VNGd SD HUR $ Me 3 Nk 0 KD Digitized by the Internet Archive in 2009 with funding from University of Toronto http://wwww.archive.org/details/entomologisktids13ento 4 nn ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTONDE ÅRGÅNGEN 1892 MEDLII7 oTAFELOR SROCK HOEM GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1892 INNEHÅLL: MMITZBOGE, 1: ÅAlurita dodecadackyläntSSVERge o oooeoroore-ossecrossao-r - ANDERSSON, JosEF, Bidrag till kännedomen om Nagelspinnarens (Ag- Ua oket) utveckiimesbistoriar : 5555 Aes sate ESSEN PsgICHe Jens oere len LNB oc comme men Rn a te dala scseorneseer AURIVILLIUS, CHR., Leddjurens synförmåga, föredrag vid K. Vet. Ak. bögtrasda2" deny5k DAS FOA does o des oe der sö bo beses dee e sea , Verzeichniss einer vom Herrn FRITZ THEORIN aus Gabun und dem Gebiete des Camerunflusses heimgebrachten Schmetter- JBESSani UTE (CFASNIG). I: Jo. sker SAABS 1 Sr ATS IS STENEN — —, Om slökornflugan ( Oseinis frit L.). Ett gif akt till Sveriges KOmTORlare ne rare SSE CSPELAIEIA 10 AR Se SER INRON da TOAST AT , Svensk: entomologisk litteratur 1891 MElimenneRne: palsarktisehe" Emlengatfung meo ooetsrsssseres sosse BERGROTH, E., Finsk entomologisk litteratur 1890—1891-..........---- BIDENKAP, OLAF, Undersögelser over Diptera brachycera i Jarlsberg BEG LALUEVISS amt SOMMEren TOOL 1 soc SNES A SSA ET ISSN BorrIiEs, HERM., Mutilla erythrocephala FABR. som Parasit hos Cra- KON ((SOlefarus), -FUbicoLaD » Ets, Peres ssd TA ONE (FEDE KOST ARS , ER, T01ISSbildning (EPasnitö) ooo oss sorgsen sor HOLMGREN, EMIL, Histologiska studier etc. (6 taflor) HEDSTRÖM, HERMAN, Nägra ord om kornflugans förekomst och upp- fradande>1 DD alarne sommaren. LÖGE-E:scc.oc.o over done kör BIS HUITFELDT-KaAAS, H., Fortegnelse over i en have i Christiania be- merkede Lepidoptera KrerR, HANs, Fortegnelse over nogle for Norges fauna nye arter af FINEOP Rae Cr SPE HOPIEKA Iona os SIE SEI TEESE IDE os VE , Odentura punctatissima Bosc och Scolia unifasciata CYRIL. J(ÖNSON), P(ER), En gagnelig föreningsverksamhet ssoooooooooooooeo-----=> LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landbruksstyrelsen angående resor och förrättningar under år 1861 af dess entomolog -.........-- — — , Notiser: Vatteninsekter, skadliga för fiskafveln; landtbruks- entomolog sid. 39; Statsanslag till Entomologisk Tidskrift --- — —,, Röda tallstekeln (Lophyrus Rufus) och dess uppträdande i Ala gSk Oo par (ERA STIISD) too sad säg bden ÖNA GL SA De Lgr ET SS kyrdedstsoch.twrolmussmedel sosse oogeo stöd det one ne casa — — Litteratur: FRENCH, C., A Handbook of the Destructive In- SE EES SO EVA CEOELA SAS DAS Se NER SAT Ern RT ERE ERS SU OD RT , Smärre uppsatser: Galeruca Xanthomelena SCHRNK — — Halmstekeln (Ceghus Pygmenus) i Nordamerika » » » 111 EV: FLAMPA, SVEN, Ytterligare om Botytis | Le4UUG melon dere eserer ee st + Eran sFlallandsäs. sm sccbrodeecnse Yasabers issue core SNS Sa SSR REN EN SEERTER NN or omyed Lappe TJOEWe(träsnib)sss see ee sees ee ar rasenee a AE GT D D INA TID PY sor sor ene soc NES oskar ses AR SAS SATANS SNRA SE INT IST ER SNES SS SSR ER SR OR FONT SE Se nn Ba ee Vanessa. Polwcklores .sasom skadedjurssssStosseossresee enas Ef IM mr SIA, Ar Rn för. vär fauna ny Vifyelosas or anses orse sas ons E LAS EN NNE —, Colias Werdandi ZEYT. ab. Immaculata och Hecla ab. San- FEL ÖRE SA SER ERS E NA SE SER Sn EE SA a a mes a ar , Kornflugan, Chlorops Pumilionis BIERK. (1 tafla)..ooo. ooo INEREN, C.oH., Entomologiska anteckningar: Esesrren sansa senses svEntomologiska sommarstudier. "CE =S5tSsrmeemsranesen ss Noa Om några, skalbaggars lefnadsvanontsiseet eten nee Post, HAMPUS VON, Några iakttagelser öfver Pingborren ......-..-..-- ; JTakttagelser öfver Adimoria. Taracen cs sosse oasen na een RortH, C. D. E., Om stridulationen hos Acherontia Atropos IL, ooo. , Ytterligare om Sifodrepa paricea LING mosse osss oo q SAHLBERG, JOHN, Ågrotis collina BoIisp., en för nordens fauna ny ; DA ULILYSÄTE dn on or bör nas ör bu ag AES RSA AA AE RASEN BES SANN > 12200 ; SANDAHL, O. T., Sitodrepa panricea L. och Gracilia minuta EF. upp- g trädande:.som ;skadedjur: ä, apotek: so.--.=. 5-0 OS TAS ee earn BLIR i , Litteratur: STRÖM, Danmarks större Sommerfugle -.-.osoo.-- SR 5 , Entomologiska Föreningens i Stockholm årssammankomst den , TA (ACC, TO OT am bl stra Em a bat far EJE A&R NEN Ne ACES ANTA rr PA SLL: d:o vintersammankomst den 27 februari 1892...... » 121 FSE fo] d:0,. sammankomst (dem3 0, april Hö 024, -3s- see eeske se » 205 23 ERd:G d:o höstsammankomst den 8 oktober 1892......--- >>287 : SANDIN, JEMIL) AA: (ZORNOMW SJ iesonoos tosse ss SATA TURER RA RETAS > 279 SCHÖYEN, W. M., Norsk entomologisk Litteratur 1801 ssoooosooooos----- Ra Vr 2 FREINER CRM [O) oj ll re rn Age rp SA 4 BRN BE ATA a a EN eo » 275 INRYBOM, ETLIP, JMeriris=larvers hos tC/ oro mess Ae ROT RE Ne 3 NOT ULLMAN, AXEL, C., Mere om Gracilia minuta EF. og Sitodrepa pani- AHO OR PERRY SE LE al BR EE eran ORD 2 MENS AR ENS EE Sr STAS RÄTTELSER: Å sid. 95 rad 11 uppifrån står: våglika läs: vårtlika. FASA IST TOGS OAS » veckrik > vecklik. SUGGOR » » > > » BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTY- RELSEN ANGÅENDE RESOR OCH FÖRRÄTT- NINGAR UNDER ÅR 1891 AF DESS ENTOMOLOG. Sedan Kon. Befallningshafvande i Kristianstads län hos Kongl. Landtbruksstyrelsen anmält, att en större ållonborresvärm- ning vore att emotse under innevarande års försommar, och an- hållit, att undertecknad måtte anmodas, att på ort och ställe iakttaga och undersöka skadedjurens uppträdande samt meddela råd och upplysningar vid deras insamling, erhöll jag af nämnda Styrelse uppdrag att besöka södra Sverige för ifrågavarande än- damål. Genom skriftliga meddelanden förspordes, att ållonborrar i enstaka exemplar, i följd af den då rådande varma väderleken, börjat framkomma redan de första dagarna af maj, och resan måste därför ' anträdas så tidigt som den 13:e i samma månad, eller så snart nödiga förberedelser hunnit vidtagas. Valet af vi- stelseort blef denna gång ej särdeles svårt, ty under föregående besök hade jag haft tillfälle öfvertyga mig om, att den del af Hallandsås, som är belägen inom Östra Karups socken och på gränsen mellan de båda, af ållonborrar mest hemsökta landska- pen, borde blifva en särdeles passande observationsort. Hufvud- kvarteret förlades alltså till gården Tvehöga, som ligger på den med bok, ek och andra löfträd beklädda nedra sluttningen af åsen, nedanför hvilken landet är nästan plant, och jordmånen af lös beskaffenhet samt särdeles lämplig till vistelseort för ållon- Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 1 (1892). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. borrelarverna. Löfträden äro på denna slätt mer sparsamt före- kommande, hvarför de omkringflygande ållonborrarna snart måste uppsöka de talrika skogsdungarna på åsens sluttningar för att er- hålla tillräcklig föda. Ett annat och ganska viktigt skäl, hvarför nämnda gård utsågs till bostad, var dessutom, att jag där var tillförsäkrad om ett verksamt biträde af vetgiriga och för saken varmt intresserade personer. Attiakttaga ållonborrehonorna under deras flykt, då de uppsöka sina äggläggningsplatser, hvilket äger rum endast om aftnarna sedan dagsljuset betydligt aftagit, erbjuder nämligen åtskilliga svårigheter, hvilka dock betydligt minskas, om man har flera personer till hjälp, helst ynglingar, som ej blifva kvällsömniga samt äro utrustade med skarpa ögon och flinka ben. Dessa båda egenskaper äro ovärderliga vid dy- lika hetsjagter öfver åkrar och diken. Vid ankomsten till Tvehöga den 14:e maj på eftermiddagen hade väderleken ändrats, blifvit ruskig och kall, och ända till den 21:a omväxlade blåst och regn med hagel och åska. De ållonborrar, som redan den 11:e och 12:e framkommit, -måste snart söka skydd i jorden mot den oblida väderleken och där- städes kvarstanna medan denna fortfor, hvarför någon lönande insamling under tiden ej kunde ifrågakomma, . Denna började med allvar först den 22:a och fortsattes. sedan med åtskilliga af väderleken förorsakade afbrott, ända in emot midsommar. Uppe på åsen förekommo ållonborrarna dock rätt länge sedan de på slätten nästan upphört att visa sig. Ehuru ändamålsenliga och tillräckligt rymliga burar -och andra apparater saknades, borde dock någon åtgärd vidtagas, för att så godt omständigheterna medgåfvo söka få ett ganska vik- tigt! spörsmål besvaradt. Detta rörde ållonborrarnas förmåga att para sig och lägga fullmogna ägg under onaturliga och ogyn- samma förhållanden. Redan för öfver tre år sedan uttalade Herr L. vON SEGE- BADEN på Mostorp till mig såsom sin åsikt, att om löfträden i en af ållonborrar besvärad ort efter hand undanröjdes och er- sattes med tall och gran, skulle det förnämsta vilkoret för skade- djurens trefnad och oerhörda förökning på samma gång aflägsnas. Detta kunde likväl ej då betraktas såsom ett bevisadt faktum, och ansågs af mången nästan såsom en förflugen idé, hvars ut- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 3 förande skulle förorsaka orten skada, utan något motsvarande gagn. För min del hyste jag knappast. något tvifvel om riktig- heten af den förstnämnda åsikten, men önskade att om möjligt anskaffa något antagligt bevis därför. Först och främst gällde det då att söka utforska, om djuren tillgripa andra näringsämnen, ifall de af naturen själf anvisade skulle saknas, och om deras fortplantning kan ske med framgång; äfven då de icke hafva till: gång på lämpliga och tillräckliga födoämnen. Den 20:e maj uppgräfdes ur jorden 69 exemplar af den vanliga ållonborren (Melolontha Vulgaris), hvilka allesammans ännu ej varit i tillfälle att hämta föda ofvan jord. De infördes i en glasburk och ett par mindre larvburar, de enda redskap, som stodo mig till buds. Burarna voro gjorda af glasskifvor och ställdes på jord i ett par större lerfat. I den ena buren insattes några kvistar och färska skott af tall och gran, hvar- efter de fleste ållonborrarna insläpptes. Dessa voro satt börja med tröga och dåsiga i följd af den kyliga luften inne i rum- met, men befriade sig efter hand från det hvita och slemmiga innehållet i tarmarna, samt började se sig om efter föda. Något annat vegetabiliskt än de friska barrträdskvistarna fanns lik- väl ej för dem till hands, men ändock kunde jag aldrig märka, att dessa angrepos under hela tiden, djuren voro vid lif. TI träd- gården anträffades visserligen en eller annan ållonborre på ett färskt och ännu gulaktigt granskott, och det såg ibland ut som om han afätit några af de korta barren, men detta bevisar ej, att gran- eller tallbarr kunna ersätta de rätta födoämnena, ifall dessa skulle tryta. Försök i större skala och ute i det fria, samt tillgång på större och ändamålsenligare apparater, hvarmed kunde omslutas på rot växande barrträdsplantor till näringsmedel åt ållonborrarna, äro dock nödvändiga, om afgörande utslag skall kunna vinnas rörande nyssnämnda fråga. Dylika nödvändiga hjälpmedel kunna dock svårligen medföras eller anskaffas under resor, men böra tillhöra materialet vid en försöksstation. Den 24:e maj voro tre par af de instängda ållonborrarna i fullständig parning och dessa infördes genast i den andra larv- buren... Här hade förut, på den jord, som uppfyllde det lerfat i hvilket buren stod, blifvit inlagd en frisk torfva, i hvilken växte några olika arter hårdvallsgräs samt ett par klöfverplantor. Jag 4 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1392. önskade nämligen erfara, om djuren skulle angripa dessa växter, då de rätta födoämnena saknades. Den 4:e juni voro de nämnda tre paren, äfvensom några 'andra, som senare införts i buren, allesammans döda, helt visst emedan de saknat lämplig föda; ty något enda försök af dem att angripa gräset eller klöfver- plantorna kunde jag ej märka, ej häller påträffades några ägg vid en noggrann undersökning af jorden i kärlet. Detsåmma var förhållandet med de exemplar, som fått stanna kvar i den bur, där barrträdskvistarna voro insatta; ty nämnda dag voro äfven 15 stycken af dem döda, utan att några utbildade ägg observerades, ej ens i de döda honornas äggstockar. Af de samtidigt uppgräfda ållonborrarna inspärrades några i en burk med jord, utan att erhålla den ringaste vegetabiliska föda, och resultatet blef naturligtvis detsamma. Parningen ute- blef ej, ty denna äger i allmänhet lifligast rum kort efter sedan djuren första gången uppkommit ur jorden, men vilkoren för äggens tillväxt och utveckling syntes alltså hafva helt och hållet "saknats. Af förut anförda skäl, vågar jag dock ej draga några fullkomligt pålitliga slutsatser af dessa försök, utan måste där- med anstå ännu en tid, åtminstone till nästa svärmning år 1895 egt rum, om försöken då få fortsättas under mera gynnsamma för- hållanden. | Att iakttaga ållonborrarna under flykten, då de uppsöka äggläggnings- och hviloplatserna i jorden, erbjuder som redan är nämnt åtskilliga svårigheter, hvilka för mig dock betydligt un- derlättades genom det kraftiga biträde, jag på stället erhöll. Resultaten af våra bemödanden i den vägen blefvo dock ej på långt när sådana, som jag vågat hoppas, och detta på grund af ' de ogynsamma väderleksförhållandena, som förorsakade, att svärm- ningen blef ovanligt långt utdragen på tiden och högst oregel- bunden, samt att ett jämförelsevis ringa antal individer kunde under de lämpligaste aftnarna iakttagas. De flesta kvällar syntes knappast en enda ållonborre vara i rörelse. Hvarje tjänlig afton, då det ej regnade eller blåste och luften var ljum, voro mina medhjälpare med mig ute invid åskanten för att observera ållonborrarna, då de sträckte såväl nedåt fälten som ' uppåt åsen för att uppsöka löfträden. Liksom under före- gående 'svärmning visade det sig att alla, som fångades under LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 5 sic flykt nedåt, voro honor, och endast högst sällan anträffades någon . hane, hvilken då antagligen blifvit försenad i vinterkvar- teret, ellet flög hit och dit för att uppsöka en maka. Blott under de första aftnarna af svärmningen flyger en myckenhet hanar, men då mot närmaste björkar, bokar, eller andra löfträd, där de vänta sig riklig tillgång på födoämnen. i Den första allmännare uppflygningen från marken inträffade som nämnt är om aftonen den 22:a maj, ty först då blef vädret vackert en hel dag samt en stund på aftonen. Under föl- jande natt föll regn och nästa afton var sval, hvarför ållonbor- rarna höllo sig stilla. Samma var merendels förhållandet ända till den 18:e juni, då sommaren gjorde sitt inträde på fullt allvar. Den 3:e juni voro äggen mogna hos de flesta infångade honor och dessa hade antagligen uppflugit den 22 maj, men. den egentliga ägg- läggningen inträffade troligen ej förr än efter den 13:e,-ty först då hade de flesta i burkar inspärrade och med passande föda för- sedda honor lämnat från sig sitt äggförråd. Häraf synes som om det skulle erfordräs en tid af omkring tre veckor-mellan uppbrottet ur jorden och äggläggningen. Den 17:e juni hade nästan alla under flykten fångade honor blott små ägg, men tre dagar senare voro de hos de flesta fullmogna; de förstnämnda tillhörde sannolikt en annan svärm, som uppflugit tidigare. Vid Tvehöga hade man på senare åren varit mycket be- svärad. af ållonborrar, och 1887 voro de där särdeles talrika, hvilket möjligen kan få sin förklaring däraf, att då funnos på egendomen ganska många större ekar, till hvilka djuren drogo sig — och där de voro nästan oåtkomliga under sista delen af svärmningstiden, — för att snart slå ned och lägga äggen i de när mast belägna, till egendomen hörande åkrarna. I följd häraf hade den uppmärksamme ägaren, herr CARL PAULSSON, borthug- git dessa träd, och blott kvarlemnat en och annan mindre ek eller buske, hvilka mot svärmningstidens slut besöktes af en myc- kenhet ållonborrar. Här kunde dessa nu jämförelsevis lätt in- samlas, hvilket blifvit en omöjlighet, om de varit spridda bland de många öfriga träden. För att utröna om fortplantningsförmågan vore större hos den ena arten än hos den andra, undersöktes ett större antal honor af båda, och befanns då Hippocastami hafva i medeltal de flesta 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. äggen. Af denna undersöktes 31 honor och visade sig högsta antalet ägg hos någon individ vara 41, lägsta 22 samt medel- talet 32,5. Af Vulgaris undersöktes samtidigt 34 honor och befanns högsta antalet ägg vara 38, lägsta 19 och medeltalet 20,8. Att, såsom hittills plägat ske, vid kalkyler af en insam- lings sannolika inverkan på en kommande generation beräkna äggens antal hos hvarje hona till blott 20, synes således”vara oriktigt, emedan det i själfva verket är betydligt större. För att få något begrepp om ållonborreäggens förmåga att motstå torka, lades ett antal friska sådana ofvanpå jord, som i brist på vattning snart uttorkade. Det dröjde ej många dagar förr än dessa ägg förändrade utseende, blefvo liksom glasartade och söndersmulades lätt mellan fingrarna, emedan de voro döda och förtorkade. Samma resultat uppstod äfven med sådana, som lågo ' nära ytan af den torra jorden; men alla ägg, som befunno sig djupare ned, där jorden bibehöll en större fuktighet, förblefvo vid lif, såvida de ej angrepos af mögelsvampar. Med stöd häraf kan man ju våga antaga, att de ägg, som medelst åkerredskapen blifva uppförda till jordytan, där skola omkomma, ifall jorden uttorkar omkring dem, äfven om de icke skulle bortsnappas af fåglar. Den sista tiden af svärmningen bemödade vi oss om, att observera de nedåt fälten flygande ållonborrarna, för att om möjligt få reda på hvar en och annan af dem slog ned på marken. Detta var dock en något kinkigare sak än man skulle tro, ty de fleste flögo ganska långt och tämligen hastigt, hvarför det blef omöjligt att vid det återstående svaga dagsljuset i längden bibehålla dem i sikte. Någon enda: tog dock mark helt nära uss på en trädesåker eller i den nyss uppkomna hafren, och då sattes en pinne såsom märke på det ställe, där djuret borrade sig ned i jorden, på det vi en följande dag skulle hitta reda på detsamma. Resultaten af dessa bemödanden blefvo dock sämre än jag önskat, ty de fleste ållonborrar, som nedkrupit på de utmärkta ställena, återfunnos ej efter en eller ett par dagar, utan hade antagligen åter krupit upp och begifvit sig till träden för att äta, emedan deras ägg ännu ej voro fullt färdiga. Detta antagande bestyrktes äfven däraf, att man bland de honor, som flyga från fälten till träden; då svärmningstiden något framskri- dit, finner många, hvars ägg äro betydligt utvecklade — en er- oda JR CAR ER ES rens ANAR RES kad LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. ih ( farenhet, som gjordes af mig äfven under 1887 års svärmning. Först den 28 juni lyckades det en af mina medhjälpare, ANTON PAULSSON, att vid ett märke, ett par tum under jordytan påträffa en: samling af 27 stycken ägg, hvilka alla således blifvit lagda samtidigt, men modern var borta, troligen i närmaste träd för att söka föda. Någon gång fångades emot slutet af svärmnin- gen en hona, hvars bakkropp inneslöt blott ett par ägg, som voro i det närmaste mogna; äggstockarna innehöllo föröfrigt inga eller kanske blott rudimentära ägg, och detta synes antyda, att en äggläggning redan egt rum. Enligt trovärdiga personers ut- sago, skall man dock allt emellanåt anträffa honan död ofvanpå äggen, hvilket har föranledt till den tron, att honorna alltid af- somna på det ställe där äggen aflämnas, och att deras mjuka kroppsdelar sedermera förse de nyss utkläckta larverna med den första födan. Den 25 juni fångades flera uppåt åsen flygande honor, som tycktes helt och hållet sakna ägg. Flera af de i bur- kar förvarade honorna lade där ägg, och infördes därefter i en särskild : bur samt förseddes med föda och friska hanar. Mat- lusten fanns ännu i behåll och parning uteblef ej häller, men djuren dogo utan att åter lägga ägg, detta dock kanske i följd af den alltför ringa storleken hos de förvaringsrum, hvari försöken anställdes, äfvensom andra ogynnsamma omständigheter. Frågan huruvida honorna i allmänhet dö i jorden efter äggläggningen, eller åter uppflyga för att äta och ånyo para sig, är dock härmed icke fullt. afgjord. För min del har jag, liksom många andra, hittills trott det förstnämnda, men måste numera modifiera denna åsikt och antaga, att båda delarna ega rum. Saken är ej utan vikt för insamlingen, ty om man under de sista svärmningsda- garna endast skulle erhålla sådana honor, som redan aflemnat sina ägg, vore arbetet då utan någon nytta och borde ej vidare ersättas. Detta har jag dock aldrig funnit vara fallet, och om man undersöker de individer, som fångas under denna tid, skall man: alltid: bland dem påträffa ett stort antal: honor, som hafva utbildade ägg. Man har hört flera Berätta, att ållonborrar, som från större vatten uppdrifvits . massvis på stränderna, snart uppvaknat från sin dvala, och sedan i närmaste trakt fortsatt svärmningen och där fortplantat sig, hvarefter härjningar förekommit, och man an- 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. tager till och med, att svärmar, som blifvit vinddrifna från dan- ska kusten, och tröttnat samt fallit i hafvet, kunnat på så- dan väg invandra till Skåne och Halland. Hur härmed kan förhålla sig, är för närvarande omöjligt att afgöra, då inga på- litliga iakttagelser föreligga. Med anledning häraf intresserade det mig att utforska hur pass länge en ållonborre skulle kunna ligga i vatten utan att drunkna. För den skull lades 20 stycken 1efvande individer i vatten i en stenkruka, där detta borde hålla sig' längre friskt, och meningen var att sedan för hvarje dag upptaga en af dem, för att erfara, om han vore vid lif. Den första upptogs efter 25!/2 timmas förlopp och kvicknade vid så snart han blifvit torr, den andra likaledes efter 48, och den tredje efter 72 timmar. Den fjärde, som tillbringat fyra dygn i vatten, var icke häller död, men syntes ej kunna komma sig riktigt, efter den långa vistelsen i det våta elementet. -De öfriga började då att tillika med vattnet lukta illa och torde varit fullkomligt döda. ' Vattnet ombyttes visserligen för hvarje dag, men det kan ju vara möjligt, att djuren lefva ännu längre, då de befinna. sig 1 ett större vatten, som ständigt håller sig friskt. Om de kunna bibehålla lifvet lika lång ud i hafsvatten, är dock en fråga, som är mer tvifvelaktig, och ej kan besvaras utan direkta försök. Att på förhand känna i hvilket förhållande, hvad antalet be- träffar, de båda könen stå till hvarandra under hela den tid, som svärmningen pågår, vore af ganska stor vikt, eftersom utrotnings- arbetet måste blifva af en större verkan för närmaste framtiden, om det skedde med större ifver vid de tillfällen, då honorna äro talrikare än hanarna. Redan 1884 gjordes undersökningar för detta ändamål vid Rickarums kronopark ' af lektor A. E. HOLMGREN. De började den 25 maj och fortsattes till och med den 6:e juni, då svärmningen nästan upphört, och resultatet blef följande: första dagen utgjorde honornas antal blott 29 prct, men denna siffra steg sedan för hvarje dag och uppgick den 6:e juni ända till 90 pret. En undersökning under ett mindre antal dagar verkställdes 1887 af baron FABIAN BARNEKOW vid Ströö i Kristianstads län, och han kom till ett nästan liknande resultat; ty honorna utgjorde 27 pret den 27 maj och antalet steg dag: ligen, samt uppgick den s5:e juni till 61 pret. Dessa bådå un- + 4 C Å SAVE SYRE EN +T a 6 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. [97 dersökningar lämna visserligen ett vackert prof på riktigheten af ett äl- dre påstående, att honorna mot slutet af svärmningen skulle vara mycket talrikare än hanarna, och att insamlingen därför då borde som kraftigast bedrifvas; men ett liknande resultat erhölls likväl ej af mina: egna undersökningar 1887, och var jag därför böjd att anse utgången af de båda förstnämnda beroende kanske af helt tilifälliga orsaker. I Halland underkastades 1887 af mig 19 prof en noggrann granskning, och hvart och ett af dessa bestod ej af på sin höjd 100 individer, utan af en hel liter ållonborrar, innehållande mellan 300 och 400 stycken i medeltal. Då resultaten icke förut blifvit publicerade, torde det kanske vara på sin plats, att här anföra dem i sin helhet. Att de utföllo helt annorlunda än de förenämnda, kunde möjligen i någon mån tillskrifvas den omständigheten, att profven erhållits från helt olika beskaffade och hvarandra aflägsna lokaler, där insamlingen bedrifvits med mer eller mindre ifver, åtminstone var jag böjd att då söka för- klara saken så. Undersökningarna utföllo sålunda: Maj 16. Enl:r ållonborrar fr. Skottorp inneh. 317 ex. däribl. 36 pret honor SE Cr » 2 » » » 389 »> >» 38 » » » 24. » » > » > 359 >» 2 52 > od EJ ? » Båstad i (oe RN hr ER » » Fröllinge i Getinge » 343 » FI SG VIA Janee > » >» Östra Karup FNS OO 33 NE » ÅS » > > » » 307 » » 46 >» > » 3. » > » » 292 > » 20:72 > > FO Piel 328 > SINE LS FAS Ö - SIS NAR ASS (FR » , » ATA SS FOP AO 18 Aa SE » Kungsbacka >» 300 > AOI en SR NE » » Fjärås : 317 » ARG LST FRÖ > > Östra Karup Kl SE FINS SRA PA »> » » > » 209, » > 403 >» Vid en blick på dessa tal kan någon successiv ökning af honornas antal knappast märkas, och om man fäster sig endast vid profven från de helt nära hvarandra belägna lokalerna Skot- torp, Östra Karup och Båstad, hvarifrån det mesta materialet er- hölls, så synes genast hur antalet kan på olika dagar variera, och att det blott två gånger öfverstiger 50 prct, nämligen den 24:e maj, eller dagen, innan den egentliga hufvudstyrkan 10 ' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. lämnade vinterkvarteret, samt den 10:e juni, d. v. å. kort innan undersökningarna upphörde. FEj mindre än fem gånger, nämli- Sen maj 25:e, juni i:a, 3.6, 4:e "OCH $;:e, UnNdersteg :procenis talet af honor första dagens, den 16:e maj, och detta märkligt nog flera gånger under sista hälften af svärmningstiden, än under den första, och sista undersökningen, den 11:e juni, visade i jäm- förelse med den första en skillaad af blott 10 prct. « Med anledning af dessa för mig då öfverraskande resultat, an- såg jag det vara af vikt att äfven vid 1891 års svärmning fort- sätta dylika undersökningar, dock med den skillnad, att profven blefve ännu flera och togos under hela svärmningstiden från en och samma lokal, hvilket denna gång blef ganska lätt, då jag hade förmånen att få vistas på samma ställe och ostörd utföra undersökningsarbetet, hvilket kräfde en rätt ansenlig tid. Re- sultaten blefvo äfven nu något oväntade och anföras i nedan- stående tabell, hvilken äfven visar det antal af kastanieborrar, som anträffades i hvarje undersökt liter ållonborrar. Första prof: vet insamlades den 23 maj, eller dagen efter det allmänna ållon- borreuppbrottet, och bestod af 1!/2 liter, innehållande 643 indi- vider, af hvilka märkvärdigt nog 61 pret voro honor. De föl- jande undersökningarna gåfvo ett resultat, Som inhämtas af nedan- stående siffror. Vulgaris. Ilippocastani. Maj 26. Vid Tvehöga: 276, däraf. 41 pret hönor. 92 -ex. » 27. » 301 DINA > 130 PROS » BEST sf RS > [öh TED: S 342 NN, 40 2 4 » 30. » 348 » 50 >» > AA VU FUN AVE: > AOI SUSSI » SÖMN : 25 2 SAOPTIN TAS ? INN 3 » 366 » 28003 » 39 oo» SPILLA » OSS FS SN SAGE » 56 » W ; FÅS PN SIRTE > SSU » 6. > 283 NRK SY » 91 > SEK RI , AZ AS , 30 ox » 8. » 405 SAR” fe > 65 >» 9. , 2930, SIA SN SADE LON: RE NOS 4 FIRE VADER x 64 >» RP » 240-07 4, 480 » ARR PG (0 : 2200-02 HÖ » ILS 3: » 20000 190 LARS » 00 KR V SYST RS LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. II Vulgaris. Hippocastani, Juni 14... Vid Tvehöga:- 343 däraf. 50 prct..honör 34 ex. FILA » 341 ÄRE NE > 64 » » 16. » 311 ) ZEN » 63 » » Ta » 287 » 48 > 2 LINKS sb! IS; a TÖÖEISR - JAG » 66.53 HEV20: » 361 DAESNAJARES » 21 WD » 200 RSS » 136. » Ett mindre prof, som undersöktes den 23, innehöll mest hanar. Vill man försöka draga några slutsatser af dessa många undersökningar, så komma de att blott obetydligt afvika från dem, hvartill jag föranleddes af mina rön under svärrn- ningen år 1887. Uppsöker man till den ändan medelpro- centen af honor under t. ex. den första och sista tiden af svärm- ningen, så befinnes denna utgöra för de första 10 dagarna 39,8 prct och för de sista 47,3, hvilket visar en skillnad af blott 7,5 pret. 1887 befanns denna skillnad mellan de fem första och de fem sista svärmningsdagarna utgöra ett något mindre tal, eller blott 3 prct. Skulle proportionerna mellan antalet af honor och hanar visa sig vara ungefärligen sådana vid alla'svärmningar, hvilket dock endast fortsatta undersökningar kunna afgöra, så torde hvar och en kunna inse, att insamlingen bör lika kraftigt bedrifvas de första dagarna som de sista, och detta desto hellre, som ållonborrarna då äro lättast åtkomliga. Nästan enahanda var förhållandet med de få exemplar af Hippocastanz, som voro inblandade i profven, ända till de sista dagarna af svärmningen, då honorna af denna art voro vida öfvervägande. | Att själfva insamlingen måste i en ej ringa mån inverka på de olika könens antal, torde lätteligen kunna inses, om man be": sinnar, att de i träden kvarblifvande hanarna blifva mer utsatta för förföljelse än honorna, af hvilka alltid en ej så obetydlig sö dagligen ligger skyddad i jorden. På andra ställen är visserligen redan förut omnämnt, att på vissa lokaler kastanieborren intager ållonborrens dominerande roll, men för -fullständighetens "skull, vill jag här ånyo anföra hvad som iakttogs 1887, samt tillägga den ringa erfarenhet, som stod att vinna under det nyss gångna året. Detta torde desto hellre vara på sin plats, som i tidningarna för ej så länge sedan 4 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. influtit insända artiklar, hvilkas författare tagit till orda, utan att känna till ett sådant förhållande, och på den grund gjort sig skyldiga till ganska grofva misstag. Vid undersökningarna 1887 visade det sig, att vid Oktorp i Slöinge socken af Hallands län kastanieborren utgjorde Y93,11 pret, vid det närbelägna Mostorp 92,22, vid Vessige Mölla 71,65, vid Grefvie station i Kristianstads län 74,23 pret. I Kungsbacka- rakten var denna art visserligen icke öfvervägande, men utgjorde dock 35 pret. Vid Gunnared på Hallandsås, ett stycke ofvanför 'Tvehöga, visade det sig, att kastanieborrar den 27 juni 1891 utgjorde 355 pret och det är sannolikt, att förhållandet är ena- handa öfverallt å de högre belägna delarna af nämnda ås. I tidningen »Nerikes Allehanda» fick man veta, att ållon- borrar uppträdt i stor mängd vid Ösby i Sköllersta socken af Örebro län, och de exemplar, som sedermera erhöllos därifrån, tillhörde alla kastanieborren. Saken gaf en »med. naturförhål- landena mera förtrogen person i Nerike» anledning att i nämnda tidning förklara, att »kastaniebaggen» m. fl. i rikets mellersta delar anställa »nog skada på flere slag af löfträd samt unga skott af tali- och granknoppar, men ehuru både de fullbildade insekterna och de i jorden lefvande larverna kunna göra skada, är densamma icke ens jämförlig med den, som åstadkommes af »majbaggen> och dess stora larver». För hvar och en med kastanieborren och dess uppträdande mer förtrogen person, torde härvid lag reflexionerna göra sig själfva. Då det kan vara af både intresse och vikt att lära känna ållonborrens (Melolontha Vulgarzis) utbredning och framträngande efter hand till för honom nya lokaler, sökte jag så godt sig göra lät förskaffa mig upplysningar härom. Två egendomar inom Elfsborgs län, nämligen Floda och Vårgårda, hafva under senare åren rätt allvarsamt hemsökts af larver, utan att man haft sig bekant till hvilkendera af de båda arterna de voro hänförliga. För att få visshet i saken, gjordes skriftliga förfrågningar hos egendomsägarna och begärdes prof på de ållonborrar, som där visade sig. Från godsägaren C. Von ProscHwItz ingick snart den underrättelsen, att ållonborrar på hans egendom Floda och 1 dess omnejd svärmade i stor mängd, men att ingen mer än han bemödade sig om att insamla och döda dem. Det till mig ST särnund Loka I ER på KOD LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 13 sända profvet bestod af 20 individer, alla tillhörande ållonborren (Melotontha Vaulgaris). "Från Godsägaren A. HEYMAN ankom äfven skrifvelse samt ett par ållonborrar af nämnda art från egen- domen Floda, hvaraf synes, att densamma är på god väg att ut- breda sig vidare omkring i länet och ingå en broderlig förening med sin nära anförvandt kastanieborren, liksom det har skett i Halland och Kristianstads län. Herr HEYMAN framhåller i sitt bref vikten af att något göres mot skadedjuren, innan det kanske blir för sent. Oaktadt det ej gärna numera torde för Elfsborgs läns södra hushållningssällskap vara obekant, att ållonborrar upp- träda och göra ganska betydlig skada, icke allenast å de båda nyssnämnda större egendomarna inom länet, utan äfven på andra ställen och i trakterna däromkring, t. ex. i Marks härad, synes man hafva underlåtit att vidtaga några väsentliga åtgärder för att uppmana kommuner och enskilda att utrota skadedjurén, hvar hälst de komme att uppträda, samt söka få del af det härför af staten utlofvade penningebidraget. En af mig till sällskapets sekreterare ställd skrifvelse med begäran om upplysningar angå- ende saken har hittills förblifvit obesvarad. Några uppgifter om ållonborrarnas utbredning inom området eller prof, för att utröna hvil- "ken art där var öfvervägande, kunde lika litet på denna väg erhållas. Genom utdelandet af skrifter, kungörelser och tidningsupp- satser har den allmänna uppmärksamheten blifvit allt mer riktad på skadeinsekterna, i första rummet ållonborrarna, och en af följderna häraf är den, att äfven våra tidningar numera måste sysselsätta sig med dem litet mera än förr. Alltså kunde man en och annan gång få läsa notiser om ållonborrarnas upp- trädande på olika trakter af landet. En dylik, synlig i Vadstena Läns Tidning, upplyste oss om, att de visat sig vid Börstad i Östergötland, och en insändare framträdde genast, liksom förut skedde i Nerikes Allehanda, och sökte lugna allmänheten med den försäkran, att kastanieborren vore »för landtbruket tämligen oskadlig». Han förmodade nämligen att det här varit fråga om sistnämnda art. Från godsegaren J. BERZELIWS på Börstad er- höll jag slutligen ett par exemplar af de omskrifna djuren, men "dessa tillhörde lyckligtvis Pingborren (R/hizotrogus Solstitialis), hvilken hittills dess bättre, så vidt man vet, ej tillfogat oss nå- gon märkbar skada. fd 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Från sekreteraren i Kalmar läns södra Hushållningssällskap ingick ett skriftligt meddelande, hvaraf framgick, att hemmans- ägaren -J. P. ANDERSSON i Hagby af Gerdlösa socken på Öland inlämnat tre stycken ållonborrar jämte den upplysning, att dy- lika i år förekommit i sådan mängd inom Hagby och Gerdlösa byars områden, att man aldrig förr sett något liknande. De af- lämnade exemplaren sändes välvilligt till mig, hvarigenom jag kom i tillfälle konstatera, att här var fråga om den verkliga ål- lonborren (Melolontha Vulgaris). Att han förekommer på Öland var förut bekant, men icke att han någonsin förr visat sig i denna myckenhet. För öfrigt erfor man genom tidningarna, att ållon- borrar förekommo 1 ovanligt antal vid Tullgarn och Södertelje, men det lyckades ej att få reda på de närmare omständigheterna, då tidningsredaktionerna och deras meddelare ej ansågo nödigt att förskaffa sig en Önskvärd utredning af saken, innan den framla- des för allmänheten. ; I följd af Kongl. Landtbruksstyrelsens och en del Hushåll- ningssällskaps prisvärda åtgöranden, samt det beviljade statsan- slaget till belopp af sextio tusen kronor, hade ällonborreinsamlin- gen denna gång blifvit förberedd på ett sätt, som lofvade de bä- sta resultat, i synnerhet som kommunerna i allmänhet visat en större beredvillighet att å sin sida anslå penningemedel. Äfven inom Malmöhus län hade Hushållningssällskapet vidtagit kraftiga åtgärder för ändamålet, och ett flertal landsförsamlingar anmälde sig där såsom deltagare i utrotningsarbetet. Inom ett par af de län, som gränsa intill de egentliga ållonborredistrikten, hade man genom spridande af upplysande skrifter och cirkulär sökt fästa allmänhetens uppmärksamhet på. skadedjuren, på det de skulle blifva igenkända och genast kunna behandlas med tjänliga me- del, i fall de någonstädes komme att visa sig. Att resultatet af. insamlingsarbetet ändock blef betydligt mindre än man vän- tat, berodde, så vidt jag förstår, förnämligast af tre orsaker, näm- ligen: insamlingen 1887, en mögelsvamps angrepp på såväl lar- ver som fullbildade insekter, hvartill föregående års våta efter- sommar och höst i hög grad medverkat, samt den ogynnsamma, oftast kalla, regniga och blåsiga väderleken under svärmningstiden. Genom skriftliga förfrågningar hos personer inom skilda om- råden erhöll jag redan under svärmningen underrättelser, hvilka - rn I SA” rr Ar ta WG LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. I5 nästan alla öfverensstämde däri, att antalet ållonborrar i år var betydligt mindre än förra gången de svärmade. Undantag före- kommo dock, i det att man å ett par ställen trodde sig iakttaga ett motsatt förhållande, och orsaken härtill uppgafs vara den, att ST VE insamlingen därstädes vid förra svärmningen bedrifvits lamt, i brist på tillräckliga penningemedel, eller helt och hållet försummats. höns sa CEN SE Innan detta ämne för denna gång lämnas åsido, torde det ; Å vara på sin plats att här omnämna insamlingsresultaten enligt de uppgifter, som för tillfället stå till buds. Blott ett enda officielt meddelande till vederbörande, nämligen från Malmöhus län, fö- religger och enligt detta hade där blifvit insamlade och dödade 130,979 kilogram samt 79,674 liter ållonborrar, för hvilka blif- vit utbetalda 19,292 kr. 68 öre. I Halland skulle; enligt en uppgift i Hallandsposten, insamlats 282,036 liter för en summa af 17,351 kronor 8 öre. Från sekreteraren i Kristianstads läns Hushållningssällskap har erhållits en utförligare redogörelse, hvil- ken här anföres, då man därigenom kan få en föreställning om ållonborrarnas talrikhet inom länets olika delar. Kilogr. Liter Kronor Myr d SAND ara den SL ERS an ar Art 38,398,00 1,385,93 ISEEA OTUR a SR OR Sf ASA ee 10,563,9 2,536,50 1,260,32 UTRETTS SNRA SE SEE Aa TAR RNE kn 24,651,50 914,00 KATE NNS BO), see SIR (Ka Mä Ne 339,9 = 4,248,50 235,30 i kär AMN ASP OMS Ne ASL SÖT ssd 34,928,s0 — 1,400,69 Bjäre I Ur AN REA For år 184,013,25 7,912,60 HT SESES ANA VYCIA SERNER ASSR Sr RAKA UN 130,00 4,55 Albo Er EE St SA BAK ONA De 10,755,00 427,24 Gärds SLE SAT SONEN a OO 20,124,70 1,016,38 Summa 10,903,8 319,785,95 = 14,557,01 Då, som nämnt är, officiela redogörelser ännu saknas från två af länen, torde summorna möjligen till sist komma att något mo- difieras. Afvikelserna skola dock troligen blifva alltför obetyd- liga, för att väsentligt inverka på det hela. ; Om man på grund af ofvanstående uppgifter uträknar hur många individer, som blifvit insamlade och dödade inom de tre anförda länen, så får man följande ansenliga tal: För Kristianstads län ungefärligen 130,322,450 > Malmöhus » >» 201,340,082 >» Hallands » » 112,814,400 eller tillsammans 444,476,932 individer. 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Som nu sannolikt hälften af denna oerhörda mängd utgjorde honor, och hvar och en sådan i medeltal lägger minst 25 sStyc- ken ägg, hvaraf under gynnsamma förhållanden de flesta torde lämna larver, skulle således genom insamlingen kunna motses en minskning i larvantalet i nästa generation med omkring tre mil- liarder, tre hundra tjugusex millioner individer, hvilkas närvaro helt visst skulle kommit att på ett kännbart sätt göra sig gällande vid nästkommande härjning. Detta resultat har nu åstadkommits genom utgifvandet af 51,200 kronor 77 öre, hvartill staten bi- drager med hälften, eller omkring 26,600 kronor. Härigenom fö- rebygges förluster för framtiden, som antagligen kunna beräknas i hundra tusentals kronor. Resultaten af 1887 års ihärdiga insamling i Danmark om- nämnas i ett bref af den 18 juli från d:r W. BERGSÖE såsom va- rande »forbausende>». Till exempel härpå anföres, att i det vid näst föregående härjning svårt hemsökta Prestö amt svär- marna nämnda år voro oerhörda, men som insamlingen då bedrefs med ifver, visade sig i år (1891) inom en del socknar knappast hälften, i andra blott en tredjedel så många ållonborrar som först- " nämnda år. Med anledning häraf hade 32 kommuner inom am- tet voterat en tacksamhetsskrifvelse till d:r BERGSÖE såsom ett erkännande af hvad han för sin del verkat för en allmän och energisk insamling. En hos den landtbrukande befolkningen all- "män öfvertygelse vore nu denna, att insamlingen 1887 endast inom nämnda amt orsakat en vinst af öfver en million, kronor. Men de, som plockade ållonborrar under sista svärmningen, klaga däremot jämmerligen öfver minskade inkomster, oaktadt priset per skålpund genast sattes till 10 öre och efter hand ökades till 25, ja slutligen ända till 35 öre. Den såsom ållonborrefiende numera bekanta mögelsvampen PBotrytis Tenella gjorde äfven i år sitt till för att minska anta- let af skadedjur, hvarom ofvan redan blifvit anfördt. Vid gräf- ning i jorden påträffades nästan alltid döda och med mögel öf- verdragna ållonborrar, och äfven flera af de exemplar, som blifvit instängda i burar, dukade under för denna parasitsvamp, hvilken vi få hoppas skall länge fortlefva i jorden, för att utöfva sin förstörande verkan äfven på kommande ållonborregenerationer. Enligt hvad utländska tidskrifter förmäla, har man i Frankrike LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 17 börjat renodla denna mögelsvamp, för att när som helst såsom handelsvara kunna tillhandahållas jordbrukarne i de af ållonbor- rar hemsökta trakterna. En agentur för firman FRIBOURG & HESSE i Paris har redan öppnats i vårt grannland Danmark genom her- rar ZEINER—LASSEN DITHMER i Helsingör, hvilka söka att få fabrikatet bekant och spridt äfven inom Sverige, samt nyligen härom underrättat mig. Vi äro emellertid kanske mindre i behof af medlet just för tillfället, men dessa svampformers tid torde ej vara långvarig, och framdeles skall det sannolikt blifva mycket välkommet, ifall det kan hållas vid Hf år efter år genom odling. Sättet för detsammas användande, äfvensom bevis på dess verk- ningar, torde väl genom agentens försorg i sinom tid blifva be- kantgjorda genom tidningarna. Af andra skadeinsekter hafva åtskilliga arter som vanligt uppträdt under året samt åstadkommit större eller mindre för- luster, och torde det vara i sin ordning, att här omnämna åtmin- stone några af dem. Nu liksom nästan alltid, är det en af de obetydligaste, hvad storleken beträffar, som på det hela taget kanske förorsakat största skadan, nämligen: Hvetemyggan (Driplosis Triticz Kira.) I anseende till den ihållande torkan sistlidna vår och försommar i mellersta Sverige, kommo larver och puppor att där lida betydligt, hvarigenom an- talet fullbildade myggor blef jämförelsevis ringa. Hur förhållan- det kunde vara i andra delar af landet, där regn vid nämnda tid icke uteblef, kan jag ej med säkerhet uppgifva, då tillfällen till undersökningar saknades; men det synes mig högst sanno- likt, att hvetet där var i högre grad utsatt för angrepp. Från åtskilliga ställen inom det först nämnda området hafva prof på hveteax erhållits, och å en plats, nämligen Kongl. Landtbruks- akademiens experimentalfält, kom jag i tillfälle att själf uttaga profven vid ett par dagars besök därstädes. Dessa prof här- stammade från ett stort antal olika hvetevarieteter, som där voro föremål för odlings- och akklimatiseringsförsök. Några nämnvärda iakttagelser rörande hvetemyggans lefnads- sätt kom jag icke i tillfälle att göra, då den härför lämpliga ti- den upptogs af andra arbeten, hvarför blott resultaten af under- Entomol. Tidskr. Årg. 13. H. 1. (1892.) 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. sökningarna af de många hveteprofven nu komma att här fram- ; läggas. De voro följande: Från statens växtfysiologiska försöksanstalt å Experimental- 6 fältet, den 27—28 juli. (Jag har trott mig böra utsätta antalet korn i hvarje prof, vanl. 10 ax, då man härigenom kan erhålla något begrepp om de olika slagens gifvande beskaffenhet.) i T betyder att de flesta plantor gått ut. Oskadade Proc. - korn. skadade. FIL CiCUR 5 VULO KEN ÄEN VT UPVEUND on oc EES SAS SE SE ESR SEE 368 4,66 ConmipactenvuVersertanumy. SKEas SEE Fer SSU re 415 6,53 » VRklgarev Barborossa se EN AA 355 1,66 > > LT OSUIPURD (2 EN SS SFS LASTER STEMI 482 2,03 Compactunm VVitimacktQrttbli. oo aoosseossseeisesen ii ookar 410 7,65 2 Väsloare PY CReR aa one e oo osa Sa ort SEINE Ads 346 7,00 Spelar Vadpirat. UTAN Skada fors sosse sdorees JURe EL See er 255 3 VUlg: 0 Letcospernrun.. Ma perla lb osess ers ssk a sate 466 2,70 » >; Is Meltitinam. i Elvitt,, arestrallskt nes osteo sr - 406 3,54 10 proc. förstörda af sot. » Speltw FÖSKAGAATS TES doc sk Sa se EAS 360 SChöprader-NVete foods ss SLADLA AE SAK ESO Car na DR 323 5,23 Alephilivete, =. Blote5 sasco ess De SeST AE sate 150 17,58 Mareul:hvete ja 25, 5 sola Sed SINAN TE 242 7,85 Frankenstemer-hveless Osäxry soy loa os oe sne 302 3,17 3 korn uppätna af Hadena PBasilinea. UTtObAShVefe: förr. SOS ASL ISS RS RET EE, UR RULE NE SVE 433 3,00 Svalöfs engelska hvete Tf. 5 ax, kornen dåliga .....- 310 9,62 HÅ ISGUATeshead-hVetecssse oss cEre sa oense 485 2,80 Bestehorns Dividender-hveter Faro -srietoaastooe 424 2,08 HHardeastle-Dvetej jf.. Nadx c.teose ser saeee se SETA rna 217 1,36 AMETIkanSkE IVEte, 0 cob le see SS SE SE SELL 388 4,02 » Turgidum +. Blåaxigt, från Ultuna. 9,15 pret. sotsk. 438 2,61 > Dicoccum Atratum, 1 korn skad. af Osc. Frit ... 398 3,? Kent-hvete. T. 1097 sotskadade ......----- KONER 403 5,40 Svenskt kubbhyete 445300 ears man SEA SS GE 401 77 Kaiser-hvete, UMÖgeryss,Seesen oas Sraa ee NS SN an ee 390 4,17 » Spelta Arduini, ”Trol. skad. af mygglarver osoo- 247 10,83 Vätlgare "Alöidum. EE JAn GTISKU cp ast an cp Ra osdaeNe nea 378 3,69 2 >» — Lautescenrs. Flallets genealogischer i sann 446 7,47 Square-head; (SCOleYS) bootar peb og dos det eter es En SÖS rE 502 3,09 Nödette. de. Lausanneshy€ble +. osusoctet ed gäss Söder SLE 560 6,02 MainS/:Stän d>hv te: =. or ssD re LO POL OR Se SN JE SUNE 482 4755 Cheddam-hvete: FLVitb oas arena da oda s et BER oe ba RAR 337 2,88 Eländriseher "VW EISSen ph. öar est ere 249 2,80 Bestehorns Dividender-hvete., Sossldiosoosesee rasist caore 477 3,20 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 19 Oskadade Proc. korn. skadade. (BIOVET? TEL Ef dra oa erg LR nr Mr Far SA SA ES 347 6,70 INSE TS ET NRA (EA SEN er MN ERER GE NE RN 12 PGA AN END Spa 416 3,03 | Sm sdubi-hyete ss DIA eo sd er NRA ae då sales 359 6,26 or WIR AS RV SLE? ob BA I Ne ASSR AAA NaN Se 308 3,14 d Bestehorrns Modell lvete-w.t.s besk bon ta eo as te 405 5,37 tf KÖFAVEn Hag CHCP [MELO mm one unp sn de Son eden o a RLso dessa 476 3,25 ; IFTalets"pedioreesro ther. 33250: NGE SLR NE 422 4,52 d IEuleash vete (sAmmetssjusse. os öon börs ade Sn ALE 393 4,61 z Triticum Vulgare Erythrospermum, Fullmatadt ssoooooooooooo---- 263 5,05 d Studsianka-hvete 30: AR ee 311 5,47 [VSK Ola sse Ehyedej = Oase Oct gra STRESS Sn 427 0,93 KINGS CIN ELEV ROR SET SE SR Rae NESeN 315 5,91 VARE TANGeT-NV Eter a be oe 0 0 do LE ue EEC LOL 415 4,15 [ratt NW alders dorftslhveter pe 2 3mf io pan dosa. spm SÄTE 379 5,01 Golden; drop-hyveterstspusr se olrssdäeosooses skassssss soda 23 5,27 IFIOrSfördsANVinter ipearl:hveter SSSor coat oslo son Ad 307 5,24 INancehester-hvet€i -—.scpos oc-oscdo tales 1537 Ra Br SA ENS 514 5,68 »> Compactum Vernerianum. (Ultuna kubbhvete)-...... 375 3,00 > PE GOCE CNN ATEA CIN ANDRA boer DL DRA IG SN 170 5,02 IEförsförds: Winter-pearlshvete; ommdgossrdsos dess dt SUIS 301 3,35 IN BREO DE RVE (CTS sr Reg Ag nt SANTE RR NOTA NYSE Ed 279 14,41 NIT ga0, DrOnCe-hVete mos sens de dne SAR 308 314 KA (010756 INR SA DREAM Br RIS ART EA 282 15,31 VIKCHTg ar DrONCe-BVEte = ser sten snor ocke be sn S LA 364 0,80 d VER PR Ger Fer UO TENN ES SAL AT EF ENTER I SLAS 300 7,12 3 SVIEL IEC Kar 2720-10 ALS ANTAS &CE Op an a TgNA S rfad 260 I,51 » |RREGE HEART NE ADR RE PAEANSOET RER TIDS SSA EAT 305 6,15 Medeltal procent skadadt af mygglarver......--- 5,16 Från Wallerstad nära Skeninge i Östergötland -....-. 319 5,01 » Blomberg i Westergötland. Kubbhvete......--- 285 1,40 sw Skepparviken åa Vermdö, Upland öoocbocooooc-- "380 5,47 >» Almnäs, Hjo: .a) Probsteier-hvete. 4 ax ....- 116 10,76 » > b) Kolben-vårhvete. 4 ax, ej märkbar (skalat :oossssos=0 > > c) Probsteier-hvete, odladt i flera ar. II ax från en och SAMMAPTOL-CIE TIP vssa See 321 3,40 » > d) d:o 8 ax från samma rot... 166 3,48 > > e) Danskt hvete, odladt på stäl- It TDlOtt- ett Fan sense 894 3,66 »« Mörby, Kilsmo i Nerike. "Kubbhvete soon 220 6,20 SE RGIMO FDR VU Pla iron scots o issn IOS PDA 336 3,17 » Landtbruksakademiens Experimentalfält: BOUITEN GA CT sLeTe Ior DER IA DETTE ONA AN Kers 430 3,67 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. , Oskadade Proc. korn. skadade. Från Landtbruksakademiens Experimentalfält. Ame- rikanskt HÖStivete- far oso as tees sees ss 337 1,00 5 nd:02-Julishvete ocovpopoa sees se sb Lea ONA AE Nee 244 2,05 »: "d;0. Mäagdeburger-Hyetle jioosg-toloossses Kers KE 465 2,72 Cederlund, 2 mil norr om Uddevalla. Kubbhvete 456 3,9 » » » » » Hvitt, lång- axigt, (sammets-) ... 445 1954 » » » Rödt d:0o, (glatt) SAO 2,65 Sista profvet med omkring 3 proc. förstörda af Hadena Basilinea-larver. Medeltalet skadade korn för dessa 79 prof utgör 4,32 proc. och är ovanligt litet, emot hvad förhållandet har varit flera fö- regående år. - För min del har jag ej hört, att någon landtbrukare klagat öfver, att hvetet i år gifvit klent till spanns, och härför har man säkerligen att tacka hvetemyggans jämförelsevis fåtaliga uppträdande. Om man likväl från hela landets hveteproduktion afdrager dessa "4,32 proc., kommer det nog visa sig, att för- lusten på det hela taget ändock ej varit ringa. Från det mycket varierande procenttalet af angripna korn hos de många hvetevarieteterna å de små försöksrutorna vid Expe- rimentalfältet kan man dock icke i följd af denna enda under- sökning draga den slutsatsen, att det ena hveteslaget är mer utsatt för angrepp än ett annat, ty orsaken härtill får nog sör kas på andra håll, hvarom jag redan något utförligare yttrat mig 1 Entomologisk Tidskrift, sid. 126 samt »Uppsatser i praktisk entomologi», sid. 46 för år 1891. Af den ringa erfarenhet, vi på det hela taget äga angående hvetemyggans härjningar, synes dock fraiigå, att hon sällan eller kanske aldrig uppträder lika ymnigt och förstörande under samma år öfver hela den hveteproducerande delen af vårt land, utan ena gången mer på det ena området, den andra på ett annat. Dessutom har man funnit, att hon under en kortare eller längre period årligen ökas till antal, för att slutligen efter större eller mindre härjnin- gar liksom på en gång skenbart försvinna för någon tid, antagligen i följd af parasiters angrepp eller ogynnsamma väder- leksförhållanden vid tiden för hennes öfvergång från larv till puppa. Under sådana förhållanden synes det kunna blifva af stor nytta, om årliga undersökningar af hveteax från olika växt- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 21 ställen komme till stånd, antingen vid en försöksstation eller ge- nom kompetenta personer inom olika trakter i landsorterna. Det senare alternativet torde dock för närvarande svårligen kunna genomföras. Mången dålig hveteskörd skulle helt säkert kunnat förebyggas, om jordbrukaren blifvit i tid gjord uppmärksam på den kommande härjningen och fått på förhand vidtaga sina mått och steg däremot. För min enskilda del hyser jag den öfverty- gelsen, att anställandet af en person för handhafvandet af dylika 'undersökningar, skulle, såvida han finge åtnjuta allmänhetens för- troende och tillmötesgående, kunna medföra lika stor ekonomisk fördel, som mången annan inrättning till jordbrukets befrämjande, hvilken i senare tider ansetts nog behöflig, för att på allmän be- kostnad upprättas och underhållas. Phaedon Cochlearie FaB. Om denna skalbagge, hvars uppträdande som skadedjur troligen är en ny företeelse på den praktiska entomologiens område, lämnades en kort underrättelse i Entom.' Tidskrift, sid. 144 och »Uppsatser i praktisk entomo- logi», sid. 64 för år 1891. Här må därför blott tilläggas, att herr H. U. PHIuUPSON på Mörby hade den vänligheten sända mig en hel mängd individer tillika med några rofvor, hvaraf öfre delen ännu var frisk, men den nedre skadad och stadd i förrutt- nelse. Ett par af dessa rofvor planterades i en blomkruka, hvil- ken öfvertäcktes med en fyrsidig glasbur, och hit infördes ett par hundra lefvande skalbaggar. Att dessa i fångenskapen angrepo de - friska delarna af rofvorna kunde jag dock ej bli varse, utan de sistnämnda ruttnade så småningom helt och hållet, och djuren dogo efter hand. Men med en på enahanda sätt inplanterad mindre kålrot blef förhållandet ett annat, emedan denna hade bladen kvar. Dessa blefvo nämligen inom några få dagar nästan fullstän-: digt uppätna af skalbaggarna. Det var emellertid skada, att noggrannare undersökningar ej kommo att äga rum ute å fältet, samt att mitt experiment med de lefvande skalbaggarna ej kunde göras uti större förvaringsrum och i fria luften, med rikligare tillgång på lämpliga näringsämnen; ty då hade dess resultat blif- vit lärorikare och mer tillförlitligt, och jag skulle möjligen kun- nat utforska, om de fullbildade insekterna öfvervintra, för att först nästkommande vår afsätta äggen m, fi. omständigheter af stort intresse äfven i praktiskt hänseende. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13892. Phytonomus Polygoni Lin. Från herr direktör H. SPAAK å Skeppsholmen, Liared, erhöllos tre knippor hopbundna ax af vårhvete, vårråg och korn, hvilka voro försedda med talrika vid- hängande, halft genomskinliga hylsor eller kokonger, af omkring 6 m.m. längd och en gråhvit eller nästan svafvelgul färg, som förlänade axen ett prydligt, men högst egendomligt utseende. Ur dessa kokonger började skalbaggar utkrypa den 20:e augusti, hvilka yisade sig tillhöra förenämnda art af snytbaggarnas familj. Af de underrättelser meddelaren lämnade, synes det likväl som om dessa insekters uppträdande icke gifva anledning till farhåga för någon kommande insekthärjning, utan blott är ett nytt exempel på vissa arters förmåga, att vid mycket gynnsamma omständig- heter oerhördt förökas, för att därpå framträda massvis, utan att någon förmår riktigt utgrunda hvarifrån de komma eller hvart de gå. Direktör SPAAK säger nämligen i sin skrifvelse, efter min uppmaning att anställa efterforskningar, att in- gen skada å sädesplantorna kunnat förmärkas, ej häller å 1 närheten befintliga växter. I höstrågen syntes inga dylika ko- konger till, lika litet på andra växter i omgifningarna. Hvar hafva då larverna till dessa millioner skalbaggar hållit hus och tagit sin föda, om icke möjligen på i åkern växande ogräs (t. ex. Polygonum-arter), där de kunnat hålla sig undangömda i skydd af de högre växande sädesplantorna? "Denna intressanta fråga kommer troligen att tills vidare förblifva obesvarad, i brist på sådana undersökningar vid rätta tidpunkten, som, ty värr, endast känna anställas genom personer, som med insektvärlden äro fullt förtrogna. Plutella Cruciferarum ZELLER. Emedan denna lilla fjäril, eller kålmalen, som han brukar benämnas, sistlidna sommar (1891) förekom i oerhörd myckenhet uti vissa delar af England, såsom Yorkshire, Lincolnshire och Norfolk, äfvensom å ostkusten af Skottland, och där förorsakade betydlig skada på rotfrukter af Brassica-gruppen, hade från »Board of Agriculture» i förstnämnda land utfärdats skrifvelse till Utrikesministeriet (Foreign Office) med anhållan om, att detta måtte genom beskickningarna i utlandet söka få utredt, om skadedjuret äfven där uppträdt på sådant sätt, OCK + :sSä vall, hvilka utrotningsmedel, som blifvit använda mot detsamma. Till Kongl. T.andtbruksstyrelsen aflämnades genom LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 23 JC FARAN nh I er 4 2 ås FEV 190 UA vv 4 3 är / . « rå Ag NN v : ä YV N SV Sr / 1 ' / : j k | yr” her Ad = IRS x engelska legationen en framställning i ämnet, hvilken remittera- des till mig med förständigande att inkomma med utlåtande. Då jag visserligen alla somrar under flera års tid iakttagit såväl den lilla fjäriln som dess larver och kokonger på kål- arter, men icke någon enda gång kunnat märka, att de förorsa- kat nämnvärd skada, gjordes förfrågningar hos dem af våra entomolo- ger, som sysselsatt sig med skadeinsekter, för att få höra deras tanke och erfarenhet om saken. Från herr kyrhoherde WALLENGREN 1 Farhult, hvilken i för- sta rummet tillskrefs såsom varande den äldste och erfarnaste bland våra nu lefvande fjärilkännare, erhölls det svar, att han aldrig va- rit 1 tillfälle se någon härjning på kålarter, som förorsakats af ifrågavarande fjärils larver. Ungefär af samma innehåll blefvo svaren från herrar direktör F. ULRIKSEN vid Alnarp och profes- sor H. von Posr vid Ultuna m. fl. Den först nämnde hade dock en" gång bevittnat en härjning i mindre skala, förorsakad af så- dana larver, men denna egde rum på Hesperis Matronalis i en skånsk trädgård. Professor YON Posrt uppgaf, att larverna voro mycket talrika på kålsorter för 2—3 år sedan, och konservator V. M. SCHÖYEN i Kristiania, Norges landtbruksentomolog, om- nämnde, att fjärilarna i vårt grannland visat sig ovanligt allmänna i år (1891), likaså en närbesläktad art, Plutella Annulatella Curt: samt större kålfjäriln (Pieris Brassice LiN.) | Mina resor voro redan så godt som afslutade och vistelsen på landet afbruten vid tiden, då fjärilarnas och larvernas före- komst brukar vara ymnigast och följaktligen mest märkbar, hvar- för några egna iakttagelser ej blifvit gjorda, om jag undantager ett enda fall, som dock var af mindre betydenhet. Vid ett be- sök på Hästholmen, belägen i Saltsjön helt nära Stockholm, den 6:e augusti, beklagade man sig där öfver, att löfkojplantorna i den lilla trädgårdstäppan gingo ut, emedan de angrepos af små gröna »maskar», som förtärde såväl blad som knoppar. Genom bortplockandet af dessa »maskar», hade likväl slutligen en och annan planta kunnat räddas, så att hon nu bar blommor. Detta utrotningssätt hade således här visat sig verksamt och torde äf- ven vara det radikalaste, men kan naturligtvis blott användas i smått. Några af dessa larver plockades och hemfördes samt sSspunno som vanligt snart in sig i tunna, smala och hvita silkes- 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 392 2 bylsor, hvarefter fjärilarna ur dem framkommo efter den 20:e augusti, och hade puppstadiet således räckt i omkring 14 dagar. Sedan ofvanstående blifvit nedskrifvet kom mig tillhanda en berättelse af M:r CHARLES WHITEHEAD rörande kålmalens härjning m. m. i Storbrittanien och publicerad genom »Board of Agri- culture» under titel: »Special Report of the Intelligence Depart- ment on The Attack of the Diamond-back Moth Caterpillar 1891». I denna 30 sidor starka skrift är sammanfördt det me- sta af hvad man känner om fjärilns lefnadshistoria, utbredning och uppträdande i olika länder, samt de skyddsmedel, som blifvit an- vända vid dess härjningar, äfvensom dess naturliga fiender. På grund af beskickningarnas uppmaningar till vederbörande myn- digheter att söka anskaffa uppgifter rörande skadedjurets före- komst, hade sådana lämnats från Frankrike, Preussen, Belgien, Holland, Danmark, Sverige och Norge, och bland alla dessa voro de utförligaste och sakrikaste utgångna från de båda brödrari- kena. Att nu utförligare redogöra för ofvannämnda berättelses innehåll blefve allt för vidlyftigt, hvarför detta må uppskjutas till ett annat tillfälle. / Kornflugan Chlorops Taeniopus MEG. Liksom fallet va- rit med hvetemyggan, har kornflugart under det förflutna året icke förekommit i någon oroande myckenhet, om man får döma efter de torftiga meddelanden, som kommit till min vetskap, och har följaktligen den genom henne förorsakade skadan troligen varit af jämförelsevis mindre betydenhet. Min förutsägelse i förra årsberättelsen, stödd på de undersökningar, jag hade tillfälle att göra 1890 på Gotland, synes sålunda hafva gått i fullbordan äf- ven å nyssnämnda ö, då därifrån inga underrättelser om hennes uppträdande afhörts. Hvad de företrädesvis kornodlande nord- ligaste landskapen beträffar, så vet man ännu så godt som ingen- ting om, huruvida de äro utsatta för detta skadedjurs härjningar eller ej, då aldrig några undersökningar där angående denna sak blifvit gjorda. De å försöksrutorna vid statens växtfysiologiska anstalt å Experimentalfältet växande kornvarieteterna voro dock ganska be- tydligt skadade genom flugans 'larver, ty på en enda sådan liten ruta, beväxt med chileniskt korn, kunde ej mindre än 34 totalt fördärfvade stånd varseblifvas. Från herr PER JACOBSON å Wal- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 25 lerstad i Skeningetrakten ingick den underrättelsen, att kornflu- gorna varit talrika därstädes 1890, och han sade sig därför vara villrådig, om hans båda i år för korn afsedda skiften borde be- sås med detta sädesslag, eller om det ej vore rådligare att ut- byta det mot något annat. Utan att hafva undersökt förhållan- dena under det föregående året, blef det för mig nästan omöjligt att lämna något råd i förevarande fall, hvarför föreskrifterna, om korn ändock blefve sådt, måste inskränka sig förnämligast till anbefallandet af försök med vältning, om möjligt vid den tid, då larverna framkomma ur äggen. Att utröna, då denna tidpunkt är inne, fordrar visserligen i de flesta fall vana vid un- dersökningar af så ytterligt små föremål; men då fråga är om en verklig härjning, hvarförinnan äggen måste vara mycket talrika å plantornas blad, torde ett dylikt arbete blifva föga svårt att utföra. Dessutom anbefalldes en öfvergödning med konstgjorda : gödningsämnen, ifall jorden ej förut betunne sig i särdeles god växt- kraft, emedan en sådan åtgärd i hög grad befordrar utvecklin- gen af kraftiga sidoskott, hvilka kunna ersätta de plantor eller delar deraf, som i följd af angreppen gå förlorade. Uti ett bref af den 13:e maj omnämner samme meddelare, att det af honom förliden höst, på styf och blott i ytan bearbe- tad lerjord, med maskin så grundt som möjligt sådda hvetet, uppkom mycket vackert och frodades väl under hela växttiden på hösten; men följande vår, då snön bortsmält och solen bör- jade verka, fick brodden ett mindre fördelaktigt utseende. Då fältet hunnit blifva grönt, hade plantorna som det tycktes betyd- ligt glesnat, och vid närmare påseende befunnos många förut starka och frodiga stånd vara gulnade och nästan utgångna. Vid granskningen af några till mig sända plantor påträffades i stjäl- karna, helt nära roten, sex stycken puppor till den i säden all- männa slökornsflugan ( Öscinis Frit Lin.) samt ettlitet exemplar af en -kornflugepuppa. Att detta skadedjurs uppträdande här stod i samband med nämnda flugas talrika förekomst i kornet året förut, torde således vara utom all fråga. Sedan jag genom denna undersökning fått tämligen klart för: mig hvilka de ifrågavarande skadedjuren voro, blef det ej särdeles kinkigt att lämna anvisningar hur det borde förfaras med den angripna brodden. Det allra nödvändigaste var, att till en AX 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. början noga undersöka plantorna å fältet, för att förvissa sig om, att själfva hufvudrötterna ej lidit någon skada; ty 1 annat fall hade knappast någon annan åtgärd kunnat vidtagas, än att plöja upp fältet och sedan sladda eller harfva, för att få ytan jämn, hvari- genom pupporna eller de nyss utkläckta flugorna komme att be- grafvas och dödas. Äro däremot rötterna friska, och blott ett och an- nat skott ofvan jord fördärfvadt, hvilket är det vanliga vid om- nämnda insekters angrepp, så bruka nya sidoskott snart fram- komma, som ersätta de förlorade, ifall jorden är rik på närings- ämnen. Är hon däremot mager, kan mycket uträttas medelst en passande öfvergödning. I ett senare bref af den 10:e juni omnämner herr JACOBSON, att han följt mitt råd så till vida, att noggranna undersökningar å brodden egt rum, samt att rötterna befunnits vara friska, hva- dan en upplöjning af fältet ej vidare”sattes i fråga. Hvetet hade äfven på sista tiden betydligt repat sig. Det är ej sällan fallet, att höstsäden på våren, oaktadt väderleken kan vara ganska gynn- sam, bleknar och liksom tynar af, och mången gång torde det då inträffa, att en rask och påpasslig jordbrukare i följd häraf »sår upp», som det brukar kallas, emedan han ej känner utse- endet och lefnadssättet hos de skadeinsekter, som kanske äro ro- ten och upphofvet till ett sådant, ofta snart öfvergående sjuklig- hetstillstånd hos brodden. Från direktören för Vassbo landtbruksskola i Dalarne, herr H. JUHLIN-DANNFELT, ingick den underrättelse, att kornflugorna un- der sommaren varit talrika flerstädes inom nämnda landskap, samt där förorsakat skada. Lökflugan (Ånzthomyia Antigua MeriG.) äfvensom Morotflugan (Psila Rose Fas.) lära, enligt samma sagesman äfven förekomma i Dalarne och åstadkomma förluster i trädgårdar. Randiga Sädesknäpparen (ÅAgrziotes Lineatus Lin.) Har under sist gångna år liksom alltid orsakat skada å sädesbrodd och rotfrukter, dock, såsom det vill synas, icke i någon anmärk- ningsvärdare grad, då inga anmälningar härom afhörts. I Bohus- län lära mindre härjningar genom larverna vara ganska vanliga, hvil- ket föranledde herr A. F. BJÖRLIN i Sem, Tanum, att anhålla om en uppsats öfver skadeinsekter, hvilken äfven af mig utarbe- tades, Den berörde sädesknäpparna och upplästes vid Tanums LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 27 Landtmannaförenings sammankomst i januari månad. En dylik, afhandlande samma ämne, föredrogs äfven vid Stockholms läns Hushållningssällskaps januari-sammanträde. Mycket återstår ännu att utforska rörande sädesknäpparnas lefnadssätt, utseendet hos de olika arternas larver, äggläggning m. m. och detta oaktadt denna sak gjordes till föremål för un- dersökningar redan i förra seklet och af en så skarpsinnig for- skare som CLAS BIERKANDER. Till och med den på skadeinsek- ternas område mycket bevandrade engelsmannen Jon CurTtIis lämnar i sitt epokgörande arbete »Farm Insects> många hithö- rande frågor obesvarade, hvilka, så vidt jag vet. ännu befinna sig på samma ståndpunkt. Han hade t. ex. aldrig lyckats ut- forska hvar honorna lägga sina ägg, om detta sker direkt på plantorna, på jordytan eller under densamma på rötterna, och hvad larverna beträffar, afbildar han visserligen flera olika så- dana, men känner ej till hvilka arter de skola hänföras och tycks icke ens vara fullt säker på, om hans figur, som skall föreställa den randiga sädesknäpparens larv, verkligen är den rätta. För att kunna få visshet härom, måste befruktade honor instängas i tjänligt. rum och noga observeras, samt larverna uppfödas; men detta erbjuder svårigheter, som i brist på tillräckligt stora och för öfrigt ändamålsenliga förvaringsrum, ej torde kunna öfver- vinnas. Larvtillståndet varar i tre, enligt några entomologers förmodan i fem år, och under hela denna långa tid måste de ganska ömtåliga larvernas alla lifsvilkor under fångenskapen till- godoses, en sak, som svårligen låter sig göra inne i boningsrum med tillhjälp af vanliga till buds stående medel. Under min vistelse vid Tvehöga i Halland, insamlades från åkern af mina unga medhjälpare åtskilliga knäpparelarver af olika arter, men att hålla dem lefvande under resorna ville ej lyckas, hvarför deras uppfödande måste öfvergifvas. Under den korta tid de voro vid lif, kom jag dock i tillfälle att göra den obser- vationen, att de mycket fort dö, sedan den omgifvande jorden torkat, samt att de i brist på andra födoämnen angripa och för- tära hvarandra. Dessa båda omständigheter kunna möjligen lämna en fingervisning för behandlingen af den åker, där knäp- parelarver husera. Humlemottet (Hypena Rostralis Lin.) Från herr D. NILSSON 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. i Ål Kilen, Insjön (Dalarne?) inberättades, att en humleplante- ring å hans gård blifvit förstörd af »maskar», hvarför en ny måst anläggas. Första året frodades plantorna här ganska myc- ket och lämnade till och med skörd, likaså att börja med under det andra, men snart visade sig åter de gröna maskarna på bla- den. Hvarifrån de kommo kunde han ej afgöra, ty de observerades ej förr, än de voro omkring 5 m.m. långa. Om de oroades, släppte de sig ned till marken med tillhjälp af silkestrådar, samt slingrade sig där hit och dit liksom om de voro förargade. Oak- tadt många nedskakades och ihjältrampades, samt bladen beströd-- des med kalk, funnos åtskilliga individer kvar, hvilka blefvo full- vuxna och då omkring 30 m.m. långa, vid den tid när humle- rankorna uppnått en längd af 10—12 meter. Att dessa larver tillhörde humlemottet var otvifvelaktigt, ehuru denna fjäril förut ej blifvit funnen så nordligt inom vårt land. Såsom utrotningsmedel förskrefs: att hålla jorden un- der plantorna ren och jämn, på det de larver, som nedskakas, må lätt kunna upptäckas och ihjältrampas ; att omlinda störarna tillika med rankorna nedtill med papp- eller näfverremsor, hvilka be- strykas med tjära, uppblandad med fett, samt försök med be- sprutning af en lösning af 130 gram alun och 20 liter vatten tvänne gånger, med några dagars mellanrum, samt afsköljning med rent vatten några timmar efter besprutningarna; eller en svag lösning af karbolsyrad kalk och vatten, eller ock en lut af sot, aska och vatten. Andra "larvgenerationen i juli är talrikare än den första, och utrotningsarbetet då mödosammare. Spannmålsvifveln (Calandra Granaria 11N.). Denna lilla, i sädesmagasiner mycket skadliga skalbagge har under den tid, jag varit sysselsatt med praktisk entomologi, ej låtit tala om sig förrän under nu gångna år. Genom docenten B. JÖNSSON i Lund erhöll jag den 4 nov. del af ett bref från godsägaren B. KocKUM på Rosengård, Malmö, hvilken omnämner, att dessa skadedjur innästlat sig i hans spannmålsmagasin och hota att där anställa förödelser, hvaraf stora förluster kunna komma att in- träffa. I följd häraf satte jag mig i direkt förbindelse med herr K. och anhöll om mer detaljerade underrättelser samt prof på skadedjuren, för att bli förvissad om, hvilken af de båda hos oss sålunda uppträdande viflarna frågan gällde. Något svar på LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 20 min framställning har ej ännu ingått, hvarför ingenting vidare härom är att tillägga denna gång. Renfanebaggen (Ådimonia Tanaceti Tin.) År 1887 er- höll jag del af ett bref af den 14:e juni s. å., adresseradt till prof. CHR. AURIVILLIUS, från baron K. HERMELIN på Stigtomta É i Björkviks s:n af Nyköpings län, hvilket förmälde, att under de första dagarna af ofvannämnda månad å sagda egendom visat sig små svarta »maskar», hvaraf prof medföljde i lefvande till- stånd. De uppträdde mycket talrikt på ett roffält och uppåto snart icke allenast alla rofplantorna, utan äfven det mellan dem uppspirande ogräset, så att marken blef fullkomligt kal. Jord- månen bestod där af djup dy, och i närheten befunno sig hvit- mossar. Man trodde att djuren kommit från en närbelägen ett- årig gräsvall. De sända »maskarna»> eller rättare larverna för- vandlades omkring den 24:e juni till ljusgula puppor, hvarur framkommo vid tiden af den 35:e juli svarta skalbaggar af ofvan- N skrifna art. : i Enligt ett muntligt meddelande af framlidne lektor A. E. HOLMGREN skulle dylika larver för en del år sedan visat sig på / potatisblast i Norrland och där åstadkommit stor räddhåga, eme- | dan man antog, att de voro Coloradobaggens afkomma, som så- lunda gjorde sitt inträde i vårt land. Vidare detaljer rörande denna sak kan jag numera ej erinra mig. Några underrättelser om renfanebaggens uppträdande som ett verkligt skadedjur har jag sedan 1887 ej erhållit förr än sist- lidna höst, då en skrifvelse från landtbruksingeniören E. BERG- GREN i Neder Luleå, åtföljd af exemplar af den fullbildade in- D sekten, kom mig tillhanda, hvilken skrifvelse omnämner, att denna skalbagge visat sig hos honom i en oerhörd mängd på »lindor» 1 juli och augusti månader. >»I förening med torkan» — säger herr B. — »förorsakade han i början 2f juli, att gräset inom en vecka nästan helt och hållet nedvissnade. Hela grässtrån sutto fulla af skalbaggar, men vid minsta vidröring af strået, kastade de sig till marken. På gårdsplanet knastrade det bokstafligen under fötterna, då man gick däröfver». Här föreligger således en härj- 3 ning af den utbildade insekten. Enligt ett meddelande från hr F. ÅGREN,. visade den sig i stor mängd där gräsmasken här- jade i Neder Kalix 1891. I mellersta Sverige, Vestmanland t. ex., 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ser man ej sällan något senare på sommaren, i gräset invid väg- kanterna otaliga individer af arten, hvilka vanligen äro honor, som hafva bakkroppen mycket starkt uppsvälld genom de sanno- likt ovanligt många äggen, hvilka förmodligen läggas på hösten och öfvervintra. Sverige är ej det enda land, där denna skal- bagge visat sig kunna vara skadlig; ty enligt konservator V. M. SCHÖYEN förekommo larverna i stora massor och gjorde skada på ängsgräs i Osen och Österdalen i Norge under juni 1887. Sådant har händt äfven i andra europeiska länder, t. ex. 1833 i Jurabergen, där gräset uppåts på stora sträckor, samt flera gån- ger i Tyskland och England. Om någon framtida fara kan upp- stå för våra kulturväxter genom uppträdandet af dessa skade- djur, därom torde dock vara för tidigt att redan nu yttra sig. Gräsflyet eller gräsmasken (Charaeas Graminis LAN.) Redan 1742 äro ett par uppsatser införda i Kongl. Vetenskaps- akademiens Handlingar rörande denna skadeinsekt. Den ena af dem är författad af med. d:r ABRAHAM BÄCK och af ett särdeles vär- defullt innehåll, och den andra af fil. mag:r MÅRTEN STRÖMER. I den förstnämnda får man upplysning om, att gräsmasken upp- trädde i ovanlig myckenhet under maj—juli månader å en föga mer än 13 mil bred sträcka utmed kusterna af Helsingland och Gestrikland, i synnerhet omkring Söderhamn, i socknarna Skog, Söder- och Norrala, samt något tidigare i Enånger, Njutånger och vid Hudiksvall; och i den sistnämnda uppsatsen beskrifves dess uppträdande å Ultuna kungsäng vid Upsala. Ehuru det ej är osannolikt, att gräsmasken mångfaldiga gån- ger, ja kanske till och med årligen, fastän på skilda områden, infunnit sig och gjort större eller mindre skada, äro dock de under- rättelser härom, som kommit till allmän kännedom, högst torf- tiga. Jag anser det därför vara af intresse att här i korthet om- nämna dem, som hittills kommit till min kunskap. Enligt ut- sago af trovärdig och af mig känd person, som vid tillfället be- fann sig på platsen, inträffade en härjning år 1841 el. 42 på en låg- länd äng utmed Tillbergaån, tillhörig egendomen Hedensberg i Vestmanland. Genom upptagandet af ändamålsenliga diken lyc- kades man där sätta en gräns för skadedjurens framryckande. I en uppsats i Entomologisk Tidskrift för 1884 omnämner lektor A. E. HOLMGREN, att gräsmasken anställde svåra härjnin- 3 - Er I LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 31 gar år 1883 såväl i Norr- som Vesterbotten, och d:r H. NERÉN uppger i samma tidskrift för 1885, att den var talrik äfven år 1884, åtminstone i Neder Luleå s:n, äfvensom i Umans floddal, likaledes 1885 1i Burträsk sin i Vesterbotten, enligt ett medde- lande 1886. Sedan dess har skadedjuret ej hörts af förrän under nu för- flatna år, då norrländska och efter dem flera andra tidningar haft mycket att orda om dess härjningar, dock mest när dessa voro " på väg att afstanna i anseende till larvernas öfvergång i puppor. Lokala myndigheter gjorde, åtminstone till en början, så godt som intet för att stäfja härjningen och anmälde den ej ens hos vederbörande för att få undersökningar vidtagna i tid. Det dröjde följaktligen länge, innan fullt pålitliga underrättelser om gräsmaskens framfart nådde så långt som till Stockholms hori- sont. Alldeles detsamma var förhållandet äfven 1883, då, i brist på officiella underrättelser och rapporter, sakkunnig person ej hann ankomma till Norrbotten förr än den 25:e juni, då larverna redan började öfvergå i puppor och således upphörde att göra vidare skada. Hvad han härigenem fick med egna ögon se och under- söka af skadedjurens lefnads- och förvandlingshistoria, inskränkte sig således till öfvergången från larv till puppa, fjärilarnas ut- kläckning och kanske äfven äggläggning. Så fort sig göra lät underrättades jag genom Kongl. Landt- bruksstyrelsen om 1891 års härjningar i Norrland och anmodades att genast ditresa, i fall sådant ansågs nödigt. Meddelandet träffade mig först den 3:e juli i Färlöf nära Kristianstad, och jag ansåg mig böra afstyrka en så lång och kostsam resa, då därunder föga kunde vara att uträtta utöfver det, som genom lektor HOLMGREN utfördes vid samma tid 1883. Blott en sak af ganska stor prak- tisk betydelse återstod att göra, nämligen att utreda, om para- siter inställt sig i sådan myckenhet, att en fortsatt härj- ning ej var att vänta under nästa år, och härtill erfordrades blott ett antal lefvande puppor. Tyvärr kände jag ej någon person, till hvilken man kunde vända sig, för att få sådana i rätt tid insamlade och afsända, utan måste myndigheter och tid- ningsredaktioner anlitas. I anseende till den oundvikliga tidsut- drägt, som vidlåder en sådan utväg, lyckades jag blott erhålla en hop torra puppskal, några döda fjärilar samt en myckenhet 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ägg. Lefvande puppor hade likväl i tid anskaffats och afsändts till annan man för att närmare studeras, hvarför vi, ehuru- väl denne endast någon gång som dilettant sysselsätter sig med praktisk entomologi, möjligen torde få motse en lösning af frå- gan från detta. håll. Uti en af herr FERD. ÅGREN författad skrifvelse, hvilken be- näget öfverlämnats till mig, inhämtas bland: annat, att larverna förvandlades i puppor i medio af juli eller något tidigare, men att de flesta af dem funnos liggande döda i gräset. Orsaken härtill kan ej utredas utan noggranna undersökningar, dock synes det ej osannolikt, att larverna dödats genom s. k. larvpest, eller någon art mögelsvamp, hvilket ej så sällan inträffar med fjärillarver. Honorna hade 150—200 stycken ägg, oeh af 50 puppor erhölls 46 fjärilar, hvilket visar, att de vanliga parasiterna varit föga talrika, samt att det således ej kan blifva helt och hållet deras förtjänst, i fall härjning nästa år skulle uteblifva. Uti de till Kongl. Landtbruksstyrelsen inkomna skrifvelserna från Landshöfdingeembeten eller Hushållningssällskap i de nord- ligaste länen, med anledning af begärda utredningar rörande gräsmaskens utbredning, inhämtas följande sakförhållanden. Till Kon. Befallningshafvande i Luleå inrapporteras nämligen: a) Från Kalix kronofogdekontor: att små gräsflylarver fö- rekommo i Öfver Kalix sin i slutet af maj och att dessa i bör- jan af juni hastigt utvecklade sig, så att de redan i medio at månaden hunnit långt i sitt förstörelsearbete på gräsmarken. De ställen och byar inom fögderiet, som i synnerhet härjats, voro 1 Råneå s:n: Jemtö, Hvitö, Hvitfors egendom och Högsö, där masken gjort rent hus på lindor och högre, själf bärande ängar samt t. o. m. ej skonat starr och fräken vid en del sjöstränder, samt delvis Årby och Böle och till en ringa del Rånby; inom Neder Kalix s:n: samtliga byar invid Kalix älf, upp till Bon- dersby, äfvensom Sangis, Epinära och Björkfors, och till någon mindre del Siknäs och Korpika; samt inom Öfver Kalix sin: Grelsbyn och Nybyn, där lindor och högre belägna älfs-ängar blifvit totalt afätna, likaledes, fastän i något mindre grad, Svart- byn; Heden och Vännäs. Inom Gellivara s:n har gräsmask al- drig förekommit. b) Från Luleå kronofogdekontor: gräsmasken har uppträdt Ån LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 33 inom Neder Luleå s:n: i Buddby, Åskogen, Skatamark, Skogså och Bredåker, samt på flera andra ställen, ehuru ej i den mängd, att klagomål förekommit. Han har äfven angripit hafreåkrar och nya lindor, sedan gräset uppätits å de äldre, och det påstås från Kvickjok, att han där äfven hållit till godo med blåbärsriset. Gräsmasken visade sig i Jokmok 1890, dock ej i sådan myc- kenhet, att nämnvärd skada uppkom. c) Från Torneå kronofogdekontor: höskörden beräknades blifva blott + af den vanliga i trakten mellan nedra Kardijoki i Karungi by och Särmis by samt kusten i söder. d) Från Piteå kronofogdekontor: de spädare larverna visade sig först å gamla och klent beväxta lindor, men utbredde sig seder- mera äfven till sådana, där gräset var mera frodigt. Gräsmasken har härjat i Piteå södra distrikts flesta byar, dock mest i Öje- byn, Jefre, Gråträsk och Brattknabben. I de båda sistnämnda uppåts gräset totalt. Allmogen tror här att »masken» medföljer större och häftigare regn- eller hagelskurar, enär trovärdiga per- soner säga sig hafva sett, att han vid dylika nedfallit å i vattnet fly- tande virkesflottor och båtar. År 1890 visade sig gräsmasken i Rosviks by, men i ringa mängd, i år däremot har nämnda by jämte Trunafvan hemsökts och tillfogats stor skada. Det omta- las såsom alldeles säkert, att gräsmask varseblifvits i Rosvik här och där under sistlidna februari, då blid väderlek var rådande, och tror därför allmogen, att han kom ur luften med det regn, som då föll. Från Hushållningssällskapets Förvaltningsutskott i Jämtlands län erhöll Kongl. Landtbruksstyrelsen en skrifvelse, hvaraf inhäm- tas, att gräsmaskhärjningar inom länet förekommit endast inom östra delen af Åre s:n, nämligen uti byarna Björnänge, Vik, Hår- borsta, Såå och Brattland, nu för första gången, samt uti några fjällbyar inom västra delen af Offerdals s:n, dock där endast af lindrigare beskaffenhet. Larverna uppträda utan bestämda mel- lantider, oregelbundet och oväntadt. Härjning förekommer på samma ställe vanligen i blott ett, stundom tvenne år efter hvar- andra, beroende på väderleken under senare delen af maj och början af juni månader. Varmt och torrt väder vid denna tid brukar hafva ett förnyadt uppträdande till följd. Inom Ragunda s:in har gräsmasken förekommit sedan lång tid tillbaka och här- jar företrädesvis å Ragundasjöns uppslamningsjord. 1889 och Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 1 (1892). 3 34 ENTOMOLOGISK' TIDSKRIFT 1892. synnerligåst 1890 gjorde han där synnerligt stor skada. Han sy- nes för öfrigt hafva sitt förnämsta tillhåll inom de norra och västra socknarna, såsom Undersåker, Mörsil, Åre, Kall, Offerdal, Föllinge, Ström, Alanäs och Frostviken, där han äfven visade sig. mycket talrik sistnämnda år. Söder om Storsjön har han ej upp- trädt annanstädes än inom byarna Väster- och Med-Vigge i Bergs. sin 1889, då likväl talrikt och oförmodadt, samt 1890 i mindre grad. I Viggé skadådes gräset å ungefär 25 tunnland. Ingen undersökningsåtgärd rörande gräsmasken eller för stäfjandet af hans härjningar har hittills på Sällskapets föranstaltande blifvit vidtagen. Inom Vesterbottens län skall gräsmasken icke hafva uppträdt på flera år, enligt hvad Hushållningssällskapets Förvaltningsutskott i skrifvelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen uppgifver. Då. han förut visade sig, skedde detta oregelbundet och oväntadt, efter flera års mellantid, och räckte härjningen vanligen i 2 år å rad. Då för 6 å 7 år sedan länet sista gången hemsöktes, utfärdade Hushållningssällskapet en uppmaning till jordbrukarne, att till fö- rekommande af foderbrist upplöja så mycket som kunde med- hinnas af. gamla vallar för besåning med hafre till grönfoder, och den. erfarenhet, som därigenom vanns, har bidragit till att hafreodling till grönfoder och äfven till mognad sedan dess be- tydligt tilltagit inom länet, hvarigenom ett ordspråk uppstått, »att gräsmasken. lärt. vesterbottniske bonden att odla hafre.» Enligt en skrifvelse från Vesternorrlands läns Hushållnings- sällskaps Förvaltningsutskott till Kongl. Landtbruksstyrelsen, har in- gen nämnvärd härjning af gräsmasken i detta län ägt rum på många år. Gröna Ekvecklaren (Zortrix WViridana Tis) Från Di- rektör AUG. LYTTKENS på Nydala erhölls prof på denna lilla fjä- ril jämte underrättelse, att dess larver förlidet år aflöfvat ekarna i Halland. Någon verklig fara för träden synes lyckligtvis ej vara på färde genom dessa numera ganska ofta upprepade an- grepp, men att de i någon grad måste lida däraf och deras till- växt tillbakasättas, är dock otvifvelaktigt. Från jägmästar ARVID MONTELL erhölls den 5:e september en låda innehållande tall- och grankvistar, hvilka delvis voro be- röfvade sina barr, isynnerhet å de yngsta skotten. Milsvida sträc- kor skog voro på detta sätt så angripna, att hvarken timmerträd eller buskar ägde i behåll ett enda oskadadt årsskott. Denna LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 35 härjning började en mil väster om Pajala och lärer, med högst få afbrott, sträckt sig ända upp till Wittangi, eller öfver en yta af inemot tio mils längd. Några djur eller ens lämningar efter så- dana kunde å de sända kvistarna vid framkomsten icke upptäc- kas, hvarföre det för närvarande blef mig omöjligt att bestämma hvad det kunnat vara, som på denna höga breddgrad förorsakat skadan, hvilken, i betraktande af den stora utsträckningen, samt att årsskotten voro förstörda, måste blifva rätt ansenlig. Då herr MONTELL - är mycket intresserad af insekter och lofvat att noga studera förhållandet; kunna vi hoppas att erhålla kunskap. om orsaken till denna skogsförödelse, ifall insekterna, eller hvad det nu må vara, som förorsakat densamma, återkomma nästa år. - I hvilket fall som helst, skall det alltid bli intressant att erfara, hur barrträden komma att te sig då, efter att hafva på sådant sätt satts tillbaka. Röda Tallstekeln (Lophyrus Rufus). Dåenutförligareredogö- relse för detta skadedjur kommer att intagas i»Uppsatseri praktisk ento- mologi», förbigår jag här detsamma och detta desto-hellre, som det under nyss gångna året knappast synts till i den trakt, där 1890 skogs- bestånden nästan totalt beröfvades sina barr genom dess larver. Genom jägmästar A. CNATTINGIUS, Marma, erhölls bland flera andra saker att undersöka äfven några grankvistar, på hvilka bar- ren fläckvis voro torra och sammanbundna medelst en gles spå- nad eller enkla silkestrådar. Några lefvande varelser kunde vid emottagandet icke märkas, hvarken på de friska eller bland de torra barren. Vid ett noggrannare påseende märktes dock invid basen af hvarje torkadt barr ett litet hål, hvilket- utgjorde mynningen till en gång, som sträckte sig efter hela barrets längd. Här hade således en liten fjärillarv lefvat, som slutligen, sedan han blifvit fullvuxen, aflägsnat sig, för att på annat ställe, antagligen i eller under jordytan, förpuppas. Troligen hade det varit. larven efter den lilla vecklarefjäriln Pedisca Tedella Cr. = Comitana SCHIFF. och Hercyniana RATZEB. ; Af öfriga insekter, som under året utgjort föremål för skrift- växling och undersökningar, må anföras: bladlöss, myror, spind- lar, äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella TiN.), randiga jord- loppan (Phyllotreta Nemorum Lis., podurer (Lipura Armata) vintermyggor (T richocera), vägglöss och kakerlackor. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. År 1889 erhöll jag ett bref från herr ÅA. AHLGREN, Wexjö, innehållande förfrågningar hur man bör bete sig för att utrota åkersorkar. Ehuru dylika saker icke egentligen tillhöra mina åligganden, ville jag ej underlåta att lämna de upplysningar, som genom mig kunde presteras, och rådde således till användandet af stryknin, i fall detta gift kunde erhållas, emedan detsamma uppgifves vara ett ofelbart utrotningsmedel. Först den 9 no- vember i år erhöll jag underrättelse om, att mitt råd blifvit följdt, samt att verkningarna af medlet varit tillfredsställande. Herr A. hade gått tillväga på följande sätt: vanligt korn beröf- vades sin groningsförmåga genom att utsättas för en lindrig rost- ning, hvarefter det nedlades i en lösning, bestående af 2 gram salpetersyrad stryknin, samt så pass mycket vatten, att däri nätt och jämt kunde upptagas 1,275 kilogram korn. Sedan kornet hunnit insupa giftet, torkades det på papper och användes. Hur därmed tillgick nämner ej min sagesman, men förmodligen prak- tiserades det in i sorkarnas gångar, ty att lägga det i fria luf- ten på marken, skulle antagligen blifvit allt för riskabelt. Ska- dedjuren syntes hafva tyckt om preparatet, ty alltsammans »upp- åts samvetsgrannt» på en ganska kort tid, och följderna uteblefvo ej, ty sorkarnas antal förminskades betydligt. Åtskilliga in- divider återstå dock, men dessa äro ej flera, än att ett par engage- rade kattor godt hinna med att vederbörligen sköta om »slumpen»>. Hos Kon, Befallningshafvande lärer det mött svårigheter, att erhålla vederbörlig resolution beviljad för innehafvande och an- vändande af giftet, enär en sakkunnig person förklarat, att de förgiftade sorkarna skulle begifva sig upp ur sina gångar för att dö ute å fältet. Herr A. säger härom: »Helt visst hafva många dött, men oaktadt flitigt sökande, har ej någon enda död sork kunnat anträffas». Det är ju en tämligen känd sak, att de vilda djuren, då deras sista stund är i annalkande, begifva sig till un- dangömda ställen för att utandas sin sista suck, och detta lär väl vara skälet, hvarför man nästan aldrig ute å öppna fältet an- träffar andra döda djur än sådana, som omkommit af yttre våld, genom angrepp af sina fiender e, d. Under året hafva af mig uppsatts tvenne större skadeinsektsam- lingar, den ena för Kongl. Landtbruksstyrelsen och den andra för LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1891. 37 svenska mosskulturföreningen, samt två mindre för landtbrukssko- lor och två för andra läroverk. Korrespondensen angående skadeinsekter har ytterligare betydligt ökats, i det de af mig utfärdade skrifvelserna förslraret. uppgingo,, till ett. antal af ,r28. - De. flesta, af. dem hafva föranledts af insekters uppträdande inom skilda delar af landet, samt med anledning häraf ingångna förfrågningar, som åtföljts af medsända prof, hvilka kräft undersökningar; och har alltid, då så kunnat ske, upplysningar lämnats om den ifrågava- rande insektens namn, dess lefnadsvanor samt de kända medlen mot densamma. Föredrag hafva utarbetats för tvenne Hushållningssällskaps och en Landtmannaförenings sammankomster, samt muntliga längre meddelanden lämnats vid ännu två dylika tillfällen. Dessutom hafva flera artiklar rörande ållonborrarna införts i allmänna tidningar. Några färglagda teckningar framställande skadeinsekter äro utförda och bland dessa må omnämnas: En fluga (Hylemyia Coarctata FALL.), som skadade rågbrodden i Östra Karups by i maj 1891: hela metamorfosen åskådliggjord; en gallmyggas larv, som skadar päron, samt en dess parasit, en Psylla på hagtorn, Sköldlus (Lecanium Rubi ScHrKk.) på hallon; larven till randiga sädesknäpparen; spånad med larver till en Lyda från päronträd; timotejflugan (Cleigastra flavipes MeEiG.) larv och puppa; hallon- baggen (Byturus Tomentosus FAB.) jämte skadade blomknoppar, samt skadadt tallskott och puppa af tallskottvecklaren (KRetinia Turionella ViN. = Buoliana SCHIFF. m. fl. Slutligen må kanske här omnämnas, att åt mig öfverlämnats redigeringen samt att draga försorg om innehållet af den i år på grund af statsbidrag inrättade afdelning af Entomologisk Tid- skrift, som innehåller »uppsatser i praktisk entomologi», för spri- dandet af en allmännare kännedom om våra skadeinsekter. Härigenom har den stora förmånen tillskyndats mig att osökt få inledd en korrespondens med flere framstående praktiska en- tomologer i utlandet samt att utbyta publikationer, och jag erhål- ler numera genom prof. C. V. RILEY's i Washington välvilja från Förenta Staternas Åkerbruksdepartements afdelning för entomologi allt hvad denna institution i tryck utgifver rörande skadeinsek- 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ter. Af dessa omfångsrika och med afbildningar rikt utstyrda arbeten kan man få ett begrepp om den storartade verksamhet inom den ekonomiska entomologiens område, som uppstått i Ame- rika på senare tiden, och än mer styrkas i öfvertygelsen om denna vetenskaps betydelse, då man ser hur de praktiska amerikanarne kunna nedlägga betydliga kostnader på densammas utveckling. Ofvannämnda afdelning inom Åkerbruksdepartementet utgöres af en »entomologist», som står i spetsen för institutionen (prof: C. V. RILEY), en förste assistent och ej mindre än åtta assisten- ter samt flere s. k. Field Agents» i skilda delar af landet. Här- till komma entomologiska försöksstationer med sina föreståndare och biträden uti de fleste af den stora republikens många stater. Ett annat land med ännu färskare anor, näml. kolonien Vic- toria på Nya Holland, träder i samma fotspår angående spridan- det af kännedom om skadeinsekterna, om man får döma efter ett vackert och dyrbart arbete, hvaraf ännu blott första delen ut- kommit, med titel »Handbook of the destructive Insects of Vic- toria», utarbetadt på befallning af ks2loniens Åkerbruksdeparte- ment i Melbourne af dess entomolog C. FRENcH, F. L. S. etc. Författaren förärade mig nyligen detta, med talrika färglagda planscher utstyrda arbete, hvilket kommer att inom kort något utförligare omnämnas i Entomologisk Tidskrift. Sedan förestående årsberättelse skrifvits och befordrats till trycket, har jag erhållit meddelande om, att äfven här i landet kommer att inrättas en agentur för spridandet af ållonborresvam- pen (Botrytis Tenella) genom herr kapten C. J. LILLIEHÖÖK, Lind- hults trädskolor per Långås i Halland. Särdeles önskvärdt vore det i sanning, om mer omfattande försök med utrotningsmedlet kunde vidtagas under detta och nästa år, på det vi skulle af egen erfarenhet kunna bedöma detsammas verkan och värde, in- nan 1893, då det torde komma att bäst behöfvas. Stockholm i december 1891. Sven Lampa. 39 NOTISER. Vatteninsekter skadliga för fiskafveln. I en redogörelse för karpodlingen vid Långbanshyttan i Vermland, afgifven till dandtbruksutställningen i. Göteborg år 1891 af H. V. TIBERG, förekommer bland annat äfven några upplysningar om den skada på fiskyngel, som vissa vatteninsekter förorsaka, hvarför vi taga oss friheten att här anföra ett utdrag ur nämnda skrift. Herr TIBERG säger: »I de dammar, där jag låtit äldre kar- par öfvervintra, är tillgången på större, för ynglet mera eller mindre farliga djur, såsom vattenödlor, iglar, dykare, ryggsimmare, :sländlarver, vattenspindlar etc. etc. jämförelsevis ringa. I en li- ten damm, där inga äldre karpar öfvervintrat, var förhållandet alldeles motsatt. Där rent af myllrade det af sådana, framför allt af sländlarver. För att undersöka hvilken förödelse dessa djur kunna åstadkomma, lät jag rom på ett ganska stort antal enruskor utkläckas i denna dam, och ehuru rommen icke i afse- värd grad blef uppäten före kläckningen, utan tillståndet till och med kläckningen var nöjaktigt, så synes det dock, som om se- .dermera hvartenda yngel blifvit uppätet, ty det har icke låtit sig göra att kunna, vare sig med eller utan krustacéhåf, fånga ett - enda yngel. Särdeles mordlystna äro dykarna. Jag lät en gång en mindre sådan svälta några dagar och gaf honom sedan c:a 30 st. mygglarver. Han störtade sig genast på en, hvilken han förtärde, och gaf sig sedan ingen ro förr, än han dödat dem allesammans, hvilket gick på ett par minuters tid. Han satte sig sedan såsom vanligt i ro, utan att bry sig om att spisa flera.» Vi hafva anledning hoppas att för tidskriften erhålla flera upplysningar af herr TIBERG om gjorda iakttagelser rörande de ännu allt för litet studerade lefnadsvanorna hos våra vattenin- sekter. Landtbruksentomolog. Efter gjord hemställan har Kongl. Maj:t i nåder äfven för innevarande år anvisat ett tusen kronor 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. att af Kongl. Landtbruksstyrelsen användas för fortsatt utbred- ning af kännedomen om de för landtbruket skadliga insekter och medlen att förekomma de förödelser sådana insekter medföra; och har Styrelsen med anledning häraf antagit för samma tid ento- mologen SvEN LAMPA till »instruktör för meddelande af upplys- ningar i fråga om de för landtbruket skadliga insekter», med skyldighet att efter förordnande besöka de orter, som äro hem- sökta af dylika, samt tillhandagå med upplysningar angående deras lefnadssätt, utrotningsmedel m. m. Instruktören åligger dessutom, enligt utfärdadt reglemente, att genom egna undersök- ningar vinna och sprida kännedom i ämnet, att uppmärksamt följa och tillgodogöra den erfarenhet, som i andra länder vun- nits 1 förevarande hänseende; att vid sina besök i af skadein- sekter besvärade orter noggrannt undersöka öfverklagade skador och söka utreda alla därmed sammanhängande omständigheter; att inom bestämd tid till Styreisen afgifva berättelse öfver verk- ställda förrättningar och därvid, om sådant påfordras eller anses lämpligt, bifoga teckningar och beskrifningar å undersökta ska- deinsekter; att meddela uppgift på gjorda rön, samt ställa sig till efterrättelse öfriga föreskrifter, som Styrelsen finner för godt att meddela. Såsom arvode härför åtnjuter entomologen det af Kongl. Maj:t beviljade anslaget samt reseersättning och dagtrakta- mente 1 likhet med statens landtbruksingeniörer. : Statsanslag till Entomologisk Tidskrift. Efter under- dånig ansökan af Entomologiska Föreningen 1 Stockholm har Kongl. Maj:t i nåder beviljat äfven för år 1892 ett statsbidrag: af 1,000 kronor för utgifvandet af »Uppsatser i praktisk ento- mologi», under enahanda vilkor, som förlidet år. Härigenom sät- tes Föreningen åter 1 tillfälle, att genom populära och allmän- nyttiga uppsatser sprida kännedomen om våra skadeinsekter inom: vidare kretsar, samt ytterligare befordra ett af sina hufvudända- mål: främjandet af entomologiens studium i vårt land. Den färg- lagda tafla, som skall åtfölja dessa uppsatser, kommer i år att framställa kornflugan (Chlorops Teniopus MEG.) och dess förvand- lingar samt åskådliggöra hennes sätt att angripa kornplantorna. SÅ 1 RÖDA TALLSTEKELN (LOPHYRUS RUFUS) OCH DESS UPPTRÄDANDE I VÅRA SKOGAR. a Hanen, 6 honan, c& larfven och Z kokongen. Då denna stekel åter igen för icke så längesedan visat sig uti sådan myckenhet i en trakt af vårt land, att en ödeläggelse af tallskogen där varit befarad, hafva vi trott oss böra meddela några upplysningar om dess utseende samt hvad man för öfrigt kan hafva sig bekant om honom. En utförligare beskrifning på den utbildade insekten torde här ej vara af behofvet påkallad, då troligen hvem som helst, med tillhjälp af de angifna, mest i ögonen fallande kännetecknen samt de bifogade figurerna, lätte- ligen bör kunna igenkänna honom, om han anträffas. De båda könen äro hvarandra ganska olika, ty kanen är mindre, smalare och glänsande svart, utom benen och undersidan af den ofvan något tillplattade bakkroppen, hvilka äro gulröda; pannspröten hafva 23 grenar på hvarje sida och dessa tilltaga i längd inåt hufvudet, den innersta grenen är vid basen knäböjd. Honan är svart och brungul, den sistnämnda färgens utbredning är å figuren angifven genom de ljusare partierna. I 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Larven har 22 fötter, svart hufvud och är 20 mm. lång, då han uppnått sin fulla storlek. Kroppens färg växlar ganska mycket hos olika individer, men är vanligen gulaktigt grå; på hvarje sida om den ljusare rygglinien befinner sig ett något bre- dare, gröngrått, men tämligen otydligt, likaledes efter längden löpande streck och nedom detta ett svart, som ofta är upplöst i fläckar; detta är genom ett ljusare mellanrum skildt från en rad mörka fläckar. Huden förefaller slät, emedan de å henne be- fintliga borsten äro få och mycket korta. Kokongen är oval, tunnskalig och till färgen hvitgul eller brunaktig. Så vidt vi hafva oss bekant, iakktogs denna stekels mass- uppträdande hos oss första gången under åren 1861—962. Enligt framlidne professor N. E. FORSELLS utsago, förekommo dess larver då i åtskilliga af Vestergötlands tallskogar i så oerhörd mängd, att man till en början fruktade för trädens fullständiga undergång. Skadedjuren uppåto barren likväl endast å de årsgamla skotten, hvarigenom träden visserligen under någon tid hade ett naket och bedröfligt utseende, men de återtogo efter hand en frisk grönska allt efter som de yngsta skotten hunno utvecklas. Någon märkbar skada för öfrigt, i följd af denna snart öfvergående härjning, synes ej hafva uppstått, ty de nya skotten utvecklade sig normalt. Steklarna syntes sedermera ej till och hafva icke vidare låtit tala om sig förrän under 1890, då de åter helt oväntadt uppträdde, men i ett annat landskap. Nyssnämnda år fästade nämligen tidningen Nerikes Allehanda uppmärksamheten på en stekellarvs framfart i Bo socken af södra Nerike och säger, att han anträffades »företrädesvis i grenfördel- ningen på de späda tallskotten och bildade där stora klungor eller bylten af ända till hundratals larver och fanns helst hos unga. träd, men förekom äfven ymnigt på de gamla. Grenarna svigtade vid bördan af de måhända till tiotusental uppgående larverna, som under förtärandet af barren samtidigt i hvarje klunga utspärrade sina hufvuden och hastigt med ett knäppande ljud fällde dem tillbaka och höggo sig fast med sina starka käkar. » Äfven barken afåts fläcktals>. Ungefärligen i samma stil genomgingo underrättelserna om denna skogshärjning snart sagdt hela tidningspressen. För att komma i tillfälle förvissa mig om, hvilken stekel- 2 LAMPA: RÖDA TALLSTEKELN: 43 art frågan gällde. blef det nödigt att sätta sig i förbindelse med Nerikes Allehandas redaktion, och följden häraf blef, att ett litet parti larver erhölls från herr P. A. THORÉN i Bäck, Hjortkvarn, den 25 juli. Ett par af larverna hade redan under vägen åt sig förfärdigat ovala och hvitaktiga kokonger, och de öfriga, som öfverlefde transporten, följde inom kort exemplet. På föranstal- tande af jägmästar VALLMO inträffade kort härpå en andra sänd- ning larver, denna gång från skogvaktaren A. G. EKBLOM vid Skogaholm, Svennevad, och några af dessa spunno äfven in sig, men de flesta dogo. I' medio af september framkommo ur kokongerna någrå steklar och nu blef det lätt att afgöra till hvilken art skadedjuren hörde. Ett litet antal kokonger förblefvo likväl oförändrade och dessa öppnades sedermera i november och januari, hvarvid be- fanns, att i de festa voro larverna döda och hoptorkade' eller mögliga; men ett par innehöllo lefvande larver, hvilka närmast voro inneslutna i en genomskinlig hylsa. MHäraf vill det synas som om en del steklar skulle ernå sin fulla utveckling redan första sommaren, men att andra förblifva i larvtillståndet till det följande året eller kanske ännu längre. Rådfrågas litteraturen angående denna stekelarts uppträdande som skadedjur, så finner man att underrättelserna härom äro ganska torftiga. Enligt HOLMGREN härjade den 1860 vid Giessen i Tyskland, d. v. s. nästan samtidigt som i Vestergötland, och RATZEBURG anför efter KOLLAR, att den förekom i stora massor 1833 vid Wien; men några upplysningar om dessa: härjuingars inverkan på skogens bestånd eller tillväxt meddelas ej af någon af dessa författare. Den frågan huruvida dylika härjningar utgöra någon verklig fara för tallskogen, eller om de höra till dem, som, då de någon gång inträffa, äro hastigt öfvergående och ej lämna märkbara spår efter sig i framtiden, kunde således betraktas såsom ännu oafgjord. Få vi döma efter den erfarenhet, som vi hos oss äga från Vestergötland, så skulle svaret likväl blifva ganska lugnande. För att få ett begrepp om hur förhållandet kunde vara i Nerike året efter härjningen, tillskref jag förliden höst skogvak- taren EKBLOM vid Skogaholm och begärde upplysningar därom. Han meddelade den för mig något oväntade underrättelsen, att 3 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. steklarna då ej visat sig i de egentliga barrskogsbestånden, samt att någon större skada ej kunde förmärkas i följd af förra årets härjning, då blott någon enda tynande eller undertryckt tallbuske nu befinnes vara utgången. Till och med de hårdast angripna träden, på hvilkas spädare kvistar äfven barken skadades, syntes hafva lidit helt obetydligt. På min uppmaning hade han efter härjningen 1890 noga undersökt de platser, där skadedjuren varit talrikast, utan att kunna upptäcka några kokonger. De larver, som då anträffades, voro som det tycktes döende och hade på huf- vudet en tjock, gulhvit och klibbig vätska, som förmodligen utsipprat genom munöppningen. Herr EKBLOM antager därför, att någon sjukdom uppträdt bland larverna, och detta är det sannolikaste, emedan de kokonger, som vi erhållit icke inne- höllo några puppor, som voro angripna af parasitsteklar, hvadan det ej gärna kunnat vara sådana, som denna gång förorsakat steklarnas undergång. Dödsorsaken var otvifvelaktigt någon mö- gelsvamp. Lyckligtvis saknar ej naturen förstörelsemedel, hvarigenom sådana insekter eller andra smådjur, som genom en utomordent- ligt stark förökning hota andra varelser med fullständig under- gång, emellanåt förgöras i sådan mängd, att blott så pass många komma att återstå, som äro nödvändiga för artens fortfarande bestånd. Den ombytliga och ovanligt milda hösten 1890 hade troligen gynnat mögelsvamparnas tillväxt och utbredning. Innan detta ämne lemnas åsido för denna gång, kunna vi ej underlåta att framhålla önskvärdheten af, att för saken intres- serade personer ville mer, än hvad hittills brukat äga rum, bemöda sig om att göra undersökningar, då insekter någonstädes upp- träda i ovanlig mängd, samt anteckna och offentliggöra sina iakttagelser, hvilka kunna blifva af mycket stor nytta vid kom- mande tillfällen. Hvad, som hittills nästan alldeles försummats, är anställandet af noggranna undersökningar någon tid efter en skogshärjning, ty det är väl först då, som dess verkan kan med någon säkerhet uppskattas och bedömas. Sven Lampa. FU An RER Tr SKYDDS- OCH UTROTNINGSMEDEL. 45 SKYDDS- OCH UTROTNINGSSMEDEL. 4 Mot fogellöss. I d:r H. WILBELM's Mittheilungen N:o 21 för 13891 omnämner Max RICHTER ett visserligen redan länge kändt medel mot denna ohyra, som består däruti, att man i fo- gelburen använder ihåliga pinnar, här och där försedda med hål på sidorna. Till sådana pinnar kunna vassrör (Phragmites Com- 2nunis) begagnas, sedan innehållet aflägsnats, så att hålet inuti längs hela röret är fullkomligt rent. Men man måste dagligen uttaga dessa för: att rengöras, och detta tillgår sålunda, att de- ras ena ända stötes mot ett bord eller dylikt, så att innevånarna falla ut för att dödas. En ännu bättre verkan åstadkommes, om man medelst en liten tratt gjuter hett vatten genom rören och sedan låter dem torka, innan de åter insättas på sina platser. Medel mot väggohyra. I ofvannämnda tyska tidskrift för samma år anföres äfven ett sätt att fördrifva dessa afskyvärda gäster från tapetserade väggar, hvilket meddelas till den kraft och verkan det hafva kan. Man bestryker vid dagsljus medelst en pensel alla ställen, där ohyran innästlat sig, med petroleum- benzin. Ihåligheter mellan tapeten och väggen, dit penseln ej kan intränga, kunna få del af vätskan med tillhjälp af en gummi- spruta, försedd med ett spetsigt rör. Rådgifvaren säger sig på detta sätt hafva befriat ett rum från en oerhörd mängd af ohyra, och ännu fem år efter rengöringen kunde icke ett enda lefvande djur där upptäckas. Benzinen skadar ej, eller förändrar färgen det ringaste på tapeten. Medel mot flugor och myggor. Enligt uppgift i en tid- ning, skall man kunna skydda sig för påhälsningar af dessa be- svärliga flygfän, om man bestryker ansikte och händer med den saft, som erhålles, då färska groblad (Plantago Media) gnuggas eller stötas. Medlet förefaller visserligen enkelt och kanske otill- förlitligt, men ett försök blir ju föga mödosamt och kostar intet. SS. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ETETERATURS Äfven uti de jämförelsevis unga kolonierna i Australien sy- nes man uppfatta entomologien, särskildt i praktiskt afseende, så- som en viktig vetenskapsgren och skyr ej att göra betydliga upp- offringar för dess popularisering. Ett talande bevis härpå är ett litterärt arbete, som genom författarens välvilja nyligen kom- mit oss tillhanda och hvilket är af den beskaffenhet, att vi anse oss böra här något utförligare redogöra för detsamma. Det är uppställdt hufvudsakligen efter samma plan som Miss E. A. ÖRMERODS berömda »Manual of Injurious Insects»> etc., tryckt i London 1881. Den hittills utkomna första delen är tryckt i Melbourne 1891 och författad enligt uppdrag af Åkerbruksdepar- tementet i Victoria af dess entomolog C. FRENCH, F. L. S. etc. Denna del har till titel: »A Handbook of the Destructive Insects of Vicioria», och innehåller 153 sidor text samt 27 taflor, af hvilka ej mindre än 14 äro vackert färglagda. Verket i sin helhet kom- mer otvifvelaktigt att blifva både dyrbart och af ganska stort omfång, då denna del blott upptager de flesta insekter, som inom kolonien angripa äpple-, päron-, aprikos- och körsbärsträden samt deras frukter. Företalet upplyser, att arbetet upplägges i 9,000 exemplar, och att hvarje del kommer att förses med minst tio planscher. Den nu utkomna delens text består af tjugu kapitel, som inne- hålla inledning, insekternas klassifikation, råd att upprätta sam- lingar af såväl skadliga som andra insekter, samt upplysningar om insamling och förvaring, om nödvändigheten af skydd för insektätande fåglar samt en förteckning öfver dessa; försik- tighetsmått mot införandet af skadeinsekter från andra länder, samt beskrifningar öfver 14 arter sådana, tillika med hittills kända medel mot dem. Dessa arter äro alla åskådliggjorda genom färg- lagda bilder, hvilka framställa icke allenast själfva de fullbildade insekterna, utan äfven deras förvandlingsstadier, samt skadade de- lar af de växter, hvarpå de lefva. Sista kapitlet upptager en förteckning öfver de förnämsta botemedlen samt omnämner den verkan, som dessa åstadkomma vid användningen. — Detta senare synes mig sannolikt, ty vide och poppel finnas i närheten här i stor rikedom, och de kunna möjligen wid dessa träd före- komma i stort antal, hvilket dock ej här blifvit efterforskadt. På sädesslagen, t. ex. »råg vid blomningstiden», har äfver angifvits att pingborren skulle göra skada, men därtill har jag här aldrig sett någon tillstymmelse. Ulltand 1 dec: IiS0m Hampus von Post. Iakttagelser öfver Ådimonia tanaceti Tin. För några år sedan (den !'/6 1887) anträffades utmed Fyrisån nära Ulltuna på en tämligen våt ängsmark en större fläck af marken -— om- kring 10—12 []-fot —- nästan - enbart beväxt med Stellaria palustris. Bladen och de mjuka stjälkarna voro ytterst illa för- härjade af en svart, taggig Chrysomela-lik skalbaggelarv, som kunde uppskattas förekomma till 20—30 st. pr [J-fot. Larven syntes ej hafva hemsökt något annat växtslag. Några af dessa larver intogos och matades i burk med friska blad under flere dagar. Slutligen inspunno sig några med en gles väfnad af starka, brunaktiga silkestrådar och förpuppades. 2 å rn Rd ka Må ena ade ae ? as (RR Kd RE SMÄRRE UPPSATSER. SU Pupporna voro den 27 juli citrongula och syntes ligga på rygg i pupphöljet. Den 4 och 5 juli erhöllos 5 stycken imagines; i början voro de blekt grågula, men sedermera mörknande och slutligen svarta , och befunnos nu vara Galeruca (Ådimonia) Tanaceti. (Någon noggrannare bestämning skedde ty värr icke, emedan jag ej misstänkte att någon annan liknande art häromkring före- fanns !) År 1891 den 7 juli anträffades några få exemplar så- dana skalbaggar på sandåsens sluttning mot Fyrisån bland där växande gräs och örter, hvarvid ej då fästades någon särdeles uppmärksamhet, emedan denna skalbagge ofta nog och årligen ses förekomma vid gården. Men den 11 juli iakttogs åter, att de där förekommo i en högst märkvärdig mängd. På en areal af omkr. 3 tunnland uppskattade jag de synliga till 1—5 stycken pr (CO-meter, men de voro säkerligen många flere, ty endast så- dana, som syntes uppe på grässtråen eller örterna, räknades. Någon skada på gräset eller de här befintliga örterna kunde jag ej upptäcka. Jag träffade dem ej heller på andra marker, där jag framgick denna tid. Den 3 september annoterades: »Hela sommaren hafva dessa skalbaggar uppträdt och vistats på samma ängsbacke (hvilken ej betas eller afslås) och har deras antal flere gånger uppskattats till 5 å 10 stycken pr [U-meter, utan synbar minskning.» Ännu senare på hösten -- till början.af oktober — funnos de kvar. Under den tid, som skalbaggarna anträffades denna sommar, eftersökte jag flere gånger, hvilket växtslag, som larverna eller skalbaggarna skulle kunna hafva hemsökt. Jag trodde möjligen att de skulle haft sitt tillhåll på Stellaria graminea, hvilken i stor mängd förefinnes bland gräset; men jag kunde ej finna något bevis för, att denna växt utgjorde deras tillhåll. Lika så såg jag icke skalbaggen själf förtära något af ört- eller. grässlagen, utan den sågs dagligen sitta overksam på grässtråen eller på de högre örterna, hvarifrån den vid mitt annalkande, såsom vanligt, släppte sig till marken. Någon förhärjelse på gräsväxten eller örterna kunde, oaktadt den stora mängden af skalbaggar, ej iakttagas på denna mark. = d 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Möjligen kunde man anse, att de blott under natten uppsökte och förtärde unga plantor eller blad nere vid marken, samt endast till hvila uppsökte de högre stråen och där tillbringade dagarna. Emellertid torde andra iakttagare bättre känna denna skal- bagges härjningssätt. Ulltuna i januari 1892. Hampus von Post. En missbildning. Förliden sommar fångade jag vid Gimo bruk i Upland en Halyzia quatuordecimpunctata LiN., som föreföll mig så egendomligt tecknad, att jag ansett mig böra här om- nämna densamma. Få djur äro så symmetriskt bildade som in- sekterna, och särskildt hvad angår skalbaggarnas täckvingar, finna vi på dem båda fullkomligt samma teckningar in i de minsta detaljer. Äfven den allra minsta lilla punkt på den ena återfinner man vanligen lika stor och lika place- rad på den andra. Så mycket mera förvånad blef jag därför, när jag bland annan fångst i håfven påträffade den å bredvidstående figur aftecknade skal- VX baggen, där täckvingarna äro fullkom- ligt olika tecknade. Den högra är ty- pisk med sina svarta, nästan fyrkan- tiga fläckar, af hvilka två utgå från den likaledes svarta suturen. Den vänstra täckvingen åter har tre svarta, i triangéelform ställda, olikstora fläckar, af hvilka en är placerad nära den svarta suturen, men utan att på minsta sätt sammanhänga med densamma, samt en mindre fläck vid sutural- vinkeln och en liten punkt utanför den bakre af de tre först- nämnda fläckarna. Claés Grill. Sitodrepa panicea LIN. och Gracilia minuta FaAB. upp- trädande såsom skadedjur å apotek. Föreningens nyinvalde ledamot, hr apotekaren ÖLOF WILNER i Kalmar, meddelar i bref följande om ofvanskrifna skalbaggar: 4 FÄRSA ana . Sön EE ESSEN FER TR VV BREAST V | SMÄRRE UPPSATSER. SS — — >Jag har för öfrigt särskildt riktat min uppmärksamhet på sådana insekter, som äro farliga gäster bland våra droger, därtill föranledd genom att larver till den så kallade brödbaggen, Sitodrepa panicea L. en gång på apoteket härstädes (i Kalmar) alldeles uppåto 25 kilo spiskummin (Fructus Cymini), som för- varades 1 en låda i ett lådfack, så att endast skalen återstodo.» I ett senare bref tillägger apotekaren WILNER ytterligare rörande samma skalbagge: »Såsom exempel på, huru lätt denna skalbagge förökar sig och trifves, äfven under förhållanden, som med skäl kunna tyckas vara mycket ogynnsamma, kan jag anföra följande iakttagelse. Förlidet år (1891) på våren anlände till apoteket i Kalmar en del droger från den välbekanta firman HaAsCcHE & WoGE i Hamburg. Bland dessa äfven ett parti Spanska flugor i en med papper väl igenklistrad bleckdosa. När jag öppnade densamma befanns hon innehålla, jämte sönderfrätta spanska flugor, en mängd individer af ofvannämnda skalbagge, färdiga att gifva sig af ur fångenskapen.» »Jag har vid flera andra tillfällen funnit huru högst besvärlig denna skalbagge är i drogkammaren.» ; Apotekaren WILNER skrifver vidare: »En annan skalbagge, som roade sig med att söndermala korgarna omkring de dame- jeanner (innehållande syror o. d.), hvilka stodo i apotekets labo- ratorium, fann jag vara &n sällsynt »långhorning», Gracilia minuta FAB., förut ej tunnen här på orten.» Rörande dessa i mer än ett hänseende rätt intressanta iakt- tagelser må det tillåtas undertecknad att tillägga några ord. Först och främst vill jag då framföra ett tack till hr apote- karen WILNER för det han meddelat sina iakttagelser och icke underlåtit detsamma. Det vore önskvärdt om entomologiens gynnare och vänner ville såsom hr WILNER meddela hvad de iakttagit och icke — såsom allt för ofta sker -— tänka att den gjorda iakttagelsen är utan värde. Mången iakttagelse kan” vis- serligen vara tämligen alldaglig, men andra återigen kunna vara af stort intresse. — Det är visserligen sant, att Ånobium-arternas härjningar inom hus, särskildt bland droger väl icke är något sällsynt, men det är då vanligen Anobium pertinax Tin., som är skadegöraren; här åter var det den mera sällan förekommande ÅA. (Sitodrepa THOMs.) paniceum Tin., som anställde förödelsen ju 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. bland spiskummin och spanska flugor i st. f. »i gamla bröd- kakor», efter hvilka han har sitt namn. Det är egendomligt nog, att en skalbagge kan utvecklas och trifvas så väl med endast spanska flugor till kost (obs. att kantharidinet, det blåsdragande ämnet, just finnes i spanska flugors mjuka delar, de enda som larven kan spisa!) och därtill i ett väl tillslutet kärl! Hvad beträffar Gracilia minuta FaAB., (Callidium pygmaeum GYLL.) är det ett Dycket rart fynd. Både GYLLENHAL och THOMSON nämna endast Esperöd i Skåne såsom fyndort och FALLÉN såsom finnaren af detta sällsynta djur, som nu tagit sig det orådet för att gnaga sönder damejeannekorgarna å apoteket i Kalmar. OTIS: Halmstekeln (Cephus Pygmaeus Tin.) i Nordamerika. Som kändt torde vara, införas allt emellanåt insekter från Europa och andra världsdelar till Förenta Staterna, där de ofta nog blifva ovanligt lätt acklimatiserade, emedan förhållandena synas vara särdeles lämpliga för emigranter, äfven af sådant slag. Om till och med de födoämnen, hvartill dylika insekter förut varit hänvisade, skuile saknas i det nya hemlandet, tillgripa de någon gång helt andra, som förut varit för dem obrukbara eller åtmin- stone mindre begärliga. Härigenom inträffar under stundom det märkliga förhållande, att en insekt, som i sitt ursprungliga hemland anses såsom tämligen oförarglig, 1 det nya uppträder såsom ett oroinjagande skadedjur. Då det synes nästan höra till regeln, att de insekter, som dit utvandra, hastigt förökas och utbreda sig, om lifsvilkoren äro någorlunda tillgodosedda, så får man ej förundra sig öfver, om amerikanarne se äfven detta slags »kineser» med oblida ögon och helst skulle önska importförbud, om en sådan åtgärd kunde medföra ett praktiskt resultat. | En af de förnämsta orsakerna till sådana invandrares van- ligen starka förökning torde vara den, att de vid flyttningen från det gamla hemlandet lämna sina fiender »bakom sig», och att deras kamp för tillvaron i det nya således ej störes af mord- lystna vedersakare. I längden torde dock denna frid ej äga be- stånd, ty parasiter komma nog förr eller senare att inställa sig I FYREN 25 0n00 ASS DERE PSA pA I ” SMÄRRE UPPSATSER. 55 äfven under de nya förhållandena, för att åstadkomma den i naturens hushållning erforderliga jämnvikten. Den praktiske amerikanaren saknar dock tålamod att invänta denna oberäkneliga tidpunkt, och ingriper därför på egen hand med de medel, som stå honom till buds. Han afsänder t. ex. någon assistent från en af sina många försöksstationer till det invandrade skadedjurets förra hemland, för att där uppsöka dess naturliga fiender och insamla af dem så många som möjligt, för att lefvande hemföras. Skulle det sålunda erhållna antalet vara för ringa att genast utplanteras i det fria, införas parasiterna till en början uti en härför inrättad glasbyggnad e. d., där de erhålla all möjlig omvårdnad, på det en talrik afkomma må så fort som möjligt kunna uppstå. Då denna hunnit föröka sig så mycket man Önskar, befrias hon ur sitt fängelse och får flyga åt alla väderstreck för att göra sin plikt. Så går det till i den nya världen, i den gamla tager man ännu i allmänhet saken lugnare och föredrager att se sina fält sköflade emellanåt, i stället för att underkasta sig några nämnvärda uppoffringar för möjlig- görandet af skadornas förebyggande. Efter denna kanske något långa inledning, vilja vi åter- komma till den skadeinsekt, hvarom frågan är, nämligen halm- stekeln. Dess larv lefver inuti halmen till våra stråsädesslag och drager sig på eftersommaren nedåt till rotstocken eller dess när- het för att öfvervintra. Det är naturligtvis här, som larven lät- tast kan förstöras. Uti tidskriften »Insect Life», vol. II, n:o 6, sid. 164 (1889) omnämnes halmstekeln såsom en nyförvärfvad sädesförstörare i Nordamerika, ehuru man svårligen kan förstå på hvad sätt en insekt med sådant lefnadssätt har kunnat öfverkomma till ett så aflägset land. Möjligen ligger förklaringen däruti, att den ameri- kanska halmstekeln är inhernsk och samma art som vår, eller åtminstone honom mycket närstående, men att han ej förr än under senare åren blifvit uppmärksammad. Professor COMSTOCK i Ithaca, staten Newyork, upptäckte honom först, och uppgifver att dess lefnadssätt liknar vår halmstekels, med den skillnad, att den amerikanska skall lefva uteslutande på hvete. 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Ytterligare om Botrytis tenella. Firman J. ERIBOURG & HessE i Paris tillverkar, som förut är omnämndt, ett förstörings- medel . för ållonborrelarver och har utsändt ett tryckt cirkulär rörande detta, hvarur vi vilja anföra det viktigaste. De på senaste tid af herrar PRILLEUX och DELACROIX, med- lemmar af landtbruksakademien i Paris, samt GIARD, professor i Sorbonne, till franska Vetenskapsakademien inlämnade arbeten nafva ådagalagdt, att det finnes en parasitsvamp, som dödar ållonborrelarven. Man har iakttagit, att på de fält, där denna svamp förefinnes, ållonborrelarverna dö, hvarefter växtligheten snart återvinner sin fulla kraft. Parasiten angriper endast ållon- borrelarver och är oskadlig för öfriga djur. Ofvannämnda firma följer PASTEURS vetenskapliga metod att renodla denna parasit- svamp, Bolrytis tenella, och detta i så vidsträckt skala, att spo- rerna (groddkornen), inneslutna i tuber eller rör, kunna utbjudas åt åkerbrukare. Tubernas innehåll användes på följande sätt: 1. I ett större flatbottnadt lerkärl lägges ett lager jord af ungefär en cm. tjocklek. Jorden fuktas lindrigt med vatten och ofvanpå henne läggas omkring ett hundratal ållonborrelarver. 2. Innehållet af en tub pulveriseras fint mellan fingrarna och utströs sedan öfver larverna, så att alla komma i beröring därmed. Det som ej kan söndersmulas medelst fingrarna, blandas med något fuktig jord och får ej sönderkrossas rned hammare e. d., emedan sporernas groningskraft härigenom skulle förstöras. 3. Lerkärlet täckes med ett trälock, hvaröfver lägges fuktig mossa, och nedgräfves 1 jorden på ett skuggrikt ställe. 4. Efter förloppet af ungefär 6- timmar äro larverna an- gripna och sjuka samt fördelas jämte den jord, hvarpå de legat, i lerkrukor eller dylikt, som 'fyllas med jord och nedgräfvas i marken. Efter förloppet af omkring 14 dagar finner man larverna döda, uppsvällda och ljust rödaktiga. 5. De nedföras nu en och en till ett-djup af omkring 20 em. i jorden på af larver hemsökta ställen. FrRiIBoURG & HeEssE's pris per tub är 6 francs och för mindre dylika, afsedda till försök, 1/2 franc. ' 26 Rue des Ecoles, Paris. S.A "rn EE WIK Ae ms SE sa —& 2 Za Sh ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR AF C. H. NERÉN. i 1. Ytterligare om Sågstekelsläktet EMPHYTUS. Under juni månad år 1890 bekom jag från med. kand. MOR- TONSON en samling af nära 200 sågsteklar, tagna i Jämtland på fem olika. ställen inom provinsen, de allra flesta från Lillviken. Bland de sistnämnda har jag funnit en hittills obeskrifven E»- phytus-art, hvilken jag här går att beskrifva under det af adj. THOMSON föreslagna namnet: Emphytus arcticus 2. sp. Niger, nitidus, fere glaber, tegulis albidis; scutello levi, mtido; alis hyalinis, nervo trans- verso marginali haud interstitiali; pedibus maxima parte nigris; coxis apice albidis, femoribus anticis apice cum tibiis totis sordide testaceis, posterioribus nigris, tibus annulo basali albido. Femina: long. 7 mm. Emph. tenerz FALLÉN affinis, sed paullo major; tegulis albidis, magnis, antennis longioribus, coxis apice albidis, tibiisque posticis albo-annulatis et nervo transverso-marginali haud inter- stitiali mox discedens. Funnen vid Lillviken 1 Jämtland af med. kand. ALB. MORrR- TONSON sommaren 1883. Arten synes vara sällsynt, då bland de 76 ex. af sågsteklar, som tagits å nämnda plats, samt bland de öfriga 120 å andra lokaler i Jämtland funna sågsteklar i remissen, endast detta exemplar kunnat uppletas. Som jag förut anmärkt i en afhandling rörande detta släkte (se pag. 5 i r2:te årgången af Ent. Tidskr.) är detta ursprungligen af KLruG bildade I 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892, släkte talrikast representeradt inom jordens kallare trakter, så att numera 32 europeiska' arter äro kända och beskrifna, af hvilka jämt halfva antalet är funnet inom Sveriges gränser. Af dessa äro 2:ne, nämligen &E. fulvipes FALL. och den nu beskrifna E. arclicus, högnordiska och hittills, såvidt jag vet, ej funna annan- städes än i vårt land. Af den förstnämnda fanns jämväl i re- missen 2:ne exemplar, funna vid Pilgrimstad i Jämtland. = Rörande en annan art af samma släkte, näml. Emphytus Klugi THOMS., hvars larv, hittills okänd, först af mig beskrifvits 1 den förut citerade afhandlingen (sidd. 11 och 14), har jag äfven några iakttagelser af senare datum att tilägga. Som jag nämnt å anförda ställe, insatte jag den 12 juni 1890 omkring 20 fullvuxna larver, mätande 25 mm. i längd, hvilka alla genomgått näst sista hudömsningen före sin förpuppning, i en kläcknings- bur, hvars botten var betäckt med ett två tum djupt lager af fuktig jord. Jag hade jämväl iakttagit, att larverna lefde i större sällskap uteslutande på hvitblommiga törnrosbuskar med undertill gråludna blad, hvilka de åto från kanten, mestadels en larv på hvarje småblad, samt att de helt och hållet försmådde andra slag af törnrosor med mera glatta blad, hvarjämte jag iakttagit dem å 3 olika ställen inom Skeninge stad. Under juni—juli må- nader år 1891 var jag genom en längre resa, som varade fyra veckor, urståndsatt att fortsätta mina iakttagelser från fjolåret, och det var först efter min hemkomst d. 3 juli, jag märkte, att larverna jämväl 1 år härjat å samma ställen som i fjol, särdeles i den trädgård, där jag i början af juni 1890 första gången såg dem, och där de jämväl i år nästan aflöfvat samma törnrosbuske, å hvilken de i fjol fråssade. Emellertid hade samtliga larver nu försvunnit och nedkrupit i jorden. Då mina kläckningar under år 1890 ägde rum mellan den 29 sept. och 4 oktober, föresatte jag mig att vid samma tid 1891 söka zZmagzines på de platser, där larverna jämväl nu härjat. Jag spanade några dagar förgäfves efter dem, till dess jag vid middagstiden den 5 oktober påträffade 2 hanar i min trädgård, på bladen af en Cornus alba, som var hem- sökt af flera Aphus-arter; följande dag fann jag ytterligare en & på samma törnrosbuske, som härjades i fjol och som växte på ungefär tio meters afstånd från sagda Cornaus-buske. Ett besök, jag gjorde den 7 oktober i rådman WILLDES trädgård, där jag i fjol först 2 JE AS ar NERÉN: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 59 funnit larven, medförde ett ännu bättre resultat, i det jag dels å den nämnda nära aflöfvade törnrosbusken och dels i dess grann- skap tog fem st. hanexemplar samt såg minst lika många andra 1 närheten, hvilka jag dock lämnade 1 fred. Den: & :sistl oktober tog jag i min trädgård och i duggregn kl. 3 e. m. en hona, som satt orörlig på den törnbuske, som härjades af lar- verna i fjol, och en timma senare ytterligare en hona på samma buske. Bägge voro synbarligen nyss utkläckta och uppkrupna ur jorden, men under det fina regnet förblefvo de, som naturligt var, stilla vid själfva kläckningsplatsen. De följande dagarna, , som voro gynnade både af sol och varm väderlek, sökte jag å bägge de ofvannämnda lokalerna efter flera honor — men för- gäfves. Jag kunde ej förklara för mig denna otur på annat sätt, än att honorna, lockade af det vackra vädret, företagit utflykter och uppsökt andra lekplatser, följda af de förut i stort antal framkomna hanarna, — alltnog, jag kunde ej finna en enda hona trots ifrigt sökande under flera dagar; en eller annan hane kunde jag få se någon gång på törnrosbuskarna, men honorna tycktes rent af hafva försvunnit. Häraf synes emellertid klart framgå, att denna arts honor, i likhet med sina närmaste samslägtingar E. tibialis PANzZER och E. serotinus KLuG, flyga ganska sent på hösten, samt att äggen då läggas, sannolikt på de ännu späda bladknopparna, där de förblifva hvilande till följande vår, då larverna utkomma vid löfsprickningen. Detta är, åtminstone hvad angår de 2 sistnämnda arterna, CAMERON's mening enligt hans »Mo- nograph>» Vol. I, pag. 275—2178, där det jämväl framhålles, att dessa bägge arters larver i England lefva på det späda eklöfvet under maj—juni månader, hvarjämte det heter rörande den sist- nämnda arten, hvars Zmagines han sett flyga ännu den 17 oktober: »Ihe eggs must be laid then, and remain probably unhatched till May, for I have found newly emerged larve on the budding leaves then». Hvad särskildt angår den såväl i England som annanstädes sällsynta Emphytus Klugi TH., kände CAMERON ännu år 1882 (1. c. pag. 276) intet om dess lefnads- sätt, oaktadt THOMSON redan år 1871 framhållit, att den lefver på törnrosor ehuru sällsynt, då endast anträffad i Upland och Vestergötland, Alldenstund artens beskrifning hos bägge dessa g, vill förff. är tämligen kortfattad och hos CAMERON delvis orikti 2 I 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. jag, med stöd af mina iakttagelser å tillsammans 10 fs och 6 PP, i några delar söka fullständiga densamma. Kroppens färg är svart och företrädesvis å hufvudet samt främre delen af zZhorax beklädd med korta, mörka hår, som äro längst kring ögonen (»Zempora pilosa» ”FH.) särdeles hos hanarna, under det abdomen är glatt och glänsande svart, ofvan och undertill hos bägge könen. Antennerna, som hos & äro svarta öch tillsammans med hufvudet af hela den öfriga kroppens längd, äro hos 9 något kortare. Vinglocken äro /Avita (ej gula som CAMERON säger 1. c.). Vingarna klart genomskinliga med svart märke och rödgul costa samt för öfrigt med rödgula ribbor vid basen; nervus transversus ordinarius infaller nästan i första tredjedelen af cellula furcata, med tydlig förtjockning hos bägge könen af den korta nervstam, som utgör början af furcans nedra gren. Samtliga hanar hafva första tarsleden röd på de bägge främsta - fotparen, men honorna endast på det första (konstantl!); öfriga tarsleder äro svarta. Tibierna röda äfvensom låren, med undantag af det främsta benparets, som äro svarta vid basen i något större utsträckning hos honorna, hos hvilka baktibiernas vidgade ändar jämväl äro svartkantade; coxe och Itrochanteres svarta hos bägge könen. Sågen hos honan är ovanligt stor och bred vid basen, med rödgul, mot spetsen afsmalnande midt- nerv och ljusare, gula tvärribbor, hvilka skarpt begränsa mellan- rummens genomskinliga fält eller hinnor. Hvad angår honornas antenner, så äro hos de tvenne nu 1i fritt tillstånd fångade exem- plaren 7/3 af 6:te antennleden samt hela 7:de, 8:de, och 9:de lederna hvita med mörkare spets, i likhet med den 2, som först utkläcktes hos mig den ””/9 1890, och öfverensstämmande med THOMSONS beskrifning (>antennis femina articulis O6—9 albis») blott med den skillnad, att 6:te leden är svart vid basen. De af mig å pag. 12 af föregående årgång beskrifna afvikelserna hos tre af de fyra hon-exemplar, som i fjol utkläcktes hos mig, torde med skäl kunna anses bero på speciella undantagsförhållanden, liknande dem CAMERON iakttagit hos honor af Emph. tibialis, hvilka enl. beskrifningen å pag. 275 1. c. synas variera ungefär på samma sätt. NERÉN: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 61 2. Kläckning af några NEMATUS-arter jämte deras parasiter. I medlet af augusti månad år 1889 fann jag på en ung björk, ursprungligen planterad på en gård här i staden, flera i Ö sällskap lefvande larvkolonier i olika utvecklingsstadier. De minsta, larverna, hvilka knappast mätte 10 mm. i längd, sutto tätt invid hvarandra längs bladkanten, hvilken de fast omfattade med sina 3 par bröstfötter, under det att kroppen var starkt böjd uppåt och framåt, så att stjärtspetsen vanligen sträckte sig framför larvens hufvud, hvarigenom bladet syntes kantadt af ett slags rörliga fransar. De fullvuxna larverna, hvilka mätte 26 mm., sutto alla på samma sätt med framåtriktad bakkropp och med det glänsande svarta hufvudet stötande mot företrädarens 4:de eller 5:te buksegment, glupskt ätande bladen från den af deras bröstfötter stadigt omfattade bladkanten. Jag hemtog ett par fullvuxna larver, hvilka några dagar hurtigt åto af björklöfvet, som ombyttes hvar eller hvarannan dag, men inom en vecka voro de alla nedkrupna och gömda i det omkr. 3 tum djupa jordlagret å kläckningsburens botten. Enär larverna voro försedda med 3 par bröst- och 7 par buk-fötter, ansåg jag sannolikt att de tillhörde Nemartus-slägtet, och fann då i första tomen af THOMSONS »Hymenoptera Scand.» sid. 85 — som på den tiden utgjorde min enda litteratur i ämnet — en beskrifning, som för- träffligt passade in på mitt fynd. Beskrifningen, sammandragen efter DE GEER hufvudsakligast, men jämväl med åberopande af BERGMAN, har jag sedermera blifvit satt i tillfälle att jämföra med dessa våra stora landsmäns original-arbeten. Den först- nämnde beskrifver 1 sina »Memoires» Tom II, Bd. 2, pag. 995, n:r 16 såväl lary som Zmago af denna sågstekel under ILiNNÉS namn Zenthredo (nu: Croesus) septentrionalis samt å sid. 999 1. c. den nära stående arten Croesus varus (så benämnd först af VILLARET 1832 i »Annales de la Soc. Ent. de France») såsom lefvande på al. Beskrifningen på larven är helt kort, men något omständligare för zZmago, hvars hona DE GEER lyckats utkläcka, men om hvars artberättigande han dock synes vara oviss. TOR- BERN BERGMAN åter har i sina till Vet. Akad. år 1763 inläm- nade »Anmärkningar om Vild-skråpukar och Såg-flugor» med vanlig noggranhet och skarpsynrthet beskrifvit en larv, som han 5 PRESES SE 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ej lyckades bringa till utveckling, men hvilken jag är benägen anse tillhöra den sistnämnda, af VILLARET först i bägge könen beskrifna arten. Enär BERGMANS beskrifning på larven är sär- skildt för oss, hans landsmän, af intresse, vill jag här citera densamma. »Af alla larver, som lefva i sällskap», heter det å pag. 162, »har jag nogast och nästan från ägget fölgt en tjugu- fötad art på al, som ej har någon rand under magen: således är åtskillig från den herr RÉAUMUR afritat Tab. XI fig. 1, 2, ehuru mycket de annars komma öfverens. De fångades helt små på första löfvet, varande tjugusju till antalet, den 18 augusti. De trifdes väl på qvistar, som sattes i vatten, och voro den 9 september färdige att krypa ned i jorden. I början voro de grönaktige med mörkare ryggar och beckfärgadt hufvud. Färgorna ombyttes efterhand med skinnen och de blefvo ändte- ligen smutsigt gulgröne, med tre rader svarta fläckar på hvar sida, af hvilka de öfversta äro störst och mest hophängande. De sitta endast fästade med framfötterna, ryggen af fjärde och femte leden är concav, men det öfriga hålles convext och inkrökt. De putsa med munnen hvarandras hufvud. Af hela samlingen dogo eller omkommo endast nio. När de ömsa läger, och några börjat sätta sig ned på tjenligt ställe, skrapade de med bakdelen gemenligen tre gånger å rad och helt tätt vid minsta rörelse, och isynnerhet om någon kamrat ännu kröp i granskapet omkring, utan att hafva funnit behaglig plats. — Trivialnamnet kan blifva Skrapare». Så långt BERGMAN. Ehuru jag flera gånger under åren 1889 och 1890 studerat detta slags larver i naturen har jag dock ej kunnat iakttaga de af BERGMAN beskrifna »skrap- ningarna». Möjligen äro de egendomliga för den uteslutande på al lefvande arten, hvilken jag ännu ej lyckats påträffa. Emellertid synas BERGMANS larver ej hafva utvecklats till Z2agines, allden- stund de ej finnas upptagna bland de 12 arter »Sågflugor>, hvilka förf. lyckats få utkläckta (pagg. 170—--172 1. c.). — Men jag återvänder till de kläckningsresultat, jag vunnit rörande dessa larver, och för hvilka jag nu går att redogöra. Redan den 7 maj följande år (1890) utkläcktes den första f af I. septentrionalis LiN. och dagen därpå en g och en 2; den 9 fram- " Kursiveringen gjord af mig, enär den noggranna beskrifningen väl passar "in på larven till C. varus, men ej på den till C. septentrionalis, 6 NERÉN: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 63 FIkoOmmöT 2, 3 IS) < och FL Pr och från vd. 10-12: maj ir sv och Gr ON samt; slutligen. -den. (3, Juni. "den. .sista 9P- för fåret: tills: r 5 SS och 6 29. "Hos DE GEER ägde kläckningarna rum först 4 denster maj, .(14C: pa; sgg7)-eller,en half månad; senaten, De é. äggformiga kokongerna, hvilka i allm. tillvaratogos, voro ganska j fasta, af mörkbrun färg, utvändigt ojämna af gröfre sand- och : — jord-partiklar, men invändigt med en ljusbrun och glättad, dock i något ojämn yta; de mätte 12 å 14 mm. i längd och voro enkla, , — med en cirkelrund öppning i den trubbiga ändan, invid hvilken ; vanligen det af stekeln afskurna runda locket anträffades. En ” af honorna hade till en början gjort öppningen af kokongen alltför. FANA trång, hvadan hon nödgats fortsätta sin utskärning af locket sj ytterligare ett halft hvarf, men de öfriga hade alla skurit sin KIVI cirkel korrekt. Den 24 maj öppnade jag försiktigt en kokong och fann därvid en Nympha med ljusgul kropp och tydligt be- i) gränsade kroppssegmenter och honliga könsdelar, men med rudi- j mentära vingar; ögonen voro ovala, till färgen mörkbruna; an- É tenner, palper och fötter hvita eller rättare färglösa och genom- . skinliga, de senare med väl utvecklade tarsleder. Jag ansåg k härmed kläckningarna i allo afslutade, men öfverraskades året därpå — det var d. 27 april — att ytterligare få se en nyut- framkom ytterligare en &A jämte en Ichneumon 9 (Ich. albicin- ctus GRAV.) samt den 30 en &Q af den sällsynta Schizopyga flavifrons HGN.; den 4 maj en Q2 af Croesus septentrionalis | kläckt &A spatsera på kläckningsburens tylltak. Den 29 i s. m. i a FYR sBTART och 3 månader därefter, eller den 5 aug. ytterligare en 9 af samma art. Det märkliga härvid är, att alla dessa kläckningar härrörde från larver, som jag hållit inspärrade från augusti månad 1889, hvadan dessa zmagzines tillbragt 17/3 år, ja, den sista honan nära 2 år i puppstadiet — hvilket jag någon gång iakt- tagit vid kläckningar af andra sågsteklar, t. ex. Lophyrus Pini LIN. — hvaremot det sannolikt är ytterst sällsynt, att endopara- siter (här en Ichneumon och en Pimpla-hona), hvilka alltid lägga. sina ägg i larvens kropp före dess förpuppning, så länge som öfver 2:ne vintrar dväljas inom värdens bostad”. ” CAMERON upptager i sin »Monograph», Vol. 2, pag. 40, elfva st. andra parasitsteklar hos denna art, däribland 1 ZTryphon-art, 3 arter Mesoleius, 2 dito Limneria, 1 art Pimpla o. s. v. d 64 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Det af LEaACH redan år 1817 uppställda undersläktet Croesus af det stora Vematus-slägtet äger numera 4 arter inom Europa, hvilka alla utmärka sig genom ovanligt långa bakben, med ut- plattade tibial-ändar och hälar(=metatarser), de senare längre än de öfriga tarslederna tillsammans, påminnande enligt DE GEERS träffande anmärkning om biens bakfötter. Af dessa äga vi inom Skandinavien 2 arter, kända och beskrifna redan af DE GEER, hvilken dock hyste tvifvel om deras berättigande såsom skilda arter. . Först VILLARET skilde dem åt år 1832.' Den nya arten, som han kallade MNematus varus, har hvit munsköld, klara vingar och glänsande 2esopleure under det den äldre Linnéiska arten, NNematus septenitrionalis, har svart munsköld, framvingarnas spets alltifrån stigmat rökskuggad samt skrynkligt punkterade smesopleure, hvarjämte den först nämnda är af betydligt mindre storlek, både såsom larv och zZmago. De 2 andra europeiska arterna, som saknas hos oss, äro: JVematus latipes (VILLARET), något mindre än den sistnämnda, som den mycket liknar äfven däri, att den lefver företrädesvis på björklöf, men skiljes lättast genom framvingarnas mörka /fascia, som hos denna art är helt smal; samt Vematus Brischkeri (ZADDACH), upptäckt af BRISCHKE 1872 den ??/> nära Danzig på afvenbok, som är mycket lik latipes fast något mindre, dock väl skild genom larverna, hvilka hos samtliga arter äro hvarandra mycket olika så till storlek som färg och fläckar. NV. latipes är hittills blott funnen i mellersta Europa, men utbredd fr. Ural till v. Frankrike. Den 8 sistl. juli intog jag i kläckningsburen omkring ett dussin fullvuxna larver af Nematus Ribesiz SCcorP., hvilka under hög: sommaren anställt svåra härjningar på krusbärsbuskarna inom flera af stadens trädgårdar. Härjningarna visade sig dock mycket olika på olika ställen; på somliga stodo buskarna äålldeles kala, med vissnade frukter, under det på andra ställen larverna endast spar- samt kunde anträffas; men de funnos dock nästan i hvarje trädgård. Redan den 3 augusti utkläcktes en äggstinn hona (väl görande skäl. för det Hartigska namnet: »wvezntricosa») samt den 6 åter en, likaledes äggstinn, och den 8 ytterligare en hona. Då jag nu på en gång uttog dessa tre honor till undersökning, be- funnos de redan hafva lagt sina ägg på baksidan af några friska krusbärsblad i perlbandlika rader på ömse sidor om bladnerverna. 8 FR AR SN MÖR GR HÄLSN Md RUN LINA RS IRAN Rv Mila SNI Sa kd Sy OS FA SD pad 4 te KYLAN MIR NES FN) ONE SO J ; z EN NET y De OA [ ve I y JATANA ' z < NEREN: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 65 Somliga af äggen voro tydligen mera svällda än andra, hvaraf jag drog den slutsats, att de blifvit lägda på skilda tider under dessa fem dagar, då jag varit hindrad att iakttaga honornas arbete. Emellertid förelåg här otvifvelaktigt ett fall af partheno- genesis, enär ingen hane visat sig inom kläckningsburen. I den + omständliga utredning CAMERON egnar detta ämne i 1:sta tomen af | sin »Monograph of the British Phytophagous Hymenoptera» pag. 26, framhåller han att SiIEBOLD tydligen bevisat, att denna arts JE n "honor förmå lägga obefruktade ägg, hvilka konstant gifva hanar, samt att dessa ägg läggas »omedelbart efter det honorna lemnat sina kokonger.> De undersökta honorna »hafva aldrig visat några spår af spermatozoer», hvilka dock äro lätta att upptäcka hos befruktade honor. Det är värdt att minnas det ROBERT THORN redan 1820 i sina » Memoirs of the Caledonian Horticult, Society» omtalar denna egendomlighet för Nematus Ribesu. STEEN Han synes hysa den mening, att här föreligger en förening mel- lan han- och hon-larver; »ty jag har ofta sett dem», heter det, »hopflätade (»twisted together») för en stund, sedan de upphört att äta och kort innan de afpälsa sig för att ingå i puppstadiet». CAMERON sammanfattar den kunskap, man för 10 år sedan (1882) ägde rörande parthenogenesis hos sågsteklarna, på föl- jande sätt: 1:mo. De arter, hvilkas obefruktade honor lägga ägg, som endast frambringa hanar: Nematus Ribesiz SCcor., pavidus LEP. (= aurantiacus "TH.), curtispina THoMs., miliaris PaAnNz. (= mi- crocercus ”TH.), glutinose CAMERON (engelsk), palliatus DBM o. SSäalces CAM. (= inflatus DH.). 2:do. De arter, hvilkas obefruktade honor lägga ägg, som gifva både hanar och honor: Nematus curtispina THOMS. och Hemaichroa (= Leptocercus) rufa PANZER. 3:tio. De arter, hvilkas obefruktade honor lägga ägg, som endast gifva honor: Hemaichroa rufa PAnz., Eriocampa ovata LIN., Poecilosoma pulverata DEG. och Croesus varus HARTIG. 4:to. De arter, hvars obefruktade honor lagt ägg, utan att ungar därur blifvit utkläckta: Phyllotoma nemorata FALL. och vagans FaALL., ZLTaxonus glabratus FALLEN, Strongylogaster cingulatus FABR. och JVematus salicivorus CAMERON (engelsk). Ännu en larv tillhörande det stora /Vematus-slägtet togs af Entomol. Tidskr. Årg. 13. H. 1 (1892). 9 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. mig på ett lärkträd (Pinus Larix) vid Skeninge järnvägsstation den 10 sistl. juli. Några smärre kolonier i olika utvecklings- stadier lefde i skilda sällskap, hvilka då redan hunnit sköfla barren ganska märkbart. Larverna, hvilka delvis voro fullvuxna och mätte 15 å 18 mm. i längd, sutto på hvar sitt barr, om- fattande detta med de 3 främsta fotparen, med hufvudet uppåt samt kroppen merendels framåtböjd och buken uppåtvänd, dock Hed nedböjd spets. Hufvudet var svart och glänsande; bröst- fötterna svarta vid basen och i spetsen, men grågröna kring den knäböjda midten; ryggen blågrön eller dragande i grått, med mörkare midtstrimma, som börjar på andra segmentet. Krop- pens öfriga segmenter med täta och tämligen djupa tvärskrynklor, besatta med korta svarta hår, buksidan samt kroppens sidor ofvan bukfötterna, liksom dessa opalfärgade eller ljusgrå. Af ett , dussin larver, som insattes på lärkträdskvistar 1 ett vattenglas, befunnos nio hafva drunknat efter fyra dagar, och de öfriga lågo döda ofvanpå jorden i kläckningsburen. Att larven just ej är så sällsynt inom Östergötland är jag benägen att tro, enär jag vid é "ett besök på Helgeslätt, 2 mil härifrån, sistl. 23—25 juli på- träffade å ett äldre lärkträd några kolonier med 12, högst 20 individer i hvarje, af samma slags larver, men var då ej i till- fälle att hemtaga desamma för närmare undersökning. Otvifvel- aktigt anser jag dock, att larverna tillhöra Nematus Erichsoni Hartic, hvilken art, hos oss sällsynt enligt THOMSON, hittills endast blifvit funnen i Ångermanland, Småland och Skåne samt alltid på lärkträd: detta ehuru larverna så till färg som storlek äro något olika med dem, som finnas atbildade i BRISCHKES | und ZADDAcHS »Beobachtungen tiber die Arten der Blatt- und Holz-wespen» -1875—383, Taf. 1 fig. 8, hvilket dock torde kunna bero på, att de därstädes blifvit aftecknade i ett tidigare skede af larv-stadiet. BRISCHKE hade nämligen erhållit larverna under en senare årstid (sept. 1855) »då de nedgingo i jorden, men dogo, utan att sedan kunna återfinnas» (1. c. pag.. 61). Djurets fullständiga utvecklingshistoria är skrifven af RATZEBURG i hans »Forstinsekten» af år 1844 pag. 21, med afbildningar af ägg, larver cch imago; men redan år 1835 har vår flitige lands- man DAHLBOM i sin »Clavis Novi Hymenopterorum Systematis» pag. 27—36 beskrifvit larven under namn af Nematus Leachit, 10 NERÉN: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 67 hvilket namn således, med stöd af prioritetslagen, borde hafva företräde framför det två år yngre Hartigska namnet Erzichsoni, som först förekommer i dennes »Familien der Blattwespen und Holzwespen»> af år 1837. DAHLBOM, som själf studerat dess lefnadssätt i Skåne, säger, att »larven spinner sin kokong i jord- ytan under nedfallna barr; den förfar härvid på samma sätt som larven af NV. KRzbesiz, i det att den första fäster sin kokong vid den andras, den 2:dra vid den 3:djes, denna vid den 4:des och så vidare, så att till slut 20—30—40 kokonger bilda ett sam- manhängande conglomerat.> Med ledning af dessa iakttagelser, samt den lilla erfarenhet jag genom kläckningsförsök hittills för- värfvat, hoppas jag, att ett annat år kunna anordna mina mått och steg på ett mera ändamålsenligt sätt, om jag skulle lyckas påträffa ytterligare några kolonier af »Lärkträds-larven.> 3. Om Ichneumon firmipes WESM: I 7:e årgången (1886) af denna Tidskrift har jag lämnat en. slutredogörelse för mina då under 3 år fortsatta parasit- kläckningar ur puppor af gräsflyet (Chareas Graminis), be- komna från Burträsk 1 Vesterbottens län, däri å sid. 47 at kläckningsjournalen framgår, att från och med den s:tet. o. m. den it1:te augusti 1885 utkläckts inalles 10 exemplar af Ichneu- mon gradarius WESM., däraf halfva antalet hanar och halfva dito honor. Å sid. 49 har jag närmare redogjort för dessa fynd, hvarvid jag kommit till det resultat, att honorna visserligen till- höra den nämnda Wesmaelska arten, men att hanarna långt bättre öfverensstämma med descriptio maris molitoriz i HOLM-: GRENS >Ichn. Suec.> pag. 53 än med hans beskrifning på JIchn. gradarius &A 1. c. pag. 82, samt allraminst med den i Ent. Tidskr. 1:sta årg. pagg. 76, 77 af HOLMGREN jämväl beskrifna »>Mas verus Ichn. gradari». Då jag emellertid den 6 augusti vid middagstiden anträffade ett par zz copula, var det för mig otvifvelaktigt, att de bägge könen tillhörde samma art, hvadan jag öfverlämnade frågans vidare utredning åt »descriptores ex professo», förvissad som jag var, att frågan därigenom inom kort skulle vinna nöjaktig utredning. Denna förutsättning har II 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ock gått i fullbordan, ty omkring ett år därefter, den 8 dec. 1886, har THOMSON, i sina till >»Annales de la Société Entomo- logique de France» då inlämnade »Nötes Hyménoptérologiques », ställt frågan på det klara på så sätt, att alla to exemplaren, som af mig tillsändts honom till benäget påseende, befunnits tillhöra en närstående art, JIchneumon Jfirmipes WESM., som finnes be- skrifven i dennes »Otia». Första kvartalet af nämnda annaler för år 1887 kom mig först tillhanda den 6 juni s. å., men redan den 26 mars hade jag i bref från framlidne d:r G. F. MÖLLER blifvit upplyst om frågans lösning genom följande citat ur W:s »Otia> rörande JIchn. firmipes: »Forma et proportio omnium partium earumque sculptura sicut in Ichn. gradario, a qvo non nisi statura paullo minore et tibiarum colore differt>. THOMSONS descriptio för de franska annalerna, som finnes å anförda stället, vill jag här meddela till deras tjänst, som ej äga denna Tidskrift, men dock möjligen kunna vara i frågan intresserade. Den lyder sålunda: »44 Ichn. firmipes WeEsm. — Obs. Ir. Femina JIchn. gradario simillima, sed corpore minore, tarsis minus fortiter dilatatis, intermediis articulo penultimo haud cordato sed triangu- lari, capitis genis magis buccatis, orbita frontali haud rubra,: tibiis intermediis sepe annulo stramineo medio ornatis discedens; Mas mari Ichn. crassifemur ita similis, ut vix nisi corpore minore, genis magis buccatis, flagelli articulis brevioribus, clypeo apice truncato distingui possit. — Öös. 2. Hanc specim. e pupis Lapponicis Voctue Gramrinis obtinuit et marem cum femina descripta junctum vidit Doctor H. NERÉN.» FÖRTEGNELSE OVER NOGLE FOR NORGES FAUNA = ov I NYE ARTER AF PHYTOPHAGE HYMENOPTERA = 0 od | VED d , FS HANS KILIZER. Dia 3 RE j 1. Schizocera melanura KLUG. THOMSON, Skand. Hym. p. 43, : a på HOS) T. st frö Taget ved Kristiania d. 13 Juli 1888, 1 expl. 9: ; SIST 2 2. Lophyrus eremita THOMS. p. 62. no. 10. ÖR Hvalöerne d; 20. aug... 90, Risör d; 22. aug. lg, latver fee evane I iVlesoneura opaca FlART. THOMS; Pp: SI. DO. 2. ) KE 3 Aas: (Drobalk)i dä. 24 Lman.s 0,1. eXxpl.P: NNE Me Nematus: obductus: FIART. IHOMS p. ITIA. D:0O.1 30: | R 5 3 Rakkestad i Smaalenene 1890 9. | : JR BUNESENA CON kumer als iLETT. IHOMS. pc 132. DO. 58: MINE . Rakkestad 1890. larver. gg. G. : | UR 3 Anm. Forskjellig fra Universitetssamlingens expl. af »M. od be fallax.» ( p 6. HN. acuminatus THOMS. p. 138. no. 68. a i Fiskum (Kongsberg) 1886. 1 expl. 9. | SE GERE falli6ercus HART. » Kanten», ytterkanten »Sömmen» och inkanten eller bakkanten >Randen». De olika namnen på ribborna och vingfälten är det här icke utrymme att redogöra för. Den tid är tyvärr säkerli- gen aflägsen då lepidopterologerna kunna enas om en likformig nomenklatur i detta hänseende! I en tämligen kortfattad Inledning har förf. gifvit en fråm-- ställning af fjärilarnas särskilda organ med deras terminologi samt af utvecklingens gång. Vid den allmänna karakteristiken af de större grupperna har förf. meddelat utförligare beskrifning öfver vingarnas märken och linier, t. ex. under /Voctuide, hvarigenom inledningen kompletteras. Man saknar dock här den vanliga anvisningen -— för nybörjaren så välkommen — rörande fjärilar- nas uppsökande, infångande, preparering och förvaring, hvilket synes anmälaren vara en brist. I beskrifningarna öfver de särskilda arterna har förf. sökt hålla den gyllne medelvägen mellan för mycken vidlyftighet och för stor korthet, hvilka lätt led till otydlighet. Synonymer hafva medtagits så få som möjligt, allt under hänvisning till STAUDIN- 2 SANDAHL, 0. TEH.: STRÖMS DANMARKS ST. SOMMERFUGLE. 73 GERS välbekanta katalog, hvars nomenklatur i de allra flesta fall har blifvit följd, likväl med undvikande af det egendomliga Staudingerska bruket att skrifva äfven adjektiva artnamn med stor begynnelsebokstaf. Vid de större grupperna äro meddelade öfversikter af släktena, men man saknar öfversikter af arterna inom de stora släktena, hvilka äro en så god hjälpreda vid en arts uppsökande. Det är väl sant, att detta skulle i någon mån hafva ökat arbetets omfång och pris, men dess värde hade äfven "ytterligare höjts. Detsamma kan ock sägas därom, att förf. icke begagnat de goda, ja ofta i öfverraskande grad utmärkta karak- terer för nära stående arters särskiljande, som deras analklaffars form lämnar. Dessa få anmärkningar förringa ingalunda det för öfrigt framstående arbetets värde, — lika litet som de anmärkta korrektur- felen, hvilkas lista väl kunde ökas ytterligare i någon mån, hafva någon väsentlig betydelse. Det synes anmälaren, som om alla fjärilvänner; Danmarks lepidopterologer 1 synnerhet, böra vara den åldrige författaren tacksamma för hans för öfrigt gedigna och välkomna arbete, som därjämte af förläggarne erhållit en värdig utstyrsel. Stockholm den 7 Febr. 1892. Oskar Th. Sandahl. Alucita dodecadactyla Hb. funnen äfven i Sverige. Med anledning af den notis, som i tidskriftens sist utkomna häfte (årg. 1891 sid. 175) lämnas angående denna fjärils före- komst i Norge, vill jag upplysa om, att också jag anträffade densamma under förra året, nämligen i augusti månad, på mitt landställe Ekholmen, där äfven den uppgifna näringsväxten, Lonicera xylosteum, finnes i riklig mängd. Kristianstad, januari 1892. I. Ammitzböll. [Cr 14 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM ÅRSSAMMANKOMST DEN 14 DECEMBER 13891. Ordföranden prof. O. SANDAHL hälsade de talrikt församlade och särskildt de nya ledamöterna välkomna samt afgaf följande årsberättelse. Sedan den 14 dec. 1890 har Entomologiska Föreningen genomlefvat sitt 12:te år, som för densamma varit mer än vanligt händelserikt. Smärtsamma förluster, hvilka kasta sin skugga långt framåt, hafva drabbat föreningen under detta år. Under julnatten 1890" afled efter långa plågor en af föreningens kögt värderade medlemmar, 'provinsialläkaren i Lojo distrikt i Finland, M. D:r J. M. J. AF TENGsSTRÖM. I en utförlig dödsruna, med pietet och noggrannhet ristad af prof. JOHN SAHLBERG samt införd 1 det i dag utkomna dubbelhäftet (3 o. 4, sid. 177) af Entomol. Tid- skrift, skildras TENGSTRÖMS ofantligt stora betydelse för natur- forskningen i Finland i allmänhet samt särskildt för entomologien och allra synnerligast för småfjärilarnas studium. Hans betydelse 1 dessa hänseenden är långt större, än hvad man i allmänhet torde hafva föreställt sig. Under februari månad d. å. afgingo med döden från För- eningen icke mindre än 4 ledamöter, nämligen i Sverige: lektorn I. L. STENBERG, apotékaren J. F. TH. LitJENBERG och hofjäg- mästaren C. FOLLIN, samt i Söndre Aurdal 1 Norge sognpresten G. SANDBERG, en flitig medarbetare i tidskriften, och hvars lefnads- " Härmed rättas en ofullständig uppgift om tiden för detta dödsfall, lämnad — enligt en tidningsnotis — i redogörelsen för Föreningens samman- komst den 28/ febr. 1891, ' Se Ent. Trdskr. 19001 6 fl. 20 sid: 03. I Eg SANDAHL, 0. TH.: ENT. FÖREN. ÅRSSAMMANK. D. 14 DEC. 1891. 75 saga är varmt skildrad af hans landsman, konservatorn V. M. SCcHÖYEN (se Ent. Tidskr. 1891, H. 2, sid. 71), framhållande SANDBERGS stora förtjänster om kännedomen om den arktiska fjärilvärldens utveckling. Ett personligen ännu mera smärtsamt slag drabbade en stor krets af Föreningens ledamöter genom WILHELM MEVES' plötsliga bortgång den 10 april d. å. till följd af en hjärnblödning. Den åldrige, men ändock ungdomsliflige vännens bild och lefnads- "teckning återfinnas i Ent. Tidskr. 1891, H. 2, sid. 81. Men dödslistan är icke ännu slut; vi hafva att anteckna förlusten af jägmästaren P. F. M. VoN WEDDERKOP (den 7 april) och af tandläkaren A. DAHLIN samt af Föreningens hedersledamot af andra klassen, fältläkaren m. m. P. A. EDGREN, som afled den 3 juli d. å., i en ålder af nära 90 år. Hans lefnadsteckning är iytordri eat. Tidska Hl 350.074, Sid.233- Men vi må icke längre uppehålla oss vid denna sorgliga, långa dödslista. Låtom oss hellre i dag lyssna till den för- stärkning af Ent. Föreningens leder, som uppstått genom en väl- kommen tillslutning af 45 nya ledamöter, hvilka välvilligt be- hjärtat ett af Föreningens styrelse utsändt cirkulär, framhållande vikten af att sätta Föreningen i stånd att allt mera kunna utvidga sin verksamhet, särskildt studerandet af skadeinsekters utveckling och lefnadsvanor, för att därigenom få en utgångspunkt för be- kämpandet af dessa skadedjur. De nya ledamöternas namn äro följande: Länsveterinären C. ANDERSSON, Fil. D:r A. ATTERBERG, agronomen G. BERG, landtbruksingeniören J. E. BERGGREN, generalmajoren O. M. BJÖRN- STJERNA, kaptenen C. J. N. BROMAN, friherre ANDERS CEDERSTRÖM, friherre G. C. U. CEDERSTRÖM, bildhuggaren C. J. DYFVERMAN, brukspatronen CARL E. EKMAN, Fil. D:r C. G. FANT, redaktören W. FLACH, grosshandlaren O. FRANKE, ingeniören G. FrRIS, apotekaren E. FRÖGREN, studeranden G. GRÖN- LUND, handelsföreståndaren G. GÖTHNER, tandläkaren L. HAGLUND, direktören FR. HAMNSTRÖM, konsuln O. HEILBORN, konsuln A. HÖGLUND, landtbruks- direktören P. JÖNSSON, notarien R. KARLSON, pappersmästaren C. G. KJELLIN, ingeniören J. KÄLLSTRÖM, handelsläraren C. G. LENNEP, prosten H. W. LINDE- BERG, professoren J. A. LUNDELL, grosshandlaren C. A. LINDROTH, bruks- patronen C.: G. LÖWENHJELM, godsegaren A. VON MÖLLER, direktör J. L. NATHORST, banktjänstemannen H. NILSSON, postexpeditören L. PETTERSSON, kabinettskammarherren C. L. REUTERSKIÖLD, jägmästaren N. SJÖBERG, grefve N. G. A. SPARRE, landtbruksingeniören H. STEINMETZ, brukspatronen H. P. 2 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 12892. P. TAMM, löjinanten O. TAMM, grosshandlaren C. C. THORMÄHLEN, jägmä- staren O. WESTERLUND, posttjänstemannen N. J. WIBERG, fabrikören W. WIK- LUND och språkläraren ÅA. ZORNOW. Föreningen har under året rönt den stora uppmuntran, att Kongl. Maj:t nådigst beviljat ett anslag för år 1891 af 1,000 kronor till understöd för utgifvandet af en särskild afdelning af tidskriften, innehållande uppsatser i praktisk entomologi, af hvil- ”ken afdelning det för året beräknade häftet I utkommit, inne- hållande omkring 4!/2 ark text samt 1 färgtryckt plansch och flera träsnitt. Föreningen har ingått till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om ett dylikt understöd äfven för 1892. Föreningen har äfven haft under öfverläggning den viktiga frågan om möjligheten af att erhålla en entomologisk-biologisk försöks- och undersökningsanstalt i vårt land efter mönster från utlandet, i synnerhet från Nordamerika, hvilket land i detta hän- seende tagit försteget långt framom det gamla Europas länder. En komité är tillsatt för utredandet af denna fråga, och denna komité är tillsvidare sysselsatt med förberedande arbeten. Föreningens Tidskrift har med detta års början haft Landt- bruksstyrelsens Entomolog hr SvEnN LAMPA till ansvarig utgifvare och redaktör; med honom samarbeta Föreningens ordförande och sekreterare. Den 12:te årgången afslutas med ett i dag utkom- met dubbelhäfte (n:ris 3 & 4), hvilket är rikt illustreradt med planscher 1 stentryck, koppargravyr och färgtryck, förutom talrika träsnitt i texten. Efter årsberättelsens uppläsande företogs val af ämbetsmän för nästa år, hvarvid genom sluten omröstning återvaldes de förutvarande, nämligen: ordförande prof. O. SANDAHL, sekreterare prof... CHR, AuRIVILLIUS; ledamöter af styrelsen: lektor KaCER: THEDENIUS, Landtbruksstyrelsens entomolog SvEnN LAMPA och byråchefen J. MeEves (efter aflidne W. MEvzes) samt till suppleanter 1 styrelsen: löjtnant CLAes GRILL och direktör C. G. HOLMERZ (efter J. MeEves). Till revisorer utsågos de förutvarande, kansli- sekreteraren d:r S. NORDSTRÖM och kassören G. J. HOFGREN samt till deras suppleanter apotekaren H. ENELL (efter apotekaren H. ”THEDENIUS, som afflyttat till Göteborg). Till distributör af tidskriften återvaldes kassören G. J. HOFGREN, som äfven väl- 2 Id q I rg AV eg SENSE GR TX je SANDAHL, 0. TH.: ENT. FÖREN. ÅRSSAMMANK. D. 14 DEC. 1891. 77 villigt åtog sig att ombesörja de ekonomiska bestyren vid Före- ningens sammankomster. i Därefter höll d:r H. ScHÖTrT:ett längre föredrag om Collem:- bola, eller »Hoppstjärtarna», denna föga uppmärksammade grupp bland ZThysanura hyarunder han redogjorde för dessa små, ofta prydliga djurs historia, utveckling och systematik. Föredraget var en sammanfattning af ett större arbete, som i den närmare framtiden Dblifver offentliggjordt i fullständig form, hvarför det samma här icke närmare refereras. Föredraget illustrerades rikt genom forevisning af talrika specimina, dels i sprit och dels lagda under mikroskopet samt medelst planscher och ritningar på taflan. ID: CART. AURIVILLIVS) SOM nyligen hemkommit från en forskningsresa i Ostindiens övärld, gaf sedan en sakrik skildring af Javas och kringliggande öars rika insektlif, hvarunder han före- visade en mängd insekter, deras larver och puppor och åskådlig- gjorde denna tropiska övärlds öfverväldigande rikedom och yppig- het genom tairika planscher och fotografier. Efter föredragen intogs en gemensam enkel sexa, hvarunder skålar utbragtes för Föreningens framtid, dess nya ledamöter och ämbetsmännen. j Oskar Th. Sandahl. Vä RS Tr a OUR Nr ara G INN mad IBN vs K I 789 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. FÖRTEGNELSE OVER I5EN EIA VET I -CEHIRTSTIASIEN BEMAZERKEDE LEPIDOPTERA AF HARTVIG HUITFELDT-KAAS. Et sidestykke til St. Hanshaugen, der i aargang 1890 af > tidsskriftet er omtalt af conservator SPARRE SCHNEIDER som et serdeles rigt tangstfeldt for lepidoptera, er en have i Oscarsgade i vestkanten af Christiania, hvor nedskriveren heraf har gjort sine iagttagelser. M&engden af de paa dette sted bemerkede arter er vistnok ferre end paa St. Hanshaugen; men saa er for det förste denne have langt mindre, kun omtrent et maal stor; dernzest maa det mindre udbytte delvis ogsaa skrives paa den begyndende samlers regning, der som saadan har haft liden övelse i insam- ling og preparering, hvorunder mange lepidoptera er blevne öde- lagte uden at v&ere bestemte. Desuden indsamledes rmicrolepi: doptera, der paa dette sted forekom i forholdsvis stor mengde, ialfald hvad individer betreffer, nesten kun tilfeldigvis. Endelig sluttede fangsten hvert aar ved feriernes indtredelse omtr. 10 juli og fortsattes först i slutningen af august, saaledes at en god del af den bedste tid af sommeren gik tabt. N&vnte haves vegetation bestaar hovedsagelig af nogle större og mindre frugttrer, forskjellige slags buskvekster som syriner, rosenbuske, ribs-, stikkelsberbuske o. s. v., forresten af saa mange sommerplanter, som dens indskrenkede plads tillader; blandt disse sidste skal nevnes en större samling dagvioler (Hesperis matronalis), som viste sig meget indbringende. Paa naboeien- dommene findes haver af en lignende udstrekning og med om- trent samme flora. De faa endnu ubebyggede jordstykker i ner- heden indskrenkes desverre for hvert aar af en hurtig fremad- skridende” bebyggelse, hvorved lepidopterne paa dette sted snart vil gaa en lignende skjebne imöde som paa St. Hanshaugen. I j€ ; j d | KUST SESE TO pp VETE UIVENNMOFö Ca - NE HUITFELDT-KAAS: FORTEGNELSE OVER LEPIDOPTERA. 79 De nedenfor opregnede 139 arter lepidoptera er alle fangne eller sikkert iagttagne-i ovenn&evnte have i de 3 aar 1888—390. Heraf blev omtr. ?/1i indsamlede i 89, der i Christiania omegn var et paa lepidoptera rigt aar. Af Rhopalocera iagttoges 26 arter, af bombycider 9, af noctuer 40, af geometrer 49, af micros Gnophos obscuraria og Zanclognatha emortualis, der begge blev fangne Desuden findes heriblandt flere, der tidligere kun er fangne en eller nogle faa gange i landet f. eks. ventia flexula, LZonosoma punclaria og Cidaria TESEN TT disse” er: 21 nye for: Norges fauna, nemlig 1 et eksemplar vaaren 89. Plusia moneta, FTSE EEE cuculata. De bemeerkede lepidoptera er fölgende: Papilio machaon Aporia crategi Pieris brassiceX P. rape P. napi P. napi var. bryonizxe Antocharis cardamines Leucophasia sinapis Gonepteryx rhamni Thecla w album fuDi Polyommatus hippothoé P. virgaure&e Lycxna Xgon L. optilete L. eumedon L. icarus Limenitis populi Vanessa c album V. urtice V. antiopa Argynnis aglaja A. latbonia Epinephele janira Coenonympha pamphilus Syrichtus malv2e Hesperia sylvanus Sphinx ligustri S. pinastri Deilephila elpenor D. porcellus Macroglossa fuciformis M. bombyliformis Lithosia lurideola Hepialus humuli Lophopteryx camelina Acronycta rumicis A. ligustri Agrotis augur A. baja A. plecta A. exclamationis A. corticea Mamestra dissimilis M. brassice M. oleracea M. dentina M. reticulata Dianthoecia nana Hadena adusta H. rurea H. r. var. alopecurus H. strigilis Trachea atriplicis Nznia typica Hydroecia nictitans Leucania impura L. comma L. conigera Caradrina morpheus C. alsines Tzniocampa gothica 2 T. g. var. gothicina Calymnia trapezina Dyschorista suspecta Plastenis subtusa Plusia tripartita P. triplasia P, chrysitis P. gamma P. pulchrina P. moneta Euclidia mi E. glyphica Aventia flexula Zanclognatha emortualis Pechypogon barbalis Hypena proboscidalis Geometra papilionaria Acidalia similata A. aversata A. a. var. spoliata A. incanata Zonosoma punctaria Abraxas marginata Cabera pusaria Numeria pulveraria Ellopia prosapiaria Selenia bilunaria S. tetralunaria Odontopera bidentata Rumia luteolata Boarmia repandata 4 , ; STERN IE FIRE a nga MA el 4 JR ms NING de vr i ' i 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Gnophos obscuraria C. fluctuata Eurrhypara urticata Ematurga atomaria C. montanata Botys prunalis Halia wauaria C. ferrugata Eurycreon verticalis H. brunneata C. cesiata Pionea forficalis Scoria lineata C. cuculata Orobena extimalis Ortholitha limitata C. galiata Crambus pinellus Anaitis plagiata C. albicillata Aphomia sociella Cheimatobia brumata C. alchemillata ”Tortrix xylosteana Eucosmia undulata C. bilineata T. ribeana Eygris prunata C. trifasciata Penthina ochroleucana L. populata C., corylata Grapbholitha tripunctana Cidaria dotata C. comitata G. cynosbana C. fulvata. C. silaceata Carpocapsa pomonana C. ocellata Eupithecia rectangulata - Hyponomeuta evonymel- C. bicolorata E. succenturiata la C. truncata E. exiguata Cn&midophorus rhodo- C. viridaria E. absinthiata dactylus. gn C. didymata Från Hallandsås. mellan Halland och Skåne belägna höjdsträckning användes en Under vistelsen förlidet år på denna och annan ledig stund till insamling af insekter, dock blef ingen annan trakt än Östra Karups by och dess omgifningar för detta ändamål genomströfvad. Utbytet blef jämförelsevis helt ringa, oaktadt jag hade flere medhjälpare, som ifrigt sökte under stenar och på allehanda ställen efter coleoptera. Om detta härledde sig därifrån, att trakten i sig själf är ovanligt fattig på andra skalbaggar än ållonborrar, -eller om så var förhållandet blott nämnda år, detta vågar jag ej afgöra. Hvad, som likväl frappe- rade mig, var den ovanliga rikedomen på arter af släktet Carabus, som trakten ägde. Mina unga samlare lämnade mig nästan dag- å ligen flera exemplar af C. Nemoralis och Cancellatus, hvilka förekommo i stor ymnighet, samt en och annan Hortensis; mindre allmän var Glabratus, och af MNitens, Granulatus, Clathratus samt Väiolaceus erhöllos endast högst få individer. Af den sällsynta Arvensis anträffades blott ett enda exemplar, dock icke på sluttningen af åsen, utan i det nedanför belägna låglandet. Ej mindre än nio arter förekommo således inom det lilla området och det är ej osannolikt, att äfven de båda öfriga af släktet, Catenulatus och Convexus, åtminstone den sistnämnda, där äro till finnandes. Cychrus Rostratus och Calosoma Inqui- sitor saknades ej häller på platsen. Se a "SN 81 MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. FÖREDRAG VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE DEN 27 FEBRUARI 1892 AF FILIP TRYBOM. En dag i slutet af sistlidne oktober, då jag vistades vid statens nyanlagda fiskodlingsanstalt och station för studiet af söt- vattensbiologi vid Finspång i Östergötland, besökte jag sjön Glan och kom där att göra några iakttagelser, som jag har trott mig böra meddela föreningen. Men innan jag gör detta, bör jag kanske redogöra för, hvad man hittills lyckats utforska om de maskar, man förr brukade kalla insekts-filarier, och om deras utvecklingshistoria. Kännedomen om dessa så talrikt förekommande och så in- tressanta insektparasiter var mycket sväfvande till långt in på detta århundrade. Det var då framför andra C. TH. VON SIEBOLD och G. MEISSNER, som bragte reda i ämnet. Dessa båda för- fattare hafva i sina arbeten också sammanställt, hvad som förut var bekant om »insekts-filarierna»>. I den edition af LINNÉs »Systema Nature», som GMELIN 1788 utgaf!, blefvo alla i vatten fritt lefvande »gordier» sam- manförda till ett släkte under namnet Gordius och skarpt skilda från »intestinalgordier» eller sådana hit hörande trådmaskar, som parasiterade hos insekter och ryggradsdjur, hvilka senare alla inberäknades under släktnamnet Fzlaria. Härmed afklipptes det rätta sammanhanget mellan Gordius, inbegripet det seder- ENSE » Beiträge zur Anatomie und Physiologie der Gordiaceen» von G. MEISSNER i »Zeitschrift fir Wissenschaftliche Zoologie». B. VII (1856), sid. 3. Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 2 (1892). I 6 BN LA EE 1 NS MOT SR NAR 8 FETMA 2 ER SVS TNE std ade LOVER VAPEN CR Sen BARG Or N pe DR . $i & ; FS RS V å Vv UR vv ” i : f ph 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. mera afskilda släktet Mermis, och deras i diverse insekter para- siterande larver. De hos ryggradsdjur parasiterande, inkapslade, än yngre larver, som man kände till, kommo att bilda ett tredje, också ur sitt rätta sammanhang bragt släkte, med namnet Capsu- laria. VON SIEBOLD säger sig 1842” ej varit i tilfälle att göra egna iakttagelser på »insekts-filarier». Han förmodade, att insek- q ternas filarier voro andra än de hos ryggradsdjuren förekommande, men förhöll sig dock ännu tviflande mot det af flere föregående forskare gjorda antagandet eller påståendet, att »insekts-filarierna >» skulle vara släkt eller identiska med Gordius aquaticus. Man hade emellertid hållit ur insekter utkomna »>filarier» månader i vatten och sett, huru lika de voro eller blefvo nyss nämnda mask. På samma gång ger Vv. SIEBOLD en uppmaning till entomologerna, att de skulle vara uppmärksamma hvad ifrågavarande maskar beträffar och ej låta några iakttagelser öfver dem gå för veten- skapen förlorade, en uppmaning, som äfven jag ansett mig böra efterkomma, oaktadt så mycket blifvit utforskadt i detta ämne sedan 1842. Men man är, såsom vi skola se, ännu långt ifrån framme vid önskvärd klarhet. Släktet Mersnis beskrefs 1842 af DUJARDIN? såsom ett från Gordius säkert skildt släkte efter fullt utvecklade, i fuktig jord funna maskar, som han förmodade vara utkomna ur ållonborr- larver, och Vv. SIEBOLD hade 1849 funnit dels Mermäis dels Gor- dis agquaticus i insekter, sedan han förut genom CREPLINS och DieEsiGS iakttagelser blifvit fullt förvissad om, att den sistnämnde också verkligen lefde parasitiskt hos insekter, både hos vatten- och landskalbaggar, samt en fullt utvuxen, omkring 45 mm. lång individ hos en Locusta”. Förut hade man enligt v. SiEBOLD endast känt fritt lefvande, fullt utvecklade individer af släktet Gordius. VON SIE- BOLD säger, liksom öfriga författare efter honom, om Mermis- arterna, att de såsom larver företrädesvis lefva hos landinsekter och såsom utvecklade i fuktig jord, om Gordzus-arterna att de, 2 »Ueber die Fadenwirmer der Insekten» von VON SIEBOLD i »Entomo- logische Zeitung, herausgegeben von dem entomologischen Verein zu Stettin». 3 Jahrg. (1842), sid. 148. 3 Se V. SIEBOLD: »Ueber die Fadenwiirmer der Insekten» (1:ster Nach- trag) 1 Stettiner Ent. Zeit., 4 Jahrg., 1843, sid. 79. 4 Vv. SIEBOLDS 2:ter Nachtrag i samma tidskrift, 9 Jahrg. 1848, sid. 297. 2 - UR RRD j FILIP TRYBOM: MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. 33 ehuru äfven ofta parasiterande hos landinsekter, dock i regeln slutligen på ett eller annat sätt komma i vatten. En hos vissa småfjärilar samt hos Meloé proscarabeuns funnen, af Gozrze beskrifven, och af v. SIEBOLD Mermus acumi- ata benämnd”? larv, anser jag mig redan nu böra fästa uppmärk- samheten vid. Den blef sedan af VON SIEBOLD, när han blef be- kant med dess vidare utveckling, kallad Mermis albicans'”. Både MEISSNER och VON SIEBOLD anse, att Mermis- och Gordzius-larverna frivilligt utvandra ur sina värddjur. VIiLLoTt säger också på ett ställe”, att hypotesen om en passiv migration är föga antaglig. Om sättet huru landinsekter, djur- eller växt- ätande, som hysa i andra utvecklingsstadiet varande Gordius- larver, komma i vattnet, har han strax förut? yttrat, att, då de fleste af dessa insekter lefva på sidländta platser, hvilka ofta -öfversvämmas, så dränkas de, och man begriper lätt, hvilka ut- märkta tillfällen, som därvid erbjudas för Gordius-larvernas migra- tion. I bergstrakter, där vattendragen ofta svämma öfver vidt och bredt, rycka de då massor af Gordzius-larver hysande insek- ter med sig. Hos en del insekter (skalbaggar, rätvingar m. fl.) sker utvan- dringen ur de fullt utvecklade, hos andra (företrädesvis fjärilar) ur larverna. År 1850 kunde v. SIEBOLD redogöra? för af honom utförda, fullt lyckade försök att få nykläckta larver af Mermis albicans att invandra i diverse unga fjärillarver. De egentliga försöken utfördes med larver af malfjärilen Hyponomeuta cognatella eller just den larv, ur hvilken han ett föregående år erhållit larver af Mermäis, som nu blifvit könsmogna, fortplantat sig och lämnat de vid ifrågavarande försök använda masklarverna. Han hade således följt utvecklingen af Mermis albicans, om också ej, som han säger, från början till slut, så åtminstone från dess parasi- tism i slutet af larvstadiet,' tills den åter börjat parasitera, och det SYStett. Ent.-Zeit., 4 Jahrg. (1843), sid: 80 och,82. 6 Jämför Zeitschr. f. Wiss. Zoologie, 7:ter B. (1855). H. 1 u. 2, sid. 7. 7 A. VILLOT: »Nouvelles Recherches sur L'Organisation et le Dévellope- ment des Gordiens>, Ann, des Sc. Nat. 7eme Sér. Zoologie, T. XI n:o 5 et 6 1881), sid. 19. 8 Sid. 17 och 18 i samma arbete. Srotett. Ent. Zeit kI Jabro. sid. 330: 3 ' I ; Ö Få SES SARA IR PSN MR Sh fer a UNG FAL KR älg ” i « K Y | i 3 vw | N ' , FÅ | ' M. LÅ ' ” | , klå 4 h i 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. var vackert så. I många af de små mallarver, han i slutet af april insamlade på de utsprickande bladen af Evonymus, fun- nos redan Mermiäis-larver. Att de kunnat komma upp till bladen, synes nästan. oförklarligt. VON SIEBOLD uttalar några år senare!? den gissningen, att de små masklarverna krypa upp på buskar och träd, när dessa, synnerligast vårtiden, äro allt igenom be- klädda med fuktighet. VON LINSTOw uttrycker i ett 1889 utkom- met arbete: »Ueber die Entwicklungsgeschichte und die Anatomie von Gordius tolosanus Duj. = G. subbifurcus Vv. SIEBOLD» i, sin förvåning öfver, huru Gordzus-larverna kunna taga sig fram mellan ' fjärillarverna och vattnet. Efter Vv. SIEBOLDS nyss relaterade upptäckt kunde han påstå såsom säkert, att Gordius- och Mermis-arterna blott såsom out- vecklade!? lefva parasitiskt samt sedan utvandra allt efter omstän- digheterna till vatten, slam eller fuktig jord, det senare oftast. Denna utvandring sker enligt VON SIEBOLD hufvudsakligast höst- tiden. Enligt Vv. LINSToOw komma Gordzus-larverna vanligast in i skalbaggarna hösttiden samt ut i vattnet vårtiden, då deras värddjur drunkna !?, I bukhålan !t af värddjuren finna masklarverna riklig näring och tillväxa rätt fort. Värddjuren lida naturligtvis mycket och dö ofta häraf!” Fastän de kunna nå full utveckling, antager jag, att åtminstone smärre insekter aldrig eller högst sällan blifva fortplantningsdugliga, när de en gång råkat ut för de för dem så besvärliga parasiterna. Dessa inverka under alla förhållanden ofta i hög grad hämmande på en mängd insektarters förökning. På jordytan under mossa, blad, stenar och på dylika fuktiga platser finna de nykläckta Mermaäis-larverna lätt unga insektlarver, 10 Stett. Ent. Zeit., 15 Jahrg. (1854), sid. 106. 11" Arch, för Mikr:; Anatomie,,.34 B., tl. 2, SId:0240, 12 VILLOT säger 1886, att de fall, då Gordius aquaticus blifvit funnen såsom parasiterande i utveckladt tillstånd (»adulte») ännu äro få; han uppgifver tre fall. Jämför sid. 13! 13 Nyss citerade arbete, sid. 253. 14 Hos Cobitis fossilis och Petromyzon fluviatilis hafva Gordius-larver äfven anträffats i kraniet, hos fana temporaria äfven i ryggradskanalen, (Se VILLOT'S förut anförda afhandling, sid. 171) 15 Att larverna af Hyponomeuta cognatella omkomma till följd af denna parasitism, uppger V. SIEBOLD bestämdt. (Stett. Ent. Zeit. 1848, sid. 295). 4 FILIP TRYBOM: MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. 85 i hvilka de kunna invandra!f, Huru de ur äggen utkläckta lar- verna af de såsom fullt utvecklade, företrädesvis eller kanske ute- slutande i vatten lefvande Gordius-arterna, kunna inkomma t. ex. i landskalbaggar, är däremot svårare att förklara. En fråga, som fortfarande synes mig stå öppen, är den, huruvida någon eller några verkliga Gordzus-arter i öfverensstäm- melse med Mermäis-arterna såsom könsmogna kunna en längre tid lefva och fortplanta sig på land i fuktig jord. Då v. SIEBOLD säger!7, att gordiaceer »jahrelang» kunna lefva på det sättet, så framgår det emellertid ej, att han däri också inbegripit det verk- liga släktet Gordius. Att de i insektlarver invandrande Mermis- och Gordius- larverna icke välja sina värddjur, visar redan Vv. SIEBOLD oveder- sägligen!S, i det han anför Mermis albicans såsom parasit hos en massa skalbaggar (af rof eller växtdelar lefvande), hos dipterer och hos fjärillarver samt hos en lungsnäcka. Med t. ex. gräshoppor, som råka falla i vatten, Chironomus- larver 0. s. v., hvilka sväljas af foreller, abborrar, sikar, aspar och väl äfven andra fiskar, komma larver i andra utvecklingsstadiet af de här ifrågavarande båda masksläktena in i dessa vertebra- ters matsmältningskanal, där de, efter alla anförda exempel att döma, ej smältas, utan länge lefva. Detta kallar v. LINSTOw en pseudoparasitism !?, liksom då nämnda larver eller de utvuxna maskarna anträffas i varmblodiga djurs, t. o. m. i människans matsmältningskanal. På det sistnämnda fallet hafva många för- fattare anfört exempel. I första larvstadiet äro de unga gordierna genom sina båda hakkransar vid främre kroppsändan såsom bekant mycket lätta att skilja från Mermäis-larverna”??, som sakna dessa hakar. Vi hafva sett, huru Vv. SIEBOLD observerade de senares invandring i 16 VON SIEBOLD, Stett. Ent. Zeit., 11 Jahrg., sid. 330. NStett:. Emt.! Zeit; 15, Jahre], sid. 118: 18 Samma årgång i nämnda tidskrift, sid. 104. 19 Förut citerade afhandling, sid. 251 samt samme författares uppsats »Ueber die Zwischenwirthe des Gordius aquaticus» i »Zoologischer Anzeiger», VI Jahrg. (1883), N:o 143, sid. 374. 20 VON SIEBOLD sammanförde släktena Gordius och Mermis i en ordning — »die Gordiaceen» — (Stett. Ent. Zeit., 15 Jahrg., sid. 104), men VILLOT skiljer på grund af den nämnda m. fl. karakterer, i öfverensstämmelse med 5 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. fjärillarver. MEISSNER”! har gjort liknande, ej mindre intressanta: iakttagelser öfver, huru första stddiets larver af Gordius aguaticus och G. Zolosanus (subbifurcus) invandrade i ephemerid- och phry- ganidlarver??, företrädesvis i de förstnämnda. Dessa masklarver hafva enligt honom svårt att förflytta sig i vatten och kunde ej uppsöka sina blifvande värddiur. Äggen sjönko alltid till botten, och de, som voro lagda i medlet af juni, kläcktes efter något mer än en månads tid. Matades insektlarver med de nyligen ur äggen framkomna masklarverna, så dogo och smältes de senare i de förras tarmkanal, en omständighet, som ju tyder på, att de, när de träffas såsom trådformiga, 1 andra stadiet varande larver, i bukhålan, t. ex. hos rofskalbaggar, antingen direkt och från början invandrat i dessa skalbaggar, antagligast under dessas larvstadium, eller ock att de nödvändigt behöfva en längre tids uppehåll eller en inkapsling hos ett första värddjur, t. ex. en ephemeridlarv, innan de kunna motstå matsmältningsvätskornas inverkan. Den af MEISSNER iakttagna invandringen i insektlar- verna skedde genom dessas ben och under nätterna, när de blif- vande värddjuren längre stunder förhöllo sig stilla. Ända till 40 Gordius-larver observerades invandrade i en enda ephemerid- larv. De begåfvo sig till de större fett- eller muskelpartierna, där de inkapslade sig. Rofskalbaggar fodrades med ephemerid- larver, hysande sådana inkapslade Gordrius-larver, men ingen påföljd kunde häraf förmärkas, ej heller kunde de sistnämnda larvernas vidare utveckling följas. Om könsmogna JMermis säger MEISSNER, att de visserligen länge nog kunna lefva i vatten, men att de synas vilja begifva sig därur för äggläggningen ”??. Redan 1808 anför RUDOLPHI, enligt V. SIEBOLD ”+, att »insekts- BUTSCHLI, släktet Gordius bestämdt från den närmare frändskapen med Mermis och bildar af det förra en ny ordning — »les Gordiens» bland nemathelmin- terna. Olikheterna dessa båda släkten emellan äro, säger han, så stora, att det ej är nog att blott hänföra dem till skilda familjer (Nouv. Rech. sur V'Org. et le Dév. des Gordiens», sidd. 7, 8 och 42). 21 Förut anförda arbete, sidd. 123, 131 och följande. 22 I mindre antal fick han larverna att också invandra i andra insekt- larver (dipterlarver) samt i foten af snäckor. 23 Anförda arbete, sid. 9. SEStett: ENnt: Ze, 13 JANrgNT SIUKLDLO 6 ESR TE SE NE ÅR dne tå Vänd 2 NN EK AD - Cd Y FILIP TRYBOM: MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. 37 filarier> träffats i 28 insektarter förutom i 2 spindlar och 1 kru- stacé. Genom v. SIEBOLDS afhandlingar i Stett. Ent. Zeitung åren 1842—1858”? ökas nämnda insektantal till öfver 200, hvar- vid dock bland annat är att anmärka, att många, dessa maskar härbergerande insekter, blott angifvits med sitt släktnamn. Där den parasiterande maskarten kunnat säkert bestämmas, har den i de flesta fall varit Mermis albicans. VILLoTt uppgifver 188125, att Gordius-arter då träffats i 126 insekter (ej mindre än 34 däraf Carabici), detta emellertid med mycken reservation, emedan en stor del uppgifter härröra från den tid, då man hade svårt att skilja släktena Mermis och Gordius från hvarandra. Antalet spindlar och snäckor, i hvilka Gordius- och Mermis-larver blifvit funna i det första och andra utvecklingstadiet, har ock ökats, och VILLOT säger i ett senare arbete ””, att en könsmogen (»adulte») hona af Gordrius agquaticus 1885 blef funnen i en myriapod (Lithobius forficatus). Hos en carabicid och en gräshoppa hade också könsmogna individer af samma mask då träffats. A. VILLoT och O. v. LInstow, hvilka varit de' författare, som under de senaste årtiondena lämnat de viktigaste bidragen till kännedomen af släktet Gordius' utvecklingshistoria, äro i åt- skilligt af delade meningar. Striden har hufvudsakligen rört sig om, huruvida larverna normalt hade, hvad Vv. LINSTOW såsom förut nämnts kallar »Zwischenwirthe», eller ej. Enligt v. LIN- STOW”?5 var VILLOT, då han 1874 utgaf sitt arbete »Monographie des Dragonneaux», af den åsikten, att Gordius-larvernas egent- liga”? värddjur utgjordes af fiskar, att de inkapslade, med diverse vatteninsekters larver i fiskarna inkommande masklarverna, ånyo inkapslade sig i sina nya värdars tarmväggar, samt att de slut- 35 3 Jahrg., sid. 146—161, 4 Jahrg., sid. 78—84, 9 Jahrg., sid. 290— 300, II Jahrg., sid. 329—336, 15 Jahrg., sid. 103—121 och 19 Jahrg., sid. 325—344-. 26 Förut anförda afhandling, sid. 15. 27 »Revision des Gordiens» i Ann, des Sc. Nat. 7:me Sér. Zoologie T. I (1886), sid. 293. 28 »Ueber die Entwicklungsgeschichte» etc., sid. 250. VILLOTS »>Monogr. des Drag.», som finnes införd i »Arch. de Zool. a TS gener»; FP. LIE, SRaår jag ej varit i tillfälle att se. 29 Hos fiskar >»parasites propres». — VILLOT: »Nouv. Rech. sur ”Org.» etc, SIA; 7. 88 ENTOMOLOGISK : TIDSKRIFT 1892. ligen blefvo fria och med exkrementerna kommo ut i vattnet. I sitt 1881 utgifna arbete? uttalar emellertid ViILLort den åsikten, att Gordius-larverna i regeln genomginge hela sin parasitism hos samma värddjur (»dans un seul et måme höte»). Att fiskarna voro deras »hötes normaux» ansåg han emellertid äfven nu?!, oaktadt masklarverna ju också äro så ytterst talrika hos insekter. Att unga Gordius- liksom Mermis-larver?” redan från början, eller när de första gången borra sig in i ett värddjur, åtmin- stone rätt ofta göra detta t. ex. 1 vissa rofskalbaggars larver och sedan vidare utvecklas i dessa värdar, eller att de redan i första utvecklingsstadiet komma direkt in i fiskar och således ej i dessa senare behöfva inkapsla sig för andra gången, är ju emellertid både möjligt och antagligt. VILLOT påpekar (sist citerade ställe), att fiskar äfven lefva af vegetabilisk näring, och att de i första utvecklingsstadiet varande Gordius-larverna med växtdelar likasom med bottenslamm lätt kunna komma in i fiskgapen och i tarmen. Detta måste ju då antagas ske, medan larverna ännu äro oin- kapslade. Men de kunna ju ändå hafva nått en sådan kraft och ålder, att de bättre motstå matsmältningssafternas inverkan, än hvad fallet var, när MEISSNER matade ephemeridlarverna med nyss ur äggen kläckta Gordzus-larver?”. VON LINSTOW, som i mot- sats mot VILLOT är mera böjd för den meningen, att Gordius- larverna (åtminstone vissa arters) normalt hafva »>Zwischenwirthe», får ju antagas vara än mera främmande för den tanken, att de ej sällan skulle direkte och från början invandra i de insekters larver, som sedan härbergera dem 1 ett mera framskridet utveck- lingsstadium. i I förbigående torde jag böra nämna, att de maskar, man träffat vid s. k. maskregn, oftast utgjorts af Mermis nigrescens. Man antager, att de vid sådana tillfällen spolats fram ur jorden eller utkommit ur insekter. Förutom nämnda mask kunna ju dock dels den andra, vanliga Mermis-arten, dels Gordius-arter 30 Samma arbete, sid. 19. 31 Sist citerade arbete, sid. 11. Phoxinus levis, Cobitis barbatula och Petromyzon planeri äro de fiskar, hos hvilka VILLOT funnit inkapslade Gor- dius-larver. . 32 Jämför hvad härom efter V. SIEBOLD blifvit anfördt å sidan 84! 38 Jämför sid. 86. FILIP TRYBOM: MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. 39 på samma sätt uppträda. Själf har jag endast en gång iakttagit ett sådant, mera massartadt uppträdande af dessa maskar, näm- ligen i Visby på försommaren 1871, men jag vet ej, hvilket af de båda här nämda släktena, de då funna maskarna tillhörde. Mina iakttagelser skedde den 23 sistlidne oktober, då C/i- ronomus annularis MEIG. mycket talrikt svärmade vid nordöstra delen af sjön Glan, såväl ute öfver vattnet som inne bland vassen vid land. Någon hane stod knappast att upptäcka bland alla dessa myggor. En stor mängd, synnerligast af dem, som fånga- des ute öfver sjön, var såsom dess veka chitinhylle och den ljust-dunkla färgen utvisade, alldeles nyss framkommen ur pupporna, men att upptäcka några tomma puppskal eller själfva utkläck- ningen lyckades mig ej. Enligt MEINERT skola också C/hironomaus- arterna helt hastigt komma fram ur de från botten uppflutna pupporna”t, Talrika röda, 18 till 25 mm. långa larver, högst sannolikt tillhörande den svärmande myggarten, upphämtades från botten på 21 meters djup. De liknade närmast de af MEINERT af'bildade larverna af Ch. plumosus FABR., hvilken ju är nära besläktad med CZ. annularis. Jag tyckte mig t. o. m. af den tröga flykten märka, att en del af de talrika myggorna voro på ett eller annat sätt besvä- rade. Händelsevis kom jag att krama sönder en af dessa och märkte då, att en gordieartad mask till en del kom ut ur dess abdomen. Af 17 individer, som hemfördes i sprit för närmare undersökning, befunnos ej mindre än 7, eller 41 2, hysa hvar sin mask i bukhålan. De största af dessa grågula maskar höllo 30 mm. i längd, de öfriga voro något mindre. Än lågo de spi- ralformigt hoprullade, än i några få större slyngor. I larverna träffades icke några af i fråga varande parasiter, men det var dock endast ett mindre antal larver, som kom att undersökas. Hörde nu dessa maskar till släktet Gordius eller till Mer- 2nis? Enligt ViLLoTtT”” böra de fullt utvecklade, i vatten lefvande Gordius-arterna ej gärna förväxlas med några andra maskar, än 3£ ER. MEINERT: »De encephale Myggelarver», Vidensk. Selsk. Skr., 6te Rzkke, naturv.- og mathem. Afd., 3dje Bd. IV. Kjobenhavn 1886, sid. 444. 335 VILLOT: »Revision etc.», sid. 271. 9 , 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. några på samma sätt lefvande arter af släktet Mermis, och ätven beträffande dessa parasiterande, mera utvecklade larver, hade man ej att välja på några andra. Afyttre karakterer är det allra minst lätt att skilja de båda släktenas äldre larvformer, men MEISSNER har i sitt förut nämnda arbete?" noga afbildat och beskrifvit den för släktet Mermzs egendomliga bildning, som han kallar »Zuleitungsapparat», och som »är inskjuten mellan munnen och det egentliga matsmältningsorganet» samt »dels spelar en till- förande, dels en för matsmältningen förberedande rål». Fastän de funna masklarverna voro för sitt utvecklingsstadium tämligen små, visade sig dock nämnda »Zuleitungsapparat» så fullkomligt öfver- ensstämmande med den hos Mermazis, att jag icke alls behöfde tveka, till hvilket släkte mina masklarver hörde. Äfven vid art- bestämningen ansåg jag mig ej behöfva vara villrådig. Det var alldeles påtagligen Vv. SIEBOLD's Mermis acuminata eller albicans. Det spetsiga eller trådlika utskottet, som ytterhuden bildade i masklarvernas bakända, häntydde säkert härpå. VON SIEBOLD har ju ock kallat denna larv för Mermis chironomi efter det värddjur, i hvilket det en gång påträffades?”. Att det nämnda utskottet hos de af mig funna larverna var mycket tydligt begrän- sadt eller afsatt, och att i närheten af deras fram- och bakändar en segmentering ännu kvarstod, lik den MEIssnEr afbildar hos i ephemeridlarver invandrade unga Gordzus-larver, tycktes antyda, att dessa förra larver, som bibehållit åtminstone en egendomlig- het från ett yngre utvecklingsstadium, blifvit på ett eller annat sätt fördröjda 1 utvecklingen. Det är ju nämligen ganska möjligt, att det äfven för JMermzs-larvernas normala utveckling verkligen har en stor vikt, att de få tillfälle från sina första värdar (Chi- 7onomaus-larverna) inkomma i andra (ex. rofskalbaggar), så att de, vare sig de inkapslat sig eller ej, vid en bestämd grad af utveckling blifva utsatta för inverkan af andra insekters mag- safter, eller med andra ord, att den af v. LINstTow represen- terade åsikten om »Zwischenwirthe» har en vidsträcktare bety- delse, än han ännu bestämdt påstått. Det är nämligen blott om 36 MEISSNER: »Beiträge zur Anatomie» etc., sid. 6 samt 29 och följande, MAIS 200 OCK SrIStett.! Ent:n Zeit, 19 Jag. (I8SHSrstdI343 38 VON LINSTOW: » Ueber die Entwicklungsgeschichte> etc., sid. 248 o. 252. 10 FILIP "”TRYBOM: MERMISLARVER HOS CHIRONOMUS. 91 Gordius tolosanus, han bestämdt yttrat, att larverna i regeln hafva »mellanvärdar»>. Detta synes mig dock ej få fattas så, att det utesluter möjligheten af, att Gordius- eller Mermis-larver äfven mycket ofta genomgå båda sina parasitstadier hos samma värd. Det är ju t.ex: högst antagligt, att de af mig i Chiro- nomus funna Mermäis-larverna skulle i fuktig jord utvecklats till könsmogna, likasom samma larver funna hos Hyponomeuta cogna- zella göra. Men hade de redan med C/zronomus i dess larvstadium inkommit t. ex. i rofskalbaggar, skulle de dock antagligen vid mot- svarande tidpunkt, som de nu iakttogos, redan varit långt större samt aflagt de från första larvstadiet kvarvarande egendomlig- heterna, till hvilka jag åtminstone anser mig kunna räkna den nämnda segmenteringen. Den enda fullt säkra uppgift, jag sett, om att larven till Mermis albicans eller någon Mermärs-art blifvit funnen i en utvecklad Chironomaus, är meddelad af v. SIEBoLD 1858??. Den då iakttagna masklarven var 39 mm. lång och hade fortfarande svansutskottet kvar samt förekom i Ch. plumovsus. Redan 1842 anför emellertid v. SIEBOLD 9, att en »insektsfilaria», således ovisst om Mermäis- eller Gordius-larv, blifvit funnen i samma myggart, om i dess larv eller imago upplyses ej. Sex år senare?! lämnar han en bestämd uppgift om, att en trådmask, som han höll för en outvecklad Mermis albicans, blifvit funnen i larven af en Chironomus-art. VILLotT har observerat inkapslade, till släktet Gordius hörande larver hos Chironomus-larver??. Det är sålunda konstateradt, att ej blott Mermäis- utan äfven Gordius-larver parasitera hos Chironomus-arter. Beträffande särskildt Mermäis-arterna, hvilka ju enligt den allmänt stadgade åsikten bland zoologerna, såsom könsmogna lefva i fuktig jord, så kan man ju lätt tänka sig, att de i sitt andra larvstadium?? med de utvecklade myggorna kunna komma ur vattnet på land, men annat blifver förhållandet, när man skall söka förklara, huru de ur äggen utkomna första stadiets?? larver 39 "Stett; Ent. Zeit., Jahrg. 19, sid: 343. 40 Samma tidskrift, Jahrg. 3, sid. 161. 41 Samma tidskrift, Jahrg. 9, sid. 299. 42 Ann. des Sc. Nat., 7e Sér. Zool. T. I, sid. 10. 43 Om eller huru dessa stadier till sin byggnad äro olika synes vara ovisst. II I é 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. skola finna sin väg till de i vattnet lefvande Chironomus-larverna. Antingen måste dessa masklarver då förflytta sig ett åtminstone för dem icke obetydligt afstånd, och det kunna de ju, såsom vi af det föregående sett, då det var fråga om deras parasitism i fjärillarver, eller ock måste Mermis albicans äfven fortplanta sig i vattnet. Huru härmed än må förhålla sig, så är det ju mycket egendomligt, att samma maskarts larver dels uppsöka fjärillarver, sen lefva på höga växter, dels alltid i vatten sig uppehållande mygglarver. Mycket återstår härvid ännu att förklara, och det skulle ett kommande år blifva af ett specielt intresse att se, huru- vida de i Chironomus Wefvande Mermis-larverna lika väl kunna utveckla och fortplanta sig i vatten som i jord utanför detsamma, eller om detta blott kan ske i det senare mediet. NOTISER. Odontura punctatissima Bosc. som jeg tog i Bakkelaget 1888 (ny for Norges fauna), har jeg senere fundet paa Hvalöerne i 1890, hvor den hoppede i m&ngde om paa bladene af Rubus fruticosus — samt ved Risör 1891. I Bexkkelaget kan den om hösten temmelig hyppig rystes ned af Berberisbuskene. Den synes at vere en af de almindeligste bladgreshoppere i det sydlige Norge. Den store og smukke Gravehveps, Scolia unifasciata CYRIL, som blev taget ved Risör medio Juli 1855 af sogneprest SANDBERG (cfr. Ent. Tidskr. for 1888 hefte 2 pag. 109), er des- uden taget af sagförer GRIMSGAARD ved Sarpsborg omtrent sam- tidig — senere fundet af mig paa Hvalöerne d. 21 Aug. 1890. H. Kier, Kristiania. a 2 BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM NAGELSPINNARENS (ANEGETA VEAONE) SUIVECKEINGS HISTORIA! I afsikt att förskaffa mig felfria exemplar af denna fjäril, hvars honor dessutom icke ofta anträffas ens här i trakten, där man annars på gynnsamma dagar kan se hanarna flyga 1 hundra- tal, beslöt jag att försöka låta en hona, som jag fann våren 1890, lägga ägg, på det jag af dessa måtte få larver, som kunde upp- födas till fjärilar. Min afsikt lyckades förträffligt och dess genom- förande vållade föga svårigheter. Ur de anteckningar, jag där- under gjorde, vill jag meddela följande och tager därunder sär- skild hänsyn till den egendomliga och vackra larvens olika stadier, emedan jag ej sett dessa förut utförligt beskrifna. Fjärilen fångades den 17 maj zz copula, sittande på en låg bokbuske. Såväl af egen som af andras erfarenhet kan jag sluta till, att honan företrädesvis bör sökas på småbuskar, när icke skogen utgöres uteslutande af större träd, då hon naturligtvis måste taga plats på stammarna. Fångsten skedde omkring kl. 11 f. m., vid hvilken tid jag äfven annars alltid funnit hanarna som lifligast flyga omkring. Efter middagen ser man endast undantagsvis en och annan, hvarför det väl kan anses som visst, att denna fjärils kopulation i regeln sker under förmiddagens senare hälft. Fjärilparet var, då jag anträffade det, kringfladd- radt af flera hanar, som dock snart nog lämnade platsen, sedan de gifvit mig en välkommen vägledning, utan hvilken man endast genom en slump kan finna honan. Kopulationen räckte 1!/2 timma. Försök, som följande dags förmiddag i skogen gjordes, att-med samma hona på nytt locka hanar, misslyckades. Samma dag, eller den 18 maj på aftonen, började honan lägga ägg, hvilka af henne placerades i grupper om 2—35 i hvarie. Den 22 be- fanns hon vara död. Hon hade då lagt tillsammans 29 ägg och hade dessutom 3 kvar 1 kroppen; af de förstnämnda utkläcktes 25 stycken larver. 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. i Äggen äro ej klotrunda, utan ganska tydligt ovala; större genomskärningen är 2!/2 och den mindre 2 mm. Färgen var hos de flesta rödbrun, men hos några få gulbrun; min förmodan, att de senare ej skulle vara befruktade, visade sig oriktig, ty de ena såväl som de andra lämnade larver. De befruktade äggen erhöllo snart den för sådana egendomliga fördjupningen, men undergingo alls ingen färgförändring. = Äggens kläckning försiggick den 4—7 juni. För att komma ut, måste larverna af skalen uppäta ett stycke, som för deras långa tornars skull är försvarligt stort; men att de, såsom jag sett uppgifvas, förtära hela skalet, var åtminstone här icke fallet, ty sedan de väl blifvit fria från sitt fängelse, rörde de icke skalen. Däremot dröjde det icke länge, förrän de med ganska god aptit grepo sig an med de bokblad, som jag bjöd dem. Under deras fortsatta uppfödande undfägnade jag dem med både bok och björk; intetdera ratades, men jag tyckte mig finna, att de nästan föredrogo björk. De sitta i allmänhet på bladets undersida, äro under hela larvtiden mycket tröga och byta icke oftare om plats, än nöden tvingar dem därtill. Omedelbart efter kläckningen hade larverna en längd af 5 mm. Färgen nästan hvit, men snart öfvergående till ljusgrön. Hufvudet med en ljusbrun kant och öfver mundelarna en vinkel- formig teckning af samma färg. Det mest karaktäristiska är de 5 långa tornar, med hvilka kroppen är försedd, och af hvilka 2 sitta på första, 2 på tredje och den s5:te på elfte kroppsringen. De mellersta, som äro något längre än de öfriga, äro omkring 3 mm. Nedersta tredjedelen och den tudelade spetsen äro på samtliga röda, mellanstycket hvitt. De äro beklädda med större och mindre grenar, som sluta med ett borst och i regeln hafva samma färg, som den del af hufvudtornen, hvarifrån de utgå. Utom dessa långa tornar finnas en mindre sådan af röd färg i bakändan samt längsefter ryggen 2 rader hvita, greniga småtornar, 2 på hvarje segment, som saknar stora. För öfrigt är kroppen beklädd med glesa, ljusa hår, som å sidorna bilda tvärrader med: tornarna och längsrader inbördes. Första hudömsningen ägde rum den 15 juni och följande dagar. (Liksom många andra larver tycktes dessa efter de respek- tive hudombytena icke få riktig aptit, förrän de restaurerat magen 2 J. ANDERSSON: BIDRAG TiLL KÄNNEDOMEN OM NAGELSPINNAREN. 05 med ett mål på sina gamla skinn; icke ens tornarna befunnos för hårdsmälta, utan fingo i allmänhet göra sällskap med det öfriga.) Kroppslängden hade nu stigit till 10 å 11 mm. Färgen är i detta stadiet tydligare grön; de bruna teckningarna på hufvu- det äro borta. De fem långa tornarna äro lika tecknade som förut (alltså icke enbart gula), sammaledes analtornen och de smärre ljusa ryggtornarna. På sidorna framträda 7 ljusa sned- streck (ungefär som hos Szmerinthus-larver), utgående ett från hvarje af de ljusa ryggtornarna å segmenten 4—10 och hvartdera sträc- kande sig öfver 2 segment. Kroppen är nu på både öfver- och undersidan chagrinerad af större och mindre våglika upphöjningar, ljusare än grundfärgen. Längsefter hvardera sidan löper en hvit, veckrik kant, som börjar vid hufvudet, afbrytes mellan segmenten och mynnar ut vid analtornen. Bröstfötternas spetsar röda, sug- fötternas ändar hvita, andhålen rödaktiga. Den 26 juni började andra hudombytet. Larverna hade nu uppnått en längd af 18 å 20 mm. Färgteckningen företedde till en början föga nytt. De 35 långa tornarna, som ej längre voro klufna i spetsen (undantag funnos dock), förändrades så småningom under detta stadiet; i dess början var spetsen fort- farande klart röd och äfven den nedersta delen skiftade i samma färg, men mot slutet hade den röda färgen nästan helt och hållet öfvergått till gult. Detsamma var förhållandet med analtornen. Samtliga dessa tornar voro nu dessutom kortare i förhållande till kroppslängden. Äfven de ljusa, numera tydligt ljusgröna rygg- tornarna voro proportionsvis mindre, men de gröna knölar, från hvilka de utgå, framträdde däremot skarpare. På 4:de segmentet började ett rödgult streck framträda omedelbart ofvanför den veckrika sidokanten. Den 7 juli hade en del larver uppnått den storlek, att de undergingo det tredje och sista hudombytet, efter hvilket deras längd var omkring 30 mm. Öfversidan är nu gulgrön, hufvudet och undersidan mera rent gröna. De karakteristiska tornarna äro alldeles försvunna, såväl de 5 längre som analtornen och de mindre ryggtornarna. I stället äro segmenten 3—11 starkt upp- svällda, så att längsefter ryggen bildas 9 upptill tillplattade eller något fördjupade knölar; uppsvällningen å tredje segmentet är betydligt både bredare och högre än å de öfriga. En obetydlig 2 J 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. upphöjning finnes äfven å tolfte segmentet. Segmentet 2 är för- sedt med 4 oafbrutna, hvitaktiga längslinier (antydda redan i närmast föregående stadium). Kroppen tätare chagrinerad, och det rödgula strecket på 4:de segmentet tydligare. De hvita, veckrika sidokanterna begränsas å segmenten 2—11 på båda sidor af en svagt rödviolett skuggning, som äfven utbreder sig på undersidan; framtill sammanlöpa dessa sidokanter å första segmentet, där de, framifrån sedda, bilda öfre hälften af en regulier sexhörning och stöta å tolfte segmentet tillsammans i en spets. Hufvudet, som är jämförelsevis litet, kan till största delen indragas i första kroppsringen. Den 23 juli började en af larverna att reda sig till förpupp- ning och de andra följde exemplet under loppet af en eller två veckor. 66 dagar utgjorde alltså den kortaste tiden för utveck- ling från ägg till puppa och af dessa hade 17 tillbragts i ägget, 11 1 hvartdera af de tre första och 16 i det sista larvstadiet. För bedömande af utvecklingstiden i det fria, måste naturligtvis hänsyn tagas därtill, att dessa larver uppföddes inomhus, där de voro skyddade för blåst och rusk, men å andra sidan bör äfven anmärkas, att temperaturen under juni och juli månader förra året betydligt understeg den normala. Utom den vanliga färgförändringen vid slutet af larvtiden iakttog jag äfven, att huden öfverdrogs af en vätska såsom den varit glaserad, och att en eller ett par stora droppar afsöndrades från kroppen, innan larven lämnade sin näringsplanta för att till- reda sitt läger. Detta utvalde han åt sig antingen på jordytan under mossa eller i något hörn af larvburen, men ingen larv undergick förpuppning z sjelfva jorden. Rörande. puppans utseende med mera, som kunde höra till en utförlig beskrifning öfver denna fjärils utveckling, har jag intet att tillägga till hvad, som meddelas i våra fjärilfaunor. Färlöf 1891. Josef Andersson. h ; kd il 97 ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER AF C. H. NERÉN. Ibland de vid studiet af insekternas lefnadsvanor mest under- bara och fängslande företeelser, som vår nordiska, oftast alltför korta sommar har att bjuda en intresserad iakttagare af lifvet i naturen, intaga otvifvelaktigt de, som röra parasitlifvet inom insekt- världen ett 'utmärkt, om än i de flesta fall föga beaktadt rum. Det är särskildt Hymenoptera eller steklarnas ordning, hvilken härvid otvifvelaktigt erbjuder det största och mest omväxlande intresset, hvadan ock denna ordning i vår tids litteratur blifvit anvisad första rummet bland de egentliga insekternas sju ord- ningar. Den har ock redan häfdat denna sin hedersplats, ej blott genom starkt tillväxande artrikedom — för närvararande inom Skandinavien uppgående till mer än 4,500 beskrifna arter — utan äfven och företrädesvis genom den höga intellektuella begåf- ning, som är utmärkande för denna ordnings representanter inom alla dess underafdelningar och familjer. Den indelning af nämnda ordning, som numera allmänt gjort sig gällande, uppställer först tvenne stora hufvudgrupper: Monotrocha 1. Aculeata samt Ditrocha 1. Terebrantia. Den 1:sta gruppen, som kännetecknas af enledad trochan- ter eller lårring samt honor med stickande gadd, består af 2 divisioner: Apides (med 215 arter) och Sphegides (med 275 arter), af hvilka den förstnämnda utgöres af det Linnéiska släktet Apis, och den senare omfattar LINNÉS fem släkten: For- mica, Mutilla, Vespa, Sphex och Chrysis. Den 2:dra gruppen, Ditrocha 1. Terebrantia, med tvåledad trochanter eHer lårring samt honor med äggläggningsrör eller såg (terebra), består äfven af 2 divisioner: Såg- och Borr- a Entomol. Tidskr. Arg. 13, H. 2 (1892). I Zz 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. steklar, motsvarande de bägge Linnéiska släktena TZenthredo "och Szrex, äfven kallade Växtsteklar 1. Phytospheces, hvilkas larver uteslutande lefva af växternas blad och barr, eller i veden af barr- och löfträd (400 svenska arter), samt Parasitsteklar 1. Entomospheces. Dessa, hvilka utgöra den ojämförligt artrikaste gruppen inom hela ordninger, sönderfalla i 2 stora och naturliga underafdelningar nämligen: Ichneumones leptogastri med mjuka, ”hinnartade bukringar samt /Ichneumones cratogastri med hårda, läderartade buksegmenter. Den förra af dessa underafdelningar omfattar trenne familjer, motsvarande släktena fIc/hneumon (med 2000 sv. arter), Bracon (med mer än 300) och Evania (med 12 arter, fördelade på tre släkten); och den senare fem familjer, motsvarande släktena Agriotypus (1 art), Proctotrupes (omkr. 300 arter), Cyznips (omkr. 170), Pieromalus (650) samt Mymar, och är denna indelning, som altmer och mer gör sig gällande inom den vetenskapliga världen, för nu 30 år sedan, eller år 1862, först upställd af vår landsman och frejdade systematiker, adjunkten, d:r C. G. THOMSON i Lund, i hans då utgifna arbete » Skandinaviens Insekter, en Handbok i Entomologi». Det är nu endast en viss afdelning af denna stora och vidt- omfattande ordning, som utgjort det hufvudsakliga föremålet för mina anspråkslösa iakttagelser under de två sistförflutna somrarna, men denna afdelning, om än relativt fattig på arter, omfattar dock företrädesvis representanter bland tvenne af de förnämsta och högst begåfvade divisionerna inom akuleaternas hufvudgrupp: Apzi- des och Sphegides. Det är för oss alla välbekant, att de till denna grupp hörande Formiciderna eller Myrorna i sina be- undransvärdt ordnade samhällen med rätta räknas såsom de högst begåfvade medlemmarna af denna ordning. Det har jämväl och 1 Ööfverensstämmelse härmed konstaterats, att myrorna äga den relativt största hjärnmassan bland sina ordningskamrater samt bland insekter i allmänhet, och detta både med hänsyn till vikt och volym. Näst efter dem komma emellertid otvifvelaktigt öfriga sociala eller i samhällen lefvande steklar, näml. Bin och Getingar, öfver hvilka en rik litteratur af mer speciell natur finnes förhanden, hvilken jag dock ej har för afsikt att nu sys- selsätta mig med. Om än individernas antal inom alla dessa samhällen ensamt 2 NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. 99 hos oss inom Skandinavien skulle kunna täfla med stjärnornas myriader, så är dock själfva artantalet inom dessa grupper ej sär- deles stort. Sålunda hafva vi af släktet Åpzs endast en ursprung- ligen skandinavisk art, men däremot af Humlorna, eller släktet Bombus, tillsammans 22 arter, hvartill komma de egendomliga Parasithumlorna, sammanförda i släktet Äpazhus (NEwMAN) eller Psithyrus (S:t FARGAU), som räknar 7 svenska arter, de fleste utmärkta genom sin tjocka päls- eller hårbeklädnad, sina mörka, rökskuggiga vingar, sina långa och starka gaddar, samt genom saknaden af de vanliga apparaterna för polleninsamling, s. k. hårkorg, fotborste och »vaxhake» — obehöfliga för dessa röfvare, som jämte sitt yngel lefva på de flitiga humlornas honungsförrå- der, hvilka insamlats af dessas honor och arbetare. En art bland parasithumlorna och tillika den största i släktet, nämligen Ågathus rupestris FABR., har jag under juni och början af juli månad år 1890 sett i stor mängd (dock endast honor) i min trädgård, då jag förut under omkring 10 års tid aldrig sett mer än ett eller annat exemplar därstädes, hvilket tyckes mig vara anmärkningsvärdt. Till utseendet liknar denna röfvare rätt mycket en stor hona af den vanliga stenhumlan, som äfven är svart med röd abdomi- nalspets, men skiljes lätt från henne genom sin ovanliga storlek samt genom de rökskuggiga, knappast halfgenomskinliga vingarna. Stenhumlan, Bombus lapidarius TiN., är eljest hos mig den allra vanligaste, möjligen med undantag af 5. hortorum TiN., hvilka bägge arters hanar, honor och arbetare flitigt besöka trädgårdens blommande växter; men under år 1890 visade sig den först- nämnda ytterst sparsamt, hvaremot en tredje Linnéisk art, £. hypnorum, som förr aldrig visat sig på denna plats, infann sig i stor mängd, särdeles honor och arbetare. Af öfriga mer och mindre vanliga humlearter, som årligen bruka här förekomma i större eller mindre antal, nämligen Bombus distinguendus MORAW., subterraneus TiN., Scrimslhuiranus Dem. och agrorum FARR., samt de små särdeles vackra Linnéiska arterna pratorum och sylvarum såg jag året förut ej ett enda exemplar härstädes, hvilket jämväl har synts mig anmärkningsvärdt, då jag härför ej kunnat finna någon antaglig förklaring, så framt det ej får antagas, att de blifvit bortskrämda af de nämnda parasithumlorna. Öfvergå vi nu till de i samhällen lefvande Getingarna, 3 100 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. så äga vi inom Skandinavien sju arter af släktet Vespa Lin. samt en art af släktet Polistes LATR. Af det förstnämnda släktet finnes en art, V. Åustriaca PANzER, af hvilken man endast påträffat hanar och honor. Detta finnes anmärkt af THOM- SON redan år 1874 i 3:e delen af hans >Hymenoptera Scan- dinavie», där det å pag. 24 under denna art heter: »Ope- raria mihi ignota». Tillfrågad at framlidne lektor HOLMGREN om sin tanke härom, framkastade THOMSON en förmodan, att detta förhållande endast kunde förklaras så, att den nämnda Panzerska arten vore »zakvilin» hos någon annan art. Detta tog HOLMGREN ad notam och lyckades verkligen år 1882 på Ingarön nära Stock- holm påträffa arten såsom snyltgäst hos den närstående V. Ger- 2nanica FABR. I referatet härom, intaget i Ent. Tidskr., 4:de årg., pag. 60, heter det rörande denna vackra upptäckt: »Den (näml. V. Austriaca) får fria husrum hos en god vän och behöfver således icke några arbetare att bygga eget hus. Emellertid be- tungas icke värdfolket med omsorger om inhysingarnas afföda, såsom däremot händelsen är med vissa parasithumlor, hvilka icke blott begagna sig af fri bostad, utan äfven låta värdarna uppföda den främmande afkomman>. Öfvergå vi nu till parvis lefvande Bin och Getingar — Åpides et Vespe solitarie — vanligen kallade Jordbin och Vägg-getingar, så äga vi af de förstnämnda inom Skandinavien ej mindre än 162 arter, fördelade på 19 släkten, hvilka uppföda sitt yngel med honung och frömjöl, samt mer än 50 arter, fördelade på 3 släk- ten, som lefva parasitiskt hos de förstnämnda. De förra indelas med hänsyn till insamlingsverktygen och de ställen å kroppen, där dessa företrädesvis finnas anbragta, i 3 serier, nämligen: 1:0) Släkten försedda med borstar å de bakre sken- benen samt å 1:a tarsleden 1. hälen: Megilla, Eucera, Ma- cropis, Dasypoda och Cilissa. 2:0) Släkten med borstar å bakbenens lår och höfter (i synnerhet i spetsen och å yttersidorna) samt å skenben och hälar äfvensom å sidorna af metathorax: släktena Åndrena, Panurgus, Rhophites, Hyleus +, Halictus, Colletes och Ceratina. = Honorna hos Hyleus sakna apparater för pollensamling på metathorax, abdomen och ben, men lefva ej parasitiskt, utan förfärdiga sina bon i stjälkar af Rubus, Rumex etc. (THOMS. Hym, Scand., Tom, II, pag. 122.) 4 RR NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. IOI 3:0) Släkten med täta och styfva, bakåt riktade borst å buksegmenterna: ÅAnthidium, Meguchile, Diphysis, Osmia, Chelostoma, Gyrodroma och Heriades. Hårbeklädnaden å den sista gruppens bakben är obetydlig, hvilket äfven är fallet hos parasitbien, som jämväl sakna borst å buksegmenterna. Dessa bins 51 arter äro, som ofvan blifvit nämndt, fördelade på 8 släkten, af hvilka Melecta luctuosa Scor. lefver hos Megilla (är funnen af d:r HAGLUND vid Åby nära Norrkö- ping); -Sphecodes (med 8 arter) lefver hos det stora släktet Ha- lictus, som har 20 arter; Phileremus punctatus FABR., en liten sällsynt art från Skåne, besläktad med följande; Vomada med 25 arter, som lefva hos det stora släktet Andrena, med 40 arter. N. Solidaginis PAnzEr <= lefver hos Å. fuscipes samt hos Å. NIiGViceps, » qvingue-spinosa THOMS. > > > albicrus, >» feta THOMS. » > > aArgentata, » ruficornis LiN. » > helvola, SUENGOKERIS, SETT. > >» 2 Clarkella, > punctiscuta THOMS. > >» >» CoNvexiuscula, » armata HERR. SCHÄFFER >» » » Hattorpluana, » minuta FABR. D > » parvula. SI. Epeolus, med tre arter, lefver hos Colletes och ÖOsmia. > Stelis, med fyra arter, hos buksamlare, däribland St. pusilla hos Heriades truncorum KIirBYy. Dioxys, med en art, och Coeloxys, med 8 arter, hos släktena Megachile och Megilla. De här ofvan uppräknade parasitbiens värdar äro antecknade ur THOMSONS ofvan åberopade innehållsrika arbete med undantag för tvenne, som först af mig blifvit observerade, nämligen Azn- drena nigriceps och Heriades truncorum, den förra hysande Nomada Solidagins och den senare den sällsynta Stelis pusilla SPIN., hvarom mera längre fram. Jag vill nu öfvergå till de solitära getingarna, af hvilka vi inom Sverige äga 31 arter, fördelade på 7 släkten. Deras biologiska förhållanden äro på senare år flitigt studerade af THOM- SON, FABRE och REUTER (»De lägre djurens själslif>) samt af AURIVILLIUS och dansken HERM. BoRRIES, och går jag nu att i korthet anföra hufvudsumman af deras iakttagelser. AURIVILLI 5 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. undersökningar, som äro offentliggjorda i »Bih. o. Öfvers. Sv. Vet.- Akad. Handlingar» 1886, 88, omfatta arter af Eumenes, Hoplome- rus, Lionotus och Odynerus. Det förstnämnda släktet bygger konst- rika bon samt fångar företrädesvis fjäril: och skalbaggelarver, som honan delvis förlamar med sina styng, för att tjäna till föda åt hennes ungar. De, liksom Odynerus-honorna, sticka dem dock endast svagt, hvadan modren måste iakttaga särskilda anordnin- gar, för att den späda larven ej skall lida skada af de döfvade larvernas alltför häftiga rörelser (REUTER 1. c. pag. 88). Enligt GEOFFROY åter skall honan i det af sandpartiklar murade, runda boet, som har en öppning å sin öfre sida, lägga sitt ägg först sedan hon fyllt boets nedre del med honung till föda åt larven (THoMSON Hym. Scand. III, p. 35). Det vore af intresse att få detta närmare utredt, ty sannolikt bygger den hos oss sällsynta och närbesläktade Däiscoelius-arten" sina bon och uppföder sina ungar på liknande sätt. Arterna af släktet Hoplomerus bygga vanligen i lera och i åt ena sidan böjda rör och föda sina ungar med vifvellarver, företrädesvis af släktet Piytonomus. Prof. AURI- VILLIUS iakttog år 1888 vid Häfverö i Roslagen att H. spinipes LIN. insamlade 7 å 8 st. fullvuxna, eller 15 å 17 stycken min- dre larver af Phytonomus polygoni för hvarje larvkammare. Utan- för boet uppvaktade ofta 2 mindre vanliga Chrysider: Hedy- chrum roseum Rossi och Chrysis viridula Tin. Lionotus pube- scens TH. iakttogs jämväl af honom somrarna 1886 och 1888 byggande i en stallvägg å nämnda ställe i utgräfda, mot venster böjda rör, med 2 larvkammare, invändigt beklädda med ett gul- brunt, pergamentartadt öfverdrag och provianterande ungarna med gröna, omkring 12 mm. långa TJortricid-larver, hvarjämte A. det sénare året observerade en flugart, Anthrax athiops FABR., hvars larv lefde såsom inhysing hos denna art. I samma vägg gräfde jämväl Ödynerus murarius Tin. liknande gångar, hvilka dock invändigt saknade beklädnad; dess ungar uppföddes med delvis förlamade larver af Lina populi L., vanligen 3 till anta- let i hvarje cell; år 1888 anträffade A. på samma ställe blott ett enda bo af denna vackra art, som synes vara egendomlig för barrträdsregionen i norra och mellersta Sverige (THOMSON). " Jag äger af denna art en hona, tagen vid Dufnäs nära Stockholm, aug. 1887 af Med. Kand, DAHLBERG. Ro NA TAN i MO 4 ; > OÅ . Vv fr j CS TRA ÅA Ö KA or . c - - NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. 103 Odynerus bifasciatus TiN. fanns s. å. byggande sitt bo i vassrör af Phragmites communis, som tjänade till taktäckning, samt matande sina ungar med larver af Phyllodecta vulgatissima (eller vitelline), 6 å 12 stycken för hvarje unge; i deras bo anträffades en Pteromalin af släktet Melittobia WESTWw., möjligen tillhörande den Thomsonska arten Ösmie (Hym. V., pag. 204). Det art- rikaste släktet inom gruppen, Åmncistrocerus WESM., närmast be- släktadt med Ödynerus bygger sina bostäder på samma sätt i "väggar eller ihåliga ställen samt gamla träd. I »Sertryk af Entomol. Medd.», 1 B., 5 Heft. har HERM. BORRIES omständligt beskrifvit boet hos Hoplomerus levipes SHUCK., en jämväl hos oss funnen, ehuru sällsynt art. B. har funnit densamma byg- gande i stjälkar af Rubus fruticosus, Cirsium arvense och Arte- misid vulgaris, alla nästan träartade och med tjockt märgrör, men äfven 1 stjälkar af vanliga hallonbusken. Han beskrifver mycket noga boets byggnad, hvars väggar invändigt äro beklädda med lera, samt cellernas dimensioner. Antalet celler i hvarje stjälk kan uppgå ända till 11, men utgör i medeltal 5 å 6. Den ljus- gula larven, som födes med P/ytonomus-larver, har den vanliga Odynerus-formen och mäter fullvuxen 8 mm. i längd och 3 mm. föbredd ;/ den äter rota 2 dagar innan den spinner in' sig: Bland funna parasiter hos larven uppgifver han Pilectocryptus curvus GRAV., hvaraf dock de fleste voro hanar (= 7ufipes Grav., hvilka senare oftast äro större och mörkare till färgen än honan), och förmodar han, att denna lagt äggen utifrån och att hon stuckit in sitt äggläggningsrör genom stjälken in i lar- vens kropp. I ett annat rede med blott en cell fann han denna ödelagd och skiljeväggen genomgnagd och med ett rundt hål, samt utanför en stor Zachina-puppa, som sannolikt vållat förödelsen; författaren betraktar dessa flugor mer som ett slags röfvare, än som äkta parasiter, enär de gå igenom hela redet och förstöra larverna för att sedan återvända till utgången och där förpuppa sig. Ofvannämnda sällsynta getingart anträffade jag den 23 aug. år 1890 vid Helgeslätt, 2 mil från Skeninge, invid en utgräfd lervägg vettande mot söder nära orangeriet, sittande i en Hziera- ctum-blomma vid middagstiden, och just då solen hade börjat lysa efter ett. par dagars regnväder. Exemplaret var en hona. Samtidigt fann jag äfven en stor 9 af Ödynerus crassicornis 7 Få 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. PaAnz. ( = alternans ZEtT.) på reine-claude-träd, växande i espa- lier å samma ställe, där flere mera vanliga getingarter ofta hade sitt tillhåll. Till de solitära getingarna sluta sig på det närmaste de med dem närbesläktade Gräfsteklarna 1. Hymenoptera fossoria hos THOMSON, motsvarande de bägge Linnéiska släktena Sphex och Mutilla. Dessa gaddsteklar lefva liksom getingarna af blommornas nektar såsom zmagines, men uppföda, som kändt är, liksom dessa, sina ungar med röfvade och förlamade, ej dödade, larver af alle- handa slags insekter, hvarför de äfven benämnas Rofsteklar. De kända skandinaviska arterna äro till antalet 166, fördelade på ej mindre än 43 släkten. Det artrikaste bland dessa släkten utgöres af de s. k. Silfvermunsteklarna eller släktet Crabro FABR. Vi äga inom Sveriges gränser ej mindre än 40 arter af detta vackra och väl begränsade släkte, som dock redan af LE PELLETIER DE S:T FARGAU och DAHLBOM sönderdelats i 7 subgenera, hvilka THOMSON funnit nödigt att öka till 12. Jag har i min trädgård under loppet af sex år tagit många arter i bägge könen näml. C. leucostomus, palmipes, 4-maculatus, cribrarius, spinicollis och 4-cinctus, samt endast hanar af 3 arter, näml. C. peltarius, chrysostomus och guttatus. Bland dessa har jag flera gånger sett C. palmipes LiN., särdeles hanarna, begärligt uppsuga den klibbiga saften å växter, hemsökta af bladlöss, un- der. det att deras honor sysselsatte sig med att röfva mjuka insek- ter, mest små flugor, åt sina ungar, på sätt DAHLBOM skildrar under C. Wesmaeli i sin >»Hym., Eur.» I., 313, 192. Honorna af C. leucostomus lära fånga Sceva menthastri FALL., de af C. 4- maculatus Anthomyia scalaris MEiG. samt de af C. peltarius TH. Anthomyia impuncta FALL. och Åricia lucorum FAL. till föda åt sina ungar. Samtliga arter trifvas bäst från juni till sept. på umbellater samt på solbelysta ställen å väggar och trädstammar etc.. Honorna bygga helst i sandjord, och har jag ej sällan sett honan af C. cribrarius, då hon kommit till boet, medförande en fluga mellan käkarna åt sina ungar. Närbesläktade med Crabronerna är de små släktena R/ho- palum, Entomognathus och Lindenius. Det sistnämndas enda art i Sverige, näml. albilabris FABR., har SHUCKARD sett gärna bygga sitt bo vid gångstigar, i sällskap med Cerceris ornata 8 RES PEEA ÖR NEREN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. 105 FaBR. Närmast dessa kommer det med Crabro å ena sidan samt med Vespa å den andra närbesläktade Zrypoxylon med sina 3 svenska arter, bildande en egen familj. LINNÉ anför i sitt >Syst. nat.> 2, 942, 11, följande observation af TORB. BERGMAN rörande TZ. /figulus, som han kallar »memoratu dignissima: »Bor i af andra insekter gjorda, men lämnade hål i träväggar, som den först rensar och kringgnager samt sedan öfversmetar med lera, hvari den nedlägger en spindel, på hvilken den lägger sitt ägg, hvarpå boet tilltäppes med lera. Den fotlösa, bleka larven liknar biens yngel och spinner, sedan spindeln är förtärd, en gulbrun väfnad, passande för den fma puppan. En hona bygger flera bon, men använder merendels ej mer än två dagar till boets förfärdigande.» Släktet OÖxybelus, med 4 sv. arter, står jämväl mycket nära Crabronerna. En af dess arter och därtill snart sagdt den allmän- naste af alla gräfsteklar är Ö. uniglumis LiN., hvars honor under juli och augusti månader utveckla den lifligaste verksamhet för att skaffa föda åt sina ungar. LINNÉ, som räknar den till genus Vespa, säger härom i sin »Fauna Suec.» Ed. II, 1681: »Licet minima sit sepe tamen Muscam domesticam se triplo vel qva- druplo majorem, occisam secum trahit uti Sphex». Den rykt- bare fysiologen SIEBOLD, som skrifvit en monografi öfver detta djur, har samlat 14 st. namngifna flugarter, hvilka DAHLBOM upp- räknat, 1. . ce... pag. 277, och: hvilka han: funnit i dess bon: En författare går till och med så långt, att han påstår det honan endast fångar flughanar, »liksom fruktade hon att utrota rofvet, genom att taga äfven honorna», (REUTER 1. c. häft. 34, 74.) Af det vackra släktet Cercerzs (med 5 sv. arter), som jämte Alyson (med 1 art) bildar en egen familj, fångar den allmän- naste arten, Cerceris ornata FABR., flera olika slags jordbin, näml. Rhoplates dentiventris (enl. THOMSON) samt 3 Halictus-arter: rubicundus, cylindricus och leucozonius (enligt SHUCKARD), äfven- som Panurgus ursinus (enl. DAHLBOM) för sina ungar, under det en annan art, C. arenaria, fångar en hård vifvel, Stropho- somus faber (enl. THOMSON) för samma ändamål. Representanterna af fam. Mellinide (2 arter) bo sällskapligt i sandig jordmån och bygga greniga gångar; de fånga Musca rudis FABR. och äro ej skygga (DEM). Fam. Nyssonide omfat- 2 106 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. tar släktena: Nysson, Gorytes, Hoplisus och Harpactus, med tillsammans 12 arter, som mestadels bygga i sand- och lerjord. Släktet Gorytes går jämte Nysson spinosus längst upp mot norden; dess arter skola enl. TASCHENBERG lefva som inkviliner hos sl. Crabro>." Af detta släktes fem, i allmänhet sällsynta arter har en, N. trimaculatus, funnits bygga bo i gamla träd (DBM). Fam. Larride, med 2 släkten, Tachytes och Miscophus (med tillsammans 5 arter), bygger i sandjord. TI. pectinipes LIN. föder sina ungar med Gryllus rufus enl. DAHLBOM. Fam. Philanthide representeras hos oss af blott en art, Ph. Zriangulum eller »Bivargen>», som lefver i sällskap på sand- marker och röfvar tama bin, ett factum, kändt redan af VIRGI- rivs (enl. Dem), men äfven Halictus-arter och andra jordbin. Fam. Åszatide förekommer hos oss blott med 2 representan- ter, Å. boops och ÅA. stigma, boende i torr lera och sand, den förstnämnda föder sina ungar med Palomena dissimilis FABR. enl. DBM. Af fam. Bembecide äga vi endast en representant, »men ett lejon» kan man frestas att säga. Det är nämligen Bembex 70ostrata, som LINNÉ upptäckte på Gotland den 7 Juli 1741, »>då resan låg från Burs till Råne och Gröttlingebod». Han beskrif- ver här noga bägge könen äfvensom ynglet, »som ännu låg i sin hölsa till skapnad och storlek af ett ållon» (Gotl. Resan, pag. 246). »Själfva Bien voro stora som Bolgettingar» heter det vidare. Under ett besök på Gotland 1884 reste jag den 13 aug. från Hemse till Råne enkom för att, efter LINNÉS anvis- ning, taga reda på denna ståtliga gräfstekel, som jag då aldrig sett. Jag valde efter någon tvekan vägen norrut mot Burs och hade ej rest !/1 timme, då vi passerade en mot sydost sluttande sandbacke, där halt gjordes, och jag jämte två ynglingar, som deltogo i exkursionen, steg ur åkdonet. Vi hade blott gått några få steg nedåt backen, då en geting med starkt surrande flög upp med stor hastighet framför oss. Inom kort blef upp- ståndelsen allmän, det surrade rundt om oss, och håfvarna, 2 till antalet, voro i liflig verksamhet. Jag insamlade ett dussin, alla honor, i fångstburken, där de snart domnade af, men under tiden " Gorytes mystaceus L. är ej inkvilin, utan fångar fjärillarver, se Ent. Tidskr., årg. 5, s. 186. Red:s anm. IO NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. 107 hade en och annan hona, med lefvande flugor mellan käkarna, hemkommit, och vi sågo dem sparka bakut i sanden likt hundar för att vidga ingångsöppningarna till sina bostäder. Med håf- skaften gräfde vi en stund flitigt i backen, sökande efter något yngel, men getingarna surrade så ilsket omkring oss, att vi snart måste upphöra med det fruktlösa sökandet. Ingen hane hade vi heller fått, men jag blef fullt öfvertygad om, att det var samma, ställe, där vår store LInnÉ för 143 år tillbaka hade funnit det . ståtliga djuret. Jag är lika förvissad, att den stora kolonien ännu bor kvar och är outrotlig i sin sterila sandbacke, som jag är öfvertygad, att djuren fortplantat sig på platsen i mer än 1!/2 århundrade. DAHLBOM var jämväl genom sina observationer vid Lackalänga 1837 på hösten öfvertygad, att djuren lefva i ett slags samhällen (»zx arena gregatim>») likasom Mellinus och andra gräfsteklar. Han säger sig visserligen i ett uppgräfdt bo hafva funnit 3 hanar och 2 honor, men något yngel har han lika litet som jag lyckats påträffa. Den förklaring han antager härför, som skulle bestå i ett flertal af ut- och ingångar, som han påträffat, kan jag ej anse tillfredsställande (DeBM 1. c. pag. 174—175)". Fam. Pemphredonide med släktena Mimesa (6 arter), Psen (3 arter), Pemphredon (8 arter), Diodontus (3 arter) och Pas- saloecus (5 arter), Stigmus (2 arter) samt Spilomena och Ni- Zela, hvardera med en art, bygga bo dels i sandbackar (Dzio- dontus m. fl.). dels i gamla träd, plank, fönsterposter etc. (Pem:- ghredon m. fl.) samt i gamla timmerväggar (Passaloecus). Af släktet Mimesa lefva de svarta arterna hos Pemphredoner och Crabroner 1 allsköns endräkt såsom inkvilina, samt de rödspräck- liga hos ÄAmmophila på samma sätt enligt TASCHENBERG. Af Passaloecus har jag tagit 4 arter, som svärmade kring en stall- vägg, bebodd af flera slags väggbin (se längre fram). Cemonus unticolor (= Pemphredon) bebor jämväl galler af en diptér, Li- para lucens, som bygger såväl i stjälkar af Årundo plhlragmites som af Rosor och Fläder, men blir i sin tur offer för en para- >= Enligt FABRE'S och andras undersökningar matar honan sin larv undan för undan med flugor och samlar ej på en gång ett tillräckligt förråd. Ingån- gen till boet täckes för hvarje gång, hon lemnar det, med sand. Red:s anm. II 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. sitisk diptér, Macronychia anomala ZeTtr. (> Annales de France», Bull., 28 maj 1890). Af fam. Sphegide äga vi blott 4 arter, fördelade på släk- tena Mäiscus, Ammophila och Psammophila. Miscus campestris är mest sällsynt, dock funnen af mig på flygsandsåsen vid Högby nära Skeninge samt vid Kisa under högsommaren, fast sparsamt; de öfriga, täml. allmänna, lefva äfven på sandmarker och upp- föda sina ungar mest med fjärillarver; så har t. ex. DAHLBOM sett en Å. sabulosa LIN. bortsläpa till boet en larv af Plusia chrysitis L., som fallit ned från en nässla, härvid förföljd af en fluga, Miltogramma murina, som han trodde jämväl vilja lägga ägg på larven, under det LInnég i' sin »Fauna Suecica» omtalar, att honan nedgräfver spindlar för samma ändamål. Denna familj utgör så att säga typen för gräfsteklarna. DE GEER, som i 14:de memoiren af sitt stora arbete »Mem. pour servir å V'histoire des insectes» kallar dem »Guépes-Ichneumons», indelar dem i 2 familjer, hvardera representerad af 3 arter, näml. den första af Crabro 4-cinctus FABR. (= >»Guépe-Ichneumon å trois ban- des interrompues», hvaraf Dahlbomska namnet C. interruptus), Crabro cribrarius L. och Mellinus arvensis L., samt den andra, hvilken ungefär motsvarar fam. Sphegide, at Priocnemis fusca LiN., Ammoplila sabulosa L. och Psammophila viatica Tin. (F. Suec. 65 scilicet descriptione, då samma ställe Zn diagnosi afser Pompilus viaticus »hvarom alla svenska entomologer äro ense» enl. DAHLBOM 1. c. pag. 19 och 57.) Vi komma nu till den största familjen näml. Pompilide med släktena Ceropales, Salius, Pompilus, Pogonius, Agenia, Priocnemis och Calicurgus, med tillsammans öfver 40 arter, af hvilka 24 tillhöra det släkte, som gifvit familjen sitt namn. De fleste arter af detta stora släkte, såsom: rufipes, niger, trivialis och wvzaticus, bo i sandjord och föda sina ungar med färskt byte, bestående af flugor, spindlar och smärre fjärillarver; den mindre vanliga P. cinctellus bor äfven i maskstunget virke likaväl som i steniga jordvallar. Den ytterst sällsynta P. albo-notatus WESM. 2 togs i sept. 1884 på Omberg af Med. Kand. MORTONSON; den 23 sept. tog jag vid Helgeslätt en stor 9 af P. niger FAB.,'som gick baklänges uppför en backe och släpade till sitt bo en spin- del, större än hon själf. Släktena Priocnemis och Pogonius 12 -w ” 4 il - NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER: 109 lefva på samma sätt. Den 26 sept. 1891 tog jag vid nämnda ställe i V. Hargs sin Pog. variegatus LIiN., just som den skulle krypa in i sitt bo, beläget i en jordskärning invid en-körväg. Släktet Ceropales, med 2 arter, som alltid synas sysslolösa, anses af DAHLBOM lefva parasitiskt, och LEP. S:T FArRGAU har sett honan gå baklänges in i vassrör, bebodda af närbesläktade Hy- snenoptera. "THOMSON har sedan funnit, att den allmänna arten parasiterar hos Pompilus-arter. Fam. Zziphiide har 2 ej sällsynta arter, som lefva på sand- marker i södra och mellersta Sverige". Fam. Sapygide räknar 3 mer och mindre sällsynta arter, hvilka enl. THOMSON troligen lefva parasitiskt på trädinsekter. De 2 sista dagarna af maj månad 1891 tog jag några hanar af Sapyga clavicornis Lin. och 5-punctata FABR., som, tämligen skygga, snabbt flögo omkring några små cirkelrunda hål, tydligen gjorda af någon Anobium-art i bräd: fodret kring ett takröste i trädgården, utan att jag dock fick fatt i någon hona". Fam. Scoliete med släktena Myrmosa och Methoca, med hvar sin art, lefver på sandmarker och möjligen parasitiskt hos. apiarier (THOMSON). Af Fam. Mutillide med släktena Mutilla och Smicromyrme, med hvar sin art, lefver M. Europea Lis. parasitiskt i humlebon i mellersta och södra Sverige, samt Smicromyrme rufipes på sandmarker i södra Sverige. Den 26 juni år 1890 fann jag en hane i min trädgård; hanarna äro i allmänhet större än ho- norna i dessa begge sistnämnda familjer; de senare sakna vingar och likna, vid hastigt påseende, vanliga myror. Slutligen finnes bland Proctotruperna en afdelning, hvars honor äfven äro för- sedda med gaddar och som lefva på samma sätt som de fyra sist härofvan uppräknade familjerna. De kallas af HALIDAY Dryinoide och utgöras af Dryznznzi (med 19 sv. arter fördelade på 4 släkten) samt FEpyrzazi (5 arter på 4 släkten). Den för två år sedan aflidne, inom entomologien högt förtjänte doktor MÖLLER säger härom i bref till mig af den ”/12 1882: »Onekli- <= T. femorata lefver troligen parasitiskt å larven till Rhizotrogus solstitialis. (nt Ent. Meddelsi,; Pp. f25). Red:s anm. "= En vacker Q af den, sällsynta S. variegata DBM (= Sirex Sinulis FABR.) togs i aug. 1885 vid Helgeslätt af fröken AUGUSTA V. ROSEN och fin- nes i min.samling, 13 Ios Jr ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ! gen ha vissa af dessa smådjur (näml. Proctotruperna) t. ex. Dryi- nus och Episemus rätt mycken likhet med en Ceraphron, (eller 3:dje gruppen inom nämnda familj) såväl i det platta hufvudet, det utbildade stigmat samt kroppens rörelser, men --— olyckligt- vis äro de ej parasiter, utan rofdjur och honorna akuleater, i hvilket fall de närma sig Ziphia och Myrmosa bland rofstek- larna. De bilda sålunda en öfvergång från dessa till Proctotru- verna, men hvar man bäst bör ställa dem, är svårt att afgöra». Om nu dessa djur af ofvan anförda, ur biologisk synpunkt tungt vägande skäl, böra räknas till »Sp/hegides» skulle dessas nuva- rande artantal 166 ökas med ytterligare 24, hvadan vi skulle äga 190 arter skandinaviska gräfsteklar. Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, kunna de knappast anses omfatta några i egentlig mening, d. v. s. såsom »endoparasiter» lefvande individer, utan blott s. k. inkviliner eller ett slags hyresgäster, lefvande i sam- dräkt och godt förstånd med sina värdar. Detta är dock icke fallet med den sista, ännu återstående familjen, de efter GEOFFROY hos DE GEER i den ofvan citerade 14:de memoiren jämväl upp- tagna »Guépes-doreées>, hvilka LINNÉ då helt nyligen gifvit nam- net Chrypsis. I olikhet med alla förut omnämnda oäkta para- siter äro denna familjs medlemmar att räkna såsom äkta para- siter, i det att deras ungar uppäta larven till den stekel, i hvars bo deras ägg blifvit lagda. Den unga Chrysis-larven synes vara en »ektoparasit», eller en sådan, som angriper sitt blifvande offer utifrån, i motsats mot »endoparasiten», hvars ägg från början utvecklats inom larvens egen kropp. Herr BOorrIES synes hafva specielt studerat dessa parasiter, och jag vill därför anföra hans egna ord, lånade ur en »ÖOversigt over de danske Guldhvepse», som han för en kort tid sedan haft godheten sända mig. »Guldhvepsehunnen», säger han, »skjuler Egget mellem Foderet i vedkommende Celle, og Larven kommer först frem af Egget, naar Vertlarven er ferdig med at fortere Foderet, altsaa er udvoxen; det er derfor ikke sjaldent, at Veert- larven, med den lille Guldhvepselarve festet til sin Ryg, naaer at spinde sin Kokon, inden den bliver udsuget af Snylteren. Da Guldhvepselarven saaledes ikke er afh&ngig af Cellens Foder- masse, er der ingen Modsigelse i, at treffe densamme Guldhvepse: art udviklende sig i Biers og Gravehvepses Boer, hvor Förradet 14 NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. Sy OR | dog er af saa forskjellig beskaffenhed (vegetabilsk og animalsk.). WEsTtwooD's Tvivl om Rigtigheden af LEPELLETIER's Meddelelser, som senere bestandig ere blevne bekreftede ved Erfaringen, skriver sig fra, at man dengang endnu kun kjendte Entoparasiter blandt Snyltehvepsene; han mente derfor, at /Egget maatte afleg- ges i selve Vertlarven, hvis Guldhvepsene skulde vere >e Parasiter, hvilket var i Strid med, at de flyve og legge &g sam- tidig med. deres Verter. Lb Valget af Vert tage. ialfald de hyp: pigere Arter det ikke saa noje, tilmed synes de rent ydre Forhold ofte at vere bestemmende; saaledes legger den Sydeuropeiske Stilbum calens Agi de paa Mure o. s. v. frit siddende Ler- reder af Chalicodoma, Pelopeus og Eumenes, Chrysis cyanea holder sig ne&rmest til Bi- og Gravehvepse-Boer i gammelt Trze- verk o. s. v. Slegten Cleptes alene synes at danne en Undta- gelse, idet den, ifolge af forskjellige Iagttagelser, skal legge Eg paa Larver af Bladhvepse-slegten /NVematus». Detta faktum är grundadt på LEPELLETIER'S intressanta iakttagelser öfver kläcknin- gen af Cleptes semiaurata Lin. från en mängd larver af NV. KRi- Gesrarsom. han: iakttagit mellan kli no och I, ff mi lerevdaå- gar a rad (se DBM. Hym. Eur. IL- 16; 3). 1 morfologiskt hän: seende gör BORRIES följande anmärkning, som jämväl förtjänar uppmärksammas: »En Familjekarakter, som hidtil er overset be- treffende Chrysiderne», säger han, »er den, at Pronoten er bev &2- gelig; det gjenfindes bl. a. hos Metalhvepsene (Pteromalinz), med »hvilka Guldhvepsene maaske ogsaa ere n&ermest beslegtede.» Angående honornas gaddar hos denna väl begränsade familj har under 1889 en tvist pågått mellan några medlemmar af »Soc. Entomologique de France», som finnes offentliggjord i dess annalers bulletiner; tvenne aktade medlemmar af Societén, Mrr LEVEILLÉ och POUJADE, hafva, i förening med redaktören af »L'en- tomologiste Genevois», Mr HENRI TOURNIER, fönekat möjligheten af att de kunna stickas, under det Mr CLEMENT påstår sig själf haft erfarenhet däraf och framdrager bevis för detta sitt påstående från BREHM, GIRARD och PErREÉz. Den senare, som är professor i Bordeaux och medlem af Societén, gifver i skriftligt svar Mr CLEMENT rätt i sak, tilläggande »att dessa honor äro försedda med en tub, liknande en kikare, i fyra afdelningar (motsvarande lika många bakkroppsleder), i hvars spets en fin, spetsig gadd, skyd- 15 LTI2 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT I 892. dad - af 2 walvler, : ät synlig: för luppen, men de” sakna "out: blåsa, och detta har gifvit anledning till det ofta upprepade påståendet, att de ej kunna stickas» — ett förhållande, som redan var kändt af DE GEER, och hvilket å planscherna 28 och 29, tillhörande den ofvan citerade 14:de Memoiren i Zome II blifvit aftecknadt och omständligt beskrifvet. Vi äga i Sverige 28 arter af dessa praktfulla och lifliga parasiter, fördelade på sex släkten, under det att för Danmark blott 20 arter på fem släkten finnas upptagna i den ofvan citerade »Oversigten» af Köpenhamns Zoologiska musei material. Släktet Holopyga, som helt och hållet saknas i Danmark, är hos oss representeradt af en sällsynt art, 7. ovata DAHLBOM, som funnits i Skåne, på Gotland och Omberg, på senare stället zz copula den ??/7 1835. Af släktet Ömalus har jag flere somrar sett O. auratus ; ständigt vistas i närheten af Cemonus unicolor på blad och stjäl- kar af Helianthus tuberosus i min trädgård, samt ett år (aug. 1888) den sällsynta och större De Geerska arten, O. coeruleus = violaceus ScorP.) på samma sätt uppvaktande Pemphredon lugubris LATR. å samma växt. BORRIES har i den förstnämndas reden flera gånger påträffat en Pimpla-art, Perithous mediator FABR., hvilken stundom lagt sitt ägg på ÖOmalus-larven och såle- des skulle vara en verklig dubbelparasit. Elampus Panzeri, som jag tagit i mängd på »Högby-mon» (en sandås nära Skeninge) i juni 1886, är sannolikt parasit hos Cerceris arenaria eller hos någon Crabro-art. Hedychrum nobile Scor. ( = lucidulum PANz. och Dem) skall enl. BorriEs lefva hos Halictus- och Cerceris- arter, samt 2n2zZ2ufus LEP. hos den i Danmark liksom hos oss sällsynta Tachytes unicolor PANzER. Af släktet Clrysis har han funnit den rara neglecta (SHUCK.) i reden af Hoplomerus spim- pes. Chr. bicolor Dem, äfven sällsynt, är af ZETTERSTEDT enl. DAHLBOM anträffad hos Ösmzia nigrivertris ZETT. på Gotland den ?6/7 (årtalet ej utsatt); Chr. cyanea Lin. parasiterar hos Chelostoma maxillosa samt hos de i trä byggande gräfsteklarna Pemphredon och Trypoxylon. Borries har endast funnit arten hos I. figuli reden i Rubus-stjälkar. Chr. viridula Tin. är allmän i reden af Hoplomerus spinipes enl. samme man. Chr. zgnita LiN., påträffas ofta i bon, tillhörande Odynerus bifascia- 16 ” » NERÉN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. 13 2 Zus Lin. samt flere Åncistrocerus-arter i min trädgård... Chr. auri- pes WEsmM. träffas i reden af Eumenes, Odynerus och ÖOsmaia (BorriEs), samt Chr. fulgida Lis. hos samma värdar som Chrysis zgnita (se ofvan). En utmärkande egenskap för detta släkte, tydligen gemen- sam för flere: af dess arter i större eller mindre grad, är den högst betydligt varierande storleken hös: en och samma art, san- nolikt beroende af rikare eller knappare näring. Tydligast visar sig detta förhållande hos den allmännaste arten, Chrysis ignita, hvars längd kan variera mellan 6 och 12 nim. (2—4 dec. lin. enl. DAHLBOM), så att om man ser ett par af dessa ytterligheter bredvid hvarandra, man knappast kan öfvertygas om, att de till- höra samma art. Då denna därjämte är den allmännaste arten inom släktet, torde orsaken härtill ligga i en öfverlägsen förmåga att lämpa sig efter sina ofrivilliga värdars vilkor eller, som ord- språket säger, på förmågan »att rätta mun efter matsäcken». Som ofvan blifvit sagdt, äro denna familjs samtliga med- lemmar äkta parasiter, ej inkviliner, och det är högst intressant att iakttaga honornas kloka och försiktiga sätt att gå till väga, då äggläggningstiden nalkas... De vänja långt förut sina blifvande offer vid sin åsyn och följa dem därför nästan öfverallt — såsom ett slags polis eller detektiver. . Det är högst intressant att obser- vera slugheten och ihärdigheten hos dessa små parasiter, hvilka — likasom deras bevakade offer — instinktmässigt hängifva sig åt den högsta uppgiften inom. djurlifvet: omsorgen för afkomman, hvar inom sin art, under det båda söka, hvar på sitt sätt och efter bästa förmåga, lösa sina ofta ganska mödosamma uppgifter. Detta gäller företrädesvis honorna, som ådagalägga den största omsorgen för släktets bevarande och härvid visa långt större för- siktighet än hanarna, hvilka, om de härunder anträffas, äro långt mindre på sin vakt, under det att de mera synas spela rålen af nyfikna eller eljest intresserade åskådare. Det är hos oss före- trädesvis högsommaren — juli och augusti månader — som bäst ägnar sig för dylika slags studier... De flesta honorna af bin och steklar lägga vid. denna tid sina ägg på omsorgsfullt valda, ofta af honorna med eller utan hanarnas hjälp byggda och intedda platser, eller syssla de nu som bäst med anskaffandet af föda åt sitt yngel. Det var den 24 juli 1890, jag kom i tillfälle Entomol. Tidskr. Årg. 13. H. 2 (1892). — 17 8 1I14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. att observera några småbin, gula under buken, tillhörande »buk- samlarna» eller den 3:dje ofvan omtalade gruppen, som flitigt flögo ut och in, medförande proviant åt sina yngel, hvilka voro loge- rade i en mängd cirkelrunda hål i en gammal, omålad, mot söder vettande stuguvägg nära Helgeslätt, i V. Hargs socken. Bien igenkände jag snart såsom tillhörande en i dessa trakter sällsynt art, Heriades truncorum KirBY. De voro så ifrigt upptagra at sitt. arbete, att jag utan svårighet med blotta händerna tog flera exemplar i en händelsevis medförd tomflaska och dessutom ett par mindre vanliga Halictus-arter, som bodde i samma vägg, men härvid fick jag äfven sikte på några andra smärre, helt svarta bin, hvilka liksom väntade på, att de förstnämnda He- rzades-honorna skulle flyga ut. Jag iakttog nu, att en hona af dessa småbin, hvilken till sin byggnad liknade den af mig förut i Östergötland funna Stzelis pheoptera, ehuru synbart mindre än denna, flög in i det för henne rymliga Heriades-boet, hvars hona jag annekterat, men då -hon skulle flyga ut, knep jag äfven detta lilla djur och därjämte ett par sysslolösa hanar af samma slag, hvilka sutto på väggen och fingo med lifvet plikta för sin otidiga nyfikenhet. Jag iakttog därjämte en liten gräfstekelhona, som bodde i samma vägg och som uppvaktades af en ovanligt liten hona af Chrpsis ignita. Äfven den förstnämnda lyckades jag bemäktiga mig med blotta händerna i 2 exemplar. Vid närmare undersökning af fynden befanns parasitbiet vara den sällsynta Stelis pusilla SPINOLA, hittills endast funnen i Vestergötland, samt 2 honor af den jämväl i Sverige sällsynta gräfstekeln Crabro (Crossocerus) anxius WeEsm., utförligt beskrifven i DAHL- BOMS >Hym. Eur.> I, 329, 214, synonym med C. transversalis Dem. 1. c. 317, 197, bägge sålunda goda fynd. Under juli månad har jag äfven åren 1884—1887 observe- rat en Åndrena-art, Å. nigriceps KirBY, som är ett hos oss säll- synt och ganska vackert djur, hvars hanar jag merendels såg under nämnda månad på blommande Astrantia major, och ho- norna för det mesta i början af augusti på Solidago canadensis 1 min trädgård. Då jag under dessa år snart sagdt dagligen såg dem vid sagda tidpunkt, antog jag, att de hade sina bostä- der i närheten, men kunde ej upptäcka platsen, tills jag sist- nämnda år (1887) fick se en IVomada-art (NV. solidaginis PANZER) 18 dan I NEREN: ENTOMOLOGISKA SOMMARSTUDIER. I 15 tämligen talrikt sitta på vakt kring en mängd i den hårda sand- gången gräfda, cirkelrunda hål af en vanlig blyertspennas omfång, hvilka gingo rakt ned i jorden. Hålen, omkring 10 stycken på ett par kvadratalnars yta, stodo mestadels öppna, ehuru lig- gande midt i sandgången. Snart varsnade jag en Åndrena-hona af nämnda art flyga upp ur ett af hålen, då genast en Vomada- hona med lätthet kröp ned i boet, där hon dröjde en god stund. Det fängslande skådespelet förnyades flere gånger och alltid fanns en af parasiterna tilhands, som kröp ned, då Andrena-honan hade flugit bort. Med tillhjälp af en liten spade undersöktes ett af hålen, som gick några tum rakt ned i den hårdt tilltrampade sandgången, grenande sig åt bägge sidor i 2 å 3 grenar. Efter detta år har jag förgäfves spanat efter några reden, till dess jag mot slutet af augusti månad 1891 helt oväntadt påträffade flera stycken hål mellan gatstenarna, tätt utanför en trädgårdsport, som leder ome- delbart utåt gatan. Jag tog ett af bien för att kontrollera arten, som befanns vara den rätta, men kunde ej upptäcka några snylt- gäster i närheten; måhända var det dock dessa, som skrämt bort de flitiga djuren från sina bostäder i trädgården. De hade då säkerligen bott här flera veckor, alldenstund den gulbruna täta hårbeklädnaden å thorax var sliten och urblekt, hvarjämte de sirliga gulgrå hårkanterna i nedre kanten af de svarta abdomi- nalsegmenterna voro på ryggsidan nästan totalt förslitna under omsorgerna för ungarnas proviantering. Under de första dagarna af augusti 1890 fann jag å en mer än 50 år gammal rödfärgad stallgafvel af timmer, vettande mot söder och belägen utåt nämnda trädgård, vid middagstiden under lugna och solvarma dagar, flera honor af solitära bin, alla tillhörande »buksamlare», näml. Chelostoma maxillosa Lin., och Gyrodroma nigricornis NYL., samt florisomnis LiN., en och annan hona, men flere hanar af Ösmia coerulescens Lin. och fulvi- ventris PANzZ. samt flera hanar af Törnrosbiet, Megachile cen- tuncularis. De senare bodde ej på stället, såvidt jag kunde märka, hvilket dock var händelsen med Osmierna, af hvilka jag tog en & tillhörande Ö. fulviventris, under det han höll på att krypa in i ett af hålen, till stor del tillkomna genom målskjut- ning med salongsgevär, men äfven gräfda eller apterade för sitt ändamål af invånarna. Af gräfsteklar fann jag tvenne arter af 19 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. det med Vespa och Crabro närbesläktade genus Irypoxylon, näml. figulus Lin. och clavicerum . LEPELLET., samt: af soli- tära getingar honor till Ödynerus bifasciatus Lin. samt till ett. par ÅAnmncistrocerus-arter. Dessa uppvaktades nu af en mängd parasiter af flera slag, nämligen Clhrysis cyanea, ignita och ful- gida samt Övmmalus auratus och eneus, ej mindre än tre arter. af det vidunderliga släktet Foenus, näml. jaculator LiN., asséc- zator FABR. och den minsta, sällsynta arten nigrifarsis THOMS.”, äfvensom af ett par Ep/uzaltes-honor, tillhörande den allmännaste arten carbonarius CHRIST., ifrigt trefvande med sin långa terebra, i tydlig afsikt att lägga sitt ägg hos någon större innebyggares yngel. Vid en af dessa parasiter, Foenus jaculator, finnes an- märkt i LInnks EF. Suec., Ed. II, 1726: » Habitat in Apis trun- corum, florisomnis, Sphegisque figuli larvis; antennis 'perqvirit ubi larva latet, avolat, redit et imponit ei ovum T: BERGMAN». Denna beskrifning slår bokstafligen in med: hvad jag här varit i tillfälle att iakttaga. De af mig förut observerade djuren voro just honorna af Chelostoma samt Gyrodroma mnigricornis NYL., (hvilken senare enligt THoMSONS utredning i hans »Opusc. Entom;» pagg. 1217—1218 just motsvarar LINNÉS Åpis truncorum), Trypoxylon figulus och Foenus jaculator, hvilken senare jag då såg" flitigt hemsöka dessa arters bostäder. Hvad angår den andra Gyro- droma-arten, florisommnis LiN, som är mindre än den förstnämnda, har jag tidigt på morgnarna mer än en gång påträffat denna, sofvande i blommor (unde nomen Linneanum!) af. Campanula rapunculoides, hvilken växt är ett svårt ogräs i trädgården. Utom "ofvan uppräknade tvenne gräfstekelarter fann jag å samma vägg åren 1889 och 1890 mest under juli, men äfven i början af augusti månad vid» olika tillfällen, honor af 3 arter Passaloecus, mnäml. corniger SHucK., monilicornis DEM. och gracilis CURTIS samt hanar af den sistnämnda äfvensom en hane af &örevicornis Moraw. (:), i hvars sällskap. jag då ofta påträffade Ösnalus e&neus PANZER, som jag därför misstänker vara parasit hos dessa små gräfsteklar. + Den 1883 af THOMSON beskrifna arten, förut endast funnen inom Skåne, Blekinge och Vermland (TH, »Opusc. Ent.» pag 850) fann jag redan 1884 på blommor af Åstrantia major LIN, i samma trädgård. 117 AGROMYZA LAPPAE LoEwWw. EN FÖR SYERIGES FAUNA NY FLUGART. oo$I april 1891 hemfördes från Svartviks stärkelsefabriks om- råde invid Ulfsundasjön i närheten af Stockholm ett par torra kardborrstjälkar, hvars märg skulle användas vid uppsättning af 6 7 N ÖMIR I $ br - : J v / fn Nuee) 5 cr Y Ae ; F ak YT 2 SV f=" bog yY Y /m) ; Så 8 4 I Larven: 2 dess bakersta kroppsring; 3 den- samma sedd från sidan; 4 hufvudet; 5 pup- pan: 6 dennas sista kroppsring; 7 densam- ma från sidan; 8 hufvudets undersida; 9 ryggsidan af en kroppsring. småfjärilar.. Inuti denna märg, isynnerhet den del däraf, som befunnit sig närmast roten, märktes smala gångar, förorsakade af insektlarver, -och vid närmare undersökning påträffades därstädes små puppor, hvilkas utseende tillkännagaf, att de tillhörde någon I || 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. dipterart. Den 28 i ofvannämnda månad framkom också ur en af pupporna en liten svart fluga och den 30 ytterligare tvenne dylika ur ett par andra puppor. HKardborrstycken, som af prof. AURIVILLIUS tillvaratagits från annat ställe i Stockholmstrakten, lämnade äfven sådana flugor, men dessa utkommo ej förrän i medlet af maj. Larverna synas förekomma äfven i stänglarna till andra växter; ty KALTENBACH fann dem i Ångelica Splvestris, ScHOoLTz i Centaurea Facea och RONDANI i Carduus Nutans. På ZETTERSTEDTS tid synes denna ”flugart ej varit känd, all- denstund hvarken han, MEIiGEN eller någon annan af den tidens dipterologer omnämna henne. Den förste, som observerat såväl den utbildade insekten som dess larv och puppa, är prof. H. LoEw, och äfven han fann de båda sistnämnda under enahanda förhållanden, som ofvan angifvits. Hans beskrifning på arten är af följande lydelse: 4 »Agr. Lappae A & P nov. sp. — Magna, nigroviridis, ni- tida; capite cum antennis et palpis, halteribus pedibusque atris; alis cinereo-hyalinis; antennarum seta basi distincte incrassata. Tong. Corp. (I 5/,,.—Y 7/;> ln.» ALOEW. Stett; e': Zeit. ospaiseo (1850)». — SCHINER Faun. austriaca II, p. 308. Hufvudet mattsvart, en tresidig fläck omkring ocellerna nå- got glänsande. Antenner något nedåt lutande, 3:e leden liten, rund, borstet gröfre mot roten, och dess behåring synlig blott vid starkare förstoring. Vid munkanten några uppåt krökta borst. Palperna svarta, sugröret brunt. Thorax och scutell grönaktigt svarta, med obetydlig glans. Abdomen mer grönglänsande, i synnerhet femte segmentet; det sjette svart, hos hanen litet, af- rundadt och föga märkbart, hos honan längre, tjockare och ko- niskt. Svingkolfvarnas knappar svarta, skaftet brunt. Benen svarta. Vingarna vattenklara, obetydligt gråskuggade, ribborna svarta. Ribban mellan kostan och första längsribban fin, när- mad till den sistnämnda och förenad med henne vid kostal- kanten. Första längsribban utåt tjockare och svart, böjer sig starkt mot kostalkanten och utlöper i denna något innanför vin- gens midt. Kostalribban från första ribbans utlopp tjock, svart, mot vingspetsen smalare. Lilla tvärribban snedlöpande och be- lägen midt för första ribbans utlopp. Fjärde längsribbans af- delningar förhålla sig till hvarandra som 3:2: 7. Andra, tredje 2 LAMPA: AGROMYZA LAPPAE LOEW. 119 och fjärde längsribbornas läge liksom hos den närstående Ayzgr. Åeneztventris FALL. Beskrifningen på imago är, som af ofvanstående utdrag kan synas, så tydlig och fullständig, att just intet därvid är att tillägga, och samma är förhållandet angående puppan. Larven, fig. 1, är däremot af LorEw mer i förbigående omnämnd, och mycket kan ej heller vara att säga om honom, emedan han liknar många andra fluglarver, såväl till form som färg. Då han uppnått sin fulla storlek är längden 5 mm., kroppsformen cylindrisk, afsmal- nande framåt; kroppsringarna äro 12, förutom hufvudet; färgen gulaktigt hvit, på de mellersta segmenterna grå eller grönaktig. Un- der den genomskinliga huden visa sig vid starkare förstoring egen- .domliga bildningar, bestående af olikstora, oregelbundet rundade, hvitaktiga plättar, nästan liknande stenläggningen på en gata. Längs undersidans midt sammanflyta dessa plättar, men bilda på sidorna snedlöpande och parallela linier. Hufvudet är betydligt smalare än nästföljande segment och har några få, mycket korta borst; men det hos fluglarver vanliga, svarta och i ändan klufna ätverktyget är omärkbart. Några utstående, vårtlika trakémyn- ningar äro ej synliga på första segmentet. Det sista eller baker- sta segmentet är rundadt och har i spetsen upptill tvenne trub- biga knölar, en på hvardera sidan, hvilka äro försedda med ett litet cylinderformigt bihang; under dessa knölar är ytan tvärs- öfver starkt konkav, och därunder befinna sig tvenne trakémyn- ningar, hvilka ej hafva den vanliga formen, utan äro koniska, något uppåt böjda och af brun färg. Puppan, fig. 5, är grågul, 4,; mm. lång, och en dryg mm. tjock, cylindrisk, men något afsmalnande bakåt, i båda ändarna afrun- dad. På hufvudet sitta två små svartaktiga knölar eller stigmata och på dess undersida är en aflång fördjupning, med något upp- svällda kanter, på samma ställe, der munöppningen befunnit sig hos larven. På bakersta segmentet finnes ett mycket litet bihang å hvardera sidan, och trakémynningarna äro svarta samt nästan klolika och fästade på låga knölar af samma färg. Puppskalets yta är sträf, genom små och kornlika borst, hvilka sitta tätast omkring segmentkanterna samt på hufvud och sidor. Ett par kardborrstjälkar hemfördes äfven under september månad från Stallmästargården och dessa voro mycket skadade 3 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. invändigt, isynnerhet uti rotändarna, där larvgångarna samman- flöto och bildade gröfre kanaler. DPe undersöktes den 21 i samma månad, och pupporna voro i gångarna ganska många, isynnerhet i den ena stjälken, där ej mindre än 28 stycken påträffades. Uti. en större larvgång befunno sig fem stycken puppor nästan bredvid hvarandra. Äfven en larv, som tycktes vara fullväxt och färdig till förvandling, erhölls: ur hvarje stjälk. — I' år (1891) på hösten tyckas kardborrstjälkarna vara mindre skadade genom fluglarver, . och synes det därigenom som om äfven denna fluga vore mer talrik vissa år. Märkvärdigt nog måste det förefalla, att en insekt, som nu- mera tycks vara så allmän, icke förut anträffats hos oss, hvarken af ZETTERSTEDT, FALLÉN, BOHEMAN, WAHLBERG eller HOLMGREN, oaktadt dessa voro, som hvar och en vet, flitiga diptersamlare; men samma är förhållandet med många andra arter, såsom t. ex, hvetemyggan,. hvilken af dem ej heller blifvit upptagen som svensk, fastän hon numera förekommer nästan öfverallt, ibland uti stor myckenhet. Hvad flugorna beträffar, är sannolikt hos oss mycket, som återstår att utforska, icke allenast angående deras lefnadssätt och metamorfos, utan äfven till och med rörande nya arter, och önsk- ligt vore, om en och annan af våra entomologer ville mer, än hvad på senare årtionden skett, egna sin uppmärksamhet åt dem, ty vi kunna intyga, att de erbjuda mycket af stort intresse, fast de till utseendet kunna vara mindre tilltalande. Sven Lampa. Psyche hirsutella HUBN. har förut i de nordiska länderna anmärkts endast i Norge och Finland, men förra sommaren (juni månad) anträffade jag en hane af denna sällsynta fjäril vid Elfs- backa bruk i Vermland, hvadan den numera kan inregistreras äfven bland de svenska fjärilarna. Färlöf, mars 1892. Josef Andersson. 121 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM VINTERSAMMANKOMST den 27 februari 1892. Ofvannämnda sammankomst, den första för innevarande år, hölls såsom vanligt å Hötel Phoenix enligt stadgarnas föreskrift »den sista lördagen 1 februari». Sedan ordföranden, professor O. SANDAHL, hälsat de talrikt församlade medlemmarna, däribland flere nyinvalda, välkomna och tillönskat dem god framgång i deras arbeten å entomologiens vidtomfattande fält, tillkännagaf han, att döden sedan senaste sammankomsten den 14 december 1891 bortryckt 4 ledamöter, af hvilka 2 hörde till de nyss nämnda dag invalda, nämligen staty- bildhuggaren och ridd. CARL JOHAN DYFVERMAN (afliden genom influensa i Sundbyberg den 10 januari detta år i en ålder af närmare 48 år) och länsveterinären hr CASPER ANDERSSON (plöts- ligen död af hjärtförlamning under utförandet af en operation den 21 januari i Linköping, 58 år gammal) samt föreningens heders- ledamot af andra klassen, fru professorskan CAROLINA GUSTAFVA LEONORA WAHLBERG, född WESTERBERG, som afled på julaftonen 1891 i sitt 84:e år. Hon var sedan många år änka efter den berömde entomologen professor P. F. WAHLBERG, hvars minne hugfästs genom den af henne till föreningen skänkta och efter mannen uppkallade Wahlbergska fonden. Den fjärde bortgångne var f. d. revisorn och ridd. J. W. ANKARCRONA, som varit med- lem af föreningen allt sedan dess stiftande och nu afled i Karls- krona den 22 sistlidne januari vid 68 års ålder efter en genom- gången stenoperation. Hans med största nit och ifver samman- bragta rikhaltiga samlingar af skalbaggar och fjärilar befinna sig sedan flera” år tillbaka lyckligen i-föreningens ägo. : Det var i I 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Karlskronas trädgårdar och parker samt i dess omgifningar, som han hufvudsakligen gjorde sina skördar af insekter, hvilka med ifver fortsattes äfven sedan han såsom pensionerad dragit sig till- baka till sitt vackra ”Tusculum, den i Lyckebydalen naturskönt belägna egendomen Hessleborg. Då synförmågan under sista de- cenniet af hans lif började svika, måste han öfvergifva sina kära skalbaggar och sysselsatte sig i stället med konkylierna, af hvilka "han sammanfört en praktfull och värderik samling. Följande nya ledamöter anmäldes: ASPELIN, O., Stud., Gustafsfält, Färlöf, GYLLENKRODOK, F. G., Friherre, Kab.-kammarherre, Sinclairsholm, Vinslöf, PERS- Sun, G., Förvaltare, Ovesholm: anmälda af kyrkoh. J. ANDERSSON; BERGMAN, A. M., Stud., Ög. Nat., Upsala, FRISTEDT, C., Fil. D., Adjunkt, Karlstad: af H. ScHÖTT; BorG, C. J., Med. D., Distriktsläkare, Stockholm, STUXBERG, A., Fil. D., Museiintendent, Göteborg, WILNER, O., Apotekare, Kalmar: af O. TH. SAN- DAHL; CARLSSON, G. A., Bokhandlare, Stockholm, JOHANSSON, C., Kassör, Sthlm, NEIJBER, E., Revisor, Sthlm, LANDGREN, W., Kassör, Sthlm, SCHULD- HEIS, W., Vinhandlare, Sthlm: af herr G. HOFGREN; EKEKRANTZ, T., Apote- kare, Mölndal, PETERSON, J. E., Kontorschef, Mölndal: af I. B. ERICSSON; REUTERSKIÖLD, C. A. F., Bruksägare, Norrgarn, Knutby: af C. GRILL; RO- SENÖRN-LEHN, FR., Baron, Rösjöholm, Engelholm : af Herr EHLERS ; FLODERUS, M. O., Fil. K., Upsala: af CHR. AURIVILLIUS och H. SETH; CNATTINGIUS, A, T., Jägmästare, Marma skogsskola, EKBLOM, A. R., Artist, Sthlm, FORSSELL, G. V., Xylograf, Sthlm, GERNANDT, C. L., Boktryckare, Sthlm, LINDWALL, Å., Disponent, Visby, PALMER, J. E., Agronom, Göteborg, REDELIUS, O. W., Kon- traktsprost, Led. af 2:a kammaren, Hallingeberg, TiBERG, H. V., Grufdispo- nent, Långbanshyttan: af S. LAMPA. i; Från Danmark: BERGSÖE, W., Fil. Doktor, Köpenhamn: af S. LAMPA. Sedan protokollet för årssammankomsten den 14 december 1891 blifvit uppläst och godkändt, föredrogs den af revisorerna, kanslisekreteraren d:r S. NORDSTRÖM och kassören hr G. HOFGREN afgifna berättelsen öfver verkställd granskning af föreningens rä- kenskaper och förvaltning under 1891, och erhöllo styrelsen och kassaförvaltaren full ansvarsfrihet för nämnda förvaltning. Revisionsberättelse för år 1891. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1891, få efter verk- ställdt uppdrag afgifva följande berättelse. A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS, hvarifrån räntorna öfver- 2 SANDAHL: ENT. FÖRENINGENS SAMMANTR. D. 27 FEBR. 1892. 123 Å , förts till Allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde hvardera 2,000 kronor. 4 Ständiga Ledamöters fond, hvarifrån räntan äfven öfverförts till Allmänna kassan, hade under året vunnit en förökning af 100 kr., i det att Jägmästaren ; O. E: GYBERG och Byråchefen J. MEVES inträdt som ständiga ledamöter, hvar- l emot en ledamotsafgift afförts ur fonden. Den utgjorde vid årets slut 1,500 kronor. : OSKAR SANDAHLS fond, hvarifrån räntan likaledes öfverförts till Allmänna N kassan; hade under året genom gåfvor af sällskapet Faa samt hrr LAMPA, HOLMERZ och R. A. ROESLER vunnit en förökning af 118 kr, och utgjorde vid årets slut 2,618 kronor. 4 Af det sagda framgår, att de fyra förenämnda fonderna vid årets slut - tillsammans utgjorde 8,118 kronor. Ställningen i Allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: | Debet ERNA tf DSM AKELS, O0KJ (DAR Ior As Ub Sek se så NL den SIE SE ANN Ge 770: 63 j Inkomster : Under året influtna årsafgifter: NOROr ENSO 20 Eh oem brer roat 1,056: — TE Ft TI ÖRTTANEST II od da 6: 89 1,662: 89 Räntor från förenämnda 4 fonder... ..ooonnn0mu ooo 406: 30 Statsanslag för utgifvandet af »Uppsatser i praktisk FR EOTR LO PrUD 1-4 os BEE SE AA SKOR SEO OR 1 aa SR LE 1,000: — Behållning 2 försålda exemplar af tidskriften ........- 208: 34 Försålda exemplar af Debray'ska planscherna till årg. TIS TES es EE DE RAL ALE Ed ar Nong pj EP SSE OR TAS 60: — : Dito af »Uppsatser i praktisk entomologi 1» oo... 2: — : Försalda:separater: ur, biblioteketiom.smsboss oto sous TOS För lån af en träsnittsstock till Jägareförbundets tid- - St ANAR örat ONE Ira VA SL "a NR 10: — 3,359: 53 Vv Skuld vid årets slut till RASSKOKTGLLAN BYE SPSS NET a rek EN 134: 42 £ Summa 4,264: 5$ ; Kredit. & Utgifter : 2 d För framställandet af » Alfabetiskt Register» till årg:na 1880—1889 af Entomologisk Tidskrift: tryckning, papper och häftning... 393: 70 i För framställandet af årg. 1891 af tidskriften och af » Uppsatser 5 1 praktisk entomologi 1»: 4 söryckning,- Papper OCh: Räilnin2— -s... soo ocossos et 152025 E5 Å IRLGSEEA UrOT ERT Er SR LANE oe Aa od = kad RE 667: 04 foneee sonens sense e sense rotor sont 215: — 2,084: 19 un I Transport 2,477: 9 [SE fa 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13892. Transport 2,477: 95 Planscher (8 st.) till årg. 1883 af tidskriften från Debray i Paris 1,218: 14 Omkostnader för separataftryck ur årg. 1889 af tidskriften ...... 56: S Utsändning af tidskriften till in- och utlandet -oooooooooooooo------ 13807 För SammänkömStetna. moss Stersrasersses src poser R ester sen Mortbie 64: — Kuverter till ledamotsdiplom och tidskriftsdistribution samt porto ; för (GI PlOmeN 4s- ss ss brpe de ien Avser SLS SE ee Se os ES bf LIA SKER JO:03S IATVOde stilla distribWtören --E Rö oo ssd sme sasse LEEDS SAR SAN SAN 50: — För Biblioteket: BOKINKÖP "bastssb sedastskansgtr bars ses nd gr arte EA LSRARE Ua 33: 50 In bindning) afiböcker:0:-+0;5-s-2=33 sseo NIE SSREKeAE Oper 86: 25 Frakter, tränspörför ID, 00. S0/Es ostens spås sö = ses Ne a SANS 23: 57 143: 32 Kransar :vid 3 ledamuö ters! DeptaffilNg or. -.-—-cocosr eos 40: — Summa 4,264: 58 Det statsbidrag, hvaraf föreningen under året varit i åtnjutande, har möj- liggjort dels utgifvandet af det häfte af »Uppsatser i praktisk entomologi>, som utgjort ett villkor för detta bidrag, dels, enär detta häftes innebåll äfven influtit i tidskriften, framställandet af en särdeles värderik årgång, på hvilken kunnat påkostas vida dyrbarare illustrationer, än eljest varit förhållandet. Till minskning af föreningens omkostnader för framställandet af dessa illustrationer hafva äfven medverkat Kongl. Vetenskaps-akademien, som bekostat ritning och litografering af planscherna I och 2, samt föreningens ledamöter, Artisten A. R. EKBLOM i Stockholm och Kyrkoherden J. ANDERSSON i Färlöf, af hvilka den förre kostnadsfritt verkställt ritning och gravering till planschen 3 och den senare bekostat planschen 5. Såsom nyss lämnade redogörelse för Allmänna kassans ställning utvisar, förefanns vid årets början en behållning af 770 kr. 63 öre, men däremot vid årets slut en skuld af 134 kr. 42 öre, hvadan ställningen försämrats med 905 kr. 5 öre. Men detta resultat har uppkommit därigenom, att under året hafva sammanträffat betydliga utgifter, som alldeles icke afse det löpande året, och af hvilka den största aldrig bör kunna i framtiden få någon motsvarighet. Dessa utgifter utgöras af omkostnaderna för ofvannämnda »Alfabetiska Register», om- kostnaderna för de Debray'ska planscherna, med afseende hvarpå må hänvisas till föreningens protokoll för den 28 februari 1891, samt kostnaden för separat- aftrycket ur årgången 1889, hvars betalande af tillfälliga anledningar blifvit fördröjdt. Antalet ledamöter utgjorde den 14 december 1890, såsom af förra revi- sionsberättelsen inhämtas, 286, vid 1891 års slut :308, hvaraf 277 betalande, samt denna dag 332, hvari — såsom den tryckta katalogen utvisar — äro in- räknade 4 hedersledamöter, 12 ständiga ledamöter och 15 utländska. Den be- tydande tillökningen i ledamotsantalet, oaktadt mångas död och utgång ur före- eningen, beror väsentligen på utsändandet — jämlikt styrelsens beslut den 8 november 1891 — till ett mycket stort antal personer af ett cirkulär med upp- maning till inträde i föreningen. Omkostnaderna för detta cirkulär hafva helt och hållet bestridts af ledamöter i föreningen. 4 SANDAHL: ENT. FÖRENINGENS SAMMANTR. D. 27 FEBR. 1892. 125 Såsom behållning vid årets slut förefinnas, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversikt, restupplagorna af tidskriften, tio-års-registret och 'GRILLS ordbok samt för försäljning afsedda, men ännu ej realiserade separater ur biblioteket. I sammanhang härmed kan äfven nämnas, att de ofvan nämnda kuverterna till ledamotsdiplomen m,. m. för det mesta äro i förråd till framtida behof. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller därom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhörande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1891. Därjämte få vi, på grund af tagen kännedom om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom föreningens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och uppoffrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter, hvilka af flera orsaker, såsom utgifvandet af »Uppsatser i praktisk entomologi> samt utsändandet af det nyss nämnda cirkuläret, under år 1891 tagit ännu mera tid och arbete i anspråk än vanligt. Stockholm den 26 februari 1892. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. Fiskeriassistenten d:r F. TrRyBom höll sedan ett längre, sak- rikt föredrag om »parasitmaskar hos irsekter», hvilket föredrag är infördt i tidskriften (se sid. 81 i detta häfte). Prof. O. SANDAHL demonstrerade sedan en af prof. MEINERT 1 Köpenhamn beskrifven vinglös flugart, som blifvit funnen af kand. ScCHLuICK 1 ett myrbo under en sten i Geel-skov ej långt från Köpenhamn och hvilken fluga är snarlik en liten kakerlacka samt visar ytterst märkvärdiga afvikelser från den darwinistiska regeln, att organ, som icke behöfvas, förkrympa eller försvinna. Löjtnant GRILL förevisade ett exemplar af Coccinella (Ha- lyzia) guatuordecimpunctata TLiN., som hade alldeles osymmetri- skä och olika teckningar å de båda täckvingarna. Se Ent. Tidskr. Tgb sid: 5 2. Prof. AURIVILLIUS förevisade teckningar öfver en art af stri- tarnas familj, som har en mycket tunn bladlik grön ryggkant och därigenom förkläder sig till en förvillande likhet med den ameri- kanska parasollmyran, som afskär ett stycke af ett blad och bär det upprest på kant utefter ryggen. Oskar Th. Sandahl. 126 UPPMANING. EM Af Länsstyrelsen i Norrbotten har undertecknad hos Kongl. Landtbruksstyrelsen blifvit rekvirerad för att under instundande sommar genom vetenskapliga iakttagelser taga kännedom om gräs- maskens (Charaeas Graminis) och renfanebaggens (ÅAdimonia Tanacet) förekomst och lifsvillkor samt söka upptäcka medel till dessa skadeinsekters utrotande, eller till skydd mot de ska- dor, hvilka af dem förorsakas. Med anledning häraf kommer jag att företaga en forskningsresa till Norrbotten i ändamål att göra undersökningar rörande dessa båda insekter, för att seder- mera kunna framlägga upplysningar i ämnet för den större all- mänheten. Då det emellertid vore af både intresse och vikt, att till dessa upplysningar kunna foga äfven sådana erfarenheter, som af andra personer blifvit gjorda, både angående dessa in- sekters periodiska eller tillfälliga uppträdande och utbredning m. m. inom hela landet, äfvensom om de utrotningsmedel, som till äfventyrs . blifvit använda, vågar jag härmed uppmana alla dem af Entomologiska Föreningens ledamöter, som hafva något af egen eller andra trovärdiga personers erfarenhet att med- dela rörande någon af omskrifna båda insektarter, att godhetsfullt sätta sig i skriftlig förbindelse med mig. På det att underrättelser rörande såväl ofvannämnda som andra skadeinsekter ej skola un- der befordringen med posten råka på afvägar och deras fram- komst fördröjas, i följd däraf, att min vistelseort under somma- ren ej kan på förhand bestämmas, torde de böra sändas till mig under adress: Kongl. Landtbruksstyrelsen. Stockholm i april 1892. Sven Lampa. > 3 SE AR Sena I EE | De NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1891. BIERNE OG HAVEN. Tidsskrift for Udbredelse af Kjendskab til Birögt og Ha- vedyrkning og en fordelagtig Anvendelse af begges Produkter. Aarg. 1—2, Laurvik, 2S890—91 å 24 n:o, Redaktör: P. A. Larssen. : BRUNCHORST, J., Planter og Plantelus. (Referat efter Prof. M. BUSGEN.) — Naturen, II Rekke, 5:te Aarg. Bergen, 1891. p. 225—233. HAGEMANN, A., Vore norske Forstinsekter eller de for Skovene skadelige og nyttige Insekter, deres Optraeden og Udbredelse i Norge. En Haandbog for Skovejere og Forstmend. — Christiania og Kjöbenhavn. ALB. CAM: MERMEYERS Forlag. 1891. 144 p. 8:vo. HELLIESEN, T., Bidrag til Kundskaben om Norges Coleopterfauna, — Stavanger Museums Aarsberetning for 1890. Stavanger, p. 7—33. (Deronectes maritimus, Hydroporus miinsteri, Hydrop. montanus. n. sp.) , Fortegnelse over Coleoptera (Carnivora, Palpicornia og Amphibia), fandne pa Jederen i 1890. -— Stavanger Museums Aarsb. for 1890 p. 34—46. SCHÖYEN, W. M., Rhagium bifasciatum F. som skandinavisk Insekt. — En- tom, Tidskr. Årg. 12, p. 1—2. , Georg Sandberg Tf. — Entom. Tidskr. Årg. 12, p. 71—76. , En for Skandinavien ny AzZucita, — Entom. Tidsk. Årg. 12,p. 175—176. , Hundens udvendige Parasiter. — Norsk Jeger- og Fiskerforenings Tid- skrift for 1891. Kristiania. , Fjeldbirkemaaleren (Cidaria dilutata, S. V) — Den norske Forstfor- enings Aarbog for 1891, p. 74—86. Kristiania. , Litteratur. A. HAGEMANN, Vore norske Forstinsekter. — Den norske Forstforenings Aarbog for 1891. , Litteratur. V. STRÖM, Danmarks större Sommerfugle. — Aftenposten. Kristiania, 1891. N:o 809. d ' — — Insekter paa Sneen, — Morgenbladet, Kristiania, 1891. N:o 108 & 110. , Om Udryddelsen af Larver paa Frugttreer. — Morgenbladet, Kristiania 1891. N:o 212. (Gjengivet i »For Landmend>, Drammen, 1891. N:o 35.) TIDSKRIFT FOR BISKJÖTSEL, AÅarg. 7, Kristiania 1891, 12 n:o. Redaktör: HARALD HOVIND, W. M. Schöyen. 128 NOTISER: - Vesternorrlands läns Hushållningssällskap samt Allm. sven- ska Utsädesföreningen i Svalöf hafva genom sina sekreterare låtit anteckna sig såsom ledamöter i den Entomologiska Föreningen i Stockholm, en åtgärd, som måste anses efterföljansvärd; ty om alla dylika sällskap äfven som andra för det allmännyttiga arbe- tande korporationer ville följa exemplet, skulle Föreningen, utan att dessa sällskap betungades med någon nämnvärd utgift, genom deras samfällda bidrag sättas i stånd, att ännu mer utvidga sin verksamhet på det praktiska och för den större allmänheten af- sedda området. Då ett samfund, som bland annat äfven har till sin upp- gift att befordra allmän upplysning, inträder som ledamot i En- tomologiska Föreningen, befordrar det därigenom äfven egna syf- ten, då det bidrager till utbredandet af kännedomen om våra skadeinsekter samt med sin för egna ledamöter tillgängliga bok- samling införlifvar ett arbete, som på grund af innehållets be- skaffenhet, numera ej där torde böra saknas. Vi hafva ansett oss böra särskildt omnämna saken i fall någon ledamot af Föreningen, som tillhör annat sällskap, möj- ligen skulle vilja göra något för exemplets efterföljd. Professor CHR. AURIVILLIUS, som erhållit Letterstedtska rese- stipendiet, kommer att den 1 juni afresa till utlandet, för att hufvudsakligen i Tyskland och Schweiz eller Tyrolen göra studier öfver vissa insekters utveckling och lefnadsvanor. Hans vistelse utrikes blir i år fyra månader. SA EAS 129 HISTOLOGISKA STUDIER ÖFVER NÅGRA LEPIDO- PTERLARVERS DIGESTIONSKANAL OCH EN DEL AF DERAS KÖRTELARTADE BILDNINGAR. AF EMIL HOLMGREN. De undersökningar, för hvilka härmed en kortfattad redo- görelse framlägges, hafva af mig blifvit utförda under förflutna läsår på Karolinska Institutets histologiska afdelning, där härdnings-, inbäddnings- och färgningsmedel, äfvensom mikrotom, välvilligt lämnats till mitt förfogande. Ehuruväl på grund af det jämförelsevis ringa undersöknings- material, som jag under sistlidne sommar lyckats förskaffa mig, nämligen ett 20-tal lepidopterlarver, många af de gjorda iakt- tagelserna behöfva upprepas och skärpas genom flera olika be- handlingsmetoder, än det begränsade materialet hittills tillåtit mig använda, har jag dock redan nu velat i korthet redogöra för en del sakförhållanden, som tyckas mig hafva vid de mikroskopiska under- sökningarna framstått allt för påtagliga, för att man skulle be- höfva befara, att den uppfattning, jag vunnit om desamma, skulle genom andra undersökningsmetoder befinnas vara i hufvudsak felaktig. Dock vill jag på samma gång, som jag nu framlägger resultaten af mina undersökningar, såsom jag kunnat utföra dem, förbehålla mig att vid ett annat tillfälle få återkomma, sedan jag genom rikligare material samt genom användandet af flera och kanske tillförlitligare metoder, blifvit satt i tillfälle att an- ställa mera ingående och äfven mera omfattande undersökningar. Förutom till undersökningar på färskt material, har det begrän- sade antalet larver tillåtit mig begagna endast tre härdnings- metoder, och dessa hafva utgjorts af alkohol, MULLER's lösning och Entomol. Tidskr. Årg. r3, H. 3 (1892):, I 9 TOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. en halfprocentig kromsyrelösning. De larver, som härdats i de tvenne senare reagenserna, hafva vid därefter anstälda undersöknin- gar lämnat synnerligen otillfredsställande resultat, då däremot de, som härdats i successivt 70 2, 95 2 och absolut alkohol, gifvit mycket goda bilder. Bland färgningsmetoder hafva pröfvats flera olika. Så hafva : begagnats karminfärger, företrädesvis boraxkarmin och ”alunkarmin, hämatoxylin, anilinfärger samt dubbelfärgningar med eosin och hämaätoxylin (RANVIER'S), hvilka senare lämnat de redigaste och klaraste bilderna, hvarför jag till hufvudsaklig del betjänat mig af sistnämnda metod. Jag har härvid gått så till väga, att jag utspädt hämatoxylinet med en lika volym vatten samt låtit de gjorda snitten ligga i denna vätska ett dygn eller något därutöfver, hvarefter jag sköljt ur dem 1 vatten och lätt efterfärgat. med eosin. Äfvenså har jag anställt injektioner med metylenblått på lefvande larver till Spå. ligustri och Phragmatobia fuliginosa (efter afskärande af den extra-epider- mala delen af håren) i och för studier öfver hudsinnesorganen. Hvad slutligen beträffar de larver, hvilkas byggnad jag varit i tillfälle att studera, hafva dessa utgjorts af Vanessa urtice, 3 ex. Sphinx ligustri, 8 ex. Bombyx. rubi, 2 ex. Harpyia bifida, 2 ex. Phragmalobia fuliginosa, 3 ex Agrotis segetum, 1 ex. Amphidasis betularius, 1 ex. Sålunda hafva representanter för alla större hufvudgrupper bland. makrolepidoptera användts. Då det största antalet tillgängliga larver hört till Sphinxr ligustri, har jag utfört hufvudundersökningarna på denna art och sedan jämfört de gjorda iakttagelserna med förhållandena hos de öfriga undersökta arterna; och har jag därvid funnit en anmärkningsvärd genomgående likformighet i dessa larvers byggnad. Med ämnet för denna afhandling hafva nog redan förut en del forskare varit sysselsatta, men dels hafva de, såsom det vill sy- nas, vid redogörelser öfver insekters inre anatomiska byggnad en- 2 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 131 dast mera i förbigående nämnt något om särskildt lepidopterlar- vernas finare strukturförhållanden, dels har vid mera ingående undersökningar af de histologiska förhållandena hos dylika larver uppmärksamheten varit fästad synnerligast vid generationsorganen, under det att flerfaldiga- förhållanden i digestionsvägarnas och en del med dessa i mer eller mindre direkt samband stående kört- lars struktur lämnats obeaktade. Fär särskildt den allmänna histologien bör emellertid städse studiet af dessa leddjurs skilda organ vara af det största in- tresse, då de celler, som uppbygga dem, oftast äro af en ansen- lig storiek och därför relativt lätt åtkomliga för iakttagelser öf- ver många af deras lifsförhållanden och de under dessa försig- gående större eller mindre förändringarna. Men lepidopterlar- verna äro äfven i det hänseendet ett tacksamt undersökningsma- terial, att deras skilda organ erbjuda en så synnerligen primitiv och enkel byggnad, i följd hvaraf man genom deras studium i mångt och mycket kan vinna en klar och enkel uppfattning om en del af de grundlagar, efter hvilka cellerna ändra form och afpassa sig med hänsyn till sina olika lifsförrättningar. Med afseende på den gröfre anatomiska anordningen af dé organ, åt hvilka jag ägnat någon uppmärksamhet, är redan för längesedan så mycket skrifvet och taladt, att jag därtill i af- handlingen ej tagit någon vidare hänsyn. A. »Hudkörtlar» eller »Hautdräsen» (LEYDiG). Redan i sin »Lehrbuch der Histologie» omtalar och afbildar LEYDIG några organ hos larven till Bombyx ruöbz, hvilka han fann inlagrade i epidermis, men tydligt skilda från angränsande cellgrupper genom sina cellers storlek och greniga kärnor. Från hvarje sådant organ fann han att genom kutikulan ledde en utförsgång, hvilken slutade i ett mer eller mindre utdraget hår. LEYDIG såg i dessa egendomliga bildningar ett körtelartadt organ, och han hade med KARSTEN iakttagit dem endast hos håriga larver, icke hos glatta eller tor- niga. Deras betydelse är ej så svår att fatta, då det ju är all- mänt bekant, . hurusom en del håriga fjärillarver äga uti sina spröda och giftiga hår ett skydd mot sina många fiender. 3 AV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Vore. emellertid dessa organ af en så enkel byggnad, som den LeEYDIG då trodde sig hafva funnit, skulle man ju också med denne forskare a priori kunna tänka sig, att deras förekomst borde vara inskränkt endast till de håriga lepidopterlarverna. Så är emellertid icke förhållandet, likaså visst som: den noggran- nare undersökningen af dessa bildningar ger vid handen en vida mera komplicerad byggnad. - Redan af den omständigheten, att, så vidt jag funnit, dessa egendomliga hudbildningar icke saknas hos: någon enda larv, vare sig hårig, tornig eller slät, torde man kunna lätt. för- stå, att.derås betydelse ej kan vara endast den, att utgöra gift- afsöndrande körtlar, utan de stå ock helt säkert på samma gång i ett känselsinnes tjänst. Äfven hos de släta larverna, såsom hos larven till Sphinx ligustri, finner man utlöpare från ifrågavarande organ tränga in genom en porkanal uti kutikulan för att därefter sluta i ett, dock synnerligen kort hår. Genomgående finner man äfven dessa organ vara -sam- mansatta, om ock än det ena, än det andra - af deras ele- ment blifvit relativt kraftigare utveckladt, allt efter som deras hufvuduppgift är antingen att vara sensibla eller afsöndrande. Efter - injektion med metylenblått på en lefvande larv, till- hörande :t. ex. Sph. ligustri, finner man utan undantag. fina nerv- trådar löpa till hvar och en sådan porkanal uti kitinskelettet, genom hvilken ifrågavarande organs utlöpare söka sig en väg till sitt re- spektive hår, och där, efter-att förut hafva bildat ett större eller mindre antal ansvällningar, (varikositeter), sluta i en cellliknande ansvällning, hvilken städse ligger excentriskt uti den runda eller ovala, med en större cellkärna i midten försedda bild, som po- ren företer sedd från ytan (se tafl. I, fig. 1). Granskar man åter dessa organ på ett tvär- eller längdsnitt genom samma larv, finner man dem sammansatta af tvenne celler, helt olika till sin form och utsträckning.” GRABER uttalar antydningsvis beträffande dessa organs uppkomst sin mening vara den, att de skulle hafva uppstått genom en sammansmältning af flera af de celler, som bilda epidermis eller matrix till den kutikulariserade delen af larvernas hud. Möjligtvis skulle man kunna hysa en slik upp- fattning om den ena af 'de celler, som ingå i bildandet af ifrågavarande organ, för så vidt man nämligen uteslutande be- 4 +” HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 138 traktade dessa senare sådana de visa sig hos Spå. ligustri; men granskar man samma bildningar hos en hårig larv, såsom t. ex. af Bombyx rubi, så måste man i alla händelser anse dem såsom från epidermis-cellerna fullkomligt skilda organ, i det att man finner den ena af ifrågavarande organs celler äga de säregna strukturförhållanden, som för secernerande celler äro nära nog genomgående karakteristiska (se tafl. I, fig. 3). Sannolikt är, att den kutikula man iakttager utanför den en- lagriga, af oftast kubiska eller lågt cylindriska, med en rundad central kärna försedda celler bestående epidermis, är en sekre- tionsprodukt i form af med hvarandra sammansmälta trikom- el- ler hår-bildningar af de kubiska cellerna. Detta förhållande antydes dels genom den radierande strimmigheten i kutikulan, en strålig- het, som utgår från epidermis-cellernas spetsar, dels äfven däri- genom, att man finner dessa till sin hufvudsakliga utsträckning sins emellan förenade trikombildningar vara fria i sina spetsar, vare sig att dessa senare gifva larvens yta ett luddigt eller ock en- dast ett chagrineradt utseende. Omedelbart omkring ifrågavarande organs porkanal, sådan man ser den hos Spå. ligustri (se tafl. I, fig. 2), finner man epider- mis-cellernas form något förändrad. De hafva trängts tillsammans samt blifvit tillplattade och högre genom de i epidermis inträn- gande s. k. »Hautdräsen>», hvilka nå mer eller mindre djupt ned un- der epidermis” inre begränsning. Den homogena basalmembran, hvilken utgör fästet för epidermis-cellerna, fortsätter sig öfver den inåt kroppshålan inbuktade delen af dessa körtlar, bildande deras grundhinna, Zunica propria, på hvilken sålunda hvila de båda täm- ligen tydligt skilda celler, som ingå i bildandet af ifrågava- rande organ. Af dessa finner man den ena vara tillplattad och bägarliknande, under det att den andra cell-liknande bildnin- gen blifvit mer eller mindre förskjuten åt sidan och uppåt mot epidermis. Emellertid kan det ömsesidiga läget af dessa båda celler variera rätt ansenligt, beroende i hufvudsaklig mån på, i hvilket tillstånd den större, den — om jag genomgående får så benämna den — secernerande (afsöndrande) cellen befinner sig. Förvisso återfinner man i den mindre, åt sidan förskjutna cell-lik- nande bildningen det sinnesorgan, uti hvilket den fina, till poren löpande nervtråden synes sluta. un 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Granskar man sekretionscellens struktur sådan den visar sig hos de larver, hvilkas hud saknar för blotta ögat synliga hår, fin- ner: man - cellkärnan vara tämligen stor, rund och i likhet med själfva cellen tillplattad, under det att densamma hos håriga lar- ver företer den karakter, som för flertalet af lepidopterlarvernas secernerande celler är nära nog genomgående, nämligen att vara mer eller mindre förgrenad. Det synes sålunda, som om hos ae släta larverna de ifrågavarande organen från att vara afsön- drande i stället blifvit endast håralstrande (frickogena), under det att känselcellen nått en större utveckling. Hos de håriga lar- verna åter; har den sekretoriska verksamheten nått en relativt högre utbildning. Den secernerande cellens protoplasma skickar en ut- löpare genom den förut nämnda kanalen, hvari den själf omger sig med en kutikularbildning. Det sålunda bildade håret sitter därför endast infattadt uti porkanalen, och detta mer eller mindre rörligt, och själft ihåligt innesluter det en från den secernerande cellen utgående protoplasmautlöpare. Hvad åter angår den känselförmedlande delen af organet, finner man sinpnescellen mer eller mindre aflång och löpande in uti hå- rets centralkanal, för att där med sina ändtrådar -tränga in i den sammas sidoförgreningar. Det är icke svårt att uti ett dylikt förhållande finna en ej så onaturlig anordning för förmedlingen af tryck- eller beröringskänsel. För öfrigt har LEYDIG gjort un- gefär likartade iakttagelser hos t. ex. larven till Corethra plu- 22cornis, om han också icke samtidigt funnit det sensibla orga- net stå i så nära samband med ett mer eller mindre utprägladt secernerande organ. Man skulle ju visserligen kunna tänka sig, att den nervtråd, som man konstant funnit löpa till hvarje dylikt hudorgan, uteslutande vore en sekretionsnerv; men, oafsedt de iakttagelser jag gjort beträffande mnervtrådens vidare öde inom själfva hudorganet, synes det mig dock, som om dels förekomsten 1 huden af uteslutande sådana nervtrådar, som löpa mot porka- nalerna, dels deras afslutande genom en cell-liknande bildning vid poren, dels också de så synnerligen korta, ja nära nog en- dast mikroskopiska, och sålunda föga afbrytbara håren på »hud- körtlarna» hos släta larver, borde vara ägnade att ensamt jäfva en dylik uppfattning och i stället tala för riktigheten af den för- modan jag hyser, nämligen att LEYDIGS »Hautdräsen», på samma 6 CON be Ö sta Ad SKE YT DUE (FEELS ITE EP STANLÄSE ISS TF FRI” NM aa LJ NR tE ro, FI pa GMT OSAR RADAR (NER AC PAN ) NÖRD I CNE i Krles ti ” y k v vd ' ? ? , , , Ny akha å X ( , | x HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 135 gång de utgöra mer eller mindre utpräglade körtelbildningar, äfven äro till för att förmedla känsel. Man skulle sålunda uti hårets centralkanal kunna spåra huru 'nervelement inginge €en mer eller mindre direkt förbindelse med en cellsubstans eller protoplasma. Dessutom hafva undersökningarna öfver ifrågavarande organ hos larver till Phragmatobia fuliginosa lämnat de klaraste bilder öfver det intimare sambandet mellan körtelcellen och sin- nesorganet (se tafl. I, figg. 4 och 5). Jag har nämligen fun- nit, hurusom den secernerande cellen, hvilken på ett ytsnitt fö- reter ett njurlikt utseende, vid sin inbuktade yta delvis omsluter känselorganet. På ett tvärsnitt åter visar sig denna senare bildning ligga ansenligt nedanför körtelcellen samt vara lång och utdragen och med sin yttersta ände skjutande upp mot den secernerande cellens midt, för att tillsammans med en pro- toplasmautlöpare från denna senare tränga in genom den nedre fria mynningen af håret och därifrån sätta igenom dess centrala kanal. Byggnaden af sinnesorganet har jag dock ej så fullstän- digt lyckats undersöka, att jag skulle våga uttala mig öfver arten af dess struktur. Det färgas emellertid synnerligen starkt af hämatoxylin samt företer dels en längdstrimmighet, hvilken tyckes lösa upp sig i ett knippe af fina trådar, då organet når hårets nedra ändmynning, dels en riklig kornighet. Den grundhinna eller tunica propria, som omgifver det yttre om- fånget af den skålformigt urhålkade secernerande cellen, fortsätter sig ned på sinnesorganet, bildande ett hölje för detta senare; och båda organen komma sålunda att ligga inneslutna i samma kap- sel. Häårets centralkanal företer uti sin spets talrika sidoutlöpare, uti hvilka sinnesorganets trådlikt fördelade protoplasma synes intränga. Något innanför porkanalens yttre mynning finner man håret bilda en ringformig vall, hvilken hvilar uti en motsvarande ringformig utvidgning af porkanalens öppning. Från detta ställe fortsätter sig håret tunnare, med mindre fasta väggar ned i den skålformiga fördjupningen af den secernerande cellen, där det mottager sinnesorganets och den secernerande cellens utlöpare. Den »membran péripilaire», som FOREL beskrifver och O. vOM RaATH gillande citerar — för så vidt jag ej missuppfattat Z 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. dessa båda forskare — har jag ej kunnat påträffa, utan synes håret, åtminstone hos Pr. fuliginosa, äfvensom hos Spå. ligu- stri och Bomöyx rubi, med sin nedersta del vara insänkt i den skålformiga sekretionsceilen. Det torde därför ej lida något tvif- vel, att sekretionscellen är hårets matrix på samma gång hon utgör den säck, uti hvilken håret delvis sitter insänkt. - Se- kretionscellens skålformigt bildade protoplasma beklädes af en kutikula på sin konkava yta, sålunda härvid erinrande om de i tar- men befintliga bägarcellernas s. k. theca eller sekretionsblåsa. ILEv- pIGS »Hautdräsen» äro sålunda sammansatta organ, och den be- nämning GRABER gifvit desamma, nämligen »Trikogena» eiler hårbildande celler, torde ej vara fullt lämplig, då snart sagdt hvarje epidermis-cell funktionerar såsom sådan. Den beskrifning VIALLANES offentliggjort öfver liknande bildningar hos en del dipterer, synes i någon mån samstämmig med de iakttagelser jag ofvan sökt skildra. Slutligen kan jag, med afseende på hårets infattande uti porkanalen, påpeka en skiljaktighet, som förefinnes mellan glatta och håriga larver, eller rättare sagdt mellan sådana larver, hos hvilka ifrågavarande organ hafva till hufvuduppgift att förmedla sensibiliteten och sådana, där de tjäna såsom ett slags nässel- organ. Hos de senare finner man nämligen, att från kutikulans yta utgår omkring poren en hålkliknande bildning, hvarigenom hå- rets rörlighet i högst väsentlig mån förminskas, så att håret därför vid beröring lätt atbrytes (se tafl. I, fig. 3), under det att hos glatta larver en sådan anordning fullkomligt saknas, i följd hvaraf håret vid beröring endast pressas ned mot huden utan att springa af. B. Digestionskanalen eller Tractus intestinalis. I det föregående har jag nämnt, att epidermis-cellerna ägde en i allmänhet kubisk eller lågt cylindrisk form. På hufvudet åter och specielt ned- emot munöppningen finner man desamma något förändrade, i det att de blifvit mera tillplattade och på samma gång erhållit en jäm- förelsevis något större kärna. Kutikulan åter är af ungefär samma od HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 37 "utseende, om också äfven den blifvit i någon mån förminskad till sin tjocklek. Under ett sådant utseende finner man huden i sin helhet böja sig om de fria kanterna af larvens läppar in mot kroppshålan, för att därefter, förenad med en muskelhinna, bilda den främre afdelningen af tarmkanalen. Allt efter som seder- mera samma epitel jämte åtföljande muskellager successsivt ge- nomdrager larvkroppens främre segment och därvid med sina skilda afdelningar är olika verksam med afseende på den in- tagna födans tillgvdogörande för kroppens behof, omgestalta sig såväl epitelet med sin kutikula som ock de detta omgifvande muskellagren. På samma sätt som man sålunda finner epidermis vid munöppningen stjälpa sig in uti kroppshåligheten för att deltaga i bildandet af digestionskanalen, ser man den också vid samma kanals bakre mynning direkt öfvergå i analsegementets epidermis. Den del af tarmkanalen, som under utvecklingen stjälper sig in genom munöppningen, och den, hvilken intränger i kroppshålan ge- nom analöppningen, förena sig med hvarandra i kroppens mellersta och bakre del genom mellanliggande tarmafdelningar, ehuruväl kommunikationsförbindelsen mellan särskildt den främre af dessa senare och öfriga afdelningar relativt sent blir öppen. Granskar man strukturförhållandena hela digestionskanalen igenom, tyckes den sönderfalla uti sex tämligen tydligt skilda af- delningar. Den första svarar mot kanalens förlopp genom huf- vudet; den andra äger en utsträckning af ungefär de två första segmenten; den tredje sträcker sig från det tredje t. o. m. det åttonde segmentet; den fjärde svarar mot det nionde; den femte mot det tionde och den sjätte mot det elfte till och med trettonde. Af de med hänsyn till embryonala förhållanden gjorda tre hufvudindelningarna af digestionskanalen, nämligen framtarm, mellantarm och baktarm, svara de tvenne första af ofvan nämnda sex afdelningar mot framtarmen, den tredje mot mellan- tarmen och de trenne öfriga mot baktarmen. Vid den beskrifning jag här nedan lämnar såväl af digestions- kanalens olika afdelningar som ock af en del af de i fjärillarven förefintliga körtlarna, har jag haft framför mig preparat af Sphinx ligustri. Jag skall längre fram ange de viktigaste skiljaktighe- terna i struktur, som förefinnas mellan ofvannämnda fjärilart och 9 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. de öfriga, hvilkas histologiska förhållanden jag varit i tillfälle att : närmare granska. 1. Mun och svalg 1. Os et pharynzx. (Tafl. I, fig. 6 och II, fig. 1.) Redan vid munöppningen kunna vi innanför epitelet urskilja den anordning af muskelhinnan, som är egendomlig för hela framtar- men, nämligen i två lager: ett inre med longitudinela och ett yttre med cirkulära bundtar, ehuruväl! dessa skikt ej ligga så typiskt an- ordnade, som man finner förhållandet vara inom den senare hälften af den första och inom den andra afdelningen af digestions- kanalen. Detta äger sin orsak däruti, att samma muskelknippen tjäna icke. allenast till att vidga och tillsluta själfva munöppningen utan äfven till att röra läpparna. Så finner man en del af de longitudinela muskeltrådarna från sitt ursprung vid kitinbalkar i skallens inre hålighet konvergerande löpa nedåt mot munöpp- ningen, för att först vid sitt fäste sluta sig till munnens epi- tel, under det att de cirkulära muskeltrådarna sprängts från hvar- andra genom de snedt förlöpande longitudinela. Först ungefär i nivå med det öfre svalggangliet finner man de cirkulära muskel- trådarna mera hopade intill hvarandra, för att såmedelst bilda konstriktorer af digestionskanalens lumen och jag kan sålunda där tala 'om ett svalg. (Se tafl.:I, fig. 6.) I samband med denna något olika anordning af muskel- skikten inom de båda afdelningarna af digestionskanalens första stycke finner man också de veck, hvilka slemhinnan bildar, för- löpa i den förra afdelningen till hufvudsaklig del transverselt, i den senare, eller i svalget, longitudinelt. Alltigenom förete epitel- cellerna på tvärsnitt ett lågt, ovalt eller. tillplattadt samt vid ytsnitt ett flerkantigt utseende, och kutikulan är relativt väl utbildad, här och hvar, synnerligast uti munafdelningen, be- satt med rader af spetsiga, något bakåt riktade taggar. Schleim- zellen») inlagrade, hvilka tydligt skilja sig från de öfriga genom sitt: blåsformiga utseende. De äro till sin form päronliknande, men hafva sin smalaste del riktad inemot magens lumen, under det att den bredare delen kan nå mer eller mindre långt nedan- för cylindercellernas basalrand, eller ock sträcka sig endast till epitelets halfva höjd eller mindre, alltefter detta senares mäktig- het. Emellertid består denna bildning ej af den egentliga cel- len, utan utgör endast en sekretblåsa, (Zheca), vid hvilkens bot- ten den jämförelsevis obetydliga cellprotoplasman med den äf- venledes lilla kärnan sitter fästad. Är epitelet enkelt och där- med ej af större höjd, än att sekretblåsan till sin längd svarar mot denna senare, finna vi — såsom förhållandet är i början af tarmen — blåsans botten klockformigt instjälpt och med denna instjälpning omfattande såsom en kupa slemcellens protoplasma och kärna (se tafl. II, fig. 2). Är däremot epitelet lagrigt och därmed af ansenligare höjd, har protoplasman tänjt ut sig till en smal stjälk, som vid epitelets basis innehåller den lilla cellkärnan; — så- som fallet är i större delen af tarmens utsträckning (se tafl. I, fig. 9). Dessa s. k. slemcellers struktur tyckes sålunda nära nog fullstän- £2 pA HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 141 digt sammanfalla med de karakterer, som utmärka bägarcellerna. — Jag hår i .bägarcellernas »theca», synnerligast hos Harpyia bi- fida och Phragmatobia fuliginosa, ofta funnit gula, rektangulära kristaller; och fråga är väl också, om dessa celler verkligen af- söndra något mucin (slemämne), utan fast heilre ett för digestionen viktigt ferment. Men utom af dessa cellformer, finner man epitelet sammansatt af äfven andra, ännu odifferentierade celler. Epitelet är nämligen, såsom ofvan antydts, till större delen flerlagrigt och består af element, tillhörande skilda, om man så får säga, ålders- klasser. Närmast grundhinnan (Zunica propria) hvilken, då den fin- nes, synes bestå af en homogen membran utan kärnor, befinner sig ett lager af kubiska, med kärnor, som äro stadda i delning, försedda ersättningsceller. Ur dessa framgå kilformiga celler, hvilka med sina spetsar så småningom nå den mot tarmens hålighet vända ytan af epitelet och bilda cylinderceller. (Se tafl. I, fig. 9.) Inom denna intestinalafdelning finner man icke någon kuti- kula, men i dess ställe ett af oftast synnerligen långa och prydliga cilier sammansatt bräm på cylindercellernas mot mellantarmens lu- mén vettande rand. Utanför den jämförelsevis tunna, här — i mot- sats mot föregående tarmafdelningar -— af ett yttre longitudinelt och ett inre cirkulärt lager bestående muskelhinnan, finner man mukös bindväf sammanbindande de längsgående muskelbundtarna med hvarandra. Mellantarmens bägarceller hafva mynningar (stomata) inåt tarmens hålighet... Men utom det sekret, som dessa celler afgifva, finner man i -mellantarmens hålighet en ytterst stor mängd af korniga bollar, hvilka synas så småningom lösa upp sig. Dessa bollar utgöra sekret från cylindercellerna, och förloppet vid denna sekretion har jag varit i tillfälle att iakttaga och har funnit de intressanta moment, som därvid komma i fråga, delvis sammanfal- lande med de iakttagelser, som VAN GEHUCHTEN nyligen publicerat. Cylindercellerna (se tafl. II, fig. 3) svälla nämligen upp, blifva stora och voluminösa, och vid detta utvidgande af cellen fram- träder protoplasmans trådiga textur allt tydligare, sträckande sig i cellens längdriktning. Så småningom finner man den del af cel- lens protoplasmamassa, som ligger närmast cellens nu balonglikt utspända ciliebräm, genom det tryck de angränsande cellerna så småningom måste utöfva, pressas ut eller kanske rättare afsnöras 13 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. i form af en boll omgifven af det starkt uttänjda brämet, hvar- efter, i den händelse att cellkärnan kvarstannat inom cellen, denna senare fortfar att lefva; i annat fall har cellen slutat sitt lif och ersättes då tämligen snart af en annan närliggande ung cylinder- cell. Huruvida kärnan på något sätt deltar vid denna sekretions- process, kan jag ej med bestämdhet uttala mig om; men att döma af det förändrade utseende, kärnan företer efter sekretio- nen, i det att den blifvit. mer eller mindre tillplattad och sam- mandragen, vill det dock synas, som om detta vore förhållandet. Slemhinnan bildar i mellantarmen synnerligen talrika och djupa veck, och. muskellagret skjuter äfven in i densammas långa och därjämte slingriga dubbelveck med sina relativt tätt stående cir- kulära bundtar. Det tyckes således, som om en viss rörlighet slemhinnevecken emellan skulle kunna försiggå — ett moment, som måhända ej är utan sin stora betydelse vid mellantarmens digestionsarbete. — De longitudinela muskelbundtarna däremot äro mera spridda och genom talrika förgreningar sins emellan bildande liksom ett muskelnätverk utanpå det cirkulära inre lagret. Muskelhinnan äger dock icke öfverallt och uteslutande den vanliga anordningen i ett yttre longitudinelt och ett inre cirku- lärt lager; i det att man ej så sällan finner längsgående muskel- bundtar tränga in i luckorna mellan de cirkulära och därifrån fort- sätta sig upp i slemhinnans dubbelveck, för att där fästa sig — en anordning, som äfven tyckes vara ägnad att förmedla slem- hinneveckens läge- och form-förändringar. Att för öfrigt inom denna intestinalafdelning en synnerligen stor lifaktighet äger rum, ser man dels uti den talrikhet af andningsrör (trakéer), som här utbreda sig, dels ock på den städse försiggående förstörelsen och nydanelsen af epiteliala celler. I jämnhöjd med det bakre af de Sleribinneveck som afgränsa matstrupen från mellantarmen, har jag iakttagit instjälpningar el- ler fickliknande bildningar (diverticula, crypta) och har på dessa ställen funnit de epiteliala förhållandena vara mer än annanstädes gynnsamma för studier öfver cylindercellernas förändringar vid Sekretionen. (Se tafl. oll, fel 8) 4. Tunntarmen 1. Ileum. (Tafl. II, fig. 4 och VI fig. 1.) Med denna benämning har man velat belägga nästföljande afdelning af matsmältningskanalen, väl därför, att man i densamma har att finna 14 osams HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 143 inmynningsstället i tarmen för en del s. k. malpighiska körtlar. Öfver- gången från mellantarmen till tunntarmen utmärker sig genom de olika väfnadselementens struktur på nära nog fullkomligt analogt sätt med det, som man finner förhållandet vara mellan matstru- pen och mellantarmen. Endast de i matsmältningskanalens inre djupt inträngande slemhinnevecken saknas här. Muskelhinnan är relativt tunn och svag, och de för mellantarmen karakteri- stiska cylindercellerna öfvergå från ett lågt kubiskt till ett skiflik- nande utseende med tunn, men tydlig samt med porer försedd kutikula. Emellertid bildar slemhinnan en liten tvärgående ås vid öfvergången mellan ifrågavarande afdelningar af matsmältningska- nalen, sålunda i någon mån erinrande om de diafragmaliknande valvler eller klaffar, som afgränsa matstrupen från mellantarmska- nalen. Epitelcellerna uti denna tvärgående ås äro cylindriska, höga och smala på den mot meliantarmen vettande ytan, under det att desamma mot tunntarmens lumen förete en öfvergång till det för ileum karakteristiska utseendet. Äfven här iakttager man en lagring i muskelhinnan af i all- mänhet ett inre cirkulärt och ett yttre longitudinelt lager. Mu- skelbundtarna i det cirkulära lagret ligga tämligen tätt slutna intill hvarandra, under det att de, som tillhöra det yttre, longitudi- nela, äro mera spridda, såsom också förhållandet var hos mel- lantarmen. Vid den bakre änden af den relativt korta tunn- tarmen finner man såväl epitelet som muskelhinnan förändrade. Epitelcellerna blifva nämligen ovala eller runda och försedda med en äfvenledes oval och stor kärna, samt bilda en eller tvenne ansenliga dubbelveck, hvilka skjuta in i tarmkanalen och därigenom åstadkomma en afgränsning mellan tunntarmen och nästföljande tarmafdelning, nämligen groftarmen (se tafl. VI, fig. 1). Äfven muskelhinnan tilltager här i storlek och styrka och skjuter in i slemhinnans djupa veck såväl med sina longitudinela som ock med sina cirkulära muskelbundtar. Vid denna bildning, som sålunda uppstår mellan tunntarmen och groftarmen och lik- nar en slutmuskel (sphzacter), ingå de båda lagren i muskelhinnan de intimaste sammanfiltningar med hvarandra, i det att de lon- gitudinela knippena löpa in i slemhinnevecken och fästa sig på epitelets kutikula emellan cellerna och därvid skjuta in i alla möjliga riktningar mellan de tvärgående bundtarna. 15 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. s. Groftarmen 1. Colon. (Tafl. II, fig. 5, och III, figg. 4 och 5.) Vid bakre kanten af den sfinkter, som nyss 1 korthet skildrats, fin- ner man epitelet till sin struktur i väsentlig mån förändradt. Cellerna bibehålla visserligen i mer eller mindre hög grad det för tunntarmen karakteristiska skiflika utseendet, men cellkärnan öfvergår, ifrån att vara oval eller rund, till den för secernerande celler karakteri- stiska greniga typen (se tafl. II, fig. 5). På samma gång finner man också cellens protoplasma på ett tvärsnitt vara synnerligen tydligt strimmig vinkelrätt mot epitelets yta, och-såväl vid basal- randen som ock in mot kutikulan, hvilken är genomsatt af talrika, ytterst fina porer, är protoplasman försedd med s. k. »vakuoler» (små saftfyllda rum) under det att densamma omkring cellkärnan företer ett mera kompakt utseende. De greniga cellkärnorna ligga liksom inneslutna i håligheter af protoplasman, hvilka de mer el- ler mindre fullständigt utfylla. Vid ett ytsnitt visar sig protoplasman strålformigt anordnad utefter celiens väggar, under det att centrum företer ett kornigt utseende, beroende på knutpunkter å proto- plasmatrådarna. På vissa bestämda stälien har emellertid detta egendomliga epitel, efter att ha åstadkommit höga, i tarmens inre inträngande longitudinela dubbelveck, hvilka i detta fall ligga två och två bredvid hvarandra, förvandlat sig till ett slags stödje- eller fästeorgan för en del muskelbundtar. Så finner man cellerna hafva tilltagit i storlek i högst väsentlig grad på de sidor af de respektive dubbelveck, som stöta till hvarandra, och i samband med denna ansenliga tillväxt af cellerna har också följt ett för- tjockande af kutikulan (se tafl. III, fig. 4). I dessa cellers proto- plasma urskiljer man en relativt obetydlig striering, och den i sin hålighet inneslutna kärnan är rund, ej förgrenad. De båda ifrå- gavarande kutikularbrämen kunna mer eller mindre fullständigt sammansmälta med hvarandra och bilda på detta sätt i tarmens lumen inträngande longitudinela åsar. Man finner emellertid härvid, hurusom de mot hvarandra vettande förtjockade kutikularbrämen vid åsarnas proximala (främre) delar äro sins emellan fria (se tafl. III, fig. 4), under det att de vid samma åsars distala (bakre) del hafva intimt smält tillsammans. I samband härmed finner man ock, huru- som de dubbelveck, hvilka utgöra ursprunget för åsarna, äro tyd- ligt utpräglade i den främre delen, där de ej heller med sina kanter utgöra muskelfästen, under det att dessa slemhinneveck 16 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 145 ej framstå i åsarnas bakre del, detta här beroende på en samman- smältning i åsarnas kanter af de båda mot hvarandra vettande kutikularbrämen. Vid denna bakre del af åsarnas högsta hvälf- ning, taga kraftiga muskelbundtar sitt fäste. (Se tafl. III, fig. 5.) Åsarna äro sex till antalet och konvergera strålformigt mot midten af lumen. Vid deras basis fästa sig såväl det yttre som det inre lagret af tarmens muskelhinna, och från deras kanter taga äfvenledes, såsom ofvan blifvit nämndt, muskelbundtar sitt ur- sprung, hvilka delvis löpa bakåt för att deltaga i den af synner- ligt rika muskelknippen karakteriserade sfinktern mellan grof- tarmen och ändtarmen. (Se tafl. III, fig. 5.) Groftarmens utskott sitta sålunda närmast fästade vid tarmens muskelhinna, och utgöra själfva med den distala delen af sina fria kanter fästet för en del af de muskler, hvilka bilda sfinktern mellan grof- och ändtarmen, under det att den slemhinna, som be- kläder groftarmens väggar, är liksom upphängd på nyssnämnda kan- ter, och därifrån stjälper sig ned mellan ifrågavarande utskott. Det stora lumen, som groftarmen företer vid den proximala änden, äger sin direkta fortsättning uti den kanal, som bildas af de muskler, hvilka utstråla från den bakre delen af utskottens kanter, under det att de håligheter, som man finner mellan utskotten, utgöra endast säckformiga utstjälpningar bakåt af groftarmens främre gemensamma hålighet. Dessa utstjälpningar sluta bakåt med blinda ändar, bildande sålunda groftarmens blindtarms-utskott. Hvad beträffar de muskler, som utgå från kanterna af grof- tarmsutskotten finner man en del bestå af cirkulära knippen; an- dra, mera isolerade, löpa longitudinelt i dubbelveck af slutmuskelns epitel. Sålunda finner man städse på ett tvärsnitt af ifrågavarande sfinkter sex tvärskurna muskelbundtar, på bestämda afstånd från hvarandra inlagrade i slemhinnans dubbelveck. Från bakre om- fånget af groftarmsutskottet finner man muskelbundtar, hvilka slingra sig om bottnen af tjocktarmens blindsäckar. Det epitel, som bekläder groftarmens blindsäckformiga utstjälp- ningar, sänker sig vid den distala (bakre) änden af groftarmens åsar in 1 sfinktern för att bilda dess epitel, och såväl på detta senare ställe som ock i groftarmens säckformiga utstjälpningar, finner man slemhinnan bilda synnerligen talrika och äfvenledes djupgående veck, för att såmedelst tillåta nödvändiga, ansenliga utvidgningar Entomol. Tidskr. Årg. 13. H. 3 (1892). 17 10 146 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. af ifrågavarande intestinalafdelningar, på samma gång som där- jämte groftarmens absorberande yta ansenligt förstoras. Förvisso torde den omständigheten icke vara utan sin stora betydelse, då det gäller att söka utforska det fysiologiska värdet af denna intestinalafdelnings rätt invecklade byggnad, att man fin- ner en stor del af ofvan nämnda dubbelveck sakna medföljande muskelbundtar, i följd hvaraf mellan tarmens muskelhinna och slemhinnan uppstå ganska ansenliga klyftor, hvari kroppsvätskan strömmar och därvid sålunda kommer 1 direkt beröring med slemhinnecellernas relativt tunna basala begränsningsytor. Granskar man något närmare den sfinkter, som afgränsar grof- tarmen från ändtarmen, finner man densamma till sina strukturför- hållanden bestå af trenne skilda delar: en främre, en mellersta och en bakre. Vid den främre afdelningens proximala (främre) mynning, såsom redan förut är nämndt, sänker sig groftarmens slemhinna in i sfinkterns lumen för att bekiläda detsamma. Den lägger sig därvid i djupa, längsgående veck och dess celler förete i hufvudsak ett ana- logt utseende med det, som karakteriserar tjocktarmens epiteliala element (se tafl. III, fig. 5). Af muskulaturen kan man urskilja trenne lager. Det innersta består af sex från hvarandra isolerade longitudinela bundtar, hvilka ligga inlagrade i hvar sitt längs- gående slemhinneveck, och vid slutet af denna första sfinkter- afdelning fästa sig på epitelets kutikula mellan cellerna, efter att ha delat upp sig i flera smärre knippen. Man skulle sålunda kunna betrakta dessa bundtar ss. en tunica muscularis mucose 1]. en slemhinnans muskelhinna. Slemhinnan å sin sida omgifves af ett synnerligen kraftigt utveckladt inre cirkulärt muskellager. De yttre longitudinela muskelbundtar, som omgifva groftarmen, fort- sätta sig äfven ut på sfinktern, bildande dennas yttersta hylle. Vid den distala änden af denna främre afdelning finner man sfinktern utvidga sig och förtunnas med afseende på sina mu- skelväggar. Epitelet bildar synnerligen djupa, nästan transver- selt stående veck, och dess celler öfvergå från det förut mera skifformiga utseendet till en rundad typ. Alltefter det olika till- stånd, uti hvilket dessa celler befinna sig, finner man än protoplas- man utfyllande större delen af cellens inre, än, såsom oftast, starkt hopträngd, vanligtvis åt den mot tarmlumen vettande si- dan, under det att cellen i öfrigt bildar en sekretblåsa (se tafl. 18 | | Å | RT SE HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 147 IH, fig. 6). Cellkärnan är rundad, sällan något förgrenad. Kuti- kulan är försedd med tydliga porer. Den sista afdelningen af sfinktern markerar sig genom det inre cirkulära lagrets ojämförligt kraftigare utveckling, under det att det yttre longitudinela är relativt tunnt och består af endast spridda muskelbundtar. Slemhinnan bildar längsgående veck, och dess till- plattadt rundade cellers kärnor äro äfvenledes runda, ej förgrenade. 6. Ändtarmen 1. Rectum. (Tafl. II, figg. 7 och 8 och II, fig. 2.) Denna, den sista afdelningen af matsmältningskana- len, utmärker sig genom sina relativt tunna väggar och sina epi- teliala cellers egendomliga byggnad. Det yttre longitudinela muskellagret är af jämförelsevis stor styrka och utgör, dels en di- rekt fortsättning af de längsgående bundtarne å ofvannämnda sfinkter, dels ock af »skelettmuskler», som sålunda tagit sitt ur- sprung från larvernas hudlager, samt är ordnadt i sex knippen, hvilka svara mot lika många dubbelveck på slemhinnan. Det inre cirkulära lagret åter består af tämligen tunna muskelbundtar. Det epitel, som bekläder ändtarmens insida, utgöres af tillplat- tade, oftast sexkantiga celler, hvilkas protoplasma vid ett ytsnitt fö- reter, i likhet med förhållandet hos föregående tarmafdelnings cel- ler, ett strålformigt utseende vid cellkanterna, under det att den- samma 1 midten är kornig (se tafl. II, fig. 7). Vid ett tvärsnitt visar sig protoplasman strimmig (se tafl. IV, fig. 2) från basalran- den mot kutikulan, där protoplasmatrådarna sins emellan sam: manflyta för att bilda ett »ectoplasma» (den förtätade randdelen af en cells protoplasma), hvilket täckes af kutikularbrämet. Cel- lernas kärnor, som äro inneslutna i håligheter af protoplasman, förete talrika och regelbundna förgreningar. Hos kutikulan, som äger ungefär samma tjockiek som den uti föregående tarmafdel- ning, har jag ej kunnat spåra några porer. Slemhinnan bildar sex tämligen djupgående longitudinela dubbelveck, hvilka orsaka det refflade utseendet å larvens exkre- menter och svara till sitt läge mot de sex longitudinela bund- tarna af muskelhinnan. I ingen föregående afdelning af digestionskanalen har jag kunnat spåra några nämnvärda väfnader mellan muskelhinnan och siemhinnan. Här finner man dock mellan dessa delar af tarmväg- gen, utom en ovanlig rikedom på andningsrör, de yttersta terminala 19 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. förgreningarna af vissa malpighiska körtlar (se tafl. VI, fig. 2), hvilka under synnerligen talrika slingringar förlöpa mot analöppningen, för att därstädes mynna ut vid öfvergången mellan ändtarmens slemhinna och det från epidermis i anus instjälpta epitelet, med små af kutikularvallar omgifna porer. (Se tafl. II, fig. 8.) Dessa malpighiska körtlar intränga i ändtarmens väggar i vec- ket mellan ofvan beskrifna sfinkter och ändtarmen, och skjuta där- vid in i klyftor mellan de longitudinela och cirkulära muskelbund- tarna. Detta egendomliga förlopp af slutförgreningarna på ifrå- gavarande malpighiska körtlar torde vara af stor betydelse med af- seende på utdrifvandet af dessa körtlars innehåll, i det att de helt naturligt i framskridande följd sammanpressas mot sina mynnin- gar, då ändtarmens muskulära väggar sammandraga sig, för att ur kroppen aflägsna de i ändtarmen inneslutna, oftast rätt ansen- ligt fasta exkrementen. Vid denna akt måste sålunda äfven de malpighiska körtlarnes innehåll tömmas. Men utom dessa slutliga utbredningar af malpighiska körtlar, finner man därjämte mellan slemhinnan och muskelhinnan en sam- manhängande väfnad af — såsom jag tror mig hafva funnit — orga- nisk 1. glatt muskelväf (se tafl. VI, fig. 2), hvars trådar synas med fina fibriller sitta fast vid ofvan nämnda körtlar och specielt vid des- sas af ett synnerligen lågt epitel utmärkta, ändslyngor. Detta mu- skulära lager tager sin början vid sfinkterns distala (bakre) mynning och fortsättes därifrån oafbrutet till det ställe, där de malpig- hiska körtlarna mynna ut. Detta är det enda ställe af digestions- kanalen, där jag varit i tillfälle att iakttaga någon organisk 1. ej strierad muskelväf, och antagligt är, att äfven denna väfnads- anordning — om jag tolkat arten af densamma riktigt — äger något inflytande på det småningom fortgående utdrifvandet af innehållet i de malpighiska körtlarna. Dessa torde sålunda förete någon lägeförändring, betingad icke allenast af kontraktionerna i tarmväggarnas strierade muskulatur, hvarigenom ändtarmens exkret utdrifves, utan äfven af den här förefintliga organiska muskulatu- ren, hvarigenom — något som ju också ej ligger alldeles ur vägen att förutsätta — de malpighiska körtlarna erhålla en mera aktiv rörelse. Ett säreget förhållande, som tyckes vara genomgående för lepidopterlarvernas tvärstrimmiga inälfsmuskulatur, och hvarigenom 20 Lå ' HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 149 denna skiljer sig från de vid hudskelettet fästa musklerna, är att - muskeleylindrarna i sin midt bilda en hålighet, i hvilken en stor oval kärna ligger innesluten (se t. ex. tafl. V, fig. 7). FRENZEL omtalar i förbigående detta förhållande, men, om jag fattat honom rätt, har han spårat detsamma endast inom de longitudinela mu- skelbundtarna. Tydligast har jag emellertid iakttagit denna egen- domliga struktur i det cirkulära. muskellagret vid sfinkterbild- ningarna. Det tillgängliga materialet har emellertid ej tillåtit att med lämpliga undersökningsmetoder specielt studera dessa förhållanden. Jag kan därför ännu ej afgörande yttra mig om, huruvida ifrågavarande kärnor tillhöra några nervelement eller utgöra egendomliga muskelkärnor. LEYDIG omnämner 1 kort- het dylika bildningar i tarmen hos Bombyx neustria, och tyc- kes anse dem utgöra muskelkärnor. C. 'Spottkörtlar. (Tafl. IV, fig. 1 och V, fig. 3.) Inom huf- vudet och de främre segmenten finner man på hvardera sidan om digestionskanalen rörformiga körtlar anordnade, hvilka utmynna på larvens underläpp. De utgöras af tämligen stora celler, som vid ytsnitt visa en i centrum kornig och utefter de fria kanterna radierad proto- plasma. Kärnorna äro ansenligt, men jämförelsevis mindre re- gelbundet förgrenade. (Se tafl. V, fig. 3.) Sedda från ytorna äro cellerna fem- eller sexsidiga, under det att de på ett tvär- snitt förete ett vågigt utseende, betingadt däraf, att cellerna mot körtelns lumen bilda djupgående åsar, uti hvilka kärnan med sina olika förgreningar inskjuter (se tafl. IV, fig. 1). På tvär- snitt visar sig protoplasman dessutom mer eller mindre tydligt strierad i körtelcellernas höjdriktning, på samma gång som man finner de tämligen starkt framträdande cellgränsernas basala del genomdragen af, cellerna förenande, protoplasmasträngar, samt af fina trakeala ändförgreningar. AÄfven.här iakttager man, såsom ock inom mellantarmens » (innerhinna). Kutikulan synes emellertid ej vara så synnerligen tät, utan är genomdragen af talrika håligheter och kanaler, och särskildt finner man en gång leda från spetsen af hvarje större protoplasmaås in mot körtelns lumen, där kutikulan brukar förete talrika små taggar. (Se tafl. IV, fig. 1.) Ned. emot utförsgången och därifrån mot utmynningsstället på underläppen finner man att cellerna blifva småningom allt mindre, och där öfvergå i de epidermisceller, som stjälpt sig in från larvens hud, för att bilda körtelns utförsgång, hvarest cellerna äro jämförelsevis låga och försedda med en stor rundad kärna. Omedelbart innanför själfva mynningen finna vi skelettmuskler lagrade omkring utförsgången, för att såmedelst bilda dess sfinkter. DI Spinn-körtlar:. "((CEaftl SIV) fig 6 Och NOS EE KIDeSSE körtlar, hvilka äfven hafva sin plats inom hufvudet och de främre segmenten, bestå af celler, som utmärka sig från alla öf- riga körtelceeller genom sina kärnors egendomliga, regelbundna och prydliga förgreningssätt (se tafl. IV, fig. 6). Cellerna äga en så ansenlig utsträckning, att de omfatta nära nog hälften af den rörformiga körtelns omkrets. De äro därför också synner- ligen långsträckta med parallela begränsningsytor; endast vid de båda ändarna af cellen, där flera celler mötas, finner man densamma två- eller tresidiga. Vid ett ytsnitt visar sig protoplasman kornig i centrum och strimmig mot cellens fria kanter, och kärnan är smal, synnerligen rikligt och prydligt förgrenad. På ett tvärsnitt åter, företer cell- protoplasman ett strieradt utseende, och de äfvenledes här tyd- liga cellgränserna genomdragas af luftrörsgrenar samt af fina pro- toplasmabryggor, hvilka förena angränsande celler med hvarandra (se tafl. V, fig. 1). Såväl utåt som ock in mot körtelns lumen finner man skarpa afgränsningar för cellerna. Deras tunica propria 22 ESS : HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. I51 är försedd med små aflånga kärnor, och den kutikula, som be- kläder den mot körtelns hålighet vettande ytan af cellerna, bildar ett, såsom det synes, fast samt af talrika porer genomdraget bräm. I körteln ligger inneslutet dess sekret, utgörande dels en slem- artad massa, dels en trådliknande bildning. (Se tafl. V, fig. 1.) Äfven denna körtel mynnar ut på larvens underläpp, och man finner också här de från epidermis instjälpta cellerna be- kläda utförsgången. Körtelns kutikula tilltager ansenligt i styrka ned mot myn- ningen, och en del skelettmuskler anordna sig kring utförsgån- gen, för att bilda dennas sfinkter. E. Malpighiska körtlar. (Tafl. IV, figg. 2, 3, 4, 5 och V, figg. 4 och 6.) Af dessa organ kan man, med afseende på struktur- förhållanden, urskilja tvenne slag, likasåväl som de, med hänsyn till sin gröfre anatomiska anordning, synas tydligt tillhöra tvänne hufvudgrupper. Den ena mynnar nämligen ut i digestionskanalen och torde sålunda afgifva något sekret, som är af betydelse vid digestionen, under det att den andra tömmer sig i analmynnin- gen, och därför helt säkert utgör något exkretionsorgan. Båda grupperna utmärka sig genom sina stora, med greniga kärnor försedda celler, men förete för öfrigt så talrika och väsentliga skiljaktigheter, såväl med afseende på det allmänna utseendet som ock i synnerhet med hänsyn till de finare strukturförhållandena, att de egentligen ej borde sammanföras under en gemensam benämning. 1. Malpighiska körtlar, hvilka utmynna i tarmkanalen. (Tafl. IV, figg. 2 och 3.) De celler, som ingå i bildandet af ifrågavarande organ, äro af en betydlig storlek och förete vid ytsnitt ett kornigt utseende med rikligt förgrenade kärnor (se tafl. IV, fig. 3). Äfven här finner man cellgränserna genomdragna af protoplasmasträngar, samt af luftrörsförgreningar, hvilka tyd- ligt kunna följas in i cellerna, där de sluta i vakuolerna mel- lan protoplasmasträngarna. (Se tafl. VI, fig. 5.) Kärnornas ore- gelbundna förgreningar sträcka sig företrädesvis i körtelrörets längdriktning, i följd hvaraf tvärsnittet visar bilden af talrika, långsträckt ovala kärnor, liggande mer eller mindre tätt in- 23 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 89 2. till hvarandra (se tafl. IV, fig. 2). På ett likartadt snitt visar sig protoplasman tydligt strimmig, och alltefter det funktions- tillstånd, uti hvilket cellen befinner sig, stå protoplasmasträn- garna mera tätt slutna intill hvarandra, eller ock uppträda mel- lan dem större eller mindre vakuol-liknande bildningar. Omkring kärnan företer protoplasman städse ett mera kom- pakt utseende, under det att densammas trådar, såväl vid cel- lens basalrand som ock i synnerhet mot den till körtelhålan vet- tande ytan, äro mer eller mindre sprängda från hvarandra genom i vakuolerna hopad interfilarmassa (mellantrådsmassa). Synnerligen tydligt visa sig protoplasmasträngarna sins emellan sammansmälta mot körtelns lumen, för att bilda en af ett kutikularhölje täckt innerhinna. Emellertid är detta hölje icke kompakt, utan företer vid ytsnitt ett nätlikt utseende; och genom detta näts maskor tömma sig vakuolerna ut i körtelröret. Cellerna hvila på en grund- membran, uti hvilken man kan spåra små ovala cellkärnor. Dessa körtlar mynna ut i digestionskanalen vid öfvergången mellan magdelen och tunntarmen, eller rättare vid denna senares början. Därvid bildas bryggor af i längdriktning förlöpande och in i tunntarmen inträngande dubbelveck af mellantarmens eller magens slemhinna. Det sekret, dessa malpighiska körtlar afsöndra, samlar sig ofta till rundade bollar eller droppar i körtelas hålighet. Jag nämnde, att ifrågavarande cellers kärnor äro förgrenade, och att förgreningarna till hufvudsaklig del förlöpa i körtelrörets riktning. Emellertid genomdraga de talrika förgreningarna af kärnan protoplasman i alla möjliga riktningar, i följd hvaraf man aldrig på ett ytsnitt kan erhålla bilden af kärnan i hela dess utsträckning, utan framträder densamma i form af strödda småkärnor öfver hela cellens snittyta (se tafl. IV, fig. 3). Proto- plasman färgas starkt af haematoxylin. 2. Malpighiska körtlar, som mynna ut vid analöppnin- gen. (Tafl. IV, figg. 4, 5, och V, figg. 4 och 6.) Kunde man på föregå- ende malpighiska körtlar här och hvar urskilja förgreningar af körtel- röret, finner man de här ifrågavarande körtlarne karakteriserade ge- nom talrika såväl förgreningar som ock sinuösa utbuktningar. Den secernerande körtelytan blir härigenom rätt ansenligt ökad, men man finner densamma därjämte i högst väsentlig grad förstorad genom den säregna relief körtelcellerna förete på sin mot lumen vända yta. 24 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 153 Vid ett ytsnitt visar nämligen cellens protoplasma ett galler- verksliknande utseende (se tafl. IV, fig. 4), och maskorna i nätet utfyllas af körtelns sekret. På ett tvärsnitt åter bildar protoplas- man talrika mot körtelns lumen riktade åsar, mellan hvilka väg- gen till körteln insänker sig (se tafl. V, fig. 6). Cellerna äga så- lunda en protoplasma, hvilken utgöres af med hvarandra kom- municerande åsar, mellan hvilka körtellumen med talrika instjälp- ningar i själfva cellen bildar vakuoler. Dessa senare kunna nu äga en större eller mindre utsträckning, allt efter cellens funk- tionstillstånd. Så bilda de än blåsformiga håligheter, under det att protoplasmaåsarna förete ett nästan cylindriskt utseende och kärnan har ryckt upp mot de tunna åsarnas kanter, — än endast sprickformiga instjälpningar från körtellumen, då åter protoplas- maåsarna äro relativt breda, och då den äfven jämförelsevis stora kärnan svarar till sitt läge mera mot åsarnas midt. Den syn- nerligen rikligt, tämligen oregelbundet och företrädesvis 1 körtel- rörets riktning förgrenade cellkärnan utbreder sig, såsom helt naturligt är, i nämnda protoplasmaåsar, men tillhör därvid såsom ofvan synes mera dessa senares kanter än deras basala delar. Vid de ställen, där protoplasmaåsarna förena sig med hvar- andra, är cellkärnan relativt stor och rundad, samt skickar häri- från smala utlöpare till närliggande åsars kanter. Cellprotoplasman, är strierad i cellens höjdriktning, och äf- ven här, såsom förhållandet var hos de malpighiska körtlar, hvilka mynna i tarmkanalen, utgöres innerhinnan af ett af en kutikula beklädt nätlikt bräm, genom hvars rätt ansenliga maskor cellens vakuoler mynna in 1 körtelkanalen med dess utbuktningar ned i cellens skålformiga, mer eller mindre djupa och breda in- stjälpningar. Körteln omklädes af en grundhinna, hvilken äfven här äger små ovala cellkärnor. Körtelcellerna synas vara af en rätt ansenlig storlek, men genom deras intima förbindelse sins emellan, såväl med afseende på anastomoser mellan cellkärnorna som ock genom talrika protoplasmautlöpare, hvilka draga igenom cellgränserna, är det svårt att särskilja cellerna. Vi hafva redan förut, på tal om ändtarmen nämnt, hurusom en del malpighiska körtlar, hvilka just utgöra de nu ifrågavarande, tränga in i den sista afdelningen af tarmkanalen mellan dennas slemhinna 25 154 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. och muskellager. Innan de emellertid taga denna väg, för att nå sitt mynningsställe vid analöppningen, finner man dem bilda ut- bredda utbuktningar, där körtelcellerna äga en relativt liten höjd, men där också på samma gång cellkärnorna äro jämförelsevis stora och mindre förgrenade. Från dessa utbuktningar afgå de körtelrör, som vid början af ändtarmen tränga in mel- lan dennes slemhinna och muskelvägg, för att där under tal- rika slingringar och bukter fortsätta till den inre mynningen af anus, där de tömma sig genom små af kutikulära vallar omgifna porer (se tafl. II, fig. 8). Innan de emellertid nå denna sin mynning, finner man körtelepitelet allt mer förändras, i samma mån som körtelns lumen förminskas. Protoplasmaåsarna blifva allt lägre (se tafl. V, fig. 4) tills de slutligen upphöra, och endast på de ställen, där den jämförelsevis stora cellkärnan skickar ut sina fåtaliga förgreningar finner man några mot dessa svarande upphöjningar å protoplasman in mot körtelhålan. Ej heller kan man närmare intill körtelporen iakttaga samma korniga eller strierade utseende af protoplasman som inom de större afdel- ningarna af körteln, utan företer den ett mera homogent utseende (se tafl. IV, fig. 5). Man har sålunda härvidlag framför sig en syn- nerligen intressant och vacker öfvergång från rent typiska sekre- tionsceller till icke secernerande celler, hvilka endast ha till upp- gift att bilda de afledande vägarna till ett bestämdt ställe för sekretionsprodukterna. De undersökningar för hvilka jag här ofvan redogjort, hän- föra sig, utom dem beträffande hudkörtlarna, till Splinx ligustri. Hos öfriga af mig undersökta arter har jag återfunnit till hufvud- saklig del likartade förhållanden med dem hos ofvan nämnda skymningsfjäril. Dock gifves hos en eller annan af dessa mindre strukturskiljaktigheter, hvilka kunna vara värda att något påpekas. Af digestionskanalens olika afdelningar visar sig framtar- men hos alla iakttagna arter äga en genomgående likformighet med de strukturförhållanden, för hvilka jag ofvan redogjort, och samma diafragmaliknande valvler mellan matstrupen och mel. lantarmen har jag kunnat spåra öfverallt. Hos en del former visar sig emellertid nästföljande intestinalafdelning, nämligen mel- 26 I HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 155 lantarmen, med föga veckad slemhinna och därmed också med en enklare anordning af muskelhinnan, under det att slemhinnan alle- städes företer en likformig anordning af cylinder- och bägarceller jämte de ännu icke särskildt formade ersättningscellerna; så hos Phragmatobia fuliginosa och Amphlidasis betularius; då åter hos Bombyx rubi och Harpyia bifida man iakttager en relativt starkt utpräglad veckning af mellantarmens inre yta. Har man uti de båda främre afdelningarna af digestionskanalen, — uti framtarmen och mellantarmen, — trots några olikheter med hänsyn till den gröfre anordningen af slemhinnan, funnit en genomgående likformig- het med afseende på byggnaden af de dessa intestinalafdelningar sammansättande elementen, skönja vi dock ej så sällan uti baktar- mens båda hufvudafdelningar, grof- och ändtarmen, några för- ändringar af cellernas struktur. Hos Bombyx rubi och Phrag- matobia fuliginosa, finner man sålunda visserligen stora och ut- bredda kärnor, men de äro relativt föga förgrenade och inneslutna i håligheter af cellkroppen. Särdeles tydligt kan man uti dessa arters celler, tillhörande baktarmen, iakttaga protoplasmans struk- turförhållanden, samt porkanalerna, såväl uti grof- som ändtarmens kutikula. Ingendera af dessa sist nämnda arter har vidare före- tett de för Splinx ligustri så säregna kitinbalkarna å groftarmens inre yta. Hos flertalet undersökta arter visar sig slutklaffen eller sfinktern mellan grof- och ändtarmen synnerligen muskulös, och hos särskildt Bombyx rubi och Phlragmatobia fuliginosa Visar sig muskelhinnan sammansatt af ett yttre enkelt samt af ett inre flerdubbelt lager. Därjämte är hos dessa ett rikligt slemhinnan tillhörande muskellager förhanden. Åmphidasis betularius åter företer lika förgrenade cellkärnor i groftarmens slemhinna, som förhållandet var hos SpA. ligustri, under det att de synnerligen stora cellerna i ändtarmen erbjuda fåtaliga och oregelbundna förgreningar af sina kärnor. (Se tafl. VI, fig. 6.) Hvad slutligen körtlarna vidkommer, finner man de malpig- hiska körtlar, hvilka mynna i digestionskanalen, mer än andra kört- lar vara likformiga till sina strukturförhållanden, under det att de, som tömma sig vid analmynningen, ofta, såsom hos Bombyx rubi, Harpyia bifida och Phragmatobia fuliginosa, afvika från den byggnad, jag ofvan skildrat, genom sina cellers mindre buktiga inre begränsningsytor och sina därjämte relativt breda "27 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. - och ännu mindre regelbundet förgrenade cellkärnor. (Se tafl. V, fig. 5) Hos Amphidasis betularius åter öfverensstämma äfven dessa körtlar alldeles fullkomligt med dem hos Spå. ligustri. Samma strukturskiljaktigheter gent emot SpA. ligustri, som jag nyss framhållit med hänsyn till en del malpighiska körtlar hos t. ex. Phragmatobia fuliginosa och Bombyx rubi, spårar man äfven, då frågan gäller spottkörtlarna. Man finner nämligen hos dessa senare arter en relativt föga buktad inre begränsningsyta på ifrågavarande körtlars celler, på samma gång som man ock iakt- tager en jämförelsevis mindre utgrenad, men icke desto mindre utbredd kärna. Hos Ampludasis betularius åter göra sig ena- handa förhållanden äfven i detta hänseende, gällande med dem hos SpA. ligustri. Spinnkörtlarna äro till sin struktur tämligen ensartade, om man ock beträffande dem hos Vanessa urtice och Harpyia bifida finner ceilkärnorna relativt breda och därjämte mycket oregelbundet förgrenade. (Se tafl. V, fig. 2.) Tager man en allmän öfverblick öfver grundelementen i de or- gan hos fjärillarverna, hvilkas skapnad jag ofvan något granskat, finner man bland annat, hurusom de secernerande cellerna, vare sig de samla sig till eller ensamma uppträda såsom körtelartade bild- ningar, städse utmärka sig genom mer eller mindre rikligt för- grenade kärnor. Betydelsen häraf har jag egentligen ej kunnat utforska, men att denna säregna omständighet står i något be- stämdt förhållande till dessa cellers funktion, torde väl ej vara tvifvel underkastadt, då densamma utgör en så genomgående och utmärkande karakter. Man finner nämligen aldrig några andra cel- ler än dessa, hvilka äga en secernerande betydelse, utmärka sig genom detta egendomliga strukturförhållande. Nu har jag emel- lertid funnit inom de skilda körtelartade bildningarna dessa kär- nor äga några sins emellan skiljaktiga egenheter med afseende på utseendet. Så finner man dem hos t. ex. celler, där man har att förmoda en relativt liten sekretionsförmåga, såsom förhållan- det är hos de celler, hvilka bilda den epiteliala beklädnaden af matstrupen, vara på samma gång jämförelsevis obetydligt förgrenade, under det att de hos cellerna i t. ex. spinn- och spott-körtlar samt malpighiska körtlar, förete talrika och vidt ut- bredda förgreningar. 28 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 157 Det lider intet tvifvel att de genom sina förgrenade kärnor karakteristiska cellerna uti grof- och ändtarmen secernera. Härtill kan man sluta dels redan å priori, dels också ex analogia, om man erinrar sig öfriga secernerande cellers strukturförhållanden med afseende på kärnans utseende. Nu gifves det ju, såsom det redan förut är visadt, celler med enkla, rundade kärnor, hvilka, äfven de, på sätt och vis äga en sekretorisk förmåga, såsom bägarcellerna och cylindercellerna uti mellantarmen, men arten af dessas funktion är dock otvetydigt en helt annan än den, som karakteriserar de körtelartade bildningarna, och torde väl också dessa celler, med afseende på sin secernerande verksamhet, böra ställas inom en helt annan kategori. Härvid må också erinras om, hurusom i samband med sekretionen i mellantarmen en oaf- bruten förstörelse och nydaning af cylinderceller äger rum, un- der det att de med greniga kärnor försedda körtelartade bildnin- garnas celler — detta må nu gälla malpighiska körtlar, spott- och spinn-körtlar eller epitelcellerna i grof- och ändtarmen —— äro per- manenta och secernera, så länge körtlarna i sin helhet äga bestånd. Endast på ett enda ställe har jag funnit encelliga körtel- bildningar med mer eller mindre tydligt förgrenade kärnor, — för så vidt nämligen man ej såsom sådana vill uppfatta de enskilda cellerna i matstrupen, grof- eller ändtarmen, — och detta är i epi- dermis, där de tillsammans med ett sinnesorgan hänföra sig till hårbildningarna. Härvid finner man det intressanta förhållan- det, hurusom den körtelartade typen framträder tydligast hos de larver, där håren tjäna såsom några slags nässelorgan (se tafl. I, fig. 3), under det att de reducerats till enklare cellformer utan förgrenade kärnor hos de larver, där håren genom sin längd och utbredning endast kunna göra tjänst såsom förmedlare af känsel- eller tryck-förnimmelser, och där sålunda den secernerande cel- len spelar rålen endast af en trikogen cell. (Se tafl. I, fig. 2.) Öfverallt hos de cellbildningar, som karakteriseras genom förgrenade kärnor, och hvilka jag skulle vilja benämna permanenta körtelbildningar, finner man utförsgångar i form af porer genom det nätlika bräm, som bekläder cellernas fria ytor (se tafl. VI, fig. 3 och 4). Hos cylindercellerna i mellantarmen åter, för- siggår sekretionsförloppet, efter hvad jag trott mig finna, i många hänseenden olika, 1 det att sekretionsprodukten aflägsnas på ett 29 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. helt annat sått än genom porkanaler, på samma gång som man ock finner dessa cellers sekret äga ett annat utseende. Ett slags förmedlande form mellan ifrågavarande typer för sekre- tionscellerna bilda bägarcellerna, hvilka uti sin theca äga ett slags behållare för sekretet, hvilket så småningom aflägsnas ge- nom en på deuna befintlig mynning, ut i tarmen. Såsom någon- ting egendomligt med afseende på cellkärnans struktur, torde man cck böra erinra om, hurusom kärnan ofta ligger innesluten i en kapsel-liknande bildning af protoplasman. Detta förhållande fram- träder flerstädes hos epitelet i fram- och baktarmen; någon gång kan man .spåra det äfven hos de malpighiska körtlarna, under det att det saknas i mellantarmen. Någonting härifrån vä- sentligt skildt äro de sekretblåsor, hvilka utmärka en del cel- ler, t. ex. de i den mellersta afdelningen af sfinktern mellan grof- och ändtarmen (se tafl. II, fig. 6). Man finner härvid, huru- som protoplasman blifvit förträngd åt en eller annan sida af cel- lens omfång, bildande endast ett mer eller mindre tunnt lager om- kring sekretblåsans väggar, under det att den öfriga, den vida större delen af cellkroppen, hvilken innesluter cellkärnan, kan liksom en papill skjuta in i blåsans hålighet med den kärnan närmast omgifvande protoplasmamassan. Fråga är väl härvid ock, om ej den mer eller mindre tunna protoplasmahinna, som be- gränsar sekretblåsan, kan utveckla ett skyddande kutikularbräm. Jag har på några preparat trott mig finna detta, och i så fall skulle man sålunda i dessa celler finna en typ, som ej så obetydligt erinrade om bägarcellerna. Från de protoplasmatiska väggarna af blåsan skjuta synnerligen fina trådar in i sekretrummet, hvilka kunna nätlikt förena sig med hvarandra. Detta dock endast hos de celler, där jag ej kunnat spåra någon ännu inledd kutikulari- sering. Några om dessa blåsor erinrande bildningar finner man äfven på flera andra ställen, såsom hos t. ex. de i tarmen mynnande malpighiska körtlarna, där protoplasmasträngarna kunna rätt an- senligt aflägsnas från hvarandra genom de i vakuolerna hopade sekretionsprodukterna. Några förhållanden synas emellertid vara genomgående såväl för de permanenta körtelcellerna som ock för cylindercellerna vid deras sekretion. Man finner nämligen, huru- som cellens protoplasma sväller an genom sekretion från pro- 30 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. G I59 toplasmasträngarna, under det att dessa senare härigenom allt mer sprängas från hvarandra (se tafl. IIL, figg. 1, 2, 3 och VI, fig. 3.) Det torde ej lida något tvifvel, att äfven cellkärnan deltager i sekretionsakten, då den städse efter densamma företer ett något skrumpnadt eller på annat sätt förändradt utseende. "Denna mening torde också kunna äga ett stöd i det förhållandet, att de permanenta körtelcellerna äro samtliga karakteriserade genom rikligt i protoplasman utgrenade kärnor. Hvad åter beträffar sät- tet för sekretionsproduktens bortförande från cellen, råder, såsom jag ofvan nämnt, väsentliga skiljaktigheter mellan cylindercellerna och de permanenta körtelcellerna, detta i samband med den olika skapnaden af de respektive cellernas kutikula. Hos körtelcellerna bortföres nämligen sekretet genom dessas utförsgångar, porkana- lerna (se tafl, VI, figg. 3 och 4). Hos cylindercellerna åter finner man brämet spännas ut Dbalonglikt genom den från cellen på- trängande sekretionsprodukten (se tafl. VI, figg. 1, 2, 3) till dess brämet slutligen, efter att hafva tänjts ut till en ytterligt tunn homogen hinna, brister vid sitt fäste vid cellen, hvarefter sekretet i form af en, af en tunn hinna omgifven boll aflägsnas från cellen. Omedelbart efter sekretets aflämnande finner man "därför protoplasmasträngarna fria, utan något som helst hölje strålande in mot tarmens lumen, för att dock snart, i den hän- delse att cellen vid »förlossningen» ej genom förlusten af sin kärna dött, omge sig med ett nytt skyddande kutikularhölje, erin- rande om sårkorkens bildande hos växterna. Cellernas form finner man underkastad talrika förändringar ; men tillnärmelsevis kan man dock säga, att cellernas mot den respektive tarm- eller körtelhålan vettande yta är parallel med basalranden. Ett märkligt undantag från denna allmängiltiga regel utgöra hos en del fjärilarter de celler, som sammansätta dels spottkörtlarna, dels äfven de vid anus mynnande malpighiska körtlarna. Vi finna nämligen hos dessa den mot körtelhålan vet- tande ytan vid ett tvär- eller längd-snitt våglikt böjd för att så- medelst öka sekretionsytans storlek. Alla celler förete på sin fria yta kutikulariserade skyddande bräm, hvilka efter all sannolikhet utgöra någon sekretionspro- dukt af de respektive cellerna. Emellertid vill det synas som om denna kutikula stode i något slags förhållande särskildt till 4 31 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. cellernas protoplasmasträngar. Så finner man synnerligen tydligt hos de celler, som sammansätta de i tarmen mynnande malpi- ghiska körtlarna, hurusom mot cellernas fria ytor protoplasmasträn- garna flyta tillsammans, för att genom det nätverk, de genom sin ömsesidiga förening bilda, delvis omkläda sig med skyddande kutikula (se tafl. VI, figg. 3 och 4). Med en dylik uppfattning af kutikulans uppkomst och förhållande till specielt vissa ele- ment i cellens massa, nämligen protoplasmasträngarna, är det ej heller svårt att förstå, dels porernas uppkomst i det fall, där pro- toplasmasträngarna med sina mot respektive tarm- eller körtel- lumina vettande ändar sins emellan förenats för att bilda ett nätlikt ektoplasma; dels också ciliernas uppkomst hos cylindercellerna, där protoplasmasträngarna med sina ändar icke flyta tillsammans, utan skjuta, sins emellan fria, fram mot cellens blottade yta. Klart är ju också, att där protoplasmasträngarna med sina än- dar sins emellan förenats, de vakuoler, som förefinnas mellan strängarna, och hvilka kunna fyllas med sekretionsmassa, måste mynna ut i nätverkets maskor, där man också har att söka po- rerna. Så blir det ej heller svårt att fatta, hurusom cylinder- cellens bräm kan balonglikt spännas ut, då sekretionsmassan är i färd att aflägsnas ur cellen. Jag vågar också framkasta den me- ningen eller måhända rättare väntar jag svaret på det spörjsmålet, huruvida icke cilierörelsen, åtminstone hos med cilier försedda celler, hvilka förekomma inom någon afdelning af digestionska- nalen," skulle kunna förorsakas af en olika fyllnadsgrad och däraf föliande olika volymförändring af de vakuoler, hvilka förefinnas mellan de innersta delarna af de protoplasmasträngar, som bilda cilierna, eller med andra ord vara föranledd af en mekanisk följd af protoplasmasträngarnas vexlande sekretion. Man har trott sig uti bägarcellernas theca skönja en longitu- dinel striering och därvid äfven förmodat, att denna skulle or- sakas af protoplasmasträngar från den underliggande cellen. Denna uppfattning tyckes också vinna stöd i den mening jag hyser beträffande kutikulans uppkomst, nämligen att den utgör en sekre- tionsprodukt från specielt de protoplasmatiska strängarna. Hos " Om cilierörelsen inom luftvägarna kan jag naturligtvis ej uttala mig, då jag därutinnan ej eger någon erfarenhet. 32 HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 161 de epidermala bildningar, hvilka betecknas med det Leydigska namnet »Hautdriäsen», finner man icke enstaka protoplasma- strängar skjutande upp i den theca-liknande bildning, som man äfven här iakttager, utan bildar protoplasman i sin helhet en se- kretionsblåsa, hvilken på sin inre yta är beklädd af en skyddande kutikula. Under den protoplasmatiska bägaren ligger den mer eller mindre tydligt förgrenade cellkärnan (se tafl. I, fig. 4), om- gifven af en, i förhållande till sekretionsblåsans tunna protoplas- matiska väggar, ansenlig protoplasmamassa. Med afseende på strukturförhållandena är det sålunda, såsom det synes mig, ej så få öfverensstämmelser med dem, som karakterisera bägarcellerna; typerna synas vara likartade, om man ock måste erinra sig, att dessa »Hautdräsen» därjämte utgöra sammansatta organ. Man skulle af det ofvan nämnda måhända kunna draga den slutsatsen, att porer, endast förefinnas i det fall, att pro- toplasmasträngarna sins emellan sammansmält med sina ändar till ett nätverk. Af ett dylikt förhållande mellan protoplasma- strängarnas ändar måste helt naturligt uppkomma en talrikhet af porer, tillhörande en och samma cell. Ofta, såsom t. ex. hos spottkörtlarna (se tafl. IV, fig. r), finner man emellertid en enda stor por utgå från den inåt körtelns lumen vettande protoplasmako- nens spets. Här hafva sålunda protoplasmasträngarna förenat sig med hvarandra utefter sin längd, utom på ett ställe, där poren uppstått i den också relativt tjocka kutikulan. På samma gång finner man också hos dessa körtler, hurusom kutikulans fria yta är försedd med talrika små taggar, i följd hvaraf kutikulan till sin uppkomst och struktur tyckes sammanfalla med den, som bekläder epidermis. Spottkörtelns por äger sålunda också sin fulla mot- svarighet i de porkanaler i huden, hvarigenom hårbildningarna träda ut på kroppsytan. Hos bägarcellerna åter finner man en annan anordning af protoplasmasträngarnas ömsesidiga förening och ställning. Nu kan den enskilda cellens kutikula förhålla sig olika gent emot angränsande cellers hölje. Så finna vi mellantarmens celler vara sins emellan fria i berörda hänseende, under det att kuti- kulan i öfriga afdelningar af digestionskanalen bildar en mer eller mindre oafbruten mantel, beklädande tarmens inre väggar, och såmedelst tjänande att delvis ersätta de bindväfselement, som, Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 3 (1892). II 22 Ja 162 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. där de hos andra djur förefinnas, tjäna såsom en sammanhållande och stödjande stomme för specielt de epiteliala bildningarna, — I samband härmed erinrar jag äfven om, hurusom flerstädes muskel- trådar löpa till den cellerna förenande kutikulan för att där fästa sig. Med de få undersökningsmetoder jag hittills haft tillfälle att använda, har jag helt naturligt cj kunnat egna några grundligare studier åt speciela cellstrukturer. Emellertid harjag dock kunnat iakttaga ett och annat, som icke alldeles torde sakna sitt värde, om ock en del däraf redan förut är nogsamt känd. Trots .det, att cellkärnan. såsom bekant, i viss mening tager sitt ursprung ur cellprotoplasman, synes dock cellkroppens bety- delse träda något i bakgrunden för vissa strukturer inom cell- kärnan, och helt säkert kommer kärnan vid en vidgad kännedom om cellens : byggnad och lifsfenomen visa sig äga ett allt mera genomgående värde såsom utgörande det egentliga centrum för cellens vegetativa förrättningar. Så känner man de sällsamma förändringar och delningar kärnan undergår vid t. ex. den s. k. mitotiska (FLEM- MING) kärndelningen. Enligt nyaste undersökningar sker denna lifsyttring så att kärnan liksom drages 1 sär af s. k. polkroppar. Så har jag ofvan hos mellantarmens epitel påvisat, hurusom nå- gon förändring i cellkärnans utseende eger rum vid sekretionen, och att äfven cellen dör, då vid sekretionen cellkärnan aflägsnats med afsöndringsprodukterna. Så har jag också erinrat om den om- fångsrika, typiskt förgrenade kärnan hos permanenta sekretions- celler. Detta på samma gång, som man iakttager, hurusom afsön- dringsprodukterna samla sig i celikroppen mellan protoplasma- trådarne och hurusom härvid denna senare kan i högsta grad ut- spännas och förtunnas genom hopade sekretionsprodukter — hvil- ket tyckes häntyda på cellkroppens underordnade värde. Jag har ofvan på tal om kutikulans uppkomst nämnt, hurusom protoplasmasträngarna sins emellan förena sig till bildandet af cellens ektoplasma. Men äfven inuti själfva cellen förena sig trå- darna med hvarandra, hvarvid uppstå i knutpunkterna förtjock- ningar af dessa strängar, hvilka gifva cellprotoplasman delvis dess korniga utseende. I de celler, där kärnan visar sig innesluten i en afgränsad hålighet af cellprotoplasman, har jag icke kunnat iakttaga några 34 FORE yr Ar "HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 163 protoplasmatiska förbindelser mellan kärnan och cellkroppen. Fråga är väl icke desto mindre, om ej LeEvbpiG torde hafva tolkat sina iakttagelser riktigt, då han trott sig finna den kär- nan omgifvande håligheten genomdragen af protoplasmatiska för- bindelser mellan kärna och cellkropp. Man torde väl i annat fall hafva svårt att fatta de vägar, på hvilka kärnan reglerande inverkar på cellen i dess helhet. Flera andra auktoriteter, syn- nerligast bland yngre forskare, tyckas icke vilja taga någon vi- dare hänsyn till dessa förbindelser mellan kärnan och eellkroppens öfriga strängformiga massa. Visserligen har jag hos t. ex. en del malpighiska kärl och äfven hos mellantarmens cylinderceller, då dessa varit starkt ansvällda af hopade sekretionsprodukter och cellkärnan företett ett skrumpnadt utseende, iakttagit fina strängar, hvilka från cellkärnan sammanhängt med den trådiga måssan. Detta förhållande kan måhända dock bero på vilseledande sammanställ- ningar, hvarför jag ej vågar uttala mig med bestämdhet i denna fråga. Allt efter kärnans mer eller mindre kontraherade tillstånd, beroende på det verksamhetstillstånd hvari cellen befinner sig, fram- träder den ofvan nämnda, kärnan omgifvande, hålan olika tydligt i form af en ljusare ring kring kärnan. Såväl i mellantarmens epitel som ock i synnerhet hos körtlarna har jag iakttagit tydliga intercellulära rum, genomdragna af protoplasmabryggor cellerna emellan, och rummen mellan strän- garna vid cellernas ytterkanter mynna ut; omgifvande håligheter. Så harjag ock iakttagit, såsom jag ofvan beträffande de malpighiska körtlarna omnämnt, hurusom de trakealförgreningar, hvilka tränga in i de intercellulära rummen, därifrån mynna ut i cellvakuoler (se tafl. VI, fig. 5). — Betänker man hurusom cellens proto- plasma består af en svampaktig massa med vakuoler mellan strängarna, och -hurusom trakéernas ändförgreningar sluta just i dessa vakuoler, är det ej heller svårt att fatta huru den uti- från upptagna luften kan omedelbart verka på cellens substans. Protoplasmatiska förbindelser mellan cellerna i ett organ tyckas också böra förutsättas, då ju cellerna icke arbeta isolera- de eller fullkomligt oberoende af hvarandra, utan samverka enligt hela organets ändamål i det ena eller andra hänseendet. 35 IR IG i SR TIA AG AN f 1 & å ” 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13892. I flertalet fall har jag funnit. hurusom vid de cellgränser, där jag ej kunnat iakttaga några protoplasmatiska förbindelser celler- na emellan, filarmassan (strängmassan) vid cellernas fria ytor varit strålvis anordnad, under det att den del af samma massa, som omgifvit cellkärnan, företett ett kornigt, eller vid starka försto- ringar. fint nätlikt utseende; (se, it. ex. tat VI SsI6)ISR gestaltar sig strängmassans strukturförhållanden, såsom sagdt, vid eellernas fria kanter äfvensom, t. ex. hos ändtarmens epitel, mot de intercellulära rummen. Hos de celler åter, hvilka såsom kört- larna, sins emellan äro förenade genom protoplasmabryggor, har jag ej kunnat spåra en dylik radierad zon, utan cellerna förete, utom mot sina fria kanter, ett alltigenom kornigt eller fint nät- likt -utseende: (se. t.; ex. tall. IV; fig:,3):- Detsstyckes! sålunda; som om det förhållandet vore allmängiltigt, att nära de cellytor, där en absorption eller en sekretion försiggår, förete protoplas- matrådarna ett radierande utseende, måhända delvis beroende af de å dessa ställen relativt starkt utvidgade vakuolerna. Hos de celler, hvilka karakteriseras af greniga kärnor, äro vissa delar af dessa senare klubblikt ansvälda, under det att andra äro smala, endast bildande liksom föreningsband mellan de förra (se t. ex. tafl. IV, fig. 3 eller 4). I de klubblika an- svällningarna, hvilka, hos spottkörtlar och de vid anus mynnande malpighiska körtlarna svara mot cellernas uti de respektive körtel- hålorna inträngande protoplasmaåsar, finner man kärnorna bilda relativt ansenliga knutpunkter, under det att desamma hos för- eningsbanden utgöra mera längslöpande strängar. Det förefaller som om de greniga kärnorna egentligen utgjorde flera kärnor, hvilka anastomosera med hvarandra. Om jag af strukturförhållandena hos de organ, hvilka jag stu- derat, skulle våga sluta något med afseende på dessa senares fy- siologiska betydelse, så torde man uti framtarmen med dess olika afdelningar hos fjärillarverna skönja ett organ, hvilket har till uppgift att endast upptaga och förvara den ännu oberedda födan, och för detta ändamål är också epitelet beklädt med en relativt 36 enn [ HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 165 fast och resistent kutikula. Visserligen erbjuder den afdelning, som jag benämnt matstrupen eller oesophagus, på sin inre yta talrika transversela och ofta tämligen skarpkantade veck, så att man i detta hänseende kunde förmoda, att denna intestinalafdelning äfven skulle — såsom förhållandet är hos åtskilliga andra insekter — tjäna såsom någon slags tuggmage (»Kaumagen»); men den relativt tunna och svaga muskulaturen tyckes jäfva en sådan uppfattning. Matstru- pens epiteliala celler förete en svag antydan till förgrening af sina ganska stora kärnor (se tafl. I, fig. 7), hvarför man nog kan äga skäl förmoda, att ifrågavarande celler i någon mindre mån secernera; men om så är, torde det sekret de afge, hafva till upp- gift endast att luckra upp och förbereda den upptagna födan till vidare bearbetande i nästföljande tarmafdelning, nämligen mellan- tarmen (ventrikeln). I denna senare försiggår förvisso den egent- liga digestionen. Här finner man också den rikligaste sekretion från de celler, som bekläda tarmväggen, och här utmynna äfven, ehuru 1 slutet af ventrikeln, en del malpighiska körtlar, hvilkas sekret utan allt tvifvel har något inflytande på själfva digestionen. I tunntarmen och synnerligast i groftarmen åter torde den egentliga absorptionen försiggå. Så finner man här, åtminstone i groftarmen, mer än annanstädes, ansenliga rum mellan tarmafdel- ningarnas slem- och muskelhinna i hvilka kroppsvätskan strömmar (se tafi. III, figg. 4 och 5), på samma gång som man också finner groftarmens väggar äga en synnerligen stor utsträckning, såväl genom talrika och djupgående dubbelveck som ock genom blind- säckliknande utstjälpningar. Eftertänka vi denna för groftarmens slemhinna egendomliga anordning, dels att bilda talrika och djupgående dubbelveck, dels hurusom i desamma ej ingå några andra väfnadselement, utan att kroppsvätskan fritt kan omspola epitelcellernas basala ytor, kan man ej undgå att i nämnda veckbildningar se, om också ej till fullo morfologiskt, dock åtminstone fysiologiskt, en likar- tad anordning i och för förmedlandet af absorptionen, som man påträffar i de högre djurens tarmludd (vz//z), där visserligen bindväfs- element af retikulär (nätlik) beskaffenhet förefinnas, men hvilka äro så ytterligt luckra och föga utbildade. Groftarmen hos fjärillar- verna torde sålunda till sitt fysiologiska värde svara mera mot de högre djurens tunntarm än mot deras groftarm. Hl. 1606 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Jag har emellertid ofvan vid beskrifningen af ändtarmens epitel nämnt, hurusom dess celler förete greniga kärnor, ett förhål- lande, som jag angifvit såsom ett kännetecken för permanent secer- nerande celler, under det att jag nu vill framhålla samma celler såsom förmedlare af absorptionen. MHärutinnan tyckes det mig dock som om knappast i något afseende låge någon egentlig motsä- gelse, i det att de secernera, om också ej mot tarmens hålighet, så dock mot de rum, som förefinnas mellan slem- och muskel- hinnan och hvilka genomströmmas af kroppsvätskan. Öfriga sekretionsceller absorbera från kroppsvätskan och secernera ut i respektive tarm- eller körtel-hålor. Man kan härtill lägga, huru- som det icke kan lida något tvifvel, att cellernas basala rand företer enahanda porbildningar som den gent emot liggande, till tarmhålan vettande ytan, på samma gång som jag erinrar om, att cellernas strängmassa är likartadt anordnad, såväl mot tarmhålig- heten som mot basalranden. Så skulle äfven absorptionen blifva en sekretionsprocess med hänsyn till de celler, hvilka fått sig den absorberande verksam- heten tilldelad såsom en af sina vigtigaste lifsförrättningar. Jag vågar uttala en dylik uppfattning på den grund, att de absorberande cellerna förete den för sekretionsceller genom hela kroppen i öfrigt — om vi undantaga de till sina lifsyttringar själfständiga och fristående cylinder- och bägarcellerna i mellan- tarmen — egendomliga karakteren af en förgrenad cellkärna. För öfrigt har man ju sedan länge frångått den gamla uppfatt- ningen, att absorptionen endast utgjorde ett endosmotiskt fenomen, i det att man tillskrifver denna djurkroppens lifsfunktion, såväl som hvarje annan, specifika cellers verksamhet; och i det sär- skilda fall, hvarom här nu är fråga, kan väl aldrig förmedlingen af absorptionen genom vissa cellers verksamhet uppfattas på an- nat sätt, åtminstone i ett senare stadium af denna process, än såsom en sekretionsakt. De celler, som hos fjärillarverna ha sig denna förrättning ålagd, tyckas vara ganska väl egnade att stärka en sådan uppfattning, då de ju, med afseende på flera af sina strukturförhållanden, ansluta sig till den secernerande cellens typ. I ändtarmen slutligen samlar sig exkretet såväl från tarmkana- len i öfrigt som ock, vid tarmens bakre ända, från en del malpig- hiska körtlar. För att emellertid hålla de fasta exkrementen i ett 38 HOLMGREN: HISTOLOGISKA. STUDIER. 167 ej allt för hårdt tillstånd äro ändtarmens väggar beklädda af ett secernerande epitel. Dess celler äro försedda med rikt förgrenade kärnor; och i ingen afdelning af digestionskanalen finner man (åt- minstone hos SpA. lgustri) en så synnerligen rikt förgrenad cellkärna som hos ändtarmens epitelceller. Visserligen kan man på flera andra ställen än i groftarmen iakttaga, hurusom cellkärnan ligger innesluten i en skarpt afgrän- sad håla; men ingenstädes framträder detta förhållande tydligare än i denna tarm, Huruvida äfven denna strukturegendomlighet står i något samband med den funktion, som man tillskrifver groftarmen kan jag naturligen ej yttra mig om. Men troligt är väl icke desto mindre, att äfven detta förhållande har någon fysiologisk betydelse. FÖRTECKNING PÅ I AFHANDLINGEN ANFÖRDA FÖRFATTARE. LEYDIG, FRANZ. Lehrbuch der Histologie 1857. Untersuchungen zur Anatomie und Histologie der Thiere, Bonn 1883. / GRABER, Denkschr., Wien. Akad. XXXVI 1876. RATH, O. VOM Zeitschr. f. Wissensch. Zool. Heft. 14, 1888. FOREL, A. Expériences et remarques critiques sur les sensations des Insectes. Recueil Zoologique Suisse T. IV, N:o I et2,. 1886—387. Genéve—Båile. FRENZEL, JOH, Einiges iber den Mitteldarm der Insecten, sowie iber Epithelregeneration. Arch. f. mikr. Anat. Bd. 26, 1885. GEHUCHTEN, VAN. Anat. Anzeig. Heft. I, 1891. 168 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. FÖRKLARING PÅ FIGURERNA > Tal. Fig. 1. Sphinx ligustri, Epidermis med porkanaler till hvilka nervtrådar löpa (nervfärgning med metylenblått). (VERICK. ocul, 3, obj. 6.) SN: » > Tvärsnitt genom epidermis — »Hudkörtel». (V. oc, 3, obj. 6.) >» 3. Bombyx rubi. Tvärsnitt genom epidermis — »Hudkörtlar». (V. oc. 37 obj. 6.) > 4. Phragmatobia fuliginosa. "'T'värsnitt genom epidermis — »Hudkörtel»>, (MI 0C: 3, 10b),-0:) SAS » > Håret med sin infogning i porkanalen. (V- oc. 3, obj. 8.) >» 6. Sphinx ligustri. Pharynx (svalget). (V. oc. 3, obj. 2.) MOI > > Epitelceller från matstrupen (ytsnitt). (V. oc. 3, obj. 6.) FN > » Epitelceller från matstrupen (längdsnitt) med under- liggande muskellager. (V. oc, 3, obj. 6.) 310. 2 » Epitelceller från den distala (bakre) delen af mellan- tarmen (tvärsnitt). (En af bägarcellerna innehål- lande ett kristallkorn.) (V. oc. 3, obj. 2.) bat SN Fig. 1. Sphinx ligustri, Epitelceller från munhålan (ytsnitt). (V. oc. 3, obj. 6.) BE » > Epitelceller från proximala (främre) delen af mellan- tarmen (tvärsnitt). ”(V. oc. 3, obj. 2.) er » > Epitelceller från en crypta i mellantarmen. Olika sta- dier af sekretion. (V. oc. 3, obj. 2.) RAA » > Epitelceller vid öfvergången mellan mellantarmen och tunntarmen (längdsnitt). (V. oc. 3, obj. 2.) FLAG » » Epitelceller från groftarmen (ytsnitt). 6. » > Epitelceller från den mellersta afdelningen af sfinktern mellan grof- och ändtarmen. (V. oc. 3, obj. 6.) SER > > Epiteleeller från ändtarmen (ytsnitt). (V. oc. 3, obj. 6.) BIS: > > Por för en vid anus mynnande malpighisk körtel. (VÄMOCE SS ODIE 2): " Tyvärr har vid reproduktionen af planscherna en oegentlig fördelning af figurerna egt rum. 40 NOGA MEDLEY NL 1 ae NET MM DIN Nn rg SARV (EA NAS I TRA TO a Lv IVA 4 / WE HOLMGREN: HISTOLOGISKA STUDIER. 169 Fan: Figg. 1, 2 och 3. Sphinx ligustri. Epitelceller från en crypta af mellantarren Fig. 4 Fig. (5 Olika sekretionsstadier, (V. oc. 3, obj. 6.) » > Ett utskott från groftarmens slemhinna (proximal del). (V. oc. 3, obj. 6.) ; > Ett utskott från groftarmens slemhinna (di- stal del), lemnande ursprung för muskler, hvilka ingå bildandet af sfinktern mel- lan grof- och ändtarmen. Öfverst epitel från samma sfinkters slemhinna. (V. oc. SS ODJERT26) ÄR EVE Sphinx ligustri. Tvärsnitt af spottkörtel. (V. oc. 3, obj. 6.) > > Tvärsnitt af en i digestionskanalen mynnande mal- pighisk körtel. (V. oc. 3, obj. 2.) : > » Ytsnitt af samma körtel. » » Längdsnitt af en vid anus mynnande malpighisk körtel (proximal del). (V. oc. 3, obj. 2.) > » Längdsnitt af samma körtel nära dess utmynning. (MIT0C3 35r0b]-<03) > > Ytsnitt af spinnkörtel. (V. oc. 3, obj. 6.) TARM: Sphinx ligustri, Tvärsnitt af spinnkörtel (håret ini körtelns lumen). (VV: -0cCk 3, Obj; (0+) Harpyia bifida. Spinnkörtel (delvis ytsnitt). (V. oc. 3, obj. 8.) Sphinx ligustri. Spottkörtel. Ytsnitt. De öfre cellerna träffade af snittet närmare lumen; de undre träffade närmare basalranden. (V. oc- 3, obj. 6.) > > Tvärsnitt af en vid anus mynnande malpighisk körtel (under körtelns förlopp i ändtarmens vägg). (V. OC:33 OD. 04) Phragmatobia fuliginosa. En vid anus mynnande malpighisk körtel. (Vi oc: 133, OD). 52) Sphinx ligustri. Tvärsnitt af en vid anus mynnande malpighisk körtel (proximal del). (V. oc. 3, obj. 6.) > > Muskelcylinder från sfinktern mellan grof- och änd- tarmen; — (V..0C:, 3, Obj:".83) 41 170 ENTOMOLOGISK TIDSRRIFT. a Fig. 1. Sphinx ligustri, Tvärsnitt genom en del af sfinktenr mellan tunn- och groftarmen. (V. oc. 3, obj. 6.) AN » » Tvärsnitt genom ändtarmens vägg. Invid muskel- lagret en glatt muskeltråd fästad vid den distala delen af en malpighisk körtel. (V. oc. 3, obj. 6.) > 3. Bombyx rubi, Tvärsnitt af i digestionskanalen mynnande malpi- phisk körtel. (V. oc. .3, obj. 6.) SMAr » » Porer i samma körtels kutikula. (V. oc. 3, obj. 8.) » 5. Phragmatobia fuliginosa. Malpighisk körtel. Intercellulärt rum med ; en i den ena cellen inträngande trakeal förgrening. (V. oc. 3, obj. 8.) » 6. Amphidasis betularius. NYtsnitt af ändtarmens epitel. (V. oc. 3, obj. 8.) ] — 30 42 ever rs 171 LEDDJURENS SYNFÖRMÅGA. FÖREDRAG I ZOOLOGI VID K. VETENSKAPSAKADEMIENS HÖGTIDSDAG DEN 31 MARS 1892. AF CHR. AURIVILLIUS. Ehuru leddjuren i artantal uppgå till mer än fem sjättedelar af hela djurriket och i flera fall med afseende på artvanor och samhällslif nått en utveckling, som ställer dem högt öfver alla andra ryggradslösa djur och i jämnbredd med många af rygg- radsdjuren, äga vi dock ännu en högst ofullständig och bristfäl- lig kunskap om deras sinnesorgan och det sätt, hvarpå de upp- fatta den yttre världen. Att så är förhållandet beror i främsta rummet därpå, att leddjuren i allt äro byggda efter en plan, som så helt och hållet skiljer sig från ryggradsdjurens, att nästan hvarje verklig jämförelsepunkt mellan dessa afdelningar af djurri- ket saknas. Så länge vi sysselsätta oss med ryggradsdjuren, kunna vi i allmänhet ganska lätt komma till rätta med de olika organens byggnad och förrättningar, emedan vi alltid kunna gå tillbaka till oss själfva och från likheten i byggnad mellan våra egna kroppsorgan och ryggradsdjurens sluta till likhet med af- seende på organens funktioner. Men då vi hafva att göra med leddjuren blir detta tillvägagående omöjligt eller- vilseledande. Försöket att hos leddjuren återfinna samma eller likartade bild- ningar som hos människan och ryggradsdjuren har i själfva ver- ket oftast varit mera till skada än till gagn och under långa ti- der stått hindrande i vägen för en riktig uppfattning af leddju- rens sinnesförmögenheter. Ehuru. således inga af leddjurens sinnesorgan äro byggda på samma sätt som ryggradsdjurens, och många hafva en så af I 1'7:2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. vikande byggnad, att det ej ens är möjligt för oss att säga, hvilka slags förnimmelser som af dem förmedlas, finnas dock å andra sidan några, om hvilkas uppgift man svårligen kan hysa mer än en mening, äfven om man ej fullt förstår det sätt, hvarpå de äro verksamma. Bland dessa senare organ intaga de sammansatta ögonen, de s. k. facettögonen, ett frarastående rum. Ingen betviflar, att dessa organ äro synorgan, men frågan om deras finare bygg- nad och det sätt, på hvilket de uppfatta den yttre världen, har gifvit anledning till många olika och mot hvarandra stridande åsikter. Redan för nio år sedan framlade jag för k. Vetenskaps- akademien de resultat, till hvilka man då hufvudsakligen genom professor GRENACHERS undersökningar kommit med afseende på facettögonens anatomiska byggnad och redogjorde äfven för sam- me mans åsikt om dessa ögons synförmåga. Under det sista årtiondet har man ifrigt fortsatt att stu- dera dessa organ. Med afseende på deras anatomiska byggnad har man emellertid haft föga eller intet att tillägga till det, som förut var kändt. Men Zolkningen af de olika delarnas betydelse och uppgift har däremot i väsentlig mån förändrats, och vår kun- skap om facettögonens synförmåga därigenom förts ett stort steg framåt. Förtjänsten att först hafva riktat uppmärksamheten på några för facettögon egendomliga, högst viktiga förhållanden till- kommer SIGM. EXNER, professor i fysiologi vid universitetet i Wien, För att fullt förstå betydelsen af hans upptäckter är det nödvändigt, att vi först erinra oss det viktigaste af facettögonens byggnad och huru de olika delarnas betydelse tolkats af GRE- NACHER och hans efterföljare. Facettögats sferiskt konvexa yta täckes af en mer eller mindre tjock, men glasklar öfverhud, den s. k. hornhinnan. Denna är oftast på ytan tydligt uppdelad i små, sexkantiga ru- tor eller facetter, hvilkas antal hos olika djur kan växla från en- dast några tiotal till flera tiotusenden. MHvarje ruta å hornhin- nan motsvaras af en afdelning i ögats inre, och dessa afdelningar äro alla riktade radiärt mot ögats medelpunkt och blifva natur ligtvis därigenom smalare i sin inre del. De nå dock ej ända fram till ögonklotets medelpunkt, utan begränsas dessförinnan 2 FR AURIVILLIUS:! LEDDJURENS SYNFÖRMÅGA. 173 allesammans af en hinna, som vanligen har samma böjning som hornhinnan och följaktligen öfverallt ligger på samma afstånd från denna. — Denna hinna bildar ögats inre eller bakre be- gränsning och är genomborrad af en mängd små hål, genom hvilka grenar af synnerven samt andrör kunna inkomma i hvar och en af ögats afdelningar. Man kan således i största korthet föreställa sig facettögat såsom ett halfklot, hvarur ett annat half- klot med långt mindre radie, men samma medelpunkt blifvit borttaget. Vidare är att märka, att alla afdelningarna i samma öga alltid innehålla samma beståndsdelar, så att hvad man fin- ner i en alltid återfinnes i alla de andra, huru många tusende de än må vara. Däremot har den jämförande anatomiska un- dersökningen visat, att formen och beskaffenheten af dessa be- ståndsdelar kan växla betydligt hos olika djur, hvarigenom äfven i facettögats byggnad uppkommer en långt större omväxling, än man förr trott vara möjlig. I hvarje afdelning påträffas först närmast hornhinnan en starkt ljusbrytande, glasklar, kägelformig kropp, den s. k. &kristallkäglan, hvilken vänder sin bas mot hornhinnan och sin spets mot ögats medelpunkt. Kristallkäglan är på sidorna omgifven af ett svart ogenomskinligt färgämne, som af EXNER kallas Zrispigment och, som vi snart skola se, i vissa fall har en alldeles särskild betydelse. I botten af hvarje afdel- ning ligger tätt bredvid hvarandra 4-—-8 mycket långsträckta cel- ler, hvilka i sin nedre ända stå i förbindelse med de nervtrådar, som genomtränga ögats inre gränshinna. Dessa celler bilda en ihålig cylinder, hvars midt upptages af en glasklar stafformig bildning, som i allmänhet har samma längd som själfva cellerna. Denna staf anses på goda grunder vara analog med stafvarna i människans näthinna och således vara det organ, som måste träf- fas af ljuset för att någon ljusförnimmelse skall kunna uppstå. De stafven inneslutande cellerna äro omgifna af svart pigment. Slutligen må anmärkas, att denna synstaf i vissa ögon når ända ut till kristallkäglans spets, men i andra är skild från densam- ma genom ett längre eller kortare mellanrum, som kan jämföras med glaskroppen i vårt öga. Redan LEEUWENHOEK hade visat, att ljusstrålarna, då de gå genom en af hornhinnans facetter, strax bakom den sammanbry- tas till en upp- och nedvänd bild af det föremål, hvarifrån de 3 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. utgå. Då emellertid denna bild låg helt nära hornhinnan och således föll inuti kristallkäglan, samt ingen kunnat visa, att denna kunde uppfatta bilden, och det dessutom var mycket svårt att förstå, huru insekten kunde få någon föreställning om den yttre världen, då den 1i ögat var sönderdelad i en mängd upp- och nedvända bilder, kommo först J. MÖLLER och sedermera GRE- NACHER till den åsikt, att denna bild ej hade någon betydelse för insektens syn, utan att hvarje afdelning af ögat endast upp- fattade de strålar, som parallelt med afdelningens axel hunno in till synstafven. Alla de olika intrycken från de skilda afdelnin- garna bilda. tillsammans insektens uppfattning af synfältet. Då nu EXNER, som till en början anslöt sig till denna teori, företog sig, att i ett gifvet fall, med kännedom om bildens af- stånd från facetten samt dennas böjning å främre och bakre si- dan beräkna facettens brytningsindex, fann han ett tal så stort, att han genast insåg, det vara omöjligt, att hornhinnan i och för sig skulle äga en sådan brytningsförmåga, och då han slutligen fann, att hornhinnan äfven då den afskars så, att dess båda änd- ytor blefve fullkomligt plana, gaf upphof till en bild, så var det klart, att denna bild ej uppkom på det vanliga sättet, utan att här förelåg ett nytt, förut ej kändt sätt för ljusstrålars hopbryt- ning till en bild. Orsaken till bildens uppkomst befanns vid när- mare undersökning ligga däruti, att den af hornhinnan bildade cylindern, genom hvilken ljusstrålarna gå, består af lager, som hafva olika brytningsförmåga så, att brytningsförmågan är störst långs cylinderns axel, men sedan jämnt aftager mot omkretsen. En cylinder af denna byggnad ger på samma sätt som en lins upphof till en bild enligt optiska lagar, för hvilka här ej är lämpligt att närmare redogöra. Vid därefter företagen undersök- ning af kristallkäglorna fann EXNER, att äfven dessa äro byggda enligt samma lag och således kunna inverka på ljusstrålarnas gång, oberoende af ändytornas beskaffenhet. För att vidare öf- vertyga sig om riktigheten af sin åsikt sökte EXNER att å mikro- skopiska preparat se den bild, som uppkom bakom kristallkäg- lornas spetsar. Svårigheten därvid ligger hufvudsakligen däruti, att kristallkäglorna hos de flesta leddjur ej äro fast förenade med hornhinnan, utan ligga så löst, att det vid preparatets förfärdi- gande ej är möjligt att bibehålla dem i deras naturliga läge, 4 AURIVILLIUS: LEDDJURENS SYNFÖRMÅGA. 17/5 "Till all lycka finnas dock några former, hos hvilka kristallkäg- lorna äro fast sammanväxta hvar och en med sin hornhinne- facett. Detta är bland annat förhållandet hos de skalbaggar, som fått namn af »lysmaskar» och »eldflugor». EXNER utskar ett stycke af ett sådant öga så, att hornhinnan och de vid den- samma fästa kristallkäglorna blefvo oskadade, samt betraktade detta preparat i mikroskopet så, att käglornas spetsar voro vända mot mikroskopets objektiv d. v. s. mot iakttagarens öga, men hornhinnefacetterna mot det föremål, som skulle betraktas genom facettögat. Han fann då, att en ganska tydlig, upprät bild af de yttre föremålen uppstod bakom kristallkäglornas spetsar. Så- som ett prof på en dylik bild har han i sitt arbete lämnat en fotografisk afbildning af ett bågfönster och en genom fönstret synlig kyrka, sådana dessa afteekna sig 1 det nämnda insektögat. Denna 7” bild är visserligen ej synnerligen skarp, men dock vida bättre, än man förr trott sig böra antaga. Det är dessutom så godt som säkert, att bilden inuti insektögat är vida skarpare än den visar sig 1 mikroskopet och i det fotografiska aftrycket, enär det är nästan omöjligt att hindra, att en eller annan omständig- het vid preparatets förfärdigande störande inverkar på bildens skärpa. I lysbaggens ögon äro käglornas spetsar och synstafvarna åtskilda af ett ganska betydligt glasklart mellanrum, och häri- genom blir det möjligt för ljusstrålar, som gått genom olika fa- cetter att mötas i en punkt. Den bild, som synes bakom ett visst antal kristallkäglor är således 1 själfva verket sammansatt af ett stort antal småbilder, som bildas en af hvarje afdelning och som delvis täcka hvarandra, hvarigenom totalbilden blir långt ljusstarkare än hvar och en af dess delar. Med anledning häraf kallas en sådan bild af ExXNER en sSuperposilionsbild. Om däremot synstafvarna nå ända fram till kristallkäglornas spetsar, finnes intet dylikt mellanrum, och ljusstrålar, som ingå genom en facett, kunna ej inkomma i en bredvidliggande afdel- ning af ögat, enär det pigment som omgifver synstafvarnas cel- ler i så fall möter irispigmentet, hvarigenom ögats afdelningar utefter hela sin längd blifva fullständigt afstängda från hvarandra. En sådan byggnad har ögat hos de flesta daginsekter, t. ex. hos dagfjärilar, trollsländor och flugor. I dylika ögon hafva kristall- käglorna mycket fina spetsar och äfven, om bakom dessa spet- 5 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. sar (i synstafven) uppstår en bild, så är densamma ytterst liten och torde af djuret uppfattas som ett enkelt intryck, men alla de intryck, som uppfattas i de olika afdelningarna af ögat, åstad- komma då tillsammans en bild. ExNER kallar en sådan bild en appositionsbild. Det är hos leddjur med dylika ögon, som man träffar de minsta och talrikaste facetterna. Frågan om ap- positionsbildernas beskaffenhet är ännu den minst utredda, och det kräfves ytterligare undersökningar, innan man kan sägas hafva full klarhet med afseende på dessa bilders uppkomst. Det vill synas, som om den bild af synfältet, hvilken uppkommer i ett dylikt öga, skulle blifva ofullkomlig, därigenom, att delar af syn- fältet ej deltoge i bildens daning. Genom EXNERS upptäckt af hornhinnans och käglornas egenskap af linscylindrar hafva emel- lertid de områden af synfältet, från hvilka måhända inga ljus- strålar kunna komma fram till synstafven, betydligt reducerats. Men äfven om man i vissa fall skulle nödgas antaga, att de särskilda facetternas synfält ej fullt beröra hvarandra, så torde detta dock ej behöfva menligt inverka på djurets synförmåga, enär den allra obetydligaste rörelse, vare sig af föremålet eller facettögat, måste omflytta dessa synfält så, att de punkter, som förut ej eller obetydligt inverkade på näthinnan, nu framträda fullt skarpt, och man har därför alit skäl antaga, att leddjuren af denna omständighet ej hafva större olägenhet än vi af den blinda fläcken å vår näthinna. Däremot är det tydligt och be- kräftas af erfarenheten, att facettögonen måste vara mycket käns- liga för intryck af föremål i rörelse och detta i högre grad ju större antalet af ögats facetter äro. Detta stämmer äfven väl öfverens med det kända förhållandet, att rofinsekter, som jaga och fånga sitt byte, under det att detta är i rörelse, hafva myc- ket små och talrika facetter. En annan upptäckt, som gjorts af EXNER, är den, att såväl irispigmentet kring kristallkäglorna, som ock näthinnepigmentet kring synstafvens celler företaga vandringar, som äro af bety- delse för ögats verksamhet. TIrispigmentet omgifver enligt regeln kristallkäglornas sidor, men lämnar naturligtvis själfva spetsen fri. Denna ställning intager pigmentet alltid och oföränderligt i ögon med appositionsbild, men i ögon med superpositionsbild kan man hos djur, som äro i rörelse både om dagen och om 6 AURIVILLIUS: LEDDJURENS SYNFÖRMÅGA. 177 natten lätteligen finna, att irispigmentet, endast då ljuset är helt svagt, bibehåller sin plats kring käglorna, hvaremot största delen af pigmentet, då ögat utsättes för fullt dagsljus, vandrar inåt så, att det som en ihålig och ogenomskinlig cylinder omsluter den del af hvarje afdelning i ögat, som ligger omedelbart innanför kristallkäglan. Följden af denna irispigmentets vandring blir na- turligtvis den, att en stor del af de snedt gående ljusstrålarna hindras att komma fram till det ställe där bilden uppstår. An- talet af de hvarandra täckande småbilderna blir härigenom mindre, och bilden i dess helhet betydligt ljussvagare. TIrispigmentets vandring i ögat hos nattfjärilar, lysbaggar och många kräftdjur, har således samma betydelse, som pupillens utvidgning och sam- mandragning 1 ryggradsdjurens ögon, och gör det möjligt för en mängd leddjur att se lika bra om dagen som om natten. De leddjur, som hafva ögon med appositionsbild, kunna däremot ej förändra ljusstyrkan i ögats inre, utan hafva ögon, som endast äro byggda för att se vid fullt dagsljus. Då skymningen inträ- der, ja, ofta redan då solen går bakom ett moln, sätta de sig genast alldeles stilla och se då antagligen lika litet som ett rygg- radsdjur, hvilket sluter sina ögonlock. Det andra pigmentet, som finnes i facettögat, omsluter, så- som redan är nämndt, synstafvens celler så väl på sidorna som i själfva botten af ögat. Förutom det svarta pigmentet finnes hos många insekter kring dessa celler äfven ett lager af fina andrör. Hos natt- och skymningsinsekter lägger sig pigmentet, så länge det är skumt, utanför andrören, hvarigenom dessa komma att ligga omedelbart intill synstafvens celler. Andrörs-lagret verkar då alldeles så som det s. k. Zapetum i vissa däggdjurs ögon, d. v. s. det reflekterar ljuset så, att detta två gånger kommer att gå långs genom synstafven samt ger djurets ögon, då de ses i mör- ker, en grannt lysande färg. När däremot en sådan insekts ögon utsättas för dagsljuset, vandrar pigmentet in emellan synstafcel- lerna och andrörslagret och förhindrar därigenom all reflexion. Ögonen förlora då sin lysande glans. Hos kräftdjuren, som sakna andrör, finnes ett egendomligt finkornigt lager, hvilket gör sam- ma tjänst som andrörslagret i insekternas ögon. Hos några kräftdjur finnas ögon af en så egendomlig och afvikande byggnad, att de förtjäna att särskildt omtalas. P/hro- Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 3 (1892). 7 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. nima är en amfipod, som tillhör gruppen HYPERIDAE, hvars egen- domliga former oftast träffas såsom inhysingar eller halfpara- siter hos fritt kringsimmande, mer eller mindre glasklara hafs- djur såsom maneter och salpor. Phronima har ett i förhållande till kroppen jättestort hufvud, som uppbär fyra stycken samman- satta ögon, af hvilka två äro riktade åt sidorna och två uppåt. Hufvudet liksom kroppen i öfrigt är nästan genomskinligt, och man kan därför utan svårighet se, att de kristallkäglor, som fin- nas i de öfre ögonen, äro inåt utdragna i mycket fina trådar, som nå en längd af ända till femton gånger käglans egen längd. Med sin inre spets stöta dessa trådar intill näthinnans synstafvar. Såväl på grund af dessa trådars oerhörda längd och finhet, som på grund däraf, att de ej alltid äro fullkomligt raka, är det tyd- ligt, att ljuset ej på vanligt sätt kan komma fram genom dem. Enligt ExXNERS undersökningar är käglan äfven här byggd såsom en linscylinder och förstärker därigenom i hög grad antalet af de ljusstrålar, som kunna inkomma i tråden. Det ljus, som in- kommit i denna, fortplantar sig sedan ända in till synstafven medels total reflexion. Enär trådarnas inre spetsar alltid intaga samma relativa läge som facetterna, låter det ganska väl tänka sig, att äfven med denna egendornliga apparat en, om ock ofull- komlig appositionsbild kan uppstå på näthinnan. Hos Copilia, en liten glasklar hinnkräfta af klyffotingarnas (Copepodernas) grupp, som lefver fritt i världshafven och ej blir större än några få millimeter, finnes ett öga, som är så egen- domligt bygdt, att det saknar motsvarighet inom djurriket och hittills varit en fullständig optisk gåta. Hos detta lilla djur ser man på hvardera sidan af hufvudet en jättestor, utmärkt vackert formad lins, som tydligen är starkt ljusbrytande. Närmast bak- om linsen kan man dock ej upptäcka några bildningar, som kunna tolkas såsom synorgan. Först då man kommit så långt bak som till midten af djurets kropp upptäcker man midt bakom hvardera linsen en kort kägelformig kropp, som med sin bakre, spetsigare ände är fäst vid ett litet pigmentbeklädt organ, hvilket till sin inre byggnad fullständigt öfverensstämmer med en synstaf, Det är lätt att öfvertyga sig om, att linsen ger upphof till en stor och vacker bild, som ligger lika långt bakom linsen som den nyss omtalade käglan. Men hvad skall djuret hafva för 8 : TT VY v g AURIVILLIUS: LEDDJURENS SYNFÖRMÅGA. 179 nytta af den vackra bilden, då näthinnan endast består af en enda synstaf? Hvilken brist på öfverensstämmelse mellan ögats ljusbrytande och ljusuppfattande del, den ena i hög grad full- komnad, den andra reducerad till ett minimum! På denna fråga har EXNER gifvit ett likaså enkelt som tillfredsställande svar. Då han betraktade det lefvande djuret, fann han till sin förvå- ning, att käglan och synstafven ej voro stilla, utan i ständig rö- relse, dock alltid så, att de höllo sig på samma afstånd från linsen och rörde sig i bildens plan. Vid närmare granskning ffnner man lätteligen, att kristallkäglan är upphängd i fina trå- dar, som gå från linsens kanter, och att en från sidan kom- mande muskeltråd fäster sig vid synstafvens hölje. Med tillhjälp af denna muskel flyttar sig den af endast en synstaf bestående näthinnan fram och åter öfver bilden och uppfattar således bil- den successivt i stället för att uppfatta den på en gång. Ett sådant sätt att se företer visserligen någon likhet med vårt för- faringssätt, då vi närmare granska olika delar af synfältet, i det vi låta dess bilder efter hvarandra falla å näthinnans känsligaste del, den »gula fläcken», men skilnaden är dock så till vida myc- ket stor, som gula fläcken innehåller en stor mängd näthinneelement, men Copilzan däremot endast har ett enda element i sin näthinna, och således får sammansätta en bild af flere successiva enkla ljusintryck. Man har på senare tid äfven pröfvat andra metoder för att undersöka leddjurens synförmåga. Belgiern PLATEAU har experi- menterat med lefvande djur och af deras beteenden och rörelser under vissa gifna förhållanden sökt draga slutsatser med afseende på deras uppfattning af omgifningen £. De fleste af hans slutsat- ser synas dock oaktadt all den omsorg, han nedlagt på själfva försöken, mycket tvifvelaktiga, och detta väsentligen därför, att man vid sådana försök äfven måste räkna med andra faktorer, som kunna inverka på djurets uppförande. Bland dessa faktorer må i främsta rummet framhållas djurets egen urskiljnings- eller omdömesförmåga, som i väsentlig grad synes vara beroende af djurets instinkter. Om man t. ex. vid ett sådant försök finner, att djuret under vissa förhållanden ej låtsar om ett gifvet föremål, så är man ingalunda berättigad att däraf draga den slutsatsen, = Ett referat af PLATEAU'S undersökningar finnes infördt i Ent. Tidskr. Årg. 10, Pp. 224. 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. att djuret ej ser detta föremål eller ej af detsamma har en tyd- lig bild i sitt öga. FABRE'S märkvärdiga försök med en del insekter visa näm- ligen på det tydligaste, att insekterna under vissa förhållanden, då de uteslutande ledas af artvanor, kunna vara så fullständigt omedvetna om allt annat, som försiggår omkring dem, att man på grund däraf skulle kunna påstå, att de ej såge något alls. Bland dylika af FABRE gjorda försök vill jag här endast omnämna ett enda. Pelopeus är en tämligen stor getinglik stekel, som i Me- delhafstrakterna bygger sina bon af lera på murar, helst inuti boningsrum. Boet består af flera, tätt intill hvarandra liggande, små kammare och i hvar och en af dessa inlägger stekeln ett ägg samt ett större eller mindre antal förlamade spindlar, som skola tjäna till föda åt den ur ägget kläckta larven. Sedan kammaren på detta sätt blifvit fylld, tillstänges den med ett lock af lera och till sist, då alla kamrarna äro färdiga, öfvertäckas de med ett gemensamt lager af lera, så att ojämnheterna dem emellan försvinna och det hela ser ut som en oregelbunden upp- höjning på murbrukets yta. Om man nu passar på och bortta- ger den första i en kammare inlagda spindeln, vid hvilken äg- get alltid är fäst, bryr stekeln sig ej därom, utan fortfar att lägga in spindlar i kammaren, och om äfven dessa undan för undan Dborttagas, fortfar han dock att föra hem ett visst antal spindlar och tillstänger slutligen på vanligt sätt den alldeles tomma kammaren med ett lerlock. Ja, hvad mer är: om man passar på, då alla kamrarna äre färdiga och stekeln just börjat att täcka öfver dem med det för dem alla gemensamma lagret af lera, kan man borttaga alla kamrarna från muren och ändock få se, huru djuret, såsom om intet händt, med den största omsorg täcker öfver den nu tomma och jämna ytan med ett lager af lera. Talrika sådana af FABRE anställda försök, som kasta ett skarpt ljus öfver egendomligheterna i insekternas själslif, mana till den största försiktighet, då man från insekternas beteende vill sluta sig till beskaffenheten af deras sinnesförmögenheter. Insek- terna synas nämligen, huru än deras sinnen i öfrigt må vara be- skaffade, oftast ej kunna fasthålla mer än ett intryck i sänder och ledas då, oberörda af allt annat, ensamt af detta. > IO SV CVA SET Fd f FNL Vy Å EVIGA | susen ANA dd 181 VERZEICHNISS EINER VOM HERRN FRITZ THEORIN AUS GABUN UND DEM GEBIETE DES CAMERUNFLUSSES HEIMGEBRACHTEN SCHMETTERLINGS- SAMMLUNG. VON CHR. A URIVILLIUS. I Heterocera. Fam. Sphingide&, 227. Choerocampa gracilis BUTLER Proc. Zool. Soc. 1874 P. SP 2 ka 2 Camerun. 2 Stiicke. Diese Art ist mit Ck. £son CrRaAM. sehr nahe ver- wandt; die von BUTLER 1. c. angegebenen Kennzeichen passen vollkommen auf unsere Stäcke. Von der wahren Ch. Eson besitzt unser Museum ein Stick aus dem Kaffern- lande (WAHLBERG) und ein ganz ftbereinstimmendes aus Sierra Leona (AFZELIUS). 228. Choerocampa Celerio L. Syst. Nat. ed. X p. 491 n:o 10 (1758). — HÖBNER Samml. Eur. Schmett. Sphing. f. (503140), FÖTT EOS: Camerun. Acanthosphinx n. gen. Lingua brevis, debilis. — Palpi mediocres, frontem parum superantes. — Frons inter antennas breviter sub- fasciculata. — Antenn& valide, maris crassiuscul&e, serrato- pilos&e; femin&e tenuiores, ciliate. — Ale antice, elongate, ! Se Entomol. Tidskrift. Årg. TZD OG 37 229. N (SS) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. apice acut&X, fere ut in generibus Ämblypterus et Ambulyx format2ae, margine costali apicem versus convexo, margine exteriore recto aut leviter concavo, margine postico angu- lum posticum versus excavato, ale postice apice rotundate angulo anali subhamato-producto. — Abdomen validum, conicum. — Tibie antice breves, late, apice breviter spinulos&; intermedixe bicalcarate calcare longiore metatarsi medium superante; tibie posticex calcaribus 4 aegualibus, longissimis et validissimis, apice aculeatis instructe. — Tarsi breviter spinulos&e; articulus primus elongatus reliquis simul sumtis longior. Durch die kurze, weiche Zunge unterscheidet sich diese Gattung sofort von Ambulyx WALK. und Åmölypterus (HöBN.) MOORE, mit denen sie nahe verwandt ist, und von Amblypterus auch durch die viel kirzeren Stacheln an den Hintertarsen. Acanthosphinx Gässfeldtii DEwItZ var. gigas AURIV. Ent. KETCISk UT 28020 DE 22 IP. Camerun, I 2. (Ein & aus Bibundi, Camerun: SJÖSTEDT). Die vorliegende Form stimmt in der Zeichnung des Körpers und der Fligel so genau mit DEwirtz' Beschreibung und Abbildung von ÄAmbulyx Giissfeldtiäi! iberein, dass ich ungeachtet der weit bedeutenderen Grösse (Länge des Vorderflägels beim & 62 m. m., beim 2 70 m. m.) und der dunkleren Farbe des Saumfeldes sie bis auf Weiteres nur als Varietät von Gzissfeldtii betrachte. Das helle Saumfeld der Vorder- und Hinterflägel ist bei gzgas hell olivgränlich, etwas in's Gelbe ziehend, aber nicht ockergelb wie bei der Hauptform. Der Flägelschnitt des &A unterscheidet sich von dem des &, dadurch dass bei jenem der Saum des Vorderflägels schwach konkav, bei diesem aber fast gerade ist. Rhadinopasa Hornimani DrucE Ent. M. Mag. 16. 1880 p. 268. — HOLLAND Trans. Amer. Ent. Soc. 16. 1889 p.1606; t.3 05,6. MRARSCH JHnt. Nach 117636 Om p. 206. — Udez KArRscH Ent.-Nachr. 17. 1891 p. 15 t. 1 fi 4. Camerun. I Ög. | Mitth. Miinchen. Ent. "Vert 310 fö7Orpar 27 Ne Ile 38 JN SE 233. BA AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND GAMERUN 1383 Amphonyx Morganii WALKER List Lep. Het. 3. 1856 Pr 200: -7 KARSCH Ent. Nachi 7. ISOI pÅl207: Camerun. I & von 120 Mill. Flägelspannung. Diese Art gehört ohne alle Zweifel in dieselbe Gat- tung wie Åntfeus DRURY und Cluentius CRAMER, und ich kann nicht verstehen, warum BUTLER sie in die Gattung Protoparce gestellt hat. Wenn Boisduvals Å. Morganiz nicht das 2 von Wal- kers Art ist, so muss sie eine verschiedene Art sein. Von den von BoIspUvaAL erwähnten Glasflecken der Hinterflägel findet sich beim & keine Spur. Protoparce convolvuli L. Syst. Nat. Ed. X. 1758 p. 490. — HUÖBNER Eur. Schmett. Sphing. t. 14 f. 70. Camerun. Nephele accentifera BEauv. Ins. Afr. et Amer. p. 264 t. 24 f. I (1805). — Zridyma HoEvEN Tijd. nat. Gesch. 7. FO40LP,27 ort. 5 fr20 a net Db. — BOISDA SPEC. IGERIULep: Het. I p. 141. — HRanzgani BERTOLONI Mem. Bologna. 2. FÖROEPA Lö 3 fly OA. OR Gabun; Camerun. Nephele infernalis KireBY Trans. Ent. Soc. 1877 Pp. 244. =S CWATEREHA Ad it: LAR AL Camerun, Fam. Agaristide. Diese Familie ist durch folgende Kennzeichen von den anderen Bombyciden und den Noctuiden recht scharf begrenzt: 1) Stirn aufgeblasen oder mit einer hornigen Erhabenheit. 2) Rippe i der Vorderfligel wurzelwärts nicht gegabelt, einfach. 3) Rippe 5 der Vorderflägel nahe an der Rippe 4 entspringend. 4) Rippe 2 der Hinter- Nigel nahe an der Hinterecke der Mittelzelle entspringend. :s5) Rippe 3 und 4 der Hinterflägel aus einem Punkte (der Hinterecke der Mittelzelle) oder mit sehr kurzem gemein- schaftlichen Stiel entspringend. 6) Rippe 5 der Hinterflägel aus der Mitte der konkaven Querrippe ausgehend. +) Rippe 8 der Hinterflägel nahe an der Wurzel mit der vor- 39 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. deren Mediana vereinigt und daselbst mehr oder weniger verdickt. 3) Hinterflägel mit Haftborsten. 9) Die Fihler gewöhnlich vör der Spitze mehr oder weniger verdickt. 235. Metagarista triph&enoides WALKER List. Lep. Het. I. Pp. 61 (1854). Camerun. IG Das vorliegende, etwas beschädigte Stäck stimmt mit WALKERS Beschreibung gut tberein und ist ohne Zweifel die wahre Iriphcencides WALKER. Beziäglich dieser Art sind WALKER und nach ihm BUTLER in einem eigenthiämlichen Irrthum befangen. Auf Pag. 1529 seiner »List» zieht WALKER Phaegorista leuco- snela (!) HERR. SCHAFF. Samml. aussereur. Schm. f. 22, 23 zu seiner Met. triphenoides. Die Figuren 22 und 23 im Schefferschen Werke stellen aber eine kleine, schwarze und weisse Art dar, welche gar nichts mit der Gattung Meta- garista zu thun hat. Dagegen ist in den Figuren 21 und 22 eine Form abgebildet, welche mit Metagarista triphe- noides nahe verwandt ist; diese Art nennt aber HERRICH SCHAFFER Åegocera Menas. WALKERsS Aegocera Menas (List. 7 p. 1588) ist aber Phegorista leucomelas HERR. SCH. (1..C.) sund -BOISp., Rev: Z00l-(3) 2:40 p: TOSA(ESYED — Um die Verwirrung vollständig zu machen hat endlich BUTLER in >lIllustrations of typical specimens of Lepid. Heterocera in the collection of the British Museum> P. 1. 1877 p. 12 t. 5 f. 7 als WALKERS Metagarista triphe- noides nicht WALKERS sondern HERRICH SCHAFFERS Art beschrieben und abgebildet. BUTLER sagt zwar (1. c): »Phegorista leucomela (sic!) of Herrich Scheffer is a di- stincet but allied species.> BuUTLER's Beschreibung passt doch vollständig auf SCHAFFERS Figuren und zwischen j den Abbildungen von der Oberseite kann ich wenigstens keine nennenswerthe Unterschiede entdecken. Es scheint mir darum wahrscheinlich, dass BUTLER mit Pheg. leuco- mela Herr. ScH. die wahre Met. triphenoides WALK. be- zeichnet hat. Die Synonymie von Metagarista Menas HERR. SCH. wird also die folgende: AÅegocera Manas HERR. SCHAFFER Samml. aussereur. Schmett. f. 20, 21 1853. 40 ru ÅRA FRA AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN 185 — Boisp. Rev. zool. (3) 2. 1874 p. 55. — Metagarista triphenoides BUTLER (non WaLkx.) Il. Lep. Het. Br. Mu- SEK, EKO SEIN ole 2 SEN 236. Eusemia niveosparsa WEsTwoop Oates Matabele Land App. Pp. 355 (1881). Camerounir on oh. 2 Pi Westwoods Beschreibung passt gut auf die vorliegen- den Stäcke, ausgenommen dass die Flecke der Vorderflägel gelblich weiss und nicht schneeweiss (»niveis») sind. Wenn ich Westwoods Art recht gedeutet habe, so steht sie der E. pallida WALK. und JLongipennis WALK. sehr nahe, indem sie sich von jener durch die rothen Hinterflägel, von die- ser durch die Form der Vorderflägel und die Farbe der Hinterflägel und von beiden durch die helleren, weiss- gelblichen Flecke der Vorderflägel unterscheidet. Unser Museum besitzt ein mit den Stäcken aus Came- run ganz iibereinstimmendes Exemplar aus Sierra Leona. Obs. Aus dem Festlande Afrikas sind bisher etwa 30 Arten der Gattung £usemia beschrieben. Einige von WEsTWOoOoDs und MABILLE'S Arten sind doch ohne Zweifel "Synonymen. Ich vertheile sie in folgende Gruppen: Euphemia Gruppe (Xazthospilopteryx WALLENGR). 1. Euphe- 27a CRAM. 345 AA, BUTLER An. N. H. (4) 15 p. 142 = Geryon FABR. Ent. syst. 3:2 p. 28. — 2. MNugatrix WEsTw. Oates Matabele Land p. 356. Wahrscheinlich = n:o I. — 3. AÅAfricana BUTLER An, N. H. (4) 15. p. 142 = Geryoz 9 WALLENGR. Vet. Ak. Handl. 5: 4 Pp. 7. — ANM UIVerenaoen WESTW. 13 CEPI3550E D:00 320 —= (50 MNdecrsa byn An. N. H. (6) 7. p. 50. — 6. JIncongruens BUTL. Proc. Zool. Soc. PSYÖpa 381 — 7. superba BUTL, An.iNb- El (4) I5- Pp. JAI fo 1306 3. = Geryon A WALLENGR. Vet. Ak. Handl. 5: 4 p. 7. — 8. Thruppi BuTL. Proc. Zool. Soc. 1885 p. 775. — 9. FPentelia DRUCE Pr. Zool. Soc. 1887 p. 668. — io. Adulatrix WESTW!i 1 e. p. 355 t. G. f. 1, KET RUIN 3552, 131 DA NIT: Xanikopygas MABI An: Esters (ORK Bull p, 124 = n:o 10? — 12. Pallida WALK. List f p. 52; BuUTr. Ill: -Eep: Het, I. :p. 10 ty.5 fi 3. — 13." Miveosparsa. NVESTWeuwl-C. Pp. 355: — 14: Longipernis WALK. List. I p. 51; BuUTL. Il. Eep. Het. I p. IOt. 5 fi 5. — 15. MNigridorsa MAB. An, E: Fr. (6) 10 Bull. pr 123: — 16; « Fardalra WALK. Tr. N> FI Soci Glasgow i. po 220 EX 5 för. Ockracea-BUTL: An; N. FL. (4) IS p-r1420 == 17. Perdig DRrRUCE Pr. Zool. Soc. 1887 p. 668. — 18. Zoa MAB. An. E. Fr. (6) 10. Bull. Pp, 123 = n:o 172,— 19. Mozambica MAB. An. E. Fr. (6) 10. Bull. p. 123. — 20. Contioua WALKER List. I p. 50, BUTL, Il. Tep. Hetior por förr Auf 8: 41 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892, II. Zea-Gruppe. 21. Zea HERR, SCH. Samml. aussereur. Schm. f. 34, 35; BOIsp. Monogr. p. 99. — 22. Grandis DRUCE Ent. M. Mag. 16. p. 268; WATERH. Aid. t. 155 f. 3,4. — 23. Buchholz PLÖTZ Stett;.E. Zeit 41. Pro III. Medeba-Gruppe. 24. Medeba DRUCE Ent. M. Mag. 16. p. 260; WATERH, Aid. t. 172 f. 4. — 25. Hornimanri DRUCE Ent. M. Mag. 16. p. 166; WATERH. Aid. t; 155 f. 5. IV. Poggei-Gruppe. 26. FPoggei DEWrrz Mitth. Minch. E. Ver. 3. Pp. 31 t. 2 f. 3. — 27. Falkensteinii DEWITZ Nov. Acta Ac, Nat. Eur 425 pr 00TET2 IfA TO Anhang: Gruppe? 28. Acmulatrix WESTW. 1. c. p. 355. — 29. Glossatrix WESTW. 1. c. p. 356. Eus. metallica MAB. ist eine Massaga und E. novemmaculata MAB. An. E. Fr, (6) 10 p. 54 ist mit Amazela echione BOISDp. nahe verwandt oder identisch.' Massaga delicia BuTLER Proc. Zool. Soc. 1868 p. 224 a 12500 fr DN KILON N (SE > Camerun, 2 2. Von den vier bekannten Arten (Hesparia CRAM., maritona BuTtL.; delicia BuTL. und viresccens BuUTL.) wurden bisher nur YS beschrieben. Ich ziehe darum mit grossem Zau- dern die vorliegenden Weibchen zu Butlers deflicia. Sie weichen nicht nur durch bedeutendere Grösse (Flägelspan- nung 48—50 mill.) und breitere, mehr abgerundete Vor- derflägel, sondern auch durch die breitere, auf den WVor- derfligeln stark gebogene weisse Querbinde der Fliägel und die schneeweissen Franzen der Spitze der Hinterflägel vom SA ab. Dazu kommt, dass die Palpen der 9Q ein langes ; cylindrisches Endglied haben, wogegen das Endglied der männlichen Palpen, wie schon WALKER sagt, sehr kurz ist. Im Geäder und in der Bildung des Stirnfortzatzes stimmen jedoch die P2 mit den sg vollständig iberein. Die Gattung Massaga gehört ganz sicher zu den Agaristiden; durch Farbe und Zeichnung ähneln die Arten sehr einigen der asiatischen Chalcosiiden. 238. Massaga metallica MaABILLE Bull. Soc. Zool. Fr. 3. 1878 Pr ö0. ' Erst nachdem die vorhergehende Uebersicht geschrieben war hatte ich Gelegenheit von Kirby's Abhandlung iiber die Gattung Xaznthospilopteryx (Trans. Ent, Soc. London 1891 p, 279—292) Theil zu nehmen, 42 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN 187 Cameéerun,; I CQ: MABILLE fiährt diese Art zu Eusemia, sie gehört jedoch offenbar zur Gattung Massaga. Eudryas? liturata n. sp. Corpore pedibusque posteriori- bus ochraceo flavis, capite supra, palpis, dorso thoracis fasciculisque dorsalibus segmentorum 1—4 abdominis ob- scure purpureis; alis anticis supra flavo-viridibus lituris parvis argenteis, dimidio fere apicali purpurascente-nigro atomis niveis consperso, margine posteriore vitta lata pur- purea a basi usque ad angulum posticum ducta; alis posti- cis ochraceis margine exteriore latissime nigro ad angulum ani purpurascente; alis subtus ochraceo-flavis, anticis dimi- dio apicali, posticis margine lato nigris. 2. Long. al. exp. 35. Diese ausgezeichnete Art stimmt in Rippen-und Kör- perbau mit den Asgaristiden ganz iiberein, weicht aber durch das sehr kurze geneigte Endglied der Palpen von den tbrigen afrikanischen Gattungen der Agaristiden ab und nähert sich der nordamerikanischen Gattung Eudryas Boisp. Wahrscheinlich muss man fär Zzturata eine neue Gattung aufstellen, da aber der & noch unbekannt ist, ist es nicht rathsam dieses zu thun. Die gränliche Wurzelhälfte der Vorderflägel bildet ein rechtwinkliges Dreieck, welches sowohl gegen die schwärzliche Flägelspitze als gegen den purpurfarbenen Hinterrand scharf und gerade abgegrenzt ist. Auf der grinen Grundfarbe stehen besonders auf den Rippen viele kleine, weisse, silberglänzende Punkte und Strichelchen, von denen das grösste die gebogene Schlussrippe der Mit- telzelle bedeckt. Auch längs dem Hinterrande und dem Saum finden sich weissliche Schuppen, welche hin und wie- der zu unregelmässigen Zeichnungen gehäuft sind. Die Palpen sind ziemlich lang und erreichen beinahe die Höhe des abgestuzten Stirnfortsatzes. Die Hinterschenkel haben vier lange Spornen; die Vorderbeine sind oben schwärzlich gefärbt. Mila n. gen. Frons latiuscula, trapezoidea, paullo supra medium tu- berculo obtuso armata. — Palpi squamosi, adscendentes, 43 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. tuberculum frontis vix attingentes: articulus 3:us minutus articulo 2:0 lato plus sextuplo brevior. — Antenn& maris simplices, basin versus crass&e, apice tenuiores. — Abdo- men gracile, subconicum aut subcylindricum, alas posticas plus triente superans. — Pedes squamosi; tibie postice quadricalcarate; unguiculi subtus dente minutissimo ar- mati. — Ale antice latiuscule, apice obtuse rotundatze, margine exteriore equaliter convexo, angulo postico obtuso, alis posticis vix triente longiores. — Ale postice apice late rotundate. — Coste alarum fere omnino ut in gene- ribus. Agaristidarum (e. gr. Xanthospilopteryx WALL. cnf. Westwoop Oates Matabele Land t. H f. 3 a) disposite. — Typus: Hypsa concinnula MABILLE. Die systematische Stellung der Gattung Mzla ist schwie- rig zu bestimmen; nach meiner Ansicht muss sie doch entweder unter den Agaristiden oder unter den Noctuiden ihren rechten Platz haben. Welche dieser Familien die richtige ist, wird davon abhängen, wie man in Zukunft die Grenze zwischen diesen beiden einander sehr nahe- stehenden Familien ziehen wird. Die Gattung Åpsarasa MOoOOoRrE! scheint mir wirklich mit Mzila verwandt zu sein, ist aber durch die viel längeren Vorderflägel und die lange, zugespitzte, kegelförmige, tiefer gestellte Erhabenheit der Stirne verschieden. 240. Mila concinnula MABICLE Bull. Soc. Zool. Fr. 3. p: 85 (1878); Anssi ESSEN (5) FO: 1970 4p-- 20 AENORRIANE (Hypsa) — Zturata BUTLER An. N. H. (5) 7. 1881 Pp. 37 (Apsarasa) — A/Aebraica Auriwv. Ent: Tidskr. 12. 1891 Pp. 228-t: I-f36 1 gt Camera: Fam. Syntomide. Subfam. Euchromina. 241. Euchromia Lethe FaABR. Syst. Ent. p. 553 (1775). — MABILLE An. E. Fr. (6) 10. 1890 p. 36. — eumolphus CRAM. Pap. ExXOtig:,penS tta 107 fo DE(TYRO) SS ALIER ) Proc. Zool. Soc. 1867 p. 665; typus: Voctua radians WESTW. Cab (ORSIESNT At RS fet AR 44 - AR: AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN 189 BUTERR, PH nt soc: London. 1888-p. LII2./0 AC fl 5. Camerun. Euchromia splendens BUTLER Tr. E. Soc. 1888 p. 113 FRAVOE:, Camerun. Subfam. Åutomolidine. Diese Unterfamilie entspricht Wallengrens Fam. Hexa- Aeuride und umfasst einige unter einander nahe verwandte und durch ihren eigenthämlichen Habitus ausgezeichnete afri- kanische Gattungen, welche bisher bald zu den Syntomiden, bald zu den Arctiiden gefährt wurden. Da ihnen aber stets die Costalrippe der Hinterflägel fehlt, stelle ich sie ohne Bedenken unter die Syntomiden als eine besondere Unterfamilie, welche in manchen Beziehungen eine Ueber- gangsgruppe zu den Arctiiden bildet. Als typische Arten der Gattung Automolis HÖBN. wurde Meteus Cram. und Zazeritia H. Sch. 1853 und 1856 von HERRICH-SCHAFFER angefihrt. WALKER hatte zwar schon 1854! den Namen Åuzomolis verwendet, aber fär 6 sädamerikanische Arten, von denen keine von HÖBNER erwähnt oder mit seinen Arten congenerisch ist. In Part 7 (1856) von seinem Verzeich- nis der Lepid. Heteroc. änderte WALKER seine Ansicht und gebrauchte Hibners Namen ÅAutomolis fär einige Arten, von denen Å. söphingidea nach BUTLER? in dieselbe Gattung wie der von HöBNER angefiährte Sphinx Sypilus CR. gehört. Sich hierauf stätzend, erklärt BUTLER Sypilus als den wahren Typus der Gattung Automolis. Da aber, wie ich schon erwähnt habe, HERRICH-SCHAFFER seine lateritia schon 1855 als Åutomolis abgebildet hatte und diese lateritia von Me- feus CRAMER generisch nicht zu trennen ist, und HERRICH- SCHAFFER noch dazu in den 1856 erschienenen Texte Me- Zeus CR. als erste Art der Gattung Automolis auffährt, halte ich es richtiger mit SNELLEN und anderen den Me- Zeus als Typus der Gattung ÅAutomolis zu erklären. Zu den Automolidinen stelle ich folgende afrikanische Gattungen: 1 Åutomolis HÖBN.; H SCH. (= Decimia WAL- list: Leps Hett up. 213: ? Journ. Linn. Soc. 12. p. 420. 45 190 244. N + un ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. KER (1856) = Hexaneura WALLENGR. (1860)) mit den Arten: Meteus Cram. (= bicolora WALK.); lateritia H. ScH (= cinnamomea |WALLENGR.; ? = rubra WALK.), Kel- lenz SNELLEN; 2nicolor ÖBERTH. und wWarscheinlich auch syntomia PLötz und siölacea Prötz. — 2. Hebena WALK. mit venosa WALK. — 3. Metarctia WALK. mit rufescens WaLK. (= maculifera WALLENGR.) und erubescens WALK. — 4. Balacra WALKER mit caérulezfascia WALK., flavi- macula WALK., ochracea WALK. und elegans n. sp.! — 5. Pseudapiconoma AURIv. (1881) mit Zestacea Auriv. — 6. Meganaclia n. gen. fär Naclia! Sippia Prötz. — und wahrscheinlich auch Anace WALK. mit perpusillaå WALK., invarid WALK., incensa WALK., herona DRUCE, ? herpa DrucE und Zagaris WALK. mit Meteus WALK. (non CRAM.) und crassa Feld. Balacra coeruleifascia WALKER Lep. Het. 7. 1856. p. 1721. Ein Weib. Camerun. Stimmt mit Walkers ungewöhnlich guter Beschreibung genau tiberein. Balacra flavimacula WALKER Lep. Het. 7. 1856 p. 1722. 200 Camerun; Fam. Arctiide. Alpenus &qualis Walker Lep. Het. 3. p. 686 (1855) — indeterminata WALKER 1. c. p. 697 — macularia 1. c. 31 P- 314 (1864). 1 9. Camerun. Fam. Hypside. Eligma hypsoides WaLKErR. — Beistehende Figur. 1 a. Synon. Surina hypsoides WALKER Tr. N. H. Soc. ! Balacra elegans n. sp. Cinerea, collari niveo, sangvineo-marginato; capite, coxis anticis, femoribus supra, lateribusque pectoris sangvineis; abdo- mine supra cinereo fasciis nigris medio interruptis et fasciculis basalibus utrinque 2—3 rufis, in lateribus ochraceo-hirto et infra albo maculis sangvineis biseriatis; ale antice cinerex gutta basali sangvinea et maculis 5 indetermina- tis limpidis (una prope apicem cellul& discoidalis, reliquis plus minus conflu- entibus in cellulis 2—5); alis posticis minutis dilute ochraceis, longitudine latioribus. — Long. alXx antice 18"', postice 5''; latitud. ale posticx 6'"', — Camerun (Y. Sjöstedt). 46 SAT 248. 249. AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN. UND CAMERUN 191 Glasgow 1. p. 333 (1869) — Panglima gloriosa BUTLER Tr. E. Soc. London 1875 p. 325 — AuRrIv. Ent. Tidskr. TEE SR TOOL IDA Ne2ON tr 302 1, 'g7: Gabun;, I 9 Camerun. Nach Butler's gätiger Mittheilung gehört der Typus von Butlers glorzosa zu dieser von mir abgebildeten Art und nicht zu der sehr nahestehenden, aber durch die breiten, anders geformten Vorderfligel, durch die weniger gebrochene innere und die doppelte äussere, schwarze Quer- linie der Vorderflägel ausgezeichnete Art, deren Vorderflägel ich in Figur 1 b abgebildet habe nach einem von Y. Sjö- STEDT in Camerun gezogenen Stiäcke: Diese neue, bisher ohne Zweifel mit /ypsoides verwechselte Art nenne ich Eligma duplicata. Der Typus von Walkers /ypsoides scheint leider verloren gegangen zu sein. Fam. Lithosiide. Soloe trigutta WALKER Lep. Het. 2. 1854 Pp. 557 — Sexmaculata IRNÖRAES 4 I. Zn AE P3 SIA (TIS) — MABILLE An. E. Fr. (6) 10. 1890 Parge. NOV. HLeps st. Omg (Ko02). ) Obs. Naudaria? tosola PLötz 1. c. ist = Soloe guttivaga WALK. Fig.1a. Eligma hypsoides WALKER. 2 RES duplicata n. sp. Vorderflägel. Fam. Nyctemeride. Aletis Helcita L. Cent. Ins. p. 22. 1763 — CLERCK Ic. ITISK IRS OrenA Camerun. Nyctemera apicalis WALKER Lep. Het. 2 p. 395 (1854). — WaTERH. Aid. t. 178 f. 4. — fuscipennis WALLENGR. Wien. E. Mon. 4. 1860 p. 161. — Antinoriz OBERTH. NT HIVLISS (renO Ve lg 0000 PE KA DES TRAOTA Gabun, Camerun. Nyctemera perspicua WALKER Lep: Het. 2. p. 398 (1854). Gabun. 47 192 25 252. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Nyctemera Fulleri DrucEEnt. M. Mag. 20 p. 157 (1883) Camerun. -1.L&. Das vorliegende Stäck weicht von Druce's Beschrei- bung dadurch ab, dass die Hinterflägel oben ganz tief orangenroth sind mit einer ziemlich schmalen, an der Spitze nur wenig erweiterten schwärzlichen Saumbinde. Otroeda Hesperia CRAM. Pap. Exot. t. 257 f. A: B. (1779). — SHARPE An. N. H. (6) 7. 1891 Pp. 134. Gabun, Camerun. Die Eier sind kurz elipsoidisch, beinahe kugelich mit sehr .fein reticulirter Schale. Pirgern gen: Caput parvum, breve, ut in genere Otroeda formatum. — Palpi? Antenn& longe, usque ad apicem pectinate>e, articulo primo tumidiusculo. — Lingua brevis et tenuis. Abdomen fere omnino cylindricum, apice deflexum. — Pe- des squamosi; tibie posticx calcaribus duabus parvis api- calibus tantum armate. — Ale magne, modice late. — Retinaculum distinctum, tenue. — Al& antice ad costam recte, apice rotundate angulo postico obtuso; cellula discoidalis longissima apice medio obsolete clausa; costa 1:a ad basin simplex; costa 2:a, 3:a et 4:a late distantes, costa 5:a prope 4:am ”oriens; costa 6:a prope angulum anteriorem cellul&, costa 7:a e cellula appendiculari prope ejus” apicem, costa, ,3:a et, 9:2a trunco cCommuni exPapice cellul& appendicularis, costa ro:a e latere antico ejusdem cellul& et costa 11:a libera e latere antico cellul& discoida- lis exeuntes. — Al& postice ad costam fere rect2&; coste 6:a et 7:a trunco longo communi ex angulo antico cellul&e orientes; costa 8:a usque ad basin libera, in medio ad cellulam discoidalem valde approximata et ibi costa brevis- sima transversa cum cellula conjuncta. Durch den Bau des Kopfes, der Fiähler und des Hin- terkörpers erinnert diese Gattung sehr an Otroeda, von der sie sich doch anderseits sogleich durch den Rippenverlauf und die mit nur zwei Spornen bewaffneten Hinterschienen 48 253- 255. 256. 250: Entomol. Tidskr. Årg. 13. H. 3 (1892). 49 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN 193 unterscheidet. Wie ÖOftroeda kommt auch Gzirpa den Or- gyliden sehr nahe. Pirga mirabilis Auriv, Ent. Tidskr. Årg. 12. 1891 p. 228 ter 2 Fusca, capite, thorace supra cingulisque 7 abdominis ochraceis; collari fascia transversa fusca ornato; alis sub- hyalinis, 'sordide albidis marginibus omnibus, exterioribus latissime, costisque fuscis. S&S. — Long. corporis 29'', long. al export: bags Gabun. Pitthea,famular-DRURY Ill. Exyslns. 2:-0T7,80 601 f.3: — decisa WALKER Ir. Ni; H. Soc, Glasgow 1. 1869 p-. SGT Est Camerun. Famula DR. ist keine Nyctemera, passt aber ziem- lich gut in die Gattung Pitthea WaLrKk. Diese Gattung stelle ich nur provisorisch. unter den Nyctemeriden, sie gehört wahrscheinlich wie auch ÅAlfefis eher zu den Geo- metriden. Pitthea continua WALKER Lep. Het. 2. 1854 Pp. 462. Camerun. - Pitthea? Doleris Prörz Stett; E.:Z. 41: 1880 p::82.-— DENETZAN Ova, ACta AGN CIr 4:21 pi; sög Eng af r Camerun. Fam. Orgyiide. Aroa obliqua WALK. Lep: Het. 7. p. 1734 (1856). — sulphurea PLötz S. E: Z. 41. 1880 p. 84 — ? = anmpla WALK. Lep. Het. 31: Pp: 346 (1864). Camerin-.I.P. Obs. Choerotriche orestes DrucE (Pr. Zool. Soc. 1887 Pi Oja) = Aroa 2 XNanthospila,BPLöTZiIS: EZ AT. 1880 Pp. 84. Lymantria manicata n. sp. Femina: Sordide lutescente-albida, stipite antennarum, margine - inferiore frontis, palpis supra et summo apice, geniculis, tibiis tarsisque atris; tarsorum articulo ultimo lete ochraceo ; tibiis lateraliter alboconspersis; dorso abdominis 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 39 27 sordide ochraceo; alis anticis costis et fascia media obso- Jletissima fuscescentibus; alis posticis albis, subhyalinis. — Long corpwi24, löng. sal exporf. IM Mas (hujus speciei?): Sordide albidus; capite thora- ceque luteo-virescentibus; palpis roseis; tibiis pilis longis lutescentibus vestitis; geniculis et articulo primo tarsorum basi nigris; articulo ultimo tarsorum late ochraceo; abdo- mine supra (ut videtur) lutescente; alis' anticis virescente- glauco-cinereis, costa fasciisque 2—3 indeterminatis vires- tibus, subtus albidis dimidio apicali roseo; alis posticis albidis, infra versus apicem roseo conspersis. — Long. GOIP. MOR LION EIGA FERPONE: 12 re Camerun: «I (P-sneno Die Rippen haben bei beiden Geschlechtern denselben Verlauf wie bei Lymantria dispar L. Die Vorderflägel haben aber einen besonders beim & gegen die Spitze mehr konvexen Vorderrand, eine scharfe, beinahe rechtwinklige Spitze und einen geraden Saum. Lymantria? Preussi MaB. VuiLL. Nov. Lep. p. 57 t. 9 f. 5. — Beistehende Fig. 2. Nigra, subtus ochracea, pedibus ex partealbescenti- bus; abdomine su- pra fasciis 6 albidis et fasciculo apicali ochraceo ornato; alis supra nigris plaga magna di- scail alba; anticis Fig. 2. Lymantria Preussi MAB. VULIL. plus minus griseo- irroratis et macula magna discali atra; alis subtus albis apice et marginibus plus minus late nec non macula discali nigris, posticis adhuc vitta lata nigra in cellula 1 c.f. — Long. corp. 29'"', long. alar. exporr. 56" —58''. Camerun. 2 GS. ; Bei dieser ausgezeichneten Art entspringen die Rippen 3 und 4 der Hinterflägel aus einem Punkte ganz nahe der 50 ON 260. 202. 2036 AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 195 Rippe 5, die Rippen 6 und 7 auf gemeinschaftlichem Stiel und auf den Vorderflägeln die Rippe 10 aus 7. Die Hinterschienen haben 4 lange Spornen. Fam. Janide. Jana gabunica n. sp. Brunneo-cervina, capite, palpis pedibusque brunneo- fuscis; antennis maculaque magna frontis inter antennas albescentibus; alis supra olivescente-brunneo-cervinis mar- ginem exteriorem versus paullo dilutioribus magisque olive- scentibus; anticis macula parva nigra in costa 1:a prope basin, linea transversa angulata et puncto albo ad apicem cellule, pone medium lineis 4 repandis marginem posticum versus confluentibus fuscis, ultra has linea recta, obliqua, a margine interiore versus apicem ducta, apicem haud attin- gente, sed utrinque punctis pallidis in costis sitis ornata; alis posticis in medio lineis 4 +transversis fuscis, tribus pri- mis repandis, quarta omnino recta, marginem anteriorem haud attingente, parte exteriore ale olivescente costis ob- solete obscurioribus; alis omnibus subtus brunneo-cervinis lineis 4 nigris repandis in medio lunulisque aliqvot bise- riatis versus marginem exteriorem. AZ. — Long. corp. 34", alarum exporr. 86"'. GAN. TG Fam. Thaumetopeine. Anaphe infracta WALSINGHAM. Pr. Linn. Soc. (2) 2. TSOSLPI U22rt,rAGSE 8 Camerun. Anaphe venata BuTLER. Ann, N. H.(5)2. p. 459 (1878). — Moloneyi" Druce. Pr. Zool. Soc. 1887 p. 673 t. 55 f. 5. Camerun. Moloneyz DRuUcCE scheint von venata BUTLER nicht verschieden zu sein. Anaphe Carteri WALSINGHAM. Tr, Linn. Soc. (2) 2. 1885 PIA SPENAT HET KON SIRUCE. (PE Z00INSOC) hö Ps ÖJA = (Par oRNORIV.E KRt.” PIdskr. 12. CrS0T4p. 220 at. 205. 5. 51 264. 265. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. GablNA AL Ge Der von mir abgebildete Mann weicht von WALSING- HAM'S Figur durch die gleichbreite schwach gebogene und in der Mitte nicht abgebrochene, braune Querbinde der Vor- derfligel ab, stimmt aber dadurch mit dem von DRUCE beschriebenen Weib iberein. Wenn WALSINGHAMS Figur nicht eine nur zufällige Aberration darstellt, kann meine Form den Varietätsnamen garva behalten. [Zatrephes ?!] biseriata Prörtz S. E. Z. 41. 1880 p. 84. Camerun, 3 929; Gabun 1 Ög, welcher wahrschein- lich .zu dieser Art gehört. Warum Prörtz diese Art, welche entweder hierher oder unter die Notodontiden zu stellen ist, der sidamerika- nischen Gattung Zatrephes zugesellt hat, kann ich nicht ver- stehen. Der vorliegende Mann hat schmälere und hellere, mehr gelbliche Vorderflägel, welche mit einer röthlichen Querlinie und einigen rothen Flecken gezeichnet sind, und rothe Hinterflägel. Der Körper ist haariger als beim Weibe, und der Hinterkörper hat oben an der Wurzel einen rothen Haarschopf; die Fihler haben längere Kammzähne. Bei beiden Geschlechtern entspringt die Rippe 5 an allen Flägeln näher der Rippe 6 als der Rippe 4; die Rippen 6 und 7 der Hinterfligel sind lang gestielt und die Rippe 2 der Hinterflägel ist bis zur Wurzel frei. Die Vorderflägel haben keine Anhangszelle und die Rippen 6 und (8 +9)+ 10 kom- men aus Rippe 7. Die Hinterschienen sind mit 4 Spor- nen bewaffnet. Es ist mir bisher nicht gelungen diese Art in WaL- KER'S List zu entdecken, wenn sie wirklich nicht vor PLöÖTz beschrieben ist, ist fir sie wahrscheinlich eine neue Gattung zu bilden. ram. Notodontide. Notodonta? argenteomaculata n. sp. — Beistehende fig. 3 a—C. Rufo-brunnea, thorace supra obscuriore, pedibus pallide brunneis; abdomine supra fusco, subtus lutescente; alis an- 52 266. 267. ala. V:EXxPpOLN. 160”.. AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN. 197 ticis supra lete tufobrunneis, medio ad marginem posticum infuscatis, prope apicem macula parva trigona costali argentea ornatis, lineis duabus undulatis prope basin, maculis tribus rotundatis lunulisque prope marginem exteriorem fuscis, a margine postico pone medium ad maculam argenteam linea pallida fusco-marginata subrecta, subtus pallide ochraceis, medio late infuscatis; alis posticis supra fuscis unicoloribus, subtus pallide ochra- ceis, fascia media angusta fusca. 2. — Böng: CCOlp. = 23.3 Durch haarige Fig. 3. Notodonta argenteomaculata AuRr. Augen, vier Spornen an den Hinterschienen, den Verlauf der Flägelrippen (fig. 3 c) und die ganzrandigen Fligel stimmt diese Art mit der Gat- tung /Votodonta iäberein. Durch den hohen Haarschopf des Mittelräckens und den Mangel eines Schuppenzahnes am Hinterrande der Vorderflägel ist sie doch so verschieden, dass sie ohne Zweifel in eine neue Gattung zu stellen ist. Da der AA mir noch unbekannt ist, kann ich die Gattung nun nicht vollständig begrenzen und will sie darum auch nicht benennen. Fam. Saturniide. Anther&a Dione FaBrR. Ent. syst. 3: I p. 410 (1793). -— KirBY Tr. E. Soc. London 1877 p. 16. — MAASSEN & WEYDING Beitr. z. Schmett. 5. 1885 f. 94 9 — sömplicia MAASENO Set 206 ögerfr2 Orc: Gabun. Gonimbrasia obscura BUTLER An. N. H. (5) 2. p. 462 (1878). — MAASSEN & WEYDING Beitr. z. Schmett. 5. f. 84, 85 (1885). (CEN UNG Sd Zz 70. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Fam. Lasiocampide. Trabala Burchardi DEwitz Nov. Acta Ac. Nat. Cur. 42. Po gta 20R SN IURSGT): Camerun. I 2. Lasiocampa proboscidea GUÉRIN Ic. R. An. p. 508 t. BOLT OR (TSKOT) -Camerun I Ög. Lasiocampa Knoblauchi DeEwitz Nov. Acta Ac. N. Cur. He. BASAL IE 2 Ar (TSG). Gamerun.: I 2: Lasiocampa (Chrysopoloma) Z/heorznz AuRiv. Ent. Tidskr. TANGO T Pe 220 TURER : Gabun. j Diese Art ist. mit LI 7adisi WALLE, I (Hep: rElet. gen 1865 Pp. 501 — DEWiTZ: Nov. Acta Ac Nat. Cur mesps 79 t. 3 f. 24) aus Natal nahe verwandt. Sie scheint mir doch durch die folgenden Kennzeichen hinreichend ver- schieden zu sein um als eine besondere Art betrachtet zu werden. Die Fihler sind ganz ockergelb und viel kiärzer als bei rudis. Beim vorliegenden Manne von Z/eorzn sind sie kaum 8”' lang und bei einem nur 40'"' grossen Manne von 7rudis aus Natal mehr als 9”' lang und ganz schwarz- grau. Die Vorderflägel sind bei Z/heorznz nur wenig (in meiner Figur sind sie in der Mitte etwas zu dunkel) oder gar nicht mit grau iiberzogen; der Saumfleck zwischen den Rippen 5 und 8 ist jedoch stets' vorhanden. Alle Flägel haben eine reinere ockergelbe Farbe und schärfere Zeichnungen als bei zrudis; der schwarze Querstreif ist wenigstens an den Vorderfligeln nach aussen scharf gezäh- nelt, geht auf den ' Hinterflägeln weiter vom Saume und auf den Vorderflägel mehr schief nnd länger nach aussen. Die Vorderflägelspitze ist breiter und mehr abgerundet. Ein Weib von Theorin in Staudingers Sammlung misst 55'', hat eintönig hell ockergelbe Flägel, welche uäber- all (mit Ausnahme an der Wurzel der Hinterflägel vor dem Querstreife) schwarz gesprenkelt sind. Die Fihler sind kurz gezähnt. 54 | ES 203 STA. 275: AURIVILLIUS: SCHMETTERLINGE AUS GABUN UND CAMERUN 199 Gastropacha audea DRUCE Proc. Zool. Soc. 1887 p- 677. Camerun. : Mehrere SS und 42. Gastropacha gabunica AuRriv. Ent, Tidskr. 12. 1891 p. SVSvta 20 Speciei precedenti simillima, alis anticis apice fuscis, vix pallido-conspersis, alis posticis utrinque obscure fuscis margine summo brunnescente, alis anticis infra et abdo- mine supra fuscis tantum distincta. Gabunaringha 1:82: ; Diese Form ist wahrscheinlich nur eine geographische oder von der Jahreszeit abhängige Varietät von Åudea DRUCE. Obs. Gastropacha obliquata "WALLENGR. ist nicht = obliquata KLuG. (sordida ERSCH.) sondern eine beson- dere Art, die ich Labea Wallengreni nennen will. — Trichiura albiplaga WALK. ist = Mesocelis montana Cram. — Taragama carinata WALLENGR. ist nicht, wie WALLENGREN selbst angiebt, = Taragama cristata CRAM. sondern eine .ganz verschiedene Art, welche neulich von DrucE als Megasomu polydora beschrieben wurde. Fam. Limacodide&. Cosuma rugosa WALK. Lep. Het. 5. Pp. 1113 (1855). Camerun. Natada undina DRUuUCE. Pr. Zool. Soc. 1887 p. 683. Camerun. Anhang. Ich benutze die Gelegenheit die folgenden Arten, die neulich von Y. SJÖSTEDT in Camerun gefangen wurden, zu beschreiben: 1. Gonometa Sjöstedti n. sp. Tota lete pallide ochracea, uni- risi600, ale ant. 74, ale postice 497, alarum exporr. 157 colora signaturis nullis; alis anticis elongatis apice acumina- tis margine exteriore recto, angulo postico late rotundato; capite parvo; antennis breviter pectinatis. 9. — Long. corpo- "tt Diese Art kann nicht das 9 von Gonometa nysa DRUCE sein, denn die mir vorliegenden Raupen sind ganz verschieden. 55 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Harmilla n. gen. Rippenverlauf von Cymothoe, Farbe und Zeichnung der Gattungen Euphedra und Euryphene. H. elegans n. sp. Alis supra viridi-metallicis: anticis dimi- | dio apicali nigro-fusco macula subapicali nivea fasciaque lata ochraceo-fulva transversa a medio marginis antici versus angu- lum analem ducta, posticis pone medium fascia lata transversa coerulescente ad marginem exteriorem nigricantibus; alis sub- tus lexte ochraceis posticis ad angulum analem latissime ci- nereo-albidis, maculis tribus magnis albo-cinctis submarginali- bus et macula rotundata atra in cellula discoidali, anticis macula -maxima rotundata cellul& discoidalis atra serieque submarginali punectorum et macularum albescentium et nigres- centium ornatis ; palpis cinereis. — Long. alar. exporr. 77 m.m.2- Ekundu, Camerun. — Y. SJÖSTEDT. Pseudacrea Warburgi n. sp. Mit Ps. Hostilia DR. sehr nahe verwandt, aber durch die wenig verbreitete rothbraune Farbe der Vorderflägel, (welche vom Hinterrande nur bis zur Rippe 3 ausgebreitet ist und in der Mittelzelle nur einen schmalen Strich längs dem Hinterrande bildet), durch zwei weisse Flecke am Ende der Mitteizelle der Vorderflägel und besonders durch die breitere, nach innen ganz ebene dunkle Saumbinde der Hintérflägel verschieden. — Long. al. exporr. ÖR CER. Camerun. — "Y. SJÖSTEDT. Balacra pulchra n. sp. Nivea, fascia transversa verticis, coxis. anticis femoribusque supra lete sanguineis; alis posticis mi- nuts —Bong. al. vexpom, somnsgT Camerun. — Y-. SJÖSTEDT. Balacra? croceipes n. sp. Nigra, coeruleo-micans, abdomine supra maculis utrinque 4 (9) aut 5 (5) rotundatis ochraceis ornato, subtus ochraceo, segmentis 2 primis croceis; pedibus croceis et ochraceis; alis posticis maris minutis difformibus. — Long. al. exporr. 48"—s34"". Camerun. — Y. SJÖSTEDT. 56 201 NÅGRA ORD OM KORNFLUGANS FÖREKOMST OCH UPPTRÄDANDE I DALARNE SOMMAREN 1891. Under det jag en del af föregående sommar i och för geo- logiska arbeten vistades i Dalarne, blef jag i tillfälle att kon- statera kornflugans förekomst därstädes, och efter som man hit- tills saknat kännedom om denna skadeinsekts uppträdande i pro- vinsen, har jag ansett mig böra i korthet meddela mina iakt- tagelser häröfver. . Då jag den 6 augusti uppehöll mig i området närmast norr om sjön Rogen och på f. m. gick förbi den lilla Rogsbyn, ob- serverade jag, att nära byn i några åkrar, som voro besådda med blandsäd (korn och hafre), en stor del kornstånd ej gått i ax, utan stodo som små gula krymplingar bredvid de höga gröna hafrestånden. Jag företog därför en närmare undersökning, och hvad jag misstänkte visade sig vara fallet, i det att samtliga kornstånd, som: ej gått i ax, voro angripna af larven till korn- flugan (Chlorops teniopus MEIG). Stråen voro nämligen skadade på det karakteristiska sättet, i det att en ränna bildats på ena si- dan, vanligen från öfversta leden till axet, och inom det om- slutande bladet hittades antingen en larv, puppa eller ett tomt puppskal. För att utröna, om kornflugan äfven här, såsom på Gotland, kunde göra någon större skada, räknades alla kornstånd på en kvadratfots yta, tagen på måfå utmed dikeskanten af en bland- sädsåker. Resultatet af denna räkning blef, att af 48 kornstånd voro 33 angripna af kornflugelarver. Jag blef i själfva verket ej förvånad däröfver, ty kornet stod så dåligt, att det vid flyktigt påseende såg ut, som om åkern endast vore besådd med hafre; en del af de friska kornstånden hade nämligen dessutom låg växt och små ax, alldeles som om äfven de varit utsatta för skade- insekter. Några sådana kunde dock ej iakttagas. Ett stycke närmare byn voro några åkerlappar besådda med enbart korn. Sädens utseende var där något bättre, och en före- tagen räkning visade också, att kornflugelarverna i dessa åkrar ej uppträdde fullt så talrikt som i blandsädsåkrarna. I 1 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Sedan jag sålunda fått min uppmärksamhet fäst på korn- flugan, ansåg jag mig böra se efter, om den äfven uppträdde lika ymnigt på öfriga trakter, som under sommaren af mig komme att besökas. Då jag de närmast följande dagarna vistades nära Bjursås kyrka, företogs därför flera räkningar från kornåkrarna äfven där- 'städes. I "allmänhet var sädens utseende här betydligt bättre, oci det syntes genast, att kornflugan ej gjort -så stor skada där som vid Rogsbyn. De flesta räkningarna företogos utmed åker- kanterna, och antalet angripna stånd växlade ganska mycket på olika åkrar. Än hittades intet skadadt stånd, än ända till 15 och därutöfver, och var det vanliga antalet 4—6 skadade stånd på kvadratfoten. Att förhållandena här voro bättre, tillskrifver jag den om- ständigheten, att åkrarna voro bättre skötta, och att kornet ge- nom ymnigare gödsling: bragts till kraftigare växt. Erfarenheten har ju visat, att i sådana åkrar kornflugelarverna ej förmå göra någon större skada. Vidare: gjordes den 'iakttagelsen, att där kornet stod mera tunnt, såsom exempelvis i blandsädsåkrar eller utmed åkerkanterna, var antalet angripna stånd större, än där det 'stod tätare. I några af de vid Bjursås undersökta kornstånden hittades torra puppor, hvilket väl torde få tillskrifvas ogynnsam väder- lek (?), och i ett par puppor tyckte jag mig genom skalet skönja parasitsteklar. Under den återstående tiden af min vistelse i Dalarne ge- nomvandrade jag delar af följande socknar: Kopparberg, AN Leksand, Rättvik,' Sollerön, Mora, Orsa, Oré och Boda. Öfver- allt varseblefs kornflugan i olika utvecklingsstadier, men då min tid var knapp, företog jag ej vidare några räkningar. Jag ur- aktlät detta äfven af den orsaken, att: korn- och blandsäds- åkrarna i dessa socknar ingenstädes, för så vidt jag var i till- fälle iakttaga det, företedde det utseende, som de vid Rogsbyn, samt att till följd däraf ej någon egentlig härjning var att miss- tänka. Af det anförda framgår sålunda, att kornflugan äfven i Da- larne gör mer eller mindre skada och till och med därstädes, såsom sistlidne sommar var fallet vid Rogsbyn, kan uppträda 2 i | | | KORNFLUGANS FÖREKOMST OCH UPPTRÄDANDE I DALARNE 203 härjande. En jämförelse mellan de å sistnämnda ställe erhållna siffrorna och sådana, som i liknande fall erhållits på Gotland, visar detta. Om härjningsåret 1883 på Gotland meddelar herr M. LARS- 'SON (i Entomol. Tidskr. 1885, sid. 179), »>att kornflugan då upp- trädde i så stor mängd, att dess larver kunde beräknas till mel- lan 3 och 4 millioner på hvarje tunnland». En beräkning med omkring 30 kornflugelarver på kvadratfoten vid Rogsbyn gör mellan 3 och 4 millioner på en hektar och mellan 1 och 2 mil- lioner på tunnlandet. År 1886 förekom kornflugan på Got- land visserligen ej så ymnigt som år 1883, men dock talrikare än de närmast föregående åren. Enligt räkningar, som jag nämnda år företog å herr M. LARSSONS egendom Skäggs därstä- des, erhölls ett medeltal af omkring 4 kornflugelarver på kva- dratfoten vid kornåkrarnas kanter, eller något mindre, än hvad jag förra sommaren erhöll i Bjursås i Dalarne. Då min tid i Dalarne var ganska knappt tillmätt, och jag endast kort tid bodde på ett och samma ställe, kunde jag ej utröna parasitsteklarnas talrikhet, emedan inga kläckningar före- togos. Jag kan därför ej yttra mig om, huruvida kornflugan i år därstädes kommer att göra skada. Lika litet var jag i till- fälle att göra några iakttagelser öfver, huru kornflugan öfvervint- rar. Att döma af vissa förhållanden anser jag dock, att den för vintern ej är uteslutande hänvisad till höstsädet (här råg) (?). För att emellertid Landtbruksstyrelsens entomolog skulle kunna hinna göra undersökningar häröfver, lät jag ganska tidigt anmäla resultatet af mina iakttagelser för länsstyrelsen. Det var ock i förlitande på, att nämnda entomolog skulle ditkomma, som mina undersökningar mot slutet af vistelsen i Dalarne blefvo mera fragmentariska än öÖnskligt varit. I sammanhang härmed ber jag att få meddela såsom bidrag till kännedomen om kornflugans utbredning, att jag sommaren 1890 fann henne vara ganska allmän i socknarna Wickleby, Thorslunda och Algutsrum på Öland, då jag för geologiska kartläggningsarbeten uppehöll mig därstädes. Upsala i mars 1892. Herman Hedström. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Vanessa Polychloros såsom skadedjur. I Tidskrift för Skogshushållning, tjugonde årg., sid. 9, 1892, är en liten, af A. VAHLGREN undertecknad uppsats införd, hvari omnämnes, att of- vannämnda dagfjärils larver i slutet af maj 1889 uppträdde på almar å en egendom i Kalmartrakten och voro där så talrika, att många af träden blefvo i hög grad vanställda genom angrep- pet. Då detta hos oss torde vara ett mindre vanligt förhållande, hafva äfven vi trott oss böra omnämna detsamma. Enligt berät- taren uppåto larverna nästan hela skifvan af bladen och kvar- lämnade endast de gröfre nerverna. De lefde i kolonier om 30-—40 individer och sedan alla eller de flesta bladen å en gren blifvit förtärda, vandrade sällskapet i tämligen sluten trupp till en annan, för att därstädes fortsätta förstöringsarbetetet. I medio af juni lämnade de träden och uppsökte för sig passande stäl- len, å det närbelägna boningshuset, för att undergå förvandlin- gen till puppor, och snart sågs på undre sidan af fönsterblec- ken, källargluggarnas träramar m. fl, rader af puppor. Förfat- taren framhåller, att de vuxna träden genom bladens förstöring vis- serligen ej lida någon lifsfarlig skada, men anser, att unga träd därigenom i betydlig mån sättas tillbaka 1 växtkraft och påpekar, att 'almarna, som merendels planteras i alleer och parker, få ett synnerligen missprydande utseende, då de äro behängda med de, särskildt för kvinliga promenerande afskyvärda, taggbeklädda larverna. Följande vår visade sig åter larver på samma ställe, men voro mindre talrika och angrepo då äfven ett körsbärsträd i en trädskola. SKL ' d and KT , UMAR rad Nr : 7 205 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST den 30 April 1892. Föreningen höll sin andra talrikt besökta sammankomst för året ofvannämnda dag såsom vanligt å Hötel Phoenix under pro- fessor SANDAHLS ordförandeskap. Sedan senaste sammankomsten hade föreningen genom dö- den förlorat jägmästarena O. E. GYBERG och N. A. LEIJONFLYCHT samt en norsk ledamot, d:r S. f. SÖLSBERG i Laurvik. OSCAR EMANUFL GYBERG var född den 16 juli 1839 på Hunneberg, der hans fader L. GYBERG var kronojägare. Redan från barnaår lärde han sig sålunda att älska naturen, som å » Hunneberg företer så många egendomliga drag och blef redan tidigt förtrogen med det yrke, inom hvilket han sedan med lif och lust utförde sin dugande lifsgerning, som gjort honom känd och erkänd inom hela vårt land. Det var han som på lands- höfding E. SPARRES initiativ med kraft tog itu med skogsplan- tering å de förr så ödsliga »Svältorna» i Elfsborgs län. Här- under gjorde han många rön med afseende på de insekter som angripa våra skogsplanteringar och enligt hvad han i bref upp- gifver, då han ingick som ständig ledamot i Ent. Föreningen, var det hans afsigt att i Entom. Tidskrift meddela dessa rön, men en lunginflamation kom imellan och döden afklippte hans ; verksamma lif i Göteborg den 16 april 1892. NILS ARVID LEIIJONFLYCHT, en intresserad naturvän, och nu senast anstäld som jägmästare i Gellivara, där han efter lång varig sjuklighet hastigt afled den 10 sistlidne mars i en ålder ALAT AL. D:r SAMUEL JAKOB SÖLSBERG, praktiserande läkare i Laurvik I 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. (Norge) var en ifrig lepidopterolog, som alltid under sina resor och vandringar i tjenstärenden var beväpnad med en fickhåf till infångande af möjligen mötande fynd. Han afled till följd af influensa i början af innevarande år. Följande nya ledamöter hade invalts i föreningen, nämligen; grosshandlaren CARL HEDSTRÖM, farm. stud. K. K. KINNMAN, gross- handlaren JOHAN AXEL LINDROTH, direktören OTTO SAMSON, justitierådet ANDERS VIKTOR ÅBERGSSON, direktören OLOF STJERNQVIST (alla i Stockholm) poststationsföreståndaren JOHAN SALMONSSON (Alanäset), stud. af Söderman- lands och Nerikes nation G. A. RINGSELLE (Upsala) samt fru SIGNE NORDEN- SKJÖLD å Virqvarn nära Oskarshamn, den första kvinliga ledamoten af Ento- mologiska föreningen. Därjämte hade Vesternorrlands läns hushållningssäll- skap och Allmänna svenska utsädesföreningen i Svalöf ingått i föreningen. D:r ScHöTtr höll ett längre föredrag om »Snöformer bland Collembola>, hvarunder redogjordes för en hel del äldre och nyare arter af dessa vanligen förbisedda små insekter bland de s. k. »hoppstjertarne» (7Zhysanura), hvilka sällan eller aldrig af allmänheten observeras, så vidt de icke uppträda i oerhördt an- tal och öfvertäcka stora ytor. af snöfält samt då gifva upphof till berättelser om »maskregn>. Man känner berättelser om dylika »maskregn» med säker- het så långt tillbaka som midten af 1600-talet, de äldsta från | Ungern, där de, såsom väl öfverallt under den tiden, ansågos be= båda stundande olyckor af pest och krig eller dylikt. Dessa små kräk kunna fortlefva endast i låg temperatur. Om glaciala Col- lembola förvaras i ett varm rum, dö de på 24 timmar, men i kallt rum kunna de hålla ut en hel vecka. Underbar är dessa djurs framkomst då och då i ofantliga massor, och många försök till förklaringar af detta fenomen hafva gifvits, men någon tillfredsställande är ännu ej funnen. D:r SCHÖTT har iakttagit, att dessa Collembola ega förmåga att borra sig ganska snabbt ned i snö och is, åtminstone flere bland de glaciala arter, som äro funna å de skandinaviska likasom å de 'sydeuropeiska fjällen. Det skulle därför måhända vara dem möjligt att på liknande sätt från marken tränga upp genom snön. Han förevisade många: arter af dessa små intressanta, ofta vackert tecknade djur. Hr Sven LAMPA visade och redogjorde sedan för »en på snö lefvande dipters af ett högst egendomligt utseende, hvilken ” PA —— AE An EN ENTOMOL. FÖRENINGENS. SAMMANKOMST D..30 APRIL 1862 207 blifvit honom tillsänd från Norrland af jägmästaren O. WESTER- LUND. Den ifrågavarande insekten, som mer liknade én spindel | än en fluga, var känd 1 2 hittills ytterst sällan funna arter, af hvilka DALMANN beskrifvit den ena under namnet Chionea ara- neoides och BOHEMAN den andra benämnd Ch. crassipes med anledning af dess ytterst tjocka lår. Hr WESTERLUND hade nu funnit: fere individer af båda könen, dock talrikast af honorna af den sist nämnda arten. Den hör till Zzpuliderna (Harkran- karne), saknar vingar, men har kvar svingkolfvarne eller de bakre förkrymta vingarne, kryper på vårsidan omkring på snön och är fullt liflig ännu vid — 8& C. Rörande den frågan, hvarifrån dessa små kräk komma på ytan af ett 3 fot tjockt snölager, likasom om förekomsten mass- vis af Collembola på snön, uppstod en liflig diskussion inom föreningen, och därunder framstäldes åtskilliga förmodanden om sättet för dessa »snömaskars» och flugors framkomst på ytan af snön. Så antogs af somlige, att de kunde hafva krupit upp ut- med trädstammar och stenar eller dylika föremål i det mellan- rum som finnes mellan dem och snön. Men härigenom kunde icke förklaras det massvisa uppträdandet af Collembola å mid- ten af ett större snöfält långt från alla träd och stenar... Kunde man antaga, att de från andra håll blifvit förda med vinden och med nyfallen snö kommit ut på snöfältet? Intet säkert resultat kunde framgå af diskussionen, emedan afgörande iakttagelser ännu icke förelågo. I diskussionen härom deltogo Herrar CHR. och , CARL AURIVILLIUS, SCHÖTT, HOLMERZ, LAMPA, KULLBERG, SCHMIDT och NORDIN. e D:r TrRYBOM omtalade en ny akarid af mycket märkvärdigt . utseende och hvars lefnadsvanor äro i hög grad beaktansvärda. Han är iakttagen förut i Amerika och England samt af d:r TRY- BOM i Halland. Akariden är benämd Heteropus ventricosus för den stora magens skull, och den förtär skadeinsekter på hvete samt äfven andra skadliga larver och kan sålunda vara en bunds- förvandt till landtbrukarne å deras sädesfält mot fiender ur in- sektverlden. ; Geologen D:r O. Horst, som tillfälligtvis deltog i förenin- gens sammankomst, hade medfört ett högst intressant paleontolo- giskt fynd, nämligen aftryck af en insektvinge i graptolitskiffer d 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. AV från Skåne, en af de äldsta undersiluriska geologiska aflagrin- garne. Alla entomologer, som sett detta fynd, ansågo det samma vara en insektvinge, och adjunkten THOMSON i Lund hade hän- fört den samma till skinnbaggarnes ordning (Hemiptera) och stält denna Protocimex siluricus MoB.! i granskapet af slägtet Phytocoris. Apotekaren IsIDoR NORDIN, som beredt föreningen tillfälle att få se det märkvärdiga fyndet, delade icke adjunkten THOomM- SONS Ååsigt, att vingen tillhörde en nära P/hytocoris stående he- miptér utan ansåg den snarare, ifall det öfver hufvud var en he- miptér, böra hänföras till de högsta Hemiptera heteroptera eller Pentatomiderna. Professor AURIVILLIUS ansåg, att vingen sanno- likare tillhörde ett djur af en äldre insektordning såsom rätvin- garne och möjligen kunde vara af en kakerlacka, som hör till de allra äldsta insekttyperna, men förklarade på samma gång, att han för sin del ansåg det omöjligt att méd någon grad af sä- kerhet bestämma, till hvilken insektordning vingen rätteligen hörde. Professor AURIVILLIUS visade slutligen ett underbart exempel på »förklädnad» eller »skyddande likhet», i det han framlade en i svart och hvitt af lafvar brokig kvist, å hvilken satt en med lika färgade hårtofsar beklädd skalbagge, Lithinus nigrocri- status, hvars närvaro å kvisten knappt det mest vanda och skarpa öga kunde upptäcka. Oskar Th. Sandahl. En för vår fauna ny vifvel. OÖrtlochetes setiger BECK är af postexpeditör B. WARENIUS nyligen funnen uti en trädgård vid Malmö. SS. L. ' Se Geol. Fören, i Stockholm Förhandl. B. 14 1892. p. 121. Entomol.Tidskrift Årg. 13. 1892. Tall, 4 SÖT MR EN RA = a [ER BISAR ID 5 W : Silfversnarre : ÖOTockeh a LJ [ELSA fe Bjoern kri ntomol. Tids FE NN RS fr 2 = RS ar Entomol Tidskrift Arg. 13. 188 SNS ; ; | i j DN > oa nt RR esnsön | S rr fe 1 ver ENDA EA ASIA Arg or kraj RA st A RUS OG 15]. VY (OTEIVBERSPETTE Entemol. lidskrift ATG SOJA a 7 FA - ERgn. del. I) -W- Silfversparre - Stockholm- £1 TT se OlE Te v FASAD sx [ - - ' <$ 1 - 1 -. jå > ” f ] - 4 4 ; sr - i LÅ | 1 +” > på 209 OM SLÖKORNFLUGAN (Oscinis frit L.). ETT GIF-AKT TILL SVERIGES KORNODLARE AF CHR. AURIVILLIUS.! Redan 1750 fäste LINNÉ i en i Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar införd uppsats med titel: »Rön om slökorn» den jordbruks- idkande allmänhetens uppmärksamhet på ett litet skadedjur, som af honom kallas slökornmasken. Hvad han i denna uppsåts yttrar om ifrågavarande djur är af så stort intresse, att jag här tillåter mig återgifva det viktigaste däraf. Han skrifver: » Slökornsmasken kallar jag ett nytt insekt, på hvilket ännu ingen sett med öppna ögon, fast det är .en af de största fiender för vårt åkerbruk. Då rågen blommar, blifva axen trappiga och ej fullsatta, om något regn kommer i blomman, som förhindrar foecundation.? Detta kan icke ske i kornaxen, som blomma inom sin hölsa, dit intet regn kan tränga sig, men i dess ställe infinner sig en liten mask, som utmärglar kornaxet. På en åker, der jag i år sått skallös Gumring, fann jag axen, ehuru säden frodigt växte, ofta icke ega öfver 4 å 5 rigtiga korn, utan voro de mesta kornhölstren väl gröna, nen magra, smala och liksom förtvinade. Då jag öpp- nade dem, fann jag kornen inuti uppätna och uppfyllda med groft pulver med en deruti liggande mask, inom sin egen hölsa eller puppa och den samma beständigt, inom hvart och ett förskämdt korn. Då jag sedermera gick till vårt allmänna korn, fann jag detsamma mer eller mindre i hvart ax angripet af denna mask. 1 Ur kongl. Landtbruks-Akademiens Handlingar och Tidskrift för 1892, sid. 168. sR=befruktning: Entomol. Tidskr. Årg. I3 ELSA. (2802),5T 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 392 . En, som är okunnig om dessa maskar och på vanligt sätt anser kornaxen, skulle föreställa sig den båtsammaste gröda, då han räknar hela 50 till 60 kornen uti ett korn-ax; men får ansenlig afkortning, sedan kornet blifvit uttröskadt, igenom en myckenhet slösäd. Jag tog axen af kornet och lade dem uti ett glas väl tilltäppt, då jag efter 14 dagar vid den 16 juli, fick en hel svärm förvandlade och utflugna insekter — — — — — ; de blefvo. ett slags oändeligen små flugor, dem jag ofta sett flyga på örternas blad, men hållit dem ovärdiga att anteckna, emedan de voro så små och så ringa. Nu finner jag dem vara af stor vigt till den stora skada de göra landet, som väl kan stiga i Sverige årligen — — — — »Flugan är ogement till 10,000 tunnor korn>. qvick, så att, då jag hade hela svärmen uti ett glas, kunde jag dock icke fånga en enda, förrän jag måste sätta hela glaset uti ett vatten-käril och der öppna detsamma, att vingarne blefvo våta, så att de icke kunde flyga; men då jag släppte dem seder- mera på papperet hoppade de nästan som låppor, fastän bak- föttren till hoppande icke tycktes vara skapade». »Allt hvad vi kalla slökorn är intet annat än förtvinade korn, som äro smalare och lättare samt gå icke fram under kast- ningen i sädesbingen, ty de hafva ingen kärna. Öppnar man dessa, finner man inom kornet i stället för "kärna allenast ett groft mjöl, hvilket är intet annat än exkrementer af denna mask, som uppätit kärnan, så att om denna mask ej skadade kornet, blefve ej mera slö-korn än slö-råg. Regnet kan icke skada kor- net i dess blommande utan blifva alla korn uppfyllda med kärna, ehuru ringa den då må vara, äfven i missväxtår, derest ej en ovanlig torka alldeles upptorkar kornet, då det går utur holk; men allt annat slö-korn är af denna lilla fluga förorsakadt». » Således har jag här först föreställt ett nytt eller förr obe- kannt insekt, som gör åkermannen den största skada. Den gör vårt fädernesland stor nytta, som kan lära oss att utestänga detta kreaturet ifrån våra kornåkrar»>. 3 Här följer dels en beskrifning af själfva flugan dels en betraktelse öfver de små organismernas ofantligt stora betydelse i naturens hushållning, hvarvid LINNÉ med profetisk blick uttalar den tanken, att många sjukdomar bero på dylika organismer. En sanning, som det först i våra dagar lyckats vetenskapen att verkligen bevisa. AURIVILLIUS: OM SLÖKORNFLUGAN. 211 , Då man läser denna LINNÉS noggranna och lifliga skildring af slökornflugan och dess härjningar, skulle man kunna taga för gifvet, att det endast behöfts detta påpekande af ett för jord- bruket så ytterst skadligt djur för att inom kort på offentlig eller enskild väg skulle hafva vidtagits alla nödiga åtgärder för att undersöka djurets lefnadsvanor och bekämpa dess härjningar. Så är dock, märkvärdigt nog, ingalunda förhållandet, utan ännu den dag som i dag är, nära 150 år efter det, att LINNÉS afhandling offentliggjordes, finnes trots landtbruksinstitut, landtbruksskolor m. m. knappt en enda landtbrukare i vårt land, som ens hört talas om slökornflugan, och ännu mindre har man då kunnat tänka på att i någon mån stäfja dess framfart. Kornodlaren kan visserligen ej undgå märka, att vid tröskningen en stor procent "af kornen endast äro tomma agnar, men okunnig om den rätta orsaken skyller han detta på ogynnsam väderlek, frost o. d. eller antar, då annan förklaring saknas, att det ligger i naturens ord- ning, att ett visst antal korn skola vara tomma; en förklaring, som ju skenbart bekräftas däraf, att han en lång följd af år iakt- tager samma mängd af slökorn. Såsom redan LINNÉ framhåller och hvarje noggrannare undersökning genast bekräftar, är detta dock ingalunda förhållandet, utan kornen felslå tvärtom ytterst sällan utan en direkt yttre anledning. Man må dock ej i detta fall döma den stora allmänheten allt för strängt, ty den saknar ju i de flesta fall förutsättningarna för att göra noggranna iakttagelser med afseende på dylika växt- skador. Långt märkvärdigare är det däremot, att de två enda läroböcker, som hittills i vårt land utkommit rörande jordbrukets skadedjur, lämna så godt som inga upplysningar om slökorn- flugan. I den ena” af dessa läroböcker finnes å sidan 324 en- dast ett kort referat af LINNÉS uppsats, men i den andra” långt senare utgifna läroboken finnes, märkvärdigt nog, ej ett ord om slökornflugan. Under sådana förhållanden må det ej förefalla underligt, om den allmänhet och de elever vid våra jordbruks- 2 DAHLBOM, G., Kort underrättelse om skandinaviska insekters allmän- nare skada och nytta i hushållningen, En handbok för landtbrukare och natur- forskare. Lund 1837. 5 HOLMGREN, A. E., Om åkerns vanligaste skadeinsekter. Stockholm 1873. Prisbelönt af K. Patriotiska sällskapet). > 3 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. skolor, som använda denna lärobok, äro i okunnighet om slökorn- flugans tillvaro. Det hela är ett sorgligt vittnesbörd om det all- deles bakvända sätt, på hvilket man hittills i vårt land gått till- väga med afseende på våra odlade växters sjukdomar; en sak till hvilken vi närmare skola återkomma härnedan. Den förste, hvilken, såvidt jag känner, efter LINNÉS tid offent- liggjort några på egna iakttagelser grundade meddelanden om siökornflugan är prof. H. von Post vid Ultuna landtbruksinstitut. I en i Landtbruks-Akademiens Handlingar och Tidskrift för år 1885 sid. 257—266 införd uppsats redogör Vv. Post för sina under sommaren 1884 vid Ultuna gjorda iakttagelser om denna arts härjningar å korn och andra sädesslag. Vi skola framdeles återkomma till denna förtjänstfulla uppsats och nöja oss därför här med att endast omnämna densamma. Under åren 1883—90 vistades jag någon del af sommaren i olika trakter af Roslagen och blef därvid i tillfälle att taga flera kornprof såväl från trakten af Vaxholm och Furusund, som från Häfverö i norra Roslagen. Öfverallt fann jag, att slökorn- flugan förekom i så stor mängd, att åtminstone 10 proc. af kor- nen voro förstörda. Äfven på andra håll har under dessa år liknande rön gjorts. Så har t. ex. professor J. ERIKSSON munt- ligen underrättat mig om, att slökornflugan å försöksrutorna vid Landtbruks-Akademiens experimentalfält härjat så, att han månget år nästan alldeles gått miste om en duglig afkastning, och i sin berättelse till K. Landtbruksstyrelsen jiför år 1890” omtalar S. LAMPA arten såsom förekommande på Gotland. Då emellertid nästan alla de ofvan anförda iakttagelserna äro gjorda i Upland, anmärktes ofta, att man ej visste något om flugans utbredning i öfriga provinser och att det vore möjligt, att hon där ej uppträdde såsom skadedjur, För att i någon mån afhjälpa denna brist, tillät jag mig att i augusti månad förlidet år hänvända mig till bekanta eller för saken intresserade personer i en stor del af våra landskap med anhållan om prof å korn. Till alla dessa här nedan nämnda personer anhåller jag att få framföra min hjärtliga tacksamhet för den beredvillighet, hvarmed de villfarit min begäran. Enär såväl genom professor v. Posts 6 Se Uppsatser i praktisk entomologi. I, 1891, sid. 12 och Entomol. Tidskrift, Årg. 12, 1891, sid. 44. ER TF NV VE AURIVILLIUS: OM SLÖKORNFLUGAN. 213 som genom mina egna iakttagelser tydligen framgått, att det 2-radiga kornet i långt mindre grad än det 6-radiga angripes af slökornflugan, har jag sökt att såvidt möjligt erhålla prof å båda kornslagen från hvarje ställe. Detta har dock ej alltid låtit sig göra, enär å flera trakter endast endera sorten odlas. Vid undersökningen af skadadt korn kan man förfara på flera sätt. Ett af de enklaste och bekvämaste är att, såsom re- dan LINNÉ föreslår, inlägga ett visst antal ax i ett slutet glaskärl och sedan räkna de flugor, som framkomma. För att denna metod skall vara någorlunda tillförlitlig fordras dock, att axen skola intagas så tidigt, att ännu ej några flugor hunnit utkläckas; men att därvid träffa den rätta tidpunkten, så att ej en del af djuren dö af torka, ifall axen aftagits för tidigt, är ej så lätt. Dessutom händer nog alltid, att en och annan larv eller puppa dör utan att förvandlas till fluga, och man kan därföre med sä- kerhet påstå, att det procenttal af skadade korn, som på. detta sätt erhålles, blir för lågt. Då de af mig emottagna profven dess- utom försändts längre väg i papperspåsar eller trälådor, ur hvilka nog en eller annan fluga kunnat leta sig ut, ansåg jag kläcknings- metoden oanvändbar och har i stället användt det långt besvär- ligare och mera tidsödande sättet att undersöka hvarje korn sär- skildt och räknat de skadade och oskadade kornen i hvarje ax; Denna metod bör, för såvidt man kan skilja de korn, som ska- dats af slökornflugan, från dem, som af annan anledning felslagit, vara så godt som absolut säker. För såvidt jag kunnat utröna, möter det också ej några svårigheter, att igenkänna de af flugan angripna kornen från dem, som alldeles felslagit eller skadats af någon annan insekt. Hvad först de korn beträffar, som alldeles felslagit, så att ingen kärna utbildats, så äro de redan till utse- endet tunnare än de af slökornflugan förstörda och kännas, då man klämmer på dem, fullständigt tomma, och om man slutligen med en fin sax klipper dem tvärs af, finner man mellan blom- fjällen (agnarna) endast lämningar af ståndarna. Sådana korn äro emellertid ganska sällsynta och fåtaliga och förekomma van- ligen endast i axets nedersta del. De af slökornflugans larver angripna kornen äro än tjockare (stundom lika tjocka som de oskadade kornen) än tunnare, men kännas alltid, då man kläm- mer på dem, mjuka och eftergifvande, dock alltid så, att man 5 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. tydligen märker, att något finnes kvar mellan blomfjällen, och om man klipper dem tvärt af, ser man med förstoringsglaset lätt, att deras inre är fylldt af ett hvitgult eller gulbrunt pulver, som hufvudsakligen består af exkrementer samt af lämningar af pupp- skalet. Detta pulver är vanligen fullständigt omslutet af den en- dast i spetsen genomborrade fruktväggen, hvilken således kvarstår såsom ett skelett och tydligen visar att kornet ernått den fulla storleken, ehuru dess inre senare förstörts af fluglarven. Jag har aldrig påträffat någon annan insekt, som på samma sätt lefver i fröen af vårt vanliga korn, och anser mig därför fullt berättigad att antaga, att alla de på detta egendomliga sätt fördärfvade kor- nen äro uppätna af slökornflugans larv. Någon gång har jag funnit korn, som från sidan varit urätna af någon insekt, men dessa innehålla aldrig något »maskmjöl» och hafva således urätits af en större insekt, som ej lefvat inuti dem. För den, som i större skala vill undersöka den skada, som slökornflugan förorsakat honom under ett visst år, vill jag föreslå ett annat förfaringssätt, som bör lämna ett ganska godt resultat. Sedan sädan tröskats, uppmätes så väl det strida kornet, som agnarna och slökornet; af detta senare tager man sedan ett mindre prof t. ex. en liter och räknar efter, huru många af slökornflugan skadade korn, som finnas i denna liter. Sedan blir det ej svårt att med kännedom, om huru många oskadade korn, som i medel- tal gå på en liter, räkna ut, huru många hektoliter genom slö- kornflugans åverkan gått förlorade. Resultatet af mina undersökningar framgår af den tabella- riska Öfversikten å sid. 216—217. Af densamma ser man för det första, att en ofantlig skillnad förefinnes mellan sexradigt och tvåradigt korn med afseende på deras mottaglighet för skada af slökornflugan. Hvarpå detta egentligen beror är ej så lätt att säga, men troligen kan det ej bero på någon olikhet hos blomfjällen eller hos själfva kornet, utan sannolikt därpå, att axen hos det tvåradiga kornet fram- komma något senare och på en tid, då flugan redan lagt sina ägg. Huru än härmed förhåller sig, så visar detta fall tydligen, huru två mycket närstående växtformer genom en ringa olikhet i byggnad eller utveckling kunna vara olika mottagliga för skador af en och samma insekt, och häraf framgår vikten af att i hvarje 6 | ä : - fe Y bå / N Å 4 I AURIVILLIUS: OM SLÖKORNFLUGAN. 215 fall noga pröfva de olika varieteternas och arternas motståndskraft mot den ena eller andra sjukdomen. Hvad åter det sexradiga kornet beträffar, så synes det mig genom dessa undersökningar vara tillfullo bevisadt, att LINNÉ hade fullkomligt rätt, då han i Fauna suecica” säger, att slökornflugan förstör minst hvart tionde korn af hvarje års skörd, ty medeltalet af skadade korn 1i alla profven från Skåne till Norrbotten utgör ej mindre än 12 procent. Om man åter tager de elfva profven från de mellersta pro- vinserna, Gestrikland, Upland, Vestmanland och Vermland, för sig, så springer talet upp till icke mindre än 20,5 proc. Åtmin- stone för dessa provinsers och sannolikt äfven för Södermanlands och Nerikes kornodlare borde det därför vara en lifsfråga att sätta en gräns för slökornflugans härjningar eller ock öfvergå till odlingen af tvåradigt korn. Om man nämligen tager slökornflugans härjningar med i räkningen, så sjunker medeltalet af oskadade korn i axet hos sexradigt korn för hela området ned till 29 och skill- naden mellan tvåradigt och sexradigt blir således ej så stor som den annars skulle vara. Det skulle emellertid vara väl, om slökornflugans skuldregi- ster vore afslutadt med hvad vi härofvan omtalat, men så synes tyvärr ej vara förhållandet. Såväl professor H. VON Post som landtbruksstyrelsens entomolog, herr S. LAMPA, anse sig nämligen hafva funnit, att det är samma flugart, som angriper sädesbrod- den och lefver så väl i höstsäden om hösten, som i vårsäden om våren. Hos de unga plantorna träffar man nämligen ofta innerst i det späda strået eller i själfva stamknoppen små hvita fluglarver (maskar), som där förstöra de inre delarna samt göra att en del af bladen och stundom hela plantan gulnar och viss- nar. Äfven om ej hela plantan dör, förstöres dock anlaget till det blifvande strået och nya strån kunna därefter endast utbildas på sidorna, förutsatt att roten förblifver oskadad. Äfven på detta sätt förorsakas årligen stor skada å alla våra stråsädesslag, och om 7 P. 456. »Musca frit. Habitat intra glumas hordei, granum facile decimum quodque destruens, unde Frit seu grana hordei viliora levioraque prognascuntur, maximo damno agricolorum», Här må i förbigående anmärkas att »frit» är ett gammalt latinskt ord, som betyder slökorn; det har således ej, såsom utländska författare och äfven V. POST antagit, svenskt ursprung. 7 TERS NGO I KOCKNO FEB /OTS | —ETTASS AO Frk FS ETOPJIJ =" TREES ES SA PPISJADIE "TJ 8'gz Ib9 lzzz (ASEA (EN GS RER USABIFLITORH [EA "> PpuejuwraA I quiq sasof5ogp "I £'6$ ILorlSrg |E£€—zElor « Ma FREE RESR SE 6 5) ARR RER « € +'6z 168 lzof GEST ÖRE « « FPRE ver 2 NR « « I SA BOOKS SEO | NOSSNYHO [SET ÖRON Ef RR RAA SPLIJSaA "I Ltg SZ [OLE OP 6EIOR Ja « « a « « « « 1O GSR TT gles öre ESO I1SOJ NOA 'H 10Ssaj01g |”" I1EJSYOS10J smmInsuisqniqipuej 2427) Jo |Ö a "e19] ed AR tra +t9 oof LE—9E OM av « « CY Vi SÄ ov « « PIA KkQpuvs SENS (Å so "e19] pepuejqpues gd or |6I 161 TZ OLE « « EN Se « « — PIA opepsswog "I |l E 'prolra] ed SYTT SE leot IKE—ELI0T | TTRLG, OEI LEu [OSS FT puejdQ I yniq omg PIA 252sny "1 19 = '1pesew er Jos —opblst4z 64 ILgz |L€—9Elo1 INQULSTHY "Vy UuPwWsugfouorgp rruemiiitinn puejynsar) esiou I dogy2g Ip IS z GEraEIor 086 ISS 2flOn | NAGOWAIYVd kl USIeTellONS puejsdursjaH eluOou I stog "I IF E SE SEISeR GRE OT 5 NASN. KOR a GOASTE puejsursjpH Bou I osmoy "I |€ 4 '29280w 30 (4 grerIGE Igre leg ga « « « I UBPNOgIHON "ejoxyssyniq]pue| suunup "I Iz 3 oc I= 108 OGEIOE Vanvs S AISuOSf ULdyo oe gajmT wo Iou nu € mopuns "I a =) 3 fos EE Si SR (| re el Zz BE) SLUSS SNS [2] = 4 8 |A [4 Z sS Se | [CE AE EE v FAR EL = La] SÅ T 3 42) SR :o 5 '1e3 Sa SS GSR ES FSS : "ISWOYIBY SJJAJOI = IeSUIUHIEWUUY no IR ola S RE a1epugsuT MIB SJJAJOIJ = =S (RS EN er) FR = = K OLA [2] = = GA = Ed | | FOS ke = = oc 3 SS kn (2) =S z | =E < [>] ERE SE 'UIOY I3IPLIXIGS "Vy 216 :uasJoId BJYOQSIapun ap Je IASIIAJO E AR OM SLÖOKORNFLUGAN. AURIVILLIUS "ejIOH I2HIJÄW UIXY "paol1a] ed "e19] pepuejqpues eg — |9'0 Ir |Le6'z 1z lobi — | 0 = [Sög-)re=ozlor Jr NOSSYH NY "JOS TASI Er SET aee ran uej SPeIsuensIus I f0jtVJ — Oo |— lzIb lI1z--0zl08 Jr « ar SIE BrrR sy a SAR Fr a NS dag UTSE SS AR € = IE KON a ERNST ÖR NE « ARE [SEO METER ag grogg ee « ISPAÖR ERS een Ce GSlO ET INU ESO EG (a fc tod By AN uar es ERE rie SAST SS ADVUYDIJ SN ISEN | OR OSA ee Te OLE EE ONA TKOTSE IV USJUS PuSTUTA rr rea Te ug|snyog I uagDos IsÅT — 0 = |0zz GR |OT- FE TVN AS ORD SUSJJUN PNG fe er rare 9 NR Surdoyquol — (a | ll CS ATS CA [ON OR SE SE NOESGEN) Seb Tate (JE oree OS SEOMKE Sar a OR 2UMUUIYG = ICON OR fe SO NIE NGE SR Ö OJO NTE bräg såRr re AS SS SVLOGJ = ON (SE Sie OM re NÖSTITIET- SANS TIO FT SE ae or fer Se OWSJLSJ X KkQAOMT — ECO oa I KOR (CM la fv fa fc (SS: (OJ få [FN [Er [Bee fo PA fal | US rn SS en AE ENSE SS PVISJLVST = o |— le€z (SCA (05 GR TSOJ- ATYEIS LOSS) Öldig =E BE ke Ern Res SR Ane DUNN — /Ad5, ljus | Våreka [04 - SKON in FER RA « « & ÅS SINA OD EP YA EDS HIS — |6'olz |g0z AO EN SANT) LO) Eb GA ur | RS TT puejdg I qniq oz "UIOY J3IPLILAL Cd — fifZI Josz]6sz'o]ee—ze biz SSE OM O0G FIG OTO Ar NOSSYHANY a MOSTASA RT ee ur[ SPejsuensuY I fOjuDT — IVER FE OEE SER OM INT SO GJ rg OTO TE) ST a RE SA I UDJHCI LOUJDST I OP EIET le8e 080211 IEFILYNÖG AO TLSsTUn PV Es SO Surdoquol = (OA a OKÄNT « SEN APS ANSER SN CY RMS SLOQI209 = ClES |02-1666E Che 2 ora I SYHEXALS VV TSIuSpUSJuTA Fars ug[Snyog I uaHDos ÅT aj EAT SEN VEN SNOR FI SKIGORILENI IE 1z [014 61 QI dal SN FE WIRE 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1392. dessa larver verkligen också tillhöra slökornflugan, så kan man sannolikt beräkna den skada, som af henne förorsakas, till tre gånger det belopp, som ensamt uppkommer i kornaxen. Att saken förhåller sig så, som nyssnämnda högt aktade författare påstå, blir sannolikt äfven därigenom, att de flugor, som i augusti utkläckas i kornaxen omöjligen kunna tänkas lefva ända till nästa sommar för att då först lägga sina ägg i kornaxen, utan de lägga utan tvifvel ägg redan före vinterns inbrott. De ägg, som då läggas, måste läggas på annat håll, och de ur dem utkläckta larverna lefva sannolikt på annat sätt än de larver, från hvilka flugorna utkläckts, och det ligger därför nära tillhands att antaga, att dessa ägg läggas å höstsädesbrodden. De i denna brodd lef- vande larverna kunde därpå hinna förpuppa sig och lämna flugor, till den tid, då vårsäden uppkommer, och därpå skulle då slut- ligen de flugor, som i juni—juli lägga sina ägg i kornaxen, här- stamma från larverna i vårsädesbrodden. Flugan skulle således årligen hafva tre generationer, alla högst skadliga för våra sä- desslag. Ehuru jag anser det ganska sannolikt, att detta kan vara slökornflugans verkliga lefnadshistoria 1 dess hufvuddrag, anser jag mig dock böra påpeka, att detta ännu ej är verkligen bevi- sadt, utan att det vore möjligt, att den ena eller båda af de for- mer, som lefva i sädesbrodden, vore skilda arter och att man hittills på grund af flugornas stora likhet förblandat dem och ansett dem såsom en och samma art. Ett afgörande svar på denna fråga kan först lämnas därigenom, att man verkligen följer slökornflugans hela utveckling år efter år, ser huru hon om hösten lägger sina ägg, 1lakttager när dessa kläckas och hur de ur dem framkomna larverna lefva m. m. En sådan undersökning kräfver emellertid en längre tids mödosamt arbete samt nödiga hjälp- medel och kan därför svårligen utföras annat än på en för ända- målet särskildt inrättad försöksstation. Det första, som måste göras, ifall man önskar uppträda mot slökornflugans härjningar, är emellertid just att på det noggran- naste och i hvarje enskildhet taga reda på djurets /ela utveck- lingshistoria och alla dess lefnadsvanor. Utan kännedom härom famlar man omkring i mörkret och kan omöjligen föreslå några botemedel, som hafva utsikt att gagna. Erfarenhet visar däremot, 10 a dt ne sl VR I Rn TA REN Nr på An er : AURIVILLIUS:! OM SLÖKORNFLUGAN. 219 Å att då man verkligen ordentligt känner ett skadedjurs lefnadsvanor, så får man också därigenom vanligen kännedom om någon svag punkt, mot hvilken man med hopp om framgång kan rikta sina an- grepp. Hvarje rationelt bekämpande af kulturväxternas sjukdomar måste därför ovilkorligen börja med ett studium af sjukdomen och sjukdomsorsakerna, sedan följer i andra rummet att genom noggranna försök pröfva nyttan af de medel, som kunna komma i fråga att användas, och till sist återstår därpå att bringa till allmänhetens kännedom de medel, som verkligen blifvit pröfvade och befun- nits ändamålsenliga. Detta förefaller så solklart, att det ej ens skulle behöfva framhållas, men jag har dock trott mig i sammanhang med redo- görelsen för slökornflugan böra betona denna sak, enär det före- faller mig, som om man hittills i vårt land med afseende på det Zilla man gjort, för att bekämpa kulturväxternas sjukdomar, delvis gått en alldeles motsatt väg. Man synes nämligen hafva förut- satt, att vetenskapen i vårt eller i andra (!) land sutte inne icke allenast med noggrann kännedom om skadeinsekternas lefnads- vanor, utan ock med medel mot deras härjningar, och att allt, som behöfdes, därför endast vore att sprida denna kunskap bland allmänheten. Man har därför utdelat pris till böcker om skade- insekterna, utan att besinna, att dylika böcker, så länge inga nämnvärda undersökningar skett i vårt land, omöjligen kunnat innehålla stort annat än öÖfversättningar af i andra land gjorda iakttagelser, som för oss varit af föga eller intet värde. Och då på senare tiden årligen lämnats ett anslag af 1,000 kronor för anställandet af en landtbruksentomolog, synes man äfven därvid så godt som uteslutande tänkt på, att denne skulle vara till, för att meddela råd och upplysningar om skadeinsekter, hvaremot man ej gjort något för att sätta honom i tillfälle att göra de studier och försök, som bort föregå dessa råd och upplysningar. Att det oaktadt en del viktiga undersökningar blifvit gjorda af denne landtbruksentomolog, vill jag vara den förste att er- känna, men detta beror så godt som uteslutande på oegennyt- tigt och uppoffrande arbete af den, som på senare åren erhållit ifrågavarande uppdrag. Af hans berättelser till K. Landtbruks- styrelsen för 1890 och 1891 framgår emellertid tydligen, att många och kanske de viktigaste undersökningarna ej kunnat och Er 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. ej kunna utföras, utan att hela denna sak anordnas på ett helt annat och ändamålsenligare sätt än nu. Om vi nu återgå till slökornflugan, så är jag alldeles öfver- tygad om, att våra korn- och sädesodlare, så snart de mera all- mänt kommit till insikt om, att slökorn hvarken bero på väder och vind eller på en olämplig jordmån, utan på denna lilla flu- gas härjningar, lika kraftigt skola yrka på att något göres för att. utreda denna sak, som de nyligen yrkat på undersökning af de för sädesslagen skadliga rostsvamparna. Därför kan jag ej annat än uppmana hvar och en, som möjligen ännu hyser något tvifvel om' slökornflugans skadlighet för det sexradiga kornet, att själf på sina fält och i sin hemtrakt utföra några ordentliga un- dersökningar och således med egna ögon öfvertyga sig om san- ningen af det, som jag här ofvan sökt framhålla. Ännu återstår att säga några ord om ett par egendomlig- heter i slökornflugans lefnadshistoria, som bidraga att göra henne till ett så svårt skadedjur, som hon 1i själfva verket är. Man får ofta höra uttalas den åsikten, att människan är täm- ligen redlös mot skadeinsekterna, men att naturen själf genom åtskilliga henne till buds stående medel vet att bevara en viss jämvikt så, att skadeinsekterna ej alldeles taga öfverhand. Detta påstående innebär visserligen mycket som är sant och bekräftas af den dagliga erfarenheten, men man glömmer vanligen, att det just är människan, som stör jämvikten och som därför också har att tillse, att den genom hennes försorg återställes, och inga- lunda kan lägga armarne i kors och lita på att denna jämvikt af sig själf återkommer, samtidigt med att hon oupphörligen rub- bar den. Hvarje böljande sädesfält är i själfva verket ett exempel på en störd jämvikt, ty i den fria naturen förekommer vanligen ej samma växtart på detta sätt öfver en större yta, utan att vara uppblandad med andra. I samma mån man nu odlar en växt i stor skala, i samma mån hjälper man också de skadedjur, som lefva på denna växtart, i striden för tillvaron, underlättande deras spridning och förökning. Sanningen häraf har man med afseende på skogen redan genom en dyrköpt erfarenhet lärt sig att inse i Tyskland och man föredrager därför numera blandade skogsbestånd framför rena. Häraf framgår också orimligheten af det stundom uttalade påståendet, att skadeinsekterna skulle blifva färre och af 12 AURIVILLIUS: OM SLÖKORNFLUGAN. 221 sig själfva försvinna i samma mån som jordbruket blefve mera in- tensivt och uppdrifvet. Den dagliga erfarenheten från alla länder visar tvärtom, att den högre och mera specialiserade kulturen vanligen medför en större strid mot växtsjukdomarna, hvilka all- deles såsom de mänskliga sjukdomarna snarare tyckas blifva flere än färre för hvarje år, eller åtminstone skola blifva det, om man ej gör något för att hämma dem. Man har utan tvifvel att söka anledningen till den falska förhoppningen om skadeinsekternas försvinnande af sig själfva i det faktum, att det verkligen finnes några insektformer, som på grund af alldeles särskilda lefnads- vanor förminskas eller utdö i trakter, där all jorden blir uppodlad, men detta gäller naturligtvis icke alls om dem, som 1 larvstadiet lefva af kulturväxterna och följaktligen ej heller om slökornflugan. De krafter, som naturen vanligen använder för att hålla skade- insekterna inom vissa gränser och till hvilka man därför också vid insekthärjningar sätter stora förhoppningar, äro insektätande fåglar och framför allt parasitinsekter. Det är ju en känd sak, att det knappt finnes en enda insekt, som ej förföljes af någon parasitstekel, som lefver på dess bekostnad. Förunderligt nog ser det emellertid ut, som om slökornflugan skulle vara så godt som fredad för dessa båda fiender. Att det ej finnes någon fågel, som kan leta reda på de små slökornfluge-larverna inuti kornen, därom är jag öfvertygad, och jag har ej heller någon anledning tro, att själfva flugan just är utsatt för någon förföljelse från fågel- världens sida, och slutligen har jag aldrig under alla de år jag utkläckt flugan ur kornax lyckats erhålla en enda parasit, som lefvat på dess bekostnad. Jag vågar ej därför påstå, att slökornflugan är fullkomligt fri för angrepp af parasitsteklar, men om det finnes någon parasit, som angriper larven inuti kornet, så måste den åtminstone i Upland vara så sällsynt, att den ej kan hafva någon betydelse såsom bundtsförvandt 1 striden mot slökornflugan. Det behöfver ju knappast påpekas, att detta ovanliga förhållande i hög grad skall bidraga till att göra slökornflugan så allmän, och då jordbrukaren härvidlag ej synes hafva att påräkna någon hjälp från vanligt håll, har han så mycket större anledning att söka hjälpa sig själf. En förhoppning återstår dock och det är den, att de generationer, som troligen lefva i sädesbrodden, kunna vara utsatta för några fiender. I3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT FÖD2 NN NN NN En annan sak, som slutligen äfven med afseende på slökorn- flugan förtjänar framhållas är, att jordbrukaren vid denna skada ej ens har den trösten, att jorden fått behålla de näringsämnen, som skulle funnits i slökornen, ty det lider intet tvifvel, att flug- Jarven vid sin utveckling förbrukat fullt så mycken näring, som annars skulle funnits i kornet. Vid andra insektskador, då strået eller axet förstöres innan det blommat eller satt frukt, kan iman åtminstone finna en tröst däruti, att jorden fått behålla en del af de näringsämnen, som annars skulle förbrukats. Af allt hvad jag här ofvan anfört, bör det vara tydligt, att det ej kan falla mig in att nu föreslå något botemedel mot slö- kornflugans härjningar. Svårt vore visserligen ej att framkasta ett eller annat förslag i den vägen, men om man kunde beräkna, hvad dylika omogna och opröfvade förslag kostat och årligen kosta allmänheten, skulle man blifva långt försiktigare i deras. framställande och 1 stället yrka på, att staten genom sakkunnig person läte utföra alla de undersökningar, och pröfva de bote- medel, som i hvarje fall kunde komma 1 fråga. Jag är äfven lifligt öfvertygad om, att den obetydliga utgift, som staten därvid årligen skulle behöfva vidkännas, ej skulle uppgå till den summa, som nu årligen af enskilda inom landet bortkastas på onödiga och ändamålslösa försök, för att nu ej säga ett ord om den vinst, för det allmänna, som uppstode, ifall undersökningarna ledde till ett godt resultat och således verkliga och användbara medel mot växtsjukdomarna blefve upptäckta. Om utrymmet medgåfve det, skulle det ej vara svårt att anföra åtskilliga exempel på, huru ej allenast enskilda utan äfven myndigheter åtskilliga gånger 1 vårt land med afseende på insekthärjningar vidtagit mått och steg, som ej allenast varit ändamålslösa utan rent af skadliga; något som nog skall fortfara, ända tills man verkligen inser, att det ej är tillfyllest att väl bruka och gödsla jorden, utan att det äfven är af vikt att studera de sjukdomar, som detta oaktadt kunna an- gripa grödan. Ett fall för dagen kan jag ej underlåta att i detta sammanhang omnämna. Under förflutet år har man i Frankrike upptäckt en parasitsvamp, som skall lefva på och förstöra ållon- borrelarven, och sedan man nu renodlat densamma, utbjuder man dess sporer 1 handeln till alla dem, som äro besvärade af ållon- borrelarverna. Såsom bekant äro äfven vissa sträckor af vårt land 14 | ; ; i É AURIVILLIUS: OM SLÖKORNFLUGAN. 223 så svårt hemsökta af ållonborrarna, att staten för senaste härjning beviljade ett anslag af ej mindre än 60,000 kronor i och för skalbaggarnas insamling. Om nu detta medel skulle vara af något värde, har saken således äfven för oss den största betydelse. Emellertid finnes nu i Sverige ingen enda, som kan besvara denna fråga, och ingen kommer heller att kunna göra det, så länge ej en enda försöksstation finnes i hela landet. I fall nu medlet är värdelöst, kommer troligen en hel mängd enskilda personer att blifva lurade, men skulle det åter verkligen duga till något, så få vi troligen först långt i framtiden några verkliga bevis därför, och staten har under tiden antagligen många gånger hunnit ut- betala en lika stor summa, som vid sista härjningen, något som den måhända ej behöft, i fall man sörjt för, att vi 1 detta fall följt med vår tid. Konkurrensen är äfven på jordbruksområdet i våra dagar så stor, att det sannerligen ej duger att i något fall blifva efter. Den, som af liknöidhet eller okunnighet ej bryr sig om att i något fall följa med, har sig själf att skylla, om han därigenom utsätter sig för förlust. Som tryckningen af denna uppsats i Entomologisk Tidskrift på grund af flera skäl betydligt fördröjts hade jag hoppats, att äfven kunna meddela några uppgifter för år 1892 angående slö- kornflugans härjningar i Sverige, men detta har blifvit omöjligt därigenom, att jag vistats utrikes så länge, att efter min hemkomst inga prof vidare kunde erhållas. I stället begagnar jag tillfället att här meddela en liten notis om flugans uppträdande i Holland. Notisen är författad af Dr. J. RiTZEMA Bos och intagen 1 »Zeit- schrift fär Pflanzenkrankheiten» sid. 347. Den har följande lydelse: »Slökornflugan förekommer vanligen i tre generationer årligen, och dess larv kan utveckla sig i nästan hvilket sädes- och gräslag som helst, förutsatt att detta vid äggläggningen befinner sig på ett lämpligt utvecklingsstadium. Många år utvecklar sig vårgenerationen såsom larv i unga hafreplantor, isynnerhet då - 15 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. hafren sås sent eller sent börjar att växa. Om första generatio- nens larver på våren hafva utvecklats i hafreplantorna, hvarige- nom många af dessa upphöra att växa och alldeles förstöras, så framkomma flugorna vanligen för sent för att kunna lägga sina ägg i hafrens blommor. Den andra (sommar-) generationen ut- vecklar sig därföre i Holland vanligen ej i hafren, utan i åtskjl- liga vilda gräs. Våren 1891 var emellertid på grund af den ogynsamma väderleken hafrens utveckling så försenad, att hafren ännu ej blommat, då flugorna framkommo. Häraf blef det en följd, att både vår- och sommargenerationen lefde i hafren å samma åker, något som hittills ej observerats i Holland.» Af denna notis framgår, att slökornflugan i Holland visat sig skadlig äfven för hafren och detta bekräftar således de af VON Post och LAMPA gjorda iakttagelserna, försåvida man får taga för gifvet, att den af RITZEMA omnämnda flugan verkligen är samma art som LINNÉS Öscints frit. RITZEMA synes märkvärdigt nog ej hafva någon kännedom om sommargenerationens förekomst 1 kornaxen. -— — — Ve 0 16 PSN - 225 UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA BRACHYCERA I JARESBERG OG EAURVIGS AMT SOMMEREN "891 [ AF OLAF BIDENKAP. Siden vor dygtige entomolog H. SIiEBKES död er der, saavidt mig bekjendt, her i Norge kun udkommet et eneste arbeide, der omhandler dipternes geografiske udbredelse i landet, nemlig et af hr conservator W. M. SCHÖYEN forfattet supplement till SIEBKES: »Enumeratio Insectorum Norvegicorum>», Fasc. IV. (Chr. Vid. Selsk. Forh. 1890, ni:r 12), vesentlig grundet på 2ldre under- sögelser. Denne omstendighed har bevzeget mig til at offentlig- gjöre en fortegnelse over de arter af diptera brachycera, der danner resultatet af en sommers undersögelser i Grevskabernes amt. Mit ophold der strekte sig over maanederne juli og august samt en uges tid i juni maaned. Veiret var mig imidlertid ikke synderlig gunstigt, dels var temperaturen gjennemgaaende temmelig lav, en omstendighed, der virker meget hemmende paa forekom- sten af diptera, dels var der under mit ophold ikke saa ganske faa regndage. Alligevel tror jeg for enkelte slegter vedkommende at burde vere tilfreds med det indvundne resultat, iser hvad Anthomyiinerne angaar, en gruppe, der baade hvad arts- og in- dividantal angaar, maatte siges at vere se&rdeles rigt represen- teret. Mine exkursioner foretoges med badestedet Aasgaardstrand til udgangspunkt opover i landet, dels till Jarlsberg hovedgaard, hvor der baade er en rig vegetation og et for dipterne gunstigt terren, vekslende med gran-, birk- og egeskov, dels til Stigaardene omkring Augedal station i nerheden af Barre, hvor der findes en bögeskov, der leverede mange interessante fund. Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 4 (1892). 1 15 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Terrenet omkring Aasgaardstrand er ogsaa se&rdeles gun- stigt for dipterfangst, iser viste en sumpig strekning bevokset med Spirea ulmaria sig uudtömmelig paa Anthomyiiner. I systematisk henseende har jeg anvendt SCHINERS fortreffe- lige verk »Fauna Austriaca (Diptera) B. I.», de övrige citerede verker er ZETTERSTEDT »Diptera Scandinaviae» og MEIGENS klas- siske »Systematische Beschreibung der bisher bekannten Europei- schen zweiflägeligen Insekten». De for faunaen nye arter er merkede med en stjerne. Desverre har jeg ingen adgang haft til at benytte nogen af de udmezerkede monografier, som i den senere tid er leverede af saa mange fremragende dipterologer. Dette har i icke ringe grad haft indflydelse paa dette mit arbeide, iser for Dolicho- pidernes vedkommende, hvor man kun vil finde nogle ganske faa arter, en gruppe, som jeg anser det for meget vanskeligt at kunne med sikkerhed bestemme uden speciallitteratur, ialfald for hunexemplarernes vedkommende, noget der ogsaa er tilfeldet med slegten Anthomyza. Mit arbeide maa heller ikke opfattes som andet end et forsög paa at supplere SIEBKES udmeerkede forteg- nelse over vort lands diptera, da i et saadant verk enhver ny antegnet lokalitet kan vere af stor interesse for videnskaben. STRATIOMYIDAE. Sargus FARRrR. 1; SaNUbeculosus ZETT: Hi p.1T57020-— SCHNOIL Sm — Talrig iser paa bregneblade. TABANIDAE. Tabanus Linn. I: ,; TE. auripilus; MEG. Il, PD. AD, 15,8 (dUföp2LuS)KSSRIIRNSSR 35 (AlerrimusS)., —NOCHIN. I L20: — 0 ZETT: DIS ESO (n2gerrimus). — Almindelig paa skjermplanter. 2. T. borealis FABR. — SCHIN. I, p. 30. — ZETT, I, 113, 13.0 MRIG:oIL 37,0 Tön Ph(b0realrs) Sarlig 58035 NCR ralis. — Sammesteds, men sjeldnere end auripilus. 2 TIP / BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 227 3. : T. lutidus FArt. — ScHIN: I, p. 31. — ZETT. I, 112, 11. — Meulrc. II, 55, 32. — Meget talrig paa Spirea ulmar:ia. ARNESTLtT OPICUSS LINN. s— ROGHIN. fly Pi IZI FN ZETT: 1 III, 10. — MEIG. II, 57, 34. — Sammesteds og vel saa talrig som I. luridus. 5. T. rusticus LINn. — SCHIN. I, p. 32. — ZETT. I, 119? 21. — MEIG. II, 6c, 39, S. — 2 hunexemplarer. OT fulvus "Mee, IN. Pi OT; 404 = SCHIN, I, 3296 ZETT. I, 120, 22. — Af denne: sjeldne art besidder jeg 2 hanner og en hun. 7. T. bovinus LInn. — SCHIN. I, p. 34. — ZETT. I, 105, I. — MeIcG. II, 43, 18. — Overalt almindelig. ö. CT: bromius "LINNN ==USCHINS Lp. 30. — ZETT. "I, 107, 5. — MEIG. II, 52, 29. -— Meget talrig overalt. H2ematopota MeIrc. ESSER Öp lUvia list LINNG — SCHIN. Iy. Do Os ee LETA I messriae —— MEG. II; 78, 1; T. 14, f. 8, var. $ CA. Overalt paa fugtige steder. Chrysops MeIc. 1. C. cecutiens LINN. — SCHIN. I, p. 41. — ZETT. I, 123, I. — MEIG. II, 67, 2. — ”Talrig overalt. BOMBYLIIDAE. Anthrax Sco>r. I. ÅA. maura LInN. — SCHIN. I, p. 49. — ZETT. I, 1938, SE MEG. = ISO, 240 TT, fan 5 (Orfascrara) aln paa varme gresbakker. 2. ÅA. Paniscus Rossi. — SCHIN. I, p. 50. — ZETT. I, 197, 3 (cingulata). — MriG. II, 146, 5 (modesta) & TI, 145, 3; T. 17, f. 9. — Meget almindelig. 3. A. flava MeEIG. II, p. 143, 1. — SCHIN. I, 51: — ZETT. I, 195, 1. — 1 hanexemplar. Vv ) LÖR KR 228 ENTOMOLOGISK TIDSRRIFT 13892. Argyromoeba ScHIn. I. > A. sinuata FALL: — SCHIN, LJ, Pa 5S0=— BETT. Ly LOOS 6. — MelcG. II, 159, 28. (Antirax). — Temmelig almindelig ved stengjerder og aabne pladse i skoven. Bombylius Linn. 1. B. major LInN, — SCHIN. I, p. 60. — ZETT. I, 1838, 1. — MelG. II, 190, 5. — Talrig paa törre steder, iser om våren. 2. B. medius LInN. — SCHIN. I, p, 60. — ZETT. I, 189, 2. — MeiG. II, 197, 14 (concolor). — Et enkelt hanexemplar. EMPIDAE. Rhamphomyia MeIc. I. R. sulcata FALL. — ScHIN. I, p. 98. — ZETT. I, 396, 8. — MEG. III, 46, 9. — Talrig paa bladene af lavere vekster. EmMmPpPiS LINN. 1. E. tessellata FABR. — SCHIN. I, p. 103. — ZETT. I, 368, 1. — MeiG. III, 17, 1. — Meget almindelig paa blom- sterne af compositeer. 2. E. livida LINN; — SCHIN. OL DP. 104: — LEWI LYSTE 4. — MeEIG. III, 35, 36. — Sammesteds og lige saa talrig som foregaaende. 3. E. borealis LINN. — SCHIN. I, p. 105. — ZETT. I, 370, 2. — MeEIG. III, 36, 37. — Sjelden, kun nogle faa han- exemplarer. 4. E. stercorea LINN. — SCHIN. I, p. 107. — ZETT. I, ST, LO: = MEIG IIIB N3ONISO: 5. 'E. grisea FALL. I—— SCHIN, I, Pp. LOS: oc: ABELIN NSKE 7 (maculipes). — Et enkelt hanexemplar. ASILIDAE. Leptogaster Meic. I. IL. cylindricus DE GEER, — SCHIN. I, p. 118. — ZETT. I, 186,1. — MEIG. II, 344,2 (fuscus). — Mindre talrig paa törre solbakker. 4 BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 229 Dioctria Meic. TD. tufipes DE GEER: — SCHIN. I, Pp. 121. — ZETT: I; 183, 2. — MEIG. II, 242, 3. — Forekommer temmelig sparsomt paa törre steder. Lasiopogon Loew. I... L. cinctus FABR. — SCHIN, I; Pp. 133. — ZETT. I, 177, 1 (Dasppogon). — Muc. IL, 272, 22 (D. cinctellus). — Tem- melig almindelig, iser paa törre trestammer. Laphria MeIc. TEN flava LINN:. SETS CEN: I; Ps f38. — ZETT: LN HÖ TNer — Meuelc. II, 288, 2. — Udbredt overalt. Asilus Linn. TEA ätricapillus, FALL. — SCHIN, I, PÅ 150.0--0 ZEN HöSKE—=UMEIG. Ly sms, t3 (opacus); IL, 310, DA (Calcedrus)s II, 339, 53 (rufimanus), II, 340, 55 (plebeius). — Overordentlig talrig paa alle törre steder. 2. ÅA. Östivus SCHRANK. — ZETT. I, p. 167, 3. — MEIG. II, 316, 15. — Sammesteds og ne&esten lige saa talrig som fore- gaaende. SYAKACforeipula! ZELLER sc SCHKHINS USP 3 TA OM ZBIT S 174, 9. — MeIc. Il, 313, 11 (forcipatus). — Af denne meget sjeldne art besidder jeg ett hanexemplar. METE REN TIBAE Thereva LATR. 1. TR; plebeia bLiINN, —SCHIN; I Pp: 1055 = ZETT dT) 204, 2. — MEIG. II, 117, 3. — Sjelden: PERTIDAE: Leptis FABR. 1, IL. scolopacea LINN. — SCHIN. I, p. 172. — ZETT. I, 216, I. — MEIG. II, 89, 2. — Almindelig paa fugtige steder. 5 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. 2. L. maculata DE GEER. — SCHIN. I, p. 173. — ZETT. 1; "22/0, Jern CMBIG: All, 08,48; 65 TIS (OSS OK TA FO Se (distigma & & maculata 2). — Et enkelt hunexemplar. 3. L. lineola FaABR. — SCHIN. I, p. 174. — ZETr. I, 221, 8. — MueIcG. II, 94, 9. — Temmelig talrig iser paa bladene af hassel og or. 4. L. tringaria LInN; — SCHIN. I, p. 174. — ZETT. I, 217, 2. — MEIG. II, 91, 4 & VII, 61, 26, var. (simplex). — Sammesteds og lige saa talrig som ÅL. scolopacea. 5. L. annulata DE GEER. — SCHIN. I, p. 175. — ZETT. I, 219, 5. — MEG. II, 92, 6. — Temmelig sjelden paa buske. CONOBIDAE: CONOPS LINN. 1. C. quadrifasciatus DE GEER. —- SCHIN. I, p. 372. — ZeETT. III, 929, 6. — MEIG. IV, 123, 4. — Temmelig almindelig paa skjermplanter. 2. C. flavipes LInn. — SCHIN. I, p. 375. — ZETT. III, 028, 5. — MEIG. VI, 305, 22, € (örcincrus) SE VITS var (melanocephala). — Sammesteds, men ikke saa talrig som fore: gaaende. Sicus Scor. . I. S. ferrugineus LINN. — SCHIN. I, p. 384. — ZETT. III, 939, 6. — MeiG. IV, 144, 5 (Myopa). — Almindelig paa skjermplanter. Myopa FABR. I. M. buccata LiNN. — SCHIN. I, p. 386: — ZETT, III, 934, I. — MEIG. IV, 142, 2. — Paa skjermplanter. 2. M. testacea LINN, — SCHIN. I, p. 386. — ZeETT. III, 935, 2. — MeIiG. IV, 142, 3. — Et enkelt hunexemplar. 6 BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 231 DOLICHOFIDAE: Gymnopternus Loew. 1. G. germanus WIED. — SCHIN. I, p. 207. — ZETT. II, 570, 60. — MuelG. III, 95, 36 (Dolichopus). — Sjelden blandt gres og lavere planter. Dolichopus LATR. 1. D: acuticornis WiEpDp. — SCHIN. I, p. 217. — ZETT. Höusb annet: MEIG. IV, 94, 35, & ruralis). — Talrig paa bladene af tistel (Carduus). 2.00D: previpennis MEIG. LV, Pp. 00, 27, &- — »SCHIN.-l, 221. —-ZETT7. II, 511, 10. — Hyppig sammesteds som fore- gaaende. aUreD Simplex MEIG; IV, P: 05, 20: = SCHIN. 15 20000 ZeETT. II, 552, 43. — Blandt gres og lavere planter. SM RR ER AGE: Eristalis LATR. 1. E. intricarius LINN. — SCHIN. I, p. 334. — ZETT. II, 654 (m. & f.). — Meic. III, 391, 12 (3 & P) (Syrphus). — Spar- somt paa skjermplanter; var. b. ZETT. (27) og var. c ZETT. (9) sjeldnere end hovedformen. ES rupiam: FALL, — SCHING, 1y Ps, 3354 AETEOKE 656 (m. & f.) (Sprphus piceus FABR.). — MEG. III, 397, 19 (Syrphus rupium) & III, 393, 15 (9) (S. fossarum). — Overalt talrig, iser hunnen. 3. E. arbustorum LINN. — SCHIN. I, p. 335. — ZETT. Il, 659 (m. & f.). — Meic. III, 395, 17 (Syprphus). — Meget hyppig paa umbelliferer. 4. E. horticola DE GEER. — SCHIN. I, p. 336. — ZETT. II, 653 (m. & f.) (Sprphus flavicinctus). — MiG. III, 396, 18 (Syrphus). — Sammen med E. arbustorum, men mindre hyppig. 5. E. nemorum LINN. — SCHIN. I; p. 336. — ZETT. II, /h 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. 658 (m. & f.). — Meic. III, 394, 16 (Syrphus). — Mindre talrig end E. arbustorum. 6. -E. pertinax ScOP. — SCHIN; Ly Pp. 330: = KAETT. Il; 660 (m. & f.). — MeicG. III, 392, 13 (Syrphus similis). — Tem- melig almindelig paa umbelliferer og compositeer. 7. E. tenax LInn. — SCHIN. I; p. 334. — ZETT. II GOT (m: & f.) (Syrphus). — MeiG. UI, 385, 4 (Syrphus tenax);, II, 357, 5 (S.campestris), 11; 387, 0 (ST MHorioraunm) inse (S. sylvaticus). — Alle mine hunner fra Jarlsberg tilhörer som det synes var. c ZETT., medens hannerne vel naermest maa regnes til hovedformen. Merkelig nok har jeg ikke fundet en eneste hun, der med sikkerhed kan siges at tilhöre hovedformen, uagtet jeg besidder et temmeligt stort materiale deraf. 8. E. &neus SCoP. — ScCHIN. I, p. 333. — ZETTII, 668; 14 (m. & f.) (Syrphus). — Af denne meget sjeldne art har jeg 3 hunexemplarer tagne om vaaren paa buske. 9. "E. anthophorinus FALL. — ZeTT. II, p. 666, 12 (m. & f.). — Meic. III, 390, 11 (2) (SyrpAåus). — Ny for faunaen. 4 exemplarer, hvoraf 3 hanner og i hun. 10. E. sepulchralis LINN. — SCHIN. I, p. 332. — ZETT. II, 670, 16 (m. & f.) (Spyrphus). — MEIiG. II. 383, 1.— fem; melig almindelig paa umbelliferer og compositeer. Chrysotoxum MeIc. 1. Chr. fasciolatum DE GEER. — SCHIN. I, p. 252. — ZeTT. II, 633, 1 (marginatum). — MeiG. III, 171, 5, 9 (2ar- ginatum) & III, 172, 7 (costale). — Et enkelt hunexemplar. 2. Chr. arcuatum LINN. — SCHIN, I, pe. 253. — ZETT. II, 634, 2 (fasciolatum). — Mueic. III, 173, 8 (kortense, I). — Temmelig hyppig, iser paa Spirea ulmaria. 3. Chr. festivum LINN. — SCHIN, I, p. 255. — ZETT. II, 636, 4. —- MeiG. III, 168; T. 27, f. 7 (arcuatum). — Et en- kelt hanexemplar. 4. "Chr. vernale LoEWw..— SCHIN. I, Pp. 255. — ZETT: II, 637, 6. — Ny for faunaen (0). 8 BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 233 5. Chr. bicinctum LINN. — SCHIN. I, p. 254. — ZETT. II, 638, 7. — MeEiG. III, 164; 1. — 2 hanexemplarer. Syrphus FABR. I. S. glaucius LINN. — ScHIN, I, p. 302. — ZeT7. II, 725, 28 (Sceva). -—— Meic. III, 316, 62 (nobilis). — Temmelig talrig paa enge. 2. S. venustus MeEIicG. III, p. 299, 38. — SCHIN. I, 302. — ZeETT. II, 728, 30 (Sceva). — Hyppig paa blomster. 3. S. macularis ZETT. II, p. 730, 32 (Sceva, 5). — SCHIN. I, 302. — Melrc. III, 301, 42 (22plicatus 2). — Sjelden. Tidlig om vaaren (hanner og hunner). 4. S. albostriatus FALL. — SCHIN. I, p. 303. — ZETT. Il, 727, 29 (Sceva)l. — MeicG. II, 317, 63. — En enkelt Q. 5. S. annulipes ZeTT. II, p. 702, 4 (Sceva). — SCHIin. I, 304. — Almindelig paa blomstermarker. GAS: corollae FABR I —, SCHIN. I; pP3.3006 — AZETT. Ik, 720, 23 (Sceva). — MzIiG. III, 304, 46. — Et, hunexemplar. J. >S. luniger MEG. III, ps 300, 40. — ScHIn: I, 300. — ZeETT. II, 718, 21 (Sceva). — En hun. 8. 5. bifasciatus FABR. — ScHIN. I, p. 309. — ZETT. I, 713, 15 (Sceva). — Meic. III, 309, 52. — Almindelig paa skjermplanter. 93 5. lineola ZETT. II; p. 714, 16 (Sceva). — ScHIN. lh 309. — Temmelig sjelden. 103: 9: grossularig MEG: II, pi 300558482 — SCHIN. I; 309. — ZETT. II, 706, 7 (Sceva). — Almindelig paa blom- sterenge. 11. S. ochrostoma ZETT. VIII, p.: 3133, 12—13. — SCHIN. I, 310. — Sjelden paa enge. 12 ANSE DeSirOPINNG — SCHIN, 1) Pa ghOS Sc ARTE. 707, 8 (Sceva). — Meic. III, 306, 49. — Overordentlig talrig. 3: 5; vittipennis "MEG. II [p:rg08,L 5004 — SCHIN. I, 310. — ZETT. II, 708, 9 (Sceva). — Ligesaa hyppig som SS. ribesiu. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. 14. S. excisus ZeTtT. VIII, p. 3136, 13—14. — SCHIN. I, 311. — Et enkelt hunexemplar. 15. S. cinctellus ZeTtT. II, p. 742, 45. (Sceva). — SCHIN. I, 312. — ”Talrig paa enge. Leucozona SCHINER. 1. L. lucorum LINN. — SCHIN. I, p. 299. — ZETT. II, näs, I (Eristalis). — Meic. : III, 313, 584 To 30, 127505 phus). — Et hunexemplar taget paa Spirea ulmaria. Rhingia Scor. I. R. campestris MEIG. III, Pr. 2509, 2.— SCHINSINSe0r — ZeTr. I, 685, 2. — Forekommer enkeltvis paa Spirea ulmar:ia. Sericomyia MEIc. I. S. lappona LINN. — ScHIN. p. 330. — ZETT. II, 646, 4. — MelIc. III, 344, 3+ — Et hanexemplar tagen paa sandig jordbund. Spilomyia Merc. 1. Sp. vespiformis LINnn. — SCHIN. I, p. 366. — ZETT. I, 857, 3 (Milesia). — MeiG. III, 232, 5 (Milesia).: — 1 han- exemplar. Helophilus MeEic. 1. H. flöreus ;LINN.i — ScEHIns Ipipsegg8&. = ZeTT. IM 669, 15 (Syrphus). — Meic. III, 399, 21 (Erzistalis). — Over- ordentlig talrig paa blomstrende enge. 2. H. pendulus LInn. — SCHIN. I, p. 339. — ZETT. II, 676, 1. — MelIG. III, 373, 6. — Meget hyppig overalt. Volucella GEOFFR. I. V. bombylans LINN. — SCHIN. I, p. 328. — ZeETT. II, 650, 3 (bombylans), II, 648, 1 (plumata). — MeiG. III, 402, I (bombylans), IM, 403, 2 (plumatra). — Temmelig almindelig, 10 Ae fee BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 235 iser paa törre steder; var. plumata MEIG. forekommer hyppigere end hovedformen. 2. V. pellucens LInNn. — ScHIN. I, p. 329. — ZETT. II, 651, 4. — Muelc. III, 404, 3+« — Talrig, iser paa compositeblomster. Bacha FaErrR. 1. B. elongata FABR. — SCHIN. I, p. 324. — ZETT. II, 803, 1. — Mulc. III, i97, 1 (elongata); III, 199, 5 (tabida); II, 200, 6 (abbreviara), III, 198, 2 (scutulata, P), II, 200, 8 (vi- tripennis, P); II, 198, 3 (sphegina). — Et enkelt hunexemplar. Brachyopa MeIc. 1. B. vittata ZeTTt. II, p. 687, 2. — Flere hunexemplarer. Cheilosia Meic. +: "Ch: variabilis PAnz. — SCHIN. I, p..: 270. — ZETT. Ili700, r4. (Eristalis): — MEic. II, 28c, 6; II 282,7 (Syr phus nigrinus), SF. — Talrig paa skjermplanter. 2. Ch. antiqua MEG. III, p. 291, 24 (5) & Il, 282, 8 (Syr- phus nigripes). — SCHIN. I, 278. — ZEeETT. II, 813, 38 (Er:i- stalis Schmidtiz) & VIII, 3175 (vicina). — S Meget talrig, iser om vaaren. 3. Ch. pulchripes LoEw. — SCHIN. I, p. 281. — ZETT. II, 787, 12 (Eristalis means). — Meic. III, 292, 28 (8, Syr- phus paganus) (?). — Et enkelt hanexemplar. 4. Ch. albitarsis MeIcG. III, p. 290, 22 (Syrphus) & VIL 126, 25 (favimana). — ScHIn. I, 282. — ZeTtr. III, 793, 18 (Eristalis flavimana). — A2. Meget almindelig. 5. Ch. flavicornis FABR. — SCHIN. I, p. 285. — ZETT. II, 784, 9 (Eristalis flavipes). — Meic. II, 285, 14 (Syrphus) & III, 288, 19 (fiavipes, 2). — Et enkelt hunexemplar. 6. Ch. vernalis FALL. — SCHIN. I, p. 287. — ZETT. II, 797, 21 (Eristalis)l. — &. Meget almindelig. 7. Ch. precox ZeETT. II, p. 801, 25 (Eristalis). — SCHIN. I, 287. — AQ. I massevis paa skjermplanter. EI r i 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. 8. Ch. gigantea ZeTT. II, p. 791, 6 (Eristalis). — Et en- kelt hunexemplar. | Platycheirus St. FARGRAU et SERVILLE. 1. Pl. albimanus FaABR. — SCHIN. I, p. 294. — ZETT. II, 752, 56 (Sceva). — Meic. III, 333, 87 (Syrphus). — & 2. Temmelig sjelden paa skjermplanter. 2. Pl clypeatus Melc. III, p. 335, 90 (Syrp/hus). — SCHIN. I, 296. — ZeTT. II, 748, 51 (Sceva). — AP. Sammesteds, men talrigere end foregaaende. 3. Pl. peltatus Meic. III, p. 334, 89 (Syrphus). — SCHIN. I, 205. — ZETT. II, 747, 50 (Sceva). — &. Sjeldnere end de to foregaaende arter. Melanostoma SCHINER. 1. M. mellina LInn. — ScCHIN. I, p. 291. -— ZETT. II, 760, 63 (Sceva scalaris). — MeiG. III, 331, 85 (Syrphus mel- linus) & 320, 67 & 328, 81 (S. mellarius) & IM, 329, 82. (Si melliturgus). — 92. Meget talrig. MUSCIDAE. GYMNOSOMINAE. Gymnosoma MeIc. 1. G. rotundata LINN. — SCHIN. I, p. 410. — ZeE1T. III, 12206, 1. — MEIG: IV; 204) tt; I: 30, fire, Öm ONHemS melig almindelig paa törre agre. OCYPTERINAE. Ocyptera Larz. 1. O. brassicaria FABR. — SCHIN. I, p. 416. — ZETT. III) 1220, 1. = MEIG! NIVA fena) 225 TI 30: NS TOMAT mindelig paa törre enge. Var. b. ZETT. &A YP, sjeldnere end hoved- formen. 12 BEST BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA, 237 2. "ÅA. cylindrica FABR. — SCHIN. I, p. 416. — ZETT. Wiln2 0 20 = MEIGE LV Öns 1300 0 20 DK kelt hun paa Ångelica silvestris. Ny for faunaen. DEXINAE. Dexia MeEIcG. 13 D. canina FABR. — SCHIN. I, p. 560. — ZETT. III, 1203, Ia — "MEIG. V, 47, 24.— ÖP. Meget talnig paa bladene af Spirea ulmaria. Thelaira RozB. Desv. Ik III, Th. leucozona PANz. — ScCHIN. I, p. 554. — ZETT. 1266, 4. — AP. Meget almindelig paa törre enge, sten- PjEEderyo. Sc V. Prosena Str. FARGEAU & SERVILLE. Te P. siberita FaABR. — ScCHIN. I, p. 558. — ZeErTT. III, Gör EMEIG. rIV, 1100, 23 1.38, fi 2, N(SLOMIDNS) Ae Et enkelt hunexemplar. MUSCINAE. Graphomyia Rozr. Desv. F.NIG., maculata, ScoP: — ScHIN;) Hp. 582.— ZETI IV; 1355, 10 (Cyrtoneura). — MriG. V, 78, 48 (Musca). — & 2. Talrig vaar og höst paa skjermene af Ångelica. Mesembrina MEIc. 1. M. mystacea LINN, — SCHIN. I, p. 583. — ZETT. IV, Toda, tt — MEIG: Mjir25 0 2.0— ge: Forekommersenkeltvis. paa affaldsdynger o. s. Vv. 2. M. meridiana LiINN. — SCHIN: I, ps 583. — ZETT. IV, 1343, 2. — MEIG. V, 11, I. — 9. Sammesteds, men sjeldnere end foregaaende. 13 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Calliphora Ror. Desv. 1. C. vomitoria LINN. — SCHIN. I, p. 584. — ZETT. IV, 1328, I. — MEIG. V, 60, 21 (Musca). — & 9. Overalt. 2, C. erythrocephala MeIic. V, p. 62, 22. — ZETT. IV, 1329, 2 (Musca). — SCHIN. I, p. 584. — AQ. Ligesaa talrig som foregaaende. Pollenia RosB. DEsv. 1. P. vespillo FABR. — SCHIN. I, p. 586. — ZETT. -IV, 1340, 12 (Musca nitens). — MeiG. V, 65, 27 (Musca). — & 2. Sjelden, paa affaldsdynger o. 1. 2. P. rudis FABR. — SCHIN. I, p. 586. — ZETT. IV, 1339, 11. — MEIG. V, 66, 28 (Musca). — & 9. Sammesteds, men talrigere end foregaaende. 3. P. atramentaria MEIG. V, p. 65, 26. — ZETT. IV, 1337, 9 (Mausca). — SCHIN. I, 586. — AA 2. Udbredt overalt. Lucilia Ros. Desv. 1. EL. Cesar LINN.. — oSCHIN. I; P:s 500. — ZERROVE I312, I. — Meic. V, 51, 1 (Musca): — AP. Almmdelig overalt. 2. "L. ruficeps MeEIiG. V, p. 55, 8 (Musca). — SCHIN. I, 5090. — ZETT. IV, 1314, 2. — AP. Da denne art forekom meget talrig blandt LL. cesar i Jarlsberg, men ikke er indtagen i SIEBKES »Enumeratio Insectorum Norvegicorum IV» formodede jeg, at arten, der er temmelig vanskelig at skjelne fra L. cesar, af vore entomologer er sammenblandet med denne, hvilket ved en n&rmere undersögelse af SIEBKES og ESMARKS gamle exem- plarer fra Kristianiakanten ganske rigtig viste sig at vere til- feldet. 3. L. cornicina FARBR. — SCHIN. I, p. 590. — ZETT: IV, 1316, 5. — MeEIcG. V, 57, 14 (Musca cesarion). — & 9. Fore- kommer sammen med L. cesar, men ikke saa talrig. 4. L. Sylvarum MeIG. V, p. 53, 4 (Musca). — SCHIN. I, 591. — ZETT. IV, 1318, 7. — AP 2. Temmelig, almindelig: 14 SPIIEESn BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 239 Pyrellia Rozr. Desv. IS CP. cyanicolor ZETT. ING p.: 1323, 4. — ÖP. Temmelig talrig. 2. P. lasiophthalma MacQ. — ZETT. IV, p. 1325, 6. — MEIG. VII, 299, 9, 5. — A 2. Sjeldnere end foregaaende. Musca LINN. 7. M. domestica LInn. — SCHIN. I, p. 593. — ZETT. IV, 1335, 7. — MEIG. V, 67, 31. — &A 2. Overalt. 2, M. corvina FaABR. — 'SCHIN. I, p. 594. — ZETT. IV, 1336, 8. — MEIG. V, 69, 32. — AI 2. Overalt. Cyrtoneura Maco. 1. C. hortorum FALL. — SCHIN. I, p. 596. — ZETT. IV, HaO Nr: MEIG» Vsn 73, 300 IS 43,0 fl33, PUMuUuScaN = SR Overalt almindelig. 2. C. cesia MeG. V, p. 76, 43, 9 (Musca). — ScHin. I, 597. — ZETT. IV, 1350, 5. — AA 2. Meget almindelig. ' 3. C. stabulans FALL. — SCHIN. I, p. 597. — ZETT. IV, 1354, 9. — MEIG. V, 75, 42 (Musca). — & 2. Almindelig. 4. C. pabulorum FALL. — "SCHIN. I, Pp. 597. — ZETT, IV) 1352, 7. — MEG. V, 75, 41 (Musca). — AQ. Denne sjeldne art fandt jeg i adskillige han- og hunexemplarer paa sol- beskinnet birkelöv. ANTHOMYIINAE. Aricia Rozr. Desv. I. ÅA. lardaria FABR. — SCHIN. I, p. 600. — ZeETT7. IV, TOT. MEIG. "VIS 313, 1; V; 83, 1 (Antkompia), SNP:— Meget almindelig paa törre, solvarme steder. 2. A. albolineata FALL. — SCHIN. I, p. 601. — ZETT. IMSIT388, 2. — MG. VIL 313, 2; V, 83, 2. (Anikomyia). — atlas Overalt. 3. ÅA. incana WIED. — SCHIN. I, p. 601. — ZETT. IV, 15 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. 1389, 3. — MEIG: VIL t313; 033 PINNE RORO SS VASA, 3. (Gil thomyia). — &A 9. Talrig paa umbelliferer. 4. A. lucorum FALL. — SCHIN. I, p. 599. — ZETT. IV, 1391, 4. — MeIG. VII, 313, 4; V, 85, 4. (Anikomyia). — IQ. Paa Angelica, hannen temmelig sjelden. 5. (ÅA. annosa ZETT. IV;s1303, 6. — 25 Böstemmelsenien haseret paa den bagerste tvernerves mere centrale beliggenhed og manglende beskygning i sammenligning med ÅA. lucorum FALL. 6. A. serva MEIG. V, p. 86, 6 (Anthomyia) & VIL 314, ÖS: SCHIN. I, ÖOI. (— (tABTE. IV, T3075.-LOG SERIER kelt hun. 7. OA. nivalis ZETT, IV, p: 1393, 7. — 2 hanexemplarer: 8. A. morio ZETT. IV, p. 1399, 2. — Nogle hunexemplarer. 9. A. marmorata ZETT. XIV, p. 6197, 4—5. — SCHIN. I, 601. — En enkelt han. 10. A. obscurata MeEIc. V, p. 89, 12, & (Anthomyia) & VIL 7314, 12,06". = ScHIN: I;: 600, (-—ZETT. IV5 3045 8, AS. — Sjelden. 11. ÅA. variabilis FALL. — SCHIN. I, p. 602. — ZETT. IV, 1402, 16. — MeIG. VII, 314, 10; V, 87, 9. (Anthomyia). — 2. Overalt paa umbelliferer. 12. ÅA. longipes ZETT. IV, Pp. 1403, 17. — SCHIN. I, 602; — AZ 2. Sammesteds men mindre talrig end foregaaende. 13. ÅA. errans MEIG. V, Pp. 112, 50 (Anthomrpia)sScmwill; 314, 17. — SCHIN. I, 604. — ZETT. IV, 1636, 1 (Anthomypza), IS. — ”Talrig, iser paa birketrer. 14. "Å. signata MEIG. V, P. 113, 52 (ARtAomyrojEes VIL, 314, 19. — SCHIN: Ir 608: —LAETT. IV, 1639, em CinIAa: 22y2a). — En enkelt han. Ny for faunaen. 15. ÅA. vagans FALL. — SCHIN. I, p. 604. — ZETT. IV, 1638, 3 (Anthomyza). — MEIG. VIL. 314, 18; Vi 182,51 (Ci zZhomyia). — En han og 2 hunner. ! 1 Anm. ZETTERSTEDT siger (IV, p. 1639. anm.) angaaende sine han- exemplarer af denne art: »Palpi in nostris speciminibus iisque plurimis semper toti nigri et interstitium frontale in &A non tenue, unde dubium oritur de iden- 16 Tv Na EEE ÄR BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 241 Var. a. 5,9 mihi. Vitta frontali rufo-brunnea. — Sammen med hovedformen, der har sort pandestribe. KÖL SÅS entatica HALL. — (SGEIN Hk Pa10.03- ABIR ALVA 1693, 65 (Anthomyza). — MEiG. VII, 314, 6; V, 111, 49 (Åz- Zhomyia). — AP. Af denne store, prestige art, der er ny for faunaen, besidder jeg flere hunner og en han, tagne paa Ånge- lica silvestris. 17. ÅA. basalis ZeTT. IV, p. 1695, 67. (Anthomyza). — & 9. Temmelig sjelden. Hos en af mine hanexemplarer er bagerste tvernerve ikke beskygget. 18. ÅA. scutellaris FALL. — SCHIN. I, ip. 605. — ZETT: V, 1743, 125 (ÅÄntkomysa). — & 2. Sjelden. FÖ. Lr CA. pPopuli: MEIG. V, Pp: 115, 55 (Anthovrpray Serve 314, 22. — ZEYT. V, 1742, 124 (Anthomyza). — En han, ny for faunaen. 20. A. umbratica MEIic. V, p. 88, 10, & (ÅAnthomyia) EMI 3 rA, 0. — SCHIN. I, 605. — "ZETT IV; FAO5sG LÖR 2. 'Paa umbelliferer. 21. ÅA. perdita MEIicG. VI, p. 376, 216, & (Anthomyia) & VII, 314, 14. — SCHIN. I, 604. — ZETT. IV, 1640, 4 (Ån= thomyza). — &. Spilogaster Maco. TAKSp-semieinerea WiEDgE- SCHIN: PEp: 0068 — Arma IV, 1500, 111 (Aricia). — MEIG. V, 108, 43 (Anthomyia), VIL, 315, 5 (Hylemyia). — 32. Meget almindelig, iser omkring lindetrer, hvor hannerne om sommeraftenerne sve&ver ofte saa tet som myg. Denne art forekommer mig daarlig at passe ind i den Macquart'ske slegst Spilogaster, der, som bekjendt, karakteriserer sig ved sine fuldstendig nögne öine og langt fjedrede fölerbörste. Hos mine, saavelsom efter ZETTERSTEDT alle andre skandinaviske exemplarer, er imidlertid öinene tet behaarede og fölerbörsten titate speciei Fallenianae & Meigenianae.» For palpernes vedkommende stemmer denne angivelse godt overens med mine hanner fra Jarlsberg, men hvad mellem- rummet mellem öinene hos disse angaar, bestaar det af en yderst fin, sort linie og de sedvanlige hvide sidebaand, altsaa »tenue», Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 4 (1892). 17 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. kort fjeret, hvorfor de da vel n&ermest burde henföres til slegten Lasiops MEIG. 2. Sp. vespertina FALL; — SCHIN. I, Pp. 608. — ZETT. IV, 1406, 20 (Aricia). — MEIG. V, 107, 41 (Anthomyia); VIL, 315, 13 (Hylemyia)l. — & 8. Sjelden paa umbelliferer. 3. Sp. nigrinervis ZETI. IV, Pp. 1407, 21 (ZAKZFZQ) ke SCHIN. I, 608. — 3 hanexemplarer. 4. Sp. carbonella ' ZETT: LV; Pr LATA, 20-(Sp. sordidiventis ZETT. IV, p. 1416, 28 (Aricia). — Ny for faunaen, en enkelt hun. 8. Sp. angelicae ScoP. -— SCHIN. I, p. 612. — ZETT. IV, 1643, 8 (Ånthkomyza). — MEIG. V, 117, 59 (Anthomypia), VIL 316, 61 (Hylemyia). — 2. Temmelig almindelig paa umbelli- ferer. : 9. Sp. urbana MeIic. V, p. 118, 60 (Anthomyra) & VII, 316, 62 (Hylemyia). — SCHIN. I, 612. — ZETT. IV, 1651, 17 (ÅAnthomyza). — A 92. Sammesteds og vel saa talrig som fore- gaaende. 10. Sp. quadrum FABR. — SCHIN. I, p. 607. — ZETT. IV, 1661, 27 (Anthomyza). — MEIiG. V, 93, 18 (Anthomyia), VII, 316, 48 (Hylemyria). — En enkelt han. II. Sp. anceps ZETT, IV, p; 1666, 3, 28 (Antkompsma): — SCHIN. I, 612. — Kun i hunexemplarer. 12. Sp. impuncta PALL. — SCHIN. I, puöri, = ZETD IV, 1698, 69 (ÅAnthomyzga). — MEIiG. V, 118, 61 (Anthomyia); VIL, 316, 63 (Hylemyia)l. — A 9. Paa skjermplanter, hannen temmelig sjelden. 18 BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 243 13. "Sp. dignota Mil. — Ent. Tidskrift, Stockh. 1896, Pp. 199. — 2 hunexemplarer. 14. Sp. pagana FABR. — SCHIN. I; p. Ör1. — ZETT. IV, 1696, 68 (Anthomyza). — MEIG. V, 116, 58 (Anthomyia), VII, 316, 60 (Hylemypia). — AP. Paa umbelliferer. 15. Sp. demigrans ZETT. IV, p. 1699, 70 (Anthomyza). — SCHIN. I, 610. — &. Sparsomt paa Spirea ulmarza. Hyiemyia Roe. DEsv. FRI Vvariatar BADIN. — I ScAINY Hjöup 00280 ART AINe 1418, 29 (Aricia). — MEIG. V, 97, 24 (Anthomyza); VII, 315, 18. — AL. Meget almindelig. SE Uflavipennis, HALLS. SCHINGE Lp. ORSAKA Eu INGE T4 20, 31 (Aricia). —- MEIG. V, 107, 42 (Antik crasscrosiris)s VII, 315, 14. — En hun. Ny for faunaen. SKER coarcetata FALL. — SCHIN; I, P: O205- - AETTANVS 1644, 10 (ÅAnthomysza). — MEiG. V, 130, 85 (Anthomyia), VII, 316, 44. — Y 2. Meget almindelig. AKNE CONICA) - WIBD:+ — SCHIN. dj, Pp O3 Ta = FABTIUVS 1652, 18 (Ånthomyzga). — MEIG. V, 97, 25 (ÅÄnthomypia), VIL, 316, 42. — GY 2. Meget talrig overalt. HÖRSEL Soperosa, MEIG: Vil P.. LO2, 300 (Atkomsed)RSS NiILE3 107 450 — ZETT. IV, 1057,-22, (Anthomyza)i —— (PI) Sjelden. Hunnen er ubekjendt. Jeg har imidlertid et hunexem- plar, der passer godt til artdiagnosen, og vel neppe kan v&ere andet end denne art. 6. H. nigrimana MEIG. V, p. 132, 88 (Anthomypia) & VIL ROSA TIN SCHINA, 1, 10304 = ZAETT. TVI UI0 BON ARS (MO myza). — I 2. Overalt almindelig. 7. Histrigosa FABR. — SCHIN. I; Pp. 030. = ZAETT. IV) 1654, 20 (ÅAnthomysa). MEIG. V, 131, 87 (Anthomyia); VIL SINONFAT.— gvP. Overalt. 3. ;"H- coronata ZETT. IV, Pp: 1658; 23 (Antkomyaa). — SCHIN. I, 6321. — AQ. Ny for faunaen. Jeg har veret saa heldig at faa fat i nogle par zz copula, saa at beskrivelsen af den ubekjendte han her kan leveres: £9 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892, Fronte nonnihil prominente cinerascens, thorace lineis 4, intermediis per lineolam brunneam divisis, abdominisque unica dorsali, pedibusque nigris, tibiis obscure piceis, fere nigricantibus, alis cinereis, basi squamisque leviter flavicantibus; mas: oculis subcecoherentibus, macula supra antennas rufa, tuberculo anali in- flexo, cinereo opaco. &A long. 7 mm. Adskiller sig fra ÅH. conica WIED., hvem den forövrig er ganske lig ved fölgende: pandestriben har over antennerne en utydelig begrenset, blodröd plet; hos nogle exemplarer er den aldeles röd. Vingerne er mere glasklare og vingeskjellene hvidere end hos den omtalte art. Funden i flere han og hunexemplarer blandt 7. conica. Hydrotaea Roesr. DeEsv. 1. H. dentipes FABR. — SCHIN. I, p. 615. — ZETT. IV; 1426, 36 (Aricia). — MEIG. V, 144, 105 (Anthomyia), VIL 324, 12, — AY P9. Overalt. 2. YH. curvipes FALL. — SCHIN. I, p. 616. — ZETT. IV, 1433, 42 (Aricia). — MEIG.' V, 136, 95, I (Anthomyia). — 2 hanexemplarer. Ny for faunaen. 3. H. ciliata FABR, — SCHIN. I, po OT4: —= ATT 1484, 93 (Åricia spinipes). — MEIG. V, 159, 139 (Anthomyra), VID 324, 1; Vi 100, 135, f (Ormaculara).is— Nogleriaammam. exemplarer, 4. H. meteorica LInn. — SCHIN. I, p. 616. — ZETT, IV, 1429, 39 (Aricia). — MEIG. V, 137, 90 (Anthomyia), VIL, 324, Ok sr ONE Ts Överallt. z 5. CH: irfritans FALL. —— SCHIN. I; PE OT fear ARNE 1431, 40 (Aricia). — MEIG. V, 134, 91 (Anihomyia), VIL 324, 4. — 92. Overmaade talrig. 6. "H., velutina RoB. DEsv. — SCHIN. I, p. 617. — ZETT. IV, 1432, 41 (Aricia). — MEiG. VIL 325, 18, Af. — En han. Ny for faunaen. Ophyra Ror. DEsv. I. O. leucostoma WIED. — NCHIN. I, p. 620, —- ZETT. 20 BIDENKAP: UNDERSÖGELSER OVER DIPTERA. 245 IV, 1436, 46 (Aricia). — MEIG. V, 160, 136 (Anthomyia); VII, 326, I (ÅÄnthomyia). — AP. Meget talrig. Drymeia MELIc. I. D. hamata FALL. — SCHIN. I, p. 630. -— ZETT. IV, a GONE FM EIG! MV6E 204 TLA nr DAN CEST SE (ON O0SEUK AD) — Ög. Temmelig sjelden. Eriphia MeEIic. 1. "E. Billbergi ZETT. IV, p. 1528, 138 (Aricia). — ScHIN, I, 626. — En han. Ny for faunaen. 2. E. silvestris FALL. — SCHIN. I, p. 626. — ZETT. IV, 1527, 137 (Aricia). — MEIG. V, 198, 202 (Anthomyia). — & 8. Manas mimi Ög Mitta tröntall rufa. Temmelig sjelden paa umbelliferer. Lim nophora Rozr. DEsv. TED NG OTISTIMLIST KATE — SCHINS Hj. Por ÖP AN/RiT IV, 1669, 35 (ÅÄnthompza). — MEIG. V, 201, 209, & (ÅAntho- 2nyia)l. — SA. Almindelig paa skjermplanter. Ny for faunaen. 2. L. pertusa MEG. V, p. 119, 64, &A (Anthompia), & NINE 83, 15 Killed) SCHIN.. I; 023. — BRING 1671, 36 (Ånthomyza). — &. Sammesteds og vel saa almin- delig som foregaaende. 3. L. quadrimaculata FALL. — SCHIN. I, p. 622. — ZETT. IV, 1477, 87 (Aricia). — MEiG. V, 92, 16 (Antkomyia), VIL 316, 24 (Hylemyia). — A 2. Almindelig paa umbelliferer og lavere planter. AD ICONSOFS AEITK IV, pot fÖJAs AO (CR En hun. Ny for faunaen. 5. XL. Zetterstedti n. sp. — Fronte parum prominente cinerascens, capite argenteo-micante, antennarum seta microsco- pice pubescente, thorace lineis duabus abbreviatis, abdomine maculis 6 obsoletis, pedibus anticis tarsisque omnibus nigris, femoribus tibiisque posterioribus testaceis, alis subfumato-hyalinis, basi squamisque mediocribus flavidis, nervis transversis non in- 21 SARS TO NR td Tra NER peer eh MEESE ROR FENA TAG 4 ot 240, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13892. fuscatis, ordinario subobliquo, subrecto, costa nuda, spinula nulla; mas: oculis subcoh&e&rentibus, 7. Long. 8 mm. &A. Ligner L. consimilis FALL., men adskilles let fra denne ved den n&esten ganske nögne antenbörste, ved baglivets mere udviskede pletter, ved det fuldstendig sortfarvede forreste benpar, samt endelig ved den manglende beskygning af tvernerverne. Antennerne temmelig korte, ved spidsen noget afrundede. Vinene adskilte ved en smal, sort, fortil noget udvidet stribe og smale, sölvfarvede sidebaand. Underansigtet perpendikulert, sölv- hvidt, gaaende meget lidet ned under öinene. Palperne sorte, bebörstede. Rygskjoldet blaalig-askefarvet med to afkortede, sort- brune, kun fra en kant synlige linier. Smaaskjoldet af samme farve som rygskjoldet. Baglivet aflangt egformet, hvzelvet, aske- graat, med udvisket ryglinie og 3 par mörke, temmelig utyde- lige aflange pletter paa 2:den, 3:die og 4:de ring. 3:die og 4:de lengdenerve n&esten parallele. Vingeskjellene gulhvide, med gul rand. Svingkolberne gule. Benene sterkt bebörstede. Kjöns- organerne hos hannen askegraa, indböide under sidste segment. — Exemplaret er taget ved Aasgaardstrand 9:de Juli. 22 247 NILERIERA "ERY TEROCEPHALA FABR. SOM PARAS HOSTERABRONSOLENIUS)RUBICOLAL DI & BP: VED HERM. BORRIES. Med Muzilla-Slegtens vide geografiske Udbredelse og Arter- nes store Antal (henved: 600 Arter ere beskrevne) er det mer- keligt, att der endnu foreligger saa yderst lidt om Muztilla-Lar- vens Levevis. CHR. DREWSEN fandt Pupperne af Mutilla Europea L. i Humlebiernes lukkede Celler og senere har Professor HoFFER 1 Graz givet lidt n&ermere Oplysninger (Zool. Jahrbächer von Spengel, 1 Bd, Juni 1886), uden dog at klare Spörgsmaalet om, hvorvidt Muzilla-Hunnens lange Braad anvendes til at paralysere Humle-Larven med og om Mutilla-Aggets Anbringelse og Larvens Udvikling. I övrigt foreligger kun en Notis af SICHEL (i Ann. Soc. Entom. de France, Sér. 2., t. x., p. 561, 1852) om >Mutilla erythrocephala», som han antager for at snylte i Boerne af Halictus fulvocinctus og H. morio, da han gjentagne Gange har truffet den i stort Antal löbende om paa en Mur, ved hvis Fod de n&evnte Bier byggede Reder. Den fölgende Meddelelse kan da maaske have nogen Interesse. Blandt en Samling friske Reder i törre Rubus-Stengler, som jeg i Foraaret 1891 modtog fra Triest, i hvis Omegn de nylig vare indsamlede, fandtes en Rede af Crabro (Solenius) rubicola DUuUFOUR & PErRRIS. Boet indeholdt kun 2 Celler, der vare ad- skilte ved en tynd V&g af Marvsmul, og den foran Cellerne lig- gende Del af Gangen var tilfyldt med det samme Materiale; i hver af Cellerne fandtes en Solenius-Kokon af den sxdvanlige Form og Byggning og ved en meget nöje Undersögelse overbe- viste jeg mig om, at de vare fuldkommen ubeskadigede. Reden I 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. blev derefter anbragt i en med en Bomuldsprop lukket Glas-Tube og henlagt til Klxkning under passende Fugtighetsforhold. Af Cellerne fremkom i den fölgende Juli Maaned imod min Forvent- ning i Steden for Gravehvepsen Mutilla erythrocephala FABR.i to Exemplarer, begge Hanner, en af hver Kokon. Ved Under- sögelsen af de forladte Kokon'er fandtes i hver af dem to af- skudte Larvehude, hvoraf den ene laa sammenpresset i Bunden, og den tilhörte en Soflenzus-Larve, medens den anden laa frit i Kokon'ens Midte; denne sidste var nylig afskudt og maatte altsaa tilhöre den n&evnte Mutilla; Kindbakkerne vare forsynede med 3 smaa spidse Tender, som er det sedvanlige Forhold hos ektoparasitiske Hymenopter-Larver. Efter det forefundne at dömme, synes man at vere berettiget til at slutte, at Mutilla-AMgget er blevet aflagt paa den fuldvoxne Sofenzus-Larve, forinden Indspin- dingen fandt Sted, og at Vertlarven altsaa zZZ££e har veret para- lyseret? Ved Undersögelsen af den sammenpakkede Marvsmul, foran i Redens Gang, bemerkedes en endnu aaben Kanal, igjen- nem hvilken den &gleggende Muzilla-Hun maa vere trengt ind til Cellerne, og :V&ggen imellen disse havde synligt veret ned- brudt. Da Prof. HOFFER omtaler, at Mutilla Europea's Larve spinder sin egen Kokon, saa at den udkrybende Mutztilla »maa gjennemgnave en dobbelt Kokon>», dens egen og Humlebi-Lar- vens, fortjener det at bemeerkes, at der i Solenius-Kokon' en ikke fandtes Spor af noget Spind af nogen som helst Art. — Vi have her altsaa en Mutztilla-Art, der opsöger Hymenopter-Reder paa Planterne, for at legge sine ig paa de udvoxne Larver i de for- lengst ferdigbyggede Celler; i övrigt synes ialfald de hjemlige Mutiller att legge Eg hos i Jorden byggende Former. En af disse Arter, Myrmosa melanocebhala FABR. har jeg i en lengre Aarrekke iakttaget i Juli og August Maaneder ferdes paa Sand- jord, omkring de ferdigbyggede Reder af Halictus, Sphecodes og navnlig Thyreopus; den löber paa varme Solskinsdage ivrigt sögende omkring, med Antennerne i uafbrudt Bevzegelse, ledende efter Redernes tillukkede Indgange. Her graver den sig lodret ned og forsvinder, for först efter en halv til en hel Times Forlöb atter at komme frem af Gangen; men det lykkedes mig aldrig at faa saadanne Reder saa velbeholdne frem, at en Konstatering af ZEglegningen kunde finde Sted. Jeg gjorde da i Sommeren 1891 2 BORRIES: MUTILLA ERYTHROCEPHALA SOM PARASIT. 249 et Forsög med at anbringe den omtalte Myrmosa-Art paa et delvis raadent Frugt-Tr&, hvori der fandtes ferdige Reder af Crabro (Crossocerus) leucostoma L. Mutillen opsögte virkelig en af Ind- gangene og forsvandt i Reden, trengende ned gjennem Smullet, og kom efter omtrent en kvart Times Forlöb frem igjen, for at söge videre om paa Tr&estammen. Men ikke heller denne Lejlighed, til at forvisse mig om /Eglegningen, gav noget Udbytte, da Re- derne icke kunde naas med Stemmejernet, uden at Tr&xet maatte ödelegges derved. I de tropiske Egne, hvor den store Skare af Mutilla-Arter, oftest af Dbetydelig Störrelse, forekommer, skulde man vere til- böjelig til att antage, at de tildels kempemessige Gravehvepse, navnlig Pompiliderna, maatte v&re Mutillernes Verter. GOEKIAS WERDANDE ZEIT. AB: IMMACUEATATO CH HESGEACABI SANDAHET I förteckningen öfver Skandinaviens ocb Finlands Macrole- pidoptera (se Ent. Tidskr. 1885) uppfördes under nya namn dessa båda utmärkta aberrationer efter blott ett enda kändt exemplar af hvardera. Först innevarande år har det lyckats mig att er- hålla ännu några sådana uti en fjärilremiss från Luleå lappmark. Hvad båda formernas utseende beträffar, är föga att tillägga, se- dan prof. CHR. AURIVILLIUS i »Nordens Fjärilar» kompletterat mina korta beskrifningar. Af ab. Immaculata erhölls två exem- plar, liksom förut endast hanar. Bland de många individer af C. Werdandi ZETT., som jag sedan 1876 erhållit från sistnämnda land, hafva funnits högst fyra af ifrågavarande aberration, hvadan den synes vara ytterst sällsynt. C. Hecla ab. Sandahli beskrefs efter en hona. Sedermera erhöll framlidne konservator W. Meves flera dylika, af hvilka ett par stodo så nära Werdandi ZETT., att man hade svårt att afgöra, till hvilken af de båda hufvudformerna de rätteligen borde hänföras. I år har det lyckats mig: att få ett par hanar, och dessas färg -och teckning angifva genast tydligt nog, till hvilken hufvudform de torde höra, 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. i Grundfärgen är liksom hos honan blekt ockragul, och den svarta bården i utkanterna är inåt skarpt begränsad på såväl bak- som framvingarna, hvilket så godt som aldrig är fallet hos hanarna till Werdandi. Frågan huruvida dessa exemplar äro aberrationer, hybrida former eller egen art står ännu öppen och torde knappast utan ett rikligare material, samt observationer på platsen, där de vistas, kunna med säkerhet afgöras. Herr A. BANG LIAAS omnämner i bref, att dir O. STAUDINGER under sin resa i Finmarken anträffat ab. Sandahl, men ej om det varit blott ettdera af könen eller båda. Det säkra är emellertid, att hanen måste vara ytterst sällsynt. Af den särdeles vackra Werdandi ab. Christiernssoni med- följde denna gång blott ett enda par. Sven Lampa. OM STRIDULATIONEN HOS ACHERONTIA ASERORO SEIN: Den 12 sept. 1879 erhöll Zoologiska mus. i Lund ett lef- vande ex. af ofvannämnda fjäril, inneslutet i en ask. Vid den- nes öppnande kom djuret att ligga på ryggen samt sparkade med benen för att komma rätt igen, hvarvid ett ganska starkt ljud, liknande vissa Longicorners, framkom. Jag observerade då, att så snart benen voro stilla, hördes intet ljud, hvarföre jag tog för gifvet, att ljudet berodde på benens articulation. För att afgöra detta fattade jag djuret först om bakbenen, sedan om mellanbenen, utan att någon förändring i ljudet då inträffade, men så snart frambenen höllos stilla kunde ej mera något ljud förnimmas. Så fort frambenen släpptes, hördes ånyo samma ljud, och märkte jag då slutligen, att det berodde på framhöfternas rörelser i sina ledhålor. Som jag ej ville förstöra exemplaret genom att utrycka fram- benen, synnerligast som djuret ej var mitt eget, kunde jag då ej beskrifva stridulationsorganets närmare beskaffenhet, men hop- pades att framdeles kunna erhålla flera ex., hvilket dock hittills ej inträffat. Jag har emellertid ej längre velat undanhålla ento- mologerna denna observation. Lund den 25 mars 1392. C. D. E. Roth. ee — 256 OM NÅGRA SKALBAGGARS LEFNADSVANOR AF C. H. NERÉN. Så snart snön på vårsidan börjar hos oss försvinna för den allt högre på fästet stigande solen, kan man, stundom med ovän- tad framgång, börja titta under bark, mossa, lafvar och stenar efter öfvervintrande larver och puppor, insamla gallknölar, tistel- hufvuden, stjälkar af hallon och fläder, vassrör, kottar etc. och belönas med sedermera utkläckta, vanligen mer eller mindre sällsynta fjärilar och steklar m. fl. Redan den 138 februari sistl. år, som var en solvarm dag, tog jag under den lossnade barken på ett gammalt och sjukligt äppelträd ett par ljusröda, mer än tumslånga fjärillarver, hvilka inredt åt sig ovala, väl ombonade bostäder mellan barken och trädet, där de lågo krum- böjda i dvala; de voro fjolårslarver af allmänna trädödaren, Cossus ligniperda, sådana jag ej förr påträffat, ehuru jag ej så sällan sett den 2-åriga fullvuxna larven på hösten oroligt ströfva omkring efter passande plats för sin förpuppning. Därjämte fann jag ett par Staphylinide: Quedius fuliginosus Grav. och Mzi- crosaurus xanthopus ER. samt en vacker Coccinella, som jag ej förr sett. De befunno sig i ett dval-likt tillstånd, men intagna i varmt rum blefvo de snart fullt vakna och lifliga. Coccinellan befanns vara den för mig hittills obekanta: Idalia obliterata LIN. (= M nigrum FABR., så benämnd efter teckningen på dess halssköld), ett djur, som jag länge förgäfves spanat efter och som jag nu fann invid min bostad. GYLLENHAL säger om denna art: »hibernat sub cortice truncorum Abietis>, men ehuru den lefver på detta trädslag, hade dock denna individ, en felfri Y, tagit vinterkvarter på en apel i stället. -- Den 20 sistl, april skulle jag kl. 3 f. m. afläsa föregående dygnets maxima och 222724 å meteorologiska stationen härstädes och fann då under den af mig upplyftade minimitermometern en långhorning, med starkt sågade antenner, påminnande om Criocephalus ru- sticus L., sitta orörlig i ett slags dvala. Temperaturen var kring fryspunkten, och nattens minimum aflästes till 2,5 C. Sedan jag närmare granskat mitt fynd, som snart var fullt lifligt, befanns det ej tillhöra Tetramererna, utan vara en Heteromer och därtill I 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. en ganska sällsynt sådan, stående närmast fam. ÖOedemerida, näml. Calopus serraticornis L. Exemplaret var en gg, och jag trodde i början att djuret tillbragt vintern i en nära observatoriet växande åldrig Pinus Picea, men kort därefter, eller den 2 maj, löstes gåtan, då jag, vid rifning af ett äldre murket staket i när- heten, fann ett bo med flera större och mindre ex. af samma art, däraf 2:ne honor, hvilka sutto orörliga under en halfmurken rigel å staketet, där familjen synbarligen haft sitt vinterkvarter. Hanen, som jag funnit 12 dagar förut, hade troligen lämnat boet tidigare än den öfriga familjen. Några larver har jag ej sett, men har antecknat GYLLENHALS utförliga beskrifning på den tums- långa, hvita larven, med litet och brunt hufvud samt 2:ne bak- åtböjda små, svarta hornspetsar på sista segmentet — i den hän- delse jag framdeles skulle få sikte på någon sådan. Under ett besök vid det förut nämnda Helgeslätt i V. Hargs socken i början af sistl. juni månad förevisades mig några exem- plar af en liten svart vifvel, som angripit bladen på en i när: heten växande ung bok. Jag igenkände genast det lilla djuret såsom KRhynchites Betule L., ehuru jag endast sett detsamma angripa björk och al. Det unga bokträdet stod helt nära gårdens Corps de logis, nederst i en brant backsluttning, beväxt med björk och barrträd och sluttande mot söder. En stor mängd boklöf, afbitna något nedom midten intill midtnerven, med den afskurna delen af bladskifvan hoprullad i strutform och hängande rätt nedåt, anträffades, men de i närheten växande frodiga björ- karnas löf voro ej angripna. Det var uppenbart, att det späda boklöfvet var mera passande för djurets behof än björklöfvet. Jag påträffade snart ett par honor, sysselsatta med omsorgen för sin blifvande afföda, af hvilka den ena höll på att nedifrån till- sluta sin strut, efter verkstäld äggläggning, under det att den andra höll på att med sitt skarpa snyte afskära en bladskifva, därvid börjande från midtnerven åt höger, på sätt HOLMGREN åskådliggjort å pag. 82 af sin handbok om nyttiga och skad- liga insekter. Sedan hon afskurit bladskifvan å ömse sidor om midtnerven samt sidonerverna till höger och hoprullat den af- skurna högra halfvan af bladskifvan i strutform, afskar hon äfven den vänstra sidans 3 sidonerver, hvilket snabbt verkställdes, men .då störde jag operationen och tog med mig bägge djuren 2 FF NERÉN: OM NÅGRA SKALBAGGARS LEFNADSVANOR. 253 jämte deras bladrullar till undersökning. Det befanns då, att bägge honorna gnagt hvar sitt hål genom bladskifvans öfversida in i celiväfnaden, där ägget befanns liggande på den först in- rullade högra bladfliken, på sätt HOLMGREN beskrifvit å anförda stället, blott med den skillnad, att vifveln där å den bifogade figuren angripit ett alblad. MERE OMTGRACIEIAMINU TATE] OGISELO= BRERPA EANICEA EE: Af Skolbestyrer AXEL C. ULLMANN, Kragerö. Til hvad der fortzelles i 1:ste Hefte af Entomologisk Tids- skrift, XIII Aargang, S. 53 om Fundet af Gracilia minuta FE. paa Apotheket i Kalmar, kan jeg föie en supplerende Oplysning. Her paa Skolen i Kragerö tog jeg den 10:de Juni 1882 en liden Trebuk. Den kröb paa Indersiden af en Vinduesrude, som oplyser en Trappegang, og viste sig at vere et Hunexemplar af Gracilia minuta. Hvordan dette Dyr var kommen did, kunde dengang slet ikke forklares. Men et Par Aar efter löstes Gaaden. I et ubrugt Blekhus fandt jeg da Stumper af et Hudskelet, atter af et Exemplar af den samme Art. Ble&khuset viste sig at höre til et Parti af saadanne, som, nedpackade i en stor Kurv, gjem- tesyrvet Kot under Skoletrappen. Kottet faar sin Lysning fra samme Gangvindue, hvorpaa det levende Exemplar i sin Tid var bleven seet krybende. Dette Parti Blekhuse var införde fra et Glasverk i Holland i 1877. Det synes mig klart, at det er Pilekvistene, hvoraf Kurven var flettet, som har afgivet Billerne. Det er ju noget, som of- tere he&nder, at Imagines af sydligere Arter udkryber af Tre, hvar- med de i Larve- eller Puppetilstand er indförte til os. Jeg har f. ex: engang af en Baadmodel af blöd kanadisk Gran, der kom hjem med -et Skib fra England, faaet flere levende Exemplarer af Lyctus unipunctatus Hest, (canaliculatus F.), der ellers ikke vides funden i Norge. 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Paa samme Maade, mener jeg, tör det vere de Kurve, som omtales fra Apotheket i Kalmar, og hvari Balloner med Syre nedpakkes, som har veret Bererne for Larverne eller Pupperne af " Gracilia paa Reisen mellem Tyskland og Kalmar. Nogen Berigelse af den indenlandske Fauna bliver selvföl- gelig desse Fund ikke, for det godtgjöres, at Dyret fortplanter sig her. At Stitodrepa panicea L. foruden »gamle Brödkager» ogsaa angriber döde Insekter, er sikkert nok. I en 2&dre, noget for-, sömt Insektsamling har jeg fundet flere Exemplarer af denne Art döde paa 'Bunden af Kasserne, saaledes som man ju saa ofte fin- der Ånthrenus museorum eler Pitinus fur. Ytterligare om Sitodrepa Panicea LIN. Med anledning af en i Ent. Tidskrift, 13 årg., 1 bäftet, sid. 52—3 införd upp- sats om Sztodrepa panicea Lin, anser jag mig böra omtala, att nämnda insekt stundom kan förorsaka betydlig skada på »her- Darier).. Hår tft. exsumntratfadesnEbörjan af so-talet, att spridda ex. af ofvannämnda skalbagge visade sig 1 mitt herbarium, hvar- est de, såsom rariteter uppsamlades med största omsorg medelst | flitigt genomgående af samlingen, hvarför jag också trodde mig med säkerhet hafva utrotat desamma. Men saken förhöll sig annorlunda. Som min håg för entomologien vid denna tidpunkt tog öfverhand, kom botaniken att hvila på »hyllan», hvarigenom jag numera ej gaf mig tid att genomse herbariet. Efter några (5—96) års förlopp beslöt jag wmig för, att fram- taga och genomse det fordom så kära herbariet, hvarvid jag möttes af en hemsk anblick, i det att knappast någon enda växt af de cirka 3,000 arter, herbariet innehöll, befanns vara oskadd. [synnerhet voro Örobanche, Monotropa, Epipogium och Viscum illa åtgångna, ja bokstafligen pulveriserade. På senare tider har 5 samma djur förgripit sig på lakrits och förstört ett parti af ; nämnda vara, hvaraf prof komma att framdeles insändas till »pre- paratsamlingen». CIDEELROtN — —emÖe JE 2 | "ot JIA föra I TT VIKS KIPE FECSRIEEN DOMAR SEELA SYS MINA Ta WIN md ONT RR MIR RE NYLON ST TENS PNY NEN I i i y f NOPER GT , - EN GAGNELIG FÖRENINGSVERKSAMHET. Emedan de varelser, som skada våra kulturväxter, oftast hvad storleken beträffar äro ytterst oansenliga och såsom enskilda indi- vider ofarliga, ägnar den stora jordbrukande allmänheten upp- märksamhet åt dem endast vid de tillfällen, då de uppträda i sådana massor, att deras ödeläggelser blifva allt för påtagliga. Man finner likväl, om häråt ägnas tillbörlig uppmärksamhet, att dessa smådjur icke allenast emellanåt äro orsaken till klena eller mindre lyckade skördar, utan äfven att de å sådana fält, som kunna tyckas vara oberörda af dem, tillägna sig en icke obetydlig del af nationell egendom. Välbetänkt och nyttigt måste man anse det vara, då veder- börande myndigheter göra något för åstadkommandet af ett utrot- ningskrig mot dylika snyltgäster; men kampen mot dem måste äfven förläggas till landtmannens eget led, och härtill fordras i första rummet, att den större växtodlande allmänheten får insikt om vidden af de skador, som densamma eljest omedvetet tillskyn- das samt sedermera ett mera vaket intresse för att bemöda sig om, att lära känna ifrågavarande smådjurs utveckling och lefnads- vanor. En föreningsverksamhet inom spridda kretsar kunde utan tvifvel blifva af stort gagn i detta hänseende, och vore det därför af intresse att få del af något förslag i den vägen. En sådan verksamhet som den ofvan omnämnda, torde kanske kunna for- läggas äfven till landtmannaföreningarna och andra mindre sam- fund, bestående af personer, som af själ och hjärta äro intresserade af saken, hvilka föreningar borde vara fördelade öfver snart sagdt hvarje område, där växtodling äger rum. Ville dessa äfven syssla med svampsjukdomarna, blefve deras verksamhet af dubbel nytta. 136 dt Mycket borde kunna uträttas för den goda saken, om för- fattarens förslag på ett eller annat sätt blefve realiseradt, och vi I 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. få därför ej underlåta att särskildt fästa uppmärksamhet därpå samt önska detsamma all framgång. Ännu i denna dag har den jordbrukande allmänheten en helt ringa eller ingen kännedom om de små fiender, som mången gång beröfva henne en större eller mindre del af det dagliga brödet. Nekas får dock icke, att på senare tiden mycket blifvit åtgiordt, ej minst genom den Entomo- logiska Föreningen, för att åstadkomma ett bättre förhållande närutinnan, men ofantligt mycket återstår ännu att göra. Smärre föreningar, fördelade på vårt lands alla områden, skulle otvifvel- aktigt kunna verka mycket godt genom att med vaken biick följa skadeinsekternas uppträdande, bekantgöra vidden af den skada de åstadkomma och härigenom fästa ortbefolkningens uppmärksamhet därpå m. m. Särdeles önskvärdt vore emellertid, om sådana lokala föreningar komme att samarbeta med Entomologiska För- eningen samt den eller de sakkunniga personer, som vi hoppas skola genom statens försorg snart anställas för utbredandet af kännedomen om de för landtbruket skadliga insekterna samt med- delandet af råd och upplysningar angående dessa insekters oskad- liggörande. Ett af de förnämsta vilkoren för framgång i striden mot skadeinsekterna är dock — såsom redan ofta blifvit framhållet — upprättandet af en entomologisk försöksstation, där sådana an- ordningar vore vidtagna, att en insekts alla förvandlingar, dess lefnadssätt mellan dessa, verkningarna af utrotningsmedel m.: m. kunde iakttagas och studeras under förhållanden, som så långt det är möjligt öfverensstämma med dem, hvilka hos oss före- komma uti den fria naturen. Redaktionen. N 23 KORNFLUGAN, CHLOROPS PUMILIONIS BIiErRK. AF SVEN LAMPA. (Med en tafla.) Musca Pumilionis BIERKANDER, K. Vet. Ak. Handl. 1778, S. 240—41, Rågdvergsmasken; 1. c. 1789, S. 232. — Öscinis Pumilionis FALL., DAHLBOM, Skand. Ins. nytta etc. s. 325 (18317): anför lefnadssättet efter BIERKANDER, men beskrifningen på flugan tillhör en art af släktet Öscinis (Siphonella). — LAMPA, Ent. Tidskr. 1888, s. 33—39. — FALLÉNS Öscinis Lineata är samn- nolikt SCHRANKS /Vasuzta, men i den förres, å härv. riksmuseum förvarade typsamling, stå exemplar af Pumilionis (Taeniopus MFrIG.) äfven under samma etikett som hans Lineata. — Chlorops Tenmopus MEIG., Syst. Beschreib. 6, s. 144, 9 (1830). — Mac- QUART, Hist. nat. Dipt. 2, 593, 13,57. — ZETTERSTEDT, Dipt. Scand. VII, s. 2623, 20 (1848). — SCHINER, Faun. Austr., Die Fliegen, II, S. 215 (1864). — NowicKki, Ueber die Weizenverwiästerin Cl. Tenmopus MEG. ete. — Curtis, Farm Insects, s. 234 (1883). ERKVER ROST 1E.Landtbri Ak; Elander Pidskri föds: 209. — M. LARSSON, Ent. Tidskr. 1885, s. 179. — LAMPA, K. Tanetbr) CAkaa Handl och, Iidskr:-,1887,45Sav304: Bersat:k: PEandtbroksstyrelsenn för ,1890,1, Ent. Tidskrin801/S3gg dy ct 1892, S. 24. — SCHÖYEN, W. M., Indberetning fra Landtbrugs- entomologen 1391, S. 6. — HeEDSTRÖM, H., Ent. Tidskr. 1892, S. 201: — C. Taen. Gotlandica HOoLMGR., K. Landtbr. Ak. Handl. o. Tidskr. 1887, s. 82. — Som ofvan synes, kallar BIERKANDER larven för »rågdvergs- masken», emedan den af honom första gången anträffades i råg- brodden (vintergenerationen), men DAHLBOM förkortar detta namn Entomol. Tidskr. Årg: 13, H. 4 (1892). I : Lp 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. till »rågdvergen»> — en mindre lyckad benämning. VON Post föreslår ett tredje, nämligen »dvergkornflugan», emedan han blott anträffat henne i ofullkomligt utbildade kornstrån (sommargenera- tionen). För min del använder jag helst det numera mest gängse namnet »kornflugan» såsom varande kort och, hvarför icke, lika betecknande som något af de nämnda. Skälen, hvarför jag använder BIERKANDERS latinska artnamn och icke det mer vanliga Meigenska, äro uppgifna i årg. för 1888, s. 33—39 af Ent. Tidskrift. Mina då uttalade åsikter hafva sedan dess icke förändrats, utan tvärt om än mer stadfästats genom en vidgad erfarenhet. Beskrifning. Ljusgul. Nacken, en glänsande, triangelfor- mig fläck, hvars framåt riktade spets sträcker sig föga öfver mid- ten af pannan och de korta, treledade pannspröten (antennerna) svarta, de sistnämndas yttersta led störst, bredt äggformig och på ryggsidan försedd med ett krökt, slätt, vid basen något tjoc- kare borst. Långs ryggen tre bredare, jämnlöpande svarta band, det mellersta framtill helt, de båda andra afbrutna, men framom dem en liten mörk punkt; framför vingroten, helt nära de båda yttre banden, befinner sig en kortare och smalare svart linea. På bröstet, strax bakom framhöfterna två större, bakom dessa två mindre, samt ofvanför dem på hvarje sida vanligen ett par nästan punktformiga svarta fläckar. Den nästan halfmånformiga, upp- höjda plåten bakom ryggskölden (skutellen) är gul, och bakre delen af ryggen svart. Bakkroppen fyraledad, ofvan brunaktig, med mörkare tvärband vid sömmarna och vid dess bas en mörk punkt på hvardera sidan. Tarserna (de femledade fötterna) van- ligen mörkbruna, de främsta nästan svarta, med ljusare ledfog- ningar; frambenens skenben i spetsen svarta eller mörkbruna. Vingarnas tre främre längsribbor, sammanlöpa i framkanten (ko- stalkanten), hvilken efter sin förening med tredje ribban blir sma- lare och föga märkbar. Längd 3—4 mm. - Fig. 1—2 å taflan. Hanen har vanligen andra och tredje lederna på framtar- serna gulaktiga, och bakkroppen mer aflång. Honan är oftast något större, har bredare bakkropp, hvars undersida i lefvande tillståndet stöter i grönt. Ägget är jämförelsevis långt, nästan som fjärdedelen af flugans kropp, tämligen cylindriskt, mjölkhvitt, utan glans och 2 LAMPA: KORNFLUGAN. 259 har nära hvarandra belägna, oregelbundna och långsgåeude refflor, som äro afdelade genom tämligen närstående, smala och upp- höjda linier. Längd 1 mm. (Se närstående fig 1, samt fig: 3 å taflan.) Larven slät, gråaktigt gulhvit, cylindrisk, men något sma- lare mot ändarna, i synnerhet den främre, som på undersidan är försedd med det hos en del fluglarver vanliga svarta, utsträckbara och i spetsen klufna ätverktyget, hvilket äfven från öfre sidan är synbart i följd af kroppens genomskinlighet. De bakre andrörs- mynningarna äro små och föga utstående, samt belägna tämligen nära hvarandra på öfre sidan af sista kroppsringen. Längd om- kring 7 mm. Fig. 4 å taflan. Puppan cylindrisk, mer eller mindre plattad, till färgen röd- eller gulbrun, andrörsmynningarna å sista kroppsringen små, men tydliga. Längd omkring 1taR2erg ÖRMmAN 4 EIS: 5. emanABRne fnrrpar3snaa3 grnAfrA? Jag har ansett mig böra meddela en utförligare beskrifning på själfva flugan, då hon blott helt obe- tydligt skiljer sig från närstående arter och med dem ofta af såväl entomologer som andra blifvit Fig. 1. Kornflugans ägg förväxlad, hvilket föranledt till felaktiga och vilse- helt samt ett ledande uppgifter. SUIare fördt Utbredning och skada. Genom CLAS BIERKAN- Vår DER veta vi, att kornilugan uppträdde och förorsakade betydlig skada på rågbrodden i Vestergötland vid slutet af 1770-talet samt omkring ett tiotal år senare äfven på kornet. På en kvadratalns yta a rågåkern kunde upplockas 8—14 gulnade och torra plantor, som voro angripna af denna skadeinsekts larver. Härefter dröjde det omkring ett århundrade innan några underrättelser om dylika härjningar hos oss blefvo lämnade. ZETTERSTEDT uppgif- ver visserligen i sitt stora arbete öfver Skandinaviens tvåvingade insekter år 1848 (band VII), att arten är allmän i södra och mellersta Sverige, synnerligast i Skåne, men sällsyntare i Norr- land; dock nämnes intet om dess skadlighet för säden, och detta emedan han missuppfattat BIERKANDERS beskrifning och tillskrif- ver de af denne omnämnda skadorna en helt annan flugart. Samma var :förhållandet med DAHLBOM år 1837. Så vidt det är mig bekant, har intet väsentligt eller nytt blifvit hos oss 3 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. offentliggjordt om kornflugans lefnadssätt sedan BIERKANDERS tid förr än 1884, då likväl ej mindre än två uppsatser om henne blefvo synliga i Kongl. Landtbruksakademiens Handlingar och Tidskrift. Den ena af dessa är författad af professor H. VON PosT, och däri säges, att förf. varseblifvit kornflugans härjningar mångfaldiga gånger ända sedan 1850, både i Upland, Söder- manland och Östergötland. Han beräknar de skadade kornstråens antal 1882 till 1—2 procent, samt å Ultuna Kungsäng 1883 till 10 procent. Den andra af de omnämnda uppsatserna utgöres af en berät- telse, afgifven till K. Landtbruksakademien af dess d. v. ento- molog, lektor A. E. HOLMGREN, som med anledning af en nyss- föregående härjning erhållit uppdrag att besöka Gotland, för anställandet af vetenskapliga iakttagelser öfver kornflugans lef- nadssätt. Kort därefter, eller 1885, infördes en märklig uppsats i Ent. Tidskrift, hvars författare var den framstående jordbrukaren MaAG- NUS LARSSON på Skäggs å Gotland. Enligt hans beräkning, stödd på gjorda undersökningar, skulle de förluster, som 1883 —84 tillskyndades öns jordbrukare genom kornflugan, ej kunna beräknas lägre än till en summa af två millioner kronor. Under mina resor åren 1887—389 på Gotland fann jag korn- fiugan där ej så allmän, att det kunde bli fråga om någon s.k. härjning, men 1890 befanns hon vara talrikare, och 1892 var hennes antal åter igen så ringa, att det erfordrades mycket sökande, innan man kunde påträffa något af larven skadadt korn- strå. Så var åminstone fallet å egendomen Skäggs i Vestkinde, det enda ställe, där noggrannare undersökningar då gjordes. Från våra andra landskap känna vi knappast mer om detta skadedjurs uppträdande, än hvad tillfälliga undersökningar gifva vid handen. Nära Furusund i Stockholms skärgård var korn- flugan ganska talrik 1887 och 88, och ett par år förut såg jag en mängd angripna kornstånd på Fogelbrolandet å Vermdön, År 1889 träffades en mängd skadade strån i Färlöf af Kristian- stads län, och 1890 syntes flugan vara allmän i Sönnarslöfs soc- ken af samma län, där den af larverna förorsakade skadan var rätt betydlig. År 1891 anträffades på en liten försöksruta, beväxt 4 lb an / «4 N LSE ÅA Par "9 be I: 9 BR EFIT ' ,. > LAMPA: KORNFLUGAN. 261 med chileniskt korn vid Landtbruksakademiens experimentalfält ej mindre än 34 totalt förstörda stånd, och å de öfriga många rutorna var förhållandet föga bättre. I Skeningetrakten lämnade kornflugan samma år tydliga spår efter sin närvaro enligt herr P. JACOBSONS utsago och likaledes i Dalarne enligt meddelande af direktör H. JUHLIN-DANNFELT samt kand. HERMAN HEDSTRÖM, Den sistnämnde fann henne där öfverallt, hvarest kornet odlades, äfvenså året förut på Öland. Hur förhållandet kan vara i våra nordligaste orter, där kornet utgör hufvudsädet, är ännu okändt, enär ingen sakkunnig där gjort undersökningar. Under min vistelse i Norrbotten sommaren 1892 märktes intet, som angaf kornflugans närvaro därstädes, men kornet var vid min afresa så litet försig- kommet, att tillförlitliga slutsatser i den vägen voro ogörliga. Efter min återkomst från Gotland på eftersommaren samma år, inberättade kand. HEDSTRÖM, att han funnit kornfluge-larven äfven ivtEelsingland och å en del ställen i sådan mangd, att: öfver hälften af korngrödan vore förstörd, och är detta det nordligaste område vi känna, inom hvilket härjning hittills blifvit observerad. Genom Kongl. Landtbruksstyrelsens förordnande kom jag sedan i tillfälle att i slutet af september göra undersökningar vid Bollnäs, Arbrå, Offerberg, Jerfsö, Ljusdal, Forsa och Hudiksvall inom Gefleborgs län och fann å alla dessa ställen talrika spår efter kornflugan, hvarom mer längre fram. I England iakttogs kornflugans härjningar redan 1791, hvarom en utförlig berättelse af WILLIAM MARKWICK upplästes inför Lin- neanska sällskapet i London den 1 november samma år. Detta anförande citeras af JOHN CURTIS 1 hans »Farm Insects», och vid genomläsandet af detta citat, synes det ovedersägligt, att larverna, som sägas hafva på våren angripit hveteplantorna i närheten af Battle, tillhörde samma flugart, som BIERKANDER ej långt förut beskrifvit och funnit i rågbrodden. Enligt miss ÖRMEROD angreps kornet i Lancashire af kornflugelarver i hög grad 1841, och 1846 blef hälften eller kanske två tredjedelar af detta sädesslag förstörda i vissa delar af Lincolnshire, Norfolk, Essex och Middlesex. I Frankrike rådfrågades 1812 Societé d'Agriculture de la Seine officielt af inrikesministern med anledning af de stora förö- delser, som öfvergingo flera delar af landet, synnerligast om- 5 By AV w be bra É : NE KS + - ” / & AR M | ; | ARE va AN T it SH 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. gifningarne af Paris, och förorsakades af insekter, hvilka under vin- tern uppehöllo sig mellan bladen på sädesplantorna; och voro dessa. skadedjur antagligen kornflugelarver, kanske i förening med lar- ven till slökornflugan (Öscinis Frit Tin.) eller någon närbe- släktad art. [ I Polen uppträdde kornflugan 1847—49, och de förödelser hon då anställde utsträcktes öfver Mähren, Ungarn och Sydryss- land samt utgjorde där en verklig landsplåga. År 1851 blef förhållandet enahanda i Schlesien och Posen, samt i Galizien från och med 1863 uti flera år. Om flugans framfart i Nordame- rika föreligga äfven underrättelser, bland andra i WILDA's och KROCKER'sS landw. Centralblatt 1865, sidan 30, där hennes härj- ningar i staten Ohio omförmälas. Hennes utbredning omfattar alltså ett ganska vidsträckt område, som af Löw uppgifves vara norra och mellersta Europa, Sibirien och vissa delar af Nord- amerika. Förvandlingar och lefnadssätt. Man påstår såväl i Eng- land som i flera andra europeiska länder, att kornflugan genom sin sommargeneration äfven angriper hvetet på samma sätt som kornet, men någon sådan erfarenhet har aldrig blifvit gjord hos oss, ej ens på Gotland, där hon på senare tiden visat sig talri- kast och mest uppmärksammats. Äggläggningen på försommaren inträffar hos oss ungefärligen samtidigt eller kort före hösthvetets blomning och axens framkomst, och detta förhållande torde vara nog att då omöjliggöra larvernas utveckling i detta sädesslag. För- modligen är det förnämligast vårhvete, som i utlandet angripes, men sådant odlas hos oss endast undantagsvis, och inga observationer äro ännu gjorda rörande kornflugans angrepp på detsamma. Upp- gifterna att arterna Lineata FALL. = /!Vasuta SCHRANK och Strz- gula Fas. skulle åstadkomma förödelse på sädesslagen äro i vårt land ej heller bestyrkta, och detsamma är förhållandet rö- rande den rätta kornflugans (Chlorops Pumilionis BIERK. = Tae- n0pus MEIe.) förekomst uti vilda grässlag, såsom T»riticum Re- pens m. fl. Jag fann visserligen vid Arbrå i Helsingland 1892 en kvickrotsplanta bland rågbrodden, på samma sätt angripen som denna, men vid nogare undersökning funnos två larver däri, dock icke efter kornflugan, utan sannolikt efter Oscinis Frit. Vid Offerberg påträffades likväl flera sådana plantor, som voro angripna 6 JC LAMPA: KORNFLUGAN. 263 af larver, och ett par af dessa liknade ganska mycket kornflugans, men jag vågar ej afgöra, om de voro atkomlingar efter henne eller någon närstående art, t. ex. Vasuta, förrän fullbildade flu- gor en gång blifvit erhållna från kvickrotsplantor. Chlorops MNasuta förekommer ibland hos oss mycket talrikt på en del lokaler, men ännu aldrig har jag funnit henne bland säd, utan ständigt på ängsgräs, där hon synes tillbringa sitt lif och antag- ligen undergår sina förvandlingar. Hennes stora likhet med korn- flugan, hvarigenom båda arterna lätteligen kunna förväxlas, är kanske när allt kommer omkring förnämsta orsaken till de många olika uppgifterna rörande dessa båda arters förekomst och lef- nadssätt, och noggrannare undersökningar af kompetenta personer äro ännu erforderliga för att få hittills dunkla frågor här- utinnan fullständigt utredda. Denna åsikt delades äfven af den utmärkte tyske dipterologen Löw. Att kornflugan har en sommar- och en vintergeneration, detta visste redan BIERKANDER. Med den förstnämnda genera- tionen har man äfven sedermera varit tämligen på det klara, men ej så rörande vintergenerationen, då nämnde naturforskares iakttagelser angående denna blifvit missuppfattade eller helt enkelt förbisedda. De som det synes mindre tillförlitliga uppgifterna om denna generation, som på senare tider blifvit lämnade, vill jag, så vidt möjligt är, förbigå och hufvudsakligen vidröra det, som jag varit i tillfälle att själf undersöka och iakttaga. Den första af mina undersökningar rörande densamma ägde rum på Eknö i Roslagen i augusti månad 1887. Äggen efter sommargenerationen hade, som jag tror, aldrig förut hos oss blif- vit funna ute i det fria, ej ens af professor VON PosTt under hans mångåriga iakttagelser. HOLMGREN uppger visserligen i en upp- sats, införd i Kongl. Landtbruksakademiens Handlingar och Tid- skrift för år 1887, att han året förut sett kornflugor lägga ägg uti ett af hans terrarier på dikesgräs och hafre, och i ett annat på hvete, samt att äggen äfven anträffats på gräs å dikesrenar; men hvad observationerna rörande äggläggningen i terrariet be- träffar, torde dessa vara helt och hållet betydelselösa, då flugorna där ej hade valfrihet, utan tvingades afsätta äggen endast på de växter, som .där stodo dem till buds eller på glasrutorna. Obe- gripligt måste det dessutom förefalla, att vid experimentet an- ”- I 264 ENTOMOLOGISK TIDSRRIFT 1892. vändes plantor af hafre i stället för af höstråg, då de förstnämnda aldrig förekomma å fälten på hösten i sådant utvecklingstillstånd, att kornflugan på dem skulle frivilligt lägga sina ägg. Angående den uppgiften, att äggen förekommo på gräset å dikesrenar, sak- nas ej skäl för antagandet, att ett misstag är begånget, och att möjligen det är fråga om ägg efter Chl. Nasuta, hvilka lätt kunna förblandas med kornflugans. Äfven under min vistelse i Helsingland 1892 undersöktes en stor mängd timotej- eller andra gräsplantor, men ej en enda af dem syntes vara angripen, hvarför jag måste helt och hållet betvifla kornflugelarvens vistelse i dylika, åtminstone tills verkliga fakta blifvit framlagda. Vid Eknö voro skadade kornplantor 1887 nästan talrikare än på Gotland, och flugpupporna började att kläckas redan den 3 augusti, hvilket fortfor ända till den 28 i samma månad. År 1888 däremot framkommo flugorna betydligt senare, eller först den 24:de. I en större glasburk insattes plantor af råg, hvete och kvickrot (Zriticum Repens), och flugor inspärrades där efter hand, så snart de utkommo ur pupporna. Efter skedd parning började en af de äldsta honorna lägga ägg den 13:e och snart äfven de andra, samt fortsatte de-härmed i flera dagar. Blott som genom ett misstag afsattes ett och annat ägg på kvickrotsplan- torna eller till och med på glasväggarna, men de öfriga uteslu- tande på råg- eller hveteplantor. Såväl flugornas utkläckning som äggläggningen torde ute på fälten ske hvarken så regelmässigt eller så tidigt som i fångenskapen, och detta af lätt insedda skäl. Ej förr än den 26 augusti upptäcktes heller några ägg ute i det fria, men följande dagar allt flera på en åker, som då på långt håll lyste grön af rågplantor. På närbelägna, gräsbeväxta ställen kunde dock inga ägg uppletas. Att honan skulle lägga ett för insekter ovanligt litet antal ägg förmodade man, emedan äggen äro jämförelsevis mycket stora. Likväl har det visat sig, att de hos en enda individ kunna vara ganska talrika; ty en sådan, som blifvit fångad på rågbrodd, och hvars bakkropp var starkt uppsvälld, lade på plantor i en burk 36 stycken ägg. Ett annat ännu märkligare exempel må äfven anföras. Ett par flugor, hane och hona, utkläcktes i fångenska- pen mellan den 25 och 27 angusti samt parade sig flera gån- ger före den 3 september. Den 5 i sistnämnda månad afsatte 3 Ja LAMPA : KORNFLUGAN. 265 honan ett ägg och den 7 dog hanen; den 8 tillkommo minst 3 ägg, den 9 flera och däribland 4 stycken efter mycket korta mellantider, hvarefter ett uppehåll inträdde. Härunder infördes en frisk och nyss utkläckt hane, och parning försiggick åter den TARGE Äggläggningen fortsattes sedermera, så att ej mindre än 73 ägg kunde räknas den 23:e; men nu måste jag resa till Stockholm och införde därför båda flugorna i ett profrör för att medtagas. Hanen dog under vägen, men honan förblef vid lif och infördes under glas på hveteplantor, där hon afbördade sig ytterligare 7 ägg. Den 28 var hon dock död, efter att hafva lefvat i öfver en månad och lagt 80 stycken ägg. Denna stora mängd ägg hade omöjligen på en gång såsom fullt utbildade kunnat rymmas i hennes bakkropp, utan hade de helt säkert tillväxt och utbil- dats efter hand. Flugorna fingo sockervatten att äta och kunde därigenom lefva en så lång tid. Äggen afsättas i regel ej i bladvecken, som en del författare påstått, utan hvar som helst på plantorna, vanligen ofvanpå bladen, stundom äfven på stjälken helt nära roten. Härigenom blir det antagligt, hvilket jag äfven genom iakttagelser funnit, att många larver, synnerligast sådana, som utkläckts långt från ingången till en bladslida, måste omkomma, emedan deras förflyttning sker mycket långsamt och tyckes äga rum utan någon plan. En nyut- kläckt larv observerades nämligen noga under sin vandring på ett blad, och visade det sig, att han behöfde tre timmars tid för att till- ryggalägga en väglängd af blott 25 mm. Hade hans framåtskri- dande fortgått i en någorlunda rät linea, skulle ej så lång tid åtgått, men detta var ej händelsen, ty ibland rörde han sig mot bladets spets eller befann han sig än på den ena, än på den andra sidan af detsamma. En och annan larv uppnådde aldrig någon bladslida, utan omkom på vägen. Skulle ett häftigt regn inträffa under denna larvernas färd, är det mycket troligt, att många af dem omkomma. Då en kornfluga afsätter ett ägg på t. ex. stjälken af en rågplanta, sitter hon helt stilla, med hufvudet uppåt och närmar bakkroppen till stjälken, då det mjuka och något klibbiga äggets bakre ände fastnar vid dennes yta, därpå sammandrages bak- kroppen något litet, hvarvid hela ägget blottas och dess insida fast- nar vid stjälken. Äggomhöljet är då så löst och mjukt, att det for- 2 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. mas efter den yta, på hvilken det hvilar, hvarför de ägg, som afsättas på t. ex. en glasskifva, på den däremot vända sidan blifva plana som glaset, och sådana, som fästas på ett blad, få under- sidan refflad liksom detta. Man har visserligen påstått, att äggen ej alltid skulle kunna äggas på brodden af höstsäd, emedan denna ibland ej ännu är uppkommen, då flugorna verkställt sin parning; men sistnämnda omständighet bör ej vara af stort inflytande, då honornas lifstid kan räcka så länge som en hél månad. Dock kan det ju vara sannolikt, att en sådan för tidig framkomst kan tvinga dem att afsätta er del af sina ägg på kvickrotsplantor eller helt olämp- liga föremål, och att härigenom en förminskning af individantalet i nästa generation äger rum. Några iakttagelser rörande detta, äfvensom åtskilliga andra omständigheter, äro dock ej ännu gjorda. Larvernas utveckling uti äggen kan försiggå på en vecka, och utkläckas de i allmänhet under de sista dagarna af augusti eller i början af september. Redan under hösten uppäta de späda larverna så småningom sädesplantornas inre delar, hvarigenom det öfversta bladet gulnar och dör, men rötterna förblifva vanligen oskadade och kunna utsända nya skott. Att larverna, i förening med slökornflugans afkomma, kunna förorsaka mången plantas fullständiga undergång, därpå saknas dock ej talrika bevis. Uti en och samma planta har man ännu aldrig lyckats finna mer än en kornflugelarv, och skulle där flera larver påträffas, torde dessa alltid tillhöra slö- kornflugan (Öscinis Frit e. Pusilla). Larven tillväxer under vintern naturligtvis helt ringa, och följande vår fortsättes därför förstöringsarbetet i sädesbrodden, tills han uppnått sin fulla stor- lek. De skadade plantorna äro vid denna tid vanligen kortare och knubbigare än de friska. Fig. 10. I slutet af maj eller något senare, om väderleken varit kylig, förvandlas larverna inuti plantorna, där de vistas, till puppor, och ur dessa framkomma de fullbildade flugorna från medio till slutet af juni. Parningen börjar vanligen så snart de båda könen råkas och äger förmodligen rum redan på kläckningsplatsen eller å blommande umbellatväxter, hvilka flugorna uppsöka för att erhålla föda. Det är dock högst sannolikt, att hanarna inställa sig äfven 10 + LAMPA: KORNFLUGAN. 267 å kornfälten för samma ändamål, då parning synes äga rum flera gånger och äfven sedan äggläggningen börjat. Äggen till sommargenerationen afsättas efter hand på kornplantorna, antagligen på samma sätt som på sädesbrodden om hösten, och tiden härför brukar infalla under senare delen af juni månad. Då den nyss utkläckta larven lyckats praktisera sig in i en bladslida, angriper han plantans inre delar, först det närmast befint- liga, inuti själken ännu varande bladet, går igenom detta, hvarvid en springa uppstår 'i bladskifvan, och fortsätter vidare inåt tills han råkar axämnet. -Man finner härför nästan alltid, att ett eller kanske flera af de öfre bladen å en af larven skadad kornplanta, äro ituklufna vid spetsen. Det späda axet utgör dock i de flesta fall larvens förnämsta föda, och då han efter sitt inträngande i plantan påträffar axspetsen, uppätes eller skadas vanli- gen såväl borst som fjäll utmed axets hela ena sida ända ned till strået, hvilket sedan i sin tur angripes, hvarvid en djup ränna bildas på dess ena sida, som ofta fortsättes ända ned till öfversta leden. Se fig. 11. En gång har jag till och med funnit själfva leden genombruten, och rännan fortsättas äfven en bit nedanför på strået. Ibland sker förvandlingen till puppa i denna ränna, men oftare drager sig den fullvuxna larven tillbaka uppåt bladslidan för detta ändamål. Därigenom att stråets öfversta del sålunda skadas, upphör plantan att tillväxa uppåt, och axet stannar meren- dels kvar i bladslidan. Hon blir i stället ovanligt grof samt får en mer blåaktig färgton under senare delen af växttiden och är härigenom, äfvensom i följd af sin ringa höjd, lätt märkbar bland de normalt utvecklade stånden. Se fig. 9. Omkring medlet af juli äger förpuppningen rum och efter vid pass tre veckor, eller vanligen under förra hälften af augusti, utkläckas flugorna. Parasiterna utkomma äfven i början af nämnda månad eller kanske något senare. Utrotningsmedel. Kornflugan är en bland de rätt många skadeinsekter, mot hvilka man ännu ej lyckats upptäcka något medel, som 1 praktiken visat sig hålla profvet och motsvarar alla förväntningar. Så äro t. ex. all stöpning af utsädet i skarpa eller starkt luktande ämnen, plantornas besprutning med giftiga ET Ul N LR MOV RR w FITA TRA VIEN TRE SAMA MIST (RU vd a - Å k j CM G j FE VR SER a ; ' ) ; SE | ; | 268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. vätskor etc. föga tänkbara, då man vet under hvilka förhållanden larverna lefva, samt det sätt, hvarpå de angripa sädesväxterna, Det enda tillfälle, då en sådan besprutning skulle kunna medföra nytta, vore, då äggen kläckas på bladen, och de späda larverna företaga sin långsamma vandring till bladslidorna; men larverna utkläckas ej alla på samma dag, ej heller skulle jordbrukarna komma sig för med att företaga de erforderliga undersökningar, som måste föregå medlets användande. Jag trodde mig visserligen hafva hunnit ett stycke närmare målet, då det visade sig, att flugorna 1887 lade sina ägg på rågbrodden, och blef än mer öfvertygad därom, då så skedde äfven året därpå. Redan innan några undersökningar företogos v den vägen, hade jag hyst en förmodan att så kunde vara för- hållandet, emedan man mången gång hört jordbrukare beklaga sig öfver, att den förstsådda, gamla rågen ofta går ut efter att hafva vackert uppkommit på hösten, då däremot den nya, något senare sådda, förblifver oskadad. Orsaken härtill kunde ju mån- gen gång vara den, att kornflugorna passat på att lägga sina ägg på den sädesbrodd, som därtill först var lämplig. Med anledning häraf låg det antagande nära till hands, att vintergenerationen skulle kunna ansenligt reduceras, om man å trädan, helst i när- heten af ett kornfält, där larver varit talrika, besådde ett mindre stycke med råg en eller ett par veckor tidigare än vanligt, för att dymedelst tillhandahålla en passande plats, dit flugorna genast efter sin framkomst kunde begifva sig för att lägga ägg. Sedan äggläggningen här försiggått, blefve det lätt att genom en grund- lig plöjning förgöra såväl ägg som larver. Under vistelsen på Eknö 1888 hoppades jag komma i till- fälle att göra några egna iakttagelser härutinnan, ty kornflugorna voro då ganska allmänna därstädes. ”Trädan befann sig på två ställen, det ena beläget invid kornfältet, det andra ett godt stycke därifrån, och var matjorden här lösare och magrare än på det först nämnda. Sådden kom dock att äga rum i vanlig tid och med blott en dags mellanrum å de båda små fälten, ty ägaren ville ej riskera något genom arbetets fördröjande. Detta blef naturligtvis ett streck i räkningen för mig, då jag sålunda beröfvades möjligheten af att studera verkningarna af tidig och sen sådd å samma lokal. Den något oväntade iakttagelsen 12 —-— i LAMPA: KORNFLUGAN. 269 gjordes dock vid nämnda tillfälle, att rågbroddens närhet till kornfältet åtminstone då ej spelade någon rål hvad valet af ägg- läggningsplats beträffar, ty å den träda, som låg alldeles invid kornet, kunde hvarken flugor eller ägg upptäckas på rågbrodden, men å den längre bort belägna voro däremot äggen talrika. Or- saken härtill torde blifva svårt att nöjaktigt förklara innan flera undersökningar blifvit gjorda. Det sannolikaste synes vara, att flugorna voro utkläckta och spridt sig vidare omkring innan råg- brodden blef färdig för mottagandet af äggen. Jag har trott mig finna, att denna ej uppsökes af flugorna förrän den erhållit sin rent gröna färg. Mindre sannolikt torde det vara, att jordmånens beskaffenhet kan så inverka på sädesbrodden, att denna blir mer tilldragande för flugorna. Hvad som mest talar härför, är dock den omständigheten, ifall den håller streck, att de flesta af flug- larver angripna plantor äro att söka vid dikeskanter, vändtegar och mer upphöjda ställen af åkern, där matjorden är grundare och plantorna af svagare beskaffenhet. Sistlidna sommar (1892) var kornet flerstädes i Helsingland tämligen betydligt angripet af kornflugelarver, och det borde där- för bliva ett gynnsamt tillfälle att där studera flugornas vinter- generation i dess första stadier. Efter erhållet-vederbörligt till- stånd, afreste jag följaktligen dit den 21 september. Uppehåll gjordes först vid Bollnäs och sedan på flera ställen under vägen mellan denna station samt Ljusdal och Hudiksvall, och därvid företogos undersökningar å rågbrodden. Denna tycktes öfverallt vara utmärkt vacker och lofvande, men vid nogare undersökning af plantorna upptäcktes snart, att en rätt betydlig mängd af dem var angripen af larver, både efter korn- och slökornflugor. De flesta höllo dock till i den rågbrodd, som inom ett visst område var den mest försigkomna, och följaktligen där rågen blifvit tidi- gast sådd. Af åtgärder, som i öfrigt blifvit föreslagna för att motverka kornflugans härjningar, må här anföras. INtftrafslävdet starkt angripha kornet så fortiske kan, d. v. s. då de skadade plantorna kunna observeras bland de friska. Detta förfaringssätt har nog varit påtänkt på Got- land, men ej blifvit utfördt på sådant sätt, att något omdöme -angående dess lämplighet kan ifrågakomma. Då plantorna afslås, 20) 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. innan larverna blifvit fullvuxna, skola dessa snart dö af brist på näring; men medlet bör dock begagnas endast med stor urskill- ning, såvida ej mer skada än gagn därmed skall åstadkommas. I fall återväxt skall kunna äga rum, bör slåttern naturligtvis ske mycket tidigt och helst åtföljas af lämplig öfvergödning, på det nya skott snart må uppväxa och ersätta de förlorade. Noggranna undersökningar å brodden böra dock alltid föregå, synnerligast då kornet eller rågplantorna året förut varit angripna och härjning befaras. Af stor vikt äro årliga undersökningar af ett visst antal korn- strån, som äro angripna af larver, på det man må kunna få ut- rönt förhållandet meilan friska och af parasiter hemsökta larver eller puppor. Visar det sig därvid, att öfver halfva antalet af dessa äro angripna af de små fienderna, så behöfver man ej gerna befara någon härjning nästkommande år. Att under sådant förhållande afslå kornet i förtid bör ej ifrågakomma, då därigenom äfven parasitlarverna skulle förstöras, och med dem de förnämsta medhjälparna i striden mot det onda. De nämnda undersökningarna, äfvensom dylika rörande andra skadeinsekters förekomst och hvad därmed äger samband, kan man dock ej begära, att jordbrukarna själfva skola kunna utföra, utan vore det önskligt, om de kunde blifva gjorda genom lämpliga personer och på allmän bekostnad. Att sådana undersökningar böra vara af stor betydelse för jordbruket, och att kostnaderna därför skulle väl betala sig, därom torde meningarna numera ej vara delade. Att så i lagom tid, på väl brukad och somMNast kraft varande jord är visserligen ej något utrotningsmedel, men måste i alla fall högeligen rekommenderas, då växternas motståndskraft därigenom ansenligt ökas. Den jord, som i ett eller annat afseende är mindre lämplig för ett sädesslag, borde aldrig därtill upplåtas, då erfarenheten lärt oss, att skadeinsek- terna i sådant fall lätteligen taga öfverhand. På en passande och kraftig jord utvecklas plantorna fortare, erhålla flera och krafti- gare skott från roten, hvilka rikligen ersätta dem, som fluglar- verna förstöra, och skörden blir följaktligen ej märkbart sämre än eljest. Sådana fläckar i åkern, där matjorden är grundare och magrare, böra gödas rikligare och efter hand djupare bearbetas, på det äfven dessa må blifva fullt lämpliga för växterna. Gödning 14 fr NE LAMPA: KORNFLUGAN. 271 med obrunnen gödsel kort före sådden bör undvikas, emedan därigenom uppkomma sjukliga plantor, som företrädesvis angripas och lättare duka under. Konstgjorda gödningsämnen kunna ej nog förordas, helst såsom öfvergödning för svag eller af skade- insekter angripen sädesbrodd, hvars rötter äro friska. Att vält afdika jorden är äfven en nödvändig sak, ty man har funnit, att där dikningen är ofullständig, kornflugans framfart varit mer förhärjande än å väl torrlagda fält. I så kal- lade svackor eller fördjupningar i marken, där jorden håller sig sur och vid torka tillhårdnar, är säden vanligen mycket utsatt för härjning. Ett fäöllgodt utsäde bör alltid anskaffas, då detta ut- gör ett af hufvudvilkoren för framkallandet af ett kraftigt rotsy- stem "hos plantorna. Såningstiden torde i flera afseenden utöfva inflytande på flugornas äggläggning; dock är, som nämndt blifvit, så godt som ingen erfarenhet vunnen i vårt land rörande denna sak, och utländska uttalanden härom äro dels hvarandra motsägande, dels af föga värde för oss, i följd af olika klimatiska förhållan- den. En lycka är det emellertid, att vårt vinterhvete ej synes blifva angripet äfven af flugans sommargeneration. Att den ena hvetevarieteten lider mer genom korn: flugan än en annan, tror man sig i utlandet hafva erfarit, och har därför förordats användandet af endast den sort, som visat sig bäst emotstå hennes angrepp. Enligt mitt förmenande, torde det dock vara såningstiden, som egentligen orsakat förhållandet, ty då flugorna äro färdiga till att lägga ägg, uppsöka de sanno- likt de plantor, som då för tillfället äro i den härför lämpligaste utvecklingsgraden. Om alla landtbrukare inom ett område sådde den beprisade hvetesorten, skulle helt säkert dess företrä- den i nämnda fall försvinna. Det vore emellertid väl, om åt- minstone de mest upplysta bland jordbrukarna ville själfva göra observationer under en följd af år rörande de omständigheter, som stå i samband med kornflugans uppträdande och härjningar; ty en enda person kan omöjligt hinna med och räcka till öfver- allt, synnerligast då fullt säkra upplysningar rörande en och annan fråga vanligen äro, åtminstone för närvarande, snart sagdt omöjliga att erhålla. 15 272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13892. Att för rett eller: ettipar är afstartränrodlinsent korn är visserligen en utväg, som helt säkert kunde leda till målet, och därför vid vissa tillfällen borde tillgripas, för att undgå kommande härjningar, såsom t. ex. då man hösten förut märkt att vintersäden starkt angripits af vintergenerationen. Härvid gäl- ler dock samma anmärkning, som blifvit gjord, då det var fråga om att afslå det starkt angripna kornet innan larverna förvand- lats till puppor. Att borttaga och förstöra de angripna plantorna innan de inneboende larverna hunnit förpuppa sig, hvil- ket redan BIERKANDER rekommenderade och försökte, eller kanske ännu bättre, att bortslita öfversta bladslidan, så att axet blir fritt, ifall det nått någon utveckling, är ett verkligt utrotningsmedel, som ätven föreslagits af utländska författare och mycket väl låter sig utföra, åtminstone på mindre fält. Professor NOwIiCKI i Kra- kau, hvars förträffliga uppsats om kornflugan jag rådfrågat, säger härom: Man besinne blott, att genom dödandet af en honlarv eller puppa, en flughona undanröjes, hvars afkomlingar skulle förstöra minst 200 kornstrån. Enligt denna beräkning komme 100 dödade honor att åt odlaren bevara 20,000 kornax. Skall detta utrotningsmedel blifva verksamt, måste dock alla kornodlare inom ett visst område använda detsamma. Å stora fält blifva svårigheterna större, men man får komma ihåg, att det är bättre göra något för att söka förminska ett ondt, än att låta detta utan vidare helt och hållet taga öfverhand. Hvad höstsädesbrodden beträffar, blir en utgallring af de skadade plantorna nästan out- förbar, då det är svårt att upptäcka dem, åtminstone på hösten. Att medelst lämpliga håfvar infånga flugorna under äggläggningstiden vår och höst torde ej medföra så stora svårigheter, som man troligen föreställer sig. En olägenhet där- vid är det dock, att med de fångade flugorna äfven följa deras fiender, och att afskilja och skona dessa, kommer nog att ej falla sig så lätt. Om parasiternas närvaro bland sädesplantorna kan man dock snart genom håfning öfvertyga sig och sedan må man rätta sig efter omständigheterna. Plöjning redan på hösten eller tidigt om våren där plantor efter spillsäd eller kvickrot förefinnas. De år, då säden mognar tidigt, och väderleken gynnar och påskyndar 16 ndfön LAMPA: KORNFLUGAN. 273 spillsädens groning samt plantornas utveckling, blifva stubbåkrarna särdeles passande äggläggningsplatser, där flugorna säkerligen ej skola underlåta att infinna sig, och en plöjning skulle då åstad- komma äggens eller larvernas fullständiga förstöring. Där klöfver- och gräsfrö insås bland höstsäden, kommer detta utrotningsmedel dock troligen aldrig att användas. Utrotandetafkvickroten (7Zrz- Zticum Repens). Den för undersöknin- ningar rörande kornflugans lefnadssätt bekante polske godsägaren KONOPKA kunde ett år, trots ifrigt sökande, ej upptäcka några kornflugelarver i höst- sädesbrodden i den trakt, där hans egen- dom var belägen, men fann dem till sist i kvickrotsplantorna. Å en annan landt- gård nära Krakau funnos de dock sam- tidigt i mängd i höstsäden. Under min = Fig. 2. Coelinius-Niger. resa 1 Helsingland fann äfven jag flera skadade kvickrotsplantor, men de flesta inneslöto larver till Ösci- is Frit. Blott ett par innehöllo sådana, som tycktes vara af- komlingar efter kornflugan. I följd af vår ringa kännedom om utseendet hos de många Chlorops-arternas larver, är det dock omöjligt att konstatera artens namn, förrän flugor blifvit ut- kläckta från plantorna. Emellertid torde det på grund af detta, äfvensom af andra orsaker blifva skäl, att söka så vidt möjligt är utrota detta besvärliga ogräs. Slutligen återstår för mig blott att nämna några ord om de hjälptrupper, ” naturen själf sänder oss för bekämpandet af kornflugan, nämligen de små parasit- steklarna. Att här redogöra för, eller ut- förligare beskrifva arterna, torde dock Fig. 3. Pteromalin. påta föga, då det i alla fall blir hufvudsak för jordbrukaren att blott kunna skilja vänner från fiender. Den förnämsta parasiten torde vara Coelinius Niger NEES, af Braconidernas familj. Denna är svart och har det utseende, som ofvan stående fig. 2 visar. Hans larv lefver inuti kornflugans, och ur dennas puppa framkommer den fullbilade insekten. Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 4 (1892). 17 18 274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Ett par andra, ännu mindre steklar, tillhörande Pteromalinerna, fig. 3, som pråla i guldgröna färger, lefva i larvstadiet utanpå. kornflugelarverna och utsuga dessa så, att blott skinnet till sist återstår. Vid undersökning af ett skadadt kornstrå, finner man ofta kornflugelarven död och hopsjunken, samt vid densamma fastsittande en liten, smutsigt hvit, framtill tjockare och bakåt starkt afsmalnande larv, fig. 12.7 Denna är efter en Pterormalin, och dess puppa, fig. 13, träffas sedan inom öfre bladslidan på kornet och igenkännes lätt därpå, att ögon och extremiteter äro tydligt framträdande. En på sädesfälten högst vanlig skinnbagge, Leptoterna (Mi- ris) Dolabrata L., äfvensom de bladlusätande nyckelpigorna, Coccinella, lära äfven anställa nederlag bland kornflugorna, och ehuru det kan förefalla något märkvärdigt, att dessa tämligen tröga insekter skola kunna be- mäktiga sig de mycket rörligare flugorna, måtte det verkligen för- ps hålla sig så, då KONOPKA påstår | sig hafva observerat sådant äga rum både inne under glas och ute i detria. Skinnbaggen, fig. 4 b, är svart, med hvitgula eller rödaktiga teck- Fig. 4. ningar, täckvingarna smutsigt gula a puppa, b fullbildad insekt. eller tegelbruna med gula utkan- ter. Nyckelpigorna äro så allmänt bekanta, att någon beskrifning på dem ej här torde vara nödig. Förklaring öfver taflan: 1 kornfluga, nat. storlek; 2 densamma förstorad; 3 ägget; 4 lar- ven; 5 puppan; 6 framsidan af hufvudet; 7 ett pannspröt (an- tenn); 8 ett framben; 9 angripen kornplanta; 10 rågplanta på våren med puppa; 11 ett af larven på ena sidan skadadt kornax; 12 rest af en larv, på hvilken sitter en pteromalinlarv (parasit) samt 13 puppan efter en dylik. ra AA SKÄR 275 NG: MOB: Nestoren blandt Norges Entomologer, botanisk Gartner NILS GREEN Mor, der var Medlem af »Entomologiska Föreningen» fra dens Stiftelsesaar af, afgik ved Döden den 16 September d. A. i en Alder af vel 8o!/2 Aar. Stille og bramfrit, som denne Mands Liv og Virken var, kan det med Sandhed siges, at han har ud- rettet meget baade for den botaniske og den entomologiske Vi- denskab hos os, og mange er det blandt begge disse Videnska- bers Dyrkere og Velyndere, som har »garule Moe paa Töien» meget at takke for Veiledning og Bistand baade med Raad og Daad. Mindet om hans beskedne og elskverdige Personlighed og hans varme Kjerlighed til Naturen vil sent eller aldrig glem- mes af den talrige Vennekreds, som han nu har forladt. MoE var födt den 26:de Januar 1812 paa Modum, hvor I 2706 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. hans Fader var Kirkesanger ved Heggen Kirke. Som 15 Aars Gut kom han den 6:te Mai 1827 1 Lere ved Universitetets bo- taniske Have paa Töien, hvortil han senere uafbrudt har veret knyttet, altsaa i hele 65 Aar, deraf de sidste 35 Aar som bota- nisk Gartner, hvilken Stilling han overtog i Aaret 1857 efter da afdöde Gartner StEBKE, Fader till den bekjendte Entomolog, Konservator SIEBKE. Omtrent samtidig blev han af Prof. E. FRIES tilbudt Gartnerposten ved Upsala botaniske Have, hvilken han dog afslog. Töienhaven har under den lange Aarrekke, hvori Mozr arbeidede der, havt 3 forskjellige Bestyrere, nemlig Profes- sorerne RATHKE, M. N. BLYTT og ScHUBELER, hvilken sidste og: saa vandrede bort för MoE den 20:de Juni d. A. Allerede fra den förste Tid han kom til Töienhaven, fölte MoE sig sterkt hendraget til det botaniske Studium, for hvilket hans Interesse först vaktes af Prof. H. RASCH, og som han senere fortsatte under Prof. M. N. BLYTT's kyndige Veiledning. Hans aabne Blik for Naturen hendrog ham imidlertid ogsaa ved Siden heraf til zoologiske Studier. Navrlig udövede Entomologien en seregen Tiltrekningskraft paa ham, saavel ved de mange interes- sante Sider, Insekternes Liv og Virksomhed frembyder, som ved deres store praktiske Betydning for Jordbrug og Havestel. I denne Retning var det Prof. L. ESsMARK, der ydede ham den fornödne Veiledning og i Begyndelsen hjalp ham tilrette med Bestemmel- sen af de indsamlede Insekter, m. v. Senere foretog Mor til forskjellige Tider med Stipendium dels af Universitetet og dels af Videnskabsselskabet i Trondhjem mange Reiser, for fra de forskjellige Kanter af Landet baade sönden- og nordenfjelds at indsamle Frö og levende Planter til den botaniske Have. Fra disse Reiser medbragte han de fleste og vigtigste Arter af alpinske, arktiske, Sump- og Skovplanter, dels i levende Exemplarer og dels i Frö, ligesom han ogsaa af Lavlandsplanterne har indflyttet og ombyttet i Systemerne i Ha- ven alle Arter med viltvoxende Exemplarer. Navnlig for Höi- fjeldsplanternes Vedkommende, hvis Kultur i de lavere og sydli- gere Egne altid har vist sig forbundet med store Vanskeligheder, har det i Töienhaven lykkedes åt opnaa serdeles gunstige og interessante Resultater, idet flere af disse Planter, der aldrig för med Held havde veret dyrkede i nogen Have, her for: förste 2 KA IEEE PR 1 IV ET " Fer Et 04 2 | ; SCHÖYEN: N. G: MOE Tf. DT Gang bragtes til at trives og sette baade Blomst og Frö. Exem pelvis kan n&vnes: Phippsia algida, Primula norvegica, Phaca frigida, Ranunculus hyperboreus, Andromeda hypnoides, Rho- dodendron lapponicum, Artemisia norvegica, Nardosma frigida, Veronica alpina, Rubus arcticus, m. fl. Kulturen af disse vore Alpeplanter har for vor botaniske Have veret af den störste Be- tydning i flere end en Henseende. I Dygtighed som Samler baade i botanisk og entomologisk Henseende var det ikke let at finde Gartner Moe's Lige. Hans saavel af Naturen uszedvanlig skarpe, som gjennem lang og flittig Övelse i denne Retning end yderligere skjerpede Syn, i Forbin- delse med en medfödt sjelden Tagttagelsesevne, samt hans Iher- dighed og Utrettelighed i sine Undersögelser satte ham istand til at opdage meget nyt og interessant, og skaffede ham ogsaa blandt Sveriges Botanikere og Entomologer Anerkjendelse, hvilket bl. a. fik sit Udtryk derveåd, at enkelte af dem beskrevne nye Arter er blevne opkaldte efter MoE, saaledes af Planter Hziera- cum mocanum, TLiNDEB. og Salix moöana, ANDERS. (samt af Insekter Platynotus moci, "THOMS., der dog tidligere har veret beskrevet under Navnet pant/erinus, SAvVvEN.) Udbyttet af Moe's Undersögelser og Indsamlinger af vore Lavarter, der för var lidet paaagtede, faar man et Begreb om gjennem Prof. TH. M. FRIES'S Verk »Lichenographia Scandinavica», hvor Moe's Navn citeres jevnlig.! — Ogsaa af Insekter har MoE indsamlet en stor M&xngde, navnlig af Coleoptera, som han serskilt interesserede sig for, og hvoraf han efterlader sig en af de rigeste Samlinger her i Landet. Denne sin flittige og alsidige Samlervirksomhed sögte han ogsaa at gjöre nyttig i videre Kredse ved Udgivelsen af forskjel- lige Slags Naturaliesamlinger, saasom »ekonomiske Herbarier for Landmend>», Skoleherbarier, större og mindre Insektsamlinger etc., altsammen nyttige Ting som Undervisningsmateriel ved Skolerne, hvor de derfor ogsaa efterhvert blev mere og mere eftersögte. 1 Som et lidet Kuriosum kan anföres, at Prof. FRIES sammesteds, til ZEre for sin Ven MoE's Skarpsynthed — paa Grund af hvilken for en ivrig Samler saa uskatterlige Egenskab han havde givet MoE Tilnavnet Lyax —- har opfört en af denne funden, for Videnskaben ny Lavart under Navnet ecidea lynceola, samt ben&vner Finderen: Oculatissimus N. G. MOozE. - J 278 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. Ogsaa som Forfatter har MoE udgivet forskjellige Skrifter m. v. af praktisk naturvidenskabeligt Indhold, saasom: »De nor- ske Fodervexter, med et Anhang om Fröblandinger, Skovtreer, levende Hegn, Merkeplanter, Ugresplanter, Giftplanter m. v.»; » Veiledning ved Dyrkning af glaciale, arktiske og alpinske Plan- ter, med Anhang»: »Nogle Ord om Betydningen af Smaafuglenes Virksomhed samt om disses Fiender»; »Nyttige og skadelige insekter» (Katalog til Insektsamling for Skolerne), foruden for- skjellige Opsatser i Aviserne af lignende Indhold. Serlig kan n&evnes hans Deltagelse i en Avisstrid om Barkebillerne i »Mor- genbladet» 1876, hvor han gjennem et Par Artikler hevdede Billernes Uskadelighed. Desuden har han i en lang Aarrekke forfattet Katalogerne over den botaniske Haves Fröarter, hvilken aarlig uddeles til de övrige botaniske Haver i Europa. Med en sjelden Beredvillighed og Forekommenhed, der altid har udgjort et Grundtr&k ved hans jevne og elskverdige Person- lighed, var Moe altid rede til at yde sin Hjelp og Bistand, og han gjorde sig stedse en Glede ved at kunne vere til Nytte, saavel for Videnskabsmanden eller Samleren, 'ved at afgive Exemplarer af sine righoldige Samlinger og meddele Oplysninger om Plante- og Insektarternes Forekomst etc., som for andre, der sögte hans Raad i mere praktisk Retning. Intet skjenkede ham större Glede end ethvert Tegn paa en voxende Interesse for Naturfagene hos os, og hans eneste Sorg var, at den botaniske Have, som han med saa megen Kjerlighed pleiede og stelte med, ikke blev saa flittigt -benyttet af de Studerende, som han kunde » have Önsket det. Foruden af »Entomologiska Föreningen» i Stockholm var MoE ogsaa Medlem af »Entomologischer Verein» i Stettin, af » Sällskapet Pro Fauna et Flora Fennica» i Helsingfors, samt ZEresmedlem af Selskabet »Hortikulturens Vänner» i Göteborg. Han dekoreredes i 1887 med H. M. Kong OsKar IU's Guldme- dalje til Belönning for fortjenstfuld Virksomhed. Den gamle Hedersmand, der siden 1841 var gift med en Datter af Kaptein og Divisionschef MARKUS GJÖE ROSENKRANTZ BaAnG, feirede ifjor under stor Deltagelse sit Guldbryllup om- givet af en talrig Familie- og Vennekreds fra fjern og ner, og: bortgiftede samme Dag sin yngste Datter, den sidste i Rak- 4 SCHÖYEN! N. G. MOE T. 279 ikentlal. 4. bBörn. Han van da. endnu lige rask og rörig, men angrebes tidlig ivaares af Influenza, och det var denne lumske Sygdom, som knekkede hans Krefter og bibragte ham en al- vorlig Svekkelse, som han i sin hölie Alder ikke mer kunde forvinde. Krefterne svandt efterhaanden mere og mere, og om Aftenen den 16:de September indsovnede han til den evige viletstille og fredelig, som. han navde levet. Fans Enke og de fleste af Börnene overlever ham. WW. M. Schöyen. T En af Föreningens medlemmar, språkläraren ADOLF ZORNOw, afled muGöteborg den 22 oktober i en alder af 3orar. Foddden 3 okto- ber 1862 1 Ystad flyttade han, efter att hafva studerat 1 Lund, 1887 till Göteborg, där han sedan varit en mycket anlitad lärare i tyska och latinska språken, i hvilka han, isynnerhet i det först- nämnda, ägde mer än vanligt stora kunskaper. På lediga stun- der sysselsatte han sig dels med målning, dels med entomologien och hade under årens lopp samlat ett rätt stort antal arter cole- optera i Göteborgstrakten. En tärande sjukdom, lungsot, bort- ryckte honom emellertid i blomman af hans ålder, innan han hunnit realisera sin älsklingsidé att hopbringa en samling af pale- arktiska Longicorner. Hans efterlämnade samlingar hafva öfver- gått i undertecknads ägo. Emil Sandin. FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1890—1891-. I FINLAND TRYCKTA UPPSATSER. EHNBERG, K. J., Lepidopterologiska iakttagelser, gjorda vårsommaren år 1889 på Karelska näset. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. XVII, 1891, Pp. 58—82. FausT, J., Beiträge zur Kenntniss der Coleopteren-Fauna Siidwest-Sibiriens. Verzeichniss der auf einer Reise in dem Minusinskischen Kreise und dem angrenzenden Theil der Mongolei von den Herren K. EHNBERG und R. HAMMARSTRÖM gesammelten Curculioniden. — Öfv. af Finsk. Vet. Soc. förhandl. XXXII, 1890, p: 53—106. ' (30 n. sp.) LEVANDER, K. M., Mikrofaunistiska anteckningar. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. XVII, 1891, p. 129— 143. NoRrDpQvisT, O., Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och norra Öster- sjöns evertebratfauna. — Medd. Soc. Faun. et F1. fenn. XVII, 1890, p. 83—128. Med 1 tafla. REUTER, E., Bidrag till kännedomen om Macrolepidopterfaunan i Ålands och Åbo skärgårdar. — Västra Finland V. 1890. 111 pp. , Nykomlingar för Ålands och Åbo skärgårdars Macrolepidopter- fauna. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. XVII, 1890, p. 29—47. —, Bombyx lanestris L. var. AZavasaksae TEICH och dess utvecklingshi- storia. — Medd, Soc. Faun, et FI. fenn. XVII, 1890, p. 48—54. REUTER, O. M., Hemiptera Gymnocerata Europae. Tom. IV. Helsingforsiae 1891. 4:0. 179 pp. Cum 6 tabb. Monographia generis JMolotrichius BURM, — Act. soc. scient. fenn. XIX, ISOL, NO043- 4O,pp. Cunm2. tabb (TON Sp.) > Monographia Ceratocombidarum orbis terrestris. — Act. soc. scient. tenn. XIX, 1891, n:0-6: 2S:pp.- Cum I tab; (sen: ig. TOMSp) , Hemiptera Heteroptera från trakterna kring Sajanska bärgskedjan. — Öfv. af Finsk. Vet. Soc. förhandl. XXXIII, 1891, p. 166—208. (8 n. Sp.) , Podurider från nordvestra Sibirien. — Öfv. af Finsk. Vet. Soc. förh. XXKXIII, 1891, p. 226=-229. (I n, sp.) , Collembola in caldariis viventia. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. XVII, 1890, p. 17—28. Cum I tab. (6 n. sp.) I 2 - BERGROTH: FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1890—91. 281 REUTER, O. M,, De skandinaviskt finska ÅAZcanthia-(Salda-) arterna af saltatoria- gruppen. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. XVII, 1891, p. 144—1060. fenn. XVII, 1891, p.- 161—167. (I n. sp.) SAHLBERG, J.. Nya bidrag till kännedom om solitära biarters arkitektur. — Medd. Soc. Faun. et F1. fenn. XVil, 1890, p. 1—4. Thysanoptera funna i finska orangerier. — Medd. Soc. Faun. et Fl. — —, Om hanen till Sirex Fantoma FABR. — Medd. Soc. Faun. et FI. fenn. XVII, 1890, p. 5—6. — —,, Nya finska Staphylinider. — Medd. Soc. Faun. et FL. fenn. XVII, 1890, Pp. 7—13. (4 N. sp.) +, Cecidomyia strobi NVINNERTZ, en skadeinsekt uti nordens granskogar. — Medd. Soc. Faun. et Fl). fenn. XVII, 1890, p. 14—16. WESTERLUND, A., Några från Savolax förut icke kända bi-arter (på finska). — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn: XVIL 1890, p: 55—57. I UTLANDET TRYCKTA UPPSATSER? BERGROTH, E., Deux Reduviides nouveaux paléarctiques. — Revue d'Ent. IX, 1890, p. 56—58. — — — Nouvelle espéce paléarctique du genre Copfosoma LaP. —- Revue d'Ent. INNITS90, Pp. 355 Notes hémiptérologiques. — Bull. soc. ent. Fr. 1890, p. 65—067 eEkrLEO: — >, Note on the genus Caridophthalmus ASSM. — Ent. Monthly Mag. NEGVIN Ir8go, ps 132—7133. , Note on the genus Protenor STÅL, — Ent. Amer, VI, 1890, p. 217. = —, Note on Lepisma domestica PACK. — Ent. Amer. VI, 1890, Pp. 233. — ——, Contributions å l'étude des Pentatomides. — Revue d'Ent. X, 1891, p. 200—235. (36 n. sp.) — —— Beitrag zur Tipuliden-Fauna der Schweiz. — Mitth. d. Naturf. Ges. in Bern 1891, p. 131—138. (1 n. g., 8 n. sp.) , Eine neue Saldiden-Gattung. — Wien. ent. Zeit. X, 1891, p.- 263 —267. , On the new Australian Vine pest. — Ent. Monthly Mag. XXVII, 1891, p. 68—70. (I n. sp.) , Nouvelle espéce du genre Leptopus LATR. — Bull. soc. ent. Fr. 1891, Pp. I51—152. BONSDORFF, ÅA. VUN, Uber die Ableitung der Sculpturverhältnisse bei den Deckflägeln der Coleopteren, — Zool. Anzeiger XIII. 1890, p. 342 —346. REUTER, E., Nya fjärilaberrationer. — Ent. Tidskr. XI, 1890, p. 201—202. REUTER, O. M., Description d'un Lygeide nouveau appartenant å la division Lethaearia, — Revue d”Ent. IX, 1890, Pp. 192. — —, Notes géographiques sur les Hétéroptéres paléarctiques. — Revue d'Ent. IX, 1890, p 237—245. 2) - REN EE UR ALAA As LAI RING OA 1 a Vv AAA 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. REUTER, O. M., Cagpsidae novae e Rossia meridionali. — Revue d'Ent. IX, 1890, p. 246—248. (1 n. g., 3 n. sp.) , Adnotationes hemipterologicae. — Revue d'Ent. IX, 1890, p. 248 —254: , Capsidae novae ex Africa boreali. — Revue d'Ent. IX, 1890, p. 255 —260. (I n, g., 6 n. sp.) , Notes sur quelques Hémiptéres de Madére, — Revue d'Ent, IX, 1890, pir 200-202; (1. 1: 294 INISp:) , Conspectus specierum generis Maustia, — Revue d'Ent. IX, 1890, Pp. 262—264. (I n. sp.) > Ad cognitionem Nabidarum, — Revue d'Ent. IX, 1890, p. 289—309. (6 n. sp.) — , Capsidae Sicilianae novae et minus cognitae. — Nat. Sicil. X, 1890, p. 1—4. (2 n. sp.) —, Species novae generis Acanthia F., LATR, -- Revue d'Ent. X, 1891, p. 21—27. (6 n. Sp.) — — , Ad cognitionem Cagpsidarum. 1. Capsidae javanicae. — Revue d'Ent. KX; I80L, pr 130—130- (310-59, IM Sp.) — — —, Hétéroptéres de Suez. — Revue d'Ent. X, 1891, Pp; 137— 142: (6 Nn. SP.) ——; "Griechische Heteropterxa,, — Berk ent; Zeitschr.. KNXMIESSONEp LI fest , Ein falscher und ein echter Sthenarus. — Wien. ent. Zeit. X, 1891, P: 49—31. E. Bergroth. SVENSK ENTOMOBOGISK TITT ERASEURINGOE I SVERIGE TRYCKTA UPPSATSER. ANDERSSON, JOSEF, Ännu ett önskningsmål för entomologien i Sverige. — Ent. Tidskt. Årg. 12, sid 28—32: — —, Larvburar af glas; Ljusfälla för fjärilfångst; Modell till spännbräden; Ny metod för fjärilfångst. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 87— 92, tafl. 5. — —, Några råd angående frostfjärilens insamlande. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 137—140. AURIVILLIUS, CHR., Nordens : fjärilar. Häft. 9—11. Stockholm. 4:0. - Sid. 129— 224, tafl. 33-44. — — , Svensk entomologisk litteratur 1890. — En. Tidskr. Årg. 12), Six IMER — —, Notis. Zeugophora Turneri, — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 96. Aa dd PRESES > 5 4 kd ÅR a —N ; f H f Ti z AUKIVILLIUS: SVENSK ENTOMOL. LITTERATUR I 39 EF; 283 AURIVILLIUS, CHR., Neue Coleoptera Longicornia, III. — Ent. Tidskr. Arg. 12, sid. 07— 106. , Kandidat SJÖSTEDTS första sändning. Hemimerus talpoides, — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 174. , Die mit Oxvopisther THOMS. verwandten, afrikanischen Calandriden. -— Öfvers. Vet. Akad. Förhl. Årg. 48, n:o 6, sid. 361—371. — , Verzeichniss einer von Herrn FRITZ THEORIN aus Gabun und dem Gebiete des Camerunflusses heimgebrachten Schmetterlingssammlung. I. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 193—228, tafl. 1—3. Fredberg, L. J., Förteckning öfver af undertecknad funna Aicrolepidoptera inom landskapet Dal. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. I11—112. GRILL, C., Entomologiska anteckningar från Fjällnäs i Härjedalen. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 145—154. — , Notis. GCaleruca xanthomelena. Ent. Tidskr. Årg. R25FSkdIN IST: HOFGREN, G., 7hecla rubi L, — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 95—096. HoLMERZ, C. G., Om tallmätarens uppträdande i Nerike 1889—1890. — Ent: Tidskr. Årg. 12, sid. 49—53, figg. LAMPA, S., Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och för- rättningar under år 1890. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sidii33—48. , (Smärre Notiser). — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 53, 54, 63, 64, 136. , Sädesknäpparne, — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 55—061, fig. , En parasit funnen på ållonborrelarver. — Ent. Tidskr. Årg. 27 Sid. 62—63. — — , Skydds- och utrotningsmedel. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid 63—064, 158, 236. — , Hvetemyggan, Cecidomyia (Diplosis) tritici KiRB. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid, 113—135, tafl. 6. , Smärre uppsatser. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 141—144. —, Resande svenska naturforskare. — Ent. Tidskr. Årg. P2 SIda 160: — , Gåfvor till (entomologiska) föreningens insektsamling. —-- Ent. Tidskr. Årg. F2, Sidi 170. —, En landtbruksentomolog. — Ent. Tidskr. Årg. 125, Std5 NAO NERÉN, C. H., Bidrag till kännedomen om lefnadssättet hos några skandinaviska arter af sågstekelslägtet £»wphytus. — Ent. Tidskr. Årg. 12, Sid..5- 14. NORDIN, I., Anteckningar öfver hemipterer. III. — Ent. Tidskr. Årg. 12:,6id: 17—21. "OHLSON, N. C., Kålfjärilar till sjös. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 3—4. "OHLSON, P. E., En historia om en bisvärm. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 159. PEYRON, J., Ett par nya fyndorter för tvenne svenska mätarefjärilar. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 160. a 'SANDAHL, O. TH., J. L. STENBERG Tf. — Ent. Tidskr. Årg. T2sid:- 50. , Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomster den 14 decem- ber 1890, den 28 februari 1891, den 25 april 1891 och den 10 okto- ber 1891. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 23—27, 93—95, 107—110, 229—231. 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. SANDAHL, O. TH., F. W. Meves't. — Ent. Vidskr. Årg. 12, sid. 81-—86, med portr. , Litteratur. Danmarks större Sommerfugle, af V. STRÖM. — Ent. Tidskr. Årg. 12, Sid: 231 . Hemipteren Picromerus bidens IL. såsom larvdödare, -—- Ent. Tidskr. AF T25; Sid. 232; =P OATEDGREN fs Ent. Tadskr; Årg. 12, sid. 233—236. ScHöTT, H., Nya nordiska Collembola. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 191— 192, fig. , Beiträge zur Kenntniss kalifornischer Collembola, — Bih. Sv. Vet. Ak. Handl; 17; 4, N:o 8.25 pg, 4utab. SJÖSTEDT, Y., Resebref. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 161—174. THOMSON, C. G., Opuscula Entomologica. Fasc. 15. Lundz&e. 8:0, pg. 1535— 1656. — Innehåller: 45. Bidrag till Phryganeerras systematik och synonymi. (74 sp. däraf 2 nya); 46. Bidrag till Sveriges insektfauna. ( Coleoptera 3 sp., Hymenoptera I sp.); 47. Bidrag till kännedomen om Ichneumones preustici, (102 sp. däraf 24 nya). THORELL, T., Nova species brasiliana ordinis scorpionum. — Ent. Tidskr. Årg. 12, sid. 65—70, tafl. 4. +, Spindlar från Nikobarerna och andra delar af södra Asien till större delen insamlade under K. danska korvetten Galateas resa omkring jor- den åren 1845—1847. — Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 24, n:o 2, 1891, 150 pg. VARENIUS, B., Två nya svenska skalbaggar. — Ent. Tidskr. Årg. T250SIC:A22 WERMELIN, J. H., Några svenska fjärilars fyndorter — Ent. Tidskr. Årg. 125 Side: WESTERLUND, C. G., Bidrag till kännedomen om Ronnebytraktens Fauna och Flora. Stockholm. 1890. 8:0., 173 pg. —— Innehåller, sid. 95—102, en förteckning öfver 53 arter dagfjärilar under titel: Ronnebytraktens Macrolepidoptera. I. Rhopalocera. I UTLANDET TRYCKTA UPPSATSER. THORELL, T., Opilioni nuovi o poco conosciuti del Arcipelago Malese. Genova 1891. 8:o. 106 pg. — Ann. Mus, Civ. Stor. Nat. Genova (2) 10, Pp- 600-77 0:(SOMNEISP non Stgen.) Chr. Aurivillius. [O NN [00] un INET NEUE PRATA ARKIISCHE EUPRENGATTUNG VON CHRISTOPHER AURIVILLIUS. In meiner Arbeit läber die nordischen Schmetterlinge! habe ich die Ansicht ausgesprochen, dass fir die von HERRICH-SCHAF- FÉR zuerst beschriebene und abgebildete Dianthoecia Skralingia eine neue Gattung aufzustellen wäre. Nachdem ich nun Gelegen- heit gehabt habe auch einen unbeschädigten Mann dieses selte- nen Thieres zu sehen, sehe ich mich dadurch veranlasst die neue Gattung zu benennen und zu beschreiben. Lasionycta nov. gen. Caput parvum, subretractum. — Oculi parvi, subelongati, hirsuti. — Lingua spiralis cornea, modice longa. — Palpi por- recti, subhorizontales, breves, pilosi articulo ultimo minuto. — Frons simplex, lata, pilosa. — Antenn&e maris breviter ser- rate et ciliatr, femine simplices. — Thorax undique pilis sim- plicibus dense vestitus absque squamis; collare &qualiter leniter convexum angulis humeralibus haud prominentibus; mesonotum et metanotum haud distincte fasciculata. -— Ale antic& late, mar- gine exteriore ciliisque integris, haud undatis; lineis maculisque ordinariis distinctis; linea undata signo W destituta absque macu- lis sagittatis — Abdomen supra convexum et fasciculatum. — Tibie haud aculeate. — Oviductus femin&e haud exsertus. Typus: Phlogophora Skrelingia H. ScH. HERRICH-SCHAFFER ”, Welcher nur einen & gesehen hatte, 1 Nordens Fjärilar. Stockholm. 1888—91, p. I31. 2 Syst. Bearb. der Schmett. Europas. 6, p. 57. I LÄ 7 4 BYAR NN sd ANS RA RT VARE MJR at ES / d k TATL AN d k LJ) i fon 286 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1892. stellte diese Art in die Nähe von /Zigustri in seiner Gattung Phlogophora. Es ist nicht zu läugnen, dass Skralingia im Habitus an die Acronyctiden erinnert; durch die haarigen Augen ist sie doch sofort sowohl von Åcronypcta als von Craniophora zu trennen. LEDERER” stellte Skrelingia unter Mamestra und STAUDINGER? unter Dzianthoecia; beide kannten jedoch die Art nur nach HERRICH-SCHAEFFERS Abbildung. Nachdem jetzt das Weib bekannt ist und sich als ohne hervorstehendes Legerohr erweist hat, ist es unmöglich die Art unter Dzanthoecia beizubehalten. Von den Marnestra-Arten unterscheidet sich Skrelingia durch den kleinen, zuriäckgezogenen Kopf, die /haarige (gar nicht schuppige) Bekleidung des Kopfes und des Mittelkörpers und. endlich durch den ganzrandigen Saum der Vorderflägel so be- trächtlich, dass es' unnatärlich wäre sie in diese Gattung auf- zunehmen. Die Gattung Laszonycta scheint mir am besten vor Ma- mestra gestellt zu werden. Hinsichtlich der Artbeschreibung verweise ich auf meine oben angefihrte Arbeit und gebe hier nur die Citaten. 1. ÅL. Skrelingia HERRICH-SCHAFFER Syst. Bearb. Schmett. Vv. Eur; Oc Pp. 57, I. T22,5 Es624 GA IAVRVILIIUS Nordens fjärs lar P.oI 3, I... LS, Merk20r2 fig: NAN Aaklap pe) Die Art schemt sebr. selten "zu sem und fest Hndertjna und Anfang Juli auf den grossen Torfmooren im nördlichen Schweden, wo sie bisher in den Provinzen Helsingland und Jämtland und in Luleå Lappmark beobachtet wurde. In Farbe und Zeichnung erinnert L. Skrelingia recht viel an Mamestra glauca Höen., und wenn die Stiäcke nicht rein sind, kann man sie leicht fär diese Art halten. 3 Die Noctuinen Europas. p. 32, 90. 2 Catalog der Lepidopteren des europ. Faunengebietes p. 93. N SPEC 287 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM HÖSTSAMMANKOMST DEN 8 OKTOBER 1892. Såsom vanligt hölls denna sammankomst å Hötel Phoenix. Ordföranden, Prof. O. SANDAHL, hälsade de talrikt församlade medlemmarne välkomna åter efter sommarens arbeten i skog och mark. Föreningen hade sedan senaste sammankomsten förlorat genom döden två ledamöter, nämligen ingeniören C. G. BOLIN- DER, som afled till följd af lunginflammation den 21 maj detta anmuen. alder af omkring, 3:/2 år, samt Dot. gartnemm N. Ce MozE, anställd vid botaniska trädgården i Töien invid Kristiania, vid uppnådda 80 år. Han var nestor bland Norges entomologer och medlem af Entomologiska Föreningen i Stockholm allt ifrån dess stiftande. För hans stilla och flärdlösa lif satte döden sin slutpunkt den 16 sistlidne september. Under sin långa lefnad har han uträttat mycket för både den botaniska och entomolo- giska vetenskapen i Norge, och mången bland utöfvare och vän- ner af dessa naturvetenskapens grenar har »gamle MOE på Töien» att tacka för god vägledning och kraftigt bistånd både med råd och dåd. Minnet af hans stillsamma och älskvärda personlighet samt af hans varma kärlek till naturen skall sent eller aldrig glömmas af den talrika vänkrets, som han nu har lämnat, yttrar en minnestecknare bland hans landsmän, hvilken minnesteckning jämte den bortgångnes porträtt finnes införd i föreliggande häfte af Entomol. Tidskrift sid. 275. Ordföranden anmälde, att följande nya ledamöter invalts i föreningen: ingeniören JOHN LAGERGREN! (Gellivare), apotekarne P. N. FRIDÉEN och C. A. NORDQVIST, borgmästaren C. TH. LENN- VALL, stadsfiskalen A. E. JANSSON, stadsläkaren J. H. ÅKERBERG 2 Sedermera afliden. 288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. (alla i Trosa), kyrkoherden A. EKstrRömM (Hållsviken), possessio- naten F. T. FRESK (Ålsänge, Arboga) och kaptenen J. E. WAL- LANDER (Stockholm, Norrtullsgatan 39), samtlige på förslag af hr G. HOFGREN. Vidare brukspatronen C. HoLMQvisTt (Stockholm, Bellmansgatan 2), handlanden A. P. BERG (Vara i Vestergötland), föreslagne af landtbruksentomologen S. LAMPA; provinsialläkaren H. V. ROSENDAHL, på förslag af ordföranden; frih. A. KLINCKOW- STRÖM genom prof. AURIVILLIUS samt folkhögskoleföreståndaren C. WoLrFf, på förslag af hr SANDIN (Göteborg). För aftonen voro införde såsom främlingar provinsialläkarne J. L. NAUMAN (Hörup), P. SÖDERBERG (Östhammar) samt grosshandlaren G. VAL- DAU från Kamerun. Fil. kand. YNGVE SjÖsTED'T meddelade en sakrik och särde- les intressant skildring af insektlifvet i Kamerun, hvarifrån hr S. hemfört mycket rika samlingar af insekter, tusenfotingar, m. fl., samt bland högre djurordningar, 1 synnerhet af fåglar. Han redo- gjorde för landets naturbeskaffenhet i allmänhet och växtvärldens egendomligheter och deras inflytande på insekternas utbredning och förekomst. TI lifliga drag tecknade han de stora svårigheter, hvilka en naturforskare under sin verksamhet i Kamerun har att öfvervinna, dels för sin personliga del och dels för att bevara de skatter han funnit och insamlat, hvilket tager mycken tid och omtanke i anspråk. Bland de fiender man har att bekämpa är vandringsmyran, Ånomma arcens, en af de svåraste. Dessa myror vandra fram i stora massor, ordnade i ett långsträckt här- nadståg, med arbetare i midten och »soldater» vid sidorna, samt anfalla alltl hvad som kan anfallas. Deras bett arommnycket smärtsamma, och för denna fiende fly alla på marken krälande djur. Då en sådan myrkolonn kommer till en mera öppen plats, breder densamma ut sig på en större front, och framför denna ser man då råttor, skorpioner, tusenfotingar och andra dylika djur ängsliga skynda sig undan i alla riktningar under fruktan för den ohejdlige fienden. Det enda krälande djur, som vågar angripa denna fruktade myra, är en ödla (af släktet Ålethe), hvilken djärft springer in midt i kolonnen och skyndsamt fyller sitt gap med så många myror, hon på några ögonblick kan hinna få fatt i, hvarpå hon hastigt aflägsnar sig från myrkolonnen för att på en tryggare plats förtära sitt rof. Dessa myror tränga 2 - FO AMIN, SANDAHL: ENT. FÖRENING. SAMMANKOMST D. 8 OKT. 1892. 289 in i bostäderna och anställa stor skada; såsom skydds- och utrotningsmedel måste man tillgripa fotogén och eld. Kand. SJÖSTEDT förevisade en mängd vackra specimina af insekter ur olika ordningar, mest fjärilar och skalbaggar, samt äfven fåglar. Landtbruksentomologen S. LaAmPa redogjorde för sina senaste under denna höst i Gefleborgs län företagna undersökningar an- gående den mycket fördärfliga kornflugans utveckling. Det har därunder lyckats hr LAMPA att vinna bekräftelse på sin förut gjorda iakttagelse, att kornflugans vintergeneration lefver på höst- säden. Ägg af kornflugan hittades nu å rågbrodden, vanligast blott I å samma planta. Hr L. förevisade ett antal unga råg- stånd inplanterade i en låda, inuti hvilka funnos larver af korn- flugan, i afsikt att försöka följa deras utveckling. Det oafvisliga behofvet af en entomologisk försöksanstalt, för att särskildt taga reda på skadeinsekternas lefnadsförhållanden och därigenom möj- ligen finna medel till förebyggande af insekthärjningar, hvilka årligen vålla förluster, uppgående till många millioner — detta behof träder allt mera klart i dagen enligt referentens och alla entomologers erfarenhet. Hr LaAMPaA förevisade larver och full- bildade exemplar af flere för säden skadliga insekter, såsom Hylemyia coarctata, Agriotes lineatus, Agrotis segetum m. f. En utförlig uppsats om »Kornflugan, Chlorops Pumäilionis BIERK. af SveN LaMPaA» finnes införd i detta häfte af Ent. Tidskrift SI.7 257: Grosshandlaren B. FRANKE förevisade en stor myrart, For- mica herculeana L., »hästmyran», som så i grund söndergnagt en trädgårdsbyggnad vid en sommarlägenhet inåt Mälaren, att man nödsakades nedrifva och ombygga densamma. Hästmyran är ett svårt skadedjur, särskildt därigenom att hon angriper och söndergnager äfven alldeles friskt trävirke. Såsom skydds- och utrotningsmedel rekommenderas fotogén. Oskar TR SAndant — vt Entomol. Tidskr. Årg. 13, H. 4 (1892). 3 19 200 AGROTIS COLLINA Boisp. en för nordens fauna ny nattfly-art AF JOHN SAHLBERG. Redan under den resa förf. sommaren 1884 tillsammans med kandidaten K. J. EHNBERG företog omkring Ladoga sjö fångade vi vid Kirjavalaks och i Jaakkimvaara några exemplar af en nattfjäril, angående hvars bestämning stor ovisshet varit rådande. Herr EHNBERG ansåg, att den möjligen kunde vara en varietet af Å. recussa HEN., men sände den för närmare gransk- ning till numera aflidne doktor J. M. J. AF TENGSTRÖM. Denne, som då redan hade försvagad synförmåga, återlämnade exem- plaret till finska museum bestämdt såsom Taeniocampa gothica L. var gothiczna H.-ScH. En blick på fjärilns ögon öfvertygade mig dock genast, att TENGSTRÖM misstagit sig, och en närmare undersökning gaf vid handen, att fjäriln hade intet att skaffa med släktet Zaenzocampa, utan helt säkert hade sin rätta plats inom släktet Ågrotis. Min första förmodan, att den möjligen kunde vara en nordisk form af Å. triangulum. HUFN., visade sig vara alldeles oberättigad, då den rätta Å. triangulum icke långt där- efter första gången fanns från vårt faunaområde. Sedermera ställdes exemplaren upp såsom en obekant art närmast efter Å. festiva Hörn. Då emellertid AURIVILLH utmärkta arbete Nordens fjärilar utkom, innehållande så många nya artkaraktärer samt belysning af förut ej beaktade strukturförhållanden särskildt för Noctuer- nas familj, företog jag en ny granskning af ifrågavarande fjäril. Härvid fanns, att den var väl skild från alla hittills kända I SAHLBERG, J.: AGROTIS COLLINA BOISD. 291 nordiska arter, särskildt genom byggnaden af hanens genitalklaf- far, hvaruti den öfverensstämde med den på Alperna funna Å. rhaetica STAUD. Professor AURIVILLIUS, åt hvilken jag medde- lade resultatet af dessa undersökningar, uttalade i bref den för- modan, att arten kunde vara Agrotis collina Boisp., hvilken, enligt hans undersökning af ett i den Meveska samlingen befint- ligt exemplar från Riesengebirge hade hanens genitalklaffar byggda ungefär såsom hos Å. rhaetica. Vid jämförelse med förhanden varande beskrifningar på nämnda art samt den af HERRICH SCHÄF- FER meddelade utmärkta figuren befanns vår fjäril otvifvelaktigt vara identisk med denna, som förut veterligen endast var känd från några bergstrakter i mellersta Europa. För att fästa våra lepidopterologers uppmärksamhet på denna nattfjäril, hvilken måhända förekommer äfven annanstädes inom den skandinaviska norden, ber jag att här få lämna en kort be- skrifning på densamma. Azgrotis collina BoIisp. Framvingarna rödbruna, något stötande i grått, tvärlinierna tandade och otydligt, vid framkanten något bredare mörkkantade, utfyllda med gulhvitt eller blekgult likasom ring- och njurfläcken, den senare dock i midten mörkare; pyramidfläcken och tappfläc- kens omkrets rent svarta; vid vingroten finnes en kort, bred stråle eller längsgående fläck af samma färg; ringfläcken sned, mot framkanten öppen, för resten tydligt begränsad; våglinien . tandad, gulhvit, något otydlig; utkanten smalt brun med hvit- aktiga punkter på ribborna. Bakvingarna ljust brungrå, ofvan utan diskfläck. Undertill äro framvingarna i disken rökgrå, bak- vingarna med en bred båge samt tydlig diskfläck af samma färg. Kroppens behåring är rödaktigt grå utan några teckningar på halskragen, denna utan tofsar, jämte vinglocken yfvigt hårig och beklädd endast med ytterst smala, hårlika fjäll. Benen brungrå- håriga, tarserna med smala hvitaktiga ringar vid spetsen af lederna; framtibierna utan tydliga borsttaggar på ut- och insidan. Asgrotis collina Boisp. Genera et Index methodicus Lepid. eur. Pp. 105, not (1840). — HERRICH SCHÄFFER, Syst. Bearb. der Schmett. von Eur, Band Il, ps 358, or 542, fig. 142. (1845): 2 202 ENTOMOLOGISK TIDSRRIFT 1892. — HEINEM. Die Schmett. Deutschl. und der Schweiz, p. 497, nr: 322 (1859). Hanen: genitalsegmentets sidoklaffar på undre sidan strax bakom midten rundadt afsneddade och försedda med ett långt och smalt utskott, hvilket utgår från undre kanten, strax bakom dess afrundnings början och vid spetsen korsar från motstående sidoklaff utgående utskott; antennerna med korta pyramidtänder, på undre sidan cilierade, med håren ungefär af samma längd som antennernas bredd. Vid första påseendet har denna art en stor likhet med Agrotis festiva och ÅA. brunnea, men skiljes lätt därigenom, att framvingarna vid roten hafva en tydlig, kort men bred längs- gående svart strimma eller stråle och tydligt svartkantad tapp- fläck och mot spetsen mera jämnt rödbrun färg, utan skillnad mellan utkanptsfältet och vågrandsfältet samt isynnerhet därigenom, att hanens sidoklaffar äro beväpnade med ett långt bihang vid undre kanten, och att framtibierna på insidan sakna tydliga borst- taggar. Från Å. triangulum skiljes den genom mindre storlek, enfärgad halskrage samt genom framtibiernas byggnad och annan form på hanens genitalklaffar. Från ÅA. Dahl skiljes arten lätt genom hårbeklädnaden på halskrage och vinglock. De finska exemplaren öfverenstämma ganska noga med den figur HERRICH- SCHÄFFER lämnar af exemplar från Alperna, utom att färgen är mera stötande i grått. Af denna fjäril har jag hittills sett endast 5 han-exerplar, hvilka fångades på »köder» i Ladoga-Karelen sommaren 1884 af K. J. EHNBERG och undertecknad, nämligen vid Kirjavalaks den 7 juli 2 exemplar samt vid Taakkimvaara kyrkoby den 12 i samma månad 3 exemplar. För öfrigt är denna art veterligen funnen endast i södra Frankrikes bergstrakter, i Schweiz och på Riesengebirge. SEN h AN HU j ' F sn ' , i v i £ vi vd T > UT FYI TORINO at : , PIE 1) AN 5 ”= PEPSI ESS era ye ENT WES nde 4 STADGAR FÖR DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN EBSTOCKHOEM. Antagna den 14 December 1879, med ändringar och tillägg af den 4 mars 1882, den 24 februari 1883, den 27 februari 1886 och den 29 februari 1889. SHE Den Entomologiska föreningens uppgift är att efter bästa för- måga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vänner och gynnare. i SR Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen i februari, april och september. Dessutom hålles sammankomst den 14 december, årsdagen af föreningens stiftande, samt under maj månad å dag, som särskildt bestämmes vid en föregående sammankomst, helst i samband med en utflykt i Stockholms om- gifningar. Dock vare det styrelsen obetaget, att, då omständig- heterna så föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. S 3 Å sista sammankomsten hvarje år väljes med sluten omröst- ning styrelse, bestående af ordförande, sekreterare samt tre leda- möter af föreningen. Dessutom utses bland föreningens ledamöter två suppleanter, som vid ordinarie ledamots frånvaro, efter kallelse i styrelsen inträda. Styrelsen utser kassaförvaltare. I händelse af förfall för ordföranden, fullgöres hans åliggande af den ene föreningsledamoten i styrelsen. Styrelsen äger ej fatta beslut med mindre än tre ledamöter äro närvarande. $ S a Mom. a. ' Till föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot vid årets början en årsafgift af sex kronor. 3 Br Ar da CANE MA VE SJS pp ga oh if NA IE NARS ; SENT RUN SN ARN ORMAR ÅA '” j tje INNER (ER DAN Vag IT Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämnd />Ständiga | | ledamöters fond>, erlägger ett hundra kronor, är från årsafgift. befriad. Denna fond skall särskildt bokföras, och endast räntan af densamma till föreningens utgifter användas. SA För granskning af föreningens räkenskaper utses vid årets sista sammankomst två revisorer och en revisorssuppleant. S 6. Vid sammankomsterna böra föredrag hållas och kortare med- ; delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- världen lämnas, hvarjämte entomologisk litteratur refereras. HLR Föreningen utgifver en Entomologisk Tidskrift, hvars redak- tör och ansvarige utgifvare af styrelsen utses och entledigas. Tidskriften bör utkomma i tvångfria häften (önskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgiften. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, underställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. $ 8. Till ledamot af föreningen antages af styrelsen, efter skrift-- ligt förslag af någon föreningens medlem, in- och utländsk per- son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- logi eller har intresse för eller på något sätt gynnar entomolo- giens studium. På framstäldt förslag af styrelsen kallar förenin- gen hedersledamöter. S 9. Ofver föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras matrikel. SN Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas på december- sammankomsten och afgöras på nästa års första sammankomst. KS SE NAT EA EP SOPOR le LV É i | "& å | AN »q M vå HN N | 4 qw IIT DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM LEDAMÖTER DEN 26 FEBRUARI 1892. Styrelse Sandahl, Oskar Theodor, M. D., Professor, Vasagatan 8, Stockholm. Ord- förande och kassaförvaltare. Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent vid Riksmusei , Entom. Afdeln., Kongl. Vet. Akademien, Stockholm. Sekreterare. Lampa, Scen, Kongl. Landtbruksstyrelsens Entomolog, Adolf Fredriks kyrko- gata 15, Stockholm. Tidskriftens Redaktör. Thedenius, Knut Fredrik, Lektor, Kommendörsgatan 23, Stockholm. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kongl. " Domänstyrelsen, Observatoriigatan 8, Stockholm. Grill, Claes Erik, Löjtnant vid Fortifikationen, Drottninggatan 2, Stockholm. Suppleant. Holmer2, Conrad Georg Goltfried, Direktör vid Kongl. Skogsinstitutet. Suppleant. Revisorer Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Uplandsgatan 13 B, Stockholm. Nordström, Simon Erik Theodor, F. D., Kanslisekreterare, Riddaregatan 1, Stockholm. Distributör för tidskriften Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Riksmusei Entom. Afdeln., Kongl. Vet. Akademien, Stockholm. Hedersledamöter Af 1:sta klassen Lilljeborg, Wilhelm, M. o. F. D., Professor, Skolgatan 11, Upsala. Thorell, Tord :Tamerlan Theodor, F. D., Professor, Villa Henri, Ancien chemin de Castelnau, Montpellier, Frankrike. Wallengren, Hans David Johan, Kyrkoherde, Farhult, Mjöhult (Malm, 1). Westwood, John Obadiah, Professor, 67 Woodstock Road, Oxford, England, o Ständiga ledamöter Antell, Herman Frithiof, M. D., Wasa, Finland. Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent, Stockholm, De Geer af Leufsta, Carl Louis Emanuel, Friherre, Leufsta, Tobo (Ups. 1). Dusén, Carl Fredrik, F. D., Lektor, Kalmar. Grill, Claes Erik, Löjtnant vid Fortifikationen, Stockholm. Gyberg, Oskar Emanuel, Jägmästare, Kongelf. Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Stockholm. Lampa, Sven, Kongl. Landtbruksstyrelsens Entomolog, Stockholm, Ljungqvist, Knut Ottonin, Bruksägare, Led. 1:a kam., Munksjö, Jönköping. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kongl. Domänstyrelsen, Stockholm. Sandahl, Oskar Theodor, M. D., Professor, Stockholm. Theorin, Fritz G., Grosshandlare, Stockholm. Ordinarie ledamöter i Sverige, Norge, Danmark och Finland Boende i Stockholm Adelsköld, Claös Adolf, Major, Led. af 1:a Kam. Agerskov, Kaj Christian, Skeppsbyggmästare. Ahlberg, Carl Abraham, Apotekare, Assistent vid Farm. Institutet. Björnstjerna, Oskar Magnus, Generalmajor, Led. af 1:a Kam,, f. d. Envoyé och Utrikesminister m. m. Boheman, Ernst Carl Henning, M. Kand., Amanuens. Bolinder, Anton, Ingeniör, Bolinder, Carl Gustaf, Ingeniör. Borg, Carl Johan, M. D., Distriktsläkare. Brandel, Carl Henrik, Kamrerare. Broman, Carl Johan Napoleon, Kapten. Biinsow, Robert, Kongl. Sekreterare, Konsul i Havre, Frankrike, Carlgren, Oskar Henrik, F. K., Amanuens vid Stockholms Högskola. Carlsson, Gustaf A., Bokhandlare. Dahlgren, Erik Wilhelm, Bibliotekarie. Edgren, Johan Gustaf, M. D., Professor. Ekblom, Axel Richard, Artist. Enell, Henrik Gustaf Olof, Apotekare, Apoteket Örnen. Forssell, Gunnar Vidar, Xylograf. Forsstrand, Carl Wilhelm, F. D., Sekreterare i Ståthållare-Ämbetet på Stock- holms Slott. ye Franke, Bernhard, Grosshandlare. Franke, Ottmar, Grosshandlare. Fris, Gösta, Ingeniör. Frögren, Emil, Apotekare, Tumba. Fåhreus, Ivar, Jägmästare. Gernandt, Christian Laurentius, Boktryckare. Grönlund, Gösta, Stud. vid Stockholms Högskola. Guinchard, Otto, Handelsbokhållare, Haglund, Leonard, Tandläkare. Hedman, Junker Axel, Apotekare, Apoteket Ugglan. Heilborn, Otto Heinrik, Konsul, Grosshandlare. Holmerz, Conrad Georg Gottfried, Direktör vid Kongl. Skogsinstitutet. Holmgren, Emil A., M, K,, Amanuens. Höglund, Anton F., Konsul, Grosshandlare. Höglund, Otto Magnus, F. D., Grosshandlare. Jacobson, Charles, Landtbruksinspektör, Kongl. Landtbruksstyrelsen. Johansson, Carl, Kassör. Johansson, Carl Emil, Apotekare, Sabbatsberg. Karlson, Reinhold, Notarie. Kinberg, Edvard Gustaf, Byråchef i Kongl. Domänstyrelsen. Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor. Kjerrulf, Peter, Bergsingeniör. Klercker, John Echard Fredrik af, F. D., Docent, Stockholms Högskola, - Knutson, Knut Wilhelm Mauritz August, Grosshandlare. Kramer, Jules Henri, TLicentiat, Schweizisk Konsul. Kullberg, Johan Wohlrad, Kapten. Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, Lärare vid Farm. Institutet. Landgren, Verner, Kassör. Lennep, C. G., Handelslärare. Lindman, Carl Axel Magnus, F. D., Lektor vid Norra Latinläroverket Lindroth, Carl Anders, Grosshandlare. . Lovén, Otto Christian, M. D., Professor, Sekreterare i Kongl. Landtbruks- Akademien, Lundberg, Nils Rudolf, F. D., Fiskeriinspektör. Lundin, Axel, Tjänsteman i lifförsäkringsbolaget Victoria. Malmqvist, Peter, Jägmästare. Neijber, Ludvig, Revisor. Nilsson, Lars Albert, F. D., Lektor vid Kongl. Skogsinstitutet. Nordenskiöld, Adolf Erik Nils, Friherre, F. D., Professor m. m. Nordenskiöld, Gustaf Erik Adolf, F. K. Nordin, Samuel Isidor, Apotekare, Drottningholm. Nordström, Simon Erik Theodor, F. D., Kanslisekreterare. Norling, Thure, Godsägare. Nyström, Carl, M. ox E; D. Odelberg, Albrecht Theodor, Öfverdirektör, Kongl. Landtbruksstyrelsen. ÅSE sa - ” VI Persson, John, Apotekare, Apoteket Svan, Peyron, John Adam, M. o. F. K. Pihl, Axel Gustaf, Direktör, Rosendal. Reuterskiöld, Carl Leonard, Kabinettskammarherre m. m. Roesler, Ernst, Fotograf. Roesler, Robert August, Fotograf. Roth, Carl O., Konservator vid Stockholms Högskola. Rothstein, Fritz von, Direktör. Schillberg, Axel Jacob, Apotekare, Apoteket Bäfvern. Sehmidt, Johannes W., Grosshandlare. Schuldheiss, Wilhelm, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:0.). Schött, Harald Gerhard, F. Lic. Setterblad,.Scante Gustaf Theodor, M. D., 1:ste Bataljonsläkare. Smitt, Johan Wilhelm, Generalkonsul. Sondén, Carl Mårten, M. D, Stolpe, Knut Hjalmar, F. D. Ström, Israöl Ludvig, 1:ste Hofjägmästare, Djursborg. Thedenius, Knut Fredrik, Lektor. Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega. Trybom, Arvid Filip, F. D., 1:ste Fiskeriassistent. Wachtmeister, Axel Fredrik, Grefve, Öfverstekammarherre m. m. Weern, Carl Fredrik, F. D., President m. m. Varenius, Anders August, Jägmästare, Revisor i Kongl. Domänstyrelsen, Welin, Johan Fredrik, Trädgårdsmästare, Albyberg. Wermelin, Johan Henrik, Jägmästare, Notarie i Kongl. Domänstyrelsen, Westberg, Emil Carl Wilhelm, Apotekare, Gustafsberg. Westerlund, John, Farmacie studiosus. Wetterstrand, O. G., M. D., Distriktsläkare. Wiklund, Wilhelm, Fabrikör. Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor, Bergiilund. Zellén, Johan Olof af. Byråchef i Kongl. Domänstyrelsen. Österberg, Johan August, Folkskolelärare. Boende i landsorten Adlerz2, Gottfried Agathon, F. D., Lektor, Sundsvall. Ammitzböll, Ivar Frederik Christian, M. D., Bat.-läk., Kristianstad. Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare, Säter, Andersson, Josef, Kyrkoherde, Färlöf (Krist. 1.). Aréen, Edvard Gustaf, M. D., Lasarettsläkare, Borgholm. Aspelin, Otto, Gustafsfält, Färlöf (Krist. 1.). Alterberg, Albert, F. D., Föreståndare för Kemisk Station, Kalmar. Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, F. D., Docent, Upsala. Barnekow, Louis Casimtir Fabian Ernst, Friherre, Örbyhus (UPSEINS Berg, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare, Piteå. VII Berg, Gustace, Agronom, Små Dalarö. Berggren, Johan Emil, Landtbruksingeniör, Neder-Luleå. Bergman, Arvid Mathias, Stud., Ö. G., Upsala. Boberg, Scen Magnus, Apotekare, Gislaved (Smål.). Boisman, Elof von, Öfverstelöjtnant, Umeå. Borglind, Johan Henrik, Jägmästare, Piteå. Borgström, Carl W., Possessionat, Rosentorp, Oppmanna (Krist: 1 Bremberg, Frans Oskar Jägmästare, Skellefteå. Brodin, Axel Reinhold, Jägmästare, Näsbyn, Nederkalix (Norrb.). Brorström, Carl Jacob Valfrid, Jägmästare, Kolleberga skogsskola, Rise- berga (Krist. 1.). Brun, Johan August, Apotekare, Hudiksvall, Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare, Skara. Cavalli, Bror Gustaf Julius, Apotekare, Sköfde. Cederström, Anders, F. D., Friherre, Beatelund, Ingarö (Sthlms 1). Cederström, Carl Gustaf, F. o. M. D., Friherre, Bråte, Segerstad (Wrml.). Cederström, Gustaf Carl Ulrik, Friherre, Kammarjunkare, Lillängs dal, Ingarö. Cnattingius, Axel Theodor, Jägmästare, Marma (Ups. 1). Coyet, Gustaf Johan, Godsägare, Kammarherre, Torup, Skabersjö (Malm. 1). Degerman, Carl Erik, Jägmästare, Piteå. Ekecrantz, Thor, Apotekare, Mölndal. Ekman, Carl Edward, Bruksägare, Led. af 1:a kam., Finspong. Elfstrand, Per Fredrik, Jägmästare, Wilhelmsdal, Öjebyn (Norrb.). Ericsson, Isaak Birger, Fabriksverkmästare, Mölndal. Falck, Johan Torsten Leonard, M. D., Stadsläkare, Kristianstad. Fant, Carl Georg, F. D., Kollega, Mariestad, Flach, Wilhelm, Redaktör af Landtmannen, Sekret. i Sv. Utsädesföreningen, Svensksund, Norrköping. Fleetwood, Carl Edvard, Friherre, Jägmästare, Lundby, Rasbo (Upsala 1). Fredberg, Lars a Veterinär, Mellerud (Dalsl.). Fristedt, Conrad, F. D., Adjunkt, Karlstad. Goéös, Axel SN M. PDITKisa (länk, 15): Graff, Hans Magnus Theodor, Apotekare, Karlskoga kyrkoby (Öreb. 1). Granstedt, Carl Johan Edvard, Konservator, Engelholm, Grape, Eric Adolf, M. D., 1:ste Stadsläkare, Gefle. Groth, Ernst Fredrik, Tlägmästare, Piteå. Gyllenkrook, Fredrik Gustaf, Friherre, Kabinettskammarherre m. m., Sinclairs- holm, Vinslöf (Krist. 1.). Göthe, Carl Gustaf, Öfverjägmästare, Vexjö. Göthner, G. L., Handelsföreståndare, Carnegies bruk, Klippan, Göteborg. Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. D., Adjunkt, Venersborg. Haglund, C. J. Emil, M. D., Lasarettsläkare, Norrköping. Hahr, Anders Wilhelm Theodor, Öfverjägmästare, Vesterås, Haij, Julius Bernhard, F. D., Lektor, Vexjö. Hamnström, Johan Fredrik Magnus, Direktör, Skara, VIF Hederström, Otto Robert, Jägmästare, Luleå. Hedström, Oskar Herman, F. K., Upsala. Hellström, Anders Magnus, Öfverjägmästare, Umeå. Herlitz, Carl Wilhelm Niklas, Possessionat, Halfreda, Visby. Hollgren, Carl Axel, Jägmästare, Kalltorp, Halmstad: Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Auditör, Örebro. Högman, Samuel Emanuel Benedictus, F. D., Rektor, Alingsås. Joachimsson, Olof Josef, Tägmästare, Särna (Koppb. 1). Johansson, Carl Hans, F. D., Lektor, Vesterås. Jönsson, Johan W., F. D., Folkhögskoleföreståndare, Käfversta, Sköllersta Jungner, Johan Richard, F. Lic., Upsala. Jägerskiöld, Axel Krister Edo. Leonard, F. L., Upsala. Jönson, Per, Direktör, Rösjö landtbruksskola, Jemshög (Blek. 1). 4 Kjellerstedt, Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Fjäl (V.-norrl. 1). Kjellin, C. G:, Pappersmästare, Lilla Edet. Kjellin, Daniel, Kommissionslandmätare, Falun, Kjellström, Mauritz Herman, Apotekare, Örnsköldsvik. Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Museum i Upsala. Kopp, Anders Frithiof, Jigmästare, Nyköping. Källström, Johan, Ingeniör, Mölndal (Göteb. 1). Larsson, Adolf Emil, Jägmästare, v. Kommissionslandtmätare, Fredriksberg, (Koppb. 1.). Larsson, Magnus, Possessionat, Skäggs, Visby. Leijonflycht, Nils Arvid, Jägmästare, Gellivare (Norrb.). : Lewenhaupt, Adam Casimir Ludvig, Grefve, Öfverkammarherre m. m., Sjöholm, Katrineholm, Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, F. D., Auditör, v. Häradshöfding, Led. af 1:a kam., Karlskrona. Lindeberg, Henrik Wilhelm, Prost och Kyrkoherde i Fässberg, Mölndal. Lindegrén, Johan Fredrik August, M. D., Provinsialläkare, Vrigstad (Jön- köp. 1). Lindh, August Ludvig, Kassör i Skånes Ensk. Bank, Kristianstad, Lindwall, Alfred, Disponent, Visby. Linnarsson, Ernst Josef Samuel, F. D., Kollega, Sköfde. Lovén, Fredrik, F. D., Skogschef, Jägmästare, Uddeholm (Vrml.). Lundberg, J. Bernhard, Komminister, Elgarås (Skarab. 1). Lundberg, Fredrik, F. D., Adjunkt, Strengnäs. Lundborg, C. W., e. Jägmästare, Förvaltare, Tuna, Åby (Österg, 1.). Lundell, Johan August, Professor, Upsala. Lundqvist, Per Fredrik, M. D., Provinsialläkare, Lycksele (Vesterb. 1). Litbeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt, Karlskrona. Lönnberg, Axel Johan Einar, F. D., Docent i Zoologi, Upsala. Löwenhielm, Carl Gustaf, Brukspatron, Sekret, i Örebro läns Hush, Säll- skap, Nora. Montell, Arvid, Jägmästare, Pajala. IX Munthe, Carl Duvid Ludvig Wilhelm W:son, Major, Chef för Kongl. Sappör Bat., Miillern, Fredrik Otto, Apotekare, Södertelje. Möller, Adolf Peter von, Godsägare, Led. af 1:a kam., Skottorp (Hall). Nathorst, John Louis, Direktör för Kalmar 1. landtbruksskola, Vindö, Eds bruk (Kalm. 1.). - Nerén, Carl Harald, M. D., Regementsläkare, Skeninge. Neuman, Carl Julius, F. D., Rektor, Borås. Neuman, Leopold Martin, F. D., Rektor, Ystad. Neyber, Fredrik Oscar Casimir, M. D., Provinsialläkare, Ronneby. Nilsson, Henrik Gottfrid Elor, Bankbokhållare (Skand. Bank.), Göteborg. Nordén, Carl Frithiof, Jägmästare, Ollestad, Ljung (Elfsb. 1). Nordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare, Linköping. Nordin, Alban Emanuel, Kammarskrifvare i Tullverket, Göteborg. Noréen, Carl Gustaf, Jägmästare, Halmstad. Norrby, Torgal, Jägmästare, Arvika. Ohlson, Nils Conon, Löjtnant, Gymnastik-Officer, Landskrona. Ohlsson, P. E., Inspektor, Kristineberg, Färlöf (Krist. 1). Olsson, Nils, Landtbrukare, V, Olinge, Vanås (Krist. 1.). Palmér, J. E., Agronom, Göteborg. Persson, Gustaf, Förvaltare, Ovesholm (Krist. 1.). Peterson, N. B., Kontorschef, Mölndal (Göteb. 1.). Pettersson, Ludvig, Postexpeditör, Göteborg. Porat, Carl Oscar con, F. D., Adjunkt, Jönköping. Post, Hampus Adolf von, F. D., Professor, Ultuna, Upsala, Redelius, 0. W., Kontraktsprost, Hallingsberg (Kalm. 1). Reuterskiöld, C. A. F., Brukspatron, Norrgarn, Knutby (Sthlms 1). Rosenblad, Oscar Victor Dauniel, Jägmästare, Eks härad (Vrml.). Rosenörn-Lehn, Fr., Baron, Rössjöholm, Engelholm. Rostados, Emanuel Rosén, Apotekare, Kutsching (Lundu-distr.), Sarawak, Borneo. Roth, C. D. E., Konservator vid Zool. Museum, Lund. Samzelius, Hugo, Jägmästare, Nyköping. Sandin, Emil, Bankbokhållare (Skand. Kreditaktiebolaget), Göteborg. Scholander, Erik, Disponent, Hököpinge sockerbruk, Trelleborg. Scholander, Lars H. E., Privatlärare, Engelholm. Seth, Karl Adam Theodor, Amanuens, Upsala. Sjöberg, Nils, Jägmästare, Umeå. Sjögreen, Carl Magnus, Öfverjägmästare, Omberg, Alvastra (Link. 1.) Sjöstedt, Bror: Yngve, F. K., Upsala. Smitt, Wilhelm Rudolf Wagner Carl, Jägmästare, Piteå. Sodenstjerna, Per Henning Wilhelm Leopold, Jägmästare, Karlstad. Sparre af Söfdeborg, Nils Gustaf Alexander, Grefve, Kammarherre, Led. af 1:a kam. m, m., Mariedal, Lundsbrunn (Skarab. 17). Spångberg, Jakob, Lektor, Gefle. Steinmetz, Herman, Landtbruksingeniör, Venersborg. Karlsborg. vv Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega, Oskarshamn. Strömman, Per Hugo, F. K., Upsala. Stuxberg, Anton, F. D., Museiintendent, Göteborg. Svensson, Martin Levin, Apotekare, Apoteket Hjorten, Göteborg. Tamm, Claös Oskar Sebastian, Löjtnant, Godsägare, Tvetaberg, Södertelje. Tamm, Hugo Petrus Percival, Brukspatron, Fånö, Stockholm. Tedin, Hans, F. K., Balsby (Krist. 1). Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare, Apoteket Enhörningen, Göteborg. Thormählen, C. C., Grosshandlare, Göteborg. Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Hofjägmästare, Skabersjö (Malm. 1). Tiberg, H. V., Grufvedisponent, Långbanshyttan (Vrml.). Tigerhjelm, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare, Östersund: Tigerhjelm, Seved Edvard, Jägmästare, Persbo, Ludvika (Koppb. 1). Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, M. K., Upsala. Trolander, Anders Sebastian, Apotekare, Venersborg. Tullberg, Tycho, F. D., Professor, Upsala. Ulriksen, Fredrik, Direktör, Alnarp, Åkarp (Malm. 1). Wahlstedt, Lars Johan, F. D., Lektor, Kristianstad. Wallengren, Ragnar Olof Ivar, Apotekare, Helsingborg. Varenius, Benjamin, Posttjänsteman, Helsingborg. Westerlund, Carl Agard, F. D., Ronneby. Westerlund, Carl Gustaf, F. K., Upsala. Westerlund, Ernst Otto Theodor, M. D., Regementsläkare, Enköping. Westerlund, Otto, Jägmästare, Edefors, Harads (Norrb.). Westin, Gustaf Oswald, Jägmästare, Linköping. Wiberg, Nils J., Kammarskrifvare i Postverket, Göteborg. Wickman, Johan Edvard Joachim, Jägmästare, Strengnäs. Wijkström, Oskar, F. K., Ystad. Wilner, Olof, Apotekare, Kalmar. Wiman, Carl Gustaf, Jiägmästare, Köping. Wiman, Johan Gustaf Ernst, Major v. Upl. Reg., Upsala. Winslow, Andreas Peter, F. D., Adjunkt, Göteborg. Wiström, Johan Alfred, F. D., Adjunkt, Hudiksvall. Wrangel v. Brehmer, Johan Wollmer, Friherre, Öfverste Kammarjunkare, Led. 1:sta kam; m, m., Hyby, Klågerup (Malm, 1.). Wångdahl, Adolf, Bruksägare, Hammar (Örebro 1.). Zornow, A., Språklärare, Göteborg. Akerman, Anders Johan Rudolf, Jägmästare, Gerdslöf, Näsbyholm (Malm. 1). Ortenblad, Veit Thorsten, Jägmästare, Sillre skogsskola, Liden (Vestern, 1). Norska Ledamöter Bidenkap, Olaf, Student, Kristiania. Hageman, A., Forstassistent, Alten. Huitfeldt-Kaas, Valentin Wilhelm Hartvig, Stud. Med., Kristiania. XT Jansen, Lars, Kand. Med. Töien, Bot. Have, Kristiania. Keir, Hans, Kand. Theol., Kristiania. Moe, Nils Green, Bot. Gartner, Töien, Kristiania. Minster, Thomas, Bergskandidat, Kongsberg. Schie, Einar, Kandidatus Juris, Kristiania. Schöyen, Wilhelm Maribo, Konservator v. Zool. Museum, Kristiania. Sparre-Schneider, Hans Jacob, Konservator v. Zool. Museum, Tromsö. Storm, Wilhelm Johan, Konservator v. Zool. Museum, Trondhjem. Sölsberg, Samuel Jacob, M. D., Laurvik. Trumpy, Jens Kobro, M. D., Kristiansund, N. Ullman, Axel C., Skolbestyrer, Kragerö. Warloe, Hans, Skolbestyrer, Dröbak. Ville, Johan Nordal Fischer, Ofverl&rer, Aas. Danska Ledamöter Bergsöe, Wilhelm, D:r Phil., Köpenhamn. Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman, Köpenhamn. Hansen, H. J., F. D., Zool. Museum, Köpenhamn. Lötwendal, E. A., Gravör, Zool. Museum, Köpenhamn. Meinert, Fredrik, F. D., Professor, Zool. Museum, Köpenhamn. Sörensen, William, Kand. Mag., Zool. Museum, Köpenhamn. Finska Ledamöter Bergroth, Ernst Evald, M. D., Forssa. Bonsdorf[f, Adolph, Friherre, F. Mag., Skolrektor, Helsingfors. sonsdorf, Evert Julius, Prof. emeritus, Statsråd, Salo, Uskela, Koskis. Enwald, Reinhold Bernhard, M. Lic., Leppäwirta. Hellström, Fredrik Elifas, M. Lic., Gamla Karleby. Hisinger, Edvard Victor Eugén, Friherre, F. D., Fagervik, Karis. Palmén, Johan Axel, Friherre, F. D., Professor i Zoologi, Helsingfors. Poppius, Alfred, F. D., Lektor, Åbo. Reuter, Enzio, F. Mag., Helsingfors. Reuter, Odo Morannal, F. D., e. o. Professor i Zoologi, Helsingfors. Sahlberg, John Reinhold, F. D., e. o. Professor i Entomologi, Helsingfors. Wasastjerna, Björn Rudolph af, Hofrätts-Auskultant, Helsingfors. Utländska Ledamöter Bang Haas, Andreas, Köpman, Blasewitz, Dresden, Sachsen. Berq, Carlos, Professor, Direktor del Museo de Historia Natural de Monte- video, Uruguay, S. Am. Bolivar, Ignacio, Professor, Alcalå 11, 3, Madrid, Spanien. Brauer, Friedrich, Professor, Custos am Kais. naturh. Hofmuseum, Wien. Brunner v. Wattenwy!, Carl, K. K. Ministerial Rath., Handelsministerium, Wien. MEANS ENN lv Ar a Ag NS FeRsK: Rafaöllo, Dölton Museo Civico di Storia Natliralé; ERA Italien. Horvath, Geza von, Doctor, au palais du RN de FAS EEE Budapest, i; Ungarn. | ; EE M Lachlan, Robert, Esq., Eaton House 66 2 Pålobogast London, S. ÖR : Mayr, Gustav, Professor, Hauptstrasse 75, Wien. = ? TÖM Puton, J. B. Auguste, Docteur en médicine, Remiremont, Departement Vosges, France. . Riley, C. Vi, Professor, U.S. Entomologist, Depattmnelt of Agriculture, Wash SAN ju Ahgton; D. C FANTA = Rogenhofer, Alois Friedrich, Custos am kais. naturh. Hofmuseum,' Wien, Saunders, Edward, Esq. Treasurer, St. Ann's, Mount Hermon, Woking, Så » "Surrey, England. j NioG > Staudinger, Otto, Doctor, Blasewitz, Dresden, Sachsen. oo — an ta— ENTOMOLOGISK ETISK RIFEE UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM FJORTONDE ÅRGÅNGEN 1893 MED 6 TAFLOR AVVLJVY— SIEOCKH OLM IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1893 o INNEHALL: ADLERZ, GOTTFRID, I hvilken ordning tager djurvärlden en ur hafvet Bppdykande-0-1 DES tEPNAS raol. oc oo glassen ses EEE an PEGRINERNNS, CHR.;- Bin WunderbOCk. smsssoocssreonsctosopstes oss kens uftsynonymische "Bemerkungen -ss-—-sssso--so ve EE , Verzeichniss der von den Herren C. LUMHOL'TZ und C. FrRI- STEDT im nördlichen Queensland gesammelten Cerambyciden =— Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia, 4 .-....--- — — Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika...soooooooooo----so---- —rSveosk, entomologisk; litteratur! ooooocooc — soocoscossssensske sne BREV ELEN a NE LESS sd oe Ser osa ss or sn sor NF — — Gåfvor till Entomol. Föreningens bibliotek under åren 1890 — — Beiträge zur kenntniss der fnsektenfauna von Kamerun, 2. (GEDERSTROM TG. CC. U., Om vara Cyclopsformer —o..------sso-oo—-- secs SA Se SS ae NN SCHÖTT, HARALD, Zwei neue Collembola aus dem indischen Archipel SCHÖYVEN, W. M., Norsk entomologisk Litteratur 1892.-..-------------- SJÖSTEDT, YNGVE, Eran Kamerun. soc. sog ee AR SSE ra AASS TRYBOM, FILIP, Physacarus ventricosus NEWPORT, funnen under egen- domliga förhållanden » » I21 BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- SEN ANGÅENDE RESOR OCH FÖRRÄTTNINGAR UNDER ÅR 1892 AF DESS ENTOMOLOG. UNDERSÖKNINGARNA I VESTER- OCH NORRBOTTEN. I. Gräsflyet eller gräsmasken /(Charaeas Graminis TiN.). Med anledning af den svåra gräsmaskhärjning, som 1891 hemsökte Norrbottens fruktbaraste områden och där, enligt verk- ställd uppskattning, förorsakade en totalförlust af omkring 500,000 kronor, samt följaktligen stor foderbrist under sistförflutna vinter, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet uti skrifvelse af den 29 december s. å. hos Kongl. Landtbruksstyrelsen hemställt om föranstaltande af vetenskapliga iakttagelser för vinnande af kännedom om förekomsten, lifsvillkoren samt utrotningsmedlen, i första rummet hvad gräsmasken angår och vidare beträffande den s. k. renfanebaggen (ÅAdimonia Tanaceti TiNn.), som äfven visat sig skadlig å gräsmarken. I följd häraf erhöll undertecknad Sty- relsens uppdrag att besöka Norrbottens län och afreste från Stockholm den 17 maj på järnväg till Vännäs. Härifrån fort- sattes resan medelst gästgifvareskjuts genom Vesterbotten till Luleå. Färden här blef både lång och besvärlig, men det var nödigt att få taga i betraktande lokala förhållanden äfven inom sistnämnda landskap, då gräsmaskhärjning likaledes där för icke så länge sedan förekommit. Enligt hvad man nu påminde sig i de orter, som passerades, hade sådan härjning ägt rum senast åren 1883 och 84 utmed stränderna af nedre delen äf Ume älf, ända till ofvanför Vännäs, samt å en omkring tre mil bred sträcka utmed hafskusten, både söder och norr om Umeå stad. Inom Nordmaling voro skadedjuren då särdeles talrika. Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. I (1893). I N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. År 1854 hade en ännu betydligare härjning öfvergått dessa trakter, och man hyste härför den föreställningen, att gräsma- skarna återkomma hvart trettionde år. 1891 visade sig larverna (maskarna) likväl ånyo, fastän i mindre antal, en half mil söder om Byske gästgifvaregård, samt vidare norr ut till Norrbottens- gränsen. Stränderna vid nedre loppet af Ume älf utgöras förnämligast af ganska vidsträckta, själfbärande eller för länge sedan odlade ängar, s. k. lindor, som i allmänhet få ligga oberörda af plog eller annan åkerredskap så länge de förmå lämna något foder. Skulle så få fortfara äfven hädanefter, torde det ej dröja rätt många år, innan gräsmasken på nytt uppträder och orsakar fo- derbrist. Här hade emellertid ej visat sig några larver under förlidet år, och anledning för mig att göra uppehåll förefanns således icke. Sedermera erfor jag dock, att härjning verkligen kom att äga rum vid Brattby i Vännäs och Norrfors i Umeå landsförsamling. Under det korta uppehållet i Umeå inlämnades till redaktionen af tidningen »Vesterbotten» en uppsats med om- nämnande af ändamålet med min resa till de norra orterna, samt uppmaning till allmänheten att inkomma med upgifter om gräs- maskens förekomst m. m. Första egentliga uppehållet gjordes vid Ånäset i Nysätra socken, som är belägen ungefär midt emellan Umeå och Skel- lefteå, och hvarest gräsmasken var mycket talrik år 1884, dock icke å egendomen Stenfors, där ett rationellare jordbruk bedrifves. Å de angränsande mindre gårdarna saknades ej de för Norrland säregna gamla lindorna, hvarifrån grästorfvor och tufvor upptogos och noga undersöktes inne i rummet, utan att några gräsflylarver kunde upptäckas. Sådana stodo ej heller att finna vid under- sökningar ute å fälten, ej ens tomma puppskal från föregående år. Någon härjning var således ej att förvänta härstädes under denna sommar, ehuru man på platsen, på grund af »vissa tec- ken», hade förmodat motsatsen, Vid Jefre, den sydligast belägna gästgifvaregården inom Norrbotten, inträffade äfven härjning 1884, och man påstod sig där hafva sett gräsmaskar äfven förlidet år, men nu lyckades det ej för mig att finna några öfvervintrande larver på de invid gården belägna lindorna. Tämligen stora och släta fluglarver ertappades LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 3 bland gräsrötterna, men deras vidare utveckling förblef obekant, då de ej tålde resans hesvärligheter. I Öjebyn berättade man äfven, att gräsmasken skulle hafva visat sig föregående höst på en gammal linda, tillhörande det närbelägna bostället Gran. Det blef därför angeläget att när- mare taga reda på denna sak, äfvensom att undersöka lindorna omkring byn. Så snart larverna af boställsinnehafvaren upp- täcktes, lät han upplöia lindan, för att därigenom oroa eller döda dem. Vid undersökning på platsen anträffades visserligen några larver bland gräset, invid jordytan, men deras storlek (1350 —200 mm.), äfven som andra kännetecken öfvertygade mig snart, att de tillhörde en annan nattfjärilart. De voro dock på det hela taget mycket lika den verkliga gräsmasken, hvarigenom misstaget blir lätt förklarligt. I hemförda grästorfvor från andra lindor spårades inga gräsflylarver. "Med stöd af läroverksadjunkten FERDINAND ÅGRENS kläck- ningsförsök förlidet år, hvarom han afgifvit en berättelse, som kommit mig till handa, blef det tämligen påtagligt, att gräsmask- härjningar skulle komma att fortfara äfven denna sommar i Neder: Luleå socken; ty ur 350 gräsflypuppor, som han insamlat, fram- kommo ej mindre än 46 fjärilar, ett tecken till, att parasiter ännu ej fått erforderlig öfverhand för att åstadkomma härjningens upphörande. Med anledning häraf beslöt jag att taga mitt huf- vudkvarter i Luleå stad, hvars närbelägna, talrika lindor syntes erbjuda ett förträffligt undersökningsfält. Utgången visade till- räckligt, att jag härutinnan ej misstagit mig. Väderleken var under förra hälften af juni icke ägnad för undersökningar ute å fälten, ty kyla, regn och blåst tycktes hafva ingått förbund med hvarandra för att försena såväl växtligheten som de lägre djurformernas utveckling. Oaktadt ifrigt sökande, lyckades det mig först den 3 juni att upptäcka verkliga gräsflylarver eller gräsmaskar vid byn Gädd- vik, en half mil ofvanför Luleå stad. Denna rätt ansenliga by är belägen på båda sidor om den här ganska breda Lule älf, och dithörande åker och odlingsmarker äro tämligen vidsträckta, samt hafva en för grundlig afdikning passande lutning mot älfven, äf- vensom en bördig och lättbrukad jordmån. Det var hufvudsak- ligen på södra älfstranden, som gräsmasken förlidet år uppehöll 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. sig, och där var han då så talrik, att nästan allt gräs blef totalt förstördt. Icke ens de yngre och jämna gräsvallarna skonades, ty då föda började tryta på de äldre, vandrade larverna öfver till de förstnämnda och fortsatte där sitt förstöringsarbete. Å fälten kunde man ännu varseblifva hvar larverna framgått, och märk- värdigt nog tycktes det, som om förtrupperna samtidigt upphört att äta, emedan gränsen mellan den sköflade och den skonade marken var i ögonen fallande och bildade en nästan rät linea. Nu visade sig likväl gräset å den förlidet år kalätna marken ganska lofvande, hvilket alltid lär vara fallet kort efter en härj- ning, i fall gräsrötterna förblifvit oskadade, ty de kvarlämnade exkrementerna, äfvensom kropparna af döda larver tillföra jorden en försvarlig öfvergödning, som kommer efterföljande gröda till godo. Flera lindor undersöktes nu härstädes, men något annat spår efter skadedjurens förra närvaro än ett och annat puppskal eller tomt ägg, kunde ej anträffas, icke häller lefvande larver. Herr ÅGREN hade visserligen här funnit lefvande puppor förliden sommar, men äfven en myckenhet döda larver, antagligen an- gripna af bakterier eller mögelsvampar. De puppor, som und- sluppit parasitsteklar eller sjukdomar, hade naturligtvis lämnat fjärilar, men dessa synas ej hafva lagt ägg på den sköflade och förpestade marken, utan hade begifvit sig till nya och mer in- bjudande platser eller områden. Därför förekom härjning ej i år på södra sidan om älfven, och en dylik af svårare beskaffenhet torde helt visst aldrig förekomma två år å rad på en och samma plats. På norra sidan om älfven hade man varsnat gräsmasken endast å ett par, delvis starkt mossbelupna lindor vid nordliga ändan af byn, och det var här som jag efter åtskilligt sökande fann de första, ännu i sitt vinterkvarter befintliga gräsmaskarna. Då man uppryckte hvitmossan, påträffades nämligen en och an- nan därunder, liggande på jordytan, med kroppen hoprullad och troligen i samma ställning, den intagit under vintern. De voro alla nu, den 3 juni, blott från 5—7 mm. långa och mycket smala, samt ganska svåra att upptäcka för det ovana ögat. Jag fann vid nästan samma tid gräsflylarver på flera andra ställen, såsom nära Mjölkudden vid Luleå, Sunderbyn m. fl., och dessa hade ungefär samma storlek som de vid Gäddvik anträffade. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 5 De uppgifter man hör om förekomsten af ända till tumslånga gräsmaskar om hösten, på vintern, ofvanpå eller under snön eller ock tidigt om våren, torde således vara oriktiga och beroende på okunnighet om den verkliga gräsmaskens utseende. Vid ett besök å Marieberg 1 Sunderbyn den 10 juni anträf- fades ännu mycket små larver, men här likaledes blott under hvitmossan på en gammal linda. Äfven af ett par andra natt- fjärilarter erhölls exemplar, men de voro mycket små och obe- stämbara samt dogo snart i fångenskapen. Först den 15 juni inträffade ett omslag i väderleken, i det att luften redan på morgonen kändes ljum och sommarlik. Jag reste därför till Gäddvik för att efterse hur larverna nu befunno sig... På den plats, där jag första gången upptäckte dem under mossan och i vinterkvarter, var nu ett rörligt, lif bland det tunna gräset, ty luftvärmen hade framlockat larverna, och de befunno sig i liflig rörelse, antingen krypande ofvanpå mossan eller uppåt grässtrån för att förskaffa sig föda. Sedan den 3 juni hade de vuxit till 15 mm. och voro således nu dubbelt så stora som då, oaktadt kylan i marken torde hafva hindrat dem från att krypa fram för att äta af det gröna gräset. Färgen ofvanpå kroppen hade blifvit betydligt mörkare hos de flesta individerna. Nä- stan å alla äldre lindor på norra sidan om älfven vid Gäddvik visade sig små larver, oaktadt det förut ej lyckades mig att å samma ställen uppleta några medan de lågo i vinterkvarteret. Några exemplar medtogos till min bostad i staden och insläpptes till förut fångade kamrater i en glasbur, i hvilken en tåteltufva (Åira Cespitosa) var inplanterad. De visade sig ganska lifliga och matfriska om dagen, men höllo sig mer i stillhet om natten. Den 21 juni besöktes åter Gäddvik, och då voro larverna nästan fullvuxna samt kröpo omkring snart sagdt öfverallt, äfven bland säden på åkrarna, utan att dock göra denna någon märk- bar skada. De med frodigt gräs beväxta yngre lindorna ledo äfven föga, hvarigenom grässkörden å dem kunde blifva åtmin- stone fullt medelmåttig. Larvens beteende då han äter, synes mig nog egendomligt, för att böra här i korthet beskrifvas, och det påminner något om sädesbroddflyets. Innan måltiden börjar, klättrar han upp för ett gräsblad, afbiter detsamma ofvantill, ett stycke från spetsen och 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. låter den afskilda öfre delen falla till marken. Därpå angripes det kvarsittande bladet i den afskurna kanten af och bearbetas med käkarna tills det blifvit helt och hållet förtärdt. Ej sällan griper han med bröstfötterna ett närsittande blad, afbiter detta, men kvarhåller den frånskilda öfre delen och äter på afskärningen tills hela bladstycket strukit med. De af mig redan omnämnda mossbelupna lindorna, där jag rörst upptäckte larver, och på hvilka dylika äfven förlidet år vi- sade sig, undersöktes åter den 21 juni. Larverna voro nu ej så talrika som vid föregående besök, emedan många sedan dess hade dött. Härom vittnade de ännu på grässtråna kvarsittande, i för- ruttnelse stadda eller förtorkade individerna, och större delen af de ännu kvarlefvande gick sannolikt ett lika öde till mötes. Å andra gräslindor, där härjning icke ägde rum förlidet år, och larvpesten (parasitsvampar och bakterier) ännu fått föga insteg, var däremot dödligheten bland larverna obetydlig. Ett af gräsfälten, som var beläget i sydöstra kanten af byn och omgafs af barrskog på alla sidor samt stod i förening med närgränsande större fält blott genom en smal passage vid ena hörnet, hade legat oberördt af plog, Gud vet huru länge, och var nu nästan helt och hållet beröfvadt sin grönska. Då jag besökte platsen, voro otaliga larver stadda på vandring mot det angrän- sande fältet och passerade därunder en bar fläck af omkring 10 kvadratmeters vidd, invid en lada, i den nyss omnämnda pas- sagen. På denna lilla sterila jordyta voro några hål upptagna 1 marken ooh uti dessa krälade en stor mängd larver, som ned- fallit under sin vandring och ej förmådde praktisera sig upp. För att utröna hur många larver skulle kunna fångas under en viss tid i ett dylikt hål, uppgräfde jag med tillhjälp af en trä- sticka ett nytt sådant, som hade 30 cm. i diameter och var 10 em. djupt. Detta skedde kl. omkring 8 på aftonen. Natten blef sval, och larverna höllo sig då stilla, hvarför någon egentlig fångst ej kunde äga rum förrän följande morgon, då det blifvit varmare. Kl. 9 f. m. den 22:e var jag åter på stalletrömkani vittja mina fångstgropar. Från en af de äldre af dem hade nä- stan alla larver aflägsnat sig och därvid begagnat en vid dess ena kant befintlig trästicka såsom brygga. I den af mig upp- tagna gropen voro alla som nedfallit kvar, och efter verkställd LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 7 räkning befanns att de utgjorde ej mindre än 580 stycken. So- len sken nu varmt, hvarför larverna voro i liflig rörelse, och det var intressant att observera hur de betedde sig i närheten af groparna. Det föreföll mig nästan som om de uppsökte dessa och ej nedföllo tillfälligtvis, ty fastän deras vandring i allmänhet riktas mot ett visst håll, kröpo de mot groparna från alla sidor, då de kommit i deras omedelbara närhet. Efter sex timmars tid, undersökte jag åter min fångstgrop och fann däri nu 1,700 innevånare. Fångsten blef alltså i en enda grop 2,280 larver under 18 timmar, om äfven den tid af natten, som de hållit sig stilla, medräknas, och i de öfriga groparna var den ungefär lika stor. I de gropar, som upptagits i själfva gräsvallen, nedföllo äfven många larver. Af detta enda försök kan man lätt göra sig en föreställning om, hvilka oerhörda massor af gräsmaskar kunna på nämnda sätt fångas och oskadliggöras, om man blott vill göra sig litet besvär. Detta synes dock ej vara fallet i Norrbotten, och man får väl där utstå ännu en och annan gräsmaskhärjning, innan man kom- mer sig för att med kraft motarbeta dem. Mina uppmaningar, såväl genom tidningar som enskildt, att gräfva fångstgropar, upp- taga fåror eller diken, skedde i allmänhet för döfva öron eller föranledde blott till ofullständiga åtgärder, som ej vidare blefvo fullföljda, ty att uppsamla och döda de fångade skadedjuren kom, som jag tyckte mig finna, aldrig i fråga, mycket mindre att tillse och underhålla de upptagna groparna och fårorna. Den oro och vandringslusta, som mot tiden för deras för- vandling till puppor synes gripa larverna, får troligen ej alltid tillskrifvas bristen på föda, ty jag har sett dem öfvergifva den ursprungliga vistelseorten, innan denna blifvit fullständigt afbetad, och begifva sig ut på områden, där inga lämpliga födoämnen stått till buds. Förnämsta orsaken till vandringen kan möjligen ligga uti deras instinktmessiga åtrå att i tid lämna sina fiender bakom sig eller att uppsöka lämpliga ställen, där förvandlingen till puppor skall försiggå. Uti larvtågen befinna sig vanligen många individer, som äro till storleken mycket mindre än de andra, och sådana äro väl antingen småväxta eller kanske blott halfvuxna exemplar, hvilka möjligen blifvit utkläckta först på 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. våren och nu medfölja blott för sällskaps skull, sedan de smittats af de öfrigas vandringsbegär. På släta fält synes förpuppningen ske endast undantagsvis, ty larverna uppsöka för detta ändamål helst sådana ställen, där det är godt om tåteltufvor, hvari såväl de själfva vid förvand- lingstillfället, som de sedermera utbildade pupporna äro så långt ske kan skyddade mot vidriga yttre inflytanden, angrepp af fåglar etc. Den 28 juni anträddes en färd öfver Boden och vidare till Åminne landtbruksskola för att undersöka förhållandena på älf- vens stränder, där gräsmaskhärjning ägde rum på flera ställen. Äfven önskade jag taga reda på, om man någonstädes i dessa trakter hade infört växel- eller koppelbruk och i så fall, hvilken erfarenhet, som vunnits rörande gräsmaskens uppträdande, där en ordnad växtföljd, med tätare ombyten af gräsvallar vore för han- den. Mina förväntningar rörande det sist nämnda önskningsmålet blefvo dock besvikna, ty ej ens vid landtbruksskolan hade man ännu kunnat slita sig ifrån det traditionella brukningssättet, eme- dan den nuvarande föreståndaren blott för tre år sedan tillträdde egendomen. En ordnad växtföljd hade, då den ej förut satts i verket, icke på denna korta tid hunnit införas öfver hela åker- arealen; men de flesta gamla lindor voro dock upplöjda, och det var antagligen i följd häraf, som ingen härjning här ägt rum på senare tiden. Gräsmask hade visserligen visat sig tämligen talrik föregående sommar å en mindre och gammal linda, hvarför denna npplöjdes, hvarefter skadedjuren ej vidare syntes till. Som sko- lans föreståndare befann sig på en utländsk resa vid mitt besök, kunde inga utförligare underrättelser erhållas rörande det tillär- nade brukningssättet, hvarför jag redan följande dag afreste från Åminne och återvände till Svartlå gästgifvaregård, där ett några dagars uppehåll skulle göras. Till byn af samma namn hörde ganska vidsträckta och mycket gamla lindor, men det var egentligen blott på två så- dana, en på hvardera sidan om älfven, som gräsmaskhärjning ägt rum. På den ena af dem låg ett mindre boningshus, uti hvilket larverna gjort påhälsningar, hvarför man, för att skydda sig mot dessa, tillgripit utomordentliga åtgärder. Små gropar voro nämligen uppgräfda vid ena sidan af stugan och dessa LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 9 fylldes snart med larver, som dödades medelst pågjutning af tjära. Omkring väggarna hade man dessutom utslagit tjära på marken, och härigenom någorlunda skyddat sig mot påhälsningar inom hus. Ändamålet hade dock mycket bättre vunnits, om ett min- dre dike, med lodräta väggar och något djupare fångstgropar här och där, upptagits rundt omkring bostaden eller åtminstone mot det håll, hvarifrån larverna framryckte. På det andra angripna fältet, norr om älfven, hade man visserligen kört upp en fåra, men försummat att hålla henne ren samt att upptaga fångstgropar, hvadan alla däri nedfallna larver naturligtvis kröpo upp igen. Öfver den härjade marken flögo nu helt nära jordytan många större parasitsteklar, bland hvilka Pimpla Arctica ZETT. syntes vara förhärskande. De sökte ifrigt efter gräsflylarver, för att i dessa lägga sina ägg och härigenom bereda deras undergång. Under återresan till Luleå stannade jag några timmar i den likaledes invid älfven belägna byn Bredåker, där en ganska vidt- omfattande härjning nyss pågått och mot hvilken man ej sökt lägga det ringaste hinder, hvarom de totalt sköflade lindorna nu buro ett sorgligt vittnesbörd. Som vanligt i dylika fall voro alla ängsgräs uppätna, och återstoden utgjordes blott af ranunkler, syror och möjligen någon annan till kreatursföda oduglig växt. Nu började tiden vara inne för anställandet af undersöknin- gar rörande gräsmaskens lefnadsförhållanden under en af dess vik- tigare moment, nämligen öfvergången från larv till puppa. Som förut omnämnts, visa sig larverna mycket oroliga dagarna före denna förvandling och vandra omkring snart sagdt öfveralit i närheten af de platser, där de uppvuxit, helt visst för att upp- söka lämpligare tillflyktsorter. Sådana blifva för dem nu särde- les behöfliga, emedan pupporna i början äro mycket mjukskaliga och ömtåliga för yttre inflytanden. Larverna uppsöka därför in- stinktmässigt lösa stenar, trä- eller barkstycken o. d. och krypa intill eller under dessa, för att tillreda en håla af lagom storlek att kunna hysa den blifvande puppan. Man synes förr hafva avtagit, att dylika skyddade ställen äro puppornas förnämsta hvilo- rum, men så var ej förhållandet i år, hvarom mer längre fram. Återkommen till Luleå, började jag att söka efter puppor den 7 juli och vände mig då, att börja med till på marken liggande föremål, helst i närheten af lador å sådana lindor, där härjning 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1803: ägt rum. Här lyckades jag dock ej påträffa mer än tre stycken nyss bildade puppor, men flera larver, som voro färdiga till för- vandling och lågo något hopkrupna under sina skyddsvärn. Den 8 fortsattes sökandet, och jag fann snart, att man måste vända sig till andra ställen för att kunna insamla puppor i mängd. På de jämna åkrarna eller tegarna blef letandet nästan fruktlöst, men till sist föll det mig in att vända mig till de på dikesrenarna hefintliga tåteltufvorna, och här lyckades det bättre. På kanterna af ett nästan igenväxt dike, beläget invid en gärdesgård, funnos en myckenhet stora och åldriga tufvor, och där slog jag mig ned för att söka mellan grässtråna invid jordytan, och mitt bemö- dande kröntes nu med nästan oväntad framgång, då uti endast tre större, nära hvarandra befintliga tufvor, under en kort stund kunde uppsamlas 90 stycken puppor och många fullvuxna larver. De flesta pupporna hvilade i upprätt ställning, med den smala, bakre änden mot marken och erhöllo stöd af de närmaste gräs- stråna, hvarigenom fjärilens framkrypande sedermera betydligt underlättas. I anseende till inträffande, högst ogynnsam väder- lek kom puppsökandet att fortsättas först den 14:e och då insam- lades 130 stycken, som nu hade sitt yttre omhölje af normal fasthet och betydligt mörkare. Doktor BJÖRKMANS båda unga söner plockade följande dag å annat ställe 130 puppor inom en half timme under enahanda förhållanden, sedan de blifvit underrättade om, hvar sökandet helst borde ske. Ännu kunde en och annan larv ertappas, till och med sådana, som tycktes vara blott half- vuxna, och dessa hade medföljt de öfriga under vandringen till förpuppningsstället. Sedan ett tillräckligt antal puppor blifvit insamladt, återstod för mig att genast lämna Norrbotten och begifva mig till Got- land, där maktpåliggande undersökningar rörande en annan skade- insekt förestodo. Pupporna måste därför inpackas bland mossa i en låda för att medfölja till Stockholm. Deras kläckning började just då jag skulle resa därifrån, och resultatet blef härigenom föga upplysande, i följd af bristande tillsyn. Jag vill dock här omnämna detsamma. Deni23 juli utkläcktesme hanar Och ÖkhonoN red 24 » 14 » » 7 TE "Transport 26 hanar Och v6. honor = 42 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 11 Transport 26 hanar och 16 honor = 42 Den 25 juli utkläcktes 17 <» ÄR RR VIS FADO» » 6 » ET FRE 123 SKÖNT a B » 8 » » 3 » = 11 2 2 OR » TA » » I g » = 3I Summa 71 hanar och 66 MONO Under min bortovaro på Gotland hade dessutom utkläckts ett mindre antal, hvilket ej tillvaratogs, utan gick förloradt; men största delen af pupporna, eller omkring 300, dog, dock ej så mycket i följd af angrepp genom parasitsteklar, ty sådana ut- kläcktes i blott ringa antal, utan förnämligast genom mögelsvam- pars eller bakteriers närvaro. Mitt ofullständiga kläckningsförsök visar ett långt större antal honor 1 förhållande till hanarna, än man hittills antagit. Angående äggens antal hos honorna äro uppgifterna något olika, och jag gjorde därför försök att räkna dem hos tre indi- Mider. Uti en. fann jag 90, 1 en: andra 140 ochi en tredje 190, ellersi medeltal 140: Tiden medgaf ej att undersöka flera honor, ej häller fick jag tillfälle att räkna äggen hos befruktade indivi- der eller sådana, hvaruti äggen voro fullt utbildade, hvadan re- sultatet ej blir fullt tillfredsställande, dock öfverensstämmer det tämligen med äldre iakttagelser. Enligt erhållna meddelanden förekom denna sommar gräs- maskhärjning åtminstone inom följande områden i Norrbotten: Luleå stads mark vid och omkring Mjölkudden, Fjällstugan m. fl., Gäddvik, norr om älfven, Sunderbyn, Smedsbyn, Rosvik, Antnäs, Bredåker, Heden och Framnäs, Skogsån, Buddbyn, Svartlå, Elfs- byn, Storsand och Råneå kyrkoby, samt i Vesterbotten: vid Brattby i Vännäs och Norrfors i Umeå landsförsamling. Dels för att söka uppväcka ett allmännare intresse för iakt- tagelser rörande gräsflyet och dess lefnadssätt, men äfven för att möjligen erhålla några sammanstämmande upplysningar om sådana i de nordliga landskapen redan gjorda rön i den vägen, som kunde vara värda att taga fasta på, infördes i norrländska tid- ningar nedanstående frågor, tillika med en anhållan, att hvar och en, som kunde lämna på erfarenhet grundade svar å någon eller några af dem, skulle insända dessa till mig. Frågorna voro 12 och hade följande lydelse: 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. 1) Kunna några föregående gräsmaskhärjningar till årtalet med säkerhet uppgifvas? 2) Visade sig gräsmasken göra skada äfven under 1890— 91, och hur har förhållandet i detta hänseende varit inneva- rande år? 3) Varseblefs han redan hösten förut eller på våren kort efter snösmältningen det år, då härjning inträffade, och hafva verkliga gräsmaskar bevisligen anträffats på snön eller isen? 4) Har härjning någonsin observerats två eller tre år å rad på en och samma gräslinda? 5) Är något anmärkningsvärdt iakttaget rörande väderleken kort före eller under ett härjningsår? 6) Hvilka iakttagelser äro gjorda rörande tiden för larvernas utkläckning ur äggen, deras förvandling till puppor, fjärilarnas framkomst och flygtid, och på hvilken tid af dygnet äro de sist- nämnda mest i rörelse? 7) Har gräsmasken angripit några andra växter, innan gräset å de äldre lindorna blifvit uppätet, eller förstört äfven gräsrötterna? 8) Har han visat sig föredraga någon viss jordmån, eller en torrare belägen jord framför en fuktig? 9) Visar han sig vid första uppträdandet under en härjnings- period endast helt nära stränderna af sjöar eller andra vattendrag och sprider han sig först sedermera till längre därifrån belägna områden? 10) Hafva döda gräsmaskar visat sig på marken, och i så fall endast under sista året af en härjningsperiod? 11) Hafva några parasiter uti larver eller puppor iakttagits? r2) Hafva några utrotningsmedel användts och med hvad framgång”? Blott ett enda utförligare svar härpå erhölls, nämligen från magasinsförvaltaren J. RuTtH i Rutvik. Däri meddelas följande: Om ej stark härjning äger rum redan första året maskarna visa sig, pläga de uppträda två år å rad på samma ställe. Angående väderleksförhållandena under den föregående, i början af åttitalet inträffade härjningen, anmärkes, att hösten 1881 var medelmåttigt varm och våt; 1882 (första härjningsåret) var våren kall, mid- sommaren het och hösten mild ända in i oktober; 1883 blef det tidig vår och varmt redan efter 18 maj, sommaren var varm och Ne LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 13 torr, men redan den 5—6 september blef det stark nattfrost; 1884 var våren något sen, och många döda larver syntes hän- gande på grässtråna, men några fjärilar syntes ej till. Detta var sista året 1 den härjningsperioden. Fjärilarna visade sig mest i rörelse om morgnarna mellan kl. 7—9, då -de i stor mängd upp- flögo från gräset framför slåtterkarlarne. Har aldrig sett att lar- verna angripa sädesslagen, men tror att gräsrötterna ibland af dem skadas i jordytan. Hvad lokalen beträffar, förekomma lar- verna helst på medelmåttigt torr jord. De flesta af ofvanstående frågor äro visserligen tämligen till- fredsställande besvarade genom mina nyligen gjorda och här an- förda observationer, men då dessa ägt rum under blott en enda sommar, har jag trott mig böra ännu en gång upprepa de förra, för att ihågkommas vid framtida härjningar. Enär jag till en början trodde, att en för ändamålet affattad folkskrift rörande »gräsmasken« skulle komma att utdelas bland befolkningen i de delar af Norrland, där härjningar pläga äga rum, ärnade jag ej belasta denna berättelse med beskrifningar på skadedjuret i dess olika utvecklingstillstånd, men då det be- slutats, att själfva berättelsen skulle sålunda användas, och en färglagd tafla densamma bifogas, torde det vara på sin plats, att här lämna en utförligare redogörelse först och främst för larver- nas utseende under öfvervintringen, hvilket hittills varit så godt som okändt. Hvad de öfriga utvecklingsstadierna beträffar, torde figurerna göra vidlyftigare beskrifningar obehöfliga. Äggen äro runda, på undersidan nästan platta, rödbrunak- tiga eller pärlfärgade med en brunaktig fläck i midten, ytan nä- stan slät, ej refflad, fig. 1—2. Larven, på våren i vinterkvarteret, nästan glatt, ofvan brun- eller grönaktigt grå, med sju smala, ljust gulgråaktiga längslinier, af hvilka en är belägen midt på ryggen samt två på hvarje sida och skilda genom ett något bredare mellanrum, som är ljusare och vanligen mer grönaktigt än grundfärgen. Ofvan- för fötterna dessutom på båda sidor en tämligen bred, gulaktig linea, vid hvars öfre kant de ovalt punktformiga luftrörsmynnin- garna (andhålen) äro belägna. MHufvudet är gulaktigt, ofvan 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. med två bruna fläckar, bildade af här och där sammanflytande punkter, och på sidorna tre dylika punkter, som äro svarta. Första kroppsringen är vanligen mörkbrun och genomdragen af de ljusa linierna. Bukfötterna hafva en liten svart fläck på yttre sidan. Grundfärgen varierar från smutsigt gulgrå till gråbrun, mörkt grågrön eller nästan kopparfärgad. Ju yngre larverna äro, desto ljusare brukar grundfärgen vara. Längd 5—7 mm. Fig. 3—4. Då larven blir äldre, mörknar han vanligen på ryggen, så att denna blir nästan svartbrun med någon kopparglans, och de ljusa längs- linierna blifva otydliga eller nästan utplånade. Första kropps- ringen ofyan nästan svart, glänsande och genomdragen af de ljusa linierna, de följande ringarna eller lederna mattare, med fina tvärskrynklor eller hudveck. Längd omkring 30 mm. Fig. 7—38. Puppan mörkbrun, yngre ljusgul till rödbrun, här och där rödaktig; bukringarna vid basen punkterade, bakåt ofta tvärstrec- kade, vid bakkanten släta och något matta. Det tomma skalet rödbrunt. Bakkroppen slutar i en skrynklig, reffad, undertill knöl- likt uppsvälld spets, som är försedd med två smala, 1 spetsen nå- got krökta taggar. Fig. 9. Fjäriln varierar betydligt till färgen, från smutsigt ockragult till grå- eller rödbrunt. Fig. 12—13. Teckningarna å vingarna äro stundom nästan utplånade, så att blott den runda samt den njurlika, hvita, tvåuddiga fläcken vid vingens midt återstå. Ögonen starkt ludna, och pannspröten (antennerna) hos hanen försedda med två rader smala kamtänder, hos honan nästan släta. Det återstår nu blott att nämna något om de skydds- och botemedel, som kunna för närvarande föreslås mot de allt oftare återkommande gräsmaskhärjningarna i Norrland. De verksamma- ste af dessa medel äro troligen redan kända af de fleste mer framstående jordbrukare, men hafva ännu ej som sig borde blifvit uppmärksammade och insedda af den större allmänheten. Åkerbruket eller rättare landthushållningen är i nordliga de- len af vårt land, som hvar och en kanske vet, fotad på boskaps- skötsel, och gräsodlingen blir därför i hög grad öfvervägande. Häremot vore intet att anmärka, om gräset ej emellanåt sloge fel i följd af gräsmaskens uppträdande. Klimatet medgifver dock, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892.” 15 säkert mer än mången tror, åtminstone på flera områden, såsom t. ex. i floddalarna, en långt större utsträckning af sädesodlingen, än som nu är fallet. Låt vara att kylan en och annan sommar hindrar sädens mognad, men ett värdefullt kreatursfoder återstår dock, om det tillgodogöres 1 tid. Minsta arbete och utgifter erfordras visserligen, om jorden skötes såsom Hittills, men då gräsmasken infunnit sig, måste kreaturen svältfödas eller utmag- rade nedslaktas kanske till mer än halfva antalet, och därför borde väl en öfvergång till något, som vore bättre, icke allenast påtänkas, utan ju förr desto hällre sättas i verket. Det torde väl numera knappast af någon kunna förnekas, att införandet af en växtföljd, som medför en ofta åter- kommande plöjning af gräsvallarna, skulle blifva det verk- sammaste medlet mot gräsmaskhärjningar, och för min del måste jag, efter den i år vunna erfarenheten, på det allvarligaste fram- hålla detsamma. Såsom stöd för denna åsikt skulle kunna an- föras flera exempel på, att de egendomar, där en ändamålsenlig omväxling af växter ägt rum, undgått nästan all åverkan genom gräsmasken, då grannarnas gamla lindor däremot blifvit totalt förhärjade. En som det kan tyckas ganska berättigad invändning mot en oftare återkommande bearbetning af jorden göres nästan all- tid, då denna fråga kommer på tal. Den grundar sig därpå, att tiden för åkerarbetenas utförande är allt för kort under en så nordlig breddgrad, samt att arbetskrafterna blifva otillräckliga i ett område, där befolkningen är så gles som fallet är i Norrland. Dessa olägenheter synas mig likväl ej så oöfvervinneliga som man vanligtvis låter påskina, ty vidden af den odlade jorden är van- ligen jämförelsevis ringa på hvarje gård, och om ifvern för åker- arbeten vore lika stor i Norrland som i våra öfriga landsdelar, skulle mycket mer kunna uträttas, än som nu är fallet, syn- nerligast då man har de ljusa och behagliga sommarnätterna till bundsförvandt. Om litet öfverarbete blefve gjordt på sommaren, kunde ju skadan tagas igen under den långa vintern. Gödselns utkörning till åkern medan tjälen sitter kvar i marken besparar tid för sommararbetet, och tjärbränning med flera bigöromål kunde väl äga rum vid andra tillfällen, än då åkerbruket kräfver alla befintliga arbetskrafter. De nu vanliga gr ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. ängsgräsen borde så långt ske kan utbytas mot andra grässlag, såsom t. ex. timotej och ängskafle, hvilka gräsmasken i regel tör- smår. Om timotej- eller ängskaflefrön insåddes i säden, skulle de lämna foder redan följande år, och man blefve då befriad från att se den blifvande gräsvallen under första året beväxt med allt annat än till foder lämpliga växter, som få stå och fröa af sig till stort men för kommande fodergrödor, Om gräsvallarna mindre sällan plöjas, uppstå oftare lämpliga tillfällen till dikenas iståndsättande och underhåll, och uppkomsten af tufvor på dikesrenarna samt mossa såväl där som inuti åkrarna förebygges, hvarigenom gräsmasken «förlorar sitt förnämsta skydd och käraste tillhåll. Det vore förmätet af mig att i öfrigt lämna föreskrifter hur ett för Norrland lämpligt omloppsbruk borde vara beskaffadt för att tillfredsställa alla berättigade anspråk, synnerligast då min erfarenhet rörande en del lokalförhållanden ännu är tämligen knapphändig, och då högst få upplysningar, grundade på praktik från jordbrukarnes sida kunde erhållas inom orten. Tillgång på kompetentare personer att afgöra denna fråga saknas dock icke, om man blott vill anlita dem och ställa sig deras råd och före- skrifter till efterrättelse. Näst efter införandet af en lämplig växtföljd, hvarigenom gräsmarken kommer att oftare plöjas, torde böra framhållas ett allvarligare bemödande att utrota gräsmasken öfverallt hvar han visar sig. Svårigheterna härvidlag kunna visserligen ibland vara ganska stora, men äro dock, enligt min tanke, icke omöjliga att öfvervinna, om man blott wvz// göra något därför och ej uppskjuter härmed till härjningarna äro fullbordade. Man borde tyckes mig mer än hvad hittills skett söka utforska hvar de plat- ser äro tillfinnandes, där gräsmasken håller till samt därstädes för- göra honom så att säga i hans linda, redan innan han hunnit föröka sig till sådan grad, att härjning kan äga rum. På ett något liknande sätt har man förfarit i Nordamerika för att få bukt med ett af dess plågoris, nämligen gräshopporna. Man gör sig skyldig till ett stort misstag, om man tror, att gräsmasken kan framkomma massvis och så att säga med ens; ty näst föregående generationer hafva naturligtvis uppträdt och allt: mer förökat sig, om icke på samma lindor, där härjning LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 17 sedermera utbryter, så åtminstone ej särdeles långt därifrån, fast ingen observerat detta. Lika säkert är det äfven, att skadedjuren ej genom regn eller oväder pläga nedfalla från luften. Enligt hvad erfarenheten tycks visa, torde det mer sällan eller kanske aldrig vara fallet, att härjning inträffar på samma linda, där en sådan föregående året ägt rum. För att larver skola kunna upp- stå på ett ställe, är det ju nödvändigt, att fjärilar hafva förekommit där kort förut och lagt sina ägg. Om man således i slutet af juli eller början af augusti finner ymnigt med gräsflyn (gräsmaskfjärilar) på någon plats, antagligen en gammal linda, så är det nästan gifvet, att man där skall finna äggen, och det erbjuder ringa svårigheter att förvissa sig om, att så är fallet, då man vet, att de afsättas i klumpar eller flera tillsammans på gräset invid jordytan. Man bör då ej försumma att söka till- intetgöra dem, ty skulle detta lyckas, blefve kanske en kom- mande härjning förebyggd. Kan gräset afbrännas, komma äggen äfven att stryka med. Likaledes blefve många af dem förstörda genom tramp af kreatur under betning. Det bästa medlet för att oskadliggöra såväl ägg som larver blir dock alltid att plöja upp det fält, där de äro tillfinnandes, synnerligast om springorna mellan tiltorna igenharfvas för att hindra larverna att krypa upp. Själfva fjärilarna skulle nog, i fråga om små lokaler, kunna betydligt förminskas till antal genom insamling med passande håfvar om morgnarna, då de flyga, eller genom vältning med tunga vältar, då de sitta stilla i gräset efter att nyss hafva blif- vit utkläckta. Jag har redan visat hvad resultat, som kan vinnas genom att upptaga mindre diken eller fåror, försedda med fångstgropar; men om man begagnar sig af sådana, blir det ett hufvudvillkor att dagligen, hälst om aftnarna, under larvtiden vittja dem, döda fångsten samt afhjälpa uppkomna fel eller ojämnheter å fårornas eller groparnas väggar, på det larverna ej skola få till- fälle att undkomma. Kostnaden härför blir jämförelsevis en obe- tydlighet, då arbetet kan utföras af hvem som hälst. Fårorna eller dikena böra vara omkring 30 cm. djupa och lika breda samt hafva lodräta väggar. Fångstgroparna anbringas först och främst 1 fårans båda ändpunkter samt dessutom här och där Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 1 (1893). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. mellan dessa, och böra naturligtvis göras djupare än fåran samt vara fria från nedhängande rötter etc. De fångade larverna kunna visserligen dödas i groparna medelst trästötar, men böra hällre uppösas med små skoflar uti säckar, som sedan doppas i kokhett vatten, och innehållet kan därpå användas till föda åt svin och fjäderfä eller läggas bland dyjord i komposter, för att komma till nytta. Gräsmaskens vandringar från det ena fältet till det andra kunna afbrytas genom dylika fåror eller diken. Sådana användes förlidet år inom 43 socknar i Finland och i 36 af dessa sattes härigenom en gräns för hans vidare utbredning. Här. torde äfven böra omnämnas några andra medel, som föreslagits, senast uti tvenne folkskrifter rörande ängsmasken, ut- komna i Finland 1892 och författade af professor O. M. REUTER. Hos oss äro dessa medel ännu knappast kända, än mindre pröf- vade. De äro följande: Fältens öfversilning med vatten om våren, där terräng- förhållandena sådant medgifva. Nyssnämnde författare anser detta böra ske först när larverna blifvit utkläckta och hälst då de byta om - hud, ty äggen torde kunna uthärda en längre tid under vatten, utan att förlora lifskraften. Bränning af grässtubben. Detta förut omnämnda utrot- ningsmedel kan naturligtvis endast verkställas då gräset på våren är vissnadt och torrt, eller eljest endast under starkare torka. För att de i sitt vinterkvarter ännu befintliga, eller nyss utkläckta små lar- verna skola komma i beröring med hettan och dödas, är det nödvändigt att förut upprifva mossan på fältet, hvarigenom de förlora sitt förnämsta skydd. Äfven under härjningen skulle brän- ning nog göra nytta, om den då kan försiggå. Prof. REUTER anser, att den bör hälst ske om natten, emedan larverna då skulle vara mest i rörelse och vistas högre upp på grässtråna, men detta öf- verensstämmer ej med min erfarenhet, ty åtminstone under kyliga nätter såg jag aldrig i Norrbotten några larver krypa upp, men väl på dagen under solsken, då jag äfven fann dem lifligast. Utströende af kalk, koksalt m. m. Desssa medel hafva nog blifvit använda, men uppgifterna om resultaten "äro hvaran- dra alltför motsägande, för att de skola kunna rekommenderas annat än till försök i mindre skala. . En, person i Svartlå hade utstrött koksalt på en liten fläck af en härjad linda, och. där LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 19 syntes visserligen inga larver till vid mitt besök några dagar efteråt, men gräset var brunbrändt af saltet, och dess rötter voro troligen äfven dödade. Pulveriserad jernvitriol har användts på ett ställe i Finland, och man påstår, att larverna ej gått öfver det därmed beströdda fältet. Vid härjning gör dock en lämplig fåra samma nytta, är billigare att åstadkomma samt medför dessutom den fördelen, att gräset ej göres odugligt eller tager skada. Att beströ gräset, vare sig med nämnda ämnen eller andra ännu kraftigare, såsom t. ex. kopparvitriol, parisergrönt m. fl., upplösta eller blandade med vatten och afsedda att för tillfället förgifta såväl larver som gräset, hvaraf de taga sin föda, torde i praktiken blifva af föga nytta, så vida det ej utföres å sådana mindre platser, där gräs- masken håller på att starkt förökas, för att sedermera vidare ut- breda sig. Att medelst en tung vält eller bult krossa larverna låter sig nog göra, där marken är fast och jämn, men på tuf- viga ställen medför det naturligtvis en ringa eller ingen verkan. Betning, hälst genom tjudrade kreatur på angripna gräs- vallar, är ett medel, som ej borde förbises, ty kreaturen ihjäl- trampa en myckenhet larver. Det bör dock användas i tid, in- nan larverna uppätit gräset, och om möjligt efterföljas af plöj- ning och harfning. Svinen kunna göra mycken nytta, emedan de med begärlighet förtära gräsmasken, men de borde tjudras å fältet, liksom man gör i Skåne. De larver, som af kreaturen söndertrampas och blifva liggande på marken, skola vara mycket emottagliga för larvpesten, och blifva härigenom en förmedlande orsak till att sprida densamma till friska individer. Angående gräsmaskens fiender kunde mycket anföras, men jag måste denna gång inskränka mig till det nödvändigaste. Det är emellertid dem vi hafva att tacka för, att härjningarna hafva kort varaktighet och ej återkomma hvarje år. En del af dessa fiender tillhöra samma insektordning som bin, myror, ge- tingar m. fl. och utgöres af tämligen stora, långa och smala fyr- vingade insekter (steklar), med långa och spensliga ben och till färgen svarta eller delvis rödgula. Dessa s. k. parasitsteklar visa sig ymnigt de. år, då härjningar pågå samt äro på väg att upp- höra, och man ser dem då flyga utefter marken, sökande gräs- 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. maskarna, för att i deras kroppar införa sina ägg. Äggen för- vandlas snart till små larver, hvilka slutligen döda sina s. k. värdar. Man kan ej göra något bättre, än att låta dessa bunds- förvandter få i fred utföra sin nyttiga förrättning. Af de parasit- steklar, som man hittills funnit vara gräsmaskens fiender, vill jag blott utförligare omnämna den förnämsta, nämligen Pimpla Arctica Zetr. Fig. 14. Denna, så vidt man hittills känner all- männaste parasit på gräsmasken, är svart med gulröda ben, de bakersta i yttre hälften svarta. Honan har i bakre ändan ett ut- stående tredeladt s. k. äggläggningsrör, knappast så långt som halfva bakkroppen. Ännu tre till fyra stekelarter, som i larv- tillstånd lefva inuti gräsmasken, äro kända, men de synas hos oss vara sällsyntare än den nyss nämnda och torde därför vara af mindre betydenhet. Parasiterna utkomma ur gräsflypupporna nästan vid samma tid som fjärilarna, men en mycket liten art (en Hemiteles), som är svart, med frambenen, de båda bakre” benparen utåt, pannspröten vid basen samt 2:a och 3:e bak- kroppsringarna gulröda, har jag fått på våren ur puppor, som legat döda öfver vintern. Till gräsmaskens fiender höra äfven vissa bakterier, som orsaka larvpest (fr. facherie) och mögelsvampar, hvilka ytterst små organis- mer intränga i larverna äfvensom pupporna, som till sist dö och ruttna eller förtorka. När eller hvar dessa organismer först uppkomma, om de ständigt fortlefva i jorden i ringare mängd eller fortplantas och spridas endast genom gräsmasken och andra insektlarver, därom är man så vidt jag vet ännu icke förvissad. Som redan blifvit omnämndt, observerades bakteriesjukdomen af adjunkten F. ÅGREN vid Luleå 1891, och jag hade rikliga tillfällen att varseblifva dess uppträdande och verkningarna däraf i år, men saknade medel att få den närmare undersökt. Professor REUTER gjorde samtidigt en resa till Österbotten för att närmare studera larvpesten, och en intressant berättelse om resultaten finnes i hans senaste uppsats om ängsmasken. Jag tager mig friheten att här nämna några ord om hans erfarenhet i ämnet, men vill i öfrigt hänvisa till det nämnda lilla arbetet. Han införde ett stort antal larver uti glasburkar tillsammans med fuktig mossa och gräs, hvarpå bur- karna öfvertäcktes med papper. Allt efter som gräset förtärdes, infördes nytt, men orenligheten efter larverna fick vara kvar. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 21 Inom en vecka voro 75 procent af larverna dödade, och endast högst få öfvergingo till puppor. Ett annat försök utföll ännu bättre, emedan sjukdomen då visade sig kunna framkallas betydligt fortare, nämligen inom tre dagar. Det tillgick sålunda, att en hop döda larver lades i ett glas, innehållande vatten, och efter två dagars förlopp användes detta vatten till öfversprutning af grä- set, hvarefter pest utbröt på där varande larver inom ofvannämn- da tid. Att uppsamla döda larver och behandla dem på nyss- nämnda sätt, samt spruta vattnet på gräset här och där å de angripna lindorna, där pesten ännu ej tagit öfverhand, skulle så- ledes blifva ett både lätt och billigt utrotningsmedeli, om det kommer att i praktiken hålla hvad det nu synes lofva. Sändningar af sjuk gräsmask skickades af prof. REUTER till doktor C. LUNDSTRÖM 1 Helsingfors, som upptäckte ej mindre än tre slag af bakterier uti larvernas blod. Dessa renodlades i nä- ringsgelatin och förökades där mycket hastigt. Prof. REUTER an- ställde flera försök med den allmännaste arten af de renodlade bakterierna på andra fjärillarver, då gräsmaskar ej vidare funnos att tillgå, och det visade sig, att äfven dessa angrepos och dogo. Dessa bakterier skulle därför möjligen kunna användas mot flera andra skadeinsekter. Märkvärdigt är det emellertid, att larver till parasitflugor lefde inuti pestsmittade och döda gräsmaskar, utan att taga skada, och det ser härigenom ut som om pesten angriper själfva skadedjuren, men icke deras fiender bland flugorna. Ett stort steg framåt rörande kunskapen om de medel, som stå oss till buds mot flera af våra skadeinsekter, synes emellertid vara taget genom upptäckten af sådana fiender till dem, som genom mänskliga åtgärder kunna förökas i snart sagdt hvilken grad som helst. Ännu återstår likväl åtskilligt att undersöka och pröfva, innan nyssnämnda medel kan uppskattas så högt, som det kanske förtjänar; men nog synes det mig, som om detsamma vore af större värde, genom att verka både hastigare och säk- rare, än det man upptäckt och fabriksmässigt tillverkar för att tillintetgöra ållonborrelarverna, ty det är vida svårare att sprida ett smittämne bland dessa, som vanligen lefva isolerade under jordytan, än till den ofvanpå henne i sällskap lefvande gräsma- sken. I synnerhet skulle det vara välkommet, om det visar sig, att smittämnet kan bibehålla lif och förstörelseförmåga, sedan det 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1303: en längre tid förvarats uti torrt tillstånd, t. ex. i torkade larver, hvarigenom långvariga renodlingar kunde blifva obehöfliga. Om man under en gräsmaskhärjning upptäcker en mycken- het sjuka eller döda larver, är det klart, att där dessa finnas, några åtgöranden för att ytterligare öka pesten icke äro behöf- liga, ty då är naturen själf på god väg att utjämna missför- hållandena. Saken ställer sig likvisst helt annorlunda, då det är fråga om platser, där gräsmasken. håller på att föröka sig, för att till sist frambryta förhärjande, till följd däraf, att hans fien- der ännu ej hunnit infinna sig eller äro för fåtaliga, att göra honom tillräckligt afbräck. Af största vikt är det emellertid, att man knappast något år förlorar gräsmasken ur sikte, på det dess alstringshärdar må blifva i tid kända, så att verksamma åtgärder må kunna på för- hand vidtagas, för att hindra hans förökning och spridning. Naturligtvis borde hvarje jordbrukare själf vaka öfver sina gräs- lindor och vidtaga lämpliga åtgärder mot gräsmasken, så ofta sådana behöfvas; men detta lärer väl knappast kunna gå för sig förr, än man fullkomligt känner igen honom och vet hvad som är att göra, eller så länge en af ålder häfdvunnen sorglöshet rö- rande jordbruket och hvad därtill hörer, är för handen. För min del anser jag därför önskligt, om vederbörande korporationer eller myndigheter med allvar toge saken om händer. TI så fall torde det vara nödigt, att genom enderas försorg årligen i april månad utfärdas en uppmaning till alla jordbrukare inom de län, där gräsmaskhärjningar pläga äga rum, att under maj, så snart varmare väderlek inträffar, åtminstone ett par gånger 1 veckan noga undersöka sin gräsbärande mark, och om där någonstädes finnes gräsmask, genast anmäla detta hos närmaste kronobetjänt, hvil- ken borde vara ålagd att genast inrapportera saken till vederbörande, på det åtgärder från dess sida må i tid kunna vidtagas mot det onda. En dylik uppmärksamhet borde äfven riktas åt gräsfälten i slutet af juli och början af augusti, då fjärilarna svärma om morgnarna. Vore nu så väl stäldt, att nämnda myndighet hade en sakkunnig person att på allmän bekostnad sända till det ställe, hvarom rapporten handlar, kunde troligen mången, om ej alla kommande härjningar förebyggas. Några andra utgifter för den enskilde än sådana, som erfordras för själfva utrotningsarbetet, borde kanske 3 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 23 ej ifrågakomma, då alla öfriga omkostnader lämpligast tillhöra det allmänna, emedan det snart nog kan komma att gälla ett annat och vida större område — man kan ej på förhand veta hvilket —- om skadedjuren få i fred fortplanta sig. En sådan person bör vara bosatt inom länet, helst så centralt som möjligt, och kan det ej blifva särdeles svårt att finna någon lämplig, som på billiga villkor vill åtaga sig upp- draget, då till hans befattning ej erfordras några djupare insikter i entomologien, utan blott förmåga att studera och sätta sig in 1 de förhållanden, som röra gräsmasken, samt någon energi. Hans aflöning blefve i alla fall försvinnande liten i jämförelse med de förluster, som gräsmasken förorsakar länets innevånare. Rörande omständigheter, som kunde påfordra större vetenskapliga kunskaper, stode ju alltid den utväg öppen, att anlita eller råd- fråga den af staten anställde entomologen. Att man i de norr- ländska länen mer än annanstädes är i behof af en sådan sak- kunnig, som är bosatt inom sitt verkningsområde, är tydligt nog, då man tager i betraktande det stora afståndet mellan dem och det sydliga Sverige, där den enda person, som är skyldig att rörande skadeinsekter betjäna myndigheter och allmänheten, är boende. Numera är denne dessutom så strängt anlitad, att han ej kan vara till hands när och hvar som hälst, kanske ej ens under det år, då hans närvaro vore önskvärdast. Han kan dessutom aldrig komma i tillfälle att så sätta sig in i norrländska förhållanden, som en därstädes ständigt boende bör kunna göra. Hvad specielt gräsflyet beträffar, är det dessutom ännu en och annan sak, som tarfvar närmare utredning, innan man kan säga, att dess lefnadsomständigheter äro fullständigt kända, och hvem skulle lättare och bättre förmå verkställa en dylik, om ej den, som i en följd af år bor inom ett af de förnämsta härj- ningsområdena. Funnes inom vårt land en forsöksstation, där undersökningar rörande skadeinsekternas lifsvillkor kunde äga rum under de mest gynnade förhållanden, skulle många hithörande frågor där kunna få en snar lösning, som eljest kräfver en lång tid för att blifva besvarade, hälst om inom hvarje län anställdes en person, som hade till uppgift att där närmare följa och utreda t. ex. skade- insekternas utbredning, de förluster de förorsaka m. m., samt 24 ” ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. uppsamlade material för undersökningarna vid stationen. Kost- naderna härför, vare sig de utginge från Landsting eller Hus- hållningssällskap, kunde ej blifva så stora, att de vore nämnvärdt betungande för någondera. II. Renfanebaggen (Ådimonia Tanaceti TiN.). I min årsberättelse för 1891 omhandlades denna insekt nå- - got utförligare, och det omtalades att dess larver uppträdde 1887 på Stigtomta i Björkviks socken af Nyköpings län och förstörde bladen på rofplantor. Likaledes omnämndes den fullbildade skal- baggens förekomst i stor mängd på gräslindor i närheten af Luleå Gamlestad under eftersommaren förlidet år. Vid undersökning den 2 sistlidne juni å nyssnämnda lindor märktes intet annat än en och annan död skalbagge, som troligen tillbringat vintern i detta tillstånd. Härigenom vill det synas, som om honorna skulle lägga äggen på hösten och därefter dö. Vid Svartlå i Norrbot- ten anträffades under de första dagarna af juli en stor mycken- het af denna skalbagges larver, hvilka alla höllo till på röllekor (Achillea Mäillefolium), hvars blad de förtärde, och hvilka här tycktes utgöra deras enda föda. De svartgrå, med sex fötter försedda larverna öfvergingo till ljusgula puppor den 11 juli. En af de sistnämnda lämnade fullbildad insekt den 25 i samma månad, d. v. s. efter 14 dagar. Förmodligen lefva larverna äf- ven på andra växter, som hafva en besk smak, emedan man ofta om höstarna ser fullbildade renfanebaggar krypa omkring i stor mängd, där röllekan blott sparsamt växer. III. Gulhåriga skinnarbaggen [Silpha (Oiceoptoma) Opaca LiN.]. I slutet af juni 1889 kom jag i tillfälle att i tidningen »Ostersundsposten» läsa en notis, som ådrog sig en viss upp- märksamhet, hvarför följande utdrag af densamma ej torde sakna intresse : LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 25 »Ett skadedjur af farlig beskaffenhet uppträder i Klöfsjö och trakten däromkring. Det är en liten svart skalbagge af 8 å 9 millimeters längd och 3 å 4 mm. tjocklek, hvaraf ett par exemplar insändts till redaktionen. Den objudna gästen synes vara en främling. Åtminstone har lektor OLSSON, till hvilken vi lemnat exemplaren, icke kunnat bestämma arten på grund af bristande litteratur om dessa djur. För så vidt exemplaren äro typiska finnes skalbaggen icke i lektor HOLMGRENS arbeten om skadeinsekterna. Att han måste räknas bland svårare skadeinsekter framgår emellertid af den beskrifning, som åtföljer exemplaren. Enligt denna har insekten uti stor myckenhet slagit sig på de nysådda kornåkrarna och angriper den spirande brodden. På kortare tid än 2 timmar hinner han afbeta en betydlig åkeryta. Natten är hans egentliga arbetstid. Han visar en karakteristisk skygghet i det han, om man t. ex. klappar i händerna, ögonblickligen skyn- dar att gömma sig i jorden. I Kyrkbyn, där insekten åstad- kommit ganska betydlig skada, är man orolig för den eljest lof- vande grödan.» 5 Genom red:s af Östersundsposten tillmötesgående kom jag slutligen i tillfälle att undersöka en larv från Klöfsjö och såg då genast, att den måste tillhöra en Szilpha eller s. k. asbagge, men att bestämma arten blef omöjligt, emedan exemplaret bestod blott af ett par torra bitar efter larven. Att en insekt, hvars samsläktingar nästan uteslutande lefva af ruttnande djurämnen, skulle tillgripa lefvande växter såsom föda, föreföll något egen- domligt, men var dock icke alldeles oväntadt, då d:r CARL Avu- RIVILLIUS 1884 berättat (Ent. Tidskrift) att han fann larver till, som han då trodde, lappska skinnarbaggen, Silpha (Thanato- philus) Lapponica FAB., göra skada på: potatisblasten i dalarna vid Kv&nangenfjorden i Norska Finmarken. Vid en nyligen gjord jämförelse mellan larver af den nyssnämnda arten, insamlade i Herje- dalens fjälltrakter af C. GRILL och gulhåriga skinnarbaggen från Luleå samt den af d:r AuRIVILLIUS från Norge hemförda, visade det sig, att denna tillhörde gulhåriga skinnarbaggen, och är det sålunda bevisadt, att dess larver kunna göra skada äfven på potatisblasten. Samma år, som de växtätande larverna visade sig i Klöfsjö, erhöll jag ett bref från herr JOHN SALMONSSON i Alanäset, Jemt- 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. land, hvari omnämndes, att äfven han samtidigt i en trädgård därstädes funnit liknande djur, som fråssade på kålarter och andra köksväxter, men höllo sig förnämligast till bladstjälkarna. Han lyckades få puppor och slutligen fullbildade skalbaggar, hvilka visade sig vara en annan Sz/pha-art, nämligen svarta skinnarbaggen (Phosphuga Arrata TiN.). Utan att då erinra mig, att konservator SPARRE SCHNEIDER 1 Entom. Tidskrift för 1885 omnämnt att han funnit gulhåriga skinnarbaggen (O. Öpaca) såsom skadedjur på löfkojor vid Moen i Målselvdalen, antog jag, i följd af herr SALMONSSONS uppgift, att klöfsjöbaggen skulle vara den förstnämnda (£-. Atrata) och trodde så ända till mitt senaste besök i Norrbotten. I ut- landet hade man äfven observerat samma arts angrepp på betors m. fl. rotfrukters blad, och HOLMGREN upptager honom med an- ledning häraf bland åkerns skadeinsekter samt anser honom kunna blifva skadlig för sockerbetsplanteringar. Gulhåriga skinnarbaggen var i år mycket allmän på åkrar och vägar i Norrbotten. Den 20 juni fångades tre exemplar och insläpptes lefvande i en glasbur, som stod ofvanpå jord i en ler- kruka. Några kornstånd voro här inplanterade, och baggarna började genast äta på kornbladen, först i spetsen och sedan i kanterna, hvilka därpå rullade sig inåt och förlorade sin gröna färg. De förtärde således ej hela bladmassan, utan nöjde sig med den gröna saften. Efter att hafva ätit sig mätta, parade sig två af dem, och dagen därefter låg ett något aflångt rundadt, hvitaktigt ägg ofvanpå jorden i buren, men om en kort stund var det försvunnet och hade sannolikt blifvit uppätet af skalbag- garna själfva. Dessa voro i allmänhet tröga djur, utom då solen sken på dem, då de visade mycken liflighet. Å en kornåker vid Gäddvik ertappades en sådan skalbagge sittande på ett blad, och denna betedde sig på samma sätt i det fria, som de i fångenskap lefvande. Till dem, som voro i glasburen, inlades ett par döda gräsmaskar, och dessa förtärdes med begärlighet, omväxlande med kornbladen, hvaraf framgår, att djuren lefva af både animaliska och vegetabiliska födoämnen. Den 24 juni syntes tre stycken ägg ofvanpå jorden i buren och hade dessa troligen blottats under plantornas vattning. För att skydda dem mot föräldrarnas rofgirighet, betäcktes de med ett tunnt jordlager, och härigenom tycktes de få vara i fred. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 27 Ännu flera lefvande skalbaggar insläpptes i buren, och parning ägde rum mellan dem allt som oftast, men var alltid af ovanligt kort varaktighet. Hanen hade därunder den något egendomliga vanan att gripa och kvarhålla ett af honans pannspröt mellan sina käkar. Äggläggningen tillgick sålunda, att honan inborrade sin ut- stående bakkroppsspets något litet i den lösa jordytan och ned- lade där ägget, hvarefter hon medelst bakfötterna krafsade litet jord öfver detsamma och tillpackade denna med bakkroppen, hvarigenom alla spår efter operationen utplånades. Den 5 juli visade sig ett par små svarta larver i buren och voro dessa då högst ett par dagar gamla. Äggen hade således legat omkring tio dagar i jorden innan de kläcktes. I det fria såg man samtidigt både mycket små och nästan fullvuxna larver, och det är därför antagligt, att äggläggningen äger rum under minst 14 dagar eller kanske ännu längre tid. Larverna äro nästan gråsuggliknande, men mer och blott små- ningom afsmalnande bakåt, till färgen glänsande svarta, framtill med gulaktiga sidokanter, samt hafva sex ben, belägna på bröst- ringarna. Denmertjult säg mjagrenflanvi som hadetentimerimattioch gråaktig färg och var omkring 9 mm. lång. Om denna nyss bytt om hud eller var behäftad med någon sjukdom, kunde icke afgöras. Vid bristande föda uppåto larverna hvarandra, hvilket tillgick så, att den starkare bet hål på en annan samt däri utsög dess inre delar, tills blott skinnet blef kvar. Då larven ville förtära vegetabilisk föda, kröp han upp på ett kornblad, gnagde sönder dess öfverhud och utsög saften samt uppåt de gröna beståndsdelarna, hvarigenom genomskinliga fläckar uppstodo på bladet. Den 18 juli hade ingen larv ännu förvandlats till puppa, och som jag då skulle lämna Luleå och återresa till Stockholm, måste de kvarlefvande larverna införas i en bleckburk, där de fingo ett par sallatsblad till reskost. Här dogo likväl de flesta under vägen, men två voro vid lif vid framkomsten den 2r1 juli. En af dem kröp under ett sallatsblad och den andra borrade sig ned i jorden. Den förstnämnda hade den 26 förvandlats till en blekgul, 38 mm, lång puppa, som hade nästan den utbildade in- 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1.893. ektens form och skapnad, den andra dog i jorden. Resan till Gotland afbröt mina vidare observationer, och puppan dog, kan- ske i brist på nödig omvårdnad, men jag är icke destomindre fullt säker på, att de svarta larverna på kornet voro efter gul- håriga skinnarbaggen, först och främst emedan likadana erhöllos från ägg, som voro lagda i fångenskapen efter honor af nämnda art, och slutligen emedan ingen annan Szi/pha-art anträffades där samtidigt med larverna eller kort före deras framkomst. Klöfsjö- larvernas härkomst hoppas jag således nu hafva härmed fullstän- digt utredt. Om denna insekt kan en gång i tiden blifva en fara för kornodlingen i Norrland, eller om den skada han förorsakar hä- danefter som hittills blott skall förblifva obetydlig och snart öf- vergående, detta är en fråga, som ej torde vara lätt att nu be- svara. För min del lutar jag mest åt den senare åsikten, på grund af den hittills inom vårt land vunna erfarenheten; men jag vill dock ej betvifla, att detta skadedjur en eller annan gång kan uppträda på lika sätt eller ännu våldsammare än i Klöfsjö 1889. Tyvärr saknas alla uppgifter om samma slags larvers förekomst därstädes ett följande år, äfvensom om den angripna kornbrodden sedermera repade sig. Man kan svårligen här vid lag nöja sig med den ofta använda förklaringen, hvarför en insekt kastar sig öfver ett födoämne, som borde för honom vara främmande, nämligen att brist på den vanliga och naturligaste födan tvingar honom härtill; ty mina fångna larver tycktes med lika begärlighet för- tära såväl gräsmaskar som kornblad, då båda samtidigt servera- des dem. TI Amerika är det mindre ovanligt, att insekter liksom byta om näringsämnen och härigenom kunna blifva fruktansvärda skadedjur, särskildt har detta varit händelsen med åtskilliga så- dana, som blifvit dit införda. Englands landtbruksentomolog, miss ELEANOR A. ÖRMEROD, ägnar den nu i fråga varande skalbaggen tre sidor i ett af sina förträffliga arbeten rörande skadeinsekter och säger däri, att flera fakta äro behöfliga för att skrifva dess fullständiga lefnadshistoria samt kunna motverka hans angrepp. Nämnda författarinna anta- ger, att han lägger äggen i ruttnande ämnen, och att det således vore kreatursgödseln, som droge honom till åkern, samt föreslår, att man därför hälst bör använda konstgjorda gödningsämnen för LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 29 kornet, eller, om ladugårdsspillning skall begagnas, denna må blandas med jorden redan föregående höst. Efter att nu hafva sett hur honan lade äggen i själfva den lösa jordytan inne i bu- ren, där inga oförmultnade gödselpartiklar funnos, och att full- bildade skalbaggar vistades i kornåkrarna, sedan plantorna voro uppkomna, samt naturligtvis äfven då lade ägg på enahanda sätt; och då ej häller där syntes till några större eller mindre gödsel- klumpar: så tror jag för min del, att det är den späda kornbrod- den som ditlockar skalbaggarna, då denna för såväl dem själfva som deras larver utgör en begärlig föda. Om kreatursspillning nedplöjes i jorden redan på hösten, skulle skalbaggarna lika väl draga sig dit och där återfinnas om våren, eftersom de tyckas öfvervintra i fullbildadt tillstånd. Vare dock härmed huru som helst, så måste man likväl taga för gifvet, att en öfvergödning med t. ex. superfosfat, chilisalpeter e. d., skall komma till stor nytta under en härjning, då skadedjuren ej synas angripa rötterna, utan endast bladen, hvilka lätt kunna ersättas genom nya blad eller rotskott, om blott jorden sättes i tillräcklig växtkraft. Miss ÖRMEROD förordar dessutom spridning af kalk, gaskalk, sot och svafvel på jorden, hvilka medel ju möjligen kunna vara till någon nytta. Vid svårare härjning å mindre lokaler, vore dock att rekommendera användandet af parisergrönt, blandadt med vatten, 52 gram. af det förra till 45 liter af det senare, hvilken bland- ning strilas öfver plantorna och förgiftar dem för tillfället, så att djuren dö, då de äta däraf. Detta medel har i Nordamerika på senare tiden fått en stor användning mot skadeinsekter. Vältning med en tung vält kort efter sedan kornet uppkom- mit, kan möjligen vara gagneligt och skadar dessutom aldrig, då jorden är nog upptorkad. Norges landtbruksentomolog, konservator V. M. SCHÖYEN, omnämner 1 sin årsberättelse för 1891, att larverna till den gul- håriga skinnarbaggen förekommo i stor mängd vid midsommar- tiden på en kornåker i Graven, Hardanger, men att de där åstad- kommo ringa skada. Han omtalar äfven, att man i Frankrike med stor fördel användt ötversprutning med kolsvafla och vatten, 1 del kolsvafla mot 10—20 delar vatten, ty larverna dö då ögonblick- ligen, men växterna taga ingen skada däraf. Emellertid må jag nu afsluta berättelsen om undersökningarna 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. i Norrbotten med en uppmaning till dess jordbrukande innebyg- gare att med uppmärksamhet iakttaga äfven sist nämnda insekt, ty, som antydt blifvit, ingen kan ännu bestämdt förutsäga, att den zck£ke skall kunna någon gång uppträda och taga öfverhand på kornåkrarna, liksom gräsmasken emellanåt har gjort på ängar och lindor. UNDERSÖKNINGARNA PÅ GOTLAND. Den 27 juli anträddes en resa till Gotland, på grund af rekvisition till Kongl. Landtbruksstyrelsen från Kongl. Maj:ts Be- fallningshafvande därstädes, för anställande af undersökningar rö- rande en under sommaren uppträdande skadeinsekt. Den i följd af myrarnas torrläggning uppblomstrande rapsodlingen hotades nämligen med fullständig undergång genom en liten blåsvart skal- bagge, som angriper rapsens blommor och fruktämnen, hvilka sistnämnda härigenom förstöras så grundligt, att ingen skidsätt- ning kan äga rum. Såsom prof hade jag redan på våren er- hållit några exemplar af denna skalbagge, och befanns då, att de voro den i hvarjehanda korsblommor allmänna rapsbaggen (Meligethes Zneus FABR.). Denna ansågs visserligen redan förut såsom ett skadedjur, men någon allvarsam härjning från hans sida hade, som det vill synas, aldrig förr här i landet observerats. Mitt hufvudkvarter förlades som vanligt till den efter ortens förhållanden betydande egendomen Skäggs, belägen invid den vidsträckta Martebo myr, som nu är föremål för ett storartadt odlingsföretag. Här var å den redan torrlagda delen af myren vinterraps utsådd förliden höst å ett större fält, och plantorna visade sig från början mycket lofvande, men under blomningen hade millioner rapsbaggar inställt sig och hotade att i hög grad förorsaka afkastningens förminskande. Ännu voro de likväl ej nog talrika för att åstadkomma en ödeläggande härjning på detta fält, men den förlust de skulle tillfoga ägarne af egendomen, vän- tades dock blifva ansenlig, och man fruktade dessutom att faran kunde bli större ett kommande år, då en ännu betydligare areal skulle besås med rapsfrö. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. Gi Den 2 augusti reste jag till Ihre i Hangvar, emedan en verklig härjning på rapsen där ägt rum. För ett par år sedan, då denna välskötta egendom af mig besöktes, växte på dithörande blekemyr den härligaste raps man kan få se, men nu var förhål- landet ett helt annat. En stor del af rapsfältet stod nämligen sköfladt, i det nästan alla rapsskidor, som nu skulle innehålla mogna frön, voro felslagna eller förkrympta. Rapsbaggarna hade nämligen redan vid sommarens början förstört blommorna eller skadat fruktämnena. Blommor hade visserligen helt nyligen sla- git ut i de förras ställe, men för sent att gifva någon förhopp- ning om kommande skörd. De voro dessutom snart sagdt upp- fyllda med små larver, som angrepo dem på samma sätt, som själfva baggarna gjort med de förut varande blommorna. Ägaren uppskattade sin förlust på den del af fältet, där härjning ägt rum, till 2,500 kronor, en summa, som kanske var snarare för lågt än för högt tilltagen. Om dessa små larver voro de närmaste afkomlingarna efter de på försommaren uppträdande rapsbaggarna, eller om de till- hörde en tredje eller fjärde generation, detta var för mig omöj- ligt att afgöra, likaså om de verkligen tillhörde samma art eller någon annan af de 20 olika arter af släktet Meligethes, som hafva sitt hemvist inom vårt land. Den sistnämnda frågan kunde dock blifva besvarad genom att uppföda larver och studera deras förvandlingar. Larverna voro af olika ålder och storlek, de största endast 4 mm. långa och omkring 1 mm. breda. Deras vanligaste plats i blommorna var mellan kronbladens nedre del och fruktämnet, och de angrepo såväl bladen som ståndare och fruktämnen. De äro något plattade, blekt grågulaktiga och hafva sex fötter, be- lägna på de tre främsta kroppsringarna. På öfre sidan af den främsta kroppsringen finnas två större, svartbrunaktiga fläckar samt några mörka punkter; nära hvardera sidokanten af kroppen löper en linea, bestående af en liten mörk punkt på hvarje kropps- ring samt en rad dylika, men mindre, längs midten. Kroppsytan är ofvan fint och tätt punkterad, och i sidokanterna sitter ett litet svart borst på hvarje kroppsring. Larvens rörelser äro täm- ligen tröga, men det tycks, som om han kunde förflytta sig från 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. en blomma till en annan eller från dem till de outslagna knop- parna, i hvilka han bereder sig inträde. Vilseledd af en tysk författare sökte jag till en början lar- verna uti rapsskidorna, men förgäfves naturligtvis, då de aldrig vistas där. Mina lådor och glasburar voro uppställda på Skäggs, och det blef därför nödvändigt att återvända dit, sedan jag vid Ihre insamlat ett tillräckligt antal lefvande larver. Vid det förstnämnda stället fanns likväl nu inga rapsblommor, utan inplanterades därför en planta af gotlandssenap (Sinapis Nigra) i en låda, och larverna öfverfördes till denna plantas blommor. De flesta larverna voro nu, den 9 augusti, fullvuxna och nedföllo efter hand till jorden, i hvilken de genast nedkröpo. Några infördes äfven i profrör fyllda med jord och nedträngde i denna så djupt de kommo eller omkring 8—9 cm. Den 19 augusti voro ett par larver förvandlade till mjölkhvita puppor, hvilka hade nästan samma form som den utbildade insekten. Då jorden i lådan undersöktes, påträffades där larver vid ett djup af några cm., men pupporna lågo ofvanpå ytan. Den 30:de voro två skalbaggar utkläckta, och under de påföljande dagarna framkommo fera. Pupptillståndet varade således blott omkring tio dygn. De ut- kläckta skalbaggarna dogo efter några dagar, sannolikt af brist på föda, som ej stod att erhålla i Stockholm. På grund af den korta pupptiden synes det sannolikt, att flera generationer uppstå under sommarens lopp. Larverna lefde äfven i blommorna till den vanliga åkersenapen (Sinapis Arvensis), hvilken blommar senare än rapsen, hvarigenom det blir troligt, att det just är på denna växt, som rapsbaggens sista generation på året har sitt till- håll. Om denna generation öfvervintrar som utbildade skalbaggar hvar hälst det finnes ett passande vinterkvarter, eller om det sker i larvtillståndet och följaktligen i jorden på det fält, där larverna uppstått, därom är man, som jag tror, ännu i okunnighet. Att få denna sak utredd, vore dock kanske af ganska stor betydelse, då det är fråga om att uppfinna utrotningsmedel mot skadeinsekten. Som det är antagligt, att mer omfattande och långvarigare undersökningar rörande rapsbaggens uppträdande och lefnadssätt komma att företagas under 1893, och dessa i sinom tid blifva föremål för ett utförligare omnämnande, vill jag nu öfvergå till LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 33 några andra skadeinsekter, som vid undersökningen af rapsplan- tor ådrogo sig min uppmärksamhet. Då man i början af augusti öppnade baljorna, funnos i som- liga af dem ett eller flera frön skadade och bruna. Deras kärna var nämligen förtärd af en 4 mm. lång, fotlös och tvärskrynklig larv, som var hvitgul till färgen och hade brunaktigt hufvud. Denna larv är rätt liflig i sina rörelser och gnager slutligen ett hål på skidans ena vägg, hvarigenom han utkryper för att sedan falla till jorden, däri nedkrypa och förpuppa sig. Flera sådana larver tillvaratogos, men ingen af dem gick i puppa, emedan de voro angripna af små parasiter. Jag tror mig dock kunna med säkerhet antaga, att de tillhörde den blygrå rapssnytbaggen (Ceutorhynchus Assimilis PAYK.), emedan dennes lefnadssätt skall vara sådant, som nyss beskrifvits, och flera individer af arten medföljde den sändning af rapsbaggar, som jag på försom- maren erhöll från Gotland. Parasitlarverna höllo sig utanpå skalbaggslarverna och togo sin näring genom att utsuga deras kroppssafter. Den 3 augusti undergick en sådan parasit sin förvandling till puppa och efter 3 dagar framkom ur denna en fullbildad stekel. En annan : ut- kläcktes ej förr än den 20 i samma månad. Vid Ihre voro rätt många procent af rapsfröet skadade af nyss nämnda skalbaggs- larver. Förutom dessa, lefde i skidorna andra larver, tillhörande en gallmygga, förmodligen Cecidomyia Brassice WINN. I följd af dessa larvers närvaro blefvo skidorna krokiga och missbildade och fröna odugliga. På rapsens rötter märktes en och annan gång utvidgningar eller rundade knölar, försedda med ett rundt hål på sidan, hvilka åstadkommits af larven till en annan skalbagge, nämligen blå- vingade rapssnytbaggen (Ceutorhynchus Sulcicollis GYLL.). Äfven denna larv utkryper genom ett litet hål och undergår inom en i jorden bildad hylsa sin förvandling till puppa. Vid undersökning af den afskurna rapsen visade det sig, att en och annan af de grofva stjälkarna var nedtill ihålig samt hade ett litet rundt hål på ena sidan, hvarigenom något djur utgått. Något sådant kunde numera ej ertappas, hvarför jag Entomol. Tidskr. Årg. 14, EH. I (1893): 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. ej med säkerhet kan angifva dess namn, men förmodar att det varit larven till nedannämnda jordloppa. Sedan rapsen blifvit tröskad, visade sig bland fröet en mängd grön- eller blåglänsande små skalbaggar, som befunnos vara ett slags jordloppor, hvilka man skulle kunna kalla strimmiga raps- jordloppan (Psylliodes Chrysocephala TiN.). De äro aflångt ovala, svarta med blå glans, hufvudet framtill, pannspröten vid basen, sienbenen och tarserna rödgula, täckvingarna punktstrimmiga, bak- låren tjocka, längden 3,; mm. En stor del af det vid Skäggs erhållna rapsfröet infördes genast efter tröskningen till Visby för att utläggas till torkning på ett magasinsgolf, och där upptäckte man sistnämnda skalbag- gars närvaro. Man telefonerade genast till mig om saken och begärde skyndsamt svar, emedan det befarades, att fröet vore skadadt af dessa insekter, hvarigenom «försäljningen af det- samma kunde komma att försvåras. Jag var dock 1 tillfälle att lämna den välkomna upplysningen, att de ej hade någon annan gemenskap med fröet än att de tillfälligtvis medföljt detsamma först genom tröskverket och sedan i säckarna, samt att de nu så fort ske kunde skulle aflägsna sig därifrån, hvilket ock skedde. Slutligen får jag ej underlåta att med några ord omnämna en liten malfjäril, som visade sig bland såväl raps som senap, nämligen kålmalen (P/lutella Cruciferarum ZEeru.). Denna fjäril, som 1891 väckte så stort uppseende i England, att skrifvelser utgingo från »the Board of Agriculture» till flera af beskicknin- garna i utlandet, innehållande begäran om underrättelser om dess uppträdande i andra länder, visade 'sig under augusti månad i larvtillståndet ganska allmän på rapsplantornas blad, likaledes de af en nätliknande väfnad bestående hvita kokongerna, inne- slutande pupporna. Den genom dessa larver på rapsen förorsa- kade skadan var dock nu så godt som ingen. Ehuru ej egentligen, åtminstone så vidt man ännu vet, till- hörande rapsens värsta fiender, må dock omnämnas ytterligare en skadeinsekt, som i år uppträdde på Gotland i ovanligt stort antal. Vid ankomsten till Skäggs den 28 juli berättades mig, att vid Viis gård i Vestkinde betplantorna å en åker angripits af fjärillarver, strax sedan den närbelägna klöfvern blifvit afslagen. Man trodde därför, att larverna till en början lefvat på klöfvern, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 35 men sedermera, då detta näringsämne beröfvats dem, öfvergått till betorna. Af ägaren till stället erhöll jag några larver, som voro gröna, med fina hvitgula ränder på ryggen, men de hade ty värr blifvit skadade och dogo. Ett liknande förhållande hade äfven ägt rum på Ihre, men vid mitt besök därstädes i början af augusti, kunde inga larver vidare anträffas. De hade äfven här börjat sitt förstörelsearbete i den kant af en med betor beväxt åker, som stötte intill ett klöfverfält, och uppätit hvartenda betblad öfverallt, ända till åkerns midt, där skadan tvärt upphörde. På de åter- stående, oskadade plantorna fann jag blott här och där en puppa, inspunnen i en tunn väfnad, men på de i närheten växande raps- plantorna syntes långt flera, stundom ända till tre stycken på en och samma planta. Ur de tillvaratagna pupporna utkläcktes den första fjäriln den 6 augusti, samt sedan dagligen flera, och befanns det, att de voro det högst vanliga sockerärts- eller gammaflyet (Plusia Gamma TLiN.). Jag är därför förvissad om, att det var denna nattfjärils larver, som härjat å betorna både vid Viis och Ihre. Gammaflyet visar sig alla somrar ganska allmänt om aft- narna, surrande omkring välluktande blommor samt äfven om dagen i solskenet, då det flyger mycket hastigt och kastar sig hit och dit i luften, men aldrig har jag förr sett detsamma upp- träda i sådan mängd som nu på Gotland. Ur de vid pass femtio puppor, som insamlades vid Ihre, utkom ingen enda parasitstekel, hvadan man ej utan skäl kan frukta, att larverna skola komma att uppträda nästa år i långt större myckenhet och förorsaka betydlig skada, såvida inga oförutsedda omständigheter mellan- komma och sätta en gräns för förökningen. Den 20 augusti var rapsen tröskad, hvarefter intet återstod att iakttaga rörande densammas fiender, hvarför jag då lämnade Gotland och återreste till Stockholm. UNDERSÖKNINGARNA I HELSINGLAND. Geologen HERMAN HEDSTRÖM hade under sina resor i Helsingland tidigare på sommaren observerat att där, liksom i 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Dalarne föregående år, en ovanlig mängd kornstrån voro an- gripna af kornflugelarver. Detta hade varit förhållandet synner- ligast hos landtbrukaren NILs ÖFFRELL i Offerberg. Denne an- mälde saken hos sekreteraren i Gefleborgs läns Hushållningssäll- skap, och från honom erhöll jag ett meddelande därom. TI följd häraf beordrades jag af Kongl. Landtbruksstyrelsen att företaga undersökningar inom Gefleborgs län. Kornflugehärjningen var redan öfverstånden, då jag slutat mina undersökningar på Gotland, och därvid var således föga eller intet att göra. Men en sak af icke ringa intresse återstod likväl att. uträtta nämligen den, att vid ett så lämpligt tillfälle, som yppar sig kort efter en härjning, uppsöka äggen och larverna till kornflugans vintergeneration. Den mest omtvistade punkten i detta skadedjurs lefnadshistoria har nämligen varit den, som rör denna generations vistelseort under vintern. Man har visserligen påstått, att öfvervintringen sker uti såväl odlade som vilda grässlag, men hittills hade det aldrig lyckats för mig att upptäcka larverna an- nanstädes än i råg- och hvetebrodd. Den 21 september, då jag antog, att höstsädesbrodden borde vara för undersökningar tillräckligt försigkommen, afreste jag från Stockholm. Första uppehållet gjordes i Bollnäs, men då här ej syntes till några spår efter kornflugan på de små med råg be- sådda åkerlapparna, och de anträffade skadade plantorna voro angripna endast af sädesknäpparelarver, så fortsattes resan följande dag. Andra uppehållet ägde rum i Arbrå. Här liksom öfverallt i Helsingland, där rågen såtts i god tid, var brodden tät och fro- dig samt hade en frisk grönska, hvadan skadedjurs närvaro vid flyktigt påseende knappast kunde förmodas; men om man nogare undersökte flera bredvid hvarandra växande plantor, påträffades ej sällan sådana, hvars öfversta blad gulnat i följd däraf, att nå- gon larv skadat eller uppätit deras inre, nära roten belägna delar. Vid Arbrå voro skadade plantor ganska ymniga, utom å ett litet fält helt nära gästgifvaregården, där blott två anträffades, den ena af dem angripen af en kornflugelarv. Här hade nämligen rågen blifvit senare sådd än på andra fält. Å den mer försigkomna och tidigare sådda rågen voro de skadade plantorna vida talri- kare, hvilket jag sedermera fann vara händelsen nästan öfverallt, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 37 där jag fick tillfälle göra iakttagelser. Här anträffades äfven ägg efter kornflugan, ännu kvarsittande på rågbladen. Vid Offerbergs gästgifvaregård uppehöll jag mig några dagar, emedan en verklig kornflugehärjning 'där ägt rum, hvarefter tyd- liga spår förelågo uti de korta och förkrympta kornstrån, som ännu stodo kvar i fåror och vid dikesrenar, där de varit oåt- komliga för lien. Å ett åkerstycke, där kornet varit mest angripet, undersök- tes en mängd spädare timotejplantor, äfvensom andra gräsarter, utan att några larver kunde upptäckas uti dem, och samma blef resultatet vid granskningen af de gröfre och starkare timotejplan- torna å en närbelägen äldre vall. På ett litet rågfält invid bo- ningshusen voro särdeles många plantor skadade, såväl genom larverna efter korn- som slökornflugan (Oscinis Frit LiN.). I åkerkanterna växte ymnigt med kvickrotsplantor, och äfven bland dessa voro flera skadade på samma sätt som rågplantorna, dock mest genom slökornflugelarver. Jag fann äfven ett ägg på ett sådant blad, och flera af de i plantorna lefvande larverna liknade visserligen kornflugans, men det var för tillfället omöjligt att af göra, om de verkligen voro sådana eller tillhörde någon i gräs lefvande, närstående art. En larv påträffades, som hade handlika utskott på andrörs- mynningarna å andra kroppsringen, och en annan var nästan orangegul till färgen. Att utröna till hvilka arter sådana okända larver höra är nästan omöjligt, så vida man ej har tillfälle att öfverflytta dem i andra växande plantor och sedan kan följa ut- vecklingen, tills den slutliga förvandlingen ägt rum. Detta makt påliggande arbete kan dock aldrig utföras under resor, utan till- hör helt och hållet en försöksstations uppgift. Vid Jerfsö voro skadade rågplantor äfven allmänna. Från en första årets klöfver- och timotejvall, belägen invid ett korn- fält, där larver varit talrika, afskars en stor mängd timotejplantor, men jag kunde däruti ej upptäcka en enda fluglarv. En sådan efter Hylemyia Coarctata FALL. anträffades i en rågplanta. Uppehåll och undersökningar ägde sedermera rum äfven i Ljusdal, Forsa, samt under vägen mellan sistnämnda socken och Hudiksvall. -I Högs socken befanns rågbrodden mer angripen än på något förut besökt ställe. Jag hade ämnat att resa lands- 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. vägen mellan Hudiksvall och Söderhamn för att studera förhål- landena äfven i denna trakt, men ett illamående, som förföljt mig nästan under hela resan, hindrade mig från att fullfölja detta uppsåt. I stället skedde återfärden samma väg jag kommit, och ankomsten till Stockholm ägde rum den 1 oktober. Herr ÖFFRELL lofvade att insamla skadade plantor af såväl råg som kvickrot nästa vår och sända dem till mig, på det jag skulle komma i tillfälle att utröna, till hvilka flugarter de i dem lefvande larverna höra; men vid den tid, då detta skall äga rum, torde jag vara på Gotland, och då blir det sannolikt ogör- ligt att kunna mottaga vid lif och uppföda larver, som under- kastats en så lång resas besvärligheter. De här redan omnämnda insekterna äro likväl ej de enda, som under år 1892 antingen uppväckt farhågor hos jordbrukaren för kommande tider eller i mer eller mindre grad bidragit till att förminska hans inkomster för närvarande. Ållonborrarna hafva inom Gärds härad af Kristian- stads län tillställt en extra svärmning, hvilken ej varit obetydlig uti det inskränktare område, där den pågick, då man ensamt inom en kommun, nämligen Östra Sönnarslöf, kunnat af dem in- samla 9,645 kilogram. Hindrad genom den förut bestämda resan till Norrbot- ten från att ställa mig till efterrättelse Kongl. Maj:ts Befall- ningshafvandes i länet rekvisition, hade jag dock förmånen att nu kunna föreslå lämplig person i mitt ställe. På grund häraf an- modades kyrkoherden J. ANDERSSON i Färlöf af Kristianstads läns Hushållningssällskaps Förvaltningsutskott att besöka Gärds härad under svärmningen för att tillhandagå med råd och upplysningar. Af hans berättelse till Förvaltningsutskottet framgår tydligt nog, att ortens befolkning — ehuru den ej numera bör vara obekant med den fara för framtiden, som ållonborrarna framkalla, synnerligast om de, som här synes blifva fallet, hota med två härjningar i stället för en under fyraårsperioden — visade sådan likgiltighet för insamlingen, att A. ansåg sig böra besöka hvar och en af de socknar, där svärmning ägde rum, för att »söka uppväcka intresse för ett kraftigt ingripande». Här föreligger LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 39 åter ett bevis på nödvändigheten af fortsatta bemödanden, för att i vissa afseenden få den större allmänheten att inse sitt eget bä- sta och handla därefter. Då det ej var utan intresse och vikt att få utrönt, hvilken- dera af våra båda skadligaste ållonborrearter det kunde vara, som nu svärmade så att säga i olaga tid, företog herr ANDERSSON un- dersökningar härutinnan och kom till den öfvertygelsen, att båda arterna, som vanligt är 1 södra Sverige, uppträdde gemensamt, men att kastanieborren (Melolontha Hippocastani FAB.) var till den grad öfvervägande, att den utgjorde mellan 67 och 98 proc. Här hafva vi således ännu ett talande bevis för den flera gånger framhållna åsikten, att detta skadedjur icke är att förakta, utan bör ägnas tillbörlig uppmärksamhet när och hvarhälst det uppträder. Från någon annan landsdel hafva underrättelser om ållon- borresvärmningar icke ingått, men detta hindrar ej, att sådana kunnat hafva ägt rum, fastän de icke tillbörligt uppmärksammats. I tidningen »Karlshamns Allehanda» förekom en kort notis från Mjellby i Blekinge, omnämnande att en ofantlig mängd ållon- borrelarver under höstplöjningen kommit i dagen. Dessa hade på senhösten börjat angripa rötterna till rågbrodden, så att man befarade »att i vår ej få se mer än hvart 20:e rågstånd grönska». Här synes möjligen ännu ett fall föreligga, som visar, att ållonbor- rarnas svärmning ej alltid är beroende af ett visst årtal, ty de i Blekinge härjande larverna äro kanske resultatet af en svärmning 1890, som alltså inträffade året före den eljest vanliga. Sädesknäpparen (Åzgriotes Lineatus Lin.) har under det gångna året som vanligt åstadkommit större eller mindre skador, synnerligast å lösare jordmån. Förfrågningar rörande densamma hafva inkommit från Blekinge, Gotland m. fl. Mest utsatt för denna larvs, äfvensom andra rotmaskars angrepp, synes man dock hafva varit i Vermland, hvarför begäran om undersökningars åstadkommande ingifvits från länets Hushållningssällskap. I an- seende till förrättningar på annat håll kunde jag likväl ej göra någon resa dit under den rätta tiden, men Förvaltningsutskottet lärer emellertid vidtagit den åtgärden att vända sig till Länssty- relsen för insamlandet af uppgifter rörande skadornas utbredning samt beloppet af därigenom uppkomna förluster. Hvetemyggan (Cecidomyia Triticz KIRB.) har sannolikt för- 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. orsakat ej obetydliga förluster äfven i år, men några omfattande undersökningar har jag ej haft tillfälle att företaga. Vid Skäggs på Gotland stod hvetet å ett ganska stort fält ovanligt vackert, och ägaren trodde, att ingen fara för detsamma nu var för handen. En undersökning dagen innan jag reste därifrån visade likväl en minskning af 10 procent i följd af mygglarvernas närvaro. To- talförlusten å hela fältet torde gått upp till ej mindre än mellan 20 och 50 tunnor. Ett prof från Hästnäs myr, likaledes på Gotland, visade en förlust af 24' procent och ett annat från Tveta gård, Resville 11,54 procent. Timotejflugan (Cleigastra Armillata ZEert.). Redan för flera år sedan observerade jag i Vestmanland, att timotejax voro skadade på det sätt, att blommorna gulnat och dött samt fläck- vis bortfallit, vanligen i toppen af axet, och tyckte jag mig märka, att denna sjukdom småningom tilltog under en följd af år. Samma observation gjordes äfven vid Skepparviken på Vermdön, där jag sedermera vistades om somrarna under åtta års tid. Jag kom på länge ej underfund med hvad det var, som förorsakade åkom- man, ty på de skadade axen syntes aldrig till någon insekt, som kunde misstänkas såsom våldsverkaren. Till sist tog jag mig för att undersöka en bladslida kort efter det skadade axets framkomst och fann då där några små vaxgula fluglarver; hvilka det således måste hafva varit, som angripit axet medan det befann sig inne uti slidan. Dessa larver inlades i en glasburk tillika med den del af strået, där de befunno sig, men alltsammans torkade snart, och larverna dogo. Under vistelsen i Östra Karup vid foten af Hallandsås 1891 såg jag äfven ganska ymnigt med skadade timotejax och beslöt att åter försöka utröna hvilket skadedjuret kunde vara. En mängd strån insamlades således, men denna gång behandlades larverna på annat sätt. Då bladslidorna ej voro märkbart skadade inuti, var det tydligt, att larverna upphört att äta och voro fullvuxna, innan axet lämnade dem, och då åtskilliga sådana slidor, som innehållit larver, voro tomma, blef det för mig klart, att de små djuren begifvit sig frivilligt därifrån för att i jorden undergå sin förvandling. De larver, som insamlades, lades därför denna gång i en glasburk på jord, uti hvilken de snart nedkröpo. Detta LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 41 skedde den 26 juni och redan den 28:e började den ena larven efter den andra att öfvergå till puppa. Pupporna inlades sedan + jord uti ett glasrör och här förblefvo de oförändrade ända till följande vår, fastän röret förvarats inne i varmt rum. Den 13 mars 1892 syntes en liten fluga lifligt spatsera omkring inne i glasröret och den 16:e en annan, som likväl ännu befann sig kvar vid pass 5 cm. under jordytan och ifrigt arbetade på att komma upp. Detta ville emellertid ej lyckas, icke därför att det späda djuret ej förmådde flytta sig uti jorden, ty detta gick bättre, än jag någonsin kunnat vänta, utan emedan rörelserna skedde i vågrät riktning i stället för uppåt, kanske i följd däraf, att det befann sig tätt invid glaset och följaktligen i dagsljuset, som tro- ligen förvillade dess omdöme. Förflyttningen i jorden skedde som det tycktes med tillhjälp af den mjuka blåsa, som finnes i pannan på en mängd fugarter kort efter sedan de förvandlats till fullbildade insekter, och hvilken kan utspännas eller indragas efter behag. Då hon utspändes, skötos jordpartiklar undan, och efter hennes indragning bildades ett tomrum, hvari flugan med tillhjälp af benen framflyttade sig. Där se vi kanske ändamålet med denna, endast hos nyss utkläckta individer förekommande apparat. E Då det sist omnämnda flugexemplaret ej fort nog kunde själf leta sig upp till jordytan, måste jag komma det till hjälp, för att få ännu ett dylikt i min samling. Vingarna voro ännu outveck- lade, men efter en halftimmes flitig bearbetning med bakbenen, fick flugan dem slutligen i brukbart skick. De båda utkläckta flu- gorna insläpptes i en glascylinder, som stod på jord i en blomkruka, hvari timotejplantor insatts, och fingo sockervatten till föda, hvar- igenom den ena hölls vid lif till den 26 mars, den andra till den 11 april; men som båda voro honor, kunde ingen fortplant- ning äga rum. I min förra berättelse uppgafs, att arten hette Cleigastra Flavipes MEIG. på den grund, att jag då ej sett något fullbildadt exemplar, samt att utländska författare uppgifvit, att denna lefde på ett liknande sätt; men mina båda utkläckta flugor tillhörde ej den nämnda arten, utan en närstående, nämligen CI. Armillata ZETT. Herr V. M. SCHÖYEN omnämner i sin årsberättelse rö- rande undersökningar af skadeinsekter och växtsjukdomar C7. 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Flavipes såsom den där angriper timotejaxen i Norge, och torde det således vara icke ett, utan två slag af flugor, som hos oss därvid äro hvarandra behjälpliga. Crioceris Merdigera Lis. Andra representanter af detta skalbaggesläkte anses af utländska författare såsom skadliga, sär- skildt för sparrisplantor, hvilkas blad och bark de uppäta. Denna art synes dock hittills hafva betraktats såsom oskadlig, åtminstone omnämnes den ej af KIRCHNER i hans arbete öfver skadeinsekter. Under mitt besök vid Ånäset i Vesterbotten 1892 berättade doktorinnan SJÖBLOM att hon året förut anträffat flera röda skal- baggar vid rötterna på gräslök och förmodade, att de där gjorde skada. Den 22 maj undersöktes en gräslökstufva på stället, och där hittades mycket riktigt en skalbagge, som befanns vara ofvanskrifna art. Häraf torde framgå, att denna öfver- vintrar, och att hans äggläggning försiggår om våren. Någon skada på lökplantornas rötter kunde: nu ej förmärkas, men insekten torde dock böra uppmärksammas något mer än hvad hittills skett. Phedon Cochlearie FABR. I årsberättelsen för 1891 om- nämnes denna skalbagge för första gången som skadeinsekt samt hur han ödelade ett roffält om 8 +tunnlands vidd vid Mörby, Kilsmo i Nerike. Äfven detta år har han låtit sig afhöras, ty skrifvelse rörande dess uppträdande vid Margaretelund, Lännäs, åtföljd af prof erhölls därifrån den 23 augusti genom herr B. NORDSTRÖM. Nämnda egendom är belägen på ett afstånd af blott en half mil från Mörby. Äfven här angrepos rofvorna å ett fält, som nyligen vunnits genom Hjelmarens sänkning. Skade- djuren visade sig först utmed ett stort och nyränsadt afloppsdike och utbredde sig småningom öfver hela roffältet. Då ingen un- derrättelse i år afhörts från Mörby, så förmodar jag, att de där ej uppträdt 1 år i samma mängd som i fjor, hvaraf det synes: som om de förflyttat sig därifrån till Margaretelund. Ärtsmygen eller ärtbaggen (Bruchus Pisi 1in.). Från föreståndaren för kemiska stationen i Hernösand, herr C. G. STROKIRK, erhölls exemplar af denna söderifrån importerade skal- bagge, jämte en anhållan om utlåtande angående dess lefnadssätt m.m. Anledningen härtill var den, att en grosshandlare i nämnda stad i sistlidne maj månad mottagit ett parti om 2,500 kilo gröna TJ LAMPA: BERÄTTELSE. TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 43 ärtor från en spannmålsfirma i Stockholm, hvilket man önskade återlämna, emedan ärtorna kasserats vid Sånga hed, där de sko- lat användas till föda åt manskapet vid Vesternorrlands bataljon under mötestiden, Vid kokning af dessa gröna ärtor hade näm- ligen en hop »flygfän» framkommit ur kittlarna »och i hög grad förskräckt kocken». Leverantören i sista hand fick återtaga va- ran och yrkade återgång af köpet äfven hos stockholmsfirman, hvilken dock vägrade detta, på den grund, att hon ansåg skadan uppstått genom vanskötsel af varan, all den stund den efter mot- tagandet förvarats i säckar under tre veckors tid. Ärtorna voro på våren importerade från Tyskland och hade: antagits vara fri- ska, då i det förut erhållna profvet intet misstänkt förmärkts. Då man känner, att nyss omnämnda skadedjur i larvtillstån- det lefva inuti ärtorna under hela sin utvecklingstid och först på hösten, sedan ärtorna mognat, uti dem undergå sin sista förvand- ling, hvarefter de fullbildade skalbaggarna kvarstanna till följande vår, då de utkrypa för att para sig och på ärtplantor lägga ägg, blef det ej svårt att lämna intyg om, att ärtorna voro an- gripna redan 1891, innan de afsändes från Tyskland, och att således skadan ej kunnat uppstå under den tid emottagaren haft dem under egen vård. För den med skadedjurets lefnadssätt min- dre bekante, torde dock sålunda angripna ärtor lätt undgå upp- märksamheten, då intet annat tecken till djurets närvaro är syn- ligt, än en liten cirkelrund, mörkare, men ibland otydlig fläck å skalet. Denna fläck uppkommer därigenom, att djuret gnager en ring på skalets insida och dymedelst bildar liksom ett lock, som lossnar, då den fullbildade skalbaggen tränger på för att komma ut. I följd af det inuti ärtan uppkomna tomrummet, blir hon lättare än en frisk och flyter nästan alltid, om hon lägges i vatten. Härigenom har man ett enkelt hjälpmedel till hands vid undersökning af ärtprof- ver, samt om man vill afskilja angripna ärtor från friska äfven i fråga. om större partier. Jag har med flit velat något utförligare redogöra för denna sak för att möjligen fästa importörers upp- märksamhet på nödvändigheten af, att låta någon sakkunnig undersöka icke allenast från utlandet erhållna profver, utan äfven hufvudpartierna af ärtor, bönor och frön af andra baljväxter, in- nan de utlämnas till köpare, om man önskar undvika obehag och kännbara förluster. 44 .ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Tallmätareh (Bupalus Piniarius Tin.) och röda tallste- keln (Lophyrus Rufus KLuG.). Som man kunnat vänta, hafva dessa båda skadeinsekter ej visat sig på något oroande sätt un- der år 1892, och torde det dröja någon tid, innan deras härj-. ningar hos oss komma att upprepas. Den verkliga skada, som förorsakas genom blad- eller barrätande insekter, låter sig för närvarande ej bestämmas det år då en härjning äger rum, utan först efteråt. Någon sådan efteruppskattning har dock hittills aldrig eller åtminstone högst sällan ägt rum. För att en dylik skulle blifva vidtagen och möjligen framkalla flera, inlämnade jag till Kongl. Domänstyrelsen en anhållan om, att genom dess försorg, en sakkunnig person skulle sändas till Nerike, för att undersöka verkningarna af nyligen timade härjningar inom vissa delar af länet. Styrelsen fann äfven för godt att anmoda lektorn vid Kongl. Skogsinstitutet, herr ALBERT NILSSON, att företaga den föreslagna undersökningen, och resultatet blef en sakrik berättelse, hvilken kommer att införas i Entomologisk Tidskrift samt dess praktiska afdelning år 1893, för att därigenom spridas till vidare kretsar. | Undersökningar och meddelandet af upplysningar och råd rörande flera andra skadeinsekter än dem, som redan hlifvit om- nämnda, hafva under året förekommit, men de måste här förbi- gås för undvikande af allt för stor vidlyftighet. Af samlingar af skadeinsekter hafva ej under året utlämnats mer än en och denna af mindre omfattning, nämligen till Aas högre landtbruksläroverk i Norge. Korrespondensen rörande skadeinsekter samt utbredandet af kännedomen om dem har varit af samma omfattning som under förlidet år, då af mig utfärdade skrifvelser uppgå till ett antal af 127. Häri äro dock inbegripna flera utlåtanden till myndigheter och Hushållningssällskap, föredrag, tidningsuppsatser samt besva- randet af enskilda förfrågningar, åtföljda af prof på skadedjur, hvilka föranledt till många undersökningar såväl under resor som i hemmet. Resorna hafva erfordrat 103 rese- och förrättningsdagar. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1892. 45 Färglagda teckningar öfver skadeinsekter hafva utförts så ofta material kunnat erhållas, och må särskildt omnämnas dylika öfver gräsflyet och dess förvandlingsstadier samt rapsbaggen, m. fl. skadedjur på raps, hvilka komma att användas för de färglagda taflor, som numera årligen kunna framställas, tack vare det för ändamålet utgående statsbidraget till Entomologisk Tidskrift och dess praktiska afdelning. För dessa båda publikationer har jag nu liksom förlidet år varit anställd som redaktör och ansvarig utgifvare, och innehöllo de 1892, förutom mycket annat af praktiskt innehåll, en utförli- gare uppsats om kornflugan, åtföljd af en färglagd tafla, fram- ställande den fullbildade insekten, dess förvandlingsstadier, af larven skadade växtdelar m. m. samt träsnitt, visande utseendet af dess allmännaste parasiter. Den utländska litteraturen rörande skadeinsekterna har upp- märksammats så långt tiden medgifvit, men dess tillväxt årligen inom många länder, erfordrar mer tid för studium, än som för närvarande står mig till buds, samt ganska kännbara uppoffrin- gar för dess anskaffande. Att den praktiska entomologien allt mer rycker fram i ledet bland andra vetenskapsgrenar, som arbeta för mänsklighetens nytta, och att ett allt större intresse för densamma börjat vakna, därom kunna tankarna numera knappast vara delade. Mycket återstår likväl, innan man hunnit därhän, att den kan hålla sina löften för framtiden; ty lika litet som någon annan därmed jäm- förlig vetenskap, kan denna utvecklas och gå framåt under en styfmoderlig omvårdnad och utan det understöd, som står i ett någorlunda rimligt förhållande till fordringarna på densamma. En af dess allra största behof är för närvarande en försöks- station, där skadeinsekternas lefnadssätt kan planmässigt och ostördt studeras, samt användbara utrotningsmedel omsorgs- fullt till sina verkningar pröfvas. Behofvet af en sådan institu- tion, om ock att börja med tilltagen efter en något anspråks- lösare måttstock, kommer att bli allt kännbarare, ju mer den praktiska entomologien blir anlitad, och i följd häraf anspråken på densamma komma att höjas. Att denna fråga under året gått framåt och snart skall få sin lösning, därom kunna vi hysa de bästa förhoppningar, sedan såväl Kongl. Landtbruksakademien 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. som Kongl. Landtbruksstyrelsen, Hushållningssällskapen och En- tomologiska Föreningen hvar i sin stad börjat arbeta för den- sammas utredning och förverkligande. Förklaring öfver taflan. 1) Ägg af gräsflyet sedt från sidan; 2) d:o d:o ofvanifrån; 3) larv, som nyss lämnat vinterkvarteret; 4) densamma mycket förstorad; 5) hufvudet af en larv; 6) en kroppsring sedd ofvan- ifrån; 7 & 8) vuxna larver; 9) puppa; ro) öfversidansalenmal dess bakkroppsringar; 11) bakkroppens båda sista ringar; 12) ett gräsfly, hane, af vanlig färg; 13) hona af den rödbruna formen, var. Brunnea LPA., 14) en parasit (Pimpla Arctica ZETT), hane; 15) bakkropp af d:o, hona; 16) bakkropp af en annan parasit (Ichneumon Firmipes WESM.). Stockholm 1 december 1892. Sven Lampa. UEBERSIGENE Bericht des landwirtschaftlichen Entomologen SVEN LAMPA an die Königl. Centralverwaltung fär Landwirtschaft fär das Jahr 1892, iber Untersuchungen und Beobachtungen auf Reisen in den Provinzen Norrbotten, Gotland und Helsingland, und der wich- tigsten schädlichen Insekten erwähnend, welche im Laufe des Jahres auch in iubrigen Theilen Schwedens aufgetreten sind, u. a: — TYESSIVETIY STO 47 NOTISER? Landtbruksentomolog för 1893. Sedan Kongl. Maj:t ge- nom nådigt bref af den 22 nästlidne oktober anvisat ett belopp, numera höjdt till r,500 kronor, att af Kongl. Landtbruksstyrelsen användas för fortfarande anställande af sakkunnig person för med- delande af upplysningar i fråga om de för landtbruket skadliga insekter och medlen att förekomma de förödelser, sådana insekter åstadkomma, har Styrelsen ånyo uppdragit åt entomologen SVEN LAMPA, att för år 1893 vara statens instruktör för ofvannämnda ändamål, med rätt att uppbära det af Kongl. Maj:t beviljade an- slaget. Statsanslag till Entomologisk Tidskrift. Kongl. Maj:t har funnit för godt, att äfven för 1893 mot vissa villkor bevilja 1,000 kronor för att sätta Entomologiska Föreningen i stånd att fortsätta med sina »Uppsatser 1 praktisk entomologi» samt förse denna publikation med en färglagd tafla, nu den tredje i ordnin- gen i den serie af sådana öfver skadeinsekter, som för ett par år sedan påbörjades. Den för i år afsedda taflan framställer gräs- flyet (Charaeas Graminis TiN.) med utvecklingsstadier samt ett par parasiter. De båda föregående hafva framställt hvetemyggan och kornflugan. Fridlysning af staren. Malmöhus läns Kongl. Hushåll- ningssällskap har genom sitt Förvaltningsutskott ingått till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om fridlysning af staren uti de af ållonborrarna mest besvärade landskapen Skåne, Halland och Blekinge. Förslaget är välbetänkt och godt, men borde omfatta äfven de angränsande länen, såsom Kalmar, Vexiö, Jönköpings och Elfsborgs, för att möjligen hindra ållonborrarna från att ut- breda sig öfver än större områden. I Elfsborgs län hafva de, 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. som vi veta, redan fattat fast fot i de områden, som gränsa intill Halland. Vi skulle likväl ej hafva något emot, om staren blefve fridlyst öfver hela riket. Nästan ännu viktigare än fridlysning vore dock, om man kunde ålägga hvarje jordinnehafvare, åtmin- stone inom och i närheten af ållonborredistrikten, att anskaffa bo- städer åt denna nyttiga fågel, ty i många trakter saknar han så- dana nästan helt och hållet, och där torde en fridlysning gagna till föga. Åtgärder för åstadkommandet af en entomologisk för- söksstation. Redan för ett par år sedan tillsatte den Entomo- logiska Föreningen i Stockholm en kommitté för att åvägabringa en närmare utredning af denna fråga, och 1891 ingick Kongl. Landtbruksstyretsen till Kongl. Maj:t med en anhållan om för- bättrade löneförmåner åt sin entomolog, i samband med ett min- dre anslag, för att sätta denne 1 tillfälle att åstadkomma en för hans arbeten nödvändig station, om ock af anspråkslösare dimen- sioner. Denna framställning föranledde ej till någon åtgärd från regeringens sida. Nu har emellertid äfven Kongl. Landtbruksakademien ansett sig böra arbeta för saken och vid sista januarisammankomsten, på sekreterarens framställning beslutat remittera frågan om en station till sin Förvaltningskommitté för vidare behandling. Slutligen må, i sammanhang med ofvanstående omnämnas, att sekreteraren i Östergötlands läns Kongl. Hushållningssällskap väckt en motion, hvars syfte är, att Sällskapet skulle ingå till Kongl. Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté med anhållan om åtgärders vidtagande för inrättandet af en ent. försöksstation, hvilken motion af Förvaltningsutskottet tillstyrktes, och af Säll- skapet vid sammankomsten den 28 sistlidne januari utan menings- utbyte bifölls. Den för föga långt tillbaka kanske blott af entomologer så- som viktig ansedda frågan om en entomologisk försöksstations inrättande, synes sålunda under de två sista åren hafva betydligt klarnat, och torde följaktligen snart blifva fullständigt utredd och finna en på många håll efterlängtad lösning. Sven Lampa. — ee 49 FÖLJDERNA AF TALLMÄTARENS OCH RÖDA TALL- STEKELNS UPPTRÄDANDE 1 NERIKE UNDER DE SENARE ÅREN. UTDRAG UR RESEBERÄTTELSE TILL KONGL. DOMÄNSTYRELSEN AF ALB. NILSSON. I På grund af de upplysningar om lämpligaste utgångspunkten för ifrågavarande undersökningar, jag genom direktör C. G. Hor- MERZ' godhetsfulla bemedling erhållit af jägmästare C. LALLER- STEDT 1 Laxå, afreste jag den 19 oktober till Hallsberg. Efter att hafva öfvernattat därstädes, reste jag följande morgon till skogvaktarebostället (vid Hardemo och östra Grimstens allmän- ning) Sumpen, där skogvaktaren AUG. ANDERSSON var mig till mötes kl. 3 f. m. och sedan hela denna dag och följande dags förmiddag var mig behjälplig vid undersökning af de inom nämnda allmänningar af tallmätaren härjade skogsbestånden. Dessa under- sökningar bestodo hufvudsakligen i upptagandet af profytor för bestämmandet af procenttalet torkade träd etc.; "vidare i insam- ling af prof för närmare bestämning af tillväxtförlusten hos. an- gripna, men ej dödade träd. Ifrågavarande prof utgjordes-af 1) stamafskärningar och borrprof med Presslerska tillväxtborret för bestämning af tjocklekstillväxten; 2) kvistar, samlade på olika höjd hos fällda träd, för bestämning af skottens längdtillväxt, bar- tens. storlek m. m. Under f. m. den 21 oktober gjordes äfven en del liknande undersökningar på intill nämnda allmänningar gränsande delar af Wissboda skogar, där följderna af tallmätarens uppträdande varit ännu svårare än på de nyssnämnda allmännin- garna. Äfven åt öfriga trädsjukdomar ägnades såväl. här som på Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 1 (1893). I 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. andra under resan besökta ställen all den uppmärksamhet tiden medgaf. På Kumla häradsallmänning, där de af tallmätaren angripna bestånden redan voro afverkade, gjordes på grund af den knappa tiden ej något besök. Vid middagstiden den 20 återreste jag till Hallsberg och därifrån. på järnväg öfver Pålsboda till Svennevad samt vidare med skjuts till Skogaholm. Denna afvikelse från den framställda planen ansåg jag mig böra göra, då jag af skogvaktaren A. G. EKBLOM, som dels i tidskriften »Skogvaktaren» lämnat en del upplysningar om röda tallstekelns uppträdande, dels ock skriftligen meddelat konservator LAMPA upplysningar om samma sak, hoppades erhålla närmare underrättelser om röda tallstekelns uppträdande. Följande dag ägnades åt undersökning af de yngre tallbestånd omkring Skoga- holm, hvilka 1890 hemsöktes af tallstekeln. Den 23 på morgonen afreste jag med skjuts till Svennevad, därifrån på järnväg till Hjortkvarn och vidare med skjuts till Bo. Där fortsattes samma dag undersökningen öfver verkan af tallstekelns uppträdande. Dessa undersökningar försvårades dock i hög grad af snöslask, som hela dagen fortfor. Såvidt jag kunde finna, hade dock de yngre tallbestånden här varit betydligt min- dre angripna än vid Skogaholm. Detta bekräftas af de talrika mätningar, skogvaktaren C. E. ANDERSSON i enlighet med af mig uppgjordt formulär sedermera verkställt, och af de prof jag från honom erhållit. På kvällen samma dag återreste jag till Hjort- kvarn och därifrån vidare till Pålsboda. Som äfven den 24 oktober snöslasket fortfor, kunde ej vidare undersökningar före- tagas, hvarför jag från Pålsboda återvände till Stockholm. I 'Tallmätaren och röda tallstekeln öfverensstämma däri, att deras larver uppäta tallens barr. För att erhålla en fast utgångspunkt för en undersökning af deras inverkan på tallen och tillika på förhand kunna bestämma, hvarpå hufvuduppmärksamheten vid en dylik undersökning bör riktas, är det af vikt att teoretiskt under- söka, hvilket inflytande en bladförlust utöfvar, och på hvilket sätt 2 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. SE detta inflytande till det yttre möjligen skulle kunna framträda. En dylik undersökning måste naturligtvis grunda sig på vår nu- varande kännedom om trädens normala lifsföreteelser. En ökad vikt erhåller densamma därigenom, att resultaten hafva tillämp- ning ej blott på de af ifrågavarande insekter förorsakade ska- dorna, utan naturligtvis gälla alla skador och sjukdomar på bla- den, vare sig dessa äro förorsakade af djur eller växter eller äro af annat ursprung. Då bladen äro näringsberedande organ, blir den direkta verkan af en förstöring af en större eller mindre del af blad- massan en minskning 1 näringsberedningen eller med andra ord en näringsförlust. Denna näringsförlust blir dock ej under alla förhållanden proportionell mot bladförlusten. Till en viss grad kunna växterna skydda sig häremot, där- igenom att under normala förhållanden ej bladens maximalarbets- kraft tages i anspråk. Verkan af måttlig bladförlust kommer därför att till större delen motverkas därigenom, att de återstå- ende bladens produktionsförmåga ökas. Hafva bladen däremot uppnått sin största produktionskraft, åstadkommer tydligen en ytterligare bladförlust en förlust af den näring, som de förlorade bladen i annat fall kunnat bereda. Tydligt är, att näringsförlu- sten ökas ju större bladförlusten blir. Därvid inverka dock flera faktorer. Så t. ex. är det tydligt, att näringsförlusten blir större om en viss mängd barr på skottets sista årsafdelning förstöras, än om en motsvarande mängd af fjorårets barr går förlorad, dels emedan årets barr under normala förhållanden kunnat funktionera ett år längre än fjorårets, dels ock emedan de äfven under lika lång tid producera mera än fjorårets barr på grund af att de växa under gynnsammare belysningsförhållanden. Likaledes inses utan vidare, att förlusten af en viss mängd blad medför större näringsförlust ju tidigare under vegetationsperioden den inträffar. I korthet torde man kunna säga, att näringsförlustens storlek be- stämmes af bladförlustens storlek, bladens ställning och den tid bladförlusten inträffar. Att direkt bestämma näringsförlustens stor- lek låter sig dock näppeligen göra. Däremot är det att vänta, att följderna af en näringsförlust lättare kunna bestämmas. Den beredda näringen användes dels till skottens utveckling och bladens tillväxt, skottens längdtillväxt och tjocklekstillväxten, 3 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. dels upplagras den i stam och rot för att följande vår användas vid den första utvecklingen. Dessutom användes en del af nä- ringen vid biomningen och fruktbildningen. Tydligt är att en näringsförlust skulle kunna utöfva inflytande på alla dessa för- hållanden eller med andra ord medföra en nedsättning af 1) bla- dens storlek, 2) skottens längd, 3) årsringarnas bredd?!, 4) frö- sättningen samt 5) en minskning af reservnäringen och 6) möjli- gex en förändring af det antal sidoskott, som kommer till ut- bildning.” Af dessa kunna 1, 2, 3, 4 och 6 med lätthet bestämmas. Äfven «en minskning af reservnäringen kan, om än med större svårighet, direkt bestämmas. Detta är dock ej nödvändigt, ty reservnäringen användes för utvecklingen af följande års skott, och därför bör en minskning af densamma äfven framträda som en minskning af dessa skotts tillväxt. Sträcker sig skadan så långt, att alla blad förstöras, är reservnäringen nödvändig för drifvandet af knopparna. Förminskas densamma genom uppre- pade angrepp så mycket, att ej tillräcklig näring finnes att ut- veckla bladen så långt att de kunna bereda ny näring, blir följ- den häraf växtens död. Då, under normala förhållanden, träden ej använda all sin reservnäring årligen, utan en större eller min- dre del finnes på lager, och detta förråd är större hos utvuxna träd än hos yngre, är det tydligt, att träden genom förlust af reservnäring, duka under förr, ju mindre de äro. Däraf förklaras, att plantor ha mindre motståndskraft än äldre träd. Förutom nedsättning i fruktsättningen och olikheten i sido- skottens antal, blir sålunda följden af bladskador en tillväxtför- lust. Känner man tiden för bladskadans uppkomst, är det möj- ligt, att närmare bestämma på hvilket eller hvilka skott minsknin- gen af längdtillväxten och bladens storlek bör framträda, samt i hvilken eller hvilka årsringar nedsättningen af tjocklekstillväxten bör visa sig. Uppkommer skadan på våren, innan ännu skotten nått sin fulla längd och bladen sin fulla storlek, är det möjligt att tillväxtförlusten kommer att framträda redan under härjnings- 1 Äfven en minskning af den från kambiet utåt bildade väfnaden skulle kunna ifrågasättas, ehuru den på grund af leptomets ringa årstillväxt blir svår att påvisa. 2? En likartad tillväxtnedsättning träffar naturligtvis äfven roten. 4 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 9 året och fortvarar följande år, så vida ej, såsom fallet kan vara med löfträden, nya blad hinna utbildas så tidigt under härjnings- året, att trädet genom deras arbete erhåller sin normala närings- mängd. Uppkommer bladförlusten däremot under högsommaren eller senare, såsom fallet är vid angrepp af här ifråga varande insek- ter, har hos flertalet träd bladens utveckling och skottens längd- tillväxt redan hunnit afslutas, och i så fall kan bladförlusten ej i dessa hänseenden utöfva inflytande. Möjligt skulle dock vara, att årsringens utveckling under härjningsåret röner inverkan, och i så fall bör denna naturligtvis 1 främsta rummet visa sig i en minskning af höstveden. Mest påverkas dock i detta fall reserv- näringen. Af denna anledning kommer tillväxtförlusten att star- kast framträda året efter härjningen och fortfar naturligtvis tills normala förhållanden ånyo inträdt. Äfven på virkets godhet skulle tillväxtförlusten kunna tänkas utöfva inflytande, antingen därigenom, att cellväggarna ej erhålla sin normala tjocklek eller därigenom, att det kvantitativa förhål- landet mellan vår- och höstved förändras. Slutligen förtjänar äfven framhållas, att genom den nedsätt- ning 1 tillväxten, som ofvan blifvit närmare belyst, äfven trädens motståndsförmåga mot andra sjukdomar minskas. Åtminstone beträffande vissa svampar och insekter, är det ett faktum, att en strid mellan dem och träden äger rum. I denna strid kan under vissa förhållanden trädet, under andra åter svamparna eller insekterna bli segrare. Hvilka faktorer som inverka på utgången, är här ej platsen att närmare undersöka. Blott så mycket må här framhållas, att ju kraftigare trädet växer, desto större är ut- sikten för detsamma att segra och tvärtom, ju mindre tillväxten är desto förr dukar det under. Vid hvarje undersökning af träd- sjukdomar är det därför af vikt att ha uppmärksamheten riktad på, om följdsjukdomar uppträda eller ej, och, om det förra är fallet, att undersöka deras beskaffenhet och verkningar. Då emellertid äfven andra faktorer t. ex. väderleksförhållan- den, markbeskaffenhet och belysningsförhållanden kunna inverka på samma sätt som en bladförlust, borde redan under härjnings- året utväljas likåldriga och under samma yttre förhållanden vä- xande träd, af hvilka somliga äro angripna, andra icke, för att 5 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. sedan genom en direkt jämförelse dem emellan bestämma blad- förlustens verkan. Där detta ej är möjligt och till och med vid undersökning af skogsbestånd så lång tid efter härjningen, att de direkta spåren af densamma redan försvunnit, kan genom en in- siktsfull undersökning äfven resultat ernås. Klimatiska förhållanden och markbeskaffenhet inverka i regel på närstående träd i samma riktning, och genom när- eller från- varon af stubbar kan afgöras om, och i så fall på hvilket sätt belysningsförhållandena förändrats. Finner man sålunda hos tvenne närstående likåldriga och under lika yttre förhållanden växande träd en tydlig nedsättning af tillväxten under ett visst år hos det ena trädet men ej hos det andra, är det all sannolikhet för, att denna tillväxtnedsättning förorsakats af en sjukdom hos ifrågava- rande träd. Kan i detta fall vid undersökningen intet direkt spår af sjukdomen påvisas, återstår knappt något annat än att förlägga sjukdomen till bladen, då en direkt verkan af sjukdom på stam och rot äfven flera år efter dess uppträdande i allmänhet bör kunna påvisas. Visar sig däremot en tillväxtnedsättning hos samtliga träd af samma art inom ett bestånd, torde man genom jämförande undersökningar af andra träd kunna komma till resultat. Som bekant är största delen af insekter och svampar, som an- gripa bladen, strängt bunden till ett bestämdt trädslag. Visar sig sålunda en tillväxtnedsättning för ett visst år hos alla tallar inom ett mindre område, under det att t. ex. granarna inom samma område ej visa någon nedsättning, tyder detta på, att or- saken ej är att söka i klimatiska förhållanden, markbeskaffenhet eller belysningsförhållanden, då dessa förhållanden kunna antagas i samma riktning påverka tall och gran. Naturligtvis kan också inträffa, att det efter en längre tids förlopp ej är möjligt att med någon större grad af sannolikhet påvisa, hvari orsaken till en tillväxtnedsättning under ett visst år ligger. I flertalet fall torde dock genom omsorgsfulla och till- räckligt omfattande undersökningar kunna afgöras, om en iaktta- gen tillväxtnedsättning är förorsakad af djur- eller svampangrepp eller icke. Af det föregående framgår, att det är möjligt att rent teore- tiskt bestämma, på hvilka olika sätt följderna af skador och sjuk- 6 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 55 domar på biliad kunna framträda. Däremot är det ej så säkert att följderna af hvarje bladförlust komma att visa sig på alla dessa sätt. På hvilket eller hvilka sätt de framträda i hvarje särskildt fall, liksom ock storleken af den förlust, som förorsakas, måste i hvarje särskildt fall genom direkta undersökningar när- mare bestämmas. En dylik bestämning är från praktisk synpunkt af stor betydelse, då de åtgärder, som i hvarje särskildt fall kunna företagas till sjukdomens motarbetande, naturligtvis äro förbundna med större eller mindre kostnader, och endast, om man känner den förlust, som sjukdomen kan åstadkomma, är det möjligt att afgöra, huru mycket med ekonomisk fördel kan uppoffras på dess motarbetande. Såsom af den teoretiska utredningen framgår, äro vid en dylik undersökning följande punkter särskildt förtjänta af upp- märksamhet: 1) Procentantalet döda träd, 2) sidoskottens antal, 3) skot- tens längd, 4) bladens storlek, 5) årsringarnas bredd, 6) virkets kvalitet, 7) frösättningen och 8) följdsjukdomar. IL. Om tallmätarens uppträdande i Nerike 1889—90 har Hor- MERZ 1 Entomologisk Tidskrift 1891 sid. 49—53 samt i Skogs- vännen för samma år lämnat en skildring, hvaraf här må meddelas: 1) Att det härjade området utgjorde 200 h.ar; 2) att svärmningstiden inträffade under juni, hvadan larverna antagligen ej kunde vara utvecklade förr än fram i juli eller nå- got senare; 3) att de angripna tallarna kalåtos. På denna grund är att vänta, att de i föregående afdelning framställda följderna af angrepp på blad här skulle visa sig starkt utpräglade, och att tillväxtnedsättningen skulle visa sig året efter härjningen. De af mig besökta trakterna inom härjningsområdet erinra i hög grad om de nordtyska tallhedarna, t. ex. de under förra sommaren af nunnan hemsökta skogarna i Biesenthaler-revier, om- kring en mil från Eberswalde, hvilka jag i midten af juli under prof. ALTUMS lärorika ledning hade förmånen att närmare studera. 7/ 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Marken jämn och slät som ett golf, utgjordes af fin, torr mosand. Skogen består af likåldriga tallbestånd, (här och där med någon insprängd gran) dels äldre och medelålders, dels ock yngre, 25— 30-åriga. Markbetäckningen bildas af ett mosstäcke hufvudsakli- gen af Hypnum Schreberi och, fast något sparsammare, Hyloco- mium splendens, jämte spridda mindre fläckar af Dicranum un- dulatum. Inblandade i mosstäcket och på vissa ställen förhär- skande uppträda Cladomnia rangiferina och silvatica. ”Under- ordnadt uppträda därjämte Cetraria islandica och Peltigera aphthosa. Af fanerogamer förekomma Vaccinium vitis idaa och Calluna vulgaris spridda, något sparsammare Myrtillus nigra. Öfriga arter spela en mera underordnad rål. Allmän- nast bland dessa synes ÅLycopodium complanatum och ÄÅira fexuosa vara. Då man på vägen från skogvaktarebostället Sumpen närmar sig det härjade området, uppträda först enstaka tallar, som genom sin glesa barrdräkt och understundom genom sina torra toppar redan på afstånd afvika från de öfriga, och genast visa, att följ- derna af härjningen ännu äro tydliga. Den glesa barrdräkten ' förorsakas af att en del af skotten torkat, att sidoskotten endast sparsamt kommit till utveckling, och af skottens ringa längd och därmed sammanhängande ringa antal barrpar. Kommer man närmare det egentliga härjningsområdet bli dessa talrikare, och inom detsamma äro de öfvervägande. Dessutom uppträda här fullkomligt torra tallar, hvilka dock under de närmaste fjorton dagarna före mitt besök blifvit till största delen fällda, då såväl detta som föregående år alla under närmast föregående år faull- ständigt torkade träd blifvit utgallrade. För att närmare lära känna följderna af härjningen togs en profyta på I har på Ilardemo allmänning, hvilken torde i det närmaste ge en trogen bud af förhållandena på de ställen, där följderna af härjningen närmast kunna hetecknas som medelsvåra. Brofytar Nasr Storlek I h.ar. Omgifningarna af samma beskaffenhet som profytan. Marken jämn, utan lutning, torr mosand. Skog: om- kring 130-åriga tallar, tämligen glest och jämnt fördelade öfver hela ytan. Underväxt: yngre, till 30-årig gran, glest spridd, sär- 8 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. Ng skildt mot profytans gränser, enbuskar och unga tallplantor spar- samma. Markbetäckning: 1) mossor: Hypnum Schreberi och Hylo- comium splendens, spridda till täckande, Dicranum undulatum, spridd på smärre fläckar; 2) lafvar: Cladonia rangiferina och silvatica, spridda till fläckvis täckande, Cetraria 1islandica, fläckvis spridd, Peltigera aphihosa, enstaka; 3) fanerogamer: Vaccinium vitis idea, Calluna och Lycopodium complanatum spridda, Myrtillus nigra, sparsamt spridd. En närmare undersökning af tallarna gaf till resultat: 1) Topptorka, förorsakad af Peridermium Pin -.. .. .. 12. 2) Topptorra och glesbarriga i följd af tallmätarens ANSE P PA —too6s LASS MSB Sotlee 2 OS REIN SR SRK 88. 3) Ej topptorra men glesbarriga i följd af tallmätarens AT OKSP DIY AE YLES MA FNS I bs SAR if STR SE SS KSK LE folk ENG sorlitinda normal bartdräkt ooo. occ =. SIS sbIS SIA 45. 5) Tvifvelaktiga, d. v. s. mellanformer mellan 3 och 4--- 43. 6) Stubbar efter under året fällda, fullt torra träd ...... 20. 7) Stubbar efter under förra året fällda, fullt torra träd 21. Af träden hade sålunda 12,9 & torkat. I fråga om dessa uppgifter är att märka: 1) Att antalet af de under 2) upptagna träden antagligen är något för lågt uppskattadt, då en mindre topptorka ej alltid ned- ifrån kan iakttagas. 2) Att af de under 6) nämnda träden voro 10 tallar angripna af Ågaricus melleus, under det att hos 9 tallar och I gran intet angrepp konstaterades. Möjligen är antalet angripna träd äfven här för lågt, då angreppet på de yttersta delarna af roten och stub- barna endast ofvan och närmast under markens yta undersöktes. Samtliga af de torkade träden hade så stark blåyta, att vir- ket endast var användbart till kolning och ved. Däremot voro de endast i ringa grad angripna af insekter, nämligen: Hylesinus minor, lomicus stenographus savat Rhagium-larver. Ännu starkare framträda följderna på yngre skog, såsom föl- jande profyta visar. Profyta N:r 2. Wissboda skog på gränsen intill Hardemo allmänning. : Storlek 900 []-m. Omgifningar af samma beskaffenhet som 9 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. profytan. Marken jämn, utan lutning, torr mosand. Skog: tall, so-årig, gles. Underväxt: gran sparsamt 8—2o-årig. Markbetäckning: 1) Hypnum Schreberi torkande, Dicranum, smärre spridda fläckar; 2) Cladonia rangiferina spridd; 3) Vac- cinium, Calluna och Myrtillus nigra spridda; Åira fexuosa enstaka. r) Tallar, alla med gles barrdräkt m. e. m. topptorra 21. 2) Stubbar efter under året fällda träd angripna af Åga- VICUS MelUleUS 3 sense JANA NNE See SR Lb NN INTAR 24. 3) D:o utan :konstateradt angrepp af d:o.-.----- KRT 3. På ett annat ställe af. Vissboda skog undersöktes 23—30- årig tallskog med god slutenhet och före härjningen äfven god tillväxt, såsom nedanstående tab. 1 utvisar. Ta. Te Längden af skottens årsafdelningar i cm. hos 30-åriga torra tallar. 5 N:o I. N:o 2. Sidoskott | Sidoskott | Hufvud- | Sidoskott | Sidoskott | Hufvud- ÅT nära längre | nära längre toppen. ned. | Skott. | toppen. ned. skott. cm. cm. cm. em. cm. cm. 1891 12,5 10 —3 6 5 —3 1890 II SKA [ER LE 6,5 5 9,5 1839 2 13 | 18 10 6 14,5 1888 22 8,5 16 1887 15 20 | S;5 | 16 1886 RAG I SER 22 1885 ÖRE 0) 104) 1884 | 26 13830 | 23 1382 | | 28 1881 | | 22 1880 | | 2 Antalet torkade tallar bestämdes efter ungefärlig uppskattning till 90 2. Af dessa undersöktes 20, utan urskillnad tagna här och där i beståndet och visade sig samtliga angripna af Ågari- cus melleus. > Ifrågavarande årsafdelning af skottet bortfallen. TO lr NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 59 För att ytterligare utreda förekomsten af Ågaricus melleus undersöktes på Hardemo allmänning närmast gränsen åt Grimstens östra allmänning och Vissboda skogar stubbarna efter samtliga inom ett begränsadt område, sedan förra året torkade och inom närmast föregående 14 dagar fällda tallar. Af 61 undersökta träd voro 50 angripna, under det att hos 11 intet angrepp iakt- togs. Af skäl, som under profytan 1 blifvit anförda, är det möj- ligt och t. o. m. troligt, att antalet angripna träd är för lågt uppgifvet. Om samtliga undersökta angrepp af Åg. melleus för- tjänar framhållas, att myceliet hos de allra flesta uppträdde som en hvit hinna och endast hos ett fåtal såsom rhizomorpha strän- gar. Däraf framgår, att barken under svampens utveckling varit fastsittande eller m. a. o., att trädet ej i afsevärd grad varit ut- torkadt. Som bekant anses Ågaricus melleus såväl i Tyskland som Danmark som barrskogens värsta fiende och uppträder där i all- mänhet fullt primärt, ehuru den äfven förekommer som saprofyt. Hos oss förekommer den, såvidt kändt är, i allmänhet saprofy- tiskt på m. e. m. multnade stubbar. Dock har jag flera fall antecknade, dels från Upsalatrakten, dels från Grönbo kronopark, där jag på nyligen torkade träd ej kunnat upptäcka någon annan dödsorsak än Ågaricus melleus och följaktligen måste anse dess uppträdande primärt. Såsom af de följande tillväxtundersöknin- garna framgår, visar sig nedsättningen af tillväxten inträda ome- delbart efter tallmätarens uppträdande. Under sådana förhållan- den synes det åtminstone mycket antagligt, att Ågaricus mel- Zeus här uppträder sekundärt, d. v. s. såsom följdsjukdom efter tallmätarens uppträdande. Under normala förhållanden skulle sålunda tallen inom ifrågavarande område ha tillräcklig motstånds- kraft att hindra svampens angrepp, men genom följderna af den barrförlust, tallmätaren förorsakat, har motståndsförmågan blifvit så nedsatt, att träden duka under för angreppet. För studiet af tillväxten och därmed i samband stående för- hållanden, fälldes på profytan N:r 1 tre tallar, hvilka kunna be- traktas såsom typer för de under samma profyta anförda grup- perna 2, 3 och 4. Om dessa tallars allmänna tillväxtförhållan- den lämna tab. 2 och 3 upplysningar. Resultaten af de företagna mätningarna äro sammanställda II 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. i tab. 4. Angående planen för dessa mätningar, må följande anföras. För bestämmande af kransgrenarnas antal och skottens medellängd äro på hvarje träd utvalda 5 grenar, tagna på unge- fär lika afstånd från hvarandra, utefter den friska kronans hela längd och så valda, att de kunna anses representera medeltill- växten på de respektive delarna af kronan. Från hvardera af dessa grenar mättes ett skott, som ansågs representera medel- tillväxten. Siffrorna uttrycka sålunda medeltal för 5 mätningar. Tab: 2 — = 2 2282 2 se — == = ET = —: la) rt -- : : DE z > | Höjd där tjocklekstill- = SET ng =E és SM Z =E | a | SS s | växten blifvit uppmätt 2 | 5 Ö08 F| varg 2 Sal SE 3 NE 2 3 a b | C d | e - n RNE Ne LIN Pan m m 2 || Än na a N:o I topptorr med gles barrdräktsscsssottosooce 130 DJ 5,20] 2 0,25 | 6,25 | 10575] 13,6) 16 N:o 2 ej topptorr med Ales Darrdraktoossedee 134 3 8 Oo 0,25 | 0725 |12,75| 17 £9:a N:o 3 ungefär normal | | Darrdräkt oc see T20|-T3 9 0,5 | 0,25 | 6,25 | 12,75] 17 | 20 För utrönande af barrens antal på hvarje barrbärande årsafdel- ning af skottet, räknades dessa på 2 medelstarka skott hos hvar och en af de ofvan anförda grenarna. De anförda siffrorna ut- göra sålunda medeltal af 10 mätningar. Barrens medellängd be- stämdes genom mätning af 2 barr från hvarje barrbärande års- afdelning af de nämnda skotten, och siffrorna utgöra sålunda medeltal af 20 mätningar. Årsringarnas bredd är under mikro- skopet uppmätt i o,oor mm., och de anförda talen utgöra medel- värdet af 2 mätningar, nämligen efter den största och minsta radien. Såsom allmänna resultatet af de i tab. 4 anförda talen må framhållas: IA Årsringarnas bredd visar längs hela stammen en utpräg- lad nedsättning från och med 1890, hvilken under 1891 och 1892 Vytterligare ökas med undantag af närmast toppen, där hos N:o 2 och 3-en ökning inträdt hos 1892 års ring. 12 Ne Sö NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. I 2. Barrlängden visar på 1892 års afdelning af skottet en utpräglad nedsättning i jämförelse med 13891. 3. Med hänsyn till kransgrenarnas antal och skottens medel- längd äro förhållandena mindre regelbundna. Framhållas må en- dast den relativt starka ökningen i skottens längdtillväxt 1892 hos N:o 3. Tabs Medelbredd för 10 årsringar uppmätt i mm, + N:o I N:o 2 N:o 3 | År Le | 2 b c a b c a | b | c 1889—1880 9 8 10,5 6 4525 5,75 9 12 | 9,5 1879—1870 3 05 I O 10,5 Id gl 1.745, 14n2 BIS 1869—1860 CR 15 ÖS 9 6,5 Ös25t IL LÖLNIEES 13 1859-—-1850 | 9 8 8 IE 5 7 20/09 255 1849—1840 | 9,51 75| 7 ÖS 335 Sei SONG TSE TA 1839—1830 7 8 855 6 SS 8 12 9 II 1829—1820 3,5 EO I TOR lEE 9,5 | 12 12 8,5 | 1811 I1819—1810 | 10,3 | 19 135010 9 18 14,5 | 17,5 18$09—1800 | 12,35 | 19 | 8 10 TSE 20,5 | 19,5 "| 1799—1790 | 14 | 65 8 121 16,5 | 17 | 1789—1780 | 17,3 SIC rast 12 NOR TO! | "19 20,5 Sko 8 1769—1760 2255 Summa | 133 | 101 | 7455 |T3255 1 OO ISA 25 I7dIa NILSON: Direkt upp- - | ätt FSS TOR | 74 IETSALIE LO KSS ERSTA 90 Då under ifrågavarande förhållanden den ekonomiska bety- delsen hufvudsakligen ligger i tillväxtförlusten af stammen nedan- för kronan, lämnas i tab. 5 en öfversikt häraf. I denna är års- ringarnas bredd uttryckt i 2 af 1889 års årsring, och för jäm- förelses skull är årsringarnas medelbredd för 1880—389, uttryckt på samma sätt, medtagen. 2 Årsringarnas bredd för 1890—92 ses i tab, 4. 5 1799—1796. 9 1819—1813, 7” 1769—17061. 8 1779—1778. 2? 1809 —1802. 19 1809—1801. 11 1829—1821. 12 Den stora olikheten emé&llan 2 a och 2 b beror 'delvis på att 2 a endast blifvit uppmätt längs en radie. En mät- ning längs en annan radie ger för 1799—90 15 mm. och för 1789—980 18 mm. 2 13 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Tab: sq; ö: ; 3 ENG = = 2 | Årsringarnas medelbredd i 0,00 mm. = ER REBEL GS A =0| mm. 25 | A8 = = 2 = FLERA 2 a | b c d e FN | ä > | mm. mm. 1892.] 0,8 | 2742 | 55571 162 108 289 350 280 91 | 0,81 29 60,72 | 40 280 431 239 631 593 I GO Is2.] 28 55 5391) 1 04/7. |: 808-11 — 9320 NA 89 | I 25,8 1159 970 | 1089 | 1159 7452 Sök I 38 1150, | TOYS: | T725 NEEONT 658 &FL Ex 20,5 15734], 532 | II320 5024 727 T8g2: 0,6: 20521 66)8-1 33,3 162 | TN3 108 216 539 91 T32:1 201 068540 HATISNET2A6 129 145 270 183 2 901 0,8 | 34,8 | 26,4 503 258 323 566 NIO 89 | 1,21 25 7050) 1318 IE 30L0 1 047 NRSSS SSK 0830 808 340 485 808 943 87 | 0,71 28 | 873 42C 404 701 | 1024 | 18921" 1 +|-39- | 983 29511 350) 2611 "2071 323099 91 T;4 i] 205201104052104058 501 431 269 208 259 3.0 GONE Te 28,8 0,3 970 808 889 943 | 1244 I 891 061 3804 | 1779 | 1294 | 1374 | 1294 | 1590 [NL ES8 EO SN SA 1880 | 1374 | 1880 | 1743 | 2102 STALLISLN3O | 1461 | 1428 RR | Tab. 5. Årsringarnas medelbredd nedanför kronan, uttryckt i af 1889 års årsring. Trädets N:o |1880—389 89 | 90 | 91 | 92 I 8613 100 74 46 17 2 110 100 69 36 21 | 3 70 100 GO 27 20 18. Se noten å sidan 64. 63 TILL. :.DOMÄNSTYRELSEN. RESEBERÄTTELSE NILSSON "UIIpelI BjSIO] s sBuej epewddn isepua og I z Ydo q z O'N 51 oo" I oo'€ 6€—L€81 glo SSA 95 —9bgI1 Sto 009 gb—i1bg1 Eg'o oStz 9E—bEg1 zl'0 oSt 9b—9€£g1 09'0 oof ob—9€gI a) oStJ 009 £€--0€8gI1 00" I DT S€—0€£gI z6t0 ost GC S€--0€g1 HT | ot l|l66-—jt6r!] oo TA 00" I oo"f 6€—LEg1 gl'o oo /, 9S—-LbgI1 18'0 og Sh—1Pbg1 £eto o0fJ 9E—+bEgI 9€'0 oofb 9b—9€EgI SSto sL'z ob -0E81 q Seg ooff £€£—0£8gI1 z6'0 ost q SE€—o0£gI1 26'0 o£G S£-—0€g1 Se'I I Getg 6€—L€g1 560 096 99—L+gI £o'] z'g Sh —IPbgI 99'0 oo'z 9E—bEg1 stfo ooff gb—9€gI1 ob'o oo'z ob—9€gI e SLI a CN €££—0£gI SLfo oStp SE—0€gI1 oe I Se", S€—o0£g1 —Ä rm 00 ng EN [SSE RNE 7] I EN 0 ND |A IT "Vu UT "utv "UU | "WW "Ur uu tu wu | pparq[apaw pparq IV pparq[apam | — pparq IV pPpaIq[apau Ppparq 1 SUFFULISIY SPUIvSULISIV ; SUFSFUNSIY SPUIVBUIISIY 2 SUF FuLISIy SPUIBSULISIV ed RN SIEON '€ O'N 15 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Som af tab. 4 och 5 framgår är tillväxtförlusten ganska betydlig. Då emellertid ännu ej normala tillväxtförhållanden in- trädt, är det för närvarande ej möjligt att bestämma hela den tillväxtförlust, som uppträdandet af tallmätaren kommer, att föror- saka. Af denna anledning anser jag det ej nödigt, att här an- föra mätningarna från de tagna borrspånen, i synnerhet som dessa lämna ungefär likartadt resultat. Då jag ännu ej haft tillfälle att genom bestämning af spe- cifika vikten utröna, om, i sammanhang med nedsättningen af årsringarnas bredd, äfven en kvalitetsförändring af virket äger rum, har .jag försökt få kännedom härom genom att undersöka höstvedens relativa bredd och cellväggarnas absoluta tjocklek hos densamma. Såsom resultat af de i tab. 7 meddelade mätnin- garna framgår otvetydigt, att kvantitetstillväxtens nedsättning åt- följes af en kvalitetsförsämring hos virket. ANN, gle | Höstvedens medelbredd uttryckt || Cellväggarnas medeltjocklek hos höstveden i Z af hela årsringens bredd. uttryckt i 0,00 mm, Tangential-vägg. Radial-vägg. 1888) 89 | 90 I 91 | 92 1888) 39 | 90 | 91 1888] 89 | 90 | 91 38-137 | 210120 O: 1)-O;z 5321 TO34]] TO4| OT KNGE b DIES 28025 552 1 -456:1. 1052) OEI NNER b 29 | 29 20 22 10 153 7.3 I 555 | 400. S,5 5,5 7,8 6,5 un "0 Af föregående undersökning framgår, att den skada tallmä- taren inom detta område åstadkommit, är högst betydlig. TI äl- dre bestånd har sålunda årligen ett ganska stort antal, i följd af härjningen torkade tallar måst afverkas, och dessa hafva på grund af blåyta ej kunnat användas som timmer. I yngre bestånd hafva 15 Det låga medelvärdet på årsringarnas bredd hos N:o I och 3 beror på en stark nedsättning af vissa årsringar. Då denna nedsättning icke finnes hos N:o 2 och är öfvergående, är den antagligen förorsakad af någon bladsjuk- dom. Såsom af tab. 6 framgår, visa alla tre en dylik, antagligen af samma orsak föranledd nedsättning, som börjat på midten af 1830-talet och fortfarit olika länge hos olika träd. 16 FYR VV SARS nan SL NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 65 följderna varit ännu svårare, så att totalafverkning måst äga rum. Hos de kvarlefvande tallarna har en betydlig tillväxtnedsättning, åtföljd af en kvalitetsförsämring hos det efter härjningen bildade virket ägt rum. Under sådana förhållanden är det påtagligt, att de af Hor- MERZ i Entomologisk Tidskrift och »Skogsvännen» föreslagna åt- .gärderna, att hämma tallmätarens utbredning, af hvilka åtminstone användandet af larvlim torde vara fullt effektivt, med god ekono- misk fördel kunnat användas. Särskildt skulle detta ha varit för- hållandet, om detta skyddsrnedel blifvit användt, innan ännu härj- ningen nått någon större utsträckning. Rörande den härjade skogens öde vågar jag ej af de gjorda undersökningarna draga någon bestämd slutsats. Dock förtjänar framhållas, att af de undersökta träden tjocklekstillväxten hos N:o: 2 och 3 åter börjat ökas mot toppen, hvilket måhända ty- der på, att tillväxtnedsättningen hos dessa nått sitt maximum. Å andra sidan bådar dock den starka nedsättningen af sista årets barr föga godt. Mycket beror säkerligen ock på den rål ÅAga- ricus melleus spelar. Denna fråga har emellertid under förhan- denvarande förhållanden ej kunnat utredas. Skulle det komma att visa sig, att Ågaricus melleus griper omkring sig, torde det bli nödvändigt, att vid skogskultur inom detta område taga hänsyn härtill och använda trädslag, som äro mera härdiga mot dess an- grepp än tallen. Måhända skulle därvid lärkträd kunna komma 1 fråga, ej i rent bestånd, utan i blandning med andra trädslag eller gruppvis. Jag föranledes till denna förmodan däraf, att vid Bo, där de ganska mycket användas på de torraste backarna, trifvas de utmärkt, äro snabbvuxna och utveckla en rak, växt- fyllig stam. Dock förtjänar det att tagas i betraktande, att vid Bo utgöres marken af morängrus, här af mosand. ING Enligt meddelande af A. G. EKBLOM i » Skogvaktarens» prof- nummer, uppträdde röda tallstekelns larver i stor mängd somma- ren 1890 på 10—30-åriga tallar inom Hallsbergs, Svennevads och Bo socknar. Inom hela det område, där de uppträdde — om- kring 15—20,000 har — voro högst få af de yngre tallarna Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. I (1893). 17 5 66 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1803. orörda. . Sedermera har. S. LAMPA i Entomologisk Tidskrift 1892, sid. 41—44, lämnat en skildring' af/.denna stekels uppträdande. Däri framhålles, att den 1891 icke uppträdde i något större an- tal. Detsamma var äfven förhållandet förliden sommar. Endast på enstaka: tallar iakttogs vid mitt besök färska angrepp. Orsa- ken : till” att dess ' massuppträdande inskränktes till ett år, synes vara att tillskrifva: någon af parasitsvampar förorsakad sjukdom, sem dock ej blifvit närmare undersökt. Ä Innan närmare redogörelse för mina iakttagelser öfver den inverkan' larverna . utöfvat på tillväxten meddelas, torde det vara lämpligt, att i korthet anföra: hufvuddragen af denna stekels ut- vecklingshistoria och särskildt larvernas sätt att äta. JA Flygtiden synes i allmänhet inträffa ganska tidigt, innan ännu tallens årsskott hunnit utvecklas. Äggen läggas i allmänhet nära spetsen af fjorårets: afdelning af skotten och många tillsamman. Det vill synas 'som om : de "behöfva ganska lång tid till sin ut- veckling, ty enligt mina under sommaren gjorda iakttagelser: så väl 1. Stockholmstrakten 'som vid Grönbo träffas unga larver först i början på augusti, och säkert torde åtminstone vara, att de ej blifva” .utvecklade innan årsskottens längdtillväxt hunnit fullt af- slutas. De lefva många tillsammans och börja sitt ätande där de framkommit, nämligen på öfre delen af fjorårets afdelning af skotten och fortsätta sedan nedåt längs skotten. I början äta de ej "hela barren, utan kvarlämna medelnerven. . Sedermera äta de ej blott: hela barren ända till slidan, utan gnaga äfven på barken, dock ej synnerligen djupt. I följd häraf äro de angripna tallarna, äfven sedan larverna lämnat desamma, lätta att igenkänna därpå, att närmast under årsskotten .kvarsitta barrens medelnerver såsom borst rundt omkring stammen, längre ned kvarsitter blott själfva basaldelen af kortskotten, och dessutom finnas smärre sår här och där på stammen. Äro de äldre barren uppätna, utan att larverna hunnit sin fulla utveckling, bege de sig åter uppför stammen för att äta af årsskottens barr och börja därvid, såsom naturligt är, vid skottens bas och fortsätta uppåt... Emellertid tordé det vara tämligen sällan de förhålla sig på detta sätt. Något vanligare” synes vara, att: de, då skottens ställning gör det möjligt, öfvergå från de. äldre delarna af det skott, på hvilket de- börjat, till ett annat skott och i så: fall kunna de börja på årsskottet äfven från! 18 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 67 spetsen och understundom t. o. m. uppäta alla barren på det- samma. I allmänhet torde dock årsskottens barr bli helt och hållet skonade. Sedan larverna äro fullvuxna lämna de trädet och förpuppas i marken, hvilket i mellersta Sverige synes ske tämligen långt fram på hösten. I sydligare trakter utvecklas un- der gynnsamma förhållanden 2 generationer årligen, och i så fall förpuppas den första i träden och den sista i marken. Af det föregående framgår, att den af angreppet förorsakade barrförlusten vanligen träffar endast de äldre barren och börjar först tämligen sent på sommaren. Söker man bilda sig en före- ställning om, huru förhållandet skulle-.gestalta sig hos ett starkt angripet träd, torde man komma rätta förhållandet närmast ge- nom att antaga, att i slutet på augusti alla äldre barr äro för- störda, under det att årsskottens barr äro orörda. Under nor- mala förhållanden kan man för mellersta Sverige anse, att hos yngre tallar ungefär samtidigt barren på tredje årsafdelningen af skottet från spetsen räknadt affalla eller genom angrepp af Lo- phodermium pinrastri: blifvit dödade". Barrförlusten blir sålunda lika med samtliga under året före larvernas uppträdande bildade barr. På grund däraf kan man på förhand vänta sig, att äfven tillväxtförlusten ej bör bli så synnerligen stor. I öfverensstäm- melse med hvad som förut är anfördt, är det tydligt, att om en tillväxtförlust uppkommer, denna hufvudsakligen bör visa sig i längd- och tjocklekstillväxten året efter härjningen, särskildt som de angripna träden då ännu icke erhållit sin normala barrmängd. Att såsom här är fallet två år efter en härjning bestämma denna tillväxtförlust möter så till vida svårigheter, som de direkta spåren efter härjningen redan försvunnit, och man endast på in- direkt väg kan afgöra, huruvida en iakttagen tillväxtförlust här- leder sig från insektangreppet eller har annan orsak. De yngre tallbestånd vid Skogaholm, hvilka undersöktes, växte samtliga på småkuperad moränmark och voro tämligen glesa. De efterföljande mätningafna äro gjorda på nästan fristående träd, 16 Denna svamp, som i plantskolor förorsakar den svåraste form af skytte, uppträder under början på hösten, särskildt hos yngre tallar ganska regelbundet på barren af skottens tredje årsafdelning. Redan i midten af augusti äro bar- ren på nämnda skottafdelning röda och falla lätt af vid skakning. Någon egent- lig skada förorsakar knappt svampen, då den uppträder på detta sätt. 19 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13893. tagna ur olika bestånd och ganska långt ifrån hvarandra samt så valda, att belysningsförhållandena för desamma ej kunna anses vara under de senare åren i nämnvärd mån förändrade. Såsom af dessa mätningar framgår, visar sig en utpräglad nedsättning af hufvudskottets längdtillväxt för 1891. Tap. 8. Längden af hufvudskottets årsafdelningar i cm. N:o | Ålder. 1892 91 | 90 | 89 | 88 TR | cm cm cm. em cm I 12 43 29 38 32 18 | 2 12 52 39 53 37 360 3 E20 6 OC 40 54 40 31 4 T2 49 33 41 5 20 2 21 26 21 6 15 41 25 48 33 28 7 15 49 29 48 32 31 8 16 43 26 46 34 38 Denna nedsättning, som äfven vid en flyktig granskning var i ögonen fallande, uppträdde hos flertalet tallar inom de undersökta bestånden. Äfven i 15—20-åriga bestånd å Grimstens allmän- ning uppträdde en liknande nedsättning allmänt. Tabi|g: = RE = SS FJ Medellängden af KEN |. sÅr la Co SS) 25 sidoskottens årsafdelningar. SIGN KS NS SN RNA TEE 1892 91 90 | 89 | 88 cm. cm. cm. cm. cm. cm. 1892 41 Zz 24 91 25 6 24 16 | 90 48 ” 21 19 26 89 33 | 15 16 22 19 88 28 2 1 SR ag 18 18 20 NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 69 Äfven sidoskottens tillväxt visar en utpräglad nedsättning för 1891 såsom framgår af i tab. 9, 10 och 11 anförda mera de- taljerade mätningar af nir 6, 7 och 8 i tab. 3. "Täpro. FOS = AA -— [er] nn re SS ol 5 Medellängden af SNES År BG 5) 25 sidoskottens årsafdelningar. HEc| 2: = & = 3 | - 1 HN ZE) 0 1892 91 90 89, SS SS | | I cm. CHET IL:Cm; cm. cm. cm. 1892 49 (SR IE ad | 9I 2 8 2 18 | 90 | 48 5 22 201032 | 89 SSL LA ME SG 23 | | DO | | 388 STI-EIS 3 CN a 250: til I FÖNV 20 | Att denna allmänna nedsättning af längdtillväxten under 1891 ej kan förklaras af markbeskaffenhet eller belysningsförhål- landen är otvifvelaktigt. Däremot skulle möjligen kunna ifråga- sättas, om ej ogynnsamma väderleksförhållanden förorsakat den- samma. Att ej häller detta är förhållandet, framgår dels af att Tab: II: OEI SS Hl S Medellängden af or EN EE sidoskottens årsafdelningar. : SS 25 SS | ÖT TE SN RN SERA 1892 | 91 | 90 | 89 | 88 = 0 cm. | cm. | cm. | cm. Fen 1892 | 43 SN | 91 26 8 2314 | ETS | 90 46 9 TÖS or 21 | 89 34 9 TO, ICT2 | 19 | 15 | 8511-38 5 6 | AR Rod | de lj 10 | de i tallbestånden inblandade, med tallarna likåldriga granarna 1 regel hade 1891 års afdelning af skottet något längre än 1890 och 1892 års, dels af i tab. 12, 13 och 14 anförda mätningar på 3 sjuåriga, i närheten af hvarandra och under lika yttre för- hållanden växande plantor. 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893- En så olika inverkan på närstående plantor, som t. ex. tab. 13 och 14 utvisar, kan omöjligen väderleken utöfva. | Resultaten af undersökningarna vid Bo bekräfta än ytterli- gare åsikten, att här ej kan vara fråga om en tillväxtnedsättning TAP r2 sales jen ROS SPN SIBolS | Medellängden af SKON ER | År Kr 2 E | sidoskottens årsafdelningar. q TNE ng SSE re Oo 8 a [SYST = ESS | DE = I 1892 9I 90 89 ue dål ons ES SS fr RS ST SNS FAT SAS a I em: | SCA cm. cm. cm. | | | I I 1892 | 23 rna SR | | 91 bg 6 14 FI | - | 90 18 4 10 I I 12.00] U SOLELY (SN RR 8 8 10 | förorsakad af ogynnsam väderlek. Äfven där växte tallbestånden på kuperad moränmark, men i motsats mot förhållandena vid Skogaholm visade sig här endast undantagsvis en nedsättning i Tabs: = EA | - = = = sb cf | Medellängden af EO EE | vM cc cz 20 = na, NR é Ne LG 2 = | sidoskottens årsafdelningar. ETSI SRS SRA SA Re 8 -—- 5 rn | 2 sä) AP RR 91 90 2 cm. | cm. cm. cm, cm. | 1802 25 4 | 18 | | 91 10 SA NET: 8 | 90 18 5 | 15 7 12 89 IG 3 II 7 T20IRO tillväxten för 1891. De mätningar, som skogvaktaren C. E. AN- DERSSON enligt min anvisning utfört på 5 10-åriga, 5 15-åriga och 5 20-åriga tallar, af hvilka i tab. 15—20 ett urval meddelas, bekräfta denna iakttagelse. Af dem framgår. att samtliga, med undantag af en 10-årig tall, visa ingen eller svag nedsättning af 22 RAN ag NILSSON : RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. ab ErAS | |s 3 al SD Medellängden af FE SS SN EF sidoskottens årsafdelningar. | | [sel ös | | ESKAAOCS | ISA cr) 3 | ju z2 Ek 1892 91 90 89 | i | | I | | em: | | cm. cm cm; |tems. | | | | | | 1892 44 2 23 | i 91 FL 19 12 | . 90 14 | Sa RKO 13 7 | | | I | I 39 TT | 4 7 a 14 Sc ab LS: 10 år, glest bestånd. SE NeolG | Medellängden af | | SAR 4) EN . 3 | ÅR SDR sidoskottens årsafdelningar. | SVE ce SE | 82 ce) | = 2] 7 | 1892 91 90 39 88 I i I = OM I | | | | | | | | I em cm cm. cm. cm | cm. | | | | | | | | 1892 42 | 6 27 | | | | 91 SAR Ul Jia 22 227 | | | | I I I | 90 50 HLNNA20 2 OM RR | | I 30 30 Ae | 26 21 30 22 | | 88 25 S 15 12 21 FARINA EES TADENKO: 10 år, glest bestånd. Fa | | RE Medellängden af 2 I =] = — - Å År [Ok OS sidoskottens årsafdelningar. | ; nd Sko Era EN OSA SED SPSS An 4 2) a 1892 91 90 89 | 88 U - U I | I | | cm. cm. cm. cm. | cm. | cm. - | | | | | | | | | | | | Oo | 3 I I 1892 | 351 | SANS | | | | I I | SET JA Ställer, 24 | | | HO si SE | 4 | FSA 20 | 20 | | 39 16 Aa ER sv; | SJ de 0 SSTFSNEST al ERS IST IR2 16 VA LEE fee I Se =) vid Bo och Skoga- Att väderleken holm, som ligga 20 km. från hvarandra, varit så olika, att däraf ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. dessa olikheter kunna förklaras, är ej sannolikt. längdtillväxten under 1891. 72 Tab. 17. Tab. 18. 15 år, slutet bestånd. 15 år, slutet bestånd. FÖL: 6 IT SEEESNES Medellängden af SER 5 Medellängden af störas é |; : 2: 53 ; : ; | NG S Co SS 5 sidoskottens äårsafdelningar. 8 C SS 25 sidoskottens årsafdelningar. RE EE ere je RE ee - 25 Dn 1892 91 90 389 88 = 25 5) 1892 91 90 89 88 cm cm. cm. | cm. cm. cm. cm, cm. cm. GM NEC cm. | 1892 45 5 30 46 4 30 | 91 a 22 34 40 4 22 20 90 56 8 16 29 34 39 5 18 20 22 89 46 5 10 15 30 26 31 4 14 18 19 21 38 44 5 14 18 21 26 20 26 4 16 7 208 NETLOG 13 Tab. 19. 20 år, slutet bestånd. Tab. 20. 20 år, slutet bestånd, 1892 50 7 30 2057 3 Zi | 91 43 4 24 22 52 4 25 34 | | 90 36 7 20 23 22 54 4 26 25 SAT | 89 40 4 [5 23 27 22 45 5 15 21 25 27 | | 88 34 4 TA RR TO 24 23 18 58 4 10 15 20) 24 |- 220 17 Den ringa tillväxten af dessa skottafdelningar beror på, att toppskottet blifvit förstördt af Zortrix turionana. I de 15- och; 20-åriga bestånden vid Bo voro 8—10 & af tallarna angripna på samma sätt. Den däraf föranledda tillväxtförlusten blir sålunda rätt betydlig. NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 73 Af alla ofvan anförda förhållanden synes mig endast den slutsats kunna dragas, att nedsättningen af skottens längdtillväxt under 1891 beror på den barrförlust tallstekelns larver 1890 förorsakat. Äfven tjocklekstillväxten visar en nedsättning under 1891, såsom framgår af nedanstående mätningar, hvilka visa årsringar- nas medelbredd på olika årsafdelningar af hufvudskottet hos de fätab. 3 under n:ry (tab. 21) och nr 3 (tab: 22) anförda trä- den. Däremot finnes icke någon nedsättning i årsringen för 1890. Tab. 21. i ; | Arsaf- År | delning. | 1892 91 90 89 88 37 36 | | mm. mm. mm, mm. mm. mm. mm. | 1890 3,2 1,8 2,0 | | a 1889 3,0 2,8 SAS 2,0 VARE) es | 1887 2,5 2,8 3,8 1,25 1,8 ISA 1886 2,0 2,6 5 Ms 2,2 I55 Medeltal 2,68 | 2,50 | 3120 | 1,52 1,00 1,85 jär Iso Fab. 22 E | Års- År afdelning. | 1892 | 91 90 39 88 87 386 85 84 33 | | mm. mm. mm. mm. mm. mm. mm. mm. mm, mm. 1891 2,60 | I,60 | 90 25801 11 2,70. |. T,50 | $9 2,75 | 3x10 | 3,35 | 2,20 | | 88 270010 2520: | 3580 | "3445 | 1,55 | 87 2,35 2,25 | 3,95 3,59 | 2,35 1,60 I | 36 2,50 | 2725 | 3,35 | 375 | 3505 | 2050 | | 84 2,30 | 1,85 | 3.35 | 2,85 | 1,75 | 2,40 | 3,25 | 2,05 | I,00 83 2,25 | 1,55 | 2,55 | 2,80 | I,55 | 2,00 I 2,25 | 2400 1,80 | O,35 Medeltal | 2,53 2,19 | 3,15 3,09 | 2,05 2,13 2,03 | 2,02 | 1,40 0,85 För att afgöra hur det förhåller sig med barrens utveckling, har jag uppmätt barr, tagna vid midten af 1892 och 1891 års årsafdelningar på såväl hufvud- som sidoskott af 10 tallar med 25 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. utpräglad tillväxtnedsättning under 1891, men valda.på större afstånd från hvarandra och inom olika bestånd. Resultatet af dessa mätningar ses i nedanstående tabell, i hvilken medelbarr- längden är beräknad efter mätningar af 30—40 barr för hvar särskild skottafdelning. Det framgår däraf, dels att såväl RR JET LR hos hufvudskottet som sidoskotten från midten af en nedsättning af barrlängden ägt rum 1891, dels att hufvudskottets sidoskottens ; årsafdelning. barr äro starkare utvecklade än si- hufvudskottets årsafdelning. 1892 | 1891 doskottens. Med hänsyn till sidoskottens an- +7:5 [17 dal Har ej någon utpräglad skillnad mellan 1892 och 1891 kunnat påvisas. FEj häller äro några följdsjukdomar, framkallade af tallstekelns uppträdande, iakttagna. Af det anförda framgår: ; 1) att såväl med hänsyn till skottens längd- och tjockleks- tillväxt som med hänsyn till barrens storlek en tydlig nedsättning förorsakats af tallstekelns uppträdande, och att denna nedsättning ägt rum året efter härjningen; 2) att någon följdsjukdom icke har uppträdt, och att under andra året efter härjningen tallarna redan hafva återtagit sin normala till- växt, hvadan någon framtida tillväxtförlust ej är att befara. De medel man hittills känner mot tallstekeln äro dels in- samling af puppor på vanligt sätt, dels dödande af själfva lar: verna. Det senare utföres lättast genom att krossa dem medelst två med handtag försedda brädlappar af lämplig storlek. Då larverna äro samlade klungvis och hufvudsakligen angripa yngre träd, möter detta ej någon synnerlig svårighet. För att lättare komma åt högre upp sittande larver, kan man af 2 smärre stän- ger göra en tång och vid dess käkar fästa de ofvannämnda bräd- lapparna. Då den skada tallstekeln anställer, om, såsom här är fallet, dess uppträdande är inskränkt till ett år, är relativt ringa, kan dock ifrågasättas, om någon särskild åtgärd är nödvändig. Annorlunda kan naturligtvis förhållandet gestalta sig, om den skulle uppträda Hd! flera år ; å ; rad. NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. = in Ni: Af föregående framställning framgår, att den skada, som svampar och insekter under vissa förhållanden tillfoga våra skogs- träd, kan vara ganska betydlig. Det har framhållits, att dels vårt lands relativt kalla klimat och dels (särskildt beträffande en del skalbaggar), att kvarliggandet af skogsaffallet i skogen skulle så starkt bidraga att minska denna skada, att vi ej skulle hafva något synnerligt att frukta af trädsjukdomar. Detta är dock näp- peligen riktigt. Orsaken till att trädsjukdomar hos oss mindre låtit tala om sig ligger, enligt min åsikt, dels däri, att de min- dre uppmärksammats, dels och framför allt däri, att våra skogar hittills till största delen utgjorts af olikåldriga blandbestånd. I samma mån genom en rationell skogskötsel kulturskogar eller m. a. o. mera likåldriga och rena bestånd få större utbredning inom vårt land, dess större betydelse torde trädsjukdomar erhålla. Såväl om svampar som insekter gäller nämligen, att hvarje art ofta är bunden vid ett bestämdt trädslag och ofta äfven hufvud- sakligen till en viss åldersklass af detta trädslag. Följden häraf blir tydligen, att i ett likåldrigt rent bestånd en af dessa förorsakad sjukdom lättast kan gripa omkring sig och förorsaka en härjning. I ett olikåldrigt rent bestånd är en starkare förökning af en del svampar och insekter försvårad därigenom, att de åldersklasser, som icke angripas, komma att till viss grad isolera dem, som angripas. Exempel härpå lämna snytbaggarna, hvilka i allmänhet endast angripa yngre plantor och därför i olik- åldriga bestånd: ej anställa så stor förödelse som i likåldriga rena skogsbestånd. I ett blandadt bestånd är en starkare förökning af ett ännu större antal svampar och insekter försvårad, nämligen för alla, som äro bundna vid ett bestämdt trädslag. Här kommer tydligen det trädslag, som 'ej angripes af en viss svamp- eller insektart, att verka hämmande på dess utbredning och sålunda till viss grad skydda det trädslag, som kan angripas. Lätt inses, att ett olikåldrigt blandbestånd är ännu mera egnadt att inskränka af svampar eller insekter förorsakade sjukdomar. Då emellertid olikåldriga bestånd i allmänhet medföra olägenheter i 27 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. andra hänseenden, synes det som likåldriga blandbestånd vore - att föredraga. Att blandbestånd äfven i andra hänseenden kunna vara fördelaktiga, t. ex. därigenom att markens näringshalt bättre tillgodogöres och stormfastheten blir större, i det fall beståndet består af trädslag med djupgående och ytligt rotsystem, ligger i öppen dag. Af det anförda torde framgå, att trädsjukdomar i vårt land efter all sannolikhet komma att spela en större rål än hittills. Att en fullständig kännedom om en sjukdoms orsak och förlopp utgör en nödvändig förutsättning för att med framgång bekämpa densamma, , torde numera få anses som ett allmänt erkändt sak- förhållande. Tillika är kännedomen om storleken af den skada, hvarje särskild sjukdom förorsakar, nödvändig för att kunna be- stämma huru mycket med ekonomisk fördel kan uppoffras på dess motarbetande. Att en kännedom om trädsjukdomarna i dessa hänseenden endast genom planmässigt bedrifna omfattande under- sökningar kan ernås är otvifvelaktigt. Därför är det ock af vikt, att ett planmässigt och omfattande studium af trädsjukdomarna inom vårt land så snart som möjligt komme till stånd. Därvid måste i första rummet förekomsten af de för skogen skadliga svampar och insekter i vårt land närmare undersökas, och den inverkan hvar särskild art utöfvar i detalj pröfvas. Vidare måste äfven undersökningar öfver de särskilda arternas utvecklingshistoria anställas, dels för att pröfva i hvad mån de 1 andra land i detta hänseende vunna resultat äga tillämpning på vårt land, dels ock för att utveckla kännedomen om ännu ej kända arter. De sistnämnda undersökningarna, särskildt hvad svam- parna beträffar, kräfva i allmänhet, för att på ett fullt tillfreds ställande sätt utföras, ett särskildt anordnadt laboratorium med därtill hörande försöksfält. De förstnämnda åter måste till stor del utföras i själfva skogen och kunna fullföljas på insamladt lämpligt material, äfven utan tillgång till särskildt laboratorium. På denna grund synes uppmärksamhetén i första hand böra rik- tas härpå. Lättast torde en öfversikt af trädsjukdomarnas upp- trädande i vårt land vinnas genom en detaljerad undersökning af några härför lämpliga kronoparker, belägna inom olika delar af landet och så valda, att de representera typer af de i vårt land mäst utbredda skogsbestånden. TWtan stora medel torde på 28 rÅ Br NILSSON: RESEBERÄTTELSE TILL DOMÄNSTYRELSEN. 9 ÅG detta sätt, såväl i vetenskapligt som praktiskt hänseende, ganska betydelsefulla resultat kunna ernås, och särskildt skulle detta blifva fallet, om dessa undersökningar sattes i samband med un- dersökning af markbetäckningen i olika skogsbestånd inom skilda delar af vårt land. Härigenom kunde ock en ökad kännedom om våra skogar vinnas, hvilken, i förening med undersökningar öfver hvarje särskildt trädslags utveckling och tillväxt, kunde ge en totalbild af skogarnas förhållanden i vårt land. Jag har ansett mig här böra påpeka detta önskningsmål, då jag anser det vara af stor vikt för vår skogshushållnings fram- tida utveckling, att dylika undersökningar snart komma till stånd. UEBERSICHT. Zum Studium iäber die Einwirkung der Blattkrankheiten der Bäume wird, von unserer bisherigen Kenntniss der normalen Le- benserscheinungen ausgehend, zuerst rein theoretisch untersucht; wie eine Blattkrankheit resp. ein Blattverlust wirkt. Diese Unter- suchung ergiebt, dass durch eine Blattbeschädigung zuerst die Assimilationsthätigkeit der nicht geschädigten Blätter bis zur maximalen Leistungsfähigkeit gesteigert wird; sodann tritt ein Nahrungsverlust ein, dessen Grösse hauptsächlich von der Grösse des Blattverlustes, der Stellung der angegriffenen Blätter und der Zeit der Blattbeschädigung abhängig ist. Dieser Nahrungsverlust kann einen Zuwachsverlust, eine Verminderung der Samenproduk- tion und der Reservenahrung verursachen. Die Verminderung der Reservenahrung kann einen ferneren Zuwachsverlust oder, bei Kaalfrass, auch den Tod der Bäume herbeifähren. Unter Umständen ruft der Zuwachsverlust auch Folgekrankheiten hervor. Während der Jahre 1889 und 90 wurden etwa 200 Har. Kiefernwald in der Provinz Nerike von Bupalus piniarius ver- heert. Durch die Untersuchungen des Verf. in Herbste 1892 hat sich herausgestellt, dass von bis dahin kräftig gewachsenen Bäumen (vergl. Tab. 1—3) in 130-jährigen Beständen etwa THO Uund) In sojjahngen) bis gor resmabgestorbenisimd. 29 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Diese Bäume waren grösstentheils von Ågaricus melleus befallen, wahrscheinlich als Folgekrankheit. 'Die angegriffenen aber nicht getödteten Bäume hatten, laut Tab. 4 und 5, eine ganz erheb- liche. von Qualitätsverschlechterung des Holzes bagleitete (vergl. Tab. 7, S. 64) Zuwachsverminderung erlitten, die jedoch noch nicht ihr Maximum erreichte. - Hervorzuheben sei noch, dass sämmtliche getödteten Bäume zufolge Blauwerdens nicht als Nutz- helz verwendet werden konnten. In derselben Provinz trat 1890 in 10—30 jährigen Kiefer- Beständen eine sehr ausgedehnte Verheerung — 20c,000 Har — von Lophyrus rufus auf. Auch durch dieses TInsect wurde ein nicht unerheblicher Zuwachsverlust verursacht, der, wie Tab. 8—--22 und S. 74 zeigen, die Nadeln, die Sprossen und die Jahresringe von 1891 betraf. Das Massenauftreten des In- sects war auf das Jahr 1890 beschränkt; schon 1892 waren wieder normale Zuwachsverhältnisse eingetreten. Schliesslich wird darauf aufmerksam gemacht, dass reine, gleichalterige Bestände am meisten, ungleichalterige Mischbestände am wenigsten von Insecten und- Pilzen befallen werden, und dass eine baldige, planmässige Untersuchung der Baumkrankheiten Schwedens im. Interesse des Waldbaues sehr erwinscht wäre. Catocala Adultera MENn., som af A. VON NORDMANN och . hans son ARTUR först 1855 upptäcktes 1 Finland, men sedermera ej blifvit återfunnen, fångades där på lockbete förliden sommar af prof. JOHN SAHLBERG, som benäget lämnat underrättelse härom. S. L. 19 JOHN OBADIAH WESTWOOD. Den 2 jan. d. å. slocknade stilla efter någon tids sjuklighet denne berömde veteran bland entomologerna »rik på år och ära», såsom det heter om honom i en engelsk dödsruna. W. var född 1 Sheffield den 22 dec. 1805 och var således något öfver 87 år gammal, då döden träffade honom. Det var meningen att han skulle ägna sig åt advokatyrket och han blef verkligen antagen som advokat och delägare i en juridisk firma, men hans:håg drog honom oemotståndligt till entomolöogien, och: inom denna veten- skap gjorde han sig snart bemärkt genom talrika monografier öfver en mängd insektsläkten och familjer. Grundläggande för hans anseende som entomolog var isynnerhet hans 1838—13840 utkomna, stora och utmärkta arbete Introduction to the modern classification of insects founded on the natural habits and cor- responding organisation of the different families, 2 digra band med 2,500 fig., i hvilkas tecknande han ägde en oöfverträffad säkerhet och noggrannhet, och denna fullkomligt artistiska talang skänkte just "WEsTWwooDS arbeten alltid: ett framstående värde. Några få af hans mera betydande arbeten reå för öfrigt här an- föras: British moths and their tränsformations (2 bd med 114 färglagda tafl., 1843—1845), Arcana entomologica (2 bd, 95 färgl.” tafl., 1843), The genera of Diurn. Lepid. (tillsammans med Epw. DOouBLEDAY, 2 bd, 86 färgl. tafl., 1852), The butterflies of Great Britain (ny uppl. med färgl. tafl., 1854). Såsom belöning »för långvariga undersökningar i entomologi, omfattande alla fa- miljer af insekter från alla trakter af jorden» tillerkändes W. 1855 af Royal Society en af de kongl: guldmedaljer, som detta vetenskapssällskap äger att utdela, och 1861 kallades han till innehafvare af den för hans räkning af hans vän och gynnare, I 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. the reverend mr HoPpE, upprättade Hopeanska professuren i zoologi vid Oxfords universitet. WESTWOODS författareverksamhet är all- deles öfverväldigande. Redan 1862 steg antalet af hans utgifna arbeten till 378, och han var fortfarande verksam intill sista tiden. Så utgaf han 1874 Thesaurus entomologicus oxoniensis och 1889, vid 84 års ålder, Revisio Insectorum familie Mantida- zum. Äfven med kräftdjuren har W. arbetat, hvarom hans i förening med SPENCE-BATE 1861—1869 utgifna History of british sessil-eyed Crustacea bär vittne. Vid sidan af sina zoologiska forskningar har han äfven idkat arkeologiska studier och såsom en frukt af dem utgifvit » Paleographia sacra pictoria» (1845), Illuminated illustrations of the Bible (1849) och Facsimilies of the miniatures and ornaments of Anglosaxon and Irish MSS. — WEsTwOooD var sedan 1872 hederspresident i Entomological So- ciety i London och för öfrigt hedersledamot af talrika naturveten- skapliga sällskap samt inkallades 1883 såsom sådan äfven i Ent. Föreningen i Stockholm, Han var medlem af Linnean Society, men lät sig aldrig inväljas i the Royal Society. (6 NI VE Odont&eus Mobilicornis FaBR. Denna för vårt land ytterst sällsynta Geotrupid har, enligt postexpeditören B. VARENIUS, ånyo blifvit anträffad, denna gång vid Malmö. THOMSON uppgifver, att den först blef funnen på svedjefält nära Kalmar af LiItJEBLAD och sedermera vid Anneberg i Småland af BoHEMAN. Den sist- nämndes exemplar finnes i riksmuseum, tillika med ett annat från Blekinge. Det Bohemanska anträffades flygande 1 skymningen, och samma var äfven förhållandet med det, som nu senast fån- gades. Sale NN 31 EREDERAURS Den såsom entomologisk skriftställare flitige professor O. M. REUTER i Helsingfors har under ett års tid redan hunnit offent- liggöra sin tredje afhandling, förutom en på tyska språket, an- gående ängsmasken. Då den senast utgifna kommit mig tillhanda först sedan min berättelse om undersökningarna i Norrbotten blif- vit tryckt, och dess intressanta innehåll antagligen ej på annat sätt kommer till svenska allmänhetens kännedom, så tager jag mig friheten att här 1 möjligaste korthet redogöra för detsamma. Afhandlingens titel är följande: Ängsmasken II. Berättelse öfver en på K. Finska Hushållningssällskapets bekostnad sommaren 1892 företagen resa i och för studium af ängs- masken och de naturliga medlen till dess utrotande af O. M. REUTER. Den är 28 sidor stark och indelad i två afdelningar, af hvilka den första behandlar »Undersökningar om maskens härjningar». Här underrättas man om, att dylika, delvis af myc- ket allvarsam beskaffenhet, förekommo äfven år 1892 uti många trakter af Finland, dock företrädesvis på sådana ställen, som förut under härjningsperioden blifvit skonade. Den regniga försommaren hade haft föga inverkan på gräs- masken, icke ens en öfversvämning, som på våren lagt en trakt under vatten i tre till fyra veckors tid, kunde hindra skadedjuren från att sedermera uppträda på samma ställe. Författaren anta- ger därför, att äggen, icke larverna, där öfvervintrat, då de sist- nämnda ej skulle kunna motstå en längre tids vistelse i vatten. I likhet med undertecknad hyser författaren den åsikten, att »den egentliga härden för gräsmaskens utveckling äro tåtel- tufvorna», och man börjar äfven bli allt mer öfvertygad om, att tuftåteln (Åira Cespistosa) bör utrotas och ersättas med timotej Entomol. Tidskr. Årg. 14. H. 2 (1893). 1 6 a ST RENg äl För) 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. eller ängskafle. — Gödning med latrinspillning tros vara ett medel mot gräsmasken. För öfrigt framhåller äfven författaren nyttan af de angripna fältens plöjning, dock hälst på våren, på det man må hinna i tid beså dem med hafre. Sker plöiningen först efter härjningens upphörande, båtar den föga, ty masken skall naturligtvis uppträda föliande år på närbelägna gräsvallar, som förut gått fria för härjning, om den föregående generationen fått i fred utveckla sig. Den omständigheten att gräsrötterna efter en härjning stundom befunnits skadade så, att till och med tåteltufvorna förlorat sitt fäste i rharken, har man vanligen tillskrifvit gräsmasken. För sin del har undertecknad ailtid betviflat, att detta skadedjur kan vara orsaken härtill, men jag kom ej i tillfälle att se några på så sätt angripna gräslindor under vistelsen i Norrbotten. Detta lyckades likväl för förf., som således kunde undersöka dylika, hvarvid han öfvertygades om, att skadan åstadkommits, icke genom gräsmask, utan af grå och fotlösa larver till de tvåvingade och myggliknande insekter, som vanligen benämnas harkrankar (Tipula). | Den andra och intressantaste afdelningen handlar om »Un- dersökningar om maskens förgörande», hvilka här behandlas ut- förligare än i de föregående afhandlingarna om ängsmasken. Däri omnämnes först, att en hr K. G. BERGSTRÖM i Tammerfors upp- täckt ett medel, bestående af ett pulver, som ovilkorligen skulle döda maskarna, om det utströddes på fältet i ett tunnt lager. Länsagronomen M. BREMER hade försökt medlet med god fram- gång, men ansåg det nog dyrt, då en »tunna» sådant pulver kostade 4 mark (2,88 kr.) och »5 å 10 tunnor» behöfvas till !/2 hektar. Uppfinnaren håller medlets fabrikation hemlig, och om det är oskadligt för gräset eller ej, omnämnes icke af författaren. Bland larvsjukdomar anföras två slag, nämligen sådana, som förorsakas af svampsporer (muscardin) och de som uppkomma af bakterier (flacherie och pebrin). Sporer till den svamp, som angriper ållonborrelarverna, nämligen Botrytis Tenella, utströddes såväl af förf. som andra bland gräsmaskar i försökskärl, utan något säkert resultat. Enligt LECOEUR skola de dock angripa larven till frostfjärilen (Cheimatobia Brumata 1.) Hos herr G. DURCHMAN uppstodo parasitsvampar i försöks- 2 LAMPA: LITTERATUR. 83 kärl bland där instängda gräsmaskar, hvilka af prof. ELEVING förklarades tillhöra släktet /sarza. Förf. uppmanar till fortsatta försök med denna svamp, äfvensom med den hos vanliga hus- flugan förekommande Empusa Musce, hvars sporer genom luften kunna öfverföras från angripna individer till friska. Angående bakteriesjukdomen eller larvpesten (flacherien) har författaren efter flera experimenter vunnit den erfarenheten, >att fHacherien utan svårighet kan framkallas bland ängsmasken»>, och »att sjukdomen hastigt griper omkring sig, sedan den en gång utbrutit». I blodet hos sjuka larver upptäcktes af d:r C. LUNDSTRÖM 1 Helsingfors två stafformiga baciller, en större, den allmännaste, och en mindre samt en rund mikrokock. Några experimenter ute å fälten på lefvande gräsmaskar med de ren- odlade bakterierna ägde ej rum, emedan de förra redan voro borta, då de senare erhöllos, utan företogs i stället försök med andra larver. Dessa försök äro af sådant intresse, att jag anser mig böra något utförligare omnämna dem. Resultaten blefvo som följer. 1. Larvpestbaciller inympades på ena sidan af en roffjäril- larv (Pieris Napi L.), och efter omkring ett och ett halft dygns förlopp var larven död af pesten. 2. Larver af kålmottet (Plutella Cruciferarum ZELL.) be- strökos medelst en pensel med den bacillförande lösningen och blott en del af dem förvandlades till puppor efter ett par dagar, men de andra dogo af pest. 3: Två. larver af samma harkrankart (Zzpula ÖOleracea 1.) som skadar gräsroten, ympades på enahanda sätt och dogo inom fyra dagar. 4. Sex larver af nyssnämnda art doppades i den bacillfö- rande lösningen och infördes i en burk med grästorf på botten denm,ro, augusti. Den 30. voro: två af denr döda af pest, två lefde och två hade öfvergått till puppor. Den 12 sept. var ytter- ligare en död, men en parasitsvamp (Cordyceps) hade uppskjutit ur dess kropp. Enligt d:r KARSTEN befanns denna svamp vara uppfylld med bakterier i stället för sporer, men om dessa bakterier hade någon gemenskap med pesten eller ej, blef dock icke utrönt. 5. Två -kålfjärillarver (Pieris Brassice LL.) ympades och voro döda efter 36 timmar. [ES 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. 6. Dylika larver infördes äfven i en burk, tillika med kål- blad, på hvilka gjutits en med vatten utspädd bacillhaltig lösning, men från alla utkommo Pteromalinlarver (?), som strax förpuppade sig. Någon annan sjukdom kunde ej märkas, och parasiterna syntes ej lida något men af bacillerna. 7. Larver af nässelfjäriln (Vanessa Urtice L.), inlades i fyra burkar, i den ena burken (a) 2 larver, som voro stuckna på samma sätt som vid ympningen, men medelst en fullkomligt ren platinanål, för att utröna om stinget i och för sig själft kunde vara för larven lifsfarligt; i en annan burk (6) två larver, ym- pade med bacillförande lösning, och dessutom en, som var full- komligt orörd; i en tredje (c) två larver, bestrukna med lösning medelst pensel, samt en alldeles orörd; och slutligen i en fjärde (d) tre larver, hvilkas foder begjutits med vattenblandad, bacill- förande lösning. Alla utom de sistnämnda erhöllo friska nässlor till föda. Redan följande dag voro de ympade larverna döda i burken 4 och dagen därpå äfven den oympade, som således smittats af de andra. Samma dag syntes äfven larverna i c och d sjuka, men de i 4, som stuckits med den rena nålen, voro alla lifliga och friska. 8. Den 27 augusti ympades larven till en växtstekel (Cim- bex), den 29:e visade han teeken till sjukdom och den 30:e var han död. 9. En fullvuxen larv af trädödaren (Cossus Cossus IL.) ym- pades den 28 augusti, och den 1 december visade denna sig ännu kry, men dagen därpå var han död af pest. Dess färg förändra- des snart från rödbrun till blågredelin, utom på de två bakersta kroppsringarna. ro. Larven af syre-aftonflygaren (Åcronycta Rumäicis 1.) dog inom få dagar efter ympningen. 11. Den 5 september upprepades försöket n:o 7, men nu med 6 larver i hvarje burk, Resultatet blef detsamma, ty de, som voro i burken a förblefvo friska, och de öfriga dogo efter 1—3 dygn. Liksom hos oss har pest varseblifvits äfven hos tallstekel- larver (Lophyrus). Af ofvanstående försök drager förf. följande slutsatser: »Att den i renodlingar bevarade flacheri bacillen, antingen den direkt 4 LAMPA: LITTERATUR. 35 inympas i larvernas kropp eller inkommer i denna genom and- hålen eller förmedelst näringen införes i munnen eller till och med blott fästes vid huden, förmår inficiera larver af olika famil- jer — ja till och med af olika ordningar — samt att den snabbt förökar sig i larvkroppen och inom ett till några få dygn föror- sakar dess död. > Huru länge bakterierna genom renodling bibehålla förmågan att sprida död bland de insektlarver, med hvilka de komma i beröring, är ännu obekant, då försök under en längre tid icke kunnat anställas. Lämpligaste sättet att sprida pesten bland lar- verna ute på fälten är ännu ej funnet, men förf. tänker detta skall kunna försiggå genom att utblanda den i kakor af stelnad buljong erhållna bacillförande lösningen med vatten, hvilket sedan medelst en vanlig, med stril försedd tunna utsprides öfver de af gräsmaskar besökta fälten, Huru stor vattenmängden kan vara i förhållande till lösningen, för att denna ej skall förlora sin kraft, måste först genom försök utrönas. Författaren tror, att billigare renodlingsmaterial än buljong eller gelatin, skall kunna uppfinnas, blott försök blifva gjorda. Som författaren anser, att åtskilliga betydelsefulla försök ännu återstå, innan man vågar tillmäta dessa utrotningsmedel någon större praktisk betydelse, önskar han att äfven under som- maren 1893 få komma i åtnjutande af Kejs. Finska Hushållnings- sällskapets understöd för att fortsätta och afsluta experimenten. Prof. REUTERS sista afhandling är liksom sina föregångare väl värd att studeras af hvar och en, som är intresserad af gräs- masken och dess utrotande. Beretning om Skadeinsekter og Plantesygdomme i 1892. Af W. M. SCHÖYEN, Landbrugsentomolog. Den andra årsberättelsen af Norges landtbruksentomolog har nyss blifvit syn- lig i »Aarsberetning angaaende de offentlige Foranstaltninger til Landbrugets Fremme i Aaret 1892». Den redogör icke allenast för de växtskador, som förorsakats af insekter, utan äfven för sådana sjukdomar, som uppkommit i följd af parasitsvampar. Man har nämligen i Norge ansett sig kunna, åtminstone till en - 2 386 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. början, förena båda dessa hvar för sig vidlyftiga och maktpålig- gande forskningsområden i en enda persons hand. Vi tro oss böra här i korthet redogöra för denna intressanta årsberättelses inne- håll (dock med förbigående af det, som rör parasitsvamparna), emedan det kan vara tillämpligt äfven på våra förhållanden. Af berättelsen framgår först och främst, att ett allmännare intresse för att erhålla någon kännedom om de små fiender, som arbeta på att förminska jordens afkastning och vålla ekonomisk förlust, börjat uppstå äfven i Norge hos landtmän och trädgårds- odlare. Författaren hyser äfven han den ofta uttalade åsikten, att ju mer man får ögonen öppna angående betydelsen af en sådan kännedom, ju mer kommer man att inse behofvet af råd och vägledning för upptagandet af kampen mot »otyget», istället för att hopplöst och med slö likgiltighet låta fienderna obestridt behålla fältet; samt att ju intensivare jordbruket kommer att drif- vas, desto nödvändigare skall det för landtmannen blifva att vara på sin vakt och att i tid begagna sig af de medel, som kunna stå till buds, för att minska den ekonomiska förlust, som åstad- kommes genom skadeinsekter och växtsjukdomar, till den minsta möjliga. Författaren framhåller äfven det stora behofvet af en landt- bruksvetenskaplig försöksstation, där nödvändiga undersökningar och försök angående verkningarna af de medel, som föreslås till användning mot skadeinsekterna, kunna verkställas, då man för närvarande är nästan uteslutande hänvisad till de erfarenheter, som gjorts i utlandet, där förhållandena i många afseenden äro olika våra. ; ; Sädesknäpparens larver hafva äfven i Norge gjort skada på brodden af korn och hafre, men afkomman efter en annan art, metallfärgade knäpparen [Corypmbites (Elater) ZEneus TL,| har äfven visat sig vara ett skadedjur, och prof på larven hade er- hållits från Kristianssund. Författaren har. funnit, att denna larv borrar sig in i potatisknölarna på samma sätt som sädes- knäpparens. Ett längre omnämnande ägnas nu, liksom i en föregående berättelse ett slags hoppstjärt (Lipura Armata), hvilken uppträdt talrikt och vanligen haft sitt tillhåll inuti de sådda och mältade kornen af hafre och korn. Tillsammans med detta djur har man 6 äran LAMPA: LITTERATUR. 37 dock alltid anträffat knäpparelarver, hvarför frågan om dess skad- lighet för friska korn eller plantor ännu kan anses oafgjord. Äfven om harkrankslarvernas skadlighet har man tvistat, då mången ansett, att dessa taga sin föda endast från växtmyllan i jorden. Man har likväl på senare tiden kommit till full. visshet om, att dessa grå och fotlösa larver göra skada på de flesta kulturväxters både rötter och blad samt att de förekomma ymni- gast på öar och i kusttrakter. I Norge hafva de uppträdt i västra delen, men icke så vidt man vet uti den östra. Den all- männaste arten är kål-harkranken (ZTipula Oleracea), hvilken tal- rikast vistas om hösten på gamla och fuktigt belägna ängar, där honan i augusti och september lägger sina 2—300 ägg vid gräs- rötterna, och larverna sedan förekomma den följande sommaren. På gräset göra dessa larver föga märkbar skada (se likväl refe- ratet öfver »ängsmasken» å sidan 82), men efter gräsvallens plöj- ning och besåning, lida vårsädesplantorna mången gång betydligt genom deras angrepp. Författaren lämnar utförlig beskrifning på såväl larven som den utbildade insekten samt uppmanar till uppmärksamhet rörande de många arterna i släktet, på det man må få utredt, hvilken eller hvilka af dessa, som äro skadliga för något visst växtslag. Såsom utrotningsmedel anbefalles vältning, hälst med något slags järnvält, vid den tid på dygnet, då larverna befinna sig ofvan jord för att äta af sädesbroddens blad, hvilket äger rum om natten eller äfven på dagen under mulet väder. De larver, som då ej krossas af välten, få svårt att nedkrypa igen sedan jorden till- packats och blifva ett lätt byte för sina fiender. Genom en för- nyad vältning blifva många af de kvarlefvande dödade. Såsom medel att förekomma skadedjurets uppträdande rekommenderas att plöja de gamla gräsfälten innan harkrankarna hunnit på dem lägga sina ägg; att låta kreatur afbeta fälten eller att beströ dem med gaskalk eller koksalt vid tiden för äggläggningen. Då det van- ligen är på fuktig mark, som harkrankarna hafva sitt förnämsta tillhåll, tillrådes densammas fullständiga afdikning och för öfrigt ymnig gödning samt omsorgsfull skötsel. Kornflugan (Chlorops Taeniopus) äfvensom kornbladflugan (Hydrellia .Griseola) hafva under år 1892 uppträdt äfven uti Norge i högre eller mindre grad. Den sistnämndas larver minera 7 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. bladen af såväl korn som hafre. Mot deras angrepp tillrådes öfvergödning med t. ex. chilisalpeter, för att göra plantorna mer motståndskraftiga, samt möjligen grundlig vältning. En annan tvåvingad skadeinsekt omnämnes äfven utförligare till såväl utseende som lefnadssätt, nämligen en gallmygga, som af författaren kallas kornmyggan, till skillnad från hvetemyggan, och hvilken han anser vara tyskarnas »Getreideschänder» (Ceci- domyia Cerealis SaAuTt.). Den beskrefs redan af SAUTER 1817, och dess larver gjorde under åren 1813—18 stora förödelser på korn och spelt i flera trakter af Baden och Wiärtemberg. Seder- mera visade de sig äfven i Schlesien och senast i England 1885. Larven liknar hvetemyggans till storlek och utseende, men är mer plattad och af ljust mönjeröd färg. Den lefver mellan strået och bladslidorna på kornplantor och förorsakar deras död kort efter sedan de gått i ax. De sjuka plantorna få snart en brunaktig färg och se ut nästan som om de vore svedda genom eld. Undertecknad upptäckte dylika mygglarver uti kornstrån på Eknö, 1 närheten af Furusund, sommaren 1887, och var där en ganska hög procent af stråna skadade i följd af deras angrepp. Detta omnämndes uti en årsberättelse till Kongl. Landtbruksaka- demien, men som denna aldrig blifvit tryckt, har fyndet ej blifvit allmännare bekant. Jag misstänkte äfven, att larverna härstam- made från Cecidomyia Cerealis, men vågade ej med säkerhet påstå detta, då deras återstående förvandlingar ej blefvo iakttagna i brist på lämpligt förvaringsrum för vintern. Jag vill minnas att mig förevisats kornstrån, som hade samma svedda utseende som deras, hvilka voro angripna af nämnda myggas larver, och att man ansett parasitsvampar vara orsaken därtill, i följd hvaraf jag blef villrådig angående den rätta förklaringsgrunden till sjuk- domen. Här föreligger troligen ett fall bland de många, där en planta angripits af två helt olika sjukdomar, utan att man ännu lyckats afgöra hvilken af dessa, som egentligen är första orsaken till hennes aftyning och död. För min del är jag benägen antaga, att mygglarverna uppträdt först och att, ifall parasitsvampar äro tillfinnandes, dessa insmugit sig i den redan sjuka plantan och sedan i hög grad påskyndat hennes undergång. Författaren yttrar sig ganska utförligt rörande orsaken till att gulnade och döda småax så ofta anträffas nederst å axen på 8 LAMPA: LITTERATUR. 39 våra sädesslag, förnämligast hafren, och anför de förklaringsgrun- der, man sökt angifva härför, utan att dessa likväl äro fullt öfver- tygande. Man har nämligen trott, att skadan uppkommer dels genom åverkan af bladlöss, kvalster (Phytoptus) eller blåsfoten (Thrips), dels af ofullständig befruktning eller genom kylig väder- lek, som hindrar blomdelarnas utveckling medan småaxen ännu befinna sig inom bladslidorna. Att omfattande och omsorgsfulla undersökningar erfordras, för att kunna komma till full klarhet i denna sak, är påtagligt. Då det visat sig, att bladlössen göra största skadan på sen sådd säd, tillrådes tidig sådd, samt dessutom öfvergödning med gödningssalter. Den i sydligare belägna länder allmänna ärtbaggen (Bru- chus Pisz LIN.) har anträffats äfven i till Norge importerade ärter, utan att dock hafva vidare fortplantat sig. Faran för densammas acklimatisering anser förf. vara så godt som ingen i anseende till klimatets hårdhet. Det har ej häller visat sig, att denna insekt besitter några sådana giftiga egenskaper, att olägenhet af dess förtärande tillsammans med ärterna uppstått hvarken hos människor eller kreatur. Att kålfjäriln (Pieris Brassice Lin.) lägger ägg på kål- plantor redan innan dessa blifvit utplanterade, synes ofta vara fallet, och författaren råder därför till att noga granska plantorna före omflyttningen, på det äggen må kunna i tid dödas eller aflägsnas. å Kålmottet (Plutella Cruciferarum ZELL.) hade under år 1892 varit allmänt på flera ställen i Norge och förorsakat ganska stor skada på kål, äfvensom på pepparrot, rättikor m. fl. Att ut- rota de på undersidan af bladen sittande små, gröna larverna är ej lätt, såvida man saknar lämplig duschapparat och den i Amerika mycket använda petroleumemulsionen, hvarom vidare här nedan. Mot jordloppor föreslås följande botemedel: 1) att hålla jorden fri från korsblommiga ogräs, 2) att bearbeta jorden om- sorgsfullt och befria henne från kokor, samt att undvika halm- blandad gödsel; 3) att så eller plantera, då jorden är fuktig eller då luften bebådar regn, på det plantorna må hastigt utvecklas. 4) Vid uppdragandet af rofvor måste fröet sås tjockt, och på sådana ställen, där jordlopporna bruka vara mycket talrika, kan 2 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. man med fördel utså frö af något billigare slag, som fort gror, nederst i drillfårorna, hvarest skadedjuren hälst hålla till och där de då förses med tillräckligt med föda, medan själfva rofplantorna utvecklas och så att säga växa ifrån dem. 5) Att använda så- dana medel, som djuren sky, såsom t. ex. kolstybb, sågspån, som fuktats med karbolsyra eller petroleum (fotogen), kalkmjöl, sot, aska etc., hvilka utsås öfver plantorna medan de äro våta af dagg eller regn, eller öfverstrilning med petroleumemulsion, dekokt på malört, starkt utspädt kalkvatten m. m. eller slutligen vattning med sodalut, aska och vatten, hvilket medel ökar plan- tornas växtkraft och håller jordlopporna borta. Den i Amerika numera mycket använda petroleum-emulsionen, bestående af petroleum och såpa, jämte apparater för använd- ningen, kunna nu erhållas hos firman S. H. LUNDH & C:o i Kristiania. Mindre handsprutor kosta från 6—3 kronor och assuranssprutor för större behof 25 kr., samt därtill nödig fransk stril eller duschapparat 8 kronor. En liter emulsion med kärl lämnas för 1 krona, 1 större partier tilll 80 öre: Vill man tillaga emulsionen själf, kan detta ske på följande sätt: I 42/2 liter vatten upplöses under kokning !/1+ kgm såpa, hvarefter tillsättes 9 liter petroleum sedan vätskan aflägsnats från elden. Denna blandnings olika ämnen införlifvas med hvarandra med tillhjälp af sprutan, genom att kokheta pumpas ut och in under 35—10 minuter till dess de bilda en gräddliknande emul- sion, som vid användningen utspädes med vatten. Riktigt till- lagad kan emulsionen förvaras på ett kyligt ställe en lång tid utan att förändras. Användes emulsionen tidigt om våren, innan bladen slagit ut, lär den döda själfva äggen både efter bladlöss och fjärilar. För att döda äggen måste dock blandningen vara mer koncentre- rad "än eljest, +t.; ex. = Idel emulsion tillsstantoRdelanvattent Sedan äggen blifvit kläckta kunna de späda larverna dödas medelst en svagare blandning. Då träden blomma, böra de ej öfversprutas, emedan blommorna då taga skada, men väl före och efter blomningen. Mot bladlöss kan emulsionen utspädas med 12—15 delar vatten, men är det fråga om larver, bör den vara något starkare. Författaren omnämner skador å blommor och fruktämnen 10 LAMPA: LITTERATUR. 91 på körsbärs- och fruktträd, förorsakade af flugbaggen (Cantharis), hvilket är desto anmärkningsvärdare, som man hittills antagit, att dessa. skalbaggar voro rofdjur och endast lefde af andra insekter. Larverna till häggmalen (Hyponomeuta Padi och Variabilis) hafva äfven fördrifvits medelst petroleumemulsionen. Däremot har detta medel ej visat sig verksamt mot röda tallstekelns larver (Cophyrus Rufus), hvilka uppträdt i skogsplanteringar uti Norge under Hera års tid. Kastanieborrens (Melolontha Hippocastan) larver hafva vid plantskolan i Sandnes m. fl. ställen härjat betydligt, och man uppskattar förlusten endast vid nämnda plantskola till 50,000 stycken z2-åriga plantor. Försök hafva gjorts med den mycket omtalade parasitsvampen Botrytis Tenella, utan att önskvärdt resultat blifvit uppnådt. Märkvärdigt nog angrepos ej alla de larver af sjukdomen, som blifvit i kärl med jord och smittämne behandlade på det föreskrifna sättet, ty flera af dem förblefvo friska. I Amerika lär man äfven experimenterat med från Frank- rike erhållen svamp på en med ållonborren närbesläktad skal- bagges larver, likaledes utan tillfredställande utgång. Hvaraf detta berott är dock svårt att afgöra, såvida man ej får antaga, att en del individer har större motståndskraft, eller att parasit- svamparnas lifaktighet försvagas genom fortsatt renodling eller under en längre förvaringstid. Sven Lampa. Från Kon. Befallningshafvande på Gotland har framställning aflåtits till Kongl. Landtbruksstyrelsen om fortsättning af de för- liden eftersommar påbörjade undersökningarna rörande rapsbag- gens (Meligethes ZEneus) uppträdande och lefnadssätt, och kom- mer undertecknad antagligen i följd häraf att uppehålla sig vid Skäggs, Visby, i närheten af den nyodlade Martebo myr, under förra delen af sommaren. Prof på skadeinsekter och angripna växter äro nu som förut synnerligen välkomna, men torde böra sändas under nämnda adress från början af maj tills vidare, för att ej längre än det är nödvändigt blifva fördröjda på vägen. Sven Lampa. II UTROTNINGSMEDEL. Prof. LAWRENCE BRUNER omnämner i sin »Report on Insect Depredations in Nebraska» för 1891 ett af honom försökt medel mot larverna till den i Amerika importerade roffjärilen (Pieris MNapi L.). Hos oss synes dess larver ej göra på långt när så stor skada som i sitt nya hemland, men vi hafva de närbesläktade kålfjärillarverna (P. Brassice -L.) i stället, som nästan årligen förorsaka våra trädgårdsmästare och husmödrar både besvär och bekymmer. Då det är högst troligt, att ett botemedel mot den ena af dessa fjärilarter skall vara verksamt äfven mot den andra, vill jag omnämna prof. BRUNERS medel, ifall någon skulle vilja pröfva detsamma mot våra s. k. kålmaskar. Det är mycket enkelt och består blott däruti, att kålplantorna öfverpudras med majsmjöl då de äro våta af dagg eller regn, så att mjölet kan fastna på dem öfverallt. Få dagar efter denna operation dö larverna, svartna och blifva hängande på bladen. De domna först, blifva sedan orörliga och förtorka till sist. Prof. B. kan ej afgöra, om de dö däraf, att mjölet fastnar på deras hud och tilltäpper andrörsmynningarna eller om det verkar som ett gift. Kanske vårt vanliga rågmjöl kan göra samma nytta. Ett försök därmed kostar ju föga och är lätt att göra. Mot bisting. I »Britisk Bee Journal» för juni 1892 om- nämnes, att en biskötare i mer än fyratio år mot detta onda användt jodkalium (Potassium zodide), hvilket botar svedan ögon- blickligen, om det genast begagnas. Därvid erfordras blott att trycka en bit af nämnda ämne mot det skadade stället. Medel mot plommonsnytbaggen. I »>New York Tribune» har blifvit omnämndt ett medel mot denna, i Förenta Staterna ytterst skadliga skalbagge, som där kallas »The Plum Curculio» (Conotrachelus Nenuphar). Just som plommonblommorna börja affalla, upphängas i trädet omkring ett halft dussin små bleckkärl, t. ex. tomatoburkar, till två tredjedelar fyllda med en blandning af vatten och sirap samt ett skedblad vinättika. Denna sötsura dryck synes vara så tilldragande för snytbaggarna, att de glömma både blommor och fruktämnen och i stället uppsöka vätskan för att i ra AR EEE YO EO ES - MEVES: ANTINONNIN. 93 densamma tillfredställa sin törst och — drunkna. I fråga varande skadedjur finnes dess bättre ej hos oss, men vi hafva besläktade ställföreträdare, mot hvilka det enkla utrotningsmedlet borde försökas. Sven Lampa. Antinonnin. I den vetenskapliga bilagan till »Minchener allgemeine Zeitung» n:o 98 för 1892 redogöra professorerna d:r C. O. Harz och d:r W. v. MILLER uti en högst intressant artikel, » Till nunnefrågan», för resultaterna af deras omfattande forsk- ningar i och för nunnelarvens tillintetgörelse, hvilken larv synner- ligast uti de bayerska och wiärtembergska skogarna sedan några år orsakat oerhörda förluster. Sedan åtskilliga infektionsförsök i det fria med klyf-, mögel- och andra svampar misslyckats, försöktes en mängd olika kemi- kalier 1 vattenlösning. Bland dem visade sig blott ett enda pre- parat, orthodinitrokresolkalium, (som af fabrikerna f. d. BAYER & C:o i Elberfeld benämnts anfinonnin) såsom fullkomligt verksamt emot nunnans larv. Det användes till en början enbart löst i vatten, a em futspädning af 5 AGCora I:3g300. Senarerbefanns vatt en tillsats af helt litet såpa (o 8 —2 2) väsentligt ökade verk- ningarna, så att under denna form en mängd insekter, såsom många bladlöss och dylika parasiter dödades till ock med genom lösningar af 1: 1500 äå I: 1200. För nunnelarvens utrotande var en lösning af 1: 750 å 1: 500 fullt tillräcklig, utan att skogsväxterna ledo men däraf. | Till sist har ock utrönts, att en salva, tillredd af 1—1 !/, delar antinonnin och 100 delar svinister, margarin eller vaselin, rikligt ingniden på hästar, nötkreatur etc., ofelbart skyddar mot bromsar. Stor betydelse har antinonnin äfven såsom medel mot hus- svamp, hvarjämte det lärer hindra utvecklingen af typhus-, kolera-, difteri-, mjältbrand- m. £$. baciller. (Ur »Zeitschrift för das gesammte Brauwesen», XVI: 1, Min- chen 1893.) J. Meves. 94 NOTISER. Tallstekeln på Vermdön 1892. Förliden sommar berät- tade mig en trädgårdsmästare vid ett landtställe på Vermdön, som jag frågade, om han sett några larver i grannskapet, att på tallarna sutto ett slags gulgröna larver massvis tillsammans. Länge behöfde jag ej söka, förrän jag upptäckte den ena larv- kolonien efter den andra och fann arten vara Lophyrus Pin LIN., eller den s. k..»vanliga tallstekeln». Larverna sutto till- sammans i kolonier af 30 å 60 stycken på de yttersta skotten af de nedre grenarna på större träd; på yngre tallar under ett par meters höjd kunde jag ej finna några larver. Deras tillvaro upptäcktes lätt genom de afgnagda barren. Larven till L. Pini förekommmer årligen 1 två generationer, den första i maj och juni, "den andra i augusti och september. Som det var i sep- tember jag fann larverna, hörde de sålunda till den andra gene- rationen, men den första tycktes hafva varit föga talrik, då bar- ren i allmänhet buro spår af att vara nyligen afbitna. Insamlade larver började efter några få dagar spinna sina kokonger. Lophyrus Pini har på senaste åren väckt en obehaglig upp- märksamhet i Danmark, och i »Entomologiske Meddelelser», tredje häftet 1892, finnes aftryck af en »Indberetning til Finantsmini- steriet> af HERM. BORRIES, afgifven efter en undersökning i syd- vestra Jylland i september 1892. Det säges däri, att af försom-- margenerationen sågs äfven här föga spår, så att man nästan kan se bort från densamma. BOorriEs meddelar i slutet af sin upp- sats om ÅL. Pini, att den har många fiender. Så hafva parasit- steklar förtärt en stor del af larverna, och själfva äggen hbyste ofta larven till en mycket liten parasitstekel. Till förstöring af kokongerna bidrogo rätt mycket möss; största delen af de på marken liggande kokongerna voro bitna af mössen, som behän- osenom denna digt hade förstått att göra en liten öppning och g NOTISER. 95 draga ut den tjocka larven. »Man bör därföre kunna hoppas», säger BORRIES, »att stekelns förökning, såvida det ej inträffar syn- nerligen varma och torra somrar, bör hållas så mycket tillbaka, att det må vara lätt att bekämpa skadedjuret. Om larverna upp- sökas med allvar och dödas, bör det lyckas att undertrycka ett påbörjadt angrepp och förebygga insektens vidare framträngande mot norr, där förhållandena nog ställa sig gynnsammare för den- samma.» CI Grill Frågan om ett verksammare skydd för insektätande småfåglar synes ändtligen hafva ryckt ett steg närmare sin lös- ning, 1 det franska regeringen, med anledning af en resolution vid en kongress i Haag förlidet år, sändt skrifvelser till sina beskickningar vid de europeiska hofven med anmodan att göra förfrågan hos de särskildta ländernas regeringar, om dessa vore hugade att sända representanter till den internationella kommission, som man vore sinnad att snart sammankalla i Paris. Denna kom- missions ändamål skulle blifva att fastställa grunderna för likartade bestämmelser, afsedda att skydda de för åkerbrukshandteringen nyttiga fåglarna, och skrifvelse angående de förenade rikenas del- tagande i dess arbeten har redan ankommit till härvarande utri kesdepartement, hvars chef remitterat frågan till vederbörandes behandling. Vi kunna ej annat än uppriktigt önska, att denna kommission må blifva en verklighet — hvilket naturligtvis ej kan ske, om de intresserade länderna skulle visa sig ljumma för saken — och att intet hinder må möta, åtminstone för vårt lands värdiga representerande uti densamma; ty dess ändamål är sådant, att icke allenast jordbrukarne utan äfven trädgårdsidkare och skogs- odlare samt dessutom hvarje vän af dessa små, bevingade varel- ser, som om sommaren befolka och gifva lif åt våra fält, parker och trädgårdar, måste känna stor tillfredsställelse, om den kunde komma till stånd och utföra sitt. syfte. Då man läser berättelser eller får höra resandes intyg om det ohejdade utrotningskrig, som föres mot småfåglarna under deras flyttningståg vår och höst genom sydligare belägna länder, 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. synnerligast 1 närheten af eller på öarna i Medelhafvet, och vet att dessa fåglar då äro på väg antingen fill eller från nordligare belägna områden, måste man inse, att de mest verksamma åtgär- derna till deras fredande böra vidtagas just där de små resenä- rerna efter långa och tröttande färder massvis slå sig ned för att söka föda och njuta en behöflig hvila. Hvilket skydd som hälst, där de under sommaren vistas och häcka, måste bli af föga nytta, om de ej få vara i fred under flyttningstågen. Det ligger i sakens natur, att befolkningen i de länder, där utrotningskriget äger rum, och hvarest man har en pekuniär för- del af detsamma, ej vill afstå från en sådan inkomstkälla, och det är därför angeläget, att norra och mellersta Europa blifva så väl som möjligt representerade i kommisionen. Sven Lampa. Blaps Mucronata LATR, en för Skandinavien ny skalbagge. I Göteborgs tullpackhus har jag tagit denna Heteromer, som egentligen tillhör södra Europa. Tydligen inkommen med gods utifrån har den sedermera fortplantat sig härstädes och kan väl nu anses bofast, enär jag under 10 års tid tagit flera exemplar årligen och särskildt våren 1888 tjugo exemplar, då packhusgolfvet uppbröts för repara- tion. Äfven på packhusplatsen har jag påträffat densamma, tro- ligen ute för att uppsöka andra lokaler. REDTENBACHERS beskrifning på arten i »Fauna Austriaca» är i öfversättning följande: Prothorax mycket bredare än lång med rundade sidor, bakåt något afsmalnande, tätt och fint punkterad; sidorna efter längden skrynkliga; de rätvinkliga bakhörnen i spetsen afrundade. Taäck- vingarna starkt hvälfda, glest punkterade och skrynkliga, med spår af punktstrimmor, baktill utdragna, hos hanen i en lång och smal, hos honan i en kort, trekantig spets. Första bukringen saknar hos båda könen hårborste i midten af bakkanten. L. 22—26 . mm. Alban Nordin. FRÅN KAMERUN. NÅGRA DRAG UR INSEKTLIFVET KRING BONGE VID TIDEN MOT TORRPERIODENS INTRÄDANDE. AF YNGVE SJÖSTEDT. Regntiden i Kamerun i det ekvatoriala Väst-Afrika infaller nästan samtidigt med vår nordiska sommar. Landet är rikt på nederbörd. Den starka torka, som med december inträder och i januari och februari når sin kulmination, härskar icke ständigt under denna tid, utan afbrytes emellanåt af häftiga åskväder, tornados, hvilka, åtföljda af stark blåst, som ofta växer ut till orkan, draga fram öfver landet, nedvältrande väldiga regnmas- sor, som för några timmar komma floderna att svälla upp och marken att uppmjukas; men dessa oväder försvinna lika hastigt som de frambryta, och inom kort är himlen åter klar. TI slutet af april blifva dessa störtregn allt häftigare och mera ihållande; tunga moln lägra sig i allt djupare massor på den förr så rena himlen för att dock ännu under några veckor då och då låta sig af den brännande solen genombrytas och skingras; men dessa moln blifva för hvarje dag allt ogenomträngligare, allt oftare frambryta skurarna till dess i juni ett ihållande regn vidtager, som knappast afbrytes under någon timme på dygnet. Härmed börjar en i sanning dyster och tråkig tid, då man är urståndsatt att företaga vare sig marscher, exkursioner eller jakter och är dömd att utan omväxling tillbringa dag efter dag inom faktoriets väggar. Det var därför med allmän glädje vi hälsade solen, då hon i slu- tet af augusti åter bröt fram och därvid spred nytt lif i naturen. Ehuru vattnet ännu forsade fram öfver marken och, betäc- kande stora sträckor, nästan omöjliggjorde hvarje försök att taga Entomol. Tidskr. Årg. £4, El 2 (1803): I i 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. sig fram, drefs man dock oemotståndligt ut från det fängelse, som så länge hållit en inspärrad. Af insektvärlden var dock ännu ej mycket att se; öfver den öppna planen framför faktoriet fladdrade långsamt en och annan ÅAmauris Hecate, i närheten af det höga elefantgräset, Pennisetum (macrostachyon?), några Precis Sophia. Flugor och steklar började äfven röra på sig. Några stora spinnarelarver, svart- och gulbrokiga, med bruna taggar, hade af regnet spolats ned från en trädkrona, hvars sönderätna löfverk tydde på, att flera där troligen funnos att få — en förmodan, som vid under- sökning bekräftades. Dessa sparsamma fynd tycktes dock vilja visa, att en gynn- sammare tid stod för dörren, och med första båt beredde jag mig därför att lämna det på insekter så fattiga Bibundi vid haf- vet, för att gifva mig in 1i landet till gynnsammare områden. Det var trakten kring Bonge, svenska firmans största faktori, jag denna gång valde till operationsfält, och efter ett par dagars färd, först på hafvet till Ekundu, därifrån 1 kanot uppför floden Meme, nådde jag den 4 sept. min bestämmelseort. Hela landskapets vegetation kring Bonge är s. k. busA-skog, ej typisk urskog. Den förra karaktäriseras af svårgenomtränglig, ofta af talrika lianer och andra slingerväxter genomväfd under- skog, hvarur spridda silke-bomullsträd (Eriodenaron anfractuo- sum), mer eller mindre smalstammiga andra träd, såsom Spato- dea, Ficus, Aznthocleista wm. f., blandade med talrika olje- palmer (Ele&eis guineensis), uppskjuta. Den typiska urskogen finnes icke här, men säges taga sin början tre dagsmarscher längre inåt, och karaktäriseras af de höga, tjockstammiga skogs- jättarna, som utan underskog höja sig sida vid sida, bildande med sina täta kronor ett enda af pelare uppburet löfhvalf. På stora sträckor utbreder sig ett eget slags underskog af höga, tätt växande Scitamineer: Zingiberaceer, näml. mest Ånmmomum gra- num paradisi och en väldig Marantacee, hvars stora, spadformiga blad uppbäras af ett ända till 10 fot högt bladskaft. Zingiberaceens röda, spolformiga frukter sitta lågt vid rotstocken; de däri va- rande fröna omgifvas af ett syrligt, läskande kött, som man un- der marscher begärligt förtär. Att intränga i en sådan »bush> möter vanligen de största hinder, om det ej rent af är omöjligt 2 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 99 med de medel, hvaröfver man i vanliga fall förfogar, och man får under exkursionerna i de festa fall nöja sig med att följa de stigar, som negrerna upptrampat mellan sina byar och farmer. Skulle det äfven lyckas att intränga i dessa snärjen, finnes för öfrigt knappast någonting att få därinne, då äfven insekterna hellre ty sig ut till något finare terräng. Ibland träffas dock gles och tämligen ljus »bush>», som tillåter att man, om än med svårighet rör sig därinne, och denna är fyndort för en hel del dag- och skymningsfjärilar, sländor, stora tunnvingade gräshoppor, phasmider o. s. Vv. Vid Bonge hade redan sedan ett par veckor solljusa dagar visat sig, dock emellanåt afbrutna af häftiga regnskurar. Den vidsträckta farmen af kakaoträd (Z/heobroma Cacao), som den svällande floden ställt under vatten, började allt mer att torr- läggas, hvilket tillät mig att åtminstone tämligen torrskodd kunna kryssa mig fram från tufva till tufva. Några längre exkursioner voro till en början ej möjliga, icke häller lönade det mödan att ströfva omkring, då endast högst få och därtill vanliga arter vi- sade sig. Däremot var tiden lämpligare för sökande efter Po- durider och Mollusker, som ej fordra direkt solljus och stark värme för att ymnigt framträda. Podurider träffades bland ned- fallna löf, under lossnade barkstycken o. dyl., men rikligast bland de högar af plantanskal, som utkastades från negrernas bostäder. Fångsten skedde med ett inuti fuktigt profrör, som hastigt sattes öfver djuren; däraf skrämda gjorde de då ett språng för att komma undan, men foro därvid emot rörets sida, som var tillräckligt klib- big för att fasthålla dem, Allt emellanåt sköljdes de fångade insekterna ned från kanterna med sprit, hvarpå allt sammans hälldes i ett förvaringsrör. På detta sätt blefvo de ömtåliga djuren fullkomligt oskadade. Vattensamlingarna voro som vanligt ytterst fattiga; ett par arter Hydrophilus, Gyrinus och JVotonecta samt några väldiga Hydrometrider voro, utom sländlarver och grodyngel, allt hvad håfningarna lämnade. Ännu hade fjärilarna ej mycket visat sig; några Hesperider och Lyc&enider voro dock i rörelse, hvaremot inga Hypolycxnider kunde påträffas. Vid öppna ställen bland slingrande Convolvulaceer och Cucurbitaceer, äfvensom vid skogs- stigar sågs en och annan /Veptis Meiticerta, hvilken art seder- 3 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 393 ä mera anträffades under hela torrtiden. Här kunde man också få se något sönderslitet, fult exemplar af Salamis Anacardi; äfven i Bibundi hade jag under regntiden sett ett par sådana, ehuru ej så utnötta. Flygtiden infaller i oktober och november, då äfven många larver togos. Äfven den stora, svarta och gula Papilio Hesperus visar sig, styrande kosan bortåt farmhuset, där denna art gärna håller till hland utkastadt afskräde. Under lätt och ledig flykt stryker den gulbandade Papilio Cypreophila fram mellan trädens öfre och mellersta grenar, sökande efter blommor; äfven på öppna platser kan man. få se denna art, ehuru ej så ofta. Den blef sedermera allt allmännare, så att den i november och början af december nästan dagligen visade sig. I Kitta sågs den sparsamt i april, allmännare 1 maj. Skogsvägen var mörk och fuktig, och knappast ett lif rörde sig på eller utmed densamma. Öfver allt pölar och dammar. Här fann jag till min belåtenhet första exemplaret af en liten klogroda, Dactyletra, som jag hittills förgäfves sökt efter; fyndet åtföljdes snart af flera. För öfrigt funnos bland de fuktiga ned- fallna löfven en del Mollusker såsom Pupa, långbenta Phalan- gider, platta Myriopoder (Polydesmider) och några andra. Följande veckor gåfvo ej just något annat än vanliga former. Skalbaggar blefvo dock allt allmännare. På bladen sutto små praktfulla Coccinellider, Cassidider och Galerucider, hvaraf den vanligaste arten något påminner om Chrysomela populi; de öfriga till släktet hörande hade oftast glänsande mörkblå skalvingar, rödaktigt hufvud och thorax samt voro af varierande storlek. I det inre af fällda palmstammar söktes sällan förgäfves efter en stor Curculionid, Rynchophorus phoenicis, hvars hvita, tjocka, med brunt hufvud försedda larv begärligt uppletas och ätes af infö- dingarna, huru vedervärdig den än förefaller. En mindre art af samma grupp uppehöll sig med förkärlek på en Composité, med hvars gula frömjöl han omgeaf sig helt och hållet. Copropha- gerna voro talrika och träffades regelbundet under spillning; i synnerhet lämnade elefanternas rik fångstplats. Hela marken un- der och omkring kunde vara nästän fullsatt af djur, så att en enda plats vid ett tillfälle lämnade öfver hundra exemplar. De representerade flera arter, hvaribland en stor, helt svart samt en 4 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. IOI något mindre, Copris, med grönglänsande hufvud och thorax voro de allmännaste, ehuru flera andra arter voro långt ifrån sällsynta. Af Longicornia erhöll jag en Prionid af gigantisk storlek. Den fördes till mig af en inföding, som tjudrat den med en smal lina, däri han bar den af fruktan att råka ut för dess bett. En Lucanid, Homoderus Mellyi, hvars kolossala hufvud nästan utgör en tredjedel af djurets hela längd, utom käkarna, fångades några gånger. Arten är nästan helt grågul och påmin- ner mycket om vår ekoxe, Lucanus cervus. I farmen, där fällda trädstammar lågo kringspridda, funnos ett par FPassalus-arter i mer än önskvärd mängd; under hvarje barkstycke man lyfte bort, brukade någon eller några af dessa sitta, och högg man sedan i den murkna trämassan, kunde man vara viss på att få se deras hvita puppor och larver 1 alla möj- liga utvecklingsstadier. Dock var det endast vissa tider de före- kommo i så stor mängd; dessemellan sågos de ej så mycket till. Rätt svåra fiender för boningshusen äro de ymnigt före- kommande Bostrychiderna; de genomborra bjälkar och dörrposter från alla sidor och röja sin närvaro genom massor af stoftfint söndermalet trä, som samlat sig nedanför på marken eller stannat 1 omgifvande spindelväf. Det var i allmänhet helt små arter, af svart till brun färg; den största jag sett, var cirka 1,5 cm. Jång och borrade alltid sina gångar snedt uppåt, då däremot de andra borrade vinkelrätt in. En cirka 2 mm. lång, gulbrun art lockades om aftnarna af lampljuset och fastnade massvis på oljehuset. Cerambycide torde vara områdets artrikaste coleopterfamilj. Hithörande former träffades så väl vid skuggiga skogsvägar, där åtskilliga mer tröga arter långsamt surrade fram eller sutto på stam- mar och stjälkar, som på heta, solljusa platser bland fällda träd. Endast en Staphylinus träffades denna tid; af Cricindela två arter. Märkvärdigt nog tycktes dödgräfvarna, Necrophorus, helt och hållet saknas; deras rål i naturen fylles i stället af myrorna. I Bonge insamlades omkring 6,000 skalbaggar, representanter för en massa grupper och släkten. Under den dystra regntiden, synnerligast under dess värsta period, juli och augusti, voro fjärilarna så godt som försvunna, och endast några af de allmännaste arterna kunde man 1 enstaka, 5 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. ofta söndriga och utnötta exemplar finna på stigar eller vid skogs- bryn. Men äfven i september och större delen af oktober visade faunan en ytterlig fattigdom, och några sällsynta arter voro knap- past att finna. Dessa månader voro däremot, tillika med de för- sta veckorna i november den ypperligaste larvtiden. Vid sökandet efter larver gäller det först och främst att veta hvar man skall söka, ty endast på vissa platser kan man hoppas på något bättre resultat. Så har bushskogen visat sig vara högst larvfattig och äfven vid skogsstigar, där en del fjärilar, såsom Cymothoe-, Aterica- och Euryphene-arter, regelbundet uppehålla sig, blir' skörden alltid klen. Öppna, soliga platser vid sidan af skogen, farmer med glest stående träd och slingerväxter, dessa äro däremot platser, som sällan lämna sökaren utan lön. Larver och puppor träffas hufvudsakligen på blad och grenar, men äf- ven fällda trädstammar o. dyl. få ej förbigås, och lämna stun- dom goda skördar, i synnerhet af puppor, hvilka genom sin med omgifningen öÖfverensstämmande färg — mimicry — först vid noggrannaste undersökning kunna upptäckas. Jag har sett och äfven medfört hem exempel på, att så väl larv som puppa af Hewitsomia Kirbyz kunnat så fullständigt äga underlagets färg, att ej blott dettas allmänna färgton, utan äfven många dess finaste ny- anseringar hos dem återfinnas. Larvuppfödningen fordrade, för att lyckas, rätt mycken om- sorg; dagligen skulle nytt foder inläggas i alla burarna, och då detta ofta måste hämtas långt borta, där larverna blifvit tagna, åtgick en rundlig tid, innan alla burarna blifvit genomgångna. En ständig oro förorsakade myrorna, hvilka voro ytterst svåra att afhålla från burarna, där de visste att vid hvarje obevakadt ögonblick intränga. Andra skadedjur voro flug- och stekellar- ver, hvarom mera vid tal om dessa längre fram. Sedan larverna blifvit uppblåsta, inlades de omedelbart i en bleckdosa; denna torkades först vid låga, hvarefter något naftalin inströddes och betäcktes af ett bomullslager. För att hindra minsta fuktighet att intränga, hvilket i så fall mjukade upp hu- den och kom den att förlora åtminstone de mera ömtåliga fär- gerna, tilltrycktes locket därpå genast och stearin smältes rundt kring fogen. På detta sätt, som jag först började använda sedan jag praktiskt fått erfara den fuktiga luftens förstörande inverkan, 6 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 103 lyckades det mig att kunna bibehålla larverna tämligen bra. I början förvarades de i en insektlåda, till dess det blifvit ett till- räckligt antal att fylla en dosa, men härunder ledo de stor skada af fukt och mögel. Sista dagarna af oktober bildade en vändpunkt i fjärilarnas uppträdande. Dag från dag ökades de brokiga skarorna; kring skogens höga kronor, vid stigar och bäckar, farmer och öppna platser fladdra lekande hopar : omkring eller smyga fram i den glesa bushen. Öppna, sandiga platser vid flodstranden, svagt skuggade af högt däröfver sig hvälfvande trädkronor, äro särdeles omtyckta samlingsplatser för en hel del arter. Här ser man hela moln af den hvita och gulröda Mylottris fladdra omkring med den citrongula Terias och Atella FEurytis, eller i massor samlade på marken. Med hastiga vingslag kommer Papilio Po- licenes eller P. Nireus öfver vattenytan och sänker sig ned bland de öfriga; allt flera infinna sig, till dess hela kvadratfots ytor sålunda betäckas af ifrigt sugande fjärilar. Här infinna sig äfven P. Hesperus, P. Menestheus, P. Leonidas, P. Theorini, och kan- ske äfven en ståtlig P. Zalmoxis synes ibland dem med något utbredda, dallrande vingar. Skygg störtar en liten Cyrestis Camillus ned mellan bladverket, far hastigt några slag hit och dit för att i nästa ögonblick åter vara försvunnen. På solljusa, heta ställen flyga brokiga Charaxes-arter, hvaraf den röda och svarta Ch. Lucretius är allmännast. Äfven Ch. Brutus och den lilla grönaktiga, ytterst lifliga Ch. Eupale äro ej sällsynta. De- ras flykt öfverträffar alla andras i snabbhet, och sällan lyckas man att länge med blicken följa dem i deras svindlande lopp. De älska framför alit solen, och endast under middagens hetaste stunder kan man hafva hopp om att fånga några af dessa prydliga fjärilar. Deras kraftiga byggnad och spänstigheten hos vingarna göra, att de flesta, som komma i håfven, nästan ögonblickligen slitas sönder, och det fordras att med ett hastigt grepp göra dem all rörelse omöjlig, om man vill hoppas att få dem felfria. Nästan samtliga arter fångas bäst på exkrementer. Charaxes Tiridates slår hälst ned på stammar, där han såsom nästan alla Charaxes-arter hvilar med hopfällda vingar. Något senare, nämligen i januari, påträffades några exemplar af den skygga, blå och svarta Ch. Mycerina. I flera dagar så- 7 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. gos de på samma ställe, men gäckade länge alla försök att fånga dem. Som pilar sköto de hvirflande fram och voro i nästa ögon- blick ur synhåll för att dock snart åter visa sig på sin vanliga plats, som de ej tycktes vilja öfvergifva. Terrängen var öppen — en plantanfarm — och marken beväxt med slingrande Con- volvulaceer, och en stark hetta rådde där under middagstimmen. Det är en anmärkningsvärd egenhet, att vissa därvarande fjärilar hafva sitt bestämda område, från hvilket de ogärna vika och dit de, om de blifvit bortskrämda, snart återvända. Hit höra flera Cymothoö-arter nämligen: C. Oemilius, C. Beckeri, (ENSE heobene, Kallima Rumia, Euphedra Ruspina m. 1. Eu- phedra-arter, Diadema Salmacis, Aterica Opis m. fl. Dag från dag kunna samma exemplar af dessa arter visa sig på en och samma plats, somliga på stigar, andra på buskar och träd, ja därvid hafva de till och med utvalt en viss gren eller ett löf, där de ständigt slå ned. Vi lämna nu flodstranden och vika af på en därifrån ledande smal stig in 1 bushskogen. Här möter man en helt annan fauna. En liten svart och blekgul Catuna angustatum kommer här vanligen först till mötes, följande stigen på ringa höjd. Den hör just till de omtalade arterna, som ha sitt bestämda område, hvarifrån de ej gärna vika. Att fånga honom möter inga svårig- heter; bit för bit skrämmes han framför på vägen, vid hvars sida han ofta slår ned på blad o. dyl., tills han hunnit gränsen för sitt område. Helt hastigt vänder han nu och söker komma förbi; då är rätta ögonblicket att med ett raskt grepp fånga honom. Euphedra Fohnstomi stryker hastigt fram öfver vägen; den är skygg och svår att fånga, då den ofta vet att i sista ögon- blicket komma undan, i det den vigt smyger in mellan de tätt stående Zingiberaceer och Marantaceer, som på de flesta ställen resa sig som murar vid stigens båda sidor. Äfven enstaka exemplar af en annan fjäril-art sitta på dessa blad med utbredda vingar, men gifva sig skrämda i väg under snabb, kastande flykt.” Euryphene Gambie slår gärna till på nedfallna frukter, såsom fikon o. dyl. i sällskap med Euphedra Ruspina, E. Ceres, E. Themis, E. Xypete och flera Eurpphene-arter: E. Sophus, E. Oxione, E. Tentyris m.fl. På utskjutande kvistar sitta små prålande Hypolycena-arter eller tumla omkring med hvarandra, hvarvid 8 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 105 bakvingarnas hvita fladdrande bihang göra en sällsam effekt och komma dem att likna små rullande klot. Då de sitta röra de bakvingarna som en sax. Här och hvar”ser man den ståtliga Cymothoé Fumana än skjuta fram öfver vägen, än hvilande på ett blad med utbredda vingar. På soliga platser sitter den hel- röda Cymothoé Sangaris; den är liflig och rätt svår att få. Så är äfven den ljusbandade, stora Cymothoc Amilius; denna föredrager solig, något öppen terräng inuti skogen, där den slår ned på blad, ej för nära marken. Den är orolig, hvilar ett ögon- blick och ger sig åter i väg under snabba, kraftiga slag, spänner ut vingarna och seglar sirligt fram mellan bladverket. Cypma. Theobene är häller icke ondt om. Den under torrtiden så vanliga Cymothoé Cenis var ännu i november ej allmän. Den kommer eljest i stora tåg, som under timmar i ständigt nya skaror draga fram genom luften förbi åskådaren. Dessa tåg hafva dag för dag samma riktning: i Bibundi från N. till S ,iItoki N.—S., i Kitta NV.—S50. Bland den skuggiga »bushen» sitta tröga Mycalesis- arter, såsom NXeneas, Sanaos och Sandace. De sky allt skarpare ljus och ty sig in i dunklet. Detta är äfven fallet med den hvita, tunnvingade Pseudo- pontia calabarica, som allmänt träffas vid stigarna, där den myc- ket långsamt sväfvar omkring, än höjande, än sänkande sig på sträckta vingar. Den är i rörelse redan mycket tidigt på morgonen, då dess flykt är ännu makligare. I början af mars torde den hafva sin flygtid, ty alla exemplar, jag i Kitta fångade och såg under denna tid, voro vackra och arten allmän; 1 slutet af må- naden voro de flesta fläckiga och fula. Efter regntiden upp- trädde den allmänt i oktober och var sedan allmän ännu, då jag i januari lämnade Bonge. På liknande lokal träffas Ållotinus simulis. Dess flykt är ej hastig, och ofta svänger den fram och åter på ungefär samma plats och slår gärna till på spetsen af torra grenar i likhet med Liptena Lircea, som träffas sittande där i flera exemplar med hopslagna vingar. Två par af Ålloti- nus simäilis togos i kopula i medio af mars. I farmer och på andra röjda platser uppväxer nästan alltid en vegetation af lägre, krypande och slingrande växter: Convol- vulaceer, Cucurbitaceer m. fl. Äfven en sådan terräng har sin typiska fjärilvärld. Här ser man den gulbandade Precis Terea 9 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. och dess släkting, den sammetsbruna Pr. Ethyra fladdra omkring med den blågrå, under brunbrokiga Ergolis Enothrea; vidare de allmänna Precis Sophia och ÅAcrea Bonasia. Synnerligt egendomlig flykt har Danais Chrysippus (var. Dorippus), ty den sker nästan vågformigt, under det att vingarna äro i stark dallring. Vid skogsbryn eller vid sidan af det höga elefantgräset träffas Mycalesis BPesaces och den hvita Pontia. Den förra kan äfven ofta visa sig bland gräset vid låg, fuktig terräng. Tillsammans med den håller sig Precis Soplua. Talrika Hesperider tumla lekande omkring bland blommorna. På de omtalade, af slingerväxter bevuxna öppna platserna kan man någon gång få se den i samlingar så sällsynta Salamis Temora draga fram under afmätta vingslag eller hvilande på ett blad, då och då uppslående sina praktfulla, i blått och violett skiftande vingar. En annan art af samma släkte, Salamis anacardi, ungefär lika stor, hvit och mörk, med små röda, af gult och svart be- gränsade solar och i viss belysning äfvenledes violettskimrande, är däremot vida allmännare och föredrager gles skog. Vid klart solljus svingar han sig behagfullt upp bland trädkronorna, utbre- der sina prålande vingar, sänker och höjer sig, kretsande fram och tillbaka på sträckta vingar. Därpå slår han ned på något blad, eller oftare på dess undersida, där han hvilar med ned- vändt hufvud och hopfällda vingar. FEj sällan uppskrämmes han från sin hviloplats, då man går på bredare skogsstigar, vid hvil- kas sida han gärna sitter. Är det vackert och solljust, blir äf- ven den ståtliga Diadema Salmacis synlig och stryker fram ej högt öfver vägen; däremot har jag aldrig sett den liksom före- gående, höja sig upp bland trädens kronor, då den är mer trög och sätter sig på bladens undersida. De här nämnda arterna höra i allmänhet till de vanligare, som därför gifva en viss karakteristisk prägel åt det område, där de uppträda. Dessemellan ser man en och annan sällsyntare form, som dock här ej kan angifvas. De stora nattfjärilarna stå knappast att få utan genom larvuppfödning, åtminstone har jag sällan lyckats få se dem ute. Bland de ståtligaste, som utkläckts, vill jag nämna en Saturnid, stor ljusgul. med solar, nämligen Autherea Dione. Larverna TO ” = . SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 107 voro svarta med ljusgula taggar och insamlades under någon vecka i närmare ett hundratal samt förpuppade sig till största delen. Mycket talrik var samtidigt en brun och svart, ljus- luden Gastrodacha-larv, som blef ända till 8—10 cm. : lång. Intressanta genom sina tåg äro processionsspinnarna, Ånaphe, hvaraf jag 1 okt.—dec. fick en ansenlig mängd. De spunno se- dermera in sig 1 ett gemensamt, gulbrunt hölje och kläcktes i februari. Bland Sphingider är ÅAcherontia Atropos den största. Ett par vackra Dezlephila finnas äfven i fullständig serie, likaså den praktfulla Gonometa Nysa m. f. Med den tilltagande värmen började snart Orthopterernas högljudda skaror att ökas; på gångar och gräsmattor, buskar och slingerväxter — öfverallt sågos vimlande skaror af Acridider och Locustider, talrika så väl till arter som individer. En vår Locusta viridissima mycket lik art var allmän. I skogen träf- fades ofta en mycket stor art med tunna bladgröna vingar. Några arter med hårda, uppblåsta täckvingar höra äfven till skogen. Vid några tillfällen erhöll jag genom infödingarna en ofantligt stor Gryllid, men blott i få exemplar. En afton fick jag vid passerandet af faktoriplanen plötsligt höra ett från marken kommande, gällt brusande ljud; framåtlutad gick jag, steg för steg lyssnande, för att upptäcka hvarifrån det kom. Det allt starkare dånande ljudet var absolut detsamma, som höres från ett i hastig gång varande tröskverkshjul. Mitt närmande oroade djuret och det blef hastigt tyst; men efter några ögon- blick var musiken åter i gång och blef, då jag kommit närmare, så intensiv, att den häftiga vibrationen gjorde örat nästan okänsligt under några ögonblick efter sedan den upphört. Slutligen upp- täcker jag i månljuset ett hål i marken och däröfver en uppka- stad jordhög, på hvilken den ifriga musikern satt. I nästa ögon- blick var han som ett skott försvunnen i gången, men tycktes vara för sånglysten att kvarblifva där, hvarför han snart tittade fram och blef så gripen. Understödd af mina svarta medhjälpare fångade jag under nattens lopp närmare ett tjugutal af de präk- tiga djuren genom att hälla vatten i gångarna, då de begåfvo sig upp. Äfven följande aftnar fortsattes jakten framgångsrikt. Det var dock . endast någon vecka de afhördes. En Gryllotalpa, något mindre än vår Gr. vulgaris, mullvadsyrsan, lefver i san- ia 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. den vid flodstranden och flög mot ljuset om kvällarna. Högst egen är en stor taggig Hetrodes, som ej sällan träffades på blad bland Scitamineer. Det är förnämligast den stora prothorax, som är välbeväpnad, men äfven benen bära nålhvassa spetsar, så att det nästan är omöjligt att vidröra det eljest oskadliga djuret. Märkvärdigast bland Orthoptererna äro de genom sin »nmi- ery eller skyddande likhet beryktade Phasmiderna, spökgräshop- porna, som man ibland upptäcker bland torra grenar o. dyl. Den största — en Palophus — som mätte 24 cm., bragtes mig i en korg af en neger. I början undrade jag hvad han egentligen hade att sälja, då ingenting annat än en torr kvist, som sträckte sig tvärs öfver korgen, fanns att se. Han tillfrågades, hvad han hade att lämna. Synbarligen beredd härpå föll han i ett skal- lande skratt och vidrörde »grenen», som till min förvåning ut- bredde ett par stora vingar. I hög grad egendomlig föreföll en orthopter med phasmidernas karaktäristiska habitus, men hvars första benpar med dess taggbesatta femur och tibia samt det ut- märkande, trekantiga hufvudet och den tindrande, roflystna blic- ken tydligen visade sig vara en Mantid. Djurets längd var 15 cm., en anrnärkningsvärd storlek för en hithörande art. Liknade denna nu en spenslig Phasma, påträffades äfven en annan mantid af alldeles motsatt utseende, med den platta bladliknande form, som utmärker Phyllium, den andra af de vidt skilda typer, man finner inom phasmidernas egendomliga grupp. Vingarna voro stora, bredt kantade, och hela djuret förvillande likt den gråhvita stam hvarpå det satt. Skrärmdt sprang det hastigt uppåt som en ödla och stannade åter orörligt. För öfrigt funnos där ytterligare några arter, alla glupska, kvicka och äfven obehagliga varelser, som om kvällarna stundom kommo infarande mot ljuset och då alltid väckte uppståndelse, emedan de plägade fara midt på en och ilsket hugga sina hvassa taggar i ansikte och händer — ett till- tag, som vanligen kostade dem lifvet. Mantidernas äggsaämlingar, som äro omgifna af ett frasigt, poröst hölje, fästas på grenar, stammar och strån; de nyss utkomna ungarna äro grå. Under bark, nedfallna frukter och fällda palmer träffades talrika Forficulider; så äfven Blattider på passande lokaler. De af dessa senare, som lefva på bladens öfversida, glänste ofta i skimrande färger. Under nedfallna blad o. dyl. lefva mer enkelt 12 a I KH NHF EE SA - SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 109 färgade svarta eller grå former. Orthoptererna, isynnerhet Gryl- lider och Locustider, höra jämte några Hemipterer, nämligen Cicaderna, till de outtröttliga musikanter, hvilkas konserter dyg- net om genljuda i skogen, och som hos den nyss utkomne euro- peen alltid väcker så stor uppmärksamhet. Ingen stund'sent eller bittida råder tystnad, men mot solnedgången inträda de egent- liga konserttimmarna; det gnisslar, drillar och gnäller i hvarje vinkel och vrå från underskogens täta gömmen upp till de sky- höga kronorna, och så fortgår det hela natten, tills den gryende dagen kommer en del af musikanterna att tystna. Midt bland det enformiga surret, hvarvid örat slutligen så vänjes, att det ej utan att särskildt lyssna vidare uppfattar det, höres här och hvar, i synnerhet vid middagen en allt annat öfverröstande, gäll stämma. Den kommer från någon Czcada, som slagit sig ned på ett blad eller en stam, och där musicerar af alla krafter. Att exakt upp: fatta hvarifrån ljudet kommer, lyckas mer sällan, ty det tycks komma från alla håll. Ibland kan man däremot få se djuren komma flygande och slå ned på stammarna, då de lätt fångas. Den största påträffade arten är omkring 6 cm. lång, med prakt- fulla, genomskinliga och bruna vingar, hvaröfver liksom strötts ett fint guld- och grönskimrande stoft. För öfrigt voro Hemipte- rerna talrikt representerade så väl af land- som vattenformer, de senare af släktena MNotonecta, Nepa och Hydrometra. Allmänna äro också Pseudoneuroptera. Flera sländor, i synnerhet Calopteryx-arter höra typiskt till urskogen, där de sitta vid sidan af stigarna. Öfver dammar och andra vattensamlingar i skogen flyga lifligt färgade sEschna- och Libellula-arter fram och åter, och äfven vid boningshusen kan man, i synnerhet mot solnedgången se några metallskimrande sländor, oroligt fara fram under ifrig jakt. Till denna grupp plägar man äfven räkna de beryktade 'Termiterna. Redan under första exkursionen i den afrikanska skogen väcktes min uppmärksamhet på deras omkring alnshöga, svamp- formiga jordnästen, som talrikt träffades, i synnerhet i fuktig »bush». Man finner äfven bon af klubblik form, men dessa torde vara sådana, som ej äro fullfärdiga, en förmodan, som be- kräftas däraf, att de svampformigas »fot» upptill visar en betyd- lig uppsvällning, och att de få de andras form, om dessas skärm 13 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. formiga tak borttages. Nästena äro till hela sin längd gehom- satta af större eller mindre kamrar, vanligen 1—2 cm. 1 genom- skärning och skilda genom helt tunna väggar. Genom små cirkelrunda hål, ett eller två till hvarje kammare, står hela la- byrinten i kommunikation. Äfven under jorden sträcker sig ett komplex af kamrar och gångar. Under nästan ett års tid hade jag vid upprepade tillfällen undersökt dem 1 hopp att finna någon »>drottning», krossat dem bit för bit utan att lämna ett rum oundersökt, men alltid för- gäfves. Endast arbetare, soldater, larver och puppor 0. s. v. sågos i enorma massor; icke häller några bevingade könsindivi- der funnos, och hoppet att någonsin få en »drottning» blef allt svagare. Äfven strax efter regntiden blef resultatet detsamma, tills slutligen en dag i november ett helt moln af svartvingade indi- vider fladdrade fram ur ett krossadt bo. Detta gaf hopp om, att rätta tiden nu vore inne; negrerna fingo tillsägelse att hämta bon och bära ned dem till en bredare och tilltrampad väg, för bättre kontroll, att inga kröpo sin väg utan undersökning. Glädjen blef äfven stor, då vid öppnandet af en cell en gulhvit, masklikt krypande varelse visade sig — det så länge sökta djuret. För- siktigt hackades det fram och lades först på marken, där det med största svårighet kröp omkring, släpande sin otympliga kropp efter sig. Jag ville nämligen se, hvad de andra skulle taga sig till, om de skulle samlas omkring sin drottning liksom bina kring visen, men detta var ej förhållandet. De bekymrade sig icke ens om henne; endast några »arbetare> kommo fram och sökte hjälpa henne undan, men tycktes snart ledsna och kröpo sin väg. De kring drottningens närmast varande kamrarna voro ofta fullstän- digt fyllda med ägg; dessa blefvo sällsyntare ju längre därifrån rummen voro belägna, hvilken omständighet var ett gif akt att förfara varsammare i den mån äggen blefvo talrikare, så att den ömtåliga varelsen ej skulle skadas, då hennes cell öppnades. Ofta är hos termiterna denna senare af ett särskildt utseende och storlek, men så var här icke fallet. Icke häller var drottningens plats bestämd, i det hon ibland träffades i något högre beläget rum, ibland lägre ned. Under samma och följande dagar erhöllos ytterligare 25 st., däribland äfven af två andra termitarter, den 14 AN Rs Ne SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. KR ena med klotrunda, på grenar fästa bon, den andra med lång- sträckta, sittande utmed trädstammen. Från termiternas byggnader, vare sig dessa äro särskildt uppförda eller endast bestå af gångar under bark eller i trä, leda alltid en mängd täckta kanaler ut i alla riktningar. Tyd- ligast iakttages detta, då boet är fäst utanpå en stam, som då omspinnes af dylika gångar, hvilka framför allt ställa det i för- bindelse med jorden, men äfven sträcka sig uppåt kronan. Ämna termiterna angripa något föremål, t. ex. en tygbal i ett varu- magasin, ser man täckta gångar, som leda från deras bo till denna, därvid löpande långa sträckor på väggarna och upp till den hylla, där tygbalen är; icke nog härmed, utan de uppföra dylika inuti denna, allt efter som den sönderätes. Hos inga ar- ter kunde jag finna matförråd. Termiterna äro ljusskygga varelser, som om dagen hålla sig dolda i sina bon och gångar och endast under natten ströfva omkring eller arbeta på sina byggnader. Sönderslår man en så- dan försvinna de hastigt eller söka, om skadan ej är för stor, att hastigt reparera den och afstänga det förhatliga ljuset. De samla sig sålunda i de sönderbrutna rummen och börja byggan- det rundt kring kanterna. Materialet är deras exkrementer. Hastigt löper en »arbetare> fram: till. randen, hvarest: han utstöter en liten jordklimp af ett knappnålshufvuds storlek, hvilken sedan bearbetas med käkarna till en plastisk massa, som utjämnas öfver den förutvarande; rester af de krossade väggarna o. dyl. inmuras bland det öfriga sedan det först blifvit sönder- smuladt med käkarna och uppblandadt med saliv. Äfven tror jag mig hafva märkt, att de uppkasta jordbollar genom munnen, men det viktigaste materialet förblir dock exkrementerna. Så länge de måste hålla sig i ljuset går arbetet trögt; ofta försvinna de därvid i sina gångar och tyckas tveka att komma upp, men då de väl fått ett värn färdigt att hålla sig bakom, går det allt raskare, och man ser den ena bollen efter den andra skjutas fram och utbredas öfver kanterna. Ar hålet för stort, nöja de sig för tillfället med att täcka blott rundt kring sidorna, så att ett smalt rum bildas mellan den nya och gamla väggen. Härvid börja de fylla dels från golfvet dels från taket, och då murarna närmat sig hvarandra tillräckligt, afsluta de arbetet genom 15 I 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. en murning tvärs öfver den smala springan. Under arbetarnas ifver stå soldaterna tröga vid gångarna och titta fram ur dem med gapande käftar; de visa ingen öfverdrifven djärfhet, utan smyga sig vanligen bort, om de för mycket oroas, till stor skill- nad mot vandringsmyrornas soldater, hvilka 1 så fall blifva allt ilsknare. Mot sina döda eller sårade visa de ej häller samma ömhet som myrorna; en nödställd njuter ingen hjälp, och ligger er död i vägen under arbetet, inmuras han utan vidare och kan ju äfven med sin stora jordfyllda abdomen vara rätt passande till fyllning. Termiterna äro värnlösa djur och synnerligen ömtåliga; en liten tryckning är tillräcklig att krossa den späda organismen, och äfven solstrålarna, om de direkt falla på dem, uthärda de ej länge. Krossar man ett bo och utsprider djuren på marken, infinna sig genast massor af myror, som börja ett fråssande ka- las; puppor, larver, allt bortföres och uppätes, och de ömkliga termiterna bjuda ej till att försvara sig, utan släpas i väg till och med af de obetydligaste småmyror, som om de vore liflösa ting. Hvad här blifvit yttradt om termiterna gäller speciellt den art, som bygger de svampformiga bona, men mycket däraf är gemen- samt för dem alla. Den största af de påträffade arterna tyckes mindre sky lju- set och ströfvar omkring nästan som vandringsmyrorna. Första gången jag lyckades få se ett sådant tåg var i Kitta, sedan äf- ven i Bonge i februari. Flera andra arter funnos allmänt; en del bygga klotrunda bon, som hänga på trädgrenar, andra lefva i trä, som de alldeles sönderäta, utan att skada ytan. Dessa senare äro för människan de förargligaste och göra ofta skada i magasin och boningsrum. Bland Neuroptera kan nämnas ett par Myrmeleon, som hålla till i skuggig underskog och äro rätt svåra att se, där de sitta bland torra grenar eller längs nedhängande lianer. Larverna, myrlejonen, hafva ej mycket visat sig i Bonge, däremot voro de allmänna i Ekundu. Till Diptera höra några af landets värsta plågoinsekter, moskiterna, hvilkas elaka rykte spridt sig öfver hela världen. De äro på många platser, i synnerhet i mangrove-regionen ytterst talrika och förbittra ens tillvaro. Då solen gått ned börja de infinna 16 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. NG sig och förkunna genast sin närvaro genom sitt enerverande pip och sina smärtsamma sting. Därmed är all trefnad förbi, all hvila på den svala verandan omöjlig, och så återstår icke annat, än att antingen så snart som möjligt krypa in under moskitnätet eller marschera fram och åter, så att de ej få ro att slå ned. I Bonge voro de dess bättre fåtaliga, men i Ekundu, som just ligger vid mangroveskogen, desto talrikare. Lika plågsamma, om ej värre, därför att de uppträda om dagen och vanligen i ofantlig mängd, äro sandflugorna. De yt- terst små varelserna — de uppnå ej ett knappnålshufvuds storlek — förorsaka med sina sting, hvilka liksom moskiternas svullna upp till en hvit hårdnad, en pinsam klåda, som varar i flera timmar. Vid lämplig dager och god observation kan man se dem som ett fint stoft fara omkring i luften; rofgirigt slå de därefter ned på händer, hals och ansikte, där man i samma ögon- blick får känna deras pinsamma bett. Under kanotfärder på flo- derna får man, isynnerhet under heta dagar göra bekantskap med en annan plågoande, en stickfluga, både till storlek och utseende mycket lik vår Hematopota pluvialis. Den kommer alldeles ljudlöst farande, slår ned på kanotkan- ten ett stycke bort och sitter där så stilla och oskyldig, som om dess hela önskan vore att endast få en hviloplats efter re- san från land. Men där förblir hon ej länge, utan gör några ha- stiga kast hit och dit, försvinner utmed kanotens sida och kom- mer så obemärkt tillbaka för att slå ned på något tryggt ställe, där man ej har blicken fäst, ty för denna hyser hon en märk- värdig fruktan och gör aldrig något ofog, så länge man fixerar henne. Kläderna skydda ej säkert mot stinget, om de ej äro mycket vida, men äfven då vet hon att träffa på någon punkt, där de sitta spända mot kroppen, i hvilken hon ej är sen att sänka sin hvassa snabel. En besläktad gul form, Glossina, skall gifva ännu värre bett; den är dock lyckligtvis långt sällsyntare och visar sig endast i enstaka exemplar, liksom förhållandet är med en stor Zabanus-art. Negrerna med sina nakna kroppar plågas af dessa djur ännu grymmare och hata dem ock därefter. De kunna aldrig se en stickfluga på hvarandra utan att söka döda den, hvilket de äfven stundom söka göra, då den slagit ned på en hvit. Ofta kan man under kanotfärder helt oförmodadt få Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 2 (1893). 17 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. ett väldigt slag i ryggen af en bakom sittande paddlare, något hvaröfver man i början blir ursinnig, okunnig om hvilken stor tjänst han tror sig göra därmed, och man blir kanske sedan ännu mer uppretad efter att hafva vändt sig om och fått se honom grinande, med en fluga i handen. I den dunkla, fuktiga skogen kan man ofta iakttaga en säll- sam dans af stora, spensliga myggor, Tipulider, antingen samlade i. klunga på en trädstams nedre del eller under gungande flykt tumlande som bollar upp och ned utmed dess sidor. Detta se- nare sker endast då de oroas; lämnade åt sig själfva slå de ned, och .hela sällskapet börjar nu utföra ett egendomligt skå- despel. Därvid fästa de sig endast på första och tredje ben- paren; hela djuret sättes i en darrande, djupt gungande rörelse, i det de långa benen höjas och sänkas, så att kroppen nästan slår emot underlaget; det mellersta benparet svänges under hela tiden som ett par väldiga armar. Själfva kroppen ser man knap- past, endast de hvitbandade benen, som ibland långsamt och af- mätt, ibland med feberaktig ifver röra sig 1 ett oredigt virrvarr. Af synnerligt intresse är den till Aphaniptera hörande, myc- ket beryktade sandloppan, »djiggas» eller »djinga», Sarcopsylla penetrans, som är en stor plåga för människorna. Sandloppan är något mindre än sin vanliga europeiska släkting och till fär- gen som denna. Den hoppar kvickt och rätt långt, men plägar i) allmänhet ej gifva sig upp på kroppen, utan angriper förnäm- ligast fötterna. Det är egentligen endast honan, som väcker uppmärksamhet; hanen lefver ständigt fri i sanden. Då honan skall lägga ägg, borrar hon sig in i huden, den äggfyllda, hvita abdomen sväller där upp till en ärtas storlek eller mera, sönder- sliter därvid underliggande väfnader och förorsakar en obehaglig klåda. Hufvud och thorax synas 1 midten som en liten svart punkt. Ett par veckor torde åtgå innan äggen kläckas. På hemresan fann jag nämligen, efter att hafva varit denna tid på hafvet, tre exemplar, som sutto i ena foten och då voro af betydande storlek. Jag hade med säkerhet fått dem, då jag lämnade Ekundu några dagar före afresan. Negrerna lida be- tydligt af dem, och ofta ser man deras fötter alldeles söndertra- sade, då efter hvarje djur, som uttages, ett större eller mindre hål kvarblifver, hvars kanter ofta blöda och kunna värka upp till 18 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. I 15 sår. Krypa djuren in under naglarna, medför deras borttagande dessutom stor plåga. Arten, som har sitt hemland i Sydamerika, säges hafva blifvit öfverförd till Afrika med slafskepp. Bland Hymenoptererna gjorde sig parasitsteklarna, Ichneu- monider och Braconider, obehagligt bemärkta genom sina förö- dande sköflingar i larvburarna. Nästan dagligen dödades larver ' och puppor, icke allenast i enstaka exemplar, utan hela kullar dukade under för dessa djur. Så snart en larv började krypa tillsammans och ej ville äta, oaktadt man såg, att den ej nått sin utveckling för inpuppning, visste man hvad som fattades honom, och någon räddning fanns icke: dag för dag blef han allt tunnare och mjukare till dess han liksom upplöstes af de alltjämt tillväxande och frätande parasiterna. Ibland syntes han däremot alldeles frisk, växte och förpuppades, men i stället för fjäril sågos ibland flera, ibland en enda parasitstekel flyga på gallret af buren någon tid därefter. På skogsstigar surrade ofta en stor, svart, rödbent gräfstekel fram med stor snabbhet. Hans gångar, som med förkärlek an- läggas midt på den tilltrampade vägen, gå nästan lodrätt ned. Står man stilla vid en påbörjad gång, kan man få se det lifliga djuret slå ned vid dess mynning, oroligt springa fram och åter, och så krypa in för att i nästa ögonblick åter visa sig. Synes ingen fara vara för handen, dröjer det allt längre tid nere, emel- lanåt visande sig för att undanskaffa den jord, det lösgjort. Den fullfärdiga gången är omkring en fot djup och fylld med rof för larverna. Jag har flera gånger uppgräft sådana bon och aldrig fun- nit annat än stora gräshoppor såsom rof. En annan art, en Pelopeus, som bygger sina af jord uppförda bon på väggar o. dyl., ofta nog inuti rummen, föder däremot sina larver alldeles uteslutande med spindlar. Dessa stickas så, att de blott förlamas och äro till det yttre fullkomligt oskadade, hvarför de kunna med fördel användas för samlingar. Också betjänade jag mig af denna oväntade hjälp och plundrade alla nästen jag såg på det välkomna bytet. I regel finnas omkring femton spindlar i hvarje cell. Larven har sin plats innerst och angriper under sin tillväxt den ena spindeln efter den andra; då alla äro förtärda, inpuppar han sig i en rödbrun pergamentartad kokong. Den utbildade stekeln är svart och gul. Trähumlor blefvo I9 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. vid torrtidens början allmännare än någonsin förut. Det var de utslående blommorna, som lockade fram dem, och där dessa bil- dade större grupper, rådde lifligt buller. På öppna ställen, ofta utmed flodvallen, sågs en stor art, med sammetsbrun thorax och metallglänsande svarta vingar och abdomen, ideligen fara fram och åter inom ett bestämdt område, som den sällan lämnade, om ej för att med svindlande fart göra några volter och så åter fort- sätta sin förra bana. Bland de talrika myrorna vore först att nämna en liten, yt- terst spenslig röd art, som redan visade sig under resan från Europa. Den var allmän om bord och hade valt sockerkistorna till bostad, så att vi dagligen hade nöjet att se den i socker- skålen på bordet. Den uppträder vid kustplatserna i massor och är synnerligen besvärlig, då den ofelbart infinner sig, hvar helst nå- got ätbart är åtkomligt. Att skydda sina samlingar mot dessa myror är nästan omöjligt, ty den minsta springa lämnar dem tillräcklig ingång och deras uppspåringsförmåga trotsar all beskrifning. Till Bonge hade den ej hunnit, men ersattes af en mörkare art, som var en nästan lika svår förstörare, hvilket tillräckligt syntes i larvburarna. En del Formicider, små och svarta, bygga på träden ända till 5—6 fot långa bon, som se ut att vara hopfogade af en massa små tegellagda flikar af gråpapper. Så komma slutli- gen vandringsmyrorna, Anomma arcens, Afrikas renhållningshjon, men tillika ett af dess värsta plågoris. Det är svårt att få färger nog mörka att skildra all den plåga, det gränslösa obe- hag och oro, dessa — må vara oumbärliga, men icke dess min- dre afskyvärda — kräk förorsaka under vandringar i skogen. I millioner och åter millioner genomströfva de skog och öppna platser, slukande allt ätbart, som kommer i deras väg, och an- gripande icke allenast döda ting och mindre djur, utan med ett exempellöst mod och dödsförakt äfven de största. Intet djur går fritt för deras angrepp, om det ej viker bort; men detta veta de flesta att göra, om det finns någon möjlighet därtill. Blifva de en gång fast, gå de en kvalfull död till mötes. Men äfven myrorna ha sina fiender, som, utan att bry sig om deras bett och förtviflade för- svar, massvis döda och förtära dem. Hit hafva vi först att räkna en liten 'skogsödla, Mabouia sp.2, som vid ett myrtågs annalkande bereder sig på en god fångst. Det är ett nöje att se, med hvilken 20 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 117 smidighet de kvicka ödlorna springa omkring i den myllrande ho- pen, proppa munnen full med myror, hvarpå de löpa till ett säk- rare ställe, där de förtära sitt byte. Ifrigt upptagna med sin jakt, springa de under tiden utan fruktan rundt omkring den orörligt stående betraktaren, ja, tveka ej ens att springa upp för hans ben, under det den lifliga blicken granskande far hit och dit för att utforska, om möjligen någon fara kan vara för handen. En annan förföljare är den vanliga Ågama colonorum. På stammar och stenar, på väggar och tak, öfver allt löper denna vackra ödla med samma iedighet, samma behagliga rörelser, hvarvid dess vackra teckning framträder till sin fulla styrka. Det är dock endast hanen, som prålar med lysande blodröda och blå färger; honan bär en mera anspråkslös teckning af gråbrunt och grönt. Flera fåglar följa äfven regelbundet myrtågen och hämta, som det synes, nästan uteslutande sin föda från dem. Här böra först nämnas de till Pycnonotide hörande hårfåglarna, Criniger, särskildt Cr. nofafus, som är ungefär af en talltrasts storlek, ofvan olivgrön, under gul, samt en Timeliid, Åletha castanea, något mindre till storlek samt hvit och kastanjebrun. Båda dessa utstöta under jakten egendomliga, lätt igenkänliga, vemodiga lä- ten, hvarigenom man göres uppmärksam och sålunda kan und- vika att komma in bland myrorna. Vidare, ehuru ej så regelbundet, följas tågen af hackspettar, Campothera-arter, och af den om vår rotgel påminnande Stip/hror- nis gabonensis. Då myrorna svärma upp ur jorden, och tåget tager sin bör- jan, strömma de fram i ett omkring tumsbredt band, som dock snart delar sig i flera, för att åter sammansmälta och delas. Äro de riktigt under vandring och ej behöfva sprida sig för att söka föda, bilda de en enda oafbruten ström, som hastigt rör sig framåt. Arbetarna utveckla en rent af feberaktig ifver och tåga fram med en snabbhet, som är förvånansvärd, då man betänker, huru länge de sålunda äro i rörelse, innan de söka hvila; med nedböjdt hufvud tåga de framåt i de föregåendes spår, som det tyckes obekymrade om hvart det bär. Hafva de, som ofta är fallet, en puppa att föra med sig, bära de denna under kroppen, sedan de gripit ett. fast tag om dess ena ända. På båda sidor om tå- get paradera soldaterna, som då och då framila några steg, stanna 21 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. åter, sänka abdomen och höja framkroppen ; det väldiga huf- vudet med dess fruktansvärda käftar sträckes nästan rakt uppåt, och så stå de orörliga, stirrande i vädret, med vidöppet gap, färdiga att angripa hvarje varelse, som söker oroa tåget. En i sanning präktig vakt! Då de allt efter som tåget skrider framåt behöfva. ändra plats, gifva de sig in bland de öfriga och löpa helt fredligt, till dess de funnit en ny plats att besätta, och stanna då åter. Skulle man oroa dem, t. ex. kasta en sticka i deras väg, eller själf vara nog olycklig att omedvetet stå midt ibland dem, uppstår en förfärlig oreda, och inom några ögonblick är hela platsen öfversvämmad af myror, som ursinnigt rusa hit och dit och i senare fallet massvis äntra upp för benen, och snart bebåda sin närvaro genom smärtsamma bett. Har man ej märkt dem, förr än de hunnit så långt, är man i en af de obe- hagligaste situationer, man gärna kan komma. Att skaka af sig dem lär icke lyckas; de bita sig fast i kläderna, krypa in i skorna och skaffa sig alltid väg in till kroppen, där deras sting blifva så plågsamma, att man vanligen rusar till ett säkrare ställe, af- kastar kläderna och börjar en grundlig syning af hvarje plagg för sig; men ändock får man kännas vid dem stund efter annan, ty de veta att så gömma sig i veck och sömmar, att alltid några blifva kvar, hvilka man upptäcker först när de åter börja sina anfall. Det skulle vara någon tröst, om myrorna ständigt hölle sig i skogen och läte boningshusen vara i fred, men äfven här göra de påhälsningar, så att man måste lämna bädd och allt, tills de tågat bort, hvilket dock kan dröja hela dygn, om man ej använ- der särskilda medel att fördrifva dem. Mången gång har jag vid hemkomsten funnit hela golfvet som en enda krälande massa — en allt annat än behaglig syn, då man väntat sig hvila efter en tröttande dag. Så måste utrotningskriget börja, hvarvid eld och salt äro de verksammaste vapnen. Vid ett tillfälle hade jag köpt ett slags små oljerika kärnor, rätt goda och i smaken kanske mest påminnande om valnötter, och lagt dem i ett plantanblad på en blecklåda. Fram på kvällen kom jag ihåg dem och gick bort för att taga några stycken, men griper i stället i en hel klump af myror, som ögonblickligen beto och höggo i handen. Väl befriad från dem finner jag vid lampskenet, att ett helt 22 SJÖSTEDT: FRÅN KAMERUN. 119 myrtåg kommit in, och att de vedervärdiga djuren i tumshöga lager betäckte kärnorna och hela lådan. Denna var lyckligtvis af bleck och tom, hvarför jag stänkte på litet fotogén, antände alltsammans och var så befriad från en del af plågoandarna. Instängda husdjur anfallas regelbundet, och om man har en apa eller papegoja, måste buren sättas på tjärade stolpar. Då ett myrtåg kommit fram till en öppen terräng, en afröjd plats eller dylikt, sprida sig djuren vanligen för att söka föda. Framför ett sådant tåg är ett rörligt lif; spindlar och insekter, grodor och andra smådjur röra sig här om hvarandra, hoppande och löpande för att komma undan den fruktade fienden. Liksom branden på slätten väcker oro bland de större djuren, som oemot- ståndligt drifvas framför den härjande eldslinien, och slukar allt, som ej hinner undan, så väcker äfven de framvältrande myrska- rorna fruktan bland de mindre och lämna för öfrigt lika litet kvar af rofvet som elden. Intet ställe lämnas oundersökt; de krypa upp på stammar, ut på löfven, löpa ned i jordgångar och remnor, hvarur de uppjaga råttor, näbbmöss, skorpioner, maskar, med ett ord allt, som dit tagit sin tillflykt. Så smånin- gom uppstår, där myrorna samlade gå fram, en djup väg, den af fötterna lösgjorda mullen kastas åt sidan, allt mer stiger den så bildade vallens höjd, de båda sidorna närma sig upptill hvar- andra och sammanstöta, så att en tunnel bildas, hvari de sedan ostördt kunna framtåga. I största mängd förekommo vandringsmyrorna i november, sedermera aftogo de något i antal. UEBERSICHT. Aus Kamerun. FEinige Ziäge aus dem Insectenleben in der Gegend von Bonge zur zeit nahe vor dem Anfang der Trocken- penod, von Y. 5. SS T:2.0 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. EIN WUNDERBOCK. In der Berliner Entomologischen Zeitschrift B. 37, p. 17 —24 (1892) liefert Herr A. F. NONFRIED eine »monographische Uebersicht der Prionidengattung Ca/llipogon SERV.» und beschreibt, p. 21—22, eine angeblich neue Art aus Central Honduras, welche Call. Friedländeri genannt wird. Als ich die Formen dieser Gattung in unserem Museum nach der Monographie bestimmen wollte, wurde ich natiärlich auch veranlasst die Beschreibung von C. Friedländeri durchzu- lesen und fand da unter anderem auch folgende Kennzeichen: »Kopf eigenthimlich geformt; denn während alle ibrigen Arten ihn mehr breit haben, ist es hier umgekehrt. Denn er ist sehr lang, stark convex, so dass von oben gesehen die Augen LU ES SIE und Fählergruben nicht sichtbar werden» Was ist das? Kann in der Gattung Callipogon eme Art existiren, die von allen anderen bekannten Prioniden so abweli- chend ist, dass die Augen und Fiihlergruben von oben nicht sichtbar sind? Die Art ist gläcklicherweise abgebildet und ich beeilte mich die” Figur 6 auf der Tafel 3 zu Rate zon aehen: Aber wie wurde ich enttäuscht!! Die Figur stellt einen Käfer dar, dessen Kopf offenbar in umgekehrter Stellung angeklebt ist, und um allen Zweifel zu heben ist auch der linke Oberkiefer (Fig. 6 b) in umgekehrter Stellung abgebildet, wodurch ganz einfach die in der Beschrei- bung erwähnten grossen Figenthiämlichkeiten der Mandibeln erklärt werden. Wenn einem die Kenntniss tuber den Bau der Käfer so gänz- lich fehlt, dass er nicht sehen kann, ob der Kopf eines riesigen Käfers in umgekehrter Stellung angeklebt ist, thut er wahrlich am besten, wenn er sich von der Speciesmacherei abhält. Chr. Aurivillius. 1! Von mir gesperrt, 121 RENMSACARUS IVENTRICOSUSENEWPORTY FUNNEN UNDER EGENDOMLIGA FÖRHÅLLANDEN. MEDDELANDE ÅF FILIP TRYBOM. På sin väg från sjön Lygnern till Kongsbackafjorden genom- flyter Rolfsån den tämligen djupa Stensjön. Då jag den 23 sept. 1889 var sysselsatt med att insamla entomostraceer från denna senare sjö, erhöll jag, såsom jag för tillfället antog, åtskilliga ägg af ett eller annat djur rätt långt ut från land. Närmare in- till stränderna eller längre ned i vattnet stodo dessa äggliknande små kulor ej att upptäcka. Bland ett par hundra entomostraceer räknade jag efter min hemkomst 7 stycken af dessa kulor, hvilka 1 diameter höllo 0,2 till 0,6 mm. Redan med en vanlig lup syntes ett till formen tardigradlik- nande litet djur fästadt vid hvarje kula. Starkare förstoradt vi- sade sig detta i verkligheten akaridartade djur äga ett organiskt sammanhang med de nämnda kulorna; de utgjorde en utväxt från eller en del af djuret. Deras diameter var emellertid från un- gefär lika med, till fullt tre gånger så stor som hela djurets längd för öfrigt, hvilken utgjorde o,:6 till o,2 mm. I »The Transactions of the Linnean Society of London> VOR part 2, TÖS. Pag 05-— 102; fasor IgE OK han G. NEWPORT i en uppsats med öfverskriften: »Further Observa- tions on the Habits of Monodontomerus; with some Account of a new Åcarus (Heteropus ventricosus), a parasite in the Nests of Ånthophora retusa» beskrifvit och afbildat det djur, hvarom 1 Då såväl NEWPORTS släktnamn MHeteropus som ock Physogaster LICH- TENSTEIN (An.' E. F. (4), 8, Bull. p. 80, 1860) blifvit tidigare använda för andra djursläkten, föreslår jag att kalla detta akaridsläkte för Physacarus. I 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 393 ; här är fråga?. De förhållanden, under hvilka NEWPORT fann Heteropus, voro så vidt skilda från dem, under hvilka jag träf- fade densamma, att jag icke kan underlåta att redogöra för hans iakttagelser. Under det NEWPORT studerade de på larverna af den biar- tade Ånthophora retusa parasiterande larverna af Monodontome- 7us, insamlade han i medlet af sept. 13849 massor af båda dessa stekellarver. Ånthophora-larverna lefva som bekant i slutna, i lerjord förekommande celler. När han fört hem de parasiterande små stekellarverna, voro dessa att börja med fullt friska och kraf- Heteropus ventricosus NEWP.: a fullvuxet djur; b dräktig hona; c ett bakben; efter NEWPORTS figurer; d ett framben efter svenskt exemplar. tiga, och intet främmande märktes på dem. Men efter fem da- gar fann han dem betäckta af små runda, blåslika kroppar, som visade sig just vara vår Physacarus. Om ytterligare ett par da- gar voro icke allenast samtliga Monodontomerus-, utan också t. o. m. alla de af dessa oangripna Ånthophora-larverna dödade af Physacarus. Förut hade NEWPORT iakttagit bilarvceller, i hvilka larverna syntes liksom upplösta i stora massor af små sferiska 2 Uppsatsen i fråga hade blifvit delgifven >Linnean Society» redan den 5 mars 1850 och står, tillika med beskrifningen på Physacarus ventricosus i korthet refererad i sällskapets »Proceedings» (vol. II, pag. 70—71) för detta år. 2 TRYBOM: PHYSACARUS VENTRICOSUS. 123 gryn — Physacarus. En cell hade han ock träffat, hvilken inne- höll ett af detta djur bestående fint stoft, som alltigenom lifligt rörde sig. Det var djur, hvars bakre kroppsända ännu ej svällt ut till den omtalade, klotlika bildningen. De voro i detta sta- dium mycket rörliga, lämnade till allra största deien snart nog sin bilarvcell och spridde sig till de af Physacarus förut oangripna stekellarverna, ur hvilka de sedan insögo riklig näring. De ba- kersta kroppssegmenten utsvällde sedan ända till djurets tjugudubbla volym,” och ägg utvecklade sig i ansvällningen. Omkring tre veckor efter det att denna börjat bildas, vimlade det i de prof- rör, där NEwPorTt förvarade sina Physacarus, af smärre, mera genomskinliga, lifliga individer; detta i sådana rör, som hållits mera utsatta för solljus och hetta. Honorna hade således, säger NEWPORT, antingen varit befruktade, innan de uppnådde och an- grepo stekellarverna, eller också sker en fortplantning utan be- fruktning. Hanar lyckades han nämligen ej påträffa. Redan då de unga Physacarus först varsnades, hade de 4 benpar och icke 3, såsom eljest är vanligt hos akariderna i ett yngre stadium. Det fanns stora skäl att antaga, att honorna ej gåfvo ifrån sig ägg, utan redan utkläckta ungar. NEWPORT fram- håller, hvilken stor betydelse temperaturen spelar i detta afseende, och att Plysacarus-honorna vid jämförelsevis lägre värmegrader måhända lägga ägg. Han fann, att de, uppbevarade på svalare ställen, ej fortplantade sig samma höst. Äggen förblefvo då syn- barligen oförändrade, åtminstone under fem månader. Djuren lefde godt vintern öfver. Sedan Physacarus-honorna samlat en mängd reservnäring i sin uppsvällda bakkropp, äro de, säger NEWPORT, måhanda blott »nidi» för ungarna, hvilka där möjli- gen undergå en förändring, få 8 1 st. f. 6 ben. NEWPORT placerade sitt nya släkte i KocHs familj Sarco- plides. Han säger detsamma vara närmast besläktadt med det af KocH beskrifna släktet Dermaleichus fast dock alldeles skildt från alla, förut beskrifna släkten. Af det anförda torde framgå, att Physacarus, där den vun- 3 Å NEWPORTS figur af en dräktig Phiysacarus-hona, hvaraf här bifogas en kopia, har segmenteringen blifvit oriktigt afritad å kroppens uppsvällda baker- sta del. De af mig undersökta individerna hade icke häller någon märkbar segmentering därstädes.! (SS 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 12893. X nit insteg, kan utöfva ett enormt inflytande på insektvärlden, i det den äger förmåga att tillintetgöra snart sagdt alla i jorden lefvande insektlarver och puppor. Den angriper visserligen också nyttiga, på skadliga insektlarver parasiterande steklar och väl äfven andra insekter, men då den så att säga gör rent hus ge- nom att skoningslöst döda de skadliga insekterna med de nyttiga, synes den vid många tillfällen kunna vara af ovärderligt gagn. Jag. har därför tillåtit mig att här ofvan i korthet referera NEw- PORTS iakttagelser om dess lefnadsförhållanden, hälst som jag med den begränsade tid, jag haft att ägna åt saken, ej kunnat i litteraturen finna några utförligare nyare observationer öfver det mycket egendomliga djuret. Af ett nyligen lämnadt medde- lande af F. M. WEBSTER med öfverskriften: »Early published References to some of our injurious Insects» i »Insect Life», edi- ted -by C. V. RILEY and EL. OEHowarp, Ul: SiDepofiA sg culture, ' Div. "of Entomology, Periodical Bulletin, Vol. IX, N:s 7 and 8», pag. 263 och 264, synes det emellertid framgå, att Physacarus ventricosus efter all sannolikhet redan 1845 blifvit iakttagen i nordamerikanska staten Michigan, men förväxlad med äggen af Meromysza americana FitcH. Larverna af denna di- pter lefva i hvetestrån, hvilka de afgnaga samt med dem ofta falla till marken, där de lätt blifva ett byte för Physacarus, hvil- ken WEBSTER 1884 fann parasiterande på Meromysza-larver vid Oxford i Indiana. I den uppsats med titel: »Insects, affecting Fall Wheat»> (»Report of The Commissioner of Agriculture for The year 1884», Washington 1884), i hvilken WEBSTER å sidan 390 omnämner detta, redogör han också (sid. 387) för, huru han samma år vid Bloomington i Illinois iakttog, att Phy- sacarus ventricosus angrep och dödade de äfvenledes i hvete- stråen lefvande larverna af den till familjen Chalcidide hörande Isosoma triticz RILEY. . Men det var ej nog med, att dessa lar- ver föllo offer för den så obetydliga, lilla acariden, utan denna dödade också på dem parasiterande, små stekellarver samt de 8 mm. långa larverna af en carabid, Leptotrachelus dorsalis FABR., som eljest nere i hvetestubben äta upp såväl /sosoma-larverna som de dem angripande stekellarverna. »Ehuru så ojämförligt liten», säger WEBSTER, »afgår Heteropus till slut med segern öf- ver alla de nämnda larverna. Han är en synnerligen verksam 4 TRYBOM: PHYSACARUS VENTRICOSUS. 125 parasit, som fullbordar sitt värf, äfven där alla andra skulle vara otillräckliga, blott det finnes den allra minsta utväg för honom att nå sina offer »? De amerikanska iakttagelserna bekräfta således, att Physaca- 7us angriper insekter af vidt skilda grupper samt under mycket olika förhållanden; de bekräfta, att den för landtbrukaren kan vara af synnerligen stor betydelse. Hvad beträffar den af mig funna Physacarus, så är den möj- ligen en ny art, fast den mycket liknar NEwPORTS afbildning af ventricosus. Denna art synes emellertid vara betydligt större än de af mig anträffade individerna. NEwPORT mätte nämligen den kulformiga ansvällningen att vara ända till omkring 1,6 mm. i genomskärning (!/16 engelsk tum) eller bortåt 3 gånger så stor som hos de största exemplar, jag fann, och de unga djur, som framkommo i hans glasrör, voro 0,4 mm. (!"/1000 eng. tum) långa eller jämt dubbelt så stora som de största af mig träffade, med jämförelsevis stor ansvällning försedda djuren. Ifall NEwPoRrRT af- bildat frambenen rätt å sina figurer (6 och 7), så afvika de af mig funna individerna (fig. I d) äfven därutinnan, att de hafva en kort men grof, starkt krökt klo i spetsen af dessa bens yttersta led. Härigenom blifver det lättare förklarligt, att de kunna hålla sig fast vid de larver, på hvilka de parasitera. Lefde de i fråga varande P/hysacarus-individerna i vattnet, där jag fann dem? På hvad sätt hade de kommit dit? Detta är frågor, som jag tyvärr icke annat än gissningsvis kan besvara. Innan jag fick dem i sprit, hade jag ingen tanke på, att de små kulorna kunde vara af den natur, de sedermera visade sig vara. Af deras yttre utseende kunde efteråt inga slutsatser dragas om, huruvida de left i vattnet, eller huru länge de befunnit sig där. De sågo dock åtminstone ut att vara alldeles oskadade. Hos ingen af de individer, jag närmare undersökte, kunde jag träffa några tydliga ägg. Hufvudinnehållet i bakkroppens klotlika an- svällning utgjordes af en mycket finkornig massa. I en af de halfstora kulorna lågo dock dessa korn på flera ställen ordnade 2 I »The twelfth Rep. of State Entomologist of Illinois» pag. 144—154, hvilken finnes intagen i »The Trans. Depart. of Agriculture of Illinois>», Vol. XX, 1880, har "WEBSTER också beskrifvit Physacarus lefnadsvanor. Denna rap- port har jag emellertid förgäfves sökt att få se. 5 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. kring runda fläckar, som möjligen torde hafva varit ägg. Om djuren, såsom troligast är, tillfälligtvis kommit i vattnet samt legat där något längre, är det ju antagligt, att äggen, tillika med andra mjukare, inre delar, råkat i upplösning. Sannolikast hade de af mig funna Physacarus-individerna kommit i vattnet på det sätt, att någon bäck genom det ymniga regnfall, som rådde i början af hösten 1889, stigit upp öfver platser, där den para- siterande akaridens värddjur haft sitt hemvist, samt sköljt ut en del af de små djuren ända ut i sjön. Äfven om denna enkla förklaring af förekomsten i vattnet skulle vara den rätta, så har jag ändå trott mig böra meddela i fråga varande fynd af Physa- carus. Det synes nämligen böra vara af iéke så litet intresse att få förekomsten i vårt land konstaterad af en i många insek- ters lif och bestånd på ett så förhärjande sätt ingripande parasit, som vi sett, att denna akarid är. UEBERSICEIT: Physacarus ventricosus (NEwPORT) wurde vom Verfasser am 23 September 1889 im See Stensjön im nördlichen Theile der Provinz Halland angetroffen. Das Thier wurde nebst Ento- mostraceen draussen auf dem See nahe an der Oberfläche ein- gesammelt. Ob es da noch lebte, wurde nicht festgestellt. Kurz vorher war ein anhaltender und starker Regen gefallen, wesshalb sich der Verf. zu der Annahme berechtigt glaubt, dass der Phy- sacarus durch denselben von irgend einem niedrig gelegenen, lehmi- gen Boden in den See hinaus gespilt worden ist. Die nun gefundenen Individen waren im Ganzen nicht ein- mal halb so gross als die von NEwPorTt beschriebenen im ent- sprechenden Entwickelungsstadium. Da sie ausserdem an der Spitze der äussersten Glieder des ersten Fusspaares (siehe Fig. I d) eine verhältnissmässig starke, sehr gebogene, in NEWPORTS Figuren nicht abgebildete Klaue hatten, so gehörten sie mög- licherweise einer neuen Art an. Da der Gattungsname Heteropus einer Arthropodengattung gegeben wurde, ehe NEWPORT denselben diesem Acariden zutheilte, ist er hier gegen Physacarus vertauscht. Bor ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM ÅRSSAMMANKOMST DEN 14 DECEMBER 1892. I den vanliga lokalen å Hötel Phoenix i Stockholm samlades ofvannämnda dag kl. 7 e. m. ett stort antal af Föreningens leda- möter, för att på öfligt sätt högtidlighålla årsdagen af Föreningens stiftande. Sedan ordföranden, Prof. O. SANDAHL, hälsat ledamö- terna välkomna, meddelade han följande Årsberättelse. Under det nu gångna året, det 13:de af Föreningens tillvaro, har den samma, oaflåtligt såsom förut, sträfvat att söka utbreda kunskapen om insektvärlden i vårt land. För detta ändamål har Föreningen först och främst utgifvit »Entomologisk Tidskrift», årg. 13, som nu svällt ut från de vanliga 12 arken till 18 och ett halft ark text, illustrerad med 6 taflor i ljustryck och en färg- tryckt tafla samt talrika xylografiska afbildningar af insekter, deras puppor och larver m. m. Vidare har Föreningen hugnats äfven för detta år med ett statsbidrag af 1,000 kr. och därigenom satts i tillfälle att utgifva årshäftet II af »Uppsatser i praktisk ento- mologi», innehållande afhandlingar och meddelanden om skade- insekter och deras lefnadssätt samt råd och anvisningar, så vidt möjligt är, till bekämpande af dessa skadedjur. Uppsatserna äro förtydligade dels med en färgtryckt plansch öfver den i så hög grad skadliga kornflugan (Chlorops teniopus MEiG.), framställande dess utveckling, och dels med många träsnitt. Dessa »Uppsatser i praktisk entomologi II» utgöra ett häfte om 6 ark, hvilket säljes 1 -bokhandeln för det billiga priset af 1 kr. 25 öre. Under året hafva 12 ledamöter med döden afgått, bland hvilka 2 i Norge, nämligen d:r Med. SAMUEL JACOB SÖLSBERG i Laurvik och Bot. Gartn. NiIrts GREEN Moe vid Bot. Trädgården + 2 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. i Töien vid Kristiania. En dödsruna öfver MozE af en hans lands- man återfinnes 1 årg. 13, sid. 275. Bland de senast bortgångna var landtbruksinspektören CHARLES JACOBSON, som var varmt in- tresserad 1 synnerhet, må man säga, af landtbrukets entomologi och på grund häraf var en varm gynnare af Föreningens verksamhet. Han afled den 22 sistlidne oktober i en ålder af 46 år. Å andra sidan hafva. under året 63 nya ledamöter inträdt i Föreningen, bland hvilka märkes den första kvinliga ledamoten, fru SIGNE NORDEN- SKJÖLD å Virkvarn nära Oskarshamn. Ett mera brinnande nit och lefvande intresse för vår vetenskap, än hvad fru NORDEN- SKJÖLD visat, torde sällan kunna träffas. Föreningen kan icke annat än med glädje och tacksamhet omnämna och vågar tolka såsom ett tecken till erkännande af Föreningens sträfvan att verka till gagn för det allmänna, att Kongl. Hushållningssällskapen i följande län inträdt i föreningen nämligen: Vesternorrlands, Stockholms, Vestmanlands, Verm:- lands och Kronobergs län samt att Gotlands läns Kongl. Hus- hållningssällskap ingått såsom ständig ledamot, hvarjämte Göte- borgs och Bohus läns Kongl. Hushållningssällskap låtit anteckna sig såsom prenumerant å 2 ex. af Entomologisk Tidskrift. I Örebro och Norrbottens läns Kongl. Hushållningssällskap hafva förvaltningsutskotten tillstyrkt de resp. sällskapens inträde i För- eningen, hvilken tillstyrkan afvaktar dessa sällskaps beslut. Här- jämte har Svenska allmänna Utsädesföreningen i Svalöf tecknat sig som medlem af Entomologiska Föreningen. Sedan höstsammanträdet den 8 oktober detta år hade för öfrigt i Föreningen invalts följande nya årsledamöter: provinsial- läkarne J. L. NAUMANN (Hörby) och P. L. SÖDERBERG (Östham- mar) på förslag af ordföranden; grosshandlaren D. A. MALMROS (Ihre, Stenkyrka å Gotland), C. G. HOFFSTEIN (Runmarö) och grosshandlaren G. VaALDAU (Stockholm) på förslag af landtbruks- entomologen Sv. LAMPA. Såsom hedersledamot hade invalts den belgiske senatorn baron EDOUARD DE SELYS-LONGCHAMPS, en hyll- ning åt den berömde entomologen och arkeologen, då han den 15 maj detta år fyllde 80 år. En annan hedersledamot invaldes vid årssammankomsten, nämligen lektor K. F. THEDENIUS, som var en af Föreningens 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. J20 stiftare och hela tiden varit ledamot af dess styrelse, men nu på grund af framskriden ålder bestämdt anhöll att icke komma i åtanke vid dagens val af styrelse. En annan ledamot, herr GOTTFRIED HOFGREN, som allt sedan Föreningens tidigaste år med ospard möda och varmt nit varit verksam i Föreningens tjänst, såsom distributör af Tidskriften, så- som revisor af våra räkenskaper och såsom ordnare af våra sam- kväms materiella angelägenheter, har dessvärre af hälsoskäl nöd- gats afsäga sig sina hittillsvarande funktioner inom Föreningen och sålunda undanbedt sig återval. Ordföranden frambar å För- eningens och egna vägnar det hjärtligaste tack för allt det ar- bete, som herr HOFGREN af kärlek till vetenskapen nedlagt till Föreningens bästa och uttryckte allas varma önskan, att hans hälsoförhållanden måtte för framtiden gestalta sig så, att man icke vid sammankomsterna skulle nödgas sakna den värderade kamraten och vännen. Efter dessa afsägelsers tillkännagifvande för Föreningen skred denna till val af styrelse och revisorer med deras suppleanter. Resultatet af valet blef, att den förra styrelsen: hrr SANDAHL, AURIVILLIUS, LAMPA och J. MEVES återvaldes, och i lektor THE- DENIUS' ställe insattes förre förste suppleanten, löjtnant C. GRILL, samt till styrelsens suppleanter utsågos direktör G. HOLMERZ och fiskeriassistenten F. TrRryBom. Till revisorer valdes d:r S. NoRrD- STRÖM och apotekaren H. ENELL med jägmästaren J. H. WERMELIN såsom suppleant. Ordet lämnades sedan åt kandidat EMIL HOLMGREN, som höll ett längre, om synnerligen goda studier och forskningar vitt- nande och i formelt hänseende utmärkt föredrag om nyare under- sökningar af fjärillarvernas histologiska byggnad, illustreradt med en större, särdeles väl af föredraganden utförd väggtafla, visande den skildrade histologiska byggnadens detaljer. Föredraget häl- sades med lifligt bifall. . Sedermera intogs en enkel supé, och därunder samt efteråt utbragtes skålar för Föreningens fortgående utveckling, för styrel- sen, nya ledamöter, föredraganden för aftonen, samt framfördes bref och hälsningar från Tromsö museidirektor d:r SPARRE-SCHNEI- DER samt från d:rna NERÉN och LINDEGRÉN. NERÉN meddelade en iakttagelse rörande uppkomsten af det starka knarrande ljud, Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 3 (1893)- 2 9 130 SANDAHL: ENT. FÖREN. ÅRSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1892. som frambringas af dödskallefjärilen (Acherontia atropos), då han oroas, och den sistnämnde redogjorde för fyndet af två för Sverige nya fjärilformer. En telegrafisk hälsning genom kyrkoherden J. ANDERSSON framfördes af d:r AMMITZBÖLL och friherre F. BAR- NEKOW från Kristianstadstraktens entomologer, samlade för att fira föreningens årsdag. Oskar Th. Sandahl. SYNONYMISCHE BEMERKUNGEN. Der von J. WzisE (Deutsche Ent. Zeitschrift 1893, p. 68) beschriebene Prierothorax Korbi aus Amasia ist ohne Zweifel mit Herpes porcellus Lac. identisch. In CHEVROLATS Sammlung steckt ein Stuck, das eben aus Amasia stammt. Die Art kommt auch in Bulgarien vor. Tragocephala sulphurata DistTANT (A naturalist in Trans- vaal, Pp. 202, I. IE 9, 1392) wWurde sehonm 72, von HAFRDUS als Rhaphidopsis vittata beschrieben. Die Art ist keine Rhap/hu- dopsis, scheint mir aber ohne Schwierigkeit mit Zragocephala vereint werden zu können. Chr. Aurivillius. AO Ore e 131 I HVILKEN ORDNING TAGER DJURVÄRLDEN EN UR HAFVET UPPDYKANDE Ö F BESITTNING? AF GOTTFRID ADLER?Z. Ett af den geologiska vetenskapens märkligare resultat är utan tvifvel påvisandet, att de flesta delar af jordskorpan befinna sig 1 en ständig rörelse, antingen långsamt stigande eller lika lång- samt sjunkande. Särskildt i vårt land har man genom inhuggna vattenmärken sedan förra århundradet, äfvensom medelst andra bestämningsmetoder, kunnat direkt mäta storleken af denna s.k. sekulära höjning och därvid funnit, att densamma växlar ganska betydligt på olika delar af vår kust, att den på vissa ställen är ganska betydlig, belöpande sig till flera fot, på andra ställen där- emot knappt märkbar eller ingen. Exempelvis må nämnas att HöGBom 1 uppgifver flera fall, i hvilka höjningen vid Vesterbot- tens kust påvisats vara 5 å 6 fot eller ännu mera på århundra- det. Följden af detta egendomliga förhållande blir naturligtvis betydliga förändringar i kustliniens form. Men enär hafvets bot- ten liksom fasta landet har sina berg och dalar, uppstiga, i den mån hafsbottnens höjning fortgår, på större eller mindre afstånd från kusten undervattensbergen i form af skär, som under tider- nas lopp växa till holmar och öar för att till sist, då höjningen pågått tillräckligt länge, sammansmälta med fastlandet. De tal- lösa skären och småöarna i våra skärgårdar hafva sålunda allt- sedan sin uppkomst genom smalare eller bredare vattenytor varit skilda från fasta landet, och ju ensligare de äro belägna, särdeles 1! Om den sekulära höjningen vid Vesterbottens kust (Geol. Fören. förhandl. 1887). Uppgifter öfver höjningen i olika delar af landet kunna föröfrigt in- hämtas i FORSSMANS »Observationer öfver vattenhöjden vid Sveriges kuster» [K. V. Akad. Handl. 1874 (1876)]. I T32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. om afståndet från kusten är stort, desto större svårigheter hafva naturligtvis upprest sig mot en invandring af fastlandets djurvärld. I all synnerhet måste detta gälla sådana djurformer, hvilka ej med vingars tillhjälp kunna förflytta sig långa sträckor, samt sådana, hvilka tillbringa vintern i dvala och därför ej kunna invandra, ens då under stränga vintrar kölden slår isbroar äfven öfver de bredare sunden mellan öarna. Största intresset knyter sig naturligtvis vid de hundratals mil från närmaste fastland belägna oceanöarna, hvilka oftast, trots sitt ensliga läge, kunna uppvisa en fauna af äfven obevingade landdjur, men äfven undersökningar öfver de förflyttningar i min- dre skala af vinglösa djur, hvilka äga rum mellan fastlandet och öarna eller mellan öarna sins emellan i våra skärgårdar, borde kunnna gifva åtskilliga antydningar om, hvilka transportmedel här varit verksamma. Hufvuduppgiften skulle här vara att först och främst undersöka de låga och all växtlighet saknande skär i yt- tersta hafsbandet, på hvilka de öfverspolande vågorna blott med- gifva en tillfällig förekomst af enstaka landdjur. En sådan un- dersökning borde fälla utslag i frågan, huruvida vissa djurformer företrädesvis lätt transporteras, det må nu vara på hvad sätt som hälst. En öfvergång till de något högre skären, i hvilkas springor en sparsam växtlighet för ett tynande lif, skulle bringa oss känne- dom om landfaunans yttersta förposter, hvilka förmå uthärda kam- pen äfven mot de ogynnsammaste omständigheter, och genom att gradvis förflytta oss till allt större och med rikare växtlighet ut- rustade öar, skulle vi kunna erhålla ett tillfredsställande svar på den fråga, med hvilken jag inledt denna lilla uppsats. Under några somrar har jag ägnat någon tid åt undersök- ningar af ifrågavarande art vid olika delar af våra kuster, och då jag nu i det följande meddelar de anteckningar, jag därvid fört, är det ingalunda därför, att jag betraktar mina ännu alltför litet omfattande undersökningar såsom afslutade, utan fastmer för att fästa entomologernas uppmärksamhet på den intressanta frågan och måhända lyckas förmå en eller annan att genom insända meddelanden i tidskriften söka bidraga till dess lösning. De trakter, i hvilka jag gjort undersökningar öfver skärens fauna, äro: i Bohuslän utanför Gullmarsfjordens mynning samt vid 2 ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 133 Väderöarna, i Östergötland utanför Slätbakens mynning, i Medel- pad utanför Sundsvallsfjärden samt i Ålands skärgård trakten sö- der om Mariehamn. Härtill skulle kunna läggas en flyktig un- dersökning at Gotska Sandön, hvilken dock förut blifvit vida grundligare undersökt af EISEN och STUXBERG.? Föröfrigt hafva icke, så vidt jag känner, några undersökningar i liknande syfte blifvit företagna inom vårt land, om jag frånser några af HöÖG- BOM i hans ofvan citerade arbete lämnade uppgifter om växt- och djurvärlden på Holmön, en af talrika större och smärre öar be- stående ögrupp i norra Kvarken, en mil från fastlandets kust. Från nordligaste Norge skildrar SPARRE-SCHNFIDER ? ett besök på Nordfuglö samt uppräknar en del af dess djurvärld. Hvad an- går de tre senare lokaliteterna, Sandön, Holmön och Nordfuglö, så äro de dock af jämförelsevis alltför hög ålder för att ägna sig till utgångspunkter för undersökningar rörande djurvärldens invandring. Såsom jag förut antydt, förefaller det mig som om de mindre skären, af yngre datum, skulle utgöra de bästa ut- gångspunkterna. De större öarna besökas oftare af människor, hvilka i sina farkoster lätteligen kunna medföra en eller annan liten passagerare, som stiger i land och glömmer sig kvar. Sär- skildt torde vid det i skärgårdarna ofta förekommande öfverföran- det af kreatur på sommarbete en samtidig transport af smärre djur kunna äga rum. De kala och låga skären besökas däremot endast undantagsvis af människor, och dit invandrade djur måste därför i regeln ej haft andra transportmedel att tillgå, än dem naturen i allmänhet erbjuder. Hvilka dessa transportmedel äro, torde, då det gäller vinglösa djurformer, blott mera sällan kunna med visshet afgöras. Man nödgas här stanna vid mer eller min- dre sannolika gissningar, med sällsynta undantag för de fall, då förflyttningen skett under så direkt iakttagelse, att intet tvifvel kan äga rum. Jag återkommer till detta ämne efter att ha läm- nat en redogörelse för de djurformer, jag insamlat eller iakttagit på ofvan uppräknade lokaliteter.. Dess värre har jag ännu ej haft tillfälle att till arten bestämma en del af de insamlade djuren. De i det följande meddelade uppgifterna om afstånden mellan 2 »Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön», Öfvers, af K. V. Akad. Förhandl. 1868, n:o 5. 3 »Nordfuglö, en zoologisk skizze», 1885. 2 J 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. öarna och närmaste fastland grunda sig, i fråga om Bohuslän och Östergötland på generalstabens kartor i de fall, då skären där varit utmärkta, 1 öfriga fall på en ungefärlig uppskattning. Bohuslän. A. Väderöarna, en ögrupp bestående af flera tämligen stora klippöar samt talrika större och mindre skär. Af- ståndet till närmaste fastland är en mil. 1. Storön, den största i gruppen, torde väl vara bortåt 50 meter hög och således sannolikt af hög ålder. Också äger den en frodig växtlighet i de skyddade dalarna och bergsskrefvorna, öfverensstämmande med den på de närmare kusten belägna bo- huslänska öarne. Som den sedan länge varit bebodd af män- niskor, och ganska liflig trafik med fastlandet äger rum, kunna inga slutsatser dragas om, till huru stor del det föröfrigt tämligen fattiga djurlifvet invandrat utan människans ofrivilliga hjälp. Jag ägnade af denna anledning ingen långvarig uppmärksamhet åt dess djurvärld. Enligt uppgift af invånarna funnos där inga dägg- djur, icke häller några kräldjur eller groddjur. Af insekter fann jag 3 myrarter, nämligen Lasius niger och flavus samt Tetra- morium caespitum, enstaka individer af Bombus hortorum, Apion spec., Cetonia aurata, Coccinella bipunctata, Thrips spec. (i blommor), Vanessa cardui, Satyrus semele (talrik), en stritart, talrika gräshoppor af släktet Sfenobothrus, den i bohuslänska kusttrakter särdeles allmänna Machilis polypoda samt den i myrornas bon lefvande Beckia albinos. Af myriopoder iakttogos Lithobius forcipatus samt Polyxenus laguraus; af spindlar tvenne arter, en Eperzra och en Lycosa; af gråsuggor likaledes två arter, Oniscus murarius och Porcellio scaber; af landsnäckor blott en art, Balea perversa. Tydligtvis är denna förteckning att betrakta såsom högst ofullständig. Sannolikt skulle en närmare undersökning gifva vid handen, att särskildt de bevingade insekternas antal är vida större. Man känner ju exempel på, att gräshoppor och andra insekter träffats flygande ute öfver öppna hafvet mer än 60 svenska mil från Afrikas kust, möjligen drifna af någon stark blåst. Ett af- stånd af endast en svensk mil bör således vara en småsak äfven för en med medelmåttig flygförmåga utrustad insekt, och äfven vissa af de med spinnförmåga utrustade spindlarna torde vid sina bekanta luftseglingar kunna föras med. vinden snart sagdt obe- 4 ADR UA————— rORAE—RE———RNN ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 135 gränsade sträckor. Men i fråga om t. ex. en sådan liten öm- tålig, vinglös och blind insekt som Beckia albinos, hvilken ai- drig frivilligt kommer fram i dagsljuset, utan ständigt vistas i underjordiska gångar, kan jag för närvarande ej tänka mig, hvi- ket förflyttningsmedel som varit verksamt, såvida ej människan 1 detta fall varit den förmedlande, t. ex. genom att från fastlandet öfverföra jord, innehållande några individer af den nämnda hopp- stjärten. För jämförelses skull må nämnas, att SPARRE-SCHNEIDER uppräknar från Nordfuglö 65 skalbaggar, 27 fjärilar samt 6 land- mollusker. HöÖGBOM uppgifver att på Holmön i Nordliga Kvar- ken »förekomma, utom de däggdjur, som med lätthet färdas öfver vintertiden, såsom hare och räf, ekorre, råttor, sorkar, huggormar, snokar, ödior, grodor, de vanligaste insjöfiskarna mört, gädda, abborre, alla fastlandets myrarter och i öfrigt en rik insektfauna>. 2. Undersökningen af trenne vester om Storön belägna mindre skär gaf följande resultat. a. På ett omkring 300 m. från Storön aflägset skär af omkring 6 m. höjd öfver vattenytan, utan all vegetation och vid hög sjö öfverspoladt af hafvet, träffades enstaka indivi- der af ett litet kvalster, Bdella arenaria, krypande omkring. Måhända kunde de lifnära sig af sjöfåglarnas exkrementer, ty de vistades just på högsta punkten, där spår af sjöfåglarnas vistelse voro talrika. b. Ett skär på samma afstånd från Storön som det före- gående, men af omkring 10 meters höjd öfver vattenytan, befanns på högsta delen i på läsidan belägna springor hafva en torftig vegetation af Sedum acre, Lepigonum salinum samt Festuca spec. Här träffades Oniscus murartius, Che- lifer cancroides, Baella arenaria, ett ex. af en Epeira spec. samt åtskilliga individer af den egendomliga, lilla myrio- poden Polyxenus lagurus. c. Tvenne holmar af ungefär samma höjd som det sist- nämnda skäret, men belägna längre vesterut, på omkring 600 meters afstånd från Storön, befunnos hysa samma växt- och djurvärld som skäret b, med undantag däraf, att Epeira saknades och att af de öfriga individantalet, i förhållande till holmarnas storlek, var mindre. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. B. Utanför Gullmarsfjordens mynning. 1. Hlatholmen, en tämligen stor holme, visade en fauna, som liknade de närmare kusten belägna öarnas, hvilken föga torde skilja sig från fastlandets. Afståndet till närmaste fastland torde ej häller vara mer än omkring 800 meter. Dessutom kunna möjligen några mellanliggande mindre holmar hafva förmedlat öfver- gången. Märklig är likväl förekomsten af för saltvatten så öm- tåliga djur som groddjur. I en sötvattenstjärn anträffades några groddjurslarver, möjligen tillhörande den på det närbelägna Skaftö- landet, äfvensom på andra bohuslänska öar förekommande stink- paddan (Bufo calamita). 2. PByxeskär, ett omkring 500 meter utanför Flatholmen beläget isoleradt skär, med en ytterst sparsam växtlighet af gräs och ÄArmeria elongata i skyddade springor på läsidan. Här träffades Salda (litoralis 2), trenne vinglösa honor af Lasius niger, flera hoppstjärtar, åtskilliga ex. af en Zhrips spec. (bleka till färgen, vistades bland gräsrötterna), mygglarver i en sötvatten- samling samt myggor och flugor. Af spindeldjur träffades den förut omnämnda PBdella arenaria samt en Tetranychus och en Oribates. Gråsuggorna representerades af Porcellio scaber. 3. Harpeskär, ett 1 yttersta hafsbandet beläget, omkring 4 m. högt skär, 2,000 m. utanför Flatholmen, befanns äga en torftig vegetation af lafvar, mossa och ÅLepigonum salinum, hvilken senare var den enda fanerogama växten och uteslutande växte i några skyddade springor på läsidan. Här funnos flugor och myggor (ej ännu bestämda till arten) samt de senares larver i sötvattenssamlingar, där äfven träffades Corixa- och Hydroporus- arter. Bland Lepigonum salinum träffades små svarta Podurider samt mellan rötterna exemplar af en gul Zhrips-art. Såsom re- presentant för spindeldjuren fanns en Lycosa förutom de små röda kvalstren, Bdella arenaria och Tetranychus spec. Myrio- podernas grupp företräddes af Polyxenus lagurus. 4. Ett längre söderut, äfvenledes i yttersta hafsbandet be- läget skär befanns, såsom jag af dess betydligare höjd väntat, vara utrustadt med en rikare vegetation. De fanerogama vVväx- terna utgjordes af Sedum acre, Silene maritima, Potentilla rep- tans, Armeria elongata, Cochlearia officinalis, Anthemas cotula, Sonchus arvensis, Åster tripolium, Atriplex hastata och Rumex e OO ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 137 crispus. Äfven djurlifvet var här rikare. Af skalbaggar funnos Amara trivialis, Bembidium (lampros?), Byrrhus pilula, Chryso- mela staphylaea samt Coccinella 7-punctata. Af Lasius niger träffades ett samhälle. Mellan växternas rötter träffades samma gula Zhrips-art och samma svarta Podurider som på förutnämnda skär. På växtrötterna funnos bladlöss. Vidare träffades Polyxe- nus lagurus, Bdella arenaria, Tetranychus spec. samt en liten spindel (Zilla”). Sparsamt förekom äfven en liten landsnäcka, Balea perversa. I sötvattensamlingar vimlade vattenloppor (Daphnia) samt Corixa- och Hydroporus-arter. 5. Strax utanför det sistnämnda skäret låg ett mindre, om- kring 3 m. högt skär, öppet för hafsvågorna och utan annan vegetation än helt litet mossa på öfversta toppen. Att hafvet dock ofta spolade öfver, syntes däraf, att lefvande exemplar af Litorina sutto i springorna på skärets högsta del. Sannolikt hade det dock helt nyligen regnat, ty små sötvattensamlingar med mygglarver funnos äfven, och öfver deras yta dansade myggorna själfva. Bland mossan kröp det vanliga kvalstret Bdella are- naria, och äfven ett exemplar af samma lilla spindel, som på föregående skär anträffades. Östgöta-skären utanför Slätbakens mynning. De sex här undersökta skären befunno sig endast på ett afstånd af 1500 —2000 m. från närmaste fastland. Som de dessutom lågo skyd- dade för hafsvågornas våldsamhet genom utanför belägna större öar, hafva omständigheterna för djurvärldens öfverflyttning varit gynnsammare. 1. Litet skär, af omkring 40 kv. m. areal, 1 m. högt öfver vattenytan och synbarligen mycket besökt af sjöfåglar (ejdrar enl. uppgift). Blott mycket sparsam mossa bildade växtligheten. För- utom talrika flugor och myggor träffades här Bdella arenaria samt ett ex. af en spindel (Linyphaia”). 2. Mindre skär, omkring 70 kv. m., 2 m. högt, fläcktals beklädt af lafvar och mossa. I springor var Bdella arenaria talrik. Dessutom funnos flera spindlar (Lycosider). I en söt- vattensamling funnos mygglarver. 3. Mindre holme, med en yta af omkring 2,000 kv: m., 8 m. hög, bevuxen med lind, gran, tall och en, förutom en spar- sam undervegetation at hufvudsakligen gräs och mossa. Bevingade dl 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. insekter voro här rätt talrika. Af obevingade träffades flera arter Podurider, arter af myriopodsläktena Lithobius och Geophulus, flera landsnäckor, såsom Helix-, Succinea- och Pupa-arter, samt i den tämligen djupa myllan, som bildats under lindarna, dagg- maskar. Sannolikaste förklaringen på de sistnämndas förekomst är väl, att de ursprungligen införts såsom någon fiskares agn- förråd. ; ; 4. Mindre skär, med omkr. 80 kv. m. yta, 3. m. högt och bevuxet med några alar och tallar. Här träffades flera myrsam- hällen af Camponotus herculeanus, Lasius niger, L. flavus (i hvars bon Beckia ulbinos), Formica fusca och Tetramorium caespitum Föröfrigt funnos Oniscider, myriopoder och landsnäc- kor af de förutnämnda släktena. 5. Litet skär med en utsträckning af omkring 50 kv. m. samt en höjd af 2 m. på högsta punkten, öfverspoladt till större delen vid hög sjö af vågorna, som ända till dess midt uppsväm- mat små skal af Mytilus och Cardium samt tång; bevuxet af albuskar, Valeriana, Tanacetum, Angelica m. m. Talrika land- snäckor af släktena Succinea och Balea under stenar bland täm- ligen färska skal af Mytilus och Cardium. Häraf vill det synas, som om öfverspolningar af det bräckta vattnet föga skulle be- komma de nämnda landmolluskerna. Dessutom funnos samhällen af Lasius niger och flavus samt isolerade honor af Camponotus herculeanus och Formica fusca, af hvilka inga arbetare träffades på skäret. Talrika gräshoppor af släktet Stenobothrus träffades. Myriopoderna representerades af en Geophzilus, spindlarna af nå- gra Lycosider äfvensom af en väfspinnande art samt af Bdella arenaria. Af gråsuggor träffades Öniscus murartius. 6. Ett mycket litet skär, som med blott 1 kv. m. yta höjde sig knappt 1/, m. öfver vattnet. På denna ö i miniatyr fanns dock ett rofdjur, en spindel, som under en sten hade anordnat sin silkestapetserade kammare. Den enda varelse, som för till- fället möjligen kunnat falla offer för hans roflystnad, var en Salda litoralis, som sannolikt vistades blott på tillfälligt be- sök från en 20 m. aflägsen holme. Dessa två voro de enda invånarna på det lilla skäret, som låg väl skyddadt, i lä för en holme och därför sannolikt, trots sin ringa höjd, sällan öfverspo- lades af vågorna. ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 139 I Medelpads skärgård, omkring 3 km. s. o. om Alnö och 6,; km. från närmaste fastland undersöktes trenne skär, belägna tämligen nära den skogbevuxna Storholmen. 1. Ett större skär med tämligen rik ört- och busk-vege- tation befanns äga en ganska rik djurvärld, af hvilken jag vid mitt hastiga besök antecknat vanliga grodor, såväl en större som flera små (oaktadt ingen sötvattensamling syntes till på skäret), Podurider, talrika spindlar och kvalster, däribland Bdella, en Phalangium samt en landsnäcka, Succinea, 2. Ett litet skär af omkring 40 kv. m. utsträckning, 1 m. högt och utan spår af vegetation, härbergerade små svartblå Podu- rider (sannolikt Åchorutes viaticus), Badella arenaria samt en vingad hona af Lasius niger. 3. Ett litet, längre ut och för Bottniska vikens stormar helt oeh hållet öppet skär, hvilket i likhet med det föregående vid hög sjö måste hafva till hela sin utsträckning öfverspolats af haf- vet, att döma däraf, att båda saknade hvarje spår af vegetation, och att icke ens i springorna samlat sig någon sand eller mylla.? Vid min ankomst uppskrämde jag talrika sjöfåglar, ejdrar, knipor, måsar m. fl., och en myckenhet exkrementer tydde på, att de ofta plägade vistas på denna plats. Det vanliga röda kvalstret, Baella arenaria, träffades här äfvensom honor af Lasius niger samt arbetare af Formica rufa. I exkrementerna af landfåglar, sannolikt af kråkor, träffades lämningar af Formica rufa och Lasius niger. MHäraf torde man kunna sluta, att kråkorna dit- fört äfven de arbetare af stackmyran, som där kröpo omkring. Att. de ej blifvit födda på platsen framgår däraf, att på skäret ej fanns det ringaste gömställe, där en möjligen ditflugen hona skulle kunnat uppföda sina larver. För öfrigt voro arbetarna allt- för stora för att kunna tillhöra något litet begynnande samhälle med dess torftiga existensmedel. Att den myrätande fågeln varit en kråka förefaller sannolikt, dels på grund af exkrementernas storlek och öfriga innehåll af lämningar af tordyflar m. m., dels i betraktande däraf, att kråkor äro bekanta för att besöka skären för att där öfverkomma ägg 2 Detta skärs utsträckning har jag antecknat till »40 kv. famnar>, hvil- ket sannolikt bör vara kv. m. Angående höjden har jag ingen anteckning, men jag erinrar mig ännu, att den var mycket obetydlig. 9 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. och ungar af sjöfåglar. Sålunda kan det väl nästan tagas för afgjordt, att myrorna i detta fall hakat sig fast vid kråkornas fjädrar, där de hållit sig fast med käkar och klor, under det de försökt på myrmanér skada sin fiende, som kort därefter anländt till skäret och där aflämnat sina passagerare. Från Åländska skärgården, där jag undersökte sex i yt- tersta hafsbandet, 4—5 km. från Åländska landet belägna, träd- lösa och låga skär, har jag endast i fråga om myrorna gjort några speciella anteckningar, i det jag konstaterade förekomsten af myr- samhällen af flera arter. Rörande vinglösa landdjur i öfrigt säga anteckningarne endast, att där funnos talrika oniscider, några myriopoder samt några spindlar och kvalster. Gotska Sandön erbjuder genom sitt aflägsna läge, nära 4 mil norr om Fårö samt 10 mil från närmaste fastland, ett syn- nerligt intresse, enär bristen på inhemska landdäggdjur tyda på att denna ö ej stått i förbindelse med fastlandet. Såsom jag redan framhållit, är dock en ö af denna ålder och storlek och med en så rik fauna ej någon lämplig utgångspunkt för studier öfver djurvärldens förflyttning, särskildt då de på senare åren i dagen komna, förut af flygsanden betäckta forngrafvarna bära vittnesbörd om, att ön redan i forntiden besökts och kanske be- botts af människor. Af särskildt intresse är dock den en och annan gång konstaterade förekomsten af ormar äfvensom af pad- dor. Ormarna, såväl snok som huggorm, ha blott blifvit träffade på strandremsan eller i hafvet därutanför, men ha aldrig kunnat öfverskrida de höga sandåsarna. En snok uppgafs ha blifvit an- träffad simmande långt ute i hafvet. I allmänrhet tilltror man ej dessa ormar så stark simförmåga, att man anser dem i stånd att simmande tillryggalägga 4 mil, alla onödiga afvikelser från raka vägen oberäknade. Kanske en förklaring kunde vara den, att de blifvit infångade på Fårö af roffåglar, exempelvis ormyråkar, som under flykten tappat dem 1 tämligen välbehållet skick i när- heten af Sandö. Ännu egendomligare är förekomsten af pad- dorna, hvilka man känner såsom svaga simmare. Gåtlik är äf- ven de senares konstanta förekornst i öns inre, såsom redan FISEN och STUXBERG påpeka, då inga vattensamlingar där före- komma. De senare påträffade endast en individ. Enligt med- delande af Fyrmästaren BoURGSTRÖM erfor jag, att de företrädes- 10 ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 141 vis uppehöllo sig under boningshusens stenfot, påtagligen därför, att fuktigheten där bäst bibehölls. Man skulle nästan vara frestad till antagandet, att de i likhet med vissa landsalamandrar för- värfvat förmågan att föda fullt utvecklade ungar. Hvad beträf- far djurvärlden föröfrigt hänvisar jag till den förteckning, som blifvit upprättad af EISEN och STUXBERG, hvilken jag blott vill komplettera genom fyndet af flera myrarter, åtskilliga Thysanurer, bland hvilka Machilis polypoda, samt en, hvad individerna be- träffar, oerhörd mängd Oniscider, särskildt Porcellio scaber. Det material, som jag i det föregående uppräknat, är syn- barligen allt för litet för att tillåta några allmännare slutsatser. Men. en sak framgår åtminstone däraf, nämligen att en förflytt- ning af smådjur till äfven de aflägsna skären ganska ofta måste äga rum. Förekomsten af sådana djur äfven på de af höstens och vinterns stormar alldeles renspolade skären vittnar härom. De på skären mest konstant anträffade smådjuren äro kval- ster, sannolikt ditförda af sjöfåglar, af hvars exkrementer de möj- ligen lefva. Närmast dem i allmän förekomst komma tusenfotingar, därefter gråsuggor, hoppstjärtar och vargspindlar (Lycosa). Dessa skulle sålunda 1 våra trakter vara att betrakta såsom djurvärldens pionierer vid dess nya eröfringar. Finnas några sötvattensam- lingar, infinna sig snart myggor, och i samma mån som en upp- kommande växtlighet möjliggör vistelsen på skäret, kvarstanna och förökas åtskilliga bevingade insekter, hvilkas förekomst på det sterila skäret eljest blott kan betraktas såsom tillfällig. Till sist några ord om de transportmedel, hvilka man kan tänka sig hafva varit verksamma vid de små djurens förflyttning. I tidningarna ser man ofta notiser om »maskregn», hvar- med väl i de flesta fall torde menas ett massuppträdande af in- sektlarver, hvilka dock ej »regnat» ned, utan utkläckts på platsen 1 ovanligt stor mängd till följd af gynnsamma omständigheter. Detta utesluter dock ej möjligheten af, att smärre vinglösa djur, liksom större bevingade, kunna af en häftig hvirfvelstorm föras långa vägar. Genom tidningarna gick i somras en notis5 om ett »fiskregn», som iakttagits vid meteorologiska observations- stationen vid Bjelina i Bosnien. Under ett orkanliknande ovä- 5 >Vårt Land», 10 aug. 1892. II 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. der den 23 juli hade samtidigt med det starka regnet en mängd små lefvande fiskar fallit till marken, och till och med i statio- nens regnmätare fann man fullt med små fiskar, som helt lifliga simmade omkring. En hvirfvelvind, som kan uppsuga och sprida omkring en tung vattenmassa med fiskarna däri, måste med vida större lätthet kunna 1 det upphvirflade dammet medföra en mängd smådjur, som på detta sätt sannolikt kunna transporteras bety- dande sträckor. Att flygande insekter äfven af måttligt våld- samma vindar kunna drifvas långt till hafs, känner man många exempel på. Beträffande fjärilar så har jag vid bohuslänska kusten iakttagit en kålfjäril, som under en mycket lång sträcka åtföljde en ångbåt långt ut till hafs, till dess den försvann vid en holme, som passerades. Det ser sålunda ut, som om fartygen skulle kunna locka åtminstone fjärilar att förflytta sig från ö till ö, så att de sålunda till sist möjligen hamna på de aflägsna öar, till hvilka kanske eljest ingen fjäril skulle förirra sig. En del spindlar äro bekanta för att ha löst luftseglingsproblemet utan vare sig vingar eller ballong. Men den vanligast förekommande transporten "af vinglösa djur genom luften är väl sannolikt den, vid hvilken fåglar tjänstgöra såsom bärare. Jag har i det före- gående omnämnt ett fall, i hvilket sannolikt kråkor burit myr- arbetare öfver till ett skär, som visserligen i detta fall ej var någon lämplig vistelseort. Att äfven andra smådjur, som af en tillfällighet krupit upp på någon fågel, på samma sätt kunnat transporteras, är ju tydligt, och att vattenfåglar tjänstgjort som öfverbärare af de i det föregående omnämnda vattenlopporna i sötvattensamlingar på ett aflägset skär, är sannolikt. Ett annat förflyttningsmedel, hvilket man gärna vill före- ställa sig såsom medverkande till smådjurens spridning, är drif- ved eller annat i hafvet med vind och ström flytande drifgods. Till min öfverraskning fann jag nere vid vestkusten, likasom på den östra, att dylikt drifgods var mycket sällsynt att få se i själfva hafvet. På stränderna här och där låg väl sådant upp- kastadt på vissa därtill tjänliga ställen, men äfven detta jäm- förelsevis sällan. Såsom LINDMAN anmärker i Sin athandling om drifved på den norska kusten, äro icke alla stränder så bil- dade, att de kunna »fästa drifgods», och de merendels klippiga stränderna på öarna i våra skärgårdar synas sällan ägnade där- 12 ADLERZ: DJURVÄRLDENS BESITTNINGSTAGANDE AF ÖAR. 143 till. Bäst afpassade därtill har han funnit långgrunda, sandiga stränder, och detta öfverensstämmer äfven med min erfarenhet. Sålunda fann jag Gotska Sandöns låga strandremsa, åtminstone på västra sidan, formligen beströdd med vrakspillror och de mest olikartade drifprodukter, bland hvilka tydligen ofta finnas döda sälkroppar, att döma af de talrika mer eller mindre fullständiga sälskelett, som man finner på denna kust. Äfven vid klippöar kunna dock träffas drifprodukter, synnerligast om ett lugnare vatten afstänges från hafvet genom en utskjutande udde, bakom hvilken man då kan få se en mängd drifgods samladt. Men i allmänhet är detta drifgods af sådan beskaffenhet, att man ej kan vänta sig några passagerare därpå. Vanligen har det så länge flutit i hafvet, att det blifvit fullständigt vattendränkt och vid minsta dyning öfverspolas. Däremot förefaller det mig san- nolikt, att utanför mynningen af floder, som vid öfversvämningar medföra en mängd drifgods, åtskilliga smådjur kunna föras med strömmen tämligen långt ut i hafvet i ett välbehållet skick och därvid stundom stranda på någon ej alltför aflägsen ö. Till belysande häraf vill jag anföra några iakttagelser, som jag cn gång gjort vid ett tillfälle, då ett häftigt regn kommit de vatten- fyllda dikena att stiga öfver sina bräddar, hvarvid det med stark fart framrusande vattnet från åkrar och fält medförde en mycken- Het” växtdelar, pinnar, stickor, grässtrån, blad 0. s. v., med ett ord allt, som var löst och kunde flyta. På ett ställe, där terräng- förhållandena åstadkommo bildningen af en hvirfvel, hade en massa dylikt slam drifvit tillsammans och det befanns inne- hålla en stor mängd smådjur, till större delen visserligen åtmin- stone skenbart liflösa, men också till en del lefvande och lifliga. För att få ett ungefärligt begrepp om, huru stor mängd af sådana djur vid dylika tillfällen våldsamt förflyttas från en trakt till en annan, upphämtade jag en del af slammet till en vikt af 1,25 kg., blandade det omsorgsfullt för att åstadkomma en någor- lunda jämn fördelning af de däribland inmängda smådjuren samt afskilde därefter en kvantitet, som utan hårdare packning rymdes i ett mått af 10 kbtm. Vikten af denna afskilda mängd var 60 gr. Nedanstående tabell utvisar antalet arter och individer för de olika grupperna af de inblandade djuren. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Antal — Antal arter individer Stellar tokor JIANG Stan SERNER ISS KOR 28 226, hvaraf 167 myror. Skalbaggarig sögs beg fe 108 690, hvaraf 400 Staphylinider. TVÄVID TAN ömse sige dö ei ED KE ATS 22 52 Skinnbaggal, —-—---- SE IERESEA FAR ran 18 47 STEN T5 (0) ERE 1 TA ER SEN PTA a Ga | I FIOPPStjälldl” ooo se sve eocen NES 400 TUSEOLOUIN GU dare so orons SEELE 2 2 SDfndeldjuriys-sercj. $- SIA 25 33 Larver och puppor af diverse grupper 47 Summa 208 1,288. Häraf bör man kunna sluta, att hela den upphämtade slam- kvantiteten innehållit öfver 26,000 smådjur af minst 208 arter. Tänker man sig nu, att en stor flod måste medföra en i för- hållande till dess storlek större mängd dylika, vid öfversvämningar lösryckta och bortsvämmade drifprodukter, och att flytande grenar och pinnar jämte grässtrån och blad ofta kunna bilda en liten flotte, på hvilken srmådjuren kunna dväljas tämligen helbrägda under en kortare tid, så är det ej otänkbart, att en dylik flotte med sina passagerare stundom kan, om strömmen har tämligen stark fart, föras ett stycke ut i hafvet och kanske där inom kort stranda på något skär eller någon holme. Slutligen skulle det väl kunna förekomma, att sådana djur, hvilka, i likhet med en del hoppstjärtar, om vintern träffas på snö och is, skulle med ett lösryckt stycke drifis kunna föras till en långt aflägsen strand. UEBERSICHT. In welcher Ordnung nimmt die Thierwelt eine aus dem Meere emportauschende Insel in Besitz? von GOTTFRID ÅDLERZ. Der Verf. erörtert die Untersuchungen iber diese Frage, welche von ihm in drei Schären Schwedens sowie auch auf Åland und Gotska Sandön gemacht worden sind. 145 OM VÅRA CYCLOPS-FORMER AF G. C. U. CEDERSTRÖM. Vid forskningar rörande entomostraceer och deras lefnads- förhållanden är det en bland de brydsammaste uppgifterna, att tillförlitligt urskilja de mångtaliga Cyclops-arterna, oaktadt dessa djur otvifvelaktigt representera den mest utbredda familjen inom hela denna djurordning, ja kanske bland alla vattendjur. De träffas nämligen i nästan alla, vare sig större eller mindre, något varaktiga vattensamlingar, med undantag endast af mineral- och kallkällor. Ofvanberörda förhållande föranledes dock icke ute- slutande af de visst icke obetydliga svårigheter, som möta vid den under dessa förrättningar oundgängliga mikroskopiska gransk- ningen af dessa små varelsers beundransvärda kroppsbyggnad. Saknaden af en någorlunda omfattande inhemsk afhandling öfver ämnet; svåråtkomligheten och granskningen af de på flera euro- peiska språk, däribland ryska, ungerska etc. mer och mindre ut- förligt affattade diagnostiska uppgifterna därom; den godtycklig- het, som icke sällan gjort sig gällande vid arternas identifiering och nomenklatur: allt detta är icke häller ägnadt att underlätta dylika forskningar, men det vittnar om befintligheten af ett tom- rum 1 den inhemska naturalhistoriska litteraturen, hvars komplet- tering jag trott vara påkallad af ett beaktansvärdt både veten- skapligt och industriellt intresse. Sedan jag bekommit Kongl. Landtbruksstyrelsens förordnande att anställa forskningar rörande de till fiskyngelsföda tjänliga små- kräftornas lefnadsförhållanden, har jag för att kunna verkställa ifrågavarande uppdrag, särskildt hvad angår de mest utbredda bland dem, nämligen cyclopiderna, måst uppgöra följande förteck- Entomol, Tidskr. Årg. 14, H. 3 (1893). I 10 146 ENTOMOLÖGISK TIDSKRIFT 1893. ning öfver de kända arterna och deras synonymi jämte en kort- fattad diagnostik öfver desamma, utgörande utdrag af hvad LILLJE- BORG, SARS, CLAUS, VOSSELER och nu senast SCHMEIL offentliggjort rörande de hufvudsakliga detaljerna för arternas igenkännande. Den sistnämnde har uti en förlidet år i Halle a. d. Saale utgif- ven inauguraldissertation för doktorsgradens erhållande, med titeln »Beiträge zur Kenntniss der freilebenden Copepoden mit beson- Gerer Bericksichtigung der Cyclopiden» beskrifvit 20 tyska arter, hvarvid han förordar till synnerligt afseende i och för arternas urskiljande ett organ, som han kallar receptaculum seminis och om hvilket han yttrar: »Die Form des receptaculum seminis ist fär jede Art charakteristisch und durchaus constant. Genau den Bau dieses ausserordentlich wichtiges systematisches Organ wieder- zugeben ist nur durch gute Abbildungen möglich.» Som någon annan af mig känd författare öfver ämnet icke uppgifvit ifråga- varande organ vara af så väsentlig vikt för arternas urskiljande, har jag icke häller hittills däråt ägnat särskild uppmärksamhet, och uti SCHMEILS nyssberörda yttrande har jag funnit en anled- ning att icke söka i svensk öfversättning återgifva hvad han rtö- rande detta organs utseende hos hvarje af honom beskrifven art anfört, detta så mycket hellre, som han om sitt arbete tillika yttrat: »Diese Beiträge sind ein Auszug einer grösseren Abhand- lung, welche in nächster Zeit mit circa 12 Figur-Tafeln als ge- sonderte Arbeit in der von LEUCKART und CHUN herausgegebenen »Bibliotheka zoologica» erscheinen wird». Professor LILLJEBORG lär också nu ämna från trycket utgifva ett större, mer omfattande arbete rörande entomostraceerna, affattadt på något af de mer allmänt bekanta europeiska språken, men när det kan blifva fär- digt lär ännu icke vara bestämdt, och huruvida SCHMEILS nyss-' berörda iakttagelser kunna komma att föranleda dröjsmål, kan jäg icke bestämma. Jag hoppas likväl att intill dess nyssnämnda författares ifrågavarande arbeten blifvit här tillgängliga, hosgående förteckning och kortfattade diagnostik kunna blifva användbara både såsom hjälpreda vid forskningar och vid uppgörandet af mer omfattande afhandlingar öfver ämnet. Det har lyckats mig att iakttaga, hur Cyclopiden bär sig åt vid skalömsningen. Djuret böjer sig därvid så, att dess ryggdelar bilda en utåtvänd halfcirkel, rätar därpå ut sig och förnyar dessa 2 CEDERSTRÖM: OM VÅRA CYCLOPSFORMER. 147 rörelser 3 å 4 gånger, hvarefter det hoppar ur sitt gamla skal lika lätt som en fågel från en till en annan kvist. Mot den af senare tiders författare yttrade förmodan, att Cy- clopider kunna af fåglar och insekter förflyttas från en till annan lokal kan invändas, att de i allmänhet ej länge uthärda torkning. Beröfvade vatten på objektivglaset medelst sugpapper skrumpna och dö somliga inom 5, andra inom 10 minuter; men de tor- kade och därigenom dödade djurens ägg uthärda en längre tid och kläckas om de ånyo införas i vatten. Somliga Cyclopid- arter lämna ibland äggkapslarna ifrån sig, innan dessas ägg äro kläckta. Den förmodan att dessa djurs andning försiggår genom pan- saret, som hos somliga befunnits poröst, har jag någon anledning förmoda böra för somliga arter justeras därhän, att andningen hos dem försiggår icke genom det egentliga pansaret utan genom fogningarna mellan kroppssegmenten och föranledes af muskler vid tarmens peristaltiska rörelser, men denna förmodan, som hos mig uppkommit efter åsynen af djurets beteenden vid skalöms- ningen, torde likväl erfordra mer upplystas granskning. Kortfattad diagnostik öfver kända nordeuropeiska Cyclops-arter. 1. Strenuus FIiscHER (= quadricornis L. enl. LinLuJ., lucidulus et Bodanensis VOSSELER, brevicaudatus CLaus, pulchellus BraDyY). 17-ledade antenner, hvilka räcka knappt till 3:dje kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad med ett borst och en liten tagg. Furcan så lång som de 2 eller 3 föregående ab- dominalsegmenten. Grenarnas inre sidor cilierade. 2. Scutifer Sars. 17-ledade antenner, som räcka öfver andra kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, yttre leden lång, den inre kortare, försedd på yttre sidan med fina cilier, på inre med en cilierad tagg och ett långt borst. Furcan längre än de två föregående abdom.-segmenten. De båda sista kroppssegmenten hos honan mycket utliggande. 3. Abyssorum SaArs. 17-ledade antenner, som räcka nästan till 3:dje kroppssegmentet. site foten 2-ledad, basalleden 2 I 148 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1893. kortare och bredare än den andra. Furcan lång, smal och utåtriktad, längre än de 3 föregående abdom.-segmenten. Lacustris SARS. 17-ledade antenner, som räcka knappt längre än till 2:a kroppssegmentet. s5:te foten 2-ledad, ytterleden mycket mindre och smalare än basalleden, på insidan med en rudimentär tagg. Furcan något längre än de 2 före- gående abdom.-segmenten. Leuckartii Sars (= Simplex POPPE, Leeuwenhoeki HoEK). 17-ledade antenner, som räcka nära 4:de kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, ytterleden med ett borst och en lång tagg, på insidan. Furcan kort, uppnår icke de två föregå- ende segmentens längd. 2:dra segmentet af yttre maxillar- fotens bakrand korttandad. Oithonoides SARS. 17-ledade antenner, som räcka så långt som framkroppen. site foten liten, ytterleden med 2 borst af nära lika längd. Furcan kortare än de två föregående segmenten, grenarna utåtriktade. a Signatus HoEK (= coronatus CLAUS, fuscus FRUSEN 17- ledade antenner, som räcka så långt som framkroppen. s:te foten 2-ledad, basalleden med fina spetsar och 1 borst, ytter- leden med 3 borst. Furcan kort, invändigt hårbeklädd. Vissa leder af 1:sta paret antenner kamtaggade. Tenuicornis. 17-ledade antenner, hvilka räcka lika långt som framkroppen. s:te foten 2-ledad, lik den hos nir 7 (signa- £us). Furcan kort, mörkfärgad tillika med föregående abdom.- segmentet. 9:de och 10:de lederna af.1:sta paret antenner äro också mörka. Annulicornis HoEr. De 17-ledade antennerna lika långa som framkroppen. s5:te foten 2-ledad, yttre leden med 3 borst. Furcan kort och tjock med: utåtriktade ändborst. 2 mörk- färgade knippen på den ena antennens 2:dra och 3:dje, samt på den andra antennens 10 och 11 led. Viridis Jur. (= gzgas CLAus.). 17-ledade antenner, som räcka knappt till bakranden af hufvudsegmentet, de 3 sista lederna breda och korta. s5:te foten 2-ledad, basalleden sär- deles bred, med ett långt borst, ytterleden liten med ett borst och en tagg. Furcan lika lång som de 3 föregående segmenten. Abdom.ledernas bakränder tandade. 4 RA Så 22 3 14. Bed TO 18. CEDERSTRÖM: OM VÅRA CYCLOPSFORMER. 149 Gigas Cuaus. 17-ledade antenner, som äro något längre än föregående arts. s:te foten 2-ledad, basalleden smal och kort, ytterleden med ett borst. Furcan lika lång som de 3 föregående abdom.-segmenten. De främre abdom.-segmen- ten fint tandade och det sista fint fjäderbelagdt. Robustus Sars. 17-ledade antenner, korta och tjocka, kor- tare än I:sta kroppssegmentet. s5:te foten 2-ledad, ytterle- den kort, med en mycket kort tagg. Furcan längre än de 2 föregående abdom-segmenten. Ändborsten mycket grofva. Lucidulus, HoEK (= elongatus CLAus?). 17-ledade antenner, som räcka till 1:sta kroppssegmentet. s5:te foten 2-ledad, ytter- leden smal, med 1 borst och 1 tagg. Furcan längre än de 2 föregående segmenten. Pulchellus KocH. 17-ledade antenner, lika långa som 1:sta kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, basalleden liten, ytter- leden med ett borst och en tagg. Furcan längre än de 3 föregående abdom.-segmenten. Bicuspidatus Craus. 17-ledade antenner, som räcka knappt öfver 1:a kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, ytterleden med 2 borst, det ena 4 gånger längre än det andra. Furcan lång och smal, grenarna närmade intill hvarandra. I1:sta abdom.-segmentet bredt, med en djup inbuktning å ömse sidor. Insignis CLaAus. 14-ledade antenner, som räcka knappt till 2:dra kroppssegmentet. s5:te foten 2-ledad, med 1 borst och r tagg på ytterleden. Furcan lika lång som de 3 sista abdom.-segmenten enl. CLaAus. Capillatus Sars. r12-ledade antenner som äro tjocka och ej räcka öfver Jr:sta kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, grof, ytterleden äggformig, med ett långt borst och en kort tagg. Furcan lika lång som de 3 föregående abdom.-seg- menten. Crassicaudis SaArRs. I12-ledade antenner, knappt längre än 1:sta kroppssegmentet. s3:te foten 2-ledad, ytterleden liten med ett borst och en tagg, basalledens borst kort. Furcan lika lång som de 2 föregående segmenten. Cephalothorax med utliggande segmenthörn. 1:sta abdom.-segmentet på sidorna urringadt. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. 19. Langvidus Sars. 16-ledade antenner, måttligt långa, litet längre än 1:sta kroppssegmentet enl. SCHMEIL. site foten 2-ledad, ytterleden liniesmal med ett borst och en tagg. Furcan längre än de två föregående segmenten; första fot- parets båda grenar blott 2-ledade. 20. Nanus Sars. 11-ledade antenner, som räcka knappt till 1:sta kroppssegmentets bakrand. gF:te foten 2-ledad, ytter- leden liten, med ett borst och en tagg. Furcan mycket längre än de två föregående segmenten. Sidoborstet vid midten af furcalgrenen; 1:sta fotparets båda grenar 2-ledade. 21. Varicans SARS. 12-ledade antenner, korta och tjocka, räcka ej 1:sta kroppssegmentets bakrand. s5:te foten en-ledad, liniesmal, med ett långt borst. Furcan knappast så lång som de två föregående segmenten. Simfötterna 2-ledade. 22. Bicolor Sars. 12-ledade antenner, något buktade. s5:te foten aflägsen från kanten af 5:te thoracalsegmentet, enl. SCHMEIL. Furcan lika lång som de två föregående segmenten. 2-ledade simfötter. 1:sta paret antenner och abdomen af gulröd färg. 23. Serrulatus FIscHER. 12-ledade antenner, som räcka midten eller framranden af 3:dje thoracalsegmentet. s5:te foten en- ledad med ett borst och två cilierade hår. Furcan 2 å 3 gånger så lång som föregåendes. Abdom.-lederna å yttre si- dorna fint sågtandade. 24. Macrurus SaARrRs (= 2aarenszs VOSSELER). 12-ledade anten- ner, räcka knappt till 1:sta kroppssegmentets bakrand. s5:te foten enledad med tre borst. Furcans grenar långa, smala, räcka betydligt längre än de tre föregående abdom.-segmen- ten. Sidoborstet aflägset från ändan och därofvanför en kort rad små taggar. Sista kroppssegmentet med korta taggar å sidorna. 235. Phaleratus KocH. 10-ledade antenner, korta. s5:te foten sammanvuxen med s5:te kroppssegmentet, den fria randen försedd med två cilierade och en slät tagg. Furcan bred och kort med flera små taggar vid sidoborstets plats samt med en sned rad taggar på ryggsidan. Djuret kan krypa ur vattnet på fasta föremål. 26. Affinis Sars (= p$ygmrmeus RCHBRGC). 11-ledade antenner, kortare än 1t:sta kroppssegmentet. site foten en-ledad, med 6 27 28. > fo SD, CEDERSTRÖM: OM VÅRA CYCLOPSFORMER. EI 3 borst, däraf det innersta längst och cilieradt. Furcan bred och kort utan sidoborst, men med en nära midten utbildad rad af små taggar. Crassicornis MÖLLER (= /fimbriatus FISCHER). 8-ledade an- tenner, korta och tjocka, tjockleken minskad mot slutet. 5:te foten enledad med tre borst eller taggar, af hvilka den yttre är längst. Furcan utåtriktad, längre än de två före- gående abdom.-segmenten. Hyalinus RCHBRG. 17-ledade antenner, som räcka knappt till bakranden af 2:dra kroppssegmentet. s:te fotens andra led med ett borst och en lång tagg. Furcan med sidobor- stet vid slutet af ?/3 af furcans längd. Pentagonus VOSsELER. 12-ledade antenner, som räcka till 4:de kroppssegmentet. site foten en-ledad, bred, plåtfor- mig, med två cilierade hår och en tagg. Furcan knappt längre än sista abdom -segmentet. Hufvudsegmentet bildande en femhörning mot bakranden. Diaphanus FISCHER. 11-ledade antenner, som räcka öfver bakranden af 4:de kroppssegmentet. s:te foten en-ledad, kort och smal, med ett långt. cilieradt hår och en mycket liten tagg. Furcans utåtriktade, korta, breda grenar med sidoborst på midten af yttre randen. Canthocarpoides FISCHER. 10-ledade antenner, som ej räcka bakranden af 1i:sta kroppssegmentet. s:te foten rudimentär, med tre borst på tre upphöjningar. Furcan kort och bred, med tre sneda rader spetsar och en krets af spetsar kring ändborsten. Abdom.-segmenten i undre brädden sågtandade. Aeqvoreus FISCHER. 6-ledade antenner, som ej räcka bak- randen af 1i:sta kroppssegmentet. s3:te foten 2-ledad, ytter- leden handformig, tandad å sidorna med tre borst eller med ett borst och två taggar. Furcan kortare än sista abdom.- segmentet. Aurantius FISCHER. 17-ledade antenner, som räcka bakran- den af 2:dra kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, basal- leden med ett borst, och yttre leden med ett längre dylikt samt två taggar. Furcan lika lång som, eller längre än de tre föregående abdom.-segmenten. Abdom.-segmentens bak- ränder tandade. 152 SIV 40. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. - Prasinus FISCHER. I2-ledade antenner, lika långa som fram- kroppen. s:te foten 2-ledad, kort, basalleden lång och smal, yttre leden med två borst. Furcan kort, knappt längre än föregående abdom.-segmentet. Minutus CLraus. 11-ledade antenner, som räcka ungefär till r:sta kroppssegmentet. s:te foten en-ledad, kort, trubbig, borstbärande; ett borst är skildt från de öfriga och står ut från pansaret. Furcan dubbelt så lång som sista abdom.- segmentet. Elongatus CLaus (= JLucidulus KocH & SArRs). 18-ledade antenner, som räcka ej långt öfver främre afdelningen af framkroppen. s:te foten 2-ledad, med smal basalled och lång yttre led, samt med ett långt och ett kort borst. Fur- can längre än de två föregående abdom.-segmenten. ' Fram- kroppens sidopartier bakåt förlängda. Spinulosus CLaus. r12-ledade antenner. Angifves af CLAus identisk med nir 30 (diaphanus FIscH.), men enligt SCHMEIL har denne blott 11 leder 1 1:sta parets antenner. Skall mycket likna n:r 23 (serrulatus FISCH.), men hanarnas an- tenner ej lika dennes. Enligt Craus' teckning är furcan ofvantill beklädd med oregelmässigt ställda spetsar. Magniceps LILLJEBORG. 8-ledade antenner, som ej räcka slu- tet af det långa 1i:sta kroppssegmentet. - 5:te föten ej be- skrifven. Furcan kort, med blott två ändborst, af hvilka det yttre har glesa taggar i ytterkanten. Gracilis LILLJEBORG. 11-ledade antenner, som räcka öfver 2:dra kroppssegmentet; 1i:sta och 3:dje lederna framtill, samt 8:de och z10:de lederna baktill hafva hvardera ett långt cilieradt borst. s5:te foten ej beskrifven. Furcan kort med 5 ändborst, af hvilka de båda längsta äro nära lika långa. Vid yttre rändernas midt ett litet sidoborst. Helgolandicus RCHBRG (= odessanus SCHRK). 14-ledade antenner. Anses numera som blott varietet af nir 15 (bz- cuspidatus), sedan SCHIMANKEWITSCH på artificiell väg fram- bragt denna form af sistnämnda art. £53 VERZEICHNISS DER VON DEN HERREN C. LUMHOLTZ UND C. FRISTEDT IM NÖRDLICHEN QUEENSLAND GESAMMELTEN CERAMBYCIDEN VON CHR. AURIVILLIUS. Der norwegische Naturforscher D:r CARL LUMHOLTZ besuchte in den Jahren 1881—1883 Queensland, wo er theils eine 800 englische Meilen lange Reise von Rockhampton nach dem west- lichen Queensland unternahm theils längere Zeit in der Gegend des Herbert Flusses verweilte!. Die von ihm gesammelten Ce- rambyciden gehören dem zoologischen Museum in Kristiania und wurden mir vom Konservator W. SCHÖYEN gitigst zur Be- arbeitung tbersandt. Ich konnte leider nicht genau ermitteln, wo die einzelnen Stiäcke gefangen waren, glaube aber dass die allermeisten in der letzgenannten Gegend gesammelt sind. Die mit ÅRCHER bezeichneten stammen doch sicher aus der Gegend von Rockhampton. Auch der schwedische Zoolog Dr. CONRAD FRISTEDT hielt sich während 1889 einige Zeit in Queensland auf. Er sammelte hauptsächlich in der Gegend von Cardwell nur wenig nördlich vom Herbert Flusse?. Seine entomologische Sammlungen sind Jetzt im Besitz des Reichsmuseum zu Stockholm. 1 Eine interessante Schilderung seiner Reise wurde von ihm gleichzeitig in schwedischer, deutscher, englischer und französischer Sprache veröffentlicht unter dem Titel: »>Bland Menniskoätare». Stockholm 1889. 2 Näheres iber seine Reise findet man in seinem Buche: »På Forsk- ningsfärd>. Stockholm 1891. &. 256 pg. I 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Prionidee. 1. Eurynassa australis Borsp. Voy. Astrol. 2, p. 465 (1885) — LUMHOLTz Bland Människoätare p. 193 fig. 50, 51. I &A und 4 PP (LUMHOLTZ). Boispuvar's Beschreibung seiner Mallodon australis ist lei- der so kurz, dass es, wenn der Typus nicht vorhanden ist, un- möglich. sein möchte zu entscheiden, welche Art er vor sich ge- habt hat. Von den drei mir vorliegenden Formen männliches Geschlechtes betrachte ich die hellere Form, deren Flägeldecken INO Le a. Halsschild des SN von Eurynassa australis IBoisp.) m. b S INRE ES » figurata (PAsc.) m: c » GS » Servillei (THoMS.) m d. » El » australis (Boisp.) m. e » 3 AO » figurata (PaAsc.) m. f. » SN SES » Serwvillei (THOMS.) m. g. Letztes Bauchsegment des & von Eurynassa australis (BoIsp.) m. 16 > » lof » figurata (PAsSC.) m: 1; » » » (Sf »” » Servillei (THOMS.) m. an der Basis glänzender und weit weniger punktiert sind, als Eur. australis und gebe hier eine ausfuhrlichere Beschreibung nebst Abbildung des Halsschildes und des letzten Bauchsegments. SZ. Fusco-brunnea, macula maxima nitida triangulari me- asterni, abdomineque opaco castaneis et dimidio apicali elytrorum sensim pallidiore testaceo,; capite rude, inter oculos fortius sed 2 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 155 parcius punctato, inter antennas profunde transversim sulcato vertice linea angusta longitudinali impresso; gula nitida, antice medio excavata; scapo antennarum obconico, leviter curvato, ocu- lorum marginem posteriorem longe superante angulosque anticos prothoracis (fere) attingente; prothorace (fig. I a) transverso, dense punctulato, opaco, plagis plus minus connexis, nitidis et parce punctulatis ornato; scutello opaco-punctato, margine toto nitido; elytris ad basin nitidis sparsim punctatis et vix rugosis, apicem versus fortius densiusque punctatis et distincte vermiculato-rugosis, apice late rotundatis et spina brevissima suturali 'armatis; sternis (macula jam memorata excepta) abdominisque segmentis 1—4 densissime punctulatis, opacis; segmento 5:o abdominis (fig. I g.) apice profunde emarginato, nitido plagis tribus magnis opacis, plaga media transversa postice leviter emarginata; sterno pubescente processibus pro- et metasterni omnino opacis, latera- liter subpilosis; pedibus nitidis punctatis, scabris, anticis nigris, posticis castaneis; femoribus subtus biseriatim aculeatis, tibiis anticis et intermediis subbiseriatim, posticis uniseriatim spinosis. — Long. corporis 352 mm., lat. max. ad humeros 16 mm. Das hier beschriebene Stäck ist dasselbe, welches von LUM- HOLTZ in seiner Reise abgebildet ist. Das Weib, das ich als zu dieser Art gehörend betrachte, ist vom Manne ziemlich abweichend und muss darum ausföährlich besprochen werden. 2. Obscure brunnea, capite nigrescente, elytris totis multo pallidioribus, pallide brunneo-testaceis; capite toto opaco, supra dense punctato et granulato-rugoso sulco medio angusto, labro clypeoque fulvo-setosis; antennis medium elytrorum vix superan- tibus, scapo recto, quam in mare magis compresso, margine an- teriore acuto, apice nitido et vix punctato, quam articulo tertio vix longiore, articulis 3—5 nitidis, subceylindricis, sparse pun- ctatis, articulis 7—11 opacis, strigulosis, paullulum complanatis; prothorace (fig. t d) valde transverso, longitudine fere duplo la- tiore, apice quam basi multo angustiore, trapezoidali, supra valde punctato-rugoso in medio area irregulari longitudinali nitida et ele- vatione obtusa utrinque rugosissima in loco plagium maris, mar- ginibus lateralibus spinis vel spiculis s&epe furcatis 8—11 (ultimo maximo), margine basali utrinque spinis 3—4 armatis; scutelli 2 J 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. dimidio basali puncetato-opaco, apice nitido; elytris fere ut in mare sculpturatis, basi autem fortius punctatis, apice late rotun- datis et spina parva suturali armatis; sterno punctato, opaco, pubescente et piloso, area postica metasterni male definita sub- nuda et nitidiore; mesosterno brevissimo coxisque anticis in- termediis fere contiguis; abdomine nitido, medio obsolete, ad latera distinctius sparsim punectato, margine basali segmenti 1:1 (et 2:1) tenue piloso, segmentis 1—-4 utrinque depressione lata pläs minus distincta (in segm. 4:0 semper majore et magis di- stincta) ornatis; segmento 5:0 transverso apice truncato et levis- sime emarginato; femoribus quam in mare longioribus et tenui- oribus, cum tibiis eodem modo, sed minus fortiter spinulosis. — Long. corp. 39—50 mm:, lat. max. 14—18 mm. 2. Eurynassa Servillei THOMSON Syst. Ceramb. pag. 304 (1864)? S&S. Mari speciei precedentis similis et affinis, colore multo obscuriore, nigro-piceo, versus apicem elytrorum tantum paullo pallidiore, castaneo, vertice fronteque multo latius sulcatis, gula tota convexa, obsolete transversim sulcatula, prothorace paullo longiore et supra alio modo (vide fig. 1c) plagiato, elytris ad basin quoque rugosis et dense punctatis, processibus pro- et metasterni nudis et linea media longitudinali nitida paullo elevata instructis nec non structura omnino diversa segmenti 5:1 abdo- minis (cnfr. fig. 1i) facile distinguenda. — Long. corporis 56 mm., lat. max. ad humeros 17 mm. 1 Stick (LUMHOLTZ). 2. Statura et colore mari similis, sulco capitis angusto, scapo antennarum Dbreviore, marginem posticum oculorum haud superante; protborace (fig. 1f) apicem versus paullulum angustato, supra lateribus in&equali, rude punctato, sed vix rugoso, disco ni- tido sparsim punctulato, obsolete definito; scutello fere toto ni- tido sparsissime punctulato; sternis magis pilosis, processu pro- sterni haud, mesosterni obsolete lineato; abdomine nitidissimo vix punctulato segmento ultimo ventrali longiore, apice late ro- tundato; tibiis intermediis unispinosis, anticis posticisque inermi- bus facillime distineta. — Long. corporis 52 mm,, lat. max. ad humeros 17 mm. I Stick (LUMHOLTZ). "ANT AN AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 157 3. Eurynassa figurata PascorE Trans. Ent. Soc. London, (2) 5, P- 14 (1859). &. Nigro-picea, elytris apicem versus paullulum pallidiori- bus, fronte inter oculos medioque verticis nitidis, elevatis, punctis aliquot magnis impressis, vertice postice dense granulato; pro- thorace (fig. Ib) transverso apicem versus vix angustiore et margine antico medio vix emarginato, plagis elevatis nitidis fere ut "in Eur. australis formatis; scapo antennarum oculorum marginem posticum parum superante, articulis 1—9 supra nitidis, punctatis, 10, II Sstriolatis, opacis; scutello medio dense punctulato, mar- gine late nitido; elytris ad basin modice punctatis vix rugulosis, apicem versus densius fortiusque punctatis et valde vermiculato- rugosis, apice late rotundatis et spina parva suturali armatis; gula nitida subplana; prosterno subnudo, processu subcarinato, lateraliter piloso; meso- et metasterno pilosis, hoc plaga media triangula nitida et subnuda; processu mesosterni apicem versus profundissime longitudinaliter sulcato quasi fisso; segmento ultimo ventrali (fig. 1Ih) apice rotundato-truncato, plagis opacis fere ut in specie precedente formatis; femoribus latis, subtus biseriatim dentatis; tibis 4 anticis extus biseriatim, posticis uniseriatim spinosis. — Long, corporis 48 mm., lat. max. ad humeros 16 mm. I Stäck (LUMHOLTZ). 9. Feminge Eurypn. Servilleiz supra descripte valde similis, lateribus prothoracis valde in&equalibus, fortissime rugosis et pun- ctatis, area nitida disci minore et aliter formata (fig. 1e), pro- cessu mesosterni apice profunde sulcato, subfisso, nec non tibiis omnibus extus spinis 1—3 armatis fere unice distincta videtur. — Long. corporis 55 mm., lat. max. ad humeros 19 mm. I P2 (LUMBOLTZ). Die drei hier beschriebenen Männer gehören Zweifelsohne zu drei verschiedenen Arten, ob sie aber wirklich die beschriebenen Arten, mit denen ich sie identifiirt habe, sind und ob die Weiber mit ihren wirklichen Männern vereinigt worden sind, ist weit schwieriger zur entscheiden. Die Sammlung enthält noch ein kleines, nur 37 mm. langes Weib, das von den ibrigen he- schriebenen Weibern abweichend ist (doch mit dem Weibe von E. figurata deutlich sehr nahe verwandt), und das ich, da- wir 5 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 393. die WVeränderlichkeitsgrenzen dieser Arten noch nicht kennen, hier nicht in Betracht nehme. Um meine Auffassung der drei vorliegenden Arten deutlicher darzulegen, gebe ich hier eine analytische Uebersicht derselben: in beiden Geschlechtern. Dadurch und durch die beigefigten Figuren hoffe ich, dass es auch fär andere möglich sein wird, meine Arten richtig zu beurtheilen und sie mit den Typen der schon beschriebenen, wenn sie noch vorhanden sind, zu vergleichen.s UEBERSICHT DER MÄNNER. A. Das 'letzte Bauchsegment am Ende tief und breit ausgeschnit- ten ; sein mittleres mattes Feld dreimal so breit als lang, am Ende ausgeschweift. Flägeldecken an der Wurzel kastanien- braun, gegen die Spitze gelb-oder lederbraun. Die Kehle im vorderen Theil mit einem breiten Längseindruck ?. — Die glatten Diskalflecken des Halsschildes dreieckig, nur an der Innenecke zusammenstossend. Die Vorderbrust zwischen den Hirften ohne erhabene Längslinie,; die Mittelbrust am Ende nicht gefurcht. Eurynassa australis (Boisp.) m. B. Das letzte Bauchsegment am Ende nur leicht ausgebuchtet oder beinahe abgerundet; sein mittleres mattes Feld nur zweimal so breit ais lang, am Ende breit gerundet. Fligel- decken an der Wurzel schwarzbraun, an der Spitze nur wenig heller, tief kastanienbraun. Die Kehle gleichmässig gewölbt ohne Eindruck. a. Die glatten Diskalflecken des Halsschildes dreieckig, ziemlich schmal zusammenstossend. Die Flägeidecken an der Wurzel kaum runzelig. Nur das 10:e und 11:e Glied der Fiähler oben längsrissig. Vorderbrust ohne erhabene Längslinie. Mittelbrust am Ende mit einer sehr tiefen Furche, wie gespalten. Eurynassa figurata (PAsc.) m. b. Die glatten Diskoidalfleceken des Halsschildes unregel- mässig viereckig, in der Mitte breit zusammenstossend. 3 Dieses ist nur dann sichtbar, wenn der Kopf vorgestreckt ist, und ich konnte es leider bei keinem der Weiber sehen. 6 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 159 Die Flägeldecken auch an der Wurzel runzelig. Die drei letzten Fiihlerglieder oben längsrissig. Vorderbrust mit einer glatten, erhabenen Längslinie. Mittelbrust am Ende nicht gefurcht, aber mit einer deutlichen Längslinie. Eurynassa Servillez (THOMS.?) m. UEBERSICHT DER WEIBER. Fliägeldecken hell gelbbraun. Der Halsschild oben iberall grob runzelig punktiert, nur in der Mitte mit einem kleinen unregelmässigen Längsfelde. Das erste Abdominalsegment an der Wurzel haarig. Eurynassa australis m. Fliägeldecken kastanienbraun. Der Halsschild oben nur an. den Seiten matt und grobpunktiert, in der Mitte glänzend und zerstreut punktiert. Das erste Abdominalsegment an. der Wurzel nicht haarig (oder nur mit einzelnen Haaren). a. Die Seiten des Halsschildes sehr uneben und grobrunzelig. Mittelbrust schmaler, am Ende mit einer tiefen Furche. Eurynassa figurata m. b. Die Seiten des Halsschildes grobpunktiert, aber kaum: runzelig. Mittelbrust breiter, am Ende ohne Furche. Eurynassa Servillei m. Cerambycide. Pachydissus nubilus Pascor. Trans. Ent. Soc. London (3) 1, p. 558 (1863). — GAHAN An. N. H. (6) 7, p. 25 (1891). 1 & (LUMHOLTZ). Pachydissus sericus NEwm. Ent. Mag. 5, Pp. 494 (1838). SSUARANSAR. NIH I(6)C5) Pp; 25; 28 (Te0T). 1 &A Queensland (ARCHER). Phoracantha semipunctata FaABR. Syst. Ent. p. 180 (1775) — Donovan Ins. N. Holland, t. 6, f. f (1805). Mehrere Stiicke. (LUMHOLTZ, FRISTEDT). Phoracantha fallax Pascor Trans. Ent. Soc. London (3) 1, Pp. 549 (1863). 1 &, 1 9 (LUMHOLTZ). 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Obs, Phor. imbellis NEWM. (Entomol. p. 352, 1842) ist eine Epithora und ganz sicher dieselbe Art, welche von LACORDAIRE (Gen. Col. 8, Pp. 306) erwälnt und beschrieben, aber nicht benannt wird. Das Reichs- museum "in Stockholm besitzt ein Stick aus N. S. Wales. 8. Coleocoptus n. gen. sexmaculatus HoPz. Synon. Coptocercus sexmaculatus Horzr. Proc. Zool. Soc. 8, Per 5 (1840) a VADEMAS Nell (TERS OSMELSAE ==. Trans, Zool, .S0C.-35 Pr CO5LLSAG): Phoracantha senio NEWMAN. Entomol. p. 4 (1840). r Ex. (LUMHOLTZ). Diese von HoPE ziemlich gut beschriebene, weitverbreitete Art ist gar keine Varietät von Coptocercus biguttatus DOonNov. und nicht einmal ein Copfocercus. Nachdem ich vergebens ver- sucht habe sie in eine der schon bekannten Gattungen einzureihen, sehe ich mich genöthigt fär sie eine neue Gattung aufzustellen. Die Gattung Coleocoptus ist durch die nur allmählig und nicht sehr stark verdickten Schenkel näher mit Phoracantha, Tryphocaria, Xypeta, Epithora,' Atesta und Allotisis als mit Coptocercus- und Thoris verwandt. Sie unterscheidet sich jedoch leicht: von Phoracantha und Xypeta durch die am Ende ge- stuzten unbewaffneten Fligeldecken und den verlängerten Hals- schild, von ITryphocarza noch durch die nur an der äusseren (hin- teren) Ecke bedornten Fihlerglieder 3—7, von Epithora durch die geraden Vorderschienen, die kärzeren Fihler des Mannes und den seitlich, kurz, aber deutlich gedornten Halsschild, und von Åtesta und Allotisis besonders durch die gedornten Fihlerglie- der 5—7- Der Halsschild ist bei C. sexmaculatus oben deutlich flach- gedräckt, sehr grob und tief, beinahe wabenartig punktiert mit einer glatten länglichen Erhabenheit in der Mitte und mit An- deutung der vorderen Seitenerhöhungen der Scheibe, aber ohne jede Spur der hinteren; der Seitendorn ist sehr klein und etwas hinter der Mitte des Halsschildes eingefägt. Hinsichtlich der Zeichnung der Flägeldecken ist zu bemerken, dass der Apical- fleck die Spitze selbst einnimmt, und nicht wie bei Coptocercus biguttatus (sehr deutlich in DONOVANS Figur) und anderen Copto- cercus-Arten vor die Spitze verlegt ist. In der Zeichnung stimmt C. sexmaculatus darum sehr nahe mit Phor. fallax iberein. 3 Mr + AURIVILLIUS:! CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 161 9. Coptocercus rubripes Borsp. Voy. Astr. 2, p. 477 (1 835). BIE SrEx: (LUMBOLNIZ): Die Synonymie der Coptocercus-Arten ist sehr verwickelt und es ist mir unmöglich nach den Beschreibungen zu entschei- den, ob die Arten unter sich wirklich verschieden sind. Es liegen mir drei Arten vor, von denen eine durch den deutlichen Sciten- dorn des Halsschildes, durch die drei gleichgrossen Seitenhöcker der Oberseite: des Halsschildes und durch den die Spitze selbst umfassende Apicalfieck der Flägeldecken so abweichend ist, dass sie wahrscheinlich in eine andere Gattung zu stellen ist. Ich be- trachte diese Art als die von HoPE beschriebene Phoracantha undulata, welche von HoPeE in die erste Abtheilung der Gattung (>Antennis thoraceque spinosis») gestellt wird und unmöglich mit der Phoracantha rubripes HoPE (p. 194; t. 12 f. 4) identisch sein kann. Ph. rubripes HoPE scheint mir dagegen wahrschein- lich dieselbe Art wie rubripes Boisp. zu sein. 10. Coptocercus sp. I Stick (FRISTEDT). Diese Art ist von rubripes BoIisp. ganz sicher getrennt, da ich aber die Beschreibung von C. fraternus BLACKB. aus Cape York leider nicht vergleichen kann, wage ich die Art nicht zu benennen. Von 7rubripes unterscheidet sie sich durch dunklere, schwarz- braune Grundfarbe, durch längeren Halsschild, welcher mit einer deutlichen, weissschimmernden Pubescens bekleidet ist, durch an der Wurzel gröber punktierte Flägeldecken, welche jede mit zwei glänzenden, gelben, sehr unregelmässigen, beinahe zusammen- stossenden Makeln vor und in der Mitte und einem ovalen Fleck vor: der Spitze. geziert; sind, ;: Die: -gelben -Makeln sind deutlich und weit mehr als bei rubripes erhaben und nur mit einigen wenigen, zerstreuten, grossen Punkten versehen, und also nicht so dicht und regelmässig wie die Grundfarbe punktiert. Die Schenkel sind noch mehr verdicht und die hinteren iberra- gen den Körper recht bedeutend. Der Halsschild ist beinahe doppelt so lang wie breit. Ob und wie diese Art sich von DONOVANS Öiguttatus un- terscheidet, kann ich nicht entscheiden; in Donovans Figur sind die gelben Makeln vie! kleiner, weiter getrennt und von anderer Form: PascorE's Beschreibung von: örguttatus (Trans. Ent. Soc. Entomol. Tidskr. Årg. 14. H. 3 (1893.) c19 HI 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. (3) 3 P- 535) passt ziemlich gut, da sie aber beinahe ebenso- gut auf rubripes BoIsp. passt, ist es mir ohne Stäcke aus Bat- schan, Kaioa oder Buru unmöglich zu entscheiden, welche Art er vor sich gehabt hat. 11... Strongylurus Lumbholtzi n. sp. Fig. 2. Obscure brunneus, elytris macula pone scutellum et fasciis duabus mediis, prima latissima, secunda anfractuosa, pallide te- staceis, parte apicali pallide brunnea, humeris fere nigris; corpore undique pilis adpressis albidis adsperso, oculis infra valde approxi- matis; prothorace piloso, subeylindrico quam latitudine basali sesqui longiore, .rude punctato-rugoso, area parva media longitudinali impunctata, nitido, immaculato; scutello albo-hirto; elytris basi fortiter, apicem Versus sensim levius punctatis, apice rotundatis, omnino inermibus; femoribus basi pallidi- oribus; antennarum articulis 1—5 cylindricis pilosis, reliquis compressis pubescentibus apice subdentatis, articulo 4:0 reliquis equa- libus breviore. — Long. corporis 19 mm., lat mass AS om. I Stick (LUMHOLTZ). Scheint mit Strongylurus orbatus PAsc. nahe verwandt zu sein, ist aber durch die Fig. 2. Strongylurus Lumholtzi AURIV. unbewaffneten, anders gefärbten Fliägeldec- ken, durch den grob runzelig-punktierten Halsschild und die FEpipleuren der Hinterbrust, die nicht dichter als der uäbrige Körper behaart sind, leicht zu erkennen. 12. Clytus Curtisi Lar. & Gor. Mon. Pp. 49, t. 10, £ 56 Pissi(ESAT): ! 3 Stäcke (LUMHOLTZ, FRISTEDT). Var. Frösteadte mn. vari Eiga Prothorace paullo minus convexo, apicem versus minus an- gustato, maculis tribus nigris in serie transversa dispositis, media multo majore, ornato elytrisque fasciis 4 flavis ornatis, quarta inter basin et fasciam primam form&e typice intercalata, facile distinguenda. Nur ein Stäck. — FRISTEDT. Vielleicht eine selbstständige Art. Die erste gegen das 10 . AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 163 Schildchen aufgebogene Querbinde, welche bei der Hauptform beinahe am Rande der Fligeldecken anfängt, ist bei Fristedti weit kärzer und erstreckt sich nicht auf die niedergebogenen Seiten der Fligeldecken. 13. Xylotrechus regine n. sp. Elytris fasciis pallidis transversis quinque, prima basali, 2:a et 3:a cum vitta suturali connexis, omnino rectis et a margine, quem non attingunt, versus suturam oblique retro ductis, fascia 4:a omnino transversa (haud obliqua) ad suturam paullulum in- crassata, 5:a brevi obliqua maculam parvam triangulam in singulo elytro formante. s. Brunneo niger, capite parce, prosterno et mesosterno (epimeris nudis exceptis), margine antico et postico (ad latera latissime) metasterni nec non maculis lateralibus abdominis (in seg- mento 2:o maximis) dense albo-villosis, pedibus sparsim breviter albido-pilosis; prothorace dense aureo-villoso, vitta lata longitudinali nigro-brun- nea, medio utrinque cruciato-dilatata ornato; elytris brunneo-nigris, pone scutellum et ad vit- tam suturalem brunneis, fasciis vittaque albido- sericeis; scutello virescente-albido. — Long. corporis 13 mm. Fig. 3. Clytus Fristedti AURIV. 2. Brunnea, capite, sternis abdomineque sicut in mare villosis, sed hic citrino-villosis, pedibus breviter lutescente-villosis; prothorace nigro-brunneo, margine antico (medio excepto), vitta utrinque abbreviata basali lateribusque ad basin sordide citrino villosis; elytris brunneis signaturis scutello pygidioque flavido-villosis. — Long. corporis 13—15 mm. 3 IS, 2 90. — LUMHOLTZ. Diese Art ist mit X. australis LaAP. & GORr. nahe verwandt. LAPORTE und GorY geben an, dass ihre Art aus Neu Guinea stamme und beschreiben den Halsschild einfach als »cendré sur les cotés> und das ganze Thier als »cinereo-niger», was weder auf das Weib noch den Mann passt. Wer zuerst australis aus Queensland angefährt hat, weiss ich nicht, wahrscheinlich hat er jedoch die hier beschriebene Form vor sich gehabt. X. Phidias fart 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. NEww., von dem ich ein typisches Stäck vor mir habe, ist, wie schon WATERHOUSE (Proc. Ent. Soc. London 1874, Pp. 29) an- giebt, eine verschiedene Form, welche wie auch der von PAscoE aus den Molukken etc. (1 Stick aus Amboina liegt mir vor) beschriebene X. australis dadurch von regine sofort zu trennen ist, dass der Halsschild unten und an den Seiten dinn grau pubescent ist und die dritte und vierte Querbinde der Flägelde- cken nach innen gegen die Wurzel aufgebogen sind. In LAPORTE'S und -Gory's Figur ist dies nur wenig merkbar; aber die vierte Querbinde ist am Sutur sehr nach vorne erweitert. Die Form aus Neu. Guinea, die ich leider nicht gesehen habe, steht also hinsichtlich der Querbinde in der Mitte zwischen den Formen aus den Molukken und aus Queensland. 14. Arideus thoracicus DONovAN. Ins. N. Holl. t: 5, f 2öx (1805). I AS. — ARCHER. / 15. Purpuricenus quadrinotatus WHrirE Stokes Discov. App. I, 0 LST Ar iOS) 3 Z. — LUMHOLTZ, FRISTEDT. 16. Purpuricenus Angasi WHITE Angas S. Austr. Il. t. 50, Ty (ESA) IEONg1G) Ibra INIUS NS 7E SL pE RA OM (SRS 2 29. -—- LUMHOLTZ. Könnte nicht diese Art das Weib von gquadrinotatus sein? Lamiide. 17. Monochamus e&stheticus OLLtiFf Proc. Linn. Soc. N. S. Naesi (2005, PESTO 2 Stäcke. — LUMHOL12. Beim Weibe sind die Fiihler nur anderthalb mal so lang wie der Körper, und nicht wie OLLIFF angiebt mehr als zweimal so lang. Er hat ohne Zweifel nur Männer gesehen. 13. Hebesecis australis Boisp; Voy. Astrol. 2, Pp. 489 (1835). — GERMAR Linn. Ent. 3, Pp: 228 (1848). I Stick. — LUMHOLTZ. 19. Hebesecis anisocerus: PAScoE An. N. H. (4),15, Pp- OY (1875). I, Stick. — LUMHOLTZ. 12 20, 21: 23 220,1 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 165 Hebeseciskenstatusk PASCOEN Am, NIT ER) (ITS, p-L08 (FSj5)- HÖStuck, —— KLUMHORLTZ: Hebesecis sp. I Stick. — LUMHOLTZ. Eine wahrscheinlich neue, mit cristatus verwandte Art, die ich jedoch nicht nach einem einzigen Stick beschreiben will. Die Arten dieser Gattung sind nämlich sehr veränderlich in Farbe und Zeichnung. Bei allen mir bekannten Hebesecis-Arten (ausser den vor- hergenannten, auch »marginicollis, varicornis und crocogaster) hat das erste Fiählerglied an der Spitze eine deutliche, auf der einen Seite durch eine scharfe Leiste begrenzte Narbe. Die Gattung MHebesecis gehört demnach zu der ersten Ab- theilung der Lamiiden und scheint mir in die Nähe der Mesosiiden und Metoniden eingereiht werden zu muässen. Von diesen unterscheidet sich jedoch Hebesecis durch die ausgesperrten (»crochets divariqués») Klauen. Bucynthia spiloptera PaAscoE Trans. Ent. Soc. London (3) 1, PERS Aer (803) IELACORDA Gen. Col, ps ONT KFEROO, kl Mehrere Stäcke. — LUMHOLTzZ. Diese Form ist mit Hebesecis nahe verwandt, und ich kann nicht verstehen, warum LACORDAIRE sie zu den Pogonocheri- den und nicht zu den Hebeseciden fäöhrte. Wie PASCOE ganz richtig angegeben hat, ist das erste Fihlerglied mit einer zwar undeutlichen, aber doch durch eine kleine Leiste begrenzten Narbe versehen. LACORDAIRE hat diese Narbe Wbersekenet(verol sep: OST, notemmn) Ir AlleCdiekminvot. liegenden Stäcke weichen von PaAscoEs Beschreibung und LACORDAIRES Figur durch die viel dunklere, schwarzbraune (nicht gelbbraune) Grundfarbe ab und können als eine nörd- liche Varietät (var. fuscobrunnea m.) betrachtet werden. Olenecamptus bilobus FABR. Syst. El. 2, p. 324 (1801). I Stäck. — LUMHOLTZ. Zygocera pruinosa Boisp. Voy. Astrol. 2, p. 489 (1835). I Stick. — LUMHOLTZ. 13 N un 26. da > 28. Se ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Disterna plumifera PascoE Trans. Ent. Soc. London (2) 5, Pp 83-(1859) I Stäck. — LUMHOLT2zZ. Thyada barbicornis PAscoE Trans. Ent. Soc. London (2) 5; P: 34 (T850)5 (GI IEP:05 AA CR2 er AN(HSOR Mehrere Stäcke. — LUMHOLTZ. Die Körperlänge wechselt von 11-—-17 mm. Lychrosis luctuosus PascoE Trans. Ent. Soc. London (3) DEDE 7540 G HtN22 SE (LIVS) 4 Stäicke. — LUMHOLTZ. Micracantha sp. 1 Stuck. — LUMHOLTZ. Das Stäck ist abgenutzt, gehört aber wahrscheinlich zu Woodlarkiana. Menyllus maculicornis PaASscoE Trans. Ent. Soc. London (3) 32 Pr 7306 NOR NS0A) ESA a RIRISTIED I LACORDAIRE sagt von den Flägeldecken »arrondies en ar- rigre»; die mir vorliegenden Stäcke aus Queensland? haben die Spitze der Fiägeldecken gerade abgeschnitten oder schwach ausgebuchtet mit einem deutlichen Zahn an der äusseren Ecke, beinahe wie es in PaAscoE's Figur abgebildet ist. Ein anderes Stäck aus Australien im Museum zu Stock- holm hat beinahe abgerundete Deckenspitzen ohne Zahn an der äusseren Ecke, uebrigens kann ich jedoch keine speci- fische Verschiedenheit der Stiäcke auffinden. Symphyletes nigrovirens DOonov. Epitome Ins. N. Holl. SSE (LOOS): I Stick. — LUMHOLTZ. Symphyletes satelles PascoE Journ. of Ent. 2, Pp. 357 (1865). I Stäck. -— LUMHOLTZ. Sympohyvletes nodosus NEwwm. Entomol. p. 262 (1842). I Stäck. — LUMHOLTZ. BorspuvaLrs Beschreibung von Lama pulverulens passt gar nicht auf diese Art. Siehe unten N:o 35. Mr GAHAN hat mir gitigst diese und die folgende Art mit den Typen in British Museum verglichen. 14 AA SO sng 33: 34: 35: AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS QUEENSLAND. 167 SymphyleteS pedicornis FaABR. Syst. Ent. p. 170 (1775). 3 SS, 3 PP. — FRISTEDT, LUMHOLTZ. Durch genaue Untersuchung der Männer habe ich mich davon Uiberzeugt, dass ihr zweites Abdominalsegment stets jeder- seits mit einem Filzflecke ausgestattet ist. PAscoE behauptet (Ann. N. H. (4) 15, p. 72) dass diese Filzflecken, welche LACORDAIRE als nur die Gattung Penthea auszeichnend er- wähnt hatte, bei derselben Art bald vorhanden und bald abwesend sein könnten und darum ohne systematischen Werth seien. Dieses ist jedoch ein Irrthum, welcher da- durch entstanden ist, dass das zweite Segment sehr beweg- lich ist und bald eingezogen bald ausgestreckt werden kann. Wenn das zweite Segment ganz eingezogen ist, sind die Filzflecke bei vielen Arten durch das erste Segment und die langen Haare, mit denen dieses befranzt ist, so bedeckt, dass man sie nicht sehen kann. Wenn aber die Filzflecken, wie z. B. bei Penthea vermicularis, sehr gross sind, sind sie wahrscheinlich immer sichtbar. Ferner muss ich Dbe- merken, dass diese Filzflecken secundäre Geschlechtskarak- tere sind, die immer nur bei den Männern vorhanden sind. Aus Mangel an Material kann ich jetzt nicht entscheiden, welche von den als Symphyletes beschriebenen Arten, mit Filzflecken ausgestattet sind oder nicht, ich glaube aber nicht, dass es itberhaupt richtig ist Gattungen allein auf sekundäre Geschlechtskaraktere zu begränden. Als Artkenn- zeichen sind sie jedoch sehr wichtig, und es wäre ein in- teressantes Studium sie bei den australischen Formen näher zu untersuchen. Symphyletes cinnamomeus PascoE Trans. Ent. Soc. Lon- don (2) 5, P- 59 (1859). 09: — = LUMHOLTZ: PascoE's Beschreibung passt ziemlich gut. Saperdopsis pulverulens Boisp. Voy. Astrol. 2, p. 501 (1835). Syn. Symphyletes vetustus PASCoE An. N. H. (3) 9, P- 464 (1862). Syn. Saperdopsis armatus "THOMSON Syst. Ceramb. p. 53 (1864). 15 168 3 6. TT [50] ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 392. 8 SS, 3 PP. — ARCHER, LUMHOLTZ. BoIspUuVvALS kurze und unvollständige Beschreibung von pul- verulens scheint mir nur auf diese weitverbreitete Art bezogen werden zu können. Die Art variirt sowohl in Farbe als in Grösse recht bedeutend. Die grössten der mir vorliegenden Stäcke sind 30: mm. und das kleinste nur 22 mm. lang. Penthea 'pardalis NEwMm: Entomol. p: 414 (1842). — WATERESCA 10 12, IESTAAN GlATER 1 Q. — FRISTEDT. Dies Weib ist nicht weniger als 35 mm. lang. Ein Mann im Reichsmuseum misst nur 16 mm. Beim Weibe sind die schwarzen Scheitelflecke deutlich getrennt und länglich oval, beim Manne dreieckig und zusammenstossend; sonst finde ich keine Differenzen. Rhytiphora argus PAsCoE Journ. Linn. Soc. 9, P: 302 (2867): 1- WATER AldI25 foTSAR 2. I 9. — LUMHOL1YZ. Rhytiphora albospilota n. sp. Nigra, supra tenuissime, subtus densius cinerascente- et fia- vescente- pubescens, genis macula magna dense albescente- pilosa; antennis nigris articulis 3—38 basi (sensim brevius) cineréeis, plus minus nigro-conspersis; prothorace transverso, cylindrico, subirregulariter transversim sulcato; scutello apice late rotundato; elytris latis, apice subflexuoso-truncatis, basi granulis nigris conspersis, humeris l&vibus nigris, undique guttis niveo-pilosis, distinctis dense conspersis,; metasterno marginibusque segmentorum abdominis flavescente-pilosis; pedibus griseo-pubescentibus geniculis nigris. — Long. cor- poris 26 mm.; lat. max. ad humeros 10 mm. I 9. — LUMHOLTZ. Mit RA. rugicollis DALM. nahe verwandt, durch die schwarze Grundfarbe aller Körpertheile, durch die breiteren, dinn grau-pubescenten Fliägeldecken, deren weisse Punktflecke viel grösser als bei zugzcollis sind, und dureh die grau gerin- gelten Fihler unschwer zu erkennen. Von Odewa/mi durch die Farbe und die deutlich granulirten Fliägeldecken ver- schieden. Der Scheitel und die zwei ersten Fählerglieder sind beim vorliegenden Stäcke ganz nackt ohne Zeichnung. 16 LAMPA: CHLOROPS CIRCUMDATA. 169 39. Rhytiphora sannio NEwmM. Ent. Mag. 3, p. 498 (18338). I 2. — LUMHOLTZ. Wenn Mr. GAHAN nicht die Giite gehabt hatte, das vorlie- gende sehr abgenutzte Stäck mit NEwMANS Typexemplar zu vergleichen, wärde ich das Thier nach der Beschreibung nicht haben bestimmen können. 40. Zygrita diva THOMSON Class. Long. p. 69 (1860) und var. nigrozonata ”TEOMSON Å. Cc. Pp. 70. Vv Mehrere Sticke. — LUMHOLTZ. Bei einigen (verfärbten ?) Stäcken ist das Toment nicht roth, sondern gelbgrau. ; 41: Mycerinopsis arida PascoE An. N. H. (3) 9, Pp. 466 (1862): 4 SS, 2 20. — LUMHOLTzZ. Chlorops Circumdata MzEic. En högst egendomlig vistel- seort för denna anförvandt till den vanliga kornflugan (C/hlorops Teniopus MeEiG.) upptäcktes förlidet år af professor V. B. WIiTT- ROCK. I mars månad erhöll han nämligen från Gunnarsnäs i Dalsland en s. k. »häxkvast>, som setat i toppen af en omkring 15,5; meter hög gran (Picea Excelsa). På dess egendomligt bil- dade kvistar funnos skrumpna kottar, hvilka efter ankomsten till Bergiilund afplockades och intogos i varmt rum. Sedan de legat blott en half timmes tid i rumsvärmen, visade sig i det glas- kärl, hvari de förvarades, en myckenhet små och lifliga flugor tillhörande släktet Chlorops, hvilka haft sitt tillhåll under kottar- nas fjäll. De exemplar, jag sedermera erhöll, skilde sig från de i riksmuseum befintliga af Chl. Circumdata endast därigenom, att deras skutell till större delen var brun i stället för gul. Då detta dess- utom ej var antydt i tillgängliga beskrifningar, sändes några indi- vider till konservator RoTH i Lund för att jämföras med exemplaren i ZETTERSTEDTS samling, och fälldes af honom det utslag, att de tillhörde nyss nämnda art. 17 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Nu återstår att förklara anledningen till dessa flugors före- komst i grankottarna, en sak, som likväl för närvarande torde blifva kinkig nog. Att de öfvervintrat där uti fullt utbildadt till- stånd synes vara tämligen säkert, då så många af dem ej kunnat framkomma fullfärdiga så godt som på en gång under den korta tid, kottarne lågo inne i rummet. Vid en noggrann undersökning af en kotte kunde ej häller någon enda puppa eller lämningar däraf upptäckas. Denna arts öfvervintring synes således äga rum på helt annat sätt än kornflugans, då den sistnämnda som man vet tillbringar den kalla årstiden i larvtillståndet. När och på hvad sätt flugorna inkommit i vinterbostaden, lär ej nu kunna med säkerhet afgöras, då en del omständigheter ej kan som sig bör undersökas. Två förklaringsgrunder kunna väl uppgifvas, den ena att larverna lefvat och förpuppats inne i kottarna den föregående hösten, och den andra, att flugorna före vinterns början begifvit sig dit. Ingendera af dessa förklaringsgrunder synes mig likväl vara fullt tillfredställande, allra minst den sistnämnda. Ett nästan lika märkvärdigt förhållande rörande en annan, till samma familj hörande fluga, Elachiptera Cornuta MEIG., omnämnes af SCHINER i hans »Fauna Austriaca» II, sid. 233. Han säger sig nämligen hafva fått exemplar af denna art utkläckta ur puppor, som på- träffats under aspbark. Dess larv finner man eljest ibland uti af kornflugelarven skadade - kornplantor. Frågan om utvecklingen och lefnadssättet för Chlorops Circumdata står följaktligen ännu öppen, och vore det därför önskligt, om den person, som här- näst lyckas påträffa en »häxkvast» på någon gran, ville på stället företaga noggranna undersökningar för att kunna bidraga till en närmare utredning af saken. Sven Lampa. 171 ZWEI NEUE COLLEMBOLA AUS DEM INDISCHEN ARCHIPEL BESCHRIEBEN VON HARALD SCHÖTT. Mit einer Tafel. In der reichhaltigen zoologischen Sammlung, welche sich der Docent an der Universität zu Upsala D:r CARL AURIVILLIUS während einer wissenschaftlichen Reise im Indischen Archipel verschafft hat, befinden sich auch 2 bisher unbekannte Co/llem- bola-Formen, welche der Inhaber mir bereitwilligst zur Bestim- mung anvertraute. Die eine Form gehört zur Gattung Jsotoma BOURLET, während die zweite eine neue Gattung innerhalb der Familie der Lipuriden konstituiert. Mehrere Collembola vom Indischen Inselmeere sind bereits bekannt durch Herrn D:r J. T. OUDEMANS, weleher die Samm- lungen von Thysanura und Collembola bearbeitet hat, die Prof. Max WEBER auf seiner Reise in Niederländisch—OÖstindien errungen. ÖOUDEMANS Aufsatz fährt den Titel: »Apterygota des Indi- schen Archipels»> und bildet das erste Heft eines 1890 von Max Weber herausgegebenen Sammelwerkes: »Zoologische Ergebnisse einer Reise in Niederländisch —Ost-Indien». Von den 12 Formen, die hier beschrieben werden, gehört keine irgend einer neuen Gattung an, wogegen die aufgenomme- nen Arten bis auf zwei sämmtlich fär die Wissenschaft neu sind. Nur zwei Familien, Entomobryide und Lipuride, sind in dem bearbeiteten Material repräsentiert. Die erstgenannte umfasst folgende Gattungen: Macrotoma N I 17.2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. BoURrRLET mit der Art montana; Lepidocyrtus BourLEetT mit den Arten wvariabilis und javanicus; Entomobrya RONDANI mit den Arten florensis und JlLongicornis; Sira LUBBocCK mit den Arten annulicormnis und sumatrana, sowie Templetonia LuBBoCK mit einer seiner Art nach unbekannten Form. Was die Lipuriden betrifft, so wird die Gattung AÅchorutes (TEMPLETON) genannt mit den Arten armarus NICOLErT und cras- sas Nn. sp. nebst den Gattungen Lipura BURMEISTER und Ånura TEMPLETON, jede mit einer Art resp. fimetaria BURMEISTER und WfOKTISTD. Sp. Fam. Entomobryidee. Gen. Isotoma BoURLET. Isotoma crassicornis n. sp. Livida. Segmentum abdominale tertium quartum longitu- dine equans. Antenne crasse capite parum longiores, articulis. tyibus ultimis longitudine equalibus. Unguiculus superior mu- ticus. Pili clavati in tibäs nulli. Denticuli mucronum qua- tuor, alius post alium insertus, ultimus minimus, intimus spin- formis, retro directus. Long. 2 mm. Die Antennen sind ziemlich kurz, wenig länger als der Kopf, und haben die drei äusseren Glieder unter einander gleich lang und ungewöhnlich dick. Die Ocellen sind auf schwarze Flecke verlegt. Uber deren Anzahl u. dem Aussehen eines mög- licher weise vorhandenen Postantennalorgans kann ich mich leider nicht äussern, aus dem Grunde, weil mir nur 2 Individuen zur Verfigung stehen. Von diesen ist das eine so maceriert, dass eine Behandlung mit kochendem Alkali voraussichtlich vollkommen fruchtlos wäre; und die gut erhaltenen Individuen der Dissektions- nadel preiszugeben, halte ich ebensowenig fir zweckmässig, da ich glaube, dass die Art durch andere Charaktere, in Bezug auf die Bildung der appendiculären Theile, genigend leicht zu erken- nen ist: Von den Abdominalsegmenten sind die vierte u. fänfte ungefähr gleich lang. N SCHÖTT: ZWEI NEUE COLLEMBOLA. US Bei den Tibien fehlen keulenförmige Fählhaare, und die Krallenglieder des Tarsus sind geschmeidig gebaut, an den Ty- pus erinnernd, der unsere kurzgegabelten Formen kennzeichnet. Die von einer zieml. breiten Basis hastig sich verschmälernde Oberkralle hat keine Denticulation. Dies gilt auch von »ungu- culus inferior», welcher äusserst dänn ist u. stark konvexe Innen- kanten hat. Die Furcula, die in das fänfte abdominale Segment inseriert, erreicht in zusammengelegter Lage den Ventraltubus, u. hat ein sehr kurzes Manubrium. Dentes sind der ganzen Länge nach zieml. ebenmässig dick u. die 2»nucrones sind vierzähnig. Von diesen Zähnen ist der änusserste sehr klein u. der zweite, von aussen gerechnet, der grösste. Von der Mitte des letztern geht der dritte leidlich dicke Zahn fast winkelrecht aus, während der innerste durch einen feinen, nach hinten gerichteten Dorn reprä- sentiert wird. Das ganze Thier ist mit äusserst kurzen, dicht sitzenden Haaren bekleidet. Die Körperfarbe ist hellgriän, u. die Antennen sind mit einem schmutzig violetten Farbenton belegt, der nach den Gliedern zu fast zu schwarz iuibergeht. Wollte man versuchen, den Platz der Art in der Kette der ' bereits bekannten Formen zu bestimmen, so scheint mir dieser am treffendsten zwischen JZsotoma palustris MÖLLER u. LZ. fti- grina (NICOLET) TULLBERG zu sein. Mit der ersteren hat sie die homonome Segmentierung der Antennen gemein sowie theilweise die Bildung vom Mucronalsegment der Furcula; an die letztere erinnert sie ebenfalls etwas in ebenerwähnter Hinsicht. Zwei Exemplare von der Westkiäste Sumatras, in Pontes, zur Zeit der Ebbe gewonnen. Fam. Lipuridee. Gen. Oudemansia' n. g. Instrumenta cibaria ad sugendum accomodata. ÖOcelli 16; S in utroque latere capitis. Örgana pestantennalia nulla. 1 Herrn, D:r J. F. OÖOUDEMANS zu Ehren habe ich diese neue Gattung Oudemansia genannt, I 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Antenne conice, articulo quarto gracillimo. Unguiculus infe- rior abest. Pili clavati in tibis null. Furcula ad tubum ventralem non pertinens. Spine anales quattuor magne, parum arcuate, alia juxta aliam in linea arcuata papillis minimis affixe. Oudemansia ccerulea n. sp. Rubro-violacea, pilosa. — Long 1—1,; mm. Der Kopf ist oval mit etwas ausgedehntem Buccaltheil. Die Mund- theile sind bedeutend reduciert. Die Mandibeln sind an der Spitze mit 5—6 äusserst kleinen Zähnchen versehen u. die Maxillen sind zu feinen Borsten verwandelt. MHinsichtlich des Baues des Kau- apparats scheint die Form sich also zumeist der Gattung Anura GERVAIS zu nähern. Was die Lage der einzelnen Theile im Ver- hältniss zu einander betrifft, so sei auf die Abbildung hingewiesen. Die Ocellen sind auf trapezförmige schwarze Augenflecke verlegt u. der Anzahl nach 16; -— 8 auf jeder Seite. Dieselben sind in zwei nahegelegene Gruppen vertheilt, von denen die obere 5 u. die untere 3 enthält. Von den oberen sind 4 so zu einan- der gestellt, dass sie ein Quadrat bilden, und etwas seitlich unter dieser Figur liegt die fiänfte. Die Ocellen der unteren Gruppe finden sich in eine bogenförmige Reihe geordnet. Die Antennen zeigen sich bei den beiden inneren Gliedern am kräftigsten entwickelt u. am wenigsten beim Endglide. Der Tarsus entbehrt der Unterkralle u. die obere ist völlig unbewaff- net. Bei den Tibien fehlen keulenförmige Fiihlhaare. Der segmentale Bau des Rumpfes ist gänzlich tibereinstim- mend mit demjenigen der ibrigen zur Familie Lipuride gehöri- gen Formen. : Die Analdornen machen durch ihre gegenseitige Anordnung u. ihr Aussehen einen der wichtigsten Charaktere der Gattung aus. Der Zahl nach sind es 4, welche in glercher bBrerterso geordnet sitzen, dass die Verbindungslinie zwischen deren Befesti- gungspunkten eine Bogenlinie bildet. Die Dornen sind beson- ders lang u. schmal u. von gleicher Breite, sowie gelinde nach vorn gebogen u. ihre Basalpapillen sind fast unmerklich. Die Furcula ist bedeutend entwickelt u. erinnert an dasselbe 4 SCHÖTT : ZWEI NEUE COLLEMBOLA. 175 Organ bei etlichen Ac/orutes-Formen. Deren Manubrium hat eine zieml. breite Basalfläche u. ist ungefähr von derselben Länge wie Dentes; Mucrones sind Kurz u. an der Spitze leicht schnabel- förmig gekräimmt. Die Haut ist granuliert und dänn mit kurzen Haaren besetzt. Fundort: in den Höhlungen eines Korallenstockes auf Nord- vachter, einer der sog. ”Tausendinseln. Lipuriden mit mehr als 2 Spin& anales werden in der Col- lembologischen Literatur verschiedentlich erwähnt. Einer wurde schon 1842 in »Ann. de la Soc. Ent. de France > (Tom XI, p. 246) von dem russischen Zoologen M. WaGa behan- delt. Der Verfasser nennt seine Form Achorutes bileanensis u. widmet derselben eine ausfährliche Beschreibung, aus welcher unter anderm hervorgeht, dass das Thier blind ist u. mit nicht weniger als 6 Analdornen versehen sei. fägteden o,Mitthikdert Schweiz, nt. Gespsband sö peter stellt D:r G. HALLER eine Gattung Namens Lubbockia auf, an welcher man gleichfalls Ocellen vermisst, u. welche 4 Analdor- nen hat, die zufolge ihrer Anordnung u. ihres Aussehns bedeutend von der vorliegenden Form abweichen. Dieselben sind mit deut- lich erkennbaren Basalpapillen versehen, nach unten beträchtlich breit u. in der Weise in 2 Gruppen vertheilt, dass 2 grössere gleichseitig am Ende des Apicalsegmentes sitzen u. 2 kleinere vor diesen. Ferner mag der von TULLBERG aufgestellten Gattung Zriena gedacht werden, das normal mit 3 apicalen Dornen bewaffnet ist. Mitunter kan doch, einer Beobachtung von GEORGE BROOK gemäss, noch ein —- ja sogar 2 tberzählige Dornen zur Aus- bildung kommen. Mit dieser Gattung zeigt unsere Form Uber- einstimmung in Bezug auf die Anzahl u. Vertheilung der Ocellen, sowie auf die Form der Analdornen, weicht hingegen von ihr ab in der Bildung der Mundtheile u. Furcula. Die Reduktion der Mundtheile scheint näml. bei genannter Gattung nicht so weit gegangen zu sein, u. der Bau der Gabel ist höchst eigentimlich, indem dieselbe aus einem Basalstäck u. zwei beinahe warzenähn- lichen Zähnen mit äusserst kleinen undeutlichen Endsegmenten besteht. un 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. REUTER nennt auch einen Lipuriden mit 4 Spine anales, den Professor LATZER auf den Alpen, den Karpathen u. Sudeten angetroffen. Der Verfasser hat fär denselben eine neue Gattung Tetrodontophora aufgestellt und die Art gögas benannt wegen ihrer ausserordentlichen Grösse, die sich bisweilen bis auf 6 mm. belaufen kann. Es ist dies also die grösste bis dahin bekannte Collembola-F orm. Dieselbe unterscheidet sich von der unter Behandlung ste- henhden ausser ihrer Grösse durch folgende Charaktere: »Ocelli nulli> und »furcula ad tubum ventralem pertinens.» Schliesslich sei noch die von mir in der entomologischen Zeitschrift fir 1891 aufgestellte Gattung Tetrachantella binzuge- fägt, bei welcher die 4 Analdornen paarweise vertreten sind u. welche normal entwickelte Mundtheile aufzuweisen hat. Erklärung der Abbildungen der Tafel 2. Oudemansia cerulea (Fig. 1—1). BaioletrAntenne: SS Nin dtnenlet » a. Mandibel. > b. Maxille: » c. Hypopharynx. = » d. Oberlippe. RA Kalle 5 (Ocellen: » 6. Apicalsegment. Sa HdUupföabel Isotoma crassicornis (Fig. 8—10). Fig. 8. Ende der Hiäpfgabel. » Oj MAnSES ATOL FAEINES 177 NEUE ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA FONGIEORNIEA, 1 4. VON | CHR. AURIVILLIUS. 21. Macroeme n. gen. Palpi fere 2&que longi, articulo ultimo apice truncato. — Gen& breves angulo inferiore acuminato. — Oculi profunde excisi, iobo inferiore majore, fere semigloboso. — Caput breve, sub- quadratum. — Antenn&e maris plus tertia parte, femin& vix cor- pore longiores, articulus primus brevis, subeylindricus apice paullulum: incrassatus, 3", 4" et 5" subaquales, reliqui sensim paullo breviores, omnes subtus pilosi, non autem denticulati, supra pubescentes. — Prothorax supra planatus, subcylindricus, basi for- titer strangulatus. — Elytra elongata, parallela, apice singulatim rotundato-acuminata. — Coxe& antice extus valde angulate anguste, intermedix modice distantes. — Femora antica brevia, compresso- dilatata, intermedia et postica longiora et minus compressa. -— Tibie antice leviter curvate et compressX, postice recte et sub- teretes, plus elongate. — Tarsorum articulus primus in tarsis anterioribus articulis 29? et 32 simul sumtis haud, in tarsis posticis evidenter longior. — Unguliculi divaricati, basi intus pauliulum dilatati. -— Prosterni processus intercoxalis angustus, haud tamen laminiformis, apice arcuatus. — Processus mesosterni 1 Siehe Entomol. Tidskrift. 12. p. 97—106. 1891. Entomol. Tidskr. Årg. 14. H. 3 (1893). 25 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. modice latus, subparallelus, apice truncatus, basi subdepresso- foveolatus. — Episterna metathoracis postice acuminata. — ADb- domen segmentis 5 subequalibus compositum. Typus: Sclerocerus priapicus "THOMSON. Zu dieser Gattung gehört auch Sclerocerus Chabrillaci THOMS. und wahrscheinlich auch die tibrigen in GEMMINGER & HaroLps Catalogus (p. 2792) aufgefährten Ssädamerikanischen Oeme-Arten, die mir leider noch unbekannt sind. Von der Gat- tung ÖOeme NEwm. (1840) = Sclerocerus (DEJ.) LECONTE (1850), deren Typus OÖOeme rigida SAY ist, unterscheidet sich Macroeme sofort dureh die unten nicht gezähnelten dritten bis fänften Fähler- glieder, durch das zwischen den Vorderhäften breitere Prosternum und das noch breitere Mesosternum. 22. Sphagoeme Sahlbergi n. sp. Sphagoeme” n. gen. — Palpi breves, subequales, apice truncati. — Frons subverticalis. — Gene brevissime. — Oculi nudi, -prominuli, rude granulati; lobi superi parvi, angusti, late separati; lobi inferiores maximi, valde convexi, subglobosi. — Antenn& graciles, corpore tertia parte longiores, basi late distantes, 11-articulati; articulus 1" brevis, leviter obconicus, apice oblique truncatus; articuli 3" et 4" subequales, 5" ceteris paullulum longior, sequentes sensim parum breviores. — Prothorax subquadratus, lateribus medio angulato-dilatatis, supra deplanatus, parum in&qualis. — Scutellum subtriangulare, apice obtuse rotun- datum. -— Elytra omnino parallela, apice conjunctim late rotun- data, inermia, supra subplana. — Prosternum inter coxas modice angustatum, apice deflexum. — Mesosterni processus intercoxalis latus, apice incisura profunda metasterni processum excipiente preditus. — Metasternum elongatum, episternis angustis, postice acuminatis. — Abdomen elongatum, segmentum primum reliquis paullo longius. — Cox&X antice valde, intermedix modice extus angulate. — Femora apicem versus modice compresso-dilatata, postica segmentum tertium abdominis haud vel parum superantia. — Tibie graciles, apice paullulum compresso-dilatate. — Tarso- ? Von ovayr Halsgrube und Oeme. 26 AT AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 179 rum articulus 15, 29 et 32 simul sumtis vix brevior. — Ungui- culi divaricati. | S. Prosternum utrinque ante coxas depressione magna, opaca, rhomboidali instructum. Abdominis processus intercoxalis acutus, triangularis, segmentum 4"" transversum, 3? haud longius. 9. Prosternum simplex. Abdominis processus intercoxalis latus, apice rotundato-obtusus, segmentum 4"" elongatum, 3? evi- denter longius. Nach LACORDAIRES Uebersicht der Oemiden-Gattungen gehört Sphagoeme zur Abtheilung II cec, ist aber von den dahin gehö- rigen zwei Gattungen (Malacopterus und Xystrocera) durch die nicht rauhen Fiähler und den ganzen Habitus weit verschieden. Sphagoeme Sahlbergi n. sp, Tenuissime pubescens, testa- cea, capite prothoraceque saturatioribus; apice mandibularum, oculis, antennis (basi pallida articulorum omnium excepta), apice elytrorum, dimidioque apicali tibiarum nigris; elytris etiam sxepe macula humerali vittaque ab ea usque ad apicem ducta nigris ornatis; tarsis infuscatis: capite prothoraceque leviter punctatis, hoc supra fere plano, subnitido; elytris basi fortius, apicem versus levius punctatis, linea elevata parum distincta, ab humeris fere usque ad angulum suturalem ducta setisque brevi- bus sparsis instructis. — Long. corporis (FS) — 12(2) mm. Patria: Brasilien, Provinz Bahia, Santa Rita; im August 1850 von F. SAHLBERG in Mehrzahl gesammelt. — Collectio SAHLBERG ; Museum Helsingfors; Museum Holmiz. N 3. Temnopis nigripes pD. sp. BST 'Tenue pubescens, ferruginea, supra sub- nitida, subtus sericea, apice mandibularum, margine summo apicali elytrorum, antennis Fig. 7. ZTemmnopis nigripes pedibusque nigris aut nigro-brunneis; coxis SA et tarsorum articulis duobus ultimis ferrugineis; prothorace supra medio levigato et sulcato, sulco in medio subinterrupto, in lateribus 27 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. levissime striguloso; elytris coriaceo punctatis. I — Long. corp. TJ mm, lats MAX. 4550 mm. Brasilia; Provinz Bahia, Santa Rita im August 1850, — FE. SAHLBERG. — Collectio SAHLBERG. Hinsichtlich der Gattungs- karaktere stimmt unsere Art mit ZY. megacephala GERM. genau uäberein. Der Halsschild ist jedoch etwas kärzer, in den Seiten vor der Einschniärung mehr bauchig gerundet und hat einen kaum merkbaren Seitenzahn. In Zemnopis bildet sowohl die Vorder- als die Mittelbrust zwischen den Häften eine äusserst diänne, kaum merkbare Lamelle. Diese Art möchte mit ZI. fuscipes DEJ. i. litt. identisch sein. 24. Temnopis? rufithorax n. sp. Fig. 38. Chalybescente-nigra, gula, mento prothoraceque rufo-ochraceis, hoc supra macula magna basali nigra, prothorace densissime et minutissime punctulato, depresso-cylindrico, iner- mi; elytris dense grisescente-pubescentibus, levi- ter coriaceis et sparsim punctatis. —L. 14—20 mm. Brasilia: Petropolis. — F. SAHLBERG. -— Collectio SAHLBERG; Museum Holmix. Diese ausgezeichnete Art stelle ich bis auf wWweiteres zu der Gattung Zemmnopis. Sie weicht nämlich von Temmnopis nur durch das ein wenig grössere, beinahe dreieckige Schildchen und den weit kleineren unteren Teil des Auges ab. Hierdurch - werden die Backen beinahe eben so lang wie Fig: 8. emnopis l MH rufkthorax Avrw. der Durehmesser des unteren Augenteiles, während sie dagegen bei Z. megacephala GERM. und I. nigripes beinahe ganz verschwunden sind. 25. Hypomares vittatus n. sp. Brunneo-ferrugineus, pedibus dilutioribus ochraceis, lateribus prothoracis sternorumque obscurioribus, fuscis, elytris subnudis vittis laterali et suturali, postice abbreviatis nigricantibus, sat dense et profunde punctulatis; prothorace subquadrato, basi con- 28 AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 181 stricto, supra in&quali, lateribus medio convexis et subnodosis. ONS COIP. IO,5 MID. &. Gabun. — Museum Holmize. Mit Hypomares brunneus THoms. sehr nahe verwandt, aber durch die Farbe und die kaum pubescenten Fligeldecken ver- schieden. 26. Gnatholea liturifer WALK. Hesperophanes liturifer WALK. gehört ohne Zweifel zu der Gattung Gnatholea, obgleich die Mandibeln des Mannes ganz normal gebildet sind. Unser Museum besitzt diese Art aus Rhodus (HEDENBORG), Egypten und Bahr el Abiad. Im Damara Lande an den Flissen Svakop und Kuisip fing J. WAHLBERG auch zwei Stäcke, die ich von Zizurzifer WALK. durch keine zuverlässige Kennzeichen trennen kann. Diese sydafrikanische Form wurde von FAIRMAIRE als G. picicornis (An. E. Fr. (6) 8, p. 200) be- schrieben. Die Art variirt ein wenig indem sie bald dunkler bald hel- ler braun ist. Der kleine gelbliche Strich an der Basis der Fligel- decken ist mehr oder weniger deutlich und bisweilen ganz ver- schwunden. Die Grösse wechselt von 13 mm. bis 21 mm. Bei den mir bekannten Guatzholea-Arten ist das dritte Fihlerglied - cylindrisch und merklich länger als das erste Glied. Bei den echten Hesperophanes-Arten ist dagegen das dritte Glied nicht länger als das erste, und bei den söädafrikanischen H. bimaculatus und amvcus noch dazu ein wenig flachgedriäckt. 27. Eburodacrys Stahli n. sp. Fig. 9: Pallide ochracea, supra tenue, subtus densius ochraceo-pube- scens; prothorace subtransverso, opaco, dense transversim punctato tuberculis duobus dorsalibus ante medium nigris, spina parva tuberculoque lateralibus concoloribus ochraceis; elytris subnitidis, dense et profunde punctatis, punctis in tertia parte apicali minus profundis, singulis apice spina externa ochracea et costis duabus apicem versus, evanescentibus nec non maculis sub&equalibus tri- bus eburneis longe separatis ornatis; geniculis brunneo-fuscis: 29 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. femoribus intermediis et posticis apice intus spina longa nigra armatiss — Long. Corporis f8 mm. Latex, sn: Fig. 9. Eburodacrys Stahli AURIV. Patria: Sao Leopoldo, Brasilia merid. (J. W. STAHL) — Museum Homiz&. Durch Stellung und Anzahl der gelben Flecken der Flägeldecken mit E. sexmaculata Ouw. und triocellata STÅL (Fig. 10)? nahe verwandt, aber durch den kiär- zeren, matten und beinahe ganz einfarbigen (nur die zwei Höcker der Oberseite sind schwarz) Halsschild, die tiefer punktierten Flägeldecken und die kleineren, anders gebildeten Makeln verschieden. Alle drei Makeln sind besonders am Hinterende durch einen schwarzbraunen Schatten begrenzt. Die Nahtspitze der Flägel- decken ist unbewaffnet. Prosternum hat vor den Häften eine deutliche :Querfurche. Eburodacrys triocellata Svår (1857) muss mit mexicana THoms. (1860) sehr nahe verwandt sein. 'THOMsSONS Beschreibung passt sehr gut auf STÅLS Art, da ich aber kein Stäck aus Mexico gesehen habe, wage ich nicht die Arten zu vereinigen. In Bares Figur (Biol. Ci Amer. Colls, toryre sTsndralekbene deutlich und ziemlich lang behaart, bei STÅLS Typus kann ich nur einzelne Haare entdecken. Obs.! Eburia sexnotata Bou. stammt nicht aus Californien, sondern von der Insel Puna, welche an der Kiste von Ecuador im Busen von Guayaquil liegt. — Eburia tetrastalacta Wure ist ganz sicher dieselbe Art, welche von DRURY (Ill; Ex: Bnt Je pe SAS JR TS) KASK CE Ne byx maculatus (Index p. 2) abgebildet und genau beschrieben wird. Es scheint mir sehr fraglich, ob diese Art, wie Drury selbst und andere geglaubt haben, mit LINNÉS guadrimacu- latus identisch ist, denn mann kann nicht sagen, 3 Diese Art ist eine Eburodacrys, bei der jedoch wie bei einigen anderen Fig. 10. ' E£buro- dacrys triocellata STÅL. Arten die Furche der Fiihlerglieder 3—5 sehr eng und seicht ist, 30 AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 183 dass der Halsschild bei maculatus DRURY »scaber>" ist. BATES sagt, (am Tro Ent; Soc: London 1870, p. 266, note), dassi der Halsschild von Eburia 4-maculata IL. seitlich ohne Dorn ist. Diese Behauptung muss jedoch auf einem TIrrthum beruhen, denn LINNÉ fiährt seinen C. 4-maculatus zu der dritten ADb- theilung der Gattung Ceramöyx, welche eben durch den seitlich bewaffneten Halsschild ausgezeichnet ist. Cerambyx rhamplhygeus L. hat dagegen einen unbewaffneten Halsschild und kann darum nicht, wie GEMMINGER und HAROLD gewollt haben, dieselbe Art wie 4-maculatfus sein. — Der von FORSTER in FUESSLY's Archiv 6, P. 13, t. 32, f. 3 beschriebene und abgebildete Ceramb. 4- maculatus hat eime abweichende Körperform und dornige Fihler und kann folglich, wenn die Fiähler echt sind, nicht einmal eine Eburiide sein. 28. Erosida trilineata n. sp: 12 ca Ochraceo-brunnea, subnitida, leviter pube- scens et parce pilosa; antennis (scapo rufo excepto), tibiis tarsisque nigris, pallide pilosis; prothorace subquadrato, puncetato et transversim subsulcato, supra elevatione media elongata, nitida tuber- culisque duobus anterioribus fusco-brunneis, lateraliter spina parva et tuberculo anteriore subobsoleto conrcoloribus armato; elytris basi dense et profunde, apicem versus sensim levius punctatis, apice truncatis et bispinosis, spina suturali minutissima, singulis lineis tribus, Ccrassis, convexis, eburneis ornatis, una basali et duabus medianis, externa quam interna fere duplo longi- ore, sed pone apicem ejus basalem incipiente; femoribus 4 Pposticis. apice intus spina longa Migrar armatis..—Juong. :corpons IT mm. lat. FFio. ir. Arosida SLE 5 max. ad humeros 2,5; mm. trilineata NURIV. 4 Ich kenne nur eine Art, E. ocfoguttata GERM., bei welcher man sagen kann, dass der Halsschild »scaber» ist; bei ocfogutfata sind jedoch die gelben Flecken selten '»terminat&ex atra macula». I (5 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Patria: Sao Leopoldo, Brasilia meridionalis (J. W. STAHL). — Museum Holmix. Mit Erosida lineola FABR. nahe verwandt, aber kleiner, mit viel kirzerem, oben unebenerem Halsschilde. Der aissere gelbe Strich der Fliägeidecken tberragt bei E. lineola, den inneren sowohl vorn als hinten und ist sanft gebogen; bei trilineata wird dagegen dieser Strich vorne von dem inneren uberragt. Bei Zneola sind die gelben Striche auf allen Seiten von tief schwarzer Grundfarbe umgegeben, bei trilineata ist der Grund um die Striche nur wenig verdunkelt und nur zwischen den beiden hinteren Strichen' schwärzlich. Die Gattung Eroszda ist nicht nur durch das verlängerte vierte Fihlerglied, sondern auch durch das kurze, gegen die Spitze sehr angeschwollene, birnförmige erste Glied der Fähler ausgezeichnet. Zu Eroszda gehören nebst den drei in GEMMING. & HAROLD auf- gefährten Arten, von denen elegans Lac. nach der schlechten Abbildung kaum sicher zu erkennen, aber wahrscheinlich mit einer der anderen identisch ist, auch £burzia lineola FABR. und E. formosa BLANCH. 29. Eburia nigrovittata n. sp. IDG Ae Testacea, pube cinerea densissime tecta; tuberculis antenniferis distincte sulcatis; an- tennis pallidis articulis 1—5 subtus densius ciliatis; vertice simplice; prothorace sub- quadrato, basi quam apice paullo latiore, lateribus leviter rotundato et spina acuta nigra armato, undique dense pubescente et ad angulos anticos piloso, intra basin api- cemque transversim bisulcato, disco vermi- culato rugoso, vix punctato, supra tuber- culis 7, 4 anterioribus nigris nitidis, tribus posterioribus, quorum una mediana, fundo concoloribus, tuberculis anterioribus laterali- Fig. 12. Eburia nigro- å vittata AURIV. bus transversis, quam spina altius positis; elytris stramineis basi leviter, apicem versus densius cinereo-pubescentibus, basi fortius apicem versus leviter 32 AURIVILLIUS:!: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 185 43 punctatis, singulis apice bispinosis, spina suturali multo breviore, et maculis duabus elongatis, geminis, eburneis, una basali, altera mediana, vitta lata brunneo-nigra connexis ornatis, macula externa basalium paullo breviore et paullo pone Dbasin incipiente, externa mediarum quam interna fere duplo longiore et apice vitta nigra fere ad angulum suturalem continuata predita, vitta altera nigra a spina externa juxta marginem ducta mox evanescente; pedibus pallidis parum pilosis, femoribus 4 posticis apice bispinosis, spina posteriore (interna) multo longiore, apice infuscata. — Long. corporis Fm. lat. max: ad hUmeros 9 mm. Patria: Venezuela (FISCHER) — Museum Christianiz. Mit E. octoguttäåta GERM. und £. pedestris WHItE durch Habitus, Grösse und die deutlich gefurchten Fählerhöcker nahe verwandt. Diese Furche ist zwar nicht so tief und deutlich wie bei octoguttata, aber doch viel deutlicher als bei pedestris, wo sie ganz seicht ist. Fär diese und wahrscheinlich auch einige anderen, mir nicht bekannten Arten wäre vielleicht wegen der eigenthämlichen Bildung”der Fählerhöcker eine besondere Gattung aufzustellen. Hierdurch wäre es auch möglich die Schwierigkeit zu vermeiden, welche dadurch entsteht, dass das dritte und vierte Glied der Fihler bei grossen, gut entwickelten Männer von £. octoguttata beinahe wie bei einigen Eburodacrys-Arten schwach --gefurcht sind während ich bei den Weibern keine Furchen ent- decken kann. Von EE. octoguttata GERM. unterscheidet sich unsere Art sofort durch den unbewaffneten Scheitel, durch den nicht grob- punktierten Halsschild, durch die weit blasseren Fligeldecken, die kiärzeren, nicht schwarzen Schenkeldornen u. s. w. Von £. pedestris WHrE, mit der sie grössere Ähnlichkeit hat, weicht E. nigrovittata ab durch die mehr deutlich hervortretenden drei hinteren Höcker des Halsschildes, durch die hellere Grund- farbe der Flägeldecken, durch die weit kärzeren und mehr ver- schieden langen Dornen am Ende der hinteren Schenkel, und besonders durch die schwarzbraune Längslinie der Fliägeldecken, welche zwischen den Makeln am breitesten ist und sich dann vom Hinterende des äusseren Mittel-Fleckes beinahe bis zur Nahtecke fortsetzt. Unsere Art scheint auch mit der neulich beschriebenen und 33 1806 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. abgebildeten Eburia Baroni Bates (Trans. Ent, Soc. 1892, p. 148, t. 5, f. 3) sehr nahe verwandt zu sein; ist aber durch ihre bedeuten- dere Grösse und den dicht grau tomentirten Halsschild verschieden. 30. Romaleum procerum LeEc. In »Entomoligica Americ» 1., p. 30 fiihrt LENG eine briefliche Mittheilung von HORN an, dem zufolge KR. procerum LEc. und simplicicolle HALDERM. dieselbe Art sein sollten. Da ich nur 9 Stäcke vor mich habe und Dr Horn dagegen warscheinlich eine grosse Serie gesehen hat, mag es vermessen erscheinen, wenn ich ihm widerspreche. Von den amerikanischen Verfassern wurde friher angegeben, dass das dritte und vierte Fihlerglied bei pro- cerum. auf beiden, bei szmplicolle dagegen nur auf der äusseren Seite bewaffnet wären. Bei acht der mir vorliegenden Sticke ist das dritte Glied auf der inneren (vorderen) Seite nicht oder kaum merkbar bewaffnet, beim neunten dagegen mit einem kleinen Dorn ausgestattet. Das 4—6(—38) Glied ist dagegen bei 5 SS aus Arizona und I 2 aus Mexico am Ende deutlich zweidornig, wogegen der innere Dorn bei 1 & und 1 P2 aus Texas und 1 sg aus Arizona undeutlich oder ganz verschwunden ist. An und fär sich wärde diese Verschiedenheit in der Bewaffnung der Glieder 4—06 wenig bedeuten, da sie aber wenigstens bei meinen Stäcken immer von einigen anderen Differenzen begleitet ist, glaube ich, dass man R&. procerum wenigstens als eine westliche Lokalrasse von simplicolle betrachten könnte. Bei den drei letzterwähnten Stäcken, die ich als szmplicolle betrachte, sind die Fligeldecken an der Spitze scharf zweidornig, und der äussere Dorn ist wenig- stens halb so lang, bisweilen beinahe eben so lang wie der innere, der Halsschild ist weit dichter behaart und beim 9 sind die Erhabenheiten kleiner und die Punktierung schwächer. Bei den sechs zuerst erwähnten Stäcken, die ich als procerum TLEc. gedeutet habe, sind die Flägeldeckenspitzen nur an der Naht gedornt, und die äussere Ecke ist nur mehr oder weniger scharf vortretend, aber ohne einen wirklichen Dorn zu bilden, der Hals- schild ist bei den SY: viel dänner bekleidet, mehr schwärzlich, und beim Weibe viel gröber, runzelig punktiert und mit grösseren und deutlicheren Höckern versehen. HKomaleum operartum WHrrE ist nach der Beschreibung offenbar = sömplicolle HALD. 34 187 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN 11 MARS 1893. Föreningen hade lördagen den ir mars å Hötel Phoe- nix sin vintersammankomst, hvilken på grund af sjukdomsfall för ordföranden blifvit uppskjuten från den ordinarie dagen, som är sista lördagen i februari månad. Ordföranden anmälde, att Föreningen förlorat en af sina yngre ledamöter, apotekaren R. O. I. WALLENGREN, som afled i Höganäs den 2 dennes af hjärtslag nära 30 år gammal. En Föreningens hedersledamot »professor zoologix Hopea- nus» i Oxford, JoHN ÖBADIAH WESTWOOD, slutade den 2 januari detta år efter någon tids sjuklighet sin långa lefnad.! I sam- manhang härmed. meddelades, att flere framstående entomologer under senare tid aflidit, såsom den utmärkte kännaren af de s. k. småfjärilarna mr STAINTON i England; professorn HERMAN BUR- MEISTER, född den 16 jan. 1807 och död den 2 maj 1892 ge- nom följderna af en olyckshändelse i Buenos Ayres, där han var direktör för det naturhistoriska museet alltsedan 1861, då han flyttade ut från Tyskland; den bekante dr, C. A. DOHRN, som var under nära 40 år ordförande i Stettins Entomologiska Före- ning och under samma tid utgifvare af » Stettiner Entomol. Zeitung». Han sysselsatte sig särskildt med skalbaggarnas ordning, men var för öfrigt en man med vidt omfattande kunskaper. Han var vid sin död i juni 1892 i sitt 86:te år; slutligen generalmajoren F. O. QVEDENFELDT, som nyligen afled vid 75 års ålder i Berlin. Han hade i synnerhet sysselsatt sig med skalbaggsfaunan i Afrika. Sedan föregående sammankomst hade följande nya med- 1 En kort minnesteckning öfver denne märklige man är införd i före- liggande häfte af Ent. Tidskr. sid, 79. I 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. lemmar ingått i Föreningen: såsom ständiga ledamöter: Hushållnings- sällskapen i Elfsborgs (norra), Örebro och Norrbottens län; såsom årligen betalande ledamöter: Hushållningssällskapen i Kalmar (södra), Linköpings och Blekinge län, anmälda af statsentomolo- gen S. Lampa; vidare landshöfdingen, R: o. K. af K. M. O. m: m. OSKAR ROBERT ”THEMPTANDER, "anmäld af direkt. STJERN- Quist; med. lic. HJALMAR AGNÉR (Stockholm) samt distriktslege d:r med. ANDREAS BREDAL WesSSEL (Kirkenes i Sydvaranger, Norge) anmäld af hr konservator SPARRE-SCHNREIDER. På förslag af styrelsen invalde Föreningen två nya heders- ledamöter: d:r OTTO STAUDINGER, den berömde lepidopterologen i Blasewitz nära Dresden, och d:r HERMAN HAGEN, en varm vän af Skandinaviens insektfauna och af nordens entomologer, boende i Cambridge, Massachusets, N. Amerika. Därefter upplästes revisorernas berättelse om verkställd gransk- ning af Föreningens räkenskaper cch förvaltningen för öfrigt, hvar- efter fullständig ansvarsfrihet beviljades. (Se sid. 190.) Föreningen beslöt sedan att, enligt ett af kapten GRILL vid föregående sammankomst väckt och då bordlagdt förslag, anslå 60 kronor att, på sätt styrelsen finner bäst, användas till ett entomologiskt »Vandringsstipendium» åt någon lämplig skolyng- ling dels för att lifva hågen för entomologiens studium vid våra högre elementarläroverk och dels för att, om stipendiet fortfarande kan komma att utdelas till elever i olika läroverk, på detta sätt små- ningom erhålla kännedom om insektvärlden i olika delar af vårt land, hvarjämte sådane stipendiater möjligen kunde efter hand utbildas till sakkunnige iakttagare af skadeinsekter och deras härjningar. Ett af byråchefen J. MEvEs å decembersammankomsten väckt och bordlagdt förslag till ändring af $ 3 i Föreningens stadgar, hvilket blifvit tillstyrkt af styrelsen, antogs af föreningen. (Ses. 192.) Professor CHR. AURIVILLIUS redogjorde sedan för en på Ma- dagaskar, i den högbergiga öns inre delar, af Hova-stammen sedan urminnes tider odlad och använd egen silkesspinnare, £Bo- rocera madagascariensis, hvars larv lefver på en ärtväxt, en art af släktet Cajanus, hvarför denna spinnarefjäril äfven bär namnet B. Cajani. Fjäriln är blekt gulbrunaktig och har för öfrigt det för spinnarna karaktäristiska utseendet. Tarven, som är tämligen 2 SANDAHL : ENT. FÖREN. SAMMANK. D. TI MARS 1893. 189 tjock och klumpig, utmärker sig på andra och tredje kroppsrin- garna genom grupper af svarta, styfva, nålhvassa borst- eller tagg- hår, hvilka uppresas på ända och utspärras, då larven oroas. Dessa hår fästas sedan spridda på ytan af der stora silkesko- kong, hvarmed larven omgifver sig, då han ”skall öfvergå till puppstadiet. Kokongerna kastas, när de blifvit fullt färdiga, i kokhett vatten, hvarigenom puppan dödas och de stickande håren lossna. Man har icke funnit på att, såsom det sker med den vanliga mullbärsfjärilens silkeskokonger, haspla upp de trådar, som bilda kokongerna, utan dessa torkas sedan puppan dödats och borttagits och kardas såsom ull, som sedan spinnes till tråd, hvaraf tyg väfves. Detta silkes naturliga färg är gråbrunaktig, men man färgar det ock i andra färger. Väfnader af detta silke hafva icke någon sidenglans och kännas sträfva. Hr A. förevi- sade larven, kokongen och tyg af denna spinnares silke, nyligen erhållet direkt från Madagaskar. I sammanhang härmed förevisade professor A. en annan ny spinnarefjäril med dess larv, hemförd från Kamerun af kand. Sjö- STEDT och efter honom benämnd Gonometa Sjöstedti Aur. Larven är af ovanlig storlek och har kroppen starkt beväpnad å alla segmenten med talrika, spridda, svarta, nålhvassa borsthår. Man har icke i Kamerun ännu funnit på att tillgodogöra sig silket ur de mycket stora kokongerna, men man kan tänka sig möjlig- heten, att man genom dessa kokongers användning skulle kunna erhålla ytterligare en produkt af värde från detta land. Hr A. förevisade EDWARDS vackra arbete »iVorth-American butterflies» och påpekade det egendomliga förhållandet, att en för Skandi- naviens fjälltrakter och N. Amerika å myrar gemensam dagfjäril, C(Eneis Jutta He. företer i vissa hänseenden olika lefnadsvanor i de olika hemorterna, bland annat däruti, att den amerikanska fjärilen aldrig sätter sig att hvila på trädstammar, hvilket fjärilen irSverise efter regeln gör. Kaptenen C. GRILL förevisade ett behändigt, portativt »uni- versal-instrument för entomologer,» afsedt i synnerhet för åtkom- sten af i ved, under bark och i jorden befintliga skalbaggar och larver. Instrumentet kunde användas såsom bila, hammare, mej- sel, bräckjärn, spade och såg. i Statsentomologen S. LAMPA redogjorde för en liten flugart, 3 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 393. Chlorops circumdata MEiG., som i stor mängd framkommit ur en af professor WITTROCK tillvaratagen s. k. »häxekvast» å gran, och uppmanade till undersökning af dylika missbildningar, hvilkas uppkomst icke vore med säkerhet känd. Möjligt kan vara, att dessa små flugors eller måhända andra insekters angrepp äro orsaken till s. k. »häxekvastar», »marvasar», och dylika miss- bildningar. Fiskeriinspektören LUNDBERG framhöll, huru skadliga för fiskyngel och småfisk åtskilliga i vatten lefvande insekter äro, såsom bland skinnbaggarna i synnerhet /Notonecta glauca (rygg- simmaren), hvars sting äro ytterst smärtsamma, samt äfven /Vepa cinerea (klodyfveln), hvilka äro allmänna i våra sötvattensam- lingar och föröda småfisken. Byråchefen J. MEvES hade iakttagit, att den såsom rofdjur bekanta vattenskalbaggen Dytiscus marginalis (den gulkantade dykaren) vågade angripa t. o. m. så stora fiskar som fullvuxna rudor. Oskar Th. Sandahl. Revisionsberättelse för år 1892, Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1892, få efter verkställdt uppdrag afgifva följande berättelse. A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS fond, hvilkas räntor öfver- förts till allmänna ksssan, hade under året icke vunnit någon förökning samt utgjorde hvardera 2,000 kronor. Ständiga ledamöters fond, hvarifrån räntan äfven öfverförts till allmänna kassan, hade under året vunnit en förökning af 300 kr., i det att tre nya leda- möter tillkommit. Den utgjorde vid årets slut 1.800 kronor. ÖSKAR SANDAHLS fond, hvarifrån räntan likaledes öfverförts till allmänna kassan, hade under året vunnit en förökning af 190 kr. genom gåfvor af säll- skapet »Fauna» (50 kr.), professor AURIVILLIUS (50 kr.) och statsentomologen LAMPA (90 kr.) samt utgjorde vid årets slut 2,808 kronor. Af det sagda framgår, att de fyra förenämnda fonderna vid årets slut tillsammans utgjorde 8,608 kronor, Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: 4 + sten SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANK. D. 11 MARS 1893. 191 Debet. Inkomster : Under året influtna årsafgifter: I för 1891 SYON IEA No 1o Vb Ska 2 OT sh] FÄRD Fö RS gl CAR SANNA SRA, SSA 1,548: — Nanforkfran storenamnda 4. [ÖN GebEs ss mee sd sa sg SE EE 397: 29 Statsanslag för utgifvandet af »Uppsatser i praktisk ätftokaolaets 1,000: — (Gafvarat kassatörvaltaren, professors SANDAHL ooosdopeoocoedessennsde 2003 Behållning å försålda exemplar af tidskriften, »Uppsatser i praktisk EULOMIOlO213 OCK GRILLS Ordbok i SEE SR SSE KAER EA 103: 97 Irrsalda: separaten ur sbrbliGleket I 3ooooooseo-ssnrror Soop Reese ATSTO 10 TSE EE ed Bet fet (eh. käre NN SR Råk r d nl AR en Mt Rd dere i Ne 4: — Summa kr. 3.594: 36 Kredit. Utgifter : Betalning af skuld till kassaförvaltaren från TESTET ANS SE SER ARN 0 nn Sa 134: 42 Tillståndsbevis för utgifvandet af Entomologisk "HG BUSTER a SAR AKER SENSE 25: — För framställandet af årg. 1892 af Tidskriften och af »Uppsatser i praktisk entomologi II». Tryckning, papper och häftning -oo.ooooc-- 1,628: 80 KlENSträtiloner. occocc.cssssnsovsselkee soderissronn 696: 25 EDA ATCINESAS TESSAN ES EU E Sa SIE NESS Le 38: 65 Författarearvoden (hvaraf 140 kr. skänkts HE ÖSKARSSANDAHESK Ond). dodossooo sosse 300: — 2,663: 70 Utsändning af tidskriften till in- och utlandet 221542 För biblioteket (bokinköp, inbindning och A I KANAL BET) åa fo rs sen sl ARS EE EE KUR 64: 50 NOrSS Sm an KOMSteMNA. — >. son son oossteoocten spe s 53: 94 IDISENSE Eero SAN SER ETS EN a on DES 36: 45 3,199: 43 SEXA I Kända) Md öAE NS Var ENS SENT NASAS EEE 2 394: 93 Summa kr. 3,594: 36 Det statsbidrag, hvaraf Föreningen äfven under 1892 varit i åtnjutande, har möjliggjort dels utgifvandet af det häfte af »Uppsatser i praktisk entomo- logi», som utgjort ett villkor för detta bidrag, dels, enär detta häftes innehåll äfven influtit i tidskriften, framställandet af en särdeles värderik årgång, på hvilken kunnat påkostas vida dyrbarare illustrationer än eljest varit förhållandet. Till minskning af Föreningens omkostnader för dessa illustrationer har kassa- förvaltaren medverkat genom den gåfva af 200 kr., som han lämnat såsom bi- drag till kostnaden för de planscher, som åtfölja E. HOLMGRENS uppsats. Såsom nyss lämnade redogörelse för allmänna kassans ställning utvisar, förefanns vid årets början en skuld af 134 kr., 42 öre, men däremot vid årets 5 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. slut en behållning af 394 kr, 93, öre, hvadan ställningen förbättrats med 529 kr. 35, i hvilket belopp 200 kr, utgöras af kassaförvaltarens nyssnämnda gåfva, Om man äfven medräknar de 490 kr., hvarmed Föreningens räntebärande fon- der undet året vuxit, finner man ställningen vara i sin helhet förbättrad med icke mindre än 1,019 kr. 35 öre, hvaraf 390 kr. i gåfvomedel: Antalet ledamöter uppgick vid slutet af år 1892, förutom 4 hedersleda- möter och 14 ständiga, till 334, hvaraf 317 betalande. Af sagde 334 voro 288 svenskar, 13 norrmän, 12 finnar, 6 danskar och 15 från utlandet. Såsom behållning vid årets slut förefinnas, ehuru ej af oss inräknade i föregående räkenskapsöfversikt, restupplagorna af Föreningens publikationer samt för försäljning afsedda, men ännu ej realiserade separater ur biblioteket. Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de i styrelsens protokoller därom antecknade beslut. Räkenskaperna äro i god ordning och med tillhö- rande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd gransk- ning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1892. Därjämte få vi, på grund af tagen känne- dom om styrelsens verksamhet, med synnerligt nöje framhålla, hurusom För- eningens arbetschef och styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och upp- offrande nit, som förut, vårdat Föreningens angelägenheter. Stockholm den 10 mars 1893. H. G. 0. Enell. Simon Nordström. Förslag till ändring af S$ 3 i Föreningens stadgar. Den alltjämt fortgående utveckling i verksamhet, åt hvilken Entomologiska Föreningen allt sedan sin stiftelse haft att glädja sig, torde kanske icke minst hafva berott på den kontinuitet, med hvilken hennes angelägenheter hittills kunnat skötas, och torde bibehållandet af en viss kontinuitet äfven för framtiden vara så mycket viktigare, sedan Föreningen, understödd af staten, kunnat bringa till verklighet det önskemålet, att till den stora allmänheten sprida kunskapen om entomologiens praktiska bety- delse. Likväl innefatta Föreningens stadgar icke för framtiden någon borgen för en sådan kontinuitet, enär möjlighet finnes för, att /Aela styrelsen kan på en gång besättas med znya och så- ledes åtminstone till en början mindre erfarna krafter. För undvikande af en sådan eventualitet föreslås därför, att styrelseledamöterna ordföranden och sekreteraren inbegripne — 6 SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANK. D. II MARS 1893. 193 väljas zZcke såsom nu för endast eff, utan för Zvå år, så, att för hvarje år förrättas val af blott vissa ledamöter. Härvid synes därjämte böra anordnas så, att ordföranden och sekreteraren icke afgå samtidigt, vidare torde böra införas bestämmelser, som hafva till följd, att den i förenämnda syfte en gång införda ordningen icke rubbas genom ledamots afgång under loppet af den tid för hvilken han valts. Nuvarande stadgar förutsätta icke möjligheten af tillfälligt förfall för sekreteraren, hvilken möjlighet dock är tänkbar och torde denna brist böra afhjälpas. Slutligen synes ock lämpligt vara, att stadgarna åtminstone antyda, hvad styrel- sens åligganden i allmänhet äro. På grund häraf hemställes att $ 3 i Föreningens stadgar måtte erhålla följande förändrade lydelse. SER Föreningens” angelägenheter handhafvas af en bland För- eningens medlemmar vald styrelse, bestående af ordförande, se- kreterare samt tre andra ledamöter, hvilka, tillika med två supp- leanter, på sista sammankomsten under året med sluten omröst- ning och medelst enkel pluralitet väljas för en tid af två år sålunda, att ena året sekreteraren äfvensom, första gången efter lottning, två andra ledamöter och en suppleant, samt påföljande året ordföranden, en annan ledamot och en suppleant (nämligen de som icke valts året förut) i sin tur afgå och val till fyllande af deras platser förrättas; de afgående kunna återväljas. Styrelsens ordförande och sekreterare äro tillika Föreningens. Afgår styrelseledamot eller suppleant under det första af de två år, för hvilka han blifvit vald, inväljes å Föreningens näst- påföljande decembersammankomst efterträdare- för blott det åter- stående året. Vid uppkommen ledighet, intill dess val ägt rum, och vid tillfälligt förfall inträda för ordföranden och sekreteraren annan ledamot och för annan ledamot suppleant. Styrelsen utser kassaförvaltare. Styrelsen äger icke att fatta beslut med mindre än att tre ledamöter äro närvarande. Viktigare ärenden underställas För- eningens beslut. Entomol. Tidskr. Årg. 14. H. 3 (1893). 7 I2 194 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM VÅRSAMMANKOMST Å HOTELL PHCENIX DEN: 20r 8 PRIL 11803, Ordföranden professor O. SANDAHL meddelade, att årshäftet 3 (för 1893) af »Uppsatser i praktisk entomologi» nu redan utkommit, samt att det af K. M:t beviljade statsanslaget af 1,000 kr. blifvit uppburet. Följande nya ledamöter hade invalts i Föreningen: ränt- mästaren 1 Kgl. Statskontoret FAHLE -FOUGBERG på förslag af ordföranden; föreståndaren för Kolleberga skogsskola i Kristian- stads län jägmästaren JAMES MAURITZ PAULI, anmäld af hr J. MEVvEs, och studeranden vid Stockholms högskola OTTO EKSTAM på förslag af kand. H. HEDSTRÖM. Det af Föreningen anslagna entomologiska vandringsstipendiet, stort 60 kr., hade genom en rundskrifvelse af den 1 april kun- gjorts för alla högre elementarläroverks rektorer med anmodan, att de senast den 24 april ville anmäla för Föreningens styrelse, om vid de respektive läroverken fanns någon elev i de högre klasserna, som kunde förtjäna att uppmuntras med det nämnda understödet till undersökning af någon viss trakt i entomologiskt hänseende. För Föreningens styrelse, som icke vågat ställa sina förhoppningar högt 1 synnerhet första året, var det en sann till- fredsställelse att få emottaga från 3 läroverk skrifvelser med an- mälan om elever, som voro lämpliga kandidater till det utfästa stipendiet. På samma gång erfor Föreningens styrelse, huru svårt det var, att zcke äga mer än ett stipendium till sitt för- fogande, då styrelsen gerna skulle velat tilldela de tre sökande hvar och en sitt stipendium. Då icke någon delning af den lilla stipendiesumman kunde vara lämplig, så måste styrelsen med sitt val stanna vid ex af kandidaterna, och efter noggrant öfver- vägande beslöts sålunda enhälligt, att de anslagna 60 kr. skulle öfversändas till rektorn för Venersborgs högre elementarläroverk, USE ENT. FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 29 APRIL 1893. 195 för att af honom vid vårterminens afslutning tilldelas studeranden i sjette klassen af nämnda läroverk C. O. G. NorÉN, för att understödja hans uttalade afsikt att under sommaren i entomolo- giskt afseende undersöka Halle- och Hunneberg, hvilket under- sökningsfält sannolikt kan erbjuda åtskilligt af intresse så väl i biologiskt hänseende som för kännedomen om vissa insekters förekomst och utbredning. Ordföranden uttalade i sammanhang härmed önskvärdheten af att äga flera dylika stipendier och att här vore ett synnerligen lämpligt tillfälle för naturvänlige mece- nater att uppmuntra särskildt till studium af entomologien, den vetenskap, som LINNÉ kallade »den käraste» och hvilken i prak- tiskt hänseende är af den allra största vikt, emedan endast ge- nom att noggrant känna skadeinsekternas lif och vanor man kan hoppas att med framgång bekämpa deras härjningar, hvilka, utan ringaste öfverdrift sagdt, kosta vårt land många millioner kronor årligen. För att uppmuntra de båda andra af vederbörande lä- rare 1 naturalhistoria och rektorer anmälda stipendiesökande, nämligen ynglingen J. LINDQVIST i 7:de klassen af Vexiö läroverk och ynglingen NILS APPELBOM 1 6:te klassen i härv. Norra Latin- läroverk, hvilka båda detta år gingo miste om stipendiet, beslöt styrelsen att tilldela den förstnämnde 2 årgångar af Entomologisk Tidskrift och den sistnämnde 1 årgång af samma tidskrift. Härefter höll kand. HERrRM. HEDSTRÖM” ett föredrag »om in- seéktlämningar, funna i våra torfmossar», hvilket föredrag förtyd- ligades genom företeende af insektlämningar från nämnda lokaler samt profiler, utvisande torfmossarnas olika lager från äldre och yngre perioder. Af föredraget framgick ett ytterligare bestyr- kande af, att under olika geologiska perioder betydlig växling af klimat ägt rum, och föredraganden framhöll hvilka viktiga resultat man kunde vinna af dylika specialundersökningar med afseende på djur- och växtlifvets småningom framskridande ut- veckling i vårt land. Statsentomologen Sv. LAMPA redogjorde sedan för den s. k. Rapsbaggen, som förliden sommar våldsamt härjade å Gotland och förstörde den rikt lofvande fröskörden af den å en s. k. »blekemyr»> vid" Ihre odlade rapsen. ZEnsamt vid nyss nämnda egendom anses den i rapsblommorna lefvande skalbaggen och dess larver hafva förstört rapsfrö till ett värde af minst 2,500 kr. 2 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Hr LAMPA förevisade exemplar af detta skadedjur, likasom äfven af flera andra för rapsen farliga insekter, t. ex. »>rapsjordloppan», som lefver i rapsstjälkarna och fräter sönder dem. Byråchefen J. MEVvESs hade förliden sommar vistats någon tid i trakten vid Kallsjön i Jämtland och där funnit flera exem- plar af en varietet af den lilla vackra guldskimrande dagfjärilen Polyommatus Phleas L., som genom färgen och teckningen å bakvingarnas undersida betydligt afviker från hufvudformen. Denna för Sverige nya fjärilform är först upptäckt i Canada, och därför kallad wvar. americanus, men är sedan funnen i norska Finn- marken och nu i Sverige. Från samma trakt förevisade hr MEVES flera andra fjärilar, som förut endast påträffats i sydligare delar af Skandinavien, såsom AÅAszgrotis corticea HB., Spilosoma Men- thastri Ese., Hadena ockroleuca EsrP. o. s. v., hvarefter kand. HEDSTRÖM redogjorde för fyndorter å Gotland och Öland för en hel mängd för dessa öars fauna nya fjärilar och skalbaggar. Sedan förhandlingarna för aftonen afslutats, uppfördes till den talrikt församlade Föreningens stora förnöjelse ett litet god- modigt entomologiskt lustspel: » Hemkomsten från bröllopsresan>, efter en tysk idé, lokaliseradt i Stockholm af en af Föreningens mest verksamme ledamöter och med liflighet speladt af 2 andra medlemmar af Föreningen. En enkel gemensam supé intogs sedan. Oskar Th. Sandahl. UPPMANING. Som undertecknad sedan en tid är sysselsatt med utarbe- tandet af en förteckning öfver Skandinaviens skalbaggar, anhål- les vördsamt, att de medlemmar af Ent. Föreningen, som lyckats upptäcka nya, i THOMSONS arbeten eller i Ent. Tidskrift ej upp- tagna lokaler, måtte godhetsfullt därom meddela underättelse. Stockholm i maj 1893. Claes Grill. Adr.: 2 Drottninggatan. — H— nr € e& Är (OP LSI ET NORSK" ENFOMOEOGISK"EIPTERATUR 1892: I NORGE OG SVERIGE TRYKTE OPSATSER AF NORSKE FORFATTERE. BIDENKAP, ' OLAF, Undersögelser over Diptera brachycera 1 Jarlsberg og Laur- vigs Amt Sommeren 1891. — Entom. Tidskr. Årg. 13, p. 225—246. BIERNE OG HAVEN. Tidsskrift for Udbredelse af Kjendskab til Birögt og Havedyrkning og en fordelagtig Anvendelse af begges Produkter. Aarg. 3, Laurvik, 1892; 24 n:o. Redaktör: P. A. LARSSEN. ELLINGSEN, EDV., Bidrag til Kundskaben om de norske Myriopoders Udbre- delse. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. 1891, n:o 10. (12 Pp.) HELLIESEN, Tor, Bidrag til Kundskaben om Norges Coleopterfauna (IT). — Stavanger Museums Aarsberetning for 1891. Stavanger 1892. p. 57—94. , Fortegnelse over Coleoptera, fundne paa Jxderen i 1891. — Stavanger Museums Aarsberetning for 1891. Stavanger 1892, p. 95—113. HUITFELDT-KAAS, H., Fortegnelse over i en Have i Christiania bemerkede Lepidoptera. — Entom. Tidskr. Årg. 13, p. 78—80. KierR, Hans, Fortegnelse over nogle for Norges Fauna nye Arter af phyto- phage Hymenoptera. — Entom. Tidskr. Årg. 13, p, 69—70. , Odontura punctatissima Bosc. og Scolia unifascrata CYRIL, — Entom. Tidskr. Årg. TIP: 02. SCHNEIDER, J. SPARRE, Sommerfuglelarver, som lever under Vand. — Naturen, II Rekke, 6:te Aarg. Bergen, 1892, p. 69—72. SCHÖYEN, W. M., Norsk entomologisk Litteratur 1891. — Entom. Tidskr. Årg. 13, p. 127. , N. G. Moe TF. — Entom. Tidskr. Årg. 13, Pp. 275—279. , Husfluen. — Folkevennen, Ny Rzekke, 16:de Bind, 1892, p. 28—39. , Om Lopperne. — Folkevennen, Ny Rzkke, 16:de Bind. 1892, Pp. 207—223. , Indberetning fra Landbrugsentomologen om de i Aaret 1891 modtiagne Forespörgsler og anstillede Undersögelser angaaende Skadeinsekter og Plantesygdomme,. — Aarsberetning angaaende de offentlige Foranstalt- ninger til Landbrugets Fremme i Aaret 1891. Udgivet af Landbrugs- direktören, p. 56—385. (Ogsaa separat, p. 1—32). , Bistik som Kur mod Rheumatisme. — Folkebladet, n:o 4, 1892, Pp. SOK , Et underligt chinesisk Medikament. — Folkebladet, n:o 14, 1892, Pp. 215—218. , Seiglivethed hos Insekter. — Aftenposten, 1892, n:o 69. , Det bedste Middel mod Myg. Et Raad for Sommeren. — Aften- posten, 1892, n:o 273. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. SCHÖYEN, W. M., Om Petroleums-Emulsion som Middel mod Skadeinsekter. — Aftenposten, 1892, n:o 305. , Brug af Elektricitet mod Skadeinsekter. — Aftenposten, 1892, n:o 434. Selvlemlzestelse hos Insekter. — Aftenposten, 1892, n:o 435. — , Skadeligt Insekt. — Aftenposten, 1892, n:o 506. — —, Det billigste Lys. (Lysende Insekter). — Aftenposten, 1892, n:o 559. Skjoldlus-Kvarantene i Kalifornien. — Aftenposten, 1892, n:o 587. — — , Insekternes Levealder. — Aftenposten, 1892, n:o 592. Middesygdomme hos Husdys. — Aftenposten, 1892, n:o 615. Om Insektangreb,. — Norsk Landmandsblad, 1892,n:0o 36, p. 406 —7. — —, Kainit som . Middel mod Kjölmark. — Norsk Havetidende, 1892, p. 205 , Den hvidbenede Rosenbladhveps (£riocampa 705&, HARRIS). — Norsk Havetidende, 1892, p. 165—167. , Anmeldelser: A. HAGEMAN, Vore norske Forstinsekter; N. FRITZ, De danske skadelige Naaletreinsekter; A. C. JENSEN-HÅRUP, Danmarks Löbebiller. — Naturen, 1892, p. 252—254. Tidskrift for Biskjötsel, Udgivet af den norske Biavlsforening. 8:de Aarg., Kristiania 1892. 12 n:o. Redaktör: HARALD HOVIND, Tvedestrand. ULLMANN, AXEL, Mere om Gracilia minuta EF. og Sitodrepa panicea L, — Entom. Tidskr. Årg. 13, Pp. 253—4. OVERSAETTELSER EFTER FREMMEDE FORFATTERE: STABY, LuUDW., Fra Myrernes Liv. — Naturen, 1892, p. 135—153. STINDE, J., Myrernes Melkekjör. — Folkevennen, 1892, p. 46—438. I UDLANDET TRYKTE REFERATER: SCHÖYEN, W. M.: BorrIEsS, HERM., Bidrag til Danske Insekters Biologi. Diptera 1. 1. Asphondylia sarothamni LoEw. — Centralblatt fir Bak- teriologie und Parasitenkunde, B. XI, p. 216. , BorrIEs, HERM., Om Hvepselarver som Ektoparasiter paa frit om- streifende Edderkopper. 1. c., p. 216—217. ; — — , BorrIEs, HERM., Oversigt over de danske Guldhvepse (Chrysidide danice). — 1. c., p. 217—218. , BORRIES, HERM., Om Slegten Ybalia LATR. — 1. c., p. 218. — — , L[AMPA], S., En parasit funnen på ållonborrelarver. 1. c., Pp. 315. , SCHÖYEN, W. M., Hundens udvendige Parasiter. — 1. c. p. 18. TILLZEG., OPSATSER AF UTLZENDINGE OM NORGES INSEKTFAUNA., WALKER F. A. Lepidoptera in the neighbourhood of Roldal, Norway. — Entomologist. Vol. 25. p. 36—39. W. M. Schöyen. — FP uuvuUUVUVY 199 DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA: VON CHR. A URIVILLIUS. Rhopalocera. Fam. Nymphalide. 1 Rå Euryphene Staudingeri n. sp. 2. Alis anticis supra chaly- bescente-nigris, lituris 5 transversis cellul& discoidalis et arcubus duobus in basi cellularum Ii? et 27 glauco-viridibus, plaga magna costali in medio inter apicem cellul&e et ale glauco- albida nec non seriebus tribus transversis macularum albarum aut glaucarum, 12 et 22 obliquis, 3? cum margine parallela; alis posticis saturate olivescente-brunneis area apicali usque ad medium marginis exterioris chalybeo-nigra, cellula discoidali circulis 2 basalibus lituraque apicali nigris; pone cellulam plaga magna subcostali nigra; linea undata submarginali an- gulum ani versus obsoleta nigra, ante eam serie punctorum nigrorum, in cellulis 4—6 albo-signatvorum; alis subtus glaucis fascia lata irregulari communi, ab apice anticarum ad partem basalem marginis interioris posticarum ducta, fusco-brunnea, maculis basalibus lineaque submarginali brunneis; anticis pone cellulam linea obliqua, valde angulata, brunnea, ad costam quartam recto fere angulo versus costam fracta et ibi macula albida extus determinata; ante lineam submarginalem serie punctorum nigrorum et alborum plus minus distincta. — Long. alar. exporr. 85 mm. — Camerun: N'Dian april 1892 (P. DusÉNn). Museum Holmizx. Eine der schönsten und grössten I 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. N Arten der Gattung, welche zu der Gruppe der £. Mardania zu rechnen ist. In d:r STAUDINGERS Sammlung habe ich auch den & gesehen, kann ihn aber jetzt nicht beschreiben. Aterica Duseni n. sp. gg. Alis supra obscure brunneis coeruleo-micantibus, anticis pone celluliam fascia transversa fusca; alis subtus dimidio fere basali obscure fusco, extus bene definito; anticis lineis 3 transversis pallidis in cellula discoi- : dali, dimidio apicali intus lutescente, apicem versus infuscato punctis 5 subapicalibus albis obsoletis; posticis dimidio apicali pallide brunneo, a parte basali fascia subrecta violacea sepa- rato, ante marginem maculis magnis ovalibus, fere obliteratis, intus albo-punctatis, ut in speciebus affinibus seriatis ornato. — 2. Alis supra brunneis, anticis punctis 4 subapicalibus albis maculisque duabus magnis in cellulis 22 et 32? flavis, posticis fascia latissima discali flava extus infuscata et serie macularum nigrarum ornata; alis anticis infra ut supra sig- natis sed maculis albis; posticis infra dimidio fere basali nigro-fusco fascia obsoleta albida, a dimidio externo brunneo fascia lata, recta, alba, extus diffusa separato, maculis sub- marginalibus quam in mare distinctioribus. — Long. alar. exporr. maris 58 mm., femin& 73 mm. — 1 g. Camerun (P. DusÉN). Museum Holmie, — I 9. Camerun: Barombi Station (PrREuss). Collectio STAUDINGER. Von allen iäbrigen mir bekannten Aterica-Arten sehr ver- schieden. Aterica Sjöstedti n. sp. &. Alis supra fuscis certo luce coeruleo-micantibus, maculis cellul& discoidalis fasciisque 4 transversis plus minus macularibus nigris, punctis albis subapica- libus vix discernendis; alis anticis subtus flavis, maculis duabus cellul& discoidalis apiceque fusco-purpureis fasciis pagina superioris plus minus distinctis; alis posticis subtus brunneo- purpureis, rufo-brunneis aut violascente-brunneis, marginem interiorem versus obscure brunneo-cervinis area anali cinera- scente, area basali ut in speciebus affinibus extus linea den- tata fusca terminata, macula magna cellul& discoidalis puncto vel annulo nigro ornata, macula angusta subcostali plagaque irregularil costali pone lineam transversam flavis; maculis magnis submarginalibus ovatis et intus pallide punctatis parum 2 AURIVILLIUS: "NEUE LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 201 distincetis. — 9. Alis supra brunneo-fuscis concoloribus signa- turis nigris specierum- affinium; anticis apicem versus nigri- cantibus fascia continua, recta, subapicali flava, a costa prope medium ad apicem coste 27 ducta et punctis apicalibus albis; alis anticis subtus brunneis ad costam violascente- et cinereo- irroratis, ad marginem posteriorem sordide flavescentibus, fascia subapicali ut supra formata at pallidiore; alis posticis infra violascente-cinereis, area obscuriore basali ad costam 22m longius et acute dentata, in cellula annulo fusco ornata, mar- gine exteriore a costa 32 ad apicem obscure brunneo, violaceo- micante, non autem cinereo-irrorato. — Long. alar. exporr, maris 50-—-52 mm., feminge 62— 67 mm. — Camerun: N'Dian et Ekundu, April —Maj (SJÖSTEDT, DUSÉN). Museum Holmize; Gabun (MOCQUERYS). Collectio STAUDINGER. von Kand. Y. SjöstEDT wurde diese Art in Copula ge- fangen. Wenn die Männer gerade von oben betrachtet wer- den, sieht man beinahe gar nicht den blauen Glanz der Flägel. Heterocera. Fam. Saturniide. Ludia obscura n. sp. Nigro-fusca, collari cinereo; alarum margine exteriore undulato-dentato; alis anticis obscure fuscis, ad costam cinereis, ad marginem exteriorem fusco-brunneis, lineis duabus transversis, prima ante medium nigra ad costam arcuata, secunda albida leviter curvata ad angulum postiecum exeunte, macula vitrea ut in L. Delegorguei formata; alis posticis totis fuscis fascia lata obscuriore extus albomarginata, antice abbreviata et ocellum magnum nigrum cingulo ochraceo einetum inecludente.;. Long. al. exp. 52 mm — Camerun (SJÖSTEDT) — Mus. Holmie. Holocera angulata n. sp. AZ. smilacz WESTW. quoad colo- rem et signaturam simillima, sed fascia transversa purpurea alarum anticarum ad costam multo latiore, intus linea haud recta, in cellula i? profunde et acute angulata terminata facile distinguenda. Long. alar. exp. maris 53—59 mm., femin&e 3 J . 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. 8o mm. — Sierra Leona (PrREuss); Coll. STAUDINGER — Camerun (SjöstEDT); Mus. Holmix. Cyrtogone cana n. sp. Capite brunneo,; marginibus alarum haud dentatis. &A. Alis anticis falcatis summo apice trun- cato, canis, fasciis valde obsoletis pallide brunneis; costa subochracea margineque interno fusco-conspersis et signatis, extus fascia arcuata brunnescente prope angulum posticum incipiente et ad angulum posteriorem apicis exeunte, hac fascia intus linea albescente, ad costam sextam versus marginem anticum reflexa, definita; alis posticis pallide lutescentibus, ad basin roseo-tinctis, angulo anali producto, fusco- et viola- scenti-consperso, margine interiore macula media obscura ; alis subtus lutescentibus, fusco-conspersis, anticis dimidio basali disci roseo, posticis macula anali obscure brunnea. — 8Y. Corpore supra lutescente-eano, subtus luteo; alis utrinque griseo-lutescentibus, parcissime fusco: et brunneo-conspersis; anticis vix fasciatis, apice rotundato, ad marginem posticum violascente-albido maculatis; alis preterea ut in mare signatis et coloratis. — Long. alar. exporr. maris 48 mm., femineg 59 mm, — Delagoa Bay; Collectio STAUDINGER. Tagoropsis? falcata n. sp. s. Antennis, capite pedibusque brunneis; collari lilacino-cano, thorace abdomineque supra flavis, subtus obscurioribus; alis flavis fusco-conspersis et supra irregulariter brunneo-suffusis; anticis falcatis apice acuto, costa apicem versus convexa, margine exteriore concavo, costa parte basali cana, cellula discoidali, margine exteriore fasciaque lata, transversa pone cellulam, valde diffusa et irregulari obscure rufo-brunneis, apice maculaque rotundata ad medium coste 42 fere stramineis, parce fusco-conspersis; alis posticis- elongatis, margine exteriore et anteriore 2qualiter convexis, semicirculum fere formantibus, margine interiore recto, ad costam et ad marginem exteriorem pallidis medio et ad mar- ginem interiorem brunneis, prope marginem exteriorem linea angulata brunnea ornatis; alis subtus obscurioribus et magis fusco-conspersis, posticis disco paullo roseo-tinctis; alis anticis ad apicem cellule macula parva angusta vitrea supra intus pallide-, extus brunneo-cincta, subtus nigro-cincta et umbra nigrescente circumdata et ad angulum posticum cellul& puncto 4 9. TOS AURIVILLIUS: NEUE LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 203 parvo vitreo; alis posticis fenestra destitutis, subtus puncto nigro in costula transversa. — Long. alar. exporr: 75 mm. — Camerum (SJÖSTEDT); Museum Holmiz. Durch Flägelform und Zeichnung erinnert diese Art nicht wenig an die Männer der Gattung Cyrtogone. Tagoropsis dentifera MAASSEN var conspersa on. var. Stimmt in der Zeichnung beinahe vollständig mit MAASSENS Figur von ZY. dentifera iäberein, hat aber eine viel dunklere, mehr ockergelbe Grundfarbe beinahe ganz wie bei reinen Stäcke von ZI. gemmifera BUTLER, welcher Art sie auch dadurch ähnlich ist, dass alle Flägel im Saumfelde dicht mit rothbraunen Schuppen gesprenkelt sind. Das mir vorliegende Stäck, ein Mann, misst nur 59 mm. zwischen den Fligel- spitzen. — Delagoa Bay; Collectio STAUDINGER. Anther&a Arabella n. sp. gg. Vertice, collari, thorace sternoque sanguineis; fronte, palpis femoribusque ochraceis; tegulis, tibiis tarsisque nigris; antennis obscure brunneis; abdomine ochraceo, supra plus minus sangvineo-tincto, ventre nigro-fasciato et basi sanguineo; alis ochraceo-luteis, basi late sanguineo suffusis; anticis fasciis duabus rectis et maculis magnis subquadratis ad marginem exteriorem, costis luteis separatis, nigris; fascia 12 ante medium, transversa, fascia 22 pone medium obliqua et cum margine parallela; ad apicem cellul& ocello magno umbrino, cingulis nigro, rubro et roseo- albo cincto; alis posticis pone medium fascia arcubus nigris intus cinereo-repletis composita et maculis magnis, quadran- gulis, nigris marginalibus ornatis; alis subtus fere ut supra signatis, ad basin autem non rubrotinctis et posticis ad basin et secundum marginem interiorem nigris. — Long. alar. exporr. 120 mm. — Port Natal (GUEINZ1US); Collectio STAU- DINGER. Mit Dolabella DRucE und Özöbie GUER. am nächsten ver- wandt, von beide aber sehr verschieden. Die Grundfarbe der Fligel ist beinahe ganz dieselbe wie bei Dolabella. Bunzea natalensis n. sp. Antennarum articulis 16 primis utrinque in mare longius, in femina breviter biramosis; collari pectoreque albis; capite pedibusque brunneis; thorace supra rufo-brunneo; abdomine supra violascente-cinereo, sub- 5 204 TR ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1892. tus roseo-albido. — gg. Alis anticis falcatis unicoloribus, violascente-umbrinis (cacaotinis) ad marginem , — Ent. Tidskr. Årg. lör sid. 46—48; Uppsats. i prakt. Ent, 2, sid. 46—48, , Galeruca Xanthomelenra SCHRNK. — Ent. Tidskr. Årg. 13; SIdSrA0R Uppsats. i prakt. Ent. 2, sid. 48. , Hälmstekeln (Cephus Pygmens Lin.) i Nordamerika. — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 54—55; Uppsats. i prakt. Ent. 2, sid. 54—55. — —, Ytterligare om Botrytis tenella, Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 56; Uppsats. 1 prakt. Emt. 2; sid. .505 , Från Hallandsås. — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 80. , Agromyza Lappe LoEw. En för Sveriges Fauna ny flugart. — Ent, Tidskr. Årg. 3, sid. 117—120. , Uppmaning. — Ent. Tidsk. Årg. 13, Sid. r20: Vanessa gpolychloros såsom skadedjur. — Ent. Tidskr. Årg. 13; Sid: , 204; Uppsats. i prakt. Ent. 2, sid. 92—93. , En för vår fauna ny vifvel. — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 208: , Colias Werdandi ZETT. ab. imnmaculata och Hecla ab. Sandahli, — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 249—250. , Ett talande bevis för den praktiska entomologiens nytta. — Uppsats. 1 prakt, inta 2, side: , Kornflugan, Chlorops pumilionis BIERK. — Ent. Tidskr. Årg. 13: Sid: 257—274, tafl. 7; Uppsats. i prakt. Ent. 2, sid. 73—90. MOBERG, Joh. Chr., Om en Hemipter från Sveriges undre graptolitskiffer. — Geolog. Förening. i Stockh. Förh. B. 14, sid. 121—124, fig. MÖLLER, Gösta, Kort beskrifning öfver Skandinaviens SE (Coleoptera). Dels 32 Lund... 07, 123iSsid: otal. NEREÉN, GC: H.; Bulbnidloriska anteckningar, — Ent. ”Tidskr. Årg. 13 57—068. Entomologiska sommarstudier. -- Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 97-—116- sid. , , 251—253. Post, HAMPUS VON, Några iakttagelser öfver pingborren. — Ent, Tidskr. Årg. 13, sid. 49—50; Uppsats. i prakt, Ent. 2, sid. 49—50. , Iakttagelser öfver Adimonia tanaceti, — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 50 —52 EE i prakt, Ent. 2, sid. 50—52. RortH, C. D. E., Om stridulationen hos Acherontia Atropos L. — Ent, Tidskr. Årg. 13, SR 250. , Om några skalbaggars lefnadsvanor, — Ent. 'Tidskr. Årg. 18,5 SYS ER VY GR NRA NI vd AURIVILLIUS: SVENSK ENT. LITTERATUR 1892. ST RortH, C. D. E., Ytterligare om Sitodrepa panicea LIN. — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 254; Uppsats. i prakt. Ent, 2, sid. 93—94. SANDAHL, O. T., Sitodrepa panicea L. och Gracilia minuta FAB. uppträdande såsom skadedjur å apotek. Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 52—54; Uppsats. i prakt. Ent,. sid. 52—54. , Litteratur: STRÖM, Danmarks större Sommerfugle. — Ent. Tidskr. Årg. 13, sid. 71—73. , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomster den 14 decem- ber 1891, den 27 februari 1892, den 30 april 1892 och den 8 oktober 1892. Ent. Tidskr. Årg 13, sid. 74—77, 121-—-125, 205—208, 287 mm -99:; £ SANDIN, EMIL, | ÅA. ZORNOW. — Ent, Tidskr. Årg. 13, sid. 279. STUXBERG, A., Djurskisser. Några blad ur våra dagars forskning, den mognare ungdomen tillägnade. Göteborg. 8, 272 sid., 105 figg. THOMSON, C. G., Opuscula Entomologica. Fasc, 16. Lunde 8. pg. 1656—1774. , Fasc. 17. Lunde. 8, pg. 1775—1886. THORELL, T., On an apparently new Arachnid belonging to the family Crypto- stemmoide WEsTW. — Bih. :Sv. Vet. Ak. Handl: 17: 4, n:o 9, 17 pg- figg: ; TrRYBOM, F., Mermis-larver hos Chironomus. — Ent. Tidskr.- Arg. 13, sid. 81—92. Uppsatser i praktisk entomologi med statsbidrag utgifna af Entomologiska Före- ningen i Stockholm. 2. Stockholm, 8”, 64 pg, figg. I kol. tafla. WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens Neuroptera. Andra Afdelningen: Neu- roptera Trichoptera (Phryganea L.) — Vet. Akad. Handl, B. 24, N:o 10, 173 P8. VESTERLUND, O., Entomologiska studier i Norrbottens skogar. 1. — Tidskr. för Skogshushållning. 20, sid. 202—211. I utlandet tryckta uppsatser: AURIVILLIUS, CHR., Collection d'insectes formée dans Y'Indo-Chine par M-. PAVIE, consul de France au Cambodge. Coléoptéres. Curculionides. Curculionines. — Nouv. Archives du Muséum d'Hist. nat. (3) 3, P- 205—224. THORELL, T., On some spiders from the Andaman Islands collected by E: W. OATES. — An, Mag. N. H. (6) 9, p. 226—237. , Nov& species aranearum a cel. TH. WORKMAN (2 ins. Singapore collecte. Fk VbullsSsoe! Ent.öltal. 124, Pp. 200-252; Bihang. Utländska arbeten rörande svenska insekter: STEIN, P.,, Die Anthomyiden der FALLÉN-ZETTERSTEDTSCHEN Sammlung. — Ent. Nachr. 18, p. 321—333. Chr. Aurivillius. (CX 218 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. LITTERATUR! RöHL, FriTtZ, »Die palearktischen Grosschmetterlinge und inte Naturgeschichte> Leipzig. ERNST HEYNE. 08:o. Lief. 1— 4, 1892-—93. Ifrågavarande arbete är afsedt att blifva en handbok för alla, som' sysselsätta sig med studier af de macrolepidoptera, som finnas inom det s. k. palearktiska fauna-området. Förf. ta- ger det palearktiska området i samma betydelse, som de flesta yngre forskare samt redan tidigare WALLACE och STAUDINGER, i det han dit räknar hela Europa, Norra Afrika, Syrien, Mindre Asien, Sibirien och hela Central-Asien ända till Himalaya i sö- der arktiska Amerika jämte Grönland och Island. Det så begrän- , men ej det egentliga China och Japan, samt slutligen det sade området är mycket skarpt skildt från det Etiopiska området söder om Sahara och det egentliga Indo-malayiska söder om Himalaya, men däremot mindre skarpt från China, Japan och de nordligaste delarne af det tempererade norra Amerika, i hvilka länder, såsom helt naturligt är, finnes en rätt stor mängd former, som äfven tillhöra det palearktiska området. STAUDINGERS be- kanta katalog, hvaraf sista upplagan utkom 1871 och hvaraf en ny snart väntas skola utkomma, utgör såsom kändt är en högst tillförlitlig: förteckning öfver det palearktiska områdets arter och former, men innehåller inga beskrifningar öfver arterna och en- dast högst korta diagnoser öfver varieteter och aberrationer. Den, som hittils velat bestämma sina palearktiska fjärilar har därföre varit nödsakad, att 1 en stor mängd olika arbeten och tidskrifter leta reda på beskrifningarne öfver de särskilda arterna. För de flesta har detta på grund af denna litteraturs dyrhet och svåråtkomlighet varit en omöjlighet och äfven för dem, som haft tillgång till ett rikt bibliotek, har arbetet varit mycket tidsödande. Det torde därföre vara obestridligt, att ett arbete sådant som herr RöuHLs bör blifva af stor nytta för lepidopterologerna. I ARNE DER AURIVILLIUS: LITTERATUR. 219 De hittils utkomna häftena innehålla först en allmän inled- ning på 76 sidor och sedan beskrifning af de dagfjärilar, som tillhöra Papilionide samt släktena Thecla, Leosopis, Thestor, Polyommatus och Cigaritis af Lyc&niderna. Med afseende på den systemastiska uppställningen och anordningen synes författa- ren troget följa STAUDINGERS katalog. Inledningen omfattar 7 kapitel, hvilka hafva till öfverskrift: 1. Fjärilarnas sannolika ursprung och första uppträdande; 2. Invandring och utbredning; 3. Områdets geografiska begränsning; A-Agget; 5. Larven; 6. Puppan; 7. Fjärilen. . Det skulle föra oss för långt att här redogöra närmare för dessa kapitels innehåll; vi vilja endast anmärka, att de ej blott innehålla en beskrifning af de olika stadiernas byggnad, utan ock en utförlig redogörelse för deras lefnadsvanor samt bästa sättet att uppsöka, insamla och preparera dem. I den beskrifvande delen redogör förf: vid hvarje art ej ej allenast för själfva fjärilen utan äfven för de andra stadierna samt för artens utbredning och för alla de olika lokalraser och aberrationer, som äro kända. Ehuru förf. tydligen bemödat sig att upptaga dessa sistnämnda former så fullständigt som möj- ligt, sakna vi dock i de föreliggande häftena flere former, som på senare tid blifvit beskrifna af skandinaviska författare. I sammanhang härmed vill jag påpeka, att förf., sida 157, angifver, att den verkliga Colias Boothiz CURT. skulle vara tagen i Norge vid Ejbydal. Detta är något i Norge och Sverige fullkomligt obekant och kan svårligen bero på annat än en förväxling med någon af de egendomliga former af Hecla och Werdandi som blifvit beskrifna af S. LaMmPa. Den äkta Boothiz är mig veter- ligen endast funnen i det arktiska Amerika. Arbetet innehåller ej några öfversikter vare sig af släkten eller arter. Förf. har visserligen i företalet anfört viktiga skäl till försvar för denna uraktlåtenhet, men det oaktadt kunna vi ej annat än djupt beklaga att så är förhållandet, ty då vissa släk- ten omfatta 30, 30, ja ända till öfver 100 arter, blir det ett högst tidsödande och tröstlöst arbete att genomläsa alla dessa beskrif- ningar för hvarje gång man vill bestämma en art. Det borde åtminstone ej varit omöjligt att indela de större släktenas arter i grupper och mindre afdelningar. Arbetet är afsedt att utkomma 2 220 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. i omkring 75 häften å 1 Mark 20 pf. För den, som dock en- dast intresserar sig för vissa grupper, blir det tillfälle att köpa dem för sig, så att t. ex. dagfjärilarna utgöra ett helt för sig, nattflyen en annan del o. s. v. Chr. Aurivillius. ASSUUUU SUV GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER ÅREN 1890—1892. A. Från lärda sällskap eller förläggare i utbyte mot Entomologisk Tidskrift. 1. Entomologiska Tidskrifter. BERLIN, Deutsche Entomologische Gesellschaft. Deutsche Entomologische Zeit- schrift. Jahrg. 1890—1892. , Entomologische Nachrichten. B. 16—18, 1890—1892. BRESLAU, Verein fir schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fir Entomologie. Ser. 2, Heft. 15—17, 1890—2. ij BRUXELLES, Société Entomologique de Belgique. Annales Tom. 34-36, 1890—1892. Memoires, I, 1892. CAEN, Société frangaise d'Entomologie. Revue d'Entomologie. Tom. 7—8, 1888— 1889. CAMBRIDGE, Entomological Club. Psyche. Vol. 5, n:o 169—176 + index; Vol. 6, n:o 177—203. 1890—1892. FIRENZE, Societå Entomologica Italiana. Bulletino. Tom, 21: 3, 4, 1889; 22; 1800 2370 3, 4, TOOL; 2411-353, 1892: GRAVENHAGE, 'De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. «Tijdschrift voor Entomologie. Deel. 33—35, 1890—1892. GUBEN, Internationaler Entomologischer Verein, Entomologische Zeitschrift. Vol. 4—6, 1890—1892. LONDON, Entomological Society. Transactions. 1889—1891. — — The Entomologist's Record and Journal of Variation. Vol. 1—3, 1890---1892. . — —, The Entomologist's Monthly Magazine. 2 Ser. Vol. 1—3, 1890—1892. PARIS, Société Entomologique de France, Bulletin, 1890—1892. ST, PETERSBURG, Societas Entomologica Rossica. Horx, Tom. 23—26, 1889—1892. SCHAFFHAUSEN, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 8, n:o 4—10, 1890—1892. I É Ad GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK. 221 STETTIN, Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung. 'B. 50—53, 1889---1892. TORONTO, Entomological Society of Ontario. Annual Report. 22—-23, 1891— 1892. Tours, Le Frelon. Vol. 1—2, 1891—1892. WASHINGTON, Entomological Society. Proceedings. Vol. 1, 1884—9; 2: I, 1891. WIEN, Wiener Entomologischer Verein. Jahresbericht, 1, fir 1890: 2, fir 1891. ZÖRICH, Internationaler Entomologen Verein. Societas Entomologica. Jahrg. 5—7, 1890—1893. 2. Allmänna tidskrifter. ÅNGERS, Société d'Etudes scientifiques. Bulletin 17—20, 1888—1891. AUGSBURG, Naturhistorischer Verein. Bericht, 30, 1890. BATAVIA, Koninklijke Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. Deel 49—51, 1890—1892. BoLoGNA, Accademia delle Scienze. Rendiconti, 1889—90. Bonn, Naturhistorischer Verein des preussischen Rheinlandes etc. Verhand- lungen. 47, 49, 40: I, 1890—1892: BOoRDEAUX, Société des Sciences physiques et naturelles. Mémoires, Ser. 3. Tom. 3: 2, 1887; 4—5, 1888—1889; Ser. 4, Tom. I, 1891. , Société Linnéenne. Actes. Ser. 5, Tom. 2—4, 1888—1891. BosTON, American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. Ser. 2, Vol; 16—18, 1889—1891. —, Society of Natural History. Proceedings. 24, 1890; 25: I, 2, 1891. BREMEN, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. B. 11, 1889; 12: I, 2, 1891—1892. BRUNN, Naturforschender Verein. Verhandlungen. 27—29, 1888-1891. BrRUSSEL, Academie royale des Sciences etc. Bulletin. Ser. 3, Tom, 17—21, 1889—1891. Annuaire 56—57, 1890—1891. CALCUTTA, Asiatic Society of Bengal. Journal. Part. 2, Vol. 58: 3—5 + suppl. RANSSg: Vol 59 suppl. I, -2, 189060, 1905; OT: 1; 2,0I8025 CARCASSONNE, Société d'Etudes scientifiques de I Aude. Bulletin. Tom. 3, 1892. CHUR, Naturforschende Gesellschaft Graubiändens. TJahresbericht. 35, 1892. CORDOBA, Academia Nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 10: 4; 11: 4 (1892). DaANnziIG, Naturforschende Gesellschaft. Schriften. Ser. 2, B. 8: I und Fest- schrift, 1892. DENVER, Colorado Scientific Society. Proceedings. Vol. 3:3, 1890 and 4 papers from 1892 and 2 from 1893. DorPaAT, Naturforschende Gesellschaft. Sitzungsberichte. B. 9: 1—3, 1889— 1891. DRESDEN, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Ab- handlungen. 1889:2; 1890-—-1891. 2 22 ' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. FRANKFURT A, MAIN, Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Bericht. 1886—1892. GENEVE, Société de Physique et d'Historie naturelle. Memoires. 29: 2, 1886—7; 30: 2, 1889—1890; 31: I, 1890—1891 et Volume suppl. centennaire 1891. GENOVA, Museo Civico di Storia naturale. Annali. Ser. 2, Vol. 7—12, 1889— 1892. GIESSEN, Oberhessische Gesellschaft fir Natur- und Heil-kunde. University of Nebraska. Departement of Entomology. Special Bulletin. N:o I, 1891. , Nebraska State Horticultural Society. Report of the Entomologist for 1890—1891. , Nebraska State Board of Agriculture. Report of the Entomologist 1891. — — , Agricultural Experiment Station. Bulletin 14, 1890. 5 J GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK. 223 LUXEMBOURG, Institut Royal Grand-Ducal. Publications 21, 1891. , Verein Luxemburger Naturfreunde. Fauna. Jahrg. 1891; 1892: 1,2. LYON, Société Linnéenne. Annales. Tom. 32—37, 1885—1890. MapRrIiD, Real Academia de Ciencias. Memorias 15, 1890—1891, , Sociedad Espanola de Historia natural. Anales Tom, 18: 3, 1889; 19, 1890. MERIDEN, The Meriden Scientific Association. Proceedings and Transactions. Vol. 4, 1889— 1890. MINNEAPOLIS, The Geological and Natural History Survey of Minnesota. Annual Report 17, 1889; 19, 1892. Bulletin 5, 1889. MODENA, Societå dei Naturalisti. Atti. 9, 1890; 10, 1891; 11: I—3, 1892. Moscou, Société Imperiale des Naturalistes. Nouv. Memoirés 15:56, Bulletin Sert2. Tom. 3: 4, 1880; 4,.1800; 5, 1801: Or I-—=3, 1892. NaPoLIr, Societa Reale delle Scienze. Rendiconti. Ser. 2, Vol. 3: 7—12, 1889; AS F2. 1890;15, 1801; 6, 1892. NEw HAVEN, Connecticut Academy of Art and Sciences. Transactions 8: 1, 1890. NEW YorK, American Museum of Natural History, Bulletin Vol. 2: 3, 4, 1889—1890; Vol. 3: I—2, 1890—1891. , New York Academy of Sciences. Annals. Vol, 5: I—2 + extra n:o I1—3, 1889—1891; Vol. 6: 1—6, 1891— 1892. NiMEs, Société d'Etude des Sciences naturelles de Nimes. Bulletin. Année 20: 1—3, 1892. ODESSA, Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Sapiski 15, 1890; KÖN T80T:-E73 NE, 1802; PALERMO, Reale Accademia Palermitana delle Scienze € Lettere. Bullettino. /ATS005-0: 1-3; P30I5 Or 1-3, 1892: ParIs, Société Philomatique. Bulletin. Ser. 7, Tom, 5—12, 1880—1888; Ser. 8, Tom. 1—4, 1889—1892. PHILADELPHIA, Academy of Natural Sciences, Proceedings, 1888: 2, 3; 1889—1891; 1892: 1, 2. PrRaG, Gesellschaft der Wissenschaften. Jahresberichte 1890. BSitzungsberichte 1890. PRESBURG, Verein fir Natur- und Heilkunde. Verhandlungen. Ser. 2, Heft. 7, 1887—91. RaLEIGH, Elisha Mitchell Scientific Society. Journal. 6: 2, 1889; 7—38, 1890—91; 9: I, 1892. RiGA, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt. 32—35, 1889—1892. REGENSBURG, Naturwissenschaftlicher Verein. Berichte. 3, 1890—1. ROCHESTER, Academy of Science. Proceedings. Vol. 1: I, 1890; 2, 1891. RoMa, Societå Romana per gli Studi Zoologici. Bolletino. 1, 1892. , R. Accademia dei Lincei. Transunti. Ser. 4, Vol. 6—7, 1890—91. Sek. 5; MOI. 1802; ST. Louis, Academy of Science. Transactions. Vol. 5: 3, 4, 1888—91; GULT KOg25 224 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. SALEM, Essex Institute. Bulletin. 21, 1889; 22, 1890. SAN FRANSISCO, California Academy of Sciences. Bulletin, Ser, 2, Vol, 1—2, 1888—9; 3: I, 1891. — Occasional Papers. 1, 2, 1890. STAVANGER, Stavanger Museum. Aarsberetning for 1890—1891. SYDNEY, Linnean Society of New South Wales. Proceedings. Ser. 2, Vol. 4: 3, 4, 1889; 5—6, 1890—91, TOPEKA, Kansas Academy of Science. Transactions 11, 1887—38. TouLousE, Société d' Historie Naturelle, Bulletin. Année 22: 2—4, 1888; 23—25, 1889—-91. PRENTON, New Yersey Natural History Society. Journal. Vol. 2: 2, 1891. TROMSÖ, Tromsö Museum. , offentliggjort resultatet af sina forskningar och därmed lämnat ytterligare ett högst anmärkningsvärdt bidrag till myrornas underbara biologi !. ! Arbetet utgör sjette häftet af den förtjänstfulla serien »Botanische Mit- theilungen aus den -Tropen». Det tredje häftet (1888) upptages af ett för zoo- loger och botanister icke mindre intressant arbete, »Die Wechselbeziehungen zwischen Pflanzen und Ameisen> af prof. dr A. F. W. SCHIMPER, 2 - STIRNRE EA MSS VI BYN Vg FP REUTER: LITTERATUR. JENNORN Han har i Blumenau i Brasilien undersökt talrika bon till- hörande fyra olika arter bladskärande myror af släktet Arta. En arts bon påminde mycket om de af BeErr beskrifna och bestodo af talrika i jorden utgräfda, med gångar förenade kamrar, i hvilka svampodlingarna bedrifvas. De öfriga arternas nästen däremot lågo tämligen flackt under jordytan 1 naturliga gropar och hålor, hvilka tillbörligen utvidgats och hvilka ofvantill täckts af torra blad. I dessa hålor bilda svampodlingarna ett enda samman- hängande lager, som stundom kan uppnå en längd af ett par meter. Så väl hos dessa arter som hos den först nämnda, stå svampodlingarna fulikomligt fria i kamrarna eller i hålan, utan att beröra väggarna eller det skyddande taket. Hos alla arterna hafva de samma utseende och beskaffenhet. Och öfverallt i den lösa svampväfnaden finnas talrika larver, puppor och små myror. MÖLLER har observerat myrorna och deras bon så väl ute i naturen, som i fångenskap, och gjort svampodlingarna till före- mål för ett långvarigt och ytterst noggrant studium. Myror, lagda tillsamman i skålar med de afskurna blad- styckena, åto aldrig af dem, äfven om de i flere dagar nödgades undvara föda. BeELTs uppgift att bladen icke släpades till bona såsom näring är härigenom bekräftad. Myror, satta i kärl tillsamman med bitar af svampodlingarna, börja genast att sammanföra och sorgfälligt återuppbygga dem, ytterst noggrant rensande dem från hvarje jordbit, hvarje föro- rening, som råkat falla bland dem. Därpå sörja de för ljusets utestängande genom att öfverdraga genomskinliga väggytor med för handen varande material. Efter några dagar biir detta skyd- dande vägglager allt tjockare, svampodlingen åter minskas allt mer och mer. Såsom redan BELT anförde, består nämligen denna odling af det hvita svampmyceliet och i detta liggande helt små bladbitar, som utgöra myceliets näring. Men allt efter som dessa utsugits, borttagas de af myrorna och aflagras vid väggytorna. För att svampkulturen skall underhållas, är det därför nödigt att densamma ständigt förses med ny näring. Den måste med ens liksom gödslas genom tillsats af nya bladdelar. Detta äger äfven stundligen rum ute i naturen. Hvarje af de bladskärande myrorna uppträder med tre olika slags individer: stora, medeistora och små. De stora individerna, 3 238 oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. utföra bladskärningen ute på fältet och transporten af bladstyc- kena. De medelstora mottaga dessa i boet och bearbeta dem där i och för svampgödslingen. MÖLLER har sett huru de af honom fängslade myrorna i detta fall bete sig. Först sönderskära de ytterligare de mottagna blad- styckena i talrika små skifvor och fortfara härmed ända tills det återstående stycket icke är större än deras hufvud. De affallna styckena upptagas af andra individer. > Dessa små bladbitar tuggas och knådas ytterligare mellan käkarna och framfötterna på det sorgfälligaste, tills de bilda en liten mjuk kula. Ofta åtgår till detta arbete för hvarje myra en kvarts timmes tid. Då den lilla klumpen nu en gång är färdig, infogas den af myran på något lämpligt ställe i svampkakan. Och dennas fina svamptrådar intränga, såsom MÖLLER funnit, med en - anmärkningsvärd lätthet i-den på detta sätt omsorgsfullt för- beredda näringen. Undersöker man svampkulturerna mikroskopiskt, finner man att de bestå af talrika sammanväfda fina trådar, hyfer, hvilka allmänt i de yttre lagren i sina fria ändar äro kulformigt an- svällda, bildande hvad MÖLLER kallar myrornas kålrabbihufvuden. Dessa äro redan för blotta ögat synliga såsom små hvita punkter i myceliet och saknas icke i någon enda af Å££fa-arternas svamp- odlingar. Genom talrika försök har MÖLLER bevisat, att de ut- göra myrornas hufvudsakligaste, om icke enda näring. Dessa bildningar äro de enda, man kan upptäcka vid under- sökningen af svampmyceliet. I svampkulturerna finner man däremot aldrig någon konidiebildning, icke ens minsta spår däraf, lika litet som något främmande mycel bland dessa kålrabbi bil- dande trådar. Om man föreställer sig den väg, bladtransportörerna hafva att tillryggalägga öfver fältet, förr än de nå nästet, måste denna odlingens fullkomliga renhet förefalla nästan oförklarlig. Blad- styckena bäras visserligen upprätt, men intet kan hindra, att de otaliga gånger strykas mot längs marken utbredda, såväl anima- liska som vegetabiliska kvarlämningar och från dem upptaga tal- rika bakterier, sporer och svamptrådar af alla slag, hvaribland säkert sporer af de allmännaste mögelsvamparna. För dessas vidare utveckling kan icke gärna finnas en lämpligare plats, än 4 SEE REUTER: LITTTERATUR. 239 i myrornas bo med dess ständigt jämna, tempererade fuktighet, dess skydd mot torkande solstrålar och dess rikedom på närings- ämnen. Det synes alldeles oundvikligt, att nästet snart skulle förvandlas i ett ogenomträngligt virrvarr af åtskilliga främmande svampmycel. Och dock finnes här myceliet uteslutande af en och samma svampart, ej ett spår af annat. Äfven då MÖLLER öfverförde detta i näringslösningar, erhöll han däraf i mer än tvåhundra fall fullkomligt rena knlturer, icke ens förorenade af några bakterier! Enhvar, som försökt sig på dylik artificiel kultur af mycel- stycken eller konidier, tagna i fria naturen, känner nogsamt huru det är nästan omöjligt att på detta sätt erhålla rena kulturer. Bakterier och vanliga mögelsvampar kväfva i de allra flesta fall inom kort den svamp, man vill odla. Den enda förklaringen af den utomordentliga renheten i de bladskärande myrornas svampkulturer är en ständigt fortgående verksamhet hos myrorna, ett oafbrutet rensningsarbete. Och MÖLLER har lyckats genom flera försök uppvisa, att detta arbete förrättas af det minsta slaget individer i nästet. Under det de största ditsläpa bladstyckena, de medelstora vidare preparera dem och uppbygga själfva svampodlingen, lämnas åter dess vidare vård och omsorgsfulla renhållning åt de minsta bland boets invånare, hvilka äro nog små att kunna tränga in 1 odlingens minsta vrår och skrymslen. Det är ganska lätt att äfvertyga sig om betydelsen af dessa myrors verksamhet genom att helt och hållet befria svampod- lingarna från myrorna och låta dem därefter fritt utveckla sig. MÖLLER gjorde detta och fann att kålrabbibildningarna upphörde och svampodlingen snart uppsköt i ett yppigt lufttrådsmycelium, hvarvid inom kort konidiealstring inträdde. Råkade af misstag några myror kvarlämnas inne i odlingen, så fördröjdes alltid bildningen af luftmycel och konidier. Men var antalet mycket ringa, begynte dock, till en början ställvis, luftmyceliet uppskjuta och bildade slutligen en så ogenomtränglig skog af svamptrådar, att myrorna måste rädda sig genom flykten, för att icke fångas och kväfvas af sina egna, dem numera öfvermäktige odlingar. Af allt detta anser MÖLLER otvetydigt framgå, att de små myrorna genom att ständigt afbita mycelietrådarna förhindra deras 5 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. vidare utväxt, men däremot framkalla de högst egendomliga kål- rabbibildningarna, hvilka utgöra dessa myrarters föda. MÖLLER har vidare funnit, att alla de af honom undersökta fyra Å£fa-arternas bon innesluta fullkomligt samma slags svamp- mycel. Han har fullföljt dess utveckling utom myrboet genom talrika kulturer och därvid gjort i mykologiskt hänseende synner- ligen intressanta iakttagelser. Slutligen har han äfven lyckats upptäcka, att dess högsta fruktifierande form är en hattsvamp, tillhörande riskornas familj, hvilken han beskrifvit under namnet Rosites gongylophora. Men MÖLLER upptäckte vidare likartade odlingar äfven i bon af fyra ÅApterostigma- och två Cyphomyrmex-arter, hvilka alla visade samma vård om sina svampgårdar, som Å7Zta-arterna. Dock iakttogs bland dem ingen skillnad i storlek mellan de olika individerna af samma art. Icke häller använda de bladdelar till näringsbotten för sina svampkulturer, utan kulor af murkna trä- fibrer. Men 1 öfrigt företedde odlingarna samma renhet, samma frihet från luftmycelium, gonidier, m. m. Likväl visade sig my- celiet hos Åtta, Apterostigma och Cyphomyrmex-myrorna tillhöra tre skilda svamparter, men utgöras af samma svamp hos alla de olika arterna af samma släkte. Vid anställda försök fann MÖLLER äfven, att samma släktes arter väl förtärde sina samsläktingars svampkulturer, men däremot icke ens i hungersnöd kunde förmås att smaka på svampföda, hämtad från de andra släktenas odlingar. Kålrabbibildningen befanns för öfrigt vara i olika grad ut- bildad hos olika arter. Fullkomligast är den hos Arz£a-arterna, där den, såsom nämnts, bildar runda protoplasmarika hufvuden i spetsen af svamptrådarna. Mindre skarpt framträda dessa bild- ningar hos Åplterostigma Wasmanni, hos hvilken myrart trå- darna äro mer småningom klubblikt utvidgade mot spetsen; hos Cyphomyrmerx strigatus äro trådarna äfven mer jämnt tilltjocknade, Hos de öfriga Apterostigma-arterna och hos Cyphom. auritus däremot äro dessa bildningar mindre påfallande och spridda i: det öfriga myceliet; i oregelbunden blandning finnas här i alla slags öfvergångar från vanliga trådar till starkt uppsvällda. Denna omständighet, att samma slags svampmycel hos skilda myrarter företer olikartade tillsvällningar, karaktäristiska för hvarje myrart, utgör väl äfven i sin mån ett indicium för, att dessa så 6 REUTER : LITTERATUR. 241 kallade kålrabbibildningar frambragts genom myrornas direkta inverkan. Häri kunde möjligen uppspåras en analogi med gall- bildningen hos högre växter. Särskildt egendomlig är svampkulturen hos Åpterostigma- arterna. Svampkakorna äro här hängande, fästade blott i några punkier vid boets vägg. Dessutom äro de, isynnerhet hos Å. pilosum, inneslutna i ett sammanhållande nät eller hylle, som utgöres af de i omkretsen belägna svamptrådarna, hvilka myrorna för detta ändamål ombildat genom att tilltrycka och uttänja dem på bredden. > MÖLLERS undersökningar, af hvilka vi endast kunnat gifva ett kortfattadt referat, hafva sålunda ådagalagt icke blott riktig- heten af BELTS så öfverraskande antagande beträffande använd- ningen af de bladstycken, parasollmyrorna släpa till sina bon, utan äfven i detalj följt utvecklingen af dessa märkvärdiga svamp- kulturer och ledt till en noggrann kännedom om deras hela natur. Den tyske forskaren har därjämte uppvisat, att dessa myror icke äro de enda svampodlarna och svampätarna, utan att sådana fin- nas äfven inom andra icke bladskärande släkten. Af intresse är emellertid att dessa släkten, Atta, ÅAplerostigma och Cypho- myrmex, hvilka förut varit åtskilda i systemet, af professor FOREL på morfologiska grunder bevisats stå i nära förvandtskap och sammanförts till en och samma grupp, ett resultat till hvilket FOoREL kommit utan kännedom om den likhet, de förete med hvarandra äfven 1 biologiskt hänseende. O. M. Reuter. = JU VUUUVvv Tephritis Dilacerata LoeEw. Linn. entom. 1, 509 (1846); Rn DIpERGVIIL 03340; LOEwW.; Monogr. Jrypet. fo, Tar XXII, 2; SCHINER Faun. Austriaca II, 160. — Hyoscyami FALL. HETER ORT 20Va 23 ZETT. Ins. happ: , JAS. — Bardanen NEG: NP LINSS RE SA OKKAETTA Dipt. VIL, 2223. Från herr M. LARSSON på Skäggs å Gotland erhöll jag den 2 september 1893 en knippa gula mjölktistlar (Sonchus Arvensis) jämte en skrifvelse, hvari omnämndes, att dylika, å Gotland på Entomol. Tidskr. Årg. 14. H. 4 (1893). = 7 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. åkrar och renar allmänna blommor, voro angripna af maskar, hvilka man befarade äfven kunde blifva skadliga för rapsen. Vid undersökning af det sända befanns, att blomkorgarna voro på så sätt missbildade, att de antagit en turbanliknande form. I deras botten påträffades antingen gulhvita fluglarver eller ock svarta, tunnlika puppor, till ett antal af ända till tio i en enda blom- korg. Då ur sådana puppor sedermera utkläckts flugor, hvari- genom arten kunnat bestämmas, kan det kanske vara lämpligt att här något närmare beskrifva larverna, emedan detta, så vidt jag vet, ej ägt rum förut, åtminstone icke i svenska arbeten. Larven gulaktigt hvit, tämligen tjock, trind, andrörens utstående mynningar på första kroppsringen försedda med fenr vårtlika utväxter. På sista kroppsringen äro de utstående traké- mynningarna försedda med tre lameller. I främre kanten af kroppsringarna löpa flera oregelbundna tvärrader af mycket små, svarta, något borstliknande punkter. Sugapparaten som vanligt klufven och svart. Längd 4 mm. Puppan aflångt oval, svart, glänsande, tätt besatt med tvär- skrynklor och streck. Längd omkr. 3 mm. Höstgenerationens utvecklingstid torde infalla i augusti månad, åtminstone var fallet så på Gotland år 1893. Enligt ZETTERSTEDT förekommer en första generation på våren, men hvad dennas : larver lefva på för växter uppgifves ej. De flugor, jag fick ut- kläckta i augusti, lefde i fångenskapen ända in i oktober och synes det mig därför troligt, att de öfvervintra ute i det fria. Kanske det kunnat vara öfvervintrande flugor, som Z. funnit i juni. De växter, på hvilka larverna vistas under eftersommaren, näm- ligen tistel, kardborre och gul mjölktistel, blomma ej så tidigt, att larver kunna lefva i deras blomkorgar redan i maj, utan måste de uppehålla sig på andra växter, ifall de verkligen då finnas till. Åtminstone en art af det stora släktet Zephritis kan betrak- tas som skadedjur, nämligen 7. ÅArnice LiN., hvilken under sin utveckling lärer lefva inuti samt förstöra blomhufvudena på medi- cinalväxten Årmnica Montana. Sven Lampa. N TILLÄGG TILL AFHANDLINGEN OM CYCLOPIDERNA. AF G. C. U. CEDERSTRÖM. Sedan tillfälle beredts mig att taga kännedom om doktor SCHMELILS, 1 »Bibliotheca Zoologica» af LEUCKART och CHUN intagna, utförliga afhandling om Tysklands Cyclopider, tror jag det vara nyttigt, ja kanske till och med angeläget, att hans åsik- ter och teckningar öfver det organ, som han kallat receptaculum semztnis blifva här i landet kända. Redan år 1863 tillkännagaf CLaus i »Die frei lebenden Copepoden>, p. 65, att i första bak- kroppssegmentet hos Copepoderna förekommer ett organ, som tjänstgör, dels såsom kittkörtel för beredning af de ämnen, af hvilka de så kallade äggsäckarna bildas, dels ock som behållare af sperman efter parningen, samt att detta organs formförhållan- den bland Cyclopiderna varierade hos skilda arter, men visade sig hos dessa konstanta, så att de kunde användas till arternas urskiljande. CLraAuvs redogjorde likväl icke för detta organs form- förhållanden i diagnostiken öfver de Cyclops-arter, som han sedermera beskref. Nu tillkännagitver SCHMEIL, p. 31 1. C., att receptaculum seminis bör anses icke blott såsom det enklaste, utan jämväl såsom det säkraste medlet till arternas urskiljande. Jag är alls icke i tillfälle att kunna bedöma, huruvida denna doktor SCHMEILS åsikt är fullständigt riktig. Mig förefaller den vara vågad, då antagligen hvarken alla till Cyclopid-familjen hän- förliga former, ej häller deras utvecklingsförhållanden kunna anses ännu vara med visshet kända, och doktor SCHMEIL dessutom själf tillkännagifvit, att man för att kunna riktigt uppfatta organets byggnad måste granska detsamma hos lefvande djur, med använ- dande af betydlig förstoring, ibland därjämte med lindrigt tryck I 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. å täckglaset, och att hos en art organet visat olika formförhål- landen allt efter som det varit mer eller mindre fylldt med sperma; men om än framdeles skulle visa sig, att doktor SCHMEILS åsikt om organets allmänna användbarhet i det uppgifna syftet behöfver något modifieras, är det likväl mycket sannolikt, att man genom kännedom därom bör kunna påräkna mycken iättnad och väg- ledning till de svårstuderade Cyclops-arternas urskiljande. Det är.likväl icke endast i detta afseende jag trott det kunna vara angeläget, att doktor SCHMEILS iakttagelser om detta organ blifva här i landet kända, utan det är isynnerhet därför, att vi genom bekantskapen med detsammas varierande utseende få inhämta, hur mångsidigt verksam naturen är vid Cyclopidäggens frambringande; och då vi därvid erinra oss hur träget och i hvilken vidsträckt mån naturen ombesörjer Cyclopidernas utbredning (de eller deras ägg hafva ju träffats i takrännor, i vattentunnor, i dikespölar, i djupa brunnar, i grufvor, 1 vattenledningscisterner, i blöt och torr dy) samt öfver hufvud taget i nästan alla stagnerade vattensamlin- gar, så innebära väl dessa företeelser en påtaglig hänvisning därom, att Cyclopiderna fått åt sig anvista alimänviktiga uppdrag i naturens hushållning; men rörande rätta beskaffenheten af dessa uppdrag, samt de medel och utvägar, naturen därvid anlitar, därom äro insikterna ännu mycket ringa, och i flera dithörande hänseenden äro vi hänvisade blott till gissningarnas irrgångar. Doktor SCHMEHILS iakttagelser och teckningar öfver den varierande byggnaden af receptaculum seminis hos skilda Cyclops-arter hafva därför synts mig väl ägnade att lifva intresset bland de natur- kunniga för forskningar om, och uppmärksammande af dessa små kräftors lefnadsförhållanden, så att därigenom ökade insikter om deras lifsuppgifter och användbarhet må kunna ernås. För att underlätta öfversikten af organets variationer har jag sammanfört teckningarna däröfver å tabeller och får därvid erinra, att Cyclopidernas spermatoforer äro formade likt bönor och fästas vid organet, hos en och annan art tvärs för (se fig. 3), men i allmänhet mer och mindre längs med djurets bakkropp. Uti ett bihang till sin afhandling anmäler SCHMEIL 3:ne af VON PrRA1TZ år 1866 beskrifna, i Miänchens brunnar anträffade subterrana Cyclops-former, nämligen coecus, subterraneus och serratus, men tillkännager tillika, att fastän VON PRATZ Synes 2 FEN hh & AN a AT ST FE SE EE NES jön sl sar TARAS CGEDERSTRÖM: OM CYCLOPIDERNA. 245 hafva mycket sorgfälligt studerat ifrågavarande former, vore det likväl utomordentligt svårt att bestämdt afgöra, om dessa böra anses såsom själfständiga eller hänförliga till andra redan kända arter, men att han hoppas, att vid snart skeende undersökningar i brunnarna vid Miänchen, frågorna skola kunna lösas. Det torde därför vara tillräckligt att förhållandet härom framhålles med hänvisning till SCHMEILS däröfver anställda, mycket omständliga reflexioner. | Från Finland har genom herr doktor E. BERGROTH erinrats, att i den af mig uppgjorda afhandlingen om våra cyclops-former förbisetts 2:ne af O. NorDQvIisT beskrifna nya arter, nämligen fennicus och longzisetosus, hvarför utdrag af NORDQvISTS om dem afgilna diagnostik här införes. 41. Fennicus NORrpQvisTt. Antenner 11-ledade, långa och spens- liga, räcka tillbakaböjda nära 3:dje kroppssegmentet. s:te foten 2-ledad, basalleden bred, rektangelformig, något kor- tare, men dubbelt så bred som efterföljande led och utrustad på inre sidan med ett särdeles långt borst. Yttre leden aflångt äggformig, med ett långt ändborst och å inre sidan en tagg, som räcker till ledens spets. Furcan lika lång som de 2 föregående segmenten. Första abdominalsegmentet lika långt som det efterföljande och på sidorna utrustadt med 3 borst, fästa vid en tydlig knöl. I öfrigt yttrar NORD- QVIST om denna art, att emedan han aldrig funnit äggbärande honor däribland, vore det möjligt att hans /feznnzcus endast är ett utvecklingsstadium af Cyclops abyssorum SARS. "42. Longisetosus NORDQvIsT. Antenner i1-ledade, korta och tjocka, ej räckande till första kroppssegmentets bakrand. 5:te foten 2-ledad, basalleden bred, med ett långt borst, ytterleden kort, med ett långt borst och en mycket liten tagg. Furcalgrenarna sins emellan paralella och lika långa som de 3 föregående segmenten. Båda grenarna af de 4 främre fotparen 2-ledade. .” hi 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. FÖRKLARING ÖFVER FIGURERNA. Receptaculum seminis (utmärkt genom mörk skugg- ning) hos: Fig. 1. .Cyclops fuscus TJurineE (signarfus KOCH); i upp- satsen å sid. 147, N:o 73; 2. C. albidus JurineE (tenuicornis Cr.AUs), N:o 8; 3. C zasignis CLAus, N:o 16, med vidfästade spermatoforer; 4. OC. disetosus REHBERG (bicuspidatus SARS), N:o 15!; 5. Detsamma sedt från sidan; 6. C". vernalis FISCHER YC. bicuspidatus SARS anses af SCHMEIL ej vara identisk med bicuspidatus CLAUS, utan = Ööisetosus REHBERG, I min å sid. 149 lämnade, korta öfversikt är bicuspidatus CLAUS = bisetosus REHBERG och pulchellus KocH = bicuspidatus CLAUS. CEDERSTRÖM: OM (.YCLOPIDERNA. 247 (elongatus Craus), N:o 36; 7. C. strenuus FISCHER, N:o 1; 8. C. languidus Sars, N:o 19; 9. C. oithonoides SARs, N:o 6; 10. C. Dybowski LANDE; 11. C. prasinus FISCHER, N:o 34; 12. Detsamma sedt från sidan. FA IN Ul 13. Cyclops serrulatus FISCHER, N:o 23; 14. HUEROARSjI NEO s2A4/7 IG: bicolor SaArRs, N:o 223; 17. C. macru- C. varicans SArRs, N:o 21: 16. C. Detsamma sedt från sidan; 18. C. gracilis LintJEB. jämte hela bakkroppen, N:o 39; 19. C. bicu- spidatus Criaus (pulchellus SaArs, KocH), N:o 14; 20. C. affinis SARS, N:o 26; 21. C. fimbriatus FISCHER [crassicornis (MÖLLER) HARSI N:o 2gE ee. —C. phaleratus -KocH, Nio 253 23. GC viridis JuURINE, N:o 10; 24. C. Leuckarti- CLAUS, SArs, N:o sg. 5 248 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. GÅFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK 1890—292. (Forts.) B. Gåfvor från enskilda personer.! AURIVILLIUS, Leddjurens synförmåga. Sthlm 1892, 12:0, 15 pag. — Curculionides recueillis par M. PAVIE dans V'Indo-Chine. Paris, 1892. , Die mit Oxvopisthen THOMS. verwandten, afrikanischen Calandriden. Sthlm 1891. BERG, C., Sobre la Cargocapsa saltitans NWESTW. Buenos Ayres 1890, 16 pg. , Dyscophus onthophagus un nuevo grillo Uruguayo cavernicola. 1891, 4 P8: , Acolus pyroblaptus BERG un nuevo destructor del Trigo. 1892,3 pg- —, Enumeracion sistematica y sinonimica de los Formicidos Argentinos, Chilenos y Uruguayos. 1890, 43 pg. BERGROTH, E., Om Finlands Piychopteride och Dixide, Helsingfors 1890, 8 pg- BorrIeEs, H., Oversigt over de danske Guldhvepse. Kiöbenhavn 1891, 13 pg. , De danske Lophyrus-Arter og deres Udbredelse. Kiöbenhavn 1892, 28 pg., I tafla. — —, Om slegten /Zbalia LATR. Kiöbenhavn 1891, 5 pg. BRUNNER Vv. WATTENWYL, C., Addidamenta zur Monographie der Phanero- pteriden. Wien 1891, 196 pg., 2 tab. COMSTOCK, J. H. & SLINGERLAND, M. O., Insects injurious to Fruits, 24 pg- DISTANT, W. L., Descriptions of four new species of the genus Fulgora. London 1891, 2 pag., 1 tab. | , Descriptions of four new species of Scutellerine. Tondon 1892, 2 pg. On some undescribed Cicadide, with synonymical notes. London T802,-15 på: ERIKSSON, J., Was ist in den europäischen Staaten von Seiten derselben bis v jetzt gethan worden, um die Erforschung der in landwirthschaftlicher und forstlicher Hinsicht wichtigen Pflanzenkrankheiten zu befördern und die zerstörenden Wirkungen derselben zu reduciren und was kann und Å muss in solcher Richtung noch gethan werden? Wien 1890, 6 pg. N 1) Då ingen särskild gifvare är nämnd är arbetet skänkt af författaren. (Forts.) — wu JUPA NOTES SYNONYMIQUES SUR QUELQUES COLÉOPTERES DECRITS PAR DE GEER PAR CLAES GRILL. Pendant que j ai travaillé a faire un »Catalogus Coleoptero- rum Scandinavie, Danie et Fennie» avec la synonymie et Pé- tendue géographique des espéces, qui va paraitre le printemps prochain, jai parcouru entre autres collections celle des types qui ont servi å M. le Baron DE GEER pour son grand ouvrage » Mémoires pour servir å I'histoire des Insectes» tomes I— VIL 1752—1778. Il parait que cette collection a été presque oubliée. C'est vrai qu'elle a été longtemps gardée au chåteau de Leufsta, le domaine de M. DE GEER, situé au nord de la province d'Up- land; mais depuis qu'elle fut transportée au Musée d'histoire na- turelle de V'État å Stockholm c'est bien étonnant qu'elle a été si négligée par tant d entomologistes qui ont écrit sur les insectes de Suede. Un trés grand nombre d'insectes portent le nom que NESEPIRINGERR Ifut; le” premier: å leur donner; mais il y a aussi plusieurs espéces qui ont été mal comprises par ceux qui n'ont eu V'occasion d'étudier que son ouvrage, sans avoir accés å la collection des types, ce qui se comprend facilement quand on se rappelle qu'å l'époque de M. DE GEER seulement un nombre trés restreint d'insectes était connu et que I'on n'avait npaturellement pas besoin alors de tant de caractéres pour distinguer les diffé- rentes espéces I'une de VF'autre comme aujourd'hui. C'est å cause des” "erreurs. que; jar eu Foccasion de constater que je me suis proposé de les corriger ici pour rendre justice å I'€minent travail du Baron DE GEER. 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. II y a des auteurs qui disent que les types ne valent rien et que ce n'est que les diagnostics écrits dans les ouvrages qui ont de la valeur. Ils ont parfaitement raison, surtout quand la description ne correspond avec le type, qui peut avoir été changé avec le temps; mais quand la description s'accorde avec les ty- pes comme ici dans les cas mentionnés dans la suite, et I'on est parfaitement sår que personne n'a touché å la collection depuis le temps de M. DE GEER, c'est tout å fait une autre chose et il faut bien donner raison aux facta. Chrysomela violaceönigra. DE GEER Mem. VV: 17 75- Pr206: Cette espece de M. DE GEER fut interprété par M. GOEZE deja en 1777 d'åtre synonyme avec Chrysomela goettingensis L., et ce n'est qu'en 1882 que M. WEISE a rendu le nom wvzola- ceonigra DE GEER å lI'espéce, qui appartient maintenant au genre de Timarcha LaATR. Mais il semble que l'on ait encore de bien fortes doutes sur la vérité de Vinterprétation de Weise. Ainsi dit par ex. M. SEDmLuTZ dans sa »Fauna Baltica», Ed. IL 1801: Pp. 689. note t: »DE GEER beschreibt als Chr. violaceonigra ganz unverkennbar (sogar mit Angabe der braunen Tarsen ”) die Chrysomela goettingensis und hierfär hat seine Art, seit sie 1777 von GOEZE gedeutet .wurde, bisher mit Recht gegolten. Warum sie jetzt auf Zzmarcha coriaria, auf die sie nicht passt, bezogen werden soll, ist unerfindlich. Sollte WeEisE vielleicht dem Haroldschen Catalog zum Opfer gefallen sein?» Un coup d'oeil sur la collection des types de M. DE GEER, qui se trouve, comme je viens de le dire, au Musée de Stock- holm, vous fait voir tout de suite que V'espeéce en question est la meéme que Zimarcha coriaria LAICHARTING, FABRICIUS, THOM- SON et d'autres. $La description de M. DE GEER s'accorde aussi tout å fait avec ZI. coriaria ILAICH., et je ne puis miexpliquer comment une erreur ne puisse avoir eu lieu jusqu'å 1882, quand F'explication de M: WEIisE a paru, si ce n'est que M. DE GEER lui-méme a cru l'espece synonyme avec Chr. goettingensis L., Les caractéres en gros par nous. 2” RT FER GRILL, C:: NOTES SYNONYMIQUES. 231 dont il donne au commencement de sa description le court dia- gnostic dans la »Fauna Suecica», Ed. 2. p. 160. N:o 506, et »Systema Nature», Ed. 12. p. 586. N:o 4:> Chrysomela goet- tingensis ovata nigra, pedibus violaceis.» La description de LINNÉ: »corpus magnitudinis medix, nigrum vel atro-violaceum absque punctis conspicuis, palm&e pedum et infimus antennarum articulus ferruginea», qui suit le diagnostic, peut aussi bien s'ap- pliquer å l'une et å V'autre des deux especes en question. Je ne comprends pas non plus ce que M. Seitz dit des tarses bruns (braunen Tarsen), parceque DE GEER dit au juste dans sa description: >». ... sa couleur est entiérement noire et luisante, avec une légere teinte de violet, qui est plus forte en dessous du corps et sur les pattes qu”'ailleurs...»; mais il dit aussi: »les pelottes des tarses sont d'un brun påle ">, ce que l'on remarque chez la plupart des coléoptéres a " VIL p. 108: flytris fere unicolori- bus, vel obsoletisstme tantum fasciatis; et avec cette variété s'accorde aussi ce que dit DE GEER dans sa description. Quant å »antennis pedibusque rufis» que cite SBEipLirz, je me permets de faire V'observation que DE GEER dans son dia- gnostic ne dit pas précisement ainsi, car il écrit: »antennis fractis pedibusque rufis>, mais il dit plus bas dans sa description: »les 4 ny EEG Br ST VN BOTA tv As ; 3 GRILL, C.: NOTES SYNONYMIQUES. 253 pattes et les antennes sont d'un brun roussåtre» qui peut bien se dire de l'espeéce en question, surtout quand les exemplaires sont trés jeunes. Ke nom de M. DE GEER dot ainsi etre le nom de l'espece, lequel REITTER a adopté aussi dans son »Cat. Col. Eur.» 1891; et comme var. il faut mettre 2ndaltus FABR. Polydrosus tereticollis DE GEER. var. undatus FABR. Curculio sanguineus. DERGENSR NICI: VE, TY SST Sp 2nT femisettrouve uniieas i assezretranges > Ouandi je voulais comparer un ex. de PI'espéce qui dans tous les ouvrages d'au- jourd'hui porte le nom Åpion sanguineum DE GEER — inter- prété comme le vrai par REDTENBACHER — avec le type dans la collection de M. DE GEER, j'ai fait I'observation étonnante qu'il n'est point la måme espeéce du tout, mais que l'espece que GERMAR et SCHÖNHERR plus tard ont appélé Åpion miniatum est identique avec ce type de Curculio sanguineus DE GEERrR. Åpion miniatum GERM., SCH. doit ainsi porter le nom sanguineum DE GEER. Quant å P'espéce qui jusqu'å présent a porté faussement le nom Sanguireum DE GEER, il faut naturellement lui donner un autre nom; et comme je n'ai pas voulu inventer un nom tout neuf, je propose d'employer un synonyme dans le »Cat. de Harold»: rubiginosus DEJ. »Cat.> I ed. p. 80, et d”attribuer å ce nom la description de REDTENBACHER et de WENCKE, ce qui peut se faire comme le nom de DFEJEAN n'est qu'un nom de catalogue. Alors il faut mettre: Apion sanguineum DE GEER. miniatunm GERM., SCH. Apion rubiginosum DeJ. sanguineum REDTB., nec DE GEER. 5 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. [0] in Se Chrysomela chrysocephala. DECGEERI MEM: NI bg TI5S0R 3ödA L'espece que nous connaissons généralement sous le nom de Cryptocephalus punctiger PAYK. est synonyme avec cette espeéce de M. DE GEER. Et le type et la description s'y accordent. DE GEER emploie dans sa description une expression qui a probablement été la cause de Vincertitude qui prévaut sur cette espeéce. Il dit: »le corcelet est lisse et tres poli»; mais le type de DE GEER, d'aprés lequel il a fait sa description, a bien le thorax distinetement ponctué, ce que l'on ne peut voir qu avec la loupe. C'est probablement aussi å cause de cette expression que M. THOMSON dans »Skand. Col.» VIII p. 306 a placé Chr. chrysocephala DE GEER comme synonyme avec Cryptocephalus pallifrons GYLL., ce qu'il n'aurait pas fait, s'il avait eu I'occasion de voir personellement le type de DE GEER. Nous mettons ainsi: Cryptocephalus chrysocephalus DE GEER. punctiger PAYK. Chrysomela exoleta. DE GRER. MED. MI SLIPS SO: Le type dans la collection de M. DE GEER nous montre la méme espece que celle que nous connaissons généralement sous le nom de ÖCryptocephalus minutus FaABR. Ia description de DE GEER s'accorde aussi parfaitement avec celle que FABRICIUS a donné sur son C. m»minutus, dont suit qu'il faut employer le nom de M. DE GEER. Quelques auteurs ont adopté le nom de C. fulvus GOEzE, aprés V'interprétation de M. WEISE, mais le nom fulvus de GOrzE ne peut &tre employé pour notre espéce en question, ce qui a été parfaitement montré deja par M. KIESENWETTER dans »Berl. Ent. . Zeit.» 1874. Pp.-73— 74 0Etidutresteimeme CSC Clamp méme espéce, il faut donner la préférence au nom de M. DE GEER (6) GRILL, C.: NOTES SYNONYMIQUES. 2195 qui date de 1775, tandis que M. GoeEzE n'a écrit ses >Entomo- logische Beiträge» qu'en 1777—-1779. Cryptocephalus exoletus DE GEER. minultus FABR. fulvus WEisE nec GOoEzZE. Curculio griseopunctatus. ÖT (GER RIPNICIIRVEE 775. Ps 217 el Pp. 2445 Une chose trés remarquable est que M. DE GEER dans ses MEMONES, duW reste cerites, avec une exactitude scrupuleuse, a employé le måme nom pour deux espeéces différentes du méme genre. Dans le tome V. page 217 on trouve un Curculio griseo- punctatus aimsi qu'å la page 244. Les descriptions ainsi que les types sont identiques, le premier avec ÖOtiorhynchus sulcatus FABR. (aussi de 1775) et le second avec Ötiorhynchus scaber BoNnsp. (1785) nec L. ÖO. sulcatus FABR. doit naturellement garder son nom, et la question est sil faut échanger O. scaber BONSD. contre griseopunctatus DE GEER; mais le mieux est, je crois, de laisser les deux noms de M. DE GEER å cöté pour éviter toute méprise. En supposant que cette erreur de DE GEER est peutétre la suite d'une faute d'impression, j'ai fait des recher- ches au chåteau de Leufsta, ou DE GEER a €crit ses mémoires et ou sa bibliotheéque a été pieusement gardée par sa famille jusqu'å nos jours, pour savoir si par hasard le manuscrit existe encore, mais malheureusement il n'en reste que quelques feuilles. Alors nous avons: Otiorhynchus scaber BONSDORFF 1783, nec LINNÉ. griseopunctiatus DE GEER Mém. V. 1775.'p. 244. multicolor GMELIN 1789. septentrionalis HERBST 1795. echinatus HERBST 1795. Setosus FABRICIUS 1801. O.(Dorymerus SEIDL.)sulcatus FABRICIUS 1775. griseopunctatus DE GEER Mém.V.1775.p.217-. Sstrictus GMELIN 1789. tv un [=] TROPIPHORUSINERCURIATISE FPARR D:r GEORG SEIDLUTZ visar 1 den 1891 utkomna andra upp: lagap af hans synnerligen förtjänstfulla arbete: »Fauna Baltica die Käfer» att den art, som i THOMSONS »Skandinaviens Coleoptera» beskrifves under namn af Tropiphorus mercurialis FABR., egentligen utgör en sammanblandning af tvenne skilda arter: ZY. obtusus Bonsp., Fauv. och Z. carinatus MÖLrL., Fauv. "Af dessa passar BONSDORFFS obftusus in på THOMSONS beskrifning af honan, under det MÖLLERS rarinatus är en äldre synonym till FABRICII er CUrialis De båda arterna skiljas lätt medelst de af SrEiDtitz anförda kännetecknen: T. obtusus Bonsp., Fauv. (dlepidotus HeERrRBST, mercurialis Q THoms.) — Elytra vid basen ej bredare än thorax; skulder- hörnen ligga an emot bakvinklarna af thorax, och mellan- rummen äro ej ribbformigt upphöjda. ER TöRmm T. carinatus MöLL., Fauv. (elevatus HERBST, lapidarius PAYK., mercurialis FABR., abbreviatus STIERL.) — Elytras bas tyd- ligt insvängd, bildande en vid båge, och de spetsvinkliga skulderhörnen utstående, öÖfverskjutande thorax åt sidorna; flera af mellanrummen, äfven de yttersta, tydligt kölade. L. 6—7 mm. ) Claes Grill. 257 BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA VON KAMERUN. 2 TAGFALTER VON CHR. AURIVILLIUS. Die hier verzeichneten Rhopaloceren wurden vom Herrn Kandidaten YNGVE SJÖSTEDT im nordwestlichen Kamerungebiete während eines Aufenhaltes von 14 Monaten in den Factoreien der schwedischen Firma KNUTSSON, VALDAU und HEILBORN ein- gesammelt. Die wichtigsten von SJÖSTEDT besuchten Stationen sind: Bibundi, Hauptstation der Firma an der Käste am Fusse des kleinen Kamerungebirges (December 1890, Juni 15— September 1891); Bonge am Flusse Meme (September 15 1891—Februari 1892); Jiokz am Flusse Massake (Januar—Februar 1891); Kitta nicht weit vom Massake (Mars—Maj 1891); Ekundu N'Dene, in der Mangrowe-Gegend; NM'Dian am Flusse desselben Namens (Mai 21-—Juni 11 1891). Die von SJÖSTEDT heimgebrachte Schmetterlings-Samm- lung liefert nicht nur durch ihren Reichthum an Arten und In- dividuen einen guten Beitrag zur Fauna dieses Gebietes, sondern ist auch durch die Zucht mehrerer Arten von grosser Bedeutung fär die Systematik und fir unsere Kenntniss der Entwicklungs- stadien der afrikanischen Schmetterlinge. Die Raupen sind nicht nur in Spiritus, sondern wenn möglich auch aufgeblasen vor- handen. Das Aufblasen der Raupen bietet in den Tropen viele Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 4 (1893). I 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Schwierigkeiten und die Raupen missen so bald sie fertig sind in Blechdosen aufbewahrt werden, um nicht von der Feuchtigkeit verdorben zu werden. Von den Puppen sind sowohl die leeren Schalen als auch Stiäcke in Spiritus aufbewahrt. Ausser den von SJÖSTEDT eingesammelten Arten habe ich in diesem VWerzeichniss auch einiger von anderen in demselben Gebiete aufgefundenen Stäcke erwähnt. Die Herren, welchen ich diese Stäcke zu verdanken habe, sind Herr Grosshändler K. KNUTSSON und Herr LÖFDAHL, welche dem Reichsmuseum mehrere gute Arten iberlieferten, Herr Ingeniör P. DuUSÉN und Dr. JUNG- NER, von denen ich einige Arten fär das Museum erworben habe. Es ist mir schliesslich eine angenehme Pflicht den Mitglie- dern der Firma, den Herren K. KNUTSSON, G. VALDAU und O. H. HEILBORN meinen besten Dank auszusprechen fär die Freigebig- keit und das Wohlwollen, welche sie dem Reichsmuseum erwWwie- sen haben. Der Fleiss, die Umsicht und die ungewöhnliche Energie womit Kandidat SjöstTEDT seinen Auftrag ausgefährt hat, werden durch das Verzeichniss selbst am besten bewiesen. Fam. Nymphalide. Subfam. Danaidin&. 1. Danaida Chrysippus L. Syst. Nat. to p. 471 (1758). Bonge. — December. — Nur zwei Sticke. Var. -Alcippus CRAMER Pap. Exot. 2, t. 127, i. P: ES(TTD: Bibundi, Bonge, Itoki. — Nov.—Febr. — In Mehrzahl. Die Varietät scheint im Camerungebiet viel häufiger als die Hauptform zu sein. Alcippus wurde von SJÖSTEDT auch gezogen; die Raupe stimmt am besten mit TRIMEN'S (Rhop. Afr. Austr. t. Ir, f. 3) und" MOorEs (Lepoonad: törer: Abbildungen tberein. Die Figuren in HORSFIELDS Cat. of Lep. Ins. (t. 3, f. 9) und in MoorE's Lep. of Ceylon (t. 3, f. 1b) sind dagegen etwas abweichend. Bei den Kamerun- Raupen sind die gelben Riäckenflecken stets in der Mitte getheilt und also paarig und ihre vordere tiefbraune Grenz- linie läuft auf den Seiten bis zur braunen Farbe der Unter- seite hinunter. ARSA AN a ÄRR TT NA VRETA AN SAL rn FP kö ÄGA RRTRNARR NANA ass Or Lon Ara > NÄT AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 259 Der Gattungsname Danaida LaATR. (1805) (typus plexip- gus) wird von LATREILLE nur im Singularis gebraucht, ist ganz korrekt gebildet (von dem klassischen Wort Danaide, arum; die Danaiden) und ist demnach wie BUTLER irgendwo behauptet, keine Pluralisform. Warum sollte er dann nicht eher als die jängeren Namen ZLzmnas HöBnN. (1806 oder 1810) und Danais LaATR. (1819) gebraucht werden? Moo- RES Bemerkung dass Danaus L. fär die Weisslinge zu brau- chen ist, bedeutet nichts, denn Danrarda ist nicht = Danaus. Die sogenannten Stirps-Namen in HÖBNERS Tentamen schei- nen mir tiberhaupt keinen Anspruch auf Priorität haben zu können, theils weil es nicht sicher ist, ob das Blatt jemals publicirt wurde, theils weil die Artnamen ohne Verfassernamen sind. FEin Artname aber, welcher ganz ohne Verfassername ist, bedeutet an und fär sich gar nichts. Dazu kommt, dass HUÖBNER selbst später in seinem Verzeichniss die Namen der Coitus und nicht die der Stirpes als Gattungsnamen be- trachtet hat. Tirumala Petiverana DouzL. & Hew. Gen. D. Lep. Pp. 93, BIEE2tnr (T8A7): Kitta. — April, — Nur 1 Stick. Cadytis Vashti BuTtLER Cist Ent. 1, p. I (1869); Lep. BxOE Lt. 21, (AR (1877). Itoki. — Januar. ; Amauris Niavius L. Syst. Nat. ed. 10, Pp. 470 (1758). — örnrRER) IconestIns: t.32,4f£52-(1704). Kitta und N'Dian. — März und Juni. — Nur ein Päärchen. Beim Manne sind die Falte in Zelle ib der Vorderflägel in ihrem inneren Theil und die zwei Falten der Mittelzelle der Hinterflägel in ihrem äusseren Theil scharf schwarz. Bei unseren Stäcken aus Sierra Leona findet sich keine Spur dieser Färbung, bei Sticken aus anderen Gegenden ist sie mehr oder weniger angedeutet. Amauris Psyttalea Prörtz Stettin. E. Z. 41, p. 189 (1880) — Enceladus Browns, Il. Zool. p. 18, t. 9 (1776) (non LINNÉ) — Damocles BEauv. Ins. Afr. Amer. p. 239, t. 6, försa ab (1805) (non FABR.): . Itoki, Bonge. — Januar und November. = Id 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Amauris Bulbifera SmiTH. — Fig 1 und Taf. 3. Fig. 1, ARD Synon. Amauris Bulbifera SmitH An. N. H. (5) 19, P- 369 (1887). | Bonge. — November. — I $ Sund 2 i Diese Form wurde von SJö- STEDT aus der Raupe gezogen, ; doch leider nur in zwei Exemp- i laren, die unter sich und mit 4 einem Stiäcke aus Gabun ! iiber- einstimmen. Å. Bulbifera ist mit Psyttalea Prörz sehr nahe verwandt und nur durch fol- "PAA Ve gende FEigenthämlichkeiten in Fig. 1. Amauris bulbifera SMITH. &. der Zeichnung der Vorderflä- gel zu unterseheiden. Der Hleck om ZeNensmistaduren einen weissen, gebogenen Streifen mit der hinteren Innen- ecke der Zelle 3 verbunden, die dårei Mittelflecke sind grös- ser und darum von einander nur durch die Rippen getrennt, der hinterste in Zelle ib ist besonders vergrösst und streckt sich entweder bis zur Rippe I oder ist von einem vierten Fleck an Rippe i begleitet und endlich findet sich in Zelle, = AE RENAR VBA TD rt 1 b nahe der, Wurzel ein weisser Strich, der sich der Rippe 1 anlegt. Der weisse Discus der Hinterflägel ist bei unsern Stäcken ziemlich gross, erreicht aber nicht die Spitze der Mittelzelle. Die. Raupe (Taf. 3, Fig. 1) ist als klein rothbraun, aus: gewachsen braunschwarz, tiberall fein behaart mit 4 Paaren von gleichlangen, fleischigen Zapfen auf den Gliedern 2, 3, 5 und 11. Auf jeder Seite des Riäckens, läuft eine Reihe von kleineren oder grösseren, ovalen, gelblichen Flecken, welche 4 an den ersten und letzten Gliedern grösser sind; auch an den Seiten sieht man eine Reihe solcher Flecke, nebst anderen kleineren und undeutlichen. Der Kopf und die Fiässe sind ÅA tief schwarz. 1INerel Bot. rlidskt. t2 Pp. TGSK(TSON) 4 rr 10. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 201 Dieter upper (Eigsiira $b) bistöisehr: schön, gang. silber- oder perlmutter-glänzend mit rothbraunen Zeichnungen. Bisher wurden, so viel ich weiss, nur die Entwicklungs- stadien von Amauris (NNebroda) Echeria STOLL beschrieben ?. Die Raupe von Echeria hat aber 5 Paar Fleischzapfen (an den ”"Gliedern 2, 4, 6, IT und. 12) und weicht also nicht unbedeutend von der Raupe von bulbifera ab. Die Gattung Vebroda MOooRrE möchte also aufrecht zu er- halten sein. Es ist jedoch zu bemerken, dass die mit ganz- randigen Fliägeln und ungefleckten Franzen versehenen Arten, welche die Nzavzus- und die Pspttalea-Gruppen bilden, viel- leicht nicht mit den tbrigen Arten congenerisch sind. Die Egialea-Gruppe stimmt dagegen in den Zeichnungsanlagen so nahe mit Echeria iuberein, dass es mich nicht verwun- dern wiärde, wenn sie auch im Baue der Entwicklungssta- dien einander ähnlich wären. Amauris Egialea CRAMER Pap. Exot. 2,t. 192, f. D. (1777). RA VBIVS RED ärkidskrit2; Prrrg0r(TSOI): Itoki, N'Dian. — Januar und Juni. — 3 fe Bei dem im Juni gefangenen Stäcke aus N'Dian sind die Zwei weissen Flecken in den Zellen 4 und 5 der Vorder- flägel etwas verlängert und Dberähren sich darum mehr als gewöhnlich. — Bei Egzalea sind die Filzflecken des &:s nur 2 mm. vom Saume entfernt. Amanris. inferna : BUTLER" Proc. ZoolSoOCe) TöJl, Pp: 19; MepgrExota ps 80, to 33,0 f.r2) (Hö42): Bibundi, Itoki, Kitta, Bonge. — November —Januar, März, Mai. — Mehrere Stäcke. Amauris Hecate BUTLER Proc. Zool. Soc. 1866, p. 44. — NZAumseDOoUBL. Few: Gen. «Du, ILep. ty rr fo 3 (ISA. Itoki, Ekundu, Kitta, N'Dian, Bonge. — Januar—März, Mai, Juni und November: Amauris (/Vebroda) Echeria STOLL. Suppl. CRAMER. t. 29, Brake biu( 00). Bibundi, Bonge. — Mai, Juli. — 2 Sticke. Ich habe leider kein Stäck von der sydafrikanischen Echeria und kann deswegen nicht sagen, ob die Stäcke 2 TRIMEN S. Afr. Butt. 1, p. 58 (1887). 5 LT [ N ETTA 14. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. aus Kamerun damit identisch sind oder nicht. Mit STOLLS und TRIMENS Figuren stimmen sie doch gut iiberein. Bei den Männchen aus Kamerun sind die Filzflecke der Hinter- flägel klein, gerundet und wenig deutlich; bei albomaculata BUTLER aus Natal sind diese Flecke dagegen lang und sehr deutlich. Die Zelle 1c der Hinterflägel ist auch bei den Stäcken aus Kamerun mit längeren und zahlreicheren Haa- ren als bei albomaculata geziert. Subfam. Satyringe. Elymnias Phegea Faerr. Ent. syst. 3:1, Pp: 132 (1793). Bonge. — November und December. Elymnias Bammakoo, Westw. Gen. D. Lep. p. 405 note, TOS SITS: Itoki, Bonge. — Oktober und Januar. Melanitis Leda, I. Syst, Nat. ed; re. ps 73 (f709): Bibundi. — Mai. I &A und I PY, die von einander ganz verschieden sind. Der Js misst nur 60 m. m., hat einen geraden Saum der Vorder- flägel, unten stark gewässerte Flägel und gut entwickelte Ocellen und gehört demnach der Hauptform an. Das Q dagegen misst 75 m. m., hat einen an der Rippe 5 stark vorspringenden Saum der Vorderflägel, eine gelbgraue, etwas in Violett ziehende, nicht gewässerte aber stellenweisse schwarz- punktierte Unterseite und keine Ocellen. Statt der Ocellen sieht man einige weisse von schwarzen Atomen umgegebene Punkte; in den Mittelzellen und in Zelle 4 der Hinterflägel nicht weit hinter der Spitze der Mittelzelle steht ein schwar- zer Fleck. Oben sind die Fliägel gelbbraun mit einem gros- sen schwarzen, gerundeten und mit zwei weissen Pupillen gezierten Subapicalfleck der Vorderflägel. Diese Form stimmt auf der Oberseite beinahe ganz mit MaBILLEs Figur (Hist. Mad. Lep. 1. t. 2, f. 6): von var. fulvescens GUEN. uberein. Die Unterseite ist jedoch ziemlich verschieden. Da beide For- men im Mai gefangen sind, können sie nicht Zeitformen sein. Gnophodes Parmeno DowvzL. Hew. Gen. D. Lep. t. 61, f. 2, A (1851). — Paärmeus Lucas in CHENuU Enc. Hist. Nat: Pap. ne pro töd, Mö 204 GLASS 6 T ve + & på AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 263 Itoki, Bonge. —-—- Januar, Februar und November. — 4 SS, 2 RR Das 2 ist bisher weder abgebildet noch genau beschrieben. iVoni. G. diversa BUTLER (Parmeno STAUD. Ex. Schm, t. 78) 2 unterscheidet es sich durch die schmalere und hellere, nach hinten sogar mehr oder weniger verloschene Querbinde der Vorderflägel. Die Querbinde ist jedoch bei den Sticken aus Kamerun nicht, wie TRIMEN? sagt, weisslich, sondern am Vorderrande hellgelb und nach hinten allmählig dunkler. — >»Im Schatten an heruntergefallenen Feigen» (SJÖSTEDT). Die Gattung Gnophodes ist zwar mit Melaniris sehr nahe verwandt und wurde von TRIMEN und KaARrscH damit verei- nigt. Da aber bei Gnophodes die Costalrippe der Hinter- flägel sich erst nach oder beim Ansatz der Precostalrippe von der Subcostalrippe entfernt, bei Melanitis aber deutlich ehe sie die Pr&e&costalrippe entsendet, scheint es mir berech- tigt zu sein die Gattung Gznophodes beizubehalten. Gnophodes Chelys FaBr. — Taf. 3, Fig. 3—-3d. Synon. Chelys FaBr. Ent. syst. 3:1, p. 80 (1793) — 9 Pythia FABR. 1. c. p. 116 (1793) — Morpena BUTLER Car Salyt. p..4) (£308): Itoki, Kitta, Bonge. — Januar, Februar, Mai. — 4 SS, 6 29. Das Weib von Chelps ist grösser und heller als der & und hat eine weisse Subapicalbinde der Vorderfläigel. BUTLER beschreibt jedoch (1. c.) die Geschlechter als einander gleich; wenn dieses nicht auf einem Irrthume beruht, muss das 2 dimorph sein. Den Typus von Pyzhia FABR. habe ich im = zoologischen Museum zu Kopenhagen gesehen. Ueber die Entwicklungsstadien theilt SJÖSTEDT folgendes mit: »Raupe hellgrän mit feinen, kurzen, weisslichen Haaren auf kleinen Warzen. Kopf dunkelbraun mit weissem Stirn- fleck und oben mit zwei haarigen Fortsätzen; wurden in N'Dian auf einem rauhen, breitblättrigen Grase gefunden; verpuppten sich "7/6. Puppe grän». Jedes der Glieder 5—10 ist auf dem Ricken durch 7 Querfurchen getheilt, die ibrigen Glieder haben weniger SESAPNTR IR RUtE SEP DIT. nn | FÖ. 17. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 893 . Querfurchen. Die Kopfhörner sind dick und stumpf, etwas kärzer als der Kopf und senkrecht aufgerichtet, hierdurch weicht diese Raupe von den Abbildungen der Raupe von Melanitis Leda (HorsFierp Cat. Lep. Ins. t. 8,f. 9; MOORE Lep. Ceylon 1. t. 10 f. 2a) und noch mehr von TRIMENS Beschreibung ab. Bicyclus' Hewitsonii ' DOUMET Rev. zool. (2) 13. P. 175, EE RE (TIG ÖMINE Itoki; Love (DusÉn). — Januar und Juni. — 2 SS, 1 9. Bicyclus Medontias: HEw: Tafl 3h ig. 2, 2 an om ekced Synon. Mvycalesis Medontias Hew. Exot. Butt. Myca- lesis +. 90, £:56; 57 (1874). = Vala ProTtz SIE An Pp. 196. (1880) — HOLLAND! Psyche" GO op. 214, taste 35 Puppe. (1892). Kitta; Bonge. — April, Mai, Oktober, November. — 2 d'g, IUTE ; Die Raupe (Fig. 2) wurde von SJÖSTEDT auf einer grasähn- lichen Pflanze (Zingiberacé?) entdeckt. Sie ist oben ganz nackt und glatt, an den Seiten sehr kurz und fein behaart, grän mit zahlreichen, dunklen Querlinien, welche durch die obere Seitenlinie abgebrochen sind. Am Hinterrande jedes Segmentes stehen 4 dunkle Riickenpunkte in einer Querlinie. Der Kopf ist rauh, feinkörnig und feinhaarig mit 4 grossen schwarzen Flecken, von denen die zwei mittleren mit einer medianen Längslinie verbunden sind; hinten im Nacken stehen zwei kleinere, schwarze Flecke. Die Koprfhörner sind stumpf und haben zwei dunkle, hinten schmalere oder sogar abgebrochene Ringe. Die Endgabel ist rudimentär und besteht nur aus zwei, schief nach oben gerichteten, stumpfen Warzen. Die. Puppe; (Fig: 20; 2Cc) ist emfarbig, grön fmitviens eckigem, sehr scharfkantigem Cremaster. Obs! Von SJÖSTEDT wmWurde auf einer ähnlichen Pflanze eine andere Raupe gefunden, die ohne zweifel auch zu der Gattung Bzcyclus gehört. Diese Raupe hat längere und schmalere Kopfhörner, die ganz wie die Tentakeln einer Limax gebildet sind, und eine gut entwickelte, beinahe aufrecht stehende Endgabel. Ueber die Farbe schreibt Sjö- S 18. 19. 18. 19. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 265 STEDT: »Oben hell grasgriin, die Bauchseite in violett ziehend; Kopfhörner auf der Vorderseite hellblau mit schwarzen Spit- zen; Endgabel gelb». Der Kopf hat vier ganz runde, dunkle Flecken, die alle getrennt und kleiner als bei Me- dontias sind; keine Nackenflecken. Bicyclus Iccius Hrw. Exot. Butt. Ldiomorphus t. 1, f. 4, 5 (1865) Bibundi. — September. — 1 g. Bicyclus Italus Hew. Exot. Butt. JIdiomorphus t. 1, f. HS (HÖÖK) FSTAUD. Exot. "Schm.. I, pr224, t 30 (ESe06--1) — JMassakar Prötz S.E5Z- Al,ypergs (1880): Itoki, Kitta, Ekundu (LÖFDAHL), N'Dian. — Januar, April | dl ejofg ch 5 Mycalesis Xeneas Hew. Exot. Butt. Mycalesis t. 7, f. 48 (1865). Itoki, Kitta. — Januar—April. — 4 gg, 2 929. Mycalesis Phalanthus SrtauD. Exot. Schm. 1. p. 229, t. 82 (1887) — Xeneas Hew: Exot. Butt. Mycalesis t. 8, f. 49: (1866). Itoki, Kitta, Bonge, Mokundange (P. DusÉN) — Januar var, IMa, Oktober = 7 os, 4 00: Diese beiden Arten sind mit einander sehr nahe verwandt und werden oft verwechselt. Die SY haben einen schwar- zen Haarpinsel an der nahe hinter der Wurzelanschwellung stark gebogenen Rippe 1 der Vorderflögel, und auf den Hinterflägeln theils zwei vom Hinterrande der Vorderflägel gedeckte Pinsel, theils einen schwarzen Pinsel an der hinte- ren Mittelrippe zwischen den Rippen 2 und 3. Bei Pha- lanthus steht im innersten Theil von Zelle 2 der Vorder- flägel noch ein Pinsel, von dem bei Xezneas keine Spur zu sehen ist. Uebrigens unterscheiden sich die FA immer dadurch, dass die äussere helle Querlinie auf der Unterseite der Hinterflägel bei NXeneas uneben und an Rippe 3 ge- brochen ist, wogegen sie bei Phalanthus völlig gerade ist. Auch bei den Weibern ist diese Querlinie bei Xeneas mehr uneben als bei Phalanthus, bei deren 2 sie jedoch nicht so gerade wie beim g' ist, sondern oft mehr oder weniger gebrochen. Uebrigens unterscheiden sich die Weiber nur 9 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. durch die Grösse und dadurch, dass die Grundfarbe der Vorderfligel in Zelle ib hinter dem grossen Augenfleck der Zelle 2 bei Xeneas nicht, bei Phalanthus aber deutlich erhellt ist... : Die Länge eines Vorderfligels ist beim >" von Xeneas 30,5 mm., von Phalanthus 28 mm., beim 82 von Neneas 35 mm., von Phalanthus 30—31 mm. Mycalesis agraphis KarscH. B. E. Z. 38, p. 207 (1893). Itoki, Kitta, Bonge. — Januar, März, Oktober, December. RSS Diese Art ist mit AZ. nebulosa FELD. sehr nahe verwandt und gehört wie sie in die Safitza-Gruppe. Die eigenthäm- lichen, secundären, männlichen Sexualcharaktere sind bei agraplhus ganz wie bei nebulosa entwickelt und bestehen aus einem länglichen, nach aussen in eine lange Spitze aus- gezogenen Mehlflecken? in Zelle 1a der Vorderflägel, aus einem braunen Pinsel im vorderen Wurzeltheil der Mittelzelle und einem schwarzen Pinsel in Zelle 6 der Hinterflägel; dieser streckt sich oft sehr weit nach aussen längs der Rippe 6 und sieht wie ein schwarzer Haarkamm aus. Das Weib (: = zhanidostroma KARrRscH 1. ec. t. 5 fi 6), ist oben heller, graubraun mit einem noch helleren Apicaltheil der Vorderflägel und hellerem Saume; die Vorderflägel fihren gewöhnlich in den Zellen 2 -und 5 je einen Augenfleck, von denen der vordere (in Zelle 5) weissgekernt ist. Diese Augen- flecke sind jedoch bei einigen Sticken ganz verschwunden. Die Unterseite ist vwviel heller als beim gg, grau, und der Wurzeltheil ist durch eine deutliche nach aussen weissge- säumte Querlinie vom Saumtheile getrennt. Diese Querlinie ist deutlich gebogen (nicht gerade wie bei Safitza). Die Augenflecke sind grösser als beim & und von einer gemein- schaftlichen, weisslichen Schattenlinie umgezogen. Beim Manne geht die tiefbraune Grundfarbe des Wurzel- theils ohne scharfe Grenze in die kaum hellere Farbe des Saumes tber; bei einem im Januar gefangenen Stiäcke ist die Querlinie jedoch deutlich, nach aussen heller gesäumt + Dieser Fleck ist bisweilen und bei gewisser Beleuchtung undeutlich und wurde von KARSCH iibersehen. 2 ET NN NN 23. AURIVILLIUS:!: TAGFALTER AUS KAMERUN. 2047 und hat ganz dieselbe -Biegung wie beim 2. Dieser Mann bildet dadurch auch einen Uebergang zu M. nebulosa, welche hauptsächlich nur durch das noch hellere Saumfeld und die sehr kleinen, gleichgrossen Augenflecke von agra- phis unterschieden ist. Mycalesis "Mastias FABR. Ent..syst. 3:1 Pp. 210 (5793): = "Sänaos HEw.; Exot. Butt. Mycalesis t. 8, fi 51, 52. (1866). Itoki, Kitta, Itoki Na N'Golo, Bonge. — Januar—lJuni, Oktober, December. — 8 ss, 5 PY. Mycalesis rhanidostroma KarscH Berl. Ent. Zeit. 338. Pp. AOL 5 (non 2) (1803) = RrENStaris PLOTA Sets Zeb 4r Pp. LOG (830): Kitta, Bibundi (JUNGNER). — April. — 2 fs. Die beiden gg aus Kamerun weichen von KARSCH'S Figur nur dadurch ab, dass der schwarze Wisch der Vorder- flägel viel grösser und undeutlich begrenzt ist. Er bedeckt nämlich nicht nur die ganze innere Hälfte der Zelle 2 und 3, Sondern auch einen Theil der Zelle ib. Bei dieser Art ist der von den Vorderflägeln bedeckte Wurzeltheil der Zel- len 6 und 7 der Hinterflägel weisslich. Bei einem Besuch im vorigen Sommer in Greifswald hatte ich durch die Gite des Herrn Professor GERSTAECKER Gele- genheit die von PLrörtz beschrie- benen afrikanischen Schmetter- lingstypen zu sehen. Da ich aber nicht geniägendes Vergleichungs- material hatte, bin ich jedoch leidestanicht ganz 'sicher; ob Istaris Prötz diese Art ist oder nicht. Jedenfalls sind Istaris Prötz und rhanidos- troma sehr nahe verwandt. Fig. 2. Mycalesis Golo 3. Die Mycalesis Golo n. sp Unterseite der Fliigel. i | oo — ÖS 20 SF. Alis supra unicoloribus brunneis, signaturis mnullis; anticis in cellula ra ad medium coste 1:2 macula parva ovali farinosa; posticis fasciculis duobus ad marginem anticum. II 268 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Alis subtus a basi ultra medium obscure brunneis, deinde pallidioribus, area marginali ab area basali linea subrecta extus violascente separata; ocellis fere omnino ut in specie precedenti dispositis, 4 in alis anticis, 7 in posticis, at 7:a (in cellula 6:a) obsoleta et quam 6:a minore. -— Long. ale antice 22 mm., alar. ,exporr. 42 mm. Itoki Na N'Golo. — Juni. — 1 gg. Mit der vorigen Art sehr nahe verwandt, aber durch den an (nicht vor) der Mitte der Rippe 1 gelegenen Mehlfleck? der Vorderflägel, die zwez (in Zelle 7 und der Mittelzelle ausgehenden) Pinsel der Hinterflägel und die ganz einfarbige Oberseite der Vorderflägel sicher unterschieden. 24. Mycalesis Madetes HEwIitsOon An. N. H. (4) 13. Pp. 381 (1874) Kamerun (ohne nähere Localangabe). KNÖPPEL. — I Ög. 25. Mycalesis Technatis HEWwITSON Exot. Butt. Mycalesis t. TON HON SDS Itoki. -— Januar. — 1 g. Der & ist von:«allen anderen mir bekannten, afrikanischen Mvycalesis-Arten durch einen nahe der Wurzel der Zeile 1c der Hinterflägel ausgehenden, und längs der Rippe ib nach aussen gerichteten Haarpinsel ausgezeichnet. 26. Mycalesis Anisops KarscH — Fig. 3. I. Synon. JM. Anisops KArRscH Ent. Nachr. 18, pecr7om(ES02) Itoki Na N'Golo. — Juni. — 4 IS, I GQ. Diese seltene Art unterscheidet sich sofort von allen anderen afri- kanischen Mycalesis-Arten dadurch, dass der gelbe Ring der Augenflecke auf der Innenseite mehr oder weni- ger vollständig mit tief rother Farbe Fig. 3, Mycalesis anisops KARSCH. é 2 2 SSA : Så äiberzogen ist. KARSCH erwähnt &. Die Unterseite der Fligel. 5 ; ;| AS - nicht diese eigenthämliche Färbung, 5 Dieser Fleck ist nur wenig heller als die Grundfarbe und darum nur in gewisser Beleuchtung ganz deutlich. 12 20 28. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 269 ich habe aber den Typus (ein 2) im Berliner Museum ge- sehen und fand auch bei ihm diese Farbe angedeutet. Die Hinterflägel des & haben zwei schwarze Pinsel am Vorderrande in der Wurzel der Mittelzelle und der Zelle 7. Auge nackt. Fähler ziemlich stark weissgeringelt; ihre Kolben auf der einen Seite mit rothgelbem Wurzeltheil. Auch in Zelle 35 der Oberseite der Vorderflägel steht nicht selten ein kleiner schwarzer, weissgekernter Punkt. Der Saum der Hinterflägel ist deutlich wellig. MycalesisS Sciathis HEwIiTtsONn Exot. Butt. Mycalesis t. 8, NANO (360). Itoki, Ekundu, Kitta. — Januar—Mai. — 4 eZ, 6 Q9. Der & hat einen grossen, schwarzgrauen Filzfleck in Zelle tb der Hinterflägel nahe am Afterwinkel und einen grossen Pinsel im vorderen Wurzeltheil der Mittelzelle. Wiycalesisunobiistna sp.<— = ikafi6 EST GGR Ale breves, late. Oculi nudi. AA Ale supra obscure fusce, subviolascente-micantes; antic2e fascia subapicali lutescente, ocellisque duobus, uno in cellula 5 minore et albopupillato, altero in cellula 2 magno et coeco; posticx macula atra sericea in tertia parte exteriore coste ib et fasciculo pallido in basi cellule discoidalis. — Al& subtus fasciis duabus, communibus pal- lide violascentibus, subrectis, una subbasali, altera prope medium, ocellisque submarginalibus nigris, albopupillatis et cingulo flavo cinctis ornate; antice ocellis duobus primo in cellula 2 maximo et antice cum fascia subapicali connexo; postice& ocellis 8, quarto in cellula 2 maximo, quinto in cellula 3:a minimo, interdum obsoleto, ceteris subeqvalibus, primo in cellula ib, 2:0 et 3:0 in cellula ic positis. — Long. alar. exporr. 29—33 mm. 9. Ale antice apice obtuse et margine exteriore magis convexo, fascia subapicali latiori, alba atque cingulo ocelli posterioris connexa. Al& subtus ut in mare signate et colo- rate, paullo pallidiores fasciisque nonnihil latioribus. — Long. alarum exporr. 35 mm. | Itoki, Kitta, Ekundu (LÖFDAHL). — Januar, Februar, April, Mai. — 5 gg, 2 29. 13 270 f ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT T303: Diese kleine Art steht in der Mitte zwischen Sciathis Hew. und zgnobilis BUTLER, 29. Mycalesis ignobilis BUTLER Trans. Ent. Soc. 1870, p. 124; ep. VERO GA TLS (TSE) Itoki, Kitta. — Januar—März. — 2 SS, 2 QQ. Der & von zgnobilis hat keinen Mehlfleck am Afterwin- kel der Hinterflägel, aber än Zelle 1c längs der Mitte von der Rippe Ib einen schwarzen Haarkamm. 30. Mycalesis Asochis HeEWwIiTSON Exot. Butt. Mycalesis, t. 7, sf: 40, 470 (1860), — "STAUD I ExOt Schmettipyn2 om 82 (1887). Bonge. — December. — 1 gg. 31. Mycalesis dubia n. sp. — Fig, 4. &. 9. Ale margine fortiter undate, supra brunneo-fusc&e; antice fascia brevi suba- picali obsoleta et male definita lutescente ocellisque duobus nigris coecis in cellula 2:a et s5:a. — Ale subtus violascentes basi fasciaque lata, media, valde irregu- lari et extus dentata nigro-fuscis; pone fasciam in anticis linea angulata, in posti- cis fascia lunata fusca; inter has et lineas Fig. 4. Mycalesis dubia. 2. submarginales ocelli duo in alis anticis, Die Unterseite der Fligel. 8 in ”posticis, ocelli nigri, albopupillati, cingulis luteo et fusco cincti;. ocellus cellul& 2:2 alarum anticarum et ocelli cellul&e 2:2 et 3:2 posticarum reliquis majores; macula in cellula 4:a al. anticarum inter ocellos (nec non margo exterior inter hanc maculam et angulum posticum) sulphurea. Oculi nudi. Long. ale antice 23—24 mm.; alarum exporr. 40—45 mm. Itoki Na N'Golo. — Juni. — 3 £2. Ich glaubte zuerst, dass diese Form das 29 von auricruda BUTLER sein möchte. Die Zeichnung der Unterseite zeigt sich jedoch bei genauem Vergleich so 'verschieden, dass ich diese Weiber bis auf weiteres als eine selbständige Art, deren & noch unbekannt ist, betrachte. Uebrigens sagt 14 He [SA (SS 34. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 2 HEWwJITSON, dass das 2 von Mandanes (= auricruda) vom FS nur wenig verschieden ist. MycalesisWaunmncruda BUTLER Cat Satyts Py 1365, to.3, rr (T868): Itoki Na N'Golo; Kamerunberg: Buea (JUNGNER). — Juni. == BI OR Unsere Stäcke stimmen in Flägelform und Zeichnung sehr gut mit Butlers Figur tiberein. Wenn aber Hewitsons Man- danes wirklich dieselbe Art ist, so sind seine Figuren sehr schlecht. Fär diese und einige verwandte Arten stellt KaArscH (B. EZ: 38, p. 203) die Gattung. Dickorhyris auf. Es scheint mir jedoch unmöglich eine scharfe Grenze zwischen Dicho- thyris und Mycalesis zu ziehen; es giebt nämlich Arten, welche, wie z. Beisp. Sandace HEw., in der Mitte zwischen Dichothyris und Mycalesis stehen. Es wäre auch unnatiär- lich, wenn mann Sandace 2u Dichothyris und die sehr nahe verwandte vulgaris BUTLER (fZolosa PLötz) zu Mycalesis bringen wollte. Mycalesis Sandace HEWITSON Exot. Butt. Mycalesis t. HONENOS (LÖT) Itoki; Kitta. — Januar, Februar, April. — 2 gg, 2 99. Der & hat zwei Pinsel am Vorderrande der Hinterflägel, einen in der Mittelzelle und den anderen in Zelle 6, und dazu noch einen schwarzen Sammetfleck in der Wurzel der Zellen 2 und. 4; dieser Fleck wird von einem Pinsel am Ende der Mittelzelle bedeckt. Hierdurch, durch die bedeu- tendere Grösse und durch den scharf hervortretenden, weiss- gekernten Augenfleck an der Spitze der Vorderflägel unter- scheidet sich Sandace sofort von vulgaris BUTLER. Das 2 hat auf der Oberseite der Vorderflägel zwei gleichgrosse, weissgekernte Augenflecke. Mycalesis Dorothea CRAMER. — Taf. 3, Fig. 4, 4 a, 4 b. Synons ke Dorotea CRAMER” Papy EXxOt 3. CH204,0 BE (1779) — St Melusina FABR. Mant. los. 2: Pp. 43 (1787) — P9 Miriam FABR. Ent. syst. 3:1, p. 242 (1793) — gg. Kesaces HEWITSON Exot. Butt. Mycalesis t. 8, f. SINseRmS0G) 5 N 306. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT TOD Bibundi, Bonge, Kitta. — März, April, September—Decem- betis==STA GS OVPP. Diese Art wurde von SJÖSTEDT in copula gefangen und auch gezächtet. Er beschreibt die Raupe als »grasgriän mit graubraunem Kopf und kastanienbraunen Zeichnungen»>. »Puppe grasgräns>. — Der Körper ist tberall mit feinen und kurzen Håaren besetzt. Die kastanienbraunen Zeichnun- gen des Kopfes bestehen aus einem bogenförmigen Bande auf der Vorderseite (Fig. 4a), das in der Mitte am schmal-. sten und an den Seiten am breitesten ist; die Scheitelhörner sind kurz und spitzig, braun; von ihnen geht nach aussen und hinten ein schmaleres, braunes Band, welches sich unten mit dem zuerst erwähnten Bande vereinigt. Die Endgabel (Fig. 4b) ist kurz und aufgerichtet. Die Puppe ist mit den Afterhaken an einem Grasblatte aufgehängt. Ypthima Asterope KLuG Symb. Phys. t. 29, f. 11—14 (1832). — TRIMEN S. Aff. Butt, 1, Pe00M(TSSm: Bonge, Kitta, Itoki Na N'Golo. — April, Juni, September —November. — 12 SS, 4 PE. Subfamilia Acreine. Acrea Kraka n. sp. — Taf. 6, Fig. 3. Q Ale late, apice obtusissime rotundate, hyalinge; antice tertia parte basali, posticXx dimidio basali ochraceis et nigro- punctatis; corpus nigrum; dorsum abdominis biseriatim albo- punectatum; palpi pallidi, sparsim et breviter nigro-pilosi. Long. ale aåntice 32 mm., alar. exporr. 58 mm. SA. Ignotus. Bibundi (JUNGNER), Bonge. — Mai, Juli. -—— 3 9229. Die ockergelbe Farbe der Flägelwurzel erstreckt sich auf den Vorderflägeln nur bis zur vorderen Mittelrippe; der Vorderrand ist nämlich durchsichtig und an der Wurzel nur etwas dunkler, schwärzlich bestäubt. Die Vorderflägel haben nur drei sehwarze Punktflecke, zwei in Zelle 1b und einen in der Mittelzelle; sie sind bei einem Stäcke beinahe ver- 16 aaber Di NOR SIE AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 273 schwunden. Die Hinterflägel fuhren 15 schwarze Punktflecke, 5 or JG a sma Aall a S Ma SEE RN ALE (die äussersten der Zellen 1 c.und 2 stehen im durchsichtigen Wölkeidestthiläsels), = I sfomjedernidersZellentsF+ 5s.ter inkder Mittelzelle und 2 in Zelle 7. Der Innenrand ist oben bräun- lich angeflogen. Kraka ist offenbar am nächsten mit ÖQuirina verwandt, aber durch bedeutendere Grösse und den sehr breiten durch- sichtigen "Aussenrand der Hinterflugel verschieden. Acrea Quirina FABR. Spec. Ins. 2, p. 36 (1784). — Dice lörRTry IN Hxot. ns: 37 tardy fsk AJS): Kitta, Ekundu, N'Dian. — April—Juni. — 5 SS, 1 8. IAlerea Orestia fHEwitSON Exot. Butt. ÅAcKcem:t. q, ob AT (1875). Bonge, Itoki. -— Oktober—Februar. — 6 IS, 8 PL. Alle unsere Stäcke weichen von HEwITSoNs Figur dadurch ab, dass die VWVorderfligel immer in den Zellen Ib und 2 und oft auch in Zelle 1 a und in der Mittelzelle mehr oder weniger mit rothgelb uberzogen sind, wogegen die Wurzel der Vorderflugel nicht so dunkel wie in HEwItTSsOns Figur ister ölbas Plist etwas grosser und; viel, hellerralstderiet: Acr&ea Fenelos SrtaupD. in litt. — Fig. 5. &, I. sg. Ale antice fusco nigre, medio (i. e. cellula discoidali tota cellulisque tb—6 ad maximam partem) subhya- lino, plus minusve infuscato; cellul& Ib a. et 2 prope marginem exteriorem macu- lis duabus rotundatis fulvis vel pallide fulvis; ale postice supra fere omnino ut in Åcrea Peneleos WARD signate et coloratz, margine exteriore in medio paullo magis convexo. — Al& antice subtus marginibus lutescentibus costis Db. lineisque intercostalibus nigris, disco ut supra subhyalino, non autem infuscato; postic&e subtus flavescentes ad basin pal- = sj 2 Er NG ig. 5. Åcrea Fenelos. lidiores, medio inter maculas s&Xpe ru- SE 4 a. Is. von der Unterseite. fescentes, margine lato fusco-virescente, b. 9. von der Oberseite. Entomol, Tidskr. Årg. 14. Hs 4 (1893): 17 18 40. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 393. intus bene determinato et brunnescente, nigrolineato nec non Maculis I8-=-20 mens (2 mm cellalatrraNtorintsn De sinade 2 in cellula discoidali, 2 in costula transversa, singulo in cellulis+2, (3); 5 etr6; ein. 7 -etiedm S)jkornate ls onse alar. exporr. 41—50 mm. 9. Differt a mare statura majore, disco subhyalino ala- rum anticarum fere toto fulvo-suffuso, macula in medio cel- lul& discoidalis, altera ad apicem cellul& costisque nigris, (apice partis subhyalin&e cellularum 4—56 albescente) macu- lisque alarum posticarum majoribus et marginem propius positis. — Long. alar. exporr. 53 mm. Bonge, Love (DuUSÉN). — Maj, Oktober, November. — FAS Diese Art ist der Acrea Peneleos WARD sehr ähnlich, aber ganz sicher eine gute Art. Von Peneleos unterschei- det sie sich in beiden Geschlechtern durch die Zeichnung der Vorderfluägel und durch den breiteren, dunkleren, nach innen bräunlichen und scharf begrenzten Saum auf der Unterseite der Hinterflägel. Durch STAUDINGER besitzen wir diese Art auch von Sierra Leone. Acr&ea Peneleos Warp. — Taf. 4, Fig. 2, 2, 2". Syn. Acrea Peneleos Warp Ent. M. Mag. 8, p. 60 (2871)5 SAT. Lep. pr oj, arö, a, ATS) NOGA pidia HEWwITSON ÉExot. Butt. ACKedut: go ER AONESOR TöRKA Kitta, Love (DusÉN), Bonge. — April, Maj, Oktober. -— AV SN SSEP: Die von Sjöstedt mit den IS gezogenen Weiber sind der ÅA. Oppidia Hew. sehr ähnlich und nur durch kleinere Grösse (46—57 mm.), durch mehr durchsichtige Vorderflugel, durch eine bleichere, mehr gelbrothe Farbe der Hinterflugel und besonders durch die nach innen nicht quer abgeschnittenen, sondern spitz ausgezogenen, weissen Subapikalflecken der Vorderflugel verschieden.. ÖOpprdia möchte darum nur eine Lokalrasse des Weibes von Peneleos sein. Die Raupe (Fig. 2) ist braun mit sehr langen Riäcken- dornen. Die Riäcken- und die oberen Seitendornen sind wie auch der Kopf schwärzlich und stehen in dunklen Querbinden. Die unteren Seitendornen sind kurz und an der Wurzel braun. 18 2 RE AN FE VS oc NL Re Rn 43. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 275 Die Puppe (Fig. 2.a, 2 b) ist hell mit den gewöhnlichen schwarzen Zeichnungen. Die Ruäckenflecken des Hinterleibes sind weit getrennt, quadratisch und haben helle Mittelpunkte. Die der Glieder 2—7 tragen gut entwickelte, stumpfen Warzen. Acr&ea Orina HEWITSON Ent. M. Mag. i1, p. 130 (1874); Exot) Butt: A6kea try, Mr4g, AS (1875). Kitta. — April. — 2 IS. Diese zwei Stäcke weichen von HEwITSONS Figur nur da- durch ab, dass die rothen Flecke der Vorderflugel etwas schmaler und die drei (oder vier) Subapicalflecke der Zellen (3) 4—6 ganz verschwunden oder kaum angedeutet sind. Ich nenne diese Varietät nigroapicalis. Fine in entgegen- setzter Richtung entwickelte Varietät ist die von ÖBERTHUR neulich beschriebene und abgebildete Orznarta (Et. d'Ent. ripa 22, 2085 22) ben welehet diertotnen mlecker der Vorderflägel so breit sind, dass sie nur durch die schwarzen Rippen getrennt werden. Unser Museum besitzt ein Stuck aus Manyanga, am Congo-Fluss. — Ist nicht ÖOrefa HEW. das Weib von Örina? Acr&a Pharsalus Warp Ent. M. Mag. 3, p. 81 (1871); FAIEep =p. rö, ts Ok SKL Ö4G) TNDEWITZ: NOV: AVGE ANG) INGE Cilbes ling Ag INTO DUSK) Itoki, Kitta. — Januar—Mai. — 26 SS, 14 LL. Die Raupe (Taf. 4 Fig. 1, 1 a, I b) wurde von SJÖSTEDT in Menge auf niedrigen Sträuchern einer Fzcus-Art angetroffen. Sie ist oben rothgelb, unten blasser; eine feine Ruäckenlinie und kleine Strichelchen am Vorder- und Hinterrande jedes Gliedes und in der Gegend der Athemlöcher sind schwarz. Kopf und Dornén auch schwarz. Die Dornen sind nicht länger als der Durchmesser des Körpers und mit feinen Börstchen besetzt. Die obersten Borsten sind schwarz, die äbrigen weisslich. Die ersten Raupen verpuppten sich am 27 Februar und gaben am 7 März Schmetterlinge. Die Puppe (Taf. 4, Fig. 1c, 1d) ist gelblich mit schwarzen Zeichnungen, deren An- ordnung am besten durch die Figuren beleuchtet wird. Acrea Zetes L. Syst. Nat. Ed. 10, p.-487 (1758): — CLERCK Icones Ins. 2, t. 43, f. 1 (1764). F9 44. 40. pp ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Itoki, Kitta. — Februar—April. — 18 SS, 13 92. Die Weiber sind einander ziemlich ähnlich, unter den 55 aber giebt es alle Uebergänge von Stäcken, welche beinahe so dunkel wie CLErceKs Figur sind bis zu Stäcken, die nur durch den kleineren Subapicalfleck und die beinahe bis zur Spitze reichenden Saumfecke der Vorderflägel von ÅAcara Hew. verschieden sind. Die - Raupe (T. 4, Fig. 4) ist gelbroth mit rothem, glän- zendem Kopfe und einer dunklen Querbinde uber der Mitte jedes Gliedes. Die Dornen sind rein schwarz und stehen auf scheibenförmigen schwarzen, glänzenden Warzen. Die zwei Räckendornenp des ersten: Gliedes sind etwas verlängert, die uäbrigen ein wenig nach hinten gebogen. Die Puppe (Tafil 4, Fig. 4tar 4 HY astögelbiehmant schwarzen Flägelrippen, schwarzen Zeichnungen am Kopfe, einem schwarzen, von zwei hellen TLängslinien durchgezo- genen Band am Thoraxräicken und fiänf, schwarzen, mit hellen Flecken gezierten Längslinien am Hinterkörper. Die hellen Flecke der vier hinteren Längslinien sind schwach warzenförmig erhaben. TRIMENS Beschreibung und Abbildung der Raupe von Acrea Acara HEw. (S3 Afr Butt op. mör, tyce csn sa) bietet grosse Uebereinstimmung mit unserer Art dar; die Raupe von Acara scheint doch etwas heller gefärbt zu sein. Acr&ea Pseudegina WeEstw. Gen. D. ILepa p.r5 3 (ÖS): == Egna nSTOLL Suppl (Cramsut: "25, fE3, SIC (ESO Bibundi. — December. — I 9. Das Stäck steht in der Mitte zwischen der ächten Pséu- degina und Abadima RIBBE, welche, wie ich mich durch zahlreiche Zwischenformen täberzeugt habe, nur eine helle Varietät von Pseudegina ist. Acr&ea Eneedon L. var. Lycia FABR. Syst. Ent. p. 464 (1775) — Brauner . STAUD.. HxotsrSchm or, Pp. BE, LISE (1885). Bonge. — December. — 1 9, Acr&ea serena FABR. Syst. Ent. p. 461 (1775) — HERBST. Naturs. Schm. 4, t. 82, f. 8—9 (1792) — Eponina CRAMER Pap. EXot, 3, € 208, TON DANS 20 47: 48. 49. AN Fe AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 2.77 ' Itoki, Bonge. -— November—Januar. — 1 &, 2 99. Die Weiber sind dimorf, das eine unterscheidet sich vom gZ nur durch die weisse Subapicalbinde der Vorderflägel, das andere auch durch die röthlichgraue Grundfarbe beider Fligel. Acr&ea Bonasia FABR. Syst. Ent. p. 464 (1775) — Efpo- MINAS ÖRAMERI Pap. EXxOt rg, ti 208, fr ANTBE(KSO)=e Serena HERBST Naturs. Schm. 4, t. 382, f. 6—7 (1790). Itoki (DUSÉN), Kitta, Bonge. — März, April, Oktober—De- CEmbhel.« — 215 os 2 PP. Die Raupe (Taf. 5, Fig. 1) ist. oben blauweiss mit zwei feinen dunklen Rickenlinien und einer breiten, schwarzen Längslinie jederseits zwischen den Riäckendornen und den oberen Seitendornen. Die Dornen der Glieder 1--3 und 11—13 sind ganz schwarz, die tbrigen nur gegen die Spitze mehr oder weniger schwärzlich. Acre&ea Vinidia HEWITSON Ent. M. Mag. 11, p. 130 (1874); Bot: but: ACK BTE ta fy f. AS, 40 (LGH) Bonge, Itoki, Kitta. — December—Februar, April — 13 SS. Die schwarzen Punkten in den Zellen 1 b und 2 der Vor- derflägel sind bald ganz verschwunden, bald klein und bald sehr gross. Die Raupe (Taf. 4, Fig. 3) zeigt grosse Ähnlichkeit mit der Raupe von Bonassa, ist aber oben mehr rothbraun mar- morirt und hat hellere und mehr abgebrochene Längslinien. Nur die Dornen der Glieder 1, 2 und 11—-13 sind schwarz, alle tbrigen weisslich. Der Kopf ist schwärzlich mit einer hellen, vorn gegabelten Mittellinie. Die Puppe ist hell mit schwarzen Zeichnungen, die finf Fleckenreihen des Hinterkörpers bestehen aus gesonderten subquadratischen Flecken mit hellem Kern, welcher nicht erhaben ist. ; Acrea Cynthius : (Drury Il. Exot. Ins. 3, t. 37, f 5, Gri(EJS2)5-— GoDART Hnc. I Methil djlp.r2340 (HSTON = (MENRATSNB TE RANE Hj, pA 2vb ba TR SA(TIOS): Bonge, Itoki, Kitta. — Oktober—Mai. — 19 SÖS, 4 PSL. Acr&ea Lycoa Gob. Enc. Meth. 9, P. 239 (1819). 21 Fig. 6. ÅAcrea Alciope ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Bonge, Itoki, Kitta. — Oktober—Januar, März, April. — ITE O EGET Die Raupe (Taf. 5, Fig. 2) ist gelblich ohne Zeichnungen mit schwarzem Kopfe und schwarzen Dornen. Die Dornen sind kaum so lang wie der Durchmesser des Körpers. Die Puppe (Taf. 5, Fig. 2 a, 2 b) hat die gewöhnlichen schwarzen Zeichnungen; die schwarzen Flecken des Hinterkörpers ent- behren jedoch helle Pupillen und sind unregelmässig eckig; die Abdominalglieder 2—4 sind jedes auf dem Ricken mit einem Paare kurzen, schwarzen, an der Wurzel gelben Dornen bewaffnet. Das 2 von Lycoa weicht oft vom & durch halb- durchsichtigen, rauchbraunen Fliugel ab; die beim & vwvreissen Flecktn der Vorderflägel sind beim 2 gelblich und undeut- lich; die Hinterflägel sind nicht in der Mitte weiss, sondern nur mehr oder weniger gelblich angeflogen. Acr&ea Cydonia Warp Ent: M. Mag. 10, p. 59 (1873). Itoki, Kitta, N'Dian. — Januar, März— Juni. — 10 SS. Bei vielen Stäcke geht von der er- weiterten, schwarzen Farbe am Ende der Mittelzelle der Vorderflägel ein fei- ner Strich in die Zelle 2 hinein. Acr&ea Alciope HEwIiTtSON var. (2 = Macarina ButrErR)?. — Fig. 6 und SFaftöist MISS HeW. var. 2 2 = Cido- Itoki, Kitta, N'Dian. — Februar, ia WARD 2). Die Fli- gel von der Oberseite. April—Juni. — 11 992; dazu 7 99 in THEORINS Sammlung. SJÖSTEDT traf die Raupe bei N'Dian, hat aber leider nur Weiber gezogen. Diese 992 stimmen nahe mit HEWITSONS Fig. 4 von Ålciope iäberein und weichen, wie unsere Figur 6 zeigt, hauptsächlich nur dadurch ab, dass der dunkle Saum der Hinterflägel sehr schmal, am Afterwinkel sogar ver- schwunden und die Zelle 1 b der Vorderflägel mit einem winkeligen oder dreieckigen, schwarzen Fleck geziert ist. Ich will unserer Form keinen Namen geben, weil ich S BUTLERS sehr kurze Beschreibung und Figur der Unterseite stimmen mit dieser Form gut iiberein, 22 oe at a ban nn TREES te A RARRNNÄREN 53; AURIVILLIUS:! TAGFALTER AUS KAMERUN. 279 beinahe sicher bin, dass sie nur das Weib von Cydonia WARD ist. SJÖSTEDT fand Cydenia an denselben Localitäten und zu derselben Zeit, nur aber im männlichen Geschlechte. Diese Thatsache und die nahe Uebereinstimmung der Zeichnungsanlagen sprechen fär ibre Zusammengehörigkeit. Die von HEWITSON als Åfciope Mann und Weib abgebil- deten Stiäcke scheinen mir beide Weiber zu sein, ob sie aber nur dimorphe Weiber einer Lokalrasse von Cydonia sind oder zu einem von Cydonza verschiedenen Manne gehö- ren vermag ich nicht zu entscheiden. Der Hinterkörper ist bei allen diesen Formen gleich gezeichnet und gefärbt. Die Palpen sind gelblich und die Rippe 11 der Vorderflägel vor dem Zellende entspringend. Cydonia und Alciope gehören demnach nicht zu Planema (siehe unten). Die Raupe (Taf. 5, Fig. 3) ist hell (gelblich?) mit feinen, dunkleren Querstrichen an den Seiten. Der Kopf, die Brust- fässe und die Dornen sind schwarz. Die unteren Seitendor- nen jedoch nur mit schwarzer Spitze. Die Dornen sind deutlich länger als der Durchmesser des Körpers und stehen auf bräunlichen Warzen. Dien Puppe: (Tfafis, Fig:3 a, > bj hat die: gewonlichen schwarzen Zeichnungen der Acr&a-Puppen. Die Flecken des Hinterkörpers haben helle Pupillen und die zwei von ihnen gebildeten Riickenlinien convergiren nach vorn und vereinigen sich dort mit einem schwarzen Flecke des ersten Gliedes. In den hellen Pupillen-der Riäckenflecke der Glie- der 2—535 (6) stehen kleine spitzige Warzen, welche am Glied 2 am grössten sind und dann allmählig nach hinten kleiner werden. eteartlava DEWITZ Acta Ac NI Cir. 41: 250 N:Or2,0D: 20 ARMIN IG: Itoki. — Januar. — 2 SS. Beide sfimmen mit DEWwitz Figur sehr gut tiberein. Planema DouBL. Es scheint mir, wie schon KaARrRScCH hervorgehoben hat (CESKENTZNN32, Pp. 193), ganz ummöglich die Gattung Fla- 23 280 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. nema aufrecht zu halten, wenn mann damit die Lycoa und Esebria-Gruppen vereinigt. Denn diese Gruppen sind weit näher mit den iäbrigen Acr&en als mit den ächten Planema- Arten verwandt. Wenn mann aber diese Gruppen ausson- dert, so können die Planema-Arten, so weit sie jetzt be- kannt sind, durch die schwarzen an den Seiten weissge- streiften Palpen, durch die jenseits des Zellendes (sehr selten am Zellende) entspringende Rippe 11 der Vorderflägel, durch die kurze Mittelzelle der Hinterflägel und durch die mit langen Riickendornen und ohrenähnlichen Kopfhörner be- waffneten Puppen von allen Acreen sofort getrennt werden. 54. Planema Epg&a CRAMER! Pap: BxOt. 35 fil 230,00 (1749) — Gea FABR. Specs Ins. 2; pr 32 (DOLGE ee STAUD. Hxot. Schm.; Ip. s5, t 33- (T885) PEETENEGE Elist.; Mad. ep. ri, por10j ut er2, £16; Jo (C8SH--JR 2fodutla" BABR; Ent. SyStyrorst, Pa 755 (T703)A2 Itoki, Bonge. — Februar, Oktober, November. — 4 fs, 12. Das 2 von dieser Art scheint immer weissgefleckt zu sein. »Fliegt ziemlich langsam im Gebäsch, aber nie auf offenen, sonnigen Stellen; setzt sich oft mit ausgebreiteten Flägel auf Blättern» (SJÖSTEDT). MÖSCHLER betrachtet (Abh. Senckenb. Ges. 15:1, Pp. 55—56) Gea FABR. als eine von Epea CRAMER verschiedene Art. Die von FaBRicIUS gelieferte Be- schreibung der Gea berechtigt doch durchaus nicht eine solche Behauptung und die englischen Verfasser, welche den Typus der Gea in »Banksian Collection» wohl gesehen ha- ben, vereinigen Gea und £pea. MÖSCHLERS Gea ist jeden- falls nicht die folgende P. Tellus sondern eine andere Art und wahrscheinlich Å. Carmentis DouBL., die ich nicht gesehen habe. Carmentis ist äbrigens wahrscheinlich keine ächte Planema sondern eine Acrea aus der Esebrza-Gruppe. Planema Tellus n. sp. — Fig. 7. un un &. Ale antice fusce, fascia subapicali, macula magna plus duas partes marginis interioris occupante nec non macula 7 CRAMERS Werk wurde in Lieferungen publiciert und zwar nach den Jahr- zahlen der Lieferungen Tab. 1—384 (1775); 85—96 (1776); 97—192 (1777); 193—264 (1779); 265—336 (1780); 337—384 (1781); 385—400 (1782). (Vergl. KirBY Ent. M. Mag. 14, p. 278; selbst habe ich die Lief. 1—13 gesehen). 24 AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 281 elongata (interdum obsoleta) cellul& discoidalis fulvis; ale postice fulve, ima basi paululum infuscate punctoque uno alterove nigro ornat&, margine subangusto, versus angulum ani sensim augustato, fusco, costis et duplicaturis intercosta- libus usque ad medium nigris. Al&e antice subtus ut supra signat&e, apice et ad marginem exteriorem nigrolineate, ad basin coste puncto albo in macula nigra; postice subtus unicolores, obscure fulvescentes, basi nigropunctate, deinde nigrolineate. Long. alar. exporr. 50--61 mm. o A mare non nisi statura majore, alis anticis latioribus apiceque late rotundatis, fascia subapicali latiore et paullulum pallidiore distincta. — Long. alar. exporr. 65—68 mim. Itoki, Ekundu, Kitta. — Januari— Maj. FRA KON Diese Art wurde wahrscheinlich bisher mit Epea verwechselt, ist aber ganz ver- schieden. Der &Y ähnelt zwar dem &' von Epea recht viel, kann aber sofort VON Fio.4 Acrea Tellus.g. diesem durch die folgenden Merkmalen Die Fligel von der getrennt werden. Der Subapicalband der OPGSER > Vorderflägel ist mehr zusammenhängend, indem der Fleck in Zelle 3 nicht so weit nach aussen wie bei Epea steht; der Innenrandfleck ist viel grösser, nur den Aussenwin- kel und die Wurzel des Innenrandes frei lassend, und be- deckt auch den innersten 'Theil der Zelle 2, was bei Epea nie der Fall ist; der schwarze Saum der Hinterflugel ist nach innen schärfer begrenzt, nach vorn nur allmählig breiter und nicht wie bei £pea plötzlich zu einem grossen Fleck an der Spitze erweitert. Das 9 hat beinahe dieselbe Farbe und Zeichnung wie der > aud ist dem 9 von E£pea sehr unähnlich. Planema JYacksoni SHARPE (WaATERH. Aid, t. 189 f. I) kommt unserer Art sehr nahe, hat aber ein noch breiteres, bis in die Zelle 2 hinein reichendes Subapicalband der Vorderflägel und einen besonders gegen den Afterwinkel breiteren schwarzen Saum der Hinterflägel. 25 un = Fig. 8. Planema consan- ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT K50Gg: Planema Epiprotea BuTLER Cist. Ent. 1, p. 210 (1874). — Eurita Hew. Exot. Butt. Acrea ti5, 20-(1807)-Vae Kitta; N'Dian (BROMAN). — April, Mai. — I g&, 4 QQ. Durch die der Spitze mehr genäherte Subapicalbinde der Vorderflägel bildet diese Art einen schönen Uebergang zwi- schen den Formen der Epea-Gruppe und denen der Macaria- Gruppe. Auf der Unterseite der Vorderflägel an der Wurzel des Vorderrandes hat sie jedoch nur einen schwarzen Fleck und nicht einen weissen und einen schwarzen wie Epea und verwandte und gehört demnach zur Macaria-Gruppe. Planema consanguinea n. sp. — Fig. 8. ÖS. Ale antice dimidio basali castanexr, apice late fuscé, paullo gone apicem cellul&e fascia angusta fulva, a costa versus angulum posticum ducta ornate, colore fundi inter hanc fasciam et aream castaneam basalem nigro; alXe postice fulve basi nigropunctatex, deinde nigrostriate, fascia marginali subangusta et angulam ana- lem versus valde angustata, intus bene de- terminata, fusca. — Al& subtus pallidiores, area apicali anticarum nigrostriata; postice basi saturatiores, fulvescentes punctis nigris valde distinctis, deinde lutescente fuscée, ni- guinea. Die Fligel von grostriate margine concolore. — Long. alar. der Oberseite. exporr. 64-—66 mm. P?. Mari fere omnino similis, colore paullo pallidiore, fascia anticarum lutescente ad costam 2” sepissime desinente, statura majore alisque anticis latioribus et obtusioribus fere unice distineta, — Long. alar. exporr. 72—78 mm. Itoki, Bonge. — Januar, November. — 1 sg, 292. Dazu noch I &S, 6 PP von THEORIN im Gebiete des Camerun- flusses gesammelt. | Diese Art scheint mir-wenig veränderlich zu sein und ist nicht nur durch die unter sich sehr ähnlichen Geschlechter, sondern auch durch die völlig hinter dem Zellende verlaufende Querbinde der Vorderfläigel ausgezeichnet. Durch diese Lage der Querbinde werden die Zellen 3—-7 in ihrem innersten Theile von der Querbinde frei und sind dort tief schwarz 26 set NERE LATIN Ar. 58. 59. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 283 gefärbt. Diese Stellung der Querbinde findet sich ibrigens nur bei elongata BuUTL. und excisa BuTtL. vor. Die von HEwIiTSON auf Taf. 4, Fig. 22 abgebildete »Form von Furita»> erinnert sehr an consangurinea, ist aber kleiner, hat keinen deutlichen, dunklen Saum der Hinterflägel und eine gegen den Innenrand, nicht gegen die Hinterecke ge- richtete Querbinde der Vorderflägel. Planema elongata BuTLER Cist. Ent. 1, p. 212 (1874). — Usgrkata TElEw: IExots Butt. Acread t. 5, f£ 288 (undi30 P var.) 1867. Itoki, Kitta, Bonge. — Januar, April, December. —- 4 SS, 200 Das 2? hat, wie schon GODMAN” bemerkt, die ganze Wur- zelhälfte der Vorderflägel bis zur Querbinde dunkelbraun — schwarzbraun und unterscheidet sich dadurch von HEwIiTSONS oben citirte Figur, welche durch die rothbraune Farbe des Innenrandes in der Mitte zwischen consanguinea 9 und elon- gata 9 steht. Planema excisa BuTLER Cist. Ent. 1, p. 212 (1874). —- SKR IRWT Exot ButtiAcCKedt tt 4, f. ÖST SUPA AL GÖr Itoki, Kitta. — Februar, April. — 1 &, 1 2. Das Q hat eine etwas breitere Querbinde der Vorderfliägel und einen schmaleren, dunklen Saum der Hinterflägel als das von HEWwITSON abgebildete Stäck. Die von Karscu (B. E. Z. 38, p. 199) als Zzmandra erwähnte Form steht dem 2 von cxcisa sehr nahe. Planema umbra DruryY?? — Zurita Hew. Exot. Butt. elekre a ENS, 32 (ESO): Itoki. — März. -— I 2. Das einzige mir vorliegende Stäck stimmt ziemlich gut mit HEwITSONS Figur, hat jedoch an der Wurzel rauchbraune, nicht rothbraune Flägel und misst 100 mm. zwischen den Flägelspitzen. Wie bei den vorigen Arten liegt auch hier die schmale und unvollständige Querbinde der Vorderfligel jenseits der Mittelzelle. Ich glaube darum nicht, dass HE- 5 Story of the rear column Pp. 4390. 27 ÖR ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. WwWITSONS Figur 27, bei dem dies nicht der Fall ist, der & von Figur 32 sein kann. : Das Stäck wurde von SJÖSTEDT aus der Puppe gezogen. Er beschreibt die Raupe als »ganz hellroth, etwas in violett ziehend, mit schwarzen Dornen>. Die Puppe (Tafl. 5, Fig. 5, 5 a) ist weisslich mit schwarzen Zeichnungen und auf dem Ricken des Hinterkörpers (an den Gliedern 3—5) mit drei Paaren langen, dicken, an der Spitze angelförmig gebogenen Dornen bewaffnet. Die Dornen sind an der Wurzel gelbroth. Der Kopf trägt zwei lange, aus- gesperrte, an der Aussenseite mit einem kleinen Zahn be- waffnete Hörner. Diese schöne Puppe beweist zur Genige, dass die fräher nur als eine Art betrachteten Formen der Macarza-Gruppe nicht so eng verwandt sind, wie man geglaubt hat. Planema Macarioides n. sp. Sn Ale antice basi mere, m cellulis ia etemomdense fulvo-suffus&e, medio fascia angusta lete fulva, maculam sub- bifidam in cellulam discoidalem immittente, postice in cel- lulis 2 et Ib utrinque profunde emarginata ornatx, apice fusce: al&e postice supra obscure fulvo-brunne&, margine 4—6 miltim. lato fusco, basi nigropunctat&e, deinde nigro- striate, subtus basi pallide fulve et nigropunctate, deinde unicolores, grisescente-fusc&x, nigrostriate. — Long. alar. EXPO TO= S5 MMS p 9. Ale antice supra fusce, dimidio basali obscuriore nigrescente, ad marginem posticum in cellulis 1 a et I b plus minus ochraceo-suffusx, mox pone apicem cellul& fascia subangusta alba, a margine costali ad costam 2" extensa et extus in cellulis 2? et 3” profunde incisa ornat&X; ale postice supra ochraceo-lutescentes, marginem versus paullo pallidiores, margine lato fusco, bene determinato, subtus fere omnino ut in mare colorat&e et signate, disco autem medio paullu- lum pallidiore. — Long. alar. exporr. 25 mm. Kitta, Bonge. — April, November, December. — 4 IS, I 9; auch 2 99 von THEORIN im Gebiete des Camerun- flusses gesammelt. Mit Macaria FABR. (g Eurifa Hew. Ex, Butt. Acrea 28 Fa AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 285 RAS RSA Re CEUriANGRAMER Pap: "Exot. 3; to 243, fc B.; non ÅA, nec £urpta L.)” sehr nahe verwandt, aber in beiden Geschlechtern doch leicht zu unterscheiden. Bei Ma- caria 5, 9 ist die Wurzelhälfte der Vorderflägel einfarbig, schwarz oder schwärzlich, bei Macarioides I, 9 in den Zellen 1a und ib immer mehr oder weniger mit Braun äberzogen: bei Macaria &, 2 ist die Querbinde der Vorder- flägel viel breiter und auch beim 2 bis zum Innenrande fortgesetzt; bei Macarza sind die Hinterflägel mit einer (beim & hellgelblichen, beim 2? weissen) nach innen und nach aussen deutlich begrenzten Querbinde tber die Mitte geziert, bei Macarzoides ist eine solche Querbinde nur beim Q und nur auf der Unterseite sehr schwach angedeutet. 62. Planema Alcinoe FELDER var. camerunica n. var. — Taf. sekigr 44 bb; Taff 6, Fig. 4, 5. Bonge. — Oktober. — 8 ss, 16 QQ. Von dieser Form wurden beide Geschlechter von SJÖSTEDT aus Raupen gezogen. Ihre Zusammengehörigkeit ist also ganz sicher und es ist sehr bemerkenswerth, dass sowohl die Männer als auch die zahlreichen Weiber unter sich keine erheblichen Variationen zeigen. Daraus geht hervor, dass die Planema-Arten wenigstens in derselben Gegend nicht so veränderlich sind, wie mann geglaubt hat. Camerunica ist vielleicht eine von Årflcinoe verschiedene Art, da ich aber das 9 von Alcinoe (vom &- besitzen wir zwei mit FELDERS Figuren gut iibereinstimmende Stäcke aus Sierra Leona) nicht kenne, betrachte ich sie einstweilen nur als Varietät. Der & von Carmmerunica (Tafl. 6, Fig. 4) unterscheidet 3 Schon 1882 in meiner Recens. Lep. Mus. L. Ulr. habe ich zur Geniige nachgewiesen, dass LINNÉS P. Eurytus nur eine Pseudacrea sein kann. Trotz- dem spricht man noch von einer Acrea Zuryfus LL. Dass CLERCKS Figur und LInnÉs Beschreibung in Mus. Lud. Uir. von 1764 auf einer Acrea zu deuten wäre, kann kein Mensch behaupten. Da bleibt nur iäbrig sich auf die kurze, ältere Beschreibung in Syst. Nat. ed. 10 (1758) zu stitzen. In dieser Beschreibung sagt doch LINNÉ ausdricklich »alis posticis punctis decem atris» (die Hinter- flägel mit 2et72, schwarzen Punkten). Nun giebt es aber keine einzige Acrea, auf welche die Beschreibung passen könnte, die nur zet Punkte an der Wurzel der Hinterflägel hat, wogegen dies bei den Pseudacrxen immer der Fall ist. 29 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. sich von Å/lcinoe durch geringere Grösse (65— 67 mm.), durch die schwarze, nicht oder nur sehr wenig mit gelbroth tber- gezogene Mittelzelle der Vorderflägel, durch den ovalen schwarzen Fleck in der Wurzel der Zelle 3 der Vorderflägel, durch die kaum iber die Mitte der Hinterflägel ausgedehnte gelbrothe Farbe der Hinterflägel und durch die nur ange- deutete oder ganz versechwundene helle Querbinde auf der Unterseite der Hinterflägel. Das P (Tafl. 6, Fig. 5) hat wie das 9 von Macaria rein weisse Querbinde. Die Vorderflägel sind oben von der Wurzel bis zur Querbinde schwärzlich, am Innenrande nicht oder unbedeutend heller; die breite weisse Querbinde berährt eben die Spitze der Mittelzelle, lässt gewöhnlich die innerste Spitze der Zelle 3 -frei und endigt breit an der Rippere, doch ist sie gewöhnlich auch von einem kleinen Fleck in Zelle ib begleitet; die langen weissen Flecke der Zellen 2 und 3 sind nach aussen nur durch die dunklen Faiten oder sehr schmal eingeschnitten. Die Hinterflägel sind an der Wurzel röthlich braun, schwarzpunktirt; tuber ihre Mitte geht ein weisses, ziemlich scharf begrenztes Querband und jenseits dieses sind sie schwarzbraun mit kaum dunkleren Rippen und Falten. Unten sind die Flägel beinahe ganz wie oben gezeichnet und gefärbt,; die Wurzel der Hinter- flägel ist jedoch etwas rothbrauner und ihre Querbinde ein wenig schmaler. | Die von PALISoT DE BEaAuVAIS abgebildete Åcrea Eurypta 9 (Ins; -Afr. Amer, t. 4, i 4), unterseheidet sich MonkCaNiS- 7runica nur durch breitere, weisse Querbinde und schmaleren Saum der Hinterflägel und möchte dass 2 von AÅflcinoe sein. Die Raupe (Taf. 5, Fig. 4) ist einfarbig dunkelroth mit schwarzen Dornen und schwarzem Kopfe, welcher mit heller Mittellinie versehen ist. Die Riickendornen sind länger als der Durchmesser des Körpers. Die Puppe (Taf. 5, Fig. 4'a, 4 b) ist hell (gelblich?) mit schwarzen Zeichnungen und auf dem Riäcken der Glieder 2—5 mit 4 Paaren sehr langer, schlanker, schwarzer, an der Wurzel gelbrother, gegen die Spitze gebogener Dornen bewaffnet. Die Dornen des zweiten Gliedes sind länger als 30 AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 287 die äbrigen und vorwärts gerichtet, die des fiänften Gliedes die kiärzesten. Bei Umbra sind dagegen die Dornen des zweiten Gliedes gauz verschwunden und die des fiänften Glie- des die längsten. Der Kopf trägt wie bei Umbra zwei aus- gesperrte Hörner, welche aussen mit einem sehr kleinen Zahbn bewaffnet sind. Auf den Seiten des Mittelräckens dicht an der Wurzel der Vorderflägel steht jederseits ein kleiner, spitziger Dorn. Die von TRIMEN beschriebene und abgebildete Puppe von Planema Aganice kommt der Puppe von Camerunica ziemlich nahe; hat aber rothe, an der Spitze kaum gebogene Dornen, von denen die des dritten Gliedes die längsten zu sein scheinen. Um meine Auffassung der Planema-Arten noch genauer zu verdeutlichen gebe ich hier eine Uebersicht der wichtigsten, mir bekannten Formen. A. Die Vorderflägel unten an der Wurzel des Vorder- randes (in Zelle 12) mit einem kleinen, weissen, nach aussen schwarz begrenzten Fleck, oben am Hinter- rande mit einem grossen, die Rippe 3 (aber nie die Wurzel) erreichenden, scharf begrenzten hellen Fleck. -Die Querbinde der Vorderflägel der Spitze genähert, schief gegen die Mitte des Saumes gerich- tet. — Die E£Epea-Gruppe. a. Der Fleck des Innenrandes der Vorderflägel schmal und beinahe gleichbreit, nicht oder kaum breiter als die Hälfte des Innenrandes, den innersten Theil der Zelle 2 frei lassend. Die Querbinde an der Rippe 4 beinahe abgebrochen. 1. P. Epea CRAMER. 3. Der Fleck des Innenrandes der Vorderflägel breit, nach hinten sehr erweitert, weit mehr als die Hälfte des Innenrandes bedeckend und auch den innersten Theil der Zelle 2 erfällend. a. Die subapicale Querbinde endigt an der RIPPE 3: 20 ELAST AURINS b. Die subapicale Querbinde streckt sich auch in die -Zelle 2: hinein: 3. P. Facksonz SHARPE. 2 31 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: 1893. B. Die Vorderflägel unten an der Wurzel des Vorderran- des (in Zelle 12) mit einem viereckigen, schwarzen, jederseits vor der helleren Grundfarbe begrenzten Fleck. — Die Macaria-Gruppe. g. Die Querbinde der Vorderflägel steht beinahe in der Mitte zwischen der Mittelzelle und der Flägelspitze, ist gegen den Saum gerichtet und wird nach hinten von der Rippe 3 begrenazt. 4. P. Epiprotea BUTLER. 8. Die Querbinde der Vorderflägel ist dem Ende der Mittelzelle genähert, gegen den Hinterwinkel oder gegen den Innenrand gerichtet und erreicht we- nigstens die Rippe 2 oder ist ganz verschwunden. 1. Die Querbinde der Vorderflögel verläuft gänzlich. jenseits der Mittelzelle, den inner- sten Theil der Zelle 3 immer frei lassend!?, a. Qverbinde der Vorderflägel schmal, 3—5 . mm., höchstens 8 mm. breit. Geschlech- ter wenig verschieden. + Wurzelhälfte der Vorderflägel ka- stanienbraun. 5. P. consanguinea AURW. ++, Wurzelhälfte der Vorderflägel ein- farbig, schwarz oder schwarzbraun. 6. P. elongata BUTLER. b. Querbinde der Vorderflägel wenigstens 10 min. breit. Geschlechter verschieden. Ja Po PACISA BURBERS 2. Die Querbinde der Vorderflägel berährt die Spitze der Mittelzelle und fällt wenigstens beim & auch den innersten Theil der Zelle 3 vollständig aus oder ist nur am Innen- rande angedeutet oder fehlt gänzlich. Ge- schlechter sehr verschieden. a. Vorderflägel einfarbig ohne Querbinde 10 Zu dieser Abtheilung gehört auch /. guadricolor ROGENH. und /ati- fasciata SHARPE. 32 AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 289 oder mit einer nur am Innenrande deut- lichen Querbinde. SP Vestelisi. ERLDER. b. Querbinde der Vorderflägel gut ent- wickelt. +, Die Flecken der Querbinde in den Zellen 1 b und 2 auf der äusseren Seite tief und breit eingeschnitten, oft wie gespalten. Beim & hat die Querbinde in der Spitze der Mit- telzelle einen scharf begrenzten, oft beinahe getheilten Fleck, welcher einen rundlichen, schwarzen Fleck einschliesst. T. Die Hinterflägel ohne Mittel- binde. 9. P. Macarioides AuURIV. ir. Die Einterflögelsimittremen deutlichen, gelblichen (>')oder weissen (2) Mittelbinde. 10. P. Macaria FABR. ++ Die Flecken der Querbinde in den Zellen i b und 2 auf der äusse- ren Seite quer abgeschnitten oder abgerundet, selten (beim 92) mit enger Spalte. Die Querbinde bat zwar beim & in der Hinterecke der Mittelzelle einen kleinen Fleck; dieser fliesst aber, weil”die Schluss- rippe gelb ist, mit dem Flecken in Zelle 4 zu einem Flecken zusammen. TT. FA lGoer und Varb Die bisher bekannten Entwicklungsstadien der Acreinen zeigen, dass dieselben eine sehr natärliche Gruppe bilden. Die Raupen zeichnen sich durch den haarigen, unbewaff- neten Kopf, die haarigen Fässen, die nackte Oberseite des Körpers und besonders durch die eigenthuämlich angeordneten Entomol. Tidskr. Årg. 14, H. 4 (1893). 33 19 290 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Dornen aus. Die Dornen stehen auf den Gliedern 4—11 in 6 Längsreihen (jederseits ein subdorsaler, ein supra- und ein infrastigmaler, vergl. Taf. 4, Fig. 1 a), das erste Glied hat nur die zwei subdorsalen, das zweite und dritte zwei sub- dorsale und einen seitlichen, welcher ganz am Vorderrande des Gliedes und etwas niedriger als die suprastigmalen be- festigt ist, das 12" Glied hat nur zwei subdorsale und das 13" nur zwei seitliche Dornen. Diese Anordnung der Dor- nen findet sich bei allen Acreinen und die Raupen liefern demnach keinen Anlass zu einer Eintheilung der Arten in Gattungen. Die Puppen sind auch sehr charakteristisch. Sie sind hell gefärbt mit schwarzen oder dunklen Zeichnungen. Die Flä- gelrippen, zahlreiche Punkte und Striche am Kopfe und Thorax und 5 Reihen von Flecken am Hinterleibe sind dun- ; kel gefärbt. Von den 5 Fleckenreihen des Hinterleibes stehen zwei auf dem Ricken, eine an jeder Seite und eine breitere an der Bauchseite. Uebrigens sind einige Arten durch Dor- nen auf dem Ricken des Hinterleibes und durch zwei aus- gesperrte Kopfhörner ausgezeichnet. Diese Eigenthiämlich- keiten scheinen mir, nach unserer gegenwärtigen Kentniss wenigstens, gute Merkmale fär die Eintheilung der Acreinen in natärliche Gruppen oder Gattungen zu liefern. Uebersicht der Acr&einen-Puppen. A. Kopf ohne Hörner. a. Räcken des Hinterleibes ohne Dornen. 1. Acrea (die meisten afrikan. Arten)und Pareba. 8. Räcken des Hinterleibes mit Dornen bewaffnet. 1. Drei Paar kurzer Dornen an den Gliedern 2—24. | a. Åcrea (Lycoa- und Esebria-Gruppe). 2. Fäönf oder sechs Paar mittelmässiger Dor- FFI nen an den Gliedern 2—6. 3. Åctinote!!. 11 Beschrieben oder abgebildet sind die Puppen von: ZYhalia, Pellenca, ÅAnteas und Mamita. 34 Entomologisk. Tidskrift Arg. 14.1893. Tafb. 3 2 A. Ekblom delin: et sadp. YC ME Fi - a re ÅA bd AL u Tafl. o Entomologisk. Tidskrift: Arg. 14. 1893. ÅA. Ekblom. delin. et sculp. Tatl. Årg. 14. 1893. Entomologisk. Tidskrift F H Å då fö Vär bk är SS a ae Å. Ekblom delin. ei scwip Tafl. 6. Årg. 14. 1893. Entomologisk Tidskrift Å Ekblom. delin: et sculp. AURIVILLIUS: TAGFALTER AUS KAMERUN. 2091 B. Kopf mit zwei ausgesperrten Hörnern. Riäcken mit 3—-4 Paar langer Dornen. 4. Planema. - Obs.! Folgende Arten scheinen mir identisch zu sein: Åcrea Areca Mar. (1888) = (Khara SmItH 1889). — Åcrea Ålicia SHARPE (1890) = (Cappadox ÖBERTH: 1893). — Å. Biittneri Ro- GENH. (1889) => (Guzllemei OÖBERTH: 1893). — Planema confusa ROGENH. (1891) = (Protezna OÖBERTH 1893). — PI. Telekiana ROGENH. (1891) = (Protezna ÖOBERTH. var. semifulvescens und fulvescens ÖBERTH. 1893). — PI. fallar ROGENH. (1891) = (Kilimandjara OBERTH. 1893). — Åcrea Bresia Gopy. (Octob. 1885) = (/eucosoma StauD. Nov. 1885). — ÖOmoria WEYMER (1892) =? (Chaeribula OÖBERTH. 1893). — Safie FELDER (1864) =? (Antinoriz ÖBERTH. 1880). ERKLÄRUNG DER TAFEL. Tafel 3. Fig. 1. Raupe von Åmauris bulbifera SMITH. Pan TF DELEUuppe von. 9» » » » 2. Raupe von Bicyclus Medontias HEW. » 2a. Kopf derselben von vorn gesehen, » 2b, 2c. Puppe von Bicyclus Medontias Hew. » 3. Raupe von Gnrophodes Chelys FABR. » 3a. Kopf derselben von vorn gesehen. » 3b, 3c. Puppe von Grophodes Chelyvs FABR. » 3d. Endgabel derselben. » 4. Raupe von Mycalesis Dorothea CRAMER. » 4a. Kopf derselben. » 4b,. Endgabel derselben. 20) Fig. » » 4 I I I 4. 4 2 4 5, 1 2 4. 50 6. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Tatel Ar Raupe von Åcerea Pharsalus WARD. a. Durchschnitt eines Gliedes derselben. b. Kopf derselben. c, 1d. Puppe von Acr&a Pharsalus WARD. Raupe von ÅAeraea Peneleos WARD. a, 20b: BUPPELVOn DM » » Raupe von Acra Vinidia HEw, 2, 3b; PUPpe von fon » » Raupe von Acrea Zetes L. av4DE PUPPeSRvOn 0) ND djafelas: Raupe von Acr&a Bonasia FABR. » » PUELpcRar GOD: a, 2b. Puppe von » » » Raupe von » Alciope HEW. var. a, 3b. Puppe von » » » » Raupe von Planema Alcinoe FELD. var. Camerunica AURIV. a, 4b. Puppe von » » » » 5a. Puppe von Acrea umbra HEW. Tafel 6. Mvycalesis nobilis AURIV. g. » » » Q. Åcre&ea Kraka AURIV. Q. Planema Alcinoe FELD. var. camerunica AURIV. » » » » » » — — 0 — — 36 » » ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM HÖSTSAMMANKOMST LÖRDAGEN DEN 30 SEPT. Å HOTEL PHCENIX. Ordföranden, Prof. SANDAHL, hälsade de ganska talrikt för- samlade ledamöterna välkomna från sommarens ströftåg och ut- talade sin förhoppning om, att rikt material för kommande med- delanden rörande insekternas lefnadssätt och vanor m. m. där- under insamlats. Sedan förra sammankomsten hade Föreningen att beklaga för- lusten af två intresserade medlemmar, båda jägmästare, nämligen OTTO ROBERT HEDERSTRÖM Och ANDERS JOHAN RUDOLF ÅKER- MAN. Den förre, som var född d. 12 juli 1844, omkom genom kullsegling och drunkning den 9 augusti 1893 1 Stadsviken vid Luleå, i hvars revir han varit anställd de senaste 4 åren. Han var en ifrig naturvän och hade bland annat sammanbragt en ägg- samling af stort värde, hvilken han förärat till k. Skogsinstitutet. Inom entomologien hade han äfven åstadkommit rikhaltiga sam- lingar. Under sin verksamhet 1 Norrbottens län hade han varit i tillfälle att göra tjänster åt ryska gränsmyndigheter, för hvilka han erhållit ryska St. Stanislaiorden. Han var en varm idrotts- vän och var vid sin bortgång endast 49 år gammal. Den senare var jägmästare 1 Malmöhus revir och afled i Malmö den 1 juni detta ar: i en alder att A4 är. Följande nya ledamöter hade invalts i föreningen: på an- mälan af f. d. regementsläkaren d:r C.: H. NERÉN: Fru Grefvin- nan PAULINE BIELKE, född d'OTRANTE (Sturefors, Linköping) och I 294 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. Fru Friherrinnan ANNA VON ROSEN, född BARNEKOW (Helgeslätt, Sya); på anmälan af byråchefen J. MeEves: Kyrkoherden, fil. dir GEORG FRIEDRICH STERZEL och Bryggmästaren ROBERT GUSTAF RUDOLF PaABST samt på anmälan af direktören O. STJERNQUIST: hofrättsnotarien HJALMAR ÅLMGREN. Det af Entomologiska Föreningen för senaste året ånslagna »vandringsstipendiet» för undersökning af någon särskild trakt af vårt fädernesland i entomologiskt hänseende har slagit an på ett särdeles uppmuntrande sätt, i det att en synnerligen varm vän af denna vetenskap, Fru SIGNE NORDENSKJÖLD på Virqvarn, till Föreningen öfverlämnat 50 kr. att nästa vår eller sommar utdelas såsom ett understöd för att undersöka vissa af gifvarinnan nämnda områden, dock med frihet för Föreningens styrelse att på bästa sätt: bestämma öfver detta »SIGNE NORDENSKJÖLDS tillfälliga van- dringsstipendium«, hvilket det” var för sent att i år med fördel använda. Detta vackra föredöme” manar till efterföljd af våra för naturvetenskap, särskildt entomologien, intresserade mecenater, i det att ett dylikt stipendium är till fröjd och nytta för de yng- lingar, som lyckas erhålla det, och till gagn för vårt fosterland, som härigenom småningom kan erhålla en väluppfostrad stab, duglig till att undersöka inträffande insekthärjningar under led- ning och anvisning af statens entomolog, som själf icke räcker till att besöka alla härjade ställen eller kan hinna med alla så- dana undersökningar. Professor AURIVILLIUS redogjorde sedan för lefnadsvanorna hos en honungsstekel, hvilken synes i dessa hänseenden stå på öfvergången mellan de solitära] steklarna och de i stora sam- hällen lefvande. Statsentomologen LAMPA meddelade dera iakttagelser från Gotland rörande egendomliga : vanor hos insekterna, såsom att larverna till vissa arter af skalbaggsläktet Cassida söka att skydda sig genom att å ryggen placera liksom en skärm af sina exkre- menter 0. s. Vv., något som professor AURIVILLIUS äfven iakttagit. Sedermera uppstod en lång och sakrik diskussion om »flugor såsom spridare af smittsamma sjukdomar». Frågan väcktes af d:r CARL NYSTRÖM, som fått sig uppgifvet, att de koppsjuke å Axvall, af hvilka en afled af svåra smittkoppor, hade vårdats för isole- rings och väderväxlings skull i ett särskildt tält, men att det icke 2 SANDAHL, 0. TH., ENTOM. FÖREN. SAMMANK. D. 30 SEPT. 1893. 295 varit möjligt att, trots alla försök, hindra flugor från att talrikt in- tränga i tältet, krypa omkring och lägga ägg på de koppsjuka. Först framkastades den frågan, om dessa flugor voro af samma slag som den vanliga husflugan (Musca domestica), en fråga, som icke kunde med säkerhet afgöras, då icke någon närmare artbestäm- ning hade ägt rum och inga flugor voro tillvaratagna, inlagda i sprit; men det ansågs möjligt, att andra arter än den vanliga husflugan kunnat vara bland dem, som oroade de sjuka. Det egendomliga förhållandet med spridandet af kopporna i Vester- götland stämde öfverens med det antagandet, att flugorna möjli- gen varit öfverbringare af smittämnet, när fall af smittkoppor in- träffade på vidt skilda orter, där man icke kunde utforska någon beröring med andra koppsjuka. Såsom i viss mån ett stöd för detta antagande anförde ordföranden, att han år 1852 (eller möj- igen 1851) hade varit kommenderad såsom bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente och därunder vårdat 2 beväringsynglingar från Vadsbo härad (norra Vestergötland) i smittkoppor. Ingen mer än ordföranden erhöll smittkoppor, och inga fall inträffade vidare såsom följder af smitta, sedan de på den tiden brukliga reningsåtgärderna verkstälts, hvilka naturligtvis voro högst ofull- ständiga före bakteriernas och den nyare hygienens tid. Dessa ”koppsjuka vårdades i ett särskildt rum i en af de s. k. officers- flyglarna i Axvalls park, och där var det inga flugor, som i mängd oroade de sjuka, och inga sådana funnos därför då såsom kringförare af smittämnet. Hvilken sannolikhet kan finnas för antagandet, att flugor kunna kringsprida sjukdomsbakterier, må nu lämnas därhän 1 anförda fall, men alldeles omöjligt torde det icke vara. I diskussionen härom deltog en stor mängd af för- eningens närvarande ledamöter. Sedermera meddelade många ledamöter sina iakttagelser un- der sommaren rörande förekomsten af vissa insektgrupper å olika trakter af landet, och jämförelser anställdes mellan förhållandet föregående år och sistlidna sommar. Hr J. MEVvESs, som väckte förslag om anförande af sådana meddelanden, hade i allmänhet iakttagit, att dagfjärilar i sommar varit jämförelsevis sällsynta, men nattfjärilar talrika. Härmed sammanstämde d:r LINDEGRÉNS iakttagelser från Vrigstad, att t. ex. Lycena ÅArgiolus, som i fjor var mycket ymnig, i vår förekommit särdeles sparsamt; Vanessa = d 296 Å ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. d 93 Atalanta och Argynnis Aglaja, talrika i fjor, saknades i år. Ytterst talrikt representerad var däremot Leucoma Salicis; denna hvita fjäril täckte allt som med ett snötäcke. Studeranden RING- ZELLE hade funnit förlidet år larver af Vanessa Antiopa i stor mängd å en sälgbuske, i år inga. Hr ÖSTERBERG hade lyckats fånga flera exemplar af Limenitis Populi, men endast honor. D:r LINDEGREN hade däremot endast fått hanar af denna sällsynta fjäril. Hr HOFGREN omtalade fyndet af Åcherontia Atropos eller »aödskallefjäriln» så långt nordligt som vid Umeå. Kaptenen GRILL « hade ej långt från Rånäs i norra Upland lyckats fånga den i getingars bon lefvande sällsynta och egendomliga skalbag- gen Rhipiphorus Paradoxus samt hade iakttagit härjningar dels nära Rånäs och dels å Vermdön af Lophyrus-arter, sannolikt L. Pin? och L. Rufus, och redogjorde för dessa skadedjurstsätt att angripa tallskotten. STEADSÄNSENG EIEESENDTOMOROGISK TIDSERTET. Kongl. Maj:t har, i likhet med hvad förut skett, beviljat Entomologiska Föreningen ett statsbidrag af ett tusen kronor för utgifvande under nästkommande år af » Uppsatser i praktisk ento- mologi», med villkor bland annat att 300 exemplar öfverlämnas: till civildepartementet för att utdelas till Hushållningssällskapen, landtbruks- och skogsskolor m. fl. Sven Lampa. —ArJUUUUIA — 207 NÅGRA ORD OM STRYKNINETS FÖRHÅLLANDE TILL INSEKTER. I Entomologisk Tidskrift, 13 årgångens 1:sta häfte, pag. 34, omnämnes huruledes Sztodrepa panicea LiN., utan vidare olägen- het kan förtära spanska flugor jämte deras för andra djur så gif- tiga Cantharidin, och troligen undergått sin metamorfos i detta för andra djur så giftiga ämne. Att samma förhållande kan sägas inträffa med vår vanliga »Fläskänger» (Dermestes lardarius Lis.) i förhållande till det för varmblodiga djur så ytterst giftiga strykninet, visar följande lilla historia, som mer än tillräckligt kan illustrera ifråga- varande sak. Vid skelettering af en delfin (Lagenorhynchus albirostris GRAY 22), fångad i sillgarn vid Råå, ej långt från Landskrona, d. 22 maj 1871, tillvaratogs och upptorkades ryggfenan af ofvan- nämnda hval. Följande sommar befanns nämnda fena starkt an- gripen af den här ofvan omnämnda Dermestes lardarius, som företrädesvis tycker om feta saker. Dåvarande professorn vid zoologiska institutionen, med. doktorn FR. WAHLGREN, som nog- samt kände till strykninets verkningar 1 form af medikament, föreslog att grundligt genomdränka denna fena i en koncentrerad lösning af strychnin, för att, såsom han säkert trodde, härigenom döda alla möjliga däruti befintliga odjur, vare sig larver, puppor eller imagines af hvarjehanda skadedjur, samt för framtiden omöj- liggöra alla angrepp af dylika för museerna objudna och högst ogärna sedda gäster, som ofta grassera i högsta grad och knap- past kunna utrotas. Så t. ex. dödade jag första året (1863) vid min ankomst till museum, genom att spritlägga dem, öfver en liter dylika skadedjur, dock nu öfvervägande af AÅttagenus Pellio Lin. Följande sommars skörd, från maj —juli, inbringade endast hälften så stor kvantitet, men 3:dje året ökades ånyo stam- men, så att ?/4 liter kunde hopsamlas, och gjorde jag för detta I 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. ändamål 3 gånger dagligen en tur genom hela museum, hvaraf följden blef, att följande års insamlingar nedgingo till ett mini- mum, d. v. s. circa 1 kubiktum djur, och hafva dessa med hvarje år allt mer och mer minskats till antal, fastän det ej står 1 mänsk- lig makt att utrota sådana smådjur, som veta att lägga sina ägg 1 de minsta springor, ja i själfva nyckelhålen, så att de där ut- kläckta larverna genast kunna inkrypa uti skåpen. Med den er- farenhet, jag i dylika saker förut ägde, ansåg jag dock att detta, saväl som andra gifter, föga uträttar på kallblodiga djur och sär- skildt. på insekter, hvilka stundom förtära i arseniklösningar ge- nomdränkta hår, fjädrar eller andra hornbildningar, såsom sim- huden hos »MVatatoria»> m. m., men ville dock, af lätt insedda skäl, ej motsätta mig experimentet. — Alltså lades den omskrifna fenan i gen starkt mättad strykninlösning, hvari den förblef lig- gande i 8—10 dagar. Efter -.denna tids förlopp upptogs fenan och lades att torka på en hylla nära taket i ett rum, som aldrig eller högst sällan eldades, och kvarblef liggande där till följande års höst, då den tillfölje af en tillfällig omflyttning i rummet, ånyo framdrogs och undersöktes. Vid en sorgfälligare granskning af densamma, befanns den alldeles genomäten, ja nästan uppäten af Dermestes lardarius, ÅAttagenus Pellio och andra, såsom Ån- threnus museorum Lin. och Pitinus fur Lin. samt flera arter Cryptophagus och Lathridius, hvilka 2:ne senare genera och familjer vanligen lefva i svampar, nämligen det mögel, som bildar sig på fuktiga väggar m. m. De förstnämnda 4 arterna hade här tydligtvis undergått sin metamorfos, också vimlade det af larver i alla storlekar, före- trädesvis af: Dermestes lardarius och ÅAttagenus Pellio, den förra arten var äfven talrikt representerad af imagines, som i alla rikt- ningar sökte sig fram ur hålen och springorna på fenfragmentet samt ogeneradt parade sig och mådde väl. — Beviset för vissa gifters oskadlighet i insekternas tarmkanal anser jag mig här- igenom till fullo ådagalagdt, trots gamla inrotade åsikter i mot- satt riktning. Lund i oktober 1893. CI DIE Roth NYTT SÄTT ATT GENOM UTKLÄCKNING ERHÅLLA IMAGINES AF BUPRESTIDER, LONGICORNER OCH FLERA ANDRA TRÄGNAGARE. Vid huggning af ved och klyfning af trädstammar fram- komma stundom larver och puppor af hvarjehanda träätande in- sekter, hvilka jag med framgång på följande sätt lyckats få kläckta. Man utväljer ett mindre trästycke, passande för 2damålet, af samma trädslag, hvaruti ifrågavarande larv eller larver förut gjort. sina gångar samt borrar däruti ett eller flera hål allt efter behof. Dessa hål måste göras något större än ifrågavarande larvs eller larvers kropp, så att denna går lätt ner däruti, samt 3—5 cm. djupare än larvernas kroppslängd. I hvarje sådant hål in- släppes I larv med hufvudet före, hvarefter hålet tillslutes med en passande korkbit, för att hindra möjligen befintliga parasiter att innästla sig. På hvarje sådant trästycke sätter man en etikett, innehål- lande uppgift på antal ex., som här förvaras, samt tid och ort m. m. och möjligen namnet på den blifvande insekten, om man så kan, samt inlägger det uti en lämplig glasburk med öfver- bundet, fint, s. k. »skirt> tyg eller i brist däraf papper, hvaruti man sticker lufthål med en ej för grof nål, ty i annat fall kunna vissa små parasiter därigenom lätt bana sig väg ur burken. Genom dylikt tillvägagående kan man följande vår eller sommar — men stundom åtgår för larvernas utveckling ett eller annat år, ja till och med kan det dröja 10—fera år — få rätt säll- synta arter jämte deras parasiter utkläckta. En gång gjordes försök med att insläppa parasiter uti hål, hvaruti några larver till vårt vanliga, för timmer uti husen far- liga skadedjur, Hylotrupes Bajulus LTiN., befunno sig. Uti ett stycke tallved hade jag insläppt 5 dylika larver samt tilltäppt de respektive hålen med kork; från 3 af dessa hål borttogos korkarna I BO0-T AR ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. och uti hvarje inkvarterades en larv af ÖOpäilo mollis Lin., hvar- efter hålen ånyo tillslötos med sina korkbitar. Efter cirka 8 dagars förlopp borttogos ånyo korkarna, dels emedan jag antog att Opzilo- larverna redan ätit sig in uti Bajulus-larverna, dels emedan de möjligen behöfde friskare, förnyad luft inuti hålen. För öfrigt brukade jag minst en gång i månaden neddoppa hvarje trästycke i kallt friskt vatten samt därefter torka detsamma, innan det ånyo inlades i burken. I april insläpptes Ofpz/o-larverna och i juli samma år utkläcktes 2 ex. af Öpilo mollis, den 3:dje H. Ba- Julus-larven var liksom larven till Öpzlo död, af orsak som jag ej kunde utforska, ty han hade 2:ne gånger ömsat hud, hvilket syntes af de förtorkade resterna af larvskinnen — de 2:ne åter- stående, af parasiter orörda Hyl. Bajulus larverna utvecklades till imagBhes, som i form af 2:ne 99 några dagar senare utkröpo. Puppor förvaras äfvenledes i glasburkar, öfverbundna med papper och bomullsbitar omvexlande. De böra äfven stundom doppas i vatten, annars torka de vanligen bort och dö. Vill man samla puppor och fullbildade larver af sådana trä- ätare, kan man genomsåga trästycket, hvari larvhålen äro ställda i rader, samt med band eller hängslen hopfoga bägge halfvorna, hvarigenom de tid efter annan kunna öppnas, för att man, om så Önskas, må kunna efterse huru fort tillväxten sker samt när larven. öfvergår till puppa, m. m., hvilket kan hafva sitt stora intresse. Dock bör man ej för ofta vara nyfiken här vid lag, ty då äta larverna sig längre in uti veden och undersökningen för- svåras. — ÖOpilo mollis har jag äfven fått utkläckt ur larver till Callidium variabile, som lefva uti ek- och boktimmer, men stundom parasiterar den på Anobium striatum m. fl. arters lar- ver, hvilka annars hafva en stekel, Spathius clavator, en till Bra- conidernas grupp hörande insekt, till sin vanligaste parasit. Lund i okt. 1893. o37-4 C: D. E. Roth. N " rVTITLSÄFTSA Hi ES PIAI J. [IUD QL Entomologisk tidskrift PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY STORAGE ot | Zz / - ser + KP SR RASAR RE SR Se fan SR st LB i SCR NUET N ; | hh EN bä NM sh filtyp 25 fo (4 h Jönn a i KRKA R MERA ROT RN ÖR AR då WU lg IV ir