SVR sr NOT YR RN FP -RVRNTR osv Ir tr ty R NAN rt. SS tr PE Måns — sven SR - SS RR 4 VER = 4 Er rRA RS r KA FA SAIT KR SARV on bn Forn Per BR RAA Bård AA si K - = äov otro år EA : äger Ahgrn ng RR ER RAR rer Pe on mr LA RR SÄ RDR - RER RR rt Fr RR fränt AE AA - Ar Digitized by the Internet Archive in 2009 with funding from University of Toronto http://www.archive.org/details/entomologisktids18ento VN ENTOMOLOGISK TE ROSK RTESE UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA ADERTONDE ARGANGEN 1897 MEDIE -FARKOR — SE STOCKHOLM IDUNS KUNGL, HOFBOKTRYCKERI 1398 HÖR - | 40 620965 a IRS i | så - LI | 2 fö 2) VS INNEHÅLL: ANDERSSON, J., En konkurrent till äpplevecklaren....soooossoso---------- fökor vart land nya.skadefjärllär ocomoco-os-sa-sssegrosr sees EL För svenska faunan nya Leprdopterar soo snesssoosssisls seen Assistent vid entomologiska anstalten - soon PN 5 I AK FRE ROTISRIS SN CER, "If tera Ur sor des sea sel Eos lessen SL , Bemerkungen zu den von J. CHR. FABRICIUS aus dänischen Sammlungen beschriebenen Lepidopteren sssooosommesee- see --- , Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika ooooooooseee-------- — — — Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia (Mit einer SE En ny svensk äggparasit (Taflan 5) ooooo0sooooosssss-sso--se- >> BERGROTH, ÉE., Finsk entomologisk litteratur 1894—1895 ------------ ENELL; H. G. O. och HOFGREN, G., Revisionsberättelse för år 1896... Föreståndarens för Entomologiska anstalten titelssossosossoosoe------------ HANSEN, H. J. and SÖRENSEN, WILLIAM, The order Palpigradi THOR. (Koenenia mirabilis GRASSI) and its relationship to the other SEE ra 2 ND gl 4 SS, RR helg EA RR AR EE AT SAR ARA AAA Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för Statens entomologiska sriskalels 2 Kongl. Landtbruksstyrelsens cirkulär rörande tillfälle till och villkoren för erhållande under 1897 af biträde utaf Statens entomolo- BSKANANS tal tjo e esk SA NAN yt AE SENS SATSA LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrättningar för 1896 af dess entomolog = ------- — —, Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1897 --------- NEaSektört somananniskofödla, ee. -cr ers stes se ASSA a oa —, Gräsflyet (Chareas Graminis LiN.) i Skottland sooooos---- , Förening af praktiska entomologer i Nordamerika ......--- =S , Ett enkelt förfarande vid beredningen af oljeemulsion = ---.-- , Tankar angående behofvet af en för skogshushållningen an- ställd entomolog | , Föreståndare för Statens entomologiska anstalt ooooooo------ — , Meddelande från Statens entomologiska anstalt os oooo----- , Krusbärsågstekeln (Nematus Ribesii SCOoP.) Med en tafla —... , Smärre uppsatser och meddelanden. Fribrefsrätt för entom,. VW VW -— mm HH NN anstaltens föreståndare, sid. 107. — Enkelt sätt att förvara insekter, s. 108. — Ållonborrarna, s. 108. — Gräshopporna i Algier, s. 108. —- Insamling af sköldlöss, s. 109. — Mot hoppstjärtar, s. 109. — Enkelt medel mot mygg, s. 109. — Bruka "insekter SleKka, o—2 oss sscesss rörs snssss ess s rss es TESTEN LYTTKENS, AUG., Redogörelse för kriget mot ällonbörrame å åren 1885 1895 inom Flallands dä osoooooosioos-ssscsssosbssscer as sosse LÖNNBERG, E., Skorpioner och Pedipalper i Upsala universitets zoo- TÖSISKA, MUSCSUM! — bode oe smek Sea o SSE a or oms ros der RA SAENITNTETNINN , Om Skorpionernas och Pedipalpernas geografiska utbredning PEYRON, JOHN, Några iakttagelser från de senaste årens frostfjäril- HärjniNgAår j-sssoc ssrsoesosssbocnane, FNS SKR SE RI ET SSA , Om våra Cheimatobia-arters utvecklingsstadier. Taflan 2 -.. RortH, C. D. E., Bidrag till en bild af Skånes insektfauna (forts.)..- SCHÖVEN, W. M., Norsk entomologisk litteratur 1896 -..soooo---------- SJÖSTEDT, Y., Hadena PBasilinea, Slökorn- eller sädesängsflyet........- , Neue. Termiten. aus Westafrikä, --. 25. 2s.55l-oreeseo ole Ne ee TrRYBOM, F,, Entomologiska Föreningens i Stockholm högtidssam- mankomst å hotel Phoenix den 14 december 1896..........-- , Spår af. Tipulidlarver å sandig strandmark =: -555o90ngseten , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst i » Svenskt Industri- och Handelsmuseums» lokal den 27 febr. I 23 [0 jer SV SE VR INS EES SE PSN EA SE ER ee ne , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst i »Svenskt Industri- och Handelsmuseums» lokal den 30 april LÖO soceosssessssoerort or dbener dere gest SAR AEA NEN Enlomologiska Pöredingens i Stockholm sammankomst den 25 september 180 JUGEL soo cesbertsss so os egs set Sas ASS ESR , Entomologiska Föreningens i Stockholm högtidssammankomst å hotel Phoenix den 14 december 1897 TRÄGÅRDH, I., Förteckning öfver Lepidoptera Sid. » Första häftet utgifvet den 27 februari, andra den 25 september och 3—4 den 19 januari 1898. 95 119 257 260 203 1897 SECO VE VV — FESTEN EE BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYRELSEN ANGÅENDE RESOR OCH FÖRRÄTTNINGAR FÖR ÅR 1896 AF DESS ENTOMOLOG. Från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län hade till Landtbruksstyrelsen ingått rekvisition af sakkunnigt bi- träde under den ållonborresvärmning, som i år väntades inträffa utmed Linderödsåsen i Gärds härad af nämnda län, och anmo- dades undertecknad på grund häraf att inställa sig på ort och ställe, då tiden härtill ansågs lämpligast. Innan dess lät jag i ortens tidningar införa en uppmaning till kommunerna, att i tid besluta om medels anskaffande för insamlingen samt sände dess- utom handbref till kommunalstämmoordförandena i Östra och Västra Vram, Sönnarslöf, Degeberga, Vidtsköfle, Efveröd, Lyng- sjö, Vä, Djurröd och Esphult rörande nämnda angelägenhet. Som väderleken under en längre tid på våren varit kall, hvilket försenar ållonborrarnas frambrott ur jorden, och emedan den egentliga svärmningen åren 1887 och 1891 började först den 24 maj, så uppsköts resan från Stockholm till den 19 i samma månad, hvarefter ankomsten till Gärds härad ägde rum den 206 på aftonen. Hufvudkvarter togs vid Tollarps järnvägs- station i Västra Vrams socken, emedan denna är belägen så godt som i centrum af den ort, där i fråga varande ållonborresvärm- ning plägar försiggå. Till den del af socknen, där nämnda sta- tion är belägen, gränsar Sönnarslöfs kommun, där skadedjuren bruka förekomma talrikast, i anseende till dess lämpliga jord- mån och läget vid kanten af åsen med sina talrika dungar af bok, ek och björk, hvilka trädslag lämna dem deras förnämsta föda under svärmningstiden. Här har man därför nödgats göra Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 1 (1897). ; 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT FöOYS de största ansträngningar för att skydda sig mot härjningar och äfven lyckats därutinnan, som det synes öfver förväntan, fastän man måste emottaga oerhörda svärmar från närgränsande, på. löfträd mindre rika socknar. Genom valet af 'Tollarp till vistelse- ort erhöll jag således det bästa och bekvämaste tillfälle att på nära håll studera svärmningens förlopp samt den verkan föregå- ende bemödanden att utrota skadedjuren medfört. Uti kommu- nalordföranden i Sönnarslöf, förvaltaren C. M. CARLSTRÖM på. Borrestad, fann jag dessutom en för saken intresserad person, som visade mig ett berömvärdt tillmötesgående, äfven sedan jag lämnat orten. Oaktadt väderleken under föregående delen af maj månad som nämndt är varit jämförelsevis mer kall än varm, framskred växtligheten ovanligt hastigt, antagligen till följd af de korta, men ofta återkommande regnskurarna; och detta hade äfven den verkan på de i jorden befintliga ållonborrarna, att dessa, enligt hvad man från flera håll påstod, delvis uppflögo redan så tidigt som den 6 maj. Den ovanligt blida vintern hade troligen i sin mån bidragit härtill, isynnerhet om det påståendet skulle äga grund, att förpuppningen sker å mindre djup, då mild vinter är att vänta. Det sannolikaste skälet torde dock vara, att en dju- pare tjäle fördröjer djurens uppvaknande och verksamhet för att- komma till jordytan, men en grundare påskyndar dem. Det är: icke heller omöjligt, att den ållonborreart, som här förekommer talrikast, uppflyger något tidigare än den andra, hvilket dock ännu ej är ådagalagdt genom tillräckliga observationer. Vid ett besök i Efveröd den 21 maj erfor jag, att insam—> lingen där börjats den 12 i samma månad. Här liksom i Sön- narslöf hade man tillsatt vissa personer, som mot ersättning mot- togo, uppmätte och dödade de insamlade ållonborrarna, hvilket ej så litet underlättade arbetet för dem, som voro sysselsatta med själfva insamlingen. Dödandet tillgick på så sätt, att dju- ren tömdes lefvande i större träkärl, hvari man slagit vatten, hvarefter osläckt kalk tillsattes i sådan mängd, att vattnet starkt upphettades, hvarvid djuren snart dogo. Kärlens innehåll upp- lades sedermera 1 högar på marken för att användas till göds- ling. Hade man haft tillgång på dyjord och blandat denna samman med kalk och ållonborrar samt äfven därmed betäckt LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. 3 högarna, skulle gödseln blifvit bättre och all elak lukt uteblifvit. Vanligtvis begår man det felet, att icke som sig bör tillgodogöra sig de gödslingsämnen, ållonborrarna innehålla, utan nedkastar dem i djupa gropar, omkring hvilka en nära nog olidlig stank uppkommer under hela svärmningstiden, emedan groparna därvid lämnas öppna. Vid svärmningen 1892, då jag befann mig i Norrland med anledning af gräsmaskens härjningar, anmodades kyrkoherde Joser ANDERSSON i Färlöf af länets hushållningssällskap att i mitt ställe besöka Gärds härad under svärmningen, och han giorde därvid den observationen, att de kringflygande ållonborrarna till största delen utgjordes af kastanieborrar (Melolontha Hippocastani), och att den vanliga åltlonborren (JM. vulgaris) förekom i ett jämförelsevis ringa antal. För att få utrönt, om ett liknande förhållande ägde rum äfven 1896, undersöktes en liter ållonbor- rar upprepade gånger samt från olika socknar, och befanns där- vid, att i ett dylikt kvantum, insamladt i Efveröd den 21 maj, 94 procent voro kastanieborrar; en liter från Östra Vram, den 24, innehöll 55,34, en annan från Degeberga den 1 juni 93,05, en från Tollarp den 22 maj 75 och en annan från samma ställe den 29:e 61,34 procent kastanieborrar. Från Sönnarslöf erhöl- los flera prof och visade dessa följande resultat: maj 27:e 88,84, TURAS e TSH TON er 0,05. IT:eSJL,04H 15:e 0215, FO:eT-70, men den 23 blott 42,9 procent kastanieborrar. Sista profvet under- söktes den 26 och innehöll knappast 50 procent af sistnämnda art. Detta utvisar likväl ej, att ållonborren ökats i antal, då den hela tiden förekom i jämförelsevis ringa mängd, utan san- nolikare syntes det mig, att kastanieborren börjat svärma tidi- gare, eller att hans flygtid möjligen är något kortare än ållon- borrens. Äfven nu ansåg jag mig böra företaga noggranna under- sökningar för att utröna förhållandet mellan antalet hanar och honor under hela svärmningstiden, emedan så ej förut skett i fråga om kastanieborren. Resultatet blef följande: Maj 21. Efveröd Hanar e ec 55,85 procent. srommeTollarp 2 SEE 42,61 » SKKNAANSr Östra Vram Led 16Ld. oår NS 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Maj 27. Sönnarslöf hanar 204 KOllarp SÖ Fare BONES » Juni 1. Degeberga Soppa OR 66,54 » ; 2...-Tollarp FN TSE 60,97 » 4... Sönnarslöf >; ÅR RA 48,57 » 7 » NATT TEESE 21,5 > SF INST » IE NSNGOO » NTE » » se AONROO » JAL MO: ) gm är 2070 » San 2 » STAT SEE ee 9,20 » > 205 » RT GL 7310 » Granskar man närmare ofvanstående uppgifter, så framgår däraf, att från och med den 21 maj till och med densröjan antalet hanar, med blott tre undantag, öfverstigit 50 procent, och att medeltalet för alla undersökningarna utgör 51,7 procent. De följande dagarna, (juni 15—-26) aftager antalet hastigt, näm- ligen från 27,60 till blott 7,10 procent, men nu hade insamlin- gen upphört i anseende därtill, att skadedjuren voro så få, att de som samlade ej längre funno arbetet för sig lönande. En sådan hastig minskning i hanarnas antal vid slutet af svärm- ningstiden har jag ej observerat under de tre näst föregående svärmningarna, hvilket kan synas af årsberättelsen för 1895 å sid. 38 och 9, där det anföres, med stöd af de undersökta prof- ven, att skillnaden mellan honantalet under första och sista vec- kan af svärmningstiden var 1887 7,6, 1891 10,6 och 1895 8,4 procent. I samma proportion som honornas mängd ökats i prof- ven måste naturligtvis hanarnas minskats. Ett aftagande i antal hvad hanarna beträffar förefaller helt naturligt, om man besinnar, att honornas motståndskraft hos insekter i allmänhet är större än hanarnas och deras lifstid längre, samt att ållonborrehonoerna tillbringa en del af svärmningstiden i jorden, där de äro mindre utsatta för faror än hanarna, som vanligen vistas uteslutande i träden. Emellertid synes af undersökningarna, att hanantalets minskning icke är på långt när så betydlig som man kunde vara benägen antaga, åtminstone hvad angår den egentliga ållonborren. Rörande denna gjordes äfven dylika undersökningar, fast mate- rialet vid denna svärmning blott var ringa. Första profvet, som LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. 5 erhölls vid Efveröd den 21 maj, innehöll blott 9 hanar, men 13 honor, och det sista, den 23 juni, 62 hanar mot blott 39 honor, ett förhållande, som är motsatt allt hvad man förut i den vägen observerat och antagit. De prof, som togos och undersöktes under tiden mellan dessa dagar, visade mestadels ett någorlunda lika antal af hvartdera könet, men oftast voro honorna något öfvervägande. Ett mindre antal honor af kastanieborren undersöktes allt emellanåt, för att af äggens mognadsgrad söka utröna, om en del af honorna efter äggläggningen åter begifva sig till träden för att para sig och sedermera lägga en ny kull af ägg. Om ock ingen bestämd åsikt kan bildas härom genom dessa i det fria företagna undersökningar, vill jag dock framlägga resultaten däraf genom följande tabell, emedan denna lämnar upplysningar rörande en annan, tämligen viktig fråga, nämligen rätta tiden för insamlingens bedrifvande. 4 | | | Äggens beskaffenhet Dag AE | | 5 | honor Full- OR Halilf- IDE i otydliga”? märk-| mogna | mjuka | vuxna |strängar| | bara = Föllarp. oo... ER a fr 5 Gol Sönnarslöf...| ?"/s | 501 — Su Re 6 | 7 MHONArp Loose TLL RR TS fn EN AR LA RR | Degeberga -.| !/6 | 50 | — MRS I | 16 | 26 SFöllarp =. | 76 ES RE Re GLEN RAS Sönnarslöf ...| "/6| 501 — For ER AS Fr RE > ERT GA NA tENOR ES ERNIE TO = | TA 1 > ot 22/6 | OR RR RR re 4) — 2 » 21 NR ÄRE ME fär oc ÅL ÄRA: SKIN | » iäakäsfe SOTO FORE ESP NEG | — | 10 | » ka SSE 50 I0 FÖR 8 8 Free 2 am » SESRES GT ENOr IA SIG I 3 12 4 8 — | En fråga har ofta framställts och diskuterats, nämligen den, om det verkligen kan vara någon idé uti att under de sista svärmningsdagarna insamla ållonborrar, om äfven så stora kvan- titeter då skulle kunna erhållas, att det lönade samlaren för sitt 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. besvär. Ifall de flesta då lefvande individer vore sådana honor, som redan undangjort äggläggningen och nu äro i rörelse blott för att ännu en gång äta sig mätta och sedan dö, blefve det naturligtvis ändamålslöst slöseri med allmänna medel, att betala premier för deras dödande. Vill man grunda ett omdöme här- om med ledning af ofvanstående tabell, som är upprättad efter noggranna undersökningar, så kan detta kanske ske genom att först granska de tre kolumner, som angifva antalet af de honor, hvilkas äggstockar inneslutit fullmogna, stora mjuka eller half- vuxna ägg. Man finner då, att under sista veckan af svärmnin- gen hade den 18 juni bland 50 honor ej mindre än 31, den 23:e 25 och den 26:e: 37 individer-sår beskaffade äggjrattude högst sannolikt kommit att läggas i jorden samt lämnat larver, ifall de fått vara vid lif. Hvad det mindre antal individer be- träffar, som är upptaget i de tre sista kolumnerna, d. v. s. så- dana, rörande hvilka det kan vara ovisst, om de skulle kommit att afsätta fullbildade ägg, är det, på grund af nämnda under- sökningar, omöjligt att göra sig något bestämdt omdöme. Att utröna, om honorna kunna lägga två äggkullar, låter sig som det synes ej göra, såvida man ej har dem inneslutna i lämpliga burar. Emellertid tyckes tydligt nog af försöken framgå, att ägg- bärande honor äro nog talrika äfven under de sista svärmnings- dagarna för att göra insamlingen af dem önskvärd och för ända- målet lönande. Om vi t. ex. fästa uppmärksamheten på den nästföregående tabellen, skola vi se, att hanarna af kastaniebor- ren den 19, 23 och 26. juni, utgjorde. blött.20; 91 Och 7;xelern medeltal 12,3 procent, och att honorna således utgjorde 87,7 procent. Af dessa sistnämnda hade, enligt hvad ofvan visats, öfver hälften mer eller mindre utvecklade ägg, som sannolikt skulle lämna larver. En liter ållonborrar innehåller omkring 350 stycken individer, och om därifrån drages det antal af hanar, som i medeltal voro tillstädes vid de tre sista undersökningarna, d. v. s. 43 stycken, så återstå 307 honor. Bland dem hade minst hälften, eller öfver 150 vuxna ägg. I en liter, under de första svärmningsdagarna insamlade ållonborrar, finner man säl- lan flera, oftare färre honor än 150 stycken, och då sker insam- lingen vanligen ifrigast. Af ofvan anförda synes således, att i en liter under de sista svärmningsdagarna insamlade ållonbor- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. 7 rar, har man ett ej mindre, utan snarare större antal ägglägg- ningsskickliga honor än under den tidigare svärmningstiden. Att innan svärmningen upphört afsluta insamlingen, åtminstone så länge plockningen ännu kan löna sig för den därmed syssel- satta befolkningen, blir således ett fel och bör ej äga rum. Hällre må man då något höja priset för en liter eller ett kilo insamlade ållonborrar. Oaktadt tre svärmningsperioder tilländalupit, hvarunder ållon- borrekriget fortgått och möjliggjorts genom statens, landstings och hushållningssällskapers offervillighet, har dock utrotningsar- betet under sista svärmningen ej öfverallt bedrifvits så, som man haft skäl att vänta eller hoppas; ty alltför ofta begå kommunal- stämmor det felet, att anslå en för ringa summa därtill. En och annan kommun rättar visserligen misstaget medan svärmningen som bäst pågår och ökar anslaget samt utbetalar detsamma och då redan innan beslutet hunnit vinna laga kraft. Andra låta dock bero vid sitt första anslag, belöpande sig på ett eller annat hundratal kronor, och insamlingen måste tvärt afbrytas. En sorglig ryktbarhet i det fallet har Vä socken i Kristianstads län under året vunnit, om man får tro platstidningarnas utsago, hvil- ken vi skola hoppas ej manar till efterföljd. Här är likväl ej rätta platsen för en närmare redogörelse för det beslut, som af kommunens röstberättigade medlemmar fattades på dess fattigare befolknings bekostnad; men nog bör ett sådant tillvägagående utgöra ännu ett talande skäl för bebofvet af en lag, som stadgar, att insamlingen blir obligatorisk, på det att den ena kommunen eller enskilda jordägare ej skola kunna lägga armarna i kors medan grannarna uppoffra arbete och penningar på att motarbeta eller aflägsna en för alla gemensam landsplåga. En påtaglig förminskning af ållonborrarnas antal har nu- mera utan gensägelse uppstått, tack vare insamlingen, och en mindre bekymmersam tid synes tillstunda för jordbrukaren i de af dessa skadedjur hemsökta landsdelarna; men ingen kan med visshet förutsäga hur länge så kan komma att fortfara. Säkert är emellertid, att de onda tiderna skola förr eller senare åter- komma, om man underlåter att insamla och döda de ållonborrar, som komma att hädanefter visa sig och blifva åtkomliga. Det duger ej, att ännu en gång låta dem ostördt föröka sig tills de 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. frambryta i oerhörda svärmar, i likhet med hvad som skedde i slutet af åttiotalet. Den andra perioden, hvarunder statsunderstöd lämnats till ållonborreinsamlingen, utgår med innevarande år, och det vore ganska beklagligt, om detta anslag därmed komme att upphöra. Att insamlingen är nödvändig, om skadedjuren skola kunna hål- las inom tillbörliga gränser, härom torde väl numera alla vara ense; men om större delen af landtbefolkningen detta oaktadt någonsin kan komma därhän, att den, 1 saknad af påstötningar och bidrag från annat håll, så som sig bör verkställer densamma, detta är högeligen att betvifla, ty därtill torde trögheten och liknöjdheten, ännu åtminstone, vara allt för stora. Kommittén för pröfning af LARS PERSSONS i Simrishamn medel, med hvilket man skall kunna döda ållonborrelarverna i jorden, kom ej häller i år i tillfälle att fullgöra sitt värf, emedan ett tillräckligt antal af vuxna larver ej någonstädes stod att finna. Detta kunde man visserligen redan på förhand anse som gifvet, men för att tillmötesgå uppfinnaren, som helt naturligt är ange- lägen om, att så fort som möjligt få sitt utrotningsmedel under- sökt, infördes 1 Skånes och Hallands tidningar en uppmaning, ställd till hvar och en, som möjligen kunde uppvisa ett fält, stort eller litet, hvilket för tillfället härjades af larver, att sådant till- kännagifva, antingen till undertecknad eller någon af kommitténs båda andra ledamöter. Någon dylik anmälan hördes dock ej af, som väntadt var. Man måste således afbida tiden till år 1897, då härjningsår infaller, för att få tillfälle till medlets pröfning. Då insamlingen upphört och undersökningarna på stället kunde afslutas, var det ej skäl för mig att längre kvarstanna i Skåne, synnerligast som inga för sockerbetorna skadliga insekter visade sig i sådan myckenhet, att härjning kunde befaras. Afre- san från Kristianstads län ägde alltså rum den 8 juni, men un- dersökningarna af ållonborrar fortsattes likväl ända till den 26: samma månad, emedan förvaltaren C. F. CARLSTRÖM hade den välviljan att ett par gånger i veckan sända mig ett mindre parti lefvande ållonborrar. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. =O På grund af rekvisition hos Landtbruksstyrelsen besöktes den 7 augusti fru CADIER'S egendom Bergshamra i närheten af Stock- sund, där skadeinsekter uppträdt i stor myckenhet å ett mindre fält, som var bevuxet med foderbetor. Dessa voro storväxta och redan mycket försigkomna, rmen hade icke desto mindre skadats betydligt, i synnerhet vid ena kanten af fältet, där blott bla- dens midtnerv och några hoprullade fragmenter af bladytan lämnats kvar. Rötterna voro dock orörda. Längre in uti fältet hade angreppen småningom minskats, ty där märktes å bladen blott ett och annat mindre hål. Insekterna hade visat sig i stor mängd på bladen några dagar före mitt besök, men efter ett starkt regn försvunnit, enligt hvad befallningsmannen på stället upplyste. Vid en närmare undersökning af plantorna påträffades likväl ännu många af dem sittande ofvanpå bladen helt stilla som det tycktes, utan att taga någon föda. I fångenskap bildade de likväl sedermera lika be- skaffade hål å inlagda blad, som dem man varseblef uti det fria. Några larver eller spår efter sådana kunde ej upptäckas på bla- den, hvadan det blef tydligt nog, att djuren invandrat till fältet. Skadedjuret befanns vara den s. k. Fläckiga sköldbaggen (Cas- sida Nebulosa TiN.). Dess förvandlingar från larv till puppa och utbildad insekt iakttogos af mig på Gotland 1893 och beskref- vos i årsberättelsen till Landtbruksstyrelsen för nämnda år samt i Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi» för 1894. Därsammanstädes är äfven införd en afbildning af den till skapnaden särdeles märkvärdiga larven, hvarför här en- dast lämnas figur af den utbildade insekten. Hvarifrån skadedjuren egentligen kommit var ej så lätt att vid besöket afgöra, då man, som vanligen är fallet, på platsen ej kunde lämna några underrättelser till ledning för omdömet. Troligen hade de, vägledda af luktsinnet, anländt från samma håll och fattat fast fot i yttre kanten af betfältet, där plantorna nu visade sig m ipna. j å g mest apgnpna Attudenej vandrat på SN de marken, utan användt vingarna som fortskaffnings- MNebulosa LIN. medel, syntes påtagligt, emedan ingen åverkan kunde upptäckas å växterna på det närmast belägna fältet, åt det håll, hvarifrån de antagligen kommit. Sedermera upplystes, 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. att egendomens besvärligaste ogräs består af en art molla, tro- ligen svinmolla (Chenopodium Album 1.), och detta förklarar kanske orsaken därtill, att dessa sköldbaggar här förökat sig så ansenligt som nu varit fallet. De larver af ifrågavarande art, som anträffades på Gotland, lefde just på bladen af nyssnämnda ogräs. Enligt KIRCHNER skola larverna till den bruna hufvud- formen af arten anträffas på bladen af betor och vara mycket allmännare i Tyskland, än den gröna varieteten. Till den sist- nämnda hörde dock alla de 'exempiar, hvilka å Gotland påträf- fades såsom larver på molla, äfvensom alla de hundratals individer, som jag var i tillfälle att iakttaga vid Bergshamra. Att dessa senare ej lefvat på betbladen, utan å andra i närheten befintliga växter, trodde jag mig kunna antaga, då inga färglösa eller brunaktiga fläckar eller andra spår efter larver syntes till på de förstnämnda. Den omständigheten, att alla på molla uppfödda och sedermera å såväl socker- som foderbetor funna, fullt utbil- dade exemplar af denna skalbagge tillhörde den af THOMSON m. fl. såsom varietet upptagna gröna formen, skulle kunna komma en att tro, att denna i larvtillståndet lefver endast på molla, men den bruna hufvudformen åter på betor, eller ock att båda kunna vara skilda arter. Denna fråga torde väl knappast få en full- ständig utredning, innan man haft tillfälle att uppföda och jäm- föra båda formernas larver med hvarandra, hvilket, så vidt jag har mig bekant, ännu ej ägt rum. Äfven annanstädes än vid Bergshamra i Stockholmstrakten, nämligen å Gotland och just i den trakt, där jag för tre år sedan observerade larverna, uppträdde denna sköldbagge under sistförflutna sommar, enligt skriftlig underrättelse samt meddeladt prof från bokhållaren R. WEDIN å egendomen Skäggs. Han skref nämligen ungefärligen följande: I början af juli månad erhöll undertecknad några starkt angripna sockerbetor från Bläsnungs gård, hvilka odlats i Hästnäs myr. Tillika följde några skadeinsekter samt en förfrågan, om jag, såsom f. d. betodlingsinstruktör för Roma sockerbruk, kunde lämna några råd till förebyggande af den missväxt å ägarens betfält, som antagligen var att vänta i följd af skadedjurens skarpa framfart. Sedan jag på ort och ställe tagit vidare känne- dom om saken, antog jag, med ledning af »Berättelse angående LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. T1I resor och förrättningar under år 1893 af Kongl. Landtbruks- styrelsens entomolog», att här var fråga om Fläckiga sköldbaggen (Cassida Nebulosa I.) och blef sedermera därom förvissad genom Edert vänliga meddelande angående de till Eder öfversända exemplaren. Emellertid hade jag ej annat råd att lämna, än att försöka med en öfvergödsling med kali och chilisalpeter. Jag trodde nämligen, att man därigenom möjligtvis kunde döda en del skade- djur samt för det andra, att man genom tillförsel af ny näring skulle få betorna att skjuta nya blad med större fart än eljest. Detta senare inträffade äfven, och plantorna stodo sedan bättre emot insekternas angrepp. Om öfvergödslingen dödade några insekter eller ej, kunde jag likväl icke utröna. Öfriga iakttagelser, jag själf gjort eller hört anföras af kam- rer MÖLLER vid Roma sockerbruk, äro i korthet följande: Under sommarens lopp har Fläckiga sköldbaggen uppträdt endast på några enstaka ställen å Gotland, dock alltid på mossjord, och det tycks framgå, att den trifves bäst på molla, ty först sedan detta ogräs borttagits från betfälten, hafva själfva betorna angri- pits. Härjningen tager alltid sin början invid dikeskanterna och sprider sig sedermera efter hand inåt fälten. Ett af dessa skade- djur angripet fält ser ut som om det vore bevuxet med enruskor i stället för kulturväxter. Öfvergödsling, i likhet med hvad förut nämnts, har äfven från sockerbrukets sida tillstyrkts, och där detta underlåtits hafva såväl blast som betor gått om intet. Detta har varit fallet t. ex. å herr HOFFMANS i Norrgårda betfält i Marte- bomyr och KNUDSENS, Nyrungs linda i Stånga myr. Härjningen denna sommar torde visserligen ej varit utbredd vidare än å omkring 10 tilnd, och skadan kan således uppskattas till vid pass 2,000 kronor, men bonden står emellertid rådvill och ser med ängslan framtiden an, i fall hans räddningsplanka, d. v. s. sockerbetorna, under torra somrar (liksom den i år) skall komma att fördärfvas af härjande skadeinsekter. Man ser af detta bref, att en fara för betodlingens framtid verkligen kan vara för handen i följd af ofvanberörda skadein- sekters närvaro, om man ej är beredd, att genast ingripa mot dem hvarhälst och när de hädanefter kunna komma att visa sig i någon anmärkningsvärd myckenhet. Om de hädanefter 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. uppträda på samma sätt, som under förlidet år var fallet, borde de tämligen lätt kunna hållas inom vederbörliga gränser, dels genom åkerns brukning och dels genom användande af direkta utrotningsmedel. Första åtgärden torde böra bestå uti förstöran- det af svinmollan uti åkrarna, synnerligast i rotfruktsfälten, innan de på bladen lefvande sköldbaggelarverna hunnit blifva fullvuxna. Enligt hvad mina uppfödningsförsök på Gotland gifva vid han- den, äro larverna färdiga att gå i puppa omkring medlet af juni, och bör således ränsning af träda och rotfruktsfält, där svinmolla växer, vara verkställd före denna tid, eller redan i början af nämnda månad. De larver, som då befinna sig på ogräsbladen, äro ännu ej fullvuxna och skola naturligtvis omkomma af brist på föda, sedan ogräset torkat och ej vidare är för dem tjänligt såsom födoämne. En öfvergödsling är alltid af nytta, då den ökar betplantornas motståndskraft, men skadedjuren dödas ej därigenom, ej häller störas de däraf vid sin fortplantning. Den omständigheten, att sköldbaggarna i sitt fullt utbildade tillstånd endast angripa plantorna från fältets ena kant, och där- efter gå inåt, allt efter som de så att säga gjort rent hus efter sig hvad blasten beträffar, blir en tydlig fingervisning hur man bör gå till väga för att döda dem, innan de hunnit göra någon mer betydande skada. Om de däremot genast spridde sig öfver hela fältet, blefve utrotningsarbétet ansenligt försvåradt, och kost- naderna därför betydligt större. I fall angreppen äga rum som hittills skett, behöfver man blott medelst en af de i handeln nu- mera tillgängliga »emulsionsspridarna» strila en blandning af pariser- (kejsar-)grönt och vatten (!/2 gram grönt till hvarje liter vatten) öfver de angripna, men ännu ej förstörda plantorna samt de närmast därintill befintliga friska, för att döda de flesta af skadedjuren och sålunda förekomma vidare härjning. Om man under nuvarande giftstadgas tillvaro lyckas erhålla s. k. pariser- grönt, må man dock se till, att det är af rätta sorten, nämligen det gröna färgstoft, som i Sverige går under namnet kejsargrönt, ty eljest blifva alla utrotningsbemödanden fruktlösa. Man lär nämligen i färghandelsbutikerna kalla ett annat färgämne »pariser- grönt», som för nämnda ändamål visat sig vara alldeles odugligt. I följd af rekvisition besöktes den 28 juli en lägenhet vid namn Skepparviken på Fogelbrolandet å Wermdön, som innehaf- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18906. 13 ves af herr J. A. WAHLSTRÖM, för att undersöka och lämna råd rörande de skadeinsekter, som under flera år hemsökt hans lilla, väl skötta och med egna händer anlagda trädgård. En besvärlig sjukdom har nämligen därstädes liksom på många andra ställen, synnerligast i Skåne, visat sig under flera år å både äpple-, pä- ron- och körsbärsträden, och den har igenkänts därpå, att de nyss utslagna och nästan fullvuxna löfven å ett och annat af årsskotten hastigt vissnat och blifvit bruna, hvarefter hela skottet och ofta äfven de äldre delarna af kvisten svartnat i barken, dött bort samt slutligen fallit af, om det onda utbredt sig rundt om- kring desamma. Man har mycket funderat öfver hvilken orsaken kan vara till denna åkomma, och de flesta hafva ansett frost såsom den sannskyldiga, hvilket jag för min del ej kunnat med- gifva, sedan noggrannare undersökningar blifvit gjorda. FEj häller kunna skadeinsekter beskyllas för att åstadkomma detta onda, då aldrig några sådana kunnat upptäckas å de Aera hundra så- lunda skadade kvistar, som jag underkastat ett omsorgsfullare skärskådande. För min del har jag förmodat, att parasitsvampar torde böra tillskrifvas denna ganska allvarsamma skada. Denna förmodan synes verkligen hafva besannats, ty enligt hvad man berättade mig 1 Skåne skall den bekante botanisten lektor E. ROsT- RUP i Köpenhamn hafva konstaterat, att sjukdomen uppstår i följd af angrepp från dylika snyltgäster.! Under sådana förhållanden skulle möjligen den såsom svamp- fördrifningsmedel på senare tiden berömda bordeauxvätskan kunna blifva ett värdefullt medel. Den tillredes på följande sätt: 1 För att få full visshet i denna sak, tillskref jag nyligen lektor ROSTRUP därom och erhöll följande svar, som jag tagit mig friheten återgifva, öfversatt på Svenska: Till svar å ärade skrifvelsen må följande tjäna: De kvistar af olika fruktträd, som jag i juli 1895 fick tillsända af lektor WAHLSTEDT i Kristian- stad voro angripna af flera svampar, nämligen äpplekvistarna af Mazilia fructi- gena och Nectria ditissima, päronkvisten af Manilia fructigena och Fusiclaaium gyrinum samt körsbärskvisten af Manilia fructigena, hvilken sistnämnda jag anser för hufvudorsaken till den af Eder beskrifna sjukdomen. Naturligtvis kan man icke vara säker på sjukdomsorsaken utan att se exemplaren på de sjuka kvistarna,. | Med högaktning E. ROSTRUP. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 2 kilo kopparvitriol (blåsten) läggas i en påse af gles väf, som hänges helt nära under vattenytan i ett kärl för att lösas; sedermera tillblandas 2 kilo släckt och fint pulveriserad kalk. Efter blandningens filtrering tillsättes ytterligare 100 kilo vatten. Denna vätska strilas öfver trädkronorna medelst någon af de nyare stril- apparaterna, hvarigenom den ytterst fint fördelas öfver kvistarna och bladen. Hvad tiden beträffar, då sådan öfverstrilning hälst bör ske, sakna vi visserligen 1 detta fall erfarenhet, men jag antager, att arbetet bör företagas i två repriser, nämligen första gången då knopparna börja öppna sig och den andra kort efter sedan blom- morna affallit eller kanske något senare. Af andra skadeinsekter antecknades vid besöket: frostfjäriln (Cheimatobia Brumata 1.) och äpplevecklaren (Carpocapsa Po- monella TL.) hvarom mer längre fram. Fläckhorniga löfvifveln (Phyllobius Maculicornis GYLL.) Denna vifvel är visserligen af HOLMGREN upptagen bland de för träd och buskar skadliga insekterna, emedan den lefver af deras blad, men angifves af THOMSON såsom endast sparsamt förekom- mande i vårt land. Säkert är, att den på de flesta lokaler är långt mindre allmän än en mycket närstående art, nämligen Ph. Årgentatus IAN. I Stockholms skärgård synes den dock vara allmännast, ehuru, så vidt jag under många somrars vistelse där- städes erfarit, någon anmärkningsvärd skada af honom ej för- orsakats. Uti ett bref af den 11 juni innevarande år omnämner herr HUGO HAMMARSKJÖLD, Tuna, att en liten skalbagge året förut visat sig på körsbärsträden, hvars blad den förstörde. Äfven nu uppträdde den på samma sätt, och af några såsom prof sända djur blef det klart, att dessa voro Ph. Maculicornis G. Då här var fråga om en bladätande insekt, föreskrefs bla- dens öfverstrilning med kejsargrönt och vatten eller fotogen- emulsion. Huruvida medlet användes eller ej, eller om skade- djuren utan någon åtgärd lämnade de unga körsbärsträden i fred, innan dessa blifvit kalätna, därom känner jag intet, då ingen vidare underrättelse hördes af. Det är nämligen endast sällan upplysningar lämnas om, hur försök med föreskrifna botemedel OR LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. I5 utfalla, äfven om sådana verkligen ägt rum, ett förhållande, som man måste på det högsta beklaga. Genom bref från herr ERIK G:SON OÖDELSTJERNA erhölls underrättelse om, att Barkborrar förstört ett stort skifte af Långbans grufveskogar i Värmland, och man önskade ett besök af mig vid bergsmannaföreningens sammanträde i Filipstad den 10 april detta år, hvarvid jag skulle lämna upplysningar rörande nämnda skadedjur samt medlen till deras utrotande. Som studiet af skogsinsekternas lefnadsvanor icke egentligen tillhört min be- fattning, och jag för öfrigt ej ansåg en dylik resa vara nödvän- dig, skrefs i stället en uppsats i ämnet och sändes till bergs- mannaföreningen, för att vid sammankomsten uppläsas, hvilket ock lärer ägt rum, enligt hvad jag sedermera erfarit. Från Norges statsentomolog meddelas den ledsamma under- rättelsen, att den s. k. Blodlusen (Schizoneura Lanigera HAusM.) : visat sig sedan 1894 vid Arendal i Norge. Detta för äpple- träden synnerligen skadliga djur antages härstamma från Amerika och har sedan slutet af förra århundradet därifrån utbredt sig vida omkring, icke allenast i Nordamerikas Förenta Stater och Canada, från ostkusten ända till Stilla hafvet, utan äfven till Australien och Europa. Därigenom att en del individer äro för- sedda med vingar går djurets spridning lätt för sig inom sam- manhägande områden. Dess vandringar öfver hafven tillgå dock antagligen så, att det medföljer de trädplantor eller kanske till och med ympkvistar, som sändas från den ena kontinenten till den andra. För den skull borde inga sådana, som införas från annat land, få utplanteras, innan de blifvit noggrannt under- sökta eller desinficierade. Genom underlåtenhet af dylika för- siktighetsmått hafva icke allenast denna, utan många fler skade- insekter till skilda länder importerats, hvilka sedermera blifvit verkliga landsplågor i det nya fäderneslandet. Då skadedjuret nyligen utsträckt sina vandringar ända till vårt närmaste grannland och där fattat fast fot, synes det blott vara en tidsfråga, när det skall visa sig äfven 1 Sverige, sedan man allt mer börjat införskrifva ympkvistar och fruktträdplantor från utlandet. Det kan därför vara på sin plats, att här nämna något om skadedjurets utseende och lefnadssätt, på det hvar och en, som får del af denna berrättelse, må lära sig igen- 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. känna detsamma och kunna genast vidtaga åtgärder till dess ut rotande, i fall det någonstädes skulle visa sig inom landet. Skadedjuret tillhör bladlössens stora familj och igenkännes bland annat därpå, att det saknar de s. k. saftrören ofvanpå sidorna af bakkroppen samt att det afsöndrar ett ämne, som se- dan: torkar och "omger kroppen, liknande hvit ull, hvarigenom = jarv (förstorade); Det nyaste medlet torde vara kolsvafla, i spannmålsbingen. Ämnet är explosivt. och 3 angripet hvete- bör därför ej komma i närheten af eld. Flitig korn, vädring i magasinen, och sädens omskyffling ju oftare desto bättre kunna dessutom ej nog rekommenderas. Äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella TiN.). Angående medlen mot denna vecklarefjäril, hvars larv vanligen kallas äpple- masken, emedan den urhålkar gångar i äpplen, som härigenom blifva odugliga för afsalu, hafva flera förfrågningar motta- Sitsiiochk detta ar nellt mMaturligt, "då skadedjuret'-hvarje: år 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. infinner sig, än på ena och än på andra området och mången gång förstör tre fjärdelar af en lofvande fruktskörd. På det att en större allmänhet skulle få reda på de säkraste sätten för dess oskadliggörande, sändes till Nya Skånska Posten i Kristianstad följande skrifvelse, hvilken sedermera cirkulerade genom flera andra tidningar. ; »I ett föregående nummer (n:r 120) af denna tidning har jag varit i tillfälle omnämna hvad man kan göra för att be- kämpa krusbärsmasken, och vill nu gifva ett par råd angående en annan, för trädgården ej mindre skadlig insekt, nämligen lar- ven till en liten vecklarefjäril (Carpocapsa Pomonella 1iN.), som bildar gångar i äpplen, hvarigenom dessa brådmogna och i för- tid nedfalla samt bli odugliga både i handeln och till förvaring. Hvarje fruktodlare har nog emellanåt fått vidkännas större eller mindre förluster i följd af detta lilla skadedjurs uppträdande. Fjäriln lägger vanligtvis sina ägg i den skålformiga för- djupning, som uppstår efter blomman i yttersta ändan af frukt- ämnet, och de sedermera ur äggen kommande larverna äta sig därstädes in uti detsamma. Genom att uppsamla och förstöra fallfrukten strax sedan den kommit till marken, kunna många larver förgöras, men detta kräfver mycken påpasslighet och torde sällan äga rum så ofta som sig borde. I Nordamerika har man länge begagnat ett annat medel att tillintetgöra larverna, hvilket ej fordrar så mycket besvär och som dessutom är pålitligare och verksammare. Man dödar dem nämligen innan de hunnit äta sig in i frukten, och härigenom förekommes äfven skadan. . Detta sker genom duschning af kvi- starna innan äggen äro kläckta, d. v. s. kort efter sedan blom- bladen bortfallit. Fruktämnena vända då det skålformiga stället uppåt, hvarigenom det giftämne, som användes, stannar därstädes kvar. Då den nyss ur ägget komna larven gnager på fruktäm- net, får han äfven smaka giftet och dör. I vatten uppslammadt parisergrönt har visat sig vara särdeles lämpligt som utrotnings- medel, ty det stannar utanpå frukten såsom ytterst fina korn, in- tränger således ej däri och kan följaktligen icke förgifta densamma invändigt. Det användes för nämnda ändamål i stora kvantiter uti Nordamerika — man uppgifver 2,000 tons årligen för Förenta Staterna — och anses, att 75 procent af äppleskörden därigenom AM d LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 189060. 23 skyddas. Förutom äpplefjärilns larver är det åtskilliga andra skadeinsekter, som däraf dödas, t. ex. frostfjärillarver och öfver- hufvud taget alla skadedjur, som äta af bladköttet eller den späda barken. Någon fara för människor kan det ej medföra, då det användes för träden före eller kort efter blomningstiden, ty de ytterst små" gröna kornen, som fästa sig på fruktämnena, för- svinna genom regn och blåst långt innan frukten blir användbar. Duschen åstadkommes på ett utmärkt sätt medelst på senare tiden uppfunna apparater, såsom »Vermorel, Bordeaux» m. fl. Den förstnämnda tillverkas numera i Stockholm, och var priset därpå uppgifvet 1 min förra uppsats. Till duschning af större träd blir dock assuranssprutans slang för kort, hvarför en gummislang om 2 eller flera meters längd måste anskaffas. När man vill duscha högre träd, fästes ett bamburör eller en längre käpp vid öfre ändan af apparaten, hvarmedelst denna kan föras upp till de öfre grenarna. Genom att vrida på apparatens ändstycke kan man duscha bladen äfven på undersidan, hvilket är af stor vikt, emedan en del insekter vistas endast därstädes. Då alla ägg ej läggas samtidigt, blir det klokast att bestå träden en andra duschning, omkring 12 dagar efter den första. Mot bladlöss och andra insekter, som hämta sin föda medelst ett sugrör från växtens inre delar, lämpar sig ej parisergrönt eller andra gifter, som stanna på ytan och ej förena sig med växtsaften. Mot sådana ha vi ett annat medel, nämligen petro- leum-(fotogen-)emulsionen, hvilken äfven omnämndes i den förra uppsatsen. Anvisning "om dess användning liksom andra hithö- rande upplysningar meddelas kostnadsfritt af undertecknad. Tollarp den 30 maj 1896. Sven Lampa. Statens entomolog.» Plommonvecklaren (Grapholitha Funebrana TR). Denna lilla vecklarefjäril, som gör gångar inuti plommonträdens frukter, hvarunder kåda uttränger och bildar en klar och hårdnad droppe på plommonens yta, har gjort skada” på flera ställen. ”Under- rättelser härom hafva lämnats genom herr OLoF HAGMAN, Södra Lyckås, samt skolläraren Eric RYDÉN, Fjelie, Flädie. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Äpplesågstekeln (Hoplocampa Testudinea KLuG.), en liten sågstekel, som enligt THOMSON förekommer sällsynt i Skåne, har af kyrkoherden JOSEF ANDERSSON i Färlöf, Kristianstads län, observerats från larvstadiet. Larven lefde inuti äpplekart, hvil- ken härigenom skadades så, att frukten ej uppnådde sin mog- nad. Flera arter tillhöra detta stekelsläkte, och alla skola lefva på samma sätt, fast de kanske äro sällsynta hos oss eller hittills ej blifvit tillbörligt beaktade. Frostfjäriln (Cheimatobia Brumata Tin.). Denna mätare- fjäril, som kanske är en af de mest skadliga insekter för frukt- trädgården samt löfträden i allmänhet, har under året varit före- mål för en ej ringa uppmärksamhet, och detta med rätta. Så hafva flera förfrågningar inkommit om lämpligaste medlen mot densamma, tidningsartiklar blifvit spridda vida omkring rörande ämnet samt slutligen sakrika uppsatser därom införts i Entomo- logisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi» för 1896. Herr kandidat J. PEYRON har i de båda sistnämnda publikatio- nerna meddelat en rik och på fleråriga försök grundad erfarenhet rörande fruktträdens behandling medelst pappersringar, bestrukna med brumatalim eller larvlim (Raupenleim) — det sistnämnda anses vara det lämpligaste — hvarigenom honorna dödas eller hindras från att gå upp i träden och lägga ägg. Då hans upp- sats äfven är intagen i Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi» har den erhållit en större spridning bland allmänheten, efter som dessa »Uppsatser» utdelas gratis genom myndigheter samt äro för billigt pris tillgängliga i bokbandeln. En annan uppsats, som hufvudsakligen behandlar trädens besprutning med kejsargrönt etc., är författad af Norges statsen- tomolog, herr W. M. SCHÖYEN; men då språket är norska, har den kunnat inflyta endast i Entomologisk Tidskrift. Alltså är under året ej så obetydligt gjordt för upplysningars spridande 1 vida kretsar om bästa sätten för utrotandet af ifrågavarande skadedjur, och få vi hoppas, att dessa bemödanden ej skett för- gäfves. Äpplebladloppan (Psylla Mali ScHminB.). En ljusgrön liten insekt, tillhörande den afdelning af bladlössens familj, som med anledning af förmågan att hoppa fått namnet bladloppor (Blattflöhe), ehuru de ej likna de verkliga lopporna, utan fast- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. 25 mer de s. k. stritarna. Ofvannämnda djur skadar i larvtillstån- det de späda skotten på äppleträden genom att utsuga deras safter, hvarefter förkrympningar uppkomma. Skadedjuret synes hafva varit mycket allmänt under sommaren. Emedan dessa djur upphämta födan medelst ett sugrör, är lämpligaste utrot- ningsmedlet petroleumemulsion. Äpplevifveln (Anthonomns Pomorum Lin.) var mycket tal- rik vid Ulfsundasjöns sträder och förstörde en stor mängd äppleblommor. Å en kvist räkna- des dessa, och jag fann bland 24 sådana 17 förstörda af nämnda vifvel och blott 7 friska. De år, då träden blomma rikligt, betyder en sådan härjning naturligtvis mindre, ty tillräck- ligt med blommor återstå ändock för att trä- den skola lämna god skörd, men vid andra tillfällen kunna dessa skadedjur lätt förstöra hvarenda blomma. En beskrifning på denna Fig. 5. Anthonomus vifvels förvandlingar m. m. återfinnes i min Ponorwnr, 1 skadad blomma; 2 puppa; 3 fullbildad insekt, förstorad, 4 nat. årsberättelse för 1894, å sid. 36 samt »Upp- satser i prakt. entomologi» m. fl. Af öfriga insekter, som under året visat storlek sig skadliga och varit föremål för förfrågningar, må här anföras: Cecidomyia Nigra Meic., Letraneura Ulmi DE Geer, Kålfjäriln (Pieris Brassice LiN.), Eurydema ÖOlera- ceum TLiN., Mytilaspis Pomorum BoucHÉ, Lecanium Persice LIN. och Eriocampa ÅAdumbrata KLuG. Slutligen må för fullständighetens skull kanske omnämnas, att en brefskrifvare anhållit om råd och föreskrifter rörande ut- rotandet af skator och sparfvar. Efter en längre underhandling rörande tillverkning och in- förande i handeln af s. k. emulsionsspridare för trädgårdens m. fl. behof, intresserades till sist redskapsfirman CARL JACOB- SEN & C:o i Stockholm för saken, så att en mindre sådan appa- rat införskrefs för att tjäna till modell, hvarefter till en början 25 stycken tillverkades vid en härvarande sprutfabrik. I följd 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. af mina rekommendationer såväl hos enskilda som genom tid- ningsartiklar blefvo dessa apparater snart utsålda, hvarför ett nytt parti förfärdigades under höstens lopp. Dessa emulsionsspridare, som man kallat »Ceres», äro för- sedda med s. k. Vermorel-munstycke, fig. 6, den bästa apparat, som kanske för närvarande finnes, ty den utsläpper och sprider vätskor i så ytterst fint fördeladt tillstånd, att det kan jämföras med en tjock dimma, som lägger sig öfver bladen. Emedan munstycket är vridbart, kan öfverstrilningen ske icke allenast upp- ifrån och från sidan, utan äfven nedifrån, hvar- igenom bladens undersida med lätthet kan fuk- tas äfven å sådana kvistar, som löpa ut nära vid marken eller inuti buskar och träd. Mun- stycket kan rensas genom tryckning på den fjädrade knappen, och om härvid gummipack- ningen skulle råka i olag, afhjälpes detta lätt efter afskrufning af locket. I följd af vätskans ytterst fina fördelning vid strilningen uppkom- mer dessutom den stora fördelen, att föga däraf spilles bort, hvilket alltid sker vid användning af de förut vanliga silar å sprutor eller vatt- ningsapparater; ty därvid rinner största delen af vätskan från bladen ned till marken. I fråga varande redskap kan fästas medelst en hylsa eller koppling vid slangen å en van- lig assuransspruta, men om denna är för kort, Fig. 6. Vermorel- kunna gummislangar erhållas af den längd och spridare. groflek man önskar. Skaftet på spridaren är i ändan så gängadt, att det kan fastskrufvas di- rekt på slangmunstycket till firmans assuransspruta R 2. Priset på apparaten är 6,50 (med koppling 7,25) och på slangar om 12 mm. inre diameter 0,75 kr. per 60 cm. samt något dyrare för gröfre dimensioner. För den, som redan har en assurans- spruta, blifva alltså kostnaderna för att anskaffa ett godt redskap till skadeinsekters utrotande föga kännbar. Af en annan modell, fig. 7, införskrefvos från Amerika 25 stycken, hvilka äfven finnas till salu hos firman JACOBSEN & C:o, till ett pris af 18 kronor per styck. ' Denna apparat har två för- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18906. 27 delar, den ena att den kan fastsättas i hvilket vattenkärl som hälst och den andra, att vid dess nedre ända befinner sig ett hål, hvarigenom vätska utstötes under arbetet, så att en rörelse uppstår i kärlets nedersta del, som hindrar de tyngre partiklar, hvilka äro inblandade i vätskan, att sjunka till botten. Vid an- vändandet af kejsargrönt blir detta redskap alltså synnerligen lämpligt. Medelst en skruf kan strilningen regleras så, att den blir: starkare eller svagare. En kortare gummislang åtföljer redskapet, och för att det bättre skall motstå de skarpare medel, som ibland "måste användas, är det förfär- digadt af koppar. Den till dödande af sådande ska- deinsekter, som hafva sugande munde- lar, i Amerika uppfunna petroleum-(fotogen-) emulsionen har äfven genom nämnda firma anskaffats. Sådan kan dock med lätthet tillagas af hvem som hälst, och i så fall blir den naturligtvis vida billigare än i handeln. I följd af omnämnandet af dessa red- skap uti flera tidningar, erhöll jag en mängd förfrågningar från skilda håll rörande deras användning, hvarför det blef nödigt, att få uppgjord en tryckt bruksanvisning, som i kort- het omnämner hvilka insekter och parasit- svampar, som genom dem kunna fördrifvas, samt vid hvilka tider på året utrotningsar- betet bäst kan och bör äga rum. En sådan efter amerikanskt mönster blef äfven genom firmans försorg och på dess bekostnad tryckt för att åtfölja redskapen, då de utlämnas. Fig. 7.” Spridare med agitator. Dylika anvisningar tillhandahållas äfven af mig åt hvar och en, som önskar råd- fråga desamma. Genom kyrkoherde J. ANDERSSONS i Färlöf bemödanden blefvo äfven emulsionsspridare införda till Göteborg, där de till- handahåilas genom firman FRAENKEL & HEDENBERG. Modellen, 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. som benämnes »Success>, är dock en annan, men äfven den mycket ändamålsenlig. Munstycket är här tillverkadt efter den s. k,. »Bordeaux»-modellen, hvilken betydligt afviker från »Ver- morel». Vätskan utströmmar nämligen å den senare genom ett litet rundt hål, men å den förra genom en springa, som äfven kan ställas så, att en jämn och odelad stråle åstadkommes. Detta munstycke har visserligen äfven sin fördel, men kan en- ligt min tanke ej gå upp emot Vermorel hvad vätskors fina för- delning beträffar, samt är ej vridbart, hvilket kanske är dess största svaghet. I Nordamerikas Förenta Stater hafva emulsionsspridare redan länge varit i bruk, och fabrikerna därstädes tillverka dem efter många modeller, t. o. m. sådana, som äro afsedda för större fält och följaktligen kräfva stora reservoirer, anbragta på hjul samt framdrifvas af dragare. Det lär väl dröja länge innan vi hinna dit, men man får vara nöjd, om mindre apparater komma så allmänt i bruk, som de verkligen förtjäna; ty deras användbarhet 1 trädgården, växthusen, inne i rummen för rengöring af där be- fintliga växter samt slutligen äfven vid desinfektioner kan bli så mångfaldig, att hvar och en, som kommer sig för att anskaffa en dylik apparat, säkerligen ej skall ångra den jämförelsevis ringa penningeutgift, som däraf förorsakas. Af sekreteraren i Kongl. Vetenskapsakademien anmodades jag att skrifva en uppsats om våra skadligaste insekter för 1897 års almanacka, hvilket uppdrag naturligtvis med största bered- villighet mottogs, då därigenom underrättelser om dessa insek- ters utseende, lefnadssätt och utrotande skulle komma att spridas snart sagt till hvarje koja. En kraftigare medverkan: till den praktiska entomologiens popularisering är ej gärna tänkbar, hvarför hvarje vän af denna vetenskapsgren — och hvarför icke en stor del af Sveriges befolkning — måste kännna sig tacksam mot detta uppdrags upphofsman. Resorna under året hafva upptagit 27 rese- och förrättnings- dagar, däraf 22 i Kristianstads och 5 i Stockholms län. Den öfriga tiden af sommaren tillbringades på landet, vid Ulfsunde- rt fär LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1896. 29 sjön, för att få tillfälle studera några af de insektarters lefnads- vanor, som där komme att anträffas. Särskildt vinnlade jag mig om, att göra insamlingar af de arter bladloppor (Psyplla), som därstädes vistades, och bland hvilka några voro skadedjur. Dessutom gjordes kortare turer, enligt anmodan af Landtbruks- styrelsen, för att i Stockholms omgifningar undersöka sådana platser, som möjligen kunde befinnas lämpliga att emottaga den af regering och riksdag beslutade entomologiska försöksstationen. Slutligen må kanske omnämnas, att jag företog en fem dagars resa till Malmö för att deltaga i prisdomrarnas arbeten vid det därstädes hållna 18:e allmänna svenska landtbruksmötet. Samlingar af skadeinsekter hafva upprättats för Landtbruks- styrelsen samt Värmlands och Älfsborgs läns landtmannaskolor. Korrespondensen rörande skadeinsekter samt uppsatser för utbredandet af kännedomen om dem, äfvensom andra till befatt- ningen hörande angelägenheter hafva varit af ungefärligen dub- belt så stort omfång som under föregående år och upptaga 122 skrifvelser. Bland dessa äro då inräknade tidningsuppsatser, före- drag vid Värmländska bergsmannaföreningens sammankomst i Filipstad den 10 april samt vid Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträden, uppsatsen för 1897 års almanack samt utlåtanden och skrifvelser till Kongl. Landtbruksstyrelsen angå- ende förnyadt statsanslag till ållonborreinsamlingen, byggnads- plats för den blifvande entomologiska försöksstationen m. m. Många af de mottagna skrifvelserna från enskilda personer hafva åtföljts af remisser, innehållande insekter och skadade växt- delar, hvilka påkallat undersökningar eller uppfödningsförsök, för att arten skulle kunna säkert bestämmas, samt förvandlingarnas förlopp närmare utrönas m. m. Svaren på de influtna förfråg- ningarna hafva flera gånger måst blifva utförliga och därför er- fordrat en ej ringa tid, men hafva nu som alltid förut lämnats kostnadsfritt. Insamlingar af skadeinsekter för skolsamlingar hafva ägt rum så ofta lämpligt material öfverkommits, äfvensom uppfö- dandet af larver för samma ändamål. Den utländska litteraturen rörande den praktiska entomolo- gien har uppmärksammats, men ej under nuvarande förhållanden hunnit genomgås så grundligt som önskvärdt varit, dels till följe 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. af dess nuvarande vidlyftighet och dels emedan en del af min tid måst användas på annat håll. Liksom under många föregående år hafva arbeten vid Riks- musei entomologiska afdelning vid de tillfällen, som härtill kun- nat anslås, blifvit utförda, och har därvid bestämmandet och ord- nandet af de i den svenska samlingen befintliga harkrankarna (Tipuliderna) hufvudsakligen varit föremål för min verksamhet. Detta arbete har för mig varit desto mer till nytta, som inom nämnda dipterafdelning åtskilliga arter förekomma, som äro för landtmannen särdeles skadliga. För såväl de med statsanslag uppmuntrade »Uppsatser i praktisk entomologi» som Entomologisk Tidskrift, utgifven af Den Entomologiska Föreningen i Stockholm, har jag nu, liksom före- gående åren allt sedan 1891, varit redaktör och ansvarig utgif- vare och därvid haft tillfälle, att så långt omständigheterna med- gifvit tillgodose den praktiska entomologiens fordran af offent- lighet åt dess angelägenheter, utveckling och framtida förhopp- ningar. Sedan ofvanstående berättelse blifvit skrifven och börjat tryckas erhölls ett bref från landtbrukaren ANDERS PERS i Gräll- sta, Sala, hvari lämnas en något utförligare redogörelse för Kålskinnbaggens (Hurydema |Strachia) Oleraceum Lin.) upp- trädande under augusti förlidet år. Han skrifver nu, att skade- djuren alldeles förstörde rofplantorna å omkring 2/1 tnd, så att ej ett enda blad lämnades kvar, hvarefter fältet fylldes med ogräs. ÅA den öfriga delen af roffältet, vid pass 1 ?/4 tnd, växte blasten så fort mot slutet af augusti, att insekterna ej förmådde skada densamma. Något utrotningsmedel blef ej användt. Af brefvet framgår, att dessa insekter, i likhet med brun- fläckiga sköldbaggen m, fl., angripa växterna först i ena kanten af fältet, och att de sedan draga sig inåt detsamma, i den mån som plantorna blifva uppätna. Detta måste betydligt underlätta deras utrotande medelst besprutning med för dem skadliga vätskor, då det i början blir fråga: blott omen" helt liten? area oo Afeut rotningsmedel skulle sannolikast fotogenemulsionen, som dödar LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18906. 31 vid beröring med insektkroppen, blifva lämpligast, alldenstund dylika insekter ej kunna dödas medelst å bladytan befintliga gifter, emedan de medelst ett sugrör upphämta sin föda från bladens inre delar. Stockholm i december 1897. Sven Lampa. Tryckfel. A sid. 13, noten, står: Manilia, läs Monilia, + << Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1897. Kongl. Maj:t har i nåder >»funnit godt bevilja Entomologiska Föreningen i Stockholm för utgifvande under år 1897 af en sär- skild afdelning af dess tidskrift, innehållande populära uppsatser om Sveriges skadeinsekter, ett statsbidrag af ett tusen kronor under villkor, dels att nämnda afdelning af tidskriften innehåller minst fyra ark jämte plansch, dels att tre hundra exemplar där- af kostnadsfritt öfverlämnas till Kongl. Civildepartementet för att enligt chefens för nämnda departement bestämmande utdelas till hushållningssällskapen i riket, skogsskolorna, landtbruksläroverken med flera, dels och att ifrågavarande afdelning af tidskriften hålles tillgänglig i bokhandeln till ett pris, ej öfverstigande en krona 50 öre för hvarje exemplar.» — — — Den omnämnda afdelningen af tidskriften, som under namn af » Uppsatser i prak- tisk entomologi» utgifvits årligen sedan 1891, kommer alltså att utgå äfven nästa år. De flesta föregående årgångarna hafva ut- gjorts af 6 tryckark samt en färglagd tafla och äro fortfarande tillgängliga hos Entomologiska Föreningen, till ett pris af en krona 25 öre hvardera. Insekter som människoföda. Att en eller annan insekt- art vid vissa tillfällen blifvit använd till föda äfven för männi- skor är visserligen ingen nyhet, då man läst, att ållonborrar brukats till soppor i Italien, samt att JOHANNES DÖPAREN under sin vistelse i öknen hufvudsakligen lefde af gräshoppor. Man har äfven erfarit, att vilda folkslag vid vissa tillfällen nära sig med insekter, men mindre kändt torde kanske vara följande, son är hämtadt ur »Entom. News and Proceedings of the Entom. Section, Acad. of Nat. Sciences of Philadelphia, Vol. VI, N:o 1, 18952. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 39 7(O [ [95] Den hos oss under gamla golf, i källare etc. lefvande stora skalbagge, som vidskepelsen, sannolikt i följd af dess svarta färg, kallat »dödsbudet> och härför af LINNÉ erhöll det latinska namnet Blaps Mortisaga, har en släkting i Egypten (5. Sul- cata), som där är mycket allmän och af fruntimmerna tillagas och ätes, emedan man tror, att denna föda bidrager till att gifva kroppen en önskvärd grad af fyllighet. Skalbaggarna ro- stas, krossas och läggas i skirt smör, hvarefter tillsättes honung, sesamolja och aromatiska kryddor, hvilket allt sammanröres för att sedan förtäras. FABRICIUS omtalar äfven, att de turkiska kvinnorna äta nämnda insekt, kokad 1 smör, för att framkalla fetma. Enligt hans utsago brukas den i Levanten och Egypten äfven såsom medel root plågor och sjukdomar i öronen samt bett af skorpio- ner. CARSTEN NEIBUHR omnämner likaledes detta egendomliga bruk hos de turkiska kvinnorna och tillägger, att insekten använ- des för samma ändamål i Arabien, i det man förtär tre i smör uppfrästa sådana morgon och afton. Gräsflyet (Chlareas Graminis Lin.) i Skottland. I »The Entomologist», 1894, s. 278, anföras följande iakttagelser af Ro- BERT SERVICE. Fårherdarna i sydligaste Högländerna hafva un- der generationer varit bekanta med gräsmasken och anse den- samma såsom en förstörande pest. Härjningarna hafva merän- dels förekommit å mer inskränkta platser, men åren 1830—36 voro anmärkningsvärda i det afseende, att skadedjuren då upp- trädde i de flesta trakter i de lägre delarna af Högländerna. En gammal man kunde förtälja hur diken och vattensamlingar voro uppfyllda af larver, och så inträffade äfven 1894, enligt Mr S., efter en orkan med åskregn vid Polgovan farm. Ett lager larver af 6—13 tums mäktighet var ingalunda ovanligt, men man fann äfven sådana af 24 tums tjocklek. Råkor och dess ungar voro larvernas största fiender och därnäst kommo skrattmåsar (Larus Ridibundus), vanliga måsar (L. Canus), Ljung- pipare (Charadrius Apricarius), Vipor (Vanellus Cristatus) och Storspofvar (Numenius Argquata) m. fl. Sven Lampa. NÅGRA TIAKTTAGELSER FRÅN DE SENASTE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR AF JOHN PEYRON. Under de två sista åren ha frostfjärilarna i vissa delar af Stockholmstrakten anställt härjningar i stor skala. Särskildt på Lidingön, där förf. haft tillfälle att noggrannt iakttaga deras upp- trädande, har den ödeläggelse, de åstadkommit, varit högst be- tydlig, och de flesta trädgårdar, i hvilka åtgärder ej vidtagits för att stäfja deras framfart, ha företett det bedröfliga utseende, som under härjningsår är det vanliga. Dock icke alla. Äfven utan att vara skyddade ha, såsom ofta sker, vissa ställen varit helt och hållet eller i det närmaste befriade från skadeinsekterna. Nödvändigheten af att sätta en gräns för deras förödande angrepp har emellertid väckt och lifvat intresset för vidtagande af skydds- åtgärder, och få torde de ställen vara i nämnda trakt, där så- dana under nu förflutna höst uraktlåtits. Talrika förfrågningar ha från olika håll ingått om lämpligaste sättet att skydda trä- den, och jag har haft tillfälle att såväl teoretiskt som praktiskt verka för saken, därvid fortfarande anbefallande det medel, som jag i en föregående uppsats något utförligare omnämnt, och till hvars förträffliga egenskaper jag under sista härjningsåret fått ytterligare stärkt förtroende. Fördelen af att sätta gräns för ett ondt, innan det hunnit komma till verkan, framför dröjsmålet därmed, tills denna verkan redan börjat mer eller mindre tydligt inträda, synes mig ligga i öppen dag. Därför är fortfarande mitt råd: använd besprutning med insektdödande medel för att, om Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. I (1897). I 3 SA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. så påfordras, befria träden från öfriga skadedjur. Men försumma ej, att när härjning af frostfjärilar hotar, förse träden med tjän- liga limringar. Anledningen till frostfjärilarnas ojämna förekomst med mass- uppträdande på vissa trakter och mer eller mindre fullständigt förbigående af andra, ofta tämligen omedelbart intill de förra gränsande, kan för en och annan möjligen förefalla dunkel. Hvad som kan synas än märkligare är det icke sällan iakttagna för- hållandet, att i samma trädgård somliga träd kunna vara full- ständigt aflöfvade, under det att andra, närstående, endast äro föga angripna. Man har sökt förklara saken på det sätt, att i ett eller annat afseende sjuka eller svaga träd företrädesvis skulle angripas, under det att däremot de kraftigare skulle skonas. Otvifvelaktigt måste ju inträffa, att om tvänne träd samtidigt ut- sättas för angrepp af lika styrka, men det ena har att mot detta angrepp sätta en löfkrona fyra eller fem gånger kraftigare och rikligare utvecklad än det andra, härjningen på detta senare skall komma att visa sig betydligt mera i ögonen fallande än på det förra. Ehuru jag sålunda medger, att den nämnda förklarings- grunden kan ha skenet för sig, kan jag emellertid ej biträda densamma, särdeles som jag flera gånger iakttagit, att det allde- les icke är regel, att det gjorda antagandet öfverensstämmer med verkligheten. För vissa skadeinsekter, hvilkas honor äga flyg- förmåga, är en valfrihet af nämnda slag påvisad, och, om benä- genhet att företrädesvis uppsöka skadade träd hos arterna finnes, äfven utan svårighet förklarad, då den lätthet, med hvilken de kunna förflytta sig från det ena trädet till det andra, ju gör det möjligt för dem, att uppsöka de för deras äggläggning mest lämpliga ställen. Men att den vinglösa frostfjärilhonan, då hon lämnat sin i jorden hvilande puppa, från marken skulle kunna bedöma ett träds hälsotillstånd, eller att hon, om hon uppstigit i ett träd och funnit detta utan vank, skulle vända om och, fortfarande krypande, begifva sig ut på upptäcktsfärd efter ett svagare exemplar, och först sedan hon påträffat ett sådant afsätta sina ägg, finner jag alldeles omöjligt att tänka mig. För min del anser jag orsaken till frostfjärilarnas ojämna uppträdande, icke blott då det gäller hela trakter, utan äfven då det gäller enstaka träd eller trädgrupper, vara att söka i såväl honornas 2 PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. 35 som larvernas obenägenhet eller oförmåga att företaga längre vandringar, och härmed äro vi inne på en fråga, som icke så sällan diskuterats, hvarvid meningarna visat sig vara ganska de- lade. — Att honorna torde kunna vandra kortare sträckor, då sådant af en eller annan anledning visat sig för dem nödvändigt för att finna plats för äggens afsättande, därpå har jag vid ett föregående tillfälle gifvit ett exempel. Men lika visst torde vara, att de under normala förhållanden ej begifva sig ut på ströftåg för uppsökande af aflägsna platser för äggläggningen, utan att de i och för denna taga sin tillflykt till närmast tillhands varande träd, eller, med andra ord, det, i hvilket de under larvtillståndet lefvat eller ett omedelbart intill detta befintligt. Företeelser, otvetydigt hänvisande på detta förhållande, har jag ofta under de sista åren haft tillfälle att iakttaga, och till belysande af det- samma vill jag anföra ett par exempel från sistförflutna sommar. I den trädgård, åt hvars skyddande mot frostfjärilar jag ägnat särskild omsorg, finnas i ett kvarter på gräsmark utplan- terade, förutom några parkträd, äfven ett tiotal fruktträd. Alla dessa träd, så när som på ett enda, hvilket på grund af ålder och ofördelaktig placering var bestämdt att aflägsnas, ehuru det tills vidare fått kvarstå — och sålunda var synnerligen väl läm- padt till försöksträd — skyddades hösten 1894 med limringar, efter att samma års sommar hafva varit starkt angripna af frost- fjärillarver, dock ej alldeles kalätna. Nämnda höst insamlades på de skyddade träden omkring ett tusental honor, med det resultat, att de under påföljande sommar stodo under full grön- ska. Hösten 1895 försågos samma träd ånyo med limringar, under det att det från föregående år oskyddade trädet äfven nu lämnades åt sitt öde. Denna höst infågades på limringarna ett mycket obetydligt antal honor, på vissa träd icke en enda, och detta tydligen af den anledning, att på grund af trädens skyd- dande föregående år inga larver under sommaren uppehållit sig 1 desamma, och följaktligen inga honor under dem legat förpup- pade i jorden. Det under båda dessa år oskyddade trädet var redan i början af juni 1896 fullkomligt kalätet, och fälldes nu för att förekomma en möjlig vandring till närstående träd af de ännu ej halfvuxna larverna, som ej längre hade sitt lifsuppehälle iedetiträd, lvari desvistades, Hade. nu någon större: del af de 53 Jd 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. säkerligen till flera hundra uppgående honor, af hvilkas ägg- läggning dessa larver resulterade, haft benägenhet att vandra till de närstående träden, af hvilka ett befann sig på omkr. 4, ett annat på omkring 5 meters afstånd från det aflöfvade trädet, så ligger ju det antagandet mycket nära till hands, att, då ingen- ting hindrade dem, de skulle hafva åtlydt denna sin vandrings- drift. Att emellertid detta ej varit fallet visade sig tydligt på andra årets limringar. På det ena af de två närmast stående träden, ett astrakanträd af den storlek, att det ensamt under nu förliden sommar lämnade omkring 3 hektoliter frukt efter en alldeles enormt riklig blomning, insamlades under det andra skyddsåret (hösten 1895) in alles sex honor, på det andra när- stående, något mindre trädet samtidigt endast två. Detta ett exempel i mindre skala. — Ett exernpel i större skala erbjuda trenne intill hvarandra omedelbart gränsande sommarställen, alla rikt försedda med sådana träd, 1 hvilka frostfjärilarna med för- kärlek uppehålla sig, men af hvilka endast tvänne voro angripna af sådana, och detta i mycket betydande grad, under det att det tredje var så godt som alldeles fritt. De två härjade ställena utgöra på sätt och vis genom sin trädvegetation ett helt, i det att de äro rikt försedda med stora, på många ställen omedelbart till hvarandra stötande ekar, och dessutom med talrika andåra för frostfjärilarna begärliga träd. Det tredje stället är däremot skildt från de öfriga tvänne genom ett smalt bälte, bevuxet med tall, björk och asp, af hvilka träd det förstnämnda aldrig, de två senare endast i undantagsfall angripas af frostfjärilarna, nämligen af den mindre arten, örumata, som är den vanliga fruktträds- härjaren. Den större arten, boreata, lefver däremot företrädes- vis på björk, men har under de senare åren i de trakter, här äro i fråga, varit mycket obetydligt representerad. Utan tvifvel är det detta skogsbälte, som, huru obetydligt till sin breddå det än är, för denna gång räddat det tredje stället i fråga. Från den sannskyldiga härd, som de två härjade ställena tillsammans bildade, och i hvars ekar och öfriga parkträd — fruktträdgården var skyddad — frostfjärilarna under de senare åren nått den rnassutveckling, att deras larver under den sista sommaren lyc- kades åstadkomma på många håll så godt som fullständigt af- löfvande, hafva genom nämnda skogsbälte honorna ej kunnat 4 PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. Sv eller haft anledning att vandra, utan föredragit de träd inom det af detsamma begränsade området, som för dem legat närmast. Att med framgång företaga utrotningsåtgärder i sådana här- dar, att, med hvilket medel det än vara må, söka befria åtskil- liga sekelgamla ekar från larverna eller hindra honornas tillträde till dem, ligger väl utom möjlighetens gränser. Men icke häller är det, från fruktodlarens synpunkt sedt, nödvändigt. En härj- ningsperiod varar ungefär fyra till fem år, har under de första åren mera obetydliga dimensioner, tilltager under de senare allt mer i styrka: för att slutligen af sig själf hastigt aftaga, i den mån de larvförödande parasiterna hinna utveckla sig till så stort antal, att de kunna få öfvertaget. Därefter förflyta ofta många år, innan nästa härjningsperiod inträffar. Skyddas nu fruktträden i tid, så innebär närvaron af frostfjärilar i mer eller mindre när- stående träd, just genom deras obenägenhet för vandringar, föga eller ingen fara, för så vidt ej dessa träd på ett eller annat sätt omedelbart sammanhänga med fruktträdgårdens, hvarigenom en kommunikationsled kan komma till stånd. TI sådant fall är däre- mot faran Öfverhängande, ty hvad jag nämnt om frostfjärilarnas obenägenhet för vandringar gäller endast marken; i trädens kro- nor förflytta sig såväl honorna som larverna med största lätthet, och om trädkronorna sammanhänga med hvarandra, har denna förflyttning visat sig kunna ske på betydande sträckor. Bäst rustad, och lättast att skydda mot frostfjärilhärjningar är utan tvifvel den trädgård, som antingen genom öppen mark eller ge- nom barrskog är isolerad från sin omgifning; i en sådan träd- gård kan, om den något så när omsorgsfullt skötes, en frost- fjärilhärjning aldrig behöfva förekomma. Såsom en följd af hvad jag ofvan nämnt vill jag framhålla, att det, strängt taget, är alldeles onödigt att tvänne år å rad skydda sina träd, såvida det under första året utförts med orn- sorg och utfallit med gynnsamt resultat. Har genom bristfällig skötsel af ringarna eller af annan anledning något antal honor lyckats praktisera sig upp 1 träden, kan det ju vara behöfligt att skydda dessa under två på hvarandra följande år, för vinriande af större säkerhet. :Men har man en gång fått träden befriade från larver, kan man tryggt under flera därpå följande år urakt- låta att vidtaga skyddsåtgärder, hvilka först behöfva återupptagas c I 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT [RoXOE sedan man ånyo kunnat lägga märke till någon nämnvärd före- komst af larverna. En gång från dessa befriade träd torde, genom förnyadt skydd ungefär hvart fjärde eller femte år, kunna hållas aflägsnade från all fara för härjning. Sammanfatta vi nu hvad jag ofvan nämnt och återgå till frågan om frostfjärilarnas ojämna uppträdande, skulle jag vilja förklara detta på sätt som följer. Vi tänka oss en trädgård, isolerad från sin omgifning och fri från frostfjärilar. På ett eller annat sätt ditföras emellertid ett par honor, och dessa uppkrypa i hvar sitt träd i olika delar af trädgården, samt afsätta där sina ägg, hvilka i behörig tid kläckas. Utgående från en förut an- vänd beräkning, hafva vi sålunda att följande vår vänta, det ungefär femtio larver uppehålla sig 1 hvart och ett af dessa träd, ett antal, som om träden äro något så när stora, är allt för obetydligt för att någon märkbar förstörelse af dem skall kunna åstadkommas; och 1 ännu mindre mån blir naturligtvis larvernas verksamhet synlig, om på nämnda ställen flera träd sammanstöta, och larverna sålunda kunna få tillfälle att sprida sig. Samtidigt tänka vi oss ett från de föregående isoleradt träd, eller en lika beskaffad grupp af sådana, 1 hvilken ännu ingen hona uppkrupit. Denna grupp är sålunda fortfarande alldeles fri från larver. — Af det femtiotal till full utveckling komna larver, som vi tänkt oss hafva uppehållit sig i den förstnämnda gruppen, kunna vi emellertid ej beräkna, att på långt när alla komma att utbildas till fjärilar. Ty dels bli många af dem vid själfva nedstigandet ur träden i och för förpuppningen i jorden, såsom jag längre fram närmare skall omnämna, byte för fåglar. Dels finnas väl alltid några af parasiter angripna, hvilka af denna orsak ej komma till utveckling, och slutligen kan en del, på grund af mer eller mindre ogynnsamma förhållanden förolyckas under förpuppningen eller under puppstadiet. Låt oss antaga, att hälften af larverna sålunda komma att till hösten utvecklas till fjärilar. Den andra generationen består sålunda af 25 individer. Ehuru, åtminstone af fångsten på limringarna att döma, hanarnas antal högst be- tydligt öfverstiger honornas — en beräkning, som kan vara fel- aktig, då ju deras flygförmåga tillåter dem att samlas från be- tydligt längre sträckor (i allmänhet infångas på limringarna minst dubbelt så många hanar som honor) -—- kunna vi för jämnhetens 6 AED PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. 39 skull uppskatta honornas antal till hälften af hela denna andra ge- neration. Dessa honor uppkrypa pu i olika delar af den träd- grupp, i hvilken de som larver lefvat, och afsätta sina ägg, af hvilka, med fortfarande bibehållande af samma beräkning, vi kunna vänta omkring 600 till full utveckling komna larver. Kvantiteten är nu sålunda väsentligt förökad, men ännu i en grupp af träd knappast i stånd att anställa någon härjning af betydelse. — Under tiden tänka vi oss, att en hona på något sätt blifvit förd till den förut fria trädgruppen, t. ex. i larvsta- diet i densamma tappad af någon fågel eller kanske såsom ut- bildad fjäril vilsekommen från de öfriga träden. Året därpå finna vi i den först angripna gruppen omkr. 7,500 fullvuxna larver, och nu visar sig dessas närvaro mera märkbart. I den förut fria gruppen ha vi de 50 larver, som resultera af den nämnda honan. Följande år har antalet i den första gruppen stigit till go,ooo, hvilket torde vara tillräckligt för att fullstän- digt aflöfva densamma, under det att i den andra ännu endast befinna sig 600, och kontrasten mellan de båda gruppernas ut- seende torde nu vara tydlig nog. — Samma förhållande, som gäller för enstaka träd, kan, om man tänker sig saken i stort, lätt tillämpas på hela trakter med sammanhängande vegetation. Hvar och en inser fullväl, att hvarken detaljerna af själfva örloppet eller de uppgifna siffrorna 1 ofvanstående skildring af en pågående härjningsperiod kunna göra anspråk på att vara 1 alla delar exakta. Jäg har emellertid begagnat mig af detta något skematiska framställningssätt för att därigenom gifva största möjliga reda åt den förklaring af ett ofta iakttaget, men såvidt jag vet ej hittills nöjaktigt tydt förhållande, som jag velat framlägga; och hvilken jag, med stöd af hvad jag anfört, anser äga god grund i de iakttagelser af praktisk natur, som hafva föregått och som betinga densamma. Med afseende å larvernas vandringsförmåga har jag äfven haft tillfälle att göra undersökningar, hvilkas resultat hänvisa på, att densamma är lika obetydlig som honornas, eller ännu obe- tydligare. Icke häller larverna synas besitta förmågan att utefter marken förflytta sig från en trakt till en annan, äfven om niä- ringsmedel på deras ursprungliga vistelseort skulle tryta. — Då de ofvan omtalade ekarna blifvit nära nog fullständigt aflöfvade, 2 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. hvilket inträffade ungefär i midten af juni, voro larverna ännu ej fullvuxna och således ej färdiga för förpuppning. De släppte sig - emellertid ned från träden, och detta i så stora massor, att deras silkestrådar hängde som långa spindelväfvar från grenarna ned mot marken. Stort längre kommo de emellertid ej. På ett ställe, där en villa ligger delvis öfverskuggad af stora ekar, kröpo de, sedan träden kalätits, i tusental upp på dennas väggar. Här kunde jag under några dagar iakttaga dem, då jag ombesörjt, att de skulle lämnas ostörda. Oaktadt på ett afstånd af omkr. 20 meter befunno sig en mängd såväl frukt- som andra löfträd, föredrogo de att kvarstanna på villans väggar, där de af brist på föda småningom krympte samman, efter hand angrepo och delvis förtärde hvarandra, samt slutligen hoptorkade och nedföllo till marken. De närbelägna fruktträden, som föregående höst varit skyddade med limringar, voro och förblefvo fria från larver. — På ett annat ställe stodo helt nära hvarandra tvänne päron- träd, båda från föregående höst oskyddade, men endast det ena i betydligare grad angripet af frostfjärilar. Detta träd var, då larverna voro halfvuxna, redan beröfvadt alla spår af grönska. Äfven här begåfvo sig larverna ned ur trädet, kastade sig i sin nöd öfver en under detsamma stående pionbuske, hvilken i grund förstördes, men angrepo icke det bredvid stående päronträdet. Till att förflytta sig på marken sakna de synbarligen all benä- genhet; däremot förflytta sig, såsom jag nämnt, äfven larverna med all säkerhet lätt i trädens kronor, och, om dessa beröra hvarandra, från det ena trädet till det andra. : Detta hade jag exempelvis tillfälle att iakttaga i en stor ekdunge, hvilken tydligt härjades från sidorna och in emot midten. När de yttersta träden voro nästan aflöfvade, stodo de midtersta ännu jämförelse- vis oskadade; men få dagar senare hade turen kommit äfven till dessa, hvilka gingo samma öde till mötes. Egendomligt nog syntes inga fåglar hafva benägenhet att tillägna sig det lättförvärfvade byte, som de halfvuxna larverna erbjödo, då de massvis släppt sig ned från träden. Möjligen voro de ej så lockande, då de väl först efter ett par dagars svält togo sig för att lämna sina tömda förrådskammare. Där- emot utgöra de fullvuxna larverna, efter hvad jag många gånger funnit, ett eftertraktadt rof för stararna, hvilka, när tiden inträffar S PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. 41 för larvernas normala nmedvandring från träden i och för förpupp- ningen i jorden, samlas i stora skaror för att oaflåtligt ägna sig åt deras decimerande. Härunder hålla sig fåglarna hufvudsak- ligen på marken, där de tillägna sig de larver, som ännu ej hunnit begifva sig ned under jordytan. Försedd med kikare har jag ofta därvid från afstånd och utan att störa dem iakttagit deras tillvägagående. Deras förmåga att uppsöka larverna och att konsumera stora kvantiteter af dessa är alldeles oerhörd. Stararna förrätta utan tvifvel ett ingalunda oafsevärdt arbete för att förminska antalet frostfjärilar, och om äfven, såsom af hvad ofvan nämnts framgår, deras verksamhet inträder först då larverna redan hunnit afsluta sitt förstörelsearbete, är den likväl gifvetvis till betydande gagn, då många tusentals larver genom deras in- skridande hindras i sin utveckling till fjärilar, af hvilka till föl- jande år åter mångdubbla antalet larver skulle frambringas. — Några andra fåglar, som särskildt ägnat uppmärksamhet åt frost- fjärillarverna, har jag ej med bestämdhet kunnat iakttaga. = Till- gången på småfågel var väl, särskildt under sista sommaren, ovan- ligt rik, något som emellertid äfven kunde bero därpå, att åtskil- liga fågelhålkar i den härjade trakten under föregående höst blifvit utsatta. I alla händelser syntes de vara fullkomligt makt- lösa gent emot härjningen. Af parasiter voro däremot ett stort antal larver under denna sommar angripna. Af en betydande kvantitet utan urval infångade larver, befunnos vid undersökning ungefär 40 procent anstuckna. Af nämnda parasiter lyckades jag till kläckning bringa tvänne arter braconider; tvänne, af kokongernas utseende att döma, skilda flugarter hvila, då detta skrifves, fortfarande i puppstadiet. Ett annat sätt för honornas förflyttning upp i träden än det "normala, som ju tillgår så, att de själfva, krypande utefter stammarna, praktisera sig upp i desamma, har ofta varit på tal. Det består däri, att hanen, genom att från marken flyga upp med en hona, skulle förflytta henne upp i trädet, och detta tillväga- gående har till och med från ett och annat håll framställts så- som ett vägande skäl emot lämpligheten af att använda limringar för frostfjärilhonornas infångande. Ehuru jag aldrig själf haft tillfälle att iakttaga denna transportmetod, kan jag naturligtvis ej förneka själfva faktum, då flera personer påstå sig ha iakttagit 9 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. detsamma. Men att det under inga förhållanden är regel, att honorna sålunda föras till platsen för sin äggläggning, är så uppenbart, att därpå ej många ord torde behöfva spillas; och att tillmäta detta i alla händelser mycket sällsynta tillvägagående någon betydelse såsom utgörande en fara, anser jag alldeles obe- rättigadt. Skulle denna metod annat än i undantagsfall af fjä- rilarna begagnas, så medger jag gärna, att limrirgarna voro syn- nerligen opålitliga skyddsmedel; men att detta ej är förhållandet, visa bäst de tillfredsställande resultat, som genom dem på senare åren vunnits, och hvilka hvar och en, som noggrannt efter gifna föreskrifter sköter sina träd, lätt kan uppnå. A. E. HOLMGREN omnämner i sitt arbete öfver trädgårdens skadeinsekter berörda förhållande, utan att dock uppgifva, det hanen från marken kan upplyfta honan, men att han skulle kunna, bärande honan, om de nedföllo från stammen, hålla sig uppe i luften så länge, att de tillsammans, med tillhjälp af hanens flygförmåga eller af vinden skulle kunna föras till en annan trädstam. Under förutsättning att saken inskränker sig härtill, torde ett godt botemedel vara det redan förut af mig påpekade försiktighetsmåttet att placera ringarna helt nära marken, i det att härigenom mindre tillfälle gifves hanen att uppsöka honan, innan hon fastnat på limringen. Och vidare vinnes därmed, att, om hanen under ringen uppsökt honan och de tillsammans af en eller annan anledning skulle nedfalla från stammen, de genast komma att nå marken. — Någon som själf iakttagit förhållandet i fråga, har jag ej lyckats påträffa, men väl en och annan, som hört, att andra. gjort det. Resultaten af de icke så få försök, som jag anställt för att söka vinna klarhet i denna punkt, äro af den beskaffenhet, att de i och för sig inga- lunda öfvertyga mig om möjligheten af en sådan direkt transport. Det är, som bekant, ej mätarefjärilarnas, synnerligast de bräck- ligare byggda arternas vana att, oroade, handlöst släppa sig ned till marken från det ställe, från hvilket de aflägsnats, en skydds- metod, som man däremot hos åtskilliga nattflyn konstant åter- finner. Hur varsamt och försiktigt eller hur våldsamt jag utfört de gjorda försöken, har jag hittills aldrig lyckats påträffa en frostfjärilhane, som, belastad med den betydligt tyngre honan, varit i stånd att hålla sig uppe i luften. Jag har äfven låtit honan, bärande hanen, vandra dels utefter kanten af en glas- 10 TN er RS 7 SV FEN» ag, or Fraewyv PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. 43 + skifva, dels utefter kvistar, tills de själfmant släppt sig ned från dem, dock alltid med samma resultat, ehuru dessa försök företagits från så stora höjder, att om hanen skulle" haft lust att rädda situationen, han mycket väl skulle kunnat få tid därtill. — Att sådana försök ej kunna tillmätas någon beviskraft, det medger jag mer än gärna, då ju förhållandena kunna gestalta sig helt annorlunda under ett experiment, än om fjärilarna, lef- vande ostörda, fått följa sina egna tycken. Men att de ej häller för utrönandet af saken i fråga äro alldeles utan värde, tror jag mig kunna påstå. Ett ofta återkommande misstag, som ju hos personer med föga eller ingen sakkännedom i fråga om insektvärlden är lätt förklarligt, men också nödvändigt att söka rätta, är samman- blandandet af frostfjärilarnas larver med den »mask», som om höstarna återfinnes i själfva frukten. Från flera håll har jag hört klagas öfver, att frukten varit maskäten, trots det att limringar varit anbragta på träden. De tvänne här nämnda skadedjuren stå emellertid, såsom hvar och en, som närmare studerat saken, väl känner, med hvarandra ej i ringaste sammanhang, utan ha "vi här för oss larverna af tvänne vidt skilda fjärilarter, skilda såväl till natur och lefnadssätt, som till tiden för uppträdan- det. Frostfjärilarnas larver hålla sig för sin näring uteslutande till trädens blad och blommor, »äpplemasken»> uteslutande till frukten. Att söka skydda sig mot det senare skadedjuret genom limringar är fullständigt fruktlöst, då honorna till denna art, i motsats till frostfjärilarnas honor, äga flygförmåga och sålunda äro oberoende af alla kring stammen anbragta hinder. Om, såsom det uppgifvits, de larver af detta slag, som med den nedfallna frukten kommit till marken, åter skulle uppkrypa i träden för att där förpuppa sig, skulle naturligtvis med limringar en del sådana kunna bringas ur världen. Men resultatet skulle blifva allt för obetydligt, då det ingalunda torde vara fallet, att alla larver på detta sätt först medfölja frukten till jorden, utan att en del myeket väl kan hinna lämna densamma, medan den ännu kvarsitter på träden. Då dessutom, såsom ofvan nämnts, honornas äggläggning är alldeles oberoende af hinder kring stammarna, lönar det sig icke att för >»äpplemaskens» infångande söka göra bruk af särskilda limringar — hvilka skulle behöfva I I 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. uppsättas redan i augusti och sålunda vara såsom skyddsmedel mot frostfjärilarna på senhösten obrukbara. Angående skydd mot detta skadedjur måste jag hänvisa till andra försökställares upp- gifter, då jag hittills aldrig själf experimenterat med saken i fråga och sålunda på detta område saknar all egen erfarenhet. Jag talade i början af denna uppsats om tjänliga limringar, ett uttryck, till hvilket jag nu ber att få återkomma för att gifva detsamma en närmare utveckling. Det är ej tillräckligt tryggande att förse träden med på ett eller annat sätt anordnade limringar — man måste äfven från början tillse, att dessa genom själfva sin beskaffenhet komma att utgöra ett säkert skydd. Jag har under denna höst på flera ställen sett anbragta ringar, af hvilkas verksamhet ej särdeles gynnsamma resultat torde vara att vänta, och föranledes jag därigenom att tro, det min i en föregående uppsats lämnade beskrifning af deras beskaffenhet och sättet för deras anbringande varit för kortfattad och otydligt framställd. Åtskilliga personer, af en eller annan orsak anseende, att det af mig föreslagna karduspapperet, som utgör limringarnas stomme, skulle vara mindre hållbart, ha föredragit att till ringarna an- vända papp; jag har till och med hört pergamentpapper föreslås. Vid användandet af papp låder först och främst den olägen- heten, att den på grund af sin styfhet ej i samma mån som ett mjukare papper smyger sig utefter stammens ojämnheter, och därför förorsakar ett betydligt ökadt arbete vid anbringandet, därigenom att extra tätning måste på åtskilliga ställen företagas för att ej åt honorna lämna krypvägar under ringarna. Tjärpapp erbjuder, om man särskildt önskar begagna sådan, inga olägen- heter på grund af sin konsistens. Annan papp är däremot all- deles förkastlig till följd af sin egenskap att uppsuga så stora kvantiteter lim, under det att den själf tilltager i tjocklek, att fara för limringarnas snara torkande kan komma att inträda. Fördelen af att använda det onödigt dyrbara pergamentpapperet kan jag ej häller finna, synnerligast som limmet på detsamma hvarken lätt kvarhålles eller anbringas. Själf har jag begagnat vanligt fast, brunt, på ena sidan limmadt omslagspapper och funnit det fullkomligt motsvara sitt ändamål. Hållbarheten tryggas däri- genom, att limmet, utan att till kvantiteten i nämnvärd grad minskas, genomoljar papperet, så att dess motståndskraft mot väta 12 PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. 45 blir fullt tillförlitlig. — Vid applicerandet af limmet på ringarna torde få gälla såsom första regel, att allt för stor sparsamhet är förkastlig. Den genom ett frikostigt användande af limmet något ökade utgiften för detsamma, täckes ofelbart af det betydligt gynnsammare resultatet; och då, såsom jag förut visat, skydds- åtgärderna, om de omsorgsfullt utförts, ej behöfva upprepas oftare än ungefär hvart femte år, blir ju i alla händelser kostnaden, tör år räknadt, ganska obetydlig. Hela pappersringen bör täc- kas med ett ungefär 2 millimeter tjockt lager af lim; att, såsom jag på ett ställe sett utfördt, förse träden med ända till 25 centi- meter breda pappersringar, men endast bestryka dessas midt med ett 3—-4 centimeter bredt limlager, kan icke vara att förorda, då de obestrukna delarna af papperet, utan att därigenom komma att blifva verksamma för sitt ändamål, uppsuga en del af limmet och sålunda minska dettas kvantitet och därmed dess verksam- hetskraft. Icke häller är det lämpligt att göra pappersringarna allt. för smala; deras bredd bör ej gärna understiga 10—12 centi- meter. Är nämligen den bestrukna ringen mycket smal, kan den visserligen fånga honan, om den är fullt ren. Men det be- höfves ej mera, än att ett nedblåst löf fastnar på densamma, för att kommunikationen mellan marken och trädkronan skall blifva öppnad. Åt dem, som ej allt för mycket behöfva fästa sig vid kostnaden, vill jag såsom fullt tillförlitligt rekommendera det anbringningssätt, som jag själf an- 3 vändt, och om hvars utförande vidstå- i ende figurer gifva en antydan. Sedan den 10—-12 centimeter breda pappers- ringen genom ombindning på trenne ställen, nämligen rundt öfverkanten, midten och underkanten, fästs omkring stammen, förses den i sin öfre fjärdedel med en tjock krans af lim. Därefter tager man en spatel af det utseende, SOmWAnE. a 21e, visar, Och soma sin nederkant är försedd med en halfcir- kelformig utskärning af omkr. 1 centimeters djup, placerar denna utskärning öfver den nämnda limkransen och för spateln utefter densamma, tryckande dess kant intill papperet. Härvid släppes 13 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. en erforderlig mängd lim genom utskärningen, sålunda bildande en jämn, 1 centimeter tjock ring omkring hela stammen, under det att resterna af den ursprungliga limkransen kvarstanna på spateln och tillvaratagas. Resultatet af denna manipulation visar fig. 1a. Därefter bestrykes med en annan spatel af ungefär den form, som angifves af fig. 2 d, hela den med b betecknade delen af pappersringen, och gärna äfven dennas öfre kant, med ett ungefär 2 millimeter tjockt limlager. Man vinner på detta sätt i och med ringen a ett rundt om stammen löpande oöfver- stigligt hinder för honornas uppvandring, verksamt, äfven om det tunnare lagret af någon anledning skulle komma att på ett eller annat ställe för tillfället blifva obrukbart. Att denna tjoc- kare limring ej är nödvändig visar tämligen tydligt den om- ständigheten, att af de tusentals honor, som jag på limringar infångat, jag aldrig funnit någon enda, som varit fastsittande så högt upp på ringen, som på det ställe, där det tjockare bältet befunnit sig Det tunna lagret har sålunda visat sig vara fullt tillräckligt i och för sig; men jag har dock användt ofvannämnda metod såsom ett ytterligare medel för att åstadkomma så mycket större säkerhet. Den genom den tjockare limringen ökade lim- åtgången är endast skenbar. Limmets hållbarhet är sådan, att denna ring håller sig i det allra närmaste oförändrad, och den kan, om man så Önskar, mycket väl efter afslutandet af honornas uppvandring i träden, afstrykas från pappersringen och tillvarata- gas för bruk under ett påföljande år. Härvid är dock lämpligt att först aflossa hela pappersringen från stammen och taga den inom- hus för torkning under ett par dagar, för att förhindra, att på ringarna kvarhållet vatten inblandas i limmet, hvilket skulle be- tydligt förminska dess användbarhet. — Först efter det att man bestrukit hela pappersringen med lim, fastbinder man rundt om dess nederkant — ej mellan papperet och stammen, hvilket onö- digt försvårar arbetet och i de allra flesta fall är utan nytta — vaddringen (c å fig. 1) och därmed är arbetet afslutadt. Till sist ber jag att ännu en gång få påpeka olämpligheten af att allt för tidigt på hösten uppsätta limringarna, af skäl, som jag förut framhållit. I de gängse beskrifningarna af frostfjärilar- nas lefnadssätt förekommer ofta den uppgiften, att honorna upp- krypa i träden »vid tiden för de första frostnätterna»> — en upp- 14 PEYRON, J.: SENARE ÅRENS FROSTFJÄRILHÄRJNINGAR. Ar gift som ju är alldeles riktig, då de första frostnätterna vanligen, åtminstone i våra trakter, inträffa mot slutet af september. Men den får ej fattas i bokstaflig mening så, att, om t. ex. en frost- natt skulle förekomma i början af samma 1inånad, man af denna anledning redan då skulle behöfva vidtaga åtgärder för trädens skyddande. En sådan enstaka frostnatt, som kanske åtföljes af flera veckors varm väderlek, har ingen betydelse för påskyndan- det af frostfjärilarnas fullbildning, hvilken i alla händelser ej in- träder förrän tidigast i slutet af september. Att frostfjärilarna för sin utveckling ej behöfva kyla, har jag flera gånger pröfvat, i det jag inom hus genom alla stadier (utom äggen, som antagligen måste frysa för att kunna komma till kläckning) uppfödt och förvarat ett stort antal sådana, hvilka i vanlig tid nått sin ut- bildning till fjärilar, utan att ett enda ögonblick ha varit utsatta för annan temperatur, än rummets. — Vill man vara fullt trygg, kan man något tidigare t. ex. omkr. 20 september på ett par ställen i trädgården förse enstaka träd med limring, hvarvid man bör välja ett sådant, som under sommaren varit märkbart angri- pet och sålunda kan väntas under sig härbergera ett större antal honor i puppstadiet. Så länge dessa limringar äro fullt fria från uppkrupna honor, torde man kunna vara säker för de öfriga träden. Infångas däremot på dem någon enstaka sådan, är det tid att omedelbart skrida till de återstående trädens skyddande. Dock bör man i alla händelser ej dröja därmed längre än till de sista dagarna af september, äfven om de först behandlade träden ej skulle förete någon fångst. o— 60 = FÖRENING AF PRAKTISKA ENTOMOLOGER 1 NORDAMERIKA. Sedan den 29 augusti 1889 arbetar en förening inom Förenta Staterna och Canada, som kallar sig »The Association of Official Economic Entomolo- gists> och består af aktiva och utländska ledamöter, hvilkas antal att börja med helt naturligt var jämförelsevis ringa, men har sedan så småningom ökats allt efter som den praktiska entomologien vunnit terräng, så att vid senaste sammanträdet i Buffalo den 21 augusti 1896 de förra utgjorde 86 och de senare 28. Bland de utländska äro invalda en norrman, statsentomologen W. M. SCHÖYEN, en finne, d:r ENZIO REUTER, och en svensk, undertecknad. Föreningens ändamål är förnämligast, att diskutera nya upptäckter, utbyta erfarenheter samt meddela nya arbetsmetoder; att lämna enskilda forskare till- 15 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. fälle till att bekantgöra sina idéer och framlägga resultaten af gjorda under- sökningar samt att förebygga duplikationer af skrifter; att om möjligt leda forskningen till föremål af mer allmänt intresse samt att uppmuntra framstegen i och befordra studiet af entomologien. Medlemmarna skola vara utöfvare af praktisk entomologi (Economic Entomology), och det ordinarie årliga mötet äger rum å olika, förut bestämda platser. Alla ledamöter erhålla föreningens publikationer, och hafva de dess- utom öfverenskommit, att utbyta skrifter med hvarandra. Vid sammankomsterna föredragas föreningens angelägenheter, hållas munt- liga eller uppläsas skriftliga föredrag om skadeinsekter, hvilka sedermera tryckas på åkerbruksdepartementets bekostnad, i en af dess bulletiner. Uti den sist hitkomna af dessa, N:r 6, New Series, utgörande ett 100 sidor starkt häfte, äro införda ej mindre än 20 föredrag, hållna vid 8:te årsmötet. Vi vilja här lämna referat öfver ett af dessa föredrag och hoppas fram- deles få tillfälle anföra mera, om utrymmet medgifver. ETT ENKELT FÖRFARANDE VID BEREDNINGEN AF OLJEEMULSION. Af H. A. MORGAN: Fotogenemulsionen har de fördelar med sig, att ingredienserna äro billiga, och dess verkningar i många fall förträffliga; men fel vid dess till- verkning kunna lätt begås, särskildt af ägare till blott några få träd, som sakna nog kraftiga pumpar, för att väl bereda densamma, och härigenom har medlet mången gång blifvit impopulärt, Största konsten vid beredningen ligger uti, att kunna till en verklig emul- sion förena två så svårblandade flytande ämnen som fotogen och vatten, äfven om man tillsätter såpa. För att få de nämnda äm- nena så fullkomligt som möjligt blandade, hvarförutan emulsionen ej kan bli god, utan rent af skadlig för träden, använder Mr MOR- GAN ett mycket enkelt redskap, liknande en smörkärna af äldre konstruktion och bestående af en 20—24 tum hög och 4 tum vid bleckecylinder. Ungefär en tum från dennas botten anbringas rundt om en rad af 7, högst ?/, tum vida hål. Stafven är af rundjärn och har i öfre ändan ett handtag, i den nedre en konisk bleck- kanna, som måste passa väl till cylindern samt hafva en höjd af 3 '/,—4 tum, Vid nedre kanten är denna försedd med 5 likadana hål som cylinderns, samt ett ?/, tums sådant i botten. Cylindern MORGANS kan ofvan förses med ett lock, som har ett hål för stafven. Denna Emulsions- beskrifning förtydligas genom vidstående figur. Under emulsionens kärna. — beredning nedsättes kärnan i ett kärl, hvari hett såpvatten och fotogen blifvit hällda hvarefter stafven hastigt föres upp och ned, hvarvid de olika ingredienserna småningom blandas till en homogen och mjölk- liknande vätska, som länge kan bibehålla sina egenskaper, om den förvaras å svalt ställe. Sven Lampa. eftfneA Å fån ed 49 HADENA BASILINEA, SLÖKORN- ELLER SÄDES-ÄNGSFLYET. EN HOS OSS FÖGA UPPMÄRKSAMMAD SKADEINSEKT. I berättelsen till Kongl. Landtbruksstyrelsen för 1890 omnäm- ner Statsentomologen i korthet denna fjäril och fäster uppmärk- samheten på den troligen betydande skada, dess larver göra på våra sädesfält, men huru litet känd hos oss denna insekt icke desto mindre är. HOLMGREN omnämner den ej i sina arbeten öfver »träd och buskars», »åkerns» och »trädgårdens» skadedjur och endast LINNÉ, BIERKANDER och V. POST synas för öfrigt hos oss hafva meddelat iakttagelser rörande dess skadlighet. Af de undersökningar, som emellertid af dessa gjorts liksom af de rön, som från utlandet kommit till vår kännedom, framgår, att den stundom visat sig mycket fördärflig för råg, hvete och andra sädesslag och sålunda ej bör lämnas utan beaktande, då det gäller våra för landtbruket skadligare insekter. Vi skola därför närmare se till, hvad man i hufvudsak har sig bekant om denna skadeinsekt, och på hvad sätt man sökt skydda sig för dess vidare förökning. Under juni och juli månader inträffar hos oss dess flygtid. Sedan de om natten kringflygande fjärilarna parat sig, skola honorna lägga sina ägg på gräsens stänglar och blad, hvilka larverna sedermera angripa. Dessa senare äro äfvenledes natt- djur, och detta är orsaken, hvarföre de så ofta undgå uppmärk- samheten. De afäta bladen uppifrån nedåt och gömma sig, då dagen kommer, i jorden. På ängar kunna de sålunda förorsaka en viss skada, men denna synes ej vara af större betydelse. Larven lefver här hufvudsakligen af gräsens blad. Vid stark förökning eller då fjärilarnas utveckling till följd af kall väderlek Entomol. Tidskr., Årg. 18, H. 1 (1897). I 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. försenats, synas dessa emellertid föredraga de unga axen framför de fastare stjälkarna vid läggandet af äggen. Det blir nu icke längre endast de vegetativa delarna, utan äfven de fruktifikativa, axen med sädeskornen, som angripas och förstöras, och däri ligger den största skada, som denna art åstadkommer, och hvari- genom den inregistrerat sig bland våra åkrars skadedjur! Då äggen efter omkring 12 dagar kläckts och larverna framkommit, borra dessa sig mellan agnarnas spetsar in till de ännu mjuka kornen och börja förtära deras mjöliga innehåll. Allt efter det de sålunda borra sig in, lämna de de gjorda gångarna fyllda med exkrementer. På detta sätt göra de kornen först ihåliga, förorsakande s. k. slösäd, och förtära dem sedermera full- ständigt. Därpå fortsätta de förödelsen, 1 det de angripa när- sittande korn. De hålla sig härvid dolda mellan småaxen, hvar- för de under den första tiden lätt undgå uppmärksamheten, isyn- nerhet som deras färg då föga afsticker från de omgifvande växtdelarnas. Deras antal kan stundom vara ansenligt. BIER- KANDER fann sålunda vid granskning af flera hundra vippor från ett hafrefält i hvarje sådan 4—6—-10 tärande larver. Vid mera utveckladt tillstånd, få de en annan färg. De skola då vistas i jorden under dagen och endast under natten fortsätta förstörelsen. De kunna sålunda natt efter natt härja ett fält, utan att landt- brukaren ser till dem eller vet, hvem som förstör hans skörd. Först då skörden är mogen och inbärgad, får man egentligen se dem. Man finner dem då isynnerhet på golfven i logar, ofta massvis kringkrypande, där de under aflastningen af säden ska- kats ut. Låter man dem här vara i fred och icke noggrannt bortplockar dem, skaffa de sig snart åter väg till sädesförråden och fortsätta här förödelsen, ända till den kallare tiden inträdt. De gå då i vinterhvila i jorden, i gödselhögar eller hälst bland mossa kring stenar och dylikt. Innan de i maj förpuppa sig, hvilket sker i jorden, skola de ännu en tid angripa sädeskornen men äfven, och kanske hufvudsakligen, gräsrötter och sädesbrodd. Hvad beträffar sättet för hämmandet. af denna skadeinsekts ut- bredning, har man hittills endast hopsamlat och förstört de på logarna kringkrypande larverna samt snarast möjligt uttröskat den angripna säden och dödat därvarande larver. Slökornflyet synes " Dessa uppgifter äro hämtade från äldre författare, 2 PVE PT ER TT EPS SJÖSTEDT: HADENA BASILINEA, SLÖKORN- EL. SÄDES-ÄNGSFLYET. 51 angripa de flesta af våra sädesslag och äfven andra odlade växter. Enligt Korrar är det i Österrikiska Schlesien mycket fördärfligt för råg. Äfven TASCHENBERG och KUNSTLER omnämna det såsom skadedjur på densamma. GUENÉE säger, att det i Frankrike an- griper säd, synnerligast hvete, liksom äfven KÖNSTLER framhåller dess skada på detta sädesslag. I Kongl. Landtbruks-Akademiens Handlingar och Tidskrift för 1885 anmärker Prof. V. POST, efter en utförligare redogörelse öfver härjningar af slösädsflugan: »Af Institutets hösthvete (hvilket fill största delen syntes alldeles oskadadt, ehuru det fläckvis var mycket härjadt af hvetemyggan (Cecidomyia tritici), intogos den 15 augusti fyra af de sämsta axen, hvilka igenkändes därpå, att de kändes tomma och illa matade. I tre af dessa ax voro blott 3 korn skadade af slösädsflugans larv, men 4 till 5 af de ännu ej långt utvecklade larverna af sädesaxflyet (Noctua basilinea), och största delen var förstörd af hvetemygglarver.> Längre fram yttras vidare: »På försöks- fältet förekom å det uppkomna hvetet en icke obetydlig del plantor, som voro skadade af s. k. »fällmask», sådan nämligen, som afäter ståndet så, att den öfra deien oftast ligger nedfallen på marken eller lätt kan ryckas upp, om den kvarsitter i ytan. Vid uppgräfningen: af sådana stånd lyckades en arbetare på fältet att framtaga 3:ne af de förut bekanta larverna, nämligen ett exemplar af sädesbroddflyet (Agrotis segetum) samt 2 ex. af ax- flyet (Hadena basilinea W. V.).> BIERKANDER anför den som skadlig ej blott för hafren, utan äfven för hvete och råg. KUÖNSTLER och KALTENBACH omnämna vidare dess skadlighet för mais, hvars unga kolfvar larverna för- störa, BoIE dess angrepp på Elymus arenarius, STANDFUSS på rötterna. af potatis ,o.'s. Vv. Denna fjärils larver synas därför, ehuru de hos oss såsom skadedjur blifvit föga uppmärksammade, i själfva verket ofta till- skynda jordbruket kanske ej obetydlig skada och förtjäna således, som det synes, att närmare beaktas. ; Den utväxta fjäriln, larven och puppan hafva följande ut- seende: Den utbildade /järiln är något mindre än vanliga socker- ärtflyet (Plusia gamma), dess längd är 17, vingbredden 39 mm. Framvingarna äro blekt läderbruna till askgrå, blandadt med a d 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT TOT: roströdt. Denna färg, stundom mera i brunt, framträder skarpast i midtfältet och framtill i bakre delen af spetsfältet. Ring- och njurfläck stora, den senare gulaktig eller grå, bakåt svartgrå, utåt med hvitaktiga kanter; infattningen med två hvita punkter. Från vingroten utåt går ett kort, skarpt markeradt svart och långsträckt streck, som gifvit anledning till namnet Öasilinea. Tvärlinierna äro dubbla, svarta och fyllda med grundfärgen. Våglinien är otydlig, dess teckning i midten trubbigt w-formig. Tappfläcken med svart omkrets eller otydlig. ' Spetsfältet mörkgrått. Bakvin- garna äro glänsande gulbruna till mörkgrå, vid utkanten och på nerverna mörkare, de gulaktiga fransarna delade genom en fin mörk linie. Larven, som har en längd af omkring 3 cm., är i sitt yngre stadium gul, men antager sedan en blekt gråbrun till svart- grå grundfärg; buksidan är ljusare, begränsad af en hvitaktig, ofvan svartkantad sidolinie. Han är endast svagt glänsande samt har små, fina vårtor. Längs ryggens midtlinie går en hvit strimma med mörkare begränsning och på hvardera sidan därom en finare, ej så skarpt framträdande hvit linie. Hufvudet samt nack- och anal- plåten glänsande, bruna till mörkare, mundelarna svartbruna. De ljusa rygglinierna gå in på nack- och analplåten, dock utan att mötas i spetsen. Bakom andhålen är en rad mörka punkter, så äfven vid basen af fötterna. Larven har, frånsedt hufvudet, 12 ringar, som bära tillsammans 16 fötter. Den 4:de; 5:te, 10:de och IT:te ringen är fotlös. Puppan är glatt och glänsande, gulaktigt brun eller rödbrun, analspetsen kort och tvär, vårtlik och djupt fårad, med 4 (6) något krökta borst, af hvilka de två starkaste stå bredvid hvarandra i midten. Y. Sjöstedt. TANKAR ANGÅENDE BEHOFVET AF EN FÖR SKOGSHUSHÅLLNINGEN ANSTÄLLD ENTOMOLOG. ANFÖRANDE VID ENTOMOLOUGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM HÖGTIDSDAG DEN 14 DECEMBER 1896. AF SVEN LAMPA. Att entomologien, då den omfattar utforskandet af vissa insekters uppträdande och lefnadsvanor samt sätten att förekom- ma eller mildra de skador, som af dem åstadkommas, måste vara af stor betydelse äfven för skogshushållningen, detta lär väl ingen numera vilja bestrida. De personer, som hafva vården om skogarna sig anförtrodd, torde dock i första rummet erkänna detta och följaktligen lifligast instämma uti ett sådant påstående. I ett land som Sverige, där den till skog afsedda marken utgör betydligaste delen af jordarealen, och hvarest utskeppnin- gen af skogsprodukter samt träindustrien antagit sådana dimen- sioner, att knappast något annat land kan uppvisa ett motstycke, blir det ju af allra största vikt, att på allt sätt söka skydda de uppväxande träden mot deras många fiender, bland hvilka in- sekterna ej kunna sägas vara de minst betydande. Något för- sök till en uppskattning af de skador, som hos oss åstad- kommas genom dessa smådjur, har mig veterligen ej ännu blifvit gjordt; men om man tager hänsyn till de uppgifter om större eller mindre härjningar, som allt emellanåt förekomma dels å yngre planteringar och dels å äldre skogsbestånd, så måste förlusterna i verkligheten vara större, än mången anar eller tror. Utom sådana förödelser, som för en hvar äro märk- I 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. bara, förekomma snart sagdt dagligen insektangrepp, hvilka vis serligen kunna förefalla af mindre betydelse, emedan de af en ytlig betraktare ej ens observeras; men detta hindrar dock icke, att de på det hela taget förorsaka ansenliga förluster såsom va- rande utbredda öfver större eller mindre delar af de ofantliga områden, som 1i vårt land äro bevuxna med skog. Det hårda klimatet skyddar ej ens mot skadeinsekterna, hvilket bäst be- visas däraf, att i vårt lands kallaste delar insekthärjningar stun- dom inträffa, icke allenast å mindre platser, utan äfven å land- sträckor, som kunna mätas i kvadratmil. De insekter, som äro roten och upphofvet till detta onda, äro visserligen för insektkännaren redan tämligen väl bekanta såväl till art som lefnadssätt, men så lyckligt är ej förhållandet i fråga om de säregna omständigheter, som inverka på deras hastigare förökning och däraf följande massuppträdande; ty för- klaringarna angående dessa, som man ibland får se i tryck, till- höra mestadels suppositionernas område eller äro importerade från andra länder med olika naturbeskaffenhet och annat klimat. Om denna och åtskilliga andra hithörande frågor skola på ett önskvärdt sätt kunna besvaras eller utredas, måste många- handa undersökningar ännu äga rum, då de flesta, som för så- dant ändamål utförts, hafva visat sig alldeles otillräckliga eller mången gång ändamålslösa. Man måste därvid gå tillväga på ett- annat sätt än hittills skett, om verklig nytta daratiskal kunna väntas; ty att först sedan en insekthärjning utbrutit och kanske uppnått sin kulmination anmoda en insektkunnig person att besöka platsen för att anställa undersökningar och göra iakt- tagelser under ett par eller kanske högst några få dagar, d. v. s. blott den tid, som 1 allmänhet erfordras för insamlandet af till- räckligt undersökningsmaterial — en sådan åtgärd kan ej leda till det åsyftade målet, äfven om den utländska forstlitteraturen sedermera anlitas, på det att någon föreskrift om utrotningsme- del måtte kunna meddelas. Ett sådant uppdrag kan snart sagdt hvilken insektsamlare eller entomolog som hälst på anförda sätt utföra, om han har tid därtill, och man får ej häller under när- varande förhållanden begära mer af honom. Att lämna några värdefulla upplysningar, fotade på egna och inom landet vunna erfarenheter om insekthärjningarnas verkliga orsaker och bästa 2 I = TE - oe fe äger as A y D TT EEE LAMPA: BEHOFVET AF EN SKOGSENTOMOLOG. 55 sätten att förebygga och bekämpa dem — detta öfvergår helt enkelt hans förmåga. Samma torde äfven fallet vara med skogs- tjänstemännen själfva rörande detta ämne, ty största delen af deras studietid har varit upptagen af helt andra saker än skogs- entomologi, hvilken i undervisningsplanen fått en mer underord- nad ställning, som sannolikt aldrig kommer att väsentligt för- bättras. Efter afslutade studier vid institutet få de helt annat att syssla med, nödgas ofta ombyta vistelseort eller före- taga resor och blifva därigenom förhindrade att befatta sig med undersökningar, som böra ske vid därför lämpliga tillfällen, kan- ske under en följd af år. Entomologiska studier kunna således ej gärna af dessa tjänstemän utöfvas i annan form, än som ett tillfälligt tidsfördrif på lediga stunder, 1 fall hågen skulle ligga åt det hållet. Erfarenheten har dessutom tillräckligt visat, att ej ens entomologer i egentlig mening under nuvarande förhållan- den äro så kvalificerade, att de kunna uträtta något anmärk- ningsvärdt mot härjningar af insekter, och för min del vill jag nästan påstå, att för tillfället ingen i det fallet verkligt kompe- tent person finnes att tillgå samt att det torde dröja länge innan någon framträder, som under en längre tid genom grundliga stu- dier satt sig tillräckligt in uti detta ämne och haft tillfällen att göra egna rön och iakttagelser. : Detta kan ingen göra. utan ekonomiskt oberoende, hvarför staten måste träda emellan för att söka bereda en anständig bergning åt den, som vill och kan ägna alla sina krafter åt detta ändamål. Då en sådan befattning en gång förr eller senare kommer till stånd, kan dess besättande alltså blifva litet brydsamt, men sedermera komma nog yngre perso- ner att meritera sig därför. För att innehafvaren af en dylik befattning skall kunna fylla sin plats och anses fullt sakkunnig i sitt ämne, erfordras, enligt mitt förmenande, att han redan från ungdomen hyst ett lefvande intresse för insekternas studium och äger erforderlig skicklighet i artbestämning; att han är hemmastadd uti den hit- hörande utländska litteraturen; att han genomgått skogsinstitutet samt praktiserat åtminstone så pass mycket, att han kan be- döma, om ett träd eller skogsbestånd är friskt eller på något sätt angripet m. m. Slutligen bör jag kanske här nämna något om de ar- 3 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. beten och åligganden, hvilka jag anser böra i första hand till- komma en skogsentomolog; ty att en sådan tjänsteman förr eller senare måste tillsättas, därom är jag alldeles öfverty- gad. Att nu på rak arm uppgifva allt hvad han bör och kan uträtta, torde dock blifva för mig vanskligt nog, då jag ej är forstman; men jag vill dock försöka, förvissad om, att Kongl. Domänstyrelsen, skogsstaten och enskilda nog skola efter hand komplettera min promemoria. Det kunde dessutom kan- ske anses som en underlåtenhet af mig, att nu med tystnad för- bigå just denna sak. Skogsentomologens åligganden skulle att börja med blifva följande: I. Att noga följa och studera i skog och planteringar förekommande insekthärjningar, om så ske kan ända från deras. begynnelse och under hela förloppet samt slutligen de verknin- gar och följder de åstadkomma för framtiden. För den skull kan det blifva nödigt, att entomologen emellanåt uppehåller sig åtminstone tidtals vid de af insekter härjade platserna, för att på stället göra sina undersökningar och uppfödningsförsök. 2. Att efter rekvisition och förordnande af Kongl. Domän- styrelsen besöka de ställen, där insektangrepp äro' för handen, för att tillhandagå med råd och upplysningar. 3. Att undersöka och bestämma insända skadeinsekter, besvara skriftliga förfrågningar rörande sådana samt föreslå åt- gärder, såväl mot dessa som rörande behandlingen af redan ska- dade skogsbestånd eller planteringar. 4. Att pröfva utrotningsmedels verkningar samt kontrollera sådana, som i handeln utbjudas till salu. 5. Att noga studera den utländska litteraturen rörande skogsinsekterna och ompröfva hvad denna innehåller, som kan vara tillämpligt på våra förhållanden. 6. Att sätta sig i förbindelse med intresserade personer öfver hela landet för erhållande af uppgifter om inträffade in- sektangrepp och fullständigare material till statistiska uppgifter rörande skadeinsekternas utbredning samt omfånget af de för- luster, som genom dem åstadkommas m. m. 7. Att genom undersökningar söka komma snart utbry- tande insekthärjningar på spåren, för att om möjligt bereda till- fälle att vidtaga åtgärder till deras förekommande. 4 LAMPA: BEHOFVET AF EN SKOGSENTOMOLOG. ST 8. Att följa och anteckna väderleksförhållandena, för att söka utröna deras inverkan på skadeinsekternas uppträdande och förökning. 9. Att afgifva utlåtanden till myndigheter rörande skogs- entomologiska frågor. 10. Att afgifva årsberättelser samt författa och sprida po- pulära uppsatser om skogsinsekter bland den större allmänheten. 11. Att föranstalta om utförandet af naturtrogna tecknin- gar, framställande skadeinsekter och deras förvandlingsstadier samt af dem angripna växtdelar. 12. Att upprätta en instruktiv samling af för skogshushåll- ningen nyttiga och skadliga insekter, hvilken bör hållas tillgäng- lig för hvar och en, som däraf önskar taga del, samt att upp- sätta mindre dylika för skogsskolornas behof. 13. Att, om så ske kan, under vintern lämna undervisning rörande skogsinsekterna vid ofvannämnda skolor och möjligen äfven vid skogsinstitutet. 14. Att göra observationer angående våra såsom nyttiga eller skadliga ansedda skogsfåglar, för att utröna deras infly- tande på skadeinsekternas aftagande eller förökning. Innan åtgöranden vidtagas för upprättandet af en skogsför- söksstation, torde vara lämpligast, att förskaffa sig noggrann kännedom om, hur sådana äro inrättade och hvilka uppgifter de hafva fått sig tilldelade i utlandet, i fall sådana därstädes fin- nas, af hvilka vi kunna hafva något att lära. Bäst vore kanske dock, att låta denna fråga anstå tills en skogsentomolog varit anställd nog länge för att hafva hunnit vederbörligen sätta sig in i förhållandena och finner en fast station nödvändig, för att han skall kunna på bästa sätt fullgöra sina åligganden. Att en försöksstation, inrättad för landtbrukets behof, skulle på samma gång kunna tillfredsställa äfven skogshushållningens, har kanske en eller annan antagit som gifvet; men för min del kan jag ej biträda en sådan åsikt, då jag anser, att båda dessa våra viktiga hufvudnäringar skulle därigenom blifva mindre väl betjänta. Stationens för landtbruket tjänstemän komma antagli- gen ej att kunna lämna skogstjänstemän eller enskilda skogshus- hållare annat biträde, än att bestämma de insekters art och namn, som ditsändas för sådant ändamål; ty att gifva råd hur 5 59 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. med skogar eller planteringar bör förfaras vid insekthärjningar, därtill komma de helt naturligt att sakna nödiga förutsättningar. Lika litet som det kan låta sig göra att lämna landtbrukaren verkligt goda och praktiska råd mot de för åker och äng skadliga insekterna, utan att vara något hemmastadd uti jordbruket, lika litet lärer detta kunna ske i fråga om skogsinsekterna, utan att i erforderlig grad vara förtrogen med grunderna för skogshus- hållningen. Det är dessutom en betydlig skillnad uti, och kräf- ver andra hjälpmedel för att studera de insekter, som lefva på mer Örtartade växter, än sådana, som äro hänvisade till träden. Att af vederbörande erhålla det jämförelsevis obetydliga pen- ningebelopp, som fordras för en skogsentomologbefattning, borde väl ej möta stora hinder, om man vill taga hänsyn till de in- komster, statsverket erhåller från de allmänna skogarna, hvilka numera få räknas i millioner och antagligen komma att allt framgent ökas, ju mer kronoskogarna tillväxa i areal och afkast- ningsförmåga. En eller annan kan möjligen tycka det vara väl tidigt, att nu framkomma med önskningar rörande tillsättandet af en skogs- entomolog, då så nyligen en entomologisk försöksstation för landtbruket m. m. blifvit beslutad, och innan man sett hvad denna kan komma att uträtta. Men då behofvet af entomolo- giskt biträde kan vara lika stort för den ena hufvudnäringen som för den andra, och man funnit det klokt och ändamåls- enligt att anskaffa sådant för en af dessa, är det väl ej skäl att stanna på halfva vägen, utan i stället taga steget fullt ut, då kostnaderna härför blifva jämförelsevis obetydliga. Märkvärdigt kan det förefalla en hvar, att vederbörande myndigheter eller de många enskilda innehafvarna af större skogsområden ej långt före detta gått i författning om anskaffandet af sakkunnigt biträde mot insektangrepp, då sådana af stor omfattning så ofta före- komma i våra skogar. Till föreståndare tillsvidare för statens entomologiska för- söksanstalt förordnades den 29 januari af Kongl. Maj:t statsento- mologen SvEN LAMPA. >Cå fd BD dana ne ed Av Sv LA ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM HÖGTIDSSAMMANKOMST Å HOTEL PHCENIX DEN 14 DECEMBER 1896. Ordföranden, professor CHR. AURIVILLIUS Öppnade samman- komsten med att hälsa de talrikt samlade föreningsmedlemmarna välkomna, särskildt de för första gången närvarande: jägmästare ÖHRSTRÖM och kandidat CRISTOW. Därefter anmälde ordföranden, att Föreningen sedan sista sammanträdet genom döden förlorat sin ständige ledamot bruks- ägaren och kommendören KNUT OÖTTONIN LJUNGQVIST i Jönkö- ping samt årsledamöterna fotografen ROBERT AUGUST ROESLER och kontorschefen i Mölndal N. B. PETERSON. I fotografen ROESLER, som under de nio år, han tillhört Föreningen, varit en mycket flitig och intresserad besökare af dess sammanträden, förlorade Stockholmsmedlemmarna en högt aktad personlig vän. Sedan senaste sammanträdet hade till medlemmar af För- eningen invalts amanuensen i Kongl. Landtbruksstyrelsen, friherre CARL HELGE ÅKERHJELM samt skogsingeniören GOTTFRIED TIDÉN, Björna. Till ständig medlem hade öfvergått studeranden J. M. CRONVALL från Linköping. Från ledamöterna konservator H. J. SPARRE-SCHNEIDER i Tromsö och fabriksförestånden I. B. ERICSON i Mölndal hade med anledning af årsdagen ingått hälsningstelegram, hvilka af ordföranden upplästes. Ordföranden meddelade vidare, att Kongl. Maj:t äfven för RÖD LA nåder täckts tilldela Föreningen ett anslag af 1,000 kr. såsom understöd för utgifvandet af »Uppsatser i praktisk ento- mologi>. Från Föreningens stipendiat för året, studeranden i Göte- borg O. RoDHE, hvilken under sommaren besökt Sundsvalls- I 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. trakten, Indalsälfvens dalgång, Östersund, Åre och flera andra trakter i Jämtland, hade berättelse inkommit. Denna berättelse upplästes längre fram under sammankomsten af ordföranden, och framgick af densamma, att bland de af stipendiaten gjorda sam- lingarna bland annat funnos tvänne för Sverige nya skalbaggar, nämligen Dictyoptera rubens GYLL. och Ptiilium Sahlbergi FLACH. Föreningens styrelse hade föreslagit, att äfven under 1897 utdela ett vandringsstipendium å 60 kronor. Med full öfver- tygelse om det gagn dessa stipendier under föregående år med- fört, beslöt Föreningen enhälligt att gilla detta förslag. Enligt Föreningens stadgar voro ordföranden, prof. AURI- VILLIUS, styrelseledamoten, direktör HOLMERZ och suppleanten, landtbruksinspektör LYTTKENS i tur att afgå från sina befattnin- gar. Alla tre omvaldes enhälligt för en tid af två år. Till revisorer utsågos apotekare H. ENELL och kassör G. HOFGREN samt till revisorssuppleant jägmästare H. WERMELIN. Aftonens förhandlingar togo sin början med en utförlig »redogörelse för kriget mot ållonborrarna åren 1887—1890 >» af landtbruksinspektören A. LYTTKENS. Detta föredrag kommer att lämnas till införande i Föreningens tidskrift. Med anledning af detsamma uppstod en liflig öfverläggning, i hvilken deltogo statsentomologen LAMPA, kapten KULLBERG, byråchefen MEVES och ordföranden. Härefter höll direktör G. HOLMERZ ett inledningsföredrag öfver det för dagen uppställda öfverläggningsämnet: »Entomolo- giens betydelse för skogshushållningen». Direktör HOLMERZ framhöll först de beröringspunkter, som finnas mellan den redan af regering och riksdag beslutade entomologiska försöksanstalten samt de entomologiska forskningar och försök, hvilka voro be- höfliga för skogshushållningen. Jordmåns- och terrängförhållan- den samt de meteorologiska företeelserna utöfvade ett mycket stort inflytande på insekternas existensvillkor, hvarpå talande exempel anfördes. För ett uttömmande studium af insekternas lif fordrades således att taga full hänsyn till nämnda omständig- heter samt den därpå beroende vegetationen af högre och lägre växter. Utrotningskriget mot skogsinsekterna komme ofta att få bestå i mera indirekta åtgärder, såsom bortskaffandet af moss- betäckningen å marken o. s. v. 2 | L | TRYBOM: ENTOM. FÖREN. HÖGTIDSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1890. 6ÖI Den entomologiska försöksanstaltens ganska vidtomfattande verksamhetsområde vore nära sammanhängande med forsknings- området för en svensk forstlig försöksanstalt. Förhoppningar funnos nu, att äfven den senare anstalten skulle blifva en verk- lighet. Den skulle få till uppgift att söka utforska våra skogs- träds biologi och alla därmed i samband stående företeelser, sedda från forstmannens, botanistens, zoologens, agrikulturkemistens, agrikulturfysikerns och meteorologens olika synpunkter. När de entomologiska och forstliga försöksanstalterna hun- nit i samarbete vetenskapligt klargöra en del för forstmannen och entomologen outredda frågor, torde sedan värdefulla bidrag kunna lämnas till bekämpande af kalamiteter, mot hvilka nu jordbrukaren, skogshushållaren och trädgårdsodlaren stå maktlösa. Att insekthärjningarna 1 det hela icke blifvit så märkbara i våra skandinaviska skogar som å den söder om oss belägna kontinenten, berodde på, att olika åldersklasser af träd i våra na- turskogar vore blandade om hvarandra, samt därpå, att insekterna 1 allmänhet blott angrepe vissa åldersklasser. En häpnadsväc- kande mängd mindre försigkomna skogsplantor angrepos och dödades dock äfven hos oss af insekter, på samma gång till- växtförlusten å äldre träd genom insekthärjningar vore synner- ligen stor. Äfven vår skogshushållning tvingades i allt större utsträckning in på kultur i st. f. naturskogens fält, och därföre hade vi äfven hos oss att förutse allt mera ökade skogsförluster genom insekternas förvållande. Från Skåne anfördes redan in- träffade, ganska betydelsefulla sådana förluster å yngre tallkulturer. Till slut påpekade direktör HOLMERZ den betydelse insek- terna hafva för vissa träds och buskars befruktning samt för myllbildningen. Den härefter följande öfverläggningen blef både liflig och uttömmande. Lektor A. NILSSON framhöll bland annat, hurusom de pro- blem, hvilkas lösning en skogsentomolog borde få om händer att söka åstadkomma, vore ganska invecklade, då de omfattade företeelser, som” förtginge, under en följd. af år och oftast stode i samband med primär- och följdsjukdomar. Undersök- ningarna behöfde i fråga om skogsinsekternas biologi oftast ske ute i det fria. Litteratur, utrotningssätt o. s. v. vore, hvad dessa 3 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. insekter Dbeträffade, också oftast olika dem, som röra de för landtbruket skadliga leddjuren. Då man därtill vid den landt- bruksentomologiska anstalten väl knappast kunde få tid öfrig att ägna åt skogsinsekternas studium, ville talaren ytterligare framhålla, att tillkomsten af denna anstalt ingalunda gjorde åtmin- stone en skogsentomolog obehöflig. Ordförandens, prof. AURIVILLIH och statsentomologen LAMPAS härpå följande anföranden utgjorde hufvudsakligast instämmanden i lektor NILSSONS sistnämnda uttalande, hvilket starkt betona- des. Statsentomologen LAMPA redogjorde för de åligganden, hvilka han ansåg speciellt böra åligga en möjligen blifvande skogsentomolog. Anförandet kommer att intagas i tidskriften. Undertecknad förevisade sedan tipulidlarver och beskref af dessa i sanden vid stranden af Lagaån åstadkomna gångar af sådant slag, att dylika skulle kunnat hafva betydelse i paläonto- logiskt afseende. En kort redogörelse för innekållet i detta an- förande kommer att ingå 1 Föreningens tidskrift. Byråchefen J. MEVES förevisade, såsom fortsättning af sitt anförande den 26 sistlidne sept. en del intressantare fjärilar, tagna sista sommaren på Vermdön, nämligen följande olika for- mer af Orthosia helvola L.: helvola L., rufina L., ochrea TUTT, punica BORKH. och rufa TUTT. Vidare ett ovanligt mörkt röd- brunt exemplar af Ågrotis Dahlii HB., jämte ett vid Rosersberg 1887 fångadt exemplar af ab. candelisegua ST., hittills ej angif- ven såsom svensk; två exemplar af Ågvrotis castanea Esp. — förut funnen i Sverige blott på Dalarö 1883 af W. MEVES och vid Erstavik (Sdm.) 1887 af H. WERMELIN — af hvilka exem- plar det ena är var. /aevis HAw. och det andra en antagligen förut ej beskrifven mörkt sotgrå form, med otydliga teckningar; ett exemplar af den icke förr såsom skandinavisk antecknade Phasiane clathrata IL. ab. cancellaria HB., jämte en mörk, förut troligen ej beskrifven aberration af samma art från Hel- singland; samt slutligen en den 24 aug. tagen & af den ytterst sällsynta Cidaria firmata HB., hvilken inom Sverige eljest blif- vit funnen endast af K. F. THEDENIUS, äfvenledes i Stockholms- trakten. Vid slutet af sammankomsten framlade ordföranden inför Föreningen 2:dra delen af dess sekreterares, kapten GEERS 4 ST EES VYEEFYPSE "fa TRYBOM: SPÅR AF TIPULIDLARVER Å SANDIG STRANDMARK. 63 värdefulla arbete: >» Catalogus Coleopterorum» etc. Den långt framskridna tiden tillät ej att på denna sammankomst redogöra för någon del af innehållet. Filip Trybom. SPAR AF TIPULIDLARVER Å SANDIG STRANDMARK. MEDDELANDE VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1896. AF FILIP TRYBOM. I prof. A. G. NATHORSTS för paläontologien så betydelse- fulla arbeten öfver evertebrerade djurs spår beskrifvas äfven spår, som åstadkommits af insektlarver. Åtminstone i ett fall angifvas de spårlämnande djuren hafva varit dipterlarver. Oftast tyckes man emellertid hafva stannat i villrådighet om, hvilka de larver varit, som förorsakat ute i det fria anträffade spår. Jag tror mig därföre böra omnämna ett slags dipterlarver, hvilka under vissa förhållanden åstadkomma mycket talrika och distinkta, på lämplig grund också sannolikt karakteristiska spår. En förmiddag i slutet af sistlidne september besökte jag efter en regnig natt stranden af Lagaån vid Resta, mellan La- holm och åmynningen. Marken närmast vattnet samt botten ett stycke ut i detta var mycket långsluttande och bestod af fin sand, blandad med något slam. På ett ungefär 15 m. långt och ewelistm. bredt område korsades den fina sanden härs och tvärs af ett slags gångar, hvilka genast ådrogo sig uppmärksam- heten. Där de bildade det tätaste nätverket, lämnade de endast omkring en kvadratdecimeters oregelbundet formade rutor emel- lan sig. I allmänhet hade gångarna en mera rak, ej bågformig, riktning. Där marken var något mjukare, bildade de tunnelfor- miga, cylindriska rör. Mestadels bestodo de dock af öppna 5 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. rägenor, och där sanden låg hårdast, syntes i stället för gångar blott grunda intryckningar här och där. Som jag för tillfället knappast tänkte på annat än att få reda på djuren, som åstad- kommit gångarna, kom jag ej att gifva akt på, huruvida spåren hade någon bestämd »struktur». Så fast packad, som strand- sanden låg, kunde strukturen åtminstone ej vara tydligt utpräg- lad — om den fanns. Fotlösa, liksom dipterlarver i allmänhet, hade också de här i fråga varande, jämförelsevis mjuka larverna blott få och vekare hår på kroppen. Först efter en stunds sökande påträffades djuren. De — eller åtminstone en del af dem — hade dragit sig tillbaka i de nämnda tunnlarna och visade sig vara larver af en harkrankar- tad mygga (tipulid). Att närmare bestämma arten eller släktet har ej varit mig möjligt. Fastän tillsammans icke ens. ett halft tjog larver efter en längre stund hade kunnat hopsamlas, tvekade jag dock ej att genast anse dem såsom gångarnas anläggare. De största höllo såsom utsträckta 20 till 25 mm. i längd, några stycken outvuxna voro ej mer än hälften så långa. De förras största bredd utgjorde omkring. 4 mm., hvarför de af dem gjorda tunnlarna voro vida som efter en någorlunda tjock daggmask. Nätet af gångar gick alldeles intill vattnet men förlorade sig strax i detta. Längre uppåt land löpte de här och där tätare tillsammans i små låga tufvor af Heleocharis palustris, Funcus supinus och några andra strandväxter. Möjligen hade larverna här sökt efter föda; i sandmarken för öfrigt hade de antagligen icke haft mycket att hämta i den vägen. Påtagligen hade dessa tipulidlarver varit i rörelse om natten. Andra, dessa snarlika och med dem närbesläktade larver har jag emellertid funnit mycket talrika och i jämföreisevis liflig rörelse äfven på dagen bland multnande växter i öfversvämmade strandkärr. KONGL. MAJ:TS NÅDIGA REGLEMENTE FÖR STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT; GIFVEN STOCKHOLMS SLOTT DEN 29 JANUARI 1897. IS: Anstaitens ändamål är att genom praktiskt vetenskapliga undersökningar utröna de för landtbruket skadliga insekternas lefnadssätt och lifsbetingelser samt medlen att förekomma eller hämma deras härjningar äfvensom att meddela allmänheten upp- lysningar och råd med afseende å nämnda insekter. 205 Vid anstalten skola finnas anställda en föreståndare och, till biträde åt denne, en assistent. 345: Föreståndaren utnämnes af Kongl. Maj:t. Då föreståndarebefattningen blifver ledig, låter Landtbruks- styrelsen genom tre gånger i allmänna tidningarna införd kun- görelse tillkännagifva, att sökande senast klockan tolf å trettionde dagen efter den, då kungörelsen första gången införts, äger att till Styrelsen ingifva till Kongl. Maj:t ställd ansökan; och bör denna vara åtföljd af bevis om ålder och frejd, behörigen styrkt tjänsteförteckning och de öfriga intyg, sökanden vill åberopa. Sedan ansökningstiden tilländagått, insände Styrelsen ansöknings- handlingarna till Kongl. Maj:t och föreslår därvid till tjänstens erhållande den bland de sökande, som Styrelsen finner vara mest lämplig för befattningen. Assistent äge Landtbruksstyrelsen, efter förslag af förestån- daren, antaga och efter omständigheterna entlediga. Entomol. Tidskr. Årg. 18. H 2 (1897). 1 un 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 4 $- För att kunna föreslås till föreståndare erfordras att hafva a) genom aflagda lärdomsprof, utgifna skrifter eller på annat sätt visat sig äga de för befattningan nödiga insikter 1 entomo- logi, särskildt praktisk entomologi, och närstående vetenska- per; samt b) därutöfver genom vid landtbruksinstitut aflagd examen eller på annat sätt styrkt sig äga sådana insikter 1 växtodlings- lära, som motsvara kunskapsmåttet i detta ämne vid afgångsexa- men för elev från dylikt institut. un IP Föreståndaren åligger: a) att ansvara för alla vid anstalten utförda arbeten och för uppfyllandet af det med anstalten åsyftade ändamål; b) att själfmant verkställa undersökningar om de i 1 8 om- förmälda insekters utveckling samt rörande ej mindre de omstän- digheter, hvilka förorsaka deras förekomst, än äfven sätten huru och medlen hvarigenom deras fortplantning och uppträdande må kunna förekomrnas: c) att uppmärksamt följa och för sin verksamhet tillgodo- göra den erfarenhet, som i andra länder vunnits i nämnda hän- seenden; d) att på begäran vid anstalten kostnadsfritt verkställa un- dersökningar af insekter för bestämmande af deras art och be- skaffenhet samt meddela råd och upplysningar 1 fråga om med- len för skadeinsekternas utrotande, inskränkandet af deras härj- ningar m. m.; e) att i,afseende på arbetssätt äfvensom i fråga :om bokfö- ring, attester m. m. ställa sig till noggrann efterrättelse de före- skrifter, som varda af Landtbruksstyrelsen meddelade; f) att efter förordnande af Landtbruksstyrelsen besöka de orter, där härjningar af skadeinsekter förekommit eller kunna väntas inträffa, samt därvid söka utreda alla de omständigheter, som kunna inverka på insekternas uppträdande; g) att, efter verkställande af sådan undersökning, som i mom. f) omförmäles, afgifva fullständigt yttrande öfver alla de förhållanden, angående hvilka föreståndarens uppmärksamhet vid 2 a LAMPA: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 67 besöket påkallats, hvilket yttrande aflämnas, därest förordnandet att verkställa undersökningen meddelats på rekvision, som i 6 $ sägs, till rekvirenten, men eljest till landtbruksstyrelsen; h) att uppbära och redovisa till anstalten anvisade statsme- del och andra inkomster äfvensom till löpande eller i fastställd stat upptagna utgifter, utbetala nödiga medel emot behöriga kvit- tenser, som skola biläggas anstaltens räkenskaper; i) att årligen före den 1 mars till Landtbruksstyrelsen in- sända berättelse om anstaltens verksamhet, föreståndarens och assistentens resor samt öfriga handlagda arbeten under nästföre- gående år; k) att årligen i god tid före den 1 oktober till Landtbruks- styrelsen insända förslag till anstaltens stat för följande året; samt 1) att årligen före april månads utgång till Kammarrätten för granskning insända anstaltens räkenskaper för nästföregående kalenderår. OMS: Den, som önskar biträde af anstalten i sådant afseende, hvarom 1 5 $ f) sägs, har att så vidt möjligt inom utgången af december månad året näst före det, för hvilket biträdet åstundas, till Landtbruksstyrelsen ingifva rekvisition, innehållande uppgift å ändamålet med och stället för förrättningen, närmast därintill belägna gästgifvaregård, järnvägs- eller ångbåtsstation samt det antal dagar, rekvirenten anser för förrättningen erforderligt. Med ledning af dessa uppgifter förordnar Landtbruksstyrel- sen hvilka dylika förrättningar böra under året utföras samt tids- följden för dem och uppgör 1 öfverensstämmelse därmed plan för föreståndarens resor under året. Den sålunda fastställda reseplanen länder till efterrättelse beträffande ifrågavarande förrättningar och skall genom före- ståndarens försorg på lämpligt sätt bringas till rekvirenternas kännedom. Inträffar till följd af tillfälliga omständigheter rubbning i fastställd reseplan, skall vederbörande rekvirent genom förestån- darens försorg underrättas om däraf föranledda ändringari tiderna för förrättningarna. (SS 085 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. ES: Blifver förrättning, som föreståndaren erhållit förordnande att utföra, på rekvirentens begäran eller eljest genom hans för- vållande inställd, eller åtgår till sådan förrättning kortare tid än som därtill anslagits, må föreståndaren, efter egen ompröfning, använda den tid, som därigenom vinnes, antingen till andra i reseplanen upptagna förrättningar eller eljest till arbeten, hvarom han blifvit anmodad, dock att därigenom reseplanen ej väsent- ligen rubbas eller hinder för föreståndarens verksamhet vid an- stalten uppstår. Angående dessa förhållanden skola anteckningar göras i den uti 8 $ omförmälda dagbok. OS. Öfver de förrättningar, som af föreståndaren på grund af särskildt förordnande verkställas, skall föreståndaren föra dag- bok enligt formulär, som fastställes af Landtbruksstyrelsen, hvil- ken dagbok skall till Styrelsen insändas samtidigt med reseräk- ning för året. Ne MN Assistenten åligger: a) att enligt föreståndarens anvisning biträda denne i allt hvad till hans tjänst hörer; b) att vid förfall för föreståndaren eller eljest, då sådant kan erfordras, efter förordnande af Landtbruksstyrelsen tjänst- göra såsom föreståndare eller utföra till dennes befattning hö- rande åligganden; samt c) att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i af- seende å hans tjänstgöring, Landtbruksstyrelsen kan finna godt meddela. 10 S: Gör föreståndare sig saker till fel eller försummelse i tjän- sten, äger Landtbruksstyrelsen tilldela honom lämplig varning. Låter han sig däraf ej rätta eller är felet af svårare art, må Styrelsen skilja honom från tjänst och lön på högst sex må- nader. LAMPA: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 69 ERS: Landtbruksstyrelsen äger att utfärda närmare föreskrifter, hvilka erfordras för ordnandet af verksamheten vid anstalten, samt har att årligen ej mindre i god tid före den 1 november med eget utlåtande till Kongl. Maj:t insända det i 5 $& k) om- förmälda förslag till stat för anstalten än äfven till chefen för Civildepartementet afgifva berättelse om anstaltens verksamhet under nästföregående år och hvad därmed äger sammanhang. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Stockholms slott den 29 januari 1897. OSCAR: (L. S) E. VON KRUSENSTJERNA Kongl. Landtbruksstyrelsens cirkulär rörande tillfälle till och villkoren för erhållande under 1897 af biträde utaf statens entomologiska anstalt. Kongl. Tandtbruksstyrelsen får härmed tillkännagifva, att föreståndaren för statens entomologiska anstalt kommer, jämlikt det för anstalten den 29 sistlidne januari utfärdade nådiga regle- mente, att på rekvisition under år 1897 besöka de orter, där härjningar af skadeinsekter förekomma eller kunna väntas inträffa, och därvid söka utreda alla de omständigheter, som kunna in- verka på insekternas uppträdande, samt att efter verkställande af sådan undersökning, som ofvan omförmäles, till rekvirenten afgifva fullständigt yttrande öfver alla de förhållanden, angående hvilka föreståndarens uppmärksamhet vid besöket påkallats. Den, som önskar sådant biträde af anstalten under år 1897, bör därom göra skriftlig anmälan hos Kongl. Landtbruksstyrelsen, med uppgift å det ändamål, för hvilket biträdet önskas, jämte stället för förrättningen samt närmast belägna skjuts-, ångbåts- eller järnvägsstation, äfvensom så vidt möjligt det antal dagar, biträdet anses komma att tagas i anspråk. 5 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. För biträde, som sålunda lämnas, äger föreståndaren af rek- virenten uppbära arfvode med 4 kronor 50 öre för hvarje dag, som i sin helhet eller till någon del åtgår för förrättningen. Lämnas biträde å två eller flera förrättningsställen under samma dag, utgår arfvodet såsom för blott en förrättning och fördelas till utgörande mellan rekvirenterna. Den, som påkallat förrättningen, är pliktig att därvid kost- nadsfritt tillhandahålia föreståndaren bostad och uppassning jämte värme och lyse under den tid af året, då sådant erfordras, äfven- som, där sådant är af nöden, tjänliga fortskaffningsmedel för fär- der mellan bostaden och det ställe, där föreståndarens biträde tages i anspråk. Underlåter rekvirent något häraf, äger förestån- daren inställa förrättningen. Sedan den entomologiska anstalten hunnit fullständigt upp- rättas, hvarom underrättelse kommer att allmänheten meddelas, verkställas vid anstalten på begäran kostnadsfritt undersökningar af insekter för bestämmande af deras art och beskaffenhet samt meddelas råd och upplysningar i fråga om medlen för skadein- sekternas utrotande, inskränkandet af deras härjningar m. m. Stockholm den 2 mars 1897. THEODOR ODELBERG. FREDRIK EGERSTRÖM. Till assistent vid statens entomologiska anstalt har Kongl. Landtbruksstyrelsen den 6 sistlidne april förordnat fil. d:r BROR YNGVE SJÖSTEDT. Genom nådigt bref af den 19 sistlidne mars har Kongl. Maj:t, på framställning af Kongl. Landtbruksstyrelsen, funnit godt 1 nåder förklara, att befattningen såsom föreståndare för statens entomologiska anstalt skall för innehafvaren vara förenad med professors namn och värdighet. 6 Fa SS VER ny BSKRONKURBENT- SIEBSAPPEEVECKLAREN. Så kan man kalla en stekelart, som jag under förliden som- mar påträffade härstädes, och som antagligen mången gång på- träffats af andra i vårt land, fastän den blifvit förbisedd till följd af den likhet, som larven både till sitt yttre och till sitt lefnads- sätt har med äpplevecklarens. Jag ville försöka att, enligt de i tidskriften gifna anvisnin- garna, genom öÖfversprutning med lösning af parisergrönt skydda några värdefulla äppleträd för härjningarna af äppelvecklaren (Car- pocapsa pomonella LiN.), som under de föregående åren betyd- ligt decimerat skördarna, och blef förvånad öfver att redan vid midsommar finna en mängd äppelkartar nedfalina, hvilka tycktes ha blifvit behandlade af äpplemasken på dennes vanliga sätt. Vid närmare efterseende fann jag dock, att larven, som åstad- kommit skadan, på grund af fötternas och ocellernas antal måste tillhöra någon stekel. Jag har icke hittills lyckats få någon ut- kläckt och kan därför endast uttala en gissning, att det var lar- ven till Hoplocampa testudinea KLuG, hvilken af KIRCHNER upp- gifves lefva i äpplen och af THOMSON upptages såsom funnen i Skåne. Den fördärfvar frukten på ungefär samma sätt som äpp- levecklarens larv, men uppträder tidigare. Det är väl antagligt, att dess lefnadssätt är sådant, att öfversprutningar med lösningar af kejsargrönt på honom ha samma fördärfbringande verkan som på äpplevecklarens larv, men då blir det så mycket angelägnare att verkställa öfversprutningarna 1 riktigt god tid, d. v. s. genast efter blomningen. Skulle den åter mot förmodan hafva ett så- dant lefnadssätt, att dessa öfversprutningar icke hafva någon ver- kan, så blir det nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt honom redan af det skäl, att man annars lätt kan förledas att under- skatta öfversprutningarnas verkan gent emot äpplevecklaren. Jag I Te ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. har därför redan nu velat fästa fruktodlares uppmärksamhet på, att det icke endast är äpplevecklaren, som gör äpplen mask- stungna, samt påkalla deras biträde för ytterligare iakttagelser, på det att äfven denna stekellarvs lefnadssätt och utbredning må blifva utredd. De båda ifrågavarande larverna skiljas lätt däri- genom, att stekellarverna hafva 20 fötter (10 par) och blott 2 punktögon på hufvudet, äpplevecklarens däremot endast 16 fötter (8 par), men många punktögon. Färlöf i februari 1897. Josef Andersson. FÖR VÅRT LAND NYA SKADEFJÄRILAR. Under sistförflutna sommar hafva här anträffats tvänne så- dana. Den ena är Tineiden Blastodacna Hellerella DuUP., som på svenska kanske kunde få namnet »apelmärgmalen». Dess larv uppgifves af HEINEMANN lefva i frukterna af Crategus, men jag har funnit den i fruktskotten på apel, hvilka den förstör ge- nom att förtära deras märg, och äfven KIRCHNER angifver samma lefnadssätt. Sannolikt är den dock sällsynt och torde därför icke hafva någon större praktisk betydelse, om det än kan vara skäl för fruktodlare att se upp äfven med detta lilla skadedjur, ty det fördärfvar icke blott en eller annan blomknopp såsom t. ex. frostfjärilns larv utan hela fruktskottet genom den gång, som den gräfver sig längsåt dettas inre. Fjärilns framvingar äro bruna med några hvitaktiga och rostgula, ej skarpt begränsade fläckar. Hufvudet hvitt. Kroppslängden är 5 mm. och afståndet mellan de utspända framvingarnas spetsar c:a 12 mm. — Af större praktisk vikt är säkerligen Sesia myopiformis Bork. eller »äppleträds-glasvingen», som förut i Skandinavien. iakttagits endast vid Kristiania, men som torde hafva större utbredning i vårt Jand, än man kunnat tänka sig, och i alla händelser förekommer talrikt här i trakten. Den uppgifves lefva under barken af äppleträd på s. k. kräftskadade ställen, och jag har i själfva verket icke funnit någon enda sådan 2 oo SE ANDERSSON, J.: FÖR VÅRT LAND NYA SKADEFJÄRILAR. TiS kräftskada i de närliggande trädgårdarna, som icke burit äldre eller färskare spår af denna skadeinsekts förstörelsearbete. Så- som egentliga orsakerna till kräfta på fruktträden uppgifvas frost, stötar, olämplig beskärning m. m., och den allmänna uppfattnin- gen tyckes vara, att äppleträdsglasvingens larv angriper endast sådana ställen, som redan äro kräftskadade. Att så ofta (kanske oftast) är fallet, vågar jag icke bestrida, men å andra sidan visar min erfarenhet bestämdt därhän, att denna larv också kan vara den primära orsaken till kräftskada. Jag har nämligen ett par gånger funnit enstaka larver, som börjat sitt förstörelsearbete i vanliga barkspringor, där ingen äldre kräftskada funnits, och fruktodlare, som hafva kräftsjuka träd i sin trädgård, göra därför klokt uti att noggrannt under- söka stammarna äfven på sådana punkter, som till det yttre se friska ut, men kanske i en springa härbergera en sådan snylt- gäst. På grund af den erfarenhet, jag hittills vunnit i denna sak, skall det icke förvåna mig, om allmännare observationer komma att i en framtid gifva vid handen, att kräftsjukan på fruktträd i vida högre grad, än man trott, är att tillskrifva just denna insekt. Till tjänst för fruktodlare, som icke hafva tillgång till ento- mologiska arbeten, vill jag angifva densammas mest 1 ögonen fallande kännetecken. Larven, som fullvuxen är omkring 17 mm. lång, är till färgen gulhvit med brunrödt hufvud, och hans när- varo röjes lätt vid närmare undersökning genom de våta gångar, som han bildar innanför barken (förekomstsättet skulle därför snarare rättfärdiga bilden af »fistel» än af »kräfta»). Förpupp- ningen sker inom en oval, c:a 12 mm. lång, brun kokong af barkstoft, placerad i själfva gången eller i en spricka el. dyl. Den brungula puppan utskjutes till hälften ur stammen vid den fullbildade fjärilns utkrypande, hvilket äger rum i slutet af juni eller i juli, och dessa tomma pupphylsor, som kunna sitta kvar på stammen hela sommaren, utgöra ett »gif akt> för den fruktod- lare, som förut försummat att göra sig underrättad om de för- störande makter, som utföra sitt arbete i hans träd. — Den full- bildade insekten är mera lik en stekel, än en fjäril. Vingarna äro till största delen glasklara; endast kanterna och en (å fram- vingarna större) midtfläck äro klädda med blåsvarta fjäll. Hela 2 d 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. kroppen i öfrigt är svart eller svartblå med undantag af två orangegula fläckar å bröstets undersida och ett mönjerödt band på bakkroppen; hos hanen äro dessutom palpernas undersida och en fläck på bakkroppens undersida hvita. Kroppslängden är un- gefär 12 mm., och afståndet mellan de utspända vingarnas spet- sar 22—27 mm. — Larvtillståndet räcker 2 år. Färlöf 1 februari -r8Ög7. Josef Andersson. MEDDELANDE FRÅN STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTEATSIN Om en sådan institution som den ofvannämnda skall kunna motsvara de anspråk, som rimligtvis kunna ställas på densamma, är det alldeles nödvändigt, att den står i förbindelse med på skilda håll boende personer, som hysa intresse för dess verksam- het och ej sky mödan af att i någon mån bidraga till underlät: tandet af dess arbeten. Med anledning häraf vågar undertecknad härmed «vända sig till alla dem, som skulle vilja på ett eller annat sätt lämna anstalten någon medvärkan, att fästa i minnet nedanstående uppgifter. Det vore särdeles önskligt, om personer inom våra skilda landskap ville blifva anstaltens korrespondenter, då härigenom ett intimare samband skulle uppstå mellan denna och landsorten, för hvars gagn den ju i första rummet är afsedd. Dess många och delvis svåra åligganden kunde i hög grad under- lättas och förverkligas om man t. ex. bemödade sig om: att inom den ort, där man vistas, insamla uppgifter om ska- deinsekternas förekomst och uppträdande samt åstadkomma en uppskattning i pänningar af genom dem förorsakade förluster; att göra de iakttagelser, hvartill omständigheterna kunna för- anleda, rörande dessa insekters förvandlingar och lefnadssätt; att af de skadeinsekter, som anträffas antingen såsom larver 4 MEDDELANDE FRÅN STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 75 eller i fullt ufbildadt tillstånd, tillvarataga och sända anstalten exemplar, äfvensom af genom dem skadade växtdelar; att skyndsamt meddela, om någon insektart inom orten visat sig så talrik, att härjning kan befaras; att lämna underrättelse om sådana uppsatser i ortens tid- ningar, som innehålla meddelanden om insekter; att välvilligt bemöda sig om att följa de anvisningar, som från stationen kunna komma att lämnas, samt att om möjligt årligen före december månads utgång sända en kortfattad redogörelse för skadeinsekternas förekomst inom orten, den skada de förorsakat samt verkningarna af de utrot- ningsmedel, som till äfventyrs blifvit använda under det löpande året etc. Insekter böra sändas om möjligt i flera exemplar af samma art samt vara sorgfälligt inlagda och emballerade, på det att de må framkomma till bestämmelseorten i möjligast bästa skick. Så- dana, som äro af ringa storlek, kunna inläggas i afskurna och med propp försedda fjäderspolar, hvilka bekvämt och billigt sändas i bref. Större arter böra antingen som vanligt uppstickas på nålar, hvilka stadigt fästas i botten af lämpliga askar eller lådor, eller ock kunna de inläggas i dylika, mellan tunna lager af bomull. Dessa askar omlindas före afsändandet med papper och omviras med något mjukt ämne, såsom mossa, fint hö, blånor eller bom- ull, på det stötar mot hårda föremål ej skola åstadkomma skada. Hälst böra insekter sändas lefvande och då förvaras i frisk (ej våt) mossa, mellan torra löf, krusade pappersremsor o. d. HLar- ver måste inläggas så, att de kunna hållas vid lif under trans- porten, och detta kan ske i frisk mossa eller jord (ifall de i sådan anträffats), som införts uti en ask af trä eller järnbleck :; dock måste man anbringa lufthål på denna, på det djuren ej skola dö genom kväfning under transporten, ifall denna kom- mer att upptaga ett par eller flera dagar, och bör man dess- utom tillse, att asken är väl fylld, så att innehållet ej rubbas ur sitt läge genom skakning eller stötar. Äfven puppor och friska insektägg böra tillvaratagas och sändas så ofta sådana an- träffas. Dylika sändningar böra alltid åtföljas af skriftliga meddelan- den rörande det föremål, hvarpå djuren eller äggen vistats eller 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. anträffats, tiden för insamlingen etc. samt andra förhållanden, som kunnat iakttagas och stå i något samband med djurens upp- trädande, förvandlingar och lefnadssätt. Frakten erlägges af sta- tionen. Stockholm i april 1897. Sven Lampa. KRUSBÄRSSÅGSTEKELN (WNematus Ribesii SCoP.) Nematus Ventricosus (KLuc) HaArRtiG Fam. Blatt- und Holz- wesp. 1837, sS. 196. — LAMPA Ent. Tidskr: 18091, S=23050pPpst i prakt. ent. 1891, S. 65. — Vem. Ribesiz HOLMGREN Trädg. skadeins. 1883, s. 50, fig. — ANDERSSON, CC. G. Enti tndskr: 1884, S. 185. — SCHÖYEN Berbuskenes Skadeinsekter 1 N. Ha- vetidende fr. 1888; Beretning om Skadeins. og Plantesygdomme 1 1895, S. 26; 1896, S: 46. = NERÉN Ent. Tidskr tö0efas: 643 1895, S. 93. — LAMPA 1. C. 1804, Si 2:450 UPpslEröprakte ent. 1394, S. 24; 1. C.. 1805, S. 243 "L896,nS, Om NOrtaroen mellersta Europa, Amerika: Förenta Staterna och Canada. Beskrifning. En utförlig beskrifning är visserligen intagen i Ent. Tidskr. och Uppsatser i prakt. entomologi för år 1894, men för fullständighetens skull torde en dylik böra inflyta äf- ven. här. Ägget. Jämförelsevis långt och smalt, trubbigt i ändarna, hvitaktigt och halfgenomskinligt, men antager såsom äldre en mer i gult stötande färg. Längd 1 mm. Larven är försedd med; 10, par fötter och tillöfärgen blekt grågrön eller blåaktig, något ljusare på undersidan; hufvud, bröst- fötter och en fläck ofvanpå sista kroppsringen glänsande svarta; af samma färg äro äfven de små, upphöjda och borstbärande punk- terna på öfre delen af kroppen. Ofvanför hvar och en af bröst- fötterna finnes en hårbärande svart fläck, och öfver bukfötterna vanligen tre, hvaraf de två öfver hvarandra befintliga äro störst; ik = LAMPA: KRUSBÄRSSÅGSTEKELN. 77 första kroppsringen, främre delen af andra och elfte samt baker- sta fotparet (analfötterna) gula. Sista kroppsringen är försedd med två spetsiga, svarta och bakåt riktade taggar. De svarta punkterna försvinna vid sista hudömsningen, och kroppsfärgen blir då ljusare och blågrönaktig. Puppan är blekt gulhvit, ögonen svartaktiga, vingslidor, ben och spröten ligga fria utanpå kroppen samt äro riktade bakåt. Hanen. Hufvudei, ryggen, bröstet och de två första an- tenn-(spröt-)]lederna glänsande svarta; munnen, benen och en fläck framför vingroten rödgula. Bakkroppen rödgul med svarta tvär- band vid basen af lederna. Längd 6 mm. Honan rödgul, hufvudet, munnen undantagen, tre större fläckar på ryggen, två mindre på bakryggen samt en invid halsen glänsande svarta; spröten, bakersta skenbenen i spetsen och bak- tarserna (bakfötterna) grå- eller mörkbruna. Längd 7 mm. Förvandlingar och lefnadssätt. Äggläggningen försiggår från medio till slutet af maj, vanligen på krusbärsbuskens, men stundom äfven på vinbärsbuskarnas blad. Härtill väljas oftast de nedersta grenarna. Åggen läggas i rader längs nerverna å bla- dens undersida och äro där lätt skönjbara för blotta ögat. Jag har anträffat ända till tre hundra ägg på ett och samma blad, minsta antalet har varit 50. Efter omkring åtta dagar kläckas äggen, och de nu vid pass två mm. långa, något genomskin- liga och nästan färglösa larverna angripa nästan genast bladytan, på eller helt nära det ställe, där de äro födda, och bilda hvar och en ett litet hål i bladet. Dessa bål utvidgas allt mer och sam- manflyta slutligen med hvarandra, så att till sist blott bladnerverna finnas kvar. Härtill åtgår föga mer än ett dygn, om larverna äro talrika på bladet. Sedermera öfvergå de till närsittande blad, men angripa detta i ytterkanten och bilda liksom en krans om- kring detsamma. Om de oroas, sträcka alla ut sina bakkroppar, och är det då mycket lätt att varseblifva dem. Enligt ingeniör C. G. ANDERSSONS observationer undergå de sin första hudöms- ning, då de äro åtta dagar gamla, och den sista äger rum tio dagar senare. ”Tre dagar därefter öfvergå de i puppor, sedan de uppsökt marken och krupit ned ett par tum eller något mer un- der ytan. Larven omgifver sig här med en cylindrisk eller af- 2 7.8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. lång, i ändarna trubbig och ganska fast samt till färgen brun eller gulaktig hylsa, hvari jordpartiklar stundom inblandas. Från medlet af augusti till slutet af månaden utkläckas en del af de fullbildade steklarna. Enligt THORN och SIEBOLD m. fl. lägga honorna då ägg utan föregången befruktning, hvilka skola lämna larver af endast hankön. Om så är, kunna de följande år uppträdande steklarna ej härledas från denna andra generation, utan från öfvervintrade puppor af den första. Ur de kokonger, som 1893 af mig tillvaratogos på Gotland, framkommo både ha- nar och honor, hvilka inneslötos i en glasbur, men någon par- ning kunde ej förmärkas. Icke förty lade ett par honor ägg på bladen af en krusbärskvist, men ur dem. kommo inga larver, ty de föllo ihop och torkade bort. Möjligen kunde orsaken härtill vara den, att de befunno sig på en afskuren kvist, som äfven torkade, oaktadt den satts i vatten. : Den skada, denna sågstekels larver förorsaka, torde ej vara ringa, då de uppträda öfver allt där krusbär odlas, samt stundom flera år å rad på samma ställen, om ej något göres för att för- drifva dem. Afven själfva buskarna måste lida af angreppen, då de sedermera stå kala under hela sommaren. Skydds- och utrotningsmedel. Oaktadt man ej saknar tillförlitliga och lätt tillämpliga medel mot detta skadedjur, är det blott sällan bärodlaren kommer sig för med att använda sådana, utan tycks man föredraga att se sina buskar bli kalätna den ena efter den andra, tills hela rader af dem stå sköflade på sina blad, och all skörd för året är tillintetgjord — allt blott ett be- vis på ägarens liknöjdhet och försumlighet. Det enklaste medlet torde vara att emellanåt, från midten till slutet af maj, med en käpp upplyfta de nedersta grenarna på krusbärsbuskarna och efterse, om några blad på undersidan äro besatta med ägg eller små larver. Då man, med ledning af hvad 1 det föregående blifvit omnämndt, vet, hur dessa se ut, är det ej förenadt med någon svårighet att uppsöka och förgöra dem, hvilket mycket väl kan utföras af yngre personer. Genom att förstöra några få sådana blad kan en hel koloni tillintetgöras, som i annat fall skulle härjat en eller flera buskar. Om detta utrotningssätt blir försummadt, återstår att döda de mer vuxna larverna, sedan de spridt sig vidare omkring och blifvit lättare ES d ss I UA EO FS LAMPA: KRUSBÄRSSÅGSTEKELN. 79 märkbara. Det verksammaste medlet blir nu kejsargrönt och vat- ten. Till en liter vatten tages högst ett halft gram kejsargrönt, som omröres häftigt vid användandet; ty det gröna är tyngre än vatten och sjunker snart till botten. ”Tillsättes lika mycket färsk pulveriserad kalk som grönt, kan man vara mera säker på, att vätskan ej skadar bladen. Denna vätska strilas blott öfver de angripna kvistarna samt på så sätt, att bladens undersida fuktas i första rummet, hvilket sker allra bäst medelst de ändamålsenliga strilapparater, som numera tillhandahållas genom firmorna CARL JACOBSEN i Stockholm och FRAENKEL & HEDENBERG 1 Göteborg. Färgstoftet innehåller betydligt med arsenik och bör därför hand- hafvas med samma varsamhet, som andra gifter, men medför ingen fara i följd af användningen på ofvan anförda sätt å buskar och träd. Det är dock svårt om ej omöjligt att erhålla detsamma, hvilket är att beklaga från trädgårdsodlarnas sida. Likväl före- komma åtskilliga lika farliga ämnen i handeln, oantastade af giftstadgan. Det vore särdeles Önskligt, om så kunde anordnas, att kejsargrönt någonstädes hölles till salu mot samma villkor, som äro stadgade för gifters utlämnande å apoteken. Bland öfriga medel mot detta skadedjur må här i korthet omnämnas: antinonnin, !/g procent i vatten; tobaksvatten, 400 gram billig tobak och litet såpa läggas i 10 liter vatten, som får stå ett par dygn före strilningen. — Alun eller salpeter 150 —170 gram löses i varmt vatten, som sedan utspädes med 20 liter kallt. — Utbredning af dukar eller mattor under buskarna, hvarpå larverna nedfalla, om kvistarna hvarpå de sitta ruskas häftigt eller piskas med käpp. Larverna hafva lyckligtvis många fiender, nämligen bland parasitsteklarna: Cleptes NMNitidula FaB., Omalus Auratus DBmM, Mesoleius Armäillatorius Grav., Exenteres ( Cteniscus) Limbatus HOLMGR., Pygostolus Sticticus FaB., Perilissus Limitaris GRAV. (Mesol. naevis HOoLMGR.), Polysphincta Ribesii RArz., Tryphon Ambiguus Rarz., Cephalotes GRrav., Compressus RATz., Grossu- larie Hart., Mesoleptus PBipunctatus GRAv. samt larverna till en fluga: Degeeria Flavicans GOoUR. Lilla Krusbärssågstekeln |Vematus Appendiculatus (Kruc) HaArTIG]. — HOLMGREN Trädg. skadeins. 1883, s. 53. — LAMPA Beratt. för 1896 1 Ent. Tidskr. och Upps. i prakt. ent. 18974 Si 19. 4 So ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Beskrifning. Honan svart, benen gulhvita, låren vid ba- sen, skenbenen och tarslederna vanligen i spetsen brunaktiga el- ler svarta, längd 5, vingbredd 10 mm. — Larven grön, något mörkare på ryggen, hufvudet hos yngre larver svart, hos äldre grönt med ett svart streck på sidorna samt en omvändt hjärtfor- mig fläck öfver panna och nacke, den sistnämnda svartpunkterad; 1:a kroppsringen undertill med en vinkelformig svart fläck på hvarje sida. Längd 10 mm. Förvandlingar och lefnadssätt. Larven anträffades vid Ulfsundasjön i augusti 1896 och började i medio af månaden att spinna grönaktiga eller brungrå kokonger, hvarefter första stekeln utkläcktes den 26 och sedan många exemplar, ända till långt in 1 september, då kläckningen upphörde för att åter fort- sättas på våren 1897. Alla utkläckta voro honor. HOLMGREN fann äfven denna stekels larver i Stockholmstrakten. Utrotningsmedel. De samma som mot föregående. Ur larverna framkommo parasiter, som förpuppades i fria, räfflade kokonger, ur hvilka erhölls Mäicroplitis Spinole NERS., samt ur stekelkokongerna Holocremna Canaliculata GRrRav. Förklaring öfver taflan. Nematus Ribesiz: 1 hona och 2 hane (först.), nedanför i nat, storlek; 3 larv, 4 puppa, 5 kokong; 6 krusbärsblad med larver, däribland en efter sista hudömsningen, 7 d:o med hål efter nykläckta larver, 8 d:o med ett par dagar gamla dylika; Nem. Appendiculatus: 10 hona, 11 larv och 12: kokong. > [0] — OM VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECK- EINGSSTADIER AF JOHN PEYRON. Taflan 2. Under mina studier af vår allmänna frostfjärils, Chezmatobia brumata L., biologiska förhållanden fann jag redan från första början, att de uppgifter, som i rent deskriptivt syfte om densamma i litteraturen förefinnas, äro af den beskaffenhet, att de lämna mycket öfrigt att önska i fråga om riktighet och reda. Jag för- anleddes häraf att noggrannare taga kännedom om artens alla utvecklingsstadier samt att jämföra dessa med motsvarande stadier af den närstående Ch. boreata HB., och blef ett af denna un- dersöknings resultat vissheten om, att i många författares beskrif- ningar dessa båda arter i olika stadier sammanblandats, så att ofta den ena fått på sin lott att uppbära den andras kännetecken. Att de båda arterna sins emellan i många fall erbjuda stora lik- heter, är obestridligt. Icke desto mindre synes det ganska egen- domligt, att så allmänt förekommande arter som de båda här i fråga varande ej förr blifvit föremål för en undersökning, tillräck- ligt grundlig för att klart fixera deras respektive karaktärer. En- dast med stöd af hvad som hittills i litteraturen om frostfjärilarna förekommit, anser jag det icke vara möjligt att med full säker- het bestämma, till hvilken art ett förefintligt exempiar af släktet Chetmatobra bör räknas, det må vara 1 hvilket utvecklingsstadium som hälst. — Hvad som i synnerhet fattas, är en jämnlöpande beskrifning af de båda arternas karaktärer, så beskaffad, att de specifika egendomligheterna hos hvarje utvecklingsstadium direkt motsättas hvarandra, en beskrifningsmetod, som för så närstående Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 2 (1897). = 1 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. former, som de här i fråga varande, är af synnerligen stort gagn för vinnande af öÖfverskådlighet vid undersökningen. — Syftet med denna uppsats är, att i någon mån söka fylla denna brist genom att uppställa en parallel mellan de båda arterna. För att åt en framställning af detta slag vinna största möjliga full- ständighet, har jag helt naturligt i densamrna måst upptaga mångt och mycket, som förut publicerats. Jag hoppas emellertid genom mina undersökningar hafva kommit därhän, att jag i alla hän- delser kan framställa en och annan ny synpunkt och därjämte rätta några verkliga misstag. Redan på äggstadiet förete de båda frostfjärilarterna högst väsentliga olikheter. Detta utvecklingsstadium är ett af dem, som hos fjärilarna i allmänhet förtjäna att studeras långt uppmärk- sammare, än hittills varit fallet — visserligen af ganska giltiga skäl, då undersökningsmaterialet ju ofta är mycket svåråtkomligt. Af brumatas ägg lämnas af SEPP en mycket litet sägande teck- ning, samt af E. HOFMANN i »Die Raupen der Gross-Schmetter- linge Europas» en knapphändig beskrifning. Boreatas ägg äro, så vidt jag kan finna, hittills ej beskrifna. Båda arternas ägg äro normalt fullt symmetriska i förhållande till ett plan, lagdt genom längdaxeln. Denna symmetri störes emellertid esomoftast af det sätt, på hvilket äggen af honorna anbringas på närings- växten. Då desamma äro dömda att utsättas för de växlingar af olika slag, som en hel vinter kan medföra, drager honan för- sorg om att så mycket som möjligt skydda dem, hvarför hon företrädesvis placerar äggen antingen bland på stammen växande lafvar, eller ock mellan knopparnas fjäll, eller i vecket mellan knoppen och den närbelägna stamdelen. I naturen finner man ofta ägg, som häraf tagit intryck, så att de blifvit till sitt yttre mer eller mindre deformerade genom pressning från omgifningarna. De fritt lagda äggen, fig. 7, äro hos båda arterna ungefär dub- belt så långa som breda, af mer eller mindre oval form, hvilken hos brumata är mera regelbunden, i det att båda »polerna» äro nästan lika rundade, den ena endast obetydligt bredare och något litet afplattad. Hos boreata däremot är den ena polen jämnt afrundad, den andra starkt tillplattad, nästan plan och dessutom betydligt bredare än den förra. Äggets omkrets ger härigenom intrycket af en något stympad ellips. — Båda arternas ägg hafva 2 PEYRON, J.: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. 83 det gemensamt, att deras yta är försedd med talrika gropar. För- deiningen och beskaffenheten af dessa äro emellertid mycket olika, och skillnaden betydligt i ögonen fallande. Hos brumata äro groparna endast grunda, otydligt begränsade, svaga intryckningar, lika fördelade öfver äggets hela yta. Hos boreata utgöras de däremot af djupa, skarpt begränsade håligheter, till största delen af nästan halfsferisk form och i förhållande till hvarandra täm- ligen regelbundet placerade, mot äggets ändar emellertid, synner- ligast mot den afrundade, öfvergående i till djupet lika, men mera långsträckta och oregelbundet ställda gropar. De mellan hålig- heterna förefintliga åsarna äro väl markerade, afrundade och gifva äggets hela yta ett tydligt retikuleradt utseende. Skillnaden i skulptur gör sig hos äggen ganska skarpt gällande redan vid mycket svag förstoring, till och med för blotta ögat, i det hos brumata ytan synes nästan glatt och icke utan en viss glans, hos boreata däremot tydligt matt och vid svag förstoring fin- knottrig. -— Till färgen äro äggen hos båda arterna ljust gröna. Hos brumata öfvergår denna färg med tiden till rödt, hos boreata till orangegult. Larvstadiet har af helt naturliga skäl tillvunnit sig den största uppmärksamheten och därför äfven blifvit föremål för de mest på detaljer ingående beskrifningar. Hos olika författare förekomma mycket uttömmande sådana, hvilka i sig innefatta åt- minstone de flesta af de hufvudpunkter, som utgöra det väsentliga i arternas karaktärsskiljaktigheter, Så måste t. ex. ZELLERS be- skrifning af boreata-larven (Tijdschrift voor Entomologie, 1870) trots några brister, anses såsom synnerligen god och fullständig. Men å andra sidan finnas äfven många mer eller mindre ofull- ständiga och oriktiga skildringar och teckningar, hvilka endast tjäna till att öka den rådande förbistringen och oredan i upp- fattningen af de specifika kännetecknen. Flertalet författare synas vara eniga om, att de båda larvformerna äro hvarandra så lika, att deras åtskiljande skulle vara förenadt med stor svårighet. Detta är dock icke min åsikt, och i det följande skall jag för- söka visa, att alldeles bestämda artkaraktärer på larvernpas skilda utvecklingsskeden kunna företes. Härifrån måste jag dock undan- taga en period af larvernas utvecklingshistoria, som emellertid ej gärna af författarne i nämnda sammanhang kan hafva åsyftats, - Jd 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. den nämligen, som sträcker sig mellan larvens utträde ur ägget och dess första hudömsning. Under denna period torde för de båda larvformerna inga distinkta artkaraktärer kunna uppställas. Men icke häller böra sådana för arternas åtskiljande kunna anses vara af något egent- ligt intresse eller gagn, då frostfjärillarverna i detta utvecklings- skede, under hvilket de tillväxa från omkring i till 2,5; mm. längd, svårligen kunna till arten skiljas från ett flertal andra mä- tarefjärilars larver af samma ålder. Emellertid hafva redan med afseende å detta tidigaste stadium olika meningar om deras ut- seende gjort sig gällande. Så yttrar t. ex. ZELLER (Tijdschr. voor Ent. 1870) följande!): »Då KLEEMANN om brumatas larv uppgifver, att densamma såsom ung skall hafva grå färg och svart hufvud, i fullväxtstadiet stundom ett ljusbrunt, glänsande hufvud, har han antingen sammanblandat båda arterna, eller ock äro deras karaktärsskillnader ännu ej fixerade.> — Å andra sidan uppgifver t. ex. SEPP, att brumatas larv, då den lämnar ägget, är grön med svart hufvud. Denna senare uppgift är i afseende å huf- vudets färg, efter hvad jag af sistförflutna vår företagna kläck- ningsförsök kunnat finna, helt och hållet i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet. Kroppsfärgen är emellertid snarare grå än grön. Om boreata-larvens utseende under detta utvecklingsskede har jag i litteraturen ej kunnat finna några uppgifter. Ett af de modernaste verken, det ofvan nämnda »Die Raupen der Gross-Schmetterlinge Europas» af E. HOFMANN, ett arbete, som utmärker sig för en synnerligen noggrann och omsorgsfull beskrifning af specielt mätarnas larver, upptager i skildringen af brumatas larv den riktiga om ock kanske något för litet skarpt begränsade uppgiften, att dess hufvud är svart hos unga exemplar (;»pin der Jugend schwarz»). Den strax därefter lämnade uppgiften om en äfven hos unga exemplar såsom regel förekommande svart halssköld torde däremot få tagas något mera försiktigt. En rent svart halssköld har jag hos brumatas larver ej iakttagit på nå- got utvecklingsstadium. Däremot kan en sådan förekomma på vissa stadier hos bhoreata. 1 - S Förf. har tagit sig friheten att i öfversättning lämna såväl detta, som andra i uppsatsen förekommande citat. 4 PEYRON, J.: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. 85 Af det femtiotal brumata-larver, som i slutet af mars detta år kläcktes ur för ändamålet insamlade ägg, hade alla rent svart hufvud, och gröngrå kroppsfärg. Hos de flesta bar första leden å ryggsidan ett smalt »rökskuggadt» tvärband, som dock ej sträckte sig ända fram till hufvudets bakkant, utan mellan sig och den- samma lämnade en ljus begränsning af kroppens färg. Fyra exem- plar hade första leden helt och hållet oskuggad. Analplåten bar hos alla exemplar en mörk, oredigt begränsad skuggfläck; samt- äfven buk- och analfötterna — voro mörka. ligas fötter Våren 1896 kläcktes 10 st. af en hona i fångenskap afsatta borreata-ägg. Ne nykläckta larverna hade djupsvart hufvud och svartgrön kroppsfärg; för öfrigt alla ofvannämnda karaktärer, hvilka hos båda arterna kvarstodo oförändrade intill första hud- ömsningen. Möjligen skulle kroppsfärgen sålunda under detta ti- digaste utvecklingsstadium kunna utgöra ett medel till artskili- nad; men på grund af undersökningsmaterialets ringa kvantitet vågar jag därom intet bestämdt afgöra. Vid första hudömsningen träda redan artskillnaderna tyd- ligt i dagen. Boreata-larven behåller efter densamma sitt rent svarta hufvud och sin svartgröna kroppsfärg. Brumatas hufvud är däremot grönt—ljusbrunt och kroppsfärgen grön—hvitgrön; hos den senare arten framträda redan nu tydliga ljusare längdlinier och stundom en mörk rygglinie. De mörka skuggningarna från föregående stadium kvarstå hos boreata men bortfalla hos brumata, hvilken sålunda under denna period har hals- och anal- plåt samt alla fötter rent gröna. Då larverna uppnått en längd af ungefär 5 mm. inträffar andra hudömsningen. Under det utvecklingsskede, som omfat- tar de mellan denna och den sista hudömsningen sig sträckande stadierna förete de båda arterna sinsemellan de största likheterna. Brumata har under detta larvernas halfvuxna stadium stor benä- genhet att variera till färgen från rent ljusgrönt till nästan svart- grönt, hvaremot boreata konstant behåller den svartgröna färgen. Det är sålunda de mörka formerna af den förra arten, som kunna gifva anledning till förväxling med den senare. Emellertid möj- liggör äfven här en noggrannare undersökning deras säkra åt- skiljande, och det är härvidlag fortfarande hufvudets färg, som utgör den värdefullaste synpunkten. Hufvudets färg varierar inom 5; 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. detta stadium hos ör2nata med kroppens. De mer eller mindre klart ljusgröna formerna hafva alltid ljusgrönt hufvud; de mör- kare formerna hafva mörkt hufvud, dock aldrig helt svart, utan marmoreradt af ljusare partier, till färgen grönaktiga—ljusbruna-— gråbruna. Hos boreata är hufvudet på detta stadium fortfarande djupt svart med stark glans. — Kroppens färg varierar som nämndt är hos örumata högst betydligt. De ljusgröna och de lik- som af en rökskuggning öfverdragna formerna kunna utan tvekan hänföras till denna art. De mörkare formerna skilja sig från motsvarande stadium af horeata genom kroppsfärgens fördelning, ehuru denna skillnad gifvetvis ofta nog är svårare att fixera än den ofvan anförda, som till grund hade hufvudets färgförhållan- den. Brumatas larver äro mer eller mindre tydligt marmorerade med mörkt, och de grönh vita längdlinierna framträda mera obe- stämdt och otydligt begränsade. Boreatas färg är däremot mera jämnt fördelad, och längdlinierna, till färgen gröngula, framträda distinkt och tydligt mot den mörka omgifningen. Hos brumata kan dessutom i de flesta fall en mörk rygglinie skönjas, motsva- rande ryggkärlets sträckning. Någon sådan har jag däremot hos boreata aldrig kunnat finna. Slutligen äro bröstfötterna på detta stadium hos boreata i öfverensstämmelse med hufvudet djupt svarta; de mörkare brumata-formernas bröstfötter äro visserligen mörka, i färg liknande kroppsfärgen, men aldrig rent svarta. Öfvergå vi så till larvernas sista utvecklingsskede, det som sträcker sig mellan sista hudömsningen och förpuppningen, fin- na vi här mycket tydliga olikheter arterna emellan. — Hos många, kanske de flesta författare, som i korthet velat uppställa en tydlig skillnad mellan C/hezmatobia-arternas larver, förekommer den uppgiften, att brumata har grönt och boreata mörkt hufvud. Ingen uppgift är mera vilseledande än denna. Skulle man kri- tiklöst rätta sig endast efter densamma, så skulle man nödgas att till boreata hänföra kanske halfva antalet af i naturen före- kommande brumarta-larver. Och i ett och annat fall skulle man å andra sidan vara frestad att hänföra vissa boreata-exemplar till örumata, då de förra någon gång, om ock endast i undan- tagsfall, kunna hafva hufvud till färgen betydligt ljusare än de mörka formerna af den senare arten. Hufvudets färg är emeller- tid äfven på detta sista stadium af stort värde för fixerandet af 6 PEYRON, J: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. 37 artskillnaden, men för densamma fordras nödvändigt ytterligare en bestämning: hufvudets färg i förhållande till kroppens. Brumata varierar nämligen fortfarande, och hufvudets färg vari- erar, såsom under föregående skede, med kroppens. De gröna formerna hafva sålunda fortfarande grönt hufvud, de mörkare däremot grågrönt—Ssvartgrönt eller brunaktigt. Hos boreata är hufvudet på fullväxtstadiet alltjämt mörkt, ehuru det förlorat sin djupsvarta färg, hvilken öfvergått till mörkare eller ljusare brunt, dock oftast med större eller mindre svarta fläckar. Kroppsfärgen har däremot öfvergått från svartgrönt till ljust gröngult, hvilken färg, så vidt jag af talrika undersökningar kunnat döma, synes vara konstant. Af nämnda förhållanden framgå nu omedelbart hufvudskillnaderna mellan de båda ifrågavarande arternas larver i fullväxtstadiet. Alla mörkare, fullväxta Chezmatobia-larver till höra Öbrumata, liksom alla gröna, med grönt hufvud försedda. Alla gröna C/heimatobia-larver med mörkt hufvud i samma sta- dium tillhöra däremot boreata. — Bröstfötternas färgvariation följer samma lagar som hufvudets. Sålunda hafva alla fullväxta gröna brumata-larver gröna bröstfötter, alla fullväxta boreata- larver mer eller mindre mörka sådana, och äfven i de sällsynta fall, då färgen hos 6oreata-larvens hufvud skulle kunna ge anled- ning till tvekan genom sin ljusa färgton, gifver bröstfötternas mörka färg en tydlig fingervisning om, till hvilken art larvexem- plaret är att räkna. De mörka brumata-formernas bröstfötter äro äfven mer eller mindre mörka, men kunna ej gifva anledning till förväxling, då såsom ofvan nämnts alla mörka fullväxta chei- matobia-larver tillhöra örumata. Andhålen äro hos boreata på detta stadium rent svarta, hos de gröna börumata-larverna där- emot gråbruna. Hals- och analplåtarna variera hos boreata, äro stundom af kroppens färg, stundom mörkskuggade. Hos brumata äro de alltid af kroppens färg och följa dennas schat- teringar. Olikheten i larvernas teckning finnes på så många håll ut- förligt beskrifven, att jag här ej närmare ingår på densamma. Hufvudskillnaden är uttalad i breddförhållandena hos »sidorygg- linien», Hvilken hos boreata är ungefär I mm. bred, hos 6b7rz- mata ungefär o,,5 mm. Äfven andra skillnader, såsom boreata- larvens mera robusta form, dess större genomskinlighet m. fl., 7 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18074 äro åtskilliga gånger hos olika författare beskrifna och kunna här, såsom relativt oväsentliga, förbigås. De båda arternas puppor öfverensstämma till storlek och form i det närmaste "med hvarandra, men lämna i och genom beskaffenheten af analtaggen en god och konstant artskillnad, hit- tills, efter hvad jag kan finna, ej' beaktad. Hos bägge arterna är densamma bildad af en gemensam rot, från hvars spets utgå tvänne divergerande taggar. Hos brumata synes emellertid rot- delen alltid vara utdragen på längden, ungefär dubbelt så lång som bred, och analtaggen i sin helhet har vanligen det utseende, som fig. 12 visar. Hos boreata däremot öfverträffar rotdelens bredd något dess längd; detta synes vara fullt konstant. För öfrigt varierar analtaggens utseende hos denna art högst betydligt; figg. 11—12 gifva en föreställning om de allmännast förekom- mande typerna. Af de 45 puppor af boreata, som jag med hän- syn till detta förhållande undersökt, hade analtaggen hos 23 un- gefär det utseende, som angifves af fig. 11; 14 det som angif- ves af fig. 12. De öfriga varierade på andra sätt, förnämligast genom en mer eller mindre tydligt framträdande assymetri de olika delarna emellan. Förhållandet mellan rotdelens längd och bredd var dock hos alla lika. Puppornas kön syntes icke hafva någon inverkan på de iakttagna formvariationerna. Först på frostfjärilarnas sista utvecklingsstadium möta svå- righeter vid arternas åtskiljande. Det är dock endast hanarna, som- erbjuda sådana, men .i stället så mycket större. Den som är van att iakttaga och handskas med bägge arterna, skiljer dem väl med tämligen stor säkerhet på själfva »habitus»; men att angifva några distinkta, från ;hvarandra skilda artkaraktärer är, synes mig, icke möjligt. Äfven det värdefulla material till art- bestämning, som genitalklaffapparaten i många fall lämnar, svi- ker här. Den bifogade fig. 5 är tecknad efter ett exemplar af boreata, men kan med skäl äfven anses identisk med brumatas. Klaffarna variera något, ej till formen i öfrigt, men i förhållan- det mellan längd och bredd. Längden öfverträffar alltid bred- den, ehuru i mer eller mindre utpräglad grad. Denna variation är dock ej typisk för någondera arten, utan finnes i samma grad hos båda (enligt undersökning af 25 ex. af hvardera arten). Den å fig. antydda skulpturen af klaffens yttersida karaktäriserar icke S PEYRON, J.: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. 89 häller någondera arten, utan är endaåast exempel på en af de hos nästan hvarje individ olika variationerna af densamma, — Den kanske lyckligast funna artskillnaden är den, som AURIVILLIUS framlägger 1 sitt arbete »Nordens Fjärilar» och som är fotad på olikheten i bredd mellan bakvingarnas fält 3 och 4. Men äf- ven denna är tyvärr ej under alla förhållanden pålitlig, ehuru den synes vara i de flesta fall konstant. jag har nämligen hos. båda arterna sett exempel på, att de nämnda fältens bredd varit så till alla delar lika, att någon åtskillnad ej varit möjlig. — Skillnaden mellan hanarna af de båda arterna torde endast kunna uttryckas i allmänna ordalag. Så är boreatas hane vanligen större (27—31") än brumatas (25—28"), en högst oväsentlig skillnad, då det gäller två så likstora former. Brumatas hane är vanligen mörkare till färgen, hvilket i synnerhet gäller bak- vingarna, som äro mera brungrå och matta, under det att de hos boreata äro mera hvitgrå och sidenglänsande. Slutligen variera framvingarnas teckningar hos Öbrumata från nästan svarta till knappt skönjbara våglinier, då i senare fallet vingarna ha en så godt som alldeles jämn brunaktig färg. , att den har små, gråaktiga och med svarta fläckar försedda ving- stumpar. Och i »Systema Nature» yttrar han sig ännu kortare: »femina aptera». Som LINNÉ ej kände boreata, kunde han om densamma ej lämna några uppgifter. Den som namngifvit denna art är HöäBNER, och hans teckning af honan visar tydligt, att 9 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT NÖT hans mening varit att med densamma framställa hennes karak- täristiska egendomligheter. Vid jämförelse mellan denna teckning och naturliga exemplar af boreatas hona falla dock genast ett par oegentligheter i ögonen, nämligen de tvänne svarta band, hvarmed han försett framvingarna, och hvilka jag åtminstone på de för mig tillgängliga svenska exemplaren aldrig kunnat finna, lika litet som det svarta band, som han på bakvingarna angifvit. För öfrigt äro emellertid vingarnas storlek och form öfverens- stämmande med det naturliga utseendet. En. på ett annat ställe i hans storartade arbete förefintlig teckning af brumatas hona är däremot mycket vilseledande. — Flera författare ha sedermera lämnat teckningar och beskrifningar af dels den ena, dels bägge arterna, utan att, efter hvad det synes, hafva tagit ringaste notis om vare sig de naturliga exemplaren eller HÖBNERS antydningar. Så tecknar t. ex. HERRICH-SCHÄFFER båda arternas honor så lika, att hufvudskillnaden synes vara att söka i den grönaktiga färgen hos örumata-honans vingstumpar — en färg, som emel- lertid snarare förekommer i undantagsfall, än såsom regel. SEPP lämnar en teckning af en hona, så föga karaktäristisk, att den skulle kunna räknas till hvilkendera arten som hälst, eller kan- ske snarare till ingendera af dem. Den uppgifves emellertid till- höra örumata. NEWMAN aftecknar båda arternas honor utan att tydligt angifva, hvad som skiljer dem åt; han gör dem på det hela taget tämligen lika; dessutom är reproduktionssättet allt för groft, för att tillåta framhäfvandet af några egentliga detaljer. I den åtföljande beskrifningen antyder han ingen skillnad mellan honorna, utan nämner endast, att de äro försedda med vingru- diment och oförmögna till flykt. Äfven PRAUNS och DUPONCHELS teckningar äro föga öfverensstämmande med verkligheten. GUENÉE skildrar i korthet karaktärerna hos båda arternas honor, utan att likväl skarpare framhålla deras olikheter. I ett par af de mo- dernaste verken, AURIVILLII »Nordens Fjärilar» och HOFMANNS »Die Schmetterlinge Europas», skildras arterna parallelt. I det förra arbetet hör emellertid den korta beskrifning, som ägnats åt brumatas hona, till boreatås och tvärt om. I det senare arbetets första upplaga omtalas helt kort och godt, att honan af boreata är »endast 2 mm. lång»(!) — då den i själfva verket är betydligt större än brumatas, som mäter ungefär 6 mm. — 10 PEYRON, J.: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. QI en uppgift, som emellertid i den senare upplagan strukits, utan att dock hafva fått lämna plats för vare sig rättelse eller när- mare beskrifning. Af de författare, om hvilkas arbeten jag varit i tillfälle att taga närmare kännedom, finnas emellertid äfven några, som tydligt visat sig medvetna om, att de öfliga beskrif- ningarna ej varit ägnade att utan vidare erkännas såsom varande i full öfverensstämmelse med naturen. Ingen af dem — de äro för öfrigt lätt räknade — har dock, så vidt jag kan finna, in- låtit sig på närmare beskrifning af någondera arten, utan nöjt sig med antydningar. 'Så omtalar t. ex. ZELLER i Tijdschrift voor Entomologie år 1870 särskildt skillnaden mellan vingstum- parnas längd hos de olika arternas honor, dock utan att när- mare -ingå 1 detalj. Och i Stettiner Entomol. Zeitung-:1873 ytt- rar han följande: »högst egendomligt förefaller det, att HEINE- MANN för honan af brumata angifver: vingarna föga kortare än bakkroppen, under det att boreata skall hafva vingar kortare än halfva kroppslängden. Af hvilken art kan väl den hona hafva varit, som han ansett tillhöra brumata?» -— Med detta yttrande vidrör han på ett om kännedom af verkliga förhållandet vittnande sätt, en af hufvudskillnaderna. Huruvida dessa hans ord stå i samband med någon af honom förut gjord beskrifning, eller hän- visa på någon efterföljande sådan, har jag emellertid ej kunnat afgöra; ej häller har jag någonstädes funnit en sådan citerad. På ofvan anförda ställe yttrar han intet vidare, men utlofvade på ett annat några år senare en mera ingående beskrifning af och jämförelse mellan de båda honorna, hvilken han äfven ämnat låta åtföljas af teckningar. Emellertid torde han, efter hvad det vill synas, aldrig hafva hunnit sätta denna plan i verkställighet. Den mest i ögonen fallande skillnaden mellan de båda arter- nas honor ligger, såsom ju oftast är fallet, i förhållandet hos vingarna. Dessa äro hos båda rudimentära och odugliga till flykt, men erbjuda fullt konstanta och tydliga artkaraktärer, uttalade genom skiljaktighet i deras form, teckning och relativa storlek. Skiljaktigheterna i formen äro af tvänne slag och gälla dels vin- garnas totalform, dels speciellt deras utkant. Den första olikhe- ten betingas af fram- och bakkantens riktning 1 förhållande till hvarandra. Hos Öörumata äro dessa kanter mera — dock ej alldeles — parallela, hos boreata mera starkt konvergerande mot II 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. roten, hvaraf framgår som resultat, att den förras vingar bli nä- stan jämnbreda, mot utkanten endast obetydligt bredare än mot roten, den senares stympadt kilformiga, med utkantstrakten nära dubbelt så bred som rottrakten. Utkanten af såväl fram- som bakvingen är hos Öboreata jämnt rundad, hos brumata däremot mera tvärt afsatt eller på midten vinkligt utskjutande. Båda hafva vingarnas utkant försedd med långa hår, hvilka hos den senare arten så godt som alldeles utplåna utkantens kontur, så att densamma får ett fransigt, ojämnt utseende, under det att markeringen hos den förra ej störes af behåringen, utan är skarp och klar. — Den mest påfallande skillnaden 1 teckning arterna emellan består däri, att fram- och bakvingarna hos brumatas hona hafva i hufvudsak samma teckning, hos boreatas däremot olika sådan. Såväl teckning som färg variera hos örumata högst betydligt. Grundfärgen växlar från ljust grå- eller grönaktig, till mörkt grå, nästan svart. De med ljusare grundfärg försedda vingarna äro mörkast vid roten samt bära oftast två, mera sällan ett, antingen sammanhängande eller i fläckar upplöst tvärband, hvilket emellertid aldrig har jämna kanter. Hos de mörkaste formerna framträda de svarta banden föga tydligt; ofta är där- emot här hela vingen tätt beströdd med svarta fjäll på mörkgrå botten. Hos boreata äro såväl färg som teckningar mycket mera konstanta. Framvingarna äro något mörkare än bakvingarna samt försedda med ett bredt, sammanhängande, svartaktigt band, från vingens grundfärg 1 öfrigt åt ömse sidor afsatt genom en smal, oftast tämligen tydlig, hvitaktig gränslinie. Bakvingarna äro gråhvita, liksom framvingarna sidenglänsande, men sakna fullständigt alla svarta teckningar, eller ha på sin höjd en anty- dan till sådana 1 den ytterst svaga mörkskuggning, som stundom förekommer innanför det i vingens yttre tredjedel i de flesta fall förefintliga, otydligt begränsade och ofta otydligt framträdande hvita tvärbandet. — Skillnaden i vingarnas relativa storlek .be- står slutligen däri, att hos örumata desamma äro korta, lagda utefter bakkroppen, räckande ungefär och högst till gränsen mel- lan dennas första och andra tredjedel; hos boreata däremot långa, på samma sätt lagda räckande minst till, oftast ett godt stycke öfver bakkroppens midt. — I allmänhet gäller, att krop- pens färg hos Örumata honan är mörkgrå, hos boreata-honan 2 PEYRON, J.: VÅRA CHEIMATOBIA-ARTERS UTVECKLINGSSTADIER. 93 ljusgrå. Den förra mäter ungefär 6 mm. i längd, den senare ungefär 8 mm. Den förras längd mellan 'de åt sidorna utbredda vingstumparna är omkr. 5 mm., den senares omkr. 10 mm. Figg. antyda alla ofvan nämnda karaktärsskiljaktigheter hos de båda arternas honor. En mera koncentrerad och öfverskådlig parallel mellan de båda Cheztmatobia-arternas olika utvecklingsstadier torde få föl- jande utseende. Brumata: Tämligen regelbundet ovalt; båda ändarna jämnt afrundade eller den ena något afplattad. Ytan öfverströdd med talrika, grunda, likformiga intrycknin- gar, jämnt och regelbundet fördelade öfver densamma, utan att mellan sig äga skarpare gränser. Till färgen så- som nylagdt ljusgrönt, såsom äldre rödt. Boreata: et: Till omkretsen stympadt ellip- tiskt, med en afrundad och en starkt Ytan öf- verströdd med talrika, i midten nästan afplattad, nästan plan ända. halfsferiska, mot ändarna mera oregel- bundna och långsträckta gropar, åtskil- da af ett nätverk af väl markerade åsar. Till färgen såsom nylagdt ljus- grönt, såsom äldre orangegult. Larven: 1) Före första hudömsningen. Grågrön Svartgrön med svart hufvud, mörk anal- och haisplåt och mörka fötter. 2) Mellan första och andra hudömsningen: Ljusgrön—grönhvit, med grönt — jjusbrunt hufvud; hals- och analplåt samt alla fötter gröna. Svartgrön med svart hufvud; hals- och " analplåt samt alla fötter mörk- skuggade. 3) Mellan andra och sista hudömsningen. a) Ljusgrön med grönt hufvud. £) Mer eller mindre marmorerad Hufvud och bröstföt- ter mörka, ingendera dock af rent svart med svartgrönt. färg, men varierande med kroppsfärgen. Svartgrön med rent svart, glän- sande hufvud och rent svarta bröstfötter. 4) Fullvuxen. (Mellan sista hudömsningen och förpuppningen). a) Ljusgrörn med grönt hufvud Andhålen till färgen föga skilda från omgifvande och gröna bröstfötter. delar. £) Mer eller mindre marmorerad Hufvudets färg öfverensstämmande med kroppens. med svartgrönt—grågrönt. Gulgrön med mörkbrunt och gul- fläckigt eller ock nästan svart hufvud. Andhål och bröstfötter svarta. 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 59 de Puppan: Den i spetsen tvådelade analtag- gens rotdel ungefär dubbelt så lång som bred. Den i spetsen tvådelade analtag- gens rotdel i bredd något, stundom be- tydligt öfverträffande längden. Hanen: : Torde hos båda arterna sakna från hvarandra skilda kännetecken, nog skarpt markerade för att kunna bilda någon koncis artskillnad. Jämför närmare sid. 88—89. Honan: Vingrudimenten utefter hela sin längd nästan jämnbreda med tvärt af- satt eller på midten vinkligt utskju- tande, af behåringen dold utkant. Fram- och bakvingar med i hufvudsak lika till från ljusgrått —ljusgrönt, till nästan svart, teckning, grundfärgen varierande och försedda med mer eller mindre sammanhängande tvärband. Vingarna nå, lagda utefter bakkroppen, ungefär till bakre gränsen af dennas första tred- Oo o så långt. jedel, ofta ej ens Kroppens längd cirka 6 mm. Längden mellan de åt sidorna utbredda vingrudimentens spetsar cirka 5 mm. Vingrudimenten i utkantstrakten ungefär dubbelt så breda som i rot- trakten, med jämnt rundad, skarpt och väl markerad utkant. Framvingarna något mörkare än bakvingarna, gråak- tiga, med ett jämnt, bredt, väl marke- radt, svartaktigt tvärband i yttre tredje- delen. Bakvingarna ljusgrå, utan svart tvärband, men ofta med ett svagt hbe- otydligt framträdande gränsadt och hvitaktigt sådant. Vingarna nå, lagda utefter bakkroppen till eller oftast öfver dennas midt. Kroppens längd cirka 8 mm. Längden mellan de åt sidorna utbredda vingrudimentens spetsar cirka 10 mm; FIGURFÖRKLARING TILL TAFLAN 2. A. Cheimatobia brumata IL. 1, 2 hanen; 3, 4 honan; 5, 6 honans vingar (förstorade); 7 ägget (för- storadt och naturlig storlek); 8 fullvuxna larver (nat. storlek); 9 halfvuxna larver, hufvudet och de främsta lederna från ryggsidan (förstorade); 10 full- vuxna larver, hufvudet och de främsta lederna från ryggsidan (förstorade); 11 fullvuxen larv, hufvudet och de främsta lederna från sidan (förstorade); 12 puppans tvänne sista leder (förstorade). B. Cheimatobia boreata HB. t hanen; 2, 3 honan; 4 honans vingar (förstorade); 5 hanens analklaff , (först.); 6 ägget (förstoradt och naturlig storlek); 7 fullvuxen larv (naturlig storlek); 8 halfvuxen larv, hufvudet och främsta lederna från ryggsidan (förstorade); 9 fullvuxen larv, hufvudet och främsta lederna från ryggsidan (förstorade); 10 fullvuxen larv, hufvudet och främsta lederna från sidan (förstorade); 11, 12 puppans sista leder (förstorade). 14 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST I »SVENSKT INDUSTRI- OCH HANDELSMUSEUMS> LOKAL DEN 27 FEBRUARI 1897. Sedan ordföranden, prof. AURIVILLIUS hälsat de talrikt sam- lade föreningsmedlemmarna välkomna, meddelade han, att För- eningen sedan sista sammankomsten genom döden förlorat sin medlem, landshöfdingen m. m. O. R. THEMPTANDER, och att i Föreningen invalts tandläkaren G. BLOMGREN i Borås samt herr C. CUMLIN och prof. JAKOB ERIKSSON i Stockholm. Den upplästa berättelsen för 1896 års revision utvisade, att Föreningens fonder då utgjorde 10,889 kronor, dess medlems- antal 332. Styrelsen beviljades full ansvarsfrihet för dess för- valtning. Föreningens sekreterare, kaptenen m. m. C. GRILL, som på grund af förestående afflyttning från Stockholm för en tid måste afsäga sig sekreterarebefattningen, hade till Föreningen såsom gåfva öfverlämnat hela upplagan af sitt värdefulla, nyligen ut- gifna arbete: » Catalogus Coleopterorum Scandinavie» med ut- tryckt önskan, att medel, som komme att inflyta vid försäljning af detta arbete, hälst måtte användas såsom grund till en fond för ett entomologiskt vandringsstipendium. ”Tvänne andra med- « lemmar af Föreningens Styrelse hade också till en sådan fond skänkt rikliga bidrag. Såsom ett erkännande ej blott för det trägna arbete, kapten GRILL i allmänhet ägnat Föreningen, utan i synnerhet därför, att han såväl först framkommit med förslag om utdelandet af För- eningens vandringsstipendier, samt både förut och nu så kraftigt bidragit till planens realiserande, beslöt Föreningen enhälligt och I 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. med liflig acklamation, att den bildade fonden för all framtid skulle bära namnet: »CLAESs GRILLS stipendiefond»>. Härefter höll d:r Y. SJÖSTEDT ett mycket intressant och med största uppmärksamhet åhördt föredrag »Om termiterna och deras biologi». Ehuru tillhörande gamla och nya världens tropiska och subtropiska delar, finnes dock ett par mindre termitarter äfven i Europa; en (Termes lucifugus) har t. o. m. anträffats så nord- ligt som vid Paris. För sitt högst egendomliga lefnadssätt hade termiterna redan i: äldsta tider: ådragit sig uppmärksamhet; de omtalades redan i Vedaböckerna. Föredraganden lämnade en, till stor del på egna studier och på i Västafrika af honom själf verkställda undersökningar grundad, utförlig redogörelse öfver termiternas anatomi, morfologi och lefnadsförhållanden. Talrika, af honom hemförda termitbon i skilda utvecklingsstadier och af vidt olika beskaffenhet, äfvensom synnerligen väl konserverade termitarter förevisades. Bland dessa funnos äfven sådana, som förut varit för vetenskapen okända. Föredraget illustrerades än vidare af talrika teckningar, ut- förda under d:r SJÖSTEDTS ledning af artisten A. EKBLOM. Föreningens - ordförande, prof. AURIVILLIUS, höll sedan ett föredrag om en af honom nyligen upptäckt äggparasit, tillhö- rande stekelgruppen Pieromalide. Den för vetenskapen förut okända, synnerligen intressanta, så att säga minimala stekeln hade inkräktat samtliga, af föredraganden insamlade ägg af sländ- arten Semoblis lutaria; icke en enda sländlarv erhölls ur desam- ma. Prof. AURIVILLIUS kommer att beskrifva den förevisade pte- romaliden under de nya släkt- och artnamnen Oophthora sem- blidis. Kapten GRILL meddelade slutligen, att enligt en från ingeniör J. B. ERICSON i Mölndal insänd förteckning följande, för Sverige nya skalbaggsarter blifvit inom vårt land anträffade: Rabigus tenuis FABR., Bledius bicornis GERM. och Stenus fossulatus ER., funna af herr SANDIN i norra Halland; Zetratoma Desmarestii LATH., tagen af herr VARENIUS i' svamp nära Sundsvall samt Ptilium fissicolle REit. och Acritus sulcipennis Fuss., träffade vid egendomen Dahl i norra Halland af ingeniör ERICSON själf. Filip Trybom. N Fl REDOGÖRELSE FÖR KRIGET MOT ÅLLONBORRARNA ÅREN 1885 —1895 INOM HALLANDS LÄN. ANFÖRANDE VID ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE I STOCKHOLM DEN 30 APRIL 1897. AF AUG. IY FTIKENS: Ållonborren är icke en nyare tidens skadeinsekt, redan på 1300-talet omtalas de skador, den förorsakade. Så omtalas den första historiskt bekanta processen år 1320, hvilken fördes inför den andliga rätten i Avignon. Två präster begåfvo sig i full ornat ut på de af ållonborrar härjade markerna, instämde alla de omyndiga ållonborrarna inför biskopen och hotade dem, som icke kommo, med kyrkans bann. Ållonborrarnas försvarare an- märkte i sina klienters namn, att de likasom andra skapade varelser måste ha rätt att söka sin näring, där den fanns att få, och han ursäktade deras uteblifvande därmed, att man glömt att som vanligt tillförsäkra dem lejd under resan till och från rätts- stället. Domen blef dock mild och löd så, att ållonborrarna inom tre dagar hade att draga sig tillbaka till en med uppsatta taflor betecknad mark, där det fanns näring nog för dem. De som icke åtlydde domen skulle anses som fredlösa och utrotas. År 1587 ödelade ållonborrarna vinbergen i Savoyen. I början sökte man fördrifva skadedjuren med offentliga böner och processioner, dessutom kungjordes, att desamma skulle försvinna, om tionden ordentligare inbetalades. Då emellertid dessa åtgärder visade sig icke vara tillfyllest, blefvo djuren ordentligt instämda inför domstol. En försvarsadvokat utsågs och denne afgaf följande yttrande: »Utnämnd att försvara dessa djur, får jag först och Entomol. Tidskr. årg. 18, H. 2 (1897). 1 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. främst påpeka, att hela tillvägagångssättet är olämpligt, emedan det rör sig om djur. Ett väsen, som icke besitter något för- nuft och icke har någon fri vilja, kan icke göra några miss- gärningar och kan därför icke heller som en missdådare dragas inför rätta. Djuren äro af naturen stumma; de kunna icke svara på beskyllningar, icke välja sig någon försvarare, icke skriftligen göra sina rättsgrunder gällande. Och hvilket straff skall an- vändas? Månne det kyrkliga bannet? Alltså skola oförnuftiga djur drabbas med kyrkans skarpaste svärd? Men detta straff passar icke alls här; bannlysningen är ett utstötande ur kyrkan, men dessa djur ha ju aldrig varit kyrkans medlemmar. Där- jämte åsyftar bannlysningen icke att drabba kroppen utan själen, hvilket är anledning nog att icke begagna bannlysning mot djur, som icke ha någon själ.> Oaktadt detta kloka försvar blef dock bannlysning afkunnad öfver ållonborrarna, med hvilken påföljd upplyser icke krönikan. I Sverige torde ållonborren varit skadedjur redan länge, ehuru dess uppträdande hufvudsakligen berörde de sydligare pro- vinserna. D:r ÖSBECK omtalar densamma såsom skadedjur i södra Halland år 1776. På ömse sidor af Hallandsås fortfor ållonborren med sina härjningar år efter år, ständigt spridande sig mot norr, utan att några allvarligare åtgärder vidtogos för dess utrotande. Ryttmästaren P. v. MÖLLER omnämner 1833 ållonborren såsom anställande svåra härjningar i södra Halland, hvilka sträckte sig upp mot Flalmstad och Varberg. På egen- domen Dömestorp insamlades nämnda år 36 kub.-fot larver på en åker af 5 tids vidd. 1849 föranstaltades en beräkning öfver den skada, som förorsakats af larverna, och uppskattades den- samma till 58,870 kronor inom 14 socknar. Först 1851 torde någon åtgärd från det allmännas sida blifvit vidtagen, i det att då ett statsanslag af 450 kr. anvisades till premier för insamling af ållonborrar i södra Halland, med påföljd att 2,000 kub.-fot insamlades. | Sedan bedrefs insamling under flera år på bekostnad af v. MÖLLER å hans egendomar och insamlades under åren 1851, 59 och 63 omkring 1,945 kub.-fot ållonborrar med en kostnad af något öfver 1,600 kr. På egendomen Skedala nära Halmstad företogs samtidigt 2 LYTTKENS, A.:: KRIGET MOT ÅLLONBORRARNA I HALLANDS LÄN. 99 insamling af ållonborrar i stor skala; ett år i början af 60-talet . plockades på en areal af 18 tld omkring 80 kub.-fot larver. Insam- lingen bedrefs sedan med stor ifver, hvarjämte kajor och andra fåglar skyddades; påföljden blef ock, att efter några år egen- domen blef alldeles befriad från skadedjuren, hvilka först 1885 åter visade sig där, och kunde man då konstatera, att desamma småningom inflyttat från angränsande .områden. För år 1879 anslog hushållningssällskapet 1,000 kr. för ållonborrars utrotande, och insamlades i sydligaste delen af länet 678 kub.-fot ållonborrar. Medan skadedjuren under denna tid mest förekommit i södra Halland upp till Halmstad och Falkenberg samt undan- tagsvis norr därom, fann man vid de undersökningar, som på slutet af 8o-talet företogos, att desamma hunnit upp till Kungs- backa samt till och med norr därom; 1883 befanns sålunda ållon- borrelarver ha orsakat skada å grödan i Fjärås och Frillesås, den förra belägen strax söder om Kungsbacka. 1889 hade skada förorsakats ända upp i Lindome, länets nordligaste socken, medan härjningen samma år i Fjärås beräknades till nära 20,000 kr. värde. De förnämsta härdarna för ållonborrehärjningarna synas äfven under tiden hafva flyttat sig från södra till mellersta delarna af länet, till Söndrums, Harplinge och Getinge socknar i Halmstads härad, Vessige, Årstads, Eftra, Slöinge och Asige i Årstads härad (söder om Ätraån) samt Ljungby, Sibbarps och Alfshögs socknar i Faurås härad (norr om Ätraån). Möjligen kan orsaken härtill ligga uti det utrotningsarbete som på 60- och 70-talen företogs inom de mest angripna socknarna i södra Halland. År 1885 uppträdde ållonborrelarverna i ovanligt hög grad för- härjande inom länet; orsaken härtill torde ännu icke kunna ut- rönas, då föga är gjordt med afseende på forskningar rörande insekternas periodiska massuppträdande; delvis torde grunden för denna härjningsperiod kunna sökas i föregående års väderleks- förhållanden. Vintern 1881—382 var mycket mild, nästan utan frost, så att vårarbetena kunde börja redan i början af mars månad; vintern 1882—383 var väl långvarig men icke särdeles sträng. Afkomman efter 1879 års svärmning, om denna också ej var särdeles förhärjande, fick sålunda ligga så att säga i é d 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 397 : orubbadt bo under larvstadiet 1881—383. Svärmningsåret 1883 voro ållonborrarna mycket talrika och detta års larver åter hade att glädja sig åt en nästan frostfri vinter 1883—384, samt lika- ledes nästan kälefri vinter 1884—385, hvilket senare år, som nämndt, larverna uppträdde i stora mängder. Som man sålunda ser, voro två på hvarandra följande generationer gynnade af milda vintrar. I hvad mån detta inverkar på skadedjurens massvisa uppträdande torde blifva föremål för blifvande forskningar. Väl vet man, att larverna hafva en ganska stor motståndskraft mot frost, men kölden torde dock inverka mycket på deras trefnad. Jag har ofta trott mig kunna iakttaga, att larverna söka djupet, endast i den mån kölden tränger ned i jorden; mången gång, då stark köld hastigt infinner sig, torde djuren icke hinna fly undan densamma, utan blifva inneslutna i kälen. Om ock många af dessa larver, som legat hela vintern i kälen, likväl på våren varit friska och krya, torde dock en stor del gått sin undergång till mötes under sådana förhållanden. Att de sålunda i kälen funna larverna icke på våren kommit upp till jordytan utan legat där hela vintern framgick tydligt däraf, att jorden ännu var hårdt kälad strax under plogtiltan där de funnos, och larven låg flera gånger inbäddad i ännu frusen jord. Såsom nämndt är uppträdde ållonborrelarverna härjande i stor utsträckning 1885 inom Halland, hvarföre hushållningssällskapets förvaltningsutskott den 10 augusti beslöt att utbetala 3 öre för hvarje rågad kanna ållonborrelarver som insamlades, mot villkor att lika belopp erlades af resp. kommuner, således 16 öre för kanna. Tiden var emellertid redan långt framskriden, så att insamlingen kunde icke företagas i den utsträckning, som varit önskligt, dock insamlades inom 11 socknar, samtliga belägna mellan Halmstad och Varberg, 18,583 liter larver, hvarför ut- betalades 1,136 kr. (se tab.). Samma år företogs en värdering af den skada, ållonborrarna förorsakat, och inkommo uppgifter härom från 18 socknar, slutande på 70,600 kronor. 1886 fort- sattes insamlingen, men då tiden under detta år var kort, enär larverna då nedgingo till förpuppning, blef resultatet endast 1,524 liter med en kostnad .af 93,14 kr., däraf 46557 acisall- skapets medel. År 1887, då ållonborrarnas svärmning åter inträffade, var 4 LYTTKENS, A.: KRIGET MOT ÅLLONBORRARNA I HALLANDS LÄN. IOI man bättre rustad. Hushållningssällskapet hade anvisat 3,000 kr. att utgå med 8 öre för rågad kanna, mot villkor, att kommu- nerna tillsköto lika belopp. Resultatet af insamlingen utföll sålunda: Inom Höks = härad 38,630.s liter, därafi Ö. Karupss:n 13,869.0 liter. » - Tönnersjö » 6,438.0 >» > Halmstads» 164,313.5 > SkriiGetimngel I br 33,02I0L0- > Harplinge » 36,783.0 >» SÖNAdrums! 530,71 30 > » Årstads FAT TIO 9 » 1Slöinge FET SSYLO Eftra SPION > Årstads SST AD Vessige HI S2NSAOO ER >» Faurås SAG ONSSULOE >» TYAlfShögs I SUIEIS28i0, > Sibbarps >» 14,188.0 >» Ljungby >» 50,966.5 > » Himle SFURTONTA'S.0 > Fjäre » g9Ö2.0 >» Tillsammans insamlades 448,220 liter inom 40: socknar, hvarför kostnaderna uppgingo till 27,397,40 kr., hvaraf hushåll- ningssällskapets andel uppgick till 13,693,70 kr., således långt utöfver det anvisade beloppet. Ållonborrarna synas af ofvan- stående tablå hafva talrikast förekommit i mellersta Hallands socknar. Åren 1889 och 1890 då förra svärmningsårets larver lågo 1 jorden företogos åter insamlingar af larver med det resultat, att 1889 inom 20 socknar insamlades 17,905 liter, således cirka 1000 liter mindre än år 1885, samt 1890 inom 5 socknar 803 liter. Kostnaderna uppgingo för 1889 till 1,063,50 och för 1890 till 48,18 kr., hvaraf hälften af sällskapets medel. Året 1889 företogs åter en mera omfattande värdering af den skada larverna detta år förorsakat. Inom 37 af länets socknar värderades skadan till :553,623 kronor, ärade säd. LR. KIEAINO 7,4 SANKr. TO TINIK Ler, 6-1 66,317 PTASMALkLs out JEENINOG, SAR SkOgHUOTE- UNNERE TÖS ETC: Det befanns vid denna värdering, att samtliga länets s. k 5 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. skogs-socknar, d. v. s. de, som äro belägna längs gränsen till Småland, såsom Hishult, Knäred, Breared m. fl. voro alldeles befriade från skadedjuren. 1891 var åter ett svärmningsår, hvarunder insamling före- togs under andra betingelser än förra åren. På framställning af hushållningssällskapet hade af statsmedel blifvit anvisade för åren 1890—91—292 tillsamman 30,000 kr. att utgå i den mån, mot- svarande belopp användes af kommunernas och sällskapets medel. Afgifterna utgingo i allmänhet med 6 öre för litern, medan 6 kommuner betalade 7 å 9 öre och 2 kommuner (de nordligaste) endast hade bestämt 2 å 3 öre för litern. Inom 46 kommuner insamlades under året följande mängder ållonborrar: inom Höks «härad 27,115.5 liter, därafi Ö. Karupss:n 12,64 1 oliter. » Tönnersjö » 6,661.0 >» » Halmstads» +77,837.0 >» i Getinge >» 14,718.0 Harplinge » 17,473.0 >» Söndrums » 11,825.0 >» Refvinge .». gGy,555:0 > » Årstads » 85,606.0 >» » 1Slöinge EO Askome, 174 THÖore Eftra MTG ASO KA Årstads Pi9n2 SAGOR Vessige » 18,034.0.01 > » Faurås oo» 62,661.0 > » iAlfshögs » 8,539.0 > Sibbarps >» 10,692.o >» Ljungby » 27,124.0 >» » Himle 2 TOLO » Viskeo. Fjäre » 690.0 >» eller tillsamman 282,347.3 liter; härför uppgingo kostnaderna till 17,233,74 kr., hvaraf af statsmedel utgick hälften eller 3,616,87 kr. och af hushållningssällskapets och kommunernas medel resp. 452 31,69 OCh 4,38 5,18. Kr. 1893 års insamling af larver inbringade inom 5 socknar 1,396 liter, hvarför utbetaltes 109,52 kr., däraf 54,76 af stats- medel, 27,37 af sällskapets och 27,;9 af kommunernas medel. Påföljande svärmningsår inträffade 1895, då ersättningen ut- gick i det närmaste efter samma grunder som 1891, och resul- tatet af insamlingen var följande: 6 LYTTKENS, A.: KRIGET MOT ÅLLONBORRARNA I HALLANDS LÄN. I0 Inom Höks » -Tönnersjö > 3,798.0 » se Elalmstadsa «53,159.0 >» » » Årstads >» 39,145 so» » » Faurås > HAS, TO20 I » » Himle > —I19,494.0 » Viske » 274.0 >» tillsamman 169,926 liter, 1 Getinge Harplinge Söndrums Refvinge i Eftra Årstads Vessige i Alfshögs Sibbarps Ljungby » 5,194.0 13,372.0 9,969.0 5,042.0 9,388.0o 9,001.0 10,948.0o 4,554.0 1>197.0 T053.21:0 härad 10,273.5 liter, därafi Ö. Karupss:n 7,063 .oliter. » » med en kostnad af 10,866,86 kr., hvaraf af statsmedel 53,433,37 kr. och af hushållningssällskapets och kommunernas medel resp. 2,716,69 och 2,716,80 kr. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 104 oSg$äs | o'902 008616 | Oo'61IP OMEISEA o'fztf91 | Oo'gb9g o'gES'S 110dsuvi, o'gLy'E — S$'106'z — — o'9g€'€I — = AJ ora a SSA S5uIudS o'1zÅ — o'g6€ — o'obS S'9ol — OMG SE bl] Ar a SA a eLJENEIS o'zbtg'$ — o'sSt'6 -— — o'oIE'b — == 0 Pia VS IJUTAJON S'9€8 — OMLAT — — o:ble'e -— ÖMRLGR ESR arga o'olg't - o'g9ze't -— — Öre — = |EETESER PERS PORR äg wWloH O'GAC CI — Selv Li - —- o'€gL'9€ 088 = INSER SET SEN a8ut[dief o'r61'S 0'90z S'SIl'ti o'$oz o'gb6'€ o'oz9'€E | o'60€ (et (UR ANN org ve air srt era a3urnarn o'zog'f — 0'o£1'g — — o'€g1'91 — = (UNERPEES prls sperswujeH :pvavy spvisujvH OrErt | S'g60'r I o'biz o'zor o'Sto'g —- = SSSURSERANTETRSAEEGE d1013s0ug o'ttg — o'oS SI — o'fob —- mV UNESTEESRRETSROSNES JOISUH — — S'zIg8 — —- — — SEN frasen sr AR e31qsSplA :pvavy olstiouugg o'£90'l — O'Ibg'zI — — 0698 '€£1 o'6bz er SE | oki dne e4sO S'br6 — (SKA ATA - — o'Lg9'z = SE Sr NR ANS di0x0A = — 0'09 - — NER SSA ITU A 108 = S'ö1r'g — — O'16KtE — SR VN IE ERE IA re JOJSIutunAS = o'gclv'b - —- O'9tfror - == RA RNE FR GASA RE SSA SAR JO[S3uuaY S'b96' = O'bbi'S — Sof SSev'g -- SY är EET RET JOISSeTT :pvavy SYOH AVIIOQ UOTIC I TJAIU[ | TUIIOqQq uo[[E TJAT TJAT] | TPIIO QUOTE | TJATU[ | 12AATV[ S681I | —- £681 1681 | 0681 6881 | L88I | 9881 S88I KIRDRIGN 1911] aopejursut 's6—S988I u2se puejjeH wour uaBuuvesuIasJOQuUojje J2AJ0 NIGEL KRIGET MOT ALLONBORRARNA I HALLANDS LÄN. 105 LYTTKENS A. Sr o'g90'051 | o'96€' o€16'69z | o'gbl CASA S:600'o0€+$4 | o'of€i o'€gfer Iar0dsurvit, o'S59 — o'9€g — o'Sof SES — RR ER TS Ada see BAJILAS o'L6L'L O'cbI 0'z69'01 ofbi = O'8gI'bI SLE SOGETI SR vanan SEGRARE dieqqris o'9Lg'€ — o'Ligs — 0o'90€ o'9zz'9 — O:OR CE on ar NS Så ”"au0oY0 o'g9z't - = o'156'z -—- -— o'9$e'z — GRIS GE ON fä Sr 23u10Y o'£69'€ — o'ooS'b — — —= — SN RR a = eb AE SS 33uISJL]S o'g819 — Oo'zoz'z -- -- 0'090'1 — 0 NS RE dnaoW O'1zE'61 — O'bzi'lz — S'Lol S:996'0S — Grek 4q3unlT o'bSS'b — o6€5'g -— Oo'Lv6 o'gzE'SI — LiHlofokag) GM | Porr GE SOYSJLyv :pvavy svunvy o'100'6 —- O'g1z'gz — — SKEVAIELE = ÖMKGG 0 ÖN RSEE nosat Reg SARA ” persIy O'gb6'01 0'019 CbE6'gI -— ONALLNG o'obpS'et — IEC (CE GS Sian Sas a na a IDISSIA 0:659'z o'SbI o'gLo'l - o'o1b'i O'LSg'gI SL CI ALAA SN Sr er aa RS J3u10[S O'bLÅÅ'I — o'glE'S — — S'968't — ÖN RETT a Deg VINIS S'888'6 - ÖSEEAS — Ole OKLUAÖN — GT TA e.NJA S'99€'z — Oo'911'l — -— S'€6b'E€ -— FS ESR IWOASY S'Ebo'i o'£6z7 STL LE — o'g86'I o:£0£f'61 o'61ibt (075 AASE | Sann OR IDISV S'bgb'i — o'6bz' -— o'tgb S'Lev'i — (CASA LES NE SA PIAV :pvavy Spojsup o:£61'E — o'bLO'b 2'98I o€SS EI) — a MG | na mt Sn 4£qey0O o'€gS'z — o'Lig'z = — o:6gS'L — SS | RO oudeA 0:69g'6 = O'Szg' II co — o'€14'6€ -- == (EE re WnNIPUNS o'Sg$s 0'902z 0:086'16 o'61b OETS O'ETESI | O'gbg (ojoSEI 11odsurit, A2P11OQuo[le TJAIP[ 1UIIOQUof]e TJATU] TJAIV] TVIIOQUOJ[E TATL TJAIT[ | A568 E £681 1681 068 I 6881 L881 9881 S88I lö8400S 1311] 2pejwursur ENTOMOLOGISK TIDSKIFT 1897. 106 o'9z6'691 | o'96€'r — | SLbEege ofog | o'So6'l41 | o'ozz'gbt | obest o'€gf'gr | ewwng —nRr oo oojJoooooonnwnonnnnw oo ww o>— ?&?X Än onnrnonnroovwoooon nnnnnnooÖooÖOujjinuouno— — — — = — — — 00 lj | Ro FRE a AT awuopurt = — — — — — — CE IGN Er ESS SR ra KOSTER Sa e[epI — -— — — — — — RNE | ng ter S3ut[[e) — -— — — — — — a Ul epuejIo — -- — — — — -—- AR [nee 2 SRA SBS [LT — -- OMILE — — 0'z96 — 2 OV INETSESSEESRE ESKS Te Se serelq :pv.uwy auvlg OrrLe — O'191 — — — — SAN radar JBIPpaA - — O'gII -— - — — = MIRPSESSSES SAR TS eI[LAL.US :pvLuDY IYNSTA o'S61'b — o'SgE'tf — 0928 o'g9b'I = — (BSS SES RIP SR SNARIOS] BRAND OL FR — o'LoS'b ost o'ggbt | SSSSg o'zS1 == MRS PaILUWrIS [0] | -— — o'r6 | -— - — — 2 SA dievuuedg 5 o'LLg'z — $'z60'€ — S'bLO o'g9ES9'z — SÖ RSS 33ut[eAS | o'6€b'1 — S'elo'z — — o'gz6 -— STO a rs d.1038J] [OY | — — SKI — 0'09 — — SER SAS E Re 23uNSSON | o'gog'S — O':0ZIS — S'gif o'Loo'€ o'cb BER [fn rd ab a a3ut[eAH | = == = = = = — i pelsapon O'S — o'Sgb'€ 2 — Oo'bI9'tI — SR SR UOJa WIN :pvuvy ajunH | O'g90'051 | 0'96€'t o'£16'65z | o'gbl RESAN S:600'o€b | off | o'€g9'gr | 10dsuvir | TeIIOq uol[e | 13AIC] JTeIIOQUoOT[e | JTJA1€[ TJAN€[ | TElIOQ UO[[E | PERSIA | TJAT] | rr C | S681 | E68r AN 1681 | 0681 | Ö88T | L88I | 9881 S881 "UIAIJOG 1221] IpejWwesuj sen SAT — AA EE a - - = EXYTTKENS,; AC KRIGET! MOT ÅLLONBORRARNA I HALLANDS LÄN. 107 Jämför man resultaten af de olika svärmningsårens insam- lingar sinsemellan befinnas desamma gestalta sig sålunda: 1887 insamlades 448,220.0 liter, 1891 » 20268 A JE CR 1895 » 169,926.0: >» Och således torde icke kunna dragas i tvifvelsmål, att de anordnade insamlingarna haft önskadt resultat till följd; för hvarje år har mängden betydligt nedgått, oaktadt antalet socknar, som deltagit i insamlingen ökats. Larvinsamlingen torde ock i sin mån hafva bidragit till skadedjurens minskning, äfvensom det förhållandet, att hushållningssällskapet 1888 utlämnade modeller till starholkar och uppmanade samtliga kommuner att låta uppsätta sådana, hvilket haft till följd, att stararna i hög grad förökat sig inom länet. Granskar man de särskilda socknarnas insamling skall man ock finna, att inom de orter, där insamlingen bedrifvits med ifver, mängden af skadedjur för hvart svärmningsår minskats, hvaremot motsatt förhållande ägt rum i de kommuner, som icke från början med allvar tagit i håll med skadedjuren. Så har t. ex. i Getinge mängden insamlade djur kunnat nedbringas från 33,600 liter första året till 14,700 och 5,200 de sista åren; i Harplinge ställa sig siffrorna i rundt tal 36,700 HJsAGOrOcCh I3,300; I Söndrum , 30-700, IT,S0or och 9,30054 hvaremot t. ex. i en så stor socken som Tvååker siffrorna gå i motsatt riktning, i stigande proportion; samma förhållande finner man i flera andra socknar, som i början försummade arbetet. SMÄRRE UPPSATSER OCH MEDDELANDEN. Enligt Kongl. Generalpoststyrelsens kungörelse, införd i Svensk Författningssamling N:o 57 för innevarande år, har Kongl. Maj:t funnit godt medgifva, att föreståndaren för Statens entomologiska anstalt må för postförsändelser i tjänsteärenden begagna tjänste- frimärken och tjänstebrefkort. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Enkelt sätt att förvara insekter. Mr GILETTE, anställd vid försöksstationen i Colorado, N. Amerika, har bekantgjort ett enkelt och som det tycks mycket användbart sätt att förvara torra insekter. Idén är visserligen ej ny, då det består uti att inlägga djuren mellan bomullslager, men utförandet är mer ända- målsenligt än det gamla, emedan insekterna ej komma i direkt beröring med bomullen, som eljest gärna fastnar på ben och klor och svårligen kan därifrån aflägsnas. För att undvika denna olägenhet förfar Mr GILETTE på följande sätt: De dödade insekterna "inläggas i en ask uti ett glest hvarf och ofvanpå dem ett pappersblad, som sluter väl till i kanterna; så ett lager bomull, däröfver papper och åter insekter o. S. Vv, till asken blir så: fylld, att det öfversta lagret något tillpressas genom lockets påsättning. ”Tryckningen häraf hindrar insekterna från att rubbas i sitt läge, men är ej nog stark att åstadkomrna deras tillplattning eller deformering. På det att mögel ej må inställa sig, kan något naftalin eller karbolsyra strös bland bomullen. Naturligtvis böra ej stora och små in- sekter placeras i samma mellanrum. Ållonborrarna. Regeringens af statsutskottet tillstyrkta förslag, att riksdagen måtte lämna henne rätt, att af de medel, som ställts till dess disposition för behöfvandes undsättning vid missväxt eller allmän nöd, disponera ett sammanlagdt belopp af högst 50,000 kronor, att för åren 1897—1900 utgå till bidrag för bestridande af kostnaderna för utrotande af ållonborren, bi- fölls af båda kammrarna -den 6 sistlidne mars. — Det är nu tredje gången statsmakterna göra hvad på dem ankommer för att motverka ett ondt, som vid flera tillfällen hotat våra sydligaste provinsers landtbrukare med undergång, och vi få hoppas, att denna mellankomst må allt framgent få påräknas. Gräshopporna i Algier. Enligt hvad tidningarna berätta hafva dessa norra Afrikas plågoris åter visat sig i oerhörda ska- ror, denna gång förnämligast uti departementet Constantineh, där de åstadkommit betydliga härjningar och förluster. ER SMÄRRE UPPSATSER OCH MEDDELANDEN. 109 Insamling af sköldlöss. Föreståndaren för Åkerbruks- departementets entomologiska försöksstation i Washington, Förenta Staterna, Mr L. O. Howarbn, är för närvarande sysselsatt med utarbetandet af en monografi öfver jordens parasitsteklar på sköld- löss och har uti skrifvelse till undertecknad begärt att få ma- terial härtill äfven från Sverige. Med anledning häraf tager jag mig friheten uppmana alla, som anträffa sköldlöss vare sig på barken af träd, kvistar eller frukter, att sända sådana, antingen direkt till honom, under adress Department of Agriculture, Washing- Fan DATE, HUSS TOR NYAmenica, eller till. mig; för vidare, ber fordran. Blad eller stycken af grenar och kvistar, behäftade med sådana djur, inlindas i silkespapper och inläggas därefter i askar eller dylikt, hvari de kunna motstå transportens olägenheter. Skulle parasiter utvecklas under vägen, betyder detta föga, om paketet är så väl hopkommet, att de ej kunna bortkrypa. Mot hoppstjärtar (Podurer). Allt som oftast får man se bland jorden i blomkrukor dessa små, föga tilltalande varelser, hvilka lätt igenkännas på den mjuka kroppen, de ofta förekom- mande stjärtbihangen samt förmågan att hoppa. . Man antager, att de skada de i krukorna planterade växternas rötter, men om de angripa de senare medan de äro friska eller först sedan de börjat lida af någon sjukdom, torde ännu ej vara tillräckligt ut- redt. Vill man emellertid försöka göra sig af med djuren, lär detta lätt kunna ske genom att lägga äppleskifvor på jorden, dit de församla sig och hvarifrån de lätt kunna aflägsnas och dödas. Enkelt medel mot mygg. Ett sådant lär bestå i följande: Sedan fönsterna om aftonen blifvit tillslutna och rullgardinerna nedfällda, insättes i rummet en med brinnande ljus försedd lykta, hvarpå glasens yttersidor bestrukits med honungsvatten. Ljuset och honungslukten locka snart de kringflygande myggorna till sig, och dessa fastna på de klibbiga glasen och oskadliggöras där- med. (Bigården N:o 1, 1896, s. 69.) Moskiter skola kunna afhållas från sofstället, om man lägger kvistar eller blad af feberträdet /Eucalyptus Globulus) baktill på hufvudgärden, innan man går till hvila. (Insect Life 1893.) I 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. EFTTDERASTUOR?: REUTER, ENZ1Io Ueber die Palpen der Rhopaloceren. FEin Beitrag zur Erkenntniss der verwandtschaftlichen Beziehungen unter den ”Tagfaltern. Mit 6 Tafeln. Helsingfors. 1896. 4:0. 16+577 pg. 6 tab. (= Acta Societatis Scientiarum Fenniz. "Tom. 2251): Redan 1888 lämnade förf. i Zool. Anzeiger ett kort med- delande om den af honom upptäckta så kallade »basalfläcken» å insidan af första leden af fjärilarnas palper. Denna fläck ut- märker sig dels genom fina lister och åsar dels genom enstaka gropar och en stor mängd kägelformiga hårbildningar, hvilka blifvit tydda såsom sinnesorgan, då däremot de fina listerna ge- nom gnidning mot spiraltungan torde tjänstgöra såsom ljudorgan. Vid närmare undersökning fann förf., att de nämnda sinnesorga- nen hos olika dagfjärilar voro mycket olika utbildade och före- tog sig med anledning däraf det mödosamma arbetet att under- söka palpernas basalfläck hos så många som möjligt af de kända dagfjärilsläktena, med undantag af Hesperiderna. Det är resul- tatet af dessa undersökningar, hvilka omfattat 302 släkten och 670 arter, som nu föreligger i form af den afhandling, hvars titel ofvan angifvits. Afhandlingen omfattar två hufvudafdelningar. TI den förra beskrifvas palperna hos hvarje släkte så väl i allmänhet som med afseende på basalfläcken; i den senare jämföras de resultat, till hvilka förf. kommit på grund af palpernas byggnad, med de slutsatser, som på grund af andra kända förhållanden dragits med afseende på dagfjärilarnas inbördes släktskap. Förf. synes med största omsorg hafva begagnat sig af litteraturen, och den senare mycket utförliga afdelningen innehåller därföre en nästan fullständig framställning af allt, som hittills blifvit offentliggjort om dagfjärilarnas inbördes släktskap. Med afseende på alla detaljer nödgas vi hänvisa till själfva afhandlingen. Vi lyckönska förf. till fullbordandet af detta arbete, som utan tvifvel är den största entomologiska gradualafhandling, som hittills blifvit offentliggjord. Chr. A. LIE FÖR SVENSKA FAUNAN NYA LEPIDOPTERA. Fyndorten är Färlöf, Kristianstads län, när ej annan plats uppgifves. Sesia myopiformis BorKH. (Se vidare sid. 72.) Lithosia arideola HER. Sandmarkerna vid Åhus i furuskog. Tholomiges turfosalis WocKkE. Hofmantorp (Smål.) och N. Strö (Sk.) på sanka platser. De af mig tagna exemplaren (i synnerhet de, som fångats i det magra Småland) mäta ända till 20 mm. mellan vingspetsarna, hvilket mått icke obetydligt öfverstiger det, som uppgifves i »AURIVILLIUS, Nordens Fjärilar.» Cidaria capitata, Herr. Sch. Scoparia letella ZELL. ("”/6 83 äfven i Stockholm af G. HOFGREN.) Botys falcatalis GN. (som dock väl knappast är annat än var. af aurata Scop.) Ovesholm (Sk.). Botys stachydalis ZCK. Crambus fulgidellus H. Färlöf och Åhus. Grapholitha microgammana GN. Phthoroblastis juliana CURT. » motacillana ZELL. Den ”6/596 fann jag i N. Strö (Sk.) ett exemplar af denna sällsynta fjäril, sittande på Sa- lix caprea. Jag anmärker detta sista därför, att ovisshet råder om larvens näringsväxt, och som det af mig anträffade exempla- ret uppenbarligen var alldeles nykläckt, kan man hafva anledning antaga, att den lefver på Salix. Dock bör jag äfven nämna, att flera olika slags löfträd och däribland äfven ek (på hvars galläpplen den antagits lefva) funnos i närheten. Phoxopteryx upupana TR. Ovesholm (Sk.). Fumea betulina ZELL. Blabophanes imella H. Tinea cloacella Hw. Incurvaria Koerneriella ZELL. Lampronia luzella H. Prays Curtisellus Don. Var. ruastica HAWw. I I 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Depressaria ultimella ST. Bryotropha decrepitella H. S. lutescens Const. Öfvergångsformer synas mig göra det högst sannolikt, att dessa båda sista ej böra be- traktas såsom själfständiga arter, utan blott som varieteter af terrella V. Lita junctella DGL. Cleodora striatella V. Ypsolophus limosellus SCHL. Åhus. Sophronia humerella V. Flera af mina exemplar hafva framkantstrimman räckande öfver midten och knappast tillspetsad utåt samt mer eller mindre tydlig början till inkantstrimma, och då de sålunda bilda öfvergångsformer till chilonella TR., kan man väl fråga sig, om här verkligen föreligga två skilda arter. Oecophora similella H. Algutsboda (Smål.). Limnecia phragmitella St. Larven har jag på åtskilliga platser i Skåne anträffat redan tidigt om vårarna i kolfvarna af Typha latifolia, ofta till stort antal i hvarje kolf, och den till- bringar helt visst hela vintern därstädes). Den lefver af fröna och förorsakar genom dessas uppätande, att fjunet lossnar och att kolfven får ett ulligt utseende, hvarigenom larvens närvaro röjes redan på afstånd. Genom att i april eller maj intaga så- dana kolfvar, kan man lätt utkläcka fjärilar, men man bör där- vid äfven medtaga några icke angripna kolfvar för förpuppnin- gen. — Har säkerligen vidsträckt utbredning i vårt land. Blastodacna Hellerella DurP. Jfr sid. 72. Besynnerligt nog omnämner icke HEINEMANN, att puppan är i bakre ändan på undersidan försedd med 2 i ögonen fallande, proportionsvis mycket långa, fotlika bihang, uppenbarligen afsedda för puppans framskjutande i gången. Poeciloptilia aridella HEIN. Heliozela stannella F. R. Coleophora viminetella ZELL. Lithocolletis padella GLITzZ. Aciptilia malacodactyla ZELL., hvars arträtt man dock med HEINEMANN kan starkt ifrågasätta. Josef Andersson. Revisionsberättelse för år 1896. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1896, få efter verk- ställdt uppdrag afgifva följande berättelse. Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: Debet. Behållning från 1895 Inkomster : Under året influtna årsafgifter ä 6 kr.: SSE JD Ha tra (0 [rf RAS SENS RE NR SAR SIR SN IR I NR Sr TOG ONE SEE SA Se OR AR AT Nr a 1,758: — Räntor från Föreningens fonder (193: 28) samt å kassans egna TER (GHl (3 HO FOG) Eg £ Sr EA RS BARA I Arr fig 14 et 1 a Lä en fe Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi> Behållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar Sålda separater m. m, ur biblioteket Samma kr. Kredit: Utoifter : Af. 1895 års behållning öfverfördt till ÖSKAR SANDAHLS fond Framställandet m. m. af årgång 1896 af tidskriften och af häftet 6 af » Uppsatser i praktisk entomologi» : Sättning, tryckning, papper och häftning...........- 1,598: 93 HDIES ERE ET OM CI nr en ir ÄN Kol SA SDR R ES SSE SNES 486: — HORATLATE ATV OCC A 2 sol Se Les sens Jan SRS ASEAS EA 328: 12 Utsändning, af tidskriften till in- och, utlandet sidas oso RP BOrASKOStNAderj jus ocker sss desires sr AA NE I SU Sd För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring m. m.) Hemmansecktsamlingen, (hyra, af! lokalja pose of ossretss-ts HörtSammankOMmMStelN Aa sss--ss--cosisscopsdsrostösesoccssecksso ser sHEREEES Vandringsstipendiet (stipendiet 60 kr., cirkulär 5 kr.).o..oo.----- ELER ne RT oe en mn a fager a oa sg brats Summa kr. 100: : 82 SOS :47 Af Föreningens 4 fonder, hvilkas upplupna räntor öfverförts till allmänna kassan, hafva två, nämligen A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS fond, under året icke undergått någon förändring. Entomol. Tidskr. Årg. 18. H. 2 (1897)- I 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Ständiga ledamöters fond har genom inträde af 3 nya ständiga ledamö- ter ökats med 300 kronor. ÖSKAR SANDAHLS fond har vunnit en tillökning af 248 kronor, i det att dels såsom gåfvor lämnats 50 kronor af sällskapet »Fauna», 5 kronor af bergsingeniören KJERRULF, 68 kronor af byråchefen MEVES och 25 kronor af kassör HOFGREN, dels ock dit öfverförts 100 kronor från allmänna kassans behållning för 1895. Föreningens egendom utgjorde vid årets början: AF. REGNELLS. + SONG bösoosoedersnelbonsnerbe sesprssse Sege BRA So LEE 2,000: — P:tE:/ WABTEBERGS/ Ög 9 essssd boss sassdassdlese sasse os NEN AS 2,000: — Ständiga "ledamöters typ Aas ieopssssspessbossssssdostörosestooosbiscsasssst 2,500: — OSKAR SANDAHLS ötörb o baken bes skeer srsss on tår VssRsnS dd smden sr ESA 3,841: — Behållning 1 allmänna "KASSAN. «---.ct 22-85 2 NESS Tatant seen Aon SAN 325: 82 Summa kr, 10,666:82 samt vid årets slut: ACE. REGNELLS fond ANSE IRS NE REF FAL NN SARS. URLS Ab, "SE Dp Aer ve 2,000: — P. F. WAHLBERGS NV isaslesrrnsosdsser ang SSANG ENDE SE EE 2,000: — Ständiga ledamöters:- fl mcoccsssssssessgsssbastsö.seL boss SSA SKE ERE 2,800: — OSkAR SANDAHLS > ASSR SITT SSE AST REIN SR Aes 4,089: — Behallning i allmänna KASSA ooo oso esse ess assessor SE KENT 20N:ANS Summa kr. I1,104: 55 Härtill kommer Föreningens i Riksmusei entomologiska afdelning upp- ställda dyrbara bibliotek äfvensom restupplagor af publikationer, för försäljning atsedda separattryck och en del inventarier. Den ekonomiska ställningen har sålunda förbättrats med 437 kronor 73 öre, förutom en mycket värdefull ökning i Föreningens bibliotek, åstad- kommen dels genom bokinköp, dels genom utbyte af entomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar. En minskning, om än blott skenbar, i den ekonomiska ställningens för- bättring har orsakats däraf, att för år 1896 icke kunnat bokföras någon af- komst från 5,000 kronor fondmedel, som under året, jämlikt Föreningens be- slut, placerats uti preferensaktier i Söderfors Bruks Aktiebolag och för hvilka 1896 års utdelning ej ännu är till beloppet bestämd. På grund af Föreningens beslut har dess insektsamling under året öfver- lämnats såsom gåfva till den Entomologiska försöksstationen samt omhänder- tagits af Kongl. Landtbruksstyrelsen, till följd hvaraf den för samlingen mot årlig hyra af 170 kronor disponerade lägenheten kunnat den 30 sistlidne sep- tember frånträdas. Ledamöternas antal vid 1895 års slut: Ffedersledamöter: 1:a, klassenss- ss ssreeesoteee en 6 D:o 2:a SMR SET ERNST NRnrA at LR a a ye a 8 Ständiga ledamöter: korporatiOonerf--s..sso—s.-sossso-o-oo oo 4 D:o PETSOTNERI mest odon NAR ha SAR 16 20 Transport 28 ENELL & HOFGREN: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1896. 115 Transport 28 Årsledamöter i Sverige: korporationer LSS 10 DPEFSONCF Rosp sssrekor den sd 256 266 D:o NENOTSE SMOp ers On er ssse en. SES SSAAA Bra 10 D:o i Finland FSE EA UL SE 12 D:o TP Anm Arkansas STARS 0 RUTA” Tee 25203 korresponderande. ledamötersinutlander see osa slita II Summa 332 Af årsledamöterna i Sverige voro 3 befriade från årsafgift och vid årets slut voro samtliga årsafgifter inbetalta. Fondernas medel voro vid årets utgång placerade i Stockholms Pantaktiebank, desposition å.4 Af -oooooooooooooo------ SRA DO Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag, å kapitalräkning, å SSE EL 0. ÖRE fia 20 gl pr barna åa > 714: 59 5 preferansaktier å 1,000 kronor i Söderfors Bruks Aktiebolag >» = 5,000: — Stockholms Handelsbank, upp- och afskrifningsräkning -....... » 74: 41 Summa kronor 10,889:-— Allmänna kassans medel voro, i den mån de ej för tillfället erfordrades till löpande utgifter, deponerade eller insatta på sparkasseräkning i Stockholms Handelsbank samt därå upplupna räntor tillgodoförda Föreningen. Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda uppbördssäkerheten, 2,000 kronor i obligationer, äro förvarade hos Stockholms Inteckningsgaranti-aktiebolag enligt bevis, som af oss granskats. Räkenskaperna äro i synnerligen god ordning och försedda med tillhörande verifikationer, hvar- före vi på grund af sålunda verkställd granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full och tacksam ansvarsfrihet för dess förvalt- ning under år 1896. Stockholm den 10 Februari 1897. HG OT Enell. G. Hofgren. NORSK ENTOMOLOGISK ELENBERATURIT896: ELLINGSEN, EDV. Mere om norske Myriopoder. — Forhandl. Vid. Selsk. Kr.ania. 1896 N:o 4, 12 pag. — — , Norske Pseudoscorpioner. — L. c. N:o 5, 21 pag. (Chernes minutus n. Sp.) (Er I 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. LIE-PETTERSEN. O. J., Norges Collembola. Fortegnelse over de i Norge hidtil observerede Arter. — Bergens Museums Aarbog for 1896. N:o 8, 24 pag. med 2 Pl. [N. sp. Sminthurus fulvus, Tomocerus norvegicus, Entomo- brya flava, Tullbergia (n. gen.) immaculata, T. ocellata, Lipura qgqua- drispina, L., Schötti]. — — EF. Stankdyr blandt Insekterne, — Naturen, II R. 10 Aarg., Bergen, 1896, pag. 147—150. SCHÖYEN, W. M., Norsk entomologisk Litteratur 1894—1895. — Entom. Tidskr. Årg. 17. Stockh. 1896. pag. I11—112. — — Om Spröitning af Frugttrer med Parisergrönt som Middel mod Larver. — L. c. pag. 216—220. I -- , Insekt- og sopfordrivende Midler. Veiledning til deres Anvendelse i Land- og Havebruget. — Kr.ania, Gröndahl & Söns Forlag. 1896, 16 pag. 8vo. —— En Cossus-Larves Forekomst i Maven hos et Menneske. — Norsk Ma- gazin for Legevidenskab. Kr.ania, 1896, N:o 6 (Separat, pag. 1—7). — — , Beretning om Skadeinsekter og Plantesygdomme i 1895. — Aarsbe- retning angaaende de offentlige Foranstaltninger til Landbrugets Fremme i Aaret 1895. Kr.ania. 1896. pag. 55—88. (Separat, p. 1—34). STORM, V., Dipterologiske Undersögelser. — Det Kgl. Norske Vid. Selsk. Skrifter 1895. Trondhjem, 1896. pag. 225—241. ULLMANN, A. C., Om nogle skandinaviske Arter af Carnivorer. — Entem. Tidskr. Årg. 17. Stockh. 1896. pag. 203—208. WARLOE, H., Nogle for Norges Fauna nye Hemiptera Heteroptera, — Entom. Tidskr. Årg. 17. Stockh. 1896 pag. 144. OVERSZETELSER EFTER FREMMEDE FORHFATHEREE ERDMANN, D:r, Tsetse-Fluen, — Naturen, II. R. 10. Aarg. Bergen, 1896. pag. 312—314. KRAUSE, ERNST, Plateaus nyeste Forsög over Insekternes Syn. — L. c. pag. 181—185. ; SCHILLER-TIETZ, Lidt om Bicellen. — L. c. pag. 74—78. STERNE, CARUS, Beskyttelseslighed hos Insekter og Edderkopper. -- L. c. pag. I115—124. Skorpionernes Gift. — L. c. pag. 285—287. Sommerfuglepuppers Instinkt. — L. c. pag. 189. Hvad Insekternes Kjever duer til. — L. c. pag. 388. W. M. Schöyen. Id FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR i894--1895. I FINLAND TRYCKTA UPPSATSER. LEVANDER, K. M., Einige biologische Beobachtungen iber Sminthurus apica- Zis REUTER, — Acta. Soc. pro Fauna et Fl. fenn. IX, N:o 9: 10 p. , Kleine Beiträge zur Kenntniss des Thierlebens unter dicker Eisdecke in einigen Gewässern Finlands. — Medd:; af Soc. pro Fauna et Fl. fenn, XX, p. 66—-71. | MORTON, K. J., A new species of Yrichoptera from Finnish Lapland. — Medd. af Soc. pro Fauna et Fl, fenn. XXI -p; To9—111. REUTER, E., Zwei neue Cecidomyinen. — Acta.Soc. pro Fauna et Fl. fenn. PÖEN:orSTrsi ps miti2/öRaf: , Berättelse öfver sommaren 1894 verkstälda undersökningar beträffande ängsmasken och andra skadeinsekter. Tandtbruksstyrelsens Meddelan- Siden svild. AOKp. —, Insektologiska uppgifter. — Finska Forstföreningens Meddelanden XI, p. 285—289. | REUTER, O. M., Species palearctice generis Acanthia FABR., LATR., — Acta Soc. Scient. Fenn. XXI, N:o 2. 58 p. cum tab. , Neuroptera Fennica. Förteckning och beskrifning öfver Finlands Neuropterer. — Acta Soc. pro Fauna et Fl. fenn. IX, N:o 8. 36 Pp. (ER. Sp.) , Apterygogenea Fennica. Finlands Collembola och Thysanura. — Acta Soc sprot Kauna etoEls fenns 201 N:or4., 350 pa med s2/tafl. (Ol Ti. Sps) , Ängsmasken. III. Åbo 1894. 38 p. SAHLBERG, J., Lepidoptera anträffade under en resa i Inari Lappmark den 16 juni till 3 augusti 1894. — Acta Soc. pro Fauna et FI. fenn. XI, N:o Yen ESEP J:UTLANDET TRYCKTA URPSATSER: BERGROTH, E., Fortsatta bidrag till Aradidernas kännedom. — Ent. Tidskr. XV) Pp. 97— 118: I , Viaggio di Lamberto Loria nella Papuasia orientale. XI. Aradidae. — "Ann. Mus. Civ. di Genova XXIV, p. I11—112. , Contributions to a Knowledge of the R/iyznchota of Australia. — Proc. of the Royal Soc. of Victoria VII, p. 287—302. , Diagnoses Homopterorum quattuor madagascariensium., — Ann, Soc. ent. Belg. XXXVIII, p. 160—161. I 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. —, Rhynchota &thiopica. II. — Ann. Soc. ent. Belg. XXXVIII, p. 535—547. — — —, Rhynchota orientalia. — Rev. d'Ent. XIII, p. 152—164. , Liste de quelques Heémipteéres de la Plata. — Rev. d'Ent. XIII, p- 164—167. -, Tingidae tres madagascarienses. — Rev. d'Ent. XIII, p. 167—168. , Le genre Cligenes DiIsT. — Rev. d'Ent. XIV, p. 142—145. —, Reduviidae quxdam madagascarienses. — Rev. d'Ent, XIV, p. 146 —151' — —, Uber Brachyrrhynchus rugosus SIGN. — Wien. ent. Zeit. XIII, Pp: 179. , Ein neuer Aradus aus Österreich; — Wien. ent. Zeit; XIII, Pp. 189—190. , Nachträgliches iber Aradus mirus BERGR. — Wien. ent. Zeit. XIII, p. 248. , Eine neue Reduviiden-Gattung aus West-Afrika. — Wien. ent, Zeit. XIV, p. 165—1606. , Aradidae novae. —- Wien. ent. Zeit. XIV, p. 167—171. > Uber einige australische Dipteren. — Stett. ent. Zeit. LV,p. 71—75.. , Species quatuor nov& familige Anthocoridarum. — Ent. Monthly Mag. XXXI, p. 170—172. — >, Species nova generis Poduridarum Sira LUuBB. — Wien. ent. Zeit. XIV, Pa ITA = , Species nova generis Capsidarum Allodapgus FIEB. — Wien. ent. Zeit. XIVSEps 15. — — , Species nova genetis Harpactor. — Wien. ent. Zeit. XIV, p. 116. UTLÄNDSKA UPPSATSER OM FINSKA INSEKTER. BECKER, TH., Revision der Gattung Chilosia MEIGEN. — Nova Acta d. Leop. Carol. Akad. d. Naturforscher LXII, No. 3. 521 p. mit 13 Taf. (Nya arter från Finland: Ch. Sahlbergi och angustigenis). MORAWITZ, F., Materialien zu einer Vespiden-Fauna des Russischen Reiches. — Hor. Soc. ent. Ross. XXIX, p. 407—493. (Symmorphus karelicus n. sp. från Finland). MORTON, K. J., Palearctic Nemurae. — Trans. ent. Soc. Lond. 1894, Pp. 557 —574 with 2 pl. (Nya arter från Finland: ÄV. avicularis och borealis. E. Bergroth. NN 119 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOMST I »SVENSKA INDUSTRI- OCH HANDELSMU- SEUMS>» LOKAL DEN 30 APRIL 1897. Sedan ordföranden, prof. AURIVILLIUS meddelat, att gross- handlaren O. FERLIN invalts i Föreningen, tilldelades årets van- dringsstipendium — 66 kr. — åt lärjungen i högsta klassen af Beskowska skolan IVAR TRÄGÅRDH, hvilken förklarat sig hafva för afsikt att företaga insektsstudier inom Ångermanland. Såsom ett erkännande för 18 års träget och mycket förtjänst- fullt, nu afslutadt arbete i egenskap af biträde vid Riksmusei entomologiska afdelning hade Kongl. Vetenskapsakademien vid sitt senaste sammanträde tillerkänt sin öfver LINNÉ präglade guld- medalj åt föreståndaren för statens entomologiska anstalt prof. S. LaMmPA. Med framhållande af prof. LAMPAS för entomologien synnerligen gagnande verksamhet icke blott vid Riksmuseum utan ock i Entomologiska Föreningen allt ifrån dess stiftelse öfverläm- nade ordföranden nu högtidligen till honom nämnda medalj. Lektorn vid Skogsinstitutet, d:r ALB. NILSSON höll därefter ett intressant föredrag om sina nyare iakttagelser inom skogs- entomologiens område. ”) Föredraganden framhöll, »att hos skogsträden de af insek- terna förorsakade sjukdomarna först ådragit sig uppmärksamheten och under en lång tid varit de enda, närmare beaktade. Så småningom har man lärt känna flera andra sjukdomsorsaker dels af oorganistiskt ursprung, dels ock framför allt, svampangrepp. Undersökningarna öfver trädsjukdomarna hafva därigenom blifvit t! Lektor NILSSON har själf benäget varit behjälplig vid nedskrifvandet af efterföljande referat af sitt föredrag. I 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. mera komplicerade, och i synnerhet har frågan om, huruvida en sjukdom är primär eller sekundär, trädt i förgrunden. » ställen af lefvande ekar uppsökte Checus tesse- latus FABR., som brukar bulta med mandiblerna, hvarvid ett doft ljud uppkommer, som liknar det s. k. »dödsuret», som man ofta får höra i boningsrum ; detta senare frambringas dock af ett litet ving- 17 1:30 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. löst djur, Lachesilla fatidica L., som slår abdomen mot en trä- flisa, lossnad tapet e. dyl. — En annan, äfven till Psocide& hö- rande form, Clotilla inguilina Hep. förorsakar äfven ett det förras liknande ljud, liksom Åtropos pulsatorius L., som stun- dom föröfvar åtskillig skada i insektsamlingar och ofta äfven i herbarier. — 0 ae Bruka insekter leka? Mr JAMEs WEIR söker besvara denna fråga uti »The American Naturalist> för oktober 1894 genom att anföra flera observationer, hvilka han anser bevisa, att äfven vissa lägre djur förlusta sig genom lekar. Först om- nämnes en del myggors sed att utföra s. k. danser, då de i stora svärmar äro församlade, hvarvid de röra sig om hvarandra i luf- ten. Mr WEIR anser, att dylika svärmar icke kunna uppstå i och för parningsangelägenheter, då det vid de undersökningar, som haf- va gjorts vid olika tillfällen, visat sig, att individerna bestått af en- dast honor. Vidare påpekar han naturforskares iakttagelser an- gående myror, hvilka samlats i stora massor ofvanpå sina bostä- der och där uppfört sig på ett sätt, som endast kan få namn af festsammankomster eller lek. Han har dessutom iakttagit hur en fluga utförde ett slags skämt med en annan af sina gelikar samt hur nyckelpighonor öfverlämna sig åt verkliga förlustelser. Det återstår likväl, säger författaren, mångfaldiga observationer att göra 1 denna väg, men iakttagaren må akta sig för att därvid förirra sig på fantasiens eller suppositionernas område. Sven Lampa. nn nä 139 BEMERKUNGEN ZU DEN VON J. CHR. FABRICIUs AUS DÄNISCHEN SAMM- LUNGEN BESCHRIEBENEN LEPIDOPTEREN VON CHR. AURIVILLIUS. LINNÉS Schäler, der berähmte dänische Entomologe J. CHR. FABRICIUS, hat in seinen wohlbekannten, entomologischen Arbei- ten eine grosse Anzahl von Lepidopteren als neu beschrieben. Die meisten dieser neuen "Arten waren nicht in seiner eigenen Samrmalung, die noch in Kiel aufbewahrt ist, vertreten, sondern stammten aus verschiedenen fremden Sammlungen, welche von FABRICIUS durchgesehen und bestimmt wurden. Die Typen sind darum jetzt theils verloren gegangen theils in mehrere ver- schiedene Museen zerstreut worden. Unter diesen von FA- BRICIUS benutzten Sammlungen waren auch mehrere dänische Privatsammlungen, welche später alle direkt oder indirekt mit den Sammlungen des zoologischen Museums der Universität in Kopenhagen einverleibt wurden. Dort sind die Schmetterlinge der alten Sammlungen noch fär sich aufbewahrt. Waährend meiner Reisen in den TJahren 1892—1894 konnte ich mich eine längere Zeit in Kopenhagen aufhalten und benutzte diese Gelegenheit um die FABRICIUS-schen Schmetterlingstypen genau zu untersuchen. Die Ergebnisse dieser Untersuchungen lege ich hier dem Publikum vor, bedaure aber, dass ich wegen Ermangelung von Litteratur und Vergleichungs- material nicht alle Arten vollständig deuten konnte. I 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Die dänischen Sammlungen, welche von FABRICIUS in seinen Werken angefäbhbrt werden, sind die Sammlungen von THOTT (Mu- seum Tottianum), SEHESTEDT, TÖNDER-LUND, ISERT, PFLUG, VAHL und (:) DALDORFF (wohl nur zum Theil), Es ist mir eine angenehme Pflicht dem Doctor F. MEINERT, dem Inspector der entomologischen Abtheilung des zoologischen Museums in Kopenhagen, meinen wärmsten Dank fär die Ge- fälligkeit, mit der er meine Arbeit befördert hat, auszusprechen. Die Deutung der N:o 254, 255, 257, 204, 207 und R208 verdanke ich dem Herrn W. VON HEDEMANN (vergl. Stettin. E. Zeit. 55 Pe 280:LLS0A): Rhopalocera. 1. Papilio mutius FABR. Ent. Syst. 3:31 Pp. 3d(IYOS)== id pilio polytes L. var. 2 romulus CRAMER. Das typische Stäck stimmt beinahe ganz mit Moores Figur in Lepid. of Ceylon "Tab. 59 ga I ejuäuberein. 2. Papilio palinurus - FABR. Mant: Ins. 2/:p.i20 (1787) EDC syst. 3:1 Pp. 5 (17903): = Papilio .brama, GUERINGRevE Zool. s(T) 3: Ps tAS utr fr gg FA (LOKION In der Sammlung stecken zwei Stäcke I & und I 8. Das P2 stimmt nicht mit der Beschreibung und ist ein 2 von P. criro FABRB. Das & dagegen entspricht völlig der von FABRICIUS gegebenen Beschreibung und auch GUÉRINS Be- schreibung und Fig. 4 des Mannes von £7ama. DE HAAN betrachtete demnach mit Recht 5rama als den wahren Pa- löuurus. Vergl. hieriher auch ROTHSCHILD in Novit. Zool. 20p. 387: Papilio manlius FABR. Suppl. Ent. syst. p. 422 (1798) = Papilio phorbauta L. gS. 4. Papilio grachus FABR: 1; €: (1798). Der Dypustfenitt (ST nach der Beschreibung aber ohne Zweifel = PP; phor- banta IL. 9. 5. Papilio alcibiades FABR. Mant. 2 p. 8 (1787); Ent. syst. 3:1I p. 25 (1793), =— Die zwei Typen sind. emander ganz ähnlich und gehören, wie schon BUTLER richtig vermuthet 2 AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 141 hatte, der javanischen Form von PP. antiphates CRAM. an. Sie weichen von EIMERS Figur 2 (Artbild. und Verwandt. der Schmett. Taf. 2) nur dadurch ab, dass sie etwas grösser sind (beinahe so gross wie Fig. 4), dass die innere Rand- binde nur bis zur Rippe 3 geht und nur durch diese Rippe mit der äusseren Binde verbunden ist, und besonders dadurch, dass die zwei schwarzen Querstriche vor dem Augenflecke am Analwinkel auf der Unterseite der Hinterflägel wie in Fig. I und 3 deutlich getrennt und nicht zu einem Striche verschmolzen sind. Es verwundert mich sehr, dass EIiMER, welcher die Åuwtiphates-Formen so genau und ausfährlich behandelt, der typischen, von CRAMER abgebildeten, sehr charakterischen Form keine Erwähnung thut. Papilio diocletianus FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 40 (1793). — Der Typus ist ein 2 und steht in der Mitte zwischen den Weibern von Danisepa Ramsayi Moore und D. rha- damanrihus: MOORE Lep. Ind. "ri t. 39 f. ra und 2/b. Ir ist fast so gross wie das 2 von Kamsayz, aber ohne blauen Schiller; die weissen Flecke der Querbinde der Vorderflägel sind kleiner als bei FRamsayz MoorE, aber fast so gross wie bei dem von DE NICÉVILLE (Butterfl. of India I t. 7 fig. 11) abgebildeten Weibe, welches auch von MOORE zu Ramsayz hingefährt wird. Die weissen Striche der Felder 1 a, rb und ic der Hinterflägel sind schmäler und kiärzer als bei Ramsayi, aber doch länger als bei Rhadamanthus MooRE, und der innere Strich der Zelle 1c ist mit dem Punktflecke vereinigt. Die Flecke der Zellen 2 und 3 sind dagegen nur so gross wie bei Moores Figur von KR/hada- manthus. Ramsayi MOoorE und Rhadamanthus MOORE sind doch wohl nur Localrassen einer Art, die nach mei- ner Ansicht FEuploea (Danisepa) diocletianus genannt wer- den muss. Papilio claudius FABR. Mant. Ins. 2 p. 25 (1787); Ent. SySstirstinip. Ao (T703): (non, dagar Gen. ns. p. 203, que est Ågrias!) — Zwei P9, die ganz mit der von DE NICÉVILLE (Butterf. of India 1 Pp. t: 8 f. 13) und MOORE (Lep. Ind. 1. t. 35 f. 1 b) abgebildeten Form von Euploea (Trepsichrois) Linnei Moore iibereinstimmen. Claudius - J LO; 14. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13897. 4 FABR. gehört demnach nicht zu der javanischen Form, £. basilissa CRAM. Papilio diocippus FABR. Ent. syst. 3:1 p. 51 (1793) = Hypolimnas misippus L. Q. i Papilio haquinus FABR. Ent. syst. 3: I p. 55 (1793). — Der Typus fehlt. Die von KIRBY angegebenen Synonymen sind jedoch wahrscheinlich richtig. Papilio odin FABR. -Ent. syst. 3 :I Pp.!50(17.08)-—— Den Typus fehlt. Eine Abisara, wahrscheinlich = Å. echerius STOLL: Papilio euphon FABR. Suppl. Ent. syst. p. 423 (1798) = Euploea euphon AUCT. Papilio phaedon FaABR. Suppl. Ent. syst. p. 423 (1798) = Amauris phaedon AUcT. Papilio jacintha FABR. Ent. syst. 3:1 p. 60 (1793) = Hypolimnas jacintha DRURY, MOORE. Der Typus stimmt mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon 1 t. 30 f. 1a) gut uäberein, Papilio panthera FABR. Mant. Ins. 2 p. 39 (1787); Ent. syst. 3: 1 Pp. 75 (1793). = Elymnias. dusara. FloRSEvar: lutescens BUTL. Papilio rohria FABR. Mant. Ins. 2 Pp: 450(L790)5 ent syst. 3:1 p. 75 (1893). — Der wahre Typus fehlt und wurde durch ein 9 von Lethe europa ersetzt. Nachdem ich die Beschreibung genau durchgelesen und mit den Fi- guren in MOORES Lep. Indica verglichen habe, scheint es mir ganz sicher; dass FABRICIUS” Art bisher unrichtig gedeu- tet wurde, indem er Lethe dyrta FELDER 9 und nicht L. rolirza AUCT. 9 beschreibt. Dies wird besonders durch fol- gende Worte bewiesen: »Antice fascia alba, que tamen marginem posticum haud tangit»;» Postice caudate»: Sub- tus — — anticg — -— ocellis tribus atris coecis, postice ocellis septem, quinto majori coeco et tandem ultimis dua- bus connatis». Lethe dyrta FELDER (MOORE Lep. Indica 1. t. 82 f. 3) muss demnach L. rotria genannt werden und fär L. rohria AUCT. (MOORE Lep. Ind. 1 t. 84 f: 2) schlage ich den: Name L. confusa vor. 16: I. 18. 10) 20. 21. 22. GL AL AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. TAS Bapiuiorelelia BARR vänt: systug: MP. gi (HILL fa nonia elelia CRAMER. Papilio atlita FARR. Mant. Ins..2 ps 37 (1787)35 Ent. syst. SEPA 97 (7032: = Derilypus feblt:; Nach BUTLER ist atlita eime Terinos-Art aus Sumatra. Bapilior pytbia FABR. nt; Syst: 3: 1 Pp. 1106 (17903). = Gnophodes chelys FABR. 9. IBapiliofzingha HABR.CEntE SyStarge: I Pp. 17 (KS) Precis amestris DRURY. Der Typus stimmt ganz mit Fig. Brera Co Berlin; Enti/Zeitscehr. 293 (1885) uäiberein. Bapilio: liria FABR. Entisystt 3 1 ps r26 (1793), .oLwWwet unter sich iUibereinstimmende Männer, welche zu der von DE NICÉVILLE (Butterfl. of India 2 Pp: 124) mit den Worten »Next there is a larger form» etc. beschriebenen Form ge- hören. Auch CRAMERS alcit/ioe kommt der /zria sehr nahe. Die Mittelbinde auf der Unterseite der Hinterflägel ist bei- nahe verschwunden und nur durch weissliche Atomen ange- deutet und beiderseits violett angeflogen. Papilio cocyta FABR. Ent. syst. 3:11 p. 127 (1793). Nach genauem Vergleich der Bescbreibungen und Figuren der vie- len nahe verwandten Arten muss ich den Typus mit Eutha- Ven Coe Ltera NEIORSEIELDI VN (£OOL Journs 5. to 4.33 a) vereinen. Die Flägel sind nämlich unten ockergelb ohne andere dunkle Zeichnungen als die Linien in der Mittelzelle der Vorderflägel: die tbrigen gewöhnlichen Zeichnungen sind ockergelb und nur wenig deutlich gegen den gleichge- färbten Grund. Auch £. Blumetz VOLL. scheint mir die- selbe Art zu sein. Papilio -monina FABR. Mant. Inst 2 p:i5m (787); Ent. Syst. 3:1 Pp. 127 (1793), — Zwei SS, welche mit DISTANTS Figur, (Rhop. Malay. t. 19 f. 5) von Euthalia ramaada (== surjas VOLL.) gänzlich iäbereinstimmen und ohne Zweitel zu dieser Art gehören. BUTLER fährte moniza FABR. zu der ganz verschiedenen KFuthalia puseda MOORE. Papilio frobenia FABR. Suppl. Ent. syst. p. 425 (1798). Ist Neptis frobenia AuUCT. und stimmt mit MABILLES Figur (ENStILMadfiRepi mi t20 fs, 0) gut äberein. Bapilio. ilithuia PABR. Ent.oSsysto3 np: 135 (17903): — 5 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Zwei Stäcke, von denen das eine mit CRAMERS Fig. C, D. Taf. 214, das andere mit den Figuren: G' Ej MafsaYvstyon CRAMERS Poflzznezce und mit BoIspuVvALs, MOORES und DE NICÉVILLE S Figuren tbereinstimmt. Papilio pelea FABR. Mant. Ins. 2 p. 53 (1787); Ent. syst. 3:11 Pp; 133-(T798): Der "Bypusj" em ög, ochömtentsentes den der Zanecia pulasara Moore und nicht, wie BUTLER vermuthet hatte, der 7". palguna MOORE an. 26. Papilio serena FABR. Syst. Ent. p. 461 (1775). = eponina CRAM. Pap. Exot. t.1268 f£0C) Di(I780): = sAenlgamielifa szchore sl. Mus. Lud.: Ulf: p.r222: (1704): Papilio' "sara FABRA Ent; systtg sir oup.sröget (CWOSVä Heliconius rhea CRAM. 28. Papillo aspasia FABR. Mant. Ins. 2 p. 15 (1787); Ent. syst. 3 : 1 p: 170 (1793); — Der Typus, em. £fjrstimmtän N un N AA allen FEinzelheiten der Zeichnung mit MARSHALLS und DE NICÉVILLES Figur von Danais crocea BuTL. tuäberein und weicht auch von MOoRrE's Figur derselben Art (Lepid. Ind. I t. 12 ff. 1) nur. sehr unerheblich- ab: Anden Mordert: geln ist nur der grosse Basalfleck der Zelle 1 b gelb ange- flogen. FABRICIUS hat vergessen, dies zu erwähnen. Åspasia FABR. ist demnach = Danaida (Bahora) crocea BuTtL. 29. Papilio narica FABR: Ent. Syst: 3: 1 ps f87 (1703) Der Typus fehlt. Die Art ist jedoch ohne Zweifel die Form von Leptosia alcesta CRAM., bei der der schwarze Spitzen- fleck der Vorderflägel fehlt. 30. Papilio ilea FABR. Suppl. Ent. syst. p. 426 (1798). — Zwei Stäcke, die ganz mit MOOoRrE's Figuren von Catopsilia dlea (TLepid. of "Ceylon=t;- 47 fi 1) äuberemstimmen eg ist jedoch wohl kaum von C”. pyranthe L. verschieden. 31. Papilio libythea FABR. Syst. Ent. p. 471 (1775). — Der Typus fehlt. Wohl = Tachyris libythea DONOyv. 32. Papilio libythea FABR. Suppl. Ent. syst. p. 427 (1798). — Der Typus fehlt. = TZerias sp. 33. Papilio eucharis FABR. Syst. Ent. p. 472 (1775). — Ein gg, welcher von CRAMERS Figuren A, B Taf. 299 dadurfch abweicht, dass die schwarze Saumlinie der Vorderflägel viel schmäler ist und der Fleck der Zelle 3 fehlt. Nach innen 6 SE ÖQ — 40. AT: 43: AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. NAN ist die orangegelbe Farbe wie in CRAMERS Figur ganz ohne schwarze Begrenzung. Papilio zelmira FABR. Ent. syst. 3:1 p. r97 (1793). — Zwei Weiber, von denen das eine mit den Figuren E, F, das andere mit den Fig. C, D der Tafel 320 in CRAMERS Werk iöäbereinstimmt. Papilio amata FABR. Syst. Ent. p.' 476 (1775). Zwei Stäcke; = ZTeracolus amata Auc. Papilio: danae FABRVY Syst Enti ps 476 (1775). Der Typus fehlt. Papilio titania FABR. Suppl. Ent. syst. p. 428 (1798). — Drei &Js, welche mit MoorE's Figur (Lepid. of Ceylon t. 47 f. 3) genau täbereinstimmen. = Catopsilza catilla CRA- MER gg. Bapilor catila FABRSC ENt Syst) 3 31 Pp. 200, (L703). = Catopsilia catilla CRAMER 29. Papilio, fortunatus FABR. Ent. syst. 3 :1 Pp. 214 (1793). = Oeneis bore ESP. Papilio narcissus FABR. Suppl. Ent. syst, p. 428 (17938). = Henotesia narcissus Gov. aus Mauritius. Papilio; delila. FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 234 (17093).- Unter diesem Name steht in der Sammlung ein & von Mycalesis safitza HEWw. Dieses stimmt doch leider nicht völlig mit der Beschreibung tberein. Die zwei Nebenocellen in den Zellen 4 und 6 auf der Unterseite der Vorderflägel fehlen zwar gänzlich, so dass die Vorderflägel unten wie FABRICIUS sagt nur zwei Augenflecke haben, die Hinterflägel aber ha- ben dagegen wie gewöhnlich 7 Augenflecke, von denen der dritte,. vierte und siebente beinahe gleich gross und grösser als die äbrigen sind. Papilio melusina FABR. Mant. Ins. 2 p. 43 (1787); Ent. SMSEISL SE pi (2 AO (MOS) 1 MMycalesis £esares, HEwW: d: FABRICIUS sagt mit Unrecht, dass der dritte und fänfte (statt der dritte und vierte) Augenfleck der Hinterflägelunterseite grösser sind. Papiliortabitha FABR. nt. syst. 3: pri 2430 (2793). Stimmt mit den Fig. 2, 2a der Taf. 59 in MOoRE's Lep. Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 3 (1897) 7 10 44. 49. NO: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Ind. ganz itiberein und ist demnach die »dry-season» Form von Mycalesis (Calysisme) perseus FABR. Hesperia amor FABR. Syst. Ent. p. 518 (1775). = Rathinda amor AUCT. Hesperia freja FPABR. Ent. syst: 301 p. 263 (D793)0=- Cheritra freja AucT. Hesperia vulcanus FABR. Syst. Ent. p. 519 (1775). = Åplneus vulcanus Auer. Hesperia isocrates FABR. Ent. syst. 3:1 p. 266 (1793). = Virachola isocrates Auer. Hesperia cippus FABR. Suppl. Ent. syst. p. 429 (17938). Zwei sg, welche zu der Gattung Zajurzia (MOORE) DE NICEV. gehören und oben mit MooRrE's Fig. (Lepid. of Cey- lon t. 42 f. 2) von IX. longinus genau ibereinstimmen. Unten sind die Vorderflägel, wie auch FABRICIUS ausdräck- lich sagt, ganz einfarbig ohne Spur von Zeichnungen, tbri- gens stimmt die Unterseite ganz genau mit der Beschreibung von Z. longinus bei DE NICÉVILLE tberein. Beim Ver- gleichen der Fabriciuschen Typen mit einem Stäcke von 7. longinus AUCT. aus Java finde ich noch, dass die gelbe, innere Begrenzung der schwarzen Augenflecke der Unterseite der Hinterfläge! bei den Typen viel kleiner und schmäler als bei dem Sticke aus Java und dass das Feld zwischen ihnen mit blauen Atomen geziert ist. Die als I. longinus AucT. beschriebene Form kann darum vielleicht als eine Varietät von I. cippus FABR. betrachtet werden. Fär Pratapa (Camena) cippus DE Nicév. (Butterfl. of India 3. p. 340), welche ganz sicher FABRICIUS nie bekannt war, schlage ich den Namen P. argentea vor. Hesperia longinus FABR. Suppl. Ent. Syst. p. 430. — Der Typus fehlt. Die Beschreibung stimmt völlig mit der Beschreibung von HH. cippus iäberein mit der Ausnahme, dass fLonginus nur eznenr schwanzähnlichen Anhang der Hin- terflägel haben soll. Mir ist eine solche indische Lycxnide nicht bekannt und wenn es keine solche giebt, ist longinus ohne Zweifel nach einem defecten Stäcke von cippus be- schrieben worden. Hesperia ixion FABR. Syst. Ent. p. 523 (1775). Der Typus fehlt. , S in [SE AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 147 Hesperia: theopbrastus FABR. Ent. Syst 3:Ir Pp. 281 (1793). = Cupido (Tarucus) theophraästus Avet. Die fänf ersten Randflecke der Unterseite der Hinterflägel sind, wie FABRICIUS sagt, mit goldgränen Schuppen bekleidet, der zweite Fleck ist jedoch grösser als die anderen, tief schwarz und nur auf der Aussenseite halbmondförmig ver- goldet. Hesperia columella FABR. Ent. syst. 3 :1 p. 282 (1793). — Diese Art, von der drei Stäcke noch vorhandem sind, ist weder bubastus CRAM. noch ezurpulius HÖBN. sondern eine mit /Zzmeria HEwWw. sehr nahe verwandte Form, welche sich von /Zznenza dadurch unterscheidet, dass die Flecke der innersten Querreihe der Hinterflägel vom Vorderrande Pist zum. Felde 2 in eimer fast gerade Lime pFgestellt und mit Ausnahme des winzigen Fleckes im Felde 3 fast gleich- gross sind und dadurch dass die zwei rothen Saumfecke der Felder i b und 2 "von einem schwarzen, nach innen Weiss obegrenzten, nicht aber bDlau bestänbten; HFlecke des Feldes 1c getrennt sind. Innerhalb der weisse Farbe des Feldeski ic schiebt sich die rothe Farbe der Felder i 5 und 2 hinein und bildet dadurch zwei dreieckige Flecke, deren Spitzen sich fast berihren. HFEin Stäck dieser Art aus Port au Prince habe ich im Berliner Museum gesehen. Ob = Thecla cybira HEW? Hesperia democritus FABR. Ent. syst. 3 : I p. 285 (1793). Ein &, der mit der Beschreibung völlig iibereinstimmt. Diese Art hat gar nichts mit Zamzdes bocchus CRAM. zu thun, sondern ist Årrhopala albopunctata HEw. oder lycenaria FELD. Ohne Stäcke der drei Arten albopunctata HEW., lycenaria FELD. und Buxtonz HEW. vor sich zu haben ist es leider unmöglich sicher zu entscheiden, zu welcher die- ser Localrassen democritus zu fähren ist. Nach den Figu- ren von DE NICÉVILLE, FELDER und DISTANT stimmt jedoch democritus mnäher mit albopunctata als mit den ibrigen tiberein. Hesperia cnejus FABR. Suppl. Ent. syst. p. 430 (1798) 2 99. = Cupido (Catocrhysops) cnejus DE NICÉV. Butterfl. ofilädia: 3. op. 1709: 148 un Nn [SA = ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Hesperia strabo FABR. Ent. syst. 3: 1 p. 287 (1793). Unter diesem Namen stehen in der Sammlung zwei fS von C. cnrejus, auf welche die Beschreibung jedoch nicht passt. Nach der Beschreibung ist Strabo offenbar die Art, welche von: MOoRE (Lepid. of Ceylon z. t. 27 f, 2), als Catochnrys sops strabo abgebildet wird. Hesperia rosimon FABR. Syst. Ent. p. 523 (HjY5)E= Castalius rosimon AUCT. (coridonr CRAM. t. 340 f. C—E). Hesperia cajus FABR. Ent. syst. 3: 1 p. 296 (1793). Ein Weib, welches auf der Unterseite genau mit JE NICÉVILLES Figur (Butterfl. of India 3. t. 26 f. 168) der »Wet-season Form» von Clhalades lajus CR. ibereinstimmt. Fär diese Form ist demnach FABRICIUS' Name zu brauchen und nicht wie DE NICÉVILLE meint (1. c, p. 90) fär die »dry season» Form. Hesperia otis FABR. Mant. Ins. 2 p. 73 (1787); Ent. syst. 3:1 p. 296 (1793). — Der Typus ist-leider verloten ge- gangen. ÖOfis ist ohne Zweifel eine Zizera und muss eine von den vier letzten Arten in DE NICÉVILLES' Arbeit sein. Da es aber nach der Beschreibung allein unmöglich ist zu entscheiden, welche von diesen die wahre of£zs ist, scheint es mir am besten BUTLER zu folgen und ofZzs FABR. för Zlyszzone SNELLEN zu brauchen. Uebrigens sind die frag- lichen vier Arten (otis. sangra, indica und decreta) wahr- scheinlich nur Formen einer Art. Hesperia ceraunus FABR. Ent. sSyst..3:I P. 303 (TC793): = Cupido hanno STOLL. Hesperia arcas FABR. Mant. Ins. 2 p. 80 (1787); Ent. syst. 3:1I p. 311 (1793). = Clhrysophanus orus CRAMER. Hesperia juba FABR; Mant.. Ins, 2 op. 82 (1787)50 Ent Syst. 3:1 Pp. 314. (1793). — Vom Typus sind nur die Hinterflägel iäbrig. Diese stimmen jedoch mit der Beschrei- bung völlig täberein und gehören einer Lyccenesthes-Art an, welche neulich von Dr STAUDINGER als £. Dewitziz beschrie- ben wurde. Wie BUTLER die Fabriciussche Beschreibung auf seine Lampides juba (Cat. Fabr. ILep. t.2 foder: ten konnte verstehe ich nicht. -Lampides juba BUTLER (non FABR.) ist = Falkensteini DEwW. 10 64. AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 149 Beschreibung des Typus von Lycenesthes juba FABR.: Hinterflägel oben schwarzbraun mit einem grossen, orange- gelben Mittelfleck, welcher nach innen von der Rippe 2, nach vorne von der Rippe 6 begrenzt und durch die Rip- pen 3—5 in vier Theile getheilt wird. Am Aussenrande steht in der Zelle 2 ein schwarzer Augenfleck, welcher nach innen von einem gelben Bogen begrenzt wird; ein ähnlicher, aber viel kleinerer und undeutlicher Augenfleck befindet sich in der Zelle 3. Vor den Franzen eine feine weissliche Saum- linie, welche gegen die Spitze undeutlich wird. — Unten sind die Hinterflägel dunkelbraun, mehr oder weniger mit grau iäiberzogen und mit folgenden weissen Zeichnungen ge- ziert: eine weisse, zeimlich breite, gebogene Querlinie an der Wurzel; eine grauliche, fast gerade Querlinie in der Mitte zwischen der Wurzel und der Flägelmitte; ein undeut- licher, grauer Fleck an der Mitte des Vorderrandes; eine sehr breite, unregelmässige, weisse Mittelbinde, welche von der Rippe 6 bis zum Innenrande geht und zwischen den Rippen 2 und 3 am Dbreitesten ist; eine breite, weisse, ge- bogene, mit dem Saume fast gleichlaufende Querlinie, welche ebenfalls zwischen der Rippe 6 und dem Innenrande geht, aber in der Mitte zwischen den Rippen 2 und 4 fast ganz abgebrochen und etwas näher an der Mittelbinde als am Saume gelegen ist, und endlich zwei feine weisse Saumlinien, von denen die innere durch die schwarzen, rothgeringelten und mit einigen silbernen Schuppen gezierten Augenflecke der Zellen 1 b und 2 unterbrochen wird. Hesperia haraldus FABR. Mant. Ins. 2 p. 82 (1787); Ent. Syst sk ne pa ST (T793)- "Ein sö weleher mit EELDERS (Lycenopsis ananga Reise Novara Lep. t. 32 f. 10, 11) und DIsTANTS (Rhop. Malay. t. 21 f. 6) Figuren gut iiber- einstimmt. Hesperia vitellius FABR. Ent. syst. 3:1 p. 327 (1793); Diese vielfach verwechselte Art ist = vwvztellius HÖBNER Exot. Schmett. 2 t. 153 (Hibneri PLÖTZ) und hat gar nichts mit Euthymus phyleus DRURY zu thun. Hesperia colon FABR. Syst. Ent. p. 531 (1775); Ent. syst. gripa se 193) — Diese” Art ist, wie sehon! die Be: 11 ÖS: 66. 68. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. schreibung zeigt (»clava uncinata»), gar nicht Futhymus! phyleus DRURY, sondern Telicota augias L. Hesperia dioscorides FABR, Ent. syst. 3 : I p. 329 (1793). Ein Weib,. das leider ohne Fuöähbler ist, so dass ich nicht sagen kann, ob es zu Zaractrocera oder zu Ampittia gehört. Von Moores Figur des Weibes von ÅA. maro (Lepid. of Ceylon t. 71 f. 1 a) weicht der Typus von dzoscorides da- durch ab, dass der gelbe Costalfleck vor dem Mittelflecke der Vorderflägel fehlt, und dadurch, dass beide Fligel eine Reihe kleiner gelber Randflecke haben, welche an der Spitze am deutlichsten sind, gegen den Hinterwinkel aber allmählig undeutlich werden. Hesperia amyntas FABR. Syst. Ent. p. 533 (1775) = phocas FABR: Ent. syst. 3:11 Pp. 334 (1793) == "Kokas HÖBN. = Savigny LATR.; non phocus CRAM. Hesperia ericus FABR. Suppl. Ent. Syst. p. 432 (1798). — Ein & von Badamia execlamationis FABR. (MOORE Lep. of Ceylon t.166.£: 2): Hesperia alexis FABR. Syst. Ent. p. 533 (1775); Ent. syst. 3: 1 Pp. 336 (1793). — Der Typus, welcher mit der Be- schreibung iäbereinstimmt und mit den Wörtern >»H. Ålexis e Mus. Thot.» bezeichnet ist, stimmt genau mit CRAMERS und Moores Figuren von Hasora chromus und ist dem- nach nicht die Art, welche von BUTLER FH. alexis genannt wurde. Fiär die Arten, deren Typen in fremden Sammlun- gen aufbewahrt waren, sind die Figuren von JonNES natärlich ohne Bedeutung. Hasora alexis BUTL. (non FABR.) nenne ich H. Butler:. Hesperia gremius FABR. Suppl. Ent. syst. p. 433 (1798) = Suasius oremms. Auer: Hesperia cicero. FABR. Ent. Syst. 3.:1 Pp: 330 DI93)AE Udaspes folus CRAM. Hesperia atticus FABR- Ent.; Syst. 3.01 P33oK(TIOe) Der Typus stellt die Varietät von Zagziades ravi MOORE dar, bei der die Unterseite der Hinterflägel nicht weiss, son- ! Hylephila BIiLLB. ist nicht zu brauchen, denn die Gattungen sind in BILLBERGS Enumeratio gar nicht beschrieben und können darum keinen Anspruch auf Priorität haben. RR VT AS = — AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. I 51 dern dunkel braungrau ist. Die Beschreibung passt jedoch nicht. Es bleibt darum zweifelhaft, ob FABRICIUS 7a4vz MOORE oder eine andere Art vor sich gehabt hat. Hesperia silvius FABR. Mant. Ins. 2 p. 88 (1787); Ent. SyStStErnipsisae (T7NO3)I = AKKUSO PKOTUMUSE IL: Hesperia euadrus FABR. Mant. Ins. 2 p. 89 (1787); Ent. Syst 3 Np 343 (1703) Ir rund re Das Weibiwurde von FABRICIUS als A und der & als Q betrachtet. Euadrus >> FABR. ist Phasis pierus CRAM., euadrus »Q» FABR. aber Phasis thyra L. Hesperia galba FABR; Bnt. Syst o3:r p. 352 (T793) = Hesperia galba Moore Lep. of Ceylon I. 183 t.: 71 f. 6. Hesperia mevius FABR. Epnt. syst. 3:1 p. 352 (1793). — Der Typus weicht durch die viel grösseren und deutliche- ren Zeichnungen von MooRrES Beschreibung und Abbildung HeNtäordetsoceka. mevmus mr Lepid. of Ceylon p. r72 t. 70 f. 5 ab, stimmt aber genau mit MOOoRES Beschreibung von T. sagara iäberein und hat wie sagara die Rippen der Unterseite weisslich, was auch durch die Worte »subtus albo- striate» bei FABRICIUS angegeben ist. Von WATSON (Proc. Zool. Soc. 1878 p. 94) wird indessen sagara nur als Synonym von menus aufgefährt, Was vermutlich richtig ist. Dage- gen kann ÅH. faccus FABR., deren Typus nicht in Museum Hafni&e aufbewahrt ist, nach der Beschreibung unmöglich = mevus sein. Hesperia pygmea FABR. Syst. Ent. p. 536 (1775): Ent. Syskilattn pi 354 (1793) — Nach Warsons' Uebersicht der Hesperien-Gattungen gehört diese Art zu ÄAmpittia; sie ist mir iäbrigens unbekannt. Die Hinterflägel sind unten mit grauen Schuppen unregelmässig bestreut. Heterocera. Sphinx modesta FABR. Ent. syst. 3 :1 p. 350 (1793). = Polyptychus dentatus CRAM. Die Zeichnungen der Vorder- flägel sind alle sehr deutlich und scharf getrennt. Sphinx rhadamistus FABR. Mant. Ins. 2 p. 93 (1787); 2 13 en 0 N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Ent. syst. 3.: 1 P. 359 (1793). Fine sehr intressanterSmes rinthide. Die Palpen sind ziemlich klein, ungefähr so gross wie bei dem europäischen .Sz. tilie, gerade hervorgestreckt. Augen nackt. Hintertibien mit 4 kurzen Spornen. Kopf weissgrau. Thorax oben mit einer eigenthiämlichen, blei- grauen, etwas ins Blaue ziehenden Grundfarbe und einer schwärzlichen, beiderseits gelbbraun begrenzten Riickenlinie. Die Vorderflägel schmal, langgestreckt mit bis iiber der Mitte geradem, dann stark gebogenem Vorderrande, fast geradem Saume und gebogenem, vor dem scharf hervortretenden Hin- terwinkel tief ausgebuchtetem Hinterrande. Sie haben die- selbe Grundfarbe wie der Thorax; vom Hinterrande nahe an der Wurzel geht eine schwarze sehr schief gestellte Quer- linie gegen den Vorderrand; sie ist bis zur Rippe 5 gerade und mit dem Vorderrande fast gleichlaufend, bildet dann einen stumpfen Winkel und erreicht den Vorderrand bei drei Viertel seiner Länge und ziemlich weit vor dem dunklen Spitztleck. Das dreieckige Feld, welches zwischen dieser Linie bis zu ihrer Biegung an der Rippe 5, dem Hinter- rande und dem Hinterwinkel liegt, ist schwarzbraun mit einem Fleck der Grundfarbe an der Mitte des Hinterran- des. Auch an der Mitte des Saumes ist die Grundfarbe dunkler, bräunlich. Die Hinterflägel haben am Afterwinkel einen dunklen Fleck, welcher von einer schwärzlichen Linie durchgezogen ist. Ist nicht Zemnora rhadamistus Bosp., fur welche Art ich den Namen 7. Boisduvali vorschlage. Sphinx lachesis FABR. Suppl. Ent. syst. p. 434 (1798) = Acherontia lachesis MoorE (Lepid. of Ceylon p. 6t. 77 f. 1) und HAMPSON (Fauna Brit- India Moths. 1 p. 67). Sphinx equestris FABR. Ent: syst. 31 po 305 (HOS) Theretra nessus DRURY. Sphinx funebris FABR. Ent. syst. 3: 1 p. 371 (1793). Ist eine Nephele-Art. Sphinx hespera FABR. Syst. Ent. p. 546 (1775); Ent. syst: 3:1 p. 372 (17:93). = Nephele HhesperamNooRm (Lepid. pf Ceylon 2 t. 72 f. 1) und HAMPSON (Fauna Brit. India Moths I p. 108), die Hauptform ohne silberne Mittel- flecke der Vorderfläögel. Die Form mit deutlichen Silber- 14 87. 38. 89. AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 153 flecken ist von CRAMER: als morpheus (t. 149 f. D.) abge- bildet und später von FABRICIUS als dzdyma beschrieben (Spec: Ins: 2. p:o148) Sphinx abadonna FABR. Suppl. Ent. syst. p. 435 (1798) = Protoparce convolvuli L. var. orientalis BUTLER. Sphinx gnoma FABR. Syst. Ent. p. 546 (1775); Ent. syst. 3:1 p. 376 (1793). = Choerocampa clotho DRURY (1773) = butus CRAMER (1776). Warum HAMPSON diese Art butus und nicht clotto nennt, verstehe ich nicht.” Sphinx clio FABR. Ent, syst. 3 :r1 Pp. 377 (1793) = 5a- siothea idricus DRURY (1773). Sphinx velox FABR. Ent. syst. 3: I p. 378 (1793). Das Stäck, welches in der Sammlung steht, scheint mir der Tyv- pus zu sein und ist sicher Choerocampa vigil GUÉR. HAMP- SON fährt velor als Synonym zu Ch. Clotho DR., was doch jedenfalls unrichtig ist. Sesia chalciformis RABRSVENE Systirststme DI 3G2H(F 103): = Sphinx bombyliformis CRAM. (t. 400 f. C) und Melittia chaleiformis HAMPSON (Fauna Brit. India. Moths 1 p. 204). Zygena collaris FABR. Ent. syst: 3:1I Pp. 388 (1793). Zwei Stäcke, das eine mit, das andere ohne Fleck in der Zelle 2 der Vorderflägel; sie stimmen genau mit HAMPSONS Beschreibung und Figur (1. ce. p. 213) von Syntomis cyssea CRAM. iberein; CRAMERS Figur ist dagegen sehr roh aus- gefiähbrt. Zyg&ena guineensis FABR. Syst. Ent. p. 551 (1775); Ent. Syst. 3:1I p. 390. — In der Sammlung stehen als guzne- ensis 2wei Stäcke (»Pflug») von FEuchromaia leonis BUTL.; die zwar nicht die Typen sein können, aber wahrscheinlich von FABRICIUS selbst bestimmt sind und mit der Beschrei- bung genau iibereinstimmen, ausgenommen dass die Flecke der Flägel gelblich, nicht weiss sind. Der Typus ist ohne Zweifel verfärbt gewesen. Alle Flecke der Fliägel sind sehr klein und der Basalfleck der Hinterflägel in 1c ist kärzer als der in der Mittelzelle. ? Obs! Sphinx clotho FABR. Syst. Ent. p. 540 (1775) ist Philampelus labrusce L. und Spå. clotho FABR. Mant. Ins. 2 p. 97 (1781); Ent. syst. 3:1 p. 376 ist Choerocampa capensis 1. 15 906. 98. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Zygena thelebus FABR. "Mant. Ins. 2. pr 103 (1780); Ent. syst. 3:1 Pp: 391 (1793). Der Typus hat keinen Ein: terleib, die Flägel aber stimmen gut mit denen von Syzto- mis fenestrata DRURY iäberein. Die Vorderflägel haben die Felder 1a, 2 und 5 ganz schwarz, den Saum und die Spitze ziemlich -breit, den Vorderrand schmal schwarz; ein Querstrich vor der Mitte des Feldes- 1 b, die Wurzel des Feldes :3, die Spitzen der Mittelzelle und) diev Wurzelmder Mittelzelle und des Feldes 1 b sind auch schwarz. Die Rippe I b, die Mediana und die Subcostalis sind lebhaft gelb. Der Halskragen und die Spitze der Schulterdecken sind schwarz. Der Kopf zwischen den Fiählern und die Palpen schwärz- lich. Die Hinterfligel schwarz mit zwei an der Wurzel der Rippe 2 zusammenhängenden gelbumzogenen Glasflecken. Zyg&ena sperbius FABR. Mant. Ins. 2 p. 103 (1787); Ent. syste 3:1 Pp. 392 (1793). = Syntomiis. Atkinsonz MOORE. Zyg&ena capistrata FABR. Syst. Ent. p. 554 (177593 Ent syst. 3: I p. 402 (1793) ist, wie auch KIRBY angiebt, Le mocharis selecta H, SCH. Zyge&ena parthenie FABR. Ent. syst. 3:1 p. 402 (1793) = Lunomria multicineta WALK. Zygena columbina FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 403 (1793), ist dieselbe Art wie FEunomia columbina HÖBN. Zutr. I Pp. Sfg 8, 0: Zygena diptera FABR. Syst. Ent. p. 555 (1775); Ent. syst. 3: I Pp. 403 (1793). Der Typus, auf welchen die ausföhr- liche Beschreibung genau passt, ist ein & von Syntomordes ZNCiptens WALK. Zyg&ena panthalon FABR. Ent. syst. 3:1 p. 405 (1793) ist, wie auch die ausfährliche Beschreibung zeigt, Mastigo- cera tibialis BUTLER. Bombyx orientalis FABR. Ént. syst. 3 :1 Pp. 422 (1793). — Der Typus fehlt. Wahrscheinlich eine FEupterote-Att, aber nach der kurzen Beschreibung nicht sicher zu deuten. Nach einer alten Randbemerkung soll 6r2un2ea FABR. Suppl. Ent. syst. 'p. 436 (1798) dieselbe Art sein. "OBLEMNpluUu: mipes”? Bombyx quadricineta FABR. Mant. Ins. 2 p. fnr (1787); 16 — 6 99. I OO, TOMS 103. 104 AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 155 PRtStSvyStärst stapla e er (TROS). = MNEtanasikian hyrtaca CRAMER (Zusca FABR.) 9. Der Typus ist ein kleines 2, welches in Grösse und Zeichnung ganz genau mit MOORES youre ämnar 2 an Cat. Lep. Ins, EE: Ik: Co. Vol 2. ubereinstimmt. Bombyx lusca FABR. Maånt: Ins: 21 po. 112 (1787); Ent. Systis trap: 434; (17947)a = Metianastria. lyrtaca, CRAM. &. Stimmt mit MooRESs (1. c. fig. 2) und HAMPSONS (Fauna Brit. Ind. Moths I p. 411) Figuren besser als mit CRAMERS äiberein. Bombyx hibisci FABR. Syst. Ent. p. 564 (1775); Ent. syst. 3:1 426 (1793). = Eupterote geminata WALK.; MOORE Hen. of iCeylön2 t m37 fi 2. Der dypus istem og. und weicht von MOooRrEsS' Figur nur dadurch ab, dass die Saum- flecke der Hinterflägel fehlen. Bombyx flava FABR. Syst. Ent. p. 574 (1775); Ent..syst. SEENA Pp. 446: (1793). Der: THypus. stimmt mit KABRICIUS! Beschreibung genau:' tiberein und ist ein 29 von Euproctis guttata WALK.; HAMPSON Fauna Brit. Ind. Moths i p. 477. fiBombyx oreflexa FABR. Ent. Syst. 3:11 Pr 449. (1793): Diese Art gehört ohne Zweifel zu der Gattung Åcrolophus PoEY und kommt der Art cossozdes FELD. & RoG. (Reise Nov. Lep. t. 139 f. 35) ziemliceh nahe. Wegen Mangel an Litteratur kann ich die Art vorläufig nicht näher bestim- men. Die Augen sind feinhaarig und die Fähler sind nicht wie FABRICIUS sagt einfach, sondern deutlich sägezähnig oder vielmehr pyramidalzähnig. Bombyx virginica FABR. Suppl. Ent: syst. p. 437 (17938). Zwei Stäcke, die mit »e New York. Rohr» bezeichnet sind und der Art Spilosoma virginica AUcT. gehören. Bombyx advena FABR. Mants Ins. 2 p. r23 (1787); Ent, SVySkstisrpa 453 (TOS) IDer flypus, summtimit:der Be: schreibung genau iiberein, ausgenommen dass die Costal- flecke der Vorderflägel hell gelb, schwarz umzogen und nicht »weiss» sind. Von der schwarzen Saumbinde der Hinterflägel geht längs der Rippe 2 bis zur Wurzel ein breiter schwarzer Längstrich, welcher die gelbe Farbe der Fligelmitte in eine vordere, mit einem schwarzen Mittel- 17 156 1 OS9-. 100, 108. I 10. I Fa I VG RAS ENTOMOLOGISK TIRSKRIFT 1897. flecke gezierte Abtheilung und in einen langen Strich in 1 c, Welcher durch die schwarze Farbe von einem gelben Saumflecke desselben Feldes getrennt wird, theilt. Die Saumbinde ist sonst ungefleckt. Die Vorderflägel kurz und breit. Die Rippen 6 und 7 der Hinterflägel kurz ge- stielt. Diese Art gehört der Gattung ÖOcnogyna LED. und scheint mir die von ÖBERTHUR (Etud. d'Ent. 3 p. 42) und MILLIÉRE erwähnte Varietät mit gefleckten Vorderfligel von O. Hugueninz OÖBERTH. zu sein. Bombyx discors FABR. Suppl. Ent. syst. p. 438 (1793). — Als discors steht in der Sammlung ein & von Uropus ulmz, was auch sicher richtig ist. Bombyx obsoleta FaBRrR. Ent. syst. 3: 1 p. 456 (1793) (non Syst. Ent. p. 579 [1775]) = Heliothis armiger HÖBN. Bombyx lepida FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 457 (1793). = Parasa lepida CRAM. Bombyx equestris FABR. Syst. Ent. p. 601 (1775); Ent. syst. 3:1 Pp. 457 (1793). Der Typus stimmt völlig mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon t. 130 f. 1) und HAMP- SONS Beschreibung von Parasa hilaris WESTW.(leta WESTW.) uäberein. Bombyx venutia FABR. Suppl. Ent. syst. p. 438 (1798) = Aegocéra venulia CRAM. Bombyx nitidula FABR. Mant. Ins. 2 p. 126 (1787); Ent. syst. 3:11 p. 401 (1703): = TLärache catena" SOWERBNYG Bombyx innocua FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 461 (1793) ist eine Pyralide und identisch mit Dichogama Krugiiz MÖSCHL. (1890). Bombyx repanda FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 462 (1793). Eine kleine, nur 23 mm. zwischen den Vorderflägelspitzen messende Noctuide, welche etwas an den Plasteris-Arten erinnert. Die Palpen sind anliegend beschuppt, aufgebogen und erreichen beinahe die Höhe des Scheitels; ihr Endglied ist ziemlich lang und spitzig. Der Thorax ist glatt gestrichen und mit ziemlich breiten Schuppen bekleidet. Augen nackt. Die Vordertibien sind sehr kurz, nur halb so lang wie die dicken, vorne schwarzgrau behaarten Schenkel und kaum so lang wie das erste Tarsenglied. Aus den Mitteltibien 18 rr IN AN TIG. 120. AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. INS kann auf der Aussenseite ein grosser Haarbusch hervor- gestreckt werden. Die Art scheint mir ÅAfetlmua tnusta GUER. oder eine nahe verwandte Form zu sein. . Bombyx exigua FABR. Ent. syst. 3:1 p. 462 (1793). Auch diese Art ist eine kleine Noctuide (Länge des Vor- flägels 10—11 mm.), welche durch die grosse Augen und die mit einer stark hervortretenden, schneidigen Querliste bewaffnete Stirn ausgezeichnet ist. Die Beine sind schlank und anliegend beschuppt. Die Palpen haben ein knopfför- miges Endglied und treten nicht so weit wie die Stirn hervor. Die Spiralzunge ist gut entwickelt. Der Thorax glatt gestrichen, beschuppt. Die Art gehört ohne Zweifel zu den Acontiiden im Sinne HAMPSONS. . Bombyx pennatula FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 464 (1793). Zwei SS von Psalis securis HÖBNER. . Bombyx lineola FABR. Ent. syst. 3:1 p. 465 (1793). = Creatonotus emaittens WALK., HAMPSON Fauna Brit. India. Moths 2 p. 28. Der Typus, ein &, stimmt mit MOORES Figur (Lepid. of Ceylon t.”108 f. 3) genau iiberein, ist aber noch deutlicher gezeichnet. . Bombyx crotalarie FABR. Syst. Ent. p. 582 (1775); Ent. SNSEI ITA Pp: 473 (LAOS)A = ANgerA SyKeregdA CERAMA(T TS): - Bombyx ricini FABR. Syst. Ent. p: 583 (1775); Ent. syst. BINED> Al (Hjo) Arciiar (Alope).ricinz Act. . Bombyx sanguinolenta FABR. Spec. Ins. 2 p. 199 (1781); Ent. syst. 3:1 Pp. 473 (1793): — Åloa lactinea CRAM.; HAMPSON (l. c. p. 27). Die zwei Typen stimmen mit Mo0o- RES Figuren (Lepid. of Ceylon t. 108 f. 6, 6 a) nahe äberein. ÅA. lactinea hat nicht, wie HAMPSON sagt, zwei sondern vier Spornen auf den Hinterschienen. Bombyx puella FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 474 (1793). = Pelochyta vidua CRAMER (t. 264 f. OC). Bombyx serva FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 474 (1793). = Lymantria obsoleta WALK., HAMPSON (l. c. 1 p. 461). Der Hinterkörper ist oben viel rother als in Moores Figur (Le- pidsFokCeylonat: 140 ka? a) . Bombyx elata FABR. Suppl. Ent. syst. p. 440 (1798). = Utetheisa venusta HöBN. 19 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 39 ifäs . Bombyx fråncisca FABR. Mant. Ins. 2 Pp. 135 (T7S05 Ent. syst. 3 : I p. 480 (1793). = Creatonotus interruptus L. . Bombyx ' angulata FABR. Ent: syst. 371 Pp. 487 (TOS): = Carea subtilis WALK. Der Typus, ein 2, stimmt sehr gut mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon t. 123 f. 332) iberein. . Bombyx 'derasa FABR. Ent. syst. 3:1 Pp. 483 (T7O3): Der Typus fehlt. Die Art kann wahrscheinlich nach der Beschreibung gedeutet werden; mir ist aber keine Art be- kannt, auf der die Beschreibung passen könnte. . Bombyx gloriose FABR. Syst. Ent: p. 587 (1775)5 Ent. syst! 3: 1 pr 484 (1703). = Pölytela. og lorioser NUCI: Bombyx crini FABR. Syst. Ent. p. 587 (2775)5 EDti Systö 3:1I Pp. 485 (1793). = Glottula” dominica CRAM. FATETS 7. Hepialus crux FABR. Mant: Ins. 2 p: 135 (I7TS7)5 Ent syst. 3: 2 Pp: 7 (1704). = Hepialus "sylvinus in Id . Noctua hieroglyphica FABR. Ent. syst. 3:2 Pp. 11 (1794). = Nyctipao Mueroglyphica DRURY; HAMPSON (l. c. 2 Pp. 459, . Noctua mutabilis FABR. Ent. syst. 3:2 Pp. 12 (1794). = Speiredonia (Sericia) anops GUEN. Der Typus stimmt mit MooRrREsS (Lepid. of Ceylon t. 164 f. 7) und HAMPSONS (Il. C. 2 PP. 457) Figuren gut: ubereim. . Noctua itynx FABR. Maänt. Ins. 2 ps 156 (£787)5 Ent syst. 3:2 pi 12' (1764). = Speiredonia feducra MSnmomr Der Typus gehört der kleinen Hauptform mit violettgrauen Flecken der Vorderflägel an; vergl. HAMPSON (1. c€. 2 p. 458). . Noctua noctilio "FABR- Ent. syst. 3 :2 Pp. 12 (yOM)ME- Lacera alope CRAM. Der Typus stimmt am besten mit HAMPSONS (1. c. 2 p. 491) Figur iöäberein. . Noctua chalcis FABR. Ent. syst! 3:2 Pp. I3-(f7/94)0E= Thermesia gemmatalis HöÖBN. : Noctua troglodyta FaBR. Ent. syst. 3:2 Pp. 14 (1794): = Cyligramma Latona CRAM. . Noctua vampyrus FABR. Ent. syst. 3:2' po 14 (1704): = ÅAgonista reducens WALK. 2. Der Typus stimmt mit M00-' RES Figur (Lepid. of Ceylon 3.t. 163 f. 3 a) genau iiberein. 20 TAN. 146. Ag 148. 149. AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 159 . Noctua squalida FABR. Mant. Ins. 2 p. 135 (1787); Ent. Syst. 3:2 Pp. 14 (1794). = Lschyja manlia CRAM: siNGctua achatina -FABR. Hut. Syst. 320 Pp. I6(T94): = Ophiusa Crameri NOORE (achatinra CRAM., non SuULz.). . Noctua dioscore& FABR. Syst. Ent. p. 593 (1775); Ent. Syst. 3.:2 Pp. 16:(1794)-. = ÖOpluderes fullonica IL. Noctua salaminia FABR. Ento systi gore poor (1704). = Menas salaminia CRAM. s Noctua chione FABR. Spec: Ins; 2 p. 213 (1781); Ent. Syst. 3:3 Pp- 19 (1r794). = Hypsa dominia CRAM. "Noctua chione var. FABR. Mant; Ins. 2 Pp. 137 (17847). = Hypsa marmorea WALK. Noctua eugenia' FABR. FEnt. systo3:2 p. 19 (1794). = Pelochyta astrea DRURY. siNGcetua irsrorata FABR. Spec. Ins; 2 Pp. 506 (178T); Ent. Syst. 3:2 p. 27 (1794). = -Lhermesia (Azazia) rubricans Boisp.; HAMPSON (l. c2 Pp. 534). ssiNoctua notacula FARR. Mant. Ins, 2 po r33 (787); Ent Syst: 3 er p. 22 (T194),, = HFlastenis! subtusa EABR. SiNoctua side FABR. Bänt. systo 3:2 Pp. 23 (1794): = Go- dasa maculatrix WALK. (mecynoides MAB.). 5. Noctua bicolora FABR. Mant. Ins. 2 p. 140 (1787); Ent. Systiskt2- Pp. 25 (794): Die: Samlung? /entnältökema Stuck dieser Art. Noctda ceribraria FABR.-tnt. Syst. 3:32 Pp. 25 (I704). =— Der Typus fehlt. Nach der ausfährlichen Beschreibung aber ist diese Art sicher Digama Hearseyana NOoOoRE. Noctua capre&e FABR. Mant. Ins. 2 p. 140 (1787); Ent. Svalt: 2Epr201(m794).7 Der Typusifenlt | Noctua heus FABR. Syst. Ent. op. 595 (1775); Ent. syst. SIEKo prov (TOA): — Fiypsambacides), freus AveT: Der Typus stimmt mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon 2. t. 100 f. 2) ganz äberein. Noctua caric&e FABR. Syst. Ent. p. 596 (1775); Ent. syst. 3:2) Pp. 27 (1794). = Hypsa (Damalis) alciphron CRAM. siNoctua Hireus FABR. FEnt. syste. 3:52 p. 28 (1794). = Ophiusa (ÅAchea) ezea WALK. var. (List. Lep. Ins. 14 Pp. 1390). Ob auch e£gea CRAM.? 21 159. 160. FÖTA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. . Noctua virescens FABR. Gen. Ins. p. 282 (1776); Ent. syst. 3: 2 Pp. 30 (194). = Heliothis, virescensi AuCI . Noctua punctum FABR. Ent.: syst. 3 520 P3 34, (TOA) Mm Der Typus findet sich nicht in der Sammlung. Nach der Beschreibung mag die Art ÄAmyna selenamplia GUEN. & sein; vergl. MOoRE Lepid. of Ceylon 3. t. 147: £. 3; . Noctua pulera. (sic!) FABR. Ent. syst. 3:2 Pp. 35 (C7/94): = Irigonodes tetraspila WALK.; HAMPSON Il. Heter. Br. Mus. 9 t. 166 f. 2. Die zwei Typen stimmen mit udAMP: sSoNS Figur und Beschreibung völlig iäberein. . Noctua crucis FABR, Ent. syst. 3:2 Pp. 36 (1r794): Die Vorderschenkel sind verdickt und sehr stark haarig; die Mittelschienen bedorint. Augen nackt. Die Palpen sind auf- gebogen und iiberragen den Scheitel. Ist Phurys timma. 2225 GUEN. . Noctua hypatia FABR. Ent. syst. 3:2 p. 38 (1794). = Irigonodes liypasia CRAM. . Noctua triangulum. FABR. Mant, Ins. 2 p- 145 (1787); Ent. syst. 3:2 p. 38 (1794). = Grammodes mygdon CRAM. . Noctua palmata FABR; Ent. Syst. 342. Pa3S(0/o0) Eine Pyraliden-ähnliche Voctua, die ich jetzt nicht näher bestimmen kann. Noctua arcuata FABR. Mant. Ins. 2 p. 145 (1787):-En0t. syst. 3:2 p. 39 (1794). = Brevipecten lunifer FIAMPSON (Ill. Lep. Het. p. 113: t. 166. ff. 13; Fauna Brit; IndiagMonis 2 p. 362). Der Typus stimmt mit der Beschreibung täberein und kann nicht captatus BUTL. sein. HAMPSONS Figur ist nur mittelmässig gut. Es ist bemerkenswerth, dass diese Art erst mehr als hundert Jahre nach FABRICIUS wieder ge- funden und beschrieben wurde. Noctua vulpina. FABR.; Syst Ent: p. :598-(1/4505- En syst. 3:2 p. 39 (1794). = Öphiusa serva FABR.; MOORE (Gepid: of Ceylon t: 1009. 040): Noctua tigrina FABR. Syst. Ent. Pp. 599 (E775050E0t syst. 3:2 p. 40 (1794). = Ophiusa ganata. IT. (meliceria DRURY). Noctua geometrica FABR. Syst. Ent. p. 599 (1775); Ent. 22 102, 160. 170. ir 7 SC 174. Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 3 (1897). 23 AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 161I Syst. 3:2 Pp. 41 (1794). Der Typus fehlt; die Art ist aber nach der Beschreibung sicher Grammodes geometrica AUCT. (a2monia CRAM.). Noctua mezenteria FABR. Ent. syst. 3:2 p: 41 (1794). = ÖOplausa mezentia CRAM. . Noctua stolida FABR. Syst. Ent. p. 599 (1775); Ent. syst. 3:2 P. 41 (1794). Der Typus fehlt; sicher = Graämmo- des stolida Aucrt. sENoctuar sinuata FABR. Spec. Ins; 2 Pp. 507 (1TSr); jo Yiana PABRR. Ent. syst. 3:2 p. 42 (1794). = Öpktusa jo- vianra CRAM.; AUCT. . Noctua undata FABR. Syst. Ent. p. 600 (1775); Ent. syst. 3:2 P. 47 (1794). Als Typen stehen zwei Stäcke von Remigia archesza CRAM. Die Beschreibung scheint mir nicht völlig auf diese Art zu passen. Noctua vittata FABR. Syst. Ent. p. 600 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 47 (1794). = Öxpodes clytta CRAMER. Es scheint mir sehr zweifelhaft, ob diese Art, wie FABRICIUS selbst vermuthet, dieselbe wie NV. scrobiculata FABR. (Syst. Ent. p. 592) ist. Die Beschreibung passt nicht völlig und jeden- falls nicht die Worte »scrobiculo baseos nigro»>. . Noctua annulata FaABR. Ent. syst. 3:2 p. 47 (1794). Der Typus ist ein Weib von ÄAmyna selenampha GUÉN. « Noctua repanda FABR. Ent. syst. 3:2 p. 49 (1794). Die Vorderflägel sind gelbgrau und 25 mill. lang. Scheint mir Remigia megas GUÉN. und nicht repanrda GUÉN. zu sein. fNoctua "versicolor FABR. Ent. syst. 3:2 Pp. 40 (1794). =S Selar repugnalis! FHUBN. Zur: 3 f 575, 570. Noctda corechori FABR. Ent.öoSysti 352 Pp. 50 (1794) ist eine Azomzs-Art, die ich nicht näher zu bestimmen wage. Noctua discolor FABR. Ent syst. 3:2 Pp. 50 (1794). Der Typus stimmt ganz mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon t. 170 f. 7) von Hypetra trigonifera WALK. iiberein. Noctua sordida "FABR. Ent. Syst: 35 200D. 50: (1794), — Thermesia irrorata FABR., siehe oben N:o 142. Noctua frugalis FABR. Syst. Ent. p. 601 (1775); Ent syst. SEND SAN (nm OA) —" Kepugid frugals. ACT: Noctua flava FABR. Syst. Ent. p. 601 (1775); Ent. syst. TI 102 182. 184. ÖR: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 3:2 p. 51 (1794). = Cosmophila erosa HUBN.; HAMPSON (Fauna, 2. Pp. ATIJEPR: . Noctua stigmatizans FaABR. Syst. Ent. p. 601 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 515 (1894): Tstiderigt der vorigen AreueDie äussere Querlinie der Vorderfligel ist in Moores Figuren (Lepid. af .Ceylon 3. t. 155 f. 1, fa) nicht genau gezeieh- net; sie bildet nämlich in, der That in der Zelle Beime sehr tief eingehende Bucht, welche den Hinterwinkel der Mittelzelle beriährt. >. Noctua rejecta Far. Syst. Ent. p. 601 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 52-(1794). = Leocyma biplaga WALK. vars Stage mata HAMPSON (Fauna 2 p. 280). . Noctua litura FABR. Syst. Ent. 601 (1775); elata FABR. 2Å Spec. Ins. 2 p.r220: (1781); Ent; Syst. 32 Pl5e2 (COD: Der Typus fehlt; der Beschreibung aber kann nur auf Pro- denia littoralis Boisp. gedeutet werden. Noctua formosa FABR. Mant. Ins. 2 p. 150 (1787); Ent. syst. 3:2 p. 55 (1794). = Åegocera menete CRAM. . Noctua dimidiata Faer. Ent. syst. 3:2 p. 56 (1794). Der Typns fehlt; die Art ist aber ganz sicher = Godasa side FABR.; vergl. N:o 144. . Noctua rapta FABR. Mant. Ins. 2.pP. 151 (17870, Bie syst. 3:2 p. 58 (1794). = Splingomorpha chlorea CRAMER. . Noctua alienata FaABR. Mant. Ins. 2 p. 1787); Ent. syst. 3:2 Pp. 60 (1704). = Charilina amabilis Drury. Der Typus stimmt gut mit Ferpers Figur tiberein. Noctua mercatoria FABR. Syst. Ent. p. 604 (1775); Ent. syst. 3:2 p. 62 (1704). Der Typus fehlt oder ist vielleicht dasselbe Stäck, welches als vulpina steckt; jeden falls ist die Art nach der Beschreibung = OÖOphiusa serva FABR. . Noctua partita FABR. Syst. Ent. p. 604 (17.75); Ent: Syst 3:2 Pp, 63 (1794). = Serrodes inara CRAMER; HAMPSON (Fauna 2, p.s5 If). Noctua distincta FaBR. Mant. Ins. 2 p. 157 (1787); Ent. syst. 3:2 Par 70. (1704), = ALKOlS. festevaNEOeN: Noctua subterranea FaABR. Ent. syst. 3:2 p. 70 (1794). = Åzgrotis annexa TrR., Auct. Die Vordertibien sind kaum so lang wie das erste Tarsenglied und auf beiden Seiten bedornt. 24 186. 190. 191. AURIVILLIUS:!: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 163 Noctua pagana FaABR, Syst. Ent. p. 606 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 73 (1794). — Ich kenne diese. Art nicht und kann sie auch in HaAMPSONS Fauna nicht finden; durch Grösse und Flägelform erinnert sie sebr an Blennina donans WALK. FiINOcCENa Falbago ÅFABR.cEnt Syst 3520 p- ANM 4) = NXanthodes malve Esre, (imparata WALK.) ; Noctua orichalcea FABR. Syst. Ent. p., 607 (17:75); Ent. syst. 3:2 Pp. 77 (1794). = Plusia orichalcea FIAMPSON (Hanna 2:1p:1578): ; . Noctua signata FaABR. Syst. Ent. p. 608 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 8r (1794). Der Typus: ist ziemlich beschädigt, scheint mir aber die Art zu sein, welche MoorE (Lepid. of Ceylon 3. t. 152 f. 4) als siägnata abgebildet hat. Noctua peponis FaABR. Syst. Ent. p. 608 (1775); Ent. syst. 3:2 Pp. 81 (1794). = Plusia agramma GUENÉE; MOORE (Iepids.of Ceylon. sets 1521 f 3). Noctua lunata FABR. Mant. Insj 2 ps 173 (1787); Ent. Systia 21. 82 (1794) Hinel Flaused,, welche in der Zeich- nung ganz mit HAMPSONS Figur (Ill. Lep. Het. 8 t. 149 f. 7) von P. spoliata (= anargyra Gun.) ibereinstimmt, aber durch die graue und braune, nicht röthliche Grund- farbe und die am Saume silbergrauen (nicht goldglänzenden Vorderfligel abweicht. Das u-förmige Mittelzeichen der Zelle 2 ist eher subargenteo- als »flavo»-marginato. . Noctua emarginata FaBr. Ent. syst. 3:2 p. 82 (1794). = Calpe (Oresia) emarginata MOORE; HAMPSON. Noctua renata FKABR: Ent. Syst ige Pr 35 (LIO4). = Tenmocampa stabilis View. . Noctua patibulum FABR. Ent. syst. 3 :2 Pp. 89 (1794). = Dierna acanthusalis WALK.; Moore (Lepid. of Ceylon 3. Un 7IeR40): . Noctua albipes FaABR. Ent. syst. 3:2 p. 89 (1794). Der Typus fehlt. . Noctua dimidiata FaBr. Suppl. Ent. syst. p. 446 (1798). Der Typus fehlt. . Noctua dolichos FaBrr. Ent. syst. 3:2 Pp. 95 (1794). = Prodenia sp. .: Noctua sinuata FaABR. Syst. Ent. p. 611 (1775); Ent. syst 25 1604 199. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 3:2 p. 96 (1794). = Banana intorta SwINH.; HAMPSON (II: Eepin Het: Orita 63 33 Faunat2. ip isms): Noctua histrionica FABR. Syst. Ent. p. 612 (1775); Ent. Syst: 3:20: 96 (T704): = Prodeniar Hiäura mEABRINGS littoralis "BOIsö.y.A NMergl.N:otmnmy. . Noctua seladonia FABR. Ent. syst; 3:2 Pp. 103 (T794): = Folia polymua IL. . Noctua linea' FABR. Ent. syst. 3:2p. ro6 (1794) Ein SA. Augen nackt. Fähler fein cilirt. Hinterkörper am Ende mit grossem Afterbusch. Stirne stark gewölbt. Tibien ohne Dornen, kurz, aber ziemlich dick. Der Halskragen mit einer schwarzen Querlinie. Scheint mir eine Form des veränder- lichen Callierges eridania CRAM. zu sein. . Noctua arnice FARR. Ent: syst. 3: 2 puro7 (C/o Åsgrotis strigula ”THUNB. . Noctua depuncta FaBzr. Ent. syst. 3:2 p. 109 (1794). = Ågrotis depuneta 1 . Noctua aurita FABR. "Mant. Ins.'2 Pp: 179 (T78m5 Eat syst. 3:2 p. 116 (1794). = Cleophana Dejeani: Yr. d . Noctua myopa FABR. Ent. syst. 3 :20p. IrÖM(1794)E Hydroecia nictitans BORKH. . Hyblea lagopus FABR. Ent. syst. 3 : 2 p. 127 (1794). Der Typus fehlt. . Hyble&ea rostrata FaerR. Ent. syst 3:2 Pi f270(P194): Stimmt in der Zeichnung der Vorderfligel mit Hypocala subsatura var. limbata BuUTL. nahe iäberein und ist = AH. deftorata HAMPSON (non FABR.) var. rostrata. . Hyblea deflorata FaABrR. Ent. syst. 3:2 Pp. 127 (1794). = Hypocala Moorez HAMPSON. Der Typus stimmt mit Moores Figur (Lepid. of Ceylon 3 t. 160 f. 5) gut iberein. . Hyblea saga FaABR. Mant. Ins. 2 p. 137 (1787); Ent. syst. 3:2 p. 128 (1794). = Hyblea puera CRAMER. Je 4 . Hyblexea sagitta FaABrR. Syst. Ent. p. 597 (1775); Ent. syst. 3:2 p. 128 (1794)5 Sagitals Spec: nsMetpiete = Däichromia orosza CRAMER. . Hyblea gemina FaBrR. Ent. syst. 3 :2 p. 128 (1794). Eine Hypena oder verwandtes. Die Vorderfligel haben anv Vorder- rande vor der Spitze einen grossen dreieckigen tietbraunen Fleck. 26 LE NN - (SE N - un AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 165 . Phalena perspicaria FABR. Suppl. Ent. syst. p. 449 (1798). Der Typus fehlt. . Phalena immacularia FABR. Ent. syst. 3: 2 p. 131 (1794). — Der Typus stimmt in Fliäigelform ganz mit ZThalera acutissima MWALK.; Moore (Lepid. of Ceylon 3. t. 196 f. 7) iberein, ist aber viel kleiner, in dem die Vorderflägel nur so lang wie bei putataria L. sind. . Phalena undaria FABR. Syst. Ent. p. 623 (1775); Ent. SYSENS 2 P3 70 CL 704). -Deriilypustehlt: . Phalena rondelaria FABR, Syst. Ent. p. 623 (1775); Ent. SYySENS 2 Pp. 130. (KIA). = Preoniasqualidar EueN. Hin &, weleher mit Moores. Figur: (Lepid.: of Ceylon t. 205 f. 3) gut iäbereinstimmt, aber viel undeutlichere Zeichnungen der Vorderflägel hat. sEhalcena favaria FARR. Mants unsjr20 pursgq (787); Börsyst. 320: 1304: (1794):" Der fypussfehlt: - Phale&ena Oocularia FABR. Syst. Ent. p. 625 (1775); Ent. Systkisk2 pa w40n(1794) Der Typasfehlt. . Phalena omicraria FaARrR. Suppl. Ent. syst. p. 452 (1798). Eine Problepsis-Art. Phalena luscaria FABR, Ent. syst. 3:20Pp: 156-(1794). Pertilypus: fehlt: . Phalena festivaria FABR. Ent. syst. 3:2 Pp. 152 (1794). = Marcala saturataria WALK.; MOORE. . Phalena grataria FARrR. Suppl. Ent. syst. p. 453 (1798). Haematopis grataria PaAcK. . Phalena herbaria FaABrR. Ent. syst. 3:2 p. 162 (1794). 2 Stäcke einer kleinen Geometride, welche zu der Gattung Racheospila gehört und wahrscheinlich = KR. sttularia GUEN. ist. Obs! Phalena pygmaria FABR. ist nach einem Stäcke in der Sammlung = Nola cuculatella TL. . Phalena letata FARrR. Ent. syst. 3:2 p. 164 (1894). = Agatha letata Moore (Lepid. of Ceylon 3 t. 197 f. 1). . Phalena liturata FAerR. Mant. Ins. 2 p. 197 (1787); Ent. Syst 3: 200 Pp. 166 (TOA). — FEPLSPAKISaVAKAlIsA NN ALE, Moore. Der Typus stimmt besser mit FELDERS und Ro- GENHOFERS als mit Moores Figur iberein. 27 I NN [0 [ST NN N NN nn | 66 NN [a ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Phalena irrorata FABR. Syst. Ent. p. 630 (1775); Ent. syst. 3:2 p. 169 (1794). Der Typus' fehlt. . Phalena flavata FARR. Ent. systö3 v2p. r68(r794) 05 Hyperytlra lutea CRAMER. . Phalena pulchellata FABR. Ent. syst. 3:2 p. 171 (1794). Ein &, welcher zu Craspedia addictaria WALK., MOORE zu gehören scheint; die Hinterflägel sind jedoch an der Rippe 4 deutlich geeckt und nicht gerundet wie in Moores Figu- ren. Die Hintertibien sind lang, verdickt und haben kurze Tarsen, die nur halb so lang wie die Tibien sind. . Phalena "sponsata FABR. Mant. Ins. 2 p. 199-(57840)5 Ent. syst. 3::2p: 172 (17.94). Eine mir unbekannterDen; drometrid&e, die jedoch ohne Zweifel nach der Beschreibung bestimmt werden kann. Die Hintertibien mit 4 Spornen. 29. Phalena gravidata FABR. Ent. syst. 3:2 p. 175 (1794). = Eumelea vulperaria CRAMER; Moore. Der Typus ist lichter als CRAMERS und Moores Figuren. .« Phalena rosata FABR. Ent. systi 3:2 po 1750 (E7905 Nicht rosalia CRAMER, sondern Fumelea ludovicata GuiN. . Phalena colorata FABrR, Ent. syst. 320ps 77 Mo): = Lyons testata LL. . Phalena fulvata FasrR. Mant. Ins. 2 p: 206 (1787); Ent. syst. 3.:2 p. 188 (17094): = Cidariasmunetatevloens nicht aber C. fulvata Forst. (1771). 3. Phalena pluviata FasBrR. Suppl. Ent. syst. p. 456 (1798). = Gonodela sufflata GUuEN. : Phalena strigulata FABR. Ent. systri3:2 porrged0(r7o4): Ist eine dunkle Form von Czidaria truncata HurN. . Phalena &erata Farr. Suppl. Ent. syst. p. 456 (17938). = Syvachlora rubivoraria Pack. Das Stäck stammt nach dem Zettel aus Boston. . Phalena posticata FaAsrR. Ent. systs 3n20p: 90 (Tf 19A): = Cidaria silaceata Hörn. . Phalena fuscata FARR. (Ent. systv 320p. 2000(H7/94)0=E- Åcidalia imnmorata 1. . Phalena umbilicata FaArBrR. Ent. syst. 3: 2 p. 203 (1794). = Acidalia sp. Stirne tief braun: Scheitel schneeweiss; Scheitelkragen hell braun. Hinterbeine lang; ihre Schienen 28 tv [55] NO 244. N + un AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 1607 lang, verdickt, die ”Tarsen nur ein Drittel der Schienen. Die Fiähler cilirt. . Phalena remutata FABR. Ent, syst. 3 :2 p. 203 (1794). Als »remutata steckt in der Sammlung ein Stäck von AÅcz- dalia aversata L.; auf diese Art passt jedoch die Beschrei- bung nicht. J Phalena. regenerata FABR. Ent. syst. 3 :2 p.- 203 (1794). Eine sehr kleine Åcidalia. Kopf wie bei uwmbilicata ge- färbt. Die Hintertarsen drei- bis viermal kirzer als die langen, mässig verdickten Schienen. - Phalena laterata FABR. Ent. syst. 3:2 p. 206 (1794) ist Stemorrhages sericead DRURY. fehalena csilvata FARR. Ent. Syst. 3:2 Pp. 208-(1704)- = Mecyna deprivalis WALK.; MOORE. Phalzena violata FaBrR. Mant. Ins. 2 p. 213 (1787); Ent. syst. 3 :2 p. 209 (1794). = Bacotoma abjungalis WALK.; MOORE. Phalxena marinata FABR. Ent. syst. 3:2 p. 209 (1794). Das Stick in der Sammlung ist ein Weibehen von Pachy- arches psittacalis : die Beschreibung aber scheint mir besser auf P. pomonalis zu passen. WERalena perspicata BARR. Mant. Ins, 2 psi2a3 (1787); BnRNSyst: 326 ps 20 (1794) ist Spilomela perspicalis HUBN. Samml. Exot. Schm. 1. t. 210. . Phalena balteata FaBrR. Suppl. Ent. syst. p. 457 (1798). Das Stäck in der Sammlung scheint mir Hapalia fraterna MOoorE zu sein. Die Beschreibung aber passt nicht völ- lig gut. . Phalena annulata FABR. Ent. syst/ 3:2 p. 212 (1794). Der Typus fehlt. Nach der Beschreibung aber ist diese Art sicher = Maärgaronia celsalis WALK.; MOORE; . Phalena uliginata FaBrR. Ent. syst. 3:2Pp. 214 (1794). = Cataclysta lemnata IL. 2. - Phalena inundata FaBrR. Ent. syst. 3:2 p. 214 (1794). = Calackysta sp. . Phalena rivulata FaBrR. Suppl. Ent. syst. p. 458 (1798). 2 Stäcke von einer mir unbekannten Pyralide. 29 . Phalena diagonalis FaABR. Ent. syst. . Phalena testalis FaBrR. Ent. syst. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. . Phalena | cribrata) FABR. FEnt. syst. 3:3200DP.-215.(C704)5 = ÅAripana caberalis GukN. . Phalena perspectata FABR. Syst. Ent. p; 6400(T775)5 Ent. syst. 3:2 p. 216 (1794). Muss mit Phalangodes neptis CRAM. genau verglichen werden. 3. Phalena vitrata FABR. Mant, Ins. 2 p. 215 (1787); Ent. Syst. 3:2 Pp. 216 (1794). Eine smirvuänbekannte "Pyralide? . Phalena tripunctata FaR. Ent. syst. 3:2 p. 217 (1794). = Eulepte campalis GUEN. . Phalena vittata FABR. Ent. syst. 3:2 p. 217 (1794). = Ercta tipulalis WALK. . Phalena renidata FarrR. Mant. Ins. 2 p. 215 (1787); Ent. syst. 3:2 p. 217 (1794). = Hedylepta straminea MOORE (Lepid. of Ceylon 3 p. 279 ot; r8o ff. 5). . Phalena indicata Farr. Syst. Ent. p. 640 (1775); Ent. syst. 3:2 p. 218 (1794). = Hedylepta vulgalis GuEn. . Phalena derogata Farr. Syst. Ent. p. 641 (1775); Ent. syst. 3:2 p. 218 (1794). = Spuclera multilinealis GuEN. . Phalena ejectata Farr. Syst. Ent. p. 641 (1775); Ent. Syst. 3: 2 P-1218 (1793). Der Typusifenit; . Phalena dimidialis FaABR. Ent. syst. 3:2 p. 224 (1794). = Fublemma hemirhoda WALKER; HAMPSON (Fauna 2. Pr 342) . Phalena obliqualis FARR. Ent. syst. 3:2 p. 224 (1794). = Fublemma sp.? p. 225 (1794). [SS N Eine Hypenide? Die Palpen fehlen! NN p. 227 (1794). [CE Eine mir unbekannte Art. . Phalena bipunctalis FARrR. Ent. syst. 3:2 p. 232 (1794). = Botys detritalis GUEÉN. . Phalena bifidalis FaARrR. Ent, syst. 3:2 pss232(1794)- = Eurycreon evanidalis BERG. . Phalena centralis FABR. Ent. systi 32 p.r233 (TI9O4): Eine mir unbekannte Pyralide. . Phalena marmoralis FaBR. Ent. syst. 3:2 p. 234 (1794). = Tarache tropica GUEN. 30 SG 280. AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. 169 sSnEhalenarorientalls/ KABR. Ent./systiiger20p: 234 (1794) = Mecpna gilvata FaBR. Vergl. N:o 242. . Phalena repandalis FABR. Ent. syst. 3:2 p.237 (1794)- I Erinnert an Stenmmatophora castanoptera Moore, scheint aber eine andere Art zu sein. . Phalena recurvalis FABR. Syst. Ent. p. 644 (1775); Ent. Systilists2 ps c23 7 (1794) = Linckemia recurvalis AUCT. Je 4 . Phalena minialis FABR. Ent. syst. 3:2 p. 239 (1794). Eine mir unbekannte Art, . Phalena dentalis Far. Syst. Ent. p. 645 (1775)? Ent. Syst 320 Pp: 241 (1794). Der Tfypus fehlt. « Lithosia grandella FABR, Ent. syst. 3:2 Pp. 278 (17.94); grandis FABR. Suppl. Ent. syst. p. 461 (1798). Der Typus fehlt. . Crambus elongalis FaABR. Ent. syst. 3:2 p. 221 (1794); elongatus Suppl. Ent. syst. p. 465 (1798). Eine Hypena, welche sehr an Hypena squamea HAMPSON und 2nilgirica HAMPSON (Ill. Lep. Het. 8 t. 148 f. 1) erinnert und viel- leicht diese Art ist, aber ohne Vergleichungsmaterial kann ich sie nach den Figuren nicht sicher bestimmen. . Crambus strigatus FABRrR. Suppl. Ent. syst. p. 467 (1798). = Hypena laceratalis WALKk.; Moore (Lepid. of Ceylon SALEN ÖR 5): . Crambus cornicalis FABR. Ent. syst. 3:2 Dp. 220; corna- ) d I 9 zus Suppl. Ent. syst. p. 468 (1798). Scheint mir Sop/ro- nia capalis WALK.; HAMPSON (Il. Lep. Het. 9 t. 168 f. TI) AZ Sen: Crambus capitalis FABR. Ent. syst. 3:2 p. 229; capita. fus Suppl. Ent. syst. p. 468 (1798). = Coptobasis tropi- calis WALK.; MOORE. sCrambus; oivella FABR. Ent. Syst 3:2 Pp. 296 (1794); I nzveus Suppl. Ent. syst. p. 472 (1798). = Åpurima xan- thogastrella WaALK., Moore. Der Hinterkörper hat am Ende einen gelben Haarbusch. Rytalistlinana, FABR Ent. systi 3: 20p. 243 (1794). = Tarache olivea GUEÉN.; Moore (Lep. of Ceylon 3. t. 150 I NE Pyralis sexpunctata FABR, Ent. syst. 3:2 p. 245 (1794). På 3 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. = Zarache imouta WALK.; 22rda Moore (Lepid. of Ceylon 3. t. 150 fö 5 281, Tinea" vitella FABR: Ent. systo 3:2 Pr 293 (T00TE Farias fabia STOLL. Es finden sich noch in der Sammlung einige Tortriciden und Tineiden, die aber nur von einem Specialisten sicher bestimmt werden können. Systematische Uebersicht der hier behandelten Arten. In dieser Uebersicht sind nur die ältesten, prioritätsberech- tigten Namen autgefährt. Die hinzugefigten Nummern weisen auf die Nummern in meiner Arbeit hin. Rhopalocera. Danaidide. Acreide. Amauris phedon EABR. (12) ÅAcrea terpsichore L. (26) Danaida (Bahora) aspasia FABR. (28) ; Fuploea (Trepsichrois)y cdaudia FABR. Nymphalidee, (17) Byblia polinice CRAM. (24) (Danisepa) diocletianus FABR. Luthalia cocyta FABR. (21) 6) monina FABR. (22) euphonr FABR. (I1) Hypolimnas bolina IL. v.jacintha DRURY | (13) | Satyride. v. liria FABR. (20) Calysisme perscus FABR. (43) misippus T. 9 (8) Elymnias panthera FABR (14) Funonia eclelia CRAM. (16) Gnophodes chelys FABR. 9 (18) Neptis frobenia FABR. (23) Ienotesia narcissus FABR. (40) Precis amestris DRURY (19) | Lethe rohria FABR. (15) Tanecia pelea FABR, (25) | confusa AURIV. (15) Terinos atlita FABR. (17) Mycalesis delila FABR. (41) Erycinide melusina FABR. (42) | Å ; Öns bare EsBT EN) Abisara echerius STOLL. (10) Taxila haquinus FABR. (9) Heliconiid2. Lycenide. Heliconius rhea CRAM. (27) Aphnaeus vulcanus FABR. (46) 2 - [SS] AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE SCHMETTERLINGSTYPEN. TY Arhopala democritus FABR. (53) Arrugia protumnus IL. (72) Cheritra freja FABR. (45) Chrysophanus orus CRAM. (60) Cupido enejus FABR. (54) hanno STOLL. (59) Tachyris libythea FABR. (31) zelmira CRAM. (34) Teracolus amata FABR. (35) danae FABR. (36) eucharis FABR. (33) Terias? libythea FABR. (32) lajus CRAM. Vv. cajus FABR. (57) otis FABR. (58) rosimor FABR. (56) strabo FABR. (55) theophrastus FABR. (51) Lveenesthes juba FABR. (61) Lyvcenopsis haraldus FABR. (62) Phasis pierus CRAM. (73) thyra ET. (73) Pratapa argentea AURIV. (48) Rathinda amor FABR. (44 Tajuria cippus FABR. (48, 49?) Theela columella FABR. (52) 2 ixion FABR. (50) Virachola isocrates FABR. (47) Pieride&. Catopsilia catilla CRAM. (37, 38) ilea FABR. (30 Leptosia alcesta CRAM. v. narica. FABR. (29) Papilionide. Papilio antiphates CRAM. Vv. alcibiades FABR. (5) palinurus FaBR. (2) phorbanta L. (3, 4) polytes LT. v. romaulus CRAM. (1) Hesperiide. Acolastus amyntas FABR. (68) Ampittia > dioscorides FABR. (65 $gygmaa FABR. (76) Badamia exedlamationis FABR. (67 Hasora alexis FABR. (68) Butleri AURIV. (68) Hesperia galba FABR. (74) »Pamphila» vitellius FABR. (63) Suastus gremius FABR. (69) Tagiades atticus FABR. (71) Taractrocera mevius FABR. (75) Telicota augias L. (64) Udaspes folus CRAM. (70) Heterocera. Syntomide. Euchromia guineensis FABR. (29) Eunomia> columbina FABR. (94) parthenie FABR. (93) Laemocharis capistrata FABR. (92) Mastigocera panthalonr FABR. (960) Svutomis ecyssea CRAM. (88) fenestrata DRURY (90) sperbius FABE. (91) Svalomoides diptera FABR. (95) Arctiide. ÅArctia ricini FABR. (117) Argina syringa CRAM. (116) Aloa lacticinea CRAM. (118) Creatonotus interruptus IL. (122) lineola FABR. (115) Earias fabia STOLL. (281) Ocnogyna advena FABR. (104) Pelochyta astrea DRBURY (141) vidua CRAM. (119) Spilosoma virginica FABR. (103) Utetheisa elata FABR. (121) Hypside. Digama cribraria FABR. (146) ”” JI 172 ENTOMOLOGISK TIRSKRIFT 1897. Hypsa alciphron CRAM. (149) 3 dominia CBAM. (139) > ficus FARR. (148) marmorea WALK. (140) Nolide. Nola cuculatella L. (222) Liparide. Euproctis flava FABR. (101) Lymantria serva FABR. (120) Psalis pennatula FABR. (114) Sphingide. Acherontia lachesis FABR. (79) Basiothea idricus DRURY (85) Choerocampa clotho DRURY (84) > velox FABR. (86) Nephele funebris FABR. (81) hespera FABR. (82) ”olyptychus dentatus CRAM. (77) > rhadamistus FABR. (78) Protoparce convolvuli L. v. abadonna FaABR. (83) Temnora Boisduvali AURIV. (78) Theretra nessus DRURY (80) Notodontide. Uropus ulmi SCHIFF. (105) Striphnopterygide. Eupterote hibisci FABR. (100) ) orientalis FARR. (97) Lasiocampide. Metanastria hyrtaca CRAM. (98, 99) Limacodide. Parasa equestris FABR. (108) lepida FABR. (107) Agaristide. Aegocera menete CRAM. (178) > venulia CRAM. (109) Charilina amabilis DRURY (181) Godasa side FABR. (144, 179) Noctuide. Genus2 diagonalis FABR. (262) > exigua FABR. (113) pagana FABR. (186) > palmata FABR. (157) Agonista vampyrus FABR. (134) Azgrotis depuncta IL. (203) distincta FABR. (184) strigula THUNB. (202) ) subterranea FABR. (185) Amyna annulata FABR. (167) functum FABR. (152) Anomis corchori FABR. (170) Atethmia repanda FABR. (112) ÅAzeta versicolor FABR. (169) PBaniana sinuata FABR. (198) Brevipecten arcuata FABR. (158) Callierges eridania CRAM.? (201) Calpe emarginata FABR. (192) Carea angulata FABR. (123) Cleophana Dejeami DuP. Cosmophila flava FABR. (174, 175) Cyligramma latonra CrRaAwM. (133) Dichromia orosia CRAM. (210) Dierna patibulum FABR. (194) Episparis liturata FABR. (224) PEublemma dimidialis FABR. (260) obliqualis FABR. (261) Glottula dominica CRAM. (126) Grammodes geometrica FABR. (161) mygdon CRAM. (156) stolida FABR. (163) IHeliothis armiger HöBN. (106) » virescens FABR. (151) Hyblea puera CRAM. (200) IHydroecia nictitans BorRKH. (205) Hypetra discolor FABR. (171) Hypena elongalis FABR. (274) » 2 gemina FABR. (211) > — strigata FABR. (275) IHypocala deflorata FABR. (208) > rostrata FABR. (207) Ischyja manlia CRAM. (135) 34 AURIVILLIUS: FABRICIUSSCHE Lacera alope CRAM. (131) Leocyma rejecta FABR. (176) Menas salaminia CRAM. (138) Nyctipao hieroglyphica DRURY (128) Ophideres fullonica L. (137) Ophiusa Crameri MOooRrE (136) hircus FABR. (150) Janata L. (160) Joviana CRAM. (164) mezentia CRAM. (162) serva FABR. (159, 182) Oxvodes vittata FABR. (166) Phurys crucis FABR. (154) Plastenis subtusa FABR. (143) Plusia lunata FABR. (!91) orichalceea FABR. (188) peponis FABR. (190) signata FABR. (189) Polia polymita 1. (200) Polytela gloriosz FABR. (125) Prodenia dolichos FABR. ( 197) litura FABR. (177, 199) Remigia archesia CRAM.? (165) frugalis FABR. (173) repanda FABR. (168) Serrodes inara CRAM. (183) Sophronia cornicalis FABR. (276) Speiredonia itynx FABR. (130) mutabilis FABR. (129) Sphingomorpha chlorea CRAM. (180) Tarache lunana FABR. (279) marmoralis FABR. (267) nitidula FABR. (110) sexpunctata FABR. (280) Teniocampa stabilis NIEW. (193) Thermesia chalcis FABR. (132) irrorata FABR. (142, 172) Trigonodes hyppasia CRAM. (155) $gulcra FABR. (153) NXanthodes albago FABR. (187) Geometride. Genus? flavaria FABR. (216) irrorata FABR. (225) luscaria FABR. (219) SCHMETTERLINGSTYPEN. INTi3 Genus? ocularia FABR. (217) perspicaria FABR. (212) sponsata FABR. (228) undaria FABR. (214) Acidalia immorata L. (237) » regenerata FABR. (240) > remutata FABR. (239) » umbilicata FABR. (238) ÅAgathia letata FABR. (223) Cidaria munitata HöBN. (232) posticata FABR. (236) truncata HUFN. (234) Craspedia pulchellata FABR. (227) Eumelea rosata FABR. (230) » vulperaria FABR. (229) Hematopis grataria FABR. (221) Hyperythra lutea CRAM. (226) Hypochrosis festivaria FABR. (220) Lygris testata L. (231) Macaria pluviata FABR. (233 Prionia rondelaria FABR. (215) Problepsis omicraria FABR. (218) Racheospila herbaria FABR. (222) Synchlora erata FABR. (235) Thalera > immacularia FABR. (213) Pyralide. Genus? centralis FABR. (266) » dentalis FABR. (272) cjectata FABR. (259) minialis FABR. (271) rivulata FABR. (250) testalis FABR. (263) vitrata FABR. (253) nivella FABR. (278) Aripana cribrata FABR. (234) ÅApurima Bacotoma abjungalis FABR. (243) Botys bipunctalis FABR. (264) Cataclysta inundata FABR. (249) » lemnata L. (248) Coptobasis capitalis FABR. (277) Dichogama innocua FABR. (111) Ercta vittata FABR. (255) Eulepte tripunctata FABR. (254) Eurycreon bifidalis FABR. (265) NA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. IHapalia balteata FABR. (246) Tineide. Iedylepta indicata FABR. (257) revidata FABR. (256) Margaronia annulata FABR. (247) Aecyna gilvata FABR. (242, 268) Pachyarches marinata FABR. (244) IHepialus sylvinus L. (127) Phalangodes?> perspectata FABR. (252) Spilomela perspicata FABR. (245) Stemmatophora repandalis FABR. (269) Genus? albipes FABR. (195) Acrolophus reflexus FABR. (102) Hepialid2&. Fam. ? Stemorrhages sericea DRURY (241) bicolora FABR. (145) Synelera derogata FABR. (258) capree FABR. (147) Zinckenia recurvalis FABR. (270) derasa FABR. (124) på dimidiata FABR. (196) Sesiidae. grandella FABR. (273) Melittia chaleiformis FABR (87) lagopus FABR. (206) = nn SKORPIONER: OCH: PEDIPAEPER: IT UPSALA UNIVERSITETS ZOOLOGISKA MUSEUM REVIDERADE AF DR EINAR LÖNNBERG. Samlingarna af ofvannämnda djurgrupper i Upsala zoologi- ska museum kunna lämpligen delas i tre skilda kategorier: a) Linnéanska exemplar. b) Exemplar från THUNBERGS samlingar, alla torkade och uppstuckna på nålar. c) Nyare samlingar förvarade i sprit. Den första kategorien är naturligen den fåtaligaste, men i visst afseende den intressantaste, då den innefattar mer eller min- dre säkra typexemplar för LInNNnÉs arter. Den andra kategorien däremot är af relativt ringa värde, då den ej innefattar några typexemplar och ofta af THUNBERG försetts med oriktiga etiket- ter, hvartill kommer, att i intet fall finnes någon fyndort angif- ven, och många af exemplaren äro dåliga. De nyare samlingarna omfatta mestadels goda exemplar med fullständig lokaluppgift. Skorpioner. I Upsala universitets zoologiska museum finnas sedan LIN- NÉS tid trenne skorpioner, nämligen enligt etiketterna: 1) 2.Scorpio afer». »Mus. Ad. Fr.» 2) > Scorpio americanus». »Mus. Jinn.» 3) Scorpio europämus». »Mus. LINN.» I 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Den första af dessa hör enligt etiketter och uppgifter i THUNBERGS handskrifna kataloger till den samling, som donerats af dåvarande kronprinsen ADOLF FREDRIK år 1745 och som be- skrefs af LINNÉ i en disputation, försvarad af L. BALK 1746, Museum ADOLPHO FRIDERICIANUM!, sedermera införd under titel »Museum Principis> i »Amoenitates academic». I. Skorpionen i fråga finnes där också beskrifven såsom N:o 61 »Scorpio pec- tinum denticulis XIII». Detta är alltså verkligen ett Linneanskt typexemplar och äfven åtminstone delvis typ för den skorpion- art, som af LINNÉ i »Mus. LUDOv. ULR.»> (1764) p. 429 beskrefs under namnet »Scorpio afer» och som också i Syst. Nat. ed. X. 1758, pp. 624 och Syst. Nat. ed. XIL 1767, Pp. IC3OMDA detta namn. På alla dessa ställen uppgifves samstämmigt att » Scorpio afer» har 13-tandade kammar liksom äfven det nämn- da typexemplaret har, hvilket äfven för öfrigt öfverensstämmer med beskrifningen i »Mus. Principis». Det är möjligt och tro- ligt att LINNÉS Scorpio afer är ett kollektivt begrepp, liksom det äfven af många senare författare uppfattats. En sak, som tyder härpå, är t. ex. uppgiften i »Mus. LuDp. ULR.» Pp. 429: >» Chel& cordate — — adspers&e punctis eminentibus -— De Detta visar måhända hän på en skorpion med korniga klor (maxillarpalper), exempelvis S. ceylonicus HEeErBstT =>? »Buthus megacephalus» C.L. KocH. Det verkliga typexemplaret från »Mus. Principis> är däremot den på Java förekommande arten » Buthus reticulatus» C.L. KocH, eller som den i KREPELINS »Re- vision der Scorpione»” p. 53 kallas »Scorpzo zndicus L.> Denna bestämning är för öfrigt redan gjord af THORELL i hans »Etudes Scorpiologiques»', p. 208—9. THORELL synes dock ej vilja lita på THUNBERGS etiketter och uppgifter, hvarför han ej upp- tager namnet »afer» annat än såsom synonym, i det att han påpekar, att LINNÉ troligen förblandat en afrikansk och en in- disk skorpion (eller kanske flera). I föregående skrifter, såsom i Syst. Nat. ed. VI, 1748, p. 68, uppför LINNÉ nämligen en asia- tisk »Scorpio indicus> med 13 kamtänder och en afrikansk ! Icke att förblanda med »Museum Regis ADOLPHI FRIDERICI» af 1754. >-En dylik finnes också i Thunbergska samlingen bärande etiketten »afer>. > Jahrb, wiss. Anst. Hamburg 1893. + Att. Soc, lt. Vol. XIX. Milano 1877. ka LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 177 > Scorpio africanus» med 18 kamtänder. Denna uppgift om den indiska skorpionen föranleder KRAEPELIN att proponera (1. c. Pp. 54), att man för en gång skulle göra ett undantag och låta nam- net i ed. VI gälla till följd däraf, att ifrågavarande namn är så passande genom sin ursprungsbeteckning. Han upptager därför namnet »zzzdzcus» för Javaskorpionen. Ett sådant tillvägagående att bryta de en gång fastslagna nomenklaturreglerna om ed. X såsom utgångspunkt innebär dock en alltför stor fara för fram- tida själfsvåld på andra områden, äfven om det i detta fall synes lockande. Det måste därför tillbakavisas. Äfven i »Mus. AD. FriD. Reg.» p. 84 återfinnas båda namnen »africanus» och »z7- dicus>», men till det förra namnet gifves en ny diagnos, i det att kamtändernas antal säges vara 12. Äfven denna publikation är tidigare än ed. X. af Syst. Nat., och ehuru binomenklaturen där visserligen är använd, hafva enligt de gängse reglerna de där brukade namnen ej den helgd som från och med ed. X. Det är därför ej rådligt att med THORELL (l. c. p. 129) upptaga nam- net »africanus» och binda det vid en afrikansk skorpionart, isyn- nerhet, då man ej har någon annan ledning för dess fixerande än lokaluppgiften » Habitat in Africa» samt den på många an- dra skorpioner,t. o. m. mer än på den allmänna afrikanska, till- lämpliga uppgiften »pectinibus duodecim dentatis». Det är dess- utom väl att märka, att LINNÉS uppgifter i fråga om de beskrifna djurens hemort dess värre mycket ofta är felaktig. För den saken skulle kunna framdragas många bevis. Orsakerna härtill äro mycket lätta att förstå. Dels lade man nämligen mindre vikt härvid, emedan zoogeografien då ännu ej utvecklats till en veten- skap eller vetenskapsgren, dels voro djuren i dåtidens (före LINNÉ) museer i regel ej hemförda af vetenskapligt bildade personer, som företagit resor i ändamål att göra samlingar, utan hade mest hop- bragts såsom kuriositeter, hvilka af sjöfarande och köpmän med- tagits från främmande länder?. Under sådana omständigheter och då uppgifterna om ursprunget endast stödde sig på ovissa hörsagor, är det gifvet, att äfven hos LINNÉ /abirat-betecknin- garna skulle vara osäkra, isynnerhet när det gällde beskrifningen af föremål i ett redan befintligt, från alla möjliga håll hopsam- > Museerna själfva voro en slags kuriositetskabinett, en lyx, hvarmed fur- star och andra förnäma och rika personer kunde bestå sig. Entomol. Tidskr. Årg. 18, HH: 3 (1807) 3 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. ladt museum, såsom t.ex. »Mus. AD. FRID. Reg.> och »>Must Lup. UrgR. Reg.> En annan sak var det, öm föremålen hem- förts af någon af LINNÉS många lärjungar, som uti naturhistoriskt ändamål besökt vissa länder. Häraf kan man alltså draga den slutsatsen, att om LINNÉ gifvit ett djur namnet »afer» eller »africanus»> han visserligen hyst den uppfattningen, att sagda djur härstammade från Afrika, men ingalunda, att det verkligen gjorde så. MHabitat-uppgiften kan alltså endast med yttersta för- siktighet och med stor ovisshet användas för identifieringen af en Linnéansk djurart. LINnÉs egen ovisshet härvidlag framgår med stor tydlighet i ifrågavarande fall, då han under namnet > Scorpio afer» i »Syst. Nat.» ed. X anför » Habitat in Didia>, men i »Mus. LuD. ULR.» under samma namn »> Habitat in Africa» och sedan återigen i »Syst. Nat.» ed. XII » Habitat in India», ehuru »Mus. LuDp. ULRrR.» citeras! Af alla dessa skäl framgår, att namnet »afer» (såväl som »africanus»") ingalunda kan bevisas tillhöra den vanliga afrikanska skorpionen. Men då ett odispu- tabelt ILinnéanskt typexemplar finnes, som är betecknadt med namnet »afer» och beskrifvet med en diagnos, som öfverensstäm- mer med dem, som senare efter binomenklaturens införande gifvas af LINNÉ under samma namn, så synes det icke kunna bestridas, att den -skorpionart, som nämnda Linnéanska typexemplar repre- senpterar, bör betecknas såsom Scorpio afer LINNÉ p. Dp. Synonymiken blir då = 1838 Buthus reticulatus C. L. Kock. 1877 Pandinus indicus (LiN.) THORELL 1894 Scorpio indicus (LIN) KRAEPELIN. (För öfriga synonymer se KREPELIN 1. c.). Häremot kan visserligen anföras det beklagliga i, att en ostindisk eller javansk form kallas »afer», men det är en sak, som ej kan hjälpas, men som dessutom har flera motsvarigheter, ej blott så, att artnamnen ofta innebära en oriktig geografisk S Då detta är gifvet före binomenklaturens införande behöfde för öfrigt ingen hänsyn tagas till detsamma. LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 179 beteckning, utan äfven mycket ofta tillägga de djuren egenska- per, som de ej alls eller blott undantagsvis äga. Man kan där- för ej låta binda sig af den omständigheten. Namnen »zndicus» och »afrzcanus» kunna ej tilldelas någon skorpionart med LINNÉ såsom auctor. Den såsom »Scorpio africanus IL.» allmänt be- tecknade formen måste därför erhålla ett nytt namn och om (Buthus) imperator C. L. KocH, som KRAEPELIN anser, ej är en skild art, är detta ju det äldsta, som gifvits åt denna art, eljest träder (Heterometrus) roeselit SIMON i förgrunden såsom det där- näst. Detta senare anser äfven PococK vara det riktiga", i det att han, ehuru med en viss tvekan, uppfattar »Scorpio africa- 22us» LIN. (1754 Mus. AD. FriD. Reg.) såsom identisk med en af honom (PococK) under namnet »dzectator» (1. c. p. 251) be- skrifven afrikansk skorpionart. Hvad som kanske mest talar för denna sak är antalet kamtänder, som hos S. dictator PococK är lågt, 9-—-13, och hos »Scorpio africanus» Lin. 1754 uppgif- ves vara 12, Saken är likvisst alltför osäker, och då dessutom 1754 binomenklaturen ej var genomförd, finnes intet skäl att ändra PococKs namn. De båda andra exemplaren från LINNÉS tid, som stamma ur »Mus. LINNZEANUM» och som enl. THUNBERG tillhört »Donatio JONE ALSTRÖMER 2ec 202 CAROLI 4 LINNÉ> från år 1749 och följande, hafva ej fullt samma värde, emedan de ej blifvit före- mål för någon särskild beskrifning. De hafva dock så tillvida betydelse, att man med säkerhet kan veta, att LINNÉ sett dem, och det är troligt, att de äro typer för diagnoser i Syst. Nat. I ena fallet, nämligen hvad beträffar » Scorpio europens», öfverens- stämmer också exemplaret särdeles väl med diagnoserna under samma namn såväl i Syst. Nat. ed. X och XII som med densamma i MisSbökvuD: UTR: Reg. ful följd häraf kan man påstå, att det är en till visshet gränsande sannolikhet för, att detta exemplar varit en typ för LINNÉS »Scorpio europeus»>, och när nu detta typexemplar tillhör arten /sometrus maculatus (DE GEER)”, torde detta namn kunna ändras till: ” On African specimens of the Genus Scorpio, Ann. and Mag. of Nat. Hist. Ser. 6, Vol. 2; London 1888. 3 För öfriga synonymer se KRAPELIN »Revision d. Skorpione, I. Die Familie der Androctoride», Jahrb. Hamb. wiss. Anst. VILT. Hamburg 1891, p. 103- 5 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Isometrus europ&us (LIN). Denna identifiering afviker från den, som framställts af THOo- RELL (1876. Ann. a. Mag. (4), 2CVII, p. 3 samt lie. pp, 166) oc han liksom ännu KRAEPELIN använder det af DE GEER gifna nam- net, och båda sätta såsom Linnéansk synonym härtill »Scorpio z americus IL. Syst. Nat. ed. 10». Detta torde emellertid (äfven oafsedt typexemplaret för S. europeus Lin.) ej vara rätt, då Scorpio americus Lin. säges vara försedd med »fpectinibus T14- dentatis>, under det att /sometrus maculatus DE GEER har (16) 17—19 sådana. DE GEER (1. c€. Pp. 346) begår för. öfrigtnsanm: ma misstag, men citerar Syst. Nat. ed. XII. LINNÉS »Scorpio europeus> från Syst. Nat. anser däremot KRAEPELIN liksom THO- RELL förut (l. c. p. 133 och 165) vara identisk med DE GEERS” » Scorpio punctatus» och »europeus», hvilka han visar vara en »Phassus» och därför kallar » PA. americanus (L. 1754)», emedan LINNÉS > Scorpio europeus»> 1i Syst. Nat. är den samma, som 754 af honom i »Mus. AD. Frip. Reg.»!? kallades »S. ameri- canus». Om nu DE GEERS » Scorpio punctatus» är den af KRE- PELIN åsyftade Phassus = Tzityus bör denna heta: Tityus punctatus (DE GEER). och synonymen »Scorpio europ&us LIN. 1758, 64, 67» bör flyt- tas, som ofvan anförts, till Scorpio maculatus DE GEER. Denna [sometrus europeus (LIN. = I. maculatus [DE GEErR]) får nu också tyvärr ett mindre lämpligt artnamn såsom ursprungsbeteck- ning betraktadt, men det står lika litet att hjälpa här som i före- gående fall. Dock är förhållandet här så tillvida bättre, i det att denna vidtutbredda art verkligen uppgifves förekomma i Syd- Spanien, Huelva (se KRAPELIN l c.), och då den är den enda från Europa kända /sometrus, blir därigenom namnet i visst af- seende passande. Det tredje skorpionexemplaret från LINNEÉS tid gifver mera 9 Histoire des Insectes: T; VIL:p: 3433 Pl. ATI. 10 KREPELINS citat är mycket konstigt i det att det lyder »>1754 Scorpio americanus L. Mus. LuDov. ULRICAE, Pp. 429»... Årtalet är det för Mus. AD. FrID. Reg. där denna form bär namnet »americanus»>. 1704 i Mus. LuD. ULRE. på citerad pagina står däremot »europeus» såsom namnet för den 18- tandade skorpionen varit hos LINNÉ sedan 1758 i Syst. Nat. ed. X. 6 LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 181 hufvudbry så till vida, att det af THUNBERG erhållit den fel- aktiga etiketten »americanus». Den är det nu naturligen ej, men om man skall bereda den en plats bland de af LINNÉ 1 Syst. Nat. beskrifna skorpionerna, till hvilka den gifvetvis hör, är denna snart och lätt funnen. Det är en otvetydig » Scorpio australis»: »pectinibus 32 dentatis, manibus levibus». Efter modernare begrepp är det återigen Androctonus funestus HEMPR. & EHRENBG!! THORELL har redan 18761? framställt antaglig- heten af, att LINNÉS »S. australis» skulle vara Åndroctonus fu- nestus. Detta tyckes genom befintligheten af detta Linnéanska exemplar, som ej kan hänföras till någon annan Linnéansk art, blifva tillfyllestgörande bevisadt, och jag tvekar därför ej att skrifva Androctonus australis (LINNÉ). = Å. funestus FIEMPR. & EHRENBG. = Å. priamus C. L. Kocu. I detta fall är också LInNnÉs /abitat-uppgift riktig, 1 det att han skrifver: » Habitat in Africa». Men ovissheten framträder äfven här genom tillägget: »forte etiam America:». De THUNBERG'ska torkade skorpionerna äro till antalet 2913. Af dessa donerades enl. katalogerna fyra redan 1785, nämligen >afer», >AMmericanus», ;europeus» och »maurus». I andra ka- taloger finner man ytterligare namnen »baärthelemicus», »capen- Sis», »dentatus», »germanicus»>, »hottentottus», »junceus», »lon- gimanus» och »tunetanus». >Åfer» är = Scorpio ceylonicus HERBST., etiketten »ame- ricanus» betecknar Åndroctonus funestus HEMPR. & EHRENBG i ett exemplar. »Barthelemicus» förekommer i 4 ex. Tvänne af dessa äro af THORELL etiketterade såsom »/sometrus americus (LINN.)», en såsom »/sometrus inc. spec.» och en såsom » /zityus lineatus C. KocH. Själf har THUNBERG på 2 af etiketterna äfven skrifvit »americanus HERBST.», så att barthelemicus blott beteck- 11 Vidare syn. se KREPELIN 1. c. 1891, p. 32. 1? Ann. a. Mag. Nat. Hist. Ser. 4. Vol. XVII. London 1876, p. 7, not. Han stöder sig härvid på den omständigheten, att i Riksmuseum i Stockholm finnes »a very old specimen» etiketterad >Scorpio australis LiNN.» och detta var ÅAndr. funestus! : 13 bortsedt från »cancroides> = Chelifer! ZI 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT LÖO: nar ursprunget. »Dentatus» är också THORELLS JIsometrus ame- 7zcus (LINN.), d. v. s. efter min uppfattning JLsometrus curopeus LINN. (= I. maculatus DE GEER); »capensis» i 6 exemplar är Opisthophthalmus capensis (HERBST). Af »europeus»> finnes ett mycket dåligt exemplar = Titpus punctatus (DE GEER), »germanicus» är Euscorpius flavicaudis Dr GEER, »/ottentottus»> är af THORELL etiketterad »>/sometrus ob- scurus (GERvV.)» = FTityus punctatus (DE GEER) (se ofvan), »Junceus» är af THORELL bestämd till Buthus hottentotta FABR., »longimanus» af densamme till ÅAndroctonus crassicauda (OLIv.). »Maurus» är den skorpion, som af DE GEER och HerBsr kallats » Scorpio maurus> och af THORELL »Broteas Herbstiä, nyare auctorers Broteas maurus (HerBst)!t Af denna form finnas 3 exemplar. Tunetanus» är af "THORELL etiketterad Buthus occi- Zanus AMOUREUX. Förutom de redan nämnda fylles antalet af några mer eller mindre dåliga Isometriner utan etikett af THUN- BERGS hand. Ingen af alla dessa är något typexemplar, och den enda formen, som ens är värd att diskutera, är »maurus». Då en sådan redan finnes upptagen i katalogen från år 1785, är det troligt, att THUNBERG uppfattat denna form såsom LINNÉS "Scorpio maurus». Denna beskrifves helt enkelt »pectinibus &S- dentatis, manibus subcordatis punctatis. Habitat in Africar. Scorpio maurus i DE GEERS och HERBSTS mening härstammar visserligen från Sydamerikas norra delar, men, som redan sagts ofvan, äro LINNÉS ursprungsbeteckningar så ovissa, att de i de flesta fall ingalunda kunna betraktas såsom bindande bevismedel vid en arts identifiering. De öfriga uppgifterna i diagnosen kunna nog utan Svårighet tillämpas på Broteas, men det är också möj- ligt, att, såsom THORELL framhäfver, LINNÉS »maurus» haft bre- dare klohänder, då samma term »subcordatis > användes för »QAfer». THORELL anser?) att LINNÉS »maurus»> är identisk , med MHeterometrus palmatus HEMPR. & EHRENBG, och det är ju möjligt, att så är fallet, men någon full visshet kan ej ernås. "THUNBERGS placering af namnet »maurus»> kan också vara vid de äldsta exemplaren föranledt af DE GEERS arbete (1. c.), och 1 borde riktigare skrifvas Broteas maurus (DE GEER), då det ej råder något tvifvel om hvilken form DE GEER menat. APU Etad. scorp. ). ec. LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 183 senare kände han äfven HERBST arbete såsom bl. a. framgår af citaten på eiiketterna till hans »barthelemicus». Den tredje kategorien af skorpionsamlingar omfattar 24, uteslutande i sprit förvarade arter, hvilka härnedan i systematisk ordning uppräknas. Fam. Androctonideae. tr underfam. Androctonini. Androctonus funestus HEMPR. » Museum SCHAGERSTRÖM Buthus hottentotta FaBR. var. socotrensis Poc. Flera ex., Massauah, Vanadisexp. På fjärde caudalsegmentets öfre yta visar sig hos alla exemplaren dubbla kornrader såsom hos den af PococK beskrifna 5. socotrensis, hvilken af KRAEPELIN indragits un- der 5. hottentotta FABR. Buthus quinquestriatus HEMmPR. & EHRENBG. Flera ex., Egypten, HEDENBORG. Grosphus piceus PococK. I €x. utan lokaluppgift, arten tillhör Madagaskars fauna. Archisometrus marmoreus (C. L. KocH). mrex Nya Holland; PESSLER. Archisometrus curvidigitus (GERV.. Elerapex., Java taon, Doc. CI AURINILLIVS: Rhoptrurus bättneri (KARSCH.). TFK NEDiant Kam enup; Jr SJÖSTEDT: I ex AKiitta, WICEKAL BODE: > » , 2 underfam. Isometrini. Isometrus europ&us (LIN.) (= /L. maculatus DE GEER). 1 ex, Javas nordkust, Kapt. G.-v. SCHEELE. TRE Java; » ; » 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. I eX;, Java, Kapt GÄDDA. 3 ex. utan lokal. I €ex., Australien, Kapt. FORSSTRÖM. 2 '€x.,, Melbourne, |» 1 ex., Honolulu, Vanadisexp. Denna mycket varierande och vidt utbredda — nästan kosmopolitiska skulle man kunna säga — art, har visser- ligen förut påträffats på Sandwichsöarna, men säkra och bestämda australiska fyndorter fattades hittills, ehuru man väl äfven där kunde vänta att finna den. I Australien före- kommer en närstående art, I. melanodactylus (C.L. KocH), men hos denna sluta de öfre kölarna på andra och tredje caudalsegmentet med en stor spetsig tagg, hvartill ej synes ett spår hos våra australiska exemplar. Arten melanodar- tylus har också färre kamtänder, näml. so—13. Melbourne- exemplaren af I. europeus däremot 19. Tityus bahiensis (PERTY). 1 ex. (dåligt), Paraguay, Dr. ROSENSKÖLD. 3 underfam. Centrurini. Centrurus infamatus (C. L. KocuH). Flera ex., Orlando, Florida, Doc. E. LÖNNBERG. Flera ex., Florida, HENSCHEN. Dessa floridanska exemplar afvika i flera. afseenden från de typiska från Mexico, som i allmänhet legat till grund för auktorernas beskrifningar. De af mig hemförda och i Florida observerade skorpionerna af denna art äro tämligen små, vanligen ej öfver 41/2 cm.!S Färgen var ganska blekt | gul undertill, ofta tydligt stötande i ljusgrönt. De fyra | mörka banden på ryggen mycket tydliga, mer eller mindre mörkt grå eller svartgrå. Ben och klor jämnt marmore- rade med grått, ungefär såsom fallet är hos Jsometrus. Svansen är ofvan gul, under mer eller mindre »rökig», grå eller mörkgrå, ofta med tydliga, mer eller mindre 1 rader ordnade ljusa fläckar. Dessa färgförhållanden afvika ju rätt mycket från de vanliga, i det eljest grundfärgen vanl. 108 cm. är ungefär den kända maximilängden. IO LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 185 betecknas såsom rödgul, med svansen och klorna rödgula. Strukturförhållandena afvika dock ej från de kända. Några af de Henschenska exemplaren däremot, som äro betydligt större, inemot 7 cm., ha en betydligt mörkare färg, med rödgula klohänder och svansens öfversida i samma färg och dess undersida rökig, med samma underfärg. Klo- fingrarna äro rent svarta, hvarigenom de öfverensstämma med C. znsulanus "THORELL från Jamaica, men skilja sig från denna genom att svansen ej är kornig mellan de undre midtkölarna. Hos dessa stora exemplar finnes endast en liten knöl under svanstaggen, och det rörliga maxillarfing- ret är försedt med en ganska betydlig lobus. Scorpio infamatus är allmän i Florida. Den träffas där under bark, i stubbar, stockar och liknande föremål i »pine»-skogen samt på sådana, vanl. med ekskog bevuxna sandåsar och kullar, som kallas »highland-hammocks». Däremot har jag aldrig funnit den på fuktiga ställen. När den blir skrämd, löper den raskt med rak, vågrätt sträckt svans och har då en aflägsen likhet med en Scolopendra, hvarför den ock af infödingarna kallas »centipede>, under det att Scolopendrerna gå under namnet »earwig». »Scor- pion», »big scorpion» eller »bluetailed scorpion» är där- emot ett namn, som i Florida tillfaller en oskadlig ödla Eumeces fasciatus. Floridaskorpionens sting, berättades mig af i Florida bosatta svenskar, är ej värre än ett Dbi- sting ungefär. Att Floridas vanliga skorpionart är den samma, som finnes i Mexico och södra Förenta Staterna, Texas— Carolina, är ett af bevisen för, att Floridas fauna inkommit norrifrån från den nordamerikanska kontinenten och ej öfver någon brygga öfver de vestindiska öarna. Centrurus insulanus THORELL. Många ex. (3 glas), Jamaica. Många ex., Jamaica, Kapt. NILSSON. Flera ex., »Vestindien» (Jamaica?), B. BERLIN. Denna art, hvars genomsnittslängd tyckes vara 60 till 70 mm., är lätt skild från föregående genom sin mörkare kroppsfärg, som ofvan och på klofingrarna ofta stöter i bronsgrönt. Undre svansytan är också alltid tydligt kornig. II 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Emellertid torde den vara att betrakta såsom en utgrening från C. 2famatus, som blifvit först geografiskt isolerad på Jamaica och sedan differentierat sig från hufvudarten. Centrurus gracilis (LATR.). ex., Guatemala, E. HÄGGBERG. N QQ ex., Brit. Honduras, Kapt. WAHLGREN. 1 ex, Key West, "Florida, Doc E; LÖNNBERGS Detta sistnämnda exemplar från Florida fann jag nära hamnen i Key West. Då jag ej iakttagit arten på Flori- das fastland, förmodar jag den vara införd till Key West från någon vestindisk hamn, hvilket ej synes osannolikt, då trafiken mellan Key West och de vestindiska öarna, sär- skildt Cuba, är mycket liflig. Centrurus de Geerii (GERV.). 3 ex., Nicaragua, Doc: Ci BOvALBIUS! Flera ex., Nicaragua, Granada, > » » 2 ex., Nicaragua, San Juan del Norte, > Många ex., Jamaica, Kapt. NILSSON g. Kapt. C. ECKMAN. 2 ex., Chili, Löjtn. ÅHLMARK, Denna art, som ganska lätt skiljes från föregående ge- nom sin starka ludenhet på maxillarpalperna samt genom handkölarnas starkare utveckling samt närvaron af en tredje mer eller mindre starkt utvecklad handköl, antages af KRAE- PELIN vara något sällsyntare än föregående, hvilket dock våra samlingar ej tyckas ådagalägga. Fam. Scorpionidee. Underfam. Scorpionini. Scorpio longimanus HERBST. 1 ex. utan lokal. Scorpio swammerdami (SIM.). I :ex., Kandy, Ceylon; Dr. KK: FRISTEDT. Mörkgront Scorpio ceylonicus (HERBST). 2 ex., Kandy, Ceylon, Dr. K. FRISTEDT. Mörkgröna. Scorpio afer LIN. (= S. zadicus Lin., auctorum). I2 LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. FÖ Flerärex.,; Java, Doc) AURIVILLIUS. I ex., Ostindien, Konung Carr XV. Mörkgröna. 2 ex., Java, Dr. E. NYMAN. Underfam. Ischnurini. Hormurus australasie (FABR.). Hlera—ex., Java, DOC. GC AURIVIELIUS: Opisthacanhus validus THORELL. Flera ex., Port Natal, missionär LJUNGQVIST. Underfam. Chactini. Euscorpius italicus (HERBST). TECKEN Est DTARE ACE MESTERBUND. Euscorpius flavicaudis (DE GEER). 3 rex Nizza, brofo by LHÖRBEL, Fam. Bothriurideae. Bothriurus chilensis (KARSCH.). I ex, Chile, Löjtn. AHEMAÄRKE. Cercophonius squaura GERV. I ex., Vest-Australien, Kapt. FORSSTRÖM. Denna art är förut känd från Van Diemens land och Syd-Australien. Urophonius brachycentrus THOR. 4 ex., Hacienda de Conquenas, Chile, Ing. DuSÉN. Pedipalper. Från LInnNnÉs tid finnas tvänne pedipalper i Upsala univer- sitets samlingar, nämligen de båda typerna ur »Mus, LuD. ULR. Reg.» till Phalangium caudatum» och »Phalangium reniforme>. Den förra af dessa är 7Zhelyphonus caudatus (LinnÉ). All- denstund /abrtat- uppgiften i detta fall varit fullt riktig, har denna Linneanska art fått behålla sitt rätta namn, i det att man (med rätta, såsom jag haft tillfälle att å typexemplaret konstatera) fäst artnamnet caudatus vid den javanska formen. 13 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. »Phalangium reniforme» däremot har i »Mus. Lup. ULR. Reg.» pag. 427 fått oriktig ursprungsbeteckning, i det LInnÉ där säger » Habitat in America meridionali», och i »Syst. Nat.» ed. X, p. 619 står » Habitat in America», hvartill i ed. XII läg- ges: »Jamaica, Carolina». Denna lokaluppgift tillsammans med ett LINNÉS citat, som återfinnes å alla de tre nämnda ställena: »BROWN. jam. 409, t. 41, f. 3», har gjort, att man förklarligt nog trott, att »Phalangium reniforme» LINNÉ var en vestindisk form. Då BROWNE'S figur tillhör en på Antigua tagen tarantulid, har t. o. m. PococK!?, som haft denna form till sitt förfogande, fixerat begreppet 7enforme till just denna. Emellertid är det Linneanska typexemplaret en representant för en helt annan, en ostindisk art, en Phrynichus Auvet. Under sådana omständig- heter skulle man kunna tänka sig 4 möjliga tillvägagångssätt. 1) det Linneanska exemplaret från »Mus. LuDp. ULR.» får gälla som typ för namnet »7e2/nzformaäs eller 2), BROWNE'S figur får gälla som typ eller 3) namnet »renzforme» förkastas såsom kollektivt eller slutligen 4) kunde namnet gifvas åt både den ostindiska arten, representerad genom exemplaret i >Mus. LuDp. ULRr. Reg.», och den vestindiska, representerad genom BROWNE's figur, emedan de tillhöra skilda släkten och underfamiljer. Emellertid har lyck- ligtvis LINNÉ i detta fall själf löst frågan, i det att han redan i ed. X af Syst. Nat. genom Dbokstäfverna »M. L. U.» hänvisar till det ännu här bevarade typexemplaret ur »Mus. LuD. ULR. Reg.» Det. kan sålunda ej råda den ringaste tvekan i denna sak. Genom sitt arbete af år 1895, »Revision der Tarantuliden , 18 FABR. > har KREPELIN också redt ut synonymiken i detta fall, sedan han genom bref från Doc. C. AURIVILLIUS erhållit under- rättelse om hvilken art den Linneanska Phalangium reniforme representerade. Denna art kommer sålunda att heta Tarantula reniformis (LINNÉ). = Larantula lunata FABR. = Pliyrynichus reniformis KARSCH. = Plhryniscus deflersti SIMON. !7 Ann. a. Mag. Nat. Hist. 6 ser. Vol. 14, Pp. 297. 18 Abb. aus. d. Geb, d. Naturwiss, Bd XIII, Hamburg 1895. 14 VR LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. 189 Enligt KRAEPELIN omfattar denna art, 7. reniformis (LINNÉ), flera former, som af skilda auktorer beskrifvits under olika namn. Af dessa tyckes, att döma efter beskrifningar och PococKS schema (1. c.), det Linneanska exemplaret mest öfverensstämma med RM: deflersi SM. I de Thunbergska samlingarna finnas 1 Yhelyphonus och 3me Tarantulider. Den förstnämnda upptages i katalogen under namnet >» Irombidim caudatum»>. Det är också ett exemplar af Thelyphonus caudatus (TiN.). Af de trenne Taran- tuliderna äro två etiketterade »reznforme» och en »lunatum>. Men redan här äro namnen på etiketterna omkastade, i det THUNBERG troligen rättat sig efter FABRICII Entomologia Syste- matica, nvarest i IT. II, p. 432 och 433 beskrifning lämnas på > Tarantula reniformis> och »T. lunata» och den första af dessa säges ha »Palpi duo magni, crassi — —>» den senare däremot vara försedd med »palpis longissimis, apice spinosis» och senare säges också »palpi corpore quadruplo longiores, le- ves, apice tantum multi-spinosi>. Det är här tydligt att FABRI- cIus med namnet »Zunrata» afsett LINNÉS »renzforme», och tro- ligen har han i tolkningen af LINNÉs reznzforme, låtit missleda sig af citatet från BROWNE, hvilket af honom anföres. THUN- BERGS »lunatum» är sålunda identisk med Zarantula reniformis (LINNÉ) i ofvan gifna betydelse, och liksom det Linneanska typ- exemplaret kommer äfven THUNBERGS »lunatum>» närmast Ph. deflersi SM. THUNBERGS »”eniforme däremot är Neophrynus palmatus (HERBST) KRAEPELIN. De nyare samlingarna äro ej särdeles rika på pedipalper, i det blott tvänne arter Uropyger och tvänne Tarantulider finnas, nämligen: Thelyphonus caudatus (LiN.). I ex., Java, Doc. C. AURIVILLIUS. Mastigoproctus giganteus (Luc.). subsp. Horidanus n. 17 ex., Florida, Doc. E. LÖNNBERG. I brist på jämförelsematerial af den äkta JM. giganteus från Mexico kan jag ej bestämdt yttra mig om de afvikelsers värde, hvilka mina floridanska exemplar enstämmigt uppvisa. Jag är 15 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. därför här nödsakad att endast hålla mig till KREPELINS beskrif- ning!? och uppdrager nedan en paralell mellan denna och ka- raktererna hos den floridanska formen i de fall, där några afvi- kelser äga rum. M. giganteus (Luc) enl. KRAE- PELIN: » Sternum breiter als lang». Trochanter — — am Vorder- rande mit 5—-7 Dornen, von denen beim 29 der voreckstän- dige weit grösser als die tibri- gen, während die des & an dem mehr halbkreisförmig ge- rundeten Rande in der Regel ziemlich gleichmässig und klein sind.» »Femur — — am oberen Vor- derrande bei beiden Geschlech- tern mit starkem Dorn». libia — — beim, .!? beim &A meist ihre Apophyse meist'snmiute 27-0der mehr, ohne Säge-zähne an der Spitze des Aussenrandes. » Subsp. foridanus TLÖNNB. Sternum lika långt som bredt eller längre: Trochanter i framkanten hos båda könen försedd med (5) 6 taggar, af hvilka den främ- sta äfven hos A är betydligt större än de öfriga. Femur 1 öfre framkanten för- sedd med en tagg, som är mindre än taggarna på /Iro- chanter. fibians apophys hos båda kö- nen starkt sågtandad, både längs inre och yttre kanten, och sågtänderna fortsätta i yttre kanten ned på halfva tibian eller längre. Några andra smärre afvikelser torde väl också kunna fram- "visas, men de synas ej så konstanta. är individuellt ganska olika. Intensiteten i hårigheten Vanligen äro benen och svanstrå- den mycket rikligt försedda med styfva hår, så att t. ex. hos ett ungt exemplar skulle svanstråden rent af kunna kallas buskig, men hos andra finnas endast spridda hår på samma organ. Fär- gen är också olika. Hos gamla exemplar äro maxillarpalperna 19 Rev. d. Uropygi THor., Abh. aus d. Geb. Naturwiss. Bd. XV. Ham- burg 1897. LÖNNBERG: SKORPIONER OCH PEDIPALPER I UPSALA MUSEUM. I901 svarta till mörkt rödbruna, abdomen något ljusare mörkt rödbrun till beckbrun. Undertill är färgen rödbrun liksom äfven benen, hvilkas coxalpartier äro mest stötande i rödt. Yngre djur äro mycket ljusare. De minsta jag sett voro smutsigt grågula, under- till ljusare med rödgula till gulröda maxillarpalper. Mina stör- sta exemplar mätte 58 mm. från pannkanten till svanstrådens rot, och de minsta 16 mm. Det intressantaste med denna form är emellertid ej afvikelsen från Mastigoproctus giganteus, till hvilken den antagligen bildar en geografisk ras, utan tvärtom öfverensstämmelsen med densamma, ty denna utgör ett bevis för, att Floridas fauna äfven i detta hänseende invandrat från norr eller nordvest och ej öfver de vestindiska öarna. På dessa fin- ner man nämligen en annan art, M. proscorpio. På de små öarna vid Floridas sydspets, »Florida Keys», har jag ej funnit någon Mastigoproctus. Mastigoproctus förekommer ganska all- mänt i mellersta Florida under stockar, bark etc. i pineskogen och i highland hammocks, men ej på fuktiga ställen.?? Den är väl känd för infödingarna under namnen »Grampus» eller »Mule- killer»?! och anses »awfully poisonous», som äfven sista namnet antyder. Några experiment har jag ej haft tillfälle utföra, men tror nog, att de med de kraftiga käkarne åstadkomna såren skola vara mycket smärtsamma, då de begjutas med den myrsyra, öfver hvilken djuret förfogar i ganska betydande kvantiteter. Någor som man lätt med luktorganen erfar, om man retar en »Grampus2. Mastigoproctus giganteus anföres ha sitt hufvudhemvist i Mexico, men äfven i Texas och Arizona. Från Florida känner KRAEPELIN den ej. Af Tarantulider finnas likaledes blott tvänne arter, nämligen: Titanodamon Johnstonii PocockK. IrexoNiDian, Kamerun, Dr. Y. SJÖSTEDT. 3 €ex., Kamerun » oo» ? T ex., Bibundi, Kamerun, BOVALLIUS. 29 På liknande ställen träffar man Centfurus infamatus, spindlar af olika slag, Blatta, Myriopoder, då och då någon orm, t. ex. El.ps fulvius, eller ödla FEumeces fasciatus och Oplhiosaurus. 21 Såsom motstycke härtill kan anföras, att en Mutilla-art kallas »cow- killer». 17 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Denna art förmodar KRAPELIN blott vara en afart af TJ. redas (HERBST) eller en hanvarietet. Då emellertid alla 5 exem- plaren, som jag undersökt, äfven honliga, konsekvent förete de af PococK framdragna och ganska betydande karaktärerna, anser jag lämpligt att bibehålla namnet. Neophrynus marginemaculatus (C. L. KocH) KREPELIN. 2 ex., Vestindien, B. BERLIN. 2 ex,, Key West, Florida, Doc: E. LÖNNBERG. Denna art, hvars egentliga utbredning är öfver de vestindi- ska öarna, påträffades af mig i tvänne exemplar på Key West. Den fanns på ett kalt och öppet område bakom staden, under en platt kalkhäll. Under liknande stenar träffades stora spind- lar, Scolopendrer (2 arter), ÅArmadäillo pisum, Tylos niveus, snäckorna Helix carpenteriana, Strophia incana, Succinea lute- ola, Chondropoma dentatum och Truncatella bilabiata, vidare myror och några andra insekter. Ehuru fyndorten låg på andra sidan staden från hamnen räknadt samt tämligen aflägsen från denna, hyser jag Jikväl den uppfattningen, att /NVeoplrynus mar- ginemaculatus är en till Florida från de vestindiska öarna införd form, och jag styrkes i detta antagande däraf, att jag ej funnit den på Floridas fastland. De floridanska exemplaren komma närmast PococKs Za- rantula latifrons, som möjligen är skild från den typiska 22a7- ginemaculatus såsom ras eller subspecies. ROS OM SKORPIONERNAS OCH PEDIPALPERNAS GEOGRAFISKA UTBREDNING AF DR EINAR LÖNNBERG. 1. Skorpioner. Vid mitt arbete med bestämningen af skorpionerna i Upsala universitets zoologiska museum har det roat mig, att ur den nöd- vändiga, mig tillgängliga litteraturen samla och sammanföra lokal- uppgifterna för de beskrifna olika formerna och ordna dem tabella- riskt efter zoogeografiska regioner och subregioner efter SCLATERS och WALLACE'S system på sådant sätt, som bifogade tabell visar. Jag är dock fullt medveten om, att åtskilliga brister vidlåda den- samma. Särskildt bör betonas, att på långt när ej alla former, som i tabellens siffertal ingått såsom enheter, äro likvärdiga, en del äro fullt goda arter, andra subspecies och slutligen åter en del kanske blott lokalraser. Olika auktorer hafva också ofta ut- talat skilda meningar härom, men om alla de anförda gäller, att de af en eller flera äfven senare författare betraktats såsom sarter»!. Artbegreppet är ju dock mycket olika hos olika för- fattare, i det att den ena uppför med artnamn hvarje form, som företer någon eller några mer eller mindre konstanta afvikelser från andra former, den andra återigen sammanför helt extrema former blott därför, att någon eller några intermediära variatio- ner uppträda. En annan ofullständighet är, att om en form upp- 1 Alla sådana äro dock ej upptagna, ty sådana, som synas fullt »dödade>, hafva lämnats ur räkningen. Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 4 (1897). I 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. träder på gränsen af en subregion, den äfven kan finnas i en annan, ehuru blott uppförd för den ena. Men om den är känd från flera subregioner, uppföres den under dem alla. Huru här- med än må förhålla sig, torde en sammanställning af ifrågava- rande slag ej sakna intresse, då den dock 1 det stora hela läm- nar en tämligen klar öfverblick öfver skorpionernas nutida ut- bredning. I hufvudsak följes härnedan KR.EPELINS system med en del modifikationer gjorda af PocockK. Släktet Prionurus (Androctonus) har sin hufvudsakliga ut- bredning i Medelhafsländerna, Norra Afrika och Syrien, några former anträffas också i södra Arabien och Nubien, så att de komma inom den ostafrikanska subregionen. Formerna gå i hvar- andra, och det torde ännu ej vara afgjordt, huru många species eller subspecies man skall kunna med full rätt urskilja, och KR=- PELIN t. o. m. förenar dem alla till blott tvänne. Omkring 6 geografiska raser torde väl ändock kunna isärhållas, ehuru inom gränsområdena mindre distinkta. Släktets centrum är i alla fall 1 Egypten, med utbredning till Senegal, Nubien, Persien, Arabien och mellanliggande områden. Likaledes torde det ännu också vara omöjligt att fastslå an- talet af Buthus-arter. Åtminstone omkring 11 eller flera former torde igenfinnas i Medelhafsländerna och kanske ungefär lika många inom det ostafrikanska området. Från dessa centra sträc- ka sig enstaka former in i andra angränsande subregioner, näm- ligen tvänne till Väst Afrika och en till Syd-Afrika på den kon- tinenten. I Asien gå väl tvänne former till Indien, en annan genom sibiriska subregionen ända in i den manschuriska till Kina, och en har sitt hemvist på Hindukusch, Tschitral (inom sibir. subreg.) och 2 andra omkring Kaspiska hafvet. Fynd på Java eller Malacca af former af detta släkte torde emellertid bero på sekundära tillfälligheter. Parabuthus har sitt centrum inom ostafrikanska subregionen, hvarest omkring 5 former uppträda, men blott 2 gå ned i Syd- Afrika och en till Väst-Afrika och till Medelhafsländerna. Nanobuthus har blott en art från ostafrikanska subregionen. Släktet Grosphus däremot tillhör med åtminstone tvänne arter Madagaskar och uteslutande denna ö. Butheolus (inel. Orthockirus) tillhör återigen Medelhafslän- 2 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 195 derna och ostafrikanska subregionen, och en art går ända in i den sibiriska. Centrum är dock att söka i den ostafrikanska, hvarest alla tre träffas. ÅArchisometrus sträcker sig med sin utbredning från tropiska Afrika öfver Ceylon, bortre Indiska halfön, Sundaöarna och Phi- lippinerna, hvarest inom den indomalajiska subregionen formrikedo- men synes nästan störst. Två eller tre arter synas vara austra- liska, och den ena af dem skickar äfven utlöpare till polynesi- ska subregionen, näml. till Fijiöarna. Beaktansvärd är fattigdo- men inom den indiska subregionen, och frånvaron i den austro- malayiska, såvida ej en art finnes på Timor. En (oviss) art till- hör Mascarenerna, en Round Island vid Mauritius, en tredje fin- nes på Seychellerna och en fjärde, som dock har sin hufvudut- bredning på annat håll, har träffats på Madagaskar. Kännedomen om detta släkte är dock ännu ej så fullständig. Isometroides tillhör uteslutande Australien med 2 arter. Åt- minstone i zoogeografiskt syfte synes det förmånligast enligt min uppfattning att sammanföra de tre släktena Zztyus, Lepreus och Tityolepreus 1 den betydelse KRAEPELIN gifver dem i sin »Revi- StonsW(l.Cc: p. S7, 90, 92), samt Uzoplectes till ett enda under namnet Uroplectes, såsom PococK gjort i »Rev. of the Spec. of Scorpions belonging to the South African genera Uvroplectes, Le- preus and Tityolepreus»?. Detta sammanslagna släkte får en mycket naturlig utbred- ning med sin tyngdpunkt i Syd-Afrika, som kan uppvisa omkring 15 former. (7) 6, delvis gemensamma, finnas äfven i Ost-Afrika, och en art, den mest vidtspridda, går ända upp i Väst-Afrika. Denna spridning torde nog vara naturlig, men däremot torde det vara tvifvel underkastadt, om detsamma kan sägas, då Java m. fl. af Sundaöarna, äfven Celebes, uppgifvas såsom hemort för samma form. Det är ju åtminstone möjligt, att här är fråga om artifi- ciellt medförda djur, desto mera som hvarken Ceylon eller Ma- dagaskar äro kända såsom fyndorter för densamma. Det bör äfven anmärkas, att alla dessa anförda former ej äro odisputabla såsom arter, utan en del torde mera vara att betrakta såsom lokalraser. Antalet arter inom släktet Babycurus är kanske ej fullt af- 2 Ann. & Mag. Nat. Hist. (p. 377) (6) 17. 2 J 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. gjordt, men det torde finnas 3 former i Väst- och lika många ungefär i Ost-Afrika hvartill kommer, att en form uppgifves för Madagaskar. Pseudobuthus har en art i tropiska Afrika. Namnet Zztyobuthus är gifvet af Pocock? åt en Madaga- skarform. Släktet /sometrus har en mångskiftande och nästan kosmo- politisk art, som af KRAEPELIN” betecknas såsom /sometrus ma- culatus (DE GEER), men som bör heta Z. europeus (LIN.). Denna form är funnen i tropiska Afrika och på Madagaskar, på Ceylon, i Indierna, på Sundaöarna, Nya Guinea, i Australien, Polynesien, Chile och tropiska Sydamerika och i Nordamerika samt på ett ställe i Spanien. Denna är ytterst variabel, men torde nog kunna uppdelas i vissa lokalraser. Från denna fullt skilda former lära uppträda resp. i Australien, Java, Sumatra, bortre Indiska halfön och inom ceylonesiska subregionen vid Madras. Den mest ut- bredda arten torde väl genom skeppsfarten och på andra sätt spridts vida kring, och det är svårt att säga hvar släktet rätte- ligen hör hemma, men det ligger närmast till hands att tänka på Ostasien. Titvus är ett släkte, som hufvudsakligen tillhör tropiska Amerika. Huru många former af detsamma, som verkligen med säkerhet skola kunna urskiljas, torde vara ovisst, men omkring femton eller något mera komma möjligen inom den brasilianska subregionen, 4 på den västindiska, 3 på hvardera af den chilenska och mexikanska. Däremot torde det vara tillfälliga medsläpnin- gar, som gjort att man träffat exemplar på andra kontinenten, särskildt gäller detta den variabla TZzitpus americanus (LIN.) AUCT., som bör heta Zztyus punctatus (DE GEER), hvilken träf- fats så vida omkring som i Sierra Leone och på Sundaöarna. Den första af dessa fyndorter innebär visserligen ej någon omöj- lighet såsom hemvist för en hufvudsakligen sydamerikansk art, men när denna Zztyus ej kännes annat än från kusten, kunde den också mycket lätt kommit öfver med någon fartygslast. Zabius är ett närstående släkte med en art i Argentina. Släktet Centrurus hör också till de formrika och varierande släkten, om hvilkas species eller subspecies antal man ännu ej 2 Ann, & Mag: Nat. Hist. (6) 12; pr 312: Full ep: IO3:. LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 197 kan vara säker. Dess hufvudsakliga hemvist är Västindien och Centralamerika, och i hvardera af båda dessa subregioner träffas minst omkring 6 former, och i den brasilianska 5, i den chilen- ska 3, och 2 former gå upp i Nordamerika. Äfven vissa af dessa Centrurus-former föras lätt med fartyg? till andra länder, så att man träffat dylika ända borta på Sundaöarna, naturligtvis sekundärt. Släktet Heteroctenus, som af PococK utbrutits ur Centrurus, har en form i Västindien och Brasilien, och släktet Ånanteris har af THORELL uppställts för en form från Matto Grosso. Detta släkte anser KREPELIN böra uppföras nära Årchisometrus. Släktena Stenochirus, Heterocharmus och Charmus förmo- dar PococK vara identiska. De äro mindre kända. De båda sistnämnda hafva hvar sin art inom ceylonesiska regionen, det för- sta en likaledes från Ceylon. Dessa släkten kanske böra upp- föras närmast Butheolus. Släktet /Vebo tillhör Medelhafs-subregionen (Syrien etc.) och den ostafrikanska (Arabien). Diplocentrus är västindiskt med 3 arter, men sträcker sig till mexikanska subregionen med 2 af dessa, äfven med en till den brasilianska (Trinidad). En fjärde art på ön Curagao till- hör också den brasilianska subregionen, men äfven den är öbo. Urodacus är ett helt och hållet australiskt släkte med 2 goda arter och ett obestämdt antal, kanske distinkta raser; men de tillhöra alla samma subregion, ehuru tillfälligtvis en funnits på Ceylon. Släktet Scorpio sönderfaller såväl morfologiskt som geogra- fiskt i tvänne grupper, en afrikansk och en ostindisk. Den sista har äfven af en del auktorer kallats Palamnenns ; detta kan dock ej få ske, alldenstund namnet Scorpio måste vara bundet till en äkta Linneansk art, och då den enda Linneanska art, som finnes till detta släkte, Scorpio afer, är en asiatisk form, måste de asiatiska bära namnet Scorpio, hvad man nu sedan vill kalla de afrikanska. I hvilket fall som hälst är dessa formers utbredning mycket naturlig. 7 (kanske 10) former äro ostafrikanska och 2 västafrikanska, en är också funnen på Madagaskar. I den indi- 5 Särskildt går detta utomordentligt lätt med färgträlaster, hvarpå många exempel finnas. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. ska subregionen träffas några former, huru många är ej så lätt att afgöra, då deras tillhåll är i Bengalen, (alltså just på gränsen till indokinesiska subregionen) eller också tillika inom den cey- lonesiska subregionen. Antalet former, som äro typiska för Indien, torde därför vara mycket litet. Inom den ceylonesiska subregi- onen kunna vi räkna minst 4, i den indokinesiska 7 och den indomalajiska 5 skilda former. Dessutom hafva enstaka exemplar tillfälligtvis anträffats inom andra områden. Heterometrus tillhör de södra och östra medelhafsländerna med sin ena art, med den andra Ostafrika. Detta släkte är yt- terst nära befryndadt med följande. Opistophthalmus ersätter släktet Scorpio i Sydafrika, där ej mindre än 13 »arter» utbildats och 3 uppträda i södra delarna af den ostafrikanska regionen. Hemzaiscorpionr omfattar blott en art, som är hemma i Syrien (Bagdad). Hadogenes tillhör Afrika med 4 arter, af hvilka en är hem- ma i Västafrika och de 3 andra i Sydafrika, men åtminstone den ena går upp i Damaralandet och den andra är funnen vid Tette. De gå sålunda upp i södra delen af ostafrikanska sub- regionen. En femte art, sorn bildar öfvergång till Opisthacanthus, är nyligen beskrifven från Madagaskar. Släktet Opzsthacanthus har en ytterst intressant utbredning af sina 12 arter," i det att en finnes utbredd öfver de 3 varma neotropiska subregionerna, 2 finnas på Madagaskar, men de öf- riga 7 i Afrika. Där äro de fördelade så, att Västafrika har 2, däribland en, som äfven finnes i de båda andra afrikanska sub- regionerna. Sydafrika kan uppvisa ej mindre än 5 former och Ostafrika 35. Af de sistnämnda finnes, såsom nämndt är, en i båda de andra och en dessutom i den sydafrikanska subregio- nen. Äfven till andra subregioner ha afrikanska Opisthacanthus- former tillfälligtvis kommit. Men att den amerikanska formen skulle ha sålunda öfverförts synes ej sannolikt, då den dels är S Häri äro inräknade 2 arter, som bilda en grupp för sig, för hvars först kända art PococKk danade släktet Cheloctonus (1892), hvilket han sedan åter indrog (1896), men KREPELIN beskref sedan ännu en art från tyska Sydväst- Afrika och bibehöll Cheloctonus (1896). Mit. a. d. Nat. Mus. Hamburg XIII. 6 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 199 så vidt utbredd i Amerika och dels ej finns i Afrika, som eljest är centrum för detta släkte. Ischnurus har blott en art från Zansibar, Seychellerna och Round Island. Jomachus uppträder med en art i södra Indien inom cey- lonesiska subregionen och en annan vid Mombasa och andra ställen i Ostafrika. Hormurus har en art, som är spridd genom alla subregio- ner från den indokinesiska till den polynesiska; den andra arten har 3 former, hvilka alla finnas i den austromalajiska, en finnes i den australiska och en i den indomalajiska. Cheriuus har sina 9 arter så fördelade, att 1 finns i In- dien, I på Ceylon, 3 i indokinesiska subregionen, bland dessa en i Ladakh och en på sydostsluttningen af Himalaya; 5 arter uppträda inom indomalajiska subregionen och I på Celebes. Megacormus har en art i Mexico. Euscorpius har omkring 5 arter i Medelhafsländerna, men det torde nog finnas flera lokalraser etc., men då ingen går utom subregionen, spelar det härvidlag ej någon särskildt stor roll. Belisarius är känd blott från Ostpyreneerna. Chactas har sina 10 arter i brasilianska subregionen, men en går desslikes upp i den västindiska. Broteas har en art i den brasilianska subregionen, Broteo- chactas 3 i densamma, Hadrurochactas och Teuthraustes åter blott en, men MHeterochactas 2 inom samma. Jurus har en art i Medelhafsländerna, Scorpiops ungefär 3 arter inom hvardera Indiska halfön, hufvudsakligen dock 1 norra delarna på Himalayas sluttning. Uroctonus uppträder med båda sina arter i Kalifornien, men den ena går äfven in i Rocky Mountains-området och säges också förekomma i Virginien, alltså i Alleghany-subregionen. Vejovis-formernas antal torde: ännu vara obestämdt, äfven om de gruppera sig kring 2 hufvudarter, hvilka båda finnas i Rocky Mountains och i Mexico. Dessutom finnes en form i Kalifornien och en i Carolina. Hadrurus förekommer med sin enda art i Kalifornien, Ha- druroides med i eller 2 i de brasilianska och chilenska subre- gionerna. I den sistnämnda är äfven Caraboctonus hemma. 7 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Brachistosternus är ett chilenskt släkte med 2 arter, men den ena förekommer äfven i Paraguay, alltså inom brasilianska området. Thestylus är brasiliansk (1 art). Urophonius har en form 1 den chilenska och en i den (£(syd-)brasilianska subregionen. Botlriurus har åtminstone ett halft dussin former i chilen- ska subregionen, ungefär hälften i den brasilianska. Phontiocercus har en chilensk art, Cercophonius en australisk och Centromachus" åter en chilensk. Innan en sammanställning göres för de olika släktgrupper- nas och familjernas utbredning, bör skorpionernas ofantliga höga ålder framhållas. De äro ju bland de allra äldsta kända landt- djuren, såsom fynd äfven inom vårt lands gränser utvisa. Redan under silurtiden funnos fullt utvecklade och ganska typiska skor- pioner, därpå har man bevis t. ex. från Gotland (Paleophonus) och Skottland. Än flera arter äro kända från stenkolstiden, (bl. a. Centromachus THORELL), både i Europa och Nordamerika. Under sådana omständigheter är det ganska sannolikt, att skor- pionerna haft en mycket större utbredning än nu, och de kunna hafva utbredt sig öfver alla de landförbindelser, som fordom funnits, men nu upphört att existera, för så vidt som klimatiska förhållanden det tillåtit. Att t. ex. skorpionerna i Europa, äfven inom en geologiskt taladt ej så särdeles långt aflägsen tid, haft en betydligt större utbredning än nu, visas af de ej fåtaliga fyn- den af skorpionrester i bernsten från tertiärtiden?. De nutida fyndorterna kunna därför svårligen lämna någon ledning för be- dömandet af huru ordningen i sin helhet utbredts, men de nu- tida smärre gruppernas, t. ex. underfamiljernas geografiska fördel- ning, kan vara af ganska stort intresse och af betydelse för jäm- förelsen med och förståelsen af andra recenta djurgruppers. Om vi då börja med Azndroctonini, finna vi genast, att gan- ska många släkten hufvudsakligen äro koncentrerade i medelhafs- och ostafrikanska provinsen. Dessa äro Prionurus (Androctonus), 7 Det torde böra anmärkas, att Centromachus förut är användt af THo- RELL för ett fossilt skorpionsläkte och att det sålunda bör ändras, exempelvis till Centromachetes. > Genom klimatförsämringen, som nådde sin kulmen under istiden, ha de sedan förträngts från europeiska och sibiriska subregionerna. 8 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR, UTBREDNING. 201 Buthus, Parabuthus, Nanobuthus och Butheolus. Dessa släkten ha endast ett obetydligt fåtal former i Syd- och Västafrika, och det är endast från släkten med denna utbredning, som vi ha afläggare i sibiriska subregionen, i ett fall t. o. m. i manschuri- ska subregionen och i den indiska. Två släkten, Babycurus och Pseudobuthus, tillhöra helt det tropiska Afrika med lika form- rikedom 1 båda subregionerna, det första äfven på Madagaskar. Ett tredje, Uroplectes, har sin tyngdpunkt i Sydafrika, men sträc- ker sig äfven upp i de båda andra afrikanska subregionerna; men det torde vara sekundärt, som en form äfven påträffats på flera ställen i Sydostasien. Två släkten, Grosphus och Tityo- buthus, finnas endast på Madagaskar. Ett släkte till uppträder inom Madagaskars subregion, nämligen Archisometrus. Detta finnes både i Afrika och Asien och tyckes då liksom ha haft en brygga öfver Madagaskarregionen till Ceylon och vidare till bortre Indiska halfön, Sundaöarna o. s. v. Det är här att märka, att inga fynd finnas från Arabien eller Persien, och att endast en form uppträder inom indiska subregionen. Helt annorlunda, mot hvad man skulle väntat, om utbredningen passerat den vägen! Detta släktes utbredning till Australien och Polynesien är redan antydd ofvan. Tvänne släkten, (Hetero-)Charmus oeh Stenochirus, äro säregna för Ceylon. Ceylons och Madagaskars formrikedom är sålunda ganska anmärkningsvärdt lika, liksom deras geografiska läge erbjuder vissa analogier. Australien har också ett släkte så- som en egendomlighet för sig. Märkvärdigare och svårförklarli- gare är förekomsten af ett släkte, Ananterzis, 1 Brasilien. Då det emellertid afviker i flera afseenden från de andra, torde det tidigare differentierat sig från ursprungliga former, som kommit öfver till Amerika och tillika varit stamformer för andra släkten inom närstående subfamiljer. Isometrinz omfattar tvänne större släkten, af hvilka /so- metrus, med bortseende från den nästan kosmopolitiska arten, till- hör subregionerna från Ceylon till Australien. Det andra större släktet, 7Zztyus, är neotropiskt liksom Zabzus, som ur det är ut- brutet. Underfamiljen Cezntrurini, bestående blott af Centrurus med därur utbrutna Heteroctenus, är också amerikansk till sin utbredning. Familjen Scorpionide är mera söndersplittrad i smärre un- 9 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. derfamiljer, som i sin tur kanske eller troligen utgöra relikter af formrikare grupper med större utbredning. På sådant sätt torde man få lof att söka förklaring till att Diplocentrini ha ett släkte, Nebo, i Syrien och Arabien, men det andra, Däiplocentrus, i Sydamerika. Urodacinz förekomma blott i Australien. Scorpionini ha en naturlig afro-asiatisk utbredning. Scorpio finnes i ett bälte inom hvarje provins från Västafrika till indo- malajiska subregionen, men ej i Persien eller nordvästra Indien. Heterometrus går upp i Medelhafsländerna och Opisthophthal- us har utvecklats i stor formrikedom såsom ställföreträdare i södra Afrika. Utaf /schnurini går ett släkte, Hemziscorpion, upp till Medel- hafsprovinsen?; trenne, Hadogenes, Opisthacanthus och Ischnurus tillhöra Afrika och Madagaskar. JZomachus har en form i Ost- Afrika och en inom ceylonesiska subregionen. Man kunde vänta att finna släktet representeradt också på Madagaskar. Hormurus fortsätter denna underfamiljs utbredning öster ut, där Jomachus slutar, nämligen från indokinesiska ända till polynesiska sub- regionen. Cherin äro hemma i den orientaliska regionen och den austromalajiska subregionen. I den sista med blott en art lik- som i den indiska och ceylonesiska. Inom nästa subfamilj, Chactini, gör Fuscorpius med Beli- sarzus besvär, ty deras utbredning i Medelhafsprovinserna för- håller sig till alla de andra neotropiska släktena så som /Vebos till. Diplocentrus. Analogien är beaktansvärd, men Fuscorpius torde utan orätt också kunna skiljas från de andra typiska Chactini. Vejovinris utbredning synes vid första ögonkastet rätt svår- fattlig, men torde på det hela taget kanske vara ganska lättför- klarlig. Vi ha Zuraus i Medelhafsprovinserna, Scorpiops inom de båda indiska subregionerna, hufvudsakligen i deras norra delar uppemot Himalayabergen. De följande släktena däremot äro väst- amerikanska. 3 af dem, Uroctonus, Vejovis och Hadrurus, före- komma bl. a. i kaliforniska subregionen och angränsande, äfven om de 2 återstående släktena Hadrurus och Caraboctonus gå >? Har äfven en art i Ostafrika. IO LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 203 längre söderut och äro hemmahörande i Sydamerika. Om man nu tänker sig att, då klimatet under istiden var varmare, Vejo- viner eller deras stamfäder varit utbredda öfver norra Amerika, Asien och Europa, hvilket ej innebär något det ringaste oantag- ligt, men att dessa sedan genom klimatförsämring och andra där- med förbundna faktorer utrotats inom dessa nordligaste trakter, få vi en högst plausibel förklaring för den nuvarande utbrednin- gen. De nu lefvande formerna äro blott relikter, som kunnat lefva kvar vid sydgränsen för den forna utbredningen. Det är ej alldeles omöjligt, att PDiplocentrinis och Chactinis utbred- ning skulle kunna tolkas på liknande sätt, och kanske ha alla differentierats ur en mera ursprunglig grupp, som varit utbredd öfver norra hemisfären och som vid Behringsbryggan kunnat komma öfver från den ena kontinenten till den andra. Enligt LAURIES” undersökningar af skorpionernas anatomi!? skulle vissa öfverensstämmelser finnas mellan representanter för Vejovinz med Broteochactas, under det att å andra sidan Pzplocentrini skulle visa en viss frändskap med FEuscorpius. Familjen Bot/riuride har på det hela taget en mycket en- hetlig utbredning, i det att hufvudmängden bland dem tillhöra chilenska subregionen, äfven om ej så få gå in i den brasilian- ska. Men härtill kommer, att ett släkte, Cercophonzus, tillhör Australien, nämligen Van Diemens land och Sydaustralien samt möjligen på samma gång västra Sydamerika. Detta synes ju vara ett stöd för teorien om en fordomtima landförbindelse mellan Sydamerika och Australien genom en antarktisk kontinent, och det bör särskildt framhäfvas, att Cercophonius just uppträder i Van Diemens land och Sydaustralien och sålunda i det hörn af australiska subregionen, som bör om något ha stått i förbindelse med sydvästra Sydamerika. 2. Pedipalper. Mimoscorpius är en ofullständigt känd form från Philippi- nerna. Tylopeltis har att uppvisa 2 former i manschuriska och 3 i indokinesiska subregionen. En af dessa, som är gemensam för 10 Ann. & Mag. Nat. Hist. (6) 17. London 1896. TE 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. Japan och Sydkina, liksom äfven hela släktets utbredning visar öfverensstämmelsen mellan båda dessa subregioner, en sak som äfven bekräftas af vissa reptiliers utbredning. Abalius har en form på Nya Guinea och en i Polynesien (Samoa). fetrabalius har en form inom indomalajiska och en inom austromalajiska subregionen. Thelyphonus har sitt centrum i indomalajiska subregionen, där ej mindre än omkring 13 former träffas, 3 eller 4 1 austro- malajiska, 2 i indokinesiska, 1 i hvardera indiska och ceylonesi- ska subregionerna. Mastigoproctus däremot tillhör tropiska Amerika med 2 former 1 brasilianska och västindiska och en i mexikanska sub- regionen, hvarifrån den sträcker sig ända fram till Florida i Alleghanyprovinsen. Uroproctus åter tillhör de ostindiska halföarna. Thelyphonellus har blott en art i tropiska Sydamerika. Labochirus är hemma på Ceylon. Hypoctonus åter har 8 former i Birma och en på Borneo. De afvikande Schizonotus och Tripeltis ha hvardera 2 arter, den förra på Ceylon, den senare i Birma. Af medföljande tabell framgår, att Uropygerna eller Thely- phoniderna hufvudsakligen tillhöra den orientaliska regionens Östra delar. Blott en, Zhelyphonus (sepiaris), och en, Uroproc- tus (assamensis), tränga in i den indiska subregionen, och båda dessa torde egentligen tillhöra andra områden, nämligen det indo- kinesiska, i hvars gränsländer de finnas (och den förra äfven inom det ceylonesiska). Det ceylonesiska området har ej häller att uppvisa mer än 2 former äkta Thelyphonider, den nyssnämnda Thelyphonus, som möjligen ditkommit sekundärt, samt Labochi- 7us. Däremot äro de afvikande Tartariderna med sina förkor- tade svansspröt hemma delvis på Ceylon, (Schizonotus), hvilket torde vara att beakta för jämförelse med Tarantulidernas utbred- ning. I indokinesiska och indomalajiska subregionerna finnes däremot en rikedom på former (16 å 17) i hvardera. Från den förstnämnda har sedan spridningen af 2 Tvlopeltis-arter kunnat försiggå upp genom Kina till Amurlandet, (amurensis), och till Japan, (Stimpsoni2), öfver Liu-Kiu öarna, där denna form också 12 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 205 finnes från (Formosa? och) Sydkina. Från indomalajiska sub- regionen har spridningen gått till den austromalajiska, där vi finna 2 Thelyphonus på Celebes och 1 på Amboina (+ 1 på Nya Guinea). Åbalzus har sitt hemvist på Nya Guinea, och den samoanska formen !! torde kunna ha kommit dit sekundärt !? med människor eller på annat sätt. Västerut tyckes icke någon utbredning ägt rum, då vi ej känna några Uropyger från den &thiopiska regionen eller Medel- hafsländerna. Ej häller ha dessa former nått Australien. Men huru skall man kunna ställa denna grupps hufvudsak- ligen ostasiatiska utbredning i samband med förekomsten af tvänne släkten, Mastigoproctus och Thelyphonellus, i tropiska Amerika? Det synes ej alldeles omöjligt att antaga, att under förbindelsen mellan Asien och Amerika öfver nuvarande Behrings haf dessa formers stamfäder kommit öfver till Amerika, i hvars varmare delar de trifts, utvecklats och stannat kvar, under det att vid istidens klimatförsämring deras stamsläktingar norr om den nu- varande utbredningsgränsen förintats.” Är detta öfverensstämmande med verkliga förloppet, får man en mycket naturlig och lätt för- klarlig utbredning af gruppen Uropygz. Ej häller synes ett dy- likt antagande vara så synnerligen djärft, då man har så tydliga bevis för andra djurformers vandring från den ena kontinenten till den andra denna väg. Släktet Zarantula anses af KRAEPELIN omfatta blott tvänne arter, den ena i Ostafrika och den andra funnen på åtskilliga ställen från Sydafrika till Siam. Emellertid ha andra författare, (PococK m. fl.), uppställt flera afvikande former som arter, och man torde nog kunna urskilja dem delvis såsom lokalraser. På sådant sätt skulle man kanske få 2 eller 3 former inom den ost- afrikanska subregionen och I i indiska, 1 eller 2 i ceylonesiska och I i indokinesiska regionen, hvarförutom man träffat repre- sentanter för denna formgrupp inom den madagassiska och syd- afrikanska subregionen. Släktet Zztanodamon tillhör Västafrika med 3 former, under det att Damon träffas i Syd- och Ostafrika. Egendomliga före- 1 En form, som funnits på Fijiöarna, hör måhända också hit. 12 Desto möjligare som blott ett exemplar är kändt. 13 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. falla uppgifterna om, att en Damon skulle träffats vid öfre Ama- zonfloden och en i södra Patagonien. Bero ej dessa uppgifter på misstag eller på sekundär medsläpning på ett eller annat sätt, tyda de på en högst egendomlig utbredning af subfamiljen 7Za- rantuline. I hvilket fall som hälst torde Afrika vara dess egent- liga hemland, hvarifrån utbredningen tycks ha gått mot nordost öfver Seychellerna och Mauritius till Ceylon och Indokina. Denna utbredningsväg är alldeles densamma, som vi finna inom vissa andra djurgrupper, t. ex. maskbatrachierna. Äro de sydameri- kanska fyndorterna riktiga, finna vi äfven där en parallelism till ej allenast maskbatrachierna, utan äfven flera andra djurgrupper, som ha att uppvisa stamsläktingar såväl i Västafrika som i Syd- amerika, häntydande på landförbindelse mellan dessa kontinenter. Släktet Plrynopsis tillhör Mexico och Kalifornien och Veo- plrynus tropiska Amerika, där det utvecklat många former, isyn- nerhet på de västindiska öarna. Heterophrynus är också hemma i tropiska Sydamerika. På detta sätt får subfamiljen IVeoplrynine& en mycket naturlig ut- bredning, hufvudsakligen i neotropiska regionen. Charon är utbredd inom indo- och austromalajiska subregio- nerna och kanske in i Polynesien (Palaos) samt en form från Australien. Stygophrynus är känd trån Birma. Sarax däremot är hem- ma inom indomalajiska (Borneo, Philippinerna) och austromalaji- ska (Nya Guinea) subregionen. Charinus har 1 eller 2 former inom Polynesien och Caza- gÅ&us 1 Birma. Subfamiljen Charontine har sålunda också en ganska na- turlig utbredning från den indokinesiska öfver de indo- och austro- malajiska subregionerna ända in i Polynesien. Af ofvanstående framgår bl. a.: 1) Att för Thelyphoniderna kräfves en fordomtima utbred- ning från Asien till Norra Amerika och sedan ha de vi- dare trängt ned i Sydamerika. Genom klimatförsämring hafva sedan alla former utrotats i norra Asien och norra Nordamerika. Detta gäller äfven om flera skorpiongrupper. 2) Att det finnes två olika afroasiatiska utbredningsområden, ett nordligt från Ostafrika och Medelhafsländerna genom 14 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. 207 3) 4) Syrien och Persien till norra Indien och inåt Central- Asien och Sibirien (härpå lämna But/hus med samsläk- tingar exempel); och ett sydligt från tropiska Afrika öfver Madagaskar och Seychellerna till ceylonesiska!? subregio- nen och vidare till den indokinesiska och indomalajiska (härpå lämna Scorpio, ÅArchisometrus, Ischnurinm och Tarantula exempel). Att vissa skäl tala för en förbindelse mellan tropiska Afrika och Sydamerika (ex. Opisthacanthus). Att äfven skäl finnas för antagandet af en antarktisk för- bindelse mellan Sydamerika och Australien (ex. Bothri- uride). 1! De på sista tiden genom borrning vunna bevisen för riktigheten af DARWINS korallrefsteori torde betydligt styrka antagligheten af en sådan för- bindelse! 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. = Q [ — Se AN DEE D Sj (2) = ST = SI! 9 (SA LSR E EG lg IR = >= = Fd a GA 2 a a SS SE Ark & SS) a a 7 än =) a Fäls ST RRES 15 5 Skorpioner. = LV LOMUNVUS Moses sees sko dt =—='| 5(6)1—=1— 20 =E BUMUS. onesdessds EEE AE 0 4 I 10 2 I = SÄ POrAbUltkUS. done ce ss ES Sd EE rd S 1] 2 NESTESNES INAHOVULRUS a om so0 rer SER p 27) RESA (EEE EE LG EEE ES || (GKOSPIUS E2A äras son EES =] — | =|= —1. 203) ENN SUV EO TUES I Jo SS RIE RE 23 I ff ee FAN EEE EE Fetero( Charms), =sen i =] lh REN ENN STEHÖOCRIN LS. omm mo sk a SS EET FE AE gl) FENA EE od ss) NNE rn ArchisOMetrUsS oooocovssoooom mma 5 Ja 3( 4) I 3 3 ÄR RPULENES! sosrsa IEEE CS EE RR VS = LSOVUELFOLACS bomma mosas ARE |A fl EE SA] FEK SEN gg EN a (IKOPIEGIES moved sen SdSSLLES —! — | —|—] 6(7) 1Il15|] — I|—]—] I BAOYCUKUS tooossse SESIURSES AE [RR ER SEE 3 3 SAN ENN LE SEUAOGHIRUS mosa sek SALES EES EDER (EN ES I TR 1: =E LIlYOGULAUS occecorsodsodeensen SEN [ERE EE | KE EEE ES ES NN LSOMElPUS I mosodleke Re 2 Ty [SNS I Ty =S I TI NF20102 LLYN Si 20 SA NEON = — 1 =|=) = (DE a AO TUS oc ao da nor EEN ERA |] =] — JE = EEE CENLKUNAS EA EES =) — EP NN NEN EN LTEleroCleRUS Mo moosonancsse ses == le) = VE VE N ”ebo 3 ES RR RK REA åå se I ös (År fö T AE — — I — I] — LIiplocentrusa msec Cass =E) = 1) NEN ENEENE ÖFOAdACUS ooo ess ER =S l—l— = dl —]— | = NES EEE COPIED mässrsben also se see == 1 === TR 1 ARA FLElerOmetrUS moslassioesores =E ON Scen KE ro l1—=) =E Opisthophthalmus = moooo---- ER EE [Vd 3 |—l13] — 1-1] —]— Hemiscorpl0on sooooooosemm mm - I =) —J] == INNER Hadoge0NeS ooossessssooeooomn ar, | Re Pe) 2 Tf) r NV ESEEETES OpisthaäcanthUus ooomomromm-- BEN (RN NEN 5 21 6 200 NERE ISCAhNUTUS — oooaoooooooosooumn IR | (RESER Er SE RR REN rö LOMLACHUS mocreser sees ENN (IRESDN [ask] JL EN RE RS 1 af |) LLOKPVUP HSA bonne SEE = fl or RT ChELUUS oso ooeedesseoseasa ES [EON [CEENN EE | FEET RSS pR ee TSE MMegaclorMUS — oooooooooeaao mn AE Er EE EE I EN ES EEE = = || — LEUSCOKPIUS Momo osesen esse en AS (ÖR fe RS fr a a SS LJClSAPIUS -ooosesernsrtrsssines 2 1 |]. =) =P = CHOCLaSK 255 ASS ? SEE = LB KOLEGS Asos a NE REN === = ==, =E BYOlteoChaldlaAsS ooooosssosoooma ESR TARA SEA a SK 2.2 => — | —1|— Hadrurochaädtas oooooomssooon NN MAREN rr NE EN | ESS RE TCUthrAUSteS ooooooome ooomoa |) 1 |) NEN EE HeterochaltAs oooooooocsonssn KSR (AES (ERIKA JRC 2. TN EE == —]I]—|— RUS SE RE AE KE dd SEN EN ES FE a | | — INCOFPLIOP Sosse TANIA —|] —I]—|—I] — |—] =) — Silk UKOCl0MUAS. omosenssereasn EE [e EN EES FE ES | AE UTSE SR FARA AE EE ER SA FASA EA EE sl) | LIOAKULUS omorssnreeisssscune FE [ES ES EN jer [ESS (SEEN [AE = = 1 — 209 LÖNNBERG: SKORPIONERS 0. PEDIPALPERS GEOGR. UTBREDNING. S : [4 al =) (>) = A [ng RE IR NÅ SN - MH 2 N Canadiska | FE era FAO ES RR Rs RA Eee ar EOET Alleghany | Hl NSF UU SL EN LST EEE Rocky-Mountains | — | | ARSA SSR Californiska KE | I i | | j FLEN för CE | ET LER FE fa HEST at Västindiska | | sl |[ESe | Jul [EN EO a) | ES Mexikanska | | JE] ini Ce NES N | ST | EE i | FÖRORT N | A Brasilianska SS ÖGATS - OA Chilenska | RE RATE EL [TREE RE FA Fl |oz | Nyzeeländska FR farbar | | FEN | I FR — i ET. - 1 F - é | AT - HS - << Polynesiska (EE a Feel smalare Fa | — —— — - enn - = — — - - - 1 (Ae) N EE NAN | I 5 Australiska JAS an a le FREE EE RE BT Ju =S [LSS ba” SN Fe < Sk PENSION Be IR Nr SURA STEREO ERNER Austromalajiska lö ER EL SR RS ER a EET ET a EEE 1 NS Sa AE | NI Indomalajiska = BE fr EEE EM NES fl NN a 2 SS 5 1 TE AE IE FR I Lär TE LT ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 210 — —. <.=—>=;— >"”qr = .— —— os S | | | SAN ESR FE RN a a Sa (Ch cn | 2 2 MARE SK >» | us = = LME ev SS | 5 & | 4) Oo 3 5 fo = 1; D =) = I OQ AD FÖRE 3 NER le ga [= IK) = lo) Th - 2 = | = ja D > te) | (5) SAP Fas Ule SPE re un a | Älg &b: SH S) a Dn A& | OM MÅ 3 F [SN 5 I 3 se te an La S [) v ww. USS 7 LA 7 ped FJ 0 ” = I juh oe = S å 7 4 | = | = Öm) 3 > ANS > | | Had uUrOileS, ccoocxoecsserospss Nit Ah BRA EA AE. (CaKGBACKIOTUUS moto oo srARA SSE ad) EES [VR | SR ga BrächistosterMUS =ossccecseccr | RSA | BES BA OA oi EL ns NN ER LME SYS oo oc na mass Sken san AS sng UrOPRONUUS ace =- sekr bensee | 5 i vira LOMI VUPUS: sessenee sr SER | a | KN EN [RESA Eee PROHIOCEFCUS mm ospes ee SASIAE SEN ÖKEN MI Lönen [EES EES lö Se & CerCOPROMLTUS oiomoosceop sd AR | | | ES) (AA + | | | . SN Ja Centromachetes? soooooo- se EN [RED MES REN [RIE fen SEO = VAS I I a | | | Tarantulide. | | | fa AMNlUlA I-or senior rörstsse —| — | 3 I—| TliGRDÖTEEE FUANOÄdAMOR olcceeressaders SE a SN Ve Fille Pela Damon | 2 soreesserenenee seten —| — |[--|— I || fl —-1—I=1—) PRIPHOPSIS) mds oska oss AE (Rn (AE, EEE Ee (rg [a Aa a | LVEODISVILUS oooeesssatocdnNesr SN | eo Ile EN VN LLELeKOPHN YIUS occsamas srr =) tl a a NE) fa NEED (CRAKOT. mess ses | | | EN ar | | | SYSOP PIUS ooorssssess ss | | | a) hr NEN SU a I I I DUFUN veckor amsaprjinssssenSSns | | I PEN NE (CR ANLIUUS mon se sk dena sekanen as Ila | 2 | NN CALA BUS äre | | 4 I I I Uropygi. | Mimoscorpius SERSR KIRSI | | | —- AE JT WODEllES a ocmkns sn ssän AN SA = =? le — == 2) = [41 DAT TA NRP SER AEA BIE er EE SSE SElUOUIUS forvrbecserdrssenss JE SA SNES Thelyphonus | | | | Lelyphonaus sm aneeeeeee nn SEEN EEE Ti) til Se Mastigoproclus = oooo-------- | =) — METE Uvroproctus oo... RRANSFES 2 | el SL HELYPRORElUST mosssrecsrEs 55, EON ES Ae te RE faan rr | | NEH LaAbOChifUS ooooosooseeeeaonan | —— fr | LLYPOCEOIUS mmooserseeaknerers | ol) WEENEENINST SChLZONOLUS ooooocooooooooooena ESV [ECE | Aa gy | LYDPEllS momensrsrevrods | TN | EE IE = Centromachus KRAPELIN. 211 UTBREDNING. PEDIPALPERS GEOGR. SKORPIONERS 0. LÖNNBERG: Canadiska | Alleghany I Rocky Mountains | (CE Västindiska MExikanska TASTE Chilenska - Nyzeeländska Polynesiska Australiska | Austromalajiska Indomalajiska Ciudad. — |Mex. + Calif. I I 13 1 je SANN 19 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. NEUE TERMITEN AUS STERRA LEONE UND GUINEA (VORLÄUFIGE MITTHEILUNG) VON DI YNGVE! SJÖSTEDT! Eutermes pallidipes n. sp. Imago alata: fusco-brunnea; ore, palpis, pedibus totis pal- lidis; ventre medio pallido, lateribus fusco-adumbratis; alis pal- lide fuliginosis, subcosta fusco-brunnea, venis minus distinctis, magis tamen versus basin alarum; capite parvo, applanato, ro- tundo, medio paululo excavato, puncto parvulo prominulo; epi- stomate paulo modo inflato, paulo dilutiore quam fronte; oculis magnis, ocellis approximatis; dentibus duobus primis mandibula- rum parvis, fere eadem magnitudine; antennis 15-articulatis, arti- culo basali maximo, tertio minimo; prothorace parvo, semicircu- lari, antice elevato, postice applanato, latitudine capitis oculis exceptis; scutis dorsalibus meso- et metathoracis bifidis, processi- bus breviter acuminatis; corpore lineari latitudine capitis. Long.c, alis 10, exp. al. 19, long. ale 8,5, lat. ale 2, corp. 5 mm; Camerun: Cribi, Dec. 1888, coll. MORrGENn(?), Mus. Berol. Sierra Leona, coll. AFzELius, Mus. Holm. Calotermes robustus n. sp. Imago alata: supra flavescente-rufa, capite obscuriore ; sub- tus, antennis, pedibus paulo pailidioribus; alis robustis, hyalinis, paulo flavescente-adumbratis, venis costalibus et mediana flave- scente-rufis; submediana valde indistincta: mediana robusta, ad subcostam approximata; capite rotundato; prothorace latiore quam capite, rectangulari, lateribus rotundatis. Long. c. alis 17, exp. al 30, long. ale 1253, lätslalent corp. 9 mm. Camerun: Mungo, April 1374, coll. BucHHoLZ, Mus. Greifswald. Calotermes domesticus n. sp. Imago alata: flavescente-rufa ; subtus, antennis, palpis pe- dibusque pallidis; alis hyalinis, metallico-splendentibus, venis costa- libus flavidis; area costali ramis VIII ornata; capite quadrangu- lari, longiore quam lato, postice rotundato; prothorace magno, oblongo, postice paululo emarginato; dente primo mandibularum maximo; ocellis valde approximatis. Long. c. alis 8,5—59, exp. al. 14,2— 16, 10ng. ale6j5—=LS: lat. ale 1,3—2, corp. 5—5,5 mm. Fernando Po, Jan. 1873, coll. BucHHoLz, Mus. Greifswald. Camerun: Boma, 1891, coll. D:r. HAGEMANN, Mus. Hamb. N - (EX DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA VON CHR. AURIVILLIUS. [GS Nymphalidee. 39. Diestogyna Romi n. sp. £. Alis supra obscure lan- guide coeruleis, margine exteriore anticarum anguste, posticarum latius (3—4 mill.) nigrofusco, cellula discoidali alar. ant. lineis 5 transversis virescente-coeruleis ; alis infra area basali fere uni- colore obscure rufescente-brunnea, parte exteriore pallidiore vio- lascente brunnea, area basali alar. ant. lineis 4—53 obsoletis vio- lascentibus cellul& discoidalis ornata, extus fere recte (ad costam vix longius quam ad marginem posticum producta) truncata et paullulum sinuata, violascente marginata, area exteriore ad costam obscuriore et violascente squamosa punctis 2—3 subapicalibus albis minutis obsoletis, angulum posticum versus multo pallidiore flavescente et haud violascente; area basali alar. post. omnino unicolore extus linea obliqua fere omnino recta fasciaque viola- scente terminata, area exteriore ad angulum ani late violascente, ocellis submarginalibus in areis 1 c et 2 &gre discernendis, pre- terea tantum serie arcuata punctorum 6 alborum in areis 2—7 indicatis;, ciliis omnibus utrinque niveis. — Long. alar. exporr. 50 mill. Congogebiet: zwischen Kasongo und den Stanley-Fällen (Rom). — Museum Bruxellense. it Sjehe Ent. Tidskr. 16 p. 113—120 (1895). 25 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. In Flägelform stimmt OD. KRomz fast ganz mit D. Grose- smat/it STAUD. Uberein, durch Farbe und Zeichnung aber kommt sie der D. Dusenmz AuvrRiv. sehr nahe und unterscheidet sich von dieser Art durch die geringere Grösse, durch die viel dunklere Unterseite und besonders durch das nach aussen quer (gegen den Hinterrand fast senkrecht) abgeschnittene Wurzelfeld der Vorderflägelunterseite. Bei Pusenzi tritt dieses Wurzelfeld am Vorderrande viel länger als am Hinterrande hervor und wird nach aussen von einem schief gestellten Bogen begrenzt. Bei beiden Arten fehlen die weissen Subapicalpunkte auf der Ober- seite der Vorderflägel. Lycaenideae. 40. Pentila Cloetensi n. sp. Y. Alis flavescenti-albidis, nigro punctatis; anticis supra plaga magna cinereofusca apicali inter costas 3 et 9 -extensa, marginem costalem et exteriorem haud attingente, punctis 12 marginalibus punctisque aliis 9 (tribus in cellula discoidali, una ad apicem cellul& singulaque ad basin arearum 2, 3, 9—11) nigris ornaåtis, infra Om- nino ut supra signatis, plaga autem nulla api- cali; alis posticis utrinque punctis 7 marginali- bus et 4—5 in medio (singula in areis 2, 3, 7 et in cellula discoidali unaque ad apicem cellul&) ornatis. — Expans. alar. 31 mm. Fig. 3. Pentila Congogebiet: Beni Bendi am Sankuru Fluss Cioetensi Auriv. (L. CLOETENS). — Museum Bruxellense. Diese Art ist mit P. abraxas DouBL. HEw. nahe verwandt, hat aber eine hellere mehr weissliche Grundfarbe und einen 'viel grösseren bis zur Rippe 3 ausgedehnten und nach innen fast gerade begrenzten Apicalfleck der Vorderflägel. Auf beiden Flägeln findet sich ein schwarzer Punkt im Wurzeltheil des. Feldes: 3. Diesen . Punkt habe! ich bei keimem Stäöckervon abraxas gefunden. 41. 'Phytala -hyettina ni sp. St Alis ssuprageoeruleis; anticis costa, apice 4—5 mill. late, margine exteriore, area 1232 fere tota nec non basi arearum 2—6 et cellula discali e maxima 26 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 215 / parte nigris, posticis margine 'costali usque ad cellulam discoi- dalem et margine exteriore 2 mill. lato nigris; alis infra fusco- brunneis, anticis macula obsoleta-ad apicem' cellul& discoidalis, maculis 5—6 disealibus in areis 2—6 et 9, maculis obsoletis plus minus connexis marginalibus nec non margine postico sor- dide albidis, posticis fascia media transversa alba in areis 5 et 6 extus dilatata preditis.s — Expansio alar. 340—31 mm. Sierra Leona. — Coll. STAUDINGER. Ist mit /yetta HEw. und /yettoides Auriv. sehr nahe ver- wandt und besitzt wie auch jene Arten oben an der Wurzel der Vorderflägel im Felde 1a einen kleinen, schwarzgrauen, elipti- schen Mehlfleck, wodurch die Rippe 1 an ihrer Wurzel stark vorwärts gebogen wird. Von beiden der genannten Arten weicht Ph. hyettinra durch die zwei Millim. breite, schwarze Saumbinde der Hinterflägeloberseite ab. Die durch die schwarze Wurzel der Felder 2—6 abgetrennte blaue Discalbinde der Vorderflägel ist zusammenhängend oder nur an der Rippe 4 schmal abgebrochen. Die Rippe 4 der Hinterflägel ist auf ihrer Vorderseite schwarz gesäumt. 42. Phytala intermixta n. sp. &. Alis supra nigris, an- ticis maculis 2—-3 irregularibus in cellula discoidali, tribus in area Ib singulaque in areis ra, 2—6 et 9 in serie arcuata dispositis late coeruleis, posticis cellula discoidali tota areisque I c—5 fere totis (apicibus exceptis) coeruleis, costis 2—4 nigro- marginatis; alis infra brunneo-fuscis, anticis margine postico (areis 1 a et Ib) maculisque serie duplici, una discali, altera fere mar- ginali, dispositis albidis, posticis fascia bene determinata, trans- versa, media, 2 mill. lata, a medio marginis interioris ad apicem ducta nivea ornatis. — Expans. alar. 30 mm. Kuilu. — Coll. STAUDINGER. Diese Art ist einerseits mit Ph. hyetta, hyettoides und hyettina, anderseits mit Ph. Henleyz sehr nahe verwandt. Oben stimmt sie fast ganz mit Ph. Henleyi uberein und weicht nur durch die etwas stumpferen Vorderflägel und' den 1 Millim. brei- ten, schwarzen Saum der Hinterflägeloberseite ab. Beim Typus von Ph. Henleyi ist dieser. Saum kaum mehr als 0,5 Millim. breit. Unten weicht Ph. zntermixta durch die weisse Querbinde der Hinterflägel beträchtlich von MHenleyi ab und stimmt sehr 27 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PEO: nahe mit den zuerst genannten Arten tberein. Die Rippe i der Vorderflägel ist bei zntermixta und Henleyz an ihrer Wurzel fast gerade, und der Mehlfleck in 1 a scheint ganz zu fehlen oder ist nur durch einige Schuppen auf der Hinterseite der Rippe 1 ver” treten. 43. Deudorix violetta n. sp. sz. Alis supra usque ad marginem violascente atro-coeruleis, vix micantibus, posticis ima basi margineque interiore nigricantibus, lobo fusco-brunneo, cauda nigra, summo apice nivea; alis infra nigro-fuscis, pone medium lineis tribus tenuissimis, irregularibus albis, quarum prima anti- carum a margine spatio 6 mill. lato separata et a secunda qua- druplo fere latius quam secunda a tertia remota, posticis lobo anali punetoque submarginali in area secunda atris et intus ob- solete fulvo-brunneo-cinctis, anticis infra ad marginem posticum pallidioribus, grisescentibus. — Expans. alar. 30 mm. Gabun. — Mus. Holmizx&; Coll. STAUDINGER. Mit D. catalla KarscH und PD. deritas HEw. nahe verwandt. 44. Deudorix corruscans n. sp. gg. Alis supra obscure viridi-cyaneis, micantibus, anticis marginem versus nigricantibus, posticis ad marginem interiorem, areis 1a et I Db, atris et nigro- pilosis, cauda loboque anali nigris illa summo apice nivea, ciliis niveis, apice nigris; alis infra obscure brunneo-fuscis pone me- dium lineis tribus tenuissimis, ex parte subobsoletis, cinereo-albis ornatis, linea prima in anticis fere in medio inter apicem cellulxe et marginem exteriorem sita, intus nigro-marginata et a linea secunda fere duplo longius quam secunda a tertia separata, alis posticis lobo anali punctoque submarginali in area 2:a atris et intus fulvo-marginatis, linea tenuissima marginali nivea; fronte nigra, utrinque albomarginata. — Expans. alar. 33 mm. 2. Alis supra sordide obscure coeruleis, parum micantibus et marginem versus nigricantibus, lobo anali sordide fulvo, nigro- marginato; alis infra pallidioribus quam in mare lineisque albis multo-distinctioribus, posticis puneto submarginali atro in areis 6 et 7; cetera omnia ut in mare. — Expans. alar. 35 mm. Kamerun (1 2); Ogowe (1 &). — Coll. STAUDINGER. Mit D. derztas Hew. sehr nahe verwandt und hauptsäch- lich durch die stark schillernde und gegen den Saum schwärz- 28 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 217 liche Oberseite des A:s und die fast ganz dunkelblaue Oberseite des 29 verschieden. 45. Jolaus (Epamera) laon HeEw. &. Alis supra lete coeruleis, paullulum violascente-micantibus, dimidio fere apicali anticarum, apice circiter 3 millim. lato posticarum maculaque marginali in area I c posticarum nigris, areis 1a et Ib cinera- scentibus, apice tantum nigris; lobo anali albo, punceto nigro intus rubro-marginato ornato; cellula discoidali basique arearum 6 et 7 macula farinacea pallide albescente-coerulea (omnino non brunnea) ornatis; caudis tribus nigris albomarginatis. Alis infra albis, anticis apice margineque exteriore plus minus late infus- catis, margine postico late (areis 1a et I b fere totis) nigri- cante, dense albo-consperso fasciculoque nigro instrueto; posti- cis puncto magno atro anali et ante hoc punectum macula san- guinea, squamis plumbeo-cesiis conspersa et costam 2:am attin- gente ornatis, in area 2:a macula submarginali nigra aurantiaco- cincta ct cum macula priore connexa, inter medium hujus maculze et apicem al& linea submarginali, in areis 4—06 incrassata et flavescente, ante fasciam analem rubram in area I b linea (discali) tenui, recta, nigra et in area I c linea altera ut signum V flexa, his lineis ad costam Ib late separatis. Fronte nigra utrinque late alba. — Long. alar. exporr. 32 millim. Q. — Fig. 4. — Alis supra ut in mare signatis et coloratis at alis posticis maculis duabus magnis fere marginalibus nigris in areis IC et 2 et ante has maculas linea angulata transversa nigra inter costas I b et 3; alis infra ut in mare at fascia fusca marginali anticarum latiore et distinctiore (ad apicem 4—5 mill. lata) intusque linea fusca transversa plus minus distineta connexa, linea discali posticarum etiam inter costas 3 et 7 distincta et margine postico Fig. 4. 7. laon Hew. 9. Oberseite anticarum haud nigricante. -— Long. alar. ex- der Fliigel. porr. 33—34 mm. Kamerun: Barombi-Station (&A, 2), Ogowe Fluss (9) und Kuilu Fluss (8). — Collectio STAUDINGER. Durch die Gite der Herren GODMAN und SALVIN konnte ich den Typus von 7. /aox HEw. genau untersuchen und habe ÄP- ge t 29 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT TI (SOV funden, dass die hier oben beschreibene Art der wahre /aoxz HeEw. ist. HEWITSON kannte nur das Weibcechen, später aber beschrieb H. H. DrucE als Zaoz & eine Form aus Sierra -Leona, -welche zwar dem wahren & von /Zaoxr ähnlich, jedoch sicher eine ver- schiedene Art, die ich laonides nenne, ist. Bei laonides & haben die Hinterflägel oben einen grossen, schwarzen, in der Mitte braunen Schuppenfleck und die Vorderflägel 12 -Rippen (= eine finfästige . Subcostale). Bei /aox HEWw. &A aber ist. der Schuppenfleck der Hinterflägeloberseite klein und hell weisslich blau und die Vorderflägel haben nur 11 Rippen. Bei laonides ist die feine schwarze Discallinie der Hinterflägelunterseite zwi- schen dem Innenrande und der Rippe 2 zusammenhängend und nur schwach gewellt, bei /aox HeEw. aber an der Rippe I b deut- lich abgebrochen, indem ihre Fortsetzung in I c viel näher an der Wurzel beginnt. Das 2 von /Zaonzdes ist mir unbekannt geblieben. 46. Jolaus (Epamera) sapphirinus n. sp. &. Alis supra vivide cyaneis, anticis parte apicali usque ad basin coste 2:22 nigra, posticis elongatis areis I a et I b nec non lobo anali nigro- fuscis, hoc extus anguste albido; macula squamosa fusco-brunnea magna, postice (non autem intus et extus) area lata fusca nitente cincta; alis infra albis, anticis ad marginem leviter infuscatis et lineis duabus rectis fuscis ornatis, interiore (discali) distineta et inter costas 2 et 9 extensa, exteriore valde obsoleta, penicillo marginis postici magno atro, alis posticis lineis duabus fuscis exteriore ad apicem al& dilatata et rubra, inter has, lineas a margine interiore usque ad costam 3:am fascia irregulari, ramum in lobum analem emittente, aurantiaca et (inter medium arex 1c et costam 3) rubra, plus minus argenteo-squamosa ornatis, macula in lobo anali alteraque submarginali in cellula 2:a nigris; fronte anguste nigra lateribus late niveis. — Long. alar. exporr. 31 mm. Ogowe Fluss. — Collectio STAUDINGER. Die Vorderflägel sind am Hinterrande stark gelappt, und ihre blaue Farbe bedeckt nur die innere Hälfte der Mittelzelle und die drei ersten Viertel der Felder 1 a und 1 b und tritt im Felde i b nahe an der Rippe i am welitesten hervor. Die Hin- terflägel sind oben den Hinterflägeln des grösseren JL. eurisus 30 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. -219 sehr ähnlich urd haben wie auch bei dieser Art nur eine sehr feine schwarze Saumlinie. Der Anallappen ist jedoch bei sapp/u- 7rinus ganz ohne Roth. 47. Jolaus (Epamera) agnes n. sp. g. Alis supra vivide obscure coeruleis; anticis parte apicali latissime usque ad basin BOSE) 2:2,atea, II, Gguartague partenapieali,arearum a. et ob atris, lobo marginis postici parvo; posticis margine antico usque ad costam 7:am, margine interiore lato usque ad costam Ib, linea tenuissima marginali, in area 6:a paullulum dilatata nec non macula magna rotundata farinacea prope basin in cellula discoidali et in basi arearum 6:&2 et 7:&2 nigris, lobo anali basi obsolete rufescente, medio nigro aureosquamoso, apice albo nigro- marginato et albociliate, caudis nigris albociliatis, apice niveis. Alis infra albis, marginem versus paullulum infuscatis; anticis lineis duabus submarginalibus tenuibus, exteriore obsoleta macu- laque magna in medio marginis postici fuscis; posticis lineis tri- bus submarginalibus fuscis, prima (intima) inter costam 3:am et medium are& I c bis fracta, in medio are& I c angulata, deinde recta et extus late rufo-marginata, lineis 2:a et 3:a inter: costas 3:am et 7:am tantum distinctis, rnaculis duabus atris, prima aureo- squamosa in lobo anali, altera in area 2:a, utrisque intus rufo- cinctis, macula rubra lobi analis argenteosquamosa, arcu irregu- lari argenteosquamoso areXx I1c cum macula are& 2:22, strigaque rufa intus argenteomarginata cum apice coste I a connexa, area I C prope marginem parce nigrosquamosa; vertice (margine pos- stico nigro excepto) et fronte fere tota rufo-testaceis, ima parte frontis alba; palpis niveis articulo ultimo supra nigro; pedibus niveis nigro-annulatis. -— Expans. alar. ant. 30 mm. Femina ignota. Patria: Cainerun inter. (JoH. ALBRECHTS HÖHE). — Museum Holmizx. JF. agnes ist auf der Oberseite dem vorhergehenden YZ. sapplu- 7inrus durch Farbe, Zeichnung und Fliägelform sehr ähnlich. Die blaue Farbe ist bei beiden Arten ziemlich dunkel fast ganz wie bei Z. eurisus CraMm. und viel dunkler als bei den nahe wver- wandten Arten zasis, Belli und cyters. Die Vorderflägel sind an der Mitte des Hinterrandes nur sehr schwach gelappt, viel schwächer als bei sapphirinus und zasis. Der schwarze Wurzel- I (Sr 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. fleck der Hinterflägel ist etwas kleiner als bei sapphirinus und in der Mitte schwarzgrau (nicht braun) beschuppt. Bei sapphirt- us ist dieser Fleck von einer besonderen blauen, in violett schillernden Zone umgeben, welche bei ages gänzlich fehlt. Von sapphirinus unterscheidet sich ages äbrigens sehr leicht durch die Farbe der Stirn und die Zeichnung der Unterseite. Heterocera. 48. Nyctemera fasciata n. sp. 2. Alis sordide lutescen- tibus, subdiaphanis; anticis maculis numerosis fusco-brunneis, albidomarginatis fascias quartas transversas formantibus ornatis, fascia prima basali, in areis 1a et Ib distinctiore, male definita, secunda media irregulari e maculis 5—6 (binis in area Ib et in cellula discoidali, singula in areis 2 et 11) composita, tertia subapicali inter mar- ginem costalem et costam tertiam extensa et e maculis sex in areis 3<—7 et g9+10 sitis composita, quarta marginali, intus irregulariter incisa et in areis 2 et 5 multo latiore; alis posticis marginem versus in- Fig. 5. Nyctemera 5 fasstria arne determinate obscurioribus, lutescente fu- scis; alis infra pallidioribus, signaturis anticarum translucentibus; capite pallide lutescente, fronte e maxi- ma parte punctoque verticis nigris; thorace lutescente albido, collari tegulisque punctis binis nigris punectoque nigro ante basin ale anticx, metathorace supra nigro-bipunctato; abdomine supra luteo, infra albido seriebus quinque punctorum nigrorum, una dorsali, binis in utroque latere ornato. — Expans. alar. 42 mm. Nyassaland. — Collectio STAUDINGER. Diese Art erinnert an die indische V- scalarzum VOLL. und ist die einzige mir bekannte afrikanische Art, bei der die Flägel auf eine solche Weise gefleckt sind. Ich bemerke hier, dass AV. plagiata WALK. schon 1788 von SCHALLER als Phalena adversata beschrieben und abgebildet wurde (Naturf. 23 p. 32 t. I f£. 12) und dass »Leptosoma» mar- gZinale Vor. und arcuatum VOLL. aus Java zu den Chalcosii- den(!) gehören. AURIVILLIUS : DIAGNOSEN NEUER LFPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 221 49. Jana tripunctata n. sp. 2. Alis supra cervinis costis paullo pallidioribus, ad basin rufescentibus, anticis lineis tribus simplicibus fuscis, prima obsoleta ante medium et ad marginem posteriorem ad secundam approximata, secunda et tertia 10 mill. circiter distantibus, subparallelis et leviter arcuatis, pone lineam tertiam maculis 6—7, in&qualibus, fuscis in areis 2—38, ad api- cem cellul& discoidalis punctis tribus atris, in triangulo disposi- tis; alis posticis fasciis tribus latis fuscis, prima paullo ante me- dium nebulosa inter marginem internum et costam 6:am extensa, secunda pone medium obscuriore bene definita, intus equali extus profunde in&qualiter repanda et usque ad costam 3:am extensa, tertia marginali subobsoleta maculis magnis quadratis, intercosta- libus composita; alis infra rufescente cervinis, unicoloribus sig- naturis nullis; capite ochraceo palpis brunneis; collari basi late bolosericeo-atro, apice ut thorace cinerascente; tegulis basi atris; pectore abdomineque rufescentibus. — Expans. alar. 102 mm. Nyassaland. — Collectio STAUDINGER. Der Saum der Vorderfläigel ist stark und gleichmässig ab- gerundet und ihre Spitze scharf und fast rechtwinkelig, nicht aber ausgezogen wie bei >. preciosa. In der Zeichnung der Oberseite stimmt YZ. tripunctata sehr nahe mit 7. preciosa iber- ein und weicht hauptsächlich nur durch die drei scharf hervor- tretenden, schwarzen Punkte am Ende der Mittelzelle der Vor- derflägel und die schwarzen Schulterflecke von dieser ab. Von F. rhodoptera GERST. kann unsere Art durch die schwarzen Schulterflecke, durch die einfachen Querlinien der Vorderflägel und durch die breite, schattenähnliche erste Querbinde der Hinter- flägel leicht unterschieden werden. Von den genannten, sowie auch von allen anderen mir bekannten Arten der Gattung Yanna weicht sie tbrigens durch die einfarbige ganz unbezeichnete Un- terseite beider Flägel ab. 50. Haplomiresa Sjöstedti n. gen. et n. sp. — Lima- codide. Haplomäiresa n. gen. — Antenn& femine filiformes, serrato- dentateze. — Palpi mediocres, oblique porrecti, frontem superantes articulo ultimo angusto elongato. — Corpus pilosum. — Al&xz antice subelongate, apice obtusex, margine exteriore late convexo, costis 11 tantum predite; costa 3a in medio inter costas 2 et 22 da NN NN N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. 4, : COSta 5: ,Propescostam 14 egrediens; costel/, Oret oc fereex eodem puncto, angulo antico ceilule egrediuntur, costa 10 e latere antico: eellule'. fere. recta "et "av costa IT late separarad egreditur. — Ale postice subelongate latere antico recto vel leviter emarginato; coste 6 et 7 ex eodem puncto vel brevissime petiolate, costa 8 basi libera, deinde ante medium cellul&e discoi-, dalis brevi spatio cellulam tangens. Von allen mir bekannten Gattungen der Limacodiden un-; terscheidet sich Haplomiresa sofort dadurch, dass die Rippen 7—9 der Vorderflägel alle einfach aus der Spitze der Mittelzelle: entspringen, wodurch die Vorderflägel nur mit 11 Rippen ver: sehen werden. H. Sjöstedti n. sp. — 2. Fulvo-aureo-pilosa, abdomine infra serie ventrali punctorum nigrorum, antennis fuscis; alis fuscis costis nigricantibus, anticis supra ad basin marginis postici macula magna rotundata, cellulam attingente aurea, posticis tri- ente basali aureo, alis infra ad basin plus minus late aureo-ful- vescentibus: ciliis anticarum fuscis, posticarum pallidis, grisescen- tibus. -— Long. alar. exporr. 33 mill. Kamerun. — Nach einem Weibchen, welches von Dr SJÖSTEDT aus einer dornigen Raupe gezogen wurde. — Museum Holmieze. N N [SE IFENESÖORDERISPATPIGRANDIK TROR. (KOENENIA MIRABILIS GRrRaAssI) AND ITS RELATIONSHIP TO THE OTHER ARACHNIDA BY H. J. HANSEN AND WILLIAM SÖRENSEN. (Plate 4.) Certainly the most interesting addition which the class of the Årachnida has received for many years is the tiny animal described by GRrasst! under the name of Koenenia mirabilis; it is from Italy?, a country in which perhaps other unknown in- teresting Årachnida will be discovered in the future. There are, t Grassi, B.: I Progenitori dei Miriapodi e degli Insetti. Mem. V. In- torno ad un nuovo Aracnide Artrogastro (Koenenia mirabilis) tappresentante di un nuovo ordine (Microthelyphonida). (Bull. d. soc. entom. Italiana. Anno XVIII, Firenze 1886, p. 153—172.) ; > As far as we know, it occurs only in southern Italy; in Sicily (off Ca- tania) it was found by GRrRAsSsSI (who had looked for it in vain in the north of Italy and in the south of Germany). He says (p. 153) that >it lives in the campagna of Catania under stones which have not been moved for a pretty long time, and which lie in heaps hidden beneath the branches of Indian figs; in these places there is always some moisture, yet never too much, which two conditions are necessary to the life of our little animal. It lives together with Japyx, Campodea, Pauropus and Scolopendrella. But while (perö mentre) these animals are found beneath the first stones which are removed, our form scar- cely ever occurs in the superficial layers .... It looks like a small scorpion and has a kind of tail which it curves upward almost as the scorpion bends its post-abdomen. It is very active. Its colour is on the whole whitish and the animal is almost transparent.> — The specimens which our Museum pos- I 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. however, certain points in GRASSI'S treatise which might easely call forth a doubt whether he has been quite successful in his conception of the animal, e. g. his idea that besides the six pairs of limbs usually found in the Arachnids, it possesses two pairs of rudi- mentary »antenn&»; his illustrations of the appendages which do not at all resemble the limbs of the higher Årachnida; and his rather superficial mention of the other known orders of this class. 50 it was quite natural that one of us (H. J. HANSEN), during his stay in Southern Italy and Sicily in the year 1893, should pay special attention to this peculiar little animal which repre- sents a particular order of Årachnida, As he was also success- ful in detecting a tolerably large number of specimens, we agreed to submit it to a renewed examination, which, in our opinion, would be of interest. We find that, in spite of the great ability evinced by GRaAssI in his researches, his real object was in fact only to exhibit the new order represented by his species; he cannot be said to have given an exact description of the animal itself, and his figures are very unsatisfactory. We "therefore feel bound to: state at once that; properly speaking, it is only a personal opinion of ours, if we consider the animal we have examined to be identical with the one de- scribed by GraAssiI. To give an instance: GRrRAssr's fig. 12 and his description (p. 155) of the chelicer&e differ so much from what our specimens have shown us that — if the animals were really different -— we should certainly be justified in establishing ours as a new genus, But as GRASSE'S figures on the whole are ra- ther bad, we suppose that the difference is only apparent, and sesses were taken in Calabria, partly near Palmi, partly at a height of about 300 M. near Scilla. In the former place it occurred, though far from fre- quently, in an olive wood and in a somewhat moist soil. It appeared on the under side of stones which had been lying a long time in the same place, and which as a rule were not too large to be lifted with one hand. In spite of its lack of eyes, it was often capable of very quickly slipping in under particles of earth. The animal was exceedingly difficult to catch and is very frail, especially the flagellum which terminates the abdomen, so that we do not possess a single specimen with the complete number of joints in the flagellum, though the ani- mals were handled with the greatest care and caught with a very fine brush dipped in alcohol of about 60 ?/,. Near Scilla it lived under stones in copse wood, but it was rare. (In the environs of Messina it was looked for in vain.) 2 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 225 we think we may be dispensed from constantly referring to his paper, except in cases where such reference seems to us neces- sary. We will only observe that we have everywhere compared GRASSI'S treatise with our own researches. , The figures having been drawn by us (or rather by one of us) with the greatest accuracy possible, we take the liberty lea- ving out of our description such features-as can be represented in the drawings, and we make a point of stating that where no statement to the contrary is made, the spines, set&e or hairs which are seen in the figures, are in every respect exact reproduetions of what we have seen. As a peculiarity in Koenenia we think right to emphasize at once that its skin is but slightly chitinized, especially on the abdomen, where consequently there is no distinction between the (dorsal and ventral) plates and the pleura, so the expansion which the abdomen must be capable of allowing, probably de- pends on the elasticity of this thin chitine itself. The body consists distinctly of the three parts which are typical? of the Arachnida, though, as a ruie, they are rather dif- ficult to discern, namely, a head with four pairs of appendages, a thorax composed of two segments, each with its pair of limbs, and a limbless abdomen. The Head, as usual in the ÅArachknida, is very large, it is flat on the ventral side, pretty strongly vaulted on the dorsal side, and broadest off the cox&e of the third pair of limbs. To the front it slopes down abruptly towards the first pair of limbs (the chelicer&), above the origin of which the foremost couple of particular sensory organs are placed (s!, figg. 1, 3 and 7). Ac- cording to the rule in Årachknida, its dorsal side forms an in- dependent carapace separated from the sternal carapace by a softer (in Koenenza only somewhat softer) skin. The dorsal cara- pace is provided with short scattered hairs, the number and ar- 3 One of us (WILLIAM SÖRENSEN) hopes to publish next year in »Over- sigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Forhandlinger» a memoir in French on this subject. Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 4 (1807) 3 5 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897 rangement of which are only represented approximately in figg. r and 3. The head bears a great resemblance to that of the Zartari- dest, However we must point out as a very remarkable feature that the sternal carapace of the head, which is proportionally much larger, and especially broader than in any other order of Arach- nida, is divided iato two parts (fig. 2) by a narrow band of feebly chitinized skin, the hindmost of these parts corresponding distincetly enough to the fourth pair of limbs. Though this has already been mentioned by GRASSI, we must emphasize the fact as a curiosity, as it is quite unique in Årachnida?, which other- wise show no trace of independence in the segments constituting the head. The foremost larger part of the sternal carapace is furnished with about half a score of plumose sete which are arranged in two indistinctly arched rows. Thorax (t!, t?, figg. 1, 2, 3). Both segments are entirely free, a feature which, elsewhere, is only met with in Zartarides'” and in Solifuge. Hoping that the figures (1—3) render a more detailed description superfluous, we. will only add that, except on the dorsal part of the first segment, they are provided with a few set&e arranged in rows. — Evidently the articulations be- tween head and thorax and between the segments of the latter are not very Hexible. Structure of the Mouth (6, figg. 2 and 3; besidestocet 7 and 8). It is simpler than in any other Arachnid, nay than in almost all other Condylopods, no limbs at all participating in its forming, and we are of opinion that in this respect the mouth of Koenenza — simple and plain as it is — presents great in- terest. It has the shape of a downward sloping protruding knot, and its opening consists of a relatively large split extending not quite up to the base of the rnouth-eminence. Seen from below, + Schizonotus THor. (Nyctalops CAMBR.). — ZYripeltis THoR. (of which, however, we do not know the species established by Thorell himself) does not differ generically from Schizonotus. 5 In order to avoid misunderstanding we observe that we do not con- sider this feature fundamentally important, or distinctive of the order Palpi- gradi. If more genera of this order be found in the future, we shall not won- der if, in this point, such animals resemble Schizonotus. € We are quite aware that this statement disagrees with all that has hitherto been written on the subject. HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 227 this split is slightly crescent-shaped and curves towards the front. It is bordered by two flaps which along its margins are furnished with a rather strongly chitinized »>»list> or frame, which seems to become somewhat weaker towards the corners of the mouth. The foremost or uppermost of these flaps no doubt constitutes the organ which in other Årachnida one of us (WILLIAM SÖRENSEN) calls the labrum (or, when divided into two parts, the clypeus and the labrum), but which otherwise (according to the different authors) goes by rather varying names (rostrum, epistoma, ca- merostoma). As its shape is shown with sufficient distincetness in figg. 7 and 8, we will content ourselves with saying that the somewhat more vaulted part of its lower side is closely covered with extremely short setex, most of which turn straight backward. From the inside of its frame proceed five very powerful and comparatively long set&e, pointing inward into the mouth. — We entertain some doubts as to how the lower or hindmost flap is to be understood from a morphological point of view. So for the present we will call it iypostoma, as we consider this name morphologically tolerably indifferent. It is furnished outwardly with very tiny backward turning hairs placed somewhat less close together than those of the labrum. The labrum, as well as the hypostoma, is movable, so as to allow the mouth to open and to close. The muscles, which by the by we have not examined more closely, are very strong. The Limbs, as already stated by GRrRaAssi, show a very simple structure, being, with the exception of the first pair, very uniform in shape. The first pair (figg. 9 and 10) correspond entirely with the type appearing in Öpziliones. In its minuter details of form, however, it does not remind us of any genus of Öpiliones known to us. The very powerful first joint is slightly compressed at its base towards its exterior side so as to make this compressed part extend somewhat downward beside the mouth (figg. 2 and 3). We emphasize this fact because we do not know any other animal among the higher Årachnida in which this pair of limbs is not placed guzte in front of the mouth. The basal joint is furnished with a number of hairs, the longest of which, being placed on its sub-proximal part, are monolate 2 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897 rally plumose and extend behind and downward beyond the mouth. The third joint and the oblong excrescence proceeding from the inner side of the second joint form a pair of pinchers; they are provided with a row of strong, slender and pointed teeth " which are placed quite close together; these teeth are turned somewhat forward towards the extremity of the joints, and a little backward (or downward, if we suppose the second joint of the antenna to turn forward horizontally), and they catch obliquely in between each other when the pinchers close. — The levator muscle of the basal joint of this pair of limbs is very long, being attached to the posterior part of the dorsal carapace of the head; its depressor is much shorter as it proceeds from the anterior end of the dorsal carapace just behind its anterior angle. The remaining five pairs of limbs (figg. 11, 12, 13, 14, 15) we can describe collectively as they show great mutual simila- rity of structure, being developed only as organs of motion, ex- cept the third pair, which are provided with sensofy organs as well; moreover, all pairs are articulated very near to the lateral margins of the body, the two first pairs even to the margin it- self; the second pair, which corresponds to the »maxille» in the other ÅArachnida, consist of nine joints, the third of twelve”, the fourth and fifth of seven, and the sixth of eight. In their appearance and mutual relations the different joints of the wal- king limbs (the legs) showing rather considerable deviations from those of the other Årachnrda, it is very difficuit to conelude from their shape alone, how the joints are to be interpreted. In so small and so slightly chitinized an animal as the Koenenia of course it is impossible to see by the flexion of the different joints in what plane the movement takes place, yet this is the only means of ascertaining the fact with absolute certainty. In a tolerably large animal seen through a magnifving glass, we can indeed make KERNGK Ta ire: specimens examined by us there are nine teeth in each row. 3 These muscles are placed quite similarly in Opiliones Laniatores, where however, the musc. levatores extend to the posterior end of the undivided ce- phalothorax. So we can refer, to the description hereof given by one of us (WILLIAM SÖRENSEN) in »Naturh. Tidsskr. 3 R. Bd. XII, Kjöbenhavn 1879, Tab. I, fig. 3: ? In this (as will be seen further on) the difference from Grassi's state- ment is only apparent. HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 212109 out in what plane two joints move against each other by obser- ving the place of the condyli (or of the single condylus) in question, thereby determining the axis of the movement. Care must be taken, however, to see both condyli simultaneously — if both are present —, but this, of course, cannot be done with- out turning the limb in looking at it. So, this being impracti- cable under the microscope, we have paid special attention to the shape and outline of the articular membranes, to the shape of the joints and finally to the position of the muscles in the joint nearest to the articulation — beside each other or one above the other and to the places above, below or at the sides to which tberkdistal ends, of tne: museles.! are attached: Besides, we think we may trust to a certain extent that our many years acquaintance with the limbs of the Arachnids may have helped to enable us to form a correct estimate of the morphological value of the joints. Between the joints which we designate as coxa and trochanter, femur and patella (or tibia, in the second pair of limbs), and tibia and metatarsus, the movement goes in a vertical plane, whereas between trochanter and femur, patella and tibia the movement is partly or essentially in a horizontal plane. We have noticed that at least some of the muscular fibres pass through the joints which, as far as we can see, move in a more or less horizontal plane, a fact which has confirmed the notion of the nature of the joints which we had previously acquired on another way. On this point we deviate somewhat 10 from Grassi!? and we differ likewise with regard to the boundary line between the metatarsus and the tarsus. However, as to the last point we cannot insist with absolute certainty on the correct- ness of our view, as it is only based on a personal estimate. The Cox (c) stand out freely in all the walking legs, so that they may be said to join the cephalothorax at their proximal end!!. They are all somewhat compressed; as for the details Grassi is of the opinion that a patella is found in all the legs and that the metatarsus never consists of more than one joint. 1 This character, however, we do not consider as being of much impor- tance, for while in the great majority of Aranee the coxe are united with the cephalothorax in a considerable part of their length, there are, we know, certain forms, as Mywrmecia, in which the coxe&e are attached to the cephalo- thorax at their proximal end. 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897 of their appearance we refer to the figures. Among the hairs with which they are supplied some are plumose, but the branches are so diminutive that they could not very well be rendered in the drawing. Trochanter (tr) and Femur (f)'are found in all: legs: Tie trochanter is uncommonly large; however it decreases in length from third to the sixth pair of limbs, measuring in the second and third pairs 1!/2 times the size of the femur, in the sixth pair being somewhat shorter than the femur. Patella (p) and Tibia (ti). In'the four posterior pairs of limbs patella and tibia are separated from each other, but in: the pre- ceding (the second) pair the structure is different, as only one joint (fig. 11, ti) is found. In the third pair the patella is per- ceptibly longer than the tibia, but in the succeeding pairs about of the same length. Metatarsus (m) is 2-jointed in the second pair of limbs, 4- jointed in the third pair and undivided in the fourth, fifth and sixth pairs. In the third pair (fig. 12a) the two first joints of the metatarsus are separated by an articulation which is seen side- ways as a very oblique and somewhat curved line; probably this link only allows of a very slight movement. GRAssSI, who con- siders it as a suture, reckons these two joints as only one. Tarsus s. str. (ta) is 3-jointed in the second and third pairs of limbs, 1-jointed in the fourth and fifth, 2-jointed in the sixth. Where it is divided, its terminal joint is notably or much longer than the others, especially in the third pair of limbs. All the legs end in 'two eclaws (figg. 12b and 13b) besides being pro- vided with a pseudonychium which, as usual, is considerably curved. We cannot say precisely how much of the animal's foot touches the ground in walking, but we think it is only the ex- tremity of it (as in Chelonethz); in this opinion we feel confir- med by the fact that none of the joints are provided with spurs. Sensory organs. Eyes, as already stated by GRASSI are altogether wanting. As if in compensation, the head of the ani- mal is provided with two couples of sensory organs. Strictly speaking, we cannot prove that they are organs of sense, as they are much too small to allow of a thorough examination. Seen under the microscope, their surface seemed to be closely »dot- ted» with fine points; these, no doubt, were very short and thin 8 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 231 processes, which, in our opinion (agreeing with GraAssr's previously stated view) indicates their function as instruments of sense. The foremost of these couples (fig. 5; stin figg. 1, 4 and 7) is situa- ted in the median line of the body and on the: front of the head close above the first pair of limbs; it consists of two flat lancet-shaped bodies which by a common basal part are attached to the head, against which they are pressed (fig. 4). The second couple forms two blades (fig. 6; s? in figg. 1 and 3), which are placed close up to the sides of the head above the cox&e of the second pair of limbs, and which — though deviating somewhat in shape — in quality very much resemble the first couple of blades; they turn — at least when in repose — horizontally forward and outward. As they are articulated to the head, it is not unlikely that they can move. — Morphologically they are Hairsi The TZartarides being the group of Årachnida to which the Koenenia are nearest akin, we have examined Schizonotus crassi- caudatus CAMBR. and Sch. Simons n. sp. (a description of which will be published later). The above-mentioned sensory hairs are found neither in the former, which is quite blind, nor in the latter, which has an »eye-spot». Tactile hairs have been found by us as well as by GRASSI (who is inclined to consider them as auditory organs) only on the third pair of limbs: one on the anterior and one on the posterior side of the first metatarsal (sixth) joint, two on the anterior side of the second metatarsal (seventh) joint, one on the anterior side of the fourth metatarsal (ninth) joint, and one on the front side on the second tarsal (eleventh) joint. They are much longer than the others, very thin and nearly of equal thickness from the base to the point!” The circumstance that this (third) pair of limbs are so much longer than the others, and that they ke GRASSI, no doubt a little thoughtlessly, has taken them for antenn2e (antenne interne and esterne). We shall not enter upon any criticism of this notion. 13 We refer to a paper by one of us about these and other organs in other Arachnida, namely: H. J. HANSEN: Organs and Characters in different Orders of Arachnids (Entom. Meddel. B. IV, Kjöbenhavn 1893--1894, pp. 137—242, Tab. I1—V). 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. are the only ones provided with tactile hairs, seems to indicate that in this animal as well as in Amölypygi (Phrynoide) and Uropygi (Oxopoei — Thelyphonoida — and Tartarides), these limbs serve the animal as feelers, while walking. Lyriform organs we have not been able to detect, and as one of us is tolerably familiar with the appearance and occur- rence of these organs in other Årachnida!t, we think we may be allowed to say that they are wanting in Koenenia. The Abdomen is »stalked». Is consists of eleven segments, the first of which, forming the stalk, has been overlooked as a seg- ment by GRrRaAssir, who consequently only counts ten abdominal segments. Grassi has probably confounded it with the connecting membrane between the thorax and the abdomen. This mistake is natural enough, the first segment being very sligthly chitinized and therefore lacking the range of sete which adorn the other ab- dominal segments. We therefore think we ought to point out that this segment is separated from the hindmost thoracic seg- ment and from the second abdominal segment by a groove which, though narrow, is very distinct and almost.similar to the fur- rows which separate the other segments of the abdomen. These are adorned with a series, or rather a belt, of setiform hairs which are pretty equally distributed all round the segment. As usual in those Arachnida whose anterior abdominal segments can be distinguished from each other, the second is the genital one, viz. the one in which the genital organs have their ori- fices!?5, As shown in fig. 2, the posterior margin is curved greatly backward (as in Zhelyphonoide) and besides the median part protrudes considerably (fig. 3), forming a kind of process which is emarginate in the middle so as to form two short down- 14 We refer to the above-mentioned paper by one of us (H. J. HANSEN) about these and other organs in other Årachnida. 15 We know quite well that this statement disagrees with the general belief. A few years ago R. I. PoCoCK even asserted that the genital segment was the first one in all Arachnida. — However, embryological researches by BRAUER in reference to Scorpions, and by PURCELL with regard to Åranee, have led to the result that the genital segment is the second. For further details we refer the reader to the above-announced paper in »Oversigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Forhandlinger>. 10 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 233 ward and somewhat backward turning lobes, each of which (fig. 2) is provided with four sete, the innermost one very short, the others increasing in length outward, the outermost being to- lerably long. Third segment. Provided anteriorly on the ventral side with a couple of downward turning projections which are rather closely covered with tolerably strong sett. Fourth segment. Provided on the ventral side in front of the middle with a wartlike protuberance whichs bears six stiff sete, almost spines (acer), arranged in two transverse rows, the foremost of which is arched and has four spines:— GRASSI seems to consider these spines as sensory organs, an opinion we by no means share. Sixth segment. Is furnished 'on its: ventral side with a rather strongly protruding wart, bearing a somewhat arched trans- verse row of six forward-curving sete. — We do not think these to be sensory 'organs either. The three posterior segments (g:th—-11:th) form — as the ro:th—12:th segment in Uropygi — a kind of short »tail>, being — especially the tenth and eleventh — considerably nar- rowed:; of these the eleventh is notably longer than the preceding one. The narrowed shape of these segments probably has the effect of allowing freer movements to the supra-anal flagellum. On the last abdominal segment a long jointed flagellum is articulated above the anus (figg. 1, 3, 17). This flagellum is not complete in any of our specimens; the greatest number of joints we have seen is nine; in our fig. 1, however, we have drawn five joints more in fainter tint, but this is done exclusi- velymton” GRASSS authority; Nhersays (Pp. 158, fig. 10) that the flagellum contains altogether thirteen or fourteen joints. Each of these joints is fusiform, as if composed of two truncate cones — one long, the other short — united at their base, and adorn- ed with two rings!ö of backward-turning setiform hairs; in the foremost ring, situated on the widest part of it, we find — where 6 As the fact of GRASSI'S fig. 10 only showing one ring of hairs on the joints of the flageluum, might seem to indicate that the animal examined by us belonged to another species, we observe that in his text (p. 158) GRASSI nevertheless mentions two rings. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. we have been able to count the number — eight long slightly curved hairs; in the hindmost terminal ring sixteen much shor- ter, thinner and less curved ones. We have not observed any external character indicating dif ference of sex. The specimens we have examined more closely were all females. That ve have not been able to discover trache&e in Koe- rena is a fact to which we do not attribute much importance, as we have only examined specimens preserved in spirit. But as the animals studied by Grassi were fresh ones in which such an excellent investigator could scarcely have overlooked these or- gans, it may be considered as an ascertained fact that Koenenia lacks special organs of respiration. Of the internal organs we have not undertaken any exami- nation properly speaking, as, without a much larger material, we should not have been able to advance much further than the results obtained by GRrassti, though these are not considerable either. Still we wish to make a few short remarks which we think there is good reason for setting forth. In the second ab- dominal segment there is an organ (rs) whose outlines are drawn in fig. 2; it shows the same peculiar lustre and refraction of light which one of us knows so well from the receptaculum se- minis of small Crustacea. GRASSI mentions (p. 161, fig. 13) that he has found a pair- ed long tubular gland, »tapezzata d'un semplice strato di cellule epiteliali> which extends through a large part of the »cephalo- thorax», and which »perhaps» has its orifice in front of the third pair of limbs. In his explanation to his table (p. 171) GRASSI expresses the opinion that this gland corresponds to the one which generally, though incorrectly, is called the Krohnian gland!”, 1 That this organ is a pouch-like gland, was already ascertained by KRonN (Arch. f. Naturgeshichte, 1867, I, pp. 79--83) with regard to Opi- liones Palpatores. That in Opiliones Laniatores it is a stink-gland, one of us (WILLIAM SÖRENSEN) Was fortunate enough to rnake out in 1879. But much earlier still P. GERVAIS Was aware of this fact (in Gay, C.: Historia fisica y 12 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 235 Though we have only once in a way been fortunate enough to observe this gland (and even then scarcely in its full length), we feel bound to say that Grassi's comparison of this gland in Koenenia is not correct. In structure the above-mentioned tu- bular gland in Koenenia does not agree with the pouch-shaped »Krohnian gland» in ÖOpiliones. On the other hand, there can scarcely be any doubt that it corresponds to the excretory glands which in the higher Årachnida (Aranee and » Arthrogastri>) just have their orifices on the sides of the cephalothorax and not — like the Malpighian tubes of the Insects — in the rec- tum!?3. And the structure of the afore-mentioned glands in Koenenia seems to be exactly the same as the excretory ones in Öpiliones. GrRaAssIi already established Koenenza as the type of a par- ticular order of Årachnrda which he called Microtheliphonida. politica de Chile. Zoologia. Tomo cuarto. Paris 1849). About the fluid we read (p. 19) »su olor particular y muy fuerte, que imita al del åcido ni- trico 6 al de las avellanas rancios [a rather curious alternative; at least the first suggestion is extremely unfortunate]. $La anatomia de algunos individuos vivos nos ha probado que este liquido estaba contenido en dos bolsas ovales, una å cada lado del céfalotörax, y que salia cerca de la cabeza cuando el ani- mal se hallaba perseguido 6 en peligro.» In" Opiliones Lamniatores these glands contain an oil which (combined with the urine) is let out when the animal is exposed to danger. As far as we know, LoMAN (Bijdrage tot de Anatomie der Phalangiden, Amsterdam, 1881) is the next author who after KRoHN has examined this gland in Og. Palpa- Zores. LOoMAN who knows the opinion put forth by one of us concerning this organ in Öp. Laniatores says (p. 15) that he must leave the question about their function undecided. This year one of us has examined them in Phalangium parietinum; they contain no oil, and their contents do not seem to be let out when the animal is in danger. — But we may add that, accor- ding to kind information from Dr. FR. PURCELL in Cape Town, there can be no doubt that in a very interesting form (of which we hope to give a de- scription next year) closely allied to Szy/ocellus, they are stink-glands. 15 The accessory glands of the intestinal tube in Arachnids known by the name of »Malpighian» tubes cannot be said to correspond to the Malpi- ghian tubes in the Insects. For though it must be confessed that there is no full agreement about the fact, recent embryological researches seem to show that the above-mentioned accessory glands of the intestinal tube in Arachnids, originate from the entoderm, not from the ectoderm. 13 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. THORELL agreed in this conception though he suggested naming the order Palpigradi!?, a name which, like several other group- names introduced by THORELL, bears witness of the particular gift of this author for hitting on the most distinctive characteristic of the group in question. Yet we cannot share what seems to be THORELL'S opinion when he says (I. c.): ». ...quum Koenenia vix nisi abdomine filo caudali articulato predito cum Thelypho- notdis conveniat, preterea ab iis, ut a reliquis Pedipalpis, notis gravissimis abhorrens». For though we also think that Koenenia forms an order by itself, we must emphasize that the Pedipalpi (and among them especially the Zartarides) are the only order with which the Pa/lpigradi show any relatively close kinship. In so får then we agree with GRrRAssi where he says (ps 164) P001 Tartaridi a tutta prima sono molte simili ai nostri animali...»> 3ut, to tell the truth, we are at a loss to understand GRASSIU'S suggestion”? that a closer examination may possibly lead to the result that the Zarztarides ought to be classed with the Palpigradi. In now attempting to point out the systematic peculiarities of the Palpigradi, we think we are right in asserting that — with the sole exception of the Pedipalpi — they are far re- moved from all other orders. For while it is easy enough to show differences between Palpigradi and Scorpiones, Chelonethi, Solifuge, Opiliones, Aranee and Åcari, we confess that we should find great difficulty in detecting resemblances to these orders, ex- cept in the fact that they are all Arachnids”!, Though indeed the order Pedipalpi is poor in species, its two sub-orders?? Am:- !9 THORELL, T.: Pedipalpi e Scorpioni dell” Arcipelago Malese (Ann. d. Mus. civ. d. stor. nat. di Genova. 2 Ser. vol. VI. Genova 1888, p. 327 428). — p. 358. ?9 p. 165, note continued from p. 164. 22 [In 1848 KirttARrRY (Bull. d. 1. Soc. Imp. d. Naturalistes d. Moscou T.XXI, 2, p. 307—371) had already shown that in Soffuge the cephalothorax consists of a head and two thoracic segments, that this feature does not show a closer affinity between Solifuge and Palpigradi will presumably become evi- dent from the above "announced essay by one of us, which will appear, in French, in »Oversigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Forhand- linger>. 2? Comp.: THORELL, T.: Arachnida Arthrogastri Birmani (Ann. d. Mus. civ. d. stor; nat; di Genova; 2; Ser. vol VIL rS80)N pr 5205 14 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 2 blypygi (with the family Phrynoide) and Uropygi (with its tribes Oxopoei — the family Thelyphonoide hibit great mutual differences, for instance in the structure of the and Zartarides) ex- mouth. And indeed, it is the most central of the orders of Årachnida: through Amöolypygi it reveals decided affinity with Åranee, through Tartarides with Palpigradi, and through Oxo- fpoei — to a minor degree — with Scorpiones and Chelonetlha. (As stated by THORELL several years ago, Öpiliones and Åcari are closely related to each other, but we confess that these two as well as Solifuge must still be said to stand far apart from the others.) As far as we can see, the most essential external characters of the different orders of Årachnida must be taken from the structure of 1) the mouth, 2) the antenn&”? (first pair of limbs), 3) the other limbs and 4) the (real) number of the abdominal segments. 1. The mouth of the Palpigradzi (as we have already point- ed out above) differs from that of all other Årachnida, nay from that of almost all other Condylopods in being formed exclusively by the labrum and the hypostoma. And even if Koenenia did not offer other characteristics, this cireumstance would, to our eyes, be sufficient to set it aside as an independent order. 2. The antenn& of the Palpigradi are 3-jointed, and the two distal joints form a pair of pinchers with horizontal move- ment of the third joint against the prolongation of the second. In this structural feature Koenenia agrees with the Opiliones and Scorpiones and differs most decisively from the Pedipalpi in which the antenn& are 2-jointed and do not form real pinchers. 3. The five remaining pairs of limbs are similar in all the most essential features, as none of the anterior three pairs (2nd, 3rd and a4th) are provided with maxillary lobes which help to form the mouth, but are developed exclusively as organs of mo- vement, like the two posterior pairs of limbs which in all Arach- nids — where they are found at all — are merely instruments of movement. Therefore the foot (tarsus s. lat.) in all five pairs is divided into a metatarsus and a tarsus (s. str.). — In the four ?2 Only in the very extensive and most varying division of the Acari, the antenng show essential differences within the same order. 13 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. posterior pairs of limbs patella and tibia are well developed, while in the second pair only one single joint is present. 4. The abdomen consists of eleven segments (which are not divided into dorsal and ventral plates). In the Pedipalpi it consists of twelve segments, which (except the three hbindmost ones in the Uropygz) are divided into a dorsal and a ventral plate. (Only in Amöolypygi and Tartarides the first ventral plate is very sparingly chitinized. Comp. the above announced treatise in »Översigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Sel- skabs Forhandlinger».) We have here enumerated the characters which in our opi- nion define the order Palpigradi. For in our eyes none of the other characters of Koenenia — either of such taken from the skeleton or from the anatomical structure”! described by GRASSI are of so great importance that they exclude Koenenza from any of the other orders, especially from the Pedipalpi. Of course, when being acquainted with only one species of a group of higher rank, it is very difficult to decide which characters would define the genus and which the family. Nor will we attempt to lay down dia- gnoses of the genus Koenenzra or the family Koenenoide, for if we have considered ourselves capable of pointing out the most essen- tial characters defining the order Palpigradi, it is due in a great measure to the fact that we possess some knowledge of the other orders. We do not think it at all likely that Koenenia mira- öilis should be the only now living animal of the order Palpi- grade. Only when knowledge of new forms is obtained, and particularly of rather deviating forms, it will be possible to say with absolute certainty if the principal characters of the order — consequently our view of it --- are correct. In conclusion we take the liberty of asserting most positi- vely that we think Grassr (this otherwise most meritorious au- thor) mistaken in seeing any affinity between Koenenzia and Thy- sanura. For beyond the fact that Koenenza (with other ÅÄrach- ”t Thus we do not ascribe any systematic importance to the fact that respiratory organs are wanting in /oenrenria. We feel bound to accentuate this statement, because (in our opinion) it is a great mistake to assign any higher systematic value to the feature that the organs of respiration in Arachnids appear under two forms: as trachew properly speaking and as so-called »lungs». 16 HANSEN AND SÖRENSEN: THE ORDER PALPIGRADI. 239 nida) and Thysanura (with other Insects) are Condylopods, there is no closer affinity between Insects and Arachnids, or between Thysanura avd Palpigradi: Arachnida occupy a very isolated position with regard to the other classes of Condylopods. No doubt, they come closer to Crustacea than to the other classes. But that Poecilopoda should form the connecting link between Crustacea and ÅArachnida, we think is quite out of the question. EXPLANATION OF PEATE" 4. Pettering. I—VI. Limbs. 1—4 and g9—11. Abdominal segments. C. Head (the foremost part of the cephalothorax?. CE ICOXa. f. Femur. fl. Supra-anal flagellum. h. Hypostoma. . Place of insertion of first pair of limbs. ]. Labrum. m. Metatarsus. o. Mouth. p. Patella (wanting in second pair of limbs). rs, Supposed receptaculum seminis. s. Tactile hairs on third pair of limbs. st First couple of blade-shaped sensory hairs situated on the front. s?, Second couple of blade-shaped sensory hairs situated laterally on the head above the second pair of limbs. t' tl First and second free thoracic segments. fas rarsusT(S: Str). ti. Tibia. tr. Trochanter. Fig. 1. The animal seen from above, Xx 32. The last five joints of the supra-anal flagellum, which are shown in a fainter tint, were wanting in the specimen represented and have been added on GRAsSSTI's authority. (When the animal is placed on an obiect-glass the antenn& cause that the dorsal surface of the »cephalothorax» is oblique, raising towards its anterior end, and the result of this position and of contraction produced by the influence of spirit is that the posterior median angle 77 Fig. Fig: Fig: Fig. Fig. Fig: Fig: Fig. Fig. Fig. Flg. S IIT I2a. I20D. 13a. 13b. 14: 15: 16, 17. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. of the head seems to be almost a little overlapped by the anterior angle of the last thoracic segment.) Head, thorax and the four first abdominal segments seen from be- low, Xx 61. The animal seen laterally, Xx 49. — Of the second to the sixth pairs of limbs the coxe only are drawn. The front part of the head with the base of the antenn& (I) seen laterally, X 282. First couple of the blade-shaped sensory hairs of a tolerably small specimen, X 282. Right-hand blade-shaped sensory hair of the second couple of a to- lerably small specimen, Xx 282. The front part of the head with mouth and plate of insertion of the antenna, seen from left side, X 163. Mouth and coxa of the right-hand limb of the second pair, seen from below, Xx 163. Left antenna seen from the inward side, Xx 96. The two ultimate joints of right antenna, seen from the hindmost (or lower) surface, X 180. i x Left limb of second pair, seen from behind, x 96. Left limb of third pair, seen from behind, Xx 96. Extremity of the same limb, Xx 290. Left limb of fourth pair, seen from behind, Xx 96. Extremity of the same limb, Xx 290. Left limb of fifth pair, seen from the anterior side, Xx 96. Left limb of sixth pair, seen from the anterior side, Xx 96. Ventral side of second to fourth abdominal segment, seen from left side, Xx 140. The 1iwo first joints of the supra-anal flagellum, seen from the Side, >< 149. NEUE ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA LONGICORNIA. So a 53: Mit einer Tafel. 31. Spiloprionus sericeomaculatus n. gen. et sp. ALBY AT INA SSA Spiloprionus n. gen. Orthosomidarum. — Palpi subequales, articulo ultimo elongato apice truncato. — Mandibul& breves, late, robuste, apice acute. — Gen&X modice elongate, lobo in- feriore oculorum vix breviores. — Caput breve, latum, antice inter antennas late et profunde excavatum. — Oculi profunde emarginati, lobis inferioribus pyriformibus, superioribus parvis late distantibus. — Antenn&e (in nostris speciminibus articuli ultimi desunt) dimidium corporis certe superantes articulo primo brevi .crasso, secundo annuliformi, tertio primo sesqui longiore, 4—7 &qualibus et primo vix longioribus, 6:0 et 7:0 longitudinaliter striolatis. — Prothorax transversus, utrinque marginatus et acute tridentatus. — Scutellum apice obtuse rotundatum. — Elytra ad basin prothorace latiora, parum convexa, apicem versus paul- lulum angustata (SF) aut subparallela (2), apice conjunctim ob- tuse rotundata epipleuris basilatis, lateribus angustis, ante apicem omnino evanescentibus. —- Processus prosternalis porrectus, ob- tusus. — Mesosternum inter coxas sat latum et paullulum exca- vatum. — Metasternum sat longum, medio longitudinaliter sul- catum episternis angustis postice obtuse acuminatis. — Abdomen segmentis 6 (5) aut 5 (2) ventralibus compositum. — Pedes mo- 1 Siehe Entomol, Tidskr. 14, p. 177--186, 1893. Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 4 (1897). 35 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. dice elongati; femora sublinearia, sat compressa, postica apicen segmenti 4:1 abdominis attingentia vel fere superantia; tibie com- presse, apice extus acute angulate aut dentate, bicalcarate; tarsi elongati, infra spongiosi articulo ultimo longissimo, ceteris simul sumtis fere longiore, tertio profunde fisso, primo sequen- tibus plus minus longiore: unguiculi longi, acuti onychio brevi, obtuso, nudo. — Corpus subdeplanatum, alatum, fere undique plus minus dense sericeo-pubescens. Diese eigenthimliche neue Gattung stelle ich zu den Ortho- somiden in der Nähe von Hephualtes. Durch die kleineren, tie- fer ausgebuchteten Augen, durch den breit gesäumten und scharf =. gezäbnten Halsschild, durch die langen, schmalen Schenkel und durch die seidenglänzende Pubescens unterscheidet sich Spifo- prionus sofort von Hephzaltes und auch von den tbrigen Gatt- ungen der Orthosomatiden. S. sericeomaculatus n. sp. -— &. Castaneus, pube sericea flavescente-grisea fere undique tectus, antennis subnudis pectore- que nigricantibus, elytris nitidis humeris foveisque numerosis dense sericeo-pubescentibus; articulo 5:0 abdominis apice late emarginato, 6:0 medio obtuse carinato et apice exciso. — Long. corporis 24 mm., lat. ad humeros 8,5 mm. Q. Nigra, supra pube aurea minus dense vestita. — Long. corporis 33 mm. lat. ad humeros 10 mm. Ja Bolivia. — Museum Holmizxe. Die Unterseite des einzigen Weibchens scheint fast nackt zu sein; die Pubescens ist iedoch wahrscheinlich bei ganz fri- schen Stiicken deutlicher 2. Aegosoma ossea n. sp. [SN &A. Capite prothoraceque obscure castaneis coriaceo-granu- latis, hoc angulis lateralibus et posticis obtusis; scutello nigro: punctulato, apice obtuso, carina media tenui instructo; elytris elongatis parallelis pallide eburneis (osseis) margine suturaque fla- vescentibus, angulo suturali breviter spinoso, nudis, subtilissime punctulatis et costis duabus, discalibus parum distinctis instruc- 36 AES dt AURIVILLIUS:! NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 243 tis, antennarum articulis 1—3 castaneis, 4 et 3 flavis, ceteris nigris, 1—5 scabris; meso- et metasterno pilosis abdomineque nudo testaceis; pedibus nigris, sublevibus, femoribus basi rufo- brunneis. — Long: corporis 50 mm.,-'lat. ad humeros 12 mm. Borneo: Kina Balu. — Museum Holmie. Eine sehr ausgezeichnete Art, welche durch die hell gelb- lich weissen Fligeldecken sehr leich von ibrigen Arten unter- schieden werden kann. Ein Weibchen, welches 66 Mill. lang ist und auch aus Bor- neo stammt, weicht vom Männchen hauptsächlich nur durch die hell braungelben, fein pubescenten Flägeldecken ab und gehört vielleieht zu derselben Art. 33. Cyrtonops? nigropunctatus n. sp. Tal. 3, Fig. 6. S Rufo-testaceus, pilosus apice mandibularum, oculis, plaga dorsali marginibus lateribusque prothoracis, scutello abdomineque nigris aut infuscatis, elytris pallidius testaceis; capite porrecto, pone oculos magnos admodum constricto, dense subrugoso-punc- tato, medio longitudinaliter canaliculato; prothorace transverso lateri- bus rotundatis, pone medium leviter angulatis, supra quadrinodoso tuberculis duobus anterioribus approximatis, posterioribus late se- paratis obsoletis, basi utrinque leviter sinuato; scutello apice ob- tuse rotundato; elytris leviter tricostatis costa exteriore obsoleta, usque ad apicem irregulariter nigro-punctatis, punctis profundis sparsis, compluribus autem locis valde confertis maculas nigras formantibus, apice obtuse rotundatis inermibus, disco sparsim se- tosis, marginibus dense ciliatis; pedibus punctatis pilosis, levibus, femoribus apice infuscatis; antennis corpore brevioribus articulo 3:0 humeros attingente, 4:0 sesqui longiore. 9. — Long. corpo- ris 34 mm., lat. ad humeros 9 mm. India orientalis: Tranquebar. — Mus. Holmizx. Der Typus der Gattung Cyrtonops ist mir leider unbekannt. WurTtE's Beschreibung und Abbildung zeigt aber so viele mit un- serer Art fibereinstimmende Kennzeichen, dass nigropunctatus wahrscheinlich in Cyrtonops gestellt werden kann. Bei nigro- Så 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. punciatus sind die Palpen kiärzer und das dritte Fählerglied län- ger als bei C". punctipennis. 34. Formicomimus mirabilis n. gen. et n. sp. Formicomimus n. gen. — Genus valde singulare, a genere Pseudocephalus Newm, cui affine, facile distinguitur antennis corpore paullo longioribus articulis 3:0 et 4:0 2xXequalibus; pro- thorace valde elongato, compresso, apice late deplanato-constricto, collare quasi formante, utrinque pone medium breviter obtusissime tuberculato; mesonoto inter prolhoracem et basin elytrorum ele- varo, squamulam formice imitante; elytris prothorace vix lon- gioribus, apicem versus paullulum dilatatis, basi planis et depres- sis, pone medium elevato-convexis, apice singulatim obtuse ro- tundatis; femoribus valde elongatis, sublinearibus, intermediis api- cem abdominis superantibus, posticis abdomine plus duplo lon- gioribus. Formicomimus mirabilis n. sp. — Flavo-rufa, abdomine elytris tertia parte basali excepta, apice femorum, tibiisque ex magna parte nigris, antennis apice infuscatis; corpore pube te- nuissima subargentea, in basi elytrorum distinctiore induto. — Long. corporis 8,5, lat. ad humeros 1,5 mm. Australia; N. S. Wales. — Mus. Holmizx. Unter allen mir bekannten Käfer, welche Ameisen nach- ahmen, scheint mir dieser der merkwöärdigste zu sein. Von seiner Lebensweise ist mir leider nichts bekannt. 35. Orthoschema violaceipenne n. sp. Elongatum, angustum, elytris prothorace paullo latioribus; capite prothoraceque nigris; elytris obscure violaceis alutaceis; pectore violascente brunneo; abdomine fusco-brunneo, nitido; an- tennis (saltem articulis 1—$8) pedibusque cum coxis testaceis; prothorace subquadrato, aequali lateribus medio leviter convexis. — Long. corporis 17 mm., lat. ad humeros 3 mm. Brasilia: St. Catharina. — Mus. Holmieze. 38 AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 245 Diese Art stimmt in Körperform und Habitus am nächsten mit ÖO. ruficeps und viridipenne iäberein, kann aber von densel- ben sofort durch die Farbe unterschieden werden. 306. Orthoschema superbum n. sp. EE Sa TONAS Modice elongatum, obscure virescente cceruleum, capite punc- tato, inter antennas striolato, antennis corpore sesqui longioribus infra ciliatis tarsisque nigris; prothorace obscure viridi, latitudine basali fere longiore, apicem versus sensim angustato, transversim profunde striolato; scutello transverso obtusissimo coerulescente- nigro; elytris subparallelis, apice singulatim leviter emarginatis, a basi ultra medium aurantiacis, dense et profande punctatis, parte apicali cceruleis punctulatis; meso- et metasterno femori- busque virescente-cceruleis; tibiis coruleo-nigris. — Long. cor- poris 16,3 mill., lat. ad humeros 5 mill. Brasilia. — Mus. Holmiee. Diese schöne Art bildet mit dem nahe verwandten O. car- dinale BATES eine besondere durch die zweigefärbten Flägeldec- ken ausgezeichnete Gruppe der Gattung Orthoschema. syr Parozodes erythrocephalus n; gen:setun.: sp. Parozodes. — Palporum articulus ultimus linearis, apice truncatus. -— Caput breve, pone oculos leviter constrictum, inter antennas subplanum; frons subverticalis plana, transversa; gene mediocres, lobo inferiore oculorum vix breviores. — Antenn&e maris corpore duplo, femine parum longiores, scabrX, omnino cylindrice (nec sulcatex nec compresso carinate), tenues; articulus primus irregulariter obconicus, secundus elongatus primo vix triplo brevior, tertius quarto vix (S) aut fere duplo (9) longior, sequentes sub&equales. — Oculi mediocres, profundissime emar- ginati. -— Prothorax latitudine longior, subceylindricus, basi api- ceque profunde constrictus, dorso bituberculatus, lateribus medio rotundatus. — Scutellum latitudine basali longius, apice obtuse 39 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. rotundatum. — Elytra modice elongata, dorso plana, apicem versus parum angustata, apice singulatim subacute rotundata, basi recte truncata humeris subprominulis. — Processus prosternalis apice deflexus et valde dilatatus, acetabula postice claudens. — Mesosternum planum, inter coxas latum, apice emarginato pro- cessum metasterni excipiens. — Abdomen segmentis 5 composi- tum segmento 1:0 2:0 et 3:0 simul sumtis fere longiore. — Pe- des elongati; femora apice subito clavato-dilatata, postica apicem abdominis superantia; tibie compresseXx, intermedix et postice leviter curvatex, postice extus spinulose; tarsi postici elongati articulo primo 2:0 et 3:0 simul sumtis longiore. Parozodes ist offenbar am nächsten mit Öszodes SERV. ver- wandt. Durch das gleichbreite, am Ende nicht erweiterte, letzte Palpenglied, durch die drehrunden, nicht gefurchten Fiähler und das breite Mesosternum weicht aber Parozodes nicht unerheblich von Özodes ab. Parozodes erythrocephalus n. sp. — Cceruleo-niger, ca- pite articuloque primo antennarum rufis, rugoso-punctatis; pro- thoracis parte media tumidiuscula, dense nigro granulosa et an- tice tuberculis duobus late distantibus ornata, sulco transverso basali medio angulato; scutello argenteo-sericeo; elytris singulis in medio plaga magna nigro-velutina, suturam versus rotundato- angustata, antice posticeque linea obliqua argentea terminata, figuram x cum macula opposita simulante ornatis, basi granulo- sis, apice sublevibus; corpore infra nitido, prosterno, mesosterno, margine postico metasterni, coxis lineaque laterali in clavis fe- morum posticorum plus minus dense argenteo-sericeis. — Long. corporis 12—14 mm., lat. ad humeros 3—3,> mm. Brasilia: Bahia. — Mus. Holmizx. 35. Epepeotes gigas n. sp. TARNSIERIS i le Brunneus, pube grisea supra tenui, infra densiore undique tectus, supra albomaculatus; capite impunctato, fronte subrugosa, oculis linea flavescente cinctis; prothorace subquadrato, basi api- ceque transversim sulcato, paullo ante medium spina ”laterali 40 AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. AN longa, acutissima armato, disco medio subrugato granulisque pau- cis adsperso, maculis 10 albotomentosis (duabus in medio, binis utrinque supra spinam binisque infra spinam) ornato; scutello fere semicirculari macula media albotomentosa; elytris apicem versus angustatis, apice truncatis et breviter bidentatis, basi punc- tatis et pone humeros granulatis, apice impunctatis, presertim ad suturam et humeros maculis numerosis parvis flavescentibus vel albis conspersis et preterea maculis $— 10 majoribus, niveis (singula ad medium baseos, 4 plus minus in fasciam obliquam connexis prope medium, 3 approximatis vel connexis ante api- cem, singulaque apicali) ornatis; corpore infra unicolore, griseo- pubescente. — Long. corporis 32 (£)—40 (SS) mm., lat. ad hu- meros 11—13 mm. Borneo. — Mus. Holmiz. Diese prächtige Art erinnert durch ihre Zeichnung sehr an Euoplia polyspila HorPE. Unter den Epepeotes-Arten kommt sie wahrscheinlich der mir unbekannten £. Schlegelii LANSB. am nächsten. 30; Aenia pubescensin: Sp- AÖGNE Sån ib Re Nigra, undique (subtus densius) griseo pubescens, maculis, vittis fasciisque albido-tomentosis ornata; capite vitta utrinque obliqua genali infra oculos vittisque tribus occipitalibus, in pro- thorace continuatis albidis ornato; scutello albido-tomentoso; ely- tris basi granulato-punctatis, medio punctatis, apice punctulatis et obtuse conjunctim rotundatis, vitta abbreviata humerali, vitta obliqua curvata a scutello ad medium marginis exterioris, macula parva suturali pone medium, fascia leviter curvata subapicali, puncto apicali vittaque lata marginali sub humeris medium haud attingente dense albido-tomentosis; corpore subtus immaculato; antennis corpore duplo longioribus, articulis 3:0 et 4:o eviden- ter incrassatis. — Long. corporis 16 mm., lat. ad humeros 6 mm. Insula Palawan. — Mus. Holmize. Die Oberseite, welche bei den äbrigen Arten nackt oder fast nackt und glänzend ist, ist bei pubescens iiberall mit einer feinen grauen Pubescenz bekleidet. 41 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ISO 40. Marmaroglypha fasciata n. sp. Rao sINSR Brunnea, pube cinerea aut flavescente vestita; capite im- punctato, pedibus, corpore infra antennisque cinereo-vestitis, an- tennarum articulo 4:0 apice nigro; prothorace supra elytrisque flavescente-tomentosis punctis profundis brunneis nitidis dense impressis, elytris fascia transversa subapicali, macula laterali ante medium vittaque sub humeris cum priore connexa albo-tomento- sis, elytris pone fasciam sparse punctatis. — Long. corporis Ii mm., lat. ad humeros 4 mm. Borneo. — Mus. Holmizx. 41. Alphitopola sulphurea n. sp. åf SIS Subeylindrica, cinnamomea, antennis, pedibus corporeque subtus pube grisea corpore supra capiteque pube sulphurea ve- stitis; capite fere impunctato (punctis perpaucis in fronte ad ocu- los) linea media et arcu semicirculari inter antennas nigris; pro- thorace subceylindrico, ante apicem uni-, prope basin bi-sulcato, lineis duabus arcuatis, antice approximatis, discalibus brunneis; scutello obtuso sulphureo; elytris irregulariter sparsissime punc- tatis dense sulphureo-tomentosis margine laterali maculisque non- nullis diffusis irregularibus cinnamomeis; corpore infra pedibus- que impunctatis, immaculatis. — Long. corporis 15 mm.,, lat. ad humeros 5 mm. Gabun. —- Mus. Holmiee. Scheint mit Å. /ava JoRrDAn am nächsten verwandt zu sein. Erkläruvg der Tafel 3. Fig. 1. Epepeotes gigas AURIV. » 2. Marmaroglypha fasciata AURIV. » 3. Ågnia pubescens AURIV. 4. ÖOrthoschema superbum AURIV. » 5. Ålphitopola sulphurea AURIV. 6. Cyrtonops? nigropunctatas AURIV. » 7. Spiloprionus sericeomaculatus AVRIV. mas. TORIC ) » » femina. — 2 — 249 EN NY SVENSK ÄGGPARASIT BESKRIFVEN AF CHR. AURIVILLIUS. Härtill taflan 5. Bland den stora mängd af steklar, som lefva på andra in- sekters bekostnad genom att i eller på dem lägga sina ägg, äro de s. k. äggparasiterna synnerligen anmärkningsvärda. De hafva fått sitt namn däraf, att de lägga sina ägg inuti andra insekters ägg samt helt och hållet utvecklas inuti dessa. Äggparasiterna bilda ej någon särskild systematisk grupp, utan tillhöra åtminstone tre skilda grupper bland parasitsteklarna nämligen Pteromaliderna, Proctotrupiderna och den lilla högst intressanta gruppen Myma- ride. Den sistnämnda familjen hör till de få insektgrupper, hvilkas svenska former ännu ej alls blifvit bearbetade. Man träffar ej sällan vid håfning enstaka exemplar af dessa ytterst små djur, och förf. har under flera år insamlat rätt många arter i Stockholmstrakten, men ej hittills ansett lämpligt att bearbeta riksmuseets samlingar af dessa djur, enär de flesta arter endast föreligga i ett fåtal exemplar. Med afseende på dessa små djur borde man nämligen alltid följa den regeln, att endast beskrifva nya former, då man äger till sitt förfogande ett rikligt material, som erhållits genom utkläckning, så att intet tvifvel kan uppstå om könens sammanhörighet. Härtill kommer, att vanligen flera exemplar behöfva offras upp,1i fall man med tillräcklig noggrann- het skall kunna undersöka alla djurets byggnadsförhållanden, Så snart man däremot lyckats utkläcka ett större antal exemplar och lärt känna artens lefnadssätt, borde man alltid begagna tillfället T 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. att utförligt beskrifva och hälst äfven noggrannt afbilda arten, ty endast på det sättet kunna vi hoppas att så småningom er- hålla nägon kännedom om dessa insektvärldens pygméer. Den lilla art, för hvilken jag nu går att redogöra, tillhör Pteromalidernas grupp och den afdelning, som på grund af de treledade tarserna blifvit kallad 7rznera. Af de trimera Ptero- maliderna (= Underfam. Trichogrammatinx) upptager THOMSON i sitt stora arbete öfver Skandinaviens Pteromalide (Hymeno- ptera Scandinavie Tom. 4 och 5) endast ett släkte och en art, nämligen Öp/lioneurus grandis "THOMS. Underfam. Trichogrammatine&. Oophthora n. gen. Antenn& infra oculos inserte, articulis 6 composite; scapus modice elongatus, pedicellus subtriangularis, anellus singulus, funiculus biarticulatus, clava subovata haud articulata. — Caput breve, subtriangulare, thorace paullo (9) vel distincte (>) latius; gen&e longe&, oculis parum breviores. — Oculi mediocres, sub- ovati, nudi. -— Ocelli tres, in triangulo plus minus obtusangulo dispositi. — Pronotum angustissimum, a dorso vix conspicuum. — Mesonoti dorsum sulcis integris a scapulis diseretum. — Scu- telli dorsulum sulcis distinctis ab axillis separatum. — Al& an- tice corpore longiores, elongate obovate aut pyriformes, basi nude, a medio usque seriatim setosX; postcocta ad costam valde appropinquata, longe ante medium al& incrassata et costam attin- gens, mox autem reflexa, radium curvatum et unco brevissimo instructum formans; stigma igitur Subnullum, metacarpus omnino deficiens; margo undique a medio al& ciliatus. — Ale postice sublineares, a medio uniseriatim setosx, margine postico longis- sime ciliate, in medio marginis antici angulate et unculis 3—4 armate. — Abdomen sessile, obsolete articulatum, subcylindri- cum, apicern versus leviter dilatatum. — Pedes mediocres, postici paullo longiores; tibie intermedie et postice apice unicalcarate; tarsi articulis tribus compositi. — 'Terebra femin&e abdominis apicem vix superans. [ AURIVILLJUS: EN NY SVENSK ÄGGPARASIT. 2 (ST För att dels visa släktet OÖop/thoras ställning i förhållande till öfriga hittills kända släkten af underfamiljen Trichogramma- tin&z, dels möjliggöra en bestämning till släktet af de arter, som möjligen kunna anträffas i Skandinavien, lämnar jag här en öfver- sikt af alla hittills kända släkten inom denna underfamilj. Denna öfversikt grundar sig hufvudsakligen på FOERSTERS uppställning i hans Hymenopterologische Studien. Heft 2. 1856, men har ändrats till öfverensstämmelse med den af "THOMSON änvända terminologien, hvarjämte några viktiga kännetecken tillfogats. Öfversikt af släktena inom Trichogrammatine. A. Framvingarnas hår ordnade i talrika, nästan regelbundna, utåt divergerande rader. (Ale antice seriatim setos2e). a. Framvingarnas postcostalribba är starkt S-formigt böjd och närmar sig framkanten, utan att dock nå denna, äfven radius båghöjd och i spetsen klubblikt förtjoc- kad. Antennerna nästan jämntjocka, 7-ledade. Honans äggläggningsrör långt utskjutande. (Postcosta alar. ant. marginem costalem haud attingens. Antenn& fere fili- formes, 7-articulate. Terebra femin&e longe exserta). i. Poropoea FÖRST.! 8. Framvingarnas postcostalribba uppnår för ett längre eller kortare stycke vingens framkant något före den- nas midt. (Postcosta alar. ant. spatio plus minus longo cum margine costali connexa). + Stigmat är bågböjdt och tangerar därföre endast vingens framkant utan att följa den åt. (Stigma arcuatum). $. Antennerna 8-ledade (utom anellus, hvars till- varo är omtvistad), funiculus treledad och klubban äfven treledad. (Antenn& 8-articu- 1 Verhl. naturh. Ver. preuss. Rheinl. 8 p. 28 t. I f. 10 a—c. (1851). Typ P. Stolkwercki Först. (= sinplex RATzZB.) kläckt ur äggen af Artte- labus curculionoides. = Ophioneurus ”Tiuoms. Hymenopt. Scand. 5 p. 299 (1878). (55 NN un NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. late, funiculus triarticulatus, clava triarticu- lata). 2. Calleptiles Hau.” Antennerna sexledade med 1 anellus, 2 leder LP LP i funiculus och stor oledad (eller otydligt ledad?) klubba. (Antenn& 6-articulale, anello singulo, funiculo biarticulato, eclava solida). 1. Bakkroppen bredare än lång, kortare än mellankroppen. (Abdomen transversum, thorace brevius). 3. Trichogramma WEsiw.? NN Bakkroppen nästan cylindrisk, betyd- ligt längre än bred och längre än tho- rax. (Abdomen subeylindricum, thorace longius). 4. Ooplithora AuvR.? Stigmat är rakt och följer framkanten åt. (Stigma rectum, margini costali arcte adherens). 1. Antennklubban bredt oval, 4—5-ledad, myc- ket bredare än pedicellus; mellan denna och klubban endast en liten anellus. (Clava an- tennarum crassa, 4—5-articulata, - pedicello multo latior). 5. Chetostricka HaALup.? NN Antennklubban smal och långsträckt, 3-ledad, föga bredare än pedicellus samt skild från denna genom en tydlig funicular led (och en anellus?). Honans äggläggningsrör af krop- pens längd. (Clava antennarum elongata, triarticulata, pedicello vix latior; funiculus. 1- ? HaLipay Ent. Magaz. I p. 340 (1833); = Trichogramnma Har. (non WeEsTw.) Ent. I p. VI t. K f. 4—4d (1840); WALKER Notes p. 105, 114 (1872); FöÖRSTER Hymenopt. Stud. 2 p. 87—88 (1856). 3 Philos. Magaz. (2) 2 p. 444 fig. 8, 9 (1833); Trans, Linn, Soc. Zool. (2) I p. 588 t. 75 f. 12, 13 (1879) antennar, fig. emendata; VOLLENHOVEN Schetsen t. 11 (1873), antennis falsis? t Ad hoc genus verisimile etiam pertinunt 7»richogramma pretiosa RILEY et mäinuta RILEY. 5 An. N. H. (2) 7 p. 212 (1851); FöRSTER Hymenopt. Stud. 2 p. 87, 89; = Lathromeris FÖRSTER l. c. AURIVILLIUS: EN NY SVENSK ÄGGPARASIT. 253 articulatus. Terebra femin& longa, corpore vix brevior). 6. Centrobia FÖRSTER." B. Framvingarnas hår ej ordnade i regelbundna fader, (ANS antice haud seriatim setos2e). 4. Antenner 7-ledade, klubba treledad; framvingarnas post- costalribba når ej fullständigt till framkanten; honans äggläggningsrör ej utskjutande. (Antenn& 7-articulate;: postcosta alar. ant. marginem costalem haud attingens; terebra femin& haud exserta). -—J 7. Aspnacta FÖRSTER. 8. Antenner 6-ledade. (Antenn& sex-articulatze). Framvingar breda, 1 kanten fint håriga (Ale an- tice latex, margine subtiliter ciliat>). 8. Brachista Haup. Framvingar smala, i kanten långhåriga. (Al& an- Le tice anguste, longe fimbriat2>e). 9. Oligosita HALD.” Släktet Öophthora står tydligen mycket nära Zrichogramma WeEsTW., med hvilket släkte det alldeles synes öfverensstämma i antennernas byggnad. Oophthora semblidis n. sp — Femina (Fig. 1): alata, pallide fusca thorace capiteque pallidioribus, pedibus antenniscque stramineis, oculis ocellisque lete rubris ; antennis (fig. 7) breviter se- tosis, funiculo quam pedicello haud longiore, quam clava fere duplo 5 Hymenopt. Stud. 2 p. 87, 89 (1856); VOLLENHOVEN Schetsen t, II (1873). Typ Trichkogramma Walkeri FörstER Verhl. naturh, Ver, preuss, Rheinl. 8 p. 26 t. I f. 9—9c (1854). 7 Hymenopt. Stud. 2 p. 87, 89 (1856). Ännu är ingen art af detta släkte beskrifven. 3 An. N. H. (2) 7 Pp. 213 (1851). Zrachysticha FÖRSTER Hymenopt. Stud. 2 p. 88, 90 (1856). Äfven af detta släkte känner jag ej någon beskrif- ven art. 9 An. N. H. (2) 7 p. 213 (1851); FörsTErR Hymenopt. Stud. 2 p. 88, 90 (1856). Typus O. collina WALKER An. N. H. (2) 7 p. 212 (1851). — Hic etiam ponendum genus Prestwichia LUBBOCK (Trans, Linn. Soc. 24. Pp. 140. 1863) nondum rite cognitum. 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT LÖO. angustiore; capite thorace vix latiore; integumento corporis levi, haud sculpturato; diaphragmate metathoracis usque ad mediunr abdominis prolongato. — Long. corporis vix o,5 mill., ale an- tice 0,5 mill. Mas alatus: A femina vix differt nisi antennis: (fig. &) elongatis, longe setosis, articulis funiculi clava vix angustioribus et simul sumtis parum brevioribus, pedicello fere duplo longi- oribus. Mas apterus (Fig. 3): Totus pallidus, vix infuscatus, capite thorace multo latiore, antennarum clava magis elongata, angus- tiore, pedibus crassioribus, tarsis brevioribus a femina differt. Ale antice lobo brevi obtuso nudo (fig. 3 a), ale postice lobo pyriformi unisetoso (fig. 3 a) indicate. Patria: Svecia. Ex ovis Semblidis lutarie exclusa, femina et mas apterus copiosissime, mas alatus rarissime. Sommaren 1896 anträffade jag 1 Stockholms skärgård vid stranden af Blidö å bladen och stjälkarna af vanlig vass (Phragmites communis) talrika äggsamlingar af den vid våra vattendrag vanliga säfsländan (Semblis lutaria). Jag insamlade en hel mängd ägg för att erhålla den nyutkläckta sländlarven, men fick i stället nästan uteslutande den här ofvan beskrifna lilla parasitstekeln. Det rikliga materialet gjorde det möjligt att konstatera att hanen förekommer under två vidt skilda former, af hvilka den ovingade är vida allmännare. De ovingade hanarna springa ytterst lifligt omkring på äggsamlingen och uppsöka honorna, så snart de kommit fram ur sländäggen samt ofta innan ännu deras vinger blifvit fullt utvecklade. Detta är ju också en nödvändig sak, ty sedan honorna flugit bort, äro de oåtkomliga för de ovin- gade hanarna. De bevingade hanarna voro däremot mycket sällsynta och kunna därföre nästan betraktas såsom reservhanar. De likna honorna nästan i allting utom i antennernas byggnad, ty dessa äro mycket längre än hos honorna och de vinglösa hanarna samt hafva en rik beklädnad af långa sinnesborst, som utan tvifvel göra det möjligt för dessa hanar, att flyga omkring och 6 AURIVILLIUS: EN NY SVENSK ÄGGPARASIT. 255 uppsöka de honor, som tilläfventyrs ej blifvit befruktade, innan de lämnat den äggsamling, hvarur de utkläckts. De bevingade individerna förete en högst intressant egen- domlighet i sin inre byggnad, som ej återfinnes hos de vinglösa hanarna. Diaphragmat mellan thorax och bakkroppen, som hos steklarna tjänar såsom fäste för de långsgående indirekta flyg- musklerna, är nämligen, såsom finnes antydt å fig. 1 och 2, in- stjälpt i bakkroppen, så att det bildar ett bredt kägelformigt ” utskott, som når ända till midten af bakkroppen och är upp- fylldt af de därigenom betydligt förlängda längsgående flygmusk- lerna. " Det är följaktligen helt naturligt, att detta väldiga ut- skott helt och hållet saknas hos de ovingade individerna. Det är sannolikt, att denna egendomlighet i diaphragmats byggnad återfinnes hos en stor del af de små Pteromaliderna, ehuru den hittills synes helt och hållet hafva undgått morpholo- gernas uppmärksamhet, ty redan 1888 iakttog jag samma bild- ning hos Årrhenophagus chionaspidis (se Ent. Tidskr. Årg. 9 t. I f. 1 och 3. 1888), ehuru jag då ej närmare undersökte densamma. | Få 9 ee ee 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. KR Å . ' Förklaring öfver taflan 5. Fig. 1. ÖOophthora semblidis NAURAV. Q. yu Ja, » » » 9. sedd från sidan. VÄND » » » 3 apterus. PJRE Cl » » » Så » — vingrudimenten, storade. Z15 » » » 2 hufvud sedt framifrån. 5: » » » F apterus, Antenn. rr & » » » FA alatus. Antenn, NA » » » 9, Antenn. 8. » » » Q. Framben, Pn O » » » 9. Mellanben. ): HO: » 0» » Q. Bakben. KESESAOAST SNn N . .& "+ MH SE ee Fk i ne LA ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST DEN 25 SEPTEMBER 1897. Denna sammankomst hölls i »Svenskt Industri- och Han- delsmuseums» lokal. Sedan protokollet från sista sammankomsten upplästs och godkänts, meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att Förenin- gen sedan sista sammanträdet genom döden förlorat fem af sina medlemmar, nämligen agronomen G. BERG, Smådalarö, kollegan E. J. F. LINNARSSON, Sköfde, jägmästaren C. T. NORDÉN, Olle- stad, kommissionslandtmätaren C. G. ANDERSSON, Säter och med. d:r A. TH. GoéEs, Stockholm, af hvilka de båda sistnämnda till- hört Föreningen sedan dess stiftelse. I Föreningen hade sedan vårsammankomsten invalts: fil. d:r J. Horm, Stockholm, d:r B. LYsHOLM, Trondhjem, fil. studeran- dena H. ÅGREN, Lund, A. P. ROMAN, I. TRÄGÅRDH och A. H. TULLGREN, Upsala, direktör R. ABELIN, Norrviken, landtbruka- ren C. G. TortTtIE, Älby, inspektor C. JUNGNER, Umberga, e. o. postexpeditör R. BRUNDIN, Borlänge och notarien i telegrafsty- relsen, jur. kand. A. HEMMING, Djursholm. De egentliga förhandlingarna för dagen inleddes med ett föredrag af ordf., prof. AURIVILLIUS, »Ösm vissa rofsteklars lef- nradsvanor». Det intressanta föredragets innehåll var, i korthet sammandraget, ungefär följande: Med rofsteklar menas sådana gaddsteklar, som infånga, med gadden förlama och sedan till föda åt sina larver magasinera andra insekter och insektlarver samt spindlar. Då offren först en tid efter angreppen dö, förblifva de tämligen länge tjänliga Entomol. Tidskr. Årg. 18, H. 4 (1807) I 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. till näring åt de ur äggen utvecklade stekellarverna. Flera for- skare, hos oss särskildt DAHLBOM och THOMSON, hade visserligen studerat rofsteklarna, men deras lefnadsvanor vore allt för litet kända, synnerligast om man fäste sig vid den obestridligen stora roll, rofsteklarna spela i naturens hushållning. Hvarje stekel an- griper enligt regeln blott vissa bestämda, oftast närsläktade in- sekt- eller spindelformer, och det vore just dessa förhållanden, som man hade skäl till att närmare studera. Oftast gömdes bytet i jorden, i stubbar, gamla vassrör o. S. Vv. Föredraganden hade gjort sina iakttagelser på den vanliga ÅAnmmophala sabulosa, på Pompilus viaticus samt Pogonius va- riegatus och Irypoxylon figulus, hvilka senare angripa spindlar. Vidare på Mellinus arvensis och ÖOxybelus uniglumis, hvilka särskildt hålla sig till fugor. Crabro cavifrons hade i sina cel- ler i en aspstubbe insamlat flugor af släktet Sceva, men flugor af ett annat släkte hade återigen lyckats inpraktisera sina ägg i Sceva, så att rofstekeläggen och larverna kommo till korta. Crabro subterraneus hade af föredraganden blifvit funnen sam- mansläpa småfjärilar, hvilket helt säkert var första gången en rofstekel iakttagits som fjärilfångare. En mycket liflig Przoznocne- mäis- eller Åszata-art (stekeln kom ej att infångas) sågs draga tillsammans endast gräshoppor. De flesta omnämnda rofsteklarna förevisades tillika med de- ras byten. I sammanhang med detta föredrag anförde d:r C. NYSTRÖM och undertecknad några iakttagelser om rofsteklars tillvägagångs- sätt vid gömmandet af bytet. Prof. AURIVILLIUS meddelade, hu- rusom en liten Crabro-artad stekel i Frankrike blifvit funnen angripa den skadliga Chlorops lineata, och således borde vara till nytta. D:r Y. SJÖSTEDT omtalade, att han i Kamerun träffat en Pomprilus-art, som inlade spindlar i sina larvbon. På botten af dessa lågo döda, uppåt allt färskare och mera lefvande spindlar. Byråchefen J. MEvEs redogjorde därefter för sina nyaste lepidopterologiska iakttagelser. Han hade sista sommaren på Wermdön funnit de sällsynta Catocala promissa (8 och &Q), Pel- lonia vibicaria aberration, Stauropus fagi (en larv, som förpup- pat sig). FEucosmia certata, talrika larver, och Hadena gemmea. Af Saturmia pavonra hade en puppa från hösten 1896 kläckts ft - TRYBOM : ENTOMOL. FÖRENINGENS SAMMANKOMST 25 SEPT. 1897. 259 redan våren detta år, åter andra lågo ännu okläckta. Fjärilns flygtid brukade eljest inträffa i maj och juni, och puppan låge öfver 2 eller 3 vintrar. Vidare omnämndes talrika exempel på, hurusom fjärilar på samma trakt uppträdt olika talrikt under skilda år. Så hade följande på Wermdön varit allmänna 1896, sällsynta 1897: Par- nassius apollo, Limenitis populi, Zygena lonicere, Hepialus lumuli, ÖOrgyia antiqua, Drepana falcataria och lacertinaria, Agrotis segetum och corticea, Hadena didyma, Caradrina qua- dripunctata, Orthosia helvola och litura, Rumia luteolata, An- gerona prunaria, Scoria lineata samt Cidaria variata och vespertaria. Sällsynta 1896, men allmänna 1897 voro däremot: Preris brassice, Pararge egeria var. egerides, Leucoma salicis, Bom- byx quercus, Hadena porphyrea och strigilis, Cosmia paleacea, Cleoceris viminalis, Ovrthosia nitida samt Xanthia lutea och fulvago. Dichonia aprilina och Plastenis subtusa saknades t. o. m. 1896, men voro tämligen allmänna 1897. Kapten J. W. KUuLLBErG och undertecknad yttrade sig i korthet med anledning af byråchefen MEveEs' anförande. Härefter refererade d:r Y. SJÖSTEDT A. R. G. MAYERS af- handling: »The development of the wing-scales and their pig- ment in butterflies and moths» (Bull. Mus. comper. Zoology at Harward College. Vol. XXIX n:o 5). De fjärilarter, som varit föremål för MAYERS undersökningar, förevisades. Ordet lämnades sedan åt prof. S. LAMPA, som redogjorde för de försök, hvilka på föranstaltande och bekostnad af Kristi- anstads läns landsting gjorts med ett af LARS PERSSON i Sim- rishamn uppfunnet och till sammansättningen hemlighållet medel att utrota ållonborrelarver. Resultaten af de några gånger upp- repade försöken hade icke uppmuntrat till medlets vidare använ- dande. Betydande skador hade kunnat iakttagas, äfven där det- samma utströtts. En del larver hade visserligen dött och antagit ett egendomligt, blåsvart utseende, men döda larver af samma utseende hade äfven anträffats, där medlet icke användts. I Danmark hade man funnit, att dylika larver voro angripna af en mask (Mermis). D:r C. NystTRÖM och landtbruksinspektör A. LYTTKENS ytt- 2 d 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. rade sig med anledning af detta prof. LaMmPas anförande; likaså direktör F. ULRIKSEN från Alnarp, som omtalade en del iaktta- gelser om massuppträdande af skadeinsekter i Skåne. Bland dessa insekter hade synnerligast krusbärssågstekeln sista somma- ren visat sig mycket utbredd, och dess larver hade uppträdt starkt förhärjande. Till slut meddelade prot. LAMPA, att apotekare O. WILNER i Kalmar där i trakten funnit en för Sverige ny skalbagge, 6£o- litophagus armatus PANnz. samt Microsaurus elegans 1. B. ER., hvilken förut blott blifvit träffad i Västergötland. Filip Trybom. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM HÖGTIDSSAMMANKOMST Å HOTEL PHCENIX DEN 14 DEC. 1897. Bland Föreningens talrikt församlade medlemmar befunno sig apotekare REUTERSKIÖLD, med kand. FAGERBERG, notarien HEMMING Och xylograf NYBERG närvarande för första gången och hälsades därtöre välkomna af ordföranden, prof. CHR. AURIVIL- LiUs, hvilken sedan meddelade, att styrelsen efter Föreningens sista sammanträde till medlemmar invalt v. kommissionslandtmä- taren B. RICHTER, Tomastorp, Äs, herr N. BERGLUND, Kattarp, doktorerna E. ÖHRVALL och STURE CARLSSON, bokbindaremästa- ren A. K. ARONZON, xylografen HENNING NYBERG och doktor P. M. LUNDELL — alla i Stockholm. Under aftonens lopp in- valdes fiskeriinspektörsadjointen, fil. mag. J. A. SANDMAN från Helsingfors. Ordföranden meddelade vidare, att sällskapet »Fauna» äfven detta år till »Oskar Sandahls fond» lämnat en gåfva af 350 kro- 4 TRYBOM: ENTOM. FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMANK. 14 DEC. 1897. 201 nor, och att »Claes Grills fond» för vandringsstipendier hade af tjänstförrättande sekreteraren fått mottaga 25 kronor. På förslag af styrelsen antogs — i öfverensstämmelse med $ 10 i Föreningens stadgar — såsom hvilande till nästa sam- manträde följande tillägg till $ 8 i samma stadgar: » På framställdt förslag af styrelsen kallar Föreningen heders- ledamöter af första och andra klassen. De förra skola vara tio.» Härefter företogs val af styrelsemedlemmar för närmaste tvänne år. Till sekreterare utsågs statens förste fiskeriassistent FitiP TRYBOM, som i denna egenskap tjänstgjort i stället för kapten C. GrIu, efter hans afflyttning från Stockholm. De båda öfriga, i tur att afgå varande styrelsemedlemmarna, prof. SVEN LamPa och byråchef Jurius Meves återvaldes, och till styrelse- suppleant valdes kassör GOTTFRIED HOFGREN. Till revisorer utsågos apotekare H. G: O. ENELL och nota- rien i domänstyrelsen J. H. WERMELIN samt till suppleant gross- handlare K. W. M. KNUTSON och till klubbmästare konservator ENOMROTH: Aftonens egentliga förhandlingar inleddes af doktor YNGVE SJÖSTEDT med ett referat af d:r ALF. MÖLLERS intressanta af- handling: »Die Pilzgärten einiger sädamerikanischen Ameisen» (SCHIMPER: »Botan. Mittheil. aus den Tropen». H: 6, 1893). Brasilianska ÅZfa-arter, som voro nära besläktade, kanske iden- tiska med de af d:r MÖLLER studerade myrorna, förevisades. Efter att hafva berört de meddelanden, professorerna AURIVILLIUS och LAGERHEIM förut lämnat Föreningen om sina i Sverige gjorda studier öfver vissa, högst sannolikt svampodlande skalbaggar och myror, omnämnde d:r SJÖSTEDT, hurusom den af honom beskrifna Termes Lilljeborgi, i likhet med de sydamerikanska ArZfa-arterna till sina underjordiska bon brukade nedsläpa rundt utskurna blad- skifvor, hvilka troligen tjänade som underlag för svampodling. Lektor C. LINDMAN relaterade med anledning af det anförda sina minnen från Brasilien om de »bladskärande» myrornas upp- trädande och vanor. Såsom ett exempel på, att de under vissa undantagsförhållanden äfven kunna förgripa sig på torra, äldre växtdelar eller växtämnen anfördes, att de en natt utskurit runda bitar af ett femtioöres storlek ur starkt hamptyg. 5 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. En kortare öfverläggning uppstod med anledning häraf mel- lan d:r SJÖSTEDT, prof. AURIVILLIUS och lektor LINDMAN. Prof. AURIVILLIUS förevisade därefter ett nytt, egendomligt fall af förklädnad bland insekterna. En till Cerambyciderna hö- rande, med våra ÅLeptura-arter närmast besläktad, mindre skal- bagge från Nya Holland, hvilken förevisades, företedde icke blott till sitt yttre i allmänhet, utan äfven i många intressanta detaljer en slående likhet med vissa myror. Prof. AURIVILLIUS hade med anledning häraf gifvit skalbaggen namnet Hormicomimus mi- rabilis. 3yråchefan J. MeEves redogjorde för ett honom af Förenin- gens medlem, konservator E. A. LÖVENDAL 1 Köpenhamn, läm- nadt meddelande om intressanta skalbaggar, som han anträffat i Danmark. Bland dessa befunno sig tre för den skandinaviska faunan nya, under sten och tång vid Esbjerg hittade arter, näm- ligen: Cillenus lateralis SAm., PBledius furcatus Ouw. (taurus GERM.) och Öc/htebius auriculatus REX. Landtbruksinspektören A. LYTTKENS redogjorde härefter för sina 1 Halland gjorda iakttagelser öfver mullvadsyrsans eller, som den där kallas, jordkräftans förekomst och lefnadsvanor. På 1850 och 1860-talen hade denna insekt varit synnerligen talrik och gjort mycken skada i trädgårdar, t. ex. vid Skedala. Den hade sedan därstädes åtminstone för en följd af år i det allra närmaste fördrifvits genom plantering af hampa, men nu återigen börjat uppträda talrikare. Mullvadsyrsan hade angripit morötter, rötterna af ärter m. fl. växter samt brukade uppehålla sig i fuk- tigare jordmån, det senare ett förhållande, som bekräftades af docenten E. LÖNNBERG genom på mullvadsyrsor i Florida gjorda iakttagelser. Mellan landtbruksinspektör LYTTKENS, professorerna LAMPA och AURIVILLIUS, docent LÖNNBERG och herr HOFFSTEIN uppstod öfverläggning om mullvadsyrsans lefnadssätt. Doktor P. M. LUNDELL förevisade till sist en större flug- larv, som afgått med mänskliga exkrementer, m. m., samt om- talade, hurusom en stor fjärillarv, hvilken blifvit stungen af en Sphex, vid beröring på den sårade kroppsdelen hade gifvit ifrån sig ett visst ljud. Med anledning af d:r LUNDELLS meddelanden yttrade sig professorerna LAMPA och ÅAURIVILLIUS, docent LÖNN- 6 TRÄGÅRDH: FÖRTECKNING ÖFVER LEPIDOPTERA. 263 BERG och kapten KULLBERG. Professor AURIVILLIUS fann det särskildt egendomligt, att den omnämnda fjärillarven kunnat fram- bringa ljud. ; Under aftonens lopp ankommo och upplästes hälsningstele- gram från konservator SPARRE-SBHNEIDER i Tromsö samt kapten C. GRILL och friherre F. BARNEKOW. Filip Trybom. o— —- 0 e-— Förteckning öfver Lepidoptera, insamlade af undertecknad, Entomologiska Föreningens vandringsstipendiat för 1897, under min resa i Ån- germanland s. å. Under vistelsen i Ångermanland, som varade från den 22 juni till den 18 juli undersöktes trakten omkring Anundsjön (vid Mellansel, Nonnesunda och Bredby), skogstrakten ett par mil norr om densamma (vid Kubbe och Hädanberg) samt omgifnin- garna af Örnsköldsvik. Lepidoptera. ÅAnthocharis cardamines L. — Leucophasia sinapis L. — Lycena argus L. -— L. semiargus Rorri. — L. astrarche 3ERGSTR. — LL. zcarus RottT. — Vanessa C album L., larv. — V. urtice v. polaris StaupD. — ÅArgynnis aphirape He. v. ossianus Hest. — Å. selene SCHIFF. v. hela Staup. — Pa- rarge mera L. — CAxnonympha pamplulus L. — Ino statices L. — Setina irrorella CLERcK. — Lithosia cereola HB. — Ne- meoplula russula L. — Eriogaster lanestris L., larv. — Dre- pana falcataria L. — ÖCymatophora duplaris L. — ÅAcronycta leporina L. — Agrotis plecta L. — Mamestra dissimilis KNnocH. — Daianthoecia capsincola HB. — Leucanma comma I. 1 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1897. — Caradrina morpheus HuFsN. —- C. guadripunctata FF. — Plusia chrysitis L. — Euclidia mi CLErcKk. — E. glyphica L. — YJodis putata L. — Åvcidalia similata THunBe. — ÅL. pallidata Brr. — ÅA. inornata Hw. — ÅA. remutaria L. — Åbraxas marginata L. v. nigrofasciata SCHÖYEN. — JNNumeria pulveraria L. — Ellopia prosapiaria L. — Odontopera biden- tata CLERCK. Rumia luteolata LT. -— Boarmaia repandata L. — Halia wauaria L. — ÖOrtholitha limitata Sc. — Ödezia atrata L. — Lobophora halterata HuFs. ab. zonata THUNBG. — Lygris prunata L. — Cidaria ocellata L. — C. variata ScHiFF. — C. truncata HuUFN. — C. serraria Z. -— C. viri- daria F. — C. didymata L. — C. cambrica Curt. — C. unangulata Hw. — C. ferrugata CruercKk. — C. luctuata Hesa. ab. Hofgrem Lea. — Hydrelia obliterata Hur. — Eupithe- cia venosata F. — E. togata HB. — E. pussillata F. — E. nanata HB. — E. exiguata He. Förteckningen upptager endast de arter, som äro nya för provinsen. Stockholm i januari 1898. Ivar Trägårdh. Tryckfel. Uti förklaringen öfver taflan 1 å sid. 80 hafva genom förbiseende fel uppkommit, hvilka böra rättas sålunda: — — — 7 blad med ägg, 8 d:o med hål efter nyss utkläckta larver, 9 d:o med ett par dagar gamla dylika sittande i kan- terna; — — — rid Entomologistk A.Ekblom del. et lith. Ceniral-Tryckeriet, Stockholm Lövendal se. Entomologisk Tidskrift Årg 18. 1897. Ar sk Tidskrift Årg. 18. 1897. - SM se SM 5 SPANA RR 2 by SS S FRAN ÖS N NN NYA —— ÖT NER NE EN RNE GE a IE SES REDERI CNE A. Ekblom del, et lifb. Central-Tryckeriet, Stockholm. Oophthora semblidis AUR. '” ENTOMOLOGISK TIDSKREIFE UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM NITTONDE ÅRGÅNGEN 1898 MED 4 TAFLOR RE mA An Se SLO:CKFHOLM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 1898 ID0OJOMÖ Tal ANedit så Ks 2 | FÖL ATL S vt TORHOLAT EA ATEA CRS NIE Ma c - ÅGATAN TAN a Förre AGS ÖR STAN ERE 4 BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL: SEN ANGÅENDE RESOR OCH FÖRRÄTTNINGAR M. M. FÖR 1897 AF FÖRESTÅNDAREN FÖR STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. Sådana tjänsteresor, som enligt rekvisition från enskilda per- soner eller på uppdrag af Landtbruksstyrelsen årligen pläga före- komma, hafva under sistlidne sommar varit tre, eller ungefär lika många som de föregående åren, men antalet däraf föranledda förrättningsdagar är jämförelsevis ringa. Orsakerna härtill äro flera, och bland dem torde böra påpekas följande: För det för- sta hafva dess bättre inga vidt utbredda och allvarsammare in- sekthärjningar afhörts under året, och för det andra hafva ny- byggnader och de första anordningarna vid Statens entomologi- ska anstalt kräft en nästan daglig tillsyn, hvarigenom underteck- nad ej medgifvits någon längre frånvaro i landsorten. Hvad sär- skildt angår byggnaderna och deras inredning, är det helt natur- ligt, i fråga om en alldeles ny institution, att under arbetets ut- förande synpunkter och behof kommit att uppstå, som förut ej varit ens påtänkta, men icke dess mindre måst tillgodoses. Genom periodiska meddelanden i många landsortstidningar angående skadeinsekter samt tillkännagifvanden om, att hvar och en kunde insända prof på sådana samt kostnadsfritt erhålla råd mot dem, har en personlig inställelse på stället, där insektskadan uppstått, oftast blifvit obehöflig och härigenom hafva äfven kost- nader för resor m. m., såväl för statsverket som den enskilde, kunnat i de flesta fall undvikas. Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1898). tv ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. År 1894 inlämnades till Landstinget i Kristianstads län en skrifvelse från mältaren LARS PERSSON i Simrishamn, hvari han påstår sig hafva uppfunnit ett ofelbart och ytterst billigt medel mot ållonborrelarverna. Han föreslår tillika, att medlet måtte pröfvas i vittnens närvaro å anvisadt åkerfält och erbjuder sig att kostnadsfritt infinna sig på ort och ställe för att utföra expe- rimenter. Skrifvelsen afslutas med följande ord: »Utfaller då detta, som jag ingalunda betviflar om, till Landstingets ombuds belåtenhet, så vågar jag vördsamt anhålla, att Landstinget själf måtte vidtaga åtgärder för att icke blott länet utan hela landet må komma i åtnjutande af denna min uppfinning, och jag själf få den rättmätiga lön, som saken värd är. Den något origi- nella skrifvelsen är utförligare omnämnd i min årsberättelse för 1894 och äfven intagen i Entomologisk Tidskrift samt »Uppsat- ser i praktisk entomologi» för 1895. Med anledning af ofvannämnda skrift inlämnade landstings- mannen JePea OHLSSON i Blästorp till tinget en motion i ämnet och hemställde däri, »att Landstinget ville taga skrifvelsen i öfver- vägande samt utse en kommitté af 3, högst 5 personer, som dels bestämma fältet för och dels närvara vid de experiment, uppfin- naren af medlet för ållonborrarnas utrotande lofvat utföra, samt under nästa års lopp göra iakttagelser å den kraft och verkan medlet åstadkommer och till 1895 års Landsting meddela sina rön därom.» Efter ett lifligt meningsutbyte tillsatte Landstinget för ändamålet en kommitté, bestående af tre ledamöter, nämli- gen JEPPA ÖHLSSON i Blästorp, STEPHAN JÖNSSON i Påarp och undertecknad. Kommitténs åtgöranden samt resultatet af pröfningen äro anförda i dess till Landstinget i Kristianstads län ställda utlå- tande, hvilket har följande lydelse: Till Kristianstads läns Landsting. Undertecknade, som år 1894 blifvit utsedda att å Lands-' tingets vägnar öfvervaka pröfningen af ett medel mot ållonbor- rarna, som mältaren LARS PERSSON i Simrishamn anmält sig hafva uppfunnit och uppgifvit vara ofelbart, få härmed afgifva följande berättelse angående fullgörandet af detta uppdrag. År 1895 den 29 juli sammanträdde vi jämte LARS PERSSON uti Eslöf för att öfverlägga rörande de åtgöranden, som å vår LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 3 sida borde vidtagas. Då någon pröfning af medlet ej kunde ifrågakomma med mindre, än att larver voro talrika 1 jorden, beslöts att uppskjuta densamma till snarast inträffande härjnings- år, d. v. s. 1897, såvida ej gynnsamt tillfälle därtill dessförinnan komme att erbjuda sig. Uppmaningar infördes därför i länets tidningar både 1895, 96 och 97 till personer, som varsnat ållon- borrelarver uti någon större mängd 1 sina fält, att härom under- rätta någondera af oss; men någon påföljd häraf lät sig ej af- höras. Först detta år lyckades det att få underrättelse om ett ställe, där pröfning kunde försiggå, nämligen vid Sillaröd, en mil från Vollsjö station, hvarför sammanträde utsattes att hållas där- städes den 14 maj. Vid detta voro af undertecknade närvarande J.: OHLSSON och STEPHAN JÖNSSON. Sedan LARS PERSSON hem- ligen preparerat utsädet, som bestod af korn, besåddes därmed en liten åkerareal på tvänne nära hvarandra belägna egendomar, nämligen Sillaröd N:o 3 och Molleröd. Närvarande voro, utom vi båda nyssnämnda, ägarna till de två egendomarna. Enligt LARS PERSSONS utsago skulle det erfordras omkring tjugu dagar innan hans medel kunde visa sin fulla verkan, och det blef därför nödvändigt, att hålla ett nytt sammanträde för en slutlig undersökning af resultatet. Alltså infunno sig af un- dertecknade: OHLSSON och LAMPA i Sillaröd den 19 juni, den senare enligt särskildt förordnande af Landtbruksstyrelsen. Medelst årder uppkördes några fåror å det först behandlade fältet i Sillaröd N:r 3, och anträffades då flera ållonborrelarver, de flesta lefvande, ehuru som det tycktes mindre lifliga än van- ligt, hvilket möjligen kunde bero därpå, att de befunno sig på flera centimeters djup och voro i begrepp att ombyta hud, under hvilken period de flesta insektlarver bruka vara tröga 1 sina rö- relser och liksom sjuka. Några af dem voro betydligt större än de andra, men kunde dock ej vara sådana, som under denna sommar skulle förvandlas till puppor, alldenstund dylika, som medtagits till Stockholm, ännu 1 början af september voro oför- ändrade. Möjligen hade dessa tidigare bytt om hud och därefter hastigt tilltagit i storlek. Den 20 juni undersöktes fältet i Molleröd, och voro larverna där liggande på samma djup och under samma omständigheter som i Sillaröd N:o 3. Några af de tillvaratagna dogo och svart- 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. nade visserligen under följande natt, men andra syntes oskadade. Af de döda larverna hade sannolikt somliga blifvit tryckta eller klämda af åkerredskapen och däraf tagit skada. Under vägen från Molleröd till Sillaröd förevisade LARS PERSSON en död larv, som var tämligen stel och ej hopfallen samt af en egendomlig blåsvart färg. Detta tillskref han verkningarna af sitt medel. Äfven i det fält, som gränsade intill det af LARS PERSSON be- sådda i Molleröd, anträffades döda larver. Vid medlets anbrin- gande 1 jorden befunno sig larverna tämligen djupt under ytan, hvilket naturligtvis borde förminska dess verkan. Man må dock komma ihåg, att LARS PERSSON själf bestämt tiden för såväl såd- den som efterbesiktningen. För att erfara, om medlet möjligen sedermera hade verkat sålunda, att det å de af LARS PERSSON besådda åkerstyckena växande kornet blef bevaradt mot larvernas angrepp, ombads skriftligen landstingsmannen PER SVENSSON 1 Sillaröd, som är granne till de båda personer, hos hvilka pröfningen ägt rum, att göra en andra efterbesiktning å de båda försöksfälten. Hans svar meddelas här i något förkortad form. Herr SvEn LAMPA. Det försöksfält å ANDERS NILSSONS 1 Sillaröd ägor, på hvil- ket LARS PERSSON användt sitt ållonborregift, har jag under som- maren noga iakttagit, och någon verkan af preparatet har ej synts, utan har såväl det stycket som öfriga delar af åkern måst skör- das till grönfoder, tillfölje af att flera stora fläckar på cirka 100 kvadratfamnars yta voro totalt afätna, så att intet enda strå blef rotfast kvar, utan kunde med lätthet räfsas tillsamman. Som professorn minns, så omsåddes af LARS PERSSON en smal remsa, men säden uppnådde där aldrig sin fulla storlek till följe af för sen sådd, utan blef denna remsa jämte det öfriga huggen på samma gång. Vid i går företagen undersökning visade det sig, att rötterna voro illa åtgångna, och de flesta stjälkarna afbitna. De larver vi uppgräfde, voro lika välmående där som i öfriga delar af fältet. Med ett ord sagdt, hafva vi ej märkt någon verkan af LARS PERSSONS utrotningsmedel. Det är mycket be- dröfligt här på orten med anledning af dessa skadeinsekters när- varo, värst äro potatis och andra rotfrukter utsatta, tillfölje af den långa växttid de erfordra för att mogna, då däremot säden, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 5 som nu är mogen och delvis huggen, lämnar något för mödan, oaktadt det blir litet och säden sandig, då rötterna ofta följa med vid skörden. Försöksfältet i Molleröd är lika mycket sköf- ladt som det vid Sillaröd. Högaktningsfullt PER SVENSSON. Att omnämnda förhållande vid iakttagande af ållonborrelar- verna å försöksfältet på min åker är med verkligheten öfverens- stämmande intygas af Sillaröd som ofvan ANDERS NILSSON. För att få saken än ytterligare utredd, föranstaltades om ännu en pröfning af det riksbekanta medlet, och kyrkoherde JosEF ANDERSSON 1 Färlöf erbjöd sig välvilligt och af intresse för saken att bestyra därom, emedan 1 Färlöfstrakten skulle fin- nas larver i tillräcklig myckenhet. Detta anbud blef så mycket välkomnare, som kyrkoherde ANDERSSON är fullkomligt kompe- tent att utföra de erforderliga undersökningarna, hvarom nedan- stående, af honom afgifna berättelse bär vittne. Hans utlåtande har följande lydelse: Till herr professor S. LAMPa, Stockholm. Med anledning af Eder skritvelse den 23 sistlidne juni, hvari Ni anmodat mig att kontrollera de ytterligare försök, som mältaren LARS PERSSON Önskade göra med ett af honom upp- funnet medel till ållonborrelarvernas förgörande, i afsikt att få utrönt, huruvida medlet icke skulle visa sig mer verksamt vid en årstid, då larverna ligga högre upp mot ytan, än förhållandet var vid de under försommaren anställda försöken — får jag med- dela, att sådana ytterligare försök verkställts i närvaro af mig och landtbrukaren PER TUFVESSON i Ölarp, ledamot af Kristian- stads läns Landsting, samt redogöra för de hittills vunna re- sultaten. Försöken hafva anställts på en af LARS PERSSON utsedd plats å hemmanet Strö N:o 3 i N. Strö socken. Å en därstä- des befintlig åker, som var besådd med vårråg, och där ållon- borrelarver ögonskenligen anställde härjning af svåraste slag, uttogs en areal af 200 å 300 kvadratmeter för försökets an- stöllande. Den 14 juli räknades larverna å en yta af en kvadratmeter och uppgingo till 52 stycken, hvilka alla, med undantag af två, 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. inträdt i sista larvstadiet; de lågo på ett djup af 5—8 cm., med undantag af en, som låg på 18 cm. djup. Den 15 juli på morgonen, efter förutgången klösning, verk- ställde LARS PERSSON sitt utsäde (hvarvid dock ingen fick när- vara), hälften af fältet besåddes med blandsäd och hälften med korn, detta för att kunna åtskilja fältets båda delar, å hvilka han uppgaf sig använda olika metoder. Den 22 juli anställde jag en undersökning på en kv.-meter å fältets hvardera halfvor. Å blandsädsfältet anträffades 34 st. larver, alla i sista sta- diet och på 4—6 cm. djup, 2 af dem befunnos vara döda, och af dessa var den ena svart, men den andra hade icke synnerli- gen förändrats i färgen. Å kornfältet anträffades 33 st. (af hvilka två ej inträdt i sista stadiet), alla belägna på 4—6 cm. djup; tre af dem voro svarta och döda. Säden hade å båda fälten under den vecka, som förflutit efter sådden, redan hunnit upp till en längd af 6—7 cm., tack vare en gynnsam väderiek och möjligen äfven det af LARS PERS- SON utsådda medlet. Utom de döda larverna påträffades en hel del, som icke hade samma friska utseende och vigör som de öfriga, och där- för kunde antagas hafva blifvit förgiftade, ehuru medlet ännu icke hunnit verka fullständigt på dem. Men det kunde ju också antagas, att detta deras tillstånd förorsakats af den rubbning, för hvilken de vid fältets klösning utsattes. Och möjlighet fanns ju också för, att de döda omkommit af samma anledning. För att utröna huru härmed förhöll sig, lät jag vid tillfället klösa ett stycke af vårrågsfältet, hvarå LARS PERSSONS medel icke blif- vit utsådt. Den 29 juli anställdes nya undersökningar å en kvadratme- ter af hvardera halfvan med följande resultat: Å blandsädsfältet påträffades 29 st., alla högt uppe; 6 af dem voro svartnade och döda eller åtminstone halfdöda. Å kornfältet funnos 39 st., af hvilka två voro svarta och halfdöda. Att emellertid dödsorsaken näppeligen kunde vara det ut- sådda medlet, framgick af undersökningen å den del af rågfältet, Ar LAMPA : BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. HT som väl klösts, men ej besåtts med detta medel. Å en kvadrat- meter därstädes lågo 26 st. larver, af hvilka fyra voro svartnade och halfdöda, och det var åtminstone för oss omöjligt att skilja dessa senare till beskaffenhet och utseende från de döda, som anträffats i det »förgiftade»> fältet. Det låg således nära till hands att antaga, att de döda lar- verna genom själfva klösningen eller den däraf förorsakade rubb- ningen tagit skada. Men för att ytterligare förvissa mig härom undersökte jag äfven en kv.-meter i den del af vårrågsfältet, som, hvarken klösts eller besåtts med LARS PERSSONS medel, och det befanns då, att af de 44 larver, som där påträffades, voro 3 döda eller halfdöda samt svartnade, och det var äfven i fråga om dessa omöjligt för oss att skilja dessa ifrån de förutnämnda döda; en af dem hade förvandlats så, att endast det svarta, men mjuka och våta skinnet återstod. Så vidt jag alltså kunnat utröna, är LARS PERSSONS medel utan betydelse, och föga hopp finnes, att fortsatta undersökningar skola visa ett bättre resultat, om det än icke ligger utom möj- lighetens område, att hans »gift> verkar så långsamt, att dess rätta verkningar först längre fram visa sig. Det svaghetstillstånd, som den 22 juli kunde förmärkas hos en del larver, var åtmin- stone icke mera i ögonen fallande vid undersökningen den 29, snarare mindre, och synes mig snarast böra tillskrifvas klösnin- gen. Jag är emellertid villig att fortsätta undersökningarna, då jag väntar att LARS PERSSON vid sin återkomst påyrkar sådana. Den omständigheten att döda eller halfdöda, svartnade lar- ver påträffades å alla fälten synes mig emellertid påkalla sär- skild uppmärksamhet. Det är ju visserligen icke otänkbart, att de döda larver, som funnos å det under sommaren orörda fältet, omkommit till följd af skador, som de ådragit sig vid fältets bearbetning i våras; härför talar såväl den omständigheten, att dessa djur äro så seglifvade, som den, att endast skinnet fanns kvar af den ena. Men jag har också tänkt mig möjligheten af, att en svampsjukdom eller dylikt här kunde föreligga, som borde närmare observeras; (jag anser mig böra nämna, att vi äfven funno larver, som uppenbarligen voro angripna af Botrytis Te- aella), och för sådan händelse anhåller jag att få vidare anvis- 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. ningar, för så vidt Ni icke själf vill besöka platsen och anställa ytterligare undersökningar. Färlöf den 30 juli 1897. JOSEF ANDERSSON. Från kyrkoherde J. ANDERSSON har sedermera erhållits ännu en skrifvelse af följande innehåll: Min förut lämnade redogörelse för de med mältaren LARS PERSSONS medel anställda försöken önskar jag nu komplettera med följande meddelande: Den 5 augusti anställdes ny undersökning i likhet med den, som utfördes den 29 juli, men resultatet blef detsamma. Å den jord, som besåtts med LARS PERSSONS medel, funnos visserligen några svartnade, döda eller halfdöda larver, men sådana anträf- tades också och i ungefär samma proportion å den del af åkern, hvarå detta medel icke utsåtts, och antalet larver hade hvarken ökats eller minskats sedan förra undersökningen. LARS PERSSON, som några dagar därefter ankom hit, trodde, att medlet, som han förut användt endast på larver i ett tidi- gare stadium, nu tilltagits i för ringa dosis, och förmenade, att resultatet skulle blifva annat, om denna ökades. Sedan jag förklarat mig villig att, om så skedde, fortsätta undersökningarna, utsådde han den 32 dennes enligt egen upp- gift dubbel sats, och den 20 dennes, då medlet enligt hans egen utsago borde hafva ofelbart verkat, anställde jag undersökning på en kvadratmeter af den sålunda besådda jorden, hvarå an- träffades 30 st. ållonborrelarver, af hvilka två voro svartnade och halfdöda. Icke ens den ökade satsen synes sålunda haft någon verkan, och det får väl anses vara af de anställda undersökningarna ove- dersägligen bevisadt, att det i fråga varande medlet är alldeles betydelselöst, åtminstone i den dosis, som L. PERSSON uppgifvit, och i det stadium, hvari larverna befinna sig under tredje året. Förekomsten af svartnade, döda och halfdöda larver anser jag fortfarande böra förklaras så, att de skadats genom något af de vid sådden eller under undersökningen använda redskapen. Jag styrkes så mycket mer i denna förmodan, som jag för ändå- målet nu anstälit direkta experiment med friska larver. Om man kraftigt trycker dem under något hårdt föremål, svartna de genast LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 9 på det ställe, där de vidrörts; den svarta färgen utbreder sig efter hand öfver hela kroppen, och de dö efter flera eller färre dagars förlopp, allt efter skadans beskaffenhet. — I alla händelser är det emellertid af de nu gjorda undersökningarna alldeles tydligt, att sådana larvers förekomst icke beror på LARS PERSSONS medel. Färlöf den 31 augusti 1897. JOSEF ANDERSSON. Uti bref från d:r W. BERGSÖKE 1 Köpenhamn — den man, som i Danmark sysselsatt sig med ållonborrarna under många år och ut- rättat mycket i och för deras insamling under svärmningen --- utta- las den förmodan, att de ofvan omnämnda, blåsvarta larverna större åkerfält i Danmark. Med anledning af hvad sålunda förekommit, kunna under- tecknade ej fälla annat omdöme rörande LARS PERSSONS medel mot ållonborrelarverna, än att det icke synes motsvara hans egna förhoppningar och ej häller kan tillfredsställa allmänhetens for- dringar, då detsamma i sitt nuvarande skick hvarken är ofelbart » eller tillräckligt verksamt vid just de tillfällen, då dess använ- dande skulle kunna äga rum. En sådan slutsats hade antagligen redan på förhand kunnat göras, utan ringaste uppoffring från Landstingets sida, om medlets art och beskaffenhet ej af uppfin- naren hemlighållits på sätt som nu skett. Insamling af ållonbor- rar under svärmningen synes alltså vara det enda hittills kända utrotningsmedel, som af oss för närvarande kan förordas. Stockholm i september 1897. SVEN LAMPA. Föreståndare för Statens entomologiska anstalt. Uti ofvanstående utlåtande instämma vi till alla delar. J. ÖHLSSON. STEPHAN JÖNSSON. Landstingsman. Landstingsman, Bjäre härad. Landstingets beslut rörande denna fråga inhämtas i $ 49 af dess protokoll, som har följande lydelse: »>Sedan Landstinget vid 1894 års möte tillsatt en kommitté, bestående af entomologen SVvEN LAMPA, hemmansägaren JEPPA ÖHLSSON i Blästorp och nämndemannen STEPHAN JÖNSSON 1 På- arp, och uppdragit åt denna, att å tid och ställe, hvarom seder- 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. mera skulle öfverenskommas, undersöka, huruvida ett af mältaren LARS PERSSON i Simrishamn föregifvet medel för ållonborrelar- vers utrotande uppfyllde sitt ändamål, samt till det landstings- möte, som infölle näst efter det undersökningen afslutades, in- komma med yttrande i ämnet, så har Landstinget, efter det kom- mitterade till detta Landsting inkommit med dylikt yttrande, lagt detsamma till handlingarna». LARS PERSSONS utrotningsmedel, som ännu ingen mer än han själf känner, framhölls dock rätt mycket af sydsvenska tid- ningar, och man började till och med visa någon otålighet öfver det, som man tyckte, för långa dröjsmålet med dess pröfning. Man besinnade ej, att härjningar inträffa blott hvart fjärde år, och att undersökningar rörande medlets verkan, skulle vid andra tillfällen blifva af noll och intet värde. Ändtligen kom dock ett sådant år, nämligen 1897, och medlet fick den dom, som mån- gen förutsett. Att en pröfning föranstaltades var dock en väl- betänkt åtgärd från Landstingets sida, ty utan denna hade in- samlingen kunnat komma att lida afbräck, då man på landet i allmänhet gärna hyser större förtroende till hemliga botemedel än till ett allom bekant, som erfarenheten redan pröfvat. Hvad den s. k. uppfinnaren själf. beträffar, blir han, som jag tror mig kunna antaga, den af sakens utgång mest besvikne, då det af alla hans åtgöranden synes, som om han själf hyste de bästa förhoppningar om sitt medels ofelbarhet. Hade det bestått profvet, skulle dess användbarhet sannolikt blifvit lika stor äfven mot många andra skadliga insektlarver. Genom en sändning jämte åtföljande skrifvelse från förestån- daren för Värmlands läns kemiska laboratorium vid Molkom, herr J. ÅA. ANDERSSON, af den 25 oktober erhöllos några nästan full- vuxna larver till kastanieborren (Me/lolontha Hippocastani FABR.), och efter hvad det syntes af lika storlek med de största, hvilka anträffades i Skåne, och således af samma åldersklass som dessa. De hade kommit i dagen vid plöjning af en gräsvall vid Brox- vik i Nyeds socken i Värmland och från ett djup af minst 30 cm. Man fruktade, att de tillhörde den i södra Sverige så illa kända ållonborren, och att denna således trängt ända upp i nämnda landskap. På försommaren hade man funnit massor af flygande kasta- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. TE nieborrar och i höst fullbildade exemplar i jorden, hvilka skulle kommit att flyga nästa år, samt dessutom de nämnda larverna, som hösten 1898 borde blifva fullbildade och hvars flygtid alltså skulle inträffa 1899. Kastanieborrarnas svärmningar synas således ej vara bundna vid vissa år med fyra års mellantid i mellersta Sverige, utan inträffa där kanske oftare. Några iakttagelser rö- rande detta synas dock ej vara gjorda. Att denna art går gan- ska högt upp mot norden har ytterligare bekräftats därigenom, att d:r L. TRAFVENFELT hemfört densamma från Ångermanland. I en tidningsnotis omnämndes, att ållonborresvärmning ägde rum uti Sandhems socken i Falköpingstrakten förliden försom- mar. Detta föreföll tämligen tvifvelaktigt, ej för den nya loka- lens skull, då ållonborrar sannolikt förr eller senare komma att blifva infödingar där i trakten, utan egentligen på grund af flyg- året, som ej öfverensstämde med de egentliga svärmningsåren i öfriga delar af södra Sverige. För att få visshet om verkliga för- hållandet, tillfrågades pastor 1 Sandhem om saken, och erhölls från honom efter någon tid ett välvilligt svar, hvari han säger sig hafva anställt efterforskningar och till och med pålyst därom 1 pastoratets kyrkor, utan att ändock någon anmälan om ållon- borresvärmning afhörts. Den enda upplysning, som häraf vanns, var den, att en skollärare i Härje annexförsamling under flera föregående år iakttagit såväl ållonborrar som deras larver. — Åter ett exempel på hur tillförlitliga tidningsnotiser kunna vara, då frågan gäller skadeinsekter och deras uppträdande. I följd af rekvisition erhöll undertecknad Landtbruksstyrel- sens uppdrag att besöka Frösvidahl i Nerike, tillhörigt bruks- ägaren G. DIEDRICHS, emedan i därvarande sädesmagasin korn- mal (Zzinea Granella LL.) innästlat sig. I bref af den 24 mars omnämner herr D., att fjärilarna bruka visa sig, då luften bör- jar bli varm, och att säden först 1 slutet af juli märkbart ska- das af larverna. ' Det är förnämligast råg, som angripes. Han tror, att larver inkommit i magasinsbyggnaden med säd från kvarnharna för 6 å 7 år sedan. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Resan till Frösvidahl anträddes den 28 juni, sedan under- rättelse ankommit, att flygande malar då börjat uppträda 1 större myckenhet. Magasinet var stort samt de- ladt i flera större och mindre sädesbingar öch vloftDessostaåk bestod Fat Nraspam utan någon invändig beklädnad, hvadan öfverflöd på gömställen för larver och puppor således förefanns, hvarigenom de- ; ras uppsökande och dödande skulle bli Fig. 1. Zinea Granella NN Å nd | ett fruktlöst arbete. Att igensmeta alla LIN. Fjäril, larv och S dessa kryphål, för att underlätta en full- hvetekorn. ständigare rengöring, var därför här nästan otänkbart. Vid besöket i magasinet sutto de små fjärilarna nästan öfverallt på väggarna, men samlade sig isynnerhet uti eller i närheten af fönstergluggarna, där de ganska lätt kunde dödas. Rätt mycken säd var för tillfället där magasinerad, och att skydda denna mot angrepp syntes mycket svårt, snart sagdt omöjligt. Någon bättre utväg kunde således ej föreslås, än att så fort som möjligt förbruka säden, hälst till mjöl, innan larverna hunnit i högre grad angripa densamma, hvarefter magasinet borde noga rengöras och befrias från alla födoämnen, på det att de möjli- oen kvarvarande eller sedermera utkläckta larverna skulle sakna sitt lifsuppehälle, och hela generationen dö af svält. Sedan åter- stode blott se till, att luckor och dörrar äro tätt tillslutna, så att fjärilar ej kunna inkomma utifrån. Där öppningar i tak och väggar förekomma, båtar sistnämnda försiktighetsmått föga, så- vida äfven de icke tillslutas. I en för öfrigt tät byggnad, böra gluggar och fönster förses med ramar, mellan hvilkas sidor tyll eller hårduk blifvit utspänd, då sådana lämna ständigt tillträde för friska luften, men utestänga fjärilarna. Flitig skyffling bör vid hvarje årstid äga rum, och under senhösten och vintern, till och med april månads utgång, då fjärilar ej äro i rörelse, böra gluggar och fönster stå öppna, ju oftare desto bättre. Vid nya magasinsbyggnaders uppförande borde, hvad inredningen beträffar, större afseende fästas vid skadeinsekters uppträdande, än hvad hittills brukat vara fallet. Sålunda vore välbetänkt, om tak och väggar bekläddes invändigt med torra bräder, och om alla sprin- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. VIS Vv gor, kvist- eller spikhål o. d. igenkittades, samt ytorna sedan hvitlimmades eller beströkos med någon lämplig färg, dels för att underlätta kommande rengöringar, dels för att beröfva larverna deras förnämsta tillflyktsorter för öfvervintringen. Fön- ster och dörrar böra sluta tätt intill sina karmar, och Ööpp- ningar ej finnas mellan dessa och väggarna, på det att inga smådjur skola kunna utifrån intränga. Under fjärilarnas flyg- tid böra fönster och luckor som nämndt är utbytas mot hårduksra- mar, men från hösten till början af maj, då inga fjärilar flyga om- kring, kunna gluggarna stå öppna, utom vid yrväder. Visserligen medföra dessa försiktighetsmått kostnader, men det blefve känn- barare, om skadeinsekter skulle inkomma och fatta fast fot inom magasinsbyggnaden. I ett bref af den 8 december omnämner herr DIEDRICHS, att han ej vidtagit någon åtgärd mot kornmalen, emedan han i somras beslöt sig för att tidigt nästa vår bortflytta all säd från magasinet, anseende denna åtgärd vara den bästa, och sedan sopa och tvätta väggarna med kopparvitriollösning, samt lufta flitigt under sommaren. Med ett utmärkt resultat har denna åt- gärd vidtagits af hans bror, J. W. DieprRicHs på Österhammar i Fellingsbro. »Därigenom att jag», säger herr D., »som menin- gen var, ej kunde hålla min spannmål till augusti månad, anser jag mig i följd af prisskillnaden hafva förlorat omkring 650 kro- nor. Både råg och hvete såldes nämligen i början af juli. Med nöje skall jag lämna vidare meddelanden framdeles, om så önskas. Detta, hvad storleken angår, så oansenliga skadedjur har i år uppträdt på många ställen inom landet, enligt hvad skrifvel- ser till mig gifva vid handen, och de förluster det förorsakat hafva varit rätt betydliga. Detta torde ej vara en tillfällighet, utan årligen äga rum, fast de aldra flesta angreppen ej blifva bekantgjorda. Från förvaltaren R. WEiBULL å Vidtsköfle i Skåne erhölls underrättelse den 5 juni, att små fjärilar redan då börjat flyga omkring i ett alldeles nytt spannmålsmagasin. Såsom skydds- medel hade användts carbolineum, hvarmed allt invändigt trä- virke blifvit bestruket; men man befarade, att ägg voro lagda på sädeskornen redan innan detta arbete företogs, och att med- HN lets verkan därför skulle bli helt ringa. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. Äfven herr W. lämnade mig godhetsfullt meddelande rörande kornmalen vid Vidtsköfle. Han skrifver den 8 december unge- fär följande: — —-— -— Förlidet år hade vi en del råg liggande å ett gammalt magasin öfver sommaren, I detta rågparti upp- trädde en del mask, nämligen larver till kornmalen. Orsaken till deras närvaro hade vi mycket svårt att utforska, då spann- målen sköttes på samma sätt som förut samt af samma person, och luftning å magasinet var lätt att verkställa, enär byggnaden ligger fritt. Möjligt är, att fjärilarna eller malen inkommit i nedra våningen med ett parti gamla murkna fönster och karmar, som uttogos ur slottet under juni—juli 'sommaren 1895, och hvilka i magasinet uppstaplades och där kvarstodo öfver vintern. Emellertid förflyttades därvarande rågparti till ett alldeles nytt magasin, 1 hvilket vi hafva kvarn, och förmaldes där genast till gröpe. — Vi fodra våra hästar här på orten mycket med råg. Samtidigt med att vi i fjol flyttade rågen från det gamla magasinet, lät jag bestryka alla stolpar, bjälkar och loft på un- dersidan med ljus carbolineum. En hög råg — några tunnor — fick ligga kvar, för att vi skulle vinna erfarenhet om, huruvida den fick någon bismak af den elaka lukten från carbolineum, men detta visade sig ej vara fallet, hvarför denna sedermera förmaldes till kreatursfoder. Först 1 november månad förlidet år försvunno larverna. Emellertid lät jag ej lägga någon spannmål vidare på detta ma- gasin förr än in på nyåret i år och lät alla luckor stå öppna under flera månaders tid. Å det nya magasinet, där vi förmalde det af mask angripna rågpartiet, hade tydligtvis en hel del larver krupit omkring och förpuppat sig i springor och mellan bräderna i golf och loft, ty fram på sommaren i år, i juni och juli, uppträdde där en mängd flygande mal, och i augusti började äfven mask uppträda i några smärre rågbunkar; men i det gamla, förliden höst med carboli- neum bestrukna magasinet förekommo blott några få flygfän. Jag lät för den skull, efter som malen uppträdde i mycken- het, stryka äfven det nya magasinet invändigt med carbolineum, men gjorde nu, vis från föregående år, kuren radikalare, i det jag under och efter bestrykningen, som försiggick i juli månad, lät tillstänga dörrar, luckor och lufthål, hvarigenom lukten i ma- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 5 gasinet blef ganska amper. Jag hade också den stora tillfreds- ställelsen att få se malarna dö i massor, och hoppas nu vara fredad för all framtid för denna ohyra. - Naturligtvis har någon förlust uppstått, men den kan ej i siffror uppgifvas, enär säden begagnades till hvad den var afsedd från början, d. v. s. fodersäd. Emellertid har trävirket i det gamla magasinet mått synnerligen väl af behandlingen, ty vi äro nu alldeles befriade från alla trämaskar, som varit ganska stygga där genom det trämjöl, som trängt fram ur de gamla golfbrä- derna och bjälkarna. Vi försökte med svafling å magasinet, men oaktadt hela huset fylldes med svafvelgaser, hade detta ej det ringaste infly- tande på djuren. Kan jag stå till tjänst med vidare upplysnin- gar, gör jag detta gärna. — — —> Det skulle bli både intressant och lärorikt att få erfara ytter- ligare bevis för, att carbolineum, utom sina värdefulla egenska- per för öfrigt tillika besitter den, att fördrifva och döda korn- mal; ty att denna dog i massa efter träets behandling i magasi- net med nämnda bestrykningsmedel, kan ej vara något oveder- sägligt bevis på dess dödande verkan, alldenstund det skedde just vid den tid, då fjärilarna i vanliga fall dö efter fullbordad parning och äggläggning. För framtiden torde denna enda bestrykning ej häller vara tillfyllest, när den starka lukten däraf upphört; ty då kommer nog kornmalen att trifvas och föröka sig i byggnaden lika väl som någonsin, i fall den af en eller annan orsak skulle finna vägen dit. Landtbrukaren JoH. NILSSON, Stensäter i Vånga (Östergöt- land), skrifver den 27 juli, att hans utmärkta råg angripits af larver, och frågar om den ändock kan användas till utsäde, ifall den visar sig vara grobar. — Någon risk vid att utså sålunda angripen säd kan naturligtvis ej vara för handen, så vida denna efter en omsorgsfull harpning visar sig tillräckligt grobar; ty om äfven en eller annan larv skulle komma att medfölja till jorden, skall den helt säkert därstädes finna sin graf. Från grosshandlare JoHn BALKENHAUSEN, Sölvesborg, erhölls prof på fjärilar så sent som den 18 september, en årstid då van- ligen endast larverna förekomma. Möjligen hade dock dessa 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. fjärilar varit förvarade i profrör någon tid, innan de lämnades till mig, fast upplysning härom ej meddelades. Från Ukna, Nelhammar i Kalmar län, erhölls genom herr W. ÅBERG prof på larver och af dessa skadad råg, likaledes från herr ÅA. SMEDBERG, Borgunda & Dala i Skaraborgs län, samt landtbrukaren TORSÄLL, Logården, Grästorp i samma län, hvil- ken lidit genom kornmalen i två år. Slutligen bör ett bref från landtbrukarnn J. M. JOHANSSON i Viby, Kårarp, adr. Mantorp i Östergötland, äfven kanske något omständligare meddelas, i anseende till dess sakliga innehåll. Han skrifver nämligen: »För omkring sex år sedan märktes några maskätna korn bland råg och hvete, äfvensom små klungor af sammanhängande sädeskorn å härvarande spannmålsvind. Sedan dess har detta tilltagit med hvarje år, så att vi måst upphöra med att förvara hvete och råg där. Förlidet år i början af juni syntes en mängd små och till färgen grå flygfän svärma omkring, och dessa hafva tilltagit, så att nu i år väggar, tak m. m. äro fullsatta af dessa kryp, som till och med intränga i mjöllårar, väggspringor etc. Om dagen sitta de mer stilla, men mot kvällen och på natten svärma de omkring som myggor och hafva nu visat sig utanpå husets väggar äfvensom 1 andra byggnader. Då det den 3 juni blef sommarvarmt, kommo de fram med ens. För 2 å 3 år sedan försöktes att rensopa väggarna och be- stryka dem med vitriollösning, men som man ej kunde nå alla »kryp in» därmed, så hade detta ej åsyftad verkan. Vi hafva nu försökt att röka ihjäl djuren med svafvel, men detta torde nog ej hjälpa tillfyllest». Af dessa skrifvelser framgår, att kornmalens härjningar ej inskränkt sig till någon viss trakt eller landsdel, utan förekommit å vidt skilda områden, åtminstone i södra Sverige. Den 6 juli anträddes en resa till lägenheten Skepparviken å Vermdön efter rekvisition af innehafvaren, herr J. A. WAHL- STRÖM. Under de två förrättningsdagarna observerades därstädes a a a LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN ILO 17 ånyo den sjukdom på fruktträden, för hvars skull samma ställe besöktes 1895, och hvarom nämnes i årsberättelsen för samma år, å sid. 13. Någon annan åtgärd möt i fråga varande sjukdom hade ej vidtagits, än att de torra kvistarna förliden höst blifvit afskurna på några träd samt förstörda, och tyckte ägaren sig finna, att de sålunda beskurna träden voro mindre angripna i år än förut. Min mening var därför, att föranstalta om försök med besprutning af bordeauxvätska samt att nu undersöka hvarje träd särskildt och anteckna dess tillstånd samt på hösten och nästa vår börja behandlingen af några af de mest angripna träden, för att se hvad verkan detta i utlandet berömda medel skulle med- föra. En provisorisk karta upprättades alltså i två exemplar — ett att användas på stället och det andra för entomologiska anstal- ten — hvarå hvarje träd utmärktes med ett nummer, och an- tecknades i en särskild lista dess nuvarande sjukdomsgrad samt om det bar frukt eller icke. Mitt förslag blef sedan, att under- sökningar, observationer och utrotningsförsök skulle å detta ex- perimentalfält anställas under en följd af år. Då ägaren är myc- ket mån om sina träd och med egna händer uppdragit dem, ser han följaktligen med stort bekymmer sjukdomens framfart och åtog sig därför med största beredvillighet, att verkställa försöken och därmed fortsätta till något resultat kommer att visa sig. Den erforderliga kopparvitriolen utlämnas från entomologiska anstalten, hvilken äfven kommer att leda försöken och konstatera verknin- garna af medlet. Antalet fruktträd å det till observationer upplåtna området belöper sig till 46 stycken, och torde här böra omnämnas i hvil- ket tillstånd jag fann dem vid besöket. Af de fem päronträden voro fyra mycket skadade och sak- nade nästan alldeles frukt, men det femte, som är tämligen stort, bar rikligt med sådan. De 39 äppleträden utgjordes af följande sorter: 11 Astrakanträd, däribland fem utan namn. Af dessa voro tre oskadade, af hvilka ett bar mycken frukt, och det andra sak- nade sådan, men det tredje hade ej ens blommat; ett var något skadadt och nästan utan frukt, men ett annat, mycket skadadt, bar dock frukt. De öfriga voro: Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1808). N 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. a) Hvit astrakan två, af hvilka det ena var något skadadt och bar nästan ingen frukt, det andra mycket skadadt, men hade frukt. b) Höstastrakan 3, alla oskadade, men två voro utan och ett hade någon frukt. c) Grå astrakan, mycket skadadt. 14 Rosenhäger voro alla oskadade, men saknade frukt, några hade ej haft blommor. Alexander, alla oskadade, bland hvilka 1 litet var utan frukt, un 2 hade tämligen och 1 mycken frukt. rt Melonäppleträd hade aldrig varit angripet, men bar obetydiigt med frukt. 1 Kungsäppleträd var mycket skadadt, men bar ändock frukt, ehuru ej rikligt. N Brunnsäppleträd, ett oskadadt, men utan frukt, och det andra mycket skadadt med riklig frukt. r Grågyllenträd, oskadadt. 4 Hampus, alla oskadade. Af malfjärilar (Hvyponomeuta) var blott ett rosenhägerträd, med frukt, skadadt. Af frostfjärilar (Cheimatobia Brumata TL.) voro flera träd skadade, nämligen: ett rosenhäger med någon frukt, två höstastra- kaner med någon frukt, ett hvitastrakan, ett brunnsäppleträd och ett hampus utan, samt ett grågyllenträd med någon frukt. De båda körsbärsträden voro ännu oskadade. Besprutning skulle företagas å ett par angripna träd redan i höst med en blandning af 900 gram kopparvitriol och 100 liter vatten samt sedan åter nästa vår, när knopparna börja svälla, och slutligen en tredje gång, med hälften så stark lösning, kort före löfsprickningen. Ett par andra träd skulle besprutas först nästa vår två gånger och ett tredje par blott en gång. De öfriga borde förblifva obehandlade, på det jämförelser skulle kunna gö- ras under följande sommar. Det kunde bli af ej ringa betydelse för fruktodlingen, om detta medel visade sig verksamt äfven mot denna sjukdom, som för närvarande synes hota att taga öfver- hand, om ej något kan utfinnas för att bota eller åtminstone stäfja densamma. LAMPA! BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 19 Bland öfriga skadeinsekter, hvarom förfrågningar rörande namn och botemedel ingått, må här anföras de viktigaste. Trädgårdsborren eller Lilla åltonborren (Phyllopertha Horticola 1:.). Numera hörs årligen klagomål öfver denna ållon- borres härjningar på hvarjehanda odlade växter. Än är det betor eller fruktträdens blad och blommor, än gräsrötterna som angripas. Under år 1897 synes den uppträdt allmännare än vanligt, om man får döma efter de upplysningar, som inkommit. Där lar- verna observeras, tror man vanligen att de härstamma från den större ålionborren, och hyser följaktligen farhågor för kommande tider, hvilket ej är att förvånas öfver, då bådas larver i ett visst stadium likna hvarandra. Enligt en underrättelse från föreståndaren för Värmlands läns kemiska laboratorium voro vid Broxnäs 1 Nyeds socken, helt nära Molkom i Värmland samt å flera angränsande egendomar lar- verna till lilla åilonborren så talrika, att man fann 10—20 eller ännu flera sådana per kvadratfot. Å lätt jord, som sluttade mot söder, hade de sitt förnämsta tillhåll. Där uppåto de gräsrötterna, så att gräset förlorade sitt fäste i jorden, blef brunt och torkade bort. Att larverna verkligen tillhörde nyssnämnda art, ådagala- des genom det af talrika individer bestående prof, som välvilligt sändes. Bland dessa små larver funnos äfven ett par större, an- tagligen treåriga kastanieborrelarver samt två fullbildade kastanie- borrar, som funnits i jorden uti sina tillärnade vinterkvarter. De små larverna befunno sig på ett djup af 15—20 cm. men de större på 30 cm., och hade de möjligen kommit att öfvervintra på detta djup, då de påträffades där så sent på hösten som den 24 oktober. Under maj och juni svärmade ållonborrar mycket talrikt (>millionvis>) samt uppåto löfven, så att träden stodo alldeles bara, och enligt utsago af personer på platsen, voro dessa ska- dedjur lika dem, som senare på hösten anträffades i jorden och sändes mig till påseende, alltså kastanieborrar. Hvarken någon sådan svärmning eller larvhärjning hade, enligt hvad man påstår, förut ägt rum i trakten, hvarför det förmodades, att svärmarna kommit från annat håll, kanske från Västergötland och alltså passerat Vänern. Hur härmed förhåller sig, torde numera svårligen kunna utredas, då hörsagor rörande insekter vanligen äro föga tillför- 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. litliga. Emellertid" lär "man nog efter två år få erfara hvilken betydelse för orten den stora svärmningen i våras kommer att medföra, emedan larvhärjning då enligt regeln måste inträffa. Har man dessutom lilla ållonborrens larver att bekämpa, så synas stora förluster för landtbrukaren där kunna förväntas eller åtmin- stone vara högst sannolika. Från herr HENRIK CLAUSEN, Hejdeholm i Malmöhus län, er- hölls äfven prof på larver af lilla ållonborren. De anträffades på ett fält, som nästa år var afsedt för sockerbetor, och bref- skrifvaren önskade få veta, om någon fara för betorna kunde ifrågakomma med anledning af dessa larvers närvaro i jorden i år. I en senare skrifvelse omnämnes saken något utförligare, och då innehållet kan vara af något allmännare intresse, tager jag mig friheten här lämna ett utdrag däraf. Prof på larverna hade äfven sändts till Alnarp, och man trodde där, att de härledde sig från den i Skåne och Halland allmänna, större ållonborren. Om så verkligen varit förhållan- det, skulle odling af betor ej kunnat tillrådas för år 1898. För- fattaren säger: »Det fält, där de nu uppehålla sig (jag har icke funnit dem på de öfriga fälten) var träda 1896, halfva fältet hel- träda och den andra delen halfträda, besådd med vickerhafre. I september 1896 besåddes hela fältet med råg. Sommaren 1897 stod rågen vacker på hela fältet, och syntes ingen skillnad mel- lan de båda, olika behandlade delarna. Efter rågens skördande skumplöjdes fältet och besåddes med hvit senap såsom gröngöds- ling för sockerbetor. Senapen kom öfverallt vackert upp, men efter hand blef den betydligt sämre på den delen af fältet, som varit halfträda, och till min stora förvåning gick senapen nästan totalt bert därstädes, då den däremot stod vacker på den andra delen. Jag kunde nu förstå, att det var insekter i jorden, som förstörde plantorna, och fann genast dessa små larver nästan i ytan, nämligen blott på 2—3 cm. djup. Då stararna denna tid ovanligt nog befunno sig här i stor mängd, började jag skumplöja fältet till blott 3 cm. djup och. ställde så till, att de olika plogarna kördes så långt ifrån hvar- andra, att fåglarna icke blefvo skrämda. Fältet besöktes också flitigt af dessa, som plockade massor af larver. Efter 14 dagar, eller omkring den 3 oktober, förnyades plöjningen, men nu till LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN Fö07: 21 cirka 5 cm. djup, då jag tyckte mig finna, att larverna hade nedgått så pass långt. Äfven nu fingo vi upp massor af larver, dock icke så många som förra gången, och fåglar plockade fli- tigt af dem, men :stararna, de bästa plockarna, voro då icke mera nar. Den 20 november plöjdes fältet djupt, d. v. s. till 22 cm., för att få tillräcklig mylla åt betorna, och på sådant djup eller kanske något djupare lågo då larverna, hvarför vi fingo upp många af dem till ytan, hvilka kråkor, råkor och kajor ploc- kade upp ganska flitigt. Piogarna höllos äfven denna gång af- lägsnade från hvarandra af samma orsak som förut. Jag tror nog, att hönsen skulle göra god nytta, och några torpares höns, som hade sitt hemvist helt nära fältet, drefvos dit samt plockade larver ifrigt en stund, men blefvo snart mätta. Den nytta ett blott ringa antal af dessa djur kan göra blir dock obetydlig å ett så stort fält (det omtalade är nämligen 35 tunnland). Till våren skall jag sända nytt prof på larverna. Jag är mycket glad öfver, att hafva fått veta, att dessa lar- ver ej göra skada nästa års sommar, ty fältet skall som sagdt är då bära sockerbetor, på hvilken rotfrukt jag i år gjort en för- lust om minst tvåtusen kronor, förorsakad af ållonborrelarver». Ytterligare undersökningar nästa vår rörande dessa larver komma att blifva af stort intresse, emedan då säkra iakttagelser kunna göras rörande tiden för deras olika förvandlingsstadier. Några tillförlitliga iakttagelser hos oss rörande deras lefnadssätt på våren äro så vidt jag vet ännu ej gjorda. Randiga sädesknäpparen (ÅAgvriotes Lineatus Lin.). An- gående detta skadedjur äro kortare eller längre meddelanden lämnade i mina till Landtbruksstyrelsen ingifna berättelser för åren 1890—96 och i en längre, med figurer försedd uppsats — » Sädesknäpparne» — i Entomologisk Tidskrift samt »Uppsatser i praktisk entomologi» för 1891, och torde därför ett vidlyftigare ordande om detsamma nu vara öfverflödigt. Bref och prof på larver hafva sändts från Bubbetorp i Blekinge, där nysatt potatis och hafrebrodd angripits, Nelhammar i Kalmar län, på hafre- brodden, Djurslöf i Malmöhus län samt Brattfors i. Värmland. Enligt bref från herr J. A. ANDERSSON, Molkom, voro larverna å senare stället samt i trakten vida däromkring så talrika, att man kunde uppleta 100 stycken per kvadratmeter af åkern. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Rödklöfvervifveln (Åpion Apricans Hesr.) tillhör ett myc- ket artrikt vifvelsläkte, hvars alla representanter äro af ringa stor- lek. Herr PER JACOBSON på Hög- tomta i Kalmar län sände prof på ofvannämnda vifvelart och omta- lar, att hos honom, som odlar klöf- verfrö i större skala, stor förlust åstadkommits därigenom, att skade- djuret förstört hvarannan rödklöfver- blomma. Så har antagligen varit Fig. 2. Apion Apricans HBST. fallet mångenstädes, fast man, ian- a. Vifvel; b. Larv; c. Klöfver- seende till förstörarens ringa stor- FRAME RRS LR, SIE lek, ej kommit under fund med rätta orsaken till förödelsen. Larven lefver i botten af klöfverblora- morna och förtär där de omogna fröen. Han är mycket liten, tvärskrynklig och tjock samt hvit med gult hufvud. Dess när- varo 1 blommorna kan märkas redan på afstånd, ty dessa blifva bruna, liksom svedda långt innan tiden är inne för denna färg- förändring i följd af framskriden mognad. Man antager vanli- gen, att dessa vissnade blomhufvuden uppstå genom otjänliga väderleksförhållanden, brist på humlor och härigenom uppkom- men ofullständig befruktning etc., men min tro är, att orsaken till denna brist på frö hufvudsakligen får tillskrifvas viflarnas närvaro. En skicklig jordbrukare i Västergötland påstod för 40 år sedan, att man ej borde taga frö af första klöfverskörden, eme- dan denna är föga gifvande, utan af den andra. Det är ej osan- nolikt, att detta påstående grundar sig på verkliga sakförhållan- den, om nämnda viflar förorsakar missväxten på fröet, då deras utveckling och lefnadssätt tala härför; ty i slutet af juli fram- kommer deras andra generation och uppsöker tjänliga platser för sin äggläggning, hvartill de nyskördade klöfverfälten ej kunna vara inbjudande, då de vid denna tid sakna blommor, hvarför viflarna antagligen begifva sig till annat håll. Vid den vanliga skördetiden äro larverna fullvuxna och för- vandlas till puppor inom blomhufvudena. Om klöfvern skördas tidigare än vanligt och hoplägges i högar, så att den tager en OD starkare värme, torde de flesta larverna därigenom blifva dödade. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 23 Om skalbaggarna utkläckas inuti hö, som är starkt hoppressadt, sakna de tillräckligt utrymme för sin utveckling, och deras vin- gar blifva skrumpna och odugliga til flykt. Svåraste hindret mot att använda andra slåttern till frö torde vara de torra efter- somrar, som ibland uppstå och hvilka i hög grad hindra åter- växten af klöfvern. ; Jordlopporna. Den vanliga, randiga jordloppan (P/yllo- treta MNemorum Ly, synes ej hafva gjort så stor skada förliden vår som vanligen plägar vara fallet, och detta får väl tillskrifvas väderleksförhål- St landena, hvilka i hög grad befordrade de "ND kålartade växternas jämna uppkomst och på- - INMD- skyndade deras tillväxt. Endast från två NH ställen erhölls underrättelse om detta skade- djurs uppträdande, nämligen från Norrsund i Bohuslän, gencm herr grosshandlaren G. SjösTEDT, och Wrigstad i Jönköpings län, genom herr provinsialläkaren AUG. LINDE- GRÉN. Den sistnämnde fördref jordlopporna b fjo 2 hyllotre emo- medelst kakelugnsaska. SUSSEN TC (EN fer rum IL. a. Jordloppa; ä ; ERE En annan art, kornjordloppan (PA. Vit- SER RER tula REDT.), härjning på kornbrodd å Gotland, särdeles i Vestkinde socken. Un- har däremot anställt betydande derrättelse härom erhölls genom förvaltaren af bolaget Martebo myrs betydande egendomar, herr ALFRED SVENNBERG på Skäggs. Å sist- nämnda ställe var på den gamla, styfvare jorden omkring 110 tunnland så angripna, att knappast ett grönt strå fanns kvar. Enligt brefvet (af den 21 maj) var väderleken under härjningen ovanligt kall, nämligen blott + 6 å 7 grader om dagarna och med stark frost om nätterna. Att skadedjuren under dessa för- hållanden kunde uppträda på sådant sätt, ansågs vara i hög grad förvånansvärdt. Som man vet, öfvervintra jordlopporna i fullt utbildadt till- stånd och ligga orörliga under hvarjehanda föremål på marken, hvilka lämna dem något skydd mot kyla och blåst; men vid första varma solsken uppvakna de, blifva lifliga och äro genast färdiga till angrepp på de plantor, som utgöra deras föda. Un- der kalia vårar med starkare nattfroster äro dagarna merendels 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. klara, och jordytan uppvärmes så pass mycket af solstrålarna, åt- ninstone under några timmar vid middagstiden, att de små dju- ren komma i rörelse, hvarvid de med glupskhet kasta sig öfver de små och späda kornplantorna, som finnas i grannskapet. Eme- dan dessa, i följd af kylan större delen af dygnet, blott långsamt och obetydligt kunna öka sin bladmassa, blifva skadedjuren snart i stånd att å fältet göra rent .hus. Om man vid ett sådant till- fälle, innan plantorna hunnit mycket skadas, tidigt en morgon medan daggen är kvar eller under rimfrostens smältning, utströr öfver fältet något fint pulveriseradt artificiellt gödslingsämne, som ej skadar själfva plantorna, borde detta göra god nytta, dels så- som fördrifningsmedel mot jordlopporna och dels genom att till: föra jorden näringsämnen, hvarigenom plantorna blifva kraftigare och bättre kunna motstå fortsatta angrepp. Fläckiga sköldbaggen (Cassida MNebulosa L.). I början af juli uppträdde larverna till en sköldbagge, möjligen nyss nämnda 'art, på bladen af sockerbetorna i Martebo myr, vid Skäggs på Gotland. Den kalla våren på ön hade synbarligen försenat deras utveckling, då larverna nu visade sig vid ungefär samma tid, som de fullbildade sköldbaggarna eljest bruka fram- komma. Hur stor skada de åstadkommit är mig obekant, då inga vidare underrättelser härom afhördes. Nämnda arts larver pläga eljest lefva på svinmålla, hvaref- ter de utkläckta skalbaggarna begifva sig till i närheten växande betor för att angripa dessa. Tyvärr misslyckades utkläckningen af de sända exemplaren, hvarför jag ej med säkerhet kan afgöra, om de tillhörde ofvan nämnda eller någon närstående art. Äppleträds-glasvingen (.Sesia Mvyopiformis BorKkH.). En liten svärmarefjäril med glaslika fläckar på vingarna, och hvars larver lefva på fruktträd, har iakttagits af kyrkoherde J. ANDERS- SON i Färlöf och omnämnes utförligare af honom i »Uppsatser i praktisk entomologi» för 1897. Larven uppehåller sig i kräft- skadade ställen, uti våta gångar under barken och är ganska allmän i trädgårdar i Kristianstadstrakten, ehuru den ej blifvit förut observerad! Puppan är brungul och uttränger till hälften ! För ett par år sedan hade dock äfven författaren tillfälle att påträffa dylika gångar i barken på äppleträd i en trädgård helt nära Färlöfs kyrka, och detta i fölid däraf, att ett puppskal varsnades på en trädstam, hvilket äfven tillvara- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN Kö0Z: 25 genom barkytan samt lämnar sedan fjäril i slutet af juni eller början af juli. Puppskalet sitter länge kvar i sitt hål, med ena hälften utanför barken, och det är då ej svårt att upptäcka hvar skadedjuret haft sitt tillhåll. Där kräftskador visa sig, böra träden hållas rena och befrias från lösa barkstycken, sprickor etc., hvilka lämna fjärilhonorna lämpliga ställen för äggens afsättande och underlätta de små lar- vernas bemödanden att intränga 1 barken. Den rengjorda och slätade stammen besprutas med kalkvatten, hälst blandadt med !/3 gram kejsargrönt per liter, eller karbolkalk och vatten, foto- genemulsion etc. Redan skadade ställen böra beskäras och sedan de döda eller sårade delarna aflägsnats, bestrykas med ympvax e. d., så att sår och sprickor tilltäppas, för att om möjligt läkas, och på det att fjärilhonorna skola afhållas från att där lägga ägg. Bokspinnaren (Pasychira Pudibunda 1.). Från herr kam-. marjunkaren A. TH. GYLLENSKÖLD på Vallen i södra Halland erhölls prof på larver af denna spinnarefjäril, och omnämndes i ett åtföljande bref, att bokarna å en areal af omkring 400 tunn- land, belägen på Hallandsås, äfvensom å andra platser på södra sluttningen af åsen inom Skåne, voro alldeles aflöfvade i följd af dessa larvers angrepp och oerhörda mängd. De hade visat sig äfven 1896, dock icke så talrikt som i år. Afsändaren säger sig hafva funnit flera döda larver ibland de lefvande, och af dem, som anlände till Stockholm, undergick ingen enda förvandling till puppa, utan dogo alla, antingen under vägen eller kort efter framkomsten. Detta skulle möjligen kunnat bero därpå, att de ej uthärdade transporten, men den omständigheten, att döda och liksom »ut- sugna» larver funnits på träden, tycks tyda på, att de varit besmittade af någon bakteriesjukdom, och att härjningen alltså vore nära sitt slut eller åtminstone hade nått sin kulminations- punkt. En undersökning af de härjade träden nästa sommar af därtill kompetent person — i likhet med hvad som skedde efter tallmätarens och röda tallstekelns härjningar i Nerike 1889—90 — för att utröna i hur hög grad bokskogen lidit genom det senaste angreppet, kunde få stort värde för framtiden, och an- togs och ännu finnes kvar i entomologiska anstaltens samlingar; men jag miss- tänkte då ej, att det kunde härstamma från ifrågavarande glasvinge, emedan denna aldrig förut blifvit anträffad i Sverige. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. mäldes på den grund förhållandet hos Domänstyrelsen för vid- tagande af sådan åtgärd, som kan anses vara lämplig. Sädesbroddflyet (ÅAgrotis Segetum SCHIFF), har på eftersommaren uppträdt på många ställen inom landet och gjort betydlig skada både på höstsä- desbrodd och rotfrukter. För- sta brefvet härom var af den 7 augusti och från herr inspektor ET Länk a Ane TT TER IE INA NÅ THURE ENEROTH 1 Tanums präst- SU I z TÖS on Na Na . gård i Bohuslän. Han klagar f öfver, att larver, hvilka antag- Fig. 4. Agrotis Segetum SCHIFF. larv. ligen tillhörde denna nattfjärilart eller möjligen dess nära släk- ting, Ågrotis Exclamationis T., förstört ett rotfruktsland om 2!/> tunnland genom att afäta rof- och kålrotsplantorna. Först under den föregående veckan varsnades skadedjuren, hvilka redan då brefvet skrefs hade förstört större delen af plantorna. De få af dessa, som ännu stodo gröna, voro starkt angripna, och man kunde invid hvar och en af dem påträffa från 2—4 stycken larver. Brefskrifvaren frågar, om han vågar så höstsäd på det angripna fältet. Hvad det senare beträffar, kan något sådant ej gärna till- rådas, men väl att försöka med vårsäd, som bör sås så sent som kan vara rådligt. Larverna fortfara nämligen att äta och till- växa både i storlek och glupskhet långt in på hösten och skulle helt säkert då förstöra höstsädesbrodden totalt. Efter hvad man påstår, skola de visserligen den följande våren fortsätta med att anställa förödelse å fältet, men denna torde ej kunna bli så far- lig, om sådden sker först i sista stund, ty i maj "ellenise: nast i början af juni plåga larverna förvandlas till puppor, som ju äro fullkomligt oförmögna att anställa skada. En sen höst- plöjning äfvensom vårbruket skola dessutom, i förening med krå- kor, råkor, kajor och starar, göra mycket till, för att oroa lar- verna och döda en stor mängd af dem. Hittills hafva hos oss ej gjorts några för praktiska ändamål afsedda och under en följd af år fortsatta observationer angå- ende tiden för skadeinsekternas inträdande i sina olika förvand- lingsstadier, hvarför undersökningar i detta hänseende måste blifva LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 27 en af den entomologiska anstaltens första omsorger under en längre eller kortare följd af år. Den andra skrifvelsen var af den 14 september och från herr ARON ANDERSSON 1 Göteborg. I densamma förmäles, att å bolags- egendomen Gräfsnäs i Bierke härad af Älfsborgs län ett cirka 20 tunn- lands roffält härjades af ofvannämnda fjärillarver. Muntliga för- frågningar hafva dessutom gjorts rörande i fråga varande larver ge- nom herr grosshandlaren N. G. SÖRENSEN i Stockholm, samt prof därpå erhållits från ”Torreby oktober. Prof på kålrötter, angripna af sädesbroddflyets larver, hafva gårdskontor, sändt den 1 = inlämnats från Fröodlingens fröhandel i Göteborg, genom herr direktör J. E. PALMER. Rötterna hade vuxit å egendomen Sigel- hult vid Uddevalla och voro mycket skadade. Plantorna bör- jade redan tidigt visa sig sjuka, men man tillskref detta den sex veckor långa torkan, som trakten led utaf. Herr PALMÉR omnämner äfven i sitt bref, att såväl rofvor som kålrötter lidit genom angrepp af en snigel, som oftast an- träffades i håligheter uti nämnda rotfrukter. Slökorn- eller axflyet (Hadena Basilvwa FAB.). Denna nattfjärils gulaktiga, med smala, mörka ränder längs ryggen försedda larver, lefva af kor- nen i sädesaxen och bruka före- komma mer eller mindre talrikt nästan öfverallt i hvete-, råg-, och hafrefälten, men detta oaktadt har - ej mer än en enda förfrågan rö- Fig. 5. Hadena Basilinea F., larv. rande detta skadedjur under året inkommit. Orsaken härtill torde väl vara den, att larverna ej så lätt varseblifvas bland säden på fälten i anseende till deras likhet, hvad färgen beträffar, med axen, uti hvilka de inkrypa och förstå att väl dölja sig. Vid sädens inkörning falla de från kärfvarna ned på loggolfvet, där de sedan krypa omkring och kunna lätt märkas, fast man i allmänhet ej fäster sig därvid. Honan lägger äggen på sädesaxen 1 juni eller juli månader och efter utkläckningen inkrypa de små larverna mellan axfjällen och angripa fruktämnena. Då ett sådant blir urätet, äro blott delar af skalet och en hop exkrementer kvar, och larven har 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. öfvergått till ett annat fruktämne för att förfara med detta på enahanda sätt. Sålunda förstör en enda larv det- ena kornet efter det andra, och skadan kan bli betydlig, om angriparna äro talrika. Visserligen säga flera författare, att äggen läggas äfven på andra gräsarter samt på stjälkar och blad, äfvensom att lar- verna sedan lefva af bladen; men detta tarfvar, som jag tror, ytterligare bekräftelse, lika väl som det påståendet, att de såsom mer vuxna ligga dolda i jordytan om dagen och uppkrypa för att äta om nätterna, samt att slutligen de på våren, före inträ- dandet 1 puppstadiet, åter uppträda som skadedjur å växternas rötter. Kommande observationer hoppas jag skola kunna utreda dessa frågor. Att utrota larverna, medan de ännu sitta inkrupna och dolda i axen, torde väl knappast låta sig göra, utan måste detta ske under det de krypa omkring på golfvet i logen. En skyndsam tröskninvg af säden genast efter inbergningen eller än bättre ute å fältet, torde bli den verksammaste åtgärden, synnerligast om cylindern eller den s. k. tunnan i tröskverket hoplägges litet mer än vanligen är fallet, på det larverna skola under genomgången klämmas till döds. En utförligare uppsats rörande detta skadedjur är af d:r Y. SJÖSTEDT införd i »Uppsatser i praktisk entomologi» samt En- tomologisk Tidskrift för år 1897. Kvarnmottet . (Ephestia Kiilmiella ZELL... Genom herr lotskapten E. A. SmMItH. erhöllos larver af denna i kvarnar, upp- lag af mjöl och bröd af hvete synnerligen skadliga, lilla fjäril. Den hade innästlat sig i brödförrådet på en af Lotsverkets båtar. Om dess uppträdande i Europa och Nordamerika, lefnadssätt m. m. är något utförligare omnämndt uti min årsberättelse till Landtbruksstyrelsen för 1894 samt i ofvannämnda arbeten för år 1895, där äfven figurer af så väl fjäriln som dess olika förvand- lingsstadier förekomma. Genom förbiseende har den där fått namnet »mjölmalen», hvilket här utbytes mot kvarnmottet, till skillnad från en annan småfjäril, Åsopia Farinalis, som af ålder burit förstnämnda svenska namn. Vill man slutligen fastslå den regeln, att Pyralider benämnas »mott» och Tineider »mal», så LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 20 bör ordet mott finnas i denna fjärils namn, alldenstund den till- hör Pyralidernas afdelning. Krusbärsågstekeln (Nematus Ribesii SCoP.).' Beträf- fande ett af mig förut okändt medel mot denna stekels skad- liga larver eller den s. k. krusbärs- masken, erhölls underrättelse i bref från friherrinnan ANNA VON ROSEN på Helgeslätt i Östergötland, och då det ej bör vara svårt att för- skaffa sig detsamma, samt någon fara ej kan vara för handen vid dess användande, vill jag här omnänmma det, ifall någon skulle vilja på för- sök göra bruk däraf. Brefskrifvarinnan hade för en Fig. 6. Nematus Ribesii SCOP. del år sedan läst eller hört sägas, 2- Stekel; b. Larv; c. Angripet att ett afkok på stjälkar och blad: d..Bokong, bladsratitomater skulle” vara ett ofelbart medel till att skrämma bort allehanda snyltgäster, om det strilades öfver krusbärsbuskarna. Vid dess användande be- fanns, att själfva buskarna, som väl kunde förutses, ej togo nå- gon skada af vätskan, men att larverna synbarligen mådde illa, att många af dem dogo och att de återstående snart försvunno efter hand. En stor olägenhet medförde dock dekokten, i det dess obehagliga tomatsmak meddelades åt bären samt envist kvardröjde, oaktadt de öfversköljdes med vatten och voro långt ifrån mogna, då operationen försiggick. I stället för att upprepa denna, har sedan dess å en plats i trädgården planterats en liten tomatoplanta mellan hvar eller bvarannan krusbärsbuske, och inga larver hafva visat sig på dessa, oaktadt de funnits talrikt på an- dra ställen i samma trädgård. An flera försök i den vägen ut- låfvas, på det att medlets verkan må kunna fullständigt konstateras. Man vet, att äfven andra växter, såsom pors, tallkvistar m. fl., rekommenderats såsom ofelbara medel mot krusbärsstekel- larvernas härjningar, och här föreligger ett nytt preservativ, hvars verkan dock måste anses tvifvelaktig, innan långt flera försök blifvit gjorda. I en större trädgård, där många krusbärsbuskar finnas spridda eller i grupper, händer det väl mer sällan, att alla 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. buskarna angripas samma år, utan sker härjningen vanligast å ett eller annat buskparti. Många eller kanske de flesta buskarna komma alltså att stå fredade, utan den ringaste åtgärd från äga- rens sida, och så hade möjligen fallet varit äfven med dem, man sökt på sistnämnda sätt skydda, äfven om intet medel af ifråga- varande slag blifvit användt. Så långt mot norden som vid Anundsjö i Västernorrlands län har denna stekel helt nyligen visat sig kunna lefva och upp- träda i så stor mängd, att verklig härjning åstadkommits. I ett bref från herr AXEL KJELLIN därsammastädes uppgifves nämligen, att alla hans krusbärs- och vinbärsbuskar aflöfvades, strax efter sedan bladen utslagit, genom en grå mask, som satte sig i kan- ten af bladen och totalt förstörde desamma ända in till stjälken. Försök att fördrifva larverna hade gjorts med sot, kalk, aska samt en blandning af såpa, fotogen och vatten. Att dessa me. del ej uträtta mycket, har jag själf erfarit. Till ock med foto- genblandningen dödar hvarken dessa eller larverna af Lophyrus- arterna. Enligt dessa och öfriga upplysningar, som brefskrifvaren meddelat, synes det ej vara ringaste tvifvel om, att här varit fråga om krusbärssågstekelns larver, så vida de ej kunna företrädas af någon närbesläktad, uti Norrland förekommande art. Röda tallstekeln (Lophyrus Rufus KLuG.). Om denna under senare åren mycket omtalade stekel hafva underrättelser inkommit från två håll, nämligen först från disponenten HARALD BRoOLEN vid Nyhammars järnvärk i Dalarna. Med ett prof på tallkvistar samt på dessa befintliga larver följde ett bref, hvarur följande må meddelas. Stora trakter af brukets skogar äro decimerade, ty larverna uppäta allt grönt å de äldre träden, men de yngre sparas något, i det på desamma åtminstone halfva årsskotten få vara 1 fred. Larverna visade sig 1 slutet af juni. Den andra underrättelsen kom från herr A. J. FAHLANDER, Hennan i Gefleborgs län, och är daterad den 24 juli. Larverna visade sig i ofantlig mängd därstädes, och där de farit fram, såge det nästan ut som om skogseld skulle hafva rasat. En för- färlig torka rådde, och termometern visade + 25—2383 i skug- gan. Vid brefvets afsändande hade härjningen något aftagit, och här och där på kvistarna syntes döda larver, hvilka voro liksom LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 31 förtorkade — ett tecken till att härjningen var på väg att upp- höra. Här angrepo larverna förnämligast yngre träd, och års- skotten sparades. Enligt tidningsuppgifter förekom äfven härjning i Nås och Leksands socknar i Dalarna, hvaraf synes, att larverna uppträdde å ett ganska stort område. Fruktbladstekeln (Erzocampa ÅAdumbrata KLuG.). Herr G. R. KaArRLustTRÖM å Fogelsta i Södermanland sände prof på blad, behäftade med larver af denna stekel. Dessa omgifva sig med ett svartbrunt slem och likna härigenom nästan små sniglar af päronformig skapnad. De skelettera bladen fläckvis å päron-, äpple-, körsbärs- och persikoträd och förekomma årligen nästan öfverallt, utan att likväl orsaka synnerlig skada. Emellertid be- klagar sig brefskrifvaren mycket öfver skadedjuren och säger, att de nu i slutet af juli uppträda så, att han står alldeles hjälplös, fastän han sökt att genom upprepade tvättningar med såpvatten under vinterns lopp förekomma deras återkomst. Han anhåller att genom mig bekomma de medel, jag förliden höst förordade, samt lämplig spridare af vätskor. Som stekeln lägger äggen på bladen, och larverna sedan de blifvit fullvuxna gå ned i jorden för att förvandlas till puppor, kunna naturligtvis inga tvättningar under vintern med hvad det vara månde hindra förnyade angrepp ett följande år. Bladens och de klibbiga larvernas beströning med kalkstoft, hälst osläckt, men 1 helt ringa mängd, äfvensom svafvelpulver, eller besprut- ning med kejsargrönt och vatten, tobaksdekokt, prustrotinfusion, svafvelkalium (1 del till 3500 d. vatten) o. d. skulle däremot an- tagligen gjort god nytta. Djupgräfning tidigt om våren under de träd, som föregående år varit angripna, kan också vara ett godt medel, emedan de i jorden hvilande larverna eller pupporna häri- genom komma så djupt ned, att de sedermera utbildade steklarna svårligen kunna komma upp till ytan. Fritflugan (Öscimnis Fritt L:;). Herr PER JACOBSON på Högtomta i Norra Tjust härad af Kalmar län omnämner i bref af den 138 juni, att hafrebrodden där i trakten och vida omkring ända till Skeninge och Vadstena var mycket angri- pen af en liten hvit larv, som, enligt beskrifningen på lefnads- sättet, ej gärna kunde vara någon annan än efter Slökorn- eller 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Fritflugan. Det är alltså mer än troligt, att denna lilla flugas sommargeneration, hvars larver lefva inuti kornen af hafre och korn, äfven anställde betydande skada året förut på dessa sädesslag, fast ingen då observerade detta på annat sätt än möjligen därigenom, att de båda sä- desslagen, som man plägar säga, gåfvo mindre i skäppan än vanligt. De generationer däremot hvars larver uppehålla sig i stjälken och helt nära roten på sädesbrodden, märkas vida lättare i följd däraf, att dennas öfversta blad gulnar och förtorkar, eme- JAg, dan de inre delarna förstöras af larven. Det är EG oftast i brodden af höstsäden samt kanske något mer sällan af vårsäden, som larverna uppträda på sådant sätt, men äfven midt i sommaren kan det ske uti sådan hafre, som är sent sådd och ämnad till grönfoder. Den 3 juli erhölls "genom herr A. CAREIL en sändning at hafreplantor, som voro omkring 1!/> fot långa och växta på Vi- tensberg i närheten af Gamla Upsala. De voro behäftade med någon slags sjukdom, hvilken hade visat sig äfven 1894 å sam- ma fält, utan att synas till på den andra i närheten varande jorden. Vid undersökning af plantorna befanns, att å deras äld- sta skott de nedre bladen voro gulnade, möjligen i följd af mö- gel- eller rostsvampars närvaro, men att de öfre syntes friska och gröna. De yngsta sidoskotten voro angripna af fritlarver och kommo därigenom att gå förlorade. De sända larverna förvand- lades till puppor, och dessa lämnade flugor i medio af juli. Foderafkastningen skulle äfven 1i följd af fritlarvernas an- grepp antagligen blifva klen. Ägaren ombads att låta hafren å någon del af fältet mogna, på det man skulle få se hurudant resultatet häraf skulle utfalla, men han har ej låtit höra af sig sedan. Timotejflugan (Cleigastra Armillata Zevrr. el. Flavipes MEIG.). Om uppträdandet af larverna till endera eller båda dessa flugor erhölls underrättelse jämte prof på skadad timotej från herr hofmarskalken FR. VON STROKIRCH, Strömsberg vid Jönköping, samt från herr JoHAN NILSSON, Stensäter, Vånga sin i Östergötland. Den sistnämnde omtalar, att han på egendomen Allonö i Östra Stenby socken invid Bråviken sett ett större foder- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18597. SO fält, hvarpå alla timotejax skadats på det sätt, att småaxen voro delvis förkrympta eller affallna. Invid stjälken hade axen svartnat. Något prof erhölls ej, hvarför jag blott förmodar, att skadedjuret var ett af de här omnämnda. Morotflugan (/”szl/a Kose Far.). En blott 4 mm. lång fluga, till färgen svart, med gula ben och hufvud af samma färg. Larven är fotlös, ljusgul och glän- sande. Den intränger nedtill i morötterna och bildar gångar, som vanligen fortsättas uppåt. Dess närvaro märkes lätt däraf, att blasten gulnar, hvarefter rötterna dö och ruttna i jorden. Då larverna äro fullvuxna, lämna de rötterna och nedkrypa i jorden för att där öfvergå till puppor. - De senare lämna flugor efter 3—4 veckor, eller öfver- Fig. 8. Psila Rose FABR. vintra, om de blifvit bildade på hösten. a. Skadad morot. Ett hufvudvillkor för en god rotfrukt- P- Larver. ce. Puppa. skörd är, som väl hvarje jordbrukare förut vet, att matjorden är djup, omsorgsfullt brukad och i god växtkraft, ty afkastningen blir eljest dålig, än mer därigenom, att skadeinsekter nästan all- tid infinna sig, där nämnda betingelser ej äro för handen. Man tror sig hafva funnit, att morotflugorna krypa ned i jorden invid plantorna före äggläggningen och hälst göra detta, där jordytan nyss blifvit på något sätt rubbad och mer porös. Därför föreslås vanligen vältning, samt att varsamhet iakttages vid ränsning och gallring, och ati dessa arbeten hälst böra ske vid svalt och mulet väder, då flugorna äro mindre i rörelse. Gallringen borde dessutom äga rum, antingen då plantorna äro blott ett par tum höga, eller ännu hällre, då de blifvit så att säga matnyttiga. Hvad som emellertid alltid måste vara att re- kommendera är, att varsamt utgallra alla gulnade plantor, lägga dem i täta kärl för att sedan på bästa sätt förstöras, medan lar- verna ännu befinna sig kvar inuti rötterna. För öfrigt har man föreskrifvit att vattna jorden med gasvatten före frösådden; att nedharfva gaskalk, som legat i flera månader uti fria luften; att beströ plantorna med sot eller torfmull, som uppblandats med karbolsyra eller fotogen; att öfvergödsla med flytande spillning, sand och paraffin, om möjligt kort före regn; vattning med 9 Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1893). 2) 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. liter vatten, hvartill blandats 2 vinglas parafinolja, eller en del fotogenemulsion i 10—12 delar vatten o. d. Hvart och ett af dessa utrotnings- eller skyddsmedel kan nog under särskilda förhållanden vara på sin plats och möjligen uträtta hvad därmed åsyftas, men blir troligen obegagnadt i fråga om större fält, såsom varande både besvärligt och kostsamt. Må emellertid jordbrukaren själf vid behof öfverväga och döma hvil- ket medel bland de omnämnda, som af honom skulle kunna an- vändas och utföras, åtminstone på försök. Den entomologiska anstalten har visserligen äfven till uppgift att pröfva botemedel mot insekter, men för att kunna göra detta på ett praktiskt sätt fordras insekthärjningar, och sådana inställa sig ej när och hvar som hälst, utan förekomma vanligen blott ett och annat år och inom vidt skilda områden. Under sådana förhållanden måste det vara särdeles önskvärdt, att hvar och en person, som är ut- satt för insektangrepp, genast ställer sig i förbindelse med denna anstalt för att först och främst erhålla fingervisnin- gar rörande utrotningsmedel och deras användande, samt att han sedan genom meddelandet af sina rön sätter anstalten i stånd att uppsamla erfarenheterna och göra dem bekanta för allmän- heten, de må nu hafva utfallit till belåtenhet eller utan åsyftad verkan. På så sätt skulle efter hand kunna sofras ut det verk- ligt användbara och nyttiga bland de många recepter på utrot- ningsmedel, som för närvarande äro tillgängliga i litteraturen, och af hvilka en del synas vara blotta hugskott, som helt och hållet sakna stöd af den praktiska erfarenheten. Kålflugan (Ånthomyia Brassice BCHÉ.). Genom herr GOTTFRIED HOFGREN, Som i somras besökte nedan nämnda egen- dom, erhöll entomologiska anstalten en massa fluglarver samt skadade rofvor från gården Umberga, nära Örbyhus i Vendels socken af Upsala län. Enligt antagande hörde dessa larver till ofvan nämnda flugart, fast detta ej kan säkert afgöras, innan några af de talrika puppor blifvit kläckta, som mellan den 23 och 28 augusti vid larvernas förvandling uppkommo, och hvilka nu öfvervintra 1 jord uti anstaltens kallrum. Härjningen iakttogs först den 9 augusti. Det härjade fältet utgjordes af ungefär 14 tunnland, och härjningen var omkring den 18 augusti så våldsam, att hvarenda rof- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I 59 få 35 planta befanns angripen, och många af dem till den grad, att ?/3 af roten var ruttnad. . Märkvärdigt.nog lärer i hela trakten endast nämnda fält, bestående af starkt förmultnad moss- eller myrjord, varit märkbart härjadt. Det är mycket sannolikt, såvida ej så lyckligt vore, att pup- porna i större mängd äro angripna af parasiter — hvilket skall visa sig nästa vår — att larver skola komma att härja äfven år 1898 och kanske i ännu högre grad, då troligen intet gjordes i år för deras utrotande. Såsom =«utrotningsmedei hafva uppgifvits ganska många ämnen, af hvilka de flesta endast kunna rekommenderas för trädgårdar och små åkerarealer, emedan de skulle blifva allt för dyrbara och besvärliga för större fält. Ett föga kostsamt, men enligt hvad man påstår verksamt medel, åtminstone då skade- djuren uppträda i ringare grad är, att uppdraga de skadade rof- vorna ur jorden, medan larverna äro kvar inuti dem, och förstöra båda, samt att sedan strö gaskalk, eller sådan blandad med vat- ten, eller något annat skarpt ämne, såsom guano, lut, flytande spillning, gödselvatten etc. uti de genom rofvornas upptagning bildade hålen i jorden. Miss ÖRMEROD rekommenderar att om hösten strö gaskalk på det angripna fältet, för att dymedelst döda pupporna. Äfven från provinsialläkaren, herr d:r AUG. LINDEGRÉN, Wrigstad, ingick anmälan om, att fluglarver i hans trädgård gjort skada på rötterna af blomkål. Han beströdde på hösten kållan- det försöksvis med kalk- och björkaska. Kålskinnbaggen (£urydema Oleraceum 1.). Liknar något vanliga s. k. bärfisar till skapnaden, men är svart, med stark blå eller grön glans, samt har hvita (hanen) eller röda (honan) fläc- kar och streck på rygg och täckvingar. Den har just ej varit uppmärksammad såsom skadedjur hos oss förr än under de båda sista åren. Med sitt sugrör upphämtar den saften förnäml- gast ur bladen på kålartade växter och hufvudsallat, hvilka häraf kunna lida stor skada. Från tre ställen har under det gångna året skriftligen eller muntligen klagats öfver skadedjurets uppträdande och däraf upp- komna förluster. Äfven förlidet år (1896) hade den visat sig i mängd å egen- 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1895. domen Grällsta i närheten af Sala, hvarom då underrättelse er- hölls genom ställets ägare, herr ANDERS PERS. Fan skrifter därom ytterligare den 29 sistlidne januari, af hvilket bref ett ut- drag lämnades i min föregående årsberättelse å sid. 30. Vid Landtbruksakademiens experimentalfält angrepos löfkojor af samma skadeinsekt, enligt uppgift från herr direktör E. LinD- GREN därstädes. Genom herr professor V. B. WiITTROCK erhölls ett prof af samma djur från herr ingeniör E. SVALANDER, Uddnäs vid Kungs- ängen i Upland, och hade det där angripit kålplantor. Slutligen må anföras ett utdrag ur bref från herr brukspatron AXEL FAGERHOLM å Venzelholm i Jönköpings län angående denna insekt. Den varsnades först på ett rofland vid Ryssebo gård, där roffröet såddes i början af juli och plantorna uppkommo i medlet af samma månad. Vid sistnämnda tid visade sig djuren och funnos kvar ännu den 8 augusti, då profvet afsändes. De uppträdde från två af fältets sidokanter och drogo sig så små- ningom inåt detsamma, och då en planta angripits, sutto insek- terna kvar tills hon blifvit helt och hållet uppäten, hvarefter de flyttade sig till den närmaste och fortsatte på samma sätt. Så- lunda uppåtos plantorna totalt på en yta af 50 kvadratfamnar. A ett pepparrotsland, som liksom roffältet bestod af mossjord och var beläget på cirka 5—600 famnar från detta, blefvo plan- torna sköflade å en lika stor areal, och framme vid gården, om- kring !/3 fjärdingsväg därifrån, visade sig äfven djuren i träd- gården. Då skadeinsekter uppträda på sådant sätt, att de börja an- greppet i någondera kanten af ett fält och sedan sakta avan- cera inåt detsamma, blir det ej särdeles svårt att förgöra dem, ifall försök göres redan vid angreppets början. Då de däremot förekomma spridda öfver allt, blifva svårigheterna större, om ej omöjliga att öfvervinna. I förra fallet kan en besprutning med dödande vätskor vara till mycket stor nytta, och ju förr den ut- föres, desto lättare blir arbetet. Mot insekter, sådana som den ifrågavarande, hvilka medelst sugrör upphämta sin föda, passa ej sådana gifter, som stanna blott på bladytan och ej ingå i saften, såsom t. ex. kejsargrönt, utan måste då de förstörelsemedel till- gripas, som vid direkt beröring med insekten intränga i och LAMPA: BERÄTTELSE" TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. Sv tilltäppa dess andhål, såsom t. ex. fotogenemulsion eller andra, mer feta ämnen. Man saknar ej andra medel, men dessa gå mer ut på att fördrifva än döda insekterna, och lämpa sig därför bäst för träd- gårdar och mindre åkerstycken, då hela den af skadeinsekter be- sökta arealen måste med dem behandlas. Jag vill dock här om- nämna några af dessa fördrifningsmedel, på det att den, som kommer att behöfva dylika, må sättas i tillfälle att göra för- sök med det han finner lämpligast eller lättast åtkomligt. I. Såpa 225 gram, fint pulveriseradt svafvel 112 gram och sot 112 gram blandas i ett ämbar med hett vatten, som sedan kallt strilas öfver växterna. 2. Prustrotpulver stoftas öfver växterna, eller beredes en infu- sion af 50 gram prustrot och 7—+10 liter vatten, som strilas öfver dem. 3. Naftalinkalkpulver stoftas öfver plantorna. 4. 1/3 kilo billig tobak eller tobaksaffall lägges i ett ämbar vatten och får stå ett par dygn, hvarpå något såpa tillsättes och infusionen silas, samt är färdig till öfverstrilning. Ko- kas tobaken i vatten, blir vätskan fortare färdig till an- vändning. Jag får ej underlåta att äfven vid detta tillfälle vidröra en sak, som ej nog kan framhållas, nämligen nödvändigheten för hvarje landtbrukare och trädgårdsodlare af att anskaffa sig lämp- liga strilapparater, dels därför att deras arbete ej så fullkomligt kan utföras af andra redskap och dels emedan de inbespara be- tydligt af besprutningsvätskor. Dylika fås genom firmorna CARL JACOBSEN i Stockholm och FRENKEL & HEDENBERG i Göteborg, och priset är ej högre, än att de af hvem som hälst, som är i behof af dem, kunna anskaffas. Med hvarje apparat följer en tabell, upptagande de tider af året, då besprutning bör äga rum, samt de erforderliga vätskornas beståndsdelar och använd- barhet mot olika skadeinsekter. Bladlöss (Åp/zs). Från herr grosshandlare Gustar Sjö- STEDT i Göteborg erhölls upplysning om, att i trädgården å hans landtställe Breidablik vid Norresund i Bohuslän fruktträden voro mycket besvärade af bladlöss, Tvättning med såpvatten, som skett omsorgsfullt och flera gånger, hade ägt rum, men vi- 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. sade sig vara till ingen nytta mot bladlössen ; det hade däremot fördrifvit ett annat skadedjur, antagligen en s. k. bladloppa (Psplla Mali ScHMmipB.). Fotogenemulsion eller tobaksdekokt hade troligen gjort åsyftad verkan. Från herr brukspatron C. G. LÖWEN- HIELM i Nora meddelades, att han med stor framgång mot bladlöss och blåsfotin- Fig. 9. Aphis. gar (7//wips) på krukväxter användt öfver- sprutning med en infusion af en liter de- naturerad sprit och för 25 öre insektpulver, hvilka förut i åtta dagar stått blandade i ett korkadt kärl. Mot att använda botten- satsen till öfversprutning varnas, då denna visat sig skada väx- terna. För att befria smärre växter från ohyra rekommenderar han deras hastiga neddoppning uti vatten af + 56 graders tempe- ratur. En dylik behandling i varmt vatten skulle kunna vara på sin plats för att oskadliggöra de insekter, som medfölja t. ex. kärnstammar, ympkvistar etc., hvilka införts från andra trädgår- dar eller utlandet, innan de användas för sitt ändamål. För att detta förfaringssätt skall kunna förordas under alla förhållanden, är det dock nödvändigt att göra åtskilliga experiment, så att man säkert känner, dels hur stark värme olika växter tåla utan att taga skada, dels hur hög denna kan erfordras för att döda den eller den insektens ägg eller larver: Det tillkommer den entomologiska anstalten i första rumrnet att göra sådana under- sökningar, samt att sedan bekantgöra desamma. Stinksländor (Chrysopa). Uti ett bref till professor J. ERIKSSON, hvilket remitterats till mig, begärdes upplysningar an- gående dessa djur, som under ett par år ymnigt anträffats i en ny byggnad. Brefvets författare fruktade nämligen att de kunde vara på något sätt skadliga. Som man vet, är detta långt ifrån händelsen, då deras larver lefva af mindre insekter och härigenom göra nytta, hvarför de borde åtnjuta allt det skydd, som kan åstadkommas. Flugor. Genom Kongl. Landtbruksakademiens sekreterare remitterades till mig ett bref från byggmästaren C. G. HALLSTRÖM 1 Helsingborg, hvari denne tillkännagifver, att han önskar komma LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 39 i beröring med akademiens entomolog. Sedan jag underrättat honom om, att akademien numera ej har någon entomolog, utan att han kunde vända sig till mig, erhölls ett ytterligare bref af den 17 juni. Däri omtalas, att han i nämnda stad har ett större hus, hvari bo endast första klassens familjer, och att till huset hör ett stall för tre hästar, som disponeras af en bland hyres- gästerna. Vid den närbelägna gödselstaden och på byggnadernas väggar hafva under de senare åren förekommit en alldeles otrolig mängd flugor, som dessutom inträngt i trappuppgångar, kök och åt gården belägna boningsrum, samt härigenom gjort vistandet därstädes odrägligt. Då den varma årstiden tillstundar, och det kan befaras, att ohyran återkommer, kanske i ännu större mängd än förut, måste brefskrifvaren, på det hyresgästerna ej skola blifva nödsakade att flytta, söka om möjligt finna någon utväg för att bli henne kvitt. I sin nöd vänder han sig nu till mig för att få råd och hjälp. Ehuru något sådant fall icke förut afhörts, blef det för mig tämligen lätt att lämna råd vid detta tillfälle, då det syntes helt na- turligt, att flugorna uppstått efter larver, som haft sitt tillhåll i gödselstaden. Förnämsta åtgärden borde alltså bestå uti, att al- drig låta gödseln under den varmare årstiden ligga kvar längre än högst 14 dagar, utan borttransportera den från gården, ju längre desto bättre. Om den ej nedplöjes efter hand på åkern, bör densamma uppläggas i ordentliga komposter, som öfverallt kunna inuti upphettas så fort som möjligt, hvarigenom i gödseln befintliga larver och puppor komma att dödas. Vidare tillråddes, att så mycket som möjligt undvika att på dagarna hafva fönster, dörrar och spjäll öppna, men att insätta hårduksfönster för åstad- kommandet af nödvändig luftväxling. Efter gödselns bortförande kunde man där denna legat, och medan marken eller golfvet ännu är fuktigt, utströ osläckt kalk,-aska eller dylikt. I spiltorna borde man kanske äfven, om så anses vara behöfligt, förfara på samma sätt eller ock där utströ litet karbol-, klor- eller gaskalk. Att, som brefskrifvaren föreslår, bestryka väggarna med kalkvat- ten, skulle däremot uträtta föga eller intet, då flugorna använda dessa hufvudsakligen till hviloplatser. På grund af min anmodan att framdeles lämna underrättelse om, hvilken verkan det eller de medel, som komme att begagnas, 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1895. åstadkommit, erhölls ett bref af den 29 december, hvari medde- lades följande: Sedan kökspersonalen beordrats att hålla fönster och dörrar stängda, upplöstes I !/2 kilo cyankalium och 5 kilo kopparvitriol i vatten och blandades med kalk, 1 kilo karbolsyra och vatten, tills blandningen fått konsistensen af en tjock välling och utgjorde omkring 75 liter. Härmed öfverströkos gödselsta- dens alla väggar, taken och väggarna på den närbelägna vagn- boden, porten och boningshuset till manshöjd samt för öfrigt andra i närheten befintliga föremål. Den af cement och tegel murade gödselstaden hade förut omsorgsfullt befriats från all spill- ning och dess golf beströtts med osläckt kalk. Bestrykningsmed- let satt kvar förträffligt, och vitriolen hade ej mycket färgat ifrån sig. Resultatet af förfaringssättet hade blifvit det bästa som kunde önskas, då endast högst få flugor visade sig 1 år under flygtiden. Om det nu varit medlet eller något annat, som för- orsakat detta, vågar brefskrifvaren ej afgöra, men han tror att de goda verkningarna böra tillskrifvas det förstnämnda. Som man ser sparades hvarken kostnader eller besvär, men min åsikt är dock fortfarande denna, att gödselns bortförande och möjligen äfven gödselstadens behandling varit de bästa, om ej de enda verksamma medlen, och att öfriga åtgöranden troli- gen varit obehöfliga. Hvilka arter flugorna tillhörde kunde ej afgöras, då intet prof på dem lämnades. Det synes emellertid märkvärdigt, att ett sådant uppträdande af flugor ej inträffar oftare, då betingelserna därför torde förefinnas på de flesta ställen, så- väl 1 många städer som på Jandet. Resorna under den gångna sommaren hafva upptagit blott 12 dagar och orsakerna härtill äro anförda vid början af denna berättelse. En och annan tjänsteresa har kunnat afböjas, då ge- nom skriftliga upplysningar personlig inställelse på ort och ställe gjorts alldeles obehöflig. Några nämnvärda insamlingar af skadeinsekter hafva af flera skäl ej kunnat äga rum, då lämpliga förvaringsrum för lefvande så- dana nästan helt och hållet saknats, utan man har måst inskränka sig LAMPA: BERÄTTELSE TILL LAÄANDTERUKSSTYRELSEN 1597. 4I till att mottaga och provisoriskt förvara de sändningar af under- sökningsmaterial, som anländt, och hvilka varit rätt många. Skrifvelserna rörande skadeinsekter och öfriga bref å tjän- stens vägnar hafva varit flera än något år förut och utgjorde in alles 192 stycken. Bland dessa äro dock inräknade flera tidnings- artiklar, utlåtanden till Landtbruksstyrelsen och Entomologiska Föreningen, bolaget Desinfektion och enskilda personer, cirkulär m. m. Många af de erhållna brefven hafva innehållit förfråg- ningar jämte prof på insekter och skadade växtdelar, hvilka för- anledt till grundliga undersökningar och vidlyftiga svar. Från magister ENz1Io REUTER i Helsingfors erhölls en skrif- velse med begäran om upplysningar rörande allt, som härstädes åtgjorts i och för en entomologisk anstalts upprättande, samt om erhållande af kopior af för ändamålet fastställda byggnadsritnin- gar, kostnadsförslag, arbetsbeskrifningar m. m, Han hade näm- ligen fått i uppdrag, att till finska Landtbruksstyrelsen inkomma med utredning och förslag till inrättandet af en dylik anstalt äfven i Finland. Hans önskan uppfylldes så godt sig göra lät och med glädje, då den praktiska entomologien kan hafva myc- ket att vinna, genom att flera sådana institutioner komma till stånd inom de nordiska länderna. Hvad ritningar och därtill hörande beträffar, afsändes genom härvarande Landtbruksstyrelse nödiga kopior till samma myndighet i Finland. Till alla kända, praktiskt entomologiska anstalter i Europa och Amerika, äfvensom till några enskilda personer hafva sändts skrifvelser med förslag till utbyte af publikationer, och äro flera välvilliga svar därpå ingångna. Med åtskilliga af dem hade ett utbyte redan under flera år ägt rum, och jag får ej underlåta att hembära den Entomologiska Föreningen i Stockholm ett upprik- tigt tack för dess beredvillighet, att lämna sina med statsbidrag utgifna »Uppsatser i praktisk entomologi» till mitt och numera anstaltens förfogande för ett sådant ändamål. Denna tillgång på bytesmaterial är af stor betydelse, ty den förutan skulle an- stalten ej utan större uppoffringar, än den åtminstone för närvarande kan bära, kunna förskaffa sig en nödvändig ut- ländsk litteratur, af hvilken en del ej ens är tillgänglig i våra större bibliotek. Angående spridandet bland allmänheten af kunskapen om 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. de för oss viktigaste skadeinsekterna har rätt mycket kunnat göras under det förflutna året. Först och främst må då omnämnas, liksom skedde i föregående årsberättelse, den uppsats i folk- upplagan af 1897 års almanacka, som af undertecknad författats på uppdrag af Vetenskapsakademiens sekreterare. Den innehål- ler visserligen, 1 anseende till det begränsade utrymmet, endast kortare beskrifningar wm. m. på ett fåtal skadeinsekter, men de viktigaste bland dessa hafva dock upptagits, hvarigenom någon kännedom om dem kunnat bibringas en stor del af Sveriges be- folkning. Genom ett utfärdadt tryckt cirkulär erbjödos de flesta sven- ska tidningar, att mot en ringa afgift erhålla omkring fem upp- satser rörande de skadligaste insekterna, vid de tider af sommaren, då vissa af dessa kunde väntas uppträda. Härigenom skulle den tidningsläsande allmänheten om dessa insekter erhålla upp- lysningar just vid de tillfällen, då sådana voro mest begär- liga och bäst behöfdes. Bland de mellan 2—3 hundra tidnin- gar, som i Sverige utgifvas, voro dock blott några och trettio benägna att ingå på detta förslag och underkasta sig den obe- tydliga uppoffringen; men däribland befunno sig några af de mest betydande och spridda, och de öfriga voro från olika delar af landet, hvarigenom det åsyftade ändamålet likväl ej förfelades. Utom dessa båda tillfällen till spridning af kännedomen om skadeinsekterna, erbjöds ett tredje, som var mer oväntadt, men därför af icke mindre betydelse. Från Skånska frökontoret i Malmö erhölls genom herr CARL PERSSON ett erbjudande, att för dess frökatalog åstadkomma en uppsats om våra förnäm- sta skadeinsekter. Den borde bestå af kortare beskrifningar på 25 olika arter, jämte omnämnande af deras lefnadssätt och lämp- liga utrotningsmedel, alla åtföljda af upplysande träsnitt, hvilket icke minst medverkade till uppsatsens lämplighet för allmänheten. Föreståndaren för nämnda frökontor visade dessutom den välvil- jan att, efter anskaffandet af särskilda kopparfällningar för eget behof, förära trägravyrerna till entomologiska anstalten, hvilken dyrbara gåfva kommer att förse densamma med ett väl behöfligt figurmaterial. Det vore af största vikt för anstaltens verksamhet, om per- soner i landsorten ville af intresse för saken ställa sig i närmare LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 43 samband med densamma. I ett meddelande, som är intaget i Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi», sid. 74 för 1897, är denna angelägenhet något utförligare om- nämnd, men därtill må nu såsom ett förtydligande bifogas, att de åtaganden, som däri föreslås, ej må betraktas på det sättet, att hvar och en korrespondent skulle fullgöra dem alla; ty vid anstalten får man vara tacksam, om blott ett eller ett par af dem. blifva beaktade af en och samma. person. Det om- nämnda meddelandet trycktes äfven i form af cirkulär, af hvilket några exemplar blifvit utsända, utan att dock bestämda svar sedan dess ingått. Den rikliga samling af skogsträdplantor, som af Hallands läns Hushållningssällskaps skogskommitté exponerades under konst- och industriutställningen förliden sommar, förärades till anstalten, och var denna gåfva desto mer välkommen, som den fyllde ett stort behof af häckplantor m. m. för planteringarna nästa vår. Samlingar af skadeinsekter hafva upprättats för Landtbruks- styrelsen, Skogsinstitutet samt svenska sågverks- och trävaruex- portföreningen. Material till skolsamlingar har insamlats, då till- fällen därtill stått till buds. Anstaltens boksamling har tillväxt rätt mycket genom byten samt gåfvor från såväl in- som utländska författare. Grunden till densamma lades redan under år 1896, då på antikvarisk väg förvärfvades en mindre samling böcker af praktiskt-entomologiskt innehåll, som förut tillhört framlidne lektor J. SPÅNGBERG. Bland dem funnos högst värdefulla arbeten af CURTIS, NÖRDLINGER m. fl. Alla de tryckalster rörande praktisk entomologi, som af under- tecknad genom byte eller på annat sätt erhållits under tiden mel- lan 1887 och 1897, äro förärade till anstalten, hvadan denna vid dess tjänstemäns tillträde till sina befattningar kom i besitt- ning af en ganska försvarlig mängd arbeten, hufvudsakligen be- stående af amerikansk litteratur, de flesta i form af separater, men äfven några i större volymer, såsom t. ex. Insect Life, 7 årgångar m. fl. Af särskildt intresse äro de många och gedigna arbeten, som utgifvits af miss E. ÖRMEROD i England, och af hvilka de flesta af författarinnan förärats till undertecknad, hvar- igenom äfven de kommit anstalten till godo. Deasa böckor äro af assistenten ordnade och katalogiserade. Hvad som egentligen 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. för närvarande mest saknas är en del utländska tidskrifter samt beskrifvande arbeten, hvilka äro nödvändiga vid skadeinsekters bestämmande: men denna brist hoppas jag så småningom skall kunna fyllas. Den utländska litteraturen har uppmärksammats så långt tiden medgifvit, förnämligast genom assistenten, som dessutom varit sysselsatt med att på ett ställe sammanföra korta utdrag och citat rörande vissa skadeinsekter, till nytta för kommande arbeten vid anstalten. Dylika förarbeten, som kunna utföras vid lägliga tillfällen, komma synnerligen väl till pass, då frågan blir om ett skyndsamt afgifvande af utlåtanden rörande mindre allmänna insekter, eller sådana, som ej förut inom landet förekommit. Då någon tid därtill varit öfrig, har undertecknad idkat stu- dier samt biträdt vid Naturhistoriska riksmuseums entomologiska afdelning, och hvad assistenten beträffar, har han varit anställd därstädes under de månader af året, då han ej har tjänstgörings- skyldighet vid anstalten. För såväl Entomologisk Tidskrift som de med statsbidrag hugnade »Uppsatser i praktisk entomologi» har undertecknad fortfarande varit redaktör och ansvarig utgifvare, dock har häri- genom intet intrång skett å den för anstalten erforderliga arbets- tiden. Efter åtskilliga svårigheter lyckades till sist Landtbrukssty- relsen att få en entreprenör, herr arkitekten C. A. OLSSON, som åtog sig uppförandet af hufvudbyggnaden till den entomologiska anstalten, för den summa, som af Kongl. Maj:t därtill anslagits, enligt ett kostnadsförslag, hvilket år 1894 blifvit upprättadt och sedermera reviderats. Flera anbud hade visserligen inkommit, men aila öfverstego ganska betydligt de medel, som för ända- målet voro disponibla. Man hade i det längsta hoppats, att de anslagna medlen äfven skulle räcka till en enkel liten byggnad med husrum för arbetsbiträdet, slöjdkammare och materialbod, men detta visade sig absolut omöjligt, emedan arbetspriser och materialier stigit be- tydligt under den sista tiden. Vid nogare öfvervägande befanns en sådan byggnad likväl vara alldeles nödvändig, om förestån- LAMPA: BERÄTTELSE TILL: LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 45 daren skulle kunna vistas vid anstalten åtminstone under som- marmåanaderna, d.. v. s. den tid af året, då de viktigaste arbe- tena därstädes ifrågakomma. Någon bostadslägenhet att hyra fanns dessutom ej i närheten af anstalten. Under närvarande förhållanden, då ingen utsikt förefanns att undfå ytterligare statsbidrag till en så beskaffad byggnad, åter- stod ej annat, än att söka på enskildt håll anskaffa de erforder- liga medlen, och det enklaste sätt att därvid gå tillväga blef, att undertecknad på egen risk lät uppföra densamma. Så skedde äfven, sedan tillstånd därtill lämnats af Landtbruksstyrelsen. Ar- betet började i slutet af juni, den 2 augusti stod byggnaden färdig till inflyttning, och kostnaden därför belöpte sig till om- kring 2,306 kronor. Härigenom bereddes anstalten en icke obe- tydlig fördel, i det att hufvudbyggnadens öfre botten, som förut var ärnad till bostäder för assistent och vaktmästare, numera kunde så inrättas, att den kom att innehålla 3 medelstora rum och kök, hvarigenom en liten, men under närvarande förhållan- den fullt tillräcklig bostad bereddes åt föreståndaren, åtminstone under den egentliga arbetstiden på platsen. Hvad assistenten beträffar, blef härigenom hans bostad visserligen reducerad till ett boningsrum på nedra botten, men han har där dessutom det mindre laboratoriet såsom arbets- och mottagningsrum. Den större byggnaden blef ej färdig förr än i början af november, hvarför någon inflyttning dit ej under året ifrågakom. Ett och annat kompletteringsarbete, som byggnadsbeskrifningen ej upptagit, och följaktligen icke tillkommit entreprenören att ut- föra, har sedermera utförts af vaktmästaren, och härigenom blif- vit jämförelsevis mindre betungande. Då antagligen en mer de- taljerad beskrifning på byggnaderna kommer att något senare i tryck återgifvas, lämnar jag dem nu tills vidare och öfvergår till de yttre arbeten, som utförts å det till anstalten hörande området. Enligt af ingeniör C. E. DAHLMAN upprättad karta, utgöra byggnadsplatsen och tillhörande planteringsland följande areal: BAT OMNATIE so SSE 08 SENASTE TE ae ne AN 34 JUL SERRPRAN bene AE AR ca ARE HAE » 57,61 ANS "OCH SJOS(Fand Ses son ta RIE » 1,50 GY Styckena sten backat so. folspoloo see LIN INR Summa ar 1,04,96 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. Å den s. k. bärgmarken befinner sig en mindre höjd, be- växt med ekar och andra trädslag, helt nära stranden af Norra Brunnsviken, och här är den större byggnaden belägen. Den del af området, som kallas åker samt är ärnad till planterings- land och försöksfält, består af myllblandad lera af tämligen styf beskaffenhet. Den har förut varit utarrenderad, men betyd- ligt vanvårdats, så att på sista åren' just ej annat florerat där än kvickrot (7Z»zticum Repens) och andra ogräs. Under sommaren skördades på fältet ett par hästlass hö, nästan uteslutande bestå- ende af nämnda växt — detta å ganska god åkerjord så nära Stockholm! För att få åtminstone en del af denna jord i sådant skick, att den följande år kunde blifva någorlunda tjänlig för de växter, som borde därpå odlas, plöjdes densamma och användes till sättning af potatis. I anseende till den ihållande torkan, som nästan omöjliggjorde bearbetning af så beskaffad jord, fick den öfriga marken ligga orörd, tills väderleken fram på hösten medgaf plöjning af större delen däraf, hvilken nästa vår kommer att behandlas på samma sätt som den förstnämnda. Några plan- teringar kunde ej under byggnadstiden utföras, dels i följd af jordens torra och hårda beskaffenhet, dels därför, att statsansla- get, utgörande 1,500 kronor årligen för anstaltens drift och un- derhåll, måste användas till andra ändamål, denna gång bland annat till arrendet för området, hvilket utgår med 450 kronor årligen. De arbeten, som framför alla andra måste utföras, voro dikning i gränserna samt de gamla dikenas igenläggning till täckta, planeringar m. m. I anseende till de talrika påhälsnin- gar å platsen och i dess närmaste grannskap af personer, som isynnerhet om söndagarna utvandra från hufvudstaden för att slå sig ned i det gröna, samt dessutom af hvarjehanda löst folk, som använder den närbelägna s. k. Ekbacken till uppehållsort såväl dagar som nätter under den varmare årstiden, blef det nödvändigt att föranstalta om uppsättande af stängsel omkring hela området, såväl mot land som sjö. Ett vanligt trästaket hade härtill blifvit för dyrt och dessutom kräft årliga reparationer, hvarför 1 stället användes taggig järntråd, som å den högre be- lägna marken fastsattes på stolpar af järnstänger och på den sumpiga vid sjön på sådana af trä. Trådarna spändes så nära hvarandra, att intet djur af en hunds storlek gärna kan tränga sig emellan dem. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1897. 47 På platsen liggande lösa stenar användes dels till underlag för stängselstolparna, dels till en mindre brygga vid sjöstranden, äfvensom till fyllning i de talrika utskärningar, som vågorna där- städes åstadkommit. Matjorden undangräfdes å de hufvudgångar, som sträcka sig mellan nedkörsvägen, de båda byggningarna och sjöstranden, så att de äro färdiga till grusning nästa vår. Hvad nästa års ytterarbeten å platsen beträffar, komma dessa att först och främst omfatta plantering af häckar på de sidor af området, som gränsa intill annans mark. En del granplantor härtill finns redan, tack vare Hallands Hushållningssällskaps fri- kostighet, och hvad, som kan komma att fattas, är välvilligt ut- låfvadt från annat håll. Sedan kommer plantering af fruktträd och bärbuskar samt allehanda hos oss växande trädslag, så långt omständigheterna medgifva. En liten trädskola måste äfven an- läggas, på det framdeles skall finnas tillgång på fruktträd m. Af. af olika åldrar, ifall man vid något tillfälle skulle vilja sätta burar öfver fritt växande plantor eller mindre träd. En del af jorden kommer att på vanligt sätt indelas uti rutor, hvarpå de allra flesta af våra åker- och trädgårdsväxter skola uppdragas, för att lämna föda åt de insekter, hvilkas lefnadssätt och förvandlingar vid anstalten komma att iakttagas. Under för- hoppning att hvarjehanda undersökningsmaterial kommer att sän- das från olika delar af landet, blir det nämligen af vikt, att hafva de växter nära till hands, som äro behöfliga för de lef- vande insekternas uppfödande. Plantor och träd komma dess- utom att användas till försök med besprutningsvätskor, öfvergöds- lingsmedel etc. för att få utrönt till hvilken grad växterna ut- härda sådana, utan att taga skada. Här kan alltså ej bli fråga om någon mönsterplantering i vanlig mening, då växterna komma att utsättas för hvarjehanda experimenter. Hvad som under för- sta tiden blir ganska besvärligt och tidsödande, är det myckna ogräset, som till hvad pris som hälst måste aflägsnas. Hvad särskildt hvetemyggan beträffar, komma nästa sommar att utföras vidtomfattande undersökningar rörande dess uppträ- dande och utbredning, såvida det lyckas att intressera personer i landsorten så mycket härför, att de sända undersökningsmate- rial, bestående af hveteax. Meningen vore, att undersöka prof 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. på sådana från samma ställen under en följd af år, för att om möjligt få utrönt hur det i verkligheten kan förhålla sig med ett periodiskt uppträdande af insekten, hvilket man trott sig hafva observerat, äfvensom väderlekens och parasiters inflytande på dess aftagande- under vissa år, samt slutligens för vatt usöka utreda, om någon utsikt finnes för att kunna förutsäga kommande härjningar. Som jag åtskilliga gånger förut omnämndt, är det föga besvärligt eller kostsamt att anskaffa sådant undersökningsmaterial, ty man behöfver blott aftaga utan urval 10 nära hvarandra vä- xande ax, inlägga dem i ett konvolut, som är så väl tillslutet, att kornen ej falla ut, och sedan sända detta på posten som »prof utan värde». Länets eller landskapets, närmaste postanstalts och ställets namn, äfvensom hvetesortens böra alltid vara påtecknade en medföljande papperslapp. Den afsändare, som önskar få underrättelse om resultatet af undersökningen, erhåller denna så fort ske kan. Dylika undersökningar komma äfven att utföras rörande korn- och fritflugan, om material kan erhållas. Af kornplantor, som af den förstnämnda missbildats, behöfvas flera exemplar, men för undersökning af kornax, hvari den sistnämndas larver lefva, kan samma antal vara tillräckligt, som uppgifvits i fråga om hvetemyggan. P. S. Under tryckningen af ofvanstående berättelse erhölls från disponenten ALFR. SVENNBERG genom herr R. WEDIN på Skäggs å Gotland en skrifvelse, hvarur här må anföras följande såsom tillägg till det å sid. 23 anförda om kornjordloppan. >Med anledning af jordloppornas härjning på kornet, ut- ströddes på åkern dels chilisalpeter, dels chlorkalium samt van- lig aska, hvilka alla hvar för sig syntes stäfja insekterna i deras framfart. I stället för den afätna brodden framkom ny, och skör- den lämnade, om ock något nedsatt, dock jämförelsevis godt resultat. Fläckiga sköldbaggen (Cassida Nebulosa L.), som uppträdde å flera ställen i betfälten, besprutades med kejsargrönt, och gafs där delvis en öfvergödning med chilisalpeter, hvilka båda åtgärder tycktes göra god nytta.» Stockholm i februari 1898. Sven Lampa. FROSTMÄTAREN ELLER FROSTFJÄRILN (CHEIMATOBIA BRUMATA, L.) AF JOHN PEYRON. DAHLBOM, G., Skandinaviska insekters nytta och skada, s. 202, Lund 1837. — HOLMGREN, A. E., De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna, s. 298. Stockholm 1867. Densamme, Trädgårdens skadedjur, s. 215, Stockholm 1883. — ANDERSSON, JOSEF, Entom. Tidskr. s. 137, 1891. — LAMPA, SVEN, Årsber. 1890, 1895. — PEYRON, JOHN, Ent. Tidskr. o. Uppsatser i prakt. entomologi, s. 51. 1896; 1. c. S. 33, 1997. Ent. Tidskr. s. 81. 1897. Beskrifning. Ägget är till formen ovalt med ena ändan jämnt rundad, den andra, något bredare ändan lätt afplattad. Ytan svagt glänsande, vid någon förstoring af ett finkornigt ut- seende. Färgen är hos det nylagda ägget ljust grön, men öfver- går efter någon tid till brunrödt. Dess längd är ungefär 1 mm., bredden ungefär !/2 mm. Larven är fullvuxen omkring 25 mm. lång, utan tornar eller taggar, och frånsedt några glesa, korta, för obeväpnadt öga knappast skönjbara borst, utan behåring. Den är försedd med 5 par fötter; de tre främre paren, smala och tillspetsade, skiljas från de tvänne bakre, gröfre och köttigare, genom de 5 meller- sta kroppslederna, som äro fotlösa. Larvernas färg växlar från ljusgrönt till svartgrönt. Längs ryggens midt löper en smal, mörk längdlinie, och på ömse sidor om densamma finnas trenne jämn- Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 1 (1898). 1 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. löpande, hvitaktiga sådana, af hvilka den öfversta är tydligast, jämn och oafbruten samt af ungefär !/4 mm. bredd. De båda öfriga linierna äro smalare, tämligen otydliga och ofta osamman- hängande. Andhålen äro grå. Puppan är ljusbrun med en tvåklufven tagg i spetsen af sista leden; den hvilar i jorden inom en skör, hufvudsakligen at jordpartiklar sammansatt hylsa. Hanen mäter mellan vingspetsarna ungeför 26 mm. Vin- garna äro tunna och bräckliga, de främre till färgen gråbruna, vanligen försedda med vågiga tvärband af svartbrun färg. De bakre vingarna äro ljusare, gråaktiga och sakna oftast alla teck- ningar. Antennerna äro trådformiga. Honan saknar utbildade vingar, hvilka ersättas af små, till färgen grå- eller grönaktiga, svartfläckiga och borstiga utskott. Hon saknar flygförmåga. Kroppen är mörkgrå och mäter i längd omkr. 6 mm. Afståndet mellan de åt sidorna utbredda vingstumparnas spetsar är omkr. 5 mm. Lefnadssätt och förvandlingar. Äggen afsättas af de ur jorden uppkrupna honorna under tiden från slutet af septem- ber till inemot midten af december, De gömmas i allmänhet sorgfälligt i barkspringor, under mossa o. d., och äro därför, på grund af deras obetydliga storlek ytterst svåra att anträffa. De öfvervintra i träden, för att först följande vår kläckas. HKläck- ningen inträffar, beroende af väderleken, från midten af april till midten af maj, och de nyutkläckta larverna, som hafva en längd af omkr. I mm., äta sig omedelbart in i de ännu outvecklade bladknopparna, hvilkas inre, mjuka delar de förtära. Är larver- nas antal mycket stort, händer det, att sålunda angripna knop- par aldrig komma till utveckling, i det att alla ämnen till de blifvande bladen fullständigt förstöras. Synnerligast yngre träd, hvars knoppar på sådant sätt angripits, kunna häraf lida mycken skada, till och med dö. Oftast hinna dock larverna ej fullstän- digt förtära knoppen, utan denna utvecklar på vanligt sätt sitt skott, hvilket emellertid redan från början visar tydliga spår efter larvernas framfart. Dessa, som under tiden tillvuxit i storlek, börja nu sammanspinna de nyutslagna bladen, allt under det att de förtära delar af desamma, och om ett tillräckligt stort antal larver på skottet förefinnes, blir häraf följden, att detta hastigt 2 PEYRON: FROSTMÄTAREN ELLER FROSTFJÄRILN. Se afvissnar. Aro samtliga skott angripna, kan trädet sålunda i sin helhet vissna af, och detta sker ofta med stor hastighet. De vissnade, bruna, hopspunna skotten, af hvilka fig. 1 gifver en ungefärlig föreställning, kvar- sitta sedermera under större delen af som- maren. Ett sålunda aflöfvadt träd står van- ligen kalt till framemot midten af juli, då det börjar utveckla nya blad. — Så full- ständigt som ofvan nämnts aflöfvas emeller- tid träden sällan förr än mot senare delen af den vanligen 5 år räckande härjningsperio- den, då larvernas antal hunnit oerhördt för- Fig. I. ökas, och tiden för aflöfvandet infaller härvid redan mot slutet af maj. Under härjningsperiodens första år hinna däremot larverna icke på långt när åstadkomma denna skada, utan träden utveckla sin grönska och bära frukt, äfven om frost- fjärillarver i dem förekomma. Dessas närvaro visar sig emeller- tid icke desto mindre ganska tydligt, i det att få blad på sådana träd äro oskadade, utan förete ett utseende, un- gefär sådant, som fig. 2 anger. Dessutom finnas här och hvar fullständigt förtorkade skott, liknande fig. 1. Förhållandet är näm- ligen att larverna, se- dan de nått en längd af ungefär 10 mm., lämna sina väfnader för "att därefter lefva fritt på bladen. Där- vid förtära de ej dessa fullständigt, utan lämna oftast ett till hälften förtärdt blad för att angripa ett nytt. Emellertid händer stundom, att träden äfven på detta sätt kunna fullständigt aflöf- vas, om ett större antal larver lefva i desamma. Detta sker då vanligen först mot tiden för larvernas fullväxt, sålunda framemot midten af juni, och träden få då ett annat utseende än de ofvan 2 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. nämnda, i det att deras skott te sig ungefär så, som fig. 3 visar. — Sedan larverna lämnat sina väfnader, lefva de, som nämndt, fritt på bladen. Då de ej intaga sin föda, sitta de vanligen stilla på des- sas undersida i hopböjd ställning och vilja icke gärna lämna denna, äfven om de oroas. Ofta kan man sålunda på mera storbladiga träd — frost- fjärilarna angripa ej endast fruktträ- den, utan äfven ett stort antal andra löfträd, synnerligast ek, alm, lind och lönn — finna dem till ett antal af 5 eller flera. ..på hvarje -blad; -Därde Fig. 3: framemot midsommartiden nått sin fullväxt, upphöra de att intaga föda, begifva sig kort därefter ned ur träden, med tillhjälp af en ur deras spinnvårtor alstrad silkestråd, hvilken de fästa vid en gren och därefter förlänga, tills de nå marken. I denna nedkrypa de nu till ett djup af omkring 10 cm. och undergå därefter förvand- lingen till puppstadiet. I regel nedkrypa larverna i jorden ome- delbart, utan att först förflytta sig utefter marken någon nämn- värd sträcka, hvilket har stor betydelse för förminskandet af deras förmåga att sprida sig. Pupporna hvila sålunda 1 omedelbart grannskap af det träd, i hvilket larverna lefvat. De kvarligga i jorden till slutet af september, då de utvecklas till fullbildade fjärilar. De vinglösa honorna uppktypa nu i samma träd, i hvil- ket de som larver uppehållit sig, eller i ett omedelbart intill detta befintligt, uppsökas här af de flygande hanarna och afsätta efter skedd befruktning sina ägg så, som ofvan nämnts. Skydds- och utrotningsmedel. Tvänne sådana finnas, det ena afsedt att direkt döda de mer eller mindre utvuxna lar- verna, det andra att omöjliggöra äggläggningen i träden genom att hindra honorna att uppkrypa 1 dessa. Det förra är den på senare tiden mycket använda och i många fall så förträffliga me- toden att bespruta träden med ett i vatten uppslammadt giftämne. Detta gift — kejsar(»pariser»)grönt — är emellertid tyvärr ännu 1 vårt land mycket svåråtkomligt, och metoden i fråga lider dess- utom af den bristen, då det gäller kampen mot frostfjärilarna, 4 PEYRON: FROSTMÄTAREN ELLER FROSTFJÄRILN. 5.3 att ieke alltid vara fullt säkert verkande. Har man under de första åren af en frostfjärilhärjning försummat att sköta träden, kan nämligen lätt det ofvan å sid. 50 berörda förhållandet inträffa, att knopparna hinna mer eller mindre fullständigt förstöras före sin normala utveckling till skott, och som larverna under denna tid lefva inuti knopparna, äro de skyddade för giftets inverkan. Har man tillfälle att hvarje år förnyade gånger bespruta träden, vinnes emellertid med full säkerhet genom denna metod åsyftadt resultat, emedan larverna, sedan de framkommit ur knopparna, ofelbart dödas af giftet, och därför någon massförökning af de- samma ej kan komma till stånd. Metoden är sålunda i alla hän- delser att rekommendera till användning. Den andra nämnda metoden torde dock, åtminstone ännu så länge, vara att förorda, och detta i synnerhet i de fall, då frostfjärilarna redan fått fast fot i träden. Har man nämligen under de första åren af en härjningsperiod förbisett larvernas närvaro, kan ökningen redan under tredje året ha nått den stor- lek, att knopparna hinna svårt angripas, innan de hafva hunnit utvecklas till skott. Larverna kunna sedan visserligen dödas med gift, men hafva då redan hunnit åstadkomma mer eller mindre fullständig förödelse, och ett sålunda angripet träd bär, naturligt nog, under det året ingen frukt. Men icke nog därmed. Tal- rika iakttagelser gifva vid handen, att ett af frostfjärillarver starkt angripet träd, äfven om larverna sedermera fullständigt aflägsnats, ej häller följande år äger kraft att frambringa blommor, om ock löfverket kan komma att blifva lika rikligt som under normala förhållanden. På sådant sätt kunna för ett träd, äfven med lar- vernas fullständiga utrotande, tvänne år förloras. Har däremot genom förhindrandet af honornas uppvandring i träden ägglägg- ningen i tid omöjliggjorts — i detta fall på hösten af andra härjningsåret — kunna för trädens fruktsättning dessa båda år vinnas. — Tillvägagångssättet härvid är följande. Så nära mar- ken som möjligt fästes med bindgarn rundt om stammen en 10 —15 cm. bred remsa af fast men böjligt papper. Denna be- strykes därefter med något frostfjärillim, af hvilka i marknaden finnas flera slag. Vida öfverträffande alla andra är emellertid det »Raupenleim», som fabriceras i Tyskland, och som finnes att tillgå hos fröhandlare i Stockholm till ett pris af kr. 1,10 3 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. per kilo, och nedanstående beskrifning hänför sig till användan- det af denna limsort. Förr såsom skyddsmedel begagnade tjär- blandningar äro på grund af sin osäkra verkan förkastliga. Vid anbringandet af limmet till- vägagår man på följande sätt. Man förskaffar sig en spatel af det utseende, som: fig. 4, 22 anger;/ock som TS nedre kant är försedd med en halfcir- kelformig utskärning af omkr. 10 mm. djup. Denna spatel kan lätt förfärdi- gas af t. ex. Ccigarrlådsträ. Med en annan spatel af den form, som fig. 4, 2d visar, förser man pappersringen i dess öfre del med en tjock krans af lim och för därefter den förstnämnda spateln, med urhålkningen placerad öf- ver limkransen och de raka kanterna tryckta intill pappersrem- san, utefter den förra. Urhålkningen genomsläpper då en till- räcklig mängd lim, och resterna af den ursprungliga limkransen, som stanna på spateln, tillvaratagas. Resultatet visas af fig. 4, 1a. Med någon öfning försiggår detta lätt och hastigt. Därefter be- stryker man hela den öfriga, med b betecknade delen af pap- persringen med ett ungefär 2 mm. tjockt lager af lim och fast- binder slutligen rundt om pappersringens nederkant — ej under densamma -— en ring af vadd (c å fig.), hvilken är af stor be- tydelse, då den dels tillstoppar möjliga kryphål, dels uppsuger och bevarar det stundom delvis smältande limmet. Detta håller sig, om det blifvit omsorgsfullt anbragt, utan förnyad påstrykning vid full verksamhetskraft ända till framemot jultiden, om det an- bringats på ringarna under sista dagarna af september, hvilket är den rätta tiden för skyddsmedlets användande; sålunda till- räckligt länge för att motsvara sitt ändamål. Den tjockare lim- kransen kan efter uppvandringens slut afstrykas och tillvaratagas för förnvadt bruk. — Sedan man på ofvan anförda sätt anbragt skyddsringarna, har man endast att då och då öfverse dem och bortskaffa de hanar och möjligen nedblåsta löf, som på dem fastnat — i allmänhet taget att, så vidt möjligt är, hålla dem rena. PEYRON: FROSTMÄTAREN ELLER FROSTFJÄRILN. 55 Ringarna kunna utan olägenhet kvarlämnas på träden till påföljande vår, men böra från desamma aflägsnas, innan tiden för frostfjäriläggens kläckning inträffar, sålunda senast i mars. Särskildt är det af vikt, att vaddringarna borttagas och förstö- ras, emedan de efter en uppvandring ofta innehålla stora mäng- der af ägg, hvilka, om de skulle komma till kläckning, lätt kunde gifva anledning till fara för träden. I sammanhang med utrotningsmedlen, torde här vara på sin plats att på det varmaste förorda skyddet af stararna, hvilka i mycket hög grad bidraga till frostfjärillarvernas utrotande, samt anskaffandet för trädgårdens behof af för denna fågelart lämp- liga hålkar. Den ofvan skildrade arten mycket nära, så till utseende som lefnadssätt, står Björkfrostmätaren (Chezmatobia borcata He.). Beskrifning. Ägget är något längre och bredare än före- gående arts, gröfre punkteradt och i ena ändan starkt afplattadt. Nylagdt är det till färgen ljusgrönt, såsom äldre orangegulilt. Larven är såsom yngre svartgrön med hvitaktiga längd- linier och svart hufvud. Fullvuxen mäter den ungefär 30 mm. i längd och är till färgen gröngul med å hvardera sidan om midt- linien löpande hvitaktiga längdlinier, af hvilka den öfversta är jämn och oafbruten, ungefär 1 mm. bred, de båda andra sma- lare, vanligen mer eller mindre osammanhängande. Hufvudet samt de tre främsta fotparen äro bruna — svartaktiga; andhålen svarta. Puppan liknar i det närmaste föregående arts och hvilar, liksom denna, i jorden. Hanen liknar äfven mycket den ofvan beskrifna frostfjärilns hane, men är något större (längden mellan vingspetsarna omkr. 30 mm.). Till färgen är den vanligen ljusare, framvingarnas grundfärg gulgrå och deras våglinier matt bruna; bakvingarna äro hvitgrå, något sidenglänsande. Honan saknar liksom föregående arts flygförmåga, och vin- garna äro förkrympta. De äro dock något kraftigare utvecklade, såväl till bredd som längd, och afståndet mellan de främres spet- sar är, då vingarna utbredas åt sidorna, omkr. 10 mm. Båda vingparen äro 1 utkanten försedda med en jämn hårfrans; de - LÅ 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. främre bära ett bredt, svartaktigt tvärband, de bakre sakna alla teckningar och äro enfärgadt ljusgrå. Kroppens längd är unge- fär 8 mm. Björkfrostmätaren uppträder, i likhet med den närsläktade frostfjäriln, periodvis såsom skadedjur i större skala, och härj- ningsperioderna äro för de båda arterna af samma varaktighet. Den synes emellertid ej vara fullt så utbredd och allmänt före- kommande som frostfjäriln, och större härjningar, orsakade af densamma, äro ej så ofta anmärkta. Efter hvad man har sig bekant, angriper den företrädesvis björkskogen; för fruktträdgår- den har den ännu ej visat sig farlig. Larver af denna art hafva dock, om än i enstaka fall, iakttagits såväl på sälg och asp, som äfven på äppleträd. Som de båda här berörda skadedjuren hittills ej varit till sina artkännetecken särdeles skarpt skilda, är det emellertid ingalunda omöjligt, att förväxlingar dem emellan. kunnat äga rum. Och den möjligheten är ingalunda utesluten, att björkfrostmätaren under för densamma gynnsamma förhållan- den skulie kunna för fruktträdgården blifva lika fördärfbringande som frosttjäriln. I anseende till lefnadssätt och utveckling skiljer sig björk- frostmätaren endast obetydligt från frostfjäriln. Äggen läggas under september—december och kläckas tidigt på våren, samti- digt med eller innan björkarnas löfsprickning. Larverna lefva ända till sin fullväxt dolda mellan sammanspunna blad, och deras närvaro ger sig tillkänna genom det för dem egendomliga sätt, hvarpå de sammanspinna dessa. De hopvika nämligen ett blad och fästa dettas kanter intill hvarandra och vistas därefter inom det så bildade gömslet, tills de förtärt ungefär halfva bladet, hvarefter de uppsöka ett nytt, som behandlas på samma sätt. Då de uppträda i stor mängd, aflöfva de björkskogen fullständigt. Då björkfrostmätaren härjar björkskogen, torde väl sällan några utrotningsåtgärder mot densamma kunna ifrågakomma. Skulle sådana i vissa fall visa sig af behofvet påkallade — så- som t. ex. då det gäller att skydda mera enstaka stående träd — kunna de för frostfjäriln påvisade skyddsmedlen mot denna art med samma fördel användas. EN FJÄRIL-LARV, SOM VÄLTRAR SIG FRAM MEDIS BO: Många fjärillarver förfärdiga åt sig, såsom bekant, ett bo af främmande ämnen, t. ex. delar af torkade blad, stjälkar och fruktskal, hvilka med spinntrådar fästas vid hvarandra, så att de bilda en hylsa, som säcklikt omgifver kroppen, och hvilken lar- ven släpar med sig, då den rör sig fram från ett ställe till ett annat och i hvilket den drager sig in och helt och hållet döljer sig, då någon fara hotar. Sålunda träffar man ofta nog äfven hos oss dels på lefvande växter, dels på torra trädstammar, väg- gar och gärdsel, dels på marken larver af arter hörande till familjerna Psychidae och Coleophoridae krypande omkring eller klättrande, dragande efter sig sina s. k. säckar. Af den senare familjen lefva några såsom unga larver mine- rande särskilda växters blad, i det de litnära sig af dess paren- chymmassa och lämna öfverhuden oskadad samt förfärdiga sedan sin säck af fragmenter af samma blad och ses sedan på hösten draga omkring med denna säck; eller ock lifnära de sig af frön och använda de delvis förstörda frukterna till sitt hölje. Då man om senhösten sållar löf, mossa eller vissnadt gräs eller ock torkad bark, t. ex. för att söka skalbaggar, ser man därför ofta sådana små fjärillarver med olika formade, stundom ganska besynnerliga säckar vandra och klättra omkring bland det utsållade rasket. Senaste tisdag, den 2 november, var jag i tillfälle att obser- vera en liten fjärillarv med sin säck, hvilken dock genom säckens byggnad samt framför allt genom larvens besynnerliga beteende öfvergår allt hvad jag förr sett i naturen eller hört omtalas. I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. un Jag hade nämligen gjort en exkursion till trakten af dets. k. Hoplax träsk nära Helsingfors, samt därvid enligt min vana denna årstid med ifver sållat mossa och löf, särskildt på tufvorna i ett grankärr samt barken af några vid dess kant stående torra gra- nar, och medförde det utsållade i en påse för att hemma när- mare undersökas. (Då temperaturen är låg och insekterna tröga, undgå de lätt uppmärksamhet, men blifva lifligare i sina rörelser, då de komma 1 rumvärme och upptäckas då lätt.) Då jag sedan på aftonen utbredde det sållade rasket på ett hvitt papper för att närmare granska detsamma, upptäckte jag en mycket liten fjärillarv, som rörde sig framåt med sin säck på ett högst besynnerligt sätt. 30et eller säcken var mycket starkt plattryckt, af en oregel- bunden, något päronlik form, omkr. 6 millimeter lång och 4 mm. bred samt hade en öppning såväl i den bredare som den smalare ändan och bestod till större delen af fragmenter af tor- kade blad, med tjocka nerver, måhända af WVaccinium myrtillus. Detta bo fördes fram af den späda larven på ett högst besynner- ligt sätt. Då andra säckdragarlarver röra sig framåt så, att de krypa ut ur säcken så långt, att bröstfötterna nå marken, och sedan helt enkelt krypa framåt, släpande säcken efter sig, måste denna larv utföra en mycket komplicerad rörelse för att slippa fram. Han kryper först ut till omkring halfva kroppens längd från öppningen i ena ändan af boet, griper sedan fast med »händer och tänder» i underlaget, kröker sedan bakkroppen kraftigt uppåt, så att hela boet lyftes upp i luften och stjälpes framåt, dels där- vid görande en fullständig kullerbytta, så att den sida, som förr var uppåt, nu kommer nedåt, dels endast en vridning, dock så att i alla fall den ända, som förr var bakåt, nu riktas framåt. Ögonblickligen därpå drager larven sig in i boet och vänder sig därinnanför om och kryper efter en stund fram från öppningen i boets andra ända, samt upprepar så samma manöver som nyss. Boet wvältras sålunda fram steg för steg. så att ömsom den bredare, ömsom den smalare ändan är riktad framåt, och dju- ret med sin halfva hropp sticker ut turvis från den breda och den smala ändan af boet. I början var larven mycket liflig och rörlig, den ena vält- ringen följde tätt på den andra, så att jag nästan var frestad att 2 Säk SAHLBERG: EN FJÄRILLARV, SOM VÄLTRAR SIG FRAM MED SITT BO. 59 tro, det inuti boet funnos tvänne larver, hvardera vänd med huf- vudet mot sin öppning, hvilka turvis kröpo ut och slängde boet ett hvarf, men vid närmare betraktande fann jag lätt, att larven icke hade någon bolagsman utan lefde ensam i sitt bo och inuti detsamma vände sig för hvarje steg. Efter det den några dagar hållits i fångenskap i varmt rum blef den ock allt mer trög, så att man kunde få vänta långa stunder innan den visade sig. Jag trodde därför att den redan dött eller förpuppat sig inne i boet, då jag senaste lördag skulle förevisa säcken för Societas pro Fauna et Flora fenmnica. Till min stora fröjd visade det sig dock, att så icke var fallet; helt oväntadt sträckte den långsamt ut hufvudet, kröp fram och utförde inför hela den lärda societe- ten sina akrobatiska rörelser, om ock de numera försiggingo något mattare än kort efter det den blifvit funnen. Då tyvärr endast 1 exemplar blifvit anträffadt, och så vidt jag känner något dylikt fall icke blifvit i den entomologiska litteraturen beskrifvet, var jag angelägen om, att icke skada lar- ven, utan om möjligt låta den förpuppas och sedan utvecklas till zZmago, för att lära känna den fjärilart, som under larvsta- diet visar detta egendomliga lefnadssätt. Jag har därför icke kunnat i detalj undersöka eller beskrifva larven. Så vidt i hast dock kunnat ses, är larven till färgen hvit- aktig, något tillplattad, icke fullt en millimeter bred:samt utsträckt något längre än kokongen. Hufvudet är svart, hornartadt, starkt glänsande, med skarpa käkar och korta antenner. I framkanten är det försedt med långa utstående borst. Hjässan har en djup intryckt fåra längs midten, hvilken framtill grenar sig uti tvänne finare intryckta linier, som bilda en klyka. Prothorax är ofvan täckt af en starkt glänsande, glatt, svart hornplåt, som har for- men af en halfcirkel. De tvänne följande segmenten hafva äfven ofvan hvar sin hornplåt, men dessa äro ljusare till färgen, bruna, och mycket kortare, så att de endast ofullständigt täcka seg- menten. De hafva nästan formen af ett cirkelsegment, uppta- gande !/3 af en cirkelperiferi. Larven påminner således mycket om larver af Coleophora- arter, men är betydligt mindre än de allmännare hos oss före- kommande formerna af släktet. Man måste fråga sig: Hvad kan orsaken vara till den be- 2 Pe) 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. skrifna fjärillarvens så märkvärdiga och från andra larvers så afvikande rörelsesätt? Man märker då, att larvhuset är mycket ändamålsenligt bygdt. Dess platta form och ytans utseende göra, att det svårligen kan upptäckas, då det ligger bland halft för- multnade blad, men å andra sidan är detta bo svårt att trans- portera, emedan det till följd af sin breda form, hvassa framkant och sin skrofliga, af de upphöjda bladnerverna ojämnade yta lätt skulle fastna i underlaget, om det släpades längs med detsamma. Larven har därför fått förmåga att lyfta hela larvhuset i luften och där svänga detsamma framåt. Vi se här åter ett märkvärdigt bevis på naturens ändamåls- enliga inrättningar och vi måste väl här med beundran instämma 1 Print ord, då han betraktat insekterna: »In his tam parvis atque tam nullis, qvanta vis, qvae ratio, qvam inextricabilis perfectio!> John Sahlberg. Be ArANLSUVUVUVV Rikstelefon vid Statens entomologiska anstalt. Med anledning af skrifvelse från Landtbruksstyrelsen rörande anbrin- gande af telefonledning till anstalten, uti hvilket ärende telegraf- styrelsen afgifvit utlåtande, har Kongl. Maj:t funnit godt med- gifva, att en telefonapparat må genom sistnämnda Styrelses för- sorg uppsättas inom Statens entomologiska anstalts byggnad vid Frescati och ställas i förbindelse med rikstelefonnätet emot er- sättning till telegrafverket för telefonförbindelsens anläggning af sex hundra kronor, att af Statskontoret, uppå rekvisition, till telegrafstyrelsen utanordnas. | Apparat och ledningar äro nu färdiga till begagnande, och är den förras nummer 19 62. Sven Lampa. HVAD MENADE LINNÉ MED PAPILIO HYALE? Uti tillägget till sin »Catalogue of Diurnal Lepidoptera» samt senare i sin nyss utgifna »Handbook of Lepidoptera» har W. F. KireY upptagit EsPErRs och HUÖEBNERS gamla åsikt att LINNÉS Apale skulle vara densamma som senare författares Co- lias edusa och ej den art, som nu allmänneligen kallas /hyale. Enär detta påstående synes mig sakna all verklig grund och endast är ägnadt att åstadkomma oreda och förbistring, anser jag det vara skäl, att i tid utförligt framlägga de grunder, som tala emot en sådan tolkning, på det att ej KIrRBYS stora auktoritet på det synonymiska området må föranleda en och annan förfat- tare att följa hans exempel. LINNÉS beskrifningar lyda: Syst. Nat. ed. ro, Pp. r4009r (1758): — >P. D. alisi integerrn- mis rotundatis flavis; posticis macula fulva, subtus puncto sesqui- altero argenteo». — »Habitat in Europa, Africa». Fauna Suecica p. 272 (1761). — »Alis integerrimis rotun- datis flavis posticis macula fulva; subtus puncto sesquialtero argenteo». » Habitat in Scania rarissime». »Descr. Simillimus Palxenoni sed alx magis flave. Ale primores flave, apice nigra nigredine fascia quasi lutea in duas partes dissecta. Secundarie supra in medio puncto seu macula ferruginea, cui subtus apposita puncta duo argentea approximata, annulo ferrugineo cincta; altero puncto valde parvo. Antenn&e et margo ciliaris alarum rubra ut in sequente». I Systema Nat. ed. 12,Pp. 764 är beskrifningen lika lydande som i edit. 10. Uti den i alla tre arbetena likalydande diagnosen passar allting utom ordet »flavis» lika bra på edusa som på hyvale Avcrt. Rätta betydelsen af ordet »flavis» är däremot af största vikt för den rätta tolkningen af LInnÉs art. För att säkert kunna afgöra I 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. hvad LINNÉ menade med uttrycket »/Zavus» har jag genomgått ” dagfjärilarna i 10:de upplagan och finner där detta ord användt för vingarnas grundfärg hos machaon, antilochus, terpsichore, trite, senne, rhamni, hecate, vanille, eribotes och encedon. Hos alla dessa med undantag af terpsichore, vanille och encedon, i hvil- kas beskrifning LINNÉ sedermera framhåller, att grundfärgen är »luteus», hafva vingarna en ljust gul (svafvelgul eller citrongul) grundfärg. Hos sådana arter däremot, hvilka hafva en rödgul (orangegul) grundfärg, finner man densamma betecknad med luteus> eler »fulvus> tr. ex. calliope, polymnia, almana, plexip- pus, chrysippus, alla AÄrgynnis-arter m. fl. Särdeles upplysande i detta fall är polymmia, om hvilken det heter: »alis oblongis integerrimis luteis, primoribus fascia flavar. Polymnia äger nämligen rödgula vingar med ett svafvelgult tvärband. Det framgår häraf tydligt, att LINNÉ begagnade »flavus» 1 betydelse af den klargula färgen hos 7/amnz, men använde ut- trycket »!uteus> eller »fulvus» för en sådan färg, som finnes hos edusa. Detta bevisas ytterligare däraf, att han om Colias electo (edectra) från S. Afrika, som knappt skiljer sig från edusa, säger i Cent. Ins. »alis — — JLJuteis» och i Syst. Nät:sed ret >ds i fulvis>. Om vi sedermera öfvergå till beskrifningen i Fauna suecica så säger LINNÉ där först: »Sömillimus Palenoni, sed ale magis fave>». Detta tyder KIrev så, att »magis flave» skulle betyda mörkare gula d. v. s. rödgula såsom hos edusa. Denna tolk- ning är dock uppenbarligen oriktig, ty »magis flave» betyder helt säkert endast »mera gula» d. v. s. mera lifligt svafvelgula, hvilket med skäl kan sägas om /yale Avcrt. (Kirbyi), hvars hanar, då de äro oskadda, hafva en lifligare svafvelgul färg än hanarna af paleno. Kirey har vidare fästat sig vid uttrycket »nigredine fascia guasi lutea in duas partes dissecta», hvilket han synes öfver- sätta sålunda: »den svarta färgen med ett gult band, som är deladt i två delar» samt tyder på honan af edusa. Rättare synes mig otvifvelaktigt vara att öfversätta sålunda: »den svarta färgen (i vingspetsen) genom ett gult band delad i två delar». Denna öfversättning passar fullkomligt in på hanen af hyale AuvcT., hos hvilken det svarta utkantsbandet ofta är deladt i en inre och en 2 AURIVILLIUS: HVAD MENADE LINNÉ MED PAPILIO HYALE? 63 yttre del genom de till ett tvärband förenade gula submarginal- fläckarna. Hos honan af edusa äro submarginalfläckarna små och nästan fria från hvarandra så att LINNÉ helt säkert ej skulle betecknat dem med uttrycket »band»> (»fascia»). Egendomligt är att submarginalbandet betecknas såsom lutea». Detta uttryck är det enda i hela beskrifningen, som ej passar fullt bra på hyale, men ännu sämre passar uttrycket för honan af edusa, ty då skulle L. hafva beskrifvit den rödgula grundfärgen såsom ljusgul (>flavus») och de ljusa kantfläckarne såsom rödgula (Zuteis), hvilket synes alldeles orimligt. Uppgiften att /wale förekommer i Skåne talar äfven mera för Apale Avct. vän för edusa, ty den förra finnes verkligen, ehuru sällsynt, såsom inhemsk i Skåne, hvaremot den senare arten aldrig träffats i Sverige annat än i enstaka exemplar, som synas hafva under gynsamma år invandrat utifrån. LInnÉ uppgifver (1758) såsom fädernesland för hyale äfven Afrika. KirBY drager häraf den slutsatsen, att LINNÉ först för- enat /Apale (edusa) och electo såsom en art, men sedan afskilt den sydafrikanska såsom egen art. Det är lätt att visa, att äfven denna slutsats är oriktig. Då LINNÉ 1758 utgaf tionde upplagan af Systema Nature kände han ej, och för öfrigt ej heller någon annan i Europa, någon enda fjärilart från Sydafrika. Det var först senare, som genom TuLLBAGH de första insekterna från Caplandet kommo till Europa. LINNÉ syftar därföre med sin uppgift om Afrika såsom hem- land för Avale på Norra Afrika, därifrån han ägde en samling, och där /Apale Aver. verkligen förekommer. För öfrigt är det i hög grad osannolikt, att LINNÉ först skulle ha beskrifvit edusa såsom /prale och sedan såsom en skild art uppfört den sydafri- kanska electo, hvilken står så nära edusa, att L. säkerligen aldrig skulle fallit på den tanken att skilja dem åt. Hvad slutligen beträffar de af LInNÉ anförda författarna och figurerna, så höra PETIVERS och RozEsELs figurer till edusa, RAJ beskrifning sannolikt till /yale AUcT., SCOPOLIS och GEOFFROYS beskrifningar både till Ayale och edusa, EDWARDS figur till en Callidryas-art samt SCHEFFERS till Gonepteryx rhamni. Det visar sig således att LINNÉ här, liksom i flera andra fall, ej synnerligen noga granskat de af honom anförda figurerna. (OR 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. Det är därföre också alldeles orätt, att såsom många författare velat göra, lägga större vikt på citaten än på själfva beskrifningen och öfriga fakta. Afbildningarna och beskrifningarna af insekter voro på LINNÉES tid ej synnerligt noggranna, och det är därföre naturligt, att LINNE ofta trodde sig böra skrifva mindre olikheter mellan de honom föreliggande arterna och afbildningarna på de mindre goda afbildningarnas räkning. Han föranleddes därigenom ofta att underskatta uppenbara olikheter och sammanförde figurer af närstående arter under samma art. De anförda figurerna böra därföre endast i yttersta nödfall och då inga andra grunder föreligga, hafva afgörande betydelse. I det föregående tror jag mig emellertid tydligen hafva visat, att själfva beskrifningen och alla öfriga skäl tala för, att LINNÉ be- skrifvit sin /vale efter svafvelgula exemplar öfverensstämmande med den form, som hittills af de flesta författare uppfattats så- som Åvale. Under sådana förhållanden är det högst olämpligt och be- klagligt, att man nu vill försöka att utan klara och otvetydiga bevis införa en förvillande namnförändring. Synonymien bör alltså blifva: r. 'Colias hyale DL: Syst ' Nat. ed! röj pi 460 -00756)5 Fauna Suecica, p. 272 (1761). — 'Gop. Enc, Meth 9, P-o90 (1819). — Boisp. Spec. Gen. Lep. 1, P650(1836)Fetedete paleno EsPER Schm. 1, p. 68, t: 4, f. 2 (1777). — EIUBNER Europ. Schm. f. 438—9 (1798--1805). — Kirby? LEwIis Disc. Law of priority (1872). — Kirev FHandb; Lep. 2;p- 215 tom fö 1; 2 UI) 2. C. electo L. Cent. Ins. p: 21 (1763); Amoen. AcCad Hoj p. 405 (1763). electra TI. Syst. Nat red. re pr 704 (T707): var. croceus FOuRrRCR. 'Ent. Paris, 2, Pp: 250 (1795): hyale EsPER Schm.' 1; p.b7yr; tv 4, f30(17 77) EUENER Europ. Schm. f. 3209—331 (1798—1803). edusa FABR. Mant. Ins, 2, po 23 (1787): — GOoP.: Emme. Meth. 9, p. 107 (1819). — Boisp. Spec. GensLep: fjp=oge (1830), eter etet Chr. Aurivillius. 65 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST Å HOTEL PHCENIX DEN 26 FEBRUARI 1898. Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, meddelade, att sedan sista sammankomsten blifvit till medlemmar af Föreningen invalda: bokhandlaren O. A. LILJEGREN, Stockholm, grosshandlaren G. SJÖSTEDT, Göteborg, fil. kand. E. WAHLGREN, Upsala, och herr G. ÅGREN, Kramfors. Det hviiande förslaget till sådan ändring af $ 8 i Förenin- gens stadgar, att hedersledamöternas af första klassen antal hädan- efter skulle vara tio, antogs nu definitivt. Härefter valdes till hedersledamöter af nämnda klass, enligt styrelsens förslag, miss ELEANOR ÅA. ÖRMEROD, rådgifvande entomolog vid kongl. Åker- brukssällskapet i England, Torrington House, St. Albans, Eng- Jand; L. O. Howarp, chef för entomologiska afdelningen i För- enta Staternas landtbruksdepartement, Washington, D. C.; Monsieur J. H. FaABRE, Sérignan, Vaucluse, Frankrike, och prof. d:r Fr. M. BRAUER i Wien. Till korresponderande ledamöter invaldes, likaledes på sty- relsens förslag, professorerna JOHN SAHLBERG och O. M. REUTER, Helsingfors, prof. J. RITzZEMA Bos, direktör för Phytopathologiska laboratorium W. C. Scholten i Amsterdam, och professor A. S. PACKARD, Providence, R. I., Förenta Staterna. Revisionsberättelsen (se nedan!) upplästes, och styrelsen be- viljades full ansvarsbefrielse, sedan af revisorerna väckt förslag beträffande ändrad placering af vissa Föreningens tillgångar för- kastats. Till medlem af redaktionskommittén utsågs undertecknad. Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1898). 1 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Föredraget för aftonen hölls af prof. G. LAGERHEIM och behandlade »Nya eller mindre kända fall af mutualistisk symbios mellan insekter och svampar». Hittills hade blott trenne säkra fall blifvit beskrifna af denna intressanta sammanlefnad — tvänne från Amerika, ett från Italien, ett af de förra af KELLERMAN och SwINnGLE i >»First an. rep. of the Kansas agricultural experiment station, bot. dep: 1888», det senare af P. BACCARINI Catania, i en afhandling: »Supra un curioso cecidio della Capparis spi- nosa». I två af dessa fall var det gallmyggor (Cecidomvyia), i det tredje gallkvalster (P/hytoptus), som lefde tillsammans med och alltid oskiljaktiga ifrån vissa bestämda svamparter. Insek- terna och kvalstren förde med sig svampsporerna, då de fullbil- dade kröpo fram ur de uppkomna växtmissbildningarna, och dessa sporer kommo sedan samtidigt med insektäggen till nya värd- plantor. Långt ifrån att insekterna togo någon skada af svam- pen, trifdes de förträffligt i dess sällskap. Svamparna brukade utveckla normala fortplantningsorgan, sedan insekterna lämnat sina uppväxtställen. Föredraganden höll icke för osannolikt, att svampodling af insekterna här förelåge, hälst som kända exempel finnas på, att gallmyggor uteslutande lefva af svampsporer. Vid slutet af sitt intressanta föredrag anförde prof. LAGER- HEIM af honom funna, förut ej iakttagna exempel på, att svamp af den från flugor väl bekanta familjen Entomophtoracee äfven angrep spindeldjur (Phalangium). Efter nämnda föredrag refererade prof. AURIVILLIUS det ny- utkomna, på synnerligen värdefulla biologiska iakttagelser rika femte bandet af Föreningens nya hedersledamots, d:r FABRES verk: »Souvenirs entomologiques». Under aftonens lopp ankom, upplästes och besvarades häls- ningstelegram från kapten C. GRILL och öfriga föreningsledamöter i Göteborg. Filip Trybom. a - Revisionsberättelse för år 1897. 67 Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1897, få efter verkställdt uppdrag afgifva följande berättelse, Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: Debet. RR TRAKT AA OTTO) ÖS Ern ds tes Eb SNR ES de ss Sad SSM Finse LULSER 215-055 Inkomster : Under aret intfjutna 204 arsafgifter för 1807 a 0, kt. o-ocposcosssosss TOA Räntor och utdelning å aktier från A. F. Regnells, P. F. Wahl- bergs, Ständiga ledamöters och Oskar Sandahls fonder (491: 12) SKE as kassans, egna. medel, (30:20) s-.s0ssesoesnetdkböbrostsssbacese 527: 45 Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» -... 1,000: — Behållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar............ 184: 88 Stellar Bara term sma AUT IDUD 10 tek et ao one säs oasen en 150: — Summa Kr. 3,841: 88 Kredit. Utgifter : Af 1896 års behållning öfverfördt till Oskar Sandahls fond oo... 200: — Framställandet m. m, af årgång 1897 af tidskriften och häftet 7 af > Uppsatser i praktisk entomologi»: Satmuner, tryckning, papper och häftning .s.s-.--s-=-------=- 1,454: 14 CM TISTETZ re Nere AS Sar, a rel ASA SSE GE AT RE OR IE Nr (0 490: 42 Författare- och redaktörsarfvode.....ooooso---------- sorcs--s---- 139031 39121334: 95 Utsändving af tidskriften: till ins. och utlandet 222--=s-sss--sssssssseosrea 240: 59 PURE ORG STO StO AG CP wise =o soo october ASEA EAST VIA 24: 56 För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring m. m.) .....- 434: 47 FIG RRSSRITTAn BOMISLELD Au cos sue LS or UsEd sne AS SNS ENN TAOG [NARE R OSSEIDENCLeG gy oss tkr Sägs os ESA EEE FU AIORA INSE 60: LTTE MER ctr RS NE LEE gt Enn SLA BRL EE SAP SAS Igel. 5 note ee, SEDAN Ed 96: 60 TEVEN NEN SINAN) 2 pe En NA SS RS SEARCH SE adl Ar ARS EN 376: 66 Summa Kronor 3,841: 88 Af Föreningens fyra förutvarande fonder, hvilkas upplupna räntor öfver- förts till allmänna kassan, hafva två, nämligen ÅA. &F. Regnells fond och P.F. Wahlbergs fond under året icke undergått någon förändring. Ständiga ledamöters fond har genom inträdande af en ny ständig ledamot ökats med 160 kr. Oskar Sandahls fond har vunnit en tillökning af 395 kr., i det att dels såsom gåfvor lämnats 50 kr. af sällskapet »Fauna» och 145 kr. af professor I 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. S. LAMPA, dels ock dit öfverförts 200 kr. från allmänna kassans behållning från 1896. : Vid Föreningens sammankomst den 27 februari 1897 stiftades af kapten CLAES GRILL och professorn SVEN LAMPA genom gåfva af i bankinrättningar insatta medel jämte därå upplupna räntor, tillsammans kr. 221: 30, en ny fond med uttryckt önskan, att fonden måtte användas för ett entomologiskt van- dringsstipendium, och öfverläts därjämte till Föreningen, i ändamål att försälj- ningsmedlen därför skulle tillgodoföras samma fond, dels af herr GRILL hela upplagan af hans värdefulla nyss utkomna arbete »Catalogus Coleopterorum Scandinavie», dels af herr LAMPA återstående upplagan af hans år 1885 ut- gifna »Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera». För- eningen förordnade att fonden skulle benämnas Claes Grills stipendiefond, och skulle, enligt styrelsens beslut, fondens räntor tills vidare tilläggas kapitalet intill dess dettas afkastning blefve tillräcklig för ett stipendium. Efter det att fonden under året erhållit ytterligare gåfvomedel, nämligen 100 kr. af direktö- ren C. G. HOLMERZ, kr. 36: 70 af kapten CLAES GRILL, 40 kr. af professor Sv. LAMPA och 25 kr. af förste fiskeriassistenten F. TRYBOM, samt för sålda exemplar af förstnämnda arbete influtit 55 kr., uppgick fonden jämte räntor vid årets slut till kr. 490: 45. Föreningens egendom utgjorde vid årets början: PF, Wahlbergs pönd 255212 5- ta 5 Sp earn 5 OST SUR Ir 25000: AVGER Regnells fOnUi: 5350 a53 3 Soc Soct Soo fos See a SL RSS-a RSSINA RENNN 200081 Ständiga "ledamöters fond s53755 = Ce5Sse 55 Tears ee Sy Ano 2,800: — Öskär” SandaRls]fÖRG soon nee olle os Mato SARS ME SANN SEE TE ENE URNA 4,089: — SNART) SON SR hl: ble be bn ara Mose 2TNNS Summa Kr, 11,104: 55 samt vid årets slut: ÅA; FH. ROgnells MONA rotucsscsrocen €osrecreresnrnep ee ad FJ OVEL STARKA 2,000: — P: ESV ahlbergs i fönd ue ooosss=0. AKA FO reer a Saga ESA TIDERS ENSE EE SES AR 2,000: — Ständiga ledamöters fOnd ectosscss Ses Se ee ASEA ATS ea se 2,900: — Oskar; Sandahls; fond 23. -3255e 3! TRE KN oa dr Ean oe ke SARAS 4,484: — Claes .Grills, stipendiefond.--ct..sooone Soo d soo enes s öns ses NAS 490: 45 Behållning.+1 allmänna KasSän) = ——c-sseso soc de se Er TR 376: 66 Summa Kr. 12,251: 11 Härtill kommer Föreningens i Riksmusei entomologiska afdelning upp- ställda och för Föreningens medlemmar tillgängliga dyrbara bibliotek äfvensom restupplagor af publikationer, för försäljning afsedda separattryck och en del inventarier. Den ekonomiska ställningen har sålunda under året förbättrats med 1,146 kr. 56 öre, förutom en värdefull ökning i Föreningens bibliotek, åstadkommen dels genom bokinköp, dels genom utbyte af entomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar i utlandet, dels ock genom gåfvor, KNUTSON & ENELL: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1897. 69 Ledamöternas antal var vid 1897 års slut: Medersledampler. T:a" RlaSSCh —d-sss.spösossnnrsse ons sosera d:o ANT SFS: SSD OT RAS STO EL 2ANRER Standiga ledamöter, korporationefl..sos.o-----s------------- 4 d:o SMDETSONer sees SARS ASS a INTO Årsledamöter i Sverige, korporationer ............... 10 PerSOnen Mss toes ss slösa 259 269 d:o i Norge, NUR JR SSA TS 10 d:o i Finland, SUL TSE RESO Se 13 d:o SUPARmATk,. I) fö | Mectescslatt este dne na --- 5 297 Korresponderande ledamöter i utlandet. .oooscoooooooooo-o nns 11 Summa 337 emot 332 vid 1896 års slut. Af årsledamöterna i Sverige voro 3 befriade från årsafgift, och vid årets slut voro inga resterande afgifter utestående. Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- gåfvo, insatta på sparkasseräkning i Stockholms Handelsbank eller på upp- och afskrifningsräkning, samt därå upplupna räntor tillgodoförda Föreningen, Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda uppbördssäkerheten, 2.000 kr. i obligationer, äro förvarade hos Stockholms Intecknings-Garanti-Aktiebolag enligt dess bevis. Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: A. F. Regnells fond: 2rpretiiaktrer 1 södertors Bruks vAktiebolag: I Sr5toooooinrutes 2,000: — P. F. Wahlbergs fond: earsetrakberii Soderfors. Bruks Aktiebolag smootossmscsr--orirbedsnr 2,000: — Ständiga ledamöters fond: frpret aktie 1 Soderfors Bruks: Aktiebolag sooo---ss-=s--- TOD: Fanrtaktirbanken, 'GepostfOD am oooocssssc-s-cpsserorsrdaröseo ss ISO Stockholms Inteckn. Gar. Aktiebolags kapitalräkning ... 400: — 2:900: — Oskar Sandahls fond: Stockholms Inteckn. Gar, Aktiebolags kapitalräkning ... 750: 95 Raukakbehanken;, ,deposifion:o--smcs il töpsbrasssstssssssskoe 3,600: — Stockholms Handelsbank, sparkasseräkning ss ooocooo------ T33EROSA PA ASU Ne Claes Grills stipendiefond: Stockholms Kredit- och Diskontoförenings Sparkassa oosoooo------- 490: 45 Summa Kronor 11,874: 45 Revisorerna påyrka, att de fem (5) preferensaktier å ett tusen (1,000) kronor hvardera, som Föreningen äger i Söderfors Bruks Aktiebolag, realiseras, och att det därvid erhållna beloppet placeras i räntebärande obligationer eller utlånas mot förstklassig säkerhet. 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Som ett glädjande faktum påpeka vi, att vinsten för räkenskapsåret 1897 varit större än under något af de elfva (11) föregående åren. Räkenskaperna äro förda på ett synnerligt ordentligt och redigt sätt och försedda med tillhörande verifikationer, hvarföre vi på grund af verkställd granskning hemställa, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte beviljas Styrel- sen för 1897 års förvaltning af Föreningens angelägenheter. Stockholm den 23 februari 1898. Knut Knutson. H. G. O. HEnell. Reseanslag af statsmedel. Af de medel, som årligen utgå till personer, hvilka vilja i utlandet studera till landtbruket hörande ämnen, har Kongl. Maj:t, på förslag af Landtbrukssty- relsen, tilldelat assistenten vid Statens entomologiska anstalt, fi. d:r YNGVE SJÖSTEDT, 1,450 kronor för en resa till Förenta Sta- terna och möjligen Canada. Ändamålet för resan är, att vid därvarande entomologiska försöksanstalter, särskildt hufvudstatio- nen i Washington, taga del af arbetsmetoder, redskap, utrotnings- medel, författningar mot införande af skadeinsekter från andra länder, särskildt San José-sköldlusen m. m. Resan anträddes från härvarande anstalt den 13 april och från Liverpool den 20, och anlände resenären lyckligt till Newyork den 30 i samma månad. Vistelsen i Nordamerika räckte till den 18 juni och återkomsten till Göteborg inträffade den 28. Holländska regeringen utsände äfven i våras prof. RITZEMA Bos för att studera San José-sköldlusen, enligt meddelande från d:r L. O. HowaRrbD, föreståndare för entomologiska centralstatio- nen i Washington. Sven Lampa. ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM SCRIPSIT EMBR. STRAND. Index operum, quae faunam hymenopterologicam Norvegiae tractant. H. STRÖM, Beskrivelse over norske insekter. I—V. (Det Throndhjemske Sel- skabs Skrifter. III, 1765, IV, 1768 et Det danske Videnskabers Sel- skabs Skrivter, III, 1788). , Beskrivelse over Eger-Prestegizeld. 1784. H. SIEBKE, Beretning om en i sommeren 1850 foretagen entomologisk reise i en del af Gudbrandsdalen. (Nyt magasin for naturvidenskab, 7, 1853). , Beretning om en i sommeren 1861 foretagen entomologisk reise, (Nyt mag. f. naturv, 12, 1863). , Entomologiske undersögelser foretagne i sommeren 1865. (Nyt mag. f. naturv. 14, 1866). , Entomologisk reise gjennem Ringerike, Hallingdal og Valders i som- meren 1869. (Nyt mag. f. naturv. 17, 1870). , Bidrag til Norges insektfauna. (Nyt mag. f. naturv, 19, 1873). , Enumeratio insectorum Norvegicorum. Fasc. V. 1880. W., M. SCHÖYEN, Bemerkninger til H. SIEBKE's »Enumeratio insectorum Nor- vegicorum», Fasc, V. Pars I. 1880, , Suplement til H., SIEBKE's »Enumeratio insectorum Norvegicorum, HASEIRVÄR Bars: ola 100. , Bidrag til Gudbrandsdalens og Dovrefjelds insektfauna. (Nyt mag. f. naturv. 24, 1879). , Beretning om skadeinsekter og plantesygdomme. 1891—96. J. SPARRE-SCHNEIDER, En entomologisk udflugt. (Entomologisk Tidskr. 1895). , Enumeratio insectorum Norvegicorum, Fasc, V. Pars I. Hans KLER, Fortegnelse over nogle for Norges fauna nye arter af phytophage hymenoptera. (Ent, Tidskr. 1892). I 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Hans KLAR, Notitser. (Ent. Tidskr. 1892). — —, Entomologisk reise i det sydlige Norge sommeren 1891. (Ent. Tidskr. 1893). , Fortegnelse over bladhvepse indsamlede i det sydlige Norge i 1893. (Ent. Tidskr. 1895). J. W. ZETTERSTED'T, Insecta Lapponica. Lipsiae MDCCCXL. J. C. FABRICIUS, Reise nach Norwegen. Hamburg 1779. A. E. HOLMGREN, Om de skandinaviska arterna af Ophionidslägtet Campoplex. (Bihang till Vetenskapsakademiens Handlingar I. N:o 2. 1872). , Dispositio methodica Zxochorum Scandinaviae. (Akad. Förhandl. 30, 1873). , Dispositio synoptica Mesoleiorum Scandinaviae, (Akad. Förhandl. 13, N:o. :12: 1870); , Ophionidslägtet Anomalon. (Öfv. Vet. Akad. Förh. 1857). , Adnotationes ad ichneumonologiam Sveciam. (Ent. Tidskr. 1880). , Några anteckningar om parasitstekelfamiljen Cryptidae. (Ent. Tidskr. 1886). , Ichneumonologia Svecica. Holmie MDCCCLXYXXX. , Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges ichneumonider. (Kgl. Vet. Akad., Handl. 1855—060). CHR. AURIVILLIUS, Svenska gräfsteklar. (Ent. Tidskr. 1886). C. G. THOMSON, Skandinaviens proctotruper. (Öfv. Vet, Akad. Förh. 1857 —59). , Hymenoptera Scandinaviae. Lund. Forkortelser af amternes navne: Ak. = Akershus amt; Sm. = Smaale- nenes; J. o. DL. = Jarlsberg og Laurvig; Kr. = Kristians; Fed =öEedes marken; Busk. = Buskeruds; Br. = Bratsberg; L. o. M. = Lister og Man- dal; Stav. = Stavanger; S. B: = Söndre Bergenhus; N. B: =" NordrerBer- genhus; Roms. = Romsdal; S. T. = Söndre Trondhjem; Ned. = Nedengzes; Nord. '= 'Nordland;; Tr. = Tromsö; Fin. = Finnmarken. N I [SS un 2 2 13 14 15 STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM-. NORVEGICORUM. 13 KAS FEIVIM NO PTERA CT PEN TOPEAGA TLATR: Fam. TENTEREDINIDAE: Cimbex Ouniv. . C. lutea Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60-170". . C. violascens THoms. Busk. Hed. — 60—61". . OC. brevispina THoms. Ak. Hed. Kr. — 60—62"”. Trichiosoma LzEaAcH. . Tr. sorbi RatzB. Ak. Hed. Fin. — 60—71790. Tr. lucorum LIN, Hed. Kr. Roms. Nord. Tr. Fin. — 60—71"- . Tr. vitellinae Lin. Ak. Sm. Hed. Kr. Roms.(?) — 59—063 Clavellaria LEACH. FE Tamerinae” LINS - Hed. Kr == 602-6021 Abia LEAcH. FRITT LODN S LINS. OAK. Heda SB - 00-060. . A4. nigricornis LEacH. Ak. — 60. MARKETS SCIStA LIN. Ak Hed. — 00— 01 AmasiSs LEAcH. Am sobfugsca FARR. Ak. Busk. Hed. -— 600-61. Hylotoma LaTr. ER tenodig. BIN. Ak. Hed: SB. 060-—-02> . H. ciliaris Lin. Ak. Sm. Hed. Kr. Fin. — 60—170"- (cum var. c THOMS.) . H; fusceipes FALL. Busk. Hed. — 60—61-. JE: custulata Lin; > Ak: Busk. Hed: Kr: Roms: TD — 60—069". UD 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 16. H. rosarum Kiuvc. Ak. Hed. Kr. Ned. -— 39—61" 17. H. violacea FaBrR. Ak. — 60. 18a. H. pagana LaATR. Ak. — 60" 18b. H. rosae FaB. Busk. Roms. — 60—062. Cyphona DaurLe. 19. C. geminata Kruc. Ak. Kr. — 60—962" | Schizocera LAaATrRrR. 20. Sch. melanura KuLuc. Ak. — 60. Lophyrus KLuuc. 21. L. pallidus KLuc. Ak. — 60. 22. L. hercyniae HartiG. Ak. —- 60. 23. L. frutetorum Kriuc. Ak. Busk. Ned. — 59—61". 24. Ja. 'pini LIN: ” Ak: J.osL. Kr: Ned. S.B./=Elo-=0mE (cum var. d THOMS.) 25. L. rufus KLucG. Ak. Busk. Hed. Stav. — 59—62". 26./1L; pallipes FALE», Ak: Ned: far! 597:00É (cum var. d THOMS.) 27. L. similis HartiG. Ned. — 59. 28. L. eremita THoms. Sm. Ned. — 59. 29. L. nemorum Kuiuc. Ned. — 59- Mesoneura HaRrTIic. 30. M. opaca Hartic. Ak. — s59!/2. Monoctenus DaureB. . juniperi LIN. Ak. — 60". . obscuratus HARTIG, Ak. — 60". 3 I Se AR Cladius ILLiG. 33. Ol. difformis Panz. Ak. J.o.L. Ned. S.B. —59—960' 34. Ol. viminalis Faui. Ak. Hed. Kr. S. B. Roms. — 60—963. 35. Cl. padi Lin. Busk, Hed. Kr. Ned. Roms. — 59—962" 4 SÖ: 31: STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 75 EINE ER alni LIN: Leptocerus HaRrTIG. Ak. Sm. Roms. Fin. — 59—790. . luridiventris FaLrL. Ak. Busk. Hed. Kr. Ned. — 59—62". Nematus Jur. De Geeri KiLuGc. Kr. Roms. — 62—63. septentrionalis Lin. Ak. — 60" varus HaArTIG. Ak. — 60. albipennis KLucG. Ak. Hed. — 60—461. appendiculatus Harrtic. Ak. Kr. — 60—962. Föfraxini HARTIG. I iKrd Roms. MA Ö2==7(or . puncticeps THoms. Kr. — 62". quercus HartTtic. Tr. Fin. — 69—71. pallipes FarL. Kr. Nord. Tr. — 62—70. FlalpinusifHoMsS. dr. Bin, — 7071: mollis HartiG. Ak. Kr. Tr. — 60—70. conjugatus DaAHLB. Ak. — 60" (cum var. b SIEBKE.) . N. abietum Hartic. Ak. Hed. Kr. — 60—062". . N. pallidiventris FairL. Ak. Kr. — 60-—62". SNI Kirbyi DaHtBSAk. J.o:L. Busk Heda Kri==59- 6025. (cum var. b, g et h THOMS.) NEN dk 5 . punctulatus DaAHLB. — 58—71" . punctipleuris THomMms. Fin. — 71. . rumicis FALL. — 58—71. . crassus FauL. Hed. — 58—71" . brachyacanthus THoms. Hed. Kr. — 60—62" villosus THoms. Fin. — 170. . longiserra THoms. Ak. — 60. rufescens Hartic. Ak. Kr. — 60—962. striatus HartiG. Ak. Kr. S.B. Roms. Tr. — 58—71. scabrivalvis THoms, Kr. — 58—71" Fåhraei DaHLrB. Ak. — 60" Dahlbomi THoms. Kr. — 62". viduatus ZeTT. Ak. J.o.L. Busk. Kr. Fin. — 59—270" . Klugii DanLrB. S.B. — 58—71". 99. ARA AZ AAA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. ventralis HarTtiG.. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—962-. luteus: FARTIG. , 1-0, BuSk.tefled. Kr, — 50-02 inflatus THoMs. Ak. Sm. — 60-— 011. . ribesii ScHr. S.B. N.B. Roms. Nord.? —60—67 (:). papillosus DE GEER. Ak, J.o.L. Kr. — 59--62". jugicola THoms. Ak. — 60" Zetterstedtii DaHirB. Ak. Busk. S.B. — 60. ceroceus: FALL. J.o-B. Busk. Eed: Kr. Ned: NordFiEm: — 59—70". Bergmanni DauLB. Kr. -— 61—62" . brevivalvis THoms. Kr. — 62. . curtispina THoms. Ak. — 60. . virescens HartIG. Ak. J.o.L. Kr. — 59—62". aurantiacus HaArRTIG. Ak. — 60. . crassulus DaurB. Ak. Busk. Hed. Kr. S.B.— 60—62" . parvilabris THoms. Tr. — 70" . cinereae DE GEER. Ak. Tr. — 60—70. pb FARLA TNA NTA FA fe FA TATA NTA AN FABIA NTA |A FA FA TATA VA VAL - Valisnieri HArRTIG. Ak. Busk. Kr. S.B. N.B. S.T.—60—463". dolichurus THoms. Kr. — 62". pentandrae DE GEER. Ak. Tr. — 60—370. ; ISalCeotiokARL. LAK, NRK = 00--10201 . dochmocerus THoms. Kr. — 62". . Eriechsonii FHaArtIG. Stav. — 59.' . obductus HarTtiG. Sm. — 59—-60.. . humeralis ZETT. Sm. — 59—060" . acuminatus THoms. Busk. — 60—461" . pallicereus HartiG. Busk. — 60—61". . salicis THoms. Busk. — 60" . salicis-cinereae RETtz. Busk, Stav. S.B. N.B.— 59—962" . isehnocerus THoms, Stav: iS.B. N.B. — 509621. Athalia LEaAcH. . spinarum FABR. -— 56--62". . rosae LIN. J.o.L. S.B. Roms. — 58—62". A. lugens KiucG. Ak. — 60. Phyllotoma Fair. Ph. vagans FALL. — 100. 101. 102. TOS: 104. TON: 106. 107. 108. 109. ITÖ. TT. 112. FI3: 114. LIGE 116. TSE ie TTO. 119. 120. 121. 122. 123. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. TV Ph. microcephala KLuG. Busk. — 60. Ph. ochropoda THoMs. Sm. J.o.L. Ned. — 59-690. Coenoneura THomMs. GIDARIbomi LL HOMS.. Ak — 00 Fenusa LEAcCH. F. pygmaea Kiuc. Ak. Nord. — 60—569. Cryptocampus HaRrTIG. C. angustus THoms. Sm. — 59. Emphytus Kruc. E. cinetus Kiuvc. Ak. Busk. Hed. Stav. — 59—061. Biulbasalls KLYG. .Ak.i— 607 E. fulvipes Fair. Nord. Tr. Fin. — 68—170. E. rufocinctus DE GEER. Ak. Busk. — 60. E. calceatus Kiruc. Ak. — 60". E. grossulariae Kiuuc. Ak. Busk. Kr. Fin, — 60—71". E. carpini HarTtiG. Busk. Kr. Nord. — 60—969. E. tener FarL. Ak. Busk. Kr. — 60—9062. E. perla KiLuG. Kr. — 62. E. ferruginosus GMEL. Hed. — 60—61. E. filiformis Kiuuc. Br. — 59" Hoplocampa HarrTIic. H. alpina ZeETT. Nord. Fin. — 68—770. Blennocampa HaRrrTIic. B. betuleti KruG. Kr. Tr. — 62—69. B. nana Kiuc. Ak. Kr. — 60—61. B. fuscipennis FauL. Ak. J.o.L. — 59—60. B. funerea KLuG. — 58—71". B. ephippium Panz. Busk. — 58—71. B. albipes KLucG. Ak. J.o.L. — 59—690" B. uncta Kivc. Ak. Kr. — 60—062" id Mo Ho == HH NW WmemeWRWQR Q&A - 138. 120: 140. TÄT. 142; I 43. 144. N NA EIA bd te be bd be He bm | FE Se fa0 säcken nn RR RN bd td td two td ww W ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. subserrata THoms. Ak. — 60. .spusillår KLue.o AkajBuskigp— 00-006 . parvula Kiuvc. — 58—171" aterfima KLUG. Ake tot geniculata HartiG. Ak. J.o.L. Busk. — 59—061". tenuicornis KrLuc. Ak. — 60" . fuliginosa Kiuc. Ak. — 60". . cinereipes KLuG. Eriocampa HaARrTIG. ovata LIN. Kr. S.B. Roms. — 59—063. umbratica Kiuvc. Ak. — 60. annulipes KLuG.: Aki— ,001 . varipes KLuG. Ak. — 60. . atratula THoms. Ak. — 60. einx1a THOMS. Kr: = 607 Poecilosoma DaurbB. pulverata DE GeErR. Ak. Busk. Kr. S.T.— 60—64-. guttata FALL. Ak. — 60. . submutica THoms. Ak. Busk. Kr. Ned. — 59—61". . candidatus FALL. Sm. — 59-60. Taxonus HaRrRTIG. AST OTUM (KALL. I Aki 100 equiseti Farr. Nord. — 58—71. glabratus FaLL. Ak. J.o.L. Busk. Hed. — 59—061" albipes THoms. Ak. Roms.(:) Nord. — 60—969- Selandria Kruc. serva FABR. Ak; J.o.L. Hed. — 59—061. stramineipes KLuc. Ak. Busk. Hed. — 60—061" . temporalis THoms. Ak. Busk; — 603 morio. FALL. s-Krt..Römst — 7556-030 aperta -HARTIGS Ak. KT.,, = 0.0— O1É annulitarsis THoms. Hed. — 61" 8 STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 79 Strongylogaster Daure, HeASTEflliciS) KLUG, AK: —— 00. 153. S. cingulata KLvc.: Ak. — 60" 154. 8. delicatula THoms. Nord. 67—69". 155. S. geniculata THoms. Ak. — 60". Pachyprotasis HaRrrTIic, HaGNEPAirap ao LIN. CC Ako Busk ved. Kr. Nord. — 600-69; RES variesata KALL. Sm. Kils 50 602. 158. P. antennata Kriuc. Ak. — 60. 159. P. laevicollis THoms. Ak. — 60" Macrophya Daure. 100. MM. blanda Kru6. Ak. — 60: rose MNER neglecta Kruyc. Ak: Jo. L: — 59-60: KOSSENESLO punetatan Lin.» Ak osh. Busk. Hed! "Kr, = 50-61; TÖS- ENL rustiea LIN. Aki: — 60 04: NE rTibis Kruc. Ak: J.o. Lys 59—060t NOS SEMENalbieineta, KLYyc. .AKjLo. Lao! 50-001. TOM Kalbipuneta KALL. AK. Kr. = 060-01. 167. M. 4-maculata Kiruc. Ak. — 60. M. 168. punctum-album LIN. Ak. — 60” Allantus Jur. 169. ÅA. scrophulariae LIN. Ak. S.B. — 607 ASK SEC ClUS KLUG. AK. — 160: EO: Ör KASTNRothustkRroci Jo, 5. Kr. SEB Nords It. Fin. — 58—70. Ner ACTzonularKLuG. Ak. Busk. — 00=- -0m: INSE RANIÖEfaseiatus Kruc. "AK Busk. Peled. Kr. — 600—02-. Perineura HaRrrTIic. HERRE hASSAta, LIN; Ak Hed Kpr== 60-—-02. 175. P. bprevispina THROMS.NI Ak; J.o:L> Busk. Hed; Kr. SB. Nord. — 59—68" 44 30 T.7.ÖS TTG 170: 170: 180. TOT: 182. 199. 200, 201. 202. rd fd hd hg tg kd FA KA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. sordida KLtLuc. Ak. J.o.L. — 58—71" excisa THoMms. Ak. Busk. Kr. — 60—61" lateralis FaLL. Ak. J.o.L. Busk. Kr. S.B. — 59—061" solitaria SCHRANK. Ak. J.o.L. — 59—60" viridis Lin. J.o.L. Kr. Roms. Nord. Tr. — 58—37090" scalaris KLuc. Ak. J.o.L. Hed. Kr. S.B.— 59—02" punctulata Kiuc. Ak. Hed. Kr. Roms. — 60—63. Tenthredo Lin. bicincta Lin. Ak. — 60. mesomela LIN. Ak. J.o.L. Busk. Kr. S.B. Roms. — 59-035 obsoleta Kiruc. Hed. Tr. — 69—70". rk 2 atra LIN Ak; Sm, J.o. L. Busk: Hed: Kro SIBERoms: Nord. Tr. — 59—10". HOdddddddAddKA . moniliata Kiuc. Kr?) — 58—71. . livida Lin. Ak. Hed. Kr. Roms. Fin. — 60—371". fagi PANnz. Ak. J.o.L. Busk. S.B. — 5960 LCOlon KLYC. Hede 6T6 . limbata KLYG. Ak. — 607 balteata Kuuc. Hed. Kr. Nord. — 61—10' rufiventris Farr. Ak. J.o. L. Hed. Kr. S.B.— 59—62" olivacea Kruce. Kro 625 ignobilis KLuc. Kr. — 625. picta KLuc. Hed.(?) — 6277). . lachlaniana Cam. Busk. — 60. . dispar KLucG. Sm. Busk. — 59-60: Eniscia THowms. ; aretica JHOMS: Kr. = 62 Synairema HarrTIc. . fTUDL BANZPN Bio. — 1 50 Dolerus LEaAcCH. . palmatus Kiuc. Ak. Busk. — 60—961". . Vestigialis KLucG. Ak. Busk. Hed. — 60—61". 10 TS i STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. dI 203. D. gilvipes KLucG. Ak. — 60. 204. D. timidus Kiuvc. Ak. Fin. — 60—7190. 205. D. dubius KLuG. Kr. — 62—63. 206. D. palustris KrLuG. Ak. J.o. L. Busk: Er. — 59—062. 207. D. pratensis Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms; — 60—963 . 208. D. arcticus THoms. Tr. — 69—7170. 209. D. aericeps THoms. Kr. .— 62. 210. D. gonager Toms. Ak. Busk. — 60. 211. D. puncticollis THoms. Ak. — 60. ene rD hogaster IHOMS.. Ak... Ki.-— 00-02). 213. D.; lateritius KLuG. J.o.L. Kr. — 59—62. 214. D. anticus Krvc. Kr. — 6:—-62. 215. D. haematodes KruG. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—062. 226 Hiser LIN. Busk: Nord. fr Fin. — 60=71- Satie enehris HARITIE,. AK. Jos BusksivEled: Kri SB: = SOVA ANG DT coracinus KruG. "(Aki — 66. 219. D. aenéus HartiG. Kr. — 61—62. 220: D:selongatus THOMS. . Kr. Tr. — 0170. 221. D. annulipes THoms. Hed. — 60—9061. 222. Di tristis. Kruc: Sm,s— 60. 223. D. gessneri ANDRÉ. : Busk. — 60. Blasticotoma KLuc. 224. B. filiceti KLuc. Ak. — 60. Lyda Faer. 2 fretieulata, LIN: Ak. — 607 226. L. erythrocephala Lin. Ak. Fin. — 60—71. 227. 11. -flaviceps RETtz, Ak: — 60. 228-015 nemoralis LIN Ak: Jio:L: Hed. Hin: =— 59-70. 229. L. irrorata DauLrB. Ak. Fin. — 60—70. 230. 1. Falleni DALM. Ak. — 60. Bier betulae kn: « Ak. 006 2382. 11. Sylvatica LIN, Ak HediS: BB. 605 233. 1 jnanis KLuG.. Ak. .-— 603 234. L. vafra LIN. Busk. — 60—061. Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1898). 11 6 vn DO twW FÖRRE RP DRM ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. depressa SCHRANK. Åk. Hed. — 60-—061. . albopicta THoms. Ak. Fin. — 60—70.. . pallipes ZeETT. Hed. Kr, Tr. Fin, — 61—371"- . suffusa HARTIG. Ak. S:B, —60—6011 . balteata FALL. Ak; Busk; Kr.:— 60—62'. Xyela Dany. X. pusilla DaLm. Nord. — 69. Cephus FABR. C. pallipes KirucG. Ak. — 60. C. pilosulus THoms. Ak. Busk. — 60—061. Fam. SIRICIDAE. Sirex Lin. spectrum Lin. Ak. Hed. Roms. N. TT. — 60—565 . juvencus LIN... Ak. Hed. Ned: TrycEing = 050 fr melanocerus THoMms,. Ak. — 60. gigas LIN. Ak; Busk. Hed; Ned. S-Bo Romst Em: 597. Xiphydria LaATR. X. camelus LIN. Busk. Kr. Tr. Fin. — 60—170. IE, - FIYMENOPTERA ACUEEATANENIRE: Fam. APIDAE. Bombus FAaArrR. . consobrinus DanLrB. Kr. — 61—062. . hortorum LIN. Nord. Tr. Fin. — 58—71. . distinguendus Morawritz. Ak. Busk; Hed. Kr. Br: T. — 59—063 207 268. 269. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, 83 . B. subterraneus LIN. Ak. Busk. Hed. Kr. S. B. — 60—62". BT muscorum LIN. Ak. Busk. Hed KrurSJ BI Roms: S. Tr. — 60—364. (cum var. b SIEBKE.) . B. agrorum FaBrR. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms — 60—563. (Vär. Bb ad Christiamam, com alpe Dovre, f in Dovre, g in Valders, Dovre, Saltdalen et Bossekop.) ;.B. sylvarum LIN. Ak. — 60. (cum var. b THOMS.) . .B. rajellus KirBY. Ak. Hed. Kr. — 60—562. (cum var. b THOMS.) SEEFEESeTTOSLITIS OKIN. CARS URed If SL br IST. Nords Tr. — 60—067. (Var. b THoms. ad Christianiam et in alpe Dovre et var. c THOMS. in Fron Gudbrandsdaliae inventa.) B. hyperboreus SCHÖNH. Kr. Tr. Fin. — 62—370. SB nivals DARLB; Kr. frykkin. — 62-71. B. alpinus LIN. Hed. Kr. Nord. Tr. Fin. — 61—310.. (cum var. b DAHLB.) . B. soroeensis FaABR. Ak. S.T. — 60—564. TB lapidarus. LING (AksiBaiskol Hed: Kro oSJIB: Roms: S. T. — 60—-64. FBLipratorum LIN, Ak, oBusko Heds Kro NOmsSA bes 60—069. (Var. b THomsS. ad Christianiam observata.) BB Rypnorum/LINJG Ak) Busk Eledj skörSuls SN ord. vr — 60—569. . B. lapponicus FaBrR. Kr. Nord. Tr. Fin. — 61—370". . B. brevigena THoMms., Kr. — 62. FBI serimshiranus KirRsy. Hed. Kr I. ovM Stav. SB: Roms. Nord. Tr. Fin. — 58—7171. Apathus NEwMANn. A. rupestris FaBrR. Ak. S. B. Roms. — 60-63. A. campestris PaAnz. Ak. Busk. Hed. — 60—461. AA : vestalis! FoURCR. Ak Hed. Kro SB. Roms: Nord: Tr. — 60—969. 13 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 270. ÅA. globosus KRIECHB. Ak. — 60. (cum var... b THOMS.) 271. ÅA. sylvestris LEP. Hed. Kr. — 61—062. 272. ÅA. lissonurus THoms. Tr. Fin. — 69—7170. Megilla FaBr. 273. M. 4-maculata Panz. Ak. Kr. — 60— 62. 74. M. furcata PaAnz. Kr. — 61—062. Eucera. Scor. 275. E. longicornis Lin. Ak. Ned. — 59—60. (cum var... b THOMS.) Macropis Panz. 276. M. labiata PAnz. Ak. — 60. Cilissa LEAcCH. 277. C. haemorhoidalis FaBrR. Ak. Sm. Busk. -— 59—60". Ceratina Larr. 278. C. cyanea KirBY. Ned. — 58—39. Andrena Faer. 2:79. ÅA... "»hattorphiana FABR. | Kr. Br, Ned, — 59-026 280. A. cetiil SCHRANK. Ak. Ned. — 59—60. 281. A. albicans MöurL. Ak. Kr. S.B. — 60—62. 282. AA. tibialis KIRBYl Aki 60: 283. ÅA. pilipes FaBrR. Ak. — 60. 284. A. cineraria Lin. , Busk; Ak: Sm. Hed 505-025 285. A. trimmerana KirBYy. Ak. Kr. SB. — 605-007 280: ÅA. nigriceps, KIRBY. Ake 00: 287. A. fuscipes KirBY. Ak. — 60. 288. A. listerella KireY. Busk. Ak. Hed. Kr. S.B.— 60—9062" 289. A. clarkella KirBYy. Ak. Nord. Tr. — 60—1790. 290. ÅA, helvola Lin. Ak. S.B. — 60—961- 291. Å. varians Rossi. Ak. — 60. 14 fr STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 35 Bg EA tfucata SMITE. (Ak — 60. SORLSA lapponica: 4ETT. Ak. Nord. ofri: Fins = 0071. BO RAN DicolorCFABR. JVAk. == 60 POS FACEREfHerus. NYK vAKS= OO PGÖNFACbtarsatla NYL. Ak. BT. SIBL = 00-020 ZO07- A- shawella Kirgev: Akoskr. = 160—-02'. 298. A. parvula KirBY. Ak. Kr. — 60—061" BIOS SKA nana OKIRBYS AkOCKR Te 00-02. Be A Kronvexmusella, KIRBY Vv ARKISI BIE- 60-01: 301. ÅA. intermedia THoms: Kr. — 61-62". 302. ÅA. fulvago RÖRBVNK Ak Got goa CA falvescens SMITH. Ak: — 600: SOA. CA. pratensis. NYL., . Ak. — 60. $05. ÅA. thoraeica FABR.. Sm — 59-00. 306. Å. proxima KirByY. Stav. — 58—59- Panurgus Panz. 307. P. ursinus. KIirRBY(:). 308. P. calcaratus. ScoP. AK: Kr. — 60—61". Rhophites SPN. 309. Rh. dentiventris NyrL. Ak. Busk. — 60. 310. Rh. vulgaris SCHENCK. Ak. Busk. — 60—61. Hylaeus FaBRr. graskel armillatus: NYC. AKSBusklinnt Gör snerwElkeontusus NYL. Ak. Nediit 50-00. sot marginatus IHOMS. Aky-— 00 su EL piretipes NYL. . Ak: == 607 SES KEN communis NYL. Ak... — 00-071: 310. H. annulatus LIN. Ak. Busk: Hed. Kr. S..T. — 60—64. 357-0E. brevicornis NYL.. Ak; — 60. Halictus LaTRr. 318. H. rubicundus Kirzy. Ak. Kr. S.B. — 60—962" 319. H. 4-cinctus FaBrR. Ned. — 58—59. 15 (SS N [0] N N aan AåA QQ NN tv QQ PW ÅuwWmW2ERLWWwAåAa NN NT m WO OQO ITNE QQ RR RQ eQ RÖ OA HH BEA björn UNIK Fd ja ILE OS IAS SS SOROS WW WW WC - su SSE TRE ÖL [5 347- Nn -— NN N N [0.0] N Oo Oo NN un BB QR [ST ov SSRK Oo N [SS] ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. cylindricus FABR.. Ak. Sm. Busk? FledfiRro Ned: B..—.59—02. albipes FarrR. Ak. Sm. Hed. Kr. S.B. — 59—62"- laevis KirBY. Ak. Busk. Kr. S.T. — 60—564. punctulatus KirBY. Ak. Busk. Hed. — 60—61. minutus THomMms. Nord. flavipes FaBrR. Ak. Hed. -— 60—61. leucopus KirBY. Ak. Ned. S.B. — 58—060-. morio FaABR. Ak. — 60. nitidiusculus KrirRBY. Ak. — 60. Sphecodes LaArr. . Sph. gibbus In: Ak. Busk: Hed Kr -, ö0--026 Sph. subquadratus SMmiItH. Ak. Hed. — 60—061. . Sph. similis WeEsm.; Ak. Busk. Hed. — 60—01- Sph. geoffrellus KirBY. Ak — 60. Colletes LarRr. C. sucecinceta LIN. Kri Ned. — 58-022 C. daviesana Smitt. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—062- C. cunicularia LIN. Ak. — 60" Nomada Far. N. solidaginis KirBY. Ak. — 60. N. marshamella KirBY. Ak. — 60. N. lineola KirBY. Ak. Hed. — 60—561. N. rufiventris Kirey. Ak. — 60. N: 5-spinosa LHOMS. Ak. Sm. = 50:00 . N. ruficornis LIn. Ak. Kr. — 60—62. N. glabella TuHoms. Ak. SB: Nord. (Tr. Bin oo mm N. Dborealls ZETT: Ak. — 60! . N. punctiscuta THoms. Sm. — 59—060. . N. villosa THoms. Ak. — 60. N. obscura ZETT. Ak. — 60. N. minuta FaBrR. Ak. Kr. S.B. — 60—61- N. robertjeotana PANZ./. Busku— Ö0--0055 N. obtusifrons NYr. Ak:sNed():=— 50-006 149 350. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. INFETaCODAOAÖr BANZ I Ake 60 02. FEN farmata HERRSSCHAFE L:0: Mi — 150;. Epeolus LATR. BElvariegatus KLIN. AKOReer 00-021 Anthidium FaBer. 9. Arimanicatum, LIN. - Ak oHed. — 6060-00 A. punetatum LaTtrR. Ak. — 60. Megachile Larr. Nilagopoda LIN CC AK CEedi Kr: — 60—- 02" M. willoughbiella KtrBy. Ak. Kr. — 58—71. INLTeireumeineta dIERBY. AK. Kr. os. bo=00--02- Milkcentuneularis. IN. - Ao Bask. Fed ok S Bi 60—962. SEM GCUTVICKUS "IFHOMS. Kr. — 6061-02". . M. ligniseca KirBy. Hed. — 61. Diphysis Ler. MID Serrabllae FfANZ I AkKTI —— 060-025. Osmia LATR. O. bicornis Lin. Ak. — 60. O. coerulescens LIN. Ak. — 60. O. angustula ZeETT. Tr. — 69—7170. O. inermis ZETT. Ak: Hed. — 60-61 . O. nigriventris ZeETT. Ak. Fin. — 60—70. O. claviventris THoms. Ak. — 60. O.: tuberculata NYL. Ak. Kr. — 60—062. OQO. fulviventris LaTR. Ak: Hed. Kr. — 60-—-62 O: bicolor SCHRANCK. Ak. — 60. Chelostoma LaATRr. . Ch. maxillosa Lin. Ak. Busk. Kr. — 60—62. 17 [0 0] —J 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Gyrodroma THoms. 372. G. florisomnis LIN. Ak. Kr. — 60—62. Heriades LaATrr. 373. H. trunecorum KirReY; Ak. Busk. Hed. Er. = 60==0Pm Stelis LATR. åa 374. S. aterrima PAnz. Ak. — 60. 375. S. phaeoptera KIREY. Ak. Kr. — 60—062". 376. S. octomaculata SMITH. Ak. — 60" CoelioXxXys LATR. —A— RNE 3977. Oreconiea. LIN, Aki Kt. Ned = 505 026: 378. C. rufescens.LEP. Ak. — 60. 379. C. elongata LEP. Ak. — 60. 330. CO. mandibularis NyL. Ak. Hed. — 60—461- Fam... VESPIDAE: Vespa LIN. 381. V. ecrabo LIN; Ak. Sm. — 59-60. 382. V. media DE GEER. Ak. Busk. Hed. Nord. — 60—67- 383. V. saxonica FABR. Ak. Hed. Kro t NoördsRmnmftee 60—171 (Var. h [norvegica FABPRR.]| in Finmarkia, in alpe Dovre, in Elverum et ad Christianiam capta.) 284. V. holsatica FaBrR. Ak. Hed. Kr. — 60—062. 385. V. vulgaris Lin. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. — 60—963 . 386. V. germanica FABR. Ak. — 60. 387. V. austriaca PAnz. Aki — 60. 388. V. rufa LIN. Ak. Hed, Kr. S.B. Roms. Nord. — 60—067 Polistes LaATR. 389. P. 2-glumis LIN; Aki Basky StBiI=4 00-500 18 d STRAND : ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 39 Discoelius LATR. SgoreD. Zzonalis PANZ.- Ak. — 60: Eumenes LaATr. FÖL COArCtlaALa LIN, ÅK: — 065. 392. E. atricornis FaABR. Ak. Sm. — 59—60. Hoplomerus WEsTw. soSskKpELSpinipes LIN, Ak; Busk Hed: Kra — 60-—02. 394. H. laevipes SHUCKARD. Ak. — 60. 395. H. reniformis WEesm. Kr. Ned. — 58-62. Lionotus Sauss. 396. L. pubescens THoms. Ak. — 60. (crmivar. e HS.) 397. L. tomentosus THoms. Ak. — 60. Ancistrocerus WeEsm. soc KA feallosus THOMS.. Ak: — 60: BOOTA KOVIVeNLTrIS .(WESM.I Ak. KrisSiBli- 00-020 HOOJFALES-marginatus ZEIT. Aki 00: 401. Å. 3-fasciatus FaBrR. Ak. Hed, Kr. — 60—062. KOCKAR parietinus LIN, Ak. Hed. Kr Roms 60 03: 403. A. antilope PAnz. Ak. Busk. Hed. Kr. Ned. —58-—62". 404. Å. parietum LIN. Ak. Sm. Er. Roms. -= 59—63. 405. ÅA. elaripennis THoms. Ak. — 60. HOSEFACIPIetipes” I HOMS; Ak 00 Odvynerus LATR. HorsOmurarnus CIN. Ak: SiBr- 00- 01: 408. O. crassicornis PAnz. Fin. — 70. Heg.O: bifasciatus: LIN, Ak Hed. Er. Roms. — 60—03- Kro.LO: elegans WESsM., Ak. — 60: 411. O. angustatus ZertTT. Ak. Fin. — 60—70- r9 00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18939. Fam. MUTILLIDAE. Mutilla Tin. 412. M. europaea LIN. Ak. Sm. — 59—060. Smicromyrme THOomMs. 413. Sm. rufipes LATR. Ak. Sm; —-59—060. Fam... SCOLIIDANE! Scolia FABRrR. 414. Sc. unifasciata CYRILL. Sm. Ned. — 58—60. Myrmosa LaATRr. 415. M. melanocephala FaBrR. Ak. — 60. Methoca Larr. 416. M. ichneumonides SHucK. Ak. — 60. Ham: SAR GIDAE: Sapyga LATR. 417. S. claviecornisiLiN,. Ak. — 600; 418. S. similis FaABrR. Ak. N. T. Fin, — (60—701 419. D5.-o-puncetata FABR, Aki O0K Fam. FblPEIIID AR: Tiphia Faerr. 420. T. femorata FaABR. Ak. -— 60. 20 ART. AR LEK 424. ARG: 426. AD: 428. 429. 430. 431. 432. 433- 434. 435. 436. 437- 438. 439. 440. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 9I Fam. POMPILIDAE. Ceropales Larr. GC: maculata FABR. Aki J.o.E, Er. Roms. — 50—063- Ci variegata FARBRI AkU==!60, Pompilus. LATR. P. cinctellus VAN D. LIND. Ak. — 60. Po Mmser FARBR Ak. Busk. Hed: Kr. SB. Roms. Nord. Tr. Fin. — 60—70. P. sericeus ScHIÖpTE. Hed. — 60-061. P. spissus SCHÖDpTE. Ak. — 60. P. fusco-marginatus (DBM.) THoms, N. T: Fin. —64—70"- Ritirivaa ls, DAHTLEB, Sm). ocE5. Hed. Fi03 — 50-71 P. fumipennis DauriB. Fin. — 70. Bil vishers IN. AKI Sms. Jo, L3 Busk. Hed. Er: 59—63- Pi pectinipes VAN DI ocLIND: mm Fin. — Jo. Pogonius DauLeB. P. hircanus FaRerR. Hed. — 60-—061. Pi varegatus LIN Ak: — 60- P. bifasciatus FaBrR. Hed. — 61. P. intermedius DauLB. Kr. — 61—062. Agenia ScHÖDTE. ÅA. punetum VAN D. LIND. Ak. — 60. A. albifrons DanLrB. Ak; — 60: Priocnemis ScHÖöDpTE. Pr. fuscus. FABR. | AkauS. BUS. LE— 60-041 Pr. notatus ST. Farc. Ak. S:T. — 60-—64. Pr. exaltatus PAnz. Ak: Sm. — 59-007. (Var. nudipes Dem in Verdalia inventa est.) 21 441. 444. 445. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Calicurgus Panz. C. fasciatellus SPIn. Ak... Sm. Hed. — 59—061. Fam. SPHEGIDAE. Miscus Jur. . M. campestris Jur. Ak. Busk. Br. NB. — 59—061. Ammophila Kirey. . 4. sabulosa LIn. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—962. Psammophila Daure. Ps. affinis KirBY. — ? Ps. viatiea Lin: Ak. Buskz Hed. Kr. Neddp joma det Fam. PEMPHREDONIDAE. Mimesa SHucK. M. equestris FABR., Ak. Sm. Busk; Hede. SOT M. Shuckardi Wesm. Ak. —-- 60—061. M. bicolor WESM. M. Dahlbomi WEesm. Ak. Hed. — 60—061. Psen LarTrr. . Ps. atratus Panz. Ak. — 60: . Ps. fuscipennis DAHLB. — ? Pemphredon LaTRr. P. unicolor LATR. Ak. Sm.:Busk. Hed. Kr: SME 50-09 P. lethifer SHucK. Ak. Busk. Hed. — 60—-061. P. lugubris FaABrR. Ak; Busk. Fed. KT Norma ocro P. montanus- DAHLB. (EIN. OL: P. lugens" DAHLB, Ake oKRIn or 0020 P. carinatus THoms. / Ak: — 60. 22 464. 4606. AO 468. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 93 Diodontus Curr. D. Dahlbomi Morawitz. Ak. Ned. N.T. — 60—564. D. tristis VAN Dp. LIND. Ak. Sm. Hed. — 59—61. Passaloecus ScHucK. Pölecorniger ScHUCK. Ak. — 60. P. turionum DatnLB. Ak. Sm. N.T. — 59—64. P. gracilis Curt. . Ak. Hed. — 60—564. P. monilicornis DaurB. Ak. Busk. Hed. Kr. — 60—564. Stigmus Jur. St. pendulus PaAnz. Ak. — 60. Spilomena Wesmw. . Sp. troglodytes WeEsm. Ak. — 60. Nitela Larr. N-oSpinolae LATR, Hed: = 61. Fam. ASTATIDAE. Astata Larr. A. boops SCHRANCK. Ak. — 60. ÅA. stigma PaAnz. J.o.L. — 59—60- Fam. LARRIDAE. Tachytes Panz. 409. I: pectinipes Lin, Kr. — 61-—621. 23 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Fam. NYSSONIDAE. Nysson LaTr. 470. N. spinosus FABR. Ak: Sm... :FHed: SB) SÖT oNSIeTT 505 947 471. N. dimidiatus JUR: Aklu— 607 472. N. trimaculatus Rossi. Ak. J.o.L. Ned. — 58—60. Gorytes LEPELL. 3. G. mystaceus LIN. Ak. Hed. Kr. S.B. N. T. — 60—564. 74. G. campestris LIN. Ak. J.o.L. Hed. Roms. — 59-63. ee Hoplisus Ler. 475. H. 4-fagciatus FABR. Ak, Jo, LE. Hed RKreNedi 53— 027 47.0. H. latieinetus ST. FARG. Aki— 60: Harpactus SHucK. | 477. H. lunatus DamHirB. N.T. — 64. 478. H. tumidus PAnz. Ak. — 600641 . Fam. MELLINIDAE. Mellinus LaATRr. 479. M. arvensis LIn. Ak. Sm. J.o. L. Busk. Fed; Kr Romst sa FÖRS 480. M. sabulosus FaABR. Ak. — 60. Fam. CERCERIDAE: CerceriS LATR. 481. C. ornata FaBr. Ak. Busk. Hed. — 60—9461. 482. C. arenaria Lin. Ak. Busk. Hed: Ned. — 60—061. 24 486. 487. 490. 491. 492. 493. 494. 495- 496. 497. 4938. 499: STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 95 . C. truncatula DauirB. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58—961. . C. 5-fasciata Ross. Ak. — 60. Alyson Jur. . 4. Ratzeburgi DauLB. Ak; Busk. Kr. N.T. — 60—564. Fam: PRYPOXMYEIDAE: Trypoxylon LATR. T. figulus Lin. :' Ak. Hed. Kr. Nord. Fin. — 60—3190". T. clavicerum DauLB. Ak. Sm. — 59—60. Fam. CRABRONIDAE. Rhopalum KrireBy. 5. Rh. tibiale FaABrR. Hed. N.T. — 61—64. 489. Rh. clavipes LIn. Ak. Hed. Roms. N.T. — 60—564- Entomognathus Daure. HöNbBTtevis VAN DoCKIND. AkioKT; — "Hölo= 001 Lindenius LeE>P. L. albilabris FaBR. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58-061. Crabro FaBrrR. Cr. capitosus SHucK. Ak. — 60. Or. cinzxius DauLrB. Ak. Hed. Kr. NT. — 60-—64. Cr. leucostomus LIN. Ak. J.o.L. Busk. Roms.— 59—063 . Gr Colratus SROCK. ooN. leo 04 Cr. melanarius WEesm. Ak. Fin. — 60—3170. Cr. palmipes VAN D. LInp. Ak. Sm. Hed. — 59—961. FE VArluStLBP. ARA Sms. ML, Fed: SuT Roms: FE Sr Cr. Wesmaeli VAN D. LIND. Ak. — 60 25 524. HAD 520. SEE ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Cr. anxius WeEesm. Ak. N.T. — 60—64. Cr. elongatulus VAN D. LIND. Ak. Hed. N. T.— 60—64. Cr. serripes PaAnz. Ak. Sm. Hed. — 59—061. Cr. signatus PaAnz. Ak. Sm. J.o.L. Kr. NT. — 59—064.- Cr. vagabundus PaAnz. Ak. — 60. Cr. lapponicus ZeETT. Hed. Kr. N.T. Fin. — 60—70. Cr. peltarius ScHrREB. Ak. Busk. Hed. — 60—461. Cr. scutellatus SCcHEvEN. Ak. Hed. — 60—5061. Cr. eribrarius LIN. Ak. Sm. J. o:L. Busk Hed; RTSROmS! S.B. — 60—563. . Cr. spinicollis HERR.-ScHÄFrF. Ak. — 60. . Cr. guttatus VAN D. LIND. Ned. N.T. Fin. — 60—70. Cr. dives LEP. Ak. — 60. é Cr. vagus LIN. Ak. Jo. L. Hed; Kr. Roms! SVEN TK Nr Cr. cavifrons THoms. Ak. Hed. — 60 —61. Cr. planifrons THoms. Ak. — 60. Cr. chrysostomus LEP. Ak. Sm. Hed: KrooNiiee 59—064. . Cr. 4-cinctus FaBrR. Ak. Hed. — 60—561. Cr. fossorius Lin. Ak. — 60. Cr. clypeatus LIN. — ? Cr. subterraneus FaBR. Hed. Kr. — 61—562. Cr. gonager St. Farc. Ak. — 60. Cr. podagricus VAN D. LIND. Busk. Hed. = 60- 0184: Cr. palmarius SCHREB. Ak. — 60. Oxybelus LAaATR. O. 1-glumis LIN. Ak. Sm. Kr. — 59-024 Fam. CEHERYSIDIDAE. Omalus Panz. auratus. LIN. Ak. Hed: Kr. — 60—62;- coeruleis DE GEER. Ak. Busk. Hed. — 60—62. aeneus PANnz. Ak. Hed. — 60—-61. & 26 ROR STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 97 Elampus SPIN. Se. Cm. Panzeri FARBR. Kr: — 62. Holopyga DaurLe. Hec EL Tövata. DAHLB,. Ak. — , 001 Hedychrum LAaATR, 529. H. lucidulum Panz. Ak. Busk. Hed. Ned. — 58—61. E3so. Hö integrum DAHLB, Aki Ni: - 60-—064 ChrySsis Lin. 531. Chr. cyanea LIN. Ak. Sm. Hed. — 59—62. 532. Chr. viridula Lin. Ak. Hed. — 60-61. 533. Chr. succincta FaABR. Kr. — 61—62. 534. Chr. ignita Lin. — 58—71. eskort Ssida, LING Ak SoX: Kr. SB) Nord; Pr, Fin, =. 60—170- 536. Chr. bicolor DauHLB. N. T. — 64. 537. Chr. Zetterstedtii DaHrB. Ak. — 60. Fam FORMICIDAE. Camponotus Marr. 538. C. herculeanus LIN. Ak. Busk. Hed. Kr. Roms. — 60—063 . (cum var. ligniperdus LATR.) Formica LIN. 539. F. rufa LIN... -— 58—70. 540. F. exsecta NYL. Hed. Kr. — 61—062. 541. EF. fusca LIN. Ak. Hed. Kr. Roms, Fin. — 68—170. (Var. cinerea MaAYR in Lesje Gudbrandsdaliae lecta.) Lasius Faer. 542. L. fuliginosus LaATR. Ak. — 60. Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1898). 27 Er ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. . DL. niger LIn. Ak. Busk. Hed. Roms. — 60—-63- . L. flavus DE GEBER: Ak. Busk. Hed. Kt: Sf 60—=0MA6 Tetramorium Maryr. . T. caespitum LIN. Ak. — 60—563. Leptothorax MaYyr. .L. acervorum FaABR. Ak: Hed. Kr. ST: Hines 00=es7(Of 7. 1. tuberum FarrR, Ak. Hed. Kr. — 60—962". [9.0] on GIVIT Ne Or OT EO CN un ov En lo) NAN Rh OQO NN LE YAI HSE n VI En GS a WAR ES a VERS 1 OTO UT OT (On ENn No ol. | (cum var. interruptus SCH.) Myrmica LATR. M. rufa LiN. Var, laevinodis NvyL. Ak. Hed. Kr. S.T. — 60—63- ruginodis Nyr. Ak. Hed. — 60—61". scabrinodis NyL. Ak. Hed. Kr. — 60—62". »: irugulosa NYL.” Hed. —— 616 » sulcinodis NyL. Ak. S.T. — 60—04-. C. HYMENOPTERA ENTOMOPEAGATTATRS Fam. ICHNEUMONIDAE. Ichneumon Lis. I, multiannulatus GRAVIS Bra 027 I. sarcitorius LIN. Hed. Kr. Roms. — 61—63. I. luctatorius LIn. Sm. Hed: Kr. Roms. — 59—963- I. gradarius WEsm. Kr, — 62. I. raptorius Lin. Hed. Kr. Nord. Fin. — 61—71. I. stigmatorius ZETT. Kr. Tr. — 61—569" I. nigritarius Grav. Hed. — 61—62" I; lineator GRAV. Eledar=— (OT 020 I. molitorius LIN. Busk. Hed. — 60—62. I. tricingulatus Grav.(:) Hed. — 61—62.. I. delirator Lin. Sm. Kr. — 59—62". 28 STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. esi ler pe ae IE AR ivulneratorius ZETT. Kr, — 62. . septentrionalis HoLmGcr. Kr. — 62" Thomsoni HoLrmMGR. Fin, — 69—71. impressor ZETT. Nord. — 67—069 . Vvalidicornis HOoLMGR. Kr. — 62. memorator WeEeEsM. Kr. — 62. alpestris HOoLMGR. Kr. — 62. faunus Grav. Kr. — 62. Hivacillatorius GRAVS Kro 0625 nubeculosus HOLMGR. Kr. — 62. incubitor FABR. profligator FABR. dentatus FABR. . nitidulator ZETT. Nord. — 67—69. . lineator FABR. Busk: Kr. — 60—02". GOMmibator LING ROMS. — 02==03'- leucomelas GMEL. Roms. — 62—063. maculatorius LIN. Roms. — 62—063. pastinacae STRÖM. Roms. — 62—63. persvasorius LIN. Busk. — 60—961. culpatorius LIN. Busk. Roms. — 59—963. . delusor LIn. Busk. — 59—060" tunicatus STRÖM. Roms. — 62—63. . titillator Lin. Kr. Roms. — 62-—63. frslatreopterust bk: oKoOmSt— 02—-03'. juniperinus STRÖM. Roms. — :62—--63. pini STRÖM. Roms. 62—0603. betulae Ström. Roms. — 62—063. Ambiyteles Wesw. crispatorius LIn. Busk. Kr. — 59—062" amatorius MöLL. Hed. Kr. — 61—562. fossorius Grav. Kr. — 62. faSOKIS LING | INOMSA=- 02-031 alpestris HoLMGRrR. Fin. — 69—71790. margineguttatus Grav. Kr. — 62. subsericans Grav. Hed. — 61—62. funereus GRrRav.(?) Hed. — 61—62. 29 4 | 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Platylabus Wesw. 596. Pl. rufus Wesm. Kr. — 62. 597. Pl. pedatorius FaABR. Kr. — 62. Dicaelotus WEsmM. 598. DI pumilus GRAVA oKr:o— 62 599. D. morosus WEsMm. Kr. — 62. Colpognathus WesmM. 600. C. celerator GRAV. | Diadromus WeEswm. 601. D. subtiliecornis Grav. Kr. — 62. Phaeogenes WeEsw. 602. Ph. ophthalmicus WEsMm. Kr. — 62. Fam JERYPTIDAE Isocryptus THomMs. 603. I. monticola GRAv. Linoceras TascH. 604. L. macrobatus Grav. Hed. Kr. — 61—062. Cryptus FaBRrR. 605..0. tarsoleucus Grav. Hed. Kr: Nordu=—S06r- 010 606. OC. viduatorius Grav. Kr. — 627. 607. OC. moschator Grav. Hed. — 61—62'1 608. OC. arrogans. Grav: Hed se ÖT- 02 609. C. volubilis Grav. Hed. — 61—062. 610. OC. ischioleucus Grav. Hed. — 61—062. 611. C. ornatus Grav. Hed. — 61—962. 612. CO. parvulus GrRAv. - Ki Ein: = 02-— 1/05 30 = STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM, QR AAA ANA NA Id tg td tg bd HH infumatus THOMS. latitarsis THOMS. obscuripes ZeETT. Fin. — 69—7170. ocellator ZETT. Nord. — 67—069. borealis ZETT. Nord. — 67—969. elevatus: ZETT. Nord. — 67—69. striatellus ZETT. Nord. — 67— 69. longulus ZETT, Nord. — 67—09. Mesocryptus THoms. . Brachycentrus Grav. Hed. — 61—62. Pezomachus Grav. , agilis Grav. Hed. — 61—62'. nigritulus ZETT, Hed. — 61—62. Prachypterus' Grav. Hed. !/— 61—062. hostilis Grav. Hed. — 61—-62. Stylocryptus THOmMs. utbrevis. Kro = "620 Fam, tRYPHONIDAE: Mesoleptus Grav. amoenus HOoLMGR. Kr. — 62. . testaceus FaBrR. Hed. -— 61—962. ruficornis. Grav. Hed: — 61-—62'. vulneratus ZeETT. Hed. Kr. Tr. — 61—7170. cingulatus Grav. Hed. — 61—962. . femoralis HoLmGrR. Hed. Kr. — 61—962. melanocephalus Grav. Hed. Kr. — 61—62. . gracilentus HoLMGR. Kr, — 62. . neglectus HormMmGR,. . Kr. — 62. Euryproctus HoLMGR. . rufoniger Grav. Kr. — 62. arbustorum HoOoLMGR. — ? 3I £OI 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 638. HH. atomator GRAV. Kr. — Gen 639. E. nemoralis FourcrR. Hed. — 61—062. 640. E. alpinus HormGcR. Hed. — 61—-62. 641. E. albipes HormGR. Hed. — 61—062. 642. HH. regenerator FaABR. Hed. — 61—62. 643. E. bicinetus HoLMmGR. Hed. — 61—062. Catoglyptus FÖRSTER. 644. C. foveolator HormGrR. Hed. Kr. — 61—9062. 645. CO: fusceicornis GMEL. Hed. Kr. — 61—02'. | 646. C. fortipes Grav. Kr. — 62. Ctenopelma HoLMGR. 647. C. ruficornis HOLMGR. Prionopoda HoLMGR. 648. P. stictica FABR. Perilissus FÖRSTER. 649. P. macropygus HoLMGR. Eclytus HoLMGR. 650. EH. ornatus HOLMGR, -Kr..— 02. | Megastylus SCHiÖDTE. 651... M. eruentator SCHÖDTE. Sh er 02t 652. M. mediator SCHIÖDTE, Mesoleius HoLMGR. 653. M. sanguinicollis Grav. Kr. — 62. 654. M. sylvestris Grav. Kr. — 62. 655. M. fuscicornis GMEL. Er. — 62. 656. M. aulieus Grav: Heda Om O2k 657: Mi amabilis: FlOLMGRA " Kra NOer 658. M. pulverulentus Hoimcr. Kr. — 62. 659. M. gracilicornis HoLMGR. (Kr 02 32 660. 661. 662. 663. 664. 665. 666. 667. 668. 669. 6170. ÖVE: 672. 673. ÖA. 675. 676. 2 fp få 678. 6179. 680. 681. 682. 683. STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. sanguinosus HoLMGR. Kr. — 62. luctuosus HOoLMGR. Kr. — 62. napaeus HOoLMGR. Kr. — 62. HIvalls HOLMGR. Kr. — 602. insolens, GRAV. Kris 02 guttiger HOoLMGR. Kr. — 62. fraternus HOoLMGR. Kr. — 62. callidulus HoLMGR. Kr. — 62. BARBEERES ace kg id td . Trematopygus HoLMGR. discolor HoLMGR. Kr, — 62". niger HOoLMGR. Kr. — 62. Tryphon FALLÉN. elongator FaBR. Hed. Kr. — 61—062. rutilator LIN. Hed. — 61—062. consobrinus HoLMGR. Hed. — 61—62. brunniventris Grav. Hed. — 61—-62. signator Grav. Hed. — 61—62. insectus HormcecrR. Hed. Kr. — 61—62. fÖlviventris HOLMGR. Kro — 02 Grypocentrus Rurur. Ib ASANS KUTHE Kris! 027 Adelognathus HoLmGRrR. RUT HOL TLOEMER. KF — 020 Euceros Grav. egregius HoLMGR. Kr. — 62. Polyblastus HarrIic. varitarsus Grav. Kr, — 62. . bipustulatus HoLMGR. subalpinus HoLMGrR. Kr. -— 62. vetustus HoLMGR. Kr. — 62, 22 Ja 103 104 ON a 00-00 (SATA FS 686. 687. 68353. 689. 690. 691. 692. Ö03: 694. 695. 696. 700. > PP bed be te te be td bn kd te bd te be kd bd He OTO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. ACrotomus HoLMGR. . orbitatorius ScCcHiJÖDTE. Kr, — 62. .luceidulus GRAV. os Kr. == 6024 Exenterus HaARTIG. lituratorius LIN. Fin. — 69—70. similis EHOorMGCR. Kf: — 020. gracilis HOoLMGR. Kr. — 62. ustulatus HFHorMGR. Kr. — 62. pumilus HoLMmGR. Kr, — 62. limbatellus HOoLMGR. Kr. -—- 62 praeustus HoLMGR. Kr. — 62: Dahlbomi HOLMGR. KliosvO02 bimaculatus HoLMGR. Kr. — 62. Exyston ScHIÖDTE. einetulus Grav. Kr. = 6021 Monoplectron HormGr. . zygaenator HoLMGR. Exochus Grav. femoralis GRAV. mansuetor GRAV. gravipes GRAV. Kr. 025; - tibialis HorMcR.. Kr. — 62. curvator GRAV. congener HOoLMGR. Kr. — 62. . pallipes HOoLMGR. Orthocentrus Grav. . affinis ZeETT. Kr. Nord. — 62—063. . merula Grav. Nord. Fin. — 67—069. Bassus FALLÉN. . albosignatus Grav. Fin. -- 69—70 34 707. B. multicolor Grav. Kr. —-62. 708. B. flavolineatus Grav. Kr. — 62. 709. B. longipes HoLrmGcrR. Kr. — 62. 710. B. alpinus HoiMGR. Kr. — 62" 711. B. nigritarsus GRAV. 712. B. signatus GRAv. 713. B. obscuripes HoLrmMmGrR. Kr. — 62. Fam. PIMPLARIAE. Coleocentrus Grav. 714. CO. eroceicornis Grav. Kr. — 62. Rhyssa Grav. 715. Rh. persvasoria Grav. Hed. — 61—62. 716. Rh. alpestris HorLmGcGrR. Kr. — 62. Ephialtes Grav. 717. E. imperator KRrRIECHB, Kr. — 62. 718. E. tuberculatus Grav. Hed. Kr. — 61—462. 719. E. tenuiventris HoLmGR. Hed. — 61—062. 720. EB. mediator FaABR. Kr, — 62. 721. E. carbonarius Grav. Busk. — 359—61. Perithous HoLMGR. fee we varius GRAv. Hed; — 62. Pimpla FarrR. 723. P. manifestator Lin. Busk. Kr. Roms. — 59—63. 724. P. instigator FaBrR. Hed. Kr. — 61—62. 725. P. examinator FaBrR. Hed. Kr. Roms. — 61—563. 20: P. arctica ZETT. Hed. Kr. Fin. —' 61—70- 727. P. turionellae Lin. Hed. — 61—62. 728. P. stercorator Grav. Hed. — 61—62. 20. PR: brevieornis Grav) Kr =62-. 35 STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 730. P. mandibularis. GRAV: Kro — 602. 731, P. mediator FABR. Busk. Kr. — 60—9062. 732. P. scanica VILLERS. Busk. — 59—961. Thalessa HoLrMGcRrR. 733. Th. curvipes Grav. Hed. — 61—62. Polysphincta Grav. 734. P. carbonator Grav. Kr. — 62. 35. P. gracilis HOoLMGR. Kr. — 62. Glypta Grav. 736. Gl. mensurator FaBrR. Kr. — 62. 737. Gl. lugubris HormcR. Hed, — 61—62-. 738. Gl. scalaris Grav. Hed. Kr. — 61—9062. 739. Gl. haesitator Grav. Hed. 740. Gl. teres Grav. Kr. — 62. Meniscus ScHIÖDTE. 741. M. catenator PaAnz. Kr. — 62. M. pimplator ZeETT. Kr. — 62. Phytodictus Grav. | 743. PR runtpest HöÖEMGR. uKti rn 026 Poemenia HoLMGR. 744. P. tipularia HoLMGR. Kr. = bf2: Xylonomus Grav. 7.45. Ar ater GRAVA IKTA = 1026 740. 25 PIICcOrnISLGRAVA KöpmeT 02 Fam. OPHIONIDAE. Ophion FaBrRr. 747. O. luteus. Lin. = Busk; Hed. Kr: ROmsMiEmpfemss SO se /OK 748. O. circumflexus FaBrR. Busk. Hed. Kr. Roms. N.T.—59—065 + 36 J STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. 107 Anomalon Grav. 749. A. fibulator Grav. Kr. — 62. Campoplex Grav. 750. C. pugillator Lin. Busk. Hed. Kr. Roms. N. T.-—59—969. MISTER G CUltrator. GRAN: 752. C. monozonus FÖRSTER. Roms. Tr. — 63—170. 753. C. eurynotus HoLMmGR. Tr. — 68—969. Cymodusa HoLnMGR. 754. C. leucocera HOoLMGR. Kr. — 62. 755. C. cruentata Grav. N.T. — 67—69. Sagaritis HormcrR. SOLIST TAPtor ZLETT. Kr. = 027 757. S. laticollis HoLMGR. Kr. -— 62. Casinaria HoLMGR. 758. C. ochrostoma HoLrMGrR. Kr. — 62. Limneria HoLMGR. 759. LL. lugubrina HOoLMGR. 760. L. pedella HoLrmGR. Kr. — 62. 761. L. notata GRrRAv. 762. L. fulviventris GMEL.- Kr. — 62. 703. DL. pagana HOLMGR. 704. LL. erythropyga HOLMGR. L . auector GrRAv. [Kr.'— 62. Pyrachmon HoLMGR. 766. P. fumipennis ZeETtTT. Kr. — 62. FögrrB. &oridiformis-HoLMGR. | Kr. — 62. Cremastus Grav. 768. C. albipennis ZeETT. Fin. — 69—7170. 769. C. spectator Grav. Kr. — 62. CV 108 JT I La (ER | - AT fl ÖJ RT + QQ NN NN NN TS (FI fa $ 1189. — oc N o NN sy EON OT BA STALS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Atractodes Grav. . vestalis CURTIS." KTI-— 020. . gilvipes HoLMGR. Kr. — 62. Mesochorus Grav. . strenuus HoLMGR. Kr. — 62. . Sylvarum CURTIS, . testaceus GRAV. Porizon Grav. angustipennis HOoLMGR. Kr. claviventris Grav. Fin. — 62—70. agilis HoLMGR. Kr. — 62. Thersilochus HoLMGRrR. "Th: pygmaeus: ZETI - Kro — 626 ww Wi Banchus Fazer. volutatorius Lin. Ak. Busk. Roms. — PietusPANZ I Sm. Eled.: Kra 50-- 02 . venator Lin. Hed. — 61—-62. Exetastes Grav. laevigator VILLERS. Kr. Nord. — 62—069. Fam. EVANIIDAE. Foenus FABRR. . assector LIN. Busk. Hed. Kr. — 59—962. jaculator Lin. Busk. Hed. — 59—061. Aulacus Jur. 5. Au. striator LATR. Fin. — 705 38 60—63. 786. 197. 788. 789. 7990. 791. 792. 793: 794- 795- 796. 197: 798. 799. 800. 801. 802. C03: STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. JE on Lo Rv on ARK Ch. = bpbbbb Fam. BRACONIDAE. Bracon FaBrr. initiator FABR. Kr. — 62. denigrator Lin. Ak. Busk. Hed. — 60—961. abdominalis ZETT. Fin. — 69—370. tibialis ZeTT. Nord. — 67—69. pussilator ZETT. Tr. — 69—70. minutissimus ZETT. Nord. — 67—069. pygmaeator ZETT. Nord. — 67—69. Aleiodes WeEesw. Frdissector. NBEES. Kr. -——; 02. Microgaster Larz. . deprimator PaAnz. Fin. — 69—770. . Subceutaneus LIN. Kr. Nord. Fin. — 62—7090. . globatus LIN, Busk. Kr. — 60—062. Chelonus Jur. oculator FaBR. Busk. Hed. Kr. — 59—062. Microctonus Wesw. FIVernals WESM. — Ki, — 027. Alysia LATR. manducator FaBR. Kr. Fin. — 62—70. Er duentator. AFTT. Metled Nords lr. — 01-097. . nitidulator ZeTT. Nord. — 67—069. . pectoralis ZeETT. Fin. -— 69—171. . pusilla ZeTtT. Nord. — 67—069. 109 I 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1398. Fam; PROCTOTKUPIDAE. Proctotrupes LaArr. 804. P. gravidator LIN. 8303. P. pallipes JuR. Kr. — 62. 300: PB. Nisser PANNA KIES— 020 307. P. ater NEES. 308. P. clavipes THOMS. Cinetus Hauipnay. 809. C. piciventris THoms. Kr. — 62. 310. OC. flaviventris THOMS. Dryinus LATR. 811. D. ruficornis Darm. Fin. — 69—'70'. Ceraphron Jur. 812. OC. frontalis THoms. Kr. — 62. 8ir 3: CO: pallidus ZETB; oNOrdsTa Öar 00 Megaspilus WesTtw. ÖTA4. IN DROLVCg1CUS CL HÖMSS KRT se ORK Calliceras Ness. 815. C. bispinosa NEES. Psilus Panz. 816. Ps. excisor ZETT. Nord. — 67—09. 817. Ps. fuscus ZeTT. Nord. — 67—69" Paramesius WEesTw. 818. P. elongatus THOMS. Entomius HERR.-SCHÄFF. 819. EH; rugulosus FÖRSTERS Körner Gen 40 Q STRAND: ENUMERATIO HYMENOPTERORUM NORVEGICORUM. Scello' LATR. MSX inermis ZETT. Prosacantha NeEs. . P. pedestris NEEsS. Kr. — 62. Amblyaspis FÖRSTER. ' . 4. longiventris THoms. Kr. — 62. Isocybus FÖRSTER. NPR COXALIS I HOMS. Ric 10255 Platygaster LaATrR. ruficornis LaATtTR. Kr, — 62. . bifracticornis ZETT. 'Tr. — 69—170. . Uunifracticornis ZETT. Nord. — 67—069' . minutus ZETT. Nord. Tr. Fin. — 67—71. kd Hd tg md tg . gladiator ZeETT. Nord. Tr. — 67—170. Fam. PTEROMALIDAE. Eurytoma IG. . modularis BOoHEM. . minuta ZeTT. Busk. Fin. — 59—71790. . appendigaster Swebp. Nord. — 68—7170. . guttula ZETT. Nord. Fin. — 68—71. [6 es es les) Callimomus THOMs. . purpurascens BOoHEM. Torymus Dam. . T. viridissimus Danm. Kr. Tr. — 62—70. . T. cupratus BoHeEm. Kr. — 62. Lamprotatus WesTtw. SER eurvus -IHOVMS. I KiiI—— 62. 41 ITI sr ofokonNsrene NE ba be dB He ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Peridesmia FÖRSTER. graminicola WALK. Pteromalus Swerp. » hiftipes ZETT. Fin. —= 00: . puparum LIN. Nord. — 67—71790. . parvulus ZETT. Fin, — 70. . gracilicornis ZETT: Nord. Tr... — 67—170. . mandibularis ZETT. Nord ofins=t Oe TOG . palpigerus ZeETT. Fin. — 69—3790. Entedon Darm. geniculatus ZETT. Fin. — 69—7170. albipes ZETT. Tr. — 69—70. . longulus ZeETT. Nord. — 67—170. pygmaeus ZETT. Fin, — 70. aethiops ZETT. Nord: Tr. — 69—70. cyanellus ZETT. Nord. Tr. — 69—70. Fam... CYNIPIDAE. Cynips Lin. tibialis ZETT. Tr. — 69—170. minuta ZETT. Nord. — 67—10. ruficeps ZETT. Fin. — 70. rosae LIN. Busk. 59—060" amerinae LIN. fBuskis 59-001 quercus folii LIN. Busk. Roms. — 59—063. equisetiarvensis STRÖM. Roms. —- 62—63. ÖMISSE: Eriocampa adumbrata Kruc. (Hedemarken et Stavanger). 42 113 BESEBREF. Herr M. D:r C. J. E. HAGLUND 1 Norrköping har välvilligt delgifvit redaktionen följande intressanta skrifvelse och medgifvit densammas införande i Tidskriften. Helsingfors deniF22 oktober r30/7- Käre Broder! Då jag nu har en ledig stund, vill jag börja förtälja något om mitt görande och låtande under senare år. Sommaren 1894 företog jag tillsammans med mina tvänne yngre barn en exkursionsresa till Lappmarken, gjorde goda skör- dar af Coleoptera i Utsjoki och Enare socknar och började föl- jande vinter ifrigt att granska och bestämma min skörd. Jul- tiden arbetade jag med Staphyliniderna, men blef afbruten af en ledsam ögonåkomma, som ställde mig i overksamhet för flera månader. Genom omsorgsfull vård och kraftig kur häfdes det onda, men min läkare, prof. WAHLFORS, rådde mig dock att för en tid skona mig, undvika allt begagnande af optiska instrument samt söka tjänstledighet för följande läseår. Under sommaren 1895 förbättrades ögonen allt mer, så att jag mot hösten åter tog mig friheten att börja samla insekter samt beslöt att ägna tjänstledigheten under vintern till en utrikes resa, hvarunder jag i södern ville fortsätta samlandet. Med min familj företog jag på senhösten färden. Köpenhamn, Berlin och Dresden besöktes först, hvarvid jag naturligtvis besökte museer och entomologer med privata samlingar, hvilket gaf mig stort nöje. 10 dagar Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 2 (1898). 1 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. vistades vi sedan i Sachsiska Schweiz, gjorde några höstexkur- sioner, reste sedan genom Munchen och Innsbruck till trakten af Bozen och Riva vid Garda sjö, där vi åter stannade en tid. Då jag hade min praktiska fru med, kunde vi ställa allt ekono- miskt. Vi foro sedan till Italien, offrade november månad på att se en del af dess märkvärdigheter: Bologna, Venedig, Flo- rens, Rom och Pompeji. På tredje” klass reste vi helartrdenk och då vi voro 6 personer hade vi det särdeles trefligt. Att denna färd genom Italien, särskildt för barnen var angenäm och lärorik är naturligt. Från Brindisi styrdes kosan till Korfu, dit vi anlände den 2 december. Vistelsen här var synnerligen ange- näm. En härligare vinterstation kan man ej gärna önska sig. Omsusad af Medelhafvets varma vindar och stormar samt begju- ten af ymniga regnskurar står denna af oliver bevuxna ö grön och blomsterprydd äfven under årets kallaste månader, och vill du för en gång glömma att vinter finnes, vill du under sjukdom söka återvinna hälsa genom att inandas en hälsobringande atmosfer, vill du föra ett rätt idylliskt naturlif om vintertid, andas rosens och orangeblommans doft under december och januari och under allt detta skona din kassa, så finner du i Korfu just det du söker. Här gjorde jag flitiga exkursioner och rika skördar. Vi bo- satte oss i staden, där man fick godt kvarter och lefde synner- ligen "billigt och bra genom att hålla eget hushåll; och långt behöfde man ej gå, förrän man kom till goda exkursionsplatser. Ofta vandrade jag dock till en 14 kilometer aflägsen trakt, sållade hela dagen ifrigt och hade sedan vid hemkomsten arbete för ett par tre dagar med att genomsöka det sållade samt pre- parera insekterna. Särdeles intressant var att sålunda under januari, då allt i hemlandet betäckes af snö och is, här göra rika skördar af Carabicider, Dytiscider, Staphylinider, Anisoto- mider, samt i synnerhet af Pselaphider och Scydme&enider, men äfven Chrysomedider och Hemiptera, både Capsider och Lygeider. Vid afresan hemifrån hade jag planerat att göra en längre färd till Palestina och Mindre Asien, särskildt Taurusbergen och Armenien, men oroligheterna i sistnämnda trakt jämte andra skäl föranledde mig att slå ur hågen denna färd, för hvilken jag ur Universitetets Sahlbergska fond erhållit ett reseunderstöd, och att i stället förlänga vistelsen på Korfu samt med en del af rese- 2 ERE EO STEIN Vt SAG AA RA SAHLBERG: RESEBREF. ITS medlen göra en kort rundresa i Levanten. Med min hustru och äldre dotter, LAELIaA, afreste jag i början af februari till Athen, där d:r KRÖPER träffades, samt steg sedan ombord på en öster- rikisk ångare, som förde oss förbi Rhodus och Cypern till Beyrut. Färden var till följd af det gynnsamma vädret högst angenäm, men först vid ankomsten till den »eviga vårens stad», vid foten af Libanon, slapp jag ut på exkursion. Här gjordes rika skördar. Under barken af en gammal brödfruktträdstubbe vimlade det bl. a. af diverse arter Laemophlaeus, Carpophilus m. m. och talrika för mig förut okända Carabicider och Staphylinider m. m. plockades vid stranden af en flod samt under stenar på torra backar. Sedan fortsattes resan genom Jaffa till Jerusalem och Jeriko. Ungefär 2 veckor varade vistelsen i det heliga landet, där jag begagnade hvarje tillfälle att göra entomologiska exkur- sioner. I Jerusalem hade vi oturen att få kall och stormig vä- derlek med snöslask under några dagar, men så mycket härrli- gare var vistelsen i Jordandalen. Ehuru vi hade februari månad, härskade här en dag en riktig tropisk hetta, ja här var så tryc- kande hett, att fruntimren icke ens vågade sig ut midt på dagen. Jag gjorde därunder exkursioner samt fann särdeles mycket af intresse, såväl af Coleoptera som Hemaäiptera. På den rika ört- och buskvegetationen kring Jordan och bäcken Vadi el Ket samt vid Elisas källa fanns ett synnerligt mångfaldigt djurlif. ”Tusen- tals fåglar af flera slag, kameleonter, o. s. v. anställde jakt efter de ymnigt förekommande insekterna af flera slag. En vandring till trakten af Bethlehem och undersökning af des. k. Salomoni- ska dammarna lämnade ett rikt utbyte af vatteninsekter, hvari- bland äfven nya arter, och i allmänhet var jag synnerligen nöjd med resultatet af exkursionerna i Palestina, ehuru fruktan för att falla i de roflystna beduinernas händer naturligtvis något förlamade och inskränkte vandringarna. I de af flygsandsfält uppfyllda om- gifningarna af Jaffa gjorde jag sedan ett par grundliga exkursio- ner, dock emellanåt störd af beduinpojkars stenkastningar, och fick därvid en inblick i den intressanta ökenfaunan. Sedan reste vi till Port Said och därifrån med järnväg genom Ismaila till Kairo. Under en timmes uppehåll på en järnvägsstation i öknen tog jag den vackra ÅAnmnthia 6-guttata samt de stora märkvärdiga Pimeliiderna Prionotheca coronata och Pimelia angulata. I trak- 2 d 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. ten af Kairo exkurrerade jag sedan såväl i ökenlandet som på Mokattambergen och vid Nilens stränder. I små intorkande vat- tensamlingar fann jag en stor mängd Dytiscider, särskildt små vackert brokiga Bzdessus-arter, och vid deras stränder små Cara- bicider, Ochthebius, Staphylinider o. s. v. af stort intresse. Se- dan. reste" -vi till sAlexandriar och så direktertilleKOoOrfitribDaNd till följd af karantänbestämningar för koleran, som sades härska i Egypten, ej fingo landstiga här, fortsatte vi resan till Brindisi, där vi en dag fingo vänta på ångbåtslägenhet till Korfu. Denna dag begagnade jag till en exkursion i stadens omgifning, hvar- vid jag kom till en synnerligen lämplig lokal vid en bäcks ut- lopp och där en mycket rik vårskörd belönade min möda. Se- dan stannade vi åter en månad på Korfu, där de yngre barnen under vår väninnas vård stannat under vår bortovaro, sysselsät- tande sig med språkstudier. Nu hade naturen antagit full vår- skrud. Exkursionerna blefvo allt intressantare, och nya saker anträffades dagligen. Icke blott nästan alla de från Joniska öarna på senare tider beskrifna arterna, åtminstone af de grupper, som hittills blifvit bestämda, utan ock en mängd Coleoptera, som blifvit upptäckta på Cycladerna, Kreta, ”Eubaea eller Korsica, återfunnos här. Af Hemiptera, särskildt i vatten lefvande former, tog jag ock några stora rariteter. Det var ej utan stor saknad, som vi sedan i början af april lämnade Korfu och återvände genom Fiume, Budapest, Wien, Prag, Berlin och Stettin. I sistnämnda stad nödgades vi dröja en hel vecka, hvilken jag offrade att genomgå och studera de Dohrnska samlingarna. Efter hemkomsten anhöll jag hos universitetets konsistorium att få använda återstoden af mitt resestipendium, hvaraf endast 1/3 -åtgått, till resor utom Europa, till en forskningsresa i Cen- tral-Åsien. Då detta beviljats, begaf jag mig med min son UNIO (14 år gammal) på denna färd. Vi togo först vägen öfver Kau- kasus, där vi exkurrerade några dagar uppe på bergsryggen, där vägen mellan Vladikavkas och Tiflis går fram, men hade regnig väderlek och i allmänhet otur, så att skörden ej blef efter önskan. En liten inblick i denna väldiga bergtrakts natur och Coleopter- fauna fick jag dock, hvilken lämnat djupa intryck. Sedan foro vi till Baku, sågo dess naturmärkvärdigheter, naftakällor, elds- 4 SAHLBERG: RESEBREF. TN dyrkarnas »eviga eld» m. m. och styrde sedan med ångbåt tvärs öfver Kaspiska hafvet och landade den 260 juni vid den lilla staden Usun-Ada. Sålunda stodo vi färdiga att företaga våra exkursioner genom de brännheta sandöknarna just till midsom- martiden. Man hade afrådt oss från att resa denna årstid; mars och april månader, sade man, bör en naturforskare färdas här för att kunna uthärda hettan, nu vore nästan all vegetation för- torkad och bortbränd, och föga kunde man träffa af insekter under sådana förhållanden. De välmenta råden att förse sig med lifsförnödenheter samt framför allt med dryckesvaror t. ex. seltersvatten eller något dyiikt, enär man här 1 Transcaspien ej kunde få drickbart och ofarligt vatten, hade vi lämnat helt och hållet obeaktade. Här gick ju en järnväg ända till Samarkand och människor funnos här ju i mängd, något måtte de väl hafva att äta och dricka. En förfärlig hetta, som förorsakade en törst, hvarom man ej kan göra sig någon föreställning utan att hafva försökt den, fingo vi visst lida under våra exkursioner här. Ter- mometern visade ofta i skuggan 52” celsius, och törsten plågade oss emellanåt så svårt, att bokstaftligen tungan klibbade fast vid gommen, så att vi knappt kunde tala med hvarandra, än mindre förtära en munsbit af den medtagna vägkosten under våra halfva, stundom hela dagen räckande exkursioner. Emellertid var re- sultatet af dessa synnerligen godt. En hel mängd arter Coleo- ptera och Hemiptera, vackra, sällsynta och ofta för mig obe- kanta, insamlades dagligen. Genast i början togo vi flera exem- plar af en vacker varietet af ZTetracha euphratica, Cicindela- arter o. s. v. Men hvad som isynnerhet intresserade var den stora mängd af väldiga och märkvärdiga Tenebrionider, som ständigt blefvo vårt byte. Vi stannade på flera ställen vid järn- vägslinien mellan Kaspiska hafvet och Samarkand och exkurre- rade flitigt, aldrig (naturligtvis) afbrutna af regn, som här som- martiden är något nästan okändt. Snart insågo vi, att exkursio- nerna måste ordnas något annorlunda här än i norden. Den starka hettan gör ock, att insekterna mycket hastigt torka, så att t. ex. Hemiptera icke kunna hållas döda mer än några timmar förr än de prepareras, om man ej vill riskera att bryta ben och antenner. För att gifva en bild af insektlifvet och våra exkursioner 5 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. här, vill jag söka skildra några exkursionsdagar vid Repetek å en sandstepp i det fordna Chanatet Buchara. Vi ankomma till järnvägsstationen, inlogera oss i väntsalen, som tillika är restaurationsrum. Medhafda filtar, utbredda på golfvet eller träbänkar, utgöra våra sängar. Det är middagstid. Genast begifva vi oss ut på exkursion. Öfver allt synas flyg- sandskullar, där enstaka buskar eller pygmeiska träd af egen- domligt utseende, tillhörande Papilionaceernas eller Salsolaceer- nas grupp, med sina hårda elastiska blad och grenar, bärande sina besynnerliga, för ökenlifvet organiserade frukter, stå trot- sande de orkanartade ökenvindarnas framfart. Endast några små tufvor af en ÅAvena-art eller något dylikt står här och där mel- | lan flygsanden, som är slätsopad såsom snödrifvor efter yrväder här i norden. Man går fram, ser icke tecken tillsiifrparden heta sanden. Vi hafva nu vackert och lugnt, begynna ifrigt håfva på buskar och finna snart ett rikt fält. Mycket be- synnerliga Hemziptera falla i håfven, och icke mindre märkvär- diga uppletas i de fåtaliga, enstaka grästufvorna, som här och där växa i sanden, Bland dessa må nämnas en märkvärdig Capsid med stort klotrundt hufvud och nållik tagg på scutellum | (säkert ett nytt släkte), en stor vacker Coreid, märkvärdiga Dictyopharide +. ex. Thaumsverga tiarata, o. s. v. Af skal: baggar vackra Buprestider och Curculionider. Men vi måste återvända till vårt kvarter för att preparera de bräckliga insek- terna, innan de förtorkas i den tropiska hettan. På aftonen vandra vi åter ut. Då solen börjar sjunka, och en behaglig svalka utbreder sig öfver sandöknen, vaknar ett nytt insektlif. De förut så öde flygsandskullarna hvimla nu af stora skalbaggar. Många vackra Pimeliider, t. ex. den grannt brokiga Sternodes caspius, den vackra Ånthia Manner/heimz, löpa omkring så att inom kort sanden blir krusad af deras fotspår. Helt plötsligt öfverraskas vi af mörker, den medhafda lyktan antändes, och vi få nu börja anställa jakt på nattliga insekter. Den vackra, yt- terst snabba, kraftigt byggda Carabiciden Däscoptera blir nu föremål för vår fångst. Med lyktan utsträckt framför oss söka vi den på sanden, men så snart vi bli varse den, flyr den med blixtens snabbhet och man måste vara ytterst kvick för att fånga den. Men härvid visar sig min pojke vara mycket skicklig, det 6 SAHLBERG: RESEBREF. 119 ena exemplaret efter det andra blir hans byte. Det gäller att genast med handen slå efter insekten och gripa denna jämte handen full med sand. Emellanåt öfverraskas han af ett giftigt stygn, han har på samma sätt gripit en nattlig, vacker Mutilla, Äfven träffa vi här på den märkvärdiga Pimeliiden Årgyrophana deserti med kvastar på tarserna för att sopa undan sanden. Sedan utbreda vi ett hvitt lakan, ställa lyktan i midten därpå, lägga oss ner och se huru insekter komma flygande och plumsa mot lakanet. Coleoptera och Hemiptera af många slag inploc- kas i våra flaskor, och med denna fångst fortsätta vi ända tills öfver midnatt, då vi, uttröttade, men rikt lastade med byte, återvända till vårt kvårter. Ifrån Samarkand, där ökenregionen tar slut, färdades vi med häst ännu omkring 120 mil ända till sjön Issy Kul, nära kine- siska gränsen. Vi stannade och exkurrerade på flera ställen inom steppregionen och i Dbergstrakten kring nämnda sjö och staden Verni och gjorde rika skördar; bland annat togo vi den stora, vackra Polyarthron margelanicum i flera exemplar, Carabus Solskyi, C. cicatricosus, C. striatulus, talrika Blaps och Pro- Sodes-arter, Oo. S. Vv. Jag kan tyvärr ej utförligare berätta om min skörd, ty helt plötsligt atbröts jag i alla mina entomologiska arbeten af samma ledsamma ögonåkomma, som jultiden 1894, hvarför äfven, såsom du ser, brefvet fortsättes af annan hand. Jag är nu helt och hållet förbjuden att skrifva och läsa, ser nästan intet med högra ögat, medicinerar för professor WAHLFORS, hvilken hoppas, att åkomman kan botas inom ett par månader. Af mina rika skör- dar från Medelhafstrakten och Centralasien har jag hittills be- arbetat Carabicide, Dytiscide, Gyrimde, Palpicornia, Parnide, Heteroceride och Pimeliide, REITTER har bestämt mina Psela- phide och Scydmenide, resten är ännu oexaminerad. Jag har beslutit öfverlämna mina särskilda grupper till bearbetning åt utländska specialister. Under den långa och vackra hösten gjorde jag tillsammans med studenter ifrigt exkursioner i stadens omnejd. Många rari- teter funnos därvid, äfven en och annan för vårt land ny art, bland annat återfann jag, till min stora fröjd, Lado Felskyt, Lemophleus abietis, Anchomenus Mannerheimi. Äfven anträf- 7 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. fade jag en högst besynnerlig Microlepidopterlarv, som rör sig fram med sin af bladpartiklar förfärdigade säck sålunda, att den vältrar säcken öfverända för hvarje steg, görande en kullerbytta, härvid kryper larven ut regelbundet omväxlande från säckens smalare och bredare ända, griper kraftigt fast i underlaget med käkar och fötter och vrider kroppen med säcken uppåt. Något så besynnerligt har jag förr ej sett eller hört omtalas. Och nu farväl för denna gång. Hälsa hjärtligt entomologi- ska vännerna i Sverige, främst AURIVILLIUS, LAMPA, GRILL och TrRYBOM, om du träffar dem. Mycket trefligt vore att få höra något af dig. Din tillgifne vän John Sahlberg. En svår härjniog af Nunnans (Lymantria Monacha LTL.) larver har under juli ägt rum å skogarna vid den fyra mil från Norrköping belägna egendomen Wirå, Vid ett besök därstädes den 26 juli befanns, att nära tusen tunnland ypperlig skog var totalt beröfvad sin grönska. Den mest angripna delen däraf måste ned- huggas nästa vinter, då dess räddning på annat sätt synes omöj- lig. Å skogarna i grannskapet visade sig äfven dylika larver, hvadan härjning där torde uppstå nästa år, om icke den nu rå- dande våta väderleken därför lägger hinder i vägen. De larver, som därstädes undersöktes, visade sig vara större och friskare, än å det härjade området, där brist på föda rådde mot slutet af härjningen, och allt tydde på, att bakterier uppstått och angripit en stor myckenhet individer. Efter anmälan af saken hos Kongl. Domänstyrelsen, har denna gått i författning om att lämplig per- son kommer att besöka stället för att göra ytterligare undersök- ningar och iakttagelser. Sven Lampa. FET ENTOMOLOGERNA VID DET I15:DE SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMÖTET I STOCKHOLM DEN 7—12 JULI 18938. Aderton år hade förflutit, sedan skandinaviska naturforskare sist voro samlade i vår hufvudstad för diskussion af senare re- sultat inom skilda grenar af sin vetenskap, för öfverläggning och planering af gemensamma arbeten och för att genom personlig beröring fackmännen emellan starkare sammanknyta dessa till fromma för det gemensamma målet, vetenskapens utveckling. Stora och mångfaldiga äro de framsteg, som sedan dess på skilda områden kunna spåras; nya och klarare metoder hafva kämpat sig fram, och hvarje gren har genom trägna studier styrkts i sin utveckling. Åter var nu tiden inne till ett möte, och den från Sverige utsända kallelsen vann äfven liflig genklang från de skilda länderna. ”Talrikast af dessa var Danmark representeradt med 117 deltagare, Norge hade 56 och Finland 23 representan- ter, hvartill komma några tyskar och ryssar. Inalles var del- tagarnas antal omkring 528, däraf 324 svenskar. Torsdagen den 7 juli öppnades mötet i närvaro af konun- gen, kronprinsen och prins Eugen, med tal och föredrag, hvar- efter de olika sektionerna sammanträdde för närmare ordnande af sina program. De voro följande: sektionen för matematik och astronomi, fysik och mekanik, kemi och farmaci, geologi och mineralogi, geografi och hydrografi, botanik och fytopaleon- tologi, zoologi och zoopaleontologi, antropologi och etnologi, anatomi och fysiologi, medicin och kirurgi, hygien och medicinsk statistik, sålunda 11. Vid den konstituerande sammankomsten kände sig entomologerna nog starka att bilda en egen subsektion I 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. — detta under sektionen för zoologi och zoopaleontologi — hvarmed de iklädde sig ansvaret af föredrag under mötesdagarna inom denna specialgren. Detta var den enda subsektion, som bildades. Dess bildande föreslogs af prof. AURIVILLIUS, som där- vid inbjöd den att hålla sina sammankomster å Riksmusei ento- mologiska afdelning. Till ämbetsmän valdes: ordförande d:r F. MEINERT (dansk), v. ordf. prof. O. M. REUTER (finsk), sekrete- rare' d:r YNGVE SJÖSTEDT (svensk). I subsektionens förhandlingar deltogo för öfrigt, utom leda- ren af dess organisation prof. CHR. AURIVILLIUS, fru MEINERT (Köpenhamn), docent ENZz1Io REUTER med fru (Helsingfors), prof. SvEN LAMPA, lektor C. O. v. PoraTt, d:r HARALD SCHÖTT, byrå- chefen J. MEvEs, kassör G. HOFGREN, kapten J. W. KULLBERG och andra. Vid fredagens sammankomst inledde prof. REUTER diskus- sion om entomologiska försöksstationer, en fråga af min- dre vetenskaplig men desto större praktisk betydelse. I Sverige hade nyligen en sådan anstalt tack vare svenska entomologers ihärdiga sträfvanden kommit till stånd, och Finland vore nu snart vid samma ståndpunkt, detta efter svenskt mönster. I Finland var det, nämnde inledaren, isynnerhet ängsmasken (Chareas graminis 1..), som varit förödande, och den skada denna under sista året anställt anslogs till 5 millioner mark, lågt beräknadt. Äfven i Norge hade, enligt SCHÖYEN, under sista året stora härjnin- gar förorsakats af samma fjärillarv. Energiska försök att hämma dess framfart hade i Finland blifvit gjorda. Först hyste man förhoppning att genom parasitsvampar komma den på lifvet, men de försök, som därvid anställdes, gåfvo ej åsyftadt resultat. Senare experiment hade riktats på användandet af vissa vätskor för be- sprutning, hvarvid petroleumemulsion och än mer lysol vid sig fäst goda förhoppningar; detta senare hade den stora fördelen att vara mycket billigt. Hittills hade härjningarna hållit sig inom landets västliga kuststräcka, men utbredde sig nu desamma inåt, blefve förlusten än mer betydande. Af särskildt intresse vore, vid tal om entomologiska statio- ner, utredningen af frågan angående förordningar, som gjorde det obligatoriskt att i härjade trakter följa af statsentomolo- gen gjorda föreskrifter, ett förhållande som redan existerade såväl 2 | j l i | | SJÖSTEDT: SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMÖTET. Helg i Tyskland som än mer i Nordamerikas Förenta Stater, där nämnda tjänstemans makt var betydande. I diskussionen del- togo prof. LAMPA, prof. AURIVILLIUS, docent REUTER, byråchefen MEVES och d:r MEINERT. Prof. LAMPA omnämnde, att gräsma- sken härjade äfven hos oss, och att bästa medlet mot den torde ligga i jordens skötsel; artificiella medel läte sig svårligen utfö- ras i fråga om större vidder. Angående den bekanta parasit- svampen Botrytis tenella hade det visat sig, att den nog under vissa förhållanden, i laboratorier o. s. v., varit bra men ej läm- nat praktiskt användbart resultat på vidsträcktare områden. Prof. AURIVILLIUS betonade såsom den praktiska entomologiens största och framtida uppgift att bringa studierna därhän, att förestående härjningar redan från början kunde uppdagas och motkämpas och därigenom förhindras att komma till verkligt utbrott. I ett längre anförande redogjorde docent REUTER för den praktiska entomologiens ställning i Finland och för de förbere- delser, som där gjorts att möta förestående härjning. I detta land står man nämligen nu inför en begynnande härjning af gräsmasken och sträfvandena gå ut på, att kväfva den i dess linda. Första året är angreppet från ängsmaskarna obetydligt och innebär föga fara; under andra året tilltager denna, hvilket än mer är fallet det tredje, sista året. Genom detta uppträdande kan man emellertid på förhand bereda sig på den förestående kampen och vidtaga de åtgärder, som kunna tänkas lämpliga. För närvarande vore en person i Finland sysselsatt att studera orter, där ängsmasken väntas och därvid anteckna alla påträffade, af densamma angripna platser. Det medel, som talaren ansåg hafva gifvit bästa resultat mot ängsmasken, var besprutning med 2 & lysol, som efter 2—3 minuter säkert dödade larverna. Lysolen har företräde framför petroleum såväl hvad pris som be- ' kvämligheten vid dess användande vidkommer. Man har sålunda i nämnda land på bästa sätt sökt vara beredd på nästa års härj- ning. Gifva de påtänkta medlen godt resultat, skola intresse- rade personer inbjudas för pröfvandet af metoden i större skala, och rapporter om förloppet genom pressen spridas till vidare kretsar. Prof. LAMPA ansåg, att talaren slagit in på rätt väg, men betonade, att mycket kunde ernås genom odling, enär det visat a I 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. sig, att larverna ej trifvas, då nya växter såddes på det upplöjda fältet, hvilket docent REUTER äfven medgaf, men därvid erinrade om de stora ouppodlade sträckor, som funnes i Finland, på hvilka dess entomologer måste tänka, och hvilkas förvandling till åker- fält ej låge inom närmaste framtiden. Äfven ållonborrarna föranledde en stunds diskussion, hvar- vid d:r MEINERT betonade nödvändigheten att ingripa med all- var, om man ville komma till nöjaktigt resultat, i annat fall kunde man låta saken vara. Att arbeta på ett område, under det att närgränsande angripna platser blefve utan skydd, hjälpte obetydligt, ty där fostrades i så fall ett tillräckligt antal insekter för att åter sprida sig rundt omkring. Hvad ett omedelbart, allvarligt uppträdande kan uträtta lämnade tyskarne exempel på, då koloradoskalbaggen från Amerika inkommit i landet. Genom att genast vidtaga energiska mått och steg blefvo de den kvitt. Prof. LAMPA uttalade som en önskvärdhet, att plockning af ållonborrar inom angripna områden skulle blifva obligatorisk, och att insamlingen ej borde afbrytas under mindre gifvande svärm- ningsår utan fortsättas, och betalningen då ökas. Rätt goda resultat hade genom dessa insamlingar redan ernåtts. På framställning af ordföranden anmodades föreståndaren för Statens entomologiska anstalt, prof. LAMPA, att gifva förslag till uttalande från sektionens sida i anledning af diskussionen om bestämmelser för obligatoriskt följande af statsentomologens före- skrifter i för härjningar utsatta områden. Detta, som af sektio- nen godkändes, hade följande lydelse: »Med anledning af ordförandens förslag och de yttranden, som under diskussionen af förevarande fråga afgifvits, får sektio- nen uttala följande önskningsmål: att lagstadganden rörande hvarje jordinnehäfvares skyldighet att vid förefallande behof motarbeta eller söka förhindra insekthärjningar vore både nyttiga och af behofvet påkallade, samt att det borde ligga hvarje härför in- tresserad om bjärtat att arbeta för denna sak genom att upplysa lagstiftare och allmänhet om dess stora vikt och innebörd.» Lördagens föredrag af d:r YNGVE SJÖSTEDT hade till ämne: San Jose scale, Aspidiotus perniciosus, Nordamerikas mest härjande skadeinsekt och var en biologisk och morfologisk redogörelse för de viktigaste dragen af detta så beryktade ska- 4 il SÅRET SJÖSTEDT : SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMÖTET. 125 dedjur, grundad på studier under en nyss afslutad resa i Förenta Staterna och Canada. För att rätt fatta möjligheten af denna insekts kommande farlighet för oss, vore studiet af dess geografiska utbredning och dessa områdens klimat och naturförhållanden af påfallande vikt. Som resultat af de synnerligen vackra djurgeografiska studier, hvilka direktorn för den mammologiska och ornithologiska afdel- ningen vid åkerbruksdepartementet i Washington, d:r MERRIAM, under en följd af år med noggrannhet utfört, hafva två större nordamerikanska zoner kunnat begränses, hvardera med tre under- zoner. Den sydligare hufvudzonens nordligaste subzon, som fått namnet »transition zon» karaktäriseras genom förekomsten af såväl vissa sydligare som vissa nordligare former, djur och väx- ter, hvilka här mötas. Då man efter en längre tids studier af ifrågavarande skadeinsekt hopsamlat en mängd uppgifter om orter för dess härjningar och utprickade dessa på kartan, fann man, atterdessalkplatser icke, eller. föga, gingo, in: i nämndas zon; utan voro belägna utmed dess gränser eller söder därom. Detta förhållande var stundom mycket slående, så t. ex. vid Hud- sonfloden, där den sydliga zonen i en lång, smal flik skär upp 1 transition zon — och just i denna följer San Jose scale efter. Dess härjande förekomst vid t. ex. Boston, som ligger i transition zon, får sin förklaring af denna stads läge vid golf- strömmen. Då redan transition zon visar ett klimat, delvis varmare än vårt, med t. ex. vildt växande lönn, valnötsträd och kastanj, torde faran för insektens härjande spridning hos oss ej vara så stor. Största faran för dess spridning ligger i plantor, ej så ; mycket i frukt, och skulle några åtgärder vidtagas, borde dessa — i första rummet gälla de förra. Till belysning af föredraget vi- sades från resan medförda San Jose scales, dels på kvistar, dels inlagda till preparat. Under måndagens sammankomst lämnade d:r HARALD SCHÖTT meddelande om fyra Collembolaformer från Franz Josephs land, anträffade under Jackson-expeditionen, hvilka hade sitt särskilda intresse såsom de första från nämnda trakt kända insekter. & De voro: Isotoma cinerea (Nic.) och bidenticulata ”TULLB., WW Achorutes. dubius= TuvurB. och longispinus TULrB.. Samtliga 5 Yr 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. hade förut träffats inom arktiskt område; I. cinerea och biden- ticulata vore äfven kända från Jämtlands fjäll. D:r MEINERT höll därpå föredrag om larvernas betydelse för systematiken. Han genomgick olika insektgrupper, deras karaktärer och förvandling, och den vikt som redan nu i syste- met vore fäst vid larverna, så t. ex. bland /ymenoptera med dess grupper af parasitiska och växtätande larver, de senare med ben, de förra, då de under sitt lif i andra djur ej behöfvavså: dana, utan ben o. s. v. En egendomlig träbock (Hypocephalus armatus) omnämndes och visades därpå af prof. AURIVILLIUS; denna insekts plats i systemet vore osäker, så länge man ej kände dess larv. Äfven Pelobius Hermanni, en dykare, hade varit Svår att bringa in i systemet, hvilket först med känne- dom om larven lyckats. En annan form, JVoterus, hade äfven varit mycket svår att systematicera; THOMSON hade velat ställa den a parte, bilda för densamma en egen afdelning, subtribus Votzerides under tribus Dytiscina. Stort arbete hade därför nedlagts för att få känne- dom om larven, men länge hade sökandet efter densamma varit lönlöst. Så fann för ett par år sedan en dansk student, JENSEN, en lefvande Voterus, som medfördes hem och insläpptes i ett akvarium, där den snart iämnade larver. Nu kunde konstateras att den har sin plats mellan hydrophilider och haliplider. Vid studiet af dytiscidlarverna hade det visat sig, att släktskapen icke var alldeles sådan, den tedde sig hos de utvuxna insekterna, hvarför den gamla systematiken något måst ändras. De gamle intresserade sig föga för larver, men ERICHSON hade tidigt i Wiegmanns Archiv fir Naturgeschichte ägnat dem sin uppmärksamhet i och för systematiken. I Danmark hade studiet af larverna fått en förträfflig förkämpe i SCHJÖDTE, hvars stora arbete öfver coleopterlarver, grundadt på sorgfälliga undersök- ningar af ett rikt material, vore af största betydelse. Detevar emellertid affattadt på latin och i hopträngd form och därför svårare att förstå för yngre entomologer. Prof. AURIVILLIUS uttalade som ett önskningsmål, att syste- matiska arbeten utarbetades öfver larver, som möjliggjorde des- sas bestämmande. Larvernas betydelse för systematiken vore af stor vikt, och närmare släktskap konstaterades ofta genom stu- 6 le sned RR RR VIND IV UNIV SJÖSTEDT: SKANDINAVISKA NATURFORSKAREMÖTET. I27 dier af desamma. Så t. ex. bland fjärilarna, där macrolepido- ptera hafva gripfötter, muäcrolepidoptera kransfötter, hvilka ej kunde omfatta kvistar o. dyl. Cossus, Sesza o. a., som ända till sista tiden stått bland de förra, hörde emellertid till de se- nare. Äfven vårtors ställning och antal på larverna vore af syste- matiskt värde. Af prof. REUTER anfördes också exempel i sam- ma riktning. Under stenar i vattnet vid kalkklippor på Eng- lands, Frankrikes och Spaniens kuster, djupt under ytan hade påträffats. en hemipter, Åepophilus Bonnairer; först dess larv kunde bestämma släktskapen och ställningen i systemet, som icke vore närmast hebrider och gerrider, utan .närmast antho-: corider och capsider, Detta exempel var hämtadt från insekter med ofullständig förvandling. Refererande till prof. AURIVILLI yttrande om fjärillarver be- tonade docent REUTER vikten att följa dessas utveckling ända från ägget, enär det visat sig, att föga besläktade larver vid ett visst stadium genom konvergens kunna likna hvarandra, och att man med kännedom om blott detta kan betrakta dem såsom mycket närstående. Så vore t. ex. släktena Åpatura och Cha- raxes ej så besläktade, som en tid antagits. Under tisdagens sammankomst lämnade prof. AURIVILLIUS en skisserad öfversikt öfver sina vidtomfattande studier af den etiopiska dagfjärilfaunan, hvilka han nyligen afslutat i ett till akademien inlämnadt större arbete. Den betydelse ett sådant arbete, som omfattade hela den etiopiska dagfjärilfaunan med dess omkring 1,530 kända arter har för begränsandet af Afrikas olika zoologiska subregioner, är lätt att inse. Fyra sådana hade uppställts; den första omfattande världsdelens västra delar ägde inom sig ensam mer än två tredjedelar af alla de släkten, som voro karakteristiska för hela den etiopiska regionen; den andra omfattande kontinentens södra, den tredje dess östra delar, den fjärde Madagaskar. Belysande exempel på dimorfism företeddes liksom äfven serier visande den successiva förändring en art under sin vidsträckta utbredning undergår. D:r SJÖSTEDT påpekade den stora öfverensstämmelse, som rådde mellan det resultat, till hvilket föredraganden vid studiet af dagfjärilarna kommit vid begränsningen at det zoologiska Västafrika och det, som framgått genom studier af Afrikas fågel- 7 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. värld. Dessa båda sammanstämmande resultat vore en borgen för den typiska enhet, som i zoologiskt hänseende karaktärise- rade detta stora område, och hade sin grund 1 att detta såsom 1 det hela tågetrrett "skogsland på alla sidor omgitvestafelhar öknar eller stepper. Åt samma håll gingo äfven af lektor Vv. PORAT gjorda studier af Afrikas myriopoder, såsom af denne anfördes. Härmed voro mötets förhandlingar afslutade, och sedan prof. AURIVILLLIUS och docent REUTER uttalat ett tack till ämbetsmän- nen, styrdes kosan till Entomologiska Föreningens och Faunas mångårige medlem fotografen ROESLER för att genom en gemen- sam bild än längre bevara liflig hågkomst från det 15:de Skan- dinaviska naturforskaremötets angenäma samarbete. Yngve Sjöstedt. EINE BISHER UNBEKANNTE TERMITE AUS KAMERUN VON YNGVE SJÖSTEDT. Termes niger n, sp. Imago alata: nigra, femoribus tarsisque paulo dilutioribus; antennis 19-articulatis, anguste albo annulatis, articulo tertio paulo longiore quam secundo et quarto; capite longiore quam lato, medio excavato circulo parvo; inter ocellis jugo rotundato humili; ocellis distantibus; prothorace latitudine capitis, semi- circulari, medio cavo parvo, antice elevato medio exciso, postice incurvato; alis brunnescente-fuscis, venis costalibus paulo obscurioribus, mediana ad sub- cöstam approximata; mediana et submediana al& anticXx ad basin alx ipsius non junctis. Long. c. alis 42, exp. alar. 73, long. ale 34, lat. ale 8,8, corp. c. 20 mm. Sowohl auf Grund der Grösse, als der schwarzen Farbe des Kopfes und des Körpers, welche ganz dieselbe wie beim Kopfe der Soldaten des Termes Lilljeborgi SjösTt. (Festschrift fär Lilljeborg, Upsala 1896, pag. 269, Taf. XIV) ist, halte ich fir sehr warscheinlich, dass diese ausgezeichnete Form die Imago jener Art sei, wovon bisher nur Soldaten und Arbeiter, aus Kamerun beschrie- ben, bekannt sind. Sie ist auch die einzige von jenem Gebiete mitgebrachte Termite, die genug gross ist, um Imago der erwähnten Soldaten und Arbeiter sein zu können. Vorläufig muss ich doch dieselbe als selbständige Art aufstellen. FR ES NVP SE 129 STATENS ENTOMOEOGISKA ANSTACT, Sedan svenska riksdagen 1896 under rubriken »anslag till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» anvisat medel på ordinarie stat till upprättande och underhåll af en entomologisk försöksanstalt, kan man med allt fog säga, att den praktiska entomologien i Sverige tagit ett jättesteg framåt och härigenom kommit i ett lyckligare läge än i något annat europeiskt land. Det praktiska Amerika hade för länge sedan, med vaken blick för den otroliga förlust skadeinsekterna tillfoga landtbruket med dess binäringar, inrättat försöksstationer, där medel till härj- ningarnas dämpande studeras och sedan kungöras för befolknin- gen; men i Europa hade man ännu ej kommit så långt, om jag undantager de anstalter man upprättat för mera speciella ända- mål, hufvudsakligen för studium och bekämpande af den för vin- stockarna så olycksbringande Phylloxeran. Med jubel emottogs äfven riksdagens beslut icke blott af den Entomologiska Före- ningen, där frågan första gången vid dess 10-års-fest den 14 de- cember 1389 förts på tal och sedan oupphörligt varit föremål för stu- dier och öfverläggningar, utan äfven af den stora allmänheten, som vid skötsel af lanäåtbruk, skog eller trädgård lärt sig inse hvilka kolossala förluster hvarje år förorsakades af skadeinsekterna. Då Statens entomologiska anstalt, belägen vid Albano invid Stockholm, nu blifvit färdigbyggd och organiserad, tro vi, att det kan intressera tidskriftens läsare att erhålla litet närmare känne- dom om densamma. Vi vilja därföre först lämna en kortfattad redogörelse för dess tillkomst samt därefter en beskrifning öfver huru den ser ut och huru den är inrättad. Entomol. Tidskr. Årg. 19, H. 3—4 (1808). I 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Frågan erhöll, såsom vi ofvan antydt, sitt första uppslag den 14 december 1889, då den Entomologiska Föreningen i Stockholm firade sin tioåriga tillvaro. En af Föreningens med- lemmar framställde då i ett föredrag några önskemål för ento- mologien i Sverige. Det första önskemålet, som härvid framställ- des, var Ent. Tidskrifts utvidgande med en biologisk afdelning, särskildt hvad anginge skadeinsekterna. Föreningen tog äfven strax därefter denna fråga om hand och inom kort erhölls af staten ett årligt bidrag af 1,000 kronor till utgifvande af en sär- skild del af tidskriften: Uppsatser i praktisk entomologi. Här- med hade man tagit ett stort steg framåt, men man kunde ju ännu hufvudsakligen blott relatera de erfarenhetsrön, som gjorts på andra håll och under för oss mer eller mindre afvikande för- hållanden. De flesta på sakliga förhållanden grundade uppsatser, som kunde inflyta, voro från den af staten anställda och aflönade entomologen, numera professorn SVEN LAMPA; men denne klagade oupphörligt, att han under sina resor ej hade tillfälle verkställa några mera djupgående undersökningar och ej hade en fast an- stalt att tillgå, där studierna och försöken kunde mera rationelt bedrifvas. Vid den ofvannämnda tioårsfesten framställdes äfven bland de af föredragaren uttalade önskemålen, huru viktigt i både prak- tiskt och vetenskapligt hänseende det vore att få till stånd en biologisk anstalt, där uppfödandet af larver och andra till utred- ning af insekternas fortplantning, förvandlingar och lefnadsvanor erforderliga undersökningar kunde på ett tillfredsställande sätt utföras. Med varmaste intresse omfattades den viktiga frågan af Föreningens medlemmar, och man kan säga, att sedermera intet enda sammanträde hållits, utan att hon i någon form afhandlats och diskuterats. Vid Ent. Föreningens högtidsdag den 14 de- cember 1890 uppställdes såsom diskussionsämne: »Bör något göras för att biologiska undersökningar rörande insekterna, i för- sta rummet de skadliga, 1 vårt land må komma till stånd?» Frå- gan inleddes af undertecknad och i den lifliga och sakrika diskus- sionen deltogo professorerna ÖSKAR SANDAHL, CHR. AURIVILLIUS, CHR. LOVÉN, J. ERIKSSON, statsentomologen SvEN LAMPA, direk- tören för skogsinstitutet C. G. HOLMERZ, kanslisekreteraren SIMON NORDSTRÖM m. fl. Med öppen blick för de till millioner kronor 2 Nr rn GRILL! STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT, 131 uppgående förluster, som årligen tillfogas våra landtbrukare, skogs- odlare och trädgårdsskötare genom skadeinsekternas tillskyndande, sökte nu Föreningen, då hon med sina egna alltför anspråkslösa tillgångar ju ej kunde realisera sitt så lifligt eftersträfvade önske- mål, att härför intressera äfven utom Föreningen stående. Att detta ej skulle blifva svårt, låg ju i sakens natur, En biologisk station, eller, som man numera började kalla den, en entomolo- gisk försöksanstalt, borde kunna åstadkommas för en jämförelse- vis ringa årskostnad, och kunde man där utfinna botemedel mot endast en enda af våra talrika skadeinsekter, hade man ju kost- naden ersatt hundrafaldt. Såsom var att förmoda omfattades sa- ken med intresse på vidt skilda håll. Den 16 mars 1893 in- sände Östergötlands läns Hushållningssällskap genom sin ordfö- rande, landshöfdingen grefve ROBERT DE LA GARDIE, till Kongl. Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté en skrifvelse, hvari hemställdes, att Förvaltningskommittén måtte vidtaga åtgärder för inrättandet af en entomologisk försöksstation, hvarest skadeinsek- ternas lifsvillkor kunde närmare studeras samt medel för deras utrotande pröfvas och utfinnas. Redan den 16 oktober 1893 ingick Landtbruksakademien med en skrifvelse, undertecknad af P. v. EHRENHEIM Och contrasignerad af CHRISTIAN LOVÉN, till H. M. Konungen, hvari den efter en längre sakrik motivering i under- dånighet hemställer, det vid Akademiens experimentalfält måtte inrättas en försöksstation för experimentelt studium af skadein- sekterna samt af medlen till deras utrotande eller hämmandet af deras härjningar, samt föreslår för denna anstalt organisation och stat. Stationens skötsel borde anförtros åt en föreståndare, under hvilken borde lyda en assistent under 7 månader (april —okto- ber) af året samt ett arbetsbiträde. Som det ej var möjligt att inrymma institutionen i någon af de å experimentalfältet redan befintliga byggnaderna, måste man uppföra en ny sådan och bi- fogades, då Akademien ej var i tillfälle att nu framlägga en full- ständigt detaljerad plan och kostnadsberäkning för denna bygg- nad, en skissritning med approximativ kalkyl, som uppgjorts af föredraganden för Akademiens mekaniska afdelning, kaptenen O. ÅA. BuscH, med biträde af byggmästaren E. W. RITTER, och hvarför kostnaden jämte erforderliga uthus icke skulle komma att öfverstiga 10,000 kr. Det begärda anslaget för en gång till in- 3 J 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 398. redning, första uppsättning af instrument och öfriga inventarier upptogs till 1,500 kr., och årsanslaget — förutom lön åt före- ståndaren af 4,000 kr. med två ålderstillägg om 500 kr. samt arfvode åt assistenten af 1,000 kr. — äfvenledes till 1,500 kr. Akademien förbehåller sig att, om det täcktes Kongl. Maj:t att i nåder bereda tillgång till ofvan angifna för förslagets förverk- ligande nödiga anslag, få inkomma med fullständig ritning och kostnadsberäkning för den ifrågasatta byggnaden. Med anledning af denna skrifvelse förklarade Kongl. Maj:t den 31 oktober samma år, eller 1893, sin nådiga vilja vara, »att TLandtbruksstyrelsen lämnade MHushållningssällskapens ombud till- fälle att vid deras under nästföljande november månad infallande sammanträde 1 ärendet sig yttra samt med det yttrande, som så- lunda må varda afgifvet, och eget underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma». Frågan blef sålunda af Kongl. Maj:t remitterad till Landt- bruksstyrelsen. Hushållningssällskapens i Stockholm samlade ombud omfat- tade den viktiga frågan med lifligaste intresse, och den 14 no- vember 1893 inkommo de med en på ombudens vägnar af FRE- DRIK HEDERSTIERNA undertecknad och af CARL BENDIX kontra- signerad skrifvelse till Konungen, hvari de i underdånighet till- styrka inrättandet af en entomologisk försöksanstalt och, med instämmande i hvad Landtbruksakademien i frågan anfört, för- orda dess förläggande till hennes experimentalfält. Fördelarna af detta läge syntes ombuden vara klara och oomtvistliga. I af- seende på anstaltens af Landtbruksakademien föreslagna organisa- tion, det för byggnaden äskade beloppet och aflöningen till tjän- stemännen hade ombuden intet att anmärka. Däremot funno ombuden de anslag, som ifrågasatts för anstaltens första utrust- ning, med 1,500 kr. för en gång, och för dess drift, likaledes 1,500 kr. årligen, vara alltför knappt tillmätta, samt föreslå den förra summans höjande till 3,000 kr. och den senares till 1.800 kr. Emellertid hade Landtbruksstyrelsen af sin dåvarande ento- molog, SvEN LAMPA, -infordrat ett utlåtande, som denne afgat den 12 december 1893, och hvilket han afslutar med uttalandet af en uppriktig önskan om framgång åt förslaget, då han anser 4 | ASSR GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 133 den af Landtbruksakademien och Hushållningssällskapens ombud gjorda utredningen vara både grundlig, väl motiverad samt fullt enlig med sakförhållandena. Äfven den Entomologiska Föreningen, som med det mest spända intresse följt den hittills snabba utvecklingen af frågan, inkom den 19 december 1893 till Landtbruksstyrelsen med en af dess ordförande, professor O. TH. SANDAHL, undertecknad skrifvelse, hvari den anhåller att, då det är Föreningen bekant, att förslaget nu, sedan yttrande däröfver äfven inhämtats af Hus- hållningssällskapens ombud, skulle behandlas af Landtbrukssty- relsen, det ej måtte anses för ogrannlaga, om Entomologiska För- eningen äfven för sin del vågade till Styrelsen inkomma med en framställning 1 ämnet. Varmt förordar Föreningen förslaget och hoppas, att denna sak snart skall finna en lösning, som kan lända vårt fäderneslands jordbruk till gagn och nytta. Den 20 december 1893 inkom Landtbruksstyrelsen med sin till Konungen ställda skrifvelse i ämnet, undertecknad af THEO- DOR ODELBERG och HENRIK MAGNET samt kontrasignerad af FREDRIK EGERSTRÖM. Med allt större bestämdhet, säger Styrel- sen, hafva tid efter annan inom vårt land röster höjts för vid- tagande af kraftigare åtgärder i syfte att förekomma de förödel- ser, som, i den mån jordbruket tilltagit i intensitet, visat sig i allt högre grad hota de odlade växterna, och dymedelst söka förebygga de stora förluster, hvaraf eljest landtmannen kommer att drabbas. Alltifrån början af sin verksamhet har också Landt- bruksstyrelsen haft sin uppmärksamhet fästad å detta förhållande och sökt bereda utvägar för vinnande af det viktiga ändamålet. Då Landtbruksakademien såsom det vill synas på goda skäl an- sett att, om en sådan institution som den nu föreslagna upprät- tas, någon särskild entomolog, i likhet med den af Landtbruks- styrelsen under senare tider anställda »instruktören för medde- lande af upplysningar i fråga om de för landtbruket skadliga insekter» (den i dagligt tal kallade statsentomologen), ej vidare behöfver antagas, utan att dennes åligganden skulle kunna full- göras af den entomologiska försöksstationen, varder det så myc- ket viktigare, att denna anstalt ställes i de praktiska intressenas tjänst och från början erhåller den dubbla uppgiften att jämte ett grundligt studium af den praktiska entomologien i alla dess 5 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. delar göra denna vetenskap fruktbärande, dels genom sträfvandet att söka utfinna botemedel mot skadliga insekter, dels ock genom meddelande af upplysningar och råd åt allmänheten i alla de afseenden, som kunna anses ligga inom området för institutio- nens verksamhet. Det är också endast under förutsättning, att anstalten erhåller denna afgjordt praktiska karaktär, som Landt- bruksstyrelsens förbemälde instruktör skulle kunna undvaras och Styrelsens öfverhufvud finner sig kunna förorda upprättande af en dylik anstalt, som för öfrigt med afseende å dess nära sam- manhang med Landtbruksstyrelsens öfriga verksamhet och dess vikt för själfva landtbruksnäringen ovilikorligen torde böra ställas under Styrelsen ledning och inseende. Det dubbla ändamål, som anstalten skulle få, kräfver emellertid ett årligt anslag, som icke utan olägenhet skulle kunna sättas lägre än det af Landtbruksakademien föreslagna. Då Landtbruksstyrelsen sålunda ej önskade, i likhet med hvad alla öfriga, som uttalat sig i ämnet, hafva anstalten ställd under Landtbruksakademien, utan under sitt eget öfverinseende, kunde hon helt naturligt ej häller förorda dess förläggande till Akademiens experimentalfält. Därföre säger Styrelsen äfven vidare 1 sitt utlåtande, att beträffande detaljerna af ifrågavarande förslag, så anser sig Landtbruksstyrelsen böra endast erinra att, ehuru många skäl tala för ifrågavarande anstalts förläggande till experimentalfältet, detta förslag, hvars utförande skulle erfordra uppförandet därstädes af en ny byggnad för en beräknad kostnad af 10,000 kronor, synes åtmin- stone för närvarande icke böra vinna afseende, enär all erfarenhet ännu saknas om bästa sättet för en dylik byggnads uppförande, och möjlighet utan tvifvel finnes att få mot ett pris, ej öfverstigande 500 kronor för år, hyra någon i hufvudstadens omedelbara när- het med goda kommunikationer försedd lägenhet, dit en dylik anstalt till en början och till dess någon erfarenhet vunnits om de fordringar, som böra ställas på den byggnad, där anstalten slut- ligen skall inrymmas, kan vara förlagd. Då Landtbruksstyrelsen »icke har något vidare att mot för- slaget erinra», hemställer Styrelsen på grund af hvad hon anfört 1 underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig proposition att Riksdagen, under förutsätt- ning att anstalten inrättas på sätt Styrelsen föreslagit, måtte an- visa dels för försöksstationens utgifter ett årligt belopp af 7,000 [6] TN Br rd RS GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. 135 kronor, hvaraf till föreståndaren 4,000 kr. med rätt till två ålders- tillägg hvardera å 500 kr., till assistenten 1,000 kr., samt för anstaltens underhåll och drift — hyra för lokal inberäknad — 2,000 kr.; dels ock för anskaffande af instrument och öfriga inventarier för en gång ett belopp af 1,500 kronor. Landtbruksstyrelsens utlåtande var nog förestafvadt af väl- vilja för själfva förslaget, men dels genom dess ovillkorliga for- dran att anstalten skulle ställas under hennes öfverinseende, och dels genom den i sista stund från öfriga förslag afvikande idéen att tillsvidare inhysa anstalten i en förhyrd lägenhet, kunde Kongl. Maj:t omöjligt framkomma med proposition i ämnet till 1894 års Riksdag, utan såg sig i stället tvungen att remittera ärendet till Landtbruksakademien för vidare behandling. Ett år gick sålunda förloradt. Men Landtbruksakademien inkom med berömvärdt nit snart med sitt infordrade nya utlå- tande, hvilket åtföljdes af en fullständig ritning till försöksstatio- nen, uppgjord hvad angår den del af byggnaden, som omfattade boningslägenheterna, af arkitekten JoSEPHSON, och hvad som an- gick insekthuset och källrarna med dess inredning af underteck- nad, med hufvudsaklig ledning af entomologiska stationen i Washington, hvilken anses vara den bäst inrättade af de många, som finnas i Amerika. Kostnadssumman för denna byggnad be- räknades stiga till 13,000 kronor. Man hoppades nu fullt och fast att Regeringen skulle inkomma med proposition i frågan till 1895 års Riksdag, men när den Kongl. propositionen öfverläm- nades, fanns ingenting däri taladt om en entomologisk försöks- anstalt. Civilministern hade ej häller nu, till följd af Landtbruks- styrelsens afvikande förslag, ansett sig kunna komma fram med frågan. Med förtviflan öfver den besvikna förhoppningen, sökte nu Entomologiska Föreningen under den korta tid, som återstod före motionstidens utgång, att intressera framstående riksdagsmän i båda kamrarna att väcka enskilda motioner i ämnet; mindre med utsikt att härigenom vid denna Riksdag vinna målet, men hufvud- sakligen för att bringa saken till Riksdagens kännedom och här- igenom möjligen få igenom frågan vid följande års Riksdag. Med beredvillighet frambars äfven motion i ämnet af d:r CARL NY- STRÖM i första kammaren och af kontraktsprosten O. W. REDE- LIUS i den andra. I sitt utlåtande angående dessa båda hvar- | 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. andra liknande motioner säger Statsutskottet, att som motionä- rerna åberopat den utredning i ämnet, hvilken lämnats i motio- nerna bifogade yttranden af Landtbruksakademien, Landtbruks- styrelsen, Hushållningssällskapens år 1893 församlade ombud m. fl., af dessa handlingar framgår, att Landtbruksakademien underställt Kongl. Maj:ts pröfning förslag om inrättandet af en entomologisk försöksstation vid Akademiens experimentalfält; och, enligt hvad utskottet inhämtat, har denna framställning, öfver hvilken yttranden af vederbörande myndigheter infordrats, ännu icke blifvit inför Kongl. Maj:t föredragen. Vid sådant förhållande, och då alltså detta ärende för närvarande är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anser sig utskottet icke böra till det väckta förslaget tillstyrka bifall. Såsom det var att för- utse, var frågans fall härmed gifvet. Men i andra kammaren yttrade kontraktsprosten REDELIUS, att han ingalunda ansåg det barn, som nu begrofs, vara ett dödfödt, utan antog att det med förstärkta krafter skulle lefva upp igen vid kommande Riksdag. Och så blef äfven händelsen. I statsverkspropositionen till 1896 års Riksdag framlägger Regeringen förslag till anvisande på ordinarie stat af medel till en entomologisk försöksanstalt, hvarjämte departementschefen för- klarar att, enär å experimentalfältet icke finnes någon för anstal- ten användbar lokal, alltså en ny byggnad behöfver därstädes för ändamålet uppföras, och lärer, äfven om kostnaden därför icke skulle kunna nedbringas under kostnadsförslagets slutsumma, utgiften därför kunna bestridas med för Kongl. Maj:t tillgängliga medel; af dylika medel torde ock kostnaden för anstaltens första utrustning kunna betäckas. I sitt utlåtande säger sig Statsutskottet, som finner viktiga skäl tala för att en anstalt af den art, Kongl. Maj:t föreslagit, må komma till stånd, emellertid vilja framhålla, att den nytta, som därmed kan vinnas, torde vara i väsentlig mån beroende därpå, att anstaltens verksamhet ledes i en verkligt praktisk rikt- ning. Ur denna synpunkt och på de skäl, som i öfrigt blifvit af Landtbruksstyrelsen uti dess i ärendet afgifna utlåtande till stöd härför anförda, anser sig utskottet endast under den förut- sättning kunna förorda inrättandet af den föreslagna entomologi- ska anstalten, att densamma varder ställd under Landtbrukssty- 8 GRILL: STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT. SN relsen, som sålunda bör öfver dess verksamhet i alla delar utöfva inseende. Och till slut hemställer utskottet, att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt bifallas, att Riksdagen, för inrättande af en under Landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt, be- viljar till aflöning åt en föreståndare för samma anstalt 4,000 kronor för år, däraf 2,500 kronor såsom lön och 1,590 kronor i tjänstgöringspenningar; till aflöning åt en assistent vid anstalten (med tjänstgöring under tiden april —oktober) 1,000 kronor för år, samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år, äfvensom medgifver, att föreståndarens aflöning efter innehafva- rens af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af fem år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit an- tagen, må höjas med 500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda tjänstgöring ånyo höjas med 500 kronor. Den 22 februari 1896 förekom frågan 1 båda Riksdagens kamrar och bifölls utan någon nämnvärd diskussion. Den för vårt land viktiga frågan om inrättandet af en ento- mologisk försöksanstalt var härmed lyckligt löst hvad angår de erforderliga penningemedlen. Men ännu återstod tvänne viktiga faktorer: att finna lämplig personal och lämplig plats för anstal- ten. Den förra frågan löstes ganska lätt, då till föreståndare den 29 januari 1897 af Kongl. Maj:t utnämndes Landtbruks- styrelsens entomolog, SVEN LaAMPaA, hvilken var så godt som själfskrifven till platsen och ett par månader därefter förordnades till professor; till assistent utsågs af Landtbruksstyrelsen den från sin forskningsfärd 1 Kamerungebitet bekanta forskaren d:r YNGVE SJÖSTEDT. Sedan jag nu i korta drag skildrat den rätt långa historien om huru den entomologiska försöksanstalten, eller som den nu- mera kallas: Statens entomologiska anstalt, kommit till, vill jag äfven beskrifva huru den ser ut och är inredd. Då på framställning af Landtbruksstyrelsen meddelande ingått från Landtbruksakademien att lämplig plats för försöksanstaltens byggnader numera ej kunde beredas på experimentalfältets om- råde, var det till en början ovisst, hvarest anstalten skulle 2) 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. erhålla husrum. Efter flera förslag och många funderingar lycka- des det Landtbruksstyrelsen att för behofvet förvärfva en i alla afseenden lämplig plats i Stockholms närmaste grannskap, vid Albano utmed Brunnsvikens af skuggrika ekar prydda strand och 1 omedelbar närhet till Landtbruksakademiens experimentalfält och Bergianska trädgården. Från Engelbrektsgatan eller Stock- holms östra station kommer man på några få minuter med elek- trisk spårvagn till anhaltstationen Experimentalfältet. Till höger ligger nu nämnda fält med sina byggnader, och till vänster leder en kort gångstig öfver den s. k. Ekbacken samt en något längre körväg från landsvägen fram till den alldeles invid Brunns- viken belägna entomologiska anstaltens område. Våra båda planscher, framställda efter fotografier, utgångna från atelier ROESLER, visa oss en vårbild af anstalten, innan ekarna hunnit utveckla sitt skuggande bladverk. , idem: >»Recensio critica aranearum suecicarum», idem: »Descriptions of Several European and North-African Spiders», MENGE: »Preussische Spin- nen», BLACKWALL: »Spiders of Great-Britain», OÖHLERT: »Die Araneiden der Prov. Preussen», L. KocH: »Beiträge zur Kennt- niss der Arachnidenfauna Galiziens>», HAHN und C. KocH: »>Die Arachniden» og COoLLETT: »Oversigt af Norges Araneider>, for- uden WESTRINGS »Araneae Svecicae». De distinktionsmerker, som serlig fremholdes i den nyere arachnologi, er som bekjendt foruden fra farve og ydre habitus forresten serlig hentede fra genitaliernes form og udseende. I det fölgende vil först vises, hvorledes man ved hjelp av farven og andre let iöienefaldende skjelnemerker kan skille mellem ar- terne, selv om vedkommende specimina ikke skulde have ganske udviklede kjönsorganer (skjönt bestemmelsen i det tilfelde ofte blir tvivlsom) og derpaa vil i en ny tabel distinktionsmerkerne serlig blive hentede fra genitaliernes bygning og udseende. A. Efter farven. 1. Cephalothorax centralbaand gaar med uforandet bredde frem "over paArsicephaliea ssk. 3 Moe — — gaar som en tynd streg frem over ör aptit til el: ikketil" frost ME aONeOEKSES Er — =-avbrudt bag öimené FEDorYLA/ UPYasd fot a SR SE —="Nesten ”Udvisket? I 42 Ffa OR SNRA 2. Annulerede”ekstremiteterbn. peng Slade: « SNELEDONSONG Ikke ann. ekstrem., men femora mer bler mindre sorte 6 Venter ensfarvet graaagtig . . . . STANNA (SS — -hvidagtig med to BER längdesstane (2) L. riparia C. KocH 18438. 4. Cephalotorax lateralbaand oplöste i pletter (9): L0amentata (CEERCK) SY 00 kontinuertligé "2oe. Folk SR Or paR Se Sr VEU EEE Ny 5: 6. IO. I ie 2 STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 147 Cephalothorax lateralbaand geminerede av en mörk langsgaaende midtstribe, vener lysgraa, lengden av cephalothorax 2?/+-—3 mm, (9): L. lugubris WALCK. 1802. — — ikke geminerede, wventer graabrun, lengden av cephalothorax 2!/2—2?/3 mm. (9): L. pullata (CLERCK) 1757. Venter graabrun med lysere punkter og lyst felt ner mamillernest i. . << L. circumcincta. COLLET 1875. enslarvetshvidesieller:sraaagtign Kanu t sosse. cc Mares: Hvidagtige (graa- eller gulhvide) lateralbaand paa cephalothorax . . . SFSR Ae LOG >» ; Gulbrune lateralbaand, der sfrårndöka nesten er försvundne ;60: 4.tns ti VE puietas(CLERCK). 1759. Feminae : Femora med sorte lexngdestreger: JEM Goes ciata, CINKkocHE 348. Mares: Sternum sort, fortil paa abdomen en tydelig lansetformet fleck: — L. bifasciata C. KocH 18438. » 1 Sternum mörk brun; uden tydelig lansetformet flek paa abdomen:. . L. lugubris WALCK. 1802. Cephalothorax's centralbaand smalner pludselig av foran dorsalgruben, men udvider sig igjen bag bagerste HJENTEeKKeN Sju Lang ELAN NS SOM ae ar EO — — gaar med::jevn bredde helt til bagerste öien- TERRAN : SE AE Ul ög nnst Er ART ST AIN TLateralbaandene RO SE | äger Je SALE ALT FS FKONtINUEFlige > SEN. du Ipeer HÖR. EE Feminae: Farven vesentlig Brodet av sort og graat, hele dyrets lengde 7,,—9 mm.: L. lignaria (CLERCK) 1757. — Farven vesentlig gulbrunagtig, dyrets lengde 6—7 MENAS SM NLLN QSKcald a LHOR. 1350. BEGK es AN EINE AE ERS NE NE [7 Orr ga MS (ÖTLERCK). 1.7 57. Ekstremiteterne for det meste ensfarvede uden pletter eller annuli:" > . —. YL. hyperborea THOR. -1870—13. — annulerede eller sorte paa femora, ellers lyse . 13 !' Var. pusilla er lidt mindre end hovedformen og har distinkt makule- rede og annulerede palper og ekstremiteter. 2 d 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. 13. Mares: Sterkt annulerede ekstremiteter: L. riparia C. KocH 1848. — = Ikke -annulerede ekstremiteteris win ör 8 COA 14. Lateralbaandene oplöste i pletter eller endog manglende 15 == kentintesligearr eff SKU ad SAL SASNNERANG 15: Feminae sis 4g smb Sv fb) HOKDeSTEA THOR TB OH Mares: Venter sort med svag graa haarbekl&dning, ab- domen med enkelte lengre, udstaaende haar: L. amentata (CLERCK) 1757. Venter med hvidagtig haarbekl&edning, abdomen kort, ”jevntohaaret: sc LYdericola”PRORIKISFO: 16. Cephalothorax's lateralbaand geminerede, smudsiggule med indblandet hvidt: £L. palustris (CLERCK) 1757. — — ikke geminerede, rent hvide: L. monticola (CLERCK) 1757. 17. Ekstremiteterne annulerede og makulerede paa femora, ellers ikkes: "teten EYE RES == "annuleredevogsaa paa idevandre "ledar ro stEsonng 18. Venter graa (musefarvet), mandiblerne gulrödagtige und- tagen paa apex: DL. septentrionalis WESTR. 1861. — gul (-graa) haaret, mandiblerne lyst begfarvede: L. lapponica THOR. 1870—7173. — som hos Lapponzica, mandiblerne sorte, indvendig svagt rustfarvede (&), mörk rustfarvede (2): L. atrata THOR. 1870—13. 19. Mandiblerne rödbrune med sortbrun apex, venter brun- gul med hvidagtige haar: L. prativaga L. KocH 1870. — 1 ensfarvede js: YBrba få Shark STENEN 20. Mandiblerne gulgrönagtige, ekstremiteterne ofte ensfar- vede med undtagelse av nogle mörke pletter ovenpaa, stundom annulerede: L. nigriceps THOR. 1856. — mörk rustfarvede, sternum sort med graahvide haar: OO oh . ov LRRSISOMTR INO RASTSMS — rödbrune, sterzum rödbrun med graaagtige haar og sortbrune pletter langs randen: L. herbigrada BLACKWw. 1857. | | 4 = fä vnyrt v 2 5 ”2 - N En 2. N 3a. STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 149 BIKStrerittetesne ven starvede! I telbanlögo faner en. 22 - fannuleresextegeclin arv ob ag osa böglinsend . 23 — med makulerede femora ellers omtr. ensfarvede, mandiblerne rödbrune, abdomenr langhaaret: L. paludicola (CLERCK) 17537. Ekstremiteterne sorte, abdomen ovenpaa ensfarvet brun- SO :10030 1) Lal Jab. Mivgakakryfer COosLETT 187 — gulbrun, la ÖR og fortil med lysere avlang plet:salsasn. vh. fadlvipes,COoLrrETBbk1 875. Ekstremiteterne med mörkbrune a7z2uz, mandiblerne glin- sende mörkbrune: + :. £> Thorelli CoOLLETT 1875. — med hvide au, mandiblerne mörk smudsig- Ule: Bg Brand Alola lDNICAROoneRiISN SUNDIN IS3 3. B. Efter formforholde. Cephalothorax lig patella + tibia paa fjerde benpar . — kortere end patella + tibia paa fjerde benpar 4 Mandiblerne skraat tilbagerettede, underansigtet lodret, cephalothorax's Ixengde 2,5 mm.: L. b6ifasciata C. Kock 1848. SS nom stiling -öhuTnsiön bau. ner 3 Mares: PBulbus genmtalis har paa undersiden en tiltrykt proces, rettet skraat fremad og udad; den er kort og skjevt tilspidset, temmelig lang: L. monticola (CLERCK) 1757. Bulbus gemtalis paa undersiden med en enkelt til- spidset, fuldkommen ret proces, rettet skraat fremad og udad; en anden serdeles kort proces under ydre rand av bulbus: L.fubvipes CoLLETT 18175. Bulbus genitalis paa undersiden av den opsvulmede rödbrune basis med en tydelig enkelt tand; den sedvan- lige spina strekker sig skraat fremad og udad, er mörkbrun, sammentrykt og seet fra den undre side av bulbus fladtrykt 3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. og tiltar svagt og gradvis i bredde fra öhaszs til midten; henimod apex er den svagt tilbageböiet: L. paludicola (CLERCK) 1757. b. Feminae : Vulva bestaar som hos de fleste arter av et avlangt midtparti, der hever sig en smule frem over sidedelene. Dette er i sin forreste del jevnbredt eller fortil ganske ubetydelig udvidet og forholdsvis bredt; bagtil udvider det sig paa begge sider uregelmeessigt til to flöie med stumpe hjörner og har jevnt avrundet eller n&esten ret grundflade. Sidedelene viser sig paa hver side som et halvmaaneformigt felt, der vender sin hulning indad mod den övre rand av midtpartiets bagre flöie og kan nzesten sammenlignes med hankene paa en krukke. Farven er graagul, ensfarvet: L. circumcineta COLLETT 1875. Vulva bestaar av en area, som er bredere end lang og bredere foran end bagtil; i sin forreste del udviser den to store -triangulere foveer siddende i temmelig stor avstand med sine apzces rettede udover og umiddelbart bag dem og noget nermere sammen to avlange, korte, ophöiede dele, som danner en fortsxettelse av de bagre vinkler eller hjörner av de ovenfor n&vnte foveer, mel- lem disse to. ophöide sdelev eller wcostae: er nen tredje; som er ne&esten trianguler med apex rettet fremad og forbundet med mellemrummet mellem foveerne: L. prativaga L..KocHrsjo: Vulva ”bestaar av en trang lang area eller fure, begrendset av en ophöiet kant og avrundet ved sin for- reste ende; denne area er bagtil, ner rima genitalis, pludselig udvidet til begge sider og der forsynet med en stor fovea: L. paludicola (CLERCK) 1757. Vulva bestaar av en temmelig liden, men tydelig area, ophöiet serlig bagtil, firkantet, fortil smalere, trun- ceret ved basis og med ne&esten rette sider; apex dob- belt avrundet og med ophöiet kant; i midten findes en longitudinel depression, som er meget grund og bred, ofte neppe bemerkbar; bagre hjörner danner smaa fremspringende tuberkler: L. monticola (CLERCK) 1757. , F i | 5 r | STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. I5I De forreste tibiae med mer end 4 par aculez paa under- SIdenetytb vat un = vimed etiringerel antalvacglessundera wi. maebiuns 6 Mares : Bulbus genitalis mangler den almindelige skraat udad og fremad rettede spzna (dyrets farve spraglet): LT lonaria (CEERCK) 1857. Den sterkt opsvulmede bagre del av bulb. gen. berer paa den undre side to korte processer av sort farve; sede fra siden viser disse sig som en enkelt med dobbelt, divergerende spidse (farven sort): ESV IA oKe UC OR LETDA 375 Feminae : Vulva bestaar av en stor avlang impresseret area, nesten flaskeformet; den er sammensat av to n&esten lige lange dele, hvarav den forreste er smalest, avrundet for- til og dybt impresseret, men bagtil höiere og forsynet med to longitudinelle furer; den bagre del er dybere, bredere, fortil nesten cirkelformet avrundet, paa siderne med fortykkede kanter bagtil ved rzma genitalis og delt i to lige dele av en smal septum; paa begge sider ved den bagerste apex av denne septum strekker sig en nesten S-formet costa lige til räna genitalis: L. norvegica THOR. 1870—173. Vulva bestaar av en stor, avlang area, som straek- ker sig fra »röima genitalis nesten til petiolus; den er bredest bagtil og delt av en transvers depression i to dele, av hvilke den förste er paa langs udhulet til en longitudinel fure med ophöiede kanter; fortil i den trans- verse depression en liden triangul&er grube paa hver side; den bagre del er bred og höi og delt av en longi- tudinel depression i tre store, avrundede tuberkler, som neppe er lengre end de er brede: L. lignaria (CLERCK) 1757. Vulva bestaar fortil av en liden, fortil avrundet grube, der nesten har form av et nöglehul og er av gulagtig farve. Bagenfor denne grube udvider vulva sig 7 152 Ta. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. betydeligt, og danner et bredt, pereformet felt, ligeledes av lys farve, men den störste del av dette felt udfyldes i midten av et noget oöphöiet, brunagtigt skjold, der i midten har antydning til en sort linje, og som stöder umiddelbart op til vulvas bagre grundlinje, der danner EL. i Lkorellz COLVEINNISNAE Lengden av cephalothorax lig eller större end 4 mm.. 7 en nesten ret linje: — — — mindre end 4:mMars somt ov rd IVOR TRO Feminae : Vulva bestaar av en stor ophöiet area, som er bredere og trunceert bagtil; dens bagre hjörner er avrundede og i midten av den bagre kant findes en svag depression. Paalangs gjennem hele denne area gaar en bred, avlang depression med skarpe kanter; den er sterkt udvidet paa midten og ender i et punkt, saa der dannes en figur, som har nogen lighed med en korthalset flaske. Denne depression er delt av en lang, smal septum, som grad- vis tiltar i bredde bagtil og der er forsynet med en svag langsgaaende fure; ner den bagre ende av denne sep- Zum findes paa hver side en tuberkel. Vaulva er röd- begfarvet, glinsende: L. septentrionalis WESTR. 1861. Vulva er stor, hjerteformet med en bred, avlang septum, som oventil er flad og fortil kort tilspidset, bagtil er den bredere med en liden tuberkel paa hver side. Spidsen av den hjerteformede area vender fortil, og dens lengde er kun ubetydelig större: end bredden: L. lapponica THOR. 1870—13. Vulva bestaar av en stor fovea med ophöiede kan- ter, som fortil er skarpe, bagtil avrundede og parallele; formen av denne fovea er nermest lig en firkant med det ene av de bagre hjörner avskaaret. Vaulva deles av en septum, som gaar paa langs efter midten; denne er först smal, derpaa lidt bredere og udvider sig en- delig sterkere til en omtrent rombisk figur med trun- keret apex (ved rima genitalis)y: L. aträta THOR. 1870—173- Vulva bestaar av en fortil smalere, nasten linje- formig, area, som bagtil er udvidet til en n&esten regel- S Cl mn AR nr Rn än mr nn ENN STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 153 messig femkant med omtrent rette sider, og som ender i en spids. Langs midten löbér en svag fure: VEN Garner COLLBETDALSYS- .Mares: Bulbus genitalis er ved basis opsvulmet til en stor klump, hvis brede og ujevne top fremviser en liden tand paa den ydre side; den tilstödende del av bulbus, som er adskilt av en depression fra den basale del, er ogsaa i spidsen forlenget til en liden tand. Fra midten av den indre side av öanlbus udgaar to transverselle, diver- gerende lister, av hvilke den bagerste er tyndest; seet fra den ydre side av bulbus, ser det ud som en tand, som var klövet i spidsen: ÅL. septentrionalis WESTR. 1861. Bulbus genitalis er ved basis sterkt opsvulmet, men mod spidsen pludselig sammentrykt. Fra den opsvul- mede del, som udvendig er skraat trunkeret eller emar- gineret, udgaar en aculeus; den er först ret, senere kn&- böiet og ogsaa rettet lidt forover og udover, den spidse apex lidt tilbageböiet; en anden, mindre, tyndere, spidsere aculeus udgaar fra den indre side av bulbus, den er mere tiltrykt, rettet udad og skjuler sin apex under ba- sis av den större aculeus. Ved midten av den ydre kant fremviser bulbus ogsaa en sort, tilspidset tand: L. lapponica THOR. 1870—173. Bulbus gemtalis er ved basis ikke sterkt opsvul- met, fortil paa tvers og lidt skraat trunkeret og her i midten udrandet; fra denne udranding (emargination) udgaar en kort, meget sterk spina, som er nzesten halv- maaneformet og ikke raekker frem til kanten af bulbus; den er först rettet fremover, senere udover og lidt til- bageböiet; seet bagfra er denne spznra smalest ved apex, seet fra den indre side er den lidt smalere vid basis. Udenfor og bag denne spira er en liden tand, som er rettet nedad. Ovenfor den nevnte spixa, nesten fra mid- ten av bulburs, udgaar en anden, meget tyndere og kor- tere spina, som er rettet nedad og lidt udover og for- over böiet: L. atrata THOR. 1870—123- 9a. 102. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Cephalothorax mindresendig mmlangtiFi io. GREJ -— salmindelig: Hg 'eleristörre rendigpmm an tbjEritEto Feminae : Vulva er liden, rustfarvet, fortil rotunderet, bagtil er de avrundede hjörner bredt og jevnt udvidede og her ikke transvers konvekse, men plane ; siderne er altsaa ikke rette, men emargineret böiede. Vulvas forreste del, som er smalere, indeslutter en rummelig /fowvea, dens bager- ste del er paa begge sider temmelig bredt, men svagt, impresseret: L. hyperborea THOR. 1870—13. Vulva bestaar av en stor, transversel area, hvis störste del er optaget av to store, nesten triangulaere foveer, som er 'beorensede' av en fin 'kant”og furestede- res basis er vendt indover og apices udover, og de er adskilte av en temmelig smal septunm, som er noget bre- dere bagtil og har en tydelig fure paalangs. I de bagre hjörner av foveerne paa hver side av enden av denne septum findes en lav tuberkel: LL. pullata (CLERCK) 1757. . Mares : Bulbus genitalis er ved basis paa undersiden op- svulmet; denne opsvulmede del er, seet fra siden, for- lenget til en tyk, subconisk, foroverrettet proces; paa dens ydre side findes en liden tand, men den tykke, avstumpede spira, som hos flere Lycosae (av den saa- kaldte »0xticola-gruppe) findes foran denne basaldel, og som er rettet forover og udover og s&erdeles let at se, mangler her fuldstendig: ÅL. iyperborea THOR. 1870—7173. Bulbus genitalis, som er sort, udsender fra sin opsvulmede basaldel, en rödbrun, jevnt avsmalnende spina, som er rettet diagonalt ret udover og fremover, raek- ker til kanten av lamina bulbi og er svagt opadböiet. Umiddelbart foran denne spina og gaaende parallelt med den sees en anden spira, som er finere, kortere, sterkere böiet, samt mörkere og skarpere: L. pullata (CLERCK) 1757. Vulva bestaar av en fortil smal, bagtil paa forskjellig maade udvidet area, som er rödbrun, sterkt glinsende, 10 II. QR 3 LÄG 15: 0. STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 155 fordetmeste paa langs indtrykt og fortil begraenset av en fremspringende ;buS;gqss0t. bay nh came SRA, II Vulva ikke av oven beskrevne form « . « os . 15 . Bulbus genitalis har paa undersiden en tverliggende, kortere eller lengre, ved basis med en tand forsynet, aldrig i en jevn fin spids udlöbende, men i enden mestravrundet; eller ;skraat, avstudset dels mma I3 Bulbus genitalis ikke av oven beskrevne form. . 17 Cephalothorax's centralbaand er udvidet omkring ryg- gruben, foran den indsnöret og bag öinene atter bre- dere, lateralbaandene almindelig oplöste i flekker: L. agricola THOR. 1856. Ceplialothorax's lateralbaand ikke oplöste i enkelte ERE nan a Rn a a AE a GR sånggstl. eff a 2 Cephalothorax's lateralbaand er paa langs gjennemtruk- ket av en smal, brun stribe, vulvas area er i den bagre halvdel paa begge sider udvidet til en bred, avrundet lap, foran bagranden to smaa rundagtige foveer ved siden av hinanden: EP alustrisal(laNS, 1450. Cephalothorax's lateralbaand uden brun lxengdestreg, centralbaandet av lignende form som hos agv»icola: L. herbigrada BLACKW. 1857. SNUS ET SIE DA NE) (ej ET) EVER pr VEN Sokol dT ie ner HO ef KA LOS OR OR LE Tarserne helt eller for en del sorte: L. agricola THOR. 1856. Palpernes tibialled sort behaaret: L. palustris (LiN.) 1758. Palpernes tibialled saavelsom spidsen av femoralled- det og patellarleddet ovenpaa hvidt behaaret: L. herbigrada BLACKW. 1857. Cephalothorax's centralbaand avbrudt bag öinene (3die Tekken, oYntarlan JULI 039 DAY SSA JUlag IA... 16 SEoaar frem Overipars cepnalica PJpkun IGUIS a — Vulva bestaar av en bagtil bredere, svagt ophöiet area, temmelig lang; den er brungul av farve med mörkere kant bagtil, undt. i midten. Fortil, hvor areaen er noget avrundet og bagtil, hvor den er trunkeret, er den forsy- net med ophöiet kant; ved de bagre hjörner ligger det en eller to smaa gruber paa hver side av den bagtil Ja 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. begrensende, ophöiede kant. Desuden findes to trans- verselle depressioner, en ved forspidsen og en ner den bagre kant. I midten av areaen nogle utydelige longi- tudinelle furer: L. nigriceps THOR. 1856. Vulva bestaar av en lang, smal area, som har no- gen lighed: med en kort, langhalset flaske, som er svagt impresseret, mörk skiddengulagtig, som bagtil ved rzma genitalis er sterkt udvidet til en avrundet lap paa hver side. I dens forreste smale del findes en teglstenfarvet longitudinel cosZa, som bagtil svagt udvides og forsynes med en svag fure. Den bagre udvidede del er dobbelt saa bred som lang, dobbelt saa kort som den forreste del og paa begge sider forsynet med en stor tuberkel ; denne bagerste dels kant er sortagtig, ikke fortykket: L. Fisent THOR. 1875. Cephalothorax's centralbaand gaar som en tynd streg fremover pars cephalica, vulva bestaar av en temmelig stor area med en stor, grund, n&esten öreformet fordyb- ning paa begge sider ved rima genitalis: L. pernix THOR. 1870—13. Cephalothorax's centralbaand gaar med nogen- hunde jevn bredde frem over pars cephalica: Vulva bestaa av en stor, buet eller eleveret area, begrenset av to mer eller mindre tydelige, lave, ujevne. (-formede lister, som er böiede fra hinanden og sterkt konvergerende bagtil; costae er udvendig begrensede av en stor, grund depression, som er böjet paa samme maade som de n&vnte lister, ved en liden tuberkel bag- til deles hver av disse depressioner i to andre gru- ber, skjönt disse ikke er fuldt adskilte; det av disse fire gruber dannede trapezium er bredest fortil: L. riparia C. KocH 1848. Vulva bestaar av en liden nedtrykt area, som er avrundet fortil og trunkeret bagtil, begrenset av paral- lele sider og lidet l&engre end den er bred. Paa begge sider av den longitudinelle septum fimdes en tuberkel, hvorved vulvas area deles i fire smaa gruber som sid- 12 | | Ts 18. 19. STRAND: SKANDINAVISKE ARTER AV SLEGTEN LYCOSA. 157 der n&esten i firkant. PVulva mer eller mindre bedekket av de omgivende haar: L. amentata (CLERCK) 1757 Vulva bestaar av tre mer eller mindre forbundne og tydelige foveer, som er stillede i form av et triangel; de danner en area, som er meget bredere bagtil, og som ved rimma genitalis er begrenset av en transversel costa, som er udvidet i begge ender fortil. Den smale, longitudinelle sepfunm danner med denne costa en figur, som ligner en omvendt T: L. lugubris WALCK. 1802. Cephalothorax's centralbaand gaar med jevn bredde helt frem over pars cephalica; paa under- siden av lamina bulbi findes en lang tilspid- set, fremad rettet og udover böiet spira, ved hvis basis findes en liden tand: La RA WALCK. : 1802. — — avbrudt bag öinene .« . . . WT Rdr. SSL — — gaar som en tynd streg frem over RAS cephalica 19 Ekstremiteterne meget tydelig annulerede; bulbus gentita- Zis i alt vesentlig formet som hos L. pullata, kun er det tversliggende midtstykke noget lengre: L. prativaga LL. KoecH: 1870: Ekstremiteterne neppe eller mindre tydelig annule- rede; bulbus under med en temmelig tynd, til et punkt jevnt avsmalnende, böiet noget udover, rettet forover og lidt udover: L. nigriceps "THOR. 1856. Bulbus gemitalis er sort og meget liden og har paa un- dersiden, foran den opsvulmede basis en sort eller mörk- brun spira, som er retted nesten fremad, böiet udover og avsmalnende jevnt til et fint punkt; naar denne spina sees fra siden er den ret, ikke böiet opover, ja spid- sen er snarere lidt nedadböiet: L. amentata (CLERCK) 1757. Bulbus genitalis er ved basis neppe opsvulmet; den almindelige spina er rent usedvanlig lang, brunag- tig og udgaar n&r den indre rand av bulbus; den er rettet fremad og udad og naar udover den ydre side av apex av lamina bulbi. Spidsen er böiet temmelig sterkt opover. Ved basis av denne spina paa dens forreste eller indre side er en anden kortere og tyndere spina, 13 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. som er böiet opover og nesten skjult av den större spina. Paa udsiden av basis av Öbulbus findes en liden sort tand, som peger nedad: LL. fiparia 'C:NICocH SASt Bulbus genitalis er ved basis sterkt opsvulmet, ja nesten triangelformet; fra denne triangulzere del udgaar den almindelige spina, som er kort, sterk, opadböiet, rettet udad og forover og naar ikke til kanten av /a- mina, dens apex er skraa og avrundet, bred ved basis, og udvidet til en nedad og tilbage böiet tand. Des: uden findes henimod midten av den ydre rand en stor tand, som er sterk og sammentrykt fra siderne, nermest triangelformet : L. pernix THOR. 1870—13. Da de fra genitaliernes form hentede distinktionsmerker ofte er vanskelige at erkjende, anbefales det at benytte begge tabel- ler ved bestemmelsen og efterpaa kontrollere denne ved sam- menligning med en fuldstendig beskrivelse f. eks. hos WESTRING eller MENGE. — —-— SEE RE ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGSKRETS. Några för den entomologiska vetenskapen intresserade per- soner inom Göteborgs samhälle hade den 26 sistlidne februari ett mera enskildt sammanträde, hvarvid man öfverenskom, att i Göteborg bilda en filial af den stora för hela Sverige gemen- samma Entomologiska Föreningen i Stockholm, hvilken genom sitt trägna arbete lyckats åstadkomma så mycket gagn för vårt fädernesland och hvars ihärdiga sträfvanden man hufvud- sakligen har att tacka för den nu färdiga »Statens entomologi- ska: anstalt» vid Albano. Intresset visade sig vara synnerligen lifligt, och man ansåg, att med i Göteborg och omgifvande trakt till buds stående krafter man skulle kunna i någon mån bidraga till såväl den teoretiska som hufvudsakligen den praktiska ento- mologiens vidare utveckling. Ett konstituerande sammanträde utlystes till den 23 april å Hotel Phoenix, hvarvid det befanns att ej mindre än 22 medlemmar anslutit sig till idéen, som nu kunde realiseras. Filialen förklarade sig bildad och antog ofvan angifna namn. Till ordförande valdes kapten Crars GRILL, till sekreterare banktjänstemannen EMIL SANDIN samt till klubbmästare agrono- men J. E. PALMER. Sedan en del föreningsangelägenheter afgjurts, förevisade hr SANDIN en utsökt vacker och fullständig samling af Ceroglossus- arter, ett släkte bland rofbaggarna, egendomligt för Chile, och hvars arter utmärka sig för en ovanlig färgprakt. Därefter gaf undertecknad, med anledning af en i samma dags tidningar synlig notis om ett insektsnöfall i Steiermark, en kort redogörelse för hvad man inom vetenskapen har sig bekant I 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. angående dylika företeelser på andra ställen, därvid särskildt omnämnande det s. k. maskregnet i Järbo, Gefleborgs län, år 1894. Rektor RINGSELLE från Falkenberg förevisade en samling skal- baggar, hvilka förut tillhört framl. professor F. EKMAN, och hvari förekom ett ovanligt fall af parning mellan arter ur olika skal- baggssläkten, nämligen mellan Donacia obscura GYLL. (hane) och Åsemum striatum IL. (hona). Herr SANDIN meddelade ett den 17 samma april månad gjordt intressant fynd vid Askimfjorden invid Göteborg af Cafius serzceus HOLME, en sällsynt, under uppkastad hafstång lefvande skalbagge, hvilken förut endast blifvit anträffad i Skåne och Halland. Med anledning af framställda förfrågningar refererade under- tecknad det af Gösta MÖLLER under utgifning varande arbetet: »Kort beskrifning öfver Skandinaviens Coleoptera», hvaraf sex häften med tillhörande planscher utkommit. Under aftonens lopp utställdes en synnerligen intressant sam- ling af väl utförda ritningar öfver Zrichopterygide, pygméerna bland våra skalbaggar. Dessa ritningar voro utförda af ingeniör I. B. ERICSON i Mölndal, hvilken genom en lyckad konstruktion af ett mikroskop kunnat afbilda dessa !/2—1 millimeter långa djur i omkring hundrafaldig förstoring. Sammankomsten afslutades med ett angenämt samkväm. Claes Grill. 16 I BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA AF NILS HOLMGREN. Tafl. 3—4. Under våren 1898 företog jag en undersökning öfver de honliga könsorganen hos Elateriderna med särskild hänsyn till bursa copulatrix makroskopiska byggnad. Ehuru af densamma ej framgått resultat af sådan natur, att däraf allmänna eller phy- logenetiska sliftsatser kunna dragas, anser jag dock, att den kan vara af ett visst intresse. Såsom af det följande skall framgå, har det nämligen visat sig, att inom en till det yttre så homogen grupp som Elateriderna utgöra, variationerna hos de honliga könsorganen! äro ganska betydande. Och detta var så mycket mindre att vänta, som könsorganen väl äro de organ, som, teo- retiskt taget, äro minst af alla underkastade variationer på grund af yttre orsaker (lefnadssätt, omgifning m. m.). Yttre form och näringssystem bero mycket nära af lefnadssätt och näring. Af den yttre formen och lefnadssättet beror nervsystemets differen- tiering o. s. v. Men könsorganen kunna icke i högre grad tän- kas underkastade några yttre omständigheters makt; därför måste hos dessa släktkaraktärerna längre kvarstå. På grund häraf torde äfven detta lilla arbete kunna få sin användning vid den revision af det entomologiska systemet, som väl i en framtid kommer att företagas. 1 Äfven hos de hanliga könsorganen finnas liknande variationer, men dessa hafva ännu ej närmare studerats. Entomol. Tidskr. Årg. 19. H. 3—4 (1898). I 11 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Undersökningen har skett medelst dissektion under lun eller mikroskop dels af nyss dödade eller spritlagda djur, dels ock af torkade. Dessa senare hafva kokats i kalilut, hvarvid bursans muskel- och epitel-lager hafva upplösts, under det att dess kitin- intima bibehållits och antagit den form, som organet 1i verklig- heten äger. Att detta varit fallet, har jag haft tillfälle att kon- trollera på ett tjugutal arter, hvilka jag undersökt på både friskt och kalilut-behandladt material. Följande arter hafva undersökts: Underfam. Agrypnini. 21. Synaptus filiformis FBR. . > 2 20 2 då fa pr fd ; Te Ådelocera fasciata 1 22 Plic Ze tes BI Uctert FER. > nigripes GYLL. Underfam. Ludiini. 2 cylindricus GYLL. a viltdtus FBR. 3 4 5 3. Tactocomus tesselatus L. .. 26. ÅAthous niger I., PAYK, 4. Selatosomus impressus FBR. 27 8 5 >» HLOKICOKAISK BR ANZH 2 > hemorrhoidalis FBR. 6. > melancholicus FBR; 29. >» subfuscus MÖLL. Ts > Oreus L. 30. Melanotus castanipes PAYK. Paranomus costalis PAYK. X: 9. Liotrichus affinis PAYK. Underfam,ttraterma [0] 1 » gQuercus OL. 31. Elater sanguineus L. 11. Åctenicerus sjelandicus 32. ERA NOK EUSMUSYNERE MöLL. 33.: >» — Sanguinolentus 12. Corymbites pectinicornis 1. SCHRANK. 13. Calostirus castaneus IL. 34. >» — elongatulus. EBR. 14. > purpureus. PODA. 35...» balteatus.lT. 1.5. :.Sericus brunneus I. 36. Cardiophorus ruficollis L. 16. Dolopius marginatus IL. ZY >» — gramineus ScoP. 17. Ectinus aterrimus IL. 18. Ågriotes sputator IL. 10: | lineatus IL. 38. Campylus linearis IL. Underfam. Campylini. 20. > obscurus IL. HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA,. 163 I följande beskrifning på bursa copulatrix upptager jag ar- terna i den ordning och efter det system, som återfinnes i G. Semurz: Fauna baltica : Die Käfer. Underfam. Agrypnini. SL. Adelocera. We ddelocera fasciata I. (Talll3, fig 1): Vaginan är tämligen smal och mottager vid sin distala del ovidukten, hvil- ken med en kort ränna står i förbindelse med bursan. Denna är en enkel, oval, något tillplattad säck. Strax ofvan oviduk- tens mynningsställe finnas två accessoriska blåsor af körtelartad natur. Framom midten af bursan på oviduktsidan mynnar en bihangskörtel (glandula sebacea). Nid bursans mynning på sam- ma sida finnes på insidan en halfring af kitin, tätt besatt med korta taggar, och ett stycke därofvan en stor njurformig kitin- platta, likaledes starkt besatt med taggar, hvaraf de bakersta äro de längsta. Taggarna äro riktade åt vaginalsidan. Sl. Lacon. 2001 Lacons murimus DL. (Pallig, fgit2)l DUrouR” har be: skrifvit och afbildat de honliga könsorganen hos detta djur, men denna beskrifning och afbildning är fullkomligt oriktig. STEIN? har riktist, ehuru ofullständigt, beskrifvit desamma. Därför vill jag, oafsedt hvad redan är kändt om bursan hos denna art, be- skrifva densamma. Vaginan är framåt betydligt utvidgad, tratt- lik, Framtill mottager den ovidukten och bursa copulatrix, hvilken med en hals sammanhänger med densamma, Mellan oviduktens mynningsställe och denna hals går en ränna. Bursan, som mot spetsen är utplattad, cylindrisk och spiralvriden, är på sin bakre del försedd med en vårtlik tuberkel, i hvars spets mynnar en fin, rörlik i spetsen spiralvriden sädesbehållare. I ? Annales des sciences naturelles IV Sér. Vol. 8. 1857. 3 STEIN, F., Vergleichende Anatomie der Insecten, Erste Monographie: Die w.iblichen Geschlechtsorgane der Käfer. Berlin. 1847. 2 d 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. den utdragna bursadelens spets mynnar dels en liknande sädes- behållare som den nyss beskrifna, dels en bihangskörtel. Bursa- spiralens kanter äro på insidan försedda med hvar sin kitinlist, besatt med korta taggar. På hvar sida af bursans blåslika dei finnes på insidan en liten, likaledes med taggar besatt fläck. Underfam. Ludiini. SI. Corymbites. Undersl. Tactocomus. 3. Sactocomus tesselatus L. STEIN? har beskrifvit bursa copulatrix hos denna insekt. Den består af en enkel säck, på hvars sida mynnar en kort, omböjd sädesbehållare. I denna mynnar en bihangskörtel. På bursans båda sidor finnes en njur- formig taggskifva. För att fullständiga denna beskrifning vill jag tillägga, att på bursan finnas två fåror: den ena gående från spetsen af bursan ned mot dess taggskifva och den andra från motsatt håll. En ränna finnes. Undersl. Selatosomus. 4. Selatosomus impressus ”EBR. (Tafl> 4 fgstrd) avasik nan bildar framtill en stor uppsvälld blåsa eller säck, hvilken, sedan den mottagit ovidukten, omedelbart öfvergår i bursa copu- latrix. Dennas spets är utdragen i en spiralformad sädesbehål- lare, som ungefär vid sin midt erhåller en bihangskörtel. Strax ofvan oviduktmynningen finnes en kortare, äfven spiralrullad sä- desbehållare. På gränsen mellan denna och den egentliga bur- san presenterar sig på insidan en smal, trekantig kitinplatta, be- väpnad med taggar. Att bursan hos denna art kan variera något synes af Tafl. 4, fig. 15. Att märka är härvid, att denna figur föreställer bursan vid fylldt stadium och att den sålunda är ut- spänd. Härpå kan dock ej oviduktens olika läge bero. 5. Selatosomus nigricormnis "PANzZ. (Tatl. 3, fig. 3)mnmva ginan är jämnsmal. Bursan utgöres af en enkel säck, hvars ena ke . C HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 165 sidodel är bakåt utbuktad. Strax ofvan oviduktens mynnings- ställe i vaginan finnes på hvar sida en liten, accessorisk, körtel- artad blåsa. På midten af den utbuktade bursasidan finnes en uppåtböjd, två gånger krökt sädesbehållare af obetydlig längd och vid bursans spetz en spiralrullad sådan. Strax framom den- nas bas inmynnar en bihangskörtel. En ränna, som förenar ovi- duktmynningen med bursan, finnes. Hela den utbuktade delen af bursan är invändigt klädd med en tjockare kutikula, besatt med talrika, små taggar. OMESelatosomusi enens. Jo. (an 4, Hg. 5). STEIN” har undersökt denna art med afseende på de honliga könsorganen och kommit till samma resultat som jag. Den jämnsmala vagi- nan fortsättes framåt af den föga sig vidgande bursan. Denna är försedd med två sädesbehållare i form af knäböjda horn, af hvilka det ena är något mindre än det andra. 1 den mindre sädesbehållaren, som ligger på den sida af bursan, som är mot- satt oviduktsidan, mynnar vid dess knä bihangskörteln. Den proximala skänkeln af den större sädesbehållaren är beväpnad med korta taggar. Denna taggzon sträcker sig längs sädesbehål- larens bakkant till den egentliga bursan, under det att den längs framkanten sträcker sig till dess medianlinie och längs denna bakåt mot bursans midt. Sålunda bildas å sädesbehållarens proximala skänkel en obeväpnad kil. En kort ränna finnes. 7. Selatosomus melancholicus FBR. (Tafl. 3, fig. 4). Va- ginan är såsom hos föregående art jämnsmal och öfvergår i den likaledes jämnsmala bursan. På denna finnas samma slags bihang som hos föregående form. Det, i hvilket bihangskörteln myn- nar, är synnerligen litet. Det andra är längre, på två ställen omböjdt, betydligt smalare än hos S. &eneus. Bursan saknar beväpning. En ränna finnes. Undersl. Paranomus. 8. . Paranomus costalis Pak. (Tafl. 3, fig. 5). Vaginan är framtill trattlikt utvidgad och öfvergår i bursan. Denna be- står af en enkel blåsa. I dess spets finnes en vid, cylindrisk sädesbehållare. Vid bursans bas mynnar en spolformig, tämligen lång sädesbehållare och vid dennas bas en bihangskörtel. Nära 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. bihangskörtelns mynnigsställe finnes på bursan en aflång, jämn- smal taggskifva med grofva, starka taggar. För öfrigt är bursan på insidan fint småtaggig. En ränna finnes. Undersl. Liotrichus. 0. Liotrichus affinis Park. (Tafl. 3, fig. 6). Vaginan är aflång, vid, trattlik och fortsättes framåt af bursan. Denna ut- göres af en blåsa, som är omböjd bakåt åt den sida, som är motsatt oviduktsidan. Dess bakåtböjda spets utlöper i en smal sädesbehållare, som mottager en bihangskörtel. Strax framom denna sädesbehållare finnes en dylik i form af en liten blåsa. Oviduktmynningen är med en ränna förenad med bursan. 10. Liotrichus guercus OL. —(Tafl. 3, fig. 7)... BUrsamvisan här en typ, nära öfverensstämmande med den föregående. Hos ÅL. guercus mynnar dock den hos föregående art spetsställda sädesbehållaren, som här är 1 spetsen ansvälld, icke såsom en direkt fortsättning af bursan, utan vid sidan af den bakåt riktade bursaspetsen. I denna sädesbehållares basala del mynnar en bi- hangskörtel. På motsatt sida om bursaspetsen mynnar en, lika- ledes i spetsen ansvälld sädesbehållare. Från oviduktmynningen går en ränna framåt till bursan. Undersl. Actenicerus. 11. Åctenicerus sjaelandicus MöLrL. (Tall. 3, fig. 8). Bur- san består af en framåtstigande del, bildande fortsättning på den smala vaginan, och af en bakåtstigande. Framtill äro bursans kanter skarpa, och på dess främre yta ligger invändigt en aflångt oval kitinplatta, försedd med inåt riktade taggar. Den bakåtsti- gande bursaldelen utlöper i en sädesbehållare, som omedelbart fortsättes af en bihangskörtel. På den vaginala delen af bursan finnas åt oviduktsidan två stora, runda, accessoriska körtelsäckar, hvilka med hvar sin hals mynna strax ofvan ovidukten. Någon ränna i förbindelse med oviduktmynningen kan jag ej finna. Vid bursans krök och sträckande sig mot framändan däraf, finnes en stor njurformig kitinplatta, besatt med taggar. Undersl. Corymbites. 12. Corymbites pectinicornis IL. (Tafl. 3, fig. 9). Vaginan, som till en början är tämligen smal, vidgar sig framåt till en vid 6 i j 4 £ å HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 1607 tratt, hvilken öfvergår i bursan. Denna, som utgöres af en blåsa, är åt sidan utdragen i en kort sädesbehållare. Nära denna på den ovidukten motsatta sidan mynnar en skaftad, klotformig sä- desbehållare, och därbakom en bihangskörtel med tämligen kort utförsgång. Från oviduktmynningen löper framåt en ränna. Från den proximala delen af vagimnatrattenr, på oviduktsidan och löpande snedt framåt, utgå på insidan en del starkt taggiga kitinlister. Mellan dessa är kutikulan äfven taggig, ehuru ej i så hög grad. Undersl. Calostirus. fra. "Calostirus-. castaneus I. (Pals; fig: rojöBirsan utgöres af en baktill hopsnörd blåsa, som öfvergår i en vidgad, trattformig vagina. En bihangskörtel mynnar i bursan på den ovidukten motsatta sidan. Från oviduktens mynningsställe går en ränna framåt. 14. Calostirus purpureus Popva. Denna art öfverensstäm- mer med afseende på bursans byggnad fullständigt med den före- gående. SI. Sericus. MER SEKEGH SA OK BUS i, Ira (Fall et ANS) Vaginans främre del är stor, uppsvälld, bakåt på oviduktsidan något utvid- gad. Bursan utgöres af en tämligen liten säck, som med en hals är förenad med vaginan. På oviduktsidan mynna i bursan två klotformiga sädesbehållare med smal utföringsgång och där framom en spetsställd bibangskörtel. En ränna finnes. SI. Dolopius. 16. Dolopius marginatus L. (Tafl. 3, fig. 11)... Vaginan är upptill tämligen vid och öfvergår direkt i bursan, som utgö- res af en liten, enkel säck. Från bursan utgår en grof, spiral- vriden sädesbehållare, hvilken nära sin spets upptager en bihangs- körtels samlingsrör. På hvar sida af bursan finnes invändigt en fläck, besatt med långa taggar. Strax ofvan oviduktens mynning finnas två aflångt klubblika, accessoriska körtelsäckar, utgående 7 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. från samma sida som ovidukten. Dennas mynning är med en ränna förbunden med bursan. SÅ. Agriotes. Undersl. Hetinus. 19. Ectinus ”aterrimus? LI ((Tali 3, fig) Te) ONMNdenre djurs könsorgan lämnar STEIN" en figur, hvilken i allt väsentligt är riktig. Bursan består af en bakåt utbuktad säck, som fram- till mottager en spiralrullad sädesbehållare, nära hvars spets en bihangskörtel mynnar. Strax ofvan oviduktmynningen finnas två korta, klubblika, accessoriska körtelsäckar. Å bursans sidor fin- nes en njurformig taggskifva. Från bursans ryggsida (d. v. s. den sida, som är motsatt oviduktsidan) utgår ett stråk, besatt med taggar, hvilket, sträckande sig längs bursaryggen, strax före bur- sans framända löper snedt öfver bursasidan till sädesbehållaren, hvilken det bekläder ända till bihangskörtelns mynning. Ränna finnes. Härtill vill jag tillägga, att jag konstaterat tillvaron af ännu en sädesbehållare, belägen strax framom den förra på ovidukt- sidan. Denna behållare utgöres af en liten, två gånger om- böjd tub. Hos de af mig undersökta exemplaren har dessutom taggstråket sträckt sig fram till denna bebållare, utan att sam- manhänga med taggarna på den förra sädesbehållaren. Undersl. Agriotes. 18. ÅAgvriotes sputator L. (Tafl. 3, fig. 13). DUFOUR ”" be- skrifver och afbildar de honliga könsorganen hos Ågviotes gil- vellus (auktor mig obekant). Bursan hos denna utgöres enligt DUFOUR af en oval, tjock blåsa, markerad af en brun fläck, som tyckes tillkännagifva en inre, taggig skifva. Dessutom finnas två klubblika blåsor, hvilka mynna gemensamt ofvan ovidukten. Vi- dare visar figuren en bihangskörtels spiralrullade utförsgång samt en liten tub (sädesbehållare?), belägen framom dennas mynning på bursans ryggsida. Bursan hos Å. sputator öfverensstäm- 7 Annales des sciences naturelles. Vol. VI. I 8 = Er. > Paris: IS25t HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. 169 mer i hufvudsak härmed. Hos såväl Åd. sputator som lineatus och obscurus är den ofvan omnämnda tuben en verklig sädes- behållare af egendomlig form. Den är u-formigt böjd med ett invändigt starkt kitinklädt rör från midten af kröken. Vidare är det af DuFour” beskrifna samlingsröret hos ÅA. sputator, lineatus och obscurus intet samlingsrör, utan en spiralrullad sä- desbehållare, nära hvars spets bihangskörteln mynnar med en lika- ledes spiralrullad utförsgång. Hos ÅA. sputator och obscurus finnas två taggskifvor, hos ÅA. lineatus tre, en större och två mindre. De ofvan hos ÅA. gelvellus beskrifna klubblika säckarna återfinnas hos de af mig undersökta formerna och äro af körtel- artad natur. Ng: RA gKioles, lineatuskI. (Tafl3s, fgorg). De viktigaste olikheterna med afseende på bursan mellan denna art och den föregående äro redan i sammanhang med denna omnämnda. Där- till må läggas, att bursan hos denna art är oval, under det den hos den förra är tresidig. 20 MA GKIOLeSK 00ScCurUSEI. si (Malis, fHgrmm5): on Hvad som skiljer denna arts »Begattungsapparat» från den hos de föregå- ende, är det, att vaginan här är starkt ansvälld, trattlik. Bursan är äfven böjd bakåt åt den ovidukten motsatta sidan. Härige- nom döljes den u-formiga sädesbehållaren. De accessoriska kör- telsäckarna äro mindre än hos de föregående arterna. SI. Synaptus. SER Syraplus. fölsformes. FBR. (Tal s4;r fig. sr) Afdenna art har jag endast haft ett honexemplar att tillgå, och har detta äfven varit tämligen illa medfaret. Därför har jag ej kunnat få någon fullständig bild af bursa copulatrix. Så mycket har dock framgått, att från en oval-äggrund bursa utgår ett tämligen groft rör (sädesbehållare?). Tyvärr har detta rör endast delvis bibe- hållits. På den egentliga bursan inmynnar ingen bihangskörtel, hvadan man kan antaga, att denna, som väl bör finnas, mynnar i den rörformiga säcken. På bursans insida finnas två kitinskif- vor, besatta med taggar. Taggar finnas äfven på den öfriga delen af bursans och rörets insidor, ehuru de äro mindre och Rh fa 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. glesare ställda. Från oviduktmynningen går framåt en hastigt sig vidgande ränna. SI. Limonius. Undersl. Pheletes. 22: Pheletes"Bructeri FBR. .(Tafl::3, fig mr6):rDen smala vaginan vidgar sig framåt till en tratt, hvilken fortsättes af den åt sidan S-formigt böjda bursan. Vid den första bursakröken inmynna två klotformiga, accessoriska körtelblåsor. Nära bursa- spetsen finnas två sädesbehållare: en mindre och en större. Vid basen af den större mynnar en bihangskörtel. Strax bakom kör- telblåsorna finnes på bursans insida ett halfmånformigt parti, för- sedt med i rader ordnade taggar. Oviduktens mynningsställe har jag ej kunnat iakttaga (och har således ej kunnat bestämma gränsen mellan vaginan och bursan);, ej häller har jag kunnat finna någon ränna. Undersl. Limonius. 23. -Limonus minutus IL (Tall. 3, fig. 17). Vaginan ut- vidgar sig framåt till en aflång tratt, hvilken fortsättes af bur- san. Denna består af en rundad, åt den ovidukten motsatta sidan utbuktad blåsa. Från den utbuktade delen utgår såsom direkt fortsättning en framåt böjd sädesbehållare, som vid sin bas mottager en bihangskörtel. Vid bursans främre kant finnes därjämte en kort sädesbehållare. Bursan är invändigt kläda med tämligen glest stående, fina taggar. Detsamma är förhållandet med vaginans främre del. En ränna finnes. 24. Limonius nigripes” GYrL: vv (Tafly4, fgwe)lrbursans form är ungefär densamma som hos föregående art. Bursalbi- hangen äro längre. Det framtill på bursan belägna är först böjdt bakåt, sedan med: sinispets åter framåt! Bursan är invändigt obeväpnad. Ränna finnes. 25. -Limonius «iteylendricusi. GYLL. 23 (Malsalshetoams) STEIN ? har riktigt beskrifvit bursa copulatrix hos denna art: Bursan är blåslik, försedd med två rörlika sädesbehållare, hvilka ES STING 10 | t HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. il i spetsen äro ansvällda. I den bakre mynnar en bihangskörtel. Som någon teckning ej finnes hos STEIN, meddelar jag en sådan. SKF Athöus: 2006 (Alkaus (defexastslsoMSil ice! I.,: PAYR, (Tall. 4, fig. 3): Vaginan utvidgar sig framåt till ett trattlikt eller bägar- formigt parti, hvilket med en hals öfvergår i den äggformiga bursan. Denna utlöper i en bihangskörtel och mottager på sin sida två klubblika sädesbehållare. På vaginans utvidgade del finnes invändigt på hvar sida en aflång taggskifva, på hvilken taggarna sitta ordnade i rader. Dessutom finnas, där vaginan öfvergår i bursahalsen, två accessoriska (körtel-?)säckar. En ränna finnes. 27. Athous vittatus FBR. (Tall. 4, fig. 42). Vaginan ut. vidgar sig framtill något och mottager nära sin spets två små accessoriska körtelblåsor. Framom vaginan vidtager bursa copu- Jatrix, som har sin spets böjd rätt bakåt. Denna spets öfvergår direkt i en bihangskörtel (»glande sébacée»). Framom denna mynna två klubblika sädesbehåliare af obetydlig storlek. Från bursans framkant till vinkeln mellan dess framåt- och bakåtrik- tade del sträcker sig ett trekantigt fält, starkt besatt med stora, greniga taggar (Tafl. 4, fig. 4b). 28. Åthous hemorrhoidalis FBR. Bursan hos denna art(:) öfverensstämmer i alla afseenden med den hos den föregående. 20. ÅAlthous. subfuscus Mörr.. (Tafl. 4, fig. 6). Med afse- ende på bursans form och allmänna utseende är denna art täm- ligen lik de båda föregående. Bursans bakåtriktade spets utgöres af en sädesbehållare, vid hvars basala del bihangskörteln myn- nar. En andra sädesbehållare saknas. Ränna finnes. SI. Melanotus. 30. Melanotus castanipes Pavrz. (Tafl. 4, fig. 7). Vagi- man utvidgar sig framtill tili en blåsa, hvilken öfvergår i den blåslika åt oviduktsidan långt utdragna bursan. Rundt basen af den utdragna delen däraf finnes på dess insida en bred tagg- ring. Nära denna utgår från bursan en fin, i spetsen päronlikt II Te ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. ansvälld sädesbehållare. Vidare mottager bursan nära sin spets, hvilken funktionerar såsom sädesbehållare, en bihangskörtel. En ränna finnes. Underfam. Elaterini. SI. Elater. 31. Elater sanguineus IL. (Tafl. 4, fig. 8) Enligt DU- FOUR 19 utmärker sig bursan hos denna art genom sin storlek. Den är till formen cylindrisk, omböjd bakåt. Dess konvexitet är markerad genom två longitudinella, parallela rader af stora bruna punkter, som tyckas tillkännagifva en inre taggighet. Vid bursans spets mynnar bihangskörteln (DuFours »arbuscule»). DuFoUR har dock ej konstaterat närvaron af en gemensam utförs- gång för körtelns delar; ej häller har han funnit några sädes- behållare. Denna beskrifning äfvensom hans figur öfverensstämma så föga med hvad jag funnit, att jag anser det vara nödvändigt att här lämna en beskrifning på mina resultat. Vaginan, hvilken framtill är starkt ansvälld, öfvergår med en hals i den blåslika bursan. Denna är åt bursans ryggsida utdragen och' mottager nära sin spets två smala, rörlika, i än- darna ansvällda sädesbehållare. I den bakre af dessa mynnar en bihangskörtel. Hvad bursans beväpning beträffar, består denna af en mängd spetsiga taggar, belägna dels nära bursaspetsen, dels ock vid den densamma motsatta delen af bursan. Ränna finnes. 32. Elater preustus FBR. (Tafl. 4, fig. 9). Bursans form i är densamma som hos föregående art. Dess sidodel utlöper här i i en kort, något spiralvriden spets. Strax bakom denna spets 4 mynna två sädesbehållare i form af rör med klotformig ända. Vid bursaspetsen finnes en bihangskörtel. Bursans insida är be- väpnad med starka taggar, hvilkas anordning tydligast framgår af figuren. 33! -Elater sanguinolentus SCHRANE. ; (Tafli 4, Ffgino) Bursan liknar de föregåendes. Bursaspetsen är kort, och vid 10 Annales des sciences naturelles. IV Sér. Vol. 8. 1857. 12 Ba ove HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. IFRS denna spets mynna två sädesbehållare och en bihangskörtel. Den väsentligaste olikheten med afseende på bursan hos denna art och de föregående ligger i taggarnas anordning. Se figuren! 34. Elater elongatulus FBR. Denna art representerar en form, som med afseende på bursa copulatrix utseende står myc- ket nära £E. sangumens. Den viktigaste skillnaden är den, att bi- hangskörteln mynnar direkt i bursan. Vidare äro sädesbehålla- rens spetsar starkare ansvällda. BAB later I baltedinus-t s(kali 4,08. ID). Medsafser ende på bursans allmänna utseende är denna art mycket lik de föregående Flater-arterna. Sädesbehållarna äro något vridna. Taggsystemet är mera kompliceradt än hos de föregående, dock ej väsentligt olika. Se figuren! SL. Cardiophorus. 360 Cardiophorusbruficolgsi 1.1s((Fatl. sA,r fig. rT2)Bursan utgöres af en åt oviduktsidan böjd säck, vid hvars spets inmynna på något afstånd från hvarandra dels en lång, på midten något insnörd, tämligen vid sädesbehållare, dels en bihangskörtel. Denna senares utföringsgång är egendomlig därigenom, att den på sin främre sida är försedd med i rad ställda, små, blindt ändande grenar, hvilka göra, att utföringsgången får ett sågadt utseende, likt det, som STEIN !! afbildar hos Åz£thous hirtus REDTB!?. Mel- lan dessa bihang på bursan (den nämnda sädesbehållaren och bihangskörteln) och närmare det förra finnes på insidan af bur- sans sidodel en böjd, tresidig kitinplatta. Dessutom ser man i midten af bursan på hvardera sidan en stor, njurformig sådan, besatt med taggar. 37. Cardiophorus gramäineus Scor. Denna art öfverensstäm- mer med afseende på bursan fullkomligt med den föregående. Underfam. Campylini. SI. Campylus. BONE Cempylus ITanears. 1; (Tall. 4, fig. 16). Bursan är hos denna art byggd efter en plan, som föga öfverensstämmer STSTEINSLYC, 12 Athous hirtus REDTB. = Å. forrectus THOMS. 13 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18938. med den hos alla de öfriga undersökta Elateriderna: I den jämn- smala vaginans förlängning utgår bursan i form af ett rör, hvil- ket på den ovidukten motsatta sidan mottager en stor, på tvä- ren liggande, njurformig blåsa, hvilken endast med en smal hals är fäst vid bursan. Direkt från denna senare utgår från dess främre del utförsgången för en bihangskörtel. Bursalkroppen slutar med en oval blåsa, betydligt mindre än den förut om- nämnda. Från basen af denna blåsa utgår en tämligen kort, i ändan slutet rör (sädesbehållare?). Om vi alltså sammanfatta det ofvan om bursa copulatrix hos de undersökta arterna nämnda, finna vi, att denna kan föras till följande 14 typer: A. Bursan är en mer eller mindre böjd blåsa. I. Utan särskilda sädesbehållare. a) Med två blindsäckar . . -. I Adelocera-typen. (Adelocera fasciata). b) Utan blindsäckar . . . II Calostirus-typen. (Calostirus castaneus och purpureus). II. Med en sädesbehållare. T- Sädesbehållare ej spiralrullad. =) Utan blindsäckar a) Bihangskörtelns utförsgång ej sågad . III Tactocomus-typen. (Tactocomus dT b) Bihangskörtelns utförsgång sågad . RES IV Cardiophorus- Per (Cardiophorus, Åthous porrectus). =") Med blindsäckar. a) Bihangskörtel spetsställd V Actenicerus-typen. j (ÅActenicerus sjaelandicus). b)" Biliangskörtelej spetsstalld "55 ESR Å VI Athous Subinsea er (ÅAthous subfuscus). tr. Sädesbehållare spiralrullad VII Dolopius-typen. (Dolopius marginatus). 14 3 + HOLMGREN: BURSA COPULATRIX HOS ELATERIDERNA. DYS lI. Med två sädesbehållare. T. Sädesbehållare lika. =) Utan blindsäckar. a) Sädesbehållare mynna nära hvarandra VIII Blater-typen. (Elater!?; Sericus). b) Sädesbehållarna mynna: den ena på en egendomlig spiralvriden del af bursan den andra på den egentliga bursan . IX Lacon-typen. (Lacon murinus). +=) Med blindsäckar . X Athous vittatus-typen. (Åthous niger, hemorrhotidalis och vittatus). TT. Sädesbehållare olika. 1) Utan blindsäckar. . XI Selatosomus-typen. (Selatosomus [und. S. nigricornis|), Paranomus, Liotrichus, Corymbites, Limonius och Me- lanotus). 2) Med blindsäckar. a)Bädesbhenallare "ejFu-förmiga slloc «modd XII Eictinus-typen. (Ectinus aterrimus, Selatosomus nigricornis!t och Pheletes). b) Sädesbehållare u-formig . EN FORE An XIII Agriotes-typen. (Uadersl. Agriotes). B, Bursan bestående af två runda blåsor, mellan hvilka bi- hangskörteln mynnar . . . . XIV Campylus-typen. (Campylus linearis). 13 Härifrån bildas öfvergång till Selatosomus-typen genom later san- guineus å ena sidan och Liotrickus quercus å den andra. 4 Bildar öfvergång till Selatosomus-typen. 1706 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Förklaring på figurerna. Tafl..3: I. bBursa copulatrix hos Adelocera fasciata. 2: » » » Lacon murinus. 3 » » » Selatosomus nigricornis. 4 » » » » melancholicus. SR » » » Paranomus costalis, 6. » » » Liotrichus affinis. 7 » » » » Quercus. 8 » » » Åctenicerus sjaelandicus. 9. » » » Corymbites pectinicornis, 10. » » » Calostirus castaneus. TT: » » » Dolopius marginatus. 12. » » » Ectinus aterrimus. 13: » » » Ågriotes sputator. 14. » » » » lineatus. I'5S » » » » obscurus. 16. » » » Pheletes Bructeri. DE » » » Limonius minutus. 18. » » » » cylindricus. Tafl. 4. 1. Bursa copulatrix hos Synaptus filiformis. 25 » » » Limonius nigripes. ST » » » ÅAthous niger. 4a. » » » » vittatus. 4b. Taggar från bursalbeväpningen hos Åthous vittatus. 5. PBursa copulatrix hos Selatosomus eneus, 6; » » » Åthous subfuscus. ve » » » Melanotus castanipes. 8. » » » Elater sanguineus. 9 » » » » preustus. 10. » » » » — sanguinolentus. 11. » » » » — balteatus. 2 » » » Cardiophorus ruficollis. 13; » » » Sericus brunneus. 14. » » » Selatosomaus impressus (tom). 15. » » » » » (fylld). 16. » » » Campylus linearis. 16 I ETT DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA VON CHR. A URIVILLIUS. 4: Nymphalida. 51. Euryphene Wilverthi n. sp. — gg. Alis supra ob- scure brunneo-castaneis signaturis fuscis distinctis omnino ut in E. sophus FABR. et phiranzsa HEw. dispositis ornatis, alis anticis summo apice nigro-fuscis absque fascia subapicali pallida; alis infra obscure viridibus plus minus cinereo-conspersis signaturis ordinariis fuscis in cellulis discoidalibus preditis, alis anticis costa ad basin, macula subcostali pone medium in area 6:a punctisque 3—4 subapicalibus cinereo- vel coerulescente-albidis et fascia ar- cuata male definita viridi-fusca ab apice ad marginem posticum paullo pone medium ducta ornatis; alis posticis ad marginem internum et in area anali coerulescente-cinereis, ocellis submargi- nalibus male definitiss — Expans. alar. 51 mill.; long. ale ant. 28 mill. 9. Alis supra obscure fusco-brunneis signaturis ordinariis fuscis obsoletis aut deletis; area apicali alarum anticarum obscu- riore fusco fascia lata pallide flava subapicali a margine costali fere ad costam 3:am extensa, punctisque duabus fuscis in areis 3:a et 4:a ornata, posticis fere unicoloribus linea undata sub- marginali annulisque cellul&e discoidalis tantum distinctis; alis infra grisescente-viridibus fere ut in mare signatis, at fascia sub- t Siehe Ent. Tidskr. 18, p. 213—222 (1897). Entomol. Tidskr. Årg. 19. H. 3—4 (1898). 35 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. apicali alarum anticarum lata et extus fascia obliqua arcuata vi- ridi in areis 4:a et 5:a determinata. — Expansio alar. 66 maill., long. ale ant: 37 mill Congogebiet: Umangi (E. WILVERTH). — Museum Bruxellense. Diese Art ist sehr interessant, weil sie die Phantasza-Gruppe mit der Sop/mws-Gruppe eng verbindet. Das Männchen unterscheidet sich sofort durch die gelb- braune, deutlich gezeichnete Oberseite und durch das Fehlen der hellen Subapicalbinde von den SS von maximinana, Haminia, nivaria, phantasia und phantasiella, und von demetra g beson- ders durch die Grundfarbe der Oberseite und die graugränliche, nicht lebhaft grasgräne Unterseite. Hinsichtlich der Grundfarbe und der Zeichnung der Oberseite stimmt £. Wilvertlui & dage- gen fast ganz mit den SS von E. Severini, sophus, letitia, phransa und congolensis äberein, weicht aber von allen diesen durch die griäne Grundfarbe der Unterseite und von sophus & noch dazu durch das Fehlen der Subapicalbinde der Vorderflä- selabt Das Weibchen erinnert durch Flägelform und durch die Subapicalbinde der Vorderfläigel sehr an die 929 von E. Seve- 7inr und leta, kann aber von diesen sowie von sophus 9 und phransa 9 durch das Fehlen der griänlichen Farbe im Wurzel- theil der Oberseite sofort unterschieden werden. Die Weibcechen von E. maximinana, flaminia, phantasia, phantasiella und de- netra haben eine weisse Vorderflägelspitze und können darum nicht mit E£. Wilverthi 9 verwechselt werden. Nur £E. nivaria Q stimmt in dieser Hinsicht mit dem 29 von £E. Wilverthi uber- ein. E. nivaria Q ist jedoch viel grösser als E. Wilvertlhi, hat eine viel dunklere Oberseite, auf welcher die dunklen Zeichnun- gen kaum wahrnehmbar sind, und eine weisslich gräne Unter- seite, auf welcher der dunkelgriäne, durch die gebogene Schräg- binde nach innen begrenzte Saumtheil der Vorderflägel und die sehr breite Halbbinde der Hinterflägel sehr scharf hervortreten. 52." Diestogyna albopunctata 'n. sp: S&S Alststpra fusco-nigris, coeruleo-micantibus signaturis nigris obsoletis, ciliis: utringque fuscis, punctis minutis intercostalibus, albis in alis anti- cis, flavidis in alis posticis preditis; alis infra obscure fusco-- brunneis, anticis in cellula discoidali lineis 5 griseis transversis, 36 A end AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 179 curvatis et per paria connexis, paullo pone apicem cellul& linea transversa albida, intus fusco-limitata, inter costas 7:am et 4:am subrecta, ad costam 4:am angulata et pone illam paullulum un- dulata, ante marginem exteriorem serie completa, subrecta ocel- lorum 6—77 distinctorum et albopupillatorum, ad apicem in areis 6—38 squamis cinereis sat dense conspersis; posticis infra in cellula discoidali annulo obsoleto nigro, cinereo-cincto, pone api- cem cellul& linea tenui transversa nigra, extus cinereo-limitata et ad marginem internum basin versus recurva, area basali hac linea determinata latiore quam longiore, 11 mill. lata, 6 mill. longa, oceilis submarginalibus sat distinctis elongatis, albopupil- latis angulum analem versus cinereo-conspersis, area anali tota late cinerea. — Expans. alar. 45 mill.; long. ale ant. 25 mill. Congogebiet: Umangi und Banana. — E. WILVERTH und BusscHoptTs. — Mus. Bruxellense. Nach zwei leider oben stark beschädigten Stäcken beschrie- ben. Diese däster gefärbte Art weicht von allen anderen mir bekannten Arten durch die dunklen, an den Enden der Zwischen- aderfalten weisspunktierten Franzen ab. Nach der Unterseite steht sie vielleicht der D. feronza STAUD. am nächsten. 53. Euryphura aurantiaca n. sp. — &. Alis supra fuscis signaturis maculisque nigris omnino ut in £. plautilla ordinatis preditis; alis infra quam in &E. plautilla multo pallidioribus, aurantiacis signateuris plurimis obsoletis, alis anticis puncto basali, annulo irregulari in medio signoque alio dentato ad apicem cel- lule discoidalis nec non striga basali in area I b maculisque 3—9g submarginalibus in areis I b—38 distinctis nigris, maculis submarginalibus 3—38 intus plus minus albo-aut cinereo-tinctis; alis posticis annulo singulo nigro in cellula discoidali et in area 7 annuloque altero elongato ad apicem cellul& nigris, signaturis aliis brunnescentibus valde obsoletis. — Long. alar. exporr. 55 mill. 2. Alis supra brunneo-fuscis, signaturis nigris ornatis; an- ticis in cellula discoidali linea flexuosa prope basin, umbra ante medium, annulo elongato, irregulari in medio signoque irregulari ad apicem nigris, circiter 6 mill. pone apicem cellul& discoida- lis fascia lata fastigiata alba maculis 5 composita et inter costas 2:am et 7:am extensa et ante marginem serie duplice macularum SJ 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. nigrarum, quarum interiores rotundat>e aut triangulares, exteriores autem lineares sunt, maculis interioribus in areis 2—4 intus ma- cula subrotundata alba junctis; alis posticis supra fascia media valde obsoleta ocellisque submarginalibus obsoletis nigris ornatis, his extus linea dentata distincta nigra terminatis; alis infra fere ut in mare coloratis et signatis, at colore fundi pallidiore, sig- naturis fuscis fasciaque alba alarum anticarum omnino ut supra formata distinctis. — Long. alar. exporr. 70 mill. Congogebiet: Umangi (WILVERTH). — Museum Bruxellense. Obgleich diese Art einen von &£. plautilla HEw. ganz ver- schiedenen Eindruck macht, steht sie jedoch besonders in männ- lichem Geschlechte dieser Art so nahe, dass sie nur schwerlich durch scharfe Kennzeichen davon zu unterscheiden ist. Die Un- terseite ist bei beiden Geschlechtern heller und lebhafter, aber mehr eintönig gefärbt und hat viel wenigere und mehr undeutliche Zeichnungen. Beim 2 sind die Flägel oben bis zum Saume ein- tönig dunkelbraun. Dadurch und durch die Form und Ausdeh- nung der weissen Querbinde der Vorderflägel weicht £. auran- Zica 9 von allen bisher bekannten Weibchenformen von £. plau- Zilla beträchtlich ab. 54. Cymothoe Colmanti n. sp. — gg. Alis supra ochra- ceis, anticis ad basin circiter 6 mill. late olivascente-ochraceis, apice summo (4 mill. late) margineque tenuissime nigro-fuscis, posticis a basi usque ad apicem cellul& late olivascentibus, deinde inter costam 4:am et marginem anticum fascia angusta obsoleta olivaceo-fusca et pone medium fascia altera vix distinguenda vel omnino obliterata fuscescente, ante marginem linea distincta an- gulata nigra et pone hanc lineam plus minus nigro-conspersis; alis infra subviolascente fusco-brunneis, linea distincta, transversa pone medium, subrecta, fusca in alis anticis, rufa in alis posti- cis, signaturis ordinariis modice distinctis. — Long. alar. exporr. 70 mill. 2. Alis supra nigro-fuscis, nigrosignatis, anticis paullo pone medium fascia recta, angusta (circiter 4 mill. lata) alba, a mar- gine antico fere ad angulum posticum ducta ornatis et signaturis nigris preditis, scil. lineis 5 irregularibus transversis in cellula discali, lineis duabus angulatis discalibus serieque submarginali macularum nigrarum triangularium, intus punctis albis plus minus 38 Brr AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 181 distinetis conjunetarum, margine costali basin versus rufo-brunneo; alis posticis macula obsoleta brunnea ad apicem cellule, linea media recta nigra, serie postme- diana macularum nigrarum ob- soletarum, serieque submarginali punectorum nigrorum preditis, ci- liis ad apicem ale niveis:.alis infra violascente-brunneo et fusco- marmoratis linea media transversa undata rufa, utrinque late fusco- limitata, fascia alba obliqua ala- rum anticarum quam supra obso- letiore et medio linea transversa interrupta, alis posticis pone line- am mediam plus minus late cine- reo-suffusis angulo anali haud Fig. 6. Cymothoe Colmanti pallidiore. — Long. alar. exporr. AURIV. I. 81 mill. Congogebiet: Sassa am oberen Ubangi. — COLMANT. — Mus. Bruxellense. In beiden Geschlechtern mit C"” lurizda BuTL. nahe verwandt. Das Männchen unterscheidet sich vom & von C. lurida beson- ders durch die viel hellere Grundfarbe der Oberseite und durch die am Saume nicht verdunkelten oder nur spärlich mit schwar- zen Schuppen bestreuten Hinterflägel. Beim 9 ist die weisse Quer- binde der Vorderflägel doppelt schmäler als beim 9 von C" Zu- rida BuTL. Lyce&enide. 55. Pentila umangiana n. sp. — 9. Alis utrinque lete ochraceis punctis minutis marginalibus fuscis ad apices costarum, anticis utringue puncto nigro ad apicem cellul& discoidalis, infra. etiam puncto singulo parvo basali in areis 2 et 9; posticis ut- rinque puncto nigro ad apicem cellul& discoidalis et infra pune- tis 4 basalibus, in areis 1c, 2, 7 et in cellula discoidali sitis, ornatis, infra sparsissime brunneo-striolatis. — Expans. alar. ant. sq mill; longr ale ant! rig mill: 39 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Congogebiet: Umangi. — E. WILVERTH. —-— Mus. Bruxel- lense. | Von der nahe verwandten FP. paucipunctata KirBY durch das Fehlen der schwarzen Apicalbinde der Oberseite der Vor- derflägel sofort zu unterscheiden. Vielleicht das Weibchen von P. paucipunctata? Pieride. 56. Muylothris dimidiata n. sp. — &. Alis anticis supra niveis fascia apicali 6—7 mill. lata, usque ad costam 2:am con- tinua, macula ad apicem coste 2:X2, puncto ad apicem coste 1:2 lineaque costali aream 10:am tegente nigris, cellula discoidali fere tota areisque 3—9 nec non parte are& 2:22 lete sulphureis, infra maculis 8 marginalibus nigris, area sulphurea ut supra extensa, at extus pallidiore et basi saturatiore aureo; alis posticis utrinque niveis maculis 6 marginalibus nigris, infra ad basin sulphureis margineque costali aureo. -— Long. alar. exporr. 55—57 mill. Sierra Leona. — Collectio STAUDINGER. Von der nahe verwandten JM. primulina BUTLER dadurch leicht zu unterscheiden, dass die schwefelgelbe Farbe der Vorder- flägeloberseite sich nicht hinter der Mittelzelle in das Feld ib hinein ausdehnt und nicht an der Wurzel dunkler wird, dagegén aber die Felder 3 und 4 vollständig und sogar einen Theil des Feldes 2 bedeckt, und dadurch dass die Felder 4—7 der Vor- derflägelunterseite nicht von gringelben Längsstrichen durch- zogen sind. 57. Mylothris citrina jn.sp, — &. Alis aäntiestsupra citrinis apice inter costis 5 et 8 anguste (circiter 4 mill. lato) maculisque tribus decrescentibus ad apicem costarum 4—2, prima cum fascia apicali fere connexa, nigris, infra aureis costis apice- que albescentibus, punctis 7 parvis nigris ad apicem costarum 2—85; alis posticis supra niveis dimidio anteriore (areis 4—7 cellulaque discoidali) sulphureo, infra niveis medio vix sulphura- scente area 8:a tota aurea, utrinque maculis 6 marginalibus nigris ornatis. — Long. alar. exporr. 59 mill. Deutsch Ost-Afrika: Bagamoyo. — Coll. STAUDINGER. 40 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 183 Diese neue Art ist der JM. sulphurea AuvRiv. äusserst ähn- lich, hat aber eine viel kärzere und schmälere schwarze Apical- binde der Vorderflägel ganz wie bei den ubrigen Arten der Agathina-Gruppe. Die gelbe Farbe der Vorderflägel ist etwas dunkler als bei sulphurea und nicht wie bei dieser Art an der Wurzel in orangegelb ziehend. 58. Pieris solilucis BUTLER 9. — Alis tenuiter aut sub- tenuiter squamosis, concoloribus, albis, aut flavescente albidis, utrinque maculis marginalibus nigris, 9 trigonis in alis anticis, 7 subrotundatis in alis posticis, anticis supra interdum ad apicem et ad marginem exteriorem plus minus dense nigrosquamosis; infra anticis ad basin plus minus late costaque basali posticarum sulphureis aut aurantiacis. — Expans. alar. ant. 52—54 mill.; long. alerantrgca mill: Das bisher unbekannte Weibchen von Fig. 7. Pieris solilucis P. solilucis erinnert an das Q von P. 8 Lindneri, hat aber keine Submarginalflecke der Hinterflägel und ist oben in der Wurzelhälfte nicht grau iiberzogen. 59. Papilio plagiatus n. sp. — 94. Alis fuscis, anticis utrinque plaga maxima media, margines non attingente, maculis 6 (in basi arearum 2—6 et in apice cellul& disc. sitis) compo- BUT O: sita, alba ornatis; posticis supra fascia media lata, marginem anticum versus angustata, bene definita, extus paullulum dentata, alba ornatis, infra ad basin late brunneo-flavis, nigrostriatis, stria are&X 7:2e incrassata et bipartita, deinde fascia alba, extus male definita preditis, pone fasciam paullulum nebulosis, fusco-striatis, margine exteriore undulato-dentato. — Long. alarum exporr. 83 mill. Congogebiet: Sassa am oberen Ubangi. — COLMANT. Diese ausgezeichnete Art scheint mir am nächsten mit /. cynorta FABR. verwandt zu sein. Vom Q von P. cynorta unter- scheidet sich plagzatus nicht nur durch die ganz verschiedene Anordnung der weissen Zeichnungen sondern auch durch das Fehlen der weissen Saumflecke der Hinterfläigel und des kleinen, weissen Spitzenfleckes der Vorderflägel. 41 L aka ' 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Saturniide. Decachorda n. gen. Antenn: = Palpi- breves,.porrectivlisaPedesiimediocres: tibie elongate, apice inermes. — Ale antice breves, late, apice obtus&e, margine anteriore subrecto, exteriore leviter convexo, costis 10 predite; costa 2 paullo pone medium cellul&e discoi- dalis, costa 3 in medio inter costam 2:am et 4:am egrediens, costula transversa inferior tenuis, leviter incurva, costula transv. media brevis, costula transv. superior longissima valde obliqua, coste 7 et 8 igitur trunco communi e latere antico cellulze discoidalis, longe ante apicem egredientes, costa 9 brevis e costa 8 pone ejus medium oritur, coste 10 et 11 omnino desunt, costa 12 in marginem anticum non longe ab apice egreditur. — Ale postice costis 8 predite: coste 2:a et 7:a pone medium cellul& discoidalis, costa 3:a fere in medio inter costas 2:am et 4:am, costa 6:a a costa 5:a propius quam a costa 7:a egredien- tes, costula transv. inferior tenuis, longa, subangulata; margini- bus antico et interno rectis aut subrectis, externo leviter convexo. Zu dieser Gattung gehört wahrscheinlich auch »Lzicheno- pteryx> fulvia DRUcE (= pomona WEYMER). KirBY's Name Lastioptila kann nicht, wie BUTLER will, fir pomona angewendet werden, denn KirBY grändete seine Gattung auf L. ÅAnsorget, welche darum der Typus ist und bleiben muss. 60. D. rosea n. sp. — 2. Tota rosea, alis supra pone medium ES VE linea transversa recta flava, circiter | 4 mill. a margine distante solum ornatis, hac linea infra obsoleta, margine summo etiam flavescente. — Expans. alar. 40 mill., long. ale | Fig. 8. Decachorda rosea AURIV. Q. 3 ant. 20 mill. Congo: an der Missionsstation Mukimbungu. — Von Herrn Missionär W. SJÖHOLM gefangen und dem Riksmuseum in Stock- holm zusammen mit mehreren anderen Insekten iberliefert. 42 M TEE AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 185 61. Heniocha abyssinica n. sp. — Flavescente-brunnea corpore unicolore, alis plus minus dense nigro-conspersis; alis anticis supra fascia lata media dense nigroconspersa, utrinque linea undulata nigra terminata ocellumque brunneum, intus albo- conspersum annulisque duobus, interiore flavo, exteriore nigro cinetum includente, pone fasci- am linea albida transversa, area basali nigro-conspersa quam fascia vix pallidiore, area marginali 3—9 mill. lata intus nigrocon- spersa, alis anticis infra absque linea transversa nigra interiore, vix nisi in area marginali nigro- conspersis; alis posticis utrinque ultra medium fere unicoloribus, Fig. 8. MHeniocha abyssinica AURIV. Q. vix nigroconspersis et ocello ut in anticis ornatis, deinde linea distincta transversa nigra, cur- vata, non autem undata, ab ocello distante et extus fascia alba limitata ornatis, area marginali omnino ut in alis anticis nigro- conspersa ; tibiis rufescentibus, anticis apice mediocriter, inter- mediis longissime bi-aculeatis. — Expans. alar. exporr. 835 mill.; long. ale ant. 45 mill. Abyssinien. — Collectio STAUDINGER. Von der nahe verwandten AH. terpsichore Maass. durch die dunklere Grundfarbe, die schmäleren Saumfelder und die scharfe, schwarze Querlinie der Hinterfläögel leicht zu unterscheiden. Syntomidee. 62. Metarctia rubrostriata n. sp. — Alba, fronte inter antennas, parte scapularum, apice abdominis alisque anticis pal- lide ochraceis vel silaceis, antennis, palpis pedibusque infra nigro- fuscis (femoribus posticis tamen totis, tibiisque posticis e maxima parte albis), segmentis dorsalibus 1—6 abdominis linea trans- versa, in medio interrupta vel subinterrupta, late rubra ornatis; 43 > "NES 780 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. abdomine utrinque et in medio ventris serie punctorum 4—5 nigrorum; alis anticis supra costis fere omnibus, linea longitudi- nali apice furcata in cellula discoidali nee non striga crassa obliqua in area 1 Db nigris, infra macula apicali nigro-fusca; alis posticis unicoloribus albis. 9. — Expans. alar. 58 mill; long. ale ant. 28 mill., ale post. 14 mill. k Togo. — R. BöÖTTNER — Mus. Holmige & Mus. Berol. Die Fähler haben sehr kurze Karnzähne. Die Rippen 4 und 5 der Hinterflägel sind lang gestielt und die Hintertibien haben 2 kurze Spornen. HAMPSON, dessen Monographie der Syntomiden von allen Lepidopterologen gewiss mit Sehnsucht erwartet wird, scheint geneigt zu sein, die Gattungen Anwnacc, Balacra und Metarctia mit einander zu vereinen. Ein solches Verfahren mag richtig sein; hinsichtlich des Baues der Fähler und der Anordnung der Rippen 4 und 5 der Hinterfligel weichen jedoch die Arten so beträchtlich von einander ab, das gewiss darnach einige natärliche Gruppen aufgestellt werden können. Die Form des Hinterkörpers bietet auch Verschiedenheiten dar, wel- che genau untersucht und beachtet werden missen. Wir besitzen mehrere Arten, welche noch unbeschrieben sind, da aber diese wahrscheinlich auch in Britisch Museum vertreten sind und von HaAMPSON beschrieben werden werden, will ich die Veröffentlichung seiner Monographie zuerst abwarten, bevor ich unser Material bearbeite. 44 EARTE PAN TDEENANOEE ROTE Till den stamtrupp, som uppsattes genom Entomologiska Föreningens första inval i januari-1880, hörde med största rätt konservatorn vid Lunds universitets zoologiska institution CARI DaviD EMANUEL ROTH. Nu har han fallit såsom en vördad och afhållen veteran i entomologiens tjänst. Vi återstående och i första hand alla de, som haft den fördelen att vara rekryter under hans blida, vänsälla ooh högst lärorika ledning, blicka med sorg och saknad på den tomma, svåruppfyllda luckan där framme 1 våra led. Konservatorn RoTtH föddes den 13 augusti 1831 i Köpinge prästgård, Kristianstads län. Föräldrarna voro Kongl. hofpredi- I 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. kanten, prosten och fil. doktorn CHRISTIAN ROTH samt WILHEL- MINA LILLIENCRONA. FEfter faderns död 1839 kom den unge RoTH till Lund, där han genomgick Vetterska skolan och kate- dralskolan samt blef student 1853. Vid universitetet läste han sedan på fil. kandidatexamen, men — medellös som han var — måste han förskaffa sig sitt uppehälle genom lektioner i zoologi och botanik. En obetvinglig håg, särskildt för entomologien, drog honom också bort från de reglementerade examensstudierna; åren gingo och slutligen tanken på examen med dem. Vid Lunds: universitet bands RortH emellertid för alltid år 1863, då han. mottog den honom af prof. WAHLGREN erbiudna konservators- platsen. Efter 35 års arbete på denna plats afled konservator RoTH den 24 augusti detta år. Såsom offentligt erkännande hade han fått mottaga medaljen »illis quorum meruere labores» i guld. När sönerna uppväxte, hade konservator RoTtH den till-- fredsställelsen att se sin håg för naturvetenskap delas af dem. Ehuru kunnig botanist, framstående fågelkännare och hemma 1 flera andra grenar af zoologien, var det dock såsom entomo- log konservator RortH företrädesvis — och med rätta — vunnit anseende. Bland insekterna ägnade han sig mest åt Coleoptera. Hans skarpblick, goda iakttagelseförmåga och ovarliga minne: gjorde honom hastigt till en af våra mera bemärkta artkännare inom entomologien, och redan tidigt kom han i liflig förbindelse: med BOHEMAN, ZETTERSTEDT, DAHLBOM, THOMSON och flera andra af entomologiens stormän. Såsom exerapel på hans iakttagelse- förmåga kan nämnas, att han endast inom diptersläktet 7Zac/ina fann 11 nya arter, af hvilka en fått bära hans namn. Af naturen blygsam och tillbakadragen, var det först 1896, som konservator RoTH kom sig för att ens i sitt älsklingsämne, entomologi, publicera något af sin rika erfarenhet. Då påbör- jade han ett i tvänne häften af denna tidskrift tryckt »Bidrag till en bild af Skånes insektfauna». Döden afbröt emellertid afhandlingens fortsättande. I början af densamma meddelar för- fattaren, att materialet insamlats hufvudsakligen under åren 18530 — 1863 men äfven senare, ända till 1891. Betecknande för hans blygsamma sinnelag äro följande hans anföranden: »Med en viss tvekan är det dock, som jag nu vågar publicera densamma, dels emedan jag trott att någon annan, bättre kvalificerad person, 2 fyr TRYBOM: CARL DAVID EMANUEL ROTH. 189 skulle kunnat under tiden framkomma med en liknande uppsats, dels> etc. Och han fortsätter: »Emellertid har jag nu omsider gifvit vika för de många upprepade påstötningar, jag från flera håll fått, hoppandes att därigenom 1 någon, om äfven ringa mån gagna eller väcka intresse för entomologiska studier hos Skånes yngre generationer». Konservator RotH kunde glädja sig åt, att han långt förut i rikt mått väckt det intresse, han här nämndt. Följeslagarna på hans entomologiska exkursioner glömma nog aldrig dessa — eller honom själf. Varaktiga och mycket värdefulla minnen har han också efterlämnat bland annat i de af honom ordnade och bestämda samt till större delen insamlade Coleoptera och andra insekter, som nu finnas i Lunds universitets zoologiska museum. EUKSYybemn: NOTISER. Postexpeditören herr B. VARENIUS har meddelat, att han i spillning anträffat ett exemplar af Åphodius Quadrimaculatus 1. vid Helsingborg. Enligt THOMSON har denna skalbagge ej an- träffats i Sverige sedan LINNÉS tid. Från Finland har den hugnesamma underrättelsen ingått, att till den landtbruksfakultet, som nyligen upprättats vid universite- tet i Helsingfors, äfven kommer att höra en adjunktur i ento- mologi, hvars innehafvare äfven blir statsentomolog. Adjunktu- ren är anslagen ledig, och docenten, d:r ENz1o REUTER har tills- vidare tillförordnats som statsentomolog. Sven Lampa. 190 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANKOMST Å HOTEL PHCENIX DEN 30 APRIL 1898. Vid början af sammankomsten meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att följande nya medlemmar blifvit af styrelsen i Föreningen invalda sedan sista sammanträdet: redaktionssekrete- raren O. LAGERSTEDT, Söderhamn, kand. fill EMBR. STRAND, Kristiania, fördelningsläkaren m. m. A. H. WESTMAN, handlan- den H. C. KINDBERG, materialförvaltaren J. RAMBERG, redaktören m. m. M. RUBENSON, grosshandlaren S. SJÖSTEDT, intendenten m. m. ÅA. STUXBERG och postexpeditören N. J. WIiBERG — alla från Göteborg. Vidare meddelades, att från den nyvalda hedersledamoten, miss E. ÖRMEROD, ingått tacksamhetsskrifvelse jämte erbjudande att till Föreningen skänka hennes utgifna arbeten i entomologi. På styrelsens förslag utsågs till vandringsstipendiat för året stud. vid Örebro läroverk A. JANSSON med villkor, att han minst två veckor skulle vistas på Gotland. En från ordföranden i Föreningens nybildade Göteborgs- krets, kapten C. GRILL, ingången skrifvelse upplästes, likaså från kapten GRILL anlända hälsningstelegram, hvilka besvarades. Re- dogörelser för Göteborgskretsens sammanträden och verksamhet komma att intagas i denna tidskrift, och utsågs kapten GRILL till medlem af redaktionskommittén. Åt styrelsen uppdrogs att som vanligt anordna en vårutflykt samt att arbeta för tillkomsten af en särskild entomologisk sek- tion vid det tillstundande naturforskaremötet, ifall en sådan sek- tion komme att visa sig behöflig och lämplig. I ec ME : . Ä TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANKOMST DEN 30 APRIL 1898. I9I Ordföranden anmälde sedan, att »CLAES GRILLS fond» af undertecknad fått emottaga 25 kronor. Hufvudföredraget för aftonen — en synnerligen intressant framställning af »generationsväxel hos insekterna» — hölls af prof. AURIVILLIUS. Steg för steg skildrades de grader af olikhet, som förefinnas mellan skilda generationer hos talrika och till många skilda grupper hörande insekter. Till de enklaste före- teelserna i detta afseende hade man att räkna årstids- eller sä- songdimorfismen — exempelvis hos vissa fjärilar blott bestående i färgskillnader. Då olikheten i färg mellan vår- och höstgene- rationer t. ex. hos vår vanliga Prieris napi ej vore synnerligen stor, visade sig emellertid skarpt utpräglade färgskillnader före- komma hos de under torr- och regnperioderna uppträdande ge- nerationerna hos många tropiska fjärilar. Generationer med undertill starkt röd- eller gulaktiga, om torra löf påminnande vingar tillhörde den förra perioden, då samma arts fjärilar där- emot under regnperioden vanligen hade en hvit och klar färg på samma sida af vingarna. Härefter redogjorde föredraganden för den betydligt större olikhet, som förefinnes under skilda årstider mellan skilda gene- rationer af vissa gallsteklar. Här står i fråga varande olikhet i sammanhang med partenogenetisk fortplantning hos den ena gene- rationen. Olikheten sträcker sig ock till de frambringade gall bildningarna. Såsom ett nästa steg skildrades generationsväxeln hos blad- lössen. Ännu mera utpräglad generationsväxel förekommer hos vissa gallmyggor, hos hvilka mellan generationer af vingade myg- gor uppträder en generation, som stannar på larvstadiet, d. v. s. fortplantar sig såsom larver. Synnerligen egendomligt vore ett fall af generationsväxel, som fransmannen PAUL MARCHAL beskrifvit i en afhandling: »Le cycle évolutif de I! Encyrtus fuscicollis (HYMÉN.)», intagen i » Bull. de la Société Entomologique de France», 23 fevr. 1898. Nämnda pteromalid (FEncyrtus eller Ågeniaspis fuscicollis) lägger sina små ägg i äggen af fjärilar, hörande till släktet Hyponomeuta. Stekeläggen klyfva sig i ett stort antal delar, som hvardera blir ett nytt ägg eller embryo. En generation kommer således ej längre i utveckling än till äggstadiet. Äfven i detta fall hade 2 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. det visat sig, att alla genom klyfning af samma ägg uppkomna individer komma att tillhöra samma kön. Prof. AURIVILLIUS förevisade i Stockholms-trakten från hägg och /Zvonymaus i juni månad insamlade Hyponomeuta-larver, hvilka voro så godt som uppfyllda med larver af små parasitsteklar, tillhörande just denna Ågeniaspis-art. Å Härefter förevisade och beskref undertecknad den hos oss förut föga uppmärksammade, ganska egendomliga larven af Oxye- thira costalis. De yngsta larverna äro af en smärt kroppsform och hafva mycket långa, sedan med åldern och med det egen- domliga larvhusets tillväxt aftagande borst i spetsen af bakkrop- pen. Ifrågavarande larv hade träffats allmän i sjön Nämmen i Småland. Efter detta meddelande refererade undertecknad stycken ur en 1718 af svenske läkaren LINDER utgifven bok: »Om matkar och skridfä i menniskans kropp». Boken öfverlämnades till För- eningens bibliotek. I sammanhang med referatet yttrade sig landtbruksinspektör LYTTKENS och doktor AGNÉR. Landtbruksinspektör LYTTKENS redogjorde sedan, efter en 1762 i Örebro tryckt bok med titel: »Svenska djurens slägte- namn på latin och svenska», för de försök, hvilka redan då gjordes att skapa korta och koncisa svenska släkt- och artnamn på — bland andra djur äfven insekterna. En del efter de latin- ska benämningarna bildade namn voro kuriösa nog; så hade af det latinska släktnamnet Mäster blifvit Hist, af Staphylinus Phyl, af Raphida Raffel o. s. v. Slutligen förevisade byråchefen MEvEs nu på våren i mängd ur puppor utkläckta fjärilar af Berberis-tofsmätaren, Fucosmia certata, och dess varietet szmplonica. Fjärilarten i fråga lefver såsom larv uteslutande på Berberis-blad, dem han sammanvi- ker för att där inom gömma sig under dagen. Detta samt den utvecklade fjärilns förmåga att dölja sig undan hade kan- ske varit anledningen till, att Eucosmia certata hittills hos oss blott blifvit funnen i Skåne och på Vermdön, oaktadt han sanno- likt äfven finnes i mellanliggande orter. Filip Trybom. (SS SWISS EEE så) 193 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGSKRETS' SAMMANTRÄDE Å RESTAURANT PHCENIX DEN 8 OKTOBER 1898. Sedan ordföranden med några ord erinrat om den talrikt besökta och i allo angenäma utflykten den 25 sistlidne septem- ber till Fjärås, hvarvid en af deltagarna i den vackra bokskogen vid sjön Lygnens södra strand lyckades finna den mycket säll- synta skalbaggen Microsaurus lateralis GRrav., öfvergick man till aftonens förhandlingar. Undertecknad lämnade först några biologiska upplysningar om skalbaggsläktet Meloc, hufvudsakligen med ledning af J. H. FABRE'S upptäckter. Litet hvar känner nog till denna blåa, tumslånga skalbagge, som man om våren ser promenera på solbelysta skogsstigar och som påminner om en tjock herre, klädd i en urväxt, högblå frack. Allmänt kallas den för »Majbagge» efter den månad, hvarunder den vanligen förekommer såsom fullbildad insekt. Bland alla intressanta märkvärdigheter inom insektvärlden, är denna skal- bagges utveckling bland de mest egendomliga. Lång tid förflöt innan man lyckades lära känna utvecklingen hos den rätt all- männa insekten. Redan LINNÉ hade sett dess larver, men tog dem för något helt annat och kallade dem Pediculus apis eler bilusen, emedan han fann dem inkrupna i hårbeklädnaden hos en del bin. NEWPORT kunde likväl påvisa, att detta var Meloö- baggens larver i deras yngsta stadium, men först fransmannen FABRE var det genom årslånga studier gifvet att skaffa full kän- nedom om dessa larvers egendomliga utveckling. Entomol. Tidskr. Årg. 19. H. 3—4 (1898). I 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. Larven lefver som parasit hos ett solitärt bi, i hvars boning den intränger och hvars ägg utgör dess första föda, hvarefter den förtär den för biets afkomma i boet samlade honungen. Men huru lyckas nu denna lilla späda larv krångla sig in i biets bo. Jo! Majbaggenp lägger sina ägg i jorden, särskildt och med om- sorg väljande en plats, där detta slags bin hafva sina bon, som: bestå af en i marken ingräfd smal gång, i hvars botten biet samlar honung och, då förrådet anses tillräckligt för dess larv, lägger ett enda ägg på honungen samt igenmurar öppningen till röret. Majbaggen lägger tre kullar ägg med några dagars mel- lanrum. NEWPORT har i en sådan kull räknat 4,218 ägg. I slu- tet af maj eller juni kläckas äggen och de små gula larverna krypa fram. Myllrande omkring 1 gräset söka de komma upp i någon blomma af samma slag som prästkragen eller kamomill- blomman, hvilken de veta att biet besöker för att leta efter ho- nung. Här sitta de orörliga tilis ett bi kommer och sticker in sitt hufvud i en blomöppning. Blixtsnabbt kila de nu upp på biet, där de klänga sig fast i ryggens hårbeklädnad. Men det är bihonan de måste finna. Tyvärr händer oftast, att när de små larverna komma fram, endast bihanar finnas, då bihonan vanligen först någon vecka senare framkommer. Det är sålunda först på bihanarna de taga sitt hemvist, men när honorna börja synas, passa de på vid älskogsleken och flytta sig öfver på en sådan. Lugnt låta de nu den arma honan arbeta med att förfär- diga bo och fylla det med honung. Först då allt förråd är fär- digsamladt; lägger bihonan sitt ägg, som då ligger och flyter på honungen ; men i själfva äggläggningsögonblicket passar den lilla skälmen på att öfvergifva sin värdinna och placera sig på ägget. Bihonan, som ingenting märker, tror allt vara i god ordning samt tillmurar öppningen, ej anande, hvilken liten bof hon härbergerat vid all minutiös omsorg om sin afkomma. Med sina propor- tionsvis kraftiga käkar, med hvilka den förut hållit sig fast vid blombladen och biets hårbeklädnad, gnager den nu hål på ägget och förtär dess innehåll, därvid omsorgsfullt aktande sig för att ramla ned i honungsförrådet, där den ofelbart skulle drunkna. Sedan ägget är urätet, använder larven dess skal såsom en båt och verkställer där i all sköns ro sin första hudömsning. Från 2 pA | | GRILL: ENTOMOL. FÖREN. GÖTEBORGSKRETS SAMMANTR. D. 8 OKT. 195 sin farkost börjar den sedan äta af honungen och tillväxer nu- mera helt hastigt i storlek och kraft. Efter ännu en hudöms- ning, som sker under rätt egendomliga förhållanden, förtär den resten af det samlade honungsförrådet, hvarunder den uppnår sin fulla storlek och går i puppa, för att följande vår förvandlas till vår kända Majbagge och, efter att hafva genombrutit boets bräck- liga dörr, begifva sig ut på ströftåg efter make eller maka. Men det är ej endast på ofvannämnda bi, ÅAnthophora, som den späda Meloö-larven söker komma för att nå dess bo. Detta bi har andra fiender eller parasiter, Melecta och Coelioxys, hvilka bruka lägga sina ägg 1 dess bo och, efter att hafva till- intetgjort dess afkomma, ogeneradt njuta af dess samlade förråd. Äfven på dessa parasiter kan man få se Meloö-larven söka fästa sig, hvarigenom själfva tjufven blir bestulen, och den af Antho- phora samlade honungen öfvergår sålunda i tre herrars eller rättare damers ägo samt stannar slutligen hos den svagaste af tlertre: Här kan man med fog säga, att instinkten gränsar till hvad vi hos människor kalla förstånd. Herr EMIL SANDIN höll därefter ett längre sakrikt föredrag om »nunnan», Lymantria (Psilura) monacha L., denna fjäril, som nu i sommar gjort sig ryktbar genom de härjningar den an- ställt i barrskogsbestånd i Södermanland och andra delar af Sverige. Föredraganden meddelade detaljer om fjärilns utveck- ling samt berättade om en af de våldsammaste förödelser den hittills anställt, nämligen i Ostpreussen, där den på några års tid ödelade flera tusen tunnland skog. En föreningsmedlem före- visade fullbildade fjärilar och larver af »nunnan» äfvensom af den närstående s. k. »trädgårdsnunnan», Öcneria dispar L., hvilken äfven i år, enligt meddelanden 1 tidningarna från Sta- tens entomologiska anstalt, uppträdt härjande i vårt land. Herr HENRIK NILSSON meddelade det intressanta fyndet af Vellejus dilatatus FABR., vid Öregrund, det nordligaste ställe i Sverige, där den hittills blifvit observerad. Undertecknad förevisade en vid Oscarshöjd i närheten af Floda tagen gren af ett äppelträd (Grawensteiner), som blifvit dödadt af en trädborrare, Zomzicus dispar FABR. I den sönder- klufna trädgrenen kunde man se såväl moder- som yngelgångarna, 2 d 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. de senare med nyligen färdigbildade insekter, såväl honor som de hittills såsom ganska sällsynta ansedda hanarna. Till Oscars- höjd hade äppelträdet i fråga erhållits från en egendom i när- heten af Sörby vid Falköping. Såsom en egendomlighet förevisade undertecknad ett stycke af en rönn, som växt på toppen af det höga ännu i behåll va- rande tornet »Fars hatt» i Bohus' gamla fästningsruin. Rönnen, som i genomskärning mätte 17,, cm. hade äfven på denna sken- bart oåtkomliga plats ej kunnat undgå insekters angrepp, ty den var inuti angripen af någon större larv, antagligen en Cossus, som lämnat tydliga spår efter sig. Det beslöts att nästa sammanträde skulle hållas på Ento- mologiska Föreningens högtidsdag, den 14 instundande december. Claes Grill. FÖR SVERIGE NYA COLEOPTERA. Af herr EMIL SANDIN Stenus calcaratus SCcriBaA. Tagen vid Göteborg. Af herr LEONARD HAGLUND Dyschara inconspicua AuBÉ. Tagen i Kalmar. Af UNDERTECKNAD Microsaurus elegans I. B. Erics. Tagen å Gunnebo egendom, Vestergötland 1895. Beskrifven i K. K. zoologisch-botanische Gesellschaft in Wien, Jahrgang 1897. Lesteva punctata ER. Tagen vid Ronneby 1897, !/z. Ptenidium levigatum Giurm. Tagen i Mölndal 1896—97. För några år sedan tog jag vid sjön Lygnens strand (Fjärås) bland uppkastad säf Lesteva punctata, hvilken är öfverensstäm- mande med d:r THOMSONS beskrifning. Då jag vid Ronneby äfven bland torr säf påträffade en Lesteva och bestämde den efter L. GANGLBAUERS utmärkta arbete fann jag den heta /puzc- zata Er. När jag nu examinerade den förra punctata efter sam- ma bok, fick jag den till Lesteva sicula ErR., hvilket namn jag återfann i kapten CLraEs GRILLS Catalog, där den blifvit uppta- gen till sitt rätta namn sicula ER. Mölndal den 17 april 1898. Isaac B. Ericson. SR RE EON ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANTRÄDE Å HOTEL PHCENIX DEN 24 SEPTEMBER 1898. Vid början af det talrikt besökta sammanträdet meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att Föreningen fått såsom gåfvor emottaga, dels litteratur från sina hedersledamöter miss E. OR- MEROD i England och prof. A. S. PACKARD i Förenta Staterna, dels tillika med Riksmusei entom. afdelning en samling skalbag- gar af f. d. folkskoleinspektören S. G. M. STRÖHMN. Ordföranden meddelade vidare, att följande af Föreningens ledamöter hade sedan sista sammankomsten aflidit: statsrådet, prof. E. J. BoNsporFrF, Finland, konservatorn vid Lunds univer- sitets zoologiska museum C. D. E. RortH, kammarjunkaren, frih. G. C. U. CEDERSTRÖM, Lillängsdal på Ingarö samt ingeniör AN- TON BOLINDER och doktor HJ. AGNÉR, Stockholm. I Föreningen hade under samma tid invalts hofrättsnotarien ERNST AÅGNÉR, Växiö, assistenten vid entomologiska afdelningen i Förenta Sta- ternas åkerbruksdepartement Auc. BuscK, Washington D. C., cand. mag. WILL. LUNDBECK, Köpenhamn, lektorn doktor E. G. HENNING, Ultuna och jägmästaren ELis NILSSON, Stockholm. De: båda sistnämnda voro närvarande och hälsades af ordföranden välkomna. Aftonens alla tre föredrag behandlade insekter, som äro af stor ekonomisk betydelse, antingen för våra husdjur, för åker- bruket eller för skogshushållningen. Det första föredraget hölls af adjunkten vid veterinärinsti- tutet, fil: kand. A. BERGMAN, och rörde sig om >» Oestriderna och I » ee a d 4 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. deras ekonomiska betydelse». Föredraganden redogjorde i för- sta hand för styngflugornas biologi — för äggläggningen, äggens och larvernas utveckling och förekomst, de sjukdomar och ska- dor, som larverna förorsaka, samt botemedlen däremot. Ur det innehållsrika föredraget må 1 detalj blott nämnas, hurusom icke blott olika släkten såsom larver uppehålla sig i skilda organ hos värddjuren, utan ock olika arters larver af t. ex. släktet Gastro- phalus välja bestämdt skilda platser i hästmagen. Den omstän- digheten, att man af släktet Hypoderma, hvartill vårt vanliga nötstyng hör, ej sett ägg utanpå värddjuren, och att dess larver äro föga kända i deras yngsta utvecklingsstadium, har t. o. m. gifvit anledning till en vågad teori om, att äfven dessa styng- flugors ägg skulle komma in genom kreaturens mun, från svalget och matstrupen vandra in i ryggradskanalen genom kotöppnin- garna och därifrån slutligen ut, för att uppnå full storlek i de kekanta »bromskulorna» 1 huden. Om också denna teori svår- ligen vore hållbar, så är det dock ett faktum, att yngre larver ofta i utlandets slakthus, och äfven en gång i vårt land, blifvit funna invid värddjurens ryggmärg. Föredraganden hade haft rikliga tillfällen att — bland andra arters — studera utvecklingen af den hos renen förekommande Cephenomyia trompe, men en art af samma släkte, hvilken fin- nes hos älgen, vore ej känd från vårt land. En uppmaning ställdes till våra jägare och skogstjänstemän, att gifva akt på denna äfven som andra styngflugor, hvilkas larver i Sverige kunde komma att träffas hos älg, rådjur eller hjortar. Föredraget illustrerades genom synnerligen prydliga och in- struktiva preparat och fotografier. I den nyssnämnda uppmaningen instämde prof. AURIVILLIUS, som yttrade sig i sammanhang med adjunkten BERGMANS föredrag. Andra föredraget för aftonen hölls af doktor Y. SJÖSTEDT och handlade »OÖrm en ny skademsekt på Gotland». Man hade först gissat, att det var kornflugan, som åstad- kommit de skador på Gotland, hvilka föredraganden den 3-sept. kom till Hemse socken för att undersöka. Säden var då redan bärgad på de angripna fälten, men skadeinsekten anträffades i stor mängd på stubben nere vid stråens bas och befanns utgöra den från större delen af kontinenten och England kända mygg- > da TRYBOM: ENTOMOL. FÖRENIN. SAMMANTRÄDE D. 24 SEPT. 1898. 199 arten Cecidomyia destructor Say. I Nordamerika, där arten benämnes »Hessian fly», har densamma uppträdt synnerligen talrikt och vidt utbredd samt förorsakat mycket stor skada, syn- nerligast på hvete. Vid d:r SjJösTtEDTS besök på Gotland befann sig insekten i förpuppstadiet. Hälften till ”/12, ja, på ett inskränkt område, efter noggrann undersökning t. o. m. 84 proc. af stråen visade sig angripna, ofta afvissnade nere emot rothalsen och nedfallna liksom efter en hagelskada. Ju fetare och kraftigare jordmånen var, dess mindre skada hade myggan åstadkommit. Fastän hon ej förut varit känd från Sverige, måste hon dock funnits tämli- gen länge på Gotland. I Norge observerades hon först omkring 1890. Där, liksom i England, har endast en generation kunnat iakttagas om året; troligen uppträder också blott en generation af Cecidomyia destructor årligen på Gotland. Undersökningar på- gingo vid statens entomologiska anstalt för att utröna detta. Därpå beror det nämligen, hvilken årstid man hälst bör vidtaga sina åtgärder, för att söka utrota insekten eller åtminstone för att hålla den i schack. Säkraste medlet härför bestode i ned- plöjning af stubben med s. k. albionplog, hvilken verkade på ett djup af åtminstone 14 cm. Undersökningarna vid entomo- logiska anstalten hade visat, att åtminstone hittills ingen mygga af detta slag hade kunnat arbeta sig upp till jordytan efter ut- kläckningen, när puppan legat djupare nedmyllad än. 6 cm. Denna senare började arbeta sig uppåt; så kläcktes myggan ut, men skedde ej detta tillräckligt nära ytan, nådde insekten aldrig upp med lifvet. Plöjningen borde ske, sedan alla larverna öfver- gått till puppor, men innan några myggor börjat utkläckas. Under det intressanta föredraget förevisade d:r SJÖSTEDT såväl Cecidomyia destructor i olika utvecklingsstadier som af densamma angripna och skadade kornstånd. Jägmästare J. H. WERMELIN inledde därefter genom ett längre, sakrikt anförande: » Om nunnans härjning i Söderman- land» öfverläggningen öfver denna kanske mest brännande in- sektfråga, som någonsin förekommit inom vårt land. Föredraganden hade deltagit i den inspektionsresa, som byråchefen J. O. AF ZELLÉN den 20—25 aug. verkställde till de angripna sörmländska skogstrakterna. Redan i juli konstaterade 2 J 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. prof. LAMPA, att de då uppträdande larverna tillhörde nunnan. Fjärilns hufvudsakliga svärmningstid inträffade just vid tiden för den nämnda inspektionsresan, och en intensiv äggläggning pågick då. Mycket ägg lades äfven på kalätna områden. Safterna funnes fortfarande kvar i träden, där nunnan härjat under som- maren. Under föregående år, som varit synnerligen gynnsamt för utvecklingen, hade fjäriln åtminstone iakttagits vid Virå. Det helt och hållet eller till hälften kalätna skogsområdet kunde, att döma af hvad man vid tiden för föredraget hade sig bekant, uppskattas till omkring 5,000 hektar, hufvudsakligast på Virå bruks, Stafsjö m. fl. egendomars skogar samt Björkviks och Kila allmänningar. Härjningen hade emellertid ej inskränkt sig blott till Södermanland utan äfven berört norra Östergötland, och det vore fara värdt, att hela den del af vårt land, som brukar upp- fattas såsom mellersta Sverige, vore infekterad af nunnan. Föredraganden redogjorde vidare för hvad man kände om nunnans förekomst hos oss före detta år, för hennes uppträdande utomlands, för åtgärder, som där vidtagits emot henne, och för sådana, som borde kunna komma i fråga att hos oss vidtagas till stäfjandet af skadefjärilns framfart. Att vårt kalla klimat skulle verksamt skydda våra skogar genom att ödelägga nunnans ägg, kunde vi knappast hoppas. Bland medel, som vi hade att tillgripa, sattes larvlimmet --— användt på flera sätt — i första hand. Särskildt framhölls vikten af att skydda slutna, ännu oan- gripna ungskogsbestånd medelst isoleringsbälten, försedda med sammanhängande stänger, bestrukna med en limsträng. Till slut omnämndes, att Kongl. Domän- och Landtbruks- styrelserna gemensamt beslutat söka statsanslag åt en jägmästare, hvilken skulle på ort och ställe utomlands inhämta noggranna upplysningar om bekämpandet af nunnan och mot hennes härj- ningar vidtagna åtgärder. En karta öfver härjningsområdet i Södermanland äfvensom nunnan i olika utvecklingsstadier, några af hennes parasitsteklar med mera förevisades. I den långa och uttömmande öfverläggning, som uppstod med anledning af jägmästare WERMELINS föredrag, deltogo, för- utom föredraganden, generalkonsul J. W. SMITtTT, lektor ALB. 4 TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 24 SEPT. 1898. 201 NILSSON, landtbruksinspektör A. LYTTKENS, byråcheferna J. ME- vES och O. AF ZELLÉN, prof. CH. AURIVILLIUS och undertecknad. Lektor NiLsson meddelade, att 3,000 till 67,000 ägg af nunnan kunnat räknas på hvarje gran, och hade äggen enligt regel lagts till en höjd af 10 till 12 meter uppe på stammen. Fjäriln hade sistförflutna året funnits 1 hela härjningsområdet. Det vore nog icke alldeles omöjligt, att den inkommit långt bortifrån, t. ex. från Ryssland, men vida sannolikare dock, att den länge funnits i trakten samt nu råkat gynnsamma förhållan- den för sin massutveckling. Det enda i stort användbara med- let mot nunnan vore det i inledningsföredraget nämnda larvlim- met, men då larverna i Södermanland visat sig lefva ganska högt 'upp på granarna, måste de ned för att träffa limringarna eller de med lim bestrukna stängerna i isoleringsbältena. Inträf- fade ej blåst och regn i tillräcklig grad, vore det mycket lämp- ligt, att söka drifva ned larverna medelst rök eller uppsprutadt kalkmjöl. Lektor NILSSON låfvade att framdeles inom Entom. Före- ningen återkomma till sina iakttagelser öfver nunnan. Landtbruksinspektör LYTTKENS framhöll, hurusom det gällde att tillgripa hvarje medel för att söka stäfja de kommande härj- ningar, man ju högst sannolikt hade att vänta af nunnan, och att man därför också borde göra försök med öfversprutningar, t. ex. med kejsargrönt i vatten. I Amerika hade man ju nått tillfredsställande resultat gentemot insekthärjningar i trädgårdar genom att spruta detta ämne eller vätskor af flera slag öfver träden, dymedelst dödande insekterna, antingen direkt eller ge- nom att förgifta deras näring. Åtminstone syntes försök böra göras med öfversprutningar till skydd för unga skogsbestånd. Byråchefen MEVES ansåg, att man redan nu från utlandet hade tillräcklig erfarenhet beträffande nunnans bekämpande, och att det nu gällde att koncentrera sig på de mest verksamma medlen. Jämte larvlimmet och” isoleringen skulle möjligen in- ympandet på unga larver af de baciller, hvilka förorsaka »larv- pesten», kunna komma att visa sig verksamt. Att nunnan nu inkommit från utlandet, vore högst osannolikt. Ett massuppträ- dande af insekten kunde uppstå från flera skilda »härdar» Så hade byråchefen MEVvES t. ex. på ett ställe på Värmdön träffat, - 3 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. efter utseendet att döma, i trakten kläckta nunnor till sådant antal, att ur denna härd stora massor skulle kunnat uppstå un- der gynnsamma förhållanden. En härd funnes sannolikt någon- städes norr om Stockholm, därifrån de ganska talrika nunnor stammat, hvilka träffats vid ett af de mot norr fritt liggande stora husen (n:o 54) längst öster ut vid Karlavägen. Herr RUu- DOLPHI hade i trakten af Ladugårdsgärdet träffat nunnan för tre år tillbaka. Byråchefen AF ZELLÉN höll för osannolikt, att. man kunde nå något egentligt resultat genom inympning af baciller eller bakterier. — Sättet hade ej utomlands medfört åsyftad verkan. Man kände ej häller verkliga orsaken till: den s. k. »Wipfel- seuche», vid hvars uppträdande nunnelarverna massvis begifva sig upp i trädtopparna och där aö. Liksom inledaren och före- gående talare satte byråchefen AF ZELLÉN största förhoppningen till larvlimmet, isoleringsbälten samt rökning och spridning af kalkmjöl för att drifva ned larverna under deras ungdom, då de, såsom jägmästare WERMELIN påpekat, kunna spinna sig ned me- delst trådar. Han ville ej alldeles förkasta öfversprutning med vissa vätskor; för en del ungskogsbestånd t. ex. kunde detta för- faringssätt möjligen blifva lämpligt. Fullt verksamma medel mot nunnan saknades visserligen ännu, men allt, hvad göras kunde, måste tillgripas. Prof. AURIVILLIUS framhöll, att det just vore de nämnda härdarna, som borde angripas, innan nunnan hunnit få för stor spridning. På sådana inskränktare områden kunde radikalare medel tillgripas. Härför torde kanske dock särskilda lagstift- ningsåtgärder blifva af nöden. Byråchefen AF ' ZELLÉN trodde, att det skulle komma att möta svårigheter att få sådan lagstiftning till stånd. Med an- ledning häraf påpekade byråchefen MEVES, att lagar, riktade mot insekthärjningar funnes i Belgien och i Förenta Staterna. Ett uttalande för nyttan eller nödvändigheten af sådan lagstiftning äfven hos oss kunde vara mycket önskvärdt — för den händelse det skulle komma att visa sig omöjligt att kunna åstadkomma enskilda uppgörelser. Landtbruksinspektör LYTTKENS påpekade slutligen, hurusom i vår riksdag förslag en gång väckts. af prof. V. B. WITTROCK 6 TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 24 SEPT. 1898. 203 om lag till förhindrande af ogräs-spridning. De nämnda lagstad- gandena beträffande insekthärjningar borde ju vara fullt lika viktiga. Först omkring kl. 10 e. m. afslutades föreningens sam- mankomst. Filip Trybom. En liten historia. Omkring år 1889 fann herr I. B. ERICSON i Mölndal en skalbagge, hvilken han examinerade till Monotoma quadrifoveolata AuvBÉ. Emellertid, ej fullt säker på sin sak, sände han den till C. G. THOMSON i Lund, hvilken återsände den samma med påstående, att det ej alls vore någon Monotoma, utan ett helt annat djur; men som den enligt uppgift var tagen i en kvarn, var den antagligen ej inhemsk svensk, utan en importerad främling och med anledning häraf brydde han sig ej vidare om den. ERICSON, som sålunda fortfarande var i okunnighet om hvad det kunde vara för art, sände den till en entomolog i Tyskland, hvarifrån den återkom bestämd till Cathartus advena WaALTL, sålunda en för Sverige ny art. Härom underrättades underteck- nad, som då höll på att arbeta på sin Catalogus Coleopterorum, 1 hvilken fyndorten med ERICSONS namn infördes. Flera år efteråt kom emellertid en ny underrättelse från den tyska entomologen, att djuret vore orätt bestämdt efter ett ex. i hans hufvudsamling, som han nu fått genomsedd och rättad. Härom underrättades jag nu genast af ERICSON, men min Cafa- Jlogus var nu färdigtryckt, och saken stod ej att rätta förr än i ett blifvande tillägg. Cathartus advena var emellertid ej mera en svensk art. En af de första dagarna af oktober förlidet år (1897) refs invid Mölndal ett gammalt svinhus. ERICSON, alltid påpasslig, skyndade dit för att leta efter skalbaggar. Döm om hans för- våning, då han vid hermkomsten började examinera hvad han tagit och nu fann, att han verkligen fått fatt på den verkliga Cathartus advena. Det egendomliga har sålunda inträffat, att den i min Cata- logus införda Cathartus-arten efter bokens utgifvande på så sätt varit struken ur svenska faunan och sedan återfunnen, hvadan uppgiften i Catalogus sålunda fortfarande är fullt riktig. Göteborg i februari 1898. Claes Grill. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1898. ZWEI NEUE TERMITEN AUS DER WESTKUSTE AFRIKAS (VORLÄUFIGE MITTEILUNG) VON YNGVE SJÖSTEDT. Termes acanthothorax n. sp. Grösserer Soldat: Prothorax in der Vorderkante mit zwei sehr deutlichen, schräg nach oben gerichteten Dornen; Kopf herzförmig; die Seiten des Meso- und Metathorax zu Dornen ausgezogen. Totallänge 8—38,>, Kopf mit Mandibeln 4,5—5, Breite des Kopfes 3,5, Mandibeln 1,3, Zhorax 1,5—2 mm. Der kleinere Soldat unterscheidet sich von dem anderen nicht nur durch die Grösse sondern auch durch die ovale Form des Kopfes, die Fontanellpartie hat ein anderes Aussehen, Man- dibeln und Oberlippe sind länger und schmäler, Fähler und Pal- pen länger; die Fontanellpartie ist sehr eigentimlich, hoch em- porgeschoben, auf einem kurzen Schaft breitet sich eine etwas breitere ringförmige, mit geraden, abstehenden Haaren besetzte Scheibe åus, und vom vorderen Teil derselben geht ein etwas nach hinten gerichtetes Horn aus. Totallänge 3,,—4, Kopf mit Mandibeln 1,3—2, Breite des Kopfes o,s—1, Mandibeln o,s—0, mm. Arbeiter: Vorderkante des Prothorax mit zwei grossen, schräg nach oben gerichteten Dornen; die Seitenteile des Meso- I EIA SJÖSTEDT: ZWEI NEUE TERMITEN AUS D. WESTKUSTE AFRIKAS, 205 und Meztathorax, besonders die des letzteren, laufen in Spitzen aus; Kopf dunkelbraun mit einem breiten, weissen Band von der Mitte bis an den Nacken. Länge 4—5 mm. Kamerun: Ekundu, 7 V 91, Kitta 12 V 91, coll. SJÖSTEDT. Mus. Stockholm. Nur Soldaten und Arbeiter sind bisher bekannt. Termes Mulleri n. sp. Grösserer Soldat: Kopf rotgelb bis braunrot mit schwar- zen Mandibeln, nach hinten bedeutend breiter, nach vorn fast triangulär verengt; die nach hinten gebogenen Fihler reichen äiber den Nacken. Totallänge 15, Kopf mit Mandibeln 8, 7Zhorax 3,5, Fiähler 5,5 mm. Kleinerer Soldat: Dieser unterscheidet sich von dem grös- seren durch dieselben Charaktere wie bei ZY. Lilljeborgi!, dem er in seiner allgemeinen Form sehr ähnelt; der Kopf des letz- teren ist indessen ganz schwarz, hier dagegen heller oder dunk- ler rotbraun mit schwarzen Mandibeln. Auch der grössere Sol- dat des 7. Lilljeborgi hat den Kopf ganz schwarz. Totallänge 8, Kopf mit Mandibeln 4,4, Fähler 5 mm. Arbeiter: Föähler weiss mit 17 Gliedern, das zweite und dritte Glied gleich lang; Kopf klein. Gabun: Agoncho, 1874, coll. BucHHoLz, Mus. Greifswald & Stockholm. Nur Soldaten und Arbeiter sind bisher bekannt. ! Festschrift fär LILLJEBORG, Upsala 1896, p. 272. INNEHÅLL: AURIVILLIUS, CHR., Hvad menade LINNÉ med Papilio Hyale? soo , Diagnosen. neuer, Lepidopteren aus. Afrikas Aroooo—core se SSE ERICSON, ISAAC B:, För: Sverige nya Coleoprera ms oo Sr Sespe see GRILL, CLAES, Statens entomologiska anstalt. Tafl. 1—2 somm » Entomologiska Föreningens. GÖteborgSskretSE-—-=-——------SSNONS ; » Göteborgskrets' sammanträde å ÅStaNrant Phcenix dent8OKtober ISO: fogreoe to. esse PRE En: JitenURiStÖrla sooooer saras sa NA AE LO EA RR IR SIS HOLMGREN, NiLs, Bidrag till kännedomen om Bursa copulatrix hos Cläterderna: Tafl. 3 ra RE SA TOA SE ARR 0 KNUTSON, KNUT & ENELL, H. G. O., Revisionsberättelse för år 1897 LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. TLandtbruksstyrelsen angående resor och förrättningar m. m. för 1897 af föreståndaren för Statens” entomologiska anstalt. --' > IS0ALIEEO 170 JUSSNIsSSarE — > En svår härjning af Nunnans (Lymantria Monacha L.) larver <= "TA merikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lefvande in- SPKTÉR oo oms sbpr sor on pdenp csn bn sr SER e ok tad See AAA AREAN — — — Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stockholm PRE sy För, SVEnige- DYyAnSkaClelju oto oro sbod oron t sort sg AAA — — Notiser: Aphodius Quadrimaculatus LL, — Statsentomolog i Finland 2 DENIS UIP RI EUGA CRIS OUR NETA 63-SETSE STR PEYRON, JOHN, Frostmätaren eller Frostfjäriln (Cheimatobia Brumata IL.) SAHLBERG, JOHN, En fjärillarv, som vältrar sig fram med sitt bo ... I Resebref' (Ill tale ÖS STREBART JIE UU SE SE 15 SERNER SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologerna vid det 15:de skandinaviska natur- forskaremötet i Stockholm den '7—12 juli 1898 oooooooooo--- , Eine bisher unbekannte Termite aus” Kameran (CECESES — "Zwei nene Termiten aus der Westkuste' Afrikas EE ss STRAND, EMBR., Enumeratio Hymenopterorum norvegicoruUl .......----- , Oversigt over de skandinaviske arter af Slegten Lycosa (LATR) 20 sor eba top bapbor «do pbebe oso Eje da An ISAR SAR SE SATAN TrRYBOM, FILIP, Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst å botel Phoenix den 26 februari 1808 oooooooooosoooe--oso--- , CARL DAVID! EMANUEE ROTH if. Med porträtticl >SSSeeeen , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst å hotel Phoenix den 30 april I 310 Fo PRAT SES , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde å hotel Phoenixuden. 24septemberi 808 dor esse ccs Sen SET SNES — vu LULU 190 KO 'JIOU UBJj JEJSUP EYSIBOJOWOJUZ SUBJLIS S "IT DEL "9691 "ÖT "SAR MUMYSPET ASLSOJOWOJUT '191S0 UBJj HeEJSUP EYSIFOJOWOJUd SUSJLIS Ge YVeL -” a -. Entomologisk Tidskrift. 19. 1898 N. Holmgren»del. A-Ekblom lifh. Entomologisk Tidskrift 19. 1898. 'W. Schlachter. Stockholm. N Holmgren del. A. Ekblom lith, ENTOMOLOGISK (ETEXSKERITEST BER EST ENSESN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE Å STOCKHOLM TJUGONDE AÄARGANGEN 1899 MEDECERAETOR -— SE STOCKHOEM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 1899 IAN & Mål - 4 a Ear SL c i AN e IN VI | CJ A2100JIOMÖTH THTAS2dIT 7 MJÖHHSOTe I NIDUM3HÖT ANP; OsOMÖTHSE 3 JUNI OJOMOTUNA JANRUOL hd NAR FIJEUTR Mi iörrJOTA Å 32U0100JOMOTAN2 47 SOGER ERE LURA OTE INNEHÅLL: , Undersökningar af sjuka larver till löfskogsnunnan (Ocneria dispar 18) far SA ola arbe 1 EA SER ESR Sat 5 BE AL OMGE BM AT TA LSE DYAR, HARRISON, G., A note on african Limacodidae ENELL, H. G. O. och WERMELIN, J. H., Revisionsberättelse för år FR EA TE RASAR MU fegt RO a SE LL an Fara 2 RE Ma dr a p ERICSON, ISAAC BIRGER, För Skandinavien nya Coleoptera ... oooos--- FREE ESTLATES RO ITC SA ESD (5 RUND Manas ae DIE EL Ts der ATA AG oe ATS , Entomologiska Föreningens Göteborgskrets sammanträden HAGLUND, C. J. EMIL, Några af herr ingeniör P. DUSÉN i Chili och Argentina insamlade /emiptera, bestämda af : HOLMGREN, NILS, Zur Kenntniss der Begattungstasche der Elateriden, zugleich ein Beitrag der Systematik dieser Familie LAGERHEIM, G., Beiträge zur Kenntniss der Zoocecidien des Wach- holders (Yuniperus communis 1). Tafl. 5 En svampepidemi på bladlöss sommaren 1896 LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänste- ; mäns resor m. m. under år 1898 Anslag till löfskogsnunnans utrotande Nunnan (Lymanrtria Monacha TAN.) dess utbredning, lefnads- sätt, fortplantning och utvecklingsstadier. Tafl. Iooooooooo-- Utdrag ur assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt, d:r YNGVE SJÖSTEDTS berättelse till Landtbruksstyrelsen rörande en under år 1898 med statsanslag företagen resa i Nord- amerikas Förenta Stater och Canada etc SE Nya fynd -af. Coleoptera , Ytterligare rörande den svenska nunnelitteraturen -......-.--- , Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1899 , Insektsamlingarna vid Statens Entomologiska Anstalt........- Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1900 .....---- SENDOGISS TALES a SL AN BERT NOT SUR MC ER SNS TIA AURIVILLIUS, Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika.........------ —, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicorma...........- SE HÖm Parasiterna. hos. LWantEia, Maracke lol uesrne ser ssn fr RERGES Schmetterlingsbuech.. . Achte Auflage. oomo:o>cssccss-sskrsasss Sid. BERGMAN, ARVID, Om oestriderna och deras ekonomiska betydelse. BNredS ke fafl Or): > sa RAN Skal IR we TES SG Sid. 30, 2 MEVES, J., Svensk litteratur om skogsnunnan (Lymantria Monacha 1L.). Lepidopterologiska TIO tISBET oo ss duce Ers encker sot Sr EN Försök med ägg och unga larver af nunnan (Lymantria Mio szacka. Map Yer orre ESS or Se Sanne Se REUTER, ENZIO, En ny konkurrent till äpplevecklaren —--------------- SJÖSTEDT, YNGVE, Eine neue Termite aus (ÖSta fbIKA, Cossrocer ora S Ållonborrarnas bekämpande inom Kristianstads och norra delen iaf Malmöhus. Jä, I800=5=sseoo-cs- see ee r SEEN ne Vorläufige Diagnosen einiger afrikaniscehen Termiten.....---- Stadgar och ledamotsförteckning för Entomologiska Föreningen i Stockholm, jumM 1900, esse ENE Sa NN STRAND, EMBR., Et lidet Bidrag til Norges entomologiske Fauna -.-- , Notiophilus laticollis CHAUD. i NOT0C bed oe os be eo sr ease ES TryBOM, Fine, Blåsfotingar (Physapoder från gallbildningar på blad ARS pPI des se ones re rs seen sent a SR ENA NR RNE Entomologiska Föreningens högtidssammanträde å hotel Phoenix den 14 december T/Ö0O, mors dassse os reess SN , Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde å Grand Restaurant National den 25 februari TOGO ess ESA Entomologiska Föreningens i Stockholm sammanträde ä Grand Restaurant National den 29 april 1899 --------------- Entomologiska Föreningens sammanträde den 30 september FT SGG AR a saa es AE EES = Se AA An =S i rä NASN — — —, Blåsfotingar (Physapoder) såsom skadedjur på sockerärter .-- TrRäGAÅRDH, IVAR, Ett bidrag till kännedomen om djurlifvet ute på SKATE a ne a ma rr "TTULLGREN, ALBERT, Bidrag till kännedomen om Sveriges pseudo- scorploner. Fall O=J erescoa sara =S TEA SN Tillägg till »Bidrag till kännedomen om Sveriges Pseudo- SCOrPIONEE-- =. k2se ena ULLMANN, ÅXEL C., Norske fund at ColeOptefA.-..—-a->--->-crossssoniiea WAHLGREN, EINAR, Beitrag zur Kenntniss der Collembolafauna der ättsseren SCHArEN od oo-seoro beses eo === sm SN TA WARLOE, H., Notiser (Coleoprer a nn aa v BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- SEN ANGÅENDE VERKSAMHETEN VID STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT, DESS TJÄNSTE- MÄNS RESOR M. M. UNDER ÅR 13898. Till följd af de ovanligt höga prisen på materialier och arbetskraft, som under sista tiden uppstått, räckte det anslag, Kongl. Maj:t lämnat, ej till för det därmed afsedda ändamålet så fullständigt, att ej vissa kompletteringsarbeten sedermera måste utföras på bekostnad af det anslag, som Staten beviljat till an- staltens underhåll och drift. Bland dessa arbeten å själfva bygg- naden, som i år utförts, må omnämnas: omflyttning af ytterdör- rarna på så sätt, att de förut befintliga glasdörrarna ändrades till innerdörrar och tvänne nya, utan glas, insattes i de förras ställe, hvarigenom förstugan erhöll dubbla dörrar mot yttre trappan, hvilket var af behofvet påkalladt. De i grundmuren befintliga källar- gluggarna voro endast försedda med järnliuckor, och dessa så stora, att en fullväxt person med lätthet kunde genom dem praktisera sig in i källaren, hvilket redan förorsakat stora olägenheter. Där- för insattes i gluggarna starka träramar, som fastmurades med cement och förseddes med glasrutor eller ståltrådsgaller, detta sistnämnda för att kunna moderera temperaturen i källaren samt afhålla råttor. Källartrappan förseddes med flera trappsteg af tesellock- cement O-S: Vv: En nödvändighetsvara, som alldeles saknades vid anstalten, var drickbart vatten, då det i Brunnsviken befintliga ej är af sådan beskaffenhet, att det kan inomhus begagnas annat än un- Uppsatser i praktisk entomologi 1899. 1 2 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. dantagsvis. Området lämpar sig tyvärr ej för upptagande af van- liga, enklare brunnar. Försök gjordes visserligen på tvänne stäl- len redan förlidet år, men utan önskvärdt resultat, då endast berg, men intet vatten påträffades. En djup grop upptogs till sist å den lågt belägna marken invid Brunnsviken, och en järnpump ditsattes tillsvidare, hvarigenom vatten erhålles, men detta är ej af den beskaffenhet, att det kan användas till dricksvatten, utan måste sådant fortfarande hämtas från en källa i närheten af Experimentalfältet. I följd af Kongl. Maj:ts beslut erhölls telefonförbindelse (Rikstelefon n:r 1962) med hufvudstaden och öfriga landsdelar. Yttre arbeten å anstaltens område fortsattes, i det platsen omkring hufvudbyggnaden planerades och förseddes med gångar, hvarvid ganska mycken stensprängning blef nödvändig. Den här igenom erhållna stenen användes till anläggning af en bro samt väg ned mot Brunnsviken och till uppförande af en terrass vid södra ändan af yttre insektariet, hvilket eljest skulle saknat an- vändbar förbindelse med den nedanför befintliga gårdsplanen. Till grusning af vägar och gångar anskaffades tvänne skutla- Ster "grus: Planteringsarbeten begynte så snart väderleken på våren med- gaf sådana. De granplantor, som afgiftsfritt erhöllos från Hal- lands läns Hushållningssällskaps skogskommitté, användes till häck mot den angränsande marken samt utplanterades inom området. Af fruktträd planterades 11 st. högstammiga och 14 dvärgträd samt 10 päronträd samt af krusbärs- och vinbärsbuskar 25 af hvardera. Ett mindre stycke af åkerjorden bereddes till trädskola, hvars ändamål är, att ständigt hålla till hands ett litet förråd af ett- till treåriga trädplantor, lämpliga att insättas i krukor och använ- das i insektariet, för uppfödning af insekter, samt att ute i det fria omgifvas af burar för enahanda ändamål. De härtill ej erforderliga plantorna komma framdeles i mån af tillgång att utsättas på området, hvarest ännu finnas många därtill lediga platser. Den del af åkern, som var afsedd för odling af lägre, mer örtartade växter, indelades 1 större och mindre sängar eller rutor, med gångar emellan, hvarpå utsåddes frön till bortåt hundra arter . I ha LB NAN La LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18938. 3 och varieteter af sädes-, foder- och köksväxter etc. Bland dessa må särskildt framhållas den till insektpulver använda Pyretlrum Roseum, hvilken vackra växt kommer att odlas för beredning af pulver, dels till anstaltens behof för experiment, dels för att kunna i mån af tillgång utlämnas till personer, som önska erhålla ett verkligt kraftigt och ej förlegadt medel mot allehanda ohyra. I handeln är det i allmänhet blott sällan, man kan erhålla ett kraf- tigt insektpulver, då förvaringssättet synes vara i hög grad oändamålsenligt. Köper man en mindre portion sådant, utlämnas denna nämligen i en papperspåse, där pulvret legat kanske i vec- kor, hvarunder det för insekter giftiga ämnet hunnit betydligt försvagas. Åtminstone har det händt undertecknad, då insektpul- ver köpts hos den firma, som flitigast annonserar om dess äkt- het, att det befunnits förlegadt och för sitt ändamål alldeles odug- ligt. En så flyktig vara borde ständigt förvarat i hermetiskt till- slutna kärl och expedieras direkt från sådana. Den till anstalten hörande åkerjorden har till följd af sin lerhalt visat sig vara mycket lämplig för hvete och baljväxter, ty dessa blefvo frodiga och vackra, oaktadt gödsling ej ägt rum på flera år. Genom lång vanskötsel har den dock blifvit allde- les uppfylld af ogräs, förnämligast kvickrot (Triticum Repens), hvarigenom det kommer att bli ganska arbetsamt att få den i önskvärdt skick. Den del däraf, som nu bar hvarjehanda odlade växter, blef dock betydligt förbättrad därigenom, att där odlades potatis, som växte frodigt, föregående år. i I följd af den regniga väderleken under sommaren gingo alla utplanterade träd och buskar väl till, och några äppleträd buro till och med frukt, hvilkens beskaffenhet gör Experimentalfältets träd- gårdsafdelning all heder. Undersökningsmaterielen, hvilken att börja med utgjordes af de redskap, burkar, burar etc., som af mig förut användts och lämnats till anstalten, har under året ansenligt förökats, och en god del däraf är förfärdigad på stället. Några dyrbarare red- skap hafva ej kunnat anskaffas, emedan tillgängliga medel måst användas till de nödvändiga kompletteringsarbetena, såväl inom som utom hus. En strilapparat, kallad »success» och försedd med bordeauxspridare, inköptes hos FRAENKEL & HEDENBERG i Göte- borg och är så beskaffad, att den kan vid användning nedsättas 4 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. i hvilket vattenkärl som hälst. En annan strilapparat eller s. k. emulsionsspridare>», tillverkad hos firman CARL JACOBSEN & C:o i Stockholm, och hvilken af mig användts under föregående åren, fanns förut. Munstycket är på denna tillverkadt efter ver- morelmodellen, och apparaten kan fästas vid slangen af en assu- ransspruta. Med båda dessa redskap hafva sprutningsförsök utförts mot de skadeinsekter, som uppträdt vid anstalten, och den ena, success», i Köping vid utrotandet af myror. En stor del af det särskilda anslag om 1,500 kronor, som af Kongl. Maj:t lämnats till anstaltens inredning, första uppsätt- ning af instrument och öfriga inventarier, har användts till cementbeläggning i det ena insektariet och ett materialskåp där- : städes, en frostfri pump af järn till brunnen, samt möbler i de båda laboratorierna, bestående af tvänne större, med lådor och fack försedda arbetsbord, åtta stolar och ett mindre bord, ett större bokskåp samt ett annat skåp till förvaring af nyttiga fåg- lar m. m., skänkta af assistenten. Alla dessa möbler äro af ek. Af de insektskåp, som skänkts af den Entomologiska För- eningen, äro fem upptagna af anstaltens samlingar och placerade i de båda laboratorierna. Ett sjätte, som tillhört Landtbruks- styrelsen, innehåller de skadeinsekter, som af mig insamlats under de föregående år, då jag hade anställning som Styrelsens entomolog. För att få insektsamlingarna uti sådant skick, att de mot- svara anstaltens behof, måste de ordnas om, och en början här- med har gjorts hvad angår skalbaggar och fjärilar. De öfriga insektordningarna äro ännu blott klent representerade och erfor- dra en ansenlig komplettering i framtiden. Tjänstemännens resor. Resorna i tjänsteärenden hafva under sommarens lopp varit åtta och gällt Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Gotlands, Kal- mar och Blekinge län. Föreståndaren har besökt följande fyra ställen: 1. Jersö i Söderbykarls socken af Stockholms län den 21 juni. Till länets Hushållningssällskaps förvaltningsutskott hade 4 (& tee sses mRNA ae Wöa 3 mc 1 VR ra RN Lv LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 5 en skrifvelse inkommit med anmälan om, att ållonborrar nyligen uppträdt i Norrteljetrakten och särskildt vid Jersö samt Nybyn i Lo- härad, hvarigenom man befarade kommande härjningar. Sällska- pets sekreterare rekvirerade därför undertecknad hos Landtbruks- styrelsen för att undersöka förhållandet på ort och ställe, men svärmningstiden var nu redan förbi, och några ållonborrar kunde följaktligen ej vidare anträffas. Att de, som visat sig, voro s. k. kastanieborrar (Melolontha Hippocastani FABR.) var redan förut konstateradt genom prof, som från trakten inskickats. Några larver kunde ej häller påvisas, undantagandes en enda, som anträffades i en gammal sågspånhög, och befanns tillhöra nos- hörningsbaggen (Orpctes Nasicornis 1... Ett nästan lika förhål- lande visade sig vid Nybyn i Lohärad. Någon härjning genom ållonborrelarver under närmaste tiden synes alltså ej vara att be- fara, men att kastanieborrar möjligen kunna komma att uppträda på sandmarkerna i trakten någon gång i en framtid, är dock ganska möjligt. 2. Ålberga i Kila och Virå bruk i Björkviks socken af Nyköpings län den 25—26 juli. En skrifvelse af den 201 samma månad från konsul G. F. A. ENHÖRNING 1 Norrköping till professor J. ERIKSSON å Experimentalfältet, jämte en mindre samling fjärillarver remitterades till entomologiska anstalten för att besvaras samt för bestämning af larverna. I brefvet omnämn- des, att dylika uppträdt i de till Virå bruk hörande skogar, men att den r1:a juli intet spår fanns af dem, hvaremot de nu tills dato förhärjat i det närmaste ett tusen tunnland. De sända lar- verna visade sig tillhöra den för barrskogarna ytterst skadliga barrskogsnunnan (Lymantria [Psilura] Monacha TAN.) Den 21 juli afsände undertecknad en skrifvelse till Domän- styrelsen med anmälan om förhållandet, samt hemställde, att ge- nom dess åtgärd läraren i zoologi vid Skogsinstitutet eller annan lämplig person måtte sändas till det härjade området för att närmare följa och studera detta oväntade och hittills hos oss nästan ena- stående insektangrepp. Den 23 i nyss nämnda månad infann sig vid anstalten för- valtaren G. SEDERHOLM på Ålberga, beläget nära Virå bruk, för att inhämta upplysningar om skadedjurets art och hvad, som möjligen kunde göras mot detsamma. Samma dag inlämnade 6 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. han till Landtbruksstyrelsen rekvisition angående ett besök af undertecknad å det härjade området såväl vid Ålberga som Virå bruk. Efter vederbörligt förordnande afreste jag alltså till Alberga den 25 juli. Vid ankomsten dit gjordes en kort exkur- sion i den närmast belägna skogen och anträffades därstädes ymnigt med larver och puppor på granarna, men fullständigt kal- ätna voro träden icke här. Följande dag besöktes det en mil från Alberga belägna Virå bruk. Under nästan hela denna väg genomfors skog af delvis ypperlig beskaffenhet, och närmare Virå voro tallarna snart sagdt skyhöga, dock hade detta ej hindrat nunnelarverna från att upp- stiga ända till topparna, hvilka merändels sågo medtagna, stun- dom kalätna ut. Helt nära gården företedde skogen ett ovan- ligt utseende, i det alla granar, de flesta tallar och björkar för- lorat sin grönska och syntes som förtorkade. Då föda saknats uppe i de större träden, hade äfven de undertryckta, äfvensom buskar och det på marken växande blåbärsriset utsatts för för- ödelsen. Längs de höga tallstammarna kröpo larver uppåt, sida vid -sida, hvarunder många ramlade ned och blefvo liggande på marken. Denna var invid de större träden betäckt med döda och i förruttnelse stadda larver, hvaraf asätande fluglarver fingo en riklig näring. Under de större granarna låg ett lager af grön- aktiga exkrementer, och i de undertryckta småträden funnos tal- rikt med puppor och larver. Pupporna och de äldsta larverna yoro vid mitt besök i all- mänhet stora och friska, emedan de kunnat blifva normalt ut- vecklade, all den stund för dem ej saknats tillräcklig föda. Så var ej fallet med de mindre larverna, hvilka utgjorde flertalet, ty dessa föreföllo magra och slankiga, och om man klämde på dem, utkom knappast något fastare tarminnehåll, utan blott en tunn vätska. Detta tycktes isynnerhet vara fallet med de larver, som vandrade uppåt tallstammarna. Såväl vid Virå som Ålberga in- samlades många larver och puppor för att medtagas till entomo- logiska anstalten. Efter återkomsten från Virå afsändes en ny skrifvelse till Do- mänstyrelsen, hvari förut lämnade uppgifter bekräftades, och ånyo uttalades den öfvertygelsen, att ett besök, eller ännu hällre en tids vistelse inom området af lämplig person, för anställandet af vi SEE VERA LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 7 undersökningar, vore på det högsta önskvärdt. Något skriftligt meddelande rörande nämnda Styrelses åtgärder med anledning af mina båda framställningar har visserligen ieke erhållits, men det är bekant, att lektorn vid Skogsinstitutet, d:r ALBERT NILSSON, förordnades att resa till stället för att undersöka och studera härjningen. Det är emellertid skada, att ej sakkunnig person, följt densamma ända från början, och åtminstone till dess ägg- läggningen försiggått; men detta kan i någon mån hjälpas nästa år, då nytt tillfälle därtill säkerligen ej kommer att saknas. Af larver och puppor hade anstalten till sitt förfogande in alles 350 stycken, nämligen 33, sända af konsul ENHÖRNING och insamlade den 19 juli, 177 från Ålberga och 140 från det svårast härjade området å Virå, de båda sistnämnda partierna insamlade under min vistelse därstädes den 26 juli. Ändamålet med denna samling var, dels att få felfria fjärilar till skolsamlingar och för anstaltens eget behof, dels för anstäl- landet af iakttagelser, särskildt angående närvaron af parasiter, hvaraf möjligen härjningens varaktighet kunde förutses. De tre, vid olika tid elier på skilda ställen insamlade partierna af pup- por och larver, infördes i hvar sin bur och förseddes med friska grankvistar till föda. Då anstalten för tillfället ej var beredd på att samtidigt mottaga en sådan mängd af larver, som erfordrade större burar än dem, som voro lediga, måste de inkvarteras i mindre sådana, hvilka i andra fall visat sig fullt tillräckliga, men nu voro nästan små. Detta, jämte transporten i trånga förvaringsrum, förorsa- kade många larvers död, innan de öfvergingo till puppor. De 33 larver, som sändes från Virå den 20 juli, förvandla- des alla, med ett undantag, till puppor. Ur dessa framkommo ej mindre än 28 fjärilar, eller 85 2, då blott fyra puppor hade dött. Några parasiter visade sig ej. Af de 177 larver och puppor, undertecknad medförde från Ålberga den 26 juli, utkläcktes 122 fjärilar, eller 70 2; dess- tom blefvo 12, eller. :7: 24, dödade af fruglarver! och 43, 24 4, af andra orsaker. Kläckningen försiggick i följande ordning: Ho:deraupgusti 6, 11:e 10, r4:de 8, ms:de25,/20:dex'7 samt föl- jande dagar 5, 36, 6 och 19 stycken fjärilar. De larver och puppor från det starkast härjade området 8 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. vid: Vira, som hemfördes "den 26) Jun, utgörande mgomesk lämnade um 2; eller t8ov 4, fTälnlar: Io, elleér IKEA, Tdödadeska fluglarver och 18, 12,9 2, dogo i pupptillståndet. Kläckningen försiggick sålunda: 7:de augusti I &, 9:de 10 &, 3UPAmOrde 9 SO IP II:te 40j reste 8) rA4:de 9, I18:de rolsamtysenareko stycken fjärilar. ; Sammanslås resultaten visar det sig, att af de 350 pupporna utkläcktes: 26 2; veller.r75. 22; fjärilar, 22; 6 4 voro dödaderan fluglarver och 65, 19 2, hade dött, utan att orsaken kunde med säkerhet afgöras. Några parasitsteklar utkommo ej ur dessa pup- por under året. Puppor, som insamlades af andra personer, läm- nade dock steklar, hvartill orsaken skulle kunna sökas där, att insamlingen skedde senare, då ett större antal af de svagare och angripna larverna hunnit eller voro färdiga att öfvergå i puppor, hvilket i allmänhet torde inträffa mindre tidigt i fråga om svält- födda eller af parasiter angripna individer. Ur ett mindre parti puppor, som voro döda och insamlats vid Stafsjö bruksegendom af jägmästaren C. G. RAMSTEDT samt öfver- sändts till anstalten för observation, utkommo (den 8 och 22 oktober) ett par större parasitsteklar. Af detta uppfödningsförsök synes framgå, att de tidigast in- samlade larverna gåfvo de flesta fjärilarna, samt att de sistnämnda voro nog talrika för att härjningens fortfarande under nästa år borde vara högst sannolik. De hädanefter farligaste indi- viderna torde dock vara sådana, som utbredt sig till angrän- sande områden eller redan funnits där 1 ett mindre antal, då de, som hädanefter komma att uppträda uti de kalätna skogarna, antagligen där skola i larvstadiet svälta ihjäl... Det vore en stor lycka, om bland dem uppträdde en bakteriesjukdom, som seder- mera komme att utbreda sig 1 allt vidare kretsar. Mellan de individer, som utkläckts i burarna, förmärktes ingen parning, men väl äggläggning i mindre skala på de tomma puppskalen. I en större bur insattes granbarkar, och ett par nunnefjärilar ditsläpptes, men hvarken parning eller äggläggning försiggingo. Samma blef förhållandet äfven med ett andra par, och alla dogo efter få dagar. Hos fyra honor räknades de i bakkroppen befintliga äggen, och utgjorde medeltalet 220. Om alla ägg kommit till utveckling LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. [0] är dock ej säkert, ty flera voro mycket mindre försigkomna än de andra. Aldrig tillförene har väl en skadeinsekt väckt sådant uppse- ende inom landet som barrskogsnunnan genom nuvarande härjning, ej ens kornflugan, då hon för några år sedan förstörde ”/3 af korn- skörden på Gotland. Äfven tidningspressen tycks i följd af den- samma hafva vaknat upp och visat ett intresse, ej allenast för nunnor, utan äfven för andra skadeinsekter, som manar godt för framtiden. Den entomologiska anstalten har under sitt första arbetsår hugnats med talrika uppvaktningar, både personliga och genom telefon, af tidningsmän af alla grader, och härom vore ej annat än godt att säga, om icke emellanåt förvrängningar af uttalade åsikter därigenom förekommit — ett förhållande, som ej är sällsynt och torde utgöra en af det moderna reportersyste- mets svagaste sidor. Då denna nunnehärjning kan bli af ganska stor betydelse för vår skogshushållning, torde det vara af intresse att ännu något mer uppehålla sig vid densamma; dock utan att ingå när- mare på utrotningsåtgärder, emedan sådana äro genom Domänsty- relsen 1 större skala planerade för nästa år, och då en mindre broschyr i ämnet antagligen kommer att framdeles publiceras. Ett aktstycke, som är mycket upplysande rörande ifrågava- rande nunnehärjnings förlopp samt det angripna områdets till- stånd kort efter sedan larverna fullbordat sitt förödelseverk, är Kon. Befallningshafvandes i Nyköpings län berättelse till Stats- rådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet af den 17 augusti, sedan platsen besökts af landshöfding F. BostRÖM. Jag tager mig därför friheten att här anföra det hufvudsakligaste af dess innehåll, sådant det af tidningarna återgifvits. Däri omnämnes, att larver visade sig först den 3 juli i Jönåkers revir inom Björk- viks och Kila socknar af Nyköpings län. När fjäriln inkommit till orten är obekant, den iakttogs veterligen ej förra sommaren, men antages det, att han där funnits. Inom några dagar efter den 3 juli var skogen alldeles full af larver. Efter en månad voro omkring 600 tunnland skog af bästa beskaffenhet sköflade ä Virå bruk. Äfven voro delar af Kila sockens allmänning och indragna militiebostället Ålbergas skog angripna. Vid landshöf- dingens besök företedde skogen en mycket sorglig anblick. Inom 10 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGTI. 1899. de värst angripna trakterna . voro samtliga träd afätna, främst granarna, men äfven tallarna. Endast en och annan större tall hade i toppen något barr kvar. I sin glupskhet hade skadedju- ren äfven afätit blåbärs- och lingonriset på marken. Larverna hade redan undergått förpuppning, och vid de i skogen befint- liga små vattensamlingarna lågo puppor i sådan mängd, att man medelst blott ett enda tag kunde i handen uppfånga massor däraf. Vidare omnämnes att exkrementer lågo så tätt, att de betäckte marken till flera tums djup omkring träden. = Fullbildade fjä- rilar funnos i stor myckenhet, hvadan naturligtvis äggläggning i stor omfattning äger rum. Farhågorna för förödelsens uppre- pande och ytterligare utbredning äro därför stora, hälst det i andra länder visat sig, att insektens härjningar fortgått flera år å rad och omfattat ofantliga skogsarealer. Det vore önskligt, att till ökad kännedom om denna skade- insekt, för hvars utrotande eller oskadliggörande inga verksamma medel hittills äro kända, dess utveckling och lefnadssätt blefve af sakkunnige närmare iakttagna. Endast därigenom torde näm- ligen kunna utfinnas på hvad sätt skydd mot densamma kan åt- minstone i. någon måns beredas. I öfrigt ; hänvisas, till AB: HOLMGRENS arbete om de för träd och buskar skadliga insek- terna. Ett upprop utfärdades dessutom i allmänna kungörelser till allmänheten att noga iakttaga och anmärka hvarest fjäriln gått fram. Till länsmännen i de distrikt, hvarest det kan befaras, att nunnan uppehåller sig, har särskild anmaning gifvits om un- dersökningar i nämnda afseende. Virå besöktes sedermera af byråchefen J.. O. AF ZELLÉN och notarien J. H. WERMELIN samt vidare af generaldirektören, grefve A. F. CL:SoN WACHTMEISTER och byråchefen J. MEvEs m. fl. Den förstnämnde afgaf en längre ämbetsberättelse till Domänstyrelsen om härjningen och medlen till dess bekämpande. Kon. Befallningshafvandes i Nyköping skrifvelse blef remit- terad till Domänstyrelsen i och för yttrandes afgifvande. Lektor A. NILSSON besökte enligt uppdrag äfven området och inkom till nyss nämnda Styrelse med berättelse härom. Han omnämner, att fullständigt kalätna träd ofelbart duka under, hvarför ett fortast möjligt tillgodogörande af virket tillrådes. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN T808. KE Anser att en med upplysande figurer försedd skrift om nunnan bör utarbetas, m. m. Sammanträden mellan Domän- och T.andtbruksstyrelserna ägde sedermera rum, hvarefter gemensamma utlåtanden aflämna- des till Civildepartementet. Häri hemställes om bemyndigande att sända en skogstjänsteman till Preussen, Bayern och Österrike, där nunnehärjningar under senare åren förekommit, för att under r—r1!/2 månader inhämta fullständig praktisk kännedom om där vidtagna åtgärder för nunnans bekämpande. Till bestridande af utgifterna såväl härför som för redan skedda eller vidare erfor- derliga undersökningar söktes ett anslag af 7,000 kronor att stäl- las till Domänstyrelsens förfogande. Styrelserna framhålla för öfrigt, att innan utredningen angående nunnans förekomst här i landet och om ytvidden å de af henne infekterade trakterna hun- nit afslutas, anse sig ämbetsverken ej böra framlägga förslag till hos oss praktiskt utförbara åtgärder för nunnans bekämpande, utan torde de framdeles få inkomma med den hemställan där- utinnan, som af omständigheterna föranledes. Till att göra den ofvannämnda studieresan förordnade Do- mänstyrelsen jägmästaren C.: G. TIMBERG. Jägmästaren C. E. RamMstEDT förordnades att bestämma och å karta utmärka de områden, hvarå större eller mindre skador förorsakats af nunnan, eller där äggläggning ägt rum, och cirkulärskrifvelse rörande sam- ma sak utsändes till jägmästarne i närgränsande revir. Vid ett senare sammanträde mellan de båda Styrelserna be- slöts, att ett ytterligare statsanslag å 200,000 kronor skulle sökas för att sätta Domänstyrelsen i stånd att vidtaga kraftiga åtgärder till stäfjandet af nunnans vidare härjningar. Angående nunnans utbredning är för närvarande konstate- radt, att larverna förekommit i oerhörd mängd, icke allenast vid Virå och Ålberga, utan äfven i angränsande skogsparker, såsom å Kila sockens allmänning, Stafsjö bruksegendom och vid Dan- byholm. Genom tidningarna har det blifvit bekant, att stora svärmar af fjärilar visade sig i Nyköping natten tillrden 23Sep- tember, kommande västerifrån och sedermera fortsättande österut. Dessa hade sannolikt utgått från de härjade trakterna i Söder- manland, där utrymmet kanske synts dem för trängt. Ett par dagar senare inträffade svärmar äfven i Stockholm, dit de möj- 12 UPPSATSER IT PRAKTISK ENTOMOEOGI. 1899. ligen blifvit dragna af gasskenet och elektriska ljuset, samt slogo ned på väggar och i träden i vissa parkanläggningar eller sväf- vade omkring lyktorna. Hvarifrån dessa fjärilar kommit blef ej till fullo utredt. Att de skulle hafva flugit ända från Nyköpings- trakten öfver mellanliggande skogar, synes knappast troligt, nästan sannolikare förefaller det då, att de härstammade från granbe- stånden i Stockholms omgifningar, där de bevisligen funnits redan 1896, då flera exemplar infångades af J. RUDOLPHI uti den del af Djurgården, som kallas Stadshagen. Anstaltens vaktmästare utsändes för att söka fjärilarna i Djur- gårdens granskogar och insamlade den 17:de augusti 3, den 19:de 3 och den 20:de 2 exemplar, de flesta honor — alltså redan in- nan svärmarna visade sig i Nyköping och Stockholm, samt den 25:te 12 hanar och 3 "honor, hvilka ertappades vid Lilla "Eress cati och Söderbrunn, i Körsbärshagen och Kaknässkogen. Enligt uppgift af d:r A. LINDEGRÉN anträffades af honom en hane i kronodomänen Biskopsbro storskog i Jönköpings län. En senare underrättelse förmäler, att stora äggsamlingar upptäckts å Lösings och Östkinds allmänningar på Kolmården, hvarföre större afverkningar måste ske äfven därstädes. Enligt äldre uppgifter har barrskogsnunnan bland fåglarna flera fiender, i det äggen förtäras af hackspettar, finkar, kungsfågeln och talgoxen. Härtill kan helt säkert läggas öfriga mesarter, träd- kryparen och kanske än flera småfåglar. Myrbaggar (Clerus) skola äfven förtära äggen. Larverna lära ätas af kråkor, nattskärror, göken, nötskrikan samt starar och trastar(:?). Omkring 12 arter parasiter påstås lefva i larver och puppor, och man har uppgif- vit följande arter: en fluga, Zachina 2-maculata HARTIG, samt af parasitsteklar: — Telenomus Phalenarum NEEes,” Irogus Flavatorius FaB., Pimpla Examinator FaAB., Instigator EFAB., Vaäricormnis FaAB., Flavicans FaAB. etc. Ur de vid anstalten förvarade pupporna framkommo, som förut är nämndt, inga steklar, blott några större flugpuppor, som ännu ej äro utkläckta; men ur puppskal, som sändts af jägmästaren RAMSTED'T, kommo två steklar och genom byråchefen J. MEVES erhölls ett par andra exemplar. Dessa, jämte en hop små pa- rasiter från andra skadeinsekter, sändes till docenten SIMON BENGTSSON i Lund, som är kännare af dylika steklar, då han LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18098: 13 har låfvat, att kostnadsfritt bestämma dem, som från anstalten lämnas till granskning, hvilket löfte var desto kärkomnare, som dylika småinsekter icke utan stor tidspillan kunna rätt bestämmas af andra än specialister. De fyra större steklarna, som erhållits från nunnepuppor, voro enligt hans utsago en hona af Pimpla Examinator FaB., hvilken förut är känd som snyltgäst på nun- Hans larver, samt ven. hona och två hanarvaf Ps Arctica, ZeTt: Det sist nämnda fyndet är särdeles märkligt, då arten tillhör norra Sverige samt är en af de största fienderna till gräsflyets (CharÅas Graminis 1.) larver och vid gräsmaskhärjningar i stor myckenhet flyger: öfver de fält, där dessa skadedjur uppträda. Skulle nunnorna, hvilket dock är föga sannolikt, utbreda sig till de norra provinserna, möter dem därstädes således en inhemsk fiende, som kan bli af stor betydelse för härjningarnas inskränkande. 3. Skepparviken å Vermdö den 2 augusti. Som i före- gående berättelse omnämnts, hafva fruktträden därstädes, liksom på många andra ställen inom vårt land, under flera år varit svårt angripna af en parasitsvamp (Monilia Fructigena) på det sätt, att ärsskotten efter fruktsättningen torkat och svartnat. Då denna sjukdom kan komma att bli ödesdiger för våra fruktodlare, böra omfattande försök göras, för att söka utfinna något verksamt bo- temedel däremot. Förlidet år användes besprutningar med bor- deauxvätska, men resultatet däraf blef föga tillfredsställande, då en del därmed behandlade träd nu voro lika mycket angripna som något af de andra. Bättre framgång skall kanske vinnas, om besprutningen användes vid andra tider, än hvad hittills på försök varit fallet, t. ex. kort före eller efter blomningen. Expe- rimenten komma därför att fortsättas,. och trädens tillstånd ob- serveras samt antecknas å den därför upprättade ritningen och tabellen. Emellertid är den observationen gjord, att det förnäm- ligast är blommande träd, som angripas, och att de, som ej skulle komma att blomma under året, således förblifva jämförel- sevis friska. Nästa år kommer att. användas ett s. k. koppar- socker-kalkpulver, hvilket på andra håll visat sig förmånligare än blåstenslösningen, som föregående år blifvit begagnad. 4. Charlottendal och Gimo bruk i Upland den 9 septem- ber. I anledning af att åtskilliga skadeinsekter visat sig å frukt- träden på ofvan anförda ställen, inkom rekvisition för besök från 1.4 UPPSATSER 1 PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. bergsingeniör P. KJERRULF, hvarefter undertecknad af Landtbruks- styrelsen erhöll förordnande att dit afresa. Åtskilliga spår efter insektangrepp syntes på bladen i trädgårdarna, utan att det dock kunde afgöras, hvilka skadedjuren varit, men en åkomma på frukten var däremot ägnad att tilldraga sig synnerlig uppmärk- samhet, då den ej förr än i år uppmärksammats i Sverige, icke ens inom Europa, atminstone har intet därom försports. Den 13 augusti hade erhållits från friherre A. E. NORDEN- SKIÖLD några äpplen, troligen från hans egendom Dalby ö i Sörmland, hvilka 1 ytan hade svartaktiga fläckar, liknande skorf; men vid nogare undersökning visade det sig, att dessa fläckar uppkommit genom fjärillarver, som i skalet och köttet gjort smala gångar, alldeles så, som förhållandet nu var vid Gimo och Charlottendal. Något senare, eller den 27 i samma månad, erhölls äfven genom direktör E. LINDGREN dylika från Grönsö nära Enköping. Den 5 oktober ankom ett bref från Näsbybyn i Siljansnäs socken i Dalarna, hvari omnämnes, att frukten därstädes blifvit fördärfvad på enahanda sätt. Slutligen anlände ett längre bref rörande samma sak från skogsplantören. G. F. LANTHEN, Fiholms- vik vid Strömsholm i Västmanland, dateradt den 9 oktober, hvaraf jag tager mig friheten lämna ett utdrag. Han säger: Här finnes i år en mycket liten äppelstickare, som helt och hål- let förstört den annars riklig blifvande skörden. Samma mask har jag äfven funnit i nästan alla trädgårdar i Mälardalen, där den totalt förstört äppleskörden. Larven är 3—5 mm. lång och högst 1 mm. tjock, har ljus kropp och mörkt hufvud. Moderdjuret känner jag ej. I bref från Stockholm finner jag, att äfven där dylik genomäten frukt är allmän på torgen. Denna mask, som förstör frukten ännu mer än den större arten, har här förut förekommit blott i sällsynta fall i enstaka äpplen. Nu finnas flera larver i nästan hvarje äpple, och dessa kunna endast användas till svinföda. Frukten har haft en ovanlig benägenhet att falla af samt har här upptagits och förts till svingården, hvadan större delen af dessa larver är förstörd. Kandidat JoHn PEYRON, som genom sina iakttagelser rörande frostfjäriln m. fl. visat Hifligt intresse för skadeinsekter och stor iakttagelseförmåga, har äfven på Lidingön observerat dylika lar- ver och insamlat flera exemplar, af hvilka några lämnades till EL än NA EN LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18989. 15 anstalten omkring den 24 oktober för att där öfvervintra. Han lyckades påträffa ett par inspunna larver, den ena i ett kärnhus, den andra i en af larven gräfd gång inuti ett äpple. Det är dock ej så alldeles säkert, men dock tämligen sannolikt, att dessa hylsor tillhörde ifråga varande art. Kandidat PEYRON beskrifver i bref hylsan sålunda: Kokongen är dubbel. Ytterst ett synner- ligen prydligt nät af hvita trådar, impregnerade med någon kitt- substans, som gör detsamma ganska resistent mot yttre åverkan. Innanför nätet finnes en tät, dock något litet genomskimrande, spolformig, hvit silkeshylsa, och genom densamma skönjes svagt någonting rödt, hvilket möjligen torde härleda sig från larven, som gått i vinteride. Möjligen öfvervintrar denna art, i likhet med den vanliga äpplemasken, inom kokongen för att först på våren förpuppas. De skadade äpplen, som erhöllos från Grönsö, lades på jord i en glasburk, i fall larverna — hvilket ofta är händelsen med andra arter — skulle hafva för sed att nedkrypa i jorden för att där gå i puppa. Detta var dock, som det sedermera visade sig, antagligen ett misstag, emedan de synas föredraga att spinna in sig på föremål ofvan jord. Förfarandet hade blifvit ett annat, om jag då kännt till den blifvande kokongens byggnad. De exemplar, kandidat PEYRON förärade, infördes därför 1 en burk, som hade något jord på botten, samt några skrofliga barkstycken därofvanpå. Antalet larver var dock alltför ringa, för att man skall kunna hoppas, att efter öfvervintringen erhålla fjärilar. Att redan i år få visshet om, till hvilken småfjärilart lar- verna höra, syntes dock ogörligt, emedan intet fullbildadt fjäril- exemplar kunde bli utkläckt, och då i den numera vidlyftiga europeiska litteraturen rörande skadliga insekter intet förmäles om detta skadedjur. Vid genomseende af rapporten till åker- bruksdepartementet i Canada för 1897 af entomologen och bota- nisten vid dess Central experiment Farm, d:r JAmMEs FLETCHER, fästades min uppmärksamhet vid en notis, som synes lämna en ledning vid bestämmandet af ifrågavarande fjärils namn och del- vis dess lefnadssätt. I ofvannämnda rapport omtalas nämligen, att år 1896 uppträdde i British Columbia en fjärillarv i äpplen på enahanda sätt, som nu hos oss i Sverige varit fallet, och för- orsakade mycken farhåga genom sin vidsträckta utbredning och 16 UPPSATSER I PRAKTISK ENTOMOLOGI. 1899. den af honom förorsakade skadan, hvilken var jämförlig med den äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella 1.) åstadkommer. Våren 1897 lyckades en mr E. A. CAREwWw GIBSON i Victo- ria, äfvensom d:r FLETCHER själf i Ottawa att få fjärilar utkläckta. De befunnos vara ”Tineider, af släktet AÄrgyresthia. Ett exem- plar sändes till en specialist, lord WALSINGHAM i England, hvil- ken förklarade det vara ÅA. Conjugella ZELL., hyars larver i Europa lefva i rönnbär, men icke anträffats uti äpplen. Lord W. hade själf fått ett slitet exemplar af fjäriln från Vancouver Island. En utförligare beskrifning på fjäriln, jämte afbildningar af skadade äpplen, är äfven införd 1 nämnda rapport, och en god figur öfver dess vingar återfinnes uti HERRICH SCHEFFERS stora arbete öfver Europas fjärilar. Kläckningen inträffade den 20 maj och närmast följande dagar, men i Ottawa något senare, nämli- gen den 2 och 3 juni, antagligen i följd däraf, att pupporna för- varats i källare, hvarifrån de flyttats först den 24 maj. Mir FLETCHER erhöll båda könen, men någon parning dem emellan ägde icke rum, hvarför inga studier rörande utseendet hos äggen eller deras läggning kunde försiggå. Under 1897 afhördes inga klagomål rörande larvernas härjningar i British Columbia, men ett och annat enstaka angrepp på äpplen förekom likväl. Frukten blef i allmänhet då riklig och af god beskaffenhet, hvilket till stor del tillskrifves den omständigheten, att besprutning af träden mer allmänt kommit i bruk. Ett parti äpplen, ankomna till Stockholm å en mälarbåt un- der denna vinter, var så skadadt af larver, att det blef odugligt till föda. Jag passade på och uppköpte fera liter däraf för un- dersökningar. Vid sönderskärning af sådana äpplen, påträffades i eller nära kärnhuset hvita kokonger. I dessa lågo fjärilpuppor samt möjligen larver till en parasit. Värdlarvens förpuppning i själfva frukten, som ju är dömd till undergång redan under vin- terns lopp, synes föga naturenligt, men parasites därvaro kan vara förklarligt nog, då angripna fjärillarver ej torde hafva förmåga att praktisera sig ut ur de långa gångarna 1 äpplena. Afven i Vestergötland har denna härjning öfvergått äpple- träden. Af grosshandlare B. FRANKE inlämnades till riksmuseum LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 17 några ex. af Å. Conjugella ZELL., som infångats på äppleträd i Stockholmstrakten förliden sommar. Det är mycket troligt, att detta skadedjur i år förekommit i större delen af vårt land och anställt förödelse öfverallt, där fruktträd odlas. Dess utbredning torde vara ovanligt vidsträckt och kanske omfatta alla länder, där rönn och hägg växa, ifall det verkligen är samma art, hvars larver vanligen lefva i rönn- bär, och som uppträder, icke allenast i Skandinavien, utan äfven i British Columbia i Norra Amerika. I så fall skulle fjäriln ibland vara mycket allmän både i Sverige och Finland. När eller hvar äggen läggas, är ännu ej med säkerhet utrönt, och det skulle där- för bli vanskligt att nu angifva bästa utrotningsmedlet samt rätta tiden för användandet af ett sådant. Sannolikt skulle detta kunna bestå af kejsargrönt och vatten, som strilades öfver träden kort före eller efter äggens afläggning på frukten. Sedan larverna inkrupit i denna, äro de oåtkomliga och kunna ej dödas på annat sätt än genom fruktens förstöring, medan de ännu äro kvar i sina däri bildade gån- gar. Att, i likhet med hvad herr LANTHÉN gjort, flitigt upplocka och förstöra fallfrukten blir alltså desto angelägnare, som detta förfarande visat sig vara ett godt medel äfven mot äppleveckla- rens larver. Hufvudsaken är dock här vid lag att upptäcka ti- den för äggläggningen, samt om fjäriln har en eller flera genera- tioner om året. Hvad det senare beträffar, synes den långa tid, hvarunder larver finnas i frukten, nämligen från augusti till och med oktober, gifva stöd åt den förmodan, att tvänne generationer skulle årligen förekomma. Sista sommarens ovanligt låga tem- peratur kan dock möjligen lämna en antaglig förklaring på härj- ningstidens längd. Om påståendet är sant, att dessa larver under vanliga för- hållanden lefva i rönnbär och att de tillgripa äpplen förnämli- gast de år, då bären saknas, så borde naturligtvis härjning åter utbryta nästa gång, rönnarna icke lämna frukt, eller kanske år- ligen, om djuren efter att hafva blifvit uppfödda med äpplen se- dermera skulle finna rönnbären väl sura. Detta är spörsmål, som endast kommande observationer kunna tillfredsställande be- svara. Det sannolikaste torde likväl vara, att liknande härjnin- gar på fruktträden äfven förut ägt rum under enahanda för- hållanden, men att man ej kommit orsaken på spåren, i anseende Entomol. lidskr. Årg. 20, H. 1 (1899.) 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. därtill, att ringa eller ingen uppmärksamhet då ägnades åt de skadeinsekter, som hemsöka fruktträden. Helt nyligen erhöll undertecknad en liten afhandling från docenten E. REUTER i Helsingfors rörande denna fjäril och dess uppträdande i Finland sistlidne sommar, för att införas 1 Ento- mologisk Tidskrift nästa år. Däri omtalas, att dess härjningar varit mycket svåra, kanske ännu våldsammare än hos oss, och att förlusterna i följd af dem torde uppgå till flera tiotusenden mark. De utrotningsmedel, som föreslås, äro ungefärligen desam- ma, som man plägar tillråda mot den större eller vanliga äpple- masken, d. v. s. larven till äppleveeklaren. Till däri omnämnda iakttagelser rörande ifrågavarande z 2 skadedjur, får jag nu blott hän- Fra | visa, för att ej gå författaren 1 N oÅ förväg. Alla rön, som hädanefter komma att göras angående denna skadliga fjärils uppträdande, lefnadssätt m. m., borde delgifvas allmänheten, eller meddelas till Entomologiska anstal- ten, för att genom dess försorg be- kantgöras. , 3 q Vidstående originalfigur, 1, fram- Fig. 1. Applebitar, skadade af 5 SKE : / ATEN ställer två äppleskifvor, af hvilka den. ena, a, visar skadorna utväns digt och den andra, b, de inre gångarna efter larver. Assistenten d:r YNGVE SJÖSTEDTS resor voro äfven 4 och öfver 3 af dem äro särskilda berättelser af honom aflämnade til Landtbruksstyrelsen. | 1. Köping. Från kyrkoherde KARL ÖRSTRÖM därstädes håde rekvisition hos Landtbruksstyrelsen inlämnats för biträde vid utrotandet af myror, hvilka uppehöllo sig på stadens kyrkogård: LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 19 i sådan myckenhet, att de voro till stor förargelse för de kyrko- besökande, isynnerhet fruntimren. Som undertecknad var förhin- drad att resa, erhöll d:r SJÖSTEDT förordnande att vidtaga de er- forderliga undersökningarna samt lämna biträde och råd. Under försök med besprutning af myror med lysolblandning — 5 procent å apotek inköpt lysol till 95 proc. vatten =- som kort förut gjorts vid entomologiska anstalten, hade det visat Sig, att djuren däraf 1 början syntes föga generade, men efter några minuter blefvo tröga i sina rörelser samt blott förmådde röra spröten och benen, hvarefter de slutligen dogo i följd af den direkta beröringen med vätskan: men om en ny besprutning ägde rum, tio minuter efter den första, dogo de nästan ögonblickligen. Såsom fördrifningsmedel visade sig karbolkalk ganska verksam. Vid företagen undersökning den 24 augusti befanns, att i fråga varande skadedjur tillhörde den vanliga stackmyran (/or- mica Rufa L.). Myrorna vandrade i stor mängd utefter gångar- na på kyrkogården äfvensom upp och ned på trädstammarna, vid hvilkas fot de gräft gångar i jorden: På ena sidan af kyrkogår- den hade de uppfört en större stack ofvanpå en trädstubbe, och härifrån utgingo talrika gångar i gräsvallen. Första åtgärden blef därför att förstöra själfva härden. Till den ändan uppgräfdes stacken, och dess innehåll införpassades i en säck. Trädstubben upptogs äfven, och den af myrgångar uppfyllda, närmast belägna jorden behandlades på samma sätt, hvarefter säckens innehåll aflägsnades från platsen. Sedermera blandades jorden i gropen med karbolkalk, och lysollösning spru- tadbs till sist däröfver. Myrvägar och andra ställen, där djuren voro samlade, besprutades äfven med nämnda lösning. Då ope- rationen ägde rum på dagen, hvarvid många myror voro ute och aflägsnade från stacken, måste besprutningen fortsättas. Någon underrättelse om slutresultatet har ej sedermera af- hörts. . Ödeläggandet af en myrstack bör hälst ske om natten eller vid kyligt väder, då innevånarna äro församlade däri. Hett vatten eller lut kunna i de flesta fall vara lika verksamma som lysolblandning; äfvenledes kan man strö osläckt kalk i gropen efter den uppgräfda stacken och sedermera slå vatten däröfver. 2. Gotland, första resan. Utdrag ur berättelsen därom. »Sedan jag af Kongl. Landtbruksstyrelsen erhållit uppdrag att fö- 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. retaga undersökning angående en skadeinsekt, som af Kon. Be- fallningshafvande inom Gotlands län, efter anmälan af kommis- sarien E. ENEMAN, där uppgafs hafva anställt skada på kornfäl- ten inom Burs och Stånga socknar i öns södra delar, anträddes omedelbart resan till Gotland för att taga närmare kännedom om förhållandet. Den i kommissarien ENEMANS anmälan gjorda korta beskrif- ningen på skadans beskaffenhet lät nämligen förmoda, att det här ej kunde vara fråga om den sedan länge på Gotland period- vis härjande »kornflugan», såsom anmälaren förmodat, utan om den från Sverige förut okända, men i andra länder, i både gamla och nya världen, för sina fördärfliga angrepp på hvete, korn och äfven råg illa beryktade s. k. »hessiska flugan», Cecidomyia de- Structor SAY. Den 1 september anträddes resan, och den 3 hade jag till: fälle att granska kornfält 1 Burs socken. Det framgick äfven af denna första granskning, att skadan härledde sig från nyssnämnda insekt, hvars glänsande »puppor» massvis anträffades 1 den kvar- sittande stubben. Säden var nämligen där då redan afskuren. Det ena af de skadade fälten, det mest angripna, ägdes af J. JacoBSSON i Kärna och var besådt med 4 tunnor korn. Ägaren hade observerat angreppet omkring 1:a veckan af juli, när kor- net gick i ax, då omkring halfva skörden föll ned, men antagit, att skadan var förorsakad af hagel eller starkt regn. En tid där- efter var skadan förvärrad, och ansåg J., att numera tre fjärde- delar af grödan var förstörd. För att få närmare utrönt, huru stor skadan i själfva verket var, uppmättes utan :val ett stycke på fältet, och en noggrann undersökning företogs, hvarvid hvarje strå därinom uppdrogs och granskades. Resultatet blef, att af de 3521 stånd, som funnos på en kvadratalns yta, 433 visade sig behäftade med puppor af ska- deinsekten, hvilket utgör 83,49 procent. Den allra största delen af dessa stånd var antingen: afbruten på det ställe, där larven sugit, eller voro stråna där böjda. Några voro afbrutna så långt ned, att ingenting af strået sågs ofvan jorden, hvarför kornet med rötterna måste uppgräfvas. En mindre del af de angripna stån- den stod fortfarande upprätt och torde hafva gifvit om än svaga LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 21 ax. Jorden på detta fält var mager, sandig och ganska stenig, och kornstånden öfver hufvud taget tunna och svaga. I närheten af omnämnda fält fanns ett annat; tillhörigt J. JOHANSSON, hvilket också, om ej så mycket, lidit af insektens angrepp. Följande dag ställdes resan till Stånga socken. Här vid Ungbåtels var ett R. UDDIN tillhörigt fält svårt härjadt; det var 3,5 tunnland. Skadan hade observerats i första hälften af juli, hvarefter sädesstånden successivt föllo ned. Jorden var här ler- mylla, och kornet, som var sådt med maskin, vida kraftigare än på det undersökta fältet i Burs socken. På samma sätt som där undersöktes alla plantor på en kvadratalns yta. Då angreppet här varit olika på skilda delar af fältet, valde jag den del, som enligt ägaren skulle hafva varit mest förstörd, för att få en maxi- miuppgift. Resultatet blef, att af de 250 stånd, som funnos på angifna yta, 210, eller 84 procent, innehöllo puppor. Stånden stodo här således mer en dubbelt så glest, som på föregående fält, men voro vida kraftigare. Eget är, att procenttalet af an- gripna strån dock var nästan exakt detsamma. En stor skillnad ligger dock däri, att i förra fallet allra största antalet af angrip- na stånd blifvit förstörda utan att lämna ax, att här däremot en stor del af de angripna stånden genom sin kraftiga växt säkerligen lämnat nästan fullgoda sådana. I Starrlause i Stånga socken voro äfven fälten delvis förstör- da. Dock syntes skadan ej vara så genomgående stor, ehuru på somliga ställen ej obetydligt blifvit förstördt. Åtföljd af ägaren, MALMSTRÖM, gjorde jag besök på de olika fälten. Här hade jag tillfälle att se, huru skadan ter sig på ännu icke skördade fält. De böjda eller afbrutna stråen ligga oregelbundet bland de öfriga och gifva det hela ett oordnadt utseende. Det mest angripna fältet hade såtts tidigast, den 10 maj, ett annat, som såtts den 17, var minst skadadt; senare datum på sådd fanns ej. Kornet stod i god växtkraft, hvilket betydligt reducerat insekternas här- jande förmåga, i det att en del stånd, som vid undersökning be- funnos angripna, dock buro friska ax. Fjorton tunnland voro be- sådda, och marken var lerjord. På en kvadrataln funnos 185 stånd, men dessa voro mycket kraftiga, med starkt rotsystem och oftast flera skott. Af de 39 däribland skadade (273,08 procent) voro dock 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. ej mer än 22 delvis eller fullt afbrutna, de öfriga hade varit nog starka att icke taga någon vidare skada. Härvid är' emellertid att märka, att procenttalet af allt igenom skadade stånd i verk- ligheten säkerligen torde varit något större, då tiden ej medgaf att grundligt genomsöka jorden för att medtaga de stånd, hvil- kas strån afbrutits i jordytan och således ej utan gräfning kun- de ses. Vid Bjerges i Stånga socken var ett fält på 9 tunnland, till- hörigt BERGLUND, angripet. En undersökning visade på en kva- drataln 142 stånd, däraf 104, eller 73 procent, besatta med pup- - por. - Af: dessa voro 81, eller 57 procent, alldeles fördärfvade; delvis eller helt och hållet afbrutna, de öfriga torde hafva läm- nat om än försvagade ax. Ägaren ansåg, att i rundt tal halfva skörden gått förlorad, och detta blir ungefär förhållandet, om man blott räknar de alldeles skadade stånden. För att erhålla så fullständig kännedom som möjligt om hur stora delar af ön lidit af dessa härjningar, infördes i gotländska tidningar ett upprop till landtbrukarna, att till Statens entomolo- giska anstalt insända meddelande härom och därvid angifva or- ten för härjningen, denna senares ungefärliga utsträckning samt den ekonomiska förlust, som de respektive ägarna däraf ansågo sig hafva lidit. Endast ett svar, från R. WEDIn å Skäggs, har inkommit. Denne insände kornstubb, som befanns vara skadad till 27 procent, dock ej svårt. Procenten af skadade plantor å de undersökta ställena var S3,ags 84; 21,085 73 och 27, eller i'medeltal 57,70 procent, tdsuvarsk öfver halfva skörden. En närmare redogörelse öfver denna svåra skadeinsekt, som härmed gjort sitt intåg inom vårt land, torde hafva sitt intresse. I sammanhang därmed får jag då äfven tillfälle nämna de stu- dier, jag på Gotland kunnat göra samt de försök, som för att vinna klarhet i vissa förhållanden, som äro af vikt att känna för att med hopp om framgång kunna motarbeta insekten, äro under utförande här på anstalten. Äggen, som läggas vid vecken på bladens öfversida, gärna nedåt strået, äro mycket små, cylindriska, med tillspetsade än- dar, glänsande yta och till färgen blekröda. De kläckas efter 4 dagar. | » gä LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 23 Larven är mjuk, slät, glänsande, oval, till färgen i början nästan hvit med en svag rödaktig ton, som dock snart förloras och ersättes af en blekgrå eller gul skuggning. Kroppen består af 12 ringar, har mjukt, föga afsatt, något indragbart hufvud och mycket rudimentära mundelar. Puparian. Efter en månad är den vegeterande tiden öf- ver, och larven inträder i ett hvilostadium. Det är 1 detta sta- dium insekten är lättast att förgöra. Huden hård- nar och antager en mörkt kastanjebrun färg, med utseendet at en puppa, under hvilket namn den nu också allmänt går. Inom det torra, bruna skalet ligger larven i hvila och öfvergår se- dermera, några få dagar före kläckningen, till verk- lig puppa med ben och vingslidor. Vid kläck- ningen framkommer den fullt utbildade insekten, i S Fig. 2. Angripet en. gallmygga. och nedböjdt strå samt två pupphyl- Myggan har en k slängd af ri 3 : ygga ar en kroppslängc omkring 3 FÄSk NV EElad seck mm., något mörkskuggade, håriga och i kanten fransade vingar. Honan skiljer sig genom tjockare bakkropp, som innehåller äggen och därför är genomlysande rödaktig samt i spetsen utlöper i ett äggläggnings- rör. Hanen har smalare bakkropp, som saknar äggläggningsrör och där- för i spetsen är trubbig, spröten äro tätare håriga. Aggen kläckas som nämndt efter 4 dagar, och sedan söka sig de små larverna väg till själfva strået och stanna i bladvecken, där de suga den saft, som Fig. 3. a kornmygga; b larv; 2 c ägg, alla förstorade. skall nära strået och axet. Enligt mina iakttagelser på Gotland är förhållandet med 2puppan» följande: Då pupporna sitta på strået långt ned mot roten och endast mera sällan i bladslidorna högre upp, blifva de till allra största delen kvar i stubben, om säden ej afskäres helt nära marken, Det är vanligen mellan roten och första leden, som angreppet skett, stundom öfver första eller andra leden. Högre upp träffas pupporna sällan. På det ställe, där den sugande larven sitter, blir 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. strået skadadt och går delvis eller alldeles af genom regn och blåst. Om man därför rycker i ett angripet strå, medföljer delen ofvan det skadade stället, under det att den öfriga och roten stanna kvar i jorden. Mot förpuppningen förblir larven antingen där han suttit, eller kryper ned bland bladslidorna vid roten. Därvid kan han sitta alldeles nere 1 det gamla kornet, som i förtorkadt tillstånd är kvar vid roten, skyddad af dettas skal. Att larverna nedkrypa så djupt är emellertid icke det vanliga, ty oftast stanna de inom bladslidorna något högre upp. Stundom synes larven hafva för- flyttat sig sugande nedåt strået, hvarvid en rännformig fördjupning uppstått, däri puppor sedan kunna anträffas. Därvid kan strået så frätas upp, att ett hål uppkommer, hvari larven inkryper” och förpuppar sig. Då pupporna, sä som ofta är fallet, sitta hopade innanför de tunna bladslidorna, få dessa ett knutigt utseende. Det största antal puppor jag påträffat tillsammans är 15. De sitta så pressade mot hvarandra, att de därigenom erhållit en oregelbunden form. :. Genom att larverna icke skära af strået, utan blott suga saften, får detsamma vid det skadade stället en ojämn brottyta. Andra angripare, t. ex. halmstekeln (Cephus pygmens 1.) afskära däremot strået alldeles jämnt, som om det vore gjordt med stålverktyg. Vid det angripna stället är strået något mörkare. Utom på odlade sädesslag, såsom korn, hvete och råg, skall insekten i fråga hafva anträffats på Molcus lanatus, timotej (Phile- um pratense), kvickrot (Zriticum repens) samt på amerikanska arter af Elymus, Bromus, Agropyrum och Agrostis. Omsorgs- fulla experiment, utförda i TITllinois N.: A., att i: burar få sådana gräsarter att angripas af larverna, lämnade dock alltid negativa resultat. Det synes därför vara endast tillfälligt, att dessa växter angripas. -Kornmyggan (Cecidomyia destructor SAY) har en vid- sträckt utbredning. I Nordamerika, dit den under frihetskriget 1775—1783 säges hafva inkommit med hessiska trupper, hvaraf den erhållit namnet »Hessian-Fly», dess benämning i amerikanska och engelska litteraturen, hade den 1888 spridt sig öfver alla hvetedistrikt, utom i N. V. och S. V. År 1886 observerades den första gången i England, där den väckte enorm uppmärksamhet. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 25 Vidare är den känd från Ryssland och andra europeiska land, från Nya Zeeland m. £. I Norge upptäcktes den 1892. En fråga uppställer sig helt naturligt, nämligen denna: Hvarifrån har gallmyggan inkommit till Gotland? Att efter ett så kort studium af insekten, som där hittills varit möjligt, defini- tivt uttala sig i ett så kombineradt spörsmål, hvilket måhända aldrig kan få sin lösning, låter sig ej göra. Att den icke in- kommit såsom utbildad insekt, torde vara tämligen säkert, utan har den med all sannolikhet införts med säd, frön eller måhända halm, och detta under puppstadiet. En undersökning, hvarifrån sådana saker importeras till Gotland, skulle möjligen gifva någon ledning här vid lag. Ett annat förhållande är därvid äfven af vikt, nämligen studiet af de parasitsteklar, hvarmed en del puppor visat sig vara behäftade. Kännedomen om dessa och hvilket lands fauna de tillhöra bör kunna gifva ledning till frågans lösning. Den viktigaste frågan är dock, om några verksamma medel finnas för dess, om ej utrotande, hvilket ju knappast är tänkbart med något djur, så åtminstone dess stäfjande inom sådana gränser, att den ekonomiskt ej spelar någon rol. Sådana finnas äfven, och dessa äro dess bättre af så enkel och lätt utförbar beskaffen- het, att hvarje jordbrukare, blott viljan är med, bör kunna följa de här lämnade föreskrifterna. Det handlar nämligen icke om nya, förut okända metoder, som man har svårt att komma sig för med att nyttja, utan det gäller gamla välkända operationer af enklaste slag. Jag wvill här nämna några af de verksammaste sätten. Sedan larverna på sensommaren gått i puppor, hvilka, som nämndt är, sitta strax vid roten eller ej långt därifrån, sällan ofvan första eller andra leden, afskäres säden, innan pupporna börja kläckas: ' De äro då kvar i stubben på åkern. Nu före- tages omedelbart en plöjning med en plog hälst af albionstypen, hvarvid först stubben skummas af, vändes om och kastas i den öppna fåran, för att sedan höljas med ett jordlager. På det sättet komma pupporna att begrafvas under det nämnda jordlagret. Om detta medel skall blifva fullt verksamt, måste pupporna täckas af ett så mäktigt jordlager, att de ej förmå arbeta sig upp i det fria. För att utröna huru tjockt detta jordlager bör 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18 99. vara, äro vid anstalten en mängd puppor inlagda i smalare glas- kärl af olika höjd, där de ligga täckta af grunda eller djupare jordlager. Det största djup, hvarifrån de hittills uppkommit till jordytan är 6 em. Skulle detta fortfarande visa sig vara fallet, vore problemet löst, då nämnda plogar kunna gå till ett djup af 14—25 Cem. Det återstår då, att genom noggranna iakttagelser bestämma rätta tiden för denna plöjning. En efter plöjningen företagen vältning är äfven att rekommendera, då jorden däraf pressas ihop, hvilket försvårar myggans uppträngande, och uppstående jordkammar bättre komma att fylla mellanliggande fördjupningar, och således ett jämnare jordlager kommer att täcka det hela. ! Ett nödvändigt villkor är, att plöjningen sker noggrant, så att den omvända stubben verkligen blir höljd med erforderlig jord. Jorden måste sedan ligga orörd eller endast bearbetas i ytan, tills tiden för ifrågavarande generation är öfver. Aggen läggas äfven på hösten (om vi hos oss hafva en vinter- generation, är dock ännu ej undersökt) på den uppkomna höst- sädesbrodden. För att förekomma större skada,är då att iakt- taga följande. Sådden företages så sent som möjligt på hösten, så att myggorna redan dött, innan brodden skjuter upp. Därvid är mycket gynnsamt, att ett par veckor före den egentliga sådden beså länga, smala remsor på några ställen af fältet. Så snart brodden här skjuter upp, lägga myggorna där sina ägg, hvarefter äggläggningen sedan är öfver, då den egentliga sådden inträffar. Dessa med ägg behäftade remsor plöjas djupt efter att, om man sa vill, hafva afbetats. Om man finner den uppkomna höstsäden angripen af dessa larver i större mängd, är en öfvergödsling med [Ae chilisalpeter mycket att förorda. Det visade sig vid mina undersökningar, att svag säd var häftigt angripen och en mycket stor del af dess strån alldeles förstörda, under det att på väl hållen jord, med kraftiga stånd, dessa så att säga växt ifrån det onda. Ett stundom ganska stort antal puppor kunde där sitta vid roten och i bladslidorna, utan !En grund harfning, efterföljd af sladd eller vält, för att utjämna springor och fördjupningar, torde lämpligast ske om våren, så snart jorden därför lämpar sig. SC Tar LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1808. 247 att plantan i sin helhet syntes försvagad. Efter en öfvergödsling får plantan kraft att skjuta nya skott från roten, som ersätta de af larverna fördärfvade, hvarefter skörden, trots angreppet, kan utfalla väl. Skulle härjningen vara synnerligen svår, så att större delen af plantorna befinnes mycket angripen, är det bäst att upplöja åkern och så om. Ett medel, som rekommenderats från England, är atbrännan- det af kornstubben. Detta kan dock ej användas med t. ex. dyjord, som därvid själf kan komma i glöd. Partierna rundt omkring fältet kunna dock i så fall först afbrännas, under upp: sikt, för eldens begränsning. Af vikt är vidare, att efter tröskningen förstöra de puppor, som kommit med i halmen från åkern. Vid harpningen följa sådana med agnarna, som då måste brännas eller på annat sätt förstöras. Det torde väl knappast behöfva påpekas nödvändigheten al att vid sådd begagna endast sådant utsäde, som blifvit noggrant befriadt från puppor, emedan man ju eljest samtidigt med säden utsår de förstörare, som sedermera arbeta på skördens fördärt. Fortsatta undersökningar äro emellertid af nöden, för att få klarhet i insektens lefnadsförhållanden hos oss. Särskildt är det nu i höst af vikt att lära känna, om någon vintergeneration här kommer att utvecklas, som angriper höstsäden.:; 3. Gotland, andra resan. Sammanfattning af berättelsen därom. På grund af nyss angifna skäl utverkades hos Landtbruksstyrelsen ett nytt förordnande för assistenten att besöka Gotland. Jag anser mig kunna här lämna blott en resumé af hans berättelse om denna resa. Den ägde rum i oktober, då höstsädesbrodden var försigkommen, och det visade sig därunder, att skadedjuret hade en långt större utbredning, än man väntat, och spridt sig snart sagdt öfver hela Gotland. Besök gjordes inom 27 socknar, och undersökningar verk- ställdes eller upplysningar inhämtades på 7r ställen. Af dessa befunnos icke mindre än 53, eller 74,65 procent, angripna af kornmyggan. Följande gifver en öfversikt öfver de besökta platserna, äf- 090 EE VE TE NASN TA SR FOS 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1809. vensom öfver den ungefärliga skada, som där anställts af ifråga varande mygga. »Stånga socken. Ungbåtels: delvis 84 proc. skadadt korn. — Starrlause: 21 proc. Båda besökta äfven under första resan. — -Bosarfve: 2,5 tid, "/, af skörden förstörd. (LARS THÖOMASSON). — Maldes: 1,5 tld. "Långt öfver hälften förstörd. (J. MEn). — Friggsarfve: mer än hälften förstörd. Lye socken. Bjerges: 1'/; tunnas utsäde, hälften förstörd. (PETTERSSON). — Dals: 3,5 tunnors utsäde, '/. förstörd. (EF NIrs- SON). — Bosarfve :- ingen skada observerad. — L.. Rone: föga skada. Garde socken. Hemmor: någon skada observerad. — Häsg- olds: någon skada ej med säkerhet observerad. — Österby: 2,5 tld, minst en tredjedel förstörd. (T. VIBERG). — Mårtens: 3 tld, femtio procent förstörda: dito 2,5 tld med vårhvete, ”/, förstörd. STENMARK). Etelhems socken. Bjerby: ingen skada. (O. PETTERSSON). — Bara myr: 320 tld, ingen skada observerad. <= hEevidesven- ligt uppgift »mycket förstördt». (O. BJÖRKEGREN). Tänglings: ingen skada, (J. HANSSON). Hemse söcken. Likmede: korngrödan föga skadad. Hafdhems socken. St. Almungs: 3 tld, "/; förstörd. (ATB. HANSSON). — L:a Almungs:"/, skadad (M. LEVANDER). — Ling- vide: föga skada. — Spenarfve: blott ringa skada bemärkt (J. JACOBSSON). Samma : förhållande i hela trakten. — Libenarfve: ingen skada bemärkt. (P. LARSSON). Hablingbo socken. By: ingen skada bemärkt. (K. CHRIST- OFFERSSON). — St. Burge: någon skada. (J OLSSON). — Bosarf- ve: likaledes (Jac. PERSSON), Slite socken. Sigleifs: någon skada ej med säkerhet ob- serverad. (P.- NORRBY). Sproge socken. Butvier: kornet delvis nedfallet. (C. Bo- LÉN). — Urgude: dito. Eksta socken. Bopparfve: ingen skada bemärkt (Jac. PET- TERSSON). Fröjels socken. Kusarfve: ungefär hälften af kornskörden förstörd. (L. AHLSTRÖM). — Göstafs: 4,35 tld, hälften af korn- skörden förstörd. (P. PETTERSSON). — Bockes: 4—5 tld, omkring LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 29 vär 40 proc. förstörda. (J. JACOBSSON). — Puser: 9—10 tld, på si- na ställen: hälften förstörd. Roma socken. Timans: ingen skada observerad (HANS LUNDBORG). Klinte socken. dd ÄR. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. N som Stora Norrgårda, L:a Norrgårda, Vestkinds, Viis, Boklunds, Bläsnungs och Björkome hade man mer och mindre skada af kornmyggan under den gångna sommaren.» Förut nämnda berättelser visa, 1 hvilket allvarligt stadium denna fråga redan nu befinner sig, då oförtydbart framgår, att insekten redan nått en sådan utbredning, att den kan sägas hota hela Gotlands kornodling. Det viktigaste målet för andra resan var emellertid att söka få vetskap om, huruvida mer än en generation hos oss förekom- mer, och om höstsäden äfven vore utsatt för sköfling. Det visade sig emellertid, att någon höst- eller vintergeneration med all sannolikhet ej förekommer på Gotland; ty på intet af alla de undersökta fälten kunde någon skada iakttagas på den uppkomna höstsäden, där larver eller puppor i annat fall skulle hafva på- träffats. Efter första besöket 1 början af september iakttogs, att flera af de puppor, som medtagits, kläcktes under hemresan, och så blef äfven förhållandet med några af dem, som ankommo till entomologiska anstalten. Ehuru de där förvarades 1 en stor bur, under förhållanden, som möjligast noga öfverensstämde med na- turen, samt hade till sitt förfogande nyss uppkommen brodd af hvete och råg, märktes ingen äggläggning, utan myggorna dogo efter en kort tid. Då sålunda de på hösten utkläckta individerna, hvilka voro ett relativt fåtal, icke synas hafva fortplantat sig, och följande generation alltså måste komma att utvecklas först nästa vår, blir det endast denna generation, man för närva- rande har att rikta uppmärksamheten på, i fråga om användandet af utrotningsmedel. Slutet på den sista reseberättelsen innehåller äfven råd och anvisningar hur förfaras bör, för att minska skadedjurens antal; men då sådana redan blifvit omnämnda i den första, blir det öfverflödigt att här åter upprepa dem. Rörande frågan om, hur länge kornmyggan funnits på Gotland och där anställt skada, synes det undertecknad sannolikt, att hon inkommit dit först under senare åren, och detta på den grund, att jag flera somrar. senast 1894, vistats därstädes, utan att själf eller genom andra hafva kommit henne på spåren. Att allmän- heten ej märker en skadeinsekts närvaro förr, än härjning inträffar, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. Ja hör ju till regeln, men att ingen på hela ön förr än nu fäst någon uppmärksamhet därvid, om den där varit allmän, detta synes mig nästan otroligt. För min del hade jag kornflugan att tänka på under mina gotlandsbesök och gjorde därför flitiga undersök- ningar å kornfälten, visserligen utan att tänka på kornmyggan, som då ej var anträffad i Sverige, men väl på halmstekeln, som fäller stråen på ett något liknande sätt, och hvars förekomst jag fruktade att kunna bekräfta. = Utflykterna gällde företrädesvis Vestkinde, men äfven närgränsande socknar, där i år härjningen ju varit betydlig. Några spår efter kornmyggor fann jag dock aldrig. Att hon på Gotland skulle vara inhemsk, är därför för mig knappast tänkbart, fast det blir svårt, ja kanske omöjligt, att säga när och hvarifrån hon invandrat. fag känner ej, om kornhalm, korn eller agnar någonsin importerats, men tviflar därpå, då hufvud- sädet på ön är korn. Antagligast synes det därför vara, att puppor införts med utsädeskorn, hvaraf ombyte väl ibland torde förekomma på någon egendom. Att myggor, med stormar inkommit från omgifvande länder är visserligen ej omöjligt, men dock mindre troligt. Hade de på så sätt kommit från närmaste fastland, d. v. s. från väster, borde djuret finnas äfven på Öland och Sveriges ostkust, hvilket dock ännu ej är visadt. Skulle skadedjuret ännu ej förekomma på fastlandet, kan det dock ganska lätt öfverflyttas dit med det korn, som årligen kommer från Gotland. En ytterst omsorgsfull rengöring af kornet bör därför äga rum, innan det afsändes från Gotland, eller ock borde det först ligga magasineradt där till frampå sommaren, då vinterpupporna kunna anses vara kläckta. Hvad mottagaren be- träffar, är det ej af mindre vikt, att han tillser, att varan är full- komligt fri från puppor eller ock använder den genast, om den är afsedd till malt, samt att de platser, där säden legat före mält- ningen, rengöras och soporna brännas upp. Importen under sommarmånaderna eller af årsgammalt korn torde ej medföra någon fara. Att under närvarande förhållanden använda utsädeskorn från Gotland eller annan af myggan besmittad ort, borde hälst icke ifrågakomma, då äfven efter en omsorgsfull harpning en eller annan puppa kan finnas kvar bland säden. ' Det är en stor 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. olycka för Gotland, att detta skadedjur där fått innästla sig, men skadan blir ännu större, om det äfven får komma öfver och ut- breda sig på fastlandet. 4. Kalmar och Blekinge län. Den i augusti erhöll un- dertecknad ett bref från tandläkaren L. HAGLUND i Kalmar jämte ett par pressade larvskinn, som blifvit sända till redaktionen af »Barometern» från Gullabo socken, hvarest dylika larver skulle svårligen härja, enligt en notis i tidningen, som det troddes ut- gången från församlingens komminister. Häraf föranledda skrif- velser, från såväl herr HAGLUND som anstalten till honom med begäran om sändning af bestämbara larver samt vidare upplys- ningar, lämnades utan afseende. » stå. I en stenmur, tillhörig P. M. PETTERSSON, anträffades dock ej så obetydligt med pupp- skal. Folket hade sett larver under sommaren här och hvar, dock icke i någon vidare mängd, liksom förhållandet varit före- gående år. Hos J. ANDERSSONS i Krogsmålahult, strax söder LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 37 om förenämnda ställe, funnos enstaka puppor här och hvar under stenar. I Hult hade man icke sett dem. Strax därintill såg jag dock enstaka puppskal, och detta var sista lokalen mot söder, där några märken efter insekten i fråga kunde påträffas. Vid öfre Mio pa NIELS GUSTAFSSONS” ägor, hade larver observerats, dock var det »icke rätt godt om dem». Trots rätt noggrant sökande, så långt tiden medgaf, kunde jag dock här ej finna spår af dem. Under vägen till mellersta Viö gjordes ofta undersökningar utan att finna något, och på nämnda plats hade ingen kännedom om insekterna. Så var äfven förhållandet under vägen till Mästare- måla och vid detta ställe samt vid Tibbamåla, Figgamåla, Kvarna- gården, Sillemåla -och Holmamåla. Denna senare ort hade särskildt blifvit angifven såsom an- gripen, men på ort och ställe kunde inga upplysningar erhållas, som bekräftade detta. Kyrkovärden THORE JÖNSSON, som därvid ansågs kunna lämna de bästa underrättelserna, hade ej kännedom om några sådana skadedjurs uppträdande 1 orten. Omkring sex minuters väg från öfre Buggamåla till Långe- måla började de första fynden af torra puppskal, som åt sist- nämnda ställe blefvo allt talrikare. Insektens utbredningsområde sträcker sig således från Hult i söder till Granemåla, Rörsmåla och Hasakullen, samt ungefär från vinkeln vid gränsen mellan Småland och Blekinge åt 18' upp i Hästmahult och därifrån från 20' söderut, parallelt med nämnda uppgående gränslinie till mot »411». Väster om Halla- sjön omfattar det sträckan från Erkilsmåla, Ledja vid »363>» och N. därom vid »380» till Långemåla. De mest angripna ställena äro: Stenhuggaretorpet strax norr | om blekingska gränsen, Långemåla och i samband därmed det å midt emot på andra sidan Lyckebyån belägna området Bjura- | bygget, Granemåla och Brändahall. Största längden på det öfver K hufvud taget angripna området är en mil, största bredden något öfver en half mil. Inom denna vida areal är det emellertid blott mindre centra, som äro verkligt skadade. Utvecklingsstadier. Äggen läggas i grupper och täckas helt och RKållet af fastklibbade, från honans bakkropp lossnade hår. Deras antal, vanligen 200—400, uppgår stundom ända till 600 st. i en sådan grupp, som har utseendet af en luden, grågul eller gulbrun Ta 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. N upphöjning, fäst på den skyddade sidan af fritt liggande stenar, på barken af trädstammar, gärna nedåt roten, på väggar o. s. s. Den allmännaste fyndorten fann jag vara stenmurar och stenkum- mel samt gärdesgårdar. Äggen öfvervintra och kläckas på våren efter löfsprickningen. De äro glänsande, hårda och låta, om man krossar dem, höra ett knastrande ljud. Larven är luden, brungrå till askgrå, gulmarmorerad, med tre fina gula linier längs ryggen; ryggens vårtor två på hvarje led, de fyra första paren till färgen blåa, de andra röda, alla starkt håriga. Hufvudet är gult, svartprickigt, med två långsträckta, snedt ställda, svarta fläckar. Längd 50—60 mm. Puppan är svartbrun med knippen af rödbruna hår. Längd: 20—35 mm. Hanen, som är betydligt mindre än honan, är till färgen brun och grå med mörkare, tvärgående, vågiga linier; bakvingarna enfärgadt gulbruna. Spröten äro fjäderformiga och vingbredden 35—50 mm. Honan är hvit eller gulhvit, med samma mörka tvärlinier som hos hanen, hvilka dock här på den ljusa botten mycket skarpare framträda; bakkroppen är i spetsen starkt grågulluden, och dess hår fastklibbas sedermera öfver äggsamlingarna. Spröten äro smala och vingbredden 45—380 mm. Den ur ägget framkommande lilla larven är till färgen ljus och täckt med hvita hår, men efter några få timmar mörknar den. Till denna tid sitta larverna oftast kvar ofvanpå eller vid äggsamlingen, där de under ogynnsamma förhållanden, dålig väder- lek etc. kunna förblifva nästan orörliga under några dagar. Är däremot vädret gynnsamt, sprida de sig och söka sin föda redan inom första dygnet. Under de första veckorna sitta de och gnaga endast på bladens undersida, men sedan, vanligen innan de nått sin halfva utveckling, börja de vandra omkring, och nu kan man se dem i oräkneliga skaror tåga fram på vägar, öfver ängar 0. S. v. De äro egentligast nattdjur, vandra om natten upp i träden och äta af bladverket och återvända ned före dagbräckningen. Saknas tillräckligt med föda åt de ofta enorma massorna, blifva de mer oroliga och söka sin föda hela dygnet om. De kunna uppträda i sådana massor, att träden formligen digna af dem, hvarje gren, ja blad är fullsatt af dem, och hvarje strå på marken bär sen LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 390 eller flera larver. Från de tallösa djuren höres under deras ätande ett frasande ljud och prasslet af nedfallande exkrementer. Honan och hanen äro hvarandra vida olika, ej blott till färg och storlek, utan äfven till temperament. Under det hanen är en snabb, liflig flygare, är honan mycket trög och flyger oftast icke alls. Hon afsätter sina ägg några få timmar efter utkläck- ningen, vanligen strax intill där hon framkommit ur puppskalet, samt dör därpå snart. Ofta påträffade jag därför döda honor vid foten af med ägg besatta trädstammar, under stenar o. s. v., stundom i riklig mängd. Ej blott under pågående härjning kan insekternas talrika förekomst i en trakt konstateras, utan mycket lätt äfven under följande höst, vinter och vår, och detta icke blott på de talrika ägghoparna, utan äfven, och ännu lättare, på de gamla larv- och puppskalen, som i riklig mängd anträffas under stenar, 1 sten- murar o. s. v. inom det angripna området. Dessa larv- och puppskal kunna sitta hopgyttrade klumpvis i stor mängd. Det är icke så länge sedan denna fjäril, som nu fått en sådan härjande utbredning, hos oss ansågs som en sällsynthet. WALLENGREN yttrar 1853 om den i sitt arbete öfver Sveriges spinnare: »trädgårdsnunnan är en bland Skandinaviens sällsyntaste fjärilar» och ännu 1888—91 heter det om den i AURIVILLII Nordens fjärilar, att den är »sällsynt». År 1873 iakttogs den i Karlskrona, hvarifrån den med säkerhet utbredt sig, af prof. LAMPA i ganska stort antal, ”) och i sommar hafva larver sändts till anstalten från Kalmar genom tandläkaren L. HAGLUND. I det öfriga Europa, särdeles åt södern, är den allmän och finnes äfven i N. Afrika samt 1 Asien till Japan. Till N. Amerika har den införts och räknas nu som en bland Förenta Staternas farli- gaste skadeinsekter. I Massachusetts har en tillsatt kommitté sedan 1892 arbetat för insektens utrotande och därvid haft stora summor till sitt förfogande. År 1897 hade dessa stigit till 150,000 dollars och för 1898 äro 200,000 begärda. Med dessa siffror för ögonen böra äfven vi inse, hvad frågan i själfva verket gäller, och i tid söka stäfja insektens framfart. ? Enl. WALLENGREN upptäcktes den där 1840 af VON BORCK och synes sedermera varit allmän på platsen. SYRA UY TEVE ' läs SK Att detta är möjligt, torde vara föga tvifvel underkastadt, då utrotningen förnämligast är en tids- och penningsak. Den omnämnda kommittéens entomolog yttrar: Jag har gjort tal- 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. rika och omsorgsfulla undersökningar af arbetet från dess början, har sett koloni efter koloni absolut förgöras, några af dem på lokaler, där svårigheterna till följd af terrängen syntes oöfverstig- liga och så stora, som någonstädes förekomma, och ändock för- gjordes insekten fullständigt. — — Utrotningskriget koncentreras hufvudsakligen på förstörandet af äggen under höst och vår. Detta sker, då äggen till största delen läggas nära marken, med tillhjälp af ett slags lampor med brusande, stark låga, som riktas på ägghögarna. Ofta äro hela stenmurar besatta med oräkneliga massor af ägg. Om desamma omgifvas med limmade stänger, kunna ofantliga massor af ny- kläckta larver, hvilka då svälta ihjäl där innanför, på detta sätt dödas. Vidare användas limringar och i vissa fall besprutningar. Om ett utrotningskrig mot den allt mer sig utbredande in- sekten skall komma till stånd, måste staten ingripa, då de en- skilda ägarna af de angripna skogarna icke kunna väntas på egen hand taga itu med frågan. Af skadeinsekter, rörande hvilka direkta förfrågningar ingått eller hvarom upplysningar af annan orsak lämnats, må här de viktigaste omnämnas. I föregående årsberättelser äro de olika skadeinsekterna uppförda efter hvarandra utan någon viss plan, men de komma numera att omnämnas under de sädesslag etc., hvaraf de lefva och hvilka de skada, hvarigenom någon större reda och bättre öfverskådlighet torde vinnas. Höstsäden. 3 Bland för hvetet skadliga insekter intager hvetemyggan (Cecidomyia Triticz KirRB.) kanske främsta rummet, då de förluster hon åstadkommer emellanåt äro betydliga, fastän allmänheten ej ens märker dess närvaro, i anseende till hennes ytterliga litenhet. För att få en närmare kännedom om den ungefärliga vidden af LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 41 dessa förluster, offentliggjordes i tidningarna ett upprop till -landt- brukarna, hvari de uppmanades att till anstalten insända prof på hvete, bestående af 10 ax, som vuxit intill hvarandra, för att undersökas. Uppropet medförde dock som vanligt föga verkan, undan- tagandes i Skåne, där redaktionen af »Landtmannen» särskildt understödde detsamma. Från Malmöhus län erhölls nämligen ej mindre än 103 prof från 75 gårdar. Ett någorlunda tillförlitligt omdöme om skadedjurets famfarti detta län kan alltså fällas. Antalet af förstörda korn varierade mellan o,7 och 29,59 procent, och medel- talet af de 103 profven utgjorde 6,s2 procent, ett sannerligen ej ringa tal, då den: torra sommaren 1897 betydligt hindrade myg- gornas utveckling och förökning, hvarigenom en ansenlig förminsk- ning i deras antal då ägde rum. Inom de öfriga länen, hvarifrån hveteax erhölls, visade sig myggan äfven vara tillstädes, men då profven 1 allmänhet voro jämförelsevis fåtaliga, kan någon tillförlitligare slutsats ej däraf dragas. Jag vill dock här anföra undersökningsresultaten, då det 1 alla fall kan vara af något intresse att lära känna dem, och öfvergår alltså till Kristianstads län, hvarifrån 23 prof erhölls från 14 gårdar. Minsta skadan visade sig utgöra 1,69, största 16,73 och medeltalet af alla profven 4,57 procent. Skulle man vwvilja döma efter dessa prof, vore skadan här mindre än i Malmöhus län. Blekinge län. Härifrån blott 6 prof från 4 gårdar; minsta skadan 1,29, största 9,06 och medeltalet blott 3,ss procent. Kalmar län. 11 prof från 10 gårdar; minsta skadan o,30, största 29,23 och medeltalet 6,56 procent. Värmlands län. 11 prof från 9 gårdar; minsta skadan 1,34, största 29,27 och medeltalet 8,49 procent. Visby län. Blott ett enda prof, utvisande 2,49 proc. skadade korn. Östergötlands län. Blott tre prof från lika många gårdar. Minsta skadan 5,47, största 7,19 och medeltalet 6,36 procent. Skaraborgs län. Två prof från en egendom. Medeltal förstörda korn 6,4 procent. Stockholms län. Ett prof från Experimentalfältet hade 3,40, och medeltalet af tre prof från Husby ej mindre än 25,2s procent angripna korn. 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Nyköpings län. Prof erhölls från blott 4 gårdar, däraf tre 1 Kantorpstrakten. I dessa voro: 20,0, 22,06 Och 30.28 procent skadade, och i 2 prof, som togos under min vistelse vid Ålberga, utgjorde medeltalet af skadade korn 2,22 procent. Från alla fyra blef alltså ett medeltal af ej mindre än 20,89 procent. Upsala län. Fem prof från 3 gårdar... Minsta skadan o,54, största '1'7,60 och medeltalet 7,87 procent. Örebro län. Fem prof från 3 gårdar. Minsta skadan 1,45, största 7,44 och medeltalet 4,81 procent skadade korn. Göteborgs- och Bohuslän. Från en gård a Hisingen 1,10 procent skadade korn, men i ett prof från Oville och ett annat från Qvistrum kunde inga angrepp af mygglarver konstateras. Genom dessa prof skulle man kunna tro, att myggan ännu ej trängt upp i norra Bohuslän, hvilket dessutom förefaller ganska sannolikt, all den stund hon ännu ej blifvit iakttagen i Norge. Fastän uppmaningen i tidningarna rörande insändande af prof denna gång ej på långt när hade en därmed åsyftad verkan, då högst få sådana erhöllos från de flesta länen, bör dock saken därför ej afstanna, då det vore önskligt, att undersökningarna kunde fortsättas, dels för att komma i tillfälle att något så när bedöma storleken af den skada, som genom hvetemyggans upp- trädande åstadkommes under ett år inom hela riket, och dels för att genom årliga observationer komma på det klara rörande hennes periodiska härjningar och möjligen utreda orsakerna härtill. Det först nämnda önskemålet kräfver dock mer arbete, än som för närvarande vid anstalten kan åstadkommas, men det skulle kunna utföras, om tillfälle lämnades till anställande af extra biträden under augusti och september månader. Det sistnämnda önske- målet är af ringare omfattning och skulle bäst uppnås, om blott ett mindre antal jordbrukare, 1 olika trakter inom hvart och ett af de hveteproducerande länen ville af intresse för saken sända prof under en följd af år. Dessa prof borde då tagas 1 hvete- fältets. midt, hvarigenom ett medeltal af skadade korn komme att erhållas. - Vid mina talrika undersökningar på Gotland har det nämligen visat sig såsom ganska vanligt, att om i ena kanten af ett större hvetefält en stor myckenhet korn varit angripna af mygglarver, vid den motsatta knappast hälften så många kunnat anträffas. Detta är lätt förklaradt, ty då den föregaendemars RR AN LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 43 hvetefält utkläckta honorna efter öfvervintring och parning begifva sig därifrån för att lägga ägg, slå de ned på närmaste hvetebärande K sida, de först anträffa, hvarefter de efter SYN åker, som kommer i deras väg, och på den V AA hand sprida sig inåt fältet. Att själf undersöka sitt hvete är ej särdeles svårt, och kan af hvarje jordbru- (Y kare verkställas efter någon öfning. Om de / | lå sd fjäll eller agnar, som hafva till ändamål att Va omsluta kornen, i juli månad böjas nedåt nt FAR eller borttagas, märkes lätt, om fruktämnena / | äro angripna; ty i så fall finner man där flera eller färre små gula larver, se fig. 4. Dessa hafva förorsakat, att fruktämnets till- växt upphört, eller bildat ett förkrympt korn. = ; sc LI Fig. 4. a Hvetemygga och Afven sedan larverna öfvergifvit axet och : RT FER i; b larveri ett fruktställe. fallit till marken för att därstädes öfvervintra, kan deras föregående närvaro märkas, antingen af de missbildade kornen eller därpå, att fruktplatsen är behäftad med mögel istället för korn. Några andra af skadeinsekter förorsakade skador på hvete hafva icke blifvit anmälda under året. Rågbråddden har som vanligt på sina ställen angripits af larverna till sädesknäpparen (Agvriotes Lineatus 1.), men den regniga väderleken synes hafva reducerat skadan till mindre dimensioner än under torrår. Råd mot skadedjuret hafva begärts blott från två håll, nämligen Grangärde i Dalarna och Kärreherga i Kristianstads län. En skadeinsekt, som förut ej gifvit anledning till undersök- ning, är Åelia Acuminata L., tillhörande skinnbaggarnas ordning. I ett bref från herr A. J. VON EHRENSTRÖM, Kräklingbo på Gotland, omnämnas, att denna insekt under tre års tid gjort stor skada å en större rågåker, belägen vid sjöstranden, där jorden är mager och består af mylla, blandad med grus och sten. Djuren brukade sitta 5—6 på hvarje ax, hvilka sedan hvitna och torka. — Medelst sin sugsnabel suga de ut näringssaften hos agnar och fruktämnen. Något annat fördrifningsmedel än insekternas infångande med 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. håf, kunde för närvarande knappast tillrådas, och denna operation borde ej möta stora svårigheter, då djuren hafva en längd af t1 mm. och följaktligen äro tämligen stora. Från herr HENRIK LEMAN, Salaholm, Sörby, erhölls ett par rågax, som i toppen af borsten hade fästade små rundade hylsor af en grå- eller gulaktig väfnad, tydligen kokonger efter larven till en skalbagge. För något år sedan insändes äfven dylika kokonger, och ur dem framkommo exemplar af en snytbagge (Phytonomus Rumicis L.). Ur de sist sända hafva ej några insekter utkommit. Någon skada på den växande säden åstadkommes antagligen icke genom dessa insekter, då de egentligen lefva på ogräsen i åkern och såsom larver krypa uppåt rågstråen endast för att på åxen spinna de hylsor, hvari de förpuppa sig. Vårsäden. Om kornmyggans härjningar på Gotland, hvarom en utförli- gare redogörelse redan lämnats, ej medtagas i räkningen, tycks kornet under det förflutna året hafva varit föga utsatt för allvar- sammare insektangrepp, om man får döma efter de fåtaliga för- fragningar, som till anstalten inkommit. Från kontraktsprosten D. E. WANNBERG i Tegneby församling, Oroust, af Göteborgs- och Bohuslän, erhölls en skrifvelse, hvyari anföres, att inom nämnda socken det sexradiga kornet, som där är hufvudsädet och sås omväxlande med hästbönor, föregående år varit i sådan grad angripet af en insekt, att på många åker- fält utsädet ej ens återvanns. Dess förekomst hade ej förut iakt- tagits, hvadan stor förskräckelse utbredt sig bland allmänheten. Af det tvåradiga kornet blef blott föga skadadt. Vid tröskningen af angripet korn hade det så godt som yrat flugor, som utvecklats 1 kornstabbarna. Efter hvad som vwidare framgick ur brefvet, var här fråga om fritflugan (Öscinis Frit 1L.), hvars ena. generation i larvstadiet lefver inuti kornen och förtär kärnan. För att erhålla full visshet härom, begärdes prof på skadadt korn förra sommaren, men något sådant hördes ej utaf. RÅD Mr LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. «45 Botemedel mot denna lilla fluga äro ej lätt funna eller ut- förbara, emedan hon förrökas mycket starkt, kanske under flera generationer, af hvilka en i larvstadiet har sitt tillhåll uti höst- sädesbrodden och där öfvervintrar. Det är ej första gången den erfarenheten gjorts, att det tvåradiga kornet angripes 1 mycket mindre grad än" det sexradiga.> Att utbyta det senare mot :det förra skulle därför kunna tillrådas. Om aftröskningen kan ske så tidigt, att flugpupporna ännu äro okläckta kvar uti axen, komma många af dem att dödas under arbetet. Kontraktsprosten WANNBERG har sedermera tillfrågats, om några åtgärder vidtagits och i så fall hvilka, men svar har ej inkommit. Ännu bättre synes förhållandet varit med hafren, då blott en enda förfrågan rörande detta sädesslag ingått, nämligen från Grangärde i Dalarna. En större hafreåker vid egendomen Roskänge därstädes var 1 så hög grad uppfylld med sädesknäp- parelarver, att sädesbrodden uppkom blott på vissa fläckar. Om larverna förstört utsädeskornen i jorden, är grödans räddning otänkbar, ty då hjälpa hvarken öfvergödslingar eller andra åt- gärder, såvida ej omsådd och utsädets föregående betning i giftiga vätskor kan äga rum. Ett sålunda härjadt fält bör grundligt trädas och under tiden hållas fritt från ogräs. Att vid körningar å trädan låta barn upplocka och döda larverna lönar sig nog bättre, än man skulle tro, emedan dessa lefva tre år i jorden och följaktligen kunna skada eller förstöra ett par efter hvarandra följande grödor. I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att vid ento- mologiska anstalten potatisen i år var så angripen af knäppare- larver, att vid upptagningen nästan hvarenda rotknöl hade flera hål och gångar efter dem, och en del var knappast duglig till föda. Jorden hade endast blifvit plöjd en gång efter att hafva burit gräs — eller rättare ogräs — hvaribland knäpparehonorna funnit en särdeles lämplig jordmån för äggafläggningen. Den person, som verkställde skörden, fick tillsägelse att upplocka larverna å en plats, där de syntes talrikast, och fångsten å ett par kappland - blef inom några timmar omkring 600, de flesta tvååriga larver, hvilka alla lefvande förvaras för kommande under- sökningar. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Baljväxterna. Vid anstalten gjordes åtskilliga försök med besprutningar af växter, som voro behäftade med bladlöss, däribland äfven bond- bönor och ärter. Därunder visade sig fotogenemulsionen såsom den bästa, i så fall, att själfva växten därigenom ej tog någon skada. Den tillagades sålunda: 25 gram hvaltransåpa (hemförd från amerika af assistenten — vanlig grön såpa kan äfven an- vändas) upplöstes i o,5 liter hett vatten, hvarefter en liter fotogen tillsattes, och blandningen fick passera genom assuranssprutan flera gånger, tills den fick mjölkfärg och egenskaper af emulsion. Vid användandet tillblandades ytterligare 10 delar vatten. Åtskilliga bönständ voro i toppen fullsatta med bladlöss (Apluis Fabe ScorP.), och då emulsionen strilats däröfver, voro inom en minut alla djuren döda. De kvarsittande döda bladlössen kunna, om man så vill, lätt bortspolas genom besprutning med vatten. Afven gjordes dylika försök med vatten, hvari blandats 2 procent af å apotek inköpt lysol, och resultatet blef äfven då det bästa. Några växter visade sig dock mer ömtåliga för vätskan, andra däremot mindre, och uthärdade ända till en 4 procentig blandning utan att taga skada, t. ex. kålplantor. Bönor och ärtor blefvo däremot svartfläckiga på bladen, men plantorna dogo dock icke. Rotfrukterna m. fl. Det gynnsamma växtvädret under försommaren var antagligen en af orsakerna till, att blott en enda förfrågan rörande jord- loppor inkom. De små uppsatser, som emellanåt infördes i åtskilliga landsortstidningar, voro dock troligen äfven en anledning härtill, emedan de gjorde en del spörsmål obehöfliga. En af anstaltens korrespondenter 1i landsorten, provinsial- läkaren A. LINDEGRÉN, Vrigstad, omnämner 1 ett af sina bref, att han funnit björkaska vara ett ganska verksamt medel mot jordloppor. Han säger: »Man kan riktigt se hur de små djuren, eljest lifliga, då askan strös öfver näringsväxterna, synas liksom hb ask dalen AG FR SS FT LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 47 förlamade, mista rörelseförmågan och blifva på platsen, därest de ej genast genom ett raskt skutt sätta sig i säkerhet. Rädisor och nyss utsatta plantor af diverse kålarter tycka de särskildt om, och vid ett utrotningsförsök omgaf jag kållandet med en vall af aska, för att liksom stänga in dem och betaga dem reträtten, och jag blef dem snart kvitt.» Vid anstalten förekommo äfven jordloppor, som talrikt höllo till på rofplantor. En och en half säng med sådana voro nästan spolierade, när skadan märktes, men återstoden strilades med fotogenemulsion, då jordlopporna dödades eller flydde för den starka fotogenlukten. De arter, som visade sig och dödades, voro Phyllotreta Nemörum L., Undulata KurYscH., Sinuata STEPH. och Afra FaB. Öfverstrilningar såväl mot nämnda djur som mot andra insekter verkställdes genom assistenten. Ur hans an- teckningar härom kommer mer att anföras längre fram. Från d:r LINDEGRÉN erhölls prof på potatis, uti hvilken funnos åtskilliga hål och gångar, hvari anträffades ett par exem- € plar af en tusenfoting, Zulus Luscus MEINERT., och förmodade afsändaren, att denna förorsakat skadan. Det syntes dock sanno- likare, att hålen voro gjorda af knäpparelarver och sedan tagits i besittning af tusenfotingarna, som däri funno husrum och kanske föda af potatisens safter och fasta delar. Dessa djur tycka om fuktighet och förekomma talrikast under regniga somrar. I föregående ' årsberättelse omnämndes, att vid gården Um- berga i närheten af Örbyhus i Uppland en mängd fluglarver alldeles förstörde rofvorna å omkring 14 tunnland. En myckenhet larver aflämnades till anstalten 1897 af herr G. HOFGREN och förvand- lades till puppor mellan den 23 och 28 augusti, hvilka alla öfvervintrade. Vid den varmare årstidens inträdande i år infördes pupporna uti flera olika kärl, tillika med den mossjord, hvari larverna be- funnit sig vid ankomsten. I ett mindre glaskärl med jord inlades på olika djup, dock ej öfver 6,> cm., en myckenhet puppor, som började kläckas den 15 maj, hvilket fortfor ända till slutet af juni. Under första hälften af denna tid framkommo nästan endast hanar, men där- efter så godt som uteslutande honor. För att söka få utrönt, om pupporna kläcktes och de ut- 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. komna flugorna kunde arbeta sig upp till ytan äfven från större djup, förfärdigades flera olika höga kärl, bestående af fyra täm- ligen smala glasskifvor, som hopsattes i fyrkant medelst små i vinkel böjda bitar af bleck, och sedan fastsattes på träfötter samt fylldes med jord. Resultatet blef följande: N:o I. 29: puppor lagda i jjorden på ett djup at ment Deras kläckning inträffade under följande dagar: maj 14:e 1, juli 4:en2y ke rr, F8:e 4, 3:etmo "ochislutligenndensfPiy:eEylte ligare: v =H200rstvuilugor: N:o=s2.0 38 puppor på ro rem djup. Maj Ister ojunnee 8, I3:de 14, Iö:detst summarked HUugOR N:o 3:v 38 puppor pårett djup af 12wecm wDenWersanum: 2400 28:e: I, 4:er jullrA, ”7s€1 Ö;) Sem; mare TN SASSNSleee stycken flugor. i N:o 4. "42 puppor på 20 cm. djup... Den ty:erjudattrede söArasertr: eller blott ko tstycken flugor I ett annat kärl inlades 80 puppor, ej djupare än 3—4 cm. Dessa härstammade från larver, som vistats i rötterna af blomkål, och voro sända af d:r A. LINDEGRÉN i Vrigstad. Kläckningen försiggick här å följande dagar: junis22:a 1; Julis4A:er5N /EeInAt 8:e€' 7, 13:€ 19, 15:e 4 och: 27:e 13, efter tillsammnasi6g duger En puppa var död och 4 behäftade med parasiter. Som af ofvanstående synes, lämnade ej alla pupporna flugor, isynnerhet de, som lågo på 20 cm. djup, Om man finge döma efter endast detta experiment, skulle det uträtta föga till flugornas utrotande att nedplöja pupporna, såvida detta icke kan ske till betydligt djup. I det kärl, där de lågo djupast, d. v. s. 20 ecm., kläcktes visserligen blott omkring en fjärdedel af dem, och följ- aktligen borde tre fjärdedelar af de puppor, som efter en till- räckligt grundlig plöjning komme att ligga i jorden å fältet på samma djup, gå under. Härvid är dock att märka, att pupporna ej ligga i jordytan, utan mer eller mindre långt under densamma, och att deras läge efter en 20 cm. djup plöjning i själfva verket blir grundare, hvarigenom dennas verkan betydligt förminskas. Undersökningens resultat blef alltså föga uppmuntrande. För att närmare studera flugornas äggläggning m. m., in- släpptes ett par af dem i olika burar. Burarna ställdes ofvanpå jord i trälådor, hvaruti inplanterats en kålrotsplanta i hvardera. 7 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 49 Någon parning eller äggläggning varsnades ej, men i en af burarna anträffades den 27 juli 23 ägg, hvilka liknade kornflugans och voro cylindriska, något afsmalnande mot ändarna, hvita till färgen samt försedda med fina, längsgående refflor. Fem af dem voro afsatta vid roten på plantans stjälk, och de öfriga på jorden strax invid. Vid undersökning af roten, befanns denna inuti skadad, antagligen genom larverna. I en annan bur insläpptes många flugor, de flesta hanar, emedan tillgången på honor då ännu var ringa; men parning eller äggläggning syntes ej försiggå, och plantornas rötter befunnos sedermera friska. För att utföra experimentet i större skala och mer naturen- ligt, inplanterades' i den ena af anstaltens cementbassänger flera kålplantor och öfvertäcktes med en större bur, för tillfället för- färdigad af träribbor och tyll. Den 18 juli insläpptes här 16 par flugor, som till föda erhöllo honungsvatten. Ett par kummin- plantor med blommor insattes äfven för sådant ändamål och besöktes flitigt af flugorna. Någon parning observerades ej häller här, fastän flugorna lefde tills in i september. Då plantorna sedermera granskades, befunnos alla oskadade, hvadan några larver ej förefunnits, oaktadt det, mänskligt att se, inrättats på bästa sätt för djurens välbefinnande. MHäraf synes, att vissa, ibland kanske nästan oöfvervinneliga, svårigheter kunna vara förknippade med undersökningar rörande en del insekters förvandlingar, och att dylika försök måste göras om och om igen, kanske många gånger, innan man kan få tillfredsställande svar på vissa frågor. De enda lärdomar, som af dessa försök inhämtades, voro alltså följande. 1) att det djup, hvarpå pupporna ligga i mat- jorden, har mindre betydelse under vanliga förhållanden. 2) om sättet för äggläggningen samt 3) att ej mer än en generation synes förekomma, fastän BoucHÉ m. fl. uppgifva, att flera sådana äga rum. Flugans namn är ÅAnthomyia Brassice BoucHe. Någon härjning i Örbyhustrakten har ej vidare afhörts. De ur pupporna utkomna parasiterna voro, enligt docent S. BENGTSSON, Eucoila S-toma ”I'HOMS. Morotflugan (Psila Rose Far.) anställde betydlig skada å ett fält på Experimentalfältet sistlidne sommar, och rikligt under- sökningsmaterial erhölls följaktligen därifrån. Då en något ut- Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. i (1809.) s 4 (0) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. on förligare redogörelse för denna fluga, beledsagad af figur, är lämnad i den föregående aårsberättelsen, får jag nu inskränka mig till att hänvisa till denna. Kålskinnbaggen (K£urrdema -Oleraceum 1). Om detta för kål, rofvor, löfkojor m. fl. stundom ganska skadliga djur meddelades likaledes i årsberättelsen för 1897 en utförligare framställning, och jag vill därför här blott anföra, hvad som rörande detsamma blifvit åtgjordt vid anstalten detta år. På de uppkomna rofplantorna m. f. visade sig en stor mängd af. dessa skinnbaggar, såväl fullbildade som i larvstadiet. På dessa strilades meddelst den nyligen inköpta »successprutan» 2 procent lysol och vatten, hvilken blandning visade sig väl svag, hvarför lysolen ökades till högst fyra procent. Efter strilningen dogo de flesta djuren, en del nästan ögonblickligen, men andra voro mer seglifvade, och detta oberoende af deras storlek. Efter 10 minuter var dock största delen död, men enstaka exem- 3 plar dogo först efter en half timmas förlopp. ”Tvänne sprutningar torde behöfvas med en mellantid af 3<—710 minuter. Timotej och andra grässlag. Från herr C. G. NORDENANCKAR, Fliseryd, Ruda, erhölls prof på timotej, hvarpå axen voro delvis skadade. Detta hade föror- sakats genom små gula larver till timotejflugan Cleigastra Flavipes Fau. el. armillata ZerT.). Skadedjuren. vistas inuti öfre bladslidan, där de angripa axet, innan detta skjuter ut. De falla sedermera till jorden, hvari de förpuppa sig och öfver- vintra. Enligt det profvet åtföljande brefvet var timotejen växt på en torrlagd mad, och då omkring 8o procent af axen voro skadade, kunde den ej användas till fröskörd. En något utförli- gare redogörelse för denna flugas lefnadssätt m. m. är införd i min årsberättelse för 1892. Afven från Agnhammars bruk, Grums, ingick underrättelse om en liknande härjning. Enda tänkbara utrotningsmedlet vore, att afslå timotejen, innan axen framkommit, medan larverna ännu äro blott halfvuxna. Klagomål rörande angrepp på gräset hafva afhörts från flera håll, såsom Gysinge bruk i Gefleborgs län, där larver till kastanie- Jå 5 så ASS JIE LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 18938. on -— borren (Melolontha Hippocastani F.) härjade å en gräsbevuxen sandmark. Lilla ållonborren (Phyllopertha Horticola 1..) har äfven gjort skada på flera ställen, såsom t. ex. vid Kinna i Marks härad af Älfsborgs län, där larverna förstörde en gräsmatta i trädgården. En berättelse af mer allmänt intresse om dess uppträdande er- hölls från herr AXEL SUNDBERG, Barksäter, Katrineholm, hvarför jag tager mig friheten därur anföra följande: »Samtidigt sänder jag några skalbaggar, tagna ur en till millioner uppgående svärm, som i går (d. 29 juni) f. m. kl. 9 helt plötsligt uppenbarade sig på den nyss gödslade trädesåkern. Hur dessa skalbaggar kommit dit, såg ingen. På en gång observerades, att det krälade af dessa djur öfver hela tegen (2 t:nd). Emellanåt lyfte de sig några fot öfver marken och flögo så fram och åter. Då folket återkom till fältet efter middagen, hade djuren begifvit sig in på en vid trädan liggande hafreåker, men tycktes där ej göra någon skada. Däremot observerades på en bredvid fältet växande hallonbuske en del skalbaggar, som åto upp bladen, med undantag af nerverna, så att de blefvo skelettartade. Intressant vore att veta hvilka dessa äro och om man har något att frukta af dem för jordbruket.» Djuren voro lilla ållonborren och hade antingen utkläckts i åkern, eller ditkommit från någon närbelägen sandig ängsmark. Det sista är antagligast, tv om de utkläckts i åkern, skulle larverna hafva härjat säden därstädes året förut, hvarom intet nämnes 1 brefvet. I årsberättelsen för 1897 omnämndes, att vid Broxvik i Nyeds socken af Värmland larver till lilla ållonborren uppträdde i stor mängd, samt att de den 24 oktober samma år befunno sig på 13—10 cm. djup i jorden. Äfven i år har underrättelse om dem erhållits genom agronomen J. A. ANDERSSON, förestån- dare för frökontrollanstalten vid Molkom. «De visade sig först 1893 eller 1894 och hafva sedan dess ansenligt tilltagit i antal, så att de förlidet år gjorde betydlig skada å gräs och hafre. Deras förnämsta tillhåll tycktes dock vara en af lös jord bestäå- ende backe i fältets närhet. Den 14 september lågo de på ett djup af 4—3 cm. I år har larvantalet varit mindre, och detta tillskrifves dels väderleken, dels höstplöjning och plockning. »Det senare arbetet ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 599. cn NN hade enligt jordinnehafvarens utsago väckt mycket löje hos gran- narna, men nu skratta de så lagom, då äfven de fått påhälsning af de objudna gästerna. Emellertid förefinnas de i så stort antal ännu, "att. fara föreligger) 1 all synnerhet som denspridt signe blott till alla gårdar 1 Broxnäs, utan äfven till entannantbys ägor, nämligen Gaperud, som ligger skild därifrån af en skog på 1/5 km. längd. Mannen påstår sig hafva sett den fullbildade insekten hvarje är, men i ringa antal tills i fjol, då den förekom i stor myckenhet, som jag förut relaterat. Då förstördes löfträden ganska mycket under svärmningen, och en sådan hade ägt rum äfven i år. Nämnda person säger: Då de först framkommo ur marken — det var på en klöfvervall — voro de så många, att kreaturen undveko dem och ej kunde äta. Snart flögo de, och då lät det som när man tröskar. De försvunno emellertid fort i är, utan att göra någon nämnvärd skada på träden.» Varning mot ällonborrarna har gifvits, och »har anbefallts lämplig bear- betning af fälten, uppsamlig af larver och de fullbildade insekterna samt befordrandet af ökningen af insektätande fåglar.» Slutligen anhåller brefskrifvaren att få veta, om man ej där på orten kan bli delaktig af det statsanslag, som kommer de sydligaste länen till nytta för insamling af ållonborrar. Hvad detta beträffar, borde väl knappast nagon skillnad mellan arterna af våra s. k. ållonborrar ifrågakomma, då de upp- träda i sådan mängd, att härjning befaras eller är för handen. På begäran lämnades ett intyg om de såsom prof sända larvernas namn m. m., för att åtfölja en tillämnad motion till Hushållnings- sällskapet, i afsikt att genom dess medverkan undfa statsanslag. En underrättelse, som är ägnad att ingifva stora farhågor för närvarande inom den ort, hvarifrån den erhölls, var den, att gräsmasken (Chareas Gramäinis 1.) åter börjat uppträda, denna gång i Jämtland. Landtbrukaren FR. ÖSTERBERG å Långåskans säger, härom; i ett bref af. den,27- sistlidne juni, « »den malles nu på att förstöra nästan all gräsväxt här omkring. Den härjade strax det blef grönt på marken i våras och har fortfarit därmed så, att det nu är stora gärden, som äro alldeles hvita.» Som häraf synes, har härjningen redan fått en sådan ut- sträckning, att dess hämmande torde blifva omöjlig, hvarför man troligen har att år 1899 befara än större förluster. PAR LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. +=353 Här föreligger åter ett bevis på bristen af iakttagelseförmåga och förtänksamhet hos en del af våra landtmän, då man ej varse- blir en skadeinsekts närvaro förr, än ängsmarken af densamma är på väg att alldeles ödeläggas. Det är nämligen utom allt tvifvel, att redan 1897 gräsmask funnits i orten och borde hafva kunnat observeras. Då hade man haft större hopp om, att med framgång motarbeta densamma medelst gräsmarkens upplöjning, larvernas infängande uti gropar och diken, öfverstrilning med blandningar af kejsargrönt eller lysol och vatten, vältning, taåtel- tufvornas uppbränning etc. ä de mindre områden, hvarpå skade- djuren då uppehöllo sig och förökades. Nu torde man knappast kunna göra annat än, att genom upptagande af diken mota lar- verna vid deras vandringar samt afvakta naturens ingripande genom framkallandet af parasiter och svamp- eller bakteriesjuk- domar. Från landtbrukaren PER JONSSON i Brötan, Hallaryds socken af Kronobergs län, erhölls underrättelse om, att maskar förstörde raägbrodden under hösten på nämnda ställe. Prof medföljde, hvilket gaf vid handen, att här var fråga om harkranklarver. De tillhörde likväl ej den vanliga harkranken (7ipula Oleracea L.), utan ett par andra arter, hvilkas namn ej kunna uppgifvas, innan larvernas sista förvandling ägt rum, hvilket jag hoppas skall ske till nästa sommar. Som vanligt aftecknades larverna. Fruktträd och bärbuskar. Af herr J. F. KYLANDER 1 Alingsås gjordes förfrågningar rörande fläckhorniga löfvifveln (Plyllobius Maculicornis GY), emedan denna gjort mycken skada på hans unga träd. Sålunda angrepos och förstördes bladen på hasselbuskar, rönnar, björkar och päronträd. Närstående lindar, hagtorn, granar, vin-, krusbärs- och hallonbuskar fingo däremot vara i fred. Från Uddevalla klagades likaledes öfver detta skadedjur äfvensom äpplelöfvifveln (ERS Eyre I. Såsom = utrotningsmedel rekommenderar HOLMGREN i sin »'Trädgårdens skadedjur» nedskakning och uppsamling af viflarna på utbredda dukar, hvilket nog-kan gå för sig, då det är fråga 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. in om små träd. Härtill kan läggas ett nymodigare medel, nämligen besprutning med kejsargrönt, !/> gram till en liter vatten. Genom trädgårdsmästaren C. A. ADOLFSON, Kastenhof, Lerum i Alfsborgs län, erhölls ett prof, bestående af flera kvistar från morellträd, hvilkas knoppar immvändigt förstörts af små larver. Dessa härstammade troligen från stenfruktvecklaren (Pent/luna Pruniana HB.) eller möjligen följande art. Någon fjäril erhölls ej. Denna träffas mest på slånbuskar. Knoppvecklaren (Penthina Variegana HB..==" Cpnos- batella Hen. L.:) Ett af de små äppleträd, som 1 våras! ut- planterades vid anstalten, hade några blommor, och dessa skada- des på sa sätt, att bladen först blefvo brunfläckiga och sedan vissnade. Äfven outslagna knoppar voro inuti sönderätna och dödade. Den 10 juni anträffades i en sådan knopp en liten fjärillarv, som hade följande utseende: Fötter 16, de sex främre svarta; kroppen 12 mm. lång, smutsigt gröngrå, liksom oljig och beströdd med vårtlika punkter, som äro glänsande svarta, jämförelsevis stora och försedda hvardera med ett hår af ljus färg; på l2:a och'3:e segmenten ligga dessa punkter i en tvärrad, men å de öfriga bildas af fyra sådana en trapezformig figur, hvars främre hörn stå närmare hvarandra än de bakre; hufvud och hals- sköld glänsande svarta, och analplåten brunaktig: segmenten hafva i sidorna två på tvären ställda, svarta punkter och en sådan öfver hvarje fotpar. Rörelserna mycket lifliga. Puppan är svartbrun, bakkroppen mer rödaktig, och dess segment, utom det sista, försedda med två tvärrader af krökta och spetsiga taggar; spetsen har i ändan ett par korta, krokiga borst, samt tva eller tre dylika i de förras närhet. För att om möjligt få denna larv att lefva och undergå sina kommande förvandlingar, sattes den på ett ändskott af ett fritt växande äppleträd, öfver hvilket skott sedermera träddes en med snörband i den öppna ändan försedd tyllpåse. Här mådde larven förträffligt och förvandlades till puppa den 20 juni. Fjäriln utkom den 1 juli och befanns vara ofvan nämnda vecklare, hvars larver enligt HEINEMANN äfven lefva på slånbuskar. Äggen läggas troligen i juli och på vinterknopparna samt kläckas bar sAr—— ÖKNAR RV AAA Jå Rn — fra 7 j SA 1- RA LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 55 tidigt följande vår. Larven kan göra mycken skada, ifall han uppträder i mängd, ty toppskotten förstöras, och kvistarna blifva sedan missbildade. Krusbärsmottet (Zophodia Convolutella HB.) visade sig mycket fördärflig för krusbären i trädgården vid kyrkoherdegården i Arvika, och tillråddes att förstöra de angripna bären, medan larverna befunno sig kvar uti dem. Frostfjäriln (Cheimatobia Brumata LT.) har som vanligt gjort skada på fruktträden mångenstädes, men man må kunna hoppas, att de mänga upplysningar om densammas utrotande, som införts i tidningar och tidskrifter, skola göra sitt till, att den hädanefter skall bli mindre förlustbringande än förut. Särskildt får jag nu hänvisa till en uppsats af kandidat J. PEYRON, med plansch, som införts i »Uppsater i praktisk entomologi» för år 1898 och uttömmande behandlar detta ämne. En säckdragaremal (Coleophora MNigricella STEPH.) upp- trädde ymnigt på bladen af äpplteräd (gravensteiner) vid Siarö i Stockholms skärgård. Prof erhölls genom herr R. EKMAN, hvilken tillika sände flera andra larver till uppfödning. Larven väfver en ciggarrformig hylsa, hvari han vistas och hvilken medföljer, då han kryper på bladen. Fjärilar framkommo ur hylsorna den tas 0, 20-00M-22 juli IDen skada, dessa larver förorsaka, synes vara ringa eller ingen. Krusbärsågstekeln (Nematus Ribesii SCoP.). Jägmästaren 0. G. NorBäck, Strand, Arvika, skrifver, att hos honom voro krusbärsbladen i slutet af maj 1897 så ymnigt besatta med ägg, att han ansåg det fruktlöst att försöka bortplocka dem. »Jag dröjde därför tills larverna framkommit och röjde sin tillvaro genom ätna blad, men innan de spridt sig gafs en dusch af kejsargrönt och vatten på de härjade ställena, och fortsattes här- med så snart nya kolonier visade sig, hvarefter jag blef dem kvitt.> Som i handeln förekomma två slag af kejsargrönt, af hvilka det ena är giftfritt och följaktligen overksamt, måste man se till, att den giftiga sorten användes. Råd mot dessa stekellarver lämnades till apotekaren G. R. NORDGREN, Stockholm, A. E. TÖRNQUIST, Arholma, m. fl. Päronbladstekeln (Eriocampa Adumbrata Kruc). Denna stekels små, klibbiga, snigelliknande larver visa sig ofta på päron- 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. och körsbärsträdens blad, på hvilka de afäta öfverhuden och de gröna, köttiga inre delarna, så att blott nerverna och huden på undersidan blifva kvar. I allmänhet skadas träden härigenom blott obetydligt, men ibland kan en verklig härjning förekomma. Så har händelsen varit i trädgårdar vid Kalmar, hvarom ingeniör STEN M[SIEFVERT sSkrifver den 7 sistlidne oktober. Hans bref är hufvudsakligen af följande innehåll: »På eftersommaren 1893 observerades första gången denna löfätare, som endast angriper päronträd, och då i så stor mängd, att träden blefvo aflöfvade från den 25 augusti, hvarefter frukten ej utvecklades och blet oduglig. — Totalt aflöfvades hos mig 40 päronträd, hvarförutom en mängd andra delvis afåtos. Jag undersökte ortens trädgårdar, och funnos skadedjuren i alla mer eller mindre talrikt, men de hade ej förr observerats af trädgårdsmästarne. Jag försökte besprutning med svaga lysollösningar, som ej visade någon verkan mer än på ett och annat djur. Starka blandningar döda nog, men jag vågade ej använda sådana. Äfven 1894 års skörd var tillintetgjord. Sedan dess hafva de visat sig hvarje år i ringa mängd och ej åstadkommit nämnvärd skada. I år hafva "de uppträdt i ökadt antal, hvarför jag befarar, att åter tvänne år utan skörd stå för dörren, om ej ett medel finnes till deras oskadliggörande. — Endast i min lilla trädgård räk- nade jag förlusten å päron dessa nämnda två år till omkring 300 kronor.» I årsberättelsen för 1897 uppgifvas följande utrotningsmedel: Beströning af bladen med kalkmjöl eller svafvelpulver, besprutning med svafvelkalium (1:300 delar vatten), tobaksdekokt m. m. Plommonsågstekeln /(Hoplocampa Fulvicornis KLrLuG). Prof och förfrågningar rörande denna stekel hafva erhållits från ryttmästaren J. H. BERG VON LINDE, Tjörnarp i Kristianstads län. Han omnämner, att dylika maskar funnits i plommonen under de tre senare åren, särskildt det innevarande, då knappast en enda sådan frukt varit utan mask. Det träd, hvarifrån profvet tagits, besprutades före blomningen med kejsargrönt, utan att någon verkan häraf visade sig. — Förmodligen skedde besprut- ningen för tidigt, eller ock var färgstoftet af det icke giftiga slaget, ty medlet borde eljest hafva hjälpt här lika väl, som då det användes mot äpplevecklaren. fy VE Lan anna PS AN LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 57 Från kyrkoherde J. ANDERSSON i Färlöf sändes några exem- plar steklar till påseende, hvilkas larver likaledes lefvat i plommon, och hos honom blifvit utkläckta. Från doktor L. G. DoverTtTIE i Sköfde sändes en samling päronkart den 7 juli, hvilken plockats bland en myckenhet sådan, som nedfallit från träden. Kartarna voro delvis svartnade och urhålkade af mygglarver. Att afgöra hvilken myggart de tillhörde var för tillfället . omöjligt, emedan minst två arter gallmyggor (Cecidomyia Nigra MEiG. och Pyricola NÖRDL.) samt två sorg- myggor (Sciara Piri SCHMIEDB. och Sclimiedbergeri KOLL.) lefva ungefärligen på enahanda sätt. Då dessa ej äro upptagna i HOoLMGRENS »Trädgårdens skadedjur», den enda uppslagsbok på svenska vi äga, torde här något böra anföras om lefnads- sättet hos en af dem, nämligen Scziara iVigra MeiG., hvilken vi skulle kunna kalla svarta päronsorgmyggan. Denna framkommer enligt SCHMIEDBERGER på våren och lägger medelst det långa äggläggningsröret sina ägg inuti de ännu ej utvecklade päronblommorna. Äggen kläckas efter omkring fyra dagar, innan blommorna slagit ut, och de späda larverna äta sig genast in i fruktämnet samt framtränga slutligen till det under bildning varande kärnhuset, där de förblifva under fem veckor och äta af fruktens inre delar. Efter denna tid krypa de antingen ut och nedfalla eller, kanske det vanligaste, följa med frukten till marken. Sedan krypa de ned i jorden och förpuppas där längre fram på hösten. De fullbildade myggorna utkomma först följande vår. I sålunda skadad päronkart finner man dock vanligen larver af ett par eller flera af de på detta sätt lefvande arterna. För flera år sedan fann jag så beskaffad päronkart vid Färlöf i Skåne, medan larverna ännu voro kvar, men lyckades ej följa de återstående förvandlingarna och såg ej den fullbildade myg- gan, emedan lämpligt vinterförvaringsrum då saknades. Hvad utrotningsmedel beträffar, synes det, af det nyss anförda lefnadssättet, vara gifvet, att dessa ej kunna bestå i öfverstrilningar, då både ägg och larver ständigt äro häremot skyddade. Det enda tänkbara vore alltså nedskakning af de angripna frukterna samt deras snara upplockning och förstöring. Omgräfning och tillpackning af jorden under träden samt påströning af gaskalk ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. in Se eller andra skarpa och starkt luktande ämnen tidigt om våren, innan myggorna börjat utkläckas, skulle nog göra nytta. Bladlöss. Hur svårt det en och annan gång är att befria ett fruktträd från bladlöss, kan man erfara genom ett bref af den 18 februari 1898 från jägmästaren O. G. NORBÄCK i Arvika. Han säger nämligen däri: »Under den torra och varma sommaren 1897 hade bladlössen förökat sig i ovanlig grad. På ett litet nyplanteradt äppleträd hade de satt ägg, så att skotten sågo ut, som om de vore bestänkta med poleradt krut. Då jag beskar trädet, brändes alla de afskurna skotten med äggen på, och de kvarvarande skrapades bort så fullständigt jag kunde, hvareftef trädet borstades med kopparvitriollösning, ro gram per liter (1 proc. lösning), men det oaktadt framkommo i maj blad- löss och sutto gröttjockt på de späda skotten. Då duschades med fotogenemulsion, men nya visade sig snart och blefvo duschade med tobaks- eller rättare snusdekokt (40—530 gram snusskofvor per liter vatten) hvaraf de ändtligen dogo. Förmod- ligen hade det funnits ägg på flera ställen, ty rätt som det var uppträdde djuren än på det ena och än på det andra trädet, och ehuru de genom flitig duschning, än med fotogenemulsion, än med tobaksdekokt, nog decimerades, uppträdde de efter någon vecka återigen o. s. v., ända till frosten tog vid;> Att besprutning mot bladlöss på försommaren måste ske mer än en gång är en känd sak, ty de dödas egentligen ej genom vätskor, som icke komma 1 direkt beröring med deras kropp. Om således vid första besprutningen ägg ännu finnas kvar okläckta, dödas dessa vanligen ej, utan lämna inom kort lefvande individer, hvilka ej tagit någon skada i följd af den föregående besprut- ningen, utan måste en ny företagas för att döda dem. I ett senare bref af den 20 april 1898, omtalar herr NORBÄCK, att ett utrotningsmedel, som kallas parasital, af honom från Tyskland inköpts och försökts mot bladlöss. Det skall bestå af destillationsprodukter ur nikotinrik tobak och vitsordas af en mängd af Tysklands växtodlare. Han köpte 6 flaskor, hvardera om 1/& liter, som hemma på platsen stodo honom i 5 kr. eller 83 öre per styck, men 1 Tyskland kostade blott 45 öre flaskan. Så snart de ankommit blåste jag med en medföljande spridare vätskan stoftfint öfver 3 vfviga Clrysanthemum och 2 pelargonier. ff LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1808. 59 En mindre behaglig lukt spred sig i rummet, och en gas, som kom mig att hosta starkt, tycktes uppstå, men efter några ögon- sblick var hostan borta. "Växterna lämnades en timma och be- sprutades sedan med friskt vatten. Nu voro de fullständigt rena och fria från bladlöss, i stället för att de förut voro alldeles belamrade med dylika, och efter en vecka söktes förgäfves efter någon ännu lefvande individ. Det syntes vara ett ypperligt ämne, och troligen dogo de af gasen, så att äfven de, som ej kommo 1 direkt beröring med vätskan, ströko med. Växterna ledo ej i minsta mån af duschningen. Skada blott, att det är så dyrt, att man ej kan använda det 1 det fria.» Förfrågningar rörande fördrifning af bladlöss ingingo från Hedenlunda i Sörmland, Våmhus i Kopparbergs och 'Taflesund i Västerbottens län. Efter den för dessa djur så särdeles tjänliga väderleken 1897 skulle de sannolikt blifvit mycket besvärliga 1898, om sommaren då ej varit våt och emellanåt jämförelsevis kall. Afven sköldlöss hafva varit föremål för skriftväxling under året. Den art, som synes allmännast förekomma i våra trädgårdar, kallas på engelska »mussel scale» eller »oister-shell scale», emedan dess sköld påminnner om skalet till ett slags mussla. Af samma anledning skulle man kunna kalla henne på svenska »mussel- sköldlusen» i brist på bättre namn. Latinska namnet är Mytzi- laspis Pomorum BouvcnÉ. På grenar och kvistar, synnerligast af äppleträd, finner man ibland de små, smala, kommaformiga, vanligen något krökta sköldarna, hvilka till färgen likna barken, hvarpå de sitta. De afsmalna småningom mot den ena och till- taga i bredd mot den andra ändan. I den förra är den ursprung- liga, rostfärgade skölden belägen. Stundom sitta dessa sköldar så tätt intill hvarandra, att knappast något af barken blir synligt. Honan befinner sig under skölden och lägger där omkring 50 eller ännu flera aflångt rundade ägg, hvarefter hon dör på stället. Äggen kläckas i maj eller juni, hvaretter de små larverna lifligt krypa omkring på barken, men efter några dagar suga de sig fast och bilda öfver sig skölden, som sedermera tillväxer. Såsom utrotningsmedel användes öfverstrykning med såplödder, för att göra skalen mjuka, sedan borstning med styf borste eller skrapning med slö knif för att lösgöra och aflägsna dem. Seg 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. lera blandas med vatten till målarfärgs tjocklek, och till hvarje liter däraf blandas 0,3 kilo pulveriseradt svafvel, hvarmed trädet bestrykes. Då leran torkat, bestrykes trädet en gång till. Efter 14 dagar skola sköldlössen vara döda och bortfalla sedan tillika med leran. Ett annat bestrykningsmedel består af + kilo såpa, 0;3> kilo svafvelpulver och 65 liter vatten. Bästa tiden för djurens dödande torde dock vara, då larverna utkommit ur äggen eller strax efter sedan de bildat små sköldar. Besprutning med såpvatten och fotogen- emulsion dödar dem hastigt. Man har i Amerika under vintern eller sent på hösten bestrukit de angripna träden med fotogen, koltjära eller beckolja, och det påstås att dessa medel hafva visat sig ändamålsenliga samt att de ej skadat träden. Om detta skadedjur hafva förfrågningar ingått från Arvika (jägm. O. G. NORBÄCK), Göteborg (d:r O. CARLANDER) och Dalby ö i Sörmland (baron A. E. NORDENSKIÖLD). Päronbladkvalstret (Pliytoptus Pyri NALEPA). Prof på detta besynnerliga, för: blotta ögat nästan omärkbara djur har sändts genom herr M. P. ANDERSEN 1 Jönköping. Det uppträder på päronblad, och dess närvaro märkes på små knöllika upp- svällningar, något liknande vårtor, som i början äro gula eller röda, men sedan svartna. På bladets undersida kan på dessa utväxter varseblifvas ett litet hål, hvarigenom de cylindriska, med fyra ben i främre ändan försedda små djuren krypa ut och in. De skola finnas redan i knopparna på våren och där lägga äggen, hvarefter ynglet bildar nya knölar på bladen, så att dessa till sist ej kunna fullgöra sina funktioner. Aro djuren fåtaliga, kunna de hållas inom tillbörliga gränser genom de skadade bladens afplockning och förstöring; eljest gifvas kvistarna i mars månad en besprutning med fotogenemul- sion, som utspädts med 3—+7 delar vatten. Diverse skadeinsekter etc. Kornmalen (Zzxxea Granella 1.) har som vanligt uppträdt 1 spannmålsbodar, på flera ställen, såsom t. ex. i Stora Tuna i Dalarna och Gåfvetorp i Ktonobergs län. Spannmålsvifveln PES FINS ld : LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 61 (Calandra Granaria T.) likaledes, vid Fridlefstad i Blekinge samt Göteborgs bryggeri. — På förstnämnda ställe inskränkte viflarna sig ej till spannmålsmagasinet, där de huserat i tre år, utan inträngde äfven i bonings- och visthus och angrepo mjöl- och brödvarorna därstädes. En mängd s. k. Vattenloppor (Daplmia Pulex L.) sändes i en butelj med vatten från folkskoleläraren |. ALB. LJUNGSTRÖM i Sparlösa socken af Skaraborgs län. Djuren uppträdde talrikt uti den brunn, hvarest skolbarnen hämtade sitt dricksvatten, och åstadkommo både olägenheter och förargelse. Det var i synnerhet vid eller efter regn de visade sig, men emellanåt tycktes de vara försvunna. Råd och mångahanda upplysningar begärdes i brefvet. För att kunna föreslå något botemedel, måste experiment ske vid anstalten, och det första, som försöktes, syntes gifva goda förhoppningar om framgång. En del af de små, nästan genom- skinliga djuren infördes i en glasburk med vatten, hvari tillsattes litet salt, blott så pass mycket, att vattnet fick litet saltsmak. Efter några timmar voro alla djuren döda. Följaktligen kunde nu föreslås att kasta så pass mycket salt i brunnen, att vattnet blef salthaltigt och följande dag ösa eller pumpa det därifrån. Hur saken aflopp i praktiken, är dock för mig obekant. då uppmaningen att därom underrätta, som vanligt, ej blef efterkommen. Flera andra insekter sändes till påseende under förmodan att vara skadliga, några af dem voro dock nyttiga, såsom t. ex. florsländor. Ärtsmygen (Bruchus Pisi 1L.). Från t. f. föreståndaren för kemiska stationen i Hernösand, herr C. O. APELGREN, erhölls ett bref af: den 8 oktober 1898 med begäran om utlåtande rörande ett medföljande prof på ärter, som voro angripna af en skalbagge. Profvet var uttaget den 7 från ett parti ärter, utgörande 235 säckar och levererade till grosshandlaren C.J. ISAKSON i Hernö- sand af herrar RICH:D HEUMANN & RIEBEN- : Å FR - : L.) a. Skalbaggen först: SAHM i Königsberg. Vid undersökningen Fig. 5. Artsmygen (£». Pisi Larv först. och i "nat. af detsamma befanns, att 5 procent däraf storlek. c. Skadad ärta. AN borr AR RR 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. voro bebodda af Iefvande ärtsmygar. Utlåtande lämnades, men till hvad åtgärd det föranledde känner jag ej. Den 26 september hade med skonerten Alf inkommit till Sundsvall 330 balar ärter äfven från Königsberg, hvilka voro skadade. Med anledning häraf fann sig tullkammaren föranlåten att ingå till Kongl. Tullstyrelsen med förfrågan, om någon åtgärd borde vidtagas, då ifrågavarande skeppslast skulle innehålla I procent skalbaggar, hvilka, om ärterna komme att användas som utsäde, enligt tullkammarens åsikt, skulle kunna få en allmän spridning inom landet och därigenom förorsaka stor skada. Generaltullstyrelsen hänvände sig till Landtbruksstyrelsen, som i sin ordning infordrade utlåtande från entomologiska anstalten. Artsmygens lefnadssätt och förvandlingar äro sådana, att en . exportörs vanliga påstående, att skalbaggarna inkommit i skadade ärter, först sedan dessa lämnat afsändningsorten, är orimligt, då de alltid medfölja dem från produktionsplatsen. Det är hvarken visadt eller bevisadt, att detta skadedjur fortplantar sig hos oss, särskildt i Norrland. Om så voro fallet, skulle det troligen för längesedan blifvit inhemskt i Sverige, dit tyska eller kanske ryska ärter årligen inkomma, af hvilka åtminstone något parti helt säkert är besmittadt af detta skadedjur. Flera andra Sruchus-arter in- komma äfven med utländska frön, men att någon af dessa ackli- matiserats och blifvit ett farligt skadedjur för oss har, så vidt mp RN a jag vet, ännu ej förekommit. En gång för flera år sedan hände verkligen, att en jord- brukare i Kristianstadstrakten tog ett litet parti hästbönor från Danmark, hvilka voro behäftade med bönsmygar (Bruchus rufi- manus BoH.), och dessa hafva sedan fortlefvat generation efter generation på platsen. De hafva dock ej, så vidt man vet, ut- bredt sig inom närmaste ort, och skulle antagligen försvunnit från stället, om ej bönorna såtts år efter år. Detta har dock varit fallet med en insekt, som ej flyttats längre från sin födelseort än kanske mellan Seland i Danmark och Skåne. Att med dessa förhållanden för ögonen förorda införselför- bud mot en nödvändighetsvara vore, enligt mitt förmenande, väl mycket vågadt. En annan fråga var, om af ärtsmygen angripna ärter kunde anses lämpliga till människoföda. TI motsatt fall borde de af sundhetspolisen tagas i beslag eller till försäljning: Fr LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 63 förbjudas. - Detta framhölls af mig äfven i ett genmäle till en Stockholmstidning, som i en notis framställde mitt utlåtande på ett skett: sätt. En tidning förmälde den 26 oktober att Generaltullstyrel- sen förklarat, att enligt dess uppfattning hälsovårdsnämnden i Sundsvall hade rätt att på eget ansvar förbjuda införandet af det af ärtvifveln skadade parti ärter, som nyligen importerats från Königsberg. I följd häraf blef den sista ärtsändningen, hvilken den 18 oktober anlände till Sundsvall, beslagtagen. Detta parti innehöll 300 säckar ärter, hvaraf 8—18 procent sades vara skadade. Om införsel af ärter och bönor ej kan eller bör förbjudas, borde dock så mycket i saken göras, att importörer blefve ålagda, att under kontroll uttaga. prof, om t. ex. ett kilo, af varan och aflämna detta till undersökning hos därtill kompetent person eller vid entomologiska anstalten, hvars intyg om beskaffenheten måste företes, innan tullkammare, hälsovårdsnämnd eller polis tilläte dess lossning eller förande i handel. Härigenom borde allmän- heten blifva förskonad från att mot sin vilja få en del af sin föda förorenad genom insekter. San José sköldlusen (Åspidiotus Perniciosus COMSr.). Detta på frukt- och andra löfträd lefvande skadedjur, se fig. 6, har väckt ett ovanligt stort uppseende inom Europa under nu gångna år, och jag anser mig därför böra i korthet omnämna orsaken härtill samt hvad mig blifvit bekant rörande de åtgärder mot detsamma, som hittills i vår världsdel blifvit vidtagna. De genom åkerbruksdepartementet i Nordamerikas Förenta Stater offentliggjorda fakta rörande denna skadeinsekts hastiga utbredning, öfver snart sagdt hela Unionen, samt de oerhörda förluster den förorsakat, föranledde Institutet för växtfysiologi och växtskydd vid landtbrukshögskolan i Berlin att föranstalta om undersökningar af från Amerika importerad frukt. Den 29 janu- ari detta år påträffade d:r FRANK, professor vid nämnda högskola, sköldlöss på päron, som från Kalifornien anländt till frihamnen 1 Hamburg. Djuren voro talrika, lefvande och fortplantnings- dugliga, och med tillhjälp af material från Amerika kunde fullt konstateras, att de voro ända in i de minsta detaljer indentiska med San José sköldlusen. 04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Efter denna upptäckt skyndade tyska förbundsrådet att be- sluta om åtgärder för hindrandet af sköldlusens införande i Tyskland, och en förordning härom underskrefs af Tyska Kejsaren den 5 februari 1898. Uti denna förordning förbjudes tills vidare införande från Amerika af lefvande växter och friska affall från dylika, samt vidare fat, lådor och sådana materialier, som användts för in- packning eller förvaring .af dessa varor. Detsamma gäller sänd- ningar af färsk frukt eller fruktaffall från Amerika, liksom inpack- Fig. 6. San José sköldlusen (ÅAspidiotus Perniciosus COMST.). Angripet :päron; barkstycke med hanar och honor af sköldlusen, ningsmateriel, om, vid å ankomstorten företagen undersökning, närvaron af San José sköldlusen på varan eller inpacknings- materielen konstateras. Detta gäller likväl ej sådana varor, som komma med fartyg, men ej i land föras. Rikskanslären har dock makt att från detta förbud låta undantag ske och i så fall att förordna om tillbörliga säkerhets- åtgärder. Med anledning häraf utfärdade staden Hamburgs Senat den. 30 oktober 1898 en kungörelse beträffande undersökning af LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 065 amerikansk frukt, med hänsyn till San José sköldlusens möjliga närvaro. - Senaten påkallar uppmärksamheten på ofvan nämnda kejserliga förordning och tillkännagifver, att efter den 15 novem- ber år 1898 all till Hamburg ankommande eller till under- sökning anmäld färsk amerikansk frukt skall föras till en särskild, för ändamålet uppbyggd hamnpaviljong vid Hansahöft, hvarest en undersökningsstation är inrättad. På någon annan plats får icke amerikansk frukt lossas. Utom de vanliga hamnumgälderna skall en ringa ersättning för användandet af paviljongen etc. af frukt- emottagaren lämnas. Äfven i Frankrike har regeringen utfärdat ett dekret af den 1 december 1898, hvilket innehåller ungefär samma bestämmelser som den tyska förordningen; likaså har det skett i Holland. De förenade rikenas beskickning i Berlin, konsulaten i Hamburg, Havre och Amsterdam hafva visat stort intresse för saken och ofördröjligen inrapporterat till Kongl. Utrikesdepartementet eller kommerskollegium allt hvad, som för San José sköldlusens ute- stängande åtgjorts inom ifrågavarande länder. I Sverige hafva, så vidt mig är bekant, ännu inga andra åt- gärder vidtagits med anledning af de inkomna rapporterna från ut- landet, än att dessa remitterats till Tullstyrelsen och Kommers- kollegium samt Landtbruksakademien, hvilken senares 'skogs- och trädgårdsafdelnings sakkunskap i entomologiska frågor synes hafva tagits i anspråk och antagligen åstadkommit, att saken för när- varande har lagts åsido. Äfven undertecknad erhöll en påstötning från kommerskol- legium att yttra sig i ämnet. Att denna sköldlus skulle i Sverige, i fall hon på ett eller annat sätt blir införd, kunna- trifvas och fortplanta sig i sådan grad, att hon blefve farlig för våra träd- gårdar, ansåg jag mig för närvarande icke kunna med bestämdhet afgöra, och vågar påstå, att ingen annan kan det heller. Enligt erfarenheter i Nordamerika skall skadedjuret ej trifvas väl i sådana områden, som hafva fuktiga och mindre varma somrar, hvilka ju ej äro sällsynta i Sverige, ej heller har det i förstnämnda världsdel trängt så långt upp i norr, som vårt land är beläget, och detta kan ju ingifva någon förhoppning om, att faran för dess acklimatisering åtminstone ej är så stor hos oss som i de söder om Östersjön belägna länderna. Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 1 (18099.) 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Hvad beträffar införsel af trädplantor eller friska delar däraf, ansåg jag mig böra framhålla, att sådana ofta visat sig vara orsaken till främmande skadeinsekters och svampars införande från ett land till ett annat. Att dylika därför borde underkastas åtminstone någon kontroll, innan de utplanterades eller på annat sätt användes inom landet, förefaller mig helt naturligt, och man har äfven på sista tiden förordat detta på flera håll. Förbud mot införandet af färsk frukt från Amerika, för att därigenom hindra José sköldlusens spridning i Sverige, torde vara mindre behöfligt, då hennes utbredning på sådant sätt ej gärna kan försiggå, ej heller några bevis härför ännu kunnat framläggas. Denna åsikt har sedermera bekräftats, hvarom mera här nedan. Då denna fråga kom på tal i våras, skref jag genast till d:r SJÖSTEDT, som då befann sig på en studieresa i Förenta Staterna, och anmodade honom att taga reda. på allt, som kunde röra. denna skadeinsekt, såsom dess lefnadssätt m. m. Hans erfaren- heter äro omnämnda i den berättelse om resan, som af honom inlämnats till Landtbruksstyrelsen, och kommer att införas ti Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi» för år 1899. Ungefär samtidigt med d:r SJÖSTEDT vistades, på uppdrag af holländska regeringen, direktören för phytopatologiska institutet 1 Amsterdam, prof. J. RiITzeMA Bos, i Förenta Staterna för att studera San Josésköldlusen och de åtgärder, man där vidtagit mot detta skadedjur. Af hans reseberättelse har jag genom kommerskollegii välvilja fått taga del, och kan i följd häraf an- föra slutorden i densamma. De lyda sålunda i öfversättning: »Jag slutar med att upprepa, att det synes mig önskvärdt, att införsel af färsk frukt från Amerika ej längre varder förbjuden, men att tills vidare våra gränser må slutas för träd, buskar, sticklingar m. m. från Amerika, tills regeringen öfvergått till stiftandet af en permanent phytopatologisk institution. Ju förr en sådan institution kommer till stånd, desto bättre.» Åtskilliga förfrågningar rörande insekter inom hus, för skogen skadliga etc., äfvensom 14 dylika angående parasitsvampar m. m. hafva dessutom inkommit och besvarats. Vid inrättandet af en för landet ny institution blir det alltid en stor fördel att kunna göra sig till godo erfarenheterna 1 de FUTEORR SER P9 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. 067 länder, där dylika en längre tid funnits och verkat. För den skull gjordes försök att komma i åtnjutande af ett reseunderstöd redan innan byggnaden vid anstalten stod färdig till inredning. Något anslag kunde dock ej fås förr än detta år, vid fördelnin- gen af de statsmedel, som på förslag af Landtbruksstyrelsen ut- delades till personer för studerandet af landtbruk m. m. i utlan- det. Af dessa medel erhöll assistenten, d:r Y. SJÖSTEDT, 1450 kronor för att under minst en månad vistas i Nordamerika och studera förhållandena vid en del af därvarande entomologiska försöksstationer. Afresan från anstalten ägde rum den 13 april och återkomsten den 30 juni. Berättelsen till Landtbruksstyrelsen om resan kommer att intagas i Entomologiska Föreningens båda publikationer för 1899. Insamlingar af insekter för anstaltens eget behof äfvensom till skol- och skadedjursamlingar hafva gjorts så ofta tiden med- gifvit, och för undersökning insända insekter, larver och skadade växtdelar hafva preparerats för samlingarna. Boksamlingen har betydligt ökats, dels genom inköp och dels genom byten med utländska samfund och entomologiska anstalter. För att kunna ingå i dessa byten, har Den Entomo- logiska Föreningen i Stockholm välvilligt ställt sina öfverblifna exemplar af »Uppsatser i praktisk entomologi» till anstaltens för- fogande. Utan denna gåfva skulle boksamlingen blott helt obetyd- ligt kunna tillväxa, hvarför anstalten äfven i detta afseende stannar 1 stor förbindelse till Föreningen. Den utländska litteraturen har som vanligt uppmärksammats så långt tiden medgifvit. Skrifvelserna å tjänstens vägnar hafva sedan förlidet år till- tagit i högst betydligt antal, och utgjorde enligt diarieboken ej mindre än 395- Häri inbegripas utlåtanden till myndigheter, cirkulär, intyg, tidningsartiklar etc. De flesta ingångna bref hafva berört skadeinsekter samt varit åtföljda af prof, och bland de afsända hafva många innehållit resultaten af undersökningar af hveteprof. Till omkring 25 olika tidningar hafva lämnats fem stycken uppsatser rörande de vanligaste skadeinsekterna, och har särskildt tillsetts, att dessa kunnat offentliggöras just vid den tid, då de däri behandlade insekterna bruka göra största skadan, och när medel mot dem böra användas. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Grunden till anstaltens insektsamlingar lades 1897 genom den storartade gåfva, som då lämnades af Entomologiska Före- ningen. Den bestod först och främst af framlidna statsrådet O. I. FÅRREI rikhaltiga och af honom själf bestämda samling af nästan uteslutande skalbaggar, jämte tillhörande skåp, samt de båda skåp, innehållande en myckenhet, i södra Sverige af regi- strator ANCKARKRONA insamlade skalbaggar och ett mindre antal fjärilar, som af professor O. Th. SANDAHL inköpts och skänkts till Föreningen. Den sistnämndes egna samlingar jämte 3 skåp hade öfverlämnats till Föreningen genom hans efterlefvande arf- vingar. Härtill kom aflidne fältläkaren EDGRENS Samling samt mindre sådana, hopbrakta af kassör GOTTFRIED HOFGREN, ingeniör I. B. ERICSSON i Mölndal m. fl. Föreningens nordiska Maäcro- lepidoptera, insamlade på flera håll, voro preparerade och ordnade af kandidat JoHn PEYRON, som därpå nedlagt ej obetydligt arbete. Härtill hade han dessutom lämnat en del fjärilar samt en vacker samling af säkert bestämda, uppblåsta larver, och några af deras parasiter, Skalbaggarna äro talrikast representerade, och deras ordnande påbörjades för flera år sedan af undertecknad, som dock snart måste aftbryta detta arbete. Ett betydande material finnes alltså redan vid anstalten och skall efter hand ordnas för att uppfylla dess behof. Men detta kommer att kräfva mycket arbete och kan endast långsamt fortgå, då endast s. k. lediga stunder därtill kunna anslås. En del för vårsådden behöfliga sädes- och fröslag förärades dels genom direktör O. STJERNQUIST i Stockholm och dels af ; Fröodlingens fröhandel i Göteborg genom direktör J. E. PALMÉR därstädes. | Då fullt lämplig jord till cisternerna i yttre insektariet ej i i trakten kunde erhållas, blef denna olägenhet tills vidare afhjälpt genom kyrkoherde J. ANDERSSON i Färlöf, som sände 200 kilo ypperlig sandjord. Ä :Denaturerad sprit för en längre tid samt från Nordamerika hemförda skadeinsekter hafva förärats af assisstenten, och kassör G. HOFGREN har skänkt tvänne väl behöfliga och värdefulla ar- beten, nämligen Sveriges handelskalender och STIELERS stora atlas. Den 13 juni besöktes anstaltens område af en större flock JD 2 FKYRT LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1898. +69 starar, såväl unga som gamla. Anledningen härtill var, att där, liksom å det öfriga Djurgårdsområdet, ekarna nu som månget år förut härjades af larverna till gröna ekvecklaren (TJortrix Viridana 1L.).. Angreppet var dock ej så häftigt denna gång, ty alla träden blefvo icke helt och hållet kalätna. Den skada, dessa larver förorsaka, är dock jämförelsevis ringa, då omkring 14 dagar efter härjningens upphörande nya blad tillkomma, så att trädkronorna åter blifva gröna. De härjade ekarnas utseende före denna nya löfsprickning är dock allt annat än behagligt. Det är visserligen ej omöjligt att genom besprutningar förekomma dylika härjningar, men i fråga om så stora träd som gamia ekar, blefve kostnaden härför större, än att någon skulle vilja under- kasta sig densamma. Stararna infunno sig dagligen under mer än en veckas tid, ända tills larverna förpuppat sig, och plockade tusentals af dem, men sedan visade de sig ej mera. Någon påfallande nytta gjorde fåglarna dock knappast, då millioner puppor blefvo kvar, och tillräckligt med fjärilar framkommo, för att orsaka härjning äfven nästa sommar. Om rikligt med starholkar uppsattes, skulle för- hållandet kanske bli ett annat. De ihåliga träden, hvartill stararna nu äro hänvisade för att bygga sina bon, minskas årligen och måste ersättas genom konstgjorda bon, såvida ej starar och andra insektätande fåglar skola aftaga i myckenhet, i stället för att, som önskligt vore, allt mer förökas I Stockholms omgifningar torde i träden uppsatta holkar tyvärr ej få vara i fred för okynnigt folk. Vid anstalten upp- sattes nio stycken fågelhålkar i träden närmast byggnaden före- gående vinter. De hade framtill en lucka på gångjärn, för att lätt kunna undersökas invändigt, i fall man på så sätt ville söka förvissa sig om, hvarmed fågelföräldrarna födde sina ungar. Alla hålkarna blefvo bebodda af talgoxar, rödstjärtar, svarta och hvita flugsnappare samt pilfinkar. Några morgnar å rad voro alla hålkluckorna öppnade på vid gafvel, och fåglarna flögo oroligt omkring, utan att våga sig in förr, än luckorna blifvit åter till- stängda. Man trodde först, att det varit okynniga pojkar, som på natten utfört denna illbragd, men sedan luckorna spikats fast, öppnades de ej vidare. Kråkor besökte ofta gårdsplanen under våren och fingo vara i fred, emedan de ej syntes göra 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. något ondt, utan snarare tvärtom, då de flitigt uppsökte och bort- förde hvarjehanda utkastadt afskräde. Ett par skator fingo äfven i ro bygga sitt näste i en stor slånbuske helt nära byggnaden, och här uppföddes äfven ungarna, utan att jag någonsin Oobser- verade, att småfåglarna blefvo på minsta sätt oroade af de gamla. Det är emellertid troligt, att antingen dessa skator eller kråkorna voro våldsverkarna a fågelhålkarna, fast det skedde så tidigt om morgnarna, att ingen observerade det. Jag fann det alltså klokast att hädanefter hålla kråkfåglarna på afstånd och hemtog ammunition för deras såväl som gråsparfvarnas räkning. Bland våra småfåglar anses de allra flesta vara nyttiga däri- genom, att de förtära insekter; men hvilka dessa sistnämnda äro, uppgifves nästan aldrig, då inga undersökningar i sådan riktning synas blifvit gjorda. Om man skall kunna göra dylika erfordras likväl rikligt material, och för att få sådant utfärdades uppmaning i flera tidningar till därför intresserade personer att sända antin- gen fåglar, eller deras kräfva i bränvin eller 'sprit, för att vid anstalten undersökas. Den enda person, som haft vänligheten öfverlämna undersökningsmaterial af ifrågavarande slag, är kon- servatorn vid Stockholms högskola C. O. RotH. För öfrigt hafva några kråkor, som skjutits vid anstalten, tillvaratagits, men någon undersökning af det lilla material, som är att tillgå, kommer ej att ske förr än under följande vinter. I likhet med föregående år har undertecknad varit redaktör och ansvarig utgifvare för Entomologisk Tidskrift samt » Uppsatser i praktisk entomologi» och därvid haft tillfälle att bidraga till, att sistnämnda gren af entomologien blifvit vederbörligen tillgodosedd. Under den del af året, då undertecknad vistats i Stockholm, har vid lediga tillfällen arbetats å Riksmusei entomologiska afdel- ning med ordnandet af dess samling af skandinaviska mätare- fjärilar m. m. Likaledes har assistenten haft sin verksamhet därstädes under de månader af året, då han ej är skyldig tjänst- göra vid anstalten. Sven Lampa. NESSER YaTwV 7 (Cr EN NY KONKURRENT TILL ÄPPLEVECKLAREN AF FENZIO REUTER. De skador, som förorsakas å äpplen genom angrepp af larven till den vanliga äpplevecklaren (Carpocapsa pomonella 1.) kunna som bekant vara rätt betydande och medföra ofta en icke ringa ekonomisk förlust för fruktodlaren. Lyckligtvis kan man dock numera genom öfversprutning af äppleträden med i vatten upp- slammadt parisergrönt — om detta medel blott användes i rätt tid och på rätt sätt! — rädda en god del af fruktskörden undan denna skadeinsekts. härjningar. Sedan man väl utfunnit verksamma medel att bekämpa nämnda besvärliga fiende, hafva emellertid under senaste tider andra insekter begynt ansätta äpplefrukterna; hvad, som gått fritt för äpplevecklarens angrepp, har. vo stallet tfallt otter tor dessa nya fienders förstörelseverk. I en uppsats i Entomologisk Tidskrift 1897 omnämner sålunda kyrkoherde JosEF ANDERSSON ett angrepp af en stekelart, äpple- sågstekeln (Hoplocampa testudinea KruG.), hvilkens lefnadssätt under larvstadiet synes rätt mycket likna den vanliga äpplevecklarens. Sistförflutna sommar hafva äpplena i Finland i synnerligen stor utsträckning fördärfvats af en annan liten insektlarv. De af densamma angripna äpplefrukterna kunna lätt skiljas från sådana, som skadats af äpplevecklarens larver. Denna senare äter sig som bekant kort efter äppleträdens blomning vid den bägarlika fördjupningen mellan blomdelarna in i den helt unga karten och uppehåller sig sedan nästan uteslutande i trakten af kärnhuset, förtärande kärnorna, samt gör i regeln 1! På grund af att i Finland i några särskilda fall, till följd af uraktlåten- het att iakttaga alla förhållningsregler eller till följd af att falsk vara erhållits från utländska firmor — äppleträdens löfverk skadats vid besprutning med parisergrönt, må uttryckligen betonas nödvändigheten af att strängt efterfölja meddelade föreskrifter — framför allt att icke använda starkare sats än 5 gr. till en liter vatten, att icke spruta för rikligt, att i hvarje fall tillsätta kalk tre gånger så mycket som parisergrönt), samt att försäkra sig om erhållan- det af äkta och rent parisergrönt. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. en enda, rak och tämligen vid gång till äpplets sida; mynningen | af denna gång är vanligen fylld af den enstaka larvens exkre- menter och fasthäftas ofta vid angränsande blad. Ehuruväl äfven sålunda angripna äpplen anträffades i år likasom hvarje annat år, voro dock de allra flesta äpplen denna sommar skadade på ett helt annat sätt. De företedde vanligen flera, ofta ett mycket stort antal — jag har på ett enda äpple räknat ända till 70 — små rundade och mestadels mer eller mindre starkt hopskrumpnade bruna fläckar, hvilka vid närmare påseende visade sig innehålla ett eller flera fina hål. Dessa fortsätta sig inåt äpplet i en mängd smala, senare på sommaren mer eller mindre starkt brunfärgade gångar, hvilka oregelbundet slingra sig och ofta genomkorsa äpplet i alla rikt- ningar samt ställvis utvidga sig till små håligheter, och ofta innehålla larvernas finkorniga uttömningar. Då sådana gångar förekomma 1 större antal, blir frukten ofta rätt starkt förkrympt och i hvarje fall skadad i mycket högre grad än genom angrepp af äpplevecklarens larv, ja, ofta nog fullkomligt obrukbar till hvarje ändamål. På yttre sidan om nämnda gångars mynningar i de brun- färgade fläckarna förekommo under medlet af sommaren klara utstående klibbiga blåsor, efter all sannolikhet framkallade af ur äpplet genom de fina hålen utsipprande safter — hvilka blåsor senare på sommaren torkade ihop till små hvitaktiga beläggnin-" gar å de bruna fläckarna. Dessa blåsor synas vara rätt karak- täristiska för denna »äpplepest», så att man redan på grund af desammas förekomst med tämligen stor säkerhet kan sluta sig till arten af denna sjukdom. Om sålunda angripna äpplen under medlet af sommaren genomskuros, kunde det ofta vara förenadt med icke ringa svårig- het att i desamma upptäcka några larver. De ifrågavarande gångarna äro vid denna tidpunkt ytterst fina och hafva ännu ej hunnit blifva brunfärgade. Själfva larverna äro ännu mycket små . och till färgen hvitaktigt gula, så att de väsentligen endast genom det mörkfärgade hufvudet, den äfvenledes nästan svarta nack- skölden och det ungefär lika mörka abdominalsegmentet märkbart skilja sig från äpplets köttiga massa. Senare blifva larverna smutsigt gråhvita med en något grönaktig anstrykning samt er- 22 REUTER: EN NY KONKURRENT TILL ÄPPLEVECKLAREN. 3 hålla efter sista hudömsningen en svagt köttfärgad skiftning, hvilken synes starkast kort före förpuppningen. Under sensommaren och hösten kunna sålunda larverna både till följd af sin förändrade färg och mera betydande storlek lätt iakttagas 1 de först ljust, sedan tämligen mörkt brunfärgade och äfvenledes märkbart vidare gångarna. I en och samma frukt förekommo vanligen — i motsats till förhållandet med äppleveck- laren — dera larver; 1 åtskilliga äpplen anträffades 10—15, ja, en gång räknades i ett skäligen litet äpple ända till 25 stycken. Dessa larver, hvilka i fullvuxet tillstånd äro knappast hälften så stora som äpplevecklarens larv och dessutom skilja sig från denna genom sin mot hvardera ändan starkare afsmalnande kropps- form, tillhöra likaledes en fjäril. Ännu har jag ej haft tillfälle att få imago utkläckt, beroende detta därpå, att densamma ej framkommer förrän nästa vår; men det kan dock knappast råda tvifvel därom, att sagda larver tillhöra en liten tineid, Argyresthia conjugella ZELL., en af våra allmännaste mikrolepidopterer och utbredd öfver hela landet. Från mediet af september begynte larverna mera allmänt lämna äpplena för att förbereda sig till förpuppningen. Till detta ändamål sänka de sig medelst en spinntråd ned till marken eller helt enkelt utkrypa från nedfallna eller inhöstade frukter samt söka sig en undanskymd plats, "där de spinna omkring sig en tämligen fast och tät, hvit, aflångt oval kokong. Många larver synas emellertid ganska länge kvarblifva i äpplena. Sålunda har ingeniör D. W. AF GRUBBENS i Mustiala i bref meddelat mig, att han ännu så sent som efter medlet af oktober — sålunda efter den härstädes inträffade vinterlika väderleken — i ett på trädet kvarsittande äpple funnit lefvande larver; i andra samtidigt undersökta frukter hade djuren däremot dött. Någon gång sker förvandlingen till puppa inne i själfva frukten; vid genomskärandet af ett äpple i slutet af september anträffade jag nämligen en kokong, fastspunnen å insidan af kärnhusets ena ända. Ifrågavarande larf har hos oss förut i allmänhet icke varit känd som snyltgäst i äpplen. Jag har blott någon enda gång och då i enstaka exemplar funnit densamma i detta fruktslag. Enligt skriftligt meddelande af medicine licentiaten C. G. BREMER. har han emellertid på Kapellstrands egendom i Pargas socken 2 J TA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. redan i många år funnit frukterna af ett gammalt äppelträd hvarje sommar vara besvärade af dessa larver, men aldrig i den ut- sträckning som i år. Äfven några andra gamla träd uppgifvas förut hafva lidit af samma snyltgäst ett eller annat år, ympade träd däremot ej förr än detta år. Senaste sommar har denna insekt emellertid helt plötsligt och i enorma massor kastat sig öfver äpplen öfveralt i vårt land, där detta fruktslag odlas. Ja, i de allra flesta trädgårdar har äppleskörden blifvit till största delen fullkomligt fördärfvad, hvilket innebär en förlust af flera tiotusental mark. Huru nu förklara detta plötsliga, epidemiska uppträdande af en förut så godt som okänd fiende till äpplefrukten? Svaret lyder: Orsaken till denna »äpplepest» är den i år rådande bristen på rönnbär. Saken förhåller sig nämligen så, att sagda fjärils larver under normala förhållanden lefva i rönnbär och understundom äfven i häggbär. De två senaste åren och isynnerhet i fjol buro rönnarna i vårt land alldeles ovanligt riklig frukt, hvarigenom denna fjäril- art erbjöds osedvanligt gynnsamma lefnadskonjunkturer, något som återigen var ägnadt att i hög grad befordra artens förökning. I själfva verket svärmade denna lilla fjäril såväl senaste år som nu i vår 1 påfallande stora massor. I år har emellertid rön- narnas och mestadels äfven häggarnas fruktsättning af en-rellervaännantorseak öfverallt landetifelskagit: De i massor flygande äggläggande fjärilarna blefvo sålunda ej i tillfälle att sörja för sin afkommas sedvanliga uppehälle i rönnbär: De blefvo nödsakade att gripa till en annan utväg: Instinktivt kastade de sig öfver äppleträden, som bekant ett med rönnen nära besläktadt trädslag. Applekartarna erbjödo rikligare näring än rönnbären; medan dessa i regeln hysa endast en larv, kunna flera sådana få tillräcklig föda i ett enda äpple och därför anträffas ofta ett stort antal larver i samma frukt. Det må nämnas, att de rönnbär, jag efter ifrigt letande på flere tiotal träd lyckades upptäcka, visade sig delvis hopskrumpna och svartnade samt innehöllo alldeles liknande larver som de, hvilka nu grasserade i äpplena. Afven må framhållas, att enligt uppgift af herr guvernören öfver Åbo och Björneborgs län, general- major V. VON KRAEMER, ett parti rönnbär, plockade invid Åbo 4 REUTER: EN NY KONKURRENT TILL ÄPPLEVECKLAREN. 7 in stad hösten 1897 för att användas i hushållet, innehöllo en stor myckenhet sådana larver. Och direktorn för Mustiala landtbruks- och mejeriinstitut, d:r G. GROTENFELT, har skriftligen meddelat mig, att flera personer i Mustiala omnejd senaste är observerat, att rönnbären voro svarta och icke begärliga för fåglarna.» Det nu anförda är ett eklatant exempel på, att det redan förut stora antalet skadeinsekter genom en tillfällighet kan än ytterligare ökas. Återstår nu att se, om denna nya fiende skall återgå till sitt gamla födoämne rönnbären eller om den fattat en sådan smak för äpplen, att den blir en bestående snyltgäst i dessa. I detta fall blefve den sannerligen betydligt besvärligare än äpplevecklarens larv. Rätt märkligt är, att ifrågavarande art förut veterligen aldrig uppträdt som skadedjur på äpple i Europa. År 1896 hemsöktes däremot äpplena i British Columbia (Canada) likaledes helt ovän- tadt af samma art, hvilken året därpå och — - enligt skriftligt meddelande af den kanadensiske statsentomologen J. FLETCHER — äfven nu senast förflutna sommar uppträdde härjande därstädes I år uppgifvas äfven plommonen å en del orter i British Columbia hafva blifvit angripna af samma insekt. Med hänsyn härtill kan, såsom äfven FLETCHER 1 nämnda bref framhåller, det faktum vara af ett icke ringa intresse, att ifrågavarande larver hos oss äfven någon gång lefva i häggbär. Före år 1896 torde angrepp af denna insekt på äpplen äfven i Amerika hafva varit okända. Däremot lefver arten ifråga 1 Canada under normala förhållanden i bären af ett därstädes vildt växande trädslag af samma släkte som vår rönn, nämligen Sorbus rivularis. Då denna fjärilart icke hittils påkallat någon särskild upp- märksamhet a fruktodlarens eller entomologernas sida, äro dess tidigaste lefnadsförhållanden och därmed i samband stående om- ständigheter — såsom tiden och platsen för äggens afsättande, tiden för larvernas utkläckande ur äggen, deras allra första uppe- hållsort m. m. ännu 1 hufvudsak obekanta. Kännedomen just härom är emellertid klarligen af ytterst stor betydelse för ett rationelt och framgångsrikt bekämpande af denna insekt. Hafva larverna en gång ätit sig in i äpplena, äro de naturligtvis ej mera åtkomliga. in 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. På grund af särskilda 1 British Columbia gjorda förmodanden har den kanadensiske statsentomologen mot denna, liksom mot äpplevecklarens larv förordat besprutning med parisergrönt. Da nu emellertid, åtminstone för så vidt erfarenheten i vårt land ger vid handen, den här omhandlade artens svärmningstid och i enlighet härmed äfven äggläggningen samt larvernas allra första uppträdande, i regeln torde infalla icke obetydligt senare, eller i hvarje händelse försigga under en mycket längre tidrymd, än fallet är med motsvarande förhållande hos äpplevecklaren, så inses lätt, att en om våren eller tidigt om sommaren särskild och mot äpplevecklarens larver verkställd öfversprutning af träden icke skall kunna vara nog effektiv eller tillfyllest emot denna nya fiende. Detta så mycket mindre under år, sådana som det förevarande, då täta regnskurar snart nog bortsköljt giftämnet från blad och kartar. För att en sådan besprutning skall medföra åsyftad verkan — förutsatt att denna metod öfverhufvud är lämplig gentemot ifrågavarande insekt — torde den böra verkställas icke blott vid den för den vanliga »äpplemasken» afsedda tiden (kort efter äppleträdens blomning och sedan åter 8—r14 dagar därefter) utan dessutom ännu ytterligare ett par gånger, med kanske en eller möjligen ett par veckors :mellanrum. I betraktande- af; ätt dessa larver synas från de mest olika håll intränga 1 äpplet är måhända tillika en mera allsidig besprutning af träden nödvändig. Detta är allt frågor, hvilka ännu vänta på sin utredning. Emellertid kunna äfven andra åtgärder vidtagas, ägnade att 1 någon mån sätta en hämsko för denna nya skadeinsekts epide- miska uppträdande i en framtid, åtgärder, hvilka delvis äfven afse att bekämpa den vanliga äpplevecklaren och därför tämligen allmänt iakttagas: omedelbart upplockande (i säckar eller täta kärl) af nedfallna äpplen, hvilka användas så, att i dem befintliga larver förgöras; anbringande af limringar eller af tätt slutande gördlar af lumpor, hö eller halm omkring äppleträdens stammar; renskrapning och bestrykning af stammen och de gröfre grenarna med kalkmjölk, jämte en tillsats af grönsåpa; omgräfvande af jor- den under äppleträden under senhösten eller i april till ett djup af ett par decimeter, hvarefter jorden hårdt tillpackas; förgörande af i förrådsrum anträffade larver och i kokonger hvilande puppor. SE FEET id NÅGRA AF HERR INGENIÖR P. DUSÉN: I CHILI OCH ARGENTINA INSAMLADE HEMIPTERA, BESTÄMDA AF CIJFPMIL HAGLUND. Herr Ingeniör P. DusÉn, en af deltagarna i den Svenska Expeditionen till Magéllansländerna åren 1895—97, besökte på återresan i slutet af 1896 och början af 1897 en del af Chili och Argentina för att därstädes göra naturvetenskapliga iakttagel- ser och insamlingar. Genom Herr Prof. CHR. AURIVILLIUS' väl- vilja har jag blifvit satt i tillfälle att undersöka och bestämma de få hemförda Hemiptererna. Den lilla samlingen innehåller endast 7 fullt utvecklade arter, men dessutom en del larver och nymfer, hvilka, med den kännedom af dessa trakters Hemipter- fauna, vi för närvarande äga, icke kunna bestämmas. Åtminstone trenne af dessa -ej fullt utbildade arter tillhöra med full säkerhet andra än de här uppräknade arterna; en är en larv af någon Salda-art. Ehuru samlingen sålunda är ganska obetydlig, innehåller den dock, såvidt jag kunnat utröna, 2 för vetenskapen nya arter. Dessutom erbjuder hvarje bidrag till kännedomen om dessa djurs utbredning, huru obetydligt det än kan synas, alltid något af intresse. De insamlade arterna äro: Nezara apicicornis SPIN. 1 Q. Chili, Santiago !9/s 96. Planois bimaculata SIcN. 3 IS, 2 29. Chili, Rio Aysén. Ditomotarsus Gaypi SPIN. 4 SS, 3 929. — — , Imbrius chilensis n. sp. 2 99. —, utan speciel lokal. Yrer a vv = vt > 10” a PE TU EM Vg 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Hammatocerus Gayi SPIN. I g. Argentina, Ensenada. Mirris Doha STAL: 1-2: Chili R10,/Aysen:s-Eebrec oxe Aplirophora IDuUSent me, Sp- Tr dy TP — | j j Imbrius chilensis, HaGL. n. sp. ”Testaceus, capite, parte anteriore pronoti, scutello, basi, fascia indistineta media et mar- gine apicali corii nec non sternis magis ferrugineis; linea levigata media partis anterioris pronoti, maculis supracoxalibus et angulo apicali externo metasterni pallidis; articulo ultimo antennarum et unguibus + infuscatis. 2. Long. c. membr. circ. 4 millim. Imbrio ferruginoso STÅL similis et affinis, paululum major, presertim latior, punetura paulo subtiliore et multo remotiore, presertim pronoti, distinetus. Mesopleur&e interdum macula nigra notate, interdum immaculate. Inter /schnor/hynchum FIEB. et Imbrium STÅL fere medius. Imborius ab Ischnorhyncho me judice parum distinetus: orificiis in lobum non productis forsitan optime dignotus. Aphrophora Duséni HaGL. n. sp. Viridis &, virescenti- testacea 2, fortiter punctata, litura subbasali longitudinali, macula minuta costali ante medium, fascia media lata apiceque tegminum fuscis; litura basali fascia media fere conjuncta; parte costali fascie medix tegminum, segmentis ventralibus medio et segmento genitali apud marem nec non unguibus nigris; signaturis apud marem = solito more distincetioribus quam apud feminam & 2. FonssSöL6,5 FISK anin Caput latum, obtusum, parum rotundato-productum, ver- tice non carinato. Habitu et magnitudine Å. qguadrinotate Sav similis et affinis, paulo latior, capite latiore, minus producto, vertice non carinato et punctura multo fortiore ac remotiore mox distincta. NN a RAT T GRILL: TOMICUS DISPAR. 79 Tomicus dispar FaBR. på äppleträd. Den 30 juni 1898 var jag på besök hos apotekaren THEDENIUS på hans vackra landställe invid Floda järnvägsstation, ej långt i nordost från Göteborg. Samtalet kom snart in på skadeinsekterna, och THEDENIUS Om- talade, att han i sin trädgård hade ett äppleträd, hvilket dött ut, och hvars torkade stam bar tydliga spår af att hafva blifvit hem- sökt af någon Scolytid. Trädet undersöktes, och befanns på såväl stam som grenar en oändlig mängd små borrhål. Jag rådde honom att genast nedsåga och uppbränna detsamma, för att hindra vidare spridning af de obehagliga gästerna, hvilka de nu än månde vara. Så skedde äfven, men jag räddade undan och förde med mig några grenar för att söka taga reda på, hvilket skade- djur det månde vara. Vid hemkomsten söndersågade jag en af grenarna samt fann då, att det var en vedborrare, som anordnat flerarmade gångar, bestående af ingångsrör samt moder- och yngelgångar. Snart fann jag äfven ett par honor af 7omicus dispar FABR. samt i yngelgångarna både larver och puppor. Några mindre grenar lades i en glasburk för vidare studium. En dag i augusti upptäckte jag ett par hanar, hvilka ej äro stort mer än hälften så långa som honorna, försiktigt promenera om- kring på mina grenar. Oaktadt i hvarje ingångsrör syntes bak- kroppen af en hona, lyckades jag likväl ej få se något intimare närmande de båda könen emellan. Insekten, hvilken hos oss i Sverige hittills ansetts nästan som en raritet, uppträdde här i stor mängd. TI sitt utmärkta arbete De Danske Barkbiller», utkommet 1898, omtalar E. A. LÖVENDAL huru denna insekt på många ställen åstadkommit stor skada på såväl ek som bok och fruktträd. Djuret kan, säger han, under vissa förhållanden få en icke ringa ekonomisk betydelse, och på trakter, där det uppträder talrikt, bör man aflägsna alla friska stubbar och 1 stället utlägga fångstmaterial. Härtill användas grenar eller stycken af ek- eller bokstammar, som nedgräfvas med ena ändan i jorden, då de hålla sig fuktiga en längre tid. Man bör utsätta detta fångstmaterial i april och förnya det hvar 3 4 vecka intill slutet af september. I synnerhet i slutet af juli samt under augusti och september är det af vikt att observera fängstmaterialet, då parning alltid sker i augusti. Claes Grill. pe TI EET EIBETFIFGIT FN VE TIS SARI : 30 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1899. NOTISER?! Åsclera sanguimnicollis ”F. "har jeg fundet i Dröbak paa blomster af Prunus Padus; kun 1 ex. Semradalia notata TaCH. findes ganske almindelig i og omkring Gjövik. I GRILLS catalog opföres ikke den sidste og den förstnevnte kun for Danmark. De to arter turde derfor vere nye for Skandinavien. H. Warloe. BERGES"SCHMETTEREINGSBUCGER 8:E UPPLAGAN MED 50 TAFLOR I FÄRGTRYCK OCH CIRKA 1300 AFBILDNINGAR, Denna allmänt kända och värderade fjärilbok utgifves nu i ny upplaga af d:r JuL. HOFFMAN, Stuttgart, Verlag fär Natur- kunde, och i 14 häften å 1,50 Mark. Hvem känner ej BERGE's Schmetterlingsbuch, hvars högst ansedda namn varit kändt i mer än ett halft århundrade, och som för naturvännen, dock främst för fjärilsamlare, gjort sig oumbärlig för sitt rikhaltiga och tillförlitliga innehåll. I denna 3:de upplaga är texten alltigenom lämpad efter nutidens fordrin- gar och betydligt tillökad. De helt och hållet nya afbildningarna äro, genom använ- dandet af fotografi och finaste färgtryck så beundransvärdt natur- troget utförda, och fjärilar, larver, puppor samt näringsplantor så naturligt grupperade, att man tror sig hafva djuren lifslefvande framför sig. Det bepröfvade verket skall i sin nuvarande, vackra dräkt helt säkert tillvinna sig många nya, äfvensom äldre vänners bevågenhet. Redaktionen. På framställning af Kongl. Maj:t har riksdagen med sällspord enighet beviljat ett anslag af 10,000 kronor för att ställas till TLandtbruksstyrelsens disposition för åtgärders vidtagande rörande utrotandet af löfskogsnunnan (ÖOcneria Dispar Tin.) i Blekinge och södra Småland. Sven Lampa. SI NUNNAN (CXMANTRIA MONACHA It) DESS UTBREDNING, LEFNADSSÄTT, FORTPLANTNING OCH UTVECKLINGSSTADIER M. M. AF SVEN LAMPA. Tal. Det kan måhända synas öfverflödigt, att en ny uppsats rö- rande nunnan så snart framlägges, då helt nyligen ej mindre än tre vackert utstyrda afhandlingar 1 ämnet blifvit tillgängliga i bokhandeln, nämligen: Nunnan (Liparis Monacha), öfversättning af H. NORDENADLER; Om Nunnan, hennes lefnadssätt och skade- görelse i skogarna samt om medlen för hennes förgörande af J. H. WERMELIN, samt Skadeinsekten Nunnan (Liparis Monacha) af ALFRED VON ESSEN. Viktiga skäl för utgifvandet af ännu en uppsats finnas dock. För det första var denna af Entomologisk Tidskrifts redaktion beslutad och delvis förberedd, redan innan dess föregångare lämnat pressen; vidare skulle den bestå af en mycket kortfattad text jämte en färglagd tafia, framstäl- lande nunnan efter naturen och 1 sina olika utvecklingsstadier, samt slutligen, i betraktande af det viktiga ändamålet, att bland den större allmänheten sprida kännedom om det farliga skadedjurets utseende m. m., skulle den utlämnas till så lågt pris (i parti högst 30 öre), att den lämpade sig för inköp och utdelning i större skala genom Hushållningssällskapen, skogsägare m. fl. På grund af det låga boklådspriset borde den för öfrigt kunna utan nämnvärd uppoffring inköpas af nästan hvilken som hälst. Den har således ett annat omfång och en annan uppgift än de ofvan nämnda afhandlingarna. För att ej onödigtvis öka omfånget, innehåller föreliggande uppsats inga långa beskrifningar på skadedjuret, då den väl ut- förda taflan bör göra sådana onödiga, ej häller utförliga redogö- relser för dess uppträdande i andra länder. Samma är förhållan- det med utrotningssätten, då dessa i stort sedt äro af den be- skaffenhet, att de svårligen af enskild person kunna utföras, utan Entomol, Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1809.) I 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. måste planläggas af vederbörande myndighet och understödas genom Statens mellankomst. Hufvudsyftet med denna uppsats är alltså, att sätta hvarje jordägare och skogsman i tillfälle att i tid upptäcka den farliga fienden för att kunna anmäla dess närvaro hos Domänstyrelsen eller Entomologiska anstalten. För undvikande af misstag böra dock hälst exemplar af miss- tänkta djur medsändas för att undersökas. Nunnan (Lymantria Monacha 1.) Beskrifning. Fjäriln. Kroppen hvit med svarta fläckar, bakkroppen mer eller mindre rosenröd, med en rad svarta fläckar ofvan och tvär- band af samma färg på undersidan. Framvingarna hvita med fyra skarptandade, svarta tvärlinier, som i framkanten bilda fläc- kar; bakvingarna grå, 1 utkanten ljusare med svarta eller grå fläckar. Hanen, fig. 2, har på pannspröten två rader långa kamtänder och en hårtofs i bakkroppens spets. Vingbredd om- kring 40 mm. Honan, fig. I, har tandade pannspröt, bakkrop- pen längre, tjockare, mer röd och bakåt afsmalnande samt för- sedd med ett äggläggningsrör. Båda könen variera till färgen och äro någon gång nästan svarta, fig. 3, &. Ägget rundt; något tillplattadt och ofvan försedt med en liten fördjupning. I början är det nästan rosenfärgadt, sedan brunt och slutligen nägra dagar före kläckningen hvitaktigt med pärlemorglans. Fig. 1 och 6. Larven, fig. 4, har 8 par fötter och är vid framkomsten ur ägget 4—53 mm. lång, gul, med svart hufvud och långhårig, men blir snart nästan svart. Fullvuxen är han brungul- eller grön- aktigt grå, marmorerad med mörkbrunt och svart; längs öfver- sidan löpa fyra rader blåaktiga vårtor, 4.1 en tvärrad på hvarje kroppsring, hvilka äro försedda med svarta, grynliknande upphöj- ningar samt svarta och ljusa hår; de båda yttre radernas vårtor sitta på knölliknande upphöjningar, af hvilka de på första kropps- ringen äro mest utstående och något framåtriktade; på 11:te rin- gen sitta i en tvärrad 6 aflånga, bakåt riktade knölar. På första kroppsringens öfversida är en sammetssvart fläck, som bakåt fort- sättes af en bred och tydlig rygglinie, som på 7:de—o9:de kropps- ringarna är afbruten genom en lång, nästan hvit fläck; rygglinien omgifves af mer eller mindre hvitt på 3:e och 11:te ringarna. Längd, fullvuxen, bortåt 350 mm. 2 nn "FURY LAMPA: NUNNAN. 33 Puppan, fig. 5, är i början grönaktig, sedermera röd- eller svartbrun med bronsglans; den har i synnerhet på öfre sidan gul- eller rödaktiga flockar af korta hår och i bakre ändan en täm- ligen tjock, trubbig och refflad spets, som är försedd med flera korta och krökta hakar baktill. Hon är merendels fästad i bark- springor eller på kvistar medelst några få silkestrådar. IHarvensi exkrementet, ga Aro trada ochirändema tvärt afhuggna, samt hafva på sidorna fem tämligen djupa refflor. Till färgen äro de i början gröna, men blekna snart och blifva slutligen gulbruna. -Larvernas närvaro märkes lätt genom exkre- menterna på marken, hvilken vid större härjningar kan vara till flera centimeters djup betäckt af dem under de större träden. Utbredning och skada. Nunnan förekommer i nästan hela Europa ända till Upsalas polhöjd, fastän sällsynt så långt mot norr. Vid vissa tillfällen har hon uppträdt i så oerhörd myckenhet, att ofantliga skogs- trakter sköflats, och förlusterna däraf kunnat räknas i milliontals kronor. En intressant beskrifning på hennes härjningar i Ost- Preussen, kithanen Och Polen, I 853-303, Kal läsas i AL. HOLMGRENS arbete: »De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna». Äfven i Danmark inträffade en nunnehärjning 1848 —49, men den blef af kortare varaktighet och fick en jämförelse- vis ringa utsträckning. I Sverige har man hittills varit tämligen förskonad för dy- lika härjningar, då en mindre sådan, som uppgifves hafva ägt rum i Roslagen 1831 eller 32, synes hafva haft blott en ringare utbredning och snart upphörde. I Skåne hafva visserligen så godt som årligen ett och annat exemplar af nunnan kunnat uppletas, men äfven där betraktas hon som en tämligen sällsynt fjäril. Det var därför en fullkomlig öfverraskning, då till entomo- logiska anstalten förliden sommar anlände en samling nunnelarver från Virå bruk i Södermanland, skickad af konsul G. F. A. ENHÖRNING 1 Norrköping, jämte en skrifvelse, hvari omnämndes, att bortåt tusen tunnland äldre och vacker skog höll på att i grund förstöras af nämnda djur. Alla tecken tydde på, att detta blott var en början till större förödelser. Af WERMELINS uppsats inhämtas, att vid den undersökning rörande härjning och äggläggning, som sedermera föranstaltades af Domänstyrelsen, det infekterade området befanns utgöra 8,909 har, däraf 325 voro totalt kalätna, 479 blott till hälften samt 8,105 har mer eller mindre äggbelagda. Å sistnämnda areal vore 1,989 har belagda med i medeltal mer än 1,500, 1,702 med 500 till 1,500 samt 4,414 med mindre än 500 ägg 2 d 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. pr träd. Af detta område ligga 7,196 har i Södermanlands och r,713 i Östergötlands län. Häraf utgöras 5,738 har af enskilda och 3,170 af allmänna skogar, hufvudsakligen häradsallmänningar. En så vidt utbredd äggläggning måste framkalla de största farhågor för, att hela detta område skall i år bli sköfladt, om icke kraftiga åtgärder, i förening med nunnans naturliga fiender, förmå minska förödelsen. Men ej nog härmed, om utbredningen af skadedjuret kommer att vidare fortgå på samma sätt, hvad har man då att vänta de närmast följande åren? Man saknar visserligen ej exempel på, att en nunnehärjning kan upphöra lik- som af sig själf efter ett par års tillvaro, men man vet äfven af erfarenhet, att den kan hålla ut i flera år, så som skedde i östra Europa 1853—063, då hundratusentals hektar skog sköflades. Af ofvanstående framgår, att hvad som kan göras, såväl af enskilda skogsägare som från det allmännas sida för en nunne- härjnings minskande eller begränsning, ej får underlåtas, om upp- offringarna äfven skulle blifva stora, då våra skogars bevarande är af så ofantlig vikt för landet. Granen och tallen repa sig aldrig efter att hafva blifvit full- komligt kalätna, men löfträden dödas ej, då nya blad snart åter framkomma. Yngre, nyplanterade löfträd dö dock ofta efter att en gång hafva kalätits. Förvandlingar och lefnadssätt. Äggen öfvervintra på träden och lida ej af köld eller hastiga temperaturväxlingar. De kläckas i maj, tidigare eller senare, allt efter vårens beskaffenhet, och blifva, som nämndt är, några dagar förut hvitaktiga med pärlemorglans. Man kan alltså på färgen se, om kläckningen är nära förestående. De nyss utkläckta, i början gula, sedan svarta larverna äro mycket små och sitta de första dagarna i mindre grupper tillsamman på kläckplatsen, där de bilda så kallade larvspeglar, fig. 1. De mörknar fort, och då är det tämligen lätt att upptäcka och döda dem, om de ej sitta högt upp på trädstammarna. Efter högst fem dagar skiljas de åt och vandra till närmaste gröna kvistar för att till en bör- jan äta af de spädaste barren. Tills de äro halfvuxna hafva de förmågan att spinna trådar, hvarmedelst de, om de blifva på ett eller annat sätt oroade eller föda saknas, kunna sänka sig nedåt till lägre belägna kvistar eller till marken. Af starkare blåst föras de långa stycken hängande i trådarna, men äfven om dessa skulle brista, kunna de på så sätt spridas till närbelägna samt äfven tämligen aflägsna skogsbestånd. Som vuxna skola de emellanåt falla eller gå ned från träden, för att uppehålla sig på marken, men snart åter uppklättra. Det är för den skull limringar kunna 4 LINIYT ra TERES ST TEST, 7, SE ko SARS FYREN FOPSPT EV Fr Y Ku LAMPA: NUNNAN. 85 vara af nytta, emedan de förhindra återuppstigandet. De öfver- gifva äfven kalätna träd för att söka upp friska, men företaga ej så långa vandringar som en del andra fjärillarver. De trädslag, som af larverna angripas, äro först och främst granen, därefter tallen, boken, björken och eken; lönn, asp, al och lind m. fl. blifva mer eller mindre skonade, och asken skall gå alldeles fri. Nedfallna larver hålla gärna till godo med lingon- och blåbärsriset på marken. Larvens växttid skall räcka i 9—10 veckor, hvarunder han fyra gånger ömsar hud. De olika förvandlingstiderna äro hos oss hittills ej tillräckligt observerade, men inträffa antagligen något senare, än som uppgifves i tyska arbeten. Äggens kläckning iakttogs ej 1898, hvarför tidpunkten därför ej kan uppgifvas. Om larvens växttid vore hos oss densamma som i Tyskland, så skulle, då förpuppningen inträffade i slutet af juli vid Virå, äggen kläckts i midten af maj. Den 7:e augusti började fjärilar utkläckas och detta fortfor nästan till månadens slut. Hanarna framkommo före honorna. Under varmare somrar torde dock alla förvandlingarna försiggå tidigare. Först den 3:e juli märktes larverna i skogen vid Virå, samtidigt med att gran- barren märkbart glesnade. Efter fjärilarnas utkläckning äger parningen snart rum, och honan börjar kort därefter att lägga ägg, hvarmed fortfares ett par dagar eller kanske längre. Äggen läggas på trädstammarna, vanligen omkring manshöjd, men vid stark härjning äfven mycket högre upp, under kanterna af utstående barkflisor eller i springor, 1 mossa och lafvar. En hona kan lägga 200 ägg el. t. o. m. flera. Hanen är mycket lifligare och rörligare än honan och flyger omkring för att uppsöka henne på trädstammarna, där hon van- ligen sitter stilla. Dock händer understundom, då en större svärm- ning pågår, att stora hopar af båda könen öfvergifva sin födelse- ort och begifva sig ut på vandring. Härpå hade vi exempel 1898, då i slutet af augusti stora nunnesvärmar besökte Nyköping och till och med Stockholm. Dessa voro antagligen sådana, som ville uppsöka nya platser, där deras afkomma ej skulle sakna tillräckligt med föda samt blifva mindre utsatt för angrepp af parasiter. Att de slogo sig ned i städerna berodde helt naturligt därpå, att det starka ljusskenet drog dem dit. Enligt HOLMGREN skola larverna, medan de äro mycket små, först uppäta fjällen på tallens årsskott och sedan det inre af själfva skotten, så att dessa bortvissna. Detta torde dock böra närmare undersökas. Larverna angripa vanligen först den under- sta delen af trädkronan och draga sig sedan uppåt toppen. På underväxten åter, dit de nedfallit, angripes toppen först. Löfträ- dens blad angripas från skaftet och inåt bladskifvan, hvarefter 5 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. återstoden faller till marken. Granens barr uppätas vanligen helt och hållet och å de yngsta skotten först, men tallens afbitas, hvarefter spetsarna få bortfalla. Ett torkadt träds kvistar afbrytas lätt, men de af nunnelarverna kalätna bibehålla sin seghet någon tid efter härjningen. Fiender. Dessa torde bland däggdjuren vara räfven, gräflingen och flädermössen. Bland fåglar, som uppäta äggen, uppgifvas af tyska författare hackspettar, kungsfågeln, talgoxen och öfriga mesarter, trädkryparen, nötväckan och finkar. Larverna skola förtäras af kråkan, nötskrikan, göken, nattskärran m. f$. Hur härmed för- håller sig, torde dock ännu vara otillräckligt undersökt. Omkring 12 parasitarter, en fluga och resten steklar, uppgifvas lefva i larver: och puppor, samt förorsaka deras död, och det är dessa snyltgäster, som i förening med bakterier eller mögelsvampar åstad- komma så stor förödelse bland nunnelarverna mot slutet af en härjning, att densamma helt plötsligt upphör. Vid entomologiska anstalten utkläcktes ur där förvarade pup- por redan hösten 1898 två arter parasitsteklar, nämligen Pimpla Examinator, FAB. och P. Arctica ZETT., den sistnämnda förut känd som parasit på gräsmasken (Chareas Gramins Tin.) och ibland mycket allmän i Norrland. Många parasiter framkomma dock ur pupporna först kommande vår, såsom händelsen varit vid anstalten. Åtskilliga larver till en fluga /Zachira) utkommo dessutom ur nunnepupporna och bildade förliden eftersommar tunnliknande puppor, hvilka öfvervintrade som sådana, hvadan arten ej ännu kunnat bestämmas. Vi hafva dock anledning hoppas, att denna sommar flera arter och individer skola inställa sig. De små fluglarver, som anträffades invid träden bland döda nunne- larver, voro sannolikt sådana som lefva 1 döda djur. Då larverna hopa sig till klumpar i trädtopparna, anser man denna s. k. toppsjuka uppkommen genom bakterier, och att härj- ningens upphörande är snart förestående. Utrotningsmedlen. För förebyggandet af härjningar är första villkoret, att Z god Zid upptäcka :skadedjurets närvaro. Det är därför en mycket viktig sak, att hvar och en, som äger eller ofta vistas i skog, igenkänner skadedjuret i dess olika utvecklingstillstånd, för att kunna genast underrätta vederbörande myndighet om dess närvaro och möjligen vidtaga egna åtgärder mot detsamma. Sådana be- mödanden af enskilda behöfva ej blifva overksamma, men må ej 3 ee cha scen nd LAMPA: NUNNAN. 37 göras på måfå, hvilket ju kan undvikas, då numera sakkunniga rådgifvare genom Domänstyrelsens försorg komma att gå allmän- heten till handa i denna sak. Det är otvifvelaktigt, att nunnan, som hittills hos oss betrak- tats som en sällsynt fjäril, endast under särdeles gynsamma för- hållanden kunnat förökas i så oerhörd grad, som nyligen skett i Södermanland. Den måste dock under några år hafva funnits där förut, i början kanske blott på ett ganska inskränkt område. Om detta i tid upptäckts, och lämpliga åtgärder då vidtagits, skulle härjningen möjligen kunnat förekommas med jämförelsevis små kostnader. Att genom direkta åtgärder rädda en större barrskog, om en svår härjning fått därstädes utbryta, är nästan otänkbart. Hvad som vid ett sådant tillfälle torde kunna göras är, att följande vinter nedhugga alla granar och tillgodogöra virket, innan det hinner försämras genom att torka på rot eller angripas af andra insekter, som alltid infinna sig, där barrträden lidit någon skada. Mindre angripna tallar kunna möjligen kvarlämnas till fröträd, om de förses med limringar under larvtiden. Genom planmässiga åtgärder kan en myckenhet larver förgöras genom svält, hvari- genom skadedjurets spridning motarbetas intill den tidpunkten inträffar, då dess naturliga fiender få öfvertaget. Alla försiktighetsmått böra vidtagas, på det att skadedjuren ej må utbreda sig till angränsande områden. Genom undersök- ningar af träden kan lätt utrönas, hvar den mest äggbelagda härden är belägen, äfvensom hvar äggen blifva färre och till sist upphöra att finnas. Här inom böra alla sjukliga granar af- verkas och bortföras samt underskogen nedhuggas och brännas, hvarjämte isoleringslinier upphuggas. I fråga om små härdar kan insamling och förstöring af äggen under den kalla årstiden samt dödande af fjärilar och larvspeglar rekommenderas. ; Medelst ringar af s. k. larvlim hindras larverna från att uppstiga i träden, då de af en eller annan orsak en gång ned- kommit till marken. För att söka minska möjligheten för dem att gå öfver till angränsande områden, upphuggas gator, af ända till 40 meters bredd ifall träden äro höga på den angripna delen. Dessa uthuggningar rensas från buskar och ris och förses med en rad af brädbakar, klufna stockar etc., på hvilka limsträn- gar anbringas, hvaröfver larverna ej kunna passera. Där markens beskaffenhet sådant tillåter, kunna 30 cm. breda och lika djupa diken göra samma nytta, om fångsthål af 20 cm. djup upptagas i deras botten. I dessa hål nedfalla larverna och kunna där lätt dödas. Ungskogsbestånd, som gränsa intill äldre och angripna, äfvensom upplag af virke från de senare böra äfven isoleras på ofvan anförda sätt, där så anses nödigt. Såväl limsträngar som ä 388 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. diken böra ofta visiteras, dels för att reparera uppkomna felaktig- heter, dels för larvernas dödande. Det är en högst viktig sak, att limmet är af bästa kvalitet, så att det ej bildar hinna i ytan eller rinner till marken vid starkt solsken. Slutligen vilja vi åter framhålla nödvändigheten af, att de larver eller fjärilar, som anträffas och misstänkas tillhöra nunnan, genast, med uppgift om fyndort och utbredning, sändas till entomologiska anstalten, Albano, Domänstyrelsen i Stockholm eller jägmästaren ”TIMBERG, Stafsjö; men de måste omsorgsfullt inläggas i askar, larverna i mossa och fjärilarna mellan bomull, för att ej under transporten fördärfvas. Då skadedjurets närvaro konstaterats, bör detta så fort ske kan anmälas hos Domänstyrelsen. Till sist torde böra nämnas några ord rörande de små skal- baggar, som pläga infinna sig kort efter en nunnehärjning för att angripa de skadade träden, hvarefter dessa blifva mindre värde- fulla till virke. Barkborrarna ( Zomzcus) torde bland dessa vara de allmännaste, därnäst märgborrar (Mylurgus), dvärgborrar (Cryp- turgus) m. fl. Dessa och deras larver bilda talrika gångar under barken eller 1 veden, och deras närvaro märkes lätt genom de små runda hål, som de borrat genom barkens yta. Hvilka arter af dem, som komma att göra största skadan efter våra nunne- härjningar, kan dock nu ej säkert uppgifvas, då erfarenheten därom ännu hos oss är ringa. Rörande medlen mot dem torde det kraftigaste bestå uti att nedhugga och i rätt tid barka de ska- dade träden. Råd i detta afseende kunna erhållas hos närmast boende skogstjänsteman. Förklaring öfver taflan. 1 Barkstycke med en hona af nunnan; till höger om henne två äggsamlingar, i den öfre äro äggen färdiga till kläckning, till vänster en larvspegel och en fastspunnen puppa; 2 hane; 3 mörk varietet; 4 larver; 5 puppa, fastspunnen på ett granskott: allt i naturlig storlek; 6 ägg, förstoradt, och 7 exkrementer, nat. storlek. ns SNIPPA PIEFRDRAGTURTASSISTENTEN VID. STATENS ENTOÖ: MOLOGISKA ANSTALT D:R YNGVE SJÖSTEDTS BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN RÖRANDE EN UNDER ÅR 1898 MED STATSANSLAG FÖRETAGEN RESA I NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER OCH CANADA FÖR ATT STUDERA DÄRVARANDE PRAKTISKT ENTOMOLOGISKA STATIONER. »Den 20 april anträddes resan från Göteborg med ångaren Orlando till Grimsby, hvarifrån den omedelbart fortsattes öfver England till Liverpool, där Cunardliniens präktiga båt »Lucania» låg färdig att afgå. Efter en god sjöresa framkommo vi den 30 till New York, och redan samma dag kunde jag, trots den lång- samma förtullningen, afresa till min första bestämmelseort, Was- hington. Med lifligt intresse betraktades under denna färd det passe- rande landskapet och dess vegetation, ty på dennas utveckling be- rodde, om rätta tidpunkten blifvit vald för de studier, som när- mast förelågo. Själfva landet är här flackt, liknande en torrlagd sumpmark. Blott föga grönska visade sig här och där; visserli- gen voro gräsmattorna friska och företedde för det härvid sedan länge ovana ögat en tilltalande anblick, men träden voro föga eller icke utslagna, och jag började frukta att för tidigt hafva anträdt resan. Med öfverraskande hastighet förvandlades emellertid landska- pets utseende med hvarje timma tåget ilade fram mot söder, och snart befunno vi oss omgifna af rikligt blommande fruktträd, böl- I 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. jande löfverk och blomsterprydda gräsmattor, allt tecken på en långt mera framskriden utveckling, och med tillfredsställelse kunde jag vid framkomsten konstatera, att tidpunkten var just den gynn- sammaste. Då första dagen var söndag, och Åkerbruksdepartementet stängdt, användes tiden till närmare orientering i staden. Washing- ton är visserligen icke storartad, men ovanligt välbyggd och ståtlig, med breda boulevarder, vackra, ehuru icke så stora hus, praktfulla parker med präktiga statyer, öppen med här och hvar sig resande monumentala konstbyggnader, förnämst af dessa det kolossala Kapitolium med dess beundransvärda bibliotek, hvilka utgöra stadens centrum, hvarifrån de stora avenyerna utstråla. En nästan tropisk hetta rådde redan nu den 1 maj. Par- kerna stodo i sin vackraste vårskrud, och talrika insekter voro i rörelse bland blommor och löf. Parkvegetationen företedde emel- lertid en öfverraskande öfverensstämmelse med den hos oss. Mån- genstädes stodo visserligen träd och buskar af främmande utse- ende, men det hela gaf med sina kastanjer, lindar, popplar, sy- rener, almar, körsbärsträd o. s. v. ett välbekant intryck. Än mer bidrogo härtill gräsmattorna med sina Poa-arter, Änthoxan- thum, Taraxacum, Rumex acetosella, Trifolium pratense, incar- natum, hybridum, Geranium, Potentilla-arter o. s. Vv. Vid mitt besök på Akerbruksdepartementet följande dag, hvilken vackra byggnad, uppförd af rödt tegel, är belägen strax intill det beryktade Smithsonian Institution, U. S. National Mu- seum, i en ' synnerligen vacker, väl hållen park, var chefen för den entomologiska afdelningen, Entomologiska Föreningens he- dersledamot, d:r HOWARD tyvärr bortrest, men jag rönte ett väl- villigt mottagande af hans förste assistent, mr MARLATT, genom hvilken jag gjorde bekantskap med de öfriga vid afdelningen, herrar PERGANDE, BuscK och BENTON. Åtföljd af mr BUscK, som sedermera med aldrig tröttnande tillmötesgående och vänskap un- der hela min vistelse vid departementet lämnade mig alla önskade upplysningar, gjorde jag därpå en rond i etablissementet. Då mr BusCK på sin del hade studiet af till institutionen inkommet lef- vande material, biologiska observationer, var det denna afdelning, som först fängslade min uppmärksamhet. Den entomologiska afdelningens egentliga arbetslokaler äro 2 PRESENT EEE RS YTV da IYYPN er N SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 91 inrymda i ett mindre, från själfva departementet skildt, men ome- delbart intill beläget tegelhus. På ena sidan af detta utgår det glashus, där de biologiska observationerna anställas... Hela taket var af glas och ganska starkt sluttande... På hela den åt solen vända sidan voro ru- torna bestrukna med hvit oljefärg för att dämpa ljuset, och en- dast öfversta rutraden, som för öfrigt med ett praktiskt maskineri lätt kunde öppnas och slutas, förblef fullt fri... Äfven de neder- sta, vertikalt ställda sidofönstren kunde öppnas och slutas med samma maskineri som de öfversta. Framför hufvudbyggnaden af The Department of Agriculture utbredde sig en synnerligen väl hållen större plantering, med grup- per af blommor, löf och barrträd i vacker omväxling. Midtde- larna upptogos hufvudsakligast af blomstergrupper, under det att kortsidorna mer bekläddes af buskar och mindre träd... Årsanslaget till Departementet sista året, slutande 30 juni 1897, var för det hela 2,448,532 dollars. Af denna summa de- lades 720,000 doll. lika mellan de 48 staternas försöksstationer. »Wheather Bureau» erhöll från ofvanstående summa icke mindre än 883,772 doll.; »Bureau of Animal Industri» 650,0c0; inköp och utdelning af värdefulla sädesslag, växter och ympar uppgick till 150,000; utgifter för samlande af åkerbruksstatistik 110,000 doll. Återstoden fördelades mellan de andra afdelningarna. Den entomologiska afdelningen erhåller 27,500 doll. Om- kring 2,400 personer tjänstgöra 1 Departementet, hvaraf halfva antalet i rent vetenskapliga ämnen. Omkring 70 procent af hela den anslagna summan utgår till vetenskapliga syften. Icke fullt halfva antalet af tjänstemännen vistas 1 Washington. De på andra ställen bosatta äro meteorologer, inspektörer af födo- ämnen, tjänstemän vid karantäner, agenter Oo. s. v. En god modell af vid den entomologiska afdelningen an- vända kläckburar är den i Smith. Instit. U. S. N.: Mus. Bull. 39, part F, p: 113 afbildade. Hela det lösa bottenpartiet är utaf hvitmåladt bleck. Den undre delen af dettas väggar är perfo- rerad för att låta luften tränga in genom den i rummet va- rande fuktiga sanden. Burens trästomme är stadigt, af 20 mm. tjockt, fast trä, och tre sidor äro försedda med inifrån insatta rutor. Sidan midt emot dörren är af fin ståltrådsväf lik- 3 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. som äfven taket.; ,Detta senare är tungt och ligger löst med en nedskjutande fals. Väfven är där liksom på sidan påspikad " utifrån med invikna, jämna kanter. Höjden från marken om- kring 60 cm. Vid studiet af i jord lefvande larver såsom knäppare o. dyl. betjänar man sig med fördel af en låda, hvars kortsidor äro af trä med infalsade glasrutor, hvilka utgöra lådans långsidor, bil- dande mellan sig ett omkring 6 cms rum, som fylles med jord, hvari växter för larvernas näring planteras. Utanför glasrutorna finnas uppdragbara zinkskifvor, som nedskjutas för att ej ljuset skall oroa insekterna. Vid observationerna uppdragas dessa plå- tar. För att bevara fuktigheten i jorden kunna kortsidorna göras af oglaserade tegelskifvor med utanför liggande vattendränkt mossa, som efter hand afger fuktighet till jorden. Den i burarna inlagda sanden eller jorden bör genom upp- hettning steriliseras för lättare förhindrande af mögelbildning och för att döda däri befintliga ägg och larver af diverse smärre djur. Afven är det lämpligt att sikta den genom en tämligen grof sikt för borttagande af rötter och stenar. En del till stationen insända föremål äro ofta af mer bety- dande storlek, såsom stycken af stammar o. dyl., och de däri varande skadedjuren af fiera slag, utbildande sig på vidt skilda tider. Vid observationer öfver dessa inläggas stamdelarna i större, låga trälådor med en afflyttbar öfre del af spänd, fin gas. Alla här framkommande insekter, som således 1 mer eller mindre grad äro skadedjur på i fråga varande växt, tillvaratagas i den mån de kläckas samt bestämmas. Man kan därvid lämpligen uppställa dessa till en samling för sig under rubrik skadeinsekter på nämnda växt, hvilken sam- ling vidare kan kompletteras vid förnyade kläckningar från sam- ma växt. På detta sätt erhålles slutligen en fullständig öfversikt öfver alla denna växts skadeinsekter, kompletterad af anteckningar öfver deras rel. skadlighet, mängd, biologi o. s. v. Af största vikt var, att vid Departementets entomologiska afdelning taga närmare kännedom om de insektfördrifvande me- del, som mest användas, det sätt hvarpå de beredas och de redskap, som vid arbetet användas. Af alla insekticider för be- sprutning af bladverket och den unga, framkommande frukten 4 TE NS TROLAFS la Ta JA 0 WYy ' k SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 93 har parisergrönt fortfarande den afgjordt största användningen och förbrukas därför 1 ofantliga kvantiteter i Förenta Staterna, där det öfverallt lätt erhålles. Vid beredning af den vid besprut- ning använda lösningen blandas i en burk lika volymer pariser- grönt och nysläckt kalk af bästa kvalité, båda såsom pulver, so+50 gram; något af den .härtill bestämda vattenvolymen, 100 liter, tillsättes, hvarpå burken noga skakas. Den del af pulvret, som håller sig stoftfint uppslammadt, afhälles i vatten- behållaren, nytt vatten påfylles 1 burken, som åter skakas o. s. v., till dess allt pulvret befinner sig fint fördeladt, uppslammadt i den tillmätta vattenmängden. Till hvarje liter vatten sättes så- ledes o,5 gram parisergrönt och lika mycket kalk. Lösningen silas gärna genom en fin metallväf för aflägsnandet af alla små korn, som eljest oupphörligt under arbetet tilltäppa de fina sprut- hålen och därigenom vålla mycken tidspillan. Äfven den pulveriserade roten af Veratrum viride rekom- menderas för dylikt ändamål. Den är dyrare och användes där- för endast i mindre skala, då priset ej spelar någon så stor rål, verkar på insekterna som parisergrönt, är för människan mindre farlig än detta arsenikhaltiga färgstoft, men är, tagen i större doser, äfven för människan ett dödande gift. Den har visat sig mest effektiv mot bladskärande steklar, ”Tenthredinider, och an- vändes som torrt pulver, med fördel uppblandadt med 5—10 delar mjöl, och siktas öfver växterna eller blåses öfver dem med en pust. Bästa tiden för användandet af detta pulver är morgon och afton, då växterna äro fuktiga af dagg. Pulvret kan äfven uppblandas med vatten för besprutning. För besprutning af mjuka, sugande insekter har, som bekant, fotogenemulsion stor användning. Beredningen af denna tillgår parföljande sätt: lWeniipanna! uppkokas vatteni(tlexa wiliten), däri lägges i bitar skuren tranhaltig tvål, s. k. »Whale oil soap» (50 gram), som snart smälter i det kokande vattnet. När detta skett, hälles lösningen i en hink med (2 liter) fotogen och bear- betas med en spruta kraftigt under 5—10 minuter på så sätt, att slangens mynning hålles ned i vätskan, som under pumpnin- gen snart antager en mjölkhvit färg... Den spädes vid begagnan- det med omkring 10 volymer vatten. Ett mot San José-sköldlusen, liksom äfven i andra fall myc- 5 härd LR 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. ket användt medel är cyanvätgas, framställd af cyankalium och svafvelsyra, hvarvid den besmittade växten under operationen öf- verhöljes med ett tält eller segel. Sedan detta medelst linor och ställningar kastats öfver den växt, som skall behandlas, insättes ett upptill afsmalnande porslinskärl, lämpligen en handkanna, innehållande rå svafvelsyra af lika vikt med cyankaliet och till lika volym utspädd med vatten. Då alt är färdigt och kär- let placeradt innanför tältet, nedkastas cyankaliet i detsamma och tältet drages noga för. Nu börjar genast en liflig utveckling af giftig cyanvätgas, som man ytterst noga får akta sig för att in- andas. Efter 40—45 minuter kan tältet borttagas, hvarvid man noga tar sig i akt för den utkommande gasen. Hos oss kan denna metod vara af stor nytta vid desinfektion af importerade växter. Operationen utföres lätt i ett tätt rum, eller lämpligare i ett skåp af det utseende, som på laboratorier användes för insättandet af skålar o. dyl. under kemiska processer, som framkalla farliga eller illa luktande gaser, blott en tätt slutande lucka finnes upptill i skåpet, hvilken vid operationens slut kan öppnas för aflägsnandet af gasen, innan man åter öppnar skåpet för att uttaga de desinficierade föremålen. En mycket stor användning, antingen enbart upplöst i vat- ten eller såsom beståndsdel i petroleumemulsion, har »Whale oil soap», ett tranhaltigt, tjockflytande eller stundom mer kon- denseradt, tvålliknande ämne. Af detta finnas emellertid flera slag af olika värde såsom insekticider. Det bästa anses vara »N:o 3» och erhålles från Jas. Goop, Philadelphia, Pa. An- vändt enbart, upplöst i vatten (1 kilogr. i 4 liter vatten), på- sprutas det, då lösningen ännu är tämligen varm. Det är myc- ket verksamt mot sköldlöss och bladlöss. Flera andra ämnen användas dessutom, såsom man äfven finner af från Departemen- tet utgifna rapporter. Dessa torde dock ej alla lämpligen här omnämnas. De anförda äro de viktigaste, de i stor skala an- vända, hvilka jag under resan hade tillfälle att se i bruk. För besprutningar finnes numera ett stort antal af präktiga redskap. Några framstående firmor i denna branche äro: The Deming Company, Salem, Ohio; The Goulds Manufacturing Co, Seneca Falls, N. Y.; W. & B. Douglas, Middletown, Conn., 85 and 87 John Street, New York City; Morrill & Morley, Benton 6 FREE PESRINEAENEEEN EKA re tyg NV | SJÖSTEDT : BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 95 Harbor, Mich., alla i Förenta Staterna. Deras illustrerade kata- loger upptaga från mindre, enklare och billigare maskiner till stora, komplicerade. För besprutning med parisergrönt i träd användes mycket Goulds »Pomona», afbildad i nämnda firmas katalog fig. 1100. Det är en kraftig pump. Den portativa apparaten »The Success Knapsack Sprayer» (fig. 675 i Dem. Comp. katalog, se noten följande sida) föreföll särdeles bekväm och användes vid besprutning med bordeauxvätska. En annan lätt transportabel apparat »The Gem» är afbildad, fig. 650, i sam- ma katalog. Med denna kunna ganska höga träd besprutas, såsom jag en af de första dagarna under vistelsen i Washington var i tillfälle att se, då de i parken utanför Departementet stående al- marna besprutades till skydd mot den lilla skalbaggen Galerucella Zuteola MöLrL. Tunnan fylldes med vätska, som flitigt omrördes under pumpningen för att hålla det tunga färgstoftet väl uppslam- madt i vattnet. De med bamburör stödda slangarna fördes utan- för och emellan bladverket, ett fint duggregn fuktade snart det- samma — och apparaten var färdig att föras till nästa träd. På smäckra, lätt flyttbara stegar kunde man nå upp och grundligt bespruta ganska höga träd. Det är vid sprutning med pariser- grönt af stor vikt att väl filtrera lösningen, så att icke större korn finnas, som då tilltäppa de fina hålen i spridarna, därvid förorsakande stort besvär och tidspillan, i det att för hvarje gång hela pumpningen måste afstanna. En sådan besprutning kräfver ej mycket mer arbete än vanliga vattningar af gräsmat- tor, hvilka, såsom en helt naturlig sak, under ihållande torka hos oss företagas kanske under veckor dag efter dag. Någon eller några besprutningar, sådana som den nämnda, skulle skydda våra planteringar och trädgårdar från den skada, som bladätande in- sekter och deras larver anställa på bladverket och blommor samt skydda den framkommande frukten.! En liten mycket präktig apparat är »The Success Kerosene Sprayer», hvarmed petroleumemulsion, om ock ej af fullt så verksamt slag som den, hvari Whale oil soap ingår som be- ståndsdel, omedelbart framställes. I midten befinner sig en foto- ! De båda sistnämnda apparaterna hafva nu inköpts för Statens entomo- logiska anstalt, NN 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. .) -genbehållare, utomkring denna vatten. Med en enkel mekanism kan mängden af fotogen, d. v. s. emulsionens styrka under arbe- tet regleras. Om. vattnet emellertid förut uppblandas med Whale oil soap, torde resultatet blifva detsamma som vid användandet af den förut omtalade emulsionen. Denna emulsion duger emel- lertid icke att förvara såsom den särskildt beredda, emedan efter en kort stund vattnet och oljan skiljas. Fördelen ligger emellertid i den snabbhet, hvarmed tillredningen går, samt regleringen af styrkan under arbetet.”? De bästa spridarna äro »Vermorel», fig. 1 och »Cyclone»>, fig. 2. Synnerligast den senare åstadkommer ett ytterst fint duschregn. En viktig uppgift under resan var vidare att för entomolo- ? Denna pump med spridare, som i Amerika kallas »The success Ke- rosene Sprayer», är framställd genom fig. 649 i den på engelska affattade priskuranten från >Deming Company», Salem, Ohio, N. A. och tillhandahålles genom Herrar Frenckel & Hedenberg i Göteborg, hvilken firma har dylika apparater och spridare af flera slag på lager eller anskaffar dem efter rekvisition, DAL SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N,. AMERIKA. 97 giska anstaltens bibliotek söka så fullständigt som möjligt förskaffa entomologisk litteratur från de olika staternas försöksstationer. Sådan utdelas i hvarje stat fritt till alla där boende för saken intresserade personer, hvilka insända sina adresser till vederbö- rande stationer. Sedermera kunna äfven utomstående institutioner och enskilda förvärfva exemplar. Genom välvilligt tillmötesgå- ende af första assistenten, mr MARLATT, erhölls allt, hvaraf ännu exemplar förefunnos af de vid Åkerbruksdepartementets i Washing- ton entomologiska afdelning utgifna publikationerna. Som mr MARLATT emellertid blott kunde förfoga öfver sådan litteratur, som utgått från nämnda departement, men ej hade befattning med publikationerna från de särskilda staternas stationer, vände jag mig 1 och för denna sak till direktorn för dessa, mr A. C. TRUE i Washington, hvilken godhetsfullt föranstaltade, att ett cirkulär afsändes till samtliga experimentstationer i Förenta Staterna med anhållan, att till Statens Entomologiska Anstalt, Albano, sända exemplar af alla de från dem utgifna publikationer, hvaraf ännu separat förefunnos, samt anteckna anstalten för erhållande af samt- liga deras kommande skrifter. Den, som någon tid stått i litteraturförbindelse med Åker- bruksdepartementet i Washington, har utan tvifvel erfarit den svå- righeten, som förefinnes, att få en samlad öfverblick öfver de en- tomologiska publikationer, som efter hand utgått därifrån. Dessa äro nämligen utgifna dels såsom själfständiga arbeten, dels ingå- ende såsom delar i årsrapporter, dels bildande en tid fortsatta serier, hvilka kunna afbrytas och fortsättas under ändradt namn eller uppdelas i speciella delar, hvarvid svårighet uppstår att följa sammanhanget». Ur redogörelsen för Departementets publikationer anföres här endast följande, såsom varande af mer allmänt intresse. 9Se- dan 1895 tryckes den vidtomfattande »Annual report of the Secretary of Agriculture» 1 tvänne band, af hvilka det senare innefattar äfven entomologens rapport. Därom innehåller rese- berättelsen följande : » Denna vackra, väl inbundna publikation, Year- book, omfattande icke mindre än 600—700 sidor och talrika väl utförda planscher, utdelad fritt i icke mindre än en half million exemplar, är i sanning en heder för sitt land och visar, med hvil- ken vaken blick de praktiska amerikanarna följa dessa frågor, Entomol. Tidskr, Årg. 20. H. 2—3 (1899). 9 7 RS 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. och hvilka summor de äro beredda att offra, då det gäller åker- brukets befrämjande». Härefter omnämnes arbetsordningen vid försöksstationen samt lämnas en förteckning på där anställda många specialisters olika göromål, hvilket är af mer speciellt intresse. Därpå följer en förteckning öfver de amerikanska skadein- sekter, som från Departementet och U. S. National Museum er- hållits såsom gåfva till Anstalten härstädes, af hvilka dock, ty- värr, många togo skada under transporten. Enligt vänligt löfte: kommer denna värdefulla samling längre fram att än mer kom- pletteras. »Af intresse var äfven att följa de ornithologiska arbeten, som i praktiskt syfte utfördes vid Departementet, och hvilka huf- vudsakligen gingo ut på undersökning af de olika arternas föda,. deras maginnehåll. Från skilda håll af landet insändas af intres- serade personer i sprit inlagda, bestämda fågelmagar; dessa eti-- ketteras, sorteras i olika kärl och gömmas, till dess ett tillräckligt antal erhållits för undersökning. Delarna bestämmas till sin grupp, endast de i ett eller annat afseende mer anmärkningsvärda till arten. Då samtliga magar så blifvit undersökta, hopsummeras allt under de olika grupperna, och man ser huru många procent af de olika slagen i fråga va- rande art i genomsnitt förtärt. Som lätt inses, är icke en fågel nyttig endast därför, att han förtär insekter, utan det beror på, till hvilka slag han hufvudsakligen håller sig. Om det sålunda konstateras, att en art hufvudsakligen lefver af t. ex. steklar, som äro parasiter på skadliga insekter, så är det så långt ifrån, att en sådan art bör skyddas, att dess antal i stället mest möjligt bör reduceras. För att underlätta bestämningen förefanns på De- partementets ornithologiska afdelning en särskild samling med vanligare insekter, liksom äfven en profrörsamling med allmänna. fröslag. I Maryland, ej långt från Washington, finnes en entomolo- gisk station, som enligt d:r HOWARD vore värd ett besök, hvar- för jag, försedd med ett rekommendationsbref från denne till experimentstationens entomolog, mr W. JOHNSON, strax före min afresa från Washington, åtföljd af mr BENTON begaf mig dit... Resan gick med Baltimore-Ohio R. R. till College Park, 10 FÖRRE ERRIN HAAN SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 99 där stationen är belägen. Den är förbunden med åkerbruksskola. Redan under resan hade jag nöjet att i kupén sammanträffa med föreståndaren, som med största tillmötesgående lämnade upplys- ningar om stationen och dess verksamhet. Vid framkomsten hade jag tillfälle att under entomologens ledning bese de olika loka- lerna, den under uppställning varande samlingen af skadeinsekter, de redskap, som här användes o. s. v. Särskildt anställdes experiment med cyanväte, för att visa, huru man här uppförde tälten vid operationen. De tält, som här brukades, voro af olika storlek. I stället för två stänger med upptill löpande trissor för upphalning af tälten till stängernas spets, såsom bruket varit i Washington, användes här, och som det tycktes med lika fördel, en stång till hvarje tält. Denna ställdes intill trädet på den sida, hvaråt seglet eller tältet skulle dragas, böjdes därpå så, att den kom i cirka 45 graders vinkel, och då med öfra delen in i löfverkets öfversta parti. Därpå bands repet, som gled i den i stångens öfversta del sit- tande trissan, fast i duken, hvilken upphissades, hvarpå stången medelst en i dess öfra del fäst lina böjdes upp och därpå än vi- dare tillbaka, hvarvid duken drogs öfver trädet. Det är gif vet, att då ett så tungt segel hvilar på detta, en del mindre gre- nar brytas af, och kronan blir, om ej allt för illa medfaren, dock ingalunda oskadad. I en praktiskt anlagd trädgård spelar emel- lertid den tilltufsning, träden för en vanligen kortare tid fått, icke någon rål. Taältet är af stark segelväf, för att ej slitas sönder af grenarna, samt väl oljadt, för att ej genomsläppa gasen. Huru cyanvätet framställes är på annat ställe anfördt. På åkrarna, där potatisen just framkommit, visade sig kolo- radoskalbaggen (Doryphora decemlineata) ganska allmän, dock icke 1 förödande mängd. På bladens undersida sutto här och hvar de lätt i ögonen fallande orangegula äggen i grupper, och där höllo sig äfven skalbaggarna hälst; dock sågos de äfven sitta på bladens öfversida. För koloradoskalbaggen användes nu all- mänt parisergrönt, som i torrt tillstånd strös öfver plantorna, an- tingen med handen eller medelst pustar, eller sprutas öfver dem. Såväl under vistelsen på ort och ställe som äfven sedermera erhöllos publikationer, som utgått från stationen, så att Entomo- logiska Anstalten nu har en i det närmaste komplett serie af dessa. al 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 13899. Sedan jag inhämtat de upplysningar, som voro förenliga med resans plan, afreste jag från Washington efter tre veckors vistelse därstädes. På samma gång det är mig en kär plikt att uttala min tacksamhet för det vänliga bemötande, jag vid Depar- tementet under denna tid fick röna, för det stora tillmötesgående, hvarmed alla underrättelser i det ena eller andra afseendet läm- nades och för de värdefulla gåfvor af litteratur och insekter, som för Entomologiska Anstaltens räkning blefvo öfverlämnade, vill jag särskildt härvid nämna chefen för entomologiska afdelningen, d:r HOWARD, som med största välvilja och intresse lämnade värdefulla råd och upplysningar; förste assistenten, mr MARLATT, genom hvil- ken litteraturen erhölls; assistenten mr PERGANDE, som meddelade värdefulla uppgifter om San José scale samt :om cocciders pre- parering; assistenten mr BENTON, som lämnade dylika uppgifter om Departementets organisation; assistenten mr BusCK, som dag- ligen med utmärkt vänskap gaf alla önskade upplysningar, i ordning ställde de samlingar af skadeinsekter, som medförts för Entomologiska Anstalten, och som jag till allra största delen har att tacka för den samling af öfver ett par tusen nordamerikanska insekter, som vid hemkomsten kunnat öfverlämnas till Riksmuseets entomologiska afdelning i Stockholm; mr TRUE, genom hvilken litteratur från experimentstationerna erhölls; kuratorn vid U. S. Nat. Mus., mr ASHMEAD, som öfverlämnat en samling steklar med bon; chefen för raammologiska och ornithologiska afdelnin- gen, d:r MERRIAM; assistenten vid ornithologiska afdelningen, d:r FISCHER, mr: HICKS, d:r DyYAR och d:r: COoK, hvilka ralatinvett eller annat afseende underlättat mitt arbete vid Departementet. Den experimentstation, jag närmast hade för afsikt att be- söka, var Ithaca i Staten New York, där :Cornells universitet är förlagdt. Resan går, sedan man passerat Harrisburg och floden Susquehanna, till större delen fram genom dalar mellan Allegha- nybergens tallösa höjder. Landet är ända till mot Ithaca och delvis ännu där mycket kuperadt; ås efter ås följer, skilda genom dalar, 1 hvilkas botten ofta större eller mindre strömmar forsa, utmed hvilkas sidor järnvägen buktar sig fram, följande deras ständiga slingringar. Stundom äro dalarna smala; då de stupande, hufvudsakligen med småväxt ek, Quercus alba, och spridda barrträd beväxta höjderna brant skjuta upp på båda sidor, på andra ställen 12 AA sr AAA AA : | Å SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. IOI bredare, sluttningarna längre och mer odlade. Det är en i det hela mycket välbekant anblick ett sådant landskap med sina potatis- och hvetefält, sina grå gärdesgårdar o. s. v. af samma slag, som hos oss, erbjuder. Gräsvallarna med sina Poa-arter, Iriticum, ÅAnthoxanthum, Geranium (trol. silvaticum), Rumex acetosella, potentillor, mask- rosor m. m:. bidraga äfven och 1 väsentlig mån att framkalla denna välbekanta vy. Här och där ser man dock inhemska for- mer af främmande utseende blanda sig med den öfriga vegetatio- nen. Ju mer resan gick mot norr, desto mindre kuperadt blef landet; de förut branta höjderna försvunno och efterträddes af lägre, bredare, och de mellanliggande dalarna tilltogo i vidd. Hela landets förutsättning för odling blef därför större, och jord- brukarna hade äfven här i vida högre grad betjänat sig af den vidsträckta ytan. Staden Ithaca ligger vid södra spetsen af en 40 eng. mil lång och mycket smal sjö, Cayuga, i en större dal mellan ej obetydliga åsar, hvilka äfven delvis äro bebyggda, synnerligast den östra, på hvars öfre del Cornells universitet äfvensom experi- mentstationen äro belägna. Strax efter ankomsten gjorde jag under prof. COMSTOCKS välvilliga ledning besök vid den entomologiska stationen och universitetets entomologiska laboratorium. Den förra bestod af trenne mindre rum och ett glashus af samma utseende som det i Washington, där prof. COMSTOCK förut varit. Samma slags kläckburar användes äfven här. En del mindre sådana utgjordes af breda, nedåt utvidgade lampglas, öfverspända med tyll och delvis nedtryckta i jorden. För i vatten lefvande larver, som vid förpuppningen gå upp i fuktig jord, hade en glasbur inrättats med afsikt att få pupporna att ej ligga för vått. Halfva den jämnbreda glasskålen, vinkel- rätt sedt, var fylld med småsten, hvarpå ett sandlager låg ut- bredt. Den vertikala skiljeväggen nådde ända upp till sandens yta, som var belägen lägre än kärlets öfre kant. Från vattnet vandrade nu larverna på den skrofliga mellanväggen upp till san- den, där de vid olika djup nådde olika fuktighet. Såsom af stationens publikationer synes, äro större delen af figurerna framställda efter fotografier. Vid fotografering af mi- 13 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. kroskopiska preparat användes LE1iz kamera, hvarmed mycket goda afbildningar af genomskinliga preparat tagas. Då jag ön- skade se sprutningen efter olika metoder, blef jag af prof. COM- STOCK ledsagad till den botaniska afdelningen, som fått detta ar- bete på sin lott. Eljest har, så vidt jag sett, alltid den entomo- logiska afdelningen haft detta åliggande. Af mr GouLD vid hortikulturafdelningen lämnades mig med största tillmötesgående upplysningar om deras sprutningsmetoder. Hufvudsakligast användes bordeauxvätska, hvaraf stora kvantiteter tillreddes i en tunna eller ett kar. Lösningen af kopparsulfat neutraliserades med kalkvälling, till dess att en däri slagen lös- ning af blodlutsalt — några droppar — icke längre lämnade någon brunröd fällning. I stället för att stödjas af bamburör fast- skrufvades slangarna, då de höjdes upp till bladverket, vid kopparrör. Äfven den nämnda apparaten att bära på ryggen användes här. I planteringarna hade just för ett par dagar sedan sista be- sprutningen företagits (?/6) och ännu bar löfverket på träd och buskar tydliga spår af den fasttorkade blandningen. 2—3 be- sprutningar, beroende på hur svårt växterna varit angripna före- gående år, plägade här användas. Om svamparna förut varit svåra sker första sprutningen tidigt på våren, då knopparna svälla. Den andra företages just före blommornas öppnande. Vid denna liksom vid följande användes parisergrönt i lösningen, bordeauxvätska, vid den första endast lösning af kopparsulfat. Den tredje sprutningen sker sedan blom- morna fallit af och karten något växt ut. Första besprutningen, med endast kopparsulfat, behöfves ej, om svamparna ej svårt angripit träden föregående år. Nu var äpplekarten så utväxt, att det i spetsen sittande fodret vikit sig tillsammans; det är medan detta ännu bildar en öppen bägare, som den sista besprutningen skall ske. Under ledning af direktorn, prof. ROBERTS, besågs därpå en del åkerbruksredskap, anläggningar af flera slag, hönsgårdar o. s. v. af stort intresse. Att närmare ingå på redogörelse öfver detta, ligger emellertid ej inom ramen af denna berättelse» .. : »Den 3 juni lämnade jag Ithaca för att besöka den andra, större, inom Staten New York liggande experimentstationen, Ge- neva. Denna station ligger dock icke i staden, utan 1,5 engel- 14 FR » SJÖSTEDT: BERÄTTELSE OM EN RESA I N. AMERIKA. 103 ska mil utanför. Stationen består af flera byggnader, men får inom kort ytterligare en större, som sades blifva färdig till samma höst. Utom de 15,000 doll. från guvernementet erhåller stationen i sin helhet omkring 50,000 doll. per år från Staten New York. År 1897 erhölls 41,000 doll. för uppförandet af det nya huset. Detta skall innehålla arbetsrum för en hortikultör, :entomolog, växtpatolog och bakteriolog samt för föreståndaren för mejeriet. Det nuvarande insektariet skall delas mellan växt- patologen och entomologen. — obgleich ich wohl einige hundert Sträucher unter- suchte. Auch MASSALONGO scheint das Cecidium an einer schat- tigen Localität (»in un bosco») gefunden zu haben. Die vollständig ausgebildeten Cecidien (Taf. 5, Fig. 1, 2) sind den normalen Beerenzapfen so ähnlich, dass man erst beim genaueren Zusehen die Deformirung wahrnimmt. Während die normalen Beerenzapfen sehr oft eiförmig oder oval sind, haben die von Phytoptus befallenen immer eine kugelige, oft etwas ab- geplattete Gestalt. Die Fruchtblätter der normalen Beerenzapfen sind bekanntlich mit einander, auch an der Spitze, vollständig verwachsen. Bei den Cecidien ist dies nicht der Fall, hier blei- ben die Fruchtblätter am Scheitel des Beerenzapfens frei und lassen zwischen sich eine trianguläre Oeffnung, aus welcher die drei Samen hervorsehen ?. Dieses Offenbleiben der Zapfenschup- pen wird durch die Hypertrophie des Fruchtfleisches bedingt. Die Samen scheinen nicht verändert zu werden; wenigstens konnte ich nicht die von MASSALONGO'”" hervorgehobene Verschiedenheit zwi- schen Samen in normalen und Samen in deformirten Beeren- zapfen constatiren. Die Samen der letzteren enthielten ein gut entwickeltes Embryo. £ G. CANESTRINI, Ricerche intorno di fitoptidi, p. 22, tav. VII, fig. 5 Atti soc. Veneto-Trentina, vol. XII, fasc. I. 1891). 3 Nicht zu verwechseln mit diesem Cecidium sind die Beerenzapfen von 7. communis LL. v. thyiocarpa Asch. et Graebn., welche normal offene Beeren- zapfen hat. 6 Acarocec. n. F1. Veron. tav. II, fig. 13—106. 2 FREE - LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. ITS Veranlasst wurde das Wiederauffinden dieses interessanten Cecidiums durch eine Entdeckung, die ich am 22 Mai 1898 auf dem Frihjahrsausflug des Stockholmer Studentenvereins nach Karls- häll auf Lidingön unweit Stockholm machte. Der Wald besteht hier aus einem Gemisch von Tannen und Fichten, in deren Schat- ten zahlreiche Wachholdersträucher wachsen. Als ich diese an einem sumpfigen Standort untersuchte, um Material von den all- bekannten Kiekbeeren zu erhalten, fand ich ganz unerwartet fast an jedem Strauch ein Phytoptocecidium an den Blättern. Um die Verbreitung des Cecidiums festzustellen, wurde auf allen mei- nen Excursionen im selbigen Sommer nach demselben eifrig ge- sucht, und in der That gläckte es mir, es an noch zwei Locali- täten aufzufinden. An vielen Orten kam es allerdings nicht vor, z. B. bei Nacka und Klubbensborg in der Nähe von Stockholm, wo ich eine sehr grosse Anzahl Wachholdersträucher darauf ver- geblich untersuchte; die Nährpflanze wuchs hier nur an trockenen Localitäten. Nach vielem vergeblichen Suchen fand ich an einer sumpfigen Stelle im Nadelwald zwischen Saltsjöbaden und Vär- gårdsviken bei Stockholm einen Strauch, welcher das gesuchte Pleurocecidium trug und an einem ganz ähnlichen Standort fand ich es reichlich und schön entwickelt im August bei Mariehamn auf Åland. Schliesslich fand ich das Cecidium am 14 Mai dieses Jahres, reichlich und schön entwickelt im Walde bei Svartsjö am Mälarsee, auch an diesem Ort in der Nähe eines Sumpfes. Meine Erfahrung geht demnach dahin, dass man nur in sumpfigen Wäl- dern nach dem Cecidium mit Aussicht auf Erfolg suchen kann. Ehe ich auf eine nähere Beschreibung des Cecidiums eingehe, möchte ich zur Orientirung mit einigen Worten an den Bau der Blätter des Wachholders erinnern /”, Die Blätter stehen in dreizähligen alternirenden Quirlen und sind von ihren Kissen scharf getrennt, eingelenkt. Durch die grossen, durch schmale Rinnen von einander getrennten, Blatt- kissen mit ihren längslaufenden hervorragenden Harzgängen er- scheinen die jängeren Zweige dreikantig. Die Blattkissen werden schon in der zweiten Vegetationsperiode durch Korkbildung von der Axe getrennt und fallen ab, während die Nadel noch vier 7 Vergl. J. BEHRENS, Uber die anatomischen Beziehungen zwischen Blatt und Rinde der Coniferen, p. 23 (Inaug. Diss. Kiel. 1886). 3 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. und mehr Jahre lebendig an der Axe bleiben. An der oberen Seite tragen sie da, wo sie den Stengel berähren, eine kleine hellgräne Wulst, die oft etwas schief und an der einen Blattkante höher als "an der vanderen iste (Eisökn An der Unterseite ist diese Wulst nicht oder nur wenig angedeutet. An beiden Seiten des Insertions- punkts liegen an der Unterseite kleine mikroskopische, wenigzellige Epidermis-Wilste (Fig. A), welche beim Herabdräcken des Blattes zusammenstossen und wohl dazu beitragen, das Zerreissen des Ge- lenks zu verhindern. An der Ober- seite ist nur eine ganz kleine Epi- dermiswulst vorhanden, die zwi- schen der grossen Basalwulst und dem Gelenk Hegt: Die Axettract hier keine Epidermiswulst wie das Kissen unterhalb der Blattspreite: dagegen besteht hier das subepidermale Gewebe aus dickwandi- gen, verhältnissmässig englumigen Zellen. J. VALLOT, Le Yuniperus phoenicea a forme spiculaire, p. 331 (Journ. d. Botanique, II, 1888). > R. v. WETTSTEIN, Uber die Verwerthung anatomischer Merkmale zur Erkennung hybrider Pflanzen, p. 17, Taf. "II, Fig. 3 (Sitzungsb. d. Kais. Akad. d. Wissensch. Bd. XCVI, Abth. I, 1887, Wien 1888). WETTSTEIN, der Wachholdernadeln aus Siebenbirgen, Ungarn, Galizien, Croatien, Steiermark, Krain, Nieder-Österreich, Tirol, Schweden, Russland und Griechenland anatomisch untersuchte, fand den Bau derselben sehr constant gleich (1. c., p. 18). Nur die Ausbildung des Hypoderms zeigte Abänder- ungen. An den aus dem Siden Europas stammenden Exemplaren fand sich eine schwächere Ausbildung des mittleren hypodermalen Bindels, dagegen 4 LAGERHEIM : ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. I er dermis besprechen. Der Bau desselben ist am besten an einem medianen Längsschnitt zu sehen. Das Schwammparenchym in der Mitte der Blattoberseite besteht aus kurzen der Epidermis dicht anliegenden Zellen, die durch grössere Aufnahmezellen mit den eine Verstärkung des Kanten-Hypoderms. An Exemplaren aus Upsala fehlte häufig das Hypoderm-Biindel an der Blattoberseite. In Bezug auf das Hypoderm scheint jedoch der Blattbau mehr variabel zu sein, als von V. WETTSTEIN angenommen wird. An dem von VALLoT (1. c., Fig. 1) abgebildeten Blatt iiberzieht das aus einer Schicht Zellen bestehende, am Harzgang unterbrochene Hypoderm nur die beiden äusseren MNeuntel der Oberseite, an deren Mitte ein hypoder- maler Strang fehlt. BONNIER (Les variations de la structure chez les mémes espéces in Assoc. franc. pour l'avancem, des sciences, 20:e sess., Marseille 1891, Part. II) hat ausserdem mnachgewiesen, dass das Blatt von JYuniperus communis bedeutende Structurveränderungen aufweisen kann, welche sogar känstlich hervorgerufen werden können. Ich selbst habe Nadeln aus 15 Standorten in Schweden, Finnland, Dä- nemark, Deutschland und den Vereinigten Staaten untersucht und folgende Va- riationen in der Anordnung des Hypoderms beobachtet. Schweden: Upsala (leg. ALBERG): Hypoderm unter dem Harzgang unterbrochen, von ihm durch 2 Lagen grosser chlorophyllreicher Zellen weit getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. Frescati bei Stockholm (leg. WILLE) und Vestfanrby in Nerike (leg. FORS- BERG): Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend bis an den Harzgang reichend, an der Mitte der Oberseite fehlend. Liljeholmen (leg. FORSBERG) und Zidingön (leg. ipse) bei Stockholm: Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend, vom Harzgang durch 1—2 Zell- lagen getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. Klubbensborg bei Stockholm (leg. ipse): Hypoderm die ganze Unterseite iberziehend, vom Harzgang durch 2 Lagen grosser Zellen getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. Lindarängen (leg. HESSELMAN) und Saltsjöbaden (1eg. ipse) bei Stockholm: Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend, vom Harzgang durch eine Zell- lage getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend oder aus einer Reihe von 2—5$5 Zellen bestehend. Umgebung von Stockholm: Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend, durch 2—3 Lagen grosser Zellen vom Harzgang weit getrennt, an der Ober- seite oft unterbrochen, in der Mitte derselben fehlend. Borgholm, Öland (leg. GREVILLIUS): Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend, bis an den Harzgang reichend oder von ihm durch eine Zell- lage getrennt, an der Oberseite oft unterbrochen oder an der einen Seite fehlend, an der Mitte derselben fehlend oder aus ein paar Zellen bestehend. 5 ITTE Yf INXX TES SEYYT € LÄ FTIPASSTSYNGTEN Lä 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. inneren grösseren Zellen und durch diese mit der Parenchymscheide des Gefässbändels und des Transfusionsgewebes verbunden sind. Es entstehen auf diese Weise dichotomisch verzweigte Zellreihen, Finnland: Mariehamn (leg. ipse): Hypoderm die ganze Unterseite iiberziehend, vom Harzgang durch eine Zelllage getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. Dänemark: Möens Känt (leg. MORTENSEN): Hypoderm an der Unterseite am Harz- gang unterbrochen, an der Mitte der Oberseite aus einer Reihe von 7—11 Zellen bestehend. Furesöens Östkant (leg. MORTENSEN): Hypoderm an der Unterseite am Harzgang unterbrochen und von ihm durch eine Zell-lage getrennt, an der Mitte der Oberseite fehlend. Deutschland: Isarauen bei AMivmchen (leg. ALLESCHER): Hypoderm die ganze Unter- seite iiberziehend vom Harzgang durch eine Zell-lage getrennt, an der Ober- seite oft unterbrochen, an der Mitte derselben fehlend oder aus einigen ge- trennten Zellen bestehend. Vereinigte Staaten: Quincy, Mass. (leg. SEYMOUR): Hypoderm an der Unterseite am Harz- gang unterbrochen, an der Mitte der Oberseite fehlend. Sämmtliche Angaben beziehen sich auf das Stäck zwischen dem unteren Drittel und der Mitte älterer Blätter (vergl. v. WETTSTEIN, 1. c. p. 8). Es dirfte aus diesen Beispielen hervorgehen, das die Ausbildung des Hypoderms sehr variabel ist. Sehr veränderlich ist ferner die Dicke des Hy- poderms sowohl an den Seiten als an den Ecken des Querschnittes. Dasselbe lässt sich sagen von den Bastfasern, die unter dem Cribraltheil des Gefäss- bändels liegen, deren Grösse, Anordnung und Anzahl sehr wechselnd ist. Schliesslich scheint auch die Weite des Harzganges sehr zu variiren. Ich will noch hinzufiigen, dass die Blattanatomie der 7. communis IL. 3 nana (WILLD.) HN. sehr wechselnd zu sein scheint und erachte deshalb die Heranziehung obenerwähnter anatomischer Blattcharactere zur Begriindung mehrerer Arten und Formen von JYuniperus communis IL. fär verfehlt. Vergl. iibrigens J. ErRB, Ueber den Werth der Blattanatomie zur Cha- rakterisirung von JYuniperus communis 1., 7. nana WILLD. und 7. intermedia SCHNR. (Ber. d. Schweizer. botan. Gesellsch., Heft. VII, 1897). Durch Un- tersuchung zahlreichen Materiales constatirt ERB, dass sowohl 7. communis als 7. nana im anatomischen Aufbau ihrer Blätter so variabel sind, dass sich die Unterschiede völlig verwischen. Er ist daher der Meinung, dass 7. nana von 7. communis nicht als Art getrennt werden kann; ebensowenig kann 7. intermedia als Zwischenform hybriden Charakters betrachtet werden. Trotz- dem giebt ERB die Möglichkeit zu, dass in anderen Gegenden die Trennung der drei obengenannten Formen schärfer ist; (nach Referat in Beih. z. Botan. Centralbl., Bd. VIII; H. IT, 1898): LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. I 19 die sehr grosse Intercellularräume zwischen sich lassen. An der Stelle wo die basale Blattwulst ihren Anfang nimmt nähern sich die Zellreihen, und die Zellen erscheinen in die Länge gezogen (Fig. C). Noch wmweiter nach der Mitte der Wulst sind die Zell- reihen so dicht an einander gepresst, dass die Intercellularräume fast versehwinden. Der grösste Theil der Wulst wird gewöhnlich von sehr langen, chlorophyllarmen Zellen eingenommen, welche den stark vergrösserten Aufnahmezellen entsprechen. Die sub- epidermalen Zellen ändern in der Basalwulst ihre Gestalt weniger und theilen sich durch radiale und tangentiale Wände. Die Epidermis- zellen der Wulst sind in tangentia- ler Richtung oft stark verlängert. Ihre Aussenwand, wie jene der Epi- dermiszellen der ibrigen Blattspreite, enthält äusserst zahlreiche winzige Kryställehen; in der Nähe des Ge- lenks fehlen sie. Spaltöffnungen kommen niemals auf der Basalwulst vor. Das Hypoderm des Blattran- des setzt sich auch in die Wulst an entsprechender Stelle fort. Vergleichen wir ein von Phytoptus befallenes Blatt mit einem normalen, so beobachten wir folgende Differenzen. Die Thierchen greifen nur die jungen Jahressprosse an. Die Zahl und Lage der Gallen ist an verschiedenen Sprossen verschie- den; bald sind die untersten Blätter, bald, und zwar am gewöhn- lichsten, sind die mittleren Blätter, bald sind die obersten Blätter des Sprosses deformirt, Verhältnisse, die wahrscheinlich von dem Entwicklungszustand des Sprosses und der Invasionszeit abhängen. Im Allgemeinen scheinen die Milben nicht den Spross im Knospen- zustand anzugreifen, sondern erst wenn der Spross etwas aus- gewachsen ist, worauf die jungen Blätter an der Spitze desselben angegriffen werden. Der Spross kann darauf normal weiter- wachsen; nach einiger Zeit stehen dann die Cecidien am mittle- ren Theil des Sprosses. Dieser Angriff der Sprossspitze kann sich wiederholen, woraus ein Spross resultirt, der mehrere Gallen trägt, von normalen Internodien und Blättern von einander ge- trennt. Fast immer sind die Internodien des angegriffenen Spross- 7 I20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. theiles sehr verkärzt, sodass die Blätter dicht an einander zu stehen kommen «(T. 5; Fig. :4): Die Milben halten sich nur an der Basis des freien Blatt- theils auf und bewirken hier durch ihr Saugen eine starke An- schwellung der basalen Blattwulst und an dem ihr gegentuber lie- genden ”Theil des Kissens des nächstobern Blattes. Nur diese Theile und der angrenzende ”Theil der Nadel werden durch die Thiere deformirt, auf den tubrigen Theil der Nadel tuben sie kei- nen deformirenden Finfluss aus. Zwischen diesen beiden An- schwellungen bleibt ein schmaler Raum, in welchem die Milben sich aufhalten und ihre Eier legen. Im Gegensatz zu den Bee- renzapfencecidien, welche mehrjährig sind, scheint dieses Blattce- cidium nur zweijährig zu sem. Leider kann ich nicht bestimmt angeben, zu welcher Jahreszeit die Cecidien anfangen abzusterben, da ich nicht Gelegenheit gehabt habe, die Gallen während aller Jahreszeiten zu untersuchen. WVielleicht :sterben die Gallen: im Vorsommer, nach der Ueberwinterung, ab. Die vohrjährigen, die ich im Mai dieses Jahres bei Svartsjö untersuchte, enthielten zwar zahlreiche Phytopten, waren aber schon etwas gebräunt. An der Hand der Figuren 3, 4, C, D wollen wir zunächst die normale Blattwulst mit der hypertrophirten vergleichen. Es fällt gleich in die Augen, dass letztere bedeutend grösser und auch etwas heller gefärbt ist als erstere. In Betreff der Aussen- wand der Epidermis ist zu bemerken, das jene der deformierten Wulst weniger reich an Körnchen zu sein scheint als die der nor- malen Wulst. Die Epidermiszellen sind oft nicht oder nur wenig verändert, oder aber sind sie kärzer und dicker. Am meisten scheint das innere Gewebe der Wulst durch den Angriff des. Pa- rasiten zu leiden. Die Zellen desselben theilen sich und vergrös- sern sich erheblich. Die Vergrösserung der Zellen ist nicht gleich- mässig; im Inneren der hypertrophirten Wulst beobachtet man nämlich zwischen den grossen, zum ”Theil inhaltsleeren Zellen vereinzelte Zellen oder Gruppen von einigen Zellen, die viel klei- ner und inhaltsreicher und mehr rundlich als die täbrigen sind. | Aus den vergrösserten Zellen verschwindet allmählich der Zellin- halt während die Wände sich in Falten legen (vergl. Fig. D, bei welcher in die mit Inhalt versehenen Zellen die Zellkerne, zum | Theil schematisch, eingezeichnet worden sind). | S 1 LAGERHEIM : ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. I2T Ganz dieselben Vorgänge der Vergrösserung und der Ent- leerung der inneren Zellen, während die Epidermiszellen weniger verändert erscheinen, beobachtet man in dem der Basalwulst nahe lie- genden Theil der freien Blattspreite sowie in der der Basalwulst an der Unterseite des Blattes entsprechenden Blattpartie und im Blattkissen. Wie oben (S. 116) erwähnt ist die basale Wulst an der Unterseite des Blattes gewöhnlich nur durch ein paar kleine aus Epidermiszellen hervorgegangene Hoöcker (Fig. A.) vertreten. Der seitens der Phytopten ausgegangene Reiz veranlasst eine sehr lebhafte Theilung der Zellen dieser Epidermishöcker, sodass sie ganz erheblich grösser werden (Fig. B.); ihre Zellen sind reicht an Inhalt und bleiben klein. Ganz dieselbe Wucherung zeigen die Epidermis- höcker am obersten Theil des Blattkissens, dessen innere Zellen die- selbe Vergrösserung und Entleerung wie die der Blattwulst zeigen. In der cecidiologischen Litteratur finden sich mehrere An- gaben iäber Doppelcecidien vor, die durch Zusammenwirken von zwei verschiedenen Cecidozoen entstanden sind.- So erwähnt z. 2) TSEK A 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. B. THOMAS!" eine revolutive Blattrandrollung von Bartsia alpina L., die durch Phytoptus, zuweilen in Gesellschaft mit einer Ceci- domvide, verursacht wird, und eine Blithen — und Blattdeforma- tion von Weronica saxatilis TJACcQ., ebenfalls durch Phytoptus hervorgerufen, die durch gleichzeitige FEinwirkung einer Gallmäcke complicirt wird. Fin Zusammenleben zweierlei Cecidozoen war schon friäher fär Gallen an Weronica Chamedrys LL. bekannt und ist nachher von TRAIL !! constatirt worden. (Gallen, in wel- chen Gallmäckenlarven und Phytoptiden zusammen leben, sind allerdings nicht immer fär »Diplocecidien» anzusehen, denn es giebt Gallmäckenlarven, welche sich von Phytoptus nähren !?) Als neues Beispiel von einem Doppelcecidium kann ich eine Galle erwähnen, die der Phytoptide, welche die oben beschriebene Blatt- deformation der JYuniperus communis I. verursacht, und Hor- momyia juniperina I. ibhre Enstehung verdankt. In Schweden kommen wenigsten drei äusserlich ganz ver- schiedene Kiekbeeren auf Zuniperus communis IL. vor. Sie kön- nen aus 6 oder 3 Nadeln gebildet sein. Die um Stockholm häufigste Form ist in Fig. 5 auf Taf.- 5 abgebildet worden. Die Larve (Hormomvyia juniperina [L.] WINN.) lebt zwischen den drei inneren, kleinen (bis 7 Mm. langen), schmalen (1—1,> Mm. brei- ten), geraden, dicht an einander schliessenden Nadeln. Diese werden umgeben von drei viel längeren und breiteren Nadeln, deren Spitzen nach aussen gebogen sind. Der oft sehr gut aus- gebildete Stiel des kelchähnlichen Cecidiums ist aus den mit einander verwachsenen Blattkissen gebildet, gegen welche die deformirten Blattspreiten nicht abgegliedert sind. Am Grunde des Cecidiums stehen einige kleine Hochblätter, auf welchen nach unten normale Nadeln folgen. Eine Kiekbeere von ganz anderem Aussehen brachte mir vor einigen Tagen Herr Cand. H. HESSELMAN von Lindarängen bei Stockholm. Die mitgebrachten Zweige waren damit ganz tber- !0 F. THOMAS, Seldener Phytoptocecidien, p. 299, 306 (Verhandl, d. k. k. Zoolog.-botan. Gesellsch. in Wien, Jahrg. 1886). 11 J. TRAIL, The Galls of Norway, p. 210 (Transact. of the Botan. Soc., vol. XVII, Edinburgh 1889). ! Ew. H. RÖBSAAMEN, Cecidomyidenstudien 1I, p. 263 (Entomolog. Nachrieht),' Jahro. XXK no, T505). 10 ena area LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. 263 sähet. Auch diese Form besteht aus sechs deformirten Nadeln. Die drei inneren sind jenen des vorigen Cecidiums ähnlich, nur etwas kleiner. Die sie umgebenden sind aber ganz verschieden. Ihre sehr dicke und breite Basis verjängt sich in eine lange ge- rade Spitze (etwas mehr als ein Drittel so lang wie das ganze Blatt), die der entsprechenden Spitze einer normalen Nadel durchaus ähnlich sieht. An der Basis sind die drei äusseren Blätter nicht mit einander verwachsen. Das spitze, ausgezogen pyramidenförmige Cecidium ist niemals gestielt und trägt am Grunde keine kleinen Hochblätter wie das vorige Cecidium, sondern wird direkt von drei normalen Nadeln umgeben. Die Blattkissen der drei äusser- sten Cecidium-Blätter sind sehr verkäurzt und gegen die Blattspreite abgegliedert. Auch bedeutende anatomische Differenzen sind vor- handen. Die drei äusseren Blätter der vorigen Galle sind unter anderem durch ihren Reichthum an mechanischem Gewebe aus- gezeichnet, in der Form eines kräftig ausgebildeten Hypoderms, eines dicken Sclerenchymfaserbändels oberhalb des Gefässbiändels und zahlreicher im Mesophyll zerstreuten Sclereiden. In der vor- liegenden Galle ist das Hypoderm nur schwach (schwächer als in den normalen Nadeln) ausgebildet, und die iäbrigen mechanischen Elemente fehlen gänzlich. Dasselbe Cecidium beobachtete ich im Mai dieses Jahres bei Svartsjö am Mälarsee auf der Frähjahrs- excursion der Stockholmer botanischen Gesellschaft. Vermuthlich wird dieses Cecidium von einer von der Erzeu- gerin der vorigen Galle verschiedenen Cecidomyide bewohnt. Derselbe Wachholder trug in grosser Menge noch ein zweites Dipterocecidium, welches von den beiden vorigen besonders da- durch, dass es nur aus drei Nadeln gebildet war, sehr abwich. Die ungefähr 4 Mm. langen Nadeln, welche die Larvenkammer bilden, sind fest an einander geschlossen und ähneln den drei inneren Nadeln des vorigen Cecidiums sehr. Sie sind von drei Nadeln umgeben, welche von den normalen weder im Aussehen noch in ihrer Stellung nicht oder nur durch geringere Grösse abweichen. Vielleicht ist diese Galle mit dem von RUBSAAMEN !” als Galle c bezeichneten Cecidium auf ZY. communis identisch. !S Ew. H. RUBSAAMEN, Ueber Gallmicken und Gallen aus der Umge- bung von Siegen, p. 64 (Berlin. entom. Zeitschr. XXXIII, 1889). TI B2A ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. An demselben Strauch kamen auch einige Gallen: vor, welche, wie es mir scheint, als Uebergangsformen zwischen den beiden typisch ausgebildeten sechs — und dreiblätterigen Gallen anzu- sprechen sind. Schliesslich erhielt ich von Herrn Assistent G. E. FORSBERG ein Dipterocecidium auf JYuniperus communis IL., von ihm bei Liljeholmen in der Nähe von Stockholm gesammelt, welches dem von THoMasP auf Yuniperus Sabina I. entdeckten Cecidium sehr ähnlich war. Näher auf diese verschiedenen Wachholdergallen einzugehen, halte ich fär unnötig, da von mehr berufener Seite eine einge- hende Studie iber dieselben, hoffentlich in nächster Zeit, erschei- nen wird. Das erstgenannte kelchförmige Cecidium war auch bei Marie- hamn sehr häufig und hier fand ich solche, an deren Bildung auch die nadeldeformirende Phytoptide theilnahm. Wie ein Ver- sleich der: Figuren s5 und -6,; auf Tal .5 zelgt,' erhältldastCect dium durch den vereinigten Anegriff der Cecidomyide und der Phytoptide ein von dem »normalen» Dipterocecidium sehr abwei- chendes Aussehen. Zunächst ist die Farbe des Doppelcecidiums bedeutend bleicher grän. Ferner sind alle Theile, auch die drei inne- ren Nadeln, sehr verkärzt und verbreitert im Vergleich zu jenen der »normalen» Gallen. Die drei äusseren Nadeln sind an der Basis bedeutend verdickt und an der Aussenseite stark runzelig. Diesen makroskopischen Verschiedenheiten entsprechen mikrosko- pische. Die zahlreichen Sclereiden, welche im Mesophyll des normalen» Gallenblattes vorhanden sind, fehlen in dem von P/hy- toptus modificirten gänzlich. In diesem ist ferner das Hypoderm viel schwächer ausgebildet als in jenen, und der Harzgang ist verkäimmert. Die Mesophyllzellen zeigen ganz dieselben Verän- derungen wie in der von Phytoptus befallenen Basalwulst der normalen Nadeln. In Bezug auf die schwache Ausbildung mecha- nischer Elemente nähert sich demnach dieses Doppelcecidium dem !+ Vergl. auch G. HIERONYMUS, Beiträge zur Kenntniss der europäischen Zoocecidien und der Verbreitung derselben, p. 97 (Schles. Gesellsch. f. vaterl. Cultur, Jahresb. 68, Ergänzungsh., 1890). I5-ER THOMAS, Alpine Miickengallen; pi 373, Taft VILPEISSen2 (Verhandl. d. k. k. zoolog:-botan. Gesellsch. in Wien, Jahrg. 1892). 12 - kh LAGERHEIM: ZOOCECIDIEN DES WACHHOLDERS. 125 oben beschriebenen sechsblätterigen Cecidium aus Lindarängen. Es ist ubrigens nicht ganz unmöglich, dass letzteres nicht der Gallmickenlarve allein sondern zum Theil einer Phytoptide seine Entstehung verdankt. Zwischen den inneren und den äusseren Nadeln der Galle fand ich nämlich (im März) sehr oft mehrere gelblich gefärbte Phytopten; oft waren jedoch keine vorhanden. Es hatte den Anschein, als ob sie dort einen Schlupfwinkel auf- gesucht hatten um zu iberwintern. An dem Strauch waren sonst keine Deformationen zu beobachten, die auf Phytoptocecidien zu- räckzufihren wären. Wenn die erwähnten Phytopten sich nicht an der Entstehung der Kiekbeeren betheiligten, gehörten sie ver- muthlich einer frei herumstreifenden Art an, welche im Diptero- cecidium tuberwinterte; die letztere Alternative halte ich fär die wahrscheinlichste. Botanisches Institut der Universität Stockholm, März 1899. [SP] än un BB (2 DE ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Erklärung der Abbildungen. Juniperus communis I. DAR: Zwei von Phytoptus qgquadrisetus THOM. deformirte Beerenzapfen, von oben gesehen, dreimal vergrössert. Zwei Sprosse, von welchen der linke einen schwachen Angriff von einer Phytoptide zeigt; schwach vergrössert. Von einer Phytoptide stark deformirte Sprosse; schwach vergrössert. Cecidium von //Zormomyia juniperina (1...) WINN.; schwach vergrössert, Dasselbe von einer Phytoptide complicirt; schwach vergrössert. Textfiguren. Epidermishöcker an der Unterseite einer normalen Nadel; Zellkerne zum Theil schematisch eingezeichnet. Epidermishöcker an der Unterseite einer von einer Phytoptide defor- mirten Nadel; Vergrösserung wie in Fig. A; Zellkerne wie in Fig. A. Längsschnitt durch die basale Blattwulst einer normalen Nadel; Zellkerne zum Theil schematisch eingezeichnet. Längsschnitt durch die basale Blattwulst einer von einer Phytoptide deformirten Nadel; dieselbe Vergrösserung wie in Fig. C; Zellkerne wie mm, EI9.6 SS 0 14 EN SVAMPEPIDEMI PÅ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. AF G. LAGERHEIM. Sommaren 1896 var som bekant flerstädes i södra Sverige utmärkt af en ovanligt lång period af torka och hetta. Följden häraf var, att bladlössen förökade sig i oerhörd grad och mången- städes i trädgårdarna anställde stor skada, ett förhållande, som jag hade tillfälle att konstatera både på Öland (Borgholm) och i Skåne (Pilshult vid Helsingborg). I synnerhet på det senare stället förorsakade bladlössen icke obetydliga förluster. Flera sängar med bondbönor voro totalt förstörda. I hög grad angripna voro dessutom sockerbetorna och vinbärsbuskarna. Af vilda växter visade sig särskildt C/henopo- dim album tätt besatt med svarta bladlöss. Redan i juli kunde man iakttaga enstaka bladlöss, lätt igen- kännliga på sin uppsvällda, missfärgade abdomen, som blifvit dö- dade af svamp. När väderleken blef fuktigare uppträdde svam- pen epidemiskt och dödade allt talrikare bladlöss, så att i augusti bondbönornas stänglar och hvitbetbladens undersida voro betäckta med bladlösslik. Epidemien uppträdde så förhärjande, att endast ett mycket ringa antal bladlöss undkom med lifvet. De svampar, som förorsakade den stora manspillan bland bladlössen, tillhörde båda släktet Empusa. Den ena arten, £. Aphidis HOFFM., angrep i synnerhet gröna bladlöss, som lefde på följande växter: Capsella Bursa Pastoris (IL.) MOENCH. Chenopodiuwum album IL. i N2G ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1899. Gnaphalium suptum 1. Matricaria inodora 1. Mentha arvensis L. Potentilla anserina L. Ramwmneulus repens 1. Ribes rubrum 1. Senecio vulgaris IL. Sonchus asper IL. Den andra arten, £. Freseniz NOwAK., angrep företrädesvis svarta bladlöss, lefvande på följande växter: Beta vulgaris L. Chenopodium album I. Matricaria inodora I. Rumex obtusifolius I. Tussilago Farfara IL. Vicia Faba IL. Den förra arten karaktäriseras af sina äggformade eller elliptiska, färglösa konidier, den senare har nästan klotrunda, rök- färgade konidier, hvilka vid groningen utväxa till en lång, mycket smal hyf, i hvilkens spets en äggformig eller oval sekundärkonidie afsnöres. Äfven i andra hänseenden representera de båda ar- terna olika typer af släktet” Empusa. Hos arterna hörande till samma grupp som £. Åplrdis uppstå zygoterna ur ledade hyfer, då däremot zygoterna hos £. Freseniz uppkomma genom kopu- lation af tvänne fria klotrunda celler!, 1! På grund häraf har THAXTER (The Entomophthore&x of the United States, p. 152 in Mem. Boston Soc. Nat. Hist. vol. IV) för denna och en när- stående art bildat undersläktet Z7iplosporium. Mycket sannolikt är, att detta subgenus kommer att upphöjas till genus; i så fall bör detta släkte kallas Neozygites WITL., ett namn som har prioritet före 7”riplosporium THAXT. I Archiv fir mikroskopische Anatomie, Bd. 24, 1885, pag. 599, tab. XXVII, B har nämligen E. WITLACZIL beskrifvit ett nytt gregarinsläkte, /NVeozygites, som lefver i bladlöss. Som redan GIARD (Note sur deux types remarquables d'En- tomophthorées, Empusa Fresenii NOW. et Basidiobolus ranarum E1D., suivie de la description de quelques especes nouvelles, Comptes rend. d. séances d. 1. Soc. d. Biologie 1888; Sur quelques types remarquables de champignons entomophytes, p. 212, Bull. scientif. d. 1. France et d. 1. Belgique, ser. II, année 2, 1889) har påvisat, är denna s. k. gregarin intet annat än de kopu- lerande cellerna af Empusa Fresenii NOW. 2 LAGERHEIM: EN SVAMPEPIDEMI PÅ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. 129 De af svampen angripna bladlössen innehöllo inga zygoter eller klamydoter, endast konidiealstrande hyfelement. Endast en gång påträffade jag en på Myosotis sittande bladlus, som innehöll talrika runda hvilceller, hvilka att döma af de sparsamt iakttagna konidierna hörde till Empusa Planchoniana (COoRNU) THAXxT.? Är väderleken gynnsam, dröjer det vanligen icke länge, förr än andra svampar slå sig ner på de af Empusa-arterna dödade bladlössen och fullborda förstörelseverket. Utom massor af jäst- celler af olika slag anträffade jag på bladlössliken talrika bruna hyfer och konidier tillhörande Hyphomyceter af släktena Clado- Ssporwm och HFumago”. Det var i synnerhet de af Empusa Fresenzz dödade bladlössen, som voro betäckta af nämnda sapro- fyters hyfer och konidier. Förutom JE. AÅpludis, E. Planchoniana och E. Fresenii kunna - äfven andra arter af samma släkte döda bladlöss. TI sin ofvan anförda monografi af de nordamerikanska Entomophthore- erna nämner THAXTER följande arter, som lefva på bladlöss: E. lageniformis THaxTt. (bladlöss på Betula populifolia). MENN occidenials Aa NRAXT:4 huv? > » » ) E. spherosperma (FRES.) THAXT. I Skandinavien synas på Aphideer lefvande Entomophthoreer vara mindre vanliga, och ett epidemiskt uppträdande af nämnda svampar tycks endast en gång förut vara därviakttaget. I sin öfversikt af de i Danmark på insekter uppträdande parasitsvam- parna uppför RostRUP? ingen Entomophthoré på bladlöss, men senare? uppgifver han, att han från Odense mottagit sjuka gurk- plantor, som voro angripna af bladlöss, hvilka i sin ordning till största delen voro dödade af E. ÅApludis. Själf har jag mångfaldiga gånger förgäfves sökt efter sådana; ? Äfven denna art kan uppträda epidemiskt på bladlöss (på rosor, bond- bönor, Vaucca, liljor, Chrysanthemunm), såsom MATTIROLO nyligen visat (O. MATTIROLO, Sulla comparsa in Italia della Entomophthora Planchoniana COR- NU, p. 199 i Malpighia anno XII, 1898). 3 Cladosporium Aphidis THÖM. En närstående saprofytisk svamp är högst sannolikt den af GIARD (Sur quelq. typ. rem., p. 217, pl. V. fig. 1—6) på döda exemplar af Leptophyes punctatissima BOSC funna Polyrhizium Leptophyei GIARD. 4 Vidensk. Meddel. fra den naturh. Foren. i Kjöbenhavn 1893. 5 Mykologiske Meddelelser (V), p. 203 (Botan. Tidskr. Bd. 19, 1895). Entomol, Tidskr. Årg. 20. H. 2—3 (1899). 3 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. då och då har jag funnit enstaka bladlöss angripna af Empusa ÅAphidis, men ett epidemiskt uppträdande konstaterade jag endast sommaren 1896. Redan förut hafva bladlöss-epidemier, föror- sakade af denna art, blifvit iakttagna. Så säger exempelvis THAX- TER": »It was first called to my notice by Dr. GEORGE DIMMOCK who noticed it in a greenhouse in Cambrigde during the winter of 1886. In this situation it acted as a decided check to the multiplication of the aphides, yet did not spread with sufficient rapidity to render »smoking» in the greenhouse unnecessary. At Kittery I have found it on numerous genera of aphides and espe- cially destructive to the forms which injure the hop. In one case I observed a large hop vine some twenty feet high comple- tely covered with aphides which were killed off by this fungus in about two weeks; the affected hosts being fastened to the un- der sides of the leaves, and to the younger shoots in vast num- bers». Detsamma är äfven fallet med Empusa Fresena, om hvilken THAXTER" säger: »The destruction of colonies of ÅAphis by E. Freseniz seems to be the rule rather than the exception, and it is at least of very common occurence.» Af öfriga parasitsvampar, som angripa bladlöss, är särskildt Verticillium Aphidis ROosTR. värd att omnämnas, eftersom den kan förorsaka epidemi. Om denna svamps uppträdande i Dan- mark säger ROSTRUP': »I Maj 1884 bemerkede jeg i Vexthuse i Rosenborg Have, at de talrike Bladlus, som plagede en del Exem- plarer af Åchyranthes, pludselig döde i stor Maalestok. Blad- lusene sade fest tiltrykte til Bladene, med udspilede Lemmer og bed&ekkede med en hvidlig Skimmel, der bestod af leddede Hy- fer med kransstillede (3—4) Grene, som i Enden bar en enkelt eller flere kjedestillede aflange Konidier... Sygdommen hos de ovenomtalte Bladlus paa Åchyranthes viste sig meget smitsom; jeg anbragte Blade med friske Bladlus, taget fra et andet sted, sammen med nogle af Svampen angrepne, döde Bladlus, 1 et stort Glas; Dyrene bleve Dagen efter meget urolige, döde efter to Dages Forlöb og vare alle den tredie Dag bekledte med Svampen.» Sannolikt finnes denna svamp äfven annanstädes. Då Ver- S01:4CN page 7 Midensk. Meddel! Ile: pr 94: LAGERHEIM: EN SVAMPEPIDEMI PÅ BLADLÖSS SOMMAREN 1896. 131 ticillium i flera hänseenden mycket liknar /saria, låter svampen förmodligen lätt odla sig på konstgjorda näringssubstrat, antag- ligen på desamma, som visat sig lämpliga för /saria?, så att man utan svårighet skulle kunna erhålla konidier i större mängd. Det vore skäl att försöka att med dessa konidier, uppslammade i vatten eller svag näringslösning?, genom öfversprutning förgöra bladlöss. Härtill lämpar sig denna svamp kanske bättre än nå- gon af de ofvannämnda Empusa-arterna, som nog icke äro så lätta att odla som Verticillium. Men äfven med Empusa-arterna vore det skäl att göra infektionsförsök. Jag tänker mig dessa försök anställda på följande sätt. Påträffar man en bladluskoloni, i hvilken af Empusa dödade individer finnas, flyttas denna jämte näringsväxten i en glasburk eller dylikt med vatten på bottnen; bladluskolonien öfversprutas med vatten medelst en refraicheur och glasburken korkas eller tilltäckes på annat sätt. I den af fuktighet mättade luft, som på detta sätt åstadkommes, utvecklar svampen massor af konidier, hvilka bortslungas och infektera förut friska bladlöss. När ett större antal bladlöss blifvit dräpta af svampen och konidier blifvit bildade i riklig mängd, fylles glas- burken med vatten, som väl omskakas för att i detsamma upp- slamma svampens konidier. Detta vatten användes sedan till öfversprutning af de växter, som lida af bladlöss. För att un- derlätta svampens spridande bland bladlössen är det sannolikt nödvändigt att vid torr väderlek då och då öfverspruta växterna med vatten och sålunda åstadkomma den för konidiernas rikliga utveckling nödiga fuktiga luften. För växter, som icke tåla öf- versprutning med fotogenemulsion, lysol eller parasitol!? och vid tillfällen, där dessa medels obehagliga lukt lägger hinder i vägen 2 I Revue de Viticulture, t. I, Paris 1894 har C. SAUVAGEAU (La des- truction des vers blancs) utförligt redogjort för hur man på enklaste sätt od- lar Zsaria densa (Botrytis tenella) på kokt potatis; se äfven C. GRILL, /saria densa (LINK) FRIES. Parasitsvamp hos vanliga ollonborren (Melolontha vul- garis L,) (Uppsats. i prakt. entomol. 4, 1894). ? Lämpliga näringsvätskor äro enligt G. DELACROIX, Le hanneton et sa larve (Journ. d'agriculture pratique, 1891, Paris), plommon- eller russindekokt och kalfbuljong. 10 Se SvEN LAMPA, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen etc., p. 46, 58 (Entom, Tidskr. 1899). 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 399. för deras användande, torde det kanske vara skäl att försöka det af mig föreslagna sättet att fördrifva bladlössen!!. Im vorstehenden Aufsatz schildert Verf. ein epidemisches Auftreten von Empusa Aplidis und E. Freseni auf Blattläusen, die verschiedene Pflanzen (vergl. p. 127, 128) im Sommer 1896 in Schonen zerstörten. E. Planchoniana wurde nur sehr spärlich angetroffen. Verf. schlägt vor, mit Reinculturen von WVerticillium Aphidis RostrR. sowie mit den beiden Empusa-Arten Blattläuse zu vertilgen und giebt an wie derartige Infectionsversuche anzu- stellen wären. Stockholms Högskolas botaniska institut, juni 1899. 1 Äfven sköldlöss angripas och dödas af svampar hörande till släktet Empusa och flera Askomycetsläkten såsom Åschersonia, Torrubiella ete. Ett epidemiskt nppträdande af dessa svampar bland sköldlössen är upprepade gånger iakttaget. Sålunda observerade jag t. ex. i skogen vid Puente de Chimbo (Ecuador, prov. Chimborazo) ett mycket stort antal sköldlöss (tillhö- rande en art, som lefde på undersidan af läderartade blad), som voro dödade af en vackert mönjeröd Pyrenomycet, och något liknande har WEBBER iaktta- git i Florida, där den för apelsin- och citronträden:skadliga ÅAleyrodes Citri dödades af en dylik svamp. Nyligen har ZIMMERMANN på Java funnit, att en därstädes skadlig grön sköldlus dödades af en epidemiskt uppträdande para- sitsvamp. För några dagar sedan påträffade jag vid Porla en sköldlusliknande in- sekt (en psyllid?) lefvande på bladen af Alchemilla vulgaris, som var dödad af en förut i Sverige ej iakttagen Empusazart. I saknad af all hithörande litteratur är det mig för ögonblicket omöjligt att närmare angifva, hvilken art det är frågan om. Öfverhufvud är Entomophthoreernas utbredning i Skandinavien så godt som okänd. För att kunna lämna bidrag till denna luckas fyllande vore för- fattaren af dessa rader tacksam för studiematerial, bestående af insekter af alla ordningar dödade af svamp. Porla d. 16 juli 1899. Sa pe = 133 OM OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE AF ARVID PERGMAN. (Tafl. 2—4.) Oestride, styngflugorna!, utgöra en liten flugfamilj, som utmärkes däraf, att dess samtliga arter under larvstadiet lefva så- som parasiter i näsan och dess bihålor, i svalget, i tarmkanalen eller under huden hos vissa däggdjur. Familjens viktigaste känne- tecken äro för öfrigt, att antennerna, som äro korta, treledade och insänkta i pannan, hafva ett antennborst, hvilket är fästadt på utsidan af tredje ledens bas. Vingens angularfält är kort. Munnen saknar sugrör eller har endast ett rudimentärt sådant. Genom de på husdjuren lefvande larverna och på grund af värddjurens egendomliga beteende vid flugornas äggläggning hafva oestriderna redan 1 äldsta tider blifvit uppmärksammade. Det är också en rikhaltig litteratur, som behandlar dem. BRAUER upp- tar i sin monografi öfver oestriderna, utgifven 1863, en litteratur- 1 I dagligt tal torde namnen »brömsar» och »sting» eller »styng» använ- das omväxlande om ZJTabanide och Oestride, LINNÉ använder båda namnen om oestriderna (K. Vetenskapsakad. handl. 1739). MODEER kallar dem styng- flugor (Ibid. 1786), ett namn, som tydligen härleder sig från den felaktiga föreställningen, att de släkten, hvars larver lefva under huden, genom ett styng med äggläggningsröret föra in äggen dit. Äfven THOMSON upptar i sin lilla handbok uti entomologi namnet brömsar för Zabanide och styng för Oestride. Med tanke på mundelarnas beskaffenhet vore den motsatta benämningen rik- tigare. 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. förteckning med omkring 250 nummer. Ehuru styngen voro kända redan af ARISTOTELES och VIRGILIUS, blefvo de först af ReEpDI i början af 1700-talet något närmare undersökta. Det var särskildt fårstyngets utveckling han klargjorde. Några år senare beskref VALISNERI imagon af nötkreatursstynget. Han var också den förste, som betecknade Gastrop/ailus-larverna såsom fluglar- ver; förut hade man trott dem vara intestinalmaskar. REAUMUR beskref och afbildade de flesta af husdjurens oestrider. Genom LINNÉ lärde man känna renstyngen, Hypoderma tarandi och Cephenomyia Trompe. Af den största betydelse för kännedomen om Gastrophilus-larvernas vandringar och i allmänhet om styn- gens lefnadssätt äro den engelske veterinärens, BRACY CLARK, arbeten, hvarför han med rätta anses som skaparen af oestrider- nas naturhistoria. För deras systematik åter är LATREILLE af betydelse. Monografier öfver familjen hafva skrifvits af SCHWAB, JoLY, NUMAN och BRAUER. JoLY har gjort talrika anatomiska undersökningar af såväl larver som zZmagznes, och NUMAN är den förste, som gör en antydan om Gastrophilus-larvernas hudöms- ningar. BRAUERS bekanta arbete, Monografie der Oestriden, utgör grundvalen för vår nuvarande kännedom om familjen i fråga. På ett synnerligen utmärkt sätt har han där bearbetat det rika ma- terial, som fanns, har fullständigat vår kunskap genom en hel del egna undersökningar, har lämnat goda artbeskrifningar och planscher samt en till 1863 fullständig litteraturförteckning. De viktigare uppsatserna i ämnet, som sedan skrifvits, får jag tillfälle att i det följande omnämna. Årligen finner man uti tidskrifter i human- eller veterinärmedicin flera notiser om sjukdomsfall, för- orsakade af larver tillhörande denna familj. Imagines hafva robust kropp med i allmänhet riklig hårbe- klädnad och äro ofta humlelika. Hufvudet är stort; utom de båda facett-ögonen finnas i pannan trenne punktögon. En del släkten lägga ägg, andra föda lefvande ungar. De yttre honliga genita- Zia hos de ovipara släktena bestå af äggläggningsrör, som antin- gen ej kunna indragas utan äro slagna under kroppen (Gastro- phäilus), eller äro sammanskjutbara såsom kikare (Hypoderma). De vivipara släktena åter hafva den yttre delen af skidan om- stjälpbar. Flugorna lefva endast en kort tid, några dagar till ett par veckor, och taga ej till sig någon näring. De flyga i all- 2 BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 135 mänhet blott vid middagstiden på soliga dagar och visa sig sär- skildt vid fortplantning och äggläggning utomordentligt lifliga och energiska. Antalet ägg eller larver, som en hona kan producera, är ganska stort, omkring 500. De äggläggande släktena tyckas hafva den största afkomman. Ägget är hos dessa försedt med ett fast skal, ofta med ett lock (Gastrophilus) och i bakre polen med ett bihang, medelst hvilket det klibbas fast vid huden eller håren på värddjuret. Hos de vivipara släktena (Oestrus, Cephenomyia) äro äggen tunnskaliga och svagt böjda. Något kännetecken, som skiljer oestridlarverna från alla andra fluglarver finnes ej. Som en gemensam egenskap kan man an- föra deras parasitism. De höra till sådana dipterlarver, som sakna ett afsatt hufvud. Segmenteringen är nämligen bibehållen äfven i främre ändan. Kroppen består af 11 segment. Det för- sta eller hufvudringen är sammansatt af två (tydligast på larver tillhörande släktet Cephenomyria). Huden är försedd med taggar, tornvårtor (BRAUER), vid basen mjuka med en hård kitinspets för- sedda papiller. Yttre andningsorgan äro två par. Det främre paret ligger mellan första och andra segmentet och utgöres af små punktlika, brunaktiga stigemata. Det bakre paret finnes på sista kroppsringen och består hos nyfödda Gastrophilus- och Cephenomyria-larver af indragbara trachéer, hos öfriga oestridlar- ver af stigmaplattor, som äro byggda efter tvänne typer. De flesta släkten hafva halfmånformiga, mer eller mindre mörkt bruna kitinplattor, som äro porösa, släta eller radiärt fårade. På me- diala sidan af hvardera plattan finnes ett tunnare ställe, hvilket ter sig som en mörkare punkt eller ring, den s. k. falska stigmaöpp- ningen, 1 hvars periferi hufvudtrachéen fäster vid plattan. T. 4, f. 3. Gastrophiulus- och Dermatobia-larverna hafva njurformiga bakre stigmaplattor (t. 3, f. 4), hos larven i sista stadiet hvardera för- sedd med 3 jämnlöpande, bågböjda vulster, som äro tvärstrimmiga och utåt begränsas af en tunn kitinmembran, i hvilken det finnes springor för kommunikationen med yttre luften. Anus är liten och ligger under stigmaplattorna på sista ringen. De yttre mun- delarna äro 1 eller hos Gastrophilus 2 par käkar, af hvilka de större, böjda, kallas munhakar. Kring svalget finnes alltid ett kitinstöd, bestående af 2, framtill genom en tvärstaf förbundna 2 d 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. och skarpare begränsade, baktill mera tunna och utbredda längs- stafvar. Munhakarna stå genom en led i förbindelse med detta oesophageal-stöd. T. 4, f. 4. Hos Hypoderma-larverna undergå de yttre mundelarna en regressiv metamorfos. Den utvecklade larven saknar käkar. Öfver mundelarna finnes ett par mjuka med 1 eller 2 oceller försedda papiller, antenner. Larven lefver om- kring 10 månader och utvecklar sig de första 6—7 månaderna långsamt, sedan raskt. På det ställe, där han befinner sig, retar han till inflammation och afsöndring utaf sjukliga produkter, af hvilka han närer sig. Larven byter 2 gånger om hud. Man kan således urskilja 3 stadier i hans utveckling. Mot slutet af tredje stadiet blir han vanligen mörkare till färgen och lämnar till sist värden för att förpuppas. En del arter borra vid förpuppningen ned sig i jorden (Gastrophilus, Öestrus), andra göra det ej, utan undergå sina förvandlingar på marken under gräset (Hypoderma). Förpupp- ningen är i själfva verket en tredje hudömsning, i det att larv- huden lossnar rundt om den egentliga, med en tunn hud försedda puppan, men den afstötes ej och står genom 4 trachéer i förbin- delse med densamma (Gastrop/ulus-pupporna hafva blott de främre trachéöppningarna kvar, och dessa ligga i spetsen på ett par små horn). Den kvarsittande larvhuden sammandrar sig mer eller mindre, blir hård, spröd och svartbrun. Puppan hvilar 20 dagar till 8 veckor, beroende på väderleken. Kläckningen för- sig KS går vanligen om morgnarna. Den främre delen, motsvarande larvens 4 första segment, spränges då af i form utaf tvänne lock, ett dorsalt och ett ventralt (Gastrophailus), eller blott det ventrala locket faller af (Hypoderma), eller blott det dorsala (Oestrus). Själfva sprängningen utföra häststyngen med hjälp af en utaf vät- ska fylld pannblåsa, som kränges ut genom en springa 1 pannan och sedan den fungerat, snart drar sig tillhopa och torkar. En del oestridsläkten parasitera blott på djur tillhörande vissa familjer t. ex. släktet Cephenomyia blott på hjortdjur; andra släkten åter lefva som larver på djur tillhörande vidt skilda familjer, t. ex. Dermatobia på hund, nöt, häst och människa. Det är tydligtvis i allmänhet imagon, som bestämmer värden åt sin afkomma, men det finnes ock exempel på, att däggdjur själfva gifvit anledning till invasion af larver. Så har man funnit lar- 4 EEE BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 03 ver af Gastrophilus equi i magen på hundar och hyenor. Dessa hafva sannolikt genom att förtära mage eller exkrement af häst upptagit larverna; om dessa sedan kunna bli fullt utvecklade, vet man ej. De olika oestridsläktena hafva sina bestämda organ hos värddjuret, där larven parasiterar, och man känner ej två arter af ett släkte, som lefva i olika organ. Så finna vi Hypoderma, Dermato- bia och Cuturebra såsom larver i subkutana bindväfven: Cephalo- myra och Öestrus i näs- och pannhålorna, Pharyngomyia och Ce- plhenomyia i näshålan och svalget samt Gastrophäilus i tarmkanalen. BRAUER uppgifver i sin monografi — hvilken jag 1 föregå- ende öfversikt hufvudsakligen följt att oestrider förekomma I alla världsdelar utom Australien. Sannolikt hafva dock genom importen dit af hästar och nötkreatur äfven dessas styngarter blifvit införda. Någon bestämd uppgift om förhållandet förelig- ger ej. Hypoderma och ÖOestrus skola finnas i alla de öfriga fyra världsdelarna, Cephenomyia i Europa och Amerika och Gastrophilus ursprungligen blott i gamla världen, men har sedan blifvit införd till Amerika. Släktet Gastrophilus TEacH?, häststyngen, utgöres af me- delstora eller små arter, som skiljas från andra genom att vin- gen saknar tvärnerv i spetsen. Fjärde längsnerven löper näm- ligen ut till vingkanten. Vingfjällen äro små. Honorna äro all- tid större än hanarna. I Sverige förekomma fyra arter: G. equi FBrR., nasalis L., hemorrhoidalis 1. och pecorum FBR. G. equi skiljes lätt från de öfriga arterna genom ett mörkare tvärband och två mörka punkter på hvar vinge. T. 3, f. 1. Vid obduktionerna å Veterinärinstitutet hafva larver af de två förstnämnda anträffats mycket ofta, af iemorrhoidalis nägon enstaka gång, af pecorum hittills aldrig, för så vidt jag vet. Enligt tillgängliga uppgifter förekommer G. hemorrhoidalis i södra och mellersta Sverige: G. equi och »nasalis äro allmänna öfver hela landet, något säll- syntare dock i dess nordliga delar. ZETTERSTEDT uppgifver om G. equi, att den är allmän söderifrån uppåt Nerike och Upland, »deinde rarescit, et in provinciis magis borealibus non nisi parce occurrit». I K. Vetenskapsakademiens entomologiska samlingar finnes imagon af G. hemorrhoidalis endast från Skåne och af > För synonymerna se BRAUERS ofvannämnda afhandling. 5 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. G. pecorum från Lappland och Gotland. Den arten tyckes så- ledes, om än sällsynt (BoHEMAN), vara utbredd öfver hela landet. I Danmark är G. pecorum åter den art, man vanligast finner såsom larv, då däremot G. egui och hamorrhoidalis fångas of- tare såsom Zmagines?. Honorna till dessa arter lägga sina ägg på hästar. De flyga därvid sakta omkring det djur, de utvalt, hålla stilla ett ögon- blick, då de funnit ett lämpligt ställe, flyga så plötsligt bort och lämna kvar ett ägg. Denna manöver upprepas, och en hona kan afsätta mer än ett halft tusen ägg på en häst. Ägget är klibbigt och fäster sig därför lätt på ett hårstrå, där det torkar så väl fast, att det endast med svårighet låter sig aflägsnas med ryktborste. Äggen af G. egui och nasalis äro hvita, af G. he- morrhoidalis nch pecorum nästan svarta till färgen. På den fria ändan finnes en liten öppning, micropylen. Denna del faller som nämndt af såsom ett lock, då larven skall krypa ut. Skalet visar en vacker skulptur, hos G. pecorum af nätformigt förenade linier (BoaAs), hos G. eguz af tvärlinier. Det är naturligtvis mest på djur, hvilka gått på bete, som man finner äggen. På de hä- star, hvilka uppvisas på Veterinärinstitutets kliniker — mest Stock- holmsdjur — äro de därför ej så synnerligen vanliga. Talrikast har jag funnit dem i augusti och september månader, men ända in i medio af oktober, t. ex. föregående år, träffades ägg, som innehöllo lefvande larver. Det har uteslutande varit ägg af G. equi, jag träffat. T. 2, f. 1. Dessa äro. omkring 1 mm. långa och genom sin hvita färg lätta att se, där de sitta ofta mycket tätt intill hvarandra, mest på insidan af frambenen eller på bo- garna, i allmänhet tyckes det på sådana ställen, som hästen har lätt att nå med tungan. G. hemorrhoidalis lägger sina ägg på läpparna och läpphåren, hvilket förorsakar klåda, så att hästarna gnida munnen mot frambenen, mot träd eller hvad de kunna komma öfver. Om 4—53 dagar eller mera, beroende på väderleken, är den unga larven färdig att krypa ut. Med sina taggkransar kryper han sedan omkring på hästens hud, orsakar klåda, och förmår 3 BoaAs, J. E. V., Hestebremserne. Tidskrift for Veteringrer. 2:den Rekke; Bi 21porö9rr BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 139 så hästen att slicka honom 1i sig. Mera sällan torde han själf kunna vandra in i munnen. Härifrån har han sedan lätt för att komma ned i magen eller duodenum, där han fäster sig för att vidare utvecklas. Att många larver skola gå under på vandrin- gen (den må nu ske aktivt eller passivt) från huden till magen, är tydligt. Antalet tomma Gastrophilus-ägg på en häst är ofta flera gånger större än antalet larver, han hyser. I första stadiet af sin utveckling har larven 12 segment. Han är bredast vid 4—6 ringen. På det främsta segmentet har han små böjda, mörka taggar, som sitta i 6 kransar. De främ- sta taggarna äro störst och dölja de små munhakarna. På de 9 följande segmenten finnas framtill 2—3 rader af alternerande taggar. Sista ringen har 2 indragbara trachéer. Ofta träffar man sådana larver färdigbildade inuti äggen. T. 3, f. 2. Han växer så till, och taggarna på första ringen komma att sitta längre isär; samtidigt blir han äfven bredare baktill (Boas be- skrifver detta som ett särskildt stadium). Det andra stadiet träf- far man å svalgets eller magens slemhinna i oktober, november och december månader. Larven är nu från några mm. till I cm. lång. Bakdelen har blifvit ännu bredare. De bakre stigma- plattorna äro lika dem hos den vuxna larven, men hafva blott 2 längsspringor hvardera. Tolfte ringen är förkortad och mot- svarar de läppar, som i nästa stadium skydda stzgmata. Genom en ny hudömsning inträder han i sitt sista stadium, består då af elfva tydliga leder, af hvilka den första är smalast. Bredden till- tar till den femte leden, är så ungefär lika till sista, som åter är något smalare. Stigmaplattorna på sista ringen skyddas af 2 rörliga hudflikar, bildande en öfver- och en underläpp. På den något framåtböjda hufvudringen märkas 2 stora, krökta munha- kar och 2 mindre, raka käkar dem emellan. Emellan dessa se- nare ligger munöppningen och öfver hakarna synas antennerna. 2 NTE RR rer Man kan nu skilja de olika arternas larver från hvarandra. G. nasalis är gulhvit och har enkla taggrader. De andra äro mera röda och hafva dubbla rader af alternerande taggar. G. hemorrhordalis har taggarna i båda raderna ungefär lika stora, till skillnad från de båda öfriga arterna, som hafva den främre radens taggar störst. Af dessa saknar G. egui taggar i 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. å ryggsidan från det nionde segmentet bakåt, G. pecorum redan från det sjette. I allmänhet förekomma de olika arternas larver på bestämda ställen. Så träffar man G. nasalis mest i duodenum nära py- Zlorus, de andra arterna i själfva magsäcken. G. egui är oftast fasthakad i den hvita cutana slemhinna, som bekläder den vän- stra öfre afdelningen af magsäcken, helt nära dess gräns till den egentliga körtelslemhinnan. På 10 månader ungefär äro larverna fullt utvecklade; de lossna då från slemhinnan och afgå med tarminnehållet, mesta- dels under juni och juli månader. G. hemorrhoidalis och pe- corum bruka dock, innan de lämna värddjuret, fästa sig en kort tid i den bakre delen af ändtarmen. Larven af G. hemorrhot- dalis antager där en grönaktig färg. Egendomligt är, såsom Boas anmärker, att finna ett luftan- dande djur i magsäcken på ett annat. Hästen sväljer emellertid ned ganska stora kvantiteter luft med fodret, och larvens bakre stigmaplattor äro genom de omtalade läpparna skyddade från att tilltäppas. De kunna t. o. m. fullt afstängas, och larven lefver ändå länge utan att kväfvas. NUMAN har sett dem lefva 7 dygn i 14 & sprit, således utan att uppta någon luft under denna tid. Den skada de kunna åstadkomma är af olika art. Man kan lätt inse, att hästarna kunna ådraga sig mången gång gan- ska allvarliga skador under försöken att skydda sig, då G. he- morrhordalis lägger sina ägg på deras läppar. Under invandrin- gen kunna larverna fästa sig på olika ställen. Själf har jag sett dem sitta på en karierad kindtand, som blifvit uttagen. Ofta fastna de på gomseglet eller i svalgets bakre del. Så länge de äro små, föranleda de där blott en lindrig inflammation. Om de emellertid sitta kvar längre och blifvit större, gifva de anled- ning till samma förändringar som i magen; slemhinnan blir för- tjockad, försedd med hål, inflammationen blir häftigare, djuret får svårt att svälja, och döden kan följa. Stundom har den kom- mit genom kväfning, då någon larv lossnat och råkat komma in i laryvex. I magen gifva larverna alltid anledning till de s. k. gastrophilus-erosionerna. Hvarhälst en larv någon längre tid varit förankrad, uppstår ett af en vall begränsadt, rundt hål i slem- hinnan eller genom den in i submucosan. Omgifvande partier 8 BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 141 äro i början starkt röda, och fördjupningen innehåller gråhvitt var. Slemhinnesåren läkas emellertid lätt, sedan larverna afgått. Det är också ytterst sällan, det kan påvisas, att hästen lidit något men af dessa parasiter, ej ens då de funnits till ett antal af flera hundra, ja, öfver tusen (NUMAN). Förr trodde man också, att de voro alldeles oskadliga eller t. o. m. nyttiga, då de skulle befordra peristaltiken. Flera fall finnas dock refererade, då de gifvit anledning till traumatisk maginflammation med magblöd- ning eller abscessbildning mellan magens hinnor, eller de hafva genomborrat magväggen och orsakat djurets död i bukhinnein- flammation. Undantagsvis förirra de sig till hjärnan, till mjälten eller urinblåsan. G-. hemorrhoidalis och Decorum, som en tid fästa i ändtarmen, kunna förorsaka inflammation där. Någon behandling mot Gastrophilus-larver torde ytterst säl- lan vara behöflig. De äro för öfrigt så seglifvade, att ett medel, som kan fördrifva dem, nog också dödar hästen. Deras kitin- hud är nämligen synnerligen ogenomtränglig, hvilket ju också är nödvändigt för att skydda dem emot magsaften. Enligt PERRON- erto och Bosso?t skola de lefva i ren benzin 15 timmar, i ren kreosot 25 minuter, i I : 1000 sublimatlösning 24 timmar 0. s. v. Det bästa medel att fördrifva larverna med skall enligt deras uppgift vara kolsvafla, hvaraf de utan skada gifvit åt åsna ända till 40 gram invärtes i gelatinkapslar. Viktigare är emellertid, att genom en omsorgsfull hudskötsel äggen och de unga larverna kunna aflägsnas och på så sätt en invasion förhindras. Släktet AHypoderma LATREILLE har tydligen fått sitt namn af, att larverna lefva under värddjurens hud. Det innefattar täm- ligen stora, med långa ben försedda arter, hvars larver parasitera mest på idislare, såväl Cawicornia som Cervicornia, samt på djur tillhörande hästsläktet. De i Sverige allmänna arterna äro nöt- kreatursstynget eller krokhumlan, MH. bovis DE (GEBER) ät 3A fr som förekommer öfver hela landet och igenkännes på sina rökiga Vingar, samt renstynget, ÅH. tarandi L. Vidare torde här före- komma: H. Diana BrRaAuver på kronhjort och rådjur samt 7. Åcteon BRAVER på kronhjort. En annan art, H. lineata VILLERS, är som Zmago känd bland annat från Norge och kan således + Archiv fir wissenschaftl. und prakt. Thierheilkunde. Bd. XXI. pag. 161. 1895. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. möjligen finnas här. Det är just denna art, som enligt CURTICE är det i Amerika vanliga nötkreatursstynget. I Zoographia Rosso-Asiatica säger sig PALLAS hafva funnit stora Hypoderma- larver på älg, hvilka man tilläfventyrs skulle kunna anträffa äfven i Sverige. I april månad detta år erhöll jag från Nyköpings- trakten en Hypoderma-larv, som funnits i subeutan abscess på en häst. Då den blott var i andra utvecklingsstadiet, kunde ej när- mare bestämmas, hvilken art den tillhör. Allmänt bekant är det sätt, hvarpå nötkreaturen bete sig, då på en het sommardag »krokhumlan kommer» för att lägga sina ägg, huru de förskrämda sätta svansarna 1 vädret och rusa i väg för att om möjligt få skydd i skog eller uti vatten. Redan VIRGILIUS omtalar i sin Georgica, hur nötkreaturen bete sig, då de »kesa». Äfven renen lär blifva ängslig och slå med fram- benen, när hans plågoande nalkas (LINNÉ). Kronhjorten åter skall förhålla sig lugn (BRAUER). Man får emellertid ej tro det vara fullt bevisadt, att det just är Hypoderma bovis, som så sätter skräck 1 nötkreaturen. Helt nyligen meddelar en Mr W. Sim,” att han lyckats kläcka ut nötkreatursstynget ur puppa, och att han hållit flugan intill öronen på både äldre nötkreatur och kalfvar, utan att dessa på minsta sätt visat någon oro vid dess surrande. Han anser därför det ej vara Hypoderma- utan Ta- banus-arter, som skrämma dem, så mycket mera som man väl ofta har sett sådana förfölja nötkreaturen vid deras flykt, men sällan någon Hypoderma. Själfva äggläggningen kan ej häller gifva anledning till någon smärta, möjligen någon klåda, hvilken knappast är tillfyllest för att förklara en sådan skräck. Märkvärdigt är, att ingen lär hafva sett ett Hypoderma-ägg sittande på värddjuret, och ändock är det genom sitt fasta skal och sitt bihang i bakre polen tydligen afsedt att fästas på huden eller håren. Den första perioden i larvernas lif är höljd i dun- kel. Man har ansett, att de unga larverna på hösten bana sig väg genom huden in i subcutis och att de där utvecklas vidare. Ka- nalen i huden sluter sig, och larven lefver nu utan förbindelse med yttre luften. Detta är möjligt endast i det första stadiet, 5 MEEK, ALEXANDER, The Ox Hypoderma or Warble Fly an Account of the Observations of an Aberdeenshire Farmer (Mr. W. Sim). The Vete- rinarian, p. 134; 1898. 10 NE BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 143 då larvhuden ännu är tunn och kan tjänstgöra vid respirationen. Larven har ej häller några taggar i detta stadium, hvarför den omgif- vande väfnaden högst obetydligt reagerar mot den främmande krop- pen. Med den första hudömsningen blir förhållandet ett annat. Larv- huden får talrika taggar, och den omgifvande väfnaden reagerar ge- nom bindväfs nybildning, larven inkapslas, men samtidigt sker äfven genom sönderfall inifrån ett genombrott af yttre väggen. Man finner sålunda framåt våren, tidigast i februari och mars, små upphöjningar af huden på ryggen hos nötkreaturen. På hvardera af dessa upphöjningar synes ett litet rundt hål, i hvilket man ser de bakre stigmaplattorna af en larv. Detta är de s. k. »bröms- bulorna», hvilka allt mera tilltaga i storlek, tills de blifvit om- kring valnötstora.? De hafva karakter af kalla abscesser och af- söndra från sin inre yta var, hvilket dels tjänar larven till näring, dels flyter ut och sammanklibbar håren i grannskapet. Kapseln är trång och på dess inre vägg finner man aftrycket af den in- uti liggande larven. Ofta påträffas blödningar uti väfnaden i om- gifningarna. Hypoderma-larverna äro i tredje stadiet äggrunda, med den främre ändan smalare. Käkar saknas. Taggarna äro betydligt färre till antalet på öfver- än undersidan (skillnad från undersläktet Oedemagena). TLarvens gulbruna färg öfvergår så små- ningom i svartbrun, när han är färdig att lämna värden för att förpuppas. Den tomma bindväfssäcken fylles i allmänhet mycket snart af granulationsväfnad. Under sista stadiet af sin utveck- ling hafva larverna hätska fiender uti en del fåglar, såsom starar och ärlor. På tal om de unga larverna säger BRAUER i sin monografi: »Diese auf ihrer ersten Wanderung zu tiberraschen, ist die Auf- gabe zukinftiger Untersucher». År 1887 iakttog HInRICHSEN! uti fettväfnaden mellan perzost och dura mater uti ryggradska- nalen hos nötkreatur 83—13 mm. långa, 1—2 mm. breda, glatta, genomskinliga, cylindriska larver. Han öfvertygade sig om, att det var första stadiet af larverna till nötkreatursstynget, som han 6 Flera gånger hafva utaf SCHÖYEN, SPRING, JOSEPH, VÖLKEL, BRITTEN m, fl. larver af AH. bovis träffats under huden på människor. Äfven på häst har man funnit dem. 7 HINRICHSEN, Ueber einen Parasiten im Riickenmarkscanal des Rindes. Archiv fär wissensch. u. prakt. Thierheilk. p. 219. 1888. II 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. träffat, och antog, utan att kunna bevisa det, att äggen komma in uti nötkreaturens tarmkanal, och att de unga larverna därifrån vandra ut till ryggradskanalen och huden. Vanligast fann han larverna uti ryggradskanalen under tiden december—mars hos 40 2 af djur, som gått på bete. Några tecken till sjukdom hade djuren ej visat. Ett stöd för sin invandringsteori vann han, då en amerikansk veterinär, CURTICE,” meddelade, att han under senhösten anträffat larver af det amerikanska nötkreatursstynget, H. lineata, uti oesophagus. 1 februari försvunno de därifrån och träffades sedan subkutant på ryggen och bröstet. Oberoende af de båda föregående upptäckte HORNE? i Kri- stiania Hypoderma-larver flerstädes uti ryggradskanalen, mest i ländtrakten, och alltid i fettet utom duran, hvilket var grågrönt och gelatinöst. Några kliniska symptom funnos ej, just emedan larverna hade sin plats i fettväfnaden. Vidare fann han från ryggraden utgående grågröna larvgångar, hvilka gingo dels ut till huden, dels äfven ut efter refbenen ned mot bröstbenet. Han påträffade larver äfven i njurfettet, i njurarna, i ryggmuskulaturen, i lymfkörtlar och subpleuralt i intercostalrummen. HORNE upp- fattar detta första stadium af larvens lif som ett vanderstadium till skillnad från det senare hvilostadiet under huden. Larven skulle tränga genom huden och vidare in i ryggradskanalen och därvid stundom förirra sig till ofvan nämnda organ, men slut- ligen åter söka sig ut till huden för att där på kändt sätt afsluta sin utveckling. NEUMAN!” som närmare undersökt de spinala larverna, för- klarar dem i hög grad likna BRAUERS beskrifning af första stadiet utaf H. Diana, men att de tydliga främre stigmaplattorna saknas. Han tror liksom HORNE, att larverna invandra genom huden till ryggradskanalen och därifrån ut till huden igen i de senare sta- dierna. Uti slakthuset i Kiel företogo RUuUSER och KLEPP under- 3 CURTICE, C., The biology of the cattle tick. Journal of comp. med. P-a3I3 SA TSL ? HORNE, H., Bremselarver i Rygmarvs-kanalen og Kjödet hos Oxen. Norska veterinärtidskriften p. 33. 1894. 10 NEUMAN, G. Ueber wandernde Hypoderma-larven. Revue vétér. mai 1895. Ref. Zeitschr. f. Fleischb. u. Milchhyg. Bd. VIL; p. 130. 12 fr SE AR IS nn ns ME od BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 145 sökningar för att om möjligt få bevis för HINRICHSENS teori!!. De kunde därvid flera gånger påträffa ända till 20 och flera larver i epidurala fettet uti ryggraden och, hvad som var ovän- tadt, de funno dem äfven 1 stort antal i oesophagus mellan slemhinnan och »muscularis. Nidare konstaterades, att bröstpor- tionen af oesophagus nära dess öfvergång i bukhålan var starkt ansvälld. Sällan träffades larven bakom diaphragma. De skulle således genomborra oesophagus' muskulatur i bröstportionen, ar- beta sig uppåt genom den mediastinala fettväfnaden till kotpela- ren, sedan följa utefter nerver och kärl genom intervertebralhålen in 1 ryggradskanalen; här stanna de en tid och gå därefter ut samma väg till subcutis. Utefter nu beskrifna väg hafva de funnit gulgröna ödem och äfven parasiterna själfva. Förekomsten af larverna i oesophagus har sedan af flera konstaterats, t. ex. af JENSEN, SCHNEIDEMUHL och KOOREVAAR. KOOREVAAR!? införde under huden på en hund först 11 och åtta dagar senare 15 larver, som han tagit ur ryggradskanalen på nöt- kreatur. Fjorton dagar därefter dödades hunden, och larverna återfunnos då i de mest skilda delar af kroppen i subcutis, i bukhålan, i psoasmuskulaturen, i njurar, mjälte, oesophagus o. s. Vv. En annan gång införde han 20 sådana larver från epidurala fettet under huden på en get. Om en tid fanns under huden .5 styngbulor af det vanliga utseendet. Larverna fingo utveckla sig, och af pupporna erhölls Hypoderma bovis. Beviset var således lämnadt för, att de i nötkreaturens ryggrad befintliga larverna verkligen äro larver af Hypoderma bovis och att de på jämfö- relsevis kort tid kunna vandra långa sträckor. — SCHNEIDEMUHL!? uttalar som sin åsikt, att äggen eller larverna upptagas af bo- skapen dels från huden, dels från marken med fodret, och att larverna från svalget tränga in uti oesophagus' submucösa bind- väf, krypa i denna bakåt till grannskapet af diaphragma för att där 11 RUSER. Zur Entwickelungsgeschichte der Oestrus-larven. Zeitschr, f. Fleischb. u. Milchhyg. Bd. VI, H. 7, p. 127. 1896. 1? KOOREVAAR. De laryvetoostand van Hypoderma bovis. Tijdschrift der Nederl. Dierkundige Vereeniging. 2:de Ser. D1. V. Afl. I. 1896. 13 SCHNEIDEMÖUHL. Neueres zur Entwickelungsgeschichte der Bremsen- larven des Rindes. Centralbl, f.' Bakteriologie, Parasitenkunde u, Infektions- krankheiten, p. 752, 1897. Entomol. Tidskr. Årg. 20. H, 2—3 (1899). 13 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. genomborra muscularis och vandra vidare såsom ofvan är nämndt. Denna åsikt biträdes äfven af KOOoREVAAR!t, som dock tillägger, att de kunna perforera oesophagus-muskulaturen redan i hals- delen, och att de larver, som om våren finnas kvar i oesophagus, vandra direkt till huden utan att stanna i ryggradskanalen. Deras storlek och mörka färg skulle tyda därpå. Han lämnar äfven ett schema öfver larvernas vistelseort under olika tider af året. Larver af styngflugor, som svärma 1 juni, träffas: juni—september i ocsophagus; september —januari i ryggradskanalen; januari—maj subkutant. Larver af styngflugor, som svärma senare, ända till septem- ber, finnas: oktober—december i ocsophagus; december —april i ryggradskanalen; april — augusti subkutant. Att larver af Hypoderma bovis i det första stadiet talrikt förekomma i oesophagus och i det epidurala fettet uti ryggrads- kanalen, är således fullt bevisadt, och det är ju då äfven sanno- likt, att invandringen sker så, som RUSER, SCHNEIDEMUHL och KOOREVAAR framställa den, huru egendomlig den än måtte före- falla. Det är emellertid endast ett fåtal, som haft tillfälle iakt- taga larverna på dessa ställen. I Sverige har blott en gjort det (RostTRÖM, se nedanl!), och detta får ju sin förklaring, då man erinrar sig, att vi ej hafva slakthus här, och att dessa undersök- ningar blifva allt för tidsödande, om de skola utföras annan- städes, så mycket mer som "man måste undersöka strax efter slakten, innan fettet i ryggradskanalen stelnat och döljer larverna. Ett faktum, som något tyckes tala för den gamla åsikten, att invandringen sker genom huden, är, att man finner de flesta styngbulorna på djur med fin hud, hvilken således är lättare att genomtränga. De ekonomiska förluster, nötkreatursstynget ger anledning till, äro högst betydande. Kreaturens kött- och mjölkproduktion nedsättes, om de hysa något större antal styngbulor. Deras slakt- värde minskas, då ej så sällan stycken af ryggmuskulaturen måste 14 KOOREVAAR. Hypoderma bovis und ihre jingsten Larven. Centralbl. f. Bakteriol., Parasitenk. u. Infektionskrankh. Pp. 888. 1898. 14 RR Ve BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. ANT bortskäras på grund af syltlika, ödematösa infiltrationer, hvilka från subcutis och banniculus adiposus kunna sträcka Sig in i intermuskulära bindväfven. Genom de många hålen i den värde- fullaste delen af huden sjunker denna i pris. Tydligt är äfven, att larverna kunna göra skada, om de från epidurala fettet komma in i ryggmärgen. Ett sådant fall från Sverige refererar LIND- QVIST "uti Tidskrift för veterinärmedicin (PUEDAS, 1895). I rygg- märgen på en oxe, hvilken lidit af lamhet i bakdelen, hade Ro- STRÖM funnit flera omkring 13 mm. långa Hypoderma-larver, hvilka varit orsak till sjukdomen. För att hindra styngflugornas äggläggning har man föreslagit, att, innan nötkreaturen släppas på bete, bestryka deras rygg med illaluktande ämnen, såsom ereolin eller tjära. Bättre torde då vara att, såsom i Skåne lär vara brukligt, förse dem med ett lätt täcke. Är antalet styngbulor mycket stort på ett djur, är det skäl i att aflägsna larverna. Detta sker enklast genom att klämma ut dem med fingrarna. 'Äro de emellertid yngre och kitinhuden tunn, måste man först vidga öppningen med en knif, då de eljest lätt gå sönder och kunna gifva anledning till abscess, om någon del stannar kvar. Fullt effektiv blir denna behand- lingsmetod;; om ti éx. Ven svårt hemsökt trakt alla djurägare öfverenskomma att på våren strax före betestiden undersöka alla sina djur samt aflägsna och förstöra alla larver, som påträffas. Hypoderma (Oedemagena LATREILLE) Zarandi IL. ger an- ledning till liknande bildningar i huden på renarna. Styngbu- lorna såväl som larverna heta på lappska kurbme eller kuorbma (£uorsma i Lule lappmark); imagon kallas patta-påske!?. Förra våren hade jag tillfälle att något studera denna art på 5 renar, som i januari inköpts till Veterinärinstitutet. Hvardera hade mellan 200 och 300 larver, hvilka sutto på ryggen och länden samt öfre delen af bröst- och bukväggarna, så tätt, som t. 2, f. 2 visar. Larven skiljer sig från de andra Hypoderma-arternas Benom att taggarna äro ungefär lika fördelade på rygg- och buk- Stdamot. Apflr.vI slutet af maj och början af juni voro de full- mogna, och puppor anträffades sedan talrikt på marken under det nedtrampade fodret. T. 3, f£. 6. Puppan hvilade omkring en RV DUBENAG! OM Lappland och lapparne, Pp. 84, 1873. I5 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. månad och öppnade sig såsom Hyperma-puppor i allmänhet, genom att det ventrala locket föll af. — Larven i första stadiet är okänd. Af stort intresse vore det att studera huru han invandrar, hvil- ket ej bör vara svårt att påvisa, dels emedan hvarje ren hyser ett mycket stort antal larver, dels äfven emedan slakten af renar just sker i september och oktober (köttet är då bäst och hålen i skinnet läkta) på en tid, som sannolikt är synnerligen lämplig för en sådan undersökning. Det Linnéanska namnet Öestrus, som ursprungligen omfattade hela familjen, har af MEIGEN blifvit bibehållet för ett enda släkte, af hvilket vi i Sverige (södra och mellersta delen) blott hafva en art, fårstynget, Oe: ovis L. T. 3, f. 7... Det är en liten, svart mar- morerad, silfverglänsande, nästan naken fluga med korta, svaga ben och stora, svängkolfvarna täckande vingfjäll. — Hon svärmar i juli>—september. Då den befruktade honan närmar sig fåren, blifva de skrämda, springa undan och söka skydda sig genom att hålla näsan mot marken. Så snart larverna blifvit afsatta kring fårets näsborrar, skakar det hufvudet och gnider näsan mot marken eller frambenen. Men klådan försvinner snart, och man märker sedan under tre fjärdedels år just ej några af larverna förorsakade sjukdomssymptom hos djuret. Under tiden hafva de genom näshålan vandrat in i pann- och käkhålorna och där nått sin mognad. Det första stadiet af larvens utveckling är ej kändt. I det tredje stadiet liknar han rätt mycket närstående släkten (Pharyngomyia och Cephenomyzia). Han är nämligen på dor- sala sidan hvälfd, på den ventrala platt. Den sista ringen är kort och består af en dorsal tvärhuggen del, som har en vulstig kant och uppbär stigmaplattorna, samt en ventral del, som bildar ett bakåt rikadt utskott, påskjutaren. Af käkar finnes blott ett par. Från nämnda släkten skiljer han sig, genom att den bakre ändan är ungefär lika bred som den främre. Antennerna äro vid basen vidt skilda och de falska stigmaöppningarna ligga helt inneslutna i de bakre stigmaplattorna, hvilka äro femkantiga med afrundade hörn. I mars, april och maj månader utvandra de fullmogna lar- verna, nosmaskarna, och gifva då anledning till den sjukdom, som går under namn af »nyssjuka hos får». Fåren skaka hufvudet, nysa och rifva näsan mot fasta föremål, så att den blir sårig, och 16 BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 149 ej sällan svullnar hela hufvudet. Ur näsan flyter ett ofta blodigt slem. Härtill kommer tårflöde, förorsakadt af inflammation i ögats bindehinna, samt i svåra fall hjärnstöranden, såsom svin- delanfall, kramp och tvångsrörelser, hvarvid döden kan följa på 4—38 dagar. Slemhinnan i näsan och dess bihålor visar sig då starkt inflammerad, ofta brandig, och hjärnhinnorna äro hyper- ämiska. Sällan påträffar man larverna i själfva hjärnan, i sval- get, struphufvudet eller luftröret. Sjukdomen är ej att förväxla med kringsjuka hos får, som ju är förorsakad af ett dynt, Coe- nurus cerebralis. För att skydda fåren för invasion af stynglarver böra de, under den tid fårstynget svärmar, hållas inne den varma delen af dagen. Af vikt är äfven, att man förstör alla larver och pup- por, man kan anträffa. Någon behandling af själfva sjukdomen är sällan indicerad. Den skulle bestå i att blåsa in något pul- ver, som kan reta till nysning, i näsan (prustrot, snus), men här- igenom kan man tydligen endast aflägsna de unga larverna, som ännu finnas 1 näshålan. Hafva de redan kommit in uti pann- och käkhålorna, återstår blott att efter föregående trepanation plocka bort dem med pincett. En tämligen likartad biologi hafva de båda närstående släk- tena Pharyngomyia SCHINER och Cephenomyia TLATREILLE, med den skillnaden likväl, att dessa lefva i svalget i stället för i nä- sans bihålor. Af det förstnämnda finnes blott en känd art, Ph. picta MEIGEN, som är utmärkt genom sin framskjutande panna och sin sparsamma hårbeklädnad. Larven lefver på kronhjort och är skild från följande släkte genom att antennerna vid basen sitta något från hvarandra. Cephenomyra-arterna åter hafva hårbeklädnaden synnerligen tät. Bland dem är C. ZTrompe L. den i Sverige allmännaste. Namnet har den fått efter sitt lappska namn, Zrompi. Larven åter heter i Lappland sadkem (sarkem i Lule lappmark!6). Den lefver i näshålan och svalget på renen. — Äfven denna fanns i stort antal på de ofvannämnda renarna. — För så vidt jag kunnat finna, är den lika litet som puppan förr beskrifven. De förekommo till ett antal af 25—50 i hvardera af de tre renar, !6 v. DÖBEN, G. Om Lappland och lapparne. p.: 49, 1873. 17 I 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. jag obducerade. I den öfre delen af bakre svalgväggen hade de fullvuxna larverna fäst sig och föranledt en ganska häftig inflam- mation. Slemhinnan var mörkt röd och förtjockad. Några hade efter renens död krupit ned i oesophagus, trachean och lungan. I näshålan fann jag larver i alla utvecklingsstadier, egendomligt nog, då obduktionerna företogos så sent som i april månad. Det var 1 näsmusslorna de flesta funnos, och de hade här äfvenledes orsakat inflammation och på vissa ställen, där de fullvuxna lar- verna sutto, verkliga hål i slemhinnan. De kliniska symptomen voro obetydliga. Djuren skakade på hufvudet, frustade någon gång och hade ringgradigt näsflöde. Larven liknar de öfriga Cephenomyra-arternas larver. I första stadiet (1—3 mm.) är han tämligen jämnbred. Det främ- sta segmentet är smalast. De efterföljande blifva så småningom bredare till det femte, hvarefter de åter smalna af till det sista. Den undre sidan är plan, den öfre något hvälfd. Han är ge- nomskinlig och på buksidan försedd med talrika, i tvärrader sit- tande, borstlika taggar, hvilka vid svagare förstoring gifva honom ett randigt utseende. På sista ringen bildas liksom en krona af 1 spetsen något krökta taggar. Några indragbara trachéer har jag ej funnit. Oesophagealstödet och munhakarna äro väl ut- vecklade. T. 4, f. 4. Öfver munhakarna synas de båda an- tennerna. I andra stadiet har larven fått tydliga främre och bakre stigmata. Taggarna äro små, ungefär lika ordnade som efter den sista hudömsningen, först färglösa, senare ljust bruna, hvilken färg tidigast framträder på de främre segmentens taggar. Kroppen är i början något bredare framtill än i föregående stadium, men blir så småningom åter mera jämnbred, valsformig med starkt hvälfd ryggsida och närmar sig då allt mera till utseendet det följande, tredje stadiet. = T. 4, f. 2. Under detta når larven en längd af 283—33 mm. och en bredd af 8 mm. på sjette. eller sjunde ringen. Från denna aftar bredden högst obetydligt framåt — hufvudringen är dock smalare än de andra — något hastigare bakåt. De bakre ringarna äro längre än de främre. Buksidan är mera hvälfd än förut. MHufvudringen är skild i två afdelnin- gar genom en rundt omkring gående fåra, i hvilken små taggar hafva plats. På den främre afdelningen sitta munhakarna, som 18 BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. I35T mellan sig hafva en kägelformig öfverläpp. Ventralt om denna är en insänkning uti huden, munöppningen, och därunder en med talrika små taggar försedd underläpp. Öfver munhakarna sitta de båda kägelformiga, mjuka, vid basen sammanstötande och hvardera med två ljusbruna oceller försedda antennerna. På båda sidorna af hufvudringen finnas trenne halfklotformiga, nakna vul- ster, hvilka på dorsalsidan skiljas af ett nästan kvadratiskt (skill- nad från C. stimulator) fält, hjässfältet. Framför detta finnes en genom en fåra delad tvärvulst. De punktlika främre stigmata ligga på sidorna mellan första och andra ringen. Från dessa löpa tvänne horisontela fåror bakåt till midten af fjärde ringen. Det är de s. k. lock-fårorna, som utmärka den linie, utefter hvil- ken locket öppnar sig, då puppan spränges. Andra till och med tionde segmenten äro hvarandra tämligen lika, försedda framtill med flera rader ungefär lika stora taggar, talrikare på buk- än på ryggsidan. Antalet rader på ryggsidan i midtellinien är van- ligen 2—3 på andra leden, 3—4 på den tredje, 4—5 på den fjärde, 5 på den femte t. o. m, åttonde, 4 på den nionde och inga på den tionde. På buksidan äro de 2 (mera lateralt 3) på andra leden, 4—5 på tredje, 6 på fjärde, 7 på femte, 8 på sjette t. o. m. nionde samt 4 på tionde leden. Från fjärde t. o. m. nionde ringen finnes baktill på sidorna en rad något större taggar. Den tionde ringen är den längsta; den elfte är tämligen kort och byggd liksom hos släktet Öestrus med en dorsal, tvärt afskuren del och ett ventralt utskott, påskjutaren. -T. 4, f. 3. Det senare är på sin uppåtriktade yta försedt med 4 små papiller och bakom dessa med en rad taggar. På den allra bakersta delen af på- skjutaren finnas talrika, tämligen stora taggar, hvilka äro svagt böjda i spetsen, tydligen för att bättre tjänstgöra vid larvens rö- relse. Stigmaplattorna ligga på den dorsala delens bakre yta. De äro halfmånformiga, något vågiga i den konvexa randen. På den konkava randen synes trachéfästet som en ljusare ring, hvil- ken dock hos äldre larver blir mörk, nästan svart, och svår att se. Stigmaplattornas mediala ränder äro jämnlöpande (skillnad från C. rufibarbis). Den fullmogna larven är tigrerad med små, runda, svartbruna fläckar, mest på hjässfältet samt på de båda sista ringarna. Vid förpuppningen drager sig larven starkt tillhopa, mun- I9 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. hakarna dragas in, likaså påskjutaren till största delen. Den dorsala afdelningen af sista leden framträder som en tydlig kant. Ryggsidan är svagt konkav, buksidan konvex. Längden är 17 — 18: mmtoch största bredden. 8 omm. TA floyts Paoppornas färg är svartbrun. De träffades på marken under det nedtram- pade fodret. I Sverige torde med all sannolikhet finnas trenne andra ar- ter till detta släkte: C. rufibarbis MEIGEN, som parasiterar på kronhjort, C. stömulator CLARK på rådjur och C. Ulrichii BRA- UER på älg. Om dessa har jag ej funnit några iakttagelser från vårt land publicerade. Det första och andra larvstadiet af C- Ulrichiz äro ej kända och torde kunna anträffas vid de årliga älgjakterna på hösten. Vid denna korta redogörelse för våra svenska oestrider har jag särskildt fäst mig vid ett stadium af deras utveckling, larv- stadiet, under hvilket de kunna bereda oss åtskilliga ekonomiska förluster genom sina attentat mot våra husdjurs och vårt ädlare villebråds hälsa och lif. I andra världsdelar finnas talrika arter till denna familj. Antiloperna, kamelen, noshörningen och ele- fanten hafva hvar sina. Amerika har tre egna släkten: Cuturebra CLARK, Dermatobia BRAVER och Kogenhofera BRAUVER. En art af dessa, Cuturebra emasculator FiTCH., lefver såsom larv i scro- tum af en jordekorre (7Zamias Lysterz), som han således kast- rerar; andra såsom Dermatobia noxialis Goupot och D. cyani- ventris MACQUART lefva under huden på människan. Men alla dessa äro ganska ofullständigt kända; än är det en zmago, än en larv, som blifvit beskrifven. Här har i ännu högre grad än beträffande våra europeiska arter svårigheterna varit påtagliga, då det gällt att lära känna hela utvecklingskedjan och biologien af djur, hvilka lefva som periodiska parasiter. BERGMAN : OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 153 Figurförklaring till taflorna 2—4"". Taflan 2. Fig. 1. Gastrophilus equi FBR. MHudstycke af häst med ägg sittande på håren: Gö: > 2. Hypoderma tarandi L. -Styngbulor' i renhud. !/,. Taflan 3. > I. Gastrophilus equi FBR. Imago. VR > » Ett ägg med utkrypande larv. ??/,. 3 > > Larv i tredje utvecklingsstadiet. ”/,- 4. > nasalis (IL.) SCHINER. Larvens bakre stigmaplat- 12 försa fas 5. Hypoderma bovis DE GEER. JImago. > 6. > tarandi L. Puppan. ?/,. > 7. ÖOestrus ovis L. Imago. Taflan 4. > 1. Hypoderma tarandi L. Larver i tredje utvecklingsstadiet. ”/,. 2. Cephenomyia Trompe L. Larven i tredje utvecklingsstadiet, sedd från buksidan. ?/,. 3. Larvens sista ring, sedd bakifrån. "/,. FA ) » Munhakar och oesophagealstöd af lar- ven i första utvecklingsstadiet. 209/,. CE » » Puppan sedd från ryggen och sidan. !/,. Larverna i slutet aftredje utvecklingsstadiet. I. Larven med 2 käkpar: ett par böjda munhakar och ett par smärre raka käkar dem emellan. Stigmata på sista ringen ligga i en håla, som ge- nom en tvärspalt mynnar utåt. Lefva i tarmkanalen hos häst och åsna. Gastrophilus LEACH, A. Gulhvit. Taggrader enkla. G. nasalis IL. B. Rödaktig. Dubbla rader af alternerande taggar. I, Taggar saknas på ryggen från 6:te segmentet bakåt. G. pecorum FBR. 2, Taggar saknas på ryggen från 9g:de segmentet bakåt. Den främre radens taggar betydligt större än den bakre radens. G. equi FBR. Taggar saknas på ryggen från 9:de segmentet bakåt. Båda [SS radernas taggar ungefär lika stora. G. hamorrhoidalis L. 17 Fotografierna hafva godhetsfullt utförts af prof. vid Veterinärinstitutet J. LUNDGREN, med undantag af Taflan 2 och Fig. 4 å Taflan 4, hvilka äro tagna af förf. Teckningarna äro af artisten A. EKBLOM, 21 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. II. Käkar saknas. Stigmata på sista ringen äro fria. Lefva under huden. "A. Betydligt färre taggar på öfversidan än på den undre. Hypoderma LATR. I. Bakre stigmaplattor punkterade, med radiära fåror i den vulstiga randen, Lefver på nötkreatur. FI. bovis/ DETGEERS 2, Bakre stigmaplattor glatta med tydliga radiära fåror. Lefver på kronhjort och rådjur. H. Diana BRAUVER. Bakre stigmaplattor med punktformiga fördjupningar, men utan radiära fåror. Lefver på kronhjort. H. Acteon BRAUER. [55] B. Taggar ungefär lika fördelade på öfver- och undersidan. Lefver på ren. Oedemagena LATR. Oe. tarandi L. III. Larven med I käkpar, munhakar. Sftigmata på sista ringen äro fria. . A. Antenner vid basen vidt skilda. I. Falska stigmaöppningarna ligga helt inneslutna i de bakre stig- maplattorna. Bakre kroppsändan bredare än den främre, Lefva i näsan och dess bihålor hos får. Oestrus L. Oe. ovis L. N Falska stigmaöppningarna vid de bakre stigmaplattornas inre rand. Bakre kroppsändan smalare än den främre, Lefver i näshålan och svalget hos kronhjort. Pharyngomyia SCHINER. Ph. picta MG. B. Antenner vid basen sammanstötande. Bakre kroppsändan smalare än den främre, Lefva i näshålan och svalget. I. Hjässfältet nästan kvadratiskt, Cephenomyia LATR. a. Bakre stigmaplattornas mediala ränder ventralt divergerande, Lefver på kronhjort. C. rufibarbis MG. b. Bakre stigmaplattornas mediala ränder parallela. + Bakre stigmaplattor plana. Påskjutarens öfre sida utan papiller. (Tab. IX Fig. 7 ai BRAUERS monografi). Lef- ver på älg. C. Ulrichii BRAUER. "+ Bakre stigmaplattor i kanten något vågiga. Påskjutaren med 4 små papiller på öfre ytan. Lefver på ren. C. Trompe L. 2. Hjässfältet rektangulärt. Lefver på rådjur. C. stimulator CLK. Flugorna fullt utbildade (enl. BRAUER). I. 4:de längsnerven rak. Gastrophilus LEACH. I. Vingar brunaktiga, liksom rökiga med ett gråaktigt midtelband och gråaktig spets. Svartbrun med messinggula samt här och hvar svarta hår. Längd 13—16 mm. G. pecorum FBR. 2. Vingar glasklara med ett gråaktigt tvärband och två gråa punkter i spetsen. Abdomenr rostgul med mörka fläckar. L. 13—16 mm. G. equi FBR. Vingar glasklara. Ryggsköldens främre del grå-, den bakre svart- (SD 22 hästen 3 | BERGMAN: OESTRIDERNA OCH DERAS EKONOMISKA BETYDELSE. 155 hårig. Aödomenr vid basen beklädd med hvita, i midten med svarta och i spetsen med rödgula hår. L. 10—12 mm. G. hemorrhoidatis IL. 4. Vingar glasklara. Ryggskölden rödgrå eller hvit med eller utan ett mörkare tvärband. AÅAödomer beklädd vid basen med hvita, i midten med svarta och i spetsen med röda hår, (eller midtelpartiet af aö- domen rödhårigt, eller spetsen gulhårig). IL. 12—13 mm. : G. nasaäs L. II. 4:de längsnerven böjer sig upp mot den tredje. A. Antenngrop genom en list fullständigt delad i tvänne fack. De bakersta benen längre än de öfriga. Stora, täthåriga arter. I. Bakbenens tibier tjockare på midten. Hypoderma LATR. a. Spetsen af abdomenr beklädd med gula hår. + Abdoömenr på öfre sidan vid basen och spetsen beklädd med messinggula, för öfrigt med svarta hår. IL. 10 mm. H. Diana BRAUVER. ++ Abdomer på öfre sidan silfverskimrande, vid basen be- klädd med långa, hvitgula, i spetsen med korta, guldgula HAr s OAS EONAm. H. Acteon BRAUER. b. Spetsen af abdomer (5:te och följande segmenten) beklädd med rödgula hår. På tredje och fjärde segmentet äro hå- ren svarta och på andra segmentet långa, gulaktiga. &L. 15 —17 mm. H. bovis DE GEER. 2. Tibierna cylindriska, raka. Abdomens första segment gul-, de öfriga rödhåriga. L. 15—18 mm. Oedemagena LATR. Oe. tarandi L. B. Antenngropen är ofullständigt delad. Benen ungefär lika långa. I. Nästan naken, marmorerad med gulhvitt och svart. IL. 10— 12 mm. Oestrus L. Oe. ovis L. 2. Nästan naken, försedd med korta borst. Silfverskäckig. Sku- tellen mörkbrun och svart. L. 13—-14 mm. Pharyngomyia SCHINER. Ph. picta MG. Tät- och finhåriga arter. Cephenomyia LATR. a. Skägg, rödt. L. 16—17 mm. C. rufibarbis MG. b. Skägg, gult eller grått. [SE + Låren på utsidan med gula hår. & Abdomen på öfversidan gulhårig med röda hår på 2:dra—3:dje segmentets laterala del. L. 15 mm. C. stimulator CLK. BB Abdomenr på öfversidan gul- och svarthårig med svarta hår på 2:dra—3:dje segmentets laterala del. &L. 14 —15 mm. C: Trompe L. ++ Tåren svarthåriga. L., 16—17 mm. C. Ulrichii BRAUER. 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. EINE NEUE DERMITERAUS fOSTARRIKA VON YNGVE SJÖSTEDT. Termes goliath n. sp. Imago alata: Z. bellicoso SMEATH. simillima sed obscurior, magnitudine valde majore, tibis obscurioribus quam femoribus distinguenda. Long. c. alls 48, exp. alar. 388, long... ale. 4.0, lät. kaleeros COIP. C., Cap. 22 mm. Die grösste bisher bekannte afrikanische Termite. Ahnelt fast völlig ZI. bellicosus ist aber bedeutend grösser und gröber, mit viel längeren Fligeln. Die Schienen dunkler als die Schenkel. Nacken mit vier mehr oder weniger deutlich her- vortretenden dunklen Striemen. Grösserer Soldat: Vom selben typischen Aussehen wie der des 6ellicosus, ist aber viel grösser und durchaus viel dunkler. Auch hier kann man, wie bei der beschriebenen Imago, auf Spi- ritus-Exemplaren dunklere Striemen auf dem Kopf sehen, die auf getrockneten Individuen bisweilen kaum zu erkennen sind. Die Thorakalschilder grösser als beiy,6bellicosus und besonders Pro- thorax: an den -Seiten' breiter abgerundet:” "DiewFulmler retehen nach hinten gebogen meistens an den Nacken. Totallänge 18—20, Kopf mit Mandibeln 10—-11, Mandibeln 3,8—4 mm. Kleinerer Soldat: Ähnelt sehr dem des bellicosus ist aber etwas grösser und dunkler gefärbt, die Fähler sind länger und reichen nach hinten gebogen an den Hinterrand des Prothorax. Totallänge 11—13, Kopf mit Mandibeln 6,5, Mandibeln 2,83 mm. Grösserer Arbeiter: Ist kaum vom dem des bellicosus zu unterscheiden, ist jedoch ein wening grösser und dunkler ge- färbt, mit etwas längeren Fihlern. Länge 10—-11, Breite des Kopfes 2,,—3 mm. Fundorte. Ostafrika: Dar-es-Salaam, coll. STUHLMANN, Mus. Berlin & Stockholm. Madschame, Kilimandscharo, coll. T. PAESLER, Mus. Berlin & Stockholm. M”karamo, Massai, Mus. Berlin. 157 SVENSK LITTERATUR OM SKOGSNUNNAN. (Liparis monacha 1.) J. H. WERMELIN: »Öm Nunnan, hennes lefnadssätt och skadegörelse i skogarne samt om medlen för hennes förgö- rande». Stockholm 1899. Pris 1 kr. Denna afhandling, utarbetad på Domänstyrelsens uppdrag af jägmästaren och ledamoten af Entomologiska Föreningen J. H. WERMELIN, innehåller på 1!/2 tryckark en kort uppgift om insek- tens framfart i andra länder, en äfven på egen åskådning grun- dad skildring af den nu i Södermanland och Östergötland pågå- ende svåra härjningen, samt vidare en beskrifning öfver insektens utseende i dess särskilda stadier, öfver dess utveckling, lefnads- sätt och härjningar. Slutligen redogöres för dem af de många mot nunnan försökta åtgärder, som enligt gjorda rön visat sig äga praktisk betydelse, därvid behörig hänsyn tagits till förhål- landen och utförbarhet i vårt land. Förutom flera uti texten införda afbildningar prydes arbetet med en illustration! förestäl- lande ett härjadt och med fjärilar besatt skogsparti, samt en ori- ginaltafla visande insekten i dess olika utvecklingsstadier. — Be- skrifningen af den vuxna larven är kanske ej fullt korrekt, då den omnämner röda håriga vårtor jämte de blå (s. 8), ett förlåt- ligt fel, ty det återfinnes till och med i rent vetenskapliga arbe- ten; dessutom hålla vi före, att trädens limning bör, så vidt möj- ligt, vara afslutad redan vid midten af maj i stället för, enligt förf:ns åsikt, ingången af juni (s. 19). Emellertid kan denna med omsorg och sakkunskap författade broschyr rekommenderas åt enhvar, som är eller kan blifva i tillfälle att deltaga i kampen mot denna landsplåga, eller som eljest hyser intresse för frågan. UT Ht NITSCHE: Die Nonne, Wien 1892. I 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. H. NORDENADLER: »Nunnan (Liparis monacha) öfversätt- ning». Stockholm 1899. P. A. NORSTEDT & SÖNERS förlag. C:a 2 arken Pris I kr. Denna framställning af nunnans lif och anvisning till dess utrotande är en »fri öfversättning» från tyskan af en afhandling, utgifven år 1891 på uppdrag af Bäjerska statsmyndigheter med anledning af då pågående härjning i Bäjerns skogar. Också är vid öfversättningen fogad samma färgtrycksplansch, som återfinnes hos originalet. — Vi vilja icke alltför mycket fästa oss vid, att öfversättarens brister i språkkunskap stundom spelat honom för- argliga spratt, eller att öfversättningens frihet gifvit rum för så- dana, åtminstone för hvarje kännare eller t. o. m. dilettant i ento- mologi högeligen öfverraskande påståenden, som t. ex. att »pup- pan spinner in sig sjelf»; men hvad värre är, öfversättaren har varit synnerligen olycklig i valet af original, enär detta sist- nämnda, utgifvet innan tillräcklig erfarenhet vunnits i striden mot nunnan, föreslår en del ytterst kostsamma och därjämte, såsom man sedermera funnit, fullkomligt värdelösa åtgärder, såsom in- samling af ägg, limning högt uppe i träden m. m. Den som följer dessa råd torde nog komma att efteråt ångra sig. Därtill kommer naturligtvis, att våra förhållanden lägga hinder i vägen för åtskilligt, som i Bäjern kunnat vara användbart. Afhandlin- gen är tyvärr, i korthet sagdt, en alltför fri öfversättning af ett föråldradt, hos oss föga användbart material. ALFRED VON ESSEN: Skadeinsekten Nunnan (Liparis mo- nacha). Stockholm 1899. -1!/4 ark. Pris 60 öre: Denna likaledes med illustrationer försedda afhandling grun- dar sig enligt företalet på de erfarenheter förf. själf samlat under sin vistelse i Bäjern härjningsåret 1890, tillika med hvad han sedermera kunnat utröna af större vikt rörande insekten. Omiss- känneligt visar förf:ns lifliga skildring af en större nunnehärjning och hans bemödande att lämpa förslagen till åtgärder efter våra förhållanden, att han mer än herr NORDENADLER behärskar sitt ämne, men ej häller han har kunnat frigöra sig från den 1 Bä- jern utförda, men sedermera opraktisk befunna limningen af trä- den på 5—6 meters höjd; och för att å vissa platser utrota äggen förordar han, att på stående träd afskrapa den yttre barken 2 MEVES: SVENSK LITTERATUR OM SKOGSNUNNAN. 159 så högt man kan med tjänliga redskap — en fullkomligt onyttig åtgärd, ty de på marken nedskrapade äggen kläckas lika bra som de på stammen kvarsittande, och enhvar, som sökt under nageln krossa nunnans ägg, inser, att det yttre våldet vid skrap- ningen icke kan göra dem någon nämnvärd skada. : J. Meves. YTTERLIGARE RÖRANDE DEN SVENSKA NUNNEETETFERATUREN: Sedan förestående recensioner kommit redaktionen tillhanda har ännu ett litet arbete om nunnan blifvit tryckt, hvilket för full- ständighetens skull må här omnämnas. Det är den 8 trycksidor starka uppsatsen: Nunnan (Lymantria Monacha 1.), dess utbred- ning, lefnadssätt, fortplantning och utvecklingsstadier m. m., som ätföljes af en färglagd tafla, naturtroget och konstnärligt utförd af artisten A. EKBLOM. På det att uppsatsen skulle kunna spridas bland allmänheten i större skala, är priset per exemplar satt så lågt som ansågs möjligt, eller till 30 öre i parti och 45 öre i bokhandeln, hvilket endast kunde ske därigenom, att Entomologiska Föreningen bekostade sättning af texten samt ritning och gravering af taflan. Härigenom sattes Hushållningssällskapen och enskilda skogsägare i tillfälle, att utan synnerlig uppoffring inköpa och utdela erforderligt antal exemplar inom sina områden. Subskriptionen gick nästan öfver förväntan väl, då hittills 858 exemplar utlämnats till enskilda personer och 6,435 till Hushållningssällskapen, eller tillsammaus 7,293 ex. (Åtta Hushåll- ningssällskap hafva ännu ej besvarat erbjudandet.) 800 ex. äro utlämnade i bokhandeln. Uppsatsen är äfven införd i Entomo- logisk Tidskrift samt »Uppsatser i praktisk entomologi», hvari- 2 J 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. genom dess spridning ännu mer ökats. Skulle efterfrågan ytter- ligare äga rum, kan en ny upplaga när som hälst uppläggas. Genom denna för våra förhållanden mindre vanliga spridning af ifråga varande uppsats, äfvensom genom de tre förut utkomna broschyrerna, borde kännedomen om den ytterst skadliga nunnan blifva så allmän, att dess uppträdande hädanefter kan observeras 1 god tid, medan verksamma åtgärder mot densamma utan allt för stora uppoffringar kunna vidtagas. Sven Lampa. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Föreningens underdåniga anhållan, att äfven för år 1899 komma i åtnjutande af ett statsanslag af 1000 kronor för utgifvande af en särskild afdelning af dess tidskrift, innehållande populära uppsatser om Sveriges skadeinsekter, har af Kongl. Maj:t, enligt skrifvelse af den 30 december 1893, blifvit beviljad under följande villkor: »dels att nämnda afdelning af tidskriften innehåller minst fyra ark jämte plansch, dels att tre hundra exemplar däraf kostnads- fritt öfverlämnas till Kongl. Civildepartementet för att, enligt chefens för nämnda departement bestämmande, utdelas till Hus- hållningssällskapen i riket, skogsskolorna, landtbruksläroverken med flere, dels att föreningen låter kostnadsfritt ej mindre af trycket uti förberörda afdelning af föreningens tidskrift eller på annat sätt utgifva den af föreståndaren för statens entomologiska anstalt för år 18938 till Eder (Landtbruksstyrelsen) afgifna berättelse om anstaltens verksamhet, föreståndarens och assistentens resor samt öfriga handlagda arbeten under samma år än äfven till Eder öfverlämna fem hundra exemplar af den tryckta berättelsen, dels ock att ifrågavarande afdelning af tidskriften hålles till- gänglig i bokhandeln till ett pris, ej öfverstigande 1 krona 50 öre för hvarje exemplar.» Sven Lampa. 101 BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER AE ALBERT JULLGREN. Tafl. 6—7. I vårt lands arachnologiska litteratur saknas ännu en full- ständig sammanställning af till denna grupp hörande former. De få” uppgifter, vi äga, härröra samtliga ifrån äldre författare och torde väl alla gälla en och samma art, Chelifer cancroides IL. Den förste, som synes ha närmare observerat dessa djur, torde vara CLERCK, som uti sitt förträffliga arbete, »Svenska Spindlar uti sina hufvudslägter indelte etc.> Sthlm 1757,Pp. 150, talar om »de så kallade Två-Ögde spindlar». Han synes vara öfvertygad om, att dessa djur, som från de egentliga spindlarna skilja sig »tydeligare än höken från hönan», ej äro spindeldjur, anför sina skäl för detta påstående samt lämnar på PI. 6, tafl. 10, fig. I och 2 en god bild af en dylik tvåögd spindel, en tydlig pseudo- scorpion. LINNÉ upptager sedermera uti »Fauna Suecica» ed. 2, Sthlm 1761, p. 480 under gruppen JZznsecta aptera en hithörande form, Åcarus cancroides (tydligen den ofvan nämnda Chelifer can- croides 1.) samt hänvisar till CLERCKS figurer. Om artens förekomst säger han: »habitat in domibus diu clausis, nec aéri expositis, ut et in cistis et cellulis». Några år senare finner man i CHARLES DE GEERS stora verk »Memoirs pour servir å I'histoire des In- sectes», T. 7, p. 355, samma form omnämnd, noggrant afbil- dad (pl. 19, fig. 14 och 15) samt utförligt beskrifven. Han Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1899). I ; 11 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. kallar den Chelifer europeus, »Faux scorpion d'Europe», till skillnad från en annan art, som han kände från Amerika. Sitt material hade han samlat vid Leufsta (Upland). Sedan denna tid har jag ej kunnat finna någon uppgift, som speciellt hänför sig till svenska former. Vid studiet af svenska spindeldjur har jag äfven sysselsatt mig något med denna grupp, och då jag dels genom herrar pro- fessorer CHR. AURIVILLIUS' och T. TULLBERGS vänlighet blifvit i tillfälle undersöka såväl riksmuseets som härvarande zoologiska museums samlingar, dels material godhetsfullt lämnats mig af yngre upsalazoologer, samt då jag själf varit i tillfälle insamla några arter, vill jag redan nu lämna en redogörelse för de for- mer jag känner, i hopp att framdeles kunna förvärfva nya bidrag till kännedomen om denna intressanta djurgrupps förekomst i Sve- rige. In alles har jag funnit 10 arter, däraf en t. v. osäker mos rande till Sveriges fauna. I våra grannland Danmark och Norge känner man ungefär lika. många. H. J. HANSEN upptager uti sitt arbete >» Arthkrogastra Danica" "p. 530 ro säkta och 2 mindre säkra arter, EDV. ELLINGSEN uti »Norske pseudoscorpio- ner» ? 9 säkra arter. Af dessa äro, som synes af öfversikten, 4 gemensamma för alla tre länderna, 5 uteslutande funna i Dan- mark, 4 uteslutande i Norge och 2 uteslutande i Sverige, och in alles känner man från dessa land 19 arter. För att göra denna lilla uppsats något mera praktiskt frukt- bringande, upptager jag äfven Norges och Danmarks arter, men lämnar för dessa blott kortfattade beskrifningar, då de ju förut så vidlyftigt och förträffligt behandlats i ELLINGSENS och HAN- SENS respektive arbeten. Viktigare litteratur. L. KocH, Ubersichtliche Darstellung der europäischen Cher- netiden (Pseudoscorpione). Närnberg 1873. HUG. SIMON, Les Arachnides de France, TY Paris rongos TöÖMÖSVARY ÖDÖN, Pseudoscorpiones faun&e Hungarice (uti Mathematikai és Természettudomänyi Közleméyck, Budapest, 1883)- 1! Naturhist. Tidskrift (SCHIODTE) 3 R. 14 Bd. Kj:bhn 1884. ? Forhandl. i Videnskabs-Selskabet i Christiania, Aar 1896. 2 = TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 163 J. CANESTRINI, Chernetides italici (i Ant. Berlese, Acari, Miriapodi e Scorpioni italiani). 1885. EI Jo FANSEN, dy € EDV. ELLINGSEN, 1. cC: H. HAGEN, Synopsis pseudoscorpionidum synonymicea (Soc. of Nat... Hist..Boston. B. 13, 1869— 71). Öfversikt af Sveriges, Norges och Danmarks pseudoscorpioner. ALE | 3 3 2 (RGlSkorn LANEKOLaesE FINNE , sc ct MINA 2 80800 SIP SES Ae je Sp » DEPKessUuS” EEÖRIOECH =S 2,0. foot Fä | - > SCH feres EC ARIG GH, CLAY ARar eo oe + » SHPKHORF SPEL STMONE (= Cegar SSE Le + (Efös ere TÖM ÖSVÄRVA ses I TNE + » HOTOSUS SCHRANCK -- 00 of SST 01 Bora + . TJ[EUIS (ÖKOTE NE a nera Ar TAL ln » SCOKPi02QES" EIERMANN cd oe ooo osAr see få + ; PRRLE Ta SAAEN FSTMONE od Ar 2 19 ER rader GICK oc AL. AULAN ALGER UR SA + » GEMET DES TNE ABRICIUS He FA LS a SEA SA ge » montigenus E. S., var. nigrimanus E. E. + FINE SA CAD RAS RA ERASER Be AMMAR TG ISRN är » FM bNS URIN BYLTINGSTING SR FOG ETS REG -F Cheiridium mMuseorum JEACH ooooosoocsseoroseone) + + (EUpa SS lätus, EL]. FLANSEN moster cbonao sor acc + (PRI Hen MU Sc0 Ku EACH da fa a ES a INET REN) SIN RA HR OCH OLCT OR SIKA are i ven + | » felkackelatuskPREYSSKER oc Sf CR + + Summa | I0 9 Te [SS 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Pseudoscorpiones LATREILLE 1817. Öfversikt af familjer och släkten. I. Chelicerernas rörliga finger med galZea Fam. I. Cheliferida. A. Alla benparen försedda med tro- chantiner, sex-ledade . . . . Subfam. i. Cheliferine. Gen. Chelifer. a. Ögon finnas, två . . . . Subgen. Chelifer. Ha oo HL CSAKDAS dersucuog får ts SEDEN: (CAEFMESE B. De båda första benparen sakna 18 HO 0125 01 AN a (RR RE STL 5) fo Re Ek AA DD a. Ögon 2, abdominalsegment 10 Gen. Cheiridium. b. 4, » 11 Gen. Garypus. II. Chelicerernas rörliga finger utan galea Fam. II. Obisiide. A. Cephalothorax jämnbred; pal- pernas fingrar krökta Gen. Obisium. B. » smalare baktill; palpernas fingrar raka . . . Gen. Chthonius. Fam. I. Cheliferidae Hacen 1879. Kroppen oftast platt. Cephalothorax parabolisk, baktill bred och tvär, mer eller mindre kornig — Cchagrinerad —, genom tvänne på tvären gående mer eller mindre tydliga fåror delad i tre afdelningar. Ögonen äro till antalet två, fyra eller saknas (såsom hos undersläktet Chernes). Chelicerernas rörliga finger nära spetsen försedt med ett utskott — galea —, som 1 spetsen och nedom oftast är mer eller mindre klufvet eller sågadt. Apb- domen rundad — oval, på ryggsidan försedd med en mer eller mindre tydlig längsfåra och liksom kroppens öfriga delar för- sedd med hår af olikartad beskaffenhet. Benen äro 5—6-leda- de, i senare fallet försedda med trochantiner”?. Tarserna äro alltid 1-ledade. | 3 Trochantin kallas en liten led, belägen mellan ftrochanter och femur. 4 JE TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 165 Under namnet Cheliferide sammanfattar E. SIMON uti »Les Arachnides de France» T. 7, p. 18 grupperna Cheliferine, Ga- rypine och Öbisiine. HAGEN gör däremot med rätta en skarp skillnad mellan de båda grupperna Cheliferide och Obisäide. Ty redan själfva habztus visar, att man har att göra med tvänne inom sig homogena grupper. Särskildt är att märka den väsent- liga olikheten i cephalotorax' yttre byggnad. Subfam. 1. Cheliferin&e E. Simon 1879. Gen. 1. Chelifer GEOFFROY 1763. + 1763. Chelifer GEOFFRoY, Hist. Ins., II. 1855. » MENGE, Ueber Scheerenspinnen. Syn. 1855. Chernes MENGE, ib. 1873- Chelifer L. KocH, Uebersichtl. Darst. Eur. Chernetiden. Föra. Chernes) LL KOCH, iD:. 1879. Chelifer E. SIMON, Les Arachn. de France. Cephalothorax baktill tvär, framtill afrundad, föga längre än bred. Den främre tvärfåran oftast mera markerad, den bakre hos vissa arter nästan utplånad. Ögon två eller saknas, sitta framtill på cephalothorax nära pedipalpernas bas. Abdomen be- står af 11 segment, hvaraf åtminstone de tio främsta delas af en längs ryggen gående fåra. Ben 6-ledade, således med tro- chantiner. Släktet Chelifer GEOFFR. omfattar tvänne af många förfat- tare såsom hufvudsläkten anförda undersläkten: Chelifer GEOFFR. och Chernes MENGE. Bland senare årens författare hålla bl. a. TÖMÖSVARY och EDv. ELLINGSEN fortfarande mycket på deras rätt som hufvudsläkten, den senare dock, som det synes, med en viss re- servation. Då släktskillnaderna likväl äro af en sådan beskaffenhet, att de enligt min mening aldrig kunna sägas vara absolut konstanta, såsom t. ex. när- eller frånvaron af ögon, sammanför jag de + Jag anför blott viktigare synonymer. 5 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. båda grupperna i likhet med SIMON, HANSEN m. Af. till ett släkte. | Däremot kunna de likväl göra anspråk på att bilda goda sub- genera och äro af mycken betydelse vid hithörande formers be- stämning. Öfversikt af Sveriges, Norges och Danmarks arter. I. Ögon tydliga, två, s. g. Chelifer GEOFFR. A. Tarsernas klor väpnade med en stark tand. a. Cephalothorax med talrika större korn. Femur oskaf- tadt. Tibians inre kontur rak. Ch. cancroides IL. b. » med få större korn. Femaur tydligt skaftadt. Tibians inre kontur konvex. Ch. depressast ek B. - Tarsernas klor oväpnade. a. Femur otydligt skaftadt. Hår enkla. Ch. "Scheer ova b. » tydligt skaftadt. Hår merendels klubblika. Ck. Subruberi BS: II. Ögon saknas, s. g. Chernes MENGE. A. Alla hår enkla — sågade. a. Irochanter på utsidan (= baksidan) med två knö- Jar fs ost a a 8 0 CH ÖMNEEKIRUNONE b. » på utsidan (= baksidan) med en knöl. Ch. nodosus SCHRANCK. B. Kroppen åtminstone delvis beklädd med klubblika hår. a. Pedipalper med mer eller mindre enkla, sågade hår. Digiti kortare än manus. CH, EYF2AUSIE ER 155 » försedda med klubblika hår. Digiti merendels af samma längd som eller längre än manus. +. Pedipalpernas höftled (coxa) med klubblika hår. 1. Pedipalpernas hår längre än ledskaftets dia- meter. Galea älghornlikt flikad. Ch. scorptioides HERM. JA & Sr a AN SR TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 167 2. Pedipalpernas hår kortare. Galea smalare, sågad. a. Cephalotorax' båda tvärfåror nästan raka. Abdomens längsfåra delar ej mnsterseom:. Ch. phaleratus E. S. | båda längsfåror böjda, den främre bakåt, den bakre framåt. Abdo- mens längsfåra delar I11:te segm. framtill. Ckj Mzderi CK. ++. Pedipalpernas höftled med enkla eller sågade hår. 1. Tibia och manus med enbart klubblika hår. Ch. cimicoides FABR. 2. » » » — på ut- och undersidan med enkla eller sågade hår. a. Galea smal med hårlika tänder. + Cephalotorax” tvärfåror tydliga, nästan TD raka; Zrochanter lika lång som bred. Ch. montigenus E. S. var. nigrimanus E. ELL. Se » bakre : fåra otydlig, i midten bakåt vinklig; trochanter läng- Fe RAN DREGEN EN GA DEASDE B. Galea mycket bred, inre' kanten försedd med två stora tänder. Ch. minutus E. ELL. 1. Chelifer cancroides LINNÉ 17061. (GRETE Ve) Syn. 1873. Chelifer granulatus L. KocH, 1. c. Abdomen äggrund, mycket plattad, matt. Cephalothorax gul- aktigt rödbrun. Ryggsegmenten gulbruna-brungröna med mörkare fläckar i tvänne längsrader. Mellanrummen (oftast föga synl.) ljusare. Längsfåran ej ljusare. Pedipalper ljust gulbruna. Ben ljusbruna. Cephalotorax' båda tvärfåror tydliga, den bakre djupast. Båda nästan raka. Fint och regelbundet kornig med (särskildt på 7 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. sidorna) talrika större korn, som stundom kunna saknas. Spar- samt beklädd med mycket korta, klubblika hår. Abdominalsegmenten på ryggsidan fint korniga, sparsamt beklädda med i tvärrader ställda, mycket korta, klubblika hår. Ögon två, tydliga. Galea i och nedom spetsen delad i några få grenar (2 å 3). Pedipalper mycket långa, gracila. ZTrochanter (II) längre än bred, äggformig. Femaur (IIT) mycket långt, mot spetsen svagt vidgadt, utan tydligt skaft. Tibian (IV) lång, yttre konturen mot spetsen böjd, den "inre rak. Manus. (Va) aflängtroval — hn cy: lindrisk. Digitz (Vb) svagt krökta. 'Pedipalpernas leder (II-— Va) sparsamt beklädda med korta, klubblika — trubbiga hår. Alla leder korniga, led II groft och något ojämnt, de öfriga fint och regelbundet. d l II TIIT IV Va Vb Ledernas längd ... 0,40 mm. 1,52 mm, I mm, 0,80 mm. 0,76—-0,82 Mmm. (0) » bredd ==vO0;2211 » Oj20 » 0,20 » 0,36 » Tarsernas klor nedom spetsen väpnade med en stark tand. [530356 TNG Af denna art har jag undersökt ett exemplar i Upsala, funnet på en vind af kand. N. LINDGREN, tre som tillhöra Riksmuseet, ett från Gotland och två från Stockholm samt slutligen ett, taget af prof. LILLJEBORG i Upsala. Detta sistnämnda exemplar saknar alldeles de gröfre kornen på cephalothorax, mäter 3,, mm. samt är till färgen mycket ljusare än de andra. I Norge är arten blott funnen i få exemplar momnhusi Danmark är den allmännare. Finnes för öfrigt i hela Europa. 2. Chelifer depressus C. KocH 1843. Cephalothorax finkornig med några få större korn. De båda tvärfårorna tydliga, den bakre djupast. Abdomenr mycket platt, liksom cephalothorax be- klädd med korta hår. Två tydliga ögon. Galea delad i talrika, täml. långa grenar. Pedipalper långa, ungefär af samma groflek som hos föreg. art. Fe- mur tydligt skaftadt, till följd af yttre konturens böjning nära basen mycket förtjockadt. Tibians inre kontur konvex. Pedipalperna med spridda hår, lik- nande dem på kroppens öfriga delar. Klor n. spetsen väpnade med en stark tant. sis G25rAmm Denna art, som synes vara nära besläktad med Ch. Scheferi C. KOCH, 8 TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 169 hör till de mera tvifvelaktiga. C. KocH? hade, när han beskref den, hvarken kännedom om lefvande exemplar «eller om dess hemland. LIL. KocH'" för den under rubriken »zweifelhafte oder unbekannte Arten». Enl. SIMON” är den >»tres-douteux»>. H. J. HANSEN” har lämnat den bästa beskrifningen och säger om artens förekomst i Danmark: »Af denne merkelige Art besidder Museet fra 2&ldre Tid en halv Snees Exemplarer med Angivelsen »Dania>, uden at nogen nzermere Bestemmelse af Findestedet kjendes. Maaske er det en infört Art, thi et Individ er taget i et Skib paa Kjöbenhavns Rhed i en Riisladning fra Ostindien (BUDDE-LUND). >» 3. Chelifer Schefferi C. KocH 1843. (Tafl. I, fig. 2—5.) Synsens] 9. ChelyferDexGeeri 5, SIM. Arachkn. (dy Friyt.: 7. Aflångt oval, föga glänsande — matt. Cephalothorax mörkt brun. Ryggsköldarna bruna, med mörkare fläckar, ordnade i tvänne längsgående rader. Mellanrummen ljusare, olivfärgade. Pedipalper mörkbruna — svartbruna. Ben ljusbruna. Cephalotorax' båda tvärfåror tydliga, den bakre i midten bakåtböjd, fint och jämnt kornig, med korta, enkla hår. Abdominalsegmenten på ryggsidan mycket fint korniga, de- lade genom en tämligen svag längsfåra, försedda med korta, enkla hår. Ögon två, tydliga. Galea i och -nedom spetsen delad i flera (stund. 5) grenar. Pedipalper täml. långa. ZTrochanter kort oval; femur små- ningom utvidgadt med på utsidan svagt krökt, på insidan rak kontur; Zz6za långsträckt oval med inåt och utåt konvex kontur; manus oval; digiti svagt krökta. Alla lederna fint korniga, be- klädda med enkla hår, som utom på degeti äro mycket korta. IT III IV Va Vb Bedernas langd... .s.s.soooc 0,20 MM. 0,52 MM, 0,40 MM, 0,50 MM, 0,36 MM. » bredd hg ltt3 018 » O,20 » Oj22: MV 0;28. NM klor ovapnade.: "I. .C. 355, MN. 5 Die ”Arachniden, Bd 10.'p. 57. SARKOJ pig Valresbpt 33. FSA 540. I7O ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Af denna art har jag haft ett rikhaltigt material, insamladt af kand. IvAR TRÄGÅRDH under en zoologisk skärexpedition 1898 längs Sveriges ostkust. På flera af de undersökta skären anträf- fade han nämligen nästan alltid under klippornas laftäcke, och i ingalunda obetydlig individmängd, denna art. Då jag ej sett några former från fastlandet, och då uppgifterna om artens före- komst annanstädes i Europa i allmänhet peka på maritima områ- den, synes det mig vara tydligt, att man har att göra med en form, som särskildt tillpassat sig för det ofta svåruthärdliga ö- eller kustklimatet. Lokalerna äro följande: Degerhufvudet, vid Utklipporna, 2 dryga mil S. om Karls- krona. Skär vid Säfsund, S. om Trosa, 6/6, 29 med äggkokong och unga individer. Lilla Nassa skärgård i Stockholms yttre skärgård, ?/7;, 22 med äggkokong. Kalkskär, ytterst bland Svenska Högarna i Stockholms skär- [jo] Do -H (5 Skär vid Runmarö i Stockholms skärgård, nära Dalarö, ?/7, P2? med äggkokong. Tjärfven, isoleradt skär NV. om Söderarms fyr i Norrtelje skärgård; 12/7. Tihällan, strax S. om Agö i Helsinglands skärgård, !?/q. Fullvuxna individer tillsammans med ungar och ägg anträf- fades således redan i slutet af juni och början af juli. Angå- ende tiden för äggläggningen säger SIMON: »Les femelles portent leurs ceufs å la fin d”aott». I Danmark är arten funnen endast i två exemplar: i Nykö- ping och vid Skagen. Är funnen flerstädes i Europa. 4. Chelifer subruber E. SIMON 1879. Cephalothorax MVikartadt och fint kornig, beklädd med korta, klubblika hår; de båda tvärfårorna lika tydliga, raka. Abdominalsegmenten fint korniga, med tvärrader af klubblika hår. Två tydliga ögon. Galea delad i flera korta grenar. Pedipalper tämligen grofva; /femur svagt skaftadt, därefter starkt för- tjockadt; Zidza smal, gradvis utvidgad från skaftet. Pedipalperna beklädda med korta, trubbiga hår, stundom svagt klubblika, särskildt på ledernas insida. Klor oväpnade. L. c. 3 mm. 10 ROR RA ——]s a a TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. ET Om denna art säger H. J. HANSEN?: Denne Art er sikkerlig indfört ved Skibsfarten og vil vistnok vise sig at vere kosmopolitisk», Känd bl, a. från Frankrike och Ungern. 5. Chelifer Chyzeri TÖMÖSVARY 1883. Cephalothorax fint kornig, glänsande, med enkla hår. Den bakre tvärfå- ran otydligt markerad, båda vanl. raka. Abdomenr omkring tre gånger så lång som bred. Hela kroppen oftast beklädd med enkla, odelade hår, stundom, ofta på palpernas främre sida, med enkla, i spetsen svagt tandade hår. Glän- sande. Ögon saknas. Galea sågad. Pedipalper rödglänsande; frochanter på utsidan försedd med två skarpt åtskilda knölar. Digiti ungefär lika långa som 2anus. L. c. 3 mm. Enligt ELLINGSEN!? funnen i Norge vid Dröbak och Kragerö. Förut funnen på flera lokaler i Ungern. 6. Chelifer nodosus SCHRANCK 1803. Syn. 1873. Chernes Reussuäz L. KOCH. Cephalothorax fint kornig, liksom kroppens öfriga delar beklädd af korta, enkla, cylindriska hår. Den främre tvärfåran mycket tydligare än den bakre. Abdomens längsfåra delar äfven II:te segmentet framtill. Ögon saknas. Galea treflikig. Pedipalper rödglänsande; frochanter på utsidan med en enda skarpt markerad knöl. Digiti ungefär af samma längd som manus. IL. c. 2,5 mm, Enligt HANSEN funnen i riklig mängd under gångbräder på drifbänkar i trädgårdar i Köpenhamn. Funnen dessutom i Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike och Holland. 7- Chelifer- cyrneus! Li KocH 1873. (MaKEnReO6 Abdomen aflångt oval, nästan cylindrisk, platt. Cephalo- thorax mörkt gulbrun. Ryggsköldar mycket mörkt rödbruna. Mellanrummen och längsfåran ljusgula. Pedipalper rödbruna — mörkröda. Ben gulbruna. Cephalothorax längre än bred, framtill bredt afrundad, fint kornig, något glänsande, sparsamt beklädd med mycket korta SL esp. 543. SG 2 II Te ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. klubblika hår. De båda tvärfårorna tydligt markerade, den främre i midten med en framåt, den bakre med en bakåt riktad vinkel. Ryggsegmenten mycket fint korniga, med undantag af det sista delade af en fin längsfåra, hvarje med en i bakre kanten ställd tvärrad korta, svagt klubblika — enkla, trubbiga hår. Buk- sköldarnas hår enkla. Ögon saknas. Galea 4-delad. Pedipalper längre än kroppen, mycket robusta. Coxa fin- kornig, glänsande, sparsamt beklädd med korta, enkla, trubbiga hår. Trochanter längre än bred, på båda sidor starkt konvex, groft kornig. Femur kort skaftadt, mycket tjockt, inre konturen nästan rak, yttre svagt konvex. Jzbza längre än bred, snedt oval, på båda sidor starkt konvex. Manus mycket bred, ägg- formig, mycket längre än de korta, krökta dzgzetz. Allaleder starkt glänsande, korniga, beklädda af tämligen långa, enkla — svagt sågade hår. II III IV Va Vb I5edernas Jängd sees ss see O,44 MM. O)j92 MM. 0,80 MM. 0,88 MM. 0,4 MM » Bredälvbeses O,32 » (2 0,48 V 0,72 » Benen med enkla hår. « Klor oväpnade. ..L. C. 3,2.mm: Till denna art hör — såvidt jag kan förstå — fyra exem- plar, tillhörande Riksmuseet, ett utan angifven lokal, samt från Jämtland, Dalarne och Upland hvardera ett exemplar. I öfrigt är arten känd från Frankrike (incl. Corsica) och Ungern. 3. Chelifer scorpioides HERMANN 1804. (Tall. IFrfSry=—89) Abdomen aflångt oval — cylindrisk, platt. Hela djuret matt. Pedipalper svagt glänsande. Cephalothorax brungul. Rygg- sköldar och pedipalper bruna. Ben ljusbruna. Cephalothorax framtill afrundad. Sidorna mycket svagt kon- vexa, nästan parallela, bakkanten rak. Fint kornig, beklädd med korta, klubblika hår. Båda tvärfårorna väl markerade, den främre framåtböjd (konvex bakåt), i midten med en framåt riktad, mer eller mindre tydlig vinkel. Ryggsköldar, med undantag af den sista, delade af längs- 12 DEER VERA a —— — — TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 173 fåran, fint korniga, i bakkanten med tämligen långa, svagt klubbliknande hår. cephalothorace sulcis duobus transversis in tres partes distinctas diviso» (1. c. p. 210). 18 TULLGREN: BIDR. T. KÄNNED. OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER. 179 Funnen af professor T. TULLBERG på Gotland vid Otarfve. Är i Danmark funnen på åtskilliga ställen, i allmänhet inomhus. Okänd t. v. i Norge. Utbredd öfver hela Europa. (Gen. 3 NGaARypuUSLIEN KOCH ög 3- Cephalothorax bred, mot spetsen afsmalnande, framtill utdragen, med en längsfåra och en å två tvärfåror. — Abdomen består af 11 segment, hvaraf de 8 eller 10 främsta delas af en längsfåra. — Ögon fyra. I Danmark har H. J. HANSEN!? funnit en art tillhörande detta märk- värdiga släkte. Garypus latus H. J. HANSEN 1885. Cephalothorax bredare än lång, groft kornig, med korta tenformiga hår »>fusiformibus>). Första tvärfåran djup, belägen strax bakom midten af cephalo- thorax; den andra nästan tre gånger närmare bakkanten, mindre djup. Aödo- men platt, bredd och längd ungefär lika. De åtta främre segmenten delade af en längsfåra, starkt korniga med korta, krökta hår. Galea lång, 3-fikig. Pedipalper långa och gracila, Trochanter föga längre än bred, nästan cylin- ? drisk. Femur cirka 5 gånger längre än bredt, från skaftet svagt tilltjocknande, : Tibia +/; kortare, af samma form som hos Ch. cancroides; inre konturen rak. $ Manus nästan cylindrisk; digiti !/, kortare, svagt krökta, Alla leder svagt d korniga, besatta med tenformiga, korta och täml. tjocka hår. IL s 2.5 DMAIM; Funnen enl. HANSEN på ett par ställen i Danmark, Fam. II. Obisiidae Hacen 18179. Kroppen mer eller mindre cylindrisk, glänsande och besatt med enkla hår. Cephalothorax ungefär rektangulär med parallela eller bakåt svagt konvergerande sidokonturer. ”Tvärfåror saknas alldeles. Ögonen äro till antalet fyra, två eller saknas. g galea. Tafl. II. Fig. 1. Cheiridium museorum. MA. » » , pedipalp. DL hs » » , g galea. » 4. ÖObisium muscorum. NB » » , chelicerens båda fingrar. PEO » » , pedipalpens leder II—Va. » 7—9. >» » , chela (= pedipalpens manus + digiti). » 10. Chthonius tetrachelatus. PALT » » , chelicer. SR » » , chela (från sidan). SN LIGE » » , » (ofvanifrån). NIE » » , pedipalpens leder II—IV. rn = 22 SÅ Re BEITRAG ZUR KENNTNISS DER COLLEMBOLA- FAUNA DER ÄUSSEREN SCHÄREN. VON FINAR WAHLGREN. Im Sommer 1898 unternahmen vier jängere Uppsala-zoolo- gen, die Herren E. NORDENSKIÖLD, I. TRÄGÅRDH, R. HäGG und HJ. WyKk, mit der bohuslänischen Yacht »Daga» eiime Fahrt die schwedische Käste von Gothenburg bis Hernösand entlang. Herr TRÄGÅRDH hatte wärend dieser Expedition die Absicht die Zu- sammensetzung der Fauna auf den äussersten, kleinsten, juängsten, von der Kultur am meisten unberährten Schären zu studieren und in welcher Reihe die Thierwelt von diesen Schären Besitz nehme, auszuforschen. Unter den Sammlungen, die dabei gemacht wur- den, war auch eine ziemlich grosse Anzahl Collembolen, die von Herrn TRÄGÅRDH gitigst zu meiner Verfäigung gestellt worden sind. Um so viel lieber habe ich mich dem Studium dieser Collembolen gewidmet, weil die biologischen Notizen von diesen kleinen Insekten in der auf diesem Gebiete erschienenen Literatur im allgemeinen sehr spärlich und kurz sind, indem man fast aus- sehliesslich ihre Systematik behandelt hat. Die Aufsätze REUTERS und SCHÖTTS tliber das Vorkommen der Collembolen auf FEis und Schnee ausgenommen, giebt es, wenigstens was nordische Collem- bolen anbelangt, keine Zusammenstellung von Arten die unter gleichen Lokalverhältnissen leben. Eine Zusammenstellung von den Collembolen der äusseren Schären hat ausserdem und zwar dadurch Interesse, dass sie die sonderbare Fähigkeit dieser Thiere an den kargsten Orten und I 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. unter den knappsten Lebensumständen auszuhalten beweisst; sie wird auch die Ansicht bestätigen — was ihre wenn auch sehr unvollständig gekannte geografische Verbreitung uns schon gelehrt hat — dass die Verbreitungsfähigkeit dieser Thiere, wenigstens einer Mehrzahl Arten, fast unbegrenzt zu sein scheint. Sämmilichen hier unten erwähnten Lokalen ist die weit von der Käste entfernte, fast immer isolierte Lage gemeinsam, sie sind alle ganz kleine, niedrige und daher von geologischem Ge- sichtspunkte aus betrachtet verhältnissmässig junge Schären, bei sturmigem Wetter von den Wellen tberspält oder wenigstens bespritzt zu werden ausgesetzt, so dass man auf ihren höchsten Stellen vielmals Salzwasseransammlungen findet. Ihre Vegetation ist meistens sehr spärlich, oft nur aus etwas Gras in den Felsen- schluchten, zuweilen nur von einem dännen Algen- oder Flechten- anflog bestehend. Man findet da keine freien Steinblöcke oder Holzstäcke, unter welchen die Collembolen wiärden Schutz finden können, und in den meisten Fällen muss mit grosser Wahrschein- lichkeit angenommen werden, dass sie von jedem Kultureinfluss unberährt sind, da ja kein Grund fär Fischer oder Jäger sie zu besuchen sich erdenken lässt und weil es ausserdem gewöhnlich keine leichte Sache ist an derartigen Klippen zu landen. Die Angaben iäber das Vorkommen der Collembolen auf Felsenschären von hier oben angegebenen FEigenschaften sind in unserer Literatur äussert gering an der Zahl. In der Monographie von SCHÖTT! iber palearktische Collembolen kommen allerdings einige Fundortangaben hinsichtlich der Schären an der Kiäste Bo- husläns vor, aber wie weit diese mit den hier beabsichtigten zu vergleichen sind ist schwer zu sagen. ADLERZ” aber spricht von dem Vorhandensein der Collembolen auf derartigen Schären; doch reduzieren sich seine Angaben auf solche wie die folgenden: »flera hoppstjertar», »några svarta Podurider» etc.; von einer kleinen Insel unter den Schären Medelpads sagt er sie »härberge- rade små svartblå Podurider (sannolikt Achorutes viaticus)». Die einzige Art, die ADLERZ mit Bestimmtheit erwähnt, ist Cy- 1! H. SCcHÖTT, Zur Systematik und Verbreitung palxarktischer Collem- bola. —- Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1893. ? G. ADLERZ, I hvilken ordning tager djurvärlden en ur hafvet upp- dykande ö i besittning? — Entomol. Tidskr. 1893. 2 WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 185 phoderus albinus, die doch kaum auf recht kleinen Schären zu leben scheint. Die hier unten angegebenen Längemasse sind mir von dem Herrn TRÄGÅRDH mitgetheilt, die grösseren sind auf den Karten des Generalstabs ermessen, die kleineren auf der Stelle annähernd verangeschlagt worden. Alle Masse sind nur ungefähr. Von unserer westlichen Kiäste wurden Collembolen nur an einem Fundorte gesammelt, nämlich Skrifvareklippan vor der Stadt Varberg. Die kleine Insel ist !/> Km. lang, etwas iäber 200 M. breit. Entfernung von der Kiste c. 1000 M. Noördlich von derselben, und zwar sehr nahe bei, liegt eine grössere Insel, Getterön, die von einer schmalen Meerenge vom Festland getrennt ist. Ziemlich reiche Vegetation. Hier nur Ånurida maritima TLABOULBENE. Ein Individuum hatte das Postantennalorgan, wenigstens auf der einen Seite mit 9 Höckern versehen, während es sonst in der Regel 7 bis 8 sind: Diese Art ist vorher in Schweden von SCHÖTT nur »auf einer Klippe im Väderöfjord, Eggren benannt», gefunden. Auf den Schären der Ostsee wurden Collembolen an in Allem 15 Lokalen gefunden. 1) Degerhufvudet. Die sädlichste Insel bei Utklipporna, c. 2 Meilen sädlich von Karlskrona gelegen. In den Felsenrissen wuchsen Szlene, Sedum acre und Gras. Auf der vor den Wellen am besten geschitzten Seite der Insel, wo die Insektenfauna sonst ziemlich reich war, fand man Anurophorus laricis NICOLET. 2) Dämman (Dieses und die zwei nächsten Fundorte sind unter den Schären vor Västervik gelegen). Höchste Stelle etwa 2 M.; 5,6 Km. vom Festlande, 4 Km. von irgend einer grösseren Insel, 2,7 Km. von der nächsten Felseninsel entfernt. Länge c. 55 Schritt, Breite 30 Schritt. Die Vegetation bestand nur aus Algen in den Wasseransammlungen, die auch auf der höchste Stelie der Insel salziges Wasser enthielten. I den Felsenrissen fand man Åchorutes viaticus TULLBERG. 3) Brunskär. Entfernung vom Festlande 6 Km., von der nächsten grösseren Insel (Björkskär) 3 Km. Höhe etwa 4 M. Ve- 3 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. getation: Matricaria inodora, Cochlearia, Spergularia und Gras. An den Graswurzeln fanden sich zahlreiche Collembolen: [sotoma viridis BouRrLtet f£. principalis und Isotoma wviridis BOURLET f£. riparia NICOLET nebst deut- lichen Ubergangsformen zwischen diesen Varietäten. Fin Exem- plar sah durch seine Zeiechnung der von Novaja Semlja bekann- ten £. circta TULLBERG sehr ähnlich, doch waren die hellen Ringe nicht gerade so breit. Xenylla humicola (FABR.) TULLBERG. Diese Art ist nie vor- her in Schweden gefunden worden. FEigenthuämlich genug erwähnt SCHÖTT sie gar nicht in seiner oben erwähnten Monographie, obgleich sie schon im Jahre 1876 von TULLBERG” von Beeren Island, Grönland und Novaja Semlja erwähnt wurde. Später ist sie von REUTER in Finnland und von SCHÄFFER in Deutschland eingesammelt worden. REUTER? sagt, er wäre der Selbständig- keit der Art sehr ungewiss, weil die Länge der Gabel nicht un- bedeutend wechselte, wodurch sie in X. maritima TULLBERG iibergehen wirde. SCHÄFFER”? macht auch die Bemerkung, dass die Form der Analdornen und der Analpapillen kein ganz zuver- lässliches Kennzeichen zwischen den beiden Arten biete. Aus den von TULLBERG wie auch von REUTER gemachten Zeichnungen von der Gabel, scheint es aber hervorzugehen, dass X. humäicola die Mucrones von den Dentes vollständig abgegliedert hat, während die Mucrones von XX. maritima nicht von den Dentes abgegliedert sind. Diese Thatsache, die zuerst von SCHÄFFER betont worden ist, scheint auch mir das beste Unterscheidungs- zeichen zwischen den beiden Arten zu sein und durch die zahl- reichen ..Exemplare; der beiden . Arten,udie: tehyxonamy Wemis Fundorten zu examinieren gehabt habe, bin ich von dem Werthe dieser Verschiedenheit als Artkennzeichen iiberzeugt worden. Bemerkenswerth ist, dass ich nur an zwei Fundorten die beiden Arten zusammen gefunden habe. 3 T. TULLBERG, Collembola borealia. — Öfvers. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1876. + O. M. REUTER, AÅplterygogenea fennica. — Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 1895. 5 C. SCHÄFFER, Die Collembola der Umgebung von Hamburg und be- nachbarter Gebiete. Hamburg 1896. Ba WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 1387 4) Idö bänkar. Insel I. Idö bänkar sind einige Inseln noch weiter von der Kiäste als die vorigen gelegen, c. 7,6 Km. vom Festlande, 4,4 Km. von der nächsten grossen Insel (Björkö), 1,3 Km. von Brunskär entfernt. Insel I, die grösste von diesen Inseln, hatte eine Höhe von c. 4 M., ihre Längé betrug 150 M. und die Breite 100 M. Die Vegetation bestand aus spärlich in den Kliäften vorkommenden Sedum acre, Spergularia und Gras. Hier fanden sich Xenylla humicola TULLBERG und Anurida tullbergi ScHÖTT. Diese ist friher nur einmal in Schweden gefunden worden und zwar von SCHÖTT im nördlichen Uppland bei Löfsta in einem kleineren Gewässer. Am Meeresufer ist sie vorher in Finnland aufgewiesen worden. 5) Idö bänkar. Insel II. Eine noch kleinere Insel nahe der vorigen. Hier nur Isotoma viridis BOouRLET f. principalis. 6) Häfringe. Insel I. (Diese und die folgende Insel sind unter den Schären Östergötlands vor der Miändung Bråvikens gelegen). 200 M. säöädlich von der Hauptinsel, e.. 2 M. hoch, etwa von derselben Grösse als Dämman. Hier nur [sotoma viridis BOouURLET f. principalis. 7) Häfringe. Insel II. Östra Skålen. Etwa 2500 M. östlich von der Hauptinsel; Länge 200 M.; Breite 50 M.; Höhe 4—5 M. Auf geschätzten Stellen spärliche Vegetation von Cochlearia, Saginra, Gras und Flechten. Hier Xenylla hunmicola TULLBERG. 8) Ornön. Unter den Schären vor Stockholm. Fine kleine Insel an der Mändung des Varnäsfjärds, etwa ein Km. von der Hanptmsel. Länge $I5 M., Breite ro M., Höhe mn Mi In: emer Felsenschlucht gab es äppige Vegetation von Cochlearia und Gras. lönter lösen” stemen: Xenylla humicola TULLBERG, Xenylla maritima TULLBERG und Szra buskzz LUBBOCK. OD diese Art vorher am Meeresufer angetroffen worden ist, ist mir unbekannt, wenigstens habe ich in der Literatur keine Angaben daräber gefunden. 9) Lilla Nassa skärgård. Eine kleine Felseninsel c. 8 M. hoch, 100 M. lang, 50 M. breit mit spärlicher Vegetation von 5 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Cochlearia und Sagina; auf den höchsten Theilen Flechten reich- lich vorhanden. Sowohl unter diesen wie in den feuchten mit Erde gefuällten Schluchten lebten Isotoma viridis BOURLET f. principalis, Nenylla humicola TULLBERG, Ånurophorus laricis NICOLET. 10) Stora Nassa skärgård. Eine kleine Insel nahe am Ankerplatz, !/2 M. hoch, Durchschnitt etwa 4 M. Unter einem Steine, der offenbar von Menschen dahin geschleppt worden war, wurde Nenylla maritima TULLBERG angetroffen. 11) Svenska högarna (eine am offenen Meere vor Stock- holm, etwa 40 Km. von der nächsten Landspitze des Fest- landes gelegene, isolierte Inselgruppe). Skär I. Kleines Felsen- eiland 100 M. von der Hauptinsel, !/2 M. hoch, 6 M. lang, 2 m. breit. Keine Vegetation. In den Schluchten fand man doch Xenylla maritima "TULLBERG und NXenylla /humicola TULLBERG. 12) Svenska högarna. Skär II. Kalkskär. Das nörd- lichste der Schären Svenska högarna. Ein bischen tber 12 M. hoch, 200 M. lang, 50 M. breit. Uppige Vegetation von Ma- tricaria inodora, Tanacetum, Angelica litoralis, Lythrum, Plan- tago major, Calamagrostis u. A. Hier nur ÅAnurophorus laricis NICOLET. 3) Stockholmen. (Unter den Schären Upplands.) Eine kleine, !/2 M. hohe, von umgebenden Klippen geschitzte Insel. Unter einer Rasenplagge NXenylla maritima "TULLBERG. 14) Tjärfven. Ein isoliertes Felseneiland ce. 4500 M. NNV: von Söderarms Leuchtthurm vor Norrtälje gelegen. Etwa 10 M. hoch, 200 M. lang. Ausser einigen kleinen schwarzen Poduri- den (oder Aphoruriden), die durch einen Ungläcksfall unbestimm- bar geworden sind, traf man hier 2 Ex. von Stra buskiz LUBBOCK. 15) Lilla Tihällen. 700 M. sädlich von Agö und 8 Km. von der Kiste Helsinglands. Eine ziemlich ansehnliche aber niedrige Insel mit Blöcken und Steinen. Ziemlich reichliche 6 fr WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 189 Vegetation von Matricaria inodora, Vicia cracca, Galium palustre, Elymus, Valeriana u. A. Unter Flechten wurde Entomobrya lanuginosa NICOLET angetroffen. Nur ein ein- ziges Individuum, das allerdings die gränliche Grundfarbe, welche das einzige Unterscheidungszeichen zwischen dieser Art und £Ento- mobrya nivalis L. f. immaculata SCHÄFFER ist, entbehrte oder sie wenigstens nur mit sehr gutem Willen sichtbar hatte, aber aus der Beschaffenheit des Fundortes und der totalen Abwesenheit von Entomobrya nivalis auf den täbrigen Schären schliesse ich, dass dieses Individuum als ein Exemplar der gesagten Art anzu- sehen ist, um so viel mehr weil SCHÄFFER angiebt, dass der Un- terschied beziäglich der Grundfarbe wenigstens bei konservierten Exemplaren häufig einem im Stiche lässt. Diese Art ist vorher in Schweden nur auf Dalarö von REUTER gefunden. Isotoma viridis BOoURLET, ein junges Individuum, Anurophorus laricis NICOLET. Ein ”Tableau der hier erwähnten Arten und Fundorte wirde folgendes Aussehen haben: = [SAR Sö bol 30 3 lod (a fam] - ARE Le z - Fel Sia Jr RS fe lT od (Sa [ 2 fas] 38 bt LIC / (251 [ar fd STA I fa (i le” KA Bl = Koll Kol =) ESSB fe ELSA) FS ft Så AD) al CllR:SsEl TS > Ci SN CN PER KN I Kol iller SNS RER EN TN ENS KE EN a RN RA Rn SA [= 1 = PA (0 SE nl Dn =>191 are ll IE 1 Si öls! 212 lalEE!0O las )qolsla ln c analen Lan 8 3 -— Zz 2 INA Jo a ER = | 203 15 ]:o Lo Ira 18 (GM Lan kel nd ESA i DD; TD las I lg fö 2 sÅ I . AN en Fö 210 N SÖN ES | AN | I SR TNK deras 3 ans = = Entomobrya lanuginosa ...... TT SRA DIES. oo sas sgaaoo su —— — — - —! PRV Nar item an oeN hå 23 —I ==] = » HäfftCOl Asa abesl sr —I|— HE = I Anurophorus laricis.. oo.....-- = a Fr ST VÄRNSGG LUNHOEK LE oonsesrssenpar = » VUSTeR in kIf Ar Rrerrrr — Diese Angaben von dem Vorkommen der Collembolaarten auf den äusseren Schären können natiärlich keine Anspriäche auf Vollständigkeit machen, dazu sind die besuchten Inseln gar zu gering an der Zahl und die Leichtigkeit, mit welcher man auch i 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. bei sehr genauem 'Suchen diese winzigen Insekten tbersieht, gar zu gross. Auch war es natärlich unmöglich die grösseren Inseln, z. B. Skrifvareklippan, mit einer nur annäherungsweise so grossen Aufmerksamkeit als die kleimen zu durchsuchen, welche so griänd- lich, wie es gerade möglich war, untersucht wurden. Weil die Collembolen gewöhnlich kolonienweise vorkamen und alle Indi- viduen nicht eingesammelt werden konnten, ist es ja möglich, dass einige Arten, die ja mit blossen Augen angesehen sehr ähnlich sind, iuäbersehen wurden. Dieser Unvollständigkeit ungeachtet glaube ich doch aus dieser kleinen Verzeichnung einige Schlässe ziehen zu können. Es fällt gleich auf, dass die Familie Smäinthuride gar nicht repräsentiert ist. Dieses wird wohl darauf beruhen, dass die Sminthuriden fir ihre Nahrung tppigere Weiden nöthig haben als die, welche die Schären bieten können; ferner sind diese Sminthuriden, wenn auch einige Smant/urus-arten weit verbreitet sind, die am wenigsten abgehärteten Collembolen. Dafär spricht auch die Thatsache, dass keine Sminthuridenart unter der Schnee- fauna gefunden ist; damit stimmt auch die unbedeutende Rolle, welche die Sminthuriden in den arktischen Gegenden spielen, äiberein, auf Spitzbergen z. B. ist die Familie nur von einer ein- zigén Art repräsentiert, während die ' drei tbrigen Familien 16 Vertreter haben. Die ibrigen drei Familien, Entomobryide, Poduride und Aphoruride sind jede von drei Arten vertreten, was in Anbetracht der Grösse der Entomobryidenfamilie im Vergleich mit den zwei Anderen fär diese ein bedeutend höheres Prozent heisst. Das Vorhandensein von Entomobryiden scheint auch ganz sporadisch zu sein ausser betreffs Isotoma wviridis, die ja auf allerlei Loka- len der zwei nördlichen thiergeografischen Regionen vorkommt. Man kann daher mit gutem Fug sagen, dass nebst dieser Art die beiden einander sehr nahestehenden Familien Poduride und Åphoruride die Hauptmasse der Collembolafauna der äusseren Schären bilden. Nebst den Isotominen sind die Arten dieser zwei Familien die kräftigsten Collembolen, welche auch die auf Schnee und FEis lebende Collembolafauna der temperierten Län- der rekrutieren und die grosse Mehrzahl der in den hochark- tischen Regionen vorkommenden Collembolen ausmachen. Sie 8 rna NVS WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. TI9I enthalten auch die Arten, welche die weiteste Verbreitung haben. Dem obigen Tableau nach zu urtheilen scheint die Gattung NXenylla auf den äusseren Schären zu dominieren. Zu meinem Erstaunen fand ich, dass die sonst iberall und an allerlei Fund- orten aufgewiesene Årchorutes viaticus nur an einer einzigen der 16 untersuchten Inseln angetroffen wurde. Bemerkenswerth ist: auch, dass alle blinden Arten nicht nur der auf grösseren Inseln unter den Schären gefundene Cyphoderus albinus sondern auch die sonst zo gewöhnlichen Åp/horura-arten in der Kollektion ent- bert werden. Dies muss natärlich auf die Abwesenheit von losen Steinen oder Holzstäcken, unter welchen sie Schutz finden könn- ten, wie auch von humusreicher Erde ankommen. Betreffs Cy- phoderus spielen hier wohl auch seine myrmikophilen Gewohnhei- ten eine Rolle. Was das Vorkommen der verschiedenen Collembolen auf verschiedenen Arten von Schären anbelangt, glaube ich dass man nur in einem einzigen Falle irgend einen Schluss ziehen kann und zwar hinsichtlich Aznurida maritima. Während man nur diese Art auf Skrifvareklippan antraf, konnte man sie auf keiner von den an der Käste der Ostsee gelegenen Inseln, die von der Ex- pedition untersucht wurden, finden. Sie scheint fär dass Meer eine besondere Vorliebe zu haben. SCHÖTT bemerkte wie sie in grossen Schaaren nach einem Bach mit salzigem Wasser, der sich nach dem Sturm in den Felsenhöhlungen gebildet hatte, begab. »Am Ufer angelangt, gingen sie ohne Zaudern aufs Wasser und bald war die Oberfläche desselben ebenso von diesen kleinen Wesen belebt wie das ungebende Gestein» (SCcHÖTT). Vielleicht ist sie auch an dem Ufer eines wirklich salzigen Meeres durch ihre Nahrung, wenn diese, wie LABOULBEÉNE behauptet, aus Mol- lusken besteht, gebunden. An der Ostseekiäste und in Suässwasser scheint Ånurida tullbergi Anurida maritima zu ersetzen. Aus der Thatsache, dass keine anderen Arten auf den Schären der westlichen Kiiste angetroffen wurden, kann natiärlich kein Schluss gezogen werden, weil ja nur eine Insel und diese nur unvoll- ständig untersucht wurde. Eine Frage, die man gleich an sich stellt, wenn man die Liste der ziemlich zahlreichen Collembolen, welche die äusseren 2 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Schären beleben,; ansieht, ist /diese: wie ist es diesen . klemen; flägellosen, unter Erde und Moos lebenden Geschöpfen nur mög- lich einen Weg nach diesen oft Meilen von der Kiste entfernten, vom weiten Meere umgebenen, von jeder Kultur unberihrten, kleinen Inseln zu finden?: Offenbar hängt diese Frage von der rein lokalen Verbreitungsfähigkeit sehr nahe mit der fast wunder- vollen weiten geografischen Verbreitung der Collembolen zu- sammen. Was unsere Schärencollembolen angeht, bin ich der Ansicht, dass das Meer selbst — vorausgesetzt dass Menschen nicht mit- wirken — den Transport vom Festlande nach den Schären und zwischen diesen besorgt. Ich glaube, dass Holzstäcke, Stöcke oder Halme dabei von sehr geringer oder gar keiner Bedeutung sind, denn auch davon abgesehen, dass derartige Gegenstände von einiger Grösse nur schwerlich auf den glatten Felsenplatten können liegen bleiben (auch fand man auf den untersuchten Inseln sehr selten derartiges Treibgut) glaube ich, dass die Col- lembolen keine Rettungsmittel nöthig haben; auch wirden sie kaum unter den rollenden Wellen oder in den zischenden Brand- ungen von irgend einem Werthe sein. Bekanntlich scheuen die Collembolen in der Regel gar nicht Siässwasser; dies scheint sogar das rechte Element mancher zu sein. Sie besitzen durch ihre Körperbekleidung die Fähigkeit das Wasser von sich abzuhalten, eine Thatsache von welcher jeder, der sie in Formalinlösung oder schwachem Spiritus zu conservieren versucht hat, unangenehme Erfahrung gehabt hat. Viele Arten scheinen auch nicht Salz- wasser, sogar nicht die salzigen Wellen Skageraks zu färchten. SCHÖTT sagt, er habe ausser Ånurida maritima auch Åchorutes viaticus mehrfach in Bohuslän beim Schöpfen im Meer ange- troffen. Vor Ljusne wurde von der »Daga»-expedition ebenso ein lebendiges Exemplar von Awnurida tullbergi ia Wasser etwa 1 Km. vom Ufer und in einer kleinen Bucht bei Tihällen ein In- dividuum von Ånurophorus laricis (ob auch dieses lebendig war, wurde nicht aufgezeichnet) angetroffen. Es lässt sich leicht den- ken, dass die Wellen, wenn sie an dem Tang reissen und an die Felsenschluchten spöälen, sehr leicht diese kleinen Insekten fort- schwemmen um sie später anderswo ans Land zu spälen oder sie in der borstigen niedrigen Vegetation der Schären zurickzulassen. 10 WAHLGREN: B. Z. KENNTN. COLLEMB.-FAUNA D. ÄUSS. SCHÄREN. 193 Besonders kann man verstehen, dass im Frähling angeschwol- lene Flässe von Wiesen und Feldern grosse Mengen von Thieren ins Meer hinausfähren um dort von den Wellen an die verschie- denen Schären geworfen zu werden. Dass die Collembolen ein grosses Prozent bilden von dem, was die Flässe im Frähling ins Meer fiähren, ist schon seit lange bekannt, ich will nur als Beispiel anfähren, dass ADLERZ in einer Treibanhäufung in einem von Friählingshochwasser angeschwollenen Graben 190 Exemplare (4 Arten) Collembolen unter 1,288 Insektenexemplaren fand. Dass auch andere Faktoren als der Wassertransport bei der Verbreitung der Collembolen tber die Schären in Betracht ge- nommen werden missen, will ich gar nicht verleugnen, obgleich ich diesen fär den wichtigsten halte. Besonders kann ich nicht lassen hier eine Vermuthung aus- zusprechen, obgleich ich keinen positiven Beweis anzufähren habe, aber weil Beobachtungen iiber hier berährte Verhältnisse von grossem Interesse sein wärden, die Vermuthung nämlich, dass die Verbreitung der Collembolen auch von Vögeln be- sorgt werden kann. Was auch einiger Massen fär eine solche Vermuthung spricht, ist das zahlreiche Vorhandensein von Col- lembolen in Mövennesten auf Beeren FEiland und Spitzbergen. Auch in den Nesten anderer Vögel sind Collembolen gefunden worden, z. B. Entomobrya annulata in einem Buchfinkenneste (MONIEZ). Wie es sich mit den Nester unserer Seevögel verhält, habe ich noch nicht Gelegenheit zu untersuchen gehabt. Man braucht sich ja keinen Parasitismus zu denken, nur dass die Collembolen, wenn sie im Neste in grosser Anzahl vorhanden sind, in das Gefieder des britenden Vogels, wo sie, ganz klein wie sie sind, leicht auch bei langen Fahrten geschätzt sind, hin- einkriechen. Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1899). 11 3 194 BLÅSFOTINGAR (PHYSAPODER) FRÅN GALLBILD- NINGAR PÅ BLAD: AF ASP AF FIP JRYBOM. (Meddelande vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 29 April 1899). I denna tidskrifts .,x7:de: årgång. (1896), . sid: 87 och tolk jande har jag lämnat några notiser om sammanlefnaden mellan Thrips salicaria Uzer och Cecidomyza-larver. Under somma- ren 1898 gjorde jag en något liknande iakttagelse, som jag trott mig böra här meddela. Redan för flera år sedan träffade prof. CHR. AURIVILLIUS en Phloeothrips-art ganska talrik i gallknölar på aspblad. Fynd- orten var angifven till Valmar, hvilket jag felaktigt läste som Kalmar. . Såväl 1 trakten af Kalmar .som litet hvarstädesjadan jag reste fram, undersökte jag förgäfves väl tusental af gallbildnin- gar på aspblad; först den 22—24 augusti 1898 lyckades jag finna den i fråga varande Phlocothrips-arten och då vid sjön Erken 1 Upland. Det nämnda Valmar ligger i Häfverö socken, således också i östra Upland. För ortens skull var följaktligen fyndet icke alls anmärk- ningsvärdt, men jag blef genom detsamma fullt öfvertygad om, att blåsfotingen i fråga icke blott tillfälligt uppehöll sig i gall- knölarna utan hade utvecklats där. Jag träffade nämligen jämte fullt utvecklade individer äfven puppor. Högst sannolikt hade äggen lagts och larverna kläckts samt utvecklats i gallknölarna. Dessa (som förevisades) sutto icke endast på bladskaften utan ock, fast mindre vanligt, på bladskifvorna. I omkring 1090 I TRYBOM: BLÅSFOTINGAR FRÅN GALLBILDNINGAR PÅ BLAD AF ASP. 195 undersökta gallknölar funnos ej flera än 7 individer af Phloeo- thrips-arten — 2 honor, 2 hanar och 3 puppor. Prof. AURI- VILLIUS hade träffat densamma mycket talrikare den 22 juli och 25 augusti, men blott utvecklade individer (zZmagines). Att blåsfotingen åstadkommit gallknölarna, kunde icke gärna förutsättas. Icke häller kunde detta, såsom prof. AURIVILLIUS bestyrkt, antagas om de små stekellarver, som något talrikare förekommo i gallbildningarna. En stekelpuppa (af en pteroma- lid) träffades där också. Sannolikt hade de frambragts af en gallmygglarv, hvaraf en större och en mindre individ ännu fun- nos kvar i en jämförelsevis yngre och saftigare, men dock syn- barligen fullbildad gallknöl. Alla de knölar, hvari blåsfotingar träffades, voro så pass gamla, att de tubformiga öppningar, genom hvilka myggor san- nolikt gått ut, voro mer eller mindre svartnade. Förutom P/iloeothrips-arten hade också en annan blåsfoting utvecklats i de nämnda gallknölarna. Där träffades nämligen också en hona af den Physopus-( Thrips-Jart, för hvilken doktor UzEL upptagit HaALIDAYS namn ulmifoliorum, jämte en puppa, som helt vwvisst tillhörde samma art. Honan hade närmast den färgteckning, som UzEL anfört för den af honom beskrifna varie- teten bicolor. Om mygglarverna varit orsaken till gallbildningarna, så kunna stekellarverna — såsom prof. AURIVILLIUS också ansett sannolikt — mycket väl varit parasiter på dessa. Några dödade mygg- larver, eller lämningar af sådana, träffades emellertid ej. Men hvaraf hade blåsfotinglarverna lefvat? Denna fråga var ju omöj- ligt att lämna ett bestämdt svar på, då inga larver voro för han- den. Jag tror mig dock i sammanhang med detta böra påminna om, att de förut nämnda larverna af Thrips salicaria lefde af vege- tabilisk näring. Den i Europa af J. BoHLs, i Amerika af THEO. PER- GANDE m. fl. iakttagna omständigheten, att några blåsfotingar i ett bland andra — Cecidomyza-larver, är å andra sidan emellertid också väl eller annat stadium äro karnivorer, och att de skulle angripa värd att beakta. OSTEN SACKEN har på ett ställe anfört om liknande fall — — — »att gallbildningar, som förorsakats af den Cecidomyia-artade Lasioptera vitis, delvis ofta uppsökas af talrika Z/hrips, sedan håligheterna öfvergifvits af deras ursprung- 2 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. liga bebyggare». WALSH fann i gallknölar, som frambragts af någon Cecidomyia, både larver och ömagines af Thrips (blås- fotingar) och uppfödde de förra till fullt utbildade insekter i ett glas, där »intet annat förekom än gallbildningarna», förutom lar- verna. Med dessa båda senare observationer och slutsatser stäm- ma de, jag själf varit i tillfälle göra, bäst öfverens, och säkert synes mig vara, att man ej behöfver tillgripa antagandet, att de i gallknölar lefvande blåsfotingarna äro karnivorer; de både kunna föda sig, och föda sig där enligt regeln af vegetabilisk näring. Om eller när de angripa andra insekter, synas de göra detta endast, så att säga, i nödfall, hvilket också prof. H. OSBORN är böjd att antaga. Jag hänvisar i detta afseende till hans upp- sats: »The food habits of the Z/hripide» i »Insect life», vol. I (1888), n:o 5, sid. 142. . Ur denna uppsats hafva ock de här anförda uppgifterna af ÖSTEN SACKEN och WALSH hämtats. Den här berörda P/hloeothrips-arten har jag förut, fast med någon tvekan, hänfört till JABLONOWSKIS efter en enda individ beskrifna art crassipes. Denna åsikt tror jag mig fortfarande böra bibehålla, oaktadt öfverensstämmelser också finnas med UzeELs art Zygothrips minuta. Huruvida dessa båda hvarandra närstående arter verkligen böra betraktas såsom skiljda, förefaller mig ännu osäkert. Att Phloeothrips crassipes hos JABLONOWSKI (fig. c) kommit att få åttonde antennleden ovanligt bred, en bland de af UzEL framhållna skillnaderna, beror sannolikt blott på, att antennerna setts från sidan. I allmänhet är nämligen denna led hos Phloeothrips (släktet taget i vidsträckt bemär- kelse) tillplattad från sida till sida; så ock hos den af mig här behandlade arten. Hos Phloeothrips Stalices "t.; ex. är attonde antennleden ofta nästan dubbelt så bred, om den ses från sidan, som sedd ofvanifrån. TREA 197 FUÖREKENNTINISSPDERSPEGAMTUNGSTASCHEIDER EEATERIDEN,) ZUGERICH EIN BEITRAG DER SY STBEMATIKSDIESERSHAMIEIE: VORLÄUFIGE MITTHEILUNG VON NILS HOLMGREN. Da ich meine Untersuchungen tber die Begattungstasche der Elateriden auf einige Zeit unterbrechen muss, theile ich hier die Resultate mit, wozu ich schon gekommen bin. Allgemeines. Aus diesen Untersuchungen geht hervor, dass die Begattungs- tasche nebst Anhängen derselben bedeutend in ihrer Form va- riirt!. Eines ist jedoch fär alle die untersuchten Formen gemein- sam, das Vorhandensein einer tubulösen, stark verzweigten An- hangsdräse, die entweder direkt in die Begattungstasche oder in einen Samenbehälter miändet. Dieser ist von einem mehr oder weniger specializierten Theil der Begattungstasche gebildet. Ubri- gens minden zuweilen in die Begattungstasche ein bis zwei Paar S. g. »accessorische Driäsenschläuche» (STEIN ”). Die Begattungs- tasche ist im Allgemeinen auf der Innenseite mit Chitin-Stacheln ! Siehe auch: Entomologisk Tidskr. 1898. Seite 161—176. > STEIN, F., Vergleichende Anatomie und Physiologie der Insecten. Berlin 1847. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. oder Falten versehen. Die Stacheln sind entweder auf gewissen Zonen oder Scheiben concentriert oder sie sind diffus tiber die Innenseite ausgebreitet. Von der Oviductenmiändung geht eine vorwärts gerichtete Rinne aus: Die Scheide ist gewöhnlich vorwärts ein wenig erweitert. Sie ist bisweilen an der Innenseite mit verschieden geordneten Stacheln bewaffnet. Dies ist öfterst der Fall, wenn die Scheide erweitert ist. Die Legeröhre ist von zwei verschiedenen Typen. Theils haben sie Sternorhabditen” nebst langen Apophysen, theils ent- behren sie Sternorhabditen, sind aber mit kurzen Apophysen ver- sehen. Der erste Typus ist der gewöhnlichste. Eine wahre Cloak kommt bei den meisten Formen vor, fehlt aber bei anderen. Specielles. Tribus Agrypnide. Typen der Begattungstasche: I. Adelocera pennata-Typus: A. pennata, fasciata, con- spersa, atomaria, Optaleus cribratus. II. Adelocera mexicana-T.: A. mexicana. Schlussfolgerung: ÖOptaleus cribratus ist mit Adelocera pennata näher verwandt als dieser mit- Ådelocera mexicana. Dies geht aus einer Zusammenstellung sowohl ihrer Begattungs- taschen als auch ihrer ganzen äusseren Organisation hervor. III. Lacon-T.: Lacon mamillatus, murinus u. a. Pyropho- rus-Arten (Glyphonyx). Die Begattungstaschen bei Lacon und Pyrophorus stammen im Bauplan vollkommen tberein, die äusseren Organe abe sind einander so unähnlich, dass ich ohne mehr eingehende Stu- dien nicht wage ein Urtheil iäber ihre Zusammenhörigkeit aus- zusprechen. 3 Die Terminologie ist nach LACAZE-DUTHIERS: Ann, d. sc. nat. 1853. Sr: HOLMGREN: Z. KENNTN. D. BEGATTUNGSTASCHE D. ELATERIDEN. 199 Tribus Melanactidea, IV. Melanactes-T.: Melanactes puncticollis (? Melanotus- Arten). Der Bau der Begattungstasche stimmt bei Melanactes und Melanotus in vieler Hinsicht täberein, jedoch nicht hinreichend um einige Schliässe daraus ziehen zu können. Melanotus, glaube ich, ist eine sehr natärliche Gattung. Tribus Hemirhipidea. V. Alaus-T.: Alaus myops, oculatus, senegalensis, Chal- colepidius viridipilis, zonatus, porcatus, Fabricii etz. Schlussfolgerung: Die Gattung ÅAlaus ist mit Chalcolepidius nahe verwandt. Dies schliesse ich aus dem im Detail äberein- stimmenden Bau der Begattungstaschen und der äusseren Cha- ractere. ÅAlaus hat wohl mehr von den Characteren der Vor- fahren behalten als Chalcolepidius. -Chalcolepidius hat, was die Begattungstasche betrifft, nichts mit Sezmzotus gemein. Ich schlage daher vor, dass Chalcolepidius zu den Hemirhipiden äbergefährt wird, (wenn iberhaupt die Eintheilung in Tribus im Sinne CAN- DEZE's? beibehalten werden kann). VI. Hemirhipus-T.: Hemirhipus fascicularis. Die Begattungstasche stimmt nicht mit der des Alaus' uäberein. Tribus Chalcolepidiz. VII. Semiotus-T.: 1. Semiotus imperialis, intermedius u. a.; 2: S. ligneus; 3. 5. convexicollis. Der Semzotus-Typus N:o 1 umfasst Arten von zwei verschie- denen Gruppen des Semzotus. N:o 2 und N:o 3 representieren zwei anderen Sectionen dieser Gattung. 4 CANDEZE: Monographie des Elatérides. Liége 1857—1863. T. 1. 2” d 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Von den Oxynopteriden und Tetralobiden habe ich keine Species untersucht. Tribus Elaterid&e vera”. VIII. Psephus-T.: 1. Psephus collaris; Crepidius curei- formis u. a.; 2. Crepidius pubescens u. a.; Dicrepi- dius ramicornis. Schlussfolgerung: Psephus, Crepidius uwnd Däicrepidius be- kunden ihre nahe Verwandtschaft sowohl durch die Ubereinstim- mung im Bursalbauplane als auch in den äusseren Eigenschaften. IX. Monocrepidius-T.: 1. Monocrepidius abbreviatus; 2. M. lividus. X. Zolus-T.: 1. ZEolus dorsalis; 2. Zolus sp. N:o I und N:o 2 sind dadurch scharf von einander getrennt, dass die Legeröhre bei N:o 2 mit Sternorhabditen und langen Apophysen ausgerästet ist, während 'sie bei N:o 1 Sternorhab- diten entbehrt und nur kiärze Apophysen besitzt. XI. FElater-T.: Elater-Gattung. Die Gattung Elater, glaube ich, ist homogen zusammenge- setzt. Die Begattungstasche wariirt sehr wenig. XII. Megapentes-T.: Megapentes stigmosus. XIII. Pomachilius-T.: Pomachilius sp. XIV. Cryptohypnus-TI.: Cryptohypnus rivularius. XV. (Edostetus-T.: (Edostetus femoralis. XVI. - Cardiophorus-T.: 1. C: sexguttatus ua Corutpest 2: CC. ruficollis UCS: W:s Nach F. STEIN” hat Åthous porrectus eine Begattungstasche, die mit derjenigen der Cardiophorus-Arten täbereinstimmt. Dass er sich bei der Artbestimmung geirrt hat, wird dadurch wahr- scheinlich, dass ich bei dem wahren Åthous porrectus eme gar nicht Cardzophorus-ähnliche Begattungstasche gefunden habe. XVII. Athous subfuscus-T.: 1. A. subfuscus; 2. A. vitta- tus, he&emorrhoidalis. 5 CANDERZE: Elatérides vrais. 1. c. SISTEINSL Co HOLMGREN: Z. KENNTN: D.; BEGATTUNGSTASCHE D: ELATERIDEN. 201 XVIII. Athous niger-T.: Athous niger, rufus, undulatus, porrectus; Asaphes morio und memnonius. Schlussfolgerung: Athous wuwnad Åsaphes sind einander sehr nahe verwandt, was sowohl aus ihren äusseren Kennzeichen als aus ihrem Bursalbau hervorgeht. Sie stimmen mit einander so vollkommen tberein, dass ich es fär berechtigt halte die Åsaphes morio und memnonmus zu Åthous unter den Namen AÅthous mo- 720 und menmnonius zu äberfähren. XIX. Corymbites castaneus'"-T.: C. castaneus und pur- pureus. se » tesselatus”-T.: C. tesselatus, bipustu- latus, hieroglyphicus u. a. KX [2 » impressus”-T.: C. impressus, nigri- cornis. SME > &neus !”-T.: C. &neus, melancholicus, cruciatus, latus u. a. KOCEDT. » COStallS--I.; C: COStaljs: SXT: cinetusk”-D: Ci cinetus: SOM: > sjelandicus !”-T.: C. sjelandicus. XVI: resplendens-T.: C. resplendens. XXVIIL » pectinicornis!”-T.: C. pectinicornis, cupreus, Heyeri, &neicollis. XXVIILI. serraticornis!”-T.: C. serraticornis. GA ) volitans-T.: C. volitans, Sspinosus, affinis, quercus; Limonius parvulus, minutus, cy- lindricus, nigripes. Schlussfolgerung: Sowohl wegen des Baues der Begattungs- tasche als durch die Ubereinstimmung äusserer Organe ist die Gattung ÅLimonius wit Corymbites volitans, spinosus, affinis und guercus nahe verwandt. Calostirus castaneus IL. = Tactocomus tesselatus L. = Selatosomus impressus FBR. = Selatosomus aneus IL. uu = Paranomus costalis PAYK. 1 = Hypoganus cinctus PAYK. 13 = AÅctenicerus sjelandicus MULL. 12 = Corymbites pectinicornis L. 15 = Övrithales serraticornis PAYK. 5 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Die Eintheilung der Gattung Corpymbzrtes in Untergattungen ist sehr ' mangelhaft. 1:00 Es sind nur eine kleine Anzahl Arten in besondere Untergattungen untergebracht. 2:o Die Untergat- tungen sind heterogen zusammengesetzt. Dies ist vor Allem der Fall mit dem System KIESENWETTER's!$. Auch die Eintheilung, welche von SEIDpLuitz!” befolgt ist, leidet an demselben Gebrechen. So finde ich, dass die Untergattung Selatosomus heterogen ist. Die AÄneus-latus-Gruppe hat nichts mit der Zmpressus-nigricornis- Gruppe gemein. Der vorigen Gruppe schlage ich, (wenn Uber- haupt eine Subgenus-Eintheilung - beizubehalten ist), den Namen Diacanthus vor, die andere mag ihren alten Namen behalten. XXX. Limonius-T.: L. canus. XXXI. Pheletes-T.: Limonius (Pheletes) Bructeri. XXXII. Cardiorhinus-T.: C. plagiatus. XXXIII. Ludius-T.: L. ferrugineus, L. attenuatus. XXXIV. Probothrium-T.: -Probothrium velutinum, Ludius texanus. Schlussfolgerung: Die Bursalcharactere von Probothrium und Ludius texanus stimmen wie auch die äusseren Merkmale nahe uäberein. Ich kann desshalb die schon vorher von CANDEZE!? ver- muthete Verwandtschaft bestätigen. XXXV. Aegriotes obscurus-T.: A. obscurus, lineatus, Spu- tator, ustulatus u. a. XXXVI. » limosus-T.: A. limosus, oblongicollis. XXXVII. aterrimus!”-T.: A. aterrimus, fucosus. FOKONENI TE ; marginatus ””-T.: Dolopius marginatus. XXXIX. Ectinus-T.: E. Theseus. XL. Sericosomus/”!-T.: Sericus brunneus. (XLI. Ctenonychus””-T.: Ct. filiformis). XLII. Adrastus-T.: A. pallens. 16 Naturgesch. d. Ins. Deutschl. IV, p. 278. 17 G, SEIDLITZ: Fauna Baltica: Die Käfer. Königsberg 1891. 18” CANDEZE NE. 19 URetinausnaterrenus Mi. = Dolopius marginatus L. 21-= I Seriens JESCH: = Synaptus ESCH. HOLMGREN: Z. KENNTN,. D. BEGATTUNGSTASCHE D. ELATERIDEN. 203 XLIII. Campylus-T.: C. linearis. Dies sind in grösster Kiärze die hauptsächlichsten Befunde meiner Untersuchungen. Dieselben bieten somit keine genealo- gischen Ergebnisse, wohl aber ein reichhaltiges empirisches Ma- terial fur den zukiänftigen Aufbau einer Genealogie der FElateri- den dar. Immerhin lassen sich aus meinen Untersuchungen schon jetzt untenstehende Folgerungen ziehen: 1:0. Die gegenwärtige systematische Aufstellung der Elate- riden ist durchaus nicht naturgemäss. 2:0. - Es ist nöthig, dass man bei der Systematik auch auf die inneren Charactere Ricksicht nimmt. 3:0. Die Begattungstasche der FElateriden ist ein fär die Systematik sehr verwendbares Organ”? ?3 Siehe Entomol. Tidskr. 1898. Seite 162. 204 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDS- SAMMANTRÄDE Å HOTEL PHCENIX DEN 14 DECEMBER 13898. Sedan protokollet från närmast föregående sammanträde upplästs och godkänts, meddelade prof. S. LAMPA, som i början af sammanträdet förde ordet, att styrelsen efter september-sam- mankomsten i Föreningen invalt följande nya ledamöter: general- direktören m. m. grefve FR. WACHTMEISTER, Stockholm, konser- vatorn G. KIHLÉEN, Göteborg, häradshöfdingen G. M. BÄÄRNHIELM, Kongelf, postexpeditören J. BLAVIER Stockholm, stationsinspektoren J. VIDÉN, Nol och jägmästaren C. G. TIMBERG, Stockholm. Generaldirektören grefve WACHTMEISTER, som hade inträdt såsom ständig ledamot, hälsades af ordföranden såsom för första gången närvarande i Föreningen. Af förutvarande ledamöter hade apotekaren J. A. Brun i maj aflidit, hvilket nu anmäldes. Vidare anmälde ordföranden, att reseberättelse inkommit från årets vandringsstipendiat, stud. ANTON JANSSON. Hälsningstelegram anlände från Föreningens Göteborgskrets, som samtidigt å Hotel Phenix i Göteborg firade årsdagen af Föreningens stiftelse. Detta telegram upplästes och besvarades. Ordföranden - meddelade, att sällskapet FAUNA äfven detta är skänkt 50 kronor till O. SANDAHLS fond. Vid härefter företagna val af styrelsemedlemmar för närmaste tvänne år återvaldes de afgående, nämligen prof. CHR. AURIVILLIUS till ordförande, direktör G. HOoLMERZ till medlem och landtbruks- inspektör A. LYTTKENS till suppleant i styrelsen. 14 PETE AE ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMANTRÄDE 1898. 205 Till revisorer blefvo likaledes återvalda apotekaren H. G. O. ENELL och notarien i Domänstyrelsen, jägmästare J. H. WERMELIN samt till revisorssuppleant grosshandlaren K. V. Ä. KNUTSON. Till klubbmästare utsågs ånyo konservator C. O. ROTH. Första föredraget för aftonen hölls af prof. S. LAmPaA: »Om en för äpplen skadlig malfjäril». Då detta intressanta föredrag redan har influtit i Entomologisk Tidskrift. refereras det ej nu. I öfverläggningen, som uppstod med anledning af detsamma, deltogo, förutom föredraganden, direktör A. G. PIHL, prof. AURI- VILLIUS och direktör S. A. VON Post. Prof. AURIVILLIUS påpe- kade, att det vore ovanligt, att en insekt såsom denna öfverginge från en växt till en annan, att densamma möjligen komme att blifva stadigvarande på äpplena, och att den vore långt skad- ligare än vanliga äpplevecklaren. En orsak till rönnbärens för tidiga affallande och skrumpnande vore en af talaren för några år sedan upptäckt liten larv, möjligen till en stekel (Pteromalid), som lefde inuti fröen, utan att man på dessas yttre kunde märka någon skada. På prof. AURIVILLIUS förfrågan, huruvida Årgy- resthia-larver i år visat sig sydligare i Sverige, svarade dir. Von Post, att den helt visst åtminstone uppträdt i Södermanland och norra Östergötland. Utom de af E. REUTER förslagna medel mot skadefjäriln rekommenderade prof. LAMPA öfversprutning med kejsargrönt-i vatten; dock måste man förut närmare lära känna äggläggnin- Seka sn Härefter höll doktor Y. SJÖSTEDT föredrag om sina »fort- satta undersökningar om kornmyggans härjningar på Gotland.» ! »Dessa undersökningar hade två hufvudsyften, dels att närmare lära känna denna för vårt land nya skadeinsekts utbred- ning, dels att söka utreda, om — såsom i Norra Amerika och andra länder — mer än en generation under året förekommer af densamma. Undersökningarna hade nu visat, att kornmyggan är spridd öfver större delen af ön i ofantliga mängder; 27 socknar hade besökts och undersökning verkställts på icke mindre än 71 ställen, hvaraf 53 eller 74,65 2 visat sig i mer eller mindre doktor SJÖSTEDT. 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Någon senhöstgeneration torde däremot icke finnas, ty på intet af alla de undersökta fälten hade någon skada iakttagits på den uppkomna höstsäden, hvarpå larver eller puppor i så fall nu skulle påträffats. Ett ytterligare stöd för denna åsikt finnes i det förhållandet, att hvetet nästan alltid stått oskadadt, blott i ett enda fall hade sådant varit angripet, och detta befanns då vara vårhvete. Under det första besöket på ön, i början af sep- tember, iakttogs, att några puppor utkläcktes under resan, och en del myggor framkommo äfven på Entomologiska Anstalten vid Albano, dit kornstubb medfördes, hvilken var besatt med puppor. Ehuru de förvarades i burar under förhållanden, som möjligast noga öfverensstämde med naturen och omkring sig till förfogande hade nyss uppkommen brodd af flera slag, förekom ingen ägg- läggning, utan myggorna dogo efter en kort tid. Redan detta tydde på, att ingen ny generation torde förekomma, något som de på ort och ställe nu företagna undersökningarna ytterligare styrkt. Såsom medel mot denna insekt vore den förut omnämnda nedplöjningen af sädesstubben att förorda, hvilken måste ske på hösten eller tidigt på våren, innan myggorna ännu utkläckts.» Byråchefen J. MEvEs förevisade härefter några egendomliga missbildningar och färgaberrationer hos Årctia caja och Zygaena meliloti var. Stentziz, fynden gjorda på Vermdön 1898. Ett i fångenskap utkläckt exemplar af den förra hade hvitgula fram- och gula bakvingar, hvilkas eljest djupt svartbruna fläckar endast voro svagt antydda genom brunaktiga skuggningar. Aberratio- nerna af den senare fjäriln voro tre och utmärkte sig — den ena genom 6 i stället för 5 röda fläckar på framvingarna, den andra genom röda längsstreck på bakkroppens sidor och den tredje genom att hafva det sista abdominalsegmentet rödt på under- sidan. Slutligen anmälde och förevisade byråchefen MEves E. A. LÖVENDALS för skogsmän och entomologer intressanta arbete: »De danske Barkbiller og deres Betydning for Skov- og Have- bruget. » I sammanhang härmed redogjorde byråchefen MEVES för för- sök, som han sista sommaren gjort på experimentell väg för att konstatera, huruvida barkborrarna vore den primära eller blott 2 I ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMANTRÄDE 1898. 207 den sekundära orsaken till barrträdens utdöende. Försöken hade utförts. med Tomicus chalcographus, enär IT. typographus ej kunnat erhållas i lämplig tid i förhållande till svärmningen. Hanar och honor hade insatts i med hål genomborrade bleckaskar, hvilkas öppna sida tätt applicerades till barken på yngre granar, dels friska, dels brutna af föregående vinters snö. Det visade sig efter en tid bestämdt, att inga angrepp skett på de förra, men i de förut skadade träden hade skalbaggarna ätit sig in, gjort gångar och lagt ägg. Föredraganden ansåg ej sina försök tillräckliga, utan upp- manade till fortsatta sådana i samma riktning, möjligen med variation i detaljerna och synnerligen 1 orter där »grantorkan förekomme. Möjligen kunde barkborrarna, när de uppträdde i synnerligen stor mängd, och då de på ett eller annat sätt skadade träden ej räckte till, upprepa sina anfall på de friska, tills dessa ej: längre hade förmåga att skydda sig meddelst tillräcklig kåd- afsöndring. I sammanhang med detta intressanta anförande utspann sig en lång och liflig öfverläggning mellan föredraganden, dir. VON Post, landtbruksinspektören LYTTKENS, jägmästaren BREMBERG och prof. AURIVILLIUS, hvaraf bestyrktes, att barkborrarna hos oss enligt regeln blott angripa förut på ett eller annat sätt ska- dade träd, men att experiment, sådana som byråchefen MEVES utfört, vore mycket viktiga och borde fortsättas. Dir. VON POST meddelade, att det i Södermanland nästan uteslutande vore Tomäicus-arten chalcograplus, som förekomme, att den infinner sig så fort grantorkan uppträdt, att den svärmar kring i mängd de första varmare vårdagarna eller redan i mars, att vissa sjuka, såsom med »innanröta» försedda granar sällan angrepos af bark- borrar o. s. v. Landtbruksinspektören LYTTKENS framhöll, att efter den svåra novemberorkanen i början af 1870-talet alla rot- ryckta eller skadade barrträd i hans hemort i Halland starkt angrepos af barkborrar, men att dessa insekter, sedan de af dem angripna träden efter omkring 10 år samtliga voro förstörda eller använda, också togo slut, utan att hafva anfallit friska träd. Jägmästaren BREMBERG hade i Lappmarkerna aldrig sett andra än förut sjuka träd angripna af barkborrar; möjligen kunde dock på mycket mager mark växande träd, som blifvit mindre kådfulla 4 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. och mera kraftlösa, angripas. På prof. AURIVILLIUS” fråga, om det brukade inträffa, att skadade barrträd åter repade sig, då de ej angrepos af barkborrar, upplyste byråchefen MEVvES, jägmästaren BREMBERG och dir. VON PosT, att sådana träd rätt ofta frisknade till, utan att nämnda insekter infunno sig och utförde sitt för- störande arbete. Filip Trybom. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 25 FEBR. 1899. Vid början af sammanträdet tillkännagaf ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att styrelsen sedan sammankomsten i december in- valt följande nya medlemmar i Föreningen: veterinären E. ARE- NANDER, landtbrukaren A. G. GULLANDER, litteratören ÅA. PLATIN och doktor P. NEUMAN i Göteborg, kommunalordföranden G. JACOBSSON, Örgryte, godsägaren A. CARLSTEN, Kungälf, löjtnan- ten grefve R. F. MÖRNER, Herrljunga, grosshandlarna R. FRANCKE och O. FRANCKE, tjänstemannen i järnvägsstyrelsen H. ÖBERG, intendenten öfver Kongl. Djurgården, jägmästare F. EDELSTAM, fil. kand. N. HOLMGREN och doktor ALFRED SVENSSON i Stock- holm. Doktor SVENSSON var närvarande och hälsades af ordfö- randen välkommen 1 Föreningen. Sedan sista sammanträdet hade Föreningen genom döden förlorat sina medlemmar v. kommissionslandtmätaren B. RICHTER Norberg, och kand. Auris WESTERLUND, Finland. I TRYBOM: ENTOMOL, FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 25 FEBR. 1899. 209 Härefter föredrogs revisionsberättelsen för 1898, och bevilja- des styrelsen full ansvarsbefrielse. Af behållningen för året öfver- lämnades 4507 kr. till. .O.. SANDAHLS fond och 250 kr. till: Grill- ska stipendiefonden, hvilken genom detta tillskott och en gåfva från en Föreningens medlem under aftonen växte till jämnt 1,000 kronor. Afven för 1899 anslogos 60 kr. till ett entomologiskt van- dringsstipendium. Aftonens egentliga förhandlingar inleddes med en redogörelse af byråchefen J. MeveEs för de »försök med ägg och larver af nunnan (Psilura monacha TL.)», som han under vintern utfört. Äggen voro tagna i sept. förra året inom kalätet område å Virå skog 1 Södermanland och förvarades sedan under hösten å en vind, där temperaturen någon gång torde hafva: nedgått till — 10". En del ägg intogs i boningsrum den 8 januari, och af dem pla- cerades; 15 st. för tortyr i ett profrör: ”Tortyren, som -varade 18 dagar, tillgick så, att äggen 11 gånger utsattes för skarpa tem- peraturväxlingar, 1 det att de ömsom hängdes utanför fönstret vid därvarande termometer, ömsom upphettades eller torkades ofvanför en järnkamin, där temperaturen. höll sig mellan + 24 och + 29. Ute hade. de, såsom naturligt var, haft variabel temperatur — mellan töväder och — 15. Härigenom hade häf- tiga, oförmedlade växlingar på ända till 35 graders temperatur- skillnad kunnat åstadkommas. Ingen förmildrande fuktighet till- fördes äggen. Deras utseende förblef oförändradt. Från den 26 jan. fingo de jämn rumstemperatur, omkring + 17, och litet fuktighet, och den 7 febr. samt påföljande . dagar utkläcktes 12 lifskraftiga larver. Af ett dygn gamla larver utsattes. 5.st. i. glasrör från +— 17 graders rumsvärme omedelbart till — 2" utanför fönstret, kvar- blefvo där under natten, intogos stelfrusna morgonen därpå och blefvo åter lifliga efter !/2 timmes upptining. - De utsattes dagen därpå i.— 10, fingo middagssol på glasröret, intogos stela på eftermiddagen, och efter 2 timmar kvicknade. 3 af de 5 larverna vid. samt sågo. kraftiga och lifliga ut. Kunna äggen tåla vid plötsliga temperaturförändringar på 35 och larverna 10 graders frost efter 17 graders värme, torde allt hopp om vårt klimats förstörande inverkan på äggen och om larvernas tillintetgörande genom vårfroster böra uppgifvas. Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 2—3 (1899). 2 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. I sammanhang med det anförda redogjorde byråchefen ME- ves vidare för de åtgärder, som vidtagits, och de förslag, som framställts af offentliga myndigheter samt inom Riksdagen och dess statsutskott till nunnans bekämpande. Med anledning af dessa anföranden yttrade sig kapten KuULr- BERG, direktör HOLMERZ, landtbruksinspektör LYTTKENS och prof. AURIVILLIUS. Härefter ' höll prof. AURIVILLIUS ett med synnerligt intresse åhördt föredrag »Om den etiopiska dagfjärilfaunan». Då före- draganden har en stor afhandling öfver samma ämne med titeln »Rhopalocera Ethiopica» under tryckning i Kongl. Vetenskaps- akademiens handlingar, band 31, n:o 1, torde blott följande korta sammanfattning af föredraget här behöfva meddelas. ; Den afrikanska dagfjärilfaunan behandlades hufvudsakligast i geografiskt afseende. Af världsdelens 128 släkten och 1,611 arter dagfjärilar äro ej mindre än respektive 86 och 1,578 egendom- liga för densamma. Öfriga släkten och arter visa största gemen- samheten med Sydasiens. Tvänne af de afrikanska släktena sam- manfalla i det allra närmaste med sydamerikanska, en omstän- dighet, som i djurgeografiskt afseende är mycket egendomlig och äfven möjligen skulle kunna förklaras på så sätt, att det i en geologiskt taladt — mycket aflägsen tid funnits en sydlig land- förbindelse mellan de båda världsdelarna. Inom Afrika med Madagaskar särskiljas fyra skilda utbredningsområden för dagfjä- rilarna. De speciellt afrikanska hafva sitt centrum, med ej färre än 760, uteslutande där förekommande arter, i den mellersta västra, mest regnrika delen af kontinenten. Egendomligt nog breder sig det ostafrikanska området kring det västra både i norr, öster och sydost. Förutom i stor skala utförda planscher och tabeller förevi- sades också fjärilar, hvilka utgjorde synnerligen slående exempel på årstidsdimorfism. Generationer af samma fjäril, "som upp- trädde i den torra och den regniga årstiden, voro så vidt olika, att man näppeligen skulle kunnat anse dem tillhöra samma art, om icke den ena generationen blifvit utkläckt ur den andras ägg. Slutligen visades också mycket egendomliga exempel på »mi- micry» eller härmning. Fjärilar, som äro långt skilda från hvar- andra i systemet, antaga liknande färgteckning, hvilket tydts så- 3 ENELL & WERMELIN:; REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1898. 211 som »skyddande förklädnad», men också mycket väl kunde be- ro blott på en parallelt gående utveckling. Efter föredraget frambars Föreningens tacksamhet till före- draganden af kapten KULLBERG. Till slut: meddelade fil; kand. G. A. RINGSELLE ett nytt fynd af den i Sverige så ytterst sällsynta skalbaggen ZYropideres (Enedreutes) undulatus PAnz. = Edgren FÅHREUS, i samman- hang hvarmed yttrade sig prof. AURIVILLIUS. Filip Trybom. Revisionsberättelse för år 1898. Undertecknade, vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sist- lidne december utsedda att revidera räkenskaperna för år 1898, få efter verk- stäldt uppdrag afgifva följande berättelse. Ställningen i allmänna kassan, utvisas af följande öfversikt: Debet. [RRSH UNI FANTA TO Oj flr por sva retar klev ert R suomen sonens ANA SANS 376: 66 Inkomster: Hönan atttbokarsatsifter. för. "t$99-2-0" kr: oss: SO IDA 1,800: — Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi»> =... 1,000: — Räntor och utdelning å aktier-från A. F; REGNELLS, P. F. WAHL- BERGS, Ständiga ledamöters och OSKAR SANDAHLS fonder (535-to5) samtia kassans egna. medel (42: 00) iostersooh ös 578: OI Behållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar ........ BYT OM Saldarseparater ur biblioteket =s.o.soosoosossoucossoso ERS OTCESSEE RTR TON Summa kronor 4,075: 71 Ersdit Utgifter : Af 1897 års behållning öfverfördt till OSKAR SANDAHLS fond -...... 350: —- Framställandet m. m. af årgång 1898 af tidskriften och häftet 8 af MUBDSASeN Irpraktisk (eatomölogTan ae oas rdr 2,035: 93 försanednine: ar tidskraften til im: och utlandetr.ocjossdsrssss-apoos-oooon 224: 60 Transport 2,610: 53 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: I 399. Transport 2,610: 53 Uppbördsköstoader: --r.csts ought ble sd oe BA pig te ons se RER 250 För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring m. m.)-...... 396: 75 RÖT-FSAMmmMaAnKOMSteTN Agee oss ds S ISS NI SET NE NE ES rr Ar T2NSTRS Vandringsstipendium för skolungdom > ad SRA BRS og Sig a SR Lo SLENNRESSER CE SINA 61: 89 IN VER tÄTIER son Berea emd oe Ua SIEV A0 r ATISEL TS FART I SMER TANNINER FINS 19: — DiIVErSE Br Ve 0 fe Fn bl Neal DR bgre I rad sel BRG ng rs jr MEN T2NSE Behällningytuill 1ÖOG-scd bässpusk Ål sås soda on ge Se EE ste kb el tan ALE 816: 69 Summa kronor 4,075: 71 Af Föreningens fem fonder hafva två, nämligen A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS fond, under året ej undergått någon förändring. Ständiga Ledamöters fond har genom inträdande af en ny ständig leda- mot ökats med 100 kronor. ÖSKAR SANDAHLS fond har vunnit en tillökning af kronor 456: 25, i det att dels såsom gåfvor lämnats 50 kr. af sällskapet Fauna och kr. 56: 25 af professor S. LAMPA, dels ock dit öfverförts 350 kronor från allmänna kas- sans behållning från 1897. Räntorna från dessa fonder hafva -tillgodoförts allmänna kassan. CLAES GRILLS år 1897 nybildade stipendiefond har ökats dels genom gåfvor från kapten CL. GRILL, 50 kr., och -från d:r F; TRYBOM, 65 kr., dels genom : försäljningsmedel för - GRILLS >» Catalogus Coléopterorum>s> och LAMPAS » Förteckning öfver Macrolepidoptera» m, m. kr. 83: 15, och dels genom fon- dens egna räntor kr. 25: 77, eller tillsammans med kr; 223: 92: f Föreningens egendom utgjorde vid årets början: ÄSEETSSREGNELESWIODG 40 22553 90 58 ENE SrdOne PRE USA NANNE ES 2,000: — RIOF NVAFTRERG SpLODA oa 2 eo a ora ip SR re LEARN 2,000: — Ständiga Tedamöters MODA s---=---soE-s-sss des See SE AEA SE SA TESEN 2,900: — OSKARS ANDA HIS OTYG ab omm so so cs spe mo sr DA Ra 2 AR KE SE 4,484: .— CLAES YGRILLS! Stipendiefonmd es: ss3 =-CC5 See Ser ATT Feer 490: 45 Behållning 17allmänna Kassdlljg ses. stoocsss ss OE REN 0115 376: 66 samt vid - årets slut: FARSNET ORCB 6 NES: STOTYCL mee senast SST AA SS rr EDA SARA 2,000: — Tog NAAETTEB FER G SVG LOI Gas SEAN SAS 0 Vr AN JAA BENA 2,000: — Stand FA NLECIMOLELS LON Ass so mee ses EE TEE SAT SEEN 3:000:31- OSKARS SANDAHIS FORA 200 20 SEE 0 2 a SE EAS AA 4,940: 25 CEAESTGRILES :Stipendiefond....-- SEE IE RR ser oa oo ooo ee ES FINNS TIA Behallning 1 ;allmanna Kassa. s.... ses. RR ARE eg a 816: 69 Summa kronor .13,471: 31 Härtill kommer Föreningens i Riksmusei entomologiska afdelning upp- ställda och för Föreningens medlemmar tillgängliga dyrbara bibliotek äfven- som restupplagor af publikationer, för försäljning afsedda separattryck och en del inventarier. ENELL & WERMELIN: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1898. 213 Den ekonomiska ställningen ' har sålunda under året förbättrats med 1,220 kr. 20 öre, förutom en värdefull ökning i Föreningens bibliotek, åstad- kommen dels genom bokinköp, dels ock genom -utbyte af entomologiska tryck- alster med. Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar i utlandet. Ledamöternas antal var vid utgången af -år 1898 enligt matrikeln: fledersledamoter, 1:a Klasse node deodoosossosss san 10 D:o 2:50 klassen FE ok da då se 201070 IKoörresponderande ledamöter i utlandet. -oso2sboossssosseo----es 14 Btdncdiga Fedkamöter, Ikorporationer 2 — socffsrtf of 4 D:o personer ETS ISAR NEN: Ta ig öä Årsledamöter i SVENEe: KOPOLAtLONCE mes osso ss sens 10 D:o EE: mIEpErSOnEn —a cs NE SSNTSENITE 261 271 D:o i Norge, (9 DRG be saga fr BE LAR II D:o 1 Finland, 1: ONE: 1 RETRO PS TES UNB ANS 12 D:o EA DAN MATE AK d:0I EKS NES KO 6 D:o HON gr ef bj FULA (EN 00 LE) ER La) SER Fe Se = i On j Summa 348 emot 337 vid 1897 års slut. Af årsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från årsafgift, och vid årets slut voro 3 resterande årsafgifter utestående. Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- gåfvo, insatta på sparkasseräkning i Stockholms MHandelsbank eller på upp- och afskrifningsräkning, samt därå upplupna räntor tillgodoförda kassan. Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda uppbördssäkerheten 2,000 kr. i obligationer, äro i öppet förvar hos Stockholms Intecknings-garanti-aktiebolag enligt dess oss företedda bevis. Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: "ACE. REGNELLS fond: Fänretsakbena. Söderfors, Bruks Aktiebolag, -togstdaeoseesssosotb osa 2,000: — P. F.. WAHLBERGS fond: Fantetnattera Soderförs; Bruks Aktiebolag omooocco css bor dosseo-ess 2,000: — Ständiga Ledamöters fond: mpretnakte 1 sodertors bruks Aktiebolag ooooo—c-------- 1;000:-— Rapkiktebanken/:depösitlontis ae: at loftegftba eroe 1,500: — Stockholms Inteckn.-gar.-Aktiebolags kapitalräkning.....- SÖDHET RIO003 OSKAR SANDAHLS fond: Pantaktiebanken, deposition...... BU2 5 SE TORE SEAT SE ek SE 3,600: — Stockholms Inteckn.-gar.-Aktiebolags kapitalräkning.....- 2074 OI Stockholms Handelsbanks sparkasseräkning s...ooooooo---- 132: 44 4,940: 25 CLAES GRILLS stipendiefond: Aktiebolaget Stockholms Diskontobanks sparkasseräkning «0624: 37 Stockholms Handelsbanks sparkasseräkning s.sooooooo-.-- 90: — 714: 37 Summa kronor 12,654: 62 ur 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: 1899. Vinsten för räkenskapsåret 1898 har varit jämförelsevis betydlig och större än föregående årets. Räkenskaperna äro förda på ett synnerligen ordentligt och redigt sätt samt försedda med tillhörande verifikationer, och få vi därföre på grund af verkställd granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full och tacksam ansvarsfrihet för 1898 års förvaältning af Föreningens ange- lägenheter. Stockholm den 16 februari 1899. H. G. O. Enell. J. H. Wermelin. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 29 APRIL 1899. Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, meddelade strax efter sam- manträdets öppnande, att styrelsen sedan sista sammankomsten invalt följande nya medlemmar i Föreningen: ingeniör OLOF RODHE, Stockholm, grosshandlarna CARL HARBECK, Partilled och EDUARD FRANCKE, Stockholm, assistenten vid Skogsinstitutet, jäg- mästare E. G. FAHLCRANTZ och forstmästaren K. J.. EHNBERG från Finland. : Såsom för första gången närvarande" hälsades assistenten FAHLCRANTZ och fil. kand. N. HOLMGREN af ordföranden väl- komna 1 Föreningen. Till det entomologiska vandringsstipendiet å 60 kr. hade detta år ej mindre än åtta sökande från sjette och sjunde klas- serna i sju olika läroverk anmält sig. Stipendiet tilldelades SVEN SYLVÉN i öfre sjunde klassen af Skara läroverk. Första föredraget för aftonen hölls af: kand. N: HOLMGREN och handlade »Om Bursa copulatrix hos Elateriderna». Huf I FYVDRREIS VR TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 20 APRIL 1899. 215 yudinnehållet i detta föredrag ingår i denna tidskrift å sid: 197 under titel »Zur Kenntniss der Begattungstasche der Elateriden; zugleich ein Beitrag der Systematik dieser Familie. Vorläufige Mittheilung von NILs HOLMGREN». Föredraget belystes af rik- haltiga teckningar och planscher, hvilka kand. HOLMGREN själf hade ritat. I sammanhang med detta föredrag yttrade sig professorerna TLAGERHEIM och AURIVILLIUS. Kand. HOLMGREN hade nämnt, hurusom Bursa copulatrix genom kokning i stark kalilut kunnat befrias från intorkade muskler och andra väfnader, hvarigenom användandet äfven af torra insekter för undersökningarna möjlig- gjorts. Prof. LAGERHEIM framhöll; att mjölksyra är mycket an- vändbar i botaniskt afseende för torra preparat samt möjligen också kunde nyttjas för samma ändamål som kaliluten vid be- handling af insekter. Undertecknad lämnade härefter ett meddelande »Om blås- fotingars (physapoders) förekomst inuti gallbildningar på aspblad». I sammanhang med detta anförande, som återfinnes på annat ställe. i denna tidskrift; nämligen å sid: 194, yttrade- sig. pro- fessorerna AURIVILLIUS och LAGERHEIM. Den senare hade funnit bläsfotingar, hvilka visserligen icke åstadkommit gallbildningar, men dock hopbuktningar på blad af Stellaria. Professor G. LAGERHEIM höll sedan föredrag »Om en af svamp 1896 förorsakad epidemi på bladlöss». Under detta års torra sommar hade föredraganden vistats på Öland och i Helsing- borgstrakten samt iakttagit, att bladlöss på åtskilliga ställen totalt förstört bondbönor, sockerbetor och flera andra växter: Emel- lertid hade tvänne svamparter — Empusa aphidis och Freseni — börjat uppträda på bladlössen, och när regnigare väderlek uppstod, spriddes dessa svampar hastigt samt utödade skade- insekterna i fråga. Någon svampepidemi på bladlöss hade ej förut blifvit iakttagen i vårt land men väl upprepade gånger utomlands. Prof. LAGERHEIM kom därefter in på frågan, huruvida man skulle kunna odla svampar och använda dem till förgörande af bladlöss. Härtill borde kanske den af RostrurP i Danmark upp- täckta svampen VWerticillzuwm aphidis bäst lämpa sig, ity att denna visat sig mycket lätt kunna odlas på konstgjorda närings- 2 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. löshingar och var mycket smittosam. Den hade dock hittills blott en gång blifvit funnen: ; | i Att: man hittills misslyckats 1 sina försök att förgöra Nun- nan, medelst infektion af bakterier, svampar eller ändra para- siter, trodde föredraganden möjligen kunna bero på, att man ej lyckats träffa de rätta arterna. Föredraget är infördt i Entom. Tidskrift, Årg. 20; sid. 127: (1899). Byråchefen J. Meves- refererade slutligen ur arbetet: »Die Nonnenraupe' und ihre' Bakterien» af A. METZGER och Ni J. MÖLLER de mest intressanta iakttagelserna om Nunnans utveck- ling, bakteriesjukdomar o. s. v. Försöken ätt med konst infek- tera nunnelaårverna hade blott lämnat otillfredsställande resultat. Beträffande dessa larvers våna att uppäta äggskalen, så hade byråchefen MEveEs iakttagit, att det ej blott vore de yngsta, utan äfven något äldre och redan mörka larver, som gjorde detta. Prof. LAMPA yttrade sig med anledning af det sista anfö- randet. Särskildt omnämnde han, att den af honom och Ento- mologiska Föreningen utgifna uppsatsen om Nunnan nu om några dagar utkomme i bokhandeln och till rekvirenterna. Af 12 hus- hållningssällskap med flera prenumeranter hade redan nära 5,600 exemplar påtingats. Under sammanträdet uppdrogs åt ordföranden, sekreteraren och klubbmästaren att, om så komme att lämpa sig, anorfdna en värutflykt "under maj eller början af juni. Ofvannämnda utflykt ägde sedan rum den 6 juni och ställdes på inbjudan af professor LAMPA till Statens Entomologiska Anstalt vid Albano. Efter att med stort intresse hafva besett anstalten och tagit del af de ar- beten, som där pågingo, fingo deltagarna i utflykten njuta af före- ståndarens gästfrihet. Utflykten afslutades på den närbelägna Stallmästaregården. Filip Trybom. [SS NRP 217 ÅLLONBORRARNAS BEKÄMPANDE INOM KRISTIAN- STADS OCH NORRA DEÉEN AF MALMÖHUS LÄN 1899. Sedan "arbetet mot trädgårdsnunnan inom Blekinge och Kal- mar län den 13 maj för våren blifvit afslutadt, och skrifvelse in- gått om resans fortsättande till Kristianstads län, där ållonborre- svärmning i år väntades utbryta, afreste jag samma dag från Spjutsbygd till Karlskrona för att följande morgon fortsätta till Kristianstad. Af Hushållningssällskapets sekreterare, lektor WAHL- STEDT, mottogs närmare meddelande om de platser, som enligt Sällskapets önskan 1 första hand borde besökas, och i öfverens- stämmelse härmed skedde utfärden följande morgon till Wä i Gärds härad. Väderleken var tämligen sval, torr och något blå- sig, hvarför endast spridda ållonborrar ännu visat sig. I Wä erfor jag, att man misströstade om ett verksamt Dbi- stånd i insamlingsarbetet från befolkningens sida, dels enär under föregående svärmning, 1895, det af kommunen fastställda bidraget redan efter få dagar tagit slut, hvarefter ingen inlösen af ållon- borrar mer ägde rum, utom för en mindre, af Hushållningssäll- skapet beviljad summa, dels enär priset per liter sänkts från 8 tilliStöre? Då emellertid för i fråga varande arbete skolbarn lämpa sig mycket väl, vände jag mig till församlingens pästor, LUNDH, för att söka utverka, att dessa genom att under morgontimmarna er- hålla ledighet från skolan blefve satta i tillfälle att deltaga i in- samlingen, en anhållan, som vid skolrådets sammanträde samma dag äfven blef beviljad. För närmare organisation af insamlingsarbetet på orten upp- söktes vidare kommunalnämndens ordf., ANDERS ÅKESSON, hvil- ken anmodade mig att deltaga i' en just förestående kommu- nalstämma. Sedan inför denna, på ordf:s anhållan, en plan för arbetets ordnande framställts, och vikten af ett kraftigt ingripande under de förestående svärmningsveckorna betonats, då på detta berodde, i hvad män de massor af äggmogna honor, som nu stodo i begrepp att i jorden nedlägga sin fördärfbringande afkomma, skulle reduceras, beslöt stämman, som med välvilja uttalade sig I 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 1 frågan, att utse 8 personer, som inom olika orter skulle emot- taga, notera och -betala de insamlade ållonborrarna, hvartill -en obegränsad summa förut blifvit anslagen. Följande dag fortsattes resan, hvarvid dels af Hushållnings- sällskapets sekreterare angifna orter inom länet besöktes, dels andra, som isynnerhet af kyrkoherde JosEF ANDERSSON i Färlöf, hvilken med kändt intresse följt denna fråga, angifvits såsom ållonborrehärdar. Öfriga under resan besökta platser äro: Ö. Wram, Tollarp: i :V. Wram, Borrestad, Vidtsköfle, Efveröd; Ugerup, Kö- pinge, Skepparslöf, Uddarp, Träne, Ifvetofta och den därintill liggande Ifön, Färlöf, Önnestad, Strö, Fjelkestad, Råbelöf, Kiaby, Oppmanna, Förslöf,-Grefvie, Segelstorp, V. Karup, Påarp och Bå- stad. samt Krapperup och Brunnby i Malmöhus län, dit rekvisition telegrafiskt ingått från baron GYLLENSTIERNA. På alla platser, där anhållan om ledighet för skolbarnen för dessas deltagande 1i- insamlingsarbetet framställdes, blef denna med tillmötesgående beviljad. Den arbetskraft, som härigenom kom företaget till godo, är ganska beaktansvärd, då t. ex. endast inom V. Wrams kommun med dess sju skolor omkring 450 barn sålunda ställdes till förfo- gande för insamling af ållonborrar under svärmningstiden. Vid alla de ställen, där man väntade ållonborrarnas svärmning, hade medel, antingen en fix summa, som emellertid äfven till en del: kunde få öfverstigas, eller en obegränsad sådan anslagits. Undantag härifrån gjorde Oppmanna, där, trots ansträngningar från kom.- ordf. och andra landtbrukare, till följd af motstånd från en del »bildade» inom: kommunen, beviljandet af nödiga medel ej kunnat genomdrifvas. Afven i Österslöf skulle förhållandet vara dylikt. I allmänhet vill det synas, som om ållonborrarnas antal i år ej skulle blifva synnerligen stort, men energiska insamlingar kunna dock gifva en hög slutsiffra. - Ehuru resan skedde under tid, då svärmningen vanligen är i full gång, sågos just ingenstädes några vidare massor. Att föregående insamlingar härvid varit af stor betydelse, torde väl vara utan tvifvel och betonades äfven af kom.-ordf. 1 Förslöf och Grefvie. Af Hushållningssällskapens berättelser kommer att framgå, hvil- ket resultat årets insamlingar lämnat. Yngve Sjöstedt. VERSSSESES a 219 LEPIDOPTEROLOGISKA | NOTISER AF V-. MEVES. Syrichtus malvae 1... ab. Zaras MEIG., som i LAMPAS ka- talog (1885) uppgifves vara funnen i Karelen (Finland) och i Danmark, har jag i två han-exemplar tagit på Väddö, Stock- holms skärgård, i juni 1890. Den skiljer sig märkbart från huf- vudformen därigenom, att de hvita fläckarna på framvingarnas öfversida äro stora och sammanflytande. ÅAnthrocera (Zygena) meliloti EsPp. : Denna vackra fjäril, som enligt AURIVILLIT Handbok »Nordens fjärilar» (1891) före- kommer i Danmark och södra Sverige till Stockholm: och Väst- manland, finnes ej sällsynt på: fuktiga ängar å Vermdön. Vid Velamsund lyckades jag åtskilliga gånger påträffa. den, så vidt jag vet, ej hos Ödss funna varieteten Stentzzz FR., som ut- märker sig därigenom, att bakkroppen prydes af ett rödt tvär- band af samma färg :som bakvingarnas grundfärg. I juli månad åren 1896—1898 togos både hanar och honor; å de senare är det röda bandet vanligen mest utprägladt. Stundom funnos exem- plar, där bandet endast var helt svagt antydt, sålunda bildande öfvergången till hufvudformen. Varieteten angifves i STAUDINGERS katalog förekomma 1 Armenien och Alpernas dalar. — I sam- manhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten på ett yp- perligt artkännetecken hos hanen, nämligen ett par gula hår- tofsar, som sitta en ofvanför hvardera analklaffen, vanligen dolda, men framträdande mycket tydligt, så snart man på vanligt sätt med en pincett klämmer bakkroppen för att få fram klaffarna. I 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Det är ju, såsom bekant, eljest rätt svårt att angifva absoluta, ej blott relativa kännetecken för vissa arter af detta. släkte. — En &Y, hufvudformen, som togs den 14 juli 1896, hade vänstra framvingen tecknad nästan som Åzuthr. scabiosae SCHEv., i det att de röda fläckarna 2 och 5 sammanflyta; den högra fram- vingen är däremot normal. Någon hybrid form kan exemplaret svårligen vara, ty scabiosae har jag aldrig funnit där på trakten. Arctia :Caja L..” Den 26 juli 1898 utkläcktes i bur efter en larv, som genast efter dess intagande började inspinna sig, en högst besynnerlig 2, till färgen helt olik den vanliga formen. Grundfärgen är nämligen på framvingarna ljusgul och på bak- vingarna matt rödaktigt gul, och därpå stå enstaka ljusbruna skuggfläckar, svagt antydande hufvudformens brunsvarta och blå- svarta teckningar. Hufvud och mellankropp äro ofvan olivbruna, bakkroppen af samma färg som bakvingarna. Stauropus fagi L. Af denna sällsynta insekt hittades vid Velamsund år 1897 en larv, som väl förpuppade sig, men :ej afgaf imago. 1898 togs ytterligare en larv, som sattes tillsam- mans med en larv af Åcronycta alm, enär båda förtärde asplöf. Snart observerade jag likväl en påfallande oro hos den senare; och iakttog då, huru ./fagz sysslade med att afbita adnz-larvens klubblika hår, fastän där fanns riklig bladföda. De skildes då naturligtvis åt, och båda förpuppade sig i sinom tid: AÅAZz-pup- pan gaf fjäril, men fagz är åtminstone ännu (hösten 1899) ej utkläckt. Ågrotis castanea EsP. uppgifver AURIVILLIUS "vara dittills funnen endast i Danmark, på Dalarö samt vid Kristiania: Två honor, tillhörande var. neglecta Hör. eller snarare var. laevis Haw., enär grundfärgen är ' rödaktigt grå, togos vid Velamsund i augusti 1896 och 1897, hvarförutom 1896 fångades ytterligare en väl bibehållen, ovanligt färgad hona, sotsvart med otydliga teckningar... — "Arten lär ock vara funnen vid Erstavik af jäg- mästaren WERMELIN. - Catocala promissa EsPp.. Af denna präktiga fjäril, som en- ligt AURIVILLIUS förekommer sällsynt i Danmark, Skåne och Hal- land, erhöllos mellan den 23 juli och 16 augusti åren 1897 och 1898 ej mindre än sex exemplar, hälften af:hvartdera könet, på äpplebete. — Den af bemälde författare till gruppindelning an- 2 MEVES::- LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 221 vända. karaktären för vissa Catocala-arter, nämligen den s. k. afsnörda fläckens förening eller icke med yttre mellanfältet genom en öppen kanal torde "ej alltid vara konstant, ty ett af mina promaissa-exemplar har kanal; de öfriga icke. — Arten har äfven tagits vid Borgholm redan -år 1881 af W. MEVES. Brephos nothum. HöB., är enligt AURIVILLIUS sällsynt fun- nen på Fyen, i Östergötland, Helsingland. och Luleå lappmark samt i. södra. Norge; jag erhöll::den5- 1899 utkläckt efter larv, tagen vid Velamsund föregående sommar. Pellonia vibicaria CLERcK. En ovanlig aberration, &, togs vid Velamsund den 24 juni 1897; i stället för att framvingens röda midtlinie borde bilda en båge långt utanför diskfläcken, går den i rak linie tvärs öfver sagda fläck. Af Halia clathrata L. ab. cancellaria HB., som skiljer sig från hufvudformen därigenom, att vingarnas på gulhvit grund stå- ende tvärlinier äro smala och icke sammanflyta med hvarandra, fångades en 2 vid Velamsund den 1 juli 1896. En besynnerlig, mig veterligen ej förut beskrifven aberration, &, af H. clathrata från Helsingland erhöll jag af herr RUDOLPHI; vingarna äro sot- svarta, utan andra teckningar än å framvingen 4 små hvita fläc- kar nära utkanten samt å bakvingen 6 små hvita fläckar och punkter; fransarne svart- och hvitfläckiga liksom på hufvudformen. Denna egendomliga form bildar således en rak motsats till den ljusa ab. cancellaria.. Eucosmaia certata HB. uppgifver AURIVILLILS vara sällsynt, dittills funnen endast i Färlöf i Skåne af kyrkoherden J. ANDERS- SON. Vid Velamsund och Kilsviken på Vermdön har jag allt- sedan 1896 årligen funnit dess larver på berberisbuskar, fläckvis i-rätt stort antal och med lätthet lyckats uppdraga många fjärilar af dem. Arten är möjligen ej så sällsynt, som man tror, men genom sitt lefnadssätt undandrager den sig uppmärksamheten. Endast undantagsvis har jag observerat den rätt stora fjäriln i rörelse, och larven — som man finner 1 juni — har en särskild förmåga att dölja sig, i det att den om dagen sitter stilla emel- lan ett par med trådar fast förbundna. blad, så att icke ens en häftig skakning af kvistarna förmår larven att falla ned, och lämnar sitt gömställe först vid skymningens inbrott för att äta. Puppan öfvervintrar på marken under mossa och dylikt. — Bland 3 NN NN NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. är 1898 utkläckta exemplar erhöll jag äfven &A och 2 af den mörka varieteten szmplonica WACKERZAPP. ; Af den mycket sällsynta Cidaria firmata HB. — enligt AURIVILLIUS inom Skandinavien förut funnen endast vid Kristiania och, af THEDENIUS, vid Stockholm — lyckades jag den 24 augu- sti 1896 få en vacker &A vid Velamsund. Möjligen gör artens stora likhet med Czid. variata v. obeliscata att den lätt förbises. Den igenkännes dock vid närmare betraktande på saknaden af snedstreck i vingspetsen och, 1 fråga om hanen, på de kammade antennerna. FÖRSÖK MED ÄGG OCH UNGA LARVER AF NUNNAN (LYMANTRIA MONACHA L.). 1898 års höst erhölls ett antal ägg af nunnan från Virå i Södermanland, centrum för nunnehärjningen. - Sedan de förvarats på vinden, där temperaturen stundom nedgick till — 10 å 12” C., intogos 15 st. den 8 januari 1899 från — 6", inlades i ett preparatrör med bomullspropp, placerades 1 4 timmar ofvanför en kamin i + 26', sattes därefter utanför fönstret öfver natten, då temperaturen nedgick till -— 6,5, fingo: följande dag under 8 timmar njuta + 29 öfver kaminen, kommo så för natten ome- delbart i — 4', som sedermera sjönk till — +7', intogos följande morgon och förblefvo 1!/2 dygn i + 26 å 29, utsattes åter den 11 januari om kvällen och förblefvo till den 16 januari i en tempe- ratur mellan töväder med stundom sol och — 11,5, flyttades så. omedelbart från — 6 till + 24, 0. S. v. med ömsom köld och ömsom värme ända till den 26 januari, då de från — 11,5 in- togos till vanlig rumsvärme, omkring + 17, hvarest de fingo vara i fred. Den 7 februari kröpo krya larver ur samtliga äggen | 4 MEVES: FÖRSÖK MED ÄGG OCH LARVER AF NUNNAN, 22 När” larverna voro 1-2 dygn gamla, utsattes 5 st. uti ett preparatrör i 2 öfver natten; intagna följande morgon kryade de i början alldeles stela och" orörliga larverna till sig igen. Bjudna på omkring — 9 nattfrost, lämnade blott 2 af de 35 det jordiska lifvet. i Af hårda vintrar och vårfroster torde man således ej kunna förvänta någon betydligare decimering af nunnan, hälst som in- sekter i allmänhet pläga vara ömtåligare för plötsliga temperatur- skiftningar än för ihållande, om än skarp köld. J. Meves. INSEKTSAMLINGARNA VID STATENS ENTOMOEOGISKA ANSTALT: Redan förut hafva dessa samlingar 1 tidskriften blifvit om- nämnda och hur grunden till dem blifvit lagd genom Entomo- logiska Föreningens frikostighet. Då Anstaltens upprättande med allvar kom på tal, antogs visserligen, att insektsamlingar vid denna institution vore mindre behöfliga, alldenstund Riksmuseets vid "behof kunde anlitas. "Under somrarna, då de flesta om ej alla insektprof inkomma för att bestämmas, och insändarna van- ligen önska genast erhålla begärda upplysningar därom, skulle dock svårigheter ofta kunna uppstå, ifall man emellanåt nödga- des resa in till Stockholm för att få profven jämförda med säkert bestämda exemplar. Olägenheterna' häraf skulle naturligtvis blifva störst. efter ombyte af tjänstemän, då ingen entomolog nu för tiden torde vara så hemmastadd med alla insektordningar, att han kan 1 hast bestämma hvilken insekt som hälst, utan att anlita sam- lingar. Om dessa finnas på stället, blir arbetet ojämförligt lättare och mycket mindre tidsödande. Intresserade personer, som be- söka anstalten, önska merendels att få se en och annan skade- 5 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. insekt, och: vid sådana tillfällen vore det mindre lämpligt, att nödgas visa dem till Riksmuseets entomologiska afdelning, som ju ej kan när som hälst stå öppen för allmänheten. Vid Anstalten måste alltså alla tillfällen, som härtill kunna anslås, användas till bestämmande och ordnande af de insekter, som redan förefinnas samt till anskaffande -af flera. Coleoptera och -Lepidoptera blifva efter sammanslåendet af FÅHREI, ANKAR:- KRONAS, SANDAHLS - m.. fl. samt komplettering ur undertecknads samlingar ganska väl representerade, men af öfriga insektordnin- gar finnes: ännu, blott obetydligt. De personer i vårt land, som under ungdomsåren samlat insekter af sist antydda ordningar och önska, att dessa skola komma till nytta samt så godt sig göra låter förvaras och vårdas, kunna nu få denna önskan uppfylld genom att förära dem till anstalten, hvarest de med tacksamhet mottagas. Då utrymmet därstädes är tämligen inskränkt, kunna dit skänkta samlingar lik- väl ej för all framtid bibehållas i sitt ursprungliga skick, utan måste sammanslås med dem, som redan finnas på stället eller framdeles erhållas. " Etiketter med gifvarens namn komma dock alltid att fästas vid nålarna för att erinra om honom. Om en större samling skulle öfverlämnas inom den närmaste tiden, komme” denna att utgöra. själfva stommen till anstaltens och där- igenom blifva bibehållen för framtiden i något så när samma till- stånd, hvari den befann sig vid öfverlämnandet, samt; än vidare kompletteras. Illa hopkomna och sedermera missvårdade insekt- samlingar kunna dock ej mottagas under någon förbindelse: Då jag ej sällan; hört? personer vara bekymrade öfver sin kära insektsamlings tillkommande öden, har jag ej kunnat under- låta att offentliggöra ofvanstående tillkännagifvande, hvilket jag hop- pas skall vara välkommet åtminstone för någon af våra insekt- älskare och samlare. Statens Entomologiska Anstalt i september 1899. Sven Lampa. GELON -. > je; NN (JE AN fe an eng yt 2 [I 18991 Tal: Årg. 20. Entomologisk Tidskrift. Entomologisk Tidskrift. Årg. 20. 1899. Tafl. 3. ALA, SYNAR Entomologisk Tidskrift. Årg. 20. 1899. Taf. 4. Entomologisk Tidskrift. Årg. 20. 1899. Taf. 5. IH. Bundsen del. Gallbildningar på en. r, Stockholm. al S ic CE) An | 20.1899, W Schlachter, Stockholm A.Tullgren del. PV PU SNRA SN tv STADGAR OCH LEDAMOTSFÖRTECKNING FÖR ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JUNI 1899 STOCKHOLM 1899 IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI TFAJCATE , x TTR | CS L ” 2 - | É VIVO ITAÖ l2Ti INA CSI KaAVvIivIPIÖT EH2tDO JOMOTVA INJO BIOT2 I - —— STADGAR FÖR DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM: Antagna den 14 december 1879, med ändringar och tillägg af den 4 mars 1882, den 24 februari 1883, den 27 februari 1886, den 23 februari 1289 och den 11 mars 1893. ST Den Entomologiska Föreningens uppgift är att efter bästa för- måga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vänner och gynnare. NGE Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen i februari, april och september. Dessutom hålles sammankomst den 14 december, årsdagen af Föreningens stiftande, samt under maj månad å dag, som särskildt bestämmes vid en föregående sammankomst, hälst i samband med en utflykt i Stockholms om- gifningar. Dock vare styrelsen obetaget, att då omständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. $ 3: Föreningens angelägenheter handhafvas af en bland Förenin- gens medlemmar vald styrelse, bestående af ordförande, sekreterare samt tre andra ledamöter, hvilka, tillika med två suppleanter, på sista sammankomsten under året med sluten omröstning och me- delst enkel pluralitet väljas för en tid af två år sålunda, att ena året sekreteraren äfvensom, första gången efter lottning, två andra ledamöter och en suppleant, samt påföljande året ordföranden, en annan ledamot och en suppleant (nämligen de som icke valts året förut) i sin tur afgå och val till fyllande af deras platser förrättas. De afgående kunna återväljas. Styrelsens ordförande och sekreterare äro tillika Föreningens. Afgår styrelseledamot eller suppleant under det första af de två år, för hvilka han blifvit vald, inväljes å Föreningens näst- påföljande decembersammankomst efterträdare för blott det åter- stående året. Vid uppkommen ledighet, intill dess val ägt rum, och vid tillfälligt förfall inträda för ordföranden och sekreteraren annan ledamot och för annan ledamot suppleant. Styrelsen utser kassaförvaltare. Lv SECTION II ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Styrelsen äger icke att fatta beslut med mindre, än att tre ledamöter äro närvarande. Viktigare ärenden underställas Före- ningens beslut. $$ 4. Mom. a. Till Föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot vid årets början en årsafgift af sex kronor. i Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämnd »Ständiga ledamöters fond», erlägger ett hundra kronor, är från årsafgift befriad. Denna fond skall särskildt bokföras, och endast räntan af densamma till Föreningens utgifter användas. S 5. För granskning af Föreningens räkenskaper utses vid årets sista sammankomst två revisorer och en revisorssuppleant. f 6. Vid sammankomsterna böra föredrag hållas och kortare med- delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- världen lämnas, hvarjämte entomologisk litteratur refereras. S 7. Föreningen utgifver en Entomologisk Tidskrift, hvars redak- tör och ansvarige utgifvare af styrelsen utses och entledigas. Tid- skriften bör utkomma i tvångfria häften (önskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgiften. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, under- ställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. NIE Till ledamot af Föreningen antages af styrelsen, efter skrift- 4 ligt förslag af någon Föreningens medlem, in- eller utländsk per- son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- ; giens studium. På framställdt förslag af styrelsen kallar Förenin- gen hedersledamöter af första och andra klassen. De förra skola Vara tO. $ 9. Öfver Föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras matrikel. | NE 3 Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas på december- | sammankomsten och afgöras på nästa års första sammankomst. é PRESENT PI RA TR III DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM LEDAMÖTER I JUNI 1899. Styrelse: Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent vid Riks- musei Entom. Afdeln., Kgl. Vet. Akademien, Stockholm. Invald i styrelsen 1879. Ordförande. Trybom, Arvid Filip, F. L., Statens 1:ste Fiskeriassistent, Karlavägen 41, Stockholm. Inv: 1892. Sekreterare. Lampa, Sven, Professor, Föreståndare för Statens Entomologiska Anstalt, Albano. Inv. 1879. Tidskriftens redaktör. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kel. Domänstyrelsen, Observatoriegatan 8, Stockholm. Inv. 1886. Kassa- förvaltare. Holmer2, Conrad Georg Gottfrid, Direktör vid Kgl. Skogsinstitutet, Stockholm. Inv. 1891. Lyttkens, August, Landtbruksinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen, Linné- gatan 15, Stockholm. Inv. 1894. Suppleant. Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Tegnérgatan 34, Stockholm. Inv. 1807. Suppleant. Distributör för tidskriften. Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Riksmusei Entom. Afdeln., Stock- holm. 1880. Hedersledamöter. Af 1:a klassen, Brauer, Friedrich, Professor, Custos am Kais. naturh. Hofmuseum, Wien, Österrike. Invald 82. Hedersl. 98. Fabre, Jules Henri, M. D., Insektbiolog, Sérignan, Departementet Vau- cluse, Frankrike. 98. Howard, Leland O., Chef för Entom. Afdeln. i Förenta Staternas Landt- : bruksdepartement, Washington, D. C., U. S. A. 98. IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Lilljeborg, Wilhelm, M. o. F. D., Professor Emeritus, Järnbrogatan 26, Upsala. 1:90: — El 180: Meinert, Fredrik Wilhelm August, F. D., Inspektor v. Zool. Museum, Kong Georgs Vei 19 F, Köpenhamn. 80. H. 1 94. Ormerod, Eleanor A., Miss, Landtbruksentomolog F. E. S., Torrington House, Holywell Hill, St. Albans, Herts, England. 93. Seidlitz, Georg von, F. D., Schwindstrasse 27, Munchen, Bayern. 95. Selys-Longehamps, Edmond de, Baron, Boulevard de la Sauveniere 32, Ligge, Belgien. 92. Staudinger, Otto, F. D., Villa Sphinx, Friedrich Auguststrasse 5, Blase- witz, Dresden, Sachsen. 82. H. l. 93. Thorell, Tord Tamerlan Theodor, F. D., Professor, Helsingborg. 380. FIS SL 85. Af 2:dra klassen. Sandahl, Jenny, Professorska, Stockholm. 94. Wahlberg, Anna Sophia, Fröken, Stockholm. 94. Korresponderande Ledamöter. Bang Haas, Andreas, Köpman, Blasewitz, Dresden, Sachsen. 380. Berg, Carlos, Professor, Director del Museo de Historia Natural, Bue- nos Ayres, Argentina, S. Amerika. 382. Bolivar, Ignacio, Professor, Paseo de Recoletos 20, Madrid, Spanien. 82. Brunner v. Wattenwyl, Carl, K. K. Ministerial-Rath, Handelsministerium, Wien IV. 82. Distant, William Lucas, Esq., Highfield, Upper Warlingham, Surrey England. 82. Gestro, Rafaéöllo, Doctor, Museo Civico di Storia Naturale, Genova, Italien. 82. Horvath, Geza von, Doctor, Director der Zool. Abtheilung des National Museums, Budapest, Ungarn. 82. M Lachlan, Robert, Esq., Westview 23, Clarendon Road, Lewisham, Lon- don IS: EB. S2: Mayr, Gustav, Professor, Hauptstrasse 75, Wien. 382. Packard, A. S., Professor, Providence R. I., U. S.:, AMmetEA=OS: Reuter, Odo Morannal, F. D., e. o. Professor i Zoologi, Helsingfors, Finland. 80. Ritzema Bos, J., Doctor Philos., Professor, Roemer Visscherstraat 3, Amsterdam. 98. Sahlberg, John Reinhold, F. D., e. o. Professor i Entomologi, Helsing- förs:r80. Saunders, Edward, Esq., St. Ann's, Mount Hermor, Woking, Surrey, England. 382. — WAR dont a Sar NR J ' LEDAMOTSFÖRTECKNING. Vv Ständiga Ledamöter. Korporationer. Elfsborgs Läns Norra Hushållnings Sällskap, Venersborg. 93. Gotlands Läns Hushållnings Sällskap, Visby. 92. Norrbottens Läns Hushållnings Sällskap, Luleå. 93. Örebro Läns Hushållnings Sällskap, Örebro. 93. Enskilda Personer. Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Intendent (Se sty- telsen), Stockholm: :79: St. 1 83: Cronvall, Johannes Magnus, Tjänsteman 1 Bolaget Svea, Göteborg. 96. De Geer af Leufsta, Carl Louis Emanuel, Friherre, Leufsta, Tobo. (Ups: 1) 90; Dusén, Karl Fredrik, F. D., Lektor, Kalmar. 389. Enell, Henrik Gustaf Olof, Apotekare, Apoteket Örnen, Stockholm. 380. Sön ol (A Ericson, Isak Birger, Fabriksverkmästare, Mölndal. 86. St. 1. 95. Grill, Claes Erik, Kapten, Fortifikationsbefälhafvare i Göteborg o. på Karlstens fästning, Göteborg. 86. St. 1. 89. Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör (Se styrelsen), Stockholm. 380. St. 1. 84. Lampa, Sven, Professor, Statens Entomologiska Anstalt (Se styrelsen), Albano. -79. St. I..83. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kgl. Domänstyrelsen, Stockholm. 330. St. 1. 91. Platen, Cart Ludvig Gustaf von, Friherre, Stockholm. 94. St. 1, 96. Quennerstedt, August Wilhelm, F. D., Professor, f. d. Rektor vid Lunds Universitet. 95. Rothstein, Carl Fredrik von, Direktör, Stockholm. 3382. St. 1. 92. Sjöström, David, Notarie, Stockholm. 96. Stjernquist, Olof, Direktör, Sekreterare i Stockholms Läns Hushållnings Sällskap, Stockholm. 92. St. 1. 95. Theorin, Fritz G., Grosshandlare, Deutsche Westafrikanische Handels- gesellschaft, Bergstrasse 9, Hamburg. 82. St. 1. 83. Wachtmeister, Axel Fredrik Cl:son, Grefve, Generaldirektör i Kgl. Do- mänstyrelsen, Kabinettskammarherre, Stockholm. 938. Ordinarie ledamöter i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Korporationer. Allmänna Svenska Utsädesföreningen, Svalöf (Malm. 1). 92. Blekinge Läns Hushållnings Sällskap, Karlskrona. 93. Göteborgs och Bohus Läns Hushållnings Sällskap. Göteborg. 92. Kalmar Läns Södra Hushållnings Sällskap. Kalmar. 93. rr JK ra FSS Sa BR ER rn mtr LR = end nd a VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Kronobergs Läns Hushållnings Sällskap, Vexjö. 92. Stockholms Läns Hushållnings Sällskap, Stockholm. 92. Värmlands Läns Hushållnings Sällskap, Karlstad. 92. Västernorrlands Läns Hushållnings Sällskap, Hernösand. 92. Västmanlands Läns Hushållnings Sällskap, Västerås. 92. Östergötlands Läns Hushållnings Sällskap, Linköping. 93. Enskilda personer boende i Stockholm. Adelsköld, Claös Adolf, Major i Kgl. Väg- och Vattenbyggnads-korpsen. 86. Aronzon, Axel Konrad, Bokbindaremästare. 97. Berq, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare. 84. Bergman, Arvid Mathias, F. K., Adjunkt vid Veterinärinstitutet. 92. Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik, Generalmajor, Kammarherre, Led. af 1:a Kam.,, f. d. Envoyé och Utrikesminister. 91. Blaviér, Johannes, Postexpeditör. 98. Boheman, Ernst Carl Henning, M. L., Laborator vid Kgl. Karolinska Med. Kir. Institutet. 86. Bohman, Johan Emil, Jägmästare. 83. Boström, Eric Gustaf, Statsminister, Excellens. 93. Brandel, Carl Henrik, Kamrerare. 85. Carlgren, Oskar Henrik, F. D., Docent vid Stockholms Högskola. 88. Carlsson, Sture Constantin, M. L., Stadsdistriktsläkare. 97. Cumlin, Anton, Bokhandlare. 97. Edelstam, Fritz Fabian, Jägmästare, Intendent. 99. Ekblom, Axel Richard, Artist. 92. Eriksson, Jakob, F. D., Professor, Experimentalfältet, Albano. 380. Fagerberg, Axel, M. K. 94. Forssell, Gunnar Vidar, Xylograf. 92. Fougberg, Carl Maria Fale Bure, Kgl. Räntmästare. 93. Francke, Eduard, Grosshandlare. 99. Franoke, Johan Robert, Grosshandlare. 99. Francke, Otto, Grosshandlare. 99. Franke, Bernhard, Grosshandlare. 91. Fris, Gösta A., Ingeniör, Disponent. 91. Geete, Oskar Henrik Adolf, Uppbördskommissarie. 93. Gernandt, Christian Laurentius, Bokförläggare. 92. Hamilton, Hugo Erik Gustaf, Grefve, v. Häradshöfding, Öfverdirektör i Kgl. Patent- och Registreringsverket. 95. Hedström, Carl, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:o). 92. Hedström, Oskar Herman, F. L. Geologiska byrån. 389. HOLM, JO, ESD KO: Holmerz, Conrad Georg Gottfrid, Direktör vid Kgl. Skogsinstitutet (Se styrelsen). 80. Holmgren, Emil Algot, M. D. 86. Holmgren, Nils Frithiof, F. K., Stockholms Högskola. 99. LEDAMOTSFÖRTECKNING. VII Holmqvist, Carl, Bruksägare. 92. Häggström, Carl, M. L., Direktör och Öfverläkare. 93. Höglund, Otto Magnus, F. D., Grosshandlare, Led. 2:a Kam. 89. Josephson, Axel, Agent. 94. Kinberg, Eduard Gustaf, Byråchef i Kgl. Domänstyrelsen. 383. Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor. 380. Kjellin, Carl Gustaf, Farm. K. 91. Klintberg, Ludvig Ferdinand af, Revisor. 98. Knutson, Knut Wilhelm August, Grosshandlare. 389. Kramer, Jules Henri, F. L., Schweizisk Konsul. 85. Kristow, Viktor, M. K. +o95. Kullberg, Johan Waohlrad, Kapten i Kgl. Väg- och Vattenbyggnads- korpsen. 85. Lagerheim, Nils Gustaf, F. D., Professor vid Stockholms Högskola. 96. Liljegren, Otto Alfred, Bokhandlare. 98. Lindman, Carl Axel Magnus, E. D., Lektor. 87. Lovén, Otto Christian, M. D., Professor, Sekreterare i Kgl. Landtbruks- Akademien, Led. 2:a Kam. 80. Lundell, Peter Magnus, F. K., Läroverkskollega. 97- Lyttkens, August, Landtbruksinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen (Se styrelsen). 93. Maas, Paul, Konsulatsekreterare. 95. Munthe, Carl David Ludvig Wilhelm W:son, Öfverstelöjtnant. 83. Nilsson, Lars Albert, F. D., Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet. 90. Nilson, Johan Elis, e. Jägmästare. 98. Nordenskiöld, Adolf Erik Nils, Friherre, F. D., Professor, Intendent. 80. Nordenson, Eric Vilhelm, M. D. 95. Nordström, Simon Erik Theodor, F. D., Kanslisekreterare. 380. Nyberg, Josef Bernhard Henning, Xylograf. 97. Nyström, Carl Ludvig Hippolit, M. o. F. D., Led. 1:sta Kam. +84. Odelberg, Albrecht Theodor, Öfverdirektör och Chef för Kgl. Landtbruks- styrelsen. 383. Pihl, Axel Gustaf Direktör. 80. Reuterskiöld, Bror Ernst Gerhard Casimir, Apotekare. 95. Ringselle, Gustaf Alfred, F. K. 92. Rodhe, Olof, Ingeniör. 99. Rocsler, Ernst, Fotograf. 91. Roth, Carl Oscar, Konservator vid Stockholms Högskola. 91. Schillberg, Axel Jakob, Apotekare. 89. Schuldheis, Wilhelm, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:o). 91. Sjöstedt, Bror Yngve, F. D., Assistent vid Statens Entomologiska An- stalt, Albano. 389. Smitt, Johan Wilhelm, Generalkonsul. 380. Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Läroverkskollega. 80. Ström, Israöl Ludvig, 1:ste Hofjägmästare, Djursborg. 383. VIII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Svensson, Andreas Theodor Alfred, F. D., Läroverksadjunkt. 99. Tamm, Claes Oscar Sebastian, Domänimtendent. 91. Trybom, Arvid Filip, F. L., Statens 1:ste Fiskeriassistent (Se styrelsen). 80. Wachtmeister, Axel Fredrik, Grefve, Öfverstekammarherre. 83. Varenius, Anders August, Jägmästare, Revisor i Kgl. Domänstyrelsen. 81, Wermelin, Johan Henrik, Jägmästare, Notarie i Kgl. Domänstyrelsen. 81. Wibom, Otto, Stud. vid Stockholms Högskola. 96. Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor, Intendent, Bergielund, Al- bano. 80. Zellén, Johan Olof af, Byråchef i Kgl. Domänstyrelsen. 383. Öberg, Hugo L., Tjänsteman i Järnvägsstyrelsen. 99. Öhrström, Carl Adolf, e. Jägmästare. 96. Öhrwall, Carl Johan Emil, M. L. 97. Österberg, Johan August, Folkskollärare, Lilla Frescati, Albano. 85. Boende i landsorten. Adelswärd, Axel Theodor, Friherre, Bergsingeniör, Disponent, Åtvida- berg. 96. Adlerz, Ernst, F. D., Lektor, Örebro. 95. Adlerz, Gottfrid Agathon, F. D., Lektor, Sundsvall. 380. Agnér, Ernst Theodor Vitalis, Landskontorist, Hofrättsnotarie, Vexjö. 98. d& Albedyhll, Christer Henrik Filip Mazimilian, Friherre, Jägmästare, Vexjo. 1:96: Ammitzböll, Ivar Fredrik Christian, M. L., Bat. läk., Lasarettsläkare, Kristianstad. 380. Andersson, Johan Leander, Direktör, Krokfors, Korsnäs (Kpbg. 1.) 94. Andersson, Josef, Kyrkoherde, Färlöf (Krist. 1.) 87. Aréen, Edvard Gustaf, M. L., Lasarettsläkare, Borgholm (Kalm. 1). 80. Arenander, Eric Emanuel, Veterinär, Göteborg. 98. Arnell, Hampus Wilhelm, F. D., Lektor. Gefle. 95- Asklund, Carl Georg, Apotekare, Julita, Äs (Sdml. 1.). 96. Aurivillius, Carl Vilhelm Samuel, F. D., Docent, Upsala. 380. Barnekow, Louis Casimir Fabian Ernst, Friherre, Godsägare, Örbyhus (Ups: 1):2080; Bengtsson, Simon Fredrik, F. D., Docent, Lund. 95. Bergendal, David, F. D., e. o. Professor, Lund. 95. Berggren, Johannes Emil, Landtbruksingeniör, Neder-Luleå (Nbt.1.). 91. Berglund,. N., Kattarp (Malm. 1): 97. Bielke, Pauline Ernestine Fouché, Grefvinna, född d' Otrante, Sturefors, Linköping. 93. Björkbom, Thure Hjalmar, M. L., Stadsläkare, Piteå. 383. Blomgren, Gunnar E., Tandläkare, Borås (Elfsb. 1). 97. Boberg, Sven Magnus, Apotekare, Åmål (Elfsb. 186: Bonde, Carl Gotthard, Friherre, Jur. Stud., Upsala. 95. Bremberg, Frans Oscar, Jägmästare, Led. 1:sta Kam., Skellefteå. 83. fn TE 8 STI EO OY SES RIS f LG å » Å [å ” M uu | 4 LEDAMOTSFÖRTECKNING. ING Brorström, Carl Jacob Walfrid, Jägmästare, Engelholm. 84. Brummer, Johan Magnus Reinhold, Kammarherre, Fröllinge, Getinge (CEIEN ISRN GY Brundin, Gustaf Ragnar Waldemar, Postexpeditör, Borlänge (Kpbgs1.). 97. Båärnhielm, Georg Mauritz, Häradshöfding, Kungelf (Gbgs 1.). 98. Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare. Tranås (Jkpg. 1). 80. Cavalli, Bror Gustaf Julius, Apotekare, Sköfde. 87. Dahlstein, Herman, F. D., Läroverkskollega, Sköfde. 99. Ehnbom, Carl Fredrik Laurentius, Jägmästare, Immeln (Krist. 1). 96. Ekman, Carl Edvard, Brukspatron, Finspong (Östg. AST OTA Elfstrand, Per Fredrik, Jägmästare, Karlstad. 384. Fahlerantz, Erik Gustaf, Assistent vid Kgl. Skogsinstitutet, Upsala. 99. Falck, Johan Torsten Leonard, M. L., Bat. Läk., Stadsläkare, Kristian- stad. 84. Flach, Axel Wilhelm, Sekreterare i Allm. Sv. Utsädesfören. och Mal- möhus läns Hushållningssällskap, Red. af Landtmannen, Svalöf (KEHISt. TLL): OT: Fleetwood, Carl Edvard, Friherre, Jägmästare, Lundby, Rasbo (Ups. 1.). 86. Fredberg, Lars Johan, Veterinär, Mellerud (Elfsb. 1). 89. Frögren, Carl Emil Abraham, Apotekare, Tumba (Stockh. 1.). 91. Fåhreoeus, Icar, Jägmästare, Nyköping. 86. Graff, Hans Magnus Theodor, Apotekare, Karlskoga kyrkoby (Öreb. 1.). 83. Granstedt, Carl Johan Edvard, Konservator, Engelholm. 89. Grape, Eric Adolf, M. D., Stadsläkare, Gefle. 384. Groth, Ernst Fredrik, Öfverjägmästare, Östersund. 84. Gullander, A. G., Landtbrukare, Göteborg. 98. Gunnarsson, Nils, Landtbrukare, Kattarp (Malm. 1). 93. Gyllenkrok, Carl Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Engelholm. 96. Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. K., Adjunkt, Venersborg. 380. Haglund, Carl Johan Emil, M. D., Nobynäs, Frinnaryd (Jkpgs 1). 50. Haglund, Leonard, Tandläkare, Kalmar. 91. Hahr, Anders Wilhelm Theodor, Öfverjägmästare, Domänintendent, Västerås. 84. Har, Julius Bernhard, F. D:, Cektor, Vexjö. 80: Hammar, Scen, F. K., Föreståndare för kemiska stationen, Skara. 95. Hamnström, Johan Fredrik Magnus, Direktör, Skara. 91. Harbeck, Carl, Grosshandlare, Partilled. 99. Hasselblad, Carl Fredrik, Disponent, Direktör, Sprängsviken (Vstnrl. 1.). 98. Hellström, Anders Magnus, Öfverjägmästare, Umeå (Vstbn. 1). 89. Henning, Ernst Johan, F. D., Lektor vid Ultuna Landtbruksinstitut, Upsala. 98. Herlitz, Carl Wilhelm Niklas, Possessionat, Halfreda, Visby. 383. Hollgren, Carl Axel, Jägmästare, Halmstad. 383. Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Auditör, Örebro. 80. Hök, Adolph Fredric, Possessionat, Forsnäs, Flen (Sdml. 1). 96. xX ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Jacobsson, Georg, Kommunalordförande, Örgryte, Göteborg. 98. Johansson, Carl Emil, Apotekare, Strängnäs. 386. Johansson, Carl Hans, F. D., Lektor, Västerås. 80. Jonsson, Johan Wilhelm, F. L., Skolföreståndare, Käfversta, Pålsboda (Öreb. 11.): 80. Jungner, Carl, Inspektor, Umberga, Örbyhus (Ups. 1.). 97. Jägerskiöld, Axel Krister Edvard Leonard, F. D., Docent, Upsala. 86. Killén, Gustaf, Konservator, Göteborg. 098. Kindberg, H. C., Grosshandlare (firma Fröodlingens Fröhandel), Göte- borg. 98. Kjellerstedt, Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Fjäl (Vstrnl. 1.). 89. Kjellin, Daniel, Kommissionslandtmätare, Åmål. 84. Kjellström, Mauritz Herman, Apotekare, Ramsele (Vstrnl. 1.). 87. Kjerrulf, Peter, Bergsingeniör, Gimo. 384. Koltholf, Gustaf, Konservator vid Zool. Museum, Upsala. 80. Kopp, Anders Frithiof, Jägmästare, Gislaved (Jkpg. 1.). 84. Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, Eskilstuna. 83. Lagerstedt, Oscar, Redaktionssekreterare, Söderhamn. 98. Larsson, Magnus, Possessionat, Ackkärn Nässundet (Vrml. 1.). 83. Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, F. D., v. Häradshöfding, Auditör, Karls- krona. 82. Lindegrén, Johan Fredrik August, M. L., Provinsialläkare, Vrigstad (Jkpgs 1.). 9t. Lind, August Ludvig, Kassör 1 Skånes Ensk. Bank, Kristianstad. 87. Ljungström, Ernst Leopold, F. D., Docent, Lund. 94. Lovén, Fredrik, F. D., Skogschef, Jägmästare, Uddeholm (Vrml. 1.). 80. Lundberg, Fredrik, F. D., Adjunkt, Strängnäs. 89. Lundberg, J. Bernhard, Komminister, Elgarås (Skarab. 1). 80. Lundberg, C. W., Förvaltare, Tuna, Åby (Östgi l)INSs Lundell, Johan August, F. D., Professor, Upsala. 91. Lönnberg, Axel Johan Einar, F. D., Docent, Upsala. 90. Millern, Fredrik Otto, Apotekare, Södertelje. $3. Möller, Adolf Peter von, Godsägare, Led. 1:sta Kam., Skottorp (Hall. 3) ATOiE. Mörner, Robert Fredrik, Grefve, Löjtnant, Herrljunga (Elfsb. 1.). 99. Nathorst, John Louis, Direktör vid Norra Kalmar läns landtbruksskola, Troserum, Eds bruk (Kalm. 1.). 91. Nauman, Johan Leonard, M. L., Provinsialläkare, Hörby (Malm. l.). 92. Nerén, Carl Harald, M. L., Regementsläkare, Skeninge. 80. Neuman, Carl Julius, F. D., Rektor, Borås, 80. Neuman, Per Gottfrid, M. L., Bataljonsläkare, Göteborg. 99. Nilsson, Henrik Gottfrid Elof, Bankbokhållare, Göteborg. 91. Nordenskjöld, Signe Adelaide Virginia Maria, Fru, Virkvarn, Oskars- hamn. 92 Nordenström, Henning, M. L., Provinsialläkare, Linköping. 80. (CA H LEDAMOTSFÖRTECKNING. Xx: Nordin, Alban Emanuel, Kontrollör i Tullverket, Göteborg. 84. Noréen, Carl Gustaf, Jägmästare, Halmstad. 384. Ohlson, Nils Conon, Kapten vid Kgl. 2:dra Göta Art. Regm., Jönkö- ping. 90. Ohlsson, P. E., Landtbrukare, Kristineberg, Färlöf (Krist. 1.). 87. Palmér, J. E., Direktör, Göteborg. 92. Pauli, James Mauritz, Jägmästare, Lärare vid Ultuna landtbruksinstitut, Upsala. 93. Persson, Gustaf, Förvaltare, Stora Herrestad, Ystad. 92. Persson, John, Apotekare, Hessleholm (Krist. 1.). 89. Peterson, Ludvig Emilius. Postexpeditör, Göteborg. 91. Peyron, John Adam, M. K., Upsala. 389. Platin, Adolf, Litteratör, Göteborg. 98. Porat, Carl Oskar von, F. D., Lektor, Jönköping. 380. Porat, Ernst Fredrik August von, Jägmästare, Sekreterare i Hall. Hus- hålln. Sällskap, Halmstad. 94. Post, Hampus Adolf von, F. D., Professor, Upsala. 80. Post, Stafs Adolf von, Godsförvaltare, Äsgård, Äs (Sdml. 1.). 95. Ramberg, Johan Jakob, Förrådsförvaltare vid Statens Järnvägar, Göte- borg. 98. Redelius, Otto Wilhelm, Kontraktsprost, Led. 2:dra Kam., Hallingeberg (alm. LL): "92: Redlund, Otto Frans Oscar, Direktör, Husby, Stockholm. 95. Reuterskiöld, Carl Axel Fredrik, Brukspatron, Norrgarn,' Knutby (Stock- Hölms 1). i 92 Reuterskiöld, Carl Leonard, Kabinettskammarherre, Gimo (Ups. 1.). 91. Roman, Per Abraham, F. Stud:, Upsala. '97. Rosen, Anna Euphrosyne von, Friherrinna, Helgeslätt, Sya (Östg. 1.). 93. Rubenson, Mauritz, Redaktör, Göteborg. 98. Salmonsson, John, Poststationsföreståndare, Alanäset (Jmtl. 1). 92. Sandgren, August, Länsträdgårdsmästare, Västervik. 95. Sandin, J. Emil, Bankbokhållare (Skand. Kreditaktiebolaget), Göte- borg. 82. Schött, Harald Gerhard, F. D., Adjunkt, Linköping. 89. Seth, Karl Adam Theodor, Konservator, Upsala. 386. Sjöberg, Nils, Öfverjägmästare, Luleå. 91. Sjöblom, Magnus August, M. L., Provinsialläkare, Hernösand. 93. Sjögréten, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare, Svanhals (Östg. 1.). 80. ” Sjöstedt, Gustaf, Grosshandlare, Göteborg. 08. Sjöstedt, Sten, Grosshandlare, Göteborg. 98. Sparre af Söfdeborg, Nils Gustaf Alexander, Grefve, Kammarherre, Talman i I:sta Kam., Mariedal, Lundsbrunn (Skarab. 1.). 91. Steinmetz, Herman, Landtbruksingeniör, Göteborg. 91. Strömman, Per Hugo, EF. D., Sköfde. 91. Stuxberg, Anton Julius, F. D., Intendent vid Museum, Göteborg. 80. ZE, AT a FOT RRALTV I Fy, XII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Tamm, Hugo Petrus Percival, Brukspatron, Led. 1:sta Kam., Fånö, Grillby (Ups. 1). 91. Tedin, Hans; FE. i, Svalöf (Malm. 1) 87: Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare, Apoteket Enhörningen, Göte- borg. 80. Thormåänhlen, C. C., Grosshandlare, Göteborg. 91. Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Hofjägmästare, Skabersjö (Malm. 1.). 80. Tiberg, H. W., Grufdisponent, Långbanshyttan (Vrml. 1). 92. Tidén, Gottfrid Nicolaus, Skogsförvaltare, Björna (Vstn. 1). 96. Tigerhielm, Fredrik Wilhelm, Öfverjägmästare, Gefle. 389. Timberg, Carl Georg, e. Jägmästare, Stafsjö (Sdml. 1). 98. Tottie, Carl Gustaf, Landtbrukare, Älby, Skyttorp (Ups. 1). 385. Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, M. L., Bat. Läkare, Liden (Vstn. 1.). 81: Trolander, Anders Sebastian, Apotekare, Vara (Skarab. 1). 82. Trägårdh, Ivar Oskar Herman, F. Stud., Upsala. 97. Tullberg, Tycho, FE: D., Professor, Upsala. 30; Tullgren, Hugo Albert, F. K., Bibliotekarie, Upsala. 27. Ulriksen, Fredrik, Direktör, Alnarp, Åkarp (Malm. 1.). 81. Wahlgren, Einar Otto, F. K., Upsala. 938. Wahlstedt, Lars Johan, F. D., Eektor, Sekr. 1 Kristianstads läns Hush. Sällskap, Kristianstad. 384. Varenius, Benjamin, Postexpeditör, Helsingborg. 382. Westberg, Claes Gottfried Hugo, Jägmästare, Föreståndare för Ombergs skogsskola, Alvastra. 95. Westerlund, Carl Agardh, F. D., Ronneby. 80. Westerlund, Ernst Otto Theodor, M. L., Regementsläkare, Enköping. 80. Westerlund, John Fredrik Agardh, Apotekare, Luleå. 90. Westerlund, Per Otto, Jägmästare, Storbacken, Jockmock (Norrb.l1.). 91. Westman, Abraham Henrik, M. L., F ördelningsläkate, Göteborg. 98. Wiberg, Nils Johan, Postexpeditör, Göteborg. 91. Wickman, Johan Edvard Joachim, Jägmästare, Strängnäs. 84. Widén, Johan, Stationsföreståndare, Nol station (Elfsb. 1.). 98. Wijkström, Oskar, F. K., Kollega, Lidköping. 381. Wilner, Olof P:son, Apotekare, Kalmar. 92. Wiman, Carl Gustaf, Jägmästare, Kungsör. 384. Winslow, Andreas Peter, F. D., Adjunkt, Göteborg. 380. Agren, Gottfried, Tjänsteman vid Kramfors Aktie Bolag, Göteborg. 98. Ågren, Hugo Andreas, F. Stud., Lund. 87. Örtenblad, Veit Thorsten, Jägmästare, Sollefteå. 3834. Örtengren, C. Helmer, Helmershus, Ekestad (Krist. 1.). 95. Östrand, Carl Hjalmar, Byråassistent, Göteborg. 95. Norska Ledamöter. Huitfeldt-Kaas, Valentin Wilhelm Hartvig, Konservator, Kristiania. 90. Kicer, Hans, Cand. Philos., Kristiania. $88. LEDAMOTSFÖRTECKNING. XIII Lysholm, B., Med. Dr., Trondhjem. 97. Minster, Thomas, Bergskandidat, Kongsberg. 84. Schöyen, Wilhelm Maribo, Statsentomolog, Kristiania. $0. Sparre Sehneider, Hans Jacob, Konservator vid Zool. Museum, Tromsö. 80. Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Zool. Museum, Trondhjem. 81. Strand, Embr., Cand. Philos, Kristiania. 98. Ullman, Axel C., Overlerer, Christiansand, 386. Warloe, Hans, Skolbestyrer, Dröbak. 89. Wessel, Anders Bredal, Distriktslege, Kirkenes, Sydvaranger, Ost Finn- marken. 93. Danska Ledamöter. Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman, Köpenhamn. 80. Hansen, H. J., F. D., Assistent, Köpenhamn. 380. Lundbeck, Vilhelm, Kand., Köpenhamn. 98. Lövendal, Emil Adolph, Konservator, Gravör, Köpenhamn. 90. Rostrup, 0., Kand., Dansk Frökontroll, Köpenhamn. 95. Sörensen, William, F. D., Zool. Museum, Köpenhamn. 30. Finska Ledamöter. Bergroth, Ernst Evald, M. L., Stadsläkare, Tammerfors. 380. Bonsdor[f, Adolph von, Friherre, F. Mag., Skolrektor, Helsingfors. 382. Ehnberq, K. J., Kand., Forstmästare, Soanlaks, Sordavala. 99. Helenius, A. G., M. D., Prov.-läkare, Haapavesi. 98. Hellström, Fredrik Elifas, M. L., Stadsläkare, Gamla Karleby. 86. Hisinger, Edvard Victor Eugén, Friherre, F. D., Fagervik, Karis. 281. Palmén, Johan Axel, Friherre, F. D., Professor i Zoologi, Helsingfors. 80. Poppius, Alfred, F. D., Lektor, Åbo. 88. Reuter, Enzio Raphaöl, F. D., Statsentomolog, Helsingfors. 90. Sandman, J. Albert, F. Mag., Fiskeriinspektörsadjoint, Helsingfors. 97. Wasastjerna, Björn Rudolph, Hofrätts-Auskultant, Helsingfors. $82. Utländska Ledamöter. Busck, August, Assistent, U. S. Dep. Agric. Div. of Entomology, Washing- 1darnig IOSE SR XIV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Under den tjuguårsperiod Entomologiska Föreningen existerat och verkat hafva nya ledamöter till nedan uppgifna antal för hvart och ett år blifvit invalda: 1870 — 123 1880 — 55; 1881 =— 1; 1882 — 205 -Mö0R 15 I884 — I | IGGHi— 153.880 — 51 USÖ 188383 — 4; 1880 — 1473-1800 — 835 LOGI = 305 OMP 203 1803 — 173 1804 — 10; 18905 — 2035 ISO0-ReE 1897 — 17; 1898 — 35. För närvarande räknar Föreningen 85 årsledamöter i Stock- holm, 1387 i landsorten, 11 1 Norge, 6 i Danmark, 11 i Finland och I i utlandet. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE DEN 30 SEPTEMBER 1899. Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, inledde sammankomsten med att hälsa intendenten öfver K. Djurgården, jägmästaren F. EDEL- STAM välkommen, såsom för första gången närvarande, och med- delade -därefter, att bland Föreningens medlemmar sedan vår- sammanträdet aflidit bruksägaren A. WÅNGDAHL och skogsför- valtaren G. N. TiDÉN. Öfver vår nyligen aflidne, mycket fram- stående entomolog, adjunkten C. G. THOMSON i Lund, föredrog ordföranden sedan en kort dödsruna; en utförligare sådan kom- mer att införas i Entomologiska Föreningens tidskrift. Adjunkten THOMSONS skalbaggesamling hade redan sålts till utländsk man. Nu framhölls den stora önskvärdheten af, att medel på ett eller annat sätt måtte beredas till inköp af stekelsamlingen, så att denna, hvilken innehölle en stor mängd typexemplar, ej minst af de för den praktiska entomologien synnerligen betydelsefulla parasitsteklarna, växtsteklarna m. fl., komme att stanna inom Sverige. Sedan sista sammankomsten hade styrelsen till medlemmar af Föreningen invalt läroverksadjunkterna d:r H: DAHLSTEIN och K. LÖFGREN samt jägmästaren K: G. W. PETTERSSON. På förslag af styrelsen beslöt Föreningen att till ett pris af 1,000 kr. inköpa d:r EMIL HAGLUNDS på dyrbara och svåråt- komliga planschverk rika samling af fjärillitteratur. Första föredraget för aftonen hölls af doktor Y. SJÖSTEDT och handlade om »Kampen mot Löfskogsnunnan, äfven kallad ”Trädgårdsnunnan (Öcneria dispar 1.)». Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). I 15 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. På uppdrag af K. Landtbruksstyrelsen hade d:r SJÖSTEDT första gången besökt det inom södra Småland och norra Blekinge belägna område, hvarest Löfskogsnunnan åstadkommit skada, för att utröna detta områdes utsträckning och vidtaga andra förbe- redande åtgärder. Området sträckte sig omkring 1 mil i längd och en half i bredd. Som bekant anslogos därefter 10,000 kr. af statsmedel för ifrågavarande insekts bekämpande. D:r Sjö- STEDT fick af K. Landtbruksstyrelsen förordnande att anordna och leda arbetet. Så fort snösmältningen ägt rum, pröfvade han å ort och ställe olika utrotningsmedel och metoder. Fram- för allt var det af vikt att angripa äggen, hvilka 1 hopar af 300 till 350 (i medeltal) funnos enormt talrika på stenar. Bäst och billigast visade det sig vara att bestryka ägghoparna med stenkolstjära (Black varnish), hvaraf äggen säkert förstördes. Det egentliga arbetet — med 88 å 150 man — börjades ej förr än omkring en tredjedel af april månad förflutit. Områ- det är synnerligen stenbundet och rikt på stenhägnader, hvilka särskildt utgjorde härdar för de lagda trädgårdsnunneäggen. Ej mindre än 36,000 meter sådana stenmurar undersöktes, och där så ansågs nödigt, omgåfvos de och marken närmast intill af med larvlim bestrukna läkter, hvilka det längre fram visade sig, att larverna ej kunna krypa öfver på vägen till träden. På sommaren gjordes sedan den glädjande iakttagelsen, att antalet larver, hvilka utkläckts ur ägg, som under våren ej kun- nat iakttagas eller åtkommas, var jämförelsevis helt ringa. När larverna vuxit ut till lämplig storlek, genomgicks åter hela om- rådet. Skogen å detsamma är icke gammal. När man slog på träden med störar, hade detta den verkan, att larverna föllo ned. De uppsamlades på utspända lakan och dödades. Vid mera framskriden utveckling draga de sig ned under stenar, ofta gan- ska djupt i marken. De första larverna utkläcktes i slutet af april, men allmän blef utkläckningen först i och med löfsprickningens inträdande fram i maj. Hos larverna kunde 4 utvecklingsstadier lätt ur- skiljas, hvilka af d:r SJÖSTEDT beskrefvos. Resultatet af »kampen mot Löfskogsnunnan» kunde med allt skäl sägas hafva utfallit gynnsamt. En bidragande orsak härtill voro de på fjärilns larver uppträdande parasiterna, bestående af 2 TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 30 SEPT. 1899. 227 steklar och flugor. Hade löfskogsnunneäggen ostördt fått kläc- kas, skulle de uppkomna larverna helt sannolikt blifvit så till- räckliga för de befintliga parasiterna, att dessas inverkan knap- past kunnat märkas, men nu blef förhållandet ett annat. Para- siterna, som fingo vara i fred, medan fjärilns ägg — och sedan larver — massvis dödades, blefvo öfvermäktiga. Under och efter det intressanta föredraget förevisade d:r SJÖSTEDT »biologiska grupper» af Löfskogsnunnans alla utveck- lingsstadier och af dess parasiter samt fotografier och kartor. I sammanhang med detta föredrag yttrade sig professorerna AURIVILLIUS och LAMPA, byråchefen MEVEsS, kapten KULLBERG och landtbruksinspektör LYTTKENS. Byråchefen MeEves lyckönskade d:r SJÖSTEDT att hafva nått ett så godt resultat, som skett. Prof. LAMPA framhöll under allmän tillslutning den stora betydelsen af, att åtminstone öfver- skottet af årets statsanslag under kommande år finge, om så be- höfdes, användas till fortsättande af den så lyckligt utkämpade förföljelsen mot Löfskogsnunnan. Nya härdar kunna nämligen komma att påträffas, och vid de gamla kunde ju liksom en efter- släckning behöfvas, på det att härjningarna ej måtte ånyo blossa upp. Adjunkten vid veterinärinstitutet A. BERGMAN redogjorde härefter för några undersökningar och försök, som han efter upp- maning af professor LAMPA utfört med baciller från ett par sjuka larver af Löfskogsnunnan. Kulturer af bacillerna förevisades, och tillvägagångssättet omtalades. En af bacillerna — den talrikaste och som högst sannolikt förorsakat sjukdomen hos larverna — beskrefs särskildt. Då inga löfskogsnunnelarver vidare funnos till hands, lämnade prof. LaAMmPa några larver af Nunnan (Lymantria Monacha 1.); och för dessa visade sig ifrågavarande bacill vara patogen; den ena larven, som ej var färdig att förpuppa sig, dog snart nog efter att hafva förtärt granbarr, som öfversprutats med baecillkul- turen, utspädd med steriliseradt vatten. På t. ex. kålfjärillarver hade bacillen, som att vänta var, icke utöfvat någon märkbar inverkan. I sammanhang med denna redogörelse yttrade sig prof. LAMPA, som också tackade adjunkten BERGMAN för de utförda undersökningarna. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Undertecknad meddelade sedan, att blåsfotingar (påysa- poder) under förliden sommar i massor uppträdt och gjort skada på sockerärter. Så hade föredraganden af adjunkten BERGMAN blifvit gjord uppmärksam på nämnda små insekters härjningar på socker- och märgärter i Veterinärinstitutets träd- gård. Ärterna voro : där skadade i så hög grad, att. intet annat återstod, än att upprycka och förstöra dem tillika med skadedjuren. Föredraganden hade funnit, hurusom larverna i alla utvecklingsstadier angrepe de späda bladen, ärtbaljorna och blom- knopparna. I de senare träffades också de utvecklade insekterna talrikast... Larverna åto bort en del af det gröna parenkymet bladen, hvarefter ärtståndens tillväxt i hög grad hämmades. På samma sätt skadades de fåtaliga baljorna till det yttre; ljusa fläc- kar uppstodo, åtföljda, liksom på de smärre bladen, af en för- krympning. I blomknopparna skadades fruktämnen och ståndare, hvarefter deformering eller rent af förvissning inträdde. Puppor hade omöjligen kunnat upptäckas, men däremot träffades märken, som utvisade, att äggen åtminstone delvis blifvit lagda vid basen af femte till tionde bladparens stipler, nedifrån räknadt. Blås- foting-arten Physopus robusta Uzer hade här gjort största skadan, om också ett par mindre arter 1 utveckladt tillstånd förekommo på sockerärterna. Ett par veckor längre fram på sommaren eller i medlet af augusti hade föredraganden i Östergötland funnit lik- nande, om ej fullt så svåra skador på sockerärter. Där var det andra arter af samma insektgrupp, som gjort största skadan. Skadade sockerärter äfvensom blåsfotingarna förevisades. Adjunkten BERGMAN visade en fotografi af skadad ärtbalja, och prof. LAMPA meddelade att han genom experiment öfvertygat sig om, att ingen annan insekt än blåsfotinglarver åstadkommit de anmärkta skadorna i baljorna. .Afven vid Experimentalfältet hade ifrågavarande härjning varit ansenlig. Kandidat NiLs HOLMGREN redogjorde därefter för sina un- dersökningar öfver genitalapparatens byggnad hos insektfamiljerna Fulgorid&, JFasside och Cercopide samt förevisade teckningar häröfver. Hos en art — Zhammnotettix mixta — hade det inom hela djurvärlden mycket egendomliga förhållandet iakttagits, att äggstockarna förenats genom en »brygga», oaktadt äggledarna voro fullständigt skilda. TRYBOM : ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 30 SEPT. 1899. 226 I sammanhang härmed yttrade sig prof. AURIVILLIUS. Tandtbruksinspektör A. LYTTKENS förevisade hveteprof, som han för tre år sedan erhållit från Egypten, och hvari ur nästan hvartenda korn en liten snytbagge, som af prof. AURIVILLIUS förklarades för en Ca/landra-art, utkrupit. Byråchefen MeveEs omnämnde, att till K. Domänstyrelsen insändts tvänne exemplar af Nunnan från Skutskär, hvilket nu vore den nordligaste ort inom vårt land, där denna skadeinsekt träf- fats. Oaktadt mycket letande hade inga flera individer kunnat hit- tas. Prof. AURIVILLIUS omtalade, att ett exemplar af samma in- sekt i augusti träffats på Singö i Roslagen. Doktor C. NYSTRÖM framhöll den stora rål, insekterna spela såsom spridare af sjukdomar, särskildt nu i fråga om mjältbrand, och hänledde Entomologiska Föreningens uppmärksamhet till de viktiga problem, som i dessa afseenden funnes att utreda. Prof. AURIVILLIUS betonade ytterligare dessa förhållanden och påminde om ett meddelande, som nyligen gått genom tidningspressen om myggor, hvilka i London antagits hafva införts dit med träkubb från Australien, och hvilka förorsakat mycket svåra bulnader hos personer, som blifvit stungna. Högst sannolikt hade dock bul- naderna förorsakats af en inhemsk engelsk mygga. Redan under tiden för prof. O. SANDAHLS praktik hade här på Kungsholmen en till släktet Ånopheles hörande myggart förorsakat svåra bul- nader, kanske emedan den fört med sig någon giftsmitta. I sammanhang härmed yttrade sig ytterligare doktor C. Nv- STRÖM och doktor H. NORDENSTRÖM. Prof. AURIVILLIUS meddelade härefter, att en utförligare rese- berättelse ingått från årets vandringsstipendiat, studeranden NILs SYLVÉN, och anförde därur några intressanta fynd af insekter. I sammanhang härmed meddelade doktor NORDENSTRÖM ett insekt- fynd från Öland, och prof. LAMPA omtalade, att en larv af Dödskalle- fjäriln under sommaren hållits fångad vid Entomologiska Anstal- ten, samt att det kunnat bekräftas, att denna larv gifver egen- domliga ljud ifrån sig. Till och med efter intagen supé fortsattes aftonens mycket lifliga öfverläggningar; de slutade först efter midnatt. Direktör G. HOoLMERZ redogjorde nämligen då för vissa af sina under sommaren gjorda iakttagelser öfver resultaten af Nunnans bekäm- 5 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. pande. Larverna hade visat sig äga mycket stor förmåga att hålla 'sig kvar på granarna, t. ex. när dessa fälldes, hvilket för- minskade den med limningarna kring träden åsyftade verkan. Mycket viktigt vore att hugga ned och afbarka samt bränna barken af träden på de mest angripna områdena o. s. v. Byrå- chefen Meves och prof. AURIVILLIUS instämde visserligen i att nedhugga starkt äggbelagda granar, men framhöllo å andra sidan, att anbringandet af limningarna å träden uträttar långt mera, än af direktör . HOLMERZ' anförande syntes framgå, Ett stort antal larver hade kunnat anträffas nedanför nämnda ringar utan att förmå öfverskrida dem, och fjärilns utbredning hade hämmats; åtgärderna med limningarna och andra vidtagna mått och steg kunde anses medfört, bland annat, att parasiterna nu lättare borde rå på det i alla fall mycket ringare larvantalet, än som eljest skulle skett. Till den viktiga frågan om Nunnans bekämpande torde Entomologiska Föreningen återkomma, då denna efter inkomna utförligare berättelser framdeles kan mera allsidigt och noggrannt bedömas. Filip Trybom. "SY —— — ÖÉÉk A NOTE ON: AFRICAN TIMACODIDAE: BY HARRISON G. PYAR, U. S. National Museum, Washington D. C., U. S. A. In the eighteenth volume of the Entomologisk Tidskrift, p. 221. Prof. AURIVILLIUS describes a genus of Limacodidae as Haplomiresa. "The genus is an interesting one from its peculiar venation and belongs to the strange group of African Limaco- dids in which the tendency to coalescence of the two rows of pectinations of the male antennae appears, culminating in such forms as Baria KaArscH and Barilla DYAR!, where the antennae are unipectinate. However, Prof. AURIVILLIUS' generic term must fall before Prolatoza HoLrL. which was published earlier. Dr HOLLAND did not give the venation, but an examination of his type shows it to be the same as that given for Haplomaresa. The following synonymy will obtain: ! Barilla gen. nov. Differs essentially from Zaria KARSCH in having but two spurs on the hind tibiae. Male antennae shortly singly pectinate. Palpi porrect, third joint dependent, distinct, the palpus about one and a half times the length of head. Head rather prominent. Fore wings with 12 veins, 2 to 5 separate, 7 to 9 stalked, 11 straight, fork of discal vein long and closed by a cross vein. Hind wings with 8 veins, 6 and 7 from a point, 8 anastomosing with cell near base. Type, Miresa transversata HOLLAND, Ent. news, IV, 104. NN (SS) NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Genus Prolatoia HOLLAND. Prolatoia HOLLAND, Ent. News, IV, 107 (1893). Haplomiresa AVRIVILLIUSs, Ent. Tidsk. XVIII, 221 (1898)- Male, antennae bipectinated to the tip; female, simple. Palpi long, about two and a half times as long as head, obli- quely ascending, third joint slender, long. Hind tibiae with four long spurs. Fore wings with 11 veins, none stalkad; hind wings with 8 veins, 6 and 7 from a point or stalked, 8 anastomosing with cell toward base. "Species: perileuce HoLiL., Sjöstedti AuR. 233 DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA VON CHRISTOPHER AURIVILLIUS. =. Arctiidae. Die Gattungen der Arctiinen sind unter sich sehr nahe ver- wandt und können nur mit Schwierigkeit scharf unterschieden werden. Bisher wurden die &thiopischen Formen dieser Unter- familie auf sehr viele, zum Theil fär die Fauna dieses Gebietes ganz fremde Gattungen vertheilt. Viele dieser Gattungen sind völlig unhaltbar. Um meine Auffassung der Gattungen klar dar- zulegen gebe ich hier eine Uebersicht derselben, soweit sie mir genau bekannt sind!. Uebersicht der &thiopischen Arctiinen-Gattungen. I. Die Rippe 3 der Vorderflägel entspringt nahe an der Rippe 4 aus der Hinterecke der Mittelzelle. A. Die Rippe 10 der Vorderflägel entspringt hinter der Spitze der Mittelzelle aus dem Stiele der Rippen 7—9. Die Vorderflägel desshalb stets ohne Anhangszelle. a 1 Die Gattungen Adraltia (? = Spilosoma), Anaphela, Binna (? = Spi- losoma),. Daphenura, Metaculasta und Sciatta konnte ich nicht hinreichend untersuchen. Callioratis gehört nicht den Arctiiden, sondern den Geometriden oder den Lymantriiden an. Callicereon ist sicher eine Eulengattung. 45 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. a. Die Hinterschienen mit 4 Sporen. Die Vorderschienen unbewaffnet. 1. Spilosoma STEPH.” £. Die Hinterschienen nur mit 2 Sporen. Der Scheitel und die Vorderschienen unbewaffnet. a. Die Rippe 10 der Vorderfligel entspringt viel näher an der Spitze der Mittelzelle als an der Rippe 7. 2. Creatonotus HUÖBN. b. Die Rippe 10 der Vorderflägel entspringt in der Mitte zwischen der Spitze der Mittelzelle und der Rippe 7 oder näher an der letzteren. 1. Die Vorderfligel langgestreckt.. DierBalpen kurz, die Stirn nicht oder nur wenig iber- ragend. 3. Paralacydes n. nom.” 2. Die Vorderflägel gross und breit. Die Pal- pen länger, die Stirn ziemlich weit tiberragend. 5. Parachelomnia n. gen. Der Scheitel unmittelbar hinter den Fäöählern mit einer erhabenen Querliste. Die Vorderschienen an der Spitze mit zwei kräftigen Dornen. 4. Åcantharctia n. gen. B. Die Rippe 10 der Vorderflägel entspringt fast immer vor der Spitze der Mittelzelle und ist entweder ganz frei oder vereinigt sich gewöhnlich direkt oder durch die aus ihr entspringende Rippe 7/9 mit der Rippe 8 und bildet da- durch eine geschlossene Anhangszelle. Sehr selten ent- springt die Rippe 10 aus der Spitze selbst der Mittelzelle. a. Die Hinterschienen mit 4 Sporen. N. Die Vorderschienen normal gebildet, unbewaffnet. + Die Rippe 6 der Vorderflägel unmittelbar aus der Mittelzelle: +. Die ODC der Vorderfläögel fehlt oder ist kurz und steht senkrecht oder nur wenig schief. ? Von dieser Gattung kann ich: Alpenus WALK., Epilacydes BUTL., Eyral- fénus BUTL., Leucaloa BUTL. und Spilarctia BUTL. nicht unterscheiden. 3 Statt Menas HUBN. (= Eutenia WALLENGR. = Caligula AURIV.); welche Namen schon verbraucht sind. Zacydes HÖBN. hat vier Sporen an den Hintertibien. t Typus: Chelonia rubriceps MAB. aus Madagascar. 46 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 235 0. Die Beine sind nicht langhaarig. $. Die Rippen 4 und 5 der Hinter- flägel nicht gestielt. '+. Die Anhangszelle der Vorder- flägel fehlt oder ist schmal und lang. 1. Die Hinterflägel gross mit abgerundeter Spitze. a. Die Vorderflägel 'breit. Die Stirn ohne Haar- pinsel. a'. Die Anhangszelle der Vorderflägel sehr lang und schmal, lineär, die RIPPed 7 CC JUSsKA INte Aussenseite bivittata BuTL. (1898); >» Arctia» galactina MaB. (»yeux herissés de poils noirs»), »Åntheua» angustipennis WALK. und » Årctia bicolor> MAB. 3. Spilosoma Sjöstedti n. sp. — Flavicante-albidum (>) aut cervinum (2); dorso abdominis luteo, trifariam nigro macu- lato; fronte toto, macula verticis, punctis duobus collaris, binis tegularum, apice et latere exteriore palporum, macula magna in coxis anticis, pedibus anticis totis, geniculis, tibiis intermediis extus apice summo excepto, tarsis intermediis totis, macula in medio tibiarum posticarum, apice tarsorum posticorum plagisque magnis irregularibus alarum anticarum, costis pallidis divisis et saltim in femina linea distincta pal- lida cinctis, nigro-fuscis; ventre utrinque serie macularum nigrarum; alis anticis plagis (vel maculis) 4 costalibus unaque ad marginem posticum serieque marginali macularum 5 inter- costalium ornatis, plaga. costali 4:a maxima, e maculis 8, in areis 2—6, 1o—-12 et in cellula discoidali. positis, com- posita et cum maculis 4 parvis ad costam 2:am plus minus connexis. — Long. alar. exporr. 33—40 mm. Kamerun. — Y. SjösteEepr. — Mus. Holmizx. 64. Spilosoma euproctina n. sp. —-— Fig. 10, — g. Nivea segmentis 2—6 dorsalibus abdominis aurantiacis, puneto singulo nigro ornatis, margine postico colla- ris leviter flavicante, ramis antennarum, palpis ex- tus, coxis anticis, linea tibiarum anteriorum, macula apicali tibiaruip posticarum, calcaribus tarsisque Fig. 10. S2ilo- supra nigris aut fuscis; alis utrinque unicoloribus soma euproctina å niveis, anticis supra punceto minuto nigro ad basin AURIV. are& 3:X2, posticis infra. puncto discali nigro. — Long. alar. exporr. 28 mm, Loko am Niger-Flusse (P. STAUDINGER). — Coll. STAU- DINGER. 65. Rhanidophora phedonia Cr. Unter diesem Namen sind bisher: zwei sehr ähnliche, aber sicher verschiedene Arten vereinigt worden. . WALKER giebt in Trans. Ent. Soc. Lon- 52 [ WES AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 241 don (3) I p. 77 die Unterschiede der beiden Formen ziem- lich genau an, betrachtet aber dieselben als Geschlechter einer Art, die er cinctigutta nennt. Das & entspricht p/Ac- donia CR., fir das 2 behalte ich WALKERS Namen cincti- gutta. Die Unterschiede und Synonymen gehen aus der folgenden Uebersicht hervor. A. Palporum articulus ultimus articulo secundo plus duplo brevior, latitudine vix longior, apice truncatus. Genua, tarsi, tibie anteriores totx, postice apice nigra, albo- conspersa vel alboannulata. Al&Xe antice supra grise- scentes, linea submarginali destitute maculis exterioribus sepissime contiguis. INKA pAedorial GRAM. PapuExot:syqrpiorno;l tt 347 f. C. (1781). — WALLENGR. Sv. Vet. Akad. Handl. Bi a45 PE dö, re Marter (1805): cinctigutta & WALKER Tr. E. Soc. Lond. (3) 1700: INENBSÖ2) B. Palporum articulus ultimus articulo secundo haud vel vix brevior, latitudine plus triplo longior, apice oblique acuminatus. Pedes flavicantes; tarsi nec non tibie et cox& antice extus infuscata, non autem alboconspersa. Ale antice supra brunneo-flavide, linea dentata sub- marginali pallida plus minus distineta ornate maculis exterioribus s&epissime distantibus. 2. Rh. cinctigutta WALKER Tr. E. Soc. London (3) 1 p. 77 2 (1862). phedonia WALLENGR. Sv. Vet. Akad. Handl. JA, ND r4 3, ex Parte (1865) eburneigutta FELDER Reise Novar. Lep. t. 100, f. 26 (1868). Von beiden Arten liegen mir &S und 29 vor. Es ist sehr bemerkungswerth, dass zwei so ähnliche Arten so ganz verschiedene Palpen besitzen. un Acantharctia nov. gen. Palpi breves, porrecti, frontem vix superantes. — Antennze maris longe, femin&e breviter bipectinate. — Vertex pone anten- Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). 53 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. nas carinula elevata transversa, bilobata armatus. — Coxe antice magne&e, valde incrassate; tibie antice apice uncis duobus inge- qualibus armate; tibie postice tantum calcaribus 2 instructe. —- Abdomen alas posticas haud vel vix superans. — Ale tenues, subtenuiter squamose; antice anguster, elongate. — Coste fere omnino ut in genere Spzilosoma disposite, at costa 10 alar. ant. sepe ad apicem cellule magis approximata et coste 6:a et 7:a alar. post. breviter petiolate. Typus: Åcantharetia nivea AUR. 66. Acantharctia nivea n. sp. — Nivea; fronte, pectore, pe- dibus e maxima parte abdomineque flavescentibus, hoc seg- mentorum margine postico fasciaque laterali fuscis; tarsis, tibiis apiceque palporum extus infuscatis; alis unicoloribus, imrmmaculatis, niveis. — Long. alar. exporr.. 29—36 mm. Congo (DANNFELT). — 4 df's, I 9. — Mus. Holmie. 67. Acantharctia vittata n. sp. — Pallide flavicans, fronte, abdomine margineque costali alarum posticarum infrå saturatioribus, flavis; pectore pedibusque (femoribus supra flavis exceptis) fuscis; abdo- mine supra fasciis 6—7 transversis, plus minus latis nigris, serie laterali punctorum nigrorum, Fig. 11. Acantharctia Vittisque duabus ventralibus plus minus latis vittata AVRIV. — fuscis ornato; thorace interdum supra vitta media fusca; alis utrinque inter costas vittis valde variabilibus, plus minus latis, nigrofuscis instructis, 7 in areis 1b—7 alarum anticarum, vitta are& 5:2e per cellulam usque ad basin prolongata, 1—38 in alis posticis. — Long. alar. exporr. 38—39 mill. Natal: Weenen: — Mus. Holmige. — 1 &f, I 9. Betschuana Land. — Coll. STAUDINGER. — I Ög. Wenn alle die dunklen Streifen der Flägel entwickelt sind, sehen die Fligel schwärzlich aus und haben nur die Rippen und der Vorder- und Hinterrand hellgelb. 68. Pelochyta nigroapicalis n. sp. — 9. Nivea, corpore infra dense flavescente-suffuso, dorso abdominis, pedibus, articulo basali antennarum, margine postico capitis palpisque rubris, palporum articulis apice nigris, capite thoraceque supra punc- tis nigris (fronte et vertice singulo), collari 4, tegulis 4, meso 54 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 243 noto postice 2, scutelloque: 2) ornatis, tibiis tarsisque an- terioribus supra fuscolineatis:; alis utrinque albis, subdia- phanis, anticis supra ad basin nigro-bipunctatis, utrinque margine ipso costali angustis- sime, apice late (usque ad originem cost2e 7:22), margine- Fig. 12. Pelochyta nigroapicalis que exteriore minus late irre- AURIV. gulariter — nigro-fuscis, infra etiam margine postico late (fere ad plicam are& Ib) infuscatis ; alis posticis ad marginem interiorem flavescentibus, apice utrinque fuscis. — Long. alar. exporr. 58 mm. Kamerun: Barombi Station (PREUSS). — Coll. STAUDINGER. Grammarctia n. gen. Palpi breves, graciles, porrecti vel paullo adscendentes, fron- tem vix superantes, articulo ultimo minuto. — Frons lata, tumi- diuscula. — Antenn&2 maris brevissime ciliato-serrate, feminae simplices. — Pedes sat longi, adpresse squamosi; tibie anticae apice inermes, postice calcaribus 4 longis armate. — Coste ala- rum anticarum 12; costa 2:a paullo pone medium lateris postici cellul&e, 3:a2, 4:a et 5:a prope angulum posticum cellul& distincte separate, 6:a mox pone angulum anticum cellulx, 7:a e latere exteriore areol& radialis mox pone apicem cellul& discoidalis egrediuntur; costa 10:a e latere antico cellul& discoidalis longe ante apicem cellul&e oritur et mox costam g:am emittit, que se deinde cum costa 8:a conjungit areolam radialem latam transver- sam formans; costa 11 libera e cellula discoidali. — Al&x dense squamosXx. — Corpus squamosum. — Abdomen alas posticas vix superans. Typus: Setina bilinea WALK. List 31, p: 237 (1864). BUTLER fährt Öbzlinea zu der ganz verschiedenen nordameri- kanischen Gattung Seirarctia. 55 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Stenarctia nov. gen. Palpi mediocres, porrecti, frontem admodum superantes arti- culo secundo longo, apice paullulum dilatato, articulo tertio mi- nuto, obtuso. — Antenn&e maris bipectinate. — Tibie antice apice inermes, postic& calcaribus 4 longis armate. — Thorax et abdomen pilosa. — Abdomen valde elongatum, alas posticas dimidio fere superans. — Ale sat dense squamose, antice bre- ves, sed sat anguste, apice obtuse; postice late. — Coste ala- rum anticarum r12: costa 2 basi curvata pone medium lateris postici cellul& discoidalis, coste 3—5 valde approximate ex an- gulo postico cellulxe, costa 6:a fere in medio inter costam 5:am et apicem cellul& (costula enim transversa superior (ODC) valde elongata et obliqua est), coste 7—9 trunco communi ex apice cellulx, coste 10 et 11 libere e latere antico cellul&e oriuntur. — Coste alarum posticarum 38: costa 3:a ex angulo postico cellulx, coste 4 et 5 breviter petiolate, coste 6 et 7 ex codem puncto oriuntur; costa 8:a usque ad medium cellul&e discoidalis . cum trunco anteriore confusa. 69. Stenarctia quadripunctata n. sp. — Fusco-grisea, tronte e maxima parte nigro, ad basin antennarum rubro-penicillato, margine postico capitis rubro, collari nigro-bimaculato, pedibus pallidis nigrostriatis, coxis anti- cis basi rubro-hirtis; abdomine flavescente, quinquefariam nigro- Fig. 13. Stenarctia quadripunctata j ORT maculato, seriebus nempe dorsa- libus duabus, lateralibus duabus et ventrali unica macularum majorum ornato, apice fasciculo magno rubro instructo; alis anticis fusco-griseis, ad basin marginis interioris obscurioribus fuscis, pone medium fascia transversa fusca, obsoleta, ima basi punctis 2 minutis nigris et ad medium marginis antici maculis 4 nigris, quarum 2 majores costales, 2 minores in eellula discoidali; alis 560 Ra EA a AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER : LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 245 HO. KG posticis pallide flavescentibus, apice et ad marginem exte- riorem late leviter infuscatis. — Long. alar. exporr: 32 mm. Ogowe. — Coll. STAUDINGER. Ein zweites Stuck aus Kuilu ist viel dunkler, hat schwarz- braune Hinterflägel und rothen Hinterleib. Fam. Sy ntomidea. Dysauxes subfenestrata n. sp. — Aurantiaca; antennis, capite inter et paullo pone antennas, thorace supra (macula media aurantiaca excepta), serie dorsali punetorum abdomi- nis fasciaque subapicali abdominis nigris; alis anticis nigris macula irregulari ad basin coste aurantiaca maculisque 4 albido-flavescentibus subpellucidis; prima ad medium margi- nis dorsalis antice cellulam discoidalem attingente, secunda minore subquadrata in cellula discoidali paullo ante apicem, tertia rotundata inter costas 3:am et sg:am, quarta parva subapicali inter costas 6:am et 8:am + 9g9:am; alis posticis aurantiacis margine exteriore irregulariter anguste nigro; pe- dibus unicoloribus flavis. Long. alar. exporr. 26 mm. Madagascar. — 2 29. — Museum Hamburg et Holmizx. Mit D. lucia OÖBERTH. nahe verwandt, durch die Lage des dritten, hellen Fleckes der Vorderflägel leicht zu unter- scheiden. Fam. Lasiocampide. Opisthodontia dentata n. sp. — Cervino-grisea alis anticis grisescentibus ad marginem posticum late (usque ad costam tertiam) rufo-fulvis puneto minuto discocellulari lineisque duobus transversis undulatis parum conspicuis, nigricantibus ; alis posticis nigro-fuscis ima basi margineque interno rufe- scentibus, pone medium lineis duabus obsoletissimis trans- versis nigris; alis infra ut supra coloratis areis pallidis paullo magis extensis; ciliis omnibus lete brunneo-rufis; Sä Fig. Y2 9: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. margine alarum anticarum irre- gulariter dentato. &A — Ex- pans. alar. 49 mm. Gabun. — Museum Ham- burg. Im Geäder stimmt diese Art, wie die Abbildung zeigt, sehr nahe mit O. Dannfelti AUR. tuberein. Ganz wie bei 14. ÖOpisthodontia dentata AURIV. dieser ist die Falte des Feldes 1 b der Vorderflägel zu einer fast vollständigen Rippe entwickelt. Der grösste Unterschied zwischen O. Dannfelti und denrtata Viegt in den bei dentata am Saume unregelmässig gezähnelten Vorderflägeln, während diese bei jener Art ganzrandig sind. Auch die Hinterflägel sind am Vorderrande nicht so sanft gebogen wie bei Darnmn- feltz sondern treten in der Mitte etwas eckig hervor. Gonometa niveoplaga n. sp. — 2. Obscure fusco-brunnea; alis anticis apice subacute productis, marginem versus paul- lulo pallidioribus fasciis transversis tribus obsoletis ferrugineis indistinete nigro-marginatis, prima ante medium subrecta, secunda mox pone medium ad costam sextam angulata, tertia obliqua submarginali fastigiata, infra brunneo-fuscis ad basin marginis postici late niveo suffusis; alis posticis apice subangulato productis utrinque niveis margine antico (6 mm.) et postico (9—12 mm.) latissime brunneo-fuscis, margine ipso costali tenuissime niveo. — Expans. alar. 115 mm. Gabun. — Museum Hamburg. Stimmt im Rippenbau völlig mit G. postica WALK. tuberein. Saturniida. Goodia impar (n. sp.:) — Ferruginea vertice et collari late cinereis fasciculis ad basin antennarum, genubus, maculisque tarsorum albidis; pedibus nigrofuscis ; antennis lutescentibus; abdomine supra apicem versus obscuriore fusco-brunneo; alis anticis apice valde falcato-productis angulo postico recto, obscure ' rufo-brunneis parte apicali late cinerascente, ante 58 rn AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 247 74. medium lineis duabus irregularibus transversis, ad costam et ad mar- ginem internum valde appropin- quatis, in medio autem separatis cinereis, costa pone medium ma- culis duabus brunneis ornata, ma- cula exteriore triangulari, majore, subapicali, ad apicem cellul& discoi- dalis punctis quatuor minutis vitreis Fig. 15. Goodia impar brunneo-cinctis, uno ad angulum AURIV. posticum, tribus prope angulum an- teriorem cellul& sitis; alis posticis supra fere unicoloribus obscure ferrugineis margine exteriore pallidiore subviolascente areaque subanali fulva, ad apicem cellul& discoidalis punctis 4 vitreis, fusco cincetis ornatis; alis infra &qualiter subviola- scente fusco-ferrugineis margine ipso celare ferrugineo, anticis plaga ad apicem cellulX&, in qua puncta vitrea, maculaque parva prope apicem ochraceis. — Expans. alar. 61 mm. Kamerun: Nyongwe Fluss. — Museum Hamburg. Durch Fligelform und Zeichnungsanlagen stimmt diese Art mit den tbrigen schon bekannten Arten der Gattung Goodia genau iiberein. Ungeachtet der sehr grossen Ver- schiedenheiten in Fliägelform, in der Bildung des Saumes, in der Entwickelung der Glasflecken und in der Färbung bin ich sehr geneigt zu glauben, dass Goodia impar nur das & von meiner Holocera? mairabilis!t ist, welche Art in derselben Lokalität und wahrscheinlich gleichzeitig ge- fangen wurde. Jedenfalls ist mzrabilis AUR. sicher als das 2 irgendeiner Goodza-Art und nicht als Vertreter einer neuen Gattung zu betrachten. Bisher sind von der Gattung Goodia nur Männchen beschrieben worden. Zygenide. Arichalca viridifasciata n. sp. -—— Nigra, plus minus cha- lybeo-micans, palpis, coxis anticis tibiisque posticis dense 14 Ent. Tidskrift 16, p. 120 (1895). = (Carnegia mirabilis HOLLAND Ent. News 7, p. 134 tab. 6. 1896. 59 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. coccineo hirsutis, his basi croceis; capite thoraceque supra squamis viridi-micantibus dense vwestitis; alis anticis supra maculis aut fasciis transversis 7—38 lete viridi-aureis vel viridibus ornatis, infra unicoloribus chalybeo-nigris; alis posti- cis utrinque unicoloribus chalybeo-nigris; segmentis abdomi- : nis apice plus minus squamis coeruleis ornatis. — Expans. alarites- 30. mm. Kamerun (SJÖSTEDT), Gabun. — Museum Holmize; Mu- seum Hamburg. Coll. STAUD. Es verwundert mich, dass diese in den Sammlungen ziemlich verbreitete Art nicht schon beschrieben wurde. Im Geäder weicht sie von ÅA. melanopyga WALLENGR. nur da- durch ab, dass die Rippen 6 und 7 der Hinterflägel von einander getrennt ausgehen. BUTLER vereinigt Årichalca mit Arnzocera HorpFF. und behauptet sogar, dass Å. melanopyga mit Arniocera aurigutta HorPrr. identisch ist. Wenn aber HoPFFERS Beschreibung der Gattung Arnzocera richtig ist, sind die Rippen 8 und 9 der Vorderflägel bei Avrniocera gestielt, während sie dagegen bei Årzichalca ganz frei ver- laufen. Die Abbildung von Å. aurigutta weicht durch die Zahl und Anordnung der gelben Flecken der Vorderfligel ganz beträchtlich von allen unseren Stäcken von smelanopyga ab. Pompostola (HÖBN.) WALK. stimmt im Rippenbau völlig mit ÅArzchalea iäberein, hat aber viel längere Palpen. KIRBY will fär Pompostola den Namen Charidea DALM. brauchen. Charidea wurde von DALMAN statt Glaucopzis FABR , welcher Name schon in der Zoologie verbraucht war, vorgeschlagen. Der Typus von Charidea muss demnach derselbe, wie der- jenige von Glaucopis FABR. sein. In der Beschreibung von Glaucopis sagt aber FaBRICIUS »Die Fiähler borstenförmig, gekrimmt», was gar nicht auf /iyparchus CRAM. passt. Die- ses Beispiel zeigt noch einmal, zu welchem Unsinn eine rein mechanische Feststellung der Gattungstypen fuähren kann. Limacodidea. Prof. KaArscH hat das Verdienst zuerst versucht zu haben!? 15 Entomol. Nachr. 22, p. 261—285 (1896); 25, p. 129—144 (1899). 60 SA AURIVILLIUS : DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 249 die afrikanischen Limacodiden-Gattungen scharf zu begrenzen. FEinige Gattungen sind ihm indessen leider unbekannt geblieben und die Gattungen aus Madagaskar hat er nicht in Betracht gezogen. Ich halte es fär meine Pflicht diese Gelegenheit zu benutzen um die in unserem Museum aufbewahrten Gattungstypen näher zu beschreiben und auch einige anderen Bemerkungen zu machen. Adrallia WaLK. ist, wie ich mich durch Untersuchung des Typus in Brit. Museum liberzeugt habe, eine Arctiiden-Gattung und fällt wahrscheinlich sogar mit Spilosoma zusammen. Apluda WaALLENnGR. Als Typus dieser Gattung muss plebeja WALLENGR. betrachtet werden. Wenn man diese Art nach HAMP- sSoNS Uebersicht der ostindiscehen Gattungen examinirt, kommt man auf Contheyla WALK., nach KarscH's Uebersicht aber auf C7e- nolita. Non Contheyla wunterschei- det sich Åpluda sofort durch die männlichen Fihler, welche von der Wurzel bis etwas tber die Mitte hinaus mit mässig langen, nach aus- sen an Länge nach und nach ab- Fig. 16. Apluda plebeja nehmenden, einfachen Kammzähnen WALLENGR. besetzt sind. Bei C7enolita (wenig- stens bei CZ. argyrobapta KaArscH) haben die Fiähler breitere, ungleich gegabelte Kammzähne, welche sich fast bis zur Fähler- spitze erstrechen. Bei plebeja haben die Vordertibien einen Sil- berfleck an der Spitze und die Vordertarsen kleine Silberpunkte am Ende der Glieder ganz wie bei Ctenolita. KARSCH liefert keine Beschreibung des Rippenbaues von Ctenolita. So weit ich aber nach (CZ. argyrobapta beurtheilen kann stimmt Ctenolita auch darin völlig mit ÅApluda iberein. Bei ÅApluda plebeja ist der Hinterkörper kurz und erreicht nicht oder kaum den Anal- winkel der Hinterflägel. Bei C7enolita ist der Hinterkörper län- ger und dadurch allein scheint mir diese Gattung von ÅApluda unterschieden werden zu können. KaArscH benutzt die Silberflecke der Vorderbeine um die Gattungen C7enolita und Ctenocompa von anderen Gattungen zu OI 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 399. trennen. Dieses kann zwar ein vorziägliches Hilfskennzeichen sein um die Gattungen zu unterscheiden, kann aber nicht als ein genigendes Kennzeichen betrachtet werden um zwei Arten, die sonst mit einander in allen morphologischen Merkmalen tiberein- stimmen, generisch zu trennen. Es ist darum erforderlich zu zeigen, dass diese Gattungen auch durch andere Kennzeichen von den uäbrigen unterschieden werden können. Zu ÅApluda stellte WALLENGREN auch eine andere Art zxvi- zZabilis WALLENGR. Von dieser ist mir nur das 2 bekannt, wenn aber szmzlis Dist., wie durch die Zeichnung sehr wahrscheinlich gemacht wird, mit zxvztabiis congenerisch ist, hat das & anders gebildete Fiähler, welche im ersten Drittel mit zwei Reihen lan- ger Kamzähne versehen sind. Fär diese beiden Arten schlage ich die neue Gattung Parapluda vor. Parapluda kommt der Gattung Parasa sehr nahe, scheint aber davon durch die lang gestielten Rippen 6 und 7 der Hin- terflägel und durch die nur mit Endspornen versehenen Hinter- schienen unterschieden werden zu können. Asteria KarscH fällt wahrscheinlich mit Somara WALK. und Å. ecretacea KARSCH mit Somara canescens WALK. zusammen. Coenobasis KarscH. Zu dieser Gattung gehört auch Pa- rasa fulvicorpus Hampes. (1896) aus Aden. 75. Coenobasis argentilinea n. sp. — Pallide viridis, fronte, palpis, sterno, pedibus abdomineque flavescentibus, femoribus supra lete flavis, tibiis tarsisque fuscomaculatis, extus viridi- hirtis: articulis 2—4 abdominis supra flavo-fasciculatis; alis anticis supra viridibus, vitta argentea costam medianam se- quente et apicem cellul&e discoidalis, non autem basin attin- gente punctisque marginalibus nigris ad apices costarum or- natis, infra pallidioribus ad basin et costam flavicantibus; alis posticis utrinque niveis, vix virescentibus punctis 'mar- ginalibus nigris, infra ad basin flavicantibus. &. — Long. alarvexporr. 275 mm. Damaraland: Svakop fluvius. — J. WAHLBERG. — Mur seum Holmize. Cosuma WaLrkK. — Bei allen sechs Stäcken von C. rugosa, die ich untersucht habe, finde ich die Rippe 8 der Hinterflägel durch eine kurze, schief gestellte Querrippe mit der Vorderrand- 62 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 2351 rippe der Zelle vereinigt. Diese Querrippe ist beim 2 etwas länger und deutlicher als beim & und wurde offenbar von KARSCH äbersehen. Dasselbe gilt auch von der Gattung Rhypteira Hou. Die ganze Abtheilung 6 in KarscH Uebersicht der Gattungen fällt demnach als unbegriändet weg. Die Fiihler ihaben beim & etwa bis zur Mitte zwei Reihen von Kammzähnen, dann aber nur eine Reihe von allmählig kärzeren Kammzähnen. Cosuma cine- 7ea HoLL., welche sicher mit /NVatada undina DRUCE zusammen- fällt, scheint mir am besten in die Gattung Cosuma zu passen. KarscH fihrt zie zu der Gattung Zrpypghaxr. Ob und wie Tryphax von Cosuma zu trennen ist, kann ich ohne den Typus (7. vigoratus) zu kennen nicht entscheiden. In KARCSH's Uebersicht hat sich offenbar ein Fehler eingeschlichen, denn in 10 liest man: »Fähler beim f =— — =-— mit zwei Reihen zur Spitze hin an Länge nach und nach abnehmender Kammzähne» inst rkaber, welche semenUWUnterabtheilungsiivonk 10: ist, steht: »Fähler mit einer Reihe beim gÖ& mässig langer, zur Spitze hin an Länge nach und nach abnehmender — — — Kammzähne»>. Crothema BUTLER. — Diese Gattung gehört wohl sicher nicht zu den Limacodiden. Ihre richtige Stellung ist mir jedoch gar nicht klar. Die Rippe 3 der Hinterflägel verläuft ganz frei nahe am Vorderrande der Zelle und nähert sich hinter der Spitze der Mittelzelle sehr wenig der Rippe 7 um dann wieder zu diver- giren. Die Rippen 6 und 7 der Hinterflägel gehen getrennt aus und verlaufen ziemlich parallel. Wenn Crothema eme Lima- codide ist, muss sie darum in die Nähe von Zeda gestellt wer- den. Die Beine sind alle anliegend beschuppt und die Hinter- schienen haben 4 lange Spornen. Ectropa WALLENGR. gehört zu den Chrysopolomiden (siehe unten). Warum KirBY, welcher sonst ganz unhaltbare Gattungen beibehält, diese Gattung sowie Zeda mit Parasa vereinigt, ist mir völlig unerklärlich. Gavara WaLK. — Mit dieser Gattung ist Pletura WaL- LENGR. identisch, denn Pletura squamosa WALLENGR. (Wien. E. Mou 4, ps c45) ist= Go velutino WARE) In VetsAkad. Handl: (2) 5 :4 beschrieb WALLENGREN später auch eine Form, die er als das £ von squamosa betrachtete. Dieses &, dessen Typus ich in unserem Museum leider nicht wiederfinden konnte (viel- 63 252 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899: leicht ist das Stäck in WALLENGRENS Sammlung geblieben), muss sicher einer anderen Gattung angehören, denn das Stick, welches WALLENGREN als & Dbetrachtete, ist thatsächlich ein &A und die Gavara-SsS haben einfache Fiähler. Heterolepis leprosa FELDER stellt wahrscheinlich auch nur Gavara velutina dar, obgleich die Abbildung sehr roh ist. Heterolepis sparsa Prörz ist eme Ple- gapteryx und demnach keine Limacodide. Latoia GvÉrR. — Den Typus dieser Gattung kenne ich leider nicht. LL. axa Hoi., viridifascia Horn. und picta WALK. stimmen mit Parasa iberein. Fiär L. albipuncta HoLL. muss ohne Zweifel eine neue Gattung errichtet werden. Da mir aber nur ein Q vorliegt, muss ich die Begrändung der Gattung der Zukunft iberlassen. ÅL. intermissa WALK. 9 (non YI) ist wahr- scheinlich = Parasa johannes Dist. Parasa MooreE. — P. Karsclu Dyar (= valida KARsScH) scheint nach der Beschreibung kaum von FP. urda verschieden zu sein. P. pallida MÖSCHL. stimmt im Rippenbau mit Parasa senau tiberein. Die folgenden zwei Arten scheimen neu zu sein. 76. Parasa princeps n. sp. — Infra castaneo-brunnea, alis anticis ad marginem posticum late aureis, posticis ad mar- ginem internum flavescentibus, capite supra cum macula supero-media frontis et thorace supra viridibus; alis anticis supra lete viridibus macula parva basali, a costa late sepa- rata fasciaque lata marginali brunneis, macula basali antice a costa mediana terminata, sed ad basin coste submediane distincte dentata, in area I b+1c sat longe obtuse producta et fusco-marginata, fascia marginali in areis 2—4 intus late obtuse et fere usque ad basin are&e 4:2 producta, ante: et pone hunc processum late emarginata, aream 8:am tamen totam implente et ad costam 7:am dentata, ad marginem inter costas Ib et 5 plus minus late infuscata; alis posticis et abdomine supra lete aureo-flavis, illis ad marginem brun- nescentibus; ciliis utrinque brunneis. &. — Long. alar. ex- porr. 5T mm. Ogowe. — Coll. STAUDINGER. Diese Art ist offenbar mit PF. szmzalis FELD., welche Art auch in S. Afrika, vorkommt, nahe verwandt, ist aber viel grösser und hat eine breitere nach innen mehr gesehwungene 64 te Nr SDR se rr AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN 'AUS AFRIKA. 253 Saumbinde. Diese Binde ist an der Rippe Ib 4 mm., an der Rippe 4 8 mm. und an der Rippe 8 5 mm. breit.. Der Wurzelfleck ist an der Mediana 5 mm. breit. 77. Parasa trapezoidea n. sp. &. — Corpore infra, antennis, palpis, pedibus, lateribus: et apice frontis nec non apice abdominis obscure castaneis; capite et thorace supra viridi- bus, abdomine apice excepto pallide flavo; alis anticis supra brunneis fascia transversa media, 3,—4 mm. lata lete viridi, intus omnino recte et oblique terminata, extus ad Costas 2:am et 7:am convexa et ad costam '4:am-leviter emarginata, area brunnea basali ad costam fere duplo latiore quam ad marginem interiorem, medium marginis costalis fere attingente, infra virescente aureis margine costali anguste, exteriore late castaneo:; alis posticis supra flavescentibus ad marginem brunnescentibus, infra etiam ad costam brunneis; ciliis omnibus utrinque brunneis. — Long. alar. exporr. 20—31 mm. Kamerun. — SJÖSTEDT. — Museum Holmi2x. Nach 6 ganz ähnlichen Männchen. Das &Q ist mir un- bekannt. Die Fiähler sind nur im ersten Drittel zweireihig gekämmt, alsdann fast einfach, nur sehr kurz sägezähnig. Paryphanta KarscH. — P. lacides DrucE (An. N.:H. (7) 3, P- 474. 1899) stimmt nach der Beschreibung völlig -mit Vz- phadolepis auricincta BuTtL. iäberein. Wie aber dieselbe Art in so ganz verschiedene Gattungen gestellt werden konnte, ist mir unerklärlich. Semyra WaLKk. — Fiär die von HoLLAND zu dieser Gattung gestellte Art (Zzzeata HOoLL.) muss eine neue Gattung errichtet werden. Semyrilla n. gen. Antenn&e maris fere usque ad apicem bipectinate; rami pec- tinis apicem versus sensim breviores; femin& simplices. — Palpi valde elongati, recurvati, altitudinem verticis fere superantes; arti- culus secundus longissimus oculos superans, adpresse squamosus, tertius secundo' brevior, elongatus, compresso-conicus, apice sub- plumosus. — Pedes usque ad. apices tarsorum densissime hirsuti; 65 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. tibie postice calearibus 4 armate: — Abdomen alas posticas fere dimidio superans: — Ale elongatx, subanguste. — Coste alarum anticarum 12: costa 3:a a 4:a propius quam a 2:a Ooriens, 4:a et 5:a fere ex eodem puncto, 5:a et 6:a late separat>e costula transversa inter eas haud discernenda, at furcula brevi coste cel- lulam dividentis conjuncte: costa 7:a e medio petioli costarum 3:2e et 9:22; costa 9:a fere in apicem ale egrediens; 10:a libera paullo ante apicem ecellul& discoidalis; 11:a recta, ut in genere Delorhachis KARSCH ad costam 12:am arcte adpressa, area I1:a igitur angustissima. — Coste alarum posticarum 8: costa 8:a a basi libera, marginem anticum cellule usque ad ultra medium cellul& approximata et ad medium cum cellula costula obliqua connexa, coste 6:a et 7:a ex eodem puncto vel breviter petiolat2e. Von Hadraphe KarscH und 7Zeinorrhyncha Hoi. unter- scheidet sich Semyrilla durch die bogenförmig aufsteigenden, nicht gerade hervorgestreckten Palpen. In dieser Hinsicht scheint sie mit .Scotinochroa BUTL. ubereinzustimmen, da aber Scotino- chroa im Rippenbau mit Cosuma iäbereinstimmt, muss Semyrilla sicher von Scotinochroa verschieden sein. Zu HOLLANDS Beschreibung der typischen Art ist hinzufä- gen: Die Fähler an der Wurzel mit emem schneeweissen Punkte. Susica WALK. — Von S. conxfusa WALK. liegt mir ein & aus Sierra Leona vor. Die Rippen 7 und 10 gehen wie. auch der lange Stiel der Rippen 8 und 9 der Vorderfligel gerade aus demselben Punkte, der Spitze der Mittelzelle aus. Nach HAaAMP- SON gehört demnach diese Art nicht zu .Szszca sondern eher zu Natada. Die Fiähler sind fasst bis zum letzten Drittel lang zwei- reihig gekämmt, alsdann aber einreihig sägezähnig. Die Rippe 3 der Hinterflugel trennt sich von der Wurzel aus allmählig von der Mittelzelle, ist aber bei dem vorliegenden Sticke (ob immer?) durch zwei, von einander breit getrennten, feinen, schiefen Quer- rippen mit dem Vorderrande der Zelle vereinigt. Nach KARSCH's Uebersicht wäre confusa vielleicht eme MHäilipoda. Wenn es sich zeigen wird, dass sie nicht mit Häilipoda ibereinstimmt, muss fär sie eine neue Gattung errichtet werden. T&eda WALLENGR. — Zu dieser Gattung fähre ich auch die folgende kleine, niedliche Art, welche, wie die Abbildung zeigt, im Rippenbau nur sehr wenig von 7. cetitis abweicht. Die 66 —- ver AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 255 wichtigsten Unterschiede sind, dass die Rippe 7 der Vorderflägelt aus demselben Punkte wie der Stiel von 8+9 entspringt und dass die Rippe 8 der Hinterflägel durch eine kleine Querrippe mit dem Vorderrande der Zelle vereinigt ist. Der Lappen am Hinterrande der Vorderflägel ist grösser als bei ettis. 78. T&eda pusilla n. sp. — Flavescens, pedibus anticis, lateri- bus frontis, collari et thorace supra obscurioribus brunnescen- tibus: alis anticis supra cervinis ante lobum e. — Palpi sat elongati, frontem dimidio articuli secundi superantes, porrecti, squamosi; articulus tertius conicus, dimidio secundi vix brevior, subnutans. — Pedes adpresse squamosi; tibie extus tan- tum leviter pilos&e, postice calcaribus 4 longis instructe. — Ale breviuscul&e, sublate: antice seriebus transversis squamarum eleva- tarum ornate. — Coste alarum anticarum 12: coste 4:a et 5:a valde approximate orientes; costa 6:a omnino in medio inter costas s35:am et 7:am; costa 7:a libera ex angulo antico; costa 3:a et 9:a longe petiolate, 9:a in apicem egrediens; costa 10 libera paullo ante apicem cellulx; costa I1:a subrecta et a 12:a sat late separata. — Coste alarum posticarum 8: coste 2—5 67 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. solito in hac familia modo disposite; coste 6:a et 7:a longe petiolate; costa 83:a longo spatio cum costa anteriore cellulzxe conjuncta. — Cilie alarum longe. 79. Lepidorytis sulcata n. sp. — &. Brunneo-flavescens; fronte, palpisque supra albidis; thorace supra pallido, brunneo-vario; pedibus brunneis albo-annulatis; alis infra unicoloribus sub- aureo flavo-brunneis serie obsoleta marginali maculis pallidis composita:; anticis supra flavo-albidis, seriebus transversis, circiter 12, brunnescentibus, squamis elevatis formatis, mar- ginem costalem haud attingentibus maculisque nonnullis (pre- sertim ad basin, in cellula discoidali et ad apicem) brun- neis ornatis; alis posticis supra flavescentibus, ad marginem exteriorem pallidioribus. — Long. alarum exporr. 24 mm. Deutsch Ost-Afrika: Lindi. — Collectio STAUDINGER. Durch die Folgende Zusammenstellung därften die Gattungen der 2ethiopischen Limacodiden leichter unterschieden werden kön- nen. Eine vollständige Uebersicht kann: ich gegenwärtig nicht geben. Die Gattungen, welche ich selbst nicht untersucht habe, [6 sind mit ” bezeichnet. I. Coste 6 et 7 alarum posticarum costula transversa separate exeuntes, parallel>e. Teda WALLENGR. — ”Phlebodicha KarscH. — (Crothema BuTtL.). II. Coste 6 et 7 alarum posticarum ex eodem puncto aut petio- late, divergentes. A. Costa 11:a alarum anticarum recta. a. Coste $8:a et 9:a alarum anticarum in unam conjunct2>; coste alarum anticarum igitur tantum 11. Prolatoia Hoir. (= Haplomiresa AuUR.). B. Coste 8:a et 9:a alarum anticarum furcam petiolatam formantes: coste alarum anticarum 12. + Palpi valde elongati: $. Palpi recti, porrecti aut -pendentes. ”Hadraphe KarscH. — ”Teinorhyncha Hou. $$: Palpi recurvati,; falciformes. Semyrilla Auriv. — ”Scotinochroa BuTtL: 68 AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 257 NR Palpi mediocres, porrecti aut leviter adscendentes. $- Antenn&e maris saltem ad basin biseriatim pe- ctinate. 1. Antenn&e maris usque ad apicem biseriatim pectinate. Brachia KARscH. — Chrysamma KARSCH. — ”Hegetor Karscu. — Lepidorytis AURIV. -—= Prostermidia' SAArM. — Sporetolepis KARSCH. 2. Antenn& maris apice simplices aut uniseri- atim pectinate vel dentate. a. Ale postice mars apice producte et pone apicem emarginate. ”Andrallochroma KARscH. — ?”Eccopa KarRscH.!6 — Parnia MaAB.!ö ; b. Ale postice maris Xqualiter rotundate, apice obtusze!”. Coenobasis KArscH. — Cosuma Wear- KER. — Clenocompa KarscH. — Delo- rhachis KarscH. — ”Gephyrophora KarscH. — ?Hilipoda KarscuH. — La- toia GuvÉR. — ”Miresa WALK. — Omo- cena KarscH.!3 — Parapluda AVR. — Parasa Moore. — ”Paryphanta KarscH. — Phorma KArRscH. — Pri lura HoirL. — Hhypteira "HoLrr. — So- mara WALK. (Åsteria KARSCH.). — ”Stro- ter KaArscH, — ”Iryphax KARSCH. $$. Antenn&e maris usque a basi uniseriatim lamel- late aut dentate. !6 Die Bildung der Fiihler des gg ist fär diese Gattungen nicht angegeben. 17 Die vielen Gattungen in dieser Abtheilung sind theilweise sehr nahe verwandt und erfordern noch genau gepriäft zu werden. 18 Zu Omocena fiähre ich auch Anzabe micacea BUTL. aus Madagascar, welche keine Thosea (Anzabe) ist. Sie hat kurze Palpen, welche die Stirn kaum iiberragen; die Rippe 10 der Vorderfl. entspringt fast aus der Mitte des Stieles von 8+9 und die Rippe 7 frei aus der Zellenspitze. Die Rippe 8 der Hinterfligel anastomosirt vor der Mitte mit dem Vorderrande der Zelle und die Rippen 6 und 7 gehen aus demselben Punkte aus. Entomol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). 69 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. ÅApluda WALLENGR. — Baria KaArscH. — Ba- illa Dyar. — Ctenolita KarscH. — ??Inous WALK. Palpi minuti, obsoleti. ”Micraphe KARSCH. B. Costa 11:a alarum anticarum ab initio costam 12:am ver sus incurvata. a. Antenn& maris ad basin biseriatim pectinate. Heterolepis KARSCH. 8. Antenn& maris simplices. Gavara Wark. — Macrosemyra Butr. — "Lembopteris BuTL. — ”Niphadolepis KARSCH. Obs. Ich habe hieroben die Bildung der männlichen Fähler als vortreffliches Hilfskennzeichen benutzt, bin aber, wie auch HAMPSON, darum nicht geneigt Gattungen einzig und allein auf Kennzeichen des einen Geschlechtes zu gränden. : Fam. Chrysopolomidee. Zu dieser Familie gehört auch £cfropa WALLENGR., welche sich, wie die Abbildung zeigt, von Chrysopoloma sofort durch die geeckten Fliigel unterscheidet. Die Zahl der zu dieser Familie ge- EEE ET hörigen Arten vermehrt sich schnell. DI- STANT beschreibt soeben zwei neue Arten aus. Transvaal (An. N. EF (7)I4) P2 302) und hier folgt die Beschreibung einer klei- i nen neuen Art aus Gabun. 30. Chrysopoloma roseofasci- ata n. sp. — Tota pallide lutescens, infra pallidior, palpis extus tibiisque anticis antice Fig. 18. Ectropa ancilis WALLENGR. infuscatis; alis utrinque paullo ante medium fascia communi brunnescente, roseotincta divisis, area basali presertim in alis posticis plns minus roseo-tincta, in alis anticis puncto elongato ad apicem cellul& nigro, in posticis squamis perpaucis nigris ornata, area marginali costis distincte flavidis divisa; ciliis omnibus latis flavidis; antennis pallidis. 7. — Long. alar. exporr. 23—24 mm. Gabun et Kuilu, — Coll. STAUDINGER. Die Rippe 10 der Vorderfligel entspringt vor der Spitze der Mittelzelle und die Rippe 8 der Hinterflägel ist eine kurze Strecke mit der Vorderrands- rippe der Zelle verschmolzen, — -—>tL-oIA— 70 JERIRT 2159 NEUE ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA LONGICORNIA. VON CHR. AURIVILLIUS. er 42. Tetroplon caudatum n. gen. et sp. INR are Tetroplon n. gen. Ibidionidarum. — A generibus Hexoplon et Gnromidolor presertim differt scapo antennarum breviore tibiis- que intermediis et posticis singulis apice spina longa externa armatis. Md T. caudatwm n. sp. — Elongatum, angu- stum, rubrum, nitidum; capite, antennarum arti- culis 1—3, dimidio apicali femorum anticorum et intermediorum, parte basali tibiarum, seg- mentisque 2—5 totis apiceque segmenti primi abdominis nigris; elytrorum dimidio apicali coeruleo:; antennarum articulis 4—11, femori- bus posticis totis, basi femorum anteriorum apiceque tibiarum testaceis; tarsis plus minus infuscatis; prothorace elongato, cylindrico, niti- dissimo, supra vix in&quali, prope basin con- Fig. 13, Tetroplon caudatum AURIV. stricto; elytris profunde seriatim punctatis, apicem versus sensim 1 Siehe Entomol. Tidskr. 18. p. 241—248. 1897. 51 angustatis et singulis in spinam acutam productis, omnino non 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. truncatis, in medio partis rubri basalis linea parva elevata, trans- versa, albida, nec suturam nec marginem attingente ornatis; pec- tore tenue albido-sericeo. — Long. corporis 10 mm., lat ad hu- meros 2 mm. Brasilien: St. Catharina. — Museum Holmize. 43. Tetroplon Sahlbergi n. sp. BIO SA. Obscure brunneum, pilis erectis pallidis vestitum, capite protho- race articulisque duobus primis antennarum nigris : femoribus, dimidio apicali tibiarum et plus dimidio basali elytrorum rufis, hoc vitta media abbreviata et fascia transversa postica pallidis ornato; scapo antennarum brevi, leviter curvato, subpyriformi, quam articulo 3:0 multo breviore; tuberculis an- tenniferis apice breviter spinosis; prothorace elon- gato cylindrico, &quali, nitidissimo, ante basin leviter constricto; scutello apice rotundato, albo- sericeo; elytris basi subseriatim punctulatis, apice sublevibus, truncatis et bispinosis, spina suturali brevi, dentiformi: pectore tenue albo- Fig. 14. Tetroplon sericeo. — Long. corporis 10—12 mm., lat. Sahlbergi AURIV. ad humeros 2—2,3 mm. Brasilia: Rio Janeiro (F. SAHLBERG). — Museum Holmie. 44. Hexoplon eximium n. sp. Brunneo-nigrum, nitidum, pedibus (coxis), trochanteribus, basi tibiarum nigris tarsisque infuscatis exceptis) elytrisque (tertia parte apicali nigra excepta) rufis; antennis fusco-brunneis scapo sub- cylindrico dilutiore, rufo-brunneo, articulis 3—10 sulceatis et cari- natis; prothorace elongato, cylindrico, supra medio leviter con- vexo, basi apiceque leviter constricto; scutello apice obtuse rotun- dato cylindrico; elytris nitidissimis, ante medium leviter seriatim punctulatis, apice suboblique truncatis et extus spina longa arma- 52 ST AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 2061 tis; femoribus intermediis apice spina longa interna et dente ob- tuso externo armatis, posticis apice longe bispinosis, spinis sub- Xqualibus vel externa paullo longiore; sterno leviter albo-sericeo: corpore toto pilis erectis obsito. — Long. corporis 15—17 mm., lat. ad humeros 3,,—4 mm: Brasilia: Santa Rita. — Augusti 1850. F. SAHLBERG: — Museum Holmixe & Collectio SAHLBERG. 45. Hexoplon consanguineum n. sp. a Speciei precedenti valde affine vix differt nisi prothorace paullo minus cylindrico et parte rufa basali elytrorum breviore dimidium elytrorum parum superante, fortiter seriatim punctata macula singula elongata media albeseente ornata et fascia obliqua albescente a parte apicali separata. Variat tibiis posticis totis nigris. — Long. corporis 11—15 mm., latitud. ad humeros 3— 3,5 mm. Brasilia: Minas Geraes; Rio Janeiro; Boa Sorta. — F. SAHL- BERG. — Collectio Sahlberg & Museum Holmize. 46. Hexoplon longispina n. sp. Nigrum, nitidum, antennarum articulis 5—11 nec non apice articuli 3:11 et 4:1 brunneis; pedibus anticis et intermediis totis flavo-brunneis; pectore, segmento primo abdominis, ima basi fe- morum . posticorum tibiis tarsisque posticis rufo-brunneis; elytris rufis apice late nigricantibus, ante medium macula singula albe- scente ornatis et prope partem obscuram apicalem obsolete palli- dioribus, supra in medio prope suturam impressione profunda longitudinali instructis, apice truncatis et utrinque extus longe unispinosis; femoribus intermediis apice spina longissima interna rufa, posticis longissima externa nigra armatis: scutello et pectore albosericeis. — Long. corporis 9—r10 mm., latitud. ad humeros 2—2,3 mm. Brasilia: Petropolis. — Januari, Februari. F. SAHLBERG. — Collectio Sahlberg & Museum Holmize. 53 N [ON N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 47. Hexoplon nigritarse n. sp. Capite, prothorace (macula parva obsoleta discali rufescente excepta), scapo antennarum, apice femorum, tibiis, tarsis, dimidio apicali elytrorum abdomineque nigris vel fuscis; antennis brun- neis, sulcatis; femoribus (apice excepto) et dimidio basali elytro- rum testaceis; mesosterno et metasterno brunneis; elytris in parte basali fortiter seriatim punctatis, macula singula elongata albe- scente in medio ornatis et fascia obliqua, angusta ante partem apicalem ornatis; femoribus intermediis apice spina longa interna, posticis apice spinis duabus longis, externa paullo longiore arma- tis. — Long. corporis 10 mm., lat. ap humeros 2,3 mm. Brasilia: Espiritu Santo. — Museum Holmizxe. 48. Hexoplon cruciatum n. sp. Brunneo-fuscum, pilosum, antennis, pedibus, humeris sutura- que elytrorum paullo pallidioribus, brunneis; elytris ante medium striga subeburnea obliqua et in medio fascia lineari communi, ad suturam versus scutellum assurgente, marginem autem haud attingente albescentibus ornatis, a basi ultra medium fortiter seria- tim punctatis, apice sublevibus truncatis et bispinosis, spina sutu- rali multo breviore; femoribus intermediis apice spina singula interna, posticis spinis duabus, externa' fere duplo longiore arma- tis. — Long. corporis 10 mm:., lat. ad humeros: 2,3 mm. Brasilia: Rio Janeiro. — Museum Holmie. 49. Hexoplon Reinhardti n. sp. BOSS Ferrugineum capite, prothorace, articulis duobus basalibus antennarum, parte basali tibiarum tarsisque nigris aut brunneo- fuscis; elytrorum dimidio basali pallide testaceo, macula elongata albescente in medio ornato et a parte brunnea apicali fascia 54 oo ae ERA RE NET ST AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 263 transversa albescente separato, femoribus apice- que tibiarum ferrugineo-testaceis; prothorace haud cylindrico, pone medium leviter tumido et ante basin profunde strangulato, dorso sub- deplanato, nitido, levi, leviter sparsim punctu- lato; scutello flavo-albido sericeo; elytris ante medium ad suturam longitudinaliter impressis, jr et seriatim punctatis, apicem versus sublevibus, apice truncatis et extus longe unispinosis, angulo suturali paullulum producto; femoribus subline- aribus intermediis apice intus unispinosis, posti- cis apice bispinosis spina exteriore longiore; pectore albosericeo; abdomine brunneo, nitido. — Long. corporis 12 mm., dat. ad humeros Fig frRA Hetollot Sr MR RV NETA Reinhardti AURIV. Brasilien: Lagoa Santa (REINHARDT). — Mus. Havnie. Dem FH. juno THoms. ähnlich, aber durch den breiteren, etwas flachgedriäckten Halsschild und die grösserere Ausdehnung des braunen Apicaltheiles der Flägeldecken leicht zu unterscheiden. 50. Hexoplon armatum n. sp. Fi. 16. d Totum pallide ferrugineum, metasterno an- tice utrinque infuscato, mesosterno argenteo- sericeo; prothorace convexo, cylindrico, ante basin constricto, subsericeo-opaco, margine an- tico et postico brunnescente, dorso linea media fusca antice abbreviata; scutello albosericeo; elytris .lineis tribus transversis communibus, fusco-brunneis,prima paullo ante medium ad su- turam angulata, secunda pone medium, tertia pro- pe apicem apice usque ad lineam tertiam pal- lido, albescente; segmentis abdominalibus apice Fig. 16. Hexoplon brunneis; femoribus sublinearibus, intermediis SALO: He armatum AURIV. - apice spina interna mediocri, posticis spinis 55 264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. duabus apicalibus, externa longiore, armatis; scapo antennarum extus prope apicem spina acuta armato; antennarum articulis 3—7 leviter sulcatis, 3:0. quam ' 4:0 multo. longiore;j 4:0-—11:0 2que longis. — Long. cCorporis 10 mm., lat. ad humeros 2,5 mm. Brasilien: Minas Geraes (REINHARDT). — Museum Havnige. Von allen mir bekannten Arten durch den scharfen Dorn des Fählerschaftes verschieden. 51. Glyptoscapus cicatricosus n. gen. et sp. ( . Fiona: Glyptoscapus n. gen. Ibidionidarum. — Gen&e breves. — Oculi mediocriter emarginati lobo superiore parvo. — Tuberculi antenniferi depressi obtusi. — Antenn& corpore multo longiores, tenues, filiformes; scapus leviter curvatus, apicem versus paullulum: incrassatus, apice cicatricosus, cicatricula carina elevata clausa: articulus tertius elongatus, omnino teres (nec sulcatus nec cari- natus) quarto fere duplo longior; articuli 4:us—r1r1:us 2&Xquales. — Prothorax elongatus, cylindricus. -— Femora elongata, sub- linearia, intermedia apice spina longa externa et brevissima interna, postica spina longa externa et brevi interna armata, hec apicenr elytrorum vix superantia. Diese Gattung ist am nächsten mit Hexo- plor verwandt, unterscheidet sich aber davon und von allen tbrigen Gattungen der Ibidioni- den durch - die grosse Narbe am Ende des? er- sten Fählergliedes. Glyptoscapus cicatricosus n. sp. — Brun- neo-flavus antennis (scapo excepto) pedibusque multo pallidioribus, elytris macula magna late- rali ante medium, fascia obliqua transversa pone medium et summo apice flavo-albidis; prothorace nitidissimo, supra medio leviter convexo; scu- Fig. 17. Glyptoscapus RT tello albo-sericeo; elytris apice truncatis spina cicatricosus AURIV. longa externa, ad suturam autem vix dentatis, subseriatim punctulatis, apice fere levibus; prosterno inter coxas, 56 AURIVILLIUS: NEUE ODER WENIG BEKANNTE COL. LONGICORNIA. 265 mesosterno lateribusque metasterni albo-sericeis. — Long. corpo- TiS no mm., lat. ad humeros fere 2 mm. Brasilia. — F. SAHEBERG. — Museum Holmix & Coll. Sahl- berg. 2. Ibidion (Tropidion) eburnigerum n. sp. in Brunneo-rubrum, nitidissimum, capite opaco, punctato, nigro; antennis elongatis basi nigris, apicem versus brunnescentibus, arti- culis 3—7 distinete carinatis; prothorace cylindrico, capite dimi- dio longiore, supra in&quali nigro, hinc inde obscure rubro, infra rubro vittis duabus albosericeis ante coxas; scutello tenuissime griseo-pubescenti; elytris basi brunneo rubris, deinde atris maculis 4 elevatis eburneis, duabus ante medium, ovatis, a sutura distan- tibus, duabus paullo pone medium obliquis, suturam fere attin- gentibus, apice truncatis et extus spinosis; pedibus fusco-nigris, tarsis brunneis et elava elongata femorum rubro-picea; femoribus apice obtuse bidentatis; corpore infra leviter albosericeo, rufo. — Long. corporis 15 mm., lat. ad humeros 3 mm. Guiana (LANSBERG). — Mus. Havnie. Eine durch die vier erhabenen hellgelben Flecken und die rotne Wurzel der Fliägeldecken sehr ausgezeichnete Art. = 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. FrRUBerges Schmetterlingsbuch bearbeitet von H. von Heinemann. Achte Auflage. Durchgesehen und ergänzt von Dr. W. Steudel und Dr. Jul. Hoffmann. 50 Farbendruck-Tafeln mit ca. 1500 Abbildungen. Preis: Elegant kart. M. 21. In Leinwand geb. M. 24. Das Werk besteht aus zwei wesentlichen Teilen, nämlich: t) dem ein- leitenden und 2) dem speziellen. Der einleitende Teil beginnt mit der allgemeinen Naturge- schichte der Schmetterlinge und behandelt das Leben, die Entwickelung, die Metamorphosen und die Verbreitung der Schmetterlinge. — Ausfährlich werden sodann sämtliche fir den Sammler wichtige Dinge: Einsammeln von Raupen, Puppen und Schmetterlingen, — Raupenzucht, — Puppenaufbewahrung, — Töten, Spannen und Aufbewahren der Schmetterlinge u. s. W. beschrieben. Im speziellen Teil sind alle europäischen Schmetterlinge (mit Aus- nahme der Kleinschmetterlinge — Mikrolepidopteren) unter Angabe der Hei- mat aufgefihrt, Die in Mitteleuropa heimischen Arten sind sämtlich be- schrieben, meistens auch deren Raupe; ferner sind Angaben iiber die Nah- rungspflanzen der letzteren und iiber die Erscheinungszeit der Falter angefiigt. — Die Zahl der beschriebenen Arten beträgt ca. 1500, von denen ca. 870 abgebildet sind. Dazu kommen noch die Abbildungen zahlreicher Raupen und der von ihnen bevorzugten Futterpflanzen. — Das Berge'sche Schmetterlingsbuch, dessen erste Auflage im Jahr 1842, also vor nunmehr 57 Jahren erschienen ist, darf sich riihmen, dås erste gewesen zu sein, welches dazu beigetragen hat, der Schmetterlingskunde in Deutschland nach und nach viele Tausende von Liebhabern zuzufiihren und namentlich auch bei der Jugend den Sinn fir das Beobachten und Sammeln der Schmetterlinge zu wecken. Nachdem sich nun das beliebte Buch durch nahezu 6 Jahrzehnte scinen guten Ruf gewahrt und 7 Auflagen erlebt hat, ein rähmlicher Erfolg, der nur sehr wenigen Biichern Fuel wird — boträd tete es die Verlagshandlung als eine Ehrenpflicht, der Ausstattung der nunmehr erscheinenden achten Auflage die allergrösste Sorgfalt zu widmen und die Tafeln unter Anwendung von Photographie und meisterhaftem Farbendruck ganz neu und in solcher Vollendung herzustellen, wie sie bis jetzt wohl kaum von einem andern, fir weitere Kreise bestimmten und so iberaus billi- gen Schmetterlingsbuch erreicht worden ist. Die fachwissenschaftliche Presse hat diese neue Auflage einstimmig aufs gänstigste beurteilt; ausserdem sind der Verlagshandlung von seiten bekannter Autoritäten, wie Dr. O. STAUDINGER in Dresden, Dr. VON HEYDEN in Frank- furt a. M., ERNST HEYNE in Leipzig u. A. ehrende Anerkennungsschreiben zugekommen, welche ihr den erfreulichen Beweis lieferten, dass die grosse Sorgfalt und die bedeutenden Opfer, welche bei dieser Auflage namentlich auch den neuen Abbildungen zugewandt wurden, bei Sachverständigen unge- teilte Wiirdigung und Wertschätzung gefunden haben. Verlag för Naturkunde Stuttgart, 1899. JUL. HOFFMANN. BLÅSFOTINGAR (PHYSAPODER) SÅSOM SKADE- DJUR PÅ SOCKERÄRTER. AF FILIP! JRYBOM: (Meddelande vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 30 sept. 1899). I senare delen af juni månad sommaren 1899 fick jag af adjunkten vid Veterinärinstitutet i Stockholm A. BERGMAN under rättelse om, att sockerärterna (Pisum sativum) i institutets träd- gård voro mycket starkt angripna af en blåsfoting, hvilken läm- nades mig både i larvstadiet och såsom fullt utvecklad. Insekten i fråga var tagen den 25 juli. Den 28 i samma månad hade jag tillfälle att tillsammans med adjunkt BERGMAN på ort och ställe noggrannare undersöka de skadade ärterna. Hvad jag då iakttog, var följande: Dessa ärter, tillsammans upptagande ett rätt vidsträckt om- råde af trädgården, utgjordes dels af lågstammiga sockerärter, dels af ett slags högstammiga märgspritärter, som trädgårdssköta- ren kallade stenärter. De förra voro mest skadade: dock voro äfven skadorna på »stenärterna» så stora, att det ansågs lämp- ligast att upprycka och undanrödja hvarje ärtstånd. För att så mycket som möjligt förekomma härjning af blåsfotingarna under kommande år, nedgräfdes de uppryckta ärtplantorna i en kom- posthög, där trädgårdsskötaren antog, att insekterna skulle förgås, utan att kunna arbeta sig upp i dagen. Enligt honom hade samma slags skador iakttagits äfven de närmast föregående åren, då sockerärter voro odlade på andra I 268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. sängar» i Veterinärinstitutets trädgård, fast icke på långt när i den omfattning som vid denna sommars härjning. Omkring den rt juli hade han i år först börjat iakttaga den nu talrikast upp- trädande blåsfotingarten, hvilken emellertid redan då var ganska talrik. Endast fullt utvecklade individer (zZ2agines) syntes vid nämnda tid: dock är det icke uteslutet, att smärre larver också förekommo. Artstånden sades vid nämnda tid varit omkring en tredjedel så höga som fullt utvuxna vid normal tillväxt. De blad, i hvilka jag, såsom längre fram anföres, träffade märken af phy- sapodägg, böra 1 öfverensstämmelse härmed varit späda vid tiden, då trädgårdsskötaren först iakttog förekomsten af en åtminstone något så när stor mängd fullt utvecklade djur. Den 28 juli ansåg han, att ärtståndens tillväxt i det hela upphört, och att de då knappast uppnått mer än hälften af sin vanliga höjd såsom fullvuxna. Öfre delen af ärtstånden hade ett förkrympt och liksom hoptorkadt utseende. Vid de flesta gren- spetsarna kommo de spädare bladen och blommorna att sitta i tätare gyttring än vanligt. I nästan hvarje sådan gyttring, bestå- ende af blommor, hylle- och späda örtblad eller också blott af örtblad, träffades 10 till 40, ja ända till 50 blåsfotinglarver, oftast från helt små till fullvuxna eller nära fullvuxna. I unga, hop- vikna,' blott: 11/35 till 73, 'em. långa örtblad ”sutto "ofta 3 tllIre sällan mer än halfvuxna larver. De utvecklade individerna höllo sig företrädesvis till blommorna; 5—-10 till 20 individer före- kommo i de flesta blommorna. I de hopvikna örtbladen voro de långt fåtaligare, oftast träffades där endast larver. Liksom t. ex. larverna af Limothrips bruka göra i blad- slidorna af flera gräsarter, så hade här i fråga varande larver förstört den inre gröna väfnaden i en del af småbladen, oftast ut emot bladspetsen och närmare medelnerven. TI ett blott 15 mm. långt blad kunde t. ex. en fläck af 4 mm:s bredd och längd vara be: röfvad större delen af sitt gröna innehåll på ett större blad af 4 å 5 centimeters längd kunde motsvarande »thripsfläck» vara 10 mm. lång och 5 å 8 mm. bred -— detta vanligen; långt större »thrips- fläckar» förekommo ock talrikt. Sedan småbladen nått en längd af 3 cm., tycktes de icke längre angripas af larverna —— ej vara späda och mjuka nog för dessa. Verkan af angreppen yttrar sig så, att bladen på de angripna ställena, och äfven vidare ikring, 2 = Sm ARN > i a I IK SV NA TRYBOM: BLÅSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR -PÅ SOCKERÄRTER. 260 skrumpna, blifva liksom svedda och ofta efter en tid bilda grunda, skålformiga inbuktningar, där larverna sitta eller suttit. På 1 em. långa och äfven kortare småblad, vid hvilken storlek de ännu alltid voro hopvikna och sittande i hvarandras närhet liksom i knopp, märktes sällan eller aldrig, att något bladgrönt (klorofyll var bortätet. På sådana blad sutto larverna oftast och åto nere vid basen af stiplerna. Här liksom nere vid basen af frukt- ämnena i blomknoppar träffade jag de spädaste larverna. På unga blad af i till 3 centimeters längd voro, som sagdt, större och mindre larver blandade om hvarandra. När de väl komma i rö- relse, äro de redan såsom unga ganska lifliga — förflytta sig lätt. Jag har visserligen icke sett larver, ej häller fullt utbildade djur äta på fruktämnena eller eljest i blomman, men att de så gjorde, tager jag för gifvet, liksom att det var en följd af deras angrepp, att talrika blommor, kanske de flesta, ej kommo till full utveckling, utan t. o. m. redan som halfvuxna voro skrumpna, mer eiler mindre förtorkade och ofta färdiga att falla af. I en späd blomma med ståndare, stift och märke oregelbundet inrul- lade sutto ett par honor af Zhrips physopus L. på stiftet. En del baljor utvecklades; somliga af dessa hade den 28 juli nått sin fulla längd eller nära densamma, och de längst komna ärterna voro bortåt halfvuxna. Visserligen voro dessa tunna och små, men inuti baljorna funnos ej spår af blåsfotingar (utom i de fall, hvilka här strax nedan nämnas). Så mycket märkbarare voro skadorna och »thripsfläckarna» utanpå baljorna. Nästan utan undantag sutto ett par till 10, ja ofta ända till 20 larver, sällan under medelstorlek, å hvarje balja, än på deras båda sidor, vanligast dock blott på den ena. Det mera ytligt liggande cellinnehållet var bortätet än på spridda, aflånga (af I å 2 cm. längd), än på större, sammanhängande och mera jämnt ut- bredda fläckar. Nämnda fläckar antaga snart ett torkadt och skrumpet, ljust eller hvitskimrande utseende, och baljorna blifva krumböjda — än mer än mindre, än på ett, än på ett annat sätt. En balja af normalt utseende var (den 28 juli) nästan omöjlig att uppleta på de i fråga varande ärtlanden i Veterinär- institutets trädgård. Fyra dagar senare, då ärtstånden redan hade blifvit bort- förda ur själfva trädgården undersökte jag ett mindre ärtland, 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. utanför och omkring 150 meter aflägset från denna och skildt från honom genom höga häckar. Märgspritärterna voro här föga, men sockerärterna däremot nästan lika mycket skadade, som nyss förut beskrifvits. Emellertid synes blåsfotingarna å de senast un- dersökta ärtstånden haft något mer hjälp af andra insekter vid förstörelsearbetet än inne i själfva trädgården. Ur många baljor hade nu ärtvecklarelarver (tillhörande TJortricina, släktet Gra- pholitha) gått ut, och genom de hål, dessa åstadkommit, hade en och annan blåsfoting — såväl larver som fullt utbildade — praktiserat sig in. Den skada, de sedan möjligen kunde åstad- komma inne i baljorna, hade dock här sannolikt blott ringa betydelse i ekonomiskt afseende. Af andra insekter än blåsfotingar träffades vidare på ärtstån- den vid Veterinärinstitutet några få bladlöss och små unga larver af ett ärtfly (en Mamestra-art). Äldre blad voro i ganska stort omfång angripna, antagligen af dipterlarver; den inre bladväfna- den var alldeles bortäten på skarpt begränsade fläckar, dock utan att nerver eller öfverhud voro borta. Mellan de båda halfvorna af späda, I till 2 cm. långa, fortfarande hopvikna småblad, träf- fade jag några få smärre, omkring 2 mm. långa dipterlarver, all- tid blott en i hvarje blad. Dessa hade icke ätit sig in i bladen. Deras munhakar utvisade, att de ej vore gallmyggelarver. Att det var blåsfotingar och ingen af de andra här nämnda insekterna, som förorsakat de stora skadorna på ärtstånden, är fullt säkert. Såsom fiender till skadeinsekterna uppträdde ett par små parasitstekelarter (af fam. Chalcidide) jämte tvänne arter jämförelsevis stora acarider, ingen dock i större mängd. De beskrifna skadorna å ärterna vid Veterinärinstitutet kunde med allt skäl sägas vara förorsakade af en enda blåsfotingart, en jämförelsevis storväxt och lätt bestämbar, hvilken af doktor H. UzeL i hans stora monografi blifvit kallad Physopus robusta. Båda könen hafva af honom träffats i flera slags blommor under juni månad i Böhmen. I Stockholm var hanen vid tiden för mina undersökningar jämförelsevis sällsynt; bland ett hundratal honor fann jag blott en. Larverna, som äro ganska karakteristi- ska, beskrifvas här längre fram. Att Thrips plysopus 1. förekom i ärtblommorna, tror jag mig redan nämnt. Allt som allt fann jag dock där af denna 4 mår ne a dd on EA EA ER Arn TRYBOM: BLÅSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR: PÅ SOCKERÄRTER. 271 endast 5 honor och 1 hane. Något talrikare var där 7Thrips communis UzeL. Af denna förhöllo sig hanarna i antal till ho- norna som ett till två. Denna art hör till de mest kritiska bland physapoderna. Möjligen komma gränserna mellan den och när- mast stående, af UzEL beskrifna art eller arter, i en framtid att bortfalla eller visa sig böra utstakas på nya sätt. Blott 2 af det dussin individer, jag träffade å sockerärterna, voro fullt typiska. Alla de andra hade blott 3 borst på yttre hälften af framvingar- nas bakre disknerv. Slutligen må nämnas, att också tvänne honor af Physopus atrata (HaALIDaAy) hittades i sockerärtblommorna. Förgäfves sökte jag finna någon puppa af Physopus robusta. Af de andra tre arterna träffades icke ens larver på socker- ärterna. Mitt letande efter äggen blef däremot icke alldeles utan resultat. I femte t. o. m. tionde stipelparet, nedifrån räknadt, syntes närmare stiplernas bas 5—-10, ja, ända till 50 »ägghål» 1 ett stipelblad, och detta i de flesta stipler. Några ägg funnos visserligen icke kvar, men de små, ovala hål, d. v. s. ljusa, blad- grönt beröfvade fläckar, där jag antog, att äggen legat, liknade all- deles samma slags fläckar efter Limothrips-ägg hos gräsen. Dessa stipler hade högst sannolikt varit späda och, jag må så säga, lämpliga för de i början af juli uppträdande honorna af Physo- pus robusta att lägga ägg uti. I de vid tiden för mina under- sökningar späda stipler och småblad, på hvilka de yngsta lar- verna då företrädesvis funnos, skulle man ju ock kunnat vänta sig att finna samma slags »ägghål». Men oaktadt mycket letande träffade jag där endast några få sådana hål. Att dessa hål här- bergerat blåsfotingägg, kunde jag i viss mån kontrollera genom den observation, som här längre fram anföres från Östergötland. Huruvida de i slutet af juli så ytterst talrika, stora larverna af Physopus robusta voro desamma, som kläckts ur äggen nere i femte till tionde stipelparen, eller om de där utkläckta larverna vid nämnda tid redan voro förvandlade till fullbildade djur, äro frå- gor, som jag ej tilltror mig med säkerhet kunna afgöra. Att döma af den tillväxt, som den 28 juli intagna larver hade till den 3 augusti, då jag på grund af resa ej längre kunde gifva akt på dem, syntes det förra antagandet ingalunda osannolikt. Men hvar hade då de i slutet af juli talrika, fullbildade djur, för så vidt de ej kvarlefde sedan första dagarna i juli, utkläckts och 5 217:2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. lefvat närmast efter utkläckningen ur äggen? Att inga puppor träffades, hvilket man ju skulle kunnat vänta, ifall fullt utbildade djur då efter hand höllo på att framkomma, kunde ju emeller- tid bero på, att förpuppningen skedde t. ex. någonstädes i mar- ken. Anmärkningsvärdt var, att icke blott stora och små larver förekommo vid nämnda tid, utan också ganska talrika af mellan- storlek. Förutom på sockerärter, märgspritärterna inbegripna, träffa- des Physopus robusta blott på åkerärter (Pisum arvense), som växte ett stycke aflägset från de förra. På åkerärterna var den dock fåtalig, inga larver af den och inga »thripsskador» kunde där förmärkas. Helt nära sockerärtlandet funnos land med bönor (Phaseolus), hvilka för tillfället stodo i mycket rik blomning. Här kunde inga nämnvärda insektskador märkas, och af blåsfo- tingar träffades inga andra i bönblommorna än de nämnda 7 hrips plysopus och communis (endast fullbildade). 'Talrika andra balj- växter, såsom Väicia villosa, Onobrychis sativa, Medicago sativa, Trifolium incarnatum och hybridum samt Lupinus luteus hyste, liksom bönorna, Zhrips communis i blommorna eller blomgytt- ringarna. Talrikast var emellertid denna 7'/hrips-art i blommorna af Euphorbia esula och Heracleum (giganteumr”?). Tarver, som talrikt anträffades i äldre Heracleum-blommor, tillhörde sannolikt en annan, sig där uppehållande 7/hrips-art. Det visade sig sålunda, att Physopus robusta särskildt lefde på sockerärterna, och att öfriga blåsfotingar, som träffades på dem vid Veterinärinstitutet, hade sitt egentliga tillhåll på andra växter. I medlet af augusti undersökte jag sockerärter på ett och annat ställe vid Östergötlands östersjökust; så t. ex. den 13 vid Korsnäs i S:t Anna socken. Artstånden voro fullvuxna, de nor- malt utvecklade baljorna hade i det närmaste mogna ärter. Emel- lertid voro de allra flesta baljorna äfven här skadade af insekter. Artvecklarelarver hade varit talrikare än vid Stockholm; de hade gjort ungefär lika stor skada som blåsfotingarna. Dipterlarver hittade jag ej på sockerärterna vid Korsnäs; bladlöss blott i helt ringa antal. En och annan liten stekel (Chalceidid) uppehöll sig inuti de af ärtvecklarelarverna lämnade baljorna. De skador, blåsfotingarna åstadkommit, voro af samma slag 6 TRYBOM: BLÅSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR PÅ SOCKERÄRTER. 2173 som vid Veterinärinstitutet 1 Stockholm; i det hela dock ej så svåra som där. Manga ärtstånd voro vid Korsnäs föga berörda af dessa insekter. Men baljor, med det yttre gröna cellinnehållet bortätet af physapod-larver till halfva, ja, nästan hela utsidåns ut- sträckning och i hög grad krummade, förekommo t. o. m. talrikare än i Stockholm. Det märktes t. o. m. på själfva baljorna, att de varit angripna af en annan eller andra physapod-arters larver. I sent utvecklade ärtblommor vid Korsnäs träffades fullbil- dade exemplar af Phiysopus atrata (HALniDaAY) och den art, som jag nu tills vidare och af här längre fram angifna skäl benämner vulgatissima UzeL, jämte Zhrips communms Uzen. Vid den framskridna utveckling, ärtstånden nu här ägde, hade mängden af både fullbildade och larver lämnat dem. Den förstnämnda arten förekom ytterst talrik (fullbildade) i blommor af Stachys palustris, som växte i sockerätlanden. Om de utvecklats på sockerärterna, eller om de från Stachys mera tillfälligt kommit att besöka dessa, är ju dock svårt att afgöra. De båda sist- nämnda blåsfotingarterna uppenoio sig, förutom i blommor, äfven på spädare sockerärtblad, och, där dessa sutto mera hopgytt- rade, lefde en larv i ganska stort antal och af olika storlekar. Huruvida han tillhörde Physopus- eller. Thrips-arten, tilltror jag mig emellertid ej att afgöra, kanske funnos larver af dem båda. Samma larv eller larver voro talrika inuti en och annan af de bal- jor, på hvilka utkrupna vecklare-larver gjort hål. Äfven insidan af dessa baljor och vissa ärter hade angripits af blåsfotinglarven. De senare hade fläckvis samma utseende som af Phlocothrips- larver angripna hvetekorn. I en del småblad af omkring 15 millimeters längd, hopvikna och redan något angripna af små larver samt på vanligt sätt skrumpna, funnos icke blott hål efter blåsfotingägg utan äfven ett och annat ägg fortfarande kvar. Blad af nämnda beskaffen- het träffades, i hvilka t. o. m. intet ägg ännu kläckts. I hvarje små- blad utgjorde äggens eller äggens och de redan tomma »ägghålens» sammanlagda antal 8 till 20. Äggen voro omkring o,2 mm. långa. Längre ned på ärtstånden kunde jag ej uppleta märken efter ägg. De nedre stiplerna, hvilka vid Veterinärinstitutet visade sig äga sådana. märken, voro vid Korsnäs allt för torra och skrumpna, för att märkena skulle kunnat med bestämdhet påvisas, eller rent af affallna. Entomiol. Tidskr. Årg. 20, H. 4 (1899). 7 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 399 a NN — + Vid Entomologiska Föreningens sammanträde förevisades så- väl de här nämnda blåsfotingarna som ärtständ, särskildt baljor med de beskrifna skadorna. Adjunkt A. BERGMAN förevisade en fotografi af skadad ärt- balja med påsittande larver af Physopus robusta, och professor S. LAMPA meddelade, att han genom direkt experiment — genom att sätta blåsfotinglarver på oskadade, yngre ärtbaljor — funnit bekräftelse på, att dessa och ingen annan insekt gjort skadorna. Afven vid Experimentalfältet invid Stockholm hade, enligt prof. LAMPA, den här beskrifna härjningen på sockerärter varit ansen- lig. Jag antager, att också där Physopus robusta varit den skyl- diga arten. Efter meddelande från mig om omöjligheten att träffa pup- por, hade prof. LAMPA sökt finna eller uppdraga sådana, men utan att lyckas. Larverna af Physopus robusta hafva hittills varit okända, hvarföre jag anser mig böra lämna följande beskrifning öfver dem. Grundfärgen är hos de mindre gråagulaktig, ofta med grön- aktig skiftning. Från det de blifvit omkring halfvuxna, antaga de en svagt gulröd, ända till köttröd färg. De två sista: seg- menten äro bruna, det vill säga försedda med starkare kitinise- radt skal. Hos yngre larver når dock denna färg och chitinise- ring ej alltid öfver hela näst sista segmentet. Ögonen äro också (blott med undantag hos en del, helt unga larver) mörka, likaså munkäglan vid spetsen; hos äldre äga ofta också benen en mör- kare färgton på midten. "Tills larverna blifva något mer än halfvuxna, äro de i vissa afseenden utprägladt olika de större och äldre. Tredje antenn- leden är hos de förra klockformad och jämförelsevis kort, hos de senare . mera "utdragen: - Fjärde, 5 och 6 lederna, de båda: sist- nämnda till utseendet motsvarande »griffeln»> hos Zmagines, äro tydligt afsatta från hvarandra hos äldre, ej så hos yngre larver. För att. tydliggöra antennledernas proportionella längd meddelas följande uppställning såsom exempel: 8 TRYBOM: BLÅSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR PÅ SOCKERÄRTER. 275 I:a 2 3 4 5 6 lederna Hos en yngre larv: Längd i mm. 0O0jors 0.026 0O;o490 0.063 0.022 0.033 Nä I». äldre » » » 0.040 0.046 0.072 0.092 0.029 0O,043 Hos de yngre larverna är tredje ledens längd knappast märk- bart större än dess största tvärdiameter, hos äldre i det allra när- maste dubbelt så stor, och i det hela äro antennlederna betyd- ligt längre i förhållande till tjockleken hos äldre än hos yngre larver. Tredje leden har hos alla larverna, inberäknadt den vid spetsen, 5, fjärde 7 kragformiga veck eller afsatser. Mellan den 6 och 7 af dessa kragar sitter vid utsidan af sistnämnda led ett tjockt borst. Men den största skillnaden mellan äldre och yngre larver finner man på de båda sista segmenten. Hos äldre har näst sista segmentet på ryggsidan mot bakkanten tvänne mycket tjocka, något böjda, vid spetsen afstympade taggar; på sista segmentet finnas dylika, men tillspetsade taggar — båda paren ungefär hälf- ten så långa som segmentens längd. Alla dessa taggar leda mot upphöjda, grofva ledpannor. Hos de yngre larverna motsvaras taggarna af vanliga, dock förkortade. och aftrubbade borst, hvilka äro kortast på näst sista segmentet. Den kamtandade bakkanten å detta segment är oftast något utvikt. Hufvudets längd är bortåt dubbelt så lång som dess bredd och omkring lika med längden af prothorax, ej fullt hälften af meso- eller metathorax sammanlagda längd. Maxillarpalpernas trenne, dock sällan ens hos utvuxna larver fullt afsatta leder hafva ungefär samma längd sins emellan. Labialperna, som van- ligt något böjda, äro något längre, men ej ens så tjocka som maxillarpalpernas yttre led. Då de båda sista, starkt kitiniserade segmenten tillväxa min- dre fort än de andra, får kroppen hos äldre larver bakåt ett till- spetsadt utseende. Det näst sista segmentet är ofta blott hälften så bredt som det närmast föregående. Att döma af de larver, jag sett, byter arten såsom larv hud | åtminstone två gånger, alldenstund jag både bland de här yngre | benämnda och bland de öfriga iakttagit många, som voro nära att byta, dock utan att de äldre varit färdiga att förpuppas. De största larverna voro 1,3 till -1;8 mm, de som voro färdiga. byta hud, men dock i- det närmaste hade samma utseende som F 276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. de: äldsta, 1,1 å 1,3 mm. långa. Om det är vid första eller ett annat hudombyte i ordningen, som larverna ändra utseende, kan jag ej säkert afgöra. Emellertid hafva de minsta, jag sett fär- diga att byta hud, varit omkring o,s och de minsta af alla, jag träffat, mellan o,4 och o,5 mm. I det föregående har jag sagt, att jag tills vidare upptog en Physopus-art under benämningen wvulgatisstma Uzer. Detta fordrar en förklaring. HaLniDaAYs beskrifning af Zlips vulgatissima är så vidsträckt, att den inom sig rymmer flera arter. Han hade, när han gaf namnet, citerat en af DE GEER omnämnd och afbildad art. Då jag 1895 1 Entomologisk "Tidskrift beskref en af nämnda arter under namn af zntonrsa, fäste jag också genom angifvande af några hufvudkarakterer namnet wvulgatissima vid en annan, som igenkänts af prof. O. M. REUTER och i hans senast utkomna ar- bete: » Thysanoptera fennica» (»Acta Soc. pro fauna et flora fennica», XVII, 1899, n:o 2) sid. 53, såsom mig synes med rätta, identifierats med UzELs art Phlysopus pallipennis. Tag hade träf- fat denna så allmänt och äfven så tidigt på våren, att jag tog för gifvet, att HaALIDAY menat den med sin beskrifning öfver vulgatissima. Då nu den min uppsats, hvari nämnda beskrifningar förekommo, t. o. m. är omnämnd i d:r UzELs förträffliga arbete och således kom ut af trycket före detta, torde det icke kunna undvikas, att den af honom beskrifna arten pallipennis i stället kommer att kallas wvulgatissoma. Det har icke häller undgått honom, att den förra skulle kunna blifva uppfattad som den senare (jämför noten å sidan 111 i hans stora arbete). Och häraf föl- jer, att den art, d:r UzeEL kallat vulgatissima, icke gärna kan komma att behålla detta namn. Prof. REUTER anser min art zafonsa vara densamma, för hvilken d:r UzEL upptagit namnet wvulgatissima. Själf är jag för närvarande dock oviss om, huruvida dessa äro fullt identiska. Tyvärr kände jag ej d:r Uzers verk, då jag beskref zztonsa. Hade jag vetat, att han såsom arter skiljde de former åt, hvilka han gifvit namnen fZenmuicornis och vulgatissima, skulle detta gif- vit mig anledning att på mitt från många och sins emellan aflägsna 10 SN oe Kisses TRYBOM: BLÅSFOTINGAR SÅSOM SKADEDJUR PÅ SOCKERÄRTER. 277 orter insamlade material närmare, för så vidt jag kunnat, granska haåll- barheten af de karakterer, på grund af hvilka d:r UZEL åtskiljt de båda i fråga varande arterna. För tillfället tillåter ej tiden mig en sådan granskning. Emellertid synes mig det ena af de båda skilje- märken, som han i sin »Schlässel zum Bestimmen der Art» an- fört, eller 3 antennledens dunkla färg hos feznuicornis icke hafva tillräcklig betydelse; han säger ock om vulgatissima, att 35 leden undantagsvis äfven hos den är »gänzlich dunkler geträbt». Den andra där för fenuicornis upptagna karakteren, eller att dess an- tenner äro »auffallend dinn» synes mig variera, dock kan jag icke förneka, att denna karaktär kan äga afsevärd betydelse. I den utförligare beskrifningen af de båda arterna anför d:r UzZEL, att de hafva hufvudet bakåt »bedeutend verengt». I min sam- ling finnes en del individer, på hvilka detta slår in, så de från sockerärter sommaren 1899 tagna, andra, hos hvilka hufvudets afsmalnande bakåt är föga märkbar. Det senare synes stå i sam- manhang med en längre form på hufvudet: »Kopf etwa so breit wie lang», som d:r UzEL anför om fenuicornmis, det förra med ett kortare hufvud: »Kopf mehr breit als lang», som han säger om vulgatissima. Prof. REUTER nämner också endast för vulgatis- söma, att hufvudet afsmalnar bakåt. Möjligen kan dess form jämte antennernas olika groflek berättiga artskilnad mellan UZELS Physopus vulgatissima och tenmnuicornis. Beskrifningen på min zZntonsa skulle med afseende på hufvudet närmast träffa tenuicornis. Af den orsak, att min beskrifning på zntonsa icke tillräck- ligt framhåller, huruvida med den menas den ena eller den andra af UzELs här senast nämnda båda arter, kan namnet zntonsa komma att få falla bort, i fall denna och fezuicornis framdeles komma att bestå såsom skilda arter. Ett nytt namn får då gif- vas den art, d:r UzEL kallat vulgatissima. Liksom prof. REUTER anser jag ej, att benens färg hos a ena sidan den af mig beskrifna arten zntoxsa och å andra d:r Uzers vulgatissima och tenuicornis bör föranleda någon artskill- nad. Variation äger äfven 1 detta afseende rum, dock kanske ej i så hög grad som i fråga om antennernas färg, hvilken d:r UZEL också ej häller tillmätt någon för artskillnaden mellan hans och HALIDAYS vulgatissima afgörande betydelse. —— — 0 f2”-— — AE 278 VORLÄUFIGE DIAGNOSEN EINIGER AFRIKANISCHEN TERMITEN VON YNGVE SJÖSTEDT. Termes spiniger n. sp. Grösserer Soldat: Prothorax viereckig, nach vorn breiter, mit aus- gehöhlten, zugespitzten Vorderecken; Vorderrand desselben mit zwei langen, geraden Dornen; Kopf etwas länger als breit, mit ein wenig gebogenen Sel- ten; Totallänge 7, Kopf mit Mandibeln 4 mum. Kleinerer Soldat: sehr klein mit langen Beinen und Fiihlern; Kopf von oben gesehen oval, nach vorn ein wenig breiter, die Oberseite stark ge- wölbt; Prothorax vorn mit zwei Dornen. ”Totallänge 5, Kopf mit Mandibeln 2,4 mm. Grösserer Arbeiter: Prothorax vorn mit zwei langen Dornen; Fihler liedrig, das 3. Glied am kleinsten. Länge 5, Breite des Kopfes 1,3 mm. Kleinerer Arbeiter: Länge 4, Breite des Kopfes 1 mm. Fundort. Kongo: Umangi,; Sept.—Nov. 1896, coll. E. WILVERT, Mus. Bruxelles & Stockholm. Bildet mit 7. militaris HAGEN und 7” acanthothorax SIÖST. eine be- sondere Gattung, Åcanthotermes. 5S Termes gratus n. sp. Geflägelte I mago: ähnelt sehr 7”. vitrialatus SJÖST.,ist aber kleiner und die Fligel sind sehr deutlich dunkel schattirt; Spannweite 65—70, Länge mit. Fliigeln 35—38, Länge und Breite; der Fligel resp. 20-32! und i8=—5s Körper mit Kopf 19 mm. Fundort. "Togo: Misahöhe, 8. April 94, coll: E. BAUMANN, Mus. Ber- lin & Stockholm. 21-95 21-g Eutermes baculi n. sp. Soldat: beide Mandibeln stabförmig, etwa gleich, mit feimer einwärts gebogener Spitze; Vorderrand des Prothorax ein wenig ausgerandet; Stirn stärker ausgezogen als bei der folgenden Art; Kopf mit Mandibeln 3,3 mm. Arbeiter: Fiihler 14-gliedrig, das 2. Glied so lang als das 3. und 4. zusammen; Körper langgestreckt, diänn, weich und durchleuchtend; Vorder- rand des Prothorax in der Mitte nicht ausgeschnitten; Kopf sehr klein, 0,7— 0,8 mm. breit, hellgelb. Fundort. Kamerun: Ekundu, 28. Febr. 1891, coll. SJÖSTEDT, Mus. Sthlm. Eutermes hospes n. sp. Soldat: sehr ähnlich dem der vorhergehenden Art, aber kleiner, Pro- thorax am Vorderrand nicht ausgerandet; Stirn schwächer ausgezogen; Kopf mit Mandibeln 2,6 mm. Arbeiter: ähnelt dem des &£. baculi. Fundort. Kamerun: Bonge, October 1891, coll. SJÖSTEDT, Mus. Stockholm. Hodotermes Aurivillii n. sp. Soldat: Kopf braunrot, nach vorn dunkel schattirt und ganz wenig verengt; Totallänge 11—14, Kopf mit Mandibeln 5,;—7, Kopfbreite 3,;—4 mm. Grösserer Arbeiter: Kopf glänzend rotbraun; Fibler 29—32-glied- rig; Länge 8—11, Breite des Kopfes bis 3,8 mm. Kleinerer Arbeiter: Länge 7—9, Breite des Kopfes 2—2,2 mm. Fundort. W. Capland: Darling, Juli 1883, coll. Dr. BACHMANN, Mus. Berlin & Stockholm. Calotermes cryptops n. sp. Soldat: ähnehlt sehr dem des C. Voeltzkowi NWASM., unterscheidet sich aber unter anderem dadurch, dass das 2. und 3. Fiihlerglied etwa gleich lang sind, während bei C. Voeltzkowi das 2. viel kleiner als das 3. erscheint. To- tallänge 11—12, Kopf mit Mandibeln' 6,2 mm. Fundort: Ituri-Fähro, 26. Aug. 91, coll. STUHLMANN, Mus. Berlin. scars Lo LET Le s > ASTA YvTT OMIPARASITERNA HOS EY MAN TRIA MONACHA I. AF CHR. AURIVILLIUS. Så väl under hösten 1898 som under innevarande sommar hafva från det af »nunnan» härjade området vid Virå i Söder- manland ett större antal parasiter blifvit tillvaratagna af profes- sor 5. LAMPA samt af jägmästarne J. H. WERMELIN och C. E. RAMSTEDT. Sedan detta material till mig öfverlämnats för att be- stämmas, ber jag att här få lämna en förteckning öfver detsamma. [ SO Ut A. Hymenoptera. Ichneumon nigritorius GrRaAv. Blott en enda hane, som tillhör var. &tliops GRAV. Pimpla instigator FaABR. Blott 3 ex. (RAMSTEDT). Pimpla examinator FaBrR. Talrika ex., alla utkläckta ur puppor under hösten. RAMSTEDYT iakttog den 4/7 99 en hona af denna art läggande ägg 1 en nunnepuppa, och WERMELIN fann den ”/8g 99 en annan hona. sysselsatt på samma sätt, men fann i den anstuckna puppan en stor fluglarv. Pimpla arctica ZETT.. Äfven denna art är utkläckt i tal- rika exemplar ur nunnepuppor, såväl på hösten 1898 som äfven på våren 1899 ur öfvervintrande puppor (LAMPA). RAMSTEDT har den 28/7 och ?"/7 99 sett honan stickande nunnepuppor. Pimpla brassicarie. Popa (= rufata HOoLMGR.). i &, I 280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. 3 99 utkläckta i april och maj 1899 ur öfvervintrande puppor (LAMPA). I & tagen i det fria vid Virå ”/c 99 (WERMELIN). 6. Pimpla quadridentata I'Homs. Af denna hittills föga kända art hafva 2 fs och I 9 i maj 1899 utkläckts ur öfver- vintrade puppor (LAMPA). | Pimpla didyma Grav. Denna sällsynta art, af hvilken HOLMGREN endast kände en &, tagen 1 Skåne af WALLEN- GREN och som alldeles saknas i THOMSONS arbeten, har å Entomologiska Anstalten i april och maj 1899 utkläckts i flera exemplar (3 SS, 7 22) ur öfvervintrade nunnepuppor. 8. Theronia flavicans FaBR. I 2 hösten 1899 (RAMSTEDT). Af denna sällsynta art kände HOLMGREN endast hanen, och Riksmuseum ägde förut ej häller någon hona. 9. Apanteles sp. En art med skilda och fria hvita kokonger, som endast visar sig helt sparsamt förekommande. Bland ofvanstaende parasitsteklar synas för närvarande en- dast tvänne, Pönpla examinator och arctica, uppträda i sådan mängd, att de kunna hafva nagon betydelse för hämmandet af »nunnans» härjningar. Då emellertid just dessa båda arter till stor del synas utkläckas redan på hösten, framställer sig den frå- gan, huruvida de sedan lefva ända till slutet af juli följande år för att då lägga sina ägg i nunnans puppor eller under mellan- tiden utbilda en andra generation hos någon annan fjärlart. Denna fråga har en mycket stor praktisk betydelse, ty om Pimpla- arterna behöfva en mellanliggande vårgeneration, blir höstgene- rationens individantal alldeles beroende af denna och dess värd, så att man ingalunda har någon säkerhet för, att höstgeneratio- nen år efter år skall kunna ökas på bekostnad af nunnan, hvil- ket vore fallet, ifall de på hvarandra följande Pimpla-generatio- nerna endast behöfde halla sig till nunnan. Att Pönpla-arterna endast angripa nunnans puppor synes utom af de direkta iakttagelserna äfven framgå däraf, att ingen enda sådan parasitstekel erhölls från de 1,400 larver, som under senaste sommar af hrr WERMELIN och RAMSTEDT uppföddes inomhus. 2 q = Ä AURIVILLIUS: OM PARASITERNA HOS LYMANTRIA MONACHA. 281 B. Diptera. 10. Tachina fasciata Fair. Flera exemplar utkläckta hösten 1899 (RAMSTEDT). Obs! Under juni månad 1899 visade sig Zachina grandis ZeTT. och rudis FALL. mycket allmänna inom det område söder om Virå, som 1898 kalätits af nunnan. Då emellertid ännu intet exemplar af dessa arter blifvit utkläckt ur nunnans larver eller puppor, vågar jag ej anföra dessa såsom parasiter på nun- nan. Möjligen komma de att erhållas ur de många parasitflug- puppor, som nu öfvervintra. FÖR SKANDINAVIEN NYA COLEOPTERA. Heterocerus Motschulskyz REICHE, tagen vid Trondhjem af d:r BB: LYSHOLM: Dyschara inconspicua AvBÉ!, ur sållgods från AD. VON Posr, Äs i Södermanland och vid Alingsås af undertecknad. Mvycetodrepa formosa Kraartz, vid Gunnebo, Västerg. af undert. Demosoma filiformis REDTB., vid Fjärås i Hall. af undert. Ocalea rivularis MinL., vid Trondhjem af d:r B. LYSHOLM. Coprothassa consanguinea EPPELSH., vid Fjärås i Hall. af undert. Åcrotona parens Murs. & Revy, vid Åskloster i Hall. af undert. Åcrotona fuscipes Herr, vid Lagklarebäck nära Mölndal af undert. 1 Förut tagen vid Kalmar af L. HAGLUND. Red:s anm. I 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Datomicra hodierna SHARP, vid Åskloster i Hall. af undert. D. hodierna är en själfständig art och får ej förväxlas med JD. zostere "THOMSON. Datomicra cribrata KRAATzZ,' ett ex. ur sållgods från AD. VON Post, Äs, Södermanland. Dimetrota marcida ERrR.”, vid Fjärås i Hall. af undert. Dimetrota livida Muis. & Rey, vid Fjärås i Hall. af undert. Dimetrota putrida Kraarz, vid Gunnebo i Västerg. af undert. Liogluta oblonga ErR., vid Lagklarebäck nära Mölndal i Västerg. af undert. Denna art är troligen här 1 Sverige ofta tagen och har fått gälla för L. nitidula KRAATZ, men som jag tagit båda arterna, äro dessa för mig lätt åtskilda. Åtheta coriaria KrRaATtz, vid Lagklarebäck af undert. Maicrodota subtilis SCRIBA, . enstaka ex. vid Lagklarebäck, Gunnebo, Alingsås, Fjärås och ÄAskloster af undert. Meotica indocilis Herr, vid Tagklarebäck af undert. Metaxya terminalis Grav., vid Fjärås invid sjön Lygnern af undert. Disopora longicollis Murs. & Revy, vid Lagklarebäck af undert. Brachyusa concolor Er., vid Trondhjem af d:r B. LYSHOLM. Furyusa optabilis HEErR, vid Ronneby af undert. Myllaena gracilicornis FARM.”, vid Fjärås af undert. Myllaena infuscata Krasrz, vid Fjärås af undert. PBaptolinus longiceps FauvveL, vid Råda och Mölndal i Västerg. af EMIL SANDIN och undert. Åstenus pulchellus HEEr, ur sållgods från AD. VON POST, Äs i Södermanl. samt vid Lagklarebäck i Västerg. och Fjärås i Hall. af undert. Ptomaphagus sericatus CHAauD., ett &-ex. vid Kalmar af HAGLUND. Undertecknad, som under nägra år varit sysselsatt med un- dersökningar angående våra Trichopterygider, hufvudsakligen släk- tena Prilium och Prenidium, har från flera trakter genom vän- ner erhållit sållgods eller s. k. smolk, hvari jag funnit många > Förut tagen vid Dröbak i Norge af A. C. ULLMANN. c » på Jaederen och i Ryfylke i Norge af T. HELLIESEN. Red:s anm NN sa . 14 Å $ ERICSON: FÖR SKANDINAVIEN NYA COLEOPTERA. 203 rätt egendomliga former och öfvergångar arterna emellan. Äfven nya arter hafva härvid anträffats. Så t. ex. i smolk från d:r HELENIUS i Haapavesi, Finland, samt från d:r LYSHOLM i Trond- hjem har jag funnit ett par arter, nära besläktade med Prilium Kuntsez HEER, men den mikroskopiska undersökningen visar, att de äro från denna skilda arter. Herr L. HAGLUND i Kalmar har sändt en del Ptenidier, närstående FP. pusillum GYLL.. = apicale ER., och äfven här visar mikroskopet, att en ny. art föreligger. Litteraturen öfver dessa smådjur lämnar mycket öfrigt att önska. Det bästa af mig kända arbete förefaller vara » Zricho- pterygia af A. MATTHEW», men ej häller detta synes mig fullt tillfredsställande. Med anledning häraf har jag påbörjat en revi- dering af denna grupp och har härvid genom konstruktion. af ett mikroskop lyckats åstadkomma en hittills okänd grad: af för- storing, hvarigenom många nya artkännetecken framträdt. Då Custos vid naturh. museum i Wien, L. GANGLBAUR, 1 smickrande ordalag uttalat sig om mina: hittills gjorda rön, vågar jag vända mig till de entomologer, som i sina samlingar hafva Trichopte- rygider, med en anhållan att godhetsfullt ställa dessa till mitt förfogande för någon kortare tid, hvarefter jag skall återsända djuren omsorgsfullt bestämda. Mölndal i juni 1899. Isaac B. Ericson. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Lier. Entomol. Tidskr. Årg 20, H. 4 (1899). 2 19 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Stetheophyma grossum IL. Lier. Tettix bipunctata L. Et uniecum fra Skarmodalen (Hatfj.). ke subulata TI. Ödemark. Libellula quadrimaculata 1... Gjölsjöen i Ödemark. Aes AÅe. chna juncea L. Hatfjelddalen (7/8). boremks ZETT. D:0 d:0. Leucorrhinia dubia V. vD. Linp. Hatfj. og Ödemark Cordulia aenea 1. Meget talrig ved Gjölsjöen. Calopteryx virgo L.ED:0: Pen CC: "Hemiptera: tatoma juniperina L. Ödemark, Botne, Kongsberg. Dolycoris baccarum IL. Tier og Botne. Palomena dissimilis L. Lyngör (1897). Eurydema oleracea 1. Lier, Botne, Kristiania. Neottiglossa inflexa WriFr. Fredrikstad. 179 Åca reocoris scarabordes 1... Kristiania. nthosoma haemorrhoidale TL. Botne. Elasmostethus dentatus D. G. Botne, Lier. Clinocoris griseus 1. Sande og Botne. Syromastes marginatus IL. Kongsberg. Rhopalus crassicornis L. Lier. iVysius thymz WirsF. Hyppig i Hatfjelddalen. Cymus glandicolor HAuN. Lier og Ödemark. Ligyrocoris luchsiz BÄR. Hatfjelddalen. Scolopostethus affinis SCHILL. 3 ekspl. fra Hatfjelddalen og et fra Sande. Ekspl. fra Sande stemmer ikke ganske med typiske affinis, forsaavidt som de bagre femora mangler den svarte ring i spidsen. Det stemmer i saa henseende med S. adjunctus DoucG. & Sc., men avviger fra denne i antennernes og abdomens farve, der fuldstendig stemmer med FIEBERS beskrivelse av affinis. Da imidlertid adjunc- us mul. kun er en varietet av affizs (STÅL hadde för be- skrevet formen adjunctus som var. b av affinis) maa mit 4 a — — pe Ng ÅR TY RIVERS STRAND: ET LIDET BIDRAG TIL NORGES ENTOMOLOGISKE FAUNA. 291 ekspl. vistnok rettest betegnes som S. affinis SCHILL. — Eksemplarerne fra Hatfjelddalen er typiske affinis. Gastrodes abietis L. Aal ?f/12 98 (under bark). G. ferrugineus L. Botne. Trapezonotus anorus FLor. Kongsberg. Stygnocoris sabulosus SCHirL. Hatfjelddalen. Pachymerus pint L. Botne, Lökta, Sandnessjöen, Hatfjelddalen og Klovimoen. Aradus brevicollis Fair. Unicum fra Kongsberg. A. corticalis LL. Hatfjelddalen og Botne. ÅA. betulae L. Kongsberg. Nabis flavo-marginatus ScHoLTtz. Rösvand og Skarmodalen. WNEusosus IR Mer iog Sande: Miris calcaratus Far. Lier, Ödemark og Sande. M. holsatus FaBrR. Hatfjelddalen, Botne, Sande, Klovimoen og Lier. Pygcnopterna striata L. Hatfjelddalen. Lygus pratensis IL. (FLorR). Lier, Botne, Sande og Sandnes- sjöen. L. contaminatus FALL. Hatfjelddalen, Rösvand. El rubricatus FALL... Aal 5/12 98 under bark. Plesiocoris rugicollis Faur. Hatfjelddalen, Rösvand samt svensk Skarmodalen. Orthothylus nassatus FABR. Hatfjelddalen. Chlamydatus ambulans Far. Unicum fra Dalen i Hatfjeld- dalen... ”/q. Litocoris ericetorum FALL. Lier. Rhopalotomus ater L. Lier. Calocoris fulvomaculatus D. G. Hyppig i Hatfjelddalen. Åpocremnus ambiguus FALL. Overmaade hyppig i Hatfjeldda- len (Rösvand, Skarmodalen, Dalen, Sandskarfjeldet o. fl. st.). Agalliastes pulicarius Farr. Hatfjelddalen. Monalocoris filicis L. Botne og Sande. Plagiognathus viridulus Faur. Hyppig i Hatfjelddalen. RN arbustorum FARR. D:0. Reduvius annulatus TL. Kongsberg. Salda orthochila FIEB. Hatfjelddalen, Rösvandsholmen. S. saltatoria 1... Odemark, Kongsberg, Rösvandsholmen. Få I 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. S. littoralis 1. (DoucL. & Sc): : Rösvand: S. riparia FaBrk. Hatfjelddalen og svensk Skarmodalen. Anthocoris nemorum 1. Odemark, Botne, Sande, Kloyimoen og Hatfjelddalen. Nepa cinerea L. Lier. Notonecta lutea Mörr. Lier. Philaenus spumarias 1. Lier, Sandnessjöen, Hatfjelddalen og Rösvand. Centrotus cornutus 1. Botne. Tettigonia viridis 1. Lier (hyppig!): Pediopsis flavicollis 1... Hyppig i Hatfjelddalen. Euacanthus interruptus 1. -Sandnessjöen. Cixius nervosus L. Hatfjelddalen, Rösvand og Klovimoen. Kristiania novbr. 1899. NOTIOPEILUS" ECATICOELISTCHASUDI IINOHGET I en avhandling av Dr. K. Petri: »Ueber den Stand der Coleopterenfauna der Umgebung Schässburgs» 1 »Verhandlungen und Mittheilungen des Siebenbärgischen Vereins fir Naturwissen- schaften in Hermannstadt» (1891), skrives i en anmerkning fölgende: »Zwei aus Norwegen stammende Exemplare, welche mir als Notiophailus palustris zugesendet wurden, zeigen die feineren Punktstreifen, ebeneren Zwischenräume, vollkommen parallelen Stirnstreifen des NV. /lLaticollis und stimmen auch in der Grösse und in allem tbrigen mehr mit /latzicollis als mit palustris; auch die Chagrienierung der Zwischenräume der seitlichen Punktstreifen auf den Fliägeldecken ist erkennbar, wenn auch etwas schwächer, ; so dass ich versucht bin, sie zu /Jaticollis zu stellen». Saa vidt Dr. PETRI. Jeg overlader det til coleopterolosen av faget at finde ud, om NV. laticollis virkelig hörer med til Skandinaviens fauna eller ikke. | Kristiania '/12 99. Embr. Strand. ; BOERNA 2093 NORSKE FUNDEAFCOEEBOPIERIN: AF Overlerer AXEL C. ULLMANN Christiansand. I Hr. Kaptein GRILLS fortreffelige katalog har nordiske kole- opterister faaet et udmerket hjelpemiddel til faunistiske studier. Med fuld ret gaar Hr. GRILL i sin fortale ud fra, at grunden til, at Norge i 1896 opviser indtil 1000 arter ferre end hvert af de övrige nordiske lande, er den, at studiet af insekterne har havt faa dyrkere i vort land. Med sin store udstrekning i Nord og Syd og sine rigt afvexlende lokaliteter vil Norge udentvivl komme de andre lande paa siden, saasnart det bliver fuldstendigere un- dersögt. Imidlertid kan jo nye bidrag til faunaen og til afgrends- ningen af arternes norske omraade bekvemt offentliggjöres gjen- nem Entomologisk Tidskrift som tilleg til Hr. GRILLS katalog. Det var dette, jeg vilde forsöge, saavidt jeg har noget nyt at meddele. En og anden biologisk iagttagelse lader jeg löbe ind med. Cicindela campestris L. Under den varme og lange som- mer 1897 iagttog jeg anden generation af denne carnivor, som ellers er saa typisk for de förste dage af forsommeren. Det var ved Christiansand den 253:de August paa klipper i solstegen. Cicindela sylvatica L. Hverken ved Kragerö eller Chri- stiansand gaar denne art helt ud til havet, uden ganske undta- gelsesvis. Men en mils vei inde i landet optr&eder den begge I 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. steder. — Paa de sandige bredder af Totakvand i Thelemarken har jeg taget en -lysere, brunlig varietet. Nebria Gyllenhali ScHH. Denne arts norske udbredelse setter GRILL mellem Nordkap og Modum. Frk. I. RYTTER har medbragt exemplarer fra den russiske Murmankyst, Adjunkt Epv. ELLINGSEN fra Laxelven i Finmarken. Den er udbredt og almin- delig söndenfjelds ned til Christiansands omegn, men gaar ikke helt ud til havet: Den: findes” saaledes ikke omkring staden Christiansand; men reiser man f. ex: et par stationer oprad Setersdalsbanen, opdager man den saa at sige paa alle stenede vandkanter. Varieteten ”ufescens STRÖM, har ELLINGSEN taget ved Lax- elv og jeg paa Haukelid og Ulshaug i Hardanger. Ved Selje- stad mellem Röldal og Odde mödes denne form og den normale. Mretabletus truncatellus LL. Som eneste norske findested n&vnes hos GrILL Gudbrandsdalen; men ELLuUNGSEN har fundet den ved -Fredrikstad og paa Tjömö og jeg ved Kragerö, paa Jomfruland og i Siljord. Omkring Christiansand er den almin- delig, ligeledes omkring Kragerö. Meningen er maaske, at dyret findes 1 Norge op til Gudbrandsdalen. Dromius angustus BRuurÉ. Denne for Skandinavien nye art tog jeg ved Kragerö i 1896 og ved Christiansand 4 Juni 1897, hver gang kun 1 exemplar med haav 1 flugten. 6 Juli 1897 blev endnu I exemplar taget ved Christiansand af Student ES NVATEUR: Fra sidste halvdel af Februar, naar tr&erödderne blottes for sne, og ud igjennem maanederne Marts og April kan man ved Kragerö og Christiansand, under barken af trerödder, stadig finde: Dromius agilis F., fenestratus F. og quadrimaculatus 1., i regelen alle 3 arter sammen. Men kan €n gang harmjegmocte Juni, seet sidstnevnte art springe livlig omkring paa blomstrende hagtorn. : Dromius quadrinotatus Pz. er tagen ved Fredrikstad af Adjunkt ELLINGSEN og af Lerer TIDEMAND RUUD. Sidstnevnte fandt dyret nytaarsdag 1894 krybende paa aaben snebar mark. Trechus discus F. funden ved Fredrikstad af ELLINGSEN. Tachypus jflavipes IL. har ELLINGSEN taget ved Laxelv i Porsanger. N -& ULLMANN: NORSKE FUND AF COLEOPTERA. 205 Bembidiwum lapponicum TH. Almindelig paa sandörene ved Laxelvens munding (ELLINGSEN). Bembidium Hastiiz SaAurg. Far jeg medbragt fra Espedalen. Bembidium femoratunm STURM. ELLINGSEN har fundet den ved Fredrikstad og jeg ved Christiansand, men spredt. Poecilus cupreus IL. Forekommer ikke sjelden i Christian- sands omegn; men ved Kragerö har jeg i löbet af 23 aar ikke kunnet., finde et eneste eksemplar. Dr B. LYsHoLrMm bemerker (Vidensk. Selsk. Skrifter V. 1896), at det ikke forholder sig saa, at den er funden ved Trondhjem. Pterostichus vitreus Dej. Funden af mig i Rauland i Thele- marken. Arten overskrider altsaa i Norge endog 6o0:de bredde- grad mod syd. Molops terricola F. kommer vist til at udgaa af Norges fauna. Den findes ikke i Christiania Universitets-Museums Sam- ling, i hvilken dog SIiEBKES fund er indlemmede. Amara convexiuscula MsH. Forekommer paa öen Jomfru- land ved Kragerö. Amara apricaria PK. Findes almindelig ved Christiansand og er af mig samlet mange steder söndenfjelds, af ELLINGSEN i Romsdalen og af LYsHoLM ved Trondhjem. Jeg skulde nermest tro, at angivelsen hos GRILL af dens forekomst i Norge: »Var- anger 70» er feilskrift for: »Norge til Varanger». Amara patricia DuFT. har jeg fundet i et enkelt exemplar ved Kragerö og 1 et andet ved Brevik. Amara convexior STPH. Kragerö. Amara nitida STURM. Kragerö og Christiansand. Amara lunicollis SCHDTE. Som foregaaende. Calathus fuscus F. Af ELLINGSEN er den medbragt fra Espedalen. Den er efter Dr. LYsSHOLM ikke funden ved Trond- hjem. Lemostenus terricola Hest. I kjeldere i Christiansand. Olisthopus rotundatus PK. er efter min erfaring et sjeldent dyr, som det kun en enkelt gang har lykkedes mig at komme over 1 Christiansands omegn paa tör, varm skovbund. Anchomenus obscurus Hest. Til de hos GRILL anförte finde- steder kan jeg föie: Kragerö og Christiansand. Desuden har Hr WARLOE fundet den ved Dröbak og Dr. SÖLSBERG ved Larvik. = Id 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. Europhilus piceus L. Flere findesteder er: Christiansand og Röldal. Ved Fredrikstad er den tagen af ELLINGSEN og Stu- dent A. WOLLEBAK. Ophonus puncticollis PK. er tagen af mig ved Kragerö. Ophonus griseus Pz. ved Grimstad af Skolebestyrer TRÅEN. Anisodactylus binotatus F. Varieteten spurcaticornis Dej. har jeg kommet over ved Brevik og ved Christiansand. Harpalus fuliginosus Durt. findes ved Christiansand. Åcupalpus flavicollis STURM, tagen af mig ved Kragerö. Chlaenius tristis SCHALL. Det af GRILL omtalte fund ved Kragerö af denne art bestod i et enkelt hunexemplar paa fugtig eng 17de Mal. NOPIS: Efter underdånig hemställan från Landtbruksstyrelsen har Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref af den 8 december 1899, funnit godt medgifva, att af de medel, som blifvit ställda till Styrelsens förfogande för åtgärder till utrotandet af Löfskogsnunnan (Ocne- ria Dispar 1.) dels ett belopp af 330 kronor 938 öre må använ- das till gäldande af kostnaderna för tryckning af den redogörelse för utrotningsarbetet, som assistenten vid Entomologiska Anstal- ten, d:r Y. SjöstEDT, till Landtbruksstyrelsen afgifvit; dels att 300 kronor må utbetalas till S. såsom godtgörelse för fullgöran- det af det honom lämnade uppdrag rörande ifrågavarande utrot- ningsarbete samt för redogörelsens affattande. Sven Lampa. äns TR 207 TILLÄGG TILL »BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES PSEUDOSCORPIONER » AF 4 ÅÄLBERT JULLGREN. H. I. HANSENS uppsats i »Entomologiske Meddelelser ud- gsivne af Entomologisk Forening ved FR. MEINERT, 4 Bd.> med titeln »Organs and Characters in different orders of Arachnide;> p. 137 innehåller vissa synnerligen viktiga morfologiska fakta — redan förut publicerade i Naturhist. Tidskr. Kj:bhn 1884 —, hvilka synas undgått nästan alla, som bearbetat denna lilla djur- grupp. Afven jag förbisåg dem vid nedskrifvandet af min upp- sats 1 förrra häftet af denna tidskrift. I anslutning till HANSENS åsikter får öfversikten af systemet följande lydelse: Chelonethi '”"THor. (Pseudoscorpiones LATR.). [. Kroppen mer eller min- dre plattad. Små chelice- rer. Serrulan! utefter hela sin längd fästad vid cheli- cerernas rörliga finger Subordo 1. Panctenodactyli Barzan. ÅA. De båda första benpa- : rens femora odelade eller med en basal trochantin . . . . Fam. 1. Cheliferide. 1! Serrula = kamlikt organ på chelicerernas rörliga finger. I Ar 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1899. a. Femora utan tro- chantiner S.. F. 1. Cheiridinge. Gen. Cheiridunom. b. > med » 5. FE. 2. Cheliferine. Gen. Chelifer: B. De båda första ben- parens femora delade i en längre basal och en kortare tibial del Fam. 2. Garypide. : Gen. Garypus. [IS Kroppen mn. scylmdrnisk: Stora chelicerer. Serru- lan upptill fri . . Subordo 2. EMictenodactyli BALZAN. A. De båda främre ben- parens tarser 2-ledade Fam. 1. Obisiida. Gen. Obisium. B. » >» >» 1-ledade Fam. 2. Chthoniida. Gen. Clhthonus. Hufvudskillnaden mellan detta och det i min uppsats publi- cerade systemet ligger uti placerandet af släktet Cheiridium. Man har nämligen ansett, dels att denna form endast har 10 abdominalsegment, och dels har man orätt uppfattat femora på de båda främre benparen. HANSEN har emellertid i nämnda arbeten påvisat, att det äfven hos detta släkte finnes 11 segment, och detta kan man lätt öfvertyga sig om, om man ser djuret rätt bakifrån, då det elfte segmentet framträder i form af en liten fin, odelad list. Beträffande femoras byggnad hos respektive släkten framhåller HANSEN, att man bör anse det hos C/eziridium vara odeladt, hos Chelifer deladt i trochantin och femur, hos Gary- pus deladt i pars basalis och pars tibiralis, af hvilka den senare är kortast. Till följd af denna uppfattning, som utan tvifvel är riktig, blir släktet C/heziridium uppryckt i systemet, och öfversik- ten af familjer och släkten bör därför ha det ofvan anförda ut- seendet. Ups. 4 dec. .1r399. 2099 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGS- KRETS SAMMANTRÄDEN. DEN 14 DECEMBER 1898. Ordföranden erimrade om, att denna dag vore den Entomo- logiska Föreningens högtidsdag, samt att nitton år förflutit sedan Föreningen stiftades i Stockholm på initiativ af numera aflidne prof. O. TH. SANDAHL. Af de framstående entomologer, som bildade Föreningens första styrelse, lefva och kvarstå ännu pro- fessorerna CHR. AURIVILLIUS och SVEN LAMPA. Om den för ento- mologien välsignelsebringande verksamhet, som Föreningen under de gångna åren utvecklat, vittna Entomologisk Tidskrifts 19 digra och innehållsrika band samt Statens Entomologiska Anstalt, hvil- ken tillkommit på Föreningens initiativ och genom dess ihärdiga sträfvanden. Från ordföranden för hufvudföreningen 1 Stockholm, prof. CHR. AURIVILLIUS, samt från Göteborgskretsens i följd af hinder frånvarande medlemmar ankomna hälsningstelegram upp- lästes. Härefter skred man till val af styrelse för det kommande året, hvarvid de förutvarande enhälligt återvaldes, nämligen till ordförande kapten Crars GRILL, till sekreterare banktjänsteman- nen EMIL SANDIN och till klubbmästare agronomen J. E. PALMER. På förslag af redaktör M. RUBENSON beslöts, att medlem- marna skulle äga rättighet att till sammankomsterna inbjuda in- tresserade personer, hvilka ej tillhörde Föreningen. Föredrag hölls sedermera af undertecknad: Om Statens Ento- mologiska Anstalt vid Albano, hvarvid genomgicks Anstaltens för- historia, tillkomst och ändamål. Med anledning af den ärtlast, som i höst inkommit till Sundsvall från Königsberg, och hvari den s. k. ärtvifveln, £ru- chus Pisi L., förekom i mängd, beskref disponenten I. B. ErRIC- SON från Mölndal denna skadeinsekts utvecklingshistoria samt förevisade prof på ärterna från Sundsvall. Herr ERICSON om- nämnde, att han redan för ett tiotal år sedan anträffat denna insekt på sockerärter vid Mölndal, samt framhöll, att den af THOMSON beskrifna Bruchus Pisi L. vore identisk med Bruchus rufimanus' ScH. &, hvilken senare herr E. SANDIN förra året erhållit i flera ex. från mellersta Skåne. 300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1899. SAMMANTRÄDET DEN 24 MARS 1899. Sedan ordföranden hälsat de talrikt närvarande ledamöterna och förklarat sammanträdet öppnadt, fortsatte herr EMIL SANDIN sin föredragsserie: »Om insektlifvet i våra bostäder», hvarvid han denna gång uppehöll sig vid husflugan, köttflugan och myggan. Föredraget gaf anledning till diskussion, hvarvid fördelningsläka- ren, d:r ABR. WESTMAN, med exempel belyste huru myggorna varit verksamma befordrare af malaria-baciller, och kapten GRILL omtalade, att ryska läkare enligt deras erfarenhet ansågo flugorna farliga såsom öfverförare af tyfoid-bacillen. Herr C. H.: ÖSTRAND från Borås delgaf i ett längre och synnerligen intressant föredrag, hämtadt ur utländska källor, en mängd rön angående insekternas luktförmåga och visade att denna förmåga torde vara särdeles starkt utvecklad inom vissa grupper. Då Riksdagen i dagarna beviljat ett anslag af 175,000 kr till bekämpande af skogsnunnans härjningar 1 Södermanland och Östergötland, redogjorde undertecknad för denna fjärils biologi- ska förhållanden, hvarvid varmt rekommenderades ett nyligen af jägmästaren J. H. WERMEMUN utgifvet arbete. "Samma rekom- mendation kunde ej lämnas åt en broschyr öfver »nunnan»>, ut- oifven af e. o. jägmästaren H. NORDENADLER, hvilket arbete vore grundadt på äldre, delvis felaktiga iakttagelser från nunnehärj- ningen 1891 i Bayern. Herr E. SANDIN uppläste ur. den tyska »Insekten-Börse» några för de svenska entomologerna nedsättande reflektioner af H. FRUHSTORFER Om - LINNÉ'S samlingar i — Upsala, hvarvid den förhoppning uttalades, att däri gjorda påståenden måtte från kompetent håll i Upsala bemötas och gendrifvas. SAMMANTRÄDET DEN 29 APRIL 1899. Herr GUNNAR BLOMGREN höll ett intressant och lärorikt föredrag om kornmyggan (Cecidomytia destructor SAv.), skildrade hennes utveckling, lefnadssätt och skadegörande förmåga samt: nämnde i korta drag hvad från olika håll blifvit föreslaget för att. stäfja hennes härjningar. Undertecknad redogjorde för ållonborrens biologi samt gaf en historisk framställning om hvad man hade sig bekant om dess härjningar från forna tider. Claes Grill. - ENTOMOLOGISK TIDSKRIET UTETLTEVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE Ä STOCKHOLM TJUGOFÖRSTA ÅRGÅNGEN 1900 MED 3 TAFLOR —S— ee STOCKHOLM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 1900 n CT fy Rh ji FT ii 2 —-— FRV LEN << : ; wa "rare. Sint 3 pp a EIA TI norden - = -— sr Faa 2 pt a | 4 | i , AA må på d 11 - | i q p V j 3 l I lö px PTS SE 4 AT 1 FR pg Å [3 lett katta utt tr AL VEOSA fr Take SöTE le SV ul kolagt DE "Pi : In NAGANO LOS RREN SAN bk ; Å / a Ave nera FL ro EET Sticrt mutthgg "TON ' sön le KON EE Häftet 1 utgafs den 9 mars 1900 He RN ifs ( Gl < s ; ' len : cg än OO « 3 PES TR RT den 18 august FO OO »ansgsochk-4+den!31 januari Tooxr. C FER É ö i Å DV FÅ ch EN L S dd + 2 VÄVS RIOT ÖT sibetgs Hora LR | TAL ” - + SKK d S 3 Tr ST | förd | RETA a Korg ant Ky ERE £ CL site sitek ' n M k ' ; 24 NR LE - É 4 / ro ör ja TIGA £tå$ ST > EE CCC Syr | 9 1 LIE | Ur TN 46 vs NRA ögamirvsA | örskT ÖRE Fr NER SER får ERA NA 2 KÄRE LÄ 4 AT Tv AGN tt ESS byg då INNEHÅLL: ADLERZ, GOTTFRID, Biologiska meddelanden om rofsteklar ........- AURIVILLIUS, CHR., Svensk Insektfauna. 2. Andra ordningen. Rät- vingar. Orthoptera , Anmärkningar rörande några svenska Anthomyider , En för Sverige ny trollslända BENGTSSON, SIMON, C. G. THOMSON +. Minnesteckning. Med por- Domänstyrelsens skrifvelse (Utdrag ur) till Kongl. Maj:t rörande för- nyadt anslag till bekämpandet af Nunnan msoooooooo-------- ENELL, EH. G. O. och WERMELIN, J. H., Revisionsberättelse för är [1265 0) DO EERESA RN SER Seek RI OT RIE SS LEE TORA! SSA SR ERIKSON, JOHAN, Ett drag ur häststyngets (Gastrus equi L.) biologi GRILL, CLAES, Entomologiska Föreningens Göteborgskrets samman- träden. Den 14 december 1899 sid. 137. Den 14 mars EIERENIGSKRATREGS For Eunland,. nya Colegptefl oo=ose—n sasse oss oo Kongl. Maj:ts proposition om anslag till fortsatt bekämpande af Nun- [TER 2 SSA er NR IT AREANS ENAS RENEN SRB SA SA AEA AR ep SRA TTR RR , nådiga skrifvelse till Medicinalstyrelsen angående använd- ning af vissa arsenikhaltiga ämnen till förgörande af skade- INS CKCET OSAGT EIN SE SA Fog ERRse ALE AV rg sa SSU RE LAGERHEIM, G., Ueber Lasius fuliginosus (LA'TR.) und seine Pilzzucht , Zur Frage der Schutzmittel der Pflanzen gegen Raupenfrass LAMPA, SVEN, Löfskogsnunnan (Ocneria Dispar 1L.). Med en tafla WArcljunkten C3 GT öFROMSONS "samlingarsse=" Soesrestammses nee , Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verk- samheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänste- TH20SKLeSOr 1041 MsPUDGderEATE ESO OL ss AAA MP BTUKfOrL vär, fauna Iya Stap hyllvide s-- SES na ana nn sööndlkannagifvande: su=eSEasssepste SN an oe Tee Hl fis sana na MaYRrR, GuUsTAV, Drei neue Formiciden aus Kamerun gesammelt voniklerm: Prof. DrsekEINBOLDABUCHHOLZ moocomrsess-=---=- NORDENSTRÖM, H., Några bidrag till kännedomen om svenska Hy- menopterers geogranskamftbredpilg mroocc-o-<--ss=-ssc-sss-s=--=- RÖBER, J., »”Rhopalocera Athiopica von CHR, AURIVILLIUS» soon 144 138 152 SJÖSTEDT, YNGVE, Om fruktträds besprutning mot svampar och ska- UEINSEK LER sc ske bort bs SR eE SL TSAR OC SE Se AE TARA INA , San José-sköldlusen (Aspidiotus perniciosus), dess utveckling [670] 3 Hl! 03 fel Ko Teal HR 1 RS ARA RER RR TR a AR a SAR se Må bre ar Sid. 119 Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restau- rant. National den 20 56pteMiber "TOD0L IE S---oEs Eee STRAND; EMBR., BDtOMOLloS1SKe: I ECGLEISEI oc om neo nee AES NES , EMtOMOlOgiske no tisepess ee seg or a SN OR De TRYBOM, FILIP, Entomologiska. Föreningens sammanträde på dess tjugoårsdag den 14 dec. 1899 å Grand Restaurant National — —, Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand Restau- i rant National. den. 24 febryariblO00to..--csstocnes ess ASO Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- rant National den, 28; ap TOOO e= See aAa Om frossorna i Sverige och om deras spridningssätt. Referat efter ett föredrag i Entomologiska Föreningen den 28 april 1900 af prof. d:r ERNST ALMQUIST KRA na -—, Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand Restau- rant National den t14 december 1000. ..-.-..00- EI TULLGREN, ALBERT, Two new species of Chélonethi (Pseudoscorpions) from Amerika, oe. coises ass nor SNS ER SEE RS RA INS CA , —, Chelonethi (Pseudoscorpions) from the Canary and the Ba- 1eäT16 STAD GSÅ) do ooo chess rs sr Så os a 5 RE AT ER NAS NIAN ; WAHLGREN, EINAR, Uber einige Collembolaformen aus dem säd- westlichen Patagonien. Med en tafla ....... oats ORAL SANN WERMELIN, J. H., AURIVILLIUS, CHR. och RAMSTEDT, G., Berät- telse om nunnehärjningen i Södermanland och Östergötland under år 1899 samt om åtgärderna för insektens bekämpande » » » 121 N [9] - 157 97 -X ä - JD ÅN L var ee q VARAR ARNE fs | 6 - a mel) md I >) ” + sv | | : Sy . sd Y KRA AR FSS Jå ISAR RN 0 Yr 6:63 EHOMSON: MINNESTECKNING. Med porträtt. Onsdagen den 20 september 1899 afled adjunkten i ento- mologi vid Lunds universitet, d:r CARL GUSTAF THOMSON lugnt och stilla 1 sitt hem af hjärtförlamning, och den 25 sept. vigdes hans stoft till sin hvila i grafven. — Med THOMSON bortgick en af vetenskapens stormän och den siste i den rad af frejdade entomologer, C: F. FALLÉN, J. W. ZETTERSTEDT, ÅA; G: DAHL- BOM och den nu aflidne, som under det snart tilländagångna år- hundradet spridt glans och ära öfver det sydsvenska universitetet och gjort detsamma under denna tid till ett högsäte för den entomologiska vetenskapen i vårt land. Fastän den hädangångne ej ville ansluta sig till vår Före- ning, manar oss dock hans lifsgärning, allt det myckna och stor- artade han under sitt if uträttat för den svenska entomologien, att ägna åt hans minne i Entomologisk Tidskrift en enkel vörd- nadens hyllningsgärd. CARL GUSTAF THOMSON föddes den 13: oktober 1824 i Mellan-Grefvie församling 1 Skåne af en gammal aktad Malmö- släkt. Föräldrarne voro landtbrukaren JoHAN THOMSON och hans hustru CHRISTINA HANSSON. Efter att hafva genomgått Malmö läroverk blef THOMSON student i Lund 1843, fil. doktor 1850, e. o. amanuens vid Lunds zool. museum 18533, docent i zoologi Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. I (900). I N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. 18357, e. o. adjunkt i entomologi och intendent för entomologi- ska samlingarna 1862 samt 1864 ordin. adjunkt i entomologi, såsom innehafvare af en af de adjunkturer, hvilka icke voro vid bestämdt läroämne fästa. Dessa anförda data bilda en enkel, anspråkslös ram kring ett lif, som var uppfylldt af rastlöst, ihärdigt arbete och uteslu- tan'de ägnadt åt vetenskap och forskning. Var gebitet, som hans. håg åt honom utvalt, vidsträckt och dess behärskande nära nog öfverstigande en mans krafter, så visste han ock att därpå insätta en järnflit. En rik intellektuel begåfning och en sällsynt skarp iakttagelseförmåga hade tillika kommit på hans lott, och resultatet blef i sanning storartadt. Den gren af entomologien, som THOMSON i sin forskning hufvudsakligen omfattade, var den morfologisk-systematiska eller den deskriptiva entomologien. Han var nämligen i alldeles öfver- vägande grad systematiker och en genialisk sådan. Och det möter oss här det ovanliga förhållandet, att han var nära nog lika hemma uti systemets alla ordningar, om än tyngdpunkten faller inom de båda stora grupperna Coleoptera och Hymenoptera. Såsom utmärkande drag i hans forskning bör framhållas för det första, att såsom hufvudsak gällde för honom icke beskrif- ningen af nya former, änskönt antalet af honom beskrifna för vetenskapen nya arter, såsom vi nedan skola se, kan räknas i tusental, utan fastmer den naturliga grupperingen, fastställandet af affiniteterna mellan formerna, hvarför ock antalet af honom uppställda grupper, särskildt nya genera, är ganska betydande. Öfverallt, där han gick fram, sökte han påvisa nya, dittills obe- aktade synpunkter och fästa uppmärksamheten på viktiga och plastiska organisationsförhållanden, öfverallt bröt han därföre själf- ständigt mark och kastade oftast ett nytt ljus öfver gebitet. Här- vid förbisåg han i allmänhet häller icke betydelsen af de rent biologiska förhållandena och utvecklingsstadierna — »lefnads- sättet», säger han själf på ett ställe (>»>Om ucinetus och dess plats i systemet» p. 479), »är ett moment, hvars betydelse! i fråga om systematik man ej får underskatta» — utan notiser häröfver finnas ofta rikligen i hans arbeten. Genom dessa alla går, kort sagdt, liksom en röd tråd försöket att framlägga den naturliga fränd- skapen mellan formerna och gifva densamma uttryck i systemet. ww - | | 1 BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. 3 En annan, mera yttre sida af hans forskning, som träder oss till mötes och som gör hans insats i särskildt den svenska ento- mologiens historia så betydelsefull, mera måhända än någon annan entomologs under innevarande århundrade, är, att han framför allt och i första rummet ägnade sin kraft åt bearbetningen af den inhemska faunan, där så mycket var — och ännu är — ett obrutet fält. Därtill kommer, att han själf till allra största delen insamlade sitt rika material och på detta sätt städse kom att stå i en liflig rapport med den lefvande naturen själf, ett förhållande, som naturligen måste i mycket väsentlig grad influera på hela hans forskning och, enligt min mening, på ett helt annat sätt skärpa blicken och uppfattningen af species, än ifall hans arbete varit inpressadt inom kammarstudiernas trånga väggar. THOMSONS produktivitet som författare var högst betyd- lig. Det har roat mig att, när nu hans dagsarbete föreligger afslutadt, räkna antalet sidor, som samtliga hans många entomo- logiska verk omfatta, och det belöper sig till den respektabla sum- man af öfver 8,8o0o! Hans första afhandling daterar sig från år 1851 och efterföljdes under de närmast följande åren af flera, alla tryckta i Vet. Akad. Handl., i hvilka vi finna honom, trä- dande i den store tyske entomologen W. F. ERICHSONS fotspår, redan hafva tagit itu med flera af de svårare familjerna bland Coleoptera, bl. a. den svåra Staphylin-gruppen, isynnerhet dess mindre former, Aleocharinerna. Tämligen snart synes nu tanken hafva mognat hos: honom att i nära anslutning till GYLLENHALS Insecta Suecica och med detta verk såsom förebild lämna en förnyad bearbetning af Skandinaviens Coleoptera, och utkom år 1857 första häftet af en sådan, omfattande Carabici (n:r 11 i bifogade litteraturförteckning). Men fortsättning häraf följde icke, utan först efter en ny, förändrad och utvidgad plan som ett fullt själfständigt arbete under samma titel »Skandinaviens Coleoptera». Detta, ett omfattande vetenskapligt verk på tio tomer och öfver 3.590 sidor, utkom under åren 1839—1868 och grundlade för alltid hans rykte som entomolog. Detsammas betydelse framgår bäst af ett par yttranden af framstående specialister, hvilka här må anföras. Så betecknar den kände coleopterologen E. VON HaroLrpD (Coleopterologische Hefte XIV. 1875 p. 2) det som »ein epochmachendes Werk», genom hvilket dess författare »fär das 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Studium der Gruppe neue Bahnen eröffnet, indem er mit Zuhilfe- nahme neuer Merkmale, welche ihn séine ausgezeichnete, origi- nale Beobachtungsgabe auffinden Ness, die europäischen Gattun- sen fixierte und hiemit zugleich die weitere Gliederung der aus- ländischen ermöglichte», och en annan, J. L. LE CONTE (Ameri- can Naturalist for Juli 1874 p. 388) fäller om detsamma omdö- met: »the most admirable work . . - . to which no entomologist ever refers without finding original material by wich be can pro- fit». Detta verk kommer säkerligen. att i vår litteratur stå. för generationer som ett i sitt slag oöfverträffadt. Redan tidigt vände THOMSON sin håg äfven till den på en gång talrikaste och svåraste samt tillika intressantaste af alla insektordningar, Hymenoptera, och kastade sig här först på de små och svårutredda Proctotruperna, öfver hvilkas svenska former han åren 1857—1861 i Öfversigten af Vet. Akademiens Förhandl. publicerade en monografi. Steklarne blefvo nu efterhand mer och mer den insektgrupp, som skulle komma att pröfva hans flit och skarpblick, och de sysselsatte honom också ända intill det sista. Efter att i de båda första fasciklarna af sina »Opuscula entomologica» ha förelöpande behandlat vissa släkten och grup- per, särskildt bland de aculeata steklarne, utgaf han under åren 1871—1879 sitt stora arbete »Skandinaviens Mymenoptera» på fem band. Fortsättningen af detta kan anses utgöras af de tal- rika i »Opuscula> nedlagda afhandlingarna öfver återstående grupper af ordningen — endast de små Mymariderna samt For- micarierna blefvo obearbetade. Samma originalitet och skarpsin- niga behandling af stoffet, som så utmärkte hans »Skandinaviens Coleoptera», har äfven och väl i ännu högre grad satt sin prägel på »Hymenoptera», där fältet tillika var i allmänhet långt mera ouppodladt. I sina »ÖOpuscula entomologica», ett verk på 22 fasciklar och nära 2,500 sidor, som han fortsatte från år 1869 ända till 1897, då hans inträdda ögonsjukdom lade hinder i vägen för vidare arbete, har han i de 63 där inrymda större och mindre afhandlingar och uppsatser lämnat bidrag, förutom till steklarne, hvilken del utgör lejonparten, därjämte till så godt som alla insekt- ordningarna. Bland desamma må här fästas uppmärksamheten på flera uppsatser öfver Hemiptera, såsom Öfversikter af Sveriges BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. 5 Coriser, af släktet Lygeus, släktet Salda, arterna af gruppen Capsina, släktet FYassus, släktet Pediopsis, släktet Chermes m. fl., vidare på Öfversikten af arterna af släktet Pipunculus bland PDäiptera samt afhandlingen öfver Phryganeerna. Såsom anfördt, sysselsatte sig THOMSON i sitt författarskap mest med den inhemska faunan. Af arbeten, som afhandla utom- skandinaviska insekter, märkes hans afhandling öfver släktet Ca- rabus (n:r 43 1 bifogade litteraturförteckning) samt hans bearbet- ning af Piptera 1 svenska fregatten Eugenies resa omkring jor- den, i hvilken han beskrifvit ej mindre än 3153 för vetenskapen nya arter. Härtill kan läggas, att han i sina afhandlingar öfver parasitsteklarne under senare åren inryckt äfven många former från skilda länder i Europa. Betydelsen, som THOMSONS forskning haft för den svenska entomologien och den nuvarande kännedomen om Sverigas insekt- fauna, kan näppeligen skattas för högt. Med klassiska verk öfver tvänne insektordningar har han riktat vår litteratur och rest sig ett monument, som intill sena efterkommande skall stå som talande vittnesbörd om svensk forskareflit och forskareblick, och med flera tusen nya former har han rekryterat vår fauna. Omfattningen af hans forskning kan i viss mån bedömas äfven af det stora antalet för vetenskapen nya species, som han beskrifvit och som går löst på ej mindre än 2,375 (i rundt tal) för vår svenska fauna. Huf- vudparten kommer på Hymenoptera, nämligen med 2,067 spe- cies, hvaraf 912 på Ichneumoniderna i vidstr. bemärk., 299 på Braconiderna, 374 på Pteromalinerna, 242 på Proctotruperna, 107 på Växtsteklarne, 68 på Cynipiderna o. s. v:, 278 komma på Coleoptera, 306 på Hemiptera oo. s. v. Antalet nya genera är "äfvenledes, såsom redan ofvan vidrörts, ett” mycket bety- dande. Att ingå på ett närmare påvisande af den betydelse, som THOM- SONS talrika arbeten äga i litteraturen, medgifver ej utrymmet. Vare det här till sist blott sagdt, att man vid studiet af littera- turen på de gebit, som den aflidne företrädesvis omfattat, nog- samt finner, hurusom han öfverallt hyllas som en auktoritet af första rang, som en skarpsinnig, grundlig och originell forskare, som för alla tider afsatt spår af sin verksamhet. Redan i bör- jan af 1870-talet betecknades THOMSON offentligt som »l'un des 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. premiers, sil n'est le premier des entomologistes actuels»!, och i sin lefnads afton stod han säkert — jag tror man utan öfver- drift kan våga det påståendet — som den främste bland sam- tida entomologer. I den svenska entomologiens historia lyser hans stjärna för visso af ingen öfverstrålad, och åt sitt land och det universitet, som hade förmånen att räkna honom som sin, har han gifvit heder och ryktbarhet på ett sätt, som är endast få andra beskärdt. Med den mest hängifna och oegennyttiga kärlek var THOM- SON fästad vid sin vetenskap, för densamma lefde han och för den offrade han allt, som han kunde undvara af sina jämförelse- vis små löneinkomster. Till utgifningen af »Skandinaviens Cole- optera»> liksom till »>Mymenoptera» erhöll han väl statsbidrag, men kostnaden för tryckningen af den långa sviten af fasciklar till »Opuscula»> togs af hans egen lilla kassa — och företaget var visserligen ingen affär. Men var THOMSON själf intagen af varm hängifvenhet för sitt ämne, så förstod han också i hög grad att såsom akademisk lärare ingjuta samma intresse hos sina lärjungar. Hans föreläs- ningar rörde sig uteslutande inom den systematiska entomologien och afsågo att gifva en mera vidgad inblick uti kännedomen om den svenska faunan och dess former. Amnet för föreläsningarna var i allmänhet olika å de båda veckotimmarne och lämpades gärna efter åhörarnes önskan och intresse. Oftast föredrogos där- före Coleoptera ena timmen och Lepidoptera den andra, men ej sällan också Hymenoptera, Neuroptera och andra grupper. Af- ven ämnets behandling rättades delvis efter åhörarnes önskan, så nämligen att det än togs mera ingående, än mera elementärt. Klart är, såsom betingadt å ena sidan af den ringa tiden — 1 timme i veckan — å den andra af ämnets stora omfattning, att i förra fallet ämnenas »omloppstid» ofta måste blifva ganska be- tydlig. Så t. ex. kräfde en kurs öfver samtliga Hymenoptera — den sista och troligen ock den enda utförliga öfver denna grupp, som han genomgick — för sin genomgång en oafbruten följd af 27 läseterminer, och ändock afhandiades i allmänhet icke alla 1 Omdömet förskrifver sis från LotIs BEDEL. "Annal. de la Société S Entomol. ide Erance 18y2p: 307- = - BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. 7 species, utan endast representanter (typer) för samtliga genera och, åtminstone viktigare, undergrupper. — Från föreläsningarna, hvilka höllos inne på entomologiska museet, var all stel konve- nans borta, och allt gick helt familjärt till. Han ville sålunda fendastvrogarna har flera an tre. eller fyra! åhörare, d. v. sj så många, som bekvämt fingo rum kring ett vanligt bord, vid hvars ena långsida han själf hade sin plats. Hvarje föreläsningstimme inleddes gärna af en liten diskussionsstund om hvarjehanda zx entomologicis, ett synbart nöje för både preceptor och lärjungar, därvid af de senare medförda fynd bestämdes och diskuterades, mera framstående entomologer och deras arbeten af den förre bedömdes och karakteriserades samt praktiska råd och anvisnin- gar i afseende på insekters preparering och insamling, litteratur m. m. afhandlades. Och äfven själfva föreläsningen interfolie- rades ofta af lärorika exkursionshistorier om BOHEMAN och andra entomologer, frågor från åhörarne m. m. »Torra» är ett attri- but, som därföre alldeles icke kunde tilläggas THOMSONS föreläs- ningar, nej, den som skrifver dessa rader kan försäkra, att ons- dags- och lördagstimmen kl. 1—>2 hörde för hans lärjungar till de mest efterlängtade i veckan. Behållningen af föreläsningarna var ock den bästa. Detta hade bl. a. sin grund däri, att THOM- SON alltid var synnerligen noga med, att åhörarne själfva måtte se och söka uppfatta de karakterer och distinktioner, som fram- höllos, samt — och ej minst — i det förhållandet, att han med- delade till full besittning åt sina lärjungar ur sin privata sam- ling exemplar af de flesta arter, som genomgingos, hvilka sedan blefvo af det största värde såsom hållpunkter vid examinationen eller ett senare själfständigt inarbetande i någon viss grupp. — I detta sammanhang må tilläggas, att THOMSON med sin år 1862 utgifna och för sin tid öfverhufvud utmärkta »Handbok i Ento- mologi» för visso hos tusenden i vårt land väckt hågen för in- sekternas studium, gifvit dem den första handledningen och sä- kerligen vunnit många både yngre och äldre adepter för sin ve- tenskap. Som nämndt, insamlade THOMSON till väsentlig del själf ma- terialet för sina arbeten. Han intager såsom samlare ett ut- märkt rum och torde måhända som sådan närmast kunna ställas vid sidan af sin äldre vän, den af honom så högt värderade 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1000. prof. C. H: BoHEMAN. Däremot gaf han sig: sällan tid med nå- gon noggrannare preparation af de infångade djuren, hvilka en- ligt den gamla metoden ofta stuckos lefvande på nålen. Med undantag af de senare åren företog han alltid om som- rarne resor och fotvandringar och hopbragte därunder :sitt mate- rial. Det var hufvudsakligen södra Sverige, som af honom un- dersöktes, och hade han isynnerhet genomforskat de flesta delar af sin födelseprovins Skåne — under tidigare år ofta i sällskap med konservator C. D. E. RotH — men äfven Blekinge, delar af Halland och Småland, samt Öland och Gotland hade han upprepade gånger besökt i entomologiskt syfte. Afven till mel- lersta och norra Sverige utsträcktes resorna flera gånger. Så var han i slutet af 1860-talet tvänne gånger i Norrland på inbjud- ning af bruksförvaltaren A. WÅNGDAHL vid Iggesunds bruk, och sommaren 1871 besökte han Jämtland i sällskap med läroverks- adjunkten J. A. WistTrRöÖM i Hudiksvall och prof. CHR. AURIVIL- LIvS, då nyvorden student. — Till utlandet, oftast till Tyskland, företog han flera vetenskapliga resor, af hvilka den år 1872 tro- ligen var den längsta och omfattade Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike. Han besökte därunder talrika museer och gran- skade många berömda typsamlingar, såsom FaABRICH, W. FE. ERICHSONS, HARTIGS m. df. Mycket betydande äro de insektsamlingar, som THOMSON efterlämnat. Den värdefullaste af dem alla är typsamlingen till Hymenoptera», omfattande nära 7,000 mestadels af honom be- skrifna svenska species 1, efter hvad jag beräknat, omkr. 80,000 exemplar, inordnad uti 78 lådor (dimens. omkr. 360 X 400 mm.), hvaraf 356 lådor komma på parasitsteklarne. Densamma är utan tvifvel. den mest omfattande svenska stekelsamling, som i vårt land existerat, och för visso af ett enastående värde, hvilket än mera ökas därigenom, att den inrymmer tillika talrika af WES- MAELS, FOERSTERS, A. E. HOLMGRENS m. fl. typer. Typsamlin- gen af Coleoptera har tyvärr gått till Tyskland, där den inför- lifvats med »Museums fär Naturkunde» i Berlin entomologiska samlingar. Men en ganska fullständig och synnerligen rikhaltig s. k. duplettsamling af typerna till » Coleoptera» på 36 lådor fin- nes dock kvar. Glädjande att omtala finnes numera godt hopp om, att samtliga kvarvarande samlingar komma att förvärfvas åt CJ fastna 2 SA AN 7 BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. 9 Lunds universitet och införlifvas med dess redan förut synnerli- gen värdefulla entomologiska samlingar”. Att THOMSON på grund af sin vetenskapliga verksamhet kom 1 personlig beröring och brefväxling under årens lopp med en mängd entomologer i in- och utlandet, behöfver knappt sägas. I Sverige stod han sålunda i förbindelse med intendenterna vid riksmuseet, professorerna BOHEMAN och STÅL, lektor A. E. HOLMGREN, kyrkoh. H. D. J. WALLENGREN, lektor STENBERG, folkskoleinspektören d:r G. STRÖHM, prof. S. LAMPA, sin gamle vän från studietiden rege- mentsläkaren G. F. MÖLLER, C. MÖLLER å Wedelsbäck (Stehag) och talrika andra, 1 Norge med d:r H. SIEBKE, gärtner MOE i Kristiania, konservator SPARRE SCHNEIDER 1 Tromsö m. f., i Danmark med prof. SCHIÖDTE, fabrikör DREWSEN, d:r MEINERT me as riFimnland med proffö J. /SAHEBERG och REUTER 0 a; I Tyskland med d:r KRrRaAaATZ, v. KIESENWETTER, KRIECHBAUMER, Oberlehrer WösTNEI och många andra, i Frankrike med BEDEL, LETHIERRY, PUTON m. fl., i Österrike med proff. G. MAYR, DALLA ForebrmnmohstrrEngland med öjt BIRBRIDGMAN,' T) ALIMARE SHALL, Mc LACHLAN 0. S. v. Många äro de samlare och for- skare och, ej minst, nybörjare och dilettanter, som hänvände sig till honom och hvilka han, ständigt hjälpsam och uppmuntrande, tillhandagick med råd och upplysningar samt ofta äfven bestäm- ningar af insända djur. Flera af desamma blefvo sedan ofta flitiga medhjälpare åt honom i insamlandet af material. THOMSON var en mångsidigt begåfvad man. Äfven uti an- dra grenar af zoologien än insektläran var han sålunda väl be- vandrad och han kunde ibland själf leda samtalet in på sådana områden, därvid hans omfattande zoologisk-systematiska insikter då ofta slogo en med förvåning. I det gamla romarspråket var han väl hemma, och hans vetenskapliga arbeten äro ock till öf- vervägande del affattade på detta språk. — För musiken hade THOMSON ett utprägladt sinne, så att det väl torde kunna sägas om honom, att var han i första rummet entomolog, så var han i det andra musiker. Han sökte äfven odla och utveckla sina, såsom det ansågs, rika anlag 1 denna riktning. De instrument, ? Sedan ofvanstående var nedskrifvet och redan satt, har genom kanslers- beslut af den 23 januari 1900 samlingarnas inköp ät Lunds universitet — genom medel ur dess reservfond — blifvit en glad verklighet. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1000. som han behandlade, voro flöjt och gitarr, af hvilka han å det förstnämnda ansågs vara nästan virtuos. Musikaftnar på ett par timmar åt gången förekommo därföre i hans hem regelbundet åtminstone 3 å 4 gånger i veckan under en lång följd af år ända in i det sista, då synen ej längre stod honom bi. Under sin studenttid lär han tillika varit en eftersökt kvartettsångare. THOMSON hade en liflig, nästan sydländsk naturell, som vis- serligen därföre ock någon gång kunde sjuda öfver, och han be- satt en ovanlig själsstyrka och viljekraft samt spänstighet i sinnet, hvilka behöllo sig ända in i dödsögonblicket. Såsom han ibland själf kunde yttra, ägde han ej gåfvan att tumma på sin öfver- tygelse och vara »mjuk i ryggen». — I sällskap var han glad- lynt och synnerligen underhållande, en toujours student ända in i ålderdomen, men om han det oaktadt ej kunde sägas vara en egentlig sällskapskarl, berodde detta på en viss skygghet och till- bakadragenhet i hans väsende, som visserligen tilltog med åren och gjorde, att han helst lefde ett stilla och för världen mera undangömdt lif. För större delen af senare studentgenerationer och sannolikt äfven för många af sina yngre kolleger under årens lopp var den bortgångne därföre nog tämligen okänd, de flesta hade kanske icke ens sett honom. Afven i sitt yttre hade "THOMSON mycket af sydländingen uti sig, han var nästan en zigenaretyp. Kolsvart hår och skägg ända in i sina 70 år, bruna ögon och en mera gulblek ansiktsfärg voro bl. a. drag, som erinrade om denna. Hans kroppsgestalt var smärt och något öfver medellängd med en rask och elastisk gång. En ovanligt god hälsa stod honom bi under nästan hela hans verksamma lif. På 1830-talet hade han dock genom oför- siktighet under sina tidiga vårexkursioner ådragit sig en mag- sjukdom, för hvilken han måste söka bot under en följande Karls- bad-kur. För fem aå sex år tillbaka angreps han svårt af influ- ensan, som sedan återkom hvarje år, och fastän han alltid repade sig igen efter hvarje gång, bröt den dock äfven hans sega na- tur. För tvänne år sedan stötte så en svårare ögonsjukdom till — han hade eljest haft att glädja sig åt en mycket god syn, så att han t. ex. aldrig behöft använda glasögon — hvilken snart omöjliggjorde allt vidare arbete, hvarför sista året gestaltade sig för honom till en pröfvotid af nödtvungen hvila — ett svårt af- rt ARI BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. II brott: från ett lif af rastlös, sträfsam id. — Det porträtt af den aflidne, som Entomologiska Föreningens styrelse välvilligt, för att hedra hans minne, låtit åtfölja denna minnesruna, togs på 1870-talet, och det lär vara, jämte en lyckad fotografi från ett af skulptören SVEN ANDERSSON år 1898 utfördt reliefporträtt af den hädangångne, det enda, som från de sista 23 åren existerar. Att en man, som lämnat en sådan insats i sin vetenskaps utveckling, ej skulle komma att sakna yttre utmärkelser, är natur- ligt, men han fick dock med vemod i mycket bevittna sanningen af det ordet: »ingen är profet i sitt fädernesland»>. Af dylika offentliga utmärkelser, som kommo den bortgångne till del, må här endast nämnas, att han år 1877 erhöll kallelse till custos- eller intendentsbefattning vid Berliner-museet, hvilket hedrande anbud han dock afböjde, samt att han åtnjöt den sällsynta ut- märkelsen att vara hedersledamot af alla de mest celebra ento- mologiska societeterna i Europa: Société Entomologique de France i Paris (invald år 1882), Deutsche Entomologische Gesellschaft i Berlin (invald 1886), Société Entomologique Belge i Bruxelles (invald 1892), Entomological Society 1 London (invald 1895) samt Societas Entomologica Rossica i S:t Petersburg (invald 1896). — Tilläggas kan ju, att han äfven var R. N. O. Den hädangångne sörjes närmast af en ogift dotter, CARO- LINA (GUSTAFVA, och en son, JOHAN AXEL, lektor i Vänersborg. Han ligger begrafven på norra kyrkogården 1 Lund. Utgifna arbeten. 1. Coleoptera funna vid Ramlösa. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1851, Pp: 131—134. No Öfversigt af de i Sverige funna arter af slägtet //omalota (MANNERHEIM). Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1852, p. 131—146. 3. Öfversigt af de i Sverige funna arter af familjen Palpicornia. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1853, p. 40—58. 4. Öfversigt af de arter inom familjen Dytisc, som blifvit anträffade på Skandinaviska halfön. Vet. Akad. Handl. 1854, p. 177—237. 5. Ofversigt af de arter tillhörande slägtet Oxvpoda, som blifvit funna i Sve- rige. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 193—203. 6. Öfversigt af de arter inom insect-familjen Cyphonide, som blifvit funna i Sverige... Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1855, p- 317—322. 7. Öfversigt af de arter, tillhörande insect-familjen Z»ichoptervgia, som blifvit funna i Sverige. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1855, pi 335—341. - un 106. ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1900. Några nya arter af insekt-slägtet //omalota. Öfvers. af Vet. Akad. För- handl. 1856, p. 91—107. i Arter af slägtet Omalium, funna i Sverige. Öfvers. af Vet. Akad. För- handl. 1856, p. 223—228. ö Öfversigt af de arter inom insekt-gruppen Sfexini, som blifvit funna i Sverige. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1857, p. 219—235. Skandinaviens Coleoptera; synoptiskt bearbetade. MHäft. 1. Carabici. Tand 1857. 8:0. 4+64 pg. Skandinaviens Proctotruper beskrifna. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1857, p. 411—422; ibid. 1858, p. 155—180. k Forts.: Sveriges Proctotruper. Ibid. 1858, p. 287—305, 359—380, 417—431; ibid. 1859, p. 69—87; ibid. 1860, p. 169—181; ibid. 18617 Pp: 451—453- Försök till uppställning af Sveriges Staphyliner. Ofvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1858, p. 27—40. Skandinaviens Coleoptera, synoptiskt bearbetade. $8:0. Tom. I. Lund 1859. 6+290 pg. Fom. IE Fuwnd r860s04-pe: Tom: TIL bund x8613:278opg: Tom. IV. Lund 1862. 269 pg. Fom. V; Lund 1863: 340 pg: Tom. VI. Lund 1864. 385 pg. Tom. VII. Lund 1865. 394 pg. Tom. VIII. Lund 1866. 409 4+LXYXV pg. Tom. IX. Lund 1867: 407 pg. Tom. X. Lund 1868. 4+420 pg. Försök till uppställning och beskrifning af Sveriges Figiter. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1861, p. 395—420. Skandinaviens Insecter. En handbok i .Entomologi, till elementar-läro- verkens tjenst utarbetad. Lund 1862. 8:o. 4 +XX +392 pg. + I pl. Andra omarbetade uppl. Första häftet: Coleoptera. Lund 1885. S:o. XX + 186 pg. + 5 pl. Entomologiska bidrag. (I. Genus Nematus.). Öfvers. af Vet. Akad. För- handl. 1862, p. 611—639. — II. Om FZucinetus och dess plats i syste- met. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1863, p. 477—479. Entomologiska anteckningar under en resa i Skåne 1866. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1867, p. 39—52. Diptera species novas descripsit 1 Fregatten Eugenies resa omkring jorden. Zoologi VI, p. 443—614 + Tafl. IX. 4:0. Stockholm 1868. Opuscula entomologica. Fasc. 1—22. 8:0. — Fasc. I. Lund 1869, p. I —82; n:o 1—5. — Fasc. 2. Lund 1870, p. 83—304; n:o 5 (forts.)=— 15. — Fasc. 3. Lund 1870, p. 305—358; n:o 16—19 jämte öfversigt af fasc. 1—3. — Fasc. 4. Lund 1871, p. 359—452; n:0 20. — Fasc. 5. Lund 1873, Pp. 453—532; n:o 21—22. — HFasc. 6. Lund 1874, P- 533 —612; n:o 23—25. — Fasc. 7. Lund 1875, p. 613—731; n:o 26. — Fasc. 8. Trelleborg 1877, p. 732—841; n:o 27—29. — Fasc. 9. Lundze — 24: 25. 27. 28. 29. 30. [Er [55 35: 36. BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G. THOMSON. 18 1883; p- 843—936; n:o 30—32. — HFasc. 10. Lundze: 1884, p. 937 1040; n:o 33—34. — FKasc. 11. Lunde 1887, p. ee n:0 35. — Fasc. 12. Lundz& 1888, p. 1183—1318; n:o 36—38. — Fasc. 13. Lunde 1889, p. 1319—1438; n:o 309—41. — Fasc. 14. Lunde 1890, p. 1439 1534; n:o 42—44. — Fasc. 15. Lunde 1891, p. 1535—1656; n:o 45— 47. — Fasce. 16. Lunde 1892, p. 1657—1774; n:o 48—50. — Fasc. 17. Lunde 1892, p- 1775—1886; n:o 51—53. — Fasc. 18. Lund& 1893, p- 1887—1968; n:o 54. — Fasc. 19. Lunde 1894, p. 1969—2138; n:o 55 —57- — Fasc. 20. Lunde 1895, p. 2139—2340; n:o 58. — Fasc. 21. Lunde 1896, p. 2341—2404; n:o 59, 60. — Fasc. 22. Lunde 1897, p- 2405—2452; n:o 61—063. De särskilda afhandlingarne äro alla upptagna här nedan under n:o S pptag SAN AT AOA ETSI SNR Försök till gruppering af Sveriges RER Opuse. entomol. Fasc. I. Lund 1869. 8:o. p. 3—25. Med Figg. SS Öfversigt af Sveriges Coriser. Opuse. entomol.: Fasc. I, Lund 1869, p- 26—40. Genus Coefoxys. Conspectus specierum Suecix. Opusc. entom. Fasc. I. Lund 1869, p. 41—43. Genus Yassus. Conspectus specierum Suecix, Opusce. entomol. Fasc. I. Lund 1869, p. 44—77. Öfversigt af Sveriges Vesparie. Opusc. entomol. Fasc. I & 2. Lund 1869— 1870, p. 78—90. Öfversigt af de i Sverige funna arter af Ipeolus, Nomada och Sphecodes. Opusc. entomol. Fasc. 2. Lund 1870, p. 90—100. Öfversigt af de i Sverige funna arter af slägtet Chrysis Lin. Opusc. entomol. Fac. 2. Lund 1870, p: 101—108. Öfversigt af de i Sverige funna arter af slägtet Pipunculus. Opusc. ento- mol. Fasc. 2. Lund 1870, p. 109—124. Några för Sveriges Fauna nya Coleoptera (1). Opuse. entomol. Fasec. 2. Lund 1870, p- 124—140. 2). Opuse. entomol. Fasc. 5. Lund. 1873,.P-527— 530: Öfversigt af de i Sverige funna arter af genus ÅAndrena. Opuse. entomol. Fasc. 2. Lund 1870, p. 140—156. Öfversigt af Sveriges Crabroner. Opusc. entom. Fase. 2. Lund 1870, Pa I506—180: Ofversigt af de i Sverige funna arter af slägtet Zygeus FALLÉN. ÖOpusc. entom. Fasc. 2. Lund 1870, p. 180—202. Öfversigt af Sveriges Rofsteklar. Opusc. entom. Fasc. 2. Lund 1870, p. 202—251. Öfversigt af Sveriges Humlor. Opusc. entom. Fasc. 2. Lund 1870, Pp: 251—2061. Öfversigt af Sveriges Tenthrediner. Opuse. entom. Fasc. 2. Lund 1870, PE200--304: Öfversigt af de i Sverige funna arter af Hyleus, Halictus, Colletes och Rhophites. Opuse. entom. Fasc. 3. Lund 1870, p. 305—316. 490. PIE SMUTS FE PS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19090. Öfversigt af de i Sverige funna arter af slägtet Pediopsis BURM. Opuse. entomol. Fasc. 3. Lund 1870, p. 316—321. Bidrag till Sveriges Insect-fauna (1). Opusc. entom. Fasc. 3. Lund 1870, p- 322—340. Innehåller: a. Coleoptera (p. 322—339); b. Hemiptera (p- 339—340). —— (2). Opusc: entom. Fasc: 4. Lund 1871, p. 361-452. Innehåls ler: a. Coleoptera (p. 361—394); b. Hemiptera (p. 394—452), bl. a. Öfver- sigt af Sveriges Orthostira-arter (p. 398—402), Öfversigt af Sveriges Salda- arter (p. 403—409) och Öfversigt af de i Sverige funna arter af gruppen Capsina (Pp. 410—452). (3). Opuse. entom. Fasc. 10. Lund& 1884, p. 1029—1040. Inne- håller: a. Coleoptera (p. 1029—1036); b. Lepidoptera (p. 1036—1039); c. Hymenoptera (Pp. 1040). '4). Opusc. entom. Fasc. 12. Lundze 1888, p. 1202—1265. Inne: håller: a. Coleoptera (p. 1202—1208); b. Orthoptera (Pp. 1208—1209); c. Lepidoptera (Pp. 1209); d. Hymenoptera (Pp. 1209—12065). '5). Opusc. entom. Fasc. 13. Lund& 1889, p. 1401—1433. Inne- håller: a. Coleoptera (Pp. 1401); b. Hymenoptera (p. 1401—1438). — (6). Opusc. entom. Fasc. 14. Lund&e 1890, p. 1526-1534: Inne: håller: a. Coleoptera (p. 1526—1527); b. Hymenoptera (p- 1527—1534): — (7). Opusc. 'entom. Fasc. 15. Lunde 1891, p. 1601—1602. Innes häller: a. Coleoptera (Pp. 1601); b. Hymenoptera (p. 1602). ; — — (8). Opusc. entom. Fasc. 16. Lundz&e 1892, p. 1773. Innehåller: a. Coleoptera (Pp. 1773); Db. Hymenoptera (Pp. 1773) — (9). Opusc. entom. Fasc. 17. Lunde 1892, p. 1862—1864. Inne- håller: a. Coleoptera (p. 1862); b. Hvmenoptera (p. 1862—1864). - 10). Opusc. entom. Fasc. 21. Lunde 1896, p. 2389—2404. Inne- håller: a. Coleoptera (p. 2389—2390); b. Hemiptera (p. 2391); c. Hynme- no0optera (p. 2391—2404). IT). Opuse. entom. Fasc. 22. Lunde 1897, p- 2451—2452. Inne: håller: a. Coleoptera (p. 2451); b. Hymenoptera (p. 2451—2452). Några ord om insect-kroppens sammansättning, särskilt med hänsyn till Coleoptera samt förklaring af planscherna. ÖOpusc. entom. Fase. 3. Lund 1870, p- 341—350+2 PI. Skandinaviens Hvmenoptera. 8:0. Tom. I. innehållande de linneanska genera Zenthredo och Sirex. Lund 1871. 342 pg. Med Pigg. N Tom. II. inneh. slägtet Apis LIN. Lund 1872. 286 pg. + I Pl. Tom. III. Häft. I & 2, inneh. slägtena Vespa, Sphex och Mutilla LIN. Lund 1874. 295 pg. Tom. IV. inneh. slägtet Pferomalus SVEDER. Lund 1875”. 259 pg. Tom. V. Pleromalus (SVEDERUS) continuatio. Lund 1878. 307 pg- TAG al 3 Utgafs i 2 häften, af hvilka det förra omfattande arken 1—12 utkom i maj 1876, det senare först på hösten samma år. VT SS HURRA 0 ESA SF OO a Aa 42. 48. 49. un [SE BENGTSSON: MINNESTECKNING ÖFVER C. G., THOMSON. ES Försök till gruppering och beskrifning af Crypfti. Opuse. entom. Fasc. 5. Lund ' 1873, p- 455—527(+2) pg. + I Pl; forts. ibid. Fasc. 6: Lund 1874, p- 589—0612; Fasc. 9. Lunde 1883, p. 850—3872; Fasc. 10: Lunde 1884, p-. 939— 1028. Bidrag till Skandinaviens Coleoptera. Opusc. entom. Fasc. 6. Lund 1874, PA SSSrN Ofversigt af Sveriges Sigalpher. Opusc. entom. Fasc. 6. Lund 1874, p- 553—588. Naågra anmärkningar öfver arterna af slägtet Carabus. Opuse. entom. Fasc. 7. Lund 1875, p. 615—729(+2) pg. + I Pl. Note sur les caractéres å employer dans la classification des Carabus. Annal. de la Soc. Entom. de Belgique... Tom. XVIII. 1875. 8 pg: Bidrag till kännedom om Sveriges Pimpler. Opuse. entom. Fasc. 8. Trelleborg 1877, p- 732—777- i Öfversigt af Sveriges Cynips-arter. Opusc. entom. Fase. 8. Trelleborg 1877, Pp: 778—820. Öfversigt af Skandinaviens Chermes-arter. Opusc. entom. Fasc. 8. Trelle- borg 1877, p- $20—3841. Några anmärkningar rörande intendents-befattningen i entomologi vid riksmuseum. Malmö 1883, 12 pg. — 2 uppl. med postseriptum. Malmö 1883, 16 pg. Svar till S. LovÉN rörande intendents-befattningen i entomologi vid riks- museum. Lund 1883, 27 pg. Öfversigt af de i Sverige funna arter af Hymenopter-slägtet /Foenus. Opusc. entom. Fasc. 9. Lund& 1883, p. 343—850. Bidrag till kännedom om Skandinaviens Tryphoner. Opusc. entom. Fasc. 9. Lunde 1883, p. 873—936- Petites notices entomologiques (1). Sur le Notiophilus bigeminus sp. nov. Bulletin de la Soc. Entom. de France. Année 1883, p. CXII—CXTIII. — ) Sur le Harpalus maltisetosus sp. nov. ibid. 1883, p. CXN—CXYXI. — 3) Sur les Hydrobius fuscipes et picicrus sp. nov. ibid. 1883, p. CXXXI. — (4) Harpalus ovalis REICHE distinet de melancholicus. ibid. 1884, p- (0 2 NXYXITH[—-XXXIV. — (5) Sur la Donacia impressa et les especes voisines. ibid. 1884, p. CXLVIII-—CXLIXN. — (6) Observations sur le genre R/i- sophagus. ibid. 1885. p. CVIII—CIX. — (7) Observations sur diverses Coléoptéres et des descriptions de nouvelles espéces. ibid. 1886, p. IX —XI. — (8) Polygraphus grandiclava sp. nov. ibid. 1886, p. LXI—LXII. Notes hyménoptérologiques. Premiere partie: Cryptide. Anmal. de la Soc. Entom. de France. Juin 1885, p. 17—32. — Deuxieéme partie: Genre Mesochorus. 1bid. Mars 1886, p. 327—344. — Troisieme partie: Obser- ARE Sj a l vations sur le genre JIchneumon et descriptions de nouvelles espéces N:o I. ibid. Juin 1886, p. 11—24. — Quatrieéme partie: Observations sur le genre Ichneumon et descriptions de nouvelles especes N:o II. ibid. Mai 1887. p. 5—16. — Cinquieéme partie: Observations sur le genre fchneumon et descriptions de nouvelles especes N:o III. ibid. Septembre 1888, p. 105—126. 69. NY Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. Kleinere Mittheilungen. 1. Cvychrus rostratus und elongatus. 2. Noctua carnea (THUNBERG). Deutsche Entom. Zeitsehr. Bd. XXX. Heft. I. p. 31—32. Berlin 1886. Hymenopterologisehe Beiträge. Deutsche Entom. Zeitsehr. Bd. XXXL. Heft. I. p. 193—218. Berlin 1887. Försök till uppställning och beskrifning af arterna inom slägtet Campo- plex (GRAV.). Opusc. entom. Fasc. 11. Lunde 1887, p. 1043—1182. Öfversigt af de i Sverige funna arter af Ophion och Paniscus. Opusc. entom. Fasc. 12. Lund& 1888, p. 1185—1201. Försök till gruppering af slägtet P/ectiscus (GRAV.). Opuse. entom. Fasc. 12. Lunde 1888, p. 1266—1318. Öfversigt af arterna inom slägtet G/ypra (GRAV... Opuse. entom. Fasc. 13. Lunde 1889, p. 1321—1353. Försök till gruppering och beskrifning af arterna inom slägtet Porizon = JRR a GrRAV.): Opusc. entom. Fasc. 13. Lund&e 1889, p. 1354—1400. Cremastus och närstående genera. Opusc. entom. Fasc. 14. Lund2&X 1890, i p. 1441—1458. ; Öfversigt af arterna inom slägtet Bassus (FABR.). Opusc. entom. Fasc. 14. Lunde 1890, p. 1459—1525. Bidrag tull Phryganeernas systematik och synonymi. Opuse. entom. Fasc. 15. Lunde 1891, p. 1537—1600. Bidrag till kännedomen af Zchneumones pnreustici. Opuse. entom. Fasec. 15. Lunde 1891, p. 1603—1656. Bidrag till Braconidernas kännedom. Opusc. entom. Fasce. 16. Lundzx 1892, Pp. 1659—1751: fortsatt ibid. Fasc. 17. Lunda ks02, mi f 1861; ibid. Fasc. 20. Lunde 1895, p. 2141—2339. Bidrag till kännedomen om slägtet Aznomalon (GRAV.). - Opuse. entom. i Fasc. 16. Lunde 1892, p. 1752—1772. | Bidrag till kännedom om slägtet AMesoleius. Opusc. entom. Fasc. 17. Lunde 1892, p. 1865—1886; forts. ibid. Fasc. 19, Lunde 1894, p. 2025 —2079. Anmärkningar öfver Ichneumoner, särskildt med hänsyn till nägra af A. s E. HOLMGRENS typer. Opusc. entom. Fasc. 18. Lund&e 1803, p- 1889 — 1967; forts. ibid. Fasc. 19. Lund&X 1894, p. 2080—2137. Bidrag till kännedom om Tryphonider. Opusc. entom. Fasc. 19. Eundee 1894, p. 1971-—2024. Nya bidrag till kännedom om Cxypti. Opusc. entom. Fasc. 21. Lunde 1896, Pp. 2343—2388. Slägtena Banchus, Exetastes och Leptobatus. Opusc. entom. Fasc. 22. Lunde 1897, p. 2407—2418. Försök till gruppering af arterna inom slägtet Orthocentrus. Opusc. entom. Fasc. 22. Lund&X 1897, p. 2419—2450. Lund i december 1899. Simon Bengtsson. SEN EAT 17 BEN SEASIOS HOPE RNOSFST ESTRNYTUND SEINBOBINZZW0CEIN VON G. LAGERHEIM. Unsere Kenntnisse der vielfachen Wechselbeziehungen, die Tiere und Pflanzen mit einander verknipfen, sind in den letzten Jahren um emige Fälle vermehrt worden, welche .unser lebhafte- stes Interesse beanspruchen. Zu einer der interessantesten Erschei- nungen in der biologischen Litteratur aus dem Jahre 1893 gehört die Arbeit von A. MÖLLER, Die Pilzgärten emiger sädamerikanischer Ameisen”, in welcher die von BELT und anderen ausgesprochene Vermuthung, dass die Blattscehneiderameisen aus von ihnen geziäch- teten Pilzen Jleben, durch sorgfältig ausgefäöhrte Versuche zur Ge- wissheit erhoben wird. Da tber diese Arbeit sowohl in der ein- heimischen ” wie in der ausländischen litteratur gentägend referiert worden ist, halte ich es uberfAiässig, auf sie hier einzugehen. In neuester Zeit ist auch der interessante Nachweis erbracht worden, dass nicht nur gewisse Ameisen, sondern auch mehrere Termiten!? 1! Nach einem Vortrag iiber pilzzichtende Insekten, gehalten bei der Eröffnung des Frihjahrssemesters 1899 an der Stockholmer Universität. > SCHIMPER, Botanische Mittheilungen aus den Tropen, Heft VI, Jena 1893. I GUNNAR ÅNDERSSON, I myrornas trädgårdar (Ord och bild 1897). + D. G. FAIRCHILD and O. F. Cook, Fungus gardening as practiced by Termites in West-Afrika and Java (Science, N. S., vol. VIII, 1898). C. HOLTERMANN, Pilzbauende Termiten (Botan. Unters. 5. SCHWENDE- NER Zz. 10 Febr. 1899 dargebr,, Berlin 1899). Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 1 (1900). I N TS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. und Käfer? sich ausschliesslich von besonderen Pilzen ernähren, die sie sorgfältig kultivieren. Die meisten dieser pilzziichtenden In- sekten leben in den Tropen. Was speciell die Ameisen betrifft braucht man aber nicht nach den Tropen zu reisen, um pilz- zuächtende Arten zu studieren. In den Laubwäldern des sädlichen und mittleren Schwedens" lebt eine glänzend schwarze Ameise, Laswius fuliginosus (LATR.), die schon mehrmals das Interesse der Naturforscher erregt hat und dieses in der That in mehreren Hinsichten vollauf verdient. . In alten morschen Baumstämmen, besonders von Eichen, oder zwischen "Baumwurzeln baut diese Ameise ihre kunstvollen Nester". Sie bestehen aus einer grossen Menge unregelmässig gestalteter Kammern und Gänge, in mehrere Etagen geteilt, die aus dem morschen Holz ausgebohrt zu sein scheinen. HKEs war schon lange bekannt, . dass mehrere Ameisen, z. B. die grosse Pferdeameise (Camponotus herculeamus) ihre Wohnungen aus morschem Holz ausgraben, und es war die allgemeine Meinung, dass auch die Wohnungen des Lasius fuliginosus auf dieselbe Weise hergestellt seien, bis MEINERT” zeigte, dass dies keineswegs der Fall war. Er legte vielmehr dar, dass die Wände der Kammern und Gänge aus fein zerkrimelten Pflanzenteilen bestanden, die durch ein Sekret, das von den stark entwickelten Mandibulardräsen der Ameise abgesondert wurde, zusammengefuägt waren. Spätere Untersuchun- gen haben die diesbezäglichen Angaben MEINERY's vollauf be- stätigt. Ferner hat man konstatiert, dass die Ameise zuweilen > IH. G. HUBBARD, The Ambrosia" beetles of the United States (VU. 5. Department of Agriculture, Div. of Entomology, Bull. No. 7., N. S., Washing- ton 1897). s Uber die Verbreitung der Ameise in Schweden vergl. G. ADLERZ, Myrmecologiska studier. II. Svenska myror och deras lefnadsförhallanden, p- 309 (Bih. t. K: Sv. Vet. Akad. Handl., Bd.”11, Stockholm 1886). ; 7 Eine ausfihrliche Beschreibung des Nestes findet sich bei H. BOos, Een nest van Zasius fuliginosus LATR. (Tijdschr. v. Entomol. uitg. d. d. Ne- derland. Entomolog. Veren., Deel 36, Jaarg. 1892—93, pag. 230, plaat 7, 'S Gravenhage 1893). SFR. MEINERT, Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie, Kjöben- havn 1860. 9”Vergl: A. FOÖREL; Les föurmis 'de' la Suisse, p; 187 (Nouv.? Mem. dv 1. Soc. Helv. d. sc: nat, t. SXVECT874); ADLERZA MIettpiaod: (0) pa RES Y EEET LAGERHEIM : TLASIUS FULIGINOSUS U7' S! PILZZUCHT. 00) auch anderes Material als morsches Holz — den gewöhnlichsten Baustoff — verwendet wie Sand- und Erdpartikel und Papier. Vermuthlich bauen die Ameisen auf die Weise, dass sie die ver- moderten Pflanzenteile sehr fein zerteilen, sie mit dem Sekret durchtränken und mir einander verkitten und aus dieser plastischen Masse die kartonduännen Wände der Wohnungen aufmauern. Untersucht man einen dinnen Quer- schnitt (Fig. 1) einer solehen Wand bei star- ker Vergrösserung, fin- det man, dass sie aus bis zur Unkenntlichkeit zerkriimelten Pflanzen- partikel mit hie und da eingestreuten gan- zen oder zerrissenen Zellen, kleinen Stuäcken von pflanzlichen Ge- weben und zuweilen vereinzelten Sandpar- tikelehen bestehen. Wie schon »Kinderstuben» der Ameise, d. h. in den Kaämmern, wo die kleinen weissen Raupen liegen, der "Fall > Untersucht man diesen extramatnikalen Teil des Pilzes bei starker Vergrösserung, so präsentiert Stehr dermeriaum als lanse,. braune; serade oder soebogene, steife, haar- ähnliche Hyphen, die von dem innerhalb der Wand wachsen- den Mycelium ausgehen. Sie sind an der Basis breiter und verjängen sich allmäh- lich nach der” Spitze, ietörterskieller getarot — 4 und dännwandiger als die Basis ist (vergl. die etwas schematisierte Fig. 3); NOIR aSt ICE Dpze sanz ” farblos und mit einer sehr dinnen, ge- wellten Membran vwver- sehen. Die fast immer unverzweigten Haare bestehen aus einer Reihe Zellen, wovon die unteren kirzer als die oberen sind. Die unteren, sowie die intramatrikalen Zellen, enthalten ziemlich viel Öl. . Die Reproductionsorgane des Pilzes bestehen aus Conidien (Fig. 4), die ich niemals ansitzend, sondern nur Jose liegend zwischen der Basis der Fäden fand. Sie simd eiförmig, 12—15 ys lang und 6—538 p breit, zweizellig, mit der einen Zelle grösser als der anderen. Sie besitzen eine dicke dunkelbraune oder blauschwarze, undeutlich warzige oder fast glatte Membran. Die 3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT [ 900. [69] [SS grössere Zelle ist mit einem kleinen Hyphenrest versehen. Als Reservenahrung tritt Öl in einigen grossen Tropfen auf. Ausser diesen Conidien, die auch FRESKENIUS beobachtete, beschreibt er?! SE, HE mehrzellige Conidien. rundlich eckige, nicht beobachtet und vermuthe, dass es Teile des kriechenden Myceliums oder um zweizellige breite Co- nidien handelt, in welchen (wie es zuweilen vorkommt) d Uret SV, frnge. Ich habe diese Gebilde sich um losgerissene 18 gros- LAGERHBEIM:, ELASIUS : FULIGINOSUS: Ur S.: PILZZUCHT. 23 sen Öltropfen derartig angeordnet waren, dass die Conidien mehrzellig aussahen. Wegen dieser mehrzelligen Conidien zieht FRESENIUS den Pilz zur Gattung Septosporium. SACCARDO!? erachtet den Pilz fär eine Macrosportum-Art, bemerkt aber, dass die von FRESENIUS beschriebenen mehrzelligen Conidien vielleicht nicht zum Pilz gehören und dass der Pilz sonst mit seinem C7a- dotrichum mäicrosporunm, das auf faulendem Holz in Siäd-Europa vor- kommt, vollständig tubereinstimmt. Die Stellung des Pilzes im System lässt sich aber nieht bestimmen, ehe man die Entstehungs- weise der Conidien kennt. Irgend ein anderer Pilz war nicht in oder auf den Wänden des :Nestes zu entdecken, sofern nicht die oben erwähnten spär- lich vorkommenden gröberen Hyphen einer anderen Art zugehö- ren, eine Frage die ich habe unbeantwortet liegen lassen missen. Es verhält sich also hier wahrscheinlich ebenso wie in den Nestern der Blattschneiderameisen, dass der Pilz in Reinkultur vorkommt und dass die Ameisen es verstehen, das Aufkommen von »Un- krauts; da hj Schimmel und andere Pilze, die auf die eine oder andere Weise schädlieh sein können, zu verhindern. Es war des- halb nmicht mit Schwierigkeiten verbunden, reines Aussaatmaterial zur Kultur des Pilzes in kiänstlichen Nährlösungen zu erhalten. Eine Kultur des Pilzes auf känstlichem Substrat erschien a priori interessant, da es in Analogie mit dem Kulturpilz der Blattschnei- derameisen zu vermuthen war, dass auch der Laszus-Pilz sich im Nest in einem von dem normalen abweichenden Stadium befand. Als Nährsubstrat wurde Pflaumendekokt mit oder ohne Zu- satz von Gelatine verwendet. Die Conidien keimen durch Aus- senden eines dännen Keimschlauches (Fig. 4), der sich bald sep- tiert.. Da die Conidien, insbesondere die blauschwarzen, die viel- leieht einer längeren Ruhezeit angepasst und daher gegen Troc- kenheit etc. widerstandsfähig sind und langen Transport vertragen können, sehr langsam keimten, verwendete ich zu Kulturen kleine flaumige Stickchen der Kammerwände. In die Nährlösung ge- bracht trieben sowohl die torulösen Hyphen, die an der Fläche der Kammerwände kriechen, als die extramatrikalen Haare lange 1 OP. Al SACCARDO, Sylloge Fungorum. Vol. IV. Sylloge Hyphomyce- tum, p. 538, Patavii 1886. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. NN — schmale Hyphen (Fig. 5, 6). Die Haare trieben nur an der Spitze aus: (Fig. 7). Seitlich an diesen Hvyphen entstehen (in Hängetropfenkultur), wenn sie eine gewisse Länge erhalten haben, winzige farblose, einzellige, eiförmige Comnidien, 5 pA lang und 2 urbreit (Pigs): Die Anfanss fanb- losen Hyphen nehmen allmählich eine braune Farbe an, bedecken schliesslich die ganze "Oberfläche der Nähr- lösung und bildeten nach einiger Zeit eine feste, schwarzbrau- ne, lederartige «Haut ant welcher allmählich ein dun- kelbrauner Flaum entstand. Die” dunkle » Haut, diehach Eintrocknen die grösste Ahn- lichkeit mit einem Wand- stäck aus dem Ameisen-Nest aufwies, bestand aus einem diechten Gewebe dunkelbrau- ner, verzweigter Hyphen von variabler Dicke und mit ver- schleimter Aussenwand. Die- se Hyphen entsprechen den torulösen Hyphen, die die Kammerwände des Nestes durchsetzen. Der ' /braune Elaum;, der die Frautenan den Kulturen deckte, ähnelte dem Flaum: an der Wand- Häche des Nestes, bestand aber aus längeren und stark verzweigten Hyphen. Meine Hoffnung, Conidien, die den dunklen zweizelligen Coni- dien ähnelten, die zwischen der Basis der Fäden lagen (Fig. 4), in den känstlichen Kulturen entstehen zu sehen, schlug leider S ff fT9/ eg LAGERHEIM: DASIUS FULIGINOSUS U: 'S. PILZZUCHT. 25 fehl. Es entstanden keine anderen Reproductionsorgane als die oben erwähnten winzigen Conidien, die sich in der Kultur im Hängetropfen zeigten. Hat dieser Pilz irgend eine Bedeutung im Haushalt der Ameise? Zur Beantwortung dieser Frage ist es vor allem wichtig in Erfahrung zu bringen, ob der Pilz nur zufällig in und auf den Kammerwänden des Nestes vorkommt, oder ob er einen konstan- ten Bestandteil derselben ausmacht.” Das letztere ist sicher der Fall, da seine Gegenwart immer von sämmtlichen Forschern, die in neuerer Zeit das Nest des Lasius fuliginosus näher untersucht haben, konstatiert worden ist. 'Ferner ist nachzuweisen, ob der Pilz nur in den Ameisennestern oder auch anderswo vorkommt, und ob er im letzteren Falle im Ameisennest in einem anderen Entwicklungsstadium als in der freien Natur vorkommt, wie es bekanntlich mit dem Kulturpilz der Blattschneiderameisen der Fall ist. Wie schon oben erwähnt hebt Saccarpo die Ahnlich- keit zwischen dem ZLaszus-Pilz und Cladotrichum mäicrosporum SAcCeTehervor. Der: grossen; Gefälligkeit des Herrn” Prof: Dr. SACCARDO' verdanke ich ein; Exemplar dieser Art, die auf fau- lendem Holze in Italien und Krain gefunden worden ist, und ich muss nach Untersuchung dieses Exemplars gestehen, dass durch- greifende Unterschiede zwischen dem Zaszus-Pilz und diesem Pilze kaum aufzufinden sind. -Cladotrichum mäicrosporum SACcc. bildet einen schwarzen samtartigen Uberzug auf dem glatten Holz- stiäickechen und besteht teils aus einem kriechenden Mycelium mit torulösen Hyphen, welche den intramatrikalen Hyphen des La- szus-Pilzes ganz entsprechen, teils aus von diesem ausgehenden langen. Borsten, welche jenen des Laszus Pilzes sehr ähnlich sehen. Die Conidien beider Pilze sind nicht von emander zu unterschei- den, Ich stehe deshalb nicht an, den ZLaszus-Pilz als zur selben Gattung wie Cladotrichum microsporum "gehörend zu erklären. ÖObrer nun in der That mit dieser. oder einer anderen Art der Gattung völlig identisch ist, möchte ich vorläufig eine offene Frage bleiben lassen und begniäge mich damit, den Pilz Cladotrichum myrmecopläilum (FRES.) zu benennen, da er offenbar wegen der zweizelligen Conidien weder zur Gattung Septosportum noch Macrosporium gehören kann. Wenn in der That Cladotrichum microsporunm mit dem 9 20 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT. 10900. Laszus-Pilz identiseh ist und wenn es in der freien Natur nur in Söd-Europa vorkommt, so wiärde letzterer Umstand entschieden dafiär sprechen, dass es von Lasius fuliginosus im Nest gezächtet wird, denn man muss- wohl in diesem Fall annehmen, dass die Ameise auf ihrer Wanderung gegen den Norden den Pilz mitgebracht hat, sonst wäre das konstante Vorkommen des Pilzes im Nest kaum zu erklären. Es wäre jetzt. ;zu ermitteln, von weleher Art dienwBedeutung des Pilzes fär die Ameise ist. Es liegt nahe anzunehmen, dass die Ameise sich. vom Pilz ernährt. Wenn dem so ist, muss: es jedoch nur in verhältnissmässig geringerem Grade der Fall sein. Lasius fuliginosus treibt wie bekannt sowohl Jagd als Viehzucht und sammelt auch Samen von verschiedenen Pflanzen (nach mei- nen Beobachtungen auf Öland), sodass er sich eine ganz abwech- selnde Speisekarte leisten kann. Wenn die Ameise auf die Jagd geht oder sich gegen ihre Feinde verteidigen muss, wendet sie ihren Speichel als Waffen an. Mit diesem bräunlichen, etwa wie Cedroöl riechenden Sekret wird das angegriffene Tier tiberspält und scheint bald davon betäubt zu werden. Lässt man z. B. eine Fliege in eimen Glastopf hinein, der eime gefangene Kolonie der Ameise enthält, wird sie augenblickliceh von zahlreichen Ar- beitern angegriffen, die sich an die Beine und Fligel anklam- mern, während andere sie beissen und mit Speichel tberspilen. Sie wird bald betäubt, in das Nest eingetragen und 'dort verzehrt. Wie viele andere Ameisen liebt auch Lasius fuliginosus sebr Stssigkeiten und treibt deshalb Blattlauszucht. Bekanntlich haben die Untersuchungen von LICHTENSTEIN dargethan, dass die Ameise dabei einen hohen Grad von Intelligenz entwickelt. Betreffs der vegetabilisehen Nahrung der "Ameise, besteht diese wenigstens teilweise aus Samen. Ich beobachtete nämlieh sehr oft Ameisen, die Samen von Viola odorata und V-. häirta und ganz besonders von Melica uniflora trugen. Bei den Viola- Samen ist es der grosse saftige Samenstrang, bei Melica viel- leicht das keulenförmige Gebilde an der Spitze der Ährchen, das aus den obersten sterilen Spelzen besteht, die den Ameisen zur Nahrung dienen. Der Wrzola-Funiculus ist sehr reich an Öl Die venannten VWiola-Arten scheinen der Verbreitung durch Ameisen serade angepasst zu sein. Ihre Fruchtstiele sind nämlich so 10 ( LAGERHEIM: LASIUS »EULIGINOSUS | U: SA PILZZUCHT. - weich, dass die Kapseln auf dem Boden zu liegen kommen, und ferner bestehen die Kapselwände aus so dännwandigen Zellen?”, dass sie nicht, wie bei anderen VWVziola-Arten, z. B. V. canina etc., die Samen fortsehnellen können; die Samen bleiben deshalb grösstenteils in den geöffneten Kapseln oder in ihrer Nähe auf dem Boden liegen, wo sie leicht von den Ameisen aufgelesen wer- 14 > Schliesslich nährt sich nach ADLERZ!? Lästus den können fuliginosus wahrscheinlich auch von Bakterien, die er auf faulen- den 'Tieren aufsucht. Da also die Ameise sich so abwechselnde Nahrung leicht verschaffen kann, so ist es nicht sehr wahrscheinlich, dass der Pilz in den Kammerwänden eine bedeutendere Rolle als Nährstofr spielt. Um zu entscheiden, ob die Ameise ohne weitere Nahrung als den Pilz leben könne, sperrte ich einige Ameisen zusammen mit zahlreichen flaumigen Stäcken der Kammerwände in ein Glasrohr ein und sorgte dafiär, dass es den Gefangenen an Lutt und Wasser nicht mangelte. Sie starben aber bald die eine nach der anderen. Ameisen von einer Kolonie, die ich in einem grösseren Glas- topf gefangen hielt, und die mit Honigwasser, Fliegen und auf- zeweichten Rosinen gefättert wurden, sah ich zuweilen die samt- artige Oberfläche der Kammerwände benagen. Untersucht man bei genägender Vergrösserung den Wandflaum, ist es leiecht zu konstatieren, dass ein grosser Teil der Pilzhaare, stellenweise der grösste Teil derselben, abgebrochen oder abgebissen ist (veregl. Fig! 3), was schon -FRESEN US !5; offenbar beobachtet hat. ' Von der obersten Zelle dieser verstämmelten Haare wächst eine sehr diinnwandige, farblose, protoplasmareiche Hyphe hervor (Fig. 3, 7), 13 Näheres hieriiber ist nachzulesen bei FR, HILDEBRAND, Die Schleu derfrächte und ihr im anatomischen Bau begriindeter Mechanismus, p. 248 Pringsh. fahrb. f. wiss. Botan., Bd. IN). 14 Nach LUBBOCK sammelt auch Lasius niger Viola-Samen; vergl. J. LUBBOCK, Änts, Bees and Wasps, p- 59, Ed..7 (The internat. Scientif. Ser., Vol. XL, 1885). Auch KERNER (Pflanzenleben, II, p. 802) beobachtete, dass liola-Samen (V. Austriaca wnd V. odorata)y von Tetramorium cespitum und anderen Ameisen eingesammelt wurden. AR Cripr ISS Hk egt) VÄhRen205L JL 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1060: und unmöglich ist es ja nicht, dass die Ameisen sich von diesen zarten Hyphen nähren. Wenn also - der Pilz vielleicht nur in geringerem Grade der Ameise zur Nahrung dient, hat er jedoch wahrscheinlich noch eine andere Bedeutung fär sie. Sein intramatrikales Mycelium, dass nach allen Richtungen die aus zerkauten Pflanzenteilen oder aus Sandkörnehen bestehende Wand der Kammern durehwächst, hat vermuthlich etwa dieselbe Bedeutung wie das Schilfrohr im Bewurt unserer Hauswände oder wie das LIangstroh im IFehm, nämlieh zusammen mit dem von den Ameisen geheferten Mörtel, das feine Baumaterial zusammenzubinden und somit die Wände fester zu machen. Bei Kultur des Pilzes im Nährlösung zeigte sich wie erwähnt, die Aussenwand der Hyphen verschleimt: vermuthlich ist diese schleimabsondernde Fähigkeit des Pilzmvyceliums von Be- deutung beim Zusammenkitten des Baumaterials. Falls die Ameisen sich nicht von den extramatrikalen Pilzhaaren 'ernähren, ist es schwierig, die Bedeutung derselben einzusehen. Wie bekannt ist es den Ameisen nicht leicht, an glatten geneigten Flächen zu gehen, weil sie keine Saugorgane an den Fissen haben, und man möchte deshalb glauben, dass der kurze und dichte Flaum die Bedeutung hat, das Laufen der Ameisen an den Kammerwänden zu erleichtern. 'Hierföär' scheimnt der Umstand' zw sprechen, dass diejenigen Stellen der Wände, die nicht vom Flaum bedeckt sind, fein rau sind, eine Unebenheit, die die Ameisen mittelst ihrer Kiefern hervorbringen. Es bleibt noch -ibrig, die Frage zu beantworten: wovon lebt der Pilz? Das Material zum Aufbauen der Kammerwände wird gewöhnlich von morschem Holz und vermoderten Pflanzenteilen, die schon von anderen Pilzen und Bakterien ausgesogen sind, geholt. Trotzdem wärden sie vielleiceht dem Septosportum als Nährboden dienen können!”. Aber es ist anzunehmen, dass ein nicht unwesentlicher Teil der Nahrung von der Ameise selbst geliefert wird, und zwar dirfte dieser aus dem Sekret bestehen, durch weleches das Baumaterial zusammengekittet wird und vielleicht auch aus anderen von den Ameisen abgesonderten Stoffen. Hier- 17 Wenn der Lasius-Pilz mit Cladotrichum microsporum identiseh ist, wie es allem Anschein nach der Fall ist, so steht natärlich niechts im Wege fär die Annahme, dass er seine Nahrung aus dem morschen Holze zieht. f2 LAGERHEIM: LASIUS FULIGINOSUS U.: S: PILZZUCHT. 20 fär spricht der Umstand, dass der Pilz nicht fehblt in den Wän- den derjeniger Nester, die aus zusammengeklebten Sandpartikeln bestehen, die also keinen anderen organischen Nährstoff als das obengenannte Sekret, und eventuell auch andere von der Ameise abgesonderte Stoffe, enthalten. Es kommt mir deshalb nicht unwahrscheinlich vor, dass Lasus fuliginosus as eine pilzzichtende Ameise zu bezeichnen ist, da er sowohl dem Pilz die Nahrung liefert als auch die Pilz- rasen durch Scheren pflegt und das Aufkommen von Unkraut ver- nGdert-4 Her so. mtellisenten Heren: wie diese Ameise ist es kaum anzunehmen, dass sie die unvermeidliche Anwesenheit des Pilzes nur dulden sollte, denn wenn letzterer nicht von irgend einem Nutzen fär sie wäre, so wärde sie ohne Zweifel die Mittel ihn fern zu halten gefunden haben. Botanisches Institut der Universität Stockholm, Febr. 1900. ENTOMOEOGISEE MEDDEEEKSER: VED EMEeR. STRAND. Ved forfatterens godhed har jeg faaet tilsendt separatavtryk av nogle opsatser over insekter samlede i Norge i 1898 av den bekjendte engelske entomolog Dr. T. A. CHAPMAN. Da det tids- skrift, hvori hans meddelelser er offentliggjorde, »The Entomolo- gist's Monthly Magazime», neppe er meget kjendt blandt skandi- naviske entomologer, skal jeg herved faa lov til kortelig at om- tale enkelte av hans fund. De samlede NVevroptera blev bestemte av R. MCLACHLAN. Arterne var fölgende: Phryganea obsoleta MCLACHL. Hammerfest, »Seterstoen»'. Limnophilus rhombicus 1. Bossekop. L. scalenus WALLENGR. Bossekop. Asynarchus productus MORTON. Bossekop. ÅA. coenosus CURT. Bossekop. Stenophylax nigricornis Pier. Hammerfest, Sxterstoen. 5. stellatus CURT. Flammerfest. Åpatama stigmatella Zerr. Alten, Seterstoen. Hemerobius nervosus EF. Bossekop. Hemerobius sp. »of an apparently undiseribed species». Bossekop. Dictyopteryx compacta MCLACHL. Bossekop. iVemoura variegata OL. Bossekop. Baötis vernus Curt. Hammerfest og Alten. Chirotonetes sp. Bossekop. Somatochlora arctica ZETT. og S. alpestris SELYS. Bossekop. Åeschna juncea IL. Bossekop. Ae. coerulea STRoOEM. Hammerfest og Bossekop. Leucorrhima rubicunda L., L. dubia NV. D. L., Somato- chlora metallica NV. p. L.,. Agrion puella L., ÅA. hastulaium CHARP. og Lestes Dryas KBY toges ved Seterstoen. ! Angaaende denne lokalitet, hvis navn ser ud til at vere noget for- vansket, giver Mr. CHAPMAN fölgende oplysninger: . . . ,lat. about 607 12" north. some 60 miles east and a little north of Christiania . . . on the banks of the great river Glommen.'"' STRAND: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. SÄL De samlede Coleoptera bestemtes av G. C. CHAMPION. De merkeligste fund var (alle fra Bossekop): Patrobus excavatus PxK., Bembidium paludosum Pz., B. bruxellense WEsm., B. doris Pz., Amara apricaria Pr., Ilybius guttiger ErR., Hydroporus arcticus Tus., ÅAleochara succicola Tus., Tachinus humeralis Grav., Plulonthus succicola "Tus., Geodromicus plagiatus FABR., [ps 4-pustulatus GYur., Corticaria serrata PxK., Oedemera vire- scens L., Polydrosus undatus FABR., Scolytus pruni RATzB., samt de to for faunaen nye arter Stenus longitarsis "THsS. og St. labilis Er. Lepidopterne bestemtes av Mr. CHAPMAN selv, som i to av- handlinger »Butterflies in South and North Norway» og »Moths taken in Norway, 1898» meddeler sine iagttagelser. Ved Seter. stoen fandt han Erebia embla og Chionobas Jjutta temmelig hyppige paa myrlendte steder 1 tynd furuskog, hvor begge hyp- pig saåes hvile sig paa törre grene eller paa trestammerne. Han- nerne og en sjelden gang ogsaa hunnerne av sidstnevnte art iagt- toges ofte flyvende bort til roden av trestammerne og saa op- efter med noget zikzaklignende flugt langs stammerne helt til en höide av 20—30 fod, som om de nöiagtigt undersögte barken overalt paa sin vei, lod sig derpaa dale ned og gjentog samme manövre ved neste tre. Han antager, at dette kan forklares ved at hannerne paa denne maade söger efter de paa traestammerne hvilende hunner. Han iagttog gjentagne gange hunnen under eglegningen; der lagdes aldrig mer end et eg paa hvert sted. — Endvidere observeredes sammesteds Argynmns freija, Cocno- nympha typhon, Polyommatus amplhlidamas, Lycaena amanda og L. cyllarus, samt Syrichthus centaureae foruden enkelte mere almindelige arter. Av »moths» samledes ved Saeterstoen bl. a. Smerintlhus ocellatus, Macroglossa bombyliformis, Sciapteron tabaniformre. Demas coryli, Anarta cordigera, Acronycta leporina, Å. meny- anthidis, Macaria notata, Gnophos dilucidaria, Cidaria serra- ria og Scoria dealbata”. I Kaafjord samledes Trochilium culieiforme, Coremia nobiliaria, Eupithecia scoriata (ny for faunaen(:), ELup. veno- > Jeg anförer alle navne i den av Dr. CHAPMAN benyttede form, altsaa ogsaa uden forfatternavne til. TEST LI 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. sata, Åretia fuliginosa, Setina irrorella. — Paa nordturen stan- sedes en times tid ved Torghäatten, hvor bl. a. Zygaena fili- pendulae observeredes; ved Harstad iagttoges Lycaena minima. Ved Bossekop samledes av KRhopalocera bl. a. Erebia disa og polaris, Colias hecla, Argynnis frigga, ÅA. freija og Chao- nobas norna. — Med hensyn til arternes daglige flyvetid i »mid- natssolens land» bemerker han bl. a. at fölgende arter enkelte dage kunde sees flyvende ' frivillig saa tidlig som kl. 8 om mor- genen og saa sent som kl. 9 om aftenen: Erebia medusa, Po- lyommatus pluaeas, Argynnis pales, Pamplula comma og Ly- caena optilete. Av andre fund ved Bossekop kan merkes Pachnobia car- nea, P. Iyperborea, Plusia parilis, P. Hochenwarthi, Coremia FISEN ENSE Havicinctata, C. polata, Psodos coracina etc. Hvad Pterophorinerne angaar, toges ÅLeioptilus tephradac- tylus ved Saeterstoen, L. osteodactylus ved Torghatten, P. gono- dactyla i Kaafjord og Leioptilus scarodactylus, Plat. Zetterstedti og tesseradactyla 1 Bossekop. Av Pyralidimer toges ved Bossekop bl. a. BLBotys purpuralis, Crambus mvyellus samt den for faunaen nye art Scoparia petroplula. Det samlede antal arter av Lortrices, der: samledes mat Bossekop or Hammerfest»: JLortrix mimstrana, Forsterana, viburnana, rubicundanal?), Penthina turfosana, lediana, metal- licana, mygindana, bipunctana, lacunana, Conchylis notulana, Fuchromia rufana, E. quadrana, hvorav turde vere et par for faunaen nye ALC Av ”Tineer fandtes paa samme lokaliteter fölgende, hvorav de med ”" merkede vistnok er ny for vor fauna: Incurvaria Oellmaniella, Scardia tessulatella, Coleophora argentula", vitisella, Gelechia infernalis, continuella, diffinis, terrella", viduella, Swammerdamia conspersella, griseocapitella, Iinea bistrigella, rusticella, coacella, fulvimitrella, Laverna Schrankella", Oecophora stipella, Lithocolletis vaceiniella”, Elachista Holdenella, albifrontella, Argyrestluia sorbiella”, pygmaeella og certiella. Kristiania Jan. 1900. [SE [SE ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE PÅ DESS TJUGOÅRSDAG DEN 14 DEC. 1899 Å GRAND RESTAURANT NATIONAL. På grund af ordförandens, prof. CHR. AURIVILLIUS” sjukdom leddes förhandlingarna af äldste ledamoten 1 styrelsen, prof. S. LAMPA. Sedan prof. LAMPA hälsat de talrikt tillstädeskomna med- lemmarna välkomna och bland dem särskildt tandläkaren 1 Stock- holm M. LINDBERG såsom för första gången närvarande, medde- lades, att styrelsen sedan sista sammanträdet i Föreningen invalt, förutom herr M: LINDBERG, docenten, doktor N. E. NORDEN- SKIÖLD och studenterna B. R. Poppius samt A. F. LUTHER, alla från Helsingfors universitet, och e. jägmästaren C. G. RAMSTEDT, Arnö, Nyköping. Genom döden hade Föreningen förlorat sin medlem redaktör M. RUBENSON i Göteborg. Med anledning af att jämnt tvänne årtionden förflutit sedan Föreningens stiftande, redogjorde undertecknad i korta hufvud- drag för hennes verksamhet under det senaste decenniet. Ur denna redogörelse framgick bland annat följande: Antalet medlemmar i Föreningen utgjorde enligt tioärsberät- telsen från den 14 dec. 1889 — hedersledamöter 4 och beta- lande ledamöter inemot 250. Nu voro de förra 12, de senare 321, och därtill ägde Föreningen 14 korresponderande medlem- mar, alla de senare utländingar. Af de betalande hade 21 erlagt afgift såsom ständiga ledamöter. Ny ledamotsförteckning hade tryckts i häftet 3 af Föreningens tidskrift för 1899. Sedan 1889 hade Föreningen genom dödsfall förlorat ej färre än 57 betalande ledamöter och 3 hedersledamöter. De senare Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. I (1900). I 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. voro prof. J. O.. WEstwoop, lektor K.; F. THEDENIUS och kyrko- herde H. D. J. WALLENGREN. Bland de förra märktes i första hand Föreningens förste ordförande, ledare och beskyddare prof. O. T. SAnDAHL. Vidare konservatorerna W. Meves och C. D:. E. RorH, lektor J. SPÅNGBERG m..f. Under Föreningens sammankomster hade, förutom talrikt lämnade mindre meddelanden, hållits sammanlagdt 90 föredrag. Af de senare hade 32 omfattat ämnen, som kunde räknas till praktisk entomologi; de öfriga hade behandlat mer eller mindre rent vetenskapliga sådana. Därtill komma 10 referat och vid trenne sammankomster hade diskussion ägt rum öfver särskildt uppställda, praktiskt entomologiska frågor. Förutom sin tidskrift hade Föreningen från och med 1890 med statsunderstöd utgifvit »Uppsatser i praktisk entomologi», hvartill under sista året kommit en i väldig upplaga spridd broschyr öfver »Nunnan» af prof. LAMPA, som från och med 1891 varit tidskriftens redaktör. Bland Entomologiska Föreningens verk under de senast gångna tio åren intoge hennes af kändt resultat följda arbete för den entomologiska försöksanstalten ett synnerligen betydelsefullt rum. Redan i början af 1891 tillsatte Föreningen härför en kommitté. Föreningen vågar ock hoppas, att det entomologiska vandringsstipendium, som hon från och med 1893 utdelar (1894 två stipendier), skall bära god frukt för framtiden. Den för detta stipendium stiftade fonden hade redan växt till omkring två tredje- delar af erforderligt minimibelopp. Föreningens ekonomi hade föröfrigt under tioårsperioden vunnit en glädjande tillväxt och stadga. Detta berördes dock ej vidare i redogörelsen, alldenstund nästa, liksom föregående revi- sionsberättelser komme att tryckas 1 denna tidskrift. Genom kapten C. Grus kraftfulla initiativ hade i april 1898 Entomologiska Föreningen under namn af dess »Göteborgs- krets» fått en filial i Göteborg. Med anledning af att jämnt tjugo år förflutit sedan Föreningens stiftande hade hälsningstelegram ingått från »Societas pro Fauna et Flora fennica» och från Föreningens medlemmar i Helsingfors samt från hennes Göteborgskrets. Sedan dessa telegram blifvit. 2 TRYBOM: -ENTOM. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 14 DEC. 1899. 35 upplästa, uppdrogs åt sekreteraren att dem å Föreningens vägnar besvara. På förslag af styrelsen beslöt Föreningen att ytterligare för 400 kr. inköpa en del af doktor E. HAGLUNDS entomologiska litteratur och att till honom aflåta en tacksamhetsskrifvelse för skänkta, värdefulla entomologiska bokverk. I enlighet med stadgarna voro bland styrelsens medlemmar nu i tur att afgå: sekreteraren, prof. LAMPA, byråchefen MEVES och suppleanten kassör HOFGREN. Alla omvaldes enhälligt. Likaså omvaldes revisorerna: jägmästare WERMELIN, apotekare ENELL och suppleanten, grosshandlare KNUTSSON, samt klubbmästaren konservator ROTH. Föredraget för aftonen hölls af jägmästaren J. H. WERMELIN och handlade »Om de åtgärder, som under året vidtagits för be- kämpandet af Nunnan». I början af detsamma meddelades talrika iakttagelser om Nunnans lefnadsförhållanden. Redan i medlet af mars träffades de första, ur äggen uwutkläckta larverna. Genom det kalla april- vädret afbröts emellertid kläckningen för att åter börja i maj. Den 10 i denna månad voro många larver utkläckta, där solen kom åt att verka, men ej å skuggigare ställen. När första hälf- ten af juni förgått, voro de flesta äggen kläckta. Det var blott ett ringa antal, ur hvilka inga larver utkommo. Den 11 juli träffades de första pupporna, och den 20 i samma månad de första fjärilarna för året. Samtidigt med de senare började para- sitsteklar mera allmänt visa sig. Den 28 juli iakttogos de första under sommaren lagda äggen; ägg, larver, puppor och fjärilar förekommo då samtidigt. Omkring den 7 till 9 aug. syntes. de största fjärilmassorna vara framme; man kunde då på sina ställen räkna flera hundra på ett träd. Svärmningens intensitet visade sig påtagligen mindre, och själfva fjärilarna voro i'härjningens centrum mindre och svagare än föregående sommar. Då larverna mera allmänt kommo fram, hade maj-skotten på gran och tall knappast börjat skjuta. Så snart de började svälla, angrepos de af larverna. I granens knoppar åto sig de späda larverna utan svårighet in; på tallknopparna angrepos i allmänhet blott fjällen, ej de innanför dem sig utvecklande 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. barren. I Skåne hade Nunnan emellertid undantagsvis äåstad- kommit kalätning på oblandade tallbestånd. Den s. k. toppsjukan hos larverna iakttogs den 17 och visade sig den 19 juli uppträda nästan å hela Virå skog och Jönåkers västra häradsallmänning. Efter första veckan af aug. kunde några af sagda sjukdom angripna larver ej längre upptäckas. Fjärilarna svärmade hufvudsakligast inom skogsbestånd, som 1898 blefvo half-, 1899 kalätna. Larvernas spinnförmåga upphörde ej, så- som från Tyskland uppgifvits, då de blefvo halfvuxna, utan räckte vida längre. I korthet uttryckt bestodo de mot Nunnan vidtagna åtgär- derna dels i totalafverkning af starkt infekterade och angripna skogsbestånd, dels ock i anbringande af limringar kring träden i be- stånd, hvilka, ehuru mer eller mindre infekterade, dock ej voro detta i så hög grad, att de ansågos böra huggas. Utvandring af larver från ett bestånd till andra iakttogs ej, hvarför utläggning af lim- strängar till skydd för icke infekterad ungskog endast vidtogs i ringa utsträckning. TLimringarna anbringades vid brösthöjd (»låg- limning»); högre upp på träden visade de sig icke motsvara sitt ändamål. Af de vid limningen använda instrumenten befanns den Hoffmannska limdosan bäst; af de limsorter, som införskref- vos från tvänne tyska firmor, gafs företrädet obetingadt åt ERrR- MISCHS lim (Burg, Magdeburg). Den areal, å hvilken limning utfördes, omfattade ej mindre än 6,444 hektar, hvaraf blott 114,5, från hvilka afkastningen ingår till statsverket, resten enskildas skogar och allmänningar. Innan limning kunde verkställas, måste en genomgallring af skogs- bestånden ske. Äfven i de flesta skogar, som icke tillhörde staten, kom detta arbete att utföras genom dess försorg, mot en skälig ersättning. Angående resultaten af de vidtagna åtgärderna anförde före- draganden först, att man vid bedömandet af dessa borde klart fasthålla, hvilka de förväntningar voro, som Domän- och Landt- bruksstyrelserna från början hyste. De båda styrelserna uttalade, att insektens bekämpande borde ske med alla till buds stående medel; dess massökning i allt jämnt stegrad progression borde åtminstone därigenom kunna förekommas och därmed faran för dess spridning till andra trakter minskas — allt under vidare 4 TRYBOM: ENTOM. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 14 DEC. 1899. 37 afvaktan, att genom naturens egna verkningar insekthärjningen komme att upphöra. Under sommaren uppröjdes profytor, och observerades dag- ligen de därå stående granarna. Härvid befanns, att i medeltal för hvarje träd 3,000 larver kommit till marken från kronorna. En betydlig mängd nedtrampades därjämte vid undersökningen. Med den förut omnämnda stora areal, som limmats, och då lim- ringarna öfver allt visade sig äga skyddande kraft, borde det vara tydligt, att en oerhörd massa larver genom limningen bragtes att svälta ihjäl, äfven om dessa inom många af de limmade skogs- bestånden icke vore så talrika som nyss sagts. En väsentlig hämsko kunde således under alla förhållanden sägas blifvit satt för Nunnans förökning. Också hade under svärmningstiden ingen utsvärmning från härjningsområdet kunnat konstateras, hvartill kom, att äggläggningens styrka och omfattning inom det ursprung- liga härjningsområdet 1899 var mindre än föregående år. Vid sådana förhållanden vågade föredraganden påstå, att de af Domän- och Landtbruksstyrelserna från början uttalade förväntningarna icke besvikits. Belysande fotografier äfvensom i sprit och på annat sätt för- varade skadedjur och angripna granskott m. m. förevisades af föredraganden. Efter det starkt intresseväckande föredraget och med anled- ning af detsamma, utspann sig en lång öfverläggning, hvari del- togo lektor ALB. NILSSON, byråchefen Meves, föredraganden och landtbruksinspektör LYTTKENS. Lektor NILSSON, som också på uppdrag af Domänstyrelsen under sommaren besökt och gjort observationer på Nunnans härj- ningsområde samt till styrelsen härom inlämnat berättelse, hyste en från de af jägmästare WERMELIN uttalade i viss mån afvikande åsikt, hufvudsakligast i fråga om limningens resultat. Äfven utan densamma måste ju massor af larver gå under af svält och sjuk- domar, där de blifvit för talrika. Det betydde icke så mycket huru många som kommo ned från trädkronorna eller träffades nedan- för limringarna, om de ofvan dessa kvarvarande ändå kunde kaläta granarna. Med anledning häraf meddelade jägmästare WERMELIN, att de limmade granarna visserligen blifvit starkt angripna men att det ej kunde antagas hafva varit af brist på näring, som larverna 5 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. begifvit sig ned, åtminstone icke förr än möjligen under slutet af larvtiden. Lektor NILSSON anförde vidare bland annat, att fjärilarna icke blott varit svagare i år utan äfven inom de starkt angripna områdena haft ett långt mindre antal ägg än under vanliga för- hållanden — i medeltal blott omkring 50 procent af det normala antalet. Byråchefen MEVES ansåg, att fjärilns försvagande, de under påföljande svärmning lagda äggens ringare antal o. s. v. äfven i afsevärd mån måste haft sin orsak i limningens verkningar. Han fäste vidare uppmärksamheten vid, att — då, såsom föredraganden anfört, de starkast angripna skogsbestånden ej limmades, och då det visade sig, att de limmade träden enligt regeln ej blefvo kal- ätna — så måste det ju ändå betyda mycket, att de nedkomna larverna genom limringarna hindrades att åter krypa upp 1i träd- kronorna. Om man också ej kände förhållandet i antal mellan dessa och de uppe i träden kvarvarande, så borde det väl ändå icke kunna förnekas, att en god vinst ernåddes genom de förras afstängande från födan uppe 1 träden och däraf följande utsvältning. Meningsutbytet rörde sig delvis om förhållanden, hvilka redan voro på tal, då Föreningen sista gången var tillsammans. Landt- bruksinspektör LYTTKENS talade om orsakerna till insekthärjnin- gars — ofta skenbara — plötsliga framträdande och om vikten af att i rätt tid ingripa mot desamma. Byråchefen MEVES på- pekade det dryga ansvar, som kunde följa, om man nästa som- mar af en eller annan orsak icke med kraft komme att fortsätta limningen, och lektor NILSSON framhöll till slut bland annat, huru- som ett mycket stort undersökningsmaterial behöfdes för att rätt kunna bedöma verkningarna af den ena eller andra åtgärden, särskildt limningen, mot Nunnan. Äggläggningen t. ex. vore ju mycket ojämn. Äfven lektor NILSSON förevisade en rikhaltig samling foto- grafier från nunnehärjningarna. Filip Trybom. -— oo— 6 — - LÖFSKOGSNUNNAN. (WENEREAMMRS PAI”) DESS UTVECKLINGSSTADIER, UTBREDNING OCH LEFNADSSÄTT M. M. ÅF SVEN LAMPA, TAR i Förlidet år utarbetades genom Entomologiska Föreningen och Entomologiska Anstalten en uppsats, försedd med en färg- lagd tafla öfver Nunnan (Lymantria Monacha I.), särskildt af- sedd för spridning i större skala bland allmänheten. Tack vare prisbilligheten och Hushållningssällskapens mellankomst, utgick denna i många tusen exemplar, hvarigenom ett af dess ändamål således blef vunnet. Samtidigt med nunnans härjningar i Söder- manland och Östergötland uppträdde larver till en annan spin- narefjäril, Löfskogsnunnan, i Småland och Blekinge, hvarest å en vidd af omkring en half kvadratmil öfver ett tusen fyra hundra tunnland löfskog jämte gräsmark skadades och delvis nästan totalt sköflades. Med anledning häraf ansågs behöfligt, att äfven utgifva en uppsats rörande detta skadedjur och enligt samma plan som för den förra, för att spridas inom de landskap, som möjligen kunna komma att hemsökas af detsamma. Äfven denna uppsats hufvudändamål är alltså, att sätta jordägare m. fl. i stånd att igenkänna och upptäcka fjäriln, dess ägg eller larver i så god tid, att ett utrotningsarbete kan blifva jämförelsevis lätt och ut- föras, innan skadedjuret hunnit utbreda sig öfver större områden. I följd af särskilda omständigheter kan priset på föreliggande uppsats sättas så lågt som till 20 öre per exemplar, om minst 25 på en gång rekvireras. 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Löfskogsnunnan (Ocneria Dispar TLL.) kallas äfven trädgårdsnunna och svampspinnare. Det förra namnet har an- tagligen uppkommit däraf, att fjäriln ofta har sitt tillhåll i träd- gårdar, och det senare af ägghoparnas utseende. Äggen läggas nämligen många tillsammans, omgifvas och täckas med de korta håren från honans bakkropp och bilda sedan rundade och platta hopar af gulaktig färg, hvilka något påminna om fnöske, Beskrifning. Hanen är mer eller mindre mörkt grå med analtofsen och en rad ryggfläckar svartbruna. Pannspröten äro fjäderlika i följd af sina två rader af tämligen långa kamtänder. Framvingarna öfver midten och längs utkanten svartbruna, med två nästan svarta, oregelbundet tandade tvärband, det ena i midten, det andra närmare basen, samt ett smalare, skarptandadt, på grå botten nära utkanten; på den sistnämnda finnes en rad af små, mörka fläckar. Bakvingarna gulaktigt bruna, utåt mörkare, med ribbor och en liten månformig fläck i midten svartaktiga. Ving- bredd omkring 40, framvingens längd 20 mm. Honan är gulaktigt hvit, med stor, baktill brun- eller gul- grå bakkropp, fötter och pannspröten svarta, de senare försedda med två rader helt korta kamtänder. Framvingarna hafva tre smala, skärptandade, vid framkanten bredare och mörkare svart- aktiga tvärband och utanför dessa en tvärrad af grå fläckar: Själfva utkanten är försedd med svarta fläckar. I vingens midt ligger ett kort svart streck, bildande en utåt öppen vinkel och innanför detta en liten rund fläck. Bakvingarna inåt brunaktiga med en mörk månfläck i midten och ett tvärband nära utkanten, samt en rad små svarta fläckar vid fransarnas bas. Vingbredd 45—80 och framvingens längd omkring 34 mm. Äggen äro hårda, runda, och få efter en tid en grop/i midten. Till färgen äro de gul- eller blåaktiga, perlemorglän- sande. - De läggas i större, platta, rundade hopar, omgifvas med hår af honans bakkropp och blifva härigenom ganska väl skyd- dade mot oblidt väder. En enda hona lägger från 200 ända till: bortåt 600 ägg, vanligen på sidorna af stenar, inuti stengär- desgårdar, nedtill på trädstammar eller andra lägre belägna före- mål, där de äro mindre utsatta för regn och blåst. Larven är strax efter utkläckningen omkring tre mm. lång, först gulaktig, sedan gråbrun, långhårig och har glänsande svart hufvud. Efter få dagar blir han mörkare, hvarvid en rad af gul- aktiga småfläckar framträda på ryggen. Rygghåren hafva nu kulformiga, klara blåsor i spetsarna. Längd 5—7 mm. I andra 2 LAMPA: LÖFSKOGSNUNNAN. 41 stadiet är hufvudet fortfarande svart, men kroppen orangebrun, fint marmorerad med gulhvitt, med en smal gulhvit linie längs ryggemr och på denna en rad små fläckar af samma färg, hvilka äro tydligast på 35—-10 kroppsringarna. Längd bortåt 20 mm. [ tredje stadiet är hufvudet ännu svart, men har en gul linie längs midten eller flera gula ställen; kroppen sammetssvart, med blåsvarta vårtor och ryggfläckarna rödgula eller svafvelgula. Längd 16—30 mm. I fjärde och sista stadiet är hufvudet blekgult, svart- punkteradt och med två smala fläckar, som löpa nära intill hvar- andra från munnen uppåt pannan; kroppen är blekt grågul, mar- morerad med svart, ryggen mörkare, emedan de svarta tecknin- garna där äro gröfre och mer sammanflytande, synnerligast om- kring de främre ryggvårtorna. Vanligen löpa tre smala, gulaktiga linier längs ryggen. På hvarje kroppsring befinna sig i en tvär- rad sex vårtlika upphöjningar, två på ryggen och två på hvarje sida, hvar och en af dem beväxt med längre ochi:kortare hår, utbredda liksom i en borste; de längsta håren äro vanligen svarta, de kortare blekgula; håren på ryggvårtorna äro kortare och nästan alla svartaktiga. Dessa vårtor tillhöra alla stadierna, men äro i det sista större, de fem främsta paren på ryggen blåa och de sex bakre brunröda liksom sidovårtorna, hvilka dock äro blekare. Längd fullvuxen 40—60 mm. Puppan tjock, klumpig och något krökt, brunsvart, obetyd- ligt glänsande, vingslidorna matt svarta; bakkroppsspetsen nästan jämnbred, baktill trubbig, på öfver- och undersidan refflad, och 1 yttersta ändan försedd med krokiga häftborst. Här och där, isynnerhet på bakkroppen, kanten af vingslidorna och hufvudet sitta enstaka eller knippvis hopade, korta och gula hår. Längd 18 (hane) till 25 (hona) mm. Utbredning. Löfskogsnunnan förekommer flerstädes i Europa, dock mest i dess östliga och sydliga delar. Hon härjade i ryska guverne- mentet Kostroma 1895—96, i Centralryssland 1894—095, i Moskwaområdet 1893—96, i Nischnei-Nowgorod 1895—96. I södra Frankrike angrepos korkekarna 1817, och vid Lyon 1878. [ zoologiska trädgården i Berlin härjades träden 1889, och äfven på andra ställen i Tyskland har hon anställt förödelser. Hon är äfven funnen i N. Afrika, och i Japan och torde därför före- komma flerstädes 1 Asien. Till Nordamerikas Förenta stater är hon införd af en person, som sysslade med silkeproducerande larver, och genom otillräcklig tillsyn af larverna eller fjärilarna hade sådana på något sätt kommit ut i det fria och där fort- j J 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. plantat sig. Åtskilliga år förgingo dock, innan fjäriln förökat sig så mycket, att man fäste någon uppmärksamhet därvid. Men sommaren 1889 visade sig skadedjuret i mängd och har sedan dess i Entomo-: logisk, Tidskrift, årg. 7, 1886, sS. 57, men ändock kallar RIT- ZEMA Bos i sitt förträffliga arbete öfver skadliga och nyttiga in- sekter af 1891 fjäriln för Pyralis Secalis L. och anför till och med Luperina (Hadena) Didyma EsP. såsom en annan art. Liksom alla skadeinsekter uppträder fjäriln mer eller mindre talrikt under olika år. Orsaken härtill torde mer få tillskrifvas parasiter eller sjukdomar på larverna än väderleksförhållandena. I Sverige förekommer den troligen öfverallt där råg odlas, dock vanligen icke i sådan mängd, att härjning är för handen. Ska- dan blir således föga betydlig, synnerligast å i god växtkraft va- rande jord, där rågplantornas sidoskott kunna kraftigt utvecklas efter hufvudstråets förstöring. Genom ROLANDERS, BIERKANDERS m. fl. samt slutligen mina egna iakttagelser är detta skadedjurs lefnadsförhållanden så grund- ligt iakttagna, att man kunde skatta sig lycklig, om åtskilliga andra insekters lif och utveckling vore lika väl bekanta. Det enda af någon vikt, som ännu återstår att utforska, är hvar och när dess honor lägga sina ägg. Enligt mitt förmenande sker detta på rågbrodden, kort efter dennes framträngande ur jord- ytan; ty att äggen eller nyutkläckta larver skulle kunna fortlefva i jorden under dennas beredning före och vid sådden eller från annat håll inkomma till fältet är knappast tänkbart, synnerligast som BIERKANDER fann larver af blott en till två liniers längd inne uti rågplantorna. Där hvitaxflyet är allmänt, brukar det ej möta några svårig- 27 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900, heter att finna larverna om hösten, ty en angripen planta har alltid sitt öfversta blad gulnadt, emedan larven urhålkat stammen alldeles på samma sätt, som kornflugelarverna pläga göra. Att han då angriper den ena plantan efter den andra "föreftanler mig mindre sannolikt, men att så sker om våren, sedan han blif- vit större, är däremot fullt säkert. Hvitaxen uppstå därigenom, att fjärillarverna uppäta stråen inuti bladslidan strax ofvan öfversta leden, hvarefter axen torka och blifva hvita. Då ett strå sålunda förstörts, går larven därifrån till ett annat och nedkryper i dess öfre bladslida för att fortsätta förödelsen. Att anträffa honom 1 ett strå, hvars ax är hvitt, sker blott mycket sällan och ej gärna i andra fall, än om han där dött eller icke förmår tränga sig ut. Antingen befimner han sig då i ett närbeläget, ännu grönt strå, eller ock har han såsom full- vuxen nedkrupit i jorden för att öfvergå till puppa. Att öfvergödsla ett på ofvan anförda sätt angripet fält, isyn- nerhet om jorden är 1 mindre hög växtkraft, torde vara det bästa skyddsmedlet mot såväl detta skadedjur som korn- och fritflugan. Skarp vältning tidigt om våren då jorden upptorkat, kan äfven medföra någon nytta. Underrättelser om skador, som förorsakats af denna natt- fjärils larver, hafva inkommit blott från två ställen, nämligen Bjersjölagård i Skåne och Lärbro socken på Gotland. Förlusterna synas dock dess bättre hafva varit af mindre betydenhet. Sädesbroddflyet [(ÅAgrotis Segetum SCHIFF.). Detta natt- flys stora, släta och nästan jordfärgade larver äro under efter- sommaren och hösten mycket skadliga för sädesbrodden och rot- frukterna, isynnerhet å lösare jord. De angripa såväl rötterna som bladen, och de sistnämnda afbitas under natten, då larverna vanligen befinna sig ofvanpå jordytan, och neddragas under kokor, i sprickor eller i af larven gjorda hål, hvarest de sedermera upp- ätas. En afbildning af larven är intagen i årsberättelsen för 1897. Afven i år hafva sådana larver gjort skada, dock är under- rättelse härom inkommen från endast en egendom, nämligen Hene i Västergötland. I Finland synas larverna göra ännu mer skada än hos oss, hvarför statsentomologen E. REUTER ägnar dem ej mindre än nära sex sidor i sin årsberättelse för 1898. Man har i nämnda 28 PEN UT FREIv TE JES LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 77 grannland gjort flera iakttagelser rörande larvernas uppträdande, och jag anser mig böra här omnämna det viktigaste däraf. Så t. ex. tror man sig funnit, att larver allmännast förekomma på med kreatursspillning nygödslad jord och isynnerhet å sådana fläckar, hvarpå gödsel eller komposter en tid legat upplaggda. Där artificiella gödslingsämnen användts, har dock sädes- brodden ingalunda gått fri från angrepp. Ett härjadt höst- sädesfält bör icke besås ännu en gång samma höst, såvida ej larverna förut plockats bort, ty arbete och utsäde blifva bort- kastade, så länge skadedjuren finnas kvar. Larvplockning kan ske vid plöjning eller om natten vid lyktsken, då djuren befinna sig på ytan för att äta. Kråkor och kajor passa vanligen på vid plöjningen och uppäta en myckenhet af dem. Det torde dock vara säkrast, att grundligt plöja ett härjadt fält, sedan larverna i följd af kyligare väder nedgått i sina vinterkvarter, ty de föras då till jordytan, där de blifva rof för nämnda fåglar m. fl. af sina fiender, eller komma att lida af vinterkölden. Om följande vår fältet besås med vårsäd, undgår denna vanligen larvernas an- grepp, emedan dessa då äro fullvuxna och snart förvandlas till puppor. Å ett lindrigt angripet fält kan en öfvergödsling med chilisalpeter e. d. vara till stor nytta. Enligt min öfvertygelse är det af stor vikt, att trädan hålles fri från allt ogräs från midsommar till sådden, d. v. s. under den tid då skadeinsekter flyga omkring och lägga sina ägg. Att det måste hufvudsakligen vara de på trädan växande ogräsen, som locka de äggläggande honorna till sig, synes mig vara odisputa- pPelt.. Detta Dbestyrkes äfven 1i ett bref från herr C: PETTERSSON i Hene, som säger: »Den (larven) förekommer här ganska talrikt under och omkring ogrässtånd i årets träda, som består af sand- jordat Detta skrefs den 7 september 1899. HOLMGREN rekommenderar att öfver brodden utströ 10 kilo vitriol per tunnland. Enligt jägmästare O. G. NORrBäcK förekom åkersnigeln ym- nigt på höstsädesbrodden i Arvikatrakten 1898 och gjorde ej obetydlig skada. Dess framfart stäcktes dock genom det kända medlet att utså nysläckt kalk, där djuret hade sitt tillhåll. 29 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. NT Vårsäden. Några andra insektskador på vårsäden än dem fritflugan (Oscinis Frit 1.) åstadkommit, hafva ej afhörts under året. I förra årsberättelsen omnämndes, att i bref från kontraktsprosten D. E. WANNBERG uppgifvits, att kornet i Tegneby socken på Oroust i Bohuslän år 1897 varit starkt angripet af en insekt. Något prof på insekten erhölls ej, men af beskrifningen kunde slutas, att här måtte vara fråga om fritflugan. Det tväradisa kornet skadades blott obetydligt. Något vidare afhördes ej från orten förr än 1899, då bref af den 6 mars från kontraktsprosten W. erhölls, hvari åberopas en skrifvelse från kommunalstämman af innehåll, att man sistnämnda år af rädsla för flugan sådde långt mindre med sexradigt korn än vanligt, och att det som såddes, blef mindre angripet än förlidet år; att äfven det tvåra- diga kornet skadades, ehuru icke så mycket som det sexradiga; att larverna i afsevärd grad äfven angrepo rågen och halfåto kor- nen, synnerligast i toppen af axen. Eget nog omtalas ej, att rågbrodden lidit skada, hvilket nog varit händelsen, fast man ej uppmärksammat detta eller tillskrifvet det andra orsaker. Att döda larverna, då de befinna sig inuti kornen, synes åtminstone för närvarande ej kunna låta sig göra med mindre, än att korn- grödan tillintetgöres, och samma är förhållandet äfven om hösten, då larverna hålla till i rågbrodden. Från herr J. LytH å Kappelsbamn på Gotland ingick äfven underrättelse om denna skadeinsekt. Dess larver angrepo där på myrjorden hafreplantorna (brodden) omkring en tum från jordytan och förstörde dem totalt såväl i år som 1898. Kornfälten och -äfvenså hafren lära lämnats orörda på fastmark. Det var troli- gen den fritgeneration, hvilken härstammade från de öfvervintrande larverna i höstsädesbrodden, som uppträdde på hafreplantorna. Baljväxterna. Ärtvifveln (Sitones Lineatus IL.) har visserligen som van- ligt visat sig på våren, men den regniga och kalla väderleken 30 OR an EEE EEE FP SEE ETEN LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 179 synes hindrat honom från att göra någon märkbarare skada. En- ligt bref från jägmästaren NORBÄCK i Arvika hade detta skade- djur lätt bekämpats genom besprutning med kejsargrönt, !/2 gram pr liter vatten. Ärtsmygen (Bruchus Pisi L.) har äfven i år medföljt ärter från utlandet, men sedan man börjat återsända sådana ärtlaster, som äro skadade af denna skalbagge, behöfver man mindre än förr frukta för att nödgas förtära af honom förorenad föda. Det blir emellertid en under alla förhållanden välbetänkt åtgärd, att noga granska eller låta undersöka alla utländska ärter och bönor, äfvensom andra frön, innan de utsås, om äfven faran för att få ett nytt skadedjur infördt i landet mången gång kan vara af mindre betydelse, då klimatet kan lägga hinder i vägen för dess trefnad. Det är visserligen sant, att Bruchus-larver i allmänhet icke för- störa groddämnet 1 större frön, hvarför dessa kunna användas till utsäde, äfven om larver urätit en del af kärnan, men plantan kan naturligtvis ej bli lika kraftig efter ett sådant frö som efter ett fullkomligt friskt och oskadadt. Rotfrukterna. Kastanieborren (Melolontha Hippocastam FaB.). Detta skadedjur förekommer, som man torde veta, 1 södra Sverige till- sammans med ållonborren ehuru icke på långt när så talrikt som denna, undantagandes på vissa platser, såsom exempelvis i Slö- inge socken i Halland, Grefvie socken och Gärds härad i Kristian- stads län, där han uppträder i vida större mängd än ållonborren och åstadkommer mer skada. Han träffas dessutom mer eller mindre allmänt i alla landskap inom Södra Sverige, till och med i Hälsingland, dock icke i sådan myckenhet, att härjning före- kommer. I bref från Hennan 1 sistnämnda landskap klagas dock öfver, att larverna i år varit skadliga för potatisen. Mullvadsyrsan (Gryllotalpa Vaulgaris L.). Såsom en ny fyndort för detta skadedjur kan nu uppgifvas Halda, Svängsta i Blekinge län. Ett lefvande exemplar erhölls nämligen därifrån genom herr BPERNHARD JOHANSSON. Sockerbetflugan (ÅAnthomyia Conformis FALL.). Från herr EMIL DuUFBERG, Christineberg, Oxie i Malmöhus län, erhölls bref 31 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. af den 26 juni jämte prof på blad af. sockerbetor, som voro starkt minerade af fluglarver. Sedan en ytterligare sändning från honom mottagits, lades alla bladen på jord uti en glasburk. Larverna voro 7—8 mm. långa, gulhvita och hade otydliga knölar på sista kroppsringen. De förvandlades till puppor den 21—25 juni. Dessa voro tunnlika, släta, rödbruna och försedda med de van- liga, utstående och svarta luftrörsmynningarna på bakersta kropps- ringen. Flugor framkommo ur dem mellan den 6—-12 juli. Dessa likna mycket kålflugan (Ånthomyia Brassice BouckÉ) både till storlek och färg, men dennas ben äro svarta, då sockerbetflugans lår och skenben äro smutsigt gula, Hanarna hafva dock mör- kare, mer gråbruna ben. Palperna gula med utvidgade, svarta spetsar. Larverna lefva inuti betbladen, där de bilda korta gångar eller fläckar, hvari cellväfnaden är bortäten. Om man håller ett angripet blad mot dagern, varseblifvas dessa fläckar lättast. Då larverna äro fullvuxna, lämna de bladen och nedkrypa i jorden för att öfvergå i puppor. Puppstadiet skulle enligt RITZEMA Bos räcka i blott 10 dagar, men NÖRDLINGER uppger 14, hvilket torde komma sanningen närmare, då pupptillståndet här vid An- stalten räckte från: den 21 juni till den 6 juli; ellerits dagar fastän vädret var ovanligt varmt under tiden. På rödbetsbladen vid Anstalten märktes äfven talrika på samma sätt minerande larver och från dessa erhöllos flugor mel- lan den 20 augusti och den Ii september. Den 20 juli infånga- des på ett rödbetland en fluga af nämnda art, och den 28 i samma månad anträffades en mängd ägg, sittande från 2—6 till- sammans på betbladen, alla i samma riktning. De voro o,s mm. långa, hvita, efter längden fint refflade. Dessa borde alltså till- höra en andra generation. Nu yoro dock bladen så försigkomna, att någon större skada ej kunde åstadkommas på dem. Prof på minerade sockerbetblad erhölls äfven från Engelholm, och i ett medföljande bref från herr FR. FICK omnämnes, att betorna där i trakten årligen rätt betydligt angripas af ifrågavarande larver. Vid Christineberg hade skadan varit af mindre betydenhet, kan- ske därför, att betplantorna efter gallringen blifvit öfvergödslade med chilisalpeter. Ännu har dess bättre icke någon verklig härj- 32 FT UN Fe ae IE RR VY VE LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. $8I ning på betorna inträffat, då en eller några få mingångar i de vuxna bladen ej kunna betyda så mycket, att skörden därigenom väsentligt kommer att minskas; men den dag kan komma, då nämnda flugor uppträda i millontal, och dess larver angripa plan- torna innan dessa hunnit blifva nog försigkomna att kunna stå emot. Morotflugan (FPsila Rose Fa:.). Denna lilla mycket skad- liga fluga blef något utförligare omnämnd i årsberättelsen för 1897, men blott helt flyktigt i den för år 1898. Då dess larver under sistnämnda års sommar härjade ej obetydligt å ett morotfält vid Landtbruksakademiens Experimentalfält, erhölls ett godt till- fälle att göra en del iakttagelser. Sådana gjordes äfven genom assistenten, ur hvars promemoria häröfver följande må anföras, sedan undersökningarna i år blifvit för denna gång afslutade. I midten af juli 1898 meddelade fältets inspektor, herr SI1- GURD RHODIN, att en med morötter besådd åker därstädes var angripen af en insekt, som förorsakade ej ringa skada. Den af honom lämnade beskrifningen tydde på, att morot- flugan Psila Rose FaAB., var orsaken till skördens sjukliga utse- ende, och vid ett besök på stället den 21 juli visade det sig, att så äfven var fallet. Åkern utgjorde 40 ar och bestod af moss- jord, som besåddes med morotfrö den 14 maj. Förra året bar den potatis och bönor på omväxlande rutor, och sedermera hade en stark gödsling med thomasfosfat och kainit ägt rum. Det var hufvudsakligen den nedåt skogen belägna delen af åkern, som nu var angripen. Denna del hade förut varit mycket vat- tensjuk, och jorden hade blifvit uppblandad med lera. Sjuklig- heten hos morötterna hade först observerats vid midsommartiden under ränsningen. De angripna plantorna voro emellertid icke gulnade, men hade ett slokande utseende som nyss flyttade plantor. Larverna, som nu voro i det närmaste eller alldeles full- vuxna, hade delvis lämnat rötterna och inträngt i jorden till för- puppning. Antalet af dem, som voro så utvecklade och lämnat rötterna, var emellertid vida mindre än de öfrigas. För att se hur långt larverna aflägsna sig från roten vid förpuppningen upp- drogs ett antal stånd med större jordklimp, som sedan försiktigt bit för bit söndersmulades. De larver, som därunder anträffa- des, voro ej mer än 1—22 tum från plantan. Högsta antalet, som visade sig kring samma rot, var 8. Några ljusa, följakt- Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 2 (1900). 33 (6 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. ligen -unga puppor påträffades äfven: Rötterna voro vid denna tid ännu tämligen små, upptill 4—7 mm. breda, men ganska långa och hade 15—30 cm. hög blast. Mest angripen, så- som vanligen härvid är fallet, var spetsen. Larverna äta sig in från ytan till märgen, som mindre angripes än det köttiga partiet mellan denna och öfverhuden. Hit inkomna fortsätta lar- verna uppåt den tjockare delen af roten, ända upp till bladens fäste. De gångar, som de bilda, antaga en roströd färg. Vid uppryckandet af rötterna ser man ofta delvis inborrade larver utskjuta från sidorna. Larverna äro 5—38 mm. långa, stela, fasta, glatta och glänsande, jämnsmala, trinda, med något afrundadt tillspetsad framända, baktill med tvänne svarta knappar, mynningar för and- rören, hvilka löpa, tydligt urskiljbara, under huden längs ryggen: därunder är bakändan platt afstympad. Till färgen äro de hvita till svagt gulaktiga. Den 29 juli gjordes åter ett besök på Experimentalfältet. Dessförinnan hade alla genom sitt något vissnade utseende så- som angripna igenkännliga stånd utgallrats och bränts, tillsam- mans med kvickrot, på en närgränsande åker, och således alla däri varande larver oskadliggjorts. Då vid denna tid en större del af larverna sålunda blifvit dödad, och endast ett ringare antal gått ned till förpuppning i jorden eller befann sig kvar i morötterna, borde största kontingenten för nästkommande års stam härvid blifvit tillintetgjord. Att emellertid icke alla därmed blifvit oskadliggjorda framgick vid detta besök, ty oaktadt förut alla synligt angripna plantor uppryckts, återstodo här och hvar sådana. Sedan gallringen ägt rum, var det lättare att se den skada, som ägt rum samt få en öfverblick öfver hur stor förlust, som förorsakats. På den öfre delen af fältet, som var af vida. växt- kraftigare jord än den andra, åt skogen belägna, surare, delvis med påkörd lera uppblandade, stodo morötterna till större delen oskadade, här och där voro, fläckvis, en del stånd bortgallrade. På den nedre delen däremot visade fältet på många fårors bredd endast här och hvar någon planta. En undersökning visade, att larverna ännu i rik mängd funnos i rötterna, om än några tillika med en del puppor påträffades 1 jorden där omkring. 34 ov LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 383 De larver, som vid första besöket upplockats ur jorden och medförts till Entomologiska Anstalten, hade vid denna tid alla för- puppat sig, under det att de exemplar, som medtagits dit i upp- ryckta morötter, som nedsatts i burkar med jord från samma åker, till största delen ännu förblifvit som larver. Från första besöket den 21 juli hade 13 larver medförts till Anstalten och inlagts i jord. Den 26 upptogs jorden och ut- breddes på ett papper, hvarvid det visade sig, att endast fyra larver ännu icke förpuppat sig. Den 28 voro äfven dessa i puppa. Den 16 augusti utkläcktes 2 af dessa, den 20 ytterligare 2: se- dermera framkommo inga fler samma höst. Den 2 augusti undersöktes vid Anstalten några burkar med hemförda morötter från samma lokal. De till mellan 1—2 hundra uppgående larverna voro nu till största delen förpuppade, och endast ett fåtal larver sågs i de ännu tämligen tilltorkade röt- terna. I en af dessa fanns en larv förpuppad, utan att hafva krupit ut och inträngt i den omgifvande jorden. En del af de puppor, som massvis inlades i med jord fyllda burkar, kläcktes redan på hösten, deras relativa antal var dock ringa. Sålunda framkommo redan samma höst: Den 16 augusti 2 utkläckta flugor 19 » PÅ » » 20 3 » 28 3 2 9 » I » 7 september — 2 » Summa 15 utkläckta flugor. För att se, om dessa skulle kunna utveckla en andra gene- ration samma höst, insläpptes de i en stor glascylinder till en inplanterad morot. Detta skedde den 21 augusti och följande dagar. De dogo dock efter hand, utan att jag sett dem i par- ning, och den 7 september var ingen vid lif. Det synes således, som om de redan samma höst framkläckta flugorna skulle gå under, utan att hafva fortplantat sig. Först följande sommar skedde den egentliga kläckningen. 55 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Den 4 juni utkläcktes «1 exemplar (det första). pia 11216 » » 6 » 26—3 juli > 20 > 3 —6 » » 24 » Följande dagar » ST » Summa 102 exemplar. Den första hälften af juli var sålunda den egentligaste kläck- ningstiden. Äfven detta år hade morötter såtts på samma åkerfält vid Experimentalfältet, men skadan visade sig nu obetydlig. Utgall- ring af angripna plantor och oskadliggörande af däri varande larver hade därvid ägt rum. I de slutligen upptagna morötterna funnos ännu larver den 11 november, hvilka alltså kommo att i dem öfvervintra. Foderväxterna. I förra årsberättelsen, sid 52, anföres, att gräsmasken, d. v. s. larver till gräsflyet (Chareas Gramins Lin.) samma år visat sig i sådan mängd, att verklig härjning ägt rum, vid Långåskans i Jämtland. Med anledning häraf sändes en uppsats den 3 sistlidne juni till Jämtlands Tidning, innehållande en upp- maning, att anmälan till vederbörande skulle genast ske, om lar- ver visade sig äfven i år. Uppgift på de åtgärder, som böra vidtagas under dylika härjningar, meddelades äfven. Någon under- rättelse angående skadedjurens uppträdande afhördes likväl ej, hvadan man torde kunna antaga, att härjningen förlidet år var lokal och redan afstannat i följd af larvernas naturliga fienders mellankomst. Ville man blott plöja alla gamla lindor, hvarest sådant kan ske, och sedan därpå så hafre och timotej e. a. odlade sädes- och grässlag, skulle detta onda i betydlig grad kunna in- skränkas. Timotejflugan (Cleigastra Armillata Zert. eller Flavipes FaLL.). Larver uppträdde under försommaren efter någondera af dessa arter ganska förödande hos herr P. NILSSON, Agnaryd, Mistelås i Kronobergs län. Förutom å vanliga åkern märktes larvernas 36 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 85 framfart äfven på ett litet försöksfält å en högmosse och ska- dades ungefär en tredjedel af timotejaxen. Redan i min berättelse för 1892 omnämnas denna flugas lefnadssätt och förvandlingar tämligen utförligt och sedermera flera gånger uti kortare notiser... Dock torde det vara på sin plats att återkomma därtill ännu en gång, då åtta år förflutit, sedan första omnämnandet ägde rum. De mycket små flugorna lägga äggen om våren på timotej- plantorna, och larverna inkrypa efter utkläckningen 1 öfversta bladslidan, där de skada de späda axen så, att delar däraf, van- ligast i toppen, gulna och slutligen bortfalla. Vid axens utträ- dande ur slidan äro larverna fullvuxna. De äro små, fotlösa och gula till färgen. Snart lämna de slidan och falla till marken för att däri nedgå till några em. djup och förpuppa sig, hvilket vanligen sker under de sista dagarna af juni. Här förblifva de nu ända till följande vår — då efter pupptidens slut flugorna utkläckas och arbeta sig upp till jordytan. Sedan förenämnda år har ej öfverkommits tillräckligt material för försöks anställande förr än nu, och de många pupporna hvila för närvarande i vin- tersömn i kallrummet vid Anstalten. Den största skadan åstadkomma larverna alltså på timotej, som skall lämna frö, ty hvad fodret beträffar, blir minskningen af dess massa tämligen obetydlig, om en liten del af ett och annat ax blir förstörd. Om man så kan, är det därför af för- del, att ej taga frö på samma ställe eller helt nära ett fält, som året förut starkt härjats af larver. Detta i fall att icke alla timo- tejfälten i närheten skadats. Att afslå timotejen, sedan de skadade axen blifvit upptäckta, blir till ingen nytta, ty då äro de flesta larverna redan nedgångna till marken, och de i slidorna ännu kvarvarande komma att gå ned medan fodret torkas på åkern. Att tidigt afslå så mycket man hinner med till grönfoder, kan dock i någon mån förminska skadedjurens antal. Vill man med framgång förgöra larverna, måste detta ske genom slåtter, innan de blifvit fullvuxna och alltså någon vecka före axgåängen; men detta torde väl knappast någon jordbrukare vilja befatta sig med, då hans fodertillgång härigenom kommer att förminskas långt mer, än om ett och annat ax delvis förstöres 57 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. genom larver. Denna skada å axen bör ej förväxlas med s. k. hvitax, hvilka uppstå genom andra, ännu ej fullt utredda or- saker. Svärmar af Pingborrar (K/zcotrogus Solstitialis TAN.) vi- sade .sig från början till medio af juli vid Krokeks prästgård, Orrekulla, vid Södertelje och Östersund. Trädgården. Nola Cucullatella L. Denna lilla spinnare har hittills blifvit föga uppmärksammad som skadedjur, då författarne endast i kort- het angifva, att larven lefver på slån, hagtorn, rönn ech åtskil- liga fruktträd, och KALTENBACH endast har att tillägga: »utan att åstadkomma märkbar skada». Ännu 1874 benämner denne författare honom efter HÖBNER Hercyna Palliolalis. Här vid Anstalten har det dock i år visat sig, att larverna äro ganska farliga, om de förekomma talrikt, i synnerhet för unga eller nyplanterade fruktträd, i det de om våren uräta och därigenom i grund förstöra knopparna. De fortsätta sedermera med bladen, hvars cellsubstans de wuppäta, och kunna till och med afgnaga barken på de yngsta skotten, enligt hvad ett prof från herr F. LILJEVALL vid Ådö och Säbyholms trädgårdar visar. Då larvtiden räcker ganska länge, nämligen från tidigt på våren ända till i senare hälften af juni, kan den lilla larven därunder hinna med att förstöra flera knoppar och blad. Häraf synes, att fruktodlare böra noga granska sina mindre träd, särskildt de ny- planterade, i slutet af april eller i början af maj, hälst mnan bladen börja slå ut, och genast bespruta dem med kejsargrönt och vatten, ifall larver eller ägg skulle ertappas på knopparna. "Då en sådan besprutning är nyttig äfven mot flera andra skade- insekter, borde den äga rum snart sagdt i hvilket fall som hälst. Materialet är mycket billigt och arbetet ringa, ätminstone då frå- gan gäller mindre träd. Fjäriln är ganska liten, knappast 20 mm. mellan ving- spetsarna, till färgen hvitgrå. Spröten 1 pannan äro hos hanen försedda med fina kamtänder. Framvingarna äro närmast krop- pen brungrå, hvilken färg begränsas utåt af en grof, krökt och 8 (0 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 87 svart linie, nära utkanten löper ett bredare, brunaktigt grått och mindre tydligt tvärband, som inåt begränsas af en fin, tandad, mörkare linie; bakvingarna något mörkare grå. — Äggen sägas vara gröna och läggas på kvistarna, där de öfvervintra. Larven är gråbrun med gulaktig rygglinie och har på denna större och mindre hvitaktiga fläckar. På de talrika vårtorna sitta styfva, hvita och svarta hår, liknande utspärrade borstar. Längd fullvuxen 12 mm. Han är mycket trög i sina rörelser och har en jämförelsevis klumpig kropp. Puppan är rödbrun, framtill svartaktig och utan taggar; bak- kroppen nära spetsen något utvidgad och 35—7 ringarna äro på tvären kölade. Visserligen har ej underrättelse ingått från mer än ett ställe, nämligen Säbyholm, att ofvannämnda larver gjort skada; men det är ganska troligt, att så skett på många håll, fast de små, obetydliga djuren ej blifvit varsnade. En annan liten fjäril (mal) nämligen Sömnaethis Pariana I., uppträdde i stor myckenhet såsom larv på de vid Anstalten för- lidet år planterade äppleträden. Den lila larven är smal, grå- eller grönaktigt gul, med brunt hufvud och en månformig, af svarta punkter sammansatt fläck på ryggsidan af första kropps- ringen; på de öfriga ringarna ligga små svarta punkter, af hvilka fyra bilda en trapeziumliknande figur på ryggen af hvar och en af de mellersta ringarna. Längd 10 mm. Puppan afsmalnar starkt bakåt och har ofvan två taggbä- rande kölar tvärs öfver hvar och en af bakkroppsringarna; spetsen är slät och har 4 krökta häftborst. Längd 8 mm. Larven förtär den gröna cellväfnaden från bladens under- sida, hvarefter dessa blifva bruna och hoprullas i kanten. Då han är fullvuxen, förfärdigar han på ett blad en hvit, platt och tämligen tät spånad och inuti denna en spolformig kokong, hvari sedan förpuppningen sker. Fjäriln förekom säkert i två generationer, den ena, som be- stod af enstaka exemplar, på våren, härledande sig antingen från öfvervintrande fjärilar eller ägg, den andra på eftersommaren. Larverna till den förstnämnda öfvergingo till puppor i början af juni (en den ?/6), som lämnade fjärilar efter rr dagar: (2/6). I början af augusti visade sig åter larver, men nu i så stort antal, 39 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. att de små äppleträden genom deras angrepp på afstånd sågo ut som om de voro förtorkade. Då larverna inspunnit sig, insamlades ett par korgar med af puppor besatta blad, hvilka inlades 1 en bur. TI medlet af september började fjärilarna lämna pupporna och så fortsattes till in 1 oktober. Så sent som 1 september torde det ej hafva någon stor be- tydelse, om bladen skadas eller till och med förstöras af larver, då de i det närmaste uppfyllt sin bestämmelse; men faran blefve större, om ett dylikt angrepp förorsakades genom vårgenera- tionen. Det skall emellertid bli intressant att erfara, hur saken kommer att gestalta sig nästa vår, och därför insamlades och för- stördes blott en ringa mängd af de blad, som hyste puppor. Det hade nog i annat fall varit ganska lätt att under pupptiden ge- nom afplockning och bränning af de skadade bladen förgöra nästan hela höstgenerationen på stället. Genom besprutning med kejsargrönt i augusti hade bladen till en god del kunnat räddas, men de flesta larverna fingo, som sagdt, vara i fred för vidare observationers anställande. Äpple- eller rönnbärsmalen (Argyresthia Conjugella Ze.) Med anledning af detta skadedjurs uppträdande 1898 skrifver jägmästare O. G. NorBäcK: Äfven här i våra bygder (Arvika- trakten) — jag kan tryggt säga öfver största delen af Värmland — uppträdde rönnbärsmalen på äpplefrukten, som däraf totalt förstördes, utom att årets kalla och. regniga väderlek gjorde sitt till, att frukten blef dåligt utvecklad. Förnämsta orsaken till, att fruktutställningen i Karlstad blef inhiberad, har den lilla mallarven varit; men ej blott här, utan från vidt skilda orter öfver hela vårt land klagades i trädgårdstidningar öfver samma onda, och fruktutställningarna blefvo på flerfaldiga håll inställda tilifölje däraf. Märkvärdigt nog fingo mina dvärgträd vara i fred och voro alldeles oberörda af larver. Såväl Säfstaholmsäpplen som astra- kan- och åkeröäpplen blefvo fullkomligt fredade och lämnade vac- ker frukt. Det såg nästan ut som om malarna haft sina blickar riktade uppåt de högre träden för att söka rönnbär och icke hade förstånd besöka de lågt ned sittande dvärgträdens frukter, ty 40 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 89 på alla halfstammiga träd samt högstammiga voro äpplena totalt förstörda. Päron rördes ej». i En skrifvelse rörande skadeinsektens uppträdande i Stock- holmstrakten förlidet år erhölls från öfverfältläkaren G. DUNÉR, och en annan från jägmästar O. G. NORBÄCK meddelade, att han äfven i år å ett äppleträd funnit karten skadad af larver, som han ansåg tillhöra rönnbärsmalen. För öfrigt synes det, som om frukten 1899 fått vara i fred för sådana larver, hvilket torde kunna tillskrifvas den omständigheten, att rönnbären voro talrika. Vi få nu se hur det kommer att bli nästa gång det är missväxt på dessa bär. Från kassör H. RortH, Södertelje erhölls prof på smultron- plantor, hvilkas blommor och frukter voro skadade af en liten snytbagge (Ånthonomus Rubi Hest.) samt en fjärillarv. Från ryttmästaren A. TAuUvon, Fånäs i Upland, erhölls ett par grenar af fruktträd, som voro betydligt skadade i barken och hade långa gångar, gjorda af en eller kanske flera fjärillarver. Då afsändaren önskade få upplysning om hvad slags djur, som åstad- kommit det onda, och detta ej säkert kunde afgöras förr, än dju- ret blifvit synligt, nedsattes grenarna med storändarna 1 fuktig jord och öfvertäcktes med en tyllbur. Efter en kort tid utkröp från en af grenarna en larv, ännu blott halfvuxen, hvilken befanns tillhöra den stora och sällsynta blåfläckiga trädödaren (Zeuzera Pyrina LiN.). Frostfjäriln (Cheömatobia Brumata LiN.). Föreståndaren för Södermanlands läns folkhögskola, G. BROCKMAN, omnämnde i bref ett misslyckadt försök med brumata- eller larvlim på frukt- träd, som planterats för fyra år sedan. Både han och en granne hade på vanligt sätt omlindat träden med pappersremsor, som sedan limmades. Några fjärilar fastnade just icke på limmet, men värre var, att barken sedermera under remsorna sprack sön- der, "och att äfven, veden blef så skadad, att en hop träd för- stördes. Denna ledsamma sak kunde säkerligen nöjaktigt förkla- ras, utan att medlet förlorade sitt värde, om man- blott kände alla omständigheterna vid” användandet. Om det begagnade limmet varit af samma slag, som till- handahålles 1 SVENSSONS fröhandel i Stockholm, hvilket afsända- ren trodde sig minnas, så hade därpå fastnat förnämligast hanar med utslagna vingar, då honorna ej så ofta fastna därpå, utan smeta 41 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. det oljiga limmet på sin kropp, hvarefter de nedfalla till marken och dö. ; Hvad skadan genom limmet å träden beträffar, har, så vidt jag vet, aldrig erfarits, att någon sådan kommit i fråga rörande äldre träd; men det kan ju vara möjligt, att mycket unga, med späd bark kunna lida däraf. I Amerika har man experimenterat med att mot barkborrar bestryka hela trädet med larvlim och påstått sådant ej medföra någon skada. Emellertid må detta fall bli en varning mot att anbringa limringar på yngre träd, utan att sådana försiktighetsmått, som t. ex. remsornas borttagande, se- dan de uppfyllt sitt ändamål, användande af fastare papper etc., vidtagas. Lindmätaren eller större frostfjäriln (Mibernia Defoliaria LIN.). Denna fjäril, hvars lefnadssätt i flera afseenden öfverens- stämmer med frostfjärilns, uppträdde som larv 1898 i fruktträd- gårdarna vid Dannemora och gjorde där stor skada. 1899 fanns det äfven larver därstädes, ehuru i något ringare antal, och de höllo sig, enligt herr ARVID HAMMARSKIÖLDS utsago, i de högsta träden, hvilket betydligt försvårade deras utödande. Besprutning hade försökts å mindre träd, hvarvid begagnades lysol och vatten, dock utan önskad verkan. Bättre hade säkerligen varit att an- vända kejsargrönt. Det är lyckligtvis mer sällan dylika larver uppträda på sådant sätt, ty i annat fall skulle de blifva mer för- ödande än t. o. med den mindre frostmätarens. Enligt HOLM- GREN inträffade en sådan ganska omfattande härjning 1855 omkring Stockholm, synnerligast vid Landtbruksakademiens Experimental- fält, där knappast ett enda löfträd blef skonadt. Honan saknar vingar, är gulgrå med talrika svarta fläc- kar och vid pass en cm. lång. — Äggen läggas om hösten på kvistar eller knoppar och kläckas följande vår, hvarefter de späda larverna i början skola förstöra knopparna. — Larven gul eller gulaktig, ryggen efter längden linierad med gulbrunt, rödbrunt, violett eller svart: ibland sammanflyta linierna och bilda stora ryggfläckar; de yttersta rygglinierna grofva och starkt markerade; andhålen omgifvas vanligen af mörka fläckar, och mellan dessa och rygglinierna löpa längsgående, bjärt gula sådana. Fötter 5 par. Längd 25—35 mm. — Puppan rödbrun, tydligt punkt- terad. 42 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. OT Honan kryper uppåt trädstammarna om hösten (sept.— nov.) för att lägga äggen och kan därvid dödas på samma sätt som frostfjäriln. Häggmalen (Hyponomeuta Evonymella VAN. = Padi Zeu.) Från häradsskrifvaren R. LUNDSTRÖM, Rylanda i Västergötland, ingick prof på larver till denna malart jämte tillkännagifvande, att häggarna därstädes under flera år kalätits af sådana. Detta är en ingalunda ovanlig företeelse, men den därvid förorsakade skadan synes vara obetydlig; dock är det ifråga om prydnadsträd, hvartill häggen ju kan räknas, ej utan betydelse, att dessa få bi- behålla sin grönska under somrarna. Nedrifvandet af de af larverna spunna näten, medan djuren befinna sig däri, uppbränning af dessa samt besprutning med kejsargrönt och vatten kort efter blomfällningen äro goda skydds- medel. Krusbärstekeln (Nematus KNibesii ScoP.). Från CARL JOHANSSON i Holtane, Estermark i Alfsborgs län, äfvensom från MARGIT ANDERSSON, Garsas, Mora i Dalarne, meddelades, att denna sågstekels larver, krusbärsmasken, hos dem var myc- ket besvärlig. Som vanligt erhöllo de råd rörande skadedju- rens dödande. Jägmästaren O. G. NORBÄCK skrifver om dessa: »Af krusbärstekeln hade jag (1898) besök endast på ett par buskar efter den grundliga duschningen med kejsargrönt 1897. Buskarna duschades äfven nu på kvällen, så snart ätna blad vwvi- sade sig, och efter ett par besprutningar var ohyran borta». Päronmyggan (Cecidomyia Pyri BoucHÉ). Från skollära- ren K. M. BERGGREN, Larslund, Södermanland, erhölls bref, hvars lydelse var ungefärligen följande: »I den s. k. stora trädgården finnas 2 st. stora bergamott-träd, fullsatta med kart, som enligt beräkning bordt lämna 38 tunnor mogen frukt. Oaktadt noggrant sökande af flera trädgårdsmästare har det dock ej lyckats att å nämnda träd finna en enda frisk kart, hvarenda sådan är nämli- gen inuti fylld med små gula larver — 10, 15 å 20 i hvarje — och en svart massa, frat och exkrementer antagligen». Samma skall varit förhållandet för tre år sedan. »Karten svartnade efter hand, men föll ej af. Året efter buro träden en liten skörd god frukt 1 öl "intet Innan karten svartnade var den liksom knottrig i närheten af skaftet. »Omtalade larv är naturligtvis 43 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. ej okänd för vetenskapsmannen, men af ett 30-tal trädgårdsmä- stare, som den ”/7 undersökt nämnda två träd, hade ingen sett eller hört honom omtalas. Fara är ju för handen, att han kan utbreda sig här, och jag vill därför fråga, om Anstalten kan gifva något råd mot den, eller ock anvisning på någon bok, i hvilken den finnes beskrifven.» En ny sändning kart erhölls som var plockad den ?9/z. Skadedjuret torde ej vara så sällsynt, som trädgårdsmästare synes antaga, men man har hittills just ej uppmärksammat det. I Färlöf i Kristianstads län påträffades det af mig ganska ymnigt 1 början af juli 1891, och | från d:r L. G. DOVvERTIE 1 Sköfde sändes en hop af larver skadad päronkart vid samma årstid 1898. Larverna medfölja i de flesta fall karten till marken, i hvilken de nedgå för att förpuppa sig och öfvervintra. Nästan det enda medel, som för närvarande torde kunna föreslås mot dem, är, att så fort som möjligt uppsamla och förstöra den skadade karten. Andra skadeinsekter. Kvarnmottet (Ep/hestia Kiilmiella ZEru.) har uppträdt 10 år a rad i en kvarn och ett mjölupplag i Göteborg. Kornmalen (Zznea Granella Tis). Från godsägaren C. F. PETTERSSON, Skälby, Spånga, erhölls prof på denna fjäril, som enligt uppgift i början af juni flög i stor mängd på ett magasin, där rågmjöl och säd förvarades. Aricia 'Scalaris FaB. Larver till denna fluga hafva förut en och annan gång anträffats i från människor afgångna exkremen- ter, och i år erhölls åter, från lasarettsläkaren, d:r CARL HÅKAN- SON, Väsby, exemplar i sprit, härstammande från en fjoskig gos- ses uttömningar. Dödskallefjäriln (Åcherontia Atropos TiN.). En fullvuxen larv erhölls den 21 september genom direktör E. LINDGREN. Den var funnen vid Experimentalfältet, men undergick ej sin förvand- ling, emedan han blef utsatt för en olyckshändelse. Acarider på hö. Herr NILS STENSSON, Signestorp, Kattarp i Skåne, berättar i bref, att sådana djur förekommo i år i så oer- hörd mängd på det inbergade höet, att hvarje strå var däraf fullsatt, 44 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 93 samt att de inträngde i stallarna genom springor i loftets golf. Tror orsaken härtill vara, att gräset varit frodväxt, att det afslogs tidigt och därpå utsattes för regn i 2 å 3 veckor, hvarunder det delvis angreps af mögel. Höet kom in torrt, och djuren vistades sedan därpå i ett par månader. Stallarna desinficierades, innan kreaturen insattes. De senare fingo af fodret störd matsmältning, som yttrade sig genom förstoppning. Här föreligger ett märkvärdigt fall, som för närvarande ej kan förklaras, synnerligast då man ej känner djurets art. Krea- turens befinnande torde dock likaväl kunna tillskrifvas mögelsvam- parna som insekterna. Af följande insekter sändes dessutom prof jämte förfrågnin- gar: a) mer eller mindre skadliga: Fläckhornade löfvifveln (Phyl- lobius Maculicornis GYLL.), mjölbillen (Zenebrio Molitor TiN.), Tribolium Confusum Duv., barkborrar (7omzcus), märgborrar (Hylurgus), krusbärmätaren (ÅAbraxas Grossulariata Tin), björnspinnaren (Årctza Caja LiN.), Polia Chi Lin. (ett nattfly, af afsändaren misstänkt som »nunna»), Psylla Mali SCHMIDB., Tetraneura Ulmi DG., Chermes Abrietis TiN., kålgallmyggan (Ceci- domyia Brassice WINN.) och tvästjärtar (Forficula Auricularia L1iN.); b) oskadliga: Häister, Nattsländor (Pliryganea) samt ec) en nyttig, nämligen sjuprickiga nyckelpigan (Coccinella 7-punctata TiN.). Ny apparat för fångst af insekter på trädstammar. Herr ERNST LUNDQVIST i Katrineholm har till undersökning sändt s. k. Hofheimer fånggördlar, som varit utsatta på fruktträd un- der hösten. En sådan gördel består af två utanpå hvarandra liggande stycken af något slags prepareradt papper. Det inre af dessa är formadt till en mängd smala rör eller gångar, öppnå i nedre ändan. Gördeln bindes omkring trädet med rören inåt, och då insekter eller deras larver krypa uppåt stammen för att i bakspringor och andra ojämnheter lägga ägg eller förpuppa sig, stöta de emot gördeln och krypa in i gångarna, som blifva för dem välkomna tillflyktsorter vid förvandlingen eller under vintern. Gördlarna kunna utsättas när som hälst under den blida årstiden, men torde uppfylla ändamålet bäst om hösten. Då man tror, 45 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. att larver inkrupit i dem, nedtagas.de och undersökas, hvarvid djuren dödas. Viktigaste tiden därför är sent om hösten, sedan in- sekterna upphört att vandra omkring. Utsättas de om våren, borde undersökning ske nästan hvar tionde dag, emedan de flesta småfjärilpuppor kläckas efter denna tid. De gördlar, som sändts till Anstalten, förvaras 1i kallrum öfver vintern, på det att de fjärilar eller andra fullbildade insek- ter, som finnas i dem, skola framkomma nästa vår och kunna bestämmas, så att man får se hvilka arter, som inkrupit 1 appa- raterna. Dessa gördlar tillhandahållas genom herr E. LUNDQVIST, och prof sändas mot 20 öre i frimärken. Sådana pappersstycken af större längd: säljas för 75 Öre per meter, och kunna dessa afklippas till hvilka dimensioner man önskar, beroende på trä- dens tjocklek. En annan, liknande apparat, kallad »fruktgör- del» har äfven skickats från trädgårdsmästaren ANDERS DAHLIN vid Latorp i Nerike, och denna förvaras liksom den förut nämnda. Om man tår tro de många tyska intyg, som i öfversättning äro införda i det illustrerade tillkännagifvande herr LUNDQVIST läm- nat, skulle denna fångstapparat förträffligt uppfylla sitt ändamål. Detta förefaller ej häller otroligt, särskildt med afseende på den för fruktodlare ytterst skadliga äpplevecklarens (Carpocapsa Po- monella TAN.) larver och puppor. Af ett särdeles intresse borde fånggördeln blifva för vänner och samlare af småfjärilar. För- söken därmed äro visserligen allt för få i vårt land, för att något säkert omdöme rörande dem skulle kunna fällas, men att sådana i större utsträckning göras under kontroll af sak- kunnig person, synes vara särdeles önskvärdt. Vid Entomolo- giska Anstalten mottagas med nöje alla gördlar, som sändas för undersökning, strax sedan de nedtagits från träden. Dock kunna för närvarande inga säkra uppgifter lämnas om innehållet förr, än fullbildade insekter framkomma från dem. Sedermera kan afsändaren, då så önskas, återfå apparaterna kostnadsfritt. Enligt diariet hafva skrifvelserna å tjänstens vägnar under året uppgått till 302, hvilken summa visserligen understiger fjol- årets med 93, men detta beror därpå, att hveteundersökningarna då föranledde till omkring 1530 svar, och att blott högst få dy- lika undersökningar ägt rum 1899. Uti dessa 302 skrifvelser 46 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1899. 95 äro inräknade utlåtanden till myndigheter, tidningsartiklar, bref rörande Anstalten m. m., men de allra flesta hafva rört skade- insekter, hvarom förfrågningar ingått, som oftast varit åtföljda af/ prof på skadedjuren. Skrifvelser angående skogsinsekter och pa- rasitsvampar hafva äfven förekommit. Insamlingar af insekter för Anstaltens behof äfven som pre- parering af larver hafva företagits, så ofta tillfällen därtill yppat sig. Det har allt mer visat sig, att egna samlingar äro nödvän- diga vid Anstalten, om besvarandet af förfrågningar om insekter alltid skola kunna ske med önskvärd skyndsamhet. Därför har bestämmandet och ordnandet af befintligt material fortgått så långt tiden medgifvit. Ordnandet af de större fjärilarna är afslutadt, och därefter har fortsatts med småfjärilarna, hvarvid motten (Pyraliderna) genomgåtts, äfvensom en stor del af veck- larna (Tortriciderna). Början har äfven skett, att af andra ord- ningar bestämma och uppsätta vissa, 1 praktiskt afseende vikti- gare släkten, såsom t. ex. parasitflugor ( Zachina), Syrpluus, styng och bromsar, trollsländor m. fl. Två särskilda biologiska sam- lingar hafva påbörjats, den ena innehållande insekter under sina olika utvecklingsstadier, ordnade efter de växter, hvarpå de lefva, och den andra efter samma grund, men äfven försedd med af insekter skadade växtdelar, såsom blad, kvistar, barkstycken etc. Dessutom är anlagdt ett herbarium, innehållande sådana skadade växtdelar, som kunna förvaras i pressadt tillstånd, såsom blad, blommor m. m. Dylika samlingar kräfva mycket, ja mångårigt arbete för att blifva något så när fullständiga, men en gång i sådant skick, blifva de ytterst lärorika samt komma att vara någonting enastå- ende i vårt land. Den 15 december flyttade undertecknad in till Stockholm, se- dan alla försöksdjur voro anvisade sina bestämda platser för öf- vervintringen. Under de följande vintermånaderna vore menin- gen att, förutom författandet af årsberättelsen och skötandet af löpande skrifgöromål, arbeta på Riksmuseum med preparation och omflyttning af därvarande svenska småfjärilar, dels för att få till- fälle grundligare studera dessa 1 ekonomien viktiga insekters utse- ende, dels för att af där varande duppletter erhålla exemplar af sådana arter, som ännu alldeles saknas i Anstaltens samlingar. 47 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Boksamlingen har äfven i år ökats ganska betydligt, ej så mycket genom inköp, då medlen härtill äro tämligen begränsade, utan fastmer genom byte med utländska försöksstationer m. f., särskildt i Nordamerikas Förenta stater. Bytesmaterialet har fort- farande bestått af årsberättelsen till Landtbruksstyrelsen samt »Uppsatser i praktisk entomologi», hvaraf Entomologiska För- eningen välvilligt ställt erforderligt antal exemplar till förfogande. Den utländska litteraturen öfver skadeinsekterna har upp- märksammats så mycket tiden medgifvit. Följande skänker har anstalten fått emottaga: Diverse gräs- frön till sådd af direktör O. STJERNQUIST; En rik samling af be: stämda småfjärilar af kyrkoherde JosEF ANDERSSON i Färlöf; flera exemplar af Yribolium Confusum af lektor H. W. ARNELL i Gefle; en samling Amerikanska skadeinsekter af assistenten vid U. S. Departm. of Agriculture, Division of entomology, Mr Avu- GUST BusCK i Washington; granplantor till inplantering 1 häc- karna, där sådana gått ut, af direktör G. HoLMERZ vid Skogs- institutet. Dessutom hafva enstaka exemplar af såväl insekter som af dem skadade växtdelar skänkts från flera för Amnstaltens arbeten intresserade personer. Af skadeinsektsamlingar hafva under året utlämnats: fem till SVANSTRÖM & C:o för folkskolor etc., en (i en kartong) tull Ul- tuna landtbruksinstitut, en (d:o d:o) till Växtbiologiska Anstalten i Luleå, en (2 kartonger) till landtbruksskolan vid Stora Vrem i Bohuslän och en (2 kartonger) till frökontrollanstalten i Jön- köping. Liksom under åtta föregående år har undertecknad varit redaktör och ansvarig utgifvare för Entomologisk Tidskrift och >» Uppsatser i praktisk entomologi», den senare utgifven med un- derstöd af Staten. Assistenten har som förut arbetat vid Riksmusei entomolo- giska Afdelning de månader af året, då hans tjänstgöring vid anstalten ej förekommer. Sven Lampa. 48 97 BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN I SÖDERMAN- LAND OCH ÖSTERGÖTLAND UNDER ÅR 1899 SAMT OM ÅTGÄRDERNA FÖR INSEKTENS BEKÄMPANDE. Redan i midten af mars månad, då vädret under en längre tid varit varmt och vackert, hade nykläckta nunnelarver inom härjningsområdet iakttagits å fällda timmerstockar, men därefter inträffande långvarig kylig väderlek hindrade larverna att vidare framkomma, och först under första veckan af maj månad började dessa att ånyo visa sig, och därefter fortgick kläckningen af äggen i allt större omfattning. Vid undersökning den 10 maj af åtskilliga under vintern fällda, i skogen kvarliggande träd, i närheten af det ursprungliga härjningsområdet (å Danbyholms skog), befunnos nunneäggen i soliga och varma lägen redan utkläckta, då däremot på dylika träd tillvaratagna ägg i skuggiga lägen ännu voro till en del okläckta.! Den 12 maj anbringades limringar (såväl höglimning som låglimning) å en del tallar på det område söder om Virå bruk, hvarest under föregående sommars larvhärjning granarna kalätits och under påföljande vinter afverkats, och redan samma dag lim- ningen verkställts visade sig under limringarna betydligt med ! Den 11 maj tillvaratogos äggsamlingar på timmerstockar, som minst en månad legat i sjön Yngarn, för att utröna, huruvida de i äggen liggande larverna tagit skada af vattnet; de ägg, som legat på den uppåtvända sidan af timmerstockarna, började kläckas redan den 13 i samma månad, och ur flertalet af äggen framkommo slutligen larver, hvaremot de ägg, som legat på den under vattnet varande sidan af stocken, visserligen några dagar därefter lämnade larver, men endast en ringa procent. Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 2(1930). I $/ 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. larver. Anmärkas bör, att på stående träd svårighet mötte att upptäcka larverna, men så snart limring blifvit ditsatt, observe- rades de lätt under densamma. Å en gran, som stod i närheten af ett timmerupplag och hvilken vid brösthöjd blifvit försedd med en limring, iakttogs den 15 maj en sådan massa larver, att trädet till hela dess om- krets till en höjd af omkring 1 fot närmast under limringen var alldeles fullsatt med larver. I allmänhet visade det sig, att ägg på fällda träd och stam- delar samt på i glesa bestånd stående träd först kommo till ut- kläckning. Sist visade sig larverna i de mera slutna bestånden. Äggrevisioner, som allt emellanåt gjordes, visade att efter förloppet af första hälften af juni äfven inom sistnämnda bestånd de allra flesta ägg voro kläckta, ehuru äfven långt senare späda larver kunde iakttagas.” Den 5 juni visade sig larver, som första gången ömsat hud. Den 11 juli observerades de första nunnepupporna för året. Den 12 juli funnos å de under förra året kalätna bestån- den, inom hvilka massor af larver under våren framkommit, en- dast ett fåtal larver ännu kvar. Inom öfriga starkt infekterade bestånd torde antalet af under limringarna varande larver nått sin höjdpunkt under veckan 9— 6 JU Sedermera aftog antalet larver under limringarna, och endast en tillfällig ökning visade sig den 19 juli efter ett under föregå- ende dags afton inträffadt åskregn. En betydlig mängd hade undergått förpuppning, men många omkommit genom svält och sjukdom samt genom parasiter. Den 20 juli upptäcktes den första fjäriln för året, och sam- tidigt började parasitsteklar att mera allmänt visa sig; dessa iakt- togos ganska ofta ansticka fjärilpupporna.” Den 28 juli anträffades den första samlingen nunneägg för ? De ägg, ur hvilka larver icke framkommit, utgjorde en ytterst ringa procent. 3 Tvifvelaktigt är huruvida -dessa parasitsteklar alltid äro att anse såsom nyttiga bundsförvandter i striden mot nunnan, ty åtminstone vid ett tillfälle iakttogs, att en parasitstekel anstack en uti en nunnepuppa parasitiskt lefvande större Zachina-larv. BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN UNDER ÅR 1899. 99 året å Virå skog, och var sålunda nunnan samtidigt till finnan- des i alla hennes fyra utvecklingsstadier. Den 31 juli voro fjärilarna ganska allmänt utkomna, och syntes de största fjärilmassorna hafva visat sig under tiden 7—9 augusti. Man kunde då på sina ställen räkna till flera hundra stycken på ett träd, dock föreföll det som om svärmningens inten- sitet varit mindre än hvad som under fjärilns flygtid föregående år iakttagits, likasom ock att fjärilarna i allmänhet voro mindre och svagare. Efter sistnämnda dagar minskades fjärilarnas antal efter hand, men ännu den I september förekommo där och hvar lef- vande fjärilar. Den 17 juli iakttogs den så kallade toppsjukan hos larverna. Denna visade sig å skogsbältet emellan sjön och den under vin- tern afverkade trakten straxt söder om Vira. Sjukdomsföreteelsen märktes först å en fotshög. granplanta, i hvars topp 4 stycken larver sutto döda. Sedan visade sig, att såväl samtliga granar i ett 20-årigt blandbestånd som ock kringstående gamla granar hade topparna mer eller mindre fullsatta af dels döda eller dö- ende och dels ännu lefvande larver. Å tallarna kunde däremot ingen samling af sjuka larver i topparna iakttagas, men enstaka larver sutto döda eller sjuka för det mesta öfver hela busken eller trädet. De toppande larverna syntes vara känsliga för solvärmen och höllo sig så mycket som möjligt i skuggan. Vid undersök- ning af deras maginnehåll befanns detsamma hos de flesta vara brunfärgadt och illaluktande, men hos de ännu jämförelsevis krya larverna af en klart mörkgrön färg. Sedermera tilltog utbredningen af toppsjukan, så att under den 19 juli sjukdomen visade sig uppträda nästan öfver hela Viråskogen äfvensom å Västra allmänningen, dock hufvudsakligast inom bestånd, som under fjolåret varit halfätna, men som nu under sommaren undergått kalfrat. Den 21 juli hade samlin- garna af toppsjuka larver i grantopparna ytterligare ökats, men den 31 juli, efter det stark blåst varit rådande, voro topparna af de större granarna nästan fria från toppsjuka larver, och en- dast på granar på underbeståndet och i skyddade lägen voro större larvsamlingar ännu tillfinnandes. Sedan den första veckan 2 J 1900. TIDSKRIFT ISK ENTOMOLOC I OO ang wo IISKA 'urvämsjeg Pau Boys 'uadrAswjoq4queg praur Jaxniq wo IIoU 'SoxS '2nNIq WO I3pos XVNS 'SOYS 'aynIq WO ISKApPIOU "IIENIOS Je UJIUIvU I 'FOYS 'JaYnIq WO Ia)SKA JA[QSSION Jr UJIyrgu I "BOYS UIDLASW[OYÄQ UT pau J2ANIY uo tJIIOou SOYS BILA SA BILA VITA ut LA BTNA 'uaduruugmuje BIYSEA ”2pu e[utesut 10] uret p 4 69 — — —— TD 1 Li / z S Le IseralCOr Isa | L | 28 SCEN 1 SI z I pE I gke | Se Har |. D +$ st EES | See | Lt) e ob g a sed SE KOR I ae gå LT ÅL Os Ke SS Och OO Ks AE vs SEEN ög 8 tz vi ob | bi (COME ner || 9£ TEN | ÖT | GE ZI ge 48 001: I | 3 ge Ef N L VS OI z9 | 92 O0T| /mr I JU Rn To a ren Kor TIKAR Sn Long) RAR NES OS AR -S . NK LEK Örn Bb . AR TV = ( 5, i SAST arsa fenoler san Or SE sg SR SSE - = ro. Säl kg OM o & E) YEARS RA STEEL RSA Oras or le FER SE FE |A OS FOR ss en REA ET Nl eg se) Br E Al. klo T a RE | asrn sl ss AE a SER SS SEEN NG SÖ HE ra Tep9s sl EE a er SEN = 1) Ske Be SA 5 Terrekr 18 SOND IE :2 = (SIN Le HEJ DEE FN -1ISBICA Lar S VITT | br (SP EES tees Å NS RE ä TR 25208 :SI[[LYId 1 ILE JEILH SO90: ELO AR IC RÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN UNDER BE "IeBOYS VNIA fe Ief9p EPS "ua9BraswujoyAquegt praur axnIq wo IoOU "TIA TOS Je UJPJEN "19[Q8SION Je UJPYEN "IIENIOS Je UJPYEN "UDDA SVATVIN JE UIP Ir I2anNIq WO IIpOs :uofsÄq je unpyrgu I Sang mo 1soptIoU "BOYS 'BOYS "BOYS HER: BITA TATA SATA BITA SLA BETA 'uaduruugmwj[e BISLA 'uasvyg se uappen Furuurwuffe "IIEYIOG Je uFIYen 'Huruurwuje "damolfsterr wo sapos uapyen 'Suruugwje SAAFLO lg SYFAX TOA SAO lg cm z$ 6F IS er N cm a oS1 OST 007 007 001 O0I O0IT SpL 001 001 O0I QI LI 91 SI vi TI II OT 6 win TO2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. af augusti förflutit kunde man icke upptäcka några af sjukdomen angripna larver i trädtopparna. Från skilda delar af härjningsområdet, såsom å Virå skog samt Björkviks allmänning och den så kallade Västra allmännin- gen, hafva under olika tider insamlats larver och puppor af nun- nan för att utröna utvecklingsprocenten af dessa, och angifves resultatet i bifogade tabell här nedan. Af de tidigare insamlade larverna och pupporna hafva i all- mänhet erhållits en jämförelsevis hög procent fjärilar, då däremot dödlighetsprocenten hos de senare insamlade visat sig större, hvil- ket är helt naturligt, då de sjuka och skadade pupporna kvar- blifva till sist. Oafsedt tiden för insamlingen har äfven utveck- lingsresultatet af från de skilda trakterna tillvaratagna larver och puppor varit betydligt olika, detta beroende på om tillgången på föda för larverna varit mer eller mindre knapp, och om på larverna lefvande snyltgäster i större eller mindre myckenhet varit till finnandes:; Af de framkläckta parasitsteklarna utgjordes flertalet af Pimpla arctica ZETT. och Pimpla examinator FABR., hvardera arten i ungefär lika myckenhet; dessutom förekommo Pimpla instigator FABR., Sheromia flavicans FABR. och en Ichnewmon-art. Öfvervägande antalet parasitsteklar utgjordes af honor. Af parasitflugor hafva endast ett fåtal fullbildade insekter framkläckts och tillhöra dessa en art. Zachina fasciata FALL. Däremot har en myckenhet larver och puppor till parasit- flugor tillvaratagits, men dessa kunna till släkte och arter med säkerhet bestämmas först sedan de blifvit utkläckta. De ur äggen framkläckta larverna begifva sig, såsom kändt är, efter att någon längre eller kortare tid hafva suttit i så kal- lade speglar, upp för träden för att söka sig föda, men om stam- .marna äro höga och skogsbeståndet glest, så att blåsten kan fritt spela igenom, äro larverna under vandringen uppför utsatta för att I mängd af vinden bortföras, och äfven om det lyckats dem att komma upp till kronan, sitta de ej alltid säkert där, synner- ligast under stark blåst. Såsom bevis på huru larverna kunna bortföras af vinden kan anföras, att efter stark västlig blåst dels den 19 och dels den 27 och 28 maj massor af späda larver iakttogos till och med på betydligt afstånd från kläckningsplat- 6 BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN UNDER ÅR 1899. 103 serna, såsom vid Virå bruk på husväggar, på staket, på buskar och träd i trädgården samt för öfrigt på vägar, i vattenpussar och på sjön. Å träden inom det glesställda tallbeståndet strax söder om Virå hade den 19 maj anbringats limringar, och dessa ringar funnos den 20 alldeles fullsatta med små larver, hvilka tydligen ditförts uppifrån träden. De från träden nedspinnande larverna hade jämväl genom spinntrådarna hunnit bilda så täta slöjor öfver ringarna, att en och annan af de nedom varande larverna kunde taga sig upp öfver limringarna?, Å en del af ifrågavarande tallar hade vid brösthöjd anbrin- gats 2:ne limringar med 1 till 2 fots mellanrum, som rödbarkats och äfven å detta mellanrum funnos en myckenhet larver, som ditförts af vinden. Äfven efter åskväder visade sig, såsom ock förut anmärkts, larver i myckenhet hafva kommit ned från träden. För att utröna i hvad mån larver från träden nedkommo till marken utsattes den 24 maj 2:ne profytor å Virå skog, norr om Danbyholmsvägen. Profytan A, upptagande 3:ne uti ett täm- ligen slutet granbestånd varande, från beståndet ej löshuggna gra- nar, å hvilka limringar anbringats vid brösthöjd och som nedom ringarna släthackats, och utlades å marken omkring dessa träd en limsträng för att hindra utom varande larver att inkomma. Trädet n:o 1. Brösthöjdsdiameter 24 cm. utanpå barken. Höjd — 19 meter. Friska grenar till halfva höjden. n:o 2. Brösthöjdsdiameter 31 cm. Höjd 23 meter. Friska grenar till halfva höjden. n:o 3. Brösthöjdsdiameter 29 cm. + Egendomlig är den instinkt, som drifver larven uppåt. Sålunda kunde man iakttaga, att larverna sökt sig upp ej allenast i de å ett kalfratsområde sedan fjolåret kvarvarande granar utan till och med upp i öfversta topparna af telefonstolpar och där samlat sig i stora massor, spinnande de så kallade nunneslöjorna. Enligt uppgifter från Tyskland skulle larvens spinnförmåga upphöra, då han blifvit halfvuxen, men enligt hvad som här iakttagits, bibehöllo larverna spinnförmågan vida längre. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Höjd 21 meter. Friska grenar ej fullt till halfva höjden. Profytan B, upptagande 3 från andra träd fristående tallar äå starkt bergbunden mark, å hvilka träd jämväl anbringats lim- ringar vid brösthöjd och som nedom ringarna rödbarkats. Äfven omkring dessa träd utlades å marken en limsträng. Trädet n:o 1. Brösthöjdsdiameter 16 cm. Höjd 8 meter. Mycket liten krona. n:o NN Brösthöjdsdiameter 235 em. Höjd 9 meter. Ganska yfvig krona, med friska grenar på om- kring !/2 höjden. n:o 3. Brösthöjdsdiameter 18 cm. Höjd 8 meter. Liten krona. Antalet under limringarna dödade larver utgjorde: | | Profytan A Profytan B. Månad | Dag | N.o I | N:o 2 Nog | N:o | NO HINNS — | Maj 25 (0) [0] o I 2 34 23 26 Oo Oo o II I 32 33 2 2 2 O | 14 25 29 — I I xi) I 20 10 28 4) 1 4 | 4 TT 18 29 17 8 12 | 22 66 31 30 271 34 44 NEO 172 68 31 Sal 10 204-00 133 50 | Summa 82 | 56 84 | 174 494 | 262 Juni ' I 74 SM 38 5 028 75 28 | 2536 25 | 27 240) N23 20 25 > 3: | 19 3 60 | = 20 28 15 Te 10 44 24 | 6 18 9 | » [SON ve 22 27 20 |: --10 18 20 | Transport 150 167 166 | 87 159 97 | BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN UNDER ÅR 1899. 105 a | | | Profytan A Profytan B. | Månad | Dag — N:o I N:o ENSors UIN:o I N:0F 27 1NEORS | | Transport 150 167 | 166 87 159 97 | Juni RER 40 24 31 17 18 12 | VA 8 6 | 8 4 2 ENE S | 28 | 31 4 22 13 9 Fl I 72 | 20 57-15 36 10 23 | 43 38 S | 44 30 FE V2 30 52 42 230 46 36 | 13 10 | 41 21 4 | 21 20 14 18 | 40 61 16 350 32 DS 22 | 42 42 7 19 | 14 | 16 30 | 10 23 13 SUNE I 32 | 50 60 18 17020 | 18 33 | 50 | 60 18 ER | 19 32 42 | 68 25 SL | 20 37 | 3 46 I I (ÖR RAA | 21 54 | 7 32 AD) 2700 TSA j 22 24 | 19 9 15 20 | 18 äl 26 2071 25 (ör KE]. STA | 27 8 10 6 | 13 10 | 25 28 | 25 | 21 4 21 Hr 20 | 26 44 | 28 | 36 7 21 19 | 28 43 47 50 4 15 17 | 29 48 | 40 | 55 18 16 5 [NAO 227 | 24 | [2 15 14 | 6 Summa | 825 | 8020) TOS 305 684 | 528 Juli I 18 | 34 20 II | 28 16 | ; | S 50 | 47 27 16 | 19 10 , 4 34 | 45 40 14 | 19 13! | 2 Skål 36 | 26 20 3 I 9 6 52 | 34 34 9 TT | 9 | BA 26 | 30 2 4 | I I | 3 Sint 28 18 29 Ar | 5 2 » SR 105 | 130 84 Tr | (1 MG fe ÖN 96 78 77 -— -— — | 12 186 169 | 219 10 12 8 KR 2341 136 261 I I 8 3 i | TA 248 | 197 | 234 2 2 3 2 RS 248 | 164 240 4 3 | 3 SIE a bed REG 38 3 30 6 Transport | 1,508-| 12081 1444 | 102 | får | 289- 106 INTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. TT SV - FS = ES AES Sa, | | Profytan A Profytan B. | Månad | Dag = MSE VA et | N:o I | N:o 2 N:o: gul NOT Noreen NEG Sn | - Transport | 1,508 | -1,268 | 1,444 102 141 105 Juli |FETS 125 | 105 97 o 2 I 19 103 149 126 2 6 4 > 20.4 | 127 | 34 101 1 4 2 å EST 102 | 121 126 2 o 4 | | 22 64 | 59 80 5 5 I | > 25 30 | 49 54 3 2 6 | [26 26 | 20 25 2 I 2 > | 27 4 10 | 7 I 2 29 6 18 | 20 I I 2 ST 8 10 | 10 I I S Summa | 2,103 | 1,973| 2,090 120 164 34 Augusti | I 6 | Si I OM 3 | [6] | | 20 2 I [0] (0) [0] (0) | | 3 2 2 I | I [0] [0] Oo ARA | 2 (0) 2 o Oo I | 5 | o | 0) Oo (0) o [0] > | 7 | [0] o | [6] [0] [6] [0] | > | 8 Oo Oc o | Oo o Ol | Summa | 13 | 10 | 4 Il Oo | 3 I | Summa S:arum. | 3,023 2031 | 3195 ISO 1,345 | 928 | Då larverna först började framkomma, hade majskottens knoppar så väl hos tall som gran knappt börjat svälla, och som dessa knoppar då ej kunnat lämna näring åt larverna, torde nog en myckenhet af dessa tidigt omkommit af svält. Så snart emel- lertid knopparna skjutit, angrepos de af larverna; på tallen kunde man i enstaka fall iakttaga, att larven lyckades äta sig in uti knoppen, men i allmänhet syntes det endast vara de yttre knopp- fjällen som tillgrepos; med barren syntes larverna väl göra för- sök, men kommo ej längre. Däremot mötte inga svårigheter för de späda larverna att äta sig in uti granknopparna, hvilka, där de ej helt och hållet förtärdes, sedan de utvecklats, visade svaga, delvis vissnade barrknippen. Där tallen förekom utan inblandning af gran kunde man ej iakttaga att den led någon skada, och äfven ytterst starkt ägg 10 BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN- UNDER ÅR 1899. 107 belagda tallar, som under fjolårets härjning blifvit tämligen hårdt ätna, visade sig hafva motstått årets larvangrepp; till och med i blandade bestånd af tall och gran, där den senare blifvit kaläten, kan den förra sägas hafva i allmänhet gått jämförelsevis välbe- hållen från anfallet. Å en trakt på Virå skog, intill ett kalfratsområde från fjol- året, frihöggos 9 stycken tallar, som lämnades olimmade, men ej häller å desså kunde man förmärka att de skadats af larverna. Detta larvernas förhållande till tallen "är så mycket mera an- märkningsvärdt, som man af nunnans uppträdande i andra länder har sig bekant, att denna insekt kan blifva en farlig fiende till detta trädslag, till och med då det förekommer i réna bestånd, en iakttagelse som äfven under innevarande år gjorts här hos oss 1 södra delen af landet. I fråga om de under året vidtagna bekämpningsåtgär- derna emot nunnan anse vi, att afverkning af infekterad skog visat sig som det radikalaste medlet, men att limning af bestån- den, i betraktande däraf att betydliga massor af larver i följd af limringarna omkommit genom svält, jämväl 1 väsentlig grad verkat hämmande på insektens förökning, på samma gång skadan a skogen därigenom blifvit minskad. Visserligen hafva under sommarens larvhärjning granarna i en del limmade bestånd blif- vit kalätna, men därvid är att märka, att dessa bestånd varit ytterst starkt infekterade, så att granarnas undergång på förhand varit gifven, enär äfven om, såsom det jämväl framgår af våra ofvan meddelade undersökningar rörande larvernas rörlighet, mas- sor af larver från träden ofvan limringarna kommo ned till mar- ken, blifva dock, när larvmängden är mycket stor, tillräckligt många kvar i träden för att kunna göra slut på dem. Det larvlim, som användts, har levererats af tvänne tyska firmor, nämligen HEINRICH ERMISCH, Burg-Magdeburg, och SCHIND- LER & MUETZELL, Stettin. Den förstnämnda firmans lim visade sig vara det andra fabrikatet afsevärdt öfverlägset. Ringarna af ErmMiscHs lim visade sig tjänstbara under hela larvtiden äfven å HE 1O08 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900: för solen exponerade lägen: Detta lim verkar så starkt, att lär- ver, som råkat i beröring med detsamma, synas blifva sjuka och stryka med: Olägenhet vid användande af nämnda limsort synes egentli- gen vara obehaget för arbetarne att handskas därmed, då åt- minstone en stor del af dem de första dagarna vid limning kla- gade öfver illamående; hvarjämte huden är mycket ömtålig för beröring med limmet. Dessutom är ERMISCHS lim något tyngre än det andra och i följd däraf mindre drygt samt således dyrare. Det af SCHINDLER & MUETZELL levererade limmet visade benägenhet att vid anbringande af ringarna flyta omkring samt torkade jämförelsevis snart i soliga och för vinden utsatta lägen, så att limringarna där måste förnyas. Så länge limmet bibehöll sin kraft; var det ytterst sällan man kunde se larver, som mången gång 1 hundratusental myllrade under limringarna, göra försök att öfverstiga dessa, och då var det alltid mera vuxna larver, som sökte att så att säga svänga sig öfver limringen. Bredden af limringarna, som för det mesta utgjorde 2 cen- timeter, med en tjocklek af 4 mm., syntes vara tillräcklig för att skydda emot larverna. Af de instrument, som användts vid limningen, syntes lim- dosan vara den mest praktiska. Limslangarna, hvarmed försök gjorts, arbetade visserligen väl, men instrumentet är mindre lämp- ligt för våra skogsförhållanden, enär den till slangarna hörande tunga apparaten icke kan föras annat än där vägar finnas. Vid -undanhuggning af skog för limning, där tid och arbets- krafter icke medgifva de fällda trädens upparbetning, har det vi- sat sig ligga vikt uppå, att träden löshuggas från stubben, eme- dan; synnerligast om fällningen sker på våren, barren bibehålla sig längre tid friska, och till och med majskottens knoppar fort- fara att svälla. Huruvida fara för en fortsatt härjning af insekten under näst- kommande sommar föreligger eller icke, är naturligtvis ytterst vanskligt att bedöma. Inom det ursprungliga härjningsområdet 12 BERÄTTELSE OM NUNNEHÄRJNINGEN UNDER ÅR 1899. 109 har, såsom förut nämnts, toppsjukan inträdt å Virå bruks skogar samt å Västra allmänningen, likasom ock en ansenlig ökning af nunnans parasiter visat sig, tecken, hvilka pläga bebåda slutet på insektens massuppträdande; men då ovisst är, huruvida härj- ningen på öfriga delar af området kan komma att utan vidare af sig själf upphöra, och då utom nämnda område nya och mera lifskraftiga härdar kunna förefinnas, som äro i stånd att vidare utbreda faran för våra skogar, så torde det enligt vårt förme- nande icke böra underlåtas att fortsätta med insektens bekäm- pande. Beträffande då de åtgärder, som i sådant afseende böra före- tagas, få vi — med anslutning till hvad WERMELIN i sin broschyr om nunnan uttalat, att det i allmänhet bör fastslås som regel, att, åtminstone inom de starkare infekterade bestånden, afverkning, särskildt hvad granen angår, bedrifves i största möjliga omfatt- ning, då därigenom åstadkommes i väsentlig grad ett hämmande af insektens förökning och utbredning — föreslå följande: I öfverensstämmelse med hvad i samma broschyr omförmä- les bör vid äggrevision, allt efter den olika graden af äggbelägg- ning, de infekterade bestånden indelas i 3 olika klasser. 1:0 bestånd, så starkt äggbelagda, att man kan förutse, det, om ej särskilda åtgärder vidtagas, kalfrat under påföljande som- mar inträffar: 2:0 bestånd, starkt äggbelagda, dock ej så, att man anser sig hafva anledning befara kalfrat; samt 3:0 bestånd, så svagt äggbelagda, att de icke kunna antagas komma att afsevärdt lida af larverna. (Inom redan halfätna bestånd säger det sig själft, att granen icke kan räddas, utan bör densamma afverkas. Då tallen före- kommer 1 rena bestånd, erfordras icke några särskilda åtgärder). Inom de med 1:0o betecknade bestånd bör granen borthuggas, enär denna icke står att rädda; däremot kunna inom beståndet varande tallar lämnas att kvarstå, utan att. nägon vidare åtgärd vidtages. Inom de med 2:0 betecknade bestånd verkställes limning af träden, efter det en efter infektionens styrka afpassad starkare eller - svagare gleshuggning företagits, och anse vi det ligga vikt uppå, att limningen blir utförd så tidigt som möjligt på våren. 143 1HE:O ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Inom de med 3:0 betecknade bestånd behöfva i regeln icke några särskilda skyddsåtgärder vidtagas. Vid anordnandet af bekämpningsåtgärderna bör hänsyn noga tagas till, att inom de stora områdena, inom hvilka nunnan upp- träder, gränsen för hvarje härd noggrannt utrönes, så att lim- ning icke behöfver företagas inom andra skogsbestånd än sådana, som oundgängligen påkalla sådan åtgärd. Hvad beträffar ungskogsbestånd anse vi några särskilda skydds- åtgärder för dem ej behöfva vidtagas, för så vidt dessa bestånd icke angränsas af starkt infekterade, glesa äldre skogsbestånd, i hvilket fall den gamla skogen bör borttagas till en bredd när- mast ungskogen af 30—40 meter, för att hindra vindförda lar- ver att komma in uti ungskogen, dock bör vid denna afverkning befintlig underväxt, som tjänar att uppfånga de vindförda larverna, kvarlämnas med iakttagande af att denna i kanten af ungskogen bortrödjes till en bredd af 3 å 4 meter. Jämväl böra uti ungskogsbestånd tilläfventyrs varande, starkt äggbelagda öfverståndare nedhuggas och bortföras. På försök utlagda limsträngar i gränsen emellan ungskog och infekterade skogsbestånd hafva gifvit vid handen, att sådana skyddsåtgärder äro öfverflödiga, enär någon utvandring af larver från ett bestånd till ett annat ej förekommit. Större upplag af virke, som forslats från starkt infekterade till mindre eller alls icke infekterade bestånd, böra omgifvas af en limsträng, och befintliga träd närmast omkring upplaget på ett afstånd intill 30 å 40 meter förses med limringar. Slutligen anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på, att vid äggrevision man bör så mycket som möjligt företaga under- sökningen på sådana träd, som karakterisera beståndet, och att därföre undvika att såsom revisionsmateriel använda inom bestån- den befintliga enstaka, för äggläggningen särskildt lämpliga, med grof och flagrig park samt löf försedda träd; detta för att in- fektionens styrka icke må komma att angifvas till högre grad än densamma i verkligheten är. Afven bör icke underlåtas att, hälst där någon tvekan kan råda om infektionens styrka, omkring en infektionshärd på våren 14 DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T. K. MAJ:T RÖRANDE NYTT ANSLAG. III företaga revisionslimning åa träd, antingen i vissa grupper eller WWiinier... Stockholm: i: oktober 1899. J. H. Wermelin. Chr. Aurivillius. G. Ramstedt. Utdrag ur Domänstyrelsens skrifvelse till Kongl. Maj:t rö- rande förnyadt anslag till bekämpandet af Nunnan (Lymantria Monacha 1). Till konungen. Sedan numera från vederbörande skogstjänstemän till Styrel- sen inkommit af kartor åtföljda redogörelser öfver de undersök- ningar, som efter insektens (nunnans) senaste svärmning verkstälts för utrönande af de nu med nunneägg infekterade områdenas ut- sträckning, får Styrelsen härmed för Eders Kongl. Maj:t under- dånigst- framlägga hufvuddragen af undersökningarnas resultat. Till en början torde dock Styrelsen böra erinra om hvad Domänstyrelsen och Landtbruksstyrelsen framhållit redan i sin underdåniga skrifvelse den 14 december 1898, nämligen att, då insektens härjningar tagit en sådan utsträckning och visat sig pågå med en så stark intensitet, föga förhoppning funnes att äf- ven med de mest energiska åtgärder kunna på en gång stäcka insektens framfart och bringa härjningen att omedelbart upphöra, men att genom anlitande af dessa medel åtminstone insektens massökning i alltjämt stegrad progression skulle kunna förekom- mas och därmed äfven faran för insektens spridning till andra trakter minskas, allt i afvaktan att genom naturens egna åtgö- randen härjningen komme att upphöra. Beträffande nu det stora härjningsområdet, som sistlidne år varit under behandling, hufvudsakligen omfattande skog tillhö- rande egendomarna Virå, Stafsjö, Danbyholm och Ålberga, in- I (12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. dragna militiebostället Ålberga samt Jönåkers och Oppunda hä- radsallmänningar i Södermanlands län äfvensom delar af Lösings och Östkinds häradsallmänningar i Östergötlands län, så framgår af senaste undersökningen, att skogen numera är åa 652,53 hektar totalt förstörd, 030,54. An hälften? förstörd, SIS belagd med öfver 1,500 ägg per stam, 702,61 » ESD ASTON » » 1,964,89 p ) UNGE, --5003-5 » » 5,682,4 hektar tillsammans; därvid dock bör erinras, att en väsentlig del af de redan år 1898 förstörda, uti ofvanstående siffror inbegripna trakterna numera är afverkad åtminstone hvad granarna beträffar. 1898 års äggundersökning hade haft att uppvisa följande motsvarande siffror: å ' 325,47 hektar totalt förstörd, STAL ATOL till hälften förstörd, 1,939,05 belagd med öfver 1,500 ägg per stam, FI TNVOTITS » >) ) 5S00-—1;50013) » » Di 4 ASTA SUSAN » > INTET oSPOLaR » » 8,909,59 hektar tillsammans. Hvad som vid jämförelse mellan dessa uppgifter först torde falla i ögonen, är den betydliga ökningen af totalt eller till hälf ten förstörd ytvidd. Detta förklaras dock däraf, att sådana trak- ter, som redan 1898 blifvit starkt angripna och i synnerlig hög grad belagda med ägg, i allmänhet icke underkastats någon skydds- åtgärd, enär skogen där ej ansågs kunna räddas — ett anta- gande, som ock erfarenhet från gjorda försök bekräftat, såsom härnedan skall visas. Däremot finner man en påfallande minsk- ning i ytvidder med beläggning af 1,500 ägg och därunder per stam, och härjningsområdet i sin helhet har minskats med mer än en tredjedel: Den frågan påtränger sig då, huruvida detta öfver förväntan gynnsamma resultat kan åtminstone väsentligen tillskrifvas de verk- 2 DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T. K. MAJ:T RÖRANDE NYTT ANSLAG. I 13 ställda åtgärderna, hufvudsakligen bestående i skogens gallring och trädens förseende med ringar af larvlim vid brösthöjd. På sätt Styrelsen i sin underdåniga skrifvelse af den 8 sist- lidne december anfört, har Styrelsen, för att vinna på vetenskap- liga undersökningar och iakttagelser grundad kännedom om in- sektens lefnadssätt och uppträdande i vårt land, om den skade- görelse han åstadkomme å olika trädslag samt om de medel, som med fördel kunde användas för att hindra dess vidare utbredning och skadegörelse, lämnat uppdrag åt intendenten för Zoologiska Riksmusei entomologiska afdelning, professor CHR. AURIVILLIUS att ordna och leda dessa undersökningar samt förordnat notarien hos Styrelsen J. H. WERMELIN och sedermera, vid förfall för denne, extra jägmästaren G. RAMSTEDT att i sådant hänseende biträda, hvarjämte Styrelsen 1 samma syfte förordnat lektorn vid Skogsinstitutet doktor ALB. NILSSON att besöka härjningsområdet. Af de utlåtanden ofvanbemälde personer afgifvit och de upp- gifter, som erhållits från de med skyddsåtgärdernas praktiska ut- förande betrodda skogstjänstemännen, framgår med afseende på förberörda fråga utan meningsskiljaktighet, aZ77 tallen endast obe- tydligt skadats vare sig den limmats eller icke -— ett förhållande, som är så mycket mer öfverraskande, som erfarenheten från ut- landet och äfven från Skåne visat, att rena tallbestånd blifvit för- störda af nunnan; a£Z limsträngar å marken till skydd för ungskog visat sig obehöfliga; afzt rörande granskog har den redan förut hysta åsikten, att trädens limning i synnerligen starkt infekterade bestånd ej gjorde nytta, hvarför dylika bestånd borde skyndsam- mast afverkas, blifvit af erfarenheten från gjorda försök tillfullo styrkt; 2/7 däremot mindre starkt infekterad granskog efter lim- ning blifvit oväntadt svagt angripen, och aZt, då larverna hade benägenhet att nedsläppa sig från trädkronorna — ett förhållande som dock af lektor NILSSON betviflats — och sålunda, af lim- ringarna hindrade att återvända till barren, till stor del omkom- mit, limningen verksamt bidragit såväl till beståndens skyddande som ock till minskning af äggläggande fjärilar. Ehuruväl lektor NILSSON funnit sig böra sätta i tvifvel berörda förhållande med larvernas nedgående från trädkronorna och där- med ock limningens nytta, hafva dock, ej blott okulära iakttagel- ser af öfriga vetenskapsmän och tjänstemän, utan äfven af pro- Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 2 (1900). 3 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. fessor AURIVILLIUS anordnade systematiska undersökningar på iso- lerade trädgrupper bevisat tillvaron af detta för limningens effek- tivitet nödvändiga villkor. Af dessa skäl, och då eljest någon, vare sig vetenskapsman eller skogsman, som besökt härjningsområdet under larvtiden, näppeligen lärer kunna förneka, att ett ofantligt antal nunnelarver förgåtts nedanför limringarna — ett faktum, som äfven under- tecknade, WACHTMEISTER och MEVES, kunna efter egen åskådning vitsorda —, hvarföre otvifvelaktigt äggläggande fjärilars antal i motsvarande grad minskats, anser Styrelsen sig kunna såsom sin öfvertygelse uttala, att verkningarna af 1899 års arbeten motsva- rat rimliga förväntningar, och att det hade kunnat befaras att, därest inga åtgärder vidtagits, det infekterade området väsentligen förstorats i stället för att, såsom nu skett, blifva betydligt för- minskadt. Vidkommande naturens ifrågasatta egen kamp mot nunnan, så hafva parasitflugor, hvilkas larver lifnära sig af nunnans lar- ver och puppor, uppträdt i tämligen stor myckenhet; och mot larvperiodens slut, dock först sedan de flesta nunnelarver förpup- pat sig, visade sig vid Virå närmast hufvudhärden den för insek- ten i dess larvstadium synnerligen farliga såkallade toppsjukan. Häraf torde kunna slutas, att härjningen inom detta område antagligen nått sin höjdpunkt och i det stora hela är under till- bakagående, och fråga är då, huruvida några vidare åtgärder äro här behöfliga. Som emellertid sistlidne års sensommar fjärilar särskildt å en del trakter funnos i stora massor, och dessa åtminstone mot områdets yttre delar icke visade tecken till degeneration, hvilket allt tyder på, att parasiter och sjukdom ännu icke fått öfvertaget, så håller Styrelsen före, att det vore ganska oförsiktigt att redan nu lita endast på dessa sistnämnda samt äfventyra en ny utbred- ning och sätta på spel frukterna af fjolårets ansträngningar, hälst arbetena, under iakttagande därjämte af inhämtad erfarenhet i fråga om nunnans förhållande till tallskog och ungskog, hufvud- sakligen skulle bestå i förnyadt anbringade af larvlim på därför redan preparerade träd inom ett betydligt mindre område än sistlidet år. Styrelsen anser därför, 1 öfverensstämmelse med hvad Au- 4 DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T.K. MAJ:T RÖRANDE NYTT ANSLAG. 11 5 RIVILLIUS, WERMELIN och RAMSTEDT i sitt utlåtande framhållit, det icke böra underlåtas att fortsätta med insektens bekämpande; och torde Styrelsen i detta sammanhang få meddela, att å de skogar, öfver hvilkas hushållning Styrelsen äger rätt att bestäm- ma, anordnats afverkning af sådan granskog, som befunnits be- lagd med nunneägg i hög grad. Den areal, hvarå enligt Styrelsens åsikt limning nu bör fö- retagas å detta område, torde uppgå till omkring 2,200 hektar, hvaraf endast omkring 450 hektar icke äro förut behandlade. Sistlidet år behandlades däremot 6,444 hektar. Ett nyupptäckt härjningsställe finnes, såsom Styrelsen redan förmält i sin underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne december, å indragna boställena Åhlsta n:ris 1 och 2 i Nikolai socken på 2 3/4 mils afstånd från Virå bruk och o,6 mil nordväst från Ny- köping. Ehuru härjningen här varit ganska intensiv, 1 det att å mer än hälften af området skogen är beröfvad hälften af sin barrbeklädnad, har densamma dock icke hunnit få större utbred- ning än 27,90 hektar. Då Styrelsen här lyckligtvis haft fria hän- der att kunna anordna afverkning af all granskog inom detsam- ma, torde härstädes antagligen ingen vidare åtgärd erfordras, utan härjningshärden kunna anses kväfd i sin linda. Af svårare beskaffenhet är ett tredje område, hufvudsakligen beläget på egendomarna Björksund och Måstena, omkring 4 !/2 mil från Wirå och 2 !/3 mil öster från Nyköping. Skogen är där å 26,74 hektar till hälften föstörd, 3 201,57 » belagd med öfver 1,500 ägg per stam, 2 IOTI,46 » » » 500—1,500 » » » NESTIAONAL + 2 UNASK INFOGA TINA » 606,36 hektar tillsammans Å denna hotande härd, hvilken tydligen icke är ny, ehuru densamma ej förut varit för Styrelsen känd, torde blifva nödigt vidtaga energiska åtgärder, på det icke härjningen skall spridas. Här torde enligt beräkning erfordras limning efter föregående gallring på omkring 300 hektar. Förutom på ofvannämnda ställen har nunnan varit synlig jämväl å andra” trakter inom Södermanland och angränsande län 5 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. ända upp mot Dalälfven, men dels har äggläggningen varit så ringa, att Statens mellankomst ej synes vara af nöden, dels hafva enskilda skogsägare, efter erhållande af smärre kvantiteter larv- lim gratis från Statens förråd, efter anvisning själfva vidtagit er- forderliga åtgärder. Oo Slutligen har nunnan uppträdt härjande å Trolle-Ljungby fideikommissegendom i Skåne, hvarest af en omkring 66 hektar innehållande medelåldrig tallskog omkring 20 hektar voro in- fekterade och träden delvis afbarrade. Då emellertid extra jäg- mästaren TIMBERG, hvilken ledde fjolårets arbeten mot nunnan, vid besök å stället funnit tecken tyda på härjningens tillbakagång och lämnat vederbörande anvisning på erforderliga åtgärders vid- tagande, samt försett dem med larvlim, torde Statens vidare mel- lankomst här för närvarande icke vara behöflig. « Den ytvidd, som således enligt Styrelsens förmenande bör innevarande år behandlas genom Styrelsens försorg, utgör omkring 2,500 hektar, däraf omkring 750 hektar med förut icke för limning beredd skog; och torde arbetet därvid böra bedrifvas på sätt som för sistlidet år varit af Eders Kongl. Maj:t be- stämdt. Uttryckliga medgifvanden från enskilda skogsägare att för åtgärdernas genomförande bagagna sig af den hjälp, som från Statens sida kunde komma att lämnas, har Styrelsen visserligen ännu ej lyckats erhålla; men då Styrelsen hyser den förhoppning att, om medel af Staten beviljas, de ej skola lägga hinder för åtgärdernas utförande, och dessa sistnämnda måste, för att kunna i möjligaste mån vara afslutade vid larvernas framkomst ur äggen, med första taga sig början, anser Styrelsen sig det oaktadt nu böra hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till pågående Riksdag aflåta nådig proposi- tion därom, att af innevarande års skogsmedel må: få af Styrel- sen användas hvad som till nunnans bekämpande under året er- fordras utöfver det belopp af 5,500 kronor, hvarom nådig pro- position den 15 sistlidne december redan aflåtits. De kostnader, som enligt uppgjorda, på fjolårets erfar- enhet grundade beräkningar skulle under året erfordras, äro föl- jande: DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T. K. MAJ:T RÖRANDE NYTT ANSLAG. II id Arbetskostnader, materialier m. m.....-.. kr. 60,700: — KIEIEINITS TKA TLOTIEN, 223 =. ALIS EET ER » —9,308: — löfönutseddas Utgiter, .o sesd.svjoosiå TÖJAO 2 Summa kr. 80,500: — Då härifrån afräknas ofvan berörda, hos Riksdagen redan äskade 5,500 kronor, skulle alltså återstå ett belopp af 75,000 kronor. Att härofvan upptagits ett jämförelsevis stort belopp, 10,492 kronor, till oförutsedda utgifter, har sin förklaring däri, att vid dylik kamp mot en skadeinsekt det ligger i sakens natur, att oförutsedda omständigheter kunna nödvändiggöra en del arbeten, hvilka vid arbetsplanens första uppgörande icke tagits i beräk- ning; härpå ger ock erfarenheten från fjolårets kampanj ett ta- lande bevis. Stockholm den 12 februari 1900. Underdånigst F: Cl:son Wachtmeister. JtrOÖT af Zellén. J. Meves. Hj. Modigh. Kongl. Maj:ts nådiga proposition om anslag af 75,000 kro- nor till fortsatt bekämpande af nunnan, som i följd af ofvan an- förda skrifvelse blifvit Riksdagen förelagd, har af denna utan meningsskiljaktighet blifvit bifallen. Lika enhälligt bifölls en konglig proposition till Riksdagen angående reserverandet af om- kring 3,000 kronor —- utgörande öfverblifna- medel å ett anslag af 10,000 kr., som förlidet år beviljades — för fortsättning år 1900 af löfskogsnunnans bekämpande. 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1000. KONGESMAJIES NÅDIGA SKRIFVELSE TILL MEDICINALSTYRELSEN ANGÅENDE ANVÄNDNING AF VISSA ARSENIKHALTIGA ÄMNEN TILL FÖRGÖRANDE AF SKADEINSEKTER. (Se Bihang till Svensk Författningssamling. N:r 96, 1899. Utk. i tryck den 15 jan. 1900.) OSCAR &c. &c. Vår ynnest &c. I underdånig skrifvelse den 28 Juni 1899 har Vår Landtbruksstyrelse — med förmälan att föreståndaren för statens entomologiska anstalt professorn S. LAMPA anhållit, att enär åtskilliga skadeinsekter ej med framgång kunde bekämpas, med mindre än att vissa arsenikhaltiga eller andra giftiga ämnen dervid begagnades, åtgärder måtte vidtagas, för att föreståndaren för nämnda anstalt erhölle tillstånd ej mindre att för denna institutions räkning inköpa och förvara ifrågavarande pre- parat än äfven sjelf eller genom annan af honom dertill utsedd person använda dylika medel till dödande af för landtbruket, trädgårdsskötseln m. m. skadliga insekter, under förutsättning att sådana försigtighetsmått iakttoges, som vid gifters handhafvande vore anbefalda — framstält förslag i syfte att tillgodose berörda behof. Sedan I den 26 Juli 1899 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet samt Landtbruksstyrelsen, som i ämnet hört nämnde föreståndare, yttrat sig med anledning af hvad I uti be- rörda utlåtande anfört äfvensom I den 4 innevarande månad af- gifvit förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet, så hafve Vi, vid föredragning häraf, funnit godt medgifva, dels att de arsenikhal- tiga ämnen, som afses i $ 12 mom. 2 af nådiga förordningen angående vård och försäljning af arsenik m. m. den 7 Januari 1876, må, utan hinder af stadgandena i$ 13 mom. 2 samt $$ 17 och 28 af berörda förordning, utlemnas till föreståndaren och assistenten vid statens entomologiska anstalt till förgörande af skadeinsekter och af dessa personer dertill användas, dels ock att det arsenikhaltiga färgämne, som benämnes kejsargrönt, må, utan hinder af stadgandena i $$ 17 och 28 af merberörda förordning, efter bemyndigande af föreståndaren eller assistenten vid omför- mälda anstalt äfven af andra personer än dessa användas till för- görande af skadeinsekter, dock att sådent bemyndigande icke får meddelas andra än välkända och pålitliga personer och endäst efter skriftlig begäran samt mot förbindelse att enligt bruksanvis- ning från vederbörande tjensteman begagna ifrågavarande ämne för dermed afsedt ändamål. Hvilket Vi Eder till kännedom och efterrättelse härigenom meddele, jemte det skrifvelse i ämnet afgår till Landtbruksstyrelsen. Stockholms slott den 22 December 1899. OSCAR. NIiLs CLAÉSON. a a SJÖSTEDT: OM FRUKTTRÄDS BESPRUTNING. EG Om fruktträds besprutning mot svampar och insek- ter är namnet på en i dagarna utgifven broschyr af gross- handlaren HELMER ÖRTENGREN, Helmershus pr Ekestad, och som, införd i Kristianstads läns hushållningssällskaps tidskrift, till ett pris af o,50 kr. säljes till förmån för Österslöfs sockens skyttegille. Det är med verklig glädje vi tagit del af detta om sannt intresse för saken vittnande arbete såsom den första från våra fruktodlare utgångna berättelsen öfver resultaten af anställda för- sök med besprutningsmetoder till skydd mot nämnda förstörare. Resultatet är så mycket mer beaktansvärdt, som det ej gäller några få försök, utan omfattar fleråriga besprutningar på 6—7,000 fruktträd. Efter en orienterande inledning om bladens viktiga funktion för såväl frukten som för växten 1 öfrigt betonas den fördärf- bringande inverkan de på desamma lefvande parasitsvamparna utöfva, i det de så väl hindra bladen i utöfvandet af sin nä- ringsupptagande och näringsberedande förrättning, som direkt för sin egen lifsfunktion från bladen uppsuga näring. En naturlig följd af detta är trädens afmattning ända till utdöende och i sam- manhang därmed fruktens förhindrade utveckling. Bladens friska bestånd är sålunda ett hufvudvillkor för trädens förmåga till kraf- tig fruktsättning. Af svampar framhållas synnerligast Fusicladium och Monilia. Den förra, som på senare åren allt mer visat sig som en farlig fruktträdsfiende särskildt beträffande äppleträd, har med största framgång behandlats med bordeauxvätska, som därvid »utan minsta tvifvel» ledt till önskadt resultat. Svampen upp- träder hufvudsakligast på bladen och öfvervintrar här, hvarefter de ur asci framprässade talrika sporerna sprida sig. Det är för att hindra dessas groning, som blad och grenar öfversprutas med lösning af kopparsalt, den verksamma beståndsdelen i bordeaux- vätskan, hvilket sedan fint fördeladt lagrar sig på ytan. Då de fällda bladen sålunda kunna hysa enorma massor af sporer, är deras aflägsnande ur trädgårdarna, hälst genom uppbränning, af påfallande vikt och vill af förf. upphöjas till »kulturregel». Resultatet af de gjorda besprutningarna hafva sammanfattats sålunda: »Fruktsorter, som förut lidit af fläckar, blefvo rena och vackra, och jag har sedan första året öfverhufvud icke haft fläc- kig frukt. I20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Särskildt illa ställdt var det med äpplesorten Gul Richard, hvars frukt blef fullständigt förstörd af svarta fläckar, under det träden stannade i växten och grenspetsarna vissnade. I och med besprutningen ändrade sig dessa förhållanden genast till det bättre och 1898, som bort vara omöjligt för denna sort, gaf mig därat en stor skörd de härligaste rengula och stora frukter, som man sällan får se maken till. Det oerhörda svampåret 1898, sorgligt i åminnelse, lämnade löfskruden i behåll åt samtliga mina Gravensteinerträd, liksom å alla öfriga sorter i min trädgård, och gaf mig en stor skörd af vacker och god frukt, ehuruväl åtskilligt måste frånsorteras till 2:da kvalitet, då skörden annars, såväl här i provinsen som veter- ligen i allmänhet i det öfriga landet, var den minsta på många år och af uslaste beskaffenhet; 1898 års svamphärjning med åtföljande bladfall försvagade så fruktträden i allmänhet, att nå- gonting för 1899 icke var att vänta. Landets skörd blef då ock i allmänhet ytterst ringa och hos mig visserligen mindre än före- gående året, så att kundantalet måste inskränkas, men dock be- tydlig af en mängd sorter och vacker och god såsom tacksägel- ser i mängd från konsumenterna betyga. Den fruktmängd, som vid försäljningen måste frånsorteras, har minskats. De besprutade träden visa oförtydbart starkare växtlighet; »mossan» å träden dör bort.» Följa så beskrifningar på olika svamp- och insektförgörande vätskors beredning och användning, och hvilka af nämnda angri- pare med dem kunna förgöras. Broschyrens senare afdelning ägnas åt trädgårdarnas vanliga- ste skadeinsekter och speciella metoder för deras bekämpande. Det hela är en berömvärd ansats i lycklig riktning och utgör en lärorik maning för våra om dessa metoders gagn ännu tve- "kande fruktodlare. Yngve Sjöstedt. I2kI SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. (ASPIDIO FUS PERNICEOSUS) DESS UTVECKLINGSSTADIER OCH BIOLOGI. AF YNGVE SJÖSTEDT. I planen för den sommaren 1898 med statsanslag företagna resan till Nordamerikas Förenta Stater och Canada ingick äfven att närmare taga kännedom om denna så beryktade skadeinsekt, som man fruktat äfven i Europa kunde blifva en farlig fiende för frukt- trädgårdarna, och mot hvilken i Tyskland redan åtgärder vid- tagits i form af förbud mot införsel af amerikansk frukt. »The San José scale», såsom dess namn i Förenta Staterna är, beskrefs 1880 i Report Commr. Agriculture 1880, p. 304— SOFIE INR sNatprof I Hf COMSTOCK, da anställd vid åkerbruksdepartementet i Washington, och hade jag tillfälle att i Cornells universitets entomologiska samling i Ithaca se typexem- plaren, där de visades mig af prof. ComstocK. Redan innan insekten vetenskapligt beskrefs, hade den anställt stora förödelser i de västra staterna och erhöll däraf namnet perniciosus, för- därflig, och : COmMsTtocK ansåg redan då, att den var den skad- ligaste af alla i Förenta Staterna kända sköldlöss. Betraktar man en med dessa sköldlöss besatt gren under lupförstoring, finner man under alla årstider större och mindre, runda, platta, intill underlaget tryckta, ostronlika skal. Dessa äro dels större, tillhörande de gamla honorna, dels betydligt min- dre, som under sig dölja hanpuppor eller yngre individer af båda I [22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. könen. Lyfter man, t. ex. med en nål, bort skalet, finner man den gula, mjuka sköldlusen. Under sommaren ser man äfven talrika orangefärgade larver löpa omkring bland fastsittande individer, innan de själfva sugit sig fast och täckt sig med skal. Systematik. Knappast någonsin har en insekt åstadkommit så mycken skada och vid sig fäst en så långvarig och spänd uppmärksamhet som San José-sköldlusen. :Det är en insekt af helt ringa storlek, i det att de störstas, honornas, längd uppgår till 1 mm. Den tillhör sköldlössens familj, Coccide, och dennas Fig. 1. Barkstycke med honor, hanar och larver af San José-sköldlusen, förstorade. Med samma insekt besatt päron, omkring nat. storlek. (Fig: Div! Ent! UTSEDep. AST) underfamilj Dzaspine, karaktäriserad däraf, att honorna icke äro nakna, icke hafva ett med kroppen sammanväxt skal utan ett sådant uppkommet genom ett från djurets yta afsöndradt, vax- artadt sekret, hvilket skal sålunda ej tillhör själfva djuret utan kan aflyftas från detsamma. Hos släktet Aspidiotus inom denna underfamilj är honornas skal alldeles eller nästan rundt, hanarnas, som är af alldeles samma konsistens som honornas, rundt till ovalt, beroende på arten. Såsom på annat ställe an- 2 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 123 gifves, lämna de fullt utbildade honorna de bästa karaktärerna för särskiljandet af de olika arterna inom släktet. Hos Åspidio- tus perniciosus hafva dessas skal, som äro nästan platta, ostron- lika, till färgen grå, en genomskärning af högst 2 mm., med all- deles eller nästan central, från blekt till rödaktigt gul exuvia. Dessa karaktärer äro yttre och kunna ses med en lup. Själfva djuret är gulaktigt, fotlöst, med mycket långa sugborst och nästan centralt belägen mun och har en längd af o,s—1 mm. För att säkert skilja den från närstående former måste man emeller- tid företaga en noggrannare, mikroskopisk undersökning, sedan djuret blifvit prepareradt, såsom längre fram (sid. 124) angifves. Det är det bakre, starkare kitiniserade abdominalsegmentet på honan, hvars olika men för samma art konstanta form, som läm- nar artkaraktärerna. Hos ÅA. perniciosus (fig. 3 b) finnas tvänne bakre, rundade midtlober med hak i utkanten, och på hvardera sidan därom, tätt intill, en mindre, ofta tillspetsad och med ytterhak försedd lob, icke några andra. Mellan midt- och sido- loberna äro två sins emellan nästan lika stora och väl utveck- lade processer. Kanten af bakkroppen är hos perniciosus för- sedd med glandelhår, som äro tagglika, i randen naggade men ej delade. Hos andra Åspidiotus-arter — utom rapax och andromelas — finnas på buksidan porer, ordnade i bestämda grupper eller spridda på olika men bestämdt sätt. Förevarande art karaktäri- seras genom saknad af sådana. Enligt tolkning af E. E. GREEN skulle de kring könsöppningen ordnade körtlar, som utmynna i nämnda porer, hafva till funktion att afsöndra det vaxartade stoft, hvarmed äggen öfverdammas. I enlighet därmed äro de talrikare hos arter, som lägga många ägg, fåtaligare hos dem, som lägga färre, och saknas Slutligen hos perniciosus, som är vivipar. De förefinnas ej hos hanarna och de outvuxna honorna, hvarför dessa ej kunna användas vid examineringen. Den nämnda AÅspidiotus räpax, som äfven saknar ventralporer, har sublateral exuvia, ej central såsom perniciosus, och starkt konvext skal; Å. andro- melas har annan skalfärg. Med exuvia förstås det gamla, afkastade larvskinnet, hvilket fäst sig på det vaxartade skalets innersida och, betäckt med ett mycket tunt vaxlager, synes utifrån. Det är vanligen af annan 2 d 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. färg än vaxskalet och har ett karaktäristiskt läge, olika hos skilda arter, än på midten, än åt kanterna. För att nämnda karaktärer: lober, hår och porer tydligt skola kunna iakttagas, måste insekten prepareras för att blifva så mycket genomskinlig, att den i mikroskopet kan studeras vid genomfallande ljus. Genom Mr. PERGANDES vänliga tillmötesgå- ende hade jag på entomologiska afdelningen i Washington tillfälle att taga del af den metod, som denne specialist inom ämnet un- der mångårig praktik funnit vara den bästa. Som nämndt an- vändas endast de gamla honorna vid artbestämningen. Sedan en sådan med lup påträffats på de under observation varande växt- delarna, aflyftes med en nål skalet, som igenkännes på dess betydande storlek, och den mjuka insekten framtages samt lägges i en skål med kokande natronlut. Då denna under kokningen för starkt koncentreras, utspädes den då och då med litet vatten. Kokningen fortsättes, till dess insekten blifvit halft genomskinlig, och bör ske i en hvit porslinskål, där djuret lätt kan observeras. Allt för länge får kokningen ej fortsättas, emedan insekten då blir alldeles genomskinlig, och man i så fall ej kan se allt, som skall observeras. Sedan den sålunda blifvit halft genomskinlig, uppta- ges den med en trästicka och lägges i en annan dylik skål med vatten för att tvättas. Stundom äro sköldlössen behäftade med svampsporer, som ej kunna sönderkokas eller göras genomskinliga, och hvilka be- finna sig på deras yta. Man måste i så fall söka utleta exem- plar, som äro fria från sporer, eller åtminstone ej hafva sådana i för stor mängd, hvilket i så fall försvårar eller omöjliggör un- dersökningen. Sedan insekterna blifvit tvättade några minuter, hvarvid man tillser, att de ej få flyta upp på ytan, öfverflyttas de i 95 2 sprit med något »karminbläck», som färgar dem svagt : röda. Därpå öfverflyttas de på ett preparatglas, som nedföres i spritskålen, ordnas i midten på glaset, omgifvas med en liten ring af. kanadabalsam, hvarpå täckglaset lägges öfver. Den innevarande luften utkokas därpå genom att hålla preparatet några ögonblick öfver sprit- lågan. Detta förfaringssätt är mycket att förorda framför det vanliga att lägga föremålen i en droppe kanadabalsam och trycka täckglaset på, emedan desamma då gärna glida ut åt kanterna och ofta nog ej ens stanna kvar under glaset. Härmed är preparatet färdigt att etiketteras. äs SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 1216 Utveckling och lefnadssätt. Det är synnerligast genom omsorgsfulla studier af Mr. PERGANDE, den framstående kännaren af Nordamerikas Aphider och Formicider, vi erhållit kunskap om denna insekts utveckling och biologi, och d:r L. O. HOWARD, chef för entomologiska afdelningen af Förenta Staternas åker- bruksdepartement, har tillika med sin förste assistent Mr. C. L. NIARTLATT 1 Bulletin n:o 3 aflll Si Dept Aer Div. of Entomo- logy, New Series, utarbetat en utförlig skildring af denna insekt och mot densamma använda utrotningsmetoder. Fig. 2. a Nyfödd larv sedd från undersidan, med långa sugborst, femledade antenner, tydliga ögon, klobärande ben och i spetsen af abdomen tvänne hår; 4 densamma från ryggsidan, mera hopdragen, med spridda vaxartade trådar. ee Början till skalet, hvilket uppstår af från larvens ryggsida utpressade, ytterst fina, hvita, vaxartade trådar, som sedan fita sig tillsammans och bilda skalet. Zz Det nybildade skalet i midten försedt med en knapp- formig upphöjning eller, på yngre individer, en tofs. (Fig.:3 Div4 Ent.. Us, Sa Dept Agral..c.) San José-sköldlusen föder lefvande ungar, är én vivipar form, och öfvervintringen sker vanligast i ett ej fullt utbildadt stadium. Hanarna framkomma tidigt på våren, sedan de under skalet utveck- 5 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. lats till bevingade individer, och omkring sex veckor senare äro honorna fullvuxna och befruktade och börja framföda lefvande ungar, hvarmed de fortsätta under en tid af sex veckor. Därpå dö de. Äggen kläckas nästan alltid i äggledaren, och den om- slutande fina membranen — amnios — kvarstannar vid eller delvis i densamma för att sedan troligen utstötas af en kom- Fig. 3. a. Fullvuxen hona: en 0,8—1 mm. lång, säcklik, rund, otydligt segmenterad varelse utan ögon, fötter och antenner men med ofantligt långa från den nästan midt på undersidan belägna munnen utgå- ende sugborst. 6 Det bakre, starkare kitiniserade abdominal- segmentet. (Fig.:: Div. Ent. U. S: Dep: (Agt ll C) mande larv. Den nyfödda larven (fig. 2a,b) är blekt orange- röd, oval, med långa sugborst af 2—3 gånger kroppens längd, femdelade antenner, tydliga ögon, klobärande ben samt i spetsen af abdomen tvänne utskjutande hår. Under en liten stund efter 6 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 124 födseln förhåller han sig stilla, hårdnar dock snart tillräckligt för att kunna röra sig, kryper så fram från honans täckande skal och börjar söka sig lämplig plats att suga sig fast för att få näring. Vanligen aflägsnar han sig icke långt från modern, några få tum, eller fäster sig vid första, bästa plats. Sedan larven borrat sig fast, stundom dock ännu tidigare, börjar utvecklingen af skalet. Detta bildas af från kroppens hela yta utpressade, ytterst fina, hvita, vaxartade trådar (fig. 2 c), som hastigt förökas, tätna och stelna, bildande liksom flockig ull öfver larven. Det är dessa trådar, som sedan filta ihop sig och bilda skalet. Efter två dagar är skalet bildadt, så att det döljer den un- dervarande insekten. Det är nu till färgen hvitt eller blekt grå- Fig. 4. a Hanen efter första hudömsningen, vid 12 dagars ålder; vid denna hudömsning förlorade han ben, antenner och analhär. Honan har i samma stadium äfven förlorat ögonen. 4 Hanen vid 18 dagars ålder, efter andra hudömsningen, hvarvid ben och antenner åter visa sig, jämte vingslidor; ändsegment med två korta taggar: förpuppa. c och Z Hanen vid omkring 20 dagars ålder efter tredje hudömsningen; hufvudet afsatt, ändsegment med en rätt lång tagg: puppa. (BigS Div! Ent (USS Deep EASEEEKeN gult, i midten försedt med en knappformig upphöjning (fig. 2 d) eller, på yngre individer, en tofs. Könens olika förvandling under utvecklingen. Både hanar och honor få skal. I början äro han- och honlarverna lika, men vid första hudömsningen, som inträffar 12 dagar efter födelsen, blifva 7 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. de vidt olika såväl sinsemellan som från det utseende, de före hudömsningen hade. Från sitt förra utseende afvika båda genom att alldeles sakna fötter och antenner. Honan, som i detta sta- dium är något mindre än hanen, har därjämte förlorat ögonen och antagit en nästan cirkelrund form. Djuren täckas naturligt- vis fortfarande af det afsöndrade skalet, och det är under och i skydd af detta de afkasta den till kroppen hörande huden och förändra utseende. Både hanen och honan äro nu säckformiga, fotlösa varelser, försedda med långa sugborst, den förre (fig. 4 a) med, den senare utan ögon. Hanen är mera långsträckt än honan. Följa vi först honan såsom den för oss viktigaste i hennes vidare utveckling, finna vi, att förändringarna äro ganska obe- tydliga, då hon ungefär förblifver vid det utseende, hon antagit redan efter första hudömsningen vid tolf dagars ålder: en säck- lik, rund, otydligt segmenterad varelse utan ögon, fötter och an- tenner men med ofantligt långa, från den nästan midt på under- sidan belägna munnen utgående sugborst, 2—3 gånger af krop- pens längd (fig. 3 a). Efter 20 dagar sker den andra hud- ömsningen, hvarpå honan behåller sitt då erhållna utseende. Hu- den spricker därvid upp rundt insektens sidor, den öfra halfvan fäster sig vid det skyddande, vaxartade skalet, den undra bildar en isolerande skifva mellan djuret och underlaget. Vid trettio dagars ålder är honan fullvuxen, och man kan urskilja de embryo- nala larverna 1 hennes kropp, där hvar och en ligger innesluten i en fin membran. Från 33—40 dagar börja larverna att fram- födas. Hanen, som slutligen skall förvandlas till en flygande insekt (fig. 5), undergår däremot under sin fortsatta utveckling, efter första hudömsningen, genomgripande förändringar. Vi hafva sett, huru den vid födseln med ben och antenner utrustade larven (fig. 2 a, b) vid första hudömsningen, 12 dagar gammal, förlorade dessa och blef en säcklik, med stora ögon och långa sugborst försedd varelse. (fig. 4 a).: "Efter ytterligare sex dagar, d. v. s. vid 18 dagars ålder, ingår han 1 förpuppstadiet, hvarvid ben och antenner åter börja visa sig (fig. 4 b). De två sista benparen, vingslidor och antenner äro böjda: bakåt, första benparet är framåtriktadt, ändsegmentet bär två korta taggar. 8 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 129 Kroppsfärgen i hufvudsak mycket ljust gul. Skalet har förlängts, är stundom karaktäristiskt något böidt, och exuvian sitter nära framändan. Ytterligare två dagar — insekten är numera 20 dagar — eller omkring denna ålder och insekten förvandlas till puppa (fig. 4 c och d). Ben, vingslidor och antenner äro nu utvecklade, vidäre är hufvudet afsatt, och från abdominalspetsen utgår en rätt lång tagg. Lingd med tagg o,s mm. Tjugufyra till tjugusex dagar efter födelsen är den bevingade hanen (fig. 5) utvecklad och lämnar skalet, hvarunder han under- gått sin utveckling. Vid första hudömsningen fästes, såsom an- Fig. 5. Fullvuxen hane; kroppslängd omkring 0,6 mm. (Hio Dy: Ent. UT SL Deep. Agt lc) gifvits, den afkastade huden i vaxskalet, vid följande hudöms- ningar utkastas den. Den bevingade hanen är en liten späd varelse af omkring o,, mm:s kroppslängd, med tvänne utåt bredt rundade vingar med två vid basen förenade ådror, hvilka ej nå vingens kan- ter. Sista abdominalsegmentet utlöper i en lång, nållik spets, antennerna, nästan af kroppens längd, äro tioledade, håriga, benen väl utvecklade, så äfven ögonen. Kroppen är orangefärgad och vingarna skimra iridiserande i gult och grönt. Skalets färg. Den ljusa färg, som skalet erhöll, då det Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 2 (1900). 9 : 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. efter två dagar var färdigbildadt, bibehåller det under första tiden, men blir därefter så småningom mörkare, med bibehållande af den ljusare färgen på exuvian. Den unge hanens skal kan vara svartaktigt. Vid tiden för larvens första hudömsning, 12 dagar efter födelsen, har skalet en tydligt gråaktig färg, stun- dom skuggad med gult. Vid andra hudömsningen, som hos hanen infaller vid 18, hos honan vid 20 dagars ålder, är skalet mer purpurfärgadt grått, det parti, som täcker den med en knappfor- mig midtdel försedda larvhuden, exuvian, går åt gult. Hanens skal stöter i sin helhet mer i gult än honans. Den utvuxna insektens skal är hos honan cirkelrundt, [—2 mm. i genomsnitt, till färgen grått med undantag af det centrala parti, som täcker det afkastade larvskinnet, exuvian, hvil- ket parti är från blekt till rödaktigt gult, stundom mörkare. Ska- let, som vanligen är slätt, eller något vågigt, täckes nu ofta af en sotsvamp och är däraf svartaktigt. Den utvuxne hanens skal är mörkare, stundom svart, ofta grått, genomsnittligt hälften af honans diameter. Exuvian, hvilken här icke är centralt belägen, utan ligger mellan midten och främre kanten af skalet, är oftast ljusgulaktig som hos honan. Icke sällan är hos hanen den runda del af skalet, som bildades före larvens första hudömsning, svart, under det de senare tillkomna delarna, som gifva skalet dess långsträckta form, äro grå. Under en utvecklingsperiod, från vår till vinter, uppstå af de öfvervintrande honorna åtminstone tre efter hvarandra föl- jande generationer, således fyra generationer med den öfver- vintrande, och fortplantningen afbrytes först vid inträdande stark frost. Af dessa bestå de två första öfvervägande af hanar, de två senare betydligt mera af honor. Förökningen är häpnads- väckande. Fortplantningen har varit föremål för noggranna iakt- tagelser, hvarvid det visat sig, att en hona under de i medeltal sex veckorna af produktion kan framföda närmare 600 larver, vanligen dock omkring 400, och att en öfvervintrande hona under en sommars förlopp gifvit upphof till 3,216,080,400 insekter. Under andra och tredje veckan efter det honan blifvit fullvuxen är hon mest produktiv. Ehuru en stor del af larverna ej komma till verklig utveckling, kan man dock inse, huru enorm föröknin- gen under gynnsamma förhållanden kan vara. Honan föder lar- IO 4 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 131 ver så väl under dagen som under natten, dock kanske mest om dagen. Härkomstort. Det antogs först, att denna insekt inkommit till Förenta Staterna 1870 med träd importerade af Mr. LIiCK från Chile. Denna förmodan baserade sig därpå, att insekten först epidemiskt uppträdde i dennes fruktträdgård och därifrån spred sig till dylika, som stodo i förbindelse med densamma, och vidare därpå, att nämnda person var en stor importör af träd och buskar och bott i Chile under en längre tid före sin an- komst till Californien. Emellertid skall Mr. LicK hafva impor- terat växter äfven från andra håll, och saken är därför ej afgjord. Vid närmare undersökning, huruvida verkligen insekten i fråga förekommer i Chile, har detta konstaterats, men därvid äfven be- visats, att i sagda fall de angripna träden inkommit från — För- enta Staterna! I Australien är förekomsten af San José scale be- visad, i det att den af guvernementsentomologen i New South Wales erhållits på löf, frukt och grenar af päronträd från West Maitland. Äfven har den blifvit anträffad i Melbourne, och är en förmodan framkastad, att den till Australien skulle hafva in- kommit från Japan. Vidare har denna insekt anträffats på Ha- waii, här dock bevisligen införd från Förenta Staterna. Att den skulle kommit från Japan synes enligt HOWARD & MARLATT (1896) sakna grund, då den med någon säkerhet ej där anträffats. COCKERELL (1897) anser däremot, att det finnes litet eller intet tvifvel, att den icke kommit just därifrån. I Japan förekomma nämligen två varieteter eller subspecies af den: andromelas och albopunctatus, som nästan fullkomligt öfverensstämma 1 struktur med ”perniciosus ; den förra har dock annan färg på skalet, den senare är föga olik hvad skalet beträffar, men afviker i biolo- giskt hänseende. Den första plats i Förenta Staterna, där denna insekt observerades, var San José-dalen i Californien, efter hvilken den erhållit sitt namn, San José scale. År 1873 hade den i kringliggande trakter blifvit ett allvarsamt ondt och spred sig rätt hastigt vidare. Dock dröjde det tjugu år innan den kom öfver till de östra staterna, där den 1893 konstaterades i Virginien. Nu vidtogos genast omfattande försiktighetsmått för att hejda dess utbredning, och efterforskningar om dess införande ledde till det TT 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. resultat; att! insekten spårades till New Jersey, hvarest den ut- spridts från tvänne fruktträdgårdar. Dit hade den 1886 eller 1887 inkommit med' plommonträd från San José-distriktet. Som bevis på, med hvilken omtanke och ifver man med insikt om vidden af den hotande faran genast grep sig an med denna sak, må anföras, att då insektens förekomst blifvit konstaterad på trenne: vidt skilda ställen, mellan Virginien och Florida, och an- tagandet då låg nära, att dess spridning i östern redan vore gan- ska :stor;: genast sett: af d:r HowARrD författadt cirkulär rörande densamma i 12,000 ex. där spreds till åkerbrukstidningar och många fruktodlare, hvarigenom på en gång skarp uppmärksamhet fästes på ihsekten; : Till New Jersey ensamt sändes 1,500 var- ningscirkulär, som resulterade i konstaterandet af angripna lokaler inom nästan hvarje dess distrikt. Under det att på en del ställen, och detta lyckligen de flesta, de erhållna råden följdes, funnos, som man lätt förstår, på andra håll persoher, som ej synnerligen intresserade sig för saken, ej uppskattade dess vikt och icke underkastade sig någon ansträng- ning för att hämma det ondas spridning, hvilken därför allt jämt fortgick. Ar 1896 hade San José scale redan utbredt sig i fjor- ton stater öster om Klippiga bergen. Att fullkomligt utrota denna insekt, där den en gång fullt fått fäste, 'tordé3s väl knappast vara möjligt. Dess egenskap att kunna uppehålla sig på en mängd växter, dess lätta spridning äfven genom insekter och fåglar, allt detta gör, att den oafbrutet föres från den ena lokalen till den andra och där fäster sig, fort- plantar sig men ej egentligen observeras, förr än den förökat sig till en viss grad. Att utrota den hafva entomologerna därför icke förhoppning, men däremot finnas redan nu goda medel, med hvilka dess framfart i hög grad kan stäfjas, och som för tillfället Åtminstone lokalt nästan utrotar den. Uppträdande. En till sin storlek så obetydlig insekt kan naturligtvis icke åstadkomma någon skada utan genom ett mass- vist uppträdande. Detta är också, som nämndt, i hög grad fallet med San José scale, och då den därtill icke håller sig till någon viss del af: växten, där den möjligen skulle vara lättare att för- göra, utan sprider sig öfver alla ofvanjordiska delar, och vidare icke såsom många insekter är hänvisad till någon eller några få 12 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSENAZ 133 vissa växter, utan trifs förträffligt på en hel del sådanå, blir faran för den än större. På grenar och stammar kan den uppträda i sådan mängd, att dessa alldeles betäckas af den: Så visade mig Mr. JoHNSON vid entomologiska stationen i Maryland en ganska lång gren, som till hela sin längd var så besatt med sköldlöss, att barken knappast någonstädes kunde ses. Härvid sitta de ej blott tätt fästa sida vid sida utan kunna delvis betäcka hvarandra; liksom äfven en större individ kan bära flera på sin yta sittande mindre. En sådan af sköldlöss betäckt gren ser smutsigt gråhvit ut. Insekterna äro dock så platta och sitta så tryckta till under- laget, att ytan kommer att te sig ganska jämn. : Då: sköldlössen fäst sig på unga grenar och än mer på frukter och blad d. v. 53 i allmänhet mjukare delar, uppstår vanligen kring dem en väl begränsad röd ring, hvilket, ehuru så äfven -kån vara fallet hos andra arter inom släktet, t. ex. Å. ancylus och ÅA. Forbéesi, dock är ganska karaktäristiskt för ifrågavarande art. > Äfven på angripna större grenar kan man finna, att kambiet blifvit rödt, om man "bortskär den yttre barken. Den nämnda utifrån synliga ringen är ofta af största hjälp för att upptäcka sköldlössen, då den lät: tare observeras än själfva djuren. Hvilka delar angripas? En styrka hos denna insekt är, att den ej är beroende af någon viss del af växten, utan, som nämndt, kan uppträda på alla dess ofvanjordiska delar. Dock föredragas därvid grenar och stammar, där insekten äfven mera ostördt kan kvarstanna och allt mer föröka sig. På fruktér så- som äpplen, päron, persikor o. d. fäster den sig äfven och kan därigenom transporteras vida omkring. Bladen äro däremot min- dre begärliga; vid svårare angrepp skonas emellertid ej ens dessa, isynnerhet deras öfversida, där insekterna fästa sig längs midt- ribban. Härvid äro hanarna talrikare än honorna, och bladen antaga under angreppet en purpurbrun färgton. Kan San José-sköldlusen blifva farlig för Sverige? Att definitivt besvara denna viktiga fråga låter sig af lätt insedda skäl icke göra, utan hafva vi härvid att hålla oss: till sannolik; hetsskäl. Dessa äro härvid dock icke endast tomma spekulatio> ner utan baserade på resultaten af långvariga, omsorgsfulla stu- dier i den riktning, där vi kunna vänta oss de säkraste svaren 13 134 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 19900. på betingelserna för insektens utbredning och därmed möjliga förekomst hos oss, nämligen djurgeografien. Som resultat af de noggranna djur- och äfven växtgeografi- ska studier, som under ledning af direktorn för den mammologi- ska och ornithologiska afdelningen vid åkerbruksdepartementet i Washington d:r MERRIAM anställts i Nordamerika, hafva trenne zoner kunnat uppställas, hvardera med trenne underzoner, karak- täriserade genom ett större antal för dem egna djur och växter. Den sydligare hufvudzonens nordligaste underzon, som fått namn » Transition Zone», karaktäriseras genom förekomsten af såväl vissa sydliga som vissa nordligare former, hvilka här mötas. Då d:r HowArD och Mr. MARLATT 1896 vid utarbetning af nämnda sammanfattande redogörelse öfver San José scale på kartan ut- prickade de ställen, där den uppträdt härjande, funno de, att dessa platser icke, eller föga, voro belägna inom nämnda zon, utan lågo utmed dess gränser eller söder därom, detta oaktadt besmittade ympträd för sex å sju år sedan bevisligen inkommit till alla fruktodlande trakter 1 de östra staterna. Detta förhål- lande var stundom mycket slående, så t. ex. vid Hudsonfloden, där den sydliga zonen i en lång, smal flik skär upp i transition zon — och just i denna följer San José scale efter. Dess här- jande förekomst vid t. ex. Boston, som ligger i transition zon, får sin förklaring af denna stads läge vid golfströmmen. Då redan transition zon visar ett klimat delvis varmare än vårt med t. ex. vildt växande lönn, valnötsträd och kastanj, torde faran för insektens härjande spridning hos oss ej vara så stor. Under ett samtal med prof. Jon B. Smitt vid New Jersey experiment- station framhöll han som en viktig faktor mot djurets spridning ett regnigt klimat, då han iakttagit, att insekten endast under torra somrar anställde större skada. Äfven häri kunna vi hos oss hoppas att hafva en värdefull naturlig hjälp mot den farliga insekten. Det hufvudsakligaste sätt, hvarpå denna insekt spridt sig till vidt skilda lokaler, genom hela den nordamerikanska konti- nenten från väster till öster, och hvari fortfarande största faran för dess vidare spridning ligger, är ympkvistar och plantor. Un- der dessas transport sitta insekterna fästa på dem, och då de vid framkomsten till sin bestämmelseort planteras ut i fruktträd- 14 SJÖSTEDT: SAN JOSÉ-SKÖLDLUSEN. 135 gårdar eller inympas på där stående träd, bilda dessa ympar eller plantor permanenta härdar, från hvilka smittan öfverföres till om- gifningen. Alla från misstänkta orter kommande plantor böra därför underkastas desinfektion, vare sig man upptäcker sköld- löss på dem eller icke, enär, om endast få sådana förekomma, dessa vid besiktningen lätt kunna undgå uppmärksamhet och inom kort sprida det onda omkring sig. En sådan desinfektion är mycket enkel att utföra med cyanvätegas, men fordrar stor varsamhet för den giftiga gasens skull. I ett rum, eller, om en- dast ett mindre antal ympar eller plantor skola behandlas, en större eller mindre fullt tät låda, insättas växtdelarna. Uti ifråga- varande rum framställes nu cyanvätegas med cyankalium och syra. Efter 45 minuter kunna plantorna uttagas, sedan rummet varsamt noga blifvit vädradt. Äfven med frukt kan denna insekt spridas (fig. 1), i det att de rörliga larverna krypa omkring på den och äfven kunna fästa sig där. Att upptäcka dem på sådan angripen frukt är icke svårt, ty fruktens jämna yta gör, att de rörliga larverna lätt synas. Vida lättare konstateras dock angreppet, om frukten är besatt med skalbärande insekter, hvilka lätt falla i ögonen genom de röda ringar, som bildas kring dem. Om sådana med sköldlöss besatta skal utkastas på ställen, där lämpliga träd eller buskar växa, kunna larverna finna väg till dessa, ehuru de i allmänhet icke äro benägna att förflytta sig långt ifrån, där de blifvit kläckta, fästa och vidare sprida sig. Insektens spridning till kortare afstånd, från det ena när- stående trädet till det andra, från den ena fruktträdgården till en annan närgränsande, sker ofta med fåglar och insekter. Det är under larvstadiet, dessa spridningar ske. De rörliga små lar- verna krypa upp på benen af sparfvar och andra fåglar, som slå sig ned på de af dem besatta grenarna, klänga sig fast och följa så med till andra grenar, stundom tämligen långt ifrån, där de vid något tillfälle åter krypa ned. På samma sätt klänga de sig fast vid insekter, t. ex. myror och nyckelpigor, hvilka man observerat vara behäftade med sköldlösslarver. Här som nästan alltid i dylika fall kommer naturen själf till hjälp för att minska de sig allt för starkt förökande insek- ternas antal och återställa den hotade jämnvikten. Dessa na- - 15 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. turliga fiender till San José-sköldlusen äro parasitsteklar, larver af vissa skalbaggar samt svampar. Parasitsteklarna tillhöra pte- romalidernas grupp och äro ytterst små; hittills kända äro Åphe- linus fuscipennis How., ÅA. mytilaspidis LE B., Åspidiophagus citrinis CRAW. och Ånaphes gracilis How. Som bekant, nära sig nyckelpigorna af bladlöss och äro därför från vår synpunkt nyttiga. En ytterst liten, glänsande svart art, Pentilia mäisella Lec., är äfven en ifrig förtärare af San José-sköldlöss: Dem ut- bildade insekten synes föredraga de gamla sköldlösshonorna, och man kan se den stående nästan upp och ned, borrande hufvudet under skalet för att komma åt den undervarande mjuka insekten. "Larverna synas mer lefva af unga sköldlöss. Den i Förenta Staterna allmännaste liksom den mest effektiva sköldlusförtärande coccinelliden är C/hilocorus bivulneris MuULS. Den synes 1 västern föredraga förevarande art framför nästan hvarje annan föda och uppträder stundom i ofantlig mängd, hvarigenom den kan blifva en viktig faktor i kampen mot detta skadedjur. En närstående form, äfven den, ehuru i ringare grad, känd som förtärare af San José scale, är Exochomus pilatiz Murs. Den helt ljusblå Orcus chalybeus Boisp., som införts från Australien till Californien, tycktes först vilja sprida sig där, men synes numera hafva afta- git. Bland i detta afseende nyttiga insekter hafva vi äfven ett par arter af släktet KR/zzobius, nämligen wventralis ERICHS. och lophante BLAIsp., små nyckelpigor med finludna skalvingar. En den senare närstående form är Scymnus marginicollis MANN. Förtroendet för dessa naturliga fiender har i Förenta Sta- terna blifvit så stort, att man på sina ställen satt ifråga att upp- höra med sprutningar 0. s. v., emedan man då äfven förstör nyckelpigorna. Utan att underskatta betydelsen af dessas verk- samhet afråder dock d:r Howarp, chef för åkerbruksdeparte- mentets entomologiska afdelning i Washington, detta, enär dessa insekter blott vid vissa tider äro effektiva, och det alltid kom- mer perioder, då de af en eller annan orsak uppträda sparsam- mare, då sköldlössen få tillfälle att föröka sig, och förtroendet till deras hjälp bör därför icke för ett ögonblick komma en att glömma faran för denna skadeinsekt, mot hvilken rationella utrot- ningsmetoder med kratt måste användas. 16 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS GÖTEBORGS- KRETS SAMMANTRÄDEN. DEN 14 DECEMBER 13899. Sedan undertecknad öppnat sammanträdet och hälsat de när- varande, erinrades om att Entomologiska Föreningen i Stockholm denna dag firade den 20:de årsdagen af sin tillvaro. Med anled- ning häraf afsändes ett hälsningstelegram till moderföreningen, från hvars ordförande, professor AURIVILLIUS, telegrafsvar seder- mera ingick. Sedan föregående sammanträde hade Göteborgskretsen gjort den första förlusten bland sina medlemmar, i det att redaktör MaUurITZ RUBENSON skattat åt förgängelsen. Ehuru själf ej ento- molog, var han mycket intresserad för Föreningens sträfvanden, och isynnerhet hade han en liflig uppfattning af den stora nytta för vårt fädernesland, som skulle kunna åvägabringas genom den praktiska entomologien. I en längre nekrolog skildrade ordföranden den framlidne akademieadjunkten C. G. THOMSONS 1 Lund lifsgärning, fram- hållande hvilken stor insats han gjort icke endast i vårt land utan äfven i utlandet för den entomologiska vetenskapen. Herr EMIL SANDIN meddelade några sällsynta skalbaggsfynd. Sålunda hade han vid ett besök vid Äsgård i Södermanland funnit Ågrilus pratensis RATzB. i stort antal. På vid egendo- men företagna nyodlingar hade björk- och aspskog nedhuggits och försålts, hvaremot de afhuggna grenarna ett par år fått kvar- ligga. Dessa högar af torra grenar voro härliga äggläggnings- platser för Buprestider, Longicorner, Anthribider m. fl. Äfven den sällsynta Ågvrilus betuleti RATzZB. togs vid samma tillfälle. Här vid Äsgård togs äfven samma år, 1898, af herr SANDIN ett ex. af den mycket sällsynta Tropideres undulatus PAnNz. (= Edgreni SCHÖNHERR), hvilken förut inom Skandinavien endast i I 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. är tagen af EDGREN i Västergötland. Sedermera fann herr S. A. VON Posrt ett ex. på samma ställe; hvarjämte den äfven i ett ex. samma sommar af rektor RINGSELLE infångades i Nerike. Under en utflykt till trakten af Eksjö försommaren 1893 an- träffade S. på Mentha vid sjön Hunsnäsen två ex. af Ceuthor- rhynchus melanostictus MarsuH. (= Stenbergi THOMS.), hvilken förut endast är funnen i Skåne vid Stehag af STENBERG och vid Lund - af C. RotH samt i Södermanland af adjunkten AHLROT. Vid samma tillfälle togs äfven vid Eksjö den mycket sällsynta Bembidium paludosum PANz. i flera ex. De hemfördes i tanke, att det var B£. velox L., och upptäcktes det först långt senare hvilket värdefullt fynd här gjorts. 65. paludosum är nämligen förut fun- nen en enda gång i vårt land, äfven då i Småland af prof. BoHEMAN, hvilken ej närmare angifvit lokalen. I Norge har B. LYsSHOLM funnit den allmänt i trakten vid Trondhjem samt engelsmannen d:r T. A. CHAPMAN vid Bossekop vid Altenfjord 1898, hvarföre den nog ej är så sällsynt som hittills antagits, utan i allmänhet förväxlats med PB. velox. Carpalimus arcuatus STtEPH. (= sScrobiculatus ”THOMS.) har visserligen anträffats från Skåne upp till Södermanland, men i Göteborgstrakten erhölls denna insekt första gången i siktgods från Götaälfs strand invid den nyanlagda Västgötabanan af fördelningsläkaren d:r A. H. WESTMAN. Vid detta senare ställe anträffades äfven den ännu sällsyntare Pycnoglypta lurida GYLL. 1 talrika ex. DEN 24 MARS 1900, Herr I. B. ERICSON från Mölndal lämnade ett meddelande om: »En entomologisk sommarutflykt inom östra Sverige år 18992». Färden, som företogs i sällskap med godsägaren S. A. VON PosT, ställdes först till Kalmar, där man lyckades bland annat infånga Aphodius scrofa FABR., Hedobia imperialis L. och Ptinus rufi- $es FABR. Från Kalmar begaf man sig öfver till Öland, där ERICSON redan en af de första dagarna (den 22 juli) hade den stora lyckan att finna ett honexemplar af Ptomaphagus sericatus 2 GRILL: ENTOM. FÖRENINGENS GÖTEBORGSKRETS SAMMANTRÄDEN. 139 CHauD. i närheten af Borgholms ruin. Förut är i Sverige en- dast ett hanexemplar af denna skalbagge infångadt af herr L. HAGLUND på fastlandet i närheten af Kalmar. Bland »sållgods», som insamlades från en löfkompost vid Borgholms ruin och sän- des till Mölndal för att vid hemkomsten undersökas, fann ERICSON de sällsynta Colyptomerus enshamensis STEPH. och Colenis den- Zipes GYLL. Från Öland ställdes färden längs ostkusten upp till VON Posts egendom Äsgård i Södermanland. Storm och regn under denna annars så ovanligt regnfattiga sommar gjorde, att under färden föga kunde insamlas. Under vistelsen vid Äsgård fann man dock, bland mycket annat, följande mera sällsynta djur: Colon Sserripes SAnLB. (= simplex THOMS.) och Eutheia Schaumiz KiEsw., båda nya för Södermanland, Dryophilus pu- sillus Gyir., Diphyllus lunatus FABR., Phosphaenus hemipterus GozEzE, Lixus paraplecticus L., Tropideres niveirostris FABR., ny för Södermanland, samt Exochomus guadripustulatus L. Vid en utfärd till Gimmerstad anträffades i talrika ex. den för Söder- manland nya Pria dulcamare Tu. Göteborgskretsens sekreterare, herr EMIL SANDIN, lämnade härefter några »Meddelanden om entomologiska fynd i Göteborgs- trakten», hvilka komma att såsom särskild uppsats inflyta i tid- skriften, hvarefter undertecknad refererade en del ytterst intres- santa fynd af skalbaggar, som under de tre senare åren gjorts at den framstående entomologen E. A. LÖVENDAL i Danmark, och -hvilka äfven för oss svenskar böra vara af intresse att känna. Bland annat hade han funnit den sällsynta Öc/hthebius auricula- zZus REY, Kuw., hvilken förut endast är känd från Calais, Dieppe och Borkum. År 1897 tog LÖVENDAL densamma första gången vid Esbjerg på Jyllands västkust. Uppmärksammad på densamma, återfann han den i gamla samlingar, tagen dels vid Vejle på Jyllands ostkust och i Kjöbenhavns omgifningar. År 1898 sök- tes den förgäfves vid Esbjerg, likaså år 1899. Men en dag hade LÖVENDAL och herr JENSEN-HAARUP begifvit sig öfver från Es- bjerg till Fanö, där de vid tidvattnets stigande håfvade i själfva vattnet under det de drogo sig tillbaka. Nu visade det sig, att de i håfvarna hade fångat O. aurziculatus i hundradetal. LÖVEN- DAL erinrade sig nu äfven, att första fynden vid Esbjerg blifvit gjorda efter sedan en skarp storm drifvit tidvattnet ovanligt högt 2 5 T40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. upp på land och där afsatt en mängd tång, som vid ebben seder- mera ej kunde föras till hafs igen. Då insekten blifvit tagen i Kjöbenhavns omgifningar, kan ju tänkas, att den äfven kan före- komma vid Sveriges och Norges västkust, om den sökes på rätt sätt, d. v. s. genast efter en starkare västlig storm. Vid Esbjerg har LÖVENDAL äfven lyckats finna en annan för den skandinavi- ska norden ny insekt ÖOchthebius obscurus DeJ., REY. Först be- stämde han den till O. margipallens LATR., som den äfven mycket liknar. Men ÖO. margipallens har ett par glänsande, hårlösa fält på metasternum, hvilka ej förefinnas hos Ö. obscurus. Arten är sedermera äfven funnen på Lollands sydkust af ingeniör ENGELHART. Också här hafva vi ett »gif akt!» till våra ento- mologer. Den i undertecknads » Catalogus Col.> såsom synonym till Ockthebius bicolor GERM. upptagna O. rufomarginatus ER., THOMS. visar LÖVENDAL vara en fullt själfständig art, då den är mindre än bicolor, har en röd kant omkring thorax, är mera hvälfd samt har djupare fåror och högre intervaller; hela bygg- naden är dessutom kortare än bzcolors. Äfven förekommer den mest (ej alltid) i färskt vatten, under det bzcolor uteslutande synes vara hänvisad till brakvattnet. I bref påvisar LÖVENDAL också en annan sak afintresse. Phaleria cadaverina FABR., hvilken äfven hos oss är tagen i Skåne, har kallats för PA. cava af G. SEIDLuiTz, hvil- ken i skarpa ordalag upptuktat en fransman, som ej ansåg sig kunna gå in härpå. I FaBRICH verk angifves cadaverina »e Germania», hvilket »Germania» SEIDLITZ vill utsträcka ändå till Adriatiska haf- vet. Men om FaABRICII typ vore tagen vid Adriatiska hafvet hade han nog, såsom LÖVENDAL mycket riktigt anmärker, helt säkert skrifvit »ex Austria». Nu finnas ju FaABRICH typer i Kjöbenhavn, hvadan det var lätt att konstatera det SEIDLITZ i detta fall haft orätt. I under- tecknads » Catalogus Col.» står äfven vid Phaleria cadaverina FABR. infördt »sec. specim. typ. (AURIVILLIUS)». Vi måste sålunda efter LÖVENDALS och prof. CHR. AURIVILLII afgörande dom fortfarande anse den i Sverige och Danmark förefintliga arten för Ph. cadave- ina FABR. och öfverlämna Seioutz Ph. cava såsom en helt annan art till Adriatiska hafvets område. Efter sammanträdets slut vidtog, såsom vanligt, ett angenämt aftonsamkväm. Claes Grill. 141 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 24 FEBRUARI 1900. Sedan protokollet från senaste sammankomsten upplästs och godkänts, meddelade ordföranden, prof. CHR. AURIVILLIUS, att styrelsen i Föreningen invalt häradsskrifvaren C. A. SANDBERGH i Bredsättra, Roslagsbro, och att docenten d:r CARL AURIVILLIUS den 17 dec. aflidit i Miänchen, en förlust som smärtsamt berörde de närvarande föreningsmedlemmarna. Härefter föredrogs revisionsberättelsen för 1899 och bevilja- des på revisorernas förslag full och ovillkorlig ansvarsbefrielse åt styrelsen och kassaförvaltaren. Att utgå såsom entomologiskt vandringsstipendium åt någon yngling ur de högre klasserna 1 rikets högre allmänna läroverk anslogs för 1900, såsom vanligt, 60 kronor. Inför Föreningen omnämndes den glädjande nyheten, att framlidne adjunkten THOMSONS i Lund ytterst värdefulla samlin- gar af Hymenoptera med flera insektgrupper nu förvärfvats åt universitetet därstädes och sålunda komme att stanna inom landet. Härvid framhölls särskildt, huru synnerligen betydelsefullt det vore för entomologien inom hela vårt land, att såväl dessa som alla förut i Lunds universitets ägo varande insektsamlingar komme under vård af en med sitt ämne fullt förtrogen entomolog med så pass hög aflöning, att han uteslutande kunde ägna sin tid åt nämnda uppdrag. Doktor YNGvE SJÖSTEDT höll därefter föredrag »Om nya undersökningar öfver svampodling af termiter». Detta mycket intressanta ämne hade studerats af C. HOLTERMANN och FAIRCHILD I 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. på Java och andra närliggande öar, af CooK i Västafrika och af föredraganden själf i Kamerun. Vår landsman d:r ERIK NYMAN hade tillika med termiter hemsändt prof på deras »svampträd- gårdar» från Java. Såväl dessa som af föredraganden själf på- träffade termitsvampodlingar förevisades jämte planscher och teck- ningar. Bland förevisade termiter funnos sådana, som höllo af- bitna gräsdelar i munnen, ett analogt förhållande till de »blad- skärande» myrorna, hvilket ådragit sig så stor uppmärksamhet. De växtätande termiterna gjorde sina »bon» eller »svampträd- gårdar» af exkrementerna, och därpå odlades svamparna. Ter- miter med genomlysande, mörka jordexkrementer äro ej svamp- odlande, så att man redan häraf synes kunna döma, om en art är svampodlande eller ej. Det mycket egendomliga förhållandet, att tvänne så vidt skilda insektgrupper som myror och termiter kommit att på all- deles parallela tillvägagångssätt odla svamp, betonades ytterligare af ordföranden. Undertecknad lämnade ett meddelande »om gräfvande troll- sländlarver» och visade, jämte sådana, äfven några andra intres- santare larver af i vatten lefvande insekter. Meddelandet ingår på annat ställe i denna tidskrift. Prof. AURIVILLIUS framhöll i sammanhang härmed, huru myc- ket som ännu återstode att utreda och studera med afseende på insektlarver, som lefva i vatten. Byråchefen J. MevEs höll sedan ett längre och uttömmande föredrag, hvari, förutom annat, lämnades en »jämförelse mellan förekomsten af Nunnans ägg i de angripna skogsområdena inom Södermanland höstarna 1898 och 1899». Föredraget illustrera- des af särskildt upprättade kartor, hvilka utvisade helt och hållet eller till hälften kalätna områden, äggbeläggningens utbredning och äggens relativa talrikhet i olika områden, det senare i trenne gradationer: med öfver 1,3500, med 500 till 1,500 och med färre än 500 beräknade ägg per stam. Föredraganden framhöll så- som resultat af äggrevisionerna, att de 1898 äggbelagda om- rådena visade sig betydligt minskade hösten 1899 — enligt ut- förd beräkning sammanlagdt med 36 procent. Denna minsk- ning måste ju i hög grad tillskrifvas den utförda limningen. Vid den fortsatta striden mot Nunnan hade man, bland annat, tänkt 2 döv TRYBOM: ENTOMOL. FÖRENING. SAMMANTRÄDE D. 24 FEBR. 1900. 143 sig, att de mycket svagt äggbelagda områdena ej skulle behöfva limmas år 1900. Ett barkstycke med 125 stycken helt unga, fastsatta Nunne- larver förelades Föreningen för att förtydliga, huru lätt sådana larver kunde undgå äfven rätt vana iakttagares uppmärksamhet. I anslutning till byråchefen MeveEs' föredrag utspann sig en liflig öfverläggning, hvari jämte föredraganden deltogo lektor ALB. NILSSON, prof. AURIVILLIUS, direktör HOLMERZ, kapten KULLBERG och prof. Lampa. Öfverläggningen utgjorde en fortsättning och utveckling af det meningsutbyte öfver striden mot Nunnan, hvil- ket ägde rum vid Föreningens senaste sammanträde. Lektor NILSSON framhöll de stora svårigheter, som förefinnas vid äggrevisionerna, och ansåg, att dessa revisioner följaktligen sällan kunna blifva tillförlitliga nog. Prof. AURIVILLIUS fäste upp- märksamheten på, att — äfven om man fått räkna med approxi- mativa siffror — det likväl framgått, att de äggbelagda områdena betydligt minskats från 1898 till hösten 1899, och att minsknin- gen just inträffat, där man i första hand väntat sig resultat af den verkställda limningen, men där »toppsjukan» icke visat sig eller parasiter på Nunne-larverna uppträdt i afsevärd mängd. Att limningen gjort god nytta, vore i högsta grad sannolikt. Direktör HOoLMERZ ville icke förneka, att äggrevisionerna kunnat blifva något så när riktiga eller möjligheten af, att limningen haft afse- värd påföljd. De vidtagna skyddsåtgärderna hade varit fullt på sin plats. Emellertid borde man söka undvika att öfverdrifva limningens resultat. Lefvande larver vore icke ens såsom små $å synnerligen svåra att urskilja. I soligt väder hålla de sig ej mycket under Dbarkens fjäll. Af larvparasiterna hade steklar ut- öfvat högst obetydligt, Zachina-arterna något större inflytande. » Flacherei-seuche», som enligt nyare undersökningar lärer föror- sakas af en annan bakterie än »toppsjukan», förekom ej obetyd- ligt äfven i utkanterna af härjningsområdet. Prof. LAMPA påminde slutligen om, att insamlandet och för- störandet af ållonborrelarver säkert medfört en stor minskning i ållonborrarnas uppträdande. Man borde lika väl kunna påräkna resultat af limningar mot Nunnans larver. Filip Trybom. 0 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Revisionsberättelse för år 1899. Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1899, få efter verkställdt uppdrag afgifva följande berättelse. Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: Debet. Behalbano fran OS mortgage or Ro een Ira oeL SNES Sonera 816: 69 Inkomster : Inflätnalt Arsatelftiför 1398 ochH203 för FKSO9E--3EIIEA seas 1,764: — Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi...... 1,000: — Räntor och utdelning å aktier från A. F. REGNELLS, P, F. WAHL- BERGS, Ständiga ledamöters och ÖSKAR SANDAHLS fonder (OTO: SY) samt åa kassans; egna medel (00:40) m=--== =E s sosse ss EES NP 2,024: 123 Utsändnmeg af tidskriften till fn" ”och atlandet rosor eng 247-153 Uppbördskostnaders Poros: tees an stolen PA CSE STAN 28: 36 För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring) oooooo----- 480: 12 För ssammanköomsterna, 55. <—=1 535-550 5-0 Sar Sa So Ke SIA a Se 102: 16 Vandringsstipendier m.m, för skolungAopmpmocss-o ooo se SSR 81: — UD TVELSE: Vovnoedved eo snor dd SITA SiS SENS SE BASSE TORRE RISE 55: 23 Behalbnine "till FOOO, SI JA ITE EST SNE ER ESKAr ELEN rön ARBE USE 3830: 90 Summa kronor 5,449: 53 Af Föreningens fem fonder hafva tre, nämligen A. F. REGNELLS fond, P. F. WAHLBERGS fond och Ständiga Ledamöters fond, under året ej under- gått någon förändring. | OSKAR SANDAHLS fond har vunnit en tillökning af kronor 568: 72, dels genom gåfva af professorn S. LAMPA kr. 118: 72, dels genom öfverföring af kr. 450 från allmänna kassans behållning från 1898. Räntorna från dessa fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan. I REVISIONSBERÄTTELSE FÖR 1899. 145 CLAES GRILLS stipendiefond har ökats dels genom försäljningsmedel för GRILLS »Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning öfver Macro- lepidoptera» med kr, 57: 60, dels genom öfverföring af kr. 250 från all- männa kassans behållning från 1898, dels ock genom fondens egna räntor kr. 49: 37, eller tillsammans med kr. 356: 97. Föreningens egendom utgjorde vid årets början: da TEE FORA ae kö IR DSS SRS OAS ASEA NERE kossd, L 210003 — KRA VAREBERIGS: SÖDRA 2 ooosoorsbdgade ons sole nd sea ne öuedestso datt 2,0008--— SORG GE daAmÖters FORA red.oooso go. Foder bas sslesad sonas ade dee 3,000: — FS SAND AEILS'" fÖl Gl ooo oo loeraboerdugsoen spor dont also rodde doreee 4,940: 25 RESER TILLS] StÖIPendiefonC j oososoppo ass dos kir bese snresensterbr le kes NIA ekulmne allmänna Kassall ococo-Å--psrsod-nsssssksrsed uselt 816: 69 Summa kronor 13,471: 3I samt vid årets slut: BARER NETA 5) TOM (eyes ba ot a Rebas för In gräs a ÄGA SE LEA 2,000: — REN VSEBER GSI SONG goo ooo sd ostens sn äter 2,000: — FISH Sed an OtEES) TORG som ons oe os sens ss srsbonarårs ses 3,000: — FRE SN FRA ESS SON Är man se ken nagon 2 san sep n een ss keno 5,508: 97 KRRSASSAESTS tDen GICfORG. «oo coce=ororsbonsosenr nor ädoss soc ooene sa sAS KONLSnsA ERNA GE nal LMNIA0NA, KASSAN" con csee a oc on eo as sa oss TENN 830: 90 Summa kronor 14,411: 21 Härtill kommer Föreningens alltjämt ökade och för Föreningens med- lemmar tillgängliga dyrbara bibliotek äfvensom restlager af publikationer och en del inventarier. : Den ekonomiska ställningen har sålunda under året förbättrats med 939 kr. 90 öre, förutom en värdefull ökning i Föreningens bibliotek, åstadkommen dels genom bokinköp, dels ock genom utbyte af entomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra föreningar i utlandet. Ledamöternas antal var vid utgången af år 1899 enligt matrikeln: federsledamoler, Isa KläSSCh, oom-cks-ssososesdesosssrsRrsEns IO D:o 2:a TÄND SE SN I En SEA a 2 12 Korresponderande ledamöter i utlandet -oossooossoooo-os---------- 14 Slandiga ledamöter; Kkorporatiol€f” sso.o—<-s---s-so=-osssson- 4 D:o PETSONCE C CJSgsere Oo EST SEN år RE Årsledamöter i SVENPe, KOrporatiönens..E-e Rep "ueesppm a 10 D:o » Perseus >. FIA Rane Ne nea 257 267 D:o i Norge, ÄR RT Nr a RT [I D:o i Finland CET REA 2 RA SE ro a Er EL Ren 14 D:o Va D Ef facken re a ST oAE DE Ear SEE ENAS SNS 6 Summa 345 Af årsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från årsafgift. Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 2 (1900). 2 IO 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- gåfvo, insatta på sparkasseräkning eller deposition i Stockholms Handelsbank eller på upp- och afskrifningsräkning, samt därå upplupna räntor tillgodoförda kassan. Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda uppbördssäkerheten, 2,000 kr. i obligationer, äro i öppet förvar hos Stock- holms Intecknings-garanti-aktiebolag enligt dess oss företedda bevis. Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: A. F. REGNELLS fond: 2 pref. aktier i Söderfors Bruks” Aktiebolage ess se syran een 2,000: — P. F. WAHLBERGS fond: 2 "pref. "aktier + SOderförs: Bruks Aktrebölag -orcc: sSAeeeeereersmeAsssrs 2,000: — Ständiga ledamöters fond: I pref. aktie" i Söderfors Bruks Aktiebolag = ooooooo-- IT000:4-5 Pantaktiebanken;v deposition —==-- ser ss ce SSE SAS I,500: — S q S nings-gar.-akti ags kapitalräkning 3 5 tockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning 500 3,000: — ÖSKAR SANDAHLS fond: Pantaktiebanken; deposttlönss-=>---Sse== Sessan een 3,600: — Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning 1,908: 97 5,508: 97 CLAES GRILLS stipendiefond : Aktiebolaget Stockholms Diskontobanks sparkasseräkning I;O7I2 134 Summa kronor 13,580: 31 Vinsten äfven för räkenskapsåret 1899 har varit jämförelsevis betydlig, och Föreningens ekonomiska ställning har sedan räkenskapsåret 1898 förbätt- rats med närmare 1,000 kr. Räkenskaperna äro som vanligt under den nu- varande kassaförvaltaren synnerligen ordentliga och rediga samt försedda med vederbörliga verifikationer: Och få vi på grund af verkställd granskning till- styrka Entomologiska Föreningen att bevilja styrelsen full och tacksam ansvars- frihet för dess förvaltning under 1899. Stockholm den 20 februari 1900. H: GG. OC Hnellk J. H. Wermelin. [SE a 147 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 28 APRIL 1900. Efter justeringen af protokollet från senaste sammanträdet meddelade ordföranden, prof. CHR. AURIVILLIUS, den glädjande underrättelsen, att Riksdagen beviljat det föreslagna anslaget till en intendent i entomologi vid Lunds universitet. Till årets entomologiska vandringsstipendium å 60 kr. hade ej färre än 10 ansökningar inkommit. Enligt styrelsens förslag tilldelades detsamma åt studeranden i nedre sjunde klassen af Västerås högre allmänna läroverk LENNART VON PosT, som för- klarat sig ämna å öarna 1 inre delen af Mälaren samla och stu- dera Pseudoneuroptera och Lepidoptera. Stipendiaten borde be- gagna sig af de tillfällen, som kunde yppa sig att studera utveck- lingen, särskildt af i vatten lefvande larver af förstnämnda insekt- grupp. Styrelsens förslag att tilldela studeranden OSCAR BEER Ii öfre sjunde klassen af Skara läroverk ett understöd af 3530 kr. för att sätta honom i stånd att under sommaren göra iakttagelser öfver Nunnan i de af henne angripna trakterna inom Södermanland och Östergötland gillades också enhälligt. Ordföranden meddelade därefter, att styrelsen sedan . sista sammanträdet i Föreningen, på förslag af kapten GRILL, invalt folkskoleläraren HAKON LÅNGSTRÖM. Professorn vid Karolinska institutet, doktor E. ALMQUIST, höll sedan det å annat ställe i denna tidskrift refererade, med stort intresse åhörda föredraget: »Om frossorna i Sverige samt sjuk- domens spridningssätt». Doktor C. NYystRÖMS och prof. CHR. AURIVILLIUS” i sammanhang med föredraget gjorda yttranden äro anförda i omedelbar anslutning till sagda referat. Fil. kand. Nirs HOLMGREN höll härefter ett utförligt, på grundliga studier bygdt och af planscher, teckningar samt mikro- I 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. skopiska preparat belyst föredrag: »Om spermatogenesen hos skalbaggsläktena Staphylinus och Cetonza». Föredraganden har själf lämnat följande systematiska uppräkning af de viktigaste re- sultaten af de undersökningar, för hvilka i föredraget redogjordes: »1) Hos Staphylinus pågår spermatogonbildningen endast under djurets vinterdvala. 2) Spermatogonier uppstå hos såväl Staphylinus som hos Cetonia från testiskapselns bindväf; från samma kapselbindväf bildas äfven spermatocysthuden. . 3) Hos Staphylinus bildas två slags spermatogonier. Det ena slaget förekommer ett och ett i primärcystorna, det andra 1 stort-amntal. 4) Däraf följer, att det uppstår två genetiskt och mor- phologiskt samt tydligtvis äfven fysiologiskt olikvär- diga slag af spermatozoer. 5) Den första spermatocystdelningen är en reduktionsdelning b | den C) É ) a med ringar (»fyrgrupper»), sammansatta enligt formeln ( d andra är en ekvationsdelning. 5 6) Spermatidens utveckling påminner mycket om den utveck- ling densamma genomlöper hos ryggradsdjuren. 7) Hos Staphylinus förekommer en typisk Verson' sk cell; hos Cetonrza är denna något förändrad. 8) Spermatocysthudens bindväfceller tilltaga i omfång och frigöras slutligen i form af stora rundade celler (»Boas' celler»). 9) En normal fettdegeneration af spermatogon och sperma- tozoer förekommer hos båda skalbaggsläktena. Af dessa hufvudpunkter representera n:o 2), 3), 4) och 5) fakta, nya för djurvärlden, n:o 1), 6), 8) och 9) för insekterna och n:o 7) för Coleoptera». Byråchefen J. MeEvEs framhöll sedan, hurusom skogsägarna i de trakter, där Nunnan härjat, och där härjningar af henne kunde befaras, stodo i en mycket stor tacksamhetsskuld till Kongl. Maj:t och Riksdagen, ej blott för det nyligen beviljade anslaget till fort- sättande af åtgärderna mot denna skadeinsekt, utan ock för den snart sagdt exempellösa snabbhet, hvarpå detta ärende afgjordes i Riksdagen. Limning och andra åtgärder kunde nu företagas i god tid. Vidare meddelade byråchefen Meves, att Kongl. Maj:t 2 rn — TRYBOM: ENTOMOL. FÖRENING. SAMMANTRÄDE D. 28 APRIL 1900. 149 på framställning af länsstyrelsen i Östergötland anvisat medel till 7,000 väggplanscher öfver Nunnan att utdelas till skolor och upphängas på järnvägsstationer. Landtbruksinspektör A. LYTTKENS omnämnde slutligen, att Landtbruksstyrelsen, sedan Riksdagen medgifvit, att från förra året återstående besparing på anslaget till Löfskogsnunnans bekäm- pande finge i år användas för samma ändamål, lämnat doktor YNGVE SJÖSTEDT 1 uppdrag att resa ned till Småland och Blekinge och där fortsätta sina under föregående år med så lyckligt resul- tat utförda arbeten, i den mån detta kunde visa sig behöfligt. Filip Trybom. OM FROSSORNA I SVERIGE OCH OM DERAS SPRIDNINGSSÄTT. REFERAT EFTER ETT FÖREDRAG I ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN DEN 28 APRIL 1900 AF Prof. dir ERNST ÄLMQUIST. Inom vårt land äga vi, yttrade talaren, synnerligen värde- fulla iakttagelser öfver de epidemiska sjukdomarnas uppträdande för ej mindre än 150 år. Detta rikhaltiga material hade med hänsyn till frossan 1877 bearbetats af prof. BERGMAN i Uppsala. Härvid hade det bland annat kunnat påvisas, att frossan, förutom en kortare, äfven från sydliga länder känd inkubationstid, augusti- febern, dröjde omkring ”?/4 år, innan den bröte ut. Förvärfvad på sommaren, visade nämligen smittan mycket ofta sina verk- ningar först i april —juni följande år. Denna långa inkubations- tid hade utländingarna ej velat beakta. BERGMANS frosskarta förevisades, hvilken förtydligade frossor- nas vanligaste härdar vid Östersjökusterna o. s. v. Äfven under I 1350 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. de mest intensiva frossperioderna hade en del af det småländska höglandet jämte allra största delen af det inre, nordligare Sve- rige varit alldeles förskonade från farsoten. Inkommen i en trakt går frossepidemien flera år i rad (exem- pelvis 1846—1849), når sin kulmen och aftager, såsom af före- draganden grafiskt framställdes från Göteborg. Ju äldre epide- mien blef, dess mer förhärskande framträdde vårstegringen, Så fritt från frossor som nu hade Sverige sannolikt aldrig förr under den historiska tiden varit. Detta berodde emellertid ej på så- dana åtgärder som anskaffande af bättre dricksvatten, anläggan- det af kloaker, sänkning af sjöar och dylikt. Fredraganden utta- lade den åsikt, att vi mycket väl kunde vänta oss att få fros- sorna åter. Härefter öfvergick han till en redogörelse för de synnerligen intressanta forskningar och ej minst egendomliga upptäckter, som LAVERAN, GoLGI, Ross, KocH med flera utländska läkare under de senaste tiderna gjort med afseende på frossornas orsaker "och spridningssätt, och kom därmed in på ett område, som i mångt och mycket tillhörde entomologien. LAVERAN hade 1880 i Alger i mjälten af människor, hvilka dött af malaria, upptäckt dess, eller frossans, orsak — en organism, som angrep och så små- ningom förtärde eller förvandlade de röda blodkropparna. Prof. ALMQUIST hade själf 1882 här i Stockholm i blodet af frossjuka patienter iakttagit ett utvecklingsstadium eller kanske rättare de befruktande elementen af nämnda organism, öfver hvars skilda stadier belysande taflor förevisades. ”Tredjedagsfrossan förorsakas af en parasit, som utvecklar sig på omkring 72, hvarannandags- frossan af en annan art med ungefär 48 timmars utveckling. Det är, när en ny generation af de i blodet utväxta parasiterna an- gripa - blodkropparna, som patienterna frysa. Tre närbesläktade frossparasiter angripa människan, de två nyssnämnda och den tropiska malarians parasit. I Indien gjorde Ross för några få år sedan den viktiga upp- täckten, att de fross- eller malariaalstrande parasiterna i visst ut- vecklingsstadium lefva inuti tarmkanalen hos myggor, där befrukt- ning sker. Sedan samlas de på denna kanals ytterväggar och vandra därifrån till spottkörtlarna. När myggorna sticka, komma de in i blodet hos människor eller fåglar, hvilka senare också få 2 OM FROSSORNA I SVERIGE O. OM DERAS SPRIDNINGSSÄTT. REFERAT. I 51 sjukdomen i fråga (fågelmalaria). Hos den indiska sparfven träf- fades malariaparasiten 1 mängd i blodet 9 dagar efter smittofö- rande myggors bett. KocH utförde sina undersökningar öfver malarian i Kap, tyska Afrika och Italien delvis med begagnande af fåglar. Den sjukdomalstrande parasiten är hos dessa visser- ligen icke densamma, men dock nära besläktad med och i sin utveckling och sitt uppträdande fullkomligt analog med frossans alstrare. Två dylika arter angripa fåglar. Dessutom angriper en också apor. I Italien har det under senaste tid alldeles bestämdt och medelst direkta experiment visats, att myggan Ånopheles claviger (= maculipennis) är den, som sprider och öfverför malaria- eller frossparasiten. På Campagnan har man haft lätt att mot kontant ersättning få folk att låta sticka sig af inficierade myggor af nämnda slag, och resultaten hafva icke lämnat något tvifvel öf- rigt. Negativa experiment, förtärandet af aldrig så misstänkt vat- ten, ulsättandet för nattluft, dam o. s. v., hafva visat, att mala- rian ej uppstår utan myggans närvaro. Men denna är beroende af vatten. Dess larver lefva nämligen som våra vanliga mygg- larver i stillastående vatten, som är rikt på organiska ämnen. Kunde man uttorka dessa vatten eller på ett eller annat sätt ut- rota ÅAnopheles-myggorna, skulle frossan upphöra. Man kunde tänka sig, att detta skedde genom sänkning eller utdikning, me- delst fisk, som åte upp mygglarverna, medelst öfvergjutande med ett tunnt petroleumlager på vattenytan o. s. v. I större städer, där myggor som bekant sällan eller aldrig finnas, träffar man ej häller frossan (malarian). Smittoämnet uppträder således endast i blodet och i myg- gan, hos denna ej vid lägre temperatur än + 16". I Italien blir det 5 å 6 månader, som smittan ej tillföres genom myggan. Den anses då blott finnas hos sjuka personer, hvarför dessas behand- ling med kinin bör kunna väsentligen minska frossornas förekomst. Professor ALMQUIST hade i Entomologiska Föreningen upp- tagit frågan om frossornas spridning för att få till stånd en ut- redning inom vårt land öfver nämnda myggarts utbredning, be- tingelserna för dess lif, dess utveckling, larvens förekomst o. s. v. Efter det med stor uppmärksamhet åhörda föredraget yttrade sig i sammanhang med detsamma: 5 f52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. D:r C. NYSTRÖM, som äfven i Italien ägnat sin uppmärk- samhet åt de sätt, hvarpå det ansågs, att malarian spridde sig. Han bekräftade, att om ej alla, så åtminstone de flesta af ho- nom iakttagna fakta väl stode i sammanhang med »myggteorien». Föreningens ordförande, professor AURIVILLIUS, påpekade, att våra vanliga myggor (släktet Culer), ej kunde anses vara spri- dare af frossan, ty denna hade aldrig uppträdt t. ex. i det inre Norrland, där sagda myggor voro som mest talrika. I fråga om ÅAnopheles maculipennis, så vore denna vidt spridd och flerstä- des allmän hos oss, men både dess relativa talrikhet och lefnads- vanor, äfvensom våra båda andra Ånopheles-arter, behöfde nog- grannare studeras. Entomologiska Föreningens medlemmar borde och kurde i dessa afseenden mycket bidraga till en väl behöflig utredning. Professor AURIVILLIUS förevisade Anopheles maculi- pennis, och beskref, huru släktet skiljes från Culex. BEST -— —90— - En för vår fauna ny staphylinid, Dinopsis Erosa STEPH., anträffades i Älfdalen, Dalarne, den ?6/7 d. år, af tandläkaren LEON. HAGLUND. Den skall förut vara funnen vid Kristiania samt S. och MC Finland: Sven Lampa. FÖR FINLAND NYA COLEOPTERA. Nebria Gyllenhali, var. Balbi Bon. af stud. B. POPPIUS i Syd Varanger 1897. Cartodere filum AvBÉ af mag. H. LINDBERG hösten 1898 :i Helsingfors (importerad med frukter från S:t Croix. Bythinus nodicornis AuUBÉ af undertecknad hösten 1898 i Haapavesi. Haapavesi, Finland, 12.3.99. A. G. Helenius. 153 IVOR NEWISPECIESIOFE,CHELONETHI (ESEUDO: SCORPIONS) FROM AMERICA. By ALBERT JULLGREN. Atemnus floridanus n. sp. The whole body very brilliant. Cephalothorax and abdominal segments red-brown, the latter often paler. Pedipalpi dark red- brown, cheliceres paler. Legs brown-yellow. The breadth of cephalothorax is about 3 quarters of its length, its foremost part rounded without furrows, but the chiti- nous scale has very fine transversal wrinkles, or strie, is thinly eclothed with very long simple to a little toothed hairs. Length 1,05 mm., breadth 0,85 mm. Eye-spots two, situated at the base of pedipalpi. Dorsal segments of abdomen wrinkled. The five first ones entire, the back-edge in the middle a little incised, the five following distinetly divided by a length-furrow; the last entire. All those in the back-edge with long simple — slightly toothed hairs; those of the last abdominal segments very long. Cheliceres very long. Galea at the head more or less bent outward with 6 (by one examined specimen 5) branches, which are nearly straigth. Flagellum consists generally of 3 sete, the first is the greatest and has 8 or 9 teeth along the fore-edge; these teeth are straight — a little ascending, those in the middle are the longest (up to thrice as long as the breadth of the prin- cipal stalk). The other two sete are shorter, entire and slightly curved. By one examined specimen I have seen three simple set>e. I 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Pedipalpus of considerable thickness, shorter than the body. Coxa a little wrinkled, thinly celothed with simple hairs, the first of which are very long. The inner contour of trochanter more convex than the outer one. Femur short, pedicellated, nearly twice as long as broad; the inner contour to begin with convex then concave to straigth, the outer convex and the more so in the nether part of it. Tibia a little longer than femur, evidently pedicellated, the both contours convex. Manus longer than tibia and more long than broad and longer than the curved digiti. All joints clothed with simple, very long hairs, on tibia and manus rare and on digiti numerous very long hairs. All joints smooth or very finely punctuated. Fig. 1. ÅAtemnus floridanus n. sp. — 1 The five first segments, 2 galea, 3 flagellum, 4 chela. Measurements of the joints of pedipalpi. ERS IIT IV Va Vb Length .ooooooo----s--------/ 0,35 MM, 0,64 MM. 0,68 MM. 0,82 MM; Oj62 Mm. BTea th oo este obosc act Sas Öga O35 I Oy40 » OL oc The legs wholly clothed with long simple hairs. Caws unarmed. Length of the body 4 mm. LuUIGI BALZAN, Revisione dei pseudoscorpioni del Bacino dei Fiumi Paranå e Paraguay nell" America meridionale (Ann. del. Mus. Civ. di Storia Nat; Genova, S. 2, Vol. IX, p: 417.) 3 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. Cephalothorax more long than broad, finely puncetuated and clothed with short clavate hairs. Both transverse furrow very distinct, the first curved, convexity forwards, with a distinct angle in the middle, the second nearly straight with an angle in the central region. Eyes :none. All but the last of the dorsal segments divided by a broad length-furrow, finely granulated; the back-edges with short clavated to simple hairs. å ig (| 4 | | 2/11) JK Å Fig. 2. Chelifer patagonricus n.: sp. — 1 galea, 2 flagellum, 3 cephalo- thorax, 4 trochanter and femur, 5 chela. Cheliceres small. Galea pretty long, at the head divided in two short teeth, in the central part and nearly the foot further two pair of teeth. Flagellum consists of three set&e, the first one a little broader than the others with very short teeth in the fore- edge. The two posterior sete entire. Pedipalpi a little longer than the body. Coxa finely gra- nulated, thinly clothed with pretty short, sawn hairs, of which those on the prolongation are very long and entire. ”Trochanter strongly granulated, on the outside strongly tuberose. The outer contour of femur convex, the inner to begin with convex (a little more) then nearly concave at the head. Tibia slightly shorter than femur, on both sides convex (a little more on the inside). Manus on both sides very convex; digiti slightly curved, as long as manus. All joints finely reticularely granulated, clo- thed with short simple — toothed hairs. 4 TULLGREN : CHELON. FR. THE CANARY A.; THE BALEARIC ISLANDS. 157 Measurements of the joints of pedipalpi. IE TI IV Va Vb iu FOTA Rör 0,39 MM. 0,78 MM. 0,72 MM, 0,62 mm. 0,62 mm. PYRET sept at SEE SN Are O,2 » Ova >» (0 O,45 The legs densely clothed with simple — toothed hairs. Claws unarmed. Length of the body c. 2,13 mm. This species is collected this year by Mr. ERLAND NORDEN- SKIÖLD B. A. in the southwest of Patagonia: Ultima Esperanza (3 Sp.), MAYER (8 sp.) and between MAYER and Puerto Consuelo. All specimens are found among leaves in beech-woods. CHEEONETEI(PSEUDOSCORPIONS) FROM TEE BAÄNARNIAÄANDETEEFSBATCEANRICHSEANDS: By ALBERT JULLGREN. Garypus canariensis n. sp. The body a little brilliant. Cephalothorax light olive-brown. The two first dorsal segments with three dark red-brown spots, the others — without the last, which is onecoloured with a darker colorisation and every one with one or two dark red-brown spots. The spots of the outer row pretty indistinet. Pedipalpi and che- liceres light olive-brown (very ligther than the cephalothorax). The ventral side of the body yellow; most segments designed as those of the dorsal side. Cephalothorax behind the eyes broader than long, a little tapering forwards, finely granulated, with a pretty broad and deep forwards curved depression, situated much nearer the eyes than the back-edge of cephalothorax. Nearly the back-edge a very 5 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. indistinct furrow. Cephalothorax before the eyes very tapering, about as long as the breadth at the basis, forwards more granu- lated than otherwise and with a longitudinal furrow, which reaches nearely to the eyes. Eyes two pair, very distinct, the first one is greatest, situa- ted on a little protuberance about in the middle of the side ot the cephalothorax. Dorsal segments (without the last) divided of a length-furrow, finely granulated, in the back-edge with in rows arranged, very short, simple hairs, which backwards are very little inereased in length. Galea very short, in the top — as far as I am able to see — divided in noumerous branches. Fig. 3. Garypus canariensis n. sp. — 2 pedipalpus. Pedipalpi narrow, longer than the body. Coxa a little brilliant, finely granulated and in the fore-edge with some very long hairs and a few short ones. The outer contour nearely thrice as long as the inner one, smaller convex than this, on the outside at 6 TULLGREN: CHELON. FR. THE CANARY A. THE BALEARIC ISLANDS. 159 least with short, simple hairs. Femur about thrice longer than broad, distincetly pedicellated, the outer contour very little convex, the inner nearely straight, forwards bent to the axis of the joint; on the two sides thinely clothed with simple, short hairs. Tibia shorter, about twice longer than broad, the outer contour a little convex, the inner also, more in the middle; the outside with short hairs. Manus about twice as broad as tibia, most convex at the bottom of the inside and with short hairs. Digiti a little curved, some longer than manus, in the top with long hairs. — All joints strongly granulated. Measurements of the joints of the pedipalpi. IT III IV Va Vb ITS ek 225 ESSEN SS NED NE 0,16 MM. 0,45 MM, 0,27 MM. O,34 MM. 0,37 MM. LIKET DA SS SRA ERE Oj13 >» ÖT a Oj12 >» Oy22 » The legs strongly granulated, clothed with simple hairs, Claws unarmed. Length of the body 1,63 mm. During my journey on Teneriffe in the summer 1896 I found this interesting species in one specimen from under humid moss close by a little rivulet in Barranco de Ruiz (18?/196). Obisium carcinoides HERM. 1804. One specimen from Ibiza, San Antonio (18?/1270) collected by A. LINDAHL and belonging to the Zoological Museum of the R. University at Upsala. Measurements of the joints of the pedipalpi. IT III IV Va Vb [ART Sul ESA BEATS O,.9 MM. 1,56 MM. 1,55 MM, 1,05 MM. 1,32 MM. | 24323 Nga AR EEE RAR RN Sr O,3 ) 0,39 >» O,47 » 0,74 Length of the cephalothorax 0,98 mm. 3readth » > » Tylö Length » » body 4 > 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Obisium (Roncus) euchirus E. S. 1879. Several specimens from Ibiza, San Antonio (18?9/1270) col- lected in the »Cueva de Sta Inez» by A. LINDAHL and belonging to the same museum. This interesting species has at first been described by Mr. EuG. SIMON in his excellent work, Les Arachnides de France T. 7, Pp. 65, from Bouches-du-Rhöne: Martiques. A comparison with his diagnosis induced me to think he has only had young specimens, and when he has been so kind as to send one of his, I am able to confirm it, for my specimens are in al parts greater. Measurements of the joints of the pedipalpi. II III IV Va Vb Length fake sr EE Sa ks sate 0,59 MM. I,;20. MM. IL,17 MM. 1,17 RÖ RTTERI Bread UN Aes SR LOSE O,35 Os » 0,46 >» O,7 » Length of the cephalothorax 0,98 mm. Breadth >» > » 0,86 >» Length » >> body 3,5—4 >» To his diagnosis I can further add: cephalothorax and pedi- palpi very dark red-brown; flagellum consists of six simple hairs, on the fore-edge clothed with very fine downs. Upsala, December 4, 1899. 16 I BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROESTEKLAR. AF GOTTFRID ÅADLERZ. Slår man sig ner på en solig sandbacke i det södra skogs- brynet för att studera stekellifvet, så kräfves det sannerligen kraf- tiga föresatser att koncentrera sin uppmärksamhet och ej låta sig distraheras af än den ena, än den andra intressanta episoden, som 1 ständig växling oupphörligt pockar på vår uppmärksamhet. Äfven om man bortser från de allestädes närvarande myrorna, så är stekellifvet så öfverväldigande rikt och dess lefnadsförhål- landen så omväxlande och ojämförligt intressanta, att man med fog kan förvånas öfver, att så få hittills arbetat på detta tack- samma fält. Den apparat, som man behöfver för dessa studier, är icke vidlyftig. Några olikfärgade tagelstrån att tjänstgöra vid sonde- ring af steklarnas gångar i olika jordmån; en liten spade eller knif, se där allt. Därjämte behöfver man god tid. Men fram- för allt kräfves det tålamod! Tålamod att om också i timtal oafbrutet iakttaga samma individ och ändå med jämnmod börja på nytt, om resultatet genom oberäkneliga tillfälligheter skulle uteblifva. Samlaren måste också lägga band på sin ifver för att icke genom ingripande i otid låta sällsynta tillfällen till intres- santa iakttagelser gå sig ur händerna. Den rikaste lokal, som jag: under mina rofstekelstudier haft att tillgå, var en liten sandig fläck i ett åt söder vettande skogs- bryn vid Okna järnvägsstation. i' Östergötland. Där var ett rik- tigt paradis för en stekelforskare. » Där snokade Pompilus och Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (2900). I 11 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19090. Priocnemais efter sina spindlar; där gräfde den lustiga Amnwmo- phila och dess frände Mziscus alltjämt nya förrådskamrar; där fanns i mängd den ståtliga Psammophiua hirsuta i ovanligt stora exemplar. Där hemförde Cerceris ornata småbin af många slag som sitt byte; där hopsläpade ovanligt stora individer af Cer- ceris arenaria alltjämt samma viflar; där lurade den vackra Hedychrum nobile utanför den sistnämndes ingång, medan Chry- sis ignita, bidentata och andra Chrysidider tycktes dela sina intressen. Där visade Åstata boops sin dåliga smak att fodra sin afkomma med illaluktande skinnbaggars larver, under det en annan snarlik stekel, som undgick mig, hemförde små Cicader; där bodde två Crabro-arter, af hvilka den ena, C. subterraneus, fullpackade sina celler med småfjärilar, medan den andra insam- lade flugor. Där uppförde ÖOxypbelus och Miltogramma alt- jämt på nytt sin lilla komedi; där kom Mellinus ofta flygande med sitt byte af en fluga. Där såg man rätt ofta den eljest mycket sällsynta Salius sanguinolentus, mera sällan däremot Diodontus tristis. .Smicromyrme rufipes och Myrmosa melano- cephala wundersökte beskäftigt markens alla gömslen. En Ha- Zictus-art bodde där i många och folkrika kvasi-samhällen; i mängd gräfde där den vackra Dasypoda Nurtipes sina hålor, öfver hvilka i midten af augusti äfven de sällsynta hanarna sågos svärma. Där byggde Megachile och Trachusa sina konstfärdiga celler af bladbitar; där sågs den mystiska Sp/hecodes med sitt om Åszata erinrande utseende; där sågos också parasitbin, så- som NVomada och Coelioxys, sökande flyga utefter marken. Där bodde slutligen sju myrarter: Camponotus herculeanus, Formica sanguinea, fusca och rufibarbis, Tetramorium caespitum, Lepto- thorax acervorum och Myrmica lobicornis. Och allt detta på en rymd af blott några kvadratfamnar! Andra ej fullt så rika lokaler, men med delvis andra arter, har jag haft tillfälle att undersöka vid Omberg, vid Norrköping och vid Kuddby i Östergötland samt i trakten kring Sundsvall i Medelpad. De meddelanden, som jag i det följande lämnar, äro att be- trakta såsom preliminära, 'afsedda att fortsättas och fullständigas under något kommande år. Emellertid innehålla de så pass mycket åf intresse, att jag ansett dem kunna offentliggöras redan i detta skick. 2 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR, 163 Fam. Sphegidae. Af denna familj har jag; haft tillfälle att iakttaga de fyra i vårt land funna arterna. Ammophila sabulosa. Uppgifterna om denna art i littera- turen äro något sväfvande och, såsom jag tror, delvis missle- dande, särskildt beträffande provianteringen af hålorna. Två ge- nerationer tyckas förekomma, af hvilka den första på våren och försommaren, den andra från senare hälften af juli till omkring midten af september. De flesta entomologer torde ha gifvit akt på denna påfallande stekel, då han med vibrerande och klip- pande vingar spatserar omkring på sina höga ben, smärt och smidig med sin långskaftade bakkropp. Många äro nog också de, som aktgifvit på honom under gräfningsarbetet, hvarvid han oförtrutet arbetar med både framben och käkar och, höjande sig på vingarna, under en kort och hastig sidosväng sprider den mellan hakan och frambenen upphämtade sanden ett stycke från arbetsplatsen, så att ingången ej belamras. Blir under hans gräf- ningsarbete en myra för närgången, så skrämmer han bort den, 1 det han med hängande ben och högt upplyftad bakkropp hot- fullt surrar tätt öfver myrans hufvud, förföljande henne sålunda ett litet stycke, medan hon förskräckt påskyndar sina steg. Hålorna äro i jämförelse med andra gräfsteklars föga djupa. Djupet växlar dock något allt efter stekelns egen storlek. Jag har funnit växlingar mellan 35 och 60 mm. Vid botten befinner sig den aflånga larvkammaren, som är vidare än gången och ställd nära nog i rät vinkel mot densamma. Då hålan är färdiggräfd, stänges hon genast, hvarvid stekeln med tydlig omsorg i omgifningarna uppsöker en större sten eller en jordklump, som fastkilas i gången på ett djup från mynnin- gen af något mer än stekelns egen kroppslängd. FABRE'S upp- gift, att ÅAmmophila provisoriskt skulle stänga den färdiggräfda hålan med en platt sten, har jag ej funnit bekräftad. De af mig iakttagna individerna stängde sina nygräfda och ännu tomma hälor lika omsorgsfullt, som om de varit provianterade. Därofvanpå fylles gången af smärre gruskorn eller jordklumpar, hvilka stekeln 2 d 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. hopletar i närheten, hvarvid han tydligt utväljer somliga, men förkastar andra 1 hvilka han först gripit tag. Sedan hålan så- lunda blifvit fylld till. mynningen, sammankrafsas och hopsläpas öfver densamma sådant material, som fullständigt harmonierar med omgifningarna, så att det skulle vara omöjligt att upptäcka den, om man ej kände dess plats. Om man förlorat den ur sikte, men af någon anledning vill återfinna densamma, så under- lättas detta mycket därigenom, att man blåser bort det på mar- ken liggande affallet, då hålans grusfyllda mynning tydligt fram- träder. Oaktadt mynningen sålunda för mänskliga ögon är nästan omöjlig att upptäcka, tvekar en med sitt byte återvändande A- mophila ej om dess plats, utan, vare sig flygande eller gående, styr hon merendels rakt på målet, i senare fallet blott med de afvikelser, som terrängförhållandena nödvändiggöra. Ett mindre byte bär Åmmophila flygande, ett större släpar hon på marken, i det hon håller fjärillarven i nacken och går grensle öfver honom. Stundom tyckes Amumophila's verksamhet vara skäligen än- damålslös, såsom då hon, tydligen utan bestämdt syfte, springer omkring och flyttar en pinne här, ett gruskorn där eller när hon i ett tillfälligt anträffadt hål, som hvarken är hennes eller någon annans, instoppar en sten och därefter genast lämnar platsen för att på ett annat ställe förfara på samma sätt. De iakttagelser jag gjort öfver ÅAmummophila's lefsnadsvanor under förliden sommar äro 1 tidsordning följande. 1) Till en Ammophila, som höll på att stänga ingången till sin nygräfda och ännu ej provianterade håla, lades en fjärillarv, medan stekeln befann sig på en liten utflykt i närheten för att uppsöka gruskorn. Vid larvens anblick studsade Ammophilan, grep den därpå och kastade den åt sidan, på samma sätt som om det varit ett gruskorn. Saken upprepades med samma resul- tat. Detta bekväma sätt att utan möda erhålla ett byte omedel- bart efter hålans gräfning låg utom hennes erfarenhet och påtag- ligen äfven öfver hennes fattningsförmåga. 2) Till en annan Ammophila, som höll på att gräfva sin håla och hunnit så längt därmed, att hon trängde ner med hela kroppen, lades en fjärillarv tvärs öfver ingången, medan stekeln var nere i hålan. Då stekeln trängde sig ut med sin sandbörda, 4 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 165 sköt han larven åt sidan och märkte den ej. Men då den ännu vid återkomsten låg kvar, bar han bort den liksom ett belam- rande gruskorn. Saken upprepades, och han bar bort den ånyo, men märkte nu påtagligen att det var en larv, ty han stack den först i undre svalggangliet och därefter upprepade gånger (12 å 15) i bortre ganglier. Om han därvid gick i ordning, kunde ej urskiljas. Mellan hvarje stick lyfte han sig på vingarna och bar larven små sträckor, till dess han aflägsnat sig 1.5 meter från platsen, då han lade den bredvid en grästufva och stannade länge för att putsa sig efter den påtagligen ansträngande proceduren. Därpå återvände han och afslutade sitt arbete med hålan, hvil- ken lades igen som vanligt. Därefter flög han bort, tydligen glömmande larven, som ej hämtades, fastän jag dröjde länge på platsen. Saken upprepades med flera andra Ammophilor, som höllo på att gräfva sina hålor. I alla dessa fall bars den ditlagda larven bort, liksom han varit ett gruskorn, och stacks ej. Dessa senare handlade påtagligen mekaniskt. Hos den förstnämnda åter röjdes en gryende eftertanke, i det hon inflickade en efter de ovanliga omständigheterna lämpad, ändamålsenlig handling i den vanliga serien af reflexhandlingar. 3) En Ammophila kom hemfiygande med en liten grön larv, lade den ifrån sig på marken och började skaffa bort gruskor- nen, med hvilka hon stängt sin håla. Medan hon trängde ner för att upphämta den stora nedersta stenen, utbytte jag hennes för- lamade larv mot en oskadad af ungefär samma storlek och färg. Då stekeln kom för att hämta sitt byte och i stället fann den rörliga larven, studsade han, men grep den strax och stack den i undre svalggangliet, hvarpå han flög undan ett litet stycke med larven (omkr. 1.5 meter), vände den upprepade gånger, i det han grep den än vid hufvudet och än vid bakändan, tydligen äm- nande sticka, men ej kommande sig för. Giftet torde för till- fället varit slut. Sedan han hvilat sig en stund och putsat sig, lämnade han den ofullständigt förlamade larven och återvände till sin håla, ur hvilken han bortplockade ännu några sandkorn, kom därpå upp och började utan vidare att lägga igen sin håla på vanligt sätt. Sedan detta var gjordt, flög han sin väg och brydde sig ej om larven. Kanske var det hans tillfälliga oför- 5 TOO Le ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. måga att fullständigt förlama densamma, som var anledningen härtill. 4) En ÅAmnmmophela sågs, stående grensle öfver en 22 mm. lång, 2”/+ mm. tjock fjärillarv, släpa densamma snedt nerför en sandbacke, under hela tiden styrande, så mycket terrängförhål- landena medgåfvo, kursen rakt på sin 3!/2 meter därifrån lig- gande håla. Vid ingången lades larven som vanligt på ett af- stånd af ungefär Ammophilans egen kroppslängd från själfva myn- ningen, medan stekeln omedelbart började aflägsna först täcklagret af mylla och växtaffall och därefter gruskornen. Då det stora nedersta gruskornet bortskaffades, hade påtagligen en del sand rasat ner i larvkammaren, ty Ammophilan trängde dit ner och uppbar sand, på vanligt sätt spridande den under små korta ut- flykter. Därefter hämtades fjärillarven och nedsläpades, medan Ammophilan gick baklänges ner. Afven därvid hade tydligen sand rasat ner, ty Ammophilan bortskaffade ånyo sådan på det vanliga sättet. Därefter stängdes hålan, och Ammophilan flög bort. Bortskaffandet af tillfälligt nerrasad sand kan visserligen vara en reflexhandling och är det kanske sannolikt, i betraktande däraf, att jag sett det upprepas i så många andra fall. Emel- lertid tror jag, att såväl Ammophilans som andra rofsteklars regel- bundet upprepade besök nere i den öppnade hålan, innan rof- vet nedsläpas, får sin förklaring häraf. Att däremot en ste- kel, hvilken, såsom Ammophilan, under sin frånvaro alltid håller sin håla omsorgsfullt stängd, skulle göra detta besök för att söka efter objudna gäster, förefaller osannolikt, enär det vore ända- målslöst. 5) I en uppgräfd Ammophrla-håla träffades i larvkammaren en 13 mm. lång, 1 mm. tjock mätarelarv, vid hvilken stekelns ägg var fästadt på midten. Ägget lägges således på den först inlagda larven. 6) I en annan Åmmophila-håla träffades: en 17 mm. lång, 2 mm. tjock, grön fjärillarv; en 12 mm. lång, 2 mm. tjock, brun dylik; en 16 mm. lång, 1 mm. tjock, brungul mätarelarv samt dessutom en halfförtärd, som tycktes ha varit af den förstnämn- das storlek och färg; slutligen fanns där också hufvudets hud- skelett af en förtärd larv. Stekelns egen larv var 14 mm. lång och 4 mm. tjock och 6 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 167 var således nog rätt gammal. Samma dag, 3 timmar innan hå- lan uppgräfdes, hade jag sett Ammophilan inbära en larv i denna håla: Däraf framgår, att provianteringen pågår lång tid efter det larven utkläckts. Om stekeln ämnat stanna vid den nämnda kvantiteten, kan naturligtvis ej afgöras. 7) I en tredje uppgräfd Ammnophila-håla funnos: en 18 mm. lång, 2!/2s mm. tjock fjärillarv samt en 22 mm. lång, 27/24 mm. tjock dylik. Vid den förstnämnda var Ammophilans nykläckta larv fästad vid midten, där ägget plägar ha sin plats. Stekeln själf fångades, sedan han inlagt den sista larven. Här föreligger ånyo ett bevis för, att ägget lägges på den först inlagda larven. Widare framgår, att! mellan infängandet afrden nsta BEI ddra lanven så langsitid förflutit atträgset hunnit kläckas. Då härtill väl torde åtgå åtminstone en eller ett par dagar, förefaller det sannolikt, att Ammophila med sitt lifliga verksamhetsbegär samtidigt har flera larver i olika hålor att un- derhålla. Då Ammophilan kom hem med den sist infångade larven, lades den som vanligt på ett afstånd af 1—2 cm. från hålans mynning, medan fyllningens borttagande pågick. Som vanligt begaf sig stekeln därefter ner för att upphämta i larvkammaren nedrasad sand. Jag begagnade då tillfället att flytta den förla- made larven omkring 15 cm. åt sidan. Sedan stekeln slutat sitt arbete och började se sig omkring efter larven, men ej fann den, betedde han sig upprepade gånger på ett högst öfverraskande sätt: vändande hufvudet åt det håll där larven legat, drog han sig något baklänges, så att spetsen af den något krökta bak- kroppen inträngde i hålans mynning, tryckte den ett ögonblick mot mynningens kant och sprang därefter fram rakt öfver den plats där larven legat. Då han passerat däröfver, fortsatte han sitt sökande under några korta sidosvängar, men återvände strax till hålan och upprepade samma förfaringssätt 7 eller 8 gånger, alltjämt sträckande hufvudet åt det håll, där larven legat, allt- jämt tryckande spetsen af bakkroppen mot mynningens kant och alltjämt springande ut öfver den plats, där han nedlagt sitt byte. Det såg nästan ut som om stekeln velat mäta afståndet eller bestämma riktningen på detta sätt. [Efter hvad jag sedermera sett, använder icke blott Amumnophila detta förfarings- 7 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. sätt, utan äfven Maziscus campestris och Åstata boops, och jag är numera öfvertygad, att det bör tydas såsom ett orienterings- medel. I det följande kommer jag att beteckna detta steklarnas tillvägagående med ordet »måäta»]. Slutligen tycktes stekelns tålamod brista, och han började med käkarna slita i ett litet grönt blad just där larven legat (larven var grön). Då detta ej lossnade, bet han i en på samma plats liggande pinne. Där- efter gjorde han ett längre slag, fann larven och bar ner ho- nom direkt, utan att först upprepa besöket nere i hå- lan. (Jfr FABRE'Ss mycket omtalade försök med Sphex.) 8) I en fjärde Ammophila-håla funnos en 17 mm. lång, 11/3 mm. tjock, brun mätarelarv samt en 11 mm. lång, 1 mm: tjock grön larv. Dessutom funnos rester af ännu en larv, som stekellarven höll på att förtära. Stekelns larv var 8 mm. lång, 2 mm. tjock. Omedelbart före uppgräfningen af hålan hade ste- keln burit in den gröna larven och höll just på att täcka öfver ingången. Hålans djup var 60 mm. 9) En Åmmophrla iakttogs hembära en liten fjärillarv, hvil- ken, som vanligt, lades något åt sidan, medan hålan öppnades. Medan stekeln var upptagen af denna sysselsättning, flyttade jag hans rof ett godt stycke från dess plats. Denna Ammophila »mätte», liksom den under n:o 7 omtalade, med sin egen kropp åt det håll där hon nedlagt sitt byte på ungefär en kroppslängds afstånd från mynningen. Därefter gick hon ut, fann larven och släpade in den. Den nedburna larven var liten, blott 7 mm. lång. Obetydliga rester af åtminstone en förtärd larv funnos i kammaren. Stekelns egen larv var 9 mm. lång. Hålans djup var 47 mm. 10) En ÅAmmophila sågs bära en mätarelarv till sin håla, vid hvars öppning den nedlades. Experimentet med dess bort- flyttande upprepades. Stekeln »mätte» ej denna gång, utan bör- jade genast, ilsket surrande med vingarna, söka vida omkring sin håla, fann larven och stack honom för säkerhets skull ännu en gång, måhända i den tanke, att han ej var tillräckligt förla- mad, utan själf förfogat sig bort. Därefter lade han honom på vanligt afstånd från hålan och fortsatte arbetet med den nedra- sade sandens bortskaffande. För andra gången flyttade jag lar- ven några cm. åt sidan. Då stekeln nu kom upp ur hålan och 8 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 169 ej fann larven, sökte han ånyo omkring, utan att »mäta», slä- pade fram larven, men stack den ej och lade den ej mer vid ingången, utan drog genast ner den i hålan, medan han själf gick baklänges. Hålans djup var 35 mm., kammarens diam. 18 mm. Stekelns egen larv var 14 mm. lång, 4 mm. tjock. Den nyss inlagda mätare-larven var 24 mm. lång, 2 mm. tjock. Ste- kellarven höll på att förtära de sista resterna af en fjärillarv, af hvilken föga mer än skinnet fanns kvar. Dessutom funnos läm- ningar af åtminstone ännu en förut förtärd larv. Af det föregående framgår, att Ånmmophila ej en gång för alla provianterar sina celler med en viss näringsmängd, med hvil- ken den åt sig själf lämnade larven skulle få hushålla på egen hand, utan att stekeln tvärtom upprepade gånger med ganska långa mellantider öppnar sina alltid omsorgsfullt stängda celler för att inlägga ny föda, hvarför det torde kunna anses vara gan- ska visst, att Åmmmophrila-larverna under hela sin uppväxttid för- ses med färsk proviant. Nu vid sommarens slut finner jag med en viss öfverraskning, att denna iakttagelse ingalunda är ny, såsom framgår af följande från DAHLBOM (Hymenoptera FEuropaea, sid. 13) hämtade citat: ”Apud DE GEER 1. c. sequentem occurrit annotationem, scil.: »M:r ROLANDER a observé, qu'elle (la femelle) fouille un trou profond dans le sable, et qu'ensuite elle y introduit une grande chenille, pour servir de pature å la jeune larve qui naitra de Poeuf qu'elle vient de deposer dans le trou. Ensuite elle ferme son terrier. Mais ce qu'il y a de plus singulier, c'est que quel- ques jours aprés, å ce que prétend ce naturaliste, elle ouvre de nouveau la petite fosse, pour y mettre une seconde chenille, la premiere étant alors consumée par la larve, et puis elle remplit derechef le trou de sable. M. ROLANDER m'a dit lui avoir vå réiterer la méme manoeuvre plusieurs fois de suite». Opåaktad eller misstrodd tycks ROLANDERS iakttagelse ha varit under de följande 140 åren. DAHLBOM själf uttalar sig ej om saken, och något omnämnande af densamma i den öfriga litteraturen har jag ej sett. Larvernas förlamning är tillräckligt motiverad af svårigheterna att transportera en lefvande larv äfvensom af den fara, för hvilken han genom sina rörelser kunde utsätta stekellarven. Skälet till att 9 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. larverna ej helt och hållet dödas, torde återigen vara svårighe- terna för stekeln att komma ihåg, i hvilken af hans hålor färsk näring för tillfället är af behofvet påkallad, hvarför det naturligt- vis ibland kan hända, att flera byten inläggas i en håla, än lar- ven under den närmaste tiden kan hinna förtära, medan stekelns afkomma i en annan cell kan få vänta länge nog, innan närings- förrådet förnyas. I det föregående ha wi sett exempel på båda fallen. Ett för stort näringsförråd skulle ruttna bort till ingen nytta, om de inlagda larverna vore dödade. De infångade larvernas storlek växlar föröfrigt betydligt, såsom af det föregående framgår. Dess- utom har jag en gång sett en Amwmophrila släpa på en fjärillarv af 30 mm. längd, men hade ej tillfälle följa stekeln till hans håla. Emellertid förefalla uppgifterna om sydeuropeiska ÅAmmmo- plhula-arter, af hvilka några skulle proviantera sina celler med blott en enda stor fjärillarv, andra med flera små, tämligen tvif- velaktiga, om därmed skulle åsyftas, att detta skulle vara ett en gång för alla tillmätt näringsförråd. Möjligt är väl, att en och annan larv får åtnöja sig med ett enda stort byte, men att detta skulle vara en artvana för ÅÄmmophila sabulosa, torde kunna an- ses vara tillräckligt vederlagdt af det föregående. Amnmmophua, liksom andra sphegider, varierar mycket i storlek, hvilket utan allt tvifvel beror på mängden af näring, öfver hvilken larven förfogat. Samma är förhållandet med Cerceris och Åstata, hvilka dock otvifvelaktigt på en gång förse hvarje larv med den näring, som han för sin utveckling behöfver. Miscus campestris. Denna art liknar såväl i sin hela ha- bitus som i de flesta detaljer en liten Ammophila, och det är endast genom en något olika anordning af kubitalcellerna i fram- vingarna, som de båda släktena kunna särskiljas. Jag har haft tillfälle att iakttaga Mäiscus vid Okna och Kuddby i Östergöt- land samt i ett grustag helt nära Sundsvall. TI sina lefnadsvanor tycks Mäiscus också så fullständigt öfverensstämma med Anmmo- phila, att allt, som i det föregående sagts om den senare, äfven kan tillämpas på den förra. 1) En Mäiscus sågs flygande transportera en liten fjärillarv, hvarvid han gjorde tämligen vidlyftiga svängar, innan han nådde sin håla. Att det icke var tveksamhet om vägen, som föranledde 10 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. IK dessa svängar, under hvilka han ibland länge hvilade sig och putsade sin bakkropp, framgick af den säkerhet, med hvilken han slutligen flög rakt på ingången till sin håla. Möjligen stodo dessa irrfärder i samband med förlamningen; åtminstone brukar Ammophala "der förlamningsprocessen stundom flygande för- flytta sig små sträckor med rofvet. Vid hemkomsten lade han larven omkr. 2 cm. från ingången, medan han började plocka bort de stora jordklumpar, med hvilka hålan i detta fall var stängd 1 stället för med gruskorn. Medan stekeln höll på att upphämta dessa jordklumpar, flyt- tades hans byte 4 cm. åt sidan. TI början märkte han ej för- lusten, utan fortsatte med sitt arbete. När detta var färdigt och bytet skulle släpas ner, men ej fanns på sin gamla plats, »mätte» stekeln genom att, liksom Ammophia i slika fall, med spetsen af den något krökta bakkroppen tryckt mot mynningens kant Strackassis! av det hall, där larven legat. - Därefter" gick han ut; fann larven och bar den till samma plats, där den förut legat, hvarpå han gick ner i hålan för att upphämta nedrasad sand. För andra gången flyttades larven, medan Mäiscus var nere i kammaren. Då han kom upp, »mätte» han igen, gick ut och fann larven, men denna gång lade han den ej ifrån sig, utan bar genast ner den i larvkammaren, hvarvid han som vanligt gick baklänges. Därefter bar han upp sand, som kringspreds i flykten på samma sätt som af ÄÅmmophrila, hvarefter han bör- jade stänga sin håla, likaledes på samma sätt som denna stekel. Mynningen af hålan var i detta fall ovanligt vid: 10 mm. i diameter. Gångens djup var 35 mm. Larvkammaren, som gick ut i nästan rät vinkel från gången, var 19 mm. lång, 12 mm. bred. Den nyss inlagda fjärillarven var 13 mm. lång, 2 mm. tjock, brun med en ljus sidostrimma öfver fötterna. Hans bakre del var ej förlamad. Stekellarven höll på att förtära sista resterna af en fjärillarv, hvaraf föga mer än skinnet fanns kvar. Stekelns egen larv var 7 mm. lång i något krökt skick, 2!/5 mm. tjock. 2) En Mäscus campestris iakttogs medan han fångade en helt liten fjärillarv, hvars förlamande tycktes förenadt med stor kraftuttömning för stekeln till följd af den våldsamnia böjning, JT 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. som bakkroppen därvid måste underkastas. Vid larvens undan- flyttande några cm. på motsatt sida om ingången till den, där Oo han blifvit lagd, »mätte» stekeln några gånger, men tycktes där- = t Oo Oo under plötsligt få väder af larven, som låg på vindsidan, sprang rakt fram till den och kröp genast ner baklänges med den i hålan, som därefter stängdes på vanligt sätt. Hålans djup var 35 mm. Stekelns egen larv var 9 mm. lång, 2 mm. tjock. Den nyss insläpade fjärillarven var något mindre. Inga rester af förut förtärda larver sågos. Psammophila. Hithörande svenska arter, lutaria FAB. (affi- 225 THOMS.) och /ärsuta ScorP. (viatica THOMS.) påminna i fär- gen mycket om Amnmmophila, men kroppsformen, särskildt honor- nas, är betydligt mindre smärt, enär abdomens skaft är mycket kortare. De smidigare hanarna förväxlas däremot lätt med Azm:- mophila, då man iakttager dem i det fria. Båda arterna har jag haft tillfälle att se vid Alvastra, där dock Zutaria träffades blott i få exemplar. Häirsuta har jag däremot träffat i rätt stor mängd vid Okna, vid Norrköping och Kuddby i Östergötland. Liksom andra rofsteklar varierar denna mycket i storlek. Sällan har jag träffat några individer ens bland hanarna, hvilkas kropps- längd understigit 15 mm. Däremot har jag ofta träffat honor af mer än 20 mm. längd. En uppnår t. o. m. 22Ampmejam:; förelse därmed förefalla de af THOMSON uppgifna dimensionerna (12-—14 mm.) mycket blygsamma. Detsamma skulle kunna sägas om hans längduppgifter för AÄmmophila och Bembex. Den stör- sta Ammopheiua, som jag haft tillfälle att se, hade en längd af 21 mm. Samma längd uppnå de Bembex-individer, som jag infån- gat vid Upsala. Psammophrila hirsuta skulle således vara vår största rofstekel i fråga om längddimensionen, fastän den robusta Bembex torde kunna anses öfverträffa honom 1 kroppsmassa. Meddelanden om Psammophaila s lefnadsvanor äro sparsam- ma i litteraturen. Hvad som i detta afseende är bekant om denna stekel torde härröra från FABRE, som bl. a. uppgifver, att han provianterar sina hålor med larverna af Noctua segetum. Hvad våra trakter beträffar, så är dock detta ej Psammoplhila.s enda byte. I öfrigt pläga denna stekels lefnadsvanor uppgifvas såsom identiska med Amommophilas, en uppgift, som enligt min erfarenhet kommer sanningen ganska nära, dock, nödgas jag till- 12 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. VS lägga, med samma reservation i fråga om de gängse skildringarna af Amomophila's sätt att gräfva och proviantera sin håla, som i det föregående gjorts. Liksom ÅAmnmmoplaila går Psammophila med lyftad bakkropp omkring på marken, vibrerande med de hoplagda vingarna och stundom klippande med dem, fastän mindre starkt än Ammnmo- phila och Miscus. Psammophila gräfver sina hålor i sandig mark, hälst, tycks det, på soliga sluttningar af grustag. Vid gräfningen användas både framben och käkar, i det med de förra sanden kastas bakåt, medan gruskorn och stenar bäras bort med käkarna. Däremot sprider denna stekel ej den upphämtade san- den i flykten, utan nöjer sig med att sparka den bakåt, så att den ej belamrar ingången. Sedan hålan gräfts färdig, stänges den på samma sätt som af Åmmopheila, i det stekeln först ut- väljer ett större gruskorn, som fastkilas i gången så djupt ner, att stekeln därvid tränger ner med hela kroppen. Därefter fylles gången med mindre stenar, och öfver mynningen sammansläpas gruskorn, stickor och små torra bladbitar. Till sist kastar ste- keln med frambenen sanden bakåt ifrån alla sidor däröfver, så att en liten hög uppstår. Detta slutliga täckningsarbete plägar fortgå oafbrutet under mer än en halftimmas tid. En Psammo- pheila-håla, som jag uppmätt, gick först snedt nedåt 35 mm. och därefter ungefär lika långt i mera horisontell riktning, vidgande sig så småningom till den innerst belägna larvkammaren. Psammophala förlamar och hemsläpar fjärillarver till sina hålor. Larven lägges vid sidan af ingången, medan det stän- gande gruset bortplockas, och stekeln plägar göra ett besök nere i den fullständigt öppnade hålan, innan bytet nedsläpas. Ägget fästes med ena ändan vid sidan af ett af de mellersta bukseg- menten på den först inlagda larven, alldeles som hos ÄÅmmo- phia. Tiksom den senare stänger Psammophala sin håla om- sorgsfullt för hvarje gång, som en ny larv blifvit inlagd, ty äfven Psammophila fortsätter att under sin afkommas uppväxttid då och då inlägga färskt byte, om detta nämligen är behöfligt och ej den först inlagda larven var tillräckligt stor. Psammophila fortskaffar de förlamade fjärillarverna genom att, fasthållande dem i nacken, släpa dem på marken, hvarvid stekeln antingen går grensle öfver sitt byte eller också går bak- 2 13 TNA: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. länges, släpande larven efter sig. Lokalsinnet tycks vara mindre utbildadt än hos Åmnmpmopheila, ty jag har vid flera tillfällen sett dessa steklar, tydligen sökande efter sin håla, börja bortplocka grus och gräfva en liten stund för att plötsligen upphöra därmed och börja på ett nytt ställe, men snart öfvergifva äfven detta för ett annat, då de finna att det ej var den sökta ingången. Egen- domligt nog, innan de begifva sig bort, pläga de åter tillstoppa de sålunda uppkomna fördjupningarna, fastän mindre omsorgsfullt än då det gäller den rätta hålan. Åtminstone i ett fall var det en stekel med infångadt rof, som betedde sig på detta sätt och således tydligen glömt bort hvar han gräft sin håla. Han gjorde flera försök lika de ofvan beskrifna, medan han dessemellan ock- så en gång gjorde ett besök hos den på en sten liggande, för- lamade fjärillarven. Då han därvid fann, att larven ej helt och hållet saknade rörelseförmåga, gaf han den några stick i de mel- lersta segmentens buksidor, men dessutom bet han den uppre- pade gånger tvärs om hufvudet, därvid, såsom det tycktes, måt- tande åt undre svalggangliet, utan att dock sedermera något sår kunde märkas på detta ställe. Jag har sett Ammophila stundom gå tillväga på samma sätt. FABRE omnämner något liknande i fråga om Spherx. Rofsteklarnas larver tyckas kunna växa ganska hastigt. Ur en Psammophaila-håla, hvars gräfning jag bevittnat 23 juli, upp- gräfdes 27 juli den under tiden utvecklade larven, som befanns redan ha nått en storlek af 12.5 mm. 1 något krökt. skick. 0 Af rofvet, som tycktes ha varit en mycket stor fjärillarv, återstod föga mer än tomma skinnet. Den ringa återstoden var fullstän- digt förtärd 29 juli, och stekellarven började nu spinna. TI fullt utsträckt tillstånd, medan han spann, hade han en längd af 20 mm., i det hopkrökta tillståndet åter, jiämförligt med det då måttet togs 27 juli, var han 17-mm-. lång. Således. en tillväxtoalbsönme på två dagar. I början spann han några glesa hvita trådar, hvar- med omgifvande mylla sammanklibbades. Därinnanför förfärdi- gade han sin kokong, som ytterst bestod af en ljus och gles väf nad, men därinom af ett brunt, pergamentartadt hölje, sådant jag äfven sett Åstata-larver tillverka. Under förra hälften af sommaren förekom denna stekel en- dast sparsamt. Men 27 juli träffades mycket talrika exemplar, 14 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. DTS både hanar och honor, sugande honung på Orziganum och Sca- biosa columbaria på ett soligt och för vinden skyddadt ställe vid foten af Omberg. Hanarna flögo mycket lifligare omkring, sällan gifvande sig tid att stanna för att suga honung. De an- tastade ofta i förbifarten med en knuff de honungssugande ho- norna, som dock ej läto sig bekomma, utan lugnt fortsatte med sin sysselsättning. Många honor infångades. Hanarna voro svå- rare att fånga, enär de sällan sutto stilla. Äfven Anmmoplaila- hanar förekommo på denna plats, rastlöst kringflygande äfven de. De infångade honorna dödades vid middagstiden i kloroform och uppsattes på nålar. Följande dag på morgonen fästades de med utspärrade ben på en torfskifva och utsattes i solskenet på går- den för att fixeras 1 en naturlig ställning. En kort stund där- efter fann jag till min förvåning, att de döda honorna uppsökts af två hanar, som kopulerade med hvar sin af dem och lätt kunde fångas. Sedermera har jag många gånger begagnat mig af denna metod för att fånga hanar. Därvid bör man emellertid undvika att kloroformera honorna tillsammans med några andra insekter, ty hanarna infinna sig visserligen äfven då, men flyga vanligen strax sin väg igen. Den snart försvinnande lukten af den rena kloroformen tycks däremot ej verka afskräckande. De på nålar uppfästade döda honorna böra hälst placeras nära den öfver grustagets kant framskjutande grästorfven, ty där uppehålla sig Psammophila-honorna mest under senare hälften af somma- ren, och där pläga hanarna sökande stryka fram. Länge dröjer det sällan, innan den ena hanen efter den andra slår ned på honan och med sina käkar griper fast om hennes hals under parningsförsök. Den af DAHLBOM m. fl. citerade iakttagelsen, att en Psammophila-individ grep en annan om halsen, och att flera kommo till, beteende "sig på samma sätt, gällde utan tvifvel en sådan parningsscen med flera rivaliserande hanar. Man kan här- vid bortplocka de eljest så skygga hanarna med .en pincett. Jag begagnade t. o. m. denna metod för att förvissa mig om tillva- ron af Psammophila i en förut ej undersökt trakt. Sålunda med- fördes från Östergötland några lefvande honor till Sundsvall och utsattes i trakten däromkring, hvarest jag ej förut iakttagit denna stekel. Inom en kort stund infunno sig också här flera hanar, och sedermera träffades äfven honor. 15 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Att det hufvudsakligen är med luktens tillhjälp, som hanarna uppsöka honorna, framgår af följande. En bomullstapp, som legat i en flaska, där ett 40-tal lefvande Psammophila-honor i flera dagar hållits inspärrade, kastades i ett grustag och blef händelse- vis kvarliggande på sluttningen. Under 8 dagars tid såg jag vid mina upprepade besök hanarna lifligt intressera sig för denna bomullstapp, på hvilken de kröpo omkring, undersökande den från alla sidor. Då flera Psammophila-honor inspärras lefvande i en flaska, känner man också, att de frambringa en ganska stark lukt, mycket påminnande om lukten i en bikupa. Under augusti och september månader har jag sett Psam:- mophila-honorna ständigt sysslolösa gå omkring på sandbackarna eller sola sig i nedhukad ställning på någon sten eller en trädrot. De äro dock mycket vaksamma, resa sig genast, då man närmar sig, fixerande fridstöraren och beredda att vid första misstänkta rörelse gripa till flykten. De ses ofta putsa och gnida sin bak- kropp med bakbenen, medan de vrida den i alla riktningar, titta ofta in i markens håligheter, isynnerhet under trädrötter, men ha aldrig visat någon benägenhet för att gräfva. I tanke att åsynen af några fjärillarver skulle väcka deras roflystnad eller åtminstone deras gräfningsinstinkt, spredos åtskilliga sådana, kålmaskar och Machaonr-larver öfver en backsluttning, där de voro talrika, men åsynen af larverna lämnade dem oberörda, eller också flögo de bort, då en larv kom dem för nära. Stundom voro honorna alldeles försvunna från de vanliga uppehållsplatserna, äfven då vädret var soligt och varmt. Detta befanns bero därpå, att de sutto inkrupna i håligheter under träd- rötterna eller under grästorfven vid öfre randen af grustagen. Där sutto många i all sämja tillsammans, smekande hvarandra eller åtminstone berörande hvarandra utan fiendtlighet. Därigenom att öppningen till sådana hålor tillstoppades med en kloroformbegjuten näsduk kunde många infångas. I en håla vid Okna sutto tio tillsammans. I ett grustag i Kuddby i Öster- götland funnos i en dylik håla under grästorfven änru många fler. Många" sutto fredligt tillsammans i den vida mynningen och solade sig, andra försvunno genom ett mindre hål i bak- grunden, ännu andra spatserade långsamt omkring utanför myn- ningen. Hanarna ströko ofta förbi här i flykten, men ingen par- 16 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. Ef ning bevittnades. Det var ett ständigt kommande till och bort- flygande från denna håla af honorna, nästan som vid ett geting- bo. Högst egendomlig förefaller denna sammanslutning af eljest solitära steklar. FABRE meddelar sig ha en gång sett en stor mängd individer af denna art vid ett annalkande oväder gömma sig under en sten. Något sådant yttre skäl till en sammanslut- ning af tillfällig art förefanns ej i fråga om dessa honor. Visser- ligen samlades de i denna håla i ännu större mängd under nat- ten och i regnigt väder, men det var ingen brist på goda göms- len af liknande beskaffenhet i närheten, och det kan sålunda ej ha varit omständigheternas tvång, utan en verklig sällskaplig- hetsdrift, som förmått dem att taga sin tillflykt till samma göm- ställe. Då tidpunkten för min afresa från platsen nalkades, begag- nade jag tillfället en regnig dag att fånga invånarna i denna håla. Det skedde på det nyssnämnda sättet, genom att tillstoppa öppningen med en kloroformbegjuten näsduk. Emellertid utfyll- des ej öppningen bättre, än att en mängd steklar trängde sig ut och springande sökte uppnå andra gömslen. Ingen sågs flyga bort. De, som hunno infångas, voro ej mindre än 40 stycken, alla honor. Men då det med tämlig visshet kan antagas, att icke så få undgått mig, då många samtidigt kommo ut och spredo sig åt alla håll, så torde antalet af dem, som voro samlade i denna håla, icke så litet öfverskridit 40. I betraktande däraf, att vid en så framskriden årstid som senare hälften af september inga Psammophila-honor af den i slutet på juli utvecklade generationen visat någon benägenhet att gräfva hålor och sörja för sin afkomma, förefaller det sannolikt, att honorna af denna generation efter förutgången parning öfver- vintra, och att det just är dessa samma honor, som sedan under våren och sommarens förra del på det förut beskrifna sättet pro- viantera sina hålor med infångade fjärillarver. Blott en årlig generation skulle sålunda frambringas. Kanske skall det äfven komma att visa sig, att de hålor, i hvilka dessa honor samman- sluta sig under sommarens senare del, också äro de vinterkvarter, i hvilka de gemensamt tillbringa den kallare årstiden. Så myc- ket sannolikare blir detta, som jag 16 september anträffade i dylika hålor utanför Sundsvall samboende honor, som voro be- Entomeol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900). 17 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. fruktade, i det deras receptacula befunnos innehålla en mängd lifligt rörliga spermatozoér. Dock voro deras ovarier, med 3 äggrör i hvartdera, ännu outvecklade och innehöllo inga mogna ägg. Capsula seminalis var omgifven af ett särskildt lager af fettkroppen. Dessa honor bodde i två nära hvarandra belägna hålor af något mer än en valnöts storlek, med trång ingång och liggande på ett djup af blott 6—7 cm. under markens yta, på en åt söder vettande backsluttning. Under solvarma och lugna dagar sågos honorna gå in och ut ur dessa hålor och mer eller mindre lifligt röra sig på backen i närheten, gående eller flygande små korta sträckor. Fastän de liksom sökande gingo omkring på den torra sandbacken, tydde dock ingenting på, att de be- funno sig på verklig jakt efter larver. När dessa hålor midt på dagen.i klart solsken öppnades, funnos 7 honor i den ena och 5 i den andra. Sannolikt voro dock en del af deras rumskam- rater för tillfället ute för att sola sig. Af det föregående blir det sålunda sannolikt, att roflystna- den och gräfningsinstinkten hos denna art vakna först efter öfver- vintringen. Ett likartadt fall torde återfinnas hos Pompiuus viaticus. (Jfr det bekräftande tillägget å sid. 198). Innan jag lämnar de svenska arterna af familjen Sphegidae, vill jag nämna, att jag för omkring 20 år sedan i Östergötland iakttagit en större rofstekel, som jag då förmodade vara en Am- mophila, hemföra och insläpa i en håla på en solig backslutt- ning en större gräshoppa. Gräshoppan transporterades i flykten på ett sådant sätt, att det såg ut som om hon själf tagit långa skutt, och ännu erinrar jag mig lifligt min förvåning, då den på hennes rygg sittande stekeln tycktes styra henne rakt in i sin öppna håla, där båda försvunno. Naturligtvis var gräshoppan förlamad, och det var stekelns flykt i korta satser med det tunga bytet, som framkallade illusionen af gräshoppans skutt. Då emel- lertid minnet ännu är lifligt af att hålans mynning stod öppen, så kan denna stekel ej ha varit någon Ammophila, ej häller någon Psammophila, och då Tachytes-arterna dels äro för små att transportera en så stor gräshoppa, dels knappast kunna för- växlas med den till kroppsformen helt olika Amniumophia, så återstår knappt något annat att gissa på än en Sp/herx-art, möj- ligen Sphex maxillosa. Kanske skall det därför en gång 18 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 179 komma att visa sig, att äfven denna ståtliga Sphegid tillhör vår fauna. Fam. Cerceridae. Af denna intressanta familj, hvars medlemmar äro kanske de noggrannast studerade bland rofsteklarna, har jag haft tillfälle att iakttaga fyra af de fem svenska Cercerzs-arterna, nämligen C. labiata FABR., C. S5Sfasciata Rossi, C. arenaria L. samt C. rybiensis L. (C. ornata THOMS.). Cerceris labiata FaBR. Det har, som bekant, snart sagdt blifvit en dogm, att, utom de få Cercerzis-arter, som proviantera sina celler med andra steklar, de öfriga skulle samla skalbaggar af uteslutande Curculionidernas och Buprestidernas familj. Det var därför med ej ringa öfverraskning, som jag i slutet af augu- sti i närheten af Sundsvall iakttog en Cercerzs, som till sin i en sandås gräfda håla hembar en liten skalbagge af en helt annan familj, nämligen den till Chrysomeliderna hörande Adoxus (Eu- molpus) obscurus. Denna Cerceris infångades, sedan han inburit sitt rof, och befanns vara C. labzata FABR., lätt igenkännlig på den egendomliga bildningen af honans c/ypeus. I den enda cell, som stekeln ännu gräft, befanns han ha hopsamlat 5 förlamade exemplar af den nämnda skalbaggen. AÅdoxus obscurus är, som bekant, i södra Sverige synnerligen allmän på Epilobum angu- stifolium, i hvars bladveck han plägar sitta. Jag såg mig emel- lertid förgäfves om efter denna växt i de närmare omgifningarna, bland annat af det skäl, att jag ville skaffa några exemplar af skalbaggen för undersökning af hans nervsystem. I betraktande af den ymnighet, i hvilken Epilobium förekommer i Sundsvalls- trakten, hoppades jag dock att med lätthet kunna anträffa skal- baggen i fråga en annan dag, och i förlitande därpå uppsattes de af stekeln såsom byte hemförda exemplaren på en nål. Till min grämelse fann jag dock efter flera dagars sökande det vara omöjligt att uppspåra någon Ådoxus, hvarför jag måste söka uppmjuka ett par af de redan torkade exemplaren. Så särdeles till- fredsställande kunde den anatomiska undersökningen under sådana förhållanden ej blifva. Emellertid kunde det urskiljas, att de båda 19 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. bakre thoracalganglierna voro nära förenade, såsom förhållandet är med viflar och praktbaggar. Under en resa i Ångermanland några dagar senare anträffades lyckligtvis två exemplar af den eftersökta skalbaggen, och befanns det icke blott att thoracal- ganglierna, fastän genom insnörning på sidorna tydligt markerade, i midten sammansmält, så att inga kommissurer mellan dem längre kunna urskiljas, utan också att första abdominalgangliet är nära förenadt med sista thoracalgangliet, fastän mycket korta kommis- surer kunna ses emellan dem. Stekeln är tydligen rätt väl be- vandrad i nervsystemets anatomi hos skalbaggarna. Han har här till och med gifvit anatomerna bakläxa, emedan de hittills på- stått, att endast de båda förstnämnda familjerna jämte Lamelli- corniernas och Fracticorniernas bland skalbaggarna skulle visa en sådan nära sammanslutning af de båda bortre thoracalgang- lierna. Enligt ANDRÉ samlar denna art små viflar. Cerceris 5-fasciata Rossi. Denna art träffade jag i slutet af juli boende i de vertikala väggarna af ett sandtag strax utan- för Norrköping. Blandade med dess hålor funnos där också dy- lika bebodda af Cerceris rybiensis, Mellinus arvensis och Oxyp- belus uniglumäis. Någon uppgift om det rof, med hvilket C. 5-fasciata pro- vianterar sina celler, har jag ej funnit i litteraturen. Här hem- förde denna art små viflar, mest Apzon-arter, hvilka af stekeln buros bröst mot bröst, fasthållna vid snabelns bas. Det är rent af vidunderligt, att stekeln med afpassade styng kan förlama dessa små viflar, som knappast äro större i kroppen än hans halfva hufvud. I en enda cell träffades 38 exemplar af Åpzion, tillhörande två arter, samt dessutom en Sztones sulcifrons och en Tychius picirostris. Denna cell var ännu den enda, som tillhörde denna håla, och den torde ännu ej varit till fullo provianterad, i be- traktande däraf, att den hvarken innehöll ägg eller larv. Vif larna voro ej fullständigt förlamade, utan många sågos röra sina ben. Ytterligare tillfällen till iakttagelser öfver denna art om- intetgjordes tyvärr därigenom, att deras hålor vid sandhämtning raserades. Cerceris arenaria L. Denna vår största Cercerzis-art träf- 20 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 181 fades i slutet af juli och under första veckorna af augusti syn- nerligen talrikt i trakten väster om Norrköping, i Borgs, Kuller- stads och Kimsta socknar. Den förekom dels på en hårdt till- trampad gårdsplan i sällskap med dCerc. rybiensis vid Löt i Borgs socken, dels på en sandig backe med lösare jordmån vid Okna järnvägsstation i Kullerstads socken (i sällskap med de i inledningen uppräknade steklarna), dels slutligen i nästan hvarje åt solsidan vettande grus- eller sandtag, där den gräfde sina hå- lor i de vertikala väggarna. Enligt min erfarenhet är THOMSONS längduppgift för denna stekel (8—12 mm.) alltför knappt tilltagen. Honor af 17-—138 mm. längd voro här ej sällsynta. Medan Sphegiderna gräfva enstaka celler, hvilkas ingång slutes för hvarje gång, som stekeln går ut, gräfva däremot, som bekant, Cercerzs-arterna och, såsom jag sedermera skall visa, äfven Åstata, flera celler kring en gemensam hufvudgång. Denna hufvudgångs mynning lämnas af Cerceris alltid öppen. I denna hufvudgång vistas stekeln under natten och vid dåligt väder. För honom är hålan tillika bostad. Samma är förhållandet med Åstata, som dock sluter ingången, när hon går ut, liksom Sphe- giderna. DAHLBOM och THOMSON uppgifva, att Cerceris arenaria skulle proviantera sina celler uteslutande med Strophosomus fa- ber. De af mig iakttagna hemförde däremot i alldeles öfvervä- gande mängd den rätt stora vifveln Brachyderes incanus, min- dre ofta Strophosomus corypyli och undantagsvis ÖOftiorhynchus ovatus. Brachyderes bäres af stekeln under transporten bröst mot bröst vid ena frambenet, vanligen det högra. Liksom andra Cerceris-arter beger sig denna genast efter hemkomsten med huf- vudet före ner 1 gången, utan att såsom Sphegiderna först lägga bytet bredvid hålans mynning. Förlamningen tycks ofta ej vara synnerligen fullständig, enär nyss inlagda exemplar af Brachyde- res ofta t. o. m. kunde gå, om också blott med osäkra och stapplande steg. Förlamning af flygmusklerna är återigen här onödig, emedan ju Brachyderes saknar flygvingar liksom föröfrigt äfven Strophosomus. I en nyprovianterad cell plägade de flesta viflarna mer eller mindre röra på sina ben. Dock är denna rö- relseförmåga aldrig så stor, att de skulle kunna krafla sig uppför 21 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. den branta hufvudgången. Däremot förefaller det, som om det under sådana förhållanden skulle vara föga bevändt med stekel- äggets eller den nykläckta larvens säkerhet, och kanske kan just därigenom förklaras, hvad i det följande skall framhållas, att man i denna arts hålor ofta träffar fullständigt provianterade och slutna celler, 1 hvilka hvarken finnas ägg eller larv af stekeln. Så snart en cell blifvit försedd med den mängd viflar, som den kan rymma, och stekeln på någon af dem lagt sitt ägg, stänges denna cell för att ej mer öppnas, och stekeln börjar omedelbart därpå att från någon annan del af hufvudgången gräfva en ny cell. Afkomman är här således alldeles öfverläm- nad åt sig själf och får hushålla på egen hand med det för hela dess utveckling afsedda, en gång för alla inlagda proviantförrådet. Då detta förråd, såsom det skall visas, kan variera betydligt till sin mängd, förklaras därigenom den stora växlingen i kropps- storlek, möjligen äfven könsskillnaden. I den hårda marken på den tilltrampade gårdsplanen gick hufvudgången i nästan vertikal riktning, med blott helt liten lut- ning, till ett djup af omkring 7 em. Den vid cellernas gräfning uppburna sanden bildade en upphöjning kring mynningen och : bortskaffades aldrig därifrån. I själfva mynningen sågs stekeln vid ruskigt väder samt på morgonen, innan solvärmen ännu gjort sig gällande, visa sitt gulfläckiga ansikte, som hastigt försvann i gångens djup, då ägaren oroades. Cellernas afstånd från hufvudgången var här i allmänhet omkr. 7 cm. De voro ordnade i alla riktningar kring hufvud- gången och belägna på ett något varierande djup under markens yta, vanligen dock 6—7 cm. Markens beskaffenhet försvårade här i hög grad undersök- ningen af de enskilda cellerna. Vida gynnsammare voro om- ständigheterna i sandtagen, där hålorna voro gräfda i de verti- kala sandväggarna. Resultatet af undersökningen af en del Cer- cerzs-hålor på en sådan plats torde förtjäna att anföras. Boet A. Kring hufvudgången träffades här sex celler, spridda så, att afståndet mellan de yttersta var 150 mm. Alla lågo på ett djup af omkr. 77 mm. vertikalt under ingångsöppningen. Vågräta afståndet till grustagets vertikala vägg växlade för de olika cellerna mellan 32 och 50 mm. Hufvudgången gick så- 22 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 183 lunda ganska snedt nedåt och inåt, och cellernas afstånd från sandväggens yta var afpassadt så, att sanden, i hvilken de voro urhålkade, bibehöll sin fuktighet, på samma gång som solvärmen kunde tränga igenom. Cellerna hade en oregelbundet rundad form och släta väggar. Deras diameter växlade mellan 12 och 14 mm. Cell n:o 1 innehöll 6 Brachyderes incanus, 3 Strophosomus coryli. I denna cell fanns dessutom en mindre ste- kellarv. : Cell n:o 2: 7 Brachyderes, 2 Strophosomus, 1 ÖOtiorhynchus ovatus. Här fanns en nykläckt stekellarv. Cell n:o 3: 9 Brachyderes, 1 Strophosomus, en halfväxt ste- kellarv. Cell n:o 4: 5 Brachyderes, 1 Otiorhynchus ovatus, ett stekel- ägg, mycket långt och smalt. Cell n:o 5: 6 Brachyderes, 1 Strophosomus, en stor stekellarv (13 mm.). Cell. n:o 6: 10 Brachyderes, 5 Strophosomus. Här fanns hvar- ken ägg eller larv af stekeln. Alla viflarna voro hela och orörda, men mösglade. Antingen hade där- för stekeln glömt att lägga något ägg i denna cell, eller också hade ägget krossats genom viflarnas rö- relser (se ofvan). Boet B. Här träffades blott 1 cell af 12 mm. diameter, belägen på 105 mm. djup, vertikalt under ingångsöppningen, och ungefär på samma vågräta afstånd från sandväggens yta. Den innehöll 6 Brachyderes och 1 Strophosomus, alla möglade; men hvarken ägg eller larv af stekeln. Boet C. Hufvudgången gick i början nästan vertikalt till ett djup af 400 mm., men krökte sedan af, nästan i rät vinkel, till en längd af 80 mm. Cell n:o 1, belägen 400 mm. vertikalt under hufvudgångens mynning, 150 mm. innanför sandväggens yta. I denna cell träffades 6 Brachyderes och en nykläckt stekellarv. Cell n:o 2: 380 mm. vertikalt under mynningen, 300 mm. in- nanför sandtagets vägg och 90 mm. från hufvudgån- gens vertikala del. 23 — [00] a ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Här funnos 12 färska Brachyderes, men hvarken ägg eller larv af stekeln. Cell n:o 3: nivå och afstånd från hufvudgången lika som för n:o 2. Innehöll 7 färska Brachyderes, men hvarken ägg eller larv. Cell n:o 4: på 150 mm. afstånd från hufvudgången, 115 mm. innanför sandtagets vägg; innehöll 6 Brachyderes, men hvarken ägg eller larv. Boet D. Öppnades sedan stekeln nyss gått in med sitt rof. Han anträffades 1 Cell n:o 1, som tydligen ej var till fullo provianterad och blott innehöll 2 Brachyderes; båda voro rörliga, den ena kunde gå. Cell n:o 2 innehöll 28 Strophosomus coryli, men hvarken ägg eller larv af stekeln. Dock försvårade jordmånens beskaffenhet i hög grad undersökningen af denna cell, så att det är möjligt, att den vifvel, på hy ken ägget var fästadt, blifvit inblandad 1 gruset och fått ägget krossadt, så att det ej längre kunde urskiljas. Boet E. Öppnades på kvällen, medan stekeln satt i huf- vudgången. Blott en cell anträffades, innehållande 5 Brachyde- Zzes, men hvarken ägg eller larv. Af det ofvan anförda framgår, i huru hög grad proviantmängden växlar i'de olika cellerna. I viss mån kan man se, huru stekeln låter ett bytes obetydligare storlek kompenseras af ett större an- tal exemplar, något som äfven framgår vid undersökning af celler tillhöriga Cerceris rybiensis. Tydligast framträder detta i boet D, cell n:o 2, där af den lilla Strophosomus coryli 28 exemplar funnos inlagda. Men äfven vid jämförelse af sådana celler, som innehållit ungefär jämnstora exemplar af Brachyderes, visa sig be- tydliga växlingar, såsom t. ex., om man jämför cellerna n:o I och 2 af boet C, af hvilka den förra, som tydligen var fullpro- vianterad, enär den innehöll en nykläckt stekellarv, blott blifvit försedd med 6 B»xachyderes, medan i den andra funnos dubbelt så många. Någon afsiktlig växling föreligger nog ej här, utan skälet är att söka däri, att stekeln ej gräfver sina celler nog- grant lika stora, utan med en, förmodligen till följd af hvarje- 24 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 185 handa tillfälligheter, betydligt varierande storlek. Hvarje cell fylles, innan den stänges, med så mycket proviant, som den kan rymma, och först den omständigheten, att ej flera byten kunna inläggas, föranleder stekeln att där inlägga sitt ägg, stänga cel- len och gräfva en ny. Jag har vid flera tillfällen iakttagit, huru stekeln låter ett nyss hemfördt byte ligga i hufvudgången, medan en ny cell gräfves. Äfven hos andra steklar, som stänga sina provianterade celler, såsom t. ex. Åstata, kan man märka en dylik växling i cellernas storlek. Den ofvannämnda enda cellen i boet B var förmodligen ej fullt provianterad, utan stekeln hade kanske omkommit eller af något skäl öfvergifvit denna håla. Utom denna direkta undersökning af proviantförråden i cel- lerna iakttogs väl i ett hundratal fall steklarnas hemkomst med sitt rof, och i alla dessa fall var det Brachyderes som var jakt- bytet. Äfven i östra Östergötlands kusttrakt fann jag Cerceris arenaria infånga Brachyderes. En olägenhet, som åtföljer den af Cercerzs använda meto- den att lämna mynningen af hufvudgången öppen, är den, att såväl rofinsekter som parasitinsekter lätt kunna intränga i den ännu ej fullt provianterade och sålunda ej tillstängda cellen, me- dan stekeln befinner sig ute på jakt. Den lilla skälmen Milto- gramma, som ses förfölja snart sagdt alla gräfvande steklar, då de stå i begrepp att tränga in i sina hålor, slår visserligen sina lofvar äfven kring vår Cercerzs, men i detta fall torde hennes afsikter ej vara så allvarliga. Åtminstone har jag aldrig sett henne sätta sin hotelse i verket att placera sin larv på denna stekels byte. Men en vacker och eljest sällsynt guldstekel, Hedychrum nobile, ses ofta snoka kring ingångarna till denna Cerceris-arts hålor och stundom intränga där för att på de insamlade förråden lägga sitt ägg och sålundå på ett helt lättvindigt sätt betrygga sin af- kommas framtid. Vid ett sådant tillfälle fick jag en gång be- vittna, hurusom guldstekeln hade den oturen att träffa Cerceris hemma och hastigt måste slå till reträtt. Emellertid var han oförsynt nog att stanna utanför ingången och på ett par tre centi- meters afstånd med framsträckta antenner bevaka densamma, af- bidande den stund då Cercerzs skulle flyga ut. Denna hade emellertid blifvit misstänksam och stannade inne i sin håla med hufvudet nära mynningen. Sedan båda parterna hållit sig stilla 25 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. en lång stund, riskerade Hedychrum ännu ett besök, men måste hastigt retirera för en häftig choc af hålans väktare. Åter satte sig guldstekeln, tåligt bidande, framför ingången, förnötande tiden med att putsa och gnida sin glänsande kropp. Slutligen tycktes dock hans tålamod tryta, och han begaf sig bort för att försöka. sin lycka på andra håll. Efter midten af augusti började den förut så allmänna Cer- ceris arenaria att bli sällsynt, och omkring den 20:de fann jag en hona sitta död ett stycke innanför mynningen till sin håla, så- lunda ännu med sin döda kropp afspärrande tillträdet till sin afkomma. Cerceris rybiensis L. Denna art, som har till specialitet att infånga och förlama småbin, förekom 1i rätt stort antal vid Alvastra samt för öfrigt på de platser där Cerceris arenaria an- träffats. Äfven i Sundsvallstrakten sågs denna stekel ännu under senare hälften af september. De af mig framgräfda cellerna tillhörande denna art voro provianterade med en och annan Åndrena, men hufvudsakligen med Halictus-arter, både honor och hanar. På artbestämnin- gen af dessa småbin har jag ännu ej haft tillfälle att inlåta mig. Cerceris. rybiensis lämnar, liksom de öfriga arterna af sam- ma släkte, ingången till sin håla öppen. Vid hemkomsten störtar sig denna stekel så hastigt ned i sin håla, att det ofta är svårt att se, om han därvid medför något byte. I några fall, då in- trängandet af en eller annan anledning blifvit fördröjdt, kunde det dock urskiljas, att småbien fasthöllos vid antennerna och under transporten buros bröst mot bröst. Förlamningen visade sig äfven här ofta ofullständig, i det många af de hemförda steklarna kunde gå, om också långsamt, och likaledes röra sin bakkropp. Det tycktes hufvudsakligen vara vingarnas rörelsémuskler, som drab- bats af förlamningen, ty vingarna rördes aldrig. (Se tillägg 2). Framgräfningen af en del celler gaf följande resultat: Boet A innehöll 3 celler, hvardera provianterad med 4 småbin. Hvarken ägg eller larv af Cerceris sågs i någon af dem. Boet B innehöll blott en enda cell med 13 småbin, alla af släktet Halictus och, såsom jag tror, tillhörande samma art. En liten (5 mm. lång) Cerceris-larv fanns i denna cell. 26 ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 187 Boet C innehöll 4 celler på olika nivå och på olika sidor kring hufvudgången. Cell n:o I, den yttersta, innehöll en Cerceris-larv, som torde varit ungefär halfvuxen och hade förtärt flera af småbien. Af lämningarna att döma torde deras ur- sprungliga antal varit 6. Cell n:o 2 innehöll 7 småbin och en liten Cercerzis-larv. Cell n:o 3 hade samma innehåll som n:o 2. Cell n:o 4 innehöll 6 småbin, af hvilka ett var något större än de andra, samt en liten Cercerzis-larv, fästad, liksom de i n:o 2 och n:o 3 vid strupen på ett af de in- lagda småbien. Boet D innehöll två celler af 10 mm. diameter och belägna på ett djup af 35 mm. under ytan. Cell n:o 1' innehöll I stor och 4 små MHalictus-honor, alla fär- ska och rörliga, med hvarken ägg eller larv af Cer- ceris. Cell n:o 2 var provianterad med 3 små MHalictus-honor. Vid en af dessa var Cerceris-ägget fästadt mellan de främre benen. Fam. Astatidae. Af det hithörande svenska släktet Åstata träffades Å. boops ganska talrikt på sandbacken vid Okna i Östergötland samt på en liknande lokal i Selångers socken söder om Sundsvall. Arten kännes igen på den korta och breda, undersätsiga kroppen, med den bland rofsteklar så vanliga färgfördelningen: svart med ab- domens främre del rödbrun. AÅstata går omkring på marken vibrerande och stundom klippande med de hoplagda vingarna, liksom Sphegider och Pompilider. Som byte hemför hon förla- made hemipterlarver af Pentatomidernas grupp. Valet af rof vitt- nar om föga ömtåliga luktorgan, ty en stark stank af de illa- luktande stinkflylarverna förnimmes, då man öppnar denna ste- kels celler. För öfrigt torde detta val stå i samband därmed, att dessa hemipterers nervsystem är mycket koncentreradt, i det icke blott de två bakre thoracalganglierna, utan äfven abdomi- 27 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. nalganglierna sammansmält till en enda i thorax belägen nervknut. Förlamningen kan således åstadkommas med två styng, ett i hvardera af de thoracala nervknutarna. Den tycks här vara full- ständigare än den af Cerceris-arterna åstadkomna. Det är att märka, att inga fullbildade stinkflyn hemföras, utan endast vinglösa larver, åtminstone var detta fallet i de tal- rika här iakttagna fallen. Dels äro ju vingarna otjänliga till nä- ring, dels förbrukas hos den fullbildade en icke ringa del af den i larvernas stora fettkropp magasinerade näringen till andra ny- bildningar, som ej så lätt kunna tillgodogöras såsom näring af stekellarven. Bytet fasthålles under transporten vid främre delen, och bröst vändes mot bröst. ”Transporten till boningsplatsen sker alltid under flykten; men lokalsinnet hos ÄÅszata tycks ej vara så väl utveckladt, ty ofta nödgas stekeln med sitt byte i munnen länge sökande vandra omkring på marken, innan han finner ingången till sin håla. Denna står ej vidöppen, utan stänges alltid under stekelns frånvaro därigenom att sand, ofta helt slarfvigt, krafsas däröfver. Mera sällan går stekeln därvid omsorgsfullare tillväga, i det han också lägger små kvistar, grässtrån eller barr ofvanpå sanden eller med käkarna bär fram ett och annat gruskorn och lägger det bland täckmaterialet. Denna stängning med sand äger dock ej alltid rum i hvad vi äro benägna att betrakta såsom mynningen, särskildt om denna är mycket vid, utan först något längre in, där gången blir trängre. Vid hemkomsten lägger stekeln sitt byte ifrån sig tätt invid ingången, krafsar bort den stängande sanden, släpar sedan an- tingen genast ner sitt byte eller gör först ett kort besök nere i hålan. Boet gräfves enligt samma typ som Cerceris-boet, med en hufvudgång jämte ett stycke på sidan om densamma belägna celler, som, i den mån hvar och en hunnit gräfvas, fyllas med proviant och tillslutas, vare sig ett ägg blifvit inlagdt eller ej. Liksom Cerceris gräfver Åstata en ny cell först sedan det för- sta för denna cell afsedda rofvet blifvit hemfördt. Medan cellen gräfves, lägges bytet i hufvudgången. I hvarje cell inlägges en växlande mängd proviant. FEj sällan finner man här, liksom i Cercerzs-boen, fullt provianterade och slutna celler, i hvilka an- tingen stekeln glömt att lägga något ägg eller ock det lagda 28 a Fy ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 189 ägget af något skäl förolyckats, hvarefter den inlagda provianten börjat mögla. Såsom af det följande framgår, finnes skäl att antaga, att ägget lägges på den sist inlagda stinkflylarven. Då såväl cellerna som rofvet variera kring ett visst storleksmedium, förklaras däraf växlingarna i antal af de inlagda stinkflylarverna. Här nedan meddelas resultatet af undersökningen af en del Åstata-celler. Boet A. Här anträffades blott en cell af 13 mm. diame- ter, innehållande 3 stinkflylarver, en af Åelia acuminata och 2 af någon Pentatoma-art, sannolikt P. baccarum. På en af dem var stekelägget fästadt bredvid snabeln. Boet B. Cell n:o 1 innehöll stekeln själf jämte en nyss infångad Åe/lia- larv. Celln:o 2 med 3 stinkflylarver och Cell n:o 3 med 6 dylika, alla möglade och några så förvand- lade, att arten ej kunde bestämmas. De flesta voro dock ÅAelza-larver. Boet C, i hvilket stekeln själf anträffades sysslande med gräfning af en ny cell, medan han lagt en nyss inburen Åe/lza- larv i hufvudgången, innehöll 5 celler, liggande på ett djup under ytan af 4—5 cm. och på något växlande afständ från hufvudgången. Cell n:o 1 innehöll 3 Åe/za-larver samt ett bredvid snabeln på en af dem fästadt stekelägg. Cell n:o 2: 3 ÅAelza-larver och en ung stekellarv. Cell n:o 3: 2 Åelia-larver, 1 af Pentatoma baccarum; här fanns en något större stekellarv. Cell n:o 4: 3 ÅAelza-larver, men hvarken ägg eller larv af stekeln. Cell n:o 5: 3 gröna larver af Pentatoma juniperina, men hvar- ken ägg eller larv af stekeln. Boet D innehöll ännu blott en cell med 2 Åe/lza-larver samt 2 af Pentatoma baccarum. Ett stekelägg var fästadt på vanlig plats på en af dem. Boet E. Här anträffades stekeln i hufvudgången, jämte en nyss inburen larv af Pentatoma gjuniperina. Cell n:o I innehöll 4 larver af sistnämnda art, men hvarken ägg eller larv af stekeln. Ovisst är, om denna cell 29 190 Cell n:o 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. var till fullo provianterad eller om den nyss inburna stinkflylarven varit afsedd äfven för denna. Det se- nare förefaller mindre sannolikt, enär stekeln i så fall antagligen genast lagt den på sin plats och ej i hufvudgången. Sannolikt höll stekeln i stället på att tillstänga denna af de 4 Pentatoma-larverna väl utfyllda cell och ämnade kanske först där inlägga sitt ägg, då han blef störd. innehöll en smalt päronformig, gulbrun stekelkokong, med stor sannolikhet tillhörande Åstata. Inga pro- viantlämningar sågos i cellen. Boet F. Cell n:o I innehöll 3 Åe/lia-larver, 1 d:o af Pentatoma juni- perina samt 2 d:o af en annan, större Pentatoma- art. Alla dessa lågo packade så, att ryggarna voro vända åt samma håll, nämligen inåt cellens bak- grund, och buksidorna utåt den ursprungliga öpp- ningen. På den yttersta var ägget fästadt på van- lig plats. Enär stinkflyen synbarligen lågo i samma ordning som de infångats, har ägget tydligen lagts på det sist inlagda bytet. På en ungefär i midten liggande Aelza-larv var ett litet ogenomskinligt, porslinshvitt ägg fästadt vid abdomens kant. Sannolikt tillhörde detta någon Chrysis eller annan parasitisk insekt, som insmugg- lat sitt ägg, innan cellen ännu var fullt proviante- rad, och medan den sålunda ännu stod öppen. Chry- sididerna sågos äfven snoka kring ingången till Astata-hålorna, men jag har aldrig öfverraskat nå- gon under försök att tränga in genom det stängande sandlagret vid mynningen, hvilket dock sannolikt ej skulle erbjuda dem någon större svårighet. Boet G innehöll icke mindre än 9 celler, af hvilka 5 om- slöto fullvuxna larver, som redan förtärt all proviant, så att intet spår däraf fanns kvar; 3 celler innehöllo smärre stekellarver, för- sedda med förråd af resp. 2, 2 och 3 Pentatoma-larver; den 9:de cellen slutligen innehöll 2 Pentatoma-larver, men hvarken 30 2 VESPIV IRS EES TI FRA ad a ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. IOT ägg eller larv af stekeln; den sistnämnda celler hade sannolikt ej fått fullständigt proviantförråd. Före uppgräfningen af detta bo gjordes samma experiment, som förut gjorts med Åmnmophia. Då Astata kom hem med sitt byte, lade hon det först bredvid ingången, medan sanden undanskaffades från mynningen, och gick sedan ner på ett kort besök i hålan. Därvid flyttades rofvet några cm. åt sidan. Då Astata därefter kom upp för att hämta sin stinkflylarv, men ej såg till den, »mätte» hon, liksom ÄÅmwmophila (se ofvan), från hålans kant till den plats där hon lagt rofvet ifrån sig, gick sedan ut för att söka, fann larven, lade honom ånyo bredvid ingången och fördjupade sig ännu en gång i sin håla. Bortflytt- ningen af larven upprepades tre gånger med alldeles samma resultat. Den upprepades en fjärde gång, men nu ändtligen tycktes stekeln ha blifvit vis af erfarenheten, ty han lade ej mer larven ifrån sig, utan gick omedelbart ner med den i hålan. Vid ännu ett Åstata-bo gjordes samma dag ett liknande försök, då stekeln kom hem med rofvet. Äfven här »mätte» stekeln, sökte och fann larven, lade den ånyo ifrån sig och gick ner. Men då saken upprepats, bar han den återfunna larven genast ner 1 sin håla. Denna senare var således betydligt mer läraktig än den förra och visade framförallt vida större intelligens än de Spherx-individer, med hvilka FABRE gjorde sina berömda försök, och hvilka tycktes alldeles oemottagliga för erfarenhetens lärdomar. (Jfr i det föregående experimenten med Amiumophila och Mäiscus.) På samma sandbacke vid Okna, där Åstata i mängd gräft sina hålor, sågs en stekel af liknande utseende, men något min- dre, hembära en liten grön strit till sin håla. Denna stekel und- gick mig tyvärr, då han skulle infångas. Möjligt är, att det var vår andra Åstata-art, Å. stigma. Möjligtvis kan det också varit en TYachytes, som ju visar stor habituell likhet med denna senare art. I en enda cell hade han hopsamlat fem små gröna stritar. Jag återsåg honom sedan aldrig. Otroligt förefaller emellertid, att äfven detta skulle varit en Åstata boops, som, ensam bland så många uteslutande Pentatomidsamlande kamrater, skulle valt sig rof ur en så afvikande insektgrupp. (Angående val af rof se tillägg 3). ör 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. Fam. Crabronidae, Af denna fam. hafva iakttagits Crabro anxius, Cr. cavi- frons och Cr. subterraneus. Crabro anxius WESsM. sågs i få exemplar på den förut- nämnda sandbacken vid Okna i Östergötland hemföra rof af små flugor, hvilka vid transporten buros uppspetsade på gadden enligt den af Oxybelus använda metoden. Crabro cavifrons THOMS. har iakttagits i Sundsvallstrakten, där han gräfde hålor i sanden och provianterade dem med flu- gor. Huruvida dessa buros uppspetsade på gadden, kunde ej afgöras. Hålorna höllos ej stängda under stekelns frånvaro, hvil- ket ej häller var fallet med den föregående artens. Crabro subterraneus FaB. Så vidt jag känner, är prof. CHR. AURIVILLIUS den ende, som påpekat, att denna art samlar småfjärilar (Ent. Tidskr. 1897, sid. 238). De båda gånger, som jag anträffat denne stekel, befanns förhållandet vara detsamma. Första gången iakttogs han i början af augusti vid Okna i Öster- götland, då han kom flygande med en mottfjäril och kröp ner i sin öppna håla. Denna utgjordes af en tämligen grundt (3—4 cm.) under grästorfven i skogsbrynet förlöpande gång af ungefär 18 cm. längd. Gången krökte i en go båge åt vänster. Myn- ningen var tämligen dold och ej belamrad med utgräfdt material. I gångens innersta del, som just ej var i ögonen fallande bre- dare än den yttre (6—7 mm.), lågo 9 motttjärilar med hoplagda vingar, packade som sillar, alla med hufvudena inåt. De upp- togo en sträcka af 35 mm. Sedermera träffades denne stekel vid Gnestavik 1 Kuddby socken 19 augusti. Äfven här sågs han komma hemflygande med en mottfjäril, med hvilken han begaf sig in i den öppna mynningen till sitt bo. Han utgräfdes och infångades, hvarvid befanns, att gången delade sig i två grenar. Den ena, som var tillsluten, innehöll, jämte stekelns larv, 4 mottfjärilar samt rester af flera förtärda dylika. Den andra upptogs af 8 liknande, pla- cerade på samma sätt som vid den första fyndorten. Samtliga dessa mottfjärilar, såväl vid den första som vid 32 ÖT HG ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 193 den andra fyndorten, utgjordes af en enda art, Crambus inqui- natellus SCHIFF., enligt benäget meddelande af prof. LamPa,. Rätt talrika exemplar af denna fjäril sågos flyga i skogsbrynet. Oxybelus uniglumis L. Denna lilla, såväl i norra som i södra Sverige allmänna rofstekel infångar, som bekant, flugor af åtskilliga arter och bär dem uppspetsade på gadden, som därvid är inborrad i flugans bröst. Om Ozxybelus sålunda har många flugors mord på sitt samvete, så förföljes han också af Nemesis i skepnad af en fluga, den lilla grå Miltogramma conica, som sällan saknas på de platser, där ÖOvxybelus gräfver sina hålor. Lustiga äro de scener, som utspelas mellan dessa två små in- sekter, då de söka öfverlista hvarandra. Dessa äro alltför väl bekanta att här behöfva skildras. Obeskrifligt komisk är den lilla flugans fräcka uppsyn, då hon, synbarligen fullt medveten om sin oantastlighet, sätter sig framför stekeln och fixerar honom på ett par ecm:s afstånd, vrider sig rundt för att följa hans rörelser och behändigt undviker, då han i vanmäktig vrede gör ett anfall. Då stekeln sätter sig på marken för att krafsa bort sanden från ingången till sin håla, hålles gadden med den spetsade flu- gan rakt bakåt, och flugans hufvud är därvid framåtriktadt. I samma ställning bäres flugan in, då ingången blifvit klar, och detta sätt. att transportera rofvet är en direkt invit till Mälto- gramma, så att man ej kan undra öfver, att hon företrädesvis utser denna stekel till sitt offer. I samma ögonblick, som ste- keln med flugan bakom sig håller på att försvinna genom ingån- gen, skyndar Mailtogramma pilsnabbt efter för att på hans rof fästa sin lilla lefvande födda larv. I nästa ögonblick är hon redan ute igen. Större svårigheter har Mäiltogramma med Mel- linus, som bär sina flugor i munnen, fasthållande dem vid sna- beln. Då Mellinus också därtill kryper baklänges in i sin håla, vore det alltför stor risk för Miltogramma att nalkas 1 detta ögonblick. Men Mellzmus lämnar ingången till sin håla vid- öppen, medan han befinner sig ute på jakt efter nya flugor. Intet hindrar därför Mäiltogramma att under hans frånvaro aflägga sitt ödesdigra besök i hans förrådskammare. Orxybelus har däremot för vana att, visserligen ofta ganska slarfvigt, men dock tillräck- ligt effektivt för att utestänga Miltogramma, krafsa sand öfver ingången, så snart han lämnar sin håla. Den lilla parasitflugan Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1990). 33 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. måste därför begagna sig af det nämnda tillfället, då Ozxybelus kryper in med sitt rof. Kanske är det till följd af vanan att undvika Miltogram- ma, som både ÖOxvybelus och Mellinus fått sin irrande, om en flugas tvära kast erinrande flykt. De ÖOxvyobelus-celler, som jag haft tillfälle att undersöka, innehöllo ett växlande antal flugor, oftast 6—38 i fullt proviante- radt skick. Ägget fästes af stekeln vid strupens midtlinie på en af flugorna. Det stundom upprepade påståendet, att Öz£xvbelus endast skulle insamla flughanar, har jag ej funnit bekräftadt. Visserligen torde nog hanar bilda flertalet af de såsom byte inburna flugorna, men att tyda detta såsom något slags förutseende af stekeln torde väl vara något djärft. Kanske äro hanarna allmännare eller lät- tare att fånga. Fam. Pompilidae. Salius sanguinolentus Faz. Af denna mycket sällsynta rof- stekel iakttogos åtskilliga exemplar på sandbacken vid Okna. Oaktadt sin ringa storlek (6—8 mm.) är Salzus i ögonen fal- lande till följd af sin ovanliga färgfördelning: röd pro- och meta- thorax samt svart, med hvitgrått bandad abdomen. Genom sin sällsamma thoraxbildning afviker han föröfrigt mycket från den vanliga Pompilidtypen. Salius löper, liksom andra Pompilider, sökande omkring på marken, tittande in i dess gömslen och vibrerande med de hop- lagda vingarna. Han är ej skygg, utan lättare att fånga än an- dra Pompilider, enär han länge springande söker undkomma, innan han anlitar vingarna. Jag såg honom aldrig infånga något rof. Då han inspärrades tillsammans med en lefvande spindel, undvek han denna med förskräckelse. Måhända hör han, i lik- het med följande art, till de parasitiska Pompiliderna. Ceropales maculata FaB. uppgifves parasitera hos Pompilus- arter. Det enda tillfälle, då jag fått någon inblick 1 hans lef nadsvanor, var 9 september, då jag på en sandbacke i närheten af Sundsvall såg en Ceropales hoppande förfölja en Priocnemis 34 a > APU ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 195 exaltatus, som kom släpande med sin spindel på marken. Så snart Przocnremzs lade spindeln ifrån sig för att göra sina orien- teringslofvar, var genast Ceropales framme och vidrörde spindeln med sina antenner, men bortjagades strax af den knappt hälften så stora Przocnemis. "Tyvärr blandade sig en myra i spelet och fråntog Priocnemis hans rof, och nu erbjöds det kostliga skåde- spelet af myran, som släpade på spindeln, förföljd af Priocnemis, som gjorde flera fåfänga försök att återtaga sitt byte, medan den långbenta Ceropales trampade honom i hälarna och noggrannt härmade hvarje liten krök, som de båda förstnämnda gjorde. Ceropales fortsatte med förföljandet af Priocnemis, äfven sedan denna uppgifvit hoppet att återfå sin spindel och begifvit sig på fyiljaktt Da CC. stundom tforlorade” £. ur sikte, blef han orolig och flög i mycket häftiga svängar rundt omkring, till dess han åter fick syn på honom. Pompilus viaticus L. tycks vara den såväl i Östergötland som i Medelpad vanligaste arten. Också torde denna arts lef- nadsomständigheter vara de bäst kända. Emellertid är det en omständighet beträffande denna stekel, som ej torde vara tillräck- ligt uppmärksammad. Ganska tidigt på våren ses han i arbete med sin spindeljakt, » och ännu långt in i september får man se honom med sina mörka vibrerande vingar ströfva omkring på sandbackarna, om vädret är lämpligt. Emellertid tycks det vara en viss tid midt på sommaren, ungefär från midsommar till slu- tet af juli, då denna stekel saknas eller är sällsynt. Därefter blir han åter talrik; både hanar och honor förekomma, parningssce- ner utspelas, honorna gräfva sina djupa hålor; men, såvidt jag funnit, gå honorna under denna sommarens senare del aldrig på spindeljakt. Visserligen ses de liksom sökande ströfva omkring på sandmarkerna, men jag har aldrig vid denna tid sett dem släpa på något byte, hvilket ju dock på våren är en vanlig syn. Aldrig har jag häller i de talrika hålor tillhörande denna art, som jag under augusti och september uppgräft, funnit något rof inlagdt. Och detta medan däremot Pompilus ungurcularis och Priocnemais exaltatus samtidigt sågos hemsläpa den ena spindeln efter den andra. En annan egendomlighet föll äfven starkt i ögo- nen, nämligen att flera honor af Pompilus viaticus under sep- tember månad ofta anträffades i samma håla. Det största antalet 35 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. sammanboende honor träffades 23 sept., då 8 stycken sågos bebo samma håla. Förhållandet erinrar således om det hos Psanmmo- phila hirsuta (se sid. 176), och förklaringen är, såsom jag tror, densamma, nämligen att dessa honor öfvervintra för att först nästa vår börja sin spindeljakt och lägga sina ägg. Ett stöd får denna förmodan däri, att de sistnämnda 8 honorna vid under- sökning befunnos ha outvecklade ovarier, liksom Psammophila vid samma tid. Intet af de 3 äggrören i hvartdera ovariet inne- höll mogna ägg. De ända till 30 cm. djupa hålor, som de un- der sommarens senare del gräfva åt sig i sanden, äro sålunda öfvervintringshålor. Huruvida de där samboende hjälpts åt med gräfningen, eller om den egentliga ägarinnan blott tolererar de öfriga såsom inhysingar, kan jag ej afgöra. Emellertid skulle, om ofvanstående förmodan är riktig, de om våren synliga indi- viderna vara idel honor. Fastän jag tror detta vara fallet, kan jag ej med visshet påstå, att inga hanar af denna art träffas på våren, enär jag först under senare delen af denna sommar kom- mit att tänka därpå. Pompilus unguicularis THOMS. är ganska vanlig på sand- markerna kring Sundsvall och sågs, olikt förutnämnda art, under slutet af augusti samt förra hälften af september fånga vargspindlar och insläpa dem i sina hålor. Hans tillvägagångssätt öfverens- stämmer med den föregående artens. En sådan scen, som jag hade tillfälle att följa från början till slut, skildras härnedan. En kringströfvande hona af denna art stötte vid basen af ett grässtånd plötsligt på en vargspindel, hvilken, som vanligt, genom ett väldigt sidosprång sökte rädda sig från sin bittre arf- fiende. Stekeln anföll upprepade gånger, men drog sig för hvarje gång strax tillbaka och sprang med uppresta, surrande vingar om- kring i en krets af omkring !/14 meters diameter, medan spindeln å sin sida genom blixtsnabba sidokast sökte undkomma och dölja sig mellan grässtrån och blad. Men som en hund sökte stekeln i hans spår och fick snart fatt honom igen, och nu började åter den vilda jakten rundt kring något örtstånd eller någon liten grästufva i många hvarf. Rörelserna voro så hastiga, att det var omöjligt urskilja, om stekeln vid de talrika sammanstötningarna lyckades sticka eller ej. Stundom sågs spindeln kasta sig om- kull på ryggen, hotande med sina Käkar. Stekeln närmade sig 36 — SA ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 197 dock utan fruktan, gjorde ett försök att träffa honom med sin gadd, och undan gick det igen. Slutligen, sedan de upprepade gånger kolliderat, men åter blifvit skilda, tycktes spindelns flykt- försök bli mattare. Stekeln kom åt att flera gånger med fram- benen haka sig' fast vid spindelns rygg och föra in spetsen af sin bakkropp under honom. Sedan detta upprepats några gån- ger, föll spindeln plötsligt omkull på ryggen, och nu syntes det, att stekelns gadd trängt in i hans bröst, där den fick sitta kvar några ögonblick. Därefter lösgjorde segraren sitt vapen, hvilade ett ögonblick och började omedelbart därpå släpa bort spindeln vid ena benet. Det bar nu i väg baklänges, snedt uppåt back- sluttningen, i en ganska tydligt bestämd riktning. Ett par gånger lämnade stekeln sitt rof i ett gömsle under några blad, medan han själf sprang i förväg för att orientera sig, hvarefter han åter- vände för att hämta sitt byte. Till sist uppnådde han sin förut gräfda håla, i hvars öppna mynning i kanten af en tufva, 31/2 meter från fångstplatsen, rofvet nedsläpades. På alldeles samma sätt, som ofvan skildrats, går Prziocnemis exaltatus tillväga. Denna art, som jag mycket ofta haft tillfälle att iakttaga, samlar dock äfven Salticus arter. På samma ställen, där ofvannämnda Pompilus-arter och Priocnemis förekommo, sågs äfven ofta en liten svart rofstekel, Mäiscophus niger, af Larridernas grupp, men med en i förvånande grad Pompilidliknande habitus. Denne samlar äfven spindlar, dock ej vargspindlar, och krafsar igen sin håla mycket omsorgs- fullt sedan förrådet är fylldt och ägget blifvit lagdt. I en 8 sep- tember uppgräfd håla, i hvilken stekeln nyss insläpat en spindel, och hvilken han just höll på att tillstänga, anträffades 9 spind- lar, alla mer eller mindre rörliga, 2 större och 5 små. Alla till- hörde samma art, hvilken jag dock ännu ej kan namngifva. Ste- keln hade fästat sitt ägg vid sidan af cephalothorax, strax bakom bakhöfterna på en af de större. Sundsvall 24 sept. 1900. Sd 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Tillägg. 1) En viss bekräftelse på den ofvan uttalade förmodan att honorna af Psammophila hirsuta öfvervintra i de hålor, där de under sommarens senare del vistas sällskapligt tillsammans, är följande, senare gjorda iakttagelse. En håla med trång ingång, i hvilken under september månads förra hälft honor af nämnda art setts gå in, undersöktes 7:de oktober vid en lufttemperatur af + 10 C. i skuggan. Där sutto nu i en liten utvidgning af gån- gen, endast några cm. under jordytan, 4 honor, som blott trögt rörde sig. Då under flera föregående nätter temperaturen sjunkit rätt betydligt under fryspunkten, kan det med tämlig visshet an- ses, att vinterdvalan redan börjat för dessa honor. Inlagda i en 1 fickan förvarad flaska, blefvo de dock snart mycket lifliga och flögo bort, då de utsläpptes. Ingången till deras vinterkvarter var ej stängd, och förmodligen ha de förut under varmare dagar alltibland gått ut för att sola sig, till dess nattfrosterna blifvit så skarpa, att den obetydliga solvärmen på dagen ej förmått väcka dem ur kölddvalan. På samma dag och samma plats sågos tvänne honor af Pompilus viaticus tämligen lifligt röra sig i solskenet. Äfven ingångarna till deras hålor stodo öppna, och förmodligen är det först snön, som äfven 1 detta fall skall ombona vinterkvarteret. 2) I fråga om förlamningen af rofvet finnes mycket, som ännu behöfver utredas. Bland annat behöfver man kännedom om, huru länge de förlamade rofven kunna fortfara att lefva. I det föregående har anförts, att de af Cercerzis insamlade viflarna och steklarna ofta äro ganska ofullständigt förlamade, så att de ännu besitta en ganska betydande rörelseförmåga. Detta gäller emellertid de nyligen infångade. Däremot torde det vara svårt att afgöra, om den sedermera inträdande orörligheten beror på fortskridande förlamning genom efterverkningar af det insprutade giftet eller på lifvets utslocknande. Af särskildt intresse skulle vara att få utredt, om äfven de respiratoriska nerverna drabbas af förlamningen, eller om andningen fortgår, äfven sedan öfriga 38 PR or ÅS Fry ADLERZ: BIOLOGISKA MEDDELANDEN OM ROFSTEKLAR. 199 rörelsemuskler inställt sin verksamhet. I nyare tid ha de äldre föreställningarna om en antiseptiskt konserverande verkan af giftet åter börjat dyka upp. Alla gaddsteklar böja, då de sticka, abdomen starkt framåt. Under sådana förhållanden blir det ganska naturligt, att t. ex. en Cerceris, som fattar den angripna skalbaggen om ryggen med frambenen, skall böja in abdomens spets under hans thorax. Då emellertid skalbaggens hudskelett är hårdt och ej kan genomstic- kas hvar som hälst, måste gadden liksom leta efter de sårbara punkterna, d. v. s. ledförbindelserna mellan pro- och mesoster- num, kanske också mellan metasternum och abdomen. Men just på dessa enda för gadden genomträngliga punkter befinna sig de ganglier, genom hvilkas stickande rofvets paralysering kan ernås. Likaledes tycks det i fråga om de steklar, som till rof välja andra steklar, Cimicider och spindlar, vara det naturligaste till följd af ste- kelns kroppsställning, att thoracalganglierna skola träffas af gadden. Saken torde därför ej vara fullt så vidunderlig, som det ofta påståtts. Underligare förefaller det däremot, då, såsom hos Sphegiderna, rofvet skall stickas på flera långt från hvarandra belägna punkter. Men äfven här gäller det för gadden att uppsöka ledförbindelserna, där den tunna huden lättare kan genomstickas. I öfrigt förefaller mig kvalitetsurvalets eller det naturliga urvalets förmåga vara obegrän- sad, då det gäller att till artvanor förvandla fördelaktiga indivi- duella variationer i det medfödda sättet att handla, lika väl som då det gäller gynnsamma variationer af rent kroppslig beskaffen- het. Och huru varierande vanorna kunna vara hos olika indivi- der af samma art, har man särskildt hos steklarna särdeles goda tillfällen att iakttaga. 3) Den omständigheten, att en del rofsteklar välja sig rof bland skilda arter af en viss insektgrupp, har väckt mycken för- våning i de fall, då dessa arter äro hvarandra så olika, att det nästan tycks kräfvas systematikerns skarpblick och skolade om- dömesförmåga för att uppdaga deras samhörighet. Sålunda samla en del Cerceris-arter olika slags viflar. C. 5-fasciata t. ex. väl- jer, såsom i det föregående framhållits, rof af så olika utseende som Åpzon-arter, med lång, trådfin snabel och nästan päronfor- mig kropp, och Szfones-arter, med kort och tjock, knappt märk- 3) 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. bar snabel och cylindrisk kroppsform. Andra arter återigen upp- daga släktskapen mellan betydligt olika medlemmar af Bupresti- dernas familj, och ännu andra rofsteklar igenkänna sinsemellan mycket afvikande arter bland ÖOrthoptererna. Då en del ento- mologer ansett, att, om icke luktsinnet härvid är verksamt, ett för oss obekant sinne måste tillskrifvas dessa insekter, beror detta sannolikt på ett underskattande af synsinnet hos steklarna samt af deras på synförnimmelser grundade mer eller mindre omed- vetna omdömesförmåga. Liksom en tax redan vid blotta anblic- ken af en vindthund i denne anar en frände, trots hans så afvi- kande utseende — en på synförnimmelse grundad slutsats, som sedan bekräftas af luktsinnet — så torde det nog också vara en samverkan af de båda sinnena, som åt rofsteklarna ger förmågan att bland olika insektarter välja de rätta. I det föregående ha anförts exempel på, att hanar af Psammophila hirsuta slogo ner på döda honor af samma art, men genast åter lämnade dem i de fall, då dessa honor varit inlagda i flaskor, som äfven inne- hållit stinkflyn eller starkt luktande Megachile-arter. I dessa fall uteblef luktsinnets bekräftelse på synförnimmelsen, Den lätthet, med hvilken många rofsteklar uppsöka ett byte, efter hvilket en erfaren entomolog mycket längre tid får söka, och hvilket den senare därför är benägen att kalla sällsynt, beror nog därpå, att stekeln bättre känner sitt bytes lefnadsvanor och på hvilka plat- ser det med framgång kan sökas. Den bevingade stekeln är också vida mera rörlig än »den erfarne entomologen» och genom- snokar på vida kortare tid alla små skrymslen på marken och alla gömställen i trädstammarnas barkspringor eller mellan deras blad och kvistar. Steklarnas benägenhet att söka sitt byte på sådana platser, där det med största sannolikhet kan anträffas, grundar sig påtagligen ej på någon individuell erfarenhet, utan är medfödd, hvilket dock ej utesluter, att hvarje individ på grund af sina erfarenheter kan vidare utbilda denna fördelaktiga vana. 40 RÅ fö sådan Te 0 Vv LA 201 NÅGRA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVENSKA FIYMENOPTERERS GEOGRAFISKA UTBREDNING. (Anteckningar från exkursioner i sydvästra Småland [dels under 1870-talet dels åren 1896—99] och Östergötland [hufvudsakligen Linköpingstrakten 1896—99]; några få ex. från Skåne- och Kalmartrakten.) AF Je NORDENSTRÖM. Parasitsteklar. Ichneumonide. (Nomenel. enl. HOLMGREN och THOoms. Op. Ent.). Chasmodes motatorius (GRAV.),; ÖG.: St. Lars, murkna stubbar i barrskog 25.9. Exephanes occupator (GRAV.), A; Smål.: Säby, vid Sommens stränder 21.9. Ichneumon molitorius (L.), 2; ÖG.: Linköpings-tr., på Berberis MS » bucculentus (WEsM.), 2; ÖG.: St. Lars, under mossa, april, nov. » gradarius (WESM.), 9; Smål.: Vernamo, på umbel- fateris a OEEISt bars, under: mossa TÖ,IrO: > zncomptus (HOLMGR.), 2; ÖG.: Kärna, under mossa 28.10, på klöfver 18.7; Åtvid, ängsmark 8.8. » gracilicornis (GRAv.), 9; ÖG.: Boxholm, under mossa AErokomal. SAK ärda, angsmark/ 21.7. » emancipatus (WESM.), 2; Smål.: Vernamo, på umbel- later 23.7; ÖG.: Kärna, under mossa 25.10. » guesitorius (L.), F; Kalm. 1.: Gerdserum, ängsmark 10.8. > Mäklini (HOLMGR.), 9; ÖG.: Kärna, på klöfver 18.9. > captorius (THOMS.), &; Smål.: Vernamo, på umbel- fer I 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Ichneumon caloscelis (WEsM., HOLMGR.), &, ÖG.: Malexander. > cessator (MÖLLER, GRAV.), &; Smål.: Hvittaryd, ängs- mark 28.6. » stiomatorius (ZETT.), 9; ÖG.: Kärna, under mossa IA OST. nigritarius (GRAV., WESM.); Smål.: Vernamo, ängs- mark 25.0; Gerdserum, d:0-9:9. fabricator (FABR.), &; Smål.: Vernamo 21.6. curvinervis (FLOLMGR.), S; Smål.: Vernamo, på um- bellater: 23-75 > pallifrons (GRAV.), SA; Smål.: Kärda, ängsm. 14.7. leucomelas (GRAV.), FS; Smål.: Tånnö, ängsm. 5.7- anator (FABR.), 9; ÖG.: Kärna, på klöfver 14.9- lacteator (GRAV.), P2; Smål.: Vernamo, på Spirea salicifolia 20.7. castaneus (GRAV.), 2; ÖG.: Kärna, under mossa 1.11. culpator (SCHRANK), 9; ÖG.: Kärna, under mossa 20:10) ANSSI. HI/LÖr Allmännast inom denna afdelning af släktet /chineumon före- komma i trakten omkring Linköping följande (de flesta ex. öfver- vintrande 99, under mossa eller i stubbar): Ichn. confusorius (GRAV.), AA; Smål.:: Vernamo, aug:; £ extensortuseaE)met äfven allmän; JZ. Jluctatorius (L.); I. suspiciosus (WESM.), I, Smål.: Vernamo, juli; /. sarcitorius (L.), &,; ÖG.: Wist, busk- mark 30.8; I. latrator, mycket vanlig. Ichneumones Amblypygi. Amblyteles mesocastanus (GRAVv.), 2, Kalm. 1.: Gerdserum, ängs- mark 10.8. » Gravenhorsti (WEsM.), 9; ÖG.: Kärna, St. Lars, stub- bar, under :mossa, sept. —nov. Yv funereus (GRAV.), AS; Smål.: Vernamo 21.6. castigator (FABR.), &, 9; ÖG.: Malexander, vid Sommen, juli. » occisorius (GRAV.), FA, Kalmar, Slottsgrafven 30.7. litigiosus (WESM.), 7; Smål.: Vernamo, ängsm. 31.7- » vadatorius (GRAV.), ”; Smål.: Vernamo, på lind 25.7- 2 RP vy NORDENSTRÖM: BIDR. T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTBR. 203 Amölyteles natatorius (FABR., WESM.), 2; Smål.: Nye 10.6. » ikassorzus. (GRAV), 935 Smal: Vernamo; juli sept.; &; ÖG.: Sommens str. 21.9. > strigatorius (GRAV.), &; ÖG.: Finspong, juli. Spilichneumon stagnicola (THOMS.), &; Smål.: Vernamo, juli. Limerodes arctiventris (BoiE.), &, ÖG.: St. Lars, Smedstad, på hassel 24.8. Alomyia ovator (GRAV.), &A; Smål.: Vernamo, ängsm. 10.6; Bolmsö, d:o 16.6. Cryptid&. (Nomencl. enl. THOMs. Op. Ent.) Linoceras macrobatus (GrRav.), 2; ÖG.: St. Lars 11.7. Cryptus infumatus (THOMS.), 2; Smål.: Vernamo 18.8. > Sponsor (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo, in domo 3.7. > vidatorius (GRAV.), &; ÖG.: Kärna, på gran 6.9. > — farsoleucus (GrRav.), 2; ÖG.: St. Lars, in Dauco 26.8. Liocryptus analis (GRAV.), &, ÖG.: Högby 2.6. Goniocryptus clypearis (THOMS.), 2; Linköping, buskar 24.6. Pycnocryptus peregrinatus (GRAV.), I; Smål.: Vernamo, ängs- mark 25.6. Habrocryptus assertorius (GRAV.), &; ÖG.: Kärna, på klöfver 14.9. Mesocryptus brachycentrus (GRAV.), 9; Smål.: Vernamo, på tim- mer 0 27. Cratocryptus parvulus (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo, ängsm. Stylocryptus vagabundus (GRAVv.), 2; Smål.: Vernamo, på um- Bellater, 23-47. Åcanthocryptus 4-spinosus (GRAV.), I; ÖG.: Hof (vid Tåkern) 25.8. Mäicrocryptus brachypterus (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo, på tim- mer. 0.7. > basizonius (GRAV.), A; Smål.: Vernamo, på tim- Mer 2 7-0:- Hemiteles vicinus (GRAVv.), 2; Smål.: Vernamo. Ophionid&e. (Nomencl. enl. HoLMGR.). Ophion ventricosus (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo aug. » ramidulus (L.). A, ÖG.: Åtvid, sjöstränder 5.8. Anomalon tenuicorne (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo 7.7; Bolmsö, ängsra. 16.6. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Anomalon varitarsum (WESM.), 9; Kalm. 1.: Gerdserum 9.8. Campoplex floricola (GRAv.), 2; ÖG.: Godegård, ängsm. 10.7. Limneria dolosa (GrRav.), 2; ÖG.: St. Lars 22.8. Pyracmon melanurus (HOLMGR.), &; Smål.: Vernamo, trädes- åkrar, juli. Exetastes guttatorius (GRAV.), 2; Linköpingstr., in Dauco; Kalm. 1.: Gerdserum, gräsmark 9.8. » fornicator (FABR.), &; Smål.: Vernamo, ängsm. 28.6. > levigator (VILLERS), JA; Smål.: Vernamo d:o. Pimplarig. (Nomencl. enl. HOLMGR.) Ephialtes rex (KRIECHB.), 2; Smål.: Vernamo, på timmer 27.6. Perithous mediator (GrRav.), 2; ÖG.: Vist 30.8. Pimpla arctica (ZETT.), A, Linköpingstr. 6.9. » brevicornis (GRAV.), 2; ÖG.: St. Lars, på hassel 24.8; Kärna, galler å Salix pentandra, kläckn. 25.4. » scanica (VILLERS), 9; Smål.: Voxtorp 8.7. Glypta consimzlis (FLOLMGR.), 9; Smål.: Vernamo, ängsm. 19.6, 11.7. | lugubrina (HOLMGR.), 92; ÖG.: Kärna, på klöfver 14.9. bifoveolata (Grav.), 9; ÖG.: D:o, d:o 20.8; Åtvid 29.8. » — rostrata (HOLMGR.), 2; Smål.: Vernamo 24.6. > — vulnerator (GRAVv.), 9; Kalmar, på Cirsiunm. >» Aesitator (GrRAv.), 2; Kalmar, på umbellater. Lampronota nigra (GRAV.)., 9; Kalm. 1.: Ukna (i järnvägskupé) 4.8. Lissonota cylindrator (VILLERS), 2: Smål.: Vernamo; Kalmar, på Cirsium 29.7. » caligata (GrRAv.), 2; Smål: Vernamo 2.7; &, ÖG:: "St, Lars, mar hassel 2gror Meniscus agnatus (GRAV.), A; Smål.: Kärda, ängsm. 18.6. » pimplator (ZETT.), 2; Smål.: Vernamo, ljungmark vid Lagaån. » murinus (GRAV.), 2; Smål.: Nye, juni; Hvittaryd, ängs- mark 25.6. Xorides collaris (GRrRav.), 2; Smål: Vernamo, på timmer 22.6. Xylonomus irrigator (FABR.), 9; Smål.: Vernamo, d:o 8.7. Odontomerus dentipes (GMEL.), 2; ÖG.: Malexander (vid sjön Sommen). - MR NORDENSTRÖM: BIDR. T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTBR. 205 Tryphonide. (Nomencl. enl. HoLMGR.) Catoglyptus fortipes (GRAV.), 9; Smål.: Vernamo 27.6; ÖG.: St. Lars. > crassipes (HOLMGR.), 9; Smål.: Voxtorp 11.6; ÖG.: SEALS KÖ SE » fuscicornis (GMEL.), 2; Smål.: Vernamo 22.7. Euryproctus nemoralis (FoURCROY), 2; ÖG.: Atvid 8-8. Notopygus resplendens (FLoLMGR.), 2; Smål.: Voxtorp (Ulås), busk- mark 38.6. Prionopoda stictica (FABR.), 9; Skåne: Ödåkra 28.7. Perilissus filicornis (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo, fukt. ängar 6.6. Mesoleius dorsalis (Grav.), 2; Öland: Thorslunda, vid Lånd- borgen 29.7. » guttiger (FHOLMGR.), 2; Smål.: Vernamo, ängsm. Tryphon rutilator (L.), 2; Smål.: Hvittaryd, ängsm. 28.6; Ver- name Ior. > consobrinus (HOLMGR.), 9; Smål.: Kärda 2.7; Vox- förp r25-0: ; ? Zncestus. (HOLMGR.), 9; Smål.: Hvittaryd, ängsm. 28.6; MOZTORp25-0:- > nigripes (HOLMGR.), 9; Skåne: Ödåkra 28.7. » subsulcatus (FOLMGR.), 2; Kalm. 1.: Gerdserum, ängs- mark 9.8. Polyblastus varitarsus (GRAV.), 2; ÖG.: Åtvid, kärräng. 5.8. Exenterus limbatus (HOLMGR.), ÖG.: Linköping (in domo) 16.8. » geniculatus (SCHIÖDTE), A; ÖG.: Åtvid 5.8. Växtsteklar. (Nomencl. enl. THoMs. Hymen. Scand.) Cimbex lutea (L.); ÖG.:. Malexander. > violascens (OLIv.), 2; Smål.: Vernamo. Emphytus . fulvipes (FALL.), 2; Smål.: Vernamo; Kärda juni, juli. » » var. c. (THOMS.), Kärda 30.6. Selandria flavescens (Kruc), ÖG.: Linköping, vid Stångån 29.7; Smål.: Vernamo 24.6. Strongylogaster filicis (KLuc), &; Smål.: Nye 10.6. 5 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Tenthredo obsoleta (KLuc), &; Smål.: Vernamo; Voxtorp juni. Perineura punctulata (KLuc), 2; Smål.: Vernamo 26.6. Dolerus palustris (KLuG), 9; Smål.: Vernamo, fukt. äng. » eneus (HARTIG); Smål.:. Vernamo, fukt. äng 4.6. Sirex gigas (L.), 2; ÖG.: Norrköping, in domo. Öryssus coronatus (FABR.), A; Skeninge 3.6. Vespid&e.” (Nomencl. enl. THoms. Hymen. Scand.) Odynerina. Hoplomerus levipes (SCHUCKARD), 92; Smål.: Forsheda 12.7; Kärda: 2107. » reniformais (WESM.), &A; St. Lars 8.7. Amncistrocerus 3-marginatus (ZETT.), &; Smål.: Vernamo, på Spirea salicifol. 23.7, ÖG.: Skeninge. Odynerus bifasciatus (L.), 2; ÖG.: Åtvid 18.8; Smål.: Verna- mo, på timmer 5.7. Fossores. (Nomencl. enl. THoms. Hymen. Scand.) Mutilla europea (L.), 2; Smål.: Odensjö juni. ÅAgenia punctum (WESM.), 2; Smål.: Vernamo 28.7. Priocnemis exaltatus (DBM), Smål.: Vernamo, på umbellater 23.7. » obtusiventris (SCHIÖDTE); Linköpingstr., in Dauco carota. » 20tatus (WESM.); Smål.: Vernamo 30.6. Mäimesa bicolor (WEsSM.), 2; Smål.: Vernamo, på umbellater 23.7. Cerceris 5-fasciata (Rossi); Smål.: Vernamo 5.7. Crabro clypeatus (L.), Smål.: Vernamo 13.6. > subterraneus (FAB.), 2; ÖG.: Linköping 26.7. >» — Stgnatus (PANZ.); ÖG.: Vreta Kloster (Odenfors) 20.8. fossorius (DBM), 9; Kalm. 1.: Gerdserum, ängsm. 9.8; ÖG.: St. Lars, på hassel 24.8. dives (DBM), £; Smål.: Vernamo, på Spirea salicifol. 14.7. palmarius (SCHREBER); Smål.: Vernamo 28.7. Apid&. (Nomencl. enl. THoms. Hymen. Scand.) Andrena pilipes (FABR.), Smål.: Vernamo, på Spirea 25.7. » nigriceps (KIRBY); ÖG.: Skeninge, på Astrantia. 6 än "VV Atar SSIAES IA U FN En ANNES IEEE NORDENSTRÖM: BIDR. T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTEBER. 207 Andrena tarsata (NYL.), 2; Smål.: Kärda 10.7. » ana (KiIRBY); Smål.: Nye 10.6. » curvungula (THOMS.); Smål.: Nye juni. Halictus 4-cinctus (FAB3 KIRBY); Linköping, på Spir&a 21.6. » xanthopus (KiIRBY); Smål.: Vernamo. » 6-notatus (NYL.), 2; Smål.: Vernamo (skogsmark) 21.6. Colletes picistigma (THOMS.), 2; Linköping (trädgård.) 27.7. Nomada ferruginata (KirBy), 2; ÖG.: St. Lars, ängsm. 11.6. » obtusifrons (NYL.), Smål.: Vernamo 22.7. Epeolus rufipes (THOMS.), 2; Smål.: Vernamo aug. Megachile curvicrus (THOMS.), 2; Skeninge. Osmäia claviventris (THOMS.), ÖG.: St. Lars 2.9. Coelioxys vectis (Curtis), ÖG.: Skeninge. TILLÄGG. Ichneumones. Ichneumon deliratarius (LIN., WeEsM.) 2; ÖG.: St. Lars 14.7, på hassel. » molitorius (LIN.), A; ÖG.: St. Lars 24.8, på hassel. » terminatorius (GRAV.), AS; ÖG.: Åtvid, gräsmark 27.7; 9, ÖG.: St. Lars, under mossa på stenar 8.11. » confusorius (GRAv.), I; ÖG.: Åtvid 27.7. > albiger (WEsM.), &; ÖL: Borgholm, på Dill 18.7. » zzcomptus (HOLMGR.) SA; Sm.: Vernamo 22.7, på umbellater. » gracilicornis (GRAV.), &; Sm.: Vernamo 24.7. » nigritarius (GRAV., WESM.), 2; ÖG.: Boxholm, på Spirea salicifolia 22.8. Fabricator (FABR.), 2; ÖN: Borgholm, buskmark 26.6; ÖG: 2.9. » Annulator (FABR.) (I. curvinervis [HOLMGR.]), 2; ÖG.: St. Lars 21.8, på hassel; ÖL: Borgholm 26.6, buskmark. > albilarvatus (GRAV.), 7; ÖG.: St. Lars 11.6, ängsmark. > albinus (Grav), &; ÖG.: St. Lars 29.8, på gran. 7 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Amölyteles fossorius (HOLMGR.) (Å. amputatorius GRAV.), &; ÖG.: St. Lars, på gran 12.9, i flykten (i barrskog) I4-9, buskmark 1 kärr I5.0: > occisorius (GRAV.), 2; Kalmar: Slottsgrafven på Cere- folium 20.6. fasciatorius (FABR.), 2; Sk.: Lund, på umbellater 6.7. amatorius (GRAV.), &A (var. segm. 4—7 nigr., orbit. front. nigr.), ÖG.: St. Lars, i flykten (i barrskog) 16.9. negatorius (GRAV.), &; Sm.: Vernamo 14.7, på Spi- zeds, ÖL 20.05 SKIs subsericans (GRAv.), &; ÖN: Halltorp 21.6, buskmark. Hepiopelmus leucostigmus (Grav.), 9, ÖG.: St. Lars 15.8, buskar. Probolus alticola (GrRav.), 2; ÖG.: Vreta Kloster 31.8, gräsmark. Crypti. Cryptus tuberculatus (GRAV.), F, Sk.: Lund, på umbellater 6.7. Plectocryptus scansor (THoms.) (P. grisescens GRAV.), S; ÖG.: Vreta Kloster, gräsmark 31.8. Mäicrocryptus triannulatus (GRAV.), P, ÖG.: St. Lars, buskmark 18.8. » abdominator (GRAV .), P, ÖG: Linköping, på buskar 6.6. » nigrocinctus (GRAV.), P; Öl: Stora Rör 20.6, ängsmark. Phygadeuon cephalotes (GRAV.), 7; Sm.: Hvittaryd 21.7, på timmer. Tryphonide2e. Mesoleptus fugax (GRAV.), &; ÖL: Halltorp 21.6, buskmark. Mesoleius insolens (GRAV.), &, ÖG.: St. Lars, sept. Thryphon Signator (GRrRav.), 9; ÖL: Färjestaden 19.6, ängsmark. Exenterus pumilus (HOLMGR.), &; ÖN: Halltorp 26.6, ängsmark. Pimplarie. : . Meniscus Catenator (PANzZ.), 9; Sm.: Vernamo, gräsmark 10.7, 15.7- KXorides collaris (GRAv.), $, var, Sm.: Hvittaryd, på timmer 21.7. Ophionide. Banchus Falcator (FABR.), &, 9; ÖL, Smål., på sandmarker, buskar, Czirszum och timmer 25.6—23.7. 8 KSURTERAGE DERSCHUTZMITIEEL DER PELANZEN GEGEN RAUPENFRASS. VON (Er JLAGERHEIM. In seinem Pax sSvecicus (Upsalie 1749) giebt Linné ein Verzeichniss von beinahe 700 Species der schwedischen Flora, die vom Rindvieh, den Ziegen, Schafen, Pferden, Schweinen und Renntieren gefressen oder verschmäht werden!, und in seiner Flora oeconomica Svecie (Lund 1806) liefert A. J. Retzius ähn- liche Angaben bei zahlreichen weiteren schwedischen Pflanzen, äber welche LINNÉ 1. c. nichts mitteilt. Zahlreiche diesbeziägliche Angaben finden sich ferner bei GUNNERUS (Flora Norvegica, Nidro- sie 1766). Obgleich also schon die alten Autoren zahlreiche Beob- achtungen tber das Verhalten phytophager Wirbeltiere den Pflan- zen gegeniber angestellt und publiciert hatten, ist auf diesem For- schungsgebiet in neuerer Zeit nur verhältnissmässig wenig exakt ge- arbeitet worden, sodass ERRERA 1886”? in Bezug auf dasselbe nicht ohne Recht von »un ordre de recherches trop negligé» reden konnte. In Bezug auf die Arbeiten iäber die Schutzmittel der Pflan- zen gegen Tiere sagt ERRERA 1. c. treffend: »Une lacune est commune å toutes ces publications. Les différentes procédés de défense qui y sont énumérées ont été plutöt déduits que démon- trés, plutöt devinés qu'observés..... L'observation est le crible qui doit séparer, ici comme partout, les hypothéses fantaisistes ! Vergl. auch D. TENGMALM, Försök till en förbättrad Pan Svecicus (Nya Hushållsjournalen 1779—1780). > L. ERRERA, I'efficacité des structures défensives des plantes (Bull, d, 1. Soc. roy. d. Botanique de Belgique 1886). Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900). I 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. des inductions bien fondées. Il y a donc å établir quelle est, pour chaque espéce, I'efficacité de ces caractéres auxquels on attri- bue un röle protecteur. Il ne suffit pas, par exemple, de dire que certaines plantes sont vénéneuses; il faut encore prouver que les animaux, guidés par cette expérience héréditaire qui s'appelle V'instinct, n'y touchent réellement pas. Car s'ils mangeaient ces plantes malgré leur toxicité, il en résulterait bien un dommage pour eux, mais aucun profit pour les plantes». Um einigermaassen sichere Resultate erhalten zu können, missen noch viele sorgfältige, auf möglichst viele Pflanzen und omnivore Tiere ausgedehnte Beobachtungen und Experimente an- gestellt werden. In neuerer Zeit ist eigentlich nur eine Arbeit erschienen, die dieses Thema grändlich und erschöpfend in Be- zug auf eine Tierklasse behandelt, nämlich die Abhandlung von E. StaAHL, Pflanzen und Schnecken?. Durch zahlreiche Beobach- tungen im Freien und durch Fätterungsversuche im geschlossenen Raume ist STAHL zu dem Resultat gekommen, dass die vielen von ihm untersuchten Pflanzen, mit Ausnahme gewisser Cultur- pflanzen, durch verschiedenartige mechanische oder chemische Schutzmittel gegen vollständige Vernichtung durch Schnecken ge- schätzt sind. Spätere Beobachtungen von anderen Forschern? haben die Ergebnisse StAHLr's bestätigt und erweitert. STAHL hält es fär wahrscheinlich, dass viele der bei der Beobachtung der Schnecken als Schutzmittel erkannten Einricht- ungen sich mit mehr oder weniger grossen Einschränkungen auch als Schutzmittel gegen andere omnivore 'Tiere herausstellen wer- den und hat zur Präfung dieser Vermutung Experimente mit Heuschrecken (Stenobothrus-Arten) angestellt, die fär die Rich- 3 Sep. aus Jena, Zeitschr. f. Naturw. u.. Med., Bd. KAT NES HSE DENA 1888. 1 F. LUDWIG, Die Beziehungen zwischen Pflanzen und Schnecken, p. 38 (Botan. Centralbl. Beih., Jahrg. 1891). Eine Einschränkung erfahren die Resultate STAHL's insofern, dass LE- WIN nachgewiesen hat, dass die Rhaphiden-Pflanzen nicht durch die Rhaphi- den gegen Tierfrass geschätzt sind, sondern durch die Gifte, die in den rha- phidenfiihrenden Pflanzen (oft in derselben Zelle wie die Rhaphiden) vorkom- men; die Rhaphiden dienen nur als Instrumente fir Giftäbertragung (vergl. L. LEWIN, Ueber die toxicologische Stellung der Raphiden in Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Bd. XVIII, 1900). LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 2 tigkeit seine Vermutung sprechen. Da die omnivoren Insekten durch ihr massenhaftes Auftreten die Gewächse aufs ärgste schä- digen und in der Not auch viele andere Pflanzen als ihre Lieb- lingsarten fressen, so wäre die Herbeiziehung von Beobachtungen uber diese Tiere zur Entscheidung der Frage von den Schutz- mitteln der Pflanzen gegen Tierfrass wichtig, worauf schon ERRERA und STAHL in ihren engefährten Arbeiten aufmerksam gemacht haben. Gute Gelegenheit zu solchen Untersuchungen bietet sich, wenn omnivore Insekten verheerend auftreten. Die omnivoren Insekten fressen nicht jede beliebige Pflanze mit demselben Appe- tit, sondern sie haben ihre Lieblingsarten, gegenäber welchen sie sich als Specialisten verhalten? und die also nicht gegen ihren Angriff geschiätzt sind. Erst wenn die Lieblingsspeise ein Ende nimmt oder wenn sie in eine Gegend versetzt werden wo die Lieblingsspeise fehlt, werfen sie sich iber andere Pflanzen her, und dann sind die Beobachtungen dariäber, welche Pflanzen stark und welche nicht oder wenig angegriffen werden, anzustellen. Es wird sich dann zeigen, welche Pflanzen gegen die betreffende Tierspecies geschitzt sind und welche nicht, und ferner wird es sich zeigen, ob das anscheinend omnivore Insekt wirklich dieses Epithet verdient, ob es nicht eher in grösserem oder geringerem Grade Specialist ist. Je nach der Zusammensetzung des Pflanzenvereins, in welchem die Insekten verheerend auftreten, und je nach der Zahl der fres- senden Tiere wird die Stärke des Angriffes verschieden ausfallen. An einer Stelle wo die Leibspeise des Insekts reichlich vorhanden ist, werden z. B. die ibrigen Pflanzen gänzlich geschont oder nur wenig angefressen, während sie an einem anderen Orte, wo die Leibspeise spärlich vorkommt und deshalib bald vertilgt wor- den ist, stark unter dem Angriff der Tiere zu leiden haben. Es sind deshalb die Beobachtungen im Freien an vielen Orten anzu- stellen unter Beräcksichtigung der vorhandenen Zahl der Insek- ten, und sie sollen wenn möglich durch vergleichende Fitterungs- versuche im geschlossenen Raume controllirt und ergänzt werden, Es ist sonst oft schwer zu sagen, ob eine Pflanze lieber als eine andere gefressen wird. Die zur Beobachtung geeigneten Insektenspecies betreffend, möchte ich die folgenden vorschlagen, die sämmulich viele ver- EINVergl i STAHL IC: pi I3- (SS 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. schiedene Pflanzenarten angreifen. Bei jedem Insekt sind die Nährpflanzen nach KALTENBACH" angegeben. Käfer: Donacia Menyanthidis F.: Nymphea, Sparganium, Potamo- geton, ÅAlisma Plantago, Hydrocharis, Iris, Phragmites, Baldingera arundinacea. Melolontha vulgaris L.: Lönum usitatisstmum, Åesculus, Acer, Vitis vinifera, Rosa, Prunus, Pyrus, Daucus carota, Sola- num tuberosum, Betula, Fagus, Quercus, Secale, Larix. Falter: Vanessa Cardui L.: Malva rotundifolia, Achillea Millefolium, Artemisia vulgaris, Gnraphalium luteoalbum, Helichrysum arenarium, Filago arvensis, Carduus nutans, Cirsium- Arten, Onopordon Åcanthium, Cynara Scolymus, Centau- rea benedicta, Urtica. Melitea Maturna L.: Scabiosa, Fraxinus excelsior, Melampy- rum nemorosum, Veronica, Plantago, Populus tremula, Salix caprea, Fagus. Sphinx Ligustri L.: Spir&a, Ligustrum vulgare, Syringa vul- garis, Fraxinus excelsior, Sambucus, Salix, Betula, Ne- rum, Ilex, Celtis, Daphne, Symphoricarpus, Viburmun opulus, Quercus. Arctia Caja L.: Åconitum, ÅAlliaria, Capsella bursa-pastoris, Sarothamnus, Rubus, Sambucus, Senecio, Lappa, Lactuca, Lampsana communis, Taraxacum, Hyoscyamus, Melissa, La- mium, Glechoma, Plantago, Åtriplex, Urtica, Corylus avellana. Ocneria dispar Hp.: Zilia, Prunus, Pyrus, Cotoneaster, Rosa, Fraxinus, Ulmus, Populus, Salix, Betula, Alnus, Fagus, Quercus, Corylus avellana, Carpinus. Porthesia chrysorrhoea HB.: Prunus, Pyrus, Mespuus, Sor- Sof NER KATTENBACH, Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der Insehten Stuttgart 1874. pr LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN: RAUPENFRASS. 213 bus, Crategus, Sanguisorba officinalis, "Salix, Ulmus, Quercus, Carpinus, Fagus, Corylus. Dasychira fascelina HB.: Sarothamnus, Medicago, Trifolium pratense, Genista, Onobrychis, Prunus spinosa, Cotoneaster, Rubus, Åchillea, Taraxacum, Calluna, Plantago, Rumex, Populus, Salix, Corylus, Quercus. Spilosoma lubricipeda HB.: Hesperis, Iberis, Viola, Epilo- bum, Sambucus, Tanacetum Balsamita, Hieracium Pilo- sella, Taraxacum, Syringa, Polemonium, Mentha silve- stris, Nepeta, Plantago, Beta vulgaris, Polygonum Per sica- ria u. P. hydropiper, Morus alba, Rubus, Philadelphus coronarius, Iropeolum majus. Lymantria Monacha L.: Zilia, Pyrus Malus, Prunus dome- stica, Vaccinium Myrtillus, Betula, Fagus, Quercus, Sa- UAE (Te erntS AR I USAS LU DA Mamestra Chenopodii F.: Brassica, Sarothamnus, Trifolium, Petroselinum, ÅApium, Scorzonera, Lactuca sativa, Sonchus oleraceus, Salsola, Chenopodium, Atriplex hortensis, Aspa- ragus. Calocampa exoleta L.: Lychnis, Linum, Sarothamnus, Genmn- sta, Önonis, Pisum, Lotus, Phaseolus, Rubus ideus und R. saxatilis, Conium, Cherophyllum temulum, Serratula, Solidago Virgaurea, &Cirsium arvense, Lactuca sativa, Tragopogon, Petasites, Solanum, Digitalis, Chenopodium, Åtriplex, Beta, Polygonum aviculare, Aristolochia, Euphor- bia, Salix caprea, Asparagus, Lonicera, Reseda, Papaver, Sedum Telephium, Hippophai. Plusia gamma L.: Brassica, Linum, Ononis, Trifolium, Pisum, Contwum, Dipsacus, Lappa, Cirsium, Lactuca, Sonchus, Ni- cotiana, Urtica, Cannabis, Zea Mays. Brotolomia meticulosa L.: Clematis, Cheiranthus, Stellaria media, Pyrus, Rosa, Geum, Pimpinella, Conium, Artema- sia, Primula, Anagallis, Borrago, Verbascum, Atriplex, Beta, Polygonum Sieboldii, Urtica dioica, Mercurialis, Humulus, Lamium album. Acronycta Rumicis L.: Prunus, Potentilla reptans, Rubus, Cirsium, Calluna, Vaccinium Myrtillus, Menyanthes, 5 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Euphrasia officinalis, Veronica, Polygonum Persicaria, Rumex crispus, Euphorbia, Populus, Salix, Quercus. Crocallis elinguaria HB.: Zilia, Sarothamnus, Genista, Pyrus communis, Prunus spinosa, Lonicera, Vaccinium, Populus, Salix, Quercus. Selenia lunaria S. V.: Åcer, Prunus, Pyrus Malus, Crategus, Rosa, Cornus, Sambucus, Viburnum Opulus, Fraxinus, Syringa, Ulmus, Corylus, Quercus, Carpinus, Salix, Ber- beris. Tortrix podana Scor.: Clematis, Rhamnus, Rosa, Rubus, Prunus, Sorbus aucuparia, Bryomnia, Cornus mas, Vac- cinium Myrtillus, Ulmus, Populus tremula, Salix, My- rica, Betula, Alnus, Quercus, Corylus, Pinus, Juniperus. Coleophora anatipenella HB.: Zzilia, Prunus, Crategus, Po- pulus tremula, Salix, Betula, Alnus, Fagus, Corplus, OÖuercus. Fliegen: Phytomyza albiceps Meic.: Papaver Rhoeas, Pimpinella magna, Valerianella, Chrysanthemum - Leucanthemunm, Sonchus, Senecio Facobea u. S. vulgaris, Bidens tripar- tita, Cirsiwm arvense u. C. oleraceum, Centaurea Ffacea, Taraxacum, Lithospermum arvense, Galeopsis, Ballota, Leonurus, Åtriplex, Helianthemum, Sambucus. Blattläuse: Aphis Papaveris F.: Papaver, Capsella, Hypericum, Vicia Faba, Phaseolus, Aegopodium, Anthriscus, Aethusa, Scan- dix, Galiwum aparine, Valeriana, Chrysantemum, Matri- caria, Senecio, Scorzonera, Lactuca, Helichrysum, Cirsium, Digitalis, Chenopodium, Atriplex, Beta, Asparagus, Da- tura, Nerium. Aus dieser Liste polyphager Insekten, die leicht um noch viele Arten, besonders von Spinnern und Eulen, vermehrt wer- den könnte, lassen sich verschiedene Schliässe ziehen. Von Bäu- 6 LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 215 men und Sträuchern werden am liebsten Salix, Quercus und Prunus gefressen, von Kräutern am liebsten Compositen (speciell Cirszum) und Chenopodiaceen. Von den verschiedenen Familien sind die MRosaceen, Salicineen und Compositen am meisten be- Hebt. Aus der Liste geht ferner hervor, dass fast sämmtliche Insekten, die Betula angreifen auch MFRosaceen fressen und ge- wöhnlich auch Sa/lzcineenr, ferner dass sämmtliche Arten, die Vaccinium fressen auch KRosaceen und Salix auf ihrem Speise- zettel haben und dass schliesslich fast alle Liebhaber der Legu- minosen auch mit Compositen vorlieb nehmen. Ferner ist her- vorzuheben, dass Ålnus weniger als Betula angegriffen wird und dass mehrere fär andere Tiere sehr unangenehme Pflanzen wie Urtica, Solanaceen und gewisse Umbelliferen von mehreren der oben verzeichneten polyphagen Insekten verzehrt werden. Von grösseren Familien, die nur sehr wenig oder gar nicht unter dem Angriff genannter Insekten zu leiden haben, sind hervorzuheben die Ranunculaceen, die Borragineen, die ÖOrchideen und die Liliaceen. Die Ranunculaceen gehören bekanntlich zu denjenigen Pflan- zen, die nur ungern von omnivoren Tieren angerährt werden, wahrscheinlich wegen der bitteren Stoffe, die sie enthalten. Nach LINNÉ und RETZIUS werden sie mit Ausnahme der 7halictrum- Arten fast nur von Ziegen oder Schafen angebissen; die von ERRERA angefährten Ranunculaceen gehören sämmtlich zu seinen Gruppen »dédaignées> und »évitées». Dass die Ziegen nicht ungern scharf schmeckende Pflanzen fressen, ist wohlbekannt; dem Ziegenbock ist eine Cigarre oder ein Stäck Kautabak ein Leckerbischen. Nach STaHL's Experimenten liessen Schnecken die ihnen vorgelegten Ranunculus-Blätter unberiährt oder benagten sie nur schwach. Dass auch polyphage Insekten im Allgemeinen die Ranunculaceen in Ruhe lassen, erkennt man, wenn man die ersten Seiten in KALTENBACH's »Pflanzenfeinde» durchliest. An Arten folgender Gattungen sind nach ihm iberhaupt keine fres- sende Insekten oder nur Specialisten beobachtet worden: Åtra- gene, Adonis, Myosurus, Eranthis, Helleborus, Isopyrum, Ni- gella, Actea, Cimicifuga; an Åconitum, Trollius und Peona frisst nur je ein polyphages Insekt, und auch fär die tbrigen Gattungen sind in Verhältniss zu anderen Familien wie die Rosa- 7 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900.” ceen, Leguminosen etc. nur wenige omnivore : Insekten ver- zeichnet. In ihrem Verhalten zu weidenden Tieren und Schnecken stimmen die Borragineen mit den Ranunculaceen so Zziemlich uberein, sie werden jedoch in höherem Grade von polyphagen Insekten befallen als diese7; an Åsperugo- und Echinospermunm- Arten ist jedoch nach KALTENBACH Insektenfrass nicht beobachtet worden. Was die Orchideen betrifft, so giebt es wenige Pflanzen, die so gut geschitzt gegen Tierfrass sind wie diese. Nicht nur von grösseren Tieren und Schnecken, sondern auch, und wie es scheint in noch höherem Grade, von Insekten werden sie verschmäht. KALTENBACH giebt nur 2 Insekten an, deren Raupen Orchideen (ausser anderen Pflanzen) fressen; sogar Specialisten scheinen den Orchideen zu fehlen. Dieses Geschätztsein der Orchideen gegen Tierfrass därfte fär diese Pflanzen, die sich nur langsam ver- mehren, eine Lebensbedingung sein. Sehr bemerkenswerth ist, dass fast sämmtliche Pflanzen mit Knollen oder mehr oder weni- ger zwiebelartigen Rhizomen von den pflanzenfressenden Insekten unberährt gelassen werden. So. werden von KALTENBACH fär folgende Gattungen gar keine Insekten angegeben: Erantlis, 4 Oxalis, Adoxa, Cyclamen, Lathrea, Crocus, Gladiolus, Ga- lanthus, Leucojum, Tamus, Tulipa, Erythronium, Fritillaria, Muscari, Scilla, Ornithogalum (incl. Gagear), Corydalis und Lilium werden nur von je einem Specialisten angegriffen, Col- 1 RS chicum von 2 Specialisten, Varcissus von 2 Specialisten und einem polyphagen Blattlaus. Die meisten Insekten, die Liliaceen, Colehicaceen und Irideen angreifen, leben an Gattungen mit langgestrecktem Rhizom wie fris (16 Insekten), Veratrum (5), Anthericum (3), Convallaria (6). Eimen fast absoluten Schutz gegen ”"Tierfrass scheinen die Aroideen zu besitzen. ÅArum ma- culatum und AÅcorus Calamus werden nach Retzius von den ” Nach STAHL (1. c: p. 64) frassen Heuschrecken gern die ihnen vwor- gelegten Borragineen, Labiaten wurden dagegen entweder gar nicht oder nur in der Not schwach angebissen. 5 Nicht bericksichtigt habe ich Allum und ÅAsparagus mit resp. 7 und 1I Insekten, da es sich hier um cultivierte Arten zu handeln scheint (vergl. STAHL, wl5l ep. (KIA): LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 217 Tieren nicht gerährt, Calla palustris nur vom Renntier. Auch Schnecken lassen nach STAHL die Aroideen unangetastet und dasselbe ist der Fall mit den pflanzenfressenden Insekten”. Viel- leicht beruht die grosse geographische Verbreitung des Kalmus zum Teil hierauf. Die Helobieen werden verhältnissmässig wenig von Tieren angegriffen, mehr an Tierfrass leiden die Typhaceen und vor allen ist dies der Fall mit den Glumifloren, speciell den Gräsern. Bemerkenswerth ist, dass die gallenerzeugenden Tiere den Moönocotylen gegeniber sich ganz ähnlich verhalten. Von den 73 Cecidien, die v. SCHLECHTENDAL"? fir deutsche Monoco- tylen anfährt, kommen 71 an Glumifloren vor, die beiden tbrigen an Lilium und Tofieldia. Als allgemeine Regel kann man den Satz aufstellen, dass die Monocotylen viel weniger an Insekten- frass leiden als die Dicotylen. Auffallend ist ferner die geringe Zahl von Acarocecidien, die an Monocotylen beobachtet worden sind. SCHLECHTENDAL verzeichnet nur 8 Acarocecidien, die auf Monocotylen vorkommen, während die Dicotylen nicht weniger als 330 tragen. Damit steht in Einklang, dass nach LUNDSTRÖM!! den Monocotylen die Acarodomatien vollständig fehlen. Auf einen Erklärungsversuch dieser auffallenden »Abneigung» der Arthro- poden gegen die Monocotylen kann ich mich nicht hier ein- lassen, sondern begniäge mich damit, die Aufmerksamkeit darauf zu richten. In der auf S. 212—2 14 mitgeteilten Liste omnivorer Insekten vermisst man ein der schädlichsten, den Frostfalter (Cheimatobia brumata 1.). Wie allgemein bekannt lebt die Raupe dieses Falters hauptsächlich von den Blättern der Obstbäume, ist aber auch oft an anderen Bäumen fressend beobachtet worden. In der That ist seine Speisekarte eine sehr reichhaltige wie die folgende Zusam- menstellung seiner Nährpflanzen nach KALTENBACH zeigt: TJzilia, Åesculus, Acer, Fuglans, Prunus, Pyrus, Crategus, Mespilus, 3 Das Vorkommen der Raupe von Ågvrotis janthina S. V. auf Arum maculatum scheint nicht ganz sicher gestellt zu sein ; vergl. KALTENBACH 1. ec: pl 707. 10 D. H. R. Vv. SCHLECHTENDAL, Die Gallbildungen (Zoocecidien) der deutschen Gefässpflanzen (Jahresber, 1890 d. Ver, f. Naturk. z. Zwickau). 11 A. N. LUNDSTRÖM, Die Anpassungen der Pflanzen an Thiere; p: 55 (Nov. Act. Reg: Soc. Sc. Upsal., Ser, III, 1886): 9 AMS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Sorbus, Rosa, Ulmus, Salix, Betula, Fagus, Corplus, Carpinus, Quercus uwnd Rhamnus. Nach DEcAux und FoRrTIER?? greift der Falter in Frankreich auch Cydonia, Crategus, Rubus, Arme- niaca, Persica und Castanea an. Beinahe die Hälfte genannter Nährpflanzen gehört den Rosaceen an und wahrscheinlich greift der Parasit die ubrigen Nährpflanzen im Allgemeinen und im höheren Grade nur dann an, wenn ihm Rosaceen nicht zu Gebote stehen. Dass Cheimatobia brumata in der Not auch Kräuter frisst, Wurde schon von LINNÉ!? beobachtet, und dass dies unter Umständen in grosser Ausdehnung der Fall sein kann, zeigte sich bei den Verheerungen, die der Spanner seit einigen Jahren in gewissen Teilen des arktischen Norwegens anstellt. Der im siädlichen und mittleren Skandinavien häufige Frost- falter geht in Norwegen. nach LaAMPa!t nach Balsfjord im Amt Tromsö, wo er von SPARRE SCHNEIDER!) beobachtet wurde. Da in diesen nördlichen Gegenden Obstbäume aus nahe liegendem Grunde nicht cultiviert werden, wiärde man nicht glauben, dass Cheimatobia brumata hier verheerend auftreten wärde. In dem letzten: Jahrzehnt ist dies jedoch van. mehreren; Orten mA mt Tromsö der Fall gewesen. Im Juni und Juli 1893 beobachte ScHÖYEN!6 eine Menge von Raupen auf Betula, Sorbus aucu- paria und Prunus Padus im Bardothal, besonders um Strömsmo, und um Moen im Maalselvthal. Im Jahre 1896 und 1897 traten sie verheerend auf Sorbus aucuparia und Prunus Padus bei 1? DECAUX et E. FORTIER, La Cheimatobia brumata Dup., ses invasions en France. (Journ. d'agric. prat. LVIII, t. 2, 1894). 3 Noxa Insectorum, pag. 17, Holmix 1752 (» Foliis autem omnibus post- quam arbores has spoliaverat, in sponte natas herbas proximas migravit easque consumsit»). 14 SS LAMPA, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrole- pidoptera, p. 106 (Stockholm 1885). 13 Später hat SCHNEIDER darauf hingewiesen, dass die von ihm zwischen Tagvandet und Balsfjorden beobachtete Cheimetobia ebenso gut Ch. boreata als Ch. brumata sein konnte; vergl. [. SPARRE SCHNEIDER, Lepidopterfauna'en på Tromsöen og i nermeste omegn, p. 70 (Tromsö Mus, Aarsh. 15, 1893). 16 W, M. SCcHÖYEN, Beretning om Skadeinsekter og Plantesygdomme i 1893, p. 21 (Aarsb. ang. d. offentl. Foranstalt, t. Landbrug. Fremme i aar. 1893); Larveherjinger paa Birkeskoven i Tromsö Amt (Tidskr. f. Skovbrug, Aarg. 2, 1894); Beretning etc: 1897, p. 37 (Aarsb. etc. 1897). 10 LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 219 Sortland in Vesteraalen (Lofoten)!7 und im Jahre 1897 verheerten sie die Birken und Ebereschen auf Tromsö!?. Im Sommer 1898 hatte die Chezmatobia Lyngen erreicht und verheerte den Birken- wald im Signaldal auf grossen Strecken!?. Die Verheerung des Birkenwaldes auf "Tromsö und dem gegeniäberliegenden Festlande setzte sich in den Sommern 1898 und 1899 mit grosser Inten- sität tort. Im verflossenen Sommer als ich den Gegenstand in Tromsö studierte, war die Verheerung laut mändlicher Mitteilung des Herrn Apotheker P. SVENDSEN in Tromsö weniger schlimm als im Sommer 1899. Wie es damals auf Tromsö aussah geht aus folgender Schilderung SPARRE SCHNEIDER's”? hervor: »Die Verheerung des Laubwaldes von Seiten der Brumata-Raupen auf Tromsö und in der nächsten Umgebung ist schauderhaft gewesen, grosse Strecken sind total abgefressen, die Bäume zum Teil ein- gegangen, und möglicherweise wird es sich im nächsten Jahre zeigen, dass die Bäume in noch grösserer Ausdehnung sterben werden, da die Verwistung wahrscheinlich noch ein Jahr rasen wird. Die Raupen frassen schliesslich alles mögliche in den Gärten: Papaver, Saxifraga und die unglaublichsten Dinge. Auf der Insel hatte man eine Menge Bäume geleimt, und ich sah schon etwa 1000 Weibcechen im Leim auf vielen Bäume todt sitzen, sie waren aber so massenhaft vorhanden, dass sie tiber die todten wie tuber eine Briäcke krochen; wie es mit dem Wald gehen wird, wo nicht geleimt worden ist, ist nicht leicht zu sagen. Aus der ferneren Umgebung von Tromsö habe ich dagegen nichts von einer stärkeren Verheerung in diesem Jahre gehört». Auch im Sommer 1900 war jedoch die Verheerung schlimm genug, wie aus der grossen Zahl kahl gefressener und absterben- der Bäume und Sträucher leicht ersichtlich war. Da die Lieb- lingsspeise der Raupen, Obstbäume, in Tromsö nicht vorhanden waren, so mussten sie sich auf andere Pflanzen werfen. Dass sie dabei Sorbus aucuparia und Prunus Padus bevorzogen und schlimm zurichteten ist verständlich, da ja diese zu derselben 17 SCHÖYEN, Beretning etc. 1896, p. 50 (Aarsb. etc. 1896); Beretning ete. 1897, Pp: 37. 18 SCHÖVEN, Beretning etc. 1897, p. 37- 19 SCHÖYEN, Beretning etc. 1899, p. 33 (Aarsb, etc. 1899). 20 SCHÖYEN, Beretning etc. 1899, p. 34- IG 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Familie wie Aepfel und Birnen gehören, sie begniigten sich aber nicht? damit, sondern fielen auf den Birkenwald, der mit dem rauhen Klima schon genug zu kämpfen hat, her und richteten ihn auf das ärgste zu. Aber auch das Birkenlaub war den gefrässi- gen Raupen nicht genug, sie griffen auch die Blätter zahlreicher 12 LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 221 . Sträucher und Kräuter an, sodass die Vegetation an vielen Orten, besonders im sädlichen Teil der Insel, ein sehr trauriges Aussehen hatte. Es schien mir nun ven Interesse zu sein zu untersuchen, welche Pflanzen die Raupen, die in Ermangelung ihrer Lieblings- speise omnivor auftraten, mehr oder weniger oder gar nicht an- griffen, um zu sehen, ob die Schutzmittel, die die meisten Pflan- zenarten gegen Frass sowohl von grösseren Tieren als von Schnec- ken besitzen, den C/hezmatobia-Raupen gegeniber sich wirksam zeigten. j Betreffend die Art und Weise, auf welche die Raupen die Pflanzen angreifen, sei auf die ausfährliche Mitteilung von PEY- RON”! verwiesen. Auch bei der Verheerung der Vegetation um Tromsö verhielten sich die Raupen in dieser Beziehung wie in sädlichen Oertlichkeiten; sie frassen zuerst Löcher in das Blatt: parenchym und liessen gröbere Nerven stehen, bis auch diese schliesslich in der Not zum grossen Teil verzehrt wurden (vergl. Figg. 1 Ålchemilla vulgaris, 2 Salix nigricans, 3 Betula odo- rata, 4 Prunus Padus, 5 Caltha palustris). Blätter mit wenig hervortretenden Nerven, wie z. B. Myrtillus nigra, Viola bi- flora etc., wurden öfters direkt vom Rande angegriffen und verzehrt. Ich gebe jetzt ein Verzeichniss der von mir in ihrem Ver- halten zu den C/hezmatobia-Raupen beobachteten Pflanzen. Sämmt- liche Pflanzen wuchsen in der Umgebung der Stadt Tromsö. Die Namen derjeniger Pflanzen, die stark angegriffen wurden, sind fett gedruckt, diejenigen, die zwar gefressen wurden aber in nicht besonders hohem Grade, sind mit gewöhnlichen Typen gedruckt, diejenigen, die nur sehr wenig benagt wurden (offen- bar nur in äusserster Not), sind kursiv gedruckt und diejenigen, die gänzlich unberährt blieben, sind gesperrt gedruckt; Arten, die der norwegischen Flora fremd sind (und also in Gär- ten etc. cultiviert wurden), sind in Klammern aufgefiährt??. ?1 JOHN PEYRON, Frostmätaren eller Frostfjäriln, p. 51, Fig. 1—3 (Ento- molog. Tidskr., Årg. 19, 1898). ? Die Arten sind geordnet nach Enumerantur Plante Scandinavie, I Lund 1896. , 13 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900 Achill&a Millefolium Tanacetum vulgare (cult.) Artemisia vulgaris Gnaphalium silvaticum (Bellis perennis) Erigeron elongatus Solidago Virgaurea Tussilago Farfara Saussurea alpina Cirswum heterophyllum Mulgedium alpinum Crepis paludosa Hieracium sp. Taraxacum offi cinale Leontodon autumnalis (Doronicum sp.) (Callistephus chinensis) Sambucus sp. (cult.) Valeriana officinalis (Valeriana capitata) (Viburnum Tinus) Galium boreale (Lonicera sp.) (Symphoricarpus racemosus) Campanula rotundifolia Myosotis palustris Polemonium coeruleum (Phlox Drummondii) (Syringa vulgaris) Gentiana campestris (Solanum tuberosum) (Linaria sp.) Veronica officinalis Veronica serpyllifolia Euplhrasia officinalis Ålectorolophus minor Melampyrum pratense Trientalis europea | i Composite. | Valerianace&Å. RubiacexX. I | Caprifoliace>&. Campanulace&. Borraginace>A. I 14 | Polemoniace&Å. Oleacex&X. Gentianace&. Solanacex&. Scrophulariacex&X. Primulacex&x. FARA ES LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. Primula officinalis (cult.) I Pri | (Primula auricula) NE Cornus suecica Cornace&. Hedera Helix (cult.) Araliace&. Cerefolium silvestre | Carwm Carvi Umbellifer2&e. (Heracleum Panaces) | Acer Pseudoplatanus) ög Enid | ACeracer. Ranunculus acer ] Ranunculus repens Thalictrum aquilegifolium (cult.) Höalietrum; alpinum Anemone Hepatica ( 5 ; Ranunculacezx&Å. Caltha palustris (Fig. Trollius europ&Xus Aquilegia vulgaris (cult.) (Aconitum Napellus) (Welle spicata) ] (Brassica Napus) (Hesperis matronalis) | Arabis alpina WEE deierde. (Hugueninia tanacetifolia) i (Cheiranthus Cheiri) | (Matthiola incana) (Alth&a rosea) Malvace&Å. Geranium silvaticum | . (Pelargonium zonale) | Petantacer: (Tropeolum majus) Trop2>&xolacex. Viola epipsila | Viola canina Viola biflora | Viola tricolor (cult.) Violace&. Melandriuum silvestre Stellaria nemorum Caryophyllace&. Stellaria media Stellaria borealis - in 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Stellaria crassifolia I / Caryophyllace2&Å. Cerastium vulgatum | YLPEN Ribes rubrum I ; | Ribesiacez>&. (Ribes aureum) | Saxifraga Hirculus (cult.) Saxifraga cespitosa (Saxifraga umbrosa) Saxiffasadee xifragace&. (Saxifraga rotundifolia) (Bergenia crassifolia) Chrysosplenium tetrandrum Sedum acre : | Crassulacex&Å. (Sedum kamtschaticum) | Epilobium angustifolium | Epilobium alsinifolium Onagrace&, (Fuchsia sp.) | Pyrus Malus (cult.) Sorbus Aucuparia | . Crategus oxyacantha (cult.) Rosa canina (cult.) (Rosa alpina) (Rosa sp. cult.) Alchemilla vulgaris (Fig. Rubus saxatilis Rosace?&T. Fragaria Vvesca Comarum palustre Potentilla verna (Potentilla atrosanguinea) Geum rivale Spirea Ulmaria Prunus Padus (Fig. 4) Lathyrus pratensis Vicia Cracca Astragalus alpinus Papilionace&A. Lotus corniculata Trifolium repens (Lupinus sp.) | I | | | (Caragana arboresc ens) LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. (Cytisus sp.) Myrtillus nigra Myrtillus uliginosa Vaccinium Vitis idea Pyrola sp. Empetrum nigrum Polygonum viviparum Rumex domesticus Rumex Acetosa Rumex Acetosella (Rheum undulatum) UTtica dioica Quercus Robur (cult.) Fagus silvatica (cult.) Salix lanata Salix glauca Salix nigricans (Fig. 2) Betula odorata (Fig. 3) Betula nana Ålnus pubescens (Lilium Martagon) Paris quadrifolia Camces Eriophorum Scirpus c&2espitosus Calamagrostis etc. Poa alpina Pinus silvestris (cult.) Picea Abies (cult.) Polypodium vulgare Phegopteris polypodioides Phegopteris Dryopteris Cystopteris fragilis E-juisetum arvense Selaginella spinulosa Meine Beobachtungen Pflanzenspecies erstreckt. Papilionace>&A. EricacexA. Empetrace&A. Polygonace>e. Urticacex&. Cupuliier2&. Salicacex. Liliace&. Cyperace&. GraminacexX. I J | | | Betulaceze. I | | ( | la | |C Coniferze. Polypodiace>. Equisetace>. Lycopodiacex&. haben sich also auf ungefähr Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900). 17 153 22X 22) I 50 Sie wurden sämmtlich im Freien ange- 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. stellt; leider hatte ich keine Gelegenheit, Fitterungsversuche im geschlossenen Raume anzustellen. Ich gebe gern zu, dass sowohl Fitterungsversuche als weitere Beobachtungen iäber das Verhalten der Raupen zu zahlreichen anderen Pflanzen, die in der obigen Liste nicht aufgefährt sind, sehr erwinscht wären, aus den jetzt vorliegenden Beobachtungen därfte man jedoch, scheint es mir, einige ziemlich sichere Schliässe ziehen können. Zu einem all- gemeinen Resultat wird man erst dann kommen können, wenn zahlreiche omnivore Insekten auf ihr Verhalten zahlreichen Pflan- zenarten gegeniber untersucht worden sind. Wir wollen zunächst diejenigen Pflanzen besprechen, die besonders gern von den Chezmatobira-Raupen gefressen werden (und also in der Liste fett gedruckt sind). Es sind dies vor allen die Rosaceen, ferner Arten der Cornaceen, Aceraceen, Gerania- ceen, Violaceen, Ribesiaceen, Ericaceen, Polygonaceen, Cupuli- feren und Salicineen; keine dieser Familien enthält Arten, die gänzlich gemieden oder nur in äusserster Not gefressen werden: Gefressen, wenn auch nicht so gern wie die Arten obengenannter Familien, werden ferner die Caprifoliaceen, Oleaceen, Primula- ceen (mit Ausnahme von Zrzentalis), Cruciferen, Saxifragaceen und Onagraceen. Eigenthiämlich verhalten sich die Betulaceen: Betula wird begierig, Alnrus fast gar nicht gefressen: Es geht aus dieser Aufzählung hervor, dass die Lieblingspflanzen der Chez- ;natobza den verschiedensten Familien angehören. Eine änln- liche Speisekarte scheinen auch andere vielfressende Raupen zu besitzen wie z. B. Ocneria dispar, Lymantria Monacha, Coleo- phora anatipenella u. a. (vergl. die Listen auf pagg. 212—214). Eine Erklärung dieses eigenthimlichen Verhbaltens ist so viel ich weiss nicht gegeben worden. Von vorn herein ist es ja wahrschein- lich, dass alle diese Pflanzen irgend einen gemeinsamen Stoff enthalten, der den Raupen besonders gut mundet. Ich glaube ziemlich bestimmt behaupten zu können, dass dieser fragliche von den Cheimatobia-Raupen so beliebte Stoff GERBSTOFF ist. Die mit Vorliebe gefressenen Pflanzen sind nämlich sämmtlich als sehr gerbstoffreich bekannt. Mit Ausnahme der Cruciferen, die wenigstens zum Teil gerbstofffrei sein sollen”??, enthalten auch 22 R. BUTTNER, Ueber Gerbsäure-Reactionen in der lebenden Pflanzen- zelle, p. 36 (Inaug. Diss. Erlangen 1890). 18 LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN RAUPENFRASS. 227 die tubrigen gefressenen Arten der Caprifoliaceen, Oleaceen etc. Gerbstoff, zum Teil sogar in grosser Menge (Springa, Saxi- fragaceen). Das Verhalten der Raupen zu einigen Familien, von welchen einige Arten gefressen werden, andere nicht, scheint mir auch fär meine Ansicht zu sprechen, Durch die Untersuchungen von DANIEL”! ist es bekannt, dass die Cichoriaceen weniger Gerbstoff enthalten als die Corymbiferen und die Cynarocepha- len und damit stimmt, dass von den 5 beobachteten Cichoria- ceen 4 gänzlich verschmäht werden, während von den 12 Co- rymbiferen und Cynarocephalen nur 3 ganz gemieden werden. Als zweites Beispiel können die Crassulaceen aufgefährt werden. Die Sedum-Arten sind bekanntlich durch ihr Gerbstoffreichthum characterisirt, eine Ausnahme von der Regel macht jedoch .S. acre”?, das nur sehr wenig Gerbstoff enthält. In Uebereinstim- mung hiermit wird diese Art nicht von den Frostfalterraupen ge- rährt, während das gerbstoftreiche S. kamtschaticum gefressen wird. Nach der Angabe der Autoren soll Gerbstoff bei Sola- num”? und Cytisus?" fehlen oder fast fehlen; wie aus der Liste der Nährpflanzen hervorgeht gehören diese Gattungen zu den- jenigen, die von Chezimatobia ganz vermieden werden. Sehr wenig Gerbstoff sollen die Gräser, die Cyperaceen und die Ly- copodiaceen enthalten, und ein Blick auf die Nährpflanzenliste beweist, dass die Arten dieser Familien entweder gar nicht oder nur in äusserster Not von den Raupen angebissen werden. Auch Hedera, die nur wenig?? (oder zuweilen gar kein???) Gerbstoff ?£ LUCIEN DANIEL, Le tannin dans les Composées, p. 396 (Rev. génér, di Botan;;:t. .2, 1890). ?5 E. WARMING, Om Skudbygning, Övervintring og Foryngelse, p. 97 (Naterh. Foren. Festskr. 1884); STAHL, I c. p. 109. 6 Vergl. A. WIGAND, Einige Sätze iiber die physiologische Bedeutung des Gerbstoffes und der Pflanzenfarbe, p. 121 (Botan. Zeit., Jahrg. 20, 1862) und J. SCcHELL, Physiologische Rolle der Gerbsäure, Kazan 1874 (JUST'S Jaliresb: 1874, p. 873). 7 W. PETZOLD, Ueber die Vertheilung des Gerbstoffs in den Zweigen und Blättern unserer Holzgewächse (Inaugdiss. Halle 1876). ?5 M. WESTERMAIER, Zur physiologischen Bedeutung des Gerbstoffes in den Pflanzen, p. 6 (Sep. aus Sitzungsb. d. kgl. preuss. Akad. d. Wiss. z. Ber- lin, XLIX, 1885). FARETZOLD lc, 19 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. in den Blättern hat, wird von den £rumata-Raupen verschont. Bei dem Vertilgen der Blätter fressen die Raupen, wie schon er- wähnt: (S.. 221 und -Fig.. 1,3, 4), das Parenchym heraus, während sie wenigstens anfangs die gröberen Nerven stehen lassen. Auch dies scheint fär meine Theorie zu sprechen; nach ScHELt: (L. €c: p- 847) und DANIEL (1. c. p. 396) enthalten' die Blätter im All- oemeinen mehr Gerbstoff im Parenchym als in den Nerven. Man wird nun einwenden, dass die in Ruhe gelassenen Ci- choriaceen, Sedum acre, Solanum und Cytisus nicht wegen ihres geringen oder fehlenden Gerbstoffgehalts sondern wegen der An- wesenheit anderer den Raupen unangenehmer Stoffe gegen den Angriff derselben geschiätzt sind. Bei den Cichoriaceen könnte es der Milchsaft sein, wofär der Umstand, dass auch Campanula nicht gerihrt wird, zu sprechen scheint; andere milchsaftfährende Pflanzen wie Papaver werden jedoch gefressen (vergl. S. 219). Bei Sedum acre könnte es das scharfe Alcaloid sein, welches die Pflanze schitzt und dasselbe wiirde man fär Solanum und Cytisus als die Ursache dafir anfähren, dass sie verschont wer- den. Bei Sedum acre "ist jedoch zu bemerken, dass die bei Tromsö wachsende Form durch ihren milden Geschmack ausge- ”zeichnet ist und also das Alcaloid nur in geringen Spuren ent- halten kann. Gegen meine ”Theorie wird man auch anfähren, dass der sehr gerbstoffreiche Ahmus nur in der Not gefressen wird und dass die gerbstofffreien Brassica Napus, Arabis alpina und Hesperis matronalis unter den Angriff der Raupen zu leiden haben. In Betreff der letzteren ist es möglich, dass das in den- selben vorkommende Glycosid, resp. das bei der Einwirkung des Ferments sich bildende Myrosin, den Raupen nicht unangenehm schmeckt. Der Fall ÅZus ist mehr räthselhaft; die Abneigung gegen diese Pflanze scheint Chezmatobia mit anderen Faltern zu teilen (versa. Pm5). Ich will aber nicht behaupten, dass es in allen Fällen nur die Abwesenheit oder das Vorkommen einer nur geringen Menge von Gerbstoff ist, das gewisse Pflanzen gegen den Brumata-Frass schitzt: wenn auch dies wahrscheinlich dabei von grösster Be- deutung ist, so diärfte aus dem Verhalten der Raupen zu den gerbstoffreichen Papilionaceen etc. hervorgehen, dass die Anwe- senheit gewisser den Raupen schädlicher Stoffe gegen Frass 20 LAGERHEIM :' SCHUTZMITTEL GEGEN '"RAUPENFRASS. 220 schiätzen kann. Unter den Familien, von weltéhen ich mehrere Arten in ihrem Verhalten zu der Chezmatobia untersuchen konnte, sind zu nennen die Scrophulariaceen, Umbelliferen, Ranuncula- ceen, Caryophyllaceen, Papilionaceen und Polypodiaceen, deren untersuchten Arten im Allgemeinen nicht oder nur in äusserster Not angefressen wurden. Am reichsten an Gerbstoff diärften die Papilionaceen sein, und von den untersuchten 8 Arten wurden 3 gefressen, allerdings nur in geringerem Grade, arm an Gerb- stoff sind dagegen die Scrophulariaceen, Umbelliferen und Caryo- phyllaceen, die gar nicht oder nur in äusserster Not gefressen werden. Etwas grösser ist wohl der Gerbstoffgehalt der Ranun- culaceen und der Polypodiaceen, die gar nicht oder nur in äus- serster Not angebissen werden. Wenn es auch nach meiner An- sicht die geringe Gerbstoffmenge ist, die wenigstens hauptsächlich die Arten genannter Familien gegen den Angriff der Raupen schitzt, so wäre es ja nicht unmöglich, dass andere in den Blättern vorkommende Stoffe (Alcaloide und Glycoside bei den Ranunculaceen, saponinartige Glycoside bei den Caryophyllaceen, ätherisehe Oele bei den Umbelliferen u. s. w.) auf die Raupen schädlich wirken und sie deshalb vom Fressen der Blätter abhal- ten. Dasselbe gilt -vielleicht auch fär die Valerianaceen, Myo- sotis, Gentiana wu. a. Der Umstand, dass die gerbstoffreichen Coniferen nicht angerihrt werden, wärde man auch als Beweis fur die Anwesenheit anderer schitzender Stoffe (in diesem Fall vielleicht Harze) anfähren. Um die Rhaphiden, die einen so vortrefflichen Schutz nicht nur gegen Schnecken sondern auch gegen gewisse Heuschrecken”?? abgeben, scheinen sich die Bru- mata-Raupen wenig zu kämmern, denn gie fressen die rhaphiden- reichen Onagraceen nicht ungern, vermuthlich weil sie ziemlich reich an Gerbstoff sind. Ueber die eventuellen schiätzenden Eigenschaften der Alcaloide etc. können natärlich nur Experi- mente entscheiden, die ich jedoch in diesem Sommer nicht habe vornehmen können. Es wären Fätterungsversuche auszufähren teils mit solchen Pflanzen, die ausser viel Gerbstoff noch Alca- loide enthalten wie z. B. die Fumariaceen, teils mit Ranuncula- ceen, Caryophyllaceen etc., die durch Injektion mit Tannin u. ESTATE, SA EG 21 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. dgl. gerbstoffreich gemacht worden sind. - Wenn diese noch an- zustellenden Versuche meine Ansicht von der Bedeutung einer ziemlich reichen Gerbstoffmenge bestätigen werden, so ist Chei- matobia brumata eigentlich nicht den Omnivoren beizuzählen, sondern gehört eher in dieselbe Categorie wie z. B. Dezilephila Elpenor L., die im Raupenzustand nur Galium-Arten, Epilobium, Circea, Vitis vimfera, Impatiens nolitangere und Lythrum Salicaria frisst?!. Die fiänf ersten Pflanzen gehören zu vier im System weit auseinander stehenden Familien, sind aber alle durch Rhaphidengehalt ausgezeichnet und zugleich nach STAHL die ein- zigen deutschen Dicotyledonen, welche Rhaphiden besitzen. Ähn- lich diesem "Schwärmer verhalten sich offenbar die folgenden, deren Nährpflanzen nach KALTENBACH angegeben sind: Deilephila lineata HeB.: Galium, Vitis. Deilephila porcellus He.: Galium, Epilobium, Vitis, Lythrum. Deilephila Galiv Be.: Galium, Rubia, Epilobium. Cidaria silaceaia He.: Epilobium, Impatiens. Cidaria luctuata S. V.: Epilobium, Impatiens. Der Umstand, dass zwei Dezilephila-Arten ausser den Rha- phidenpflanzen noch das rhaphidenfreie Lythrum”? aber keine der zahlreichen rhaphidenfiährenden Monocotylen fressen, deutet dar- auf hin, dass es nicht die Rhaphiden sind, denen die Raupen nachgehen, sondern irgend ein anderer Stoff, der zwar oft mit den Rhaphiden zusammen vorkommt??, aber auch ohne Rhaphi- den in gewissen Pflanzen (Lythrum) zu finden ist. Es wäre sonst schwer begreiflich, weshalb die Raupen keine der sehr zahlreichen Pflanzen, die Caleiumoxalat in Form von Drusen (wie bei Ly- Zhrum), Krystallsand etc. enthalten, fressen. Es ist möglich, dass mechanische Schutzmittel gegen die Brumata-Raupen wirksam sein können. Wie aus der Liste der Nährpflanzen hervorgeht werden Cyperaceen, Gramineen und Equisetaceen nicht oder nur in äusserster Not von den Raupen angerährt. Die Arten dieser drei Familien sind bekanntlich durch SIUSTAHI CL. C-p-08: ? Macroglossa Oenothere O. frisst Epilobium und Lythrum (KALTENBACH 1: "C:; Pp: 240): 32: Vergl. LEWIN, Le: 22 LAGERHEIM: SCHUTZMITTEL GEGEN "RAUPENFRASS. 231 grossen Kieselsäuregehalt der Zellwände ausgezeichnet, wodurch sie, wie STAHL nachgewiesen, den Angriffen der Schnecken zu widerstehen befähigt sind, und möglich ist ja, dass sie deswegen von den C/heimatobia-Raupen verschmäht werden. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. A. Hufvudet helt och hållet synligt ofvanifrån med mun- öppningen riktad framåt. Bakkroppen i spetsen med en vågrätt ställd horntång. . Fötter treledade (fig. 2). 1. Forficulide. B. Hufvudet indraget och ej eller föga synligt ofvanifrån: munöppningen riktad nedåt eller snedt bakåt. Bak- kroppen i spetsen med två mjuka, ledade bihang (änd- spröt). Fötter femledade (jfr fig. 6). 2. Blattide. II. Bakbenen mycket längre än de andra med förtjockade lår, användas för hoppning. Andspröt ej ledade. Hanarna frambringa ett gnisslande ljud. — Hos larverna ligga vin- garna omvända så, att de bakre ligga ofvanpå de främre. A. Antennerna kortare än kroppen, trådlika eller 1 spetsen förtjockade. Fötterna treledade. Frambenen alltid nor- mala. 3. Åcridiida. B. Antennerna hårfina eller borstlika, så långa som eller längre än kroppen, sällan kortare än kroppen, men i detta fall äro frambenen ombildade till plattade gräf- fötter. a. Fötterna fyrledade. 4. Locustide. p. Fötterna treledade. 5. Gryllide. 1. Fam. Forficulide. Tvästjärtar. Kroppen långsträckt, jämnbred eller något bredare bakåt. Antennerna med högst 30, långsträckta, tydliga leder. Halssköl- den är nästan kvadratisk. ”Täckvingarna äro helt korta, släta, i spetsen tvärt afskurna och täcka ej spetsen af de hoplagda flyg- vingarna. Dessa äro, då de finnas, mycket stora, nästan half- cirkelformiga och hopveckas solfjäderlikt från en punkt belägen före midten af framkanten, hvarvid den hoplagda solfjäderns ytter- sta tredjedel böjes in under de andra. Den så hoplagda vingen dubbelvikes slutligen på längden. Härigenom kunna flygvingarna till största delen döljas under de små täckvingarna. Flygvingarna utbredas och hopläggas med tillhjälp af tången i bakkroppens spets. Mellan tångens skänklar tillstänges bakkroppens spets af två små analplåtar, af hvilka den öfre är nästan lodrätt nedböjd 2 --——- AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 235 och den undre (egentligen sammanväxt af två plåtar) på samma sätt uppåtböjd. Tvästjärtarna äro nattdjur och lefva af saftiga växtdelar. De göra stun- dom betydlig skada på mogna frukter såsom jordgubbar, päron, äpplen m. fl. Könen skiljas därpå, att bakkroppen hos & har 9, hos 9 blott 7 leder och därigenom att tångens skänklar hos &A äro bågböjda, hos 9 däremot vanligen på insidan raka och liggande intill hvarandra. De klotrunda äggen läggas hvart för sig i små högar och vaktas, tills de kläckas, af honan. Vi hänföra alla våra arter till ett släkte, Slet Fortieula L: Antenner med 10—15 leder. Artöfversikt. A. Fötternas andra led cylindrisk. Hela kroppen finhärig och med en hvit- skimrande pubescens. Bakkroppens sista bukled hos & med en tagg i bakkantens midt (fig. 1). — Undersläkt. ZLabia. NS Sal RAG B. Fötternas andra led i spetsen något utvidgad och grundt klufven (fig. 2). Bakkroppens sista bukled hos båda könen oväpnad. a. Flygvingar fullständigt utbildade. Tångens skänklar hos & vid roten så utvidgade, att de nästan sammanstöta. Kroppen naken. 2. FE. auricularia. £. Flygvingar saknas. Täångens skänklar hos &£ vid roten knappt ut- vidgade, bredt åtskilda (fig. 3). — Undersläkt. Chelidura. I. Antenner 12-ledade. Täckvingar fria, längre än breda med rät > bakkant. Kroppen finhårig. 3. EF. albipennis,. 2. Antenner 13-ledade. Täckvingar förkrympta, hopväxta med mel- lanryggen, ej så långa som breda. 4- EF. acanthopygia. Fig. I. Labia minor F; Fig. 2. Ben af Forficula Fig. 3. Chelidura acantho- bakkroppens spets, sedd b SÅ bakkroppen; honan oftast mycket ljusare Ks Fig. 4. a: Täckvinge. af samt kortare och bredare, vingarna FAR AR Rö omid b. Phyl kortare än bakkroppen. gar". — lodromia £ermanica. 2 rr. radialribban ; 'ur. ul- narribban ; "kr. kostalrib- visthus och förstör deras lifsmedel. ban; dr. delningsribban. Sk.—Lap. a.; intränger i lapparnas 2 Slgt. Phyllodromia SERV. Ägghylsor släta, innehållande 30—9060 ägg (fig. 5 b)l. Vingar hos båda könen väl utbildade, längre än bakkroppen. RC oernaenice LDL. Tyska Kl— Blekt brungul; halsskölden ofvan med två mörk- " "nn — Ej säll- Fig. 5. Ägghylsa af a. Blatta lapponica ; b. Phyllodromia i kök, skafferier och bagerier. sermanica. bruna längsstreck. 11—13 synt inom hus i S. och M. Sv., isynnerhet 3 Slgt. Periplaneta BUuURrRM. Ägghylsor släta, innehållande 16 ägg. Träffas hos oss endast inom hus isynnerhet i sjöstäderna, dit de införts med fartyg. 2. 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. WS SDR ur Artöfversikt. A. Mindre, 19!'—23!"". lång. Honans vingar förkrympta; hanens nå ej till bakkrop- ] | pens spets. 1... PP. OKte Mian, B: Större, 280-—327 lång. Vingarna nå hos båda kö- : nen utöfver bakkroppens N f spets. "25 CR: anersoaans i 1. (PP. orientalis IL. Morra kan (>»Bobba»). — Mörkt kastaniebrun. — Skåne — Gefle. 2. P. americana L. Ame- kanska Ko EIN ost brun; halsskölden kring i 2 Fig. 6. Periplaneta americana, a. antenn; kanterna gulaktig. — I varumagasin och soc- hsk. halsskölden; 1. lårben; t. tibia eller kerfabriker i våra stör- skenben; f. fot (tars). re sjöstäder. 3. Fam. Acridiid&. Gräshoppor. Antennerna af högst 25 leder. Punktögon 3, ett på hvar- dera sidan, oftast tätt invid facettögonen och ett midt i pannan, något nedom antennerna. Pannan (d. v. s. hufvudets framsida från munnen till facettögonens öfre del) bildar vanligen en spet- sig, mera sällan en nästan rät vinkel med den vågrätt liggande hjässan. Gränsen mellan båda bildas på hvardera sidan af en eller två kanter eller åsar, som utgå från ögats öfre, inre hörn. Då åsarna äro två, innesluta de mellan sig en grund trekantig eller rektangulär fördjupning, panngropen (fig. 7. pgr), som lig- ger omedelbart ofvan punktögonen. Halsskölden är stor och har en fri bakkant, som m. e. m. öfvertäcker vingarnas bas. Bröstet är bredt, och höfterna därföre långt åtskilda. Bakkroppen består 6 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 239 af 10 leder, af hvilka den sista hos honan bildar äggläggnings- röret; detta består af 2 öfre och 2 undre klaffar, hvilka vanli- sen så att säga vända ryggarna mot hvarandra, enär de öfres spetsar äro böjda uppåt och de undres nedåt (se-fig. 7). På sidorna af första leden synes hörselorganet (fig. 7.h) såsom en mer eller mindre djupt insänkt tunn hinna, som antingen är all- deles bar eller ock täckt så, att blott en böjd springa leder in till densamma (fig. 7.h och 8: 3). Ändspröten korta och oledade. Kroppen långsträckt och hoptryckt. Fig. 7. En förstorad och något skematisk bild af en gräshoppa (Stenobothrus bicolor) 9, efter HAJ. a. antennen (endast dess början synlig); pgr. pann- gropen; hj. hjässan; md. mandibeln; p'. käkpalpen; p”. underläppspalpen; m"'. första mellankroppsleden, dess stora ryggplåt (halsskölden) är starkt ned- böjd, så att den nästan helt och hållet täcker ledens sidor, af frambröstet synes endast ett par små stycken på hvardera sidan om första benparet); m'' andra mellankroppsleden; m'” tredje mellankroppsledens sidostycken; h. hörselorga- net, den prickade linien anger trumhinnans utsträckning inunder det hvalf, som skjuter ut från första bakkroppsleden och endast lämnar en smal springa öppen: ö. det från sista mellankroppsleden inskjutande öronlocket; 1—9 bak- kroppens leder: ökl. äggläggningsrörets vänstra öfre klaff; nkl. dess vänstra nedre klaff. Könen skiljas lättast därigenom, att sista bukleden hos & är stor, hvälfd och uppböjd såsom fören på en båt, hvaremot honan har de förut nämnda klaffarna, som bilda äggläggningsröret. Äggen äro stora långsträckta och läggas i jorden. Hanarna af de arter, som äga utbildade täckvingar, åstad- komma ett gnisslande läte genom baklårens gnidning mot täckvingarnas utsida. Litteratur: Har, B. Öfversigt af Skandinaviens Orthopterer. (1. Acri- diodea). — Bih. t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. 14: 4 n:o 2. 1888. 8:o. 41 pg. 2 tafl. 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 109900. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Halsskölden ej långt utdragen bakåt (fig. 11), endast täc- kande vingarnas bas. Häftflik finnes mellan klorna. Bak- kroppens första led med hörselorgan (fig. 7h.). — Öfver- vintra såsom ägg. A. Frambröstet utan tagg mellan höfterna, sällan med en liten knöl. a. Pannan (sedd från sidan) sluttar tydligen bakåt och bildar en spetsig vinkel med den vågräta hjässan (fig. 7). Halsskölden med tre kölar (fig. 11). — Underfam. ZTruxaline. 1. - Panngroparna mycket grunda och små, trekan- tiga. Frambröstet med en liten knöl. 'Trum- hålan öppen (fig. 8: 2). 1. Mecostethus. Fig. 8. Hörselorganet hos: 1. Podisma pedestris; trumhinnan ligger i själfva ytan. 2. Oedipoda stridula; trumhinnan insänkt i en vidöppen trumhåla. 3. Stenobothrus bicolor; trumhålan till större delen täckt af ett bak- ifrån framskjutande hvalf (hv.). — ö. Öronlocket. N Panngroparna tydliga, långsträckta, rektangu- lära. Frambröstet utan knöl. Trumhålan del- vis öfvertäckt. a. Antenner trådlika eller tunnare i spetsen. 2. Stenobothrus. b. Antennerna i spetsen tjockare, klubblika. 3. Gomphocerus. P2. Pannan är nästan lodrät och bildar en rät eller afrundad vinkel med den framåt sluttande hjässan. S AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 241 Halsskölden okölad eller blott med en köl i mid- ten. — Underfam. Oedipodine. 1. - Täckvingar helt och hållet eller till största delen färgade (svarta-bruna-grå) och ogenom- skinliga. Flygvingar åtminstone delvis röda eller blå. 4. ÖOedipoda. 2. -Täckvingar ända från roten genomskinliga be- strödda med mörka punkter eller små fläckar. Flygvingar glaslikt genomskinliga, aldrig röda eller blå. 5. Pachytylus. B. Frambröstet mellan höfterna med ett långt, kägelfor- migt utskott. — Underfam. Acridiinae. 6. Podisma. II. Halsskölden bakåt utdragen i ett långt utskott, som når ända till bakkroppens spets och täcker flygvingarna (fig. 12). Täckvingarna små, fiiklika. Häftflik mellan klorna saknas. Bakkroppens första led utan hörselorgan. — Öfvervintra så- som larver. — Underfam. Tettigine. ga IR 1 Slgt. Mecostethus Firr. Halssköldens sidokölar svagt inböjda, föga upphöjda. 1. JM. grossus L. Vanligen grönaktig, under gul; täckvingar brunaktiga, längs framkanten svafvelgula eller gröna; baklår under röda; baktibier lifligt gula med svarta taggar. 15— 30 mm. — Sk.—Lapl., a. på fuktiga ängar. 2 Slgt. Stenobothrus FiscH. Panngroparna äro smala och långa, tydliga äfven ofvanifrån. Honans äggläggningsklaffar helt korta. De talrika arterna, som delvis äro allmänna i vårt land, äro för nybörjaren rätt svåra att säkert åtskilja och mycket föränderliga till färgen och teckningen. Artöfversikt. I. Trumhålan halföppen (står midt emellan fig. 8: 2 och 8: 3). A. Halssköldens sidokölar före midten starkt" eller vinkligt inböjda Entomol. TlVidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900.) 9 16 NN 5 NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. (fig. 11 c.). Täckvingarnas ulnarribbor endast vid roten skilda eller helt och hållet sammansmälta (fig. 10: 1); deras diskfält stort och bredt (69-010: I) a. Flygvingar sotbruna eller svarta. 1: STMNeraa B. Flygvingar vattenklara. 2.. SS. Apricaraus. Halssköldens sidokölar raka eller svagt böjda (fig. 11 a). Täckvin- garnas ulnarribbor ända till spetsen fria från hvarandra (fig. 10: 2—4). a. Flygvingar fullständigt utbildade. Baklåren ej mörkare i spetsen. I. Pannan starkt sluttande bakåt. Halssköldens sidokölar, åtminstone framför tvärfåran, all- deles raka. Honans öfre äggläggningsklaffar ip i spetsen med en uppböjd tand (fig. 9 a.). 3. S. albomarginatus. Fig. 9. Den ena öfre ägg- 2. Pannan mindre sluttande bakåt. Halssköl- läggningsklaffen hos: a. 5. dens sidokölar något litet böjda. Honans albomarginatus. b. S. dor- öfre äggläggningsklaffar i spetsen trubbiga satus. utan uppböjd tand (fig. 9 b.). äA: OS. dorsatus. B. Flygvingar förkrympta. . Täckvingarna nå hos hanen till bak- kroppens spets, hos honan till !/, af bakkroppens längd. Bak- låren i spetsen på utsidan med en mörk fläck. 5. S. parallelus. 11. Trumhålan sluten, med böjd, springformig öppning (fig. 8: 3). AR Ta RS Halssköldens sidokölar nära framkanten bågböjda (fig. 11 b.); bröst och framben nakna eller glest håriga. a. Bakkroppen mörkt färgad; palper gråaktiga. 6. S. viridulus. 8. Bakkroppen lifligt röd eller med en röd fläck ofvan; palper hvitaktiga. 7. Så vUfipPeS- Halssköldens sidokölar framför tvärfåran inåt vinkligt brutna (fig. II c.); bröst och framben tätt håriga. a. Hane: täckvingarnas framkant starkt böjd, deras subcostalfält betydligt bredare än diskfältet (fig. 10: 4). Hona: antennerna ej eller obetydligt längre än afståndet mellan hjässans spets och halssköldens bakhörn; lederna på deras midt ej eller obetydligt längre än breda. 8. ÅS. biguttulus. 8. Hane: täckvingarnas framkant svagt böjd, deras subcostalfält föga bredare än diskfältet (fig. 10: 3). Hona: antennerna ej obetydligt längre än afståndet mellan hjässans spets och hals- sköldens bakhörn; lederna på deras midt betydligt längre än breda. 9. ÅS. bicolor. morio FABR. Antenner ljusa, i spetsen mörka; baklåren under gula, i spetsen svarta. Hane blekt grön, under lju- sare, hjässan och halssköldens midt gråbruna, täckvingar brunaktiga med mörkare spets. Hona gråbrun, under hvit- 10 ( AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 243 eller gulaktig; täckvin- gar gråaktiga ofta med strödda svarta småfläc- kar och en ljus längs- 7 linie nära framkanten. 29-23 mm. — ÖL r. S. apricarius L. Krop- pen grå-grågrön, under hvit- eller gulaktig; bak- lår ofvan med två mör- kare tvärband, under blekgula; skenben gul- kl aktiga. 18—22 mm. — SNS Sko, Sm. Ok . — Svartbrun, täckvingar hos hanen längre, hos honan kortare än bakkroppen. 23— 32 mm, — Norra Sk.—Upl. samt i Västerb.; liksom före- gående art åstadkommer den, då den flyger upp, ett trum- mande läte. 5 Sigt. Pachytylus FIER. Panngropar tydliga, trekantiga. Trumhåla med stort öron- lock. Artöfversikt. Halssköldens framkant bildar i midten en obetydlig vinkel; dess midtköl mindre hög, från sidan sedd i midten nedtryckt. 1: «PE NUPYALOFDUSE Halssköldens framkant bildar i midten en rätt mycket utdragen, tydlig vinkel; dess midtköl ganska hög, från sidan sedd bågböjd. 2. VER AAnieus, P. migratorius L. Sträckgräshoppan. — Grön eller brun- aktig med blå mandibler; vingarna nå långt utanför bak- kroppen. & 37—48 mm.; 2 42—55 mm. -— Tillhör syd- östra Europa, där den stundom förökar sig i oerhörd mängd och därifrån den då företager vandringar långt bort. Min- 14 j AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 247 dre svärmar och enstaka individer hafva äfven allt emellanåt förirrat sig till Sverige och anträffats från Skåne—Upl. Hos oss fortplantar den sig dock ej, så vidt kändt är. P. danicus L. Hanen är betydligt mindre än honan, för öfrigt endast skild genom de i öfversikten angifna känne- tecknen. & 32—36 mm.; 2 37—60 mm. — Sk., Bohusl. s. NN 6 Slet. Podisma. Halsskölden glänsande, nästan jämnbred med tre tvärfåror, af hvilka den bakersta ligger bakom midten; midtköl finnes en- dast bakom sista tvärfåran. Vingarna äro vanligen förkrympta och nå då högst till bakkroppens midt. Baktibierna hafva på yttre sidan 9, på den inre 10 taggar och dessutom i spetsen på hvardera sidan två rörliga sporrar. ”Trumhinnan ligger i själfva ytan och trumhåla saknas alltså fullständigt (fig. 8: 1). Artöfversikt. A. Baktibier blå, vid roten svarta, deras taggar gulhvita med svart spets. a 1: SR pedestras. B. Baktibierna lifligt röda med svarta taggar. FISK RIE SKADSOE LA I. PP. pedestris L. Ofvan brunaktig (sällan gul med mörka fläckar), under lifligt gul; baklår under röda. & 17—19 mm.; 2 24—30 mm. — Sk.—Lapl.; s. i södra, a. i norra delen af landet. P, frigida Bou. Ofvan brun, under gul; baklår under röda. [ AA. 17—20 mm.; 2 24—26 mm. — Norrb.; Lapl. s. 7 Slgt. Tettix CHARP. Frambröstets framkant utdragen så, att den såsom en krage omfattar hufvudets nedersta del. Sidopunktögonen ligga långt från facettögonen, nästan midt öfver antennerna. Honans ägg- läggningsklaffar i kanten skarpt sågtandade. Hanens sista buk- led lång och smal, kägelformig. Kroppen mörk, svart-brun-grå- aktig. IS 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Artöfversikt. A. Halsskölden sluttande åt sidorna med hög midtköl; dess bakre utskott når föga utanför bakkroppens spets och ej så långt som baklåren; flyg- vingar kortare än utskottet. 1. I. bipunctatus. B. Halsskölden ofvan nästan platt med föga upphöjd midtköl; dess bakre utskott når bakom baklårens spets, men är ändock ej längre utan van- ligen kortare än flygvingarna (se fig. 12). ag. Lårbenens kölar med jämn kant; bakfötternas tredje häftputa ej längre än de båda första tillsammans. i 2: TD; SUDUlAluS 3. Läårbenens kölar med ojämn, vågig kant; bakfötternas tredje häftputa längre än de två första tillsammans. 3. TI. fuliginosus. 1. 7. bipunctatus IL. Mycket växlande till färgen, ofta med svarta eller ljusa fläckar ofvanpå halsskölden. 7—10 mm.! — Sk.—Lapl.; a. på torra ställen. Fig. 12. Tettix subulatus. a. ofvanifrån; b. från sidan. T. subulatus L. Grå-svartgrå, vanligen utan svarta fläckar på halsskölden. 9—15 mm.! — Sk.—Lapl.; a. på fuktiga ställen. 3. I. fuliginosus ZETT. Svartbrun, halsskölden på hvardera sidan om midtkölen med en trekantig svart fläck; baklår ofvan med 4 svarta fläckar. 10—16. mm.! — Lapl. s. 4 fam. Locustida. Vårtbitare. Antennerna mycket långa och fina med talrika leder. Punkt- ögon saknas eller äro antydda genom ljusa fläckar. 'Mellan- ! Längden räknas här från pannan till halssköldens bakre ända. 16 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. 249 bröstets och bakbröstets sidoflikar, som hos gräshopporna äro nedliggande och fastväxta, äro hos vårtbitarna fritt utstående och bilda trekantiga eller kägelformiga utskott invid höfterna; äfven frambröstet äger vanligen två dylika smala utskott. Framtibierna äro särskildt anmärkningsvärda, emedan de nära sin öfre ända innehålla hörselorganet; trumhinnan ligger antingen alldeles bar och synes då på båda sidor såsom en oval fläck (fig. 13: 3) eller också är den nästan fullständigt täckt af ett från insidan utgående hudveck, så att endast en fin springa på hvardera sidan fedestin köl tromhålan (fig. 13. 1, 2). Fötterna äro hos alla våra arter tydligt nedtryckta. Bakkroppens ändspröt äro oledade, hos hanen hårda, hornartade, hos honan mjuka. Honorna skiljas genast från hanarna och från gräshoppornas honor genom det länga, hoptryckta, oftast sabelformigt böjda äggläggningsröret. Med dettas tillhjälp lägga de äggen hvart för sig i jorden eller i mjuka växt- delar. Äggen äro långsträckta och öfvervintra. Hanarna åstadkomma det gnisslande ljud, som de låta höra, genom täckvingarnas gnidning mot hvar- andra. Täckvingarna äro därföre hos dem vid rotens insida egendomligt byggda. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Framtibier med vidöppen trumhåla (fig. 13: 3) A. Fötternas första och andra led utan sidofåror. Hanen med ljudorgan. — Underfam. Phaneropterine. — Vin- gar förkrympta, mycket kortare än bakkroppen. Hjäs- sans tagg mellan antennerna fårad. Äggläggningsrör kort och bredt, starkt plattadt, i öfre kanten nästan rakt, 1 undre starkt bågböjdt. 1. Leptophyes. B. Fötternas första och andra led på hvardera sidan med en tydlig snedgående sidofåra (fig. 14). Hanens täck- vingar utan ljudorgan. — Underfam. Meconematine. Vingarna väl utbildade, längre 'än bakkroppen. Hjäs- sans tagg mellan antennerna ej fårad. 2. Meconema. II. Framtibier med slutna trumhålor (fig. 13: 1, 2). A. Framtibier trinda utan sidofåror och ofvan utan taggar 1 spetsen. Hjässans spets mellan antennerna lång och tydlig. — Underfam. Conocephaline. — Baklåren under utan taggar. 3. Xipluidumn. 17 NN un Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. i B. Framtibier på hvardera sidan med en tydlig längsfåra (fig. 13: I), ofvan i spetsen med en tagg pa utstdan. a. Bakfötternas första led utan bihang på undre sidan. — Underfam. Locustine. — Baklåren under med två rader taggar. Frambröstet med två långa tag- Sar. Av Locusta. 8. Bakfötternas första led på undre sidan nära roten med två fritt nedhängande skiflika bihang (fig. 14: a). Framtibierna ofvan endast på yttre sidan med en rad af taggar. Hjässans spets är bredt afrundad, nedböjd och endast genom en fin tvär- linie skild från pannan; den bildar således ej något utskott mellan antennerna såsom hos alla föregå- . ende släkten. — Underfam. Decticine. — Eram- bröstet är hos våra släkten oväpnadt och hanens ändspröt på insidan tandade. 1. Framtibierna ofvan på yttre sidan med 4 tag- gar (fig. 13: 1). Halsskölden med föllstamdis midtköl. Vingar fullständigt utbildade. SA ID EGtT GS 2. Framtibier ofvan på yttre sidan endast med 3 taggar. Halsskölden åtminstone framtill utan midtköl. a. Vingar fullständigt utbildade eller åtminstone så långa som halfva bakkroppen. Halssköl- den ofvan platt, bakom midten med tydlig midtköl. 6. Platycleis. b. Vingar helt korta, fjällika. Halsskölden ofvan utan tydlig midtköl. +. Thamnotrizon. | PF NÄS je md 1. Leptophyes FIEB. Framhöfterna oväpnade. Honans äggläggningsrör är kortare än bakkroppen och hos den fullt utbildade insekten både i öfre och undre kantens yttre del fint sågtandadt, men hos larven full- komligt helbräddadt. 18 SE pr MA AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2, NN un - Artöfversikt. A. Halsskölden när ej bakom mellanryggen; täckvingarna därföre nästan all- deles obetäckta. Hanens ändspröt utanför midten starkt hakformigt böjda, betydligt kortare än den långa, i spetsen tvära och på undre sidan längs midten kölade sista bukplåten. 1. DL. punctatissima. B. Halsskölden når ända till bakryggens spets och täcker därföre åtminstone en del af täckvingarna. Hanens ändspröt nästan raka, (endast i själfva spetsen inböjda) grofva och långa, så att de nå till sista bukplåtens spets. Denna saknar midtköl på undre sidan och är i spetsen starkt urringad. 2. LL. albovittata. KEN punctatissima Bosc. Grön, fint svartprickig, halsskölden vanligen med ljus” sidolinie. 13-17 mm. — Sk., Ol Bland buskar, s. änalbovitata Kor. | Grön, m. e m. mörk: Fig. 13. Hörselorganet i framtibierna hos NN SF I. Decticus verrucivorus, sedt från sidan. prickig. 10—15 mm. — AS AR le NN . Detsamma, sedt utifrån. 3. Leptophyes punctatissima. a. Trumhåälans lock. Norra — Bohusl. (HANS- SON); bland nässlor, Spz- I red m. m:. b. Den bart liggande trumhinnan. 2. Meconema SERV. Antennerna mycket länga, på bestämda afstånd med något uppsvällda, svartbruna, knutliknande leder. Framtibier under på hvardera sidan med 4 taggar. Hanens ändspröt mycket långa, böjda, korslagda, oväpnade. Honans äggläggningsrör så långt som bakkroppen, svagt böjdt, spetsigt. Äggen läggas under bar- ken af löfträd. 1. M. thalassina DEG. Grön; hjässan och halsskölden med ett gult längsband. :12—14 mm. — Sk.—Vg.; bland löf- trad, s. 19 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. 3. KXiphidium SERVv. Frambröstet med två taggar. Hanens ändspröt med en grof tand på insidan. 1. X. dorsale LATrR. Lifligt grön, ofvan rödbrun; vingarna kortare än bakkroppen; baklåren oväpnade; äggläggnings- röret tydligt böjdt, ej längre än bakkroppen: r2= 15 mm — Sk. — Sthm; på vass och kärrvväxter. 4.0 Kocusta DEG: Framhöfterna med tagg på utsidan. Framtibier ofvan med tre taggar på utsidan. Hanens ändspröt med en tagg på insi- dan nära roten; sista bukleden med två taggar i kanten. Ägg- läggningsröret rakt och spetsigt. Aggen läggas i jorden. Rof och nattdjur. 1. L. viridissuma IL. Lifligt grön, ofvan stundom mörkfläckig; täckvingarna dubbelt längre än bakkroppen och nående be- tydligt utanför baklärens spets; äggläggningsröret når ej täck- vingarnas spets; hanens ändspröt mycket längre än sista bukledens taggar. 45—68 mm. (till vingspetsen). — Sk. —Upl.; a: på träd och buskar. 5. Decticus SERVv. Aggläggningsröret nästan rakt, i spetsen sågtandadt. 1. D. verrucivorus L. Grön eller brunaktig, mörkfläckig; täck- vingar åtminstone så långa som bakkroppen, vanligen med fyr- kantiga bruna fläckar; hanens ändspröt med tand på midten Fig. 14. Decticus verrucivorus. Fot och nedre del af skenbenet. af insidan. 35 AS EN lo a. Första ledens fria bihang. Sk.—Lapl.; ängar, AN 20 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 2. NN in (SE 6. Platycleis FIEB. Aggläggningsröret tydligt böjdt, i undre kanten nära spet- o sen sågtandadt. Artöfversikt. A. Taäckvingarna fullständigt utvecklade, åtminstone räckande till baklårens spets, gråbruna med hvitaktiga tvärteckningar. 1: CRS Oise. B. Täckvingarna kortare än bakkroppen utan ljusa tvärteckningar. 2. P. brachyptera. 1. P orisea FABR. Brungrå-grågul under blekare; baklåren med ett svart längsband på utsidan. 25—353 mm. (till ving- spetsen). — Sk.—Ög., ÖL, Gotl. 2. P. brachyptera L. Grön eller brunaktig; halssköldens ned- böjda sidor svarta med hvit bakkant; baklåren med svart längsstreck. — J2—16 mm. — Sk. —Lapl.; ej s. 7. Thamnotrizon FISsCH. Tanden på hanens ändspröt belägen tätt vid roten. Ä läggningsröret böjdt; dess kanter fullkomligt jämna. 1. Th. griseoapterus Dec. Gråbrun; bakkroppen under gul: halssköldens sidor delvis svarta; baklåren utan taggar med svart streck på utsidan. 13—18 mm. — Sk.—s. Lapl. 5. Fam. Gryllidee. Syrsor. Hjässan är framåt sluttande, afrundad och öfvergår utan tyd- lig gräns i pannan. ”Taäckvingarna bestå af en vågrät liggande och en lodrätt nedböjd del, som vid roten omsluter bakkroppens sidor; den högra ligger under hvilan öfver den vänstra. Flyg- vingarna äro mycket längre än täckvingarna och under hvilan starkt veckade, baktill utskjutande såsom två långa, smala bihang. Frambröstet är oväpnadt; mellan- och bakbröstet platta utan sidoflikar, Baktibierna hafva endast på öfre sidan taggar (ord- 21 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. nade i två rader). Bakfötternas första led i spetsen med två långa taggar. Häftflik mellan klorna saknas. Ändspröten äro hos båda könen mycket långa, böjliga och håriga. Syrsorna lefva hufvudsakligen af växtämnen och uppehålla sig vanligen i jor- den eller dolda i murar och under stenar. Honorna hafva (utom hos mullvadsyrsan) ett långt, jämnsmalt, i yttersta spetsen något förtjockadt äggläggningsrör, som liksom hos värtbitarna består af fyra klaffar, af hvilka emellertid här den öfre och undre på hvardera sidan äro hopväxta. Äggen äro mjuka, klotrunda och läggas i lösa hopar. Nattdjur. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Frambenen af vanlig byggnad. Honan med rakt ägolägo- ö Uffe ob HD ningsrör. Ögon stora. Frambenen med vidöppen trumhåla. — Underfam. Grylline. — Baktibiernas taggar grofva, orör- liga. Halsskölden platt, kortare än bred. I (GAS LlSE [I. Frambenen mycket starkt utplattade, deras skenben bredt trekantiga med 4 grofva, platta taggar i ena kanten. Hals- skölden kullrig, längre än bred. Agzgläggningsrör ej synligt. — Underfam. Gryllotalpine. 2. Gryllotalpa. I. . (Gryllas LL. Kroppen hårig. Frambenens trumhåla är på baksidan stor och långsträckt, på framsidan helt liten, cirkelrund. 1. G. domesticus L. Hussyrsan. — Blekgul, hufvudet med tre bruna tvärband; baktibierna på hvardera sidan med 6 tag- gar. 16—20 mm. — Sk. —Upl., endast inom hus. 2. Gryllotalpa LATR. Kroppen finluden. Antennerna äro mångledade och nå knappt till halssköldens rot. ”Täckvingarna kortare än bakkroppen, hos hanen utan ljudorgan. — Lefva delvis af smådjur i jorden. 1. G. gryllotalpa IL. Mullvadsyrsan. —— Gråbrun; täckvin- garna med svartaktiga ribbor. 35—50 mm. — Sk., Blek., Halls Sms Q 22 ANMÄRKNINGAR RÖRANDE NÅGRA SVENSKA ANTHOMYIDER. Den bekante kännaren af Anthomyiderna P. STEIN i Gen- thin, Brandenburg, har nyligen granskat åtskilliga till denna grupp hörande typer i Riksmuseum samt bestämt några förut obestämda arter. Enär hans anmärkningar äro af stort intresse för svenska entomologer, tager jag mig friheten att här i korthet redogöra för de viktigaste af dem. MElkeGrd Mar morale "AETT. Dipt. Scand. 14 Pp. OI9J, — Af denna art äger Riksmuseum blott två ex., en & och en £Y. 3, som är tagen i Lappland af BoHEMAN och tydligen är sam- ma ex., som omtalas af ZETTERSTEDT, är enligt STEIN en & af lugubris MrEiG. Honan är tagen i Skåne af BOHEMAN och är enligt STEIN en Q af obscurata MeEiG. Då de i juni 1856 vid Tärna i Umeå Lappmark tagna och troligen i Lund förvarade exemplaren måste anses såsom typerna för arten, beror dock artens tolkning 1 sista hand på dessa. I sin granskning af ZETTERSTEDTS Anthomyid-typer (Ent. Nachr. 18. p. 321) nämner STEIN ej något om denna art och det är därföre troligt, att den är en god art. Kelpricee I Goberiz NIR. . Verha Zz: ob. Ges. Wier 30. Pp. 599 (1889). Af denna för Sveriges fauna nya art äger Riksmuseum två ex., tagna i Östergötland af P. F. WAHLBERG. Aricia Steinz SCHNABL. Hore Soc. Ent. Ross. 22. p. 423. (1888). En hona från Lappland tagen af BoHEMAN och bestämd till eneiventris ZETT. 9. Ny för Sverige. Aricia punctiventris ZEtTt. Det unika, i Riksmuseum förvarade typexemplaret är enligt SPEIN, — ÅA. longula FALL. 2506 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Hylemyia seticrura ROND. Detta är den art, som ZETTERSTEDT beskrifver såsom A»- cia schisticolor var. BB. Endast ett ex., taget på Gotland af BOHEMAN. Åricia setigera STEIN. Är tagen i Lappland af BOHEMAN. Aricia interruptilinea ZETT. Dipt. Scand. 14. p. Ö2826 (1860). | Typexemplaret tillhör enligt STEIN ÅA. cinerella FALL. Aricia denigrata Bom. Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. 1863 DE 82. BolietsScaIN —" ÅA pilgfera "LET: Ånthomyia congenulata ZETr. Det i Riksmuseum förvarade typexemplaret af hanen tillhör enligt STEIN Å. spinicosta ZETT. Anthomvyia lativentris ZEtTtT, Dipt. Scand. 14. p. 6269 (1860). Är enligt STEIN samma art som Å. seticrura ROND. Anthomyia gracilis ZETY. Dipt. Scand. 14 p. 6274 (1860). Enligt STEIn = ÅA. linogrisea MEG. Anthomyia lavata Bon. Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. p. 33 (MSÖS): Är enligt STEIN identisk med Å. znsularis KUNTZE. Anthomyia electa ZETT. Dipt. Scand. 14 p. 6271 (1860). Denna art sammanfaller enligt STEIN med Å. urbana MEG. Anthomyia palliditincta Bor. Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. p. 84 (1863). Är enligt STEIN = ÅAnth. (Mycophaga) fungorum DEG. Chr. Aurivillius. 257 SR HOPAEOCERA VETHIOPIGA VON GRAR AURIVIEETUSS Das unter diesem Titel im Jahre 1899 veröffentlichte um- fängliche Werk des durch zahlreiche lepidopterologische Abhand- lungen als Lepidopterologen riähmlichst bekannten Herrn Pro- fessor Dr. CHR. AURIVILLIUS zerfällt in 2 Theile: I. systematisch- synonymische Abtheilung und II. allgemeiner Theil. Die I. Ab- theilung zerfällt in 8 Abschnitte unter den Titeln: 1. Die geographische Begrenzung und Eintheilung des Ge- biets (mit einem umfänglichen Litteraturverzeichnisse), 2. Der Umfang des Begriffs Tagfalter (Rhopalocera), 3. Nomenklatorisches, 4. Bemerkungen zur Systematik, 5. Die geographische Lage einiger wenig bekannten Loka- litäten, "= 6. Erklärung einiger Zeichen und Abkärzungen, 7. Uebersicht der in dem Werke angewandeten Terminolo- seder Fligel; hierauf folgt das systematisch-synonymische Verzeichniss der Arten. . Der II. Theil enthält nach einer Einleitung folgende Ab- schnitte: 1. Die Beziehungen der e&thiopischen Tagfalterfauna zur Fauna anderer Gebiete, ; 2. Die Verbreitung der Tagfalter in der zethiopischen Region und die FEintheilung dieser Region in Subregionen, Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900). I 17 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. N on [6.0] . Ueber Lokalrassen, Die westafrikanische Subregion, Die sidafrikanische Subregion, Die ostafrikanische Subregion, Die madagassische Subregion, Ueber Jahreszeitformen, Ueber »Mimicery» oder Nachahmung, ov EN An BO - Schlussbemerkungen. Hierauf folgt ein systematisches Verzeichniss der Gattungs- und Art-Namen sowie ein alphabetisches Register. Dem Werke sind 6 Tafeln vorzäglich ausgefährter farbiger Abbildungen bei- gegeben. Der Herr Verfasser fasst das &Xthiopische Faunengebiet in demselben Sinne wie WALLACE, SCLATER etc. auf: den sidlich der Sahara gelegenen Theil Afrikas mit den anliegenden Inseln. Mit HaasE und REUTER schliesst er die Hesperiden (G7y- pocera) von den Rhopalocera aus. Bezäglich der NVomenklatur schliesst er sich dem Prioritäts- principe an, lehnt jedoch das von einigen Autoren geibte An- erkenntniss solcher systematischer Arbeiten, in denen die Gat- tungsbegriffe lediglich auf der Aufzählung von Arten (also ohne Beschreibung der Gattungscharaktere) beruhen, wie z. B. HÖBNER'S »Tentamen» und BILLBERG's »Enumeratio», ab. Er begriändet dies in durchaus zutreffender Weise mit dem Hinweise auf die Gattung Euryphene, deren Autor nach jenen Boispuvar (nicht WzEsTWoop) sein soll, obwohl es nicht gelungen ist, den »Gat- tungstypus» Borspuvar's (E. coerulea) wieder aufzufinden und es daher, wenn das einige Stick, nach dem BoIispuvaL die Art be- schrieb (ohne Angabe der Gattungscharaktere), nicht zufällig erhal- ten geblieben wäre, unmöglich sein wirde, die systematische Stellung der verwandten Arten festzustellen. Nach den Feststel- lungen des Herrn Verfassers gehört der »Gattungstypus»> Borspu- VAL'S (coerulea) thatsächlich nicht zu Furyphene, sondern zu Diestogyna KarscH. Aus diesem Grundsatze ergiebt sich dass sich der Herr Verfasser auch bezäglich des Prioritätsrechts der Art-Namen gegen den sogenannten Typenkultus wendet, vwiel- mehr das von allen verständigen Zoologen festgehaltene Princip anerkennt, dass nur solche Art-Namen Geltung haben sollen, 2 Fa w RÖBER: RHOPALOCERA /ETHIOPICA VON CHR. AURIVILLIUS. 259 denen eine Beschreibung (oder Abbildung) beigegeben ist, aus der sich die Art mit Sicherheit erkennen lässt. Beziglich der Schreibweise der Artnamen schliesst sich der Herr Verfasser dem jetzigen allgemeinen Brauche an, näm- lich die Namen mit kleinen Anfangsbuchstaben zu schreiben, aber mit der sehr verständigen Modifikation, dass er diejenigen Namen, die einen Genitiv von Eigen-(Personen-) Namen darstellen, mit grossen Anfangsbuchstaben schreibt. Der Gattungsbegriff hat er möglichst weit gefasst, d. h. er erkennt nur solche Gattungen an, die sich in beiden Ge- schlechtern der Arten durch Strukturmerkmale mösglichst fest be- grenzen lassen; er verwirft daher alle nur auf die Charaktere eines Geschlechts (meist männliche sekundäre Geschlechtscharak- tere) gegrändeten Gattungen. Im speciellen Theile fährt er mehrere Beispiele dafiär an, wohin es fährt, wenn Gattungs-Namen mit Gattungs-Begriffen verwechselt werden; nachten Gattungsnamen (nomina nuda) spricht er jede Berechtigung ab. Die Begriffe » Variatio> und >» ÅAberratio> erfasst er im Sinne Dr. STAUDINGER'S (Lokal- und Zeitformen sowie zufällige Abirrungen). Hybriden mit Namen zu belegen hält er fär un- richtig und irrefährend, vielmehr wendet er selbst die in der Bo- tanik gebrauchte sehr klare Formel an. KurBezeichnuns der Flägelrippen wendeti der Herr Verfasser die von HERRICH-SCHÄFFER eingefährte Methode an; die Schlussrippen der Mittelzelle benennt er nach DOUBLEDAY (obere, mittle, untere) Discocellularen. Im speziellen Theile giebt der Herr Verfasser zunächst eine analytisehe Uebersicht der im Gebiete vertretenen Familien: Danaididae, Satyridae, Nymphalidae (mit Araeinae), Libytheti- dae, Lemontidae, Lycaenidae, Pieridae wnd Papilionidae. För die bisher fast allgemein angewendeten Gattungsnamen PDanais LATR. restituirt er den Namen Daznaida LATR. und fär Limeni- tis FABR. Nymphalis LaTrR. Fiär die meisten Gattungen giebt erveine analytisehe Tabelle der Arten, för solehe, die aus- schliesslich oder viel geschlechtsdimorphe Arten haben, fär jedes Geschlecht eine besondere Uebersicht. Es kann daher nach 5 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19900. diesem Werke der grösste Theil der Arten ohne Benutzung der Originalbeschreibungen festgestellt werden. Der Herr Verfasser hat fär das eðiopische Faunengebiet festgestellt das Vorkommen von 128 Gattungen mit 1610 Arten und 295 Varietäten, nämlich Danaididae 3 Gattungen mit 34 Arten u. 10 Var. Satyridae TR » LENI » T2006 Nymphalidae 45 » HETS SE AN Åcraeinae 3 » SERTAS » ANT SNER Nymphalinae 42 » » 410 > 09 > Argynnididi 5 » lön BiTA » SA Vanessidi 9 » » 64 » 320 Eurytelidi 5 » Stl » TO. Eunicidi I > » TT » I » Ma rpes tidi T » » 2 » = Ne plididi I » » 20 » 3 HIS Nymphalididi 17 » >» 198 > 27 > Charaxidi 3 » » 8 4 » 25 » Libyt hedae I » » 5 » SN Lemoniidae 2 » » 8 » 2-1 Lycaenidae 48 se > 580 » 220 Lipteninae 21 » >» 190 » I3-P Lyca eNinae 27 » Pro » 9 » Pieridae 13 » GS » dör Papilionidae I > pulr. HG » 20 >» 7 neue Gattungen sind aufgestellt worden, nämlich Åpatu- ropsis (för Thaleropis cleocharis HEeEw.), Neptidopsis (fär Eurp- tela ophione CR. und Eur. fulgurata BurL.), Mesoxantha (fir Eurytela ethosea Drury), Eresina (fär Liptena corynetes SM. & KireY und Lipt. gerda KireBy), Irichiolaus (fär Folaus merme- 7os MaB.), Zeritis (fär Åphnaeus neriene Boisp. und ÅAphan. Sorhageni DEw.) und Calopieris (fär ÅAnthocharis eulimene KLuG.)- In der Einleitung zum allgemeinen (II.) Theil bekundet der Herr Verfasser seine Ansicht iäber die fär einen thiergeographi- schen Zweck erforderlichen Unterlagen: es sei nothwendig, dass das (zum Vergleiche herangezogene) systematische Material nach denselben systematischen Principien bearbeitet sei und Formen 4 RÖBER: RHOPALOCERA /ETHIOPICA VON CHR. AURIVILLIUS. 2061 umfasse, die ungefähr dasselbe geologische Alter und dasselbe Verbreitungsvermögen haben und ferner, dass das Material eine bedeutende Anzahl Formen umfassen miässe (zur Vermeidung von Trugschlässen). Diesen Anforderungen entspreche das von ihm bearbeitete Gebiet. Hierauf folgt eine Uebersicht täber die dem ðiopischen Gebiete eigenthimlichen (86) Gattungen (8 Familien mit 4 Sub- familien und 8 Gattungsgruppen) mit 1580 Arten und iäber die dem &thiopischen Gebiete mit anderen Gebieten gemeinsamen (42) Gattungen (8 Familien mit 3 Subfamilien und 3 Gattungs- gruppen) mit 33 Arten. Auffällig ist hierbei, dass keine der 17 afrikanischen Gattungen (197 Arten) der Nymphalididi ausserhalb des Gebiets einen Vertreter hat. Die Lzipteninae sind auch mit Ausnahme der Gattung Liphyra rein afrikanisceh und zwar haupt- sächlich westafrikanisch. Es wird die von den Geologen aufge- stellte Vermuthung, dass in fräheren Epochen eine Landverbin- dung zwischen Afrika und Sädamerika und zwischen Afrika (Ma- dagascar) und Indien bestanden haben misse, durch die Ver- wandtschaft der Gattungen dieser Continente (Crenis—Eunica sowie Hypanartia die Afrika und Sidamerika gemeinsam haben und zahlreiche Gattungen, welche sowohl in Afrika, als auch in Indien vertreten sind) sehr gestiätzt, da anzunehmen ist, dass die Möglichkeit der Verbreitung von Tagfaltern täber den heutigen atlantischen Ocean ausgeschlossen ist. Die Untersuchungen des Herrn Verfassers haben weiter er- geben, dass die e&thiopische Tagfalterfauna trotz ihrer grossen Eigenthämlichkeiten doch hinsichlich ihres allgemeinen Charakters der indomalayischen Fauna näher als irgend einer anderen steht. lm; 2: Absehmtte wird die Vertheilung der Tagfalter in der &thiopischen Region besprochen und die Eintheilung dieser Region in Subregionen vorgenommen. Die meisten Eigenthämlichkei- ten zeigt Westafrika und zwar durch die starke Entwickelung der Lzp- teninae, die fast auf dieses Gebiet beschränkt sind; es kommen von 18 Gattungen mit 166 Arten dieser Subfamilie 15 Gattungen mit 162 Arten lediglich in diesem Gebiete vor. Sidafrika hat von den Lipte- rinae nur 2 Gattungen mit 9 Arten eigenthämlich, während das grosse ostafrikanische Gebiet keine eigenthämlichen Gattungen be- sitzt. Die Ausfährungen hieräber werden von 7 Uebersichten begleitet. 5 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19090. Der -3. Abschnitt handelt iber Lokalrassen. : Der Herr Verfasser erklärt viele Formen, die von anderen Autoren fär eigene Arten gehalten worden sind, fär Varietäten (Lokalformen), das Kriterium findet er in dem Umstande, dass die fraglichen Formen an der Grenze ihres Verbreitungsgebiets Zwischenformen bilden. Die Formen des östlichen Gebiets unterscheiden sich in der Mehrzahl der Arten von ihren Vertretern im Westlichen: Ge- biete dureh die Zunahme der hellen Zeichnungen; in wenigen Fällen ist das gegentheilige Verhalten festzustellen gewesen. Die ostafrikanischen Arten verhalten sich zu den sädafrikanischen Genossen in derselben Weise wie zu den westlichen Verwandten, doch sind in diesen beiden Subregionen viel weniger Varietäten zu constatiren. Von Madagascar das nur 60 Arten mit dem afrikanischen Festlande gemeinsam hat, haben nur wenige Varietäten und nicht mit Sicherheit festgestellt werden können weil bei der Unterschei- dung dieser Formen das vorerwähnte Kriterium wegfällt. Die zweifellos verwandten Formen zeigen ebenfalls gegen die ostafri- kanischen Verwandten eine weitere Zunahme der hellen Färbung. Die Formen von Westafrika und von Madagascar zeigen also die grössten Differenzen, während die Formen von Ost- und Sädafrika in der Mitte stehen. In den Absehnitten 4: bis 7 bespricht der Fler Metfasses näher die von ihm angenommenen Subregionen (westafrikani- sche, sädafrikanische, ostafrikanische und madagassische Subre- gion) und giebt Tabellen tber die Verbreitung der Falter in die- sen Gebieten. Abschnitt 8 handellt iber Jahreszeitformen. Der Herr Verfasser nimmt bei 42 Arten das Vorhandensein von Salison- dimorphismus an, nämlich bei Mycalesis 3, Henotesia 1, Acraea 4, Presis 3, Hamanumida 1, Pieris 3, Teracolus 20, Eronia 3 und Zerzas 4, und glaubt, dass sich noch viel mehr solcher Fälle, namentlich bei Åcraea, nachweisen lassen werden. Saison- diamorphismus kommt selbstverständlich nur in solchen Gebieten vor, die einen angesprochenen Jahreszeitwechsel (Regen- und Trockenzeit) haben. In Westafrika und an der Ostkiäste von Madagascar, wo kein deutlicher Jahreszeitwechsel besteht, kom- men daher Saisonformen nicht vor. Im stets feuchten Westafrika 6 RÖBER: RHOPALOCERA ETHIOPICA VON CHR. AURIVILLIUS. 263 (Kamerun) zeigen sich daher keine Formen, die Analogie mit den ”Trockenzeitformen anderer Gebiete hätten. Die Saisonfor- men charakterisiren sich nicht nur durch Veränderungen in der Färbung und Zeichnung, sondern können auch eine andere Fli- gelgestalt zeigen. Im Abschnitte 9 »Ueber Mimicry oder Nachamung»>» erklärt sich der Herr Verfasser nicht als Anhänger der Mimicry- Theorie. Er sagt, es scheine ihm sicher zu séin, dass die Mi- micry-Theorie, trotz des Enthusiasmus, womit sie von vielen um- fasst wird, noch nicht als eine wissenschaftlich begriändete Lehre betrachtet werden könne, sondern an der Hand der vorliegenden zahlreichen Facta erst genau gepräft werden mässe. Er fährt 49 Fälle an, in denen die Anhänger dieser Theorie eine Bestätigung derselben suchen könnten, weist aber auch auf das im Sinne der erwähnten Theorie unverständliche Factum hin, dass PDanaida chrysippus und Aecraea encedon (also zwei in gleichem Grade immune Arten) auch in ihren Lokalformen einander »nachahmen». In den Schlussbemerkungen giebt der Herr Verfasser Anregung zu weiteren, in das Detail gehenden Untersuchungen der Tagfalterfauna der sethiopischen Region. Er wendet sich ferner gegen die in neuerer Zeit stark betriebenen phylogeneti- schen Speculationen beziäglich der Tagfalter, deren Ergebnisse keine Uebereinstimmung zeigen und daher nicht vertrauenerweck- end seien. Er ist der Meinung, dass »die Frage von dem mono- phyletischen oder polyphyletischen Entstehen nicht nur jedes be- sonderen Organs, sondern der organischen Natur in ihrer Ganz- heit, wissenschaftlich gesehen, noch vollständig unbeantwortet sei und es vielleicht auch fir immer bleiben werde». Das Werk ist ein weiteres glänzendes Zeugniss dafär, dass der Herr Verfasser berufen ist wie wenige, seine Kraft einer solehen Materie zu widmen: es stellt sich als ein Muster exacter Arbeit dar, an der jeder Lepidopterologe viel lernen kann. Hof fentlich folgen ihm bald andere ähnliche Werke. Ausser W. v. RortscHILD's Werk iber die östlichen Papilio's ist mir kein an- deres Werk bekannt, in dem die Aufgabe in gleich befriedigender Weise gelöst worden wäre. Dresden. J. Röber. 264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. EN FÖR SVERIGE NY TRÖLLSLANDA: Vår skarpsynte insektsamlare målaremästaren J. RUDOLPHI 1 Delsbo har till Riksmuseum insändt två hanar af en trollslända, som han ej kände och ej förr observerat. Vid exemplarens gransk- ning har jag funnit dem båda tillhöra Lzbellula caudalis CHARP., en art, som visserligen finnes upptagen i lektor JOHANSON'S »Odo- nata Suecie», men endast på grund af en lös uppgift om, att den skulle vara tagen i Sverige af PAYKULL. Då emellertid Riks- museets entomologiska afdelning, som innehåller PAYKULLS sam- ling, ej förut ägde något svenskt exemplar af denna art, är det sannolikt, att PAYKULLS uppgift beror på förväxling med den när- stående L. albifrons eller på en felaktig ursprungsbeteckning. Detta har tydligen äfven varit WALLENGRENS åsikt, ty han har helt och hållet uteslutit arten i sin 1894 utgifna bearbetning af våra trollsländor!, L. caudalis CHARP. står närmast intill L. albifrons BURM., men skiljes lätt från denna därigenom, att vingmärkena ofvan äro hvita med svart fram- och bakkant och under enfärgade svarta samt genom bakkroppen, som ej är cylindrisk utan från och med 3:e leden tydligt utvidgad och nedtryckt. Underläppen är enfärgad svart, utan de ljusa sidofläckar, som finnas hos albifrons. Enligt TÖMPEL förekommer caudalis i Tyskland endast i torfmossesjöar och uppehåller sig ute öfver vattnet, där den sät- ter sig på bladen af näckrosor och andra vattenväxter. Detta stämmer väl öfverens med RUDOLPHIS iakttagelser. Han skrifver nämligen att han funnit exemplaren flygande omkring ute på en skogssjö i Hälsingland och att de voro svåra att fånga. I södra Finland är arten enligt HISINGER tagen på flera ställen. 1 Ent. Tidskr. 15. 1894 p. 235—270. UBER EINIGE NEUE COLLEMBOLAFORMEN AUS DEM SUDVESTLICHEN PATAGONIEN. VON FPINAR WAHLGREN. Tafel 2. Waährend seines Aufenthalts in Patagonien im Sommer 1899 sammelte Fil. Kand. ERLAND NORDENSKIÖLD einige Collembolen ein, die er mir gätigst zur Bearbeitung tberlassen hat. Das Ma- terial ist hinsichtlich der Anzahl sowohl von Individuen als Arten sehr unbedeutend, da aber von den vier Arten, die es umfasst, drei der Wissenschaft neu zu sein scheinen, bin ich der Ansicht gewesen, es därfte von einem gewissen Interesse sein, dasselbe zu veröffentlichen. Unter den vier Arten giebt es ausserdem eine, die derartig zu sein scheint, dass sie das Aufstellen einer neuen Gattung notwendig macht. Tomocerura n. g. Der ganze Koörper (inkl. Beine, Furcula und Antennen) mit federartigen Haaren bedeckt. Augen 16, 8 auf jeder Seite des Kopfes. Postantennalorgan fehlend. Das vierte Abdomi- nalsegment wenig länger als das dritte. Die Gabel sehr ent- wickelt, bis an die Ventraltube reichend. Dentes furcule auf der inneren Seite mit zahlreichen Dornen bewaffnet. I 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. TI pictarn sp: Die Antennen sind von etwa der doppelten Länge des Kop- fes, kaum halb so lang wie der ganze Körper (den Kopf ausge- nommen). Das erste Glied ist das kärzeste, die ibrigen sind von ungefähr gleicher Länge. Die Basen der Antennenglieder und die Spitze des vierten Gliedes sind infoige der schwarzen Haare, die diese Teile dicht bedecken, von dunkler Farbe. Die Augen. sind, wie erwäbnt ist, 8" auf jederSetendes Kopfes; die Proximalocellen sind sehr klein. Irgend ein Post- antennalorgan habe ich nicht entdecken können. Das vorderste Thorakalsegment ist klein, von oben kaum sichtbar. Die ibrigen Thorakalsegmente sind von etwa gleicher Länge. Die Tibien sind ohne Keulenhaare. Die obere Klaue ist mit einem deutlichen Zahn versehen. Bisweilen habe ich auch geglaubt, einen äusserst kleinen zweiten .Zahn wahrnehmen zu können. Die untere Klaue ist ebenfalls. mit einem Zahne be- waffnet. Die vier vorderen Abdominalsegmente sind an Länge rick- wärts zunehmend; das vierte ist jedoch sehr unbedeutend länger als das dritte. Die Springgabel ist in dem fänften Abdominalsegmente inse- riert, bis an die Ventraltube reichend. Dentes sind von etwa der doppelnten Länge des Manubriums, gegen die Spitze abgeschmä- lert und auf der inneren Seite mit zahlreichen, wie es scheint, in zwei Längsreihen geordneten Dornen versehen. Infolge des unbedeutenden Materials, das ich zu meiner Verfigung gehabt, habe ich die Anzahl der Dornen nicht definitiv feststellen kön- nen; ich habe jedoch bis iber zwanzig deren gerechnet. Mu- crones sind 4-gezähnt, die zwei proximalen Zähne stehen, wie es scheint, neben einander. Moöglich ist die innere von diesen nur ein Dorn wie bei Isotoma conjungens SCHÄFF. Die Grundfarbe des Tieres ist gelb, die Zeichnungen sind braun- oder schwarzviolett. Die dunklen Zeichnungselemente sind in zwei lateralen und einer medianen Reihe geordnet, welche letztere auf dem vorderen Teile des Körpers durch eine feine 2 MIRA. WAHLGREN: NEUE COLLEMBOLAFORMEN A. D, S.V. PATAGONIEN. 267 helle Linie in zwei Hälften geteilt ist. Ubrigens kommen, be- sonders auf dem dritten Abdominalsegmente unregelmässige Flecke vor (siehe im ibrigen die Figur!).: Der Kopf ist mit zwei schwar- zen lateralen Längsstreifen versehen, die bis an die Antennen: basen reichen und in sich die Augenflecke aufnehmen. In der Mitte hat der Kopf eine Y-förmige Zeichnung. Der ganze Körper, inkl. Antennen, Beine und Springgabel, ist mit ziemlich kurzen, dunklen, federförmigen Haaren dicht be- kleidet, die an den Spitzen nicht keulenförmig angeschwollen sind. Irgend eine einfachen Borsten habe ich nicht finden können. Die Länge des Tieres ist 3 mm. Die Gattung Zomocerura nimmt wie Corpynotlrix TULLB. eine deutliche Mittelstellung zwischen den Entomobryinen und der Gattung /Jsotoma ein. Waährend die Segmentierung mit der dieser letzteren Gattung gewöhnlichsten völlig tbereinstimmt, er- innert die Haarbedeckung, die Abwesenheit eines Postantennal- organs und die Beschaffenheit der Zeichnung an eine entomo- bryine Collembole. Von der Gattung Corynot/irix unterscheidet sich Zomocerura dadurech, dass die federförmigen Haare nicht keulenförmig sind, wie es bei Corynothrix deutlich der Fall ist; ebenfalls weicht der Bau der Mucrones und die Art der Zeich- nung ab. - Am meisten sieht Zomocerura picta der von 'SCHÄFFER! beschriebenen Jsotoma conjungens ähnlich, die ebenfalls den Körper mit federförmigen, nicht keulenförmigen Haaren bekleidet hat. Sowohl von dieser wie von allen anderen entomobryiden Collembolen -— die Gattung Zomocerus ausgenommen — unter- scheidet sich indessen ZYomocerura picta dadurch, dass die Den- talteile der Springgabel mit zahlreichen, festen Dornen bewaff- net sind. Auf Grund der obigen Merkmale habe ich es fär richtig gehalten, diese Art wenigstens vorläufig als Typus einer neuen Gattung aufzustellen, was ich um so viel lieber thue, als der ausgezeichnete Collembolakenner Dr. C. SCHÄFFER in Hamburg, welcher mir seine Ansicht iber die betreffende Form giätigst mit- geteilt, ebenfalls der Meinung ist, dass keine der bisherigen 1 C. SCHÄFFER, Apterygoten. — Hamburger Magalhaensische Sammel- reise, — Hamburg 1897. 268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Gattungen in ihrer gegenwärtigen Form fär diese Art irgend einen Platz hat. Zwei Exemplare wurden in feuchtem Gebäsch bei Rio Tres. Pasos, einem kleinem Flusse, der in Lago Maravilla ausmändet, angetroffen. Isotoma parallela n. sp. Ocellen 4; 2 auf jeder Seite. Das dritte und vierte Ab- dominalsegmente von gleicher Länge. Die Springgabel, die in dem finften Abdominalsegmente inseriert ist, nicht bis an die Ventraltube reichend. Dentes etwas länger als Manubrium. Mucro dreigezälnt. Farbe weisslich. Länge 1 mm. Die Antennen sind von etwa derselben Länge wie der Kopf. Das vierte Glied ist angeschwollen, viel länger als die ibrigen. Die Augen sind zwei auf jeder Seite des Kopfes. Das Post- antennalorgan ist länglich. Das vorderste Thorakalsegment ist von oben sichtbar, obwohl kirzer als die beiden anderen, die von gleicher Länge sind. Die Tibien sind ohne Keulenhaare, die Klauen unbewaffnet. Die vier vorderen Abdominalsegmente sind von etwa gleicher Länge. Die Dentalteile der Springgabel sind gegen die Spitzen ab- geschmälert. Die langgestreckten Mucrones sind mit drei Zähnen versehen, von welchen der proximale ziemlich weit von den tbri- gen sitzt: Die Körperbedeckung besteht in ziemlich weit aus einander stehenden Haaren, die im hinteren Teile des Abdomens etwas: verlängert sind. Die Farbe ist sehr hell grau, beinahe durchsichtig weiss. Durch den Bau der Antennen, die Reduzierung der Augen zu zwei auf jeder Seite, die Verkärzung der Springgabel und zum Teil auch durch die Beschaffenheit der Mucrones kommt diese Art I. guadrioculata TuLrLrB. sehr nahe. Aber die Grössenverhält- nisse der Abdominalsegmente und der Platz der Furcula an dem fänften Abdominalsegmente machen unzweifelhalt, dass die Ähn- 4 WAHLGREN; NEUE COLLEMBOLAFORMEN AA, D. S.V. PATAGONIEN. 269 lichket dieser zwei Arten nicht in einer wirklichen nahen Ver- wandtschaft ihren Grund hat, sondern vielmehr als eine Parallelis- muserscheinung, eine von sgleichartigen Lebensverhältnissen be- dingte Ubereinstimmung gewisser Formenmerkmale zu betrachten ist. Denn wenn auch die Angabe WILLEM's, dass die Springga- bel bei allen Collembolen eigentlich an dem vierten Abdomi- nalsegmente befestigt sei, richtig ist, so därften jedoch die /Zso- Zoma-arten, welche die Furcula an dem vergrössersten vierten Segmente deutlich befestigt haben, und zu welchen auch Z. gua- drioculata gehört, eine völlig natiärliche Gruppe bilden, der man recht gern sogar den Rang einer Gattung geben möchte. Um so viel beachtenswerter finde ich denn die Ubereinstimmung zwischen I. guadrioculata und Z. parallela, und ich bin der Meinung, dass die Artmerkmale, die diesen beiden Formen ge- meinsam sind, z. B. von der Anpassung fir eine verborgene Le- bensweise im Dunkel, tief unter abgefallenem Laub bedingt sein können. Hierdurch wärden sowohl die helle Farbe und die Augenreduzierung der beiden Arten als die Reduzierung der Springgabel und vielleicht auch die starke Entwicklung des vier- ten Antennengliedes zu einem feineren Tastorgan als Ersatz der geschwächten Sehkraft eine Erklärung erhalten. Ein Exemplar wurde unter abgefallenem Laub in einem feuchten, schattenreichen Notofagus-Walde bei Ferrier, einer Schaffarm bei dem westlichen Ende von Lago Maravilla gelegen, angetroflen. Neanura patagonica n. sp. Ocellen fehlend. Postantennalorgan vorhanden. Tuberkeln in 7 Längsreihen geordnet. Farbe weiss. Länge 1 mm. Die Tuberkeln sind wie bei N. muscorum ”TEMPL. von mehreren um ein. ziemlich langes Haar ringförmig geordneten, krenelierten Höckern gebildet. Auf jedem Segmente giebt es eine Querreihe von 7 Tuberkeln, die folglich 7 Längsreihen bil- den. Die Haare sind nicht so lang wie bei NV. muscorum. Die Antennen sind konisch. Am vorderen Äusserrande der 5 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900; grossen Kopftuberkeln findet sich ein Organ vor, aus einem etwas ovalen, doppelkonturierten Ringe bestehend, das ich, unge- achtet der Abwesenheit der fär JV. gzgantea TuLLB. karakteris- tisehen Höcker, als Postantennalorgan gedeutet habe. Die Tibien sind ohne Keulenhaare; die Klaue ist ohne Zahn. Das Tier entbehrt völlig Pigment und ist rein weiss. Zwei Exemplare sind unter abgefallenem Laub in einem engen buchenwaldreichen ”Thale bei Kerman, einer kleinen Pferde- farm siädöstlich von Lago Maravilla eingesammelt. Aphorura trisetosa SCHÄFF. Von dieser vorher nur im Feuerlande gefundenen Art wur- den zwei Individuen im Buchenwalde bei Ferrier angetroffen. Upsala, Maj 1900. Figuren-Erklärung der Tafel 2. Fig. 1. fTomocerura picta. io ke picta. Ocellen. lag picta. Fuss. ING va picta. Dentes furcule. Hig picta. Mucro. Fig. 6. Isotoma parallela. 18EOR le > parallela. Mucro. Fig. 8. Neanura patagonica. Kopf, 271 ENTOMOLOGISKE NOTITSER: 1. En for Norges fauna ny staphylinid. Ifölge dr. Max BERNHAUER: Siebente Folge neuer Staphyli- niden aus Europa (»Verhandl. d. Zool.-botan. Ges. z. Wien», I h. 1900) forekommer NXantholinus Wingelmuelleri BERNH, i Norge. Angaaende nermere lokalitet meddeles intet. Samme- steds beskriver han efter eksemplarer samlede av mig i Ödemark (Smaalenene) hannen av Stenus punctipennis 'THs. 2, Lepidoptera samlede ved Bolkesjö (Telemarken). I »The Entomologist> for september 1898 giver Mr. R. S. STANDEN 1 en. opsats »Among the Butterflies and Flowers of: Norway» en fortegnelse over Rhopalocera tagne ved Bolkesjö i slutten av juni samme aar. De fundne arter var: Papilio ma- EMaOuRE Afporia crataegti L., Pieris. brassice L., P.rapae 1. Euchloé cardamines L., Leucophasia sinapis L., Colias palaeno v. lapponica STGR., Thecla rubi L., Polyommatus phlaeas L., Lycaena aegon SCHIFF, L. optilete KNocH., LL. Ssemiargus RomT., L. cyllarus Rott., Melitaea athalia RoTtt., Argynnis apläja L., Å. euphrosyne L., ÅA. selene ScHirF., ÅA. aphirape Vv. osstzanus Hest., Å. frigga TuB., Erebia lappona EsP., Oeneis Jutta HeB., Pararge hiera FABR., Epinephele hyperanthus L., Coenonympha pamphalus L., C. tiphon Rort. og Syrichtus malvae IL. 3. Norske perlider. I 2. hefte av »Verhandlungen d. k. k. zool.-bot. Ges. z. Wien (1900) findes en avhandling av dr. PETER KEMPNY: » Ueber die Perliden-Fauna Norwegens». Det er en bearbeidelse av det av mig i 1899 samlede materiale (hvori bl. a. fandtes 3 nye arter), ligesom han for fuldstendighedsskyld har medtaget, hvad andre forfattere har meddelt om Norges perlidefauna, forsaavidt som disse meddelelser har kunnet ansees som paalidelige. Talt anföres 25 arter, hvorav de med " merkede ikke fandtes i min samling - 272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. og derfor er medtagne blot ifölge andres angivelser. — De ne- | denfor tilföiede lokaliteter gjelder kun de av mig samlede eksem- plarer. 1. EDictyopteryx mäicrocephala Picrt. 2. D. norvegica KEMPNY. Susendalen. | 3. ED. compacta M LACHL, 4. Isogenus nubecula NEwm. Rösvandet. 5. I. Nansenz KEMPNY. Susendalen, Skarmodalen, Rös- vand, Vefsen. 6. EPerla maxima ScoP. 7. EP. cephalotes Curt. 8. EChloroperla grammatica ScoPr. 9. Chl. Strand: KEMPNyY. Hatfjelddalen, Susendalen, Skar- modalen. 10. "Chl. rivulorum "PicTt. 11. Chl. griseipennis Pict. Skarmodalen, Hatfjelddalen. | 12. Isopteryt Burmeisterz Pict. Rösvandsholmen. 19. CULNNidpuNEldtarSCOP:. 14. "I. apicalis NEWM. 15. "Capnia nigra PIicT. 16. Taeniopteryx nebulosa L. Hatfjelddalen. TN JERTKöfaSEalA EIGERT. 18. Leuctra digitata KEMPNyY. Skarmodalen, Hatfjelddalen, Rösvandsholmen. För kun kjendt fra Nedre-Österrige. 19. L. Klapåleki KEMPNY. Hatfjelddalen, 20. L. luppopus KEMPNY. Vefsen. RN Bs SR FL SENDA 22. Nemura variegata OL. Botne, Sande, Ödemark, Läkta, Dönna, Fellingfors og Klovimoen (Vefsen), Hatfjelddalen, Skar- modalen, Susendalen, Rösvandsholmen. 23. NV. avicularis Mort. Kristiania, Hatfjelddalen. 24. NV. cinerea Mort. Ödemark, Hatfjelddalen, Rösvands- holmen. 25. N. inconspicua Mort. Kongsberg, Botne, Ödemark, Vefsen, Hatfjelddalen, Skarmodalen. Kristiania april 1900. Embr. Strand. 213 DREI NEUE FORMICIDEN AUS KAMERUN GESAM- MELT VON HERRN PROF. DR. REINHOLD BUCHHOLZ, BESCHRIEBEN VON Dr. GUSTAV MAYR. Tetramorium (s. str.) coloreum nov. spec. Arbeiter. Länge: 3,1,—3,2 mm. Der Kopf mit den Man- dibeln, der Båuch, die Tibien und die Tarsen gelb, der Thorax braunschwarz oder dunkel rotbraun, der Fiihlerschaft, der Petio- lus, die Hiiften, Schenkelringe und Schenkel kastanienbraun, die Fiiblergeissel heller. Der Kopf und der Bauch reichlicher, der Thorax und Petiolus spärlicher mit mässig langen, aufrechten und stumpfen Borstenhaaren, der Fihlerschaft und die Tibien mit sehr kurzen, fast anliegenden Härchen besetzt. Die Oberkiefer ziemlich fein und dicht längsgerunzelt mit rothbraunem gezähnten Kaurande. Der ziemlich glanzlose Kopf ist gerundet-rechteckig, etwas länger als breit, vorne wenig schmä- ler als hinten, mit mässig bogig ausgerandetem Hinterrande. Der Clypeus mit ziemlich groben, vortretenden Längsstreifen, ebenso die Stirn und der Scheitel bis zum Hinterrande des Kop- fes. Die gut ausgeprägte Fiihlerrinne, sowie auch der Fihlerschaft reichen bis in die Nähe des Hinterrandes des Kopfes. Die Fiähler sind zwölfgliedrig, das zweite bis siebente Geisselglied dicker als lang, das achte nicht oder kaum dicker als lang, das erste Keulenglied wenig länger als dick, das zweite kaum oder nicht länger als dick. Die Wangen und die Kopfseiten längs- Entomol. Tidskr. Årg. 21, H. 3—4 (1900.) I | fo 274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. gerunzelt, die Runzeln durch schwächere Querrunzeln netzartig mitsammen verbunden. Der ebenso gerunzelte und wenig glän- zende Thorax ist mässig kurz, vorne beiderseits ziemlich gerun- det, oben ohne FEinschntärung, beiderseits zweimal ausgebuchtet. Die Dornen des Mittelsegmentes! sind fast doppelt so lang als ihre Entfernung von einander an ihrer Basis beträgt, sie sind gerade, schief nach hinten und oben gerichtet und wenig diver- glerend; die Dornen am 'Thorax-Petiolusgelenke sind etwas: we- niger wie halb so lang als die oberen Dornen. Der Petiolus ist längsgerunzelt und schwach glänzend, der Knoten des ersten Segmentes ist dick (von vorne nach hinten), vorne vertical ge- stutzt mit fast halbkreisförmiger Kante, die convexe hintere Fläche geht bogig und ohne Grenze in die convexe obere Fläche und in die Seitenflächen tber; der Stiel vor dem Knoten ist etwa so lang wie der Knoten; das zweite Segment ist kurz queroval, kaum breiter als lang. Der Bauch ist glatt und glänzend, sein erstes Segment oben glatt oder an der Vorderhälfte sehr fein und seicht lederartig gerunzelt, an der Basis mehr oder weniger sehr fein längsgestreift. Diese Art ist durch die auffällige Färbung leiecht zu erken- nen, vorausgesetzt, dass diese Färbung nicht etwa variirt. Unter den afrikanischen Arten mit langer, gut ausgeprägter Fählerrinne haben am Mittelsegment nur kurze Zähne: Z. sömillimum NYL., pusillum EM. und Emeryz, eine von mir baldigst zu publicie ! Da in der Hymenopterologie in mneuerer Zeit schon ziemlich allge- mein fär den hinteren oberen Abschluss des Thorax statt des unrichtigen Aus- druckes Metanotum die richtige Bezeichnung: Median- oder Mittelsegment ver- wendet wird, so will ich auch nicht länger zögern, diesen Ausdruck zu ge- brauchen, den ich bereits im J. 1885 in meinen »Feigeninsecten» (Verh. d. k. k. zool. bot. Ges. in Wien) verwendet habe, da ich unter den gegebenen Umständen diese Bezeichnung fär zweckmässig hielt. Prof. EMERY nennt g dieses Segment /pinrotum, welcher neue Name mir wohl nicht gerechtfertigt erscheint, Das eigentliche Metanotum ist bisher bei den gefligelten Geschlechtern Hinterschildechen genannt worden. Bei den Arbeitern der Ameisen ist es wohl oft nicht entwickelt, aber da, wo es vorkommt, muss es als Metanotum bezeichnet werden. In betreff der richtigen Bezeichnung der Thoraxteile bei" den Ameisen ist EMERY's Abhandlung: Intorno al torace della förmiche (Bull. Soc. entom. ital.. 1900, p. 103) von ganz besonderem Interesse, 2 vn MAYR: DREI NEUE FORMICIDEN AUS KAMERUN. 275 rende neue Art; das Mesonotum wenigstens in seiner Mitte oder die ganze obere Fläche des Thorax geglättet und stark glänzend bei 7. laevithorax Em. und Grassiz EM.: ein Knoten des ersten Petiolus-Segmentes, welcher keine Kante hat und etwas länger als breit ist, kommt bei 7. ZoszZz Em. vor; das siebente bis elfte Geisselglied länger als dick bei einer zunächst von mir zu beschreibenden Art 7. setiger: nach Ausschluss der vorherge- henden Arten unterscheidet sich die oben beschriebene neue Spe- cies von Z. capense MAyRrR, guineense FABR. und camerunense MayrR durch Dornen am Thorax-Stielehengelenke, während die 3 letzteren Arten daselbst nur breite kurze Zähne haben. Mungo-Fluss, Oct. 1874. Pheidole minima nov. spec. Soldat. Känge 2,1 mm. Gehört zw den kleinsten Arten dieser Gattung, wie Ph. umbonrata Mayr, exigua MAayrR. Glän- zend, rotgelb oder gelbrot, Petiolus und Bauch mehr oder we- niger bräunlichgelb, die Fihler und Beine hellgelb. Die Pilosität ist mässig, die Tibien mit fast anliegender kurzer Behaarung. Die Mandibeln sind glatt mit zerstreuten Punkten, an der Basis aussen gestreift, mit schneidigem, vorne zweizähnigem Kau- rande. Der Kopf ist etwas länger als breit, vorne etwas schmä- ler als hinten. Der Clypeus ist flach ohne Mittelkiel und glatt, an den Seiten gestreift. Die Stirnleisten sind so lang als der Fählerschaft, die "Fiählerrinne ebenso lang, an der hinteren Hälfte sehr glatt. Vom hinteren Ende der Fihlerrinne zieht sich schief nach vorne und aussen zum Auge ein länglicher Eindruck. Das zweite bis achte Geisselglied dicker als lang. Die Stirn und der Scheitel mit gröberen und feineren Längsstreifen, zwischen diesen glatt und glänzend, das hinterste Viertel oder Finftel des Kopfes glatt mit zerstreuten haartragenden Punkten. Die Wangen und die Gegend zwischen diesen, den verlängerten Stirnleisten und den Augen längsgerunzelt-gestreift mit fein gerunzelten Zwischen- räumen ; hinter den Augen grösstenteils glatt. Das Pronotum und das Mesonotum zusammen sind fast halbkugelförmig und ziemlich glatt, ersteres oben mit zwei Höckern, letzteres ohne 2 dd 27 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. Querfurche und nur mit Spuren eines Querwulstes, hinter welchem das Mesonotum steil zur starken Einschnirung vor dem Mittel- segmente abfällt; die Mesothoraxseiten und die Basalfläche des Mittelsegmentes genetzt punktiert, letztere mit einer Längsfurche und beiderseits mässig deutlich gerandet; die Dornen des Mittel- segments sind an der Basis mässig breit und kärzer, als ihre Entfernung von einander an ihrer Basis beträgt, Das zweite Glied des ziemlich glatten Petiolus ist etwas mehr wie doppelt so breit als das erste Glied, es. ist breiter als. lang und, beiderseits in einen kurzen, dicken, ziemlich rechtwinkligen Zahn erweitert. Der Bauch ist glatt und glänzend. Die Beine sind mittellang. Arbeiter. Länge: 1,6—1,7 mm. Glänzend, rot- oder röt- lichgelb, die Oberkiefer und Beine, mehr oder weniger auch die Fähler und der Clypeus blassgelb. Die Behaarung wie beim Soldaten. Die Mandibeln sind fein längsgerunzelt mit gezähneltem Kau- rande. . Der Kopf ist glatt, die Wangen sind kurz gestreift, die Fiählergruben um den Fihlerursprung herum fein bogig gestreift. Die Form des Kopfes: is etwa so wie bei Ph. .pallzdula. NYre gerundet rechteckig, etwas länger als breit, hinten mässig bogig ausgebuchtet. Der Clypeus ohne Mittelkiel mit bogigem Vorder- rande. Die Stirnleisten kurz. Der Fiählerschaft äberragt kaum den Hinterrand des Kopfes, die Geissel ist wie beim Soldaten. Der Thorax ist in Skulptur und Form der Teile dem des Solda- ten ähnlich, doch sind die Höcker des Pronotum viel kleiner und die Basalfläche des Mittelsegmentes hat keine Längsfurche. Das zweite Glied des ziemlich glatten Petiolus ist ziemlich kuge- lig, aber doch deutlich breiter als lang und 1!/2, oder etwas mehr, so breit als das erste Glied. Der Bauch glatt und glänzend. Mungo-Fluss, Oct. 1874. Pheidole Buchholzi nov. spec. Soldat. Länge: 6,8 mm. Ziemlich glanzlos, schmutziggelb oder die Mandibeln, der Kopf, der Thorax und der Petiolus hell rostrot, die Beine gelb, der Kaurand der .Oberkexter mbraun: 4 MAYR: DREI NEUE FORMICIDEN AUS KAMERUN. 2 Der ganze Körper mit mässig reichlicher abstehender Pilosität ohne deutliche kurze Pubescenz. Die mässig glänzenden Mandibeln sind ziemlich geglättet mit zerstreuten groben Punkten, nahe dem Aussenrande mit gro- ben Längsrunzeln, der Kaurand vorne mit zwei stumpfen Zähnen. Der Kopf ist deutlich etwas länger als breit, vorne etwas schmä- ler als hinter der Mitte, vom WVorderrand des Clypeus bis zur Mitte des bogig ausgeschnittenen Hinterrandes des Kopfes so lang als breit. Der mässig glänzende, längsgestreifte Clypeus mit einem Mittellängskiele, in der Mitte des Vorderrandes aus- gerandet. Die Stirnleisten sind ziemlich kurz und mässig divergierend. Keine verlängerte Fählerrinne. Der Fählerschaft reicht zuräckgelegt etwas hinter die Mitte des Kopfes, alle Geisselglieder sind länger als dick. Die Stirn ist divergierend- längsgerunzelt, so dass sämtliche oder fast alle Runzeln hin- ter dem zurickgelegten Fiählerschafte an die Kopfseiten ziehen und sich daselbst grobnetzmaschig verbinden. Die Wangen sind grob längsgerunzelt und zwischen den Runzeln fein genetzt-punk- tiert, die letzteren ziehen sich zwischen den Augen und den Stirn- leisten, mehr oder weniger netzmaschig verbindend, zu den Maschen der Kopfseiten hinter den Augen. Der Hinterkopf ist mässig grob quergerunzelt, die Runzeln sind mit einander durch Querleistchen mehr oder weniger mitsammen verbunden. Der ganze Kopf zeigt, ausser dem Clypeus und dem glatten vertieften Stirnfelde, zwischen den Runzeln noch eine feine netzartige Punktierung. Die bis zum Hinterhauptloche verlängerte Stirnrinne ist stark ausgeprägt. Die Unterseite des Kopfes ist grob netzmaschig gerunzelt und zwischen den Runzeln fein und dicht genetzt. Der Thorax ist fein und dicht genetzt-punktiert und besonders an der oberen Seite auch mehr oder weniger grob quergerunzelt. Das Pronotum oben mit zwei nicht stark vorragenden Höckern. Das Mesonotum mit starker Querleiste und vor dieser mit breiter Querfurche. Vor dem Mittelsegment ist der Thorax stark eingeschnirt; die Basalfläche des ersteren ist mässig querconcav mit zwei com- pressen, stumpfen, divergirenden und ziemlich aufrechten Dörnchen, welche nicht oder kaum länger sind als ihre Entfernung von ein- ander an ihrer Basis. Der Petiolus ist fein und dicht genetzt- punktiert, am zweiten Gliede hinten mehr fein quergerunzelt, oben 5 00 0 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. mit einigen kurzen, ziemlich seichten Längsfurchen; der Stiel des ersten Gliedes ist ziemlich kurz und nicht diänn, das zweite Glied ziemlich gross, etwa dreimal so breit als das erste Glied, etwas kärzer als breit, beiderseits in eine stumpfwinklige Ecke erweitert, Der Bauch ist mässig glänzend, sehr seicht chagriniert, sein erstes Segment oben weniger glänzend, fein und dicht genetzt-punktiert. Arbeiter, Länge: 3,7—3,8 mm. Glänzend, gelb oder röt- lichgelb mit gelben Beinen, an den Mandibeln, die manchmal braunrote Farbe haben, sind der Kaurand und die zwei vorderen Dritteile des Aussenrandes braun. Der ganze Körper ist abste- hend behaart ohne anliegende Pubescenz. Die Oberkiefer sind fein längsgestreift, mit gezähntem Kau- rande. Der Kopf ist fast glatt, grösstenteils äusserst seicht und fein lederartig gerunzelt, der innere Teil der Wangen und die Gegend zwischen den Augen und den Stirnleisten längsgerunzelt, die Stirnleisten etwas längsgestreift. Der Kopf ist länger als breit, hinter den Augen bis zum Kopf-Thoraxgelenke allmählich verschmälert und unmittelbar vor dem aufgebogenen Hinterhaupt- rande (am Gelenke) am schmälsten (ebenso wie diess beim Ar- beiter von Ph. O'Swaldi For. und Susannae For. vorkommt). Der . Clypeus hat einen Mittellängskiel. Die kurzen Stirnleisten reichen nicht bis zur Höhe des Augenhinterrandes. Der diänne Fählerschaft tberragt den MHinterrand des Kopfes, alle Geissel- glieder sind länger als dick. Die Augen liegen vor der Mitte der Kopfseiten. Das Pronotum und der vordere Teil des Me- sonotum sind sowie der Kopf äusserst seicht und fein lederartig Sserunzelt,. an. den Seiten, grösstenteils, glatt, der. hintereseien des Mesonotum, sowie die Seiten des Mesothorax, das Mittel- segment und der Metathorax dicht und fein genetzt-punktiert. Das Mesonotum mit einem queren Wulst, vor diesem mit einer breiten, queren Einsenkung. Die Basalfläche des Mittelsegmentes ist länger als breit, -schwach quer concav, hinten mit zwei auf- rechten, schwach divergirenden, kurzen, zahnartigen Dörnchen; die abschässige Fläche ist kärzer als die Basalfläche. Das gröss- tenteils glatte, nur vorne lederartig gerunzelte zweite Stielchen- glied ist kaum weniger wie dreimal so breit als das erste Glied und länger als breit, es ist nahezu birnförmig, vorne schmal, hinten breit. Der Bauch ist glatt. Die Beime sind ziemlich lang. 6 L MAYR: DREI NEUE FORMICIDEN AUS KAMERUN. 270 ov Der Soldat dieser Art ist nach meiner Tabelle in den IH »Beiträgen zur Kenntniss der Insectenfauna von Kamerun.» 5 j (Entomologisk Tidskrift 1896, pag. 241) zu 2. zu stellen, da er wegen der kurzen Fihlergruben und des grossen zweiten Petio- lusgliedes jenem der Arten Ph. speculifera EM., occipitalis ANDRÉ und crassixoda EM. nahe steht, er ist aber kleiner und besonders | durch den quergerunzelten Hinterkopf von diesen Arten zu unterscheiden. Der Arbeiter der neuen Art hat dieselbe Kopfform wie der von Ph. O'Swaldi FOor., hat aber eine helle Farbe, viel zartere Skulptur, kärzere und an der Basis dickere, fast zahn- artige Dörnechen am Mittelsegment und ein viel grösseres zweites Stielchenglied. Diese Art habe ich auch von Prof. EMERY aus Kamerun erhalten. Mungo-Fluss, Oct. 1874. N [9 0] (0) TILLKÄNNAGIFVANDE. FORMULÄR TILL INLAGA FÖR ERHÅLLANDE OCH BEGAGNANDE AF KEJSARGRÖNT. Härmed bemyndigas N. N. att, enligt meddelad bruksanvisning och mot iakttagande af hvad gällande förordningar rörande gifters behandling och förvaring föreskrifva, till dödande af skadeinsekter använda det arsenik- haltiga färgämne, som kallas kejsar- eller parisergrönt. Statens Entomologiska Anstalt, Albano, den ........- IOEE Bruksanvisning för användandet af kejsar- eller parisergrönt mot ska- deinsekter. Ett half: gram kejsargrönt och 1—2 gram fint pulveriserad (hälst ny- släckt) kalk tagas till hvarje liter vatten, som skall användas till besprutning. Blandningen omröres häftigt, såväl kort före som emellanåt under arbetet, då färgstoftet eljest sjunker till botten. Däraf dödas bladätande insekter, men ej sådana, som medelst sugapparat upphämta växtsaften till föda, såsom t. ex. blad- och sköldlöss, skinnbaggar etc. Bör ej användas vid starkt solsken, under växtens blomning eller kort före fruktens mognad och skörd. Sprut- apparaten bör vara försedd med s. k. Vermorel- eller Bordeaux-spridare (mun- stycke) e. d., på det att vätskan må fint fördelas på bladen och ej nedrinna till marken. Som ämnet är mycket giftigt, bör det med stor varsamhet hand- hafvas och förvaras inom lås för att göras otillgängligt för obehöriga. Från Statens Entomologiska Anstalt rekvireras oo... gram arsenik- haltigt kejsargrönt att användas till förgörande af skadeinsekter, och för- binder jag mig härmed att varsamt handhafva och enligt mig meddelad bruks- anvisning detsamma begagna samt att däraf ej meddela åt andra. den NE TOR NECN?G Ofvannämnda arsenikhaltiga färgämne har jag mot stadgad förbindelse emottagit. (INN so [Or N. N. Då i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Medicinalstyrelsen af den 22 december 1899, angående användning af vissa arsenikhaltiga ämnen till förgörande af skadeinsekter, föreskrifves, att bemyndigande härtill från An- staltens tjänstemän ej får meddelas andra än »välkända och pålitliga perso- ner», måste alltså intyg i detta afseende från kommunalordförande, pastorsäm- bete eller annan myndighet af för nämnda tjänstemän obekant rekvirent företes samtidigt med rekvisitionen af kejsargrönt. Sven Lampa. US Ar a 281 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 29 SEPTEMBER 1900. Sedan redogörelsen från föregående sammankomst blifvit uppläst och godkänd, och undertecknad anmodats att vid sekre- terarens frånvaro för aftonen föra protokollet, meddelade ordf., prof. AURIVILLIUS, att sedan sista sammankomsten följande nya medlemmar blifvit i Föreningen invalda: grefve FRITZ LÖWEN, Gerstaberg, Jerna, förste sekreteraren i Kongl. Utrikesdeparte- mentet FREDRIK RaAPPE (båda ständiga ledamöter), öfverdirektö- ren 1 Kongl. Landtbruksstyrelsen fil. d:r C. M. v. FEILITZEN och redaktör Isak GREVILLIUS, Stockholm, e. o. jägmästaren E. H. BARTHELSON, Vreta, Ålberga, kyrkoherden ERIK FREDLUND, Jär- låsa, konservatorn B. M. H. MuCHArRDT, Helsingborg, studenten OSCAR BEER, Skara, samt forstkonduktören K. O. ELFVING från Finland, och hälsades därvid de för första gången närvarande medlemmarna välkomna af ordföranden. Föreningens ledamot, bokförläggaren CHRISTIAN L. GERNANDT hade med döden afgått. I ett af lefvande djur, teckningar och mikroskopiska prepa- rat belyst föredrag lämnade därpå fil. kand. IVAR TRÄGÅRDH en redogörelse öfver sina morfologiska och biologiska studier af eucephala mygglarver, hvilka omfatta den grupp af dessa insekter, som hafva ett väl utveckladt hufvud. Af svenska zoologer var DE GEER den förste, som närmare studerat dessa djur. De eucephala mygglarverna äro vattendjur, men hafva troligen förr lefvat på land, där ännu Ceratopogon-larverna förekomma under bark och bland ruttnande vegetabilier. Den enda i rinnande vatten lefvande hithörande form är Szmulium, som spinner ett helt system af fina trådar, hvari den håller sig fästad och liksom fjärillarver har förmågan att genom en spinntråd hastigt fästa sig I 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT -1900. vid närliggande föremål. Allmänt bekanta äro larverna af den vanliga myggan, de s. k. klumpmaskarna, som anträffas 1 stilla- stående vattensamlingar, där de hålla sig vid ytan för att andas, men skrämda under starkt svängande rörelser skynda ned mot bottnen. För att hålla djuren kvar vid ytan är deras bakre kroppsända kring de där utlöpande båda större andrörens myn- ningar försedd med fyra kitinblad, som kunna fällas ihop till en bakåt riktad spets. Professorerna LAGERHEIM och AURIVILLIUS yttrade sig vidare 1 ämnet. Prof. LAGERHEIM meddelade sedermera, under anförande af talrika exempel, om växternas skyddsmedel mot insekthärjningar och redogjorde för sina under den gångna sommaren vid Tromsö anställda undersökningar angående af frostfjäriln (Cheimatobia brumata) angripna växter. Föredraganden trodde sig därvid hafva funnit, att det var garfämnet, som larverna egentligast tyckte om, 1 det att på detta ämne rika växter företrädesvis angrepos. Det sakrika föredraget, som kommer att inflyta i denna tid- skrift, gaf anledning till en ganska lång diskussion, i hvilken, utom föredraganden, landtbruksinspektör LYTTKENS, byråchefen MEVES, professorerna AURIVILLIUS och LAMPA, forstkonduktör ELFVING, studenten BEER samt undertecknad deltogo. Slutligen visade prof. LAMPA en del sällsynta, af d:r TRAF- VENFELT vid Liden i Medelpad och Sånga Mo i Ångermanland tagna fjärilar, för hvilka en redogörelse kommer att införas i tid- skriften, och anmodades därvid af ordföranden att till d:r TRAF- VENFELT framföra Föreningens tack för det stora intresse, denne vid sina entomologiska studier och insamlingar lagt i dagen. Bland aftonens tal märktes ett sympatiskt anförande af forst- konduktör ELFVING, hvilken på finska statens bekostnad under sommaren studerat arbetet mot nunnan i Södermanland och Öster- götland. Yngve Sjöstedt. N 283 ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 14 DECEMBER 1900: Vid början af sammanträdet meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att styrelsen till medlemmar af Föreningen invalt e, jägmästaren G. M. SCHOTTE från Halmstad och tandläkaren HJ. BÄCKSTRÖM i Stockholm, samt vidare att Föreningen förlorat sin hedersledamot af första klassen doktor OTTO. STAUDINGER, som under sistlidne okt. månad aflidit. Doktor STAU- DINGERS vidsträckta resor, särskildt inom Skandinavien, de förnämsta af hans utgifna arbeten och hans exceptionella kännedom om den palearktiska fjäril- faunan omnämndes af ordföranden, I tur att afgå från sina befattningar enligt $ 3 i Föreningens stadgar voro nu ordföranden prof. AURIVILLIUS, ledamoten i styrelsen direktör Hor- MERZ och suppleanten därstädes -landtbruksinspektör LYTTKENS. Alla om- valdes enhälligt. Till revisorer för 1901 utsågos apotekare H. ENELL och grosshandlare K. KNUTSON, till revisorssuppleant fotograf E. ROESLER och till klubbmästare konservator C. O. RorTH, alla likaledes enhälligt. Till hedersledamot af första klassen efter doktor STAUDINGER valdes, på styrelsens förslag, lepidopterologen P. C. T. SNELLEN, Rotterdam. Föredragen för aftonen inleddes -med ett meddelande af prof. AURI- VILLIUS om den synnerligen intresseväckande myran Ånergates atratulus. Denna, som utgör en af våra två, mycket sällsynta, i egentlig mening »slaf- hållande» myror, hade prof. AURIVILLIUS i somras träffat och studerat på Singö i Roslagen. Hennes slafvar tillhöra vårt vanliga myrsläkte 7etramo- rium. Själfva sakna de verkligt slafhållande myrorna arbetare. Honan af Anergates uppsväller liksom hos termiterna enormt efter befruktningen. Förut är denna myra inom Sverige träffad på Öland af lektor G. ADLERZ. Härefter höll prof. AURIVILLIUS föredrag »om de genom svenska expe- ditionerna till Östgrönland, Beeren Island, Spetsbergen och Kung Carls land under de senaste tre åren hemförda insekterna, särskildt skalbaggar och fjäri- lar, samt om insekternas spridningssätt till dessa arktiska trakter». Förut voro. blott 5 (möjligen 6) fjärilarter kända från förstnämnda land; nu hade antalet ökats till 14. En afhandling härom var färdig och kommer snart att föreligga i tryck, hvarför någon särskild redogörelse för föredraget här icke meddelas. I sammanhang med detsamma yttrade sig byråchefen MEVES samt pro- fessorerna LAGERHEIM och LAMPA. Undertecknad lämnade ett meddelande »om härjningar af bladlöss på äkerärter» under sistförflutna sommar vid Stegeborg och på flera andra ställen inom östligaste Östergötland. Den 28 augusti, då observationerna gjordes vid Stegeborg, voro ärterna på de fält, där angreppen skett, alldeles förtorkade, och blott ett eller annat torrt skal återstod af bladlössen, hvarför dessa ej hade kunnat till arten bestämmas. Än voro ärterna förstörda på hela åkrarna, än blott fläckvis. Man hade börjat iakttaga bladlössen och verkningarna af I 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10900. dem omkring en månad före nyss nämnda dag. De angripna ärtstånden ut- vecklades visserligen i det närmaste till sin normala höjd, men baljorna kommo enligt regeln icke till utveckling, TI det hela förorsakade bladlössen på östra Östergötlands ärtfält helt visst skador af tiotusentals kronors värde, Med anslutning till detta meddelande refererade undertecknad 1 korthet en uppsats af W. G. JoHNSON ur »Proceedings of the 12:th ann. Meeting of the Association of economic Entomologists» om härjningar af bladlöss på ärter i östra delarna af Förenta Staterna och om sätten att motarbeta dessa härj- ningar. Sagda härjningar hade 1900 beräknats åstadkommit skador af om- kring 11,400,000 kronors värde, Prof. LAMPA omnämnde i sammanhang härmed, att ärtfält för några år sedan förstörts af bladlöss i Södertälje-trakten och att hafren 1887 på ett ställe i Dalarna lidit genom angrepp af samma insektgrupp. Undertecknad hade några år senare på ett annat ställe i samma provins iakttagit liknande skador på hafren. Vidare yttrade sig prof. AURIVILLIUS i sammanhang med här anförda referat. Byråchefen J. MEVES redogjorde för sista sommarens åtgärder mot »>Nun- nan». Limning hade ej skett i starkt äggbelagda områden. Den hade haft till uppgift, dels att larver skulle dö af svält nedanför limringarna och utsvärm- ningen af fjärilar därigenom minskas, dels ock att de därstädes af svält lidande larverna skulle blifva mottagliga för toppsjukan och bidraga till smittans sprid- ning, Sannolikheten af att limningen i dessa afseenden haft äsyftad verkan hade bekräftats genom särskilda experiment, De bakteriologiska undersökningarna till utrönande af nunnesjukdomens orsaker hade fortsatts af d:r QVENSEL. Docenten d:r BENGTSSON hade under en stor del af sommaren på ort och ställe studerat Nunnan och än mer hen- nes insektparasiters lefnadsförhållanden. Under den resa, som byråchefen MEVES pa allmän bekostnad företagit i Tyskland, och hvarifrån han helt nyligen hemkommit, hade de i Sverige vidtagna åtgärderna mot Nunnan allmänt af fackmännen vunnit erkännande såsom för ändamålet synnerligen lämpliga, Till slut meddelade prof. AURIVILLIUS, att kassör G. HOFGREN nu af slutat sitt tidsödande och mödosamma samt för vetenskapen och särskildt för k. Riksmuseum så värdefulla arbete med bestämmandet och ordnandet af det- tas pyralidfjärilar. Å egna och å Ent. Föreningens vägnar frambar prof. AURIVILLIUS härför ett hjärtligt tack till kassör HOFGREN. Från Riksmuseets entomologiska afdelning meddelade prof. AURIVILLIUS vidare, att en stor afrikansk spinnarefjäril (från Kongo), hvilken såsom puppa i kokong hemfördes i april 1899, nu i november utkläckts, Med anledning af årsdagen af Ent. Föreningens stiftelse anlände och besvarades under sammanträdet hälsningstelegram från »Göteborgskretsen» och från kapten C. GRILL samt friherre FAB. BARNEKOW. Lyckönskningsskrif- velse anlände också från konservator SPARRE SCHNEIDER i Tromsö, Filip Trybom. — PSA) SR ES ER eo t TPS JiI LA FIAT I = IIUD QL Entomologisk tidskrift 461 E75 årg.18- 21 Biological & Medical Serials PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY STORAGE NNE ra, = AR Sr KA FRV , Ara