vd Ite nn) ; a at Sit iy I 4 KR Bil EE de AI pee À qe RH I Heinen aie he gi ah De HT 4 OA Mf ach a fi mine os "i à à, Ah y Rx i as ANNE à {l En A pui AN fi 4 Lå ; Sr (UNE a pu Patt she al 3 NA nn HR I hs HU ANR EMER FOR cat NAR i aie | pi fl dur I “a ka 4 pt pe Ha Ny i PACS Me Taine mats SANT unig 5 Kun i" int YES TE Ü Ma wit ae i. LERA (44 A PA hå N de N I får BA is i oe Qu es HR i a retin 4 sa di K BEN EN CIE SARL Arye BR (He Là! AR N ‘ a MeN MEERE Ot sa N af r een Arg fe ae Hikes 4: ut) 3 RO HUE AA = Å hb DLL ve D 0 Do, sel 1 | «ASSISES | VAE Vv vä | j J | Ä Å | | | U UT Nl D X IR N Au TEK by) and Lr 28 i } oe 7 A fi dig . ' | D} | R | VA I ie ae I he! { Ä 1 i A vay 1 , pe | | eat, | j hay @ fr Pace LA RAA ANNEE hi { 4 if | ver Ei, Å A | I i ol | LA LL 1 la | Li ibe, | wall an ua Rn A Mai: dut = A \ 1 u » i I f 4 ' iJ i { 4 | | we) "4 Le : f À Å aj « de u i * tdi om A Ni ch nk 0 Al un J } N i à di ni | tay EAN Livre di LA À. vee"! G Gu Ck \ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TJUGOFJÄRDE ÅRGÅNGEN 1903 MED 1-FAFLA — 2003 — STOCKHOLM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 1903 1$$26 > Första hiiftet utgifvet den 18 april 1903... Andra Fjärde häftet utgifvet den ıc december 1903. tredje häftena utgifna den 4 aug. 1903. THSOND N Ay LIBRARN INNEHALL: AMEE TRAVAIL SIS ed YE ane TELE ce sm a EI , Zwei neue afrikanische Heteroceren.____-.-..-..-.--..-.--------- ovenskelnselktfanmas rs it. . Din.» Adde 8a et. , Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. BOLD SE BAM Dy BIGGIE Tem oka TEE re a en. BOURGEOIS, J., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kame- run. N:o 22: Lycides recueillis au Cameroun par le Prof. YNGVE SJÖSTEDT BRENSKE, E., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. N:o 14: Melolonthiden aus Kamerun nach der Ausbeute des Herrn Professor D:r YNGVE SJÖSTEDT, sowie eine Uber- sicht aller bekannten Arten Kamerun’s und des angren- AGRE Ge Ge DLO LER ie Re a re IE Sc EnELL, H. G. O. & Knutson, K., Revisionsberättelse för ar 1902 LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under år — — — Notis: Statsanslag till Entomologiska Anstalten MevEs, J., Tallspinnaren. (Med 1 tafla) Nunnans massuppträdande åren 1898—1902 , Pelelispinparents te NOSD Coop ar ae. oe eee Lod rare MIOBERG.w Bry nel pverige funnene ny, Aradidr.... 2er. _, Sällsynta Coleoptera. IV, Fran Stockholmstrakten ..........-. fee Manin for ‚var fauna nya Cokoptera........2..... ann BEN (EGON Se Wa nn nee a ee en ee ee NORDENSTRÖM, H., Om några fynd af parasitsteklar från södra Östergötland och Hallandsäs STONE ER ce Rep., Notiser: Entomologiska stipendier af Kongl. Vetenskapsakade- , Statsanslag till Entcmologiska Foreningen .......-------- --- --- sallsvnltare: skalbagstyude ra en a. eo REUTER, E., Bidrag till en statistisk utredning angäende orsakerna till »hvitax» pa ängsgräsen i Finland REUTER, O, M., Herr EMBR, STRANDS »Norske fund ay Hemiptera» 285 SI 103 ROESLER, E. & ENELL, H. G. O., Revisionsberättelse för ar 1901 Sid, ROMAN, A., Om några Cryptus-arter, särskildt C. curvicauda THOMS. SJÖSTEDT, Y,, Eine neue Termite aus Brit. Central-Afrika ._.......... SPAETH, R.,Eineineue@@assidesaus ebirmas eens. a ee STRAND, E., Herr O. M. REUTER og mine »Norske fund av He- FUNUN DLE ry ea ee OM Ce EEE: TRYBOM, F., Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand Restaurant National den 27 september 1902 .__... _________. , Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restau- rant National den 14 december 1902 "ne , Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restau- rant National den, 28 -februaristgog. och eee , Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restau- rant National den 25 april 1903 TERN ae SE AGU GREN FA. ENO LTO N cd US ER SAINS ; (Om Spariseroromt = ns 222 2102 RS a PA RE , Ur den moderna praktiskt entomologiska litteraturen ...... ‚ Om det vanlinga spinnkvalstret (Zetranychus telarius L.).-- , Nya undersökningar rörande Yforomeuta-arternas lefnadssätt WAHLGREN, E., Über Pulex vagabunda BOW. _......-... SNS VARENIUS, Bi; Notis: Fynd af Saprimus lautus ER..." AGREN, H., Diagnosen einiger neuen Achorutiden aus Schweden... » 69 77 76 III 256 | 5 wy 1908 CR Häft. 1 -ENTOMOLOGISK Fö TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM © JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA = STOCKHOLM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 1903 “holm as Eee samma Ss som hittills" ‘och, vill ende sig. ‚om att, så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose « den | praktiska. PARA kraf eB ett ones i vårt land. Aa 1 imp: Rikemuseum, es Stockholm. Ansvarig | ate SS es, Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. | | | Sven Lampa, professor, föreständare för Statens Entomio. ones Anstalt, er Redaktör för tidskriftens praktiska a 7 3 delning. i c | Claes Grill, major, ae are. Göteborg. Filip Trybom, fil. dr, be Ue "Karlavägen 4 a För tidskriften afsedda manuskript kunna dar till nâgon dera af: rie i Loe OSE USED: Spence rättas införas. : | Äldre årgångar af ogee finnas; tillgängliga för eit pris at 5 kronor pr ärgäng; om minst 10 ärg. tagas pa en gång hållas 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar: ko ; — plettera sin serie af Tidskriften, - erhåller en "betydlig ST rabatt. Lösa häften es eh ‘men af en del af ce _ BERATTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- SEN ANGAENDE VERKSAMHETEN VID STATENS ENTOMOLOGISKA ANSTALT UNDER AR 1902. Nagra anmärkningsvärdare härjningar genom skadeinsekter ä äkerfälten hafva dess bättre just ej afhörts under äret, och orsaken härtill må man väl i första rummet fa söka däri, att den ymniga nederbörden återställde den behöfliga fuktighetsgraden i jorden, hvarigenom en frodig växt uppkom hos de flesta odlade och örtartade växtslag. Att grödan detta oaktadt mångenstädes slog illa ut, isynnerhet i de nordligare landskapen, där flerstädes allmän missväxt uppstått, torde vara helt och hållet den nästan ständigt jämförelsevis kalla väderlekens fel, då blomningen be- tydligt försenades, och den tidiga frosten förstörde den ännu obe- tydligt utvecklade kärnan. Härtill kom en mycket försenad bärg- ning och den därunder otjänliga väderleken. I trädgårdarna hafva förhållandena varit nästan desamma, och de för kyla mer ömtåliga växterna, såsom t. ex. ärter, bönor, gurkor och tobak, hafva ej hunnit mogna och måst för tidigt skördas. Rotfrukter och kål hafva stått sig bättre och blott obe- tydligt angripits af insekter, i motsats till hvad som var fallet förlidet år. Närmare- underrättelser om skadeinsekternas uppträ- dande komma att lämnas under afdelningen för »tjänstemännens resor», samt där de olika arterna äro omnämnda. Den i föregående berättelse utförligare behandlade kolorado- baggen (Doryphora Decemlineata Say.), som 1901 helt oförmo- dadt upptäcktes i en potatistäppa nära London och då väckte mycket uppseende, lyckades man ej utrota, utan har den före- kommit därstädes äfven i år, hvarom officiell underrättelse ingått. Man bör dock hafva anledning hoppas, att nu vidtagits ännu Entomol. Tidskr, Årg. 24, H. ı (1903). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. kraftigare ätgärder till dess förgörande, sa att den ej ma ‘fa ut- breda sig vidare till närbelägna platser. I det utlätande, som enligt anmodan afgafs fran Anstalten, framhölls, att nagon syn- nerlig fara för oss fran det hället knappast kan finnas, ätmin- stone så länge insekten ej inkommit pa områden, hvarifrån in- försel af sättpotatis kan ifragakomma. Hvad frukt- och parkträden beträffar, sa hafva dessa, i lik- het med hvad som var fallet föregäende är, i de flesta trädgär- dar varit starkt härjade af insekter, förnämligast larver till frost- fjäriln och i mindre grad af lindmätaren, sä att träden stätt bara under sommarens första del, hvarom längre fram kommer att utförligare redogöras. Häraf synes, att väderleken 1 allmänhet ej har stort inflytande pa vissa skadeinsekters förökning och trefnad. Förlidet är var ovanligt varmt och torrt, och det nu gängna har varit helt och hållet motsatsen, men under båda hafva ovanligt svara härjningar a fruktträden inträffat. Da de bäda nämnda mätarfjärilarna ej synas tillhöra sadana insekter, som pa en gang framkomma i otalig mängd för att om ett eller ett par är äter skenbart försvinna, utan bibehälla sin stora numerär ofta i flera är, kanske sä länge oktober och no- vember fortfara att vara milda, sa att äggläggningen ostördt kan försiggä, mäste litet hvar inse, att de kraftigaste ätgärder varit och ännu äro af nöden för att söka afvända eller ätminstone mildra detta onda. : Hvad Anstalten vidkommer, borde dess medverkan härutin- nan i första rummet kunnat päkallas, men denna kunde ej gärna tillgå på annat sätt, än genom största möjliga spridning af upp- lysningar rörande de ifrågavarande skadedjurens lefnadssätt samt medlen till deras bekämpande; genom att underlätta erhållandet af för ändamålet bästa sort af kejsargrönt för besprutning, samt att på stället och under besök hos de personer, som rekvirerat biträde, lämna alla de muntliga föreskrifter, som åstundats. Hvad upplysningars spridande till den större allmänheten beträffar, skedde detta genom införandet 1 Aftonbladets stora upplagor af en uppsats om »Fruktträdens skyddande mot insekter nästkommande vår», hvilken blef synlig den 27 mars och alltså tillräckligt långt före den tidpunkt, då utrotningsarbetet borde börja. En annan uppsats intogs i samma organ den 17 septem- LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 3 ber, och innehöll råd och upplysningar rörande hvad, som mot härjningen borde göras den kommande hösten, således i första rummet anbringandet af limgördlar omkring träden. Båda dessa uppsatser intogos dessutom uti flera landsortstidningar, hvarigenom de spredos i åtskilliga tiotusental exemplar. Under mellantiden bemöttes emellanåt tidningsartiklar berörande ämnet, då de inne- höllo vilseledande upplysningar, hvilket tyvärr ej så sällan händer. Östergötlands läns Hushållningssällskaps Förvaltningsutskotts trädgårdskommitté lät trycka och. utdela ett cirkulär rörande frost- fjärilns bekämpande, och af detta erhöll undertecknad flera exem- plar, hvilka i något förändrad form tillställdes de öfriga Säll- skapens sekreterare med anhållan, att dessa skulle föranstalta om liknande cirkulärs spridande inom de olika länen. Till hvil- ken utsträckning sådant skedde, känner jag likväl ej utom hvad Stockholms, Östergötlands, Kronobergs och Gäfleborgs län be- träffar, där cirkulär utdelades i åtskilliga tusen exemplar. Att texten intogs i flera Sällskaps tidskrifter tager jag för alldeles gifvet. Föredrag rörande trädgårdens skadeinsekter har, efter före- gången rekvisition, hållits af assistenten A. TULLGREN på sju olika platser inom Kalmar läns södra Hushållningssällskaps område i slutet af april, vid Hortikulturens Vänners sammankomst i Göte- borg den 4 september, hvilket föredrag sedermera blef intaget i Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskaps kvartalsskrift, samt vid norra Södermanlands Landtbruksklubbs sammanträde i Marie- fred den 6 september. Dessutom hafva en stor mängd förfråg- ningar rörande frostfjäriln m. fl. besvarats dels skriftligen och dels muntligen samt per telefon. En -enkel och billig handbok öfver våra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter samt sätten att förebygga deras härjningar har alltmer visat sig af behofvet påkallad. Under- tecknad har för den skull gått i författning om utgifvandet af en sadan. Pa det att dess pris ej skulle bli högre, än att hvem som helst, som behöfver densamma, ma kunna förse sig därmed, äro texten jämte 39 figurer inrymda pa blott 48 oktavsidor. Mindre viktiga insektarter äro af samma skäl endast helt kort omnämnda eller utelämnade. Genom det synnerligt låga priset (i bokhandeln 60 öre, i parti ända ned till 30 öre, beroende på 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. antalet rekvirerade exemplar) hoppas jag den skall lämpa sig för inköp till gratisutdelning i större skala genom Hushällningssäll- skapen, föreningar etc. samt bli användbar äfven for en del sko- lor, t. o. m. folkskolor. Hvad slutligen angär underlättandet af inköp och använd- ning af starkt arsenikhaltigt kejsargrönt mot insekter, har detta ämne mäst tillhandahällas i mindre poster vid Anstalten till sam- ma eller något billigare pris an det för dylik vara i färghandeln vanliga. Färgstoftet har inköpts hos firman GUSTAF SJÖSTEDT & C:o i Göteborg och af denna garanterats innehälla omkring 50 procent arseniksyrlighet. Nämnda firma försäljer det äfven 1 poster af minst 1/2 kgm, men endast dä bemyndigande att an- vända det mot insekter är fran Anstalten lämnadt, och efter för- bindelse af köparen att behandla detsamma enligt de föreskrifter, som lag och författningar innehälla. För att sättas i ständ, att samla och sedan pä ett ställe offentliggöra fleras erfarenheter rörande frostfjärilns och möjligen andra skadeinsekters utbredning och framfart m. m. under de bäda sistförflutna ären, anhölls hos Hushällningssällskapens sekre- terare om utfärdande af uppmaning till länsträdgärdsmästarna att afgifva rapporter därom. Med anledning häraf erhöllos mänga sådana, och jag anser mig bora här 1 korthet redogöra för deras innehåll i den ordning de kommit mig tillhanda, då en och annan allmännyttig erfarenhet däri omnämnas. Alfsborgs läns Norra Hushällningssällskaps område ge- nom länsträdgårdsmästaren P. A. EDMAN, Vara. Frostfjäriln har under de två sistförflutna åren uppträdt ganska allmänt, och på många ställen hafva päron- och äppleträd varit alldeles aflöfvade, men på ett och annat har han gjort blott ringa skada. Är tal- rik och i liflig verksamhet denna höst, hvarigenom utsikt finnes, att den kommer att åter som larv uppträda i mängd, där lämp- liga åtgärder nu försummats, eller om sådana ej vidtagas till våren för att hindra dess framfart. De medek man användt, hafva varit de vanliga, nämligen limkransar och besprutning med kalkvatten och kejsargrönt, och hafva dessa, använda i rätt tid och på rätta sättet, visat god verkan. Plommon- och körsbärträd hafva i år varit "besvärade af LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 5 bladléss och pa ett och annat ställe besprutats med lämpliga vätskor, men med daligt resultat, da besprutningen ej skett ge- nast vid skadedjurens framkomst. Fran samma omräde, särskildt Dalsland, genom WERNER Jonson, Gamla Lödöse. Frostfjäriln har gjort stor skada i flera tridgardar. Vid Upperud var härjningen mindre, 1 anseende till användandet af kejsargrônt. Pa Baldersnäs voro fruktträden all- deles kalätna. I höst har varit stark svärmning, och en stor mängd fjärilar hafva forgatts 1 följd utaf, att man utsatt tjärkran- sar. De föregående åren har ej nämnvärd skada uppstått. Fruk- ten var angripen af en mindre larv! 1898 och 1901. Älfsborgs läns södra genom A. RUNDGREN, Borås. Frost- fjäriln har i två år aflöfvat de flesta fruktträd på försommaren, men de hafva sedan utvecklat nya blad. Några hafva användt limkransar för att fånga honor, och det har gjort god verkan, då de skötts noga. Någon sprutning med kejsargrönt har ej ut- förts, men uppmaningar till försök därmed hafva gjorts. — En okänd skalbagge har förstört blomknopparna på bigarråträden. ; Örebro län genom O. F. HoLMSTEN, Örebro, 2 skrifvelser. Pa försommaren uppträdde frostfjärillarverna pa sina ställen i massa, mest i södra delen af länet, samt kaläto såväl äppleträd som björkar och ekar. Inom norra delen hafva de pä de flesta ställen ej visat sig allmännare än vanligt. Där besprutningar skett, hafva dessa visat godt resultat i allmänhet. Säsom ensam länsträdgärdsmästare är brefskrifvaren den tid pa våren, dä be- sprutningarna göra bästa nytta, d. v. s. strax före och efter blom- ningen, sa upptagen af plantering och nyanläggningsarbeten, att besprutningarna ofta nog blifva försummade. Åtskilliga andra, förut knappast sedda skadeinsekter och larver uppträdde äfven ganska talrikt, isynnerhet på plommon- träden. Göteborgs och Bohus län genom C. M. LINDEBÄCK, Lyse- kil. Inom länet har frostfjäriln gjort skada, dock troligen ej i lika hög grad som på många andra håll. Många trädgårdar hafva varit förskonade från larverna, isynnerhet där meddelaren närvarit och biträdt vid anbringandet af limkransar, hvilket, tillika 1 Rönnbärmalen (Argyresthia Conjugella ZELL.). 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. med trädens målning med kalkmjölk? pa hösten eller våren i mars, synts haft mycket god verkan. Limkransarna anbringades pa vanligt sätt, men pappersremsorna gjordes 20 cm. breda. Brumatalim användes, dock äfven ett hemgjordt sadant, bestaende af trätjära, linolja och nagot grönsäpa, och bestrykningen för- nyades flera ganger. Denna blandning maste vid beredningen uppvärmas och höll sig länge klibbig, sa att en mängd fjärilar blefvo fastsittande därpå. Efter raupenleim svartnade barken under pappersgördeln och lossnade på unga träd. Hofheimergördeln har begagnats till föga gagn eller skada”. Kejsargrönt har blott helt obetydligt användts, emedan dess anskaffande ansetts för besvärligt. Larverna hafva härjat mest å platser, som varit omgifna af andra löfträd, såsom ek, alm, hägg och pil, men på kalare lägen hafva fruktträden varit mindre angripna. Södermanlands län genom O. BERGSTRÖM, Nyköping. Frostfjäriln har under innevarande år förekommit ganska talrikt och i större svärmar, isynnerhet i äldre trädgårdar. På enskild väg göres ganska mycket för dess utrotande, såsom lim-, kransning, renskrapning från lös bark samt bestrykning med s. k. kalkmjölk m. m. Besprutning af äldre träd är svårt att åstad- komma och praktiseras därför ej mycket. Många trädgårdsägare göra intet för dess bekämpande, därför vore önskligt att ett all- männare och kraftigare utrotningskrig företogs mot fruktträdens skadliga insekter. Samma län genom J. M. HÄGGLUND, Valla. Frostfjäriln är spridd öfver hela länet och har i höst uppträdt i ofantlig mängd. Man fruktar, att härjningen skall bli ännu större nästa år. Inne- hållet öfverensstämmer i öfrigt med föregående. Samma läns mellersta och norra del genom borvip ANDER- son, Flen. Frostfjäriln har med få undantag hemsökt alla träd- gårdar, förnämligast de större. Kransning med lim och tjära och fånggördlar hafva mycket begagnats och besprutning med 2 Ar för vissa fall nog ett godt medel, dock enligt mitt förmenande af föga värde mot frostfjäriln, emedan denna lätt kryper öfver kalklagret och vanligen lägger äggen långt ut på grenarna. 3 Förmodligen mot frostfjärilar! LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 1 kalk har af brefskrifvaren förordats. Man väntar med intresse resultatet nästkommande ar. Upsala län genom J. J. ExsrepT, Leufsta bruk; I de trakter af linet, som besökts, hafva inga frostfjärilhärjningar före- kommit. Har i höst ej besökt nägra egentliga fruktträdgärdar, dir skyddsåtgärder vidtagits. Bladlöss hafva ej häller uppträdt i nämnvärd grad. Kan ej erinra sig nägot är, dä frukten varit sa fri fran mask. Bland trädgärdsägarna göres ej mycket för motarbetandet af insekthärjningar, hvilket torde mindre bero pa okunnighet om medlen, än brist pa tid, och att man ej kommer sig för därmed. I ett senare bref omnämnes, att vid Akerby visat sig larver, och att frostfjärilar dar fangats, äfvensom pa ett annat ställe 1 Upland. Kalmar lans södra genom Auc. Ericsson, Kalmar. Frost- fjäriln har under de två senare åren härjat fruktträden äfvensom ek, afvenbok, hassel och hagtorn m. fl. Appleträden kalätos, men päron- och körsbärträden hafva varit mer skonade. Frukt- skörden blef klen och underhaltig. Under ar 1901 uppträdde äfven äpplevecklaren* och en vifvel i stor mängd, sa att nästan alla äpplen, som dä skördades, voro liksom genomväfda af en mängd bruna gängar, hvarigenom frukterna blefvo nästan oan- vändbara. Den frukt, som skördades i ar, har däremot icke varit mask- äten, men är, till följd af den abnorma väderleken under ut- vecklings- och mognadstiden, hvarken fullt utbildad eller mogen. _ Frostfjäriln visade sig ej här förr än i slutet af oktober, men da 1 betydligt större antal än under de tvä föregäende aren, sa att man motser med ängslan dess härjningar till det kom- mande. Lim- och tjärkransar hafva i höst mycket allmänt blifvit an- vända, men ledsamt nog hafva icke alla trädgärdsägare genom förnyade pästrykningar hällit kransarna ständigt klibbiga. Allt ifrän slutet af oktober tills nu för ett par dagar sedan (22 no- vember), dä marken tillfrös, har, sä fort skymningen inträdt, luften i det närmaste varit full af de smä hvitgrä hanarna, hvilka fladd- rat kring träd och hagtornshäckar — man har utan svärighet + Har menas tydligen rönnbärmalen (Argyresthia Conjugella ZELL..). 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. kunnat räkna 50—100 stycken sådana pa hvarje trädstam. Ho- norna hafva, efter hvad jag kunnat finna, icke varit så talrika som hanarna, dock lär det i höst hafva fångats ända till 175 honor på en enda tjärkrans. Frostfjäriln uppträdde icke lika talrikt öfverallt, ty i de träd- gårdar, där träden på försommaren besprutats tillräckligt och i lämplig tid med kejsargrönt, som erhölls vid Statens Entomolo- giska Anstalt, och icke med sådant grönt, som köpts hos här- varande färghandlare, hvilket senare visat sig utan effekt, fann man endast några enstaka hanfjärilar fastnade å de limkransar, som anbringats pa de i ar besprutade träden, då däremot tjär- eller limkransarna å de icke besprutade i angränsande trädgår- dar varit ett par kvällar alldeles öfverklädda med fjärilhanar. De trädgårdar på landsbygden, som äro belägna nära barrskog, hafva lidit mindre än de, som varit omgifna af ek, hägg eller hassel. Fruktträdens besprutning med kejsargrönt för bekämpande af de med bitande mundelar försedda insekterna äfvensom med kopparvitriollösning och kalk mot skorfsvamparna har ännu icke inom denna ort något allmännare kommit till användning, enär trädgårdsmannen, med den ringa arbetshjälp, som vanligtvis be- stås honom, för andra trängande göromål icke kan medhinna detta arbete 1 behorig tid. For öfrigt omnämner brefvets författare, att fruktträden inom omradet lida mycket af appleskorf, sa att de fram pa sommaren kunna sta nästan aflöfvade. Värst utsatta äro gravensteiner, hvar- for man troligen måste ôfverge att plantera denna äpplesort; en del andra sorter angripas 1 mindre grad. Moniliasvampen har under manga ar hemsökt hvita astraka- nen, dock värst utmed kusten, mindre i skogsbygden. Använder besprutningar med kopparvitriollösning samt borträfsning och bort- skaffande af de nedfallna löfven. Blekinge län genom J. P. OHLSSON, Gullberna. Frostfjäriln har observerats under de senare aren förnämligast vid kusten, Först förlidet ar blef den allmännare därstädes äfvensom pa öar 1 skärgården och 1 skogsbygden, där ek och lind förekomma. Redan sistlidne höst kunde man förutse, att en härjning förestod. Ännu i början af december sågs en mängd fjärilar svärma om LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 9 \ kring fruktträden, och den blida vintern äfvensom den kyliga våren syntes gynnat deras förökning och utveckling. Den 24 maj observerades larven första gången i år, men han var då ännu så liten, att han knappast kunde skiljas från bladlössen. Larverna härjade sedan hela Blekinge, undantagandes trakterna utmed Ryss- berget — vid gränsen mot Skåne — och skogsbygden, där träd- slagen utgöras af bok, björk, al och barrträd. ; Härjningen syntes i början lindrig, men allt efter som när- stående ekar blifvit aflöfvade, flyttade larverna öfver till fruktträ- den, som inom kort tid förlorade både blad och blommor. Härj- ningen upphörde i början af juli och hade varit värst i de större trädgårdarna, där eken är ett allmänt parkträd. Detta trädslag var nästan allestädes, där det icke förekom tillsammans med barrträd, angripet af larver. Lind och lönn voro sällan angripna. I höst voro de första fjärilarna synliga omkring den 17 oktober och företräddes af lindmätaren, som dock var mindre talrik. Såsom ett bevis på, att äfven honorna kunna företaga vandringar, anföres, att i en mindre vattenså anträffades frost- fjärilar, nämligen 22 honor och 50—-60 hanar, fastän de när- maste träden, två 6- a 7-åriga fruktträd, de enda träd som fun- ‘nos i grannskapet, stodo på ett afstånd af 25—30 meter. A limgördlarna voro de festa fjärilarna anträffade på norra sidan af träden, och isynnerhet förekom detta i mer öppna lägen?. Larverna uppträdde lika förödande äfven på öar, belägna ett par mil från fastlandet. Såsom utrotningsmedel användes be- sprutning med arsenikhaltig vätska, limgördlar, skakning af trä- den, markens beströning med kalk eller kainit samt bestrykning med kalk och kopparvitriol, men resultatet däraf har varit föga uppmuntrande, utom på platser, där ekar saknats och besprut- ningen skett tidigt och upprepats. Eken är provinsens värdefullaste träd och får därför växa öfverallt, där odling af säd ej kan ske, och som prydnadsträd, men den ar ett tillhåll för en mängd skadeinsekter, som svårligen kunna bekämpas i de stora träden. Anser att Hofheimergördeln 5 Undertecknad har observerat samma förhållande vid sydliga vindar och antagit detta bero därpå, att honan tycker om att sitta i lä, och att ha- nen vid hennes uppsökande flyger mot vinden, för att draga största nyttan af sitt luktorgan. Io ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. bör förordas, dock hälst 1 den förenklade formen, som är billi- sare och därför kan användas äfven senare pä hösten till lim- gördel. Genom Hushällningssällskapets försorg har anskaffats såsom undervisningsmaterial diverse redskap, nämligen sprutor, hohen- heimergördlar, SCHILLINGS fängglas och dennes och SORAUERS broschyrer öfver trädgärdens skadliga insekter. Brefskrifvaren har hällit föredrag om sätten att bekämpa larvhärjningen samt under sina tjänsteresor undervisat därom bade vid folkskolor och a andra platser. Stockholms län genom C. G. BJÖRKLUND, Södertelje. Frost- fjärilns härjningar hafva visserligen under det gängna äret varit rätt betydliga, isynnerhet i länets södra del, men ocksä har större energi utvecklats för dess bekämpande, tack vare Entomologiska Anstaltens osparda nit att meddela upplysningar, hvilket ingifvit allmänheten mer mod och hopp om framgång. Anser att frukt- träden äro mer utsatta för angrepp, da de äro omgifna af ekskog. Kopparbergs län genom KARL LINDEROTH, Hedemora. Frostfjäriln har ej inom länet uppträdt i sädan mängd, att härj- ningar förekommit. Gotlands län genom P. Lorstept, Visby. Under åren 1900— 1902 synes frostfjäriln haft stor framgäng och förekommit pa ett oroväckande sätt. Intet annat af trädgärdens skadedjur ästadkommer sa mycken skada a vara fruktträd som just dennas larver. De använda medlen äro ej alltid sa verkningsfulla som sig borde, ty ofta är det s. k. brumatalimmet ej af fullgod be- skaffenhet, och om ock det aldra biista af denna vara anskaffas, är det af den art, att det, isynnerhet under solvarma dagar, allt för fort uttorkas och sålunda förfelar sitt ändamål. Det ar äfven svart för de trädgärdsägare, hvilka ej halla egen trädgärdsmästare, att, om de än besvära sig med att anbringa dessa skyddskran- sar, göra detta sa omsorgsfullt, att verkligt resultat däraf vinnes. Onskligt vore, om ett bättre lim, än det nu i handeln förekom- mande, kunde erhållas. Äfven vore det önskvärdt, att tryckta anvisningar i hithörande ämne kunde t. ex. genom folkskolorna lämnas befolkningen; tidningsartiklar läsas ofta nog ej. Proportionen mellan könens antal antages hafva varit som 8 a 10 honor till flera hundrade hanar (?). LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. Li Af de medel, som nu sta till buds, anses följande bora be- gagnas: Pa hösten skyddas träden genom limkransar, pa vintern böra stam och grenar ränsas från mossa och gammal bark samt kalkas, och på våren, vid. löfsprickningen eller litet senare, bör öfver- sprutning med kejsargrönt företagas. Skaraborgs län genom VICTOR STRANDBERG, Sköfde. I början af juni voro på Kinnekulle fruktträden kalätna. Här tyck- tes viflarna vara manstarkast, men äfven en och annan blåhufve- larv (nattflyet Diloba Coeruleocephala 1.) frodades, isynnerhet i hagtornhäckarna. I några trädgårdar hade man visserligen be- sprutat träden med kejsargrönt, men detta skedde alldeles för sent och kanske slarfvigt, de flesta hade dock gjort alls intet. På hösten har frostfjäriln svärmat mer än något annat år. Vid Hellekis, där limning begagnats på asfaltpappremsor, sågos ända till 480 hanar och honor fångade på en enda kväll. Här har äfven användts tyska fånggördlar, men dels falla sig dessa för dyra och dels tror brefskrifvaren dem vara mindre tillförlit- liga, På Espås egendom flögo den 21 oktober frostfjärilarna som myggsvärmar efter mürkningen. Hallands län genom N. A. LINDBLAD, Laholm. Frostfjäriln uppträdde fast ej i stor myckenhet åren 1900 och 1901. Trä- den voro visserligen på sina ställen aflöfvade på våren, men detta hade hufvudsakligen förorsakats af ringspinnarens (Bombyx Neustria L.) larver, som på sina ställen voro mycket talrika och uppåto bladen på såväl äpple- som päronträd samt oxel. I år uppträdde frostfjäriln däremot i stor myckenhet i slutet af okto- ber till medio af november, men i de större trädgårdarna har man bekämpat den genom limbestrukna ringar, som uppsatts på träden. | Genom länsträdgärdsmästaren JOH. A. JOHANSSON, Varberg. Frostfjärillarven har i norra -Halland i de flesta fall totalt förstört äppleskörden och troligen skadat träden för flera är, dä de där- städes stodo utan blad och blommor till efter midsommaren. Dar besprutning med kejsargrönt utförts grundligt och i rätt tid, 5 Genom underrättelser frän flera andra platser är det konstateradt, att härjningen varit vida mer utbredd i Skaraborgs län, än hvad ofvananförda skrifvelse antyder. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. har den visat ett mycket godt resultat, och en god fruktskörd erhållits. Äfven kalkning och gräfning af jorden samt trädens bestrykning med kalkvatten hafva visat sig vara af nytta. Limkransar hafva just icke användts förrän 1 höst, men det synes som om ej många fjärilar fångats på dem. Genom trädgårdsmästaren ALBERT BISSMARK, Halmstad. Un- der de sista två åren har frostfjäriln icke obetydligt ökats inom Halland, isynnerhet dess norra del. I Kungsbackatrakten har en och annan fruktodlare erhållit god skörd, men de flesta klaga öfver missväxt. Det vill synas, som om besprutning af träden med parisergrönt, erhållet från Entomologiska Anstalten, gjort god verkan, hvaremot dylikt, köpt 1 kemikalieaffärer, varit utan resul- tat. Omkring Falkenberg och Varberg hafva somliga fått myc- ken frukt, andra ingen. En större trädgård, där besprutning skett, hade ringa frukt, en annan närbelägen, som aldrig bespru- tats, hade mycken frukt.” I Halmstadstrakten har förhållandet varit ungefär detsamma som i öfriga områden. Liknöjdheten rörande fruktträden är ännu oerhördt stor. Hallands län hade nog fått en mycket rik frukt- skörd, därest frostfjäriln ej hade förstört blommorna. Omtalar äfven, att ringspinnaren uppträder i oerhörd mängd inom länet och har blifvit ytterst farlig för trädgårdarna. Många hafva bevittnat hur hastigt ett träd kan aflöfvas genom larverna, och förfrågningar om medel hafva gjorts, dock i allmänhet ej förr, än sista bladet varit uppätet. Apelspinnmalen har ej förekommit så allmänt som föregå- ende åren, men äpplelöfvifveln däremot i massor pa försomma- ren, trädgårdsborren likaså i en del trädgårdar. I höst har frostfjäriln visat sig ovanligt ymnigt. Det är därför att beklaga, att det är svårt att komma öfver ett verkligt godt larvlim. Ur ett bref från fröken EMELIE; KARLSSON vid Stjärneholm i Östra Karup, Halland, ställdt till sekreteraren i länets Hus- hållningssällskap, må anföras följande: Hon sköter föräldrarnas 7 Detta bevisar ej, att besprutningens varit till ringa nytta, utan blott det kända förhållandet, att frostfjärilns uppträdande kan vara högst olika, hufvudsakligen beroende på svårigheten för densamma att utbreda sig, i följd däraf, att honorna ej kunna flyga. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 13 trädgärdar och har fatt pa sin lott att söka bekämpa och utrota frostfjärilarna. Det är ett verkligt nöje att fa tillfälle utför- ligare omnämna hennes bemödanden, hvilka utmärka sig för stort tålamod, ihärdighet och grundlighet, samt äro värda efterföljd hos vära maskulina fruktträdsodlare. Hon anser frostfjäriln vara en af trädgärdens sväraste skade- insekter, och att det är ett besvärligt och tälamodspröfvande arbete med trädens limning. Våren 1901 började larverna uppträda här. Hösten förut- hade nog visat sig en del frostfjärilhanar svärma omkring, men vi visste då ej hvad det var för djur, och därför vidtogos inga åtgärder för att infånga dem. Just som träden stodo i sin vack- raste blomstring började larverna visa sig och på en veckas tid hade de hunnit alldeles afäta både blommor och blad på en mängd träd. Vid midsommartiden grönskade träden på nytt, men fruktskörden var totalt förstörd. Den 8 oktober började vi sätta limkransar omkring träden och fortsatte därmed följande dagar till och med den r2:te. Den 13 syntes en och annan insekt krypa upp och fastna pa limmet. För att kunna iakttaga, om skadedjuren skulle ökas eller minskas ett kommande ar, räkna- des de, som plockades bort fran triden. Antalet antecknades hvarje dag och blef som följer. Den 17 oktober: honor 33 hanar 14 le) » » 75 » 7 » I 9 » » il 3 3 » 7 4 » 20 » » IIo » 50 » AT » » 356 » 161 » 22 » » 442 » 149 2.222 » » 684 » 166 » 24 » » 1,188 » 301 2.025 » » 1,027 » 216 » ed if » » 7 2 4 » 2 » 28 » » 590 » 43 SO 2 2 1,37 290 » 31 » » 1,608 1,301 » ı november: » 148 > 95 Transport » 8,495 » 2,894 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Transport honor 8,495, hanar 2,894 Den 2 november 31 71,829 » 927 3 » 2,587 ) 827 » 4 » ) 1,841 » 667 5 2 : 999 2 400 (6) » » 1,208 » 821 > ERTL, 32/0 » 448 8 » » 143 » 93 Tillsammans 18,431 honor, 7,077 hanar. Till slut blef det sa kallt, att man ej kunde rensa bort dem fran träden. Limmet ersattes med nytt 3—4 ganger, allt efter, som det torkade. Pa grund af den stora mängden fjärilar kunde ej alla insam- las, och några gingo nog öfver limkransarna. Bäst är att iakt- taga djuren, om man om aftnarna gar ut med en lykta. Om dagen far man aldrig se honorna ga upp för träden, men man kan varsna en och annan sittande nedanför limkransarna. I väras uppträdde larverna äfven, men blott obetydligt emot forra äret. I trädgärden härintill däremot var sa mycket larver i är, att träden blefvo alldeles kalätna, och där var nästan ingen i fjol, men sä vidtogs där ej häller nägra ätgärder för att skydda träden. Den 25 september i ar började träden förses med limkran- sar, hvarmed fortsattes till den 29, dä alla träden voro om- bundna. Fjärilarna började dock ej allmännare krypa upp fore midten af oktober. I år voro här icke så många fjärilar, att man behöfde bortplocka dem hvarje dag. Af lindmätaren iakt- togs äfven många, dock var antalet betydligt mindre än frost- fjärilarnas, hvilket synes här nedan. Resultatet af limningen blef nu följande: Frostfjärilar: Lindmätare: honor hanar honor hanar Den 15 oktober: 28 31 I 2 a bj » 130 97 rer 16 18 » 99 61 16 17 Transport 257 189 28 35 LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 15 Transport 257 189 28 35 Den 20 oktober: 360 224 18 36 3.28 » 226 124 17 Fil E22 » 265 77 I 2 Ee t25 > 474 132 5 LS BERS à 545 140 37 29 Be a Re ; FOS wer, E23 10 9 32:39 > HOSS 2379 16 4 eRe TE » 969 347 Io 3 » Bee MOVisi 13393 451 12 10 » 6 » 126 36 I = > 8 » 113 170 = = > 12 » 419 352 - ca ET D 336 646 4 = Summa 7,039 4,390 160 144 honor hanar. honor hanar. Tills nu har atgatt 32 flaskor af A. P. SjOBERGs i Malmö brumatalim, som ansägs bra. Limmet var af det slag, som han först förde i handeln. Om mildväder inträffar snart, far man nog fortsätta limnin- gen ännu nägon tid. Allmänheten är liknöjd för att kosta nägot pa sina träd. Skadedjuret har härjat i flera socknar i södra Hal- land äfvensom i Bjäre och Norra Äsbo härader af Kristianstads län. Fruktar för, att frostfjäriln blir svärare att utrota än Ällon- borren, och att han är i tilltagande med anledning af det öfver- vägande antalet honor. De flesta pasta, att hanarna iro talrikast och detta troligen därför, att honorna äro rätt svåra att fa syn pa, i följd af sin ringa storlek. Till omslag användes vanligt spännpapper dubbelt, i remsor af 12 mm. bredd. Bindgarnet fästades vid remsans midt och limmet utströks ofvan bandet. Limmet trängde icke igenom papperet, men barken fick en något mörkare färg under kransen. På en del träd rann limmet ned på stammen, men hittills har ej märkts någon skada däraf. Alla, både unga och gamla träd limmades, och intet har ännu tagit skada däraf. I mars aftogos kransarna, hvarefter träden rengjordes väl, med skrapa eller bor- ste, detta för att fa bort mossa och lds bark samt för att 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. förstöra de ägg, som möjligen blifvit lagda nedanför kran- sarna. Kronobergs län genom H. PETTERSSON, Växiö. Frostfjäril- larverna hafva gjort ej ringa skada på fruktträden under de sista åren, äfven å åtskilliga andra löfträd, hvilka på många platser kalatits. De ställen, som legat mer fritt eller vid sjöar, hafva lidit mindre. Sötkörsbärträd hafva äfven varit mycket angripna, äfvensom fruktträden i äldre trädgårdar, där växtligheten varit svagare. Våren 1900 visade sig insekten här för första gången, dock nu sporadiskt och, som det syntes, kommande söderifrån, men gjorde då föga skada. Hösten samma år märktes af svärmnin- gen, att djuren tilltagit 1 antal, dock trodde man ej, att detta skett i sådan omfattning, som det visade sig vara händelsen våren 1901. Då förekommo larverna i så oroväckande grad, att något dylikt ej här varit sedt under de sista 20 åren, isynnerhet där fruktträden stodo i gammal gräsvall, som troligen skyddat pup- porna. Fruktskörden blef alldeles förstörd för dem, som eji tid sökt skydda sina träd. Som under den vanliga svärmningstiden några frostfjärilar knappast syntes till, trodde man sig nu vara befriad från dem; men det visade sig, att de 1 följd af den kalla sommaren framkommo senare, så att parning ej förmärktes förr än de sista dagarna af oktober och de första i november. Dock tycktes det, som om fjärilarna nu ej voro så talrika som root. Hvad åtgärder mot frostfjäriln beträffat, hafva dessa bestått i spridandet af ett cirkulär rörande dess bekämpande, »krans- ning» och besprutning med insektdödande vätskor, förnämligast kejsargrönt, och har isynnerhet genom det senare medlet mången fruktträdgård blifvit skyddad, åtminstone för tillfället, ty det är ej alla som begagnat det, och torde därigenom farsoten åter spridas. Kalmar läns norra genom ARVID Brom, Västervik. Pa de allra flesta ställen har frostfjäriln uppträdt mycket svårt och i ganska stor utbredning, och särskildt har’ detta varit fallet på platser, där fruktträdgården är omgifven af en massa löfträd, ek, alm, lönn m. fl., hvilka detta år varit grundligt hemsökta af lar- verna. Då dessa träd voro kalätna, fortsattes härjningen på frukt- träden, hvarest larverna, trots alla möjliga bemödanden att stäfja LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 17 dem, fortsatte sitt förstöringsarbete. Den erfarenheten har dock gjorts under de senare åren, att på de platser, där fruktträden år ifrån år blifvit besprutade med kalkvatten, har ohyran ej haft sådan framgång, utan till och med icke angripit träden, hvarför detta besprutningsmedel, efter meddelarens förmenande, tycks vara ett af de bästa. Detta så mycket mer, då det är lätt för en hvar att utföra. Äfven har det visat sig, att användningen af detta medel är förenadt med mycket mindre risk än med kejsargrönt. Östergötlands län, genom dess tre länsträdgårdsmästare, hvilka hvar och en lämnat redogörelse för sitt distrikt. PETER LINDE, Linköping, två bref. Första tiden af medde- larens verksamhet inom länet, år 1900, afhördes just inga klago- mål öfver härjning, men 1901 förekommo ganska svåra sådana i norra delen af Skärkinds härad, särskildt i socknen af samma namn, där åtskilliga trädgårdar stodo kalätna. I södra delen af Bankekinds härad, Åtvidabergstrakten, ertappades visserligen lar- ver, men först vid den oerhördt rika svärmningen på hösten, särskildt i löfskogen, visade det sig, hvad man hade att vänta. Äfven i Vadstena stad med omnejd samt på enstaka ställen i norra delen af Lysings härad uppträdde larverna i större mängd. I år, 1902, med dess för frostfjärillarverna särdeles gynn- samma väderleksförhållanden under våren, vållande långsam växt- lighet med späd grönska under och efter kläckningstiden, upp- trädde larverna på de ställen, där de förut iakttagits, i oerhörd mängd, så att icke blott fruktträden utan äfven park- och skogs- träd på många ställen fingo släppa till sin grönska; dock torde man i åtskilliga orter, t. ex. Åtvidabergstrakten, hafva att räkna med äfven andra fjärilarter än frostfjäriln, nämligen ifrån honom afvikande mätarefjärilar, som ock spinnmalar. Äfven på ställen, där frostfjäriln föregående år icke iakttagits, har den nu upp- trädt, på en del platser alldeles säkert ditförd med nyplanterade träd, enär sådana varit angripna, men äldre träd förskonade. Har i höst kunnat iakttaga huru larver före förpuppningen och honor före befruktningen kunna företaga långa promenader för att söka nya fält för sin verksamhet, i det att befruktade honor fångats på träd, som icke under sommaren varit angripna Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 1 (1903). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. af larver och statt 2 à 300 meter fran angripna. lägret träd hvarifran larverna icke kunnat kastas af vinden. Hoppet, att den myckna nederbörden skulle förhindra för- puppningen, har visat sig förrädiskt, enär svarmningen och ägg- läggningen i höst varit oerhördt omfattande, och minsta försum- lighet vid limkransarnas skötsel har bestraffats med massor af ägg på kvistarna*. Ur andra brefvet må anföras. Meddelaren har sett enstaka trädgårdar inom de svårast härjade orterna, där limning användts med godt resultat. Många fruktträdsägare läto narra sig däraf, att fjärilhanar visade sig redan i början af september”, ty, da bonorna sedermera efter 3 a 4 veckor framkommo, voro lim- kransarna torra, hvarför nu, sorgligt nog, de flesta fruktträd äro öfversållade med ägg. Sådana hafva äfven iakttagits på träd, som enligt ägarnas utsago skulle hafva varit försedda med väl funktionerande lim- kransar, hvilket äfven synes bevisadt af massor af fångade honor, dock har det vid en närmare undersökning konstaterats, att i hvarje sådant fall kransarna strax före honornas iakttagande varit torra och då först förnyats, med det resultat, att många honor fångats, men äfven att många hunnit gå upp öfver de torra kran- sarna och lagt ägg. Dessas befintlighet är alltså icke något be- vis för, att "honorna på något annat sätt, t. ex. »kopulaflykt», kunna komma förbi en riktigt funktionerande limring. För kommande år hafva vi alltså att vänta en upprepad, kanske ökad härjning, såvida icke särskildt gynnsam väderlek inträffar på våren, med stark växtlighet och snabb utveckling af bladverket. Har därför i höst ifrigt påpekat nödvändigheten af kväfvegödning för fruktträden. Senare omnämnes, att s. k. fruktodlareföreningar organise- rats, hvilkas uppgifter äro, att genom samarbete och gemensamma åtgärder ställa dem, som hafva fruktodlingen till binäring, i jämn- bredd med specialisten. Inom hvarje sådan förening är anställd en s. k. fruktträdskötare, som för medlemmarnas räkning läm- nar undervisning i trädens skötsel. Ärnar ställa om, att lämp- 3 Misstag rörande de funna äggens art kan dock möjligen vara be- ganget. > Helt säkert voro dessa ej frostfjärilar. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 19 liga sprutor anskaffas till hvarje förening, samt skall undervisa träd- skötarna i deras begagnande under vinterbesöken för trädens be- skärning. I god tid kommer att anskaffas kejsargrönt för hvarje förenings behof, och trädskötarna fa sedan vandra omkring med sina sprutor frän trädgärd till trädgärd. Endast pä detta sätt kan besprutning komma till stand i de mindre trädgårdarna !°, Cur. F. MonRr, Linköping. 1901 förekom frostfjäriln endast på några enstaka platser inom distriktet, nämligen i Vånga soc- ken och i Rönö på ett par mindre ställen. Den anställde där fullkomlig förödelse, men blef utrotad medelst limkransar. Under 1892 har skadedjuret härjat nästan öfverallt, mest i Kinda och Ydre härader samt a Vikbolandet och minst i Kol- mårdstrakten, d. v. s. i Bråbo, Memmings och Norra Kinda hära- der. Där härjningen varit störst, har knappast något löf blifvit skonadt. De trädgårdar, där limning ägde rum förlidet år, hafva stått fullkomligt oangripna midt i förödelsen. Omnämner, i likhet med föregående meddelare, att man på en del ställen limmat för tidigt, i augusti och början af septem- ber, och som då inga honor fastnade på limmet, trodde man att inga frostfjärilar skulle komma. Men man fick veta annat efter medlet af oktober och långt in i november, ty nu äro därstädes arsskotten öfversållade med ägg. I Qvillinge prästgård voro alla fruktträden fulla af ägg i våras och där företogs en omsorgsfull besprutning med pariser- grönt (kejsargrönt) och kopparvitriol på svällande knopp, med det resultatet, att alla larver dödades, och träden gåfvo en efter årgången stor och vacker skörd. Kyrkoherden på stället är stor biodlare och konstaterade, att ingen skada skedde på bina, eme- dan besprutningen, som nyss nämndes, skedde innan blomknop- parna utvecklat sig. G. LINDÉN, Linköping. Den mer omfattande härjningen började 1901, dock var den ej genomgående förödande hvarken nämnda år eller 1902, ty många platser inom Göstrings, Valkebo och Vifolka härader ha varit ganska lindrigt hemsökta. Mest omfattande har förödelsen varit i Gullbergs och Bobergs härader, 7 Nämnda sätt att införa besprutning måste ju anses förträffligt och efterföljansvärdt i andra län. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. lindrigast i den nordligaste delen af Finsponga lan. Med an- ledning af den oräkneliga mängd frostfjärilar och lindmätare, som innevarande höst observerats, är det att befara, att en all- männare härjning kommer att äga rum nästa är, synnerligast emedan de kraftiga bekämpningsätgärder, som genom härvarande trädgärdskommittes försorg allmänt förordades, endast undantags- vis iakttogos i rätt tid. Meddelaren har pa en enda, enkel lim- gordel räknat öfver 300 frostfjärilar och pa ekar öfver 1,000, hanar och honor. Under hösten 1901 utsattes tyska fänggördlar vid Sorby i Stjernorps socken af Gullbergs härad, i hvilka per sträckmeter räknadt fångades i genomsnitt 280 spindlar, 6 st. nyckelpigor, 6 st. diverse små oskyldiga insekter, 3 äppleviflar och 2 frukt- maskar, men ej en enda frostfjäril af någotdera könet. Under nästlidna vår sprutades i behörig tid å ofvannämnda ställe alla träden med parisergrönvätska, hvilket medförde nästan fullständig befrielse från frostfjäriln under innevarande års som- mar. Träden voro dock helt lindrigt angripna 1901. I god tid i år anbragtes för säkerhets skull limringar, på hvilka ändock fångats betydligt med frostfjärilar. Vid Spellinge i V:a Hargs socken af Vifolka härad anbrin- gades försöksvis vanliga limgördlar a en del träd, hvarjämte en stor del insekter fångades vid ljus och lykta om kvällarna. Un- der innevarande års sommar blef dock !/ı af de äldre träden nästan kalätna och resten ungefär till hälften. Under sistförflutna höst anbringades limkransar å alla stamträden, men de försumma- des efteråt. 1902 års åtgärder. Vid Hofgården i Hofs socken af Göstrings härad och vid Odensfors i Ledbergs socken, Valkebo härad, ägnades fruktträden en sällsynt grundlig rengörning medelst skrapning, borstning och såptvättning, men å båda ställena blefvo samtliga träden totalt kalätna. Under hösten har vid Hofgården anbringats s. k. tjärkransar och vid Odensfors vanliga limgördlar, och a de sistnämnda fan- gades alldeles otroligt mycket frostfjärilar af båda könen. Vid sistnämnda ställe vidtogs äfven under den föregående våren en grundlig sprutning med parisergrönt men utan skönjbartresultat. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 21 I Hagby, Husby och Ruda byar i Skedevi socken af Fin- sponga län företogs äfven varbesprutning, men alldeles för sent för att göra önskad nytta. I höst hafva utsatts i rätt tid lim- kransar, hvarpå massor af frostfjärilar fångats. I Husby hade man funnit, att honorna framkommo tidigare än hanarna. Lim- ringar hafva inom hela distriktet användts på strödda ställen under sistlidna höst, men dess värre hafva de sällan behörigen vårdats. Efter allt detta säger meddelaren, att den åsikten synes börja göra sig gällande, att om ej väl vårdade limringar hjälpa mot frostfjäriln, så hjälper ej häller besprutning, särskildt be- träffande äldre träd!!. I ett senare bref omnämnas åtskilliga andra saker, som torde vara af intresse, hvarför de här äfven i korthet anföras. Hofheimergördeln anses ej värd att förorda såsom varande för "dyr och mer till skada än gagn, då ojämförligt enklare och bil- ligare medel sta till buds. Limgördeln anses böra vara af perga- mentpapper, som är starkt, billigt och uppsuger minsta möjliga kvantitet lim (se längre fram). Med gördeln afses två ändamål, nämligen att fånga dels frostfjärilar och dels larver af äpplevecklaren (äpplemasken) och möjligen andra skadeinsekter. Vid öfre kanten af gördeln, midt under det hårdt tillknutna, öfversta snöret mellan papperet och barken, är anbringad en ring af hälst fin träull, som väl tilltäp- per ojämnheterna i barken. Ett annat snöre omlindas nedtill, för att hindra papperet att vikas uppåt, dock så löst, att veck- larelarver med lätthet kunna krypa upp mellan pappersgördeln och stammen. Ett enkelt och, som det uppgifvits, effektivt lim, som nu- mera mycket användes i Östergötland, består af linolja, kokad vid sakta eld i 2—3 timmar, hvartill blandas något grönsåpa eller vaselin (10 proc.), för att hålla det längre mjukt och klib- bigt. Meddelaren verkställde kokningen i ett limkokeri i Lin- köping, och såldes ett betydligt kvantum lim!?. Päronkvalstret har under den senare tiden spridts i stor utsträckning, tack vare importen af fruktträd från sydligare län- 11 Vid svårare härjningar torde vara klokast, att använda båda medlen. 12 Priset, I krona pr kg. utom kärl, blir dock tämligen dyrt. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. der. Utom dess hafva gréna malmätaren, bladloppor i stora moln, knoppspinnaren, päronmyggan och krusbärstekeln, som upp- trädde först 1 slutet af augusti 1 oerhörd mängd (troligen 2:dra generationen), enär värgenerationen var obetydlig'?. Malmöhus län genom B. KJELLSSON, Äkarp. Frostfjäril- larven har härjat nagot Ofverallt 1 Malmöhus län under de sista aren. Förra äret voro i Hörbytrakten bladen uppätna pa frukt- träd, björk och ek, förnämligast i mindre trädgårdar. I större trädgärdar användes larvlim och pa senare tiden besprutning med kejsargront. Gäfleborgs län, genom L. J. Hocperc, Gäfle. I trakterna omkring Gäfle hafva frostfjärilhärjningar ej varit synliga, ty de flesta skydda sina träd medelst fänggördlar samt lim- eller tjär- kransar. A. P. ANDERSSON, Bergsjö 1 samma län. Har sedan gam- malt erfarenhet frän Södermanland, där frostfjäriln under vissa är anställde stora förödelser. Under sin 26-äriga anställning som länsträdgärdsmästare inom länet har detta skadedjur ej uppträdt och knappast ett enda exemplar däraf har anträffats. Anser att en figur af fjäriln borde åtföljt de cirkulär, som genom Entomo- logiska Anstaltens ätgörande kommit att utdelas. Hvad som hufvudsakligen orsakat skada pa fruktträden inom linet, isynnerhet ä yngre planteringar, är en grön bladlus med den svarta myran i släptäg, synnerligast a torrare platser och under torra somrar, särskildt aren 1900 och 1901, ehuru man vidtog sädana ätgärder som grundvattning och besprutning. C. E. SUNDGREN, Arbrä, i nyssnämnda län. För södra och västra Hälsingland. Skadeinsekterna synas ökas nästan för hvarje år, och under sista sommaren har befolkningen fått någon idé om, att bekämpandet af dem är nödvändigt för att erhålla goda och felfria fruktskördar. På de ställen, där besprutning förekom- mit, har denna visat godt resultat, om den skett enligt föreskrift. Allmän besprutning med lämpliga vätskor vore alltså önskvärd, men ett stort hinder består däri, att apparaterna därtill äro väl dyra för den större allmänheten. 13 Enligt flera författare, skall en andra generation förekomma och göra skada, hvilket dock torde vara mer sällan hos oss, ty under de femton år, jag haft med skadeinsekter att syssla, har en sådan ej afhörts. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 23 Fruktträdsplantering är i starkt tilltagande i den del af länet, där brefskrifvaren har sin verksamhet. Fran den bekante insektkännaren J. RUDoLPHI, Delsbo i Helsingland, erhölls underrättelser, som äro något afvikande från de föregående. Han säger nämligen: Beträffande frostmäta- ren har jag lagt märke till densammas gradvisa ökning år efter år. Denna höst visade dock en tillbakagång, hvilket torde för- klaras genom inträffade snöfall och full vinterkyla, innan fjärilar- nas utkläckning var afslutad. Fjorton dagar senare uppstod ett par dagars blidväder, hvarvid frostfjärilhanar flögo 1 mängd — troligen nyss utkläckta — ty att de, som flögo förut, ej öfver- lefde vinterkylan, anser jag troligt, dock icke som omöjligt. Kristianstads län genom C. EKENSTAM, Stenshufvud, Ki- vik, efter skriftlig anmodan från undertecknad. Limgördlar hafva årligen användts inom länet, men med föga resultat på grund däraf, att man ej kunnat öfverkomma lämpligt lim, men sedan man förskaffat sig sådant fran A. P. SJÖBERG i Malmö, som hål- ler sig ganska länge, har förhållandet ändrats. I ar har mycket gjorts för att få limning till stånd, ty en examinerad trädgårds- mästare har varit anställd för att arbeta därmed och visa all- mänheten hur limningen bör tillgå. Hur man än förklarar saken, blir den vanligen ej förstådd, och det händer till och med, att en och annan till följd af okunnighet med lim genomdränker det fyllnadsmaterial, som sättes mellan pappgördeln och barken. Och om limgördlar blifvit en gang anbringade, bryr man sig sällan om dem vidare, utan fa de sitta utan den ringaste tillsyn. 1 krona per kg. lim är för dyrt. SJÖBERGS i Malmö ena sort har visat sig god, de andra hade benägenhet att flyta ned pa barken. Besprutning användes numera pa manga ställen, där dess för- tjänster uppskattas, men ej så mycket som är önskligt, oaktadt Sveriges störste fruktodlare bor inom länet och i flera år visat ändamålsenligheten och den ekonomiska vinsten däraf. De två närmast föregående åren voro frostfjärilarna synner- ligen talrika och uppträdde i oerhörda massor, men 1 höst syn- tes endast ett fåtal, dock tillräckligt många för att göra skada. Ringspinnaren uppträdde förlidet år på åtskilliga ställen, men genom påpasslighet hafva larverna lätt utrotats. De trädgårdar inom länet, där man årligen borträfsat ned- 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. fallna lôf, hafva bäst motstatt säväl svampar som insektangrepp, och där hafva t. ex. hvit astrakan m. fl. varit befriade frän mo- niliasvampen, oaktadt denna sjukdom funnits hos de närmaste grannarna. Såväl nämnda svamp som Fusicladium hafva varit svåra 1902. En liten okänd larv med svart hufvud uppträdde i irländ- ska persikeäpplets fruktsporrar, hvarigenom dessa torkade och föllo af. Jämtlands län genom J. ÖBERG, Östersund. Fruktträd odlas ej inom länet annat än i högst fa fall, hvadan några iakt- tagelser rörande frostfjäriln ej kunnat göras. Krusbär- och vin- bärbuskar äro mer allmänna, och dessa angripas emellanåt af, som det tros, krusbärstekelns larver. Då tillrådes larvernas ned- skakning med tillhjälp af en stör samt bortplockning och jordens omgräfning, hvilket arbete ej blir svårt i anseende till de få buskar, som äro planterade på hvarje ställe. I år synes allt, som andra ar utsatts för ohyra af olika slag, varit fritt därifrån. Till och med häggen, som vanligen starkt angripes af bladlöss, har nästan varit befriad från dem. Orsaken härtill tros vara den regniga och kalla väderleken under den gångna sommaren. Från några andra trädgårdsodlare hafva välvilligt lämnats meddelanden, hvaraf här intages följande utdrag. Fran Nits KARLSSON, Balingslöf, Kristianstads län. Frukt- träden hafva i allmänhet varit kalätna både 1901 och 02, för- nämligast genom larverna till frostfjäriln, men denna har assiste- rats af lindmätaren och blåhufvan. Ringspinnaren har äfven visat sig, mest söder och österut på slättbyggden, såsom Sörby, N. Ströö och Yngsjö. I trakterna vid N. Ströö—Fjälkestad—Räbelöf var angrep- pet ej svårare, än att träden stodo gröna hela sommaren, men väster ut från Balingslöf vid Vankiva, Mala Hörlinge var det starkare. Äfven ek och björk voro angripna, det sistnämnda trädslaget dock värst. I höst tycks som om frostfjärilarna varit mindre talrika än förlidet år, och tros därför härjningen vara i afta- gande i orten. Den 16 oktober iakttogos de första hanarna, honorna den 18. Den 23 var antalet störst och minskades ™ Antagligen apelmärgmalen (Æ/astodacna Hellerella Dur.). LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 25 sedan alltmer till början af november. Tror likväl ej, att man får någon frukt nästa år, emedan träden nu äro starkt medtagna. O. G. Norsack, Arvika. Att frostfjärilarna skulle aterkom- - ma ansågs for gifvet, emedan det lim, som förlidet år användes, var daligt och ej fängade nagra honor, utan rann ned pa stam- marna af de unga träden, eller torkade in 1 papperet. Larver uppträdde alltsa i varas här vid Strand, dock blott i större mängd a ett tiotal trid. Sa snart blombladen affallit duschades med kejsargrönt och kalk, hvilket var det enda medel, som förlidet ar gjorde larverna nägot afbräck, och äfven nu helt säkert med- förde stor nytta, da pa de 10 mest angripna träden blott 181 honor och 163 hanar fangades pa de i höst utsatta limkransarna. Före den tg oktober erhölls pa dessa blott 52 stycken, alla hanar, men efter denna dag intill 11 november fastnade mest af honor. For att ej utsättas for det däliga raupenleim, som föregä- ende ar köptes i Svenssons fröhandel i Stockholm, bereddes lim- met pa stillet efter ett tyskt recept och blef varaktigt samt sa klibbigt, att fjärilarna därpå måste fastna. Detta bestod af 5 delar rofolja, en del svinister, en del tjock terpentin och en del harts. Oljan och istret hopkokades till ?/3 af sin volym; hartset smältes, tillsattes med terpentin, och denna blandning inrördes i den heta oljan. Oljans kokning var mycket obehaglig och fyllde huset med kväfvande rök, och hon fattade eld, hvilken förorsakade brännskada i meddelarens ena hand, men limmet blef utmärkt ??, Med anledning af nämnda olägenheter gjordes sedermera ett annat lim, hvartill ingredienserna voro en del rofolja, tre delar harts och 6 delar tjära. Allt upphettades i särskilda kärl på en het spishäll, och då smältning inträdt, blandades de olika äm- nena heta medelst omrörning. Efter afsvalningen befanns limmet vara ypperligt och kostade blott 30 öre per liter. Vid kyla stelnade det något, och därför uppvärmdes det på ett varmt (ej hett) ställe och 1—2 matskedar rofolja tillsattes ytterligare, hvar- efter det blef lagom tjockt, så att knappast en enda hona kom längre än till nedersta kanten af limringen vid försök att klättra 15 Samma recept är upptaget i min uppsats »Våra för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter», sid. 48. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. öfver densamma. Asfalterad papp användes och vid remsans nedre kant ombands träull, hvilken skyddade barken fran genom- trängande lim och dettas nedrinnande pa stammen. Limringen gjordes 3—4 cm. bred och 3—4 mm. tjock. Limmet ville gärna torka in pa solsidan, hvarför det emellanät förnyades. Rik blomning, men frukten blef ofullständigt utvecklad. Af s. k. äpplemask syntes föga spär. Har aldrig funnit någon död fågel i trädgården, oaktadt där duschats. Det år man duschade mot krusbärmasken uppehöll sig ett par sädesärlor bland buskarna, och hvarken dessa eller deras ungar togo ringaste skada, utan trippade omkring på platsen hela tiden i allsköns välmåga, tills de flyttade till sydligare länder. Möjligen åto de ej sådana larver. En af våra för närvarande största auktoriteter på fruktod- lingens område, grosshandlaren H. ÖRTENGREN, Helmershus, skrif- ver följande: Inga träd, så när som på ett halft dussin ospru- tade, blefvo hos mig i våras kalätna, såsom fallet var hos mina närmaste grannar och för öfrigt i hela trakten, detta tack vare besprutning i tid med kejsargrönt. Skador förekommo, men måttliga, och jag har i år visserligen ingen öfverdrifven, men dock en god skörd af äpplen, af päron stor skörd. — Ett sådant utlåtande från det hållet kan anses som bevis nog för besprut- ningens nytta. Vid Entomologiska Anstalten besprutades de ännu små frukt- träden första gången den 22 maj, men en andra och tredje be- sprutning blefvo af behofvet påkallade, och den sista skedde sedan bladen voro fullt utvecklade och blombladen affallit, hvar- efter ingen synbar larvåverkan märktes, oaktadt stora, till hälften kalätna ekar stå blott på några få meters afstånd från de när- maste fruktträden. Doktor L. G. DovERTIE i Sköfde skrifver bland annat: Att i våta år frukten spricker, är ju ganska vanligt, beroende pa, att öfverhuden ej hinner utbilda sig så fort som fruktköttet. Samma förhållande visar sig på unga träds både stammar och kvistar, där barken spricker. Äfven i torra år spricka päronen och i varma och våta äpplena samt blifva ofta klara (beroende på att mellanrummen i fruktköttet fyllas med vatten i stället för luft). LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 27 Uppträder svamp och angriper frukten, inträder ett mer in- veckladt förhållande. Har en svamp slagit sig ner i 6fverhuden, sprider den därifrän sitt mycelium och underminerar skalet, fort- sitter där sin utveckling och bildar conidier, och pa samma gång afstôtes det Ofversta lagret och affaller. Samtidigt inträder en reaktion fran fruktköttet, hvilket for att skydda sig, bildar ett korklager, som da blir det yttersta lagret och far namn af kork- rost. Stundom kvarsitter en del conidier a ytan. Därigenom -bildas ett slags arr, som, liksom öfriga dylika bildningar, ej växer pa ytan utan för sin bildning maste ga ut fran köttet, da det hindrar dettas utbildning, och som detsammas växt ändock fort- gar, spricker ärret eller huden i dess grannskap, och däraf upp- sta vanskapliga bildningar. Päron böja sig därvid i grannskapet af skaftet, och ökas däraf deformiteten. Inträffar nu riklig neder- börd, tränger köttet starkare pa, och sa blir det som i är. Att pästä, att arseniksprutningen skall orsaka korkrost och sprickor, visar blott, att den, som det gör, ej alls känner till hela saken, eller, om han är trädgärdsman, att han ej haft ögo- nen Oppna; ty långt innan någon arsenik användes, hafva de nämnda missbildningarna inställt sig. Arseniken har tvärtom gjort mycken nytta, ty därigenom, att den befriar från mask, har den ökat trädets motståndskraft, som ej genom masken nedsatts, och kraften behöfs väl, ty är svampen svår som i år, kan den eljest döda hela trädet. Jag anser således, att herr professorn gjort mycket godt genom att förorda arsenikbesprutningen. Här falla nästan alla äpplen af (d. 2/9), isynnerhet de tidigt mognande, och i allmänhet äro de så litet utbildade, att ifall ej ovanlig och stadigvarande värme inträffar, torde frukten ej bli mogen. Förutom ofvan omnämnda bref hafva åtskilliga andra ingått rörande frostfjärilhärjningen, af hvilka äfven en del må här i kort- het relateras. Från Skåne: V. PRAMBERG, Röetved i Villands härad. 1901 voro alla trädgårdar kalätna i trakten. Hönsen ato larverna. Fruktar härjning äfven i år, 1902, då april varit torr liksom i fjol. — P. N. LjunGreLt, kyrkoherde i N. Rörum, Höör. Härjning. Från Blekinge: H. S. Hainer, kyrkoherde, Mjellby. Härj- 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ning 2:a aret. Träden se ut som om elden gatt öfver dem. — AXEL ERNBERG, ingeniôr, Karlskrona. Larverna uppträdde 1901 hufvudsakligen på ekar, i år i massor på fruktträden, syrener, rosor m. fl. Från en liten ek, som öfverskuggade en veranda, hafva flera liter larver bortplockats. — AXEL TENGVALL, Stille- ryd, Karlshamn. 7 a 800 träd till en stor del förstörda. — A. JÖNSSON, Sandvik, äfven 1 närheten af Karlshamn. Här voro äfven bok och hassel kalätna. Småland: R. MALMSTRÖM, Vissefjerda. Förra året försvunno larverna efter besprutning med bordeauxvätska. I vår bespruta- des med kejsargrönt, och träden höllo sig rätt bra. — F. CARLS- son, Högsby (Kalm. 1.). Apple- och päronträd starkt angripna. — Fr. Hoyer, Grankärr, Nederlid (Jönk. 1). Minst 1/3 af alla tridgardar i socknen delvis eller alldeles förstörda, ekar likasä. — F. ©. Netson, Målilla. Stark härjning. : Alfsborgs län: AND. BENGTSSON, Hvilg, Björketorp. Träden starkt angripna nu tredje äret. Samma förhällande i flera träd- gärdar i orten. Halland: STEN HELLING, Särö. Unga träd angripna. Ffter ı:a besprutningen försvunno larverna. Dock stora förluster, ingen skörd, ekarna äfven aflöfvade. Östergötland: Cart EKMAN, Fiskeby. Körsbärträden icke, päron- något men äppleträden mycket angripna. Besprutningen gaf föga resultat. — Grefve PH. KLINGSPOR, Ekenäs, Ringstorp. Björkskogen aflöfvad, likaså lönnarna i trädgården. — CARL DAHLBERG, Finspång. I Risinge och Hällestads socknar svåra härjningar; likasa i Löfstad, Okna, där löfskogen äfven är an- gripen, L. L. WESTLUND: Bohuslän: C. W. HjorTH, Grebbestad. Päron-, apple- och plommonträd hafva varit härjade i flera är. Skaraborgs län: L. J. OLSSON, Hvittened, Salstad. Bada sista aren hafva fruktträd och björkskog varit kalätna. —- Grefve SVEN HAMILTON, Trolmen, Blomberg. Hela Kinnekulle ser all- deles bränd ut. — Löjtnant E. J. Forsstunp, Axvall. 1oo-tal lönnar men äfven aplar, askar och lindar äro bara och fulla med trädar. Södermanland: Evert JOHANSSON, Tösta, Hölö. Lind och silfverpoppel äro angripna. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 29 Örebro: C. BURENSTAM, Snaflunda, Tjelfvesta. Trädgård och löfskog aro skadade. Af dessa meddelanden framgär, att meningarna om säväl härjningens orsaker och utbredning som om använda utrotnings- medels verkningar kunna vara delade eller till och med nästan motsatta, till följd af olika begrepp om orsak och verkan samt iakttagarens ståndpunkt rörande en del hithörande frågor. Under sådana förhållanden få ej åtskilliga af iakttagelserna och rönen anses ofelbara, utan blott såsom uttryck af individuell uppfatt- ning. Största nyttan af deras offentliggörande torde därför bestå däri, att läsarens synkrets rörande ämnet vidgas och att hans iakttagelseförmåga skärpes för rön på egen hand. Om man får döma efter de lämnade upplysningarna, synes det, som om härjningen varit mycket stark flerstädes i Alfsborgs län, på Dalsland, i Södermanland, Örebro läns södra del, där liksom på flera andra områden, t. ex. i Blekinge och Kristianstads län m. fl., äfven ekar och björkar starkt angrepos; något lindrigare öfver hufvud i Kalmar län, i Blekinge (starkast vid kusten af och på öar i Östersjön), i vissa delar af Kristianstads, Hallands, Östergötlands, Stockholms södra del med skärgården, Kronobergs, Göteborgs- och Bohus län, Skaraborgs län (stark t. ex. i Kinne- kulletrakten). 1 landskapen norr om Vänern och Mälaren, Väster- ås- och Enköpingstrakten dock undantagen, synes någon egentlig härjning, åtminstone ännu, icke kommit till stånd. I en del län anser man den vara på återgång, i andra i tilltagande, i det massor af fjärilar visat sig förliden höst. På många ställen har besprutats med kejsargrönt, vanligen med godt resultat; där så ej varit händelsen, synes det, som om man verkställt arbetet för sent eller med otillräcklig energi och odugligt material. Man får nog tillskrifva det sistnämnda såsom orsak, där ingen verkan visat sig af besprutningen, ty att den larv, som ätit af giftet, kan lefva och genomgå vidare utveck- lingsstadier, har, såvidt jag vet, ännu ingen med stöd af erfaren- heten kunnat påstå. Att en trädgård, isynnerhet om den inne- håller stora fruktträd, blandade med andra löfträd eller är omgifven af dylika, exempelvis ekar, som ej behandlats på något sätt, skall genom besprutning eller hvilket annat medel som hälst genast kunna befrias från insekter under en svår härjning, kan knappast vara tänkbart. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. En och annan trädgärdsodlare synes sätta sin lit helt och hallet till besprutning med kalkvatten, skrapning och rengörning med sapvatten o. d. eller stark gödsling. Att hvart och ett af dessa medel kan vara förträffligt for sitt ändamål, har jag förut antydt, äfvensom att alla kunna i nagon man betraktas som skyddsmedel mot frostfjäriln genom att t. ex. döda lafvar, hvilka. äro särdeles begärliga äggläggningsplatser; men såsom dödande för ägg, larver eller fjärilar torde de få anses tämligen oskyl- diga, hvilket lätteligen inses af hvar och en, som närmare kän ner nämnda fjärilarts lefnadssätt såväl i dess outvecklade som fullbildade stadium. En missuppfattning, som föröfrigt är lätt förklarlig, synes: hos en och annan iakttagare ägt rum, i det man ansett att alla de ägg, som anträffats på kvistarna, varit efter frostfjäriln. Sa- dana kvistar, som hitsändts för undersökning, hafva kunnat vara snart sagdt fullsatta med små ägg, ibland tillhörande tre olika slag af insekter. De minsta af äggen voro kulrunda, mörkt violettröda och efter ett kvalster (Phytoptus); de något större, aflanga och nästan spetsiga i ena ändan samt blekt gul- brun- eller hvitaktiga, voro efter bladloppor (Psy//a Mali) hvilka. djur ej bruka krypa upp för stammen, utan flyga direkt till kvi- starna för att vanligen a föregäende ars skott afsätta äggen, dels. enstaka och dels fläckvis. Af det tredje slaget ägg, som verk- ligen voro efter frostfjäriln, kunde a en stor myckenhet sända. kvistar ej upptäckas mer än sju. Dessa ägg äro något större än. de förenämnda och mindre aflånga samt mer trubbiga i ändarna, isynnerhet i den ena, och försedda med runda, intryckta punkter å ytan, samt blekt köttfärgade. Många uppgifter om stark be- läggning med frostfjärilägg måste alltså tillsvidare upptagas med reservation. Ett annat för utrotande af frostfjärilarna viktigt medel, näm-- ligen anbringandet af limgördlar, har äfven användts på många. platser, förnämligast i Älfsborgs läns norra del, Dalsland, Ore-. bro, Södermanlands och Östergötlands län samt i Halland, Ge- strikland m. fl., och oftast med fördel. Hvad förut blifvit sagdt: vid omnämnandet af besprutningen, torde i många fall gälla. äfven för limringars användande och nytta. På ena stället anses. Le] resultatet dåligt, à ett annat godt, säkerligen beroende pa utfö- LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 31 a randet, tiden för detta och limmets beskaffenhet. Det sistnämnda är en högst viktig sak, och ledsamt nog klagas från de flesta håll öfver, att limmet varit för tunnt vid mildt väder eHer för stelt, då frost inträdt. Att bland de många, vanligen tyska limfabrikat, som nu- mera föras i handeln, utvälja det, som i vårt klimat kan vara lämpligast, är för närvarande kinkigt nog, då prof först måste anställas, och ett sådant ej kan lämna säkert resultat, såvida det ej blir utfördt vid samma årstid som svärmning äger rum. Sve- riges pomologiska förening ämnar tillsätta sakkunniga, som i olika delar af landet skola pröfva limsorter, och man får hop- pas, att deras) arbete, skall blifva till stor nytta. En pröf- ning kunde möjligen försökas redan tidigt nästa var, da man kunde draga nagon nytta däraf vid svärmningen kommande höst. Mängen, som ej skött om sina gördlar ordentligt, hvarige- nom en stor del honor lyckats komma upp i träden, skyller nu pa limmet, likaså den, som limmat för tidigt eller för sent. Nöj- dast synas de personer vara, som själfva tillverkat sitt lim och åstadkommit det mycket billigt, men ändock verksamt. Eljest berömmer den ena meddelaren en sorts lim, en annan förklarar detta odugligt o. s. v. Jag kan ej underläta att här i sammanhang med ofvansta- ende särskildt papeka de synnerligen vackra undersökningar, som de båda sista åren blitvit utförda af fröken EMELIE KARLSSON vid Stjärneholm i södra Halland. Så böra dylika undersökningar ske för att ingifva förtroende och få värde för andra. Att be. döma en sådan sak endast efter ett par eller några flyktiga be- sök vid gördlarna, blir ju relativt ett nonsens. Äfven den s. k. Hofheimergördeln har användts på manga ställen och fått sina vedersakare, dels för det höga prisets skull och dels därför, att man ansett resultatet ej motsvara förvänt- ningarna. Att gördeln kan göra stor nytta, anser jag till fullo bevi- sadt genom vid Anstalten gjorda undersökningar af insända så- dana, som suttit på äppleträden under eftersommar oeh höst (se årsberättelsen för år 1900); men att, som mången synes hafva gjort, använda den till fångst af frostfjärilar, utan att påstryka lim, torde 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. hvar och en, som aldrig sa litet känner dessa fjärilars lefnads- sätt, inse vara alldeles galet. De enkla gördlar, som lära användts mycket i Östergötland för dubbelt ändamäl, torde ej vara oäfna. En annan gördel be- nämnd »Einfach» och afsedd för fångst af äpplemask m. m. samt för att senare bestrykas med lim, är numera tillgänglig genom herr EMIL SANDBERG 1 Stockholm. Den har blott en enda goffererad pappskifva under det yttre asfalterade papperet samt är nägot billigare än Hofheimergördeln och gör kanske samma nytta. I Tyskland äro gördlar betydligt billigare än här. En för fängst af frostfjärilar med flera insekter, som bruka krypa uppät trädstammarna, afsedd apparat har förevisats genom , grön- mäladt järnbleck och bestar af en 15 cm. bred remsa, som herr ALBERT EDSTRÖM 1 Stockholm. Den är af förtennt spännes omkring trädstammen i likhet med fänggördeln. Vid dess Ofre kant bildar en smal remsa ett något sluttande tak, och under detta befinner sig en annan, formad till en ränna, hvari hälles nagot trögt flytande, oljaktigt ämne, sedan appara- ten blifvit uppsatt. Denna ränna maste insekten passera vid uppstigningen, fastnar dä i oljan eller det klibbiga ämnet och dör inom kort. Enligt hvad här visade sig, bör det flytande ämnet ej vara tunnt som vatten, ty då bortföres det af blåst. Larvlim, som har benägenhet att rinna vid något högre tempe- ratur, torde vara lämpligast till denna apparat. Idén synes ej dålig, och det torde mest bero på priset, om apparaten skall bli af praktisk betydelse för större trädgårdar. Efter den första besprutningen med schweinfurtergrönt å de små fruktträden, buskar och mindre ekar vid Anstalten märktes intet ovanligt med de fåglar, som häckade i de på ekar och andra närstående löfträd uppsatta hålkarna, ty föräldrarna matade flitigt de små i boen pipande ungarna. Som larver sedermera visade sig på fruktträden, besprutades dessa ånyo, ungefärligen vid den tid, då fågelungarna började få fjädrar. Kort därpå förde en pilfink ett ovanligt oväsen invid ett bo, där en svart och hvit flugsnappare hade sina ungar. Fridstöraren bortkördes medelst ett skrämskott, hvarefter det blef tämligen tyst på stället. Ett par dagar därefter undersöktes boet och befanns da, att ungarna voro döda, tillika med den ofvanpå dem liggande hanen. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 33 Som denna hade en bar fläck i hufvudet, lag det antagande nära till hands, att han blifvit dödad af pilfinken, och att ungarna strukit med antingen under slagsmälet eller genom svält; ty ett annat bo, helt nära intill, innehöll lefvande ungar vid samma tid. Sedermera hittades dock döda ungar äfven i ett pilfinkbo ej långt fran de förra. Nu föreföll saken betänkligare. Fran de manga andra hall, där besprutningar utförts, hafva dock inga underrättelser ingatt om dödade fäglar, om jag undantagar Lyckäs gard, där besprutning äfven ägt rum, och man i ett fagelbo anträffat döda ungar. Det är dock ej möjligt att säkert afgöra, om döds- orsaken varit förgiftade larver, dä det ej är sä sällsynt att pä- träffa döda ‘ungar i fägelbon, äfven där besprutning ej någonsin ägt rum, och orsaken härtill har då ansetts vara den, att för- äldrarna omkommit på ett eller annat sätt. För min del har jag just ej märkt, att småfåglarna ofta besöka fruktträden, sär- skildt mindre sådana, då andra större löfträd eller buskar be- finna sig i närheten. Om hålkarna utsättas i de förra, och be- sprutningen undvikes under någon tid sedan ungarna blifvit mer vuxna, hoppas jag faran för dem ej skall bli synnerligen stor. Att besprutning med kejsargrönt kommer allt mer i bruk synes bäst däraf, att under året från Anstalten utlämnats 265,3 kg. och fran G. SJÖSTEDT & C:o i Göteborg 59 kg., samt att bemyndigande att begagna det mot insekter begärts och erhallits af 348 personer, mot 58 under de bada föregäende aren. Arbets- bitradet pa stället har efter anmodan hjälpt till med besprutning pa några platser i närheten och visat hur därvid bör tillgå. Anstaltens insektsamlingar och af insekter skadade växtdelar hafva som vanligt ökats genom insända prof för undersökning, gåfvor samt insamlingar på stället och under resor i tjänsteären- den. Hvad bestämning och ordnande af dessa samt förut maga- sinerade insekter beträffar, har ej mycket kunnat åstadkommas under året i anseende därtill, att personalen varit mycket upp- tagen af andra göromål. Den lämpligaste tiden härtill borde vara vintern, men då är undertecknad ensam om de löpande göromålen, hvartill kunna räknas den tidsödande brefväxlingen, årsberättelsens författande m. m. Med anledning häraf jämte flera andra orsaker har jag nödgats hos Kongl. Maj:t i under- dånighet anhålla om åtgärders vidtagande för att assistenten må Entomol. Tidskr. a 24, H. I (1903). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. kunna tjänstgöra vid Anstalten aret om, och beredande af medel für .anställandet af ett extra bitride under sommarmänaderna m. m. Detta biträde skulle under assistentens resor bestrida en del af hans göromål och för öfrigt sköta försöksdjuren samt göra behöfliga exkursioner till trädgardar och äkerfält för under- sökningar af där befintliga skadeinsekters uppträdande m. m. Skol- eller skadeinsektsamlingar hafva utlämnats till ett antal af 8 stycken, nämligen till allmänna skolor 5, landtbruksskola ı, trädgärdsskola 1 samt en större samling till Kongl. Skogsinstitutet. Antalet personliga besök vid Anstalten för inhämtande af upplysningar och räd har utgjort 69, hvartill komma mänga tele- fonsamtal. Enligt diariet äro skrifvelserna 998, alltsa mer än dubbelt så manga som under nästföregäende ar. Denna mängd bref jämte utlatanden, tidningsuppsatser etc. hafva tagit min mesta tid i ansprak, hälst som atskilliga af dem förorsakat ganska vidlyf- tiga undersökningar, däribland t. ex. ärtprof, kvistar af fruktträd, knippor af sträsäd etc. Att Anstalten kunde helt och hället bli befriad frän det besvärliga utlämnandet af kejsargrönt, vore naturligtvis en högst önskvärd sak, men under nuvarande förhällanden kan sä ej ske, sävida man ej vill riskera, att medlet genom färghandlares opä- litlighet kommer i misskredit, hvilket maste sa längt ske kan forebyggas. Sändningar af skogsinsekter och parasitsvampar hafva äfven i år mottagits och undersökts, samt förfrågningar om dem be- svarats, så godt ske kunnat, hvilket ar nödvandigt, sa länge vi sakna därtill lämpligare personer, som äro skyldiga att ga all- mänheten tillhanda i detta afseende. Följande gåfvor hafva till Anstalten öfverlämnats: Af kassör G. HOFGREN: böcker. Byggmästare C. G. HOFFSTEIN, Runmarö: en mindre sam- ling bestämda skinnbaggar. Stud. E. MJÖBERG: sällsynta skalbaggar m. fl. Direktör K. Bovin: prydnadsväxter. Direktör G. LIND: försöksplantor. Direktör O. STJERNQUIST: ekonomiefrön. Regementsläkaren L. TRAFVENFELT: sällsynta fjärilar. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 35 Östergötlands Hushällningssällskap: cirkulär. Stockholms läns D:o: ett större parti dylika. Munksjö aktiebolag: prof pa papp till limgördlar. Med. kand. J. PEYRON: preparerade larver m. m. Herr ALBERT EDSTRÖM: modell till »insektfangare». Undertecknad: böcker och 22 klicheer af trä, använda i »Vära fruktträds och bärbuskars skadligaste insekter». Kongl. Maj:t har i näder beviljat erforderliga medel till följande vid Anstalten behöfliga arbeten, nämligen: Vattenledning frän brunnen till större byggnaden tillika med slaskrör. Arbetet är omsorgsfullt utfördt genom BILLMANS Aktie- bolag. Anstalten har härigenom sä längt ske kunnat blifvit lik- ställd med Stockholms öfriga inrättningar och bostadslägenheter hvad vattentillgäng beträffar. Anbringandet af äskledare pa nämnda byggnad, för skyd- dande af dir befintliga, ärligen tillvixande samlingar, som svär- ligen kunna äterställas, ifall eldsolycka skulle inträffa. Dessutom äro medel pa samma sätt anvisade till cement- golf i källaren samt inredning af de två där befintliga vinterför- varingsrummen, hvilka hittills varit hemsökta af råttor och obruk- bara för sitt ändamål. Detta arbete har måst uppskjutas till nästa år. Af hopsparade medel från Anstaltens årsanslag till under- håll och drift har kunnat anskaffas ett par institutionen värdiga gårdsgrindar samt en siriuskamin till lilla laboratoriet, istället för den förutvarande kaminen, som blifvit oduglig. Utplanteringar från trädskolan hafva som vanligt skett, ehuru i ringa utsträckning, emedan områdets inskränkthet ej medgifver sådana i någon större skala. Granhäckarna förlorade förra året en myckenhet plantor iföljd af den ovanliga torkan, hvarför nya sådana blifvit insatta. Pyrethrum-odiingen har utvidgats i mån af utrymme. Anstaltens arbetsbiträde, E. J. SELLBERG, har, som förut blifvit antydt, på anmodan undervisat och biträdt vid besprut- ning å följande, i grannskapet belägna ställen: 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Norrtull d. 9 juni. Rikligt med frostfjärillarver 1 en min- dre tridgard. Montebello d. 29 juni och 6 juli. Efter första besprutnin- gen dogo nästan alla larverna, men voro da redan halfvuxna, hvarför träden nästan kalätits. Träden, 15 större och 20 min- dre, hade vid andra besprutningen betydligt repat sig. Till bäda arbetena atgingo 150 gram schweinfurtergrönt. Grannis a Djursholm den 6 juli, 38 st. nyplanterade och nästan kalätna fruktträd. Stallmästaregärden d. 28 juli, krusbär- och vinbärbuskar, rosor och tvä körsbärträd med kvassia och säpa (Kocus vätska) mot bladlöss. Frostfjärilarna började svärma omkring d. 23 oktober. Tjänstemännens resor. Undertecknad har företagit tva tjänsteresor, nämligen: ı. Till Gripsholms slott den 12 juni, efter enskild an- modan af herr stäthällaren HENRIC ANKARCRONA, för att gifva räd rörande en sedan 1897 anlagd trädplantering, bestäende af 3—400 fruktträd, hvilka artat sig val, men nu börjat se sjukliga ut. Vid trädens undersökning befanns, att en stor del af dem var skadad af frostfjärillarver. Isynnerhet voro de trad hardt angripna eller nästan totalt aflöfvade, som befunno sig närmast en högre belägen plats, hvarpa talrika ekar växte. Ju längre man kom ifrän dessa, ju mindre skadade voro fruktträden. Häraf syntes tydligt, att fjärilarna pa hösten och kanske larverna pa våren vandrat från ekarna till fruktträden. För att söka rädda de minst angripna fruktträden från förödelse samt döda ännu kvarvarande larver, som funnos på de mer skadade, tillråd- des besprutning med kejsargrönt, hvilket äfven verkställdes så fort nödiga materialer hunnit anskaffas. Verkningarna häraf lära blifvit så goda, som man under dåvarande förhållanden rimligt- vis kunde begära. 2. Till Skepparviken 4 Vermdön den 18 juli efter rekvi- sition af innehafvaren, C. A. WAHLSTRÖM. Det sedan flera år tillbaka, i den lilla välskötta trädgården på stället uppträdande s. k. fruktmöglet eller moniliasvampen hade äfven nu starkt an- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 259 gripit flera af fruktträden, sa att dessa stodo fläckvis bruna, men de buro dock mer eller mindre frukt, som vid besöket syntes oskadad. Säsom i föregäende berättelser omtalats, hade besprutning med bordeauxvätska (kopparvitriol, vatten och nagot kalk) à en- staka träd under flera år ägt rum, utan att medföra äsyftad ver- kan på svampen. Fruktskörden syntes i år kunna bli tämligen god å en del träd, men många hade ej blommat, och som van- ligt hade dessa undgått moniliasvampen. Skadeinsekter hade gjort obetydlig skada. Assistentens tjänsteresor hafva varit sex, nämligen !®: 1. Till Kalmar län den 19 april, efter rekvisition af Kalmar läns Södra Hushållningssällskap för att i dess sju kretsar hålla föredrag rörande åtgärder för bekämpande af för trädgär- den skadliga insekter. Den 20 hölls första föredraget i Målilla, sedermera besök- tes den 21 Högsby, den 22 Mönsterås, den 23 Borgholm, den 24 Smedby, den 25 Vassmolösa och slutligen den 26 Lilla Dahlby å Öland. På alla dessa platser redogjordes för de nyare hjälp- medlen mot trädgårdens skadedjur, hvarvid bland annat de vikti- gaste sprutapparaterna demonstrerades. Dessutom förevisades några af de vanligaste skadeinsekterna och gafs en kort framställning af deras lefnadssätt och vanor. Föredragen voro i allmänhet talrikt besökta, och intresset för ämnet i fråga bekräftades genom det lifliga samspråk, som uppstod efter desamma. 2. Till Skåne. I anledning af ett meddelande från vete- rinären i Eslöf, AND. TULLBERG, om att den s. k. giftiga flugan i Eslöfstrakten innevarande vår ånyo visat sig och medfört sjuk- domsfall bland ett ganska stort antal hästar och nötboskap, hem- ställde undertecknad hos Landtbruksstyrelsen om förordnande för assistenten att besöka de trakter af Skåne, där skadedjuren upp- trädde, för att på nära håll observera desamma samt söka utfor- ska deras lefnadssätt och vanor. Den 16 juni bifölls denna an- sökan, och med anledning häraf afreste han några dagar senare 16 » a res se . . Redogörelsen för nedannämnda resor grundar sig pa en af assisten- ten kand. TULLGRENS aflimnad berättelse. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. och ankom den 22 till Eslôf. Här uppsöktes genast d:r TULL- BERG, hvllken torde vara den, som först iakttagit skadedjuret och som med stort intresse följt detsamma under flere ar samt också lyckats utfinna lämpliga behandlingsmetoder för de sjuka djuren. Tillsammans med honom gjordes pa e. m. samma dag en utflykt till Norrgard, dir upprepade ganger skadedjuret visat sig. Da d:r TULLBERG förut till Entomol. Anstalten insändt exemplar af detsamma, var det konstateradt, att djuret tillhörde myggsläktet Szmulia, arten kunde likväl ej med säkerhet bestämmas till följd af konserveringssiittet; den föreföll emellertid mycket lik den s. k. gollubatzermyggan, hvars lefnadssätt ju 1 mängt och mycket Ofverensstimmer med Eslöfsmyggans. Ä Norrgård undersöktes ett tiotal hästar, hvilka alla visade märken efter myggbetten. Myggorna sätta sig gärna på bringan och särskildt i några tvär- gående veck, där huden antagligen är tunnare. På flera af hästarna såg man 3 å 4 tvärband, mer eller mindre svullna-och som tydligen till följd af betten varit starkt såriga. I allmänhet sätta sig myggorna på buken i nafvel- eller ljumsktrakten. Ty- värr hade de senaste dagarna varit kalla och regniga. Några myggor syntes därför ej till. Den följande dagen, den 23, besöktes Ellinge, där äfven- ledes myggan varit observerad. Här undersöktes noggrannt ett 50-tal kreatur, de flesta kor, men oaktadt dagen var solig, så kunde pa dessa ej upptäckas en enda Szwulia. Däremot an- träffades den vid håfning i gräset, Den förbiflytande ån under- söktes på ett par ställen i hopp att finna larver, men då bott- nen var gyttjig och vattnet ganska grumligt erhölls intet resultat. Vid Ellinge gård hade i år en tjur varit synnerligen svårt an gripen. Genom att med tran bestryka hufvud, rygg, buk och jufver hade djuren i allmänhet varit väl skyddade. Den 24 och 25 juni besöktes Trolleholm, där under före- gående somrar myggorna varit mycket talrika. Äfven i år hade skadedjuren varit framme särskildt vid Farstorp, där de i slutet af maj och början af juni förorsakade mycket obehag. Så hade en synnerligen dyrbar ko fått släppa till lifvet, och talrika andra djur hade varit sjuka. Så kom regnperioden och den tämligen låga temperaturen, och myggorna försvunno i det närmaste. Vid besöket voro alla nötkreatur insmorda med tran, hästarna där- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I902. 39 emot ej pa detta sätt skyddade. Pa de förra anträffades ej nagra myggor, pa en af hästarna däremot erhölls närmare ett tjog exemplar. De höllo till pa hastens buk, mellan bakbenen och i bringan, där de kröpo rätt lifligt omkring mellan haren. Ingen af dem tycktes vara i färd med att suga blod. Platsen, där hästarna betade, var en öppen klöfveräng, strax invid ett mindre stillastående kärr. Här var sannolikt ej larver- nas tillhåll, då ju Szmulza-arterna älska rent och ganska starkt rinnande vatten. Den lilla an, som flyter förbi Trolleholms kvarn, var däremot en lämplig plats att undersöka. Här anträf- fades också Szmulza-larver i mängd. Särskildt i den allra star- kaste strömfåran voro de mycket talrika. De sutto på blad utaf någon Sparganium-art, men erhöllos äfven på stenar här och hvar. Den 26 besöktes åter Norrgård i afsikt att söka efter larver och puppor, och i en obetydlig liten bäck funnos ganska många puppskal och kokonger. Flertalet sutto pa växter. Pa e. m. samma dag gjordes en utflykt till Stehag, där i en liten bäck erhöllos talrika larver. Vid håfning i gräs erhöllos äfven några 'myggor.!7 Den 28 juni aterreste assistenten till Stockholm. Utaf den gjorda undersökningen framgick, att myggans svirmningsperiod med all sannolikhet är afslutad före midsom- mar, något som äfven Ofverensstimde med d:r TULLBERGS iakt- tagelser. De flesta sjukdomsfallen plägade inträffa sista veckan i maj och den första i juni. En närmare granskning af det hem- förda materialet gaf vid handen, att myggan utan tvifvel är iden- tisk med vårt nordiska s. k. knott, Simulia Reptans Lin. Kand. TULLGREN hoppas framdeles i en särskild uppsats närmare fa behandla detta ämne. 3. Till Lyckäs gärd. Af de platser, som innevarande år varit utsatta för frostfjärillarvernas härjningar, torde Lyckäs gård i norra Småland, Jönköpings län, varit bland de svårast angripna. Och detta oaktadt man sistlidne höst samvetsgrannt sökt skydda fruktträden medelst limkransar och nu i vår upp- repade gånger besprutat dem med kejsargrönt. Alla åtgärder 17 Den 27 besöktes Skäralid för att fortfarande söka efter myggor och larver, men utan något resultat. Så långt norrut hade man knappast hört skadedjuret omtalas, 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. voro emellertid förgäfves, och därför var situationen i medio af juni sådan, att ägaren, grefve JAMES HAMILTON, fann sig föranlåten ingå till Landtbruksstyrelsen med begäran om biträde fran Sta- tens Entomologiska Anstalt. Den 21 juni fick Anstaltens assi- stent uppdrag att begifva sig till platsen för att undersöka tillstån- det. Detta befanns vid ankomsten dit synnerligen bedröfligt. Af fruktträdgärdens c. 500 träd var knappt ett ıc-tal oskadadt. Fig. 1. Äppleträd kalätet af larver af frostfjäriln (Cheimatobia Brumata LIN.) och lindmätaren (Mibernia Defoliaria CL). De flesta, särskildt äppleträden, voro alldeles kala. Endast blad- skaften och obetydliga rester af bladskifvorna voro ännu oför- tärda, och i hundratusental krälade larverna omkring på stam- mar och grenar samt hängde i stora nät mellan träden. Det var hufvudsakligen frostfjärillarver som påträffades. Här och där sutto några larver af lindmätaren (Mibernia Defoliaria CL.) och gnagde på kvarlefvorna. Hvart man vände sig såg man nakna kvistar, blott här och där ett grönt blad. Som nämndts konsta- LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 41 terades genast, att äppleträden voro värst angripna. Päronträden hade ett relativt hyggligare utseende, och bland dem fanns verk- ligen ett träd, som var så godt som oskadadt, men så hade det också besprutats oftare än de andra, En rond genom parken visade, att de flesta af parkträden voro lika illa utsatta. Syn- nerligen svårt angripna voro alla ekar, dessutom härjades mer eller mindre starkt hassel, hägg, lönn, alm, körsbärträd, äkta kastanje, rosor m. m. Enahanda var förhållandet å Drättlinge, äfven tillhörigt grefve HAMILTON. Trädgårdsmästaren G. SYRÉN hade med all energi kämpat mot skadedjuren, men utan resultat, och förklaringsgrunderna härtill torde ej vara svåra att finna. En af orsakerna får man val tillskrifva fruktträdgårdens läge. Till större delen är den nämligen belägen invid den till egendomen hörande parken med dess höga vördnadsbjudande lönnar, almar och andra träd. Dess- utom fanns i äppleträdens omedelbara närhet ett större bestånd af högvuxen hassel. Alla dessa träd voro starkt angripna af larver. Och här voro dessa nästan oåtkomliga. Detta innebär ju tydligen en mycket stor fara för fruktträden. Ty äfven om man skyddar dessa aldrig så väl medelst limgördlar och besprut- ning, löpa de alltid risken, att larver öfverföras med vinden eller på annat sätt från grannträden. En annan af orsakerna till härj- ningen torde bero på den använda sprutan. Man begagnade nämligen en spruta af tysk konstruktion, hos hvilken vätskestrå- len framdrefs medelst komprimerad luft, som inpumpades före begagnandet. Apparaten bars på ryggen och var så till vida fördelaktig, att en enda person kunde sköta densamma. Olägen- heterna med den äro emellertid tydliga nog. Utom det att vät- skestrålen försvagas i samma mån som trycket minskas, blir ock- så besprutningsvätskan otillräckligt omrörd. Något annat råd, än att anskaffa en ny spruta med betyd- ligt längre slang än den dittills använda samt att till hösten om- sorgsfullt »limkransa» fruktträden och nästkommande var nog- grant bespruta dem, kunde ej gifvas. Att vidtaga några åtgär- der för "skyddandet af parkträden samt ekarna i skogen var ej att tänka på. Sedermera ingick den 3 augusti ett bref från trädgårds- mästaren G. SYRÉN, i hvilket meddelades, att en Pomona-spruta 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. inköpts och att med densamma företagits en besprutning med som det tycktes godt resultat. 4. Till Norrviken. Sedan flera ar tillbaka har direktör RUDOLF ABELIN à Norrviken sökt medelst rationellt utförda be- sprutningar skydda sina fruktträd mot insekt- och svamphärjnin- gar. Och i denna sin sträfvan torde han lyckats i synnerligen hög grad, då han särskildt innevarande års sommar varit så godt som alldeles- befriad från såväl svårare skadeinsekter som från parasitsvampar. Emellertid har han tyckt sig finna, att besprut- ning med kejsargrönt inverkar olika på fruktsorterna och i vissa fall åstadkommer stor skada, i det fruktskalet blir behäftadt med s. k. korkrost. För att taga närmare kännedom om direktör ABELINS metoder och de resultat han kommit till, fick assistenten den 22 aug. förordnande af Landtbruksstyrelsen att på ort och ställe studera förhållandena. Vid "ankomsten till Norrviken den 28 aug. frapperades han genast af de rikt fruktbärande och utomordentligt vackra träden, det hela en slående motsats till, hvad som bevittnats å många andra håll, där man på grund af frostfjärillarvernas härjningar ofta förgäfves spanade efter fruktkarten. Under direktör ABELINS ledning genomgicks nu nära nog fullständigt den storartade an- läggningen, c. 5,000 fruktträd, hvarvid af direktör ABELIN erhölls en hel del upplysningar om de olika fruktsorterna med afseende på besprutningsresultatet. Alla träd hade besprutats med bor- deaux-vätska, hvarvid tillsatsen af kejsargrönt på 100 liter vätska i vissa fall varit endast 35 gram i andra 65 gr. Att börja med ma anföras fruktsorterna i den ordning de undersöktes. Af äpplesorterna befunnos stenkyrka, järnäpple, rod ananas och melonäpple, alla besprutade med 65 gram kej- sargrönt, fullkomligt fria fran korkrost och i öfrigt vackra. Gul Richard däremot var ganska mycket korkanlupen, men inverkade detta enl. dir. ABELINS äsikt fordelaktigt pa fruktens utbildning. I förbigående omnämndes, att denna fruktsort under vissa ar, da den ej besprutats, varit starkt angripen af rönnbärmalen (Argy- resthia Conjugella ZeıL.). Frukterna, som äro söta till smaken, bli aldrig röda, hvilken färg ju annars skulle kunnat anses lockat dit fjärilarna. Alexanderäpplen tala mycket val den starkare besprutningen (med 65 gr. kejsargrönt), bli nägot korkanlupna, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 43 men till fördel for frukten. En renettartad äpplesort, e/dröd pigeon, hade under föregående år starkt angripits af skadein- sekter, men var nu sedan den ordentligt besprutats alldeles oska- dad. Hampus var förträfflig. Ledsamt beställdt var däremot med vibston. Denna äpplesort hade visserligen varit alldeles befriad från rönnbärmalar och Fusicladium, sedan den börjat besprutas, men i stället hade den lidit oerhördt genom korkbildning och sprickor i skalet och fruktköttet. Och var det direktör ABELINS fasta åsikt, att han härför hade att tacka besprutningen med kejsargrönt. Till denna sin uppfattning hade han kommit af flera skäl, och för att ytterligare styrka sin åsikt hade han i år lämnat några träd obesprutade, en del besprutades med 35 gr. kejsar- grönt och åter andra med 65 gr. De obesprutade träden upp- visade nu tämligen normala frukter; korkbildningen var obetyd- lig, och blott ett eller annat äpple sprickigt. Da de med 35 gr. kejsargrönt besprutade träden undersöktes, märktes ögonblickligen en skillnad. Talrika frukter voro starkt anlupna af »korkrost», och grofva sprickor gingo långt in i fruktköttet. Ännu värre beställdt var det med de starkast besprutade träden. Här fick man söka länge och väl innan någon oskadad frukt påträffades. Applekarten var i hög grad deformerad. I allmänhet tycktes »korkrosten» lokaliserad till den sida af frukten, som varit direkt påverkad af vätskan. Här befanns skalet starkt sammandraget, fruktköttet obetydligt utveckladt och försedt med grofva sprickor, som ofta trängde in till kärnhuset. Det var i själfva verket en synnerligen slående och öfverraskande serie af förändringar dir. ABELIN här hade att visa. I samma mån, som besprutningsvät- skan innehöll en större kvantitet kejsargrönt, hade också fruk- terna lidit genom starkare »korkrost» och sprickor. Och expe- rimentet skulle ju vara alldeles öfvertygande, om det ej stred emot den vanliga uppfattningen om »korkrostens» uppkomst och utveckling, samt emot det faktum, att man t. ex. i Amerika, där ju sedan lång tid tillbaka besprutning med kejsargrönt ägt rum, såvidt man vet ej iakttagits något liknande fenomen, samt att man ju i alla tider, då och då råkat få sin frukt på sådant sätt förstörd. Den vanliga åsikten om sprickornas och den dem ät- följande korkbildningens orsak torde väl vara den, att uti fuktiga år skalet ej hinner utveckla sig tillräckligt fort utan sprängs sön- 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. der af den innanför befintliga saftrika väfnaden. I det uppkomna säret bildas nu ett skyddande korklager, som ofta har tendens att starkt breda ut sig. Korkbildningen är också en följd af att frukten angripits af Fuszcladium. Egendomligt är emellertid, att direktör ABELIN under de gångna åren, da ribstonträden ej blif- vit besprutade, aldrig lär ha fätt frukten pa detta sätt förstörd, och att korkbildningen ej stod i nagot sammanhang med den ovanligt kraftiga nederbörden innevarande sommar, ansag han bland annat bevisas däraf, att de träd, som stodo pa den torra- ste marken, voro värst besvärade af kork och sprickor. Ett par äpplesorter, som i hög grad vunnit pa besprutnin- gen, voro codlin springrow och cellini. Bada tala utmärkt val vid den starkare besprutningen och särskildt för cellinz var resul- tatet glänsande. Vidare studerades de äpplesorter, som besprutats med bor- deaux-vätska innehållande endast 35 gr. kejsargrönt pr 100 liter. Bland dessa hade besprutningen medfört godt resultat for vzng- sta-applen, som i vanliga fall bruka vara en ganska dalig frukt, danskt augusti-apple och boiken. Flintinge, ett danskt apple, far kork och sprickor i hög grad, hvilket annars ej plägar vara fallet. Oramie, hawthornden och bullerhus reagera likaledes ofördelaktigt för besprutningen. Drottning Louise, codlin kes- wick och guldtyg aro däremot tacksamma för besprutning. En äpplesort, som innevarande är lidit genom kork- och sprickbild- ning i lika hög grad som rzÖston var gravensteiner. Detta äpple tal enl. dir. ABELINS utsago ej ens den svagaste besprut- ning. Skörden var så godt som alldeles förstörd. Äfven har kunde man iakttaga, att den sidan af äpplet, som var vänd utät, också var mest korkanlupen. Härefter påträffades en del sorter, som voro utmärkt väl utvecklade, och som alldeles saknade »korkrost», nämligen Ödlenheim orange, langton, guldparmän, berner rosenäpple, princess Louise, horningsholm, Signe Tillisch, Jansen, akero, jallais, maglemer, krusenborg och areshow m. fl. Cox oranje hade däremot blifvit alldeles fördärfvadt af »korkrost». Hvad päronsorterna anga kan man säga, att sa godt som alla voro felfria. Följande voro oklanderliga: Lodge, esperens, Napoleon, Moltke, dubbelbergamott, Klara Frijs, bon cretien, LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 45 tongrès, madame Favre, doyanne du comice och nelis d'hiver. Ej fullt så godt resultat hade ernätts med zwood, bonne Louise, Flemish beauty och amanlıs. Dessa senare voro rätt starkt kork- anlupna men nägra sprickor päträffades ej. Som slutresultat konstaterades att utaf 52 äpplesorter voro 32 alldeles felfria och mycket vackert utbildade; 12 sorter hade ej uppnått bästa resultatet och 8 voro mycket dåliga. Af dessa senare voro r7bston, gravensteiner och cox oranje så godt som alldeles odugliga. Något bättre voro flintinge, cox pomona, bullerhus, oranie och stäringe. Ett ganska öfverensstämmande resultat hade dir. ABELIN vunnit på Ryfors. Vid en slutbesiktning af besprutningsresultatet innevarande sommar fann han att följande sorter voro utmärkt väl utvecklade, äfven då de besprutats med 65 gr. kejsargrönt, nämligen: lord Suffield, russet, quarrendon Red, keswick, cellini, äkerö och alexander. Följande tala ej mer än 35 gr. kejsargrönt: röd och hvit astrakan, hampus, säfstaholm och pots seedling. Dåliga bli cox orange, gravensteiner och orante. Direktör ABELINS äsikt att vissa fruktsorter säsom t. ex. ribston och gravensteiner skulle taga skada i mer eller mindre hög grad genom besprutning med kejsargrönt var i själfva verket synnerligen öfverraskande, och i denna sin lifliga öfvertygelse ansäg han sig styrkt genom noggranna iakttagelser under de sist- förflutna somrarna. Det är ej utan, att man stär undrande och spörjande framför ett sädant experiment, som det nyssnämnda för- söket med ribston-äpplena. Visserligen tror man sig vara allde- les pa det klara med »korkrostens» uppkomst, men man skulle kunna framdraga ätskilliga fall, da korkens uppkomst ej nödvän- digtvis måste bero pa fruktköttets svällning eller angrepp af Fusi- cladiun med åtföljande korkbildning i de uppkomna såren. Sa t. ex. sags flera frukter, som säkerligen ej varit behäftade med Fusicladium och ej hade några skönjbara sprickor, likväl öfver- dragna af ett tätt korklager. Synnerligen egendomligt är ju ocksa att en del träd, som stodo pa torr mark, ledo mera än sädana, som stodo pä fuktig. Likaledes är det ju ett märkvär- digt faktum, att oftast den sida af frukten, som var vänd utät, var svärast angripen. Och särskildt ett träd, gravensteiner, som stod sa, att besprutningen hufvudsakligen kommit fran ett och 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. samma hall, at hvilket afvenledes den korkanlupna sidan af fruk- ten var vänd. Af den a Norrviken gjorda undersökningen framgick, att den frågan huruvida de olika fruktsorterna Ofverhufvud taget röna nagon direkt inverkan af besprutningen med bordeaux-vätska med kejsargrönt och i sa fall pa hvad sätt, borde bli föremål for en noggrann undersökning. Och äfven om man pa förhand maste antaga, att korkbildningen pa fruktskalet ej framkallas pa det sätt dir. ABELIN anser, ar frägan af sa pass stor vikt och betydelse, att den ej bor utan vidare läggas a sido. Af synnerligen stor vikt var att jämföra resultatet a Norr- viken med à andra hall vunnen erfarenhet, där man också be- sprutat fruktträden med kejsargrönt. De enda tillfällen, som a sensommaren erbjöd sig härtill, var vid besök i Experimental fal- tets trädgärdsafdelnings fruktplantering och här a Entomologiska Anstalten. Emellertid var a ena sidan tanken ej vid besprut- ningstillfällena riktad pa, att frukten skulle pa nägot vis reagera för den arsenikhaltiga vätskan, a andra sidan voro de fruktsorter, som hos dir. ABELIN lidit skada genom »korkrost», har ytterst fätaligt representerade. Da emellertid resultatet af besprutnin- garna à nämnda platser torde fa anses ganska vackert, vill jag här 1 korthet redogöra for detsamma. Hvad först och främst besprutningarna vid Entomologiska Anstalten beträffar, äro de 1 själfva verket af mindre intresse, och detta på grund däraf, att resultatet naturligen blir tydligare i samma mån, som försöksobjekten äro talrikare och utsatta för skadedjur. Entomologiska Anstaltens fruktträd äro ännu både mycket unga och af obetydligt antal. Träden besprutades i ar första gången den 12 maj, innan knopparna börjat slå ut. Då observerades ännu ej några insektlarver. Sedermera företogs ytterligare tvänne besprutningar, den ena den *°/s, omedelbart före blomningen och den andra efter densamma, den 3 juli. Under sommarens lopp anträffades blott ett mindre antal frost- fjärillarver, hvarför också träden utvecklade sig efter omständig- heterna mycket väl. Det enda undantaget härifrån var ribston- träden. Dessa äro ännu mycket små, men icke destomindre buro de ganska många äpplekartar. Vid hemkomsten från Norr- viken undersöktes dessa genast och befunnos de vara — ledsamt LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 47 nog — i ännu högre grad korkanlupna och sprickiga än dem hos dir. ABELIN! Dessutom hade de stannat i sin utveckling, sa att ett flertal ej uppnatt mer än cia 1 cm. i genomskärning. Hvad orsaken härtill var lämnas osagdt. Ej kan det ha varit af brist pa fuktighet och lika litet i följd af frost, tvänne orsa- ker, som anses gifva upphof till förkrympt frukt. Samtliga andra trid a Entomologiska Anstalten buro vackra frukter, som dock ej mognade fullständigt. Besprutningarna a Experimentalfältet torde få anses såsom mycket lyckade. Vid första besprutningen, den 28 maj, befun- nos de flesta knoppar, som undersöktes, redan angripna af »mask», frostfjärillarver. För att utröna verkan af besprutningen beslöts, att lämna hvar tredje fruktträdrad obesprutad. Vid ett besök i trädgården i augusti månad kunde man till fullo lära sig upp- skatta värdet af besprutningsmedlet. De obesprutade trädraderna voro nämligen afsevärdt sämre, i det löfverket var sparsammare och till följd af »maskens» härjning mer eller mindre deforme- radt. De besprutade trädraderna sågo däremot normala ut. I september besöktes anläggningen för att utröna, i hvad mån frukten var behäftad med »korkrost». Någon dylik kunde ej någonstädes upptäckas i större mängd och ett besprutadt, frukt- bärande rzÖstonträd, visade frukter, som visserligen ej voro nor- mala, men i alla fall ej behäftade med »korkrost». Ändamålet med resan till Norrviken var äfvenledes att utröna resultatet af direktör ABELINS besprutningsförsök med kvassia- dekokt mot bladlöss. Medlet ansågs af honom såsom ypperligt och för att bekräfta detta anställdes å Entomologiska Anstalten några besprutningsförsök, hvilka torde få anses såsom ytterligare bevis härpå. Kvassiainfusionen, sedan gammalt känd under namnet »Kochs vätska», tillredes enligt följande recept: !/ı kg. kvassia slås i 5 liter vatten och får så stå och »dra» c:a !/2 dygn, blandas sedan med 1 kg. såpa, upplöst i 5 liter hett vatten. Vid an- vändandet utspädes denna blandning med 40 liter kallt vatten. Med denna vätska besprutades den *4/; 2 körsbärträd, 7 äpple- träd, bondbönor och vinbärbuskar, alla starkt angripna af blad- löss. - Resultatet visade sig följande morgon, då bladlössen öfver- allt befunnos vara döda. Någon skada å de besprutade växterna, 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. syntes kvassiainfusionen ej ha astadkommit. Den kvassia, som vid detta försök användes, var emellertid ganska dyr, i det den betingade ett pris af 2,45 pr kg., da den inköptes a apoteket. Den är afsedd hufvudsakligen för medicinskt bruk. En annan sort, afsedd för tekniskt ändamål och som benämnes »flugspän», var betydligt billigare, 90 öre pr kg. För att utröna huruvida verkningarna blefvo enahanda äfven om denna sorts kvassia an- vändes, gjordes åtskilliga besprutningar med infusion däraf. Och för att klargöra huruvida såpan är en nödvändig beståndsdel i besprutningsvätskan, tillreddes vid ett tillfälle kvassiainfusionen utan såpa. Åtskilliga exemplar af Cirsium Arvense, starkt an- gripna af en svart bladlusart, besprutades lindrigt med denna vätska och resultatet blef att samtliga bladlöss följande morgon voro döda. Vidare besprutades några rosenbuskar, som voro behäftade med bladlöss, med enbart såplösning, 1 kg. såpa upp- löst i 5 liter vatten, och därefter ytterligare utspädt med 40 lit. vatten. Resultatet blef äfven i detta fall, att bladlössen dogo. Således torde man få anse att båda dessa ämnen äro ungefär lika dödande. Att alideles utesluta såpan ur kvassiainfusionen torde ej vara att rekommendera, men under alla förhållanden torde kvantiteten betydligt kunna minskas. Genom dessa be- sprutningsförsök ådagalades till fullo, att kvassiainfusionen är ett kraftigt dödande medel mot bladlöss och att det ej det ringaste "skadar blad eller blommor. Dessutom är den angenämare att handskas med än den vanligen använda fotogenemulsionen eller tobaksinfusionen samt torde äfven bli billigare. 5. Till Göteborg och Mariefred. Efter rekvisition fran sällskapet »Hortikulturens vänner» 1 Göteborg och från Norra Södermanlands landtbruksklubb i Mariefred förordnades assisten- ten att vid dessa båda korporationers respektive sammanträden lämna råd och upplysningar rörande bekämpandet af fruktträdens skadliga insekter. Till följd af detta förordnande hölls den 4 september föredrag i Göteborg och den 6 samma månad i Marie- fred öfver ämnet: Trädgårdens vanligaste skadeinsekter och deras bekämpande. Föredraget blef sedermera tryckt uti Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskaps kvartalsskrift h. 3, 1902. 6. Till Kalmar län och Blekinge. Uti en till Kongl. Landtbruksstyrelsen ställd skrifvelse meddelade kyrkovärden L. LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 49 IsRAELSSON i Räbäcksmäla 1 Södra Kalmar län, att löfskogsnun- nan under sommaren uti hans hemort uppträdt i nägot större mängd än hvad fallet varit under föregående aren, sedan åtgärder mot denna skadeinsekt från statens sida vidtogos. Dessutom med- delades af tandläkaren LEONARD HAGLUND, att nunnelarver i år varit synnerligen talrika på det gamla härjningsområdet strax norr om staden Kalmar. Med anledning af dessa underrättelser an- höll undertecknad i en skrifvelse till Landtbruksstyrelsen om förordnande för assistenten att besöka de gamla härjningsområ- dena i södra Kalmar län och Blekinge jämte staden Kalmar, i ändamål att utröna huruvida insekten förekom i så stor mycken- het, att åtgärder från statens sida under ett kommande år borde vidtagas. Förordnandet erhölls den 23 augusti. Den 17 september ankom assistenten till Kalmar och be- sökte samma dag det af nunnelarverna härjade området. Detta var beläget ungefär midt emellan Lindölund och den s. k. Tall- hagen. Längs alla stenmurar kring där befintliga åkrar växte en mängd löfträd, särskildt pilar, aspar och rönnar. Träden voro låga och buskiiknande, då i allmänhet hufvudstammarna voro afverkade. De öfverstego sällan 3 à 4 meter i höjd. Så- vidt man nu kunde döma af trädens utseende, hade larverna un- der sommaren varit mycket talrika. Särskildt tycktes rönn- och pilbuskarna varit svårt utsatta. Öfverallt under stenar i gärdes- gårdarna anträffades talrika tomma puppor och larvskinn. Fler- talet puppskal voro emellertid med all sannolikhet ej för i år. Några fjärilar eller äggsamlingar lyckades man ej finna. Ägglägg- ningen hade ännu ej tagit sin början, som sedermera erfors. Af allt att döma torde emellertid fjärilarna varit talrika. Lika- ledes tror man sig kunna påstå, att fjäriln under de senaste åren spridt sig i hög grad. För fem år sedan var det härjade om- rådet inskränkt till en c:a 50 meter lång sträcka, nu måste härj- ningsområdet uppskattas till minst 1,000 meter. Da emellertid ej några äggsamlingar anträffades, är det ju svårt bedömma situa- tionen. De härjade trädens värde torde vara ytterst litet, och stora svårigheter vid en kamp emot skadedjuren möta på grund af de i allmänhet höga och breda stenmurarna. Faran för dju- rens spridning till närbelägen löfskog torde emellertid motivera, att detta lilla härjningsområde framdeles noga observeras. Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. ı (1903). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. Den 18 september anträddes resan till Spjutsbygd och fort- sattes därifrån med skjuts till det gamla härjningsområdet Långe- måla. Här träffades förmannen vid utrotningsarbetet 1899, C. J. GUSTAFSSON. Af denne erhölls dels en hel del muntliga upp- lysningar, dels var han följaktig vid en undersökning af de gamla härjningsplatserna i trakten. Enligt GUSTAFSSONS uppgift var all- männa meningen där på orten den, att nunnelarverna i år visser- ligen ej vore talrikare än 1899, men att de utbredt sig öfver ett vida större område. I GUSTAFSSONS och grannarnas trädgårdar voro fruktträden kalätna och söder om Långemåla var under larvperioden småskogen starkt angripen. En undersökning i trak- ten gaf vid handen, att äggläggningen ännu ej tagit fart. Här och där anträffades en äggsamling, men under nästan hvarje sten kläckta och okläckta puppor, ja till och med en larv påträffades. Först i C. PETTERSSONS trädgård anträffades en större mängd äggsamlingar jämte några fjärilar, som sutto inkrupna i rösena. Norr om Långemäla voro larverna ej så talrika, endast å Bökön uti Lyckebyån hade de grasserat i större mängd. Da det berät- tats, att larver härjat i trakten af Buggemåla, företogs en resa dit den 19 sept. Här hade emellertid larvernas antal i själfva verket varit tämligen obetydligt. Följande dag den 20 september undersöktes först trakten kring Brändahall. Här hade larver funnits under sommaren men ej i så synnerligen hög grad. Också här anträffades ännu blott enstaka äggsamlingar och några stycken fjärilar. Annorlunda var förhållandet uppe i Bjurabygget, som under dagens lopp besök- tes i sällskap med förmannen för arbetena i dessa trakter under våren 1899, CARL PETTERSSON. Vid det första torpet de kommo till, klagade innevånarna genast öfver den oerhörda mängden af larver innevarande sommar. Ofverallt stodo träd och buskar kala och till och med gräsmattorna hade strukit med. = Fjärilar hade också i dagarna visat sig 1 stor mängd. Det gällde nu att granska stenmurar och stenrösen. Och det behöfdes ej någon vidlyftig undersökning för att öfvertyga sig om, att här om nå- gonstädes borde något företagas för att motarbeta en härjning under nästföljande år. Under nära nog hvarannan sten, som upplyftes, anträffades en eller ett par äggsamlingar och stora, äggstinna honor sutto inkrupna här och där. Öfverallt hvar man LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1002. 51 gick fram var forhallandet enahanda, och da man betänker, att under kriget mot denna nunna 1899 undersöktes 4 Bjurabygget öfver 11,000 meter stenmur och öfver 1,300 stenrösen, far man klart för, sig att har fordras särskildt kraftiga ätgärder, om man vill bli kvitt dessa skadedjur. Den 21 sept. fortsattes resan till Räbäcksmäla dir assisten- ten följande förmiddag i sällskap med kyrkovärden L. ISRAELSSON besökte de gamla härjningsområdena i trakten. Oaktadt flitigt sökande påträffades blott fa äggsamlingar. Aggläggningen hade tydligen här knappast börjat ännu, Enligt ISRAELSSONS uppgift hade emellertid talrika larver under sommaren visat sig på flera ställen i trakten. Den 22 september skedde återresan till Stockholm. Att efter en kort och flyktig undersökning bilda sig en fullt klar föreställning om situationen å de af löfskogsnunnan härjade trakterna är ej möjligt, särskildt som fjärilarna vid tiden för be söket ännu ej lagt sina ägg, en omständighet, som väl får till- skrifvas den ogynnsamma väderleken. Af undersökningen fram- gick emellertid, att trakten omkring Bjurabygget var i så hög grad äggbelagd, att, om intet här vidtages, millioner larver komma att utkläckas nästkommande vår. Att äfven i Långemåla är att befara ytterligare härjning framgick af de talrika äggsamlingar, som där anträffades. Att på dessa båda platser ett utrotnings- arbete med understöd af statsmedel är synnerligen välbehöfligt, kan man således redan nu afgöra. Huruvida detta arbete bör utsträckas till Brändahall och Råbäcksmåla är ovisst. Uppgif- terna om larvernas härjningar sistlidne sommar i dessa trakter, torde emellertid till fullo motivera en förnyad granskning instun- dande vår. Omkring 60 olika skadeinsektarter, hafva sändts till anstal- ten för att undersökas, af hvilka flera ankommit i exemplar från skilda platser. De flesta hafva tillhört trädgården och blott ett fåtal åker och äng. Tillika må nämnas, att af den i år mycket allmänt förekommande parasitsvampen Epichloé Typhina TuL., många prof inkommit, alla växande på timotej. Svampsamlingen 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. utgöres af en i början hvit, sedermera gul hylsa eller skida, som omger sträet, och de flesta sädana hafva suttit pa de lägre skottens stjälkar. Här nedan anföres de viktigaste insektarterna, hvarom upp- lysningar begärts, men denna gang mer i korthet, da de flesta redan blifvit här eller i föregäende arsberattelser omnämnda. Strasaden. Alionborren (Melolontha Vulgaris L.). Nagra förfrägnin- gar rörande detta skadedjur eller klagomal öfver larvernas upp- trädande hafva ej afhörts hvarken nu eller under föregäende 4r, (det egentliga härjningsäret), hvadan man har anledning antaga, att den fortsatta insamlingen under svärmningstiden fortfarande är till fyllest för att nalla djuret inom vederbörliga gränser. Da i sydligaste Sverige svärmning infaller nästa ar (1903), far man således ej försumma insamlingen, om ock arbetsförtjänsten där- vid skulle bli klenare än vanligt. I sa fall torde det vara skal uti, att hällre öka priset per liter samlade ollonborrar, än att lata arbetet afstanna och kanske falla i glömska, sasom en gang skedde i södra Halland för flera ar sedan. Kastanieborren (WM. Âippocastant F.). Enligt inkommet meddelande, ätföljdt af prof, uppträdde denna borre i mängd i närheten af Enköping och uppehöll sig mestadels 1 björkar under parningstiden Dess svärmning synes således inträffa i nämnda trakt under andra år än på förut kända lokaler. Sädesknäpparen (Agriotes Lineatus L.). Underrättelse om detta skadedjur har i år ej inkommit fran mer än två ställen, hvaraf man skulle kunna draga den slutsatsen, att det ej förorsakat någon större skada, och detta till följd af den starka växtligheten. Det ena stället var Vinnö i Färlöfs socken, Kristianstads län, och profvet insändes af inspektor P. E. OHLSON, Kristineberg, samt bestod af hafreplantor från en f. d. ängsmark om 6 tnd. Fältet hade burit gräs i tre år, förlidet år hafre, hvaraf */, förstördes. I år var det åter besådt med hafre, som blef till 3/, förstörd af knäpparelarver. Detta är det vanliga förloppet af knäpparehärj- ningar, då äggen antagligen läggas på gräset å andra och tredje årets vallar. På gräset kunna de ännu små larverna ej göra nå- LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 53 gon märkbar skada och ej häller pä hafren följande vär, dä det dessutom alltid finnas en myckenhet ätbara gräsrötter kvar i jor- den; men under andra hafreäret blir förhällandet ett annat, ty da iro larverna större och behöfva mer föda, hvilken nu mäste nästan uteslutande tagas frän hafreplantorna. I förra ärsberättelsen a sid. 40 omnämnes ett fall, dä ett gräsfält, som blifvit plöjdt med plog, försedd med skumrist, ej sedermera under det år hafre därpå odlades, basvärades af lar- ver, fastän ett bredvid beläget fält, som ej sälunda behandlats, skadades betydligt. Brefskrifvaren, jordbrukskonsulenten GEORG VON ZWEIGBERGK, anmodades att noga följa denna sak och göra vidare iakttagelser. Nagra underrättelser fran det hället ha ännu ej afhörts. I sammanhang med ofvanstaende ma här anföras det andra fallet af angrepp genom knäpparelarver, nämligen vid Jäthsbergs gärd, Uräsa i Kronobergs län, där mycken skada anställdes pä rofvor och betor. Larverna göra gängar i rotknölarna, hvari de sedan uppehälla sig. Bästa medlet härvidlag torde vara, att gräfva upp de sjukliga plantorna och gifva dem ät kreaturen samt att undersöka den jord, som upptages med spaden, och bortplocka däri befintliga larver. I nyss nämnda ärsberättelse omförmäles äfven, att s. k. jord- larver 1891 gjorde skada pa ragbrodden vid Forsse försöksfält, Långsele i Västernorrlands län. Under sommaren hade 4 ett bredvid liggande fält i axen af hafre och råg upptäckts larver af slökornflyet (Hadena Tritici L. = Basilinea F.), af hvilka en del som vanligt medföljde till logen, då säden inkördes. Man ansåg på stället, att samma slags larver sedermera angrepo grönrågen, ehuru de nu voro betydligt olika till storlek och färg. Till anstalten sändes några sådana till påseende, och dessa hade stor likhet med gräsmaskar (Charaeas Graminis 1..). Ryggen var nämligen mörkt gråbrun med tre bleka längslinier, hvilka skarpt framträdde på den stora, halfmånformiga, svarta och glänsande fläcken på första kroppsringen (nackskölden). Buk och sidor voro mycket blekare, och hufvudet glänsande svartbrunt. De sända larverna fingo Ofvervintra i en burk med jord, och nu förlidna sommar utkläcktes där en fjäril, nämligen slökornflyet (Hadena Tritici L.). BIERKANDERS uppgift, att dessa larver på senhösten och vintern 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. äro mörkare än i sitt yngre stadium, och att de da förtära grön- ragen à falten, synes härigenom till fullo bekräftad. Pästäendet, att larverna, efter att hafva medföljt säden till ladorna, fortsätta att äta en tid och sedan dir eller i närheten ga 1 puppa under hvarjehanda föremäl, synes säledes mindre pälitligt och gäller möjligen endast undantagsfall. Försök att framföda äldre larver med rägax, har hittills ej lyckats för mig, ty de hafva slutat upp med att äta af de härda kornen och dött, innan de fätt sin vin- terfärg. Någon underrättelse om dessa larvers uppträdande i våras har tyvärr ej ingatt. Hvetemyggan (Cecidomyia Tritict Kıre.). Blott två med- delanden om dennas talrika uppträdande hafva ingätt, nämligen från Anderslöf och Svalöf i Malmöhus lan. I de trakter, där maj och juni voro torra, och jordmånen är af fastare beskaffen- het, torde härjningen varit mindre betydande, ty under sädana forhallanden hafva pupporna svart for att arbeta sig upp i jord- ytan, där de sma och späda myggorna utklickas. Fran Svalöf skrifver Anstaltens korrespondent, d:r Hans TEDIN: Som jag förut nämnt, svärmade hvetemyggorna i slutet af juni och början af juli i oerhörda massor pa fjolärets hvetefält, men skadan pa ärets hvete blef dock sa godt som ingen, beroende därpä, att hvetets axgång försenades sa, att svärmningen redan da var förbi. Fritflugan (Oscinis Frit L.) gjorde ganska stor skada i Skane och Halland. Kornflugan (Chlorops Pumilionis BiERK.) var äfven talrik, men förorsakade obetydlig skada. Acarider pa hafre, 4 sträet innanför bladslidan, observera- des pa flera ställen säväl i Skane som Halland, och var den af dem förorsakade skadan mängenstädes mycket pafallande. De angripna ständen förblefvo läga och dvärgartade, öfre halmleden (vippskaftet) liksom i sicksack böjd och förkortad, sa att vippan, som för öfrigt blef liten och mager, ej förmädde skjuta ur holk, hvarjämte öfversta bladslidan var uppbläst och till färgen röd- aktig (TEDIN). — Sannolikt en art Phytoptus. Samme meddelare omnämner äfven, att s. k. Nematoder eller trädmaskar (älar) uppträda mängenstädes i Skäne pä säväl strasid som klöfver, ett förhållande, som är ganska beklagligt, da dessa små djur svårligen kunna utrotas, där de en gang in- LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 55 nästlat sig, ätminstone ej utan mycket besvär. Omväxling af säde och djup bearbetning af matjorden rekommenderar man i första hand, äfvensom fängstplatser, hvilka dock kräfva mycken tid och orsaka förluster. Ärtväxterna. Ärtsmygen (Sruchus Pisi L.). Som ärterna i år nästan öfverallt voro mycket försenade i växten, och frosten kom tidigt, blef skörden troligen pä de flesta egendomar oduglig bäde till människoföda och utsäde. En större import fran vara sydliga grannar var därför att motse och inträffade äfven. Af de mänga partier ärter, som infördes, voro sannolikt de flesta an- gripna af ärtsmygen. Frän nägra erhölls prof till anstalten för undersökning och afgifvande af intyg öfver resultatet. Nästan alla voro mer eller mindre skadade, oaktadt de troligen med- förde intyget »käferfrei> från utskeppnings- eller produktions- orten. Att obetydligt skadade ärter kunna där förklaras fria, är ej att mycket förvånas öfver, då undersökningsmetoden kan vara orsak därtill. Att blott syna ärterna utanpå, är ej tillfyllest- görande, då därvid många förbises, som innehålla döda larver eller puppor. De ärter, som för granskning sändas till anstalten, behandlas därför på det sätt, att ett eller flera hundrade afskiljas och sedan klyfvas med tillhjälp af en passande tång. Härigenom måste alla larver, puppor eller ärtsmygar, som finnas uti profvet, upp- täckas antingen som lefvande eller döda. Då ett större prof, som uttagits från flera säckar af ett ärt- parti och blandats, ej visar större halt af ärtsmygar än ett par till några få procent, tror jag man får anse partiet, om ock ej »käferfrei», så åtminstone användbart till föda, särskildt under en tid, då inhemska felfria ärter knappast kunna för pengar an- skaffas. Men vid höga procenttal — i år undersöktes prof, som innehöllo 25—27 procent af skadedjuret angripna — förhåller sig saken något annorlunda, ty då kan varan just ej kallas ren och lämplig till människoföda eller utsäde, hvarför hvar och en, som bjuder ut den utan att angifva förhållandet, må kunna anses saker till bedrägligt förfarande. Undersökning af från utlandet 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. införda ärter torde därför böra genom lag anbefallas, äfvensom tillhandahållandet genom säljaren af tillförlitligt intyg öfver varans beskaffenhet, på det att den köpare, som ej är villig att tillsam- mans med ärter äta skalbaggar och deras larver, må kunna bli därifrån förskonad, äfven om de skulle vara för hälsan tämligen ofarliga. Hvad sålunda angripna ärters duglighet som utsäde beträffar, blir denna naturligtvis beroende af det större eller mindre antal, som är skadadt. Faran för att få ärtsmygen ut på åkern och acklimatiserad synes däremot ej vara synnerligen stor, åtminstone i de nordligt belägna landskapen, då ännu ingen infödd genera- tion är observerad, oaktadt ärter införts och antagligen till någon del användts till utsäde i många års tid. Ej ens i Danmark har den, enligt fru ROSTRUPS uppgift, fått fast fot, hvilket är beroende på, att den egentligen tillhör sydligare belägna länder. Äfven ryska och engelska ärter innehålla ofta ärtsmygar. Man läser ibland i böcker, att ärtsmygen lätteligen dödas, t. ex. genom att ärterna neddoppas under en minut 1 kokande vatten, och att groningsförmågan härigenom icke skulle lida. För att konstatera detta, anställdes vid anstalten några försök med sockerärter, för hvilka här torde böra utförligare redogöras. Den 3 april togos sju mindre prof af ärterna, och fyra af dessa lades hvart för sig i ett kärl med kallt vatten, som ställdes öfver en spritlåga så länge, att vattnets temperatur uppgick i INFO TS st | GR aes tea NR die Sie BS PR (SA SOR ly el te Sa PO eet ee ee KO A A » 4 » 4 70 » Da upptogos ärterna och utsattes i en drifbänk för att gro. Alla kommo vackert upp, de tva sista profven behöfde dock härtill något längre tid än de öfriga. Den 16 april voro dock alla plantorna omkring 5 cm. höga och af ganska kraftig växt. De öfriga tre profven neddoppades i kokande vatten: N:o 5 under en minuts tid N:o 6 i tva och N:o 7 1 5 minuter. Intet af dessa grodde, hvarför ärterna ej kommo upp. Detta förfa- rande synes alltsa alldeles olämpligt, men det förstnämnda torde däremot med skäl kunna rekommenderas. LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 57 TASCHENBERG uppgifver, att 41,5 R. = omkring 52° C., ej skadar groningskraften hos leguminoser, men dödar skalbag- garna, och man ser af ofvanstäende, att ännu högre värmegrad, t. ex. 60, kan användas, utan att skada utsädet. Vill man: alltså förfara med de utländska ärterna så, som här antydes, torde fullkomlig säkerhet vinnas för, att inga lefvande skalbaggar vid sadden medfölja till åkern. Da vattnet börjar bli varmt, bruka ärtsmygarna krypa ut ur ärterna och vandra uppat kärlets kanter, hvarvid de naturligtvis böra dödas. En hvad det tycks for vickern mycket skadlig vifvel, som man skulle kunna kalla Vzckerbladvifveln (Phytonomus Varia- bilıs Hest), har ater uppträdt vid Svalöf och troligen pa flera ställen i Skane. En utförligare uppsats om denna, före år 1894 som skadedjur ej omnämnda vifvel, och dess lefnadssätt i larv- stadiet är af d:r H. TEDIN införd i Sveriges Utsädesförenings Tidskrift, arg. V, 1895, s. 42. Rotfrukterna. Dessa hafva i allmänbet, i motsats till i fjol, stätt sig godt till följd af den vata väderleken, och de pa dem vanligaste in- sekterna hafva blott undantagsvis kunnat åstadkomma någon be. tydligare skada å de kraftiga plantorna. Några förfrågningar hafva dock gjorts rörande kalmalen (Plutella Cruciferarum ZELL.), hvilken under förlidet års starka torka förstörde kälväx- terna i de flesta trädgårdar. — I Halland skall den dock hafva gjort skada på flera ställen (TEDIN). Dessutom hafva råd begärts mot gulhariga skinnarbaggen (Ozceoptoma Opaca 1..), tusenfotingarna Planiulus Guttulatus F. och Polydesmus Complanatus 1. En dansk Kunstgartner vid namn THORVALD RASMUSSEN i Odense anser sig hafva uppfunnit ett ofelbart medel mot jord- loppor pa rofvor etc., hvilket han utan ersättning i ar hembjöd till härvarande jordbruksdepartement. Skrifvelsen öfverlämnades därifrån till anstalten för vidtagande af lämplig åtgärd. Medlet bestod uti, att beta fröet nägra dagar i terpentin, och var säledes ej alldeles nytt. Att groningskraften ej skulle 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. därigenom minskas, t. 0. m. om fröet finge ligga 30 dagar i stöp, uppgafs med stöd af mångårig erfarenhet. För att pröfva detta, lades en portion rädisfrö i terpentin den 13 maj. En -tredjedel däraf fick enligt föreskrift ligga en stund pa en duk, for att lättare kunna handteras, och utsaddes den 16 maj; en annan del den 21 och sista tredjedelen ännu senare. Alla tre profven grodde pa vanligt sätt och kommo vackert upp, den sistsädda jämförelsevis nägot senare och ojämnare, hvilket möj- ligen kunde vara beroende af väderleken. Att fröet ej förstöres af terpentinen är alltså tydligt, men om den sistnämnda kan af- halla jordlopporna fran de uppspirande plantorna, kunde tyvärr ej afsöras under den dåvarande väderleken. Pa bladen af plan- torna efter betadt frö syntes hal efter jordloppor likaväl som pa de närstäende, för hvilka intet medel användts, och alla forblefvo dugliga i följd däraf, att lopporna ej förmädde nämnvärdt skada dem. Försöket måste alltså upprepas under torrare värar, da skadedjuren äro talrika och åstadkomma större olägenheter. Kålfjäriln (Pzerzs Brassice 1.) var i år just ej allmän vid Anstalten och i trakten däromkring, hvarför den skada, larverna förorsakade, blef föga märkbar. De larver, som anträffades på hvitkålen, infördes i bur, och de flesta af dem öfvervintra friska. Blott några fa puppor kläcktes i september i anseende till den kyliga väderleken. Det är under sådana förhållanden man kan förespå en fulltaligare svärmning nästa sommar; ty efter de fjä- rilar, som utkläckas på hösten, hinner ej afkomman en sådan utveckling, att den öfverlefver vintern. Trädgården. Sådana intensiva och vidt utbredda härjningar, som under de båda sista somrarna ôfvergätt fruktträden, torde väl ingen kunna erinra sig. De värsta skadeinsekterna härvidlag, nämligen frostfjäriln och lindmätaren, äro redan i det föregående utförligt omnämnda, hvarför här endast anföres sådana, som varit dem behjälpliga vid förstöringsarbetet, t. ex. Blähufvans (D2loba Coeruleocephala L.) klumpiga och tröga larver, hvilka äro till färgen gräblä med breda, gula band längs LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 59 kroppens ôfversida, samt gröna mal-mätarens (Zupzthecia Rec- tangulata 1.) sma, 1o-fotade, ljusgröna, med brunröd rygglinie försedda larver. De sistnämnda kunna göra afsevärd skada, emedan de angripa och förstöra knopparna om våren. Tidig besprutning torde vara bästa medlet mot dem. Den lilla hvita, svartpunkterade, i väfnader förekommande apelspinnmalens (//yponomeuta Malinellus ZELL.) larver hafva äfven uppträdt, dock i mindre grad. Af öfriga insekter må nämnas: CLERCKS minerarmal (Lyo- netia Clerckella L), plommonstekeln (Hoplocampa Fulvicornis Kı.), hvars larv lefver i plommon, fläckhorniga löfvifveln (PAyllobius Maculicornis GERM.), fruktlöfvifveln (PA. Pyrz L.) m. fl. Trädens yngre skott voro i höstas starkt belagda med de mycket smä, smala och i ena ändan nägot spetsiga äggen af äpplebladloppan (Psylla Mali Först.), hvarigenom det blir nödvändigt, att i var se efter, da iarverna utkläckas, för att döda dem genom besprut- ning med fotogenemulsion, tobaks- eller kvassiainfusion med na- got sapa. Spanska flugan (Zyfta Vesicatoria L.) uppträdde i stort antal i trädgårdar vid Mörbylånga på Öland och härjade diverse växter, såsom Lonicera, Symphoricarpus, syrén- och ask, enligt meddelande från prof. G. LAGERHEIM. Med anledning däraf, att länsträdgårdsmästarna i Kronobergs län ej erhållit uppmaning af vederbörande att inkomma med upp- gifter rörande frostfjärilhärjningen m. m., tillskrefvos dessa tjän- stemän direkt fran Anstalten. Pa grund häraf erhölls fran den ena af dem redogörelse först sedan det föregäende var tryckt. För fullständighetens skull intages dock här i sammandrag skrif- velsen fran honom, länsträdgärdsmästaren i Kronobergs län, P. BRUNSTRÖM, Lyckeby, hvars distrikt omfattar vissa delar af Konga, Albo, Uppvidinge och Sunnerbo härader. Han har uppmanat trädgärdsägare inom distriktet att skydda sina träd mot insekter och svampar. Mänga hafva följt räden, men andra hafva tänkt, att aldrig nägon fara kunde ifrägakomma. Är 1900 observerades frostfjäriln i stort antal pa manga ställen, men i maj 1901 stodo träden fulla af blommor och sägo 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. lofvande ut, så att ägarna sägo med förtjusning pa sina frukt- träd; men denna glädje var snart slut, ty atta dagar senare sägo fruktträden ut, som om elden gätt öfver dem. Personer, som förut ansett, att bemödanden att stäfja frostfjärilns framfart vid dess början vore ett onödigt arbete, började nu se saken frän en annan sida. Uti juni samma är omgräfdes jorden omkring fruktträden för att förstöra larver, och i september kransades träden dels med vadd, dels med halmband och pappgördlar. Som smörja användes brumatalim äfvensom pä nägra ställen pa- tentsmörja, som eljest begagnas till vagnsmörja, och man upp- täckte ända till 300 fjärilhonor pa en enda gördel, a ett ader- ton är gammalt träd. Halmkransarna tjärades, hvilket är ett bra hinder, blott man passar pa med att förnya bestrykningarna. De bästa gördlar äro af den sort, som i arbetet »Vära för frukt- träd och buskar skadligaste insekter», fig. 22 anföras. Dylika gördlar hafva användts af meddelaren uti 16 år, men med den skillnad, att vaddremsan satts vid gördelns öfre kant. I några trädgårdar uppgjordes eldar, då frostfjärilarna voro som talrikast, och under flygtiden flögo massor af hanar på aftnarna in i lågorna. Endast på några få ställen har man försökt att bespruta träden med kejsargrönt, och detta arbete är säkerligen bra, om det sker i rätt tid. 1891 iakttogs den största frostfjärilsvärm- ningen, men hösten 1892 syntes den vara i aftagande, hvarför vi hoppas att parasitdjuren äro i annalkande att förstöra larverna. Äpplevecklaren har besökt fruktträdgårdarna på flera ställen. Kronobergs läns båda länsträdgårdsmästare hafva ingått till Hus- hållningssällskapets förvaltningsutskott med anhållan om anskaffan- det för allmänt bruk af två emulsionssprutor samt tillhandahål- landet af kejsargrönt, men ännu (d. 17 febr. 1903) har ingen- ting afhörts därifrån. Några enskilda personer finnas, som hålla sig med emulsionssprutor och kejsargrönt, och besprutningen har visat önskad verkan. Ryktet hade utspridt, att det gröna giftet skulle förorsaka våra insektätande smafaglars undergång. Tror ej detta, förrän fullständiga bevis därför blifvit lämnade, då fåg- larna ej bry sig om döda larver. Stockholms Entomologiska anstalt, Albano 1902. Sven Lampa. MAPPESPINNEREN. EN HOTANDE FARA FOR VARA SKOGAR. AF oe y: MEVEs. Pallant 5 Knappast har man lyckats dämpa nunnans svära härjningar i vara granskogar, sa hotas tallskogarna af en annan, lika för- ödande insekt, nämligen tallspinnaren (Laszocampa pin L.). Visserligen har den icke ännu, sa vidt kändt är, hos oss uppträdt i massa, men stora härskaror hafva samlats i vårt grann- och broderland Norge, helt nära vår gräns, i trakter, därifrån när som hälst infall kunna med lätthet göras på Dalarnes och Värmlands skogsbygder. Försiktigheten bjuder oss därför, att hålla ett ytterst vaksamt öga på denna nya fiende, på det att han ej må oigenkänd och lömskt smyga sig inpå oss för att uppenbaras, först sedan han annekterat kanske ofantliga vidder. Enligt den norska »Tidskrift for Skogbrug» bemärktes fjärilns larver sistlidne sommar och höst plötsligen i otalig mängd; de härjade våldsamt tallskogen i trakten af Elverum! i Hedemarkens amt. Amtstyrelsen framställde genast telegrafisk begäran hos vår domänstyrelse om upplysningar rörande de åtgärder, som hos oss företagits mot nunnan, och en norsk forstman afsändes till såväl Sverige som Tyskland för att samla erfarenheter. Det torde därföre kunna förväntas, att kraftiga åtgärder i vår vidtagas för insektens bekämpande i Norge. Vid Elverum lär, enligt nämnda tidskrift, tallspinnaren i fjol hafva totalt ödelagt omkring 1,200 tunnland skog, och larver blifvit funna öfver en vidd af ej mindre än omkring 20,000 tunnland. Och då, enligt hvad mig meddelats, insekten nått Trysildsälfven (öfre delen af Klarälfven), äro Västerdalarne och Älfdalen lätt tillgängliga för honom. ! Elverums station ligger på järnvägslinien Kristiania—Trondhjem. I 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Tallspinnaren är en ganska stor spinnarefjäril, hvars utse- ende framgär af tafl. I, där alla dess utvecklingsstadier äro fram- ställda: Om tallspinnarens lefnadssätt mä anföras följande: I norra och mellersta Tyskland, dar han periodiskt allt emellanåt uppträder, inträffar fjärilns normala flygtid och ägg- läggningen i juli. Om dagen sitter fjäriln vanligen stilla på någon trädstam, med hvilkens färg den har en skyddande likhet. Vin- garna äro då takformigt hoplagda öfver den tjocka kroppen. — Regen anbringas klumpvis i barkspringor, pä grenar och, i ung- skog, pä barren. — Larverna framkläckas - senare hälften af augusti och frossa tallbarr tills köld inträder, dä de gä i vinter- kvarter under mossa o. dyl. pa marken under Garden liggande i hoprullad ställning. När kälen om våren gått ur jorden, bestiga larverna ånyo träden och frossa ytterst glupskt, till dess de mot slutet af juni förpuppas. Emellertid har i Norge denna ordning för hans utveckling i fjol betydligt förskjutits och därjämte visat stor oregelbunden- het, Fjärilarnas allmännaste förekomst inträffade nämligen först i slutet af augusti och början af september; och senare fann man i vinterkvarter larver af alla storlekar. I sitt larvstadium lärer tallspinnaren kunna motstå alla köl- dens inflytelser, hvaremot puppan och fjäriln äro ömtåligare. Aggen påstås kunna uthärda intill omkring — 10 C. Larven skall angripa tallar af alla åldrar, hälst äldre, blott i nödfall granar och ungskog, hvilket dock ej bekommer den väl. Där larven förekommer i stort antal, förtär den alla bar- ren, ja till och med knopparna. Träden äro då naturligtvis hemfallna åt döden. Såsom exempel på den ofantliga skada tallspinnaren kan förorsaka, om han ej bekämpas med verksamma medel, må näm- nas, att när han åren 1862—1872 härjade i Brandenburg, Pom- mern, Westpreussen, Posen och Sachsen, ej mindre än 83,200 tunnland skog angreps, hvaraf omkring 20,400 tunnland alldeles förstördes, och att han åren 1885—1889 i Böhmen var utbredd öfver omkring 200,000 tunnland. Om härjningar af denna insekt inom Sverige förmäla oss veterligen inga berättelser, ehuru han mera sällsynt blifvit fun- nen, åtminstone upp till 62:a breddgraden. Den verksammaste åtgärden för tallspinnarens bekäm- pande har visat sig vara limning, d. v. s. anbringande på träd- stammarna af en ring af larvlim, sedan all underväxt, som icke kan limmas men bildar bryggor för larvernas uppstigande till trädkronorna, blifvit bortröjd. Den omständigheten, att alla individer i regel öfvervintra 2 4 MEVES: TALLSPINNAREN. 63 säsom larver pa marken, därifrän de om vären uppstiga pa trä- den för att där ata och förpuppas, gör limningen mycket verk- sam. Om nämligen träden limmas före källossningen, afstängas samtliga larver frän födan och mäste svälta ihjäl, därest de icke redan föregående höst blifvit fullväxta och alltså nu skulle kunna förpuppas och utbildas till fjärilar utan att dessförinnan hafva försett sig med föda. Men äfven i sistnämnda händelse torde antagligen faran för fjärilutveckling vara mycket ringa. Larverna hafva nämligen för vana att, i olikhet med nunnelarver, vid uppstigningen på stammarna blindt rusa på limringen tills de stöta hufvudet däremot och insmörja detta, hvarefter de ofelbart dö af förgiftning. Häraf torde kunna dragas den slutsatsen, att ju längre ned på stammen limmet anbringas, desto säkrare blir dess verkan. Eftersom larven plägar krypa upp, så snart kälen gått bort, måste limningsarbetet naturligtvis vara afslutadt innan dess, eljest är det utan ringaste nytta. Men då limning ej kan utföras vid frostvader, är tiden för arbetet mycket begränsad, hvarföre det i fråga om ett stort område ofta torde möta svårighet att erhålla tillräckliga arbetskrafter för hela områdets behandling. I sådan händelse synes det rådligast att börja i områdets yttre delar, eller där antalet larver är ringare, och att arbeta sig inåt de starkare infekterade områdena, så långt medhinnas kan. Ty faran för insektens vidare spridning utåt är störst vid områdets gränser, hvaremot hungersnöd och sjukdom möjligen kunna förväntas, där larverna förekomma i stora massor. Om än den förödelse, tallspinnaren kan åstadkomma, är fullt jämförlig med den, som orsakas af nunnan, har dock människan, såsom af det föregående synes, tallspinnaren mycket bättre i sitt våld. Också har i Tyskland, sedan limning börjat användas, icke förekommit någon större härjning, oaktadt insekten period- vis där och hvar uppträder i oroande mängd. Skogstjänstemän- nen ingripa där nämligen genast, så snart fara synes uppstå för massOkning, Om emellertid, i följd af bristande uppmärksamhet eller okunnighet om insektens farlighet, tallspinnaren ej upptäckes eller beaktas förr, än en större härjning är i full gang, kostar det mycket arbete och mycket penningar att fa denna kväfd, och skogsägaren blir utsatt för stora förluster. Ytterst viktigt är det därföre, att upptäckten sker tidigt. Enhvar, som råkar göra en sådan upptäckt, bör därföre ofördröjligen tillkännagifva detta, hälst genom att i bref an- mäla förhållandet antingen till Domänstyrelsen, adress Stockholm, eller till Statens Entomologiska Anstalt, adress Albano. Därvid bör fogas prof på fjäril eller larv, äfvensom uppgifvas ej mindre 2 I 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. fyndorten, än ock, huru vida insekten förekommer i större mängd eller endast enstaka. Förklaring af taflan. Fig. T. Tallspinnare, hane /2. Hona ‘och age. 73. are 4. En larv i vinterkvarter. 5. Puppa. 6. Kokong. Alla fig. 1 naturlig storlek. NOTISER: Af Kongl. Vetenskaps-Akademien hafva innevarande år utdelats följande understöd för entomologiska studier: åt fil. kand. A. TULLGREN 600 kronor för att bearbeta vissa grupper af exotiska hymenopterer a Riksmuseets entomologiska afdelning; åt docenten SIMON BENGTSSON 500 kronor för att i norra Sve- rige studera och insamla Ephemerider och Plecopterer; åt fi. licent. N. HOLMGREN 150 kronor för entomologisk resa i Norr- land och studier i Stockholms skärgård; at fil. kand. I. TRÄGÅRDH 125 kronor för undersökning af Lojek-tjukko-omradets acarid- fauna och at fil. stud. A. ROMAN too kronor för entomologiska undersökningar vid Torneäträsk. Dessutom har Akademien be- slutat, att Letterstedtska medlen för maktpäliggande vetenskapliga undersökningar skola användas för studier öfver biens förmäga att finna vägen hem till sin bostad, efter en af professor AURI- VILLIUS uppgjord plan. Red. Entomologiska Anstalten. Med anledning af kongl. pro- position har Riksdagen beviljat 1,000 kronor ärligen till förhöj- ning af assistentens lön, hvarigenom hans tjänstgöringstid vid Anstalten kommer att utsträckas till hela äret. Dessutom har beviljats ett anslag af 600 kronor utöfver det förutvarande till underhäll och drift, hvarigenom kan anställas ett extra biträde under sommarmänaderna, hvilket visat sig af behofvet päkalladt. Sven Lampa. 65 ENTOMOLOGISKA FORENINGENS SAMMANTRADE A GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 27 SEPTEMBER 1902. Efter justeringen af protokollet fran föregäende samman- komst meddelade ordföranden prof. CHR. AURIVILLIUS, att För- eningen under sommaren genom döden förlorat sin medlem bok- handlaren A. CUMLIN. Ordet öfverlämnades därefter at fil. lic. Nits HOLMGREN, som höll ett af teckningar belyst föredrag »Om kitinet». Da innehallet af detta föredrag äterfinnes i tvänne i »Zoologischer Anzeiger» för 1902 ingäende afhandlingar — den ena: »Ueber die morphologische Bedeutung des Chitins bei den Insecten» (vor- läufige Mitth.) i B. XXI, den andra: »Studien über Cuticular- bildungen. I. Ueber Cuticularbildungen bei Chetoderma nitidu- Zum LovEn» i B. XXII — sa torde ingen redogörelse för detta föredrag här vara behöflig. I sammanhang med detsamma yttrade sig prof. AURIVILLIUS. Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt fil. kand. A. TULLGREN höll sedan föredrag »Om den giftiga flugan i Eslöfs- trakten» och anförde därvid i hufvudsak följande: Denna »fluga» har i omkring nio är varit föremäl för iakt- tagelser af länsveterinären A. TULLBERG, som förliden sommar i en skänsk tidning skrifvit om dess upptridande, och som höll för sannolikt, att den skulle vara en art af släktet Szmulia. Myggan i fräga har i Skäne angripit hästar och nötkreatur, och detta i slutet af maj samt i början af juni. Ar 1901 dödade hon ett tiotal djur. Hon sätter sig, där härbeklädnaden är kor- tast, såsom i ljumskarna och pa hästen t. ex. i tvärrader pa . Entomol. Tidskr. Arg. 24, H. 1 (1903). I 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. bringan. De angripna djuren sjukna ganska hastigt in, och ofta tillstöta hjärtförlamningssymptom samt döden. En ko hade till och med »strukit med» efter blott en half timma. Emellertid hade man nu lärt känna ganska goda botemedel, i svärare fall subkutan insprutning med kamfersprit. Föredraganden hade denna sommar haft i uppdrag att i trakten af Eslöf studera nämnda mygga. Han kom dit strax före midsommar, da den förekom i blott ringa antal. Emeller- tid hade han kunnat fullt konstatera, att »den mystiska flugan» utgjordes af vårt vanliga knott (Szmulia reptans), hvilket ju också jämte den mycket illa beryktade Szwulia columbaczensis eller zzaculata brukar i Donau-trakterna angripa svin, hästar och nötkreatur. Exempelvis anfördes, hurusom den senare en gång på blott 4 timmar dödat omkring 400 svin och 40 hästar för- utom nötkreatur. Knottens byggnad och lefnadsvanor såsom larv, puppa och fullbildad insekt beskrefvos, på samma gång som dessa från Skåne hemförda utvecklingsstadier förevisades. Med anledning af detta föredrag utspann sig ett lifligt me- ningsutbyte, hvari efter hvarandra deltogo undertecknad, landt- bruksinspektören A. LYTTKENS, assistenten TULLGREN, direktör HOLMERZ, med. kand. PEYRON, professor LAMPA, professor AURI- VILLIUS och licentiaten N. HOLMGREN. Härunder framhölls, att de svåra verkningarna af knottens angrepp i Skåne och i vissa andra sydligare trakter måste stå i sammanhang med något sär- skildt gift eller några vissa mikroorganismer, som af en eller annan orsak förekommo och gjorde sig gällande där, men icke i nordligare trakter, såsom 1 Lappland och Sibirien, där knotten kan sägas vara som mest talrik, Det borde ju eljest vara så godt som omöjligt att hålla boskap i sistnämnda länder, och dock hade det icke kunnat förmärkas, att densamma där dött, knap- past ens blifvit allvarsamt sjuk genom knottens angrepp. Byråchefen J. Meves afgaf härefter en redogörelse för »det skede, hvari striden mot nunnehärjningarna nu befinner sig inom vårt land, och för medlen, som böra användas mot desamma». Då man förut icke ansett sig behöfva hysa någon fruktan för, att nunnan skulle förstöra tallskogar — angripna tallar kunde lätt åter repa sig — så hade inga åtgärder vidtagits till skydd 2” = TRYBOM: ENTOMOL, FOREN. SAMMANTRÄDE D. 27 SEPT. 1902. 67 af rena tallskogsbeständ. I sommar hade det emellertid tyckts, som om denna erfarenhet skulle komma pa skam. Under 1901 ars sommar hade nunnelarver och fjärilar uppträdt i oroväckande mängd pa ett : skogsområde vid Fiholm i närheten af Mälaren, nordost om Eskilstuna, ganska aflägset från förut bekanta härj- ningsområden. - Ägaren, grefve C. Beck-Frus, hade efter tillradan låtit afverka alla à nämnda område befintliga granar, hvarefter man väntade; att de ur äggen framkommande larverna snart skulle gå sin undergång till mötes. Men de vände sin glupskhet mot tallarna och härjade dessa en tid mycket starkt; ja, de för- ändrade så sina vanor, att de, enligt jägmästaren. G. RAMSTEDTS iakttagelser, till och med försmädde granbarren. | Byråchefen Meves besökte trakten 1 medio af augusti och fann dä en ofant- lig mängd »larvlik» på marken under tallarna eller hängande i karaktäristisk :pestställning på bark och. kvistar.” Puppor och lefvande larver syntes ock i ganska stor mängd på träd och kvarlämnade granbuskar. Nästan alla dessa larver befunnos vid närmare undersökning sjuka af larvpesten (flacheri); de »spot- tade» en brun i stället för grön: vätska. . Knappast en enda puppa innehöll blifvande fjäril; de voro fyllda med brun »pest- vätska» eller innehöllo fluglarver. Ofvergangen från gran- till talldiet hade försvagat larverna och gjort dem mottagliga för pesten, hvaraf följden blef, att de ströko med. Vi behöfva således ej häller hädanefter hysa fruktan för afsevärda nunnehärjningar på våra tallskogar. En annan ny härd för nunnan hade visat sig 1901 på Askön, en kronopark, som förut hört till Tullgarn. Den angripna skogen var där grof och bestod hufvudsakligast af granar, hvilka alla höggos ned, och i kanterna af hyggena anbragtes limringar på träden. Med flacheri infekterade nunneägg utlades också. Ur sådana ägg framkomna larver bruka visa sig krya att börja med och sprida smittan men dö efter — på sin höjd — 10 dygn. Nu i sommar hade inga larver upptäckts å sistnämnda område. På det stora af nunnan härjade området i Södermanland och norra Östergötland hade i år ej träffats några fjärilar af denna art. Ett område funnes likväl fortfarande, där man måhända be- 3 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. höfde fortsätta striden mot nunnan, och detta är vid Björksund, nordväst om Nyköping. Man hade där i fjor ej fått fran statens sida vidtaga, hvad man önskat till nunnans motarbetande. Möj- ligen kunde detta i viss mån varit anledning till, att hon där ännu förefunnes i jämförelsevis stort antal. Byråchefen Meves trodde sig kunna pasta, att »nunnefrägan » nu för denna gång i stort sedt vore utagerad inom vårt land. Den öfverläggning, som med anledning af denna byråchefen Meves' redogörelse uppstod mellan honom, direktör HOLMERZ samt professorerna LAMPA och AURIVILLIUS, rörde sig hufvudsak- ligast om flugor, som angripa nunnelarverna. Nu i höst hade doktor GRÖNBERG funnit dessa senare mycket angripna af flug- släktet Zachina. Sådana flugor hade vid Entomologiska An- stalten utkläckts ur nunnepuppor, hvarför det kunde anses verk- ligen vara sagda flugsläkte och ej blott och bart de betydelse- lösa köttflugorna (Sarcophaga), som anträffats. De senare an- gripa icke, liksom Zachinra, nunnelarverna, medan dessa äro friska. Prof. AURIVILLIUS påpekade emellertid, att parasitflugor och steklar i det hela gjort jämförelsevis litet för nunnehärjnin- gens stäfjande. Till slut beslöts att äfven detta år fira Föreningens hög- tidsdag på den 14 december, oaktadt denna dag komme att infalla på en söndag. Filip Trybom. 69 Revisionsberättelse for ar 1901. Undertecknade, af Entomologiska Föreningen utsedde att granska För- eningens räkenskaper för ar 1901, fa efter tagen kännedom om dessa afgifva foljande berättelse. Almänna kassan: Debet LOC ENERGIE Oe SRA PEN 452: 86 Inkomster : nine 74 ArSairiiten tor. TOO ©... 0... 0,08 00.0... 1,644: — Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» .__ 1,000: — Räntor och utdelning à aktier fran A. F. REGNELLS, P, F. WAHL- BERGS, Ständiga ledamöters och OSKAR SANDAHLS fonder apie enlsans: esmanmedel 2. os eee 1... 770% 83 nn = salda torlassartiklar: 2... U In 7. res: 85 Annonserine Intidskriften, "JUL LIEN Sie COLIS Eng 16: 10 Baflspseparater ur biblioteket - 0 1" eet 4 150: — Summa kronor 4,159: 64 Kredit. Utgifter : För ärgängen 1901 af tidskriften samt häftet 11 af »Uppsatser i PRERUISKHENEOMGIOTND ERFREUT Be er eR en 2,544: 12 Tidskriftens distribution inom och utom landet ._____._................ 230: 95 Üppbördskosinader tel „riskant rar ee ane 22 ni ansn 21: 90 För biblioteket (inköp, bindning, brandförsäkring) .......-............. 815: 60 WOT Sammankomstenmas as N ae ee 8 sr rr 73: 18 Vandringsstipendier m. m. för skolungdom .............................. 92: — ET SE I N EN AUT RE TR aye RE oe tl 96: 57 BERGER LOOZEH Ra Oe ee Eh ee Se UR EO: Jess in 285: 32 Summa kronor 4,159: 64 o Förutom det ordinarie vandringsstipendiet 4 60 kr. har Föreningen jämväl utdelat ett extra stipendium a 50 kr., till hvilket Föreningen själf till- släppt 10 kr. och det öfriga (40 kr.) sammanskjutits af sällskapet »Fauna» samt enskilda ledamöter i Föreningen. Af Föreningens fem fonder hafva REGNELLS, WAHLBERGS och Stän- diga Ledamöters fonder ej undergått någon förändring. OsKAR SANDAHLS fond har ökats med 194 kronor genom gåfvor, af doktor TRYBOM 40 kr., professor LAMPA 147 kr., doktor A. BERGMAN 6: 25 kr, samt afrundning till jämna kronor genom kassaförvaltaren. I 79 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Räntorna fran nämnda fyra fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan till utgifters bestridande. CLAES GRILLS stipendiefond har ökats, dels genom försäljningsmedel för GRILLS >» Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning. öfver Macro- lepidoptera med kr, 45: 10, dels genom fondens egna räntor ki. 57: 48, eller tillsammans kr. 102: 58. Föreningens egendom wid arets början: As ES RE GN TASS Fond 2 SE ne ee Se eee 2,000: — PB; oF. \WAHTBERES:Tond- = 02 nr De Re CR RAT ees EEE 721000: — Stan diga Le dame ters klon dess: eee ee eee EEE EEE 3,100: — OSRKARTSANDAHT SL TOLD Clete ee a cee Uc SEEN EES ME eee aa 6,179: — CPAESACRILESMStIipENn de On EM SRE ees Dee eee seein eee eee 1,177: 46 Behällnins ie kKassanaue "miens en ar Saal 452: 86 FI Summa kronor 14,909: [057 Härifrån afgär resterande skuld till doktor E. HAGLUND för inköpt entomologisls litteratur Sat: se: EEE eh eerie. AOC Saldo 14,509: 32 Föreningens egendom vid årets slut: AF HVS REGNELWS. fond). sot co ces ee cede - ae oe eee res ASO TE ‚1.2000: =S PARA AE LRERCS clonic ee Mee ete aes er arene eee 2,000: — Stand gasiiedamoters ron dere 3,100: — OSKAR SANDAHLS fond......... EEE EEE. I HER SR RA US Sn 6,373: — GEARSZGRIELS Zstipendietondre IE TE RER 1,280: 04 Behällning:ti tkassan; te le. t1 186%, inthe” GON Caen 28 ZROE CAE 285: 32 Summa kronor 15,038: 36 forutom en i bokhandelsfirman SAMSON & WALLINS konkurs bevakad fordran af kr. 105: 58 för sälda exemplar af Föreningens förlagsartiklar och af sådana böcker, för hvilka inkomsten tillfaller stipendiefonden. : Härtill kommer Föreningens till 30,000 kronor brandförsäkrade biblio- tek, innefattande äfven förlaget af skrifter. Föreningens ekonomiska ställning har alltsä under äret förbättrats med kr. 529: 04 förutom ofvannämnda osäkra fordran samt bibliotekets värde- ökning. Ledamöternas antal var vid 1901 ars utgang enligt matrikeln: Éledersledamoter Sita vclassen, ass renee eee eee ee 8 D:o 2:a py ee PRE EN Un 2 "jo Korresponderande utländska ledamöter ______._____...._____...._.. 12 Stan Adiga ledamöter, korporationen, EE 4 D:o PETSONET NE Ne on aoe Re RS 17 or Transport 43 ROESLER & ENELL: REVISIONSBERATTELSE FOR AR IQOI. 7I Transport 43 Ärsledamöter i Sverige, Korparationer. og -- 2 2 10 D:o Se mersoner 3. Se Ree E 3 bana: 227 237 D:o i Norge, oe Se ee Er II D:o i Finland ON RU oe = à 16 D:o Hey Oc AT LR ON es See RN 5 Summa 312 Ett ovanligt stort antal ledamöter har under äret afgätt med döden. Af ärsledamöterna i Sverige voro 2 befriade frän ärsafgift. Allmänna kassans medel voro, i den män de löpande utgifterna det med- gäfvo, insatta i Stockholms Handelsbanks sparkassa. Föreningens värdehandlingar äfvensom kassaförvaltarens borgen i obliga- tioner à nominellt 2,000 kr. äro i öppet förvar hos Stockholms Intecknings- garanti-aktiebolag enligt dess företedda bevis. Fondernas medel voro vid ärets utgäng placerade sälunda: A. F. REGNELLS fond: ~ 2 pref. aktier i Söderfors Bruks Aktiebolag (senast 6 % utdelning) 2,000: — P. F. WAHLBERGS fond: Diapxet. altes Samma DOlAS gas eece = 3202 22 ee Eee, eer 2,000: — Ständiga ledamöters fond: Taprek, akties i sammasbolagt =. un! Et: Su Sun NU 1,000: — Stockholms Pantaktiebank, deposition, rörlig ränta ...... 1,500: — Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning 600: — 3,100: — OSKAR SANDAHLS fond: Stockholms Pantaktiebank, deposition, rörlig ränta ,..... 3,600: — Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolag, kapitalräkning 2,725: 27 Stockholms Handelsbank, sparkasseräkning -_..---..---.-- 41:73 6,373: — CLAES GRILLS stipendiefond: Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, sparkasseräkning...........- 1,280: 04 Summa kronor 14,753: 04 Dä Föreningens bibliotek, säsom af ofvanstäende synes, uppnätt i värde en sa aktningsbjudande summa som 30,000 kronor, synes det oss säsom om inköpet för biblioteket framdeles borde begränsas i förhällande till Förenin- gens icke öfver höfvan stora tillgängar, hvarigenom tillfälle kunde beredas att kosta pa tidskriften ännu en eller annan plansch ytterligare, hvilket skulle komma alla Föreningens medlemmar till godo. Föreningen kunde ju ärligen eller en gäng för alla själf fixera det belopp, som den anser vara behöfligt för bibliotekets underhåll och förkofran. De af oss granskade räkenskaperna äro förda med synnerlig ordning och reda försedda med verifikationer; och fä vi med anledning af, hvad som vid revisionen förekommit, föreslä full och tacksam decharge för 1901 ärs förvaltning. Stockholm den 19 februari 1902. Ernst Roesler. H. G. O. Enell. [#2] 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. LITTERATUR. J. W. Turr, British Lepidoptera. Vol. 1—3. London. 1899—1902. 8:0. 560+584-+558 sid. Ehuru ännu blott tre band af arbetet utkommit, anse vi oss dock böra fasta vara läsares uppmärksamhet dara, enär det är anlagdt efter en plan, som kommer att göra detsamma till den mest utförliga och innehållsrika bearbetning, som något land äger öfver sin fjärilfauna. Förf. har nämligen med stor noggrannhet om hvarje art anfört allt, som i littera- turen är kändt om alla dess stadier, om dess lefnadssätt och utbredning m. m. Man kan därföre här få reda på allt, som i litteraturen finnes meddeladt om en viss art utan att söka därefter i en mängd ofta svårtillgängliga arbeten, I systematiskt hänseende har förf. ställt sig på fylogenetiskt grund och till- lämpat en del moderna principer, hvilkas riktighet dock i flere fall kan synas tvifvelaktig, åtminstone om man skall bedöma dem efter det resultat, hvartill de här ledt. För att gifva läsaren ett begrepp så väl om förf:s system som om arbetets omfattning lämna vi här en kort öfversikt af de olika bandens innehåll. Första bandet innehåller först en allmän inledning på 112 sid., som slutar med ett stamträd öfver de olika familjerna; därpå följa Micropterygide, 6 arter; Nepticulida, 84 arter; Cochlidide, 2 arter; Anthroceride (Zygenide) med 11 arter. Andra bandet behandlar Psychide samt början af Zachneides (Lasiocampide) med 5 arter. Tredje bandet omfattar återstoden af Zachneides, 6 arter; Dimorphide (Endromide), 1 art; Saturnide, 1 art, samt början af Sphingide, 5 arter. Såsom ett exempel på arbetets utförlighet kan anföras, att Zasiocampa quercus upptager ej mindre än 80 sidor. I anordningen af Lasiocampiderna ansluter sig förf. i allt väsentligt till undertecknads bearbet- ning af år 1894. Några olikheter i släktnamnen bero på, att förf. erkänner de s. k. släktnamnen (rättare »familjenamnen»; »stirpes») i HUBNERS »Ten- tamen», ehuru de ej åtföljas af några beskrifningar och aldrig voro afsedda att användas såsom släktnamn, hvilket tydligen framgår af HUBNERS seder- mera utgifna arbeten. Om vi för öfrigt skulle göra någon anmärkning mot det förtjänstfulla arbetet, vore det, att förf. själf ej lämnar några öfversikter, enligt hvilka familjer, släkten och arter kunna bestämmas, utan nöjer sig med att aftrycka dem, som möjligtvis lämnats af andra, Man måste lyckönska Brittaniens entomologer till att hafva erhållit en så värdefull handbok öfver landets fjärilar och uttala den förhoppningen, att förf, måtte kunna afsluta arbetet efter samma plan, ehuru dess omfång då kommer att blifva mycket stort. Äfven för lepidopterologer i andra länder är arbetet af stor betydelse isynnerhet för jämförande studier öfver samma arts förändringar i byggnad och lefnadssätt i olika trakter. Det är endast att beklaga, att arbetets pris torde omöjliggöra dess anskaffande för de flesta enskilda forskare.. Hvarje band kostar nämligen omkring 18 kronor. Chr. Aurivillius. 73 HERR EMBR. STRANDS »NORSKE FUND AV HEMIPTERA» BELYSTA AF ©. M. REUTER. Herr EMBR. STRAND har i Norge under sina »mange ento- mologisk-arachnologiske reiser i de sidste aar altid leilighedsvis medtaget ogsaa Hemiptera», hvilka han sedan latit d:r G. Hor- VATH bestämma och öfver hvilka han under ofvan angifna rubrik i Entomologisk Tidskrift 1902, p. 257—270, publicerat en för- teckning, hvars offentliggörande motiveras därmed, att det sam- lade materialet satt honom »istand att kunne bringe en del nye oplysninger om denne del» af Norges fauna, I själfva verket blifva dock dessa upplysningar ytterst fa, och allt, som äger nägot intresse i herr STRANDS uppsats, hade kunnat inrymmas pa högst ett par sidor. Förteckningen inne- håller mest fyndorter för öfverallt allmänna arter, och det kan alls icke intressera läsaren att erfara, att herr STRAND funnit under sina »mange reiser» blott ett exemplar af arter, hvilka man pä de flesta orter i Norge under tiden för deras förekomst dagligen kan samla i hundratal, såsom Nadzs ferus, Monalocoris filicis, Ptyelus lineatus, Cicadula sexnotata, 0. s. v. Skulle man emellertid fa tro herr STRANDS uppgifter, sa skulle han hafva riktat Skandinaviens fauna med 5 och dessutom Norges med 16 nya arter. I själfva verket finnas emellertid icke färre än 11 af dessa arter, ehuru under andra namn, upptagna redan i H. SIEB- KES ar 1874 utgifna »Enumeratio Insectorum Norvegicorum, fasciculus I», och manga af dem äro alldeles vanliga, allmänt I 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. förekommande species,, väl bekanta för hvarje samlare, som själf skaffat sig den minsta kunskap om de djur, han samlat. Utan att erinra sig den omständighet, att nomenklaturen växlar, och utan att taga reda pä namnens rätta innebörd, har herr STRAND skyndat att säsom nykomlingar för Skandinavien pre- sentera arter, af hvilka nägra i snart hundra ar varit därifrän publicerade. Neottiglossa pusilla GMEL. angifves p. 258 säsom »for Norges og vistnok ogsaa for Skandinaviens fauna» ny. Den upptages fran Sverige redan af FALLÉN såsom Czmex perlatus och anföres i SIEBKES Enumeratio p. 2 under namn af Aelzodes inflexa WOLFF; är icke sällsynt 1 södra Norge. Corizus subrufus GMEL. p. 259, »vistnok ny ikke blot for Norges, men for hele Skandinaviens fauna», är identisk med den bade af FALLÉN och SIEBKE upptagna C. capitatus FABR. Geocoris megacephalus Rossi, »för kun kjendt fra Midt- og Sydeuropa», är synonym med Ophthalinicus lapponicus ZETT., som finnes ända uppe i Lappland och i Norge förut enligt SIEBKE är funnen på Dovre och 1 Enebak. Dictyonota tricornis SCHRK, som med: ett »(?)» anföres såsom ny för Skandinavien, är den redan af SIEBKE fran Norge anförda och flerstädes i Sverige funna D. crassicornis FALL. Globiceps selectus F1EB., »denne for Skandinavien nye art», är identisk med den i de flesta trakter af södra och mellersta Sverige och Norge allmänna G/. flavomaculatus FABR., FALL. Upptages af SiEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 14, orätt såsom be- skrifven af DE GEER. Globiceps flavomaculatus Fixe. (nec FABR., FALL.), som bör nämnas cruciatus REUT., är funnen inom Skan- dinavien blott på Gotland. Orthotylus marginalis REUT., »ny for faunaen», är den pa Salices allmänna ©. nassatus FALL. (nec FaBr.) Vide SIEBKE, IC LEN 2 Cicadula sexnotata FALL., också uppgifven såsom ny för faunan, heter hos SIEBKE 1. c, p. 35 Limotettix sexnotata. Af denna i hela Skandinavien ytterst allmänna art har herr STRAND funnit ett »unicum». Typhlocyba sexpunctata YALL., »denne for faunaen nye art», _ 2 , REUTER: HERR EMBR. STRANDS *NORSKE FUND AV HEMIPTERA». 75 är synonym med 7. decempunctata FALL. (SIEBKE 1. c. p. 31), ej sällsynt pa al ända upp i Finnmarken. Acocephalus nervosus SCHRK, »ny for faunaen», är den redan af. SIEBRE -1. c. p. 38 fran flere ställen angifna A. stri- tus FABR. | Zygina flammigera Fourcr., som hänföres till familjen Fulgoridae och uppgifves säsom ny för faunan, är den redan af SIEBKE p. 32 upptagna Zyphlocyba blandula Rossi. Psylla fusca ZETT. är identisk med Ps. perspicillata Fror. och alls icke »ny for faunaen». Se SIEBRE 1. €. p. 41. Ingen enda art är för Skandinavien ny. Däremot torde följande icke förut vara angifna för Norge: /schnorhynchus resedae Panz., Drymus brunneus Sanre., Scolopostethus Thom- sont REUT., Rhyparochromus chiragra Fasr., Nabis brevis ScuoLtz, Macrolophus nubilus H. S. (ett synnerligen intressant fynd), Chlamydatus pullus Revv., Triphleps nigra WOLFF, Deltocephalus Flori Kiez., Psylla pruni Scor., de flesta af dem icke sillsynta 1 mellersta Sverige. . Alla sina många misstag hade herr STRAND kunnat undvika genom att. studera. d:r A. Purons för hvarje hemipterologisk författare oundgängliga »Catalogue des Hémipteres de la faune paléarctique», Caen 1899. Kanner ej författaren detta arbete? Oo 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. EINE* NEVE TERMITE AUS BRIT. CENTRAL AFRIKA VON YNGVE SJOSTEDT. Eutermes usambarensis n. sp. Nasutus. Steht dem des Æ. ardorum (SMEATH.) äusserst nahe (vergl. Syjöstepr. Monogr. 1. c. p. 206) unterscheidet sich aber durch folgende Charaktere: Die Nase ist nicht schwarz son- dern braunrot und liegt fast völlig in derselben Linie wie der Kopf; dieser niedriger, indem die Länge und Breite desselben sich bei wsambarensis wie 46: 16, bei arborum wie 48: 20 ver- halten; der Prothorax ist etwas höher und in der Mitte ganz wenig aber jedoch bemerkbar ausgeschnitten; das Basalglied der Fühler ist hier etwas kürzer als die zwei folgenden Glieder zu- sammen, während bei ardorum dasselbe gerade so lang wie diese erscheint. Von dem ebenfalls sehr nahestehenden /. Jatıfrons SjOst. 1. c. p. 77, unterscheidet er sich durch etwas geringere Grösse, die Fühler sind etwas länger als der Kopf und die Nase ist rel. kürzer; der Vorderrand des Prothorax ist nicht abgeplattet, in der Mitte ein wenig eingeschnitten. Länge mit dem Kopf 3,5, Kopf 1,4—1,5 mm. Arbeiter. , Dieser ist von: dem des 2. Jatfrons «Sos (Monogr. 0. c. p. 211) kaum zu unterscheiden, der Vorderlappen des Prothorax ist indessen nicht ganz so hoch und mehr abge- rundet, so dass er mehr halbmondförmig, mit in der Mitte deutlich ausgeschnittenem Vorderrand, erscheint; derselbe ist bei Zafzfrons von der Seite zummangedrückt mit geraden Seiten, abgerundet quer-rekt- angulär, nach unten sogar etwas verengt. Länge 4, Kopfbreite ı mm. Usambara. 77 OM NAGRA CRYPTUS-ARTER, SARSKILDT C. CURVICAUDA THOMSON. AF A. ROMAN. Bland de ichneumonider, som förliden höst visat sig 1 Upp- sala-trakten, har isynnerhet släktet Cryptws FABR. förtjänat upp- mirksamhet. Af dess arter, som inom Skandinavien torde uppgå till omkring 20, hafva nämligen nägra uppträdt betydligt all- männare än jag förut iakttagit. Främst genom sin talrikhet star C. infumatus THoms., hvars honor under sept. och ett godt stycke in i okt. bokstafligen vimlat pa soliga ställen, där de isynnerhet höllo till på marken kring trädstammar. En sådan massförekomst kan kanske förklaras af föregäende ars gynnsamma sommar, men man vore frestad tillskrifva den en liknande perio- dicitet i förekomsten som hos manga skadeinsekter, om blott flera »svärmär» vore kända. Säkert ar, att jag trots talrika exkursio ner i Uppsala-trakten de senare åren (under alla årstider) endast en gang förut, i sept. 1899, sett ett Q-exemplar af denna art, som nu plötsligen fanns i öfverflöd. Nägon fjärilhärjning, som kunde lämnat värdarne till denna hösts talrika generation, har jag ej lagt märke till. Genom det rikliga materialet kunde, hvad honorna angår, artens själfständighet gent emot C. obscurus Grav. konstateras, då blott en karaktär, och det en färgkaraktär, någon gång vacklade. Postpetiolus (den bakom andhålen belägna delen af 1:a bakkroppssegmentet) var nämligen hos 4 ex. af 26 vid samma tillfälle fångade helt svart utan röd kant. Hanar observerades aldrig bland honorna, men på annan lokal fångades två individ. Kroppslängden är hos honan ganska variabel, 7— 11,5 mm.; mina -ex. mäta båda 8 mm. I en skogsbacke åt söder, där ofvannämnda art talrikt före- kom, fångades dessutom honor af C. obscurus (4—5 ex., det största 13,5 mm. långt), C. latitarsis Tuoms. (4 ex., 14—16 mm. långa), intressant såsom den enda inhemska arten med breda främre tarser hos honan (gruppen Meringopus FORSTER), samt I 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. slutligen ©, tarsoleucus Grav. och C. curvicauda THoms. De bägge sistnämnda förtjäna en liten utredning, da ingen mig veter- ligen yttrat sig om den Thomsonska arten alltifrän dess kree- rande ar 1896. I sina Opuscula Entomologica fasc. XXI ytt- rar THOMSON, att »förmodligen 2 väl skilda species» dittills varit hopförda som C. farsoleucus Grav. och urskiljer sedan den andra arten genom följande diagnos: »C. curvicauda m.: Niger, pedibus pallide rufis, bast nigris, tarsis posticis medio pallidis, postpetiolo latitudine sua longrore, terebra recurva. 2. Long. 14 mill. | Endast funnen i Östergötland.» De skiljande karaktärerna ligga således i baktarsernas färg samt postpetioli och äggläggarens form. Denna Cryptus erhöll jag i 5 ex. jämte manga Zarsoleucus-honor och fann vid närmare päseende, att de tva första karaktärerna utgjorde den absolut enda märkbara skillnaden dem emellan; äggläggarens krökta form återfinns lika vil hos den äkta Zarsoleucus. Redan denna grad af skillnad är väl liten för en god art, dä sädana biologiska karaktärer som lokal och förekomsttid äro identiska. Men här- 1: ‘HE I, 2 »C. curvicauday THOMS., 3 C. tarsoleucus 9, 4 dio @ (abnorm), NO a (normal), G till kommer, att just postpetioli form och baktarsernas färg inga bland hanarnes sekundära könskaraktärer. Bade tarsoleucus-hanen och curvicauda-honan ha postpetiolus något längre än bred (hos tarsol.- ngt bredare än lang), och bägge ha 2—4 leden pa bak- tarserna hvita eller åtminstone blekare än 1 och 5, (/a7s0/.-® helröda). Jämförelsen synes mig resultera däri, att C. curvzcauda THOS. ej bör anses som någon egen art, utan är en honform af C. Zarso- leucus GRAV., som antagit ett par hanliga karaktärer. — Fig. 4 är tagen fran en Zarsoleucus-g', som bildar ett intressant motstycke till »curvicauda»-®, i det postpetioli form och baktarsernas färg aro honliga, hvarjämte kroppslängden (16 mm.) är lika med de största honornas och något större än hanarnes vanliga. Exemplaret är taget vid Uppsala i aug. förra året. 19 EN | SVERIGE FUNNEN NY ARADID. AF ERIC MJOBERG. Aneurus tuberculatus n. sp. Species A. /aevi FaBr. affınis, ferruginea, antice obscurior, antennarum articulo secundo minus rotundato, paullo longiore, basin versus minus attenuato; pronoti lateribus antice minus sinuatis, disco depresso; scutello transversim irregulariter rugoso, apice minus late rotundato; mem- brana minus fortiter rugulosa; connexivo serie tuberculorum, quae in vicem oblonga maiora, et rotundata minora; abdomine utrinque longitudinaliter, irregulariter strigoso. Mas: Mare A. /aevis angustior, segmento quinto ventrali margine postico profundius sinuato, segmento sexto illo longiore, margine apicali profunde sinuato, parte posteriore distincte trans- versim strigoso, angulis posticis late rotundatis, segmento tertio dorsali marginibus sinuato, quarto ıllo paullo longiore, medio tuberculo distincto instructo, quinto quarto fere aequilongo, sexto margine apicali fortiter sinuato, segmento genitali robustiore et longiore, tuberculo parvo basi utrinque parum minore, Long. corp. 41/3 mm. Femina: Abdomine lateribus magis rotundatis, segmento tertio ventrali margine antico parum sinuato, postico subrecto, segmento quarto marginibus subrecto, illo paullo breviore, seg- mento quinto margine postico sat fortiter distincteque sinuato, antecedente paullo breviore, segmento sexto margine apicali for- titer sinuato, segmento tertio dorsali marginibus sinuato, quarto margine postico late sinuato, antecedente paullo longiore, quinto I 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. margine postico subrecto, quarto longiore, sexto margine apicali fortiter sinuato, segmento primo genitali margine apicali distincte sinuato, angulis posticis prominulis, segmento secundo minutissi- mo, subtus processibus duobus ultra apicem excedentibus instructo. Long. corp. 5 mm. Nympha: Statura imagini omnino similis, luteo-alba, anten- nis, pedibus, pectore rudimentisque hemelytrorum obscurioribus, oculis rubentibus; segmentis omnibus ventralibus et dorsalibus maculis duodecim subfuscis, duabus in medio maximis, harum utrinque quattuor minoribus, quarum qui ad basin segmenti mino- res, rotundatæ, ceteræ duz pone medium oblonge, illis fere duplo maiores et in extremo margine una oblonga; segmento secundo dorsali et ventrali et ex parte primo —— id magis in mare — macula magna rufa distincta; ad angulos anteriores pronoti ma- cula oblonga subfusca, sculptura rugosa; segmentis genitalibus subfuscis. Mus. Holm. Flera ex. anträffade på Öland vid Borgholm under barken af gamla stubbar ro juni 1902. NOTES: Af den siillsynta, hos oss endast vid Alnarp 1 Skane funna histeriden Saprinus lautus Er. anträffade undertecknad midsom- martiden förra året ett ex. på fruktträd vid komministersbostället Hagen i Västergötland. B. Varenius. “Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: | Alfabetiske Register till Ent. pa arg. 1—10, _(1880— 1889) SE RR Pee era EE SE ee Kr Se - Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- gifna af Ent. Föreningen i Stockholm, Med. föl- jande farglagda taflor: Arg. 1, Hvetemyggan, 2. Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- ‘lar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver Entom. "Anstalten, 9. Nunnan, 10. Löfskogsnunnan, 11. 3 Hvitax- o. Skoraftyet RS A Soe EN ek IE EEE pees ae EEE uke = ne ce Ce Dr DEN LAMPA, SvEN, Förteckning öfver Skandinaviens och = Finlands Macrolepidoptera .............. ........ IE SELES =, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med entafla — » —; 45 , Léfskogsnunnan (Oczeria Dispar Lin.). Med CMe tata ee at oD URS ok ee OO GRILL, CLAES, Entom. Eatinsk- end Ordbok SR D 22 — , Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. : Tvà delar, häftad... » 8:— - För ledamöter af Entomologiska Föreningen...” » 6: — Exemplar tryckta pa endast ena sidan, afsedda till etikettering, eller interfolierade 1,20 kr.dyrare. REUTER,” ©. M, Finlands och den Skandinaviska . -halfôns Hemiptera Heteroptera. 1._.......2.2... 2 Svensk Insektfauna: ~~ 2. Ratvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS >» —: 50 3. Sländor. © Pseudoneuroptera, 1. Odonata af VNEVESISIOSTEDT en ee u ».—-1 50 FLORA & FAUNA. = -Omfatter særlig dansk . Entomologi. Udgaar 4 Gange aarlig. Pris 3 Kroner pr. Aargang (Skandinavien). - Spezieller Inhalt: Dänische Entomologie. Erscheint jährlich viermal. Preis. pro Jahrgang 4 Mark. er Comprenant principalement Entomologie danoise, Paraissant quatre fois ~annuellement. Le prix est 5 fres. par an, | Contains especially Danish Entomology, Issuéd four times a year. Price 4 sh. yéarly. # Can be obtained from the editors: 4 i Res A c. Bono art Esben Petersen, EIER Randers, — Silkeborg. ee I Denmark. | Rowster, E. & Ever H = is Revisfonsberittelse för år r 190 ee "rant National den 27 Ene ae | VAREMIUS, B., Notis: Fynd af FR lautus ER... Föreningens kassaförvaltare: "Byråchefen J 2% SEN Kongl; ÖR = Adress: Riksmuseum, Stockholm. a 9548108485 - 1908 Haft. 2—3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UYTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM — £007 — k STOCKHOLM IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI . 1905 hae om att, så “Ant eng medgitva äfven tillgodose d a liga” uppsatser ae vare sig faktisk eller es inne] : . mottagas med tacksamhet. Hvarje författare svarar själf for riktig heten af sina meddelanden. Redaktionen utgöres af en af styrelse: utsedd redaktionskommitté, som består af följande fem ledamöter Chr. Aurivillius, professor, "Kongl. Vetenskapsakademiens "sekreterare, Stockholm. Entomologiska Föreningens ordförande. ; Yngve Sjöstedt, professor, intendent vid. Naturhistoriska : Riksmuseum, Vetenskapsakademien, Stockholm. - Ansvarig utgif es SS vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. i RES Sven Lampa, professer, föreståndare for Statens Entomo logiska Anstalt, Albano. -Redaktör för tidskriftens pra kuskar oe E00 délmme i : | ; = Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Göteborg. HE S Filip Trybom, fi. d:r, fiskeriinspektör, Kärlavägen u Stockholm.” ~ : Ke eget: För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till någon. SES > dera af ledamöterna i redaktionskommittén. Stafningssättet rättas | efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning, —. = = Annonser & omslaget betalas med ıo kronor - for om 5 kr. for half sida och 20 öre för rad; för stående annonser Se 25 % af ofvanstäende pris för hvarje gang de änyo under äret införas. : a _ Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett pris — af 5 kronor pr årgång; om minst 10 arg. tagas pa en gang, ere hållas 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar kom- plettera sin serie af - Tidskriften, erhåller en betydlig : ytter. ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid- Be skriften intagna uppsatserna finnas ännu separat till salu eftes ett pris af 2—3 Gre pr sida, 5 Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften blifvit erlagd tidskriften sig gratis tillsänd. Om denna afgift ej redan erlagt sändes första eller andra. häftet för året under postförskott. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet - af afgiften a (1 10 kr.) 10 af de äldre årgångarna gratis. Sa 81 Le > BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA a VON KAMERUN. N:o 14. 7% 4% . MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN NACH DER AUS- | BEUTE DES HERRN PROFESSOR Dr. YNGVE SJÖSTEDT, _ SOWIE EINE ÜBERSICHT ALLER BEKANNTEN ARTEN - KAMERUN'S UND DES ANGREN ZENDEN GEBIETES. (M VON E. BRENSKE. ; Uber die Melolonthiden Kamerun’s ist eine besondere Ab- handlung bisher nicht erschienen. Was über diese Fauna publi- eirt worden, ist in einzelnen Arbeiten über einige Gruppen ent- halten, welche erst in neuester Zeit Prof. KoLse über die afri- _ canischen Apogonia-Arten (1899) geliefert hat, und von mir über À die Serica-Arten der Erde verôfientlicht wurden, die übrigen we: _ nigen Arten sind als Einzelbeschreibungen zerstreut. In älterer Zeit sind überhaupt keine Melolonthiden aus Kamerun bekannt geworden und beschrieben. So ist die Kenntniss dieser Familie bisher eine sehr unvollständige, sie wird wesentlich durch die vor- liegende Ausbeute des Herrn, Professor Sjosrepr bereichert, so- wohl an Zahl der Gattungen wie der Arten. Der Reichthum _ dieser ist gross, aber sie beschränken sich auf wenige Gruppen nämlich: Sericidae, Camentidae, Apogonidae, Schizonychidae, _Leucopholidae deren Arten auch in den Nachbargebieten, aber nur in diesen, zu finden sind. | Eine Zusammenstellung aller bisher bekannten Arten, wobei die litoralen Grenzgebiete (bis Old Calabar und Benito) beriick- sichtigt wurden, möge hier am Platze sein. 3 Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 2 (1993). I 6 “Ge aa 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. Sericidae. Euphoresia benitoensis Brsk. Berliner E. Z. 1900. p. 90. Benito. N multipunctata BRSK. ebenda p. 91. Benito, (Gabun). » metasternalis BRSK. ebenda p. 92. Benito. > punctum Tuoms. Archiv. Ent. Il. p. 57. (Gabun). var. congoana Brsk. Berliner E. Z. 1900. p. 94. Benito. » Candezei Brsk. ebenda p. 96. Old Calabar. > ruta Brsk. Berliner E. Z. 1901. p. 189. Benito. > ludificans BRSK. ebenda p. 190. Benito. » albofasciata Brsk. ebenda p. 191. Benito. » versicolor BRSK. ebenda p. 194. Benito. > labiata BRSK. ebenda p. 198. Kamerun, Jaunde Sta- tion. » bisguamulata Brsk. ebenda p. 199. S. O. Kamerun, Lolodorf; Nord-Kamerun, Joh. Albrechts Höhe. > sequens BRSK. ebenda p. 200. Benito. Aphenoserica fallax Brsx. ebenda p. 204. Benito. » v. loloana Brsk. ebenda p. 204. S. O. Kamerun, Lolodorf. Lilga pictipennis Fairm. Ann. France 1893 p. 137. Benito (Ubanghi). >» Conradti BRSK. Berliner E. Z. 1901. p. 208. 5. O Ka merun, Lolodorf. >» kameruna Brsk. ebenda p. 209. Siid-Kamerun, Bipindi. Lepiserica desquamifera Brsk. ebenda p. 234. S. O. Kamerun, Lolodorf. » Zenkeri Brsk, ebenda p. 434. Süd-Kamerun, Bipindi. Autoserica adumana Brsk. Berliner E. Z. 1902. p. 7. Aduma. Cyrtotrochalus opacus BRSK. ebenda p. 18. Old Calabar, Kamerun. Camentidae. Hybocamenta benitoana BRSK. Stettiner E. Z. 1898. p. 342. Benito. 2 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 83 Apogonidae. Apogonia Conradti KorBE. Ent. Nach. 1899. p. 42. Kamerun (Togo). i > subsp. capzllata Kose. ebenda p. 44. Franz. Kongo N’Djole. » sulcata Kose. ebenda p. 46. Kamerun, Old Cala- bar (Kongo). » virescens Duv. Bull. Belg. 1891. p. 418. Ann. Belg. 1892. p. 279. Old Calabar, Kamerun (Kongo, Togo, Mukenge). > amitina KOLBE. Ent. Nach. 1899. p. 50. Kamerun. » cupreicollis BL. Cat. Mus. 1850. p. 229. Kamerun, Gabun. » püuloides Tuoms. Arch. Ent. II. 1858. p. 59. (Togo, portug. Guinea). Schizonychidae. Anartioschisa camaruna KOLBE. Ann. Belg. 1894. p. 569. Ka- merungebirge: Buea. » major KOLBE. ebenda p. 570. Kamerungebirge: Buea, » gracilipes Brsk. Stettiner E. Z. 1898. p. 380. Benito. Leucopholidae, Pholidochris Preussi KOLBE. Ann. Belg. 1894. p. 563. Kame- run, Barombi Station, » Quedenfeldti Brsk. Berliner E. Z. 1892. p. 50. Aduma. Brachypholis Rothschildi Brsk. Stettiner E. Z. 1898. p. 239. (Kuilu). 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. Zu diesem alten Bestande kommen nun die Arten der nach- folgenden Arbeit, in welcher alle gesammelten Arten aufgefiihrt wurden, sowohl diejenigen, welche schon bekannt waren, als auch einige die als Unica gefunden und nicht beschrieben wurden. Es sind ferner hier einige neue Arten beschrieben worden, welche von Benito herstammen, da es sehr möglich ist, dass dieselben auch in Kamerun vorkommen können. Die Arten der Ausbeute Prof. SJÖSTEDT's sind im Bereich der Flüsse Meme, Massake, N’dian nebst Rio del Rey gesammelt worden, ostwärts bis an den Kottasee (Richardsee). Im Ganzen wurden hier 3 neue Gattungen und ı6 neue Arten beschrieben, so dass jetzt vom Kamerun Gebiet ı4 Gattungen mit 5o Arten bekannt sind. Sericidae. Euphoresia benitoensis BRSk. 7 Exemplare, welche sich von den typischen, von Benito stammenden, nicht unterscheiden. Euphoresia punctum THoms. 2 Exemplare. Der schwarze Fleck an der Spitze der Flügeldecken ist hier etwas kleiner, weniger auffallend als bei den Stücken von Gabun. Bilga Conradti Brsk. I ©. Neoserica sp. Der JV. dzbosa verwandt, kürzer rundlich oval, mit feinen Härchen und auf den Flügeldecken in Reihen stehenden Borstenhärchen und mit feinen Börstchen auf dem Scheitel 39: Trochalus camerunensis n. sp. Länge 9, Breite 6,5 mill. Type 1098. Eiförmig, oben schwarz, dicht tomentirt, unten schwarzbraun glänzend, auch auf der Oberfläche ist die dichte Tomentirung auf dem Kopf und der Hälfte des Halsschildes abgerieben. Das Kopfschild ist stark verjüngt, vorn glattrandig (ohne Zacken) auf der Fläche grob punctirt mit leichter Erhabenheit, die Nahtlinie ist fein erhaben, die Stirn dicht aber feiner punctirt. Das Hals- schild ıst ebenfalls dicht punctirt, die Seiten sind fast gerade, der Hinterrand ist leicht gerundet. Das Schildchen ist an der. Basis breit. Die Flügeldecken sind in Reihen fein punctirt, die Punctreihen sind leicht eingedrückt, die Zwischenräume sind nicht 4 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 85 dicht punctirt, der Seitenrand ist der Mitte der Hinterhiiften ge- genüber leicht geschweift. Die Hinterschenkel sind breit oval, glatt; die Hinterschienen sind sehr breit, gegen die innere Seite matt punctirt hier mit deutlich gekerbtem Rande. Die Hinter- häften sind schräg nadelrissig punctirt. Die Vorderschienen sind zweizähnig. Der Fächer ist beim Männchen nur wenig länger als beim Weibchen. 4 Exemplare. Die Art bietet fast gar keine Eigenthiimlichkeiten; sie liegt mir auch von Benito und Aschante vor, alle Exemplare sind schwarz. Die von Sierra Leone stammenden, nur etwas kleineren bräunlich schimmernden Exemplare, welche sich sonst nicht weiter von den Kamerunern unterscheiden, gehören nach dem Penis zu urtheilen einer anderen Art an; ich beziehe dieselben auf 7. /u- berculatus GYLL. Trochalus sp. ı Exemplar. Trochalus n. sp. Diese Art, von welcher nur ı Exemplar vorliegt ist 7 mill. lang, matt und durch stark gewölbte Stirn sowie schmalere Hinterschenkel ausgezeichnet: der Vorderrand des Clypeus ist ungezähnt. Pseudotrochalus quadrisubmaculatus n. sp. Länge 6,5, Breite 5,5 mill. und kleiner. Type 1097. Rundlich oval, matt, dunkel, die Flügeldecken auf jeder Seite mit zwei schräg gestellten, gebogenen gelbbraunen Binden. Der Clypeus ist vorn gerade abgestutzt, sehr fein gerandet, dicht fein runzlig punctirt, die Stirn weitläuftiger. Das Halsschild ist dicht und fein punctirt, mit geraden Seiten, fast geradem Vorderrande dessen Vorderecken deutlich vorspringen. Die Flügeldecken sind sehr dicht tomentirt, die erste Binde beginnt an der Basis und theilt sich in einen kürzeren nach aussen gehenden und in einen bis zum zweiten Zwischenraum laufenden Ast: die hintere Binde läuft schräg nach vorn in gebogener Form, vom 3. bis 6. Zwischen- raum. Es kommt vor, dass jede Binde in einzelne kleine Flecke aufgelöst ist. Ausser von Kamerun ist diese Art von Benito, vom Kongo, Gabun, Accra und Aschante bekannt geworden. Pseudotrochalus dichrous GvLr. Die Art hat eine Länge von 7, eine Breite von 5 mill. sie ist unten meisst braun, oben 5 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. schwärzlich und schwarz. Das Kopfschild ist sehr kurz, hinter dem schmalen und schwach erhabenem Vorderrande mit einer sehr zarten Andeutung eines Querwulstes. Die Flügeldecken sind sehr fein punctirt, die Punctreihen sind matt, einfach, von sehr undeutlichen glatten Streifen eingefasst; die glatten Hinterschenkel sind eiformig verbreitert. Die Art bietet sehr wenig eigenthüm- liches, dennoch glaube ich sie endlich richtig gedeutet zu haben. Sie ist mir ausser von Kamerun, von Benito, vom Kongo, Gabun und auch von der Sierrra Leone bekannt geworden, woher GYL- LENHALS Exemplare stammen. Pseudotrochalus n. sp. ı Exemplar. Länge 8, Breite 6 mill. Ebenfalls glänzend und der vorigen sehr ähnlich. Das Halsschild ist etwas kräftiger punctirt, die Punctreihen der Flü- geldecken sind mit deutlichen glatten Streifen eingefasst, die Hinterschenkel sind zwar breit aber mehr parallel. Pseudotrochalus Sjöstedti n. sp. Länge 11, Breite 7 mill. Type 1102. Eiförmig, nicht länglich, Unterseite braun, oben opalisirend mit dunklem Kopf und dunklem Rande der Flügeldecken. Das Kopfschild ist nach vorn stark verjüngt, deut- lich gerandet, vorn gerade mit Borstenpuncten hinter dem Vor- derrande, dicht gerunzelt punktirt. Die Stirn ist fein und matt punctirt. Das Halsschild hat leicht gerundete Hinterecken und stark vortretende Vorderecken, der Vorderrand ist in der Mitte sehr schwach vorgezogen, der Hinterrand dagegen deutlich mit Eindrücken jederseits des Schildchens, die Fläche ist fein, dicht und deutlich punctirt, mit schwach erhabenem Längsstreif auf der Mitte. Das Schildchen ist lang. Die Flügeldecken haben deutliche Punctreihen, welche vertieft stehen aber keine glatten parallel Linien haben, die Zwischenräume sind fein punctirt. -Die Hinterschenkel sind sehr breit, kurz oval, glatt. An den breiten, glatten Hinterschienen ist die Borstengruppe von der Spitze abgerückt. Die Art hat Aehnlichkeit mit P. superbus Quepr. (Berliner E. Z. 1884. p. 306) von welcher sie sich durch weniger läng- liche Form und durch die fehlenden Doppelstreifen auf den Flü- geldecken unterscheidet. Ein Exemplar. Pseudotrochalus (Trochalus) concolor KOLBE. var. nigro- maculatus nov. var. Länge 7-—9 mill.; Type 1104. 6 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 87 Diese Form unterscheidet sich von der Stammform dadurch, dass die Fliigeldecken von der Spitze bis über die Mitte schwarz gefärbt sind und dass die Grübchen an der Basis des Halsschil- des jederseits des Schildchens schwarz sind. Das Kopfschild ist auch hier stark verjüngt und der deutlich erhabene Vorderrand desselben ist vom Seitenrand durch eine einfache Einbuchtung getrennt, der hintere Augenkiel berührt fast den vorderen. Die Art gehört desswegen zu Pseudotrochalus. Sie ist ebenso wie die vorliegende Varietät ausser von Kamerun auch von Guinea, Old Calabar, Sierra Leone, Kongo, Togo, Kuilu bekannt. Von letzterem Orte besitze ich ein ganz schwarzes Stück, bei welchem nur der Hinterleib dunkelbraun ist. Sehr ähnlich ist dieser Art P. domuanus Brsk. (Ann. Belgique 1899 p. 382) bei welcher das Kopfschild schmäler ist. Cyrtotrochalus opacus Brsk. Berliner E. Z. 1902. p. 18. Durch den 4-gliedrigen grossen Fächer sehr ausgezeichnet. 2 Exemplare (5) von brauner Farbe, 1 Q schwarz. Die Art ist auch von Angola und Old Calabar bekannt. Hieran möchte ich noch die Beschreibung von 4 neuen Pseudotrochalus knüpfen, deren Vorkommen auch in Kamerun möglich sein dürfte. Pseudotrochalus benitoensis n. sp. Länge 9, Breite 6 mill. Von Benito. Type 1103. Länglich oval, sehr dicht to- mentirt, braun, unten bereift. Das Kopfschild ist breit, schwach gerundet, der Vorderrand geht ohne Einbuchtung in den Seiten- rand über. Das Halsschild ist sehr kurz, das Schildchen breit, die Flügeidecken mit einfachen Punctreihen, die Hinterschenkel glänzend, breit, kurz eiförmig. Pseudotrochalus longithorax n. sp. Länge 8, Breite 5 mill. Von Benito. Type 1105. Oval, matt, dunkel gefärbt. Das Kopfschild ist kurz, vorn deutlicher gerandet als an den Seiten, sodass an den Ecken ein schwacher Absatz entsteht, fast auf der Mitte der Fläche steht eine grobe Borstenpunctreihe zwischen den dicht gerunzelten Puncten. Stirn und Halsschild sind dicht und deutlich punctirt. Das letztere ist sehr abweichend gebaut, indem es deutlich verlängert ist. Die Flügeldecken sind mit einfachen Reihenpuncten besetzt. Die Hinterschenkel sind wenig verbreitert, gleichbreit, dicht fein punctirt; die Hinter- 7 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. schienen sind wenig flach, mehr cylindrisch und gestreckt, die Borstengruppe am Aussenrande steht fast in der Mitte. Pseudotrochalus niger n. sp. Länge 9, Breite 6,5 mill. Von Benito. Type 1106. Oval, glänzend, schwarz, von robuster Form. Das Kopfschild ist breit, mässig vorgezogen, schwach gleichmässig gerandet, die Fläche ist kräftig, weniger dicht punc- tirt, nicht gerunzelt, in der Mitte mit leichter langlicher Erha- benheit. Das Halsschild ist dicht und gröber punctirt, die Ein- drücke an der Basis sind schwach. Das Schildchen ist spitz, dicht punctirt. Die Flügeldecken mit feinen Punctreihen, welche von parallel laufenden glatten Streifen eingefasst werden, die Zwischen- räume sind deutlich punctirt. Das Pygidium ist zerstreuter punc- tirt, an der Spitze zuweilen glatt. Die Hinterschenkel sind kurz oval glänzend, die Hinterschienen sind flach. Der Fächer des of ist länger wie der Stiel, das letzte Fächerblatt hat einen Längseindruck, welcher bei der Zählung der Fächerblätter täuschend wirkt. Pseudotrochalus congoanus n. sp. Länge 9, Breite 6 mill. Vom Kongo. Type 1107. — Oval etwas länglich, schwarz, der vorigen Art sehr ahnlich. Das Kopfschild ist breit, sehr kurz halbkreisförmig gerundet, grob runzlig punctirt. Das Halsschild ist kräftig und dicht punctirt, die Mitte der Basis tritt weniger vor, hier sind die Puncte nadelrissig. Die Flügeldecken sind wie bei zzger. Die Hinterschenkel sind wenig verbreitert, gleich breit, glatt wie die wenig breiten Hinterschienen. Der Fächer ist schmal ohne Eigenheiten. Camentidae. Brachymis crinitus n. sp. Länge 10, Breite 6 mill. 9. Type ııc8. Das Kopfschild ist vorn tief ausgerandet, glatt bis zum scharfen Querkiel, dann körnig runzlig punctirt bis zur fast verwischten Naht; die Stirn ist ebenfalls rauh punctirt, behaart. Das Halsschild ist an den Seiten in der Mitte gerundet vortre- tend, ziemlich dicht punctirt und abstehend behaart, ohne abge- setzte Streifen. Das Pygidium ist fein punctirt, ebenfalls abste- hend behaart. Die Hinterschenkel sind gleichbreit, glatt, glän- 8 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. ; 89 zend mit sehr dichter Borstenreihe neben dem Innenrande. Das Kinn ist schwach gewölbt. Die Fühler sind neungliedrig, der Fächer ist sehr klein mit 4 Blättern. — 4 Exemplare. — 2 Weibchen von denen das eine nur 8 mill. lang ist, ganz roth- braun gefärbt, ziehe ich zu derselben Art, obgleich sie völlig verschieden zu sein scheinen; aber bei näherer Betrachtung ergiebt sich auch nicht die kleinste Differenz in der Punctirung; so blei- ben also als Unterschiede nur Farbe und Grösse übrig, welche auch bei diesen Arten Schwankungen unterliegen. In den Archives entomologiques Tome II. 1858 p. 60, be- schrieb THOMSON die Gattung Drachymis nach einem männlichen Exemplar, welches neungliedrige Fühler und einen 5 blättrigen Fächer hatte, dessen erstes Glied kürzer als die anderen ist. Das Weib blieb unbekannt; ich beziehe die vorliegenden Exem- plare auf diese Gattung von deren bekannter Art, sie sich durch geringe Grösse und gleichmässige Punctirung des Halsschildes unterscheiden. Von Benito liegt mir ein Männchen vor, welches ich glaube auf D. pubens THoms. beziehen zu können; hier hat jedoch der Fächer 6 Blätter von denen das erste nur halb so lang als die übrigen ist. Es ist daher mit dem Wortlaut der Beschreibung nicht gut in Übereinstimmung zu bringen, auch wenn man das erste halbe Fächerglied als letztes Stielglied auffasst, von dem THOMSON sagt: »le quatrieme un peu angulé en dedans». Apocamenta nov. gen. Vom habitus einer Zmpecamenta ; der männliche Fühlerfächer hat 6 lange Blätter, der weibliche 4; das dritte Glied des Stieles ist deutlich verlängert, das Kinn ist flach, die Unterlippe ist abgeplattet; die Oberfläche mit einzelnen Borstenpuncten. Die kleinen Krallen mit breitem Hautlappen an der Basis. Apocamenta cameruna n. sp. Länge ıo, Breite 6 mill. o 2. Type 1100. Das Kopfschild ist vorn tief ausgebuchtet, glatt bis zum Querkiel, welcher vorn behaart ist, dahinter sehr fein, sehr dicht runzlig punctirt mit einigen, wenig auffallenden Borstenpuncten dazwischen. Stirn und Scheitel sind sparsam mit nadelrissigen Borstenpuncten besetzt. Das Halsschild ist an den Seiten gerundet erweitert, an der Basis fein und dicht punctirt, vorn mit zerstreuten groben Puncten besetzt, welche lange Bor- 9 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. stenhaare tragen. Das Schildchen ist glatt. Die Flügeldecken sind gleichmässig dicht, ziemlich kräftig punctirt, an der Naht und an Stelle der Rippen stehen kräftige Borstenpuncte. Das Pygidium ist dicht punctirt behaart, an der Basis mit einer (Juer- reihe kräftiger Puncte. Die Hinterschienen sind gleichbreit, glän- zend mit dichten Borstenpuncten und feineren Puncten. Die Hinterschienen sind gestreckt. Der Fächer des & ist deutlich länger als der Stiel, etwas gebogen, gleich schmal. Apocamenta n. sp. ® in einem einzelnen Exemplar, sehr defect, es hat an den Vorderschienen nicht das zweite, kleine Zähnchen, ist auf dem Kopf sparsam aber .grob punctirt, auf dem Halsschild sind die Borstenpuncte tief, die anderen Puncte sind wenig dicht, fast matt; auf den Flügeldecken fehlen die Reihenpuncte oder sind undeutlicher. Empecamenta variolosa Brsk., Stettiner E. Z. 1897. p. 100, welche ich nach weiblichen Exemplaren beschrieb, stelle ich jetzt zur Gattung Afocamenta. Hier unterschiedet sich varzolosa durch eine grob punctirtes Kopfschild, welches hinter dem Quer- kiel eine deutliche Erhabenheit hat, sowie durch das matter und spärlicher punctirte Halsschild von A. cameruna. A. variolosa ist auch von Benito bekannt geworden. Noch ein neues Genus möge hier angefügt sein: Pachychilecamenta nov. gen. Von gedrungener Gestalt, oben unbehaart; der Fühler ist ro-gliedrig, der Fächer des & hat 6 Blätter. (Q fehlt.). Das breite Kopfschild .wird von der Ober- lippe überragt (wie bei gewissen //eferonyx Arten); das Hals- schild ist kurz mit vorspringenden Vorderecken; die Flügeldecken ohne Rippen: die hinteren Schienenpaare mit schräg gestellten Borstenreihen (wie bei Camenta) die Vorderschienen stark zwei- zähnig; die Krallen mit Hautsaum, welcher nur die Spitze frei- lässt. Das Kinn ist flach. Die Gattung hat trotz ihrer auffal- lenden Eigenthümlichkeiten ihre verwandschaftlichen Merkmale zur Camenta-Gruppe bewahrt, steht jedoch bis jetzt durch die Bildung der Oberlippe isolirt da. Pachychilecamenta rufa n. sp. Länge 10, Breite 6 mill. œ. Von Benito; in meiner Samm- lung. Type 1101. Glänzend, Kopf, Halsschild, Beine und Unter- leib roth, die Fliigeldecken kastanienbraun. Die Oberlippe über- Io BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 91 ragt in ihrer ganzen Breite den Clypeus, dieser ist vorn leicht gerandet an den Seiten allmählig breit krämpenartig aufgeschla- gen, sehr fein punctirt. Die Naht ist fein erhaben, die Stirn ist flach, fein punctirt, die Augenkiele sind sehr kräftig. Das Hals- schild ist vorn in der Mitte deutlich vorgezogen, die Seiten sind stark gerundet mit wellenartig gepresstem, schmalem Rande (nicht gekerbt), sehr fein punctirt. Die Flügeldecken sind sehr dicht, stärker gleichmässig punctirt (ohne gröbere Borstenpuncte). Der ganze Hinterleib ist sehr dicht punctirt, fein behaart, der letzte Ring ist gröber punctirt, die Borstenquerreihen sind mässig kräftig. Die Hinterschenkel sind gleichbreit, glänzend glatt, mit dichter Borstenpunctreihe am inneren Rande und einer schwächeren Reihe am äusseren Rande. Die Hinterschienen sind von der Länge der Schenkel, durch die Stellung der Borsten sehr ausgezeichnet, an den mittleren Schienen springen dieselben aussen noch stärker hervor. Hinterbrust und Hüften sind sehr kurz und fein behaart. An den Fühlern ist das dritte Stielglied verlängert, das vierte sehr kurz; das erste Glied des Fächers ist halb so lang, das zweite Glied nur wenig kürzer als die anderen, der ganze Fächer ist kurz, fast etwas kürzer als der Stiel, schwach seitlich gebogen. Apogonidae. Apogonia Conradti KOLBE. 4 Exemplare. Apogonia cupreicollis BLANCH. 9 Exemplare. Apogonia virescens Duv. Das eine vorligende Exemplar ist 8 mill. lang, mit röthlich broncenem Glanz. Die Flügel- decken sind im ersten Zwischenraum nicht runzlig und schwächer punctirt als im zweiten und dritten Zwischenraum, Schizonychidae. Anartioschiza cameruna KOLBE. Annales de Belgique 1894. p. 569. in zwei Exemplaren. II 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Leucopholidae. Brachypholis Sjöstedti n. sp. Länge 14—17 mill., Breite y==-gemill:; 123640 Mype arse; Der D. Rothschildt Brsk. (Stettiner E. Z. 1898. p. 239) sehr ähnlich, dünner lanzettformiger beschuppt, mit deutlichen Spiegelflecken an der Basis des Halsschil- des und zwei grossen gleichartigen Flecken am Seitenrande der Flügeldecken. Das ——— Pygidium ist beim & ohne Erhebung, beim 9 mit einem starken Hocker an der Brachypholis Sjüstedti Spitze. Der Spitzenrand der Fliigeldecken Nip» ist beim ® weniger steil und weniger scharf abgesetzt als beim g. Pholidochris Sjöstedti n. sp. Länge 29, Breite 16 mill. Zwei @. Type 1110. In Grösse und Gestalt der Pholzdochris Preussi KoLBe (Annales de Belgique 1894. p. 563.) am ähn- lichsten, unter anderem durch die Bildung des Pygidium’s ver- schieden, welches bei der vorliegenden Art gleichmässig schwach gewölbt ist, ohne die zweihöckerige Erhabenheit an der Spitze, welche Ph. Preussi hat. Die Ph. Ouedenfeldti BrsK. (Berliner E. Z. 1892. p. 50) welcher sie ebenfalls sehr ähnlich ist, ist grösser, robuster, das Kopfschild hat feinere Puncte, der vorletzte Hinterleibsring ist hier gross und deutlich, grösser als der vorher- gehende Ring. Dunkel kastanienbraun, Kopf, Halsschild und Schildchen schwärzlich, matt, die Flügeldecken mit pruinösem Anflug, nur unten spärlich, die Brustmitte dichter behaart. Das Kopfschild ist kurz die Ecken sind breit gerundet leicht gerandet, in der Mitte unterbrochen, sodass die Oberlippe ein wenig vortritt, auf dem fein chagrinirtem Grunde stehen seitlich gröbere flache Puncte, Die Stirn ist gleichfalls chagrinirt, die seitlich stehenden Puncte sind etwas schwächer und erstrecken sich bis zur Mitte, werden aber hier ganz matt. Das Halsschild ist kurz, die Ecken sind abgerundet, der Vorderrand ist gleichmässig abgesetzt, die I2 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 93 Fläche ist leicht gewölbt, chagrinirt, nur an den Seiten mit dich- ten sehr grossen Puncten besetzt, der Seitenrand vorn schwach, hinten kräftig gekerbt, am Vorder- und Hinterrande sind sehr matte Puncte vorhanden. Das Schildchen ist kurz herzförmig, chagrinirt, mit einzelnen matten Puncten. Die Flügeldecken haben 3 schwache Rippen, von denen nur die erste deutlicher ausgebil- det ist, eine starke Seitenrandrippe und noch kräftigere Nahtrippe, welche nach der Innenseite bis etwa zur Hälfte ihrer Länge ge- runzelt ist; die Oberfläche ist deutlich chagrinirt, mit gleichmässig vertheilten Puncten besetzt, welche nur im ersten Zwischenraum und auch hier nur ganz schwach gerunzelt sind. Das Pygidium ist glänzend, breit dreiseitig, breit abgerundet, die Fläche ist leicht gleichmässig erhaben, äusserst fein chagrinirt, mit zerstreuten schwachen Puncten besetzt. Der auf seiner Mitte flach einge- drückte Bauch, dessen zwei letzte Segmente kurz und schräg geneigt sind, ist, bis auf die freibleibende Mitte, mit kurzen Härchen, die seitlich ziemlich dicht stehen, besetzt: die Puncte sind leicht nadelrissig. Die Hinterschenkel sind bis zur Mitte mit tiefen Puncten in denen Borsten stehen besetzt, die andere Hälfte ist sehr sparsam und schwach punctirt. Die schmalen Hinterschienen sind grob nadelrissig punctirt; die Endsporen sind wenig schlank. Das Krallenzähnchen ist kräftig. Die Hinter- hüften sind kurz anliegend, die Hinterbrust länger, dichter be- haart. Die Unterlippe ist tief eingeschnitten, an den gerundeten Ecken mit groben Borstenpuncten besetzt. Das letzte Glied der Maxillartaster ist länglich, aussen abgeplattet, das vorletzte ist kurz keulenförmig. Der Fächer ist ziemlich breit eiförmig, nicht ganz so lang als der Stiel, aber doch deutlich länger als die letzten 6 Glieder desselben. Wegen der Unterscheidung von den anderen Arten dieser Gattung, verweise ich auf die Übersichts Tabelle in der Stettiner E. 2. 1898. p. 242. Hierzu gehört offenbar ein 9, obgleich dasselbe einen habi- tuel sehr abweichenden Eindruck macht, besonders wegen der glänzenden, nicht gerippten Flügeldecken. Der Glanz derselben ist eine beim 9 häufige Erscheinung, während das Fehlen der Rippen nur durch anormale Bildung zu begründen sein würde, da solche beim & vorhanden sind. Bei Ph. Dohrni sind sie in A 13 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. beiden Geschlechtern sehr schwach ausgebildet, bei allen anderen Arten sind sie deutlich vorhanden. Ausserdem weicht dies 2 noch in folgenden Puncten von dem vorher beschriebenen & ab: Olkängenz 1, "Breite Tytania Unieum op Type rr ry Das Halsschild ist an den Seitenrändern viel schwächer ge- kerbt, die Puncte hier sind viel weniger erob und tief, im Gan- zen weniger auffallend als beim %. Die Flügeldecken weichen am stärksten ab, indem die Rippen auf ihnen fehlen; zwischen den zerstreuten fein eingestochenen Puncten, ziehen sich bis zur Mitte etwa, schräge Runzeln. Das Pygidium ist flach, sehr fein und zerstreut punctirt. Der Bauch ist nicht eingedrückt, der vor- letzte nicht verkürzte Ring ist quer gefurcht, die hintere Hälfte desselben mit nadelrissigen Puncten besetzt. Die Hinterschenkel haben eine starke Borstenpunctreihe und feine, etwas nadelrissige Puncte, welche auf der Mitte fehlen. Der grössere der beiden Endsporen an den Hinterschienen ist in der Mitte auffallend stark verbreitert, noch kräftiger als bei Ph. Ouedenfeldti, am Ende jedoch zugegespitzt. Die Fühler sind gestreckt, der Fächer ist gleichbreit, er ist so lang wie die 6 vorhergehenden Glieder, es liegt also eine nur geringe Geschlechtsdifferenz in demselben. Diese ist beim ® am stärksten ausgeprägt in den gegen die Spitze sehr verbreiterten Hinterschienen, in dem gewölbten Bauch und den stark verbreiterten Hinterschienensporen. Die nachfolgende Art reiht sich hier an: Pholidochris Helleri n. sp. o Länge: 27, Breite*1 3: Of Längei730;V Breite Ta, su Benito, von Herrn DonckieR in 5 Exemplaren erhalten. Type 1172. Wodurch sich diese Art auffällig von den anderen Gattungs genossen unterscheidet ist die behaarte Oberfläche, welche be- sonders auf dem Halsschilde in die Augen fällt. Von den an- deren Arten zeigt nur PA. Dohrni Quepr. sehr schwache Här- chen auf der Oberfläche, sie sind jedoch auf dem Halsschild im Gegensatz zu der vorliegenden Art, verschwindend. Auch in der Grösse und Gestalt schliessen sich beide Arten aneinander, unter- scheiden sich jedoch leicht dadurch, dass bei PA. Hellert beim o das letzte Bauchsegment in der Mitte nicht vortritt, das Py- gidium gewölbt und kurz abstehend behaart ist, beim Q das 14 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN, 95 Pygidium grob runzlig punctirt und an der Spitze leicht einge- driickt ist. Braun mit dunklerem Kopf und Halsschild. œ Kopfschild und Stirn sind grobrunzlig punctirt, das erstere ist vorn nur leicht geschweift. Das Halsschild ist chagrinirt, dicht punctirt mit kurzen Härchen, der Seitenrand ist schwach gekerbt, die Vorderecken nicht vortretend. Die Flügeldecken sind runzlig punctirt, die Rippen sehr schwach, in jedem Punct ein schwaches Härchen, das selten länger ist als die Punctgrube. Das Pygidium ist dicht fein punctirt mit sehr feiner kurzer Be- haarung. Der flach eingedrückte Bauch ist gleichmässig dicht kurz behaart. Hinterhüften und Brustseiten sind weich und kurz- haarig, die Brustmitte ist länger behaart. Die Hinterschenkel sind gleichmässig mit ziemlich kräftigen Puncten besetzt. Der Fächer ist breit, so lang wie die 5 vorhergehenden Glieder. © Das Halsschild ist deutlicher behaart; bei einem 9 ist die Behaarung nicht allein auf dem Halsschild sondern auf den Flü- geldecken und dem Pygidium viel kräftiger. Dies letztere ist grob runzlig punctirt. Der Fächer ist kaum kürzer als der männ- liche, breit eiförmig. Die Weibchen scheinen in der ganzen Gattung zahlreicher aufzutreten als die Männchen. Oligolepis! unguicularis n. sp. & Lange .19, „Breite. 20 mil; @ Länge 22,5, Breite 12 mill. Type HHS. co’ Rothbraun sammetartig mit dunklerem Kopf, Halsschild und Schild- chen; Schuppen und Haare gelblich. Das Kopfschild ist ziemlich gross, fast so lang wie der hinter der Naht liegende Kopftheil, mit abgerundeten Ecken, schwach ausgerandetem Vor- Oligolepis unguicularis derrand und weitläuftig mit lanzett- BRSK. Q. förmigen, zugespitzten Schuppen be- setzt. Die Stirn ist auf der Mitte kahl, im Kreise um diese 1 Herr Professor KOLBE, welcher dieser neuen Leucopholiden-Gattung den Namen gab, wird dieselbe auch beschreiben. 15 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. haarig, an den äusseren Rändern leicht schuppig. Das Halsschild ist schmal, der Vorderrand ohne abgesetzten Wulst, die Ecken nicht vortretend, der Seitenrand hinter der vorspringenden Mitte geschweift; die Mitte ist der Länge nach sehr schwach gekielt, beiderseits mit feinen rundlichen Schüppchen zerstreut besetzt, darauf folgt ein schuppenfreier Theil, dann ein Längsstreif klei- ner, ovaler, dicht gedrängter Schüppchen, dieser wird nach aussen wieder durch einen kahlen, schmalen Streif begrenzt, auf welchen der mit kleinen bis kleinsten runden Schüppchen mehr oder we- niger weitläuftig besetzte Rand folgt; der Hinterrand tritt vor dem Schildchen deutlich hervor. Das Schildchen trägt in der Mitte und an der Basis winzige rundliche Schüppchen. Die Flü- geldecken sind schmal gerandet, ohne Rippen, von den Schultern bis zur Spitze verläuft eine, besonders an der Basis deutliche, Furche, vor welcher sich noch der Ansatz zu einer zweiten pa- rallelen Furche befindet; die ganze Oberfläche ist mit winzigen rundlichen Schüppchen, von der Grösse derer auf der Mitte des Halsschildes, dünn bedeckt, die nur an der Basis sich zu unauf- fälligen Gruppen vereinigen, die Naht, zwei kleine dreieckige Flecke an der Basis und die Endbuckel aber freilassen. Das Pygidium ist kurz, abgerundet, fast dicht mit ganz kurzen Här- chen bekleidet die seitwärts länger sind. Der Bauch ist gleich- mässig mit rundlichen Schüppchen fast dicht bekleidet, die Spur einer Verdichtung der Schüppchen findet sich nur auf der Mitte des 2. bis 4. vertieften Bauchringes. Die Hinterschenkel sind gleichmässig fein und kurz behaart die Borstenpunctreihe an der innern Seite tritt nur sehr undeutlich hervor. Die schlanken Hin- terschienen sind körnig rauh punctirt, behaart, die beiden End- dorne sind schlank. Hinterhüften und Brust sind lang und dicht behaart, der Brustfortsatz der Hinterbrust ist klein, nach vorn leicht verjüngt. Die Krallen sind kurz gekrümmt. Die ro-glie- drigen Fühler sind ziemlich schwach, der breit eiförmige Fächer ist nicht länger als die vorhergehenden 6 kurzen Glieder. 2. Es weicht in mancher Beziehung von dem œ ab, nicht allein in der Grösse sondern auch durch die stärkere Beschup- pung. Die Schüppchen besonders auf dem Halsschild sind grös- ser, die gestreifte Zeichnung desselben kommt dadurch stärker zum Ausdruck. Auch auf den Flügeldecken sind die Schüppchen 16 BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 97 grösser, die kleinen Gruppen an der Basis treten deutlicher her- vor, ebenso die dunklen kahlen Flecke daselbst und auf dem Endbuckel, die gänzlich schuppenfrei sind. Die Bauchmitte ist gleichmässig gerundet ohne jene schwachen Schuppenflecken; der grössere der beiden Endsporen der Hinterschienen ist löffelartig verbreitert, zugespitzt. Der Fächer: ist kurz eiförmig breit. Der zweite Zahn der Vorderschienen ist hier sehr viel kräftiger als beim ©, der dritte fehlt auch hier und ist nur durch eine leichte Krümmung des Aussenrandes angedeutet. Oligolepis pygidialis n. sp. Lange ro, Breite-9)mill. , vev Unieum. Type 1114. Nicht sammetartig sondern pruinos schimmernd und in fol- genden Puncten von ©. umguzcularis abweichend; bei allgemei- ner grosser Aehnlichkeit, sind die Abweichungen oft tiberraschend gross, Schlanker, das Kopfschild ist stark concav vorn ohne jede Ausrandung, in seiner äusseren Stärke die Oberlippe fast doppelt so hoch überragend wie bei ©. unguicularis; die Mitte der Stirn ist fast kahl nur, mit vereinzelten winzigen Schüppchen bekleidet. Das Halsschild hat dieselbe Gestalt mit den in der Mitte vor- springenden Seitenrändern, die nach hinten geschweift sind. Die Mitte ist deutlich gekielt, kahl, daneben mit kleinen rundlichen Schuppen zerstreut bekleidet, zwischen der Mitte und dem Seiten- rande tritt eine etwas dicht beschuppte schräge Längslinie auf, welche im vordersten Drittheil eine breitere Schuppengruppe bil- det, die in einem deutlichen Eindruck steht. Die Flügeldecken sind leicht gerippt, die schräge Längsfurche ist nur schwach, die Basis zeichnet sich durch nichts, der Endbuckel durch starkes hervortreten aus. Das Pygidium ist zugespitzt, schnabelförmig aufgebogen, mit ganz winzigen, zerstreuten Punctschüppchen. Die ersten Bauchsegmente sind auf der Mitte nicht vertieft, das vor- letzte Segment ist in der Mitte des Hinterrandes fast halbkreis- förmig ausgeschnitten. Die Mitte der Brust ist kahler als die Seiten. Die Hinterschenkel sind weitläuftig matt punctirt, sehr kurz behaart. Die Krallen sind schlank, gestreckt. Die Vorder- schienen haben nur den Endzahn; der Fortsatz der Hinterbrust ist breit, abgestutzt. Der schwach eiförmige Fächer ist so lang wie die 6 vorher gehenden Glieder. Entomol. Tidskr. Arg. 24, H. 2 (1903). 17 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Die Bildung des Kopfschildes, der Vorderschienen, der Kral- len und des Pygidiums, geben dieser Art doch etwas von den Gattungscharacteren der vorigen Art abweichendes und nur die grosse Aehnlichkeit im übrigen Bau, hällt mich von einer gene- rıschen Trennung ab. Syntaxipholis nov. gen. leucopholidarum. In der Stettiner E. Z. 1898 p. 245 beschrieb ich als Pseudopholis kutluensts eine Art vom Kongo, ein Unicum, welchem die Fühler vollstän- dig fehlten und nur dieser Umstand hielt mich damals davon ab eine neue Gattung zu begründen. Jetzt liegen mir nun von dieser ausgezeichneten Art I qo und 3 2 von Benito (DONCKIER!) vor, welche mich veranlassen das Unterlassene nachzuholen und die neue Gattung zu kennzeichnen. Ohne Brustfortsatz; das Kinn ist breit mit schwacher Ver- tiefung vor der leicht dreieckig erhabenen Basis, die Oberlippe ist tief gebuchtet, zweilappig. Die Fühler sind ıo-gliedrig, das dritte Glied des Stieles ıst sehr schmal und sehr lang gestreckt, das vierte Glied sehr kurz, der Fächer beim Männchen 6-blättrig, beim 2 5-blättrig, beide nicht verlängert, die Vorderschienen sind kräftig dreizähnig, die Krallen sind kurz, kräftig mit starkem, leicht gebogenem Zahn in der Mitte und winzigem Basalzähnchen. Das erste Tarsenglied ist beim cf gestreckt, beim 2 verdickt. Oberfläche fast schuppenfrei, die Brust behaart. Type ist: Pseudopholis kuiluensis Brsk. Stettiner E. Z. TD PDA, — Die von SJöstepr heimgebrachte Melolonthiden-Sammlung, die 24 Arten in 101 Ex. umfasst, gehört dem Naturhistorischen Reichsmuseum in Stockholm. Potsdam, 19. Dec. r902. 18 99 ENTOMOLOGISKA FORENINGENS HÔGTIDSSAMMAN- TRADE A GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 14 DECEMBER 1902. Som vanligt inleddes sammanträdet med justering af proto- kollet fran nist föregäende sammankomst. I tur att afga fran sina befattningar inom Föreningen voro nu ordföranden, prof. AURIVILLIUS, styrelsemedlemmen direktör G. HoLMERZ och suppleanten i styrelsen landtbruksinspektören A. LYTTKENS, hvilka alla atervaldes. Till revisorer för nästa ar ätervaldes apotekare H. ENELL och grosshandlare K. Knutson, till revisorssuppleanter fotografen E. ROESLER och konservator C. ©. Rorn. Den senare återvaldes ock till klubbmästare. Ordföranden anmälde därpå, att hälsningsbref med anled- ning af högtidsdagen ingätt frän major Cr. GRILL, och att frän honom öfverlämnats en gafva af 50 kronor till »CLAES GRILLS stipendiefond. » Fil. lic. EINAR WAHLGREN höll sedan ett utförligt, med in- tresse ähördt föredrag »Om insekternas sinnesförnimmelser, hvar- under han, i hufvudsaklig anslutning till den uppfattning, den schweiziske biologen FOREL gjort gällande senast i sitt arbete »Sensations des Insectes», sdkte genom referat af FORELS och andras iakttagelser och experiment göra sannolikt, att de flygande insekterna hufvudsakligen orientera sig genom synförnimmelser och synminnen, att de genom dessa ledas till blommorna och ej genom luktförnimmelser, såsom några forskare, bland andra PLATEAU, anse, samt att de flygande insekternas synskärpa 1 all- miinhet är tillräcklig, för att dessa rätt noga skala kunna be- döma afstånd och storlek, form och färg. I några fall, särskildt I 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. hos nattfjärilar och asinsekter, vore luktförnimmelser den dirige- rande kraften, och hos t. ex. myrorna hade luktsinnet nätt en rent af ofattbar höjd af fulländning och vore det hufvudsakhga orienteringssinnet. Beträffande hörseln vore denna hos insekterna, trots talrıka experiment, längt ifrän konstaterad. Att insekterna äga smak- förnimmelser hade i vissa fall med säkerhet kunnat bevisas; likaså vore förekomsten af berörings- och temperatursensationer obestridlig, medan däremot smärtförnimmelser sannolikt vore myc- ket svaga. Slutligen antydde föredraganden möjligheten af, att det mysti- ska s. k. direktionssinnet, som ansetts hjälpa en del insekter att i likhet med brefdufvorna på långa afstånd hitta vägen hem, kanske ej vore något speciellt sinne utan endast berodde på dessa djurs förmåga att begagna minnen af andra sinnesförnim- melser, särskildt synförnimmelser. Efter föredraget uppstod en längre diskussion, i hvilken del- togo kapten KULLBERG, landtbruksinspektör LYTTKENS, doktor BÄCKSTRÖM, professorerna AURIVILLIUS, LAMPA och SJÖSTEDT samt byrächefen MEVES. Bland andra intressanta yttranden, som härunder framkommo, kan exempelvis nämnas prof. AURIVILLIUS anförande om »sväng- kolfvarna» hos de tvåvingade insekterna, och hurusom dessa organ måste anses såsom säte för något särskildt sinne, ej såsom »jämn- viktsorgan»; hans och prof. LAMPAS inlägg i frågan om insekter- nas känslolöshet för smärta, bevisad bland annat därigenom, att myggor, på hvilka en mer eller mindre stor del af bakkroppen för- siktigt afklippes, ändå, och till och med mycket längre än eljest, fortsätta att suga blod, oaktadt detta då icke kan stanna i deras kropp o. Ss. v. Härefter lämnade byrachefen J. Mrves en »Ofversikt öfver nunnans massupptridande inom Sverige aren 1898—1902». Af de undersökningar, som under den allra senaste tiden ägt rum, kunde man sluta, att faran for nunnans härjningar vore Ofver- vunnen. Härjningstrakterna hade varit följande: Sommaren 1898 befanns en intensiv härjning i full gang pa Vira och Stafsjö bruksägendomar 1 södra Södermanland. Den 2 , TRYBOM: ENTOMOL, FOREN. SAMMANTRÄDE D. 14 DEC. 1902. ‘IOI hade da säkerligen redan pagatt i flera ar utan att uppmärk- sammas, ty en pa hösten företagen undersökning visade, att fjäriln äggbelagt ej mindre än omkring 17,820 tunnland skog, omfat- tande åtskilliga egendomar och några häradsallmänningar, samt sträckande sig äfven öfver delar af Östergötland ända till Brå- vikens närhet. Omkring 1,410 tunnland skog var redan för- därfvad. Arbetet mot insekten, hufvudsakligen limning, börjades varen 1899 och fortsattes 1900 och 1901; ar 1902 behöfde intet vidare ätgöras, ty härjningen var üfvervunnen, utan att i det hela taget dess område ökats. År 1899 äggbelade nunnan 56 tunnland af kronodomänen Ålsta, omkring 23/, mil öster om Viråområdet, nordväst om Ny- köping. Granarna afverkades; den omgifvande skogskanten lim- mades våren 1900, och därmed var insekten tillintetgjord. Samma sommar, 1899, varsnades nunnan i massor jämväl på Björksunds och angränsande egendomars skogar, omkring 47/2 mil fran Vira och 17/2 mil öster om Nyköping. Cirka 1,214 tunnland voro då redan äggbelagda, och 53,; tunnland förstörda. Limning användes äfven här, i den mån sådant tilläts, under åren 1900—1902. År 1901 ökades området något, men 1902, hvilket år full handlingsfrihet vanns, befanns på senhösten, att larvpesten flacheri utbredt sig öfver hela området, hvarför säker- ligen ingen fjärilsutveckling här behöfde befaras, hälst som flyg- tiden här började först mot slutet af september, och höstnätter- nas låga temperatur hindrade fjärilarna från att söka nya trakter för äggläggningen. År 1899 uppträdde nunnan i afsevärdt antal äfven i tall- skog på egendomen Trolle-Ljungby i Skåne. Följande vår före- togs limning, och sedan var insekten, som ej trifves på tall, borta. År 1901 befunnos cirka 236 tunnland af den till Tullgarns kronopark hörande Askön äggbelagda; granskogen afverkades, i hyggesgränserna limmades, och därefter ägde ingen märkbar fjärilsutveckling rum. Samma år, 1901, upptäcktes nunnan inom ett vid Mälaren beläget skogskomplex å Fiholms fideikommissegendom samt en närbelägen, egendomen Edeby tillhörig skogstrakt i Söderman- land. Å den förra fälldes endast granarna; 1902 syntes massor 2 d 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. af larver pa de kvarlämnade tallarna, som angrepos starkt, men ej lifsfarligt, och därpå dogo alla nunnelarver i flacheri. Pa Edeby afverkades all skog, och därmed var naturligtvis nunnan tillintetgjord. Härförutom bemärktes nunnan aren 1898—1902 äfven pa andra ställen i landet, exempelvis a Stockholms Djurgard och pa Vermdön, men i sa ringa mängd, att bortplockning af fjärilar jämte proflimning här voro nog att halla henne inom tillbörliga gränser. Sedan talaren därefter redogjort for de olika sätt for nun- nans bekämpande, hvilka under skilda förhällanden visat sig vara mest effektiva, meddelade han, att statens »krigskostnader», in- beräknadt utgifter för administration, vetenskapliga undersöknin- gar, publikationer och reseersättningar, hade under dessa 5 är uppgätt till i rundt tal 312,300 kr., hvaraf ensamt under är 1899 -—— det första egentliga stridsaret — 216,516 kr. 10 öre. Professor YNGVE SJÖSTEDT lämnade slutligen intressanta till- lägg till ett föregående anförande »Om svampodlande termiter och myror». Till Riksmusei entomologiska afdelning från Filip- pinerna ankomna prof på termitbon äfvensom själfva insekterna förevisades. I sammanhang härmed yttrade sig Föreningens ordförande. Filip Trybom. 103 Revisionsberättelse for ar 1902. Undertecknade, utsedde af Entomologiska Foreningen att granska För- eningens rikenskaper, fa efter verkställdt uppdrag afgifva följande revisions- berättelse för ar 1902. Ställningen i allmänna kassan framgär af följande öfversikt: Debet VESRDNEREE TREND UG ON ee er Bee EN 285: 32 Inkomster : Erin ag 20, wansafsriter ton NOO2 RE 1,572: — Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» ___ 1,000: — D:o för publicering af BENGTSONS »Biologiska undersöknin- DATENT AN Fra = 2 Sat sen ei» 400 — bentorochaurdelninsga aktieri ne 0 el tase eee nen 682: 16 Behällning a sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar (däri inberäknadt utdelning i Samson & WALLINS konkurs) .....- 202: 18 FRE separeras. tüblipteket 2.008. m na an 150: — RO ERNST Re ee N qu eee ee 37 10 SIR Gail LedoOcOrdne nes et se a dn fen oda ee u ee 75: 40 Summa kronor 4,370: 16 Kredit. Utgifter : Af 1901 ars behållning omfördt till OSKAR SANDAHLS fond ...... 200: — Framställandet af argang 1902 af tidskriften och häftet 12 af »Uppsatsers te prakuske, entamoloeip zer ne eee ee oe oe 3,3017 65 Wesandnıng- at tidskmiten till noch utlandet >... 0. seon 25427 ERFIDOrUSKOStHaceIZe ee ee m Be ee nen ena ee 22: 98 För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring) .._..--.---.----- 364: 37 BDzesammankomsieruas ae m Er as + pm ne ren Fic eo he Vandrinssstipendien fon’skolungdom 222.22... Me en 86: 34 LOUNGE: oko) RE eae le el Lean NR NE nen Ir, 55: 94 Summa kronor 4,370: 16 Af Föreningens fem fonder hafva tvä, nämligen A. F. REGNELLS fond och P. F. WAHLBERGS fond under äret ej undergätt nägon förändring. Ständiga ledamöters fond har vunnit en tillökning af 100 kr, och Oskar SANDAHLS fond af kr. 302: 28 dels genom gäfvor af professor LAMPA kr 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 75: — och fiskeriinspektôren TRYBOM kr. 27: 28, dels genom öfverföring frän allmänna kassans behällning fran föregäende är. Räntorna frän dessa fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan till utgifters bestridande. CLAES GRILLS stipendiefond har ökats, dels genom försäljningsmedel för GRILLS »Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning öfver Macro- lepidoptera med kr. 56: 88 (däruti inberäknadt utdelning i SAMSON & WAL- LINS konkurs kr. 8: 48), dels genom gäfvor af major GRILL 100 kr. och professor SJOSTEDT 25 kr., dels ock genom fondens egna räntor kr. 53: 24, eller tillsammans kr. 235: 12. Föreningens tillgångar utgjorde vid årets början: > [=] > >. = ASTER. AREGNELUS fond 12 ¥en. ee UR ARR EPA TER ee 2,000: — Real AWAHEBERGS sfondi torte tS = eee or ER 2,000: — Stan tea Ie dam 6 ters ist Om Cee EEE 3,100: — OSRARSSANDAHTES Tom: ss. Sa Men Re es 6,373: — CinmsAGRILUS=stipendietonds = 2 nee ee 1,280: 04 BERLIN ss allmannaykassan en EEE 285: 32 Summa kronor 15,038: 36 samt vid årets slut: AY EO REGNELLS fom to Se ee ee ee PS ie ey et See eae 2,000: — PR ZWAHTBERES MONA nme ee en et Re LE TER 2,000: — Standıras LE AMOTETS MONT Re ee LEER 3,200: — OSKARSSANDAHES Ton de = RE RARES 6,675: 28 ELABSLGRITESBSUPENGNE TOT EEE L552 LO Summa kronor 15,390: 44 hvarifrän afgär Allmänna kassans skuld Sa tea aot et eee 75: 40 hvadan tillgangarne utgjorde Kronor 15,315: 04 Härtill kommer Föreningens ytterligare ökade och för Föreningens medlemmar tillgängliga bibliotek, åstadkommet genom bokinköp och gåfvor samt ej minst genom utbyte af entomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra Föreningar i utlandet, Biblioteket jämte lagret af egna förlagsartiklar är brandförsäkradt för 30,000 kronor. Ledamöterna, i hvilkas led under senaste åren döden skördat många offer, voro enligt matrikeln vid 1902 års utgång till antalet följande: Hedersledamöter, 1:a klassen et Pe. ee Paes AI (0) D:o 2:a Hy | a en EN 2 12 Korresponderande ledamöter i utlandet _-_...-...-.--------------- 12 Ständiga”ledamater,/korporationen pe zn au 4 D:o DOESONET ef 2 avd LIE ee 179557 Transport 45 to ENELL & KNUTSON: REVISIONSBERATTELSE FOR AR 1902. 105 Transport 45 Arsledamöter i. Syerigey korporationer...__.....-.....------- 10 D:o » TT SON PS SE ar ne an 2. 221 231 D:o i Norge, GED: LT EE Oe sen NS Te nn II D:o i Finland IOs fe zs EI ee 2 21.212240: 14 D:o IDEE ee TO jey cs RE EE RER TA 4 Summa 305 Af ärsledamöterna i Sverige voro 2 befriade fran ärsafgift. Allminna kassans medel voro, i den man de löpande utgifterna det med- > räfvo, insatta i Stockholms Handelsbanks och Stockholms Intecknings-gar.- g 1 oO” > aktiebolag samt därä upplupna räntor tillgodoförda kassan. Fondernas medel voro vid ärets utgäng placerade salunda: A. F. REGNELLS fond: 2 pref. aktier a 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag P. F. WAHLBERGS fond: 2 pref. aktier a 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag............ 2,000: — ee ar 2,000: — Ständiga ledamöters fond: I pref. aktie a 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag 1,000: — Stockholms Pantaktiebank, deposition 2 2,200: — 3,200: — OSKAR SANDAHLS fond: Stockholms Pantaktiebank, deposition Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolag, kapitalrikning 3,760: 53 Stockholms Handelsbank, sparkassa ..........- geese see 14: 75 6,675: 28 CLAES GRILLS stipendiefond: Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, sparkassa_________...._....... WSS 6: Summa kronor 15,390: 44 Föreningens värdehandlingar, äfvensi den af kassaförvaltaren ställda säkerheten, en obligation ä 2,000 kr. i Stockholms Intecknings-garanti-aktie- bolag, äro i öppet förvar hos sistnämnda aktiebolag, enligt dess för oss företedda bevis. Räkenskaperna äro förda på ett omsorgsfullt och noggrant sätt, inkomst- och utgiftsposter verificerade och behållningarne öfverensstämmande med riken- skaperna, hvadan vi fa tillstyrka full och tacksam decharge för styrelsen och skattmästaren under ar 1902. Stockholm den 27 februari 1903. H. G. O. Enell. Knut Knutson. [#7] 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ZWEI NEUE AFRIKANISCHE HETEROCEREN BESCHRIEBEN VON CHR. AURIVILLIUS. Phiala nigrolineata n. sp. — Flavo-ochracea, tegulis alis- que niveis, tibiis nigrolineatis, tarsis nigroannulatis; alis anticis supra costis 1—8 plus minus distincte nigrolineatis, infra flave- scente-albis, plaga magna subapicali in areis 5—7 sita nigro- fusca costisque 2—8 infuscatis ornatis; alis posticis supra ni- veis, costis 3—6 ad marginem sæpe tenue nigris, infra flavescen- te albis costis flavidis; ciliis supra flavoalbidis, infra pallide flavescentibus — Long. alar. exp. 47—54™™- Togo: Bismarckburg (CoNRADT) und Congogebiet: 6 S. Br.: 22-—26 6. L. v. Gr. (POGGE) — Museum Berolinense et Holmiæ. Die acht mir vorliegenden Stücke weichen von einander nur durch die mehr oder weniger entwickelte schwarze Färbung der Rippen ab. Diese Art scheint mit der S7zbolepzs odites SCHAUS, welche vielleicht auch eine P/za/a ist, nahe verwandt zu sein Chrysopoloma nivea n. sp. — co: Argenteo-nivea, anten- nis flavescente-albidis, vertice ochraceo-piloso, palpis extus nigro- lineatis, coxis, tibiis tarsisque anticis flavescentibus; tarsis po- sterioribus apice levissime flavescentibus; alis utrinque niveis argenteo-micantibus, anticis utrinque margine costali anguste atro et linea parum obliqua discali fusco-nigra, infra puncto discali nigro; posticis supra linea recta obliqua discali, infra puncto discal et linea angulata submarginali nigrofuscis ornatis. — Long. alar. exp. 32mm. Kamerun: Bipindi (ZENKER) — Museum Berolinense. Eine sehr schöne, an einer Cavzrza oder einer Redoa erin- nernde Art. 107 SALLSYNTARE COLEOPTERA. IV. Fran Stockholmstrakten. Philydrus coarctatus GRrEDL. Sthlm (Skanstull) april 1901. Lathrobium punctatum ZETT. Sthlm (Gustafsberg) vid vat- ten, 24 aug. 1902. Amischa extlis Er. Sthlm (Skanstull) under stenar, april 1902. Mycetoporus brunneus Marsu. v. Öbrmaculatus Lac. Sthlm (Skanstull) maj 1902. Omalium littorale Kraatz. Sthlm (Skanstull) 1 ex. funnet vid stranden af Årstaviken på kadaver, maj 1901. Ptenidium turgidum Tuoms. Sthlm (Albano) 1 ex. 8 sept. 1902. Scaphisoma assimile Er. Sthlm (Skanstull) pa trädsvamp, juni 1901. I Grits Cat. Col. upptages ej denna art som svensk, trots att pa Riksmuseet förvaras ıo ex. af densamma, däraf 9 tagna 1 Skane (THoms., ROTH, Bou.) samt 1 pa Gotland (Bon.). Arten ar äfvenledes anträffad i Mölndal af I. B. Ericson. Till- läggas kan, att äfven SeıpLitz uti Zaun. Balt. ed. II upptager arten som svensk. Epurea abietina J. Saute. Sthlm (Albano) ı ex. funnet under häfning, aug. 1902. Ny för Skandinavien. Cytilus auricomus Durr. Sthlm (Skanstull) 1 ex. funnet vid sidan af ett dike, 6 maj 1902. Ny för Skandinavien. Geotrupes spiniger MarsH. Västra Rönnholmen 1 ex., 24 sept. 1902. Microcara Bohemani MANNH. Sthlm (Skanstull) pa Salix, 19 aug. 1902. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Tomicus villosus FABR. Sthlm (Albano) under tallbark, 21 aug. 1902. V. Fran Oland. Dyschirius chalceus Er. Ol. (Stora Rör) under tång pa stranden, 2 juli 1902. Amara patricia Durr. Ol. (Vipetorp) 31 juli 1902, Gaurodytes clypealis Tuoms. Ol. (Vipetorp) 4 ex. tagna i ett dike, 12 juni 1902. Philonthus intermedius Lac. Ol. (Vipetorp) i hästspillning, juli 1902. Phitonthus varius Gywn. var. bimaculatus Er. Öl. (Vipe- torp) tillsammans med föregäende art. Bisnius procerulus Grav. Ol. (Borgholm) 1 ex. funnet pa en trottoir vid Storgatan, 10 juni 1902. Microsaurus cruentus Ov. Ol. (Halltorp, Vipetorp) under almbark, juli 1902. Stenus aterrimus Er. Ol. (Vipetorp) 4 ex. hos Formica Fufa, 12° juli’ 1902. Oxypoda humidula Kraarz. Ol. (Vipetorp) I ex., juli 1902. Ny för Skandinavien. Thectura cuspidata Er. Öl. (Halltorp) 6 ex. under ekbark, 29 juli 1902. Bledius opacus Brock. Ol. (Vipetorp) 1 ex. erhållet under hafning, 11 juni 1902. Geodromicus plagiatus Far. Ol. (Rälla), förekom i tusen- tals ex. under stenar och täng utmed hafsstranden pä en sträcka af mindre än 15 meter. Ej ett enda ex. päträffades pa nagot annat ställe af kuststräckan St. Rör— Halltorp, som jag i det närmaste undersökte. Ptenidium punctatum Gyur. Ol. (Borgholm, St. Rör) under tång på stranden, juli 1902. Meligethes Hoffmanni Rerrrer. Ol. (Vipetorp) ı ex. er- hallet under hafning 1 gräset, juli 1902. Ny för Skandinavien. Amphotis marginata Fasr. OL (Halltorp) juni 1902. Före- kom 1 hundratals ex. vid rötterna af tvänne ekar pa och under den löst sittande barken i förtrolig sämja med Laszus fuligu- 2 MJOBERG: SALLSYNTARE COLEOPTERA. 109 nosus. Denna myrart var pa samma ställe sa talrik, att den nästan helt och hallet öfvertäckte sina skyddslingar och visade pa allt sätt sin ilska Ofver att blifva beröfvad dem. Arten förut antecknad fran Oland. Cytilus auricomus Durr. Ol. (Rälla) 1 ex. funnet under tang, 3 juli 1902. Pa samma lokal antriffades äfven C. serzceus FORSTER. Abraeus globulus Creutz. Öl. (Vipetorp) allmän uti häst- spillning, juni, juli: 1902. De till detta släkte hörande arterna lefva enligt THOMSON uti trädsvampar. Copris lunaris L. Öl. (Vipetorp), var under hela somma- ren ytterst allmän uti hästspillning och syntes nästan fullständigt hafva undanträngt Geofrupes stercorarius \.., som var mycket sällsynt. Under min vistelse på Öland påträffade jag af denna art blott 9 ex. Corticaria crenulata Gyuu. Öl. (Rälla) under tang på stran- den, 3 juli 1902. Corticaria fuscula Gy. var. trifoveolata Revı. Öl. (St. Rör) under tang, 2 juli 1902. Varieteten ny för Skandinavien. Cryptophagus labilis Er. nec THoms. Ol. (Halltorp) ett trettiotal ex. funna under svampig ekbark, 27 juli 1902. Ny for Sverige. Denna art är oriktigt angifven som svensk. Pa Riksmuseet förvaras 4 ex. af Cryptophagus labilis THoms., där- af 3 ex. tagna i Skane af auktorn och 1 ex. i Stockholm af Meves. I den tron, att denna THomsons art är identisk med labilis Er., hämtar major GRILL, som genomgått ifrågavarande samling i och för antecknande af fyndorter för » Catalogus Coleo- plerorum», sin uppgift om fyndorterna for Zabzlis Er. fran eti- ketterna pa ifrågavarande 4 ex. Emellertid äro dessa båda med samma namn försedda arter ingalunda identiska, utan väl skilda fran hvarandra. Den af mig funna arten är den rätta /adz/zs ER., den THomsonska arten däremot är blott en form af den rätt mycket varierande #z/osus GYLL., och utgår sålunda uppgiften, att /abzlzs Er. blifvit funnen i Skåne och Stockholm. Prof. J. SAHLBERG, som godhetsfullt granskat de båda arterna, är af sam- ma mening och meddelar dessutom, att senare författare varit af den äsikten, att THomson under detta namn beskrifvit den rätta labilis ER. [077 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Ephistemus globosus Warrrz. Ol, (Rälla) under tang pa stranden, 3 juli 1902. Melasis buprestoides L. Ol. (Halltorp) 1 ex. funnet i ut- sipprande eksaft, 30 juni 1902. | Dasytes rugipennis VHoms. Ol. (Vipetorp, Ekerum) under hafning, 14 juni 1902. Omophlus Amerine Curtis. Öl. (Rälla) 1 ex. taget under flykt i ett sandigt och soligt skogsbryn, 18 juni 1902. Nytt genus och species för Skandinavien. Aypulus quercinus Quens. Öl. (Halltorp) ı ex. pa en pa ek växande trädsvamp, 17 juni 1902. Smicronyx politus BoHem. Öl. (Vipetorp) 1 ex. under häf- ning 1 gräset, juni 1902. Hylastes (Hylastinus Beper) trifolii Mürr. Öl. (Vipetorp) 1 ex. funnet under hafning 1 gräset, 13 juli 1902. Ny for Skan- dinavien. Tomicus monographus Fapr. Ol. (Halltorp) spridda ex. uti eksaft och under ekbark, juni, juli 1902. Uppgifves af Pay- KULL förekomma i södra Sverige, men svenska ex. finnas ej 1 någon samling förvarade. Longitarsus thoracicus ALLARD. Ol. (Ekerum) under håf- ning, juli 1902. Longitarsus rubiginosus Foupr. Ol. (Ekerum) tillsammans med föregäende art. De flesta af de för landet nya arterna hafva varit till pä- seende hos prof. J. SAHLBERG, Helsingfors; Meligethes- och Ay- lastes-arten ha dessutom gjort en tur till E. Rerrrer, Paskau. Stockholm, febr. 1903. Eric Mjöberg. ——s22 PLE PINE NEUE CASSIDE AUS BIRMA. VON Dr. FRANS SPAETH. Sindiola (Aspidomorpha) parallelipennis n. sp. 7: Oblongo- ovata, sat convexa, nitida, luteoflava, elytris macula parva com- muni in medio vittaque in disco exteriore longitudinali, ante apicem ad suturam ducta et pone medium ramulum in protectum emittente nigris; prothorax haud transverso-ellipticus, latitudine vix dimidio brevior, angulis late rotundatis, supra remote et obsolete puncta- tus; elytra prothorace dimidio latiora, humeris late rotundatis, sat prominentibus, latitudine fere duplo longiora, basi minime retusa nec gibbosa, profunde, minus regulariter punctatostriata, intersti- tiis laevibus, angustis, 2 et 4 magis elevatis; protecto convexo intus deplanato, extus deflexo, marginato, punctis sat crassis nec profundis obsito. Long.: romm., lat. 7™™- Hab.: Birma. Länglich viereckig, glän- zend, gelbroth mit schwarzer Zeichung der Fliigeldecken. Kopfschild dreieckig, mässig hoch über die Stirne erhaben, ohne Stirnlinien, glatt, glänzend, in der Mitte mit einem seichten Grübchen. Fühler bis zu den Schulterecken reichend, kräftig; das 3. Glied um die Hälfte länger als das 4. und mehr als doppelt so lang als das 2.; Halsschild ziemlich klein, schwach quer-elliptisch, am Vorderrand viel stärker als am Hinterrand gerundet, so dass die vollständig verrundeten Ecken hinter der Längsmitte liegen; die Oberseite ist glänzend, mit sehr feinen und zerstreuten Pünchtchen besetzt; das durch eine seichte Bogenlinie abgesetzete breite Vordach ist flach ausgebreitet. Schildchen gleichseitig dreieckig. Die pa- rallelen Flügeldecken sind fast zweimal so lang als breit und um die Hälfte breiter als der Halsschild; die Schulterecken sind breit verrundet, treten weit vor das Schildchen nach vorne vor und ebenso seitlich über die von ihnen im rückwärtigen Teile I 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. eingeschlossenen Halsschild-Ecken hinaus; die Scheibe ist stark gewölbt, tief, weniger regelmässig punktiert-gestreift, die Zwischen- räume sind schmäler als die Punkte, gewölbt, glatt, der 2. und 4. rippenförmig erhöht, die äusseren durch die hohen Quer- brücken der tiefen Punktgruben unterbrochen und undeutlich; der 2. sendet zur Höckerstelle einen dicken Ast; vor diesem ist das Basaldreieck eingedrückt, ohne dass ein eigentlicher Höc- ker vorhanden ist; die 10. Punktreihe mit tiefen Gruben; das von derselben abgesetzte Seitendach ist sehr stark gewölbt, so dass es vorne in seinem innen Teil fast horizontal ist, aussen aber sehr: steil abfällt: vor und hinter der Schulterbeule und neben der Seitendachbrücke ist es innen tief eingedrückt; es ist mit ziemlich groben, aber seichten Punkten besetzt. Die schwarze Zeichnung der Flügeldecken besteht aus einem sehr schmalen Basalrand, der vom Schildchen bis zur Schulterbeule reicht, einem grösseren gemeinsamen, aber durch die erste Punkt- reihe beiderseits durchbrochenen Flecke hinter der Höckerstelle, je einem sehr kleinen Punkte auf dem 1. Zwischenraume weiter hinten und einer breiten Längsbinde am Aussenrande der Scheibe; sie beginnt hinter der Schulterbeule, reicht daselbst von der 6. bis zur 10. Punktreihe, verbreitert sich in der Mitte für ein kurzes Stück bis zur 4. Punktreihe, wendet sich vor der Spitze zur Naht, längs deren sie schmal zur Spitze geht; hierbei bleibt aber anfangs noch der Nahtkiel hell; nach aussen entsendet sie hinter der Mitte einen Ast auf das Seitendach. Die vorliegende Art weicht von allen bekannten Aspidomorphen durch die parallelen Flügeldeckeg, deren Schulterecken tief buchtig vorgezogen sind und die den kleinen Halsschild bis zu seinen Seitenecken umschlissen, ferner durch den erhabenen, aber mit abrerundeten Kanten abfallenden Kopfschild sehr bedeutend ab; ich errichte auf sie das Subgenns ‚Sz»diola. Das Proster- num ist vor den Vorderhüften gewölbt, an der Basis lanzettförmig mit einem seichten Mittelgrübchen; der Vorderrand fällt an den Seiten sanft ab. Die Klauen haben innen 4, aussen 2 Kammzähne; din Schienen sind aussen nicht gefurcht. Der Penis des g' ist der Spitze nach vorne umgebogen, querabge- stutzt, zu beiden Seiten der Abstutzung leicht ausgerandet. Von dieser interessanten Art wurde mir von Herrn Professor D:r YNGVE SJÖSTEDT ein œ aus dem Stockholmer Reichsmuseum zur Beschreibung mit- geteilt; dasselbe trägt die Etiquetten »Birma-TARNIER». to BIDRAG TILL EN STATISTISK UTREDNING ANGA- ENDE ORSAKERNA TILL »HVITAX» PA ANGS- GRASEN I FINLAND! AF ENZIO REUTER. I ett ar 1900 utkommet arbete? har jag nedlagt resultaten af mina hufvudsakligen ar 1899 anställda undersökningar angä- ende orsaken till uppkomsten af s. k. »hvitax» pa ängsgräsen i Finland. Somrarne 1900 och 1901 hafva dessa undersökningar fortsatts och därvid åtskilliga nya rön gjorts. En sammanställ- ning af de under treärsperioden 1899—ı901 vunna resultaten torde erbjuda ett visst intresse för den praktiske entomologen, redan pa den grund, att denna sammanställning veterligen är den första, där ett försök blifvit gjordt till en mera ingående stati- stisk utredning angäende de särskilda djurarternas andel i alst- randet af hvitax pa vara ängar. Innan jag öfvergär till denna jämförande betraktelse, må till först förutskickas nagra allmänna anmärkningar beträffande själfva den sjukdomsföreteelse hos gräsen, som här är fräga om. I sin typiska form karaktäriseras densamma därigenom, att axen, resp. vipporna, helt och hället, i regeln jämte själfva strået ofvanom den ôfversta eller näst öfversta ledknuten, i förtid ? Föreliggande uppsats utgör en obetydligt tillökad redigering af ett föredrag, hället af undertecknad vid det Nordiska naturforskare- och läkare- mötet i Helsingfors den 11 juli 1902. ? REUTER, Enzio, Uber die Weissährigkeit der Wiesengräser in Fin- land. Acta Soc. F. Fl. F. XIX. 1900, N:o 1. Entomol. Tidskr. Årg. 24. H. 2 (1903). I 8 II4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. gulna och vissna bort, utan att växten till det yttre företer några synliga angrepp. Dessa ôfversträn kontrastera skarpt mot den fortfarande fullkomligt friskt gröna nedre delen af gräsplan- tan, likasom äfven mot de öfriga på fältet växande oskadade blomställningarna. Denna typiska, totala form af hvitax föror- sakas genom delvis olikartade angrepp af särskilda djurarter å något ställe af strået, vanligen ofvanom den öfversta eller någon af de- öfversta ledknutarna (culmala angrepp); i det stora fler- talet fall lossnar det gulnade öfverstrået lätt ur bladslidan, när man drager i det. Den andra, mindre i ögonen fallande, men äfvenledes rätt vanliga form, under hvilken hvitax uppträda, ut- märkes därigenom, att axen (vipporna) delvis, understundom i förening med en missbildning af blomdelarna, hvitna. Denna par- tiella form af hvitax ter sig ofta såsom en mer eller mindre utbredd hvitfläckighet, eller omfattar i andra fall hufvudsakligen axets (vippans) toppdel, och uppstår genom angrepp a själfva axet (spicala angrepp). I det följande skall endast den förstnämnda typiska, totala formen af hvitax, hvilken i ekonomiskt hänseende spelar en ofant- ligt mycket viktigare roll än den partiella, utgöra föremål för våra betraktelser. Denna totala form af hvitax har 1 Finland iakttagits hos ett trettiotal grässlag, bl. a. hos våra viktigaste fodergräs. Såsom anstiftare till nämnda sjukdomstillstånd hafva ertappats omkring 20 djurarter, nämligen fyra acarider Pediculoides graminum E. REUT., Zarsonemus culmicolus E. Revt., Eriophyes cornutus E. REUT. och #. fenuzs (Nat.), samt halftannat tiotal insekter, bland hvilka en blasfoting: Apéinothrips rufa (GMEL.); sju fjärillarver: Hadena secahs (L.) Bjerk., Had. strigilis He. var. /atruncula LANG, en noctuidlarv (obekant art), Axera- sta lotella He., Tortrix paleana He., Ochsenheimeria taurella SCHIFF. och en okänd microlepidopterlarv; åtminstone tre dipterarter: en ZLaszoptera-art, en annan likaledes till de s. k. gallmyggorna (Cecdomyrde) hörande art, samt en eller flera med fritflugan besläktade arter, hörande till familjen Oscz- nidae; två hymenopterer: en halmstekel, Cephus-art, och en > Själfva hufvudformen, Hadena strigilis HB., är mycket sällsynt i Finland. 2 REUTER. STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». 115 /sosoma-art, samt två hemipterer: en bladlusart, Szphonophora cerealis, och en sköldlus (coccid), utgörande en förut obeskrifven art af släktet Psewdococcus, som af mig benämnts Pseudococcus graminis*. Det torde väl knappast behöfva framhållas, att samt- liga dessa skadedjur icke angripa ett och samma grässlag; icke heller har nägon af nämnda djurarter iakttagits pä alla de trettio griisslag, som företett hvitax. Under de nämnda tre ären har jag vid mina hvitaxunder- sökningar i regeln för hvarje särskildt grässlag antecknat, huru mänga af de granskade totala hvitaxen förorsakats af respektive skadedjur och med ledning häraf utarbetat detaljerade statistiska tabeller®. Vid detta tillfälle lämpar det sig icke att ingå i en närmare granskning af dessa tabeller, hvarför jag inskränker mig till meddelandet i tabellarisk form af sifferuppgifter, utvisande respektive djurarters andel i alstrandet af totala hvitax hos alla under hvarje särskildt är undersökta grässlag tillsammantagna, och lämnar endast för ett par enstaka grässlag nägot noggrannare uppgifter. Det kan måhända vara skäl att anföra de grässlag, hvilka under hvarje år blifvit i förenämndt afseende undersökta. Dessa voro ar 1899: Agropyrum repens, Agrostis alba, Agrostis vul- garıs, Alopecurus pratensis, Anthoxanthum odoratum, Apera Spica venti, Avena pratensis, Av. pubescens, Deschampsia cae- spitosa, Festuca ovina, Fest. rubra, Lolium perenne, Phleum pratense och Poa pratensis; inalles 14 arter med 650 under- sökta hvitaxsträn, af hvilka 500 tillhörde timotej (Phleum pra- tense). — Ar 1900 undersöktes följande 16 grässlag: Agro- pyrum repens, Agrostis vulgaris, Awa flexuosa, Alopecurus pratensis, Apera spica venti, Avena pratensis, Briza media, Calamagrostis arundinacea, Cal. epigejos, Deschampsia caespi- tosa, Elymus arenarius, Festuca ovina, Milium effusum, Phleum + I förbigående ma nämnas, att spicala angrepp, som gifva upphof til partiell form af hvitax, kunna göras af ytterligare ätminstone nio arter, hvar- igenom antalet djurarter, som förorsaka en eller annan form af hvitax, uppgär till inemot trettio. > Dessa detaljerade tabeller ingå i min Berättelse öfver skadeinsekters uppträdande i Finland år 1901 (Landtbruksstyrelsens Meddelanden n:o XXXIX. Helsingfors 1902), däri förevarande fråga utförligt behandlas. 3 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. pratense, Poa pratensis och Triodia decumbens; antalet under- sökta hvitaxsträn var 1,385. — Ar 1901 följande 10 grässlag: Agropyrum repens, Agrostis alba, Alopecurus pratensis, Cala- magrostis epigejos, Cal. stricta, Dactylis glomerata, Deschamp- sia caespitosa, Phleum pratense, Poa compressa och Poa pra- tensis; undersökta hvitaxstran: 1,046. — Det bor kanske tilläggas, att mina undersökningar aren 1899 och 1900 utfördes uteslu- tande i sydvästra Finland, är 1901 därjämte i Osterbotten och Nyland. Jag öfvergär nu till ifragavarande tabellariska öfversikt! 1899 1900 1901 Hvitax Hvitax Hvitax Antal 7 Antal VA Antal Da Pediculoides graminum | 451 69,38 766| 55,31| 456| 43,60 Tarsonemus culmicolus ___... 20 3,08 271| 19,57 272| 26,00 Aptinothrips rufa.----- .----- = 125 19,23 157 | 11,34 115 | 10,99 Eriophyes cornutus o. Æ. te- TORRES PERRET à 17 2,62 29 2,09 113 | 10,80 Hoadena secalis 0. H. Siri eis v. latruncula‘ NES 20 3,08 14 1,01 3 0,29 Noctuidlarv (sp. ign.).. | — = I 0,07) — — Torhisspoleancpen2 a 7 1,08| — — = — Ochsenheimeria taurella -_.... 11 1,05 Microlepidoßterlarv __....----- 12 1,15 Lasioptera calamagrostidis 5 a — = 26 1,88 12 1,15 Wectdlomyidlarae ERS I 0,15 I 0,07 5 0,48 Osc diame ee N — — 6 0,43 I 0,10 LARG) RL A Pen RE. — — 87 6,28 31 2,96 CONTIGS Ra ees SEE — 10 0,72 2 0,19 Pseudococcus graminis n. sp.| — — 13 0,94 7 0,67 Siphonophora cerealis __._____. 9 1,38 4 0,29 6 0,57 Summa} 650 |100,00| 1,385 | 100,00 1,046 | 100,00 Antal % Antal Oe Antal 9a 5a Itragavarande Zasioptera-art har befunnits tillhöra Z. calamagrosti- dis RÜBs. REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». I 17 En blick pä ofvanstäende tabeller vidhandenger, att bland de talrika anstiftarne af hvitax i det hela taget endast ett jäm- förelsevis ringa antal arter spelar en mera betydande räl. An- teckna vi för hvarje ar de djurarter, hvilkas relativa andel i frambringandet af hvitax ôfverstiger 2 % af totalantalet under respektive är undersökta hvitaxsträn, gestalta sig de särskilda ‚skadedjurens ordningsföljd och procenttal under de trenne aren pa följande sätt: 1899. 1, Pediculoides graminum 69,38 %. 2. 3. Larsonemus culmicolus... 3,08 » Hadena-larver‘.__...._...: 3,08 » 5. EZriophyes cornutus' _____. 2,62 » Öfriga arter tillsammans 2,61 » Summa 100,00 %. 1900. 1. Pediculoides graminum 55,31 %. 2. Larsonemus culmicolus.__ 19,57 » 30: AAPL EPS FÜGE. TI, 34°. > TORO SPCR LON ET ENTE OS » 5. Æriophyes cornutus __.... 2,09 » 94,59 7 - Ofriga arter tillsammans 5,41 > Summa 1,0000 %. ® Här och i det följande sammanföras larverna af Hadena secalis och H. strigilis med dess var. latruncula. ” Här och i det följande talas endast om Zrzophyes cornutus, enär E. tenuis, som egentligen lefver i blommorna af särskilda grässlag, endast till- fälligtvis synes förekomma inom bladslidan och då genom sugning å strået förorsakar hvitax, 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. T901. nl Pediculoides graminum 43,60 %. 2. Larsonemus culmicolus__ 26,00 3. LIPUNOLNTIPS TU Cie =" 10,99 4. ÆEriophyes cornutus _.---- 10,80 » BH SOS OMR SD. mie nes ees 2,96 > 94,35 2. Ofriga arter tillsammans 5,65 > Summa 100,00 %. Under alla tre åren spelar, som synes, Ped. graminum en afgjordt dominerande rål vid alstrandet af hvitax på våra ängs- gräs. Åren 1899 och 1900 förorsakade denna art till och med ensamt ett större procenttal hvitax, än alla andra arter tillsam- mans. Apt. rufa, som ar 1899 kommer i andra rummet med 19,23 %, måste aren 1900 och 1901 afsta detta rum at Zars. culmicolus, med resp. 19,57 och 26 %, hvilket i väsentlig man beror pa denna arts talrika förekomst pa Poa pratensis, De- schampsia caespitosa m. fl. grässlag, som ar 1899 i ytterst ringa grad uppmärksammades, men däremot de bada följande aren bildade en betydande kontingent af antalet undersökta hvitaxstran. Till följd häraf äro icke heller de erhållna procenttalen direkt jämförbara med hvarandra. Att Hadena-larverna år 1899 kommo i fjärde rummet, beror otvifvelaktigt pa en ren tillfällighet, och det höga procenttalet för /sosoma-arten är uteslutande att till- skrifva dess talrika uppträdande pa Calamagrostis epigejos, af hvilket grässlag ar 1900 ett rätt stort antal hvitaxstran under- söktes. Zrrophyes-arterna, som aren 1899 och 1900 intogo det femte rummet med de anspräkslösa procenttalen 2,62 och 2,00, rycka ar 1901 upp i fjärde rummet med det respektabla procent- talet 10,80, saledes endast obetydligt understigande procenttalet för Apt. rufa, 10,99, något som till stor del är beroende pa det ovän- tadt talrika uppträdandet af X. cornutus pa Agropyrum repens och delvis pa Poa pratensis. Under hvart och ett af aren 1899—1901 bilda samtliga öfriga hvitaxalstrande djurarter till- sammans ganska låga procenttal (resp. 2,613 5,413 5,65), hvilka 6 REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». IIQ märkligt nog för åren 1900 och 1901 endast i mycket ringa grad afvika fran hvarandra. Räkna vi ut procenttalen för de fem viktigaste hvitaxalst- rarne under hela treärsperioden, gestaltar sig resultatet pa föl- jande sätt: 1899—1901. 1. Pediculoides gramimum 54,30 %. 2. Tarsonemus culmicolus... 18,27 > 3. Aptinothrips rufa ._..-- 12,89 > 4.. Eriophyes cornutus .-..-- 5,16 ERS SP ir sera 3:83 „> 94:45 ” Ofriga arter tillsammans 5,55 > Summa 100,00 %. Redan af denna, visserligen ännu i mycket bristfälliga sta- tistik, torde man med tämligen stor bestämdhet kunna sluta sig till, att det egentligen är tre arter, Ped. graminum, Tars. cul- micolus och Apt. rufa, som härvid spela hufvudrälerna. Till ställande af dessa arters betydelse säsom hvitaxalstrare i en rik- tigare dager, bör ytterligare framhällas, att nämnda tre arter förorsaka hvitax hos ett rätt ansenligt antal grässlag; detta antal är, for så vidt det tillsvidare är kändt*, för Ped. graminum 21, för Zars. culmicolus 11 och för Apt. rufa 18. Eriophyes cor- nutus har anträffats endast pa 5 grässlag, /sosoma-arten endast pa ett, Calamagrostis epigeJos. I det följande vill jag anställa nägra jämförelser rörande de olika skadedjurens uppträdande pä ett par grässlag, af hvilka ett större antal hvitaxsträn undersökts. Härvid upptages pro- centtalen särskildt endast för de fyra djurarter, hvilka visat sig kunna frambringa hvitax i sädan utsträckning, att de ännu kunna räknas till hufvudanstiftarna af nämnda sjukdomsfüreteelse, 5 Ofvanstäende uppgifter hänföra sig endast till förhållandena Finland. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I903. Phleum pratense. 1899 1900 1907 1899—1901 Pediculoides graminum 70 % 76,8 % 72 % 71322 % Aptinothrips rufa __.... 20,4 8900 may 4 > 14,87 » Tarsonemus culmtcolus 3,0 > 50 > 8A» 5,30 » Eriophyes cornutus .. -_. 24? 2,29 8 » 254802 05:8-240%97,6 %, 08 % 969 % Ofr. arter. tillsammans Mo» 2,408 2» 3,13 > Summa 100,0.% ‚100,0. % 100 % 100,00 4 Såsom synes, representeras Ped. graminum alla tre aren af ett mycket högt procenttal, som varierar inom tränga gränser. För Apr. rufa däremot nedgär detta tal for hvarje ar rätt an- senligt, medan det for Zars. culmicolus och Eriophyes cornutus företer ett märkligt uppåtgående, isynnerhet ar rgo1, da detta tal eget nog för Zrzoph. cornutus är dubbelt, for Zars. culmicolus 37/2 gänger sa stort som för Apt. rufa, Under hvarje ar ar det procenttal, som representeras af öfriga hvitaxalstrande arter tillsamman, mycket lågt, isynnerhet aren 1900 och 1901, som hirutinnan förete en märklig Ofverensstimmelse. Af den sista kolumnen framgär medelprocentvärdena för hela trearspe- rioden. Vanda vi oss nu till ett par andra ängsgräs, främst Poa pratensis och Deschampsia caespitosa, for hvilka noggrannare uppgifter kunna meddelas endast fran aren 1900 och 1901, finna vi, att procenttalen för de skilda djurarterna här ställa sig helt annorlunda än för timotej. Poa pratensıs. 1900 1901 Tarsonemus culmicolus ... 43 % 42,07 % Pediculoides grammum ... 48 » 29,48 > Aptinothrips rufa ._.....-- 2 » 16,53 » Eriophyes cornutus __....--- Sits 9,64 > 96 % 98,62% Ofriga arter tillsamman 4 » 1,385 SUMMALLTIOO TT 109002 % 8 REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». I2I Ratt anmärkningsvärdt är, att procenttalen for Zars. cul- mecolus under båda aren äro ganska höga och endast i ytterst ringa mån skilja sig från hvarandra. För Åpt. rufa och Erioph. cornutus visar sig däremot en stark tillväxt under ar 1901 på bekostnad af Ped. graminum, hvilket har sin grund i först- nämnda trenne arters relativt talrika förekomst pa en del öster- bottniska orter. Deschampsia caespitosa. 1900 1907 Tarsonemus culmicolus __.._. ee ar Pediculoides graminum ...... 21.» amo > Aptinothrips rufa __.......--- 4» 20» Summa 100 % 100 % Beträffande Deschampsia caespitosa bora framhällas de höga procenttalen för Zars. culmicolus, som måhända är hufvudanstif- taren af hvitax hos detta grässlag, äfvensom de anmärkningsvärdt läga talen för Apt. rufa. Slutligen förtjänar päpekas, att hos Agropyrum repens Ped. graminum under samtliga trenne ar representeras af särde- les höga procenttal (resp. 78; 83; 65,6), hvilken omständighet, i förening med det mängfaldiga gänger konstaterade faktum, att det just är pa detta grässlag, som de enormt uppsvällda och en utom- ordentligt talrik afkomma alstrande honorna af nyssnämnda acarid i största mängd anträffas, gifver en föreställning om den ansen- liga betydelse kvickroten, detta afven i andra afseenden rätt be- svärliga ogräs, har för denna skadliga acarids förökning och propagation. Af de nu anförda Ofversikterna framgär, dels att samma grässlag under olika ar kan 1 mycket olika grad angripas af respektive skadedjur, dels att samma djurart i mycket växlande utsträckning hemsöker de särskilda grässlagen. Vi skola nu se till, i hvad män de hittills vunna undersök- ningsresultaten kunna gifva oss en ledning vid utfinnandet af utvägar till bekämpande af de hvitaxalstrande skadedjuren. Det är naturligt, att dä hvitax kunna förorsakas af sa manga olika djurarter, hvilkas lefnadssätt ofta nog betydligt afvika frän hvar- 9 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. andra, det skall blifva omöjligt att utfinna nagot medel, som läm- par sig mot alla. Man mäste därför nöja sig med nägon ätgärd, som kan vara af praktisk betydelse ätminstone gentemot de flesta och viktigaste af de förenämnda skadedjuren. Utan vidare torde inses, att man under en pägäende »hvit- axepedimi» — om detta uttryck ma tillatas mig — icke mera, ätminstone icke i nämnvärd grad, kan rädda arets växande gröda undan hemsökelsen. Alla åtgärder måste därför väsentligen ga ut på att söka så vidt möjligt förebygga uppträdande af hvitax under följande år. Frånsedt alla åtgärder, hvilka äro förbundna med genom- gripande omhväliningar, såsom upplöjning, och i betraktande af skadedjurens undanskymda vistelseort på den angripna plantan — antingen mellan bladslidan och strået eller inne 1 själfva strået — låter sig knappast tänkas någon annan utväg att komma åt dessa skadedjur än att, jämte näringsplantan, aflägsna dem från platsen. Denna åtgärd äger emellertid betydelse själffallet endast för de djurarter, hvilka icke lämnat sin näringsplanta innan eller kort efter det axet (vippan) och öfverstrået gulnat, utan fortfa- rande en längre tid (hälst några veckor) bebo det angripna, hvitax företeende strået. I anledning häraf ber jag få framhålla, det man förut ofta nog velat göra gällande, att man förgäfves skall leta efter skade- djuret pa en gräsplanta, hvilkens ax redan hvitnat. Detta på- stående äger emellertid — åtminstone i fråga om förhållandet i Finland — på jämförelsevis mindre viktiga undantag när, alls icke sin riktighet. Jag har nedan gjort en sammanställning (betecknad med TI) af de skadedjur, hvilka på grund af mina undersökningar med full säkerhet tillbringa största delen af sommaren på eller i det angripna, med hvitax behäftade strået och hvilka därjämte icke besitta den rörlighet eller benägenhet att lämna det afmäjade torkande grässtrået, att därigenom ändamålet med nyssnämnda åtgärd blefve förfeladt. För hvarje art anföras de tidigare upp- gifna allmänna procenttalen under respektive tre år. För jäm- förelses skull sammanställas i en andra öfversikt (II) de arter, som antingen icke uppfylla dessa villkor, eller — såsom Apr. 10 REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». 123 rufa — göra det ofullständigt, i det att insekten i fråga visser- ligen linge nog (ett par tre veckor) kan bebo ett hvitaxstra, men, liflig som den är i sina rörelser, inom kort lämnar det afslagna sträet. I en tredje öfversikt (III) anföras slutligen de arter, hvil- kas lefnadssätt i förberördt afseende ännu icke är tillräckligt nog- grant kändt, men hvilka, åtminstone delvis, snarare torde böra hänföras till kategorien I än till kategorien II. Z: 1899 1900 1901 Pediculoides graminum._ 60,85%, zung 215,143, 601% Tarsonemus culmicolus __.....-- 2208 43 din LE Ta ne 0:00. Lriophyes cornutus .-..-.--.--. 2,62 » 2,09 » 10,80 » Lastoptera calamagrostidis --. —— 9 HISSA 1505.33 FOTO EN MS eee AT EE — +2 6,28 > 2,96 » NO ENT ET TE — ,9 0,72 > O,19 >» 75:08 % 85,85 % 84,70 % LI: 1899 1900 1901 Bes wa, = 700,22 % 1134, % 10,00% GAP Der 2... … 2,09 À ipl 3 0,29 >» Noctudlarv (sp. ign.) --------- — 0,07 >» = UFC Baleana ee 1,08 » —- — Ochsenheim. taurella_____....... — = 40512 Microlepidopterlarv _____..----- — — Le ch ESOMOMODN. COVERS __........ 1,38 » 0,29 >» 0,57 » 24,77 % 12,71 % 14,05 % LP 1899 _ 1900 1901 EMCQOINVIALUFUET "7 ie 2 Dr 2 0,48 % CRAN DEN N... mme me CE 0,43 ? 0,10 ? Pseudococcus graminis ....... u 0,94 >» 0,67 0,15% 1,44 % 1,25 % Af dessa Ofversikter framgår, att de till kategorien I hö- rande arterna under hvarje af de tre dren förorsakat det vida Ofvervagande procenttalet hvitax. Särskildt för II 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. aren 1900 och 1901 na dessa tal en anmärkningsvärd höjd, da de dessutom, märkeligt nog, visa en ganska nära Öfverensstäm- melse, ehuruväl de motsvarande komponenttalen i icke ringa grad afvika fran hvarandra. Vidare finna vi bland de till denna kategori hörande arterna trenne af de fyra förnämsta hvitax- alstrarena, och ensamt dessa tre arter tillsammans representera under hvarje ar ett rätt högt procenttal, i rundt tal 75—80 %. Redan denna statistiska utredning, hvilken visserligen ännu ingalunda är uttömmande, men som dock grundar sig pa tre ars minutiösa undersökningar af mer än 3,000 hvitaxstran hos 24 olika grässlag, delvis i vidt skilda delar af landet, torde berät- tiga till den slutsats, att man genom noggrant afmäjande och snarast möjligt bortförande frän platsen af alla med hvitax behäftade gräs- strån, — icke minst a vägkanter och äkerrenar, där de ofta uppträda i stor myckenhet — skall kunna i afsevärd grad in- skränka upptridandet af hvitax ett följande ar. Denna åtgärd är fullt tillämplig egentligen endast gentemot de till kategorien I hörande arterna, ehuruväl äfven en del af de till kategorien III hörande åtminstone i viss mån torde kunna häri inbegripas. Men den saknar dock heller ingalunda all betydelse för det förnämsta af de till kategorien II förda skadedjuren, Aft. rufa. Det ar nämligen högst sannolikt, att ätskilliga unga larver och ägg af denna art genom ifragavarande förfarande hämmas i sin utveck- ling. Ensamt de till kategorien I hörande arternas betydelse som hvitaxalstrare är ju emellertid sa omfattande, att en pätag- lig inskränkning i dessas uppträdande redan skulle medföra en afsevärd fördel. Att fullständigt blifva kvitt dessa snyltgäster är själffallet omöjligt. Men detta är ingalunda liktydigt med, att den omor- dade åtgärden vore onödig eller resultatlôs. Ty ingen vill val pa allvar pasta, att det icke vore bättre att göra sig af med dessa skadedjur sa mycket man kan — och det kan man dock med en god del än att lata dem obehindradt utvecklas och föröka sig, 1 synnerher när sagda ätgärd icke kräfver nagra andra arbetskostnader fin sädana, som redan genom det ökade höut- bytet direkt torde betala sig. Ätgärderna till bekämpande af ifrägavarande skadedjur kunna slutligen sammanfattas i följande förhällningsregler: 12 REUTER: STATIST. UTREDN, ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX». 125 att sa vidt möjligt afmeja alla med hvitax behäftade gräs- strän, hvilka grässlag de än mä tillhöra, och hvar de än mä växa; att afslä gräset så nära marken som möjligt, pa det att straet ma afskäras nedanför den ledknut, ofvanom hvilken an- greppet ägt rum, och dar följaktligen skadedjuren befinna sig inom bladsslidan, Denna ledknut är vanligen den ôfversta eller näst ôfversta och igenkännes för öfrigt lätt därpä, att den ar den högst be- lägna ledknut, hvilkens bladslida är frisk. Det i denna punkt omnämda förfarandet är af vikt isynnerhet pa sädana ställen — såsom äkerrenar, dikeskanter o. s. v. — där smärre grässlag växa; att under alla omständigheter företaga den egentliga höslät- tern vid den tidpunkt förhållandena i öfrigt angifva som den lämpligaste ; ; att företaga afmejandet af den med hvitax bemängda gräs- "växten a sådana ställen, som icke hemfalla under den egentliga höslättern (äkerrenar, dikeskanter m. fl.) antagligen i omedelbar anslutning till denna eller ock nägot senare, om sä bättre läm- par sig, dock ej senare än i slutet af juli eller början af augusti; att i händelse ett fält är särskildt svärt härjadt, ätminstone pa de mest angripna delarna af detsamma omedelbart efter af- mejandet hopräfsa och bortköra det nyslagna gräset samt an- vända det till utfordring för sa vidt icke eljes nagra olägenheter härför ställa sig i vägen; att i regeln använda detta förfarande med det à äkerrenar och dikeskanter slagna gräset; att noggrant hopsamla och bortföra höet, pa det att icke kvarblifna hvitaxsträn ma kunna bidraga till skadedjurens spridning; att särskildt uppmärksamma kvickrot (Agropyrum repens), som för säkerhets skull bör mönstras ännu en andra gang, hälst i slutet af augusti, samt, ifall hvitax förefinnas, afsläs och ome- delbart bortföras. DIAGNOSEN EINIGER NEUEN ACHORUTIDEN AUS SCHWEDEN. (VORLAUFIGE MITTHEILUNG.) VON Huco ÅGREN (Lund). 1. Achorutes nivalis n. sp. Blaugrau; das Pigment bildet dicht gestreute Flecke. Be- haarung kurz und spärlich, an den zwei letzten Segmenten etwas länger und dichter. Antenne IV ohne typische Riechhaare. Postantennalorgan erheblich grösser als eine Ommatidie- cornea, mit 4 gleich grossen Tuberkeln. Tibiotarsus mit einer längeren distalen, nicht keulig ge- knöpften Borste. Klaue mit einem Innenzahn distal von der Mitte; Lateralzähne fehlen. Dem Empodialanhang des ersten Fusspaares fehlt die Innenlamelle, diejenigen des zweiten und dritten Paares besitzen eine sehr kurze und schmale. Manubrium etwa von derselben Länge wie Dens und Mucro zusammen. Dens c:a dreimal länger als der Mucro, dorsal mit 5—6 Borsten und zahlreichen gröberen Hautkörnern. Der Mucro hat eine ziemlich breite Aussenlamelle, die plötzlich endigt und zwar etwa ein Drittel vor der Spitze des Mucro; die Rippe ist gerade oder schwach gebogen, und hat einen stumpfen Zahn dicht vor der Spitze. Analdornen höchstens halb so lang wie die Mucrones, kaum merklich gebogen, auf flachen Papillen, die ein gutes Stück von einander abstehen. Länge c:a ı mm. 5 Exemplare dieser Art fanden sich unter einer Unmasse von Achorz- tes socialis UZEL, die im vergangenen Winter auf Schnee bei Hoberget im Kirchspiel Bollnäs (Helsingland) von Herrn Buchhalter E. M. WENNSTRÖM gesammelt wurden. Die Thiere waren von Herrn Wennström an meinen alten Freund, Herrn Gymnasiallehrer G, LÖFGREN (Helsingborg) geschickt worden, und wurden vom Letzteren gütigst zu meiner Disposition gestellt. 2. Xenylla pallida n. sp. Blassgrau. Haut grob gekörnelt (etwa wie bei A. brewvi- cauda TuiLs.) Antenne IV mit 4 typischen Riechhaaren, 3 äus- seren dista'en und ı oberen gegen die innere Seite. Augenfel- der schwarz, 127 Furca klein, höchstens °/s mal länger als Tibiotarsus III. Manubrium und Mucrodentes ungefähr gleich lang. Mucrodens mit 2 dorsalen Borsten, etwas kürzer als Tibiotarsus III, gleich lang — !/s länger als Klaue III. Dem hakenförmig endenden Mucronaltheile fehlt eine Lamelle, derselbe hat aber dorsal ein Stück vor der Spitze einen nach hinten gerichteten zapfenähn- lichen Vorsprung. Länge c:a I mm. Gefunden zahlreich unter einem Plankenstück an den Dünen bei En- gelholms Hafen (Schonen) im September 1902. 3. Brachystomella maritima nov. gen. n. sp. Violett. Körpergestalt Pseudachorutes-ähnlich, Haut grob gekornelt. Behaarung sehr spärlich und kurz. Antenne IV mit einem Sinneskolben an der Spitze, ohne Riechhaare. Mundwerkzeuge reduciert, jedoch weniger als bei Pseudachorutes, und nicht wie bei diesem in einen stark vorragenden spitzen Mundkegel ausgezogen. Die Man- dibeln entbehren einer Kaulade, besitzen aber mehrere Zähne am distalen Ende. Postantennalorgan mit 5—7 kreisförmig angeordneten Tu- berkeln. 8 gleich grosse Augen jederseits. Tibiotarsus ohne Keulenhaare, aber mit einer längeren di- stalen Spitzborste. Klaue mit einem deutlichen Innenzahn etwa an der Mitte und einem Paar äusserst schwacher Lateralzähne nahe der Basis. Empodialanhang fehlt. Manubrium ungefähr von derselben Länge wie Dens und Mucro zusammen. Dentes 2,5; —3,; mal länger als die Mucrones, mit 5 dorsalen Borsten, ohne gröbere Körner. Mucro ziemlich dick, mit fast gerader Rippe und einer unansehnlichen, nach hinten gleichmässig schmäler werdenden Lamelle. Länge bis ı mm. Gefunden in 3 Exemplaren unter aufgeworfenem Seetange am Strande bei Bjerred (Schonen) im September 1902. 4. Pseudachorutes silvaticus n. sp. Blau. Haut grob gekörnelt. Behaarung sehr spärlich und kurz. Antenne IV mit einem Sinneskolben und 7 typischen Riechhaaren, 2 äusseren distalen und 5 oberen. Postantennal- organ fehlt. An den Tibiotarsen keine Keulenhaare. Klauen ohne La- teralzähne, mit einem äusserst schwachen Innenzahn ungefähr an der Mitte,‘ Manubrium etwas kürzer als Dens und Mucro zusammen. Dens etwa 21/2 mal länger als Mucro, ohne besonders grobe Hautkörner an der Dorsalseite. Mucro breit, mit einer schwach 2 128 nach oben gekriimmten Rippe und deutlicher, ganzrandiger Aus- senlamelle Länge ungefähr ı mm. Gefunden in 1 Exemplar unter der Rinde eines dürren Buchenzweiges bei Snogeholm (Schonen) am 1. Mai 1903. 5. Odontella suecica n. sp. Blau. Haut grob gekörnelt. Keulenhaare fehlen. Antennen kegelförmig: die Basalglieder sind sehr dick und infolgedessen zusammenstossend. Mundwerkzeuge saugend, sehr stark reduciert. Das Postantennalorgan besteht aus einem einzigen grossen Tuberkel mit vier hervorragenden abgerundeten Ecken. 5—5 gleichgrosse Augen auf dunklen Feldern. Die Klauen besitzen je ein Paar deutlicher basaler Lateralzähne. Manubrium etwa so lang wie Dens und Mucro zusammen. Mucro etwa ein Drittel kürzer als Dens, mit an der Spitze nach oben gekrümmter Rippe und schmaler ganzrandiger Innenlamelle. Die Aussenlamelle wird aus zwei grossen dreieckigen Zipfeln gebildet, deren distale Ränder leistenförmig verdickt sind. Eigentliche Analdornen fehlen. Dagegen finden sich oben am Hinterende des letzten Abdominalsegmentes 2 neben einander stehende, stark vergrösserte, dornähnliche Hautkörner. Länge ı mm. ı Exemplar erbeutete ich unter der Rinde eines Kiefernstrunkes im Walde bei Engelholmns Hafen (Schonen) im September 1902. 6. Onychiurus affinis n. sp. Diese Art kommt ©. Adsoloni (C. B.) sehr nahe. Sie unterscheidet sich von dieser hauptsächlich durch folgende zwei Merkmale: 1) die Antennenbasen haben je 3, ganz wie bei O. Schotte (Lie-PETTERS.) gruppierte Pseudocellen; 2) von den zwei Sinneskegeln des Antennalorgans III ist der äussere (untere) mindestens doppelt so gross wie der innere (obere) !. Gefunden in 10 Exemplaren unter der Rinde eines Kiefernstrunkes im Walde bei Engelholmns Hafen (Schonen) im September 1902. Lund, im Mai 1903. ! Nach der von BÖRNER (Zool, Anz, Bd. XXIV. No. 648) mitgetheilten Figur sind die Sinneskegel bei O. Aësoloni (C. B.) gleich gross. Loe) SVENSK INSEKTFAUNA. 13. TRETTONDE ORDNINGEN. STEKLAR. HYMENOPTERA. Steklarne anses med skäl såsom de högst stående bland in- sekterna. De utmärka sig genom följande kännetecken: Hufvu- det mycket rörligt med munöppningen vänd nedåt. Of. verkäkarne kraftigt utbildade, bitande; underkäkarne bilda tillsammans med underläppen en sug- eller slick- apparat. Första mellankroppsleden är i allmänhet liten och ofvan oftast orörligt sammanväxt med andra leden, dess sido- och bröstplätar äro alltid genom en ledgäng rörligt forenade med ryggpläten (halsskölden), hvarigenom frambenen blifva mycket rörliga. Vingarne, som sällan saknas, äro fyra, tunna, nakna, hinnaktiga och endast försedda med ett ringa antal slutna vingfält: de bakre kortare och smalare an de främre. Förvand- lingen är fullständig. Larverna hafva ett tydligt afsatt hufvud med bitande mundelar och tretton kroppsleder. Puppans kroppsdelar nästan fritt liggande. (Genom frambröstets rörlighet gent emot halsskölden, hvilket med stor lätthet kan ses hos ett lefvande djur, om man häller fast det i vingarne, sä att hufvud och framben äro fria, skilja sig steklarne frän alla andra insekter. Steklarne lefva säsom fullbildade uteslutande af flytande ämnen, deras ôfverkäkar (man- dibler) hafva därföre ingen betydelse för födans söndertuggande utan tjäna såsom redskap vid utförande af andra arbeten, näm- Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 3 (1993). I 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ligen i samband med afkommans uppfödande eller för att befria den färdiga insekten ur den af larven spunna hylsan. Facett- ögonen äro oftast väl utvecklade, d. v. s. hafva manga och sma facetter, och pa hjässan finnas vanligen tre punktögon. Anten- nerna äro af växlande byggnad. Halsskölden har vanligen a hvardera sidan en flik, »sidoknölen», som täcker öfver mellan- kroppens första andhål. Benen äro kraftiga och hafva vanligen femledade fötter. Bakkroppen består af 3—9 synliga leder. Bakvingarne hafva i framkanten utanför midten flere eller färre små. hakar, som haka sig fast vid framvingarnes omböjda bak- kant och tjäna till att sammanhålla vingarne under flykten. Matsmältningskanalen har före den egentliga magsäcken en rundad utvidgning, »kräfvan», som är belägen längst fram i bak- kroppen och tjänar till förvaringsrum för födan, Steklarne utgöra en mycket formrik afdelning af insekterna. Ensamt från Sverige känner man omkring 4,000 arter. De in- delas i fyra underordningar, af hvilka den sista betydligt skiljer sig från de tre första både med afseende på steklarnes och deras larvers byggnad. Öfversikt af underordningarna. I. Bakkroppen vid roten afsmalnande och därföre endast med en smal del sammanhängande med mellankroppen (fig. 1, 2). — Larverna utan benpar. A. Benen med enkel, oledad lårring. Antennerna med högst 13 leder. a. Bakkroppen med (5-)6—7 synliga ryggleder. Honans äggläggningsrör ombildadt till en gadd, som står i förbindelse med en giftblåsa och användes såsom försvarsvapen eller till larvfödans förlamande. Hals- skölden orörligt förenad med mellanryggen, oftast smal eller 1 bakkanten bredt urringad. Kroppen sällan metallisk. Bakkroppens buksida kullrig eller platt. 1. Gaddsteklar. Aculeata. 8. Bakkroppen endast med 3—4 eller hos & någon gang med 5 synliga ryggleder; de öfriga lederna hos honan ombildade till ett langt, böjligt, mjukt 2 SVENSK INSEKTFAUNA, 13. 131 äggläggningsrör, som helt och hället kan indragas ungefär pa samma sätt, som man hopskjuter en ki- kare. Halsskôlden stor, bred och rörlig. Kroppen ätminstone till stor del starkt metallisk. Bakkrop- pens buksida ofta ı hela sin längd djupt rännformigt urhälkad. 2. Guldsteklar. 7 xbulifera. B. Benen (ätminstone de bakre) med tydligt tväledad lär- ring. Antennerna ofta mängledade; endast hos de smä arterna faledade. Framvingarne aldrig med mer än tvä slutna kubitalfält. 3. Parasitsteklar. Parasitica. Il. Bakkroppen ej genom någon märkbar inskärning skild fran mellankroppen och alltsä med hela sin bredd förenad med denna. — Larverna med benpar atminstone à de tre första kroppslederna. — 4. Växtsteklar. Phytophaga. FORSTA UNDERORDNINGEN. GADDSTEKLAR. ACULEATA. Liksom guldsteklar och parasitsteklar skilja sig gaddsteklarne fran växtsteklarne därigenom, att bakkroppen genom en djup in skärning är skild fran mellankroppen. Noga taget är denna in- skärning belägen mellan bakkroppens första och andra led. Bak- kroppens första led är nämligen hos dessa steklar orörligt sam- manväxt med mellankroppen och bildar dess bakersta del. Mellan- kroppen kommer härigenom att bestå af fyra afdelningar: halsskölden eller framryggen med frambröstet (fig. 1 och 2, fr; fb); mellanryggen med mellanbröstet, som ar stort och bredt (fig. 1 och 2, mr; mb); bakryggen med bakbröstet (fig. 1 och 2, br, br’, bl) samt efter- ryggen (fig. ı och 2, er), som motsvarar bakkroppens första ryggled och ofta är mycket stor. Efterryggens bröstdel (= första bukleden) är däremot ytterst liten och svär att se, där den ligger dold straxt bakom bakhGfterna'). I det följande betraktas efter- 1) Hos honan af Methoca ichneumonides är bukplåten ovanligt stor och tydlig. Hos henne: visar sig också efterryggen bättre än annars såsom en särskild kroppsafdelning. 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ryggen alltid säsom en del af mellankroppen, och de efter den foljande lederna benämnas bakkroppen. Gaddsteklarna höra med afseende pa sina lefnadsvanor till de mest in- tressanta bland insekterna. Deras larver äro nämligen fullständigt hjälplösa och kunna ej själfva skaffa sig föda. De förses därföre med föda af honan, som antingen insamlar denna på en gång i en särskild för ändamålet byggd kammare (»larvcell»), innan ägget ännu blifvit kläckt, eller också tillför larven a LES D N i ) N VA FA AS re rn & (7 À v a, caters 1 at II OM Fig. 1. Något skematisk teckning af en gaddstekel (Prionocnemis) sedd ofvan- ifrån. a antenn; p panna; 6 facettögon; pô punktégon; t tinningar; fr framryggen eller halsskölden; mr mellanryggen vl vinglock; sk skutellen = mellanryggens bakre genom en tvärfära afskilda del; br, br’ bakryggens bada afdelningar; er efterryggen; rl! bakkroppens sex ryggleder; h’’ mellanhöft ; 1’, 1”, 1’ framlar, mellanlär, baklär; Ir Jarring; skb’, skb’’, skb’”” skenben; f', f’', f'”’ fötter; sp sporrar; Framvinge: frkf framkantsfältet; rf’ främre rotfältet; rf!’ bakre rotfältet; bkf bakkantsfältet; vm vingmärket; rf radialfältet; kf’, kf’, kf” kubikalfält; df diskfiltet; ydf yttre diskfältet; bdf bakre diskfältet; scr subcostalribban eller bakre framkantsribban, den främre gar i själfva framkanten; rr radialribban mr median- eller midtribban; smr submedian eller bakre midtribban; sdr subdorsal- eller frimre bakkantsribban. Bakvinge: df diskfalt; rf rotfält o. s. v. säsom i framvingen. el 4 SVENSK INSEKTFAUNA, 13. 133 foda i man at behof. Nagra släkten samla ej själfva föda at sina larver utan begagna sig af den, som andra insamlat, och äro således snyltgäster. Genom att flere honor af samma art slagit sig samman och byggt sina bon pa samma Fig. 2. Samma gaddstekel som i fig. 1 sedd från sidan, hj hjässan; msk munskölden; m mandibel; kp käkpalp; fb frambröstet; mb’, mb’, mb’ mellanbröstets olika delar; bl bakbröstet; h’, h’’, h’’’ höfter; bkr bakkroppen. Ofriga beteckningar såsom i fig. 1. Den del af hufvudet, som synes mellan ögats nedre ända och mandibeln, kallas »kinden». ställe samt pä ena eller andra sättet deltagit i hvarandras arbeten eller mellan sig fördelat göromälen, hafva sanno- likt vissa arter så småningom utvecklat sig till att bilda samhällen, inom hvilka en i hög grad beundransvärd ar- betsfördelning äger rum, och i hvilka individer af ett sär- sp- |) skildt slag s. k. arbetare finnas. Dessa äro egentligen honor, som helt eller delvis förlorat förmågan att fort- N planta sig, men i stället utföra allt det viktigaste arbetet - inom samhället. | Fig. 3. Apparat 4 frambenet af en a À gaddstekel för an- Vära svenska gaddsteklar kunna indelas tennernas rengö- i följande familjer. enr : sp sporre; fl’ för- sta fotleden. Öfversikt af familjerna. I. Bakkroppens första led af vanlig byggnad eller förlängd till ett långt skaft, men aldrig knölformig och genom en djup inskärning skild från den andra. Framvingarne vid roten täckta af ett litet kullrigt fjäll, »vinglocket» (fig. 1 vl). A. Halsskélden bildar ofvan vanligen endast en smal kant, som ej nar lika högt upp, som mellanryggen: dess bak- horn na ej upp till vinglocken. Halssköldens sidoknölar genom en bred inskärning skilda fran dess ryggkant. 5 134 Or ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Bakfötternas första led är tydligt plattad och således alltid bredare än tjock (fig. 13—17); kroppen mer eller mindre, ofta tätt hårig; håren (sedda under stark förstoring) med små sidogrenar. 1. Bin. Apide. Bakfötternas första led ej utvidgad eller plattad, smärt och trind. Kroppen naken eller hårig; håren enkla. 2. Rofsteklar. Sphegide. Halsskölden större och bredare, med tydlig, platt eller kullrig ryggsida, (fig. 1 och 2, fr.), som oftast i det närmaste nar lika högt upp som mellanryggen; dess bakhörn na upp till vinglocken. Halssköldens öfre (eller bakre) kant ända till bakhörnen jämn utan inskärning. a. Framvingarne under hvilan pa längden veckade, sa att de dä blott hafva hälften af sin naturliga bredd. Ogonen pa insidan med en djup inskärning. Hals- skölden stor, men sa djupt urringad i bakkanten, att den i midten blir en smal kant. 3. Getingar, Vespide. Framvingarne ej veckade under hvilan. *, Bakkroppen på undre sidan med en djup tvärfära mellan första och andra bukleden. 1. Ögonen äro af vanlig storlek och na nästan ända ned till mandiblerna, kinderna därföre helt korta. Mellanhöfterna bredt åtskilda och bakbröstet väl utveckladt. Honor vingade. 4. Dolksteklar. Scolizde. 2. Ögonen jämförelsevis små och korta; kinderna därföre ganska långa. Om kinderna någon gång äro korta, äro mellanhöfterna hopstående. Honor vinglösa. 5. Spindelsteklar. Mutillide. ** Bakkroppen saknar tvärfära mellan första och andra bukleden och är därföre mindre böjlig. 1. Ögonen med en djup inskärning på insidan. Antennerna nästan jämntjocka eller i spetsen förtjockade, föga böjliga. Bakbenens lår nå ej till midten af bakkroppen. 6. Planksteklar. Sapygide. LE SVENSK INSEKTFAUNA. 13, 135 2. Ögonen utan djup inskärning på insidan. An- tennerna bôüjliga. Bakbenen långa; deras lar nå utöfver midten, ofta till spetsen af bak- kroppen eller längre. 7. Vägsteklar. Pompilide. Bakkroppens första led liten, knöl- eller knutformig, ofta med ett skiflikt bihang ofvan; äfven andra leden kan vara liten och knölformig. Lefva i samhällen; arbetarne äro alltid och stundom äfven hanar och honor vinglösa. 8. Myror. Formicide. PY MENOFTERN = GABDSTEKEAR. „ACULEATA. FÖRSTA FAMILJEN. BIN.» APIDEE: AF CHR. AURIVILLIUS.!) Hufvudet tämligen stort, framtill vanligen plattadt. Ofver- läppen rörlig, antingen fri, d. v. s. i sin helhet synlig framför mandiblerna eller inslagen under dessa, sä att dess nedre del döljes af dem; i senare fallet stundom mycket läng, sä att spetsen nar längt bakom mandiblerna. Mandiblerna dro kraftigt byggda, i spetsen vanligen tvatandade. Underkäkarne (maxillerna) bilda tillsammans med underläppen, hvars mellersta del, tungan, är mer eller mindre läng, en väl utbildad sugapparat (fig. 4, 5). Underkäkspalperna äro af mycket växlande längd och bildade af 2—6 leder (fig. 4, 5). Underläppspalperna besta normalt af fyra leder, af hvilka de tva första hos de högre bien äro mycket länga, plattade, rännformiga och nästan orörligt förenade med hvarandra (fig. 5 lp). Facettögonen dro längsträckta och smala, pa insidan ej eller knappt urbräddade, vanligen nakna, sällan hariga (Apzs, Coelioxys). Punktögonen dro tre och belägna pa 1) Författaren till den inom hvarje ordning först utkommande delen af Svensk Insektfauna är äfven förf. till den inledande allmänna öfversikten af ordningen i sin helhet. Red. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: 1; I. 337 hjässan. Antennerna 12—13-ledade, fästa ungefär midt pa pan- nan. Mellankroppens första led är helt kort och liten och biidar ofvan endast en smal kant (halsskölden), som vanligen ligger mycket lägre än mellanryggen; dess bakhörn nå ej upp till ving- locken och dess sidoknölar äro tydliga. Mellanryggen är stor, saknar fullständiga langsfaror och har baktill en tydlig, genom en tvärfåra afskild skutell (fig. 1 sk). Bakryggen är helt smal, Fig. 4. Sugapparat hos 1: Colletes sedd bakifrån; 2: Andrena sedd framifrån. uk underkäkens rotdel; uk' underkäkens spets; kp käkpalperna; bt bitunga; t tungan; Ip underläppens palper (= läpp-palperna). vanligen svagt halfmanformig. Efterryggen (fig. 1 er) är af me- delmåttig storlek, sluttande eller lodrätt stupande och har i all- mänhet upptill ett tydligt afsatt, trekantigt rotfält. Bakkroppen är blott med en smal led fürenad med efterryggens nedersta del och består af 6—7 leder; första leden är på framsidan ofta tvärt afskuren eller urhålkad; andra leden är störst; ryggledernas bak- kant har vanligen en bred nedtryckning, som ofta genom glans, behåring eller färg skiljer sig från den öfriga delen, Framving- 9 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. arne hafva ett radialfält (fig. 6 rf) och 2—3 kubitalfält (fig. 6 kf) samt vanligen ett tydligt vingmärke (fig. 6: c; 7: a—c). Bakvingarnes rotflik (fig. 10, 11 rfl) ar af växlande längd. Benen dro kraftigt byggda: mellanhöfterna nästan alltid bredt skilda och mellan- bröstet alltså stort; frambenen hafva en och bakbenen, utom hos honungsbiet, två sporrar i skenbenens spets; fötterna äro fem- ledade och bakfötternas första led är altid stor och plattad; sista fotleden bär i spetsen två, oftast tandade klor samt vanligen mellan dem en liten häftflik. Kroppen är mer eller mindre hårig; hårbeklädnaden är vanligen tätast på mellankroppens öfre sida. Haren äro mer eller mindre greniga. Hanen: Antenner med 13 leder, första leden kortare än hos honan (hos Afzs och Bzastes finnas dock blott 12 leder). Bak- kroppen har 7 ryggleder och ofta äfven 7 synliga bukleder. Kroppen saknar apparater för insamling af frömjöl. Honan: Antenner med 12 leder, af hvilka den första är mycket längre än de öfriga. Bakkroppen består af 6 synliga leder. Hos de former, som själfva insamla frömjöl åt sina lar- ver, är honan utrustad med särskilda därför afsedda verktyg (se nedan !). Larverna äro bleka, hvitaktiga, sakna benpar och kunna därföre ej förflytta sig eller skaffa sig föda. | Föda: Bien lefya säsom utbildade endast af den honung, som de suga ur blommorna, Man träffar därföre bäda könen lättast pa honungsalstrande blommor, hvarvid är att märka, att de arter, som hafva kort sugtunga, mäste halla sig till blommor med öppet eller nästan öppet liggande honung. Lefnadssätt: Bien förete synnerligt intressanta lefnadsvanor, och det är ej ensamt det vanliga honungsbiet, som i det fallet förtjänar att noggrannt studeras. Vi kunna här endast lämna en helt kort öfversikt öfver, hvad som hittills är kändt om våra bins lefnadssätt. Mycket återstår härvidlag ännu att göra för hvar och en, som har tid och lust för biologiska studier i na- turen. Vid betraktandet af biens lefnadsvanor kan man urskilja två hufvud- sidor. af deras verksamhet: bobyggnaden och provianteringen. 1. Öfversikt af bobyggnaden. I. Boen eller larvkamrarne byggas så, att de endast urhålkas i det omgif- vande ämnet utan användning af något särskildt för ändamålet insamladt material. A. Kamrarne urhålkas i marken (i sand, jord, grus eller i lerväggar): Podalirius, Eucera, Dasypoda, Panurgus, Melitta, Andrena, Halictus Io IL; na II. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: I; I. 139 Rhophites och Macroßis. Alla dessa kunna kallas gräfvarebin och binda jordpartiklarne i kamrarnes väggar med en klibbig afsönd- ring. i B. Kamrarne urhalkas i murken eller lös ved eller i bark: Podalirius Jurcatus. C. Kamrarne byggas i torra bjôrnbärsstjälkar: Ceratina. Larvkamrarne förfärdigas helt och hallet eller delvis af material, som in- samlas och forslas till platsen fran annat håll. A. Endast locken till larvkamrarne eller skiljeväggarne dem emellan för- färdigade af insamladt material, «. Larvkamrarne utgräfda i trä med mellanväggar af lera. Heriades och några Osmia-arter. B. Larvkamrarne i bark eller trä med mellanväggarne delvis af sön- dertuggade, gröna växtdelar; Osmia nigriventris. B, Larvkamrarne helt och hållet förfärdigade af insamladt material. «. Larvkamrarne byggas af jord eller lera i redan färdiga håligheter såsom under stenar, i snäckskal, i sprickor i murar och i trä; flere Osmia-arter. B. Larvkamrarne byggas af bladstycken eller barkhinnor, som med mandiblerna utskäras; *, Bladstyckena förenas ej med hvarandra genom något binde- medel: Megachile. ** Bladstyckena hopkittas med kåda: 7rachusa. y. Larvkamrarne byggas af hopfiltade hår, som med käkarne afskaf- vas från vissa växter: Anthidium. Larvkamrarne förfärdigas helt och hållet af ett ämne, som afsöndras från djurets kropp. A. Larvkamrarne bildade af en glasklar hinna, som uppkommer af en från djuret afsöndrad vätska: Colletes och Prosopis. B. Larvkamrarne byggda af vax: Bombus, Apis. 2. Öfversikt af provianteringen. Endast honung insamlas, Honungen hemföres i kräfvan: Prosopis och ? Ceratina. Både honung och frömjöl insamlas. Honungen hemföres i kräfvan. För frömjölets insamling och hemforsling äro honorna försedda med särskilda verktyg. A. Frömjölet hemföres fästadt mellan håren i särskilda tofsar eller här- knippen, s. k. frömjölskvastar eller samlingshår. «. Samlingshären finnas endast på bakkroppens undre sida: Buk- samlare; hit höra Megachile, Trachusa, Osmia, Heriades och Anthidium. B. Bakkroppens buksida utan samlingshär, men bakbenens skenben i stället med rik behäring för uppsamling af frömjöl. II 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. +. Bakbenens lärring utan samlingshär: Podalirius, Eucera, Da- sypoda, Panurgus, Rhophites, Macropis, Melitta, Halictus och Colletes. **, Bakvingarnes lärring med långa samlingshar: Andrena. Frömjölet hemföres i smä bollar, fästade i en naken, men af styfva här omgifven, skälformig fördjupning pä utsidan af bakbenens sken- ben: Dombus, Apıs. Följande släkten äro snyltgäster hos andra bin och bygga säledes inga larvkammare; deras honor sakna verktyg för insamling af frömjöl: Psithyrus, Melecta, Coelioxys, Dioxys, Biastes, Stelis, Epeolus, Nomada och troligen äfven Sphecodes, Fiender: Bien hafva manga fiender, som pa olika sätt göra dem förfäng. De kunna indelas i fyra hufvudgrupper: AR D. Fiender, som förtära vaxet i larvkamrarnes väggar: vaxmotten, af hvilka ett, Aphomia sociella L., lefver hos humlor och ett, Galleria mellonella L. hos honungsbiet. Fiender, som förtära det förräd af föda, som biet insamlat för sin egen afkomma: 1, Snyltbin, tillhörande här ofvan uppräknade släkten. De intränga vanligen i larvkammaren, då egarinnan är borta, samt lägga där ett ägg, ur hvilket snart kommer en larv, som utvecklar sig ha- stigare än biets egen, förtär dess föda och dödar sin svagare medtäflare. 2. Majbaggen, hvars lilla nykläckta larv kryper upp i blommor, fäster sig på bin (isynnerhet af släktet Podalirius), då de suga honung, samt passar på och lämnar bihonans kropp i det ögon- blick, då ägget lägges, hvarefter majbaggens larv först förtär biets ägg och sedan det i en eller flere närbelägna kammare insam- lade: förrådet. Ett liknande lefnadssätt föra sannolikt Hapalus bimaculatus (hos Colletes cunicularia) och Lytta vesicatoria: Fiender, som angripa och förtära biens larver: 1, Flere parasitsteklar, isynnerhet sma arter af Pteromalidernas fa- milj. 2. Parasitiska flugor: Volucella hos humlor; Miltogramma hos Col- fetes m. fil. Fiender, som angripa bien sjalfva: I. Arter af vridvingarnes. (Sirepsiptera’s) högst egendomliga grupp. Honan till dessa märkvärdiga insekter är säcklik, saknar lemmar och anträffas instucken mellan bakkroppslederna af vissa bin, isynnerhet arter af. släktena Andrena och Halictus. De så an- gripna bien sägas vara stylopiserade (efter Sty/ofs, det vanligaste släktet bland vridvingarne) och äro ofta ej fullt normalt utveck- lade med afseende pä färg och behåring. 2. Rofsteklar, som infånga bin till föda för sina larver. Såsom exempel kunna anföras bivargen (Philanthus triangulum), som in- L2 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 23, lis CE 141 fängar honungsbiet samt Cerceris rybiensis, som insamlar Æalictus- och Andrena-arter. 3. Bilusen (Draula coeca) en liten vinglös egendomligt byggd fluga, som förekommer som parasit utanpå honungsbiets kropp, samt flere arter kvalsterdjur, som finnas pa humlor och andra bin. 2. a] t Wig. 5. Sugapparat sedd från framsidan hos I, Megachile; 2. Podalirius. uk underkäkens rotdel; uk’ underkäkens spets; kp käkpalper; Ip läpp- palper; t tunga. Indelning: Hufvudsakligen pa grund af mundelarnes olika 'byggnad indelas bien i ett större antal af underfamiljer. Enär det pä torra djur ofta är svärt att tydligt se mundelarne samt besvärligt att uppmjuka och preparera dem, lämna vi här nedan förutom en Ofversikt af underfamiljerna äfven en af denna obe- 13 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. roende Ofversikt af släktena, grundad pa lätta yttre känne- tecken. Öfversikt af underfamiljerna. I. Tungan med smal enkel spets (fig. 5). — Spetstungade bin. A. Läpp-palpernas två första leder mycket långa, plattade, breda, på insidan rännformiga, omfattande tungans bas, nästan orörligt förenade med hvarandra; deras återstående leder (eller led) mycket små och korta (fig. 5 Ip). a. Läpp-palpernas andra led ej eller knappt så lång som halfva första leden (fig. 5; 2 Ip). +. Käkpalperna förkrympta, tva-ledade. Framvingar- nes andra kubitalfält baktill mycket bredare än det första (fig. 8). 1. Apime. ++ Käkpalperna 4—6-ledade (fig. 5:2 kp). Fram- vingarnes andra kubitalfalt baktill ej bredare än det första (fig. 6: a), 1. Honan med samlingshar 4 bakbenen. 2. Podalirine. 2. Honan utan samlingsapparat. Snyltgäster. 3. Melectine. 2 läpp-palpernas andra led mycket längre an hälften af den första, ofta lika lang som denna (fig. 5: 1 Ip). Knäskäl saknas. = Framvingarne endast med två kubitalfält. ı. Honan ä bakkroppens buksida med en sam- Jingsapparat af styfva bakätriktade har. 4. Megachiline. 2. Honan utan samlingsapparat. Snyltgäster. a. Framvingarnes andra tillbakagaende ribba mynnar i andra kubitalfältet. 5. Coelioxyine. 6. Framvingarnes andra tillbakagäende ribba mynnar utanför andra kubitalfältet. 6. Stelidine.. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 33:1. I. 143 ++. Framvingarne med tre kubitalfalt, 1. Käkpalper 6-ledade. Mandibler med tretandad spets. 7. totale ba skal hos { 1. . Bakvingarnes rotfli kort och i rtr. nar ej till tvärribban (fig. ro). 0“; Antennerknéliga; ©. Bakbenens lär- ring utan” härtofs. 23. Melitta. 241.2. Bakvingarnes rot- uf} sips) fikiärkngoch nar i ote till eller. bortom fü ce Panic twärribban (fig. 11). Weiser Fig. 10. Bakvinge af a. Framvingarnes Melitta. rfi. rotflik. disktvärribba (mellan främre rotfältet och diskfältet) 'rak eller blott svagt böjd (fig. 6: c). — 2. Bakbenens m 30 gyerszel lärring med en wiig sboz---s . tofs af länga, rf böjda har. E VE ig. 11. Bakvinge af . Bakkroppens Andee femte ryggled utan längsfära, 24. Andrena. b. Framvingarnes disktvärribba starkt böjd (fig. 7: a). — 9. Bak- kroppens femte led ofvan med en naken langsfara. 25. Halictus. . Baktibierna utan knäskäl. 1. Framvingarnes tredje kubitalfält Fig. 12. Knäskäl hos och betydligt större än det an- Andrena. dra (fig. 16). Deras radialfält elliptiskt oo j nästan lika stort som det första Entomol. Tidskr, Årg. 24. H. 3 (1903). 17 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. med afrundad, fran framkanten skild spets. Bakkroppen aldrig röd. a. Bakkroppen bakät bredare med bredt afrundad trubbig spets. Tredje kubi- talfältet framtill smalare än baktill. Kroppen metallisk, grönaktig, nästan naken. 16. Ceratina. Bakkroppen i spetsen kägelformigt tillspetsad, svart med hvita härfläckar. Tredje kubitalfältet ej smalare fram- till (fig. 16). 6. Melecta. 2. Framvingarnes tredje kubitalfält betydligt mindre än det första (fig. 7: a). a. Andra kubitalfältet bredt, ej eller foga mindre än det tredje (fig. 20). a’. Framvingarnes radialfalt långt, starkt afsmalnande mot den skarpa spetsen. a". Bakkropp och ben håriga, svarta. Tungan i spetsen bred och tvaflikig (fig. 4: 1). 27. Colletes. b". Bakkropp och ben nästan nakna, gula--röda eller med teckningar af denna färg. Tungan spetsig. 18. Momada. b'. Framvingarnes radialfalt kort, elliptisk, knappt afsmalnande mot den afrundade spetsen. 17. Epeolus. Andra kubitalfältet smalt, rektangu- lärt, mycket mindre än det tredje (fig. 7:a,b). Kropp nästan naken, groft punkterad; bakkroppen ofta mer eller mindre röd. 26. Sphecodes. 25. Halictus SS”. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1,1. 147 II. Framvingar endast med två kubitalfält (fig. 6: b, 7: c). A. Framvingarnes radialfält är utät afsmalnande och har sin spets i själfva" framkanten. Kubitalfälten nästan lika stora. Vingmärke och knäskäl väl utbildade. Honans bakben starkt håriga. a. Bakkroppen kort och bred. 22. Macropıs. 8. Bakkroppen längsträckt. 21. Rhophites. B, Framvingarnes radialfält i spetsen snedt afskuret eller af- rundadt och med spetsen tydligt belägen innanför fram- kanten. a. Framringarnas första kubitalfält märkbart kortare än det andra (fig. 6: b). Vingmärke saknas. Knäskål tydlig. — Hanens antenner nästan af kroppens längd. Honans bakben starkt håriga. 5. Eucera. 8. Framvingarnes första kubitalfält lika stort som eller större än det andra. *, Framvingarnes kubitalfält ungefär lika stora. +. Framvingarnes radialfält i spetsen snedt afsku- ret. Knäskäl och vingmärke tydliga. — Honans bakben länghäriga. 20. Panurgus. ff. Framvingarnes radialfält i spetsen mer eller mindre afrundadt. Knäskäl saknas, — Honans bakben utan insamlingshar. S. Framvingarnes andra tillbakagäende ribba (= den ribba som pä yttre sidan begränsar det yttre diskfältet) mynnar i andra kubi- talfältet eller sällan i dess bakhörn (77ra- chusa). ”, Skutellen oväpnad eller endast pa hvar- dera sidan med en liten tand. 1. Kroppen mer eller mindre långhårig. —- Honan pa bakkroppens buksida tätt härig för uppsamling af frömjöl. a. Fötterna utan häftflik mellan klorna. 7. Megachile. b, Fötterna med häftflik mellan klorna. a’. Klorna hos 2 med en tand 19 1:48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903: _ .före..spetsen.. Hanens. ansikte nedtill. gult,.. 8..77achusa. b’. Klorna hos 9 utan tand. Ha- -nens ansikte helt,och hållet svart. a”. Antennernas andra led kor- tare än den tredje. Bak- kroppen vanligen - kort och bred, rundad. 9. Osmza. REV Antennernas andra led lika "lång som eller längre än den tredje. Bakkroppen lång och = smal, nästan cylindrisk. Smä I svarta arter. 10. Heriades. Bi, Kroppen föga härig eller endast med fläckar af tilltryckta korta har. — Ho- nan utan sanilingsapparat. 14. Prastes. . Skutellen pä hvardera sidan med en grof tagg. Fotterna-utan häftflik mellan klorna. oo :— Honorna utan samlingsverktyg. 1. Ögon håriga. Bakryggen utan tagg. — Bakkroppens spets hos hanen med flere taggar, hos honan utdraget kägelformig, spetsig (fig. 18,19). 12. Coelioxys. 2. Ogon nakna. Bakryggen i midten med _ en tagg. Bakkroppens spets hos hanen oväpnad, hos honan afrundad. 13. Dioxys. SS. Bakvingarnes andra tillbakagäende ribba mynnar straxt utanför andra kubitalfältet. ı. Kroppen svart med gula teckningar. — Bakkroppen hos hanen med taggar mot spetsen, hos honan med tät samlings- apparat pa buksidan. 11. Anthidium. 2. Kroppen vanligen enfärgad svart, sällan med 2 rader rundade gula fläckar a bak- kroppen. — Bakkroppen hos hanen oväp- nad, hos honan utan samlingsapparat. 1.5. eles. 20 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. .13: I; I. 149 er Framyingarnes första. kubitalfält betydligt längre än det andra (fig. 7:c). Knäskäl saknas. 1. Kroppen och bakbenen långhåriga. Tungan spetsig. 0 lag. Dasypoda: 2. Kroppen och bakbenen nästan nakna. Tungan bred, i spetsen urringad. Små svarta bin med gula teckningar i ansiktet. och å benen. 28. Prosopis. Litteratur: © FRIESE, H., Die Bienen Europas. Theil 1—6: 1895—1901. 8:0. — Annu ej afslutadt. SCHMIEDEKNECHT, H. L. O., Apide Europææ. B. 1, 2. 1882—1886. 8:0. — Omfattar släktena Bombus, Psithyrus, Nomada, Andrena och Osmia. THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinaviæ. Tom. II. Apis L. Lunde. 1872. 8:0. 1. Underfam. Apinæ. Sociala Bin. Framvingarnes andra kubitalfält baktill mycket bredare än det första (fig. 8). Lefva i samhällen, som bestä af en hona samt talrika arbetare och hanar, eller äro snyltgäster hos dylika bin och sakna dä arbetare. Frömjölet in- samlas i en särskild, af länga styfva har omgifven fördjupning pa utsidan af (honornas och) arbetarnes baktibier. Bakkroppen afsöndrar vax, hvaraf cellerna byggas. 1. Slkt. Apis L. Honungsbin. Punktôgonen sta i en trekant. Öfverläppen ligger fri och är ej inböjd under mandiblerna. Samhällen fleräriga. 1. A. mellifera L. Europeiska honungsbiet. Brunsvart med grågul behåring. — ©. Ögon mycket stora, bredt hopstötande à hjässan. Antennerna göra undantag frän reglen och äro endast ı2-ledade. Bakkroppens leder 2--5 med gul bakkant. — ©. Ögon bredt ätskilda. Bakkroppen är längsträckt och när längt bakom de hoplagda vingarne. Bakbenen utan frömjölskorg och vaxhake. — Arbetarne: Ögon bredt ätskilda. Bakkroppen föga längre än de hoplagda vingarne, Bakbenen med korg och vaxhake. Skäne—Helsingland (såsom »husdjur»). 21 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 2. Slkt. Bombus Fasr. Humlor. Punktögonen stä nästan i rät linie, Öfverläppen inböjd, men ej täckt af mandiblerna. Samhällen ettåriga. Endast honorna öfvervintra och grunda nästa var nya sambhällen. Stora, klumpiga bin med svart hud, men tät, ofta brokigt färgad behåring, Bade honor och arbetare med korg och vaxhake a bak- benen. På grund af könens olikhet samt färgernas föränderlighet äro våra arter stundom rätt svåra att säkert skilja åt. Artöfversikt. I. Hela mellankroppen ofvan med rödgul behåring. A. Kinderna mycket långa, ej kortare än halfva ögat. Bakkroppen vid roten rödgul, i spetsen hvitaktig. 1. B. consobrinus. B. Kinderna kortare än ögats halfva längd, «. men tydligt längre än ögats bredd. *. Bakkroppen helt och hållet beklädd med ljusa, dock ej lifligt orangegula, hår. — Hanens antennleder på undre sidan knappt uppsvällda. 5. D. muscorum. ++ Bakkroppen åtminstone i midten, ofta äfven vid roten, svart- härig, stundom helt och hället orangegul. — Hanens yttre antenn- leder pa undre sidan tydligt utsvällda. 6. B. agrorum. 8. och äfven kortare än ögats bredd. Bakkroppen vanligen i spetsen hvit- hårig, i midten svart- och vid basen rödgult hårig. 18. B. hypnorum. Il. Mellankroppen ofvan svarthärig eller åtminstone med ett svart tvärband mellan vingarne. A. Bakkroppens tredje—sjätte leder svarthåriga, första och andra gulhåriga. Mellankroppen ofvan gulhårig med ett svart tvärband mellan vingarne. 1. Den gula behåringen lifligt rödgul. 11. D. hyperboreus. 2. Den gula behäringen ej rödaktig. 12. B. kirbyellus. B. Bakkroppen i spetsen ljusharig eller helt och hället svart. «. Kinderna mycket länga, langre än halfva ögonen. Bakkroppen i spetsen hvithärig, dess första led jämte mellankroppens framkant och bakkant med citrongul behåring. Stundom äro de gula håren delvis eller nästan alla svarta (v. #igricans). 2. B. hortorum. B. Kinderna kortare än ögonens halfva längd. *, Bakkroppen i spetsen med hvita eller hvitaktiga hår, sällan svarthårig med inblandade ljusa hår. +. Kinderna längre än ögats bredd. — &. Bakfötternas första led i kanten med helt korta styfva hår, som äro kortare än ledens halfva bredd. 9, Mellanbenens första fotled i yttre nedre hörnet med en tagg.” * Denna tagg är på grund af behåringen ofta svar att se och far ej förblandas med de borst, som sitta i ledens kant. 22 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: Ij I. 151 1. Bakkroppen, ätminstone i midten, oftast helt och hället svarthärig. Mellankroppen enfärgad svart eller framtill och baktill gulhärig (v. Zafreillellus). 4. B. subterraneus. 2. Hela kroppen med hvitgrä härbeklädnad, endast mellan- kroppen i midten och bakkroppen här och där med svarta hår. j 8. B. arenicola. +t. Kinderna ej längre än ögats bredd. — 9. Mellanbenens första fotled i yttre, nedre hörnet utan tagg. 1. Skutellen gulharig. RE a. Bakkroppens andra och tredje led svarthäriga. Mellan- kroppen ofvan gulharig med ett svart tvärband mellan vingarne. a’. Mellankroppens gula beharing rödgul. 18. D. hypnorum v. cingulatus. b’. Mellankroppens gula behäring svafvelgul eller smutsgul. 204 Be jonellus. Bakkroppens andra och tredje led med lifligt rödgul behäring. 19. B. lapponicus. Bakkroppens första och andra led gulhäriga, den tredje och fjärde svarthäriga. 10. B. terrestris v. sporadicus. 2. Skutellen svarthärig. Mellankroppen vanligen framtill gulhärig, stundom dock helt och hället svarthärig. a. Ofverlippen med 3 stora fördjupningar, en i midten och en pä hvardera sidan. Ansiktet mellan ögonen bredare än längt. Bakkroppens (första och) andra ryggled vanligen gulhärig, den (första), tredje och fjirde svarthäriga, stundom alla fyra svarthariga; den fjärde dock alltid baktill hvithärig. — &. Bakfötter- nas första led i kanten med korta, styfva här, som ej äro längre än ledens halfva bredd. 10. B. terrestris. Öfverläppen endast i midten med grop. Ansiktet mel- lan ögonen ej bredare än langt. Bakkroppens be- hâring växlande såsom hos ¢errestris. — &. Bakföt- ternas första led i kanten med mjuka här, som äro längre än ledens bredd. 14. D. sorwensis. Bakkroppen i spetsen gul- eller rödhärig. +. &. Bakfétternas första led i kanten med helt korta, styfva har, som äro kortare än ledens halfva bredd. — 9. Mel- lanbenens första fotled i yttre nedre hörnet med en tagg. Kinderna minst sa langa som ögats bredd. I, Skutellen och bakkroppens bas ljushariga. Mellankroppen med ett svart tvärband mellan vingarne. a. Hela bakkroppen med gröngul eller olivfärgad be- haring. 3. B. distinguendus. 152 : -ENTOMOLOGISK : TIDSKRIFT. 1903. b.. Bakkroppens tredje ryggled till största delen svarthärig. -Mellankroppens ljusa har hvitgula. 7. 2. sylvarum. 2. Skutellen. och bakkroppens rot svart- eller brunhäriga. Mellankroppen äfven för öfrigt svarthärig, eller brunhärig med ett svart tvärband mellan vingarne. 9. B. derhamellus. TT. o. Bakfötternas första led i kanten med mjuka har, som äro längre än ledens bredd. — 9. Mellanbenens första fotled i yttre, nedre hdrnet utan tagg. §. Skutellen och bakkroppens första ryggled åtminstone på hvardera sidan gulhariga, 1. Bakkroppens tredje led svarthärig. a. Kinderna sa länga som ögats bredd. 12: D. kirbyellus. b. Kinderna kortare än ögats bredd. 16. B. cullumanus. 2. Bakkroppens tredje led rödhårig. 19. D. lapponicus. SS. Skutellen och bakkroppens första led svarthåriga. [0] Endast bakkroppens första led eller på sin höjd till- lika äfven främre delen af den andra svarthariga. Hufvud och mellankropp vanligen enfärgade, svart- håriga. I. Kinderna ej kortare än ögats bredd. Bakkroppen mera långsträckt, dess leder 2—5 ofvan likformigt blekgult—ockragult håriga. 13. B. alpinus. Kinderna kortare än ögats bredd. Bakkroppen kort och rundad, dess andra och tredje led lifligt rödhåriga, de följande oftare med ljusare rödgul eller blekgul behåring, men stundom lika lifligt rödhåriga, som andra och tredje. 19. D. lapponicus. . Bakkroppens första till och med tredje led eller ät- minstone den första och tredje svarthäriga. Fe D Mellankroppen framtill med ett bredt gult tvär- band, som när fullständigt upp till vingarne. Bak- kroppen i spetsen rödgul. 17. P. pratorum. Mellankroppen enfärgad, svart- eller brunhärig, hos Go ofta med ett smalt gult tvärband framtill. a. Kinderna långa, ej kortare än ögats bredd. Bakkroppen i spetsen gulhårig. 12. D. kirbyellus. b. Kinderna kortare än ögats bredd. Bakkroppen i spetsen med lifligt röd behäring. a’. Kinderna föga kortare än ögats bredd. Öfverläppens midtgrop hos honan med en brun härtofs. 15. B. lapidarius. 24 AURIVILLIUS! SVENSK" INSEKTFAUNA. 13: 1: I. 153 Cb”. Kinderna mycket kortare än ögats bredd. Ofverläppens midtgrop Hos: honan naken. VE 21: B. mastrucatus- ‚BD. consöbrinus DAaHcB. Gulhårig; hufvudet; undre sidan och bakkroppens 3:e led svarthariga; de följande bakkropps- lederna mer eller mindre. hvit- eller ljushäriga. — 7. 18"—- 20"; 9. 20"—22"; a. r2"—18", — Fjälltr.; Harj—Lapl. «+ B. hortorum WL. Svarthärig; hjässans bakkant, mellankrop- pens främre del, skutellen, bakkroppens första ryggled (och -framkanten. af ' andra» leden) med citrongul behåring; bak- kroppslederna.;4, 5: (och 6): hvithäriga. — og. 15"—19"5 Q. 19" — 21", a, 13" —ı7". —Skane—Lapl. De gula håren blifva. stundom. alla eller de flesta svartaktiga. PB: distinguendus Mor. Ofvan med gröngul (olivfargad) eller blekgul beharing; hufvudet (delvis), ett tvärband mellan ving- > arne, benen™ (och :undre sidan) svart- eller mörkhåriga. — D. 16"—17"; 9. 19"—21" a. 14"—ı17". — Skäne—Lapl.; s. B. subterraneus L. Enfärgad svartharig; bakkroppen i spet- sen brunharig: œ' mellankroppens framkant och: skutellen gulhariga eller också äfven bakkroppslederna: 1, 4-—6 ofvan gulhariga: (var. datrezllellus); — ©: 16"—ı17", 9. 19"—23"; a. 14"—19". —.Smäl.—Upl. Gotl.; ep a. B. muscorum L. Ofvan gulhärig, mellankroppen ofvan orange- gul; bakkroppens andra ryggled vanligen i midten brunhärig; baktibier i -kanten ljushäriga. — @. 13"—-15"5 9. 18"—20"; a. 11"—ı5". — Skäne--Nörrb. BD. agrorum Fasr. Mellankroppen ofvan enfärgad orangegul; baktibierna i kanten svarthariga; bakkroppen hos hufvud- formen med andra ledens bakkant och tredje ledens främre del svarthäriga, hos var. arcticus DAHLB. med första, andra och större delen af tredje leden svarthariga, hos var. fran- ctllonellus helt och hallet med orangegul behäring; dess leder 4 och 5 alltid med orangegul behåring. — o7. 13"— 15", 9. 17"—19"; a. 10"—14". — Skane—Upl.; a.; v. arcticus endast funnen i Norrl. och Lapl. B. sylvarum L. Med gra eller blekgul behåring; hjässan, ett bredt, men otydligt begränsadt tvärband mellan vingarme samt bakkroppens tredje ryggled svarthäriga; bakkroppens 25 154 70. TI. 12, 13: 14. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. leder 4 och 5 gulhäriga. — ©. 13'’—16'"; 9. 17'"—ıg", a. 10"'—12'",.—— Skane—Upl. B. arenicola Tuoms. Hela kroppen med grahvit eller svagt gulaktig beharing; hjessan, mellankroppen mellan vingarne samt bakkroppslederna 3—5 vid roten svarthäriga. — . 1316" agro" oa, ro! ere" et Skanes Og. Pa sandfalt; s. B. derhamellus Kırz. Svartharig; bakkroppens leder 4—6 med rödgul behåring; hos & hafva mellankroppen ofvan samt bakkroppens första och andra led ofta gulbrun be- haring; bakkroppens tredje led dock alltid svarthårig. — fo 12/7’ —14""; 9. 15'"—ı7", a. 11'”’—14'". — Skane, Upl. B. terrestris 1. Svartharig; mellankroppens framkant och bakkroppens andra led gulhariga; bakkanten af fjärde samt ! femte leden hvithariga; stundom (var. sporadicus) äro äfven skutellen och bakkroppens första ryggled gulhåriga, eller också saknas nästan alla gula hår (var. cryptarum). — «. 16'’—18'"; 0, 16'"—22'""; a, rot 16" — Skâne—Lapl.; a. B. hyperboreus SCHÖNH. Svarthärig; hjessans bakkant, mel- lankroppens framkant samt bakkroppens första och andra ryggled med lifligt gulröd behåring. — cd. 18'"-—21'"; ©. 24''—26'"; a. ej funna i Sverige. — Pa fjällen i Jämtland— Lapl.; s. B. kirbyellus Curt. Ofvan gulharig; hufvudet (till största delen), ett bredt tvärband mellan vingarne samt tredje bak- kroppsleden och roten af den fjärde svarthäriga; under svart- härig; stundom är mellankroppens gula behäring fördunklad eller otydlig, och nägon gäng är bakkroppens spets svart- hårig, i hvilket fall den mycket liknar föregående art. —- g. 17" —19'"; 9. 21" a 14'"—ı17". — I fjälltr. Jämtl.—Lapl.; ej s. B. alpinus L. Svartharig; bakkroppens leder 2-6-7 gul- hariga. — ©. 17'"—19'": 9. 23" —24"; alr! —17"", — Pa fjällen; Jamtl.—Lapl. B. soroeensis FABR. Svarthärig; bakkroppens leder 4—6 hvithäriga, hos 5 stundom med inblandade rödgula har; mellankroppens framkant och bakkroppens andra ryggled ät- minstone pa sidorna vanligen (isynnerhet hos œ) gulhäriga. 26 ES: 0: 17; 18. 19. 20. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: Ij I. 155 — ©. 15'"—16'"; 9. 17'"—20'"; a. 10""—16'", — Sédra Sverige; s. B. lapidarius L. Svarthärig; bakkroppens leder 4-6-7 röd- håriga; mellankroppen hos & vanligen framtill gulhärig. — Sf 14'"—ı16", 9. 20""—21""; a. 10"'—ı5", — Skäne— Hels.; a. B. cullumanus Kirs. »Blekt gulhärig; ett tvärband mellan vingarne samt bakkroppens tredje ryggled svarthäriga; bak- kroppens spets med rödgul behäring.» — Skäne. s. B. pratorum L. Svarthärig; ett bredt tvärband vid mellan- kroppens framkant samt ofta äfven bakkroppens andra led framtill gulhariga; bakkroppslederna 4-6-7 med orangegul behåring. — ©. 12'""—13'"; 9. 15""—ı7", a. 11" —ı4". — Skane—Lapl. B. hypnorum . Hjässans bakkant, hela mellankroppen ofvan samt bakkroppens första och andra ryggled med orangegul (eller gulaktig) behåring; hos v. cemgulatus ett svart tvärband mellan vingarne; bakkroppens (första, andra), tredje och fjärde led samt hufvudet och undre sidan svart- hariga; bakkroppens 5:e, 6:e och 7:e led hvithäriga äfven- som bakkanten af den fjärde. — ©. 13'’—14'"; 9. 16""— a1", a. 11" —ı4 nm . — Smal.—Lapl.; ej s. D. lapponicus Fasr. Mellankroppen enfärgad svarthärig, eller ofvan framtill gulhärig; bakkroppens första led svart- härig eller sällan gulhärig, lederna 2-6-7 alla med lifligt gulröd behäring eller 4:e-6:e-7:e med mycket ljusare blekgul behåring. — J. 14"—ı6"; 9. 18'"—20'"; a. 12" —ı4". — I fjälltr., Jämtl.—Lapl. D. jonellus Kirr. Svarthärig; mellankroppen framtill, sku- tellen samt bakkroppens första ryggled gul- (eller brun-) håriga; bakkroppens leder 4-6 (9) eller 5-7 (o7) hvithäriga. — ®. 13'"—14""; 9. 16'"—18""; a. £0'’—12'". — Verml. —Lapl.; ej s. PB. mastrucatus Gerst. Svartharig; bakkroppens leder 4-6-7 med rödgul behåring; hos X är mellankroppen framtill, och stundom äfven skutellen, prydd med gula har. — &. 15” —17" Pi 19"—21"; a. 13"’—16"". — Lapl.; s. 27 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 3. Sikt. Psithyrus LEP. Snylt-humlor, Snylthümlorna likna mycket de vanliga humlorna ‘och skilja sig från dem lättast genom de i üfversikten anförda kännetecknen. Honorna- sakna verktyg för insamling af frömjöl och lägga därföre sina ägg hos andra humlor. Larverna lefva såsom snyltgäster af-den föda, som humlorna insamlat för. . sina larver. Artöfversikt. #23 : I. Bakkroppens de) 5:e och’ 6:e leder-(Q) eller 4:e-7:e ög (9) rödhäriga; kroppen 1 öfrigt svart- eller brunhärig; vingarne hos Q mörkbruna. | ee n 1. Ps. rupestris. Någon eller några af bakkroppens bakre leder hivit- eller gulhäriga. A. Hanens ‘sjätté och sjunde- bakkroppsleder ätminstone i midten svart- håriga." Honans- sista bukled pä-hvardera sidan-med en knöl eller valk, men utan tagg i spetsen. @. Bakkroppens 4 ryggled hos bada könen ätminstone pa sidorna | hvithärig. — . Bakfötternas första led i kanten med har, som aro längre än ledens bredd. Ku >. Skutellen gulhärig. — 0. Sista bukleden i spetsen knölfor- migt N — 29. Sista ryggleden matt, punkterad. 2. Ps. barbutellus. ** Skutellen svarthärig eller hos & delvis och orent gulhärig. .— g. Sista. bukleden i spetsen ej förtjockad. — Q. Sista ryggleden glinsande, glatt. S 3. Ps. vestalis. 8. Bakkroppens 4:e och 5:e leder, åtminstone på sidorna gulhäriga. — d. Bakfötternas första led i kanten med styfva har, som äro föga längre än ledens halfva bredd. 4.. Ps. campestris. B. .Hanens sjätte. och sjunde bakkroppsleder ofvan med rödbrun be- häring. Honans sista bukled i spetsen kägelformigt utdragen till en nägot nedböjd, härig tagg; sidovalkarne mindre utvecklade. — Mellan- kroppen framtill bredt gulhärig. 5 1. I. Bakkroppens ryggleder 5-7 rödhäriga, 4 ljusare hårig. — 9. Bakkroppens ryggleder 3-5, röd- eller rödgult-häriga; sista rygg- leden glänsande, pa sidorna punkterad. Skutellen svarthärig. : 5. Ps. globosus. 2. 9‘. Bakkroppens ryggleder 3—5 alla hvithäriga eller den femte svartharig. — ©, Bakkroppens tredje ryggled pa sidorna, den fjärde helt och hallet hvithariga; femte ryggleden svartharig; den sista matt och tätt rödhårig. Skutellen svarthärig. 6. Ps. quadricolor. 3. o. »Bakkroppens ryggleder 3 och 4 med smutsigt svafvelgul be- haring; den femte svartharig.» — ©. »Bakkroppens fjärde och femte ryggleder gulhäriga; den sista glänsande, naken. Sku- tellen gulharig,» 7. Ps. lissonurus. 28 AURIVILLIUS: SVENSK -INSEKTFAUNA.- 13: I, I. 157 1. Ps. rupestris Fasr. Svarthärig, bakkroppens 5:e och 6:e (9) eller 4:e—7:e ryggleder rödhäriga; mellankroppen pet framtill ljusare harig : honans vingar svartbruna. — g&. 15" —18'"; ©. ie ith . Skane—Upl.; snyltar hos B. /a- pidarius. Zu. PS: barbutellys Kirs. Svarthärig; hjässan baktill, mellan- kroppens framkant, skutellen samt hos -hanen äfven bak- _kroppens- första ryggled, gulhariga;. fjarde oeh femte rygg- lederna hos & fullständigt; .hos Q pa sidorna hvithäriga. — a. 16'’—17'"5- 9. 20"—21". — Skane—Upl.; snyltar hos B. jonellus: och- pratorum. odin | 3. Ps. vestalis Fourcr. Svarthärig; mellankröppens framkant bredt gulhärig; hos æ äro äfven skutellen och bakkroppens första led mer eller mindre gulhariga; bakkroppens tredje ryggled baktill, fjärde helt soch hållet, femte blott pa sidorna (Q) eller helt och hållet (7) hvithariga; håren i tredje ledens bakkant hos ne eee tydligt skiftande 1 gut: — a’. 16""—18"; 9. 20525"; — Smäl.—Norrb.; ‘snyltar hos B. terrestris. Of 207 ae, a Sot ‘4. Ps. campestris Panz: Svarthärig; hjässan" baktill, mellan- :'„kroppens framkant, skutellén samt bakkroppens 3—5 rygg- leder nästan fullständigt (>) &ller blott pa sidorna (9) gul- håriga, hos & är äfven första ryggleden mer eller mindre gulhärig. — ©. 15"—17""; 0; 17" 19" —'Skäne— Upl.; s.; snyltar hos B. agrorum. a om aos 5. Ps. globosus EVERSM. Svarthärig; mellankroppens framkant bredt gulharig; bakkroppens os 3—7 (SS) eller 3—5 (9) rödgult håriga. — A. 15"—17"; 9. 18" —19"". Smäl., Västerg., Osterg.; s.; like Hé B. soroensts. 6. Ps. quadricolor Ler. Svarthärig; mellankroppens framkant bredt gulhärig; bakkroppens ryggled 3 delvis, 4 helt och hället hvithärig, 5 svarthärig scan hos & stundom hvithärig; 6 och 7 rédhariga. — ©, 9..13'"-—15'". — Skane—Lapl.; s.; snyltar hos B. pratorum och Sonat. 7. Ps. lissonurus Tuoms. Svarthärig; hjässan i midten, mellan- kroppens framkant, skutellen och bakkroppens fjärde rygg- led med svafvelgul behåring; hos hanen är äfven tredje bak- kroppsleden gulhärig, men 6:e och 7:e rödhäriga. — Lapl.; s 30 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 2. Underfam. Podaliriinee. Öfverläppen stor och fri, ej inslagen under mandiblerna. Tunga Jang och smal, jämntjock (fig. 5:2). Mandiblerna bäg- böjda, i spetsen tvatandade. Framvingar utan egentligt ving- märke (fig. 6:a; vm). Bakvingarnes rotflik helt kort, ej naende till tvärribban. Baktibierna hos bada könen eller ätminstone hos honan med stor och bred knäskäl (fig. 9). Solitära bin, hvilkas honor samla frömjöl med tillhjälp af dem styfva och täta härbeklädnad, som de äga à bakbenens skenben och första fotled. Bygga i hard mark eller i lerväggar, sällan i trä. Larvens föda halflytande, bestäende af frömjöl och honung. 4. Sikt. Podalirius LATR. Väggbin. Ofverlappen med utdragen spets. Punktögonen stå i en nästan rätvinklig triangel. Antennernas tredje led lang, nästan längre än den första. Klorna hos honan med en tand i midten. Tätt häriga bin, som likna sma humlor, men lätt skiljas fran dessa och fran alla andra bin genom framvingarnes byggnad (fig. 6:a). Hanarne utmärka sig genom att ansiktet nedtill är mer eller mindre gult. Pa grund af öfverläppens storlek visar sig ansiktets nedre del starkt, nästan puckelformigt framskjutande, da hufvudet ses fran sidan. Artöfversikt. I. Hane: Mellanfötternas första led utan lang svart härtofs. Baktibierna utan knäskäl. — Hona: Kroppen mer eller mindre ljushärig, aldrig en- färgadt svarthärig. A. Kinderna ätminstone sä länga som fjärde antennleden. — Hane: bakfötternas första led med en bred tand vid midten af inre kanten (fig. 13); bakkroppens sista ryggled kullrig, i spetsen nästan tvär, med en liten tand à hvardera sidan. — Hona svarthärig med bak- kroppens leder 2—4 röd- (eller ljus-)häriga. 1. P. parietinus. B. Kinderna isynnerhet pa insidan mycket korta, vida kortare än fjärde antennleden. — Hane: bakfötternas första led utan tand i kanten. «. Bakkroppens leder 2-4-5-6 i bakkanten försedda med en frans af hvita eller gula har, som skarpt framträder mot den för öfrigt mörka beharingen, Bada könen nästan lika och med ofvan gul- 30 II. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 159 härig mellankropp. — Hane: bakkroppens sista ryggled i spetsen grundt utskuren, med en tand i hvardera hörnet. Mellan- och baklär starkt förtjockade. Munskölden upptill med två svarta fläckar, 2. P. vulpinus. 8. Bakkroppen utan ljusa tvärband. — Hane: bakkroppens sista led i spetsen djupt klufven; låren ej förtjockade. Munskölden utan svarta fläckar. — Hona svarthårig med bakkroppens båda sista leder och en del af ansiktet rödhäriga. 3. P. furcatus. Hane: Mellanfötternas första led med länga svarta här i bakre kanten och deras sista led pä bäda sidor svarthärig (fig. 14, 15). Baktibierna med knäskäl. — Hona: kroppen uteslutande ‘beklädd med svarta, sot- bruna eller svartgrä har, «. Sporrar ljusa. — Hane: Mellanfötternas leder 2—4 utan långa här pä baksidan (fig. 14). Bakkroppens sista ryggled pä hvar- dera sidan nästan skälformigt insänkt, dess upphöjda midtparti utdraget i en tvärhuggen spets. 4. P. retusus. B. Sporrar svarta. — Hane: Mellanfötternas leder 2—4 pa baksidan med mycket länga mörka har (fig. 15). 5. P. acervorum. P. parietinus FABR. Hane: svart, mun- skölden, öfverläppen och en fläck pa mandiblerna gulhvita, fötterna gulbruna; klädd med grähvita, blekgula här utom i midten af mellanryggen och pä bak- kroppslederna 3—7, som äro svarthäri- ga, ätminstone i midten. Hona: svart med rödbruna fötter och svart härbe- klädnad, endast bakkroppens leder 2—4 ofvan röd (eller ljus-)hariga. 13—15 mm. — Sk.—Sm. Bygger i lerväggar ofta i stor mängd pa samma ställe. P. vulpinus Pz. Svart; fötterna i spet- ei : Fig. 13. Bakfot af sen bruna, hufvud, bröst och ben hvit- DE, pe 2 hariga. — Hane: ansiktet nedanför an- tennerna (utom nägra svarta fläckar), ett streck a antenn skaftet och en fläck ä mandiblerna gula. ro—11 mm. — Sk.—Norra Upl. Bygger i murbruk 4 väggar, stenfötter m. m. och besöker gärna blom- morna af Anchusa officinalis, P. furcatus Pz. Svart med rödbruna fötter. — Hane: an- siktet nedanför antennerna samt ett streck a antennskaftets 31 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1903.: . undre sida gula; kroppens undre sida och benen med hvit- -grä: behåring, ôfre sidan med blekgul eller gulgrå behåring utom hjässan, mellänryggen mellan vingarne och bakkropps- lederna 4—7, som äro svarthäriga. Hona: baktibiernas borste gulbrun. 10—12 mm, ,— Sk.—Lapl. | Bygger, 1, trastubbar. a BE re RENTEN P. retusus IL. . Svart med tarslederna 2—5 rödbruna. — Hane: pannans sidohörn, munskoldens nedre del, öfverläppen , IN Fig. 14. Mellanbenens Fig. #5:,; Mellanbenens fot, samt fot hos Podalirius första leden À bakfötterna. hos retusus L. & Podalirius acervorum ect och antennskaftets undre sida gula eller rödgula; ansiktet, hufvudets undre sida och bröstet hvithäriga; hjässan, mellan- kroppen ofvan, bakbenen samt bakkroppens tva första leder gulhäriga, de följande svarthariga. — Hona: bakkroppen ofvan nagot plattad; ledernas bakkanter med svartgra be- häring; baktibiernas borste gul. 13—ı5 mm. — Sk.—Stock- holm; s. Bygger i jorden. P. acervorum L. Upptages af Linné säsom anträffad i Sverige, men är sedermera ej äterfunnen. ww to AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 161 5. Slkt. Eucera Scop. Ofverlippen bredare än ling; ansiktet därföre nedtill föga framskjutande. Pcnktôgonen nästan i rät linje. Antennernas tredje led hos & flere gånger kortare, hos 2 mycket längre än den fjärde. Bakkroppen nedtryckt i synnerhet hos honan. Hanen skiljer sig från alla andra svenska bin genom de långa antennerna. 1. £. longicornis L. Svart, mellankroppen samt bakkrop- pens två första leder ofvan med rödgul hårbeklädnad, hufvud och ben ljushariga, Hane: munsköld och öfverläpp blekgula; bak- kroppslederna 3—5 ofvan svarthåriga; sista bukleden med en ränna i midten och en upphöjd, utåt tvåklufven linje på hvar- dera sidan. Hona: bakkroppens andra och tredje ryggled på hvardera sidan med en hvit filtflick, den fjärde med ett hvitt tvärband, den femte gulhärig. 14—15 mm. — Sk.—Upl.; byg- ger i jorden. 3. Underfam. Melectinæ. Endast ett släkte, hvars arter lefva säsom snyltgäster hos Podalirius. 6. Slkt. Melecta LATR. Öfverläppen stor, längre än bred; ansiktets nedre del därföre starkt framskjutande. Punktögonen stå i en starkt trubbvinklig trekant. Skutellen baktill på hvardera sidan med en tand. Fram- vingarne utan egentligt vingmärke. 1. M. luctuosa Scop. Svart, huf- vud- och mellankropp med lang hvitgra och svart harbekliidnad; bakkroppen vid roten graharig, pa hvardera sidan med 3(2)—-4() stora fyrkantiga fläckar af rent hvita har; tredje antennleden föga längre än den fjärde. 10—13 mm. — Gotl., Ög.; s. Snyltar hos Podalirius retusus och parietinus. Fig. 16. Melecta luctuosa. Entomol. Tidskr., Ärg. 24, H. 3 (1903). 33 II 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 4. Underfam. Megachilinæ. Fran alla andra bin skiljas hithörande former därigenom, att honorna insamla frömjölet medelst en tät härbeklädnad pa bak- kroppens buksida. Öfverläppen är stor, men ligger under hvilan inslagen under och dold af mandiblerna. Ansiktet nedtill platt, ej framskjutande. Bakvingarnes rotflik är kort och nar ej till tvirribban. Baktibierna utan knäskäl. 7. Sikt. Megachile Larr. Tapetserarebin. Mandiblerna grofva med 3—4 tänder pa insidan. Bakkrop- pen bred med plattad ryggsida och skarpt intryckta ledgängar; första ryggleden vid roten tvärt afskuren och i midten bredt skälformigt urhalkad*; sjätte ryggleden hos & starkt inböjd mot buksidan och försedd med en skarpt utstäende, tandad tvärlist, som skenbart sitter i bakkroppens spets, hos ® trekantig och rakt bakätsträckt. Hanens sjunde ryggled liten, belägen pa buk- sidan och omgifven af den sjätte. Hos © finnas endast fyra syn- lisa bukleder. Hufvudet och mellankroppens ryggsida hos alla arter mer eller mindre gulbrunt häriga, undre sidan ljushärig. Honorna utskära ur blad eller bark smä rundade eller ovala stycken, som de sedan utan bindeämne hopfoga till cylindriska celler, i hvilka de in- lägga en nästan fast blandning af frömjöl och honung, pä hvars yta slutligen ägget lägges. Cellerna byggas i rör, som anläggas i marken vid eller under stenar. Artöfversikt. 1. Hana. I. Framfötterna mer eller mindre starkt utvidgade, hvita eller gula, i kanten länghäriga. Framhöfterna beväpnade med en läng tagg. A. Antennernas sista led ej utvidgad. Mandiblerna pä insidan tretandade. Framfötternas bakkant med gula och svarta här. Sjätte ryggledens tvärlist i midten djupt inskuren och pä hvardera sidan med tvä tänder; den sjunde i spetsen bredt tvärhuggen. 1. M. lagopoda. B. Antennernas sista led plattad och utvidgad, oftast tydligt bredare än de föregående. Mandiblerna på insidan 4-tandade. Framfötternas bak- kant endast med ljusa har. Bakkroppens sjunde ryggled i midten spetsigt utdragen. * Härigenom blir det möjligt för djuret att böja bakkroppen starkt uppät. 34 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 163 «@. Mandiblerna i undre kanten starkt trubbvinkligt utvidgade, Fram- fötterna starkt utvidgade, bredare än skenbenen, Antennernas sista led plattad och tydligt bredare än de föregående, *, Bakkroppens ryggleder mindre långt håriga, den fjärde i bak- kanten med tydlig ljus härfrans. Sporrar raka. 2. M, willughbiella, **, Bakkroppens ryggleder långhåriga, alla utan ljus harfrans i bakkanten. Baktibiernas sporrar böjda. 3. M. nigriventris, 8. Mandiblerna med nästan rak undre kant. Framfötterna endast svagt utvidgade, ej bredare än skenbenen. Sporrar raka. Fjärde och femte rygglederna med ljus harfrans. *, Antennernas sista led plattad och tydligt bredare än de före- gående. 4. M. circumcincta, ** Antennernas sista led ej bredare än de föregående. 5. M. analis, II. Framfötterna ej utvidgade, åtminstone vid roten svarta. Mandiblerna tre- tandade. a. Bakkroppens sjätte ryggled ej eller endast glest hvithärig. Fram- höfterna utan tagg. +" Tvärlisten 4 bakkroppens sjätte ryggled i midten djupt inskuren. Sjunde ryggleden stor, i spetsen med en trekantig inskärning. 6. M. ligniseca. > Tvärlisten 4 bakkroppens sjätte ryggled bredt afrundad eller endast svagt urringad i midten. Sjunde ryggleden med hel spets, I, Sjunde ryggleden stor, fore den trubbiga spetsen med en stor skälformig glänsande fördjupning. 7. M, lapponica. 2. Sjunde ryggleden liten, fore den skarpa spetsen platt eller svagt kullrig. 8. M. centuncularis. B. Bakkroppens sjätte ryggled ofvan tvärlisten tätt och tjockt beklädd med tilltryckta hvita har, Tvärlisten oregelbundet, skarpt tandad. Framhöfterna beväpnade med en tagg. Baklären pa öfre sidan knöl- formigt uppsvällda, 9. M. argentata. 2. Honor. I. Bakkroppens bukhär (samlingshär) gulröda, rödbruna eller svarta. «@. Bakkroppen ofvan långhårig, vid roten ljusharig, därpå vanligen svarthärig eller åtminstone mörkhärig; ledernas bakkant utan ljus härfrans. *, Bakkroppens sista ryggled svarthärig. 1. Rygglederna 1—3 gulhäriga, 4—6 svarthäriga. Bukhären röd- bruna, 4 (5:e och) 6:e leden svarta. 4. M. circumcincta. 2. Rygglederna 1—2 gul- eller hvithäriga, 3—6 svarthäriga. Buk- håren smutsigt bruna — svarta, 3. M. nigriventris, **, Bakkroppens sista ryggled tätt beklädd med tilltryckta hvita eller 35 164 es ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. grähvita har. Rygglederna 1—2(—3) gul- eller hvithäriga, (3), 4 och 5 svarthäriga. Bukhären lifligt gulréda, 4 andra leden del- vis svarta, 5. M. analis. 8. Bakkroppens mellersta ryggleder ätminstone pa sidorna med tydligt ljus harfrans i bakkanten, lederna 3—6 för öfrigt beklädda med korta, styfva, svarta här. + Större arter, 15—18 mm. långa. 1. Mandiblernas ryggfåra, som börjar i spetsen mellan de båda yttersta tänderna, är lång och når, då mandiblerna ligga i hvila nästan upp till munskölden. Rygglederna 2—5 alla med fullständig fin ljus harfrans i bakkanten. 1, M. lagopoda. 2. Mandiblernas ryggfara är kort och nar knappt längre än till midten. Endast rygglederna 4 (och 5) med fullständig och tydlig ljus härfrans, andra och tredje lederna atminstone i bak- kantens midt utan härfrans. a. Munskölden tätt punkterad, med rak, obeväpnad framkant. Mellanryggen med gulbrun behäring, vinglocken mörk- bruna. 2. M. willughbiella. b. Munskölden glest punkterad; dess framkant med 5 smä tänder. Mellanryggen mellan vingarne vanligen svarthärig. Vinglocken svarta. 6. M. ligniseca. **, Mindre arter, 10—13 mm. långa. 1. Fötterna i spetsen rödbruna. 7. M. lapponica. 2. Fötterna utom klorna svarta, 8. M. centuncularis. Bakkroppens bukhär hvita eller hvitaktiga. Rygglederna 2—5 mörk- häriga med hvitgrä harfrans i bakkanten; den 6:e med tva gra fläckar; den första ljusharig. 9. M. argentata. M. lagopoda IL. Mellankroppen och hufvudet ofvan med gulgrå (JS) eller brungul (Q) behäring. 14—17 mm. — Sk.— Stockholm. M. willughbiella Kirs. Mellankroppen och hufvudet ofvan med gulgrå (97) eller brungul (9) behåring. 13—15 mm. — Sk.—Lapl.; a. M. nigriventris SCHENK. Hufvudet ofvan med sotbrun, mel- lankroppen ofvan med gulgrå — grågul behåring. 13—16 mm. — Ög.—Dalarne; s. M. circumcincta Kirs. Hufvudet ofvan med mörkbrun, mel- lankroppen ofvan med brungul eller sällan framtill med svart- brun behåring. 11—13 mm. — Sk.—Upl.; Gotl. JM. analis Nyt. Hufvudet och mellankroppen ofvan till största delen med svartbrun behåring. 10— 13 mm. — Sk.—Og. Bygger sina bon af björkens yttersta, tunna barkhinnor. : 36 AURIVILLIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 165 6. M. ligniseca Kirs. Hjässan och mellanryggen svarthäriga. 13—16 mm. — »Mellersta Sverige»; s. 7. M. lapponica Tuoms. Munskölden med hvit, hjässan och mellanryggen med svartgrä behåring. 10—12 mm. — Lapl.; s. 8. M. centuncularis L. Hjässan och mellankroppen med mörk- brun—svartgra behåring. 10—12 mm. Sk.—Lapl.; a. Bygger sina bon helst af törnrosblad. 9. M. argentata Fasr. Hjässan och mellanryggen med hvit- grä—-gulgrä behåring. 9—ıı mm. — Sk.—Hall.; s. 8. Slkt. Trachusa Jur. Framvingarnes andra tillbakagaende ribba utmynnar i andra kubitalfältets bakhörn. Hanens bakkropp med 7 ryggleder, af hvilka den sista sitter pa undre sidan, och 6 bukleder, den sjätte pa hvardera sidan med en knöl, som slutar i en tand. Honan bygger i jorden sina celler af bladbitar, som förenas med käda. 1. I. serratulæ Panz. Ansiktet och undersidan hvit- eller gra- håriga; hjässan och mellanryggen brungula— gulbruna; öfverläpp, mandibler (utom spetsen), munsköld och pannans sidoflikar hos hanen gula. 9—ıo mm. — Sm.—Lapl. I barrskogstrakter; ej s. 9. Slkt. Osmia Panz. Sma eller pa sin höjd medelstora bin med svart eller stun- dom svagt metallglänsande, bla- eller grönaktig hudfärg. Hanarnes sista ryggled är ofta nästan dold af den stora sjätte leden och bakkroppens spets starkt inböjd; buklederna blifva därvid delvis täckta af hvarandra och utmärka sig ofta genom taggar och utskott. Honorna bygga sina celler af lera inuti häligheter i trä, i snäckskal eller björnbärsstjälkar eller fästa dem fria vid undre sidan af stenar eller andra dylika föremål. Manga arters lefnadssätt är ännu föga kändt, Artöfversikt. 1. Hanar. I. "Antenner långa, näende till mellankroppens bakkant. Bakkroppen helt och hållet beklädd med långa rödgula hår; dess sjätte och sjunde rygg- led med hel och oväpnad bakkant, 0 0777777 37 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903, II. Antennerna na ej till mellankroppens bakkant. Sjätte och sjunde rygg- lederna, bada eller endera, i midten utskurna eller tandade. A. Intryckningen vid roten af bakkroppens första ryggled stor och genom en tvärlinje eller kant tydligt begränsad fran den kullriga bakre delen. Andra bukleden utan upphöjning i midten, men stun- dom med en nedliggande, bakätriktad tagg. a. Skutellen oväpnad. +. Bakkroppens andra bukled utan tagg. Ÿ. Baktibiernas sporrar mörka, svartaktiga. §. Bakkroppen tydligt metallisk, grön- eller blågrön; dess sjätte ryggled i midten af bakkanten inskuren, den sjunde i spetsen med två taggar eller tänder. Andra bukleden mycket stor, täckande den tredje. [0] . Efterryggens ôfre, trekantiga fält till största delen glänsande glatt utan punkter. I. Bakkroppen elliptisk, sjätte ledens bakkant jämn och i midten tydligt utskuren. Bakfötternas första led med en liten tand pä undre sidan nedanför midten. Fjärde bukleden med utdragen spets. a. Munskölden i spetsen med en grund inskärning, som på hvardera sidan begränsas af en liten tand. 2. O. fulviventris. b. Munskölden i spetsen med tva sma inskärningar och tre sma tänder. 3. O. leaiana. Bakkroppen nästan cirkelrund; sjätte ledens bak- kant i midten grundt inskuren, men pä sidorna smatandad; fjärde bukleden med bredt rundad, nästan tvärhuggen spets, Bakfötternas första led med knappt märkbar tand pä insidan. 4. O. anea, °°. Efterryggen helt och hållet matt, ej glänsande. Bak- kroppen bläaktig. 5. ©. angustula. SS. Bakkroppen ej metallisk, svart, °. Antennerna utan hvita hår på undre sidan. I, Bakfötternas första led med en tand på insidan, högst dubbelt så bred i spetsen, som vid roten. Femte ryggledens sidokanter samt sjätte ryggledens bakkant ej upphöjda. a. Fjärde bukleden i spetsen tvär, ej inskuren. Bakfötternas första led (fig. 17: c) bredare och med större tand på insidan; sporrarne nå nästan till tandens början, 6. O. uncinata. b. Fjärde bukleden i spetsen med en bred, vink- lig inskärning. Bakfötternas första led (fig. 17: b) 38 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 167 lang och smal; dess tand pa insidan liten och belägen långt nedanför sporrarnes spetsar, 7. ©. inermis. 2. Bakfötternas första led (fig. 17:a) pa insidan vid roten djupt inskuren och därigenom liksom skaftad, minst tre ganger sa bred i spetsen som vid roten, Femte ryggledens sidokanter samt sjitte ryggledens bakkant starkt och bredt upphöjda. Baktibiernas längre sporre dubbelböjd. 8. O. nigriventris. °°, Antennerna p& undre sidan med en frans af hvita har, 1. Bakkroppen hvithärig. Bakfötternas första led i spetsen klubbformigt utvidgad. 9. O. pilicornis. 2. Bakkroppen med tvärband af rödgula har. Bak- fötternas första led smal med en tand pa insidan. 10. O. maritima. ff. Baktibiernas sporrar ljusa. §. Bakkroppens sjitte ryggled i bakkanten med en grund in- q skärning i midten och en djup pa hvardera sidan, Grä- harig ; bakkroppens 2—6 leder med rödgul behåring. An- } pl elie. “I tennernas tredje led knappt längre än den fjärde. 11. O. aurulenta, §§. Bakkroppens sjätte ryggled € med hel, oväpnad bakkant. Fig. 17. Bakbenens första fotled hos hanen af: a a. Osmia nigriventris. lagda; Kroppen med rédgul p 4 inermis. Antennernas tredje led nästan lika lang som 4—6 samman- behåring; första och andra oc » uncinafa. bakkroppslederna med hvit- grä behäring. 12. O. bicolor. >, Bakkroppens andra bukled i midten med en lang, tilltryckt bakätriktad tagg; dess sjätte ryggled med hel, afrundad bak- kant och en tagg i hvartdera sidohörnet; den sjunde utdragen i en läng tvärhuggen spets och med en djup grop i midten vid roten. 14. O. mitis. 8. Skutellen pa hyardera sidan med en tagg. Bakkroppens första bukled med en tagg; sjunde ryggleden trekantigt tillspetsad. Sporrar ljusa. 13. O. spinulosa. B. Intryckningen vid basen af bakkroppens första ryggled smal och obe, tydlig och ej genom någon tvärlinje begränsad från den undre delen. Andra bukleden i midten med en tvärliggande valkformig eller med en upprät, pyramidlik upphöjning. Bakkroppen smal och långsträckt; 39 168 ie ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. dess sjätte ryggled bredt afrundad med en tagg i hvartdera hornet; den sjunde oväpnad, «. Antennernas sista led smal, spetsig och nästan hakformigt böjd. Andra bukledens upphöjning lag, valkformig. 15. O. parvula. B. Antennernas sista led kort, rak, tjock och trubbig. Andra buk- leden med mycket stor pyramidlik upphöjning. Sjunde ryggleden med en djup grop vid basen, 1. Hufvudet och mellankroppen med gräaktig behäring. Buk- lederna 3—5 med urringad, harig bakkant. ‘16. O. leucomelena. 2. Hufvudet och mellankroppen ofvan- med gulröd behäring. Buklederna 3—5 breda med nästan tvär, harig bakkant. Munskölden svart utskott. 17. O. tuberculata. 2. Honor, hvardera sidan med ett längt, rakt utstäende, hornlikt, Hufvud och framrygg svarthäriga; mellanryggen till största delen gulhärig; bakkroppen helt och hället med rödgul behäring, eller lederna 4—6 svarthäriga. Munskölden oväpnad. 1.10 74e A. Bukens samlingshär lifligt rédgula eller svart4. «@. Skutellen oväpnad. * Bukhären svarta. Baktibiernas sporrar svarta. §. Efterryggens ôfre, trekantiga fält ätminstone i midten glänsande, glatt utan punkter. Bakkroppen tydligt blä- aktig. 4. O. anea. . Efterryggens öfre fält matt, ej glänsande, eller tydligt punkteradt. ‘Bakkroppen svart eller otydligt bläaktig. °. ‘Mellanbrôstet hvit- ‘eller’ graharigt. Hjässan och mellankroppens öfre sida med lifligt rödgul behäring. Bakkroppens sista ryggled m. I. m. tilltryckt hvithärig. T- Endast första bakkroppsleden ofvan till största delen ljushårig; de öfriga svarthäriga med eller utan ljus frans i bakkanten. Mindre arter, 8—9 © mm. langa. ie Bakkroppens första ryggled pa hvardera sidan med gulgrå behåring. Bakkroppen mera läng- sträckt. Tinningarne skjuta, da hufvudet ses uppifrån, ej längre ut än ögonen. - " "5. O. angustula. Bakkroppens första ryggled med rödgul behå- ring. Bakkroppen kort och bred, rundad. Tinningar svällda, tydligt mer utstående än ögonen. 40 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 169 a. Munskölden i spetsen tvär. Mandiblernas spetstand kortare, 6. O. uncinata. b. Munskélden i spetsen svagt utskuren, Man- diblernas spetstand lang, skärformig. 7. O. inermis. ft. Bade första och andra bakkroppsleden ofvan med rödgul behäring. Stor art, 10—12 mm, 8. O. nigriventris. °°. Mellanbréstet och ansiktet svarthäriga. 1. Bakkroppens första och andra ryggled med rödgul behåring. | 9. O. pilicornis. 2. Endast första bakkroppsleden med rödgul behåring. 10. O. maritima. **, Bukharen lifligt rödgula. 1, Bakbenens sporrar svarta eller svartbruna, Bakkroppen blåaktig, Hufvud och mellanrygg hvit- eller grähäriga. a. Munsköldens framkant i midten urringad. 2. O. fulviventris. b. Munsköldens framkant tvärhuggen. 3. O. leaiana. 2. Bakbenens sporrar ljusa, gulbruna. a. Hufvud och meHankropp med rödgul behäring. Bak- kroppens ryggleder med tydliga, gulhäriga tvärband. 12. O. aurulenta. b. Hufvud och mellankropp tätt svarthäriga. Bakkroppen med rödgul behåring. 11. O. bicolor. 8. Skutellen pa hvardera sidan med en tand. Bukharen rödgula. Hjässan.i midten skarpkantad. _ sa 13. O. spinulosa. B. _ Bukens samlingshar hvita eller hvitaktiga. «. Munskölden med en delvis glänsande, glatt längsfära, som fort- sitter sig upp p& pannan. 14. O. mitis. fp. Munskélden utan dylik fara. Bakkroppen långsträckt. 1. Bakkroppens sista bukled utan köl eller tand. a. Baktibiernas sporrar ljusa. Rygglederna 1—3 pa hvar- dera sidan af. bakkanten med hvit härfrans; fjärde med > fullständig härfrans. 16. O. leucomelena. b. Baktibiernas sporrar svartaktiga, Efterryggens ôfre tre- kantiga fält matt, . 15. ©. parvula. 2, Bäkkroppens sista bukled längs midten med en köl, som bildar en skarp tand. 17. O. tuberculata. 0 rufa L. (9 = bicornis L.). Svartgrén, rödgult hårig; hufvudet och framryggen hos © svarthariga, hos & grä- eller ‘hvithariga. 8—12 mm, — Sk.—Upl.; 4—6. Bygger celler af lera, helst uti haligheter i trä. 2: ©. fulviventris PANZ. Grönaktig- (4) eller svart—svartblä 41 170 10, TI. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. (2) med. gulgra—hvitgra behåring. 8—10 mm. — Sk.—Upl.; 6—8. Bygger i trävirke. QO. leaiana Kırey. Grönaktig (cd) eller svartblä (9) med grä—grähvit behåring, 9—ı1o mm, — Sk.—Ög.; 6—8. »Bygger i lervallar». O. @nea L. Grön (gZ) eller svartblä (Q) med grågul (Ÿ) eller hvitaktig (9) behåring; bakkroppens ryggleder hos hanen med lang, gulaktig, hos Q med kort, hvit harfrans i bak- kanten. 8—ıo mm. — Sk.—Upl.; a.; 5—8. Bygger i trä eller lervallar. O. angustula Zeit. Mörkblå (9) eller svart—svartbla 9; hjässan och mellankroppen ofvan med rödgul behäring, i öfrigt med gra—hvitaktig behåring. 8—g mm. — Sk.—Lapl. O. uncinata GERST. Svart; hjässan, mellankroppen ofvan samt första ryggleden med rödbrun behåring; för öfrigt ljus- hårig. 8—g mm. — Sk.—Norrb. O. inermis ZETT. Till färg och behåring lik föreg. art. 8—ıo mm. — Sk.—Lapl.; s. Bygger sina celler af jord och fäster dem vid undre sidan af stenar (AUR.). O. migriventris Zerr. Svart eller med svag, blå anstryk- ning (9); beharingen hos &A hvitgul—hvitaktig à hufvud, bröst och första ryggleden, rödgul a mellanryggen samt svartbrun à rygglederna 2—5; hos 2 rödgul à hufvudet, mellankroppen och de tvä första rygglederna, för öfrigt svart- aktig. 9—ı3 mm. — Upl.—Lapl.; s. Bygger i trävirke och barkstycken (ADLERZ). O. pilicornis Sm. Svart; of: hufvudet hvithärigt; mellan- kroppen ofvan med gulgrå behåring; 2: hjässan, mellan- ryggen och de två första rygglederna med rödgul behåring, de följande svarthäriga. g—10 mm. — Sk.—Vg., Ög.; s.; 5—6. ©. maritima Fr. Svart; 0’: hvithärig; rygglederna 2—6 med rödgul behåring; 2: svarthärig, hjässan, mellankroppens ryggsida och första ryggleden rödgult håriga. 13—ı4 mm. — Sk. vid kusten; s. O. aurulenta Panz. Svart; of: graharig, rygglederna 42 12, Lå. 14. 15. 16. 17. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: I; I. 171 (2—)3—6 med rödgul behåring; 2: nästan helt och hållet med rödgul behåring. 9—ıo mm. — Gotl., Öl.; s. Bygger i tomma snäckskal. O. bicolor Scur. Svart; &A: hufvud, mellankropp och de två första rygglederna med gulgrå — gra, rygglederna 3—6 med rödgul behåring; 2: hufvud och mellankropp tätt svart- håriga, bakkroppen rödgult hårig. 10—12 mm. — Gotl., Upl.; s.; 4—6. O. spinulosa Kirs. Hjässan baktill i midten skarpkantad ; svart, groft punkterad, med grägul—grä beharing och fin hvit, hos © tydligare, harfrans i bakkanten af rygglederna 1—5. 7—8. mm. — Gotl.; s. O. mitis Nyt. Svart, grähärig, hjässan och mellankroppens ryggsida med rödgul behåring. 8—10 mm. — Sm., Öl,, Gotl.; s. OÖ. parvula Dur. Svart med gra behåring. 6—7 mm. — Blek., Öl.; s. Bygger i torra björnbärsstjälkar, O. leucomelena KirB. (= claviventris Tuoms.). Svart med gulgra—gra behåring; bakkroppens ryggleder 3—5 hos & med otydlig hvit hårkant, 1—3 hos Q med i midten af- bruten, 4 med fullständig hvit hårfrans. 7—9 mm. — Sk.—Upl. O. tuberculata Nyr. Svart, gråhårig, hjässan och mellanryggen med grågul (Q)—rédgul (@) behåring. 9—10 mm. — Og.— Norrb. Bygger i gammal ved (gärdesgårdar, hölador m m.). 10. Slkt. Heriades SPIN. Genom sin langa, smala kroppsform erinra hithörande arter om de fyra sista arterna af föregäende släkte, men hafva en mer langsluttande efterrygg och andra antennleden lika lang som den tredje. Kroppen svart och starkt punkterad. Bygga sina celler i gammalt tri, i synnerhet i gärdesgärdar. Hanarne tillbringa oftast natten i blommor, Honans samlingshär gulhvita. I. Artöfversikt. Intryckningen vid roten af bakkroppens första led är ej begränsad af en skarpt framträdande, bågböjd list eller kant. Skutellen oväpnad. Hanens bakkropp med 7 ryggleder; dess andra bukled med ett stort utskott, 43 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. «. Mandiblerna i spetsen tvatandade. Hanens antenner pa undre sidan tydligt knôliga. Honans munsköld med ett stort skiflikt, nästan upp- rätt utskott. — Underslakt. Chelostoma. 1. H. maxillosa. B. Mandiblerna i spetsen tretandade. Hanens antenner pa undre sidan jämna. Honans munsköld utan bihang. — Undersläkt. Gyrodroma. +, Bakkroppens ryggleder 1—4 i bakkanten tydligt hvitfransade hos honan, hos hanen med grägula fransar. Hanens sista ryggled stor, plattad, med tre tänder: 2. H. nigricornis. **, Bakkroppen utan tydlig härfrans i ryggledernas bakkant. Hanens sista ryggled djupt klufven i två tagglika flikar. 3. A. fiorisomnis. II. Intryckningen vid basen af första ryggleden baktill begränsad af en skarpt uppstäende, bägböjd kant. Skutellen pä hvardera sidan med en liten tand. Hanens bakkropp endast med 6 synliga ryggleder och tva tydliga bukleder; dess andra bukled utan utskott. 4. H. truncorum. 1. Ä. maxillosa L. Antennerna pa undre sidan något ljusare; mandibler undertill med länga styfva här; behäringen gulgrä, bakkroppen hos 2 med 4 hvita tvärband; Jg’: sista ryggleden djupt klufven i två tvärhuggna utskott; andra bukledens ut- skott mycket stort, riktadt snedt framat, pa baksidan glan- sande och något urhalkadt. 8—ıo mm. — Sk.—Lapl.; a. D ff. nigricornis NYL. Behäringen hvitgrä, hufvudet och mellan- ryggen hos X med blekt rödgul behåring; utskottet à hanens andra bukled pyramidlikt, upprätt. S8—g mm. — Sk.—Jamtl. 3. H. florisomnis L. Behåringen svag, gråaktig. 5—6 mm. — Sk.—Jämtl. | Träffas oftast i blommor af Campanula. 4. H. truncorum 1. Behäringen gles, hvitgra. Hanens: sista ryggled pa hvardera sidan med en djup, längsträckt intryck- tryckning, 1 spetsen hel... 7—-8 mm. — Sk.—Upl. 11. Slkt. Anthidium FaBr. Ullbin. Skutellen täcker öfver den lodrätt stupande bakryggen och efterryggen. Fötterna utan häftflik mellan de i spetsen klufna klorna. i ; Arterna af detta släkte, som i södra Europa äro mycket talrika, utmärka sig därigenom, att kroppen är försedd med gula fläckar. Hanarne, som ovanligt nog äro större än honorna, hafva bakkroppens sista ryggleder försedda med taggar; hos våra 44 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 173 arter har sjätte leden pa hvardera sidan en, och sjunde leden i bakkanten tre. Honorna afskafva har fran vissa växters blad, bilda däraf sma bollar, som de hemföra, och bekläda med denna ull väggarne i sina celler, som de vanligen anlägga i sprickor eller i gångar i trä. Artöfversikt. I. Munskölden i spetsen bredt rundad, småtandad, jämte ansiktets sidor hos båda könen gul utom vid roten. Hanens sjätte ryggled på hvardera sidan med en stor, böjd tagg, den sjundes taggar långa och spetsiga. I. A. manicatum. II. Munskölden i spetsen bredt urringad, jämte ansiktets sidor hos hanen gul, hos honan svart. Hanens sjätte ryggled med rak sidotagg, den sjundes taggar korta och trubbiga. 2. A. punctatum. 1. A. manicatum I. Svart; bakkroppen pa hvardera sidan med en rad gula fläckar, benen delvis gula; hanens bakkropp pa sidorna tofslikt hårig; honans bukhar gulaktiga. & 14—18; 9 11—12 mm. — Sk.—Sdm. 2. A, punctatum LATR. Svart; bakkroppen vanligen med 4 rader hvitgula flackar; benen delvis gula; hutvud och mellan- kropp oftast med rödgul beharing; mandiblerna samt ett streck À antennskaftet gula hos hanen. 7—9 mm. — Sk,—Og. 5. Underfam. Coelioxyinæ. Framvingarne med två kubitalfiilt. Honorna utan samlings- har. Snyltgäster. 12. Slkt. Coelioxys Larr. Kägelbin. Svarta, groft punkterade, medelstora bin med hvitgra—gul- gra beharing. Mandiblerna tretandade. Öfverläppen nästan kva- dratisk. Bakryggen och efterryggen lodrätt stupande. Bakkrop- pens ryggleder i bakkanten med hvit härfrans; den första med stor och bred, baktill tydligt begränsad intryckning vid roten; den sjätte bir hos hanen 6 taggar, hvaraf 2 par öfver hvarandra i midten och en pa hvardera sidan (fig. 18). Honans sista buk- led är längre än sista ryggleden och sluter ej tätt till denna 45 174 (fig. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 19). Hos vara arters hanar bära framhöfterna en tagg, som passar till en naken grop pä tinningarne. lika Lefva som snyltgäster hos Megachile och Podalirius. Arterna äro mycket hvarandra och svåra att åtskilja. Fig. 18. Bakkroppens spets hos Fig. 19. Bakkroppens spets hos hanen af C. guadridentata, sedd honan af C. guadridentata, sedd fran sidan och ofvanifran. fran sidan och ofvanifran, Artöfversikt. if je} syar Hanens andra ryggled utan eller med en liten grop bakom (den nakna) tvärintryckningen; dess fjärde bukled i den hinnaktiga bakkantens midt med en tydlig inskärning!), som begränsas af två sma tinder. Honans femte (näst sista) bukled med afrundad spets. «. Baktibiernas yttre sporre trubbig. Första bukleden i midten med en hvit härfläck, andra — fjärde med i midten afbruten hvit härfrans; rygglederna I—5 pa hvardera sidan med en trekantig hvit härfläck. I. C. conoidea. 8. Baktibiernas båda sporrar lika spetsiga. Buklederna 2—4 med full- ständig härfrans. +, Tvärintryckningen à bakkroppens andra ryggled ej afbruten i midten. 1. Honans sista ryggled kullrig, trekantig med smal spets, betyd- ligt kortare än sista bukleden, hvars sidor före spetsen äro tydligt inskurna (fig. 19). Hanens femte ryggled i hvartdera bakhörnet utan tand. 2. C. quadridentata. Honans sista ryggled plattad, tunglik med bredt afrundad spets, föga kortare än den trekantiga, mot den hvassa spetsen jämnt D afsmalnande sista bukleden. Hanen ännu okänd. 3. C. lanceolata. ** Tyärintryckningen à bakkroppens andra ryggled i midten bredt afbruten. Hanens femte ryggled i hvardera bakhörnet med en liten knöllik tand. Honans sista bukled kort, föga längre än den sista ryggleden, i den tvära spetsen vanligen försedd med 3 korta tänder, 4. C. rufescens. 1) I fall ledens hârfrans äfven bekläder bakkantens midt, ar inskärningen att se. 46 if, AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: 1; I. 175 Hanens andra ryggled pä hvardera sidan med en skarpt begränsad grop bakom den häriga tvärintryckningen; dess fjärde bukled med hel, afrundad bakkant, mycket lång och smal. Honans femte bukled med tvär eller inskuren spets; den sista «, Baktibiernas sporrar ljusa, Buklederna med hel, i midten ej afbruten harfrans. Honans mandibler af vanlig byggnad. *, Honans ryggleder 2—5 med sammanhängande hvit härfrans i bakkanten. nm Sporrar trubbiga. Honans fjärde bukled glänsande och lika groft punkterade, som den tredje. Hanens andra ryggled på hvardera sidan bakom den tätt finhåriga tvärintryckningen med en smal och lang groplik fördjupning. Större art, 13—14 mm, 5. C. oblusispina. Sporrar spetsiga. Honans fjärde bukled samt sidorna af den tredje tätt och fint punkterade samt matta och finhåriga. Ha- nens andra ryggled på hvardera sidan bakom den tätt håriga tvärintryckningen med en liten, kort, elliptisk grop. 6. C. elongata. **, Honans femte ryggled utan härfrans, andra — fjärde med i midten afbruten, hvit hårfrans. Hanens andra ryggled med stor och lang grop. Mindre art, 9—11 mm. 7. C. acuminata. 8. Baktibiernas sporrar svarta. Buklederna med svag i midten afbruten hårfrans. Honans mandibler på midten nästan rätvinkligt böjda och därigenom med en stor puckel på utsidan; hennes andra — fjärde ryggled med hvit hårfläck å hvardera sidan. Gropen å hanens andra ryggled ungefär tre gånger längre än bred. 8. C. mandibularis. C. conoidea Itt. Hanens femte ryggled med en liten tand i bakhörnet. 12—15 mm.—Sk., Öl.; s. C. quadridentata L. 11—13 mm. — Sk.—Upl. C. lanceolata Nyt. 10—11 mm. — Sm., Ög., Vg.; s. C. rufescens LEP, 11—14 mm. — Sk.—Hels.; s. C. obtusispina Tuoms. 13—14 mm. — Gotl.; s. C. elongata LEP. 10—12 mm. — Sk.—Upl. C. acuminata Nyt. 9—ıı mm. — Sk.—Sm. C. mandibularis Nyt. g—-10 mm. — Sk.—Vg.; s. 13. 'Sikt. Dioxys Lep. Hanens bakkropp med sju ryggleder (den sista kort och föga synlig) och sex bukleder (den sista bukleden med tandlikt uppböjda bakhörn). Honans sista bakkroppsled kort med bredt afrundad spets. 47 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 1. D. tridentata Ny1. Svart, tätt punkterad, hvitharig; bak- kroppens leder 1—5 (cd) eller 1—4 (9) med hvit härfrans. Skutellen i bakkantens midt med en kort tand. g—10 mm. — Sk—Upl.; s. 14. Slkt. Biastes Panz. Antennerna korta hos båda könen 12-ledade. Bakkroppen kort och nedtryckt hos & 7-, hos ® 6-ledad, dess spets ej in- böjd. Skutellen i midten något intryckt. 1. D. truncatus NYL. Svart; mandiblerna, halssköldens sido- knölar, vinglocken, benen (delvis), bakkroppens rot (2) eller dess ledkanter gulbruna; rygglederna 2—5 på hvardera sidan, 4 och 5 äfven i midten med runda, hvita härfläckar; hanens bukleder 3—5 bredt gulhäriga. 5—6 mm. — Sk.—Sm.; s. Snyltar hos Rophites dentiventris. 6. Underfam. Stelidinæ. Denna lilla underfamilj som endast omfattar ett släkte, skiljer sig fran den föregäende endast genom framvingarnes ribb- förgrening (se öfversikten!) och därigenom att fötterna hafva häft- flik mellan klorna. 15. Sikt. Stelis Panz. Öfverläppen längre än bred. Skenbenen i spetsen pä yttre sidan med tvä smä taggar. Bakkroppen hos hanen 7-ledad med inböjd spets och urhälkad undre sida. Svarta, groft punkterade bin med kort och gles, gräaktig behåring; likna mycket Herzades-arterna. Snylta hos Heriades, Osmia, och Anthidium-arter. Artöfversikt. I. Bakkroppen utan fläckar. «. Rygglederna 1—4 med hinnaktig, brungul bakkant. 9—10 mm. I. S. aterrima. 3. Ryggledernas bakkant mörk. ><. Ryggledernas bakkant utan härfrans. Större art, 7—9 mm. 2. S. pheoptera. 48 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; I. 777 _**, Ryggledernas bakkant med tunn, hvit harfrans. Mindre art, 4—5 mm, 3. 5. breviuscula, U. Bakkroppens ryggleder‘ 1—3(—4) pa hvardera sidan med en rundad, blekgul flick, Bakfétternas första led hos honan bredare i spetsen. 4. S. ornatula. S. aterrima Panz. Sk.—Upl. S. pheoptera Kirs. Sk.—»Norrl.»; a. S. breviuscula Nyt. Ve. Upl.; s. S. ornatula KLUG. 6—7 mm. — Sk.—Upl.; s. + WW © " 7. Underfam. Xylocopinæ. Hit hör hos oss blott ett enda släkte och en art. 16. Slkt. Ceratina LaATR. Kroppen längsträckt, metallisk, nästan naken. Punktögonen sti i en trekant, Ofverläppen stor, kvadratisk. Antennerna korta, något tjockare mot spetsen. Bakkroppen smalare mot roten, hos & med 7, hos 2 med 6 leder; den sista ryggleden hos & inböjd, hos 2 stor och med en langsgaende köl. Honan bygger egna celler i björnbärsstjälkar, men har en mycket svagt utbildad behåring à baklären och baktibierna, sa att det är ovisst, om den insamlar frömjöl at larverna, 1. C. cyanea KirB. Grönaktigt bla, antennerna svarta; hanens munsköld och öfverläpp hvita. 6—7 mm. — OL; s. 8. Underfam. Epeolinæ. 17. Slkt. Epeolus Latr. Ögonen stora, nedåt närmande sig hvarandra. Punktögonen stå i en trubbvinklig triangel. Skutellen tvåpucklig, dess sido- stycken trekantiga med skarp spets. Bakryggen liten, täckt af skutellen. Efterryggen lodrät, glänsande, jämn utan fält. Bak- kroppen hos œ med 7 ryggleder (den sjunde mycket smal) och 6 bukleder, hos 2 med 6 ryggleder och 5 bukleder. Af den sjätte bukleden synes på hvardera sidan om analöppningen en Entomol, Tidskr., Årg. 24, H. 3 (1903). 49 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. smal, nästan lodrätt ställd flik, som vanligen ligger tryckt intill sista ryggleden. Hanens fjärde och femte bukled med styfva borst i den bredt urringade bakkanten. Smä, svarta, röd- och gulbrokiga bin med hvita fläckar af tätt âtliggande, korta har. De hvita fläckarna bilda vanligen två tvärband å hvardera sidan af första ryggleden, ett å den andra samt två fläckar å hvardera sidan af tredje och fjärde. Snyltgäster hos Co/letes-arter. Artöfversikt. I. Öfverläppen med två sma knölar midt emellan fram- och bakkanten och tva sma tinder i framkanten, 1. E. productus. II. Ofverlippen med två små knölar nedanför midten och utan tänder i framkanten. «. Hane: fjärde och femte bukledernas borst i spetsen svarta; sista ryggleden brungul. Hona: lärringar och lär enfärgade, rödgula. 2, ASIA HUBESE B. Hane: fjärde och femte bukledernas borst enfärgade, gulaktiga; sista ryggleden svart. Hona: lärringar och lar mer eller mindre svarta. 3. E. variegatus. 1. E. productus Tuoms. Skutellen och största delen af benen rodgula. 7—9 mm. — Sk.—Upl. E. rufipes Tuoms. Skutellen svart (S) eller röd (9). 7—9 mm... Sk. Os 3. E. variegätus L. Skutellen svart. 73mm. Sk.—Anger- D manland. 9. Underfam. Nomadinæ. Afven till denna underfamilj hôr blott ett enda, men art- rikt, svenskt släkte. 18. Slkt. Nomada Scop. Getingbin. Ögon parallela. Punktögonen stå i en nästan rätvinklig tre- kant. Antennernas andra led ofta mycket kort, insänkt i skaftets spets och därför svar att se. Ofverlippen fri, kortare än bred. Mandiblerna vanligen med enkel spets. Skutellen oftast tvapuck- lig. Hufvud och mellankropp ljushäriga. Bakvingarnes rotflik mycket kort. Bakkroppens första ryggled saknar afsats vid basen, 50 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 179 utvidgar sig endast jämnt och småningom och har därför en kägel- eller trattlik form. Rygglederna äro 7 hos ©, 6 hos 9. Honans baktibier i spetsen pa utsidan med flere eller farre sma taggar. Genom sin gul- eller réd-brokiga, glänsande och nästan nakna bakkropp likna getingbien vida mer en geting eller en gräfstekel än ett bi och kunna af en nybörjare lätt blifva an- sedda säsom tillhörande nägon af dessa grupper. Bakfötternas första led är dock, såsom hos alla bin, tydligt bredare än de följande. Snylta hos arter af släktena Andrena, Halictus, Eucera och Panurgus. De äro föränderliga till färgen och rätt svåra att skarpt åtskilja. Artöfversikt. I. Pannan med en skarp köl mellan antennerna. A. Öfverläppen gulröd eller endast med obetydliga mörka fläckar. «. Halssköldens sidoknölar citrongula. Mellanryggen svart. *. Bakkroppen svart med rent gula teckningar. 8. Skutellen jämn, föga upphöjd, enfärgadt gul eller med en gul flack i midten, Bakkroppens första ryggled enfärgad, svart. : 1. N. solidaginis. Skutellen pä hvardera sidan med en knölformig upphöj- un un ning, ofläckad eller med en ljus flick pa hvardera sidan, °, Antenner helt och hallet svarta eller endast vid roten ljusa, Vinglocken citrongula. 2. N. jacobee. °°, Antenner rödbruna eller endast vid roten pa öfre sidan svartaktiga. 7. Bakkroppens alla ryggleder eller åtminstone alla utom den första med sammanhängande citrongult tvärband. Pannan med en gul flick pa hvardera sidan invid ögat. Bakbenens larring hos & med en tät härfrans. 3. N. succincta. fr. Bakkroppens andra (och tredje) ryggled med i midten bredt afbrutet tvärband; den första en- färgad svart, eller med en gul fläck pä hvardera sidan. 1. Munskölden föga framskjutande, Kinderna mycket korta, vida kortare än mandiblernas halfva bredd vid roten. a. Vinglocken gulbruna. Antennernas tredje led ungefär lika läng som den fjärde. — Hona: Pannan helt och hället svart, 4. N. alternata, b. Vinglocken citrongula. Antennleden 3 <4. — SI 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Hona; Pannan nedtill intill ögonen gulbrun. Baktibiernas spetstaggar svartaktiga. 5. N. linecla. 2. Munskölden starkt framskjutande såsom ett tryne. Kinderna rätt langa, pa insidan tydligt längre än mandiblernas halfva bredd vid roten, Antennleden 3 ungefär=4. 6. WV. sexfasciata. Bakkroppen delvis rödbrun, för öfrigt svart med gula teckningar. o xx Efterryggen groft punkterad, matt. f. Framvingarnes tvärribba (mellan bakre rotfältet och bakre diskfältet) tydligen belägen utanför bakre midtribbans förgreningspunkt, I. Tinningarne enfärgade, svarta. Två eller flera af bakkroppens ljusa tvärband i midten afbrutna. 5, N. lineola. 2. Tinningarne närmast bakom ögonen gula eller rödgula. Bakkroppens alla ryggleder med fullständiga, gula eller rödgula tvärband. 7. N. lathburiana. yy. Framvingarnes tvärribba inmynnar i bakre midtribbans forgreningspunkt. Bakkroppen med gulhvita teckningar. 8. N. alboguttata 3. Efterryggen nedtill glänsande, glatt, knappt punkterad. Fram- vingarnes tvärribba mynnar i bakre midtribbans förgrenings- co punkt. Antennernas tredje led lika läng som den fjärde. 22. N. roberjeotiana I. B. Haissköldens sidoknölar rödbruna eller svarta. Bakkroppen oftast gulbrun—rödbrun med gula och vanligen äfven med svarta teck- ningar, sällan svart med hvitgula (och rödbruna) teckningar. Skutellen svart eller svart med tvä rödbruna punkter eller helt och hållet rödbrun. — Honans mellanrygg ofta med rödbruna långslinjer. +, Efterryggen matt och oftast hårig, groft punkterad eller skroflig. §. Mandiblerna med skarp, enkel spets. °, Framvingarnes tvärribba mynnar i bakre midtribbans forgreningspunkt, Baktibierna i spetsen med 5 långa (hos I ljusa, hos Q svarta) taggar. Bakkroppens sido- fläckar gulhvita eller nästan hvita. Honans tredje antennled lika lång som den fjärde. 8. NV. alboguttata. °°, Framvingarnestvärribba mynnar utanför bakre midtribbans förgreningspunkt. Bakkroppens sidofläckar äro citron- gula eller saknas. Honans baktibier i spetsen med korta och olikstora taggar. I. Hanens antennskaft enfärgadt, svart. Honans mel- lanrygg och panna svarta utan rödbruna teck- ningar, 9. N. borealis. 52 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 73.0 CRE EX 181 2. Hanens antennskaft på framsidan gult eller röd- brunt. Honans mellanrygg med 2—4 rödbruna längslinjer. a. Antennernas tredje led kortare än den fjärde, Bakkroppen ofvan med gula teckningar. Hanens första bakfotsled jämnbred. a’. Bakkroppen ofvan utan rédt; första rygg- leden enfärgad, svart. 4. N. alternata fot b'. Bakkroppen ofvan m. 1. m. röd; första rygg- leden ej enfärgadt svart. 10. N, ruficornis. b. Antennernas tredje led betydligt längre än den fjärde. Hanens första bakfotsled pa midten'ut- vidgad, dubbelt så bred som vid roten. Honans bakkropp utan gula teckningar. 11. N. erythrocephala. $$. Mandiblerna med tvärhuggen eller tväklufven spets. An- tennernas tredje led kortare än den fjärde. 1. Mandiblerna i spetsen tvära. Hanens antennskaft en- färgadt, svart. a. Bakkroppens andra ryggled pä hvardera sidan med en stor rundad, citrongul fläck. Honans baktibier i spetsen med korta, men smala taggar. 12. N. ochrostoma. b. Bakkroppens andra och tredje ryggleder pä hvardera sidan endast med en blekgul punkt. Honans bak- tibier i spetsen med tre tjocka, nästan knölformiga taggar. 13. N. guttulata. 2. Mandiblerna i spetsen tvâtandade. a. Bakkroppen rödbrun med gula teckningar, vid roten svart, Hanens antennskaft under gult. 14. N, bifido. b. Bakkroppen svart med hvitgula eller hvita teck- ningar, som stundom äro kantade med rödbrunt, sällan äfven med nägra smä rödbruna fläckar. Hanens antennskaft svart. 15. N, odscura. Efterryggen nedtill glänsande, glatt, nästan naken och otyd- ligt punkterad, Framvingarnes tvärribba mynnar i bakre midt- ribbans förgreningspunkt. Antennernas tredje led lika läng som den fjärde. 22. N. roberjeotiana. Öfverläppen helt och hället, eller till största delen, svart. @. Bakkroppen svart med hvitgula eller hvita teckningar, som stun- dom äro kantade med rödbrunt, sällan äfven med smä rödbruna fläckar. 15. N. obscura, 8. Bakkroppen rödbrun med svarta (och gula) teckningar. 53 + % 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10903. Öfverläppen vid roten glänsande, blankpolerad, naken, nära framkanten med en kraftig tagg. 16. N. armata. Öfverläppen äfven vid roten matt, pankterad och hårig. T- Halssköldens sidoknölar liksom hela mellankroppen och ök hufvudet (stundom med undantag af kinderna och man- diblernas rot) samt största delen af benen svarta. Man- diblerna i spetsen tvåtandade. 17. N. fabriciana. ff. Halssköldens sidoknölar rödbruna. Mandiblerna med hel, tvärhuggen spets. °. Bakkroppen utan gula teckningar. 1. Ofverlippen med en liten tand i midten. Sku- tellen tydligt tväknölig. Antennernas tredje led ej längre an den fjärde. Honans femte bukled längs midten med en fin köl. a. Hufvud och mellankropp hariga. Hanens an- tennleder 5—10 med en liten punktformig knöl pä ena sidan. 18. N. ferruginata. b. Hufvud och mellankropp nästan nakna efter- ryggen pä hvardera sidan tätt hvithärig. Ha- nens antennleder utan smäknölar. 19. N. brevicornis. Öfverläppen utan tand. Skutellen ej tväknölig. Antennernas tredje led något längre än den fjärde. Honans femte bukled utan köl. 20. N. fuscicornis. Bakkroppen med gula teckningar. Antennernas tredje led mycket kortare än den fjärde, Liten art, 5—7 mm. 21. N. flavoguttata. II. Pannan utan skarp köl mellan antennerna. Öfverläppen svart, Halssköldens sidoknölar rödgula (9) eller gula (5). Bakkroppen svart (9%) eller röd- brun (2) med hvitgula teckningar. Skutellen ej tvåknölig. D oo 23. N. obtusifrons. 1. N. solidaginis Panz. Svart; kinderna och munskölden (ät- minstone nedtill) gulhvita (Q?) eller gulröda (£); antennerna vid roten och benen röda; bakkroppens andra och tredje ryggled med gul sidofläck, fjärde och femte med gult tvär- band. 6—8 mm. — Sk.—Dalarne. 2. N. jacobææ Panz. Svart; kinderna gulhvita (cf) eller svarta (?);, munskölden gulhvit (X) eller i nedre kanten röd; an- tennroten och benen gulrôda: halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken och skutellens knölar gula; bakkrop- pens ryggleder med gula tvärband, de 3 (9) eller 4 (o7) första i midten bredt afbrutna. 7—ıo mm. — Sk.—Ös. 54 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: Ij I. 183 N. succincta Panz. Svart; mandiblerna, kinderna, pannans sidokanter och munskéldens nedre kant gula (>) eller röd- aktiga (Q); antenner (utom antenskaftets öfre sida) och ben röda; halssköldens öfverkant och sidoknö- lar, vinglocken samt ofta äfven skutellens knölar, ett streck a bakryggen samt tvä fläckar à efterryggen gula; bakkroppen ofvan med 5 (2) — 6 (S) gula tvärband, endast det första stundom i midten af- brutet.. 8-13. ;mm,;—- Sk.—-Og: . N. alternata Kirs. Lik föregående art, Fig. 20. Nomada suc- cincta. Hane. men lätt skild genom de i öfversigten angifna kännetecknen; halssköldens sidoknölar och skutellen hos & oftast svarta. 9—ı4 mm. — Sk.—Upl. N. lineola Panz. Lik föreg. art, men med citrongula ving- lock och oftast mer eller mindre röd bakkropp; mycket för- änderlig i bakkroppens färg. 10—14 mm. — Sk.—Upl. N. sexfasciata Panz. Svart; hufvud och mellankropp med tät, brungul behäring; mandibler, öfverläpp, kinder, pannans sidokanter, munsköldens nedre del, antenner och ben rost- röda; skutellen vanligen med två gula fläckar; vinglocken rödbruna eller gula; bakkroppens tre första tvärband i midten bredt afbrutna. 12—14 mm. — Vg. och Og.; s. N. lathburiana Kirs. Hufvud och mellankropp svarta med gra (5) eller rödbrun (9) behåring; ansigtets nedre del samt tinningarne närmast bakom ögonen svafvelgula (97) eller roströda (9), antennerna rödbruna med ofvan svart skaft (©) eller med skaftet under citrongult och ofvan jämte de första lederna svart (Sf); bakkroppen svartaktig eller rödbrun med sammanhängande breda, gula eller gulröda tvärband å alla lederna. — @. Antennlederna 4—13 på undre sidan med en liten knöl. 10—14 mm. — Sm.—Dalarne; s. N. alboguttata Herr. ScH. Hufvud och mellankropp svarta; bakkroppen rödbrun, vid roten svart och med blekguia sido- fläckar å lederna 2—6. Hane: ansigtets nedre del, antenn- skaftets undre sida samt ofta äfven halssköldens sidoknölar och vinglocken gulhvita — hvita; antenner ofvan vid roten svarta, i öfrigt jämte benen rödbruna. Hona: ansigtets nedre 55 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. del, en bred ring kring ögonen, antennerna, halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, 4 langstreck 4 mellan- ryggen, skutellen samt fläckar a bröstet och efterryggen röd- bruna. 6—ıo mm, — Sk.—Jamtl. N. borealis Zerr. Hufvud jämte antennskaftet och mellan- kroppen samt de bakre larbenen (till största delen) svarta; bakkroppen vid roten svart, i öfrigt mörkt rödbrun med gula fläckar. Hane: mandibler, öfverläpp, kinder, pannans nedre hörn samt munsköldens kant gula; vinglock bruna. Hona: mandibler, öfverläpp, kinder, munsköldens yttersta kant, en punkt å hvardera sidan af hjässan invid ögats spets, antennerna (utom vid roten), halssköldens sidoknölar, vinglocken och skutellens knölar brunröda. 7—10 mm. — Sk.—Vb: | N. ruficornis L Mycket föränderlig till färgteckningen; i allmänhet lik aldoguttata, men skild genom de i öfversikten angifna kannetecknen; hanen lättast igenkänd på antenn- skaftet, som under är rödt, honan genom tredje antennleden, som är mycket kortare än den fjärde, i synnerhet på undre sidan; efterryggen ofta alldeles naken (v. gladella Tu.). 8—14 mm. — Sk.—s. Lapl.; a. N. erythrocephala Mor. Hona: hufvud och mellankropp svarta, groft punkterade; ansiktets nedre del, ögonkretsen, antenner, halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, mellanryggens sidokanter och bakhörn, skutellen, bakryggen, en stor fläck a mellanbröstets sidor, hela bakkroppen (utom första ryggledens rothalfva) samt benen rödbruna; efterryggen a hvardera sidan med en hvit härtofs. 8 mm. -- Mellersta Sverige. i ex. (RUDOLPH). N. ochrostoma KirB. Till färgteckningen mycket lik rufi- cornzs, men lätt skild genom de i spetsen tvärhuggna man- diblerna. 7—ıo mm. — Sk.—Dalarne. N. guttulata SCHENK. 6—8 mm. — Sk., Öl; s. N. bifida Tuoms. Hanens mellankropp enfärgad, svart utom vinglocken och halssköldens sidoknölar, som äro ljusa. Ho- nans hufvud och mellankropp med rik röd teckning. 8—10 mm. — Sk.—Upl.; s. 56 55: 16. 17. 18. 19. 20. 12. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 185 N. obscura Zeit. Bakkroppen svart med gulhvita fläckar, benen till större delen ljusbruna; hufvud och mellankropp hos hanen enfärgade, svarta, hvithäriga; hos honan äro man- diblerna, kinderna, delar af öfverläppen, munsköldens kant, en punkt ofvan ögonen, halssköldens öfverkant och sido- knölar, vinglocken, tvä fläckar a skutellen samt antennerna (utom skaftet) rödbruna. 7-—-8 mm. — Ög.—Lapl.; s. N. armata Herr. ScH. Hufvud och mellankropp svarta, brö- stet och efterryggen pä hvardera sidan tätt hvithäriga; man- dibler, kinder, en punkt à hvardera sidan af hjässan invid ögonen, halssköldens sidoknölar, vinglocken, skutellens knö- lar, skenben och fötter rödbruna; bakkroppen rödbrun med gula sidofläckar, ofvan vid roten svart; antennerna rödbruna, hos hanen med svart skaft, hos honan med en bred, svart ring före spetsen. Hanens baklär pa undre sidan nära roten tätt hâriga. 9—10 mm. — Sk.—Og. N. fabriciana 1. Hanens bakkropp med 4 gula sidofläckar, honans utan dylika; antenner nästan svarta. 6—-9 mm. — Sk.—Stockh. à N. ferruginata 1. Antenner rödbruna med svart skaft; skutellen enfärgad svart (7) eller med rödbruna knölar (9). 78 mm..— Sk,—Og. N. brevicornis SCHMIED. Hufvud och mellankropp svarta; mandibler, kinder och halssköldens sidoknölar samt hos ho- nan äfven en punkt à hvardera sidan af hjässan, vinglocken, skutellens knölar samt fläckar à bakryggen och mellanbröstet rödbruna; antenner korta, Svartaktiga. 6—8 mm. — Sk.: s. N. fuscicornis Nyt. Svart; endast mandibler, två punkter à hjässan, halssköldens sidoknölar, vinglocken, benen (delvis) och bakkroppen rödbruna; dennas leder vid roten svarta. 5—6 mm. — Sk.; si N. flavoguttata Kirey. Hufvud och mellankropp svarta, mellanbröstet samt efterryggen pä hvardera sidan med ett hvithärigt fält, bakkroppen rödbrun, ofvan vid roten svart och med en liten rundad gul flick 4 hvardera sidan af le- derna 2 och 3 rödbruna; hona: mandibler, kinder, ansiktets nedre dely ügonkretsen, antennerna (utom skaftets öfre sida), halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, mellan- 57 186 22. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ryggens kanter och tva linjer a dess midt, skutellen, bak- ryggen och en stor fläck a mellanbröstets sidor rödbruna; hane: mandibler, kinder och munsköldens kant gula, an- tenner (utom skaftet och stundom öfre sidan), halssköldens sidoknôlar och vinglocken rödbruna; bakkroppens ryggleder i bakkanten samt benen m. l. m. svartaktiga. 5—7 mm. — Sk.—-Jämtl.; a. N. roberjeotiana Panz. Lätt skild fran alla andra genom den nedtill nakna och starkt glinsande efterryggen; hane: ansiktets nedre del jämte 6fverlippen, antennskaftets undre sida, halssköldens sidoknölar och vinglocken gula; antenner, skutellen (vanligen), ben och bakkropp rödbruna, den senare med stora gula sidofläckar; hona: ôfverläpp, mandibler, kinder, pannans nedre sidokanter, antenner (utom skaftet ofvan) halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, skutellen och bakryggen rödbruna, ben och bakkropp ofta delvis svarta. 6—8 mm. — Sk.—Upl. | N. obtusifrons NyL. Utmärkt genom pannan, som saknar köl, men har en plattad upphöjning mellan antennerna; i färgteckning lik föregående art, ehuru något mörkare. 5—7 mm. — Sk.—»Norrl.». 10. Underfam. Panurginee. Släktôfversikt. Framvingarnes första kubitalfält betydligt större än det andra. Baktibierna utan knäskäl. Bakvingarnes rotflik helt kort, ej näende mer än halfvägs till tvärribban. Punktögonen nästan i rät linje. Dasypoda. Framvingarnes kubitalfält ungefär lika stora. Baktibierna med knäskäl. Bakvingarnes rotflik är läng och när utanför tvärribban. Punktögonen i en rätvinklig eller spetsvinklig trekant. a. Framvingarnes radialfält i spetsen snedt tvärhugget med spetsen langt innanför framkanten. Panurgus. 8. Framvingarnes radialfält spetsigt, med spetsen i själfva framkanten. Rhophites. 58 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I, 187 19. Slkt. Dasypoda Larr. Medelstora bin med tätt och långt härig mellankropp samt längsträckt och föga kullrig bakkropp. Bakbenens tibier och första fotled tätt och längt grofhariga; första fotleden mycket läng, = eller > skenbenet. Honans femte ryggled och sista bukled med läng och tät, utstaende behäring; hennes antenner korta (na ej till vingroten) och mot spetsen nägot förtjockade, I. _, Bygga i jorden, Artöfversikt. Kinderna helt korta, endast bildande en smal kant mellan ögat och man- diblerna. Rygglederna 2—4(Q) eller 2—6(5‘) i bakkanten med fullstän- digt eller nästan fullständigt tvärband af tilltryckta ljusa har. 1. D. plumipes. Kinderna tämligen långa, ungefär så långa som halfva tredje antennleden. Ryggledernas ljusa tvärband, åtminstone hos honan, i midten afbrutna. «. Hane: bakbenens skenben på insidan nära spetsen glänsande, nakna och knölformigt utvidgade. Hona: öfverläppens stora rotplåt glän- sande glatt utan eller med knappt märkbara tvärstrimmor vid roten; baktibier med rödgul behåring. 2. D. Thomsoni. B. Hane: bakbenens skenben ej knôlformigt utvidgade i spetsen. Hona: öfverläppens rotplät nästan till midten tydligt tvärstrimmig; baktibier med svartgrä behäring. 3. D. argentata. D. plumipes Panz (= hirtipes THoms.) Hane ofvan med rödgul, under med hvitaktig behäring, som ä bakkroppens ryggleder är lang och ticker öfver de ljusa bakkantsbanden. Hona à mellanryggen mellan vingarne och à rygglederna 2—4 med kort, svart behäring; endast andra ryggledens hvita bak- kantsband något afbrutet. 12—16 mm. — Sk.—-Upl. D. Thomsoni SCHLETT. (= braccata Tuoms.) Hane ofvan med rödgul, under med blekgul behäring, de mellersta rygg- lederna korthäriga, endast den fjärde med sammanhängande ljust bakkantsband. Honans behåring ungefär såsom hos före- gående art, men andra och tredje ryggledens ljusa bakkants- band i midten mycket bredt afbrutet och den fjärde ledens i midten smalt afbrutet. 15—18 mm. — Sk.; s. 59 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 3. D. argentata Panz (= plumipes THoms.) Endast genom de i öfversikten upptagna kännetecknen skild fran föregäende art. 13—19 mm. — Sk.; s, 20. SIkt. Panurgus Panz. Hufvudet mycket bredt, ej smalare än mellankroppen. Man- diblerna med enkel spets. Antennerna mot spetsen förtjockade. Kroppen svart med svartbrun behäring utom a bakbenen, som åtminstone hos 9 hafva skenben och fot gulhariga. Bakkroppen plattad, glänsande. 1. LP. banksianus KirBy. Antenner helt och hållet svarta. Hane: baklar oväpnade; sjätte bukleden i spetsen djupt ur- ringad, den sjunde med två upphöjda åsar. 9—ıo mm. — Sk.—Vg. : 2. P. calcaratus Scop. Antenner pa undre sidan mot spetsen rodgula. Hane: baklaren pa undre sidan med en grof tand; sjätte bukleden i spetsen tvär. 6—7 mm. — Sk-=O8:: s. 21. Slkt. Rhophites SPIN, Antennerna fästa nedanför ögonens midt, hos honan korta och mot spetsen förtjockade. Små svarta eller svartaktiga bin med kort och gles, mörk eller gråaktig behåring, Artöfversikt. A. Bakkroppens 1—4 ryggleder med sammanhängande hvitt tvärband. Honans panna med små svarta taggar. Hanens 6:e bukled på hvardera sidan med en tagg. 1. À. guinguespinosus, B. Bakkroppens ryggleder utan ljusa tvärband, men med nedtryckt glänsande bakkant. Honans panna utan taggar, Hanens 6:e bukled utan sidotaggar. e. Honans antenner svarta. Hanens sjette bukled i midten med en tagg eller två knölar. — Underslkt. ZZa/ictoides NYU. *, Hanens femte bukled pa hvardera sidan med en tagg. Honans bakkropp ojämnt, glest, och fint punkterad. 2. R. dentiventris. ** Hanens femte bukled utan sidotagg. Honans bakkropp med gröfre, regelbunden och tätare punktering. 3. À. inermis. 60 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 189 B. Honans antenner pa undre sidan mot spetsen rédgula. Hanens buk- leder utan knölar eller utskott, släta. — Underslkt. Dufourea LEP. +. Mellanryggen nästan glatt. Kroppen med gulgrå behåring. 4 4. À. vulgaris. «+ Mellanryggen tätt punkterad. Kroppen hvithärig. 5. À. halictulus. 1. À. quinquespinosus SPIN. Svart, tätt punkterad, matt, grä- hårig; antennerna under ljusare, gulaktiga. 8—9 mm. — Sk.; Ss. 2. À. dentiventris Nyu. Svart, glänsande, glest graharig; huf- vud och mellanrygg tätt punkterade. 7—8 mm. — Sk.— Jämtl. 3. KR. inermis Ny1. Svart, glest grähärig, hufvud och mellan- rygg punkterade. 7—8 mm. — Sk.; s. 4. À. vulgaris SCHENCK. Svart, glänsande, mellanryggen slät och nästan naken. 6 mm. — Sk.: s. 5. À. halictulus Nyu. Svart, tämligen glänsande, grähärig; hufvud och mellankropp tätt punkterade. 4—5 mm. — Sk. 11. Underfam. Melittine. Baktibierna hos bäda könen med knäskäl. Punktögonen ställda i en starkt trubbvinklig trekant. Framvingarne med tyd- ligt vingmärke och spetsigt radialfält. Bakvingarnes rotflik dr kort och nar ej till tvärribban (fig. 10). Släktöfversikt. A. Framvingarne med tva kubitalfält; deras radialfält med spet- sen i själfva framkanten; bakkroppen kort och rundad. Macropis. B. Framvingarne med tre kubitalfält; deras radialfält med spet- sen nägot innanför framkanten; bakkroppen mera längsträckt. Melitta. 22. Slkt. Macropis Panz. Bakkroppens sista ryggled hos bäda könen med en naken, trekantig plat i midten. 61 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. MT. labiata Fasr. Svart; ansiktet hos & nedanför anten- nerna gult; hufvud och mellankropp tätt punkterade, matta, era- eller brunludna; bakroppen glänsande, dess ryggleder 3—5 med hvit härfrans 1 bakkanten. — Hane: bakbenens lar och skenben starkt förtjockade; näst sista bukleden pa hvardera sidan med ett ljust utskott, den sista med en tagg i midten. 8—g mm. — Sk.—Upl.; s. 23. SIkt. Melitta Kırey. Bakbenens första fotled hos 2 starkt utdragen i nedre och yttre hörnet; deras lärring utan härtofs. Sista fotleden starkt för- tjockad i spetsen, mycket bredare än 2:a—4:e. A. ies) Artöfversikt. Bakkroppen ofvan i spetsen gulhärig, för öfrigt ofvan nästan svart utan tydliga ljusa tvärband. Hanens antenner under tydligt knöliga. 1, A7. hemorrhoidalis, Bakkroppen i spetsen svarthärig, ofvan med tydliga, ljusa tvärband. Ha- nens antenner undertill ej eller föga knöliga. «. Bakkroppens ryggleder 1—4 i bakkanten med en smal hvit hårkant, i öfrigt svart- eller gråhåriga. 2. Al. melanura. 3. Bakkroppens ryggleder 1—5 i bakkanten med ett bredt tvärband af grågula hår. 3. M. leporina. M. hemorrhotdalis FaBr. Svart; J med grähvit, mellan vingarne samt à bakkroppslederna 2—5 till största delen svart behåring; 2 med kort brunsvart behåring samt gula samlingshår å bakbenens skenben och första fotled. g—12 mm. — Sk. Os. M. melanura NYL. Svart; panna, bröst, ben och första bakkroppsleden hvithäriga, hjässan och mellanryggen hos & med gulbrun, hos ® med svartbrun behåring; bakkroppens andra ryggled hos 9 ljushärig, hos 2 liksom de följande med helt kort svart behåring; rygglederna 3—5 hos œ svart- hariga, alla hos bäda könen med smal, hvit frans 1 bak- kanten. 1ı0—ı2 mm. — Gotl.; s. M. leporina Panz. Svart, ofvan med rödgul, under med blekare behåring. Hanens sjätte bukled med en kort midt- köl vid roten. o-—12 mm. — Sk.—Södml., Gotl. 62 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 191 12, Underfam. Andreninæ. Framvingar med tre kubitalfält och val utbildadt vingmärke; deras radialfäit spetsigt. Bakvingarnes rotflik lang, ätminstone näende till tvärribban. Släktöfversikt. A. Framvingarnes disktvärribba (fig. 6: c) rak eller blott svagt böjd. — o. Baktibierna med knäskäl. — ©. Baktibiernas lärring med en tofs af länga böjda här. Bakkroppens femte ryggled utan langsfara. Pannan med ett sammetslikt streck (»pannstreck») pa hvardera sidan invid ögat. 24. Andrena. B. Framvingarnes disktvärribba starkt böjd (fig. 7: a, b). — co. Baktibierna utan knäskäl. — 9. Baktibiernas lärring utan hartofs. Pannan utan sammetsstreck. a. Hane: Ansiktet längsträckt, nedtill nästan näbbformigt förlängdt; munskölden m. 1. m. gul. — Hona: Baktibi- erna med knäskäl och samlingshär. Bakkroppen svart; dess femte ryggled med en naken midtfära. 25. Halictus. 8. Hane: Ansiktet rundadt; munskölden svart. — Hona: Baktibierna utan knäskäl och samlingshär. Bakkroppen till stor del röd, dess femte ryggled utan midtfära. 26. Sphecodes. 24. Slkt. Andrena Fasr. Sandbin. Punktögonen stä i en nästan rätvinklig trekant. Öfverläppen med en glänsande plät vid roten. Antennernas tredje led hos Q alltid lang och längre än 4:e och z:e tillsammantagna, hos 5 af växlande längd. Fj blott bakbenens skenben och första fot- led utan äfven deras höfter, lärring och lärben samt efterryggens sidor äro hos honan försedda med samlingshär. Bakkroppens sista ryggled hos honan med en naken, trekantig plat i midten. Alla de talrika arterna af detta släkte bygga i jorden, helst i sandiga och nägot gräsbeväxta backar. De flesta hafva sin flygtid tidigt om vären, dä pilarterna blomma. Som snyltgäster lefva hos dem Nomada och Meloe samt 63 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. såsom parasiter de märkvärdiga Séylops-arterna. Exemplar, som äro angripna af Stylops, äro stundom äfven till färgen så förändrade, att de svårligen kunna igenkännas. S/y/ops-honan skjuter vanligen mer eller mindre fram mellan biets bakkroppsleder. För att underlätta bestämningen af de många svenska arterna lämna vi särskilda öfversikter för hanar och honor. Artöfversikt. 1. Hanar. I. Munskölden hvit eller blekgul med eller utan svarta fläckar. Baktibier- nas sporrar ljusa. A. Pannans nedre sidohörn svarta. «. Munskölden med 4 små oregelbundna svarta fläckar. Bakkroppen glänsande, vanligen svart med svagt grönaktig skiftning, stundom mer eller mindre gulröd 4 2:a och 3:e leden. 13—14 mm. 1. A. hattorfiana. B. Munskölden högst med två små svarta punkter. +. Bakkroppen åtminstone i midten rödgul. 2. A. marginata. **, Bakkroppen svart eller rödbrun. Mandiblerna svarta. a. Mindre art, 7—8 mm.; bakkroppen ofvan glänsande, fint punkterad och föga härig; bakbenens skenben och fötter brungula; 6:e bukleden i spetsen tvär. 30. A. farsata. b. Större art, 10—ı2 mm.; bakkroppen ofvan kornigt- skrynklig, ganska tätt och längt härig; bakbenens sken- ben och fötter svarta; 6:e bukleden i spetsen djupt ur- ringad, 39. A. humilis. B. Pannans nedre sidohérn (pa hvardera sidan om munskölden) gula eller hvita. «. Bakkanten af bakkroppens första ryggled, hela andra ryggleden samt största delen af den tredje rödgula. 3. A. cingulata. B. Bakkroppen svart utan röda teckningar, 1. Det hvita & pannans sidohörn nar ej sa högt upp som mun- skölden. 6—7 mm. 31. À. coitana. 2. Det hvita 4 pannans sidohérn nar högre upp än munskölden. II—I2 mm. 34. A. labialis, Il. Munskélden liksom hela ansiktet svart utan ljusa teckningar. A, Bakkroppen ofvan glatt eller hårig; behåringen bildar dock inga tyd- liga ljusa fläckar eller tvärband. Efterryggens öfre, trekantiga fält groft gallerlikt rynkigt och baktill tydligt begränsadt af en upphöjd linje. Antennernas tredje led kortare än den fjärde eller högst så lång som denna. ©, Baktibierna samt alla fötterna gula—gulbruna med gul be- håring. 64 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 193 1. Hufvudet med ljus, hvitgra—blekgul, behåring. 4. A. albicans. 2. Hufvudet ätminstone till största delen med svartaktig behäring. a. Bröstet med blekgul—brungul härbeklädnad. Bak- kroppen ganska starkt brunhärig. 5. A. tibialis, b. Bröstet med svartbrun—svart härbeklädnad. Bak- kroppen nästan naken. 6. A. Morawitzi. ce, Benen helt och hållet mörka, svartbruna och svarthäriga. 7. A. carbonaria. Efterryggens öfre, trekantiga fält slätt eller endast groft punkt- teradt, baktill ej begränsadt af nägon upphöjd list. 7. Mandiblerna böjda, skärformiga (de äro ej allenast böjda inät utan äfven bakät, sä att spetsarne nä längt bakom munöppningen, om man ser hufvudet frän sidan) och mycket länga (na hoplagda med spetsarne längt bakom hvarandras midt) (fig. 21, 22.) Hufvudet lika bredt nedtill som upptill. £ 9, Antennernas tredje led lika lang som eller längre än den. fjärde. #4 J. Mandiblerna i undre kanten vid roten beväpnade med en kraftig tand (fig. 21, 22). I. Mellankroppen ofvan med gra—svartgra beha- ring. Benen bruna. 16. À. precox. ni / nn SO IR Lit ; / s AI 1 Uy ie 9 I lies tot u Sa fé, Fig. 21. Hufvud af Andrena Fig. 22. Hufvud af Andrena precox, hane, sedt fran sidan. frecox, hane, sedt underifran. 2. Mellankroppen ofvan med rödbrun—gulbrun behäring. a. Bakbenens skenben och fötter till största delen gulbruna. a’. Buklederna 2—4 med lang och tyd- lig, hvitaktig harfrans i bakkanten. Mandiblernas rot-tand helt kort, vin- kellik, 17. A. helvola. b'. Buklederna 2—4 med otydlig, mörk härfrans i bakkanten. 19. 4. fucata. b. Bakbenens skenben svarta, deras fötter mörkbruna. 20. A. lapponica. Entomol. Tidskr., Arg. 24, H. 3 (1903). 65 23 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Sf. Mandibler utan tand i undre kanten vid roten. I. Antennernas tredje led föga längre än dem fjärde. Mellankroppen ofvan med rödbrun be-- haring, 18, A. varians. to Antennernas tredje led minst dubbelt så lang som den fjärde. a. Mellankroppen ofvan med gulgrå brungul behåring. 15. A. clarkella. b. Mellankroppen helt och hället med grahvit behåring. 10. A. ovina, 00, Antennernas tredje led mycket kortare än den fjärde. Mellankroppen med gulgrå behåring. Ben mörka, Sista bukleden i spetsen djupt urringad, tvatandad. 14. A. trimmerana. fr. Mandiblerna af vanlig form och längd. °, Bakkroppens tredje bukled nära roten med en bägböjd tvärintryckning. Större arter, (10—)12—16 mm. Ben svarta, Sista bukleden med nästan tvär spets. J. Bakkroppens fjärde bukled äfven med en dylik tvärintryckning. 1. Hufvudet framtill nedanför antennerna med svart behåring. Mellankroppen ofvan med lifligt rödgul behåring. 11. A. thoracica. Hufvudet framtill nedanför antennerna med grä 1 behåring. Mellankroppen ofvan med gulgrå behåring. 12. A pectoralis, SS. Bakkroppens fjärde bukled utan tvärintryckning. Mellankroppen ofvan med gulgra—brungul beha- ring. 13. À. nigroenea, °0, Bakkroppens tredje bukled utan tvärintryckning. J. Hufvudet framtill nedanför antennerna med svart eller svartbrun behåring. Ben svarta. Sista buk- leden med tvär eller svagt rundad spets. I. Bröstet och benen med mörk, svartgrå behå- ring. Antennernas tredje led något längre än den fjärde. 21. À. gwynana, 2. Bröstet och benen med hvitgra behäring. An- tennernas tredje led af samma längd som den fjärde. 32. A. parvula. Jf. Hufvudet framtill nedanför antennerna med brun- gul—hvitaktig behäring. I. Större, 10--14 mm.; mellankroppen ofvan hvit- hårig, mellan vingarne svarthårig. Benen syart- bruna. 9. A cineraria. 66 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I: 1. 195 2. Mindre, 6—10 mm. Mellankroppen aldrig sä- dan som hos 1. a. Bakbenen helt och hållet svarta, hvithäriga, 33. À. nana. b. Bakbenens skenben och fôtter, ätminstone delvis, rödgula eller gula. a’. Ansiktet med gra eller hvit behäring a”. Bakkroppen ofvan fint nälristad utan punkter. 23. À. rufitarsis. b”. Bakkroppen ofvan fint, men tyd- ligt punkterad. 22. A. violascens. b’. Ansiktet med brungul behåring. Bak- benens skenben och fötter lifligt gula. 40. A. fulvago, B. Bakkroppens mellersta ryggleder i bakkanten med tydlig, skarpt framträdande, hvit eller gulgrä behäring, som bildar mer eller mindre fullständiga tvärband. °. Bakkroppens tredje bukled slit, utan tvärfära vid roten. «. Bakkroppen ofvan glänsande, mer eller mindre nälristad, men ej eller endast fint och otydligt punkterad. * Kinderna med en tydlig tand tätt intill mandiblernas rot. Mellanryggen mellan vingarne svartharig, Anten- nernas tredje led betydligt längre än den fjärde. Den hvita harfransen fullständig 4 3:e och 4:e ryggleden, men bredt afbruten i midten à den 2:a. 26. A. denticulata, **. Kinderna utan tand. Mellankroppen ej svarthärig ofvan mellan vingarne, T- Antennernas tredje led ej längre än den korta fjärde leden, Bakkroppens ryggleder 1—5 alla med full- ständig,: ljus harfrans i bakkanten, Benen svarta eller mörkbruna. 1. Bakkroppens ryggleder tätt häriga och med ockragul—smutsgul härfrans, Ansiktets hår mörkgrä. Sjätte bukleden djupt urringad med föga tillbakaböjd kant, 24. À. nigriceps. 2. Bakkroppens ryggleder mindre tätt häriga med hvitaktig harfrans. Ansiktets har hvita, Sjätte bukledens bakkant urringad och starkt tillbaka- böjd. 25. A. fuscipes. +7. Antennernas 3:e led betydligt (åtminstone */, gang) längre än den 4:e. Härfransen & bakkroppens ryggleder hvit, afbruten i midten, åtminstone à 1:a och 2:a leden. 67 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. 1. Benen svarta, hvithäriga. Bakkroppens sista ryggled längs midten naken, (Detta nakna fält täckes ofta af 6:e ledens här och förbises dä lätt; det saknas hos alla andra Andrena-hanar.) a. Bakkroppens 5:e ryggled utan tydlig här- frans. Andra och tredje ledens härfrans i midten bredt afbruten, den fjärde ledens hel eller obetydligt afbruten i midten. Bak- kroppens härfransar tunna, tilltryckta. Bak- kroppen ofvan nalristad, 27. A. albicrus. b. Bakkroppens 2:a—5:e ryggled 1 bakkanten med bred och tät härfrans. Bakkroppen ofvan punkterad. a’. Endast andra ledens härfrans i midten afbruten. 28. A. argentata. b’. Andra och tredje ledens härfrans i mid- ten bredt afbrutna. 29. A. Thomsoni, 2. Fötterna samt baktibierna gula, de senare med en mörk flack i midten pa utsidan. Bakkroppen ofvan med tät, men kort, mörkgrä behäring och hvit härfrans ä lederna 2—4(—5); den 4 2:a leden afbruten i midten. 35. A wilkella. ß. Bakkroppen ofvan tätt och tydligt punkterad; andra och tredje ryggleden med i midten afbruten, fjärde med hel här- frans, I. Antennernas tredje led lika lång som den fjärde eller något kortare, Fötternas sista led rak, med klor af van- lig längd. 36. A. convexiuscula. 2. Antennernas tredje led mycket (nästan dubbelt) längre än den fjärde. Fötternas sista led lang, bägböjd och med långa klor, 37. A. curvungula. oo, Bakkroppens tredje bukled nära roten med en tydlig, böjd tvär- fåra. Antennernas tredje led nästan dubbelt längre än den fjärde. Bakkroppen ofvan punkterad, i spetsen rödhårig med 3—4 hvita, i midten knappt afbrutna tvärband å lederna (1—) 2—4, Ben svarta. 38. A. chrysopyga. 2. Honor. Mellankroppen ofvan glänsande, nästan naken, alldeles utan längre här och endast glest beklädd med mycket korta, svarta smähär; efterryggen pa sidorna med fa och glesa ‘har, Bakkroppen ofvan ofta delvis rödgul eller rödbrun, starkt glänsande, 2:a och 3:e leden pa hvardera sidan, den 4:e nästan i hela bakkanten med hvit härfrans; analtofsen rödgul; pann- strecken sedda ofvanifrän silfverhyita—gulhyita, I. A. hatlorfana. 68 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: Ij I. 197 II. Mellankroppen ofvan mer eller mindre tätt hårig; håren oftast långa. A: Bakkroppen delvis rödgul. Pannstrecken sedda ofvanifrän hvita—gula. Baktibierna ofvan med svartaktig, under med hvit behäring. « Bakkroppens leder 2—6 helt och hållet eller åtminstone i bak- kanten (var. zigrescens) gula—rödgula; andra och tredje bukleden i midten med en fin tvärlinje; analtofsen rödgul. 2. A. marginata. fp. Bakkanten af första samt hela 2:a och 3:e bakkroppslederna röd- gul, 4:e och 5:e svarta med hvit härfrans; andra och tredje buk- lederna utan tvärlinje; analtofsen i midten svartgrä—brun, pä si- dorna hvit. 3. A. cingulata. Bakkroppen svart—svartbla. «. Efterryggens öfre, trekantiga fält groft, gallerlikt rynkigt och bak- till tydligt begränsadt af en upphöjd linje. + Ex Pannstrecken hvita. Analtofsen guldgul. Bakbenens skenben och fötter lifligt gula. Mellanryggen ofvan med lifligt röd- brun behäring. Bakkroppen groft punkterad, ofvan glänsande och nästan naken. 4. A. albicans, Pannstrecken rostbruna —svartbruna, Analtofsen mörkbrun— svart. I. Bakbenens skenben och fötter gula och gulhäriga; sporrar ljusa. a. Ansiktet åtminstone i midten samt bröstet hvithåriga. 5. A. tibialis. b. Ansiktet samt bröstet svarthäriga. 6. A. Morawitzi. 2. Bakbenen svarta och svarthäriga; sporrar svartbruna. a. Hela kroppen svarthärig (mellankroppen stundom ofvan delvis grähärig) utom baktibierna, som pa undre sidan äro hvithariga. Bakkroppens 2:a ryggled pa hvardera sidan nära kanten med en liten äggrund fördjupning. 7. A. carbonaria. b. Mellankroppen ofvan samt bakkroppen vid roten hvit- hariga; rygglederna 2—4 pa hvardera sidan med hvit- gra härfrans i bakkanten. Baklär och baktibier pa undre sidan ljushariga. Bakkroppens andra ryggled utan fördjupning. 8. A. nigrospina. B. Efterryggens ôfre, trekantiga fält slätt eller endast groft punkte- radt, ej baktill begränsadt af nägon upphöjd list. # Bakkroppen ofvan nästan naken eller hârig; dess mellersta ryggleder alltid utan tydlig ljus harfrans i bakkanten. Anal- tofsen svart—mörkbrun. Pannstrecken svarta—gulbruna, +. Bakbenens skenben och fötter svarta—svartbruna, §. Mellankroppen ofvan helt och ballet eller till största delen med hvitgrå—hvit behåring. Bakbenens skenben och fötter svarthåriga. Bakkroppen ofvan nästan naken. Sista ryggledens midtplåt utan fåror. 69 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 1. Mellankroppen ofvan mellan vingarne svarthärig. Bakkroppen med bläaktig glans. 9. A. cineraria. 2. Mellankroppen ofvan helt och hället grähärig. Bak- kroppen ofvan nästan rent svart. 10. A. ovina. SS. Mellankroppen ofvan med rödgul—grägul behåring. °, Bakkroppen plattad och mycket bred, 5 mm. eller mera, Sista ryggledens midtplat slät utan sidofaror. Pannan med m. 1. m. svartaktig behåring. +. Baktibierna med enfärgad behäring. 1. Baktibier svarthariga. Bakkroppen ofvan nästan naken. a. Kroppens undre sida och benen svart- häriga. 11. A. thoracica. b. Kroppens undre sida och lären med hvit— gulaktig behäring. 12. A. pectoralis. Baktibier med rödgul behäring. Bakkroppen to ofvan ganska tätt harig; lederna I och 2 samt ofta äfven roten af tredje leden gulhäriga, de följande svarthäriga. 13. À. nigroenea, ++. Baktibier ofvan med svartbrun—svart, under med hvitaktig behäring. 14. À. Irimmerana. °°. Bakkroppen högst 4 mm. bred. Sista ryggledens midtplat med tydliga sidofaror, som begrinsa ett trekantigt fält 1 midten. +, Bakkroppen ofvan ända till spetsen med lang och ganska tät, ljus behäring; analtofsen mörk- brun. 16. A. Pracox. ++. Bakkroppen endast 4 första och andra ryggleden med långa ljusa har, a de följande med kort beharing. 1, Ansiktet hvithärigt. | a, Bakkroppens tredje och fjärde ryggled med ljus beharing. 17. A. helvola. b. Bakkroppens tredje och fjärde ryggled med svart behäring. 19. A. fucata. 2. Ansiktet med svartbrun—svart behäring. a. Baktibierna ofvan med syartbrun—svart, under med hvitaktig behäring. a’. Bakkroppen vid roten punkterad. 18. A. varians. b'. Bakkroppen ej punkterad. 20. A. lapponica. 70 Br AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 199 b. Baktibierna och baklaren med gulbrun beharing, Bröstets sidor under vingarne . svarthariga. 21. A. gwynana. TT. Bakbenens skenben och fötter brungula—blekgula. . °. Ansiktet ljushärigt. 1. Bakkroppen fint nâlristad, ej punkterad, 19. À, fucata, (Jfr äfven 39. A. humilis.) 2. Bakkroppen ofvan tydligt punkterad, ej näl- ristad. 22. A. violascens. °°. Ansiktet med svart eller svartbrun behåring. 1. Bakkroppen ofvan helt och hållet med lång och tät, svart behåring. Mellankroppen ofvan med rödgul, i öfrigt med svart behåring. 15. A. clarkella. 2. Bakkroppen ofyan endast vid roten med längre, ljusa har, för öfrigt endast kortharig eller nä- stan naken. a. Baktibierna ofvan med svartaktig, under med hvitaktig behäring. 18. A. varians. b. Baktibierna med lifligt rödgul behåring. Bröstet ljusharigt. 3. À. suferus. #*#, Bakkroppens mellersta ryggleder åtminstone pa sidorna med tydlig, ljus (hvit-gul) härfrans i bakkanten; härigenom upp- komma tvärband, som genom sin färg tydligt skilja sig frän den öfriga behäringen. T. Rygglederna 2 och 3 eller 2—4 med hela (i midten ej afbrutna), ljusa tvärband, d. v. s. bakkantens harfrans är äfven i midten val utvecklad. Bakbenens skenben och första fotled svarta eller mörkbruna. °, Ansiktet, bröstet och benen svarthäriga. Hjässan och mellankroppens öfre sida med lifligt rödgul behäring; bakkroppens första ryggled samt ett i midten bredare tvirband 4 andra, tredje (och fjärde) ryggleden gul- häriga; dessa leder i öfrigt samt (fjärde och) femte ryggleden i sin helhet svarthäriga. Sjätte ryggledens plät med sidofäror, 24. A. nigriceps. °°, Ansiktet och bröstet ljushäriga. Äfven fjärde ryge- leden med ljust tvärband. . I. Analtofsen mörkbrun—svartaktig. Sjätte ryggledens plat med sidofäror. 10—12 mm. 71 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I903. 2. a. Mellankroppen ofvan med rödgul behäring. Bakkroppens tvärband gulgrå. Pannstrecken gräaktiga. 25. A. fuscißes. b. Mellanryggen svarthärig. Bakkroppens tvärband hvitgrä. Pannstrecken svartaktiga. 26. A. denticulata. Analtofsen guldgul. Sjätte ryggledens plät utan tydliga sidofaror, 14—16 mm. 38. A. chrysopyga. ff. Andra och tredje eller åtminstone andra ryggledens har- frans i midten afbruten, ° mM Bakkroppens tredje och fjärde bukled utan intryckt tvärlinje, sällan med en grund tvärintryckning, som dock ej liknar en linje. Sista ryggledens plat med afrundad spets. & Ss UR Öfverläppens nägot upphöjda rotfält utdraget, nästan trekantigt och spetsigt. Pann- strecken ofvanifrän sedda hvita —hvitgula. Baktibierna svart- , = aktiga med hvitaktig, i gult Fig. 23. Sista rygg- ledens nakna plät = hos honan af Ar. mörkbrun—syartaktig. Sista skiftande behäring. Analtofsen drena albicrus. ryggledens nakna plat stor med mycket bred, nedplattad kant, sa att det upphöjda midtfaltet blir smalt och spetsigt (fig. 23). 1. Bakkroppens andra och tredje ryggleder tätt och fint punkterade. a. Andra ryggledens hvita tvärband knappast, tredje och fjärde ledens ej afbrutet i midten. 28. A. argentata. b. Andra och tredje ryggledens hvita tvärband i midten bredt afbrutet, den fjärdes samman- hängande. 29. A. Thomsoni. 2. Bakkroppen ofvan fint nälristad, ej märkbart punkterad, Andra och tredje ryggledens bak- kantsband i midten afbrutet. 27. A. albicrus. Öfverläppens rotfält kort med bredt afrundad, tvär- huggen eller urringad spets. Sista ryggledens plät af vanlig storlek eller liten, slät eller med sidofära. +. Pannstrecken svarta eller svartbruna. Mellan- ryggen svarthärig eller nästan naken. Andra och tredje ryggleden med bredt afbruten här- frans. 7—9 mm. länga. 1. Bakbenens skenben och fötter jämte behä- ringen lifligt gula. Baktibierna mycket bre- 72 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. SAG es TE 201 dare i spetsen än pa midten. Mellanryggen svarthärig. Efterryggens sidor med lang och tät, hvit härfrans. 30. À. tarsala. 2. Bakbenen svarta, skenbenen i spetsen knappt bredare än pa midten; deras behäring ofvan mörkbrun, under hvitaktig. Efterryggens sidor med kort och gles harfrans, 31. A. coitana. ++. Pannstrecken ofvanifrän sedda ljusa, hvita eller blekgula, sällan mörka, men mellanryggen i sä fall med tydlig, ljus behåring. J. Sma arter, 5—6 mm. långa. Pannstrecket blekgult, hvitskimrande. Bakkroppens rygg- leder 2 och 3 endast på sidorna med hvit hårfrans, den fjärde äfven i midten med hårfrans, men denna mycket gles. Bakti- bierna svarta med ljus behåring. Analtofsen gles, brunaktig. Sista ryggledens plåt med sidofäror. I. Antenner svarta. Bakkroppen ofvan ej märkbart punkterad, nälristad. 32. A. parvula. 2. Antenner pä undre sidan och i spetsen rödbruna. Bakkroppens ryggleder vid roten svagt punkterade. 33. A. minutula. JS. Större arter, 10—14 mm, länga. I. Baktibierna svarta med rödgul behäring. a. Fötternas sista led rak och af vanlig längd. Mellankroppen ofvan ej tätt korthårig. Analtofsen rödgul. a’. Pannstrecken sedda ofvanifrän hvit- gula. Bakkroppen tätt och groft punkterad; dess ryggleder 2—4 med tydlig hvit härfrans, som ä de bäda första lederna är nägot afbruten i midten, 34. A. labialis, b’, Pannstrecken sedda ofvanifrän gul- bruna. Bakkroppen mera otydligt, kornigt punkterad; andra och tredje ryggleden endast pa sidorna, den fjärde nästan i hela bakkanten med föga tydlig, gulaktig härfrans, 39. A. humilis, 13 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. c'. Pannstrecken sedda ofvanifrän mörk- bruna. Bakkroppen ofvan tätt och groft punkterad; rygglederna 2—4 med mycket tydligt hvitt tvärband, som endast a den första är obetyd- ligt afbrutet i midten, 38. A. chrysopyga. b. Fötternas sista led mycket läng och bägböjd samt med länga klor. Mellan- kroppen ofvan mycket tätt korthärig. Analtofsen svartbrun. Bakkroppens andra och tredje ryggled med i midten afbruten, den fjärde med fullständig härfrans, 37. A. curvungula. 2. Baktibierna och bakfötterna rödgula och med lika färgad behäring. Pannstrecken svarta. Bakkroppen glänsande, tätt och tydligt punkterad; andra och tredje rygg- leden endast på sidorna, fjärde äfven i midten med gulhvit hårfrans. Analtofsen rödgul. 40. Å. fulvago. Bakkroppens tredje och fjärde bukled med en fin, men tydlig, intryckt tvärlinje, som ej når ut till sidokan- oo terna. Bakbenens skenben och fötter oftast gula och gulhariga. S. Sista ryggledens plat i spetsen djupt urringad, tva- tandad. Bakkroppen ofvan fint nälristad. Mellan- ryggen åtminstone delvis med rödgul behåring. 35. A. wilkella. Sp She Sista ryggledens plat i spetsen hel och afrundad. Bakkroppen ofvan tätt och fint punkterad. Mellan- ryggen med gulgrä—hvitaktig behäring. 36. A, convexiuscula. 1. A. hattorfiana Fasr. Hane: hvithärig, mellanryggen och analtofsen gulbrunt håriga. 13—15 mm. — Sk.—Og. 2. A. marginata FABr. Beharingen hvitgrä, pa mellanryggen nos honan stötande i gult; bakkroppens första ryggled all- tid i bakkanten gul; hos var. zzgrescens!) finnas två hvit- aktiga punkter eller fläckar à honans munsköld. g—10 mm. — Sk.—Og.; s.; var. funnen i Dalarne och Jämtland. 1) var. nigrescens n. var. Q. Differt abdomine supra nigricante, incisuris tantum fulvescentibus et clypeo punctis vel maculis duabus albidis ornato. — In alpibus Scandinaviæ. 74 3: on 10. IT. 2% 13. 14. 15. 16. 17: 18. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 203 A. cingulata Fasr. Beharingen hvitgra, tämligen gles, isyn- nerhet hos honan. 7—9 mm. — Sk.—Stockh. A. albicans Mt... Hufvud och mellankropp hvithäriga, mellanryggen hos hanen med gulbrun, hos honan med lifligt rödbrun, tät beharing; färggränsen mycket skarp. 8—11 mm. — Sk.—Lapl. A. tibialis KiRB. 12—14 mm. — Sk.—Upl. A. Morawitsi THoms. 12 mm. — Sk.; s, A. carbonaria L. Svarthärig, endast mellankroppen ofvan hos cf graharig. 13 —ı5 mm. — Sk.-—Og, A. nigrospina THoMs. 14 mm, — Sk.; s. Möjligen en- dast en stylopiserad form af föreg. art. A. cineraria T. Genom den hvithäriga meliankroppen, som ofvan mellan vingarne har ett bredt, hos honan skarpt fram- trädande, tvärband af svarta här lätt skild frän alla andra arter. 10o—15 mm. — Sk.—Dalarne. Man akte sig för att förväxla hanen med Melitta hemorrhoidalis g. A. ovina KLUG. Svart; mellankroppen hos bäda könen med enfärgad gra behåring. ı2—ı4 mm. -—— Sk.—Da- larne; s. A. thoracica Fawr. 14—16 mm. — Sk.—Ve. A. pectoralis PER. 12—14 mm. — Sk.—Og. A. nigroenea Kins. 12—14 mm. — Sk.—Stockh. A. trimmerana KirBë. Honans bakkropp ganska hårig; le- derna ı och 2 ljushäriga, de följande svarthäriga. 13— 14 mm. — Sk.—Upl. A. clarkella Kins. 12—13 mm. — Sk.—Lapl. A. precox Scor. (= helvola THoms.). Hona: hufvud och mellankropp ofvan med gulaktig, under med hvitaktig be- haring. Denna och de fyra följande arterna sta hvarandra nära och kunna lätt förvexlass. to—11 mm. — Sk.—Da- larne. A. helvola L. (= angulosa Tuoms.). Honan är utmärkt frän föregäende arts därigenom, att första och andra bak- kroppslederna äro beklädda med gula—rödgula har, som äro betydligt längre än de hvitaktiga hären à 3:e och 4:e le- derna. fo—12 mm. — Sk.—Upl. A. varıans KiRBY. 11—12 mm. — Sk.—Upl. 75 204 19. 20. 21. NN QC D ND WN N OO Or À to ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. A. fucata SmirH. Till färgteckningen mycket lik A. albicans, men lätt skild genom efterryggens beskaffenhet. 11 —ı2 mm. — Sk.—Dälarne. A. lapponica Zerr. Mycket lik föreg. art, men med mör- kare bakben och mörkhärig panna. r1—12 mm. — Og. — Lapl. A. gwynana Kırey. Honan svarthärig, endast hjässan, mellankroppens ryggsida samt första och andra bakkropps- lederna ofvan med rödgul beharing; till färgen lik A. clar- kella, men mycket mindre. 9—10 mm. — Sk.—Upl.: a. A, violascens ‘THoMs. Genom den punkterade bakkroppen lätt skild fran fucata och rufitarsis, som i öfrigt äro mycket lika. Hanen med gulgra beharing; antennernas tredje led — den fjirde. Honan a mellankroppens öfre sida med grä- gul beharing; pannstrecken ljusa med guldglans, korta och smala.. 9—ıo mm. — Norrl.; s. A. rufitarsis ZETT. Honans bakkropp ofvan nästan naken, ytterst fint nalristad, ej punkterad: g—10 mm. — Smäl. —Vesterb. A. nigriceps KIRB. 1t1—12 mm. — Sk.—Og-. s. A. fuscipes KiRB. 10—12 mm. — Sk.—Og. På ljangmark. A. denticulata KirB. 10—12 mm. — Sk.—Stockh. A. albicrus KırB. 9—1r mm. —'Sk.+—Lapl.. + Denna och de tva närmast följande arterna sta hvarandra nära och skiljas fran alla andra därigenom, att bakkroppens sista ryggled hos Y har en naken midtfara och hos honan ovan- ligt breda sidofaror (fig. 23). A. argentata Sm. 9—10 mm. -— Sk.—V¢g. A. Thomson! Avriv. (= proxima Tuoms.) g—10 mm. — Sk.; s. — Tsomsons A. proxima har tydligt punkterad bakkropp och är därföre ej samma art som KIRBYS proxzma. A. tarsdig Ni. 27. 09 mm SR Ne, A. coitana Kıre. 6—7 mm. — Sk.—Jamtl. A. parvula Kıre. Bakkroppen ofvan fint nälristad, men ej punkterad. 5—6 mm. — Sk.—Jämtl.; a. A. nana Kirs. Lik föreg. men lätt skild genom den tyd- ligt, men fint punkterade bakkroppen. 5—-6 mm. — Sk. —Dalarne. 76 AURIVILLIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; I. 205 34. A. labialis Kırz. Honans sista ryggled med slät midtplat. Hanen lätt igenkänd pa den ljusa munskölden. Påminner om släktet Halictus.. 9—12 mm. — Sk.; s. 35. A. wilkella KirB. Honans 2—4 ryggleder med hvit hår- frans, som är afbruten i midten à 2:a och 3:e leden. 13 — 15 mm. — Sk.—Stockh. 36. A. convexiuscula Kirs. Lik föreg. art, men lätt skild ge- nom den punkterade bakkroppen. g—12 mm. — Sk.— Hels. 37. A. curvungula THoms. Ofverensstimmer med convexiuscula i den punkterade bakkroppen, men lätt skild genom fötter- nas långa, böjda kloled. 11—14 mm. — Sk., Gotland (LAMPA); Ss. 38. A. chrysopyga SCHENCK. Honan med gra behåring och svarta ben. 12—16 mm. — Sk. 39. A. humilis Inu. Bakkroppens ljusa tvärband mycket otyd- ligaw, 6—10 mm! — Ve. FÖR 40. A. fulvago Kıre. ı0—ıı mm. — Sk.—Og. 25. Sikt Halictus LATR. Trots en ofta betydlig yttre likhet skiljas hithörande arter lätt frän dem, som tillhöra föregäende och efterföljande släkte, genom de i Öfversikten upptagna kännetecknen. Honans sjätte ryggled nästan dold under den femte. Hanarne hafva mycket. längre antenner och oftast smalare bakkropp än honorna. Antennskaftet är hos honan mycket långt och utgör ungefär en tredjedel af antennens hela längd, hos ha- nen är det mycket kortare. Äfven dessa bin bygga i jorden, oftast i hård mark och i stora kolonier. Man känner, att honorna af några arter hjälpas åt med vissa sidor af arbetet, hvarigenom här visar sig början till samhällsbildning. Alla våra arter böra noggrannt studeras med afseende på sina lefnadsvanor. Artöfversikt. I. Kroppen svart, ej metallisk. A. Bakkroppens ryggleder i bakkanten?!) med ljus härfrans, som bildar 1) Man bör noga akta sig att förväxla de ljusa banden i ledernas bak- kant med dem, som hos flere arter finnas vid ledernas rot. ti ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. skarpt framträdande, hela eller i midten atbrutna tvärband. — Hane: bakkroppens bukleder nästan nakna, utan länga har; sista ryggleden kullrig, utan grop. «. Hane: antennerna, utom i spetsen och vid roten, gula, deras sista led halfmänformigt böjd; bakkroppen ofvan med sex fullständiga, ljusa tvärband. — Hona: bakkroppens leder 2, 3 (och 4) äfven vid roten med ett ljust gulgrätt tvärband, deras bakkants band gulaktigt. 1. H. sexcinctus. B. Hane: antennerna ätminstone ofvan mörka, deras sista led rak; bakkroppen ofvan endast med fyra ljusa tvärband. — Hona: bakkroppens ryggleder utan ljust tvärband vid roten, deras bak- kantsband hvita. =, Hane: hufvudets sidor undertill kullriga; mandiblerna med rak undre kant. — Hona: bakbenens skenben och fötter lif- ligt gula; mellanryggen med rödgul behåring. 2. H. rubicundus. ++ Hane: hufvudets sidor undertill djupt skålformigt urhälkade; mandiblerna i undre kanten nära roten utvidgade. — Hona: bakbenens skenben och fötter bruna—svartaktiga; mellanryggen med gra behäring. 3. A. quadricinctus. B. Bakkroppens ryggleder utan ljus härfrans i bakkanten ?). «. Bakkroppens ryggleder med svart bakkant. Andra, tredje och stundom äfven fjärde ryggleden vid roten med ett tvärband (eller med tvärfläckar) af fjällika, hvita har. +, Bakbenens skenben svarta. Medelstora arter, 7—9 mm. — Hanens bukleder häriga. i 1. Efterryggens rotfält groft rynkigt. Bakkroppens ryggleder ända till bakkanten tydligt punkterade. | a. Hane: fötternas första led hvit—hvitgul. Hona: ving- märket svartaktigt; bakkroppens första led tätt punk- terad, 4. II. leucozonius. b. Hane: fötterna svarta. — Hona: vingmärket blekt, gulaktigt; bakkroppens första led i midten glest punk- terad och starkt glänsande. 5. H. zonulus. 2, Efterryggens rotfält med fina åsar. a. Bakkroppens ryggleder i sin bakre hälft ej punkterade, glänsande och knappt märkbart nâlristade, Behäringen ljusgrå. Fötterna mörka. 6. H. sexnotatulus. b. Bakkroppen punkterad. Behäringen m. l. m. stötande i brungult. — Hane: fötterna ljusa. 7. H. xanthopus. ++ Bakbenens skenben gula. Större art, IIT—I3 mm. 11. HZ. quadrinotatus. I) se noten à föregäende sida. 78 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 1. 207 Bakkroppens ryggleder med ljus (brungul—brun), hinnaktig bakkant eller, dä bakkanten är mörkare, utan tydlig hvit behåring vid roten. * Efterryggens rotfält groft rynkigt. Andra och tredje ryggle- den (utom någon gang hos g') vid roten med tydligt hvit- härigt tvärband eller med hvita sidofläckar. Större arter, 7 —10 mm. — Hane: bakkroppens buksida nästan naken, en- dast med några korta har. — Hona: efterryggens bakre, lod- räta del upptill (åtminstone pa sidorna) begränsad af en upp- höjd kant. °, Hane: antennerna nä ej till bakkroppens midt, enfärgade, svarta; rygglederna I—3 ofta mer eller mindre röda. — Hona: bakkroppen fint, men tydligt punkterad; större, 9 —10 mm, 1. Efterryggens rotfält tydligt begränsadt af en bägböjd kant. 8. H. calceatus. 2. Efterryggens rotfält utan begränsning bakat. 9. H. albipes. °°, Hane: antenner mycket långa, näende till bakkroppens midt, under brungula; bakkroppen svart. — Hona: bak- kroppen starkt glänsande, knappt punkterad; mindre, 7 —8 mm. 10. H. fulvicornis. Efterryggens rotfält fint strieradt eller punkteradt. Bakkrop- pens ryggleder utan hvita tvärband eller fläckar vid roten. Mindre arter; 3—-6(—7) mm. — Hane: bakkroppens buksida tämligen tätt långhårig. — Hona: efterryggens lodräta del upptill afrundad, ej begränsad af någon kant. °, Hane: munsköld, öfverläpp och mandibler svarta; buk- lederna i hela sin bredd håriga. — Hona: mellanryggen glänsande, glest punkterad; bakkroppens ryggleder 2—4 tätt och fint punkterade. 12. H. villosulus. Hane: munsköldens nedre del, (mandibler) och öfverläpp hvitgula; buklederna ej öfver hela sin bredd håriga. — Hona: mellanryggen tätare punkterad, mindre glänsande. 1. Hane: fötterna, åtminstone delvis, ljusa, gulaktiga. —- Hona: bakkroppens första ryggled fint, men tydligt punkterad. a. Ansiktet mellan ögonen tydligen längre än bredt. — Hane: bakkroppens bukleder endast i midten håriga. — Hona: efterryggens rotfält tydligt strie- radt. 13. H. punctatissinuus. b. Ansiktet mellan ögonen ej längre än bredt. — Hane: buklederna 3—5 med hvita hartofsar vid hvardera sidan. — Hona: efterryggens rotfält punk- teradt. 14. H. nitidiusculus. 19 208 Ine, 3: OO IS ON OL i: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 2. Hane: fötterna mörka, svartbruna—svarta, — Hona: bakkroppens första ryggled glänsande, glatt utan punkter. a. Större, 6—6,; mm. 15. A. minutus. b. Mindre, 3—5 mm, 16. 7. minutissimus. Hela kroppen eller ätminstone hufvudet och mellankroppen metalliska, gröna—grönblä. A. Äfven bakkroppen metallisk, grön. «. Hane: benen helt och hållet, eller åtminstone skenben och fötter blekt gula. — Hona: bakkroppens ryggleder med tydliga, ljusgrå tvärband, som bekläda såväl ledernas bakkant som deras rot. 1. Hane: antennerna på undre sidan ända till spetsen gulbruna; sjätte bukleden utan grop vid roten. — Hona: hjässan bak- tili på hvardera sidan med en fördjupning; bakkroppens ljusa tvärband breda och fullständiga. 17. 7. tumulorum. 2. Hane: antennerna pa undre sidan i spetsen svarta; sjätte bukleden vid roten med en tydlig fördjupning, som på hvar- dera sidan begränsas af en liten knöl. — Hona: hjässan utan fördjupningar; bakkroppens ljusa tvärband smalare och delvis afbrutna i midten. 18. 7. flavipes. 6. Hane: skenben mörka. — Hona: bakkroppens ryggleder utan ljusa tvärband i bakkanten, men väl vid roten. 19. H. smeathmanellus. B. Bakkroppen svart eller mörkbrun. «, Hane: öfverläpp, mandibler och fötter blekgula. — Hona: bak- kroppen utan tydliga, ljusa tvärband; bakbenens inre sporre med 5 fina taggar i bakkanten. 20. H. leucopus. BP. Hane: öfverläpp, (mandibler) och fötter mörka. — Hona: bak- kroppen vid roten af andra och tredje ryggleden med tydligt, i midten afbrutet, grähvitt tvärband, bakbenens inre sporre med endast tre taggar i bakkanten. 21. A, moric. HI, sexcinctus FABR. 12—15 mm. — Vg.;s. A. rubicundus CHRIST. ro—ıı mm, — Sk.—Vb. A. quadricinctus (Fapr.) THOMS. 10—11 mm. — Sk.— Stockh. FT. leucosonius SCHRANK. Denna och följande arts hanar äro korta och breda och likna därigenom honorna till kropps- formen. 8—g mm. — Sk.—Upl. Hi. zonulus SM. 8—9 mm. — Sk.—Og. Ff, sexnotatulus SCHENK. 7 mm. — Vsg.; s. FH. xanthopus Kirpy. 11—13 mm. — Sk.; s. Ff. calceatus Scop. 8—ıo mm. — Sk.—Norrb.; a. 80 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 209 9. FH. albipes Farr. Mycket lik föreg. art, men något min- dre; hanen blekare och nästan alltid med i midten röd bakkropp; honans 2:a— 4:e ryggled med fin blek behåring; den andra mindre glänsande och mera punkterad. 7—9 mm. — Sk, (s.) — Lapl.; a. 10. H. fulvicornis KirB. 6—8 mm. — Sk.—Lapl. 11. H. guadrinotatus Kirs. Hona: bakkroppens andra och tredje ryggleder med hvita sidofläckar vid roten; pannan lika bred som lang. 7—8 mm. — Sk.; s. 12. FH. villosulus KirB. 6—7 mm. — Sk.—Stockh. 13. H. punctatissimus SCHENK. 6—7 mm. — Öl. (Boheman), Ög. (Haglund); s. 14. Hf. nitidiusculus KirB. 5—6 mm. — Sk.—Upl. 15. Hf. minutus Scur. 6—6,5 mm. — Sk.—Og. 16. À. minutissimus KirB. 3—5 mm. — Sk.--Ög. 17. Hl. tumulorum L. 7 mm. — Sk., Gotl.; s. 18. H. flavipes FABR. 7 mm. — Sk.—Dalarne; a. 19. FH. smeathmanellus Kırs. Lifligt bronsgrön eller blågrön, föga hårig. 6—7 mm. — Sk. 20. H. leucopus KirB. 5—6 mm. — Sk.—Stockh. 21. F. morio FABR. Honan är mycket lik föreg. arts hona, men har tydliga, ljusa tvärfläckar à bakkroppen. 5—-6 mm. — Sk.—Upl. 26. Sikt Sphecodes Larr. Svarta, groft punkterade, fint och kort hariga eller delvis nästan nakna bin med bakkroppen till större eller mindre del lifligt röd. I kroppsbyggnaden Ofverensstimma de nära med före- gäende släkte, men knäskäl saknas hos bäda könen, och honan saknar här för insamling af frömjöl. Ansiktet är bredt, ej nedät afsmalnande, och munskölden är svagt kullrig. Halssköldens öfre kant är mycket skarp, och dess sidoknölar fint och tätt hvithäriga. Könen skiljas lättast pä antennerna, som äro byggda säsom hos Hadlictus. “Hos hanarne finnes à de sista lederna vid roten en ringformig eller trekantigt utdragen, genom sin ytterst fina Entomol. Tidskr., Årg. 24.,H.3 (1903). SI 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. skulptur fran den ôfriga nätädriga delen tydligt skild, gräaktig flack, som har olika form hos olika arter. Arterna äro troligen alla snyltgäster hos Halictus; deras lefnadssätt är dock ej säkert kändt. 1: Artöfversikt. Bakvingarne med 7—10 hällhakar i framkanten; större arter, 7—10 mm. länga. A. Efterryggens sidor oregelbundet rynkiga. — Hona: baktibierna med svarta smätaggar i utkanten; bakkroppens andra ryggled med tydlig tvärintryckning vid roten; vingar ganska starkt rökiga. «. Hane: bakkroppens sista bukled med en längsgäende, glänsande fordjupning i midten. — Hona: sista ryggledens nakna plat med smal, nästan jämnbred spets. I. S. gibbus. ß. Hane: bakkroppens sista bukled utan fördjupning. — Hona: sista ryggledens nakna plat med tämligen bred, trubbig spets. 2. S. reticulatus. B. Efterryggens sidor nästan regelbundet strimmiga, — Hona: baktibier med ljusa smätaggar i utkanten; bakkroppens andra ryggled knappt märkbart intryckt vid roten; vingar ljusare; sista ryggledens nakna plät bred och trubbig. 3. S. subguadratus. Bakvingarne med 5(—6) hallhakar i framkanten. Bakkroppens ryggleder i den bakre, något tunnare delen utan punkter. I. Honor. A. Bakkroppens tredje ryggled utan mörk grop i sidokanten. «. Sista. ryggledens nakna plat ganska bred och trubbig; vingarne tydligt rökiga. +, Sista ryggledens plat med tydligt uppböjda kanter; frambenens skenben framtill ljusa, brunaktiga. 4. S. similis. ** Sista ryggledens plat med svagt uppböjd kant; frambenen svarta. 5. S. pilifrons. B. Sista ryggledens nakna plât smal, nästan jämnbred eller smalare mot roten; vingarne glasklara, 6. S. puncticeps. B. Bakkroppens tredje ryggled i hvardera sidokanten helt nära roten med en liten, punkterad, svartaktig eller mörkbrun fördjupning; sista ryggledens nakna plat smal och jämnbred. Fötterna och sken- benens spets ljusa, brunaktiga. *. Större, 7—8 mm. lång. FIS CAS USE ##, Mindre, 5—6 mm. lang. 8. S. ephippius. 82 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: Ij I. 211 2. Hanar. A. De sista antennledernas graaktiga, ytterst fint, nätlikt ristade rotfält sträcker sig ej till ledens midt. «, Antennernas tredje led knappt dubbelt kortare än den fjärde; sista ryggleden nästan slät (utan punkter). 4. S. similis. 8. Antennernas tredje led knappast mer än en tredjedel af den fjärde; sista ryggleden tydligt punkterad. 6. S, puncticeps. B. De sista antennledernas graaktiga rotfält nar pa undre sidan till le- dens midt eller därutöfver. «. Bakkroppens sista ryggled groft punkterad och rynkig, föga glänsande. 5. 5. pilifrons. 3. Bakkroppens sista ryggled ej punkterad, fint nälristad, starkt glänsande. *. Antennledernas gråaktiga rotfält nar ungefär till midten. Tas Se LHASSUS. **, Antennernas gråaktiga rotfält nar på undre sidan ända till ledernas spets. 8. S. ephippius. S. gibbus L. Svart; första (helt och hållet eller till större delen (9) eller hos & blott i bakkanten), andra och större delen af tredje bakkroppsleden lifligt röd. — 8—r1o mm. — Sk.—Upl. S. reticulatus THoms. Till färgen lik föreg. art. -— 7—9 mm. — Sk.; s. S. subquadratus Wesm. Till färgen lik föreg. arter; första bakkroppsleden hos honan helt och hallet röd. 8—10 mm. — Sk.—Upl.; S. similis Wesm. I allo mycket lik föregående art, endast skild genom hallhakarnes antal och efterryggens oregelbun- det rynkiga sidor. 6—8 mm. -— Sk.—Upl.; a. S. pilifrons Tuoms. Afvenledes ytterst lik de båda före- gaende; hos hanen dro största delen af första bakkropps- leden, en fläck i midten af den andra samt större delen af den tredje svarta. 9—ıo mm. — Sk.—Dalame; a. S. puncticeps Tuoms. Hos hanen är vanligen endast första och andra ryggledens bakkant brunröd, hos honan lederna 1—3 röda, den tredjes bakre del dock vanligen svart. 6—7 mm. — Sk.—Ög.; s. S. crassus Tuoms. Till färgen lik föreg. art. 7—8 mm. — Sk.—Vesterb. 2T2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. 8. S. ephippius L. Hanen vanl. utmärkt därigenom, att större delen af första bakkroppsleden samt ett skarpt tvärband öfver midten af andra och tredje äro svarta, honan till färgen såsom föreg. arter. 5—6 mm. — Sk.—Upl.; a. 13. Underfam. Colletinæ. Genom tungans form (fig. 4: 1, t) skiljas hithörande bin ge- nast fran alla föregående. Bakvingarnes rotflik är lång och nar till tvärribban. Bakbenens skenben sakna knäskäl. Släktöfversikt. A. Framvingarne med tre kubitalfalt. Kroppen med lang be- häring. 27. Colletes. B. Framvingarne endast med tva kubitalfält. Kroppen nästan naken. 28. Prosopis. 27. Sikt Colletes Latr. Slembin. Hufvudet är bredt, och pannan hos honan med breda streck invid ögonen; pannstrecken äro dock ej sammetsludna såsom hos Andrena. Framvingarnes andra kubitalfalt är lika stort som eller större an det tredje; härigenom skiljas dessa bin lättast fran Melitta och andra snarlika bin; framvingarnes disk- tvärribba är nästan rak; bakvingarnes rotflik lang. Efterryggen är nästan lodrätt stupande, och dess rotfält utlöper nedåt i en blankpolerad glänsande spets. Bakkroppens första ryggled har bredt afhuggen och starkt sluttande rotdel; sista ryggleden utan plåt. Bakbenens lår och skenben hos honan med samlingshår. Könen skiljas som vanligt lättast på antennerna; hanens första ryggled är alltid helt och hållet långhårig. Arterna bygga i jorden, vanligen i grus eller sandbackar; deras celler besta af en nästan glasklar hinna, som bildas af en i luften stelnande vätska. Hos dem lefva Zfeolus-arterna såsom snyltgäster. Artöfversikt. I. Bakkroppen utan tydliga ljusa tvärband, i sin helhet med ganska lång och mjuk behåring, Kinderna nästan så långa som ögats bredd, Större art, I2—I5 mm. 1. C. cunicularia. 84 Il. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: Ij I. 213 Bakkroppen med skarpt framträdande ljusa tvärband af tilltryckta har, vanligen endast a första ryggleden länghärig. Kinderna kortare. Mindre arter, 8—1o mm. långa. I. Honor. Bakkroppens första ryggled ofvan nästan ända till bakkanten harig, ej eller glest punkterad. Bakkroppens andra ryggled vid roten utan ljust tvärband eller endast med ett smalt sädant. «. Kinderna så långa, som mandiblernas bredd vid roten. Bak- kroppen nästan utan punkter. 2. C. impunctata. B. Kinderna kortare än mandiblernas bredd vid roten. Bakkroppens första ryggled groft, men tämligen glest punkterad; de följande tätt och fint punkterade. +, Bakkroppens andra ryggled utan ljust tvärband vid roten; andra bukleden i midten med längre ljusa har, 3. C. daviesana. ++, Bakkroppens andra ryggled med ett smalt och glest, ljust tvirband vid roten; andra bukleden endast korthärig. 4. C. suecica n, Sp. Bakkroppens andra ryggled vid roten med ett sammanhängande bredt tvirband af tilltryckta fjällika har; första ryggleden tätt punkterad, i bakre delen naken utan långa hår. «. Bakkroppens första ryggled med brungul, hinnaktig bakkant. +, Större arter, 10—11 mm, Mellankroppen ofvan med rödgul behåring. 1, Bakkroppens första ryggled endast pa den främre, lodräta delen och i kanten af den vågräta delen hårig, ofvan stark glänsande, fint, tätt och regelbundet punkterad. 5. C. succincta. 2. Bakkroppens första ryggled äfven vid framkanten af den vågräta delen hårig, mindre glänsande och mera oregel- bundet punkterad. 6. C. fodiens. **, Mindre art, 6—7 mm. Mellankroppen ofvan med grågul be- håring. 8. C. balteata. f. Bakkroppens första ryggled ända till bakkanten svart, äfven a den lodräta främre delen till största delen naken, ofvan matt, groft och tätt punkterad. 7. C. picistigma. 2. Hanar. Sista bukleden på hvardera sidan nära roten med en skarpt be- gransad, tvärliggande grop. 5. C. succincta. Sista bukleden utan dylika gropar. «. Sista bukleden längs midten med en upphöjd linje, som pa hvar- dera sidan begränsas af ett täthärigt fält. Bakkroppen ofvan nästan utan punkter. Kinder länga. 2. C. impunctata, 85 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. B: Sista bukleden utan upphöjd midtlinje. * Sista bukleden stor, pa hvardera sidan före midten med en trubbig, svart, harig tand. 3. C. daviesana. "=, Sista bukleden utan tand i kanten, m. 1. m. halfcirkelformig. §. Första ryggleden ganska tätt punkterad; sista bukleden utan härtofsar. I. Större arter, 9—10 mm.; sista bukleden med en grund intryckning a hvardera sidan, a. Sista bukleden glänsande, föga punkterad; de öfriga buklederna med i midten afbruten frans i bakkanten. 6. C. foatens. b. Sista bukleden föga glänsande, groft punkterad; de öfriga buklederna med hel bakkantsfrans. 7. C. picistigma. 2. Mindre art, 6—7 mm.; sista bukleden jämn, 8. C. balteata. SS. Första ryggleden glest punkterad; sista bukleden stor, glänsande, på hvardera sidan nära kanten med en hårtofs. 9. C. suecica. C. cunicularia L. Svart med ganska rik och lang, gulgrå behåring. 12—15 mm. — Sk.—Dalarne. Flyger endast tidigt om vären, mars—april. Hos denna art lefver såsom snyltgäst den mycket sällsynta skalbaggen Hapalus bimaculatus, som framkommer ännu tidigare än biet och endast lefver en helt kort tid. C. impunctata Nyt. Hufvud och mellankropp ofvan med rödgul, under med gra behåring; hanens bakkropp utan tydliga ljusa tvärband. 7—8 mm. — Öl, Norrl.; s. C. daviesana Sm. Hufvud och mellankropp ofvan med röd- gul (2) — grågul (œ), under med grå behåring. 8—o mm. =A Se. Os C. suecica n. sp.*) Till färg och punktering nära ôfverens- stimmande med föreg. art, men lätt skilda genom de i öf- 1) Colletes suecica n. sp. Nigra, capite thoraceque supra fulvo-, infra cano-hirtis; abdomine nitidulo segmento primo fere toto pallide piloso et minus dense punctato, reliquis dense punctatis, breviter fusco-setosis, fasciis 5 dorsa- libus canis, maris omnibus apicalibus prima medio late interrupta, femine prima ad basin segmenti secundi tenui, reliquis apicalibus; segmento 2:0 ven- trali feminæ medio breviter fusco-setoso, ultimo maris magno, fere plano, apice late rotundato, utrinque ad marginem fasciculato, haud dentato, — In Suecia meridionali. 86 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 215 versikten angifna kännetecknen; buksidans ljusa tvärband hos hanen tydligt bredare i midten. 8—1o mm. — Gotl., Og., Stockh.; s. 5. C. succincta L. Behäringen såsom hos föreg. art; bak- kroppen hos bäda könen med synnerligt skarpt begränsade och tydliga ljusa tvärband. 9—ır mm, — Sk.—Upl. I synnerhet pa ljungmark. 6. C. fodiens Fourcr. Lik föreg. art; bakkroppens tvärband hos hanen något. mindre skarpt framträdande. 10—11. — Sk.—-Og. C. picistigma Tuoms. Till behäringens färg lik de båda föreg. 9—ıo mm. Sk., Gotl.; s, 8. C. balteata Tuoms. Ofvan med grågul, under med gra behäring. ©; 6—7. mm... — Sk. —Ög.;, s. ~ 28. Slkt. Prosopis Fasr. Stinkbin. Genom framvingarnes tyänne kubitalfält, af hvilka det inre (fig. 7 c) är betydligt större, den korta, i spetsen breda tungan och den nästan nakna kroppen skilja sig stinkbien lätt från alla andra. Bakvingarnes rotflik är lång och når bortom tvärribban. Mellanbröstets sidor med en från vingarnes bas lodrätt ned- löpande fåra. Små svarta, illaluktande bin med gula teckningar i ansiktet, på halsskölden och benen. Honorna sakna samlingsverktyg, men bygga dock egna bon, i ihåliga stjälkar eller i trä. Om deras lefnadssätt känner man ännu föga med säker- het. De uppföda sina larver uteslutande med honung. Artöfversikt. I. Bakkroppens första led vid bakkanten på hvardera sidan hvithärig. A. Mellanbréstet framtill vid öfvergången till den sluttande delen be- gränsadt af en tydlig, upphöjd tvärlist. — Kinderna långa, knappt kortare än mandiblernas bredd vid roten. Hanens ansikte hvithärigt, Efterryggens rotfält nätlikt rynkigt. 1. P. hyalinata. B. Mellanbréstet framtill utan upphöjd kant, — Hanens ansikte ej eller knappt märkbart hårigt. 87 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. «. Hufvudet långsträckt, nedåt starkt afsmalnande, märkbart längre än bredt (fig. 24). Större arter. Efterryggens rotfält med tydliga långsgående åsar. * ok Hanens antennskaft af vanlig byggnad. — Honans munsköld svagt punkterad, hennes halssköld mycket smal med ett gult streck à hvardera sidan. Efterryggens rotfält matt; dess öfre del ej genom någon kant skild från den lodräta delen. 1. Kinderna långa, knappt kortare än mandiblernas bredd vid roten, — Hanens bakkropp utan valkar å buksidan. 2. P. genalis. 2. Kinderna mycket korta. — Hanens bakkropp med en valkformig tvärupphöjning à midten af tredje och fjärde bukleden. 3. P. confusa. . Hanens antennskaft starkt förtjockadt, päronformigt, böjdt (fig. 24). — Honans munsköld starkt punkterad, hennes hals- sköld bredare och ofvan enfärgadt svart. Efterryggens rotfält starkt glänsande, groft rynkigt, dess öfre del genom en tyd- lig kant skild frän den lodräta delen. 4. P. difformis. fp. Hufvudet rundadt, ej längre än bredt; kinderna mycket korta. Mindre arter. * *K Hane: antennskaft starkt förtjockadt mot spetsen, trekantigt. — Hona: ansiktets gula fläckar smala strecklika, ej naende intill munskölden. 5. P. brevicornis. . Hane: antennskaft ej förtjockadt, enkelt. — Hona: ansiktets gula fläckar stora, fyrkantiga, naende intill munskölden. 6. P. pictipes. II. Bakkroppens första led ej pa sidorna hvithärig. Kinderna helt korta. A. Hanens antenner utan ljusa ringar. — Honans ansikte pa hvardera sidan invid ögat med en ljusgul fläck. «. Hufvudet långsträckt, längre än bredt, nedåt starkt afsmalnande. Ansiktets gula fläckar hos honan långa och smala, belägna tätt intill ögonen. * ck Mellanbröstet framtill utan upphöjd kant. 1. Hanens antennskaft knappt utvidgadt, likbent trekantigt, svart; fötterna mörkbruna. — Honans vinglock med en oul fläck. . P, communis. > to Hanens antennskaft starkt utvidgadt, nästan liksidigt tre- kantigt, dess öfre hälft svart, den nedre gul; fötternas första led gul. — Honans vinglock svarta. 8. P. annulata. »Mellanbröstet framtill begränsadt af en upphöjd kant. Ha- nens antennskaft ej utvidgadt, fötterna gula, i spetsen brun- aktiga. Honans vinglock med en gul fläck.» 9. P. submarginata. 88 AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: I; I. 217 8. Hufvudet rundadt, ej längre än bredt, nedåt måttligt afsmalnande. — Honans gula ansiktsfläckar trekantiga, tydligt skilda frän ögonen och med längsta sidan intill munskölden. — Hanens antennskaft mycket starkt utvidgadt till en fyrkantig skifva, som i sin nedre del ar gul; dess 4:e och 5:e bukled med en upphöjd valk i midten; dess mandibler gula och baktibier i spetsen svarta. 19. P. dilatata. B. Hanens antenner med ljusa ringar, i det flere af lederna vid basen äro röda och i spetsen svarta; deras skaft starkt utvidgadt till en fyrkantig, nedtill gul skifva. — Honans ansikte och halssköld en- färgade, svarta. 11. P. Rinki. 1. P. hyalımata SM. Svart med skenbenens rot och en fläck a vinglocken gula; honan med en lang sidofläck invid ögat, två streck ä halsskölden och dess sidoknölar gula; hanen med hela ansiktet nedanför antennerna, och fötternas första leder gula. 5—7 mm. — Sk.—Upl. 2. P. genalis THoms. Svart med gula teckningar alldeles som hos föregående art, men hanen dessutom med öfverläpp och mandibler gula; honans munsköld ofta i spetsen rödaktig; 5—7 mm. — Sk.—Upl.; s. 3. P. confusa Nyt. Svart med gula teckningar såsom föreg. art; hanen dock med svart öfverläpp och en skarp gul linje pa antennskaftets undre sida, dess antenner under rödaktiga. 6—7 mm. — Sk.--Upl.; a. 4. P. difformis Ev. Svart med skenbenens rot och en fläck ä vinglocken gula; honan dessutom med en vigglik fläck invid ögo- nen och halssköldens sidoknölar gula; ha- nen med hela munskölden samt en läng sidofläck invid ögonen gula. 6,,—7,; mm. 3 5 Fig. 24. Hufvud af 5. P. brevicornis Nyt. Svart med skenbenens . diformis, hane, rot och en flack a vinglocken gula; honan sedt framifran. — Sm.—Upl.; s. med ett kort streck invid hvartdera ögat och halssköldens sidoknölar gula; hanen med hela ansiktet nedanför anten- nerna samt fötternas första leder gula. 4—5 mm. — Sk.—Sm. 6. P. pictipes Nyt. Svart med en gul flack à halssköldens sidoknölar och à vinglocken; honan med en bred, gul fläck pa hvardera sidan af ansiktet, ett streck 4 halsskölden samt 89 218 FÅ 10. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. skenbenens rot gula; hanen med hela ansiktet nedanför an- tennerna samt skenben och fötter gula, de förra före spetsen med en svart flack. 4-5 mm, — Sk.—V¢g., Og. P. communis Nyt. Svart med baktibierna vid roten gula; hanen med tre langstreck under antennerna; honan med ett smalt streck vid hvartdera ögat, halssköldens sidoknölar och en fläck 4 vinglocken gula. 5—6 mm. — Sk.—Upl.; a. P. annulata (L.) Tuoms. Till färgen endast skild fran före- gående art genom de i Ofversikten upptagna kännetecknen. 6—7 mm. — Sk.—Lapl. P. submarginata Tuoms. »Svart; hanens ansikte med tre längsfläckar nedanför antennerna samt skenbenens och föt- ternas rot gula; honan med ett bredt langstreck invid ögo- nen, en flack a halssköldens sidoknölar och vinglocken, en punkt vid roten af fram- och mellantibierna samt baktibier- nas rot gula. 4—5 mm. — Bh., Gotl.; s.» P. dilatata Kirs. Svart; hanens ansikte nedanför anten- nerna, mandibler, halssköldens sidoknölar, vinglock, sken- ben och fötter gula, skenbenen vid spetsen med en svart fläck eller ring; hanens antennsträng under rödgul; honan med en fläck pä hvarje sida nedanför antennerna, halssköl- dens öfre kant och sidoknölar, vinglocken och skenbenens rot gula. 5—7 mm. — Sk. 11. P. Rinki. Gorski. Svart; hane: antennsträngen ringlad, ansiktet nedanför antennerna, antennskaftets nedre hälft, skenbén och fötter gula, skenbenen 1 midten svarta; honan endast med vinglocken och baktibiernas rot gula. 6,,—7 mm. — Sk. —Sm.; s. ee 90 « 219 ÜBER PULEX VAGABUNDA BOHEM. VON FINAR WAHLGREN. In einem Aufsatze, »Spetsbergens Insekt-Fauna» (Ofvers. K. Vet. Akad. Förh.) betitelt, beschrieb BOHEMAN im Jahre 1865 unter anderen Insekten auch eine Flohart, die von MALMGREN am Kap Todsen in Isfjorden 11. Juli 1864 auf dem Erdboden herumspringend gefunden worden war. Die Diagnose BoHEMAN’S lautet: »elongata, compressa, nigro- picea, nitida; antennis, tibiis tarsisque rufo-testaceis; abdomine apice obtuso, parce piloso. — Long. 8*/2 millim.» Dass die Angabe der Länge ein Druckfehler (8*/. statt 2'/.) sein muss, darauf soll schon GERSTÄCKER aufmerksam gemacht haben. Wie aus dieser Diagnose hervorgeht, ist dieselbe gar zu unbe- stimmt und unvollständig um die Art zu charakterisieren. Auch die folgende etwas ausführlichere Beschreibung wie auch die Ab- bildungen geben keinen Aufschluss über die für eine Identifizie- rung wichtigen Merkmale, wie Behaarung, eventuelle Stachel- kämme u. dgl. Nichtsdestoweniger sucht 'TASCHENBERG in seiner Monographie der Flöhe auf Gründ der langgestreckten Körperform und der Grösse die Art mit ?. fasciatus Bosc. zu identifizieren, und nimmt, wenn auch mit Fragezeichen, P. vagabunda unter die Synonyme jener Art auf. Leider war jener Aufsatz BoHEMAN’s meiner Aufmerksamkeit entgangen, als ich im ersten Bande des »Arkiv för Zoologi» meine »Aphanipterologische Notizen nebst Beschreibung neuer Arten» abfasste, wo ich als für die Wissenschaft neu einen Cerato- phyllus digitalis beschrieb. Die Exemplare befanden sich ohne Namen in der Sammlung des Reichsmuseums, aber aus den An- gaben der Etikette, die ich in meinem Aufsatze veröffentlicht habe, ist es ohne weiteres ersichtlich, dass die Art dieselbe ist, welche BOHEMAN als Pulex vagabunda beschrieb. Diese Art ist somit nicht mit P. fasciatus Bosc. sondern mit P. avium TASCHENR. am nächsten verwandt. Sie gehört wie diese Arten der Gattung Ceratophyllus, so dass ihr Namen Ceratophyllus vagabundus (BOHEM.) ist. Stockholm, juli 1903. 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. OM NAGRA FYND AF PARASITSTEKLAR FRAN SÖDRA OSTERGOTLAND OCH HALLANDAS AR 1902 AF Jai NORDENSTRÖM. Under sommaren och hösten 1902 hade jag emellanät till- fälle göra utflykter i en del af södra Östergötland — hufvud- sakligen Stängädalen och trakterna omkring de vackra Kinda- sjöarne, numera genom den nyanlagda Ostra centralbanan lättare tillgängliga, därjämte vistades jag under en månad pa Hallandsås, med hufvudkvarter i Östra Karup, därifrån några ströftåg äfven gjordes inom Skänegränsen. Fangsten utgjorde 1 det hela om- kring ett par hundra arter — naturligtvis en stor del allmänna — hvilkas bestämning upptagit en god del af tiden under förflutna hösten och vintern, hvarvid för diagnosen af flere arter en värde- full hjälp lämnats af filos. stud. A. ROMAN. Väderleken var under sommaren 1902 1 hög grad ogynnsam för insamling af parasitsteklar, och af den tid, som tillbragtes på Hallandsas — omkring 4 veckor i juli och augusti — gick till följd däraf en del förlorad. Utvecklingen af parasitsteklarne var synbarligen försenad, sannolikt äfven af insektvärlden i allmän- het. Sälunda visade sig pä Hallandsäs under juli och början af augusti dagfjärilar ytterst sparsamt, afsedt frän nägra af de all- männaste och härdigaste arterna. Under första veckan af sep- tember kunde entomologen glädja" sig at några vackra dagar, och äfven under några soliga dagar i oktober, t. o. m. de sista dagarne af mänaden, kunde en excursion löna sig. Sälunda fangades 5—-12 okt. i flykten sex arter /chneumon och ett par Cryptider, vid samma tid pä de ännu gröna bladen af ekbuskar NORDENSTROM: FYND AF PARASITSTEKLAR. 221 Ichn. derivator & och Acanthocryptus nigrita 5 samt flere ar- ter (do) af fam. Pémplarie ; ännu de sista oktoberdagarne (26 31 okt.) kunde man se, krypande pa mossiga stenar, flere arter Ichneumon (I. albicinctus 9, I. fabricator och annulator & 9), ett par af de vanligare Pzmpla-arterna (So) äfvensom en Micro- cryptus (9). Af Gfriga parasitsteklar iakttogs under denna sena årstid endast en Tryphonid (Acrofomus xanthopus GR, flygande vid ekbuskar den 7 okt.). Nedanstäende förteckning öfver en del af fynden — de säll- syntare 1. mindre allmänna — torde åtminstone för en och annan entomolog ha sitt intresse; ett par arter äro antagligen nya för var fauna. Där ej annorlunda är angifvet, har fängstplatsen varit gräsmark, (naturliga ängar, vallar, dikesrenar), buskar (vanligen hassel) eller häckar af diverse trädslag. — Nomenklaturen hufvud- sakligen enligt THOMSON (Opusc. Entom.). Ichneumonides. Limerodes arctiventris (Boire) o; Hall: Karup 3. 8, Dömestorp 10. 7; Sk: Grefvie 1. 8; enligt HOLMGREN »rarissime in Suec. merid.». Syntes dock ej vara sällsynt pä sluttningarne af Hallandsäs. Ichneumon similatorius (WesM.) = I. sedulus (Grav.), I. zncu- bitor ({HOMS); ©; Hall: Karup 3. 9; Og: Bestorp 17. 8. vestigator (WESM.) X; Hall: Karup 20. 7. caloscelis (WESM.) 9; Hall: Voxtorp 9. 7. . derivator (WESM.) o&; Og: Bjärka 7. 10; på ekbuskar. . lanius (Grav.) Sf; Og: Bjärka 20. 6. . zanthognathus (THoMs.) œ'; Sk: Hjernarp 8. 7. Amblyteles triplicatus (THoms.) (= A. 7-guttatus (GRAV.) @'; Ög; Åtvid 27. 8. A. Gravenhorsti (Wesm.) &; Hall: Dömestorp 18. 7; & sälls. enl. THOMS. A. punctus (Grav.) ©; Ög: Åtvid. 27. 8. Platylabus albinus (Grav.) 9; Ög: Bjärka 7. 10; ekbuskar. Diadromus arrisor (Wesm.) &; (determ. A. Roman); Og: St. Lars 26. 9." Pheogenes bellicornis (Wesm.) &; Og: Linköping 18.8. SN NNN 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Cryptide. Habrocryptus alternator (GRAV.) œ; Hall: Karup, juli; Vox- CORP) 12.7. Spilocryptus fumipennis (GRAV.) AF; Hall: Karup, Asen 14. 73 | Dömestorp 5. 8. » incubitor (Lin.) (forsitan S. wigrator var.) o; Og: Bestorp 17. 8. Calocryptus congruens (GRAV.) 5, Hall: Karup; juli. Plectocryptus curvus (GRAV.) PA; Hall: Karup 3. 8; &S, var. an- tenn, annul. ruf., ibid. (pa Heracleum sibiricum); cf: Og: Linköping 2. 9. > arrogans (GRAV.) of; Og: Bjärka, i flykten, vid hasselbuskar, 5. 10. Microcryptus femoralis (Tuoms.) 9, Og: Bjärka 1.7; & Og: Vestra Harg 8. 6. » perspicillator 9 (M. abdominator, Grav. var. 3) Og: Hofvetorp 29. 10, krypande pa mossa, pa stenar. Acanthocryptus nigrita (GRAV.) of; var. femor. postic. nigr., Og: Bjärka 12. 10, pa ekbuskar. » nigriceps (THOMS.) @'; var. antenn. et femor. po- stic.nigr. Hall: Karup 16.7; Og: Åtvid 17.6. Atractodes compressus (THOMsS.) 9; Hall: Karup 16. 7; Dömes- torp 6. 8. albocinctus (CURTIS) A (determ. A. Roman) Hall: Karup 6. 8. » rufipes (THOMS.) 9; Ög: Kisa 26. 6. Phygadeuon (ad) grandiceps (THOMS.) o (determ. A. ROMAN), Og: St. Lars 26. 9. > hercynicus (Grav.) 5X (determ. A. Roman), Og: Bjärka, buskmark, 1 flykten, 4. 10. » cylindraceus (RUTHE) (determ. A. Roman); Hall: Voxtorp 9. 7. Tryphonide. Mesoleptus macrodactylus (Hoimcr.) (hadrodactylus THoms.) co: Hall: Karup; Sk: Hjernarp, juli. NORDENSTROM: FYND AF PARASITSTEKLAR. 223 Euryproctus fuscicornis (HoLMGR.) (Phobetus. THoms.) & (det. A. Roman); Hall: Karup 31. 7. Perilissus coxalis (Tuoms.) 9; Hall: Karup 21. 7; ©, d:o 30. 7. » vernalis (Grav.) 9; Og: Hofvetorp; ©, d:o, d:o; Ät- vid 17, 6, Trematopygus Lethierryi (THoMs.) X (determ. A. Roman); Og: St. Lars, 29. 5. Enligt THoms. funnen i Frankrike vid Lille; antagligen ny för Sverige. Trematopygus procurator (Grav.) @ (det. A. Roman); Og: 5 Bjärka, 4. 6. Tryphon ephippium (Hoimer.) 9 ©, Hall: Karup, juli. » signator (GRAV.) X; Hall: Dömestorp, 15. 7. Mesoleius fallax (HOLMGR.) 2; Og: Bjärka, Hofvetorp, ymnig i maj o. juni. > viduus (HOLMGR.) 9%; var. Hall: Karup 6. 8. » melanoleucus (GRAV.) 2; Hall: Dömestorp 5. 8. » (ad) cruralis (Grav.) o& (det. A. Roman); Og: Kisa, 26, 0. Polyblastus mutabilis (HOLMGR.) 9; Og: Åtvid 27. 8. > palustris (HOLMGR.) d'; Og: Kisa, 26. 6. Enligt HOLMGREN funnen i Lappland, men ett ex. förut tagit i Kisa af Dr Goës. Polyblastus rivalis (HOLMGR.) 9; Og: Kisa 26. 7. Exenterus succinctus (Grav.) 9; Og: Kisa, Korpklef 25. 7. » morio (HOLMGR.) 9; Og: Linköping, 19. 6; Hofve- tor. 25... 0% » pumilus (HOLMGR.) o?; Hall: Ö. Karup 17. 7. Acrotomus insidiator (HoLMGr.) 9; Hall: Karup 6. 7. » xanthopus (HOLMGR.) Pc; Og: Bjärka, busksnår, i flykten 6. 10. Chorineus cristator (Grav.) (Exochus Grav.) d'; Hall: Dömes- torp 18. 7; ej beskrifven i THomsons l. HOLMGRENS arbeten; HoLMGR, omnämner den dock i en annot. under släktbeskr. af Chorineus. — Grav. Ichn. Eur. II. pag. 352. Colpotrochia elegantula (SCHRANK) d'; Hall: Karup, Åsen 18. 7: enligt Horner. »rarissime in Halland (Karup) & Scan. (Kullen)»; endast 2 besk. hos HOLMGREN. Exetastes illusor (Grav.) o& 2; Hall: Karup 31.7; 3. 8. 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Pimplariæ. Pimpla stercorator (Grav.) X, Hall: Karup 6. 7. » detrita (HoLMGR.) 9; Hall: Karup, 6. 8. » oculatoria (FaBR.) 9; Og: Bjärka 10. 7. » angens (Grav.) œ'; var. Hall: Karup 6. 7. Glypta evanescens (Ratz.) &', Og: St. Lars 21.8. >» flavolineata (Grav.) 9; Og: Bjärka, pa ekbuskar, 7. ro. Ophionide. Sagaritis varıans (THOMS.) A; Hall: Karup 21. 7; Sk: Grefvie 1. 8 (determ. A. ROMAN). Limneria geniculata (Grav.) $; Og: Kisa 25. 7: @'; Hall: Vox- LONDIAI2E RTE > mandibularis (HOLMGR.) 2; Og: Bjärka 14. 6 enligt HozmGr. »rariss. in Lapl. & Wg.». Nepiesta marginella (THoms.) 9 (determ. A. Roman); Og: Bjärka 21005, Omorga faunus (Grav.) (Limneria HOLMGR.) 9; Ög: St. Lars 2. 6. » ferina (HOLMGR.) (Limneria HoLMGR.) @'; Og: St. Lars 21.8; Angitia majalis (Grav.) (Limneria Horner.) 2, Og: Bjärka 14.6; Sk:, Grefvie res; Mesochorus vitticollis (HoLMGR.) Qo; Hall: Karup 14. 7. » (ad) pectoralis (Ratzer.) 9; Og; Bjärka 14. 6. » confusus (HOLMGR.) 9; Og: Bjärka 14. 6; Hofve- torp 3. 6. Cremastus interruptor (Grav.) o; Hall: Karup 21. 7. » spectator (Grav.) 9; Og: Karna 25. 8; St. Lars 22. 8. Braconidæ. Rogas dimidiatus (SpınoLa) (Aleiodes nigripalpis, WESM.) ; Og: Atvid 28. 7. Aletodes circumscriptus (NEES) 2; Hall: Dömestorp 11. 7. Microdus calculator (Panz.) ©; Hall: Karup 11. 7; 19. 7. Earinus delusor (WesM.); Og; Hofvetorp 3. 6. Meteorus nigricollis (Tuoms.) (Perilitus Wesm.), 2, Hall: juli. Ichneutes reunitor (Nees) 9 (det. A. Roman); Og: Bjärka 4. 6. Entomologisk Tidskrift arg. 24 1903. her, 1. S NN à NN Sl Reg es „ 4 2 A. Ekblom pinx. zen Lith. G. Tholander, Stockholm Tallspinnaren (Lasiocampa pini L.) Hos Entomologiska Foreningen i Stockholm - à finnas till salu: Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, arg. 1—ro, (1880-1889) --.------- 2-20. Re Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Med föls jande färglagda taflor: Arg. 1. Hvetemyggan, 2. > Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- Jar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver Entom, Anstalten, 9. Nunnan, 10. Löfskogsnunnan, LY. "Hvitax- 0. Slökornflyet, 12. Malfjärilar, 13. Tall- ne). er EEE NEE ER Lampa, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens, och Finlands Macrolepidoptera ==..." Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla =, Lofskogsnunnan (Ocweria Dispar Lix.). Med Ba EN EL Er Dope ee ee GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok ....-- , Förteckning Ofver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. Två delar, häftad --- För ledamöter af Entomologiska Foreningen --- Exemplar tryckta pa endast ena sidan, afsedda till etikettering, eller interfolierade 1,20 kr. dyrare. Meves, J., Tallspinnaren (Laszocampa pi L.), En hotande fara for vara skogar =: = REUTER, O. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera, 1.-_-2---------- Svensk Insektfauna: 2, Ratvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS 3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af YNGVE SJÖSTEDT: ..... D RE Me sae nt Ate ae 13. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar, Acu- leata. 1. Bin, Apide af Cur. AURIVILLIUS » : 50 is ANNÉHALL: > Se > AURIVILLIUS, CHR., Zwei neue afrikanische Heteroceren -...-- NEE = ,; Svensk Insektfauna, 13° EPL DIN APE aan BE 2 BERNSET. E., Melolonthiden aus Kamerun nach der Ausbeute des Herrn Professor D:r YNGVE SJÖSTEDT, sowie eine Über- ? sicht aller bekannten Artens Kamerun's und des angren- ZE AC: Gebietes Re se Den at ea ENELL, H. G. ©. & Knutson, K., Revisionsberättelse för ar 1902 MJÖBERG, E., Sällsynta Coleoptera. IV.-Frän Stockholmstrakten ... NORDENSTROM, H, Om några fynd af parasitsteklar fran södra Östergötland och Hallandsås ar 1902....... se EEE REUTER, E., Bidrag till en statistisk utredning angående orsakerna. till »hvitax» pa ängsgräsen i Finland 2.27. SPAETH, Ps. Einezneue-CAsside aus Birmalcz on eee = TRYBOoM, F., Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand > Restaurant National den 14 december 1902 WAHLGREN, -E., Uber Pulex BAOSADURAG. BOM SEE cee epee eee ae AGREN, >, eee einiger neuen Achorutiden aus Schweden Föreningens kassaförvaltare: Byrachefen J. Meves. Kungl. Domänstyrelsen. Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN: Adress: Riksmuseum, Stockholm. 126 Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att så fort som möjligt därom underrätta redaktionen eller distributören. Utgifvet den 4 aug. 1903. - ga, YGIFVEN + AFY _ ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM QUE \ = + PUBLIÉ PAR LA SA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM a JOURNAL ENTOMOLOGI V2 OCKHOLM GL ST NS KUN HOFBOKT DU a liga uppsatser af varé sig akt ler See mottagas. med tacksamhet. Hvarje författare svarar själf för rik ig heten a sina meddelanden. ors an en af styrelse of aa. Stockholm. Entomologiska Foreningens fea — Yngve Sjöstedt, professor, intendent vid Naturhistorisk: x 3 Riksmuseum, Vetenskapsakademien, Stockholm. Ansvarig utg : vare. | Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. = © logiska Anstalt, Albano. Redaktör för tidskriftens praktiska delning. ER Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Göteborg. Filip LEO, fil. dsr, fiskeriinspektör, Karlavägen a Stockholm. > Waris te För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till nago aes dera af ledamöterna i redaktionskommittén. Stafningssättet rättas 7 efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. ; Annonser ä omslaget betalas med 10 kronor för - hel, = 5 kr. för half sida och 20 Gre för rad; för stående annonser erläggas 25 % af ofvanstaende pris för hvarje gang de ånyo under året : införas. ee Äldre ärgängar af tidskriften finnas tillgängliga för ett. pris. af 5 kronor pr årgång, om minst 10 arg. tagas pa en gang, er | hållas 20 % rabatt. Medlem af Foreningen, som önskar kom- = . plettera sin serie af Tidskriften, erhåller en betydlig ytter- ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid- skriften intagna uppsatserna finnas ännu spas till salu efter ett pris af 2—3 Ore pr sida. Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften blifvit erlagd, tidskriften sig gratis tillsind. Om denna afgift ej redan erlagt sändes pee eller andra. Lee! for aret en en Oe ee oe 5 218 à — as." er _ NUNNANS MASSUPPTRADANDE ÅREN 1898—1902. KORT OFVERSIKT AF y. MEVEs. Da man nu med tämlig säkerhet kan antaga, att de härj- ningar, hvarmed den för vara skogar så farliga nunnan (Zyman- tria monacha L.) hemsökt vart land, for denna gang öfvervun- nits, torde en kortfattad ôfversikt öfver hennes uppträdande hos oss vara af intresse. Sommaren 1898 befanns en intensiv härjning redan i full gang a Vira och Stafsjö bruksegendomar i södra Söderman- land, Björkviks och Kisa socknar. Den hade dä säkerligen re- dan pågått i flera ar utan att vidare uppmärksamhet blifvit fäst därvid. På hösten företagen undersökning visade, att insekten äggbelagt ej mindre än omkring 8,900 hektar skog, omfattande jämväl andra egendomar än de nyssnämnda och några härads- allmänningar samt sträckande sig äfven öfver delar af Östergöt- land ända till Bråvikens närhet. Omkring 705 hektar skog var re: dan då förstörd och företedde en tröstlös anblick. Arbetet mot insekten, hufvudsakligen planmässig limning, börjades våren 1899 samt fortsattes 1900 och 1901; 1902 befunnos inga vidare åtgär- der behöfliga, ty härjningen var öfvervunnen, utan att i allmänhet det ursprungliga området ökats. Den egentliga arbetstiden om- fattade sålunda 3 år. 1899 äggbelade nunnan 28 hektar af kronodomänen Ålsta i Nikolai socken, omkr. 2°/ mil öster om Viråområdet och 0,6 mil nordväst om Nyköping. Granarna afverkades, den omgifvande Entomol, Tidskr. Årg. 24, H. 4 (1903). 1 15 : f ST ee ee ee "OM « a CES IL Tr 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. skogskanten limmades vären 1900, och därmed var insekten till- intetgjord. Samma sommar, 1899, varsnades insekten i massor äfven pa Björksunds och angränsande egendomars skogar, omkring 41/2 mil fran Vira och ı!/a mil öster om Nyköping. C:a 607 hek- tar befunnos äggbelagda och 26,74 hektar redan fördärfvade. Lik- som på Viraomradet användes hufvudsakligen limning — 1 den mån sådan tilläts — under åren 1900—1902. Ar 1901 ökades området något, men 1902, hvilket år full handlingsfrihet vunnits, befanns på senhösten, att larvpesten, flacheri, utbredt sig öfver hela området, hvarför säkerligen ingen fjärilutveckling är att för- vänta år 1903, hälst som år 1902 flygtiden här började först mot slutet af september, och höstnätternas låga temperatur lade band på fjärilarnas liflighet och hindrade dem från att uppsöka nya trakter för äggläggningen. Äfven här var sålunda arbets- tiden 3 Ar. Är 1899 iakttogs nunnan i afsevärdt antal äfven i medel- ålders tallskog pa egendomen Trolle-Ljungby i Skane. Föl- jande vär företogs limning, och sedan var insekten borta. Är 1901 befunnos c:a 118 hektar af den till Tullgarns krono- park hörande Askön nära Trosa äggbelagda; granskogen afver- kades, i hyggesgränserna limmades bälten varen 1902, och där- efter ägde ingen märkbar fjärilutveckling rum. Samma ar, 1901, upptäcktes nunnan inom ett vid Mälaren beläget skogskomplex 4 Fiholms fideikommissegendom samt en närbelägen skogstrakt tillhörande egendomen Edeby i Söder- manland. Å den förra fälldes endast alla granar, utgörande c:a hälften af beståndet; 1902 syntes massor af larver på de kvarstående tallarna, som starkt, men ej lifsfarligt angrepos, och därpå dogo samtliga larver i flacheri, delvis dock först efter förpuppningen. På Edeby afverkades all skog, och därmed var naturligtvis nun- nan tillintetgjord. Härförutom bemärktes nunnan under åren 1898—1902 äfven på andra ställen i landet, såsom å K. Djurgården vid Stock- holm och å Värmdön, men i så ringa antal, att bortplockning af fjärilar jämte proflimningar här voro nog att hålla henne inom tillbörliga gränser. MEVES, J.: NUNNANS UPPTRÄDANDE 1898—0o2. 227 De under striden mot nunnan efterhand vunna erfarenhe- terna hafva gifvit vid handen följande allmänna regler: 1) I ren tallskog behöfva alls inga ätgärder vidtagas, ty larven trifves där icke, utan sjuknar; finnas enstaka granar insprängda, böra dock dessa fällas. 2) Kraftig, ej undertryckt ungskog under 30 år, vare sig af tall eller gran, behöfver intet särskildt skydd, ty den skadas högst sällan nämnvärdt. 3) Förekommer nunnan i granskog blott i ringa antal, in- samlas och förstöras fjärilarna, innan de afsatt sina ägg; trakten genomsökes då upprepade gånger under fjärilperioden. Träd- grupper, där man förmodar äggläggning hafva ägt rum, proflim- mas följande vår, och de larver och puppor, man möjligen fin- ner nedanför limringarna, dödas. 4) Vid massvist uppträdande i granskog och blandskog af- verkas samtliga granar inom det äggbelagda området, och föl- jande vår limmas gränsbälten till omkr. 15 meters bredd i den angränsande skogen för att hindra larvernas invandring. 5) Är under nyssnämnda förhållande afverkningen icke önsk- värd eller, till följd af områdets stora utsträckning, icke ens möjlig, indelas nunneområdet alltefter äggbeläggningens grad i följande klasser: I med mer än 3,000 ägg, II med 1,500— 3,000 ägg, III med 500—1,500 ägg och IV med mindre än 500 ägg, allt per stam i medeltal. Hel- eller halfätna bestånd kunna utan vidare undersökning föras till kl. I, hvilken sistnämnda läm- nas alldeles orörd, enär flacheri där snart kan väntas utbryta och granarna stryka med vare sig de limmas eller icke. Kl. II plägar utveckla största antalet fjärilar, därför böra granarna här om möjligt afverkas; eljest behandlas den lika med följande klas- ser. I klasserna III och IV borthugges all underväxt, och alla stående träd kvistas nedtill samt limmas vid brösthöjd om våren. Limningen återupprepas år efter år, men å ställen, där flacheri redan uppträdt, behöfver intet göras. Har flacherin utbredt sig öfver större delen af området, limmas inom klass IV endast i bälten. Inga larver eller puppor nedanför limningarna få för- störas. Hufvudsakliga olikheten mellan vårt sätt att använda limning samt det, som vanligast begagnats vid nunnehärjningar på kon- 3 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. tinenten och dar i allmänhet gifvit mindre tillfredsställande re- sultat, är den, att vi arbetat fran omrädets utkanter inat och lämnat själfva harden i fred, men att utländingen angripit här- den och lämnat utkanterna at sitt öde. Vid sistnimnda metod omkomma visserligen en massa larver, nämligen de, som raka komma nedanför limningarna; men manga kvarblifva i kronorna och finna där, befriade fran en mängd konkurrenter, tillräcklig föda för att uppnå fjärilstadiet, hvarefter de i förening med kamra- terna från de försummade utkanterna grundlägga en ny mång- dubblad generation, placerad ej blott inom, utan äfven utanför det gamla området, hvilket alltså mer och mer utvidgas. Vår metod afser däremot att fortast möjligt ge upphof åt och sprida flacheri, som alltid börjar i härden och detta desto förr, ju större matbristen och trängseln mellan larverna äro. Därföre anse vi limning i starkt äggbelagda beständ motverka ändamålet. I sva- gare äggbelagda delar uppstår, äfven om där ej limmas, ingen mat- brist och trängsel i trädkronorna, följaktligen finner flacherin där ingen lämplig jordmån för en snabb spridning. Limmas där, komma emellertid alltid många af larverna nedanför limningarna, svälta och kanske trängas där samt blifva sålunda mottagliga för flacherin, hvilken, såsom erfarenheten visat, därifrån snart sprides jämväl upp till kronorna. Samtidigt, äfven innan man lyckats få sjukdomen ut till områdets yttre delar, verkar limningen där decimerande på larverna, hvilka delvis dö åtminstone af svält, och därigenom ock på fjärilarna, samt motverkar sålunda nun- nans spridning utåt. Att söka genom ett direkt dödande af individer stäfja en utbildad och vidsträckt nunnehärjning anse vi med hänsyn till insektens lefnadssätt lönlöst, men arbete till förmån för nunnans farligaste fiende, nämligen flacheri, har visat goda resultat med jämförelsevis ringa offer. Statens krigskostnader, inberäknadt utgifter för administra- tion, vetenskapliga undersökningar, publikationer och reseersätt- ningar, hafva under dessa fem år uppgått till i rundt tal 312,300 kr., hvaraf ensamt under år 1899 — det första egentliga strids- året — 216,516 kr. ro öre. Af det årets kostnader hade dock otvifvelaktigt en del kunnat inbesparas, om vi från första början ägt den kännedom om nunnans lefnadssätt specielt hos oss och 4 MEVES, J.! NUNNANS UPPTRÄDANDE 1898—02. 229 den erfarenhet om bästa metoden för hennes bekämpande, som vi tro oss nu hafva förvärfvat. I alla fall utgöra sammanlagda statsutgifterna endast föga mer än en tiondedel af, hvad den ar 1888 började nunnehärjningen i Bayern lärer hafva kostat. Matte emellertid den kunskap vi nu vunnit icke blifva sänkt i glömska, när vårt land en gång ånyo hemsökes af denna far- liga insekt, som visat hvad den kan, när den t. ex. under ären 1845—1867 börjande i rysk-polska guvernementet Lublin, efter hand utbredde sig öfver ytterligare 11 västryska guverne- ment ända upp mot Estland, äfven öfver Ostpreussen, famnande mer än 7,000 geografiska kvadratzzz/ med 1,600 kvadratwz/ skog! TALLSPINNAREN I NORGE. AF y. MEVES. Ur ett enskildt meddelande fran skogsförvaltaren A. HEIDEN- REICH i Hamar, hvilken i Norge med kraft och energi ledt ar- betet mot den i Hedemarkens amt svärt härjande tallspinnaren, ma anföras följande, som äfven för oss svenskar bör vara intres- sant och lärorikt. For att fran föda afstänga de öfvervintrade larverna har i vär limmats inalles 2,400 hektar. I början af april, innan lim- ningen var afslutad, steg temperaturen till + ro—12 C. i skug- gan, och i solbackar begynte larverna uppstiga i träden; men efterföljande kyla tvang dem lyckligtvis ned igen. Starkaste upp- stigningen inträffade omkring den 1 maj, da pa manga träd syn- tes 2— 3,000 larver nedanför limningarna, hvilka utöfva en »stor- arted Virkning». Ingen enda larv lyckas 6fverskrida ringarna. 5 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. De flesta larverna äro 4,5—7 cm. långa. De hade trotsat vin- terkölden oaktadt 3 veckors barfrost i november och december med ända till — 30. Af parasiter — insekter eller svampar — finnes mycket litet. Insektens förekomst 1 trakterna vid gränsen mot Sverige är följande: I Klarälfvens dalgång äro blott få larver funna, men i Aasnaes socken (gränsen mot Finnskogen i Värmland) äro för- hallandena mycket oroande. Efter älfvarna Flisa och Kynna finnes mycket tallskog, som sträcker sig intill svenska gränsen, och omkring Vermundsjön ligga stora skogar. Här finnas larver i stor mängd, hvarföre limning föreslogs på omkring 400 hektar. Men skogsägarna — delvis förmögna män — vägrade. En prof- limning här visade dock ohyggligt med larver. Att här förestår stor ödeläggelse, anses otvifvelaktigt, hvarför framhålles nödvän- digheten att vara på sin vakt i Sverige. — Kostnaderna för striden i Norge, beräknad till omkring 64,000 kr., bestridas endast till hälften af staten, hvaremot det öfriga skall tillskjutas af kommu- ner och privata, detta af skäl, att de hemsökta kommunerna höra till landets rikaste. Sistnämnda bestämmelse jämte brist på lagar, som kunna tvinga oförståndiga jordägare till åtgärder afseende det allmännas bästa, synas alltså hafva vållat, att fullständig effekt af det hit- tills utförda arbetet icke kan förväntas, och att äfven vi svenskar antagligen få vår beskärda del af eländet. — =+____. Kongl. Maj:t har den 24 sistlidne april bemyndigat domän- styrelsen att, i och för spridning inom de af tallspinnaren hotade gränstrakterna emot Norge, inköpa 700 exemplar af den tafla öfver tallspinnaren jämte tillhörande text, som åstadkommits ge- nom Entomologiska Föreningen. Dessutom hafva hittills rekvire- rats genom Kopparbergs läns Hushållningssällskap 500 och Särna kommun 100 ex. af nämnda skrift. TULLGREN: ROKNING I DRIFHUS. 231 Rökning i drifhus. — Att bli af med skadeinsekter eller annan ohyra i växthus har i alla tider varit en synnerligen svar sak. Vanligen har man tillgripit rökningsmetoden och da i de flesta fall användt rökning med tobak, hvilket medel ocksa visat sig vara utmärkt godt i de flesta fall. Manga ganger har det likväl användts fôrgäfves, och alltid har metoden medfört olägenheter och besvär på ett eller annat sätt, hvarför man också längtat efter ett annat kraftigare och lätthandterligare medel. Att tillgripa den ytterst kraftigt verkande blåsyrerök- ningen, som ju i Amerika särskildt användes i så vidsträckt mått, har dels vår giftstadga lagt sig emot, dels medför detta medel på grund af sin giftighet allt för stor risk, för att det skulle vara önskvärdt, att det komme i allmännare bruk. Under förra året bragtes emellertid från danskt håll i handeln ett ämne, som benämndes aphzitoxin och garanterades vara ett »absolut säkert» medel mot all slags ohyra i växthus. Det inne- håller nikotin i flytande form, i tillräcklig kvantitet för att det skall verka dödande, och bringas till afdunstning förmedelst en liten spritlampa. Härvid utvecklas en intensiv, kväfvande rök, som likväl hinner till största delen försvinna under loppet af en natt. Medlet har användts på flera håll och med stor framgång. Så t. ex. af direktör LINDSTRÖM vid Bergianska trädgården, som rekommenderar aphitoxinet pa det varmaste. Likaledes ha ät- skilliga andra trädgårdsmän funnit det förträffligt, men samtliga ha också beklagat dess relativt höga pris. Det tillhandahålles numera af fröhandlare till ett pris af 3,50 kr. pr flaska, räckande till 4,000 kubikfots utrymme. AT. 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Om parisergrönt skrifver sign. K. H. uti finska tidskriften Pellervos majhäfte för innevarande år en liten uppsats, därtill förestafvad af de bland den stora allmänheten rådande oriktiga föreställningarna angående detta giftiga färgstoft. I denna upp- sats framhåller han bland annat skillnaden mellan parisergrönt eller som det äfven kallas kejsargrönt och Schweinfurtergrönt å ena sidan samt åtskilliga andra mer eller mindre giftiga gröna färgämnen, som gå i handeln. Kejsargrönt är ett dubbelsalt af arseniksyrlig och ättiksyrad koppar och innehåller stundom fri arseniksyrlighet, som förorenar färgämnet. Då man kan befara, att den fria arseniksyrligheten skall vid besprutning skada växtde- larna, i det bladen och de gröna skotten kunna sönderfrätas, uppslammar man tillsammans med giftet i vatten kalk, hvarvid denna med arseniksyrligheten bildar en i vatten mycket svårlös- lig förening, som ej torde kunna göra bladverket någon nämn- värd skada. Hälst nysläckt kalk torde härvid användas, ty den vanliga kalken, om den är äldre och varit utsatt för fuktighet, har förvandlats till kolsyrad kalk eller krita och är då mindre lämplig. Likväl kan den användas, om man tillsätter 2-—3 ggr så mycket kalk som grönt. Beträffande kejsargrönt betonar forf. dess giftighet, men framhåller äfven, att någon större fara ej föreligger vid att t. ex. förtära en besprutad frukt. Näppe- ligen kan det medföra svårare följder ej ens för ett barn. Af en blandning af 1/2 gr. parisergrönt uti en liter vatten torde en matsked (= 15 gr.) innehålla 2 a 4 milligram arseniksyrlighet. Som invärtes medicin får en läkare gifva en patient högst 5 milligram. Stundom försäljas arsenikfria gröna mineralfärgämnen under namn af kejsargrönt. Man bör därför alltid begära arsenikhal- tigt kejsargrönt. S. k. spanskgröna innehåller zcke arsenik. Den utgöres af ättiksyrad koppar och är ej särdeles giftig. Lika- ledes kromgrönt och zinkgrönt, båda arsenikfria och föga giftiga, säljas många gånger under namn af parisergrönt. Man bör där- för alltid förvissa sig om, att färgämnet är arsenikhaltigt, och resultatet af besprutningen, om den n. b. göres ordentligt, skall då visa sig godt. Ale 233 UR DEN MODERNA PRAKTISKT ENTOMOLOGISKA LITTERATUREN AF ALBERT JULLGREN. Krafvet pa lämpliga skyddsmedel gentemot de skadedjur, som mer eller mindre ödelägga trädgärdsodlarens eller äkerbru- karens ur jorden dragna alster, har under de senaste decennierna allt mer gjort sig gällande. Skadeinsekternas härjningar ha varit så svåra, att man i allmänhet insett nödvändigheten af fast an- ställda personer eller af särskilda anstalter med uppgift att stu- dera insekternas ännu obetydligt utforskade vanor och lefnadssätt och att utfinna lämpliga skydds- och utrotningsmedel mot de- samma. Resultatet af denna kamp mot skadeinsekterna före- ligger i en icke obetydlig praktiskt entomologisk litteratur. Redan en flyktig granskning af denna konstaterar, att de praktiska amerikanarne här liksom ju pa manga andra hall tagit förspränget. Mer än hälften af samtliga uppsatser i praktisk entomologi torde ha flutit ur amerikanska pennor och, om också i allmänhet den mera grundligt vetenskapliga behandlingen ligger dessas författare mera fjärran, torde man ändå få tillmäta de rön och iakttagelser, man gjort på andra sidan Atlanten, en grund- läggande betydelse för den praktiska entomologien. Men äfven i Europa har studiet af skadeinsekterna i hög grad skridit framåt och föranledt en rik litteratur. Tyvärr vidlåder densamma ett svårare fel, nämligen att den ej är så synnerligen mycket samlad i fackpublikationer, utan är spridd i tidskrifter af ofta mycket 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. blandadt innehäll, och dessutom tillkommer, att vi ej rimligtvis kunna taga nagon kännedom om den relativt rika litteraturen pa slaviska och finsk-ugriska språk. I stor tacksamhetsskuld sta därför de praktiska entomologerna till föreständaren för den phy- topathologiska försöksstationen i Halle, professor M. HOLLRUNG, som sedan 1898 utgifver »Jahresbericht über die Neuerungen und Leistungen auf dem Gebiete des Pflanzenschutzes». I denna publikation finnes nämligen en fullständig förteckning öfver alla under årens lopp utkommande uppsatser, som röra växternas skyddande mot fiender inom djur- och växtriket, dessutom kor- tare referat af de viktigaste arbetena. I det följande är hufvudsakligen med ledning af detta arbete sammanfördt en del smärre referat af arbeten, hvilkas innehåll be- röra ämnen, som stå oss nära, och som därför torde förtjäna bringas till en större allmänhets kännedom, om ock åtskilligt är af mera speciellt intresse. I. Besprutningar, utrotningsmedel m. m. Pa uppdrag af den canadensiska regeringen företogs under ar 1890 ätskilliga besprutningsförsök i provinsen Ontario. Där- vid användes bordeaux-vätska med kejsargrönt enligt föl- jande recept: ı,2 kg. kopparvitriol, ı,2 kg. nysläckt kalk, 75 gram kejsargrönt och 100 liter vatten. Således en half gang till sa mycket kejsargrönt, som vanligen användes. Man besprutade triden 1) när knopparna började svälla, 2) strax fore blomningen och 3) omedelbart efter densamma samt sedermera hvar tolfte dag till faran för »skorf» var öfver. Resultatet var utomordent- ligt godt, då af de besprutade äpplesorterna erhölls i genom- snitt 79—93 % oklanderlig frukt under det de obesprutade en- dast lämnade 11—35 %. Ett välbekant faktum är, att besprutning af frukttriden under blomningstiden bör undvikas. Dels anser man bien sky besprutade blommor, dels torde besprutningsvätskan inverka menligt på pollenkornens grobarhet. S. A. Beacu och L. H. BAILEY hafva anställt åtskilliga experiment rörande denna sak. En blandning af kejsargrönt och bordeaux-vätska tillreddes (100 2 TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 235 lit. vatten, 1,1 kg. kopparvitriol och 200 gr. kejsargrönt). Af denna vätska sattes 2 delar till 10,000 delar 2 %-igt sockervat- ten. Redan denna svaga lösning inverkade ogynnsamt pa pol- lenet. 100 delar pa 10,000 delar vatten minskade groningsför- magan med 50—70 % och vid 2 delar pa 100 delar socker- vatten kunde pollenet ej mera gro. Åtskilliga andra experiment i det fria visade tydligen som praktiskt resultat, att vid mycket rik blomning en besprutning visserligen ej kan åstadkomma någon större skada, men att den vid svag blomning lätt kan åstadkomma en misslyckad eller felslagen skörd. För att utröna i hvilken mån trädens blad lida direkt skada genom besprutning med arsenikhaltiga ämnen anställdes af GouLD, FLETCHER och CAVANAUGH en del försök med olika kraftiga arse- nikvätskor. Resultatet finnes publiceradt uti Cornell University Agricultural Experiment Station, Ithaca. Bull. 177. I samtliga fall besprutades äpple-, päron, plommon- och persikträd. Härvid framgick, att en blandning innehållande 60 gr. kejsargrönt på 100 liter vatten endast på persikträdens bladverk åstadkom miss- tänkta tecken. Om arsenikhalten fördubblades märktes obetyd- liga skador på plommon och persikor. Vid besprutning med 240 gr. kejsargrönt på 100 liter vatten iakttogos obetydliga skador på päron- och plommonträdens bladverk, persikträdens blad voro däremot svårt skadade. Vid besprutning med 360 gr. kejsar- grönt var bladverket à sist nämnda trädslag ytterligare fördärf- vadt, under det att ej ens i detta fall äppleträden i någon man ledo skada, Det kejsargrönt, som vid dessa experiment användes, var nära nog kemiskt rent och innehöll 56,46 % arse- niksyrlighet, 23,62 % kopparoxid och o.71 svafvelsyreanhydrid. Utom med kejsargrönt gjordes experiment med åtskilliga andra arsenikpreparat. Det vackraste resultatet erhölls med kalkarsenit, i det att äfven vid besprutning med mycket stark vätska, 360 gr. kalkarsenit pa 100 liter vatten, blott pa plommon och per- sikor svaga tecken till skada kunde iakttagas. Kalkarsenit be- redes pa följande sätt: 240 gr. kalk, 120 gr. arsenik och 100 liter vatten. Vätskan kokas och förvaras i slutet kärl. Vid an- vändningen utspädes den ytterligare, då 3 liter pr 100 liter vatten anses tillräckligt för de flesta insekter. Pa grund af sin billighet och ofarlighet för bladverket rekommenderas den på det varmaste. = 2 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Ofvannämnda författare hafva äfven anställt liknande expe- riment med kopparvitriollösningar. Resultatet är äfvenledes af ganska stort intresse. Besprutning med 60 gr. kopparvitriol pa 100 liter vatten astadkom pa äpplen och päron blott mycket ringa skada, under det att skadan à persikor och plommon var be- tydlig; 240 gr. pa too lit. vatten medförde betydliga skador pa äpplen och svära sädana pa päron, persikor och plommon. Okades kopparvitriolen till 480 gr. blefvo skadorna mycket svära ä de tre sistnämnda fruktslagen. I allmänhet yttrade sig skadan pa sa sätt, att bladen blefvo bruna och slutligen erhöllo stora sär, erinrande om s. k. fläcksjuka, förorsakad af vissa svampar (Clasterosporium, Cercosporella) m. fi. Petroleum, rent eller utspädt med vatten, är som bekant ett mycket vanligt medel mot blad- och sköldlöss. Fran manga hall har emellertid värdet af detta medel ifrägasatts, da man ansett att det medför skada för växten. I Nordamerika använ- des detta medel i mycket stor utsträckning gentemot den bekanta San Josesköldlusen. För att häfda medlets förträffliga egenskaper anställdes af J. B. Smiru talrika besprutningsförsök med bortåt 4,000 träd af olika slag och äldrar. Som resultat visade det sig, att ra petroleum, ren eller innehållande 60—75 % vatten, vid besprutning vintertiden ingalunda skadade, snarare befordrade växtligheten. Däremot, när besprutning ägde rum under som- maren, förorsakade den ofta brännsär och bladens affallande. San Josélusen dukade emellertid under vid behandling med detta medel. Till fragan, i hvilken man bladverket skadas af ren eller vattenblandad petroleum, har äfven GouLp lämnat ett värdefullt bidrag. Utom ren petroleum försöktes äfven blandningar inne- hållande 20-—40 och 50 % vatten. Härvid visade det sig, att ren petroleum skadar persikträden, under alla förhällanden, afven vintertiden, äppleträden voro mindre känsliga. Vätska innehäl- lande 20 % petroleum kunde användas utan risk för persikträd, äppleträden tålde däremot 50 %. I allmänhet kunde man nästan alltid utan fara för något trädslag använda en blandning inne- hållande 20 % petroleum, och ansågs medlet vara dödande för alla skadeinsekter, inclusive San Josésköldlusen. Besprutningen borde ej användas under soliga dagar. Äfven Lowe har studerat verkningarna af besprutningen med petroleum. På grund af sina 4 TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT, ENT. LITTERATUREN. 237 undersökningar framhäller han att, för att döda en sädan skade- insekt som San Joséskdldlusen, erfordras minst 40 delar petro- leum och 60 delar vatten. Den lämpligaste tiden för besprut- ningen är vintern och vären innan knopparna börja svälla. Sommarbesprutning bör man hälst undvika. Besprutningen bör upphöra när vätskan börjar drypa frän träden. Ett mycket lofvande resultat, närmast gent emot bladlöss, erhöll CORBETT medelst besprutning med en mekanisk blandning af fotogen och bordeaux-vätska med kejsargront. Härvid använde han en »success-kerosen»spruta. 10—-15 % fotogen skadade på intet sätt träden, under det bladlössen ströko med. I. Skadedjur på fruktträd och barbuskar. Appleblomvifveln (Anthonomus pomorum 1.) — GOETHE rekommenderar mot denna insekt användandet af fängstgördlar af korrugerad papp kring trädstammarna. När viflarna pa efter- sommaren och hösten utkläckts, krypa de ofta upp längs stam- marna och tillbringa gärna vinterdvalan i barkspringor och dylikt. Förf. omnämner, hurusom han pa fem äppelträd till den 14 de- cember infängade i nämnda gördlar ej mindre än 852 exemplar. Gördlarna böra äfven användas pa värarna. Den gynnsammaste tiden anser han vara början af mars till midten af april.! Görd- larna böra ofta undersökas och viflarna dödas. — Ett annat medel mot samma skadeinsekt omnämnes af OBERMEYER, Han hade nämligen iakttagit, att vifveln var ytterst känslig för och skydde skarpt luktande ämnen. Till följd häraf rekommenderar han att i träden upphänga ett antal knytnäfstora bollar af blånor eller dylikt, hvilka ungefär hvar åttonde dag genomdränkas af någon illaluktande, stinkande vätska. Dessa bollar böra upphängas senast i midten af mars.! Äfven under hösten torde dylika pjäser göra stor nytta. Bin och små- fåglar synas ej sky lukten från dessa bollar. Frukttradsplintborren (Scolytes rugulosus RATz.). — I staten Missouri har sedan ett par ar tillbaka en splintborre an- ställt stora skador. STEDMAN har studerat denna art närmare och kommit till det resultat, att den angriper säväl friska som sjuka 1 Tiderna gälla mellersta Europa, 5 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. träd, företrädesvis äpple, päron, plommon, körsbär, aprikoser, persikor och kvitten. Säsom i hög grad tillfredsställande utrot- ningsmetod rekommenderar han följande. Först och främst bort- tagas alla döda grenar. Detta göres minst tvänne gänger under äret. Därnäst mäste man tillse att jorden kring trädet är rikligt forsedd med näring. Tidigt pa vären, innan skalbaggarna fram- kommit, besprutas trädens stammar och grenar upprepade gänger med ett särskildt »tvättmedel». Sedan löfven spruckit ut, kan man nöja sig med att blott och bart pensla öfver stammarna. Det s. k. tvättmedlet tillredes pa följande sätt: uti 100 liter vat- ten upplöses s. k. tvätt- eller bleksoda till sä stor kvantitet, som vattnet formar upptaga, därtill sätter man 16 liter grönsäpa samt 2 liter ra karbolsyra och blandar allt val tillsammans. Därefter upplöses 4 kg. bränd kalk uti 30 liter vatten och det sälunda ästadkomna kalkmjölken blandas med säpluten. Slutligen till- sittes ı kg. kejsargrönt, som omsorgsfullt kringröres i det hela. Blandningen lämpar sig förträffligt som medel ej blott mot ofvannämnda art utan äfven mot åtskilliga andra fruktträd- borrare. Äpplevecklaren (Carpocapsa pomonella L.). — GOETHE har beträffande denna art funnit, att den under ett ar har tvänne generationer. Den andra framkommer i midten af augusti. Till följd häraf måste man i midten eller slutet af juli undersöka fängstgördlarna. Päträffar man da puppor, har man att vänta en andra generation, och mäste man därför skyndsamt borttaga görd- larna samt genom att t. ex. doppa dem i kokhett vatten förgöra invänarna. Gördlarna böra därefter uppsättas pa nytt kring trä- den. Att äpplevecklaren särskildt under varma vegetationsperio- der uppträder i tvänne generationer har äfven blifvit konstateradt af LUsTNER och JUNGE. Säsom medel mot ofvannämnda skade- djur har ofta förordats upphängning i träden af fängstflaskor. EwERT har experimenterat härmed och funnit, att uti 8 st. glas innehällande 1 %-ig sockerlösning och äpplemos fangades fran den 15 maj till den 30 september: 5 tvestjärtar, 7 florsländor, 4 bin, 26 getingar och 376 fjärilar utom en mängd flugor. Af fjärilarna voro 2 Sesza myopiformis, resten for fruktträden all- deles oskadliga arter. Carpocapsa saknades sålunda alldeles. Författaren anser till följd af detta resultat de vanliga fångst- 6 TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT, LITTERATUREN. 239 gördlarna vara att föredraga, särskildt som de dro betydligt enk- lare att sköta. Svartfläckiga ringminerarmalen (Cemiostoma scitella ZELL.) Ifrägavarande art har hittills ansetts som tämligen sällsynt och har blott i enstaka fall gjort verklig skada. Uti Würtemberg har den emellertid uppträdt i stor mängd samt till följd af sitt frosseri fullkomligt aflöfvat åtskilliga äppleträd. Fjäriln har tvänne generationer. Äggen träffas i maj och i slutet af augusti på knoppar och blad. I början af juni och september kläckas dessa och larverna äta sig in i bladens lösare väfnad. Här göra de nu talrika mer eller mindre koncentriska ringgångar, hvilka till följd af de hopade exkrementerna te sig brunsvarta. Puppan anträffas i barkspringor eller dyl. uti en liten snöhvit, spolfor- mig kokong. — I allmänhet utbilda af denna skadeinsekt an- gripna träd blott förkrympta, missbildade frukter. Det enda me- del, som visat sig fullt lämpligt mot denna insekt, är att nog- grannt rengöra stammar och grenar samt bestryka dem med kalkmjölk. Äpplebladlusen (Aphis mali KocH.) — SMITH har när- mare studerat denna art, som uteslutande förekommer på äpple- träd. Så snart knopparna på våren börja slå ut, kläckas äggen. Efter ungefär fjorton dagar är »stammodern» utvecklad. Denna föder då ett antal ungar, som efter 9 å 10 dagar producera en annan generation, af hvilken något mindre än hälften saknar vingar, De vingförsedda individerna utflytta nu från sin födelse- ort, och sedermera födas under vegetationsperiodens lopp 7 gene- rationer vinglösa, parthenogenetiska honor. I oktober framkomma hanar och honor, hvilka senare efter parningen genast börja lägga ägg. Härmed fortsätta de ända till början af december, om väderleken tillåter. Äggen äro till en början gröna, bli seder- mera svarta och glänsande. De läggas vanligen i närheten af knopparna. Som medel mot denna äpplelus framhåller han de vanliga medlen, men betonar, att den lämpligaste tiden för djurens dö- dande är strax, då de äro utkläckta, samt att då en besprutning med 2 %-ig tobaks-såplösning torde göra god nytta. På hö- sten förordas ett kraftigare medel, enär lössen då äga större mot- ståndskraft. Genom förståndig beskärning af träden vid lämplig 7 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. tid och sedermera uppbriinning af de afskurna skotten kunna talrika ägg förgöras. | Blodlusen (Schzzoneura lanigera Haussm.) — Mot denna svara skadeinsekt hafva talrika medel proberats. Sa t. ex. fotogen, kolsvafla och benzolin, utspädda med ända till 5 a 6 ganger sa mycket vatten. Af dessa medel torde de båda sistnämnda vara för träden oskadliga, under det att fotogen först, när den blifvit utspädd med 4 gänger sa mycket vatten och därutöfver, anses vara tämligen ofarlig. En särskild standpunkt beträffande utrot- ningen af denna insekt intager MULLER. Denne anser nämligen, att trädens behandling med torr pensel eller borste är tillfyllest- görande och bättre an flertalet andra medel. Större träd kunna likväl ej så behandlas, men anser han, att kraftig gödsling mot- verkar blodlusens härjning och erinrar slutligen om, att epide- mien vanligen försvinner efter några års förlopp. II. Skadedjur pa köksträdgårdsväxter. Sparrisglansbaggen (Crzoceris asparagi L.) — På grund af att de unga sparrisskotten äro mycket känsliga för ämnen afsedda att döda skalbaggarna, torde man företrädesvis rikta utrotnings- försöken mot de utvecklade larverna, som träffas på sparrisen under sommaren. FLETCHER rekommenderar som medel mot dessa bl. a. följande metoder: 1) att hvar tredje eller fjärde dag öfverpudra sparrisstånden med nysläckt kalk; detta bör göras på morgnarna innan daggen torkat bort; 2) att öfverpudra växterna med en blandning af kejsargrönt och mjöl eller kejsargrönt och kalkpulver; 3) att skaka af och uppsamla larverna. Dessa äro mycket känsliga för solvärmen, hvarför de utsatta för densamma i allmänhet dö. Att när sparrisen skördas låta enstaka skott kvarstå. Dessa, som då utsättas för honornas angrepp, i det de ju på desamma lägga sina ägg, afskäras sedermera och brännas. Artbaggen (Bruchus pisi 1.) — Frank har beträffande detta skadedjur lämnat en sammanfattande framställning af dess betydelse för landtbruket och utrotningsmetoderna mot detsamma. Ärter, angripna af skalbaggen förlora betydligt sin grobarhet, vare sig ärtbaggen ännu befinner sig i dem eller ej. Ej alla 3 er TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 241 ärtsorter angripas af insekten, sä synes den t. ex. ej ha smak for s. k. pelusker eller sandärter. Om ärter, angripna af Bruchus pisi, upphettas till en viss grad, kan man locka ärtbaggarna fram före vinterns inbrott. Dessa skalbaggar dö emellertid kort därpä, äfven om de förvaras i varmt rum. ‘Till följd häraf rekommen- derar FRANK, att angripna ärter under några timmar utsättas för torr värme om 50 a 60. Härigenom skulle sålunda skalbag- garna drifvas ut och sedermera kunna dödas. En annan metod är att behandla ärterna under 10—30 minuter med kolsvafla: 50 kem. kolsvafla till i hl. ärter. Detta medel användes hälst omedelbart efter skörden. RÔRIG framhåller en metod, enligt hvilken man kan erhålla ej blott ärtbaggfritt utsäde till och med ur starkt angripna ärter, utan äfven att förhindra att eventuellt utkrupna ärtbaggar få till- fälle sprida sig ut till fälten, samt att skördade ärter så väl bli befriade från ärtbaggar, att de kunna försäljas för hushållsända- mål, om ärterna utbredas i ett c:a fotsdjupt lager i ett rum, som under 4—7 dagar hålles vid en temperatur af 19—22!/2. Därefter böra ärterna siktas öfver ett kärl innehållande vatten och något fotogen. Under januari och förra hälften af februari bör enl. RörıG denna metod användas, emedan ärtbaggarna da efter en relativt kort uppvärmning framkomma. Jordloppor (Phyllothreta sp.) på potatis. Jones har under flere ar studerat potatisväxtens skadedjur och särskildt de pa densamma ofta härjande jordlopporna. Som utrotningsmedel framhäller han först och främst arsenikhaltig bordeauxvätska. Resultatet af besprutningar med detta medel visar han genom en enkel beräkning af antalet häl, gjorda af insekterna pä ett vısst antal blad, besprutade och obesprutade. Enligt denna beräkning finner han, att blad, som besprutats med ofvannämnda vätska plus såpa, äga betydligt mindre än hälften antal gnagda hål. Såpan anser förf. vara af mindre vikt, ty äfven om den uteläm- nats har resultatet blifvit nära nog-lika godt. Kalfjariln (Pieris brassice L.) — 1898 voro »käl- maskarna» synnerligen talrika i Belgien. Härvid gjordes den iakttagelsen, att den kål som var planterad närmast gårdarna var mest angripen. Längre ut på fälten voro larverna betydligt färre. — DEL GUERCIO har experimenterat med åtskilliga besprut- Entomol. Tidskr., Arg. 24, H. 4 (1903). 9 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ningsmedel mot kälfjärillarver. Bland dessa rekommenderar han särskildt en 11/2—21/2-procentig lösning af grönsäpa i vatten. Detta medel verkar synnerligen kraftigt pa larverna och kvar- lämnar ingen elakartad lukt på kålen. Vanlig hård såpa verkar först vid 2!/2—3-procentig lösning. Agromyza simplex 1LoEw, en fluga, är ett nytt skadedjur pa sparris. SIRRINE har iakttagit larven, som gör långa gångar mellan hud och bast på stjälken. Enda hittills kända medlet är, att skära af och bränna angripna skott. Ärtbladlusen (Vectarophora destructor JouNs.) är en blad- lus, som 1899 beskrefs af JOHNSON, och som synes vinna ganska stor spridning 1 Förenta staterna. Den uppträder ofta mycket häftigt och "synes vara nära nog lika allmän a ärter i trädgär- den som på öppna fältet. Bland de medel, som mot detta svåra skadedjur proberats, torde besprutning med följande tobaks- lösning vara lämpligast. 3 kg. tobak far under några timmar ligga i c. 50 liter vatten. I den så uppkomna infusionen upplöses 0,6 kg. fiskoljesåpa. Sedermera utspädes densamma med ytterligare 50 liter vatten. : Utom detta medel har man användt fotogen- emulsion, men funnit den af mindre värde och ganska farlig för ärterna. En 7,5 %-ig vattenlösning dödade sålunda blott 10— 15 % af lössen, samt skadade äfvenledes i någon man blad- verket, en 10 %-ig dödade endast 25—35 % och en 121/2— 30 %-ig dödade 50—60 % af lössen, men bladverket blef till stor del förbrändt. Lössens naturliga fiender synas ej vara mänga, och deras talrikhet är betydligt olika äfven a mycket närgränsande platser. Enligt JOHNSON är sannolikt rödklöfvern lössens egent- liga foderväxt. Den förlust, som ifrägavarande skadeinsekt under ar 1899 åstadkom pa ärterna i de längs atlantiska hafvet be- lagna nordamerikanska staterna, uppskattades till ej mindre än c. 11,500,000 kr. i svenskt mynt. Thrips sp. — FERNALD och HINDS hafva experimenterat med utrotningsmedel mot en: //rzps-art, som i hög grad skadar gurkor, drifna i bänkar eller varmhus. Som lämpligaste medel framhålles rökning af växterna. Rökning med kolsvafla torde vara minst användbar, då kolsvaflegasen är för tung och van- ligtvis ej når upp till de högre belägna växtdelarna. Visserligen kan gaskvantiteten ökas i så hög grad, att denna olägenhet för- Io . TULLGREN A.: UR DEN MODERNA PRAKT, ENT. LITTERATUREN. 243 svinner, men i stillet löper man dä risken, att de närmast mar- ken belägna växtdelarna skadas af gasen. Nikotinrökning för- ordas däremot säsom ett utmärkt godt medel. 20 kcm. nikotin, utspädt med 750 kcm. vatten räcker till ett rum om 142 kbm. Vätskan fär afdunsta under natten, skadar pä intet sätt växterna och dödar ofelbart alla thripsar. Rökning med bläsyra är äfven ett godt medel, men kan under vissa förhällanden ästadkomma skada ä drifhusväxter t. ex. tomater. IV. Skadedjur a sädesslagen. Spannmalsvifveln (Calandra granaria Tin). — Ett godt medel mot detta skadedjur är att behandla spannmalen med kol- svafla. 40—45 gram atga per hektoliter och far verka under 1—11/ dygn. När magasinsrummen äro tömda, skuras de med kokhett vatten noga i sprickor och vrar, samt bestrykas därefter med tjära eller fotogenkalk. Slutligen rökes med en blandning af salpeter och svafvelblomma, 100 gr. salpeter och 1,400 gr. svafvelblomma räcka för ett rum om 50 kubikmeter. Kvarnmottet (Ephestia Kühniella ZELL.). — I Förenta sta- terna har detta lilla skadedjur pa sista tiden förorsakat betydlig skada. En författare jämför till och med dess härjningar med dem, som t, ex. sträckgräshopporna eller kornmyggorna astad- komma. 1877 upptäcktes insekten för första gangen i Tyskland, 1885 i Belgien, 1889 härjade mottet i Canada och sedan 1892 i Förenta staterna. Afven i Mexiko och Australien har skade- djuret fått fäste. Skadorna utgöras som bekant däruti, att sä- deskornen gnagas sönder och sammanväfvas till stora oregel- bundna klumpar, hvilka till och med kunna vid malning stoppa maskinerna och förorsaka andra olägenheter. LUGGAR framhåller nödvändigheten af att alla sädeslaster, som införas till Förenta staterna, noggrant undersökas af kompetent person. I hvarje kvarn borde finnas ett rökrum, i hvilket alla kärl, säckar och dyl. kunna decinficieras. Kyarnar, i hvilka detta mott fått fäste, böra behandlas med kolsvafla. Först behandlas den nederst be- lägna våningen: Sedan alla fönster och dörröppningar blifvit stängda, och all eld blifvit släckt, inställes kolsvaflan, som får 11 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. afdunsta under natten. Lämpligast att företaga en dylik desin- fektion är ju en lördagsafton. — Äfven tvättning af rum etc. med fotogen är ett utmärkt medel, dock torde detta ej bora användas inom sådana lokaler, där man riskerar, att säden skall komma i beröring med fotogenen. V. Skadedjur pa löf- och barrträd. Vanliga snytbaggen (//ylobius abietis L.). — Gent emot denna skadeinsekt betjänade sig LEHNER af ett slags fangstred- skap, som han kallar terpentinfängbarkar. Dessa utgöras af stora granbarkstycken, c. 22X 25 cm, som skäras ut fran stammarna. Pa insidan bestrykes de med terpentin, kanterna lämnas obe- strukna. Per hektar behöfvas c. 300 dylika fängstbarkar. De läggas ut för bekvämlighetens skull radvis och betäckas med grenar. I början af skalbaggens svärmningsperiod vittjas de dag- ligen. Sedermera hvarannan eller hvar tredje dag. Da terpen- tinen dr ett synnerligen godt lockmedel, rekommenderas metoden. Vanliga tallspinnarestekeln (Lyda pratensis FABR.). — Denna art har nyligen varit föremäl för atskilliga forskares stu- dier. ALTUM meddelar följande. Stekeln angriper i regeln 50—S8o åriga skogsbestand, där den förstör kronorna, men lämnar undervegatationerna i fred. Hvarje generation behöfver tre är för sin utveckling, och efter hvarje hufvudsvärmning uppträda mindre eftersvärmningar. Svärm- ningen varar omkring tre veckor och börjar vanligen i slutet af maj eller början af juni. Under varma och soliga dagar ser man steklarna flyga kring fran kl. 9 pa morgonen till omkr. 2 c. m. Under den sista veckan i juni börjar larven sin äverkan, i det barken gnages af vid basen af skotten. I slutet af juli spinna larverna sig ner till marken, i hvilken de krypa ned c. 5 cm. Här ligga de utan kokong uti en bönformig liten hala oförpuppade till maj det tredje året, da de omkr. 8 dagar före imagos svärmning Ofverga till puppor. — Antalet hanar och honor förhålla sig som 3: 1. Tallspinnarstekelns naturliga fiender känner man ej när- mare, och de hittills proberade utrotningsmetoderna hafva med- 12 TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 245 fort föga resultat. Ytterligt litet resultat vanns genom att hacka om jorden till c. 1 dm. djup och genom utströning af frätande ämnen t. ex. kalk, kalisalter, antinonnin samt genom att lata barn samla steklar under flygtiden. Bättre resultat erhölls genom att under starkt angripna träd breda ut stora pappstycken, hvars kanter voro limbestrukna. Radikalast vore en trefaldig omkalk- ning af jorden, ätföljd af larvinsamling, men metoden är för dyr- bar. Ett annat likaledes dyrt, men utmärkt medel är att an- bringa ı meter breda limbestrukna gördlar kring träden. I dessa gördlar fastna steklarna ofta i ett antal af 2-—3,000. Förträff- ligt lär äfven vara att pä bestämda ställen under svärmnings- tiden nedslä c. 2 meter länga, skalade och i sin öfre hälft lim- bestrukna tallpalar. Bekämpandet af denna skadeinsekt försväras i hög grad enl. Lücke därigenom, att larven är så seglifvad, genom insek- tens oerhörda förökningsförmäga, genom bristen pa naturliga fien- der och genom svärigheten att i rätt tid observera och öfver- skäda faran. Ljus och värme verka i hög grad pa densamma. Sa visade det sig att inom ett skogshygge, där solen lag på som kraftigast, hade c. 75 % steklar framkommit, öster därom hade blott 60 % och i ett åt väster gränsande bestånd på de ljusa- ste ställena endast 55 % kommit fram. Häraf följer äfven, att svärmningen är som lifligast vid middagstiden. Beträffande stek- larnas första framträdande så äro de synnerligen regelbundna. På ett ställe i Tyskland har man sedan många år tillbaka iakt- tagit de första steklarna den 26—28 maj. — För att fånga ima- gines föreslår Lücke följande metod. På c. 15 cm. tjocka pålar eller träd uppspikas tvänne pappskifvor c. 75 X 120 cm. stora. Den ena af dessa fästes nere vid marken. Den andra 30—50 cm. ofvanför. Båda skifvorna bestrykas med lim, — Till ett dylikt arbete kunna kvinnor mycket lätt användas och man und- viker limning direkt på träden, hvarigenom man ej behöfver be- fara en minskning i virkets saluvärde. 2 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. (DEARANMCHUSTRELZIRLOSIN) Uti Tijdschrift over Plantenziekten för ar 1898 har prepa- ratorn vid högskolan i Gent G. STAES skrifvit en uppsats om nämnda lilla acarid, hvilken torde vara förtjänt af ett nagot ut- förligare referat i föreliggande publikation. Spinnkvalstret är ju ett af vara vanligare skadedjur a fruktträd och bärbuskar, och få trädgärdsmän torde ha undgått göra någon slags bekantskap med detsamma. Under namn af »spinn» gå i allmänhet bland trädgärdsfolk åtskilliga arter acarider, sat. ex. /rombidium- eller Gamasus-arter, de sistnämnda ytterst vanliga i drifbänkar och växthus. Flertalet af dessa äro emellertid föga skadliga, oaktadt deras talrikhet där de förekomma. Detsamma lär man emeller- tid ej kunna säga om det vanliga lilla röda spinnkvalstret, hvars vetenskapliga namn är Zefranychus telarius L. Detta kan näm- ligen mången gång förorsaka rätt stora förödelser och är synner- ligen svårt att bli af med. Arten är spridd öfver större delen af den civiliserade världen, är allmän i Europa och Amerika samt finnes dessutom äfven i Australien. Utom 7. ztelarius L. känner man åtskilliga andra arter, hvilkas lefnadssätt är likartadt. Spinnkvalstret är som bekant ej någon insekt, utan räknas till spindeldjuren. Det är ett litet, nära nog mikroskopiskt djur c. !/a mm. långt, i fullvuxet stadium försedt med 4 par ben. Hufvudet, bröstpartiet och bakkroppen äro intimt förenade till en mer eller mindre äggrund, kullrig liten kropp. Vid stark forstoring kan man skönja de framtill nagot utskjutande mun- delarna, hvilka äro stickande eller sugande. Framtill sitter ett par ytterst små, röda ögon. Kroppen är glest klädd med täm- I TULLGREN, A.: OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. 247 ligen långa har. Till färgen är det grönt till rödaktigt. Yngre individer äro alltid blekare färgade. I fullvuxet stadium ôfvervintra djuren under stenar, gräs- rötter, affallna blad eller andra på marken liggande växtdelar, i springor, under bark etc. På våren elier försommaren spatsera de upp i träd och buskar m. m. för att söka upp bladverket. Utom på fruktträden finner man dem på lind, kastanje, dessutom på talrika grässorter, å ärter, bönor, gurkor, betor, klöfver och linser, på talrika prydnads- och ogräsväxter m. m. Vanligen. under senare hälften af maj läggas de små klot- formiga äggen, Medelst ytterst fina trådar fästas dessa i allmän- het vid bladens undersida, företrädesvis i insänkningarna längs medelnerven. I början äro äggen hvita, nästan genomskinliga, bli sedermera mörkare och slutligen guldgula. Efter ungefär en vecka kläckas äggen. Ungarna likna alldeles de fullvuxna utom däruti, att de till färgen äro blekare samt endast försedda med sex ben. Talrika generationer kunna framkomma under en vegetations- period, särskildt om väderleken är torr och varm. Spinnkvalstren förfärdiga pa bladens undersida en fin siden- glänsande väfnad, under hvilken de själfva befinna sig. Pa bla- dens öfversida finner man blott tomma larvskinn och en del ägg. När man med ett förstoringsglas betraktar ett blad, som är behäftadt med spinn, ser man hur raskt och lifligt en mängd af de smä kvalstren springa omkring, andra äter sitta orörliga, i fird med att äta eller rättare suga. Med tillhjälp af tvänne skarpa och kraftiga hakar borra djuren hal i bladhuden, hvar- efter de egentliga sugverktygen stickas in i den mjukare svamp- väfnaden. Genom sugningen förorsakas skadan 4 växten. Denna kan yttra sig pa olika sätt: I allmänhet blir resultatet följande. Pa de ställen, där kvalstren sugit sig fast, uppstå så småningom ljusa fläckar, stundom blekt röda eller bruna, hvilka i allmänhet börja, där bladets hufvudnerv utsänder en sidogren. Smäningom breda dessa fläckar ut sig stundom öfver hela bladskifvan. Bla- det blir, hvad man kan kalla »förbrändts. Nu vandra kvalstren öfver till andra, friska blad. Då omständigheterna äro gynnsamma för djuren, blir växten aflöfvad inom kort; och är det mycket unga, t. ex. fruktträdplantor, förmå dessa oftast”ej emotstä en 2 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. dylik aflüfning utan dö. Som ofvan nämndt, är faran störst under torra och varma somrar, och då kunna stora ekonomiska för- luster orsakas af dessa smé djur, om de fritt få husera, Sär- skildt bruka fruktträden 1 vissa trakter vara illa utsatta, och där humle odlas, ha förlusterna många gånger varit synnerligen kännbara. De medel, som försökts gent emot Zetranychus telarius, äro mycket talrika, och tyvärr äro de flesta till sina verkningar ganska osäkra. De vanligast använda äro följande: 1. Svafvelblomma. Enligt PLAYFAIR är bästa metoden att beströ växterna med svafvelblomma, då de äro fuktiga af dagg eller efter regn, Afvenledes kan man bespruta med en bland- ning af 4 kg. grönsåpa och 5 kg. svafvelblomma på 450 liter vatten. En annan besprutningsvätska, som med framgång an- vändts i Amerika, består af 600 gr. kalk och lika mycket svafvel. Detta röres tillsammans i litet vatten, spädes sedermera ut något och kokas ett par timmar, därefter utspädes det ytterligare med 100 liter vatten. 2 Svafvellefver eller svafvelkalium kan äfven användas till besprutning, 2,5 gr. pr liter vatten samt litet såpa. Bör an- vändas genast. 3. Fotogenemulsion. Om detta medel användes i tid, torde det vara ganska verksamt. 4. Lysol. Detta ämne anbefalles ofta som ett utmärkt besprutningsmedel, såväl mot svampar som mot insekter. Som medel mot svamp torde det emellertid vara alideles obrukbart, under det att som insektsdödande medel det är förträffligt, om det användes med försiktighet, enär en för stark dosis ofta med- för skada för växterna. Gentemot »spinn» rekommenderar RATHAY. det på det lifligaste. En 0,95-%-ig lösning i vatten (= 2!/2 gram pr liter vatten) torde verka kraftigt på dessa skade- djur, och ingen fara för växterna föreligger. 5. Antinonnin. Detta ämne har fått sitt namn på grund af dess användning mot nunnan (Zymantria monacha) och inne- håller c. 50 % orthodinitrocresolkalium. Särskildt mot mjuk- hudade djur är antinonninet mycket verksamt och rekommenderas äfven mot spinn. Besprutningsvätskan utgöres af 1/s—!/ı kg. antinonnin och 11/2 kg. såpa på 100 liter vatten. Ämnet är ex- plosivt och således eldfarlist. TULLGREN, A.: OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. 249 6. Afkok pa tomatblad rekommenderas gent emot spinn af WESTON. Utom ofvan omtalade medel har man proberat ätskilliga andra, som visat sig mer eller mindre odugliga. Sa t. ex. duger ej en besprutning med kvassiadekokt, och äfven mot »rökning» med bläsyregas visa sig dessa smä kvalster ganska motständs- kraftiga. I hvarje fall behöfs ett par besprutningar med en veckas mellanrum, Dessutom bör man hopsamla och förgöra alla »för- brända» växtdelar, ej använda stödjekäppar, som äro sprickiga eller försedda med bark, dä kvalstren lätt pa dylika kunna finna lämpliga Ofvervintringsplatser, samt bestryka käpparna och väx- ternas stammar, där sa kan ga för sig, med t. ex. kalkmjöl eller svafvelblomma, hvarigenom växterna till en viss grad skyd- das äfven mot en del andra skadedjur. A. NYA UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE YPONOMEUTA- ARTERNAS LEFNADSSÄTT. Uti Bulletin de la societe d’etudes et de vulgarisation de la zoologie agricole för år 1902 har professor PAUL MARCHAL, föreständare för Station entomologique de Paris, publicerat en uppsats med titel: Observations sur la biologie des Hypno- meutes et remarques a propos de la distinction des èspeces nuisibles aux arbres fruitiers, hvari ätskilliga nya fakta af stort intresse särskildt rörande Yponomeuta matinellus’ utvecklings- historia framläggas. Redan 1834 hade den engelske forskaren Lewis följt en Yponomeuta-arts, »padelluss, utveckling och konstaterat sättet för äggläggningen. Larverna framkläckas redan i oktober, men I 2 (6) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. en först följande ar krypa de fram i det fria. De börja emellertid ej genast spinna sina väfnader, utan borra sig in i de unga bla- den, dar de förtära det saftiga svampparenkymet utan att an- gripa epidermislagren. Liknande iakttagelser gjordes sedermera 1850 i Frankrike af Detacour. Äfven Bisskre undersökte samma djur 1875 och kom till liknande resultat. Detta är emellertid blott brottstycken ur spinnmalens utvecklingshistoria. MARCHAL studerade 1897 någon af de vanligare Yponomeuta-arterna och framlägger uti ofvannämnda publikation sina observationer. Yponomeuta malinellus Z. är den art han noggrannast följt. Under förra hälften af juli! börjar äpplespinnmalen visa sig. Nagra dagar efter fjärilarnas framkomst träffar man dem 72 copula, och finner man dem dä sittande vända fran hvarandra och 1 rak horisontell ställning. Äggen, som läggas” under loppet af juli månad, variera i antal mellan 50 och 80. De fästas pa grenarna 1 vanligen ovala grupper eller plattor och öfverdragas af ett klibbigt, till färgen gult ämne, hvilket efter några dagar stelnar till en resistent hinna eller skal. Aggsamlingen är i me- deltal 4 å 5 mm. lång, något konvex, och på det omgifvande skalets yta märker man de innanför i rader ordnade äggen. Efter hand mörknar skyddsskalet och antar en brungrå färgton, starkt öfverensstämmande med barkens färg. Vanligen träffas äggsamlingarna på de yttersta grenarna. Redan i september samma år äro larverna färdiga, samt krypa ut ur äggskalen, men förbli hela hösten och vintern kvar under skyddsskalet. Den 30 april iakttog MARCHAL framkomsten af de nya lar- verna efter vinterhvilan. Genom ett litet hål i skyddsskalets tak praktiserade den ene efter den andre sig ut i det fria. De ato sig nu in 1 knopparna och, när dessa sedermera fullt öppnade sig, kunde man iakttaga de små larverna krypande kring på de unga bladen. Den 6:te maj tycktes de likväl alla ha försvunnit. Han märkte emellertid snart, att i spetsen af flera blad på så- dana grenar, där ägg förut anträffats, af någon anledning upp- stått röda fläckar, och när han närmare granskade dessa, fann han, att i det röda bladpartiet doldes omkring ett dussin larver, 1 Tiderna gälla blott för Frankrike och andra lärder på samma bredd- grad. TULLGREN: NYA UNDERS. ROR. YPONOMEUTA-ART:S LEFNADSS. 251 inkrupna i bladsubstansen. De voro alla ordnade sida vid sida med hufvudena riktade mot bladbasen och i kontakt med bla- dets gröna väfnad. De förblefvo orörliga i detta gömställe tills de undergätt en hudömsning. Vid denna tidpunkt är det enligt MARCHAL ytterst lätt att i en trädgärd konstatera närvaron af äpplespinnmalar just genom dessa rödgula fläckar pä bladen, och framhäller han lämpligheten af, att dä vidtaga en besprutning eller annan ätgärd för dödandet af larverna, men päpekar att man härvid ej bör dröja, dä larvernas vistelse i bladen är af tämligen kort varaktighet. Den 21 maj kunde man iakttaga de första antydningarna till väfnader. Larverna voro emellertid ännu blott halfvuxna. Under loppet af juni tillkommo de stora väfnaderna och omkring den 24 juni började larverna förpuppas. Yponomeuta malinellus torde hittills blott varit träffad pä äppleträden. Visserligen angifver DAHLBOM den förekomma i Sverige pa Sorbus torminalis, men enligt SCHÔYEN torde det vara Yponomeuta padellus, hvilken åtminstone i Norge lar ersätta Y. malinellus. Desto intressantare var professor GUILLAUD’S fynd af denna art pa mandelträdet (Amygdalus communis). Un- der c. 7 a 8 ar har den nämligen enligt denne härjat mandel- träden i trakten af Aix-enProvence, hvarvid en mängd träd pa grund af den ärligen aterkommande aflöfningen dött ut. Anmärkningsvärdt är, att professor GUILLAUD iakttagit, att kokongerna af den Y. malnellus, som förekom pa Amygdalus, i hög grad liknade kokongerna af Y. padellus, i det väfnaden i kokongen var synnerligen tunn. Skillnaden i kokongernas bygg- nad har ofta användts som karaktär för att skilja Y. padellus och malinellus. A andra sidan är det tydligt, att födans beskaffenhet lätt kan inverka dels på förmågan att producera spinnmaterialet och dels som en följd häraf på kokongens utseende. Beträffande Yponomeuta padellus biologi framhåller MAR- CHAL, att den i mycket öfverensstämmer med nyssnämnda arts. De framkomma vid samma tid på sommaren och öfvervintra under likartade förhållanden. Däremot synas larverna efter fram- komsten på våren ej uppträda som minerare. Enligt KALTEN- BACH skulle denna art uppträda i två generationer under året. I Frankrike förekommer likväl endast en generation. Äfven Y#0- 2 J 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. nomeuta cognatellus Hp, for ett lefnadssätt, som mycket öfver- ensstämmer med de bäda föregäende arternas. Aggsamlingarna triffas hos denna art vanligen pa buskarnas nedre delar. Sa snart larverna pa varen kommit fram, stiga de upp for grenarna och angripa omedelbart de knappt öppnade knopparna. Omkring den 15 juni äro väfnaderna som störst, och larverna börja för- puppa sig. I en senare afdelning af uppsatsen diskuterar professor Marcnat artskillnaden mellan Y. malinellus Z. och padellus L. Och på grund af den senare artens stora variabilitet, framkastar han frågan, huruvida dessa båda arter i själfva verket äro till arten skilda, eller de blott äro tvänne på grund af olika närings- ämnen uppkomna former. Genom att söka uppföda larver af malinellus på hägg, slån eller hagtorn skulle man möjligen erhålla en form liknande Y. padellus och tvärtom. Och framdeles har professor MARCHAL för afsikt fullfölja sina undersökningar i denna riktning. Aa. T. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Kongl. M:t har äfven för i ar i näder beviljat Entomologiska Foreningen i Stockholm, för utgifvande af sin särskilda afdelning för praktisk entomologi af tidskriften, ett anslag af 1,000 kronor, under vill- att 300 ex. däraf Ofverlamnas till Statsverket utan ersätt- ning, likaledes 500 ex. af den däri införda ärsberättelsen fran Entomologiska Anstalten till Landtbruksstyrelsen, att den utgöres af minst fyra tryckark och en plansch samt tillhandahälles i bok- handeln till ett pris ej Ofverstigande 1 kr. 50 Gre. N [SA QC ENTOMOLOGISKA FORENINGENS SAMMANTRADE A GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 28 FEBR. 1903. Sedan vid början af sammanträdet protokollet fran senaste sammanträdet blifvit uppläst och godkändt, meddelade ordföran- den, prof. AURIVILLIUS, att sedan dess till medlemmar af För- eningen invalts: fil. stud. W. KAUDERN, Stockholm, direktör G. Lınp, Experimentalfältet, ingeniör E. W. EDLING, Stockholm, fil. kand. W. M. AXELSSON, fil. mag. H. FEDERLEY, fil. kand. TH. Järvi och fil. kand. A. J. SiLFVENIUS, alla de senare fran Hel- singfors. Under sammanträdet valdes fröken ESTHER LARSEN, Stockholm, till ledamot af Föreningen. Den ene af revisorerna, grosshandlaren K. Knutson, föredrog härefter revisionsberättelsen för 1902, och beviljades enligt i be- rättelsen ingaende förslag full och tacksam decharge at styrelsen samt kassaförvaltaren. Föredraget för aftonen hölls af assistenten vid Statens Ento- mologiska Anstalt fil. kand. A. TULLGREN och handlade »Om vära nordiska spindlars bon och fängstnät». Först beskrefvos de mycket fulländade spinnverktygen: spinn- värtorna med sina à hvarje värta till 69 à 150 uppgäende spo- lar, i hvilkas spetsar spinnkörtlarne utmynnade. Hos vära nor- diska spindlar är antalet vartor sex, placerade a bakre delen af abdomens undre sida. Vid trädens tillverkning utpressas fran spolarne spinnvätskan. Denna stelnar i luften till ytterst fina trädar, som sedermera sammanspunna bilda den enkla träden i spindelns väfnad. Dels torra, dels klibbiga trädar kunna alla spindlar tillverka; härvid fungera olika körtlar. Vissa släkten I 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. äga ett extra, reduceradt spinnvärtpar, det s. k. cribellum, med hvars tillhjälp uppluddade band eller flockar förfärdigas. Efter att i korthet ha berört de olika äsikterna rörande spindlarnas systematik Ofvergick föredraganden till att redogöra för nägra mera typiska nätformer och bon. Sä beskrefs att börja med den vanliga korsspindelns nat och sättet, hvarpa spindeln går till väga vid förfärdigandet af detsamma. Efter att ha fran oftast en upphöjd plats pressat ut en trad, som med vinden förts bort och slutligen fastnat vid nagot föremäl, spännes en kraftig ram af trädar, som ofta genom päläggning af en eller annan extratrad ytterligare fôrstärkes. I denna ram drages en trad dia- metralt, och fran dennas midtpunkt spännes ett antal radier. I nätets centrum bildas en finmaskig centralplatta. Ett stycke fran denna börjar spindeln sedermera utöfver radialtradarne uppdraga en mer eller mindre tät spiral. Korsspindlarnes familj har att uppvisa dels vertikalt, dels horisontellt ställda nät. De senare äro de vanligaste. En del arter förfärdiga nät med ganska oregel- bundna ställningar. Fran centralplattan går alltid en ledtråd till spindelns bo eller gömsle, i hvilket han under dagen sitter dold. Förmedelst denna ledtråd kan djuret med lätthet erfara, om något lämpligt byte fastnat i nätet. Han skyndar då genast fram, dödar och suger ur detsamma eller väfver in det för att längre fram suga ur det. Skulle en större insekt, ett bi eller en geting, ha fastnat, aktar spindeln sig visligen för att angripa densamma. Särskildt egendomligt nät bygger släktet Hyptiotes. Det är nämligen tri- angelformigt och utgör en sektor af ett normalt korsspindelnat. När bytet skall fångas eller ytterligare trasslas in i nätets trådar, skakar spindeln nätet ryckvis genom att ömsevis hala in eller släppa efter en af nätets grundtrådar, den nämligen som går ut från sektorns spets. Bona, som äfven ofta tjäna till förvaringsrum för kokon- gerna, variera i hög grad till sin form och byggnad. Särskildt egendomligt var ett af en liten C/ubzona-art byggdt bo i toppen af /ris-blad. Bladspetsen var nämligen omböjd, så att en syn- nerligen kraftig, sluten bostad åt djuret och dess kokong hade bildats. Genom att bygga i toppen af ett dylikt blad blefvo ungarne tillräckligt högt exponerade för att lämpligen kunna, när 2 TRYBOM: ENTOM. FOREN. SAMMANTRADE D. 28 FEBR. 1903. 255 de framkommo, sprida sig till närgränsande växter. Vidare om- nämndes vattenspindelns bobyggnader. Hopp- och jaktspindlarne bygga enkla hålor eller säckar samt sakna planmässigt byggda nät. Föredraget belystes af större teckningar och i sprit förvarade spindlar samt spindelbon. I sammanhang med det utförliga och med intresse åhörda föredraget yttrade sig professorerna LAMPA, SJÖSTEDT och AURI- VILLIUS. Den förre bragte spindlarnas »luftsegling» på tal. Prof. SJÖSTEDT förevisade gångar eller bon af »fågelspindlar» och med- delade, liksom prof. AURIVILLIUS, drag ur dessa spindlars lefnads- vanor. Filip Trybom. SÄLLSYNTARE SKALBAGGFYND. Den 4 oktober innevarande höst anträffades af herr AXEL JosepHson vid Uggleviken nära Stockholm ett ex. af Nemo- soma clongatum L.,som Öfverlämnats till Riksmuseet, där svensk ex. af denna art hittills saknats. Arten har inom Sverige förut tagits 1 Bohuslän och vid Uppsala. Från postexpeditören herr B. Varenius hafva följande af honom gjorda fynd blifvit meddelade: Bembidium paludosum Panz., funnen tämligen talrikt i juli månad innevarande .är pa stranden af Ätran vid komministerbostället Hagen i Vg.; Déctyo- ptera minuta Fa», funnen vid Engelholm, Scymnus rubromacula- tus GOEZE (= Pyme@eus -Fourcr.), i Pählsjö skog vid Helsingborg samt Æudectus Giraudi Repts. vid Skäralid i Kristianstads län. LLL wo 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. HERR O. M. REUTER OG MINE »NORSKE FUND AV HEMIPTER A>: AV EMBR. STRAND. Herr O. M. Reuter har i et foregaaende hefte av tidsskriftet gjort sig den umage at ville »belysa» mine »Norske fund av Hemi- ptera». Om det er udelukkende nidkjærhed for videnskabén, som har bevæget herr professoren til at rykke i felten mod mig, kunde man fristes til at tvile paa; havde det været tilfældet, maatte han kunnet skrevet 1 en anden tone og undladt at kom- me med personligheder og uartigheder. Jeg har i min opsats tilladt mig at gjöre opmerksom paa en un6iagtighed 1 herr REU- TERS oversigt over de skandinaviske Heteroptera; det skulde vel ikke vere dette som har sat den lærde mand i daarligt humör? Kanske vilde ogsaa mit arbeide paa udforskningen av Norges Hemipterfauna fundet mere naade for herr REUTERS üine, om jeg hadde tilbudt ham mit materiale til bestemmelse. Hvis det havde været udelukkende av videnskabelig interesse herr REUTER bevegedes til at ta min opsats under behandling, vilde han dog vel ikke kunnet undladt at tilföie et par anerkjendende ord over at jeg, tiltrods for at hemipterologien ikke er mit specialfelt, dog har fundet tid og villet paata mig alt det arbeide, som har veret forbundet med at tilveiebringe og faa bearbeidet Hemiptermate- rialet; derved er dog selv efter hvad herr REUTER nödes til at indrömme, ikke mindre end ro for faunaen nye arter paaviste, hvoriblandt ogsaa »synnerligen interessanta fynd», og at der ogsaa for de herfra landet for kjendte arter gives meddelelser, som tildels i betydelig grad foröger vor kundskab om landets Hemi- pterfauna, vil vistnok ingen upartiske kollegaer kunne benegte, selv om herr REUTER ikke kan bekvemme sig til at indrömme dette. — Herr REUTER motiverer offentligejörelsen av sin »Fin- lands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Heteroptera» bl. a. I STRAND. REUTER OG MINE »NORSKE FUND AV HEMIPTERA». 257 med, at den »skulle sporra intresset for denna... insektgrupp»; hvorvidt det virkelig ligger herr REUTER saa varmt paa hjerte at vekke interesse for denne insektgruppe, kunde man imidlertid fristes til at tvile paa, naar man ser, at da det særsyn indtræf- fer, at der ogsaa her 1 Norge fremstaar en mand, som efter evne söger at udfylde hullerne i kjendskabet til landets fauna ogsaa paa dette omraade, saa skynder herr REUTER sig at overfalde denne mand, som det ser ud til for at pröve at gjöre ham umu- lig blandt kollegaer. Tror herr REUTER, at det er paa denne maade man bedst kan »sporra intresset»? At indskrænke sig til udelukkende at tilveiebringe en sam- ling, saaledes som saa altfor mange entomologer gjör, medförer efter min mening kun, at ens arbeide er og bliver ganske uden betydning for videnskaben, saalænge der intet offentliggjöres om, hvad der maatte vere av nyt og interessant i samlingen; paa videnskabens omraade gjælder det altid, at »quod non est in litteris, non est in mundo». Derfor har jeg bestrebt mig for at faa offentiiggjort resultaterne av min samlervirksomhed; selv om disse ikke altid har været saa særlig betydelige, vil meddelel- serna dog ha sit værd, naar en samlet oversigt over de til lan- dets fauna hörende arter av vedkommende grupper engang leveres. Naar jeg kun har fundet enkelte eksemplarer av arter, som man ifölge herr REUTER »under tiden för deras förekomst dag- ligen kan samla i hundratal», saa er derved at merke, at det er meget stor forskjel paa at samle udelukkende en enkelt gruppe og at samle leilighedsvis, hvad jeg som anfört for Hemipterernes vedkommende har gjort, da der er andre dyr, som har intresse- ret mig mere; selv de »sjeldneste» arter vil man jo (forudsat at det er virkelig »gode» arter) kunne samle i mengde, om man kan söge dem i rette tid og paa rette sted. At det skulde vere nogen mangel ved min opsats, at jeg omhyggelig har gjort op- merksom paa, hvilke arter jeg har fundet i faa og hvilke i mange eksemplarer, skulde jeg ikke tro; nogen holdepunkter ved be- dömmelsen av arternes hyppighed turde dog disse meddelelser avgi. Ligesaalidt kan det gjöre nogen skade, at ogsaa findeste- der for »almindelige» arter er medtagne. Der er nok av eksem- pler inden zoologien paa, at ellers almindelige arter kan mangle paa steder, hvor alle betingelser for deres forekomst kan synes Entomol. Tidskr. Ärg.24, H. 4 (1953). 2 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. at veere tilstede, og hvor man derfor kunde vente at finde dem. — At man kunde indsparet nogen paginae ved endel udeladel- ser, kan saa veere, men det turde dog vere en mindre vesentlig side av sagen, og i hvert fald havde herr Reurer, som ikke har noget hverken med udgivelsen eller redaktionen av tidsskriftet at gjöre, ikke behövet at sörge over, at min opsats kom til at opta saa meget som 14 sider. — Hvad herr REUTERS prætenderede kjendskab til Norges Hemipterfauna angaar, saa turde det vistnok vere av samme slags som det, hvorpaa en hel del av THOM- sons opgifter vedrörende arternes udbredelse grunder sig. Ford om en art er funden eller endog forekommer hyppig i det syd- lige Sverige, gaar det ikke an uden videre at slutte, at den er udbredt over »tota Scandinavia». Hvad er det saa herr RRUTER serlig har at udsætte paa min opsats? Jo, jeg skal ha angit som ny for faunaen en del arter, som allerede tidligere var kjendte herfra. Er nu det vir- kelig en feil av saa stor betydning, som herr REUTER vil gjöre det til? — Mig forekommoer det, at spörsmaalet om, naar en art förste gang er paavist inden et faunistisk omraade, vesentlig kun har historisk betydning; det faktum, som har zoologisk interesse er, at den overhovedet er paavist der; naar det förste gang er skeet, har mindre at sige. Det ser forresten ud til at herr Reurer ikke altid stiller likesaa strenge fordringer til sine egne arbeiders nGiagtighed, som han gjör til andres. Tiltrods for at i hans ovennævnte arbeide over Finlands og Skandinaviens Heteroptera »hufvudsaklig upp- miirksamhet skulle egnas at deras (Hemipternes) utbredningsför- hällanden», er herr REUTER dog kommet i skade for at begaa flere undiagtigheder i meddelelserne om arternes udbredelse i Norge. Saaledes mangler enhver angivelse av norske lokaliteter for Sehirus morio L., Drymus sylvaticus FABR., og Scoloposte- thus podagricus FALL., der alle staar i SIEBKE. Og for 7 andre arter er kun nogen av de av SIEBKE angivne lokaliteter cite- rede; flere tildels særlig interessante mangler. Saa herr REUTER burde ikke vere fuldt saa streng ved be- dömmelsen av andres feil. At feie for sin egen dör burde vere det förste; saa kunde man siden tenke paa sin næstes. BEITRAGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA VON KAMERUN. N:o 21. CERAMBYCIDEN VON CHR. AURIVILLIUS. Ich liefere hier ein Verzeichniss aller Cerambyciden, welche das hiesige Reichsmuseum aus dem Kamerungebiete empfangen hat. Die meisten Arten wurden dort von Professor YNGVE Sjô- STEDT in den Jahren 1890—1892 gesammelt. Prionide. 1. Parandra gabonica THoMs. Mehrere Stücke von VALDAU, KNUTSON und SJÖSTEDT ge- sammelt. 2. Cantharocnemis plicipennis FAIRM. Ein & von dieser seltenen Art wurde von Lınpow gefunden. 3. Ceratocentrus' spinicornis Fapr. Ein œ (Sjöstepr). Das erste Fühlerglied ist sehr kurz, kaum länger als breit und nicht an der Spitze erweitert; das dritte Glied ist wenig länger als das vierte und deutlich flach- gedruckt; die Fühler haben, wie schon Duvivier (An. E. Belg. 34 p. 28-—29) ausführlich dargelegt hat, nur 11 Glieder und nicht 12, wie LACORDAIRE angiebt. ! Noy. nomen statt Dorycera WHITE, welcher Name schon vor 1853 für eine Dipterengattung angewendet wurde, I 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 4. Ommatomenus megalops WHITE. I o', 2 29; das eine Weibchen stammt aus dem Delta des Nigerflusses. Die Weibchen stimmen mit Wuires Beschreibung von megalops gut überein, das Männchen dagegen mit HIGGINS Beschreibung von serzcatus. Der Halsschild ist demnach beim o fein punktiert, beim ® grob runzelig. Der ©. serzcatus Hıc- GINS ist nach meiner Ansicht nur auf das & von megalops ge- gründet. Zu den von HIGGINS, HAROLD und Duvivier angeführ- ten Unterschieden zwischen Ceratocentrus und Ommatomenus kann hinzugefügt werden, dass das erste Fühlerglied bei Omsmna- tomenus länger als breit und an der Spitze erweitert, und dass das dritte Glied fast doppelt so lang wie das vierte und bis zum letzten Viertel beinahe cylindrisch ist. Das & misst 74 mm., die PP 80—go mm. 5. Macrotoma prionopus WHITE, Ein Pärchen, von LAMEERE bestimmt. 6. Mallodon Downesi Hope. Cerambycide. 7. Paroeme semifemorata CHEVR. (= bispina Avr.). Mehrere Stücke; die Schenkel sind besonders beim o viel stärker verdickt als bei der folgenden Art, welche fast lineare Schenkel hat. 8. Paroeme annulipes CHEVR. Nur ein Stück. 9. Xystrocera nigrita SERV. 10. Plocæderus fucatus THOMs. tt. Plocæderus chloropterus CHEvR. 12. Plocederus viridipennis Hope. 13. Derolus dilatatus CHEvR. Nur ein Stück. 14. Derolus fulvus JORDAN (Nov. Zool. 10 p. 137. 1903)? Das einzige mir vorliegende Stiick stimmt ziemlich gut mit Jorpan’s Beschreibung von /fulvus überein, ausgenommen dass das fünfte Fühlerglied fast doppelt so lang wie das vierte ist (JORDAN schreibt: »5 about half the length of 4», was vielleicht jedoch nur ein Druckfehler ist). Die seidene Pubescenz der Flü- geldecken wechselt nach dem Lichte von tief braun zu violett- 2 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 261 braun mit schwachem Goldglanze. Die Farbe ist jedoch wahr- scheinlich etwas beschädigt und ist wohl ursprünglich mehr gold- glänzend gewesen. 15. Cerasphorus hirticornis SERV. Ein & und drei 29; die letzteren haben eine Körperlänge von 16—27 mm. 16. Cordylomera spinicornis FABR. Zwei do und ein Q; Fühler, Beine, Kopf und Prothorax sind bei allen drei Stücken schwarz, was mit der von FABRICIUS gegebenen Beschreibung und mit OLIVIERS Figur gut übereinstimmt. 17. Cordylomera cylindricollis n. sp. Nigra, elytris opacis pallide viridibus, margine apiceque coerulescentibus; corpore infra cinereo-pubescente; capite pro- thoraceque punctatis, hoc vitta media dorsali nitida impunctata; prothorace latitudine fere sesqui longiore subeylindrico, basi apice- que distincte constricto, lateribus medio haud rotundatis paralle- lis, subrectis; elytris discrete, at minus dense punctatis, singulis apice unispinosis; femoribus posticis elytra dimidio fere clave superantibus. — Long. corporis 14 mm. Diese Art ist offenbar mit C. apzcalis THoms. nahe ver- wandt, weicht aber sowohl durch die Farbe der Beine, wie auch durch die Form des Halsschildes von ihr ab, 18. Mecosaspis Mapanjæ Auriv. Diese Art wurde nur auf dem Kamerunberg von VALDAU und KNUTSON gesammelt. 19. Mecosaspis explanata Bares. Ein X und zwei 29, von denen das eine theilweise einen kupfrigen Metallglanz hat. Die Beine sind bei allen drei Stücken einfarbig schwarz. 20. Mecosaspis fuscoænea Bares. 21. Mecosaspis subvestita Bares. 22. Mecosaspis rufipes JORDAN var. (ab.?) chlorina Ni. var. Das einzige mir vorliegende Stiick ist ein Weibchen und wurde von THEORIN im Gebiete des Kamerunflusses gefangen: es weicht von Jorpans Beschreibung von JM. rufipes nur dadurch ab, dass der Körper grün gefärbt ist und nur dann bläulich schillert, wenn er schief von der Seite betrachtet wird, und dass 3 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. das Höckerchen des Prosternalfortsatzes sehr klein und stumpf ist und näher an der Spitze als gewöhnlich liegt. Die kaum be- schriebene AZ. xanthopus Quen. (B. E. Z. 26 p. 328. 1882) ist wahrscheinlich dieselbe Art wie rujfipes JORD. 23. Callichroma Cranchi WHITE. 24. Callichroma concentricale JoRDAN. 25. Callichroma calceatum n. sp. Saturate viride mandibulis (basi excepta), antennis pedibus- que nigris (femoribus anterioribus interdum ex parte rufis), tarsis posticis et summo apice tibiarum posticarum testaceis; palpis brunneis articulo ultimo nigro; fronte inter oculos transversim impressa parte inferiore rude transversim sulcata et punctata, quam parte intraoculari levius punctata fere longiore; vertice inter oculos Jævi, nitido, postice rugoso, temporibus fortiter sulcatis; prothorace latitudine fere longiore, ad apicem leviter, ad basin fortius constricto, utrinque mox pone medium tuberculato et prope apicem obtuse calloso-plicato, supra usque ad stricturam basalem subæqualiter convexo, carinula subobsoleta transversa ante medium, densissime punctulato et subtilissime nigro-velu- tino linea media nitida sublævi, postice ante stricturam plus minus strigoso, strictura basali carinulis 2-—3 transversis in- structa; scutello viridi, æquali, sat dense punctulato, haud sul- cato; elytris apicem versus sensim angustatis, apice rotun- datis, inermibus, densissime rugoso-punctulatis et nigro-pubescen- tibus, obscure viridibus vitta suturali apicem haud attingente læte viridi, aureo-tomentosa; corpore infra lete aurato-viridi, pube griseo-sericeo induto, densissime et minutissime punctulato et sparsim punctato; femoribus posticis apicem elytrorum distincte superantibus; antennis feminæ corpore parum longioribus, articu- lis 3—11 distincte sulcatis, scapo subcylindrico, punctato, basi fovea profunda impresso et apice extus breviter dentato. 9. — Long. corporis 15—-20 mm. Nur drei Weibchen (SJÖSTEDT). Zwei von diesen haben einfarbig schwarze Beine, beim dritten Stücke sind die Vorder- und Mittelschenkel zum grössten Theil braunroth. Die Form und Sculptur des Halsschildes sowie das fast gleichseitige, nicht gefurchte Schildchen sind fiir diese Art auszeichnend. | AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 263 26. Callichroma Sjôstedti n. sp. — Supra obscure viri- de, nigro-velutinum, infra letius viride dense albido-sericeum; an- tennis pedibusque nigris, clava femorum anticorum et intermedio- rum rufa, tarsis posticis obscuris at dense argenteo-pilosis; fronte medio transversim sulcata, parte inferiore fortiter irregulariter rugosa, parte superiore punctulata; vertice toto dense punctulato: prothorace latitudine vix longiore antice et postice modice con- stricto, utrinque paullo pone medium tuberculato, et pone strictu- ram apicalem calloso, supra ante stricturam apicalem transversim strigoso, pone eam dense punctulato et nigro-velutino, ante me- dium obsolete transversim elevato, prope stricturam posticam transversim strigoso, in strictura postica carinulato; scutello lati- tudine basali distincte longiore, medio longitudinaliter sulcato, dense punctulato; elytris apicem versus sensim angustatis, uni- coloribus, totis densissime punctulato-rugulosis et nigro-velutinis; corpore infra minutissime punctulato et sparsim punctato; anten- narum scapo curvato subcylindrico apice extus leviter dentato, sat dense punctato, articulis 3—11 sulcatis, 3:10 quam 4:0 multo longiore, 4:0 et 5:0 subæqualibus. 9. — Long. corporis 21 mm. Nur ein Weibchen (SJÖSTEDT). Der vorigen Art besonders durch die Bildung des Hals- schildes ähnlich; von derselben aber durch das längere, gefurchte Schildchen, die einfarbigen Flügeldecken, die anders sculptierte Stirn und die dunklen Hintertarsen verschieden. 27. Callichroma collare JORDAN? — I Ög. Obgleich die Beschreibung JoRDANS in wesentlichen Theilen auf das vorliegende Stück sehr gut passt, führe ich es jedoch nur mit grossem Bedenken zu seiner Art, weil die Sutur der Flügeldecken dicht goldhaarig, und das Schildchen in der Mitte kaum, an den Seiten aber deutlich gefurcht ist. Die Grösse be- trägt nur 18 mm., und das erste Fühlerglied ist ungewöhnlich kurz, kaum mehr als ein Drittel des dritten Gliedes. Metallichroma n. gen. Antennæ corpore longiores; scapus pyriformis, apice extus dentatus; articuli 3:us et 4:us cylindrici, haud sulcati, apice levi- 5 264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. ter incrassati; 5:us et 6:us apice extus sulco brevissimo, angusto, parum distincto instructi, 7:us—ro:us leviter sulcati. — Caput haud elongatum; frons transversim sulcata, ante sulcum brevissima et emarginata. — Tuberculi antenniferi elevati subdentati, sulco lato arcuato separati. — Prothorax utrinque medio acute tuber- culatus, basi apiceque constrictus. — Scutellum rotundato-trian- gulare. — Elytra apicem versus angustata. — Acetabula antica postice clausa. — Processus intercoxalis prosterni valde arcuatus, inermis; mesosterni latus, arcuatus. — Femora antica et inter- media clavata, postica elongata pone medium leviter incrassata, apicem elytrorum parum superantia. — ‘Tibiz anteriores vix carinatæ, posticæ compressæ. — Articulus primus tarsorum posti- corum compressus, 2:0 et 3:0 simul sumtis paullo longior. — Trochanteres antici scopa nulla instructi. Diese neue Gattung ist offenbar am nächsten mit Callichroma verwandt, ist aber besonders durch die schwache Ent- wicklung der Furchen der Fühlerglieder und den kurzen, fast zu einer Leiste redu- zierten unteren Theil der Stirn ausge- zeichnet. 28. Metallichroma excellens n. sp. — Fig. 1. — Infra lete viride, griseo- sericeo-pubescens, capite, antennis pedibus- que obscure coeruleis vel chalybeis; pro- noto scutelloque viridibus, nitidis; elytris coerulescente-nigris et nigro-velutinis, sin- gulis vitta discali nuda nec basin nec api- cem attingente late viridi et valde rugosa Yi ornatis; capite nitido, fronte fere levi, genis EN punctatis, temporibus rugosis, vertice antice RL levi, postice punctato; scapo pyriformi subnitido, leviter et sparsim punctato, arti- Fig. I. Fa culis sequentibus dense minutissime punctu- excellens AURIV. latis; pronoto inter stricturas levi, glabro, nitidissimo, pone medium utrinque foveato- impresso et pone impressionem calloso-elevato, ante stricturam apicalem regulariter transversim carinulato et in strictura basalt AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 265 carinulis 2—3 instructo; scutello levi nitido parte postica ex- cavato; femoribus anterioribus nitidis, sublævibus, posticis fortius puctulatis. — Long. corporis 25 mm., lat. ad humeros 7 mm. o. Antenne articulo sexto apicem elytrorum attingentes, Abdomen segmentis ventralibus 6 conspicuis instructum; seg- mentum 5:um apice leviter emarginatum, 6:um breve hirsutum. Prosternum utrinque ante coxas plaga maxima dense punctata instructum. Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). Ich habe vergebens versucht diese schöne Art unter den vielen beschriebenen, afrikanischen Callichroma-Arten wiederzufinden. 29. Oxyprosopus viola JORDAN (?). JORDAN sagt vom Typus, dass er wahrscheinlich abgerieben wire; das mir vorliegende, von SJÖSTEDT erbeutete Stück ist oben gänzlich (mit Ausnahme des vorderen Theils der Stirn und des Scheitels) mit einer dichten, tief schwarzen Pubescenz bekleidet. Die Vorder- und Mittelschenkel sind zum grössten Theil roth- braun, die Hinterschenkel haben nur unten einen rothbraunen Fleck. 30. Cloniophorus tricolor JORDAN. I g. 31. Euporus brevicornis Farr. 32. Euporus amabilis Hope. 33. Euporus chrysocollis Hops(?). Ein Stück, welches ich nur mit einem Fragezeichen zu die- ser Art führen kann. Es weicht nämlich nur wenig von der vorhergehenden Art ab. Die Hinterschienen sind einfarbig schwarz- blau und die Seiten der Hinterbrust sind mehr glänzend und weniger punktiert als bei amabılıs. 34. Amphidesmus Theorini Aurıv. 2 QQ. Lycosomus nov. gen. (Lycosominarum.) Caput pone oculos elongatum; frons declivis, latissima, infra inter oculos profunde transversim sulcata; genæ fere nulla. — Oculi valde prominuli, globoso-elongati, latissime distantes, intus anguste leviter ancisi. — Antenne in fronte paullo ante incisu- ram oculorum insertæ, setose; scapus brevis, medium oculorum 7 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. vix superans, oblique triangularis; articulus secundus nodiformis, tertius scapo brevior, latitudine apicali vix longior (reliquæ de- sunt!). — Palpi sat longi, filiformes; articulus ultimus fusiformis, acuminatus. — Prothorax transversus, intra basin et apicem trans- verse sulcatus, lateraliter utrinque lobato-productus. — Scutellum subtriangulare, apice obtusum. — Elytra supra fere plana, ad suturam sulcato-depressa, basi recte truncata, apicem versus sen- sim dilatata, apice conjunctim late rotundata, inermia; epipleura mox pone basin margine dilatato laterali obtecta. —- Acetabula antica postice omnino clausa; epimera prothoracis apice contigua, processu prosterni haud separata; acetabula intermedia extus late aperta. — Coxe antice valde exsertæ, subconice, extus angulate; intermediæ etiam exsertæ, oblique subconice, posticæ maxim, transverse, contiguæ. — Femora antica et inter- media mediocria, subcylindrica; postica valde incrassata, latitu- dine vix duplo longiora, infra obtuse subdentata, apicem seg- menti 4:1 abdominis paullulum superantia. — Tibiz omnes arcuate. — Tarsi mediocres; articulus ultimus reliquis simul sumtis vix brevior; unguiculi longi, divergentes. — Processus intercoxalis pro- sterni tenuissimus, laminiformis, coxas postice haud superans, a margine postico prothoracis epimeris seclusus; metasterni angu- stus, subtriangularis. — Abdomen breve, normale; articuli 1—4 subæque longi, 5:us longior, apice late rotundatus. — Corpus opacum, pubescens et setosum. - Diese im höchsten Grade interessante Gattung würde nach LACORDAIRE mit den Dorcasominen am nächsten verwandt sein; da aber die Gelenkshöhlen der Vorderhüf- ten nicht wie bei diesen often, sondern hinten vollkommen geschlossen sind, und zwar nicht wie bei allen übrigen Ceramby- ciden dadurch, dass die Epimeren sich an Fig. 2. Lycosomus die erweiterte Spitze des Prosternalfortsatzes a Sy OUR IY. anlegen, sondern dadurch, dass die Epime- ren sich wie bei den Curculioniden mit ihren Enden hinter der abgekiirzten Spitze des Prosternalfortsatzes beriihren, bin ich geneigt fiir Lycosomus eine besondere Gruppe, die Lycosominen, zu stiften. 8 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 267 35. Lycosomus mirabilis n. sp. — Fig. 2. — Ovatus, tomentosus, supra ochraceus vitta lata media ab ore ad basin elytro- rum ducta fusca et plus tertia parte apicali elytrorum nigra, infra ‘niger, ore, mento, gula, medio prosterni, labis lateralibus protho- racis coxisque anticis et intermediis (e maxima parte) testaceis. —- Long. corporis 14 mm. Ein cinziges, von SjOstepr erbeutetes, aber leider sehr schlecht erhaltenes Stiick. Lamiinæ. 36. Batomena multispinis Bares. — 1 Ög. 37. Pseudhammus oculifrons CHEVR. — 1 9. 38. Monochamus ruspator FABR. 39. Monochamus sparsutor CHEVR. — I 9. 40. Monochamus irrorator CHEVR. — I Jg. 41. Monochamus scabiosus QUED. — 4 Jg. 2. Monochamus pictor Bates. — Mehrere Stücke. 43. Monochamus camerunensis n. sp. — Fig. 3. Flavescente-griseo-pubescens, sericeo- micans, vertice, pronoto, scutello, plaga magna basali elytrorum humeros attingente et postice ad suturam producta maculaque magna marginali pone medium elytrorum obscure brunneo-sericeo-pubescentibus; fronte sparsim punctata, inter tuberculos antenni- feros late arcuatim emarginata, vertice sub- plano punctis perpaucis impresso; antennis infra breviter ciliatis, valde elongatis articulo 5:0 apicem elytrorum superante, quam 3:0 et 4:0 subæqualibus longiore, 3:0 quam scapo multo longiore, hoc subcylindrico, x : i Fig. 3. Monochamus apice leviter dilatato, spinam prothoracis gmerumensis AURIV. attingente; pronoto latitudine breviore, utrin- que medio acute tuberculato, supra callis tribus obtusis et sulcis duobus basalibus instructo, sulcis apicalibus obsoletis; elytris apice late truncatis, subseriatim punctatis punctis apicem versus 9 268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. obsoletioribus; corpore infra pedibusque haud punctatis. — Long. corporis 17 mm. Nach einem von SJÖSTEDT gefangenen Männchen. 44. Monochamus balteatus n. sp. Dense ochraceo-brunneo-pubescens, subsericans; elytris fascia transversa irregulari pone medium liturisque nonnullis sparsis ante medium albidis; capite impunctato, fronte inter tuberculos anten- niferos profunde triangulariter canaliculato, vertice subelongato; antennis valde elongatis scapo irregulari, medio et apice sub- tumido, ad basin infra profunde transverse sulcato, spinam pro- thoracis haud attingente, quam articulo tertio duplo breviore, articulis 3:0 et 4:0 subæqualibus, quam 5:0 paullulo longioribus, infra ciliatis; prothorace latitudine fere longiore, supra subæquali, leviter tricalloso, ad basin tuberculorum tantum punctato, sulcis transversis (una basali excepta) omnino deletis; elytris apice ob- tuse rotundatis vel subtruncatis, ad basin irregulariter punctato- granulatis et crista media basali obsoletissima instructis; corpore infra pedibusque impunctatis. —- Long. corporis 17 mm. Nur ein Männchen, welches stark verlängerte Vorderbeine hat. 45. Monochamus sp. Ein beschädigtes Stück von einer Art, welche wahrscheinlich nicht beschrieben ist. 46. Monochamus cribellum JorDAN. Nov. Zool. 10 p. 149 (1903). Ein Männchen. Für diese Art muss wahrscheinlich später eine neue Gattung errichtet werden. 47. Monochamus griphus JORDAN. Zwei Männchen. Die Flügeldecken haben kurz hinter der Mitte einen ovalen, tief sammetschwarzen Fleck, welcher von. JORDAN nicht erwähnt wird. Die Scutellarregion hat auch die- selbe tiefschwarze Farbe. 48. Melanopolia frenata Barres. — 2 Yo, I 8. 49. Oxyhammus fulvaster JORDAN. — 1 ©. 50. Oxyhammus cinctus JORDAN. Nov. Zool. 10 p. 150- (1903). I A und I 2. Beim æ sind die Endglieder der Palpen. breit dreieckig D) 51. Tomolamia irrorata Lam. beilförmig. 10 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 269 Das mir vorliegende, von SJÖSTEDT erbeutete Stück misst 15 mm. und scheint ein Weibchen zu sein. 52. Domitia viridipennis CHEVR. Ein Weibchen. Nach den Beschreibungen ist es mir nicht möglich zu entscheiden, ob @rea PARRY (1849) und /upanarıa THoms. (1858) von werzdıpennis verschieden sind oder nicht. Wahrscheinlich haben alle drei Verfasser dieselbe Art beschrieben, welche in diesem Falle @xzea benannt werden muss. Ich habe früher die folgende Art als @rea betrachtet. 53. Domitia nitidissima n. sp. Nigra, pube tenui flavescente-cinerea induta; capite impunc- tato medio tenue sulcato; prothorace transverso, cylindrico, utrin- que medio fortiter tuberculato, basi apiceque transversim bisul- cato sulcis omnino rectis et parallelis, dorso medio levi, utrinque leviter rugoso-punctato, ad basin tuberculorum fortius punctato; scutello flavo-pubescente, medio nudo, nitido; elytris nitidissimis ‘æneo-micantibus, a basi ultra medium leviter seriato-punctatis, pone medium fere levibus punctis obsoletis. — Long. corporis 21 mm. Mas: Antennis corpore multo longioribus, articulis 3 et 4 basi late cinereis. Auf dem Kamerunberg von VALDAU und KNUTSON gefangen. Durch die stark glänzenden, nicht gestreiften und an der Spitze auch nicht punktierten Flügeldecken, so wie durch die auch in der Mitte ganz gerade, hintere Apicalfurche des Hals- schildes weicht diese Art von der vorigen ab. 54. Noserocera tuberosa Bates. — 1 go’, 2 QQ. 55. Acridocephala bistriata CHEVR. Diese Art ist, wenn ich sie richtig gedeutet habe, mit der folgenden sehr nahe verwandt und hauptsächlich nur durch den kürzeren, an den Seiten mehr gerundeten und oben viel tiefer quergefurchten Halsschild verschieden. 56. Acridocephala variegata Aurıv. 57. Coptops ædificator Fapr. 58. Paroeax nasicornis PASCOE. — ı g, I 9. II 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Bothynoscelis nov. gen. Caput retractile, latum, inter tuberculos antenniferos pro- funde excisum; frons rectangula, transversa. — Ocul parvi, emarginati, in vertice late distantes; lobus inferior angustus, latitudine fere duplo longior, gena brevior. — Antennæ corpore parum longiores, subteretes, haud sulcati; scapus elongato-pyri- formis, apice vix depresso-marginatus, haud cicatricosus; articulus 2:us sat longus; articuli 3:us et 4:us subzequales, arcuati, scapo vix longiores; 5:us et sequentes multo breviores. — Prothorax transversus, supra inaequalis, utrinque ad marginem crista valida dentata armatus. — Scutellum magnum, transversum, apice ob- tusissime rotundatum. — Elytra basi subrecte truncata, apice obtuse rotundata lateribus fere parallelis, supra leviter depressa, ad basin et pone medium alte cristata, margine laterali dentato-carinata ; — Coxe antice subconicæ, extus anguste sed sat longe angu- late, postice inclusæ. — Acetabula in- § ), termedia extus aperta. — Processus. S prosternalis valde arcuatus; mesoster- nalis arcuato-declivis. — Femora levi- ter incrassata; postica apicem abdomi- nis fere attingentia. — ‘Tibiæ inter- medie extus infra medium leviter in- cise, intus prope apicem fovea pro- funda elongata instructæ; tarsi bre- ves; articuli 1—3 subæquales. — Un- guiculi divaricati. Nach LACORDAIRES System müsste diese Gattung zu den Omacanthiiden geführt werden, weil die Narbe des. Fühlerschaftes gänzlich fehlt. In an- deren Beziehungen kommt sie jedoch der Gattung /dactus so nahe, dass ich sie bis auf weiteres hierher stelle. Die Fig. 4. Lothynoscelis triden- tata AURIV. tiefe, langgestreckte Grube an der Innenseite der mittleren Schie- nen ist ein fiir diese und die folgende Gattung zehr eigenthtim- liches Kennzeichen. AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 2 ~I m 59. Bothynoscelis tridentata n. sp. — Fig. 4. Fusca, indumento griseo obtecta, capite antice sparsim levi- ter punctato, præterea haud punctato genis longis, subtumidis: scapo levi, haud punctato; prothorace supra medio tricalloso (callo mediano obsoleto), utrinque crista validissima tridentata nec basin nec apicem attingente armato; scutello impunctato linea media impressa; elytris subparallelis, apice conjunctim late rotun- datis, leviter punctatis, cristis duabus validis alte elevatis, prima basali crenulata, altera postmediana integra nec non tuberculis aliquot parvis basalibus et medianis et crista laterali dentato- lobata instructis; corpore infra pedibusque haud punctatis (lateri- bus prothoracis exceptis). — Long. corporis 15 mm. Ein Ex. (SJÖSTEDT). Didymodonta nov. gen. A genere præcedente, cui sine dubio affine notis sequentibus- distinguendum. Caput inter tuber- culos antenniferos vix elevatos parum depressum, subplanum. — Oculorum lobi inferiores parvi transversi, genis plus triplo breviores. — Antenne corpore multo breviores, crassæ; scapus obconicus; articuli 3:us et 4:us elongati, apice incrassati, sequen- tibus simul sumtis parum breviores; 4:us apice fovea sericea, sequentes in toto latere exteriore area sericea instructi. — Prothorax utrinque tu- berculo duplice instructus. —- Scu- tellum apice late truncatum, — Elytra apicem versus sensim angus- tiora, minus alte tuberculata. — Femora postica apicem elytrorum Fig. 5. Didymodonta olivascens fere superantia. Fer 60. Didymodonta olivascens n. sp. — Fig. 5. Fusca, pube nigro-fusca et olivascente-grisea variegata ; capite 4 13 272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. nigro plus minus griseo-variegato; antennis fuscis, articulo 5:0 toto, macula apicali articuli 4:1 articulisque 6—11 extus dense albido-sericeis; pronoto convexo, subæquali, medio griseo, utrinque fusco-nigro, lateraliter tuberculo valido bidentato, dente anteriore minore, armato; elytris olivascente pubescentibus fascia pone me- dium alteraque subapicali nigris, tuberculis 4 majoribus (uno ba- sali, uno in medio, duobus pone medium) et tuberculis numero- sis parvis subseriatis instructis, ante medium distincte, pone me- dium obsoletius punctatis; corpore infra pedibusque griseo- et fusco-variegatis, tibiis medio pallide annulatis; tarsorum articulo ultimo rufescente. — Long. corporis 12 mm. Nur ein von SJÖSTEDT gefangenes Stück. 61. Prosopocera cylindrica n. sp. — Angusta, cylin- drica, fusca, brunneo-pubescens, lateribus prothoracis totis, epi- sternis et epimeris mesothoracis, episternis metathoracis totis dimi- dioque basali elytrorum brunneo-variegato pallide virescente-albido tomentosis; fronte infra calloso-convexa, haud cornuta, lateraliter punctata; oculorum lobo inferiore magno subquadrato, genis multo longiore; prothorace subquadrato, basin versus angustato, lateri- bus inermi (tuberculo granulo parvo nigro tantum indicato), basi apiceque bisulcato (sulco apicali supra obsoleto, subapicali ab apice longe remoto, supra medio leviter retrorsum arcuato), dorso fere levi, brunneo linea media tenuissima virescente, colore pal- lido laterum ad marginem anticum usque ad medium dorsi assur- gente; scutello apice obtuse rotundato virescente-tomentoso; ely- trorum dimidio antico virescente, brunneo-punctato, humeris et quarta parte basali laterum deflexorum, postice macula nigra ob- soleta definita, brunneis immaculatis, macula rotundata nigra discali ante medium, parte apicali brunnea ad suturam plus minus vire- scente variegata; elytris usque ad medium sparsim punctatis, circa humeros granulatis, pone medium vix punctatis, apice rotundatis inermibus; corpore infra (lateribus pectoris exceptis) pedibusque pube virescente-cinerea indutis; antennis fusco-brunneis articulis 3— 8 apice infuscatis, articulo 3:i0 quam scapo vix duplo lon- giore. &. — Long. corporis 18 mm. Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). 62. Prosopocera Lameeri Duviv. — 1 2. 63. Alphitopola bipunctata THoms, — I Ög. 14 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 273 64. Bangalaia callosa n. sp. — Fig. 6. — Fusca, pube virescente-grisea vestita; capite brunnescente-tomentoso medio tenuiter carinulato, fronte obsolete granulato-punctata; oculis parvis lobis inferioribus subtransversis genis multo brevioribus; antennis corpore parum longioribus, scapo depresso, brevissimo, prothoracem vix attingente cicatrice aperta granulosa, articulo tertio quam scapo vix duplo longiore; prothorace transverso, cylindrico, basi apiceque bisulcato, impun- ctato, utrinque medio inermi, sed antice utrin- que inter sulcum apicalem et subapicalem distincte calloso, vittis duabus dorsalibus latis- simis, antice posticeque conjunctis, castaneis guttisque binis utrinque lateralibus supraposi- tis ornato; scutello griseo-pubescente; elytris brevibus usque ad apicem rude punctatis, apice rotundatis, brunneis, castaneo-tomentosis fasciis Fig. 6. Dangalaia tribus irregularibus transversis (prima basalt callosa AURIV. postice ad suturam prolongata, secunda media macula rotunda brunnea ornata, tertia angusta præapicali) ma- culaque apicali virescente-griseis; abdomine guttis lateralibus brunneis; pedibus brunneis, griseo-pubescentibus, tibiis distincte carinatis; prosterno valde arcuato, mesosterno antice truncato et leviter tuberculato. — Long. corporis 10—14 mm. | Nach zwei Stiicken (SJÖSTEDT). Das letzte Ventralglied des Hinterkörpers hat bei dem einen Stücke an der Spitze eine tiefe Grube, welche mit dicht gestellten Haaren bedeckt ist. 65. Bangalaia sp. Ein einziges, etwas beschädigtes Exemplar einer Art, welche wohl auch wegen der gekielten Schienen zu Dangalara gehört. Die Augen sind jedoch fast so gross wie bei Prosopocera, der Halsschild hat einen kleinen Seitendorn, und der Fortsatz der Mittelbrust hat einen kräftigen Höcker. Die Fühler sind wie bei callosa gebaut. Die Flügeldecken sind auch fast wie bei dieser Art gezeichnet. Die Grösse beträgt ıı mm. 66. Sternotomis Targavei Westw. — Viele Ex. 67. Sternotomis chrysopras VoET. — 2 Yo, 4 28. 68. Sternotomis humeralis FaBr. Entomol. Tidskr., Arg. 24, H. 4 (1903). 15 18 to ~I + ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Diese Art wurde von VALDAU und Knurson auf dem Ka- . N, merunberg gefunden, nicht aber von SJÖSTEDT auf der Ebene angetroffen. 69. Sternotomis bifasciata FaBr. — Häufig. 70, Sternotomis mirabilis Drury. — 1 gg. 71. Geloharpya Murrayi CHEVR. — 1 ® (THEORIN). 72. Freadelphaleremitan Mestw. 100: 73. Chariesthes antennata JORDAN, Mehrere Stücke, welche eine Grösse von 8—14 mm. erreichen. 74. Chariesthes letissima Barres. — 75. Chariesthes bella Datm. — 4 Ex. 76. Chariesthes pulchella Darm. — | 1e De 77. Chariesthes Richteri Que. — NOM 78. Chariesthes tripunctata n. sp. — Fig. 7. — Parva, fere cylindrica, nigro-fusca, antennis, palpis femoribusque brunneis; capite, prothorace, scutello, elytris episternisque meso- et metathoracis dense pallide flavescente-tomen- tosis, capite unicolore, prothorace guttis tribus nigris (una dorsali leviter transversa, singula laterali); elytris vitta laterali ab humeris ad medium vittaque latissima suturali postice ab- breviata glauco-cinereis, apice nigris; sternis abdomineque obscuris glauco-cinereo-tomentosis; processu prosternali arcuato, mesosternali antice oblique truncato; scapo integro. — Long. cor- poris 8 mm. 1 © (SJOSTEDT). In der Zeichnung erinnert diese eigenthüm- Fig. 7. Chariesthes liche Art an Glenea Gahani JORDAN. tripunctata AURIV. 79. Chariesthes multinotata CHEVR. 9: Ex. Chariesthes multinotata ab. bassamensis CHEVR. 3 Ex. 80. Graciella concinna CHEVR. — 8 Ex. 8r. Murosternum Mocquerysi JORDAN. — 1 Ex. 16 AURIVILLIUS : CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 275 82. Murosternum maculatum n. sp. — Fig. 8. — Brun- neum pedibus testaceis, tarsis antennisque fuscis; capite dense flavescente-tomentoso, macula verticis, vitta bre- vissima pone oculos fasciaque transversa arcuata frontali inter lobos superiores oculorum brun- neis; / prothorace dense flavescente-tomentoso vittis quinque brunneis; scutello flavo-tomentoso; elytris brunneis, punctatis, apice conjunctim rotundatis, singulis maculis 7 dense flavo-tomen- tosis ornatis (prima magna triangulari basin et primam quartam partem suturæ occupante; se- cunda subhumerali et laterali magna et punctum brunneum includente; tertia rotundata ad me- dium suturee; quarta extra tertiam prope mar- ginem parva rotundata; quinta laterali irregu- lari; sexta parva suturali; septima subapicali; sternis dense, abdomine tenuiter flavescente-to- mentosis, — Long. corporis ro mm. Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). 83. Tragocephala senatoria CHEVR. — I roe 3 PQ: 84. Tragocephala gorilla THoms. — ea PL: 85. Tragocephala Klugi THoms. — 2 Yo, 1 Q. 86. Tragocephala Castelnaudi THoms. / | \ Fig. 8. Murosternum \ maculatum AURIV. — I of. 87. Tragocephala galathea CHEvrR. ++ WIE. 88. Poemenesperus ligatus JORDAN. — 2 SS, I Q. 39. Poemenesperus niveicollis n. sp. -— Fig. 9. — Ater, fusco-tomentosus, ver- tice, parte superiori temporum, prothorace toto, striga abbreviata humerali vittaque obli- e qua angulata pone medium elytrorum a mar- Fig. 9. Poemenesperus . d 2 did t bt li t ets gine ad apicem ducta, sternis (medio excepto niveicollis AURIV. Hi P à ICH P ? vitta angusta laterali abdominis, femoribus posticis extus basique articulorum 4:i, 5:1 et 8:1 antennarum albo- 17 276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. tomentosis; elytris punctatis, apicem versus angustatis, apice rotun- datis; processu mesosternali tuberculo valido conico armato, — Long. corporis It mm. Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). Von allen übrigen Arten durch den ganz weissen Halsschild leicht zu unterscheiden. 90. Nyctopais tripuncta Jorpan. Nov. Zool. 10 p. 170 (1893). — I ©. 91. Armatosterna spinifera JORDAN. — 2 OO’. Die Zeichnung ist ohne Zweifel etwas veränderlich; der dunkle, dreieckige Fleck an der Wurzel der Flügeldecken ist bei den mir vorliegenden Stücken nur durch eine gebogene dunkel- braune Linie, welche von dem Schildchen ausgeht und am Rande endet, vertreten. Diese Linie ist sogar bei dem einen Stücke undeutlich. 92. Proctocera senegalensis THoms. — 1 ©, 2 99. 93. Moecha molator Fasr. — I Q. 94. Moecha hecate CHEVR. — I 9. 95. Moecha adusta Har. — 1 9. 96. Eurysops esau CHEVR. — I ©. 97. Phrynetoides regius AURIV. — 1 d. 98. Phryneta nigropilosa Auriv. — 1 &, 3 22. 09. Phrynetacocca (Curve = ro), ane: 100. Phryneta hecphora THoms. — 1 Qo’, 2 QQ. 101. Phrynetopsis fortificata WHITE. — 1 œ, 2 QQ. 102. Inesida leprosa Fasr. — I ©, 3 98. 103. Homelix cribratipennis THOMS. — I ©. 104. Macrochia texata CHEVR. — 1 Ög. Nach der Beschreibung scheint /2gata Murr. mit dieser Art identisch zu sein. 105. Tragon signaticornis CHEVR. (= migrofascrata Kozge = fallax Lam). — 2 oo? 2 Ich benutze diese Gelegenheit eine neue Syzomelix-Art zu beschreiben: Synhomelix Dannfelti n. sp. — Capite, prothorace, scutello, sternis pedi- busque dense griseo-pubescentibus, vertice et pronoto fusco-marmoratis; elytris dense ochraceo-tomentosis ima basi humerisque cinerascentibus, ad humeros rude punctato-rugosis, pratera usque ad apicem leviter punctatis, apice trun- catis, angulo suturali dentato; abdomine brunnescente-cinereo-tomentoso, ad 18 AURTYILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 214 106. Pachystola mamillata Darm. — 2 oo’, 3 QP. 107. Acridoschema convexa JoRD. — 3 fs, 2 29. 108. Frea maculicornis THoms. — 1 2. — (THEORIN). 109. Frea malachitica Jorp. — 4 oo’, 2 29. 110. Frea leucostictica WHITE. — 4 fs, 2 29. 111, Eumimetes attenuatus Jorp. — 5 cd, 2 29. 112. Eumimetes aureocinctus. n. sp. — Brevis, nigro- fuscus, infra cinerascente-pubescens; capite et prothorace tenuiter fulvo-tomentosis, fronte et disco pronoti sparsim punctatis; pro- thorace utrinque pone medium tuberculo minutissimo armato; scutello brevissimo, latissime truncato; elytris usque ad apicem rude punctatis, aureo-fulvo tomentosis; plaga magna utrinque rotundata humerali et parte tertia apicali fuscis, hac griseo-ma- culata; lateribus meso- et metasterni dense fulvo-tomentosis. 2. — Long. corporis 11 mm. Ein Ex. (SJÖSTEDT). Diese Art ist mit £. Haroldi Quep. sehr nahe verwandt und hauptsächlich nur durch den etwas kürzeren Halsschild und die Zeichnung der Flügeldecken verschieden. Die goldene, etwas seidenschimmernde Pubescenz der Flügeldecken bildet einen sehr breiten Gürtel, welcher sich an der Naht bis zur Wurzel erstreckt. Die Gattung Zumimetes schliesst sich meiner Ansicht nach der Gattung Grathoenia äusserst nahe an und hat sogar an der Spitze des vierten Fühlergliedes und an den folgenden Gliedern seichte Gruben oder Furchen. 113. Eumimetes(?) fasciculosus n. sp. — Fig. 10. — Flavescente-brunneus, griseo-pubescens capite, prothorace, apice tibiarum tarsisque fuscis; fronte et vertice punctatis, lobis inferio- rıbus oculorum subquadratis quam genis duplo brevioribus; an- tennis corpore parum longioribus, scapo brevi subovato, articulo 3:0 longo scapo fere duplo longiore, 4:0 arcuato quam 3:0 bre- viore, 5—11 subæqualibus, 3—ıo apice fuscis, basi griseis; pro- thorace subcylindrico, apicem versus paullulum angustato, supra latera segmentorum I—4 fusco-marmorato; antennis fuscis, articulis 1—3 basi- qui articuli 4:1 infra cinereis, articulis 5—11 nigricantibus; processu proster- nali arcuato inermi, mesosternali antice truncato tuberculo valido obtuso armato, 2. — Long. corporis 28 mm. Congogebiet. — DANNFELT. — Museum Holmi«. 19 278 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1003. bicalloso et utrinque pone medium dente minuto armato, undique profunde nigro-punctato; scutello fulvescente, apice obtuse rotun- dato; elytris basi latis, humeris rectis, apicem versus sat fortiter angustatis, apice rotundato- truncatis, undique irregulariter subplagiatim profunde punctatis, pallide brunneis, ad hu- meros infuscatis, ad basin vittis 7 abbreviatis fulvis ornatis (una suturali, tribus utrinque), prima utrinque ceteris paullo longiore, postice calloso-elevata et fasciculo brevi atro in- structa, fascia transversa obliqua media albido-tomentosa, pone medium fasciculo parvo atro; corpore infra unicolore, vix punctato; processu prosternali antice verti- cali, postice fortiter arcuato, mesosternali late truncato. — Long. corporis 12 mm. Fig. 10. Zumimetes a Kamerunberg. — VALDAU und Knurson. NET En Ne Durch die an der Wurzel gekielten und mit vier kleinen’ Haarpinseln gezierten Flügeldecken, sowie durch den schmäleren, mehr cylindrischen Halsschild weicht diese Art von den übrigen ab und ist vielleicht als 'Typus einer neuen Gattung zu betrachten. 114. Pterotragus lugens CHEVR. — Zahlreiche Exemplare. 115. Theticus caudatus n. -sp. — Fig. 11. — Elongatus, parallelus, fuscus, gri- seo-tomentosus; capite punctato inter antennas late et profunde excavato, vertice lineis dua- bus brevibus fuscis; prothorace subquadrato, subcylindrico, basin versus paullulum angus- tato, supra convexo et obsolete tricarinato, undique dense punctato, griseo-tomentoso, lateribus infra ad coxas nigris; scutello apice late rotundato: elytris elongatis omnino pa... pe ; Fig. 11. ZAelicus cau- rallelis, prope apicem subito arcuatim angu- datus AURIV. statis, apice duplo angustioribus, profunde et oblique emarginatis angulo externo longo dentato, prope basin callo parvo apice nigro-setoso instructis et pone medium macula 20 AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 279 irregulari albida, suturam haud attingente, sed extus ad margi- nem et deinde usque ad apicem continuata nec non macula com- muni albida in declivitate sita ornatis, lineis aliquot discalibus pone maculam apiceque toto nigro-fuscis; sternis punctatis. —- Long. corporis 14 mm. Ein Exemplar (Sjösrenr). 116. Sthenias Mioni Gurr. (= verficalis CHEVR, = Chalarus leucaspis FAuR.). — 1 Q. 117. Lagrida rufa JORD. — 1 ©. Jorpans Beschreibung und Figur passen völlig auf das mir vorliegende Stück mit der einzigen Ausnahme, dass die Grund- farbe schwarz und nicht röthlich ist; nur der Hinterkörper hat einen schwachen röthlichen Schiller. Das typische Stück JORDANS ist wahrscheinlich nicht völlig ausgefärbt gewesen. 118. Apomecyna parumpunctata CHEVR. — I ©. 119. Hippopsicon luteolum QUED. — 1 ©. 120. Anauxesida lineata JORD. — 1 go’, I LL. 121. Psapharochrus gorillus THOMS. — 1 ©. 122. Liopus africanus Jorp. — 1 9. 123. Acanthocinus ædilis L. — 1 ©. Diese Art ist ohne Zweifel aus Europa nach Kamerun ein- geschleppt worden. 124. Glenea fasciata Fasr. (= calabarica THOMS.). — “a, do, 2 ea 125. Glenea adelpha THoms. — Viele Ex. 126. Glenea gabonica THous. — 6 Yo, I 8. 127. Glenea quinquelineata CHEVR. — 2 do, 2 99. 128. Glenea balteata Krut. — 2 So, 1 8. 129. Glenea vigintiduomaculata THoms. — 20,4%. 130. Glenea atra JORD, — 2 do, 2 98. 131. Glenea proxima Lam. — 1 ©, 3 98. 132. Glenea Buqueti THoms. — 1 Q. 133. Glenea mephisto THoms. var. — 2 SS, 4, PC. Alle diese Stücke weichen von der typischen Form aus Gabun dadurch ab, dass der äussere Längsstreif der Flügeldecken viel länger ist und bis zum letzten Viertel reicht und dadurch, dass der Fleek in der Nähe der Mitte der Naht fehlt oder sehr klein ist. Ich schlage für diese Varietät den Namen /oxgevettata vor. 21 280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 134. Glenea Sjéstedti n. sp. — Fig. 12. — Nigra, hu- meris et epipleuris elytrorum brunneis; abdomine, pedibus medio- que meso- et metasterni testaceis, dense flavo- tomentosis; capite macula parva frontali, linea obliqua pone oculos vittaque verticis nigris: prothorace vittis 4 nigris (duabus dorsalibus approximatis, singula utrinque); scutello toto flavo-tomentoso; elytris supra vitta lata ab hu- meris oblique versus suturam ducta et pone medium signatura litteram C simulante nigris, nudis, rude punctatis ornatis; pedibus medioque sternorum et abdominis subnudis, tenuiter griseo- pubescentibus. — Long. corporis 11,5 mm. Ein Weibchen (SJÖSTEDT). Fig. 12. Glenea 35. Glenea insignis n. sp. — Elon- Sjöstedi AURIV. gata, nigra femoribus summo apice excepto testaceo-rufis, supra atro-, infra cinerascente- pubescens, lateribus metasterni et segmenti 4:1 abdominis albo- tomentosis, tertia parte basali (humeris exceptis) fasciaque trans- versa præapicali elytrorum coeruleo-glauco-pubescentibus; capite magno, lato, prothorace latiore, sparsim punctato, lateribus frontis maculaque genali obsolete glauco-pubescentibus; prothorace basin versus nonnihil angustato, latitudine apicali haud longiore, antice convexo, atro-sericeo-tomentoso, macula minuta mediana basali lateribusque utrinque supra coxas glaucis; scutello apice obtuse rotundato atro; elytris valde elongatis, usque ad apicem rude punctatis, humeris acute prominentibus, apicem versus sensim angustatis, apice oblique emarginatis et bispinosis, spina externa longiore; tarsis supra glaucescente-albidis; antennis nigris, arti- culis 1—3 basique articuli 4:i glauco-pubescentibus, — Long. corporis 17,5 mm. Guinea (Kamerun?). — Ein Weibchen. Diese sehr ausgezeichnete Art weicht sowohl durch die Farbe und die Zeichnung wie auch durch die Körperform von allen anderen mir bekannten G/enea-Arten bedeutend ab. 136. Glenea vittata Jorp. — 1 ©. Diese interessante Art ist einer Vxpserha sehr ähnlich und wurde auch von JORDAN als eine solche beschrieben; da aber 22 + AURIVILLIUS! CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 281 die Klauen ganz einfach sind, und die Hinterschenkel die Mitte des letzten Ventralgliedes erreichen, passt vz¢fafa trotz dem Ha- bitus und den oben gekielten Flügeldecken viel besser in der Gattung Glenea. 137. Nupserha occipitalis CHEvr. (? = dzdentata FABR.). — 1 , 1 €. 138. Nupserha sp. — 2 So. Ist der vorhergehenden Art sehr ähnlich und weicht von ihr nur durch die getheilten Augen, die schwarze Hinterbrust und den schwarzen Hinterkörper ab. 139. Nupserha bidentata Darm. — 1 æ. Das vorliegende Stiick weicht vom Typus durch zwei schwarze Punkte auf der Scheibe des Halsschildes ab. 140. Nupserha deusta Darm. (= Zineigera CHEVR.)*. RE, Ce 141. Synnupserha Homeyeri Har. — 1 Q. Kamerunberg. — VaALDAU und KNUTSON. 142. Synnupserha frontalis Jorp. — 1 1. Kamerunberg. — VALDAU und KNUTSON. 143. Synnupserha n. sp. — I Qo. Das einzige Stück ist zu schlecht erhalten um beschrieben werden zu können. 144. Synnupserha gracilis n. sp. — Angusta, sublinea- ris, nigra; capite, prothorace elytrisque testaceis; capite aureo- sericeo, genis albido-sericeis, ore vittisque binis utrinque pone oculos nigris; antennarum articulis 4—6 basi pallidis; prothorace aureo-sericeo, subcylindrico vittis 4 nigris, duabus dorsalibus postice convergentibus angustis, singula utrinque lata; scutello nigro; elytris vitta tenui suturali a basi ad medium ducta fusca ornatis, dense irregulariter punctatis, apice rotundatis et ad carinæ externe apicem mucronatis. —- Long. corporis 9,5 mm. 3 Ich liefere hier die Beschreibung einer neuen Art. Nupserha tri- punctata n. sp. — Pallide ferruginea, antennis totis (basi articuli 5:i obsolete pallida), vitta laterali et maculis tribus dorsalibus medianis longitudinaliter positis prothoracis, scutello, summo apice elytrorum, sternis (medio excepto), abdomine, tibiis, tarsis, femoribus posticis totis, anterioribusque supra nigris; oculis profunde emarginatis. — Long. corporis 10 mm. Congogebiet. — Ein g. 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. Ein Männchen (SJÖSTEDT). 145. Nitocris frontalis JORDAN. — 2 99. 146. Nitocris Lucasi THoms. — 1 ©. 147. Nitocris Pascoei THoms. — 1 ©, 5 99. 148. Nitocris suturalis JORD. — 1 ©. 149. Nitocris modesta (FABR?) OLiv.; KoLBE. — I ©. 150. Obereopsis obscuritarsis CHEvr. — Viele Ex. Da ©. obscuritarsis CHEVR, der Typus von Odereopszs, mit Paroberea fuscipes KOLBE ohne Zweifel congenerisch ist, muss Paroberea (1893) mit Obereopsis (1855) zusammenfallen. 151. Obereopsis linearis n. sp. — Angusta, linearis, nigra, pube cinereo-sericea vestita, femoribus testaceis, elytris brunneo-fuscis, antennarum articulis 8, 9 et basi articuli ro: albis; capite lato, punctato, oculis magnis, genis brevissimis; pro- thorace omnino cylindrico, latitudine multo longiore, punctato, supra æquali, linea tenui media elevata; elytris omnino lineari- bus, profunde seriato-punctatis, apice levibus, oblique truncatis et brevissime bidendatis: femoribus posticis medium segmenti 3:1 abdominis attingentibus. -— Long. corporis 1o—r1 mm. Zwei Männchen (SJÖSTEDT). 152. Ecphora testator FABR. — 1 ©. <<. ENTOMOLOGISKA FORENINGENS SAMMANTRADE A GRAND RESTAURANT NATIONAL DEN 25 APRIL 1903. Emedan ordföranden prof. AURIVILLIUS anmält sig förhindrad att vid detta sammanträde närvara, hade prof. S. LAMPA utsetts att for dagen fungera i hans ställe. Prof. LAMPA meddelade, att börja med, att Föreningens ledamot apote- karen E. KÄLLSTRÖM sedan sista sammankomsten aflidit, och att styrelsen sedan dess i Föreningen invalt ingeniören L. NOBEL. Kongl. Maj:t hade äfven för det innevarande äret i nader beviljat För- eningen ett anslag af 1,000 kronor säsom bidrag för utgifvandet at »Uppsat- ser i praktisk entomologi». Pa förslag af styrelsen utsågs studeranden i klassen 7: 1 af Norrköpings hégre allmänna läroverk IVAR LAGERBERG till erhällande af ärets — nu för första gängen ur CLAES GRILLS stipendiefond utgäende — vandringsstipen- dium, utgörande 60 kronor. Han hade uppgifvit sig ärna idka entomologiska studier i trakten af Torneträsk. Stipendiesökandenas antal utgjorde sju. Ordföranden för dagen meddelade därefter den för entomologien inom värt land glädjande underrättelsen, att i slutet af jan. 1902 bildats en syd- svensk förening: »Entomologiska sällskapet i Lund», hvars ordförande var docenten S. BENGTSSON. Föredraget för aftonen hölls af fil. kand. A. ROMAN och handlade om »parasitismen hos steklarne». Härom anfördes, i sammandrag nämndt, ungefär följande: Parasitismen är hos steklarne särdeles utbredd. Det dr ej blott de egent- liga s. k, parasitsteklarne som snylta hos andra insekter, utan äfven arter af de flesta andra grupper inom steklarnes ordhing. Für alla gäller dock, att det ej är de fullbildade djuren som parasitera, utan endast larverna. Äfven värdarne utgöras i regeln af de ofullgängna stadierna (agg, larver och pup por), högst sällan af insekter som genomgatt hela sin metamorfos. En grupp (Aculeata) parasitera i regel pa steklar, tillhörande samma grupp som de själfva, så t. ex. getingbin (Vomada) pa jordbin (Axdrena), under det att de egentliga parasitsteklarna till virdar hafva insekter af snart sagdt hvilken annan afdelning som helst, I allmänhet räder en utpräglad speciali- sering, sa att vissa parasiter hålla till hos vissa bestämda värdar. Men samma art af parasitsteklar kan ock lägga ägg i larver af till storleken mycket olika I 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 903. insekter, hvarvid det ofta inträffar, att parasitens individer sasom fullbildade blifva vidt skilda med hänsyn till storlek och äfven i andra afseenden. Man har i sädana fall ofta oriktigt beskrifvit parasiterna säsom skilda arter. Egendomligt är, hurusom parasitsteklar med mycket långa äggläggnings- ror (t. ex. släktet A%Ayssa) kunna leta sig till, hvar de larver finnas, t. ex. djupt inuti ved, pa hvilka äggen läggas genom det inborrade röret. Enligt föredraganden torde de härvid »lukta sig fram». De parasiterande larverna lefva än utanpä, än — och detta vanligast — inuti värdinsekterna. Det förra brukar vara fallet pa värdlarver, som lefva innestängda, t. ex. i gallbildningar. Parasiterna bita ej, utan »suga ut» vär- darna, hvilka senare dock ofta lefva, tills de hinna förpuppa sig. Vissa (vanligen stora) parasitsteklar lägga blott ett, andra en mängd ägg i hvarje värddjur. Detta star säsom regel i visst förhällande till parasi- tens och värdens relativa storlek. Äfven i andra insekters ägg (t. ex. af tallspinnarfjäriln) eller puppor lägga parasitsteklarna sina ägg. Vissa af dem äro parasiter af andra, ja, t, o. m. af tredje ordningen. Manga af vara värsta skadeinsekter äro utsatta för en stor mängd parasitsteklar; så hafva t. ex. omkring 15 befunnits lägga sina ägg i nunnans puppor, och den skadliga tallstekeln angripes åtminstone af 36 andra steklar, dels i första, dels i andra hand. Till belysande af sitt föredrag visade kand. ROMAN många mera bety- delsefulla parasitsteklar och deras värddjur. I sammanhang med föredraget yttrade sig byråchefen MEVES, doc. GRÖNBERG och kapten KULLBERG, den förste framhållande, hurusom parasit- steklarna blott syntes hafva spelat en jämförelsevis underordnad roll vid nunne- härjningarna inom vårt land. Docenten GRÖNBERG omnämnde, att enligt hans observationer flertalet af de i nunnepupporna lefvande steklarna utkläcktes, efter öfvervintring, på våren. Vid slutet af sammanträdet lämnade undertecknad ett meddelande om massförekomst af mygglarver långt ute från land i Östersjön». Själfva lar- verna hade visserligen ej iakttagits, men att sådana hade förekommit, kunde man oförtydbart sluta sig till genom den oerhörda mängd puppskal, som flöt uppe vid ytan senaste sommaren i andra veckan af augusti. Efter all sanno- likhet tillhörde dessa puppskal en CAironomus-art. De träffades på vidt skilda platser såsom mellan Skåne och Bornholm, mellan Öland och Gotland och framför allt öfver Östersjöns största djup, den t. o. m. öfver 400 m. djupa hålan utanför Landsort. Sannolikt spela Chironomus-larverna likaväl i Öster- sjön som i insjöarna en viktig roll såsom fiskföda. Vattnets salthalt nere vid botten, på eller i hvilken dessa larver lefva, kunde ej gärna vara till stort hinder i Östersjön, då Chironomus-larver förut på några ställen vid Danmarks och Nordamerikas kuster träffats tillsammans med echinodermer och andra utpräglade saltvattensdjur. Filip Trybom. 285 BEITRAGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA VON KAMERUN. Contribution a la connaissance de la faune entomologique du Cameroun. No 22. EYCIDES RECUELLIS AU CAMEROUN: PAR’ LE PROF. YNGVE SJOSTEDT DETERMINES PAR y. BOURGEOIS. 1. Lycus (Acantholycus) elegans MURRAY et var. a Bourc. Nombreux ex. æ et 9. 2. Lycus (Acantholycus) latissimus L. var. praemorsus Darm. Nombreux ex. of et ©. — var. harpago T. THoMs. 2 ©, 5 Q. Lycus (Acantholycus) apicahs T. THoms, 4 ©, 5 Q. Lycus (in sp.) semzamplexus Murray. 2 ©, 2 8. Lycus (in sp.) foliaceus DALM. 2 ©. Lycus (in sp.) zmmersus MURRAY. I ©. 8. Lycus (in sp.) Syöstedti sp. nov. — of. Obcordatus, subplanatus, nitidiusculus, brevissime pubescens, ochraceus, tho- racis disco longitudinaliter elytrisque dimidio posteriore nigris, nigredine elytrorum antice communiter profunde emarginata; capite nitidiusculo, nigro, rostro subcylindrico, medio paullulum coarctato, palpis antennisque nigris, his articulo 3:0 tribus sequentibus simul sumptis equal; prothorace longitudine bast Jere æquali, apicem versus angustato, antice subrotundato-lobato, postice recte truntato, lateribus late reflexo-marginatis, sat dense ruguloso-punctatis, disco medio leviter canaliculato, antice cart- I nm BB W 286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. nulato, angulis anticis rotundatis, posticis subacutis, vix pro- ductis : scutello elongato-quadrato, pone medium longitudinaliter impresso, nigro; elytris bast prothoracis latitudine, dein sat abrupte rotundatim dilatatis, postice conjunctim rotundatis, late- raliter reflexo-marginatis, 4-costatis, costa tertia humiliore, an- tice abbreviata, quarta ad humeros valde cristato-inflata, crista elevata, rotundata, postice introrsum curvala, mutica; corpore subtus nitidiore, fusco-nigro, metasterno medio abdomineque ad latera rufescentibus, segmentis &-conspicurs, penultimo postice medio triangulariter inciso, ultimo angustato, forcipe acuminato, apice simplici. Long. 15 mill.; lat. hum. 31/2 mill; lat. elytr. maxim. 9 mill. — 9. Hlucusque invisa. Cameroun, un ex. J. Cette espèce est voisine de mon L. prodigiosus (Ann. Soc. ent. Fr., 1902, p. 660). Elle en diffère surtout par la dilatation humérale en forme de lamelle à contour arrondi; ne présentant aucune trace de prolongement spiniforme, En outre, le prothorax est attenué en avant au lieu d’étre subcarré, le 3:e article des antennes est un peu moins long, les élytres sont conjointement arrondis à l'extrémité et n’ont pas de tache scutellaire. Je me fais un plaisir de la dédier à M. le Professeur YNGVE SJOSTEDT, qui l’a découverte. 9. Lycus (Lopholycus) Staudingert Bourc. 2 ©. ro. Lycus (Haplolycus) sinuatus Daum. Nombreux ex. oy et ©. | 11. Lycus (Haplolycus) Dalmani Bourc. 2 Q. 12. Lycus (Haplolycus) fastiditus Bours. 1 9. 13. Cladophorus calidus Har. 1 Q. 14. Cladophorus sulcicollis T. THoms. 1 Q. 15. Cautires latithorax BOURG. 1 ©, 1 9. 16. Cautires dichrocerus BOURG. 2 Q. 17. Cautires unicolor BOURG. 2 . 18. Cautires inflatellus Bourc. 1 ©, r 9. — Ces deux ex. ne different du type que par les élytres subparalléles, à peine dilatés postérieurement et par la tête et le premier article des antennes rembrunis. Les bords lateraux du prothorax sont aussi un peu sinues dans leur milieu, tandis qu’ils sont droits dans mes exemplaires typiques; mais cette conformation, essentiellement 2 BOURGEOIS. LYCIDES DU CAMEROUN. 287 variable d'un individu à l’autre, n'a aucune valeur spécifique chez les Lycides. 19. Nylobanus semiflabellatus T. THoms., var. xanthaspis BOURG. 5 9. 20. Stadenus antennalis BOURG., 1 ex. 9. La collection, qui contient 108 ex., appartient au Musée d'Histoire Naturelle de Stockholm. NAGRA FOR VAR FAUNA NYA COLEOPTERA AF ERIC MJÖBERG. Stenus formicetorum MaNNH. ı ex. funnet på Öland vid Vipetorp juli 1902. Scaphisoma subalpinum ReitTeR. 1 ex. anträffadt på träd- svamp vid Nockeby (Sthlm) 26 juli 1903. | Cryptophagus subfumatus KRAATZ. Sthlm (Skanstull; Ent. Math) ex slag ‘Ja 1903. Anchicera clavigera GANGLB. 2 ex. funna pa Öland vid Kalla under pa stranden uppkastad tang °/7 1902. Förekommer ytterst sparsamt i mellersta Europa och lär en gäng ha anträffats i Finland. Trichoceble fulvohirta Brisour. 1 @ ex. anträffadt vid Halltorp pa Öland, inkrupet under löst sittande ekbark !°/s 1902. 288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. NOTIS. - Af den sällsynta //aliplus striatus WEHNCKE infangade un- dertecknad 2 ex. på Öland vid Halltorp sommaren 1902. Den anträffades 1 sma vattensamlingar i närheten af sjön. Enligt SEIDLITZ' Fauna Baltica är denna art förut anträffad i Sverige. Ett svenskt ex., inskickadt till d:r SeipLitz som 7. apıcalıs THoms. lär nämligen ha varit förstnämnda art. Da ingen be- stämd fyndort för densamma uti värt land finnes antecknad, har jag ansett lämpligt meddela fyndet. Äfven en annan i hög grad sällsynt skalbagge anträffades af undertecknad i våras (?/s) under en sten vid stranden af Ärsta- viken. Det var den vackra Demetrias imperialis GERM. Arten i fräga uppgifves af GYLLENHAL säsom anträffad vid Sthlm af SCHÖNHERR. Emellertid har den sedan ej återfunnits. Det nu gjorda fyndet gifver i viss man stöd at GYLLENHALS uppgift. Blott ett enda ex. anträffades. Eric Mjöberg. Hos Entomologiska Féreningen i Stockholm finnas till salu: Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, årg. 1—ro, (1880—1889) FE RE RE RS RES Ee ey Ear ne Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- gifna af Ent. Föreningen Siockhöhn, Med föl- jande färglagda taflor: Arg. I. Hvetemyggan, 2. Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- lar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver Entom. Anstalten, 9. Nunnan, ro. Löfskogsnunnan, ı1. Hvitax- o. rt 2 era 13. Tall- peepinuarerr Rem US EIN Te LAMPA, Sven, Förteckning öfver Skandipaviens och finlands Macr Ole PLA ORION PERTE en ~———, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla , Löfskogsnunnan (Ocnerza Dispar Lin.). Med EC TEE N een GRILL,- CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok -.-.- =, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. Två delar, häftad ... För ledamöter af Entomologiska Föreningen ... Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda till etikettering, eller interfolierade, 1,20 kr.dyrare. Meves, J., Tallspinnaren -(Zasiocampa pint L.). En botande. fara för: vara: skogar: eat, =E: ng Reuter, ©. M., Finlands och den Skandinaviska halfons Hemiptera Heteroptera, 1.....-.--------- Svensk Insektfauna: 2. Ratvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS 3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af YNGVE = SIOBTED TO cocks ash A EC 13. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar. Acu- leata. 1. Bin, Apide af CHR. AURIVILLIUS Kr. an den. ‘moderna praktiskt entoniclogiska "litteraturen ‚om det a PR (Te etranychus telarius). Adress, : Riksinuseum, Stockh olm. x AUTRE ATOM AN TN rh eet ON ioe } PEN ul Kin en ARE TE En Aie Kr NET “ant REN a MAY 1961, ‘ies | ur Pin, { 2 AL ea rt,