tt blelsi ake Sör "tt öiftelle 2lerglalen fler å'alerklen +” + på + p (i slaselal4a [ICKE LILI SG LICSKaEg ALI LL s 4 [ FLIT A frOr9-6v ie SURA arg 30 a reva ve (0 lirare Hette 4 searesevyt 4, rese Eyre nstöne HJO stan 28 vig:9 te 0: rBTe fP0rE $:3 LI LSLAG BETA BORA 2å BG c AR > .-. . + SYATSSTECE OLA JAG ARS j 4s å 4-6 I inge ena ÅS Peleler : SSE sögs rgineg 18-943 ot6 ocg Or vigd nerver Sön + så LÄN Sa 0 LJUSA LE SLA 3 SANS (IE vÅ (LIC ee . EE FLORENS ET ; [SCYLSE SKILT LR TR AL DE BA KE TN SEEN BED BAG JRR bed ; 7 Sof LRG-JE RE SE RE $'3 LIKSE JETS RR värn fit ARN -. i . r . LJ [3 s . , enig iig Å é [ $3r rata Tear fia HR å re I föer LILJA JA STIG JA Je IG é i NANA + FDR SR BR TA $ LONA OR SE JA Li DESE JUSE 3 : Elba BALJA SLA JM JR 3) Hest 2 tetere a RASET gäst FA ELIS ös HJ + 4 "90:$ Då beten SR Yr” ena , ert bt SNR Ale LJ NE LEE Jå MRI IAN fIRST SK ILER SA j . + 4 vest til2tertd:a set rys 2" 18 r å les ang 252500 ISIN Ne t p 280 beger ATA Tbitlelg et br bärs Plrletg sste LR 3 Je DA DE 1 DK + ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIOQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTIONDE ÅRGÅNGEN 1909 MED 3 TAFLOR 2 UPPSALA 1909 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI A.-B. ol 62096 Re I 90 | & fe DEN | f 3 | - ” K . w ” NY " H ä i j i 4 IF Sd é j > Ar : É p X / NER Å 5 PR 10 Eat Ur a : | | 7 JR SEAN » FASAN FS ANGES NGT Er rR | 4 ” SEKT RESA | ' ni HM ; É R på ' - 4 SEy- > N | d 5 FaR [ACE KAR IVT (es | IRL i ATL cg Ko - Å , ä vv ANN. ped J R / INNEHÅLL. ADLERZ, GOTTFRID, Myrinarachne formuicaria från en ny fyndort. Sid. — —, Nya iakttagelser öfver Ammophila (Miscus) campestris ... ARONZON, ÅA. K. och CEDERQUIST, J.. Revisionsberättelse för 1908 >» ENS TSNE] SER (RANA LENE E TA tU snor oso iosksbeden nos fooreidacsasesocsen » HarJ, BERNHARD, Om de svenska formerna af släktet Zetrix LATR. fa SELL OA) AU AE 0 SE ST me SR » LAMPA, SVEN, Anteckningar rörande verksamheten vid Centralan- staltens för jordbruksförsök entomologiska atdelning 1908 =» — —, Våra allmännaste fröviflar eller s. k. smygar (Bruchus L), ed TAR ee NR ENE "EON ARNE ENAS SR IE FIRA » — —, Om frostfjärilns uppträdande för närvarande -oomoooooomom- > MJÖBERG, ERIC, Svensk insektfauna 8: 1, Neuroptera planipennia » — — Uber eine neue, schwedische Hemerobius-Art (H. suecicus) » — —, Om Pissodes validirostris GYLL., en i Sverige hittills obe- aktad skadeinsekt på tall jämte en öfversikt af öfriga SN odkAnerN a Samnia Släkten ooo isens » nn CA RENTUSE kuber cuties MjÖB. en Fradcer. Dooossosnsssssssn » SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restaurant National den 26 sept. 1908-------------- » — —, Entomologiska Föreningens högtidssammanträde å Grand RöstanrantNatonalk dem T4 dec. 1908 ocom————-s-o--so--=-> » md KRt NNSVCNSka: fOTSKkOINgSKCSÖTK a ooocmeoocosobecbsesboorsscoonioiososnon — —, , Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- KaREENAHonal dentog, febr;, LOOOI ro cscocodoscusd tass oa — —, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- KARE NG tonalkden: 24;:4pril I000É--<-—----ossrspossosrscenssan » mö Net afikanisehe Örtfhoptereh ooo oosmssssocsoossssssesaooooon — —, Den första internationella entomologkongressen i Brässel, TE TO CNG OA SN COSTAS SU TULLGREN, ÅLB. och DaHr, C. G., Försök med karbolineum och andra insektdödande medel = AinORNeHe CAelzfer-Art aus Schweden moomcc ocoooossossso-so » WAHLGREN, EINAR, Svensk insektfauna Diptera: 2. Cyclorapha, FE ARS Re (Er ER ar OO ALE EL » mn Zunäenntoistsehyedischer Dipteren-), som vid kläck- ningen öppnar sig med ett lock. Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 1 (1909). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Öfversikt af grupperna. I. Analfältet, om sådant finnes, ofta långt, alltid längre än bakre Dbasfältet. Endast hos fam. Phoride saknas det; hos dessa saknas skenbart tvärribbor, och längsribborna äro i vingens yttre hälft ogrenade. I tuppen ASchisad. II. Analfält kort, ej längre än bakre basfältet (und. Conopide,). Till denna grupp höra äfven de mycket afvikande lus- flugorna, Pupipara, (t. ex. hästflugan), med läderartad hud, horisontellt, nedtryckt hufvud och skenbart oledad bak- kropp. 2. STUPPENE SCHISOPp Hora. FÖRSTA GRUPPEN. ASC De hithörande familjerna äro till byggnaden ganska olika hvarandra. Hufvudet saknar tydlig bågsöm, ehuru den stundom är antydd, och larvhuden spränges genom utvidgning af an- Silstetsynedrendelk Öfversikt af familjerna, I. Vingar med tydliga tvärribbor. A. 1. bakkantfältet slutet. Mellan 3. och 4. längsribborna - en öfvertalig, oäkta längsribba. 1. Bilomflugor. Sprphidar B. I. bakkantfältet öppet. Den öfvertaliga längsribban saknas. I. Antennborst ryggställdt. 2. Ögonflugor. Pipunculide. . Antennborst spetsställdt. 4. Svampflugot: Platypezide. II. Vingar endast vid basen med en otydlig tvärribba. 3. Puckelflugor. Phoride. [6] WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 27 3 [SE 1. Fam. Blomflugor. Syrphide, Blomflugorna äro i många fall till sitt allmänna utseende rätt olika, de växla från smala, långsträckta former till bredare och kortare, smärre eller större, nästan glatta eller starkt hå- riga, till så väl form som färgteckning stundom i rent förvil- lande grad härmande getingar eller humlor. vNL: hy: NN VI Fig. I. Vinge af Sorphus. hj.r. = hjälpribban. I—VII = första—sjunde längsribborna. or. = oäkta längsribban. (vena spuria). för. = framte. tvarripban: Bra = Pakre, tvärnibban. k.r. = främre kanttvärribban, v.m. = vingmärket. ES = kantfältet. b.f. = främre bakkantfältet. et diskfaltet: f£.b. = främre basfältet. B.b. = bDakre Dbasfältet. a frötfliken. Genom sin ribbförgrening äro de lätt skilda från alla andra familjer. Kroppen saknar vanligen alla slags borst eller gröfre hår, åtminstone å ansiktet och bakkroppen, hvarigenom de ej kunna förväxlas med flertalet egentliga flugor. Ansiktet växlar i gestaltning och är stundom, liksom munkanten, starkt utskjutande. Ögonen äro hos g$ vanl. hopstående eller starkt närmade hvarandra, hos Y tydligt åtskilda. Sugrör måttligt långt, vanl. med breda sugskifvor, oftast föga utstående, stundom 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. doldt. 3. antennleden af växlande utseende; dess ryggborst naket eller hårigt; hos Callicera och Cerioides finnes ändspröt. Bakkropp med 4—7, vanl. 5—6, synliga leder. Vingar i hvila liggande parallella på bakkroppen eller stående halföppna. Flugorna uppehålla sig med förkärlek på blommor och blad af örter och buskar, genom sin storlek och starka färg äro de i ögonen fallande och så allmänna, att de — för att citera SCHINER — »under den varma årstiden ingenstädes saknas, från kloaken till våra alpers högsta toppar»; det se- nare torde beträffande våra fjäll vara för mycket sagdt. Larverna föra växlande lefnadssätt, än lifnära de sig af multnande växtdelar, än äro de rofdjur. Litteratur. A. W. MALM. Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland. — Göteb. Vet. o. Vitt.-samhälles handl. 1863. G. H. VERRALL.. British Flies, Vol. VIIEIEondommoon: Med ledning af detta arbete äro öfversiktstabellerna utarbetade, och samtliga figurer äro hämtade därifrån. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Antenner af medellängd, mer eller mindre lutande. Om de äro långa eller tydligt framåtriktade, äro de åtminstone ej fästa på en starkt framskjutande panna. A. Främre tvärribban innanför midten af diskfältet. 1. Kantfält (mellan I. och 2. längsribborna) öpppet. An- tennborst naket eller otydligt småhårigt (pubescent). 1. Underfam. Syrpluine. a. Ansikte flatt eller insänkt (d.v.s. icke utåthvälfdt eller med midtknöl och sällan /Psz/ota) utskjutande vid öfre munkanten), dess kant, i profil sedd, un- gefär parallell med främre ögonkanten. Ögon och ansikte alltid håriga, det senare svartaktigt eller metalliskt. Mörkfärgade arter utan ljusa tecknin- gar på hufvud eller ryggsköld. g.. Öfre munkanten ej framskjutande. 3 antennleden förlängd, 2 ggr så lång som WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 5 =. hög (fig. 3): Yttre främre hörnet af 1. bak- kantfältet rätvinkligt eller trubbigt. 25 Fipis ella. ++ 2. antennleden ej förlängd. I. bakkantsfältets yttre framhörn spetsvinkligt. i J:s bakre lårring beväpnad (fig. 6) och bakkroppen sammandragen framför par- ningsorganen. 2:s bakkropp tillspetsad och utan ljusa fläckar (fig. 35). - 5. Cnemodon. ++, S:s bakre lårring oväpnad. S2:s bakkropp knappast tillspetsad och vanligen med ljusa fläckar. 8. Kroppsform smärtare. Y2:s panna med pudrade grå sidofläckar. BUNPEIpIed 38. Kropp klumpigare. $Y:s panna utan pudrade grå sidofläckar. 4. Penium. 3. Öfre munkanten framskjutande (fig. 7). OM ESA. . Ansikte med midtknöl eller på annat sätt, icke endast vid öfre munkanten, uthvälfdt eller koniskt. g. Ansikte ej tydligt urholkadt under pannknölen, helt eller delvis gult (fig. 2). EEK gu. PB. Ansikte urholkadt under pannknölen och därpå utbuktadt antingen till en midtknöl eller vid öfre munkanten eller på båda ställena. = Helt mörka arter, blå, bruna eller metallglän- sande, utan ljusa teckningar utom möjl. på 3. antennledens undersida eller benen; bak- kropp dock stundom med genomlysande teck- ningar. + +. Metallglänsande arter med hos Y tvärfårad panna. Ansikte ofta utan midtknöl. Ögon alltid nakna och ej på insidan kantade. 7. Chrysogaster. TT. Brun-, blå- eller svartaktiga men ej metall- glänsande arter med ofta håriga och hos 3 alltid sammanstötande ögon. Ansikte med en tydlig kant längs inre nedre ögon- randen (fig. 9). 8. Chilosia. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. = Arter med ljusa teckningar på hufvud, rygg- sköld, skutell och bakkropp. (Enfärgade honor af Melanostoma eller melanistiska honor af andra släkten äro ej metallglänsande och sakna tvärfåror på pannan och ögonkant på ansiktet.) +. Ansikte med midtknöl och sällan märkbart utskjutande vid öfre munkanten. y. Baklår enkla och ej taggiga nedtill. nn. Bakkropp ej tydligt hopdragen vid basen. []. Ansikte och skutell helt metall- färgade eller svarta. Xx. Vingar kortare än bakkrop- pen, som är försedd med röd- aktiga eller rödgula fläckar. 10. Pyrophena. XX: Vingar ejriuisortaret an Dbak- kroppen, som vanl. är försedd med gula fläckar eller band. O. &:s skenben eller tarser utvidgade. Bakkropp smal, med näst. parallella sidor. OR SEMERENBLRS 09. J:s skenben enkla. Bak- kropp smal eller bred. a. Bakkropp smal med parallela sidor. (Honor sökas under släktet Platychirus.) 11. Melanostoma. As. Bakkropp bred, platt, äggrund. 12... Nanthandrus. DO. Ansikte delvis gulaktigt, ehuru någon gang den gula färgen är dold under mörkpudring, så att noggrann iakttagelse fordras. x. Ögon hos båda könen skilda. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2: I. 7 Antennborst stundom spets- ställdt, vanligen 3-ledadt och förtjockadt. O. 3 antennleden trekantig, framtill med ett öfre hörn, där det tjocka antenn- borsteträm rast (fig., 25): 24. Pelecocera. OO. 3 antennleden mera run- dad; borst ej spetsställdt. 23. Chamesyrphus. Xx. Ögon hos J sammanstötande. Antenner af vanlig beskaf- fenhet. O. Ryggsköld med gula sido- kanter. - Bröstsidor med gula teckningar. A. Breda, platta arter (fig: 22). 20... Nanthogramma. AN Smålaj » längstrackta arter: (Mo-t20) 19. Spherophoria. OO. Ryggsköld ej(eller knappt) med gula = sidokanter. Bröstsidor utan gula teck- ningar. a. Bakkropp med skarpt begränsade gula band eller parvis ställda gula ell. hvitaktiga fläckar, — Panna uppblast (fig. 19). Bakkropp med parvisa vanl. hvita, halfmånformiga fl:r. 17. Lasiophthicus. =. Panna ej uppblåst. Bakkropp vanl. med gula teckningar. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. I. 3.längsribb. starkt böjd matt bak- kantfältet (fig. 18). Bakkropp kantad. 16. Didea. I. 3. längsribban ej eller endast svagt böjd (und. .S. an- nulipes och arcua- £us).- Bakkropp ej kantad. 18. Syrphus. As. Bakkropp anting. utan gula teckningar eller med 2 par smala gra- gula fläckar. — Bakkropp kort. ägg- formig, näst. rund, märkbart bredare än den tvärställda mellankroppen. Be- håring tofvig. 14. Eriozona. =BaNROpPp Ej Kort, vid basen hvitaktig. Mellankropp = ej tvärställd. [8 Vingar med mörkt - band på midten. Ansikte med svart linje. 13. Leucosona. I!. Vingarutan mörkt midtband. An- sikte utan svart linje. 15. Ischyrosyrphus. Av basen. I. Bakkropp tydligt sammandragen vid WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2, I. 9 . Kropp platt med skarpa, gula teckningar (fig. 22). 20. Nanthogramma. IM. Kropp trind utan skarpa teck- ningar. x. Bakkropp blott vid basen hop- dragen ke: 23)5 2T> Doros. xx. Bakkropp utomordentligt lång och smal (fig. 24). 2 Batcka. $$. Baklår förtjockade och på undersidan taggiga (se nedan und.-fam. Milesiine). 36. Myiolepta och 42. Syritta. : Ansikte utan midtknöl och vanl. starkt utskjutande vid öfre munkanten. $. Vingarnas rotflik mycket smal (fig. 26). Bakkropp klubbformig. Baklår förtjoc- kade, undertill taggiga. o. I. bakkantfältets yttre bakre hörn rundadt. 25. Sphegina. VY. I. bakkantfältets yttre bakre hörn rätvinkligt (fig. 26). 26: Neoascia. $8. Vingarnas rotflik af vanl. beskaffenhet. Bakkropp vanl. ej kiubbformig. Å. Öfre munkant starkt utskjutande likt ett tryne (fig. 28). Bakkropp kort, rundad. 20. Rlungia. Öfre munkant ej så starkt utskjutande. [M; Antennborst naket. 27. Brachyopa. [NCD. Antennborst fjädradt. 28. Hammerschmidtia. 2. Kantfält slutet (fig. 30). Antennborst långhårigt (fig.29). — 2. Underfam. Volucelline. 30. Volucella. B. Främre tvärribban utanför eller vid midten af diskfältet, vanl. snedvinkligt ställd mot längsribborna. I. 3. längsribban starkt bakåtsvängd inåt I. bakkant- fältet, hvarigenom detta blir starkt sammandraget vid midten (fig. 31). 3. Underfam. Eristaline. 2 SÅ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. a. Kantfalt slutet (fig: 31). 31: HMEKTSGUlS. bi Kantfaltlöppet: g. Baklår utan något tandliknande utskott vid spetsen. Ögon håriga. 33. Myiatropa. Ogon nakna. + Nästan nakna arter. Baklår ej med en samling taggar nära spetsen. 32. Helophilaus. ++. Starkt hårig art. Baklar med en tät sam- ling taggar på en ansvällning nära spetsen. 34. Zeltterstedtia. pp. Baklår med tydligt tandliknande utskott nära spetsen /Milesine). 35 pedaa. 3. Jängsribban ej starkt krökt; I. framkantfältet ej på midten sammandraget. — 4. Underfam. Mzilesine. a. Antennborst fjädradt. g. Tjockhåriga arter utan gula band på bakkrop- pen. 45. Arctophaila. Pp. Tunnhåriga arter med gula band på bakkroppen. 46. Sericomyza. b. Antennborst naket. "> Arter ullhåriga. +. Baklår utan taggar eller tagglika utskott på undersidan. Bakkropp vanl. äggrund. I. Ansikte starkt nedskjutande nedom ögo- nen, 1 profil kägelformigt (fig. 33). ;: Ögon hos! gratskilda iotora, tjock- håriga arter. 3 Criorrhina. X. Ögon hos J sammanstötande. Mått- ligt håriga arter. 39. Cynorr/ina. Ansikte föga nedskjutande, i profil trub- bigt(frEaSa 38. Pocota. TT. Baklår med taggar undertill. Bakkroppen långsträckt äggrund. 40. Brachypalpus. "F) Arter fint håriga och åtminstone ej humlelika. T- Ryggsköld utan gula teckningar utom på skuldrorna. S. Baklår undertill taggiga eller med tand- e Lf WAHLGREN : »SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. I likt utskott eller utvidgade vid spetsen. Fårring stundom med sporre. . Ansikte mer eller mindre urholkadt under antennerna. Främre kanttvär- ribban af vanlig beskaffenhet. [0]. Baklår med flera likartade taggar. Bakkropp mer eller mindre för- längd (und. A/yzolepta) och nästan naken. X. Ansikte i midten svagt köladt. Baklår starkt förtjockade. ARE SYKAalha. Xx. Ansikte ej köladt. Baklår ej så starkt förtjockade. O. Tvärribban innanför mid- ten af diskfältet. 30. Myiolepta. OO. Tvärribban utanför midten af diskfältet. 41. Xy/lota. ME. Baklår med ett stort tandlikt ut- skott nära spetsen. SEKO Pedia. I. Ansikte ej urholkadt under anten- nerna. Främre kanttvärribban egen- domligt böjd och vanl. med ett kort ribbihang på midten (fig. 37). A3. Eumerus. 88. Baklår ej taggiga eller med blott ett tagglikt borst. Lårring alltid utan sporre. .. Ryggsköld och skutell med starka borst i kanten. 44. Ferdinandea. SmWUtan sadana borst. (0. Baklår förtjockade. 36. Myiolepta. CM. Baklår ej förtjockade. 39. Cynorrlhina. ++ Ryggsköld med mer utbredda gula teck- ningar. ie ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. 3. Bakläår enkla. Analribban af vanlig be. skaffenhet. i 48. LTemnostoma. 88. Baklår med tandlikt utskott nära spetsen. Analribban vid slutet af analfaltet för- längd och utåtsvängd (fig. 38). 47. Spilomyia. II. Antenner förlängda, rätt utstående. A. 3. längsribban af vanl. beskaffenhet. — 5. Underfam. Chrysotoxina. I. Antennborst ryggställdt. a. Främre tvärribban innanför eller vid midten af diskfältet. 3 antennleden vanl. längst. og. Antenner på ett långt, skaftlikt pannutskott (fig. 41). Bakkropp med ett bredt, rödgult band. SOMEESGKuS. p. Panna utan långt antennutskott. Bakkropp med gula band. 49. Chrysotoxum. b. Tvärribban utanför midten af diskfältet. 3 antenn- leden mycket kort. 51. Sphecomyia. 2. Antennborst spetsställdt (fig. 42). SK CaUMCeNra. B. 3. längsribban vinkligt inböjd i 1. bakkantfältet eller där försedd med ett ribbihang (fig. 46). I. Antennborst ryggställdt. — 6. Underfam. Microdontine. 53. Microdon. 2. Antennborst spetsställdt (fig. 45). — 7. Underfam. Cerioidine. 54. Cerioides. 1. Underfam. Syrphine&e. 1. Sikt. Paragus LATR. Små, föga håriga, mörka arter. Hufvud bredare än rygg- skölden. Ögon hos J sammanstötande. Antenner tämligen långa, framåtriktade. 3 antennleden med borst innanför midten, vanligen längre än de båda första lederna tillsammans. Rygg- sköld ungefär fyrkantig, finhårig. Bakkropp ungefär af rygg- sköldens bredd, jämnbred. Flugorna träffas i synnerhet på torra gräsmarker, där de sitta på grässtråna. WAHLGREN 3 SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 13 Larverna sägas lefva af bladlöss, men uppgifvas äfven med förkärlek hålla till vid smärre Halictus-arters bon; de äro till färgen bruna eller mörkt marmorerade. Pupporna äro droppformiga, framtill smala, baktill tjocka. Artöfversikt. I. Skutell åtminstone i spetsen hos Q9 gulhvit. Ansikte hos & helt gult, hos 9 med svart strimma. A. Bakkropp svart med ljusgula eller hvita tvärband. :=$i. P. albifrons. B. Bakkropp till större delen gulröd eller svart med gulröda band eller fläckar. 25 Pi brcolor. II. Skutell enfärgadt svart eller metallglänsande. Ansikte hos båda könen med svart strimma. 3. P. tibialis. I. P. albifrons FALL. Svart. Ryggsköld med två närstående, endast framtill tydliga, ljusa längsstrimmor. Bakkroppens ljusa tvärband, som bestå af lätt affallande hår, i midten afbrutna. Vingar svagt gråaktiga. Längd ung. 6 mm. — Sk.—(åtm.) Uppl. (7,8). På torra fält och ängar, hafsstränder m. m. 2. P. bicolor FABR. (inbegr. punctulatus, ruficauda, teniatus). Svart. Ryggsköld som föreg. Bakkropp mycket växlande till” färgen, från helt gulröd med undantag af I leden (v. festaceus MEIG.) till helt svart med undantag af några röd- aktiga fläckar på 2. och 3. lederna (v. Zacerus LW.). Vingar som föreg. Längd ung. 6 mm. — Sk.—Lappl. — (6—538). 3. P. tibialis FALL. (inbegr. eneus, trianguliferus). Fig. 2. Ryggsköld svart, blå- eller grönsvart. Bakkropp svart, stundom mer eller mindre rödaktig. Längd omkr. 5 mm. — Sk.—Lappl, (68). Allm. på ängar och hafsstränder, i lunder m. m. bialis I. Fig. 2. Hufvud af Paragus ti- 2. Sikt. Pipizella ROND. Små, metallglänsande eller svarta, finhåriga arter. Kropps- form som hos föreg. släkte. Antennborst nära basen af 3 "leden, som är tydligt förlängd utom hos P. Heringi (5), som därför lätt kan förväxlas med en Pipiza. Flugorna uppehålla sig på allehanda blommor. Larverna träffas bland bladlöss. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Artöfversikt. I. Främre kanttvärribban föga svängd, nående 3. längsribban i nästan rät vinkel. A. Bakskenben gulhåriga. Bakkropp ofläckad. T. FESKOTKENS = B. A:s bakskenben svarthåriga. C:s bakkropp med ett par runda, röd- aktiga fläckar på 2. leden. 2. P. flavitarsis. II. Främre kanttvärribban utgående från 4. längsribban i rät vinkel, därefter starkt svängd utåt och nående 3. längsribban i spetsig vinkel. 3. PP; Heringt. 27 I. P. virens FABR. (annulata, campestris, varipes, maculipennis). Fig. 3. Metallglänsande grön. Ben svarta; knän och åtm. mellantarsernas bas gulröda. Vingar brungrå med mörkt ving- Fig. 3. Antenn = märke och ofta med mörk skuggfläck på SpRupesella midten. Längd ung. 6 mm. — Sk.—Häls. o. vyp 1S. FS 3 KIEE Jämtl. (5 —8). Allm. på torra gräs- och örtbackar, ängar o. d. 2. P. flavitarsis MEIG. (inbegr. Ratzeburgi, wvitrea). Rygg- sköld glänsande blåsvart. Bakkropp glänsande svart. Ben svarta; knän och tarsbaser gulröda. Vingar nästan glas- klara; vingmärke gulbrunt. Längd 6,5 mm. — Sk.—0Og. (GVANESANSE h 3. P. Heringi ZETT. (inbegr. leucogona). Fig.4. Svart, något glänsande. Ben svarta; knän och mellantarsens bas gulröda. gJ:s 3 an- z SLÄN, 30 4 i tennled betydligt kortare än 9:s, ung. 1'/2 gång så lång som hög. Vingar brunaktiga med mörkare vingmärke. Längd 6,; mm. Fig. 4. Hufvud af B SE = Bor GON Pipizella Heringi ; 3... Sikt. Pipiza EABR. Täml. små, svarta eller svartbruna, finhåriga arter. Kropps- form ungefär som föreg. Bakkropp dock mera elliptisk och hos 2 stundom tillspetsad. Arterna äro mycket varierande och svåra att skilja, då de åtskiljande kännemärkena äro rätt osäkra. Flugorna uppehålla sig på blad och blommor. Larverna lefva af bladlöss. PE: NN WAHLGREN? SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2) I. 5 Artöfversikt. . Framtarser helt gula. Ryggsköld och bakkropp med helt gul behåring. I. P. lutertarsis. Framtarser åtminstone vid basen och spetsen svartaktiga. Behåring ej helt gul. A. Bakkropp i regel med 4 gulaktiga fläckar. 2. P. quadrimaculata. B. Bakkropp i regel med 2 fläckar eller ett band eller ofläckad. I. Ben tydligt gula vid knän och tarsbaser. 3. P. nociuuca 2. Ben otydligt gula vid knän och tarsbaser. a. Liten art med vanl. tydliga fläckar på bakkroppen. Vingar med obetydlig eller ingen beskuggning. 4. P. notiata. b. Större art. Bakkropp knappast med fläckar. Vingar med mörk beskuggning öfver midten. 5. P. lugubris. « P. luteitarsis ZETT. Glänsande brunsvart. Bakkropp of- tast ofläckad, ej sällan med 2, någon gång med 4 gula fläckar. Lår utom spetsen svarta, skenbenen nedanför midten med en svart ring, som på bakbenen är så bred, att den upptar hela skenbenet utom öfre fjärdedelen och själfva spetsen; ben i öfrigt gula. Vingar vanl. glasklara med gulaktigt vingmärke, stundom beskuggade på midten. Längd 8—9 mm. — Sk.—0Og. (3, 6). P. quadrimaculata PANzZ. (inbegr. maculata, quadriguttata), Blåsvart. Af bakkroppens 4 fläckar kunna stundom det främre, stundom det bakre, någon gång båda paren saknas. Vingar ofta klara, stundom med en brunaktig skuggning. Ben vid knän och tarsbaser samt i skenbenens ändar gula, för öfrigt svarta. 3. antennleden kortare än hos de följande, från hvilka ofläckade ex. äro svåra att skilja. Längd 3,5 —7.5 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7), ej sälls. P. noctiluca L. (inbegr. binotata, carbonaria vax. b, guttata, obsoleta, stigmatica, vana). Något glänsande svart. gS:s ansikte svarthårigt. Bakkropp oftast med ett par gula fläckar (på 2. leden); stundom äro de mycket otydliga eller saknas. Ben svarta utom knän och tarsbaser; 1.—3. fram- tarsleder ibland gulröda. Vingar vanl. med mörk skugg- mospammdtenökansd 6,,—9,; mm, — Sk.—Lappl. (5—38), ej sälls. « P. notata MEIG. (inbegr. kvalipennis). Knappast skild från föregående, som den i allt liknar utom att benen äro svarta 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. med undantag af själfva knäspetsen, som är rödgul. Längd mm. — Sk, Gottlsekappi P. lugubris FABR. (inbegr. geniculata). Mycket lik noctilnca, från hvilken dock J lätt skiljes genom ansiktets hvita be- håring. 8 har i allmänhet ännu mörkare och skarpare be- gränsad skuggfläck på vingarna. Bakkroppen saknar oftast fläckar men kan stundom hafva 1 eller 2 pat oKaängd 6—9 mm. — Sk.—Lappl. (5—938). Ej sällsynt på umbellater. un 4. Sikt. Penium Pau. Släktet skiljer sig från det följande släktet, Cremodon, som det liknar genom antennernas form, J:s uppblåsta panna 4 GS) . (5) ATT 9 Arv 5 o . och Y:s brist på grå hårfläckar på pannans sidor, genom att 3 saknar sporre på bakhöfterna och 9 saknar det tvärgående intrycket midt på pannan. 1. P. carbonarium MEIG. Svart. Ben svarta; knän rödgula, framskenben bruna, tarser mer eller mindre rödgult håriga. Längd 3—5 mm. — Arten upptages här, emedan man an- sett, att ZETTERSTEDTS FPripiza carbonaria, som omfattar Pipiza noctiluca och Cnemodon fulvimanus, äfven skulle omfatta denna art. Detta synes dock otroligt, och arten är sannolikt ej funnen hos oss. a SlktCHemodon Het: Små, mörka arter utan fläckar på bakkroppen, som i allt väsentligt öfverensstämma med /Prprza. Hanarna äro lätta att. skilja från Pipriza-arterna genom de i släktöfversikten gifna kännetecknen. Honorna afvika utom genom sin vanl. (ej alltid tydligt) mera tillspetsade bakkropp genom att sakna grå- pudrade sidofläckar på pannan och genom att 3 antennleden undertill är gulaktig. De olika Cnremodon-arternas honor äro f. n. omöjliga att åtskilja. Larverna (C. vitripennis) lefva af sköldlöss. Artöfversikt (SJ). I. Svängkolfvar svarta. 1. C. morionellus. II. Svängkolfvar gula. ; WAHLGREN i SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 1Iy A. Rvggsköld öfvervägande svarthårig. 2. C. fulvimanus. B. Ryggsköld hvithårig. 3. C. vilripennis. 1. C. morionellus ZETT. Glänsande svart, svarthårig. Anten- ner svarta; 3 leden stundom undertill ljusare. Ben svarta. Vingar gråaktiga. $Y$ af denna såväl som de följande ar- terna har hvithårig ryggsköld, hvit svängkolfknapp och 3. antennleden undertill ljusare. Längd ung. 5 mm. — Ög. 2. C. fulvimanus ZETT. (inbegr. anthracinus, carbonarius var. a, 7uficornis). Som föreg. Vingar något ljusare. — Sk. — Lappl. (6—38). 3. C. viäripennis MEIG. Fig. 5 och 6. Som föreg. — Stockh. Fig. 3. Cnemodon vitlripenms Fig. 6. Bakben af Cnemodon Q först. vilripennis. + 6. Sikt. Psilota MEIG. Täml. liten mörk art lik de föregående. Vingarnas främre kanttvärribba är på midten utböjd i trubbig vinkel. Fig. 7. ICE Natroa FALL. Brunsvart, matt eller svagt glänsande, starkt hårig. Antenner och ben svarta; knän och framskenben vid basen Hest äufed af ljusare, Längd Vf JRNI Og. (7). Psilota anthracina. 7. Slkt. Chrysogaster MEIG. Täml. små, mörka, nästan nakna, metallglänsande arter utan gula teckningar. Hufvud bredare än ryggskölden. An- siktets midtknöl är större, öfre munkanten mindre utskjuten hos J än hos YL. 3. antennleden växlande i längd; antenn- borst nära basen. Ryggsköld aflångt 4:kantig med afrundade Entomol. Tidskr. Årg. 3Ö FR I (1909). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. hörn. Bakkropp kort, oftast äggrund, platt, ofvan i midten oftast matt. Den oäkta längsribban ofta otydlig. Flugorna vistas mnd förkärlek på fuktiga ängar och sitta på ranun- culacéer, umbellater o. a. Larven af Ch. nobilis är funnen bland' våta blad vid kanten af en vattensamling och liknar en Eristalis-larv. Artöfversikt. I. Bakkropp helt glänsande. gJ&:s ögon bredt åtskilda. — Undersl. Lio- gaster ROND.! A. 3. antennleden helt svart. 1. C. metallina. B. 3. antennleden på undersidan gulröd. 24 .C. sSplendida. II. Bakkropp på midten matt. gJ:s ögon sammanstötande. A. Främre kanttvärribban vinkelrät mot 3. längsribban eller med fram- ändan förskjuten mot vingbasen. 3. antennleden förlängd. — Undersl. Orthoneura Maco. I. Ben delvis gula, åtminstone knäna. a. Ben endast med knäna rödgula. Kanttvärribban starkt inåt- gående. 6. C. erythrogona. b. Ben till större del gula. Kanttvärribban nästan vinkelrät mot 3. längsribban. g. Främre tvärribban ej beskuggad. 3 GC: elegans. 3. Främre tvärribban beskuggad. 4. C.: geniculata. 2. Ben svarta. Kanttvärribban starkt inåtgående. 5. C: Novilts. B. Främre kanttvärribbans främre ände belägen längre ut mot ving- spetsen än dess bakre. 3. antennleden nästan kvadratisk. — Undersl. Clirysogaster MEI1G. 1. Antenner svartas a. Vingar på midten med mörk, fläcklik beskuggning. 9:s rygg- sköld naken, S:s ytterst obetydligt hårig. 8. C. viduata. b. Vingar på midten utan tydlig fläck, på sin höjd obetydligt be- skuggade. Ryggsköld äfven hos Q tydligt, om också fint och kort, hårig. 7. C. Macquarti. 2. Antenner brunröda: eller, åtminstone delvis, gula. a. Vingar vid basen gula. 9. C. chalybeata. b. Vingar helt svartaktiga, 10. C. solstitialis. 1. Ci metallina FABR. (metallica). Starkt metallglänsande blå- grön. Ben svarta eller metallglänsande utan spår till gul- rödt. Vingar nästan glasklara med basen och vingmärket gulbruna. Längd 6 mm. — Sk.—Uppl. (5—538), allm. C. splendida MEIG. (tarsata). Som föreg. Bakkropp vanl. mera kopparglänsande. Atminstone framtarserna något ( 1 Undersläktena betraktas ofta som skilda släkten. [SE NN WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI! 2, I. 19 gulaktiga. Längd.5,; mm. — Sk.—Uppl. (6, 7), sällsyn- tare än föreg. . C. elegans "MEIG. Metallglänsande grön eller blå. Ben svarta; låren metallglänsande, deras spets, inre tredjedelen och vanl. yttersta spetsen af skenbenen samt tarsernas bas gula. Vingar svagt gråaktiga med främre tvärribban svart, ehuru ej beskuggad. Kanttvärribban är hos 92 något mera inåtgående än hos SJ. Längd 5—6 mm. — Sk.—Uppl. . C. genicalata MEIG. Lik föreg. Kanttvärribban äfven hos 2 rätvinklig mot 3.längsribban. Längd 5—6 mm. — Sk. —Lappl. (5—7)- C. nobilis FALL. Svartgrön. Ryggsköld med 2 otydliga, mörka längsband, föga glänsande, groft punkterad. Vingar graaktiga med brunt vingmärke och brunaktig beskuggning på midten. Längd 5,;:—6 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). C- erythrogona MALM. Lik föreg. från hvilken den bl. a. skiljer sig genom finare punktering och mera utdraget an- sikte. Vingarna äro ofläckade med gulgrått vingmärke. Längd 5,,,6 mm. — Göteb., Hall. (6). . C. Macquarti LW. (viduata)j Svartblå, obetydligt glänsande. Antenner och ben svarta. Vingar i synnerhet på midten brunaktiga. Längd 7 mm. — Sk. —Uppl. (5—7), allm. . C. viduata L. (nuda). Tik föreg. Längd 5,,—6,; mm. — Sk.—Boh. (5, 6). . C. chalybeata MEIG. Svartaktig; J:s ryggsköld matt. £Y:s glänsande. 3. antennleden till största delen rödbrun. Ben svarta. Vingar vid basen och vingmärket gulaktiga, stun- dom med obestämd brunaktig beskuggning på midten. Längd 7—7,; mm. — Sk.—Uppl. (6—38). 10. C. solstitialis FALL. Svartaktig; SJ:s ryggsköld matt, £:s föga glänsande. 3. antennleden rödbrun. Ben svarta. Längd 7—7.s mm. — Sk.—Uppl. (5—38); allm. 8. SlIkt. Chilosia MEIG. Täml. små — täml. stora, mörka, mjukhåriga arter. Hårig- heten växlar betydligt i längd, täthet och färg. Hufvud bre- dare än mellankroppen. Ansiktet, hvars utseende framgår af figuren, är genom en för detta släkte mycket egendomlig, 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. tydligt afsatt list skildt från ögonen, oftast är det naket eller endast försedt med ett stundom nästan ulligt puder; hos en orupp finnes dock tydliga hår. 3. antennleden växlar till formen, och dess ryggborst är stundom fint pubescent. Bakkropp vanl. längre än den något hvälfda ryggskölden, aflångt oval eller långsträckt. Vingar som hos Syrphus. Arterna äro svåra att skilja; de nedan nämnda ljusa teckningarna på benen äro ofta föga framträdande åtminstone på torra ex. Flugorna anträffas i närheten af fuktiga ställen och uppehålla sig på bredbladiga växter eller på blommor, i synnerhet ranunkelväxter; äfven Allium ursinum uppgifves vara eftersökt. Larverna Jefva i svampar eller i stammarna af högre växter. Litteratur. TH. BECKER, Revision der Gattung Chilosia Meig. 1 Nova acta d. K. Leop. — Carol. Deutschen Ak. d. Naturforseher, bd LXTI, n:r 3. Halle 1894. Artöfversikt. Flat I. Ögon nakna. A. Ben svarta; på sin höjd knäna ljusare. I. 3. antennleden svart. a. Antennborst kort, tydligt hårigt. 22 GC: Ovemna b. Antennborst ytterst otydligt hårigt. gZ. Ryggsköld mer eller mindre tydligt strimformigt pudrad. Färg gulgrönaktig. 3:06: PEbera, p. Ryggsköld helt opudrad. Färg svartblå. 1: CC. nigripes. 2. 3. antennleden ljust rödgul. Bakkropp med 3 par tydliga fyrkan- tiga, grå fläckar. 4. C. maculata. B. Ben delvis ljusa, åtminstone skenbenen i båda ändar rödgula (hos C. longula stundom mörkt rödgula eller smutsgula). I. Antennborst tydligt finhårigt. a. Ansiktsknöl uppsvälld, utdragen på bredden. Mellersta fram- tarsleder rödgula. g. 3. antennleden rödbrun—brunsvart. Ryggsköld finpunkterad. 5. Ci scutellata. p. 3. antennleden rödgul. Ryggsköld groft punkterad. GK GNSOYOr. b. Ansiktsknöl ej uppsvälld, ej utdragen på bredden. Mellersta framtarsleder mörka. 3. antennleden mörkbrun—svart. 7. C. longula. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2; I. 21 2. Antennborst naket. 3. antennleden rödgul. Frambenens mellersta tarsleder rödgula- 38. C. pagana. II. Ögon håriga. ÅA. Ansikte hårigt. 1. Skutell i kanten med långa svarta borst eller hår. Smärta, svagt håriga arter. a. Ben helt svarta. 4. 3. antennleden med långt, tydligt hårigt borst. Ögonhår korta, blekbruna. Bakkropp mycket kort svart- och hvithårig. Sista ledens bakkanthår tilltryckta. Svängkolfvar gulbruna. Ving- fjäll hvitt. Vingar starkt brunsvarta. 10. C. variabilis. 3. 3. antennleden med kort, naket borst. Ögonhår täml. långa, bruna. Bakkropp med täml. långa, svarta och brungula hår, (4 som äfven på sista leden äro utstående. Svängkolfvar svart- bruna. Vingfjäll brunt. Vingar svagt bruna. 12. C. melanopa. b. Ben delvis ljusa. 11. C. barbata. 2. Skutell utan långa, svarta borst i kanten. a. Vingar på midten brunbandade. Bakkropp trefärgadt (hvitt, svart och gulrödt) hårig. Stor och bred, långhårig art. 9. C. illustra!a. b. Vingar utan brunt band. Bakkropp enfärgadt hårig. Liten, smärt, korthårig art. 13. C. intonsa. B. Ansikte naket. 1. Skutell utan starka, svarta borst i kanten. a. 3. antennleden svartbrun—svart. g. Ögonhår bruna—svartbruna. Tarser helt svartbruna. 3. an- tennleden oval. Ryggsköld långt gulgrått hårig, utan svarta hår. Skenben rödgula med smala, bruna band. 15. C. grossa. Ögonhår grå. Mellantarsernas meliersta leder rödaktiga. 3. antennleden ej längre än hög. Ryggsköld ej så långt gulgrått TO hårig, med inblandade svarta hår. Skenben med breda, svart- bruna band. 14. C. alpina. b. 3. antennleden rödgul—rödbrun. g. Ryggsköld framtill gul- baktill svarthårig. 3. antennleden liten utan öfre framhörn. Stor art. 16. C. rufutarsis. . Ryggsköld enfärgadt hårig. +. 3. antennleden med tydligt öfre framhörn. Ljust olivbrun, utomordentligt bred art med mycket lång, rödgul eller nästan guldgul behåring. Skenben rödgula, nästan utan mörkare band. Tvärribban något beskuggad. 17. C. chrysocoma. TO ++. 3 antennledenr utan öfre framhörn. Tvärribba utan skugg- fläck. $. Alla skenben rödgula, på sin höjd på fram- och bak- benen en svag brun beskuggning. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1900. N NN ov. Ryggsköldens hår långa, grågula. TLår nästan till spetsen svarta. Vingribbor till midten blekgula. 18. .C. albipila . VT. Ryggsköldens hår korta, brunaktiga. Lår blott till hälften, på sin höjd till ?/3 svarta. Vingribbor helt svartbruna. 19. C. flavipes. $$. Alla skenben med en smal brun ring. 20. (G- CRIOYIS. 2. Skutell med svarta borst i kanten. a. Ben svarta; på sin höjd skenbenens bas eller de mellersta fram- tarslederna ljusare. Zz. Ben helt svarta. x Vingar vid basen gulfärgade: Svängkolfvar gula. 24. CC. UNPressa. ++ Vingar vid basen ej gula eller ljusare, Svängkolfvar bruna- svartbruna. 28. C. carbonaria. 3. Ben svarta med ljusa skenbensbaser eller med mellersta fram- tarslederna ljusa. + Ben svarta; mellersta framtarsleder ljusa. $. 3. antennleden svart, liten, oval, med långt finhårigt borst. Ögonhår af medellängd, blekgula-blekbruna. Ryggsköld blåsvart med medellånga, gulgrå-svarta, delvis oliklånga hår. Buk glänsande. 25: Ci albiarsis. $$. 3. antennleden rödbrun, medelstor, rundad, med kort, nästan naket borst. Ögonhår mycket korta, hvita. Rygg- sköld blåsvart med täml. korta och längre svarta nicke Buk något pudrad. 26. C. lapponica. xx Ben svarta; skenbensbas ljus. $. Ryvggsköld strimformigt pudrad. 27. C. morio: $$. Ryggsköld opudrad, glänsande. 28. C. carbonaria. b. Ben delvis ljusa: åtminstone framskenben i båda ändar ljusare. gy. Ögonhåren på hufvudets öfversida tydligt svarta eller mörk- bruna. x Vingar på tvärribborna fläcklikt beskuggade. Blåsvart, medelstor art. Antennborst kort. 29. C. cynocephala.' <" Skutell svarthårig. 6. S. tarsatus. 16) 3. Antenner (vanl.) svarta. Bakkroppsfläckar ej nående öfver sidokanterna. & . Fläckar framtill konkava, således halfmånformiga. $. Större art (omkr. 9 mm.). 4. S. lunulatus. $$. Mindre art (omkr. 7 mm.) 5. S. nigricornis. >=+, Fläckar ej halfmånformiga, i framkanten raka. 3. Fläckar på 3. och 4. leden nästan halfcirkelformiga. 36. S. macularis. $$. Fläckar ej halfceirkelformiga. (Om ryggskölden är matt, jämför S. umbellatarum.) 40. S. lasiophthalmus. b. Bakkroppsbanden (utom 1.) ej delade i fläckar, ehuru möjligen inskurna. g. 3. längsribban nedsvängd i I. bakkantfältet sem hos Didea, ehuru svagare. 7. S. annulipes. Pp. 3. längsribban knappast nedsvängd. 8. S. torvus. IT. Ögon nakna (eller nästan nakna; 9 med fint håriga ögon sökes under I). WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23) I. 43 . Bakkropp oval eller elliptisk. a. Bakkroppsband ej fördubblade. gZ. Bakkropp med åtminstone 1 par basfläckar och 2 följande band. + Mellanband helt. $. Ansikte med tydlig, svart midtlinje. Av. Antenner mer eller mindre gulröda, åtminst. I leden och nedtill vid basen af 3. leden. Framtarser gul- aktiga. 9Q:s baklår vid basen gulaktiga. Mindre art. 10. S. annulatus. Antenner helt svarta. Framtarser mörkare. 92:s 22 baklår vid basen svarta. i. Vingmärke svartaktigt. Ryggsköld matt. Ben till stor del svarta. II. Si lineola. TT. Vingmärke gulaktigt. Ryggsköld glänsande. Ben mer gula. OMESKviltiger. $$. Ansikte utan svart midtlinje ehuru stundom med mörk ansiktsknöl eller mörk munvinkel. vv. Antenner helt svarta eller, om 3. leden är brunaktig, ej tydligt ljusare undertill. i. Panna och skutell svarthåriga. Lår vid basen svarta. 12. S. grossularie. TT. Panna och skutell gulhåriga. Lår helt gula. 13. S. diaphanus. XX Antenner gula, åtminstone undertill vid basen af 3. leden. 7. Ryvggsköld mer eller mindre matt. Skutell svart- hårig. > WStorre art. ? Baklår hos Q helt gula. TAS KLOeSTL. XX. Mindre: art. " Baklår hos Q vid basen bredt svarta. 15. S. viripennis. 1Tt- Ryggsköld starkt glänsande. X. Skutell (normalt) gulhårig. O. Ansikte och kinder helt gula. 19. S. ochrostoma. OO. Kinder svartaktiga. [I]. A:s panna helt gul. 16.S.latifasciatus. []E)k A:s panna delvis svart. A. G:s panna helt svart. 18. S. melanostoma. AA. I:s panna framtill gul. fe OSSE FexeISUS: , Bakkropp med I band utom 1. fläckparet. 27. S. bifasciatus. +x Bakkropp endast med 1. fläckparet. 28. S. unifasciatus. b. Bakkroppsband fördubblade. 29. S. balteatus. B. Bakkropp med nästan parallella sidor. a. Band fördubblade. 20. S. balteatus. b. Band ej fördubblade. g. På sin höjd I band utan I. fläckparet. + 1 band utom I. fläckparet. 27. S. bifasciatus. ++ Intet band utom 1. fläckparet; 28. S. unifasciatus. p- Minst 3 gula band eller fläckpar. (Jämför dock S. barbifrons.) +. Mellanband helt. $. Band endast svagt inskurna. . 3. antennleden ofvan mörk. Panna med svart fläck. Skutell mörkhårig. 30. SS. cumciellus. VY. 3. antennleden gul. Panna gul. Skutell gul. 30. S. cinctus. $$. Band djupt inskurna (stund. afbrutna). Skutell svart- hårig. 32. S. auricollis. ++. Mellanband upplöst i 2 fläckar. $. Åtminstone I. antennleden eller 3. leden nedtill vid basen rödgula. Vv, S:s ansikte svart. Bakskenben starkt bågböjda. 34. S. curvipes. N- A:s ansikte ej svart. Bakskenben ej eller svagt bågböjda. +. 3. antennleden helt eller nästan helt rödgul. Sku- tell blekhårig. X. Bak roppsfläckar ej nående öfver sidokanterna. 33 SS. euchromus. I: N WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 45 XX. Bakkroppsfläckar nående öfver sidokanterna. 35- S. triangulifer. it. 3. antennleden mera utbredt förmörkad eller svart- aktig utom nedtill vid basen. Skutell svarthårig. Xx. Band mycket utskurna eller bildande triangel- formiga fläckar. Ögon nakna. 32. S. auricollis. x X. Bakkroppsfläckar halfeirkelformiga. Ögon fint håriga. 36. S. macularis. $$. Antenner helt svarta (om bakkroppefläckarna äro half- cirkelformiga, se S. macularis). ev. Ansikte helt gult utan spår till svart midtlinje. 37. S. guttatus. Y. Ansikte åtminstone med svart midtlinje. Panna mer eller mindre svart. 1. Kinder gulaktiga. Den mörka ansiktslinjen ej 7” nående öfver midtknölen. X. Ryggsköld starkt glänsande hos båda könen. Framskenben nästan helt gulaktiga. 38. S. umbellatarum. a XX. Ryggsköld hos & mer eller mindre matt. Ben svarta med gulaktiga knän. 39. S. compositarum. ii. Kinder svartaktiga Ansiktslinjen når upp till antennerna. X. Ögon fint och otydligt håriga. Ansikte på sidorna ljusgult. I. parets fläckar nästan kva- dratiska, icke ovanligt små hos g&. 40. S. lasiophtihalmus. XX. Ögon nakna. Ansikte vanl. svartaktigt hos & och I. parets bakkroppsfläckar små eller saknas. (O- I Parets fläckar. hos & tydliga, ehurn mycket små, hos 2 ej nående öfver sido- kanten. Svängkolfvar mörka. FLRSEERSE RK OT CLIGYS: OO. I. parets fläckar saknas hos &, hos Q nå de vanl. öfver sidokanten. Svängkolfvar ljusgula. 42. S. barbifrons. S. albostriatus FALL. Ansikte med svart midtlinje. Rygg- sköld glänsande grön —blåsvart. Bakkroppens basfläckar saknas ej sällan. 2. och 3. bandet djupt inskuret eller de- ladt. Fläckar stundom mycket reducerade. Längd 8—I10 mm. — Sk.—Lappl. (6—98); täml. allm, S. tricinctus FALL. Ansikte och ryggsköld som föreg. Bak- kroppens basfläckar saknas oftast hos 2, stundom äfven 46 SJ + un ST ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. hos d. Det breda bandet helt eller upplöst i fläckar. Längd 10—12 mm. — Sk.—Lappl. (5—38). S. venustus MEIG. (inbegr. lunulatus). Ansikte som föreg. Hos var. /halaris ZETT. utan mörk linje. Ryggsköld glän- sande svart. Bakkroppen med svagt halfmånformiga fläc- kar. Längd 9—9,; mm. — Sk.—Lappl. (6, 7)- S. lunulatus MEIG. Lik föreg. Antenner helt svarta. Bak- kroppsfläckar halfmånformiga. Längd omkr. 9 mm. — Uppl., Ög. S. nigricornis VERR. (obscurus). Mycket lik föreg,, från hvilken den knappt skiljer sig annat än genom sin mindre storlek och smärtare bakkropp. Längd omkr. 7 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). ). S. tarsatus ZETT. Ansikte utan svart linje. Bakkropps- banden upplösta i raka, ej halfmånformiga fläckar. Längd 9 mm. — Dlr.—Lappl. och Västerb. (6, 7). S. annulipes ZETT. Ansikte med svart midtstrimma. Rygg- sköld glänsande svartgrön. Längd 10—13 mm. — Sk.— Lappl. (6—38). S. torvus OST.-SACK. (toprarius). Ansikte utan svart midt- strimma. Ryggsköld täml. matt, grågrön. $:s ögon fint och stundom rätt otydligt håriga. Längd I11,; mm. — Sk.—Lappl. (6—58). S. vittiger ZEYT. Ansikte med täml. smal svartbrun längs- strimma. Ryggsköld täml. glänsande, blåsvart. Bakkrop- pens 2. och 3. band äro djupt utskurna och endast med framhörnet nående sidokanten. !/g—"'/4 af framlåren och 1/,—!/5 (hos 2 2/4) af baklåren svarta, framtarserna utom basleden mörka, bakskenbenen äro försedda med en bred, g, och baktarserna äro svartaktiga. Längd omkr. 9 mm. — Lappl. S. anmuatus ZETT. Mycket lik föreg. men utom genom hvad i artöfversikten nämnes skild från denna genom mindre storlek, bredare ansiktsstrimma, mer öfver sido- kanterna nående bakkroppsband och ljusare lår. Jämför äfven.=.S. corolle. Längd 7-8 Imm-— SksiitappEa). sälls. S. lineola ZerT. Äfvenledes mycket lik S. vittiger, men benen nästan helt svarta utom framskenbenens bas och obestämd mörk ring 14. 18. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI 23 I. 47 spets, som äro mörkt rödgula samt basen af bakskenbenen, som är svagt rödgul; £:s ben äro visserligen ljusare, men alltid mörkare än hos SS. vittiger. Längd 8—9 mm. — Göteb., Og.—Jämtl. och Västerb. 2. S. grossularie MEIG. Ryggsköld svartgrön, något glän- sande, framtill med 4 svaga Jjusa längsstrimmor, af hvilka de 2 mellersta äro tydligast. Bakkroppsband breda, raka, obetydligt om ens något utskurna, samt nående öfver sido- kanten. Längd 12—13,; mm. — Sk.—Ög. (6—09). S diaphanus ZETT. Som föreg. Bakkroppsbanden nående men endast vidrörande sidokanten. Längd 10—11 mm. sas Voy scSmål: HS Fig. 20. Syrphus ribesit &. först. S. ribesiz L. Fig. 20. Ryggsköld matt grönsvart med mycket otydliga mörka linjer. Bakkroppens mellanband inskuret. Längd 11—12 mm. -—- Sk.—Lappl. (5—9); allm. . S. vitripennis MEIG. Mycket lik föreg. men i allmänhet mindre. Vingar 1 allmänhet ljusare än hos .S. ribest sär- skildt vid basen, och baklåren äro äfven hos J mörkare. Måhända är den endast en varietet af föreg. Längd 3—12 mm. — Sk.—Lappl. (6—53). . S. latifasciatus MACQ. (abbreviatus). Ryggsköld glänsande svartgrön. Bakkroppsband breda, baktill utskurna. Ben rödgula; framlår till ”/s och baklår till ?/5 svarta; tarsernas melianleder brunaktiga. Längd omkr. 9,; mm. — Lappl. SEN IT knarr, föregaende men har låren helt gula och bakkroppsbanden smalare. Endast SJ känd. Längd 10 mm. — Lappl. S. melanostoma ZEYT. Lik S. fasciatus, men bakkropps- banden gå långt öfver sidokanterna och äro mindre in- [00] [09] (SS 26. Un ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. skurna. Ben helt gula; baktarser något förmörkade. Längd som föreg. — Ög., Jämtl., Lappl. S. ochrostoma ZETT. Lik föreg. Bakkroppsband mera inskurna. — Sk.—Lappl., sälls. S. nitidicollis MEIG. Ryggsköld starkt glänsande, grön- svart. Bakkroppsband ej eller obetydligt inskurna. An- tenner gulröda. Lår blott vid själfva basen svarta. Längd 10-12 mm. — Sk—Uppl: (6-2): S. nitens ZETT. Lik föreg. men lätt skild genom öfver- sikten angifna kännetecken. Framtarsernas mellersta leder brunaktiga. Antenner ljusbruna, undertill gula. Längd 9—10 mm. — Smål.—Lappl. S. nigritarsis ZETT. Lik S. nitidicollis men mindre. Bak- kroppsband utskurna. Låren vid basen bredare svarta och alla tarser svarta eller åtminstone mörka. Längd 9 mm. — 'Smål., Ög., Upplj oVästegy: S. arcuatus FALL. (inbegr. l/apponicus). Ryggsköld glän- sande grönsvart. Bakkropp med 3 par från sidokanten fria halfmänformiga fläckar. Ansikte med kort mörk midt- strimma. Längd omkr. 10 mm. — Sk.—Lappl. (5— 9); ej sälls. S. corolle FABR. Ansikte med kort mörk midtstrimma. Ryggsköld ungefär som föreg. Bakkropp med 3 par gul- röda, halfmånformiga fläckar, som hos J ofta samman: hänga men då äro djupt inskurna såväl fram- som baktill, hvarigenom arten skiljes från S. annulatus, som dessutom har gula framtarser, medan SS. corolle var ofvan bruna. S. corolle har också, olikt S. ammas, pannan heltgul. Längd 3.s—9,; mm. — Sk.—Lappl. (6—9); allm. S. sexmaculatus ZEXT. Lik föreg., men bakkroppsfläckarna äro raka, ej halfmånformiga, och skutellen är svarthårig, hos föreg. gulhårig. Längd g9—10 mm. — Jämtl., Lappl. (6—38). Anm. I närheten af denna art bör sannolikt ställas S. relictus ZETI. (I 9 från Lappl.), som dock har tydlig mörk ansiktstrimma som S. lineola. Se äfven 36. S. maculatus. S. lIuniger MEIG. Ryggsköld starkt glänsande. Bakkropps- fläckar halfmånformiga. Längd 8—11 mm. — Sk.-—Lappl. (5—38); ej sälls., särskildt på våren. ba NN 30. 31. [O [SS [GS (SS un [ WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 49 . S. bifasciatus FABR. Ryggsköld glänsande. Bakkropp med ett par stora triangulära fläckar på 2. leden, hvilka stundom hos J sammanflyta, samt på 3. leden ett smalt band, hos J stundom deladt. Längd 10—11 mm. — Sk. Uppl. (5—7)- . S. unifasciatus ZETT. Längd 7 mm. — Boh., Ög., Jämtl., Lappl. . S. balteafus DEG. Lätt skild från alla andra genom 2. och 3. bakkroppsbanden, som genom smala, mörka, 1 midten inskurna eller afbrutna tvärstrimmor hvardera äro ofull- ständigt delade i tvänne band, af hvilka det främre är smalare. Längd ung. 10 mm. — Sk.—Uppl. (6— 10); allm. S. cinctus FALL. Ryggsköld glänsande grönsvart med öf- vervägande brungul behåring. Pannan, sedd framifrån, gråaktig, ofvan antennerna med en smal svart halfmåne, som dock skiljes från antennroten af en smal gul half- måne. Längd 9—10 mm. — Sk.—Uppl. (5—38). S. cinctellus ZETT. Lik föreg., men ryggsköld oftast mera mörkhårig. Panna klart gul med en skarpt begränsad, svart, glänsande fläck omedelbart ofvan antennerna. Längd 9—10 mmy — Sk.—Lappl. (6—9). S. auricollis MEIG: (inbegr. cinctipes, maculicornis). Rygg- sköld glänsande grönsvart med gul—gulbrun behåring. Bakkroppsbanden bildade af nästan triangelformiga fläckar, 1 midten smalt förenade eller åtskilda (v. maculicornis ZETT-.). Längd 9—10 mm. — Sk.—Boh., Gottl. (6—9). . S. euchromus Kow. (decorus). Ansikte, utom vid själfva munkanten, antenner och ben, utom lårbaserna hos SI, rödgula. Ryggsköld glänsande grönsvart med brungul behåring, som på bröstsidorna blir hvitaktigt gul. Skutell något gulbrun. Bakkroppens 2. och 3. par fläckar nästan kvadratiska. Längd 9—10 mm. — Sk.-—Lappl. (5, 6). - S. curvipes BOH. 'Ansikte nästan helt svart, endast an- siktsknölen något gulbrunaktig. Ryggsköld grönsvart, glänsande, ljushårig. Skutell grönsvart, glänsande, endast i spetsen något gulbrunaktig. Bakkroppsfläckar som föreg. Lår vid basen svarta; bakskenben med mörk ring. Längd pg a Oo 7,s mm. — Smål. I ex. (S). SAS) fjäiangulifer £ETT. I Liko S. euckromus, men bakkroppen Entomol. Tidskr. Ärg. For EL Tr (1909). 4 un Oo DÅ 40. AT. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. är smalare och fläckarna nästan triangelformiga, ansiktet och antennerna — 3. antennleden ofta rödbrun — mör- kare och benen hos 3 äfvenledes mörkare (bakre skenben vid basen och på midten stundom svarta). Längd 8—9 mm. — Vg., Smål.-—-Lappl. (5, 6). S. macularis ZETT. Ansikte endast vid sidorna gult, för öfrigt hela hufvudet svartglänsande. 3. antennleden helt svart eller undertill ljusare. Ögon fint håriga. Ryggsköld glänsande svartgrön. Ben (S) nästan helt svarta. Längd Sömm. — Jamtl., sVästerb. S Anm. Af de af ZETTERSTEDT beskrifna exemplaren från Västerb. tillhöra de med undertill ljusare 3. antennled enl. VERRALL sannolikt S. punctulatus VERR., till hvilken art, äfvenledes enl. VERRALL, också S vrelictus var. b. ZeETtT. (1 ex. från Jämtl.) troligen hör. Som detta emellertid är osäkert, upptages S. punctulatus ej här. . S. guttatus FALL. Ryggsköld glänsande grön, med hvit- gula sidostrimmor och vanl. med en hvitgul dubbelfläck framför skutellen. Bakkropp mycket smal; bakkropps- fläckar nästan kvadratiska. Längd 8—9 mm. — Sk.-— Lappl. (6—9). S. umbellatarum FABR. Denna och följande arts hanar skiljas lätt på ryggsköldens glans och framskenbenens färg. Ryggskölden är hos honorna af båda mer eller mindre glänsande, minst hos S. composttarum. Denna senare har det parti af pannan, som ligger mellan den svartglänsande hjässan och den likaledes svartglänsande halfmånen öfver antennerna, grått, medan det hos S. zm- bellatarum är Mjusare, grågult eller gult, och bakkropps- fläckarna äro hos S. umbellatarum hvitare än hos S. cOmMm- positarum. Tängd 9—10,; mm. — Hall., Vg. (Göteb.), Og. S. compositarum NERR. (delv. umbellatarum). Se föreg. 2:s ben ljusare än hos J, mörkare än hos föreg. Längd 8—10 mm. — Sk.—Lappl. (6-8); allmännare "än, föreg. S. lasiophthalmus ZEYT. Ryggsköld något glänsande svart: grön, hos J med ovanligt lång, blekgul behåring. Skutell mörkbrun. Längd 10 mm. — Uppl. S. arcticus ZETT. Ryggsköld svart, hos J nästan matt, hos Y något glänsande. Denna och följande arts hanar genom det mörka ansiktet lätt skilda från de närmast WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 21 I. 51 föreg. och från hvarandra genom bakkroppens teckning. Genom de mörka svängkolfvarna skild från såväl föreg. som följ. art. Från S. uwmbellatarum och compositarum skild genom mörkbrun eller brungul skutell. Längd 8 mm. — Lappl., Västerb. 42. S. barbifrons FALL. Mycket mörk art, som liknar en Melanostoma, men skutellen är i midten brunaktig. An- sikte hos J glänsande svart, hos 82 något ljusare med mörk linje. g$ olik alla andra arter genom endast 2 fläck- par. Längd 7—8 mm. — Gotl., Uppl.—Lappl. (5—38). 19. Slkt. Spherophoria ST. FARG. Medelstora, smala, långsträckta, föga håriga arter. An- tennernas 3. led linsformig med ytterst finhärigt ryggborst. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld aflångt fyr- kantig med gula sidostrimmor och gula fläckar på bröstsidorna. Bakkropp lång och smal, hos 2 tillspetsad, hos SI klubbfor- mig i bakändan. Ben enkla. Vingar i hvila liggande paral- lellt på kroppen; ribbförgrening som hos föreg. släkte. Flugorna anträffas allmänt sväfvande kring blad och blommor eller hvilande på desamma. Larver och puppor likna föregående släktes, och de förra lefva af bladlöss. Artöfversikt. I. Ryggsköld ej starkt glänsande; dess gula sidostrimmor oafbrutna. ÅA. Bakkropp mycket lång. Skutell vanl. gulhårig. Större art. KAST SöcKOpta. B. Bakkropp kortare. Skutell vanl. svart- hårig. Mindre art. 2. S. menthastri. II. Ryggsköld starkt glänsande; dess gula sido- strimmor vanl. afbrutna vid tvärfåran. ÅA. Antenner helt eller till större delen röd- gula. 3. S. flavicauda. B. Antenner svarta. 4. S. Loewi. KAST ScköpranE EO 21. Fig. 21. Spherophoria scripla I först. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Ofversikt af varieteterna. I. Alla ben (äfven höfter och lårringar) helt gula. Hufvudformen. IT. Ben gula men höfter svartaktiga. A. Frambhböfter helt, bakhöfter blott delvis svartaktiga. Var. dispar Lw. B. Alla höfter helt svartaktiga. 1. Bakkroppsfläckar nående sidokanten. Var. nigricoxa ZETT. 2. Bakkroppsfläckar ej nående sidokanten. Var. strigata STEG. Ryggsköld svagt glänsande eller matt med spår till två breda, närställda, ljusgråa strimmor i främre delen. Bakkropp mattsvart eller brunsvart med gula teckningar, hos J$ åtmins- tone 35 gånger så lång som sin största bredd (2. bakkropps- leden) och betydligt längre än vingarna. 2., 3. och 4. bak- kroppslederna med gula tvärband, som på den senare leden är mer eller mindre deladt af en svart längsstrimma. Hos hufvudformen, som är den ljusaste, är I. bandet sammanbundet med de framtill ljusa bakkroppssidorna, hos var. dispar likaså ehuru mindre tydligt, hos var. nigricoxa når bandet endast själfva kanten, och hos war. strigata når det ej sidokanten. 5. leden är hos hufvudformen och war. dispar gul med svarta teckningar, hos var. 2n1g7icoxa mörkare, och den gula färgen bildar ett M; hos de mörkaste ex. af var. strigata är 5. leden svart med ett gult V. Längd omkr. 10 mm, — Sk.—Uppl. (6—9); allm. 2. S-. menthastri IL.' Öfversikt af varieteterna. I. Skutell svarthårig. A. Bakkroppsband (åtm. 2. och 3.) hela. 1. Alla band hela. Var. dubia ZETT. 2. I. bandet deladt i 2 fläckar. Hufvudformen. B. Alla bakkroppsbanden i midten afbrutna. I. A:s lårringar och höfter helt gula. Var. bphilanthus MEIiG, 2. A:s lårringar och höfter svarta. Var. picta MEIG. II. Skutell gulhårig. Var. teniata MEIiG. Ryggsköld svagt glänsande svart med 3 smala, mattare, svarta linjer, stundom helt matt. Bakkropp svart med gula 1! I var. philanthus inbegripes ZETT:s insignita och multipunctata, i var. pictla ZETT:S abbreviata. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 53 tvärband eller fläckar, hos $ 4!/2 gånger så lång som största bredden men icke tydligt längre än vingarna. Längd omkr. S mm. — Sk.—Lappl. (6—9); allm. 3. S. flavicauda ZETT. (inbegr. melisse). Ryggsköld starkt olänsande svart med ett par breda, svagt gråaktiga strim- mor framtill. Bakkropp, i synnerhet hos g, starkt klubb- formig, hvarigenom arten i allmänhet lätt skiljes från föreg., hos J 3 gånger så lång som bred. Bakkroppsband hela eller smalt afbrutna. Lår gula (hufvudformen) eller stundom hos gg till stor del svarta: var. nitidicollis ZETT., då äfven bakkroppen är mörkare och banden upplösta i väl åtskilda fläckar. En mycket mörk form med små brungula, rundade fläckar på bakkroppen och mörka ringar vid basen af fram- och mellanlår är var. pictipes BOHEM. (£). Längd omkr. Glam. — Sk--Ög. 4. S. Lew ZETT. Bakkropp svart med gulröda näst. trian- gulära sidofläckar, till formen nedplattad, bakåt svagt bre- fas baned 35 mm. — Sk-— Ög. och Vg. (5—7). Sälls. på vattenväxter. 20. Slkt. Xanthogramma SCHIN. Täml. stora, Syrp/mus-liknande arter men med tydliga gula sidostrimmor på ryggskölden och gula fläckar på bröstsidorna. 3. antennleden aflångt rundad med naket ryggborst. Ögon hos J sammanstötande. Ryggsköld aflångt fyrkantig med afrundade hörn. Bakkropp mer än dubbelt så lång som rygg- skölden, täml. bred och tillplattad, elliptisk, tydligt kantad. Ben enkla. Vingar som hos Syrphus. Flugorna uppehålla sig på blommor. Larver af X. ornatum lefva i grästorf. Artöfversikt. I. Bakkroppens I. par fläckar breda och triangulära. Bakre lår och skenben med mörka ringar. 1. X. ornatum. II. Bakkroppens 1. par fläckar smala, streckformiga. Bakben enfärgadt gulröda. 2. X. citrofasciatum. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 1. X. ornatum MEIG. Fig. 22. Rygg- sköld glänsande svart med gula sidostrimmor och 1—2 gula fläc- kar på bröstsidorna. Skutell i främre hälften svart, i den yttre gul. Bakkroppens 2. och 3. tvär- LEE USGA nior fäntnd orna: band: smala, "smalt falbrsutna 1 tum I först. midten eller (2. bandet) smalt sammanhängande. Vingar grå- brunaktiga med en tydligt mörkare fläck kring vingmärket. Längd 11—13 mm. — Sk.—Uppl. (6—3). X. citrofasciatum DEG. (festivum). Ryggsköld som föreg. Skutell brunaktig, yttre tredjedelen gul. Balkkroppens 1.— 3. tvärband sinsemellan lika, strimformiga, 1 midten smalt af- brutna. Den gula färgen ofta mera stötande i rödgult än hos föreg. Vingar som föreg. Längd 10—11 mm. — Sk. Uppl. (5—38). ba 21. Sikt. Doros MEIG: Stor, täml. getingliknande, föga hårig art. Antennernas 3. led kort, med något hårigt, kort ryggborst. Ogon nakna, hos J sammanstötande. Panna knöllikt utskjutande. Rygg- sköld kort, fyrkantig med afrundade hörn. Bakkropp klubb- formig, 3 gånger så lång som ryggskölden, dess 2. led be- tydligt smalare än de öfriga. Ben enkla. Vingar som hos Syrpluus. Ryggsköld glänsande brun- svart med gula sidostrimmor och 2 gula fläckar på bröst- sidorna. Skutell gulbrun. Bak- kropp glänsande svartaktig; 2.0leden nav framien Naltenimed Fig. 23. Dcoros conopeus & först. smala gula sidostrimmor; 3. ledens framkant och 4. ledens fram- och bakkanter smalt gula. Vingar långa och smala, i främre hälften svartbruna, i bakre glasklara. Längd 14 mma — SE—Uppl: (57): 1: 0. 6omopeust EABR EIS 3 Sr rn Få s WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI?! 241 I. 5 un Flugan är täml. sällsynt och uppehåller sig på blommor och blad, of- tast i närheten af vatten. Utvecklingen är ej känd; larven funnen under mossa, i mylla, enligt en uppgift i träd bland myror. 22. Slkt. Baccha FABRR. Medelstora, föga håriga arter med ytterligt smal och lång, i spetsen klubbformigt uppsvälld bakkropp. 3. antennleden rund, skifformig, med naket ryggborst. Ögon nakna, hos 3 sammanstötande, hos Y smalt skilda. Ryggsköld kort, rundad. Bakkropp 4 gånger så lång som ryggskölden, 2. o. 3. lederna starkt förlängda, utomordentligt smala. Vingarnas ribbförlopp ungefär som hos Syv;plus. Arterna sväfva fram och åter vid skuggiga bäckstränder och i lunder och tyckas sällan hvila på blad eller blommor. Larverna lefva af blad- och sköldlöss. Artöfversikt. I. 5:s panna starkt 'svartglänsande: 2:s panna glänsande intill hjässan och ofvan antennerna samt i midtlinjen mellan dessa partier. I. B. obscuripennis. II. 5:s panna mattgrå: 2:s något glänsande vid hjässan samt stundom på en midtlinje nedom detta parti. 2. B. elongata. I. B. obscuripennis MEIG. Mörkt metallglänsande grön. Bak- kroppen med gulaktiga fläckar i framhörnen af 3. och 4., stundom äfven af 5. lederna. Vingar hos ” ds starkt svartbruna, hos S lju- sare. Längd 8—10 mm. — V2g., Sas OÖ—UpplL, Dir. (6, 7). 2..B. elongata L. Fig. 24. Mycket lik föreg. Vingar hos ce ljusare. Fig. 24. Baccha elongata I först. Pans esTo mm. — Sk.— Lappl. (5—38); täml. allm. 23. Slkt. Cham&syrphus MIK. Täml. liten, smärt, nästan naken art. 3. antennleden run- dadt fyrkantig med tydligt ryggställdt, smalt borst. Ögon nakna, äfven hos SJ bredt åtskilda. Ryggsköld aflångt fyr- 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. kantig med afrundade hörn. Bakkropp långsmal, platt, med nästan parallella sidor. Vingarnas ribbförlopp ungefär som hos Svrphus. I. C. scevoides FALL. Antenner rödgula. Ryggsköld metal- liskt grönsvart, glänsande, på skuldrorna mörkt gulaktig och hvitpudrad. Bakkropp något mindre glänsande med åt- minstone 3 par gulaktiga fläckar. Vingar något brungula. Arten erinrar mycket om Melanostoma mellimum men skiljes lätt från denna genom antennernas form. Längd 4,;—7 mm. — Ok, Gotl.; Ög., Uppl, Lappl (6-8); save: 24... Sikt. Pelecocena MIG: Som föreg. men 3. antennleden är stor, triangelformig, med skenbart spetsställdt, kort och tjockt borst. TPI träcereta NEGRER Sen liten, smärt .Syrp/us-art. Ryggsköld och bakkropp i glänsande svarta; den senare med 3 gula, bak- Fig. 25. Antenn till i midten utskurna eller afbrutna tvärband. af Pelecocera Vingar något brunaktiga. Längd 4,;—7 mm. tricincta. — ÖOL., Gotl., Smål., Uppl. (7); sälls, 25. Slkt. Sphegina MEIG. Täml. små, smärta, föga håriga arter. 3. antennleden rundad, tillplattad, vid basen med täml. starkt ryggborst. Ögon nakna, hos båda könen skilda. Ryggsköld nästan 4- kantig med afrundade hörn. Bakkropp 2—3 gånger så lång som ryggskölden, klubbformig; 2. leden mycket smal, skaftlik, af mellankroppens längd. Baklaår starkt förtjockade, undertill med en rad af starkare och tvänne rader svagare taggar Skenben något böjda. 1. baktarsleden förtjockad. Vingar länga och breda. Flugorna träffas i skuggiga lunder på blommor, såsom wumbellater, skvattram m. fl. I. S. clunipes FALL. (inbegr. 2zg7ra). Glänsande svart. Bak: kropp helt svart eller med gulrödt, stundom afbrutet band WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 57 på 2., stundom äfven på 4. leden. Framben blekgula, vanl. med svag brun ring på skenbenet och stundom något mör- kare vid lårens spets. Vingar gulgrå. Längd 7 mm. — Sk. —Lappl. (6—938). . S. Zetterstedti SCHIN. (nigricornis) är förf. obekant; synes vara ytterst lik föreg., men SS har frambenen, med undantag af lårens bas och knäna, svarta. — Lappl. tt 26. Slkt. Neoascia WiILLIST. Små, smärta, nästan nakna arter. 3. antennleden aflångt tillspetsad eller oval, på midten med naket ryggborst. Ögon nakna, hos båda könen skilda. Ryggsköld aflångt fyrkantig med afrundade hörn. Bakkropp ungefär 2 gånger så lång som ryggskölden, klubblik, med bakre delen af 1. och främre delen af 2. leden smala. Baklår starkt förtjockade, undertill starkt taggiga. Bakre skenben böjda. Vingar breda, täml. stora. Ribbförlopp, se fig. 26. Flugorna äro allmänna i trädgårdar och ängar, sväfva som små glän- sande stift bland lägre växter och hvila gärna ut i toppen af torra stänglar. Artöfversikt. I. Tvärribbor tydligt brunskuggade. Yttre bakre hörnet af I. bakkantfältet rätvinkligt. 1. N. podagrica. II. Tvärribbor ej brunskuggade. 1. bakkantfältets yttre bakre hörn något rundadt. 2 SN. floralis. RM podagrica EF ABRG Figs26. 3. NP . antennleden mer än 2 gånger så <= $ Se o o - RE > < ” j så lång som hög. Ryggsköld = något glänsande svartgrön. Bak- kropp glänsande svart med gul- röda fläckar eller band åtminstone på 2. och 3. lederna. Vingar med ett obestämdt mörkt tvärband i främre hälften. Längd 6 mm. — Sk.—Dlr. (5—9); allm. . N. floralis MEIG. (Då det för närvarande icke är möjligt att skilja NV. dispar, floralis, geniculata och interrupta., sam- manfattas de här till en art.) Antenner kortare än föreg. Fig. 26. Neoascia bodagrica & först. N 55 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. (3. leden ej 2 gånger så lång som hög). Ryggsköld som föreg. Bakkropp helt svart eller med 1—2 band, stundom upplösta i fläckar. Längd 5 mm. — Sk.—Lappl. (6—3). 27. Slkt. Brachyopa MEIG. Täml. stora, nästan nakna, korta, och tjocka arter, till kroppsformen liknande de egentliga flugorna. 3. antennleden ovalt rundad med obetydligt härigt ryggborst. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld kort, rundad, täml. starkt I hvälfd. Bakkropp kort, äggrund. Ben enkla. Vingar mycket längre än bakkroppen. Arterna anträffas på blommor eller på trädstammar. Larverna lefva i den utsipprande saften från skadade trädstammar. Artöfversikt. I. Mellankropp helt grå, ofvan med mörka längslinjer. A. Bakkropp gulröd. I. B. bicolor. B. Bakkropp svartbrun. 2. B. cmnerea. II. Mellankropp ofvan som föreg., på sidorna gulbrun. 3. B. dorsata. 1... Bi becolorr EAT IPRIO So Ny Og sköld grå med 4 smala svarta längsstrimmor, af hvilka de mel- lersta ligga nära intill hvarandra. Bakkroppen stundom med mör- kare bakre ledkanter; stundom hela 4. leden brunaktig. Vingar glasklara. Längd 7 mm. — Sk.—Uppl. (5—7)- B. cinerez WAHLB. Ryggsköld som föreg. Vingar vid basen gula. Längd 5 mm. — Västerb. (6); 2 ex. B. dorsata ZETT. Ryggskölden växlar i färg; stundom helt gulröd med endast längdstrimmorna svartgrå. Bakkropp rödgul med bruna fläckar. Vingar glasklara. Längd 7 mm. — Dlr.—Lappl., Västerb. (6, 7)- Fig. 27. Brachyopa bicolor I först. [0] (GS 28. Sikt. Hammerschmidtia SCHUMM. Som föreg. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 24 I. 59 Artöfversikt. I. I. bakkantfältet utåt rundadt, långskaftadt. I. H. ferruginea. II. 1. bakkantfältet utåt begränsadt af en nästan rak ribba, knappt skaftadt. A. Mindre art. 20 Conwca. BB. Storre act. 3. H. viliata. I. H. ferruginea FALL. Ryggsköld rödgul med 4 mörka längs- strimmor, de mellersta Härsläcnde. stundom förenade. Bak- kropp ofvan brun, på sidorna med rödgula fläckar. Vingar svagt brunaktiga. Längd 11 mm. — Boh., Ög. —Lappl. (6—38). 2. H. conica PANZ. f(festacea). Ryggsköld ljusare än föreg. Bakkroppen med brunaktig längslinje, sidokant och led- gränser, hvarigenom den rödgula färgen bildar isolerade fläckar. Vingar brungula, särskildt i framkanten. Längd SS fvinslängd 5s—5,s. mm. — Ög. o. Vg.—Lappl. (6—5$). Sc unliala ALETT.. lik Hl ferrugmea; ryggsköld ljusare. Längd 7—8 mm., vinglängd 8—9 mm. — Dlilr., Jämtl. (7). 20: Slkt: Rhingia ScoP. Medelstora, korta, nakna arter, lätt igenkänliga genom det näbblikt utdragna ansiktet. 3. antennleden kort äggrund, tillplattad, med nästan naket ryggborst nära basen. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld aflångt rund. Bak- kropp kort äggrund, nästan klotformig, knappt längre men bredare än ryggskölden. Vingar ungefär som hos Syrplus. Flugorna anträffas på blommor och blad i trädgårdar och på örtbackar. Larverna lefva sannolikt i kreatursspillning. Artöfversikt. I. Ryggsköld blåaktigt skiffergrå. IS IR rostratia II. Ryggsköld glänsande svart. 2. R. cumbestris. I. &R. rostrata L. Ryggsköld hos SJ mörkare, hos Y ljusare, med tre mörka linjer. Bakkropp brunröd, vid basen mör- kare. Ben gulröda; J:s lårbaser svartaktiga. Längd 10 mm. — Sk. (6—10); allm. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1909. 2. KR. campestris. MEIG. Fig. 28: Mycket föreg. men ryggskölden hos båda könen mörkare, mera glänsande. Bakkropp brun- röd med svart rygelinje och svarta ledbak- kanter och hos Y svart sidokant. Iår vid Figes:kHnvud at basen och baltslkenbenöpafmidtenpsvarta. Rhtheta campestris:1. Längd 10 mm. — SkosjamdiGsss 2. Und.-fam. Volucelline. 30. Slkt. Volucella GEOFFR. Stora, lång- och täthåriga (humlelika) eller nästan nakna (getinglika) arter. 3. antennleden afläng med långt och fjäder- bårigt borst nära basen. Ögon hos J sammanstötande, håriga, hos Y skilda, nakna. Ryggsköld nästan fyrkantig, med af- rundade hörn. Bakkropp aflångt äggrund, knappt eller obe- tydligt längre än ryggskölden. Vingari hvila halföppna, stora, breda; dess ribbförlopp ses å fig. 30. Flugorna uppehålla sig gärna på blad och blommor. Larverna ha ansetts lefva som parasiter i humle- och getingbon, och flugornas. dräkt har då betraktats som en »skyddande förklädnad». Enligt SHARP förtära dock larverna af V. inanis, som lefva i bon hos bålgetingen, endast redan döda puppor, och förhållandet mellan steklarna och Volucella- larverna vore således ett slags symbios. Huru härmed än må förhålla sig, är det obestridligt, att flugorna i sin dräkt ganska noga härma de steklar, hos hvilka larverna lefva. Artöfversikt. I. Ryggsköld och bakkropp med lång, tät behåring. Skutell utan svarta borst rundt kanten. 1. V. bombylans. II. Ryggsköld och bakkropp med kort, otydlig behåring. Skutell med svarta borst i kanten. A. Bakkropp gul med svarta tvärband. 2. Vi: inants. B. Bakkropp svart men med tydliga gula teckningar på 2. leden. 3. V. pellucens. I. V. bombylans L. Fig. 29. Behåringens färg mycket va- rierande. Följande former må omnämnas: /hufvudformen har ryggskölden svarthårig och bakkroppen i främre delen NN WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI?! 23 I. ÖI = svarthårig, baktill gulrödhårig; var. plumata MEIG. har ryggsköldens behåring gulröd, bak- kroppens i spetsen hvitaktig; var. kemorr- hoidalis ZETT. har ryggsköldens behåring culröd, bakkroppens i spetsen likaledes gul- röd. Utom dessa finnas många andra färg- variationer, och de olika formerna para sig 24 3 ;Y Fig. 29. Hufvud medilvarandra. Vingar till större delen Slas- +; Vomcella bom- klara; ribbor vid basen gulaktiga, för öfrigt = pbylans &. bruna, nära spetsen tydligt beskuggade; i främre hälften bakom vingmärket ett brunt midtband. Längd 1I—15 mm. — Sk.—Lappl. (5—58). Arten är allmän på blad och blommor i ängar och lunder. Den synes härma Bombus terrestris och B. lapidarius. Dess larver äro också funna i den senare humleartens bon samt, egendomligt nog, äfven i bon af en geting, Vespa germanica. V. inanis LL. Ryggsköld något glänsande brunsvart, dess sidor, en fläck nära skutellen samt tvänne otydliga strim- morkenlbruna bakitopp vaxoul; 1. leden, 2. och 3. le- dernas bakkanter samt en smal svart midtstrimma på 2. leden svarta. Vingar vid basen rödgula, på midten brunare och nära spetsen med brun skuggfläck. Längd 15—16 mm. — Boh. och Vg.—Uppl. (7, 8). Arten är mindre allmän. Dess larver äro funna i bo af Vespa crabro. Wanpellucenrs: AE 1sa30A Ryger sköld glänsande svart, på sidorna mer eller mindre rödbrun. Bak- kropp på 2. leden med ett bredt, benhvitt, stundom i midten smalt , Å ; Fig. 30. Vinge af Volucella afbrutet tvärband. Vingar vid pellucens. basen rostgula, på midten med ett ofullständigt brunt tvärband samti spetsen med stundom Hacklikt beskuggade ribbor. Längd 13—16 mm. — Sk.— Häls. Allmän i södra delarna af utbredningsområdet på blommor. Larven lefver i bon af Vespa vulgaris. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 3. Und.-fam. Eristalin&e. 31. Sikt. Eristalis LATR. Täml. stora, täthåriga eller föga håriga arter. 3. antenn- leden aflångt rundad, platt, med naket eller hårigt ryggborst. Ögon finhåriga, hos J sammanstötande eller skilda. Rygg- sköld aflångt fyrkantig med afrundade hörn. Bakkropp starkt hvälfd, oval eller kägelformig. Ben enkla. Vingar i hvila vanl. halföppna. Vingarnas ribbförlopp mycket karakteristiskt; SE ING, Hi Flugorna äro mer eller mindre bilika och anträffas allmänt på blom- mor, särskildt kompositéer; stundom förekomma de inomhus. Larverna äro cylindriska, mot ändarna afsmalnande, baktill försedda med ett långt, tråd- likt, delvis indragbart andningsrör samt försedda med korta antenner, ett par små böjda »horn» (andningsorgan) samt 7 fotpar. De lefva i mer eller mindre smutsigt vatten, särskildt i gödselvatten. Vid förpuppningen lämnar larven vattnet, och pupporna utvecklas sedan antingen på fuktiga ställen i marken eller fästa med andningsröret vid växter, i ved- eller murspringor. Litteratur. F. TryBoM. Bidrag till kännedomen om Syrphusflugornas larver och puppor. Öfvers. K. Vet.-ak. Förh. 1875. Öfversikt af undersläkten och arter. I. Antennborst naket eller finhårigt. A. Ögon fläckiga. I. S:s ögon bredt åtskilda och tydligt håriga. Bakkroppens I. eller - 2. 0. 3. leder i midten mattsvarta med glänsande trekantiga sido- fläckar och bakkant. — Undersl. Eristalinus ROND. 1. E. sepulcralis. 2. A:s ögon sammanstötande och till största delen nakna. Bakkropp helt glänsande. — Undersl. Lathyrophihalmus MIK. 2: ES NeUS: B. Ögon ej fläckiga. — Undersl. Eristalomyia ROND. I. Tätt sammetshåriga arter. a. Skenben svarta. 35 HE CeStraceus. b. Skenben i inre hälften hvita, i yttre svarta. 4. E. anthophorinus. [ST . Måttligt starkt håriga arter. a. Antenner rödgula. Skenben helt rödgula. 6. E. cryptarum. b. Antenner svartaktiga. Skenben svarta. 7. B:. tenaz. ENSKSSREENENESES rs VIII WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2: I. 63 , II. Antennborst långhårigt, åtminstone i inre hälften. — Undersl. Evristalis ROND. A. Täthårig, humlelik art. 8. E. intricarius. B. Måttligt håriga arter; särskildt bakkroppens behåring sparsam. I. A:s baklår helt svarta, 2:s stundom blekare vid själfva basen. a. Ansikte helt öfverdraget med blekt puder. Framskenben ovan- ligt cilierade. 9. E. arbustorum. b. Ansikte med glänsande svart midtlinje eller midtknöl. gZ. Framtarser helt gula, baktarser helt svartaktiga. IO. EE. periinax. 0. Framtarser svartaktiga, på sin höjd vid basen gula. +. Vingar klara med obetydligt vingmärke. Bakkropp öfver- vägande ljushårig. 11. E. nemorum. ++. Vingar oftast med tydlig, mörk fläck på midten eller åt- minstone med beskuggade tvärribbor. Bakkropp till större del svarthårig. Baktarser vid basen mer eller mindre hvita. 12. E. rupium. 2. A:s baklår vid basen, 2:s åtminstone till hälften ljusa. 13. E. horticola. (5. E. fraterculus ZETT. är förf. obekant och har därför icke kunnat upptagas i öfversikten.) jig NN [5 E. sepulcralis LL. Ögonfläckar oregelbundna, tättställda, delvis sammanflytande. Antennborst naket. Ryggsköld hos J svart med omväxlande, otydliga, glänsande och matta strimmor, hos Y med 3 tydliga hvitaktiga strimmor. Skutell af ryggsköldens mörka färg. 2:s bakkropp helt glänsande grönsvart. Längd 7—10 mm. — Sk —Uppl. (5—9): Allmän i synnerhet vid ruttnande vatten t. ex. vid hafsstränder med uppkastad tång; träffas äfven på blommor. . E. eneus SCOP. ÖOgonfläckar, utom i ögonens öfre del, punktformiga, glesare ställda och ej sammanflytande. An- tennborst naket. Ryggsköld hos J glänsande svart, hos 2 med 5 otydliga gråhvita strimmor. Skutell af rygg- sköldens färg. Längd 11 mm. — Sk.—Sdml. (5; 9, 10). Som föreg. allmän vid hafsstränder, sällsyntare på blommor. . E. Estraceus L. (apiformis). Humleliknande. Antennborst fiphårigt. . Ryggsköld svarthårig med ett hvithårigt tvär- band öfver skutellen och bakkroppsbasen. Bakkropp för öfrigt svarthårig utom i spetsen, där den är lysande röd- gult eller guldgult hårig. Skutell hvitgul. Ben svarta; tarser 64 ZI 5- Ö; S. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. delvis ljusare. Vingar hos 2 med brunsvart skuggfläck på midten. Längd 12—15 mm. — Uppl., Mdpd. (5; 3, 9). E. antophorinus FALL. Täml. lik föregående men mindre, bakkroppen mot ändan tillspetsad och kortare hårig. Be- håring gulaktig, mot bakkroppsspetsen gulröd; öfver sku- tellen ett hvithårigt tvärband. Bakkropp med rödaktiga sidofläckar. Längd 11—13 mm. — Sk.—Lappl. (5—6, 9). Hit hör sannolikt äfven £. nitidiventris ZETT. På olika slags blommor. ZETTERSTEDT träffade flera ex. på ett ruttnande fårkadaver, där de sannolikt lade ägg. E. fraterculus ZETT. Skall enl. ZETTERSTEDT mycket likna E. intricarius men skiljer sig genom naket antennborst, mera gråaktig behåring och helt svarta ben med endast framknäna smutshvita. — Torne lappm. 1 ex. (£Y). E. cryptarum FABR. Antennborst naket. Ryggsköld gul- hårig. Skutell gul. Bakkropp svart; 2. leden med 3-kan- tiga, rödgula sidofläckar, 2., 3. och 4. lederna med”: gula bakkanter. Vingar särskildt hos 2 med ett brunaktigt midtband i främre hälften. Längd 8—11 mm. — Sk.— Kappl(st rö all UY Eee ANS RAntenn- borst naket. Ögon med två otyd- SAR Å liga, mörkhåriga strimmor. Rygg- -. Oo sköld brunsvart med grågul be- Fig. 31. Vinge af Eristalis håring och hvitaktiga strimmor, fenaar som dock merendels döljas af behåringen. Skutell gul. Hufvudformen har på 2. bak- kroppsleden ett bredt, afbrutet, rödgult tvärband, stundom äfven ett smalare på 3. leden samt svarta lar; war. fcam- pestris MEIG. har bakkropp som hufvudformen men bak- låren mer eller mindre gulröda; var. Atortorum MEIG. har bakkroppen helt svart eller med smala gulaktiga ledbak- kanter och låren svarta. Längd 15 mm. — Sk.—Lappl. (GESKO Allmän i trädgårdar och ängar, varieteterna sällsyntare ; på hösten träffas den ej sällan inomhus. Larverna äro allmänna, särskildt i gödsel- vatten. Pupporna hänga med andningsröret på väggar, plank o. d. EE. inntricarius I. Antennborst i inre hälften långhårig. Ryggsköld och bakkropp vid basen svarta, gulhåriga. Skutell ers 10: TT. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI?! 21 I. 65 gulröd. 2.0. 3. bakkroppslederna oftast med gulröda sido- fläckar. Hos. var. furva VERR. är behåringen, särskildt på ryggskölden, nästan helt svart och bakkroppsfläckarna otydliga. Lår svarta utom i spetsen; inre hälften af sken- benen hvit. Vingar vanl. med smalt, gulaktigt, ofullständigt tvärband. Längd 10—12 mm. — Sk.—Lappl. (5—9). Allmän på blommor i trädgårdar och ängar. Larver, som sannolikt tillhöra denna art, äro funna ien vattensamling med täml. klart vatten. . E. arbustorum IL. Antennborst som föreg. Ryggsköld svart med otydliga ljusa strimmor, gulbrunt hårig. Skutell gulbrun. Bakkropp svart, hos J med breda ljusgula sido- fläckar på 2. och 3. lederna, hvilkas bakkanter äfven äro smalt gula, 2 blott med små, stundom inga fläckar på 2. ieden. Ben ungefär som föregående; den hvita färgen stundom mera utbredd. Vingar nästan glasklara. Längd 10—11 mm. — Sk.—Lappl. (vår och höst). Mycket allmän på allehanda blommor och blad. Larven lefver i gödselvatten och väl äfven i annat stillastående vatten med ruttnande organiska ämnen. Förpuppningen sker i fuktig jord, under blad o. d. EN pertinax SCOP. (swnilis). Lik E. terar. Antennborst i yttre hälfter vanl. naket. Ryggsköld svart med otydliga strimmor och gulaktig behåring. Skutell gulbrun. Bak- kropp svart, baktill glänsande, med gulröda sidofläckar på 2. leden. Vingar nästan glasklara; på midten stundom svagt beskuggade. Längd 13—16 mm. — Sk.—Ög. (5—0). E. nemorum I. Antennborst som föreg. Ryggsköld svart med gulaktig behåring. Skutell gulbrun. Bakkropp bak- till glänsande svart, med trekantiga, gula sidofläckar på 2. leden, stundom äfven med ett par fläckar på 3. leden. Fläc- karna äro mindre än hos E. arbustorum, som arten mycket liknar. Längd 11—12 mm. — Sk.—Lappl. (6—09). SEEtrupum PABR. (piceus). Mycket lik föreg. Ansikte med svart midtknöl. Vingarnas midtband vanl. starkt svartbrunt. Bakkropp mörkare med mindre och smalare Hacke ansd 11-13 mm. = ÖL, Smål,, Vg., Boh.— —Lappl. (6—9). SPE SEROrGcola DEG. (favicinctus). Lik föreg. Vingar, i synnerhet hos 2 med tydlig beskuggning på midten ehuru ej så stark som hos föreg. Bakkroppens fläckar äro större Entomol. Tidskr. Årg. 30 HH. I (1909). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. och tydligare än hos föreg. Längd 10—13 mm. -— Sk. —Lappl. (vår—höst). Allmän på flera slags blommor. Larven lefver i gödselvatten. 32. Sikt. Helophilus MEIG. Täml. stora—smärre arter, som likna föreg., men äro be- tydligt mindre håriga. 3. antennleden rundad, med naket ryggborst. Ögon nakna, hos båda könen skilda. Ryggsköld aflångt fyrkantig med afrundade hörn. Bakkropp täml. lång, vanl. kägelformig, stundom med parallella sidor. Vingar i hvila liggande parallellt på kroppen, genom den starkt bakåt- krökta 3. längsribban lika föreg. släktes men skilda genom det öppna kantfältet. Baklår förlängda och förtjockade och bakskenben bågböjda. Flugorna uppträda vanl på gräsrika ängar, ofta i närheten af vatten. Larverna (H. pendulus) likna Erisialis-larver och uppehålla sig i vatten med ruttnande organiska ämnen. Ofversikt af undersläkten och arter. I. Bakkropp äggrund. Medelstora—täml. stora arter med mindre starkt utskjutande ansikte. Undersl. Helobhilus GIRSCHN. A. Bakkropp nästan utan gula teckningar (endast svagt antydda på 2. leden) men med 3 smala, vågformigt böjda, i midten ej eller knappt afbrutna, grå tvärlinjer. 1. H. bottnicus. B. Bakkropp med utbredda gula teckningar. I. Antenner mörka. a. Ansikte med gul—rödgul midtlinje. 5. H. triviltatus. - b. Ansikte med svart midtlinje. g. Ryggskölden bakom midten svarthårig. Ryggstrimmor smala, grå. Baklår helt svarta. 2. H. grenlandicus. Ryggsköld helt gulhårig. Baklår ofta i själfva spetsen eller TO straxt före spetsen rödgula. +. Bakskenben till högst !/> gulaktiga. Ti. Alla lår endast i själfva spetsen rödgula. 3. bakkropps- leden, utom främre hörnen, och hela 4. bakkroppsleden svarta. Ryggens ljusa strimmor mycket smala, bakåt afsmalnande och ej nående ryggsköldens bakkant. 3. H. lapponicus. tt. Fram- och mellanlår till större del ljusa. 3. bakkropps- leden till större del gul och 4. leden nästan alltid med SA I; ND WAHEGRENS! SVENSK UINSEKTFAUNA XI: 23 I. 67 ljusa teckningar. Ryggsköldens ljusa strimmor bredare, fullständiga, baktill ej afsmalnande. $. Framtarser gula. 4. H. affinis. $$. Framtarser svarta. 6. H. hybridus. ++ Bakskenben till ”/; gulaktiga. 7. H. pendulus. 2. Antenner ljust gulröda. a. Grundfärg svart, något gulaktig. Framskenben enfärgadt röd- gula. Baklår hos s vid basen med en tofs af svarta eller gula hår. I. bakkroppsleden hos 92 med en enda, grå, halfmånformig fläck. gZ. Pannan öfver antennerna enfärgadt svarthårig. Baklårens tofs hos & svarthårig. 2.0. 3. bakkroppsledernas sidofläckar hos I skilda och 4.leden nästan helt gul med en svart midt- strimma. 8. H. frutetorum. . Pannan öfver antennerna ställvis gulhårig. Baklåren hos & med en grupp påfallande långa, gula och svarta hår. g&:s sidofläckar på 2. och 3. bakkroppslederna tydligt samman- hängande och hans 4. led svart med 3 tydliga fläckar. TO 9. H. versicolor. b. Grundfärg mörkare, rent sammetssvart. Framskenben mot spetsen svartringade. J&S:s baklår utan egendomlig behåring. I. bak- kroppsleden hos 2 på hvardera sidan med 2 skilda grå fläckar. 10. H. consimilis. Bakkropp smal med nästan parallella sidor. Ansikte vid munkanten starkt utdraget. Mindre arter. — Undersl. Eurinomyia Bic. A. Den framskjutande munkanten i spetsen trubbig. I. Bakkroppens halfmånar ej ovanligt starkt bågböjda. Hjässan utan mörkt streck bakom ögonen. 11. H. lwnulatus. 2. Bakkroppens halfmånar ovanligt starkt bågböjda. 'Hjässan med ett mörkt streck bakom hvardera ögat. 12. H. transfugus. B. Öfre munkanten ytterligt starkt framskjutande och spetsig. 13. H. lineatus. . ÅH. bottnicus WAHLB. Ryggsköld svart med 4 smala, gul- gra strimmor. Ben svarta med knän och mellantarsernas I. led hvitaktiga. Antenner stundom rödaktiga. Längd 9—11 mm. — Norra Västerb. - H. groenlandicus O. FABR. (arcticus). Ryggsköld som föreg. Framlår i spetsen, framskenben vid basen gula. Längd 11—-13 mm. — Värml.—Lappl. och Västerb. AH. lapponicus WAHLB. 2. bakkroppsleden med stora tre- kantiga, gulaktiga fläckar. Baklår i själfva spetsen rödgula Längd 13 mm. — Jämtl., Lappl. (7, 3). . H. affinis WAHLB. 2. bakkroppsleden som föreg. Baklår 68 un OG: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. ofta på undersidan, straxt före spetsen, rödaktiga. Längd 13—15 mm. — Sk.—Lappl. (7. 8). H. trivittatus FABR. Lik föreg. Ryggsköld svart med 4 gulaktiga strimmor. 2. o. 3. bakkroppsledernas tvärband breda, ljusgula, det förra bredt, det senare smalt afbrutet. 4. ledens tvärband smalt, gulgraått I. gulrödt, i midten knappt afbrutet. Bakkroppsledernas bakkanter ytterst smalt, knap- past något gulröda. Längd 13—16 mm. S. Sv. (6—9). H. hybridus Iw. Ryggsköld som föreg. De gula sido- fläckarna ä g:s 2. bakkroppsled sammansmälta med 3. le- dens, så att bakkroppen blir till större delen gul med svart längsband, på vissa ställen bredare, på andra smalare. Ledbakkanter hos båda könen bredt gula, hvarigenom arten skiljes från AZ. affinis. Längd 13-714 mm. — (Fötebri(5) H. pendulus LL. Mycket lik föreg. Ryggsköld som denna. 2. och 3. ledernas sidoflackar som mosmioreosmmen det svarta tvärbandet på 2. leden straxt före den gula bak- kanten når hos J nästan och hos Y just till bakkroppens sidokant. Ledbakkanterna smalare gula än hos föreg. Längd 10—12 mm. — Sk.—Lappl. (5—09). Allmän i trädgårdar, ängar och skogar på olika slags blommor och på träd och buskars blad. . H. frutetorum FABR. Ryggsköld svart med 4 breda, tyd- liga, gulröda strimmor, af hvilka de mellersta framtill äro förenade med sidostrimmorna. Denna och de båda följande arterna äro mycket lika hvarandra. Från HH. consimilis afviker arten genom att det utskjutande munpartiet, från sidan sedt, ej når längre fram än antennknölen. Längd 9—11,; mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). . EI. versicolor FABR. Mörkare än föreg. :Ryggsköldens strimmor mindre tydliga. Det utskjutande munpartiet som hos föreg. Längd 10 mm. — Boh., Göteb. (6, 7): 10. ÅH. consimilis MALM. Munparti längre utskjutande än an- tennknölen. Panna enfärgadt svarthårig. 2. och 3. bak- kroppsledernas sidofläckar hos J tydligt sammanhängande med hvarandra. s:s 4. bakkroppsled nästan enfärgadt gul med svart strimma i midten. Längd 10—12 mm. — Göteb. (6). WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 21 I. 69 I. ÅH. unulatus MEIG. Ryggsköld med 4 breda, ljusa strim- WERNGeeRAes TTABR. sis. s32,yLätt skild mor. Mellanstrimmor framtill förenade med sidostrim- morna, men i bakre änden ej utvidgade. Bakkroppens gulgrå fläckar endast hos ?2 halfmånformiga, hos SJ på 2. och 3. leden vid sidokanten breda, sändande ett utskott in mot midtlinjen och bildande ett bredt afbrutet tvär- Pand; 4. leden gulgrå med ett bredt svart A. Längd 3—9 mm. — Sk.—Lappl., sälls. . H. transfugus LL. Ryggsköldens gulaktiga strimmor mör- kare och smalare än hos föregående; midtstrimmorna i båda ändar något utbredda. Bakkropp hos J smalare än hos föreg. och smalare än ryggskölden. Bakkropps- fläckar hos båda könen tydligt halfmånformiga, hvitgula, hos £ bredare och mera sammanhängande med den bredt gula sidokanten. Längd 9—11 mm. — Sk. SR - sår från de båda föreg. genom ansiktets form. Ryggsköld med smala grågula midtstrim- mor och breda mattgula sidostrimmor. Bakkropp hos J med 3-kantiga ljusgula fläckar på 2. och 3. lederna, 4. leden med Fig. 32. Hufvud hvitaktiga, smala sidostreck och en hvit- = af Helophilus aktig fläck på bakkanten; 3. leden helt — "es I. hvitaktig. 2 med 3 par blågrå månfläckar och lika fär- gade fläckar på ledbakkanterna; 5. leden helt blågrå. Längd 9—10 mm. — Sk.—Lappl. (5—7); allm. , 33. Sikt. Myiatropa ROND. Täml. stor art, lik föregående släktes. 3. antennleden med långt, naket ryggborst. Ögon hos J sammanstötande. Ryggsköld som föreg. Bakkropp kägelformig. Vingar som föreg. I. M. florea L.. Ryggsköld svart med tät gulaktig behåring, som bildar mörkare och ljusare tvärband. Bakkropp svart med vanl. 3 par triangulära gula fläckar. Hufvudformen har benen, särskildt låren, till stor del ljusa; var. nigro- farsata SCHINER har benen mörkare med låren utom själfva 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. & spetsen och tarserna svarta. Längd 12—15 mm. — Sk. så O —Lappl. (5—38). Allmän i synnerhet på umbellater. Larvernas utseende och lef- nadssätt som föreg. 34. Sikt. Zetterstedtia ROND. Täml. stora humle- eller biliknande flugor med täthårig ryggsköld. 3. antennleden stor, högre än lång, platt, vid basen med starkt, naket ryggborst. Ögon nakna, hos J sam- manstötande. Ryggsköld 4-kantig med afrundade hörn. Baklår starkt förtjockade; bakskenben plattryckta, bågböjda. Vin- garnas ribbförlopp ungefär som hos föreg. Arterna uppehålla sig i trädgårdar och lunder på buskar. Artöfversikt. I. Ryggsköld och bakkropp tätt pälshåriga. Antenner svarta med gult borst. 1. Z. megilliformis. II. Ryggsköld tätt pälshårig. Bakkropp nästan naken. Antenner svart- bruna; 3. leden med borstet ljusare. 2. Z. cimbiciformis. I. Z. megilliformis FALL. Grundfärg metalliskt svartgrön. Ryggsköldens behåring rödgul; bakkroppens vid basen röd- gul, baktill blekare gul. Bakkropp äggrund, starkt hvälfd. Vingar på midten med svartgrå skuggfläck. Längd 15 mm. — Og., Uppl. (6); sälls. . Z. cömbiciformis FALL. Grundfärg svart. Ryggsköldens behåring blekgul; bakkroppens sparsamma behåring hvit- aktig. Bakkropp täml. lång, med parallella sidor, föga hvälfd.: Vingar som föreg. Längd 14—15 mm. — Sk., Bl. (7, 9); sälls. N 3. Und.-fam. Milesiinee. 35. Sikt. Tropidia MEIG. Medelstor, föga hårig art. 3. antennleden med långt, na- ket ryggborst nära basen. Ögon nakna, hos J sammanstö- tande. Ryggsköld kort äggrund. Bakkropp med nästan pa- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI?! 21 I. 7 (als rallella sidor, täml. platt. Baklår förtjockade, vid spetsen med tand; bakskenben platta, böjda. Vingar i hvila parallella på bakkroppen. 3. längsribban svängd. 1. I. sczta HARR. (mualesziformis). Ryggsköld glänsande svart, med kort, otydlig behåring. Bakkropp svart, något glän- sande; 2. leden med ett par nästan kvadratiska, gulröda sidofläckar, utbredda vid sidokanterna; 3. leden nästan helt gulröd utom vid bakkanten och en svart midtlinje; 4. leden med framhörnen och en midtfläck rödaktiga; ledbakkanter gulröda. Vingar blekt brungrå. Längd 9—11 mm. — Sk., filtdGotl. Boh. (6, 7); sälls. 36. Slkt. Myiolepta NEWwM. Medelstor, naken art. Antenner på en liten antennknöl; 3. leden rundad, med naket ryggborst vid basen. Ansikte urholkadt under antennerna, med stark munknöl och hos J med tydlig midtknöl. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld stark, äggrund, framtill smalare. Bakkropp täml. bred och låg, äggrund. Vingar ungefär som föreg. Baklår förtjockade; skenben böjda. Larverna i multnande poppel- eller lönnträ. 1. M. luteola GMEL. (lateralis). Ryggsköld glänsande svart, på skuldrorna hvitaktig. Bakkropp glänsande biåsvart, med de 3 första ledernas sidor bredt gulröda; hos Y är den gulröda färgen mindre utbredd. Vingar vid basen gulak- tida, framtill på midten svartbrunt beskuggade; vingmärke långt, gult. Längd 10 mm. — Sk. (7, 8). 377 Sikt Criorrhina MeIG. Stora, håriga, humleliknande arter. 3. antennleden kort och hög, med naket borst. Ansikte urhålkadt under antenn- knölen och försedt med midtknöl och munknöl. Ögon nakna, icke fullt sammanstötande hos SJ. Ryggsköld aflångt oval, täml. hvälfd. Bakkropp af växlande form. Vingar i hvila parallella på kroppen; ribbförlopp det för underfamiljen vanliga. NN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. | Arterna uppehålla sig om våren på blommor af viden, hagtorn och slån. Larverna lefva sannolikt af den utsipprande saften från skadade träd. Artöfversikt. I. Svarthårig med gråhvit—gulröd bakkroppsända. 1. C "ränunculi. 1I. Gulaktigt håriga arter. A. Bakkropp rundad—oval, utan tydliga ljusa tvärband. Framskenben vanl. svarta. 20 EE TloccoSa- B. Bakkropp smalare, svart med gula tvärband. Framskenben gulaktiga. 30 GI astlica. 1. C. ranunculi PANZ. Ryggsköld tätt och långt svarthårig. Bakkroppens 3 första leder svarthåriga. Längd 15—16 mm. 0 (SO ND C. floccosa MEIG. (regulus). Fig. 33. Hela kroppen gulharig, ryggsköldens behåring tät och lång, bakkroppen svart med kort behåring utom i ledkanternas framhörn. Längd omkr. 14 mm. — Sk. (1 ex.). C. asilica FALL. Ryggsköld långt och tätt rödgulhårig. Bakkropp svart, med I. leden baktill. samt 2—3, i midten af- FR 33 JElmaymel ar brutna tvärband gulgrå. Längd 12 mm. Criorrhina floccosa &- 2 Sk. —Jämtl. (6, 7). (GS 38. - Sikt: POcota Sm FARG Som föreg., men ansiktets bildning olika; se fig. 34. Larven lefver i multnande poppelträ. I. PP. apiformis SCEARI(GpzramsoeNSANREN Bombus terrestris. Ryggskölden framtill rödgult, baktill svart tät- och långhårig. Bakkropp bred, mindre täthårig än rygg- skölden; behåring ofvan svartaktig, på 3. ledens sidor gulröd, 1 spetsen hvitaktig. Fig. 34. Hufvud Vingar med brunaktigt midtband. Längd af Paocota api- H - A 13 mm. — Sk., Og. forms &. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23) I. = AY 20. mikt.. Cynorrhina WILL. Som Crziorrhina. Behåring kortare och tunnare. Larverna lefva sannolikt af utsipprande saft från skadade ekar och bokar. I. C. fallarv L. Ryggsköldens behåring framtill och baktill hvitaktig, på midten svartaktig. Bakkropp svartaktig; 3. och 4. leden hos J och ätminstone delvis 4. leden hos £ rödgula. Vingar gråaktiga med beskuggade tvärribbor. Längd 10—12 mm. — Sk.—-Jämtl. (6—538). På hägg, berberis m. fl. blommor. 40. SlIkt. Brachypalpus MacQo. Större, täml. täthårig art. Antennernas 3. led rundad, med naket borst nära basen. Ansiktet urholkadt under an- tennerna, utan midtknöl men med munknöl. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld starkt hvälfd, något aflång. Bakkropp lång, längsträckt äggformig. Baklår starkt förtjoc- kade, med en rad borsttaggar på undersidan. J:s bakre lår- ring med kort utskott på undersidan. Vingar som hos un- derfam. i allmänhet. Larver i multnande trä. 1. B. laphriformis FALL. (valgus). Ryggsköld glänsande, något grönaktigt svart, med gulaktig behåring. Bakkropp glänsande svart, framtill längre, baktill kortare gulhårig, hos SJ mot spetsen svartbrun eller svarthårig. Vingar med svartbruna, beskuggade tvärribbor. Längd 11—12 mm. — Sk.—Uppl. (5—7). På umbellater, berberis, hagtorn m. m. 41. Sikt. Xylota MEIG. Täml. stora, föga håriga, smärta arter. Ansikte som föreg. 3. antennleden oval eller rund, med naket borst vid basen. Antenner på en täml. utskjutande antennknöl. Ryggsköld af- långt 4-kantig. Bakkropp 2—3 gånger så lång som rygg- vt ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. skölden, smalare än denna och med nästan parallella sidor. Baklår förtjockade och långa samt undertill mer eller mindre tandade. Vingar som föreg. Arterna förekomma ofta i skogar, stundom på bredbladiga växter. Larverna lefva i multnande trä. Artöfversikt. I. Bakkropp på midten med utbredda röda teckningar. A. Ben delvis gulaktiga. 1. Baklår med en rad starka och ungefär lika stora borsttaggar. Bakbenens lårring hos &A med långt taggutskott. Ta AG SEPMS: 2. Baklår blott småtaggiga: taggarna på sin höjd mot lårets spets något större. a. Bakkroppens gulröda midtparti åtminstone hos 2 genom 2. le- dens svarta bakkant deladt i 2 tvärband, af hvilka det främre dessutom genom en smal längslinje kan uppdelas i 2 fläckar. :s taggutskott på lårringen kort. 2.0A. arda. b. Bakkroppens gulröda midtparti ej deladt i 2 tvärband. g&:s taggutskott nå lårringen långt. 3. X. ignava. B. Ben helt svarta eller med skenben och tarser på sin höjd brunaktiga. A:s bakre lårring utan taggutskott. 1. Baklår jämförelsevis korta och tjocka: undersidans borst mot spetsen större, taggliknande. 4. X. pigra. 2. Baklår längre och därför jämförelsevis smalare; undersidans borst liklånga, fina, hårlika. 5. X. lenta. II. Bakkropp ej på midten röd men stundom med gula eller gulröda iso- lerade fläckar. A. Bakkroppens spets helt täckt at guldgult hår. 6. X. sylvarum. B. Bakkropp ej guldgulhårig i spetsen. 1. Lår (utom baklårens spets) röda. Bakkropp helt svart. 7. X. femorata. NN JIA ISVALtar a. Bakkropp utan mässingsglänsande fläckar. gZ. Skenben helt svarta eller endast vid själfva knät smalt gula. A:s bakre lårring oväpnad. >”. Bakkropp med 4 fyrkantiga gula fläckar. Knän ljusa. 8. X. nemorum. ++. Bakkropp utan gula fläckar. Ben helt svarta. 9. X mnigripes. f. Framskenbenens inre 3:djedel gul. &:s bakre lårring med kort sporre. +. Bakkropp med gula, kvadratiska fläckar. 10. X. florum. ++, Bakkropp med små, delvis gula eller blåaktiga fläckar 11. X. coeruleiventris. bb SN SEN sees EI Fig: 35. Rygg- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI! 2: I. ' on b. Bakkroppens 4. led samt 3-kantiga sidofläckar på 2. och 3. le- derna metallzlänsande mässingsgula. 12. X. triangularis. sköld guldglänsande mörkgrön. Bakkropp svart med hela 2. och största delen af 3. leden gulröda, stundom med svart rygglinje. Lår svarta; skenben gula, de främre med mörk ring pa midten, de: bakre:i yttre hälften svartbruna; tarser gula med svarta spetsar. Längd 10 —12 mm. — Sk. —Jämtl. (6— 9); allm. Fig. 35. Bak- Fig. 36. Bak- IEA Haarde "MEIG.! (bifasciata; ben at Xylota ben af Xylota comfinis). Fig: 36. Lik före- 85 d- tarda I. gående, men baklårens borsttaggar ytterst fina, bakkroppens ljusa färg mera gul och främre skenbenen i yttre hälften bruna. 4. bakkroppsleden på sidorna hvitskimrande. Längd 9—10 mm. — Sk.—Jämtl. och Västerb. (7—38). . X. zZgnava PANZ. Mycket lik föreg. men större och. kraf- tigare byggd, bakkroppens ljusa färg klarare röd och främre skenbenen gula. Längd 12—13 mm. — Uppl. . X. pigra FABR. Ryggsköld svart, grönglänsande. Bak- kroppens ljusa färg lifligt gulröd, stundom utbredd ända till spetsen. Ben svarta med brunglänsande skenben och fiser rRaned ir mm. — Og., Uppl. (6, 7). - X. lenta MEIG. Ryggsköld som föreg. Bakkroppens 2. och 3 leder, stundom äfven främre delen af 4. leden gulröda. Benisvarta. Pangd tj2— 13 mm. —— Sk, —Uppl. (7). . X. sylvarum IL. Ryggsköld som föreg. Bakkropp svart med 3. ledens sidor och hela 4. leden med guldglänsande hår. Lår svarta; skenben i inre hälften gula, i yttre brun- akgsanbainisd tt mm. — Sk-=Uppli (6—3). - X. femorata L. Svart; ryggsköld grönaktigt, bakkropp blåaktigt glänsande. Skenben och tarser svarta. Längd 12—13 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). . X. nemorum FABR. (florum). Ryggsköld grönaktigt glän- sande svart. Bakkropp med tydligt begränsade, nästan fyr- 76 TO [Fe ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. kantiga, det främre paret aflånga, gulaktiga fläckar. 4. bak- kroppsledens bakkant tydligt gulhårig. Längd 8 mm. — Sk.—Lappl. (6—938). NX. nigripes ZETT. Ryggsköld som föreg. Bakkropp stundom med något metallglänsande sidofläckar som hos AX. trian- gularis. Längd 7,,-9 mm. — Dlr., Västerb., Cappl (7)- X. florum FABR. (nemorum). Ryggsköld ofvan blåglän- sande, på sidorna grönglänsande svart. Bakkroppens fläckar otydligt begränsade, brungula, hos &Y så mörka, att de knappt äro skönjbara. Från X. znemorum afvikande bl. a. genom att 4. bakkanten, utom framtill vid sidorna, är helt svart- hårig. Längd 10—12 mm. — Sk. —Lappl. (7, 8); täml. allm. ; X. coeruletventris ZETT. (sannolikt = abiens WIED. och bör då bära det senare namnet). Lik föreg., men bak- kroppsfläckarna blåaktiga, eller hos J mycket små gul- aktiga. Längd 9 mm. — Sk.—Lappl. (7). X. triangularis ZETT. Ryggsköld metallglänsande grön- svart. Bakkropp täml. bred; 2. och 3. ledernas 3-kantiga fläckar och hela 4. leden metallglänsande gröngula. Längd IT omm. — > Vrmi., DirE5 Bapplu(öjt 4250 SIKT SyTItta Sr ARG: Medelstor, smärt, nästan naken art, till byggnaden unge- fär som föreg. Vingarnas tvärribba är dock belägen vid disk- fältets midt och rätvinkligt mot längsribborna. i Larver äro funna i häst- ech nötkreatursspillning. S. pipzrens IL. Ryggsköld mattsvart med gulaktiga eller hvitgrå sidor och spår till 2 ljusa linjer framtill. Bakkropp sammetssvart, till större delen matt, med 3 hvitskimrande tvärband, hos 2 upplösta till 3 par fläckar. Baklår svart- glänsande, vid basen och på midten gulröda; bakskenben på samma sätt färgade. Hos 2 äro bakbenen ' ljusare. Längd 7—9 mm. — Sk.—Lappl. (5—10). Mycket allmän på blad och blommor i trädgårdar, lunder och ängar. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 223 I. = ww 43; Sikt. Eumerus: MEIG. Små— medelstora, föga håriga arter. 3. antennleden med naket ryggborst framför midten. Ögon mer eller mindre hå- riga. Ryggsköld ungefär fyrkantig, med afrundade hörn. Bak- kropp längre än ryggskölden, jämnbred eller på midten bre- dare. Baklår förtjockade, undertill mer eller mindre taggiga. Bakskenben böjda. Vingar i hvila parallella på kroppen; se olet fo. 137. Flugorna uppehålla sig på skilda platser, på blommor, bland buskar, 1 gräs, på torra hedar m. m. S TI. Larverna lefva i lök. Artöfversikt. Bakkropp delvis röd. A. Bakkropp endast på sidorna mer (2) eller mindre (5) röd. Större art. 1. E. annulatus. B. Bakkropp vanl. till största delen röd. Liten art. 2. E. sabulonum. Bakkropp ej röd. = A. Vingmärke svart. Ögon hos g& ett långt stycke vidrörande hvar- andra. I. A:s baktarser breda, silfverhvita. 3. E. flavitarsis. 2. A:s baktarser ej breda eller silfverhvita. 4. E. ornatus. B. Vingmärke blekbrunt. J&Y:s ögon endast ett kort stycke vidrörande hvarandra. I. Antenner gula eller ljusbruna. Rvyggstrimmor knappt skönjbara. 5. E. ruficernis. 2. Antenner svartbruna. Ryggstrimmor tydliga. 6. E. stirigatus. . E. annulatus PANZ. (lateralis). Ögon täthåriga. Ryggsköld metallglänsande mörkgrön, framtill med två närstående hvit- aktiga hårstrimmor. Bakkropp svart, delvis röd, med 3 par hvitaktiga halfmånformiga fläckar. Ben svarta; baklår grön- glänsande, skenben vid basen gulaktiga. Längd 9 mm. — Sk=UppL/ (7). ES säbulonum FALL. Fig. 37. Ögon nästan nakna. Rygg- sköld som föreg. Bakkroppens 2. och 3. och stundom delvis he p 5 Fig. 37. Vinge af Eumerus 4. leden rödaktiga; månfläckar sabulonum I Eje 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. bu A som hos föreg. Ben svarta; skenben vid basen gulaktiga, tarser delvis gulbruna. Längd 5—7 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). E. flavitarsis ZETT. Ögon svagt håriga, särskildt hos &. Ryggsköld glänsande grön- eller blåsvart. Längsstrimmor hos 3 otydliga, hos $ nående midten. Bakkropp svart med gul- eller blåaktiga, stundom otydliga halfmånpar. langd ös 9 mm. — Sky BolsORtös 4. E. ornatus MEIG. Antenner brunröda. Ryggsköld metall- glänsande mörkgrön, med de närstående hvita längsstrim- [GS morna nående öfver midten. Bakkropp svart, på sidorna guldglänsande, med skarpt begränsade hvitaktiga månfläckar. Ben svarta, skenben vid basen brunaktiga. Längd 7 mm. — Sk. (7). 35. E. ruficornis MEIG. Lik föreg. men har blekare antenner, och 4. bakkroppsledens bakkantär gulhårig. Ben svarta; sken- ben vid basen gula. Längd 5,,—6,; mm.— Sk. —Ögd(6—8). 6. E. strigatus FALL. (inbegr. funeralis, grandicornis). Mycket lik föreg. men 4. bakkroppsleden i bakre hälften med tyd- lig, hvitaktig behåring. Längd 6—38 mm. — Sk.—Uppl. (6—9). 44. Slkt. Ferdinandea ROND. Täml. stor, föga hårig art. 3. antennleden aflångt rundad, med naket ryggborst nära basen. Ansikte under antennerna svagt urholkadt, med bred midtknöl och utstående munknöl. Ögon håriga, hos J sammanstötande. Bakkropp elliptisk, föga längre än den rundadt fyrkantiga ryggskölden. Ben enkla. Vin- garnas 3. längsribba svagt svängd; tvärribban snedvinklig mot längsribborna, på midten af diskfältet. Larver i saft från sårade träd. I. F.cuprea SCOP.(ruficornis). Metallglänsande mörkgrön. Rygg- sköld med 4 hvita hårstrimmor; skuldror gula. Bakkropp guld- glänsande med lysande gul, kort, vid sidorna tätare behåring. Ben gula ; lår vid basen svarta. Vingarnas tvärribborsvartbrunt beskuggade. Längd 9—11 mm. — Sk.—Lappl. (5—38)' 45. Sikt. Aretophila SCHIN. Stora, breda, humlelika, täthåriga arter. Ausiktet med svag midtknöl och knappt urholkadt under antennerna, kägel- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2; I. 79 formigt nedskjutande, Antenner tjäderformiga. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld stark, aflångt fyrkantig. Bakkropp bred och starkt hvälfd. Vingarnas ribbförlopp det för underfam. vanliga. Artöfversikt. I. Ryggsköld helt och hållet med hvitgul eller rödgul behåring. I ÅA. musstilans-. II. Ryggsköld framtill hvit- eller gulhvit-, baktill svarthårig. 2. ÅA. bombiformis. I. Å. mussitans FABR. Mycket lik en Criorrhzna men genast skild genom de fjäderformiga antennerna. Behåring på bak- kroppen blekare, i spetsen stundom hvitaktig. Vingar med tydligt, svartbrunt tvärband från vingmärket öfver tvärrib- ban. Längd 14—15 mm. — Sk. . A. bombiformis FALL. Lik Bombus terrestris. Skutell gul- hvithårig. Bakkropp framtill och baktill hvithårig, på midten svart genom bottenfärgens genomlysande. Vingar med svartbrunt tvärband. Längd 15—18 mm. — Sk. [ 46. Sikt Sericomyia MEIG. Stora, något getinglika, nästan nakna flugor, till byggnaden lika föreg. släktes men afvikande genom att ansiktet är något urholkadt under antennerna och försedt med tydlig midtknöl. Flugorna uppehålla sig på blommor och blad. Larverna (S. borealis) tyckas något likna Eristalis-larver och äro funna i multnande torf. Artöfversikt. I. Bakkroppsband mörkgula, åt sidorna bredare. Skutell svartaktig. TI Sborealts- II. Bakkroppsband gulhvita, mot kanterna ej bredare. Skutell rödaktig. 2. S. lappona-. I. S. borealis FALL. Ryggsköld svart, kort- men täthårig. Bakkropp svart med gul bakända och tre gula, smalt eller icke afbrutna tvärband. Längd 13,,—15 mm. — Sk.—Lappl. (6—9). i 2. S. lappona L. Lik föreg. men med smalare tvärband och bakkroppens spets svart. Längd 12—13 mm. — Sk.— Lappl. (5—09). JO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 47. Slkt. Spilomyia MEIG. Stora, kraftiga, getinglika, föga håriga arter. Ansikte under antennerna urholkadt, nästan utan midtknöl. 3. antenn- leden rund, platt, med naket ryggborst vid basen. Ogon nakna, hos J knappt sammanstötande. Ryggsköld hvälfd, stor och stark. Bakkropp nästan dubbelt så lång som rygg- skölden. Flugorna träffas på blommor och blad oftast på umbellater. Artöfversikt. I. Framtarser och delvis framskenben svarta. 1. S. saltuum. IT. Framtarser och skenben helt gula. 2. S. diophthalma. I. S. saltuum FABR. Fig. 38. Ryggsköld mattsvart med gula fläckar och strimmor. Bröstsidor med 4 gula fläckar. Bakkropp svart med 6 gula tvärband, af hvilka det 1., 3. OCH 5. äro i midten smaltalbutna; sidokanter gula. Vingar vid basen och framkanten gul- aktiga, mot spetsen brunaktiga. Längd 13—16 mm. — Sk.—Uppl. (8, 9). S. diophthalma IT. Som föreg. men ryggsköldens gula teckningar mindre utbredda; bröstsidor med blott 3 gula fläckar; alla bakkroppsband hela eller nästan hela och i kanten endast de två på samma led befintliga samman- Er Fig. 38. . Vinge af Spilomyia saltuum g&. N hängande med hvarandra. Längd som föreg. — Sk.— Nim (GO 48. Sikt. Temnostoma ST. FARG. Som föreg. Flugorna träffas hufvudsakligen på umbellater. Larverna (T. vespiforme) i multnande trä. Artöfversikt. I; Bakkropp med 3—4 gula, nästan jämnbreda tvärband. ; 1. T. bombylans. II. Bakkropp med flera än 4, olikbreda tvärband. A. Bottenfärgens mörka tvärstrimmor smalare än de gula banden. &:s o bakända gul. Mellan- och baklår vid basen vanl. svarta. 2. I vespiforme. B. Bottenfärgens mörka tvärband bredare än de gula strimmorna. &:s bakända svart. Mellan- och bakben helt rödgula. 3. T. apiforme. RA As an ar WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI! 23 I. 81 1. 7. bombylans FABR. Ryggsköld mattsvart med gula skuldror och en i midten bredt afbruten gul tvärstrimma. Bakben nästan till lårens spets samt tarsändlederna svarta. Vingar i framkanten gula—gulbruna. Längd 13—14 mm. — Smål. —Uppl. (6, 7)- T. vespiforme L. Ryggsköld på midten med en grå, bred längsstrimma; skuldrorna, en smal tvärstrimma framom midten, en trekantig fläck på hvarje sida framför skutellen och en bredvid densamma gula. Bakkropp med 3 smala eller bredare gula tvärband, som parvis sammanhänga i kanten, de sista paren vanl. äfven på midten. Vingar, sär- Btauldt iritamkanten, brunaktiga. Längd 13—15 mm. — ÖL, Gotl., Smål. och Boh.—Lappl, (6—38). T. apiforme FABR. Lik föreg. De båda 3-kantiga fläckarna på hvarje sida framför och bredvid skutellen saknas eller äro endast antydda genom ett ljust skimmer. 'Ansiktets och pannans behåring hvitaktig (hos föreg. guldgul). Längd 12,;—14 mm. — Smål., Ög., Vrml.—Västerb. och Lappl. (7, 8). ID L3 5. Und.-fam. Chrysotoxine&e. 49. Slkt. Chrysotoxum MEIG. Täml. stora, mer eller mindre getinglika, föga håriga arter. Antenner längre än hufvudet; 3. leden lång, spolformig, platt, framom midten med smalt, naket ryggborst. Ansiktet urhol- kadt under antennknölen, med liten men tydlig midtknöl och munknöl. Ögon hos J sammanstötande. Ryggsköld rundadt fyrkantig. Bakkropp i regel äggrund, starkt hvälfd, ungefär dubbelt så lång som ryggskölden. Bakbenens 1. tarsled lång. Vingar i hvila halföppna. Flugorna vistas på örtbackar och blomrika ängar och besöka med förkärlek umbellater. Larver i multnande trä. Artöfversikt. 3. antennleden, mätt på insidan, nästan lika lång som eller längre än I. och 2. lederna tillsammans. A. Vingar med starkt brun framkant. Stor art. 1. C. fasciolatum. B. Vingar utan tydligt afsatt brun strimma i framkanten. Mindre art. 2. C. arcuatum. antennleden tydligt kortare än de båda andra lederna tillsammans. - Bakkropp med flera än 2, nästan lika breda, gula tvärband. Li > vr Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 1—2 (1909). 6 [09] 2 + un ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 1. Bakkroppsbanden nående öfver sidokanterna. Vingar utan tydlig fläck nära framkanten. a. Kort, klumpig. Den gula färgen förhärskande på bakkroppen. 3. C. octomaculatum. b. Längre, smärtare. Den svarta färgen tydligare framträdande. 4. C. elegans. Banden vid kanten afbrutna. Vingar med mörk fläck i framkanten NN utanför midten. a. I. antennleden mycket längre än 2. Bakkropp smal, nästan jämnbred. 7. C. lineare. b. I. antennleden så lång som 2. Bakkropp aflångt äggformig, mot midten bredare. g. Lår helt. gula. 5. C. festivum. 3. Lår vid basen svarta. 6. C. vernale. B. Bakkropp med 2 gula tvärband. 8. C. bicinctum. C. fasciolatum DEG. (marginatum). Ryggsköld svart med närstående, till midten nående, hvitaktiga längsstrimmor, på skuldrorna och bakhörnen gul. Bröstsidor med en gul dubbelfläck. Bakkropp med 6 gula tvärband och gul bak- ända. Längd 12,,—16 mm. — Boh., ÖlämSotl. Ög. — Lappl. (6—38). C. arcuatum 1. (fasciolatum). Tik föregående men bak- kroppen kortare och mera hvälfd, och de gula tvärbanden äro smalare. Längd-8—11 mm. — Got Osv Kapp (6—38). C. octomaculatum CURT. (än- Zermedium). Fig. 30:. ik NN föreg. men bakkroppen mera korthårig, nästan naken. Längd 10—12 mm. — BlI.—Lappl. (6-5 C'. elegans LW. Fig. 40. Myc- ket lik föreg. men större, längre och smalare. Bakkroppsleder- Fig. 39. Bak- Fig. 40. Bak- nas bakkanter betydligt sma- KFOpprs Sy SER oc Co ] Å | al fö - I z soloxum octo- soloxum ele- n Fula & S "em rarl- IE PEN EN OS IKO HEY NEN maculalum &. gans gI. genom de svarta tvärbanden blifva bredare. Längd 13 mm. — Sk., Öl. C. festivum IL. (arcuatum). ”Ryggsköld glänsande svart, framtill vanl. med 2 närstående, ljusa längsstrimmor; sido- linjer afbrutna, gula. Bröstsidor med 3 gula fläckar. Bak- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: 23 I. 83 kroppslederna 2—5 med afbrutna gula tvärband; bakkanten af 3. och 4. lederna smalt, af 5. leden bredare gul. Längd 12—13 mm. — Sk.—Uppl. (6—09). 6. C. vernale LW. Mycket lik föreg, men mörkare, antenner kortare, den bruna vingfläcken stundom rätt otydlig, då arten dock genom de vid kanten afbrutna bakkroppsbanden skiljes från C. octomaculatum och elegans. Längd 10—12 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). 7. C. lineare ZETT. Svartglänsande. Bakkropp med 4 gula, knappast afbrutna tvärband. Längd 13 mm. — ÖL. (7); sälls. 8. C. bicinctum LIL. Ryggsköld som vanligt med gråaktiga längsstrimmor, som nå öfver midten, och gula fläckar på skuld- rorna och bakhörnen samt på bröstsidorna. Bakkropp smalare än hos öfriga arter (utom föreg.); de 2 breda, knappt afbrutna banden på 2. och 4. lederna. Om de andra lederna bära tvärband, äro dessa mycket smala. Vingar med skarpt begränsad, svartbrun fläck. Längd 8—11 mm. — Sk.— Jämtl. (6—38). 50. Sikt. Psarus L. Medelstor, långsträckt, naken art. Antenner längre än hufvudet på en skaftlik antennknöl. Ryggborst korthårigt, på 3. ledens midt. Ansikte med pann- och munknöl. Ögon nakna, hos båda könen skilda. Ryggsköld rundadt fyrkantig. Bakkropp föga bredare än ryggskölden, nästan 3 gånger så lång som denna, platt, inböjd. Vingar i hvila parallellt på kroppen. 1. P. abdominalis FABR. Fig. 41. Svart. Bakkropp svart vid basen och spetsen, för öfrigt gulröd, stundom med svart längsstrimma. Liår svarta; skenben och = tarser bruna. Vingar brungula, i fram- Fig de TO 26 kanten mörkare; tvärribbor beskuggade. Psarus abdominalis 3. Längd 9 mm. — SKI (0): Synes föredraga Geranium sanguineum. 51. Sikt. Sphecomyia LATR. Stor, getingliknande, nästan naken art. Antenner lång- sträckta, framåtriktade, på långt utskjutande antennknöl; 2. 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 909. leden längst; 3. knappt längre än hög, med naket ryggborst. Ansikte svagt urholkadt under antennerna, nästan rakt, långt nedskjutande under ögonen, i profil kägelformigt. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Ryggsköld starkt hvälfd. Bakkropp dubbelt så lång som ryggskölden, på midten bredast. Vingar jämförelsevis smala. I. .S. vittata WIED. (vespiformäis). Lik Temmnostoma vespiforme. Svart; 2 smala afbrutna längsstrimmor på ryggskölden, skuldrorna, två fläckar på bröstsidorna samt 7(3)—9(2) delvis afbrutna tvärband på bakkroppen gula. Längd 14 mm. — Jämtl. I ex. 52. Slkt. Callicera MEIG. Stora, täml. breda, täml. korthåriga arter. Antenner längre än hufvudet, framsträckta. 3. leden längre än de båda inre lederna tillsammans, täml. smal, spetsig, med i spetsen hvitt, kort ändspröt. Ansikte nästan rakt. Ögon håriga, hos J på en lång sträcka sammanstötande. Ryggsköld afrundadt fyr- kantig. Bakkropp oval, af ryggsköldens längd, starkt hvälfd. Vingar i hvila liggande på kroppen; ribbförlopp ungefär som hos Syrphus. I. C. enea FABR. Fig. 42. Ryggsköld glänsande svart, vanl. med ett par grå- aktiga längsstrimmor i främre delen; dess behåring kort, öfvervägande gulaktig, på sidorna längre. Bakkropp metallglän- sande grön, gulhårig. Längd T3 mmiHe 42 Hufvud af = BON. Vg., Ög Gotl. (7). Callicera enea SI. 6. Und.-fam. Microdontinze. 53. Sikt. Mierodon MEIG. Täml. stora, korta och tjocka, håriga arter, ganska mycket liknande honungsbin. Antenner långsträckta, framåtriktade; I. antennleden längst; 3. leden med naket ryggborst vid basen. Ögon nakna, hos båda könen åtskilda. Ryggsköld rundadt fyrkantig, höghvälfd. Bakkropp äggrund, på midten bredare än ryggskölden, nedåtböjd som hos ett bi. Vingar i hvila parallellt på kroppen. Jt-AAER dv WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XE 23 I. 55 Flugorna vistas i fuktiga ängar och sitta vanl. på undersidan af blad eller på gräs nära marken. Larverna likna nakna landsnäckor — och beskrefvos först såsom så- dana — på buksidan platta med muskulös krypskifva, på ryggsidan hvälfda, nätådriga; de äro funna hos Formica fusca och under bark. Artöfversikt. I. Skutell rödaktig. 1. M. mutabilis. II Skutell af ryggsköldens färg. A. Panna smal (fig. 43). 2. M. devius. B. Panna bredare (fig. 44). 3. M. latifrons. 1. M. mutabilis LL. Metallglänsande mörkt grön; bakkropp nästan svart. Ryggsköldens täta behåring gul—gulröd, bakkroppens gulaktig—hvit. Ryggskölden utan svarthårig fläck mellan vingbaserna. Längd 9 mm. — Bl. -Ög., ÖL, Got (63.7); sälls. Fig. 43. Hufvud af Microdon Fig. 44. Hufvud af Microdon devius. latifrons. ( - M. devius LTL. (apiformis). Fig. 43. Som föreg. men rygg- skölden korthårigare och med svarthårig fläck mellan ving- baserna; bakkroppens behåring mera brungul. Längd 9 mm. — Smål. och Vg. — Lappl. (6, 7); täml. sälls. 3ME Jatfrons IN. Fig. 44. Som: föreg. men utan svart- hårig fläck mellan vingbaserna. — BI. (1 €ex.). s-fUnd.-fam. Cerioidinee;. 54. Slkt. Cerioides ROND. Medelstora, långsträckta, nästan nakna arter. Antenner långa, på en mycket lång, skaftlik antennknöl; I. antennleden längst, 2. o. 3. tillsammans bildande en spolformig klubba; 3. leden med kort ändspröt. Ögon nakna, hos J samman- stötande. Ryggsköld aflångt fyrkantig. Bakkroppen förlängd, cylindrisk, vid basen getinglikt hopdragen. Vingar i hvila 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. parallellt på kroppen; 3. längsribban vinkligt inböjd i 1. bak- kantfältet och i vinkelspetsen försedd med ett kort ribbihang. Baklår förlängda, klubbformiga. Larverna likna Syrphus-larver men äro småtaggiga och försedda med andrör i bakändan. De lefva i multnande trä eller i den utsipprande saften ur sårade trädstammar. Fig. 45. Fig. 46. Hufvud (5) och vinge af Cerioides conopoides. I. C. conopoides L. Fig. 45 och 46. Ryggsköld mattsvart med gula skulderfläckar och framför tvärfåran två gula fläckar, som förena sig till en smal, ofta otydlig tvärlinje. Bröstsidor med 2 gula fläckar. Skutell vid basen med gult tvärband. Bakkropp något glänsande svart; I. leden med 2 gula fläckar; 2.—4. lederna med gula tvärband. Vingar j framkanten bredt och starkt bruna. Längd 12—14 mm. — Sk. —Uppl. (6—38). Vanl. funnen på trädstammar med utsipprande saft. Rättelser. I de båda föregående Diptera-afdelningarna af »Svensk insektfauna» ha tyvärr genom förbiseende några figurer vid reproduktionen råkat bli förbytta. I Diptera I: I, fam. I är fig. 4 vinge af Limnophila ferruginea och fig. 14 vinge af Dicranomyia longipennis ScHuUMM., bl. a. funnen i norra Finland och således möjligen förekommande äfven i vårt land. Ribbförloppet hos denna art är afvikande från andra Dicranomytia-arters. I Diptera I: 2, fam. 12 och 21 ha figg. 16 och 23 blifvit ombytta. I samma del har i släktöfversikten af fam. 20 upptagits släktet 18. Stilpnogaster, ehuru ingen art anförts. Släktets enda art är S. emulus MEIG., af hvilken möjligen Asilus setiventris ZETT. — en gång funnen i Skåne - är en varietet: => RR RR er AR Entomologiska föreningens samman- komst å Grand Restaurant National den 26 sept. 1908. Efter att hafva hälsat de närvarande medlemmarna väl- komna från sommarens exkursioner meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, de förluster, som föreningen lidit sedan förra sammankomsten, i det att följande medlemmar med döden afgått: föreningens hedersledamot prof. W. LILLJEBORG, kyrko- herde JOSEF ANDERSSON, Färlöf, lektor C: H. JOHANSON, Västerås, prof. J. G. H. KINBERG, Stockholm, -prof. D. BER- GENDAL, Lund och prof. GUSTAV MAYR, Wien. Till heders- ledamot valdes prof. S. LAMPA, till korresponderande leda- mot d:r H. FRIESE, Schwerin 1 Mecklenburg, till ledamö- ter fil. d:ir C. FORSSTRAND, Stockholm och tandläkare J. H. WELIN, Stockholm. Redaktören meddelade, att häft. 2—3 af årgången lämnat prässen. Första föredraget för aftonen hölls af prof. AURIVILLIUS, som därvid redogjorde för sina under sommaren vid Malen nära Båstad anställda studier öfver insektlifvet särskildt på sandfälten längs strandregionen. Till följd af förra sommarens regn och låga temperatur, hvilka inverkat hämmande på de solälskande insekter, som lefva på denna öppna terräng, hade insektfaunan i år där visat sig ganska fattig. Särskildt hade sandsteklar, som gräfva sina gångar i torr sand, lidit af den ogynnsamma vä- derleken, hvilket menligt inverkat på årets generation. Efter skildring af terrängens beskaffenhet, dess vegetation och all- männa karaktär öfvergick föredraganden till de former, som varit af speciellt intresse, och hvaraf några för vår fauna voro 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. sällsynta och föga kända, såsom den lilla Aporus dubius, förut här blott funnen i ett exemplar, o. a. Ofta hafva dessa i sanden lefvande arter sina parasiter, som innästla sig i deras bon, där de förstöra larverna och därigenom hämma artens förökning. Af särskildt biologiskt intresse var ett förevisadt bo från en humla (Bombus lapidarius), hvilket uppgräfts ur sanden, där insekterna tagit i besittning en gammal sorkgång, som apterats till rum för boet. Larverna lefva ej här som i en bikupa i hvar sin slutna cell, utan tillhopa i öppna celler, bildade af en med frömjöl hopblandad vaxmassa, för att först vid förpuppningen hvar för sig inkapsla sig i en pergament- artad kokong. Afven i dessa bon lefva en del parasiter, så- som acarider, staphylinider o. a. BlandusWo tapetserarebin, som bygga sina i jorden varande bon af utskurna bladskif- vor och uppsamla frömjöl i en af fina hår bestående apparat på bakkroppens undersida, anfördes Megachile argentata med silfverhvit sådan pollenapparat; bladskifvorna utskäras af denna art från Elymus. Talrika voro pompiliderna, snabba och lifliga steklar, som i sina gångar indraga spindlar till näring at larverna. I anslutning till dessa studier refererades äfver drag ur FABRES nyligen utkomna sista del af hans »Souvenirs entomologiques», särskildt beträffande Geotrupes typhoeus. Denna insekt är synnerligen egendomlig därigenom, att ett bestämdt par af den ständigt håller tillsammans. I botten af? deras jordgaångar anträffas om våren en hane och en hona, och om flera sådana par uppgräfvas, märkas och hopblandas, skall man finna, att just samma hane och hona som förut ater uppsöka hvarandra. Slutligen visade föredraganden några nya entomologiska tidskrifter, som börjat utgifvas, däribland en från Egypten, som särskildt afhandlade den på egyptiska monument ofta afbildade »heliga pillerbaggen». Efter föredraget och i samband med detta yttrade sig docenten I. TRÄGÅRDH om de i det omtalade humleboet funna acariderna; lic. E. MJÖBERG omnämnde talrika af ho- nom gjorda fynd af en mindre allmän Geotrupes (mesoleius) på Gotska Sandön, och undertecknad skildrade från stepperna kring Kilimandjaro, huru »pillerbaggarna» tillverka sina be- SJÖSTEDT: ENT. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 26 SEPT. 1908. 89 ryktade stora kulor, som de nedgräfva i jorden och däri lägga sina ägg. I ett längre anförande refererade assistenten A. TULL- GREN ett nyligen utkommet arbete öfver ett slags på barr- träd lefvande gallbildande bladlöss /Chermes) af dir BÖRNER och de åsikter, som denne i olikhet med sin föregångare prof. CHOLODKOWSKY gjorde gällande angående dessa djurs kombinerade och svårtolkade utvecklingscykler, som omfatta ända till fem generationer och flytta mellan skilda växter. Äfven det i Tyskland utgifna exsiccatverket »Zoocecidia et Cecidozoa, Sammlung von Tiergallen und Gallentieren» (af var landsman d:r A. Y. GREVILLIUS och J. NIESSEN) om- nämndes, hvarvid en fascikel af det värdefulla arbetet förevi- sades och förklarades. Yngve Sjöstedt. Undertecknade, utsedda att granska Entomologiska Föreningens i Stockholm räkenskaper för år 1908 få härmed afgifva följande Revisionsberättelse. Inkomster: Behallnm gr aning Og t sas osv; SAEAE Allmänna kassan: i j Standigarledamöters,tond «... - .. sök Ki: INTE ET RS et vs VASER STENS 0 0 RANOE > Ce rr RSA bä a » Sålda syelses ÅS ERN fe 2 HE SS » Ota CSUISLIGE ES NES sor AG (Galva fal Pio NY. SJÖsTE DT: > frn NTE » EES cl ONS mun Se fö TTG OS Sr Utgifter: Biblioteket, bokinköp och brandförsäkring INGE Till utgifvande af Insektfaunan. . . cv : » Till utgifvande af Entomologisk Tidskaft Sr EE Exkursions-kostnad . Diverse utgifter: handlingar, såsom ösvaras at värde- [NAO SG, a 3 a ss Öfverfört till ÖSKAR SANDAHLS fond EMOT LD Till utgifvande at Uppsatser i praktisk En- [KOFONKONOKE Nos oc Allmänna kassans behållning till 1909 däruti Kr. 954: 68 100: — Skal 907:-73 209: — 1,000: — 25: — ER R:050:73 Kronor 4,011: 41 1203 20 ADD 1,72: 62 al — 308: 58 ZOO ” d > MSS PER inbegripet 100 kr. ständig ledamotsafgift. SW 770-208 Kronor 4,611: 41 Föreningens fonder: 08. SOS: ANNE IREGNELISK I 2,0005—==P,IO003E== (CHEN WAHIBERGSI 2,000:— 02 0003 ÖSKAR SANDAHLS 8,762: 70 9,727: 20 utvisande en ökning af kr. 964: 50 CraAEs GRILLS 1,700: 707 Tj335:OS » » ESA fr NES I WEI SMITTS 5.018: 71 5,598: 80 » > MINSkn 20: OT Ständiga ledamöters fond: 3,400: —- 3,500: — » ökning » >» 100: — Innebär en minskning af den besparade räntan, ej en minskning i fonden. Red. REVISIONSBERÄTTELSE. 9 I Influtit till Föreningens fonder: FU ÖSKARESANDARES fond af professor S. LAMPA . « . . « Kr. 202:— E D » oo» » ERARS AURIVILLIUS.« oo 62550 CLAES GRILLS rarrOverstelojtnant GRILL > so. od SOK > » » » försålda publikationer 3: — Kronor 317: 50 Tillgångar : KöSHiRRäsanONer,1-Sandö, Sägverkis = sosfelere « ars Kr. 4,000:— 8 st. dito INSV SOCkerbrukstAtB.1le ssp od «o.d s » —-8,000: — Därå upplupen ränta från !9/1,—9!/12 IN Sör Innestående på deposition i Söckholris Haraksehank = TIO: — > i Sthlms Handelsbanks Sparkassa. . . . . » 1,196: 50 » iSthlms Intecknings Bank, å upp- och SElkntine » 205: 83 HFörtdran ör salda separater ur biblioteket . . > sc. sc. » 50: — RESAS FRE FN pl RR RR 316: 06 Kronor 25,503: 39 Skulder : FREORIEENEELS TONER. « och deter er Slade « jaa ve KF: 25000:— FRA TOR RRGS NAT open cl. « segt do jo ch väte Nope, oe ar VA (23000: — RE Et NETS KLONG er leg = se sie om RT sk AR KM FAFOG: — KÖSKATE SANBYUENESKEIONGL ss os oc es Se Ad re RR Ks 9,727: 20 KÖTNPS ETNIETS I SUIPENUIefORA ms. . = re sr ro rr 1,835: 05 SEE OG ROR, [IF lg AR lr dr a Ra >» -2$,598: 80 RN RA AA SN da fade Re [AE > TRO dit » 42734 Kronor 25,503: 39 Å särskildt inventariekonto är Föreningens bibliotek upp- SR Viera Kra SSvALd Che flere börjas spyd)å lagg gg ÄT IYYOO0: — FREE bar a a SA dels el de os. sg? ISO00: — Kronor 32,000: — Antalet ledamöter i Föreningen var vid 1908 års utgång 258 st Enligt oss företedt af Stockholms Intecknings Garantiaktiebolag ut- färdadt förvaringsbevis äro Föreningens värdepapper i sagda bank depo- nerade. Räkenskaperna hafva befunnits vara förda med reda och omsorg, hvarför undertecknade härmed hemställa, det full och tacksam ansvars- frihet må beviljas Föreningens Styrelse och kassaförvaltare för 1908 års räkenskaper. Stockholm den 26 februari 19929. AR Kl Aronzonsa. Justus Cederquist. Eine neue Chelifer-Art aus Schweden. Beschrieben von Alb. Tullgren. Chelifer Mjöbergi n. sp. WEIBCHEN. Farbe. Der Cephalothorax ist hell rotbraun, am Hinterrande sehr blass, fast weiss. Die Pedipalpen sind einfarbig hell rotbraun. Die Rickenplatten des Abdomens sind dunkelbraun, die Bauchplatten und die Beine sehr hell braun. Morphologische Merkmale. Der Cephalothorax ist reichlich 1.2 mal so lang wie am Hinterrande breit, vorn breit abgerundet mit schwach abgesetztem Cucullus. Die erste Querfurche liegt an der Mitte, ist sehr deutlich und fast gerade, nur an den Seiten nach vorn gebogen. Die zweite Furche ist nur schwach angedeutet, an der Mitte derselben findet sich ein kleiner FEindruck. Das Integument ist stark glänzend, sehr fein und regelmässig granuliert und mit einfachen Haaren spärlich besetzt. Keine Augen oder Augenflecke vorhanden. Das Abdomen ist fast 2.z-mal so lang wie der Cepha- lothorax. Das Integument der Räckenplatten ist glänzend, schwach chagriniert. Die Räckenplatten IX sind alle longi- tudinal geteilt, die vorderen Platten doch nicht vollständig. Die Platte XI hat auch eine Andeutung zur Längsteilung. Jede Platte hat am Hinterrande eine Reihe kurzer, einfacher Haare und vor dieser Reihe an jeder Seite ein Solches Haar. Auch an den Bauchplatten kommen solche Haarreihen vor, die doch von zahlreicheren Haaren gebildet sind. An den Analplatten sind die Haare länger, vier sind sehr lang und » taktil». Die Cheliceren. Der unbewegliche Finger hat am Innenrande drei winzige und fänf grössere Zähne. Die La- TULLGREN: EINE NEUE CHELIFER-ART AUS SCHWEDEN. 93 mina interior hat drei gezähnte Loben. Der bewegliche Finger ist mit einem grossen Subapikalzahn versehen. Die Terminalborste reicht kaum uber die Mitte der W Galea hinaus, die ziemlich lang und kräftig SJ gebaut und mit fänf Zähnen am Räcken versehen ist. Die proximalen Zähne sind die | längsten und sitzen ungefähr an der Mitte der Galea. Die Serrula ist von ca. 17 Lamellen zu- | sammengesetzt. Die zwei ersten Lamellen diver- gieren und die basale ist gespitzt und länger als die äbrigen. Das Flagellum besteht aus drei Borsten, von welchen die erste die längste und am Vorderrande fein gezähnt ist. Die Pedipalpen sind ein wenig kärzer als der Körper. Das Integument ist glänzend, äusserst fein granuliert, am Riäcken der Hand fast unmerklich. Die Haare sind alle einfach, im Allgemeinen kärzer als die Breite der Stielchen. Der Irochanter. ist: ca: Is mal so lang wie breit, am Vorderrande sehr schwach konvex, am Hinterrande mit einer knollenförmigen, konischen, etwas nach hinten gerichteten Erweiterung. Oben ist auch eine Erweiterung, die er grösser, blasenförmig und auch etwas nach hinten gerichtet ist. Das Femur ist ca. 2.5 mal so lang wie breit; distal- wärts ziemlich stark verschmälert, am Innenrande fast gerade, ein klein wenig länger und schmäler als die Tibia, die am Innenrande sehr stark konvex ist. Die Hand ist fast 1.8 mal so lang wie breit, ca. 1.2 so lang wie die Finger und ca. 1.:7 mal so breit wie die Tibia. Die Finger klaffen ein wenig und accessorische Zähne scheinen vorhanden zu sein. Die Beine. Erstes Beinpaar: das Trochantin ist breiter als das Femur, das ca. 1.5 mal so lang ist; die Tibia ist kärzer als der Tarsus, der ca. 4 mal so lang wie breit ist. Viertes Beinpaar: das Femur ungefähr doppelt so lang wie V Fig. 1. Chelifer Myjöbergt n. sp. Galea Q FF. Fig. 2. Chelifer Mjöbergi n. sp. Pedipalp <. 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. das Trochantin und so lang wie die Tibia, viel länger als der Tarsus, der ca. 3.5 mal so lang wie breit ist. Das Integument ist glatt und mit einfachen, selten fein gezähnten Haa- ren bekleidet. Die termino- lateralen Haare stark ge- krämmt, einfach. Die Kral- len einfach. Das taktile Haar” des "vietten. . Larsus etwas vor der Mitte in- seriert. Fig 3. Chelifer Mjöbergi n. sp. Masse. Länge des Ce- Ben und öM EO. phalothorax: 0.55; die des "AB domenskcarmr.se mm. ange der Pedipalpenglieder SeNk:EG:3=FuIb4Gs-RIvE (OMS Va: Ols5; Nibe 043 MM: Länge des ersten Beinpaars: Trochantin: 0.19; Femur: 0:23; Tibia: Ol26; arSKSE'O:23 vm Länge des vierten Beinpaars: Trochantin: 0.2; Femur: 0.39; Tibia: 0:30; Hatsus: 0:26 Fundort: Gotland, Gotska Sandön unter Eichenrinde. Bemerkung. Diese neue Art steht unzweifelhaft dem Chel. nodosus SCHRANK und Chyserz TÖM. am nächsten. Chel. nrodosus unterscheidet sich aber durch folgende Merkmale: das Femur der Pedipalpen ist 2-mal so lang wie breit und ein wenig kärzer als die Tibia; die Hand ist nur 1.6 mal so: lang wie breit; die Tibia I ist so lang wie der Tarsus, der 5-mal.. so; lang wie Jrelteoistsreeerme anses Rae der Mitte zwei dorsale, taktile Haare; die Galea ist dreigespalten (WITH, TÖMÖSVÄRY). Folgende Merkmale charakterisieren den Chel. Chyzeri: der Trochanter hinten an der Basis mit zwei getrennten Knollen, das Femur ca. doppelt so lang wie breit, die Galea mit einigen haarförmigen, rings um sitzenden Zähnen (EL- LINGSEN). Myrmarachne formicaria från en ny fyndort. Af Gottfrid Adlerz. I en uppsats »Om en myrliknande svensk spindel» |Ent. Tidskr. 1895] meddelas några iakttagelser öfver hanarnas egendomliga lekar hos Myrmarachne (Salticus) formicaria. Då på den där omtalade fyndplatsen blott en enda och där- till ännu ej utvecklad hona anträffades, kunde ingen upplys- ning lämnas vare sig om boet eller om honornas lefnads- vanor. Till fullständigande af den nämnda uppsatsen kunna därför följande iakttagelser från en ny fyndplats tjäna. Spindeln i fråga träffades i juli 1908 vid en bukt på södra sidan af Hamnholmen vid Räfsnäs i Roslagen. Rätt talrika individer (ett 20-tal) förekommo på en sträcka af om- kring 6—7 m. af den af klappersten bildade strandremsan, medan arten föröfrigt ej återfanns på någon annan plats i trakten. Denna nya fyndort ligger ej så synnerligen långt från den plats, där denna spindel för första gången upptäcktes armNenGEEt vochnover hufvud taget tycks; arten! med. för- kärlek, fastän ej uteslutande, uppehålla sig på hafsstränder. I Tyskland, där den föröfrigt lär vara mycket sällsynt, upp- gifves den vara talrik vid Bonn. Alla de vid Räfsnäs anträffade individerna voro honor. De sutto i sina af hvitt silke förfärdigade bon på undersidan af klapperstenarna. Boen voro aflånga, af omkring 2 cm. längd och ungefär hälften så breda, afsmalnande mot båda ändarna. Vid ena smaländan fanns en öppning, ur hvilken honan kom fram, om hon hårdt ansattes. Enligt SUNDEVALL skulle boet vara öppet i båda ändar. Så tycktes ej vara 960 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. fallet med de af mig anträffade. Hvarje bo bestod af två rum, ett inre, närmast stenen, och ett yttre af samma storlek och form, i det båda rummen upptogo boets hela längd. Det inre rummet innehöll vanligtvis små ungar, medan det yttre innehöll en samling gula ägg. Om båda rummen inne- höllo ungar, voro de i inre rummet större och tillhörde på- tagligen en äldre kull. Honorna själfva plägade vistas i det yttre rummet. Ytterst sällan visade sig någon af dem utan- för boet. Kanske infaller deras jakttid på natten. Sundevall säger om denna art: »celeriter currit salitgue». Själf har jag aldrig sett dem göra några hopp, såsom andra Attider pläga. På platsen i fråga funnos mellan stenarna på stranden bon af Myrmica ruginodis, men något förhållande mellan spind- larna och myrorna tycktes ej äga rum. I ett glas insläpptes tolf infångade honor, hvarjämte nagra bon med ägg och små ungar inlades. Honorna gingo på samma sätt som hannarna, d. v. s. höjde och sänkte ofta sin bakkropp. Sina långa, smala framben med den hvita ringen nära spetsen förde de på ett sätt, som gjorde dem mycket lika myrornas antenner. Sins emellan iakttogo de samma uppförande, som skildrats i fråga om hanarna, i det de figurerade mot hvarandra med åt sidan vriden bakkropp samt med de antennlika frambenen upplyftade och vidt ut- spärrade. Då de emellertid sakna hanarnas kolossala cheli- cerer, hvilka vid dessas fäktningar spela en så väsentlig roll, blef skådespelet i detta fall vida mindre intressant. Föröfrigt misstänker jag nästan, att det vid honornas sammandrabb- ningar gäller blodigt allvar, att döma af den stora skyndsam- het, med hvilken den underlägsna parten plötsligt griper till flykten. Under min frånvaro, och, som jag tror, på nätterna hade flera af de inspärrade honorna blifvit uppätna. Samma öde vederfors alla de ungar, som vågade visa sig utanför de inlagda boen. Kanske var det tillfället till dylika kanni- baliska måltider som var orsaken till att inlagda små flugor alltjämt försmåddes. Vatten drucko dessa spindlar med begarlighet. FÖR Aa Försök med karbolineum och andra insektdödande medel. Af Ang-orallsren och CC. G. Dahl. Föreliggande uppsats utgör en redogörelse för en del försök med insektdödande medel vi gemensamt eller hvar och en för sig utfört innevarande år. Hufvudparten af försöken har blifvit förlagd till Adelsnäs trädgårdar på grund af det rika försöksmaterial, som därstädes stått oss till buds, sedan Herr Baron TH. ADELSWÄRD därtill godhetsfullt lämnat oss sitt medgifvande. Den ena af oss, ALB. TULLGREN, har för deltagande i försöken af styrelsen för Centralanstalten för jordbruksförsök erhållit benäget tillstånd att på lämpliga tider besöka platsen för försöken. Ehuru vi ingalunda tillmäta våra försök värdet af att vara uttömmande eller till alla delar tillfredsställande, hafva vi dock velat offentliggöra dem redan nu. Detta på den grund att vi åtminstone i ett par afseenden nått ett resultat, hvars bekantgörande torde vara af ett visst intresse för den fruktodlande allmänheten — vi åsyfta särskildt resultaten af försöken med karbolineum. Försök med karbolineum. Redan för tjugo—trettio år sedan började man i träd- gården använda karbolineum. Man begagnade det då som konserveringsmedel för trävirket i bänkar och växthus. Snart nog visade det sig emellertid, att de starkt luktande gaserna, som synnerligast vid solsken utgingo från de med karboli- neum bestrukna bänkramarna eller drifhusväggarna, verkade ytterst skadligt, 1 många fall snabbt dödande på växterna I synnerhet i deras spädaste ålder. Entomol. Tidskr. Årg. ;0. H. 1—2 (1909). i 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Ehuru karbolineum sålunda visade sig som ett kraftigt gift för växterna, dröjde det emellertid ej länge, förr än på nytt röster höjdes för användandet af detta medel i träd- gårdsodlingens tjänst, men nu i ett helt annat syfte. Tanken på karbolineets antiseptiska egenskaper hade föranledt någon trädgårdsman att använda det för sårskador af hvarjehanda slag på trädens stam och grenar. Metoden visade sig vara god, och därmed började karbolineum ånyo komma i bruk. Den ene efter den andre proberade medlet än för ett, än för ett annat. Småningom började man spruta öfver hela träd på vintrarna, och en vacker dag började man t. o. m. med kar- bolineum bespruta löfvade träd och buskar. På en otroligt kort tid spred sig ryktet om karbolineums underbara egen- skaper, ej blott öfver metodens hemland Tyskland utanlångt utanför dess gränser. Det betecknades såsom ett sannskyl- digt »universalmedel» mot insektangrepp, svampparasiter, ja, öfver hufvud alla sjukdomar, som behäfta trädgårdens träd och buskar. Och ej nog därmed! Karbolineum var för växterna rent af ett lifselexir. Träd, som af ålder eller andra orsaker sågo tynande ut, fingo efter behandling med karbo- lineum ett friskt och blomstrande utseende, påstod man. Korteligen, karbolineum kunde åstadkomma underverk 1 träd- gåardsodlingens tjänst. För blott fyra åa fem år sedan stod det nya »universal- medlet» pa höjden ar sitt rylsdte idetmuyskarmsetöeyckiet nog fanns det emellertid bland de tyska trädgårdsodlarna och de dem närstående vetenskapsmännen: skarpsynt folk, som genomskådade det oerhörda geschäftsmakeriet och puffandet för medlet och som tydligt sågo såväl det verkligt goda som de stundom - obotliga skador, ett oförståndigt bruk af karboli- neum kunde åstadkomma. Experiment i större och mindre skala började anställas för utrönandet af medlets verkliga värde. - Dessa ha. under de sistförflutna åren med all ifver fortsatts ej blott af enskilda utan äfven vid ett flertal veten- skapliga institutioner, Därvid har med all önskvärd tydlig- het framgått, att karbolineum är ett medel i trädgårdsodlin- gens tjänst, som gifvet har en lång framtid för sig, men att man f. n. ännu befinner sig på experimentets första stadium. En lång tid skall säkerligen förgå, innan vi fullt lärt känna, hur och när vi skola använda det) samt murade nolka YR Re A. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 99 karbolineumsorterna förhålla sig till växterna. Ty i närva- rande stund råder stor ovisshet härutinnan, och därför inträf- far det alltför ofta, att svåra, ja obotliga skador uppkomma efter behandling af träd eller buskar. För att styrka dessa påståenden tro vi oss böra i största korthet referera en del uttalanden af framstående utländska auktoriteter. Härvid vilja vi i fftämsta rummet omnämna ett föredrag om »karbolineum als Baumschutzmittel» af framlidne chefen för biologiska anstalten i Dahlem vid Berlin prof. ADERHOLD och publiceradt i Deutsche Obstbauzeitung för 1906. Han pointerar först och främst de orsaker, som ligga till grund för de många ofta hvarandra motsägande utlåtan- dena rörande karbolineum. De kunna ej annat än härröra från bristande kritik och sakförstånd. För att bilda sig ett säkert omdöme om ett medels värde, är det nödvändigt, att man dels känner medlets sammansättning, dels utför försöken 1 större skala med tillräckligt jämförelsematerial samt dels noggrant iakttar de behandlade växternas beskaffenhet, ut- seende etc. samt tid, belysning m. m., då försöken anställas. Beträffande karbolineum framhåller han först och främst, huru- som man alltför litet tänkt på den mångfald sorter, som finnas i handeln. Sannolikt kunna de uppskattas till 2 å 300. Då karbolineum är en blandning af de vid beredning af sten- kols- eller trätjära erhållna biprodukterna, är det själfklart, att karbolineumsorterna till sin sammansättning ofta äro hvar- andra mycket olika. Detta hade också bekräftats vid de för- sök, som ADERHOLD anställt med 25 olika sorter. Resul- taten hade t. ex. vid behandling af sårskador på fruktträd blifvit väsentligen olika. Som allmänt resultat uttalade ADERHOLD den förmodan, att de »lätta» sorterna skulle mera lämpa sig för besprutning mot insekter eller deras ägg, under det att de mera tjockflytande, beck- och asfaltsrika sorterna borde föredragas vid t. ex. sårbehandling. Dock kunde karbolineum i sistnämnda fall ej jämställas med van- lig stenkolstjära. ADERHOLD erkänner således karbolineums goda egenskaper som insektdödande medel och relativa ofar- lighet, om det n. b. användes till vinterbesprutning. Om be- Sprutning af träden under vegetationsperioden yttrar sig ADERHOLD ej alls. I 00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Denna senare fråga är af allra största vikt, då ju på senare tid många, äfven mycket framstående fruktodlare bör- jat förorda besprutning af löfvade träd. -Dockiitorde ler talet, som experimenterat i nämnda riktning, kommit till den öfvertygelsen, att sommarbesprutningar i de flesta fall äro skadliga, äfven om starkt utspädda lösningar användas. Så t. ex. framhåller föreståndaren för försöksstationen för växt- sjukdomar i Geisenheim, Dr. G. LÖUSTNER, som 1 förening med en framstående trädgårdsman anställt talrika experi- ment, att karbolineum, användt på aflöfvade träd, är ett godt medel mot insekter, särskildt sköldlöss, men han afråder på det bestämdaste från sommarbesprutning, då han vid dylika försök i allmänhet uppnått mycket dåliga resultat. En annan framstående fackman, chefen för agrikulturbo- taniska anstalten i Minchen, prof. L. HILTNER, har äfven helt nyligen uti Praktische Blätter fär Pflanzenbau und Pflan- zenschutz», h. 5 och 6, 1908, uttalat sig i hithörande frågor. Han hade efter talrika experiment, som utförts vid anstalten, kommit till den öfvertygelsen, att besprutningar tidigt på våren med c:a IO 2/9 lösningar voro synnerligen fördelaktiga och för träden ofarliga. Höstbesprutning däremot kunde lätt skada knopparna. Sommarbesprutningar anser HILTNER vara synnerligen riskabla, t. o. m. om man använder så starkt utspädda lösningar som !/2-procentiga”. Då karbolineum sålunda visat sig vara ett medel af ej ringa värde, och man de sista åren äfven här i vårt land börjat på sina håll förorda detsamma, syntes det oss synner- ligen önskvärdt få anställa en del försök, dels för att i vår mån söka lämna ett litet bidrag till hithörande frågors lös- ning, dels för att förskaffa oss själfva en smula erfarenhet rörande detta mångomskrifna »universalmedel». Det karbolineum, vi vid försöken användt, har dels varit svenskt, dels ha vi från Tyskland låtit införskrifva ett par vattenlösliga sorter: Lohsol och Arbolineum. De svenska sorterna ha vi erhållit dels från firman Becker & C:o i Stock- holm, dels från Lenn malm & C:oi Linköping, hvars karboli- neum betecknades som » Extra-karbolineum» från JOHN OLSSON i Stockholm. 1 Deutsche Obstbauzeitung h. 23/24 för i år innehåller talrika uttalan- den uti karbolineumfrågan. ÅA. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. IOI För att få de svenska sorterna att lätt lösa sig i vatten, ha vi användt flere metoder. I början försökte vi med en- bart vatten, som uppvärmts, men syntes oss resultatet föga eller ej alls tillfredsställande. Försök med soda isamma pro- portion som karbolineet lyckades ej heller bra. Soda löstes i en smula hett vatten, hvarpå den koncentrerade sodalös- ningen blandades med rent karbolineum. Därefter tillsattes den bestämda vattenkvantiteten. Sedermera pumpades vät- skan genom en success-spruta i c:a 1IO minuter, men oaktadt detta befanns en stor del karbolineum olöst. «Lätt inses vikten af att karbolineet ej får afskiljas ur besprutningsvätskan. De knoppar på fruktträden, som öfverdragas med rent karboli- neum, förmå i regel icke att slå ut. Utmärkt lyckades där- emot en blandning af lika mycket eller blott hälften så mycket grönsåpa (löst i minsta mängd vatten) som karbolineum. Vid pumpning af vätskan erhölls nästan omedelbart en präktig gråhvit emulsion, som sedermera utan olägenhet kunde spädas mycket starkt och som kunde förvaras rätt länge, utan att man märkte den minsta förändring i utseendet. Öfversikt af försöken. I. Vinterbesprutning. Tvenne träd, ett äppleträd, belagdt med bladloppåägg, och en hägg med bladlusägg, besprutades den 14 jan. 1908 vid Adelsnäs med kalkmjölk, innehållande 10/9 karboli- neum.” Ämnena blandade sig ej fullständigt, utan en stor del karbolineum flöt ofvanpå. Den 18 maj granskades träden, hvarvid befanns, att knoppsprickningen förlöpte fullt normalt och så vidt man kunde se, voro träden fria från bladlöss och bladloppor. Vid Entomologiska Afdelningen å Experimentalfältet gjordes den 22 jan. en del försök med en emulsion, beredd af I lit. karbolineum + I kg. såpa + 10 lit. vatten. Af för- söken vilja vi blott omnämna tre, som lämnade bestämdt utslag: 2 Det karbolineum, som användes vid försöken i Adelsnäs trädgår- dar, var inköpt i Linköping. Vid försöken å Experimentalfältet användes karbolineum från BECKER i Stockholm. I1O2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. a. Hagtornsbuske, rikt belagd med bladloppägg. — Den 29 maj voro talrika larver framkläckta! b. En mindre tall, rikt besatt med öfvervintrande ullbeklädda barrlöss (Chermes). — Den 30 maj befanns tallen oskadd och lössen, som det tycktes, samtliga döda. c. Röd vinbärsbuske, som sommaren förut varit starkt an- grippen af bladlöss, — Den ”/s syntes ej någon nämn- värd skillnad i besprutade eller obesprutade buskars ut- veckling. Den ??/5 var påtagligen den besprutade busken åtskilligt efter de andra. Den repade sig emellertid så småningom, men bar afsevärdt mindre bär än buskarna bredvid. Eventuella bladlössägg hade sannolikt dödats. Resultaten af dessa vinterbesprutningar blefvo ju delvis dåliga. Särskildt anmärkningsvärd var ju den iakttagelsen, att fruktsättningen å besprutad vinbärsbuske påtagligen lidit allvarsam skada. Hvad orsaken kunde vara till, att bladloppäggen å den besprutade hagtornsbusken kläcktes, är desto svårare att af- göra, som besprutningar med arbolineum och lohsol !?/5 1908 på äggbelagda hagtornsbuskar lyckades förträffligt. Däremot kunde vi ju glädjande nog konstatera, att kar- bolineumbesprutningen verkat utmärkt på det med bladlopp- ägg rikt belagda äppleträdet. Resultatet var i detta fall desto påtagligare, som träden ifråga blott till en fjärdedel behandlats med karbolineum. De 3 andra fjärdedelarna hade besprutats med lysol, fotogenemulsion och svafvelkalk men utan resultat. Dessa delar voro nämligen under sommaren öfverfulla med bladlopplarver. II. Vårbesprutning. Dessa besprutningar utfördes af DAHL ensam omkring den 3 april 1908, men granskades resultaten den 26 maj af oss båda gemensamt. Följande fruktträdsorter, af hvilka alla äpplesorterna voro rikt belagda med bladloppägg, besprutades: 1) Manningtons parmän Gyllenkroksastrakan Stensnäs hvitgylling 5 ?/,ig emulsion af karboli- Melon neum och såpa. Vaxäpple Gråpäron J ACITULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED: KARBOLINEUM M. M. I03 2) Stor klar astrakan ] Stenkyrkeäpple Ribston Grågylling | Gråpäron | 10 ”/o-ig emulsion af karboli- neum och såpa. Hofstapäron Röda kejsarplommon 3) Ribston Cellini Stenkyrkeäpple Rosenhäger Grågylling Gravensteiner Åkerö Melon Manningtons parmän Kesäter Gråpäron Höstbergamott Ett antal träd af hvarje sort besprutade med 10 '/o-ig emulsion af karbolineum och såpa och ungefär lika många - | med 5 ”/o9-:ig sådan. Jämte de besprutade träden hade vi som jämförelsematerial likaledes rikt äggbelagda träd, som besprutats antingen med svafvelkalkvätska eller med bordeaux-vätska. Vid granskningen den 26 maj visade det sig, att knopp- sprickningen försiggick fullt normalt. Ej ett enda af de be- sprutade träden kunde sägas på grund af karbolineumbe- handlingen ha hejdats i sin utveckling eller på något annat sätt tagit den minsta skada däraf. Beträffande bladlopporna var resultatet i hög grad till- fredsställande. På de besprutade träden kunde man knappt Uppspåra några få larver, under det att på andra träd larver förekomma 1 oerhördt stor mängd. Man kunde också med lätthet konstatera, att bladloppäggen verkligen dödats af kar- bolineum-emulsionen. De hade nämligen antagit en: brun färg och syntes delvis åtminstone ha intorkat. Visserligen anträffades ett om också mycket litet antal larver på besprutade träd, men detta får naturligtvis icke för- klaras med att karbolineum ej skulle vara nog verksamt insekt- dödande medel, då det ju är hardt när omöiligt så öfverspruta ett träd, att ej ett och annat ägg förblir oberördt af vätskan. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Vid jämförelse mellan de med 5- och 10 /vig emulsion be- sprutade träden syntes det oss, som om visserligen de med 10 ?/0 behandlade kunda uppvisa ett ännu bättre resultat än de, som besprutats med 5 ”/o, men att äfven de sistnämnda voro praktiskt sedt befriade från parasiterna. Till vårbesprutningarna borde äfven kunna räknas ettpar försök med Arbolineum och Lohsol, de förut omnämnda vattenlösliga karbolineumpreparaten, som den 12 maj utfördes a Experimentalfältet. Af brist på lämpligt försöksmaterial kunde endast hagtorn, som var rikt belagd med. bladlopp- ägg, hägg, klent belagd med bladlusägg, samt rönn, rikt be- satt med sköldlöss /(Chionaspis salicis), bli föremål för försöken. Af båda vätskorna användes IO0-procentig lösning. Vid seder- mera den 29 s. m. företagen granskning visade det sig, att arbolineum på bladloppäggen verkat förträffligt. Resultatet af lohsol-besprutningen var beträffande samma skadedjur blott relativt godt. Huruvida besprutningen verkat fördelaktigt på bladlössäggen, är svårt att säga, då häggens knoppar vid be- sprutningen voro något öppnade och sannolikt en mängd af de tidigt framkommande lössen i dem funnit skydd. Beträffande verkningarna gentemot sköldlössen kan man endast antaga som sannolikt, att resultatet var godt. Endast på häggen kunde någon skada förmärkas. Den blef nämligen starkt fördröjd i sin utveckling samt företedde långt fram på sommaren ett sjukligt utseende. III. Sommarbesprutning. Dessa försök utfördes alla efter knoppsprickningen och voro nästan uteslutande afsedda att ådagalägga, i hvad mån besprutningsvätskorna kunde åstadkomma skada på de be- handlade trädslagen. På ett par när äro alla försöken ut- förda i Adelsnäs trädgårdar. 1) Den 2 juni 1908 besprutades vid Entomologiska Af- delningen ett par hampus- och päronträd med arbolineum och lohsol. Träden voro nästan i blom, och besprutningen ut- fördes en e. m. mellan kl. 5 och 6 under starkt solsken och lindrig blåst. Träden besprutades med dels 1 ?/o-, dels !/2 ”/o-lösningar. ÅA. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. IO5 Den 6 juni kunde blott på de med arbolineum bespru- tade hampus-träden skador i form af brännfläckar å bladen iakttagas. Skadorna, ehuru rätt i ögonenfallande, torde ej ha haft den ringaste betydelse för träden. 2) I Adelsnäs trädgårdar. Den 18 maj besprutades med karbolineum i sodalösning följande träd, rikt besatta med nykläckta bladloppslarver; I Alexander t7a 2/0 kaärbolineum + > ”/0 "soda. I Belle de Boskoop 0 ; 2 4 I "70 » Sher a I Stenkyrkeäpple De bladlopplarver, som sutto inuti knopparna, visade si den 26 maj vara lefvande. Trädens blad oskädda. Den 2 maj besprutades med karbolineum i såplösning följande träd: & > > Trädslag 2 TT SRS ARNE Resultat, 4/3 Charlamovsky | 1/2 —- !/2 | Brända bladspetsar | > | I = I » ' Körsbär I Y2 — 1/3 I Träd oskadadt på i — I > Plommon [NE - 1/3 I Svåra brännfläckar på knoppar » I — I » ? Körsbärs och plommonträden voro angripna af bladlöss. Dessa voro vid granskningen till större delen döda. Den 12 juni behandlades följande träd med en lösning af 1/32 9/4 karbolineum + 2/2 ?/9 såpa. Behandlingen utfördes på förmiddagen i soisken. Trädslag | Anmärkningar | Resultat, !5/g | Äppleträd | Oangripet Blad betänkligt brunfläckiga I Päronträd = | > | Blad här och där brunfläckiga | Körsbärsträd | Angripetaf bladlöss! Löss döda. Blad lindrigt skadade Plommonträd| Oangripet | Blad något skadade Ek Angripenafbladlöss| Löss döda. Blad lindrigt skadade I Björk | » LES > Blad oskadda Slån > » | Lössi allmänh. lefvande. Blad oskadda Hagtorn | > af bladloppor] Bladloppor döda. Blad skadade Krusbär | Stekellarver Ingen skada. Larver döda. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Med lohsol och arbolineum anställdes talrika försök, som här tabellariskt anföras. Lohsol. 9 | Trädslag É lå H Skadedjur Resultat z Ra n SS Rönn 21/3) 1 fo |Bladlöss I Löss delvis lefvande. Blad lo | svedda 4/5 Körsbär SIS Löss lefvande. Träd oskadadt| » | > » [1/29/0] ) » » » | Plommon INSE Sr [Löss delvis lefvande = >» 1 » fö [1 /20/0] > | Löss döda » Äpple 12/6) 1 9/0] Inga skadedjur | Träd oskadadt Se Päron 1 ES ) | En del bruna bladkanter » Körsbär I >» | » |Bladlöss | Löss lefvande. Blad oskadda| » | Plommon | » | » |Inga skadedjur | Träd oskadadt » | Slån I » | » | Bladlöss » » Löss lefvande » | Hagtorn | a | Bladloppor lb kö » Blodloppor döda! » Björk I SNETIBladlöss » >» Löss lefvande » | Ek | ES » » » » sv Rönn LS Ra » skadadt >» » » | Krusbär I» | » | Stekellarver Buske oskadad. Larver? » | ra » | » | Bladlöss Träd oskadadt. .NMCOSS? » Plommon » |t/29/0) Inga skadedjur | » » » | Körsbär | » | » | Bladlöss » Löss lefvande » Äpple I») > Inga skadedjorlC > ) » Päron [35 ESR » » » Rönn LISA BIadlöss » > Köss Jefvande » Bj örk | » | > » » » ? » Hagtorn | > ESTIRBIAdlOpp Or » Bladlopp. >» » Rosor » | » | Bladlöss Blad oskadda. Löss lefvande]| » I. Af denna tabell framgår först och främst, att besprut- ning med !Ma—1I Yo lohsol på löfvadertmadrellerbust kar i allmänhet ej medför någon skada af betyden- het. Vidare tycka vi oss kunna draga den slutsatsen, att besprutning med så svaga Lösninerr art ita sen eller ringa nytta gentemot bladlöss och bladloppor. Vi ha ju härutinnan blott i två fall af 17 erhållit ett tillfreds- ställande resultat. ÅA. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 107 Arbolineum. a — — oo TE å Trädslag å C > Skadedjur Resultat Ä j = An Plommon 21/35) I ?/o | Bladlöss Många bladlöss lefv. Bladspet- | sar här och där svedda. JE | > » If2910 » = föreg. > ' Körsbär > | EO > Många bladlöss döda. Träd oskadda » » » | 1/20/0 » HOreR ? Maglemer | » | 1/0 | Sköldlöss Bladspetsar en smula svedda. | Löss? Charlamovsky /??/s|1!/29/0] Bladloppor Bladspetsar en smula svedda. | Bladloppor:? Körsbär » | » | Bladlöss Bladlöss döda. Träd oskadadt Plommon AN » » delvis döda. Knoppar | bruna » [2/6 2/29/0 | Inga skadedjur | Träd oskadadt 1516 Äpple lad > » Blad något brunsvedda Körsbär i» I » [I Bladlöss Löss döda. Träd oskadadt I Slän?? » oo» » » » Blad uppbrända. I Päron? » » Inga skadedjur Blad uppbrända Rönn” » | » |Bladlöss > nästan samtl. uppbrända Björk? » 00 Carl » S å . | | Hagtorn » | » |Bladloppor Bladloppor döda. Blad svagt i brända Rosor |» | » |Stekellarver = |Larver lefvande. Blad starkt | brända | Plommon | » | 19/0 | Inga skadedjur | Träd oskadadt ; | Apple Allo » » Blad obetvdligt brända > | Päron SR MT » » » starkt brunfläckiga o | Kärsbär » |.» IBladlöss Löss lefvande. Blad oskadda | » | Rönn? 21) FSS RE Uppbränd 27/3. Ijuli befanns | | | toppknoppen något utveck- | lad samt en bladluskoloni | bildad ) | Slån? IN » | Blad uppbrända. Löss döda |!5/s | Björk FULT » Blad och löss oskadda Resultaten af försöken med arbolineum blefvo, som synes, ännu mera otillfredsställande än försöken med lohsol. Så t. ex. kunna vi endast anteckna 8 fall af 24, då den besprutade växten förblef oskadad af vätskan. Och anmärkningsvärdt är 3 De med 7 utmärkta neddoppades hastigt i vätskan. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. ju, att dessa åtta fall på ett undantag när gällde körsbär och plommon. En björk förblef oskadd efter 1”/o-ig lösning, men bladen förbrändes fullständigt efter neddoppning i !/2 ?/9-ig vätska. I öfriga fall, då vi begagnade den sistnämnda metoden, blef resultatet ungefär enahanda, ehuru det syntes oss, som om respektive försöksobjekt knappast blefvo mer fuktade vid neddoppningen än vid besprutningen. Att vi öfverhufvudtaget försökte med neddoppning, berodde därpa, att vi ville försöka att med vätskan komma åt om möjligt samtliga löss i de stora kolonierna, speciellt på rönnarna, där lössen ju eljest genom bladens starka sammanrullning voro väl skyddade. Anmärkningsvärdt var ju emellertid, att en rönn, som dagen efter behandlingen föreföll fullkomligt för- bränd, sedermera frampå sommaren utvecklade nya topp- skott, som voro rikt besatta med bladlöss. Oaktadt behand- lingssättet sålunda var så radikalt, som gärna är möjligt, var det dock ej tillräckligt effektivt för att omintetgöra alla med- lemmarna i kolonien, låt vara att de voro ganska väl skyd- dade. Äfven i andra fall blef resultatet af besprutningarna beträffande skadedjuren relativt dåligt. Man jämföre blott besprutningarna af körsbär och plommon! Som slutresultat af sommarbesprutningarna har framgatt: 1:o) att besprutning med dekarbolineumemulsio- ner, som statt oss till budsrmndenalInaTReSstatta medför stor fisk för. försoksopjexten förvissa snart sagdt obotlig skada. DETtarttotm tom vEtetst svag vätska användes. 2:0) att '/e—1"/2 ”/0 starka karbolnenmemwisto-- ner ingalunda alltid, verka effektivtimotrsadana skadedjur som bladlöss och bladloppor. Öfverblickar man resultaten af samtliga våra försök med karbolineum, finner man lätt, att endast vårbesprutningarna ur alla synpunkter varit lyckade. Härmed vilja vi dock ej ha sagt, att frågan rörande dessa skulle kunna anses ut- agerad. Tvärtom. Resultatet pekar oafvisligt hän på för- nyade försök i denna riktning, särskildt med olika karboline- umsorter. Att sommarbesprutningarna på det hela taget misslyckats för oss, torde ej heller ge oss anledning definitivt fördöma dem. Försöken ha ju blott anställts med ett fåtal ÅA: TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 100 karbolineumsorter, och i omfattning och planmässighet lämna de ju åtskilligt öfrigt att önska. De mana dock till försiktig- het, och anse vi oss därför t. v. böra på det bestämdaste varna våra trädgårdsodlare för att okritiskt följa de råd rö- rande sommarbesprutningar, som af beundrare eller försäljare af karbolineum eller därmed jämnställda preparat under skyd- dande namnförklädnad spridas genom press och cirkulär. Lika lifligt önska vi dock, att försök upptoges af kritiskt folk, och att resultaten blefve på något sätt bekantgjorda, ty man kan ju ej alldeles bortse från att åtskilliga framstående utländska fackmän på det varmaste uttalat sig till förmån för sommarbesprutningar. I. Försök med svafvelkalk. Under en studieresa i Nordamerika sommaren 1907 hade den ene af oss" tillfälle göra bekantskap med svafvelkalkbe- sprutningen, som i den nordamerikanska fruktodlingen fått en synnerligen vidsträckt användning. Detta gaf oss anledning anställa en del försök, dels för att vinna en smula praktisk erfarenhet i medlets beredning, dels för att pröfva i hvad mån det skulle vara effektivt gentemot en del i vårt land förekommande skadedjur. Svafvelkalkvätskan, »lime-sulphur wash» eller »California wash», har redan ett tjugotal år varit i bruk i Amerika. Gentemot den fruktade San José-sköldlusen har medlet visat sig vara synnerligen effektivt, men goda resultat hafva enligt uppgifter i den amerikanska litteraturen? äfven vunnits gent- emot talrika andra sköldlusarter, mot bladloppor och gall- kvalster m. fl. samt mot vissa svampsjukdomar. Ingredienserna i vätskan utgöras af pulveriserad osläckt kalk, pulveriseradt svafvel eller svafvelblomma samt vatten. Till vätskan sättes ofta en kvantitet koksalt, hvilket dock numera allmänt anses onödigt såsom varande fullkomligt verkningslöst. Ingrediensernas proportioner variera högst be- + C. G. Danr, Reseberättelse afgifven till Kungl. Landtbruksstyrelsen. Sveriges Pomologiska Förenings Årskrift 1907. HSCIt ex, AL L. QUAINTANCE; Lime-sulphur washes for the San José seale. Yearbook of the Department of Agriculture, 1606. TIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. tydligt hos olika trädgårdsodlare. Här vilja vi emellertid blott anföra den normalformel, som antagits af »Bureau of Entomology» i Washington: Jalle ostar a 20 pounds = 9,o91 kg. SVEIN). FEAR TENSSR » = 6,8 kg. NERE an klös ons 50 gallons = 189,3 liter I reducerade och afrundade tal skulle vi sålunda få pr 100 liter vatten c:a 5 kg. kalk och 3:5 kemsvatvelsnlatva- rierande vätskans sammansättning kan vara, synes af ett recept, som erhölls af en framstående amerikansk fruktod- lare. Denne använde nämligen på 100 liter vatten 10 kg. osläckt kalk och 6 kg. svafvel. Beredningen af vätskan är tyvärr en smula tidsödande och fordrar, då den skall användas i större skala, en rätt om- fattande apparat. Uti en kittel upphettas till nära kokning ungefär en tredjedel af den önskade vattenmängden. Till det heta vattnet sättes så den finpulveriserade kalken och strax därefter svaflet eller svafvelblomman, som uti litet vatten rörts till en gröt. Sedan kalken fullständigt släckts, till- sättes ytterligare en tredjedel vatten. Därefter får vätskan under ständig omrörning koka en timmas tid. Under koknin- gen försigga i vätskan en del kemiska processer, hvarvid svafvelkaleium bildas, och vätskan antar en orangegul färg. Skulle efter en timmas kokning en del olöst svafvel flyta upp, så är det nödvändigt tillsätta ytterligare något kalk samt förlänga kokningen, tills allt svaflet blifvit löst. Stundom antar vätskan en grön färg, hvilket tyder på närvaron af järn- eller manganföreningar. Detta torde dock ej inverka menligt: på densamma. När vätskan är färdig, silas den genom ett metalltrådnät, så att man får bort den grusliknande bottensatsen. Den sista tredjedelen af vattnet tillsättes nu. Vätskan användes helst innan den hunnit svalna allt för mycket. Besprutning utföres endast vintertiden på aflöfvade träd, helst fram på våärsidan. Några som helst skador, framkallade genom besprutning, har man hittills ej kunnat iakttaga. Trä- den bli efter behandlingen ljusgrå. Beläggningen af svaf- velkalk häftar så bra fast vid barker, att den ännu efter flera månaders tid är fullt iakttagbar. 4. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. III Vi vilja nu redogöra för en del försök, som vi anställt med detta medel. De äro utförda dels i Adelsnäs trädgårdar dels vid Entomologiska Afdelningen å Experimentalfältet. A. Den 9 dec. 1907 besprutade vi vid Adelsnäs trädgårds- skola åtskilliga päronträd, som en följd af år varit rätt svårt angripna af pärongallkvalstret (Eriophyes piri PGST.). Besprutningsvätskan hade följande sammansättning. 1,4 kg. släckt kalk, 0,6 kg. svafvelblomma per 10 lit. vatten. Då vi ej kunde komma öfver osläckt kalk, togo vi kalk- kvantiteten o,, kg. större, än det följda receptet före- skref. — Sommaren 1908 visade sig de besprutade trä- den, såvidt man kunde se, fullt fria från skadedjuren. B. I Adelsnäs trädgårdar anställdes den 13 jan. 1908 följande försök med en svafvelkalkvätska beredd af 2 kg. nysläckt kalk, 1,2 kg. svafvelblomma på 20 liter vatten: 1) Äppleträd, rikt belagdt med bladloppägg. — Granskade den 18 maj, hvarvid befanns, att knopparna voro rikt besatta med bladlopplarver. 2) Hägg med bladlusägg. — Den !$/; påträffades lefvande bladlöss. 3) Pilstam rikt bevuxen med mossa och lafvar. — Parasit- vegetationen dödad !8/; C. Följande försök äro utförda vid Entomologiska Afdel- ningen å Experimentalfältet. Besprutningsvätskan till- reddes efter följande recept: I kg. osläckt kalk, 0,3 kg. svafvelblomma och 21 lit. vatten. 1) ??/4. Hagtorn med bladloppägg. — ??/; förekommo blad- pp sparsamt. 2) ?”/1. Äppleträd, med bladloppägg. — ?9/5 förekommo rikligt bladlopplarver. 3) "i Hägg med bladlusägg. — ?9/5 visade sig resul- tatet godt. 4) '”/2. Hagtorn med bladloppägg. — ??/5 kunde blott ett fåtal larver upptäckas. 5) "/e. Tall med Chermes-honor och ägg på stam och gre- — 9/5, Så vidt man kunde se, var resultatet godt. D. Omkring den ??/3 besprutades i Adelsnäs trädgårdar C:a 130 st. päronspaljéträd med svafvelkalkvätska, beredd enligt receptet: 100 lit. vatten, 4 kg. kalk och 3,75 kg. svafvelblomma. Åtskilliga af träden hade förut årligen 112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. varit angripna af pärongallkvalster, delvis i rätt hög grad. Efter besprutningen voro dylika försvunna, och under "hela sommaren kunde knappast ett enda af kvalster an- gripet blad upptäckas. E. Den 3 april besprutades vid Adelsnäs en stor mängd äppleträd, som voro rikt belagda med bladloppägg. — Re- sultatet visade sig den 26 maj lika med noll, ty knoppar och bladanlag voro öfverfulla med bladlopplarver. Samtidigt besprutades äfven ett päronspaljéträd angripet af kommasköldlöss. — I november granskades kvistar. Inga lefvande sköldlöss kunde då upptäckas. Försöken med svafvelkalkvätska ha som ofvan synes på det hela taget slagit illa ut. Endast mot pärongallkval- stret och kommasköldlössen hatmmiedlettylsat Ste effektivt. Däremot tyckes det, som om svafvelkalkens . verkningar på bladloppäggen skulle vara synnerligen mini- mala. Ett förhållande, som ju står i direkt strid med upp- gifter i den amerikanska litteraturen. II. Jämförande försök med kejsargrönt och arseniksyrlighet. Frågan i hvad mån besprutning med kejsargrönt kan astadkomma skada på våra fruktträd, har förut varit föremål för våra undersökningar.” Vi kommo då efter talrika försök till den uppfattningen, att kejsargrönt af fullgod beskaffenhet i allmänhet ej åstadkom någon skada och i alla händelser sällan eller aldrig en skada, som var till verkligt men för trädet. Sommaren 1907 konstaterades det på ett par ställen i Stockholmstrakten, att en del träd, däribland Hampus, efter besprutning började visa tecken till sjuklighet. Besprutningen företogs i medio af juli, och några dagar senare började löfven gulna och falla af. Hampusträden stodo fram på sensomma- ren så godt som alldeles nakna. ” ALB. TULLGREN och C. G. DauL, Redogörelse för försök med kej- sargrönt och andra insektsdödande medel. — Meddelande från Kungl. Landtbruksstyrelsen. N:o 125, 1907. AJ FULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 113 Det var gifvet, att detta skulle ge anledning till den misstanken, att besprutningsvätskan förorsakat sjukligheten, ehuru många andra omständigheter tydde på, att detta kan- ske ej var den primära orsaken till löffällningen. Miss- tankarna fingo ju någon grund, då det vid analys framgick, att det kejsargrönt, som användts, var ovanligt starkt föro- renadt af fri arseniksyrlighet. På grund af ofvannämnda misstänkta fall beslöto vi an- ställa en del jämförande experiment för att söka bidraga till afgörandet af frågan, i hvad mån fri arseniksyrlighet, före- kommande såsom förorening i kejsargrönt, kan åstadkomma skador på besprutade träd. Till försöken använde vi tvenne sorter kejsargrönt, det ena (I) praktiskt sedt fritt från för- oreningar, det andra (II) starkt uppblandadt med fri arsenik- syrlighet. D:r O. HOFMAN-BANG, Assistent vid Centralanstaltens afdelning för landtbrukskemi, har analyserat båda dessa kej- sargröntsorter. Enligt honom innehåller I »Total arsenikhalt," beräknad såsom DEArSenE (AS) od ove 38,8 ”/o b) arseniktrioxid (As ;Os) 51,2 /0 1 vatten löslig arsenik ej nämnvärd.» II »Total arsenikhalt beräknad såsom ATATSSWIK (AS) pv ros 50,6 ”/o b) arseniktrioxid (As ,Os3) 66,8 ”/o i vatten löslig arsenik beräknad såsom arseniktrioxid (As,Os) O,06 0/9». II >»torde rätteligen kunna anses såsom en blandning af Schweinfurtergrönt med arseniktrioxid. Vid behandling af preparatet med kall saltsyra eller ammoniak löses det förra under det att den senare kvarstannar såsom olöst, hvitt pulver». Till dessa besprutningsvätskor satte vi som vanligt ny- släckt kalk. Dessutom anställde vi jämsides härmed försök med enbart arseniksyrlighet i vatten eller tillsatt med släckt kalk och soda. 7 I kejsargrönt förekommer arsenik blott i form af arseniktrioxid (AS;03) + arseniksyrlig kopparoxid. Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 1—2. (1909). 8 Amanlis Gulplommon » Bigarrå » Krusbär » » | Rödt ananasäpple | » Coxs Orange” Co» » Amanlis » Gulplommon » Bigarrå » | Krusbär | » Rödt ananasäpple | » Cox's Orange | » » | Amanlis » Gulplommon » Bigarrå Krusbär » 3 S ren Skoj Lr. band fe Charlamovsky | SJ Blåst Amanlis | » » | Körsbär | » » Plommon |» Charlamovsky |» Cox's Orange » | » Amanlis US » | Körsbär » » | Plommon » Charlamovsky » Cox's Orange » » | Pommersk Rosen- häger » » Amanlis | » » 114 Protokollen vid försöken, som utfördes vid Adelsnäs träd- gårdar, anföra vi här nedan. I. - ” EE > al 2 | 19 8 lE] Belys- |” (2 z RER Fruktsort PS) ning Fö 3 4 | nl AM 2 I Å & sej. SOL 3— Rödtananasäpple "sl eo m 15 gr Cox's Orange 10gr.. Knoppsprickn. | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. Försök med rent kejsargrönt. Trädets ut- veckling Knoppsprickn. Fullt löfvadt ” » ) » | Fullt löfvadt 15gr.| Knoppsprickn. » » » 8 Flere bladspetsar brända ?/e. » »” » Lösa ökad :| Träden löfvade » Gransknings- | I | | 24/5 | Ingen skada » ”» dag Resultat » » 2 » » ) » DÅ i I » » » » Föga skada, enstaka Bruna fläckar på blad I Ingen skada ) » » » 8 » » » » Ingen skada brända kanter Ingen skada Täml. ringa skada. Fler- talet blad oberörda Obetydlig skada: svarta bladkanter Ett ungt blad dödt; i öf- rigt ringa skada Några få svarta fläckar AA: TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 115 2 S S | 0 Er 2 h E RS S Ej Belys- |så” Trädets ut- 20 = ARA 3 ÅTER Xx | Fruktsort 25 ning s = veckling 25 Resultat Å : TS S Å d 2 SR Ö ; si Solf Mm Körsbär "76 Blåst |I53Y- Träden löfvade | 22/6 | Ingen skada lommon > 3 27). |Sol 3—53 i 27/6 | 2206 SJ äfstaholm FERNSEAHO5 oE | Ribston Charlamovsky Hvitgvlling Svensk astrakan Röd astrakan | Tydliga fläckar på få blad Cox's Orange » » | Ingen skada Plommon ) 14 k i 2. Försök med starkt förorenadt kejsargrönt. t (E 5 ; i 4 20 | ER so | : EZ EE E Ev Belys- |» Trädets ut- 0 -— 3 3 Fruktsort 25) ning 5 r veckling a Resultat & TS 5 3 Sår : M MK Oo | Rödt ananasäpple ?/s eg TT 5 gr.| Knoppsprickn. | ?4/; | Ingen skada Cox's Orange » » Amanlis sohies » ; S S Gulplommon » » » > » I Fläckar på knoppar Bigarrå JE » > » | Ingen skada Krusbär ör: » | Fullt löfvade > Cox's Orange a hogr. Knoppsprickn. | » » > Pommersk rosen- | | häger » | » | » » » » p Amanlis 154 | » » » » » Gulplommon SES EE TER » » » Bigarrå » | » » D D » > Krusbär a Fullt löfvade ) » Cox's Orange » » — l5gr.| Knoppsprickn. | » Pommersk rosen- | | häger |» | » [Es » » » ADS Amanlis sl RE » » > » Gulplommon I I EN ES > » » > > Flere bladspetsar svartnade ?/e. 3. I 16 Fruktsort Bigarrå Krusbär Charlamovsky Amanlis Körsbär Plommon Charlamovskv Amanlis Körsbär Plommon Charlamovsky Amanlis Körsbär Plommon Säfstaholm Ribston Charlamovsky Hvitgylling Svensk astrakan Röd astrakan Cos's Orange Esperens = herre- päron Plommon Fruktsort Rödt ananas- äpple Cox's Orange ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19929. z z2 > | - Eö HÅ | = AN re E | 2 elys- | 2 Trädets ut- lo | X Å Hk 3 o - [rd I 25 ning SE veckling 5 Resultat | OA —S | EE | Dn KS 8 | v NA 3 Ec) [sa] i | =” 15 gr. Knoppsprickn. | ”'/s | Bladspetsar svedda . I I » | Fullt löfvad » |Ingen skada | 15/ Sol, f. m.l5 gr.| Träd löfvade |20/63 Några få svarta fläckar | och kanter Ringa skada | Smärre fäckar? » | » | Ingen skada LO gr. = | Rätt svår skada; många | | blad med talrika fläckar | | Några få svarta fläckar Ingen ell. obetvdl. skada | Ingen skada Svår skada. Några blad döda, alla mer eller mindre fläckade | | Svarta fläckar på fer- talet blad » | Ingen skada | $/7 | Få brännfläckar? I [Ingen skada | » |Få, obetydliga fläckar Ingen skada » | Få obetydliga fläckar | I I » ) ) | » ” » » "Ingen skada » | Några bladspets. brända. Försök med arseniksyrlighet (As,Ogs) + släckt kalk (CaO,H53). z EN: lå | = = 0 Belysning 3 i) S Trädets ut- = | 2-0 | =S I | AMS t FS anm PIE veckling | 2 | Resulta : S | | v I SO 24 SES lr S | | | ? Al 575 | Knoppsprickn. | 4/s | Ingen skada 28/51-e a EE i | UU < 5 ? » » )» AT TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 117 Ewe Belysning «55 Trädets ut- Ex free ES m. m 23 + veckling äv SES 3 ÄR S 2 a So (manlis 28/5 Sol. 5 —4| 5 +5 Kroppsprickn. | 4/3 | Ingen skada? | EG or. ixperimental- fältets sviskon| » 5 , : / skuggmorell |» > » > IR > Yapoleon CN > » 25) » Rödt ananas- | 10+10] | äpple [7] or. | > EG Box's Orange | » | » » | » 2 ARE » nanlis RA a » > ; 3 2 Experimental- | £ts sviskon | » » » » » | Få blad brända i kanten Skuggmorell = > » » > » | Ingen skada N apoleon |» » » » gl » > lödt ananas- I5+153 äpple SJ gr. » » föx's Orange | » |" > » » » > > Amanlis | » | » » , E > sulplommon | » » » > : > > 10 »kuggmorell | » » » > > > Yapoleon » » » > ) > > | ESO berl0sla Ar FÅ å arlamovsky | "/e!| Blåst 5 +5| Träd löfvade |?"/6>| Mycket svår skada. | gr. | | | Några blad döda, alla | | | svårt fläckaåde föx's Orange | » Sön 0 Degen » = PER ommersk ro- | Alldeles förstörd, blott senhäger - » » » » | outveckl. blad i knop- pen friska. Bladskaft | delvis gröna. Imanlis | SN e MAR » » | Alla blad med svarta 4 | fläckar eller kanter = | | | | Knappt något blad | | I dock fullt förstördt 7 z | » I » | Nästan alla yngre blad | | ha torra kanter, äfven | helt små blad i skott- | | spetsarna Flag? Poa | » » | Rätt stora brännfläckar | på vissa blad; Fler: | | talet blad dock obe- rt) | | tydligt skadade körsbär 1 2/6 några blad svartnade i spetsen. 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Trädets ut- veckling Resultat Fruktsort Besprutnings- dag [oa] OM sa an B B va As20O3 + Ca(OH)2 pr 10 lit. vatten Gransknings- dag hav | | I Charlamovskyv |'?/c Sol r Mm. [10410] ”Fräd löfvade [29/6>] Rätt svår skada, många, | i Blåst | gr | | i synnerhet yngre blad döda; de allra yngsta | | täml. oskadade. Stun- | | dom äfven dessa döda I Cox's Orange >, | & ) » | Vissa blad helt och hållet | | | dödade, de flesta andra mer eller mindre med I I | | brännfläckar I I . o Pommersk ro- | | |» | Synnerligen svårt skadad. senhäger | | Hela blad döda Amanlis ; ) ESS ) | » | Något lindrigare skada än | | | || efers cE Körsbär as > SAL » | » | Talrika fläckar på bladen, dock något mindre än | efter 5 gr. | | | o | Plommon > » | » |Svåra brännskador Full sol, | | Säf 27 ENT BR 4; | Obetydl. fläckar å blad Säfstaholm 03 Ne DTS Fullt löfvadt /7 etvdl. Häckar a bladen Blåst CS | Ribston SAN » » |Några spridda fläckar Charlamovsky y |» » » » Hvitgylling » » | » |Ingen skada Stor klar astra- kan | » » » Röd astrakan ) > | > » » Coxs Orange | » » > Några små, spridda fläckar DD | DD Reine Claude » Sr | » [Ingen skada? Esperens her- repäron ) ) [NEED » » Nf 2 2) . se s Säfstaholm SR | » | Tyvdl. spridda brännfläck. Oo Ribston : ; JG » | Smärre spridda: fläckar Charlamovsky > RE rn » » Hvitgylling » » » » » Svensk = astra- | | kan ; » | Ingen skada Röd astrakan | > ) » ) | » | Tydliga brännfläckar Cox's Orange | > ngr ) | » | Täml. rikligt med fläckar Reine Claude » | » | Tydliga brännfläckar Esperens her- repäron > , ) | or VBA » AA TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. EI1O gs- IFull sol, A NF = < 5 =» Belysning ö NT Trädets ut- Hed 7; =S = g =S Resultat Fruktsort 2 20 veckling ph esulta a SER S v OS ö I Säfstaholm F6l3—5 e.m. ER Fullt löfvadt 4/7 | Rätt talrika fläckar låst SÖ I Ribston » Fläckar här och där Charlamovskvy Talrika smärre fläckar Hvitgyvlling I Svensk astra- | kan I Röd astrakan Cox's Orange Reine Claude Esperens her- repäron Få Talrika NE BV a LEE HBA SR, et 4. Försök med arseniksyrlighet + soda. - 5 gr. arseniksyrlighet uppvärmdes c:a 15 minuter med 3 gr. soda i vattenlösning. Vid besprutningen utspädt med 10 liter vatten. Följande sorter besprutades den 27 juni kl. 6 på e. m. vid solbelysning och blåst: Säfstaholm, Ribston, Charlamovsky, Hvitgylling, Svensk astrakan, Röd astrakan, Cox's Orange, Reine Claude samt Esperens herrepäron. Resultatet blef svår skada å samtliga träd. Åtskilliga blad dödades helt och hållet, andra erhöllo stora svarta fläc- kar. Äfven skotten skadades. Svårast blef skadan på Cox's Orange, där endast skottspetsarna vid granskningen visade lir. Lindrigast yttrade sig skadan hos Svensk astrakan. Skadorna kunna blott förklaras därigenom, att den i vat- ten synnerligen svårlösliga arseniksyrligketen med sodan bil- dade lättlöslig natriumarsenik, hvarigenom giftet kom att verka mångdubbelt starkare än eljes. Sammanfatta vi resultaten af ofvan anförda fyra försöks- serier finna vi, att skador uppkommit i följande fall efter be- Ssprutning med kejsargrönt eller arseniksyrlighet. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Rent kejsar- Förorenadt kejsar- | Rent kejsar- | Förorenadt grönt grönt STOR | kejsargrönt r Sgt. Ogre. | 15 gr) SIge, ll 10 grill. 1S1ge Summa Summa . ATBtal? "SKARO I ERTG rak Ta tje ÖT AE N knoppsprickningen | 0 I 2 2 2 3 4 Antal skador å löf- | vade träd I I 4 d 2 2 6 | 12 | Antal försök"! 17 10 I I 18 9 9 38 36 Skadorna efter besprutning med »förorenadt» kejsargrönt hade i allmänhet mera utpräglad karaktär än efter besprut- ning med rent kejsargrönt. S == = = Arseniksyrlighet + kalk | 5 | Arseniksyrlig- 22 RT a | Ål 1 gr. | 2087. | 3 gr | Skr |TORSTA SKSTN EN hettSoda Antal skador vid knoppsprickningen — | — - O? SJ ER ERA Antal skador å löl- vade träd 25 NES 6 ÖV SERIRRE 9 Antal försök 9 9 9 12 a | | 9 Granska vi ofvanstående tabell finna vi, att skadorna af besprutning med arseniksyrlighet+ kalk under knoppsprick- ningstiden varit obetydliga, men sedan träden löfvatst på de hela taget varit synnerligen svårartade. Vid arseniksyrlighetens behandling med kalk i vatten uppkommer svårlöslig kalci- umarsenit. Om däremot soda tillsättes bildas lättlöslig nat- riumarsenit, hvilka som tabellerna visa varit för försöksob- jekten högst ödesdiger. Att en alltför stor mängd fri arseniksyrlighet i kejsargrönt medför stor risk, synes oss vara alldeles tydligt. Wåra re- sultat bestyrka sålunda förut erhållna sådana, ehuru de ska-' dor vi iakttagit efter besprutning med starkt »förorenadt» kej- sargrönt på det hela taget varit relativt obetydliga. Ej i något fall ha vi därvid erhållit skador, som kunna jämföras med de förut efter besprutning med samma slags kejsargrönt i Stock- holmstrakten erhållna. Härmed vare dock ejruteskhutet ratt nämnda skador verkligen härledde sig från besprutningen. Att såsom nu sker, kejsargrönt utan någon som helst kontroll i vårt land försäljes till allmänheten, är utan tvifvel förenadt med en viss risk. Önskligt vore, att det, såsom tt I tabellerna frånräknas alla försök å löfvade krusbärsbuskar, då inga skador å dem iakttagits! RS Oe Ares Ganpr Re ÅA. TULLGREN OCH C. G. DAHL: FÖRSÖK MED KARBOLINEUM M. M. 12I fallet är inom vissa stater i Nordamerika, genom lag påbjö- des, att kejsargrönt, som är afsedt för besprutning af växter, ej finge innehålla mer än en viss procent fri arseniksyrlighet. Och kunde ej en sådan lag genomföras, vore det ju en god sak, om de firmor, som leverera kejsargrönt, vill på egen be- kostnad låta analysera varan och blott försålde den i paket med påsatt kontrollmärke, utvisande maximiprocenten för fri arseniksyrlighet. Gingo blott några större och ansedda firmor i téten, skulle säkerligen småningom de mindre firmorna med mindre renhårig affärsmoral bringas till ärlighet. IV. Försök med lysol, fotogénemulsion samt "fichtenin'. Då vi i januari 1908 anställde försök med karbolineum och svafvelkalkvätska, pröfvade vi äfven, i hvad mån lysol och fotogenemulsion kunde verka på bladlopp- och bladlus- äse. Oaktadt vi blott utförde helt få försök, vilja vi här omnämna dem. 1) Med 3!/2 9/0 lysol besprutades ett äppleträd belagdt med bladloppägg och en hägg med bladlusägg. Den 18 maj visade sig båda slagen ägg kläckta! 2) Fotogenemulsion bereddes af 4 lit. fotogen, 120 gr. såpa och 2 lit. vatten a) 4 lit. emulsion + 6 lit. vatten. — Äppleträd med blad- loppägg samt hägg med bladlusägg. b) = föreg. men 2 lit. emulsion + 8 lit. vatten. Resul- tatet blef i samtliga fall = 0 — äggen kläcktes! På anmodan af en agent för firman CARL EBEL & C:0 i Troppau (Österrike) anställde vi ett par försök med »Fich- tenin», ett preparat, som enligt prospekten skulle vara syn- nerligen verksamt mot sugande insektparasiter. Försöken an- ställdes den 21 maj på med bladlöss behäftade plommon- och körsbärsträd. Resultatet visade sig vid granskning den 24 maj synner- nerligen otillfredsställande, i det blott en del af bladlössen dödats. Entomologiska Föreningens högtidssam- mankomst å Grand Restaurant National den 14 dec. 1908. Sedan förhandlingarna tagit sin början, meddelade byrå- chefen J. MEVES, hvilken såsom den äldste närvarande af styrelsen tjänstgjorde som ordförande, till dess den ordinarie ordf., prof. AURIVILLIUS, som af Nobel-sammankomst var för- hindrad att infinna sig förr än senare, anländt, att öfverste- löjtnant GRILL äfven detta år till grillska fonden öfverlämnat SOT: Redaktören anmälde, att sista häftet för året af Ento- mologisk Tidskrift utkommit. Därefter redogjorde undertecknad för en från årets vandringsstipendiat, studenten EINAR WIRÉN i Uppsala, in- kommen berättelse öfver resultatet af hans under den gångna sommaren företagna exkursionen. Af densamma framgick, att stipendiaten, som förlagt sina studier till Hornsjön på Öland, under sommaren insamlat omkring 800 olika skalbaggar, motsvarande omkring en fjärdedel af de i Sverige kända arterna, och sålunda genom flit och intresse gjort sig sär- deles väl förtjänt af det anslag, han från föreningen erhållit. I tur att enl. stadgarne afgå från sina befattningar voro ordf. prof. AURIVILLIUS, styrelseledamoten byråchefen d:r F. TRYBOM och styrelsesuppleanten byråchefen A. LYTTKENS, hvilka alla omvaldes. Till revisorer utsågos herrar J. CEDER- QVIST och A. K. ARONZON (nyvald), till suppleant artisten AXEL EKBLOM och till klubbmästare konservator O. ROTH. Föredraget för aftonen hölls af lic. E. MJÖBERG, som därvid redogjorde för mallophagerna, deras byggnad, biologi och ställning 1 systemet. Representanterna för denna lilla grupp, som tillhör gnagar- insekterna eller Corrodentia, lefva parasitiskt på däggdjur och feÖNA ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMANKONMST. 123 ännu mer på fåglar, där de hufvudsakligen lifnära sig af dju- rens hår och blott sällan synas de förtära värddjurets blod, hvilket, då de hafva bitande, ej sugande mundelar, i så fall åtkommes genom bett, ej stygn. Talaren redogjorde under föredragets gång för deras yttre och inre organisation och påpekade, att, ehuru många forskare ägnat dem sitt intresse, och stora arbeten voro ut: gifna öfver dem, de dock i anatomiskt hänseende ännu måste betecknas såsom blott ofullständigt kända. I allmänna drag vore emellertid deras byggnad naturligtvis tillräckligt känd; deras tarmkanal är af ganska sammansatt byggnad och upp- till försedd med ett slags kräfva, i munnens bakre del in- mynna spottkörtlar och i bakre tarmkanalen s. k. malpighiska kärl, som motsvara njurar. Längs ryggsidan löper ett lång- sträckt rör, som representerar hjärtat, andningsorganen bestå af tvänne större trachéstammar med från dessa utgående grenar, närvsystemet af en svagt utbildad hjärna och fyra par ganglieknutar, ett strupganglion och tre bröstganglier. En synnerligen egendomlig bildning är den s. k. pharyn- gial-scleriten, en rörlig, i svalget sittande kitinplatta, en bild- ning, som blott är känd hos dessa insekter och hos de äfven- ledes till corrodentia hörande psociderna. Mallophagerna hafva ofullständig förvandling, d. v. s. hafva ej något hvilande puppstadium utan tillväxa, sedan de kläckts ur ägget, likar- tadt under upprepade hudömsningar. Äggen, som äro ovala, afläggas på värddjuret, där de fastsmetas på hud, hår eller fjädrar. Ehuru mallophagerna ej så ofta direkt genom bett skada de djur, hvarpå de lefva, kunna de dock, om de upp- träda i större mängd, förorsaka desamma mycket obehag, gifva dem ett sjukligt och lidande utseende och äfven för- orsaka deras död. Ofta har hvarje fågelart eller hvarje-slags däggdjur sin bestämda parasit, som blott lefver på dem eller pa närsläktade arter, men det vanligaste är, att flera arter Patasiter förekomma på samma värddjur. Så hyser t. ex. albatrossen och stormfågeln ej mindre än 6 olika arter, kungs- örnen 5, våra vanliga höns 4 o. s. v. I regel är det förhål- landet, att en mallophag-art är gemensam för flera fågelarter, stundom för ända till 26 olika fåglar. Ehuru på skilda håll, för närvarande hufvudsakligen i Amerika, där den förnämsta kännaren af dessa insekter är KELLOGG, studiet af mallopha- ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. - NN 3 gerna fortgår, synes inom Skandinavien ingen sedan LINNIS tid hafva ägnat dem någon närmare uppmärksamhet. Hit- tills äro omkring 1,000 arter, fördelade på rel. få släkten kända, det artrikaste af dessa, Docop/horus, med mer an 200 på alla slags fåglar förekommande arter. Efter det väl framförda föredraget, för hvilket ordfö- randen framförde föreningens tacksamhet, yttrade sig un- dertecknad, som omnämde en af KELLOGG nyligen i Kili- mandjaropublikationen beskrifven mallophag, Trichodectes co- Zobz, upptäckt på den vackra guerezaapan, hvilken lefver i Kilimandjaros regnskogar, och som är den första mallophag, som ”anträffats på quadrumana, d:r ACER. SVENSSON, prof. AURIVILLIUS, doc. TRÄGARDH och föredraganden. Föredraget belystes af preparat, teckningar san) de inre organen och af ett tiotal vackra, färglagda planscher öfver mallophagernas mest typiska släkten. Vid supén föreslog ordf. en med liflig anslutning mot- tagen skål för Entomologiska Föreningen, som denna dag fyllde 29 år, och som från de första stapplande stegen gått mot en allt kraftigare utveckling. Yngve Sjöstedt. "MENN Fer—— vr Ög aja Zur Kenntnis schwedischer Dipteren. I. Von Einar Wahlgren. Scellus dolichocerus GERST. Von dieser Art war bisher nur ein einziges Exemplar, ein Männchen, bekannt, welches von GERSTÄCKER? im Jahre 1864 beschrieben ist. Dies Exemplar wurde von BOHEMAN auf Öland gefangen. Letzten Sommer gelang es mir auf der öländischen Alvar- steppe bei Vickleby die Art wiederzufinden und zwar nicht nur das Männchen sondern auch das bisher unbekannte Weib: chen. Die Exemplare wurden zusammen mit mehreren an- deren Insekten mit der Netze gefangen und wurden erst nach der Heimkehr von der Exkursion wahrgenommen. Ich kann somit nicht ganz sagen, auf welchen Pflanzen die Art vorkam, so viel ist aber sicher, dass sie nicht auf Wasser, nicht einmal auf Wasserpflanzen oder an feuchten Stellen lebte, da ich gerade, um die xerophile Insektenwelt des Alvargebietes kennen zu lernen, die feuchten Pflanzenformationen sorgfäl- tig vermied. Drei Männchen und zwei Weibchen wurden eingesanimelt. Zu der genauen Beschreibung GERSTÄCKERS von dem Männchen habe ich nichts von Bedeutung hinzuzufägen. Das Typexemplar scheint aber schon zur Zeit der Beschreibung etwas erblasst gewesen zu sein, oder es war nicht völlig ausge- färbt. Wenigstens zeigen meine frischeren und unverzehrten Exemplare schärfere Farben, was besonders an den Fligeln auffällt. Diese sind sehr dunkel schwarzbraun gefärbt und zwar nicht blasser sondern dunkler als bei S. spinimanus ZETT., 1 ÅA. GERSTÄCKER, Uebersicht der in der Umgebung Berlins bis jetzt beobachteten Dolichopoden. Entomol. Zeitung. Stettin. NXXV. 1864. p. 46. 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10909. und die dunkle Färbung ist nicht so gleichmässig wie bei den Typexemplar verbreitet, sondern lässt wie bei S. spint- manus einen helleren Wisch zwischen der dritten und vierten Längsader wie auch in der Diskoidalzelle. Die Antennen sind rein schwarz, glänzend. Die Vorderhäften sind bei un- beschädigten Exemplaren ganz silbergrau bereift, gar nicht, ebenso wenig wie die Beine, gelblich durchscheinend, und die Schienen und Tarsen sind wie die Schenkel schwärzlich, bisweilen gränlich, metallschimmernd. Das wichtigste Kennzeichen der Art, welches auch ihren Namen veranlasst hat, die sehr langgestreckten Antennen, findet sich insofern bei dem Weibchen wieder, als das dritte Antennenglied auch bei ihm etwas länger als bei den zwei ubrigen Arten ist. Doch sind die Antennen bei wéitem nicht so lang wie bei dem Männchen, und das dritte Glied ist nicht wie bei diesem diänn griffelförmig sondern eiförmig und viel köärzer als das erste Glied. Die Antennen sind wie bei dem Männchen schwarz; Stirn und Untergesicht grau. Das Kic- kenschild ist oben an der Mitte weisslich bereift mit zwei einander nahestehenden metalliscehen Längslinien, an den Seiten rötlich kupferglänzend. Skutell an den Rändern grau- lich bereift, an der Mitte kupferfarbig. Beine wie bei dem Männchen gefärbt. Vorderschenkel wie bei diesem mit fast gleichlangen starken Borsten bewaffnet. Die Spitze der Vor- derschienen ist mehr als bei dem Männchen, obgleich nicht so stark wie bei ubrigen Arten, klauenförmig ausgezogen, der Innenrand daher seicht ausgeschnitten. Der Haken am Innenrande der Vorderschenkel fehlt wie bei den Weibehen ubriger Arten. Hinterleib an der Basis kupferrot, ubrigens erzgränlich glänzend. Die Flägel sind genau wie bei dem Männchen gezeichnet. Körperlänge 4 (S)—4,s (2) mm. Flöägellänge 4.5 (S)—5-s (2) mm. Unsere Cnemodon-arten. Die schwedische Dipterensammlung des Reischsmuseums enthält 7 Männehen und 4 Weibchen einer Cnemodon-art, aus Norrbotten, von BOHEMAN eingesammelt. Sämtliche Männ- chen haben das Riäckenschild schwarz behaart, die Schwin- WAHLGREN: ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER DIPTEREN. I. 127 ger weiss und den Metatarsus der Vorderbeine nicht verbrei- tert. Sie gehören folglich zu C. fulvimanus ZETT. oder C. antiracinus ZETT. Die vier Weibchen sind sämtlich mit C. ruficornis MEIG., ZETT. identisceh und haben somit das dritte Antennenglied unten rotgelblich. Diese ruficornis-weibcehen sind ganz sicher, wie auch ZETTERSTEDT”! vermutet, MALM? fur möglich und BOHEMAN” fär wahrscheinlich gehalten haben Weibchen von C. fulvimanus (oder anthracinus). Die jetzt erwähnten norrbottnischen Exemplare sind nämlich von BOHE- MAN auf demselben Lokale, Råbäcken zwischen Luleå und Bredåker, gesammelt. Andere Cremodon-funde sind nicht in sei- nem Reiseberichte erwähnt. Dass C. Zzaficornis also nicht das Weibehen von C. morinellus ZETT. ist, was KOWARZ ” fär möglich hält, ist sicher. Kommt so die Frage, ob C. fulvimanus und anthracinus verschiedene Arten sind. In dem Dipterenkatalog? von BECKER, ':BEZZI etc. und in VERRALLS »Catalogue of the Syrphide" wird C. anthiracinus mit Fragezeichen als Syno- nyme unter C. fulvimanus gestellt. Vergleicht man ZETTER- STEDTS Diagnosen und Beschreibungen der beiden Arten, findet man gar nichts, was eine Artverschiedenheit berech- tigt. ZETTERSTEDT schreibt wohl von C. anthracinus: »an- tenne subtus brunne&e», erwähnt aber nichts betreffs der Farbe der Antennen von C. fulvimanus. KOWARZ gibt aber an, dass C. morinellus in beiden Geschlechtern gerade durch das an der Unterseite gelb gefärbte dritte Fählerglied von C. fulvimanus zu unterscheiden sei. Der letztere wiärde somit ganz schwarze Antennen haben. Es verhält sich aber so, dass diese, die einzige Verschiedenheit zwischen den beiden Arten, die angegeben worden ist, nicht binnen der Gattung Cnremodon von systematischem Wert ist. Betreffs der Antennen + Diptera Scandinavie. XIII, p. 6031. > Anteckningar öfver Syrphici. Göteb. Vet. o. Vitt. Samh. handl. 2803, Pp. 67. 3 Resa i Lappland. Öfvers. Vet. Ak:s Förh. 1844, PILOY: + Beiträge zu einem Verzeichniss der Dipteren Böhmens. V. Wiener entomol. Zeit. 4, 1885. > Katalog der paläarktischen Dipteren. III. Budapest 1907. e British Flies. VIIL. London 1901. 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. von C. wvitripennis MEIG. schreibt VERRAL: »the third joint being somethimes all blackish, but usually more or less lu- teous about the base beneath», was ich auch an schwedischen Individuen von C. wvitripennis beobachtet habe. Dasselbe gilt aber auch fär die von BOHEMAN eingesammelten C2c- modon-männehen: die rotgelbliche Färbung des dritten Anten- nenglieds wechselt bis zum vollständigen Fehlen. Ich trage darum nicht das wenigste Bedenken C" fulvi- manus und C. anthracinus als identisceh zu erklären. Die drei erwähnten ZETTERSTEDT'schen Cnremodon-arten, wozu ja auch Pipisa carbonaria var a. hinzuzufögen ist, sind also eine ein- zige Art: C. fulvimanus. Die Grösse der norrbottnischen Exemplare beträgt von 5,5. bis! Zu Öst mm. Die Farbe variiert von ganz schwarz zu metallisch braunschwarz. Die Vorderschienen sind gewöhn- lich aber nicht immer in der Spitze heller, und die Färbung der Tarsen ist wechselnd. Uber das Vorkommen von seiner Pipisa anthracina schreibt aber ZETTERSTEDT' auch: »in Ostrogothia ad Gu- sum, et in Uplandia ad Holmiam, teste D. Wahlberg», vor- sichtig zufägend: »specimina vero ex his provinciis non com:- paravi». Diese Vorsicht war auch nötig, denn diese Exemplare, welche in der Sammlung des Reichsmuseums aufbewahrt sind, gehören nicht zu dieser Art. Von den zwei Exemplaren aus Östergötland ist das eine ein Männchen, welches dunkle Schwingerknöpfe und mehr gebräunte Flägel hat. Es gehört also zu Cnemodon morinellus ZETT., fräher nicht nördlicher als in Dänemark bekannt. Von den Exemplaren von Stockholm aber hat das einzige Männchen weisse Thoraxbehaarung, und gehört folglich zu Cnemodon wvitripennis MEIG., welcher fräher nicht aus Skan- dinavien bekannt war. SEGE GSE Svensk insektfauna. PL ÅTTONDE ORDNINGEN. NÄTVINGAR. NEUROPTERA. Nätvingarna hafva bitande eller förkrympta mundelar och fyra tunna, likformiga eller olikformiga, nätådriga vingar. Säl- lan äro vingarna rudimentära eller alldeles felslående. An- tennerna äro vanligen trådformiga, stundom i spetsen klubb- lika. Tarserna äro femledade. Samtliga hafva fullständig förvandling. Larverna, som äro mycket olika de fullbildade insekterna, äro mycket växlande till form och utseende. De lefva antingen i vatten eller på land. Öfversikt af underordningarna. I. Mundelar fria, öfverkäkar fullt utvecklade, vingar likfor- miga, hvilande öfver hvarandra, de bakre sammanläggas ej i veck på längden, sällan rudimentära. 1. Planipennia. II. Mundelar hopvuxna, rudimentära; vingar olikformiga, de främre ofta pergamentartade, de bakre mera genomskin- liga, på längden sammanlagda i veck. 2. Trichoptera. Entomol. Tidskr. Årg. Om vid 3 (1909). 9 Neuroptera. 16 FÖRSTA UNDERORDNINGEN. PLANIPENNIA. AF Eric Mjöberg. Hithörande insekter skilja sig genast vid första påseen- det från Trichoptererna eller nattsländorna genom sina likformiga, tunna, glasklara, med talrika tvärnerver försedda vingar, hvilka under hvilan takformigt täcka hvarandra. Huf- vudet är vanligen lutande, tvärställdt. Punktögon finnas hos en del släkten. Första mellankroppsringen eller thorax (pro- thorax) är fri, vanligen kvadratformig, eller ock lång och smal; andra och tredje mellankroppsringarna måttligt utbildade. Bakkroppen är vanligen smärt och långsträckt, mer eller mindre cylindrisk, eller ock kort och hopdragen. För att med säkerhet kunna bestämma hithörande djur fordras att noga känna nerverna och deras förgrening på vingen. Fig. I gifver en föreställning om nervernas förlopp på en framvinge. Längs vingens framkant löper costalnerven (a); under denna kommer subcostalnerven (b). Ingendera af dessa båda nerver har längre sidogrenar. Den tredje nerven framifrån räknadt är radialnerven (c), som bakåt utsänder flera eller färre grenar, subradialgrenarna (1, 2, 3), hvilka förlöpa till vingens spets och där vanligen förgrena sig Den fjärde ner- ven heter ulnarnerven (d) och grenar sig ej långt från ving- "RT MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 28: I. TiS roten uti en främre (df) och en bakre (db) gren. Den femte kallas subulnarnerven (e) och grenar sig äfvenledes uti tvenne grenar (ef, eb). Bakom dessa fem större nerver finnas bak- till ytterligare några längsnerver, hvilka vanligtvis sluta ogre- nade vid vingens bakkant. Rummet mellan costalnerven och subcostalnerven kallas costalfältet (a') och är utom hos släk- tena Panorpa och Coniopteryx genomdraget af mindre, vid costalnerven ofta grenade tvärnerver. Den närmast vingroten belägna tvärnerven är hos vissa släkten /(Drepanepteryx, He- merobius) bågformig och löper till vingroten, så att här ett Fig. I. Framvinge af Hemerobius humuli. a costalnerv; b subcostalnerv; c radialnetv ;1, 2, 3 subradialgrenar; d ulnarnerv; df främre, db bakre grenen; e subulnarnerven, ef främre, eb bakre grenen; ai costalfält; aitn, dess första tvärnerv; bi subcostalfält, ci, 2,3 radialfält; di ulnarfält; e:, 2 subulnarfält; tp trappstegsnerv. ovalt fält uppkommer. Ofta finnes utemot vingspetsen, stö- tande intill costalnerven, ett mörkare ställe, vingmärket (ptero- stigma pt). Rummet mellan subcostal- och radialnerven kallas subcos- talfältet (b"), mellan radial- och ulnarnerven radialfälten (CR) och mellan ulnar- och subulnarnerven ulnarfältet (d"), hvilket senare ofta genom tvärnerver är deladt i flera fält, af hvilka det tredje inifrån räknadt lämnar goda karaktärer för släktena Chrysopa och Notochrysa. Mellan subulnargrenarna ligga sub- ulnarfälten (e!,”), af hvilka det andra stundom är öppet (vissa Hemerobius-arter). 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Hos de flesta släkten finnas tvärs öfver vingen ett par rader af ofta brunskuggade tvärnerver, de s. k. trappstegs- nerverna (tp). Litteratur. Mac LacHLaAn. British Planipennia. Trans. Ent. Soc. 1868. H. D., J. WALLENGREN. Skandinaviens Neuroptera. Kungl. Sv. Vetensk. Akad. Handl. 1871, Bd 9, N:o 8. Öfversikt af familjerna. I. Hufvudet nedtill ej näbblikt utdraget. A. Alla tarsleder likformiga, smala. Antenner 1 spetsen klubblika. - Myrmeleontide. Antenner i spetsen ej klubblika. a) Vingar med talrika tvärnerver; framvingarnas costalfält med flera tvärnerver. +- Antenner trådlika, grönfärgade arter. Chrysopide. NH +t. Antenner pärlbandslika. + Framvingarnas subcostalnerv samman- löper mot spetsen med radialnerven. OÖsmylide. Framvingarnas subcostalnerv samman- löper ej med radialnerven. Hemerobiide. b) Vingar med få tvärnerver; framvingarnes cos- talfält saknar tvärnerver. Comopterygide. B. Tarsernas tredje eller fjärde led hjärtlik eller tvåflikad. Sialide. II. Hufvudet nedtill näbblikt utdraget. Panorpide. 1. Fam. Myrmeleontide. Myrlejonsländor. Kroppen långsträckt, nästan jämnbred. Antenner täm- ligen tjocka, i spetsen klubblikt utplattade, bildade af ett stort antal leder, korta, knappt längre än hufvudet och första mellankroppsringen sammantagna. Öfverkäkar kraftiga, med VE MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. IRS en tand på insidan. Underkäkspalper femledade, underläpps- palper treledade. Tibier med taggar, i spetsen med raka eller lindrigt krökta sporrar. Tarsleder likformiga, trådsmala. Klorna ganska långa, enkla. Alla fyra vingarna likformiga, glasklara, med eller utan mörkare fläckar; under hvilan takformigt täc- kande bakkroppen. Myrlejensländorna, som i tropikerna uppträda i ståtiiga och vackert tecknade former, representeras i Europa af blott några få arter. De äro nattliga djur, som om dagarne vanligen hålla sig doida på skyddade ställen. I. olkt. Myrmeleon LI. Hufvudet af den utbildade insekten (fig. 2) är tvärställdt, lutande; antenner korta; ögon mycket stora, starkt hvälfda; Fig. 2. Myrmeleon formicarius i naturlig storieck. -oceller saknas. Ben medelmåttiga, andra och tredje tarsleden hvar för sig betydligt kortare än den första. Costalfältets tvärnerver på inre hälften enkla, längre ut gaffelgrenade. Vingmärken tydliga. Larverna (fig. 3), de s. k. myrlejonen, äro synnerligen glupska och rofgiriga. De lefva på sandiga, solbelysta ställen och gräfva sig medelst den mycket rörliga bakkroppsspetsen trattliknande hålor i sanden, på hvil- kas botten de ligga dolda med endast de kraftiga, bågböjda öfverkäkarna "synliga. De lura där på förbilöpande insekter, särskildt myror. Dessa halka lätt ned i fångstgroparna och gripas af larven. Skulle bytet göra försök att fly undan, kastar myrlejonet genom upprepade våldsamma knyc- kar på hufvudet sand öfver detsamma, så att det ånyo nedfaller i gropen, 134 Fig. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. hvarpå det gripes och utsuges af de till en sugtång ombildade käkarna. De utsugna insekterna aflägsnas ur hålan, genom att larven placerar dem på käkarna och med en våldsam knyck kastar dem afsides. Skulle mvyrlejonet finna sin jaktplats alltför mager, kryper det nattetid, alltid baklänges, flera meter bort från sin förra bostad och förfärdigar sig här en ny håla, När larven är fullväxt, omger han sig med en klotrund kokong af hopsmetade sandkorn och förvand- lar sig till en fri puppa. I slutet af juni och i juli framkomma de fullbildade sländorna och börja ägglägg- 3. Larv af ningen, hvilket sker först efter mörkrets inbrott. De Myrmeleon formi- = flyga då tätt utmed marken och neddoppa här och hvar carius. : E : ; ? hastigt bakkroppsspetsen uti sanden, hvarvid hvarje gång ett ägg aflägges. De ur dem framkläckta larverna öfvervintra. ND Artöfversikt. Vingar ofläckade, bakhufvud enfärgadt svart. 1 ENE formucarvus. LL. Vingar, särskildt de främre, med tydliga mörka fläckar. 2. M. europeus M LACHL. « M. formicarius L. (fig. 2--3). Svart; hufvud svart, mun- sköldens kanter, öfverläpp, antennbasen, en ring kring första leden och en kring ögonen gula. Antenner af mel- lankroppens längd. Thorax svart, med bredt gula sido- kanter och bakkant, utan gul midtellinje. Ben brungula, lår och skenben i spetsen samt tarser bruna. Frvr 34—39 davöd, SSANG fc I fen. | JM. europeus MAC LACHL. Svartgrå; hufvud gult, en fyr- kantig fläck vid munsköldens bas, en undertill i midten djupt utskuren ansiktsfläck, två tvärrader af fläckar på hjässan och bakom dessa ytterligare några fläckar svarta. Antenner kortare än mellankroppen. Thorax gråbrun, med gula sidokanter och bakkant, och gul midtellinje. Ben gula, höfter, lår, skenben och tarser till större delen svarta. Frvr 30—32 mm. Gotska Sandön (MJÖBERG) s. juni—sept. MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA OSS 135 Öfversikt af larverna. A. Kraftigt byggd, kroppen mera långsträckt, andra antennleden kortare än den första. I. M. formicarius. B. Mindre kraftigt byggd, kroppen bredt äggformig, andra antennleden lika lång eller längre än den första. 2. M. europeus. 2. Fam. Chrysopid&e. Stinksländor. En väl begränsad familj, omfattande tvenne svenska släk- ten med flera grönfärgade arter, kända under namn af stink- flugor eller stinksländor, så benämnda emedan de vid beröring ofta gifva från sig en illaluktande, stinkande vätska. Kroppen smärt, långsträckt. An- tenner långa, trådsmala. Oeeller sak- nas. Ögon starkt guldglänsande(»guld- öga»). Benen smala, likformiga. Klor starkt krökta. Ingen väsentlig yttre skillnad könen emellan förefinnes. Vingar alltid två par, tunna, glasklara, starkt iriserande, i spetsen rundade, i fram- och bakkanten ofta hårbärande. Nerver mer eller mindre tätt hårbevuxna. Costalfältet med talrika, ogrenade tvärnerver. Subcostalnerven löpande fritt ut till spetsen. Tredje ulnarfältet deladt af en nerv uti tvenne likstora eller olikstora fält. Fig. 4. Chrysopa abbreviata; spännvidd 235 mm. Stinksländorna äro tröga, merendels stillasittande in- sekter, Deras flykt är osäker och vacklande. De uppe- bålla sig med förkärlek på skuggiga ställen, på under- sidan af blad o. d. och äro i rörelse merendels mot aft- narna och vid mulen eller regnig väderlek. Som fullbil- dade ha de en kort lifslängd (omkring 14 dagar). De lif- nära sig af söta safter. Vid äggläggningen håller honan spetsen af bakkrop- Fig. 5. Ägg af Pen tryckt mot underlaget, utpressar en klibbig vätska. Chrysopa perla. hvarefter hon upplyfter bakkroppsspetsen och liksom ut- drager den lätt stelnande vätskan till en fin tråd, i hvars spets hon afsätter ett ägg. Dessa komma härigenom att bli skaftade. De höllos förr för svampar och beskrefvos under namn af Ascophora ovalis. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. De olika arterna uppehålla sig på både löf- och barrträd och tyckas i regeln vara bundna till några få eller ett enda trädslag. Larverna (fig. 6), de s. k. bladluslejonen, äro långsträckta och för- sedda med kraftiga öfverkäkar. Här och hvar på kroppen finnas hår- bärande vårtor. De äro mycket glupska och bedrifva ifrig jakt på alle- handa smärre, mjukskaliga insekter, särskildt bladlöss. Anträffar en larv en mindre bladluskoloni, nedslaktar han alla dess invånare. Äfven sköld- löss och bladloppslarver äro dem ett välkommet byte. De starka mandib- lerna utgöra fruktansvärda vapen. Ofta angripa cch uppäta bladluslejonen hvarandra. En följd häraf är, att de alltid ströfva ensamma omkring. Flera generationer förekomma årligen. a Fig. 6. Larv af Chryv- Fig. 7. Kokong af Chry- sopa perla. sopa. Vid förestående förpuppning uppsöker larven ett skyddadt ställe, en barkspringa, ett hoprulladt blad, en blomställning eiler dyl, och inspinner sig här uti en hvit, fin silkeskokong (fig. 7 k). De senast framkomna lar- verna öfvervintra som puppor. Larverna angripas stundom af parasitsteklar af släktet Hemiteles. Öfversikt af släktena. I. Framvingarnas tredje ulnarfält på längden deladt i tvenne likstora delfält (fig. 8 dz). 1. Nothochrysa. II. Framvingarnas tredje ulnarfält snedt deladt i tvenne olik- stora delfält (fig. 9 dz). 2... Chrysopa. MJÖBERG : SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 137 1. Slkt Nothochrysa M' LaAcHL. Öfverläppen framtill utskuren. Framvingarnas tredje ul- narfält deladt uti tvenne parallella, ungefär lika stora fält. Kroppen mera robust än hos följande släkte. — Detta släkte, som är företrädt i alla världsdelar utom Amerika. representeras i vårt land af blott en art: 1. N- fulviceps STEPH. Huf- vud orangegult, bak- kropp brun med ljusare sidolinje. Thorax på sidorna svartaktig, i midten gul. Klor med hak. Vingnerver svarta, costal- och subcostal- nerven samt radial- och subulnargrenarna hvitgröna. Frvr 19—23 mm. Sk. s. juni—juli. Fig. $. Framvinge af Nothockrysa fulvi- ceps. 2. ISIkt Chrysopa LEACH. Öfverläppen rundad, ej utskuren. Framvingarnas tredje ulnarfält deladt af en snedgående nerv uti ett främre, mindre, Fig. 9. Framvinge af Chrysopa vulgaris, d3 tredje ulnarfältets båda delfält; tp innersta tvärnerven. äggformigt och ett bakre, större, trapezformigt fält (fig. 9 d3). Kroppen smärt och smal, grön eller gulgrön. Artöfversikt. I Innersta tvärnerven på framvingarna mellan subradial- och ulnarnerven träffar denna senare inom tredje ulnarfältets mindre äggformiga del (fig. 10). A. Pannan mellan antennerna med en svart x-formig teckning eller en svart punkt. 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. t. Hijässan med svart teckning eller punkt. a) En svart x-formig teckning på pannan mellan antennerna. + Framvingarnas subcostalnerv grön, 1: OCh) peria. ++ Framvingarnas subcostalnerv svart. 2CK dOrsalts. b) En svart punkt på pannan mellan antennerna. Framhörnen af thorax med tvenne bågböida svarta linjer. + Bakhufvud grönt, med en svart punkt bakom ögonen på hvardera sidan. Klor enkla. 3. Ch. pkyllochroma. +£ Bakhufvud med svart tvärlinje. Klor med hak. 4. Ch. abbreviata. it. Hjässan enfärgadt grön, a) Framvingarnas costalnerv med svart punkt vid roten. +" Buken svart. 5. Ch. ventralis. ++" Buken grön. 6. Ch. aspersa. b) Framvingarnas costalnerv utan svart punkt vid roten. 7. Ch. septempunctata. B Pannan mellan antennerna enfärgadt grön. T. Framvingarnas costalnerv bakom vingroten starkt utåtböjd. BA Cha lava. tt. Framvingarnas costalnerv jämnt rundad. a) Kinder enfärgadt gröna. t' Alla tvärnerver i framvingarnas costalfält gröna eller de närmast vingroten belägna på midten svarta. Vingbredd 38—45 mm, ORC Ch. tiliata: ++ Alla tvärnerver i framvingarnas costalfält svarta. Ving- bredd 22—26 mm. 10. Ch. alba: b) Kinder med svart punkt eller ock rödaktigt bruna. + Kinder med svart punkt. NESK GI: tenella. ++. Kinder rödaktigt bruna. 12. Ch. flavifrons. II. Innersta tvärnerven på framvingarna mellan subradial- och ulnarnerven träffar denna senare utanför tredje ulnarfältets mindre äggformiga del (fig. 9). 13.- Ch. vulgaris. 1. Ch. perla L. (fig. 5. 6,10). Vingarnas, länegsnerver gröna, tvärnerver svarta, andra antennleden svart, de följande gula, thorax blågrön med tvenne svarta fläckar på hvardera sidan, mellan- kroppsringarnas buksidor och bak- kroppen med svarta teckningar. Frvr 12 - 15 mm. Sk.—Lpl. a. ; Larven (fig. 6) är grå, på sidorna Fig. 10, Ad ro a BreneRAe lang er söpar Beard SG Stredje at versidan en mörk linje. narfältets båda delfält: 2- Ch..dorsalis BURM. Lik föregående, tp innersta tvärnerven. men subcostalnerven helt svart; andra MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: 1. 139 antennleden gul-svartbrun, de mörka teckningarna på huf- vudet skarpare markerade. Thorax på sidorna bredt svart- kantad. Frvr 16—18 mm. Sk.—Uppl. s. På tall. Larven är rödaktigt gul, med mörkare teckningar. Ch. phyllochroma WESM. Några tvärnerver mot vingroten mörka vid ändarna; en svart fläck bakom hvardera anten- nen, en mellan dem, en framför dem, en på hvardera kin- den och en på sidan af munskölden; andra antennleden mörkfärgad. Klor enkla. Frvr 10—12 mm. Sk., Sm., Hall., Gottl., s. juni—aug. Ofta på rosor. Ch. abbreviaia CURT. (fig. 4). Thorax med svart tvär- linje, de öfriga mellankroppsringarna med några små, svarta punkter. Vingar mera trubbiga. Klor med hak. Frvr 10—13 mm. Sk., Hall., Gottl., s. maj=—juli. Mest på al. / Ch. ventralis CURT. Tvärnerverna i framvingarnas costal- fält svarta utom närmast intill costalnerven, där de äro gröna. Alla öfriga tvärnerver gröna på midten, svarta vid andatva Cr Eryr 12-15 mm. Sk., Sm Uppl, ss. juli. Mest på al och björk. Ch. aspersa WESM. De flesta tvärnerver svarta eller gröna på midten och svarta vid ändarna; kinder och mun- sköld med en svart fläck på hvardera sidan; thorax på sidorna med två till tre svarta punkter, ofvan med tvenne dylika. Frvr 13—18 mm. Sk.—Uppl. t. a. juli—aug. Mest på ek. Larven har gult hufvud med en tresidig brun fläck och två bruna streck. På bakkroppsringarna två sneda, gula, fyrsidiga fläckar i midten och en tresidig mörkt vio- lett. Bakkroppen för öfrigt ofärgad. Anm. Af denna art finnes en var. (abdominalis BR.) med en rad mörka punkter på bakkroppen. Uppställes stundom som; egen. art. (Bl. 1 ,ex:) Ch. septempunctata WESM. Costalfältets tvärnerver svarta, första antennleden starkt uppsvälld, nedom antennerna merendels två svarta, halfmånformiga punkter; under ögo- nen en stor, rundad och på sidan af munskölden en aflång, 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. svart fläck. Thorax framhörn svarta. Frvr 17—20 mm. Sk.—Hlis. t. s. juni —juli. Parek: S. Ch. flava SCor. Costalfältets tvärnerver mot vingroten vid subcostalfältet mörkfärgade. Kroppen enfärgadt gul. Frvr 18—21 mm. Sk.—Uppl, t. a. Larven är svafvelgul med en mörkare midtellinje på öfversidan. 9. Ch. vittata WESM. Costalfältets tvärnerver antingen på midten svarta eller -ock helt gröna; äfven några andra tvärnerver inemot vingroten mörka på midten. Frvr 19—22 MM. SKB Ög., s. juni—juli. ro. Ch. alba LIN. Tvärnerverna 1 costalfältet jämte. trapp- stegsnerverna helt svarta; öfriga tvärnerver vid ändarna svarta. Ervror215 sv mma Ske Upplfrt esim Ofta i närheten af vatten. Ch. tenella SCHM. Tvärnerverna i costalfältet blott in- vid subcostalnerven svarta. Kinder och munsköld på hvardera sidan med en svart fläck eller ett streck. Frvr 11—13 mm. Sk., Bl., Sthlm, Gottl. s. maj=—juni. På ek och hassel. 12. Ch. flavifrons BR. Tvärnerverna i costalfältet alltid gröna på midten. Trappstegsnerver helt och hållet, öfriga tvär- nerver wid! emnseller. båda andarna svarte borast på hvardera sidan med en rödbrun s-formigt krökt linje. Frvr 12—15 mm. Ösg. (troligen), Sdml. s. juli—aug. 13. Ch. vulgaris SCHM. (fig. 8). Helarkroppen! grasgrön med ett bredt gulaktigt band längs öfversidan. Frvr 12—15 mm. Sk.—Jmtl., a. maj —okt.—jan. Larven är citrongul med ljust rödbruna mandibler och antenner. —-- - Uppträder äfven under blida vintrar ute i fria naturen; ofta inomhus. 3. Fam. Osmylide. Antenner kortare än kroppen, pärlbandslika, håriga. Ocel- ler saknas eller finnas. Kroppen långsträckt, hos J stundom med tydliga analbihang. Klor enkla, krökta. Vingar betyd- ligt längre än kroppen. Subcostalnerven på framvingarna förenar sig mot vingspetsen med radialnerven. MJÖBERG : SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 141 L Larverna lefva af rof och uppehålla sig i eller vid vatten. Puppan skyddas af en kokong och intager liksom hos de båda föregående famil- jerna en krökt ställning. De fullbildade insekterna äro tröga i sina rörelser; de uppehålla sig med förkärlek vid bäckar och åar med stenig och grusig botten. De träf- fas här på blad och stammar af träd eller buskar, som hänga ut öfver vattnet. Flvkten är fladdrande och osäker. Öfversikt af släktena. I. Costalfältets tvärnerver enkla; framvingar med få tvär- DELVEL- Ra STAY AR II. Costalfältets tvärnerver till stor del greniga; framvingar med talrika tvärnerver. 20 OSmylais. 1. Slkt. Sisyra BURM. Punktögon saknas. Antenner starkt håriga, något kortare än vingarna. Palpernas sista led mycket lång, nära fyra gånger längre än den närmast föregående. Trappstegsnerver saknas. Artöfversikt. A. Vingar mörkbruna, antenner helt svarta. BE, Si fuscata. B. Vingar gråbruna—askgrå, antenner i spetsen blekgula. 2. S. lerminalis. TES GrSraaEABR. Vingar mörkbruna, dej främre. något mörkare än de bakre. Kroppen svartbrun. Hos J tvenne krökta, spetsiga analbihang. Frvr 5—=6 mm. Sk.—Lpl. t. sS. juni—aug. Larven, som lefver i det inre af sötvattenssvampen Spongilla la- custris, bar beskrifvits under namn af Branclicioma spongille. 2 Aeneas CURT. a Vingar askgrå, krop- pen brun. Hos J små, knappt märkbara anal- bihang. Frvr 5—7 mm. TODD Sd TEA En SR ANS SVAR TS NÅ AS ny Blzss. juli. Fig. 11. Framvinge af Sisyta terminalis 2. Sikt. Osmylus LATR. É " Punktögon finnas. Antenner fria, håriga. Palpernas sista | led föga längre än den föregående. Trappstegsnerver talrika. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Larverna lefva vid stränderna af skuggiga, snabbt flytande bäckar med De botten. stenig 12. Larviar OS: Fig. mylus chrysops, först. 4. Fam. Hemerobiide. Florsländorna äro mindre, obetydliga in- sekter med i regeln fyra, tunna, med fina nerver försedda vingar, brunaktig färgton. än kroppen, håriga. Hufvudet något långdraget, Oceller saknas. lutande. kroppen smal, hos SJ ofta med karakteristiska Fig. 13. Hemerobius hirtus, spännvidd 15 mm. uppehålla sig under mossa, bland växtlämningar o. d. och äro ej egentliga vattendjur, ty de sakna simför- De mjukskaliga måga. sägas vandra utefter bottnen för att gripa smärre djur, hvilka de utsuga med hjälp Vid omgifva de sig med en stårk och tät kokong. I. O. chrysops L. Kroppen svartera, hut vud rödbrunt, thorax 1 midten jämte benen gulaktiga. Framvingarna särskildt vid fram- och bakkanten med svartbruna fläc- Frvr 22—24 mm. Sk., Og. s. juni af sin kraftiga sugtång. förestående förpuppning kar. —juli. Larven (fig. 12) har hufvudet svart- brunt, palper och antenner ljusgula, sug- tången rödbrun. Prothorax blekgul med gråa kanter, kroppen ofvan askgrå med en fin blekgul midtellinje, som i midten af hvarje kroppsring triangulärt utvidgas; på kroppringarnas öfversida tvenne rader af borstbärande vårtor. Florsländor. De äro af en gråaktig eller Antenner vanligen kortare - rd EEE Na Ye gå At IK - IA VA fr Kroppen kort; bak- m ” analbihang. Vingar tven- ne par, blott hos släktet Psectra stundom det bakre paret rudimentärt. Fram- vingarnas subcostalnerv sammanlöper ej med ra- dialnerven mot vingspet- Far em bebad eH:ow a 4 3 Fä EN EigirrAS Larv af sen. Micronvas, först. MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 143 Larverna (fig. 14) äro långsträckta, mot båda ändarna af- smalnande. De påminna till form och utseende rätt mycket om CAhrysopalarverna. De ha vanligen tre punktögon strax bakom antennerna. De fullbildade insekterna äro tröga i sina rörelser och uppehålla -sig vanligen på lägre träd eller buskar, De hvila i regeln om dagen, äro där- emot i rörelse mot aftnarna och vid mulen väderlek. De äro dåliga flygare Vid infångandet falla de ned på sidan och ställa sig liksom döda. Benen hopdragas, "hufvudet böjes in under thorax och antennerna döljas på kroppens undersida. Larverna lefva hufvudsakligen af bladlöss och sköldlöss. De utsugna insekternas skinn kastas genom knyckar på hufvudet bakåt på ryggen, där de jämte främmande partiklar sammanbakas till ett slags sköld, som till större delen betäcker larvens öfversida. Puppan ligger innesluten inom en lös, grofmaskig kokong. Dengenom- bryter något före öfvergången till fullbildad insekt väggen och kryper kring för att senare på något fristående föremål förvandla sig till en färdig flor- slända. Äggen, som äro mer eller mindre skaftade, afsättas på blad. Öfversikt af släktena. I. Första tvärnerven vid vingroten i framvingarnas costalfält bågformigt tillbakalöpande till vingroten, hvarigenom ett ovalt fält uppkommer (fig. 2). A. Tvärnerverna i framvingarnas costalfält sins emellan förenade genom tvärnerver. 1. Drepanepteryx. B. Tvärnerverna i framvingarnas costalfält ej förenade genom tvärnerver (fig. 2). 2. Hemerobius. II. Första tvärnerven vid vingroten i framvingarnes costal- fält rak, gående till costalnerven, ej tillbakalöpande till vingroten (fig. 26). A. Framvingar med 3—5 subradialgrenar (fig 3... Micromus. B. Framvingar med 1—2 subradialgrenar (fig. 27). AA. Psectra. SN 20). 27 1. Sikt. Drepanepteryx LEACH. Antenner pärlbandslika, fint håriga. Framvingarna obe- tydligt genomskinliga; båda paren vingar, men särskildt de främre, bakom spetsen bågformigt utskurna. Framvingar- r44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. nas costalfält synnerligen bredt. Subradialgrenarna många, ända till elfva: eller” flera.” Bakvingarna vid basen i fram- kanten med en hårbärande fik. I. D. phalenoides L. Framvingar brungula med en matt, nätformig, brun vattring och tvenne tvär- gående, slingrande linjer, hvilka genomskäras af ett rakt, i ving- kanten utlöpande, längsgående Fig: "TS. Drepanepleryg!plriateno=" "" streck, Vid första tvarlinjenssam- SER SE SEE manträffande med bakkanten en hvit af brunt omfattad, kilformig fläck. Frvr 13—17 mm. Sk. —Lpl. s. juli Mest på alm. Påminner, då den hvilar, mycket om torra bladdelar; aug. den något ojämna utskärningen i vingarnas bakkant gifver densamma ett sön- dertrasadt utseende. 2. Sikt. Hemerobius I. Antenner pärlbandslika, starkt håriga. Tvärnerverna i framvingarnas costalfält vid costalnerven, gaffellikt grenade. Subradialgrenarna två till sju. Hannarna ofta med synner- ligen karakteristiska analbihang. Innefattar ett stort antal, hvarandra mycket närbesläktade och svårbestämda arter. Vingfärgen delvis ganska variabel. Goda och hållbara karaktärer kunna med fördel hämtas från subradialgrenarnas antal på framvingarna och subulnarfältens beskaffenhet samt framförallt från analbihangen hos J. Artöfversikt. I. Framvingarna med 1—2 subradialgrenar (fig. 16). FANER elegans. II. Framvingarna meå 3 (sällan 4) subradialgrenar (fig. 2). A. En-.tvärnerv mellan första subradialgrenen och ulnarnervens främre gren på framvingarna (fig. 18). +. Framvingarnas andra subulnarfält slutet. a) De två främre benparens lår, skenben och tarser med breda, svartbruna ringar. 2. H. subnebulosus. b) De två främre benparens skenben med svartbruna fläckar på yvyttersidan. 3. H. nervosus. ++. Framvinrgarnas andra subulnarfält öppet (fig. 19). 4. H. pellucidus. MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA. 8: I. 145 B. Ingen tvärnerv mellan första subradialgrenen och ulnarnervens främre gren på framvingarne. +) Framvingarnas andra subulnarfält öppet. a) Panna och munsköld svarta. ; 1) Framvingarnes subcostalnerv ej brunfärgad. 5. H. nitidulus. 2) Framvingarnes subcostalnerv brunfärgad. VE 6. H. suecicus b) Panna och munsköld gula. ; I. Framvingarnes nerver bleka, med fina bruna punkter. TI HA micans. 2. Framvingarnes subcostalnerv och costalfältets tvär- : | nerver bruna. 8.- H. fuscinervis. | ++ Framvingarnes andra subulnarfält slutet. | a) Thorax enfärgadt brun. 9. H. strigosus. b) Thorax gul med bruna kanter. i. Ansiktet gult eller gulaktigt. []. Framvingar. långsträckta, längs bakkanten med små gråaktiga fläckar. (1) Framvingar långsträckta, gråaktiga. 10. H. orotypus. (2) Framvingar mindre långsträckta, nästan ofär- gade. ITE fumuli. [)C). Framvingar breda, hvitgula, längs bakkanten med stora lefverbruna fläckar. 12. H. marginatus. Tf. Ansiktet brunt. a) Längs trappstegsnerverna på framvingarne tvåsvart- bruna band; längsnerver på midten af vingen brun- purkterade. HSE Er pint. b) Framvingarnes trappstegsnerver brunskuggade, på midten af framvingarne en glasklar spegelfläck. 14. H. Umbatellus. 1itt. Ansiktet glänsande svart. 15. H. atrifrons. III. Framvingarne med 4—5 (sällan 3) subradialgrenar (fig. 24). i 16. H. concinnus. IV. Framvingarne med 6—7 subradialgrenar. (Undersläktet Megalomus MacLacuL.) (fig. 25). Ia i Har tuS. AV re 1. Å. elegans STEPH. Framvingar (fig. 16) breda, korta, brungrå, med många, små, runda, hvit- aktiga, genomskinliga fläckar; trappstegsnerver brunskuggade; benen blekgula. Frvr 6—7 mm. = | j BES Varde Hall ÖL; Gotl:s.: 52 10 franvinge At Hemere juni—aug. Here I, 2 subradialgrenar. På flera trädslag. Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3—4. (1909). 0 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 2. H. subnebulosus STEPH. Framvingar långsträckta, brun- gråaktiga, trappstegsnerver brunskuggade; bakvingar blek- grå. Ansiktet svartaktigt; thorax med svartaktiga sidokan- ter, i midten bredt gul. Analbihang hos J i spetsen med nästan vinkelrät krökning (fig. 17). Frvr7—9 mm. Sk.— Lpl. a. maj —juli. På flera trädslag. Fig. 17. Analbihang hos & Fig. 18. Analbihang hos & af Hemerobius subnebulosus. af Hemerobius nervosus. 3. H. nervosus FABR. Framvingar långsträckta, blekt gråa, med mörkbruna fläckar i kanterna och längs trappstegs- nerverna. Ansiktet svartaktigt. Analbihang hos SJ ispet- sen med jämnt rundad krökning (fig. 18). Frvr 7—9 mm. Sk.—Lpl. s. juni-juli. På flera trädslag. 29 a 4. H. pellucidus WALK. Fram- LR vingar (fig. 19) aflånga, trubbiga, blekt gråbruna, ofläckade. Krop- pen svartbrun, thorax och bak- kroppen blekare, den senare un- dertill gulaktig. Ben smutsgula. Fig. 19. Framvinge af Hemero- INO 7 mm. Skr Upp Gotti: bius pellucidus , 2, 3 Subradialgrenar. S. juni—juli. Mest på tall. ÅA. nitidulus FABR. Framvingar breda, rödgra, med blekare, tätt och fint brunpunkterade ner- ver. Trappstegsnerverna bruna, 6—7. i hvar- dera af de två yttre tvärraderna. Ansiktet glän- sande svartbrunt. Analbihang hos J i spetsen djupt tvåklufna (fig. 20). Frvr 6—8 mm. Sk:— bihanghos & Eplotra. juni=-jul. SUTARE Mest i barrskog. 6. H. suecicus MJÖB. Framvingar långsträckta, starkt iriserande; subcostalnerven och tvärnerverna i cos- taltältet helt mörkbruna, trappstegsnerver 5 i den yttre Un bius nitidu- lus. 10. MJÖBERG: SYENSK INSEKTFAUNA 8: I. 147 6 i den mellersta raden, bredt brunskuggade. Kroppen mörkbrun, mellankropp med gul midtellinje. Analbihang som hos föregående art, men de båda öfre hornen spet- siga och inåtböjda, de undre med spetsarna samman- stötande. Frvr 6 mm. Sm. juni s. — Blott I känd. H.micans OL. Framvingar ovala, blekgulaktiga, er vattenklara, alla längsnerver blekgula, tätt och Å fint brunpunkterade; trappstegsnerver (7) 8 i SÅ den yttre, 6 i den mellersta raden; hela krop- S pen gul, blott thorax på sidorna rödbrun. Fig.21. Anal- Analbihang hos J i spetsen grundt klufna bihang hos 5 (fig. 21). Frvr 6—8 mm.; Sk. -Ög., Gottl. t. a. 2fHemerobius maj—aug. micans. H. fuscinervis SCHN. Framvingar ovala, blekgulaktiga, vattenklara, med brunaktiga, otydl. ljusfläckade längs- nerver och bruna trappstegsnerver, dessa senare äro 7 Ii den yttre, 6 i den mellersta raden; subcostalnerven och costalfältets tvärnerver enfärgadt mörkbruna. Kroppen gul, thorax på sidorna rödbrun. Frvr 6—8 mm. Sk. s. H. strigosus ZETT. Framvingar långsträckta, afemalnande mot spetsen, brungula, med mörkare bred söm längs bak- kanten; trappstegsnerverna brunskuggade, 7 i den yttre, 6 i den mellersta raden. Analbihang hos J djupt gaf- felformigt klufna. Kroppen enfärgadt rödbrun. Frvr 7—9 mm. Sk.—Lpl. t. a. juni—aug. På både barr- och löfträd. H. orotypus WALLGR. Framvingar långsträckta, likformigt afsmalnande mot spetsen, glänsande, gråaktigt hvita. Trappstegsnerverna 6—7 i den yttre raden, 6 i den mel- lersta. Analbihang hos SJ korta, med ett långt smalt horn. Kroppen brungul, thorax' sidor bredt svartbruna. Frvr 7—10 mm. Dlr., Epl. s. juli. 11. ÅA. humuli L. Framvingar som hos före- gående, dock mindre långsträckta, ljusare. Analbihang hos J breda, korta, i spetsen tvåklufna (fig. 22). Kroppen helt svafvelgul, Fig. 22. Analbi- thorax" sidor mindre bredt mörkbruna. Frvr hang hos &Y af 6—8 mm. Sk.—Lpl. a. Hemerobius hu- Mest på humle, björnbärs- och hallonbuskar. — Den multi. allmännaste arten. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Fig. 23. Analbi- hang hos g&Y af Hemerobius mar- 3 ginatus. H. marginatus STEPH. Framvingar breda, mot spetsen snedt tvära, glänsande, hvita med gul anstrykning; längs bakkanten och spetsen med stora, lefverbruna fläckar. Tvärnerven från ulnarnervens bakre gren med större mörkare fläck. Analbihang hos J ehkla (fig.>23)..-Frysf85 tommenssk-— Upp. Eplast Sj aDR H. pini LEACH. Framvingar ovala, brun- gula, längsnerver bleka, med täta, mörka punkter. Längs trappstegsnerverna en mörkare skuggning, hvarigenom trenne tvärband uppkomma. Kroppen gulbrun, ansiktet brunt. Frvr 7—8 mm. t. s. Sk. —Jmtl. juni-juli. I barrskogar. 14. HH. limbatellus vingar ovala, brungula, sub- costalnerven ofta helt svart- brun, vingens midtfält om- gifvet af en mörkare skugg- ning och framträdande som en ljus spegelfläck. Krop- pen ljusare. Frvr 6—8 mm. Sk. —L pl. t. s. maj =—juli. I barrskogar. SS Lahl GRAAN DS ETT, Eran; 2 Fig. 24. Framvinge af Hemerobius MESSAGE concinnus, 1, 2, 3, 4 Ssubradialgrenar. Framvingar korta, breda, med ljusa nerver; längsnerverna med små svarta fläckar. Thorax” sidor gul sidolinje. bredt svartbruna, bakkropp svartbrun med Frvr 7—9 mm. Sk. —Lpl t s. juli. 16. ÅH. concinnus STEPH. Framvingar (fig. 24) matt brungula, med två oty dliga, genombrutna tvärband. Alla längs- nerver utom subcostalnerven tätt, mörkbrunt punkterade. Trappstegsnerver 7—9 i den yttre, 6—8 i den inre raden. Kroppen ljusgul, pannan ofta brun. Frvrg9—12 mm. Sk.— Ög., Gotti. sju Fig. 25. Framvinge af Hemerobius 17- IT: MO LUS NNE (fig. 25). Fram- hirtus. vingar korta, breda, rundade, MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: 1. 149 blekt gulbruna, med gula, mörkbrunt fläckade längsnerver och bruna fläckar, samt längs trappstegsnerverna med två bruna linjer; bakvingar hvitaktiga, bredt kantade med gråbrunt. Kroppen svartbrun, thorax på sidorna gulaktig. Frvr 7—9 mm. Sk.—Uppl., Gottl. t. s. juni —juli. 3. Sikt. Mieromus RAMB. Antenner starkt håriga. Tvärnerverna i framvingarnas costalfält talrika, vid costalnerven gaffellikt grenade, ej för- enade med tvärnerver (fig. 26). Subradialgrenar tre till fem. — Släktet omfattar tre sven- ska arter, som till sitt yttre utseende rätt mycket påminna om Hemerobiusarterna, men lätt skiljas från dessa genom Fig. 26. Framvinge af Micromus varie- första tvärnerven i framvin- KR garnas costalfält, som ej löper bågformigt tillbaka till ving- roten, utan rakt till costalnerven. Artöfversikt. I. Framvingar med en till tre subradialgrenar. 1. M. variegatus. II. Framvingar med fyra subradialgrenar. 2. M. aplidivorus. III. Framvingar med fem till sex subradialgrenar. 3. M. paganus. I. M. variegatus FABR. Vingar (fig. 26) hvitaktiga, de främre med två oregelbundna, genombrutna svartbruna tvärband, som ofta äro upplösta i fläckar; de bakre glasklara med bruna fläckar i spetsen. Antenner gulaktiga med första leden brun. Frvr 6—7 mm. Sk.—Vg. s. juni—juli. 2. M. aplidivorus SCHR. Vingar brungula, de främre med två sneda mörkbruna tvärlinjer; de bakre ofläckade. Krop- pen mörkt rödbrun. Frvr 4—6 mm. Sk.—-Ångml. S. juli>sept. 3 M. paganus L. Vingar blekgula, de främre med två sneda, bruna tvärlinjer, som genomskäras af tre andra längs- gående, otydliga, i vingkanten utlöpande linjer. Antenner hvitgula. Frvr 9—12 mm. Sk.—Jmtl. t. s. juni—aug. I skogsmarker. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 4. Slkt. Psectra Hac. Framvingarnes costalfält med talrika enkla tvärnerver, subcostalfältet med blott några få sådana. Bakvingar stun- dom starkt förkrympta. (Fig. 27.) I. P. diptera BURM. Framvin- gar blekt gulbruna med bruna fläckar och bredt svartbruna trappstegsnerver. Antenner och kropp svartbruna; ben blekgula. Frvr 2,;—3,6 mm. ; (2 ving.); 3,,—3,8 mm. (4 ving.). Fig. 27. Psectra diptera, spännvidd Sk. Ör Mies Sthlm s. juli. 6 mm. Anm. Huruvida de med rudimen- tära bakvingar försedda individerna äro gg eller Q, har, alltsedan arten be- skrefs, varit en omtvistad fråga. Troligt är emellertid, att arten är dimorf, d. v. s. dels uppträder med 4 fullt utbildade vingar, dels med rudimentära bakvingar. Angående denna fråga se: MJÖBERG, Arkiv f. zool. 1909. 5. Fam. Coniopterygidee. Antenner minst lika långa som kroppen, pärlbandslika. Vingar (fig. 31) med mycket få tvärnerver. Coestalfältet sak- nar i regeln tvärnerver; understundom förekomma tvenne så- dana; framvingar med två subradialgrenar, af hvilka båda eller endast en är gaffelgrenad mot vingspetsen. — Mycket små insekter, med fyra långsträckta, med hvitaktigt stoft betäckta vingar. Larverna lefva på träd och buskar och lifnära sig af sköld- och bladlöss. De spinna vid förpupp- ningen en rund kokong af fint silke. Släktöfversikt. I. Framvingarnas subradialgrenar tvågrenade (fig 31). 1. Coniopieryx. II. Framvingarnas subradialgren ogrenad (fig 34). 2. ÅAleuropteryx. Fig. 28. Larv af en Hufvud längre än bredt, mycket smalare än tho- Coniopte- rax. Subradialfältet med ingen eller endast en tvärnerv. 2x, först. 1. Slkt. Coniopteryx CUuRrT. MJÖBERG : SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 151 Larverna (fig. 28) försedda med en kort, trekantig, rak sugtång, som helt eller delvis täckes af hufvudskölden. IL; Artöfversikt. Bakvingar blott föga mindre än framvingarne. A. Nervförgreningen på fram- och bakvingarne olika. 1. C. tineitormis. B. Nervförgreningen på fram- och bakvingarne lika. a) Vingarna täckta af hvitt stoft. 2. C. aleurodiformis. b) Vingarna mörkbruna, ej täckta af stoft. 3. C. fuscipenmnis. Bakvingar betydligt kortare och smalare än framvingarne, med redu- cerade nerver. A. Antenner med trettioen till trettiotvå leder (> och 2). 4. C. reticulata. B. Antenner med trettiosex till fyrtioen leder (>) eller tjugunio till trettio leder (29). 5. C. psociformis. C. tineiformis CURT. Antenner af kroppens längd, med omkring tjugufem leder, hos SJ alla utom basalleden och spetsleden med en krans af täta, grofva, trubbiga hår ) 4 Fig. 30. Framlår hos I af Conio- pteryx tineiformis. Fig. 29. Antenner af Conio- Fig 31. Vingar af Coniopteryx pteryx IUineiformis; a &,b Q. aleurodiformis. (fig. 29). Framlåren hos J undertill med en rad af långa borst (fig. 30). Bakkroppen ockragul. Frvr 2—3 mm. Sk -Eplotua. Mest i barrskog. C. aleurodiformis STEPH. Antenner längre än kroppen, med mer än trettio leder, tämligen ljusa, särskildt mot 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. basen. Subradialgrenarna på både fram- och bakvingarna gaffelgrenade (fig. 31). Frvr 3 mm. Sthlm, s. (TUELGREN). På slånbuskar. 3. CT fuscipenmis OO. NKSREVT SS Antenner meditrettionleder, jämte palper och ben mörkbruna. Vingar mörkt brun- rökiga, alla. .netver :ljust kantade; Eryri25s mm Gott, Sch ms: 4. C.reticulata T.ULLGR. Hufvud, mundelar, antenner och: ben svartbruna." Bakbe- nens skenben blott svagt = förtjockade, Frvr 2,8 mm. Sthlm,s. (TULLGREN). På gran. :— Troligen blott en varietet af föl- | Å Fig. 32. Comiopleryx psociformis, spännvidd 7,5 mm. jande art. 5. GC psocyformas. CURT. (fig 32) BarsensomE hos Höre gående. Bakbenens skenben tydligt förtjockade. Vingar Nagot Störte.. EEVr 3,4 ma. ÖSTSE(OOTEERRN): 2. Sikt. AleuropteryxX Löw. Hufvud sedt ofvanifrån nästan bredare än långt, föga smalare än thorax. Subradialfältet med tvenne tvärnerver. Larverna (fig. 33) äro försedda med en lång, smal, nål- formig sugtång, som täckes af hufvudskölden. I. Å. lutea WALLENGR. — (fig. 34). — Hela krop- pen / täckt af ett hvitt stoft; kroppen blekt rödaktig, öfversidan och sömmarna på thorax undersida mörkbruna. Ben och antenner blek- gula, de senare mot spet- sarna mörkare. Anten- ner hos båda könen med tjugutvå—tjugutre leder. SER Frvr 38 mm. (2); 32 af Aleuropte- Fig. 34. Framvinge af Aleuro- 100008 LE) Gottl., SMImS: ryx lutea, pteryx lutea. På gran. först. 1 Den verkliga färgen på dessa djur framträder först, då de fuktas med t. ex. alkohol. MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 153 6. Fam. Sialide. Antenner trådformiga korta, öfverkäkar väl utbildade, på insidan tandade. Ben tämligen långa, skenben medelmåttiga, med fina tornar: klor ej sågade. Alla fyra vingarna likfor- miga, långsträckta, genomskinliga med talrika tvärnerver i costalfältet. På framvingarne förenar sig subcostalnerven an- tingen med radialnerven eller med costalnerven. Subradial- grenar två till flera, greniga. — Familjen sönderfaller i tvenne från hvarandra väl skilda underfamiljer. Öfversikt af underfamiljerna. I. Punktögon saknas. Framvingarnes subcostalnerv förenar sig med radialgrenen (fig. 37). Underfam. Szaline. II. Punktögon finnas i regeln. Framvingarnes subcostalnerv förenar sig med costalnerven (fig. 40). Underfam. KRapluadine. I. Underfam. Sialin&e. Säfsländor. Hufvud tvärställdt, thorax bredare än lång, kvadratisk. Tarsernas fjärde led hjärtformigt utvidgad. I vårt land blott ett slälszte med tvenne arter: TSK SLAS LATR. Antenner en tredjedel kortare än framvingarna. Öfver- läpp hos SI triangulär, hos Y2 rundad. Bakkropp kort, kraftig. Vingarna genomskinliga, ehuru något rökiga. Vingnerver mycket grofva och starka, vingmärket ej skarpt markeradt. Larverna (fig. 35 e) äro långsträckta; de tre bröstringarna jämte hufvudet äro hornartade, gulbruna, med mörkare punkt- formiga fläckar. -De ha sex punktögon på hvardera sidan. Bakkroppen slutar i ett långt fjädradt borst, och de sju första bakkroppsringarna ha på hvardera sidan ett ledadt, trådlikt bihang, hvilket dels tjänstgör som rörelse(sim-)organ, dels har respiratorisk uppgift. 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Förpuppningen sker i en håla i jorden på strandbädden under mars och april. Äggen (fig. 35 c o. d) afsättas antingen på i vattnet stående säfstrån i form af stora, bruna, kakformiga massor, och larverna nedfalla vid kläck- Fig. 35. Stialis lutaria. a, b fulländade sländor, c, d ägg; e larv; f förpuppningsfärdig larv. ningen i vattnet, eller ock på något afstånd därifrån, då larverna vandra fram till vattensamlingen. Äggen angripas understundom af den till Pteromalidernas grupp hö- rande egendomliga stekeln Oophtora semblidis AURIV. Larverna lefva i sött vatten. Artöfversikt. I. Vingar vid basen svartbruna. I, S. fuliginosa. II. Vingar vid basen af samma färg som den öfriga delen. 2. S. lutaria. 1: S) fulioinosa PIC: Ktoppenksvartbvingar mörkt brunrökiga; costalnerven vid basen svartbrun; tvärnerven i subcostalfältet träffar ORTEN RAS första fältet mellan radialnerven och subradial- i 3 . £ - o . SNS grenen på eller bakom midten. Analsegmen- lis fuliginosa. tets bukvalvel hos J kort, triangulär och spet- sig (fig: 36). Ervry12==T7mmeNSkörpEs juli S- Zataria ES (68: 37) Kroppen mörkare fvinsat plekt brunrökiga; costalnerven vid basen brungul; tvärnerven i subcostalfältet träffar första fältet mellan radialnerven och subradialgrenen närmare spetsen (fig. 37). Analsegmen- tets bukvalvel hos SJ lång, bred och trubbig (fig. 38). Frvr 12—17 mm. Sk.—Lpl. a. maj—juni. N MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 155 2. Underfam. Raphidin&. Ormsländor. Hufvudet aflångt—triangulärt, thorax mycket längre än bred. Tarsernas tredje led tvåflikig. Fig. 37. Framvinge af Stialis lutaria, Fig. 38. Analsegment a subcostalfältets tvärnerv. af Sialis lutaria. — Innefattar tvenne närstående släkten med några få arter. Öfversikt af släktena. A. Vingmärket utan tvärnerver. 1. Inoceliia. B. Vingmärket med en—flera tvärnerver. 2. Raplidia. 1. Slkt. Inocellia SCHN. Punktögon saknas. Antenner tjocka. Thorax knappt dub- belt så lång som bred. Kroppen något tilltryckt. — Släktet, som egentligen tillhör Syd- och Mellaneuropa, företrädes i vårt land af arten 1. ZI. crassicorntis SCHUM. Hufvud bakom ögonen kvadratiskt; antenner tämligen långa, svartbruna, de två första lederna gulaktiga; thorax i fram- och bakkanten gulbandad. Bak- kroppsringar med gula kanter; ben gula. Framvingar med vanligen åtta tvärnerver i costalfältet; bakom vingmärket mellan radialgrenen och den inre subradialgrenen trenne vingfält. Frvr 14—16 mm. Dir (vid Borlänge, BORG, ”/+ 1888) s. På tall, blott 2-ex. anträffadt. — Möjligen införd. rSktRaphidia LL. Punktögon finnas. Antenner minst två tredjedelar kor- tare än framvingarne. Bakkroppen lång och smärt, hos £ försedd med en lång äggläggningsslida. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Larvernas (fig. 39) hufvud och thorax äro kvadratiska, hornartade, bruna. De öfriga lederna äro mjuka. Bakkropp brun med hvita längsstreck. Larverna lefva under bark. De äro rätt lifliga i sina rö- relser och bedrifva mellan barkspringorna jakt på smärre insekter och larver. Oroade, krypa de genom häftiga krökninger af krop- pen baklänges. Puppan liknar till formen den fullbildade insek- ten. Den hvilar utan kokong uti en liten håla i barken. Häri- från utträder den kort före förvandlingsögonblicket, huden spric- ker upp längs ryggen, och den fullbildade insekten framträder. Honan aflägger äggen i barkspringor med hjälp af sin långa ägg- läggningsslida. Hithörande insekter förekomma på såväl löf- som barrträd. Fig. 39. Då de hvila, upplyfta de thorax och böja hufvudet nedåt; oroade, Larv af söka de bita kring sig genom vridningar af hufvudet och den för- Raphidia längda thorax. Dessa egendomliga rörelser i förening med deras ophiop- smala och ormliknande kropp ha förorsakat dem benämningen sis. ormsländor. Artöfversikt. A. Mellan radialnerven och den inre subulnargrenen bakom vingmärket på framvingarne fyra längsfält, af hvilka det andra stundom triangu- Tärt (TS AOI sn FÖRA Nnotatas B. Mellan radialnerven och den inre subulnargrenen bakom vingmärket på framvingarne tre längsfält (fig. 42,1,2, 3) a) Hufvudets sidor ända till halsen parallella. 2. R. laticeps. b) Hufvudets sidor bakåt tydligt konvergerande. 1) Vingmärket kort, brunt. 3. R. ophiopstis. 2) Vingmärket långsträckt, blekgult. 4. R. xanthostigma. TKR orata FABRS Ela vud tämligen jämn- bredt, med gult streck längs hjässan. Ben !' brungula, de främres lår mot basen, de bak- res helt svartbruna; vingmärket svartbrunt med två till tre, stundom gaffelgrenade tvärnerver. Costal- fältets' tvärnerver tolf till femton. Eve Or- 2 ham, Epl. t. s. juni —juli. Mest i löfskogar. R. laticeps WALLENGR. Hufvud med parallella sidor, med ljusbrunt streck längs hjässan. Ben brungula, de främres [9] MJÖBERG : SVENSK INSEKTFAUNA -8: I. f5T lår ofvan med ett svart streck, de bakres svartbruna. Ving- märket brunt, med en till tre stundom gaffelgrenade tvär- nerver. Costalfältets tvärnerver tio till elfva. Frvr g—12 Hm. "ok, Bl, Ög. Uppl. s. juni. Mest i löfskogar. R. ophiopsis L. (fig. 41). Hufvud - bakåt afsmalnande. Ben brun- gula, de mellerstas lår ofvantill, de bakres helt svarta. Vingmär- ket trapezformigt, med en stun- dom gafflad tvärnerv; sällan fin- nas tvenne tvärnerver; dess främre kant kortare än det bakom lig- gande längsfältet. Tvärnerverna i framvingarnes costalfält ej flera anditollfrbtvt 1O—1L mm. Sk Epls. juni: Bland björk- och barrträd. S. xanthostioma SCHUMM. Lik föregående, men ving- märket långsträckt, blekgult; dess främre kant lika lång som det bakom liggande längsfältet. Tvärnerverna i framvingarnes costalfält , ej Hera an atta (fig. 42). Frvr 8—10 mm, Sk.— Fig. 41. - Raphidia ophiopsis, spännvidd 24 mm. Epl; juni--aug. Fig. 42. Framvinge af Raphidia xan- I barrskogar. Den allmän- Mtosnena. naste arten. — Larverna övervintra i stor mängd under den löst sit- tande barken vid roten af större tallar. Öfversikt af larverna. Thorax med en gul linje på längden och en på tvären. I. R. notata. Thorax enfärgadt rödbrun—svartbrun. a) Ben, åtminstone de bakre, brunfläckade. 2 CR. laliceps. 1) De två bakre benparen brunfläckiga; bakkroppen med en rad gula fläckar längs sidorna och en rad längs ryggen. 3: R. ophiopsis. 2) Alla tre benparen brunfläckiga, bakkroppen svartbrun, med gula teckningar. b) Ben ofläckade, blekt gulbruna. 4. R. xanthostigma I 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. 7. Fam. Panorpidee. Antenner trådformiga, tämligen långa. Öfver- käkar belägna i spetsen af det näbblikt utdragna hufvudet (fig. 43), små, på insidan tandade. Thorax ej förlängd, smalare än de båda öfriga mellankropp- ringarna. Ben långa och smärta, med tvenne spor- fart vidöspetsen af skenbenet;nrtarsemanmmedeliiks formiga leder, den första af dem längre än de öfriga. Vingar antingen två par, och då likformiga lång- Fig. 43. Sträckta, glaslika, under hvilan bakåtriktade, nästan Hufvud af horisontella, eller ock alldeles rudimentära. (oceanen — Familjen representeras i vårt land af tvenne menreer > släkten, tillhörande tvenne väl skilda underfamiljer. Öfversikt af underfamiljerna. I. Punktögon finnas. Vingar väl utbildade. 1. Panorpine. II. Punktögon saknas. Vingar rudimentära. 2. Boreine. 1. Underfam. Panorpin&e. Skorpionflugor, Klosländor. Läppalper fyrledade. Tarsernas klor breda, intill så- gade. Hos 2? intet skarpt afsatt äggläggningsrör. 1. Sikt. Panorpa Hjässan i midten med tre tydliga punktögon. Öfverkä- kar med en tand på insidan. Bakkroppen lång, kägelformig, hos SJ med en tillbakaböjd hålltång, hos 2 tillspetsad. Vingar vid basen smala, utåt bredare, trubbiga. Nervförgreningen (fig. 50) karakteristisk, påminnande om Trichopterernas och Lepidopterernas. Detta har föranledt somliga att låta denna familj bilda själfständig grupp. Också är släktskapen med föregaende familjer mindre tydlig. Famvingarnas subcostal- nerv förenar sig med costalnerven i närheten af vingmärket. Längsnerver talrika, ofta greniga. Hos J de tre sista seg- MJÖBERG : SVENSK INSEKTFAUNA 8: I. 159 menten hornartade, de två första af dem äro koniska, det sista däremot är uppsvälldt, äggformigt och slutar med en tång, hvars båda grenar intill äro tandade. På samma seg- ments undersida finnas två långa be bihang. Hos SL äro de tre sista mg - segmenten smalast och bäras ej som hos J uppåtböjda. Det sista har två divergerande, ledade bi- hang. Larverna äro vid kläckningen hvita, med svarta ögon, men bli senare gråa. Öfverkäkarna äro synnerligen kraftigt utvecklade. Första mellankroppsringen hornartad, bredare än lång; de sju bakkroppsringarna bära ofvan en bred, trekantig, hornartad fläck. På undersidan äro de utrustade med vårtliknande föt- ter, som bakåt äro större. Åttonde och nionde segmenten ha ofvan två långa vårtor med ett ledadt borst, det tionde har blott en enda vårta, men dessutom en utsträckbar, fyr- ledad hållgaffel. Från denna afsöndras en klibbig vätska, med hvars hjälp larven en längre stund kan hålla sig fast äfven vid glatta ytor. . Larverna gräfva gångar i jorden och lifnära sig af rof. Äggen af- läggas i klumpar på fuktig mark. De äro ej flera än tolf och omgifvas af Fig. 44. Panorpa germanica, i naturlig storlek. en slemmig vätska. De fullbildade klosländorna (fig. 44) lefva såväl i löf- som barrskogar. De lifnära sig af andra mjukskaliga insekter, som de fånga och utsuga, under det de fasthålla dem med fötterna. Artöfversikt. ÅA. Framvingarnes spets med en blek, gulbrun fläck. Bakkanten af den femte bakkroppsringen hos & urbuktad (fig. 45). I. P. cognata. Ö ) Fig. 45. Bakkroppsspets hos > Fig. 46. Bakkroppsspets hos & : af Panorpa cognata. af Panorpa communis. 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. B. Framvingarnas spets med en svartbrun fläck. Bakkanten af den femte bakkroppsringen hos & rak (fig. 46). ja) Tvärs öfver framvingen ett tydligt, bredt, svart tvärband. 2. P,; communis. b) Tvärs öfver framvingen intet svart tvärband, BI RPS germManicd: / I. P. cognata RAMB. Framvingar ofärgade med svag gröngul glans, och några få blekt gul- bruna fläckar. Analbihang hos SJ långa, raka, J | mot spetsen divergerande (fig. 47). Frvr 13—15 ÅN RR 'önlodk Ske lBlbg OMAR, OD 5 På fuktiga ängar och skogsmarker. Fig 47. Anal- = = 3 bihang hos & 2. P. communis L. Vingar genomskinliga, med af Panorpa cog- svag brunaktig glans och svarta fläckar, som ta. 3 o - & : SS bilda åtminstone ett tvärband bakom midten. Analbihang hos SJ långa, håriga, något bågböjda (fig. 48). Frvr 14—16 mm. Sk.—Lpl. t. a. maj—sept. I skogar och trädgårdar. f Fig. 48. Analbihang hos & af Fig. 49. Analbihang hos & af Panorpa communis. ja Panorpa germanica. 3. P. germanica IL. (fig. 44). Vingar genomskinliga, med grönaktig—brun glans och svartbruna fläckar, som ej bilda tvärband. Analbihang hos J korta, platta, i spetsen ut- vidgade och tvära (fig. 49). Frvr LL, DA Rn SNS maj — sept. Vistas förutom på lågländta stäl- len äfven på backar och bergshöjder. Fig. 50. Framvinge 'af Panorpa germanica. 2. Underfam. Boreine. Vintersländor. Läppalper tvåledade. Tarsernas klor enkla, smala utan tänder. Hos 2 ett skarpt begränsadt, tydligt äggläggningsrör. MJÖBERG: SVENSK INSEKTFAUNA OST KÖ FT ASkt BOreus JjATR. Vingarne rudimentära, hos SJ utgöras de af fyra perga- mentartade sylformiga, lappar, som äro krökta och intill så- gade, hos SL bestå de af två korta, tilltryckta lober, en på hvardera sidan af mellersta mellankroppsringen. Ösfverkäkar med flera tänder nära spetsen. Bakkroppen kort och kraftig. hos 92 med ett långt treledadt äggläggningsrör, inneslutet mellan tvenne långa smala valvler. Härigenom får 2 en viss aflägsen likhet med 2 hos Locustiderna. Larverna äro korta, tjocka och krökta; mellankropps- ringarna äro bredare än öfriga kroppsringar; bakkroppen cy- lindrisk, med vårtor på öfversidan. Larverna lefva bland mossa, som äfven utgör deras föda: i septem- ber omvandlar sig larven till puppa nere i jorden uti en med silkesväf fod- rad håla. De fullbildade insekterna förekomma blott under vintermånaderna bland mossa eller hoppande och krypande på snön. Vid parningen sitter Q på ryggen af g. 1. B. hiemalis L. (fig. 51) — Snö- sländan. — Kroppen mörk- grön—mörkbrun—metallglän- sande. Antennroten, näbbets bas, bröstet och benen gul- ks RS mm. 8 3—4 mm. Lpl.—Sk., okt.— | | mars. — Sällsyntare i de syd- Fig. 51. Boreus hiemalis, ligare landskapen. Q, längd 4 mm. Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3—4. (1909). II Litteratur. Det är ej ofta, som man i den utländska litteraturen finner uppgifter om den skandinaviska insektfaunan, och sådana blifva också därföre lätt förbisedda af oss här i landet. Det torde där- före vara skäl att fästa uppmärksamheten å följande tvenne små uppsatser. Uyvttenboogaart D. L. Lijst van Coleoptera verzameld in Dalekarlié (Zweden), Juni 1908. — Haag Ent. Berichten 2. p. 207— 3901, 1909. 209 arter uppräknas; de flesta bestämda af den framstående holländske koleopterologen E. Everts. Tre arter Baptolinus lon- giceps FAUV., Anthophagus scutellaris ER. och Anthophagus forti- cormis KIESENW. angifvas såsom nya för Sverige, enär de ej fin- nas upptagna i ERICSONS och SANDINS katalog. Äfven i GRILLS katalog, som förf. ej synes känna till, äro dessa arter ej upp- tagna såsom funna i Sverige. De äro således ett intressant till- lägg till vår fauna. Ledsamt nog lämnar förf. ingen uppgift om, hvar i Dalarne insamlingen har skett. Äfven med afseende på arternas utbredning inom landet är förteckningen af vikt, ty vid en jämförelse med Grills katalog visar det sig, att flere arter hit- tills ej varit kända från Dalarne. Csiki, E. Neuer Carabus aus Norwegen. — Rovartani IDapok ibn PAI2ON32 1009: Meddelandet är skrifvet på ungerska med en kort tysk re- sumé. Den nya formen är en varietet af Carabus violaceus IL och kallas var. oftomis. Den är funnen vid Bergen och Trond- hjem af herr Otto Herman. Då denna form antagligen äfven förekommer i Sverige, införes här den latinska beskrifningen : >»A C. violaceo typico differt: statura minore, corpore angustiore, man- dibulis angustioribus, pronoto dense rugoso-punctato, elytris dense fortiusque irregulariter asperato-granulatis. Penis ut in forma ty- pica compresso, apice rotundato ante apicem minus constricto, non incurvato. Colore nigro, marginibus pronoti elytrorumque violaceis vel cyaneis, pronoto basi cyanescente. Long. 21—23 mm.» Chr. Aurivillius. Nya iakttagelser öfver Ammophila (Miscus) campestris. Af Gottfrid Adlerz. I »Lefnadsförhållanden och instinkter inom familjerna Pompilidae och Sphegidae> har jag meddelat en del iaktta- gelser öfver denna stekel, som ådagalägga, att han ur flera synpunkter är af mindre vanligt intresse. Dels visar hän nämligen en bland solitära steklar enastående vård om afkom- man, dels erbjuder han ett synnerligen tacksamt material för psykologiska studier. Vården om afkomman inskränker sig hos de allra flesta solitära gaddsteklar till att jämte ägget i cel- len inlägga en viss mängd foder, vare sig honung eller frö- mjöl, såsom hos bien, eller förlamade smådjur (spindlar eller insekter), såsom hos vägsteklar, rofsteklar och solitära ge- tingar. Gemensamt för dessa steklar är, att den ur ägget kläckta larven är alldeles öfverlämnad åt sig själf att hus- hålla med det inlagda näringsförrådet, som är afsedt att räcka för hans hela utvecklingstid. Sedan modren tillslutit cellen, bekymrar hon sig ej vidare om sin afkommas öde. Hos rof- stekelsläktet Bembexr har det däremot påvisats, att hela fo- derförrådet, som utgöres af hvarjehanda slags flugor, ej in- lägges på en gång, utan fördelas under larvens hela växtpe- riod, hvarför man med ett visst berättigande kan säga, att Bembexlarverna uppfödas af sina mödrar. Hos Ammoplula campestris, som förser sin afkomma med små förlamade fjä- rillarver, företrädesvis mätare, är förhållandet detsamma. Men härtill inskränker sig ej denna stekels vård om sin afkomma. Campestris-honan visar en högre utvecklingsgrad af de mo- 1604 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. derliga instinkterna, som röjer sig däri att hon, alltsedan ägget fästats på den först inlagda foderlarven, alltemellanåt underkastar sig besväret att öppna cellens med gruskorn eller jordklumpar provisoriskt stängda ingång för attse efter, om ägget ännu är kläckt. Är så fallet, går hon på jakt för att anskaffa färsk foderlarv. På samma sätt inspekterar hon under larvens uppväxttid alltibland cellen för att se efter, när nya förråd äro af nöden. Skulle det därvid visa sig, att någon af de förut inburna foderlarverna är hopsjunken och skrumpnad, kastar hon ut den ur cellen och anskaffar färsk föda i stället. Det är i denna ofta upprepade inspektion af cellen, utan att samtidigt foder medföres och utan annat syfte än att öfvertyga sig om afkommans tillstånd och behof, som denna stekel visar sig som en högre utvecklad moder än andra solitära steklar. Man skulle till och med nästan vara frestad att påstå, att hon drager slutsatser af tillståndet i cellen och handlar därefter. Skulle en längre tids ihållande ruskväder tvinga henne att sitta overksam i sitt gömsle, så glömmer hon ändå ej bort sin larv, utan, så snart solen åter skiner fram, uppsöker hon och öppnar åter cellen för att se efter om larven, som under tiden fått svälta, ännu är vid lif, i hvilket fall hon skyndsamt anskaffar nytt foder, medan hon 1 motsatt fall kastar bort honom. Ammoplula campestris tycks vara betydligt allmännare i vårt land än Å. sabulosa, med hvilken den förra ofta torde ha blifvit förväxlad. Medan sabulosa vanligen anträffas en- staka, förekommer campestris ofta kolonivis i rätt stort antal på sina år efter år begagnade boplatser, företrädesvis på san- diga marker i soliga skogsbryn. Äfven af denna anledning är hon ett lämpligt föremål för studier. Till fullständigande och bekräftelse af förut gjorda meddelanden om denna stekel torde nedanstående senare iakttagelser kunna påräkna in- tresse. De bekräfta bl. a. min vid studiet af stekiarnas hand- lingssätt under från de vanliga afvikande omständigheter ofta upprepade erfarenhet, att dessa insekter röja så utpräglad individualitet, att man ingalunda af den enas handlingssätt kan sluta till den andras under liknande yttre omständigheter. De flesta af dessa iakttagelser härröra från en större cam- pestris-koloni, som iakttagits under sommaren 1908 nära Ka- | ADLERZ: NYA IAKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. 165 pellskär i Roslagen. De på samma plats gjorda försöken att utröna denna stekels orienteringsförmåga meddelas i en annan uppsats. (Orientering sförmågan hos steklar. Sundsvall 1909.) 1. En campestris sågs, utan att medföra foderlarv, öppna en provisoriskt tillsluten håla, tränga in däri och åter komma upp för att stänga på nytt. Hälan uppgräfdes från sidan, så att ingångsöppningen ej skadades. Cellen innehöll blott en foderlarv, på hvilken stekelns aflånga, hvita ägg var fästadt. Stekeln hade således redan nu inspekterat den för att se efter om ägget var kläckt. Foderlarven med ägget lades vid ingången, och larvkammaren återställdes i sitt förra skick. Stekeln, som under tiden väntat i närheten, kom strax fram och gick ner i sin håla för att bära upp nedrasad sand. Där- efter stängde han den nu tomma hålan. Foderlarven med ägget grep han visserligen, stack den och bar den ett stycke, men lät den sedan ligga och brydde sig ej vidare om den, utan flög bort. 2. En campestris inspekterade sin håla och började åter stänga den, då jag ingrep och uppgräfde den, medan stekeln väntade i närheten. Larvkammaren innehöll stekelns half- vuxna larv och 4 mätarlarver. Stekellarven lades vid gropen efter den uppgräfda hålan. Stekeln kom fram och grep den omväxlande i främre och bakre ändan, medan han sökte pa- ralysera den på samma sätt som foderlarverna behandlas. Därefter sökte han länge efter sin förstörda håla, men bör- jade slutligen gräfva en ny alldeles bredvid platsen för den förra. Arbetet afbröts ibland däraf att han bar omkring sin larv, som greps om strupen och bars på samma sätt som foderlarver, med ryggen nedåt. Marken måtte emellertid varit olämplig att gräfva i, ty stekeln stängde snart den på- började hålan, lät sin larv ligga och flög bort för att ej mer visa sig. 3. En campestris hade nyss burit in en foderlarv i sin håla och höll på att åter stänga den, då jag med en pincett räckte fram en af de ur n:r 2 härofvan uppgräfda foderlar- verna. Stekeln grep den utan mycken tvekan, stack den, öppnade åter sin håla och bar ner detta opåräknade byte. Innan stängningen sedan afslutats, lades den under n:r 2 här- ;" ofvan omtalade stekellarven framför honom. Han grep den, ' a 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. stack den, öppnade åter hålan och bar ner äfven denna larv, som han sålunda betraktade som en foderlarv, utan att fästa afseende vid att den var af helt annan art än hans. vanliga foderlarver. Sedan stängningen därefter delvis skett, erbjöds han ännu en mätarlarv och underkastade sig åter besväret att, sedan han stuckit den, för 4:de gången på en kort stund öppna. sin. hala för att släpa ner dens mMenndatetterinara fullbordad stängning en ny mätarlarv lades fram, tröt hans tålamod. Denna gång grep han larven, kastade bort den i en häftig flyktsväng åt ena sidan, fortsatte den afbrutna stäng- ningen och flög bort. Denna stekel visade sig ej vara en slaf af sin instinkt, utan mäktig att på ett ändamålsenligt sätt be- gagna sig af de ovanliga, eller kanske riktigare enastående, omständigheter, i hvilka han plötsligen fann sig försatt. Han tillhör i sitt handlingssätt en annan typ än n:r I, hvilken ej förstod att begagna sig af det fördelaktiga anbudet af en utan möda förvärfvad foderlarv. 4. En campestris började, utan att medföra ny foderlarv, öppna sin håla, i hvilken han inträngdemockdrog ut enl förruttnelse stadd mätarlarv, som bortkastades i en flyktsväng. Därefter stängde stekeln ingången och flög bort. Han hade således blott inspekterat sin håla, som vid undersökning be- fanns innehålla stekelns halfvuxna larv jämte två friska foder- larver och entnalftimppaten 5. En campestris kom bärande en mycket lång mätar- larv. När han lagt den ifran sig för att oppna sm nala, ut; byttes denna stora larv, som var gråbrun, mot en helt liten, grön, knappt fjärdedelen så stor, nyss tagen från en annan stekel af samma slag. Med detta ombyte lät sig stekeln nöja. Utan någon påfallande tvekan släpade han nu den lilla larven. Hade han haft något tydligt minne af sitt eget byte, skulle man kunnat vänta, att han först sett sig om- kring efter detta, hvilket han dock ej gjorde. 6. Den under n:r 5 omtalade stora, gråbruna mätarlar- ven erbjöds åt en campestris, som nyss burit in en hemförd foderlarv och just höll på att stänga sin håla. Han grep den begärligt, men, i stället för att såsom n:r 3 åter öppna sin håla och släpa ner detta, oparäknade byte rborjader denna stekel planlöst bära omkring det i alla riktningar, alltibland ADLERZ: NYA 1AKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. 167 stannande för att sticka det. Under dessa irrfärder aflägsnade han sig ibland ända till 10 meter från hålan för att åter och äter bära fram sin börda till dess närhet, utan att det dock föll honom in att ånyo öppna hålan och släpa ner larven. Paddetta satt fortsatte han i mer än två timmar och i alla händelser längre än jag hade tålamod att öfvervaka honom. Det såg emellertid ut som om han blifvit förvirrad öfver att se sig i besittning af ett så lättfånget byte. Kanske dref in- stinkten honom att, innan bytet nedbars, underkasta sig de mödor, med hvilka jakten och den ofta långa transporten af bytet från jaktmarkerna i vanliga fall äro förknippade. 7. En campestris öppnade sin håla utan att medföra ny foderlarv, gick ned för att inspektera och kom åter upp om en stund samt började stänga. Hålan uppgräfdes nu på van- ligt sätt från sidan, så att ingångsröret lämnades oskadadt och blott en liten öppning gjordes på larvkammarens sido- vägg. I larvkammaren fanns blott en mätarlarv, som bar stekelns ägg, som vanligt fästadt på en af de mellersta le- derna. Liksom n:r I härofvan hade stekeln således blott öpp- nat för att se efter om ägget ännu var kläckt. Larven med ägget lades vid ingången, och hålan återställdes. Stekeln vå- Badedsisrdater iram, ecep larven och kastade bort den i en häftig flyktsväng, hvarefter han fortsatte stängningen af den nu tomma hålan. Man skulle kunna förmoda, att stekeln, med friskt minne af att ägget ännu ej var kläckt, ansåg ny foder- larv för tillfället obehöflig. Men å andra sidan ser man ofta 2 eller 3 foderlarver i campestrisceller, där ägget ännu ej kläckts. 8. En campestris hade nyss inburit en foderlarv och delvis åter stängt sin håla, då han bortskrämdes och dröjde länge borta. Under tiden öppnades larvkammaren från sidan. Den innehöll stekelns nära fullvuxna larv, tre friska, bruna mätarlarver och en halfäten dylik. Stekelns egen larv lades vid ingången, och hålan återställdes. Vid sin återkomst med- förde stekeln en grön mätarlarv, som han lade ett stycke från hålan, hvarefter han begaf sig fram för att i vanlig ord- ning efter återkomsten från jakten öppna ingången. Såsom nyss nämndes, hade han emellertid blifvit bortskrämd strax 1 början af stängningen, så att han nu fann ingången vid- 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. öppen. Detta var något för stekeln så främmande, att det alldeles förvirrade honom. I en håla, som redan på förhand stod öppen, tillät honom ,ej hans instinkt att nedbära en foderlarv. Först måste den stängas, och åt denna föga än- damålsenliga sysselsättning hängaf sig stekeln nu att börja med. Sedan detta h'nder för foderlarvens nedsläpande så- lunda blifvit undanröjdt, skulle han naturligtvis åter öppna, men upptäckte i detsamma sin egen larv ligga vid ingången. Han grep den och vände den några gånger, under det han stack den, kastade därefter bort den i en häftig flyktsväng samt hämtade sedan den gröna foderlarven, som lades vid ingången. Nu öppnades den nyss stängda mynningen, lar- ven släpades ner, och stekeln började åter stänga. Sedan han nedfört några jordklumpar, lades en af de ur samma larvkammare förut uppgräfda bruna mätarlarverna vid in- gängen. Då stekeln fick seden, stackfhantdentookater bort de nedförda jordklumparna och släpade ner larven. Under tiden lades den andra bruna mätarlarven vid ingången. Då stekeln kom upp, stack han äfven denna larv, gjorde ett kortvarigt besök nere i hålan, hvarefter han drog ner larven. På samma sätt förfor han med den 3:dje bruna mätarlarven. Innan han denna gång kommit upp, lades vid ingången ännu en brun mätarlarv, som nyss tagits från en annan campestris i närheten. Nu måtte emellertid stekeln tyckt sig få för mycket af det goda, ty visserligen grep han och stack äfven denna sista larv, men kastade bort den ien flyktsväng, hvar- efter han stängde ingången och flög bort. Då larvkammaren sedan undersöktes, visade det sig, att stekeln ej lagt ägg på den gröna larven, som nedbars 1 den förut tomma cellen, och ej heller på någon af de senare nedburna. Han hade således ej gifvit akt på att hans egen larv tagits bort. Denna stekel visade under de främmande omständigheterna en bland- ning af instinktmässiga, ändamålsvidriga och förståndsmässiga, ändamålsenliga handlingar, en föröfrigt ofta återkommande typ icke blott bland steklar. 9. En campestris släpade ner en hemförd foderlarv och kom åter upp. Innan han ens hunnit börja stängningen, öppnades larvkammaren från sidan, hvarunder stekeln, som var ovanligt föga skygg, upprepade gånger gick ner genom fr ADLERZ: NYA IAKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. 169 ingången och kom ut genom den på larvkammarens vägg gjorda öppningen. Den ifver, med hvilken han därvid åter och åter flög upp till den ordinarie öppningen för att allt- jämt komma ut genom den konstgjorda, tycktes vara ett ut- tryck såväl för hans förvåning som för hans önskan att ut- röna orsaken till detta öfverraskande resultat. Emellertid plockades kammarens innehåll ut. Det utgjordes af stekelns nästan fullvuxna larv, två friska foderlarver och en till hälf- ten förtärd. Stekelns egen larv lades vid ingången, och larv- kammaren återställdes i sitt förra skick. Stekeln infann sig strax åter, gick ner i hålan och började bära upp nedrasad sand. Därvid lade han flera gånger märke till sin larv, som han försökte gripa från undersidan, hvilket dock erbjöd svå- righeter, enär larven vid beröringen krökte ihop sig åt denna sida. En synnerligen märklig olikhet i denna stekels hand- lingssätt, i jämförelse med de under t. ex. n:r 8 och 10 nämn- das, med hvilka samma försök gjorts, var, att han ej stack sin larv, hvilket ådagalägger, att han ej i honom såg en fo- derlarv. Sedan stekeln afslutat uppbärandet af sand, grep han sin larv i bakre ändan och bar ner den, äfven nu utan att förut sticka den. Därefter kom han upp och började stänga. Sedan han fört ner ett torrt lingonblad till underiag för sandfyllningen, lades en af de friska foderlarverna vid in- gången. Stekeln stack den några gånger, hämtade så upp det medförda lingonbladet och bar ner larven. Då han kom upp, fann han vid ingången den andra under tiden ditlagda foderlarven. Han stack äfven den och drog ner den. Den till hälften uppätna lades fram. Denna larv stacks ej, men stekeln försökte lägga den i nedsläpningsställningen, d. v. s. med framändan hängande öfver mynningen till hålan. Då emellertid just denna ända var skrumpnad och styf, intog larven ej det lämpliga läget. Stekeln tycktes föreställa sig, att motståndet berodde på att larven ej var tillräckligt för- lamad, ty han stack den och försökte på nytt, men förgäf- ves. Han sökte då med hufvudet tränga ner larvens fram- ända i öppningen, men ej heller detta lyckades. Stekeln grep då larven och kastade bort den i en flyktsväng samt stängde därefter ingången. Denna stekel tillhörde den bland insek- terna mindre vanliga psykologiska typ, som under synner- 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. ligen främmande yttre förhållanden förmår nästan fullständigt frigöra sig från instinktens missvisande ledning och i stället ändamålsenligt lämpa sitt handlingssätt efter för handen va- rande omständigheter. Han erinrar 1 behandlingen af sin egen larv om den i »Lefnadsförhållanden och instinkter» omnämnda ÅA. campestris (n:r 44), som, sedan hans håla blifvit fullstän- digt förstörd, gräfde en ny och i den bar ner sin larv: (Se vidare om denna stekel n:r 16 härnedan). 10. En campestris öppnade sin håla utan att medföra foderlarv, gick ner däri och kom åter upp för att stänga. Då larvkammaren öppnades från sidan, befanns den blott innehålla stekelns halfvuxna larv, som förtärt allt sitt foder, hvarför stekeln vid denna inspektion måste ha blifvit öfver- tygad, att mera sådant var af nöden. Larven lades vid in- gången, och larvkammaren återställdes. Stekeln kom åter och fortsatte stängningen, men upptäckte därunder sin larv, stack honom, bar bort honom några meter, stack honom ånyo samt lät honom sedan ligga. Därefter vände han åter hem för att afsluta stängningen och flög sedan bort. Den öfver- gifna larven erbjöds åt flera andra steklar af samma slag, dels åt sådana som höllo på att gräfva håla, dels åt andra i utbyte mot en nyss hemförd och vid hålan lagd mätarlarv. Alla stucko honom och buro bort honom ett stycke för att skaffa honom ur vägen, men ingen ville taga vara på honom ens till foderlarv, hvilket däremot den under n:r 3 omtalade stekeln gjorde med annan erbjuden campestris-larv och n:r TA med sintesen: 11. En campestris inspekterade sin håla. Sedan han bör- jat stänga den, erbjöds, hanv en foderlarv, tagenWiranken at hans . grannar. Han stack den några gånger, under det han på samma gång bar bort den omkr. I m. från hålan. Därpå vände han åter, tog bort det redan inlagda stängningsmate- rialet, bar ner: larven: stängde och Hög bort Oo mkanedis minuter därefter återkom han med en ny foderlarv, hvarefter han begaf sig på ny jakt. Denna gång dröjde han borta omkring 20 minuter och medförde vid återkomsten ännu en mätarlarv, hvarpå han ånyo flög bort till sin jaktmark i det närbelägna skogsbrynet. Under hans frånvaro undersöktes larvkammaren. Den innehöll stekelns nära fullvuxna larv, ADLERZ: NYA IAKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. I17I tre friska foderlarver och en halfäten. Dessa togos bort, och cellen återställdes. Efter mer än en timmes frånvaro åter- kom stekeln med nytt jaktbyte, en mätarlarv, hvilken han lade ett stycke från ingången, medan han plockade bort de stängande gruskornen. Sedan detta skett, lades hans egen "larv (d. v. s. den ur cellen upphämtade stekellarven) vid in- gången. Stekeln kom fram, grep larven och vände den några gånger samt stoppade därefter ner den i ingångsröret på det ovanliga sättet, att han lade larven i mynningen och tryckte ner den med hufvudet. Detta sätt för nedförandet användes aldrig för foderlarver, hvilka däremot undantagslöst nedsläpas på det sätt, att stekeln först kryper baklänges in och där- efter sträcker fram hufvudet ur ingången för att gripa den därbredvid lagda foderlarven, som sålunda drages baklänges ner. Såväl häraf, som af den omständigheten att larven ej stacks, framgår, att stekeln insåg, att det ej var någon foder- larv, utan hans egen afkomma, som han vid detta tillfälle behandlade. Sedan stekeln åter kommit upp, uppsökte han den foderlarv, som han förut lagt några cm. åt sidan, och sökte draga ner den på vanligt sätt. Men nu befanns det, att den med hufvudet inskjutna stekellarven stannat som en propp i röret, så att, då stekeln skulle krypa baklänges ner, kom han ej längre, än att hans hufvud stannade i rörets myn- ning. Otaliga gånger försökte han nu genom att lägga fo- derlarven på annat sätt vid ingången öfvervinna denna svå- righet. Han föreställde sig synbarligen, att motständet här- rörde från foderlarven. Dock anlitade han ej metoden att sticka den, som eljes af flertalet steklar af denna art tillgripes som ett universalmedel mot inträffande hinder. Han började i stället gräfva ut sand från rörets sidovägg och lyckades på detta sätt till sist bereda utrymme för foderlarven. Denna stekel tillhörde samma förståndiga typ som den under n:r 9 omtalade: Troligen var det ej densamma, ty han bodde i motsatt ända af sandfältet. 12. En campestris sågs en längre tid sysselsatt med att gräfva ny håla, därvid som vanligt bortkastande den mellan hufvudet och frambenen fasthållna sanden i en kort flykt- sväng. Då arbetet var nära färdigt, erbjöds han en med pincetten framräckt foderlarv, som han efter någon tvekan (SS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. tog emot, stack några gånger och lade vid sidan af hålan, medan han afslutade gräfningen. Därpå drog han ner larven, stängde hålan och flög bort. Det är ingalunda alltid eller ens ofta, som resultatet blir detta. Oftare framkallar anbudet af en foderlarv åt en gräfvande stekel endast förvirring. Han är så helt och hållet upptagen af refiexverksamheten gräfva,” att hans hjärna ej kan rymma föreställningen om någon annan, förr än denna verksamhet afslutats. Somliga af dessa steklar anse till och med uppträdandet af en foderlarv på detta stadium af den vanliga handlingsföljden som något så oberättigadt, att de kasta bort den, hvarpå exempel medde- lätstitofvan. anförda arbete: (f. ex) mnmarsn 13. En campestris hade setts två gånger under förmid- dagens lopp inbära foderlarver i en håla. Sista gången un- dersöktes larvkammaren. Den innehöll stekelns blott några få mm. långa, sannolikt blott 3—4 dagar gamla larv, två friska foderlarver och en till större delen förtärd. :Stekelns egen larv lades vid ingången, under det att denna stängdes på vanligt sätt. Först när detta skett, upptäckte stekeln sin latv, erep dem-och flög: bort medfden ett stycke; stack den och lät den ligga. Han ansåg den förmodligen för en foderlarv, fastän af så oansenlig storlek, att det ej lönade sig att taga vara på den. På samma sätt brukar Psammophila /uirsuta, som gräft fram en noctuidlarv af alltför ringa stor- lek, sticka och sedan öfvergifva densamma. 14. En campestris bar. in foderlarv. Larvkammaren un- dersöktes. Den innehöll stekelns något mer än halfvuxna larv, sex friska foderlarver och en till större delen förtärd. Stekelns larv lades vid ingången, där den snart upptäcktes af modern, som först stack den upprepade gånger och sedan drog ner den i hålan. Sedermera förfor hon på samma sätt med två af de ur larvkammaren framtagna foderlarverna. Vid stängningen af hålan råkade denna stekel ofta i delo med sin närmaste granne (n:r I5), som samtidigt höll på att inspek- tera sin omkring 20 cm. därifrån befintliga håla. Icke utan skäl voro dessa steklar misstänksamma mot hvarandra, ty hvar och en sökte beröfva den andre de framför hålans myn- ning liggande, ur röret upplockade gruskorn, som vid stäng- ningen begagnas som underlag, för att ej den påfyllda san- ADLERZ: NYA IAKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. ITS den skall rasa ner i larvkammaren. Dessa gruskorn voro här bland den fina sanden svåra att finna i lämplig storlek och måste ofta med mycket besvär uppsökas på långa af- stånd. Då därför endera af de båda grannarna ertappade den andre vid en sådan stöld, drabbade de genast häftigt tillsammans för några ögonblick i flykten på få cm. höjd öfver marken, hvarefter hvar och en återvände till sitt arbete. N:r 14 var den som först afslutat stängningen, hvarefter han började ströfva omkring och äfven slog några lofvar kring den andres håla. Detta inträffade just som denne (n:r 15) höll på att släpa ner en foderlarv, som han mottagit, då den framräcktes med pincetten. Bakre hälften af larven sågs ännu röra sig i hälans mynning, då n:r 14, liksom fattad af en plötslig ingifvelse, grep ett af de bredvid liggande grus- kornen och stoppade in det i öppningen, så att larven blef fastkilad. Då stekeln nere i hålan märkte detta, störtade han ut och angrep förbittrad den skyldige, som hastigt lagade sig undan. Hos de flesta människor skulle med största sanno- likhet vid bevittnandet af denna scen ordet skälmstycke sväft- vat på tungan. 20:de seklets anhängare af den gamle filo- sofen Cartesius, som i djuren ej se något annat än reflex- maskiner och som anse slagordet antropomorfism vara en mördande kritik af motpartens ståndpunkt, skulle måhända konstruerat ett lärdt uttryck, såsom Zudireflex eller något lik- nande, för att beteckna saken. Men ett tomt ljud är ingen förklaring. För dem som i djuren endast se reflexmaskiner måste utiliteten anses vara driffjädern i alla djurens hand- lingar. De handla så, därför att det är för artens bestånd nyttigt. Huru då förklara djurens lekar, om man förnekar ett psykiskt element i dem? Då finns ingen annan utväg än att förneka att djuren leka, naturligtvis de s. k. lägre djuren, till hvilka man plägar räkna alla ryggradslösa, således äfven insekterna. Men den som, utan att på förhand vara intagen af någon fördom, på nära håll och tillräckligt länge ger akt på hvad som försiggår i en vanlig myrstack en lugn och varm sommardag, naturligtvis under sådana förhållanden att invånarna ej oroas, skall snart känna sig öfvertygad om att myrorna leka. Många andra liknande exempel att förtiga. För egen del kan jag ej undgå att finna ett tydligt framträ- 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. dande psykiskt element t. o. m. i den retsamma ihärdighet, med hvilken en oupphörligt bortjagad fluga återkommer och liksom njuter af den behändighet, med hvilken hon kan undga rar förföljelse, då hon ej tröttnar på att surra i vårt hår eller sätta sig 1 vårt ansikte. ; 15. En campestris inspekterade sin håla och påbörjade därefter stängningen. En af de under n:r 14 omtalade, ur en annan stekels larvkammare framtagna foderlarverna fram- räcktes med en pincett. Stekeln grep den, flög bort med den ett stycke och stack den därvid flera gånger, vände så åter, plockade bort de redan införda gruskornen och drog ner lar- ven. Sedan han åter börjat stänga, framräcktes en annan foderlarv, med hvilken stekeln förfor på samma sätt. Det var vid nedsläpandet af denna som den under n:r 14 omta- lade episoden inträffade. Då steklar af denna art mottaga de med pincett framräckta larverna, söka de få tag i deras främre ända, hvarför denna lämpligen bör vändas mot ste- keln. Enär denna stekel nödgades söka ovanligt länge för att finna lämpliga gruskorn, framräcktes äfven sådana åt honom med pincetten. I början brydde han sig ej om dem, men då jag envist höll fram dem, ryckte stekeln dem häftigt till sig under starkt surrande, som kändes genom pincettens dallring, och kastade genast bort dem. Om däremot grus- kornet med pincettens tillhjälp lades på vederbörlig plats, d. v. s. i hålans mynning, mottogs det ej med några pro- tester. På detta sätt hjälptes vi åt att i all sämja fylla in- gångsröret, och stekeln upptog ej illa, att jag ibland makade honom åt sidan för att komma åt bättre. Ett liknande med- arbetarskap med Psammophila hirsuta har jag förut omtalat (n:r 29 i ofvananförda arbete). Sedan denna håla blifvit stängd, hvilade stekeln några ögonblick och öfvergick därefter till inspektionen af en annan, belägen ett tiolal cm. därifrån. Här framgår således det intressanta förhållandet, att dessa steklar samtidigt uppföda flera larver, hvilket jag föröfrigt redan förut påvisat. I betraktande af dessa steklars aldrig slapp- nande verksamhetslust och den lätthet, med hvilken de kunna anskaffa de erforderliga mätarlarverna, förefaller det sanno- likt, att det kan vara flera än två. Hålornas mynningar äro så omsorgsfullt dolda af hopkrafsad sand, att intet yttre tec- pe ADLERZ: NYA IAKTTAGELSER ÖFVER AMMOPHILA CAMPESTRIS. TS ken röjer deras läge. Men stekeln måste ha reda på hvar han har sina här och där utplanterade afkomlingar, och där- för har han inpräglat den hvarje håla omgifvande markens beskaffenhet i sitt minne. Det skulle vara ödesdigert för honom, om man röjde bort den kringstående glesa växtlig- heten eller om man utjämnade sandens yta, ty man skulle därmed ha förstört de ögonmärken, som ensamt möjliggöra för honom återfinnandet af hålorna. I nyssnämnda, senare inspekterade håla införde stekeln tre med pincetten framräckta foderlarver och stängde därefter. Denna håla innehöll en mer än halfvuxen stekellarv, fem friska foderlarver och tvä tomma skinn af dylika, medan den först inspekterade inne- höll en nykläckt stekellarv jämte fyra foderlarver. 16. Samma stekel, som omtalas under n:r 9 ha burit ner sin vid hålans mynning lagda larv, sågs sex dagar där- efter inspektera och sedan mycket omsorgsfullt stänga samma håla. Framförallt sökte han med mera noggrannhet än förut vid de provisoriska stängningarna göra den utfyllda myn- ningen fullständigt lik omgifvande mark. Det var därför på- tagligt, att det här gällde en definitiv stängning, och att denna håla ej mer skulle öppnas. Kanske var det af detta skäl som stekeln afböjde min hjälp, som han vid flera föregående till- fällen mottagit. Då jag nämligen ville påskynda arbetet ge- nom att med pincetten lägga små gruskorn eller jordklumpar i mynningen, ogillades detta af stekeln, som genast plockade bort dem och kastade dem ett stycke därifrån (jfr n:r 15 här- ofvan). Sedan arbetet omsider afslutats och stekeln flugit bort, undersöktes larvkammaren. Det befanns då, att ste- kelns larv spunnit kokong, och detta iakttagelsefall lägger således på det tydligaste i dagen, hurusom dessa steklars omvårdnad om sin afkomma utsträcker sig öfver hela larv- perioden. 17. Sedan en «campestris inspekterat och delvis åter stängt sin håla, uppgräfdes larvkammaren från sidan. Den innehöll blott en foderlarv med stekelns ägg. Larven med ägget lades vid ingången. Stekeln kom åter, bar larven ett stycke och stack den, upptäckte därefter ägget, som han sög ur. Sedan lät han larven ligga, återvände och afslutade stäng- "ningen af den nu tomma hålan, hvarefter han flög bort. 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 18. En campestris hade nyss burit in en foderlarv och redde sig att stänga, då hålan uppgräfdes från mynningen, så ätt denna blef ganska vid. I larvkammaren funnos 2 fo- derlarver, af hvilka den ena bar stekelns ägg. Båda lades vid öppningen. Stekeln, som helt nära invid bevittnat mina åt- göranden, kom strax fram, tog först larven med ägget, bar in den och packade den med hufvudét så långt in som möj- ligt. Därpå drog han in den andra och behandlade den på samma sätt. Sedan kom turen till stängningen. Men hålan, som var gräfd i grusig mark, var efter min uppgräfning så vid, att den ärtstora sten, som stekeln först bar fram, var alldeles för liten, hvilket stekeln afgjorde med ögonmått, utan att ens försöka inpassa stenen. Han kastade då bort den och pröfvade därefter med allt större stenar och till sist så stora, att stekeln knappt kunde bibehålla jämvikten, då han bar dem mellan käkarna. 12 å 15 sådana stenar måste sam- manpassas, innan stekeln kunde börja fylla på sand. Detta fall är alldeles enastående inom min erfarenhet. Om ingången vid uppgräfningen utvidgats så mycket, att ej den vanliga enda stenen eller jordklumpen, som först införes, kan utfylla öppningen, plägar hålan öfvergifvas och en ny gräfvas. Fallet är bland många andra ett nytt bevis för att vissa individer bland steklarna på ett fullt själfständigt och originellt sätt lösa de problem, som föreläggas dem, om man blott ej framställer orimliga anspråk. Om en människa handlat såsom ofvan- nämnda stekel, skulle man sagt detta vara en yttring af hen- nes förstånd. Hvarför anstränga sig att uppfinna en ny term för att beteckna samma sak hos en stekel? Uber eine neue, schwedische Hemero- bius-Art. Von Eric Mjöberg. stack irdas vorige. Jahr . mit einer Revision, der: im Reichsmuseum Stockholms vorhandenen Kollektionen von schwedischen Planipennien beschäftigt war, traf ich eine kleine Art an, die sich mit keiner der bisher aufge- stellten Arten identifiziezren liess. Bei näherer Prufung habe ich gefunden, dass hier eine neue Art vorliegt. Leider ver- fuöge ich nur iber ein einziges Exemplar, dies ist aber von männlichem Geschlecht, weshalb ich in den hier so charak- teristischen Analanhängen gute Charaktere habe finden können. Das Exemplar ist von dem verstorbenen Dr. E. HAGLUND, 28/5 in Östergötland oder in Småland eingesammelt worden. Hemerobius suecicus n. sp. Die neue Art gehört an der Gruppe nitidulus—fusci- nervis-—-micans, d. h. sie teilt mit diesen das Fehlen einer Quernerve zwischen dem ersten Subradialaste und dem vor- deren Ast der Ulnarnerve. Auch ist wie bei diesen drei Arten das zweite Subulnarfeld ganz offen, d. h. von keiner Quernerve geschlossen. Sie weicht doch beträchtlich von diesen ab, nicht nur durch die Farbe und die Proportionen sondern auch hinsichtlich der Analanhänge, was betont zu Entomol. Tidskr. Arg. 30. H.3—14. = (1909). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. werden verdient, denn bekanntlich ist die Form dieser Teile bei den verschiedenen Arten äusserst charakteristisch und unterliegt wie es scheint keiner Variation. Der Körper ist dunkelbraun, die Stirn glänzend braun; das Hinterkopf ein wenig heller; die Antennen gelb, abwech- selnd ringförmig dunkler; die Thoracalsegmente mit einem gelben Mittelstreifen; die Beine gelb, die Tarsalglieder ge- gen die Spitze dunkler; die Vorderflugel länglich, nicht so breit wie bei H. nitidulus FABR., dunkler gefärbt, schön irisierend; die Subcosta und die Queradern im Costalstreifen gänzlich dunkelbraun,;die ubrigen Längsadern dunkel mit helleren Flecken; die Queradern sind sehr stark angeraucht und nicht so zahlreich wie bei den drei verwandten Arten, denn diese haben 6—7 in den beiden äusseren Querreihen, während hier in der äusseren Reihe nur 5, in der mittleren Reihe & Queradern vorhanden sind; zwischen der ersten und der zweiten Querader in der äusseren Reihe 2, zwischen der vierten und der fuänften und zwischen der fänften und der sechsten nur I Zwichenraum; in der mittleren Queraderreihe finden sich, wie oben erwähnt, 6 Oueradern mit zwei Zwischenraäumen zwischen der ersten und der zweiten (am rechten Vorder- flägel "ist die letztere Ader nicht entwickelt) Querader. In der inneren Reihe finden sich 3 Queradern. Zwischen dem hinteren Ast der Ulnarnerve und dem Subulnarast etwa bei der mittleren Ader in der inneren Queraderreihe findet sich eine sehr deutliche, schiefe, braune Linie. Auf der Flägel- membrane finden sich diffuse, dunklere Flecke. Auf den Hinterflägeln sind alle Adern dunkel gefärbt. Die Analanhänge (Fig. 1) sind ein wenig denjenigen bei H. nitidulus FABR. ähnlich. Doch sind sie bei weitem deut- licher entwickelt, und die beiden oberen Processe sind spitz und nach innen gebogen; die unteren stossen mit ihren Spit- zen zusammen. Sie sind an der Basis dunkel, in der Spitze Dy gelb gefärbt. Auf dem letzten Segmente finden sich zwei gelbliche, runde Flecke. Die Spitze des Hinterleibs ist NN. I iehmlich dicht und lang behaart. Länge der Vorderflägel 6 mm; die Körperlänge 4 mm. Diese kleine charakteristische Art zeigt viele Ähnlichkeiten mit ÅH. nitidulus FABR., ist aber von dieser Art durch die Form der Vorderflugel, die Farbe und die Flägeladern wie MJÖBERG: EINE NEUE SCHWED. HEMEROBIUS-ART. 179 auch durch die Form der Analan- hänge des 3 gänzlich verschieden. Mit AH. fuscinervis SCHN. teilt sie die einfarbig braune Subcosta, weicht aber von dieser Art durch die Farbe, die Flugeladern und vor allem durch die Anal- anhänge des J deutlich ab. Selbst habe ich nicht &. fusciner- vis SCHN. gesehen, aus der Be- schreibung Wallengrens (Kungl. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd 9. Fig. 1. Analanhänge von H. suecicus MJÖB. n. sp. p. 40) geht aber hervor, dass die Art mit AH. micans OL. nahe verwandt ist, speziell in der Form der Analanhänge, die aber in der Spitze nicht so tief gegabelt sind. Auch sind bei diesen Arten die Stirn und det farsalshleder gelb... Nach MLacklan (Brit. Neuropt. Trans. Ent. Soc. 1868) ist ubrigens AH. fuscinervis SCHN. nur eine Farbevarietät von AH. 2micans OL. Från svenska forskningsresor. Friherre AXEL KLINCKOWSTRÖM, som under sommaren företagit en resa till Islands norra delar, har såsom gåfva till Riksmuseets entomolo- giska afdelning öfverlämnat en därunder hopbragt riklig och vacker " samling af insekter och spindlar. Gåfvan är så mycket mer välkommen, som museets samlingar af isländska insekter — i motsats till de grön- ländska — hittills varit ganska ofullständiga, och hufvudsakligen utgjorts af dem, som under ett kort uppehåll på Island hopbragtes af den Nor- denskiöldska Grönlandsexpeditionen 1883. Äfven doc. CARL SKOTTSBERG, Som i juni månad hemkom från sin framgångsrika expedition till Falklandsöarne, Patagonien och Chile har, ehuru färden hufvudsakligen gällde botaniska undersökningar, där- under hopbragt en del insekter och spindeldjur, hvilka likaledes kom- mit museet till godo. Lika glädjande för museet som till gagn för samlingarne själfva är, att våra forskningsresande sålunda i första rummet tänka på svenska statens museum, där samlingarne, sedan de preparerats, blifva tiligängliga för in- och utländska forskare, hvaremot de, om de spri- das i landsorten, blifva vida mer svåråtkomliga och mången gång med tiden alldeles kunna falla i glömska. Yngve Sjöstedt. Isländska Collemboler. Af Einar Wahlgren. . Genom intendenten vid Göteborgs Museum, Dr L. A. JÄGERSKIÖLD, har jag erhållit till bestämning några rör col- lemboler från Island, samlade år 1907 af muséets konservator, Herr H. SKOOG, vid Hjalteyri, det svenska aktiebolaget Isländska kompaniets hufvudstation vid Eyjafjord å nord- kusten. Den lilla samlingen innehöll följande arter. Onychiurus armatus TULLB. ”?/9 (4 ex), ”/s (2 ex.) Isotoma viridis BOURL: '”/s'(T ex), Slot 5tex):F/e (Tex): Både den gröna och den violetta formen jämte mellanformer, ofvan violetta, undertill gröna, finnas i samlingen. Lepidocyrtus lanuginosus GMEL. ”?/e (1 ex). Största intresset: med de funna arterna är, att de äro de första collemboler, som hittills antecknats från det insekt- fattiga Island. Samtliga ha emellertid en vidsträckt utbredning öfver de arktiska fastlanden och öarne. De äro förut kända från. flera platser på Eurasiens ishafskust — Jsotoma viridis äfven från Alaska — Lepidocystus lanuginosus dessutom från Spets- bergen, Onychiurus armatus från Västgrönland, Jan Mayen, Beeren FEiland och Novaja Semlja och /Jsotoma wviridis från Ellesmereland, Väst- och Ostgrönland, Jan Mayen, Beeren Eilaänd, Spetsbergen och Novaja Semlja. Alla tre arterna tillhöra de hos oss allmännaste, såväl i låglandet som på fjällen, och samtliga äro allmänt spridda åtminstone ned genom hela Mellaneuropa. Om de svenska formerna af släktet TetriX LATREILLE. Af Bernhard Haij. Tetrix LATR. är genom den oerhördt stora variabilitet, som utmärker dithörande arter, utan tvifvel ett af de allra svårast utredda, men på samma gång mest intressanta släk- tena af Acridiodeernas grupp. Jag vill nu ej tala om den snart sagdt oräkneliga mängd färgaberrationer, som flera arter förete på grund af deras rent af öfverraskande förmåga att anpassa sin färgteckning efter den omgifvande markens växlande detaljer. Äfven i afseende på själfva kroppsformen, enkannerligen beträffande formen af pronotum och graden af flygvingarnas utveckling, framträder en så stark tendens till variation, att samma art ej sällan kan uppträda under ett mycket olika och ofta förvillande utseende. Allt detta har haft till följd, att — jag afser gifvetvis endast de europeiska formerna — artbegränsningen sedan långt tillbaka varit i hög grad sväfvande och osäker samt under olika tider gifvit an- ledning till vidt skilda uppfattningar och stora villfarelser. Och ännu i dag torde artfrågan 1 vissa fall knappast kunna anses slutgiltigt utredd. Hvad de nordiska formerna beträffar, blefvo som bekant LINNÉ'S Gryllus subulatus och G-. bipunctatus af ZETTERSTEDT (Orthoptera Svecie 1821 och Insecta Lapponica 1840) upp- delade i ett 20-tal olika arter, sammanförda under släktet ÅAcridium, och är det ofta färgteckningen som härvid tiller- känts en afgörande betydelse. Om den förvirring i artbe- gränsningen, som häraf blef en följd, kan man lätt öfvertyga 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19009. sig vid en granskning af de typsamlingar, som legat till grund för ZETTERSTEDTS beskrifningar. Där möter oss ej sällan en olycklig förväxling af de båda Linnéanska arttyperna. För Vv. BORCK, som hade en mera öppen blick för Tetrix- arternas stora variationsförmåga, fanns därför giltig anledning att i sitt arbete »Skandinaviens rätvingade insekters natural- historia» slopa alla de Zetterstedtska färgarterna och åter sammanföra dem till de Linnéanska 7. subulata och 7. bi- punctata. I Öfversikt af Finlands hittills kända Orthopterer» (Finska Vet. Soc:s Bidr. till Finlands naturkänned. 6:e häftet 1859) har E. HISINGER 1 hufvudsak följt V. BORCK men föranledt en ytterligare komplikation i artuppfattningen genom att som särskild art upptaga den af FIEBER beskrifna Zetrix Schrankti, hvilken redan förut dock visats vara blott en larvform. I »Prodomus der europäischen Orthopteren» 1872 har BRUNNER V. WATTENWYL upptagit 3 skandinaviska arter af ifrågavarande släkte, i det han utom de båda Linnéanska arterna uppställt ZETTERSTEDTS Åcridium fuliginosum som en särskild, nära intill T. subulata stående art, och har för- fattaren själf i »Öfversigt af Skandinaviens Orthopterer» (Bi- hang till Kungl. Sv. Vet. Akad. Handl. 1888) liksom äfven CHR. AURIVILLIUS 1 »Svensk insektfauna. Andra ordn. Rät- vingar. Orthoptera» (Entom. Tidskr. 1900) anslutit sig till detta uppfattningssätt. BRUNNER'S diagnoser synas mig emel- lertid lida af den vilseledande felaktigheten, att utvecklings- graden af processus pronoti och flygvingarna tillerkänts en alltför stor betydelse för särskiljandet af ifrågavarande arter. i Först genom den franske entomologen F. DE SAULCY'S ingående undersökningar liksom ock genom J. SAHLBERG 'S kritiska granskning af de finska 7Zerrixr-arterna (Om de finska arterna af Orthoptersläktet 7estfix CHARP. Öfvertr. ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica Medd. 19. 1893) har man lyc- kats sprida ett klarare ljus öfver artbegränsningen inom detta svårutredda släkte. Dessa båda forskare hafva först fäst upp- märksamheten på den egendomliga dimorphism, som ej så sällan förekommer hos hithörande arter. En och samma art: kan nämligen uppträda under tvenne skarpt skilda former: HAIJ: DE SVENSKA FORMERNA AF SLÄKTET TETRIX LATREILLE. 183 antingen med mycket lång processus pronoti och starkt ut- vecklade flygvingar (forma macroptera) eller med kort proc. pronoti och rudimentära flygvingar (£. brachyptera). Och mellan dessa båda extrema typer har det lyckats mig påvisa tydliga mellanformer. Vidare har DE SAULCY visat, att man under Zetrix oOipunetrara IL. sammanblandat icke mindre än tre olika arter, hvilka han benämner 7. bipunctata L., T. FErRaNsSSaK SAUTLECY och . Kzeffert SAULCY. I DE SAULCY'S arbete »Diagnoses de deux espéces de Zetrix> (Bull. Soc. Ent. 1888 p. CXXXV) upptages endast 7. bipunctata L. och VENRKadssev SKULCY. Eängt senare har : han särskilt arten T. Kiefferz, ehuru hans undersökningar häröfver, såvidt jag vet, ännu ej blifvit publicerade. SAHLBERG har i sitt ofvan an- förda arbete uppdelat LINNÉ'S 7. bipunctata i tvenne arter, nämligen IT bipunctata L. (= T. Kraussi SAULCY) och T7. tenuicornis SAHLB. (= T. bipunctata SAULCY). På sista tiden har emellertid H. KARNY (Revision der Acrydier von Österreich-Ungern. Wiener Ent. Zeitung Aug. 1907) sökt göra gällande, att 7. bipunciata L. (SAULCY) och T. Krausstz SAULCY endast vore att anse som formvarieteter af samma art, I. bipunctara IL., hvilken åsikt dock, såsom jag i en föregående uppsats (uber ZTetrix Kraussi SAULCY. Wiener Ent. Zeit. XXVII Jahrg. 1908) påvisat och såsom af det följande torde yttermera framgå, synes alldeles sakna stöd för sig i naturen. Efter denna allmänna orientering i artfrågans nuvarande läge framlägger jag mina undersökningar öfver de svenska Tetrix-formerna, hvilka undersökningar grunda sig ej blott på en kritisk granskning af det material, som varit mig tillgäng- ligt i våra allmänna samlingar utan äfven och i all synnerhet på de studier i naturen, som jag under de senare åren haft tillfälle att göra. Då Tetrigidernas allmänna organisation torde vara täm- ligen väl bekant, anser jag mig i afseende därpå böra vid- röra endast några få punkter, hvilka för den följande artbe- skrifningen äga någon särskild betydelse. Hjässan, som hos sl. Zezrzx alltid är tydligt framskjutande mellan ögonen, är försedd med en mer eller mindre stark midtköl och begränsas af tvenne svagare sidokölar. — An- 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. tennerna äro något litet hoptryckta, hvarför formen af an- tennlederna ter sig ej alldeles lika, om dessa betraktas från ena eller andra sidan. — Ryggsköldens sidokölar (criste laterales), som vid skuldrorna äro vinkligt böjda, fortsätta från pronoti främre rand ända ut till spetsen af processus pronoti och markera gränsen mellan ryggsköldens dorsala och laterala del; ett stycke bakom täckvingen utsänder crista lateralis en gren snedt nedåt och bakåt till undre randen af proc. pronoti; på detta sätt afdelas det laterala partiet af proc. pronoti i tvenne smala fält, af hvilka det främre, som ligger omedel- bart öfver och bakom täckvingen, må benämnas area lateralis anterior, det bakre, som fortsätter ända till spetsen af proc. pronoti, area lateralis posterior (a, p figg. I-IV). — De ytterst rudimentära elytra äro delvis dolda under ryggskölden. Den obetäckta, utifrån synliga delen af täckvingen är verti- kalt ställd och presenterar sig som ett ovalt till lancettformigt fjäll, inpassadt uti den öfre inskärningen i bakre randen af pronoti sidolob; den af ryggskölden dolda delen ligger hori- sontalt och täcker delvis djurets rygg. Vingribbornas hufvud- stammar äro få. Af dessa urskiljer man en kraftig stam, som markerar gränsen mellan vingens dorsala och laterala partier, och benämner jag densamma vwena ulnaris (v.u. figg. 4—06, tafl. 2): innanför denna observerar man en annan stark ving- ribba, som torde motsvara wvena dividens (v.d. figg. 4—06, tafl. 2). Dessa båda vingribbor, som uppspringa nära intill hvarandra, börja redan vid vingroten starkt divergera för att sedan mot vingens spets åter konvergera. I den laterala, utifrån synliga delen af vingen, kan man endast iakttaga en, ofta otydligt markerad, stam, som benämnes vena radialis (v.r. figg. 4—6 tafl. 2). Vingfältet mellan vena dividens och inre vingkanten (area axillaris) är vid vingroten mycket starkt utvidgadt, bildande en bred, tunglik flik fa. ax. figg. 4—06, tafl. 2). Fältet mellan v. dividens och v. ulnaris (area ulnaris) når en högst betydlig bredd strax utom vingroten, saknar på detta ställe anastomoserande vingribbor och bildar här en tunn, genomskinlig, blåslikt utsvälld hinna f(a.u. figg. 4—06, fall 2): 1 Då i den följande artbeskrifningen antennledernas form omtalas, äro dessa alltid sedda från den något tunnare sidan. HAIJ: DE SVENSKA FORMERNA AF SLÄKTET TETRIX LATREILLE. 185 Hos larven (puppan) (fig. I) saknas elytra totalt. Där- emot är area lateralis anterior proc. pronoti utomordentligt bred, helt döljande flygvingarna, hvilka ej äro veckade såsom hos imago samt stå upprätt såsom dagfjärilarnas vingar. För öfrigt är processus pronoti mycket kortare än hos imago, och dess midtköl betydligt högre, ryggsköl- dens sidolob har blott en inskärning i sin bakre rand, och baklåren sakna den hos imago karakteristiska inskärningen inom knäet. Antenner och ben äro kor- Fig. I. Larv af 7. Kraussi SAULCY tare samt hudskalets alla (Fk förstor) v vgmex; / pronosi sido delar af märkbart mjukare 4 area lat. posterior. konsistens. I afseende på /Iefnadssättet erbjuda Tetrigiderna många egendomligheter, som kunde vara förtjänta af vår uppmärk- samhet, i all synnerhet som en del hithörande förhållanden icke äro fullständigt kända. Jag skall emellertid i detta sam- manhang blott beröra en sak. I motsats till våra öfriga gräs- hoppor lägga TZetrir-arterna sina ägg hufvudsakligen på våren och försommaren, hvarefter de så småningom dö bort. På själfva högsommaren förekomma de därför ganska sparsamt eller saknas helt och hållet. Af den nya generation, som under sommarens lopp framkläckes ur äggen, blifva en del individer fullt utbildade redan samma höst, andra åter hinna ej komma öfver de sista larvstadierna, förrän vintern öfver- raskar dem och sätter en gräns för deras vidare utveckling. Hela generationen öfvervintrar nu dels som utbildade insekter, dels som larver. Redan tidigt på våren, så snart vårsolen hunnit att något uppvärma marken, ofta redan i mars och april, börja de framkomma ur sina vinterkvarter. De blifva allt talrikare för hvarje varm dag, som går, och larverna ut- veckla sig tämligen raskt till fullt utbildade, könsmogna djur. Följden af en sådan utvecklingsgång blir, att dessa gräs- hoppor som imagines förekomma vida talrikare på våren och försommaren än på hösten. 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19009. De skandinaviska Z7erfrix-formerna kunna sammanföras till tvenne naturliga, tämligen väl begränsade grupper. A. Subulata-gruppen (fig. IL): Pronoti dorsalparti nästan platt; midtkölen svagt upphöjd, dess främre del, sedd från sidan, med nästan rak eller ytterst svagt konvex kant; äfven vertex (hjäs- san) platt med svag midt- p. köl, som knappast märk- bart höjer sig öfver ögats öfre rand; costa frontalis, Fig. IL. 7. subulata L. sedd i profil, bildar med (först.) v vertex; e täckvinge; / pronoti sido- vertex en tydlig vinkel. 185 TA foster 205. pRroppeleia sele spens lig. Forme macroptere. I. T. Subulata L. (fig. I tafl. 3.) — Processus pro- noti mycket förlängd, når långt utom baklårens knän, är mot spetsen mer eller mindre böjd uppåt; dess area lateralis an- terior ytterst smal, något båghöjd; pronoti främre rand, sedd från sidan nästan rät. Vertex, sedd i profil, bildar med costa frontalis en tämligen tydligt zåätr vinkel (se fig. II). Flyg- vingar mycket starkt utvecklade, nå i regeln något utom spetsen af proc. pronoti. Elytra (fig. 4 tafl. 2) nästan ägg- runda,! försedda med en särskildt på vingens undre sida väl markerad vena radialis; area ulnaris i nästan hela sitt distala starkt hopträngda parti försedd med enkla, regelbundna, starka tvärribbor. Alla benparens lår med raka kölar; baklåren relativt smala och spensliga; a bakbenen första tarsledens pulviller tämligen /öga och skarpt skilda genom djupa, sneda inskärningar; I1:a och 2:a pulvillerna, sedda från sidan, £/o- liknande, 1 synnerhet 1:a; 3:e pulvillen n. lika lång som 1:a och 2:a tillsammans (fig. 7 tafl. 2). Till färgen mycket väx- lande, med eller utan ljusare teckningar, oftast utan mörka ryggfläckar. Kroppsl.” 10—15 mm. 1 När elytras form omtalas, är det alltid fråga om den del, som ej täckes af ryggskölden. ? Längden räknas från spetsen af vertex till spetsen af proc. pronoti. HAIJ: DE SVENSKA FORMERNA AF SLÄKTET TETRIX LATREILLE. 187 föillSabhiborgt SAUVULCY (hg. 2 tall. 3). Proc: pronoti mycket svagare utvecklad, når ej till eller föga utom bak- lårens knän; äfven fiygvingarne betydligt kortare, dock nor- malt utvecklade, nå vanligen något utom spetsen af proc. pronoti. Kroppsl. 8—12 mm. Förekomst. Den typiska formen mycket allmän öfver hela Skandinavien på fuktiga ställen, såsom vid stränderna af floder, sjöar och andra vattensamlingar. Var. Sahlbergi, som ofta blifvit hänförd till LINNE'S 7. bipunctata, förekommer ej sällsynt tillsammans med hufvudformen. 2. T. fuliginosa ZETT. (fig. 3 tafl. 3). — Mycket lik föreg., men något större. Afviker genom följande: Vertex starkare framskjutande, costa frontalis med en tydligare in- sänkning nedom själfva spetsen af vertex; sedd i profil, bil- dar den därför med hjässan en spetsig vinkel. Lårbenens kölar svagt undulerade; baklårens öfre köl högre, starkare invikt och försedd med en mer eller mindre tydlig f£; å baktarserna första ledens pulviller låga, skilda genom grunda inskärningar; 1:a och 2:a pulvillerna (sedda från sidan) ey kloliknande, deras bakkant n. rät; 3:e pulvillen längre än I1:a och 2:a tillsammans (fig. 8 tafl. 2). — Till färgen varierande, ofta mörkbrun med mindre svarta fläckar eller med ljusa teckningar. Kroppsl. 11—16 mm. B. Aurivilli (fig. 4 tafl. 3). — Proc. pronoti kort, når endast obetydligt utom baklårens knän; äfven flygvingarna mycket svagare utvecklade, föga längre än proc. pronoti. 2 kroppsl. 13 mm. Förekomst. Tillhör Skandinaviens nordligaste trakter (Lappl.—Dalarne). Var. 8, som förut ej varit känd, är tagen i Lappland. B. Bipunctata-gruppen (fig. III): Pronoti dorsalparti takformigt sluttande åt sidorna, försedt med hög midtköl, hvars öfre kant, sedd från sidan, i hela sin längd eller åt mäinstone i sin främre del är tydligt båg formig; äfven hjässan åt sidorna sluttande, med tämligen hög midtköl, som tydligt höjer sig öfver Ssidokölarna och ögats öfre rand; costa fron- talis, sedd i profil, bågformigt öfvergående i vertex, bildande 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. med denna en mer eller mindre starkt afrundad spets. Kroppsformen mera robust. I regeln forme brachyptere. 3. T. Kraussi SAULCY (= 7 bipunctata SAHLB). — Processus pronoti kort, nå- ende till baklårens spets; BIST Krauss: SKULEY (först.) v vertex; / pronoti sidolob; 5 é e täckvinge; a area lateralis anterior area lateralis anterior p. p- proc. pronoti. märkbart bred, obetydligt smalare än täckvingen (se a fig. III). Pronoti främre kant vinkligt framskjutande.!? Elytra smala, nästan lancettformiga; det distala partiet af area ulnaris bredt, med oregelbundna, svagare tvärribbor, vena radialis svag (fig. 6 tafl. 2). Flyg- vingar mer eller mindre rudimentära, nå i regeln ej på långt när till spetsen af proc. pronoti. Antenner tämligen korta och Zjocka, de mellersta antennlederna ungefärligen dubbelt så långa som breda (fig. 1 tafl. 2). Baklåren korta och tjocka; alla lårbenens kölar nästan raka. A baktarserna första ledens pulviller skilda genom mycket grunda inskärningar och syn- nerligen /Jåga, i profil ey kloliknande utan med rät eller af- rundad bakkant (fig. 10 tafl. 2). — Till färgen högst varie- rande, pronotum i regeln försedd med tvenne svarta, oftast snedt ställda ryggfläckar. Af denna art har jag särskilt följande formvarieteter : g subaptera. — Flygvingar ytterst rudimentära, föga längre än elytra. Kroppsl. 8,;—11 mm. 8 brachyptera.' (fig. 3 tafl. 3). — Flygvingar mer än dub-- belt längre än elytra, nå dock ej på långt när till spetsen af proc. pronoti. Kroppsl. 8,,—I11 mm. 7 acuminata. — Proc. pronoti märkbart längre än hos föreg. former, med sylformigt utdragen spets, som når tyd- ligt utom baklårens knän; äfven flygvingar bättre utbildade, nå dock ej till spetsen af proc. pronoti. Kroppsl. £ 12 mm. å Bohemani. — Proc. pronoti med sylformigt utdragen, uppåtböjd spets, som når till eller obetydligt utom bakbenens knän; flygvingar starkt utvecklade, nå något utom spetsen af 1 Synes bäst i profil. HAIJ: DE SVENSKA FORMERNA AF SLÄKTET TETRIX LATREILLE. 189 proc. pronoti; area lat. anterior proc. pronoti smalare än hos föreg. former. Kroppsl. 11—12 mm. 2 macroptera (fig. 9 tafl. 3). — Proc. pronoti utomor- dentligt starkt utvecklad, med sylformigt utdragen, uppåtböjd spets, som når långt utom baklårens knän; flygvingar mycket starkt utbildade, nående utom spetsen af proc. pronoti; elytra täml. breda; area lat. anterior proc. pronoti smal. Kroppsl. 13—15 mm. Förekomst. Den mest kortvingade formen af YT. Kraussi (92. subaptera), som legat till grund för DE SAULCYS beskrif- ning af arten, har af mig hittills ej blifvit iakttagen inom Skandinavien och synes äga ett mera sydligt utbrednings- område. Däremot är B brackyptera i norden den typiska formen af ifrågavarande art och förekommer på torrare lokaler allmänt utbredd öfver hela Sverige ända upp i Lappland; är isynnerhet i de nordligare trakterna mycket allmän. De öf- riga varieteterna äro sällsynta och har jag funnit dem i Da- larne och Härjedalen. 4: FEN bipunetata LL: (SAULCY)(= I. tenuicornis. SAHLB.). (fig. 10 tafl. 3.) — Mycket lik föregående art. Ryggskölden något kortare (jämf. figg. 11 och 12 tafl. 3), ej eller knappast nående till baklårens spets; dess framkant ej så tydligt vink- lig, ofta rät, midtkölen 'mindre starkt upphöjd; area lateralis anterior något smalare. Elytra som hos föreg., dock i all- mänhet något bredare. Flygvingar ganska väl utvecklade, nå nästan ut till spetsen af proc. pronoti (/ fig. 10 tafl. 3). An- tenner smala och tämligen långa, de mellersta antennlederna väl 4 gånger så långa som breda (fig. 3 tafl. 2). Baklåren tjocka och korta; alla lårbenens kölar n. raka. Å bakbenen första tarsalledens pulviller tämligen /öga, skarpt skilda ge- nom djupa inskärningar; 1:a pulvillern, sedd från sidan, £/o- liknande (fig. 11 tafl. 2). — Färgteckningen mycket växlande, pronotum i regeln med tvenne svarta ryggfläckar som oftast äro tvärställda, triangelformiga. Kroppsl. 7—9 mm. Förekomst. Denna art, som förekommer allmänt utbredd i hela mellersta och nordligare Europa samt enligt SAHLBERG iakt- tagits äfveni Finland, synes inom Skandinavien vara sällsynt och torde hittills endast vara funnen på Gotland enligt exemplar, 1990 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. som jag haft tillfälle att se i Visby allmänna läroverks in- sektsamling. — Det kan därför starkt ifrågasättas, om LINNÉ verkligen haft denna art framför sig vid beskrifningen af sin Gryllus bipunectatus. Mera sannolikt torde det nog vara, att han under detta namn beskrifvit 7. Kraussi SAULCY eller möj- ligen någon färgform af följande art. Jag anser mig emel- lertid ha skäl att låta DE SAULCYS benämningar kvarstå, då han är den förste, som skilt ifrågavarande arter åt. 5. T. Kiefferi SaULCY (= TI. bipunctata. auct.). — Fig..5 tafl. 3. — Ganska lik 7. Kraussi, ehuru något spensligare. Proc. pronoti kort, nående till baklårens spets, bakåt starkare afsmalnande (jämf. figg. 12 och 13 tafl. 3); area lateralis an- terior proc. pronoti smal. Pro- noti framkant vinkligt fram- skjutande, dock ej så distinkt SOME MOST KIKA KAuSsö midt kölen ej fullt så hög. Hjässan mindre utprägladt takformig « och med något svagare midt- Fig. IV. 7. Kieferi Saurey Köl, hvilken dock tydligt (först.) vu vertex; / pronoti sidolob; höjer Sig öfver sidokölarna e täckvinge; a area lat. anterior och ögats öfre rand; hjässans proc. pronoti. ; spets starkare framskjutande och «ey så starkt afrundad. Elytra n. såsom hos TI. subulata, dock ej fullt så breda och med något svagare vena radialis (fig. 5 tafl. 2). Flygvingar mer än dubbelt så långa som elytra, dock ej på långt när nående till spetsen af proc. pro- noti. Åntenner längre och finare än hos T. Kraussi men kortare och gröfre än hos TI. bipunctata; de mellersta lederna nära 3 gånger så långa som breda (fig. 2 tafl. 2). Baklåren spensliga och tämligen långa; alla lårbenens kölar n. raka, a bakbenen första tarsalledens pulviller tämligen /öga, skilda genom djupa inskärningar; 1:a pulvillen, sedd från sidan, ”er eller mindre tydligt kloliknande (fig. 9 tafl. 2). — Till färgen mycket växlande, än alldeles utan svarta ryggfläckar, än med sådana af oftast triangulär eller nästan njurlik form. Kroppsl. d—11 mm. 8 Sjöstedti (fig. 6 tafl. 3). — Proc. pronoti märkbart | | BRA de HAIJ: DE SVENSKA FORMERNA AF SLÄKTET TETRIX LATREILLE. I9T längre, når något utom baklårens knän, dess bakre del svagt uppåtböjd; flygvingar fullt utvecklade, nå till eller något utom spetsen af proc. pronoti. Kroppsl. 9—12 mm. Y macroptera (fig. 7 tafl. 3). — Proc. pronoti utomordent- ligt lång, når långt utom baklårens knän, sylformig, med något uppåtböjd spets, flygvingar synnerligen starkt utveck- lade, räcka något utom spetsen af proc. pronoti. Kroppsl. 10—15 mm. Förekomst. Den typiska formen af denna art är åt- minstone i södra och mellersta Sverige den allmännast utbredda Tetrix-arten och förekommer ytterst talrik på såväl torra som fuktiga lokaler. Synes mot norr blifva alltmer sällsynt och har, mig veterligen, ej iakttagits i de nordliga delarna af landet. De öfriga formerna torde vara tämligen sällsynta; PB Sjöstedti har jag funnit i Nerike; 4 macroptera har jag iakt- tagit flerstädes i mellersta och södra Sverige. Figurförklaring. Tafl. 2. Fig: I. Pannspröt at d. KAAussoSAUECNS SA 2 » » T. Kiefferi SAULCY: EE » » T. bibunctata L. (SAULCY). » 4. Högra täckvingen af 7. subulata L. INET: » » » TU Kueferi SNOmetY: NEG » » »+ T.:, KAAUSSTSAMDEN v. r. vena radialis; v. u. v. ulnaris; v.d. v. dividens; a. u. area ulnaris; a. av area axillaris. Figg. 7—11. Nedersta delen af högra bakbenet; Z. nedre delen af skenbenet; m tarsen; 1, 2, 3 första tarsledens pulviller i ordning. Bis Ens Orla: » 8 IT. fuliginosa LETT. IR IIS INIAGf SSD TON EREASKAUSSIASNULCY: str RO Tpunretata 5. (SALEN): Alla figurerna mycket förstorade. Tafl. 3. Eior . I. der sobulata I -Q: » 2. T. subulata PP Saklbergi SAULEY Q. » CINE3E 0 MRRPCIS TNOSANLENTA Oo » 4 TI. fuliginosa B Aurivilli 9. »i 15. dh Kreferi Saulcy Q. I Myemnee "06. I Kaepferi B Sjostedti Q. SE TIRNERTIe ENT oNaCkOpLer ARON » 8 TI. Kraussi BP brachyptera 92. £ flygvinge. >» 9. IT. Kraussi e« macroptera 9. 50 TO. MI OTPUuncratan La (SAULEY) EO: » II. Ryggsköld af 7. bipunctata L. (SAULCY). Br 2, » » of. Kraussi SKOECYA SETS: » > LE KaefferzSAomeva 14. » » T. subulata Bf Sahlbergi SAULCY. Alla figurerna förstorade. : Entomologisk Tidskrift Årg. 30 (1909). | a.ax. m. | B. Haij delin, Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. Entomologisk Tidskrift. Årg. 30. (1909). iFaflln3; i > —— = 2 B, Haij delin, 14 Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelning 1908. Väderleken under sommaren var olik den under föregå- ende år och på det hela taget mycket gynnsam för sädes- slagens och foderväxternas utveckling och mognad, hvilken inträffade i vanlig tid, och skördearbetet kunde äga rum utan större afbrott, hvarför en allmän belåtenhet med såväl grö- dans kvantitet som kvalitet synts råda bland våra jordbrukare. Som vanligt under dylika förhållanden, förmådde skadeinsek- terna just ej åstadkomma några härjningar af större omfång, utan inskränkte sig deras synbaraste angrepp till mindre och mer enstaka belägna lokaler. Som ollonborrarna under nästföregående år, då svärm- ning under vanliga förhållanden bort äga rum, knappast vi- sade sig i Halland och Skåne, har man stora skäl för anta- gandet, att någon svårare härjning genom larverna ej skall inträffa, aätminstone icke under de nästkommande åren. Några nämnvärda angrepp å foderväxterna hafva ej heller inträffat, så vidt kändt blifvit. Den i nedre Torneå- dalen under de två närmast föregående åren pågående gräs- maskhärjningen synes ej antagit större dimensioner, åtmin- stone hafva inga underrättelser därom varit synliga i tidnin- gar, ej heller hafva sådana ingått till Entomologiska Anstalten. Några andra åtgöranden från dennas sida mot åkerns och ängens skadeinsekter än besvarandet af många frågor och meddelandet af skriftliga råd hafva just ej förekommit, hvilket visar, att skadorna varit af mindre betydenhet. Trädgårdarna hafva som vanligt varit besökta af hvarje- handa skadeinsekter, dock ej i sådan grad, att det kan bli Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3—4. (1909). 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. tal om verkliga härjningar. En af orsakerna till detta lyckliga förhållande torde bestå däruti, att inga allmänna och svåra angrepp af frostfjäriln och rönnbärsmalen förekommit. Nästan det enda man haft att anmärka rörande den mångenstädes ymniga äppleskörden har varit, att frukten tämligen allmänt varit angripen af Fusicladium-svampen, som lämnat bruna fläckar på skalet, hvilket nog får anses som ett minne från den våta sommaren 1907. Såsom stöd för detta påstående må jag här i korthet anföra de meddelanden, som efter uppmaning inkommit från länsträdgårdsmästarna i de olika landskapen. Malmöhus län. Länsträdgårdsmästaren C. J. LINNÉ 1 Malmö säger, att 1 länet ej förekommit några nämnvärda härjningar å fruktträden. Den enda skada af någon betyden- het har förorsakats af päronmyggan, som i länets norra del bidragit till, att den klena päronskörden ytterligare förmin- skats. Frostfjäriln och rönnbärsmalen hafva gjort föga skada, och rönnbären voro synnerligen talrika. Kristianstads län. C. EKENSTAM, Kivik. Frostfjäriln kan för närvarande lämnas ur räkningen som skadedjur i trädgården. En del äpplesorter, såsom drottning Louise, ribston och melon skadades förlidet år mycket af rönnbärs- malens larver, men i år icke alls. Wellington var däremot rätt mycket angripet, hvilket aldrig observerats förut. Någon orsak härtill omnämnes ej. I ett bref från NILS KARLSSON, Balingslöf, inhämtas föl- jande från S. Ö. Skåne. Året gynnsamt för växterna genom tjänlig väderlek. Våren sen, löfsprickningen omkring den 20 maj. Vecklarelarver i knopparna 1 vanligt antal, frostfjäriln mer sparsamt, dock allmän på hagtornsbuskar. Svärmningen på hösten ej stark, men något mer fjärilar än föregående åren. — Största och enda härjningen i trakten har förorsakats af krusbärsstekeln (Vematus ribeszz SC.), dock hafva förödel- serna tyckts varit något mindre än föregående år. Besprut- ning med kejsargrönt har försökts och visat sig vara af fullständig verkan. En starkare blandning än vanligt har ej skadat bladen å buskarna. Hvitkål och en i trakten mycket odlad sort af rofvor LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 195 hafva mycket angripits af fjärillarver, af hvad art kunde ej uppgifvas. Rönnarna blommade rikligt. Björkspinnarens (Bombyx lanestris LL.) larver hafva varit mycket talrika, utan att dock orsakat någon väsentlig skada. Blekinge län. PETER LINDE, Karlshamn. Frostfjäriln har visat sig blott enstaka, utan att vålla anmärkningsvärd skada. Fruktodlareföreningen föranstaltade om regelbundna besprutningar. Rönnar äro ej talrika och bären voro spar- samma. Rönnbärsmalen var ej heller allmän. Kronobergs län. H. PETTERSSON, Vexiö. Frostfjäril- larver voro så godt som försvunna, och fjärilarna visade sig 1 ringa antal blott här och där under hösten, hvadan härj- ning ej är att motse kommande år (1909). Hvad rönnbärsmalen beträffar, var nog en del tunnskaliga äpplesorter angripna af larver, men skadan ej synnerligen stor, så vidt brefskrifvaren har sig bekant. Rönnen förekom- mer blott sparsamt och har just ej under senare tider plan- terats. De träd som observerats hade ej rikligt med bär. SIGURD KIHLSTRÖM, Vexiö. Inga insekthärjningar ha observerats inom länet. Smärre angrepp af rönnbärsmalen äro anmärkta på några ställen, men af ingen betydenhet. Rikligt med rönnbär. Kalmar läns södra del. AUG. ERICSSON i Kalmar anför, att fruktträden i orten voro befriade från såväl frost- fjärilns och rönnbärsmalens som äpplevecklarens larver. Frukt- skörden var fullt medelmåttig, och själfva frukten väl utbildad samt af allra bästa beskaffenhet, tack vare den gynnsamma väderleken under sensommaren och hösten. Man kunde knappast finna ett äpple, som var maskätet eller angripet af rönnbärsmalen. Rönnarna hade mycket bär förliden höst. Undersökte sådana utan att i dem finna larvgångar. — Fusi- cladium- och Monilia-svamparna uppträdde fortfarande i oro- väckande grad, synnerligast på gravensteinerträden. Gotlands län. EMIL NILSSON, Visby. Några bety- dande insekthärjningar förekommo ej på Gotland. Frostfjäriln 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. uppträdde på en del ställen, dock utan att göra synnerlig skada, och rönnbärsmalen har ej visat sig (i äpplen nämligen). Rönnar äro ej talrika, utan förekomma här och där i parker och trädgårdar. De hade rikt med bär. Har granskat dessa vid olika tillfällen, men ej funnit spår efter larver. » År 1907, då rönnbärsmalen uppträdde, angrepos på ett ställe de fruk- ter, som sutto på trädens nedersta grenar, hvilka hängde ned i gräset, medan alla högre sittande voro felfria. Hallands län. C. E. LORENTZEN 1 Varberg omför- mäler, att härjning genom rönnbärsmalen på äpplen, så vidt man har sig bekant, ej ägt rum i Halland, emedan rönnarna gifvit rikligt med bär. Rönnträden förekomma mycket tal- rikt på ett cirka 6—10 kilometer bredt bälte utmed hafvet och bära därstädes frukt nästan hvarje år. N. A. LINDBLAD, Laholm, har ej sett spår efter mal- larvens härjning 1908, oaktadt rönnbären förekommo mycket sparsamt. Äfven frostfjäriln hade mycket litet visat sig. Jönköpings län. B. M. LORENTZON, Forserum. Hvar- ken frosttijäriln eller rönnbärsmalen hafva under 1908 upp- trädt till skada någonstädes inom hans verkningsområde. Den senare har visat sig något litet, hvilket märktes vid frukt- skörden, då något enda äpple befanns stunget af larven. Vinterfrukten, t. ex. Alexander, grågyllen och något enda åkerö, voro något angripna, men ej tidigare sorter. Östergötlands län. CHR. F. MoHR, Linköping. Länet har 1908 varit befriadt från såväl frostfjäriln som rönnbärsmal i äpplen. Rönnbären allmänna. | VERNER BERGSTRÖM ger ungefärligen samma utlåtande rörande sitt distrikt. Rönnbärsmalen har han ej kunnat varse- blifva, ej ens på rönnarna(!). Sällan har man väl haft något år under hvilket vegetationen varit så kraftig. Nyköpings län. OO. BERGSTRÖM. Ingen insekthärj- ning har förekommit. Rönnbären voro ganska allmänna. I följd af frost under blomningen och den kalla sommaren blef fruktskörden ringa. Göteborgs- och Bohus län. C. M. LINDEBÄCK i Ly- sekil. Frostfjärillarven uppträdde sparsamt och blott på några LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 197 få platser. »Rönnbärsmalen hade vi alls icke ondt utaf, tro- ligen därför, att vi hade rikligt med rönnbär». Föranstaltade om, att en mängd rönnbär under augusti månad nedplocka- des och koktes. Älfsborgs län. A. RUNDGREN, Borås. »Frostfjäriln och rönnbärsmalen hatva ej uppträdt 1908. Det har allmänt varit godt om rönnbär.» VERNER JONSON, Lödöse, Dalsland, har upptäckt hvar- ken frostfjärilar eller rönnbärsmal. Godt om rönnbär. Ena- handa uppgifter lämnar J. ÅKE, Ulricehamn. Värmlands län. JoH. RICHTER, Molkom. Frostfjäriln visade sig nog på enstaka ställen, men åstadkom ej härjning. Rönnbärsmalen förekom icke alls(?), fast rönnbären voro mindre allmänna i Värmland. Rönnen är mycket allmän, såväl i skogarna som å odlade platser, och man kan knappast träffa ett hem utan att i dess grannskap finna flera sådana träd, och ofta får man se alléer af dylika. »Oafsedt mer eller mindre rik tillgång på rönnbar, så har jag funnit, att rönnbärsmalen härjat endast de år, som varit ovanligt regniga, såsom t. ex. 1898, 1902 och 1907». — En ny och något egen förklaring, som man ser, af orsaken till rönnbärsmalens härjningar. KS: ANDERSSON, Skåre, hänvisar till JOH. RICHTERS meddelande. Stockholms län. C. G. BJÖRKLUND i Södertelje anför, att frostfjäriln förekommit högst obetydligt och har ej heller märkts å björkar eller andra löfträd. Något angrepp å äpp- len af rönnbärsmalen har ej anmärkts, men frukten har varit rätt mycket skadad af äpplevecklarens /(Carpocapsa pomonella Pöjplarver. Att frostfjärilar funnits, ehuru ej i så stor mängd, att de tilldrogo sig en allmännare uppmärksamhet, är dock högst sannolikt, då i Stockholms omgifningar larverna ej voro säll- Synta på aplar om våren, och fjärilarna sedermera på hösten visade sig rätt allmänna, isynnerhet hanarna, förnämligast om- kring Djurgårdens ekar. Den milda väderleken på senhösten torde nog bidragit till, att äggläggningen blef allmän, och att vi möjligen kunna ha att vänta en mindre härjning 1909. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Örebro län. O. HOLMSTEN. Skador å fruktträden ge- nom insekter förekommo i mycket ringa grad. Frostfjäriln har ej alls iakttagits. Rönnbären voro rikliga och mallarver i dem ganska allmänna. De hafva dock ingenstädes visat sig i äpplen. Lindesberg, AUG. A. ANDERSSÖN. I stadens trädgårdar liksom i omgifningarna hafva inga angrepp af mallarven å äpplen ägt rum 1908, då det var godt om rönnbär detta år. Se nedan under redogörelsen för föreståndarens resor. Västmanlands län. JOH. LARSSON, Västerås, meddelar, att blott obetydlig skada åstadkommits under år 1908 af frostfjäriln, och samma var förhållandet rörande andra insek- ter, som angripa fruktträd och bärbuskar. Inom länet har ingen skada förmärkts å äpplen, som kunnat tillskrifvas rönn- bärsmalen. Rönnen bar rikligt med bär. Häckar af hagtorn, liguster och bärmispel /Melanchier) voro mycket besökta af insekter, såsom bladloppor, spinn- malar m. fl., så att de stodo kalätna någon tid, men snart blefvo de åter gröna. På bärmispelbuskarna syntes många tapetserarebin /Megachile), som af bladen förfärdigade sina rörlika bon. C. E. FREDLUND i Sala instämmer med föregående. Rönnbärsmalen har visat sig i stor mängd men ej å äpple- träden. VIKTOR LARSSON, Västerås, lämnar liknande upplys ningar... Har dock träffat mallarver i äpplen på två ställen, men öfverallt, där rönnbär undersökts, hafva dessa varit genomkorsade af gångar lika dem, som föregående år syntes i äpplena. Rönnbären voro till 5 å 10 ?/9 skadade. Frost- fjärillarver hafva ej synts till, men fjärilarna flögo här och där i trädgårdarna under hösten, hvarför ny härjning snart kan befaras. Uppsala län. J. J. EKSTEDT i Uppsala uppger, att in- sektangreppen i länets norra del varit jämförelsevis obetyd- liga. Rönnbärsmalen har ej skadat äpplena, och rönnbären hafva varit talrika. I Uppsalatrakten voro bären till omkring 10 ”/o angripna af larverna. Det har uppgifvits, att gul richard skulle föga angripas, men i en trädgård i Uppsala befanns, LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 199 att äpplena å ett sådant träd 1907 voro mycket skadade af mallarver, likaledes ett dvärgträd af samma sort. Gefleborgs län. Hälsingland. C. E. LUNDGREN i Arbrå säger, att inga nämnvärda insekthärjningar inträffat i södra och västra Helsingland under 1908. Frostfjäriln har knappast " synts till, ej heller rönnbärsmalens larver i frukten, hvilken varit bättre utvecklad och friare från insektskador än under många föregående år. Rönnbären hafva varit allmänna, och det ser ut, som om frukten i trädgården får vara i fred, då det är godt om rönnbär. WILH. CEDERPALM i Delsbo lämnar ett liknande utlå- tande och säger, att rönnbären i hans distrikt funnits till i blott ringa antal, men att de varit vackra och höllo sig länge friska på träden. Fruktskörden blef obetydlig men af god beskaffenhet. Västernorrlands län. ALF. LINDSTRÖM. Hvarken frost- fjäriln eller rönnbärsmalen hafva förorsakat nämnvärd skada inom Medelpad, och rönnbären förekommo tämligen allmänt. Kopparbergs län. K. LINDEROTH, Hedemora. Insekt- angrepp obetydliga, af frostfjäriln blott på två ställen, inom Folkerna socken, där åtgärder vidtagits för att hindra sprid- ning. Godt om rönnbär, frukten därför oskadad. Västerbottens län. E. SÖDERLING, Umeå. Inga an- märkningsvärda härjningar, rönnbären allmänna. J. EL. JONSSON, Skellefteå. Obetydligt med frostfjärilar, lika som föregående år. Rönnbären ej så allmänna 1908 som 1907. Som man ser, äro underrättelserna om skadeinsekter i allmänhet magra, beroende mest därpå, att frågan egentligen rörde förnämligast rönnbärsmalen och frostfjäriln, hvilka insekter torde vara bland dem af länsträdgårdsmästarna mest kända, emedan de på senare tiden gjort sig synnerligen bemärkta genom svåra härjningar å fruktträden. 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Tjänstemännens resor. Då inga insekthärjningar af större omfattning förekommo under året, blefvo resorna företagna nästan uteslutande för endast två ändamål nämligen besprutningar för utrönande af vissa insektmedels inverkan på växterna, särskildt deras blad, samt om möjligt äfven på insekterna, deras ägg och larver. Arbetena härmed utfördes hufvudsakligen i Adelsnäs trädgårdar, hvarom vidare ordas under assistentens resor. Det andra ändamålet gällde uppsökandet af några passande platser för försök till motverkandet af rönnbärsmalens härj- ningar, förnämligast genom att förminska rönnarnas antal och genom en särskild behandling af detta trädslag. Fyra olika cirkulär angående denna sak utsändes, först och främst till länsträdgårdsmästarna och sedan till flera trädgårdsinnehaf- vare och fruktodlare, hvilka kunde anses intresserade för saken. En del förslag på försöksplatser inkommo äfven, men på grund af vidare upplysningar befunnos de flesta af dessa föga passande för ändamålet. Det blef därför nödvändigt, att genom besök å de platser, som efter beskrifning syntes lämpligast, taga dessa i närmare skärskådande. Som dessa besök ansågos böra ske tämligen samtidigt, fördelades de mellan undertecknad och assistenten. Till alla de personer, som blifvit anmälda, sändes cirkulär jämte skriftliga anvis- ningar och råd, ifall några af dem skulle vara hågade att på egen hand göra försök. Att besöken voro af behofvet påkallade märktes snart. nog, ty på de flesta af de uppgifna ställena hade man föga klart för sig hvad som borde göras, ej ens kände man rön- narnas antal eller belägenhet i omgifningarna. Öfverlägg- ningar med ägare, trädgårdsmästare eller skogvaktare voro därför alldeles nödvändiga, om arbetena skulle komma att utföras så, som vore önskligt. Hvad som i första rummet måste utrönas vid besöken, hvilket äfven antydts i cirkulären, var följande: i I. Trädgårdens läge och om den vore utsatt för starkare vindar från angränsande öppna fält eller större vatten. LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 201 2. Omgifningarnas beskaffenhet för öfrigt, om de ut- gjordes af buskbeväxt mark, löfskog, ängar, hagar eller sädes- fält, samt slutligen afståndet från angränsande trädgårdar. 3. Om rönnar växa i eller invid trädgården och i angrän- sande fält. 4. Om härjningar å äpplen förut inträffat, och om rönn- bär saknats vid sådana tillfällen. 5. Om något åtgjorts till sådana härjningars stäfjande. 6. Om trädgårdsinnehafvaren vore villig att följa med- delade råd och föreskrifter rörande rönnbärsmalens utrotande eller förminskandet af dess antal och lämna biträde, om försöken komme att ledas direkt från Anstalten. Med anledning af inkomna meddelanden ansåg sig under- tecknad hafva tillräckliga skäl att besöka följande platser för att närmare undersöka därvarande förhållanden. I. Kungsängens station i Uppsala län den 22 maj och där belägna villalägenheter, af hvilka Fagerviks Örta- gård, tillhörig redaktör KNUT BOVIN och Läångsand, som innehafves af sadelmakaren C. LINDEDAHL, besöktes. Hela området utgöres af en smal landremsa, på ena sidan omgif- ven af barrskog och på den andra af en vik af Mälaren, som dock ej är bredare, än att malfjärilarna med lätthet kunna flyga ditöfver från andra stranden. Några rönnar syntes dock ej till därstädes, hvadan platsen kunde anses väl passande till försöken, om blott alla villaägare ville deltaga däri och kunde intresseras för saken i lika hög grad som de båda ofvan nämnda personerna. Dessa lofvade att göra allt hvad de kunde för att få försöken i gång. 2. Skokloster den 26 maj. Enligt meddelande från trädgårdsmästaren å slottet, K. H. PETTERSSON, skulle lämp- liga försöksplatser finnas inom slottets område. Detta befanns dock bestå till större delen af öppna fält med små skogs- dungar och gärdesbackar, hvarpå växte hvarjehanda träd, och bland dessa voro rönnar ej sällsynta. Någon genom barr- skog isolerad plats stod ej att finna. Den lämpligaste platsen syntes skogvaktarebostället vara. Detta låg omkring 5 km. från slottet på en höjd, men som blott åt ett håll omgafs af barrskog, nedanför tillstötte det omnämnda öppna fältet. Äf- ven här voro utsikterna således föga lockande, men efter en 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. öfverläggning med min körsven, trädgardsmästaren, och skog- vaktaren på platsen, TH. OLSSON, syntes dock något böra och kunna göras. En intresserad skogvaktare kan i ett fall som detta vara en god hjälpare, då han så godt som råder öfver skogen, och allt som afverkas genom honom utsynes. 3, Örebro, Värmlands och Skaraborgs län. a) Lindesberg den 14 juni. Besöket här gällde förnämligast byggmästaren AUG. A. ANDERSSON, en äldre man, som är mycket intresserad af trädgårdsskötseln och hvarken skyr besvär eller penninge- uppoffringar, då det gäller försök med nyare redskap och insektmedel. Han äger tre mindre trädgårdar på platsen och sköter dessa på bästa sätt. Någon härjning å äpplen genom rönnbärsmalen hade ej ägt rum 1907, och det kunde ju vara af intresse att söka utleta orsaken därtill. Trädgårdarnas läge var dock sådant, att all tanke på, att de voro skyddade mot de flygande malhonornas besök måste uteslutas, synnerligast som närbelägna rönnar ej saknades, utan växte här och där i trädgårdar, gärdesbackar och alléer. Den enda orsaken syntes alltså vara, att ägaren besprutat sina fruktträd. Sådana besprutningar kommer han fortfarande att göra under rönn- bärsåren och då endast på rönnar, emedan besprutning af äppleträden, hvad rönnbärsmalen beträffar, ej kan under så- dana år lämna några erfarenheter af värde. I ett bref af den 6 augusti omnämner ANDERSSON, att två därtill utsedda rönnar hade besprutats, nämligen den ena den 23 juni, båda den 3 juli, den 21 juli och den 3 augusti. Den 5 augusti undersöktes både besprutade och obesprutade bär, men inga hål efter utgångna larver kunde han då upp- täcka i dem. Samma var förhållandet med nedfallen äpple- kart. Någon säker slutsats kan dock ej dragas häraf. I senare till Centralanstalten sända bär innehöll I prof från besprutadt träd inga utgångshål men gångar efter 5 larver på 100 bär; ett annat från obesprutadt träd hade 10 utgångs- hål och larvgångar till 19 procent. Ett prof af den 29 sep- tember från ett besprutadt träd visade äfven sex skadade bär men inga utgångshål, ty larverna hade dött. Häraf synes det verkligen, som om besprutningen gjort god verkan, men då bären kunna vara mer angripna på det ena trädet än på LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 203 det andra, kan ej heller något säkert omdöme gifvas af detta fall. Att af enstaka sådana draga någon bestämd slutsats, torde böra anses som förhastadt. På min fråga, om det visat sig, att bladen skadats 1907 genom besprutningen med kejsargrönt svarade herr ANDERS- SON, att så i allmänhet ej varit fallet, om arbetet utfördes ordentligt. En »s. k. trädgårdsmästare» var en gång honom behjälplig vid sprutning med småsprutor, och han använde en spade vid vätskans omröring i kärlet, hvilket visade sig vara alldeles olämpligt, emedan därvid bottensatsen ej kunde så noga slammas upp i vattnet. A ena sidan af ett mindre träd brändes därigenom bladen af vätskan. ANDERSSON an- vänder numera alltid en kärnstaf vid omröringen, och denna stötes upp och ned, liksom vid kärning af smör i forna tider, hvarvid vätskan silas upp och ned genom hålen, och bland- ningen sker härigenom fullständigt. Ett bra redskap erhålles, om man stampar flera hål på en blecktratt, och fäster denna vid en grof käpp. Af närliggande platser besöktes Dalkarlshyttegård, Haga och Håga m. fl. Rönnar funnos där nästan öfverallt, och några försök till deras behandling syntes här knappast möjliga. b) Kristinehamn den 16 juni. Äppleträden hade nu upphört att blomma. I den stora hospitalsträdgården hade äpplena härjats 1907, och öfverläkaren, d:r ENWALL, önskade ett besök för att rådgöra om medel mot rönnbärs- malen. Att här göra försök med rönnarna var dock f. n ändamålslöst, då dessa voro ganska talrika såväl å hospitalets eget område som i dess grannskap, där det blefve nästan omöjligt, att få ställenas ägare att vidtaga några åtgärder. Det återstod således ej annat än att meddela råd och anvis- ningar, hur man borde förfara såväl nu som framdeles. Det var meningen att äfven besöka Kummelön, som en- ligt beskrifning borde vara en mycket lämpligare plats, men vid ankomsten till den närmaste järnvägsstationen, Ölme, er- hölls den underrättelsen, att ställets ägare, godsägaren CARL WIKSTRÖM, var bortrest och ej skulle hemkomma på flera dagar. Ett besök vid Kummelön skulle nu blifvit nästan ändamålslöst, hvarför resan fortsattes till 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. c) Älgarås, den 19 juni. I skogsbygden därstädes antog jag, att det skulle finnas lämpliga försöksplatser. En person, af hvilken jag trodde mig få önskvärda upplysningar, är kom- minister B. LUNDBERG, hvars boställe ej låg långt ifrån järn- vägsstationen. Han har alltid varit mycket intresserad af växter och djur, särskildt insekter, och jag tog därför för gifvet, att han kunde vilja göra något mot rönnbärsmalen. Platserna vid och omkring komministergården befunnos dock ej lämpliga. Barrskogar fattades visserligen icke, men den uppodlade marken var ganska vidsträckt och sammanhän- gande, hvarför något försök i smått ej var tänkbart. Resan fortsattes därför till norra ändan af Vättern, nämligen d) Askersund och Boda den 20 juni. Egendomen är tillhörig godsägaren C. A. MYHRMAN, som visat sig vara särdeles intresserad af försöken mot rönnbärsmalen. Rön- nen hade nu slutat blomma, och efter hvad då syntes, var detta trädslag ej talrikt på platsen. Ännu kunde intet göras åt rönnarna, hvarför vid besöket endastförekommo öfverlägg- ningar rörande sättet för försökens utförande. Då dessa längre fram på sommaren kunde påbörjas, och skogskanterna nogare granskades, befanns, att rönnarna där voro mycket talrikare, än man kunnat föreställa sig; men ägaren lät detta ej hindra, utan utsände arbetare med dragare, som borttogo bortåt hundra sådana träd och buskar. Genom detta ener- giska uppträdande och platsens lämpliga beskaffenhet, kan man hoppas, att försöken därstädes skola framdeles blifva särdeles lärorika. Resorna till förenämnda landskap afslutades den 21 juni. 4. Djurö, 1 Stockholms skärgard. dem r20tjupntulfect sommarställe, tillhörigt grosshandlaren G. H. LUNDBERGH, som visat sig mycket intresserad rörande rönnbärsmalens be- kämpande. Läget syntes förträffligt, ty barrskog gränsade till platsen på den ena sidan och Saltsjön till den andra. Enda olägenheten syntes vara, att vattnet ej var bredare, än att det kunde vara tänkbart, att malfjärilar skulle kunna flyga däröfver från Stafsnäslandet, synnerligast då vinden kom där: ifrån. Där fanns blott ett fåtal rönnar, hvarför arbetet borde bli jämförelsevis lätt. Rönnen hade slutat blomma, men minst atta dagar senare än i Stockholms omgifningar. Nu var intet LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖKSÖK ENTOM. AFD. 205 att göra vid träden, men skulle lämpliga åtgärder vidtagas vid rätta tiden därför. Att sådana voro behöfliga visade sig i början af augusti, ty af insända rönnbär, som då under- söktes, voro ej mindre än 27 proc. angripna af larver. 5. Stafsnäs å Värmdön den 12 juli. Ej långt från ång- båtsbryggan stå många rönnar vid bostäder och i kanterna af den omgifvande barrskogen. Trädgårdar af någon bety- denhet finnas blott två, den ena arrenderas och den andra äges af trädgårdsmästaren HJ. BÄCKMARK. Platsen skulle nog vara fullt lämplig till anställande af försök, om de många ägarna af de små jordlotterna vore benägna att borttaga sina rönnar, men så är ej händelsen i allmänhet, och i så fall kan intet göras. Den närmast byn belägna trädgården är omgifven af många rönnar, de flesta å grannarnas mark, och där hade äpplena härjats 1907. Några åtgöranden kunde här ej nu förekomma. Den andra trädgården är belägen inuti barrskogen och syntes därför särdeles lämplig för ändamålet, fastän aplarna ännu voro mycket unga. Den utgör ungefärligen fem tunn- land mycket sandblandad mylla, och af rönnar funnos blott ett par buskar, som ej blommat. Enligt innehafvarens utsago hade mallarven ej visat sig i äpplena 1907. Vid ett andra besök å platsen upptäcktes dock en förut ej observerad rönn innanför skogskanten och på en höjd. Denna hade bär, hvilka voro något angripna, och detta var ju en något oväntad och ledsam sak, som dock torde kunna förklaras så, att den ej rubbar min åsikt om rönnarnas infly- tande på rönnbärsmalens uppträdande. Under ett par eller tre efter hvarandra följande rönn- bärsår ökas larvantalet allt mer, och då bären ett kommande är slå fel, måste de i juni framkommande talrika malhonorna sprida sig åt alla håll öfver större områden för att påträffa tjänliga träd för sin äggläggning. En eller annan kan då slutligen förirra sig äfven till en väl isolerad trädgård. Det behöfs ju blott en enda befruktad honindivid för att åstad- komma en liten koloni, och blir ohyran en gång introducerad i fruktträdgården, förökas den sedan ytterligare, i synnerhet då rönnar finnas där och bära frukt följande år. Men om bären borttagas i rätt tid och förstöras, tillika med inneboende larver, 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. och om detta förfarande upprepas, borde väl härigenom någon gräns kunna sättas mot härjningarna åa äpplena på platsen. Så hade troligen förhållandet varit i den nu berörda, som det förefaller, väl isolerade trädgården. Under härjningsåret 1907 hade där nog funnits några larver i frukten, fastän i så ringa mängd, att de ej observe- rades; 1908 hade fjärilar uppstått efter dessa, som uppsökt den omnämnda rönnen och där lagt ägg, hvarför larverna nu anträffades. Att fjärilarna ej ditkommit under sista rönn- bärsäret, synes tämligen antagligt, då de hade öfverflöd på blommande rönnar alldeles i närheten af de trädgårdar, hvar- ifrån de sannolikt härstammade. Den omskrifna rönnen är nu borttagen, och efterkom- mande undersökningar böra kunna lämna viktiga upplysningar om saken, fast de närmast belägna många rönnarna i byn nog i någon mån torde missleda omdömet. 6. Fogelbro a Varmdön den rq ju mensdelbat on, som kallas Fogelbrolandet, erbjuder många platser, som synas lämpliga för anställande af försök, ty de flesta mindre gårdar och torp äro där omgifna af barrskog eller delvis vatten. Nästan hela området tillhör bankiren M. GEBER, som af in- tresse för saken nog skulle vilja ställa om, att hela trakten blefve ett försöksfält, men de många lägenhetsinnehafvarna, som i allmänhet sakna tillräckliga arbetskrafter, utgöra ett svårt hinder däremot. På själfva hufvudgården, Fogelbro, ligger trädgården tämligen öppen, med beteshagar, beväxta med löfskog på alla sidor. Många rönnar växa här och där, och det skulle erfordras mycket arbete för att få bort dem eller för att aftaga bären. Platsen var därför ej rätt lämplig till försök. Jag sökte intressera trädgårdsmästaren och skog- vaktaren för saken, ifall de skulle kunna göra något därför, och ägaren lofvade tillåta alla sina underhafvande att behandla rönnarna efter godtycke, d. v. s. enligt mina föreskrifter. Flera tryckta cirkulär och exemplar af skriften om rönnbärs- malen utdelades. Några flygande rönnbärsmalar syntes ej till. En senare undersökning af sända bär visade blott 6 proc. angripna. Vid den underlydande Malmö gård voro förhål- landena nästan lika dem vid Fogelbro. 7. Björnhufvud och Roslagskulla i Stockholms län den GASEN VIS SEE | — LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 207 25 juli. Ändamålet var att undersöka, om passande platser kunde anträffas äfven i denna del af Stockholms skärgård. Flera ställen besöktes, men intresse för saken saknades hos ägarna, och arbetshjälp var äfven här mycket svårt att er- hålla. En vistelse på platsen erfordrades för att kunna uträtta något, och en sådan var det ej nu åtminstone möjligt att åstadkomma. Något rönnbärsprof erhölls ej därifrån seder- mera, oaktadt uppmaning ej saknades. 8. Stafsnäs den 18 augusti. Rönnbären började nu blifva röda, och tiden var således inne för att undersöka så- dana. Någon rönnbärsmal hade ej anträffats ute under förra delen af månaden, hvarför man kunde antaga, att flygtiden nu var slutad. I anseende till de många rönnarna och plat- sernas olika beskaffenhet, lämpade sig stället särdeles väl för undersökningar och studier. Vid nogare undersökning å platsen befanns, att rönnarna där voro långt flera, än som förut antagits. De upptäcktes nu lättare, sedan bären fått sin röda färg. I eller nära intill BÄCKMARKS egen trädgård uppgingo de till minst ett tjugu- tal, och voro de flesta tämligen gamla och höga. Invid bo- ningshuset på en liten kulle Ö. eller S. O. om trädgården stodo två tämligen stora träd, det ena bakom det andra från trädgården räknadt. Det närmast trädgården hade kraftiga klasar och tämligen mogna bär, af hvilka 7 ”/o voro angripna. Det andra hade mindre och ej så mogna bär, och af dessa voro 6 ”/o skadade. Skillnaden var alltså obetydlig oaktadt bärens olika beskaftenhet. Vid södra sidan af trädgården å lägre liggande mark stod en liten rönn med vackra bär- klasar. Här voro blott 4 ”/o skadade. Om detta berodde på vindriktningen under flygtiden, att trädet var litet och lägre beläget eller därpå, att bären ej voro så talrika, som på de större träden, torde ej kunna afgöras, möjligen inverkade alla dessa omständigheter. Invid vägen mellan nämnda trädgård och ångbåtsbryggan växte fyra tämligen stora rönnar. En af de mellersta af dessa hade blott I ”/9 skadade bär, en annan 5 /o och den längst från trädgården belägna blott 3 ?/o. Att ett kortare eller något längre afstånd från fruktträden ej betyder mycket Syntes framgå däraf, att en rönn, som växer åt samma sida 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. af trädgården, på två eller tre gånger så långt afstand där- ifrån som de nyssnämnda träden, voro ej mindre än 17 ”/o af bären angripna. Åt motsatta sidan fanns ingen fruktträd- gård, hvarifrån fjärilar kunnat komma, utan hade de säker- ligen blifvit utkläckta i Bäckmarks trädgård och därifrån flugit förbi de fyra träden, till den omnämnda, enstaka rönnen, som växte på ett högre beläget berg. Detta bekräftar i viss mån antagandet, att fjärilarna under sitt letande efter ägg- läggningsplatser sträfva uppåt, hvilket nog måste underlätta deras sökande. Detta kan möjligen utgöra en fingervisning för den, som vill försöka att medelst fångstträd minska skade- djurens antal. Jag kan ej underlåta, att här omnämna innehållet af ett bref från f. d. skolläraren G. E. SÖRBERG i S:t Anna, Öster- götland, som äfven gjort iakttagelser samtidigt rörande rönnbärs- malens uppträdande. Han har undersökt, om rönnar, belägna i eller helt nära fruktträdgård, äro mer utsatta för rönnbärs- malens angrepp än sådana, som växa på längre afstånd, och fått den uppfattningen, att så i allmänhet är fallet; men så- väl väderlek som växtplatsens belägenhet kunna vara med- verkande orsaker. Så kan den ena rönnen blomma flera dagar tidigare än en annan, beroende helt och hållet på växtplatsen. Å högt belägen och skyddad plats med god jord utvecklas bären tidigare. Han anför till sist följande observationer: 1) 20 stycken rönnar, belägna dels bredvid äppleträden, dels på ett afstånd därifrån af 50 meter, hade i medeltal 12 9/4 skadade bär. 2) Å en ensam rönn, 50 meter från närmaste apel, på en kall och fuktig plats, var bärens mognad försenad, och de blefvo nästan fria från angrepp. 3) En annan, ensam och fritt växande rönn på omkring 100 meters afstånd från en trädgårdstäppa, hade 55 ”/o af bären skadade. Så belägna större rönnar hafva i allmänhet varit mycket mer angripna (öfver 50 ?/o) än mindre träd, som växa på fuktiga och kallare ställen (här sällan mer än 6 ?/o skadade). Afståndet från trädgården inverkar knappast förr, än det utgör minst 3500 meter, eller om rönnarna om- gifvas af barrträd. Rök och illaluktande ämnen äro ej heller BR Leran ji LAMPA : FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 209 något skydd mot angrepp, ty i Valdemarsvik befanns, att rönnarna i en mindre trädgård strax invid ett garfveri hade 16 ”/o angripna bär. Som häraf synes, sammanfaller brefskrifvarens åsikter i det mesta med mina egna. Kort innan jag skulle resa från Stafsnäs, fick jag syn på en liten lund af rönnar, väl ett tjugutal, invid änkan BLOMQVISTS bostad, och togs prof af dessa för att senare undersökas, hvarom kommer att nämnas vidare vid berät- telsen om en senare resa till platsen. 9. Skepparviken å Fogelbrolandet den 20 augusti. Denna lägenhet jämte Malmökvarn i närheten skulle hafva ett för- träffligt läge för anställandet af försök, såsom varande om- gifven af skogklädda berg och vatten. Det sistnämnda be- står af Nämndö fjärd, Orsundet och ett något bredare vatten längre inåt landet. Midt emot ligger Ingarön, och utgör det smala Örsundet skillnaden emellan denna och Värmdön, hvil- ket i vanliga fall dock ej kan hindra malarna från att flyga öfver från den ena ön till den andra. Alltså äfven här en olägenhet, som dock lätt nog kunde afhjälpas genom att borttaga de jämförelsevis få rönnar, som växa vid stranden a Ingarösidan, där för öfrigt marken är betäckt med barrskog. Rönnarna såväl på Skepparviken som vid den närbe- lägna Malmökvarn äro ej så många, hvarför behandlingen af dem ej skulle bli tidsödande, men arbetshjälp kunde där ej erhållas, hvarför Anstaltens vaktmästare måste resa dit och företaga nedhuggning af en del rönnar samt aftaga bären å de öfriga. Detta utfördes så noga som möjligt för tillfället, men en efterbesiktning nästa år måste äga rum, om rönnarna då komma att åter blomma, såväl här som å några andra platser. Såväl vid Skepparviken som vid Stafsnäs fanns i år blott obetydligt med oxelbär och alla sådana syntes oskadade. 10. Stafsnäs den 8 september. Ändamålet var nu att verkställa en ny och noggrannare undersökning af rönnbären samt de olika trädens läge vid och omkring änkan BLOM- QVISTS bostad, hvilket ej medhunnits vid förra besöket. Här växte å ett litet område omkring 20 rönnar, och bären under- söktes på sjutton stycken af dessa vid första besöket. — Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3;—4 (1909). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Resultatet däraf torde här böra nämare omnämnas, fastän det äfven vidrörts i föregående årsberättelse. Talen angifva i procent antalet af genom larver angripna bär. IN SO seneste ste ESR ERE I TREE Ana ae CSS EDA Sarv 18 procent Dros SSM NME EET SAS TE oda SNR SRA SR 2 > 3NVAL UCVE CKIAC CE) oc roroooorossorenanosm mode SSE RESER NINNA O » AND er fd bottoedsfosssopemsroposedägsse ASAT ETERN S » FAN NNE ES SN rr E. Sa a DL dee se 18 » ölbaren toda, men bladen. fläckteae termen 2 » HN/NSENA NMEN GANSKA, LOAA voro s 2 SNNNEIERNNNNNNN OR 3 GURU O SMA po =srssepoct recent ocg on sr re TINNSNNNESNNNNINNN SVE JNEONIDaten Större; DAStan,) MO gnA EES 4 » STOL, Per Vals titbildade co--- "CSES oe 10 » II -» ännutämligen gröna o. mindre utvecklade >2 > rn T2 » ) > > » 2 » 13, TA ROT TSAR » » » O » » 16 » » » » 6 » SNIA » » » » O » Trädgruppen är belägen invid en barrskog, men å mot- satta sidan stöter den till ett mindre, öppet fält ej långt från Bäckmarks trädgård och andra platser med fruktträd. Bland rönnarna växte äfven ett och annat äppleträd, och enligt upp- gift voro äpplena angripna 1907, då rönnarna saknade bär. Från hvarje rönn, som undersöktes, togos som vanligt 2 till flera klasar och ur dessa plockades sedan på måfå 100 -: bär, som sedan noga granskades både utanpå och inuti. Det kan tyckas, att ett så litet prof ej skulle kunna angifva angrep- pets styrka, men det har visat sig, att äfven om flera hundra bär från ett och samma träd aftagas och undersökas, resul- tatet blir nästan detsamma. Dock böra bär tagas såväl från trädets topp som från de nedersta grenarna, ty det har ibland visat sig, att flera äro angripna i toppen än längre ned på ett träd eller tvärtom, hvilket troligen är beroende af läge och storlek. Af de uppgifna talen synes, att en del träd voro så godt som oberörda af malen. Hos dessa voro på ett undantag när bären försenade i sin utveckling, hvilket bekräftar G. E. SÖRBERGS iakttagelse. Å alla träd däremot, som blommat LAMPA : FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 211 tidigare, och där bären utvecklats fortare, var angreppet in- tensivare, dock äfven här med undantag (n:o 3). Vid det sista besöket sökte jag utreda, om trädens höjd eller afståndet från äppleträd skulle visa något inflytande på larvernas förekomst i bären. Denna sak blef dock mer svår- löst än jag förmodat, i anseende därtill, att rönnar funnos öfverallt, och att aplar växte nästan i hvarje täppa. Det kan ju emellertid ej skada att undersökningarna här något utför- ligare anföras. Vid CARLBERGS gård i ena kanten af byn står en rad af rätt stora rönnar, på hvilka bären voro vackra. Det ytterst mot fältet stående trädet hade 10 ”/9 skadade bär, ett annat i radens midt 4, men i ett tredje nära intill, å ftu BLOMQVISTS gård, med samma belägenhet som det förstnämnda anträffades inga larver i det därifrån tagna profvet. Någon annan orsak härtill, än att dess blomning möjligen inträffat på en annan tid, kunde knappast tänkas. Ett invid kanten af barrskogen växande träd befanns hafva bären på den utåt vända sidan skadade till 6 ”/o, men på den inre sidan anträffades 24 maskätna bär af 100. Från detta hållet hade fjärilhonorna ej gärna kunnat komma, utan hade de troligen följt med vinden förbi trädet och sedan återvändt till detsamma i lä, där det var lugnare, ett tillvägagående som bräckliga små- fjärilar ofta iakttaga. I en trädgårdstäppa därbredvid med lika belägenhet hade ett träd i kanten mot fältet 2 ?/o, å ett annat I ”/o och ett tredje stående längre in och mer skyd- dadt 2 ?/o skadade bär. Omkring BÄCKMARKS ena trädgård växa, som nämndt är, rönnar på alla sidor och dessa undersöktes åter på vanligt sätt. Vid bostaden på en liten höjd stå två tämligen stora rönnar, af hvilka den närmast fruktträdgården hade stora bär samt 7 ”/o skadade, den något bakom stående dåliga och 6 ”/o skadade. En låg rönn i södra gränsen hade 4 ”/o skadade bär. 3 större, lågt belägna och tämligen stora rönnar vid vägen mellan trädgården och ångbåtsbryggan: a) den fruktträden närmaste 5, en mellan denna och nästföljande något innanför I, samt den längst bort belägna 3 /o skadade bär. En rönn väster om trädgården 20 ”?/o, en liten rönn bakom änkan 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. PETTERSSONS stuga 8 ?/o; en d:o med vackra bär SV om Nya pensionatet närmare bryggan 19 ”/o; i närheten däraf all= 12) bj = I0roch längre inat berget 4rworskadadelbar. En tämligen stor rönn uppå ett berg nära pensionatet visade vid första undersökningen d. '?/g 17 2/, skadade bär och vid den 2:a, den ?/9, i toppen 8 och nederst 28 ?/o ska- dade bär, eller i medeltal 18 ?/o, alltså i det närmaste samma procenttal som vid första undersökningen. Häraf synes åter, som om honorna gärna sträfva uppåt under sitt sökande efter plats för äggen, men att det på en höjd belägna trädet mest besökts nedtill. I början af september träffades å bären åt- skilliga hål, hvarigenom larver utgått. Undersökningar å bär från ännu ett område i Stockholms skärgård visade följande resultat. II. Skepparviken å Värmdön i slutet af augusti: I Brunnsbacken några hundra meter norr om Era ÄTS ASR SVA SAS 28 ?/) angripna Söder Om tradgarden;, vackta aloe ss TS » » KO EOS LrOlge oo 27, 5 » » GAllg as ie) » » IM Jösses AA 2307 » Stora berget nara mtl ock Som) tad sjesss om » Ännu ett bevis för att honorna draga sig uppåt före äggläggningen. Mid itradan, sma menWrö dar Da reses 17 9/9 angripna Smala ängen, ej långt från trädgården men skild därifrån genom en med björkar be- klädd! smalfbetegas blott (CSS EIvaeuee 4 >» » En rönn 35 meter från trädgården men skild därifrån genom en ladugård och utanför denna en gödselhög; profvet visade intet angripet bär. Ett märkligt förhållande, som bör kontrolleras nästa år. Svedjelandet Ö. om trädgården, öppet läge 40 /o angripna. Skepparviks holme midt i viken, skild från trädgården, äfven från den vid Malmö- kvarn, iaf: blottiett smalare vatten ses 104 » LAMPA: FRÅN CENTRALANST!S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 213 På stranden af Ingarölandet, skildt från de båda trädgårdarna genom vatten af om- finsk. bredd: litet träd ill]lkI]o. 23 ”/o angripna I Nämndö fjärd å en liten holme tillhörande Skenora och benämnd Aftonvardskobben samt skild från trädgårdar genom vatten TEL (EAST nr ENER NEAR ILS ER MS RAR EN SEO > Skenorakobben vid mynningen af Orsundet, ejäsardeleskangt fran trädgård Loccocscn Oo » » Skepparviksstranden vid Nämndö fjärd, mellan Örsundet och Korshamn, tämligen långt skild från andra bebodda plat- ser, förutom Skepparviken, och från dess trädgård genom ett mindre och skogbeklädt berg: al Närmast Orsundet, litet träd -......ccisie 7 ?/o angripna b) midt emellan detta och Korshamn, kanske något närmare Skepparviksträdgården än Hetbadatandrar plats2kld=...ooco-<—<6c3"-<-.---e- LSI > » c) Närmast Korshamn och längst från Skep- PEIStka Gt Makten ossesteosoddiaeosrueteed TLS » Malmö kvarn i en smal dalgång, instängd af skogbeklädda berg, och med endast en smal öppning mot vattnet innanför Örsundet. Rönnar i omgifningen. Liten fruktträdgård som hade rönnar med vackra bär, däraf skadade 21 ?/0. I sammanhang härmed må omnämnas undersökningar å andra platser i Stockholms län. Entomologiska Anstaltens område med flera rönnar vid västra och norra sidan, hvilka alla undersöktes. Äpplena voro rätt mycket skadade 1907, dock något mindre än vid före- gående härjning. . a) Från en 1898 planterad sötrönn 2 prof, skadade ... 6 ”/o Denna hade bär äfven 1907, då eljest sådana nästan öfverallt uteblefvo. Bären borttogos då i augusti. ob) En rönn nära en gammal ek i nordvästra hörnet af området, omkring 100 meter från äppleträd med ekar emellan, invid stranden af Brunnsviken, me- Eva PLO SKA CAG LE soo does olgaser se nnannnn 4,5 >» c) En annan något längre bort och mellan andra träd, Firioribada samma fesultat -...........cc..oc.ooocoooo.occoo- ALERS 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. d) Närmare trädgården ej långt från stranden, bespru- tad 26 juni med !/2 gm grönt per liter vatten och likaledes den 28 juli (1 gm pr liter) m.mmom-..o------------ 26 e) Nära den nämnda eken, glest med grenar och bär, 4 prof, däraf 2 visade o och 2 I”/o skadade bär. f) Vid sjön närmast trädgården, besprutad 26 juni, 8 juli och ??/9, 500 bär undersökta, däraf skadade... 12 > g) I bersån bland häggar m. fl. träd, helt nära frukt- träden, 2 prof, det ena visade I det andra 2 ”/o skadade bär. h) Å WAWRINSKYS tomt i närheten af och norr om Anstalten, liten rönn, två prof, i medeltal skadade 1121 RA ARK ELD ASA AA SEA Be a ne users ereoocon sena (LR Experimentalfältet. a) Rätt långt från fruktträd, många rönnar, skadade bär 16 >» h Nu— NY I det s. k. Arboretum med rätt många äppleträd, bland hvilka flera hade mycken frukt, stå två rön- nar af medelstorlek i häcken S. om BARTHELS villa Denrenarhade skadaderb ite see Al och den andra den största i medeltal af 2 prof -- 7,5 > 14. Bergianska trädgården. a) Värst skadade voro bären å en liten rönn nära sjön och innanför ingången vid S. kanten af Ekbac- ken, DAMligen ocooce oso sf oss BOM och en annan il närheten oomo-o--s---o-------- ÖN Äpplena hade varit mycket angripna på stället 1907. b) En gammal rönn bland barrträden i bergen mellan sistnämnda trädgård och Entom. Anstalten, SV från Lilla Frescati, vid stranden, omkring 300 meter från fruktträd, 2 prof, det ena från toppen -.-..-.------ AL det andra från de nedersta grenarna, skadade -..-- 30. > Kräftriket. Många rönnar spridda öfver hela omradet. Närmaste fruktträd, utom de få på platsen, befinna sig på andra sidan om en liten vik i norr vid Entomologiska Anstal- ten samt längre bort på Experimentalfältet. En undersökning af bären den !9/9 lämnade nedanstående resultat. Hvarje prof som vanligt utgörande 100 bär. LAMPA! FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 2 15 1) Vid södra stranden af Brunnsviken. Söder därom ligga Bellevue, som synes sakna rönnar, samt Stock- holms stad, i väster Stallmästaregården och Haga- parken på längre afstånd med sjö emellan, ska- TEPE IDE orre ENEE LE SANNE LINS UREA SATS (OVE NG 2) Närmast BOVINS f. d. bostad nära stranden ......... SERA 3) Vid norra stranden midt emot Anstalten: a) KN NN NE Sr SR fred Ina loggor bod or ine en odig age NTE NS PREL ENE Rp ens feels rd sheer lorecherboss dot ARD 4) Nära badhuset SV om trädgården vid viken ......... 2,5 > 5) Vid tvättstugan midt emot Anstalten .......coooco... OLE 6) 10 meter från aplar och S. därom a) nedtill ......... Fn dr mBjlsthalfefter mtkropna: larver, i toppen? Solanum 200» fividktlandsvaägen i NO a) nedtill. sc sold AT Dä iftoppenmipasrtäskest ur 2 & 8) Vid landsvägen norr om fruktträden a) nedtili...... IA. byliltoppenis 3. >» Som ofvan synes, kan man ej draga några tillförlitliga slutsatser af profven från platser, där rönnarna äro flera och spridda öfverallt. Att n:o I hade bären, som man ser, all- deles eller åtminstone nästan fria från larver, kan möjligen få sin förklaring däraf, att trädet stod lågt, och att läget var all- deles öppet mot S till V utan några rönnar eller trädgårdar i närheten, och, att det å andra sidan var omgifvet af andra löfträd. Högsta antalet skadade bär hade n:o 5, som var beläget vid stranden af den smala viken, midt emot den nära liggande Anstaltens trädgård. Ett prof från Södertelje visade märkvärdigt nog inga skadade bär. Någon orsak härtill kan ej angifvas, då man ej besökt platsen. Ett annat nästan oförklarligt fall visar skogvaktarebo- stället Mossen vid Gustafsberg, hvilket är omgifvet af barr- skog och står i förbindelse med öppet fält och trädgård endast genom en väg, ty äfven där voro bären angripna. Från flera skilda delar af landet erhöllos rönnbärsprof, som dock lämnat föga upplysande resultat, och anföras de här egentligen emedan de säkert konstatera, att rönnbärs- malens larver uppträdt i större eller mindre mängd där prof- ven tagits. 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Uppsala län: Skokloster. Rönnar växte spridda nästan öfverallt i trakten, men de angripna bären utgjorde enligt prof blott 1—3 procent. Orsaken till detta obetydliga an- grepp synes mig vara den, att de fjärilar, som utkläcktes 1908 och härstammade från Rv er i äpplen (rönnbär saknades 1907), varit för få att äggbelägga de många rönnarna i samma grad som på andra ställen, där blott ett fåtal sådana träd finnas; men detta hindrar ej, att antalet skadedjur skall bli större nästa år, om bär då bli allmänna, ej heller att det kan vara tillräckligt stort för att åstadkomma härjning i träd- gårdarna, om bär då komma att saknas. Västmanlands län. 1) Tortuna blott 2 ”/o skadade bär. 2) Arboga landsförsamiings fattiggård, 3 prof. a) från trädgården aflägsna rönnar smsme------------ Ör Mö b) i allé planterade träd, bären gula mosmmmmoo-------- TEE c) » > Ne hö dare SAN fira ER 3), Viktorsberg, Västerås, (LARSSON) + =roueeeo AR 4) Härfsta i Simtuna (E. JOHANSSON). Unga och låga rönnträd vid fruktträdgården, stället fritt beläget. I SV en stor slätt, i N och Ö skog och backar. Fruktskörd ringa. Om bärprofvet tagits från ett eller. flera träd obekant, skacdadeteomseN See TNA 5) Hesslö invid Mälaren (R. STEPHANI) ett prof !9/9 af dåliga, men af mallarver oangripna bär. Örebro län. 1) Granbergsdal (E. ERICSSON) skadade bär sm... ÖSske 2) Boda, Askersund. Ägaren, C. A. MYHRMAN, visade mycket stort intresse för åtgärder mot rönnbärs- malen och borttog omkring 100 rönnar. Ett prof visade ej mindre än 40 ”/o skadade bär. 3) Guldsmedshyttan (J. PEHRSON): a) Rönn, högt belägen, 50 m. från trädgården --..-- OÖE b) Likaledes, buskgrupp, 20 m. från STÖRA ie Rae fre c) » 25m,. fran tradgardenp-c te temamtene OM d) Fristående, 15 m. från trädgården, från midten a) Ul 5) ec TO Le RR RA AE RARE RR Sn fedekemore nen T2S LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 217 4) Lindesberg (AUG. ÅA. ANDERSSON): ajpbesprutad rönn; inga utgångshållsmloossec.tt. FR FINGiIbeSprutad, TO: Utgängar ssd esi 19 Här synes ju som om besprutningen gjort tämligen god verkan. I sammanhang med ofvanstående må här tilläggas ett meddelande från direktör HJ. Du RIETZ, Sandvik vid Ulf- sundasjön helt nära Stockholm. Äpplena i hans trädgård voro mycket angripna af mallarver under föregående härjningsaår, men blott högst obetydligt 1907, hvilket tillskrifves besprut- ningarna med kejsargrönt nämnda år. Detta är det tredje af mig kända fallet, då besprutning företagits och visat god verkan äfven mot rönnbärsmalen. Värmlands län. 1) Hospitalsträdgården i Kristinehamn (K. A. HaALL- BERG )SNGOdE OM, tÖNNA; ooo bären skadade 12 ?/9 Firstuikan (OG NORBACK):ooson6oooonn a » FDL 3) Vidön, Karlstad (J. JANSON): FR LOGNS AA I (IE ar ELLA » ANS 2) TE IDAG IS VS TE CATRINE ISTER NA NARE ) IRAS KRANSAR Byn llnn Lena ull > IO > FRTETGOND At Nr SN Ae og / UR ej FA SAALE Ber 3800 å OTO RIE RA HAAN SR ) SMD NPA Är CE ee EC al Ia , TOM = (ÖA SEE BTR TEST NN Sya [agn > OM RäGOr are Nb DA dh Ice Inu » IQ » et ar AE ng lol Ramn hbt » 4,3 » 2 FT Er AES PNP RSENNUTe / HORE I medeltal skadade 9,2 ?/9. 4) En annan sändning af den 14 september, men trä- den troligen ej desamma som förra gången, åtmin- stone ej i samma ordning uppförda. a) Stort träd i trädgården nedtill 6 ”/o utgångshål 3 » > upptill 14 3 » I Medeltal 10 ?/o. b) Litet träd i trädgården, nedtill OM > 3 » » toppen » 5 Medeltal 11 ”/9o 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. c) I gränsen mellan parken och ett gärde, 88 meter från trädgården stort träd nederst 10 ”/o utgångshål 3 » 1 toppen T3ut » H Medeltal 11,5 ?/0 d)fETiStaende 1CallejtrtO5 mott. tladen nedtill 5 0/0 » 2 i toppen VA Medeltal skadade 6 ?/9 e) Mellan ett gärde och en hage med många rönnar, 750 meter från träd- gården, nedtill ATON0 i toppen 4 f) Inuti skog af blandade trädslag, 1080 Mm. fr. trade.iskadade bar, nedelltö/Er » 30 i toppen 42 >» > 23 Medeltal skadade 54,5 ”/o, utgångna larver 26,s. Ett bär hade flera ingångar men blott 2 larver. I kla- sarna träffades 2 kokonger med puppor. Ej långt därifrån hade flera rönnar bär äfven 1907, enligt hvad meddelaren vill minnas, och detta vore en förklaring öfver, att en sådan mängd bär nu voro angripna, fast afståndet från trädgården var ganska stort. I fall ej nämnda bär funnits föregående år, skulle man näppeligen kunna förklara, hvarför larverna nu voro . så talrika, på annat sätt, än att de i likhetomed flera af sina samsläktingar äfven kunna lefva i andra föremål, t. ex. knoppar, hvilket dock ännu icke iakttagits af någon. g) Mindre rönn vid stranden af Vänern bland alar, 1170 m. fr. trädg., nedtill 13 /9 utgängshål 6 upptill 26 > » 3 Medeltal 19,5 ”/o. Nästan alla dessa prof angifva, att bären voro mer an- gripna i toppen af träden än nedtill. 5) Kummelön, Ölme, i trädgården skadade bär 19 ”/o, 4 ut- gångshål. LAMPA : FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 219 Gefleborgs län. Hälsingland. Järfsö (A. ANDERSSON). a) Nedtill å ett fristående träd (blott 80 bär) 19 ”/o, 2 ut- gångshål. b) Nederst, 18 meter från fruktträd, 66 ”/o, utgångar 6. c) Från midten af ett träd, 55 meter från fruktträd, bland andra tad, 37 -/o, utgangar ig. Östergötlands län. 1) S:t Anna (G. E. SÖRBERG). Skadade bär 11 ”/o. Hallands län. BRN SDR bä SKAGACE monnosnaer ons ooo ast sn oro deaen AG” 20 FREI lS TSOCKen 00 DAT oontnose neon oense sola sena, AE BES FREPSTSOCKEN" HOT DAL ooo oeseersoeson nee eon eo disse ss e nt 2 FIER SBEKER, OO "Dar too se et DELL 6 > Fitcimdbetesisocken,, GÖmgegardel oo—-cmccco-—-...---2- NE. Många och stora rönnar, som årligen bära frukt? (LO- RENTZEN). Som man ser fanns det äfven i Halland ställen, där rönnbärsmalen var talrik, t. o. m. i hög grad, hvilket motsäger andra uppgifter därifrån. Göteborgs- och Bohus län. EEG a a aren 21 9/0 Nyköpings län. 1) Krognäs, 2 prof: allttftadsarden, 50 bär, däraf skadade: oe FNS b) öster om trädgården, 50 bär, däraf skadade -...... 20 3 BjEKkäppetorp, Marsjö (A. P. GUSTAFSSON) sovoomcocm.mc 44. > 3) En andra sändning: GE 26 a ERA sas ennenn 22 fjäsolmeter från trädgärden, skadade bär..ocoo.c 9 > c) FÄR » » » CE SL EES RN IO I allmänhet ondt om rönnar, men äpplena skadade 1907. Kalmar län. I) Virstad, Högsby (dr A. MOBERGER) skadade bär 18 ?/9 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. 2) Påskallavik (E. LALLERSTRÖM gen. trädgårdsmästa- ren. C; F. DAHLGREN) två prof: a) 12 meter från fruktträden, äfven körsbärs- och plommonträd, högre belägenhet, ena sidan blan- Aad,sskog: nedtill = Fu.seh or fa NS HÖ SYlö b)ERTAänHtoppen, 3 utganeshalk <-> Ceres 2 & 3) Ölands Näsby å SÖ Öland, omgifvet i Ö. af Öster- sjön och V. af Alfvaret. Blåsigt läge: aG620meter fran aplat, skadade bam mest Ti b) 125 » » » » HAJ AAA 24 E)TGO » » > » ENE SE ER ER 4) Skede mosse å Öland (C. HILDEBRAND), a) Från trädgården, vid midten af ett träd, skadade 4 » b)lEran toppen, utgangar 3, sksacade pe sems VÄND 5) Berga, Högsby (G. JEANSSON), a) I Hagmark, högt läge, fritt, 150 m. fr. trädgården UPpPLIITT3 Gt gan sar, Skadade 18. » nedtill, 6 » Du, IA At SAL IS b) Bland ekar och andra löfträd, 100 meter från Crad SArden lam ark, topp Shen ÖS Neduil ses: See rod = esesANrNgR ess eeonaurer SEA C)UBIa nd lö ftra dr träd gat denn yEeto pa Ca 2 3 kokonger i klasarna, 6 utgångar. INTET [50 I CAR ARA a re ad ad na a a aaa Töre Utgångar 7, I kokong. Här synes åter fall, då larverna ej gått till jorden för att förpuppas, utan stannat kvar bland bären, som är rätt sällsynt emellertid. 6) Vissefjärda (R. MALMSTRÖM) 11 sept. I Ö. granskog. a) Rönn i sankt läge, omgifven af andra träd | nedtilll, skadade 10 ”/o j i toppen > ÖN b) Å lågmark, 15 meter från trädgården, nedtill 14 > i toppen 15 » c) Å högre belägen mark, omgifven af löfträd. Bä- ren från nedre delen af trädet ruttna. Från toppen, skadade 32 >» Ft TTIIFFFEARASSEESESIIINIIESENEEEESSNSnnnnnnnn LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 22I d) På en höjd vid trädgården nedtill GRS i toppen. 2043 e) 400 meter från trädgården, lågmark ned i toppen 4 >» f) 100 meter från trädgården, fritt läge nedtill SS toppen, 4 a Gravensteineräpplen något angripna. Som man ser, blir man ej heller mycket klokare af dessa prof. Orsaken till att ett träd blir mer angripet än ett annat, äfvensom att det ena har bären mer skadade i toppen eller tvärtom, torde bero dels på trädets afstånd från fruktträd- gård, om läget är sankt eller högt, men kanske ännu mer på blomningstid och väderlek samt vindens riktning under flygtiden, hvilket allt ej kan afgöras utan trägna observatio- ner på platsen, fortsatta kanske under flera år. Jönköpings län. 1) Vallsnäs, Unnaryd (S. HANSSON) skadade bär ......... ör fö Kristianstads län. 1) Helmershus, Ekestad (H. ÖRTENGREN) sötrönnar, RR TAR AAK BEAR ENN FINE PO I IR TRE ås 3,5 ”/0 I sända slånbär (Prunus avium) anträffades äfven ett exemplar af larven af rönnbärsmalen. 2) Stenshufvud, Kivik (EKENSTAM), I utgång oo... TOME: BIL Alsastorp, balingslof (N. KARLSSON) Snape RU Dessa och andra undersökningar komma att fortsättas under nästa sommar så långt tid och omständigheter med- gifva, då alltid något därvid kan vara att lära. Lå Assistenten A. Tullgrens tjänsteresor 1908. Under året ha nio tjänsteresor utförts. Till Åtvidaberg och trakten däromkring, 12—17 jan., för praktiskt-entomo- logiska försök. Redogörelse för dessa försök återfinnes i Upps. i praktisk entomologi 18, 1908, under rubriken » Försök med karbolineum och andra insektdödande medel» af ALB. TULLGRENSO CNE OMEND Ae. Till Värmdön den 5 maj för studier af rönnbärsmalen. Det hade nämligen uppgifvits, att rönnbärsmalen sommaren 1907 svårt härjat i trädgården vid skogvaktaren LARSSONS boställe nära Mossen, oaktadt trädgården som det tyckes ge- nom sitt isolerade läge bort vara skyddad. Den är nämligen på alla håll omgifven af barrskogsbevuxna höjder. Till när- mast belägna öppna terräng är c:a '/2 km. och först här kunde tre små rönnar påträffas. I skogen närmast trädgården saknades enl. skogvaktar LARSSONS uppgift alldeles rönn. På större afstånd, t. ex. vid Mölnvik, fanns emellertid ehuru sparsamt(?) såväl rönn som oxel. Att malarna skulle öfver de skogklädda höjderna sökt sig fram till den ifrågavarande trädgården synes föga sannolikt. Antagligen torde de ha tagit sig fram längs landsvägen, som stryker omedelbart förbi trädgården. Vid Gustafsberg besöktes folkskolläraren LAGERSTRÖMS trädgård, där äfvenledes äpplena härjats 1907. Denna träd- gård var belägen vid Farstaviken och hade flera andra träd: gårdar i grannskapet. Enligt herr LAGERSTRÖM fanns blott tvenne rönnar i grannskapet. Men då trädgården ligger täm- ligen högt och ej är skyddad af tätare och djupare skog, LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 223 finns det ju stora möjligheter för fjärilarna att med vinden föras till densafnma. Själf kunde jag vid en tur i omgifnin- garna ej upptäcka mer än ett fåtal mycket små rönnar, som säkerligen ej i någon mån inneburo fara för fruktträden. Till Värmdön den 15 augusti för att på samma ställen som vid besöket i maj anställa iakttagelser rörande rönnbärs- malen. Dessa blefvo i viss mån utan önskadt resultat, då äppleskörden såväl i skogvaktar LARSSONS som folkskollärare LAGERSTRÖMS trädgård alldeles felslagit. På de få rönnar, som anträffades, voro bären relativt svårt angripna af larver, som vid denna tidpunkt ännu tycktes allmänt uppehålla Sig i frukterna. Till Åtvidabergstrakten den 17—27 maj. Utom att full- följa de försök, som vid första besöket i januari påbörjades, hade jag under denna resa i uppdrag att eftersöka ett lämp- ligt område för anställandet af sådana försök mot rönnbärs- malen, som af prof. LAMPA på annat ställe i denna årsbe- rättelse närmare redogjorts för. För experimenten lämpligt syntes skogvaktarbostället Skogshall, c:a 1!/2 mil från Åtvida- berg. Genom sitt isolerade läge, rundt om begränsadt af granskog, inom hvilken rönnen knappast kunde förekomma i någon större mängd, erbjöd denna lilla trädgård många för- delar till anställandet af de åsyftade experimenten. I själfva trädgården växte ett fåtal större rönnar och ett par oxlar, af hvilka de förra genom stark nerskärning skulle oskadliggöras, endast en större rönnbuske fick stå kvar som fångstträd. Oxlarnas frukter skulle äfvenledes på eftersommaren af klippas och förstöras. Eventuellt förekommande rönnar i grann- skapet skulle genom skogvaktarens försorg nerhuggas och brännas. Till Jerfsö och Falun. Anledningen var äfvenledes för- ök mot rönnbärsmalen. Den vid Jerfsö föreslagna trädgården lämpade sig emellertid ej alls därtill, så mycket mer som rönnbärsmalen tycktes vara så godt som okänd på platsen. Till Falun foretogs tvenne resor (4juniN ock i t=1S augusti). Båda gällde disponenten LJUNGBERGS stora träd- gård. Ehuru denna genom sitt läge föga lämpade sig för örsöken, sådana de ursprungligen af prof. LAMPA blifvit före slagna, beslöts i samråd med trädgårdsmästaren LINDBERG 224 ENTOMOLGGISK TIDSKRIFT 19909. en del åtgärder. Bl. a. skulle ett antal rönnar inplanteras i själfva fruktträdgården. Genom gödsling ochsbeskäring skulle man söka hålla dessa i den bästa utveckling, hvarigenom de skulle kunna bli utmärkta »fångstträd», eventuellt äfven under sådana år, då rönnarnas blomning i omgifningarna uteblefve. Vid besöket i augusti konstaterades, att bären å rönnarna i trädgården och omgifningarna voro starkt angripna af lar- ver. Sedermera meddelade trädgårdsmästare LINDBERG, att en stor mängd rönnar i omgifningarna blifvit nerhuggna och bären förstörda. Larverna hade emellertid redan vid mitt besök den 18 aug. börjat lämna bären. De få äpplena, som funnos i trädgården, voro ej angripna. Till Åtvidaberg den 11—16 juni för försök med karbo- lineum m. m. (Jfr föreg. resa). Resa genom Södermanland, Östergötland och Småland med anledning af försöken mot rönnbärsmalen. Efter ett af föreståndaren uppgjordt program besöktes följande platser. Krognäs, c:a 12 km. från Nyköping. Trädgården var öppet belägen åt alla sidor. Åt norr begränsades den af vatten, åt öfriga väderstreck af åkerfält. Barrskog fanns på c:a 300 meters afstånd. Ehuru platsen ej lämpade sig för de åsyftade försöken erbjöd sig nämndeman EDVv. KARLSSON, som innehade gården, att borttaga rönnarna i skogskanten samt en del rönnar i trädgården. Rönnarna blommade rikligt. Valinge, c:a 9 km. från Stigtomta, ingeniör W. B. KLEEN. Trädgården hade ett alltför öppet läge och rönnarna voro i trakten så talrika, att deras borttagande skulle bli snart sagdt omöjligt. Ålberga, c:a 2 mil från Stigtomta, godsagaren G. SEDER- HOLM. Trädgårdens läge var här äfvenledes sådant, att för- söken näppeligen skulle ge säkert utslag. Den omgafs rundt om af åkrar, i sin tur begränsade af barrskog. Rönn före- kom tämligen rikligt i trakten. En del, som stod i trädgården, skulle nerhuggas, andra skulle användas som » fångstträd ». Gustafsvik, c:a II km. från Valla station, grefve CH. LEWENHAUPT. Trädgården var för ändamålet väl belägen, åt en sida begränsad af vatten, åt öfriga sidor tätt omgifven af barrskog, men hade man under sistförflutna vinter afverkat LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 225 nästan all rönn. Endast några få äldre rönnar funnos vid gården; och på dessa skulle man så vidt möjligt aftaga bären i augusti. Några oxlar funnos äfvenledes. Högmark vid Söderköping, kronojägaren J. BERNDTSSON. Trädgården högt belägen, men föga lämpad för försöken. Rönn och oxel förekommo i trakten. Berga gård i Högsby i Kalmar län, godsägaren GUST. JEANSON. Trädgården omgifven af åkrar och löfskog. Rönn mycket allmän i trakten, till följd hvaraf försök härstädes ej lämpade sig. Virstad, Högsby, provinsialläkaren A. MOBERGER. För- hållandena lika dem vid Berga gård. Rydefors, 14 km. från Målerås, R. J BERG -irad- gården var på tvenne sidor omgifven af tallskog, åt nordväst af åkrar och bakom dessa björk- och barrskog i blandning. Platsen var ej särdeles lämplig för försöken, särskildt som rönnarna voro både stora och talrika. Kyrkeby vid Vissefjärda, godsägaren R. MALMSTRÖM. Trädgården var rundt om omgifven af löfskog med mycket rönn, till följd hvaraf försök härstädes omöjliggjordes. Knutstorp, 7 km. från Flisby station, godsägaren G. GROMS. Af flera skäl kunde här ej heller några försök komma till stånd. Till Östergötland för studier af rönnbärsmalen den 26 aug.—I sept. Anledningen var närmast den att ånyo be- söka skogvaktarebostället Skogshall för att ytterligare fatta beslut rörande det planerade försöket. Vid tiden för besöket voro rönnbären starkt angripna af larver, som i regeln ännu ej lämnat bären Man skulle nu omedelbart förstöra bären a samtliga fångstträd samt ytterligare nedhugga och förstöra len del rönnar. | Under mitt besök i Åtvidaberg meddelades, att rönn- bärsmalen äfven innevarande sommar angripit äpplen vid Ekhult, några km. från Björsätra station. Med anledning häraf besöktes detta ställe och utröntes, att malen angripit bl. a. hvitgylling, hampus, röd astrakan, Gyllenkroksastrakan, melon och ribston. Den senare sorten var rätt rikligt an- Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3—4 (1909). 15 VN SE 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. gripen, föregående sommar mycket starkt. .. Att äpplena fu voro angripna var desto anmärkningsvärdare, som på blott ca 100 meters afstånd talrika och rikligt fruktbärande rönnar funnos. Rönnbären voro äfvenledes angripna af malen till sannolikt omkring 50 ”/o.- Fortsatt undersökning af grankottar. Granfröet var som förut omnämnts (se Upps. i praktisk entomologi 1907 m. fl. st.) under vintern 1906—07 mycket skadadt af insekt- larver, förnämligast af grankottvecklaren (Grapholitha strobi- lella LIN.) Af det då erhållna undersökningsmaterialet förvarades en del ute öfver vintern för att se, om skadein- sekter skulle fortfarande därur framkomma. De som sedan följande vår, 1908, intogos i rum lämnade såväl grankott- vecklare som Pteromaliner, hvilka tycktes vara af samma slag som de förut iakttagna och som således lefvat i kottarna under tvenne vintrar. Den gula gallmyggelarven fanns äfven kvar utan att ännu hafva förvandlats till puppa: Om angrepp genom rönnbärsmalens larver å äpp- len under förvaring inomhus. Framstående fruktodlare hafva till och med i tryck uppgifvit, att äpplen kunnat an- gripas och nästan helt och hållet förstöras efter inpackningen i lådor, äfven om de inlagts fullkomligt friska. Så anför direktör LIND i en uppsats, att vid Gripsholm t. ex. skulle äpplen, som i slutet af september 1907 ytterst noggrant sorterats vid inpackningen, »så att intet äpple medtogs, a hvilket minsta spår af rönnbärsmalen förmärkts», vid jultiden befunnits totalt förstörda af denna lilla fjärils larver. I min uppsats: »Om rönnbärsmalen och hvad vi veta därom» — se Uppsatser i prakt. entomologi 1908, sid. 42 — ansåg jag mig ej kunna förklara detta märkvärdiga förhål- lande på annat sätt, än att äpplena vid sorteringen varit be- lagda med ägg efter malen, eller ock att ett förbiseende varit begånget — ganska förlåtligt för resten — af den pet: son, som verkställde sorteringen; ty att äggläggningen skett TAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖRJORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 227 inom hus i de packade lådorna, lär väl ingen med allvar vilja påstå. Att äpplena varit belagda med agg vid tillfället är ju ej alldeles " omöjligt, äfvensom att äggen då förbisetts, emedan de näppeligen kunna upptäckas utan noggrant sökande med hjälp af förstoringsglas; men häremot kan invändas, att in- packningen skedde så sent som i slutet af september, då fjärilarna nog för länge sedan slutat flyga, åtminstone har ännu ingen mig veterligt bevisligen anträffat flygande rönn- bärsmalar efter medlet af nämnda månad. Vare nu härmed huru som helst, tills kommande forskningar kunna lämna säkrare upplysningar om saken, jag kan ej nu utreda den- samma i saknad af tillfälle till egna iakttagelser. Min mening med denna lilla uppsats är förnämligast att omnämna ett fall, kanske ej alldeles olikt det nyss anförda, som visar hur lätt misstag skulle kunna begås, då man vill bedöma och förklara insektangrepp på odlade växter, Synnerligast om man ej är tillräckligt erfaren rörande sådana saker. I ett kontor i min bostad hade Jag förliden höst inlagt Eete I litet. parti Säfstaholmsäpplen och vid skörden af dem ej observerat något anmärkningsvärdt, utan trott dem vara all- deles felfria. Längre fram, då de skulle användas, fann jag, att de hade fått en mängd mörka punkter och mindre fläckar på skalet. Punkterna voro försedda med en liten för- djupning i midten, som äfven vid förstoring lätt kunde tagas för larvingån- gar. De hade dock sönd- riga och något upphöjda kanter, tydande på, att något föremål trängt sig ut inifrån, hvarvid skalet brustit sönder. Häålen kunde där- för ej härledas från larver, ty då skulle kanterna varit jämnare och formen mer rundad. Fläckarna syntes emellertid blifva allt större. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. Till botaniska afdelningen lämnades ett prof till under- sökning, och man förklarade där, att äpplena voro angripna af svampen Fusicladium, hvilket man ju kunde vänta, och att svampen befann sig i ett tidigare stadium. Sporer hade an- tagligen medföljt äpplena vid skörden och då varit omärk- liga, men sedan bildat synbara fläckar. Utan en mer kritisk undersökning skulle dessa punkter och fläckar kunnat förklaras vara märken efter rönnbärsmalen. Notis därom hade kanske införts i tidningarna och blifvit för allmänheten missledande, synnerligast om den lämnats af nå- gon fackman inom fruktodlingens område. Närslutna figur framställer ett af de äpplen, som voro angripna af Fusicladim. Kastanjeborren (Melolontha hippocastani F.). Tarverna hafva visat sig fastän i mindre antal på flera ställen. Så skrif- ver länsträdgärdsmästaren H. PETTERSSON IVasdo att det hans och en grannes jordgubbsland uppätit rötterna, hvarefter plantorna vissnat. Vid jordens gräfning bortplockades skade- djuren, och härjningen fick härmed ett slut för denna gång. Fårade öronvifveln (Oftiorhynchus sulcatus DE Denna skalbagge har vid egendomen Ruuthsbo nära Charlottenlunds station i Ystadstrakten visat sig vara ganska skadlig i växt- hus, där den angripit bladen på Dracena, Cyclamen och kanske flera växter, enligt uppgift af trädgårdsmästaren AXEL NILSSON. Rötterna på Primula obconica angrepos af larver, som af allt att döma tillhörde densamma. Så vidt jag vet är det första gången denna insekt hos oss iakttagits som skadedjur. Spannmålsvifveln / Calandra granaria 1). Äfven detta år har denna skalbagge uppträdt på flera ställen i spannmåls- magasiner och gjort stor skada, hvarför ett något utförligare omnämnande af densamma torde vara på sin plats. Han skall härstamma från orienten och har inkommit till Sverige med importerade sädesslag, såsom råg, hvete och majs. Ut- gången från varmare klimat tål han ej kylan hos oss under LAMPA! FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 229 vintern ute i det fria, utan måste då hålla till under tak, där temperaturen är mer jämn och mindre sträng. Den fullbildade skalbaggen är brunsvart, smal och har ett långt och smalt snyte eller näbb. Om våren lämnar han sina skyddade vinterkvarter i springor på väggar och tak e. d. och uppsöker soliga och varmare platser, där parningen för- siggår. Den befruktade honan borrar sedan hål i sädeskornen och inskjuter däri sina ägg, blott ett i hvarje korn. Detta sker vanligen i maj månad. Hon skall kunna lägga 150 ägg, hvarigenom lika många sädeskorn komma att förstöras. Enligt NÖRDLINGER skall efter en enda hona kunna under en sommar uppkomma 6,000 individer. Han tycker om mörka, fuktiga och varma platser samt vistas ej gärna i ytan af sädeshoparna. Larverna utkläckas efter 10—12 dagar, lifnära sig sedan af kärnan i kornen och förpuppas i det tomma skalet. I början af juli förvandlas pupporna till skalbaggar. Dessa äro snart färdiga att i sin tur para sig och lägga ägg. I slutet af september har denna andra generation blifvit fullbildad och uppsöker vinterkvar- teren. Flera medel att stäfja detta skadedjurs framfart upp- gifvas, men jag måste inskränka mig till att omnämna de viktigaste och enklaste, nämligen: Säden skoflas om ofta, och rummet vädras flitigt. Lukten af fenkolsfrö fördrifver skalbaggarna (TASCHENBG]). Viflarna kunna infångas i maj och september på ut- bredda fårskinn (ROSTRUP) eller mattor, på surdeg som lock- bete (HOLMGREN). I oktober eller innan ny säd införes rengöres magasinet och soporna uppbrännas. Springor och andra gömställen, användbara till vinterkvarter, smetas igen med kalk och tjära e. d. så att väggar och tak bli så släta och jämna som möj- ligt, hvarigenom sopning och rengöring underlättas. Be- strykning med kalkvatten och karbolsyra. Harpning af säden eller stöpning i vatten, hvarvid de urätna kornen med inneboende larver flyta ofvanpå och kunna afskummas och förstöras. Sädens uppvärmning till 60 grader C. 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. Angripen säd bör fortast möjligt förmalas, men ett litet parti kvarlämnas, hvari äggen kunna läggas, hvarefter detta tillika med larver males för kreaturen i juni och augusti eller början af september. Larverna kunna äfven dödas, om säden lägges i täta rum med lock eller annan betäckning, och ett platt kärl med kolsvafla sättes ofvanpå densamma, under betäckningen. Efter ett par dagar aftages denna, och säden luftas och har- pas. Kolsvaflan är dock explosiv och eldfarlig, hvarför den bör användas med stor varsamhet och endast i nödfall. Krusbärsstekeln /Nematus ribesii SC). I närheten af Stehag försökte herr AXEL PEHRSSON enligt en trädgaårds- mästares råd att lägga hästgödsel under buskarne, men detta medförde naturligtvis ingen verkan, ej heller behandling med karbolvatten. | Larverna förekommo och gjorde skada i södra Halland (N. A. LINDBLAD). Voro äfven allmänna på Gottland och kalåto buskarna, om besprutning med kejsargrönt underläts (E. NILSSON). Detta medel synes vara det säkraste af alla, men bör användas i tid, så att giftet före bärens användning må hinna bortspolas af regn. För säkerhets'skull kan man skölja de afplockade bären i vatten och upprepa detta tills sköljvattnet blir alldeles klart, då ej ringaste fara torde före- ligga för användandet af dem. Fruktbladstekeln /Eriocampa adumbrata KLUG.): Lar- verna uppträdde i södra delen af Kalmar län som vanligt på bladen af päron- och körsbärsträd. Man använde följande utrotningsmedel. 1) Trädens stoftning med finsiktad, nysläckt kalk. 2) Besprutning med I1!'/> gm kejsargrönt och kalk pr liter vatten, samt 3) besprutning med en blandning af tobaks- vatten och såpa. Hvart och ett af dessa medel visade'sig ganska verksamt, men de tillgrepos här väl sent (AUG: ERICS- SON, Kalmar). Pilsågstekeln /Nematus salicis TY Genom direktör AXEL PIHL erhölls prof på larver, som i tusental angripit och kalätit en större hvitpil /Salix alba) å inre gården till LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 23I k. hofstallet i Stockholm. Man hade satt limringar på trädet och därigenom hindrat de nedfallna larverna att krypa upp. Dessa blefvo så talrika, ätt de . måste bortskaffas med skyffel.. För att få ett tillräckligt antal larver, besöktes plat- sen af vaktmästaren SELLBERG, som hemförde en stor hop af dem. Bättre hade det nog varit, att bespruta trädet med »schweinfurtergrönt» medan larverna ännu voro unga, än att använda limringar. Denna härjning kan synas märkvärdig nog, då den inträffat så godt som midt i staden Stockholm och å en instängd gård. Bokspinnaren (Dasychira pudibunda 1). År 1897 uppträdde denna spinnarefjärils larver på Hallandsås och dess sluttningar, såväl på den halländska som skånska sidan och i sådan mängd, att omkring 400 tunnland bokskog alldeles af- löfvades. Underrättelse lämnades härom af kammarjunkaren ANI ES GYLLENSKÖLD på Vallen i: Halland: De hade äfven visat sig det nästföregående året, ehuru ej så talrikt. Bland de lefvande larverna funnos döda sådana i det till Anstalten sända profvet, hvilka troligen angripits af en bakteriesjukdorm, sommdessk battre oftast ar fallet under svårare insekthärj- ningar, och man hade därför goda skäl antaga, att härjningen denna gång var på väg att upphöra. Saken anmäldes dock hos Domänstyrelsen för vidare undersökningar (se Uppsatser 1 prakt. entomologi 1898, sid. 25). Hur det följande år blef med härjningen, kan ej med säkerhet uppgifvas, men man får antaga, att den då upphört, eftersom inga vidare under- rättelser därom inkommo. Äfven i år har en liknande härjning ägt rum, men denna gång i stadsskogen vid Sölvesborg, enligt ett meddelande från inspektor ALB. SANDBERG därstädes. Enligt uppgift af jägmästaren H. G:SON LUNDHOLM af den 24 september skulle härjningen börjat omkring 14 dagar förut, sträckt sig öfver 40—50 har, där bokarna voro totalt kalätna, men ekarna förblefvo orörda. - På hvarje bokträd sutto tusentals larver, och på marken under somliga träd låg ett tumstjockt lager af sådana. Han fruktade att hela Ryssberget skulle sålunda ödeläggas. Om träden komma att dö ut efter härjningen, 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. måste åtgärder tillgripas för skogens afverkning samt för att hindra härjningens vidare utbredning. a Då: det kunde vara af vikt att känna, om larverna till större eller mindre grad voro angripna af sjukdom eller para- siter, anmodades brefskrifvaren att sända ett litet parti af dem, hvilket ock skedde. De flesta hade spunnit hylsor om- kring sig under vägen, och många fjärilar framkommo därur i sinom tid. Ringspinnaren (/Malacosoma neustria TiN.) uppträdde allmänt i Kristianstads län (Kivikstrakten), men larverna an- grepos af en bakteriesjukdom så att de dogo, hvarefter skin- nen blefvo hängande omkring nästena. Någon nämnvärd skada förorsakade de icke (C. EKENSTAM). I Blekinge uppträdde den enstaka (P. LINDE). Brunfläckiga vecklaren (7ortrix xylosteana LiN.). Denna fjärils larver lefva af flerahanda löfträds blad och kunna vara ganska allmänna vissa år, men synas ej förorsaka större skada. I år anträffades å ett päronträd på Experimentalfältet en hop blad, som voro prydligt hoprullade i spetsen, men äfven sådana, som voro medelst spinntrådar fästade intill hvar- andra. Inuti dessa syntes puppor, hvarur fjärilar framkommo den 12 juli. Detta var ej ovanligt, men väl att en del af de hoprullade bladen hade ett stort hål på sidan, hvarigenom pupporna uttagits. Detta hade antagligen utförts antingen af talgoxar eller sparfvar, atminstone hade endast dessa fåglar synts till på platsen. Jag är nästan böjd att skylla sparf- varna därför, emedan sådana hade bon under tegelpahnorna på boningshuset i päronträdets närhet och förut visat sig flitiga i att bortplocka frostfjärillarver i närstående träd. Att sparfvarna under sommaren göra ej obetydlig nytta i träd- gården synes mig alldeles gifvet, ty de häcka då mer än en gång och hålla sig kvar på platsen samt uppföda sina ungar förnämli- gast med sådana larver, som de plocka på fruktträden. De göra från någon upphöjd plats, t. ex. ett träd eller en takås, små utflykter i luften liksom flugsnapparna och upp- fånga därvid flygande småfjärilar såsom t. ex. ekvecklare m. fl. De äro visserligen däri ej så skickliga som de nyssnämnda LAMPA! FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 233 fåglarna, men deras bemödanden synas vanligen lyckas ganska väl. Clercks minerarmal /(Lyonetia cderckella 1.). Uppträdde i så »ansenliga massor» i Halland, enligt L. C. LORENTZEN, att man icke kunde upptäcka ett enda blad å 6 å 7 års aplar, hvarå bladköttet ej var genomträngdt i alla möjliga riktningar af larvgångar, och måste i så fall anses ganska skadlig. Lar- verna uppträdde visserligen då icke allenast å bladen utan äfven på frukten, då denna hunnit rätt långt i sin utveckling, och således på en tid, då träden äro i behof af alla sina vege- tationsorgan, ej endast för utbildningen af årets frukt utan jämväl för en kommande. Vaniigen uppträda dock dessa larver rätt sent på sommaren, sedan bladen nästan fullgjort sitt ändamål, och dessa torka ej helt och hållet utan bibehålla grönskan åtminstone ställvis. Häri- genom torde den skada larverna åstadkomma enligt mitt förmenande i allmänhet blifva blott obetydlig. Emellertid höras klagomål öfver dem från många håll. Apelspinnmalen (Yponomeuta malinellus Z.) uppträder blott mer sällan i oroväckande grad, men under försommaren 1908 härjade larverna allmänt inom Onsala socken af Fjäre härad i Halland. Ien trädgård på omkring 600 meters afstånd från hafvet samt omgifven af ung furuskog äfvensom löfträd, och hvari fruktträden äro 150 stycken af 20 års ålder, sko- nades ej ett enda äppleträd. En mindre härjning hade äfven förekommit året förut, d. v. s. 1907. Angreppet var i år så våldsamt, att träden aflöfvades inom 5 dagar. Träden voro visserligen besprutade, men blott med 2 ?/9 kopparvitriol och kalk, för att förekomma parasitsvampars uppträdande, och detta hindrade ej fjärillarvernas framfart, hvilket ju nästan var att vänta. Träden blefvo öfverallt öfverdragna med larvspånader liknande en tjock päls. (Enligt meddelande från länsträd- gårdsmästaren L. C. LORENTZEN i Varberg). Malen har äfven gjort rätt mycken skada i Kristianstads län (EKEN- STAM) samt i Blekinge på en del ställen (P. LINDE). Be- Sprutning med schweinfurter-(kejsar-) grönt i god tid hade säkerligen förekommit nämnda härjning. 234 , ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19909. Päronmyggan (Cecidomyia pyrivora RIL.) uppträder och sprider sig alltmer inom Kristianstads län (C. EKENSTAM). I nästan hvarje trädgård i Blekinge, där päronträden satte någon kart, minskade eller förstörde skadedjuren skörden (P. LINDE). Bladlöss hafva förekommit i myckenhet inom Östergöt- lands län (MOHR). Besprutning med 2 ”/o lysol i vatten har för- sökts i Västmanland mot bladlöss och efter två besprutningar med några dagars mellanrum lämnade den godt resultat. (V. LARSSON). — I Blekinge voro bladlössen talrika på en del ställen (P. LINDE). Bladloppor hafva varit allmänna i Östergötland (MOHR). Samma besprutning som ofvan uppgifvits mot bladlöss, gör god verkan (V. LARSSON). Mjölkvalstret eller Oret [ Tyroglyphus (Acarus) farine DG] I min berättelse för 1907 (se Upps. i pr. entomologi 1908, sid. 13) anföres ett fall, då detta kvalster funnits i stor myckenhet i ett parti kli, som blifvit köpt i Göteborg, och att kreatur, som fodrats därmed, ej synts lida ringaste men däraf. Samma förhållande har sedan förekommit å en egen- dom vid Trollhättan, ty boskap, som utfodrades där med likadan vara på senhösten, var ännu i medletaf följande mars månad kry, fast den i öfver fyra månader fått förtära detta förorenade födoämne. Någon fara för kreaturens hälsa efter förtärandet af kvalsterbemängd föda synes således ej vara för handen. Entomologiska Anstalten har under året besökts af 32 personer, däribland fem utländingar. Några af de ifrågava- rande hafva gjort flera besök. Gåfvor till afdelningen: Ingenjör C. V. SUNDIN, Lindesberg, larvspruta med till- behör. Entomologiska föreningen, restupplagan af skriften »Rönn- bärsmalen» för utdelning. LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 235 Lektor C. H. JOHANSON, Västerås, en samling arter af släk- tet Corisza. Licentiat E. MJÖBERG, diverse insekter för samlingarna. Direktör E. ORSTADIUS; högnordiska fjärilar. Regementsläkaren L. TRAFVENFELT, Miroleptidoptera. Sv. LAMPA, böcker och insekter. Undersökningsmaterial genom flera gifvare. Undersökningarna rörande rönnbärsmalens uppträdande m. m. hafva fortsatts, och försöksplatser upprättats på flera ställen, i den mån andra göromål medgifvit. Undertecknads afhandling rörande detta skadedjur har genom Entomologiska Föreningens mellankomst kunnat ånyo spridas i 1,600 exemplar kostnadsfritt bland fruktodlare och i skolor. De skrifter rörande praktisk entomologi, som af afdel- ningens tjänstemän författats, hafva intagits i Entomologisk Tidskrift och »Uppsatser i praktisk entomologi»; den senare redigerad af undertecknad, och har Centralanstalten däraf erhållit erforderligt antal separat för utdelning. Af ofvannämnda »Uppsatser», som med statsbidrag utgif- ves af Entomologiska Föreningen, har nämnda förening till afdelningen öfverlämnat tillräckligt antal exemplar för byten af skrifter med utländska entomologiska försöksanstalter, för- eningar och enskilda personer, hvarigenom afdelningens bok- samling erhållit en rätt afsevärd tillökning. Korrespondensen rörande skadeinsekter m. m. har enligt diariet utgjort 730 nummer. Förfrågningar rörande skalbaggar och fjärilar m. fl. hafva till största delen besvarats af undertecknad, och öfriga insek- ter, såsom blad- och sköldlöss m. fl., af assistenten. Uppfödningar af skadeinsekter och iakttagelser rörande deras förvandlingar och olika stadier hafva gjorts i den mån material inkommit eller kunnat insamlas. Flera intresserade personer hafva välvilligt insändt sådant material. Insektsamlingar för skolor hafva af undertecknad upp- rättats i mån af efterfrågan, och afdelningens numera ganska rika insektsamlingar hafva varit tillgängliga för alla, som velat studera desamma. 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Assistenten A. TULLGREN har deltagit i förefallande arbeten och dessutom studerat och utgifvit afhandlingar om bladlössen, hvilka hittills föga beaktats af våra entomologer, men därför icke äro mindre viktiga i ekonomiskt hänseende. Dessutom har han utfört nästan alla resor till aflägsnare trakter, där undersökningar påkallats eller ansetts nödiga. Experimentalfältet 1909. Sven Lampa. Våra allmännaste fröviflar eller s. k. smygar (Bruchus L.). Med en tafla. Under de senare åren hafva prof på skadade ärter inläm- nats vid Entomologiska Anstalten åtskilliga gånger. Dessa hafva tagits ur ärtlaster, som ankommit från sydligare länder i Europa. Importörerna hafva varit mycket bekymrade där- för, då en sådan vara ej kan säljas som felfri och måste an- ses mindre lämplig till människoföda. De utländska expor- törerna bruka vanligen söka göra gällande, att ärterna angri- pits och skadats efter hitkomsten eller under vägen, och att de alltså vore utan skuld. Detta är dock, som jag vid många tillfällen sökt visa, ej öfverensstämmande med verkliga för- hållandet, ty skadedjuren äro med all säkerhet födda på pro- duktionsorten och hafva medföljt inuti ärterna på hitresan. Släktet 5ruchus IL. är utbredt troligen öfver hela jorden och består af flera hundra olika arter. Hvar och en af dessa är i allmänhet hänvisad till blott en eller åtminstone högst få näringsväxter, i hvars frön den lefver som larv. De för oss skadligaste arterna trifvas dess bättre ej i kallare klimat, så att de där föröka sig, men en art, bönsmygan /5r. rufimanus BOHEM.) har dock visat, att den kan acklimatiseras i Skåne, sedan han dit inkommit från Danmark; men någon vidare utbredning af densamma har ännu ej förekommit, möjligen medan de af honom skadade hästbönorna användts på sina växtplatser, och ej spridts vidare omkring. bu fä åren förd EB a mee GRÅ RR hr ER ret AR LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 237 Man har ansett, att angripna ärter vore användbara till utsäde, emedan ärtsmygens (5r. pistz IL.) larv ej angriper själfva groddämnet. CARPENTER m. fl, påstår dock, att gro- ningsförmågan hos sådant utsäde betydligt minskats och till och med kan hafva upphört. Smygarna hafva en tämligen liten, bredt äggformig kropp, som är kullrig på undersidan, men mer plattad på den öfre. Spröten äro I1-ledade, klubbformiga i spetsen och fästade i en urbuktning hos ögonen. Hufvudet är något hop- snördt bakom ögonen, bildande en kort hals. Ryggskölden afsmalnar framåt och är på sidorna försedd med en kant, hvarpå ofta sitter en liten tand. Dess bakkant är två gånger urnupen och sluter tätt intill skalvingarna. Dessa äro breda och baktill rundade hvar för sig, lämnande öfversidan af bakkroppens spets obetäckt. Skydds- och utrotningsmedel. Då smygarnas lefnads- sätt är tämligen lika hos de arter, som förekomma hos oss, blifva medlen mot dem alla, nästan desamma. Utsädet granskas noga, likaså den säd, som skall an- vändas till föda. Årsgamla ärter äro lämpligast för sådd. Torr värme af 60 grader C. dödar såväl larverna som skal- baggarna, och i fråga om mindre partier är det ej förenadt med större svårigheter att utsätta angripna ärter för sådan värmegrad. : Vid Entomologiska Anstalten har försök blifvit gjordt enligt en i litteraturen synlig uppgift rörande ärtsmygens dö- dande medelst ärternas neddoppning i kokande vatten. Detta försök lyckades mindre väl, i det att groningsförmågan där- igenom syntes upphöra. Om däremot ärterna lades i kallt vatten, som småningom upphettades ända till 63 grader, gick den ej förlorad. Detta sätt synes alltså vara mycket använd- barare än det nyss omnämnda. Att viflarna dö af denna värme är säkert. Om man slår ärterna i en tunna, sätter på dem en brinnande lampa och pålägger ett lock, skola viflarna krypa upp och samlas på ytan (ORMEROD). Vid hastigt påseende liknar en angripen ärta eller böna alldeles en frisk, men om skalet granskas nogare, märker man snart en liten rund och (på gula ärter) mörkare fläck 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9C9. med jämna kanter på detsamma. Denna lilla fläck är täckt af ett tunnt skal, som utstötes af skalbaggen vid utkrypandet, hvarefter uppstår ett rundt hål. Miss ÖRMEROD anser utsädets stöpning i vatten, hvari blåsten blifvit upplöst, på samma sätt som brukas för so- tigt hvete, vara ett godt medel mot smygarna. Man kan äfven använda kolsvafla, "hvarvid :förfares sa som omnämnes under spannmålsvifveln å sid. 38. Stor för- siktighet måste naturligtvis äfven här iakttagas. Den som importerar ärter eller bönor från sydligare be- lägna länder med mildare klimat, borde, så vidt ske kan, skaffa sig pålitliga prof på varan för att af sakkunnig gran- skas, innan den beställes och afsändes. Faran af att skade- djuren skola hos oss acklimatiseras synes dess bättre ej vara stor, men importören riskerar alltid att få sin vara af myn- dighet förbjuden till försäljning, och detta kan vara obehag- ligt nog, såsom mycket förlustbringande, i synnerhet som det .ej är så lätt, att få afsändaren att återtaga varan. Jag vill nu litet utförligare omnämna i första rummet de två ar- ter af släktet, som oftast förekomma i importerade ärter och bönor, samt ett par af våra inhemska, som dock äro af mindre betydenhet för jordbrukaren. Den art, som hos oss oftast låter tala om sig, är I. Ärtsmygen /(Bruchus pisi el. pisorum ES Grå- eller brunsvart, beklädd med korta hår, som här och där bilda små hvitaktiga fläckar, af hvilka omkring åtta ligga i en bruten tvärrad öfver skalvingarnas midt. Spröten hafva de fyra innersta lederna rödgula, hvilken färg dessutom återfinnes på frambenens tarser (fötter) och skenben, samt på mellanbenen, hvars skenben dock blott i spetsen hafva nämnda färg. Baklåren äro försedda med en kraftig tand. Det mest i ögonen fallande kännetecknet är ett par aflångt rundade svarta fläckar på öfversidan af bakkroppens yttersta led, hvilka dock genom nötning kunna vara mindre tydliga. Längd 5 mm. Vistelseort. Ärtsmygen förekommer allmänt i meller- sta och södra Europa, Syrien, Algier samt antagligen i öfriga länder omkring Medelhafvet. Äfven i Nordamerika är den LAMPA: FRÅN CENTRALANST:!S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENT. AFD. 239 inom många områden mycket allmän, och LINNÉS lärjunge PEHR KALM omtalar redan 1748, att den i Pennsylvanien, New Yersey och södra delen af staten New York var så all- män, att man där måste öfvergifva odlingen af ärter. Om dess rätta hemland är Europa eller Nordamerika synes ej ännu vara fullständigt utredt. En framstående praktisk en- tomolog, mr F. H. CHITTENDEN i Förenta staterna, anser honom härstamma från Orienten (se Yearbook of the U. S. Departm. of agriculture 1898, s. 235). Flera andra förfat- tare hafva dock antagit honom vara infödd i Amerika, all- denstund han där först blef iakttagen i ärter, och att den sedan kommit därifrån till Europa; men det kan ha större skäl för sig, att denna, liksom åtskilliga andra skadeinsekter, som lefva på odlade växter, härstammar från Europa, dels emedan den har en tand på thovax' sidor, som skall sak- nas hos de amerikanska arterna, och dels emedan den lefver uteslutande i ärter, som ej äro inhemska i Nordamerika. En- ligt TASCHSENBERG skall dock denna smyg en gång blifvit ut- kläckt ur Cyftisus-frön. Författare uppge, att honan lägger äggen på fruktämnet i ärtblomman eller på skidorna (ofta blott ett på hvarje ställe). När de små larverna utkläckts, äta de sig in i ärtämnena och bilda en rörlik hålighet, som utvidgas allt efter som larven växer, och slutligen går han där i puppa samt öfvervintrar. Ett tunnt skal eller lock af cirkelrund form förblir orördt och täcker rörets mynning. Om våren finner man ibland döda larver under locket, isynnerhet ifall ärtan förvarats i varmrum. I april eller maj träffar man där eljest skalbaggen, som snart praktiserar sig ut och sedan rätt lif- ligt spatserar omkring, ifall det är ljumt i luften. Vid kyla håller han sig stilla och tycks vara död. Han medföljer är- terna till åkern, eller letar sig dit flygande för att lägga äggen på plantorna. En ärta innehåller tillräckligt med föda åt en larv och lämnar sedan äfven utrymme åt puppan. Man träffar därför alltid blott en larv, puppa eller skalbagge i en ärta. Hålet hvarigenom skalbaggen gått ut har alltid jämna kanter, hvil- ket ej skall vara fallet efter andra på liknande sätt. lefvande insekter. 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Vid många tillfällen, troligen årligen, inkomma med ärt- laster tusetals ärtsmygar i landet, men det har ännu ej sports, att de fortplantat sig, hvarför vi nog ha det kalla klimatet 1 synnerhet vårtiden att tacka. 2. Bönsmygan. /(5r. rufimanus BOHEM.). Skall enligt ÖRMEROD vara densamma som granarius IL. hos CURTIS och många andra författare. Liknar mycket före- gående hvad storleken beträffar, men är bakåt bredare. Hela frambenen och de fyra innersta antennlederna gulröda. Helt nära midtsömmen hafva skalvingarna på hvarje sida ett mör- kare längsstreck, som är afbrutet af bleka, fyrkantiga fläckar. Skalvingarna hafva dessutom tvärrader, af mer otydliga, bleka fläckar. Yttersta bakkroppsringen har på den grå öfversidan blott små antydningar till de svarta fläckarna hos föregående art. Larven är hos båda dessa arter tvärskrynklig, hvitgul- aktig och saknar fötter. | Dess lefnadssätt är ungefärligen lika med föregåendes, men bönsmygen håller sig hos oss till hästbönor, och träffar man i dessa tämligen små bönor vanligen blott en individ i hvarje. Arten härstammar från södra Europa, Syrien, Egypten och för öfrigt hela Nordafrika. Han synes ej vara så ömtålig för klimatiska förhållanden och har acklimatiserats i England. Till Nordamerikas Förenta Stater kommer den ofta nog med importerade bönor, men synes ej hafva där blifvit så hemma- stadd som ärtsmygen. Han företrädes där af en annan art, Br, obtectus SAY. Af denna kunna flera individer anträffas i samma böna. Att bönsmygan har lätt att vänja sig äfven vid kallare klimat hafva vi exempel på äfven hos oss. På 1880-talet in- köptes från Danmark till Charlottsberg nära Kristianstad ett mindre parti hästbönor, som voro behäftade med bönsmygar. Bönorna utsåddes under en tid årligen, och smygarna fortplan- tade sig i flera generationer på platsen. Sedermera erhöllos genom konservator MUCHARDT i Helsingborg dylika skalbag- gar, som fortplantat sig i Broby, i norra delen af Kristian- stads län. Det synes häraf, som om man hade mer att frukta af denna smyg än af föregående art, ifall hästbönor skulle LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 24I komma mer i bruk och blefve spridda som utsäde. Då dessa bönor just ej odlas i större myckenhet af våra jord- brukare utan blott i mindre skala, borde det bli lättare att döda skadedjuren så snart deras närvaro någonstädes märkes. 3. Vialsmygen /(5r. atomarius LiN. = granarius LIN. (FYLLE). Mycket mindre än föregående, blott 3,, mm. lång, svart, framryggen är baktill i sidokanterna något urringad samt har två små punkter på sidorna och en fläck vid midten af bak- kanten gråhvita. Sprötens fyra innersta leder och frambenen rödgula, sista bakkroppsleden ofvan grå, ibland med två svarta punkter. Arten är rätt allmän i Skandinavien och Finland, men några härjningar af larverna synas ej förekomma. Viflarna utvecklas inuti skidorna af flera slags ärtväxter, såsom 0O70- bus tuberosus, Lathyrus, Vicia sepium (TASCHENB.)samt bond- bönor /Vicia faba), hvilket senare jag aldrig haft tillfälle att observera. De utkläckas redan i september, men öfvervintra ej i smärre frön, utan tillbringa den kalla årstiden i så fall på andra gömställen. Gigelsmygen /5r. lofi PAYK.) är mindre och sällsyntare än föregående men har nästan samma utbredning. Ryggskölden på sidorna baktill ej urringad. Sprötens bas och frambenen rödgula. Enligt namnet skall denna art vistas i Lotus corniculatus och har troligen blott ringa betydelse som skadedjur. Med åtskilliga frön inkomma emellanåt flera andra £7- £Aus-arter, men de hafva, dess bättre, ännu ej fortplantat sig | i Sverige. Entomol. Tidskr. Årg. ;o0. H. 3—4 (1909). 16 TIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. NN + NN Förklaring öfver taflan. I. Bönsmygen (Bruchus rufimanus BOHEM.). 2. Bakkroppens sista rings öfre sida. 3. Larven. 4. Puppan. 5. Larvgångar i en böna. 6. Böna med utgångshål. 7. Ärtsmygen (57. gpisi Lin). 8. Öfversidan af bak- kroppens sista ring. 9. Larven. 10. Puppan. 11. Ärta med utgångshål. 12. Ärtskida med) larvingångar. 13. Vialsmygen (Br. atomariws LiN.). 14. Gigelsmygen (57. loti PAYK.). Sven Lampa. Om frostfjärilns uppträdande för närvarande. Sedan detta svåra skadedjur åter börjat visa sig i oro- väckande mängd, kan man möjligen befara, att en härjning snart "kommer att. utbryta, kanske redan nasta var... Ma därför hvar och en fruktodlare fästa sin uppmärksamhet på träden och vara beredd, att vid lämpligt väder nästa vår bespruta dem på vanligt sätt med schweinpurter- (kejsar-) grönt, isynnerhet ifall man i böst märkt, att gråa rjärilar flad- drat omkring stammarna; eller om man får se, att knoppar och späda blad angripas af larver. I så fall måste påpass- ' lighet iakttagas i vår, så att besprutningen ej äger rum sedan de flesta bladen äro förstörda, ty då är det försent att vid- taga atgärder mot frostfjärillarverna. Experimentalfältet i Oktober 1909. Sven Lampa. Om Pissodes validirostris Gyll. en i Sve- rige hittills obeakiad skadeinsekt på tall jämte en öfversikt af öfriga skadliga arter af samma släkte af Eric Mjöberg. Till de uteslutande växtätande viflarnas eller curculio- nidernas stora brokiga och mångformiga grupp ha vi att föra ett ej ringa antal arter, hvilka redan af gammalt dokumen- terat sig som svåra angripare å barrskogarna och detta i sådan utsträckning, att de vid sidan af tomiciderna eller barkborrarna i vikt och betydenhet komma långt före öfriga skadegörare bland skalbaggarna. Jag åsyftar Hylobius- och Pissodes-arterna, af hvilka ingalunda alla äro notoriska skade- djur, men som helt visst alla i olika hög grad äro till skada och förfång. Till typ och utseende äro de hvarandra ganska snarlika dessa båda vifvelsläktens arter, ej blott i yttre ut- seende, gestalt, färg, teckningar m. m., utan äfven till sin biologi. Till det yttre skiljas de lättast därpå, att hos släktet Hylobius basen af skalvingarna märkbart öfverskrider hals- skölden i bredd, hvilket ej är fallet hos släktet Pissodes. I biologiskt hänseende öfverensstämma de därutinnan, att larv- formerna inom båda släktena gnaga gångar under barrträdens bark, afvika från hvarandra däri, att Hylobius-arternas larver hålla sig till döende eller redan afdöda träd, under det att Pissodes- larverna angripa öfvervägande lefvande sådana. MHylobius-lar- verna äro därför relativt ofarliga, de utbildade skalbaggarna däremot så mycket skadligare, som de angripa unga tallar, 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. dem de genom barkgnagning ofta alldeles förstöra. Med Pissodes-arterna är förhållandet omvändt, i det att larverna genom "att gnaga gångar under den friska barken äro till stor skada. Blott i få fall har det konstaterats, att de fullbildade djuren åstadkommit någon nämnvärd sådan. Beträffande Pissodes-arterna vill det dock synas, som skulle äfven de till sin förekomst vara något sekundära, i det att de ofta före- draga sådana bestånd, som af en eller annan anledning för- svagats, t. ex. bestånd i närheten af ett af eld härjadt om- råde, af rök från fabriksdistrikt påverkade sådana, af kräfta angripna träd o. s. v. Af Prissodes-arterna är det blott tvenne, som inom vårt land gjort sig kända som skadedjur. Dessa äro de med syn- nerligen olämpliga namn betecknade s. k. större kottvifveln, P: pen II, och den s. kk. mindre kottvitvyelmgpt Wotan FABR. De svenska namnen synas mig högeligen olämpliga, då dessa arter ej på minsta sätt ha något med kottarna att skaffa. Påståendet, att P. nzotatus FABR. understundom skulle utveckla sig i barrträdens kottar, grundar sig nämligen på en förväxling med en annan art, och hvad P. pzaz IL. betraffar, har det aldrig blifvit påvisadt, att den angriper kottarna. Detta är dartemot fallet medlen itredje antik bdammmkosmaes GYLL., som nu äfven af oss måste inregistreras som skade- görare. Föreliggande uppsats behandlar denna art liksom ock en del i utlandet vunna resultat beträffande de öfriga arternas fortplantningsbiologi. Inom vårt land har ju tyvärr aldrig det forstentomologiska studiet på allvar varit upptaget, hvarom bland annat vittna de ytterligt få meddelanden inom hit- hörande frågor, som vare sig i original eller i form af litte- raturreferat inflyta i vår inhemska litteratur. Jag har därför ansett en redogörelse för såväl detta nykonstaterade skade- djur som för de öfriga Pissodes-arterna vara af intresse. VWVis- serligen ha med den nykonstaterade P. validirostris GYLL. blott trenne arter inom vårt land uppträdt som skadedjur, men då fullständigare undersökningar af landets forstinsekter föreligga, skall det helt säkert visa sig, att de öfriga arterna äfven hos oss liksom i utlandet äro skadegörare. Beträffande Pissodes-arternas biologi rådde länge olika meningar, och de mest motstridiga uppgifter förefunnos uti ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 245 litteraturen. Först genom de synnerligen noggranna under- sökningar, som ungefär liktidigt företogos af MAC DOUGALL i England och NUSSLIN i Tyskland, bragtes reda och klarhet angående fortplantningsbiologien. Dessa undersökningar äro sä mycket värdefullare, som de utfördes oafhängigt af hvar- andra, men dock ledde till ett i öfverraskande grad samstäm- migt resultat. De få afvikelser, som förefinnas, äro att tyda som direkta följder af klimatiska olikheter. MAC DOUGALLS undersökningar äro särskildt värdefulla, då de utförts uti det fria. Hans försök försiggingo nämligen uti botaniska trädgar- den vid Edinburghs universitet. Hans utvecklingsdata torde därför på det närmaste ansluta sig till dem i fria naturen. NUÖSSLINS undersökningar äro mera grundade på anatomisk- fysiologisk bas. Som hufvudresultaten af dessa undersökningar förtjänar framhäfvas följande. De fullbildade skalbaggarna afsluta ingalunda med vege- tationsperioden sin tillvaro, utan synas vara mycket lång- lifvade. Det. har konstaterats, att de två till tre gånger kunna öfvervintra och vid hvarje ny vegetationsperiod ge upphof till nya generationer. Äggafläggandet synes ej vara bundet till någon bestämd tid, utan försiggår under hela säsongen från april till septem- ber och utan förnyad kopulation. Denna, som vanligen äger rum om våren, sker alltså i regeln endast en gång, hvarvid honan upptager så stort spermaförråd i sin spermabehållare, att detsamma äfven räcker till att befrukta de ägg, som t. ex. afläggas i september; ja, man har konstaterat, att en på våren befruktad hona äfven efter öfvervintringen, alltså följande vår, kunnat utan förnyad befruktning aflägga utveck- lingsdugliga ägg. Detta har man kunnat fastslå på så vis, att man lockat samma från all beröring med hanarna isole- rade honor till äggafläggning på i burar infördt lämpligt material, hvarefter äggen och de därur kommande larvgene- rationerna noggrant blifvit följda. Skalbaggarnas genitalkörtlar synas mogna synnerligen långsamt, hvilket framgår däraf, att en ur samma år aflagdt ägg uppkommen hona först efter en öfvervintring blir fort- plantningsduglig. Detta gäller äfven i det fall, att honan 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. framkläckts redan midt i sommaren, d. v. s. härstammat från ett af de tidigaste våräggen. Häraf följer att i regeln generationstiden blir ettårig. Om salunda de fullbildades lifstid hos /Prissodes-arterna måste be- tecknas som ovanligt lång, är tiden för larv- och puppstadierna liksom hos de öfriga snytbaggarna så mycket kortare. Så är t. ex. enligt NÖSSLIN utvecklingstiden för de under som- maren framkommande individerna af de flesta Pissodes-arterna 9—14 veckor, enligt MAC DOUGALL 13—17 veckor, för de som larver eller puppor öfvervintrande enligt NÖSSLIN 30—40 veckor, enligt MAC DOUGALL 42—47 veckor. En följd af den fullbildade skalbaggens långa lifslängd med från tidigt på våren till ända in på hösten ständigt försiggaende äggafläggning och den relativt kortvariga utvecklingen från ägg till imago är, att de mest olika åldersstadier när som helst kunna anträffas, från nykläckta larver till fullväxta sådana, puppor, ny- kläckta (»Jungkäfer»), väl bibehållna, vackra skalbaggar vid sidan af fleråriga (»Mutterkäfer»), mycket skamfilade dylika, hvilka ofta alldeles afslitit de eljest för arten så karakteristiska, af fjäll bildade teckningarna och bindorna på halsskölden och skalvingarna som nu äro af en enformig rödbrun färgton. I betraktande af att äggafläggningen är utsträckt öfver en så lång tidsperiod, innebär en rikligare Pissodes-förekomst en ständigt hotande fara för skogen, och har man vid be- kämpandet med t. ex. fångstträd eller limgördlar, att noga beakta detta och sålunda ej endast under en viss tid, som ofta vid andra skadedjurshärjningar, där t. ex. flygtiden är skarpt begränsad, upptaga striden, ty verkan blir i så fall fullkomligt illusorisk. Som redan framhållits, äro Pissodes-arterna till sin före- komst något sekundära, i det att de gärna föredraga under- närda eller af andra orsaker mindre motståndskraftiga träd. Dock saknas ingalunda exempel på, att de i betydlig ut- sträckning förgripit sig på fullt friska bestånd, detta dock hufvudsakligen i sådana fall, där på passande lokaler en enorm massförökning ägt rum, och näringbrist nödvändiggjort inva- sioner och angrepp på fullt friska träd. Med undantag af P. validirostris GYLL. synes Pissodes- arternas lefnadssätt i det stora hela vara tämligen likartadt. ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 247 Äggen afläggas på barrträdens bark, och de framkläckta lar- verna äta sig in ända till splinten och bilda slingrande gångar, som blifva allt bredare och bredare för att sluta uti de delvis i splinten insänkta, af afgnagdt material bildade puppkam- rarna. Stundom händer det, att flera ägg afläggas på samma ställe, hvilket har till följd, att larvgångarna få strålformig anordning och då rätt mycket påminna om en del tomiciders fratfigurer. De kunna dock med lätthet skiljas från dessa genom de i bredd tilltagande gångarna. Afven skadans art är för de olika arterna tämligen lik- . formig. Till följd af den ständiga saftflytningen antaga träden vid allvarligare angrepp ett sjukligt utseende, barren gulna på vissa grenar eller kvistar o. s. v. Larverna äro af den för viflarna vanliga typen, alltså fotlösa, till färgen gulhvita, krumböjda med brunt hufvud. Pupporna äro likaledes hvita, på öfversidan försedda med små, på upphöjningar sittande rödaktiga tornar eller borst, som på bakkroppen äro anordnade i dubbelrader. Systematisk öfversikt af de svenska Pissodes-arterna. A. Halssköldens bakhörn spetsiga eller trubbiga, ej afrundade; skalvingar med gråa och gula fjäll, som bakom midten förtätas till ett tvärband, framom midten till en tvärfläck. I. Halssköldens bakhörn spetsvinkliga, framkanten tydligt på båda sidor om midten inbuktad. Skalvingarnas strior först långt bakom midten med gropformiga punk- Fet I. P. notatus FABR. 2. Halssköldens bakhörn rätvinkliga, framkanten otydligt inbuktad, skalvingarnas strior från basen till spetsen med tämligen ensartad punktur. a. Skalvingarnas strior med tämligen små punkter, 2. FP validirostris GYLL. b. Skalvingarnas strior med stora, 4-kantiga, gropfor- miga punkter. + Halskölden baktill ej hopdragen. Sad pank 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. ++ Halsskölden baktill något hopdragen. 4. P. Gyllenhalz GYLL. B. Halssköldens bakhörn afrundade, skalvingarnas 3:dje och 5:te mellanrum något upphöjda. I. Skalvingar framom och bakom midten med ett smalt tvärband. 5. PP. harcyaie HRBST. ND . Skalvingar på midten med en bred tvärfläck. 6. P. piniphilus FIRBST. Biologisk öfversikt af de viktigaste svenska Pissodes-arterna." VNSSRa tal I. På stammen och grenarna. a. På nedre delarna af 4—8-åriga tallar; mest i kulturer. P. notatus FABR. b. Mest i kronregionen af äldre tallar (stundom äfven på gran). NES (DE ce. barmasttitaddi(30 50-åriga). P. piniphilus GYLL. 20kortanmner FI valtadirostrist GYLL. BYRak orkan: P. harcynie HBRST. I. Pissodes notatus FABR. Denna art hör till de bäst kända i vårt land och har vid flera tillfällen visat massuppträdande. Dess utbredning på fastlandet går från Skåne till Medelpad. Den är jämväl iakttagen på Gottland. Af tyskarna har den betecknande blifvit kallad »Kieferkulturpissodes», syftande därpå, att den ej sällan angriper unga tallkulturer af omkr. 4—38 års ålder. Ej blott under larvstadiet, om ock då företrädesvis, utan ! Här medtages ej en äfven i vårt land förekommande art, P. Gyl- lenhali GYLL. Arten står närmast P. pir L., skiljes från denna genom helsvart rostrum och helsvarta tarser och genom teckningarna på skalvin- garna. Dess närmare lefnadsvanor synas vara obekanta; ingenstädes har den uppträdt som skadegörare. Biologiskt torde den säkerligen nära an- sluta tsig all PI ggr EI Se för öfrigt n:o. ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 249 äfven som fullbildad öfvar den skada, ty fall ha förekommit, att t. ex. efter massförökning skalbaggarna gnagt hål på Fi. 1. Pissodes notatus FABR. Till vänster skalbagge, puppa och larv, till höger en tallstam med puppkammare och flyghål (eft. HENSCHEL). barken af de unga vårskotten och detta så tätt, att barken på flera ställen antagit ett silliknande utseende. De öfver- 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. vintrande skalbaggarna framkomma i regel i medio eller slutet af april och äro i full verksamhet ända in i september, då den tilltagande kylan tvingar dem att uppsöka lämpligt vinterkvarter. De krypa därvid in i barkspringorna på yngre tallar. Larvgångarna äro längslöpande och bilda i regeln ej straälfigurer. Puppkamrarna ligga långt in i splinten och be- stå af rikligt med söndergnagdt, hopfogadt material. Som kampmedel mot denna art, som är rätt vanlig i våra barrskogar, må anbefallas att i första hand aktgifva på, att endast fullt friska träd uppdragas uti kulturerna, eller då angrepp befaras ute i skogen, att nedhugga och aflägsna allt underhaltigt och sjukligt material. Fångsträd låta sig med fördel användas, men måste i så fall i god tid indragas och förstöras. Äfven göra delvis nedgräfda, kortare gren- eller stamstycken god tjänst, i det honorna lockas att här nedlägga äggen. I mindre kulturer kan man lätteligen betydligt deci- mera de fullbildade djurens antal genom upprepade skak- ningar af grenarna öfver en skärm eller paraply. Skalbag- garna sitta nämligen ofta alldeles stilla mellan de öfre knop- parna och förlora vid skakningen fotfäste. En hel del parasiter göra sitt bästa med att minska individantalet af denna art. Hvilka de äro i vårt land, därom föreligga tills dato inga undersökningar eller litteraturupp- gifter. Här citeras därför blott de af RATZEBURG angifna formerna, ehuruväl en hel del af dessa ännu till följd af de knapphändiga originalbeskrifningarna äro osäkra och outredda. Nedan Brachistes atricoynis, Br. labrator, Br. firmus, Br. palpebrator, Br. robustus, Br. sordidator, Bracon disparator, Mäicrodus abscissus, Br. incompletus, ? Sigalphus striatulus. Uti ELLIOTT & MORLEY'S »Hymenopterous Parasites of Coleoptera», Trans. Ent. Soc. 1906— 1907, anföras ej mindre än 30 olika parasiter från denna Prssodes-art. Äfven om dessa gäller, att en hel del af dem är osäkra arter. Vidare må beaktas, att en mängd af dem ej med säkerhet har fram- FRE ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 251 kläckts från Pzessodes-arter, ty de ha erhållits ur material, som jämväl varit angripet af tomicider eller andra bark- eller ved- insekter, och det finnes således ej erforderlig garanti för, att de kommit just från Prissodes-arterna, äfven om dessa varit de egentliga angriparna af materialet. Den vanligaste para- siten pa PF. notatus FABR. uppgifves af ELLIOTT & MORLEY vara Pteromalus guttatus. Den utvecklade skalbaggen har bakhörnen at den rynkigt- korniga halsskölden skarpt spetsvinkliga, bakkanten är på båda sidor om midten tydligt urbuktad. Skalvingarnas punkt- strior äro försedda med tämligen små punkter, det tredje och femte mellanrummet blott föga upphöjda. Djurets grundfärg stöter i rödbrunt. Öfver- och undersidan af kroppen regel- bundet täckta af hvitaktiga, glesa fjäll, som på fyra punkter af halsskölden och på skutellen äro betydligt förtätade. På skalvingarna framom midten en vid suturen afbruten, bakom midten ett sammanhängande, utåt gult, inåt hvitt tvärband af fjäll. Kroppslängden är 5—--38 mm. 2. Pissodes validirostris GYLL. Af föreståndaren för Statens Skogsförsöksanstalt, d:r HESSELMAN, erhöll jag hösten 1908 meddelande om, att en insekt i rätt stor utsträckning angripit kottarna på tallar å mellersta Gottlands häilmarker. Ett rikligt material af både angripna och friska kottar hade genom d:r HESSELMANS försorg blifvit insamladt och ställdes af honom benäget till min disposition. Misstänkas kunde ju a priori, att ett angrepp af ofvanskrifna art förelåg, men först sedan jag erhållit full- bildade skalbaggar utkläckta, kunde jag definitivt fastslå detta. Inom vårt land har P. validirostris GYLL ej alls låtit tala om sig. Tvärtom har den gällt som en sällsynthet. Hittills är den anträffad i de sydliga landskapen från Skåne till Västergötland samt i Norrbotten. Äfven af utlandets entomologer synes arten ej ha blifvit närmare uppmärksammad. Detta åtminstone från litteraturen 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. att döma, ty de få uppgifter, som om densamma föreligga, äro synnerligen knapphändiga och synas ofta ej vara fullt säker- ställda. I andra fall åter har den påtagligen blifvit förväxlad med PP. notatus FABR., hvilken art den morfologiskt närmast ansluter sig till. I biologiskt afseende kontrasterar P. validirostris skarpt mot öfriga arter af samma släkte, i det den ej som dessa angriper barrträdens vegetativa utan, som det synes, öfver- vägande de fruktifikativa delarna. Arten är uteslutande bunden till barrträdens kottar, och torde nog denna dolda tillvaro, som den under en god del af sitt lif förr ha orsaksatbrattidentsÅå länge undgått forstentomologernas när- mare uppmärksamhet. Redan RATZEBURG visste att be- rätta, att en Prissodes-art angriper barr- trädens, kottar, ty ufrenanskberomde arbete om forstinsekterna omtalas, att en Pissodes-art som larv lefver i tallkot- tarna och ofta 1 stor utsträckning för- stör fröna. Han hänförde felaktigt arten till P. notatus "FABR'D som den mycket liknar. Senare föreligga i forstentomologiska litteraturen inga noggrannare uppgifter Fig. 2. Pissodes validi- om arten. Man synes nämligen ända KOSLIS GYLL. ; : S o : : tills dato ha varit osäker på, huruvida ej äfven Pissodes notatus FABR. kunnat förgripa sig på kottarna. Uti vart grundligaste mera moderna forstentomologiska arbete »Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde» af JUDEICH & NITSCHE framhålles sålunda, att det är oafgjordt, huruvida ej ofta denna »Zapfenbewohner» är /. notatus FABR., att en säker bestämning af nära förvandta Pissodes-arter är förenad med stor svårighet, och att den definitiva lösningen af dessa spörsmål måste öfverlämnas åt kommande under- sökningar. Uti vårt senaste mera sammanfattande forstento- mologiska arbete, NUSSLINS Leitfaden der Forstinsektenkunde Berlin 1905, erhåller arten ett synnerligen knappt omnämnande på blott 6 rader. ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 253 Detta synes vara allt, hvad man tills dato känner om denna till sitt lefnadssätt synnerligen karakteristiska Pissodes- art. Det förtjänar framhäfvas, att ännu inga som helst bevis föreligga, att verkligen PP. notatus FABR. angripit kottar. A priori redan synes det ju ytterst osannolikt, att en och samma art stundom skulle lefva under barken, stundom uti kottarna — lefnadssätt, som i flera afseenden äro hvarandra diametralt motsatta. Och med kännedom om de specifika lefnadsvanor, som tillkomma de olika Prissodes-arterna, blir antagandet af en dylik rörlighet beträffande lefnadsvanorna för P. notatus FABR. ännu mera otroligt. Allt tycks sålunda tala för, att RATZEBURGS antagande är oriktigt, och att alltså P. notatus FARR. lika litet som de öfriga arterna förgriper sig på kot- tarna. En ofta fördärflig och ihållande auktoritetstro har emellertid gjort, att misstan- karna länge hvilat kvar på P. notatus FABR., och att ända tills dato frågan om de kott- förstörande arterna ej blifvit fullständigt = klargjord. På goda grunder tror jag mig alltså kunna fastslå, att den af RATZEBURG och senare författare som P. notatus FABR. Fig. 3. Genomskurna tallkottar an- ; gripna af P. validirostris GYLL. (efter tydda kottangripande arten RATZEBURG). varit P. validirostris GYLL. Denna art är en typisk fröförstörare, i det att den som larv uräter det ena fröet efter det andra, lämnande efter sig ett mjölliknande pulver i kottens inre. Efter hvad jag funnit på det undersökta materialet, bestående af ej mindre än 200 kottar, synes i regeln endast en larv uppehålla sig uti hvarje kotte; någon gång hysas tvenne larver i samma. Lar- verna voro vid materialets erhållande, d. v. s. vid höstens början, då kottarna plockades från träden, halfväxta och öfvervintrade samtliga på detta stadium. Frampå våren gingo de vid något olika tider i puppa, och under den första veckan af juni sågos de första skalbaggarna fram- 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. komma. Ett rundadt hål på ena sidan af kotten markerade utgångsstället. Beträffande dessa utvecklingsdata må dock framhållas, att undersökningsmaterialet under senare delen af vintern och hela våren förvarades uti eldadt boningsrum, en faktor, som gifvetvis måste anses ha påskyndat de redan vid vinterns annalkande nära nog fullväxta larvernas öfvergång till puppor och därmed ock framträdandet af fullbildade exemplar. I stort sedt synes alltså äfven denna /Prissodes-art låta inrangera Fig. 4. Tallkottar, i öfre raden angripna, 1 nedre friska sådana. De mörka punkterna äro utgångshålen för parasitsteklar. sig i det för de öfriga Pissodes-arterna normala fortplantnings- och utvecklingsschemat: Honorna aflägga äggen om som- maren, larverna hinna äta sig väl halfväxta till den kallare ärstidens inträdande, öfvervintra som sådana, fortsätta sitt frat vid inträffande värme, gå i puppor mot vårens slut och framträda vid midsommartiden eller möjligen något senare i fullbildad form. Redan på det yttre; låter sig afgöra, hurmuvidarenkotte är angripen eller ej. Angripna sådana äro nämligen till for- men något olika de friska. De äro, som framgår af fig. 4, ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 255 något spetsigare och ha i regeln sköldarna mindre tydligt utvecklade. Till en början äro de mera gröna än de friska; senare antaga de ofta en gulgrå färgton. Af bifogade öfversiktstabeller framgår, i huru stor ut- sträckning kottarna angripas på mellersta Gottlands hällmarker. För att erhålla så god statistik som möjligt, oeh då ett rik- ligt material af kottar stod mig till buds, undersökte jag noggrant tvenne parallelserier, hvardera omfattande 100 kottar, tagna utan urskiljning af det insamlade materialet. Då kottarna insamlats utan särskildt aktgifvande på angripna eller friska sådana, torde alltså dessa siffror kunna göra an- språk på att vara tillförlitliga, eller med andra ord angifva, i hvilken utsträckning kottarna å ort och ställe angripits af denna fröförstörande vifvelart. Gifvetvis ställa sig dessa siff- ror helt olika på olika trakter. Undersökningen af ett så stort antal kottar var synner- ligen svår och tidsödande. Kottarna voro nämligen mycket hårda och svåra att öppna. Genom att använda en hvass hoftång lyckades jag dock i regeln få så väl djuren som de båda kottehälfterna relativt oskadade. Hvarje kotte under- söktes noga för sig, och allt, hvad däri anträffades, isolerades omedelbart uti ett glasrör med bomullspropp och etiketterades. De af kottarna, som innehöllo larver eller parasiter, hopbundos försiktigt med en tråd och lämnades orörda någon vecka, då de granskades och journalfördes. På detta sätt vardt det möjligt att följa utvecklingen af såväl vifvellarverna som parasiterna. I Serien. Innehåll SAL na Anmärkningar kottar i laskodes larver sc | 4 | 4 3 lefvande I död Calyptus mucronatus Tu. . 15 15 mest 22 Efiurus sp.atderita-gruppen | Sd 3 | I F, 2 29 (om samma sp.? TITS SANN RIE rg NETA RS | 100 100 N Un Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. Som af tabellerna framgår, voro af den första serien 22: 9/9 af kottarna angripna. Uti blott 4 af dem antraffades vifvellarver, hvaraf trenne vid lif. Dessa lyckades jag upp- draga till fullbildadt stadium. De förpuppade sig under maj månad och framkommo som skalbaggar omkring 10 juni. I de öfriga 18 påträffades blott tomma skinn af vifvellarverna vid sidan af banemännen, parasiterna. Dessa, uteslutande steklar, förekommo i växlande antal i hvarje kotte, oftast 1—2 i hvarje, stundom dock ända till 4. De framkläcktes något oliktidigt från !?/;—??/s. De tillhöra tvenne arter, Calyptus mucronatus TH. och Epturus sp. af detrita-gruppen. Sv anmdenflötfar arten, mest PPS den senare, i SKOch 2 291 Enligt THOMSON” är Calyptus mucronatus anträffad i Norrland och vid Wittsjö i Skåne. Den håller sig öfver- vägande till barrskogarna. Värddjuret synes hittills ha varit okändt. FEpzurus-arterna al detrita-gruppen äro synnerligen svårbestämda. Möjligt är, att de framkläckta individerna till- höra tvänne olika arter. II Serien. Antal Innehåll jo Anmärkningar kottar | å | | SR S I I | xys a PISSOdesTARvesA a EE 5 5 5 2 lefvande SA > MARIVREE TE | | o(imagines början af juni) Calyptus mucronatus TH. . . Ila FÖ GERT mest 29 Epiurus sp. af detrita-gruppen | I SKISS Zz 2 43 RE SPI 4 | z | (om samma sp.?) Epiurus sp. af detrita-gruppen 2 2 2 29 Na BI AT ENT ESS STENEN a = BEE AMN BR rå 1812 GES SRA Sr GÄRNA ro RA ME 73 | 100 100 Af andra serien voro 27 ?/v af kottarna angripna, 5 af dem innehöllo lefvande vifvellarver, 22 innehöllo parasiter. De kläcktes alla på ungefär samma tider som de för första serien nämnda parasiterna och tillhöra minst 3 arter; all- 1 Enl. A. ROMAN, som benäget åtagit sig bestämningen. 2? Opuscula entomologic a. ”T. XVI p. 1704. ERIC MJÖBERG: OM VÅRA SKADLIGA PISSODES-ARTER. 257 männast synes vara Calyptus mucronatus (16 ex.). Epiurus- arterna tillhöra defrita-gruppen. Som synes, sätta på ifrågavarande lokal parasitsteklarna en god gräns för detta skadedjurs framfart. Af 22 vifvelangripna kottar i första serien lämnade blott 4 (3) oangripna vifvel- larver, d. v. s. i ej mindre än 82 /9 hade viflarnas afkomma blifvit hämmad i sin utveckling af parasiter. Och i den andra serien fås i det närmaste samma höga reduceringssiffra. Huru stor skada denna FPrissodes-art inom vårt land för- öfvar, därom är ännu för tidigt att yttra sig. Att den emel- lertid på vissa trakter är ett skadedjur att räkna med, synes vara säkert. I Tyskland lär enligt HARTIGS utsago stundom hälften, ja ända till tre fjärdedelar af ett träds kottar vara angripna. I anseende till sin dolda, undangömda tillvaro torde arten vara svår att bekämpa. Dock kan man med någon ötning urskilja, huruvida en kotte är angripen eller ej. Och då man äfven träffar kottar på marken, innehållande vifvel- larver eller puppor, kan ju en viss reducering af skadedjuren ernås, genom att dylika kottar insamlas och förstöras i god tid. Något verkligt rationellt kampmedel torde näppeligen finnas. De alltid påpassliga parasitsteklarna äro emellertid här om någonsin på sin plats. Den utbildade skalbaggen har bakhörnen af den fint, rynkigt korniga halsskölden skarpt rätvinkliga, dock märk- bart mindre spetsiga än hos PF. znotatus FABR., bakkanten är på båda sidor om midten betydligt inbuktad. Skalvingarnas punktstrior med tämligen små, likstora punkter. Kroppens grundfärg stötande i brunt; öfver- och undersidan med hvit- aktiga fjäll; skutellen och två punkter på halsskölden med tätt sittande hvita fjäll. Skalvingarnas främre tvärband röd- gult, rektangulärt, vid suturen afbrutet, det bakre utåt bre- dare, nästan triangulärt, oatbrutet, utåt rödgult, intill hvitaktigt. Kroppslängden är 5—7 mm. 3. Pissodes pini IL. Ett i vårt land ganska vanligt skadedjur, som synes hålla till godo både med tall och gran, äfven om det kanske Entomol. Tidskr. Årg. 30. H. 3—4 (1909). 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1909. i regeln föredrager det förra trädslaget. Den synes både som larv och fullbildad uppehålla sig i kronregionen af äldre tallar. Larvgångarna förlöpa mera oregelbundet kring hvar- andra och bilda endast undantagsvis strålfigurer. På om- stående figur 6 synes en niostrålig sådan. ALTUM omtalar att han sett ända till trettiostråliga figurer. Paren del andra barrträd, t. ex. på Weimutstallar, har man i utlandet funnit, att arten under larvtiden uppehåller sig under den kraftiga barken på stammen och då i regeln bildar vackra strålformiga fratfigurer. Puppkamrarna äro bildade af groft Åh 7 afgnagdt material. De ligga vanligen en | bit in i splinten, men kunna äfven ligga till större delen i barken, detta senare på tjockbarkiga stammar. Stundom angripas svaga tunnbarkiga stammar, i hvilket fall larverna äta sig djupare in i N veden, så att vid afbarkandet AN puppkamrarna ej längre stå att i upptäcka. Stundom kan man I] på ett och samma fratstycke finna både ytliga och djupare liggande puppkammare. De öfvervintrande skalbag- garna framkomma i slutet af april och början af maj och fortsätta sitt angrepp till in på hösten. Sitt vinterkvarter välja de ej så som föregående art i stammens barkspringor, utan under mossa nere vid roten. Flyghålen äro som efter. alla arter cirkelrunda, 2—3 mm. i genomskärning. I fråga om kampmedlen gäller i hufvudsak, hvad som blifvit sagdt om föregående art. Särskildt låta korta gren- och stamstycken med framgång använda sig som fångstmaterial, ty ingen annan FPissodes-art låter så lätt och osvikligt fånga sig som den ifrågavarande. HaCKWIIAG. Vv, Entomologiska anteckningar. ooccooc-s-s-s-----s-=so-- > LamMPaA, S., Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstal- tens för jordbruksförsök entomologiska afdelning 1909 NORDENSTRÖM, H., Några fynd af steklar under exkursioner i Syd- Hallandjock. Östergötland. 10084 --------A—.-scoo.cosoos PorpPius, B., En ny varmhus-myra (Prenolepis vividula NYL.)------ ROMAN, A., Notizen zur Schlupfwespensammlung des schwedischen RESTE SKARS ARR 2 RUE a ESR AA Ta a OR RA a ScHULZ, W. A., Ein Beitrag zur Kenntnis der Lebensweise, Syste- matik und geographischen Verbreitung der Trigonaloiden SCHÖNFELDT, H. v., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von ETTER RN:ORS 20 EA E on a oaser orre ssnslpsrsssioeooi ce » SjöstEDT, Y., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kame- FER RRRDE GRS Fait O (Le 5 An RNA Tab ES. SS ylll ecn » —, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- Fanta t ONA den, 25 Sept IO00-—-=--scscocbopoctesioseioorsrn —, Entomologiska Föreningens högtidssammankomst å Grand Resta Nanonal den. 14: dec., I000: o-—--<—-c-so--esecon —, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- NH OnAl den F20-1Ebr. MOTO ocoosesssooodooserr usel Ser åra » —, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- FN anonakden 30 april fÖIOms-c-s-sssoesecosesosenSsr2osås ROK våra entomolöger hon ooo sssonssssiooeson an » lIRAGARDE I. Strödda meddelanden om kvalster ooomoococomc--=------ —, Om Berleses apparat för snabb och effektiv insamling af RARE Tel) TT a a me a a oa abs SEE —, Lärkträdsmalen (Coleophora laricella HUBN.) ooooomomoooo---- tGlercksionnerarmal (Cyonetia clerckella I.)ooooooosooosooo-=-- a VN E to dkAtt Utröta! MIYIOR Ioscs.sssos tosse ococ oden » — , Röda tallstekeln (Lophyrus sertifer GEOFFR.)----ooo-oooo---- » —, Huru sprida sig de träd beboende gallkvalstren? oo » —, Baroncallkvalstiet (E7zophyes pyri NALDJooooosoooooooomooeooo- > —, , Ett nytt medel i kampen mot fruktträdens skadedjur -..- » TULIGREN, ALB., Sprutredskap för trädgården -..... — —, Frostfjäriln (Cheimatobia brumala IÖunmsomn mms — —, Vid den 1:sta internationella entomologkongressen i Brässel, |: NO 20 (0) (OJ SLAS ES RE INRESA I a aan SSV — —, Översigt over Landbrugsplanternes sygdomme i 1909 (ref.) » 264 = Et ena ulsio DS AP para enes ger osanna NAN 2285 = — Växtsteklarssomransnpa våra fruktträd. (2maedötatla)Eesssseem » 286 — —, De vanligaste besprutningsvätskorna gentemot skadeinsekter » 296 — —, Entomologiska afdelningens arbetsplan för 1911. —— » 300 NW AHLGREN yn el Ul ÖRA UR sera ooosan nera ETSI RATE NS I ZUR Kenntniskselnyediseher Dipteren les sssees use REG — —, Svensk Insektfauna XI: 1; 2. Dansflugor. EMmpidide .......-- KA — —, Svensk Insektfauna XI: 1; 2. Ogonflugor. Pipunculide-... » 209 Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. N:o 31. Acridiodea:. Von Yngve Sjöstedt. Die hier angefuhrten Acridiodeen wurden schon 1890/92 swährend der Reise im nordwestlichen Kamerungebiet von mir eingesammelt, sind aber bisher grösstenteils unbestimmt geblieben, da sie nach längerer Abwesenheit vom Museum be- hufs Bestimmung zum grössten Teil unbestimmt zuräckka- men. Mit der Bearbeitung der Acridiodeen von meiner ostafrika- nischen Reise beschäftigt, welche Arbeit soeben abgeschlossen wurde (Sjöstedts Kilimandjaro-Meru-Expedition 17 Orthoptera, 7 Acridiodea), habe ich fär das Reichsmuseum auch die west- afrikanische Sammlung bestimmt und gebe hier eine Verzeichnis der in derselben vorkommenden Arten, da das untersuchte Gebiet betreffend diese Gruppe bisher unbekannt geblieben ist. Das mitgebrachte ziemlich 1400 Exemplare umfassende Ma- terial repräsentiert 32 Arten. Das während der Reise unter- suchte Gebiet erstreckt sich vom Kamerunberge im Säden nordwärts bis nach Itoki na Ngolo, vom Rio del Rey im Westen bis an den Richardsee (Kottasee) im Osten. FEiner der wichtigsten Fundorte ist Bonge am Flusse Meme. Tettigide. Piezotettix eclypeatus KARSCH. BETINNNNESIASIN 030,1 1890, Pa: 1901, — Ein juängeres.$ mit kurzem, nur etwa die Mitte des Hinterleibs erreichendem - Pronotum von Buea (Knutson & Waldau). Entomol, Tidskr. Årg. a Et (1910): I N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Acmophyllum nigropunetatum Bor. BOLIVAR, Mem. Soc. Esp. Hist. Nat. Tom Nemes; 1905, p. 212. Ein) + övon Bonge. JL. föjRtonorsonudn terschk. 7,,; mm. Ist nach einem 3 aus Kamerun beschrieben worden. Trachytettix bufo Costa. BOLIVAR, Ann. Soc. Ent. Belg. 31, 1887, p. 213. — Die zwei von Bonge mitgebrachten Exemplare sind etwas grösser als der vorliegende Typus des scaberrimus STÅL, der von BOLIVAR c. 1. mit bzxfo vereinigt wird. I. 10, Hinterschk. 4,6 mm. Paratettix scaber ”THUNB. BOLIVAR, Ann. Soc. Ent. Belosisterospp ej eg: Zahlreihe Exemplare dieser weit verbreiteten Art von Itoki, Kitta, Bonge. Paratettix meridionalis RB. BOLIVAR) Atis Soc. Ent. BESITTER OG REST Mehrere Exemplare von Bonge. Sie stimmen mit vorliegen- den Exemplaren aus Nubien gut iäberein. Mastacide. Thericles zebra GERST. Mitth. naturw. Verein f. Neu-Vorpommern und Riägen in Greifswald, XX, 1888, Berlin 1889, p. 47. — Nach der Be- schreibung der Th. guagga KARSCH. (B. E. Z. 38, 1893, p. 116) von Togo schreibt KARSCH: »Von allen beschriebenen Thericles-Arten durch die Zähnelung auch des äusseren Kieles der Hinterschenkeloberseite plastisch verschieden.» Von Ka- merun habe ich zwei 7/hericles-Exemplare ($$?) mitgebracht, die mit Z/A. zebra GERST., welche Art auch von Kamerun, und zwar von Victoria, nicht weit von der Gegend, wo ich diese zwei Exemplare gefunden, beschrieben worden, in ihrer cha- rakteristischen Zeichnung gut äbereinstimmen. Nur die Fähler sind etwas verschieden, rotbräunlich oder licht braun, an der Basis etwas dunkler angehaucht, während GERSTACKER sie als »licht braun, gegen die Basis hin in verschiedener SJÖSTEDT: ACRIDIODEA. S Ausdehnung (zwei bis sechs Glieder) blassgelb> beschreibt. Beide Exemplare haben aber, wie gzagga, nicht nur den Mittelkiel, sondern auch den Aussenkiel der Hinterschen- keloberseite gezähnelt. GERSTAECKER gibt diesen Charakter nicht deutlich an; sondern sagt nur »die Sägezähne der oberen Schenkelkanten, die Innenseite und die Dornen der Schienen pechschwarz». Was das betrifft, dass die »In- nenseite> der Hinterschienen schwarz, oder wenigstens dunkel, Semmsollte; so "et dieses fur: dievUnterseite, d. h. die Seite gegeniäber der bedornten Oberseite. Auch die Spitze der Hinterschienen dunkel angehaucht. FÖRST, Pronot. 2,5, Hinterschk. 9, Hinterschn. 9 mm; OC V 17 » 3 , II » KEANE Die Hinterschienen, besonders am $, schwach wellig gebogen. Kamerun, FY. 1891. Tryxalide. Acrida nasuta LIN. BURR, Monogr. Gen. Acrida; Trans. Ent. Soc. Lond. 1902, p. 164. — Zwei 8 von Bonge, Sept. 1891. Holopercna coelestis KARSCH. Berl. Ent. Zeit. XXXVI, 1891, p. 177. — Bonge, Sept.— Dez.: 21159; hävfig: Chortoicetes varians KARSCH. Gymmnobotrus varians KARSCH, Berl. Ent. Zeit. XXXVI, 1891, p. 178; Chirista varians KARSCH, o. c. 1893, p. 76. — Ähnelt recht sehr Chortoicetes (Chirista) temporalis STÅL (vergl. Sjöstedts Kilimandjaro-Meru-Expedition 17 Orthoptera, 7 Acri- diodea, p. 165, 1909), ist aber etwas kleiner und unterscheidet sich sofort durch die unten gelben, nicht roten Hinterschenkel. Costa frontalis ist oben zwischen den Fählern und den Ocel- len mehr eingeschnärt. Beim SJ der Ch. temporalis ist costa frontalis breiter, oberhalb der Ocelle nicht rinnenförmig, bei varzans schmäler und oberhalb der Ocellen nach oben bis zur Spitze (»Basis») tief rinnenförmig. Hinterschienen am Aussen- 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. "rande bei Zemporalis mit 9, bei varians mit 12 Dornen. — Bonge, Itoki, Bibundi, Ndian, sehr häufig, besonders im Sep- tember; 220 Exemplare heimgebracht. Pyrgomorphide. Parapetasia femorata BoL. BOLIVAR, Monogr. Pirgom. 1884, p. 139; BOLIVAR in WYTSMANS Genera Insectorum, Fam. Acridiid&e, Subf. Pyr- gomorphin&e 1909, p. II, 14. — Itoki, Jan. 1901; I HERO Leben im dichten, feuchten Buchenwald am Boden unter ver- faulten Blättern. Das 3 ist, wie KARSCH schon angibt, bedeutend. kleiner als das. c. I gh A2 SSSK Peristegus squarrosus LIN. BoLrIvarR, Soc. Esp. Hist. Nat. 1904, P. 402; BOLIVAR in WYTSMANS Geneta InSs. O-cCc-epyrmcke-RBOnNSee Zonocerus variegatus LIN. BOLIVAR in WYTSMANS Genera Ins. O./C. Pp: 20. — Zwei 2 von Bonge. Taphronota telephora SToLL. BOLIVAR in WYTSMANS Genera INS: os es Pp. röjer Bonge, Sept I o.d or. i Atractomorpha Gersteckeri Bor. BoLIVAR, Monogr. Pirgom. 1884, p. 66. — BOLIVAR in WYTSMANS Genera Ins. o. c. p. 40. — Eine im Gebiete äusserst häufige Art, die in etwa 100 Exemplaren, die meisten von Bonge, Sept. 1891., vorliegt. Atractomorpha aberrans KARSCH. Entom. Nachrichten XIV, 1888, p. 233, n:o 25, PENBer Ent. Zeitschr. XXXVI, 1861; .p; 170. = BongekseptskORes scheint im Gebiet viel seltener als vorige Art zu sein, indem nur 2 J und 2 8 heimgebracht worden sind. SJÖSTEDT: ACRIDIODEA. 5 Acridiide. Acridium (Cyrtacanthacris) ruficorne F. FINOT, Ann. Soc. Ent. Er: LXXVI (1907) p. 304 — Börge, bBibundi; Sept.,. Dez., :2 dd AR IWieidie folgende, eine im Gebiete häufige Art. Sitzen oft im Blätterwerk der Gebäsche und niedriger Bäume. Acridium (Cyrtacanthaecris) hottentottum STAL. RINOI An]. Soc. Hat. fr. CXXVI(1907)-P-:284 — Bonge, Bibundi, Itoki, Ndian; 7 SJ, I £. Barombia tuberculosa KARSCH. Berl. Ent. Zeit. 36, 1891, p. 180, Textfig. — Ein J dieser vom Kamerunberge beschriebenen Art aus Bonge. Coptacra anguliflava KARSCH. Coptacra succinea nec KRAUSS; KARSCH, Berl. Ent. Zeit. PONEKIVINET SOT pp. TSL; XXXVI 1893, p. 02; Coptacra an- WwaliflavarKARSCHI I :c: 1893, p. 92: Pallide brunneo-ochracea, capite et pronoto in mare spe paulo fuscioribus; angulo postico prothoracis in mare s2pis- sime, in femina nonnumquam late flavo-albido limbato; anten- nis filiformibus, favidis, fusco annulatis; elytris unicoloribus; alis hyalinis succineo adumbratis; area infero-externa femo- rum posticorum rugosa, fusca, marginibus utrinque sparse nigro-maculatis, area interna pallide flavida; femora postica supra maculis 1—3 fuscis nonnumquam vix conspicuis ornata; tibiis tarsisque posticis flavescentibus, margine externo spinis apice nigris 9, interno II instructis; calcaribus duobus: ex- ternis et internis inter se sube&qualibus, internis minoribus; facie grosse impresso-punctata; costa frontali marginibus paulo elevatis, presertim in $ inter antennas latissima, antrorsum sensim angustata, inter antennas et ocellos valde constricta, retrorsum ampliata et marginibus elevatis inter oculos defi- cientibus paulo convergentibus retrorsum angustata; pronoto colore elytrorum, impresso-punctato, carina media distincta, antice vix, postice valde producto, angulo fere recto, rotundato, 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190910. sulco postico paululo ante medium sito; tuberculo prosternali recto, conico, lateribus et antice paulo applanato; lobis me- sosternalibus latissime (longitudine loborum), metasternalibus in mare vix, in femina latius distantibus; intervallo mesoster- nali retrorsum sensim paulo ampliato; cercis 3 teniiformibus, latis, apicem abdominis attingentibus, introrsum paulo cur- vatis, apice exciso, angulo superiore paulo producto, rotundato- accuminato, angulo inferiore augustiore et paulo longiore. AA Long. corp. 15—16, proth. 4, elytr. 13—15,5, fem. post. 10—10,8, tib. post. 9—10 mm. Q Long. corp. 21—23, proth. 5, elytr. 17,;—18, fem. post. 12,;—13, tib. post. 10,;—11,; mm. Unter dem Name succinea KRAUSS hat KARSCH |. ce. einige Coptacra-Exemplare aus Togo und Kamerun angefuhrt und dabei ein darunter befindliches J als das bisher unbekannte J der succinea beschrieben. Wie ich kärzlich (Sjöstedts Kili- mandjaro-Meru-Expedition, 17 Orthoptera, 7 Acridiodea,p. 196) nachgewiesen, gehören aber diese Exemplare nicht der suc- cinea KR. an, wogegen vom Kilimandjaro mitgebrachte Copt acra-Exemplare mit der Originalbeschreibung der succinea völlig ubereinstimmen. Unter dem Namen Coptacra anguliflava beschreibt KARSCH 1. c. 1893, p. 92 aus Togo ein Jd mit weiss- gelbem Fleck an der Hinterecke des Pronotum. Dieses s ge- hört indessen derselben Artan, wie die anderen KARSCH'schen »succinea»-Exemplare, welche Art bisweilen mit (die mei- sten JS), bisweilen ohne (die meisten 2) solchen hellen Fleck versehen ist. Da aber fär die Guinea-Art, wenn auch unter anderer Bedeutung, der Name anguliflava schon gegeben ist, habe ich denselben hier behalten. Durch Uber- sehen ist im Kilimandjarowerk 1. c. eine Meinung unrichtig ausgedräckt worden. Auf Seite 195 soll unter Coptacra succinea Zeile 4—5 stehen: Das SJ ist kleiner, Cerci band- förmig, gleichbreit, etwas einwärts gebogen... ct Epistaurus erucigerus BoL. Jornal Science Mathem., Physic. Nat. (2) N:o HI (2) — KarscH, Berl. Ent. Zeit. 1893, p. 92 (S). — Bonge und Itoki SJÖSTEDT: ACRIDIODEA. Z 5 d und 5 8. Die Beschreibung von KARSCH l. c. der Cerci des g ist nach vorliegenden Exemplaren nicht ganz zutreffend; sie sind zylindrisch, etwas abgeplattet, zuerst ziemlich gerade, nach aussen fein, einfach, und stärker ein- wärts gebogen; sie reichen nicht völlig an die Spitze der Subgenitalplatte. Cyphocerastis tristis KARSCH. ENARE EE OCK VIE TB, på TS2, Ein d und 3? von Bonge und Itoki. Innen- und Unterseite der Hinter- schenkel blutrot, was von KARSCH 1. c. nicht angegeben ist. Auch die Hinterschienen in frischem Zustande von derselben Farbe. Cyphocerastis leta KARSCH. Ber EntEN £elt. KOCK VI, BSOI,: pe 1824 Bin? von Bonge am Meme-Flusse, Okt. 1891. Auch diese Art hat die Innen- und Unterseite der Hinterschenkel blutrot. Serpusia opacula KARSCH. Betts EntoZets XVI 1891, p. 198, Fig Kamerun, I dd und I 2 vom feuchten Buchwalde bei Kitta. Nur das J hat den in der Beschreibung erwähnten schwarzen, glänzenden Fleck an der Spitze der kleinen Deckflägel, die am Y einfarbig gelbbraun erscheinen. Der Basalteil der Hin- terschienen nicht schwarz, sondern von der olivengruänen Farbe des Körpers. Die Seitenlappen des Pronotum mit einem grösseren weissgelben Fleck an der Hinterecke, der in der Originalbeschreibung nicht erwähnt ist. Pteropera verrucigena KARSCH. BEtRE NERE XONVI ISO, p. 150. — Zwei schöne & dieser Art von Ndian, Ende Mai 1891. Catantops annulipes STAL. kecWOreh It 873, po7or— KaArscH, Berl Ent. Zeit. PC XNIITSOE p. 189. — KARNY, S: B., Akad. Wiss. Wien, mat.-nat. Cl., Jahrg. 1907, p. 339. Die Kamerunform stimmt ä 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. mit den voliegenden Typen des C. annulipes (2) gut uberein und gehört sicher derselben Art an. Die dunkelbraunen Zeichnungen an den Hinterbeinen sind nur bei der Kamerun- form | kräftiger; ' die von KARSCH 1: ce erwalntenrscehwache winkelförmige, hinten offene, dunkle Zeichnung, die auch bei den Kamerun-Exemplaren fast verschwinden kann, ist, wenn auch recht schwach, auch an den Typen (2 £) vorhanden. Der dunkle Mittelfleck im äusseren Mittelfelde der Hinterschenkel ist an recht Kamerunform, wie KARSCH bemerkt, etwas kleiner und erreicht nicht, wie bei der Sierra-Leone-Form, den Unterrand dieses Feldes. AZ L. 30—31, Pronot. 7, Deckfl. 27—28, Hinterschk. 17—18, Hinter- schn. 14—14,s mm. Q L. 43—44, Pronot. 9—9,;, Deckfl. 36—37, Hinterschk. 21—25, Hin- terschn. 18—21,5; mm. Bonge, Septiskd, OA. Catantops mimulus KARSCH. Berl. Ent: Zeit XXXVI, TöGneprrsgte MöbEri00 3 und £, die meisten von Bonge, Sept. 1891. Eine im Ge- biete sehr häufige Art. Euprepocnemis plorans CHARP. Orthopt. descript. et depict., 1825, Tab. 47. — Eine im Gebiete : sehr gemeine, in uber 70 Exemplaren vorliegende Art. Die Flecke der Deckflugel sind viel schwächer als bei der Kilimandjaro-Form und oft ganz verschwunden. Kamerun, die meisten von Bonge, Sept. 1891. Euprepocnemis guineensis KRAUSS. Zool. JahrbylVi 1890, ADbth. fö Systapa630m rates Fig. 5. — KARSCH) Berl. Ent.. Zeb os OmsmrSOmparon3S, 1893, p. 104. — 2 d& und I & dieser schönen Art von Bonge. Pterotiltus impennis KARSCH. Pygostolus impennis KARSCH, Berl. Ent. Zeit. XXXVI, 1891, p. 193; Plerotiltus impennis KARSCH 0. C. 1893, p. 108. — Variiert etwaszin der Farbe.! Die Grundfatbe amukopf a SJÖSTEDT: ACRIDIODEA. &F und Thorax der vorliegenden Exemplare ist mehr gränblau als schwarz, Vorder- und Hinterrand des Pronotum und Hinterrand des Metanotum oft mehr oder weniger gelblich angehaucht, die Beine sind gelblich oder grängelblich; Hin- terschenkel an der Spitze, wie die Basis der bläulich ange- hauchten Hinterschienen blutrot. Sowohl am 2 als am 3$I etwa die äussere Hälfte des Hinterleibes rot. Aussenseite der Hinterschenkel oft eintarbig, ohne schwarz. Fäihler dunkel, die Basalpartie gränblau. Der aufrechte Haken des SJ am hintern Ende des letzten Riäckensegments des Hinterleibs deutlich. 3 sS, 3 £ von Bonge. AL, 21—22, Pronot.4,;—4,5, Hinterschk. 13,;—14,35, Hinterschn. 11—12,56 mm. Q > 24—26, » Så » 15,2—16, » 13,2—14,2 » Die Art ist von der Barombi-Station, unweit Bonge, be- schrieben worden. Badistica bellula KARSCH. Ber tEntE fZet COVE IS0L, pe 105. — 16. F$ und + vonfbonge,; tokti, besonders im Sept. Die Oberseite des Tieres ist heller oder dunkler olivengrän; Hinterschenkel rot- gelb mit schwarzer Spitze. Gemeneta terrea KARSCH. Berl. Ent. Zeit. XXXVII, Teg2lpslyen — Bine Y von Bonge. Oxya serrulata KRAUSS. ovalt]. sAVyL1800/91." "Syst. Abt. p. 662, Taf. 45, Fig. 8. — Bonge, 2 ds und 5 £L, einige im September erbeutet. Spathosternum nigroteniatum STAL. filvers. Ko Vet Akad. Förh. 1876, N:o 3, p. 45. — Ein defektes 92, mit kurzen Deckflugeln und rötlicher Farbe. Bra wDeckt 15 mm. Strödda meddelanden om kvalster. Af Ivar Trägårdh. Från Centralanstaltens entomologiska afdelning har under- tecknad till bestämning fått emottaga en samling kvalster, som under årens lopp insändts till undersökning. I det följande lämnas jämte korta beskrifningar en redo- görelse för dessa former och deras vanor; äfven några sådana, som undertecknad själf iakttagit, omnämnas. Kvalster på träd och buskar. På snart sagdt alla träd och buskar skall man, om man undersöker bladens undersida med tillhjälp af ett förstorings- glas, finna små blekgröna, skära eller brungula kvalster, som springa omkring, och vid noggrann undersökning skall man nog äfven upptäcka deras ägg och ungar. Det är emellertid långt ifrån att alla dessa äro skadliga. Flera af dem måste tvärtom betraktas som nyttiga, emedan de dels lifnära sig af andra, skadliga kvalster, blåsfotingar o. äd., som också finnas på bladens unfidersida, dels förtära para- sitsvampsporer. Till de nyttiga kvalstren hör först och främst ÅAnystis BACCAFUMTA (TENS Detta kvalster, som redan LINNÉ kände till, är mycket I. TRÄGÅARDH: STRÖDDA MEDDELANDEN OM KVALSTER. Vg vanligt på löfträden. Det är H he lätt att känna igen på sin bjärt ; röda färg, sin storlek, 1,5 mm., FC hvarigenom det öfverträffar & alla andra på löfträd förekom- mande kvalster, samt sitt ytter- ligt snabba kringirrande lopp. Vidstående figur ger en föreställning om dess utse- ende. Kroppen är nästan tre- kantig, baktill tvärt aftrubbad, och benen äro mycket långa i förhållande till kroppens storlek. Arten är allmän i hela Europa och är äfven funnen i Sibirien och på Grönland. Ett annat släkte, som i synnerhet uppträder på sälg och pilar, är Iphidulus. Den vanligaste formen, /. vepallidus KOCH, är till färgen ljust gulbrun, af oval form 7 och tämligen platt med glänsande öfver- sida. Äfven detta släkte är fullkomligt : oskadligt och gör möjligen, enligt A. N. LUNDSTRÖMS undersökningar, nytta ge- nom att förtära sporer af parasitsvam- Fig. 2. Iphidulus vepal- par. lidus KocH, Till de skadliga kvalstren höra täm- TG ligen många släkten, men endast två af dem ha hos oss anställt märkbara skador, nämligen Zetranychus och Bryobia. Alla ha gemensamt den egenskapen, att käkarna äro utbil- dade till fina nålar, som de sticka in i bladens väfnad för att uppsuga dess saft. Tetranychkus, som hos oss är känd under namnet »spinn>, är af dessa på grund af sin allmänna förekomst den skadli- gaste; också utgöres den största delen af de insända profven af denna. Det har i alla fallen varit fråga om samma art: itrielarnus. Big. 3. Här nedan lämnas en lista på de lokaler, hvarifrån de insändts. På gurkblad, Västanfors, aug. 1904. På lönn, Albano, II aug. 1905. På hägg » » » » Fig. 1. Ånmnystis baccarum (L.), efter BERLESE. z2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. På asp, utan lokal. På gran, 5 aug. 1904, Rosendal i kallbänkar. På plommon, 2 juni 1905, Västantorp. På lind, stadsplanteringen i Kristinehamn 15 sept. 1909. »Spinn» i kolossala massor. Då spinnkvalstret förut skildrats af TULLGREN,: dels i Ent. Tidskrift, dels i »Skadeinsekter i trädgården och på fäl- tet», är det onödigt att här ingå på dess lefnadsvanor, sättet att utrota det o. d. Ifråga om utrotningsmedel torde kan- ske trädstammens bestrykning med kalkmjölk, helst tillsatt med lämplig mängd löslig karbolineum, förtjäna att sättas I främsta rummet; ty på hösten tränga sig djuren — det är endast fullvuxna honor som öfvervintra — tätt tillsammans i sprickor af barken och borde då med denna metod lätt kunna tillintetgöras. Bryobia preetiosa Kocu. Äfven detta kvalster förekommer allmänt på tfad Oochkkbuskartmen i motsats till det förega- ende påträffas detta äl- ven på marken, under stenar, bland multnande Fig. 3. Tetranychus telarius (L), löfrockt lafvartomd: efter BERLESE. Det skiljes lätt från föregående, utom därigenom, att det saknar spinnförmåga, genom sin plattare kropp, som dess- utom är jämförelsevis bredare vid skuldrorna; dessutom är det första benparet längre, och slutligen märka vi i framän- dan ofvanför munkäglan en tunn vågrät skifva, delad i 4 spetsar. Det är” ej" såvskadligt som det förra, då det mera sällan uppträder i större antal. De enda uppgifter om, att det förorsakat skador i vårt land, är från Ent. Anstalten, där det i juni 1909 uppträdde på krusbär, samt från villa Martin 1 Mariefred. I. TRÄGÅRDH: STRÖDDA MEDDELANDEN OM KVALSTER. 53 Kvalster på gurkor. Under det att den sto- ra hufvudmassan af Gama- siderna äro rofdjur och i många fall tvifvelsutan göra oss stor nytta, utan att vi veta darom, minnes, det. en grupp bland dem, som till större delen -är växtätare, något som för öfrigt tagersitt uttryck i deras tröga gång, och vid närmare undersökning äfven i deras käkar, hvilkas tuggytor äro breda och »knöltandade». Hittills är det likväl blott en art bland dem, som ådragit sig uppmärksamheten genom de skador den förorsakat. Det är Uropoda obnoxia REUTER. Den har i Finland, där den först påträffades, på Aera ställen angripit gurkor. Äfven i Sverige har den gjort skada på denna växt. Bland de insända profven finnas sålunda ej fullvuxna exem- plar af densamma med etiketten »På gurkor, Rosendal, aug. 1905». Af TULLGREN tagen vid Gröndal, Djurgården, juli 1908 i bänkar massvis på nattflylarver. Efter all sannolikhet har det varit sjuka larver sony angripits, för så vidt Uro- poda-nymferna ej rent af användt nattflylarverna som tran- sportdjur, något hvarpå man känner många exempel. Fig. 4. Bryobia pretiosa Kock, efter BERLESE. Om gallkvalster. Som bekant finnas gallkvalster på en stor mängd växter och förorsaka på dem missbildningar af olika slag, såsom hop- rullning af bladen, sjuklig stegring af bladens och grenarnas tillväxt, felslagning af blommor o. s. v. Till de mest i ögo- nen fallande höra väl de säcklika, ofta bjärt färgade bildningar, som påträffas på lind och framför allt på al, där stundom hvarje blad är så öfversålladt med rödgula knoppar, framkal- lade af gallkvalster, att träden få en rödgul färgton. Klart är, att genom dessa angrepp bladens verksamhet betydligt nedsättes, och tillväxten därigenom hämmas. I vårt land är det hittills endast ett fåtal gallkvalster, som ådragit sig uppmärksamheten som skadedjur, nämligen päron- 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. gallkvalstret (Eriophyes pirz PGST.) och vinrankgallkvalstret Eriophyes vitis LAND). Sistlidne sommar hade jag emeller- tid tillfälle att observera ännu ett skadligt gallkvalster, näm- ligen Eriophyes avellane (NAL.), som i trakten af Båstad i Skåne på hassel förorsakade förkrympning af skotten. Vid- stående bild visar oss en dylik af gallkvalster angripen gren; skotten växa ej ut utan förbli helt små, och bladen bli tjocka och köttiga. Om kvalster i bo- ningshusen. Under de senare åren ha såväl i Tysk- land som i Danmark på sina ställen bör- jat uppträda kvalster i boningsrummen, och märkvärdigt nog är det stoppade möbler Ala sl Le g. 5. Gren af hassel; på kvisten till höger de välja som tillhåll. äro skotten angripna af hasselgallkvalstret. Efter Det är dock ej nu fotografi af fört. fråga om några främmande kvalster, som plötsligt invandrat, utan det är välkända arter, som nog, om än 1 ringa antal, finnas i de flesta bostäder. Alla torde väl känna till ost-oret /(Tyroglyphus siro 1.) och mjöl-oret (Åleurobius farine D. G.). Det förra lefver på ost, som det så småningom förvandlar till ett fint pulver, hvil- ket ock består af kvalstrens exkrementer samt de skinn, som de afkasta vid de hudömsningar, de genomgå under sin utveckling. Om de få fortsätta ostörda, blir till slut hela osten förvandlad Gilfertiaettpulver Det är för öfrigt ej. endast, ost, somkdekanemparrutan äfven andra födoämnen, ja, till och med något efter vår upp- fattning så oätbart som skosvärta hålla de till godo med! I Lyon blef för några år sedan 10,000 askar af denna vara fullständigt fördärfvade af ost-oret. När askarna öppnades, visade det sig, att skosvärtan var förvandlad till ett grått pulver, som bestod af kvalster; och dock innehöll skosvärtan 35 cgr. sublimat pr kilogram. Fig I. TRÄGÅRDH: STRÖDDA MEDDELANDEN OM KVALSTER. TR Mjöl-oret är ett af de värsta skadedjuren och är spridt öfver hela Europa. För omkring 15 år sedan började det uppträda äfven i Amerika, och på Nya Zeeland är det kändt sedan lång tid tillbaka. Fig. 6. Mjöl-oret (ÅA/leurobius farine D. G.), efter MICHAEL. Det påträffas i all slags spannmål och angriper äfven kli, allt slags mjöl, ost o. d. I Frankrike lär det till och med förekomma talrikare på ost än på spannmål. Fig. 7. Ost-oret (Zyroglyphus siro 1.), efter MICHAEL. Det lifnär sig också af humle samt allehanda torkade pro- dukter ur växtriket, till och med tobak. En engelsk vetenskapsman, MICHAEL, har studerat på hvilket sätt det angriper spannmålen. Sädeskornet angripes vanligen från den ena spetsen. Där biter kvalstret med sina 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. käkar ett hål i skalet, och genom detta äter det sig så små- ningom in i det inre af sädeskornet, så att till slut endast skalet blir kvar. Samtidigt fortplanta och föröka sig djuren hastigt, så att man i ett nästan urätet skal finner alla utveck- lingsstadier från ägg till fullvuxna. Beskrifning. Djuren äro mycket små, hanen ej fullt "/2 mm. lång, honan däremot uppnår en längd af 0,7 mm. = Till färgen äro de nästan hvita och halfgenomskinliga, med ljust rödbruna ben och mundelar. Formen är oval, framåt afsmal- nande, på ryggen sitta långa fina hår, hvilkas storlek och an- ordning framga af fig. 6. De igenkännas från ost-oret lätt därpå, att hanens främ- sta benpar är betydligt tjockare än de öfriga samt pa låret, som är beväpnadt med ett kraftigt utskott. Förutom i spannmål o. d. trifvas de äfven godt i klister, och när detta användes vid påsättandet af tapeter, kan man lätt få väggarna befolkade med mjöl-or. Det är emellertid ej denna art, som nu börjat uppträda i stoppade möbler, utan två arter af ett annat, närstående släkte, Glyciphagus. Dessa finnas normalt på allehanda tor- kad frukt, såsom fikon, russin, sviskon o. d. Det fina hvit- aktiga pulver, som man ofta ser på dessa varor, är nämligen ej alltid socker, utan utgöres ofta af små kvalster, tillhörande detta släkte, och det är framför allt ett af dem, som vi kunna kalla huskvalstret, G. domesticus, hvilket under de sista åren börjat uppträda i oroväckande antal i våra boningshus. Släktet G/lyciphagus skiljes lätt från Tyvroglyphus därige- nom, att alla dess hår äro fint fjädrade. I öfrigt hänvisas till figur 8. Att kvalster ibland uppträda i möbler var förut kändt, men det har då visat sig, att dessa möbler varit stoppade antingen med gammalt höaffall, som ju är en älsklingslokal för många kvalster, eller också med tagel eller nöthår, som ej varit tillräckligt omsorgsfullt rensadt och befriadt från fettkord: Denna gång var det emellertid i splitter nya möbler, leve- rerade direkt från förstklassiga möbelaffärer, som otyget visade sig, och möblerna voro stoppade med s. k. krollsplint, ett mate- rial, som består af dvärgpalmens fint upprispade blad. Det I. TRÄGÅRDH: STRÖDDA MEDDELANDEN OM KVALSTER. El kallas: »Crin d'Afrique» och fabriceras i Nordafrika framför allt i Algier. Invasionen visar sig på följande sätt, enligt skildringar, som lämnats mig af en i Upsala boende person, och som öfverensstämma med A. S. JENSENS redogörelse! för, huru djuren uppträdt i Danmark, hvarur många af mina uppgifter hämtats. Först märker man ett fint hvitt damm på t. ex. soffan. Detta torkas af, men följande morgon är det likadant, och trots all afdamning sprider det hvita dammet sig mer Fig. 8. Glyciphagus domesticus, efter MICHAEL. och mer i rummet, på väggar och golf, stolar och taflor. Ty »dammet>» är lefvande och består af otaliga kvalster. Alla möjliga medel ha användts för att få bukt med de besvärliga inkräktarna; för att nämna några exempel ur högen: insektpulver, kamfer, naftalin, fotogen, karbol, terpentin och — sublimat. Rökning med svafvel, ammoniak eller formalin hjälpte för en tid, men inom kort var det åter samma elände — kvalstren myllrade fram igen. Till slut använde man torr värme. Möblerna anbragtes i en desinfektionsugn öfver en timme och utsattes för en värme af 88” C — och likväl fick man ej bukt med kvalstren. i tEn Mideplage i vore Boliger Arch. f. Pharmaciog Chemi. Januar 1908. Entomol. Tidskr. Ärg. ge KE EF (FO10). - 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IO. Som sagdt, det har i de allra flesta fall konstaterats, att det är med stoppningen af möblerna, när denna utgöres af krollsplint, som djuren komma in i bostäderna. Man skulle ju tycka, att krollsplinten svårligen skulle kunna erbjuda kvalstren något födoämne, men genom JENSENS undersökningar är det ådagalagdt, dels att äfven då denna är torr, resterna af bladväfnaden, som finnas, tjäna kvalstren till näring, dels att vid fukt en mögelsvamp angriper kroll- splinten, och denna förtäres af kvalstren. Krollsplinten erbju- der följaktligen kvalstren betingelser för att trifvas. Om sålunda krollsplinten härbergerar dessa kvalster, så medfölja de i stoppningen. Men det kan dröja länge, innan de visa sig på möblerna; det sker ej förr, än de förökat sig och tilltagit så mycket i antal, att möblerna bli öfverbefolkade. Då krypa de igenom tyget och uppsöka nya betesmarker. Denna utvandring försiggår åtminstone i Danmark på hösten, hvilket man anser bero därpå, att vid den då vanliga fuktiga väderleken lifsbetingelserna för kvalstren äro bättre än annars och befrämja deras förökning. Men det är ej alla som emigrera, en del stannar kvar, och däraf kommer det sig, att kvalstren ibland uppträda massvis flera år å rad på samma ställe, och da på hösten. Någon egentlig skada göra kvalstren icke, men obehaget af att ha dessa objudna gäster hos sig, känslan af att veta, att tusentals smådjur krypa omkring hos en, är ju anledning nog till att medel böra användas för att bli dem kvitt. Som redan framgick af förteckningen på de medel, som utan framgång användts mot dem, äro de otroligt seglifvade. En anledning till att rökning med olika ämnen slagit fel - är nog, att gaser svårligen kunna tränga djupt in i stoppningen. Men en annan orsak är den, att kvalstren ej ha några andedräktsorgan. I motsats till insekterna sakna de and- hål, hvarigenom gaserna skulle kunna tränga in. Och slutligen uppträder under dessa djurs utveckling en period, hvarunder de inkapsla sig i ett hårdt skal på ett sådant sätt, att det torde vara alldeles omöjligt att med hvilket som helst medel kunna förgöra dem, då de ligga gömda i stoppningen. Emellertid är det visadt, att kvalstren genom torr värme j k b d ] i. TRÄGÅRDH: STRÖDDA MEDDELANDEN OM KVALSTER. 19 minskas högst betydligt i antal, om än de ej alldeles för- svinna, och t. ex. i ett hus, där centralvärme finnes, behöf- ver man ej frukta något massuppträdande af kvalster, äfven om man skulle råka att få en inficierad möbel. Men som sagdt, att helt bli kvitt huskvalstret, när man en gång har det i sina möbler, det torde vara omöjligt; i hvarje fall vet man ännu intet botemedel. Det enda säkra sättet är att förebygga, att stoppningsmaterialet innehåller dem. Sannolikt importeras stora mängder af kvalster sam- tidigt med krollsplinten; ty då importen väl ej går direkt hit från Algier utan öfver Hamburg eller Antwerpen, finnas ju på omlastningsställena många tillfällen att få krollsplinten inficierad, äfven om den vid inlastningen var kvalsterfri. Och det vore därför af vikt att importörer såge upp med hvad för slags råvara de få. Vidare bör naturligtvis kroll- splinten alltid förvaras torrt och ej tillsammans med hö o. d., som ju ofta också kan härbergera kvalstren. En ny svensk varmhus-myra. (Prenolepis vividula NYL.) Af B. Poppius. Vid ett besök den 23 juni 1908 uti varmhusen i Bergian- ska trädgården i Stockholm fästes min uppmärksamhet vid en därstädes ganska talrikt uppträdande liten myra, som särskildt utmärkte sig genom sina ovanligt snabba rörelser. Jag antog redan då, att denna lilla art sannolikt var den från varmhusen i botaniska trädgården i Helsingfors af NYLANDER redan år 1846 beskrifna Prenolepis vividula. Detta besan- nades äfven vid jämförelse med de NYLANDER'ska typerna, hvilka befinna sig i zoologiska museets i Helsingfors samlingar. De funna exemplaren voro endast arbetare. Sannolikt skall vid en noggrannare undersökning äfven hannar och honor kunna anträffas, då detta tidigare varit fallet i Helsingfors. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I910. På detta senare ställe har arten redan sedan länge varit försvunnen från sin tidigare fyndort, och mig veterligen torde den ej sedan NYLANDER's tid här blifvit iakttagen. Arten har äfven blifvit funnen på flera ställen i Europa, dock en- dast i varmhus, hvilket naturligtvis tyder på, att den från varmare trakter hit blifvit införd med någon växtsändning och sedan genom dylika blifvit spridd från en ort till en annan. Länge och väl har dess rätta hemland varit okändt eller orätt angifvet. FOREL försätter dess hemland till Orienten, detta på grund af en förväxling med en närstående art, Pr. Fegerskjoeldi MAYR. För kort tid tillbaka har EMERY i Ann. Soc: 'Ent. tBelg:, up EN 006, p- 130 natmanetotmedöldenna fråga. Han kommer till den slutsatsen, att vzvidula NYL. är mycket nära besläktad med Pr. Melanderz WHEELER från Texas, hvilken senare endast är att betrakta som en underart af vzvidula. EMERY anser därför, att äfven nu ifrågavarande arts. hemland är att söka i Nya världen, troligtvis i Mexico. I samma uppsats är släktet Prenolepis underkastadt en när- mare granskning. Här uppställes för vzvidula äfven ett nytt undersläkte Nylanderia. Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. N:o 32. Brenthide. Von Hilmar v. Schönfeldt. Die hier angefährten Arten stammen aus dem nordvest- lichen Kamerungebiete, vom Kamerunberge im Suden nördlich nach Itoki, wo sie von Prof. SJÖSTEDT 1890/92 eingesam- melt worden sind. Die wichtigsten Fundorte sind Bibundi, Ekundu, Bonge Kitta und Itoki. Aus Kamerun sind bisher nicht viele Brenthiden einge- bracht und dementsprechend ist auch die Literatur töber die Brenthidenfauna von Kamerun nur eine spärliche. In der Stettiner entomologischen Zeitschrift 1892, p. 166 stellte KoLBE die Gattung Cormopus mit der einzigen Art penicillifer auf. In seiner Revision der Genus Cerobates SCHOE. beschreibt SENNACINOE ff the Leyd. Mus. Vol. XVII 1895, p. 217) Cerob. complanatus und bringt in seinen » Additions a la faune brenthidologique du Kamerun (Deutsche Ent. Zeitschr. 1898, pP- 369) eine Aufzählung von 18 Arten, von denen 10 neu sind, während die ibrigen sich auch in anderen Regionen von Westafrika finden und als von dort stammend be- schrieben sind. Anisognathus distortus WESTW. fitransstbinEeN Soc Lond. V, 1840, p. 200, t. 22, f. 3. Tids AP. Cerobates SP. I Exemplar. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Cerobates punetulatus SENNA. Deutsch. Entom. Zeitschr. 1898, P- såå: I Exemplar. Cerobates eruentatus. Deutsch sEntom sö Zeitsehr. 1808, Pa sy: 20ESemplare: Spatherinus' gabonicus THOMS. Arch. Bats Ly krö5S, Pp. TIG: = S- fdemmse SOBRE: tomol. Nachnucht oo ochV, 1888, Pp. 307-— SENNASANnDE Soc ERE BelsAtnöooRe20: 2 Exemplare, ds 2. Spatherinus longiceps KOLBE. Entomol. Nachricht. XIV, 1888, p. 308. — SENNA Ann. SOC: skönt. ESSEN SOA ALE 20150 > OM Spatherinus medioximus THOMS. ArehEntomsulfL35HS pA AN Rhinopteryx foveipennis THOMS. Arch. Ent ti 1558, pp. II9(Ceocephalms)t ERE SG Ceocephalus depressus LUND. Skrivt. af Naturhb. Selsk. MIO SsEBOomEM un SCHOENH.. (Gen. Cute. Vy, 18405 Pa 55 Gr Storeosomus Rissi LABR. U. IMH. Gen. Cures il, 842, 1 2: LACORDGenCOSVITS66 [0 ARA NO ter: I Några fynd af steklar under exkursioner i Syd-Halland och Ostergötland 1908. Af H. Nordenström. Parasitsteklar. Coelichneumon fuscipes (GMEL.) I ÖG, St. Lars; i flykten, vid ekstammar, 7. 10; enligt THOMS. täml. sälls. i mell. o. s. Sv. Stenichneumon rimulosus (THOMS.) S (determ. A. ROMAN); ÖG, Linköping, trädg. på Cornus sanguinea. (THOMS.: »funnen vid Ramlösa, Sk.») Neotypus nobilitator (GRAV.) 2 Hall., Karup, åsen, gräs- mark. (THOMS.: »sälls. I s. Sv.») Brachycryptus sordidulus (THOMS.) ER OG UVWISt SNS gräsmark. (THOMS.: »sälls., Ringsjön, Sk.») Stilpnus blandus (GRAV.) I 2. ÖG, Linköping, trädg. på Cornus sanguinea, 7. 9. (THOMS.: »sälls., Lund, Sk.») Hemiteles chionops (GRAV.), ÖG, Linköping, på Cornus sanguinea, 20. 9. (THOMS.: »Sk. vid Pålsjö».) Hemiteles longisetosus (SCHMK.) ING EINSE bars: på ekstammar, i aug. o. okt. Cteniscus marginatus (THOMS.) S, Hall., Hasslöf o. Karup; Hulk o.-aug. Synodytes assimilis (HOLMGR.) 9 S, Hall., Karup, juli o. aug.; ÖEKSKILALS. aug. (HOLMGR.: »funnen a ex lokal i Sk.») Mesoleius sinuatus (THOMS.) S 2, Hall., Karup, 20. 6; 6. 7. (THOMS.: »Pålsjö, Sk.») Phithorimus compressus (DESV.) 8, ÖG, Linköping, på Cor- nus sanguinea, 2. 9. (THOMS.: »funnen vid Göteborg».) 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Promethus albicoxa (THOMS.) S, ÖG, St. Lars, gräsmark; 2, Linköping, på Cornus sanguinea. (THOMS.: »funnen i Sk.») Homotropus Sundevalli (HOLMGR.) 2, ÖG, Linköping, pa COrnus sSangumnmea ro.O: 3. 10: Homotropus longiventris (THOMS.) dJ, ÖG, Linköping, på Cornus sanguinea. (THOMS.: »sälls., två lokaler i Sk.») Exochus flavomarginatus (HOLMGR.) J ÖG, Linköping, på Cornus sanguinea, 7. 9; J St. Lars, på hassel, 24. 3. (THOMS.: > Sallskirs: Oo mes) Exochus nigripalpis (THOMS.) S, ÖG, Åtvid, gräsmark, 9. 8. (THOMS.: »Sk., Örtofta».) Exochus femoralis (FOURCR.) ÖG, Linköping, på Cornus sanguinea, 9. 9. (HOLMGR.: »minus frequ.») Plectiscus collaris (GRAV.) ÖG, Kärna 29. 5. Särskildt kunde förtjäna omnämnas den rika fångsten af parasitsteklar på Cornus sanguinea under sept. och okt., in- alles ej mindre än 88 arter och nära nog alla på en enda buske, ett mindre ex., redan vid medlet af sept. halfvissnadt, måttligt hemsökt af Aphider och Diptera; några andra värdar (fjärillarver m. m.) kunde jag aldrig iakttaga, ehuru det kunde väntats af fynden, 1 hvilka ingingo bl. a. ett tiotal arter af sl. Ichneumon (SS och 28), lika många af sl. Pimpla och af Pneustici; de på Diptera parasiterande Basside utgjorde omkr. 20 arter, de likaledes på Diptera lefvande Stilpnine 5 arter; en Hemateles-art (MH. inimicus) mycket vanlig. Af mer och mindre sällsynta fynd inom andra grupper af steklar kunna nämnas: Emphytus tibialis (PANZ.) ÖG, Björka, på hassel 6. 9. (THOMS.: »täml. sälls.») Cimbex lutea (LIN.) S, Hall., Karup, Strandshagen vid hafvet, nära Skånegränsen; enligt THOMS. ej sälls. i n. och mell. Sv. men »troligen ej funnen i Sk.». Andrena carbonaria (LIN.) SS, Hall., Karup, buskmark, 10. 6. (THOMS.: »ej allm.».) Coelioxys 4-dentata (LIN.) S, Hall., Karup, på murar 21.7; a hafsstranden 24. 6, (THOMS.S »ej sallstimiNockEmelSva sparsam i Sk.»; AURIV.: »Sk.—Upl.».) Trachusa serratule (PANZ.) J, ÖG. St. Lars, 23.17- NORDENSTRÖM: NÅGRA FYND AF STEKLAR 1908. 25 Podalirius parietinus (FABR.) S 2 Elallt Karup, talrikt förek. på en murvägg i juli. (THOMS.: »ej sälls. i s. Sv.»; AURIV.: >Sk.—Upl.».) Några -för årstiden mindre vanliga fynd kunna möjligen förtjäna omnämnas, bl. a. så sent som d. 27 okt. Protichneu- mon fusorius LIN.) 8, ett ståtligt ex. om 23 mm:s längd, som anträffades krypande på den gräsklädda vägkanten i en barrskog ?/; mil söder om Linköping; på samma dag och lokal en 2 af Ichneumon lineator (GRAV.). Under en af de varma dagarna 1 medlet af okt. togos z flykten i en solbelyst skogsbacke i samma trakt bl. a.: Ep/ialtes Rex (KRIECHB.) 2, Tromatobia angens (GRAV.) 83, Stenichneumon castaneus (WESM.) var. S, Ichneumon deliratorius (LiN.) S, Cratich- neumon nigritarius (WESM.) S, Chasmodes motatorius (GRAV) 23, Microcryptus micropterus (GRAV.) S, Lagarotus semicalig atus JL (GRAV.), förutom åtskilliga fynd på mossa, ss. Micro- cryptus sericans (GRAV.) 82 eller på vedstaplar /Melanichneu- mon monostagon (GRAV.) 8). Litteratur. En ny svensk fjäril. Under rubriken »Neue palxarctische Macro- lepidopteren» beskrifver i »Deutsche Entomol. Zeitschr. Iris» för år 1908 den bekante lepidopterologen R. PÖNGELER en för Sverige och vetenskapen ny fjäril, som han benämner Mamestra rangnovi. Då arten förtjänar att vidare eftersökas i våra fjälltrakter, lämnas här- med en öfversättning af originalbeskrifningen: »Spännvidd 34 mm., fram- vingens längd 17 mm. Genom framvingarnas färg och teckning lik ento- niga ex. af MM. glauca men mindre, med mycket bredare vingar, den halfva tvärlinjen ej skönjbar, inre midtlinjen enkel, svart, på midten starkare böjd, vttre midtlinjen och ringfläcken ej skönjbara, njurfläcken längre och sma- lare, endast på utsidan hvit, tappfläcken ej ljusare inuti, våglinjen otydlig, nästan parallell med kanten, icke alls tandad, pilfläckarna innanför den- samma smärre och bredare svarta, vingfransar otydligare ljusfläckiga.. Bak- vingar mera rundade, rent hvita, med bredt, djupsvart kantband, gråsvart framkant, mörk diskpunkt och hvita fransar. Fram- och bakvingarnas undersida med tydliga diskpunkter, utan båglinjer; framvingarna undertill gråpudrade med bredt, mörkt kantband, bakvingarna hvita med mattare och smalare kantband än på öfversidan. Palper mindre starkt håriga, smalare och ljusare; ögon håriga som hos M. glauca och ej cilierade; antenner hos 2 som hos nämnda art, hos & trubbtandade, tofslikt cilierade. Panna hvit, hjässa, mellan- och bakkropp grå med hvit inblandning, bakkropp utan hårtofsar, ben af vanlig beskaffenhet.» Förf. framhåller vidare, att arten är tydligt skild från M. skrelingia v. kenteana STAUD., med hvilken den på grund af de ljusa bakvingarna kunde förväxlas, samt att dess plats är mellan MM. glauca och skreängia. Två ex., > och 9, fångades 1907 i Lule lapp- mark på skogbevuxen kärrmark. Einar Wahlgren. Entomologiska Föreningens samman- träde å Grand Restaurant National den 25 sept. 1909. Sedan aftonens förhandlingar tagit sin början, meddelade ordf., prof. AURIVILLIUS, att föreningen sedan sitt sista sam- manträde genom döden förlorat sin medlem öfverläkaren d:r CARL HÄGGSTRÖM. Till ny medlem invaldes forstmästaren CARL MUNSTERHJELM, Pello, Finland. Därpå redogjorde prof. AURIVILLIUS för sina under som- maren utförda entomologiska undersökningar vid Stora Rör på Öland, hvars insektvärld i många afseenden har en originell prä- gel, detta till en del beroende på florans säregna karaktär. Flera af vår faunas sällsyntare former såsom Oedipoda tuberculata, Nothorrhina muricata, Amphlipyra perflua o. a. hade anträffats, och drag ur insekternas lif skildrades. Af särskildt intresse hade en del nära 400 år gamla ekar vid Halltorp visat sig vara, där bland andra den ståtliga longicornen Cerambyx cerdo höll till, och äfven andra former af intresse anträffades. Tyvärr synas dessa präktiga gamla träd och därmed deras insekt- värld vara dömd till snar undergång, och redan nu hade en del träd fallit för yxan. Här vore. ett tillfälle fframhollsföre: draganden, att tillämpa lagen om naturskydd för att åt efter- kommande bevara dessa gamla åldriga minnen med deras” egendomliga insektvärld. Sedan byråchefen J. MEVES redogjort för senare fynd af nunnan, hvilket föranledde en lång och liflig diskussion, redogjorde lic. E. MJÖBERG för ett fall af dimorfism bland Planipennia. Exempel på ett egendomligt fall af ving- dimorfism erbjöde en liten nätvinge vid namn Psectra diptera, så tillvida att den dels uppträder i en form försedd med fyra väl utvecklade vingar, dels i en tvåvingad sådan med små obetydliga rudimentära bakvingar. Enligt den gängse uppfatt- ningen skulle de 4-vingade vara honor, de 2-vingade hanar. SJÖSTEDT: ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE. 247 Ett motsatt förhållande till det vanliga skulle alltså här äga rum, i det att ju eljest det plägar vara honorna som först bortreducera sina vingar, som t. ex. fallet är med lysmask- honan, frostfjärilhonan o. s. v. Föredraganden, som undersökt djuret närmare, hyste en annan mening angående genusfrågan. Tillen början lämnades en historik, hvaraf framgick, att djuret första gången blifvit beskrifvet 1839 af BURMEISTER från 2 exemplar funna i Tysk- land; senare hade Psectra diptera blifvit påvisad i ett eller några få exempl. i Ryssland 1858, i Schweiz, i England 1843, i Nordamerika 1870, i Sverige 1871, i Nederländerna 1874, i Italien 1882, i Österrike, i Finland och i Sibirien. De insam- lade exemplaren voro antingen 4-vingade eller 2-vingade. Orsaken hvarför man ända tills dato sväfvat i ovisshet om genusfrågan — de mest olikartade tydningar hade samtidigt af en mängd forskare blifvit framställda, somliga höllo de olika formerna för skilda arter, andra de 2-vingade för ha- nar o. s. v. — berodde därpå, att ingen ännu lyckats påvisa de för flertalet öfriga Planipennia så karakteristiska analbihan- gen hos hanen, hvilka genast möjliggöra en säker könsbe- stämning. . Föredraganden som haft större material än någon föregående forskare — ej mindre än 19 individ — hade nu lyckats påvisa dessa bildningar och därigenom bringat klarhet i denna under snart 70 år mycket omdebatterade fråga. Det visade sig, att såväl hanarne som honorna kunna uppträda stundom som 4-vingade och stundom som 2-vingade. Och då mellan dessa ingen som helst morfologisk skiljekaraktär af någon forskare kunnat påvisas, återstode blott möjligheten, att arten uppträder dimorf. Detta antagande erhölle ytterligare stöd däri, att analbihangen hos de 4-vingade och de 2-vingade voro fullkomligt lika. Representerade de båda formerna olika ärter, borde dessa bildningar, som fallet är hos öfriga Hemero- biider, vara hvarandra olika. Det konstaterade fallet af dimor- fism vore det enda hittills bekanta bland Planipennierna. Med anledning af föredraget fäste byråchefen F. TRYBOM uppmärksamheten på, att hos Physopoderna hanarne först få reducerade vingar, då detta förekommer hos ena könet. Yngve Sjöstedt. Zur Kenntnis schwedischer Dipteren. II. Von Einar Wahlgren. Brachystoma aucta ZETT. und Paramesia tenella WAHLB. Diese Arten sind bekanntlich C/zznocera-arten, obgleich man öber ihre Stellung in der Gattung etwas unsicher gewe- sen ist. In seiner Monographie der Gattung Clinocera spricht MIK! die Vermutung aus, dass C. aucfa »wahrscheinlich nur eine Varietät einer anderen Artist». Diese Vermutung schien um so mehr plausibel zu sein, als das fur C. aucta eigentum- liche Flägelgeäder zufällig auch bei anderen Arten (z. B. C. stagnalis) vorkommen kann und als ZETTERSTEDT” erwähnt, dass er 2nicum individuum, in Lappland von WAHLBERG d gefangen, erhalten hat. In der Samm- ———— : z PROGESERe dn lung des Reichsmuseums zu Stock- NTE Se Ae ST RÖNTE more 7) holm finden sich aber nicht we- oas å NESS IT SEA niger als 11 Exemplare von C. aucta, Fig. 1. Flögelgeäder von Ci welche BOHEMAN in Lappland ein- nocera aucta. gesammelt hat, und da sämtliche dieselbe = sebr = charakteristische Aderung (Fig. 1) aufweisen, mag ihr Artrecht unzweifelhaft sein. Die Art gehört zur Untergattung Clinocera s. str. MIK und ihre nächste Verwandte scheint C. appendiculata ZETT. zu sein. Bertel Paramesia tenella WAHLB. kann ich dagegen 1 AG die Arten der Gattung Clinocera Meig. Wiener Entomolo- gische Monatschrift, Bd 2, 1858, p. 257. 2 Diptera Scandinavie. T. IXX,) p. 3020 WAHLGREN: ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER DIPTEREN. II. 20 die Vermutung MIKS! nur bestätigen, dass sie mit Clinocera (Kowarsia) bipunetata HAL. identisch ist. Durch das behaarte Gesicht erweist sie sich als der Untergattung Kowarszia ange- hörig, und das Typexemplar besitzt ausserdem ein an Form typisches obgleich sehr schwaches Randmal. Dolichopus Zetterstedti STENH. Diese Art wird von SCHINER” und im »Katalog der palä- arktischen Dipteren» zur Gattung Hygroceleuthus gefährt. Sie gehört aber nicht zu dieser Gattung sondern ist eine Dofli- chopus-art, was von ihrem kurzen Untergesicht hervorgeht. Sie gehört zu jener Abteilung dieser Gattung, welche wenigstens die Mittelschenkel hell gefärbt und weisse Postocularcilien hat. Mit D. fraterculus ZETT. und m2micropygus WAHLB. stimmt sie darin uUberein, dass ihre WVorderschenkel oben dunkel gefärbt sind, unterscheidet sich aber von diesen durch ihre hellen Hinterschenkel. Porphyrops nigribarbatus BECK. Unter den Porphyrops-arten des Reichsmuseums fand ich nicht nur den fär Schweden neuen P. penicillatus LW., dessen Vorkommen in Sädschweden (Halland) ja nicht sehr äber- raschend war, sondern auch einige Exemplare von P. nigri- barbatus BECK., von welcher Art bisher nur ein einziges Indi- viduum, und zwar ein Männchen, aus Sibirien bekannt war.” Der Sicherheit wegen sandte ich ein männliches Exemplar zu Herrn TH. BECKER, welcher meine Bestimmung bestätigte und mir gätigst mitteilte, dass das Exemplar von dem typi- schen sich nur dadurch unterscheidet, dass die inneren An- hänge des Hypopygiums etwas heller sind, was sich auch den Wimpern und den Schäppchen mitgeteilt hat. Ebenso verhält es sich mit einem zweiten männlichen Exemplare, welches ich in dieser Hinsicht zu untersuchen Gelegenheit gehabt habe. Die Körperfarbe des Weibchens ist dunkel metallisch- SEC pA ak252, ? Fauna austriaca. Diptera I, pag. 212. 3 PH. BECKER. Beiträge zur Dipterenfauna Sibiriens. Acta. Soc. Sc- Fenn. XXVIL 1900,-p. 38. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91I90. grän, etwas kupferrot glänzend. Räckenschild mit zwei dunk- len Längsstriemen. Brustseiten graulich bereift. Untergesicht breit, mattschwarz, weissschimmernd. Auch die schwarze Stirn weisslich bereift. Hinterkopf schwarz; obere Postocular- cilien schwarz; die Behaarung des unteren Teils des Hinter- kopfes und der Kinnbart weiss. Fähler schwarz; das 3. Glied kaum länger als breit. Fuhlerborste etwa doppelt so lang als der Fähler. Schäppehen und Schwinger gelblichweiss; erstere weiss bewimpert. Beine hell braungelb. Häften grau; Vor- derhäften bisweilen an der Spitze und innen gelblich. Alle Häften weiss behaart. Mittelhuften natärlich unbedornt. Hin- terschienen an der Spitze braun. VWVorder- und Mitteltarsen gegen die Spitze gebräunt, Hintertarsen schwarz. Tarsen- glieder nicht erweitert. Mittelschenkel ohne längere Härchen. Flägel zart gelblich, doch ein bisschen gelblicher als beim Männchen. Länge 4,; mm. Mehrere Exemplare dieser Art sind von BOHEMAN in den Gebirgen von Dalarne (POlc. alp.) eimngesammelt. Platypezina nov. gen. Typus: Platypezsa connexa BOoH. Diese Art unterscheidet sich in so vielen und wichtigen Hinsichten von den tbrigen Platypeza-arten, dass es mir not- wendig scheint, fär dieselbe eine eigene Gattung aufzustellen, welche ich Platypesina benenne. ; Schon durch ihre Körperform weicht sie von den Platy- pesa-arten ab. Waährend diese letzteren eime kurze und breite, plumpe Gestalt haben, ist P. comnexa schmal und schlank -: und gleicht in dieser Hinsicht völlig einer Callimyia oder Ågathomyia, was auch aus der Beschreibung BOHEMANS her- vorgeht: »Reliquis que apud nos inveniunter speciebus multo gracilior, primo adspectu Callomyie statura et facie.»>t An eine Callomyra erimnert auch das eingekrämmte Hinterende des Männchens. In einer vielleicht noch wichtigeren Hinsicht stimmt sie auch mehr mit den Arten der erwähnten Gattungen als mit den P/latypeza-arten uberein, nämlich im Bau der Hinter- ja Bidrag till Lapplands Dipterfauna. Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1850; SNS E | WAHLGREN: ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER DIPTEREN. II. JE tarsen. Während bei Platypeza das 3. Glied der stark ver- breiterten Hintertarsen das längste ist, ist bei P. connexa (Fig. 2) das I. Glied (Metatarsus) viel länger als die äbrigen Glieder, wenigstens so lang wie EE - d d å rg die drei folgenden Glieder zusam- DNA mengenommen; bei dem Weibchen MR 5 , (OMS ist es nicht breiter als diese, bei "BASS < 5 FOS dem Männchen aber ist es stark i verbreitert, oval. Fig. 2. Hinterbein von Platy- Platypesa und Platypesina stim- pezsina connexa 3. Före e SE | men miteinander darin uberein und unterscheiden sich dadurch von den beiden anderen Gattungen, dass die 4. Längsader gegabelt ist. Während aber diese Ga- belung bei Platypesa weit hinter der Querader stattfindet, steht die Gabel bei Platypeszina dicht bei der Querader (BOHE- sele Tael I, Fo. 2). Von Platypezina connexa sind bisher nur die BOHEMAN '- schen Typexemplare aus Lycksele, Ume Lappmark, bekannt. Die Gattung Agathomyia VERR. Durch das Errichten dieser Gattung wurde die generische Stellung eines grossen Teils unserer von ZETTERSTEDT in die Gattung Callimyia zusammengebrachten Arten unsicher. VER- RALL! iberfährte in seine neue Gattung Callimpia Falleni ZLETT., Zetterstedti W AHLB., antennata ZETT. und viduella ZETT. Diesen hat später WooD” auch C. boreella ZETT. zugefägt. Gibt man aber dieser Gattung einen so grossen Umfang als fär das Zusammenfähren dieser in gewissen Hinsichten recht verschiedener Arten erforderlich ist, muss man aber in diese Gattung auch einreihen C. Dahlbomi ZETT., scutellaris ZETT., cinerea ZETT. und elegantula FALL. (welche nicht mit . WoOoOoD'S elegantula identisch ist). Die hierhergehörigen skandinavischen Arten lassen sich in zwei Sektionen gruppieren: 1) diejenigen welche langge- streckte Antennen von anftemiata-typus besitzen, und 2) dieje- nigen welche kärzere, birnförmige Antennen haben. + Catalogue of the Platypezide of the European District. British Flies. London 1900. > The occurence in Herefordshire of Callimyia elegantula FALL. and ÅAgathomyia boreella. Ent. Monthl. Mag. 41. 19905, Pp. 5. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Zu der ersten Gruppe gehören von unseren Arten nur Å. antennata und ÅA. viduella, deren Männchen, wie Woop! gezeigt hat, sich durch den Bau der Hintertarsen unterscheiden lassen. Die Weibehen unterscheiden sich leicht durch ihre Farbe. Zu der zweiten Gruppe gehören alle die anderen Arten. Denn wenn auch ZETTERSTEDT'S Gruppierung der Arten nicht ganz unberechtigt war, haben doch ÅA. Falleni und Zetterstedti bei weitem nicht solch ein 3. Antennenglied wie ÅA. antennata und viduella. Die augenfälligsten Verschiedenheiten zwischen den Arten dieser zweiten Gruppe gehen vielleicht am besten aus folgender Bestimmungstabelle hervor. I (14). Männchen. 2(3). Riäckenschild hinten rotgelb. ÅA. Dallbomi LETT. 3 (2). Riäckenschild schwarz oder grau. 4 (5). Grössere Art. Riäckenschild mattgrau. VA Naent LET: 5 (4). Kleinere Arten. Riäckenschild samtschwarz. 6 (7). Skutell wenigstens an der Spitze rotgelb. FLER SVENRE USERS VIDA SINANG 7 (6). Skutell dunkel. 3 (9). Hinterleib ganz schwarz. ÅA. boreella ZETT. 9 (8). Hinterleib teilweise gelblich. 10(11). Die 3!/2 ersten Hinterleibssegmente rotgelb. ÅA. Zetterstedti WAHLB. 11 (10). Hinterleib zu einem geringeren Teil als bei der vori- gen gelb. 12 (13). Das 2. Hinterleibssegment ganz rotgelb. : Å. elegantula FALL. 13 (12). Die 3 ersten Hinterleibssegmente mit gelblichen Seiten- flecken, welche wentral aber nicht dorsal zusam- menschmelzen. ÅA. cinerea LETT. Jar INVelbehent 6). Räckenschild rotgelb. RARE GG Oma LET. 5). Rickenschild grau oder schwarz. 8). Grössere Art. Hinterleib gelb mit bräunlichen Quer- binden. AE RUE LETT. 1 Agathomvyia viduella ZETT.: A new british Fly. Ent. Month. Mag. 39, 1903, Pp. 271. WAHLGREN: ZUR KENNTNIS SCHWEDISCHER DIPTEREN. II. 33 18 (17). Kleinere Arten. Hinterleib anders gefärbt. 19 (20). Skutell wenigstens an der Spitze gelbrot. ÅA. sScutellaris LETT-. 20 (19). Skutell dunkel. 21 (22): Hinterleib beinahe ganz gelbrot (nur das Hinterende, vom 5. Segment, dunkel). A. Zetterstedti WAHULPB. 22 (21). Hinterleib an der vorderen Hälfte gelbrot, an der hinteren schwarz. (24). Räckenschild oben samtschwarz. ÅA. elegantula FALL. und Å. boreella ZETY. 24 (23). Räckenschild grau. Å. cinerea ZETT. Von diesen Arten habe ich das Männchen von ÅA. e/e- gantula nicht gesehen. Die Weibchen von ÅA. elegantula und ÅA. boreella kann ich nicht von einander sicher unterscheiden. Aus den obigen Auseinandersetzungen erleuchtet u. a., dass ÅA. cinrerea nicht, wie VERRALL vermutet, mit Å. anten- ata identisch ist, und dass WooD's Callimyia elegantula vicht mit FALLEÉNS und ZETTERSTEDTS C. elegantula identisch ist. - J Pipunculus borealis n. sp. In der Sammlung des Reichsmuseums stecken unter die- sem Namen, mit THOMSONS Hand geschrieben, 6 Männchen und 3 Weibchen einer noch nicht beschriebenen Pripunculus-art. Fäöhler an der Basis schwarz; 3. Glied lang zugespitzt, gelb. Augen des Männchens sich berährend. Scheitel schwarz, glänzend. Stirn und Gesicht silberweiss. Hinterhaupt schwarz, an den Seiten weisslich schimmernd. Rickenschild und Schild- chen glänzend braunschwarz, Brustseiten graulich. Hinterleib braunschwarz, glänzend; erstes Segment oben etwas graulich. Häften und Schenkelringe schwarz. Schenkel schwarz, an der Spitze gelb. Schienen gelb. Tarsen gelb; Endglied dunkel. Flägel farblos. Randmal der Flägel ganz ungefärbt. Der vierte Randaderabschnitt etwa dreimal länger als der dritte. Kleine Querader weit vor der Mitte der Diskoidalzelle. Hypopygium des Männchens ziemlich klein mit rundlicher Vertiefung, etwa wie bei P. maculatus WALK. Legestachel gerade. Länge des Körpers 3,; mm., der Flägel etwa 5 mm. E Die Exemplare des Reichsmuseums stammen von »Lap- Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. I (1910). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. ponia inferior» (BOHEMAN und ADN), »Lapponia intermedia> (WAHLBERG) und Stockholm (BOHEMAN). Wie aus der Beschreibung hervorgeht gehört die Art zu Verralls »Gruppe IV>, unterscheidet sich aber u. a. durch ihre dunklen Beine von den zu dieser Gruppe gehörenden Arten mit zusammenstossenden Augen (P. maculatus WALK. und semimaculatus BECK). Spherophoria pictipes BoH. Diese Sperophoria-torm, welche BOHEMAN! 1863 beschrie- ben hat, scheint seitdem ganz tbersehen worden zu sein; wenigstens wird sie weder in BECKER, BEZZI etc. »Katalog der europäischen Dipteren» noch in VERRALS »Catalogue of the Syrphide» erwähnt. Diese Form verdient doch einiges Interesse. Ihr Räcken- schild ist, wie aus der Beschreibung BOHEMANS hervorgeht, glänzend, die gelben Seitenstriemen desselben sind an der Quernaht abgebrochen, und die Antennen sind rotgelblich. Kommt dazu, dass der Hinterleib kolbenförmig ist, ist ihre systematische Stellung gegeben: sie gehört zur Formenkreis von Sperophoria flavicauda ZETT. Sperophoria favicauda var. (vielleicht richtiger ab.) pictipes ist die dunkelste Form dieser Art und unterscheidet sich von war. nitidicollis ZETT. durch mehr verdunkelte Beine und durch sehr reduzierte, breit getrennte Abdominalflecke. Zu derselben Form rechne ich auch ein im Reichsmuseum befindliches, von BOHEMAN auf Gottland gefangenes Männ- chen. Dies hat die Antennen ungewöhnlich dunkel rotbraun, unten an der Basis des dritten Glieds rötlich. Die hellen Flecke des Hinterleibs sind gerundet, rötlicher als bei nitidi- collis. Die Hinterschenkel ausser der äussersten Spitze, die Mittel- und Vorderschenkel bis zur Mitte schwarz. Die Hin- tertarsen sind dunkelbraun, die Schienen und die ubringen Tarsen dunkler als gewöhnlich. Andere Individuen aus Gottland nekade eine Mittelstel- lung zwischen pzctipes und nitidicollis ein. 1 Batonalestka anteckningar under en resa i norra Skåne och södra Halland år 1862. Öfvers. Vet. Ak:s Förh. 1863, pag. 80. fm BERLESEs apparat för snabb och effektiv insamling af små leddjur. Af Ivar Trägårdh. Med I testfigur. I 35:e årgången af Bulletino della Societa Entomologica Italiana beskrifver Prof. A. BERLESE en af honom konstru- erad apparat, hvarmed han lyckats lösa problemet att insamla små land-antropoder på en gång snabbt och i stort antal. Då apparaten, som af BERLESE användts och pröfvats under flera år, gifvit synnerligen goda resultat, synes den för- tjäna att bli känd i vida kretsar af entomologer, hvarför här nedan må lämnas en beskrifning af densamma. Instrumentmakare ROSE i Uppsala är f. n. sysselsatt att förfärdiga en dylik, ehuru i något modifierad form och hop- pas jag senare bli i tillfälle att för föreningen meddela mina resultat med densamma. Apparaten består i princip af en rymlig tratt, som löper ut i ett rör, hvarmed kan förbindas ett profrör; tratten om- gifves af varmt vatten från 60”—100? C. Ofvanpå tratten lägges ett fint såll af metallväf och på detta placeras det material, mossa, vissna löf, murket trä o. d., som skall under- sökas. Antingen emedan materialet gradvis, men likväl täm- ligen hastigt, förlorar sin fuktighet, och djuren därför öfver- gifva det, eller emedan de dragas till värmen, alltnog, säkert är att de alla sträfva nedåt mot metallväfven, krypa igenom denna, och störta ned i tratten. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Trattens väggar äro emellertid för varma för att de skola få fotfäste där och följaktligen ramla de ned i profröret. Efter ett par timmar, försäkrar BERLESE, äro på detta sätt alla de småkryp, som finnas i det för undersökning af- sedda profvet, samlade i profröret, och profvet är så att säga kemiskt rent från alla varelser, som öfver hufvud taget kunna röra sig. NASAS Under proceduren är det af vikt att ej stöta till eller rubba apparatens ställning, detta för att förebygga att smolk och dylikt faller ned i glasröret. Figuren föreställer den af ROSE konstruerade apparaten, som är afsedd att uppvärmas med spritlampor och är mera portativ än BERLESES apparat. Den är gjord af zinkbleck. I. TRÄGÅRDH: OM BERLESE'S FÅNGAPPARAT Si 6 är en cylinder, 1 hvilken är inlödd en tratt-2, som täc- kes af ett såll dZ med uppstående kanter, som bör vara löst för att kunna ombytas; / är en kran, hvarigenom vattnet tappas ut; i tratten e hälles vattnet ned, tratten är med af- sikt gjord stor för att vattenståndet i cylindern skall kunna iakttagas där. Vattenreservoiren hvilar på tre vinkeljärn, fästade på insidan af en cylindrisk ställning; på lämpligt afstånd under reservoiren finnes en rund skifva /, på hvilken de båda sprit- lamporna stå, denna skifva hvilar löst på tre vinkeljärn, som medels skrufvar kunna sänkas och höjas så att en något så när konstant värmegrad i vattnet erhålles. -c är ett profrör, som medels en kautschukligatur kopplas vid trattens nedre mynning; 7/7 är ett lock bestående af en ring hvari en duk är utspänd. Ändamålet med denna är att t. ex. vid sållning af myrbon hindra myrorna att undkomma. Finnes däremot tillgång till gas, t. ex. på en institutions- lokal, så är naturligtvis BERLESE'S större apparat, på grund af dess större samlingskapaciter att föredraga. Denna består af en träcylinder invändigt klädd med bly- plåt; i denna finnes 4 trattar, som upptill äro kvadratiska med 5 dm. sida; på så sätt erhålles en sållningsyta på I kvm., som antingen helt och hållet kan tagas i anspråk för material från en viss lokal eller också kan användas för 4 olika sor- ters material. Vattenmängden som åtgår till en sådan apparat är om- kring 3 hl. och gasåtgången för att hålla vattnet vid 60”— 70” C. under en dag är 3 kbm., hvarvid dock är att märka, att apparaten samtidigt gör tjänst som en förträfflig kamin. Med en dylik apparat säger sig BERLESE kunna under en dag insamla en så stor mängd små leddjur, att 10 perso- ner, som arbetade 1 sträck under samma tid, ej skulle kunna åstadkomma ett lika godt resultat och härtill kommer att apparaten arbetar så effektivt, att det är så godt som säkert, att ej ett enda djur undkommer. Till slut må här (enl. BERLESE'S uppgifter) bifogas en förteckning på det material, som ägnar sig för undersökning med den ofvan beskrifna apparaten. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9190. Mossa, nedfallna löf, jord under stenar, murket trä o. s. v. undersökes mycket lätt och effektivt. Likaså spillning, som ju, som bekant, härbärgerar en mängd olika små insekter, acarider 0. S. v., som/ äro svara att annars fånga på grund af den snabbhet hvarmed de dölja sig, och hvilken dessutom är föga angenäm att undersöka med de vanliga metoderna. Vidare kunna med den insamlas de smådjur, som finnas på växternas blad, om man lägger bla- den på apparaten omedelbart efter det de afskurits. Slutligen kan apparaten med den allra största fördel an- vändas vid insamling af parasiter på smärre däggdjur och fåglar. Dessa läggas på apparaten parasiterna attraheras af värmen innunder och hamna i profröret. Det är tydligt att, i och med det att det lyckats kon- struera en så tillförlitligt och snabbt arbetande apparat som den ofvan beskrifna, det yppar sig förut oanade möjligheter för t. ex. ett museum eller enskild person att utan större svårigheter eller omkostnader från skilda trakter skaffa sig ett rikt material af de annars svåråtkomliga microartropoderna. Ty mossa, multna löf o. d. kan utan men försändas om det blott förpackas så att materialet ej torkar, och det skulle så- lunda ej möta några svårigheter att från intresserade personer i olika delar af landet erhålla material. I Ttalien har, som sagdt, apparaten redan flera ar med största framgång användts. Det är att hoppas att den äfven här i Sverige må komma till användning vid lösandet af den stora uppgift som ännu till stor del ligger framför oss, att genomforska vårt lands microartropodfauna. Undertecknade utsedda att granska Entomologiska Föreningens i Stockholm räkenskaper och förvaltning för år 1909 få efter fullgjordt upp- drag afgifva följande Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster: BER NNNANHARTIGDN sa lor or: pla oo oe KE K8425.34 RESTER SV ESESSESIRAKT ARTO SKAESANSldS oc co sle ee ARS 2 000 Ens daner ca JR ASEAS 1, 060-12 Palt tRRrlaSSAFtiklAr o > oc - « sc sc > 2702-18 fav afi Professor SJÖSTEDT ; « ss cs 3 20 3,353: 30 Kronor 4,195: 64 Utgifter: SEA EES ee KAR EEE EE KRlS037 Eatsslboskeldskrift:. ss so - 2207 SÄL vo 14242023 Uppsatser i Praktisk Entomologi . .... 863: 87 FNEnSkOInSektlalnats |... /- Le co. LS ) 475: 17 Öfverfördt till O. SANDAHLS ön SR KU Ll27200 Höällskore Silliett Resestipendium . ss... ss 10 30: — FRK OStR Aden sc so ller ora AS sar Re MiTA0: 25 3,706: II HERA stURIOID oo > st ENS 489: 53 Kronor 4,195: 64 Föreningens fonder. 11 09 2/12 09. SVE REGNELLS: 2,000:— -2,000: — P. F. WAHLBERGS 2,000: — =2,000: — O. SANDAHLS 9,727: 20 10,000: — utvisar en ökning af kr 272: 80 CLaEs GRILLS 03530 IOL2rg2 I» » » Bö NT AT I. W. SMitTts 51508:100", "54,001:760]. 2 » » SA Fre LR SVs Ständiga ledamö- Kr. 653: 16 ters fond: 300 33500: Upplupna innestående räntor «80: -— Tillgångar : [ERE Ana a a re see - &c Kr. -13,000: — Innestående på pad | röckhölms Pantbank >» — IT,I00: — » i Stockholms Handelsbanks Sparkassa . . . oo» 670: 05 » > » Inteckminosbankiss] sc sf ste » 483: SI Transport Kr: 25,253: 56 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Transport! «Kr: 2801253:050 Bibliotekets utestående: fordran; . > s . +) ,s fe ef su så CRS 50: — Uppluppa innestående räntor... = « +» so sole 80: — Kassabehållmin od SEEN S Er eRe- dal dr, 6 si 5 je SS 500: 18 Kronor 25,883: 74 Skulder: AA. E REGNELLS fönd Ner ska KILA sc SNETT ESO 00 rn P. E WAHLBERGS ORGAN che. a 6 fe «ar a sd RSS 2,000: — OSCAR SANDAHLS >» EPn. 110 CT SSE EYES RO TOG DEt CLAES GRILLS Stöpendisfond borden eocen BASE KRETSEN KNOI2NS2 FW. SSMITTEST SONG srt: sele ek fe Eke 11 se FST SITESRA SEN 5,901: 69 Ständiga ledamötersttonmdiör. . > se ease sk SEE 3,500; — Upplupna annestaendefrantor + + - : sc sms ste (0 Kapital KOnto: tess les cs se fee 489: 53 Kronor 25,883: 74 Å särskildt Inventariekonto är Föreningens Bibliotek upp- taget tll försakrngsvardet . . oo. = see RESET 0003 — Förlagsartiklar = cr ee c . + > «SSE SSE EO KEONOF 520003 Ledamöternas antal vid årets slut voro: Hedersledamöter af ilöklass so .c ösa oo ftfeNEIENEAE RENEE S » » 53 UN a 0 -& sö Fö Ares Ls NS ERNER ES I KorresponderandeslEedamoöter. ....... = «sis SST sen Ständiga Ledamöter, korporationer . .. = sf ser 4 » » personer: Jodo SSE eN pee 19 Ledamöter, korporationet ts -.; «>. « skalet EKEN » 1 STOCckhOLlM «. fer se > «6 3 rn KE RESER » » landsorten sc. = « & sv es KASSE ESR ENSE AE SET. FEN [ö) FLSA Soran OR ARA SOS bro Bb TR 7 » > Danmark . oc. ec a = sf SUK oi ie EN: NESS Na 5 » Finland . std ec « Afa rdr ARSERS EEE RE: 13 Kronor 241 Enligt oss företedt af Stockholms Intecknings Garantiaktiebolag utfär- dadt förvaringsbevis, äro Föreningens värdepapper i sagda bank deponerade. Räkenskaperna äro synnerligen ordentligt förda, Föreningens ekonomi är med omtanke och sparsamhet handhafd, hvarför någon anledning till anmärkning mot förvaltningen har ej förekommit. På grund häraf vilja revisorerna tillstyrka, att full och tacksam ansvarsfrihet må beviljas Före- ningens Styrelse och Kassaförvaltare för räkenskapsåret 1909. Stockholm den 26 februari 1910. A. K. Aronzon. Justus Cederquist. Diptera. oe FÖRSTA UNDERORDNINGEN. UR THORAPEHA. ANDRA GRUPPEN. ERUGORN: ”BRACIYCERA: 24.1! Fam. Dansflugor. Empidide. Af Einar Wahlgren. Hufvud jämförelsevis litet, vanl. rundt, tydligt afsatt från mellankroppen. Antenner fästa nära intill hvarandra, tre- ledade, de 2 inre lederna oftast mycket små och otydliga, den 3. leden oringlad, nästan alltid med ändspröt eller änd- borst. Sugrör af växlande längd. Ögon hos £L oftast åt- skilda, hos J ofta sammanstötande. Punktögon 3. Bakkropp (5-) 7-ledad, hos J med starkt utvecklad och tydlig parnings- apparat, hos YL med spetsigt äggläggningsrör. Ben af väx- lande beskaffenhet, ofta starkt förlängda. Behäring i regel svag. Vingar i hvila liggande parallellt på bakkroppen. Främre basfält väl utveckladt; bakre basfält och analfält stundom af främre basfältets längd men ofta kortare; analfält saknas stundom. 3. längsribban enkel eller gaffelklufven. 1 Fam. 14—23 Ent. Tidskr. 1907 p. 129—190. 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1I910. Flugorna uppträda ofta, särskildt om våren, i dansande svärmar. De lefva hufvudsakligen af rof men äfven af växter och besöka gärna compo- sitéernas blommor. Larverna lefva i jorden. Öfversikt af underfamiljer och släkten. I. Analfält finnes vanligen; om det saknas, äro framhöfterna längre än låren. A. Vingarnas bakhörn tydligt, nästan rätvinkligt. Fram- höfter ej förlängda. VT Vv Fig. 1. Vinge af Empis stercorea. hjord hjalpribban. fb = ramnrerbastaltet: I—VII = 1—7. längsribborna. bi Po bakre bastaltet: dif =Tdiskfaltet a. fo = Hanalfältet: I. Sugrör kortare eller längre men 1 senare fallet våg- rätt utstående. Ryggsköld höghvälfd. 3. längsrib-. ban enkel. a. Analfält längre än det bredvidliggande basfältet; om det är kortare, saknas diskfält. — 1. under- fam. Hybotine. a. Diskfällt finnes. "4. ängsribban fullständig. Baklår förtjockade. 1. Hybos. "+ 4. längsribban innanför diskfältet otydlig, så att Pasfälten sammantlyta nb aklatej lo tjockade. 2. Syndyas. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 43 8. Diskfält saknas. = 4. längsribban ej svagare än de öfriga, vid basen ej sammansmältande med 3. längs- ribban. Basfält små; analfältets yttre Dbe- gränsningsribba ej parallell med vingens bakkant. 3. Microsania. ++ 4. längsribbans båda grenar svagare än de öfriga, vid basen sammansmältande med 3. längsribban.! Basfält nästan nående vingens tredjedel. Analfältets och bakre basfältets yttre begränsningsribba parallell med vingens bakkant. 4. Bicellaria. b. Analfält lika långt som /Mzicrophorus) eller kortare än det bredvidliggande basfältet. Diskfält finnes. — 3. underfam. Ocydromiine. g. 3. antennleden starkt förlängd, med ändspröt. =. Baklår ej förtjockade, utan borsttaggar. Sken- ben vanl. af lårens längd, raka. Sugrör knappt framskjutande, kortare än -— 4 hufvudet. 8. Ben gula. 1: Ifichina. SS. Ben mörka. 12. Microphorus. TT- Sugrör af hufvudets längd eller längre (und. Euthyneura Schönherri), oftast våg- rätt framskjutande. 16. Eulhyneura. ++ Baklår förtjockade, på undersidan med borst- taggar. Skenben kortare än låren, något böjda. 13. Öedalea. £. 3. antennleden kort, i spetsen eller mycket nära spetsen med borst. ". 3. antennleden äggformig; borst något innan- för spetsen. 14. OÖcpydromaa. += 3, antennleden kägelformig; borst i själfva spetsen. 15. Leptopeza. 2. Sugrör långt, vanl. lodrätt; om det är kort eller våg- rätt, är 3. längsribban gaffelklufven. Ryggsköld måttligt hvälfd. — 2. underfam. Empidine. t Skillnaden i längsribbornas tjocklek är i verkligheten tydligare än På fig. 4. 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. 3. längsribban enkel. 5. Rhamphomyia. b. 3. längsribban gaffelklufven. g.. Sugrör tydligt längre än hufvudet. = Sugrör långt och smalt, lodrätt eller till- bakaslaget. ÖMSE ps. ". Sugrör täml. tjockt, horisontellt. 7. Iteaphila. . Svgrör af hufvudets längd eller kortare. = 3. antennleden rund eller äggformig. '. Antenner mycket korta, skenbart 2-ledade ; ändled äggformig med kort, tjockt, bledadr TD ändspröt. 3. Hormopeza. (TT- Antenner tydligt 3-ledade; 3. leden liten, rund, med långt ändborst. 20. Gloma.) Antenner längre, tydligt 3-ledade; ändled päron- eller nästan sylformig, med 2-ledadt ändspröt. +. Sugrör af hufvudets längd, lodrätt. (Sug- rör ungefär af hufvudets längd, vågrätt = J/teaphria nitidulaj Frambenens 1. tarsled hos SI i regel förtjockad. 10. Hilara. ++. Sugrör kortare. I. framtarsleden hos s ej förtjockad. Jmfr öfvers. af Hilara-ar- terna. 9. Rhagas. B. Vingarnas bakhörn otydligt eller saknas (und. Gloma); vingar ofta kilformiga. Framhöfter förlängda, stundom af lårens längd eller längre. — 4. underfam. Hemerodromimne. RE a I. 3. längsribban gaffelklufven. a. Vingar utan bakhörn. g. Framhöfter ungefär lika med eller längre än de starkt förtjockade låren. 18. Hemerodromtia. . Framhöfter kortare än de ej särskildt starkt för- Högkeds låren. + Vingar gråbruna med talrika runda, hvita fläckar. 19. Dolichocephala. ++” Mingar på anvatrsätt tecknadereller, oftast; ofläckade. 1 3. antennleden förlängd, med långt borst. Sugrör långt. Kantribban blott räckande WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA. XL: I3 2. 45 till vingspetsen. STA LFICkOpPpesaA: T- 3. antennleden kort; borst måttligt långt. Sugrör kort. Kantribban räckande förbi vingspetsen. 17: Clinocera. b. Vingar med tydligt bakhörn. 20. Gloma. längsribban enkel. Framhöfter obetydligt förlängda. Diskfält finnes. 24. Sciodromzaia. b. Framhöfter ungefär af lårens längd. [ D WW g. Diskfält saknas. 22. Lepidomyzia. B. Diskfält finnes. 23. Phyllodromia. II. Analfält saknas eller är mycket litet; under alla förhållan- den är den del af analribban, som bakåt begränsar anal- fältet nästan osynlig. Framhöfter kortare än låren. — 5. underfam. Tachydromitnae. A. Analfält finnes; analribban bakom analfältet dock myc- ket svar att se. I. Ögon sammanstötande öfver antennerna. 32. Symballoplhthalmus. 2. Ögon ej sammanstötande öfver antennerna. 33. Lachydromaia. B. Analfält saknas; den tvärriba, som hos de föregående begränsar det utåt, finnes dock stundom. I. Frambhböfter förlängda. Framlår utomordentligt tjocka. a. Bakre basfält längre än främre. g.. Analfältets tvärribba finnes. Vingar ej bandade. 27. Tachypesza. pp. Analfältets tvärribba saknas. Vingar bandade eller glasklara med mörk skuggning i spetsen. 28. Tachista. b. Bakre basfält obetydligt kortare än främre. Liten gul art med svart hufvud. 29. Dysaletria. 2. Framhöfter ej förlängda. Framlår ej förtjockade. (und. Stilpon). a. Främre basfält af det bakres längd eller längre. 31. Chersodromnaia. b. Främre basfält kortare än det bakre. 2. 3. antennleden förlängd, kägelformig. 30. Elaplropeza. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. PB. 3. antennleden kort, äggrund—rund. + Panna 3-kantig. Antennborst i spetsen. 25. LFAPetis 26. Stilpon. 1. Underfam. Hybotine. 1. Sikt. Hybos MEIG. Medelstora, smärta, håriga arter. Antenner korta, änd- leden kägelformig med långt ändborst. Sugrör vågrätt, af hufvudets längd eller något längre. Ögon hos båda könen sammanstötande. Baklår förlängda och förtjockade, på un- dersidan med taggar. Vingarnas ribbförgrening syns af fig. 2. Flugorna uppehålla sig gärna bland buskar på fuktiga ställen, där de sitta på blad och grenar. Artöfversikt. I. Fram- och mellanben helt eller öfvervägande svarta. A. Vingar brunaktiga el. gråaktiga. 5:s parningsapparat starkt utvecklad. 1. Ben helt svarta eller mörkbruna, ofläckade, TUNER grossipes. 2. Ben med rödbrun fläck på knät och tarserna åtminstone delvis rödbruna eller rödgula. a. Skenben svarta; mellantarsernas I. led vid basen rödbrun. 2. H. infuscalus. b. Tarser och mellanskenben rödgula. 3 TU[NAYSTS B. Vingar knappt gråaktiga. J&:s parningsapparat föga förtjockad. 4. H. culiciformis 1I. Fram- och mellanben gula (de främre stundom bruna). A. Vingar brunaktiga. 5. H. fumipennis. B. Vingar alldeles glasklara. 6. H. femoratus. j 1: FH. grossipes IE. (Wer2gbras) Ei ST NN Svart, glänsande. N WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XL I) 2. 57 R. coracina ZETT. Ryggsköld svartgrå med 3 mörka strimmor. Bakkropp glänsande svart. Sugrör ung. dub- belt så långt som hufvudet. Vingar brunaktiga. Står, enligt ZETTERSTEDT, nära föregående, från hvilken den skall afvika genom något mindre storlek, korthårigare kropp och längre sugrör (som hos föreg. är något längre än huf- vudet). 3 okänd. — Lule lappm. I ex. . R. confinis ZETT. Lik föreg. men med hvitaktiga vingar. Endast I ex. (S) kändt. Enl. ZETTERSTEDT möjl. 3 till föreg. — Uppl. . R. trilineata ZETT. Står enligt ZETTERSTEDT nära de foregående och skall skilja sig: »från fuscipennis genom att kropp. och ben äro mindre håriga, från coracina genom mindre mörk färg och kortare sugrör, från confinis genom något ansenligare storlek, mörkare vingar och mera aflångt diskfält, från samtliga genom på utsidan fårade baklår. — Skiunex(P). . R. reflexa ZETT. Ryggsköld mörkgrå med 3 mörka strim- mor. Bakkropp svart. Ben rödgula. Vingar färglösa (S) eller brunaktiga, breda (£)- Längd 5,; mm. — Lappl. 1200 mm. 0. sh R. flexicauda ZETT. Som föreg. Längd 6—8 mm. — Lappl. R. metatarsata ZETT. Svart, något glänsande. Rygg- sköld hvitglänsande; bröstsidor ljusgrå. Ben rödbruna— mörkbruna. Vingar hvitaktigt glasklara. 2 okänd. Längd Bs man Lapplc (7): R. hybotina ZETT., Sugrör hos SJ 2, hos £ 3 gånger hufvudets längd. Ögon hos 3 smalt åtskilda. Bakkropp undertill gul. Ben gula; baklårens och skenbenens spets samt tarserna mörka. Vingar färglösa— gråaktiga. Längd 2,; mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); flerestädes allm. - R. edalina ZETT. Svartglänsande. Sugrör näst. kortare än hufvudet. Ben smutsgula med ljusare knän. Vingar hvitaktigt glasklara. Längd 2,;—3 mm. — Dlr., Lappl. (6). - R. fraternella ZETT. Endast genom något längre sugrör och hos J mörka svängkolfvar afvikande från föreg. Storlek och utbredn. som föreg. .- BR. nmntidula ZETT. Glänsande svart; bröstsidor något graå- 44. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. aktiga; ryggsköld stundom mycket otydligt 2-strimmad. Ben svarta, fårade; skenben och tarser hos J med borst- taggar på utsidan; bakskenben mot spetsen bredare, bak- tarsleden hos & förtjockad. Vingar glasklara (S)— gråak- tiga (2). Längd 3,,—4,s mm. — Smål., Dlr.—Lappl. (6—3); allmän flerestädes. Jämför följ. art, som är för förf. obekant. R. lugubrina ZEYY. Mycket lik föregående men något större och med mattare ryggsköld. Vingar äfven hos 3 något förmörkade. — Jämtl. (1 ex.). R. fuscipennis ZETT. Svartgrå. Ben svarta. Vingar hos Q svartbruna. I okänd. Möjligen = föreg. art. —Lappl. R. pallidiventris FALL. Ryggsköld ljusgrå med rödbruna skulderfläckar. Bakkropp gul med mörka ryggfläckar. Sugrör af mellankroppens längd. Ben blekgula, sken- benens spets och tarser mörka. Vingar glasklara. Ej R. lividiventris, som dock har kortare sugrör och inga eller endast punktformiga skulderfläckar. Längd omkr. 3 mm. — Sk. —Uppl. (7, 89): R. glaucella ZETT., som är förf. alldeles obekant, står möjligen föreg. art närmast. 1 ex. är af ZETTERSTEDT funnet "i Jämtl. Hvart CR. Zon0o0Ms LET urRex (£) Lappl. — hör, är äfvenledes osäkert. R. albipennis FALL. (inbegr. picipes). Mörkgrå. Ben brun- svarta; höfter grå. Vingar mjölkhvita (3) eller glasklara (2): Längd 2—2;s' mm. — Sk. —DIr (557) R. niveipennis ZETT. (inbegr. lacteipennis). Skiffergra. Ben svarta. Vingar som föreg. Langdf205e-ormmirt Uppl.—Lappl. (6, 7). R. tenuirostris FALL. Mörkgrå. Ben gula; tarser mörka: Vingar svagtgråaktiga. Längd4 mm. — SKk=EÖslonved(f, S): R. variabilis FALL. Skild från föreg. endast genom kor- tare sugrör. — Sk.—Gästr. (7—9). R. morio ZETT. Ryggsköld glänsande gråsvart, mycket otydligt strimmad. Bakkropp ora. Ben mörkbruna— svarta. Svängkolfvar täml. ljusa. Längd 5—6 mm. — Lappl. R. alpina ZETT. Svartgrå, något glänsande. Ben svarta. Lik R. spinipes men SI saknar den svarta tofsen på bak- låren. Längd 7—8,; mm. — Lappl. (8). oo SSE 58. 59. 60. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI! I; 2. 59 R. caudata ZETT. Svartglänsande. Ben svartbruna — svarta. Vingar glasklara (Sf) eller gråaktiga (2). Längd 2,; mm. — Lappl. 54. R. pusilla ZETT. Ryggsköld gråsvart, otydligt 3-strim- mad. Bakkropp svartaktig. Ben brunsvarta. Vingar glasklara, endast i framkanten något gråaktiga. Längd 3 mm. — Lappl. OR. dispar ZETT. Vingar och svängkolfvar hvitaktiga (S DS SS HS eller förmörkade (92). För öfrigt som föreg. J är mycket lik R. albipennis. Längd 2—2,; mm. — Lappl. (6, 7). R. fuliginella ZETT. Mycket lik föregående, från hvilken den knappast är väl skild. — &. aperta ZETT. med öppet diskfält är sannolikt endast en aberration af denna. — Jämtl., Lappl., Västerb. R. culicina FALL. Svart (3) eller grå (2). Ryggsköld med 3 (3) eller 2 (2) mörka strimmor. Bakkropp un- dertill gul. Svängkolfvar mörka (3$) eller blekgula (2). Ben gula; skenbenspets och tarser mörka. Vingar hos 2 nästan glasklara, hos SJ något gråbruna. Längd 4,5 mm: — Sk.—Lappl. (6, 7). R. lucidula ZETT. Vingar glasklara. Längd 3—4 mm. Söeuftals, Tappl: (8) R. scizarina MEIG. Svart. Bakkropp undertill gul. Ben gula med mörka tarser. Vingar hos ä gråbruna, hos 2 glasklara. Mycket lik &R. culicina fast mindre. Längd 2,,—4 mm. — Sk.—Lappl. R. umbripennis MEIG. (nigripennis) Svart. Bakkropp undertill gul. Ben hos J mörka, hos Y gula med mörka tarser eller äfven med baklårens spets och alla skenben mörka. Vingar hos J bruna, hos 8 glasklara. Längd 2,; mm. — Sk.—Lappl. (6— 3). Allmän på gräs och umbellater. Söt ana BALL. Fig. 6. Bak: kropp gul med mörkare led- gränser. Antenner helt (2) NU eller mot spetsen (J) mörka. Ben gula med mörka tarser. Vingar glasklara. Längd 3—4 mm. — Sk.—Lappl. (7—9). Allm. på compositéer och umbellater. Fig. 6. Vinge af Rhamphomyia flava. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. GJ Sikt Empis i Smärre—Ltäml. stora arter, som, utom genom hvad som i öfversikten nämnes, likna föregående släktes. 3. längs- ribbans gaffelgrenar bilda hos detta släkte alltid en större vinkel (som stundom närmar sig en rät) än hos släktet Hilara. Ribbförgreningen framgår af fig. I. Flugorna likna äfven till lefnadssättet föregående släkte; de äro sär- skildt om våren allmänna, uppträda stundom i stor mängd och anträffa äfven på torra ställen, såsom hedar, långt från vatten. De med fjädrade ben försedda besöka med förkärlek compositéernas blommor. Larverna lefva i jorden. Artöfversikt. I. Mellankropp åtminstone på sidorna och bakkropp gula. A. Ryggsköld med 1—2 längstrimmor. 1. Ryggsköld med I längsstrimma. a. Ryggsköld glänsande; längsstrimma smal. TENPES Slercorea: b. Ryggsköld knappt glänsande; längsstrimma !/2—!/1 af ryggsköl- dens bredd. 2. E. univittata. 2. Ryggsköld med 2 tydliga längsstrimmor; mellanrummet mellan dem gråaktigt. 3 CEN biltneala. B. Ryggsköld med 3 längsstrimmor. I. Ryggsköld mellan längsstrimmorna gul. Inga grå fläckar öfver mellan- och bakhöfterna. 4. E. trigramma. 2. Ryggsköld mellan längsstrimmorna grå. Grå fläckar öfver mel- lan- och bakhöfterna. 5. E. punctata. II. Grå—svarta arter. A. Större arter (öfver 6 mm.), ofta med bruna vingar. Q2:s ben ej fjäd- rade: I. Vingar starkt bruna. Ryggsköld grå med mörka strimmor. a. Ryggsköld med 3 svarta strimmor. Vingar af vanlig form. 6. E. tlesselata. b, Ryggsköld med 4 svarta strimmor. Vingar hos Q utåt myc- ket breda. 7.0 E. borealis. 2. Vingar glasklara eller gråaktiga. a. Glänsande brunsvart—svart; ben mörkbruna eller svarta. 10. E. lucida b. Ryggsköld grå—grågul med 3 tydliga längsstrimmor. Lår gula eller ljusbruna. gZ. 4. längsribbans grenar nående vingkanten. 8. E. nigricans. P- 4. längsribbans 2 främre grenar ej nående vingkanten. 9. E. vida. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I) 2. 6 I B. Mindre arter (6 mm. eller därunder). Vingar på sin höjd gråaktiga. Q:s ben stundom fjädrade. 1. Ben hos Q ej fjädrade. a. Antennernas 2 inre leder bruna. IT. BE Ertsens b. Antenner helt svarta. a. Baklår starkt förtjockade. &:s bakända starkt uppsvälld, framåtböjd. 14. E. nitida. pg. Baklår ej förtjockade. A:s bakända ej framåtböjd. +. Ryggstrimmor finnas. 12. E. maculipes. ++ Ryggstrimmor saknas. 13. E. cinerea. 2. Ben hos Q fjädrade, a. Svängkolfvar hvita eller bleka. a. 4. längsribban ej nående vingkanten. +, Endast baklåren hos Q fjädrade. 1 baktarsleden hos &S ej förtjockad. 15. E. hyalipennis. SE Q:s baklår cch bakskenben fjädrade. I. haktarsleden hos 5 förtjockad. 16. E. albinervis. B- 4. längsribban fullständig. +. Bakkropp delvis rödgul. 17. E. rufiventris. ++ Bakkropp grå—brun. t. Ryggsköld glänsande svart. $. Bakkropp svarthårig. 18. E. pennipes. $$. Bakkropp hvithårig. 19. E. nitidula. it. Ryggsköld matt, grå. $. Q:s framskenben fjädrade. A:s bakskenben och 1. baktarsled utbredda. 20. E. plumipes. $$. Q:s framben ej fjädrade. 7:s bakben föga utbredda. ee. Ben rödgula. Ryggsköld ljusgrå, ostrimmad. Vingribbor hos 292 mörka. Vingar hos & vwvan- ligen gråaktigt glasklara. 21. E. pennaria. . Ben mörkbruna—svarta. Ryggsköld mörkare grå, vanl. ostrimmad. Vingribbor hos Q gul- bruna. Vingar hos & hvitaktigt glasklara med mycket bleka ribbor. 22. E. vernalis. b. Svängkolfvar mörka. g. Bakkropp svarthårig. | +, Längsribbor fullständiga. 23. E. caudatula. ++. Vissa längsribbor förkortade. T- 4. längsribban fullständig; 6. ej nående vingkanten. 24. E. estwa. SS ti. 4. längsribban ej nående vingkanten. 235. E. pilimana. fp. Bakkropp hvithårig. =, Hårskärmen framför svängkolfven svart. 26. E. prodromus. ++, Hårskärmen framför svängkolfven hvit. 27. E. chioptera. ND ( 6. UH IO. IT ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. E. stercorea L. Fig. 1. Bakkropp rödgul med svart rygg- strimma och smala, svarta sidostrimmor. Ben gula; knän och tarsspetsar mörkare. Vingar gråaktigt glasklara. Längd 6—7 mm. — Sk.—Lappl. (5—7). Allmän, stundom massvis uppträdarde, på umbellater, Aclllea m. fl. E. univittata LEW. (stercorea var. b.) Som föreg. något mindre. — Sk. E. bilineata TW. (testacea). Som föreg. Längd 6—7 mm. — Sk. (6, 7). E. trigramma MEIG. Bakkropp glänsande gul med bred ryggstrimma och smala sidostrimmor. Ben gula, tarser svarta. Vingar som hos de föreg. Längd 5,,—7 mm. — Sk. (5, 6). ; Allmän på gräs och vårblommor. . E. punctara MEIG. (zgnota). Som föreg. Längd 5 mm. SASHA) E. tesselata FABR. Svartbrun. Bakkropp med gulbruna, skimrande fläckar. Ben svarta eller bruna; skenben och tarser delvis rödgula. Vingar bruna, vid basen rostgula. Längd 9—11 mm. — Sk.—Jämtl. (5—7). Allmän i skogar och lunder. E. borealis L. Svart. Ben till stor del, äfven baklåren, gulröda. Vingar starkt bruna. Längd 6—38 mm. — Sk. —Lappl. (5—38). I skogar; allmännast i Norrland. . E. nigricans MEIG. (rustica). Bakkropp svart. Ben gula med svarta tarser. Vinger gulgrå. Längd 9—I10 mm. — Sk., Gottl. (6—38). E. livida L. Bakkropp brungul (S) eller svartaktig (98), sidenglänsande. Ben gula; knän, skenbenens spets och tarser svarta. Vingar hos SJ gulgrå, hos £ glasklara. Längd 6—9 mm. — Sk.—Uppl. (6—9); allm. E. lucida ZETT. Ryggsköld svart, i viss belysning hvit- . glänsande med 3 svarta strimmor. Bakkropp glänsande svart. Ben svarta. Vingar gulaktigt grå. Längd 7 mm. — Tappl; Jämtb,Västerb.;' Ög. "ÖH(GRD Flerestädes allmän på sälg; är i fjällen funnen på snö ung. 1000 m. ö. h. E. grisea FALL. Ryggsköld grå med 3 mörka strimmor. Bakkropp glänsande svartgrå. Ben gula; tarser mot spet- Bs 18. WAHLGREN: : SVENSK INSEKTFAUNA. XT: I) 2. 63 sen mörka. Vingar nästan glasklara. Längd 3,;—5 mm. — Sk.—Og. (6—98). På umbellater, tistlar m. m. flerestädes allmän. . E. maculipes ZETT. Bakkropp gråaktig. Ben som föreg. Vingar gråaktiga, tydligast hos JS. Från föreg. art, som den mycket liknar, skiljes den utom genom antennernas och vingarnas färg genom sina helt grå höfter, genom att J:s lår på midten äro brunaktiga samt genom att Y:s mellanlår icke som hos föreg. äro på undersidan svartcili- erade. Längd 4,,—6 mm. — Sk.—Gästr. (6). Wettemerea; ABTT.. II(Gra. Ben mörkbruna. Vingar nästan färglösa. Längd 4.35 mm. — Öl. . E. nitida MEIG. Ryggsköld mattgrå med två tydliga mörkbruna strimmor. Bakkropp glänsande svart. Lår utom i spetsen svartbruna— svarta; skenben gula; tarser vid basen gula, för öfrigt mörka. Vingar hos g färglösa, hos lSvast sraaktiga. Längd 4—5 mm. t HR -Anomalus MEIG. (tarsellus, pe pusillus). Ryggsköld hos J matt- svart. Ben brunsvarta. Sväng- ; kolfvar brunsvarta (cd) eller bleka (2). Längd 2—2,;s mm. — Fig. 9. Vinge af Microphorus Ska Gottl. (ZE velutinus. 2. M. velutinus MACQ. (inbegr. fus- cipes och ? holosericeus). Fig. 9. Ryggsköld hos 3 som föreg. Ben svarta. Svängkolfvar svarta (JS) eller bruna (Canned Som Töres Sk Lapp (CIN: 13. Sikt. Oedalea MEIG. Små, smärta, svarta, nästan nakna arter. Antenner längre än hufvudet, tydligt 3-ledade. Sugrör vågrätt. Baklår för- tjockade och förlängda, nedtill med taggar. Vinge, se fig. 10. Flugorna uppehålla sig på bladen af buskar. Artöfversikt. I. Större arter (2,;—4 mm). A. Vingar i framkanten med 2 mörka skuggfläckar. 1. O. hybotina. B. Vingar i framkanten endast med enkelt vingmärke. 1. Baklår i spetsen mörka. 2. O. stigmatella. 2. Baklår helt gula eller i spetsen endast svagt beskuggade. a. Svängkolfvar blekgula. 3. O. flavipes. b. Svängkolfvar mörkare. 4. O. Holmgreni. . II. Mindre art. 5. O. pallipes. 1. O. Aybotina FALL. Glänsande svart svartbrun. Längd ungefär 3,, mm. — Sk.—Norrb. (6—7) 2100: IStögemateNla MASI ATEISINTO: Ben gula. Utom baklårens spets äfven bakskenbenet nästan helt svart. Tarser mörka. Längd som Fig. 10. Vinge af Oedalea föreg. Va Sk. —Jämtl. (7, 3). SE gna rela. 3. O. flavipes ZETT. (inbegr. minuta). Lik föreg. — Sk.—Jämtl. (7, 8)- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XE 13 2. 79 4. O. Holmgreni ZETT. Som föreg. — Ög. (7). . O. pallipes ZETT. Svart. Ben och svängkolfvar gula. Bak- skenben i spetsen förtjockade, brunaktiga. Längd 1,25 —2,5 mm Gitl., Smål., Lappl. un 14. Slkt. Ocydromia MEIG. Liten, smärt, nästan naken art. Antenner kortare än hufvudet. Sugrör kort, föga framträdande. Ben smärta; bak- ben något förlängda. Vinge, se fig. 11. Larven är funnen bl. a. under boklöf. 1. O. glabricula FALL. (inbegr. scutellata, rufipes). Fig. 11. Mycket varierande. Ryggsköld glänsande svart eller rost- brun, i senare fallet med svart midtlinje eller svart rygg- fläck. Bröstsidor oftast roströda. Bakkropp mörk med gula sido- fläckar eller gulaktig med mör- kare fläckar. Vingar glasklara— brunaktiga. Äfven benen växlande j| färg. Längd Sve File SVS Fig. 11. Vinge af Ocydromia Lappl. (5—9). glabricula. Allmän i trädgårdar, lunder m. m. 15. Sikt. Leptopeza Maco. Som föreg. Utom de 2 från diskfältet utgående ribborna finnes vanl. en antydan till en tredje. Flugorna anträffas på blad. Artöfversikt. I. Palper gula. S A. Ryggsköld glänsande svart. 1: El flävipes. B. Ryggsköld gulröd. 25 EE tijfteollis. II. Palper svarta. 330 EN börealis: 1. L. flavipes MEIG. (inbegr. £ibialis). Ben gula; tarser och bakskenben bruna. Vingar brunaktiga. Längd 3—5 mm. —BlI.—Lappl. (7, 8). « L. ruficollis MEIG. Bakkropp gulröd med mörkare tvär- band eller fläckar. Ben gula; tarser mörkare. Längd som föreg. — Sk.—Uppl. (7, 8). [ 830 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 3. L. borealis. ZEYT. Lik L. flavipes. Längd 2—3 mm. — Eappl, Jämtlr Og: (75 3): 16. Sikt. Euthyneura "MACQ. SOM IOfe so. FRVIn Ser se orre Artöfversikt. I. Vingar i framkanten med stor mörk fläck, ofta fortsatt af ett tvärband öfver vingen. 1. E. Gyllenhali. II. Vingar ofläckade. ÅA. Svarta arter. I. Sugrör tvdligt längre än hufvudet. OM EEL MY rICE: 2. Sugrör kortare, obetydligt längre än hufvudet. a. Vingribbor tydliga. 3001: mgra. b. Vingribbor bleka, otydliga. a. Sugrör ung. af hufvudets längd. 4. E. myrtilli. B- » kortare. Mindre art. 5. E. Schönherri. B. Gulbrun med svart längslinje på ryggsköld och bakkropp. - 6. E. pallida. 1. E. Gyllenhali ZETT. Glänsande svart. Ben gula. Ving- ribbor hos 3 bleka, hos 8 tydliga. Längd 2—3 mm. — BET Bon DIE amt applet): E. myrice HAL. (rostrata). Fig. 12. Som föreg. Vingrib- bor hos båda könen bleka. Längd 2—2,; mm. — Smål.— Lappl. på spridda ställen (6—38). 3. E. nigra ZETT. Ryggsköld och ben som föreg. Skild från de andra genom något gråaktiga Vinga. oo IE dns sn Dir; ap plEtVvastesbst(OD: Fig. 12. Vinge af Euthynewa 4. E. myrtilli MACQ. (albipennis). PE Som föreg. men vingar hvitak- tigt glasklara. , Längd 2 mm. — Dir, Jämtl. (6, 7)- 5. E. . Schönheri ZETT,,. Som föreg nlansdamstmmae— Lappl. 6. E. pallida ZETT. Ben gula. Lappl. (1 ex). Obekant för förf. N MÅR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XE I; 2. SI 4. Underfam. Hemerodromiin&e. 17. Sikt. Clinocera MEIG. Små, smärta, obetydligt håriga arter. Antenner korta; 3. leden tillspetsad, äggformig eller kägellik, med kort ned- böjdt ändborst. Sugrör tjockt, nedåtriktadt. Ögon hos båda könen åtskilda. Ryggsköld aflång. Bakkropp smal och lång. Ben smärta; framhöfter förlängda, ehuru kortare än låren. Vingarnas ribbförgrening växlande. Diskfält finnes alltid. Anal- fält af bakre basfältets längd eller kortare; se i öfrigt fig. 13. Flugorna äro sällsynta. Lära dock stundom uppträda i täta svärmar om aftnarna öfver eller i närheten af rinnande vatten. Öfversikt af undersläktena. I. Ansikte under antennerna hårigt. Kowarzia MIK. (bipunctata). II. Ansikte naket. A. Alla lår nära spetsen på fram- och baksidan med ett litet borst (preapikalborst). Eucelidia MIK. (Zetterstedti, Escheri). B. Lår utan sådana borst. I. Vingens framkantfläck rund, långt utanför I. längs- ribbans mynning. Wiedemannia ZETT. (bistigma). 2. Framkantfläck aflång, längre än bred, börjande vid I. längsribbans mynning, stundom otydlig. a. Skutell utom de 2 stora kantborsten med smärre borst ofvan eller i kanten. Plulotrura MIK. (Bohemanni). b. Skutell blott med 2 stora kantborst, för öfrigt naken. g. Vingar fläckiga. Diskfält trubbigt. Helodromia HAL. (stagnalis, Wesmaelii, fontinalis). 3. Vingar ofläckade eller med otydliga fläckar. Diskfält i spetsen utdraget. Clinocera MEIG. (appendiculata, aucta). Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. i (1910). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Artöfversikt. I. Vingar utan framkantfläck. A. Vingar i öfrigt ej fläckiga. I. 2. längsribban förbunden med 3. längsribban medelst en tvärribba, från hvilken 3. längsribbans öfre gaffelgren utgår, vanl. med ett litet ribbihang inåt. (Fig. 13). 3. längsribbans gaffelbas något beskuggad. 2. C. aucta. . 2. längsribban ej förbunden med 3. längsribban vid den senares gaffelbas. Vingribbor ej beskuggade. NN a. Ben svarta. Diskfält täml. kort. 1. C. appendiculata. (b. Ben ljusa. Diskfält långsträckt. 6. C. bipunctata). B. Vingar fläckiga. I. Vingribbor ganska otydligt beskuggade. 3. C. stagnalis. 2. Vingar med skarpt begränsade fläckar, hufvudsakligen på tvär- ribborna. a. 2. längsribban slingrande. 4. C. Wesmaelii. b. 2. längsribban ej slingrande. 5. C. fontinalis. II. Vingar med (stundom svagt antydd) framkantfläck (vingmärke). A. Framkantfläck svag, aflång. 1. Lår gula; skenben och tarser bruna. 6. C. bipunctata. 2. Ben svarta. a. Lår med starkare borst nära spetsen. gZ. Vingens framkant utom de små håren med en gles rad borst- taggar. VE CEN etterstedir. B. Vingens framkant utan borsttaggar. BG IESCHeNt: b. Kar utan borst nära Spetsen: 9. C. Bohemani. B. Framkantfläck rund, vanl. skarpt framträdande. 10. C. bistigma. 1. C. appendiculata ZEYY. Grå. Ryggsköld ofvan mörkare. Svängkolfvar och ben svarta. Vingar svagt gråaktiga. Längd 2,,—4 mm. — Lappl. 1 12 (CR AR NR INST Ofvan OA mörk, under grå. Svängkolf- WINE SÅ Sp var och ben smutsgula. Vingar glasklara. — Lappl. Fig. 13. Vinge af Clinocera 2 (CR stagnalis ElAN:. (Wester- Aug manni). Ofvan mörkare, under ljusare grå; ryggsköld med 2 smala mörkare strimmor; bakropp likaledes med mörk längsstrimma. Svängkolfvar mörka. Ben svartgrå med ljusa knän. Längd 2—4 mm. — Lappl. (6): 4. C. Wesmaelizi MAEG. Ofvan mörk, undertill ljusgrå. Rygg- sköld som föreg. Svängkolfvar mörka. Ben gula med mörka tarser. JLängd 3,, mm. — Sk. DiEN(G): WALHGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI I; 25 83 . C. fontinalis HAL. (delv. Wesmaeliz). Lik föreg. — Dir. . C. bipunctata HAL. (tenella) Grå. Ryggsköld ofvan mör- kare. Svängkolfvar gula med mörka knoppar. Vingar gråaktiga. Längd 2,; mm. — Lappl. C. Zetterstedli FALL. Ofvan matt svartaktig, undertill grå. Svängkolfvar mörka. Ben svarta. Vingar mörkgrå. Längd 3,,—4 mm. — Sk.—Dlr. (6, 7). OCC. Escher: ZETT. Som föreg. Vingar ljusare. Längd fesatfmm. — Smål,, Ög., Lappl. 9. C. Bohemani ZETT. Som föreg. Vinge som C. Zetter- stedti. Längd 3,,—4 mm. — Lappl. 10. C. bistigma CURT. (borealis, juvenalis) Som föreg. Vin- gar något ljusare grå. Längd 4 mm. — Häls., Dlr.— Lappl. (7, 8). Oo un NN 18. SlIkt. Hemerodromia MEIG. Små, smala, nästan nakna arter. 3. antennleden med mycket kort ändborst. Sugrör kortare än hufvudet, lodrätt. Ryggsköld förlängd. Ben långa, smärta; framhöfter starkt förlängda. Lår förtjockade, på undersidan taggiga. Vingar långa och smala. Af de 2 från diskfältet utgående ribborna är den första oftast gaffelklufven; stundom saknas diskfält, då 4. längsribban alltid är gaffelklufven. Analfält finnes eller saknas. Flugorna uppehålla sig bland gräs. Artöfversikt. I. Diskfält finnes. A. Vingmärke tydligt. 1. H. precatoria. B. Vingmärke saknas. I. Ryggsköld ljusgul, utan mörkare band. 3. H. melanocephala. a 2. Ryggsköld grå—grågul med 2 mörka längsband. a. Diskfält rektangulärt. 2. H. Frigelii. z b. Diskfält parallelltrapezformigt. 4. H. trapezina. I. Diskfält saknas. A. Ryggsköld gul med svart längslinje. 5. H. unilineata. B. Ryggsköld grå eller gulaktig; i senare fallet stund. med 2 rygg- linjer. I. Ryggsköld med 2 tydliga längslinjer. 6. H. raptoria. 2. Ryggsköld utan längslinjer. 7. H. oratoria. 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910: BE NN AS I. HH. precatoria KATT SN(Inbecr SE 1) monöstigmid). > FST SE <— VY Ryggsköld med 2 mörka längs- strimmor. Bakkropp mörk med Fig. 14. Vinge af Hemerodromia grå ledgränser. Antennernas bas, dee svängkolfvaroch ben hvita. Längd 3—4,5: mm, — Sk.—Lappl. (6—9). Täml. allmän i trädgårdar och skogar på blad af diverse träd och på gräs, oftast i närheten af vatten. [CS . H. Frigelizi ZETT. Grå. Ryggsköld som föreg. Bakkropp något mörkare grå än ryggskölden. Antenner i spetsen mörka. Svängkolfvar och ben hvita, de senare med mörka tarser. Längd 3,; mm. — Dlr.—Lappl. (7, 8). . H. melanocephala HaAL. (flavella). Gul. Hufvud grått. Antenner, svängkolfvar och ben hvitaktiga. Längd 2,;—3,s mm. — Sk.—Dlr. (7—9). A. H. trapezina ZETT. Ofvan gulgrå, undertill ljusare. Bak- kropp ofvan mörkare. Antenner, svängkolfvar och ben utom de yttersta tarslederna gulhvita. Längd 3—4 mm. — Uppl.—Lappl. (7, 8). . H. unilineata ZETT. Bakkropp ofvantill mörk med ljusa ledgränser, undertill hvit. Antenner, svängkolfvar och ben som föreg, Längd 2—2,s mm. <—SEoÖS: 6. H. raptorza MEIG. Ryggsköld ofvan grå. Bakkropp ofvan mörk, undertill hvit. För öfrigt som föreg. Längd 2,;—4 mm. — Sk Dir: ö(7, 3). 7. H. oratoria FALL. Ofvan grågul (3) eller grå (2), under- till gulhvit. För öfrigt som föreg. Längd 2—2,5 mm. — Sk.—Lappl. (7—9). ; [GS un 19. Sikt. Dolichocephala Maco. Liten, smärt, nästan naken art. Hufvud långt, utdraget. Antenner korta; 3. leden äggformig, sammantryckt, med myc- ket långt ändborst. Sugrör kort och tjockt. Ögon stora, atlångt rundade. Ben smala, långa. Vingar långa och smala. 3. längsribbans främre gaffelgren förenad med 2. längsribban WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XL I; 2. 85 medelst en tvärribba. Från diskfältet utgå 3 ribbor. Längs- ribbor vågiga. Flugorna uppehålla sig i gräs, särskildt i kärr. 1. D. irrorata FALL. Metallglänsande svart. Ryggsköld med en hvitskimrande längslinje. Svängkolfvar hvita. Ben rostgula. Vingar gråbruna, med strödda, hvita punkter. Längd 2—2,; mm. — Sk.—Lappl. (6—9). 20. SlIkt. Gloma MEIG. Täml. liten art. Antenner korta; 3. leden klotrund med långt nedåtböjdt ändborst. Sugrör kort och tjockt. 3. längsrib- ban gaffelklufven. Från diskfältet 3 ribbor. I. G. fuscipennis MEIG. Svartbrun—svart. Bakkropp vid basen gulaktig. Antenner svarta. Svängkolfvar bruna. Ben bruna. Vingar gråbruna, i framkanten mörkast. Längd 4 mm. — Boh., Uppl. 21. SlIkt. Trichopeza ROND. fambelten, smart art. Antenner taml. länga; 3. leden pisklik, öfvergående i ett långt ändborst. Vingribbor som föreg. ; I. T. longicornis MEIG. Svartbrun. Bakkropp hos $ vid basen hvit. Antenner svarta. Svängkolfvar och ben rost- gula; tarser bruna. Vingar något brunaktiga. Längd 4—5,; mm. — Sk., Hall., Ög. 22. Slkt. Lepidomyia BIG. ifen art. Antenner täml. korta; 3. leden kort kägel- formig med långt ändborst. Ben smärta; framhöfter förtjoc- kade, på undersidan taggiga. 4. längsribben gaffelklufven. I. L. melanocephala FABR. Rödgul. Ryggsköld stundom med mörk ryggstrimma. Hufvud gråsvart. Bakkropp ofvan svart. Ben blekgula. Vingar färglösa. Längd 2,,—3 mm. mOkEappl. (7-0) Allm. på blad af al, hassel, björk m. fl. äfvensom på gräs. 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 23. Slkt. Phyllodromia ZETT. Som föreg. I. P. vocatoria FALL. (inbegr. albisera). Rödgul; ryggsköld ofvan i större eller mindre utsträckning grå— gråsvart. Ben gula. Vingar färglösa. Längd 2 mm. — Sk.—Lappl. (EO 24. Slkt. Sciodromia Har. Liten art. Antenner som föreg. Vingar smala; diskfält långt, med 3 ribbor till kanten. I. S. zamaculata HAL. (Microcera rostrata). Gråsvart. Anten- ner svarta. Ben svartbruna med grå höfter. Vingar gul- grå med mörka ribbor. Längd 2 mm. — Sk Kappt. (6=9): 5. Underfam. Tachydromiine. 25. Slkt. Drapetis MEIG. Små, nästan nakna arter. Antenner skenbart 2-ledade, kortare än hufvudet; ändborst långt. Sugrör kort, lodrätt. Vingar med 3. längsribban enkel. Diskfält saknas. Se fig. 15. Flugorna springa snabbt omkring på blad, trädstammar m. m. Artöfversikt. I. Svängkolfvar hvita. I. DUmorielid ZLETT. II. Svängkolfvar svarta. 5; A. Tvärribbor stående långt från hvarandra. I. I. längsribban långt aflägsnad från framkanten, som den når i vingens midt. 2, D. arcuata Lw. 2. I. längsribban ej så långt aflägsnad från framkanten, som den når ett stycke utanför vingens midt. 3. Di asstmlis FALL: B. Tvärribbor ej så långt aflägsnade från hvarandra. 4. D. migripes ZETT. 1. D. moriella ZETT. (inbegr. curvinervis,? nigritella, ?nigra, ?picipes)! Fig. 15. Svartglänsande. Antenner svarta. Svängkolfvar hvita. Ben vanl. mörka. Längd 1,; mm. — ! Synonymiken ej utredd. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XE I) 2. 37 2. D. arcuata LW. (minima + exilis) Som föreg. Ben smutsgula. Längd 1—1,; mm. Sk. —Jämtl. 3. D. assimilis FALL. Som föreg. Ben gula. — Sk. 4. 2 Nigripes ZETT. Som föreg. Fig. 15. Vinge af Drapelis Ben svarta, skenben brunaktiga. moriella. FSk(FT ex). okand för fört. 26. SlIkt. Stilpon Lw. Som föreg. I. S. gräminum FALL. Svart. Ben gulhvita. Vingar glas- klara eller i främre hälften gråaktiga. Längd 0,,5—1 mm. — Sk. —Uppl. (6—9). Arten uppehåller sig på gräs. 27. Sikt. Tachypeza MEIG. Små, smärta, nästan nakna arter. Antenner korta, sken- bart 2-ledade, med långt, nedåtböjdt borst. Sugrör af hufvu- dets längd eller kortare. Ryggsköld föga hvälfd. Bakben förlängda. Vingar, se fig. 16. Flugorna springa snabbt omkring på trädstammar, grindstolpar, väg- Bar Oo. d. Artöfversikt. I. Fram- och mellanben helt gula. Vingar bruna med ljus bas och spets. I. T. fuscipennis FALL. II. Fram- och mellanben mer eller mindre mörka. A. Lår och skenben enfärgadt mörka. Vingar bruna, bakåt ljusare. 2: T- Wintihemi ZETT. B. Ben ej enfärgade. I. :s framskenben mot spetsen småningom starkt förtjockade, hos Q svagare, Framlår gula med en mer eller mirdre mörk fläck på öfversidan. Framskenben vid basen ljusa, mot spetsen mörka. 2,5 mm. 3. T. nubila MEiG. 2. Framskenben ej förtjockade. Större arter. a. Framlår hos den utfärgade &Z öfvervägande bruna. 4. T. truncorum. b. Framlår hos & öfvervägande ljusa. Kantribban särskildt hos Q starkt uppsvälld vid 1. längsribbans mynning. (SERA ARD 247 88 IE [0] ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. TT. fuscipennis FALL. Glänsande svart. Palper och sväng- kolfvar gulhvita. Bakben brunaktiga med lårets och sken- benets bas gul. Längd 2—3,; mm. — Sk.—Lappl. (6—38); 1 söder allm. T. Winthemi ZETT. Svart. Antenner, palper och sväng- kolfvar svarta. Längd 2,,—3,; mm. — Dlr., Lappl. (6—3). T. nubila MEIG. (nervosa) Fig. 16. SER föga glän sande. Bakkropp svart. Antenner, palper och svängkolf- var blekgula. Vingar glasklara med skuggade ribbor. Längd Jä Jenna, — SIE, —Ångerm. och Jämtl. (6—38). Fig. 16. Vinge af Tachypesa 4. T. truncorum FALL. Brunsvart, IE ND bi - es . uubuia föga glänsande. Bakkropp svart. Antennernas bas gul. Palper och svängkolfvar som föreg. Ben mörkgula—svarta, delvis gula. Vingar gråaktiga, vid basen! ljusare. - Längd 3— 3,54 0. os Skössdbap DER (C3==S)5 TI. Heeri ZETT. Mycket lik föreg., från hvilken den san- nolikt ej är tydligt skild. — Boh., Ång., Jämtl. —Lappl. (6—38). 28. SlIkt. Tachista Lw. DN TA v Vi NN SOM ORC SA WIVin Sat, Se noe Lefnadssätt i allmänhet som föreg. Artöfversikt. . En hvitskinande fläck mellan framhöft och skuldra. A. Vingar blott i spetsen något förmörkade. 1. T terricola. B. Vingar med utbredda mörka teckningar. I. Vingar med 2 i framkanten hopsmälta tvärband: 2. T. connexa. 2. Vingar med 2 skilda tvärband. , 3. T. arrogans. Utan hvitskimrande fläck. 4. T. annulimana. IT. terricola ZETT. Svartglänsande. Antenner och ben gula, skenben dock stundom mörkare, tarser svartringlade. Längd 1,,—2 mm. — Sk., Smål., Gttl. (6—09). Träffas på sandiga stränder. 7. connexa MEIG (220720). Svartglänsande. Antenner vid basen brunaktiga, för öfrigt svarta. Ben svarta, de främ- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XL I, 2. 39 res knän och I. tarsled rödbruna. Längd 2 mm. — Sk. — famtl. (6, 7): . muarrogans IL. Fig: 17. LikS föreg. men benen i regel något fjusare. Längd 2,25—3 mm. — Sko Kaäppl. (5). Fig.17. Vinge af Tachista arrogans Allm. på trädstammar, väggar o. d. men anträffas äfven bland gräs 4. T. annulimana MEIG. (albitrarsis). Som föreg., men I. tars- leden å alla benparen hvit. Vingar med två skilda tvär- band. Längd 1,,—2,; mm. — Boh., Smål.—Lappl. (7—9)- 29. Sikt. Dysaletria Lw. Som föreg. ' Vinge, se fig. 18. I. D. atriceps BOHEM. Fig. 18. Gul. Antenner och ben gula; sista tarsleden något utbredd, svart. ARR Dasäletred Vingar färglösa med gula rib- atriceps. bor. Längd 1,; mm. —Sk.—Uppl. (7). 30. Slkt. Elaphropeza Maco. Vingar ungefär som Zachista. Flugorna anträffas på blad och gräs. I. E. ephlippiata FALL. Ryggsköld gul, framför skutellen med 2 korta strimmor. Bakkropp svart, vid roten gul. Anten- ner, svängkolfvar och ben gula. Vingar glasklara. Längd 1,; mm. — Sk.—Uppl. 31. SlIkt. Chersodromia WaLK. Liten, föga hårig art. Antenner korta, tydligt 3-ledade; 3. leden ung. af den näst föregåendes längd. Sugrör täml. kort. Bakkropp täml. bred. Bakben knappt förlängda. Vingar ungefär som hos Dysaletria. Flugorna uppehålla sig på sandstränder vid kuster och vid sötvatten. I. C. cursitans ZETT. Matt mörkgrå. Ben svartaktiga. Pal- per och svängkolfvar mörka. Vingar gråaktiga med mörka Hbbhor Langd 1,5 mm. — Sk. —Ög. (5—09). 99 EOTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 32. Sikt. Symballophthalmus BECK. Vingar som hos följande släkte. 1. S. dissimilis FALL. Glänsande svart. Bakkropp framtill blekgul. Antenner mörka. Ben gulhvita med mörkare tar- ser. Framlår förtjockade. Vingar glasklara med mörkare ribbor. Längd 1,;—2 mm. — Sk.—Jämtl. (6, 7). 33. Sikt. Tachydromia MEIG. Små, nästan nakna arter. Antenner skenbart 2-ledade, vanl. kortare än hufvudet, med ändborst. Sugrör kortare än hufvudet. Ögon hos båda könen åtskilda. Ryggsköld mått- ligt hvälfd. Bakkropp baktill afsmalnande. Ben måttligtlånga; fram- och mellanlår förtjockade, undertill vanligen med taggar. Analfält finnes, men 6. längsribban är vanl. vid basen, d. v. s. den del som baktill begränsar analfältet, otydlig; se i öfrigt NOK Ok Arterna uppehålla sig på blad, där de snabbt springa omkring, och träffas stundom 1 stor mängd. De lefva af rof. Artöfversikt.! 1. Mellanskenbenets spetstagg stor och spetsig, så lång som eller längre än skenbenets tjocklek (und. T. articulata och brevicornis, som genom sin gråpudrade ryggsköld höra till denna afdelning). A. Ryggsköld och skutell med svaga, gulhvita borst. I. Antenner helt gula. a. 3. och 4. längsribborna parallella. g. Tarsledernas spetsar svarta. 1. T. flavicornis. fp. Tarsleder ej ringlade, endast sista leden svart. 20 TI. albicornis. b. 3. och 4. längsribborna ej parallella. OT Major. 2. Antenner helt eller delvis svarta. a. Antenner vid basen gula. g. 3. och 4. längsribborna nästan parallella. +. Mellanskenbenets spetstagg liten och trubbig. 3. T. articulata. ++x' Mellanskenbenets spetstagg stor och spetsig. !Tachydromia coxata ZETT. (I €x. i Skåne) är förf. obekant, och kar därför icke kunnat upptagas. Tachydromia parvicormnis ZETT. är sannolikt Chersodromia cursitans. Se WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI 13 2. 91 t Alla tarsleder tvdligt svartringlade. 4. T. pallidiventris. it. Tarser enfärgadt gula eller endast med svaga mörkare ringar $. Mindre. Ryggsköld svagt gråpudrad. ECE talcedia: $$. Större. Ryggsköld starkt gulbrunt pudrad. OJ OTCOIOFs 3 3. och 4. längsribborna mot spetsen starkt konvergerande +. 4. längsribban i starkt böjd jämn båge närmande sig den 3. Tarser ej svartringlade. 75 DN candicans: ++ 4. längsribbans båge mot spetsen uträtad. Tarser tyd- ligt svartringlade. i. Bakkropp enfärgadt svartglänsande, 4. T. pallidiventris. it. Bakkropp med breda grå sidofläckar. 8. T. cursilans. b. Antenner helt svarta. g. Ben öfvervägande gula. +. 3. antennleden 3 gånger så lång som bred. 10. T. maculipes. ++. 3 antennleden ej längre än bred. 1. Liten art. Ryggsköld svagt hvitgrått pudrad. FrCSTEIPA cotlurnata. ti. Större art. Ryggsköld brungult pudrad. Ko Ke flavipes: 8. Ben öfvervägande svarta. =, Palper hvita. Ryggsköld ej metallglänsande. 9 FE. atra: ++ Palper svarta. Ryggsköld metallglänsande. 14. T. enetcollis. 1, Ryggsköld med starka, svarta borst. 1. Mellanskenbenets spetstagg liten och trubbig. 15. T brevicornis. 2. Mellanskenbenets spetstagg stor och spetsig. a. Skutell med 4—6 borst. 4. Antenner svartbruna, sid basen gula. Ör SK ssordtda. pg. Antenner helt svarta. 17. E- agn. b. Skutell med blott 2 starka borst. gZ. Bak- och mellanlåren i yttre hälften ofvan svarta; ben för öfrigt rödgula. 18. of fascrpes. 3. Ben öfvervägande svarta. +. Tarser svartringlade. 19. T. minuta. ++. Tarser, med undantag af de 2—3 sista lederna, enfärgadt ljusa. OA I Nekigua. II; Mellanskenbenets spetstagg liten och trubbig, kortare än skenbenets tjocklek. Ryggsköld opudrad, glänsande svart eller gul. A. Ryggsköld gul. I. Ryggsköld och bakkropp enfärgadt gula. 21.0 TS lutea: 2. Ryggsköld med svart midtstrimma. Bakkropp svart. -— [9] (GS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. a. Kantribba med svart vingmärke. Antenner svartbruna. 22. T. pectoralis. b. Kantribba enfärgadt blekgul. Antenner blekgula. 23. T. stramineipes. I. Ryggsköld glänsande svart. I. Antenner kortare än hufvudet. a. Mellanlår på sin höjd dubbelt så tjocka som skenbenen. 4. Antenner svarta, vid basen gula. +. På sin höjd yttersta tarsleden mörk. 24. T. unguiculata. ++ Baklårens spets och hela tarserna mörka. 25. TI. fuscitarsis. P. Antenner helt svarta. SOIL KCVNarS: b, Mellanlår starkt förtjockade, mer än dubbelt tjockare än skenbenen. g. Palper mycket stora. 27. T. pallipes. 3. Palper betydligt kortare än sugröret. + Vingarnas framkant vid 1. längsribbans mynning förtjoc- kad och svart. T- Större art. Panna glänsande. 28. T. stigmatella. TT. Mindre art. Panna matt. 20. T. confinis. <+' Vingarnas framkant ej förtjockad. T. Tarser mörka. 30. TE. macula. TT. På sin höjd sista tarsleden helt mörk. 31. I: fuseicornis: 2. Antenner af hufvudets längd eller längre. a. Antennborst mörkt, kortare än antennen, gZ. Mellan- och bakhöfter helt svarta. 32-00 nögratarsts. 3. Höfter enfärgadt gula. + Kantribba enfärgadt blekgul. 33. T. longicornis. +& Kantribba vid I. längsribbans mynning svart. 28. T. stigmatella. b. Antennborst hvitt, af antennens längd. g. Ben bruna-svarta. 3. o. 4. längsribborna konvergerande. 34. T. albocapillata. 3. Ben öfvervägande gula. + 3. och 4. ribborna mot spetsen konvergerande. 35. JT. albiseta. ++, 3. och 4. ribborna nästan. parallella. N305 I. nveisela. 7. flavicornis MEIG. Ryggsköld gråaktig. Bakkropp svart med gra ledgränser. Ben gula; tarser delvis mörka. Vingar glasklara med gulaktiga ribbor. Längd 1,5—2 mm. — Ög. Uppl: T. albicornis ZETT. Som föreg. — Sk.— Uppl: (7). T. articulata MACQ. Ryggsköld svagt hvitpudrad. Bak- un NN IO. E: WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNAsS XL I) 2. 93 kropp glänsande svart. Ben gula; tarser svartringlade. Vingar nästan glasklara med bruna ribbor. Längd 2,23 mm. — Sk., Uppl. . T. pallidiventris MEIG. (inbegr. longisera). Ryggsköld grå- pudrad. Bakkropp glänsande svart. Ben gula. Vingar glas- klara med gularibbor. Längd 2—3 mm. — Sk.—Lappl. (6—9). . T. calceata MEIG. (inbegr. ecalceara). Ryggsköld svagt grå- pudrad. Bakkropp helt svart. Ben gula. Vingar med blek- gula ribbor. Längd 1,; mm. — Sk.—Lappl. (6—9); allm. . T. bicolor MEIG. Ryggsköld starkt gulbrunt pudrad. Bakkropp vid basen med grå sidofläckar. Ben gula. Vingar blekgula med hvitgula ribbor. Längd 2,,—3 mm. — Sk.—Lappl. (5—9). . T. candicans FALL. Ryggsköld gråpudrad. Bakkropp svartglänsande med svagt grå ledgränser; buken hos £ vanl. gul. Ben hvitgula. Vingar färglösa; ribbor gulhvita. Längd 3—4 mm. — Sk.—Lappl. (6—9); allm. . T. cursitans FABR. Ryggsköld ljusgrått pudrad; framtill med 2 mörkare strimmor. Bakkropp svart med åt sidorna bredare grå tvärband. Ben gula; tarsleder i spetsen mörka. Vingar glasklara; ribbor mot spetsen mörkare. Längd 3 Hm Sk. Smal, ÖL, Ångerm. - T. major ZETT. Som föreg. Längd 4—5 mm. — Sk.— amt (7,8). T. maculipes MEIG. Ryggsköld brungrå, bröstsidor hvit- grå. Bakkropp svart med grå ledgränser. Ben gula; tar- ser vanl. i yttre hälften mörka, mellan- och baklåren stun- dom med brun fläck. Vingar glasklara med bruna ribbor. Btaed 2 mm. — Sk--Ög. T. cothurnata MaAcCQ. Bakkropp svartglänsande. Ben gula. Vingar glasklara; ribbor vid roten bleka. Längd 12. 3. Smart. Os, Uppl;, Lappl. (7, 8). TA flavipes- FABR. Bakkropp svart. Ben gula; tarser mörkringlade. Vingar glasklara; ribbor bruna. Längd 2,54 mm. — Sk.—Lappl. (5—9); allm. 7. atra WAHLB. Ryggsköld glänsande svart, endast i kanten och på bröstsidorna gråpudrad. Bakkropp svart- glänsande. Ben svarta; framknän gulröda. Vingar glas- klara; ribbor mörka. Längd 2—2,; mm. — Lappl. 94 14. 15 "ig. 19. Vinge af Tachydromia ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: 1910. T. eneicollis ZETT. Som föreg. Längd 2 mm. — Gottl. (6). T. brevicornis ZETT. Antenner svartbruna, hälften så långa som hufvudet. Ryggsköld svagt gråpudrad. Bak- kropp helt svart. Ben gula; lår ofta på midten mörkare. Vingar glasklara med bleka ribbor. Längd 2,; mm. — Sk (TSE) . IT. sordida ZETT. Ryggsköld svagt gråpudrad. Bakkropp svart med otydliga gra bakkantstrimmor. Ben svarta; sken- ben och tarsbaser rödgula. Vingar glasklara med mörka ribbor. Längd 1,;—2,; mm. — Sm., Og., Vg., Lappl. . T. agilis MEIG. Ryggsköld täml. starkt gråpudrad. Bak- kropp svart med otydliga grå ledgränser. Ben hos SI helt rödgula, blott låren ofvan svagt svartstrimmade; hos £ äro baklåren helt, de öfriga låren på midten svarta äfvensom bakskenbenen och yttre hälften af tarserna. Färgen på benen är för öfrigt mycket växlande. Vingar glasklara, ribbor föga mörka. Längd 2,5 3 mm. — sk--Og. (5). . T.fascipes MEIG. (207afa). Ryggsköld gråpudrad. Bakkropp helt svart. Antenner svarta. Tarser svartringlade. Vingar glasklara med bruna ribbor. Längd 2,;—3 mm. — Sk., Bor uEtt: . T. minuta MEIG. (inbegr. annulara). Ryggsköld gråpudrad, något glänsande. Bakkropp helt svart, glänsande. An- tenner svarta. Ben svarta; lår vid basen och skenben till största delen rödgula. Vingar glasklara med mörkbruna ribbor. Längd 2—3 mm. — Sk.—Lappl. (5—9); allm. . T. exigua MEIG. (femoralis). Mycket lik föreg. Längd 1,5 mm. Sk: . T. lutea MEIG. (inbegr. glabra). Fig. 19. Antenner gula, spetsen mörkare. Ben gula; tarsändleder svarta. Vingar blekgula. Längd 2,,;—3,; mm. — Sk.—Lappl. (6—38); allm. 22. TI. pectoralis FALL. Ben som föreg. Vingar glasklara med blekgula ribbor. Längd 2,; mm. — Sk.—Uppl. (6—9). 23. I. Sstramuneipes: ZETT. Som föreg. Längd 2 mm. — Sk.—- Uppl. (7). lutea. Ja 32. 34. 35. 36. 33. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI I; 2. 95 . T.unguriculata ZETT. Ben gula. Vingar glasklara med bleka ribbor. Längd 1,;—2,235 mm. — Smål., DlIr—Lappl. (7, 8). mA festäarss ZETT. Lik föreg. Längd 1,5 mm. — Sk. . T. ciliaris FALL. Ben rödgula; tarsändleder svarta. Vingar glasklara, vid basen bleka. Längd 2,; mm. —Sk.—Lappl.(8,9). . T. pallipes FALL. Ben vanl. gula; tarser stundom mör- kare. Vingar glasklara med mörka ribbor. Längd 3 mm. —Sk.—Lappl. (6—9). . T. stigmatella ZETT. Antenner svarta, hos $J af hufvu- dets längd, hos 8 kortare. Ben gula; mellanlår med en aflåäng mörk fläck, baklår med en bred mörk ring vid spetsen, bakskenben och tarser mörka. Vingar glasklara med svarta ribbor. Längd 2,; mm. — Häls.—Lappl. (6—38). - T. confinis ZETT. Mycket lik föreg. Antenner kortare. Längd 1,;—2 mm. — Sk., Hall., Jämtl. Welnackla "ZETT. Ben gula; tarser mörka. Mycket. lik T. pallipes, från hvilken den bl. a. skiljer sig genom att baklåren hos 3 ofvan ha en mörk, aflång fläck nära spetsen samt genom att 3. antennleden är kort kägelformig, icke aflångt kägelformig. Längd 2,;—3,; mm. — Sk. — Lappl. T. fuscicornis ZETT. Ben gula; tarser svartringlade. Myc- ket lik föreg. Längd 2—2,; mm. — Sk., Lappl. I. nigritarsis FALL. Antenner svarta. Ben rödgula; baklår i spetsen, mellan- och framlår ofvan, framsken- ben nästan helt och tarser i spetsen svarta. Mellanlår starkt förtjockade. Vingar glasklara med svartbruna ribbor. Längd 1,;—2,; mm. — Sk.— Lappl. (7—9). T. longicornis MEIG. (pubicornis). Antenner svarta. Ben gula; tarsändleder mörka. Mellanlår svagt förtjockade. Vingar glasklara med bleka ribbor. 3. och 4. ribborna näs- tan parallella. Längd 1,;—2,25 mm. — Sk.—Lappl. (7—09). T. albocapillata ZETT. Vingar gråaktiga med svarta rib- bor. Längd 2,25—2,; mm. — Sk.—Uppl. (6—38). T. albiseta PANZ. Skenben delvis och tarser helt mörka. Vingar glasklara med mörka ribbor. Längd 2—2,; mm. Sn VN T. niveiseta ZETT. Lik föreg. Ben blekare. Vingar gulak- tigare med blekare ribbor. Längd 1,;—2 mm. —Sk.—Lappl. Entomologiska Föreningens högtids- sammankomst å Grand Restaurant National den 14 dec. 1909. Entomologiska föreningen sammanträdde den 14 dec. för firandet af sin högtidsdag, hvilken samtidigt var dess 30-årsdag. Sedan förhandlingarna tagit sin början, meddelade ordföran- den, prof. AURIVILLIUS, att styrelsen till medlemmar af föreningen invalt jägmästaren SAM. HAGSTRÖM, domänstyrelsen, fil. d:r TORS- TEN LAGEREERG, statens skogsförsöksanstalt, samt fil. kand. C. G. DaHL, föreståndare för Adelsnäs trädgårdsskola. Genom dö- den hade föreningen förlorat en af sina hedersledamöter, prof. GusTtAF KRAATZ, grundare af tyska entomologiska sällskapet, tyska nationalmuseet och entomologiska föreningen i Berlin. = Till suppleant i styrelsen invaldes föreningens kassaförvaltare hr ERNST ROESLER. Redaktören för Entomologisk Tidskrift meddelade, att sista häftet af innevarande årgång samma dag utkommit. Hufvudföredraget för aftonen hölls af docenten Ivar TRÄ- GÅRDH och handlade om >»bladminerande insektslarver». Efter en kort inledande öfversikt öfver bladminerare i allmänhet skildrade föredraganden, hufvudsakligen stödd på sina egna, under sista sommaren företagna undersökningar, de olika typer, man på- träffar af bladminerare, de olika sätt, hvarpå gångarne i bladen göras, larvernas morfologi och anpassning till detta lefnadssätt samt de olika insektsgrupper (coleoptera, lepidoptera och diptera), hvilkas larver förorsaka dessa så i ögonen fallande angrepp på växternas blad. Föredraget illustrerades af planscher och tal- rika preparat samt blad, angripna af bladminerande larver. Docenten Nirs HOLMGREN visade därpå representanter för en del sällsyntare termitsläkten och redogjorde för deras vikti- gaste karaktärer, hvarjämte d:r R. L. TRAFVENFELT, Umeå, och fil. kand. G. A. RINGSELLE demonstrerade en del sällsyntare in- sektsfynd. Vid supén föreslog ordf. en skål för Entomologiska Förenin- gen och erinrade om, huru denna från en ringa början och bryd- samma förhållanden allt kraftigare utvecklat sig, så att den nu på 30-årsdagen intog den första platsen bland sådana sällskap i norden. Ett stort antal af föreningens medlemmar hade infunnit sig på högtidsdagen. YNGVE SJÖSTEDT. PR ———— JA Stekellarver som ytterparasiter på fritt kringströfvande spindlar. Af Gottfrid Adlerz. Under ofvanstående rubrik har BORRIES! ur litteraturen anfört ett par fall, då Pompzilus-larver anträffats sittande på fritt kringströfvande spindlars bakkropp, hvilket tolkats såsom bevis för, att vissa pompilider ägnat sig åt ett inom familjen eljes okändt lefnadssätt. Det ena af dessa iakttagelsefall härrör Mäc MENGE,” som i sanden under nedfallet löf fann en hona af ÄArctosa cinerea med en larv sittande på öfre sidan af bakkroppen bas. Spin- deln låg som död, utom vid beröring, då den krampaktigt sammandrog benen. Med fog framhåller BORRIES, att då spindeln anträffades i sanden och därtill var förlamad, är detta fall ingalunda jämförligt med det nedan anförda, utan maste tydas så, att MENGE råkat gräfva fram en på typiskt sätt af någon Pomprlus-art magasinerad spindel. Det andra fallet, som ofta upprepas i litteraturen, härrör från F. KARSCH,” som fann en bland ljung fritt kringlöpande hona af Tarantula inguilina CLERCK på ena sidan af bak- kroppens ryggsida, nära basen bära en liten larv, som seder- mera utvecklades till en Pompilus trivialis KLUG. BORRIES, som själf ingående studerat pompilidernas lefnadssätt och särskildt haft tillfälle att iakttaga den nämnda arten, känner väl, att den i intet väsentligt afviker från lefnadsvanorna hos ! Om Hvepselarver som Ektoparasiter paa frit omstrejfende Edder- kopper. [Entomologiske Meddelelser. Bd. 2 1889—090, sid. 151]. ? Preussische Spinnen, Abth. I. Danzig 1866, p. 38. 3? Beitrag zur Naturgeschichte der Mordwespengattung Pompilus. [Zeitschr. f. die gesammte Naturw. Neue Folge. Bd. V. 1872, Pp. 441—4532.] Entomol. Tidskr. Årg. AE 2 (1910). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91IO. andra arter af släktet. Då han likaledes iakttagit, huru kortvarig den genom stekelns styng framkallade förlamningen ofta visar sig vara, så att det egentligen blott är instäng- ningen 1 den af stekeln gräfda hålan, som hindrar spindeln att, innan Pompilus-larven nått någon betydligare storlek, fortsätta sitt vanliga lif, framhåller han, att en tillfällighet, såsom t. ex. ett fotsteg i sanden, mycket väl kan tänkas ha händelsevis öppnat en af de föga djupa hålor, som denna stekel gräfver, hvarvid sålunda den af KARSCH iakttagna spindeln återvunnit sin frihet. Utan allt tvifvel är den af BORRIES gifna förklaringen den rimligaste. Men 1 litteraturen upptagas äfven andra fall, som ej omnämnas af BORRIES, och i hvilka hans förkla- ring ej kan tillämpas. Sålunda omtalar BERTKAU'! sig ha funnit två i sina väfvar sittande, ännu lefvande och rörliga exemplar af FEresus cinnabarinus, hvilkas bakkroppar voro nästan fullständigt uppätna af hvar sin blekgula larv. BERT- KAU lyckades följa utvecklingen af båda larverna till pupp- stadiet samt omtalar, att ur den ena puppan framkom en Pompilus-hane, som han ansåg vara FP. coccineus FE. Då BERTKAU vid detta tillfälle talar om spindlar, »die noch in ihren Gewebenr sassen», får detta ord ej misstydas såsom fångstväfvar, ty sådan förfärdigas ej af attidernas grupp, till hvilken släktet Eresus hör. Meningen tycks dock vara, att de 'sutto jämförelevis fritt och ej insläpade, ännu mindre in- stängda inom något gömsle. Jag har ej kunnat uppleta i litteraturen någon annan uppgift om den nämnda Pompilus- artens lefnadssätt, men om BERTKAUS bestämning är riktig, så skulle den i sina lefnadsvanor på ett synnerligen märkligt sätt afvika ej blott från alla andra pompilider, utan rentaf från alla andra aculeater. Jag anser mig därvid ej behöfva fästa afseende vid en af SHARP” anförd iakttagelse af LICH- TENSTEIN, enligt hvilken larven af Calicurgus hyalinatus skulle lefva som ytterparasit på abdomen af spindlar. Om därmed menas fritt kringlöpande spindlar, så måste förklaringen bli den af BORRIES ofvan antydda, ty såväl Calicurgus hyalinatus som andra arter af samma släkte ha iakttagits förlama och 1 Sitzungsberichte der niederrhein. Gesellsch. zu Bonn. 18738, sid. 177. 20Insectspil; sid; 106; | Å ADLERZ: STEKELLARVER SOM YTTERPARASITER. 99 på typiskt pompilidsätt i underjordiska hålor instänga den spindel, på hvilken stekeln sedermera fäster sitt ägg. Vis- serligen uppgifver SHARP på samma ställe, att EMERY skulle ha lämnat meddelanden om några pompilider, som, efter att ha stuckit och lagt sitt ägg på spindlar, helt enkelt lämnat dem kvar på platsen, men denna framställning är missledande. Ty enligt hvad EMERY meddelar :mig, syftar SHARP här på ett referat i Biol: Centralblatt, 1894, sid. 60, i hvilket FAB- RE'S skildring! af Calicurgus annulatus och Pompilus apicalis omtalas. Men långt ifrån att lämna sina paralyserade spind- lar på öppna marken, insläpa de nämnda pompiliderna dem i deras egna hålor eller i något annat närbeläget gömsle, hvars öppning sedan tillslutes. Flera liknande fall med andra spindlar ha i senare tid blifvit bekanta genom FERTONS synnerligen tillförlitliga iakttagelser. Sedan jag (Lefnadsförh. och instinkter. 1906, sid. 7) på- visat, att Salius sanguinolentus med förkärlek söker efter Chiracanthium-bon, har J. P. KRYGER nu funnit denna pompi- lids ägg och larver på de i sina klockformiga bon sittande honorna af Chiracanthium carnmifex. Men äfven här uppätes spindeln inom sitt gömsle, och stekelns larv förpuppas där- inom. Det af BERTKAU anförda fallet står sålunda tillsvidare alldeles enstaka bland pompilider. Men det finns en del andra iakttagelser, som möjligen skulle kunna synas ägnade att ställa det af BERTKAU gjorda fyndet i en ny belysning. PBORRIES anför ur litteraturen flera andra fall, i hvilka fritt kringlöpande eller i sina väfvar kvarsittande lefvande spindlar iakttagits bära på bakkroppen en stekellarv, som i de fall, då dess utveckling kunnat följas, gifvit upphof till en liten parasitstekel, tillhörande släktet Polysphincta af underfam. Pimpline. Äfven från Danmark anföras sådana fall. Numera tyckas talrika iakttagelser i samma riktning vara kända be- träffande just samma släkte, att döma däraf att MORLEY? uppgifver hela släktet Polysphincta såsom i larvstadiet lef- vande ektoparasitiskt på spindlar. Souvenirs entomologiques. 2:me Sér., sid. 206 o. ff. Snyltere i Edderkoppe&eg. [Entom. Meddel. 1910, sid. 265.] 1 3 Ichneumons of Great Britain. III, sid. 119. IOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Själf gjorde jag under sistlidne sommar en iakttagelse, som kom mig att se BERTKAUS meddelanden i en annan dager än förut. I juli månad spunno talrika unga Linyphior sina glesa väfvar mellan bladen på ekbuskarna i Mems park i Östergötland. 10 juli sågs en af dem, möjligen en ännu icke könsmogen Linypluia phrygiana WALCK (enl. D:r TULL- GREN) längs midtlinien af abdomens ryggsida bära en vid abdomens bas fastsugen stekellarv af gråhvit färg. Larven var då lika lång som spindelns abdomen, d. v. s. omkring 3 mm. Den infångade spindeln rörde sig obehindradt och spann trådar 1 den flaska, där han inspärrades. Redan följande dag, på morgonen, befanns emellertid spindeln ha dött, och hans abdomen var till hälften hop- sjunken. Fram på förmiddagen hade han fallit ner till flaskans botten. Stekellarven däremot, som hängde kvar vid de af spindeln spunna trådarna, började, med hufvudet nedåtriktadt, spinna på sin kokong, som blef ljusbrun, smal, till omkretsen trekantig samt så tunn, att man tvärs igenom den kunde se, huru larven efter några få dagars förlopp förpuppats, hvar- jämte man under den följande tiden kunde iakttaga färgernas framträdande hos puppan. 22 juli framkom ur kokongen en liten parasitstekel, som af D:r ROMAN benäget bestämts såsom en för vårt land ny art af underfam. Pimpline, nämligen Acrodactyla degener HAL. Enligt MORLEY har denna art redan förut i England iakttagits parasitera på samma egendomliga sätt som släktet Polysphincta. Med föreliggande fakta för ögonen tyckt det mig emel- lertid ligga nära tillhands att antaga, att något misstag eller någon förväxling ägt rum vid bestämningen af den af BERTKAU omtalade stekeln. Flera parasitsteklar visa en ganska pompilidliknande habitus, så att en förväxling vid flyktigt betraktande skulle kunna vara tänkbar, och osanno- likt är ju ej, att äfven andra parasitstekelsläkten med hittills okändt lefnadssätt tillämpa samma parasitiska metod som de ofvan nämnda pimplinerna. Entomologiska Föreningens samman- träde å Grand Restaurant National. Den 26 febr. 1910. Sedan förhandlingarne tagit sin början, meddelade ordf., prof. AURIVILLIUS, att föreningen sedan sista sammankomsten genom döden förlorat en af sina korresponderande ledamöter, den bekante engelske hemipterologen EDWARD SAUNDERS; revisionsberättelse för 1909 föredrogs, hvarvid full och tack- sam ansvarsfrihet beviljades styrelsen och kassaförvaltaren. Därefter höll docenten NILS HOLMGREN ett af talrika teckningar illustreradt föredrag om »frågor inom termiternas biologi och systematik». Som bekant ådraga sig dessa i tro- piska och subtropiska trakter utbredda, i kolonier lefvande insekter i hög grad uppmärksamhet, särskildt genom sina ofta ofantliga, uppmurade bostäder, som på vissa områden känna vara sa talrika, att de förläna landskapet en egen, karakteristisk prägel. Om själfva grundorsakerna till kolo- nibildningen bland insekterna ej kunna angifvas, kunna vi dock mera positivt yttra oss beträffande några fa faktorer, som vid kolonibildningen spela en viktig roll. Då koloni- bildning knappast synes uppkomma annat än på basis af familjen, så framgår däraf, att vården om afkomman är en af grundbetingelserna för insekternas sociala samlif. Men vården om afkomman är dock endast undantagsvis så starkt utpräglad, att ett samlif endast på den grunden kan uppstå. Villkoret därför är, att afkomman födes till världen i ett mycket hjälplöst tillstånd samt så förblifver mer eller mindre under ett antal larvstadier, hvilket äfven är fallet hos termi- terna. Märklig är också äggets beskaffenhet hos de sociala in- Sekterna, i det att det visar sig gulfattigare än hos andra, 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. hvilket torde betinga de nyfödda larvernas hjälplösa och out- vecklade byggnad. Under föredragets gång redogjordes vi- dare för inom insektssamhällen, särskildt termiternas, rådande arbetsfördelning mellan de olika kastena, dessa senares upp- komst, koloniernas grundläggning, hvarvid bland annat inaf- velns betydelse framhölls som en betydelsefull faktor, de olika termiternas inbördes släktskap samt nya synpunkter för deras systematik. Termiterna, som ofta anträffas fossila, ansågos leda sina anor tillbaka till senare delen af permformationen. Efter den diskussion, som i anslutning till anförandet uppstod, och hvari professorerna AURIVILLIUS och SJÖSTEDT, docenten TRÄGAÅRDH och föredraganden deltogo, framförde ordföranden föreningens tack för det intresseväckande, inne- hållsrika och väl framförda föredraget. Yngve Sjöstedt. Till våra entomologer! För en påtänkt bearbetning af Sveriges myriopoder, af- sedd som fortsättning af »Svensk Insektfauna», mottager undertecknad villigt och med tacksamhet svenska myriopod- samlingar till granskning och event. bestämning. Då de olika arternas utbredning ännu är föga känd, äro äfven de minsta bidrag välkomna. Jönköping i juni 1910. C. O. v. Porat. EilNdr öre SLektor: Ein Beitrag zur Kenntnis der Lebens- weise, Systematik und geographischen Verbreitung der Trigonaloiden. MONA NW. ÅA Schulz, Villefranche-sur-Saöne. Bei einem Besuche im naturhistorischen Reichsmuseum zu Stockholm im September vorigen Jahres wurde mir Ein- sicht in das dort vorhandene Trigonaloiden-Material ver- stattet. Die Type von Semzinota depressa (GEER, 1773) in der gesondert aufbewahrten Sammlung GEERSscher Typen, hat leider bereits den Hinterleib eingebusst, weswegen sich ihr Geschlecht nicht mehr feststellen lässt. Beiläufig findet sich bei ihr im rechten Vorderflägel infolge von Anomalie eine schmale vierte, geschlossene Cubitalzelle ausgebildet. In der eigentlichen Museumssammlung gab es dann noch ein J dieser selben Art ohne Fundortangabe (»Mus. Payk.»), mit einem Zettel aus alter Zeit: »nigrita», das bereits von WESTWOOD (Thesaurus Entomologicus Oxoniensis, 1874 p. 125) erwähnt worden war; ferner I Q von Pseudogonalos Halhni (SPIN), dass Herr Prof. Dr. AURIVILLIUS bei Meran in Suäd-Tirol erbeutete. Am interessantesten aber waren 2 SJ und I Q einer vom schwedischen Missionar und Naturforscher K. E. LAMAN aus Mukimbungu im Congostaate (unweit Ma- tadi) eingelieferten Dziscenea. Trotz des schadhaften Zustandes aller drei Stäcke erhieltich die liebenswärdige Erlaubnis, sie zum Zwecke eingehenderen Studiums mit nach Hause zu nehmen. Diese drei Wespen -waren von LAMAN nach den ihnen angesteckten Originaletiketten an dem genannten kongole- Sischen Örte im August 1905 im Raupenkäfig als Parasi- 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91I190. ten von Lepidopteren erzogen worden. Damit erhalten wir die erste Nachricht äber die Lebensweise bezw. die Wirte der Formen des Genus Mescenrea und zugleich eine Bestätigung der spärlichen, bisher veröffentlichten Beobachtungen uber Trigonaloiden als Schmarotzer bei Schmetterlingen uberhaupt. Was die morphologischen Verhältnisse anbelangt, so er- gibt ein sorgfältiger Vergleich mit der (weiblichen) Type der sädostafrikanischen PDäiscenea natalensis (KRIECHB.), die ich glucklicherweise vonseiten ihres Eigentäimers, Herrn Dr. HANS BRAUNS in Willowmore (Kapland), noch in Händen hatte, gegen diese in den Merkmalen der Skulptur und Plastik keinen fassbaren Unterschied. In der Grösse allerdings blei- ben die Congo-Stucke hinter der erwähnten Type zuriäck, allein ein zweites, von mir fräher untersuchtes Weibchen von natalensis im Berliner Museum war auch nicht grösser als jene Stucke. Hingegen finden sich nun ziemlich erhebliche Ab- weichungen in der Körperzeichnung. Zunächst sind die Flä- gel der von LAMAN eingelieferten Exemplare nicht so aus- gedehnt und schwacher famtebtiesetrupnet dieseWol kenträbung erfullt hier nicht, wie bei den Sudostafrikanern, den grössten Teil der Flägel, sondern beschränkt sich auf deren kleinere Distalhälfte und ist noch am dunkelsten im Vorderpaare, unterhalb des Stigmas, wo fast, ähnlich wie in der Gattung Pseudogonalos, eine Art Querbinde abgesetzt erscheint. Kaum weniger deutliche Unterschiede bemerkt man in- betreff der weisslichgelben Fleckenzeichnung. Der Vorder- körper zwar ist in beiden Geschlechtern der Form aus dem Congobecken ebenso bemakelt wie am 2 der Natal-Wespe; aber det Hinterleibides Ojenerkistere teen te eds ärmer gezeichnet wie bei dieser. An die schon öfter ge- nannte weibliche Type herangehalten, zeigt das Congo-9Q in dieser Hinsicht folgende Abweichungen: es fehlen ihm frei- lich helle Flecken am Mittelsegmente und am I. Hinterleibs- tergite, dafär aber ist die unterbrochene, schräge Querbinde seines 2. Abdominaltergits breiter und voller, am 3. und 4. Tergite steht bei ihm jederseits ein grosser, hellgelber Fleck, und von den Sterniten besitzt das I. einen ebenso gefärbten Endsaum, das 2. ist in den ganzen hinteren Zweidritteln (mit SCHULZ: BEITRAG ZUR KENNTNIS DER TRIGONALOIDEN. 105 Ausnahme einer eingeschlossenen, rundlichen, schwarzen Ma- kel beiderseits, ungefähr im letzten Drittel des Segments, ein wenig vom Seitenrande entfernt) und endlich das 3. Sternit in Gestalt eines die Armatur einbegreifenden mittleren Quer- bandes weisslichgelb gezeichnet. An dem entsprechenden J ist die lichte Hinterleibs- zeichnung auf eine mässig breite, vorn in der Mitte weit aus- gebuchtete Endrandbinde des 2. Sternits und auf vier Flecken am 2. Tergite zusammengeschmolzen, welch letzte die schiefe Querbinde auf demselben Tergite des Q vorstellen, nämlich zwei langgestreckte, mitten nach oben gekrimmte Flecken an den Seiten und daräber zwei kärzere, trapezförmige auf dem Ubergange zur Tergitscheibe. Da die soeben gekennzeichneten Differenzen lediglich die Körperzeichnung angehen und somit nicht ausreichend er- scheinen, um auf der Däiscenea vom Congo eine besondere Species zu errichten, so glaube ich diese nach reiflicher Uber- legung fär eine blosse geographische Form oder Unterart von D. natalensis (KRIECHB.) ansprechen zu sollen und fähre sie, ihrem Entdecker zu Ehren, unter dem ternären Namen: Discenea natalensis Lamani subspec. nov. in die Systematik ein. Das männliche Geschlecht war in der Gattung Däiscenea bislang iäberhaupt unbekannt; die beiden mir vorliegenden TJ der D. natalensis Lamani weichen nun in der Grösse, allgemeinen Gestalt und Körperskulptur nicht wesentlich vom dazugehörigen 9 ab, höchstens will mir ihr Hinterleib ein enig weitläufiger punktirt als in diesem Geschlechte vor- kommen. Der sekundäre Geschlechtsunterschied freilich, der in der Bildung der Abdominalsternite zum Ausdruck kommt, lässt sich leider nicht untersuchen, denn an dem einen der zwei SJ fehlt der Hinterleib ganz, an dem andern ist seine Esist dann weiter noch meine Aufgabe gewesen, in anderen Skandinavischen Museen nach Trigonaloiden zu fahnden. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. In dem durch die Hymenopterensammlungen DAHLBOMS und C. G. THOMSONS so kostbaren entomologischen Universi- tätsmuseum in Lund ist diese Familie nicht vertreten, ebenso- wenig im zoologischen Universitätsmuseum zu Upsala, und zwar hier weder unter den wenigen, dort aufbewahrten Ty- pen LINNÉS — dessen Hauptsammlung sich bekanntlich in Lon- don befindet — noch in der gesondert aufgehobenen Kollektion THUNBERGS. J. C. FABRICIUS hat keine Trigonaloiden ge- kannt, wie mir die Untersuchung seiner zalreichen Hyme- nopterentypen in den zoologischen Universitätsmuseen in K o- penhagen und Kiel bewies. Hingegen sind im Kopenha- gener Museum sonst folgende: zwei Arten der uns hier beschäftigenden Familie vertreten: 1) Pseudogonalos Hahmi (SPIN.) in einem Q von Lau- benigrundrin Thurn gen, 145 VINTS/5E(COlNDREWSENS Sammler 'wol SCHMIEDEKNECHT) und in einem weiteren Q von Ala ravtinidet DiSsungamen 2) Trigonalos melanoleuca WESIW. in 2 SY TENS RED von Rio de Janeiro (coll. DREWSEN). Ein negatives Ergebnis meiner Reise nach dem Norden besteht nun darin, dass Pscudogonalos Ha/hmni (SPIN.) wirklich in den skandinavischen Ländern zu fehlen scheint, wie ich es bereits in meinen »Hymenopteren-Studien» (1905, 5. 71) ausgesprochen hatte, denn abgesehen von den oben genann- ten öffentlichen Kollektionen fand sich diese Wespe auch beispielshalber in der reichhaltigen Privatsammlung dänischer Hautflägler des Herrn Konservators W. SCHLICK in: Ko- penhagen nicht vertreten. Hingegen erfährt meine damals geäusserte Mutmassung, dass sie auch dem Mittelmeergebiete abgehe, insofern eine FEinschränkung, als sie auf der grie- chischen Insel Corfu vorkommt, woher ich ein durch O. SCHMIEDEKNECHT im Mai 1889 gefangenes Q von Pseudogo- nalos Hahlmni vor drei Jahren im Britischen Museum, London besichtigt habe. Zum Schlusse darf ich vielleicht noch eine Bemerkung uber den Auktornamen GEER beifägen. An meiner fruheren Meinung, dass man GEER und nicht DEG. oder DE GEER zu setzen habe, halte ich nämlich noch immer fest, und ein Ver- teidiger dieser Auffassung ist. seither in DAHL erstanden. SCHULZ: BEITRAG ZUR KENNTNIS DER TRIGONALOIDEN. 107 Gegeniiber SCHOUTEDENS FEinwand, dass es sich bei dem »de» oder »De» im Namen des alten schwedischen Entomo- logen möglicherweise gar nicht um die Adelspartikel handele, liesse sich sagen, dass es alsdann nur der niederdeutsche (vlämisch-holländische) bestimmte Artikel sein könne, den man aber in der Auktorbezeichnung hinter Tiernamen ebenso wenig zum Ausdruck zu bringen hat, als es, um zwei Bei- spiele aus dem französischen Sprachgebiete zu nehmen, nach meiner Ansicht unzulässig ist, LEP. statt PEL. (LE PELETIER) und LEB. oder LE -BAR. statt BARON (LE BARON) abzu- kärzen. Die neueste Äusserung zu dieser Frage stammt von ERNST CLÉMENT her (Zoologischer Anzeiger, Bd. XXXV, NS 0I7, SS. 521—522, 15. März 1910). CLÉMENT, ein bisher unbekannt gewesener Auktor, anscheinend ein Student, ist von DALLA TORRE auf eine Anmerkung GOEZES, des Uber- setzers GEERS, aufmerksam gemacht worden, wonach der letzte selbst die Schreibweise DEGEER gewinscht habe, weil das De in seinem Namen »nicht der Teutschen von sey»>». Infol- Sedessen heisst es bei CLÉMENT: »Es muss also wol in Zukunft bei »DEGEER», »DEG.» und »DEGEERI» sein Bewen- den haben». Gemach! Die GoEZEsche Anmerkung hatte schon vor Jahrzehnten SCHMIDT-GÖBEL hervorgezogen (Ber- liner entomolog. Zeitschr., 1876 S. 149), und durch ihn war sie mir ebenfalls bekannt, wie ja auch aus »Spolia Hymeno- pterologica>», S. 237 hervorgeht. Selbst wenn nun das strittige »De» wirklich keinen Adel, sondern den niederländischen Artikel ausdräcken sollte, so därfte es auch in diesem Falle, orauf hier nochmals hingewiesen sei, in der Auktorabkär- zung hinter Insektennamen auszulassen sein. DESNEUX freilich, den mir SCHOUTEDEN entgegengehalten hat, wird niemand einfallen, NEUX abzukärzen, weil beide Namenbe- Standteile in innigem Zusammenhange stehen; auch DEJEAN z. B. kann man föäglich nicht als JEAN fuhren, denn auch hier ist das de mit dem folgenden Worte zu einem Namen- ganzen fest verschmolzen. VAN DER LINDEN gehört aber nicht in diese Klasse von Namenbildungen, und ihn trage ich darum nach wie vor kein Bedenken, als LIND. abzukärzen, Wenn es auch in Belgien Zusammenziehungen wie Verlinden 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. gibt. Inbetreff der Autornamen mit vorgesetztem Artikel freilich enthalten, wie ich wol weiss, die internationalen zoo- logischen Nomenklaturregeln eine von dem oben Vorgetra- genen abweichende Bestimmung. Und was schliesslich die Frage: »GEER» oder »DEGEER> betrifft, so wäre es vielleicht gut, wenn dazu einmal ein kompetenter und unparteiischer schwedischer Entomolog oder Zoolog nach voraufgegange- ner genauer Untersuchung des Tatbestandes das Wort er- griffe. Ein Erfolg in der angedeuteten Richtung steht um- somehr zu erwarten, als nach meinen Erkundigungen die Familie jenes Namens noch heute in Schweden bläht. Schon bei dem Besuch des Verf, hier am Reichsmuseum habe ich die Ansicht ausgesprochen, dass der Name DE GEER unter keinen Umständen zu nur »GEER» verkärzt, als Auctorname aber zu DEGEER zusammen- geschoben oder zu D. G. resp. DEG. verkiärzt werden könnte. Diese An- sicht ist mir von meinem Freunde Herrn Baron Prof. Dr GERHARD DE GEER, Rector der Universität zu Stockholm, bei einem Gespräche mit ihm bestä- tigt worden. (YNGVE SJÖSTEDT). Notizen zur Schlupfwespensammlung des schwedischen Reichsmuseums. Von A. Roman. Auf den folgenden Seiten werden den Ichneumonologen einige Resultate vorgelegt, die während des Ordnens der ausserskandinavischen Schlupfwespen im Stockholmer Museum entstanden sind. Dieses Material ist bis in den letzten Jahren unbeachtet und zerstreut gewesen, weshalb das Zusammen- stellen und die teilweise Bestimmung desselben viel Zeit er- fordert hat. Nach Beendigung dieser Arbeit nimmt die, die Familien Ichneumonide, Agriotypide, Evaniide, Pelecinide und Braconide umfassende Sammlung, 57 grosse Schubla- den mit sechsreihiger Aufstellung der Arten in Anspruch. Die Exemplare sind z. Teil sehr alt, den Sammlungen SCHÖNHERRS und PAYKULLS entstammend, die meisten wur- den jedoch in neuerer Zeit gesammelt. Am reichlichsten ist die afrikanische Fauna, dank den Einsammlungen J. WAHLBERGS und denen des gegenwärti- gen Intendanten, Prof. Dr. YNGVE SJÖSTEDTS, vertreten. Er- sterer hat das siädöstliche Afrika (»Caffraria»), letzterer das Kilimandjaro-Gebiet und Kamerun untersucht. Aus Säd- westafrika hat DE VYLDER, aus Kongo, Gabun und Sierra Leone haben mehrere Sammler, darunter der schwedische Kongomissionär LAMAN, aus Nubien und Ägypten endlich hat HEDENBORG Material geliefert. Der letztgenannte Reisende sammelte jedoch hauptsächlich im östlichen Mittelmeergebiet, besonders auf Rhodus und in der Gegend des Bosporus, I IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. weshalb diese mehr ungewöhnlichen Lokalitäten gut vertreten sind. Europa ist verhältnismässig schwach, aber selbstver- ständlich besser als Asien vertreten, aus welcehem Weltteil J. SAHLBERG und F. TRYBOM sibirisches Material vom Jenissei- gebietce geliefert haben, während aus dem insektreichen Sud- ostasien nur einzelne Arten und aus dem eigentlichen Östen, China und Japan, fast nichts vorhanden ist; ebenso ärmlich ist das australische Material, wird aber hoffentlich bald reicher werden. Aus Nordamerika hat BELFRAGE vieles gesandt, wovon namentlich die texanischen Arten als Topotypen wert- voll sind, indem E. T. CRESSON viele neue Arten nach von B. gesammeltem Material beschrieb. Das mexikanische und brasilianische Material ist ziemlich gross, wogegen Argentina und Chile spärlich vertreten sind. Auch von diesen wenig beachteten Insekten ist eine Reihe von Typen im Stockholmer Museum vorhanden. Am ältesten sind die der Eugénie-Expedition entstammenden, wel- che von A. E. HOLMGREN in einer 1868 publizierten Ab- handlung beschrieben wurden. Die meisten sind gegenwärtig verschollen, einige behandelte ich nochmals im J. 1907, und viele werden in den folgenden Notizen besprochen werden. Die zweite und zahlreichere Typenreihe gehört zur afrika- nischen Ausbeute Y. SJÖSTEDTS, von V. SZEPLIGETI-Buda- pest in zwei Abhandlungen, 1904 (Kamerun) und 1907 (Kili- mandjaro-Meru) bearbeitet. Auch von diesen neuen Typen habe ich auf den folgenden Seiten nicht wenige besprochen. Das Museum Dbesitzt ausserdem einige Kotypen WESMAELS und BoIES, von denen die letzteren ein besonderes Interesse bieten. — Die verschiedenartigen Typen haben den haupt- sächlichsten Stoff zu meinen Notizen gegeben, indem mehrere derselben nochmals beschrieben und andere den richtigen Gat- tungen zugeteilt worden sind. Neue Gruppen und Arten habe ich dagegen nur spärlich beschrieben, obschon unbeschriebene Formen in der Sammlung zahlreich vorkommen. VWVorschlags- weise habe ich die Tribus £Lzstrodromzni als unnatärlich ein- gezogen und die Tribus Yoppini in zwel (Foppini s. str. und Trogzinz), den Holo- und Hemijoppinen KRIECHBAUMERS nicht entsprechenden zerlegt. Als Seltenheit möchte ich schon hier einen Zwitter der Gatt. /chneumon als in der Sammlung vor- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. TTT handen erwähnen. Die Notizen sind zuerst nach "den Fami- lien und dann, um das Auffinden zu erleichtern, alphabetisch nach Gattungen geordnet. Die im folgenden beschriebenen neuen Gattungen sind: Braconidee. Åustrozele (Macrocentrine). Monocoila (Braconine). Coeloreuteus (Exothecine.) Tricoelopyge ( > Je Doryctinus (Doryctine). Ichneumonide,. Microcharops (Campoplegine). Pseudocillimus (Foppine). Nematocryptus (Cryptine). Selenaspis (Pimpline). Neurogenia (Tryphonine). In den folgenden Gattungen werden neue Arten oder Varietäten beschrieben: Cardiochiles, Disophrys, Merinotus, Tricoelopyge. Årotes, Charops, Exeristes, Hoplojoppa, Phenolobus, Prot- ichneumon. Pelecinus. Neue Lokalitäten sind nicht selten vorhanden, aber ich habe sie nur, wenn sie ein. grösseres Interesse boten, ange- fuhrt. Fam. Braconidee. Agathis LATR. Å. chinensis, siehe Eugathis! Å. coxata, siehe Disophrys! Å. flavofasciata, siehe Microdus! Å. media, siehe Cremnops! Aphidius NEES. Syn. Theracmion HoLmMc. Die Typen der HOLMGREN'schen Gattung sind noch vorhanden und bestehen aus I £, 2 SS obiger Gattung sensu EF2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. strieto, weshalb die Vorderfläugel eine Diskokubitalzelle vom Ichneumonidentypus besitzen. Atanycolus FÖRST. Diese Gattung ist auf europäisches Material gegrändet, weshalb eine klare Auffassung derselben von den europäischen Autoren erwartet werden könnte. Dies ist aber, /Y wie die folgenden Synonyme' zeigen, nicht im- fu mer der Fall, obschon ein sicher ausschlag- gebendes Gattungsmerkmal vorhanden ist. Der Fählerschaft ist nämlich bei allen Arten mit einer scharfen, schiefen Kante versehen, die von der Basis aus auf der Aussenseite verläuft, wo- durch der Schaft oberhalb derselben zylindrisch Fig. 1. wird. Bei vielen Arten ist ausserdem der Pedi- Åtanycolus : nr : ; Föhlerbasis. Cellus unregelmässig geformt, meist schief nach vorne ausgezogen. Dieselben Merkmale zeigt die siädost- asiatische Gatt. Platybracon SZÉPL., die sich dadurch, sowie durch den flachen Thorax (der auch bei einigen Atanycolus- arten ganz ähnlich vorkommt) als die nächstverwandte Gruppe erweist. A. impressus (SZÉPL.) — Syn. Ipobracon SZÉPL. 1907. A. pulcehripennis, striatus. siehe Merinotus! Coeloreuteus n. nom: Syn. Atoreuteus SzÉEPL. 1907 nec FÖRST. 1862. Von Åtoreuteus FÖRST. unterscheidet sich diese Gattung u. A. durch das nicht gleichseitig dreieckige Stigma, indem der Radius vor der Mitte desselben ausgeht. Darin, wie in den meisten äbrigen Merkmalen stimmt sie mit Exothecus WESM. iberein, von welcher Gattung Coeloreuteus durch den Besitz von Sternaulen abweicht. Sonstige Gattungsmerkmale sind: Kopf mit gerandeten Seiten, aber ungerandetem Schei- tel, das Mediansegment nicht gefeldert, aber grob skulptiert, Hinterhäften vorne gerundet, ohne scharfem Winkel, Nervulus der Vorderflugel postfurkal, Medianader an der Basis breit farblos, Parallelader etwas unterhalb der Mitte der Brachial- sä ÅRE pu ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. TIS zelle (2. Diskoidalzelle) inseriert, Nervellus nicht sehr nahe der Basis der Hinterflögel stehend, eine rekurrente Ader dersel- ben Fligel angedeutet. — Nach sowohl FÖRSTER und MAR-. SHALL, als nach THOMSON (Op. ent., S. 1685) muss folglich die Gattung in die Subfam. Exothecine neben Exothecus gestellt "werden. Die Type ist Atltoreuteus africanus SzÉPL. aus der Kulturzone des Kilimandjaro. Austrozele n. gen. Genus habitu structuraque generis Zeles CURT., sed ab eo sequentibus notis differt: ; Caput postice immarginatum oculis prominulis parum elongatis, palpis maxillaribus articulo 4. 3:0 circ. tertia parte breviore, palpis labialibus articulo 2. minus fortiter dilatato. Antenn& scapo sat magno, pyriformi. Thorax lobo medio fortiter prominente, mesopleuris totis nitidis sulco tantum postice indicato, segmento mediano apice subtruncato, insertione abdominis subelevato. Pedes postici trochantello fulerante. Ale anteriores sicut in genere Helcone NEES radium e triente posteriore stigmatis emittente; posteriores cellula radiali medio fortius constricta. Patria: Tahiti. Typus: Perilitus longipes HOLMG. 1868. Die Gattung bildet ein Ubergangsglied zwischen Macro- Centrus CURT. und Zele CURT. bei völligem Habitus der letzteren Gattung. Bathyaulax SzÉPL. Syn. Eumorpha SzÉPL. 1907 nec FRIESE 1899. Die Arten dieser Gattung sind fast durchweg stattliche — Tiere mit dunklen, nicht oder wenig gefleckten Flugeln. Die roten Arten scheinen allgemein eine gelbe Basalhälfte des Stigmas zu haben. Bei mehreren Arten ist der Bohrer gegen die Spitze hin sehr eigentämlich gebaut, indem er durch mehrere scharfe Einknickungen von unten her wie in gebo- gene, gleichlange Glieder geteilt ist. Das Ende der Bohrer- Scheide kann verbreitert und auffallend behaart sein, aber Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 2—3 (1910). 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. dies kommt sowohl bei Arten mit einfachem wie bei solchen mit »gegliedertem> Bohrer vor. — Die einzige Art der »Gatt.» Eumorpha SZEPL., E. meoripennis SZEÉEPL. aus der Kulturzone des Kilimandjaro, kann nicht von Bathyaulax getrennt werden und hat sogar den »gegliederten» Bohrer. Die postfurkale Lage des Nervulus ist zum Uberfähren in die Subfam. Exo- thecine nicht ausreichend, denn auch andere Bathlyaularx-arten, z.B. B. cyanogaster SZÉPL., haben einen postfurkalen Nervulus, ohne dass sie der Autor deshalb zu Eumorpha gestellt hätte. B. cyanogaster SZEPL. — Syn. Iphiaulax rufithorax BING- HAM, Tr. zool Soc: London 1909, pr ory0r=-DirenFden in der Beschreibung erwähnten, bei einer Braconide äusserst sel- tenen Metallglanz des Hinterleibes wurde ich veranlasst, die Beschreibung des zufithoraxr mit einem von SZEPLIGETI be- stimmten $ des cyanogaster aus Kamerun zu vergleichen. Die Ubereinstimmung war vollständig, nur dass die Hinterhöäften beim »”ufithorax rot, unten gebräunt sein sollten, während sie beim Kameruner-Exemplar schwarz sind. Die eben bespro- chene Art gehört folglich nicht ausschliesslich zum westafri- kanischen Kästengebiet, sondern hat sich bis zur Grenze Ost- afrikas verbreitet. Blacus NEES. Das Museum besitzt ein unbenanntes alpines &$ dieser Gattung vom Kilimandjaro (2,000 —3,500 m, Oktober. SJÖ- STEDT). Das Schildchen ist in derselben Weise bedornt wie bei B. armatulus RUTHE, aber das Mesonotum Dbesitzt rote » Schultermakeln», weshalb ziemlich sicher eine neue Art vorliegt. Bracon NEES. Hierher hat HOLMGREN bei seiner Bearbeitung des Ma- teriales der Eugénie-Expedition — wie damals ublich — fast alle cyclostome Braconiden gestellt. Die Typen gehören, wie es zu erwarten war, hauptsächlich zur Subfam. Braconinw, aber einzelne Formen auch zu Exothecine und Rhogadine. B. maculiventris HOLMG. ist ein wirklicher 5Bracon mit apikalem Mittelkiel auf dem Mediansegment. Die zweite Su- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 115 ture des Hinterleibes ist in der Mitte fast unmerklich sinuiert. B. didymus, melanopus, siehe Iphiaulax! B. faustus, mavoritus, siehe Campyloneurus! B.? ferruginosus, siehe Megaproctus! B. lugens, melanocephalus, taiticus, Victorinii, siehe Ipobracon! B. orbitalis, siehe Cyanopterus! B. pectoralis, siehe Monocoila! B. unicarinatus, siehe Rhogas! Braconella SzÉPIL. Die beiden von SZEÉPLIGETI (1906) beschriebenen Arten dieser Gattung scheinen mir auf zu wenig Material gegrändet und nur Farben- und Grössenvariationen einer einzigen Art zu sein. Ich stutze dieses Urteil auf einen Vergleich zwischen den genannten Beschreibungen und den drei Stäcken des Museums (Caffraria, WAHLBERG, I 2; Kilimandjaro, Steppe, September, SJÖSTEDT, I 2; Damara, DE VYLDER, I $), wo- bei sich die SZÉPLIGETI' schen Arten nicht auseinanderhalten lassen. Die beiden 2£SL haben eine Zwischengrösse (4,5—5 fmm), ibr FHinterleib ist wie bei 5. major SZEPL. gefärbt, Ricken und Seiten des Thorax, sowie die Zwischenhäften grösstenteils, sind bei beiden schwarz. Beim Exemplar aus Caffraria sind aber die Mittelbrust hell und die Hinterschen- kel grösstenteils schwarz, beim zweiten 2 die Mittelbrust schwarz und die Hinterschenkel rot mit schwarzem Wisch un- terseits an der Basis. Das SJ hat den ganzen Mesothorax, die Hinterleibssegmente 6—7 und den grössten Teil der vier hinteren Häften schwarz, die Hinterschenkel dagegen gänzlich rot. Ob es mit den ostafrikanischen $$ zusammengehört, ist offenbar sehr fraglich. ö Calobracon SzÉEPL. Ein ziemlich sicher hierher gehörendes Exemplar des Museums, aus Brasilien, macht uns mit dem bisher unbeschrie- benen 3 bekannt. Ich wärde dieses unbenannte Stäck nicht erwähnt haben, wenn nicht die Form des Hinterleibes auf- fallend an Coeloides abdominalis (ZETT.) THOMS. erinnerte. 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Dieser Körperteil ist nämlich fast ganz zylindrisch und zuge- spitzt mit dem letzten Räcken- und den zwei bis drei letzten Bauchsegmenten lang behaart. Die Mandibeln sind kurz und kräftig, deutlich nach unten gekniet. Calyptus HALID. Hierher gehören zwei alpine 22 vom Kilimandjaro (3,000 = 000 ANSI SJÖSPEDIN: C. major (CRESS:. PF. — Syn. GNrotundicepsERESssSKIrE= Nach dem topotypischen Material des Museums (Texas, BET- FRAGE) gehören diese beiden »Arten» unbedingt zusammen. Die Basis der Fuhlergeissel und die Hinterschienen variieren etwas in der Färbung. Campyloneurus SZEPL. Die nordamerikanischen Arten dieser Gattung können nur durch das ausgebildete Mittelfeld des 2. Hinterleibssegmentes von JIphiaulax (FÖRST.) SZEPL. 1906 getrennt werden und scheinen letztere Gattung zu ersetzen. C. faustus, mavoritus (CRESS.). — Syn. £racon CRESS — Von beiden diesen Arten hat das Museum Topotypen (Texas, BELFRAGE). Cardiochiles NEES. Maxillen und Labium bilden bei allen Arten dieser Gattung einen Saugrässel, der demjenigen vieler Areolari und Cyclo- stomi vollkommen ähnelt, nur dass die Unterlippe am Ende umgekehrt herzförmig gestaltet ist. Dieselbe Bildung findet sich auch bei der äusserst nahe verwandten, amerikanischen Gattung Zoxoneuron SAY. C. longiceps n. sp. J. — Syn. C. testaceus SZEPL. 1907 nec SZÉPL. 1902 nec CAMERON nec KRIECHB: — Luteus, oculis, antennis stigmateque totis nigris, fronte macula trans- versa fusca, ocellum anteriorem sed non posteriores cingente nec basin antennarum attingente, ornata, alis modice, triente apicali paullo magis, fumatis. Long. circ. 5 mm. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. SLE Caput thorace angustius, pone oculos sat angustatum, a fronte visum latitudine nonnihil longius, genis haud buccatis, mandibularum latitudine basali distincte v longioribus, clypeo bene discreto mag- no, parum transverso; antenne fla- gello minus crasso, articulo I. circ. duplo longiore quam latiore, articulo circ. 12. quadrato. Ale anteriores cel- lula cubitali 2. longa, abscissa 2. radii nervo transverso I. cubitali duplo lon- giore. — Ceterum ?Zestaceo KRIECHB. simillimus videtur. Die Art scheint im ganzen mit testaceus KRIECHB. Ubereinzustimmen, Fig 2. C. longiceps: Kopt ist aber durch das ganz schwarze VY: Vorn, Vorderflägel. Stigma und den kleinen, etwas verlängerten Kopf leicht davon getrennt. Die gelbe Körperfärbung ist bei den tropischen Arten nicht selten, weshalb die Art KRIECHBAUMERS wie oben er- sichtlich schon zweimal fräher falsch gedeutet wurde. Der dest. SZÉPL. 1902 heisst jetzt Szepligeriz ENDERL. (1906), der test. CAM. testaceipes CAM. (1906); die obige Neubeschreibung ist somit die dritte Berichtigung eines sogenannten festaceus KRIECHB. Die ursprängliche Art stammt aus Kamerun. Cenocoelius HaALID. Betreffs dieser umstrittenen Gattung, die SZEÉPLIGETI in WYTSMAN, Gen. insect., als besondere Subfamilie zwischen den Evaniiden und den Braconiden stellt, bin ich wie THOM- SON und ASHMEAD der Meinung, dass sie sich am natär- lichsten der Gatt. Helcor NEES anschliesst. Darauf weist vor allem der Bau des Kopfes und das Geäder der Flägel Die Befestigung des Hinterleibes am Mediansegment zeigt zwar eine Ähnlichkeit mit den Evaniiden, aber dieselbe Ist auch bei Helcon höher als die Basis der Hinterhäften egen. Die ibrigen Unterschiede letzterer Gattung sind weit weniger durchgreifend als diejenigen von den Eva- | Der Fählerschaft ist schlank, aber niemals wie bei len Evaniiden unmittelbar äber dem Clypeus inseriert; die TITO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I910. Sternäulen sind furchenförmig, wenn auch zuweilen ziemlich breit (bei Helconz werden sie von einem breiten, schwach be- grenzten Längseindruck ersetzt); das 1. Hinterleibssegment ist nicht oder wenig länger als breit, glatt oder wenigstens nicht rauh; die Hinterhäften sind bei den mir bekannten $ 2 niemals einfach, sondern gewöhnlich innen mit einer schiefen Furche und unten mit einer: + deutlichen Längskante versehen (diese Anordnung kann nur zum Richten des langen Bohrers dienen, indem dieser zwischen den Häften gefasst wird und dann in dem von den beiden Furchen gebildeten Ring läuft); die Hinterschenkel entbehren des Zahnes und sind auch nicht am Ende unten gebuchtet; das Stigma der Vorderfläugel hat dieselbe Form wie bei Macrocentrus und Zele CURT., d. h. ist lang mit gleichlangen unteren Seiten; schliesslich ist die rekur- rente Ader derselben Flägel + genau incident. — Einige Formenverhältnisse bei sowohl Cenocoelius wie Helcon, ich denke besonders am Mesonotum und am Nervellus, zeigen eine Verwandtschaft mit den Macrocentrinen an, wobei die ubereinstimmende Form des Stigmas bei Cenocoelius sogar ein Plus von Verwandtschaft bekundet. Die auffallenden Unterschiede letzterer Gattung in .den Hinterhäften und der Insertion des Hinterleibes sind offenbar durch den Gebrauch des langen Bohrers ausgebildet worden. Chelonogastra ASHM. Die Sammlung enthält ein 2 dieser eigentämlichen Gat- tung aus Malacca (Eugénie-Exp.). Das sehr kleine (2,8 mm) Exemplar hat, entgegen der Angabe ASHMEADS, das Median- segment mit einem scharfen Mittelkiel versehen. Die sonst- ige Ubereinstimmung mit der Originaldiagnose ist jedoch so gut, dass ich meiner Bestimmung sicher bin. Die beiden urspränglichen Arten stammen aus Japan. Im folgenden werden zwei weitere Gattungen der Sub- fam. Braconine mit einem hinten eingeschnittenen Hinter- leibssegment beschrieben. Es därfte daher von Nutzen sein, eine Ubersicht sämtlicher zu geben. — Bei allen ist der Kopf hinter den Augen verengt, die Basis der Kubitalader gerade und ein bischen unterhalb des Prästigmas inseriert, die rekurrente Ader in die I. Kubitalzelle miändend. nn ÖJ ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 119 ÅA. Das 6. Hinterleibssegment in der Mitte tief und schmal einge- schnitten. Vorderecken der Segmente nicht abgetrennt (diejenigen des 3. bisweilen angedeutet), Segmente 2 u. 3 sehr gross, die Suture zwischen ibnen sehr fein. Pronotum mit einfachem Oberrand. Kopf quer mit flachem Gesicht. — Kleine (3—6 mm) ostasiatische Arten. | Chelonogastra ASuHM. B. Das 5. Hinterleibssegment mit einem oder drei nicht sehr schma- len Einschnitten, das 6. klein und eingezogen. Vorderecken der Segmente 3—35 durch eine punktierte oder krenulierte Furche abgetrennt. — Sid- afrikanische Gattungen (die Arten kaum unter 5 mm Länge). a. Das 35. Segment mit einem, annähernd winkelförmigen Ein- schnitt. Die Segmente 2 u. 3 sehr gross, die Suture zwischen ihnen stark geschwungen, schmal aber punktiert, das 2. ohne Mittelfeld. Pronotum mit einfachem Oberrand. Kopf quer mit flachem Gesicht. Monocoila RN. b. Das 5. Segment mit drei halbzirkelförmigen Einschnitten. Die Segmente 2—535 gleichlang, stark quer und reich skulptiert, die Suturen zwischen ihnen gerade und krenuliert. Das 2. Segment mit grossem, herz- förmigem und längsgerieftem Mittelfeld. Oberrand des Pronotums in der Mitte erhöht, die erhöhte Partie ein wenig vorstehend und oben schwach ausgebuchtet. Kopf kaum quer, das Gesicht von der Seite gesehen stark vorstehend. Tricoelopyge RN. Chelonus JUR. Ch. laticinetus CRESS. J: feminze corpore angusto capi- teque pone oculos dilatato similis, sed antennarum flagello (unico integro) 22-articulato (£ 15— 16-articulato), abdominis basi medio vel tota nigra, apice rima lata transversa perforato, differt. — 2 Exemplare nebst einigen 9£L aus Texas (BEL- FRAGE). Ch. bispinus und fraterculus HOLMG. — Diese beiden Arten sind nach dem Autor einander äusserst ähnlich, trotz- dem erstere aus Sudamerika (Insel Puna, Ecuador), letztere aus Tahiti stammen soll. Die Type des bispinus war mit Namens- zettel von HOLMGREN versehen, aber den fraterculus konnte ich zuerst nicht finden. Beim Ordnen des unbestimmten C/e/lo- 22us-Materiales kam ich indessen auf zwei »Taiti, KINB.» be- zettelte Exemplare. Da KINBERG der Zoologe der Eugé- nie-Expedition war, so fand ich die Exemplare verdächtig und verglich sie mit Öözspinus. Es stellte sich dann heraus, dass alle drei wahrscheinlich eine Art sind, bispinus das 3, 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I910. die beiden ibrigen dazu gehörende 92. Die Glieder des Fählergeissels sind beim J 28, bein & 23, was sehr gut zu- sammen passt; die Hinterschenkel, in deren Färbung HOLM- GREN den beinahe einzigen Unterschied zwischen özspinus und fraterculus sah, sind bei allen dreien schwarz mit schmal röt- licher Spitze. Trotz der iäbereinstimmenden Schenkelfärbung muss ich dennoch die beiden £$Y9 als Typen des fraterculus ansehen, denn ich stelle mir vor, dass der Autor Tiere so verschiedener Herkunft nicht als dieselbe Art enklären wollte (ein gleichartiges Beispiel ist der Bassus cinctipes HOLMG. = letatorius FABR. aus Kap) und deshalb einen Unterschied »her- auspresste». Eben diese verschiedene Herkunft ist aber sehr fraglich, denn Exemplare der Eug.-Exp. haben sich schon fruher als unrichtig bezettelt erwiesen, und ich bin uberzeugt, dass dies auch hier der Fall ist. Welches die richtige Heimat dieser Art ist, lässt sich jetzt nur durch Vergleich mit Ma- terial aus den resp. Lokalitäten beweisen. — Die Art ist mit annulipes NWWESM. nahe verwandt, aber kleiner und hat bei beiden Geschlechtern weisse Basalmakeln am Hinterleib. Coeloreuteus, siehe S. 112. Creminops FÖRST. C. costata (BR.) SZÉEPL. — Vielleicht gibt es eine beson- dere westafrikanische Rasse dieser Art, denn ein 8 aus Sierra Leone (AFZELIUS) hat die basale gelbe Zeichnung der beiden Flägelpaare stärker entwickelt als bei den ostafrikanischen Exemplaren des Museums (Kilimandjaro, Kulturzone, und Usambara. SJÖSTEDT). Wenn dies an mehr Material be- stätigt wird, so schlage ich den Namen occidentalis fär diese Rasse vor. C. vulgaris (CRESS.) HOW. — Syn. Ågathis media CRESS. SJ. — Das Material des Museums ist topotypisch (Texas, BELFRAGE). Cyanopterus HALID. In seiner Diagnose der Gruppe £Bracambus (= Cyanopterus) hat THOMSON durch einen Druckfehler »frons flava» als Merk- mal mitgenommen. Es ergibt sich indessen sowohl durch die vorläufige Gruppendiagnose (Op. ent., S. 1787) wie durch ROMAN : NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 121 die Beschreibung der einzigen Art, dass er »frons plana» ge- meint hat. C. flavator (NEES) SZEÉPL. — Das Synonym nigri- palpis THOMS. ist infolge des oben besprochenen Druck- fehlers von einigen Verfassern als eine besondere Varietät dieser Art aufgefasst worden. Von SZEÉPLIGETI wird sogar als Fundort dieser Varietät Tanger in Marokko angegeben (Ann. mus. nat. Hung. 1906), was natärlich einer nachträg- lichen Erläuterung bedarf, denn es wäre interessant zu er- fahren, ob diese Form wirklich dem favaror angehört. Wenn dies bestätigt wird, so muss sie jedenfalls als neu bezeichnet werden, da eine Var. znzgripalpis THOMS. nicht existiert. C. orbitalis (CRESS.). — Syn. £Bracon CRESS. — Diese Art hat ganz den Habitus des flavatror (NEES), aber die Pal- pen sind etwas schlanker und weniger deutlich schief zuge- spitzt, wenn auch das letzte Glied der Maxillarpalpen länger als das vorhergehende ist. Das zweite Hinterleibssegment hat die nach hinten divergierenden Furchen nur schwach an- gedeutet, während das basale Mittelfeld viel besser als bei flavator ausgebildet ist (jedoch hinten unvollständig). Dacnusa HaALID. D. confinis RUTHE aus Island gehört nach den Kotypen (STAUDINGER) des Museums (unrichtig »Andalusia» bezettelt) zur Untergattung KR/zzarcha FÖRST. Disophrys FÖRST. D. coxata (HOLMG.) — Syn. Agazhis HOLMG. Diese Art stammt von der Insel Puna bei Guayaquil (Ecuador), nicht, wie DALLA TORRE und nach ihm SZEÉPLIGETI (in WYTSMAN, Gen. Ins.) annehmen, von Puna auf Hawaii. - D. mellea n. sp. 89. — Species D. lutee (BR.) SZÉPL. colore et habitu simillima, at sequentibus notis discedens. Abdomen segmento 1. latitudine apicali vix duplo (apud luteam 2,;—3 X) longiore, segmento 2. subtransverso (Zut.: latitudine distinete longiore), terebra longius exserta, circ. ?/4 metatarsi postici equante, valvulis totis nigris (Zut: circ. 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. !/g metatarsi postici, valvulis apice late flaves- centibus). Pedes postici rufescentes, tibiarum apice tarsisque parum obscurioribus (Zu: tibia- rum apice tarsisque pure nigris). Ale omnino ut in Zaurea. Long. 6,5—7 mm. Patria: Nubia (Syrkut 2 28, HEDENBORG; Bahr el Abiad I 2, TRÄGÅRDH). Die oben beschriebene Art kann leicht, wie ich es anfangs” tat, mit DD. ZJured (BR) SZEPL. verwechselt werden, aber die angegebenen Unterschiede därften wohl ihre Trennung recht- fertigen. Fig. 3. Hinter- leib v. oben: a D mellea, b D. lutea. Doryctinus n. gen. Genus PDorypctfi HAL. valde affinis, sed ab hoc prothoracis collari superne simplici nec incerassato, segmento mediano area centrali nulla, abdominis segmento I. latitudine non longiore abdominisque latitudine maxima vix angustiore, et alarum anteriorum cellula discoidali 2. (=-.. brachiali) apice aperta, brachio (= vena postica FÖRST.) nempe apicem cellul&e non attingente, discedens. Patria: Texas (20f-t.InBELERAGE): Typus: Exothecus rugulosus CRESS. Diese Gattung steht Poryctes HALID : äusserst nahe und kann ebensogut als Untergattung desselben aufgefasst werden. Was die Gattung am besten charak- terisiert ist dasaussergewöhn- lich kurze und breite 1. Hin- terleibssegment nebst der offenen zweiten Diskoidal- zelle, wo die Öffnung durch die Kärze der Brachialader verursacht ist und nicht wie gewöhnlich durch die ADb- beugung der Parallelader, ehe sie die Brachialader Fig. 4. D. rugulosus: Hinterleib v. bben, erreicht hat. Die Hinter- Hinterhilftesn idesrScjtes FE ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 123 häften sind wie bei Doryctes gebildet, d. h. sie haben unten und vorn einen scharfen Winkel. Die Randung des Hinterkopfes ist vollständig, nicht wie bei Exothecus oben unterbrochen. Euagathis SzEPL. E. chinensis (HOLMG.) — Syn. Agathzis HOLMG. — Nach SlErollgoler Eumorpha, siehe Batkyaulax! Eutanycerus FÖRST. Hierher gehört ein unbeschriebenes alpines Exemplat vom Berge Kilimandjaro (3,000 m, Februar. SJÖSTEDT). Ob ein sg oder ein & vorliegt, wage ich nicht zu entscheiden, denn ich habe nur dieses Stuck gesehen, und die Bohrerlänge innerhalb der Gattung ist unbekannt, weil nur das 3 der ty- pischen Art beschrieben wurde. Das Exemplar stimmt voll- kommen nach der Gattungsdiagnose, aber die Fihler haben zwanzig Glieder. Von einem Bohrer ist nichts zu sehen, aber auch nichts von männlichen Genitalvalveln. Gastrotheca GUÉRIN. Die Arten dieser Gattung sehen ganz wie Cheloninen aus und wurden bisher allgemein zu diesen gestellt. Eine genaue Untersuchung des Körpers zeigt indessen mit Sicher- heit, dass wir es mit echten Braconinen zu tun haben, und ich werde unten die dahin zielenden Merk- male aufzählen. Der Kopf ist hinten völlig ungerandet, die runde Öffnung oberhalb AN der Mandibeln ist deutlich vorhanden, die Fähler sind kurzgliederig und auch beim £ BeradeeDerlhorax traägt keine Spur von Sternaulen, die Vertiefung vor dem Schildehen ist flach und schlecht be- Fig s. G.furcata: Hin- grenzt. Der Hinterleib hat ein ausge- terleibv. der Seite (9). T24 ENTOMOLOÖGISK TIDSKRIFT 1910. zogenes, spitzes Hypopygium beim 2, der Bohrer ragt ziem- lich weit hervor und ist fein, gerade oder ein wenig nach unten gekrämmt. In den Flägeln ist die 2. Kubitalzelle lang und parallelseitig, der Nervulus interstitiell; der Nervellus ist sehr wenig von der Basis der Hinterflugel entfernt, keine re- kurrente Ader vorhanden. An die Cheloninen erinnern: die matten, auf dem Hinterleib groben Körperskulpturen, die klei- nen runden Augen, das zwéizähnige Mediansegment und die zu einem eiförmigen Gewölbe verschmolzenen vorderen Hinter- leibssegmente. Da alle Merkmale der Subfam. Braconinag vorhanden sind, darf man: indessen den zuletzt aufgezählten Eigentämlichkeiten (ein gezähntes Mediansegment kommt öbrigens auch bei anderen cyclostomen Braconiden vor) nicht zuviel Gewicht zuschreiben; sie kommen zu vereinzelt vor, um die Gattung in die Subfam. Chelonine versetzen zu können. Glyptomorpha HoLMG. Das Zentrum dieser Gattung scheint im Mittelmeergebiet und ostwärts davon zu liegen; auch das östliche und säöd- liche Afrika ist keineswegs arm an Arten, wogegen dem Ostseegebiet nur eine einzige Art eigentämlich ist, die G. varie- gata (BOHEM.) (= gutftiventris THOMS.). Die Arten gehören zwei Haupttypen an: 1. die desertor-Gruppe (wozu die typisenest Att, G. ferruginea HOLMG., gehört): die 2. Kubitalzelle mit annähernd parallelen Kurzseiten, die 2: Kubital- ader geschwungen mit zwei hyalinen Flecken; Maxillen und Labium bilden einen Saugröässel, der gewöhnlich kurz ist, aber Kopflänge erreichen kann. Der Kör- per ist rot, oft mit schwar- zen Zeichnungen auf Kopf Fig. 6. Glyplomorpha: Kopf v. der Seite: a desertor, b rossica. Kubitalzelle: c desertor, d variegata. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 125 und Thorax; Flägel dunkelbraun mit spärlicher und unregel- mässiger hyaliner Zeichnung. 2. die wvariegata-Gruppe: die 2. Kubitalzelle mit nach oben konvergierenden Kurzseiten, die 2. Kubitalader gerade ohne deutliche hyaline Flecken; Saugrässel fehlt. Körper ge- wöhnlich gelb mit schwarzer Zeichnung, die sich meist auch auf den Hinterleib erstreckt, selten ist die Grundfarbe rot; Flä- gel gewöhnlich hell, wenn dunkelbraun, so ist die helle Zeich- nung reichlich. Im Material des Museums gehören hierher: G. castrator (FBR.) SZEPL., maculata SZEÉPL. und ihre Varietät apzcalis (SZEPL. als Art), dubia SZzÉPL. und varie- gata (BOHEM.). p G. ferruginea HOLMG. hat den Saugrässel ungefähr von Augenlänge. Der Bohrer wird von HOLMGREN als kurz angegeben, ist aber bei der Type abgebrochen. Bei einem zweiten 2 (Damara, DE VYLDER) ist er doppelt so lang als der Körper. G. rossica KOKUJ. — Von dieser grossen und kräftigen Art hat das Museum zwei syrische 2$ (BECKER). Der Saug- rässel ist aussergewöhnlich lang, ungefähr von der Länge des Kopfes, etwa um das doppelte länger als bei den naheste- henden Arten desertor (FABR.) und caucasza KOKUJ., die eben- falls im Museum vertreten sind. G variegata (BOHEM.) — Syn. Ågathis BOHEM. 1851. — Vipio guttiventris THOMS. — Der BOHEMAN'sche Aufzatz ist bei Rhogas minatus nachzusehen. Goniobracon SzÉPL. Diese Gattung ist weniger ausgezeichnet durch die Inser- tion der rekurrenten Ader als durch die breiten, stark queren Vorderwinkel des 3. Hinterleibssegmentes und die gerade erste Abscissa des Kubitus. — Unter den von SZÉPLIGETI bestimmten Exemplaren des Iphiaulax coccineus (BR.) vom Kilimandjaro befand sich auch ein kleines £ (8,; mm) dieser Gattung (Kibonoto 2,000 m, Februar. SJÖSTEDT), das in- folge des kurzen und breiten Hinterleibes und der hellen Zeichnung der braunen Fligel wirklich dem coccineus sehr ähnelt. 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. Helcon NEES. H. &equator NEES var. occidentalis (CRESS. als Art). — Diese nordamerikanische Varietät einer wohlbekannten euro- pälschen Art unterscheidet sich nur durch die etwas längere 2. Kubitalzelle von der Stammart. Das Museum besitzt von der ersteren ein 2 aus Georgia (MORRISON?), von der letz- teren ein 2 aus Deutschland (STURM) nebst schwedischen Exemplaren. Heterogamus, siehe Yelicones! Heterospilus HaALID. SZÉPLIGETI stellt diese Gattung wegen der zum grossen Teil ungefärbten I. Kubitalquerader in die Subfam. Hecabo- line. Daindessen der ganze Verlauf der Ader deutlich sichtbar ist, so haben die Vorderfluägel dennoch drei Kubitalzellen, weshalb die Arten entweder zu den Hormiinen oder zu den Doryctinen gehören. Von ASHMEAD wird die Gattung bei den ersteren aufgezählt, und auch THOMSON stellt die dazu gehörenden schwedischen Arten nahe der Gattung Hormus. Keiner von beiden scheint indessen bemerkt zu haben, dass die Hinterhäften wie bei Dorypctes auf der Unterseite vorn einen scharfen Winkel haben. Dieser Winkel kommt ubri- gens in derselben Weise bei Spathius vor, und meine Ansicht ist, dass er ein sehr brauchbares Gruppenmerkmal abgibt und eine grössere Aufmerksamkeit verdient als bisher, wo er nur bei einzelnen Gattungen erwähnt, oft aber gar nicht beach- tet wurde. Histeromerus WESM. Der eigentämliche Bau dieser Gattung macht es schwie- rig, sie ins System zu placieren. Gegenwärtig ist die ein- zige Art allgemein als Doryctine anerkannt, wozu der grosse Kopf und das Vorkommen einer gut entwickelten rekurrenten Ader in den Hinterflägeln eine gewisse Berechtigung geben. Das Mediansegment ist indessen nicht, wie bei den ech- ten Doryctinen, rauh und eckig, sondern glatt und gerundet, ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 127 und die Hinterhöäften zeigen keine Spur des scharfen Winkels dieser Gruppe, weshalb ich der Meinung bin, dass Häistero- merus besser bei den Exothecinen stehen wärde, wenn auch der Hinterrand des Kopfes vollständig ist. — Anfangs glaubte ich, dass die Gattung bei den Opiinen stehen könnte, denn die breite Öffnung oberhalb der Mandibeln erinnert in der Tat mehr an diejenige mehrerer Opiinen als an irgend- welcher Cyclostome, aber der Mangel an Sternaulen, die Form und Skulptur des Mediansegmentes und das Vorkommen der rekurrenten Ader in den Hinterflugeln sind zu abweichend. Hormiopterus GIR. H. aciculatus (CRESS.) ASHM. — Diese Art ist eine Uber- gangsform zwischen den Hormiinen und den Doryctinen, denn einerseits ist der Nervus parallelus interstitiell, anderer- seits ist der Kopf kubisch, und die Hinterhäften haben den scharfen Winkel auf der Unterseite, durch welchen die meis- ten Doryctinen zu erkennen sind. — Das Material des Mu- seums ist topotypisch (Texas, BELFRAGE). Iphiaulax (FÖRST.) THOMS Eine sehr natärliche Gattung, deren Zentrum in Afrika, besonders in den trockenen Teilen dieser Kontinente, gele- gen ist. Die Verbreitung geht nordwärts bis zum sädlichen Schweden (zmpostor (SCOP.) THOMS.), ostwärts bis zu den Sundainseln. In Nordamerika ist die Gattung, soweit mir bekannt, durch Campyloneurus-Arten ersetzt; es scheint mir jedoch sehr möglich, dass auch wirkliche /p/hziaulax-Arten dort vorkommen, denn der Unterschied zwischen beiden ist gering. — Die afrikanischen Arten sind sehr zahlreich und von den naheverwandten, ebenfalls in Afrika vorkommenden Gomobracon-Arten hauptsächlich durch die verschiedene Aus- bildung der Vorderecken des 3. Hinterleibssegmentes ver- schieden. Bei /phzaulax sind diese klein, kissenförmig erhaben und scheinen in der breiten 2. Suture zu liegen, bei Gonzo- bracon sind sie gross, + quer und durch eine gekrämmte, punktierte, Linie abgetrennt. Der Bohrer ist bei ersterer 1203 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Gattung kärzer, höchstens so lang wie der Hinterleib, bei der letzteren bedeutend länger. I. Bohemani (HOLMG.) — Syn. £racon HOLMG. — I. Sjö- stedtii SZÉPL. 2 pro p. — Die Art ist aus dem sädwestlichen Afrika beschrieben, kommt aber auch am Kilimandjaro vor (I £, SJÖSTEDT) und ist folglich weit verbreitet; das Museum besitzt auch ein J von der ersteren Lokalität. Dass SzÉP- LIGETI diese Art mit Sjöstedtiz verwechselte, ist erklärlich, denn beide sind in Grösse und Färbung fast identisch und können nur durch eine genaue Vergleichung getrennt werden. Die Unterschiede sind folgende: Bohemani: Kopf kurz, hinter den Augen stark verengt. Der Hinterleib vom 2. Segment an um beinahe das Dop- pelte länger als breit (SY,) das 2. Segment um etwa I !/2 Xx breiter als lang, Segmente 4 u. 5 glänzend, spärlich punk- tiert, besonders das 5., dessen Hinterrand gerade ist mit etwas stumpfen Hinterecken. Der Bohrer ist dick, stark nach un- ten gekrämmt mit kurzer, etwas stumpfer Spitze. Hinter- höften schwarz, rötlich bespitzt, Stigma mit beinahe der ganzen äusseren Hälfte schwarz. Sjöstedriz: Kopf beinahe kubisch, hinter den Augen nur schwach verengt. Der Hinterleib vom 2. Segment an wenig länger als breit (nur 2 bekannt), das 2. Segment um gut das Doppelte breiter als lang, Segmente 4 u. 5 matt und runzelig (wie das 3.), das 5. mit schwach geschwungenem Hinterrand und etwas spitzen Hinterecken. Bohrer schmal, schwach nach unten gekrimmt mit langer und scharfer Spitze. Hinterhöften rot, oben bisweilen schwarz gefleckt, Stigma nur in der äussersten Spitze dunkel. | , I. calopterus und tigrinus SZEPL. gehören nicht dieser Gattung an, sondern besitzen die oben genannten Merkmale von Goniobracon. Auch die Flägelzeichnung mit grossen, gelben Makeln weicht von Zphzaulax ab und stimmt mit Gonziobracon (wenigstens robustus SZÉPL.) uberein. Dass die rekurrente Ader der Vorderflugel bei beiden nahezu intersti- tiell ist, därfte weniger wichtig sein, als man infolge der SZÉPLIGETI'schen Gattungsäbersicht (Ann. mus. nat. Hung. 1906) glauben könnte. I. coccineus (BR.) SZEPL. — Die von SZEPLIGETI hier- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 120 her gestellten Exemplare vom Berge Kilimandjaro stimmen alle, mit Ausnahme eines unter Batkyaulax besprochenen Stäckes, mit der Originalbeschreibung iberein. Eine Angabe BRUL- LÉS ist jedoch abweichend, denn >»les tubercules triangulaires des cötés> der Segmente 3—5 werden als punktiert angege- ben, sind aber bei den vorliegenden Exemplaren glänzend glatt. Dies kann bei der grossen Ähnlichkeit vieler /phiaular- Arten sehr gut einen Artenunterschied andeuten, erfordert aber Einsicht typischen Materiales um entschieden zu werden. Die vorliegende Art hat an den Seiten des Prosternums ein ovales schwarzes Fleckchen, das der Type des äusserstähnlichen /Z. fuscitarsis SZÉPL. fehlt und vielleicht einen konstanten Unter- schied bildet. — Ein einziges Stäck wurde hoch oben auf dem Berge Meru (3,000 m, SJÖSTEDT) gefunden, während alle öbri- gen der Kulturzone des Kilimandjaro entstammen; ich ver- mute, dass es vom Winde hinaufgetrieben wurde. I didymus (BR.) — Syn. £racoz BR. — Das Museum besitzt ein J dieser Art ohne Lokalangabe, aber mit einem alten, den Namen »asszmzlator» fuhrenden Zettel. Diese von FINNET(SySst nat, Ed. 13) beschriebene Art, stammt aus Nordamerika und kann somit nicht der dzdymus sein; auch die auffallenden gelben Zeichnungen des Kopfes bei letzterer Art sollen bei assimilator fehlen. I. melanopus (HOLMG.) — Syn. £Bracoz HOLMG. — Dies ist nicht der 57. melanopus BRULLÉ aus Brasilien, welche Art der Beschreibung nach wahrscheinlich zur Gatt. Ipobra- co2 (THOMS.) SZEPL. gehört. I. rufithorax, siehe Bathyaulax! I. Wahlbergi (HOLMG.) SZEPL. wurde zwar von SZÉPLI- GETI in die richtige Gattung tuberfährt, aber die von diesem Autor vorgenommene Synonymisierung mit flagrator (GERST-.) ist unrichtig. Beide Arten stimmen darin iberein, dass die - Hinterleibssegmente 4 u. 5 matt und runzelig sind, aber Wahlbergi ist grösser (12—14 mm) mit aussergewöhnlich langen Fiählern (sie sind um etwa I ?/g X länger als der Kör- per), die oben erwähnten Hinterleibssegmente sind wie auf- geblasen, so dass sie in der Mitte ihren Hinterrändern iber- hangen, und die Fligel haben keine gelbe Zeichnung an der Basis. Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 2—3 (1910). | 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Ipobracon (THOMS.) SZÉPL. Syn. Pseudobracon SZÉPL., saltim pro p. Was ich tuber das Verhältnis zwischen Bathyaulax und Eumorpha SZEPL. bei ersterer Gattung gesagt habe, gilt auch fär Ipobracon und Pseudobracon, wenigstens fär die einzige mir "bekannte' "Art der letzten Gattung, FS: Serdmeön (BR: I. impressus, siehe Altanycolus! I. luctuosus (BR.) SZEÉPL. — Mit dieser Art stimmen ein 2 aus Sierra Leone (AFZELIUS) und eines vom Kap (Sammler nicht angegeben) in Flägel- und Beinfärbung völlig uberein, nur dass die vier vorderen Schenkel beim einen Stuck braun sind. Die Skulptur der Hinterleibssegmente 2 u.3 ist jedoch wie beim Zugens (BR.), weshalb ich in dieser Fär- bung eine (westliche?) Rasse des Zugens vermute. I. lugens (BR.) — Syn. £Bracozn BRULLÉ. — B. Victorini HOLMG. — Die Typen der HOLMGREN'schen Art stimmen mit der Beschreibung BRULLÉS genau äberein. I. melanocephalus (HOLMG.) — Syn. £racoz HOLMG: — Diese vom westlichen Sidamerika stammende Art erinnert sehr an Z. coriaceus SZEPL. vom Kilimandjaro (Östafrika). Ubereinstimmend sind: der kurze Fählerschaft, die undeutlich abgetrennten VWVorderecken des 3. Hinterleibssegmentes, die Insertion der geraden Kubitalader knapp unter dem Przeestig- ma und der kurze Bohrer. Der Hinterleib des melanocepha- /us ist jedoch ganz glatt mit glänzendem Mittelfeld des 2. Segmentes. I. taiticus (HOLMG). — Syn. £racoz HOLMG. — Eine sehr kleine" Art, die ebenfalls an corzraceus SZEPE. erinnert. Das 2. Hinterleibssegment hat ein schmales Mittelfeld und je- derseits davon eine Längsfurche. Ischius, siehe Microdus! Megaproctus BRULLÉ. M. castaneus BR. — Syn. Byracon? — ferruginosus HOLMG. — Die HOLMGREN'sche Type stimmt mit der Be- schreibung BRULLÉS völlig uberein. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 131 Merinotus SzZEPL. Syn. Åtanycolus SZEÉEPL. saltim pro p. Die Arten dieser Gattung gehören, dem Material des Museums nach, zwei Typen an. Typus I1 (pulchripennis und striatus SZÉPL.) hat einen schlanken Hinterleib mit längsrun- zeliger Skulptur und iäberall skulptiertem 1. Segment, das 2. Segment ist gewöhnlich etwas länger als breit mit schwach erhabenen schiefen Kielen, die Segmente 3 u. 4 ohne oder mit schwach angedeuteten Seitenbeulen; die Flägel sind gelb mit dunkelbrauner Zeichnung. Typus 2 (melanosomus (BR.), Tregårdhi und sansibaricus SZÉPL.) hat den Hinterleib kräf- tiger gebaut mit längsgeriefter Skulptur, Segment I mit skulptiertem Hinterrand, aber sonst glatt und glänzend, Seg- ment 2 nicht länger als breit, oft etwas quer, mit scharf er- habenen schiefen Kielen, die Segmente 3 u. 4 mit deutlichen Seitenbeulen (an die Ichneumonidengatt. FEp/hzaltes erinnernd); die Flägel sind dunkelbraun mit spärlicher hyaliner oder etwas reichlicherer gelblicher Zeichnung. — Die Synonymik mehre- rer Arten ist ziemlich verwickelt, die im Museum befind- lichen hoffe ich jedoch ins Reine gebracht zu haben. M. melanosomus (BR.) — Syn. Vipio BRULLÉ. — M. striatus SZÉPL. 1906. M. pulchripennis (SZÉPL.) — Syn. Afanycolus SZÉPL. 1907. — Wie der Autor diese Art als Azanycolus beschrei- ben konnte, ist mir unbegreiflich, da er doch selbst im J. 1906 die Gatt. Merinotus aufgestellt hatte. M. striatus (SZEÉPL.) — Syn. Atanycolus SZÉPL. 1907. — Dieselbe Bemerkung wie bei der vorigen Art gilt auch hier. M. Tregårdhi (SZEPL.) — Syn. Iphiaulax SZÉPL. 1904. — Rhadinobracon SZÉPL. 1906. — M. bicostatus SZÉPL. 1906. — Die Synonymik zeigt, wie unsicher der Autor betreffs dieser Art gewesen ist. Die Ursache dieser Unsicherheit ist ein- fach, dass die Typen nach der Bearbeitung im J. 1904 wieder zuräckgesandt wurden, weshalb sich der Autor später auf seine Beschreibung und sein Gedächtnis verlassen hat. Beide haben sich jedoch als ungenigend erwiesen, und so hat der Autor neues Material derselben Art (vom Kap) nochmals als INSE ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. bicostatus beschrieben. — Das 1904 als »Var. oder J (gebro- chen)» bezeichnete Stuck hat ein schmäleres Gesicht als das 2 und muss folglich, in Analogie mit vielen anderen Vipio- artigen Braconine, als SJ erklärt werden. Diese Artist offen- bar uber ganz Ostafrika verbreitet, denn die Typen des 7re- gårdhi stammen aus dem östlichen Sudan. M. zanzibaricus SZEPL. — Die vom Autor erwähnte Varietät mit rotem Hinterleibsende ist im Museum durch einige, ebenfalls sädafrikanische 29 vertreten, weshalb ich dieselbe als eine Lokalrasse betrachte und mit dem Namen australis benenne. Die Hauptart fehlt indessen dem Museum, weshalb ich sie nicht mit der Varietät vergleichen konnte. Sollten sich die beiden känftig als verschiedene Arten erwei- sen, so ist der neue Name auch in diesem Falle brauchbar. Mesobracon SzÉPL. Durch das kleine I. Hinterleibssegment ist diese Gattung gut charakterisiert und erweist sich als dem ÖOdontogaster SZzÉPL. nahe verwandt. Sie wird vom Autor zu den Exothe- cinen gestellt, aber mit ebensowenig Recht als Eumorpha SZEÉPL. und Pseudobracon. Dagegen wärde sie zur Tribus Euurobraconinz ASHM. gehören, wenn sich nur diese Gruppe aufrechthalten liesse, was jedoch nicht der Fall ist, denn ich habe oben bei Bathyaular nachgewiesen, dass die Lage des Nervulus sogar innerhalb derselben Gattung variiert. Meteorus HALID. Syn. Saprotichus HOLMG. (non -stichus). Die HOLMGREN'sche Gattung wurde von verschiedenen Verfassern verschieden plaziert; SZÉPLIGETI hat ihr zuerst die richtige Stellung als Synonyme von Meteorus gegeben. Die beiden Arten sind typische Meteorus-Arten, und das von ASH- MEAD benutzte Gattungsmerkmal, die lange 1. Abscissa des Radius, trifft nur bei der einen Art (vztticollis) zu, ist also ein Artmerkmal. — Meteorus kommt auch im tropischen Afrika vor, denn das Museum besitzt ein 9 aus Kamerun (Novem- ber, SJÖSTEDT). ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 133 M. islandicus (RUTHE) — Syn Perilitus RTHE. — Das Museum besitzt von STAUDINGER erworbene Kotypen dieser Art. Microdus NEES. M. flavofasciatus (MOTSCH.) — Syn. Agat/his MOTSCH. — Nach einer Kotype von MOTSCHULSKY aus Ceylon. M. leucogaster (HOLMG.) — Syn. Zschius HOLMG. -— Die Areola dieser australischen Art ist lang gestielt mit un- deutlicher Aussenader. Microgaster maculipennis, siehe Protomicroplitis! Microplitis FÖRST. M. croceipes (CRESS.) — Syn. Mäicrogaster CRESS. — Das Material des Museums ist topotypisch (Texas, BELFRAGE). Monocoila n. gen. Genus JIp/iaulaci (FÖRST.) THOMS. abdomine et terebra brevibus, hac decurva, area media basali deuteri nulla, ty angulis basalibus segmenti (4 3. parvis callosis, segmentis 3.—5. limbo apicali margi- nato, 6.—7. retractis, proxi- me affinis, sed differt anten- nis subfiliformibus corpore Fig. 7. fere brevioribus, segmentis M-. pectoralis: Hinterlieb v. oben und v. 3 & z magnis planiuscu- der Seite. lis, sutura 2. fortius sinuata, minus profunda at crenata, segmento 3. postice fortissime, 4. distinete callosis, segmento 5. apice medio subangulatim exciso, linea marginali tamen hand interrupta. Typus: Bracon pectoralis HOLMG. & (= Holmgreni DT-.). Patria: Africa australis. Diese Gattung zeichnet sich durch die grossen, flachen, in einer Flucht mit einander verbundenen 2. und 3. Hinter- leibssegmente mit stark schwieligem Hinterrand des 3. sowie 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. durch den ziemlich tiefen, gerandeten Einschnitt im Hinterrande des 5. Segmentes aus. Ob dieser Einschnitt auch beim 3 vor- handen ist, bleibt bis auf die Entdeckung desselben unbe- kannt. — Ausser den Typen vom Kap (Eug.-Exp.) ist noch ein 2 aus Caffraria (WAHLBERG) im Museum vorhanden. Myiocephalus MARSH. Die einzige Art dieser Gattung (J/. boops (WESM.)) ist in Europa zwar selten, aber weit verbreitet. WESMAEL fand sie in Belgien, SCHMIEDEKNECHT in Deutschland, BOHEMAN in Österreich (Kärnten), derselbe, ich selbst und vermutlich auch THOMSON in Schweden (nördlich bis zur Upsalaer Gegend). Odontobracon Cam. 1887. Syn. Zombrus MARSH. 1897. SZÉPLIGETI hält noch in den Ann. mus. nat. Hung. 1906 die beiden obigen Gattungen fur verschieden, vermutlich weil das Budapester Museum keine anerkannte Odontobracon- Art be- sitzt. Dass sie jedoch identisch sind, zeigt ein 2 des Stock- holmer Museums von OO. semäistriatus (BR.) (Kongo, BERTHE- LIUS), bei welchem die Hinterhäften in derselben Weise wie die Zombrus-Arten bewehrt sind. Die Gattung scheint in allen tropischen und subtropischen Gebieten, vielleicht mit Ausnahme von Suädostasien, vorzukommen; die Zähne der Hinterhäuften bilden ein auffälliges Gattungsmerkmal, und so kann es nicht wundernehmen, dass mehrere Bearbeiter von tropischen Schlupfwespen diese meist ziemlich grossen Tiere neu be- schrieben und somit die Synonymik bereichert haben. Odontogaster SzÉPL. Schon bei Mesobracon habe ich hervorgehoben, dass diese Gattung mit Odontogaster sehr nahe verwandt ist. Beide haben die Hinterleibssegmente 1—5 gleichlang, lederig skulp- tiert, das I. quadratisch oder etwas quer, wodurch es sehr klein wird. Bis auf weiteres können sie als verschiedene Gat- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPEWESPENSAMMLUNG ETC. 135 tungen bestehen, ich wäre doch keineswegs erstaunt, wenn neue Funde den Abstand zwischen ihnen tuberbrickte. Der Unterschied in der Lage des Nervulus kann höchstens als Artmerkmal gelten, die Gattungsmerkmale sind: Mesobraconr : Das 2. Hinterleibssegment ohne Mittelfeld, mit zwei nach hinten. konvergierenden Furchen, das 5. mit ein- fachem Hinterrand. Der Kubitus im Vorderflägel mit gerader Basis, knapp unter dem Prestigma inseriert. Odontogaster: Das 2. Hinterleibssegment mit dreieckigem Mittelfeld und jederseits davon mit einem schief nach hinten und innen verlaufenden Kiel versehen, die Kiele ersetzen folglich die Furchen voriger Gattung; das 5. mit gezähneltem Hinterrand. Der Kubitus im Vorderflägel mit gekrämmter Basis, seine Insertion deutlich vom Przestigma entfernt. Opius WESM. Ausser ÖO. cephalotus SZÉPL. besitzt das Museum vom Kilimandjaro-Gebiet noch ein paar kleine, unbeschriebene Exemplare. O. rufus (HOLMG.) — Syn. Mäicroctonus HOLMG. — Die Type aus Argentina wurde vermutlich wegen der Färbung vom Autor zu Mäicroctonus gestellt. »Perilitus.» P. islandicus, siehe Meteorus! P. longipes, siehe AÅAustrozele! Platybracon SzÉPL. Ist, wie ich schon erwähnt habe, der Gatt. ÅAtanycolus FÖRST. äusserst nahe verwandt, aber gut getrennt. Das auffallendste Merkmal ist die halbkreisförmige Gesichtslamelle, aber auch die matte, lederige oder chagrinierte Hinterleibs- skulptur ist charakteristisch. Das 2. Hinterleibssegment hat sowohl ein Mittelfeld, wie zwei seitliche, nach hinten diver- gierende, kurze Furchen. Die Azanycolus-Arten haben das Mittelfeld, die Furchen sind zwar vorhanden, aber fast im- 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. mer lang und nahezu parallel. Nur bei einer afrikanischen Art des Museums (aus Kongo) mit stark depressem Thorax habe ich dieselbe Lage der Furchen wie bei Platybracon gesehen, aber dann war das Mittelfeld, wenn auch ange- deutet, schlecht begrenzt. Plaxopsis SZzÉPL. Stimmt in allem mit /pobracon (THOMS.) SZÉPL. uberein und kann höchstens als Untergattung desselben bestehen. Pie semziger Att, £- Sjostedii SZAEPLIauspNamerun,natsdas Gesicht mit einem vorspringenden »Auswuchs» versehen, dessen Vorkommen das hauptsächliche Gattungsmerkmal bil- det. Diese Bildung ist oberhalb der Clypealgruben gelegen, hängt jedoch auf der Unterseite durch eine breite Erhöhung mit dem Clypeus zusammen und ist vielleicht diesem zuge- hörig. Die gleichfalls in Kamerun heimischen /pobr. consultus, deliberator, neger und possessor (alle SZEÉPL.) sind in der Hauptsache wie Plaxopsis gefärbt und derselben ohne Zweifel am nächsten verwandt, wenn auch ihre Gesichtsbildung die gewöhnliche ist. Praon HALID. P. peregrinus RUTHE. — Syn. Perilitus DT. nec HERR.- -SCHAÄFF. — Die Kotypen des Museums (STAUDINGER; unrichtig »Andalusia» statt »Island» bezettelt) zeigen, dass RUTHE einen. wirklichen Praoz beschrieben hat; In DATA TORRE's Katalog ist die Art unter Perzlztus aufgefuhrt, und als Auktorität fär diese Änderung ist REINHARD angegeben. Dieser schreibt indessen nicht von der RUTHE'schen Art, sondern vom Peril. peregrinus HERR.-SCHAFF. in PANZERS Fauna germ. 150. Protomicroplitis ASEM. P. caliptera (SAY) ASHM. — Syn. Microgaster maculipennis CRESS. — Das Material des Museums ist topotypisch (Texas, BELFRAGE). ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. Hg Pseudobracon Serviller, siehe Ipobracon! Rhammura ENDERL. Rh. longiseta (SZÉPL.)' ENDERL. — Das J dieser Art und vermutlich auch die ubrigen fd der Gattung haben ein auffallend schmäleres Gesicht als das 2. Dieses Geschlechts- merkmal kommt auch bei den Gattungen Glyptomorpha HOoLMG. und Merzinotus SZÉPL. vor und därfte wahrscheinlich bei den WV7pzro-artigen Braconiden weiter verbreitet sein. Rhogas NEES. Rh. delicatus, siehe Ye/licones! Rh. dimidiatus (SPIN.) var. alpina (THOMS. als Art). — Im Museum befindet sich ein 2 aus Kärnten (BOHEMAN), das mit der THOMSON'schen Beschreibung von KRA. alpinus gut Uäbereinstimmt und das ich deshalb als diese »Art» be- trachte. Es hat die charakteristischen, gedrungenen Fähler des dimidiatus und stimmt auch im äbrigen Körperbau mit dieser Art äberein, aber Kopf und Thorax sind schwarz. Da THOMSON offenbar sein alpinus vom dimidriatus abgetrennt hat, so glaube ich nicht zu irren, wenn ich den ersteren als eine durch das rauhe Alpenklima hervorgebrachte Lokalrasse der letzteren Art annehme. In den nordskandinavischen Ge- birgen sind solche Melanismen häufig, und ich vermute, dass sie auch in den Alpen nicht selten vorkommen. Rh. miniatus HERR.-SCHÄFF. — Syn. Rh. bicoloratus BOHEM:.,; Sv. Vet. Ak. Handl. 1851. — Die BoOHEMAN'sche Beschreibung ist gut erkenntlich und die Typen wohlerhalten, aber man sucht vergebens sowohl diese, wie die ubrigen Arten seines Aufsatzes, in dem DALLA TORRE'schen Kataloge. Rh. unicarinatus (HOLMG.) — Syn. £racon HOLMG. — Die Typen stammen aus Tahiti (Eugénie-Exp.). Stantonia ASHM. Das Museum besitzt ausser der S. testacea SZÉPL. vom Kilimandjaro zwei SS einer äusserst nahestehenden west- 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. afrikanischen Form (Sierra Leone, AFZELIUS), welche haupt- sächlich durch ihren zarteren Körper von fZestacea abweicht. Wahrscheinlich liegt eine Lokalrasse vor. Tetrasphaeropyx ASHKOM. Im Museum befindet sich ein topotypisches SJ der ein- zigen Art, Z. pilosa (CRESS.) ASHM. (Texas, BELFRAGE), die ursprunglich als »Rogas:» beschrieben wurde. ASHMEAD hat die Ähnlichkeit des Hinterleibes mit der Gatt. Sphaeropyx ILL. so Uberzeugend gefunden, dass er seine neue Gattung zu den Cheloninen stellte. Dies ist jedoch irreleitend, denn die Art ist ganz bestimmt, was CRESSON vermutete, eine Rhogadine. Die den Cyclostomen eigentumliche runde Öff- nung oberhalb der Mandibeln ist deutlich vorhanden, der Hinterhauptsrand ist vollständig, das Mediansegment gerundet mit Mittelkiel, die Hinterleibssegmente 1—3 haben gleichfalls einen feinen Mittelkiel, während der Nervellus wie bei den ubrigen Rhogadinen von der Flugelbasis ziemlich weit entfernt ist. Der Gattung eigentämlich ist der dicke, gleichwie auf- geblasene, scheinbar viergliederige Hinterleib mit gerundetem Hinterende und aufrechter Behaarung sowie der farblose, aber infolge der rauchigen Färbung der Fläugel gut sichtbare Ner- vellus. Das SJ ist äusserlich dem 2 ähnlich. Tricoelopyge n. gen. Genus Bathyaulaci SZÉPL. (Subfam. Braconine) proximum. Caput crassum, sed pone oculos angustatum, fronte late impressa. Antenn& longe, corpore circ. 1/3 X longiores setiformes, scapo crasso pyriformi articulo I. flagelli (postan- nello) saltim duplo longiore. Thorax altitudine fere duplo longior. Prothorax margine postico ante mesonotum elevato, hoc notaulis distinctis sed parum profundis. Abdomen thorace latius apice truncato, segmentis I1.—5. profunde sculpturatis, reliquis parvis retractis, 2.—5. trans- versis. Segmentum 2. area media basali completa, sutura 2. lata crenata, segmenta 3.—5. angulis basalibus discretis, sub- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 139 rotundis, 3.—4. limbo apicali late calloso, 5. apice nec calloso nec marginato incisuris tribus semicircularibus ornato. Hypo- pygium Ad apicem abdominis non superans, terebra tenuis decurva, abdomine vix longius. Pedes breviusculi, postici femoribus apicem segmenti 4. abdominis non attingentibus, tibiis breviter pubescentibus. Ale fasciate, anteriores cubiti abscissa I. recta, e nervo basali egrediente, nervo recurrente haud interstitiali, areola longa parallela. Diese neue Gattung erinnert durch die langen Fähler, den kurzen, am Ende wie abgehauenen Hinterleib und die lebhaft rote Hinterleibsfärbung sehr an Iphiaulax (FÖRST.) THOMS., weicht aber sowohl durch die drei FEinschnitte des 5. wie durch das breite, vollständige Mittelfeld des 2. Hinterleibssegmentes davon ab und däiärfte durch letzteres Merkmal, sowie durch die gebänderten Vorderflägel der Gatt. Bathyaulax SZÉPL. am nächsten verwandt sein. Filpulchra f. sp. 9: > Rufa, an- tennis, capite supra late, prosterni late- ribus, mesonuto cum scutello, mesosterno cum maxima parte pleurarum, meta- pleuris antice, tibiis omnibus preter N imam basin, tarsis posterioribus valvulis- fi. 8. que terebre, nigris. Al anteriores tri- Jie Rec RSS colöres, -dimidio -fere basali flavescente, pPronotum schiéf v. oben. apicali fusco, hoc fascia hyalina infra stigmatis dimidium flavum basale et macula vaga subhyalina nervum 2. transversocubitalem includente apicemque stigmatis fere attingente, ornato; stigma dimidio apicali fusco, costa flava, apice cum prestigmate nigro. Ale posteriores flave- scentes limbo lato apicali fusco. Long. 8,2 mm. Caput a latere visum paullo crassius quam altius, facie nempe fortiter prominente, oculis parum elongatis, genis :mandibularum basi nonnihil longioribus sulco distincto, palpis 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. maxillaribus articulis duobus ultimis &quilongis. Antenna flagello saltim 80-articulato, articulis 1. & 2. Xquilongis. Thorax subcompressus politus, pronoto medio superne elevato subemarginato, epomiis nullis, mesosterno epicnemiis et sulco laterali nullis, segmento mediano costa tantum pleurali delineata, sed ante apicem leniter impresso (num semper?). Abdomen depressum nitidum subpyriforme, capite + tho- race fere brevius, segmento I. subelongato area media pulvi- nata postice medio carinata, sulco laterali minus lato. Segmen- tum 2. + 3. (simul capta) latitudine apicali non longius, a sutura 2. recta exacte in medio divisum. Segmentum 2. area media basali late cordiformi, longitudinaliter striata, sulco lato crenato circumdata; sulco utrinque laterali margini parallelo. Segmenta 3.—5. &quilonga, pone basin depressam callo transverso utrinque abbreviato ornata; limbus apicalis segmentorum 3. & 4. callosus, quam callus basalis fere latior et ab hoc sulco latius- culo crenato separatus, limbus segmenti 5. planus, callo basali angustior et ab hoc sulco latissimo fortiter striato separatus. Limbus apicalis segmentorum 3.—5. levis nitidus; callus basalis segmenti 3. distincte, 4:1 & 5:1 obsolete striolatus. Segmentum 5. incisuris exterioribus margini fere contiguis, incisura media prioribus angustiore, omnibus tamen sulcum medium trans- versum attingentibus. Pedes tarsis anticis tibia fere 1 t/2 X, postieis hoc vix longioribus, metatarso calcare longiore tibie circ. duplo longiore, ungue articulo 3. quali. Al& anteriores abdomen superantes, stigmate sat magno radium e medio emittente, hoc (radio) apicem ale non attin- gente, nervo recurrente in cellula cubitali 1. recepto. CGaffraria 1 rf. oJ.- WAHLBERG legit. Die Art ist durch ihre äusserst reich entwickelte Hinter- leibsskulptur ausgezeichnet und därfte in dieser Hinsicht von keiner bekannten Braconide tbertroffen werden. Urogaster ASHM. U. carbonarius (HOLMG.). — Syn. Microgaster FIOLMG. U. guamensis (HOLMG.). — Syn. Microgaster HOLMG. U. taiticus (HOLMG.). — Syn. Mäicrogaster HOLMG. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFEFWESPENSAMMLUNG ETC. 141 Diese drei Arten wurden von "der Eugénie-Expedition gesammelt, und die Typen befinden sich im Museum. Vipio LATR. V. appellator (NEES.) — Syn. Agathis longicauda BOHEM. 1851. — VV. pseudappellator KOKUJ. 1898. — KOKUJEV ist (Horetsoc. '€nt., foss., 1898, 5.203) der Meinung, dass der von THOMSON (Op. ent., S. 1788) beschriebene appellator eine andere Art als die von NEES beschriebene sein muss, weil die Skulptur der 2. u. 3. Hinterleibssegmente verschieden sein soll. Ich habe nur die Typen der BOHEMAN'schen Art ge- sehen, aber diese stimmen mit der KOKUJEV'schen Be- schreibung des echten appellator äberein, wodurch das Vor- kommen dieser Art in Schweden bestätigt wird. Die ge- nannten Typen entstammen den Triebsandgebieten der Provinz Schonen, wo auch THOMSON einen Teil seines Ma- teriales gesammelt hat. Die vom russischen Autor gefundenen Unterschiede der THOMSON'schen Beschreibung rähren meiner Meinung nach von ein paar Druckfehlern her. Das 2. Hinter- leibssegment ist ungewöhnlicherweise zweimal erwähnt; wenn das letztere »2:0» in »3:0»' und das in derselben Meinung folgende »3:0> in »4:0» geändert werden, so stimmt die Beschreibung mit appellator (NEES) iberein, und der von KOKUJEV fär die THOMSON'sche Art eingefährte Name »pseudappellator» fällt als unnötig weg. Yelicones CAM. Y. delicatus (CRESS.) — Syn. Rogas CRESS. — Helterogamus ASHM. < — Die Art ist im Museum durch VE fapobtypisehesiMlatenial vertreten(Texasp. FE BELFRAGE) und erweist sich durch I die kurzen vorderen Tarsen, deren dal > ble drer mittlere :Glieder -quer sind, als NAKED dieser Gattung angehörig. Die Fähler v sind relativ kurz, borstenförmig, wo- Fig. 9. å ES Y. delicatus: oben Vorder- durch sie an diejenigen des Rhogas flögel, unten Mitteltarse. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. dimrdratus (SPIN.) erinnern. -— Alle äbrigen bekannten Arten dieser Gattung sind zentralamerikanisch, so dass: delicatus einen nördlichen Vorposten derselben bildet. Fam. Evaniide. /” Aulacus JUR. A. rufitarsis CRESS. — Syn. ÅA. erythrogaster KiIEFF. 1904. — KIEFFER vergleicht seine Art mit keiner anderen, und die Typen stimmen so gut mit der CRESSON'schen Art uberein, dass ich keinen Anstand nehme, sie als identisch zu erklären. Gasteruption LATR. G. albipes n. nom. — Syn. G. leucopus KIEFF. 1904 nec SCHLETT. 1889. — Die Literatur scheint nicht benutzt worden zu sein, als KIEFFER diesen schon vergebenen Na- men nochmals aufnahm. G. erythrostomum (DAHLB.) — Syn. G. Freyi (TOURN.) — Von dieser in Schweden seltenen Art habe ich einige 22 bei Upsala gefangen; von G. Freypi befindet sich im Museum ein von KIEFFER bestimmtes mitteleuropäisches 2. Beide sind, wie SCHLETTERER vermutete, dieselbe Art. G. fulvivagina KIEFF. — Ausser der säödafrikanischen Type besitzt das Museum noch ein 8 aus der Kulturzone des Kilimandjaro (September, SJÖSTEDT). In derselben Ge- gend kommt wenigstens noch eine Art vor, im Museum durch ein unbeschriebenes SJ vertreten (Meru-Niederung, Dezember. SJÖSTHED I G. pedemontanum (TOURN.) — Syn. G. trifossulatum KIEFF. 1904. — Die KIEFFER'sche Art wurde gleichzeitig mit dem Bestimmen des ganzen Evaniiden-Materiales des Mu- seums, in welchem sich auch ein 3 des pedemontanum be- fand, beschrieben. Man sollte daher erwarten, dass er die Unterschiede von dieser Art angegeben . hätte, aber so ist nicht der Fall. Ich kann keine spezifiscehen Unterschiede zwi- schen beiden entdecken und muss sie folglich fur identisch erklären. Nur quantitative Unterschiede kommen vor, und diese von sehr geringfugiger Natur. Das trifossulatum hat eine etwas schwächer skulptierte und daher glänzendere Stirn ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 143 (die Skulptur ist aber derselben Art), der kragenförmige Hin- terrand seines Kopfes ist etwas mehr vorstehend und das Mesonotum etwas gröber gerunzelt. Diese kleinen Verschie- denheiten können, wenn sie konstant sind, höchstens eine Lokalrasse abtrennen, aber die Konstanz lässt sich eben nicht an einem einzigen Exemplar konstatieren. Fam. Ichneumonide. Aclastus (FÖRST.) RN. Naturw. Unters. des Sarekgeb. IV: 3, S. 235. A. borealis (BOHEM.). — Syn. Hemiteles BOHEM., Öf- vers. Vet. Ak. Förh. 1865, 5. 560. — H. septentrionalis HOLMG. — Diese bisher nur von Spitzbergen bekannte Art kommt vielleicht auch in den nordskandinavischen Gebirgen vor, wenigstens ist ein ähnlich gefärbter Ac/astus in Lapp- land nicht selten. Nach den Typen zu beurteilen, ist aber die dunkle Färbung der arktischen Form konstanter als bei den lappländischen Exemplaren, welche letztere auch kleiner - sind. Von dem häufigen nordeuro- päischen Å. gracilis (THOMS.) RN., der in den lappländischen Gebir- gen sicher vorkommt, weicht borea- L b Zs besonders durch die Form des Fig. 10 Aclastus: Kopf v. vorn: Kopfes ab. Dieser ist in die Länge a gracilis, b borealis. ausgezogen, sodass die Wangen wenigstens um das Doppelte länger sind als die Breite der Mandibelbasis. Die Art fehlt in dem DALLA TORRE'schen Kataloge. | Acoenites, siehe Phenolobus! Acrorhicnus RATZEB. A. eubensis (CRESS.). — Syn: Cryprus CRESS. — Das Exemplar des Museums stammt von DOHRN in Stettin her. Nach CRESSON schmarotzt die Art bei Pelopeus (jetzt Sceli- Shron) lunatus und zeigt somit völlige biologische Uberein- stimmung mit wenigstens einer europäischen Art. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Adelognathus HOoLMG. Die Gattung gehört, wie ich schon fruhert (1900, 50272) hervorgehoben habe, zu den »/chneumones pentagoni» THOMS. und bildet wohl am besten eine eigene Tribus neben den Hemitelinen. A. fasciatus THOMS. — Das Museum besitzt ein $ aus dem nördlichen Finnland (Kuusamo, J. SAHLBERG). Agrypon FÖRST. A. batis (BoIE). — Syn. Anomalon BOIE. — Ågr. steno- sägma THOMS. — Die Ubereinstimmung mit der THOMSON '- schen Art wurde mittelst einer Kotype von BOöIE entdeckt. Ambtyteles (WESM.) THOMS. A. annulicornis, niger und rufiventris SZEPL. 1907. — Diese drei aus dem Kilimandjaro-Gebiet beschriebenen For- men können nicht als verschiedene Arten angesehen werden. Die zwei ersteren sind nämlich die beiden Geschlechter der- selben Art, wenn auch das 3 (zniger) etwas dunkler als das 2 gefärbt ist. Die von SZzÉPLIGETI S. 67 charakterisierte Varietät des J ist dem 2 am meisten ähnlich und bildet wohl die Hauptform, seine Hauptform wärde dann eine Va- rietät sein. Der zufiventris weicht nur in der Färbung von der Stammart ab und ist somit eine weibliche Varietät der Art. — Eine gleichfalls auf dem Kilimandjaro und dem Meru (3000 m, SJÖSTEDT. 3 SJS) gesammelte, prachtvoll blaue und gelbe Art (dies ist eine bei mehreren alpinen Ichneumoniden des Kilimandjaro beobachtete Färbung) steht der soeben be- sprochenen äusserst nahe, indem die Tyloiden, Thyridien und die Bauchfalte ganz ähnlich ausgebildet sind. Erstere befin- den sich auf den Geisselgliedern 10—20 und sind wenigstens auf den mittleren Gliedern vollständig (= nicht abgekärzt). Die Thyridien bestehen nur aus einer schwachen, schiefen Furche; die Bauchfalte ist nur auf den Segmenten 1 u. 2 vor- handen. Das Schildchen ist dagegen mehr erhöht als bei annulicornis. SZÉPLIGETI hat auch die alpine Art gesehen, ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 145 aber erst als anznulicornzis schon zuräckgesandt war; sonst wärde er wohl bemerkt haben, dass beide zu derselben Gat- tung gehören (seine brieflich gegebene Bestimmung der alpi- nen Art ist Hybophorus”?). A. atrifrons (CRESS.), — Syn. JLchneumon CRESS. — Die Exemplare sind von BELFRAGE gesammelt und stimmen vollständig mit der Beschreibung CRESSONS von 1877 uberein. A. punctus (GRAV.) THOMS. — Syn. Ichneumon obscu 7ipes HOLMG. — Schon THOMSON vermutete die Identität dieser beiden Arten; ich habe sie an der Type von obscuri- pes bestätigen können. Der Name /Zchn. obscuripes TISCHB. wird somit wieder geltend, und sein Ersatzname gagatipes SCHMIEDEKN. fällt weg. A. Slaviceki (KRIECHB.) BERTH. — Die Verbreitung dieser Art ist eine weite, denn das Museum besitzt ein £ aus Jenisseisk in Sibirien (J. SAHLBERG). A. tauricus, siehe Crtenichneumon ! Angitia (HOLMG.) THOMS. A. (Dioctes) nigra (SZEPL.). — Syn. Limnerium (Phe- droctonus) SZÉEPL pro. p. — Nach SCHMIEDEKNECHT (Op. ichn.) soll die FÖRSTER'sche Gattung Phedroctonus die Nemeritis- Arten mit fehlender Areola umfassen. Von den drei Typen gehören nur zwei zur obigen Art, die dritte hat Areola (die Flägel waren verklebt) und ist eine Omorga THOMS. A. sinica (HOLMG.) — Syn. Lzmneria HOLMG. — Durch den Mangel an Areola gehört die Art zur Gatt. Dioctes (FÖRST.) SCHMKN., die ich jedoch nur als Artengruppe in- nerhalb Azgzti:a auffasse. Anomalon, siehe Agrypon! Apeleticus WESM. Die Gattung ist nach einem unbestimmten J des Mu- seums auch in Nordamerika vertreten (S. Carolina, BEL- FRAGE). ; Entomol. Tidskr. Zrg. 31. > H.2—=3, (1910). 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Arotes GRAV. Von dieser schön gezeichneten und, wenigstens in Eu- ropa, seltenen Gattung waren bisher nur aus Europa und Nordamerika Arten bekannt. Jetzt kommt dazu eine neue siidostafrikanische Art, von welcher das Museum ein einziges 2 besitzt. A. Wahlbergii n. sp. 9. — Niger capite toto, apice valvularum terebre & latere antico femorum tibiarumque anticorum, rufis, antennis annulo apicali 6—7-articulato (articulus ulti- mus dimidio apicali nigro) albo, plica ventrali abdominis maxima parte (apicem versus cum hypopy- gio nigro) pallide flavo. Ale hya- line, anteriorum apice maculaque majuscula sub stigmate, posteriorum solo apice, determinate fuscis, ner- vis, radice tegulaque nigris, stig- matis medio rufescente. — Long. cire. 9 mm.; terebra abdomine pa- rum Jongior. Caput leve facie fortiter ru- gosa. Antenne breviuscul& fili- formes, flagello breviter piloso. Fig. 11. A. Wahlbergi Q. gihlorase pronoti angulis infero- posticis horizontaliter striatis, me- sonoti lobo medio antice truncato, superne sulco longitudinali bipartito, scutelli fovea basali costis paucis, segmento mediano f Y nitido, exareolato. Abdomen capite + thorace vix longius hypopygio 2 apicem superante. Ale abdomen superantes; anteriores nervo areolari soli- lito modo longo, sed obliquo, versus apicem ale inclinato; posteriores nervello distinete supra (ante) medium fracto. Patria Caffraria (J. WAHLBERG). Diese erste afrikanische, durch den roten Kopf, die dop- pelt gefleckten Vorderflägel, die schiefe Lage der Areolarader RN OR ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 147 und die kleine Körpergrösse ausgezeichnete Art sei zu Ehren ihres Entdeckers benannt. Von ihm, der ein gewaltiger Jä- ger war und zuletzt einem verwundeten Elefanten zum Opfer fiel, hat auch die entomologische Abteilung des Stockholmer Museums grosse, vorzäuglich konservierte Sammlungen erhal- ten. — Zum Vergleich habe ich nur den nordamerikanischen ÅA. amoenus CRESS., die wahrscheinlich häufigste Art der Gattung, gehabt. Die europäischen Arten sind mir in natura unbekannt; keine derselben wurde bisher in Skandinavien gefunden. Asthenarus THOMS. (num -2 FÖRST?) A. socius (HOLMG.) — Syn. Euryproctus HOLMG. — Catoglyptus (Asth.) crassifemur THOMS. — Die von THOM- SON vermutete Identität der beiden Arten wurde durch Un- tersuchung der Type von socius bestätigt. Asthenara FÖRST. ist zu Iryphonoide gestellt, während soczzs einen schmalen Hinterleibsstiel ohne Glymmen besitzt. Astomaspis FÖRST. A. fulvipes (GRAV.). — Syn. Hemiteles GRAV. — H. populneus BOIE 83. — H. socialis (RATZEB.) BoIE J. — Die FÖRSTER'sche Gattungsdiagnose passt nur auf diese Art, die nach meiner Meinung wohl verdient, als eigene Gat- tung abgesondert zu werden. Ob auch der ähnliche 7. sub- marginatus BRIDG. hierher gehört, kann ich nicht entschei- Flensinvellvimit Felet Art zu wenig bekannt ist. Diebeiden BoIE'schen Synonymen wurden nach Kotypen des Autors aufgestellt. Asyncrita FÖRST. A. foveolata (GRAV.) FÖRST. — Diese bisher nur aus Europa bekannte Art kommt nach einem 2 des Museums auch im arktischen Sibirien vor (Dudinka im Jenisseital); vermutlich ist sie circumpolar. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1919. Atropha KRIECHB. A. tricolor (SZEÉPL.). — Syn. 2? Ctenopelma SZEÉEPL. 1007- — Leider habe ich nicht die Originalbeschreibung von Åtro- pha und deren Typenart vergleichen können, aber mit der (vermutlich nur abgeschriebenen) Gattungsbeschreibung in WYTSMANS Genera Insect., Fasc. 62, deckt sich diese Form völlig. Die Gattung steht Exetastes GRAV. sehr nahe und hat auch den Habitus desselben, ist aber durch den langen, schmalen, drehrunden Hinterleibsstiel ohne Glymmen von sowohl Exetastes, als Ctenopelma HOLMG. verschieden. Nur die vier vorderen Beine des 2 haben gekämmte Klauen, die Areola ist schmal, nicht rhomboidisch, und der Nervellus ist nicht stark postfurkal. Ich glaube mit SCHMIEDEKNECHT und SZÉPLIGETI (brieflich), dass die Gattung am besten bei den Lissonotinen steht. Banchus, siehe Corynephanes! Barichneumon THOMS. Hierher gehört wahrscheinlich eine unbeschriebene Hoch- gebirgsart vom Kilimandjaro (3,000 m., Y. SJÖSTEDT. 1'2). Das Exemplar ist insoweit interessant, dass die Fiähler des gewöhnlichen weissen Ringes entbehren und ganz schwarz sind, eine Erscheinung, die bei mehreren arktischen und alpi- nen Ichneumones pentagoni aus Europa vorkommt, z. B. Coe- lichneumon — solutus (HOLMG.) RN., Mäicrocryptus halensis (TASCH.) var. exannulata STROBL. M. borealis "THOMS. var. exannulata RN u. A. Es ist zu vermuten, dassaueh bel der afrikanischen Hochgebirgsart der Kältemelanismus diese Wirkung hervorgebracht hat, aber der Fall steht so einzeln und die klimatischen Verhältnisse sind so verschieden von den europäischen, dass weitere Funde derselben Art abge- wartet werden missen, ehe wir diese Frage sicher entschei- den können. B. astutus (HOLMG.). — Syn. Zchneumon FIoLMG. 1868. — Kommt in der Färbung dem /Z. scibz/zis CRESS. am nächsten. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPEWESPENSAMMLUNG ETC. 149 B. erythrogaster (HOLMG.) — Syn. Zc/neumonr HOLMG. — Z. conspersus HOLMG. — Das Schildchen ist iber die Mitte hinaus gerandet, weniger deutlich beim 2. B. soror (CRESS.) — Syn. Ze/pmeumon CRESS. — Nach Exemplaren aus Illinois und Texas (BELFRAGE). Bassus (GRAV.) FÖRST. B. letatorius FABR. — Syn. 6£. cinctipes HOLMG. 1868 sec. typum. —- Das Museum besitzt von dieser Art Exem- plare aus vier Weltteilen, aber alle mit Ausnahme eines ein- zigen sind Weibchen. Dieses SJ (Texas, BELFRAGE) zeigt die äublichen Geschlechtsmerkmale der Gattung, vor allem ein ganz gelbes Gesicht. In Europa ist meines Wissens das 3 niemals gefunden worden. B- maculifrons, siehe Homotropus! Brachycoryphus KRIECHB. 1894. Syn. Hococryptus HABERM. 1904. Wie ich im J. 1907 (Festskr. f. Tullb., S. 75) auseinan- dergesetzt habe, gehört diese Gattung zur » Goryphus-Gruppe» der Cryptinz (nach Goryphus HOLMG. 1868 benannt), welche zur 2. Sektion THOMSON gehört und mit Mesostenus GRaV. nahe verwandt ist. Die Arten sind iber die äthiopischen und orientalischen Regionen verbreitet. Ein paar der afrika- nischen >» Gambrus»-Arten SZÉPLIGETIS (1907) sind ohne Zwei- fel dieser Gattung zugehörig. Campoplex GRAV. Die tropischen Arten dieser Gattung sind schlanker ge- baut als diejenigen der temperierten Zone. C. atricolor und marmoratus SZÉPL. 1907 haben beide das breite, viereckige Schildchen der Gatt. Charops HOLMG. und können nur durch die Areola davon getrennt werden. C. fuliginosus SZEPL. 1907 weicht von allen äbrigen durch den ganz geraden Innenrand der Augen ab. Das Schildchen ist von gewöhnlicher Form. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Centeterus WESM. C. quadriceps (CRESS.). — Syn. Phieogenes CRESS. — Noch ein paar unbestimmte Arten dieser Gattung kommen in der Sammlung vor. Charops HoLMG. Unser europäischer Ch. decipieus (GPAV.) HOLMG. ist of- fenbar nur ein letzter nördlicher Ausläufer dieser Gattung, die in Afrika ihr Centrum zu haben scheint. Die afrikanischen Campoplex-Arten teilen mit Charops den schlanken Körperbau und bisweilen auch das breite Schildchen, was dafur spricht, dass die Urform beider Gattungen, wahrscheinlich eine Azo- malon-äbnliche Form, tropischer Herkunft war. Charops hat diese Verbreitung im Ganzen beibehalten, während Campoplex den kräftigeren Körperbau und den grössten Formenreichtum in der temperierten Zone entwickelt hat. Der urspränglichere Typus därfte demnach von Charops vertreten sein. Ch. ater SZEPL. 1907. — Die Typen dieser Art enthalten zwei verschiedene Formen, indem ein g (Kibonoto, Kultur- zone. Mai.) durch seine scherbengelben vier vorderen Schienen und Schenkelspitzen von den äbrigen Exemplaren abweicht. Diese Varietät oder Art mag drversipes benannt werden. Ch. tegularis SZEPL. 1907. — Nur das 2? wurde be- schrieben, aber auch das 3 ist unter den Typen vertreten. Auch hier sind die Typen in zwei Farbenformen vorhanden, von denen die hellere (2 22) der Beschreibung entspricht. Die dunklere Form (sie mag als Var. obscurior bekannt werden) ist durch ein 2 und den zwei JS vertreten und weicht durch schwarze Tegule und rote (nicht gelbe) vordere Beine (wenig- stens die Schenkel) von der Hauptart ab. Christolia BRULLEÉ. Von dieser Gattung sagt der Autor, dass die 22 einen nicht sichtbaren Bohrer besitzen. Aus der Abbildung erhellt sich indessen, dass die vermeintlichen Weibechen, Männchen sind. Gläcklicherweise hat er als Gattungsmerkmal auch den kurzen, + ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPEWESPENSAMMLUNG ETC. RS oben abgeflachten Thorax erwähnt, wodurch es möglich wurde, beide Geschlechter zu finden. Es zeigt sich dann, dass die wirklichen 22 einen hervorragenden, aber nicht besonders langen Bohrer haben; wenigstens ein paar 2Y£ hat BRULLÉ selbst als Mesostenus beschrieben. Ch. albipes (BR.). — Syn. Mesostenus BR. 2. — Brasi- lien (F. SAHLBERG). Ch. ruficoxis (BR.). — Syn. Mesostenus BR. 9. — Bra- silien (F. SAHLBERG). Cidaphus FÖRST. Syn.? Plesiophtalmus FÖRST. pro Pp. Ich kann nicht umhin zu vermuten, dass in Plesiopthalmus alle bleichen Mesochorinen mit grossen Ozellen mit einbegriffen sind. Wenn dies richtig ist; so muss nach den FÖRSTER'schen Tabellen auch das SJ von Cidaphus alarius (GRAV.) dazu ge- stellt werden, während das £ als Paniscine gilt. Nach meiner Meinung sollte Czdap/ms zu den Mesochorinen versetzt werden, denn die Areola, wenn auch gestielt, ist jedenfalls breiter als bei den Paniscinen. Eine Ubergangsform muss diese Gattung immer bleiben, wodurch die nahe Verwandtschaft zwischen Paniscinen und Mesochorinen auf das beste gezeigt wird. C. alarius (GRAV.) BRAUNS. — Syn. Paniscus areolatus BoIE 1850. — Nach einer männlichen Kotype von BoIE. Cillimus SZzÉPL. 1907 nec TOSQ. 1896. Unter den TOSQUINET'schen Gattungsnamen hat SZEPLI- GETI eine neue Art vom Berge Kilimandjaro beschrieben. Die Type derselben kann indessen nicht der genannten Gat- tung angehören, denn das 1. Geisselglied der Fähler (2) ist länger als das 2., die Gastrocölen sind ziemlich tief und die Flägelareola ist nach oben (vorn) geschlossen (d. h. zugespitzt), was alles dem Czillimus TOSQ. widerspricht. Leider habe ich keine echte Cillimus-Art gesehen, was die Beurteilung der SZÉPLIGETI' schen Gattung erschwert, aber eine Bestätigung der Verschiedenheit der beiden Gattungen habe ich darin gefunden, 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. dass eine unten verzeichnete HOLMGREN 'sche »/c/meumon »-Art zweifellos dem Cillimus SZÉPL. angehört, aber von TOSQUINET, der dieselbe Art unter einen neuen Namen beschriebenen hat, als »/chneumon> aufgefuhrt wird. Beide Gattungen können folglich nicht denselben Namen fähren; die jängere nenne ich Pseudocillimus m. = Cillimus SZEPL. Genus a Cillimo TOSQ. (quem non vidi) antennarum post- annello Y articulo sequente longiore, gastrocoelis sat profundis areolaque alarum supra (antice) acuminata dissimilis. Typus: Cillimus major SZEÉPL. 1907- Hierher gehört nach den Typen Ps. levifrons (HOLMG.). — Syn. JIchneumon HOLMG. TSH Sir macrocephalus TOSQ. 1896 S- Die Gattung ist, meiner Meinung nach, zu den Joppinen zu stellen (siehe unter »Listrodromoide»). Coelichneumon THOMS. C. ceruleus (DRESS.), jejunus (CRESS.), puleher (CRESS.), navus (SAY.). -— Syn. Ictneumon CRESS., SAY. — Es scheint mir fraglich, ob CRESSON das richtige J von pulcher beschrie- ben hat, denn der von ihm hervorgehobene Farbenunterschied von ceruleus SJ ist bei diesen reich gezierten JJ ziemlich unbedeutend. Das Museum hat zwei g 3 (Carolina bor., MOR- RISON), die mit der Beschreibung von pulcher ubereinstimmen, aber ziemlich sicher mit den vorhandenen 29 von ceruleus zusammengehören, zumal eines der letzteren :gleichfalls mit »Carolina bor., MORRISON» Dbezettelt ist. C. solutus (HOLMG.) RN. — Wie es zu erwarten war, hat diese boreal-alpine Art eine östliche Verbreitung. Das Museum besitzt ein J vom nordöstlichen Finnland (Kuusamo, J. SAHLBERG), das von den schwedischen durch die seitlich rotgefleckten Hinterleibssegmente 2—4 abweicht. Diese An- deutung einer roten Hinterleibsmitte ist noch eine Hinweisung ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 1533 auf die castaniventris. Gruppe, wohin ich die Art im J. 1909 fährte. Collyria SCHJÖDTE. Von den aus C. calcitrator (GRAV.) ausgeschiedenen beiden Arten ist ohne Zweifel punciiceps THOMS. am weitesten ver- breitet. Das Museum hat Material dieser Art von Frankreich, Rhodus, Syrien und Ägypten. Da bei der Spaltung einer alten Art der ursprängliche Name bewahrt werden sollte, wenn man es auch willkärlich vergeben muss, so scheint es mir in Betracht der Verbreitung am zweckmässigsten, den Namen puncticeps durch calcitrator zu ersetzen. Die zweite Art THOMSONS, frichophthalma, ist gegenwärtig nur aus Schweden bekannt. Compsocryptus ASHM. - C. buccatus (CRESS.). — Syn. Cryprus CRESS. — Nach Exemplaren von Texas (BELFRAGE). Corynephanes WESM. Syn. Banchus GRAV. pro Pp. C. groenlandicus AURIV. — Das 8 weicht kaum von monileatus (GRAV.) WESM. ab, das SJ aber ist weniger reich- lich gelb gezeichnet als die europäische Form und därfte als eine kältemelanistische Varietät derselben aufzufassen sein. Cratichneumon THOMS. Hierher gehören die folgenden Arten, welche alle, mit Ausnahme des arktischen /arie (Westgrönland), aus Nord- amerika stammen: C. annulatus (PROV.), annulipes (CRESS.), lari&e (CURT-), w-album (CRESS.). — In dem DALLA TORRE'schen Kataloge (1900) sind sie noch unter Ic/neumon aufgeföhrt. 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Cratocryptus THOMS. C. septentrionalis ROMAN 1g09. — Das von mir S. 206 u. 261 zitierte sibiriscehe 2 des Museums ist nach näherer Untersuchung eine andere Art. Die Stirn ist matt (eine solche Varietät des sept. aus finnisch-Lappland existiert freilich), der Fählerring breiter (Geisselglieder 6—9 weiss mit schwärzlicher Unterseite) und das Mediansegment vollständig, wenn auch schwach gefeldert: Das Exemplar ist 11 mm., der Bohrer 8 mm. lang; dieselben Masze der lappländischen Art sind 7—38 und 5,6—7,2 mm., woraus ein beträchtlicher Grössenunterschied hervorgeht. : Cryptanura BRULLÉ. Syn. Polyenus CRESSON. Wie bei Clhristolia (s. oben) hat der Autor Männchen fur Weibechen genommen, was dadurch entdeckt wurde, dass beim Durchlesen der Artbeschreibungen die Erwähnung zweier Stirndorne” bei Ci simaata autmelmerbarsometwaskuntertden Cryptinen nur bei Polyenrus CRESS. bekannt ist, so wurden die vorhandenen Exemplare dieser Gattung mit der betreffen- den Beschreibung verglichen. Als Resultat entpuppte sich das wirkliche & der C. striata BR. (Brasilien, F. SAHLBERG), das fast vollständig mit der Beschreibung des 3 (2 BR.) ubereinstimmt. Der BRULLÉ sche Gattungsname ist der ältere und sollte deshalb benutzt werden, trotz der gegen die Wirk- lichkeit streitenden Bedeutung und trotz dem Umstande, dass die Gattung BRULLÉS auch Arten ohne Stirndorne umfasste. Cryptopimpla TASCHENB. 1863. C. arctica (HOLMG.). — Syn. Szbiriakoffia HOLMG. 1880. — Nach den Typen. Die Art ist von denWemropaisenen verschieden. Die Körpergrösser ist, kleiner, ciaommigdas Mediansegment hat eine scharfe Ouerleiste und meist zwei ziemlich breit getrennte obere Längsleisten. Die Bauchfalte ist immer hell, die, Areola variabelt (bBeridetöimempliehen ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. F55 Type fehlt sie gänzlich). der Bohrer ist ungewöhnlich lang. c:a ”/3 des Hinterleibes. Das SJ hat den Clypeus immer, die Seitenränder des Gesichtes bisweilen gelb; die Hinterschenkel sind gewöhnlich bei beiden Geschlechtern rot, bei einem 3$ ohne helle Gesichtsränder aber schwarz. Cryptus (FABR.) THOMS. C. albatorius TSCHEK var. infumata (THOMS.) RN. 1909. — Wie ich schon a. a. O. (S. 265) vermutete, ist diese kleine Form auch ausserhalb Nordeuropas verbreitet, denn das Mu- seum besitzt ein Y aus Frankreich (SICHEL). C. augustus, siehe Kaltenbachia! C. buccatus, siehe Compsocrypltus! C. corpulentus, eugeneus, fervidus, formosus, vittatus, siehe Oznetlella! C. cubensis, siehe Åcrorhicnus! C. erythrogaster HOLMG. aus Kap ist nach den Typen dieser Gattung angehörig. C. Kinbergii HOLMG. därfte ebenfalls ein wirklicher C7ypltus sein, weicht aber von den typischen Arten durch seine wel- lige Diskokubitalader ohne Andeutung eines Ramellus ab. Ausser den Typen besitzt das Museum ein J von Uruguay (BOUCARD) und ein 2 von Patagonien (O. NORDENSKJÖLD). Fig. 12. Cryptus: Mitteltarse 2; a obscurus, b recreator. Mediansegment schief y. obken: a obscurus, b +ecreator. C. obscurus (GRAV.) TSCHEK. — Scheint auf Mittel- und Sädeuropa beschränkt zu sein. Ich habe ein 2 aus Deutsch- 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I10. land erhalten, und das Museum besitzt ein zweites aus Rhodus (HEDENBORG). Habituell ist die Art dem C. recreator (FABR.) TSCHEK ganz ähnlich. Das £ lässt sich immer durch die schmäleren vier vorderen Tarsen davon trennen, aber mit dem g stand diese Sache bisher schlimmer. Hoffentlich wird indessen das folgende Merkmal beiden Geschlechtern von obscurus gelten wie es bei recreator der Fall ist: Die Area postica des Mediansegmentes ist bei obscurus deutlich höher als bei recreator, und die Folge davon ist, dass die hintere Querleiste der vorderen näher kommt; der kärzeste Abstand zwischen beiden (nahe der Mitte) ist bei obscurus um gut dreimal, bei zecreator kaum doppelt kärzer als der längste (bei der Costa lateralis). C. saturnie&e, siehe Hoplocryptus! C. subquadratus THOMS. hat eine östliche Verbreitung, denn das Museum besitzt ein 29 vom Jenisseigebiet i in Sibirien (Kurejka, F. TRYBOM). C. tarsoleucus GRAV. -— Syn. curvicauda "THOMS. 1896. — Das Verhältnis zwischen dieser Art und C. curvicauda THOMS. ist jetzt klar... Zuerst abzufertigen ist die FABER- MEHL'sche Angabe (Jahresber. des Gymn. Worms 1904, 5. 34), dass die Hinterschienen des curvicauda in der Mitte bleich seien, denn so etwas hat THOMSON nicht geschrieben. — Den curvicauda habe ich aus zwei Provinzen Schwedens, Upland und Dalekarlien, und neulich auch aus dem sädlichen Finnland (leg. R. FORSIUS) gesehen, aber immer $$. In der Ent. Tidskr. 1903, 5. 77 (schwedisch) habe ich: die Meinung aus- gedräckt, dass curvicauda eine mit ein paar männlichen Merk- malen versehene Form des Zarsoleucus-4 (sensu lato) sei, die folglich kein besonderes J habe. Der curvicauda zeigt in- dessen noch einen Unterschied von der letzteren Art, denn der Kopf ist nach hinten stärker verschmälert, nicht viel, aber deutlich, wenn man mehrere Exemplare vergleicht. Dies ist kaum ein blosses Geschlechtsmerkmal, denn bei anderen Arten, auch bei dem äusserst nahestehenden, häufigen fulvipes (KKRIECHB.), ist der Kopf bei beiden Geschlechtern ähnlich geformt. Ich bin deshalb geneigt, meine frähere Meinung aufzugeben und curvicauda als Art anzuerkennen, teile aber nicht die Ansicht HABERMEHLS, dass alle drei, tarsoleucus, fulvipes und curvi- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. TS cauda, verschiedene Arten sind. Waährend eines Besuches bei Herrn Prof. HABERMEHL im verflossenen Vorsommer habe ich seine beiden 228 des Zarsoleucus gesehen und fand, dass sie mit curwicauda ”THOMS., dessen Typen ich im entomol. Museum zu Lund Dbesichtigte, identisch sind. Es bleiben folglich zwei nahe verwandte Arten ubrig, tarsoleucus GRAV. und /fulvipes (KRIECHB.), die sich durch Kopfform, Felde- rung des Mediansegmentes und Form des Postpetiolus tren- nen lassen (wenigstens die 22). Noch zwei Merkmale sind zur Charakterisierung herangezogen worden, die Form des Bohrers und die Färbung des Stigmas; beide sind nach mei- ner Erfahrung unzuverlässig. — Das SJ des ztarsoleucus liegt immer noch im Unklaren, und ich bin nicht einmal sicher, ob die Beobachtung der Kopfform sein Erkennen erleichtern wird. — Die 292 des Museums (aus Finnland, Kärnten, Tirol und Frankreich) gehören alle zum fulvipes. Ctenichneumon THOMS. Ct. tauricus (KRIECHB.) 3: mari Devylderi simillimus, sed abdominis saltim dimidio apicali rufo discedit. — Tria individua e pupis Chariclee Treitschkeri et victorine exclusa (MEWES). Diese Form därfte nur eine sädliche Rasse des C£. De- vylderi HOLMG. sein, da die Unterschiede auf kleine Einzel- heiten der Färbung beschränkt sind. Die Grösse ist offenbar etwas variierend, denn ein ägyptisches 29 des Museums (HE- DENBORG) ist ebenso gross wie der nordeuropäische Devyl- deri, und die beschriebenen gS3 sind nicht kleiner als zwei französische JJS mit ganz schwarzem Hinterleib und ebenso gefärbter Flägelbasis, die ich zum Devylderi gestellt habe. Ctenopelma HoLMG. Ct. nigrum (HOLMG.). — Syn. Ct. borealis HOLMG. 3. =— Eryma stygium (FÖRST.) KRIECHB. — KRIECHBAUMERS Beschreibung der FÖRSTER'schen Type stimmt vollkommen mit schwedischen Stäcken der HOLMGREN schen Art iöberein. Es karn nur verwundern, dass weder FÖRSTER noch KRIECH- 00 15 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IO. BAUMER die langen, dichten Kammzähne der Klauen bemerkt haben. Das Museum besitzt ein 2 aus dem nordöstlichen Finnland (Kuusamo, J. SAHLBERG). — Ich finde die Art jähr- lich im Vorsommer auf alten Fichtenhecken des botanischen Gartens zu Uppsala, wo sie ziemlich sicher bei der gleich- zeitig schwärmenden Blattwespe Lyda scutellaris ”IHOMS. schmarotzt. Merkwärdig genug habe ich dort einmal gesehen, wie ein Ei der Schlupfwespe in ein Ei derblattwespe gelegt wurde. Letzteres war an einer Fichtennadel geklebt und ersteres liess sich nach der Operation als ein weisser Streifen -dureh diet Eierschale bhinduren emerken We beder verungluckten die weichen Eier als ich das ganze heimfuähren wollte, es wäre sonst sehr interessant zu sehen gewesen, ob, und in gänstigem Fall, wie weit sie sich entwickelt hätten. Ein so grosses Tier wie C7zenopelma kann unmöglich Schma- rotzer eines einzigen Wirtseies sein, und ich kann mir nur vorstellen, dass diese sonderbare Placierung des FEies aus Legenot geschah, wo eben der Geruch des gewöhnlichen Opfers gespärt wurde. — ASHMEAD hat den FÖRSTER'schen Namen in Seoeryma verändert. I Darnun diettypisele Art wegfällt, bleiben nur die amerikanischen Arten nach, welche selbstverständlich einfache Klauen haben. ”Ot. tricolor, siehe ÅAltropha! Cubocephalus RATZEB. C. nigriventris (THOMS.) MORL. — Das Museum hat Stäcke aus dem Jenisseigebiet in Sibiren bis zum 70? 10' n. Br. (Tolstoinos, F: TRYBOM). Vielleicht circumpolar. Cymodusa HOLMG. Das Museum besitzt zwei 2YS einer nordamerikanischen Varietät von C. Zeucocera HOLMG. (N. Jersey, BELFRAGE), die sich nur durch weisse Tegule und rote Färbung der vier vorderen Häften von der Stammart unterscheidet. Dioctes, siehe Angitia! Dicksonia, siehe Synodytes! Dinotomus, siehe Psilomastax! Dolichoblastus, siehe R/horus ! '” ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPEWESPENSAMMLUNG ETC. 139 Echthromorpha HoLMG. E. interrupta (BRULLÉ) HOLMG. — Syn. Pimpla BR. — E. striata KRIEG. 1909. — Das Exemplar des Museums (1 Tahiti, Eugénie-Exp.) scheint mir von HOLMGREN richtig bestimmt zu sein, wofär ja auch die Lokalität spricht. KRIEGER hat die Art BRULLÉS offenbar nicht als eine Echkthromorpha erkannt und erwähnt sie deshalb garnicht in seiner Mono- graphie. E. mixta HOLMG. J gehört, wie es KRIEGER vermutete, in seine I. Sektion und scheint der £. macula (BR.) nahe ver- wandt zu sein, aber die Färbung des Mediansegmentes und des Hinterleibes sind verschieden. Auf dem ersteren sollen nach der Beschreibung drei schwarze Längsbänder vorkom- men, bei den Typen ist es jedoch einfarbig rot. Die iäbrigen Angaben sind richtig, aber ich kann aus Mangel an Vergleichs- material von JE. macula keine nähere Prezisierung der Art geben, und die Untersuchung der Typen von mzxta hat keine greifbaren plastischen Unterschiede zum Vorschein gebracht. E. variegata (BR.) KRIEG. — Syn. E. continua SzÉPL. 2 nec BR. nec J.— Die Art ist durch zahlreiche Exemplare SY im Kilimandjaro-Material des Muséums vertreten. Der Bearbeiter dieses Materiales, SZEPLIGETI, hat die 22 (durch einen Druckfehler als SS angegeben) infolge der verschiede- nen Hinterleibsskulptur der Geschlechter als E. continua (BR.) bestimmt. Letzterer Name wird von KRIEGER als Synonyme zur sidasiatischen E. notulatoria (FBR ) gestellt. Eiphosoma CRESS. Der von SCHMIEDEKNECHT eingefährte Name Xz;phosoma gibt zwar bessere Meinung als der ursprängliche, muss aber verworfen werden. Es ist wohl möglich, dass das beginnende E durch einen Druckfehler entstanden sei, aber es muss trotz- dem behalten werden, um so mehr als CRESSON selbst diese Schreibart im mer benutzt hat. — Die systematische Stellung dieser Gattung ist nach meiner Meinung unrichtig aufgefasst worden, denn mehrere Merkmale weisen entschieden nach den Cremastinen hin. Die Form des Scheitels wiärde bei den 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Anomalinen ganz allein stehen, ist aber die gewöhnliche unter den Cremastinen; ebenso die Kärze der Abscissula im Hinter- flägel und der lange Bohrer. Die Areola im Vorderflögel erinnert an Demophorus THOMS., der Zahn der Hinterschenkel an Pristomerus HOLMG., die Färbung von Kopf und Thorax ist bunt und scharf begrenzt wie bei den Cremastinen. Es will dann das schmale Stigma nicht viel sagen; dies ist einfach ein Gattungsmerkmal, dem mit Unrecht eine zu hohe systematische Schätzung gegeben worden ist. Ephialtes GRAV. E. cephalotes HOLMG. — Syn. £E. longicauda MOCS. — Ein sibiriscehes 9 des Museums (Jenisseisk, F. TRYBOM) stimmt mit den Beschreibungen beider Arten öäberein. Ausserdem hatte ich Gelegenheit, das Exemplar mit der Type von ce- phalotes zu vergleichen und bin also uber diese Art gewiss. Da beide Beschreibungen nach einzelnen Stäcken gemacht worden sind, so treten die individuellen Verschiedenheiten zu scharf hervor; nach Einsicht der zwei erwähnten Exemplare steht es fest, dass die Type MOCSARYS zur selben Art gehört. Ephialtina, siehe Syszcuctus! Epiurus FÖRST. E. transgressus (HOLMG.) — Syn. Pimpla HOLMG. 1868. — Ist dem ÉE. brevicornis (GRAV.) nahe verwandt, aber das Stigma der Vorderflägel ist schwarzbraun. Erythropimpla ASHM. Syn.? Hemipimpla SAUSSURE. Das Museum besitzt ausser den beiden SZÉEPLIGETI schen Arten auch die £E. vipioides (BR.) SZÉPL. aus Sädafrika. An diesen sieht man, dass die Gattung, entgegen der Meinung SZÉPLIGETIS, von Pimpla (FABR.) FÖRST. sehr gut getrennt ist, ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPEWESPENSAMMLUNG ETC. 16I und zwar nicht nur durch den vorn eingedräckten Clypeus und die an gewisse Polysphincia-Arten erinnernde Hinterleibs- skulptur, sondern auch durch die bogenförmige 2. rekurrente Ader mit punktförmigen Fenestre. Das erste und letzte Merkmal kommen bei Ephialtes GRAV., Epiurus FÖRST., Exeristes FÖRST. und noch einigen Gattungen wieder. Exeristes FÖRST. E. areolaris (SZÉPL.) — Syn. Pimpla SZÉPL. — Diese Art weicht von den europäischen durch den ungewöhnlich diännen Kopf mit grossen, den Fiählern gegeniäuber ziemlich stark eingebuchteten Augen ab, därfte aber am besten in dieser Gattung stehen. Fine ost- und eine westafrikanische Form der Art sind im Museum vertreten: F. Zypica: minor ($ 12 mm),- pedes postici toti nigri, nervellus paullo inferus. — Kilimandjaro. Wat occideniälrsD., vars: majora(t I5—18, d I12—15 mn pedeskpostici preter -.coxas et trochanteres rufi, ner- vellus in medio fractus. J femin& colore et sculptura similis. — Kongo, Mukimbungu (LAMAN). Viele Exemplare aus un- benannten Lepidopterenpuppen gezogen. E. concolor (SZEÉPL.). — Syn. Pimpla SZÉPL. — Dies ist eine typische Art der Gattung. Das 1. Hinterleibssegment ist länger als breit. Gambrus (FÖRST.) THOMS. Diese Gattung ist auch in der afrikanischen Hochgebirgs- fauna vertreten, denn im Museum steckt ein mit virginalis nahe verwandtes J vom Berge Meru (3,000 m, Januar, SJÖ- STEDT): G. virginalis (HOLMG.) — Syn. Goryphus (Psacus) HOLMG. — Ausser den Typen vom Kap besitzt das Museum ein £ aus der Kulturzone des Kilimandjaro (Mai, SJÖSTEDT), das eine melanistische Varietät bildet. Die Basis des Hinter- leibes ist schwarz, dem 4. Segment fehlt der weisse Endrand, ebenso fehlt der weisse Ring der Hintertarsen, aber die Hin- terschenkel sind rot mit schwärzlicher Basis und Spitze. — Entomol. Tidskr. Årg. Fu E02—7 (100). I I 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Diese Art kann gegenwärtig infolge der Form der Areola nur zu Gambrus gestellt werden, ist aber den europäischen Arten ziemlich unähnlich. Der Platz bei Gambrus kann jedoch fast besser verteidigt werden, als die afrikanischen Hoplismenus- Arten den europäischen gegenäber. Giraudia FÖRST. Nahe dieser Gattung kommt ein $J von Kilimandjaro (Kulturzone, Mai. SJÖSTEDT. N:o 99), das SZEPIIGETI als Phygadeuon sp. bestimmt hat. Von Phygadeuon, Stylocryptus und Hemiteles ist es indessen durch die 2. rekurrente Ader und deren Fenestra im Vorderflägel getrennt, mit Giraudia stimmt der schmale, drehrunde Hinterleibsteil uberein, ab- weichend sind aber der längere obere Mandibelzahn und die breite, parallelseitige Areola im Vorderflugel. Glypta GRAV. G. flavolineata GRAV. kommt auch in Nordamerika vor. Das Museum hat Exemplare aus N. Jersey und Illinois (BEL- FRAGE). G. xanthognatha THOMS. — Nach einem Y& aus N. Jersey (BELFRAGE) ebenfalls in Nordamerika vorkommend. Goryphus HOoLMG. Die Typen dieser Gruppe habe ich mnider skestsbrftkor Prof. T. Tullberg», Uppsala 1907, S. 71—385 näher besprochen und eine neue Art (G. javanicus m.) beschrieben. Gravenhorstia BorE. Die Gattung wird wegen der Einmändung der 2. rekur- renten Ader im VWorderflägel jetzt allgemein in die Tribus Ophroninz gestellt. Nach meiner Meinung gehört sie jedoch zur Trib. Anomalini, und das oben genannte Merkmal, das ubrigens nicht in derselben Weise wie bei den echten Op/zo- nin gestaltet ist, bildet nur ein vereinzeltes Gattungsmerkmal. ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. nDÖS Fär die von mir behauptete Verwandtschaft spricht in erster Reihe die Form des Scheitels, welche die bei den Anomalinen gewöhnliche, aber sonst sehr selten ist und meines Wissens bei keinen anderen Ophioniden vorkommt. Weitere Anoma- linen-Merkmale sind die Form des Clypeus (mit Ecke) und die grob runzelige Skulptur des Thorax ohne Felderung auf dem Mediansegment. Das Museum besitzt eine weibliche Kotype von BOoIE. Habrocryptus THOMS. Hierher gehört ein nordamerikanisches 9 von Wisconsin (KUMLIEN) mit offener Areola. Dass das Fehlen des Aus- sennerves bisweilen nur als ein Artmerkmal angesehen werden muss, zeigt auch die Gattung Hygrocryptus ”THOMS., wo eine Art mit offener Areola (zrufus MORL.) im J. 1907 aus Eng- land beschrieben wurde. Harrimaniella ASsuM. H. zxanthopyga (HOLMG.) — Syn. Lissonota HOLMG. — Nach den Typen. Hemiphanes FÖRST. Diese Gattung ist jetzt nach dem Vorgange FÖRSTERS zu den Plectiscinen gestellt. Wenn nicht diese Tribus eine ganz unförmliche sein soll, so muss Hemziph. jedoch davon getrennt und nicht, wie ich aus mangelnder Untersuchung im J. 1909, S. 272, gesagt habe, zu den Tryphoniden, sondern zu den »Ichneumones pentagoni> THOMS. uberfährt werden, wo indes ibr Platz nicht leicht anzugeben ist. Diese Uberfährung be- grände ich damit, dass die Oberlippe sichtbar ist, die Fähler des SJ Tyloiden tragen (bei H. gravator FÖRST. auf den Geisselgliedern 8, g9g—11) und die Seiten des 1. Hinterleibs- segmentes ohne Glymmen sind. Wenn auch ihr Habitus sehr verschieden ist, so wäre wohl die Gattung am besten in die Trib. Pheogenini Pplaziert, da keine Sternaulen vorkommen, der Postpetiolus breit und der Bohrer unsichtbar ist. Die 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Areola ist offen wie bei Hemaiteles, aber dies ist ja schon bei mehreren Pheogeninen bekannt. Hemipimpla, siehe Sclenaspis! Hemiteles GRAV. Von dieser Gattung hat das Museum eine Reihe afrika- nischer Arten, unter denen sechs durch Typen vertreten sind. Die Formen des afrikanischen Tieflandes gehören meist zur Znszgnis-Gruppe, die folgendermassen charakterisiert werden kann: Kopf von vorne gesehen triangulär mit grossen Augen, hinter diesen dänn, ziemlich stark verschmälert. Fähler sehr schlank, beim 92 mit langen, basalen Geisselgliedern, nicht weissgeringelt. Kopf, Thorax und meist die 3—4 ersten Hinterleibssegmente grob und matt skulptiert. Notaulen vollständig, hinten vereinigt. Felderung des Mediansegmentes meist wegen der groben Skulptur undeutlich. Bohrer kärzer als der Hinterleib. Flägel wenigstens beim £$ braun ge- bändert, Areolarader bald vollkommen ausgebildet, bald ganz reduziert, Fenestre der 2. rekurrenten Ader punktförmig, weit getrennt, Nervellus antefurkal. Dieser Gruppe zugehörig sind: H. coelebs und ferruginosus (HOLMG.) — Syn. Ischno- cerus HOLMG. — Coelebs ist als SJ angegeben, aber die Type ist ein 9 mit kaum sichtbarem Rest des abgebrochenen Bohrers. DALLA TORRE (Cat. Hym.) und nach ihm SCHMIE- DEKNECHT (Gen. Ins.) geben beide Geschlechter als be-: schrieben an, in welchem Falle der Name »coelebs» (Witwer) unerklärlich wäre. Bei ferruginosus hat HOLMGREN den Gat- tungsnamen mit ? gegeben. H. pulcherrimus, pusillus und rimulosus SZEPL. 1907, alle drei von der Kulturzone (1,300—1,900 m) des Kiliman- djaro stammend. Bei rimulosus (nur SS) haben die Vorder- flögel kräftige doppelte Querbänder, während diese beim säd- europäischen maculipennis GRAV. 3 fehlen. Mit pulcherrimus (nur 2) hat zmulosus eine grosse Ähnlichkeit, aber sie därf- ten kaum zusammen gehören, weil die Hinterleibssegmente 4 u. 5 zu verschieden gebildet sind. Das 4. und die Basis ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 165 des 5. Segmentes sind bei pulcherrimus in derselben Weise wie die vorderen längsgerieft, bei zrzmulosus aber beide ganz glatt und etwas zuräckgezogen. Nicht zur zzszg222s-Gruppe gehören: H. albipes SZEPL. — Wie eigenartig und leicht erkennt- lich diese Art ist, lässt sich kaum aus der Originalbeschrei- bung ersehen. Der Kopf ist wie in der znrszgnzs-Gruppe geformt, also nicht »hinter den Augen mässig erweitert». Die Fähler haben je zwei weisse Ringe, an (der Basis und an der Mitte. Die Mesopleuren haben ausser den grob krenulierten Sternaulen auch eine feinere, aber scharf begrenzte und vorne punktierte Furche unter dem Spiegelfleck. Das 3. Hinterleibssegment ist nicht kärzer als das 2., Schenkel und Schienen sind rot gestreift. Im Vorderflugel ist der äussere, untere Diskoidal- winkel wie gewöhnlich spitz, aber die Fenestra externa ist einfach und nimmt mehr als die halbe rekurrente Ader auf; die rauchige Farbe der Fliägel ist gegen die Spitze zu heller. H. gastricus HOoLMG. hat kräftig gebaute Fähler und Beine und kann ebensogut zu Phygadeuon gestellt werden. H. testaceus SzEPL. gehört zur Trib. Cryptini und kommt der Gatt. Brachkycoryphus KRIECHB. am nächsten. Zum Vergleich diene das unter Habrocryptus gesagte. — Kongenerisch mit /Zestaceus ist eine kleine unbeschriebene Hochgebirgsart aus Kilimandjaro und Meru (3,000 m. SJÖ- STEDT). SZÉPLIGETI hat das 8 als »Gambrus», die beiden SS als »>Hemiteles » bestimmt. H. borealis, gracilis, septentrionalis, siehe Åclastus! H. fulvipes, siehe Åstomaspis! Henicospilus STEPH. H. apicalis SZÉPL. — Ist als J beschrieben, die einzige Type ist aber ein 2. H. volubilis (HOLMG.:) — Syn. Option HOLMG. — Eine Aufforderung des Herrn J. BRETHES in Buenos Aires hat mich veranlasst, die Typen dieser - Art mit H. merdarius (GRAV.) zu vergleichen. Nach meiner Meinung sind beide dieselbe Art, wenigstens stimmen die 22 völlig äberein. Das 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 3S von volubilis hat vielleicht etwas kärzere Fähler und etwas gröbere Skulptur des Thorax als das $ von merdarius, aber der Unterschied ist so gering, dass man die sädamerikanische Form höchstens als Varietät der europäischen Stammart auf- fassen kann. Bei dem spärlichen Material des Museums lässt es sich auch denken, dass die Abweichungen rein individuelle Aberrationen waren. H. pacificus (HOLMG.) — Syn. Op/hzon HOLMG. Holocremna THOMS. H. extrema (HOLMG.) — Syn. Limneria HOLMG. 1872. Homotropus (FÖRST.) THOMS. H. maculifrons (HOLMG.) — Syn. Bassus HOLMG. 1868. — PB. pacificus CRESS. 1878. Hoplismenus GRAV. Hierher "hat SZEPLIGETI (Wiss. Ergebn. dd. ”sehwed. Exp. Kilimandj. 8: 3, S. 55—65) nicht weniger als zwanzig neue Arten aus dem Kilimandjaro-Gebiete gestellt. Bei der Untersuchung der Typen zeigt es sich, dass diese Zusammen- stellung wohl ziemlich willkärlich war, aber dass die Haupt- masse der Arten einer und derselben Gattung angehören, die man ohne zuviel Zwang als Hoplismenus GRAV. ansehen kann. Dagegen missen wenigstens sechs »Arten» unbedingt als Synonyme eingezogen werden. H. concolor SZÉPL., siehe Hoplojoppa! H. frontalis SZEPL. — Syn. H. albomarginatus, bipunc- fatus und dubius SZÉPL. H. lucidus SZEPL. — Syn. H. trochanteratus und fusci- Zarsis: SZEPL. Die beiden letzten Arten -sind einander habituell sehr ähnlich, können aber folgendermassen getrennt werden: frontalis: Kopf hinter den Augen ziemlich stark vwver- schmälert, stärker beim $$, wo er von vorne gesehen fast breiter als lang ist, Erstes Glied der Fählergeissel 29 so ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 167 lang wie Schaft + Pedicellus (beim 3 etwas länger). Schildchen fast bis zur Spitze gerandet. Area superomedia des Median- segmentes länger als breit, ar. petiolaris der Länge nach ein- gedräckt. — Kopf SY schwarz mit weissgezeichneten inneren Augenrändern. Flägelbasis ohne weisse Zeichnung. Unter- seite des Thorax oft schwarz, beim J bisweilen auch das Mediansegment. Erstes Hinterleibssegment schwarz. Hinter- tarsen mit weissem Ring. | lucidus: Kopf hinter: den Augen weniger verengt und mehr gerundet, beim 2 von vorne gesehen fast länger als breit. Erstes Gleid der Fählergeissel Y viel kärzer als Schaft + Pedicellus (beim SJ diesen gleichlang). Schildchen breiter, bis zur Mitte gerandet. Area superomedia so lang wie breit, ar. petiolaris flach. — Kopf £ rot, S rot oder schwarz mit weissen sowohl inneren als äusseren Augenrändern, bisweilen das ganze Gesicht J weiss. Flägelbasis mit weissem Strich vorne und unten. Thorax unten und Mediansegment rot. Erstes Hinterleibssegment rötlich. Hintertarsen schwarz. H. signatus und seminiger SZEÉPL. sind einander äusserst nahe verwandt und bilden wahrscheinlich nur Tieflands- und Hochgebirgsrasse derselben Art. H. sinuatus und polyg&noides SZÉPL., die einander ebensosehr wie die beiden vorhergehenden Arten ähneln, sind jedoch ohne Zweifel artlich verschieden. Sie stimmen aber durch die Form des Kopfes und des Mediansegmentes zu sehr mit Cillimus SZÉPL. uberein, um bei Hoplismenus verbleiben zu können. Auch das Schildchen ist wie bei Cillimus gebildet, nur stärker gewölbt, aber die Areola der Vorderflägel ist bei polyenoides oben (vorn) geschlossen, bei sinuatus offen, weshalb ich bei meiner gegenwärtig sehr un- vollständigen Kenntnis der Gatt. Cillimus die Frage betreff der richtigen Gattung dieser beiden Arten lieber offen lasse. H. variabilis SZEPL. — Syn. H. bicornutus SZÉPL. Hoplocryptus THOMS. H. femoralis (GRAV.) SCHMKN. — I 98 aus Ägypten (HEDENBORG). 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. H; nigripes (GRAV.) SCHMKN. — 1 $ daus Algier (KORMOLIN?). Beide ”diese Arten werden von SCHMIEDEKNECHT (mit Zweifel) in diese Gattung gestellt und scheinen auch mir ganz gut dahin zu passen. Bei femoralis ist das Mesonotum gröber als gewöhnlich punktiert, bei z2zgripes ist der Nervellus eher oppositus als postfurkal, aber diese Abweichungen allein können doch nicht neue Gattungen bilden. Beide haben eine ausgebildete area coxalis auf dem Mediansegment, was ja THOMSON mit zu den Gattungsmerkmalen von Hoplocryptus rechnet. H. saturnie (BoIE). — Syn. Cryptus BOIE 1855. — Durch ein im Museum befindliches, kotypisches Pärchen, von BoIE aus Saturnia carpinz gezogen, ergibt sich diese Art als ein dem coxafor ”TSCHEK nahestehender Hoplocryptus. An- fangs glaubte ich, diese Art vor mir zu haben, aber neulich kam mir ein $ des richtigen coxator (aus Finnland) zu Ge- sicht, und ich fand, dass beide artlich verschieden sind. Bei saturnie SY haben die Hinterschienen einen kleinen weissen Basalring, am deutlichsten beim SJ; dieser fehlte dem finn- ländischen 2 und ist auch nicht in der Beschreibung THOM- SONS erwähnt. Ein ernsteres Kriterium des artlichen Unter- schiedes ist jedoch, dass die Basalglieder der Fählergeissel beim saturnze deutlich kärzer und dicker sind als beim cox- ator (wenigstens 2), wo man sie sehr schlank nennen muss. Nach dem Augenmass geschätzt, beträgt die Länge des Post: annellus bei coxator $ um 6—7 mal, bei saturnie S$ 2 um 4—4,5 mal die Apikalbreite; letztere Art hat die 3—4 ersten Geisselgleider des 2 rot. Hoplojoppa KRIECHB. Durch das lange Mediansegment mit fast immer fehlen- der oder undeutlicher Felderung steht diese Gattung dem Ctenochares FÖRST. am nächsten und ist nur durch die ein- fachen Klauen, das fast immer oben flache und schmal ge- randete, von der Seite gesehen geradlinig abgestutzte Schildchen und die oben (vorn) zugespitzte Areola davon getrennt. Eine Ubergangsform ist die H. nigriceps SZEPL., bei welcher däs ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 169 Schildchen oben gewölbt und ringsum Dbreit gerandet ist. Bei den drei folgenden, einander sehr ähnlichen Arten hat das Schildchen die typische Form, und die Körperfärbung ist gänzlich gelbrot. 1. Mediansegment deutlich gefeldert. Kopf beinahe breiter als lang, sein Hinterrand trifft die Mundleiste (costa oralis) knapp hinter der Man- dibelbasis. — Kleinere Art, 0.5 mm. — Ostafrika: Kulturzone des Kili- mandjaro i H. concolor (SzÉPL.) RN. — Mediansegment nicht oder sehr undeutlich gefeldert. Kopf länger als breit, sein Hinterrand trifft die Mundleiste ziemlich weit hinter der Man- dibelbasis. Grössere Arten, 11—15,5 mm — 2. 2. Kontur der Wangen von vorne gesehen gerade. Keine Aushöh- Jung hinter der Mandibelbasis. — Ostafrika: Kulturzone des Kiliman- djaro H. fuligens n. sp. — Kontur der Wangen, von vorne gesehen, konvex. Hinter der Mandi- belbasis eine sich bis zu den Schläfen erstreckende Aushöhlung mit schar- fem Aussenrand. — Westafrika, Kamerun H. excavata n. sp. H. concolor (SZEPL.) — Syn. Hoplismenus Szépl. — Wangen kaum so lang wie die basale Mandibelbreite. H. fulgens n. sp. — Caput elongatum, genis latitudine AA - basali mandibularum circ. I '/2 X longioribus. Scutellum forti- ter elevatum supra planiusculum, D complete anguste marginatum SS —- apice abrupte declivi. Abdomen Tid b segmento 2. thyridiis elongatis haud profundis, spatio interja- cente lato. Alz& areola superne ff (antice) acuminata, rhomboidali. D Corpus totum ochraceum. — Bed: TROnS LM —-15 5 a. Kopf v. vorn und v. der Seite : E : 242 5 | - a fulgens, b excavata. Diese neue Art ist nach rn SZÉPLIGETI 1907 (Kilimandjaro- Exp. 8:3, Si 55)die Hl fulgens. TOSQ -FOSQUINET hat igar keine Hoplojoppa beschrieben, aber wohl einen Hoplismenus ful- gens, der jedoch nicht die vorliegende Art ist. Da er aus- serdem aus Westafrika stammt, war die Identität schon im 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Voraus zweifelhaft. Die obige kurze Diagnose hebt fast nur die von mir bemerkten Unterschiede von der TOSQUINET'- schen Beschreibung hervor. H. excavata n. sp Jg. — Species H. fulgenti fere in omnibus simillima, sed capite pone oculos paullo minus an- gustato, et presertim genis dilatatis pone mandibularum basin late excavatis, costa nempe genali quasi furcata spatio inter- jacente concavo, discedens. — Long. cite. t20mme= Mög Kamerun (SJÖSTEDT). Beim ersten Blick ist die Art der vorigen beinahe iden- usch, aber die Wangen sind noch etwas länger und ganz verschieden gebildet. Hybophorus, siehe Amblyteles! Ichneumon (L.) THOMS. Beim Ordnen dieser Gattung wurde eine Seltenheit ersten Ranges entdeckt. Ein mexikanisches, unbenanntes Exemplar erwies sich nämlich als ein halbierter Zwitter. Die Flalbie- rung tritt nicht nur durch Färbung und Fählerform (rechts s, links 2) hervor, sondern auf dem Hinterleib auch durch eine schwach, aber deutlich erhabene Längsleiste der Seg- mente 3—5. Die äusseren Geschlechtsteile sind beiderseits männlich. I. canadensis CRESS., devinetor SAY, funestus CRESS., jucundus BR., letus BR., parvus CRESS., rufiventris BR., seminiger CRESS. und unicinetulus DT. (= unifasciatus HOLMG.) sind alle echte /chneumon-Arten und im Museum vertreten. Alle mit Ausnahme der letzten, sudafrikanischen Art stammen aus Nordamerika. Die sarcitorzus-Gruppe ist in Nordamerika durch jucundus repräsentiert und scheint eine weite Verbreitung zu haben, denn im Museum steckt eine unbenannte Art derselben (SS 8) von der Insel Woodlark bei Neu-Guinea. In Europa kommen nebst dem iäberall verbrei- teten sarcitorius IL. eine mitteleuropäische, Iautatorius DESV., und zwei mediterrane Arten, repetitor KRIECHB. und corsus KRIECHB., vor. I. comptus SAY, von welcher Art das Museum nur ein 3 (Wisconsin, KUMLIEN) besitzt, hat ganz wie Barichn. va- ROMAN : NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 17 (Et cillatorius (GRAV.) und die meisten Pheogeninen kurze, aber scharf eingedräckte Sternaulen. Friidymus (GRAV) od RN, EntsTidskr. 1904./— Bin Exemplar aus Finnland (Jaakima, J. SAHLBERG). Dass dieses $ jetzt auch aus Finnland, dem typischen Fundort des £, nach- gewiesen worden ist, kann nur zur Bestätigung der Zusammen- gehörigkeit dienen. Leider habe ich weder den. didymus $ noch den Z. batfis HOLMG., den THOMSON vermutet, damit identisch zu sein, gesehen, weshalb volle Gewissheit daruäber noch nicht erzielt ist.” I. gradarius WESM. var. Zhulensis (RUTHE ut speci- es). — Von dieser isländischen Form besitzt das Museum mehrere Kotypen SY (einige jedoch aus Versehen »Anda- lusia. STAUD.» bezettelt), weshalb sie jetzt klargelegt wer- den kann. RUTHE sagte selbst (Stett. ent. Zeit. 1859), dass das £ vom gradarius 82 nur durch den schmäleren weissen Fählerring abweiche, aber die Färbung des J warihm neu und vermochte ihn die neue Art Z. thulensis aufzustellen. Diese Färbung weicht in: zweierlei - Hinsicht von der bei europäischen Stäcken gewöhnlichen ab. Erstens sind alle sonst gelben Körperteile tiefrot. Dies därfte kaum die ur- sprängliche Farbe sein, sondern ist vermutlich durch zu lange Aufbewahrung in einer Cyankaliflasche verursacht. Zweitens sind die schwarzen Zeichnungen der Hinterleibssegmente 2 und 3, die in Europa oft fehlen, hier besonders stark ent- wickelt. Es dirfte wohl kaum unrichtig sein, wenn ich in der Verschmälerung des weiblichen Fählerringes und der Verbreiterung der schwarzen Hinterleibsfärbung beim J eine Wirkung der arktisch-alpinen Tendenz zum Melanismus er- blicke. Die Art RUTHES sinkt also zu einer klimatischen Rasse herunter, ist aber, weil von einer gut bekannten euro- pälschen Art abgezweigt, besonders interessant und lehrreich. I. Thomsoni HOLMG. var. connectens RN.-— Diese Form scheint eine besondere sibirische Lokalrasse zu sein, denn das Museum besitzt ausser der kleinen Type ein zweites 2 (Kan- taika im Jenisseigebiet. J. SAHLBERG) von 12,5 mm Länge. 1 Diesen Sommer habe ich die Type des I. batis im entomol. Museum zu Lund gesehen. Dieselbe gehört wahrscheinlich mit meinem didymus >= zusammen. 100 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1910. Die Körpergrösse scheint bei dieser Art besonders wechselnd Zu: sein, "denn STROBL gibt för sein cinzigeststemsches Exemplar (der Hauptart) ein ungewöhnlich kleines Masz an. Auch die Färbung der Hinterschenkel ist variabel, bei der Type der Varletat rot, beim! zweiten Stuck!sehwaimmbies ist jedoch von den 92? anderer nördlicher /chneumon-Arten bekannt (besonders oft beim ZI. vulneratorius ZETT.) und ge- hört wahrscheinlich mit zum bei der vorigen Art erwähnten Melanismus. I. thulensis, siehe gradarius! I. atrifrons, obscuripes, siehe Amöolyteles! I. astutus, conspersus, erythrogaster, soror, siehe 5a- richneumon ! I. levifrons, macrocephalus, siehe Cillimus! I. c&eruleus, jejunus, pulcher, navus, solutus, siehe Coelichneumon! I. annulatus, annulipes, larize, w-album, siehe Cratich- neumon ! I. disparis, mendax, viola, siehe Melanichneumon! I. centrator, cincticornis, flavicornis, lividulus, otio- sus, siehe Sftenichneumon! Ischnocerus, siehe Hemiteles! Ischnojoppa KRIECHB. I. dubia SZEPL. — Syn. Ischnus melanopygus HOLMG. VARE I. melanopyga (HOLMG.) — Syn. Zschnus HOLMG. Iseropus FÖRST. I. pulchripennis (SZEÉPL.). — Syn. Pöinpla SZEPL. — Die Type stimmt in Körperbau und Flägelgeäder mit dieser Gattung iäberein, aber die Hinterhäften haben ein glatte Un- terseite. Joppidium WALSsH. J. rubriceps CRESS. (nec »rubripes>, DT.). — Nach der Topotype des Museums (1 2 aus Texas, BELFRAGE) ist ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 13 diese Art in der Hauptsache (auch Mediansegment und Ner- vellus) mit ÖsprApnchotus SPIN. ubereinstimmend, aber folgen- de Merkmale sind abweichend: der Kopf ist nicht besonders verlängert, die Hinterschienen sind normal, d. h. ohne beson- derer Verbreitung, die Areola ist parallelseitig und die Disko- kubitalader stärker gekrämmt. Joppini, siehe Listrodromoide! Kaltenbachia FÖRST. K. augusta (DALM.) THOMS. — Syn. Cryptus DALM. — Nyxeoplhilus apunm THOMS. K. dentifera (THOMS.) — Syn. Ceenocryptus dentifer THOMNMS. — K&K. castaniventris HABERM. 1909. — Das finnlän- dische 29 des Museums (Yläne, J. SAHLBERG) weicht von der THOMSON'schen Beschreibung nur durch die dunkle Fliägel- basis ab. Die Art kommt in Schweden auch mit schwarzem Hinterleib (aber rotem Postpetiolus) vor. Lathrolestus THOMS. Die ersten Arten dieser gewöhnlich seltenen Gattung wurden von HOLMGREN als Perilissus und Grypocentrus beschrieben. Mit dem Namen Lathrolestes hat FÖRSTER wahrscheinlich einen Teil der hierher gehörenden Arten ge- meint, weshalb THOMSON den Namen mit veränderter En- dung aufnahm, als er die Gattungsgrenzen erweiterte. — Wie fremdartig diese Tiere einem beim e:sten Anblick vorkom- men scott dier Geschichte der, folgenden Art zur Genuge. L. ensator (BRAUNS). — Syn. Tryphonopsis BRAUNS 2 1897.— L. dilatatus NORDENSTR. s 8 Ent. Tidskr. 1905. — Diese bisher nur in Norddeutschland und Sädschweden gefundene Art fehlt dem Museum, da ich aber schon fräher die Uberein- stimmung von Lathrolestus und Tryphonopsis den Herren Prof. BRAUNS und Dr. NORDENSTRÖM brieflich vorgelegt habe, scheint es mir passend, die Sache in dieser Sammlung zum grossen Teil synonymischer Notizen zu veröffentlichen. Unter den uäbrigen kleinen Arten nimmt sich eznsator mit seiner Länge von 7—8 mm riesenhaft aus. Am nächsten verwandt 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. därfte der L. Jluteolus ”THOMS. (nur J) aus dem sädlichsten Schweden sein. BRISCHKE hat unter dem Gattungsnamen Perilissus eimige Lathrolestus-Arten beschrieben; vielleicht ist eine dieser beiden darunter verborgen. Leptocryptus, siehe Panargyrops! Limneria HoLMG. Diese von THOMSON und SCHMIEDEKNECHT aufgelöste Gattung wird von SZÉPLIGETI in seiner (Ann. hist.-nat. Mus, nat. Hung.) 1905 gemachten Einteilung der Ophioniden als Ty- pus einer eigenen Subfamilie aufgestellt. Dies betrachte ich als ganz unnötig, weil die dazu gehörigen Formen in allen wesentlichen Merkmalen Campopleginen sind und nur känst- lich, durch die runden Spirakeln des Mediansegmentes, da- von getrennt werden können. — Holmgren hat im J. 1868 eine Reihe von der Eugénie-Expedition gesammelter Campo- pleginen verschiedenster Herkunft unter diesem Gattungsna- men beschrieben. Die Typen sind noch alle erhalten, aber ich habe die meisten unerwähnt gelassen, teils weil die Ty- pen aus einzelnen Stäcken bestehen, teils weil sie, ohne aul- fallendere Merkmale zu besitzen, nicht in die vorhandenen Gattungen passen. L. extrema, siehe Holocremna! L. (um) (Phedroctonus) nigra (-um), siehe Angitia! L. sinica, siehe Ångitia! L. taitica, siehe Microcharops! Lissonota GRAV. L. trochanterata, siehe Pönpla! L. zxanthopyga, siehe Harrimaniella! »Fam. 32. Listrodromoidsae» FÖRST. (-2z7 ASHM. (tribus), -2ne DT. (subfam.). Diese noch bestehende Gruppe hat sich bei besserer Kenntnis, besonders der exotischen Formen, als eine völlig artificielle herausgestellt. Schon das europäische Material ist ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 175 in der Bildung der Klauen nicht zuverlässig, z. B. die Gatt. Neotypus FÖRST., wo die 28 gekämmte, die SS aber ein- fache Klauen besitzen, und die Gatt. S£eznzc/neumon THOMS., wo es eine europäische Art mit gekämmten Klauen bei bei- den Geschlechtern, S. /Aomocerus (WESM.) (gewöhnlich zu Åm- blyteles gerechnet), gibt. Bei den Exoten gilt dasselbe; zwi- schen Ctenochares FÖRST. und Hoplojoppa KRIECHB. steht die schon fräher erwähnte 7. nigriceps SZÉPL., die im ganzen Körperbau ein C?7eznochares ist, aber wegen der einfachen Klauen zu Hoplojoppa gestellt wurde. Eine gleichartige Form erwähnt BERTHOUMIEU in seiner Monographie (als JOPPITES). Man sollte meinen, dass ein so wackelnder Ein- teilungsgrund schleunigst zu verlassen wäre, aber so ist an- scheinend nicht die allgemeine Meinung der Ichneumonologen, denn die neuesten Arbeiten behalten ihn bei. Die Ursache ist jedoch einleuchtend, man weiss keine bessere Ordnung in diesem Wespennest von naheverwandten Formen zu schaffen und furchtet sich dasselbe anzurähren. KRIECHBAUMER hat (1898) den eingehendsten Versuch gemacht, aber die Formen mit gekämmten Klauen beiseite gelassen. Hier könnte ein Aufschlag C. G. THOMSONS in erweiterter Form von Nutzen sein, und ich will ihn deshalb den Interessierten vorstellen. In seinen Öpusc. ent., 5. 2099, findet THOMSON, dass die Gat- tungen Anisobas WESM., IVeotypus FÖRST. und Listrodromus WESM. zusammen eine natärliche Gruppe bilden, deren Dia- gnose er dann gibt, ohne die Beschaffenheit der Klauen zu erwähnen, da sie ihm zweifellos von untergeordneter Beschaf- fenheit erschien. Nun zeigt es sich, dass eine Reihe tropischer Gattungen, gegenwärtig den Joppinen und Listrodrominen einverleibt, ausgezeichnet in diese Gruppe passen. Im Stock- holmer Museum sind folgende derartige Gattungen vertreten: Cienocalus SZzÉPL., Diacantharius 'SCHMKN., Ischnojoppa KRIECHB., Zoppa (FABR.) KRIECHB., Liojoppa SZÉPL., Oedi- cephalus CRESS., Pseudocillimus m. (= Cillimus SZÉPL. nec TOSQ.), Pyramidellus SZÉPL. und Tetragonochora KRIECHB. pro parte. Die Gruppendiagnose könnte man folgendermassen aufstellen: Caput crassiusculum occipite fere semper profunde emar- ginato, costa genali continua, genis tumidis sepissime longis, Ly 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. clypeo haud discreto foveolis basalibus minutis, labro occulto. Antenn& post mortem non involiute, propter longitudinem genarum vulgo alte inserte. Pronoti collare supra sepe va- riis modis elevatum et impressum. Segmentum medianum latum supra &qualiter convexum, rarissime angulatum. fere semper complete areolatum, area superomedia s&epe elongata. Abdomen petioli lateribus sepissime glabris, segmento 2. gastrocelis haud parvis plerumque maximis. Da diese Gruppe auch JYoppa FABR. mit einschliesst, wäre der richtige Name JYoppine (oder -z, wenn. sie als Tribus aufgefasst wird), was leider mit Yoppznze KRIECHB. zusam- menstösst. Ein Teil der iibrigen Joppinen (mir bekannt sind Trogus, Psilomastax, Macrojoppa und Cryptopyge) haben in dem von der Basis an abschäussigen Mediansegment mit sehr reduzierter Area superomedia ein auffallendes Gruppenmerk- mal, das meist mit einem kleinen, triangulären Kopf verbun- den ist. Dieser Gruppe könnte man den Namen ZTroginae (oder :=Z) .geben. — Mit. dem; Aufstellen "der beiden eben skizzierten Gruppen wäre die Auflösung der allzu unförmlich angewachsenen JYoppine KRIECHB. in annähernd natörlicher Weise erfolgt, denn Yoppine und Trogine in obiger Umfas- sung bilden die beiden Extreme, zwischen denen der Körper- bau aller grösserer Ichneumoninen variiert. Listrognathus TsCcHEK. Syn. Mesostenoideus ASHM. Die Identität dieser beiden Gattungen wurde an einem vom Autor erhaltenen Exemplar der typischen Art M. albo- maculatus (CRESS.) ASHM. in meiner Sammlung entdeckt. Die Gattung TSCHEKS kommt somit auch in Nordamerika vor. Mansa TOosQ. Die oben (vorn) verbreiterte Areola kommt nicht nur in dieser Gattung vor, denn das Museum besitzt ein J aus Me- xiko und ein Pärchen aus Australien, die durch dasselbe auffal- lende Merkmal ausgezeichnet sind, aber nicht zu Mansa ge- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. ig (eg stellt werden können. Die wirklichen Mansa-arten sind jeden- falls nicht mit den TOSQUINET'schen erschöpft; im Museum steckt ein von denselben abweichendes, gelbrotes 9 dieser Gattung aus Caffraria (J. WAHLBERG). Matara HoLMG. Als ich diese Gattung im J. 1907 klarlegte, war es mir unbekannt, dass dies schon im J. 1904 geschehen worden war. Später habe ich durch Korrespondez mit dem Autor, Herrn J. BRETHES in Buenos Aires, seine diesbezägliche Ab- handlung erhalten (Insectos de Tucuman. Buenos Aires 1904). Seite 335 kommt er zu demselben Resultate wie ich selbst, und das J war ihm ebensowenig wie mir bekannt. Melanichneumon THOMS. M disparis (PODA). — Syn. Protichneumon MORLEY 1904. — Diese grosse, scherbengelbe Art wird nicht von THOMSON erwähnt und ist deshalb noch nicht endgältig in eine seiner Untergattungen gestellt. MORLEY ist nach eige- ner Angabe bei seiner Plazierung der Meinung SCHMIEDE- KNECHTS gefolgt. Ich kann mich derselben aus folgenden Grunden nicht anschliessen. Die Area superomedia des Me- diansegmentes ist nicht verlängert wie bei Protichneumon, sondern breit mit kräftiger Costula. Der Postpetiolus hat nicht drei scharf getrennte Felder, von denen das mittlere dicht längsgerieft ist, sondern der ganze Postpetiolus ist dicht punktiert mit nur angedeuteten Feldern. Beide diese Merk- male passen vorzäglich bei Melanicheumon. Dazu kommt, dass disparis nicht bei den Sphingiden schmarotzt, die ja den Protichneumonen fast ausschliesslich als Wirte dienen. Ge- gen die helle Färbung kann keine ernste Einwendung ge- macht werden denn MORLEY hat schon, anscheinend mit Recht, eine rote Art in Melanichneumon versetzt. THOMSON benann- te diese Gattung nach den ihm vorliegenden schwedischen Arten, die alle matt schwarz sind. M. mendax, viola CRESS. — Syn. Jchneumon CRESS. — Diese Arten sind wohl keine typischen Vertreter dieser Gat- tung, kommen aber derselben am nächsten. Entomol. Tidskr. Arg. 31. H. 2—3. (1910). 12 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. M. saturatorius (L.) THOMS. kommt auch in Nordame- rika vor, denn dass Museum hat ein $ aus Illinois (BEL- FRAGE), das mit der schwarzbeinigen europäischen Form voll- kommen iäbereinstimmt. Meniscus, siehe Phytodietus! Mesostenoideus, siehe Listrognathus! Microcharops n. gen. Genus medium inter Charopem HOLMG. et Trophocam- gam SCHMKN. occupans, illi scutello depresso subquadrangu- lari areolaque deficiente (nervo areolari longo), huic spira- culis minutis subcircularibus segmenti mediani, affinis. A Hy- menobosmina DT. mandibularum dentibus 2Xqualibus, scutelli lateribus nec apice marginatis, segmento mediano exareolato abdomineque compresso, differt. — Segmentum medianum apice subproductum costa transversa basali, inmedio aream ba- salem versus fortiter sinuata, instructum. Ale fenestra externa simplici, angulo discoidali exteriore subacuto, nervo parallelo leniter supero, nervello simplici verticali. Typus: Limneria taitfica HOLMG. 1868. Diese Gattung hält die Mitte zwischen C/arops HOLMG. und der von Casinrarza HOLMG. ausgesonderten Gatt. Trop/ho- campa SCHMKN. und kommt anscheinend der mir unbekann- ten sädasiatischen Gatt. Hymenobosmina DT. ziemlich nahe. Die typische Art wurde von der Eugénie-Expedition auf Tahiti gefunden, aber nur im weiblichen Geschlecht. Microcryptus THOMS. M. erraticus, waigatschensis (HOLMG.) — Syn. Phy- gadeuon HOLMG. — Die Typen dieser beiden arktischen Ar- ten sind noch vorhanden. Monoblastus, siehe R/horus! Neastus siehe Syndipnus ! Nematocryptus n. gen. Syn. IVematopodius SZÉPL. nec GRAV. Genus Vematopodio GRAV. nervello medio vel supero, postfurcali similis, sed thorace fortiter sculpturato, genis an- ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 179 gustis, epomiis superne angulatis, mesonoto sulco medio lon- gitudinali impresso, nervo parallelo supero anguloque infero discoidali alarum anteriorum obtusiusculo bene distinctum. Typus: Mesostenus exitialis TOSQ.: Als Nematopodius GRAV. hat SZEPLIGETI ein par JMeso- stenus-artige Cryptinen aus Usambara und dem Kilimandjaro angefährt, die zwar durch den postfurkalen Nervellus mit dieser Gattung iubereinstimmen, aber sonst erheblich verschie- den sind, Ich finde es besser, diese Unterschiede durch die Bildung einer neuen Gattung hervorzuheben, als die Grenzen der Gatt. Nematopodius zu verwischen. N. rufithorax (SZEPL.). — Syn. Nematopodius SZÉPL. — Das Museum besitzt auch ein £ aus Caffraria (J. WAHLBERG). Neotheronia KRIEG. N. melanocera (HOLMG.) — Syn. Pimpla HOLMG. 1868 — Nach der Bestimmungstabelle KRIEGERS (1905), die keine afrikanischen Arten enthält, kommt man zur Alternative bei 35, wo zwar »Fligelmal hell» stimmt, aber der Hinterleib (wie Kopf und Thorax) nicht schwarz gezeichnet ist. Die Mandibeln haben gleichlange Zähne, die Epiknemien hören ungefähr in der Höhe der Vorderhäftenbasis auf, die Meso- pleuren sind nicht skulptiert. Der Kopf ist verhältnismässig dick, hinter den Augen stark gerundet. Neurogenia n. gen. Syn. Prionopoda SZzEPL. 1907 nec HOLMG. Genus medium inter Spanotecnum THOMS. et Prionopo- dam HOLMG. occupans, illo nervello supero longe postfurcali, hoc ungui- culis (tamen minus fortiter) pectina- tis, ambobus abdomine petiolato glym- mis profundis petioli munito, alarum areola irregulari mesopleurisque punc- tatis nec coriaceis, affinis, sed ab ut- roque genere ramo brevi e triente posteriore nervi mediani (cubiti) costam versus egrediente, discedens. Fig. 14. N. testacea: Flägel. 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Typus: 2? Prionopoda testacea SZEPL. 1907, Pp. 90. SZÉPLIGETI meint a. a. O., dass diese Gattung in die Subfam. Lässonotine emgereiht werden muss. Ich bin nicht dieser Meinung, wennm ich auch zugebe, dass die Lissonotinen und die Perilissinen, denen letzteren diese Gattung zuzuteilen ist, wahrscheinlich denselben Ursprung hatten. Die Perilis- sinen, und sicherlich auch /Vezurogenia, sind fast sämtlich Blatt- wespenschmarotzer und haben dadurch ihren Bau zuviel mo- difiziert, um ohne weiteres mit den Lissonotinen, die, soweit bekannt, Lepidopterenschmarotzer sind, zusammengestellt zu werden. — Der aus der Medianader nach oben (vorn) entsprin- gende freie Aderast, wodurch diese Gattung besonders cha- rakterisiert wird, sieht wie eine Monstrosität aus, ist es aber sicher nicht. Erstens ist er in beiden Vorderfluägeln in der- selben Weise ausgebildet, zweitens kommt er bei einem zwei- ten Exemplar des Museums (Damara, DE VYLDER, eine nahe verwandte, aber wahrscheinlich verschiedene Form) an genau derselben Stelle vor. Notosemus FÖRST. Durch ein JI des Museums (N. Jersey, BELFRAGE) kann ich konstatieren, dass die Gattung auch in Nordamerika ver- treten ist. Die Art scheint dem Phwogenes discus CRESS. ahnlich zu sein. Nototrachys MARSH. Diese Gattung ist auch in der afrikanischen Hochgebirgs- fauna repräsentiert. Das Museum besitzt ein defektes J vom Berge Meru (3,000 m, SJÖSTEDT). Nyxeophilus siehe Kaltenbaclhaa! Oneilella CAM. 1904. Die typische Art der Gattung ist eine der grössten exi- stierenden Cryptiden, der stattliche Cryptus formosus BRULLÉ aus Kap. CAMERON hat keine weitere Art beschrieben und betrachtet, von SCHMIEDEKNECHT (Gen. Insect., Fasc. 75, ROMAN: NOTIZEN ZUR SCHLUPFWESPENSAMMLUNG ETC. 181 1908) gefolgt, die stark quergestreifte Skulptur des Median- segmentes als entscheidendes Gattungsmerkmal. Das Mu- seum besitzt indessen mehrere Exemplare aus verschiedenen Gegenden Afrikas, die eine andere Skulptur des Medianseg- mentes besitzen, aber dennoch zweifellos Gattungsgenossen des formosus sind. Da ausserdem TOSQUINET, wie es unten weitläufiger besprochen wird, einige hierher gehörende Arten beschrieben hat, so ist es notwendig, die Gattung zu erwei- tern. Die folgende Beschreibung ist ein Versuch, die Gat- tungsmerkmale darzustellen: Corpus magnum robustum colore vulgo cyanescente ca- pite rufo. Caput crassiusculum genis haud brevibus, clypeo sepis- sime dente apicali armato, mandibulis validis dentibus X&qua- libus. Antenne setiformes J2 alboannulate, articulis inferis flagelli 2 longis, lineis elevatis J ultra annulum sitis. Thorax breviusculus fortiter sculpturatus. Pronotum epo- miis rectis, superne non geniculatis. Mesonotum planiuscu- lum notaulis brevibus haud profundis, scutello pulvinato im- marginato fovea basali profunda. » (Dimetrota) nigripes THOMS. SEGLA CER > - (ÅAcrotona) parvaSAuHLB. 1Ex. » (Thinobaena) vestita GRAV B.Ex, Mycetoporus forticornis BoIisp. et KACI TeX Philonthus nigritulus GRAV. 3 Ex. » VIKLOTGRAVS 0. I EX. Oxytelus tetracarinatus BLocK. 8 Ex. » rugosus FABR. 5 Ex. Omalium rifparium ”THOMS. var. signatfum EICHELB. I Ex. 2. Zu Falsterbo in Skåne unter angeschwemmter Seetang an der Käste der Ostsee am 15—16 Mai gefundene Arten. ÅAtheta (Hydrosmecta)tragilicornis KRAATZ. > - (Amischa) analis GRAV. FER: > — (ÅAcrotona) aterrima GRAV. ER: » (Pelurga) luridipennis MANNE. 1ILEX..Q. > (Metaxyva) halophila THOMS. sker ÅAleochara obscurella GRAv. 1 Ex. » brevipennis GRAV. 1 Ex. Amarochara forticornis Boisp. et AE. Gymmnusa brevicollis PAYK. 1 Ex. Mycetoporus forticornis BoIsD. et IlAG I fZahlreiche,Ex. Stenus morio GRAV. Staphylinus fuscatus GRAV. 1 Ex. Philonthus varians PAK. 1 Ex. Q. » ventralis "GRAV. 1 Ex. Cafius xantholoma GRAV. I ex. Xantholinus atratus HEER. 1 Ex Q. Oxytelus inustus Grav. 5 Ex. > sculptus GRAV. Platystethus arenarius FOURCR. 3 Ex. Trogophlaeus bilineatus STEPH. 1Ex. » rivularis MATSCH, I Ex. > gracilis MNANNH. I Ex. Olophrum consimile GYLL. 2 Ex. TNE DE 3. Bei Abiskojokk, Norrbotten, aus moorhaltiger Erde, welche dort als Dung benutzt wird, gesichtete Arten. unter feuchter Moos (Polytrichum). Åtheta (Dimetrota) atramentaria (SPE. 10) EX. »> (Microdota) subtilis SCRIBA. TrEx » (Oralicd),vilis ER, $ Ex: Nur ÅZ£heta vestita fand ich ÅAtheta (Thinobaena) vestita GRAV. REX Omalium ÅAllardi FARM. 7 Ex. Pyoteinus brachypterus FABR. 1 Ex. Arpedium brachypterunm GRAV. 1 Ex. F. Eichelbaum. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelning 1909. Under den förflutna sommaren var väderleken liksom före- gående år mycket gynnsam för de å åkern odlade växternas utveckling, och någon insekthärjning å dem af större omfång afhördes ej, hvilket nästan alltid är fallet under s. k. goda år. De vanligast uppträdande skadeinsekterna, såsom sädes- knäppare, kornflugor, hvetemyggor, sädesbroddflyn, axflyn m. fl. voro nog i verksamhet här och där, men förmådde ej astadkomma någon svårare ödeläggelse å de kraftiga och snabbt sig utvecklande åkerväxterna. Ollonborrelarverna hafva ej på flera år visat sig allmänna, atminstone hafva inga uppgifter därom försports. Att den betydliga insamling af ollonborrar, som under senaste härj- ningen försiggick, 1 ej ringa mån bidragit till detta goda för- hållande, må ej kunna förnekas.: Att de fört eller senare åter komma att uppträda härjande torde dock vara alltför sannolikt, hvarför fortsatta insamlingar nog komma att bli nöd- vändiga. Man får likväl ej dröja därmed så länge som förra gången, d. v. s. tills skadedjuren fått helt och hållet öfver- hand i de orter inom Skåne och Halland, där de periodvis bruka inställa sig i mängd. Gräsmasken (Chareas graminis 1L.), som ibland ödeläg- ger gräslindorna i Norrland, senast i Torneådalen, synes dess bättre hafva minskats i antal, eftersom intet hörts af rörande någon sådan härjning under aret. Kanske att man följt förut gifna råd och uppodlat så mycket af lindor man kunnat och besått dem med hafre eller korn och timotejfrö, då gräsmaskens tillbakaträdande vore lätt re” LAMPA : FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTON. AFD. 199 förklarligt, eftersom larverna knappast ens i nödfall angripa nämnda växter. Trädgårdarna hafva lämnat en god afkastning äfven ifråga om fruktträden, som ej i någon högre grad angripits af insek- ter. Såsom en följd af de milda och snöfattiga höstarna på senare tiden har frostfjärilns antal ökats fastän ännu ej i oroande grad, men dock så, att fruktodlaren bör vara på sin vakt och ej underlåta att vid behof använda utrotningsmedel, bestående af limning eller besprutning med schweinfurtergrönt. Uppmaningar härtill hafva införts i allmänna tidningar. Det sistnämnda utrotningsmedlet har vunnit allt större insteg och förtroende hos trädgårdsodlare, oaktadt försök att i tidningar nedsätta dess värde och varningar mot dess använ- dande ej saknats. Om tillfälligtvis ifrågavarande vätska, beredd af schweinfurtergrönt, kalk och vatten, skulle orsaka någon skada på bladen, vanligen en följd af oskickligt tillvägagående vid besprutningen, blefve detta ju af mindre betydelse, än om larver uppäta dem helt och hållet och sedan som fjärilar lägga ägg, som öfvervintra och lämna fullbildade insekter i kanske ännu mycket större antal nästkommande höst. Det är ej många år sedan svåra härjningar i våra träd- gårdar förekommo, så att äppleträden på försommaren stodo kala, men öfverallt där besprutning i rätt tid företagits för- blefvo de gröna hela sommaren. Man fick då den erfarenhe- ten, att frostfjärilns, detta mycket svåra skadedjurs härjningar kunna omintetgöras, om man vill underkasta sig litet besvär och jämförelsevis ringa kostnader, hvilket tyvärr ej är fallet med många andra af våra skadeinsekter. En af dessa är rönnbärsmalen (Argyresthia conjugelia ZELL.), Som först på senare tiden blifvit uppmärksammad, huf- vudsakligen under sådana år, då rönnbär saknas och larven lefver i äpplen. Hvilken skada han då kan åstadkomma torde vara allmänt bekant. Man har dess värre ännu ej kommit på det klara rörande oskadliggörandet af denna insekt, oaktadt fleråriga undersök- ningar ägt rum såväl vid Entomologiska Anstalten som å andra ställen, synnerligast i Stockholms omgifningar och å Värmdön i skärgården. Få se om fortsatta bemödanden, hvilka äro mycket önskvärda, kunna lämna något afgörande resultat. 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT [9 TIO. Undersökningar gjordes enligt samma plan såväl detta som föregående år. Som rönnbären voro talrika, gingo äpp- lena nästan fria från angrepp, hvarför uppmärksamheten huf- vudsakligen riktades på de förstnämnda. Rönnbären voro i allmänhet rätt mycket angripna af larver, hvilket var att vänta, eftersom år 1908 äfven var rönnbärsår, och skadedjuret äfven då haft tillfälle att föröka sig i hög grad: Enligt mitt förmenande är det egentligen blott två saker man kan räkna med vid försöken att hämma eller förebygga rönnbärsmalens härjningar, nämligen: I) Att genom besprutningar med schweinfurtergrönt döda larverna sedan de lämnat äggen och börja krypa in i frukten. Detta har ej ännu, såvidt jag vet, försökts å äppleträd och kan ej användas vid andra tillfällen, än då rönnbären slå fel. Försök med besprutningar hos rönnbären hafva ägt rum både vid Entomologiska Anstalten och af byggmästaren AUG. A. ANDERSSON i Lindesberg, men resultatet blef ej så godt, som man väntat. Att en minskning af larvantalet genom besprut- ningen ägde rum kunde nog konstateras, emedan döda larver anträffades i bären och utgångshålen blefvo färre, men att flere larver krupit ut för att på marken förpuppa sig syntes ganska påtagligt. 2) Att minska antalet rönnar och bibehålla endast så många sådana, som man kan behandla medelst besprutningar, eller på hvilka bären kunna afplockas för att förstöras, medan larverna i dem äro kvar. Man har på vissa af mig besökta ställen tagit itu med detta arbete för att se, hvad verkan det kan åstadkomma, men något godt resultat däraf kan ännu ej uppvisas, allraminst där grannarna behålla sina rönnar kvar, eftersom de små fjärilarna hafva god flygförmåga. Goda hjäl- pare synas trastar, särskildt snöskatorna vara, då de i stora flockar besöka träden och snart uppäta bären helt och hållet. I detta fall måste man ock anse fåglarna vara mycket nyttiga. Man har nog föreslagit att omgräfva jorden under de träd, hvars frukter äro angripna, men detta kan ej betraktas annor- lunda än som ett sekundärt hjälpmedel. Det måste för öfrigt användas äfven under de ute i markerna växande rönnarna, om någon kraftigare verkan skall kunna väntas däraf, och detta vore nog en sak, som aldrig skulle bli genomförd. Bättre synes då vara att borttaga dessa rönnar. LAMPA : FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 201 Äfven under detta rönnbärsår har det visat sig, att fjäri- larna lämnat äpplena i fred i stort sedt, hvarom flera intyg ingått från de flesta landsdelar, och man har därigenom all anledning fortfarande hoppas, att påståendet, att malen nu ej mer är beroende af rönnbären, varit förhastadt. Att ett och annat äpple angripes, äfven då rönnbären gå till, är nog obe- stridligt, men någon härjning vid sådana tillfällen har ej påvi- sats under de sista tio åren. Rönnarnas behandlig på af mig föreslaget sätt, anses af många vara riktigt, men en del personer vill ej göra sig af med de under blomningen och bärtiden vackra träden. Om man kunde lita på, att snöskatorna skulle regelbundet infinna sig i träden och i tid förstöra bären, behöfdes knappast några åtgärder från fruktodlarens sida, men äro rönnarna talrika, så hinna fåglarna ej uppäta bären öfverallt, innan många larver krupit till jorden för att undergå sin förvandling till puppor. Tyvärr kan det nog hända, att fåglarna dessförinnan hafva plundrat åtskilliga fågelbärsträd, men detta är ju af jämförel- sevis mindre betydelse. De flesta af våra svåraste skadeinsekter äro utförligare omnämnda och afbildade i »Uppsatser i praktisk entomologi», hvadan en utförligare beskrifning på dem och deras lefnads- vanor här kunna förbigås. I ett mig förevisadt bref från en trädgårdsmästare i Malmö- trakten, omnämnes, att en person, biträdd af två danska handt- langare, besökt större trädgårdar i Skåne och mot ganska drygt honorar besprutat fruktträden med ett i Danmark pa- tenteradt ämne, som skulle bevara fruktträden mot ohyra. Medlet var desto anmärkningsvärdare, som det skulle lämna skydd i tre år. Intyg om medlets förträfflighet skulle med- delats af direktör G. LIND och undertecknad. Något sådant har naturligtvis ej kunnat lämnas, synnerligast som uppgiften, att medlet skulle skydda i flera år, måste förefalla orimlig, ty om ock en insektart af medlet dödas det ena året, men en annan uppträder ett följande, kan denna väl ej lida något af den förra besprutningen. Det är ej första gången dylika, af uppfinnare som ofel- bara uppgifna medel sett dagen, och jag vill här för kuriosi- tetens skull omnämna några. 202 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT I910. En person på Gotland hade fått i sitt hufvud, att inplan- tering af stackmyror i trädgarden skulle hafva en sådan ver- kan, att denna blefve befriad från allehanda skadeinsekter, och han önskade få intyg härom, för att möjligen kunna erhålla en nationalbelöning. För att i någon mån tillmötesgå förslagsmakarens önsk- ningar, besöktes platsen, där uppfinningen var gjord och till- lämpad, af Anstaltens assistent, och hans undersökning lämnade ett motsatt resultat än det uppgifna, hvilket ju var att vänta. Genom förfrågningar hos en del fruktodlare och insända klagomål rörande myrors uppträdande i trädgården, måste man bli öfvertygad om, att dessa insekter där göra mer skada än nytta, och att således deras inplantering ej kan förordas. En annan uppfinnare föreslog, att man genom att upp- föda spindlar skulle kunna utrota alla inom hus besvärliga insekter. Han hade naturligtvis sett, att husspindeln griper en och annan fluga, som han släpar till sitt nät och där utsu- ger och dödar. Fan besinnade ej, actispindlars fumrockh deras nät i hvarje hörn skulle bli orsak tili hvarjehanda olä- genheter och obehag. En fantast i Kristianstads län hade för flera år sedan anmält hos landstinget, att han kände ett osvikligt medel, hvarmed ollonborrelarver skulle kunna dödas i jorden. Tin- get tillsatte en kommitté, hvari äfven undertecknad blef leda- mot, och försök gjordes å en gård i länet, där larverna voro talrika. Försiagsställaren hade någonting jordliknande i en påse, hvilket hemligen utsåddes på ett jordstycke, och resultatet blef så godt som intet, hvilket man ej kan förundra sig öfver, då medlet hufvudsakligen lärer bestått af kalk, s. k. bleke och jord. Äfven hans förhoppningar blefvo totalt grusade. Med- len omnämnas visserligen a sina ställen i >»Uppsatser i prak- tisk entomologi», men det är nu flera år sedan, och torde saken fallit ur minnet hos Uppsatsernas läsare. De upprepas här för att tjäna som en ny varning mot att blindt tro på alla uppgifter i tidningar m. fl. rörande insektmedel, utan bör man pröfva dem i smått innan de begagnas. LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 203 Tjänstemännens resor. 1) Undertecknad har besökt Djurö, Värmdö (Stafsnäs och Skepparviken) samt ett par platser å Ingarön för att fort- sätta de under föregående år påbörjade undersökningarna af rönnbärsmalens uppträdande. Som rönnbären voro allmänna föregående år och larverra likaså, funnos de sistnämnda gan- ska talrikt i bären. Såväl på Djurö som vid Skepparviken voro många rönnar borttagna i närheten af gårdarna redan förra året och några fler nedhöggos äfven nu, och bären afto- gos på de kvarlämnade. Någon verkan däraf kan dock ej märkas förrän vid nästkommande härjningsår å äpplen. Assistentens resor. Fyra gånger till Mariefred och tre gånger till Åtvidaberg för försök med besprutning af fruktträd med karbolineum af flera slag. Vid sistnämnda ställe deltog kandidat C. G. DAHL uti arbetet. Resultaten torde framdeles komma att offentlig- göras. Till Stockholms skärgård och Vadsbro i Söderman- land för undersökningar rörande vattensorken. Till Värmdön och Östergötland för undersökningar rörande rönnbärsmalens uppträdande. Undertecknad har liksom förut redigerat »Uppsatser i praktisk entomologi» och däri skrifvit följande uppsatser: a) Berättelse till Centralanstaltens för jordbruksförsök ento- mologiska afdelning för år 1908. Häraf har tillräckligt med särtryck tagits och lämnats till Centralanstalten och dess ento- mologiska afdelning för gratisutdelning. b) Om våra skadliga, i ärter och bönor lefvande s. k. smygar (Bruchus) med en färglagd tafla. Assistenten TULLGREN har författat Aphidologische Stu- dien I, som utgått som meddelande från Centralanstalten. Entomologiska Anstalten har besökts af åtskilliga per- soner, dels för studier af insektsamlingarna och Anstaltens 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOQTO. arbeten och dels för att förevisa prof på skadeinsekter och begära råd för deras bekämpande. Gåfvor af böcker och preparerade insekter hafva ej hel- ler i år uteblifvit. Särskildt må omnämnas, att Entomologiska Föreningen efter vanligheten till afdelningen öfverlämnat ett behöfligt antal exemplar af »Uppsatser i praktisk entomologi» för att användas vid byten af skrifter med in- och utländska föreningar, försöksstationer och författare, hvarigenom afdel- ningens bibliotek kunnat rätt ansenligt ökas. Korrespondensen rörande skadeinsekter samt afdelningens arbeten har enligt diariet utgjort 470 nummer, och äro under- rättelser om fjärilar och skalbaggar vanligen lämnade af under- tecknad samt om öfriga insektordningar af assistenten. Insektsamlingarna hafva under året betydligt ökats genom insamlingar af tjänstemännen, byten, skänker af intresserade personer och mindre inköp. ar typer. - Derexemplat hvars examinering medhunnits, hafva införlifvats med hufvudsam- samlingarna. Insektsamlingar för skolor hafva af undertecknad upprät- tats i mån af efterfrågan. Uppfödningar af insekter från ägg till fullbildade och iakttagelser rörande deras lefnadssätt och förvandlingar hafva gjorts i den mån försöksobjekt kunnat anskaffas. Assistenten A. TULLGREN har som vanligt deltagit i näs- tan alla afdelningens arbeten. Af årliga statsanslaget för afdelningen har en ej obetyd- lig del kunnat användas till inköp af ett bättre mikroskop än de förut befintliga. Ombyte af tjänstemän vid afdelningen har så till vida ägt rum, att undertecknad vid årets utgång erhållit afsked med pension, att assistenten A. TULLGREN utsetts till efterträdare och docenten I. TRÄGÅRDH till assistent. Sedan mig beviljats afsked från föreståndareplatsen vid Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelning, anser jag mig böra till min efterträdare öfverlämna redaktörs- LAMPA: FRÅN CENTRALANST:S FÖR JORDBRUKSFÖRSÖK ENTOM. AFD. 205 skapet af Uppsatser i praktisk entomologi, och får jag nu uppriktigt och ödmjukligen tacka dess läsare för visadt öfver- seende med publikationens brister och särskildt alla de per- soner, som däri meddelat sina erfarenheter rörande våra skadeinsekter, hvarigenom arbetet, som jag hoppas, kunnat någorlunda motsvara sitt ändamål att lämna jordbrukare, träd- gårdsodlare m. fl. nödiga upplysningar rörande nämnda in- sekters uppträdande, lefnadssätt samt kända medel till deras bekämpande. Min allvarliga önskan är fortfarande, att Entomologiska Föreningen äfven hädanefter må iståndsättas att utgifva dessa »Uppsatser», hvilka, enligt hvad jag kan förstå, kraftigt bi- draga till att lämna allmänheten behöfliga upplysningar och bättre kännedom i den för densamma högst nyttiga praktiska entomologien. Stockholm i april 1910. Sven Lampa. Entomologiska Föreningens samman- träde å Grand Restaurant National den 30 april 1910. Vid Entomologiska Föreningens vårsammankomst valdes pa styrelsens förslag till utländsk hedersledamot den berömde finske hemipterologen prof. O. M. REUTER i Helsingfors. Genom sin omfattande författarverksamhet, sin djupa lärdom, sin klarhet och tankeskärpa är prof, REUTER en af nutidens mest framstående entomologer; och det är för Entomologiska Föreningen en särskild glädje att allt ifrån sin början hafva fått räkna honom bland sina medlemmar och medarbetare. Genom döden hade föreningen förlorat sin ledamot adjunkten vid Västerås läroverk fil. kand. K. P. HÄGERSTRÖM. Årets vandringsstipendium tilldelades studeranden vid Karlstad läro- verk FOLKE BORG. Undertecknad meddelade, att första häftet af Entomo- logisk Tidskrift för innevarande år samma dag utkommit. Föredraget för aftonen hollstat prof MiB ESNVITTiROCE) som i ett längre anförande skildrade intressanta drag från de biologiska studier, han särskildt i Bergianska trädgården under nio ars tid anställt öfver en del där förekommande humlors lefnadssätt, deras blombesök, tiden för deras framträdande, de växter, som de olika arterna företrädesvis besöka o. s. v. Dessa studier gällde sju olika arter nämligen Bombus terrestris, hypnorum, lapidarius, subterraneus hortorum, agrorum och silvarum. Först af alla framkommer på våren den svarta och gula jordhumlan, 4. terrestris, hvars öfvervintrande stora honor varma vårar redan före midten af april under brum- mande flykt fara omkring i den första solen. Under sex månader äro dessa humior i verksamhet från tidigt på mor- gonen till sent på kvällen. Men vid hvilken tid börja dessa EA 7” SJÖSTEGT: ENT. FÖREN. SAMMANTRÄDE DEN 30 APRIL I910. 207 flitiga varelser sin trägna verksamhet, äro de i rörelse blott då solen hunnit uppvärma luften och sända sina lifgifvande strålar öfver naturen, eller vakna de redan förut till lif och rörelse? Föredraganden hade tänkt sig finna de första i verk- samhet vid sextiden på morgonen, men fann till sin öfverrask- ning denna tid redan ett myllrande lif af blombesökande humlor. Dag för dag skedde observationerna allt tidigare, men alltid voro de flitiga varelserna i verksamhet, och blott till före klockan två eller half tre på morgonen befunno sig humlorna ännu i natthvila. Men jordhumlorna fördraga ej blott den svala mor- gonluften utan arbeta äfven under regn. Deras temperament är olika, somliga äro lata, andra flitiga, somliga raska, andra tröga. Skulle blomman, som döljer den sökta nektarn, vara svåråtkomlig, afbita de, såsom på Corydalis solida, helt enkelt sporren och uppslicka den blottade saften. Om äfven en del växter såsom ljung, blåklockor, vallmo, liljor, lejongap o. a. med förkärlek uppsökas af jordhumlorna, utsträcka de sina besök till en hel massa andra växter, hvilkas artantal under tre års observationer uppgick till ej mindre än 3238. Bombus hypnorum är enl. föredraganden en mycket artig humla. Så fort hon på våren vaknar till lif, infinner hon sig i trädgårdens arbetsrum för att anmäla sin ankomst, som sket något senare än den föregåendes, i år den 17 april. Det är en härdig humla, som äfven under snöfall och regn är i verksamhet och långt efter solnedgången far omkring bland nektarfyllda blommor; krusbär, hallon, björnbär och rosor äro dess favoriter. Ännu litet senare och den kanske allmännaste af dem alla, den vackra, svarta, med röd abdominalspets prydda sten- humlan, 65. lapidarius, vaknar till lif ur vintersömnen. Om den än uppsöker nästan alla slags blommor — på tre år hade föredraganden observerat, att den besökt 570 arter — håller den sig dock särskildt gärna till compositéer, Sedum, Springa o. a., aldrig exempelvis till Papaver, stannar några ögonblick vid en blomma för att rastlöst åter gifva sig till en annan. På en minut hade ej mindre än 26 blommor så- lunda pröfvats och fått lämna den skatt af nektar, de möj- ligen hyste. Den ståtliga, med långt sugorgan försedda PB. subterra- 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IO. ”eus är mera nogräknad i valet af växter och på samma tid af tre år hade blott 98 olika af den besökta växtarter kunnat konstateras. B. hortorum är i Bergianska trädgården om ej så allmän dock ingen sällsynthet; Labiater, Scrophulariacéer och andra äro dess favoriter bland växtvärlden, hvaribland tillsammans 119 arter under en treårsperiod blifvit konstaterade såsom be- sökta af denna humla. För landtmännen är den med lång sugapparat försedda B. agrorum af största vikt, då rödklöfverns fruktsättning är beroende af denna humlas närvaro. Studiet af dessa insekter hade beredt föredraganden stor glädje; några vaknare, arbetsammare och godlyntare djur funnes icke, aldrig anfalla de någon under arbetet, och hela deras lif tycks vara uppfylldt af tillfredsställelse och arbets- glädje. Yngve Sjöstedt. MNIDCA. JA SKA DIPTERA. 2 ANDRA UNDERORDNINGEN. EXGLORAPHA: FÖRSTA GRUPPEN. ASCEIZA: Fam. 2—4. Af EINAR WAHLGREN. 2. Fam. Ögonflugor. Pipunculide. Hithörande flugor äro små, långsträckta, försedda med långa vingar och utomordentligt stora ögon, som nästan upp- taga hela hufvudet, hvilket därigenom blir klotformigt och bredare än ryggskölden. Antennerna äro korta, treledade; 3. leden njurformig eller äggrund, oftast förlängd nedåt och nedåtriktad; dess borst nära basen, i regel uppåtriktadt. An- sikte smalt jämnbredt. Sugrör doldt. Hjässan med 3 punkt- ögon. Ryggsköld aflångt fyrkantig. Bakkropp 6—7-ledad. smal och rund eller något hoptryckt. gJ':s parningsapparat starkt uppsvälld, i spetsen ofta med en större eller mindre in- tryckning, som är olika hos olika arter. Y:s äggläggningsrör Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 4 (1910). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. vanl. långt och inslaget mot buken, Lär vid basen nagot förtjockade. Vingarna äro nästan dubbelt så långa som bak- kroppen, i hvila liggande parallellt på denna; ribbförloppet framgår af fig. I och 3. Flugorna äro dåliga fotgängare men utomordentligt skickliga och ut- hålliga flygare, som gärna sväfva bland buskar på skuggiga ställen och då och då för en kort stund slå sig ned på bladen. Larfverna lefva som parasiter hos stritar. Litteratur. C. G. THOMSON. Opuscula entomologica. II. Lund 1870. Th. BeEcKER. Dipterologische Studien V, Pipunculide&. I Berl. Ent. Zeitschr. 1897 och 1900. G. H. VErraLuL. British Flies, vol. VIII, London 1901, hvarifrån här med- delade figurer äro hämtade. A Fig. 1. Pibunculus campestris I. Öfversikt af släktena. I. 4. och 5. längsribborna nära den senares spets förbundna med en tvär- ribba. (Mer) A. Skuldror och skutell uppblåsta. Inga långa borst vid punktögonen, I. Nephrocerus. B. Skuldror och skutell ej uppblåsta. J. Behåring ytterst sparsam eller saknas. Bakre delen at hufvudet uppsvälld (fig. 2). Inga långa borst vid punktögonen. 2. Pipunculus. 2. Behåring stark. Bakre delen af hufvudet ej uppsvälld (fig. 4). Några långa borst vid punktögonen. 4. Verrallia. II. 4. och 5. längsribborna ej förenade med en yttre tvärribba (fig. 3). 3. Chalarus. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 211 masken Nephrocerus ZETT. Jämförelsevis stora arter. Hufvud uppsvälldt som hos Pipunculus. 3. antennleden oval eller njurformig, ej sprötlikt förlängd. Ögon hos J sammanstötande. Ryggsköld och skutell med flera tydliga borst. Bakkropp mycket lång och smal. Vingmärke kort och ofärgadt. 4. längribban med en gaffelgren, som ej når vingkanten. Artöfversikt. I. 3. antennleden gul. I. N. flavicornis. II. 3. antennleden svart. 2. N. lapponicus. 1. N. flavicornis ZETT. Ryggsköld svart, något glänsande, framtill och längs sidorna gulaktig. Bakkropp glänsande svart; de främre lederna med gulaktiga fram- och bak- kanter. ben: helt.gula: "Längd 6,5 mm. — Sk. . N. lapponicus ZETT. Ryggsköld som föreg. Bakkropp glänsande svart med små gulaktiga bakkantfläckar på 2. och 3. leden. Ben som föreg., höfter och yttersta tarsleden stundom förmörkade. Längd omkr. 5 mm. — Lappl., Jämtl., ÖSKG; 7) ba 20 Sikt, Pipuneulus. LATR: Småa artet. Hutvud som hos. föreg. 'Antennernas 3. led vanl. starkt näbblikt utdragen. Ögon hos J sammanstötande eller åtskilda. Bakkropp jämförelsevis kort. Artöfversikt. I. Vingmärke, d. v. s. fältet mellan hjälpribbans och I. längsribbans spet- sar, mörkare eller ljusare men alltid tydligt färgadt. A. 4. längsribban mot spetsen gaffelgrenad, bakre gaffelgrenen kort, ofullständig. ESCRS furcatus. B. 4. längsribban ej gaffelklufven. 1. Bakkropp helt och hållet matt. Lår ej håriga. a. Alla lår på baksidan glänsande. 4. P. obtusinervis. b. Endast baklåren glänsande, gZ. Vingmärke ej i hela sin längd mellan längsribborna färgadt. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9Q9I10. NN -— [5 +. 4. längsribban rak, d. v. s. icke eller knappt vinkelböjd vid bakre tvärribbans inmynning. 2Q:s äggläggningsrör böjdt. 2. P. opacus. +x 4. längsribban som vanligt vinkelböjd vid bakre tvärribbans inmynning. 92:s äggläggningsrör rakt. 3. P. fusculus. 3. Vingmärke fullständigt. Si lalehoehe, T-. Hanorgan med liten, rundad eller trekantig intryckning. $. Ben näst. helt svarta. | 8. P. unicolor. $$. Skenben och tarser nästan helt gula. Hanorganets intryckning knapt skönjbar. 9. P. terminalis. ft. Hanorgan med stor springa. $. Mindre art (3 mm:). Ben mörka; knän och sken- benens inre tredjedel gula. 7. P. fuscipes. $$. Större arter (4 mm. eller däröfver). a. Skuldror, svängkolfvar och tarser svartbruna. 5. P. zonatus. & . Skuldror och tarser gulaktiga; svängkolfvar brun- gula eller mörkare. OLPN faseipes. FEFIONO: 1. Större arter (4 mm.). 9-organ med tydlig midtfåra. $. Skuldror, skenben och tarser svartbruna. 5. P, zonatus. $$. Skuldror, skenben och tarser gulaktiga. 6. P. fascipes. TT. Mindre arter. $. Skenben och tarser nästan helt gula. 92-organ med tydlig midtfåra. 9. P. terminalis. $$. Skenben och tarser öfvervägande mörka. vw. Bakkropp med tydliga, breda, sammansmältande sidofläckar. Skuldror mörka. 2-organ nästan utan midtfåra. FER IfUSCIPES. . Bakkropp med otydliga, små och ej samman- smältande sidofläckar. Skuldror gulaktiga. Q-organ med smal midtfåra. 8. P. unicolor. 2. Bakkropp mer eller mindre glänsande, åtminstone vid ledbakkanterna. Lår, åtminstone de mellersta, håriga. a. Mellankropp ofvan fint men tydligt hårig. Meillanlår baktill med tydlig blek behåring. Ben till stor del mörka. a. Ryggsköld glänsande «Alla lår undertill och baktill glänsande. LORPIivaripes. SS 3. Ryggsköld matt. + Mindre art (3,5—-455 mam.). 11. P. campestris. KENStörret acts 12. P. pratorum. b. Mellankropp så godt som naken. Mellanlår utan eller med myc- ket fin behåring baktill. Ben övervägande gula. Hanar. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA SR 200 213 i. De tre främsta bakkroppslederna mattsvarta. $. 3. antennleden trubbig. Endast baklåren på bak- sidan glänsande. 13. P. semifumosus. $$. 3. antennleden med kort spets. Alla lår på bak- sidan glänsande. 14. P. pulchripes. tt. Bakkroppsleder med mattsvarta framkantband eller fläckar. SS, Lar helt, gula: 16. P. flavtpes. $3. Lår i inre hälften med tydlig svartbrun strimma. 15. P. villipes. TATHONOrF:. 1. Lår helt gula. TOP fjiGviPese tt. Lår ej helt gula. $. Lår med obestämda, brungrå band eller strimmor. a. Lår med brungrå band eller fläckar. 3. an- tennleden gulbrun, trubbspetsad. Skuldror bruna. 13. P. semifumosus. v. Hår med bruna strimmör. 3. antennleden svartbrun, trubbig. Skuldror gula. 15. P0 viUlipes: $$. Lår med tydliga, breda svartbruna band. 3. an- tennleden med tämligen lång spets. 14. P. pulchripes. II. Vingmärke ofärgadt och knappt en fjärdedel så långt som afståndet mellan I. och 2. längsribbans spetsar. A. Främre tvärribban vid eller utanför diskfältets midt. I. Tarser nästan helt svarta. 17. P. geniculatus. 2. Tarser nästan helt gulaktiga. 18. P. silvaticus. B. Främre tvärribban långt innanför diskfältets midt. I. G:s ögon ej sammanstötande. 92:s ben ej helt gula. a. Ben svarta med föga mer än knäna gulaktiga. 19. P. incognitus. b. Ben ljusare. gZ. JF-organ utan intryckning. + Skenben helt gula. 20. P., rufipes: ++, Skenben med mörk ring på midten. 21. P3 Confusus- 3. S-organ med intryckning. Smärre arter. ; +, Lår svarta med endast spetsen gulaktig. 22. P. hemorrhoidalis. ++ Lår gula med blott en svart ring. 23. P. xanthopus. 2. S:s ögon sammanstötande. a. Bakkropp med gula sidofläckar. Ben nästan helt gula. 24. P. maculatus. b. Bakkropp helt svart. Ben till stor del mörka. 25. P. borealis. (CD [GS IOK ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. . P. furcatus EGG. Ryggsköld brunaktig, matt, på skuldror, sidor och bakrygg gråskimrande. Bakkropp mattgrå med bredt svarta ledframkanter, på sidorna gråskimrande. Längd 3,5 —4,25 mm. — Sk. P. opacus FALL. Mörkbrun, glanslös. Bakkropp hos SJ sammetssvart. Ben bruna; knän och tarser ljusare. Längd Lys. Mmm. =O Uppl. Pi yusaluskZETT. Faro som föreg benfSvantasseknan, skenbensbaser och tarser svartbruna. Vingmärke dubbelt så långt som afståndet mellan I. och 2. längsribban. Längd 1,75 mm..- Ög. Uppk P. obtusinervis ZETT. Ryggsköld matt, brun eller graå- aktig. Bakkropp mattgrå. Ben gula; lår, utom i ändarna, och en ring på skenbenen mörkare. Vingmärke fullstän- digt (3) eller ofullständigt (£) färgadt. Längd 2,,—3 mm. STON NMERSv: . P. sonatus ZETT. Matt mörkbrun med gråa sidofläckar på bakkroppen. Ben mörka utom knän, skenbenens inre hälft samt tarsbasen. Längd 3,75 4,5 mm. Sk. Öl. (6, 7)- PI fascipes. ZETT. Mycket mstföres mentujusarestresso nratus är måhända endast en form af denna art. Längd omkr. 4 mm. — Sk., Västerb. (7), . Pi fuscipes ZETM. Mycket ESA somamusmwmaentmindre: Skenben och tarser något ljusare. Längd omkr. 3 mm. — Sk.—Uppl. (7, 3). Larven är funnen hos Thamnotettix sulphurellus ZETT., samt Typlilo- cyba-arter. : P. unicolor ZETT. Mera enfargadt mörk an föreg. Ben, utom knäna, nästan helt svarta. Längd som föreg. — Got, Ög Upp Ei7). P. terminalis ”THOMS. Skild från de föreg. genom sina ljusare ben. Längd 2,5—3 mm. ofSkitöp P. varipes MEIG. Ryggsköld glänsande svart med fina, gulaktiga hår. Bakkropp glänsande svart utom första le- den, som är grå. Ben svarta; lårens spets och inre hälften af skenbenen ljust rödgula, skenbensspets och tarsbas mörkt rödgula. Ben hos £Y ljusare. Längd 4—5 mm. — Sk.— (åtm.) Uppl. (6, 7). LI: -— [a 14. TiS 16. 18. WAHLGREN: SVENSK -INSEKTFAUNA "XI: 23 I. 215 P. campestris LATR. (inbegr. atzer). Fig. 1. Ryggsköld matt brunsvart med kort, tät behåring. Bakkropp hos 2 glänsande, hos J med mattsvarta ledframkanter och glänsande ledbakkanter. Ben svartaktiga; lår vid bas och spets, skenbenens inre hälft och spets samt tarser vid basen ljusare. Längd 3,,;—4,; mm. — Sk.—Lappl. (6—38). . P. pratorum FALL. Mycket lik föreg. men större och med i allmänhet mycket ljusare ben. Skenben utom ett bredt svart streck baktill å spetshälften och tarser utom spetsarna gula. Ryggskölden är något mera glänsande och brunare än hos föreg. Längd 5—5,; mm. — Sk.--Lappl. (6—9). P. semzfumosus KOw. Ryggsköld matt brunsvart, endast framför skutellen något glänsande. Ben gula, lår med breda bruna band, skenben undertill vid spetsen och sista tarsleden bruna. Längd 2,,35—3,; mm. — Lokal? Pi pulckripes THOMS: Ryggsköld helt mattsvart. Ben gula; lår på midten bredt mörka, skenben med smal eller ingen mörk ring. Längd 3—4 mm. — Sk.—Uppl. P. vittipes ZETT. (inbgr. flavipes var. b.).. Ryggsköld matt brunsvart. Bakkropp obetydligt glänsande svart. Vingar ovanligt långa. Främre tvärribban något innanför hjälp- ribbans spets. Längd 4 mm. — Uppl., Jämtl., Lappl. P. flavipes MEIG. Mycket lik föreg. men vingarna något mindre. Tvärribban något innanför hjälpribbans spets. Ben helt gula utom höfterna, själfva lårbasen och yttersta tarsleden. Längd 3,,;5 mm. — Sk.—Lappl. - P. geniculatus MEIG. (nigritulusj. Fig. 2. Ryggsköld matt brunsvart, endast vid skutellen något glänsande. Bakkropp något glänsande svart. Ben utom lå- rens spets och skenbenens bas svarta. Längd omkr. 3 mm. — Sk.—Jämtl. (8). Fig. 2. Hufvud af P. silvaticus MEIG. Lik föreg. Bak- Pipunculus genicula- kroppen glänsande svart, vid spetsen es: med fina, svarta borst, som saknas hos föreg. Ben gråsvarta; lårens spets och skenben vid basen bredt, vid spetsen smalt gula. Längd om föreg. — Sk.— Lappl. (6—38). 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 19. P. incognitus VERR. (geniculatus). "Ryggsköld som föreg. Bakkropp brunsvart. Längd 3—3,25 mm. — Sk.—Lappl. 20: P: rufipes MEIG. Färg som föreg. Ben ljust rödgula; framlår till ”/s och baklår till ?/2+ jämte höfter och yttersta tarsleder svarta. Längd omkr. 3,75 mm. — Sk.t, Smål. 21. P. confusus VERR. Endast genom skenbenens färg skild från föreg. — Sk.—Uppl. . P. hemorrhoidalis ZETT. (inbegr. albitarsis). Tik P. in- cognifus, men låren äro rödgula vid bas och spets, och skenben och tarser äro öfvervägande rödgula. Från föl- jande art afviker den genom mörkare ben och spetsigare [0 [69] 3.santennled. Längd. 3,; mm — Ög. —Tappiy(6= 9). 23.08. xantkopus IHOMS: Ei föreg. Skenbenochmtarser gula. Längd 3,,3 mm. -— Sk. —Uppl. 24. P. maculatus WALK. (fulvipes). Ryggsköld och bakkropp något glänsande brunsvarta. Ben, utom höfter och sista tarsleder, helt gula. Längd 4 mm. — Sk.—Lappl. . P. borealis WAHLGR. Glänsande svartbrun. Lår, utom i spetsen, svartbruna, skenben och tarser, utom yttersta tarsleden, gula. — Lappl., Uppl. un 3. Sikt. Chalarus WALK. Liten, starkt hårigt art. Bakhufvud ej uppsvälldt. Borst vid punktögonen. 3. antennleden rundad. $:s äggläggnings- rör kort och otydligt. Ögon hos gg ej fullt sammanstötande. I. (CERSPurarsiE AIR SIEN ONS RNYooE sköld och bakkropp hos: $ djupsvarta, hos 9 svartgrå. Ben brunsvarta, hos Y stund- t£ ; om gulaktiga vid lårbaser, för LE re knän och tarser. Längd 2,5 Fig. 3. Vinge af Chalarus spurius. mm. — Sk.—Lappl. (4—3). Allm. bland örter och buskar. Larven funnen hos Typhlocyba rose L. 4. Slkt. Verrallia MIK. Små, starkt håriga arter. 3. antennleden rundad. dg:s ögon sammanstötande. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2; I. NN -— nn | Artöfversikt. I. 4. längsribban ei mot spetsen gaffelklufven. I: VE DYUOSAN II. 4. längsribban mot spetsen gaffelklufven. op. dueta: REA Rasa FZRET. « Fig. 4. -Ryggsköld mattsvart, hos 2 gråpudrad, på sidorna grå. Bakkropp mattsvart, hos 2 med ora sidofläckar. Längd 4,; mm. — Boh., Og.—Lappl. (7). Fig. 4. Hufvud af PKR RE ALL Som! föreg. I Längd 4,5 Verrallia pilosa. än Sk Ög. (7, 8): 3- Fam. Puckelflugor. Phoridea. Puckelflugorna äro små flugor, som fått sitt namn af den starkt hvälfda ryggskölden, och som äro lätt igenkännliga på vingarnas egendomliga ribbförgrening. Hufvudet är tämligen litet, framtill plattadt med mycket kort ansikte och hos båda könen bred panna, hvilken senare hos de olika släktena bär karakteristiskt ordnade borst. Hjässan med tre punktögon. Antenner nära munkanten, 3- (skenbart 2-)ledade; 3. leden vanl. rundad med naket eller föga hårigt rygg- eller spets- borst. Bakkropp 6—--7-ledad, kort, kägelformig, baktill van- ligen nedåtböjd. Höfter förlängda; lår, särskildt de bakre, starkt utvidgade, plattryckta; bakskenben ofta böjda och I. baktarsleden starkt utvecklad. Vingar stora, i hvila lig- gande parallellt på kroppen. Deras ribbförlopp, som framgar af fig. 5, är mycket egendomligt. Hjälpribban kan finnas eller saknas. De 2 starka ribborna i + ve främre delen af vingen äro I. och 3. längsribborna. 2. längs- ribban saknas eller kan anses sammansmält med 3.längsribban; stundom är 3. längsribban gaffel- klufven. 4. längsribbans främre Mja mjälpsibba. gren tyckes utgå från 3: längs- I1-—VII = 1.—7. längsribborna Fig. 5 Vinge af Phora. 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. ribban men är i själfva verket på en lång sträcka samman- vuxen med denna, såsom antydes genom den prickade linjen på figuren. 6. längsribban saknas eller består blott, såsom på figuren, af en kort ribbstump. En del arter kila snabbt fram och åter på bladen af träd och buskar, somliga äfven på fönsterrutor, andra ses stundom i flykt kring buskar. Larverna äro funna i såväl lefvande som döda snäckor, skalbaggar, steklar och fjärilar men äfven i ruttnande vegetabiliska ämnen, såsom svam- par, potatis m. m. En del arter synas med förkärlek välja människolik: Pitteratur. TH. BECKER. Die Phoriden. Abhandl. zool.-bot. Gesellsch. Wien, 1901, hvarifrån här meddelade figurer och öfversikter äro hämtade. Öfversikt af släktena. I. Kantribba endast finhårig. Panna utan starkare borst. 6. Gymnopora. II. Kantribba borstbesatt. Panna med starkare borst. A. Ögon nakna. Panna med 4 borsttvärrader. 4. Irineura. B. Ögon håriga. Panna med ett par främre, omedelbart ofvan antennerna sittande, stundom nedböjda borst samt 3 borsttvärrader om hvardera 2—4 borst. I. Antennborst ryggställdt. a. Alla pannborst bakåtriktade (fig. 6). Panna utan midtfåra. Skenben utom ändsporrarna med längre enstaka borst. g. 3. längsribban gaffelklufven. 1. Phora. p. 3. längsribban ej gaffelklufven. 2. Hypocera. b. De främre, ofvan antennerna sittande 2—4 pann- borsten framåtriktade (fig. 10). Panna med midt- fåra. Skenben utom ändsporrarna utan enstaka borst, ehuru stundom med i rad ordnade borst. 3. Aplhiocheta. 2. Antennborst spetsställdt. 5. Conicera. Lä WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: SKE 210 TI kE NVP hora LATR. Små till nästan medelstora, svarta—svartbruna, sällan gul- eller rödaktiga arter. Hjälpribban finnes eller saknas. Artöfversikt. I. Utom de grofva framkantribborna finnas blott 3 finare ribbor. A. Palper utomordentligt stora, hos gY större än hufvudet, njurformiga, uppåtriktade. 4. längsribbans främre gren utgår från 3. längsribbans gaffelbas och är jämnt och svagt böjd. I. P. palposa. B. Palper af vanlig storlek. 4. längsribbans främre gren utgår från 3. längsribban utanför gaffelns bas och är starkt böjd. 2. P. opaca. iI. Utom de grofva framkantribborna finnas 4 tydliga finare ribbor. A. Svängkolfvar gulaktiga. I. 3. längsribban i hela sin längd till gaffeln borstbesatt. a. Vingar i yttre tredjedelen brunaktiga. Kantribba hos Q starkt förtjockad. 3. P. thoracica. b. Vingar ej brunaktiga gZ. Kantribba ej förtjockad. Ryggsköld svart. 4. P. caliginosa. p. Kantribba, särskildt hos 2, starkt förtjockad. Ryggsköld roströd—svartaktig. 3. P. thoracica wv. claripennis. 2. 3. längsribban ej på sådant sätt borstbesatt. Ryggsköld med svart grundfärg. gZ. Skutell med 4 borst. R +. 4. längsribbans främre gren vid roten rak 6. P. concinna 9. ++ 4, längsribbans främre gren vid roten mer eller mindre böjd. $. Ryggsköld med 2 par ryggmidtborst.! 7..P. maculata. $$. Ryggsköld med endast I par ryggmidtborst. . T- Ben svartbruna. 8. P. Bohemanni. Tf. Ben rödgula. OP exeisa. 3. Skutell med endast 2 tydliga borst. 10. P. unispinosa. b. Ryggsköld med röd grundfärg. g. Ryggsköld helt rödgul, glänsande. Bakkropp matt rödgul. Ben blekgula. 11. P. umicalcarata 9. P- Ryggsköld rödgul, bröstsidor svarta. Bakkropp mattsvart med smala gula ledbakkanter. Ben gula, bakben svartbruna. 12. P. erythronota. 1 Ryggmidtborsten (dorsocentralborst) sitta baktill på ryggskölden närheten af skutellen. ND [GS Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. B. Svängkolfvar svartbruna. I. 3. längsribban med hår eller borst Hypocera agilis. 2. 3. längsribban utan borst. a. Skutell med 2 borst. 10. P. unispinosa. b.: "Skutell med 4 borst. g. Bakkropp rödgul. 13. P. abdominalis. 3. Bakkropp svart. x Palper rödgula. 13. P. abdominalis var. +xNPalperisvarta. $. 9. 3. antennleden liten, rödbrun. Ba Po CKASSICOornis. Q' T. 3. antennleden svart, stor, citronformig. Bak- skenben med 3—4 korta borst på baksidan och 3—4 på utsidan. SS CPE CFaSSUCOYNISA GG « 2 TT. 3. antennleden liten, kulformig, mörkt rödbrun. Bakskenben endast på utsidan med några borst. 6. P.: concinna &- P. palposa ZETT. Ryggsköld, bakkropp och svängkolfvar svarta. Ryggsköld glänsande med I par ryggmidtborst och 2 skutellborst. Bakkropp matt. Ben rostgula med svartbruna mellan- och baklår. Vingar gråbrunaktiga. Längd 1,7,5—2 mm. — Lappl., Västerb. P. opaca MEIG. Ryggsköld och bakkropp mattsvarta. Svängkolfvar hvitaktiga— mörkbruna. Ben smärta, svart- bruna, ofta med rostgula knän; skenben, särskildt de främre, ljusare. Vingar mycket långa, brungrå. Längd 2,,—3 mm. — Sk.—Uppl. P. thoracrea "MEIG. (inbegr. dimidiata). Ryggsköld och bröstsidor rostgula—rostbruna eller mörkare. Bakkropp svart. Ryggsköld med 1 par ryggmidtborst och 4 tydliga skutellborst. Ben gula. Vingar 1 spetsen brunaktiga (hufvudformen) eller ofärgade (var. claripennis BECK.) Längd 3,,—5 mm. — Sk.—Lappl. (6—9). Ej sällsynt på trädstammar, stundom på fönster. P. caliginosa MEIG. (trochanterata, urbana). Ryggsköld och bakkropp svarta, den senare stundom med smalt gula ledbakkanter. I par ryggmidtborst och 4 skutellborst. Ben rostgula—rostbruna; lår och höfter vanl. mörkare. Vingar gulaktiga med gula ribbor. Längd 3—4,5; mm. -— Sk.—Uppl. (4, 5). Se Nå 8. 9. 10. DT: 12. . P. concinna MEIG. (in- WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA XI: 250 AR P. crassicornis MEIG. Fig.6. Ryggsköld svart. I par ryggmidtborst och 4 skutellborst. Ben svarta; framben något ljusare. Vingar brun- aktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Uppl. o. Värml. (8, 9): Fig. 6. Hufvud af Phora crassicornis <— begr. gymnophorina). Tik föreg., äfven storleken. — Sk. — Uppl. . P. maculata MEIG. (inbegr. zotata). Bakkropp matt svart med smalt gula ledbakkanter, särskildt på I. och sista leden. Ben rostgula—rostbruna med mörkare lår och lju- sare knän. Vingar svagt gråbrunaktiga med en mörkbrun fläck vid gaffeln. — Sk. P. Bohemannz BECK. Vingar gulbrunaktiga utan fläck. För öfrigt som föreg. Längd 3 mm. — Boh. (1 ex. 2). P. excisa BECK. Ryggsköld något glänsande svart; bröst- sidor vid skuldror och vingrot med roströda fläckar. Bak- kropp mattsvart. Vingar gulbrunaktiga. Längd 2,3;—3 mm. — Sthlm, Vg. P. unispinosa ZETT. Ryggsköld svagt glänsande. Bak- kropp svart. Ben rostbruna, framskenben något ljusare. Vingar svagt brungrå. Längd 1,;—2 mm. — Sk.—Västerb. P. unicalearata BECK. Vingar färglösa med blekgula rib- Bortvilangd 1,5 ammi. => Lok? (1:ex::2). P. erythronota STROBL. Vingar svagt gulbrunaktiga, mot spetsen stundom mörkare. Längd 2,; mm. — Sthlm. . P. abdominalis F ALL. (inbegr. fulviventris, palpina). Rygg- sköld något glänsande svart. Bakkropp svart eller röd. Den svarta formen liknar PP. concinna men skiljes genom sin storlek och de starkt utvidgade palperna. Ben brun- svarta med ljusare leder. Vingar gulbrunaktiga. Längd 4—4,; mm. — Sk.—Lappl. (7—9). NN N 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I910. 2. Sikt) Hypocera LIoys Smärre, delvis mycket små, grå—svarta arter, mycket lika föreg. släktes.: Hjälpribba finnes. Artöfversikt. . Panna vid hjässan med tydlig knöl. IE [0 A. Hjässknöl bred. Framskenben i regel med 2 borst på utsidan. 4. längsribbans främre gren vid roten starkt böjd. I. H. incrassata. B. Hjässknöl smal. Framskenben med endast I borst. 4. längsribbans främre gren vid roten endast svagt böjd. 2. H. carinifrons. Panna utan knöl vid hjässan. A. 3. längsribban vid roten tydligt borstbesatt. Antenner rödbruna; 3. leden täml. stor. Palper gula. 3. H. mordellaria. B. 3. längsribban utan borst eller till hela sin längd mikroskopiskt fin- hårig. + 16 4. längsribbans främre gren vid roten starkt böjd, i spetsen, sär- skildt hos &, utbredd (fig. 7). 4. H. femorata. 2. 4. längsribbans främre gren ej vid roten så starkt böjd, i spetsen ej utbredd. a. Vinge — se fig. 8. 5. H. agilis. b. Vinge — se fig. 9. 6. H. vitripennis. H. incrassata MEIG. Ryggsköld, bakkropp och svängkolf- var svarta. Ryggsköld svagt glänsande med ett par rygg- midtborst och 2 starka skutellborst. Panna bred, starkt hvälfd. Punktögonen på en starkt hvälfd knöl, ”/3 af pan- nans bredd. Antenner och palper vanl. svarta; 3. antenn- leden liten, stundom roströd. Bakkropp svagt glänsande, stundom med smalt gula ledbakkanter. Ben svartbruna med rostgula leder, framskenben och framtarser. Vingar gulbrunaktiga.” Längd 3,; mm. — Sk —0Ög. (79): SETT cärinifaronsi FARTT. Som” föreg menWiyjassknolen dat pannans !/2 bredd, bakskenben starkare och klubbformigt förtjockade och 1. baktarsleden hos J starkt utbredd. 4. längsribbans båda grenar nästan parallella, ej starkt diver- gerande som hos föreg. Längd 2,25 mm. — Boh., Smål. —- Uppl. . ÅA. mordellaria FALL. Ryggsköld, bakkropp och sväng- kolfvar som föreg. Antenner rödbruna—svartbruna; 3. leden hos J täml. stor. Palper rödgula. Ben till färgen VA — WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 223 som föreg. Vingar starkt brunaktiga. Längd 3—3.s mm. — Sk. —Uppl. (7). H. femorata MEIG. Fig. 7. Ryggsköld, bakkropp och svängkolfvar som föreg. Antenner och palper svarta. Ben svartbruna med föga ljusare leder; framskenben och fram- tarser rostbruna. Vingar svagt gulbruna. Längd 2,;—3 mm. — Sk.—Lappl. är a TES REA — SE I ITRER fr) ANTSRsat ON FR FN pr TAGS Se NK Ra AV 23 RAR For Rona CIN ” I NN. ir SE SE ANS 5 NE SG É CSE Fig. 7. Vinge af Hypocera femorata. Fig. 8. Vinge af Hypocera agilis. SE 6. H. agilis MEIG. (carinifrons 2). Fig. 8. Mycket lik föreg. Pangd ung: 3 mm. , Lok.? H. vitripennis MEIG. Fig. 9. Rygg- ER sköld, bakkropp och svängkolfvar IX 33 som de föreg. Antenner svarta; | 3. leden hos J mycket stor, nästan så stor som ögat, aflångt citron- formig, hos 2 mindre, rödbrun. Palper rostbruna. Ben rostgula, de bakre rostbruna. — Jämtl.? Fig. 9. Vinge af Hypocera vitripennis. 3. SlIkt. Aphiochaeta BRrRUES. Små, delvis mycket små, gula—bruna—svarta arter. Hjälp- ribba finnes, 3. längsribban gaffelklufven. Artöfversikt. I. Ryggsköld ljusröd eller gul. A. Kantribba kort, ej nående vingens midt. 1. Bakkropp gul med mattbrun öfversida och smalt gula ledbak- kanter. 3. antennleden rund. Baklår med brun spets. 1. Å. pygmea. 2. Bakkropp gul; 2., 3. och 4. lederna mattsvarta. 3. antennleden aflång. Baklår helt gula. 2. Å. fasciata. N ( + ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. B. Kantribba nående vingmidten eller längre. I. Vingar mellan kantribban och 1. längsribban med bredt och stort, brunt vingmärke. År AE COSTATTS: N ' Vingar utan sådant vingmärke. a. Skutell med 4 kantborst. 4. 4. längsribbans främre gren jämnt bågböjd. + Kantribba kort och fint cilierad. - Nästan alla bakkropps. lederna med svarta, hela eller i midten afbrutna band- 4. ÅA. picta. x+ Kantribba längre hårig. Bakkropp mattsvart. 11. Å. ruficornis. 3. 4. längsribbans främre gren svagt S-formigt krökt. 5. ÅA. Meigeni. b. Skutell med 2 kantborst. gZ. Kantribba mycket kort cilierad. Bakkropp ofvan brun; I. leden stundom gul. Baklår i spetsen brunaktiga. 6. 4. flava. B- Kantribba med långa hår. +, Bakkropp helt mattgul] eller helt svart. 7. A. lutea. ++ Bakkropp med svarta tvärband. 38. 3.—5. bakkroppslederna med mer eller mindre bredt svartbruna ledbakkanter. Bakskenben tydligt borst- ceilierade: Större. art; 8. 4. melanocephala. AR MC . 3.—4. bakkroppslederna med svartbruna, i midten något afbrutna band öfver hela leden. Bakskenben ej borstcilierade. Mindre art. JAA RLULea. II. Ryvggsköld helt svart eller blott delvis roströd. A. Svängkolfvar ljusa, gula eller gulbrunaktiga. I. Skutell med 4 tydliga, lika starka borst. a. 3. längsribban påfallande starkf förtjockad. . 9. 4. cubitalis. b. 3. längsribban ej starkt förtjockad. ag. Palper stora, framåtriktade, bladformigt utbredda. 2. bak- kroppsleden utan tydliga sidoborst. 10. ÅA. projecia. p. Palper af vanligt utseende. 2. bakkroppsleden med tydliga sidoborst. +, 4. längsribbans främre gren svagt S-formig, vid spetsen något bakåtböjd (fig. IT). = 5. A. Meigeni. xx, 4. längsribbans främre gren jämnt bågböjd. $. Baklår ända fram mot spetsen starkt utbredda och därpå plötsligt afsmalnande. 18. ÅA. latifemorata. $$. Baklår af vanlig form, mot spetsen småningom al- smalnande. TI. Å. ruficornis. 2. Skutell med endast 2 tydliga borst. a. Kantribban långt eller täml. långt hårig. ag. 4. bakkroppsleden ofvan och undertill matt elfenbenshvit. Liten art. 12. ÅA. zonata. är [NS WAHLGREN SVENSE INSEKTFAUNA XI: 235 I: 225 TO Bakkropp helsvart, stundom (4. pygmea) med hvita led- gränser. + Kantribba ej nående vingens midt. 1. Å. pygmea. ++ Kantribba nående vingens midt eller längre. . Baklår i inre hälften på undersidan med långa, tätt- stående borsthår. &:s bakkropp i spetsen med korta upprättstående hår. 14. Å. sordida. Baklår utan egendomlig behåring. LP Yun t.7:s bakkropp i spetsen med långa, utstående fjällika hår. 13. Å. rufipes. tt. A:s bakkropp nästan naken. 15. Å. pulicaria. b. Kantribba mycket kort hårig. gZ. Panna lång, glänsande. 16. A. minor. B- Panna af vanlig längd, gråpudrad. Ny: AA. cilata. B. Svängkolfvar mörka, svartbruna—svarta. 1. Vingar mellan kantribban och I. längsribban med bredt och stort, brunt vingmärke. 35 ÅA 3. Å. costalis. 2. Vingar utan sådant vingmärke. a. Skutell med blott 2 kantborst. gZ. Kantribba långhårig. Baklår hos båda könen af vanlig form, mot spetsen småningom afsmalnande. 16. ÅA. pulicaria. 3. Kantribba korthårig. Baklår, särskildt hos >, mot spetsen starkt utvidgade och plötsligt afsmalnande. +. Panna mycket lång och glänsande 16. Å. minor. / ++, Panna af vanlig längd, gråpudrad. 17. A. cilhata. b. Skutell med 4 kantborst. q 11. Å. ruficornis. KARE PORET ART. 00 Fist IO: Ryggsköld och bakkropp svarta, bruna, rödaktiga eller gula; bak- kropp stundom med mörka tvär- band. Antenner gula—bruna. Ben gula—svartbruna—svarta med mörka baklåärspetsar; bak skenben baktill svartstrimmiga. Vingar svagt gulbrunaktiga. Fig. 10. Hufvud af Aphio- Längd 7 INRE Sj cheta pygmaa I&- Uppl. (7—9). Al fascara FALL. Ben gula; bakskenben svartkantade, Behiipaktatset, satskildt hos! £, svarta. Vingar nästan färglösa. Kantribba något längre än hos föreg. Längd 1,75—2 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Entomol.. Vidskr. Arg. 31. H. 4 (1910). 15 ( [0 [SE 6. NA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. . ÅA. costalis V. ROS. (axillaris, costata). - Ryggsköld, bak- kropp och svängkolfvar rödaktigt gula—svarta. Utmärkt genom sitt stora vingmärke, som hos 8 är mindre än hos ör. Längdr2—-2.5 mm. — Gott tpplE . Å. picta LEHM. (interrupta). Vingar något gulbrunaktiga, ribbor gulbruna. Längd 2,; mm. — Sk.—Og. o. Vg. A. Meigeni BECK. (bicolor). Fig. 11. Ryggsköld hos SJ , rödbrun—svartaktig, hos 2 ESS 2 gul. Antenner röd- : 3 bruna. Palper ljusgula. > Ben gula; baklår med SEE svart spets. Vingar gul- Fig. i1. Vinge af. Aphiocheta. Meisl DA BLS n Stun geni. 3 mm. -— Sk.—Lappl. A. flava FALL. Ryggsköld rödgul—mörkt rödbrun. Bak- kropp och svängkolfvar rödgula. Ben som föreg. Anten- ner och palper ljusgula—rödgula. Vingar smutsbruna. Längd 1,,—2 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). . Ad. lutea MEIG. Ryggsköld, antenner och palper gula. "Bakkropp af växlande färg. Ben som föreg. Vingar gulaktiga. Längd 2 mm. — Sk.—Lappl. (7—09). . Å. melanocephala Vv. Ros: Ryggsköld gul, stundom med 3 mörkröda längsband, de yttre uppdelade i fläckar. Bak- kroppen afviker från andra genom att 3. och 4. lederna, särskildt hos gg, äro kortare än vanligt och tillsammans ej längre än 2. leden. Ben som föreg. Vingar stora, gulbruna. Längd 3 mm. —— »Skandinavien», enl. BECKER. ' Å. cubitalis BECK. Ryggsköld roströd, matt brunskim- rande. Antenner och palper röda. Bakkropp mattsvart med smalt hvita ledbakkanter. Ben roströda; baklår brun- fläckiga. Vingar färglösa eller hvitaktiga. Längd nästan 2 mm. — Lappl. . ÅA. projecta BECK. Ryggsköld mörkt rödbrun—svart. An- tenner mörkbruna. Palper hos 3J rödbruna, hos Y8 gula. Svängkolfvar hvitaktiga—ljusbruna. Bakkropp mattsvart med mycket smalt gula ledbakkanter. Ben ljust rostgula med något förmörkade bakskenben och tarser. Vingar färglösa. Längd 1,,;—2 mm. — Sthlm (1 ex.). TE Sa 14. 16. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI 23 I. 227 år ÅA. ruficornis MEIG. (inbegr. carbonaria och flavicoxa). Ryggsköld rödbrun-—svartbrun, hos 2 stundom rödaktig med bruna fläckar. Antenner rostbruna, hos 2 stundom gula. Palper gula. Bakkropp mattsvart. Ben gula— rostgula—rostbruna. Vingar gulbruna. Längd 2—2,; mm. — Sk.—Lappl. . Ad. sonata ZETT. Ryggsköld svart, föga glänsande. An- tenner svarta. Palper gula. Bakkropp, utom 4. leden, mattsvart. Ben rostgula. Vingar gulbrunaktiga. Längd I mm. — Lappl. (endast L känd). ÅA. rufipes MEIG. Ryggsköld, bakkropp och antenner svarta. Palper gula. Ben rostgula—bruna; baklår i spetsen ofta mörkare. Vingar färglösa. 9 är svår att skilja från närstående arter. Längd 2,;—3 mm. — Sk.—Lappl. Allmän under hela sommaren på örter och buskar, äfvensom i fönster, där den påträffas midt i vintern. I fjällen är den funnen ända på toppen af Åreskutan. ÅA. sordida ZETT. Ryggsköld och antenner svarta. Palper gula. Bakkropp matt svartgrå med mycket smalt ljusa ledbakkanter. Ben rostbruna. Vingar färglösa. Längd 2,; mm. — Smål.—Lappl. (7, 8). - Å. pulicaria FALL. Ryggsköld svart, brunskimrande. Bak- kropp mattsvart. Antenner svarta. Palper ljusgula—gul- bruna. Ben rostgula— rostbruna; baklår i spetsen något mörkare, täml. breda. Vingar svagt brunaktiga. Längd 1—1,; mm. — Sk.—Lappl. Åtminstone i s. o. m. Sv. ej sällsynt bland gräs och buskar eller, i synnerhet på hösten, i fönstren. ÅA. minor ZETT. Ryggsköld och bakkropp svarta; den senare, utom I. leden, täml. glänsande. Antenner svarta. Palper gula—rostbrunaktiga. Ben rostbruna, framben lju- sare. Vingar svagt gulbrunaktiga. Längd 1—1,; mm. — Sk.—Uppl. . 4. caliata ZETT. Ryggsköld, bakkropp och antenner svarta. Palper gula. Ben bruna—svartbruna. Vingar något brunaktiga. Längd omkr. 2 mm. — Sk. —Uppl. - ÅA. latifemorata BECK. Svart. Ben gulbruna med förmör- kade lår och bakskenben. Vingar tydligt smutsgulbruna. Längd 2—2,25 mm. — »Sverige» enl. BECKER. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9T190. 4. Sikt. Trineura MEIG. Små sammetssvarta arter. 3. längsribban ej gaffelklufven. Artöfversikt. I. Framtarser ej utbredda. Mellanskenben hos Y med 4—5, hos 2 med 23 ytterbörst: 1. T. aterrima. II. Framtarser utbredda. Mellanskenben hos & med 5—7, hos 9 med 3 ytterborst. 2. T. velutina. I. T. aterrima FABR. (inbegr. obscura, stictica). Sammetssvart. Antenner, palper och svängkolfvar svarta. Ben mörkbruna. Vingar färglösa eller obetydligt gulgrå. Längd 2—3 mm. IESKkEE Tap pIN(OE 0): Allmän särskildt mot hösten på blommor och blad i skogar, ängar och trädgårdar. Hanarna samlas i skymningen till dansande svärmar. I fjällen är den funnen ofvan snögränsen. T. velutina MEIG. Mycket lik föreg. Vingar något gra- aktiga. Längd som föreg. — Sk Lapp Uppträder på samma sätt som föreg. och tillsammans med denna. [CS] 5. Sikt. Conicera MEIG. Liten svart art. Ögon håriga. Alla pannborst bakåtrik- tade. 3. längsribban enkel, starkt bågböjd. 1. C. afra MEIG. Fig. 12. Ryggsköld, 7 RE bakkropp, antenner och palper svarta. 3. antennleden är, olikt Phora-arter, än hos J mycket långt kägelformig. Ben Fig. 12. Vinge af Co- rostgula—rostbruna. Vingar färglösa. Picerardira Längd 1—2 mm. — Sthlm, Lappl. 6. Sikt. Gymnophora Maco. Liten mörk, föga hårig art. 3. längsribban gaffelklufven. I. G. arcuata MEIG. Svartbrun; något, på bröstsidorna starkt, glänsande. Antenner och palper bruna eller brungula. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 23 I. 220 Svängkolfvar gula. Ben rödgula—mörkbruna. Vingar något brunaktiga. Längd 2—3 mm. — Sk.—Lappl. (6—9). Allmän på örter och buskar, helst på fuktiga ställen. Träffas stundom på fönster. 4. Fam. Svampflugor. Platypezidee. Hufvud bredt. Ögon nakna, hos J sammanstötande. Antenner 3-ledade; 3. leden med långt spetsborst. Ryggsköld nästan fyrkantig med talrika borst. Bakkropp 6—7-ledad, tämligen smal och vanligen längre än ryggskölden, hos & ofta delvis lysande gul. Bakben hos SJ ofta förtjockade. Vin- garnas ribbförgrening, som är mycket karakteristisk, framgår af figurerna. Flugorna flyga på skuggiga ställen, ofta i närheten af bäckar, eller uppehålla sig på blad. Larver af en del arter äro funna i svampar. Litteratur. G. H. Verrauii. British Flies, vol. VIIT, London 1901, hvarifrån här med- delade figurer äro hämtade. Öfversikt af släktena. Diskfralt saknas; d. v. s. är öppet. A. 4. längsribban gaffelklufven (fig. 13). I. Opetia. B. 4. längsribban enkel (fig. 14), 2. Platycnema. II. Diskfält slutet af tvärribba. A. 4. längsribban ej gaffelklufven (fig. 15). I. I. längsribban besatt med borst. SCR Ulma. 2. I. längsribban ej borstbesatt. 4. Ågathomyia. B. 4. längsribban gaffelklufven (fig. 16). I. 4. längsribbans gaffelgrening långt utanför bakre tvärribban. 5. Platypeza. - 4. längsribbans gaffelgrening tätt invid bakre tvär- ribbans främre spets. 6. Platypezina. [ 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. I. Sikt. Opetia MEG. Liten svart art. 3. antennleden förlängd med pubescent spetsborst. Bakskenben föga utvidgade; tarser enkla. Vinge, SEKO. SIA 1. O. nzgra MEIG. Fig. 13. Glänsande svart. Ben bruna— svarta. Vingar mörka, i synnerhet mot framkanten. Längd 2,25—3,75 MM. — Smål.—Uppl. (6, 9). Fig. 14. Vinge af Platycnenvia pulicaria, 2. Slkt. Platycenema ZETT. Liten, svart art. 3. antennleden; föga, länerestan hög; spetsborst finhårigt. Bakskenben starkt utvidgade; baktarser ej så starkt utvidgade. VWVingar, se fig. 14. I. P. pulicarza FALL. Fig. 14. Ryggsköld glänsande svart. Bakkropp mattbrun. Ben gulbruna—svarta. Vingar mer eller mindre brunaktiga. Längd 2 mm. — Sk. —Uppl. 3. Sikt. Callimyia MEIG. Täml. små arter, hvilkas hanar äro mörka till färgen, medan honorna hafva silfverhvita eller rödgula band på bak- kroppen. Bakben utvidgade. Vinge, se fig. 15. Artöfversikt.! I. A:s svängkolfvar svartaktiga: 2 med 4 gula eller silfverglänsande band på bakkroppen. I. CE SpPeciosa:. II. s:s svängkolfvar rödgula: 29 med främre hälften af bakkroppen rödgul. 2. C. amena. ! Huruvida C. leptiformis och C. elegans äro från de andra skilda arter är f. n. omöjligt att afgöra. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2: I. 2 I. C. speciosa MEIG. (inbegr. dives). 3 mattsvart. Bak- kropp på sidorna med silf- verskimmer. Längd omkr. 4 mm.— Sk.—Lappl.(6—38). C. amoena MEIG. (inbegr. Fig. 15. Vinge af Callimyia amcena. leptiformis atm. delv.). Fig. 15. Som föreg. Längd omkr. 4,; mm. — Sk.—Lappl. (7, 8). ba 4. SlIkt. Agathomyia VERR. Små— medelstora arter af växlande färg. 3. antennleden kort päronformig—lansettlik. Bakben hos 3 oftast utbredda. Artöfversikt. Hanar I. 1. baktarsleden ej eller föga bredare än de följande lederna. 3. antenn- leden utdraget lansettlik. I. ÅA. antennata. II. 1. baktarsleden starkt utvidgad och bredare än de följande lederna. ÅA. 3. antennleden utdraget lansettlik, ungefär 3 gånger så lång som hög. 2. AÅ. viduella. B. 3. antennleden kortare. I. Ryggsköld baktill rödgul. 3. ÅA. Dahlbomi. 2. Ryggsköld svart eller grå. a. Större art. Ryggsköld mattgrå 9. 4. Fallen. b. Mindre arter. Ryggsköld sammetssvart. g. Skutell åtminstone i spetsen gulröd. 4. Å. scutellaris. 3. Skutell mörk. +. Bakkropp helt svart. 8. Å. boreella. ++. Bakkropp delvis gulaktig. i +. De 3!/» främsta lederna gulröda. 5. ÅA. Zetlerstedti. ti. Bakkropp till mindre del gulröd. $. Bakkroppens 2. led helt gulröd. 37. A. elegantula. $$. Bakkroppens 3 första leder med gulaktiga sido- fläckar, som förenas på buken men ej på ryggen. 6. A. cinerea. Hon or: I. 3. antennleden långt utdragen, ungefär 3 gånger så lång som hög. A. Bakkropp helt svart. 2. Å. viduella. B. Bakkropp mer eller mindre gråaktig. I. Å. antennata. ta (GS yr | 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 3. antennleden kortare. A. Ryggsköld rödgul. 3. 4. Dahlbomi. B.: Ryggsköld grå eller svart. I. Större art. Bakkropp gul med brunaktiga tvärband. 9. 4. Falleni. NN Mindre arter. Bakkropp annorlunda tecknad. a. Skutell åtminstone i spetsen gulröd. 4. ÅA. sculellaris. b. Skutell mörk. gZ. Bakkropp nästan helt gulröd (endast bakändan från 35. leden mörk). 5. ÅA. Zetterstedti. 3. Bakkropp i främre hälften gulröd, i bakre hälften svart. +. Ryggsköld ofvan sammetssvart. 7. 4. eleganiula och 8. ÅA. boreella. ++ Rvggsköld grå. 6. ÅA; cinerea. . Å. antennata ZETT. J sammetssvart. Y:s ryggsköld ljus- grå, bakkropp växlande från svart med gråaktiga fläckar på ryggsidan af de första lederna till öfvervägande grå. Längd omkring 3 mm. — Sk.—Uppl. o. Värml. ÅA. viduella ZETT. J sammetssvart. CL ansdih 25.3 mn — Hall., Uppl: , . ÅA. Dahlbomi ZETT. Ryggsköld hos J$ framtill sammets- svart. Skutell gul. Bakkroppens 3 främsta leder hos S nästan helt gulröda, hos 2 endast bakändan svart. Längd 2,5 mm. — Smaål., Og., Jamtl., Lappl (75 9): . A. scutellaris ZETT. S:s ryggsköld och en del af skutellen sammetssvart. Bakkropp svart, framtill med gulrödaktiga sidofläckar. Y okänd. Tängd 3 mmtes and öfappe ÅA. Zetterstedti WAHLB. Ryggsköld hos + gra. Längd 2575 355 MM. -- HÖST Upp . Å. cinerea ZETT. $:s bakkropp, som vid basen ar ljust gulgrå, har öfver 3. och 4. lederna 2 brunsvarta tvärband och är baktill silfvergrå. Längd 3 4 mm. = OssfUppl. ÅA. elegantula FALL. JS:s bakkropp med 1. leden i spetsen, 2. leden helt och 3. leden på sidorna gulröd. Längd omkr. 3 mm. — Sk. —Jämtl. ÅA. boreella ZETT. 2 kan ej skiljas från föreg. Längd som föreg. — Jämtl., Lappl. AA: Falleni ZETT. Bakkropp gul med merelletmindreltyd: liga brunaktiga tvärband. Längd 4—5 mm. — Sk. [ WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 25 I. on Sikt. Platypeza MEIG. Täml. små— medelstora, jämförelsevis korta och breda flugor med mörka eller matta färger. 3. antennleden täml. kort. Baktarser starkt utvidgade; 3. tarsleden längst. Artöfversikt. I. Analfält lika med eller kortare än den utanför analfältet belägna delen af 6. längsribban. A. Bakre tvärribban längre än dess afstånd (mätt längs 5. längsribban) från vingkanten. 1. Främre tvärribban ungefär midt för hjälpribbans mynning. I. P. consobrina. 2. Främre tvärribban långt innanför hjälpribbans spets. a. Ben delvis gul- eller rödaktiga. gZ. 4. längsribbans bakre gaffelgren ofullständig. 9:s bakkropp ej rödaktig. 2. P. modesta. ps 4. längsribbans bakre gaffelgren fullständig eller nästan fullständig. 92:s bakkropp rödaktig med smala svarta tvärband. 3 MUTA b. Ben, antenner och bakkropp helt svarta eller svartaktiga. AP: rAtra: B. Bakre tvärribaan mycket kortare än dess afstånd från vingkanten. 9. P. furcata. II. Analfält längre än den utanför analfältet belägna delen af 6. längsribban. A. Bakre tvärribban mycket kortare än dess afstånd från vingkanten. 4. längsribbans främre gaffelgren rak eller nästan rak. o9. P. furcata. B. Bakre tvärribban längre än dess afstånd från vingkanten. 4. längs- ribbans främre gaffelgren tydligt böjd. 1. Främre tvärribban midt för eller obetydligt innanför hjälpribbans spets. Analfält måttligt långt. a. Främre tvärribban midt för hjälpribbans spets. Antenner helt svarta. 5. P. fasciata. b. Främre tvärribban tydligt innanför hjälpribbans spets. An- tenner vid basen gul . 6. P. boletina. 2. Främre tvärribban långt innanför bjälpribbans spets. a. 4. längsribbans bakre gaffelgren vanligen ofullständig. Anal- fält ej mycket långt. 7. P. infumata. b. 4. längsribbans bakre gaffelgren vanl. fullständig. Analfält mycket långt. SIP rema. N (Sn NN 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. I: PT GORSO GRAN Fig. 16. J sammets- svart. Y grå med matt- svarta tvärband på bakkroppens ledbak- I kanter. Ben svartak- Fig. 16. Vinge af Platypeza consobrina. tiga (5) eller gråaak- tiga (2) med knän och framtarsbaser (hos $ äfven baktarsbaser) samt delvis sken- benen ljusate: Langd Oomist: 4ysSmm. so Smal Ög Uppl.; sälls. P. modesta ZETT. SJ matt brunsvart; bakkropp åtminstone framtill på sidorna brunaktig, med svarta ledbakkanter. ? ljusgrå till brunaktig med 3 mörka linjer å ryggskölden samt tämligen bredt svarta ledbakkanter å bakkroppen. Ben brunguwa IE an Sd omkr SS P. rufa MEIG. s$:s ryggsköld mera gråaktig, bakkropp matt gulröd med smalt svarta ledbakkanter. 2:s ryggsköld van- ligen utan mörka linjer. Bakkropp hos & rödaktig med smalt svarta ledbakkanter; bakändan svart. Ben gulröda. Längd omkr. 4 mm. — Sk. | P. atra. MEG: S mattsvartar reskamegeskoldfbrunsvart, bakkropp mattsvart. Ben brun- till svartaktiga. Längd omkr. 3 mm. — Sk.—Lappl. (6—09). . P. fasciata MEIG. (inbegr. media). 9 helt mattsvart, äfven benen. $Y:s ryggsköld brunsvart med ljusgrå bröstsidor; bakkropp ljusgrå med breda svarta tvärband, som i midt- linjen beröra hvarandra; ben svartaktiga. Vingar hos I svartaktiga, hos yngre ex. och 8 färglösa. Längd omkr. 4 mm. — Sk—Lappl: (7—9)5 sas P. boletina FALL. gS:s ryggsköld mattsvart, bakkropp matt- svart med grå stundom ofullständiga tvärband. 2 grå; bakkroppen med jämnbreda svarta tvärband. Ben brun- (S) eller gulaktiga (2). Längd 3,,—-4 mm. — Sk.—Uppl. (7-9): . P. infumata HAL. (vittata). 2:s ryggsköld mattsvart, bak- kropp brungrå i framkanten af 3., 4. och 5. lederna samt främre hälften af 6. leden. 2Y:s ryggsköld ljusgrå med 3 breda svarta strimmor; bakkropp svart å hela 2. leden, WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 2; I. 235 3. leden utom de hvitgrå sidofläckarna, samt framkanten af 4.—6. lederna, för öfrigt ljusgrå. Ben svartaktiga, delvis rödgula. Längd omkr. 3!/4 mm. — Sk.—Dlr. (8, 9); sälls. P. picta MEIG. SS svart; bakkroppens ledframkanter och spets mörkgrä. X:s ryggsköld ljusgrå med bred svart midt- strimma samt i fläckar upplösta sidostrimmor; bakkropp svart i midten af I. leden samt öfver hela 2. leden, van- ligen med undantag af 2 runda hvitgrå fläckar; triangel- formiga svarta fläckar vid basen af 3.—5. lederna (3. och 4. ledernas mörka trianglar förenade i midtlinjen) hela 6. leden svart; för öfrigt hvitgrå. Ben mer eller mindre röd- gula. Längd 3—5 mm. — Sk.—Lappl. (8, 9). 9. P. furcata FALL. 3J svart. 2 äfven svartaktig men något gråare på ryggskölden; bakkropp mera glänsande. Ben gulbruna—svartaktiga. Längd omkr. 4 mm. — Sk. 2 6. Sikt. Platypezina WAHLGR. Afviker från föreg. genom smärtare kroppsform samt genom att baktarsens 1. led är längre än de följande lederna, hos J dessutom bredare. I. P. connexa BOH. S:s ryggsköld svart; bakkropp svartak- tig, vid basen och undertill brunaktig. ' £:s ryggsköld grå, bakkropp gulbrun. Ben gulbruna. Längd 3,; mm. — Lappl. Entomologiska anteckningar. Af G. von Hackwitz. Då jag under många år på lediga stunder sysslat med en- tomologi och insektsamlande, har jag ju ej kunnat undgå att därunder påträffa åtskilligt, som kunnat vara af intresse icke endast för mig. Naturligtvis är det hufvudsakligen i min hembygd Västergötland, som jag gjort mina exkursioner och samlingar, och ehuru vi här haft flera framstående entomo- loger, finnes nog där mycket nytt att göra bekantskap med. Insekternas utbredning i vårt land är ännu mycket ofullkom- ligt känd, och många glada öfverraskningar vänta säkert där insektsamlaren. Att uppräkna alla arter, som förut ej varit anmärkta i landskapet, skulle upptaga allt för stort utrymme och vara af jämförelsevis litet gagn. Jag har därför anfört endast sådana, som jag tror ej förut varit funna i Sverige, eller som jag tycker vara af något större intresse. Hvad bestämningarna beträffar, så kunna ju där felaktigheter ha insmugit sig, bero- ende dels på bristande förmåga och saknad af exemplar till jämförelse och dels på otillräcklig litteratur. Arter, hvars bestämning jag ansett tvifvelaktig, har jag dock ej medtagit. Hymenoptera /chneumonide. Hoplismenus bidentatus GRAV. Källstorp.! = Eurplabus dirus VESM. Källstorp. Platylabus chothurnatus GRAV., Källs- torp, Lidköping, Vänersborg, på barrträd. Platylabus varie- gaimus WESM., Halleberg. Vid Vänersborg har jag funnit I ! Källstorp, en egendom väster om Lidköping i Örslösa församling vid Vänern, där jag mycket vistades på 1870- och 80-talet. HACKWITZ: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 237 ex. af Platvlabus, som ej omtalas af våra svenska författare och ej heller i SHMIEDEKNECHTS Opuscula. Den liknar till storlek och färg P/. tenuzcornis, men har scutellen hvit okantad, fälten på bakryggen mycket mindre starkt markerade, utan tillstymmelse till tand, öfre mellanfältet rektangulärt med något större bredd än höjd. Längd 11 mm. Mäicrope maci- Zenta WESM., Vänersborg. Pheogenes spiniger GRAV., I ex. vid Vänersborg. THOMSON anför den från norra Tyskland. Cryptide. Spilocryptus fumipennis GRAV. Thamstorp.! Hygrocryptus carnifex GRAV., 2 ex. vid sjöstranden nära Lidköping på vass. Enligt THOMSON i Danmark. Hygrocryptus palustris "THOMS. Källstorp. Mecocryptus caliginosus GRAV. Vänersborg. Ne- matopodius formosus GRAV. Vänersborg I ex. Enligt SCHMIEDE- KNEGHT 1 mellersta och södra Europa. Mäicrocryptus crasst- cormis KRIECHB. 2 ex. vid Vänersborg. Enligt SCHMIEDE- KNECHT från Bayern. Mäicrocryptus nigriventris ”THOMS. Vänersborg. Hemaiteles platygaster SCHMIED. I ex. Väners- borg. Enligt SCHMIEDEKNECHT tagen i Thäringen. Hemiteles liksom Pezomachus äro svårutredda släkten och i synnerhet de bevingade hanarna till det senare. Jag har därför måst lämna några obestämda. Ophiomide. Anomalon Heros WESM. Vänersborg. ÖOpheltes glaucop- ferus LINN. Lidköping. Campoplex lapponicus HOLMGR. Vänersborg. Pyracmon fulvipes FOLMGR. Vänersborg. Pyrac- mon Xoridiformis HOLMGR. Vänersborg. Amniasta sicaria GRAV. Vänersborg. Enligt THOMSON i Tyskland. Cremastus subnasutus THOMS. Källstorp. Enligt THOMSON i Tyskland. Pimplide. Pimpla melanocephala GRAV. Vänersborg. Lycorina trian- gZulifera HOLMGR. Vänersborg. Polysphincta. Af detta släkte har + Thamstorp, en egendom ungefär !/2 mil från Grästorps järnvägs- station och ej långt från Nossan. 2 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. jag vid Vänersborg fått I ex., som jag ej kan finna hos mig tillgängliga författare. Hufvud och thorax svarta, bakkroppen tätt punkterad, något glänsande, på midten rödaktig med svarta tvärvalkar, benen rödgula med höfterna och baktibi- ernas spets svarta, clypeus gul, scapula bruna, nervellus post- furcal, bruten på midten med därifrån utgående nerv. Längd 5 mm. TLropistes rufipes KRIECHB. Vänersborg. Tryphonide. Saotus nigriventris ”THOMS., Vänersborg I ex. THOMSON bBeskrifver den från norra Tyskland. Dyspetus prerogator GRAV. Vänersborg. Thymarus comipressus. THOMS. Utom denna art har jag vid Vänersborg funnit några exemplar af en annan art, som har hufvud, rygg och abdomens spets svarta men för öfrigt är röd, samt något större än den förra. Colpotrochia elegantula SCHRENK. Källstorp. Exochus Wold- stedtii HOLMGR. Jag har vid Vänersborg utom denna fått I ex. af en insekt, som hör till Exochi, men har ett alldeles olika hufvud. Det är nästan triangulärt, afsmalnande mot munnen och ofvan plattadt. Laåren äro ovanligt tjocka. De främre benparen, ansiktet nedanför antennerna och dessa rödgula, det bakersta benparet brokigt af svart, hvitt och rödt. Kroppen svart, abdomen något knölig, nästan utan glans, korthårig. Vingar utan areola. Längd 7 mm. Braconide. Vipio Apellator NEES. Källstorp. Vipio heteropus THOMS. Källstofp.- Vipio. Impostor SCOPRI NI KällstöotpremesknEniot THOMSON förut känd från norra Italien. Petalodes unicolor WESM. Vänersborg. 'LIsciogonus oblileratus NEES. Enligt WESMAEL tyckes den ej vara sällsynt i Belgien. I ex. Väners- borg. Rhyssalus Indagator HAL. Vänersborg I ex. MARSHALL säger den ej vara sällsynt i England. Phenodus FOERSTER? På ett skuggigt ställe nära sjöstranden vid Vänersborg har jag träffat I ex. af en liten Brachonid, som utmärker sig för de starka taggarna på bakryggen och hvitringade antenner. Den kan kanske höra till detta släkte, men beskrifningen i HACKWITZ: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 239 Foersters Gattungen der Brachonen är för kort. Antennerna längre än kroppen, tämligen grofva, i toppen hvitringade, terebran ej fullt så lång som abdomen, som är äggrund, glänsande, rödaktig, hufvud och thorax svarta, ben och an- tennrot gulaktiga. Längd 2 mm. I oktober träffade jag en art Aphidius, volucris Hal.?, i en stor flock svärmande i sol- skenet som myggor. Jag har ej förut sett parasitsteklar samlade i svärmar. Proctotrupide. Helorus anomalipes THOMS., Källstorp. LInostemma Boscii NEES. Denna lilla insekt är märklig för det långa horn, som utgår från början af bakkroppen och böjer sig fram öfver ryggen och hufvudet. Jag har träffat den i min trädgård i Vänersborg. Embolemus WESTW. spec.? Vingar nästan som Dryinus, men antennerna längre än kroppen, sittande tätt till- samman på den spetsiga pannan. I ex. vid Vänersborg. Ooctonus HaAL.? Jag har vid Vänersborg träffat ett par arter, . som möjligen höra till detta släkte. Antenner långa, spensliga, hos den ena sista leden bildande en aflång klubba, hos den andra ej klubblika; benen långa, spensliga, hos den ena rödaktiga. Längd I mm. Cynipine. Jag har vid Vänersborg funnit en liten art Cynips med afvikande antennbildning. Tredje leden ej fullt !/3 af an- tennens längd, nästan päronformigt uppsvälld. Svart, anten- ner, ansikte, ben och anus gula. Längd 2 mm. Piteromalide. Haltichella armata PANZ. Vid Källstorp har jag träffat I ex., som ej fullt stämmer med THOMSONS beskrifning på denna art. Vingarna äro ofläckade, men jag ser inga fåror vid abdomens bas. Perilampus splendidus DAIM. Vänersborg. Caleis fumata THOMS. Källstorp. Olivosthenes Stigma FABR. Vänersborg. Theocolax formiciformis WESTYW. I boningsrum här i Vänersborg liksom i Skåne. 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. | Coleoptera. Stomis pumicatus PANZ. Kinnekulle. Platydracus late- öricola GRAV. och fulvipes PAYK. Källstorp. Åiraphilus elon- gatus GYLL. Kinnekulle. Triphyllus puncfatus HELLV. Kinne- kulle. En gång talrik i oxtungesvamp. ' Orchestes spec. I Jämt- lands fjälltrakter har jag på al träffat en art till färgen svart, antennskaft och tarser roströda, baklåren med otydlig tand, kroppen täckt med grågula hår men med flera nakna fläckar på vingarna, hvaraf en rundad på suturen i synnerhet hos den lefvande insekten föll i ögonen. Cossonus cylindricus SAHLB. Skara. Anoncodes rufiventris SCOP. Doktor C. O: NORÉN företog 1903 en botanisk resa till Gotska sandön. Han träffade då där denna art rätt talrik och medtog några exemplar, af hvilka han välvilligt lämnade mig ett par. Den kan ej länge ha funnits där, ty EISEN och STUXBERG, som noggrant undersökte ön, upp- taga den ej i den förteckning på af dem funna coleoptera, som finnes införd i Öfversikten af Vet. Acad. Handlingar för 1868. Enligt notis i Ent. Tidskrift fanns den 1904,pa Fårön. Utan tvifvel har den kommit på senare tider från öster. Lepidoptera. Lycena Aquilo BOISD. Fjället Kotnjuonjes vid Tarras- dalen Kvickjock. Lycena Orion PALL. Af doktor C. O. NORÉN tagen på Hunneberg i branten mot Flo kyrka. Lycena Don- selii Borsp. Vid Garbergs gästgifvaregård i Österdalarne. Lycena' Hylas ESP. Ahus i Skåne. Vanessa Io L. tyckes vara mycket sällsynt i Västergötland. Jag har endast sett ett slitet exemplar i Vänersborg. Coenonympha Hero I. Nära Stehag ej långt från Ringsjön i Skåne. Pararge Egeria L. Dalbobergen vid Vänersborg. Sphinx Convolvuli LT. Af lektor HaAIJ tagen vid Onsjö nära Vänersborg. Diptera. Tabanus auripilus ZETT. Skaraborg nära Skara. Piiolina n2tida WAHLB. Venersborg. KRhamphomyia marginata FABR. En hona vid Thamstorp. Ramphomyia caudata ZETT. vid Vänersborg. Rhaphum fasciatum MEIG. Källstorp. Stachynia punctara FABR. Källstorp, Vänersborg, på försommaren. Phasia umbrata WAHLB. Källstorp. Phasia pusilla MEIG. Källstorp. Phasia nana MEIG.? ZETTERSTEDTS beskrifning FN VN TORA | KR HACKWITZ: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 241 passar, men främre hälften af abdomen lerfärgad. Väners- borg. Phasia Rothi ZETTERST. Källstorp. Phasia spec.? Vid Vänersborg har jag fätt ett I ex., som har den föregåendes nervförgrening men hufvud, bakkropp och ben äro gula, thorax askgrå. Ofvanpå midten af de 3 första abdominal- segmenten en liten svart punkt. Tibierna mot spetsen mörka och tarserna svarta; ögonen ej hopstötande. Längd 5 mm. Trixa ostroidea MAQ. Vänersborg. Palloptera ambusta ZETT. Kvickjock. Enligt ZETTERSTEDT från Dovre. Lissa loxo- cerina MEIG. Vänersborg. Sapromysza notata STEG. Enligt ZETTERSTEDT kanske från Danmark. Vänersborg Platycephala umbraculata MEIG. Vänersborg. Agromysza exigua MEIG. Vänersborg. Något afvikande genom ljusa knän och dito smala kanter på abdominalsegmenten. Enligt ZETTERSTEDT från Danmark. Vid Tbhamstorp har jag fått en liten Ågro- 2yza med förkortade vingar. Benen längre och starkare än vanligt, gula, liksom hufvud och antenner; för öfrigt svart- aktig. Längd ej fullt 2 mm. Ligara lucens MEIG. Thams- torp I ex. Enligt SCHINER tämligen sällsynt i Tyskland. Lefver 'som larv i vasstrån. Zygoneura sciarina MEIG. Vä- nersborg. Tipula grisescens ZETT.? vid Thamstorp äro kortvingade honor talrika på eftersommaren, som kanske höra till denna art. Jag har ej sett någon i copula. Som bekant träffas i Vänern flera djurformer, som stannat där sedan han var en hafsvik. Vid stränderna häcka äfven några hafsfåglar. Man borde då kunna vänta, att en och annan strandform bland insekterna äfven skulle lyckats öfver- lefva denna stora förändring. Jag har här vid Vänersborg funnit Polystoma obscurella GRAV., som, enligt THOMSON, träffas vid västra kusten. Då de små Aleocharinarna äro ganska svårbestämda, är jag dock härom något tveksam. Af flugor har jag funnit Ephydra fumosa vid Lidköping, samt vid Vänersborg Scatomyszsa fucorum FALL. och Meromyza pratorum MEIG., som enligt ZETTERSTEDT träffas vid hafs- stränderna. Den myrliknande spindeln Salticus formicarius DE GEER, som "är funnen på ett par ställen på östra och västra kusten, och hvilken jag tagit på sjöstranden vid Källs- torp, kan också kanske räknas till dylika öfverliggare. An- tagligen kunna flera finnas vid noggrannare undersökning. Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 4 (1910), 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Trichoptera. Agraylea cognatella M'TLACHL. Jag har i Vänersborg fått nägra exemplar, som närmast öfverensstämma med be- skrifningen på denna art, men de äro så mycket större, att de möjligen äro en annan, som ej finnes hos VALLENGREN eller M'LACHLAER. Vingbredd 12 mm. (Cognatella 3—9). Oxvpethira costalis CURT. vid Vänersborg. Utom ÖOrthotrichia brunneicormis PICT. har jag vid Vänersborg funnit I ex. af detta släkte?, som har vingarna täckta med täta åtliggande gulhvita hår utan uppstående svarta och utan fläckar. Fram- vingarnas spetsar något nedåtböjda. Då jag ej undersökt vingnerverna, är det ju mycket möjligt, att den bör föras till ett annat släkte. Vingbredd omkring 10 mm. Dessa små sländor förblandas antagligen ofta med malfjärilar, hvilka de förvillande likna. Odonata. Libellula fulva MÖLL. Skanör. Libellula caudalis CHARP. Denna i vårt land sällsynta slända förekommer i mängd vid Källstorp, ja är där bland de allmännaste under nästan hela sommaren. Den aflägsnar sig dock aldrig från sjöstranden och företager inga utflykter inåt land. Som bekant upp- gifves den som svensk af PAYKULL, men utan lokal. Man skulle nu kunna tänka sig, att hans exemplar härstammade härifrån. DALMANS fädernegård Roo ligger ej långt från Källstorp och betraktas där nästan som granngård. Att. DALMAN understundom besökt Källstorp, är väl tämligen säkert. Om denna slända där då var lika allmän som nu, kunde han väl ej undgå att observera den, då hanarna ge- nom sitt hvita vingmärke och sin blå, klubblika bakkropp lätt falla i ögonen. Man kan väl då tänka, att PAYKULL på nägot sätt fått den ur DALMANS samlingar. Det berättas om PAYKULL, att han vid granskning af andra entomologers samlingar alltid satt med en stor hatt på hufvudet, inuti hvilken han i obevakade ögonblick uppstack exemplar, som han ansåg sig behöfva. I MARKLINS samlingar i Uppsala förvaras ett bref, där denne på det högsta beklagar sig öfver förlusten af en Herkulesbagge, som PAYKULL hade annek- HACKWITZ: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 243 terat. Han var därför mycket fruktad af entomologerna, som man kan se i Svenskt Biogr. Lexikon. Orthoptera. Chelidura acauthopygia. På ekbuskar vid Vänersborg. Oedipoda migratoria. Hösten 1858 träffade jag den rätt tal- rikt flygande på Skanörs Ljung, där voro äfven honor. Hemiptera. Eusarcoris binotatus HAHN. Vänersborg 1 ex. Enligt FIEBER förekommer den i Tyskland och södra Europa. Cyphostetus tristriatus FABR. Källstorp i rönnblommor. Åfrac- us Dalmanzi SCHILL. Denna insekt, som vanligen förekom- mer ganska sparsamt, fann jag en gång rätt talrik på Azn- themis arvensis på en skogsbacke vid Vänersborg. Neides tipularius LT. Kinnekulle. Aradus erosus FALL. Vänersborg. Åradus crassicornis "BOH. Vänersborg- Mäicrovelia Schnet- deriz SCHOLZ. Källstorp i små vattensamlingar vid sjö- stranden, endast obevingade exemplar. Öfverses lätt för sin ringa storlek. Mesovelia furcara M et R. Källstorp. Talrik 1 vegetationsrika sjövikar. Jag såg endast vinglösa exemplar, ehuru jag sökte efter bevingade. Hör egentligen till södra Eu- ropa, men äfven funnen i Finland. Hydrometra stagnorum 1. Källstorp, Vänersborg, vid sjöstranden. TYeratocoris paludunm SAHLB. Källstorp på sanka ängar nära sjöstranden. Panli- lius tunicatus FABR. Källstorp på al, Thamstorp, Vänersborg på hassel. Ungarna helt gröna. P/hytocoris Tilie F. Källs- torp, Vänersborg. Myrmecoris gracilis SAHLB. Ei sällsynt på sanka ängar. Källstorp, Lidköping, Vänersborg. Äfven i Lappland. Af alla våra myrliknande insekter har väl denna kommit förebilden närmast. Vid första ögonkastet misstages den nästan säkert för Formica fusca. Derwocoris scutellaris F. Källstorp. Ranatra linaris L. Källstorp. Inkrupen i ryssjor, som utsatts under isen för lake. MNotonecta lutea MUÖLL. Källstorp. Melampsalta montana SCoP. Skaraborg nära Skara. Ommatidiotus dissimilis FALL. Källstorp, Lidköping nära sjöstranden. /ssus coleoptratus GEOFF. Kinnekulle. Chlo- riona unicolor U. SCH. Källstorp. Sprutredskap för trädgården. Af Alb. Tullgren. Uti hvarje trädgårdsodlares, speciellt fruktodlares arbets- program ingår numera som ett oundvikligt moment besprut- ningar af hvarjehanda slag mot skadeinsekter. Än gäller det be- i handla fruktträden mot frostfjärillarver, än äro krusbärsbuskarna = an- gripna af »mask»> eller gurkorna af bladlöss. I hvarje fall gäller det, att på bekvämaste och ef- fektivaste sätt bibringa skadedjuren' den . dö- dande vätskan. För det- ta ändamål finnes i han- deln en mängd sprut- redskap, af hvilka här Vermorel-spridare, båda fästa vid mellanstycke redogöres för de vikti- försedt med stånghållare. (Orig.). gaste och i vårt land allmännast brukade. Af allra största vikt för ernående af bästa resultat vid besprutning i allmänhet är att besprutningsvätskan sprides öfver växterna i ytterst fint fördeladt tillstånd. Endast här- igenom blir t. ex. giftet i kejsargröntvätskan allsidigt fördeladt på växten och sitter lättare kvar. Ty om man använder en grof spridare komma giftpartiklarna lätt i flytning och rinna bort, emedan man för vinnandet af en allsidig och omsorgs- full besprutning måste gifva växten en större vätskekvantitet Fig. 1. Till vänster Bordeaux-, till höger enkel TULLGREN: SPRUTREDSKAP FÖR TRÄDGÅRDEN. 245 än i förra fallet. En god spridare sparar tid, arbetskraft och besprutningsvätska. I handeln finnes två olika slags spri- dartyper: Bordeaux- och Vermorel-spri- darna. Den förra är kanske den i vårt land mest använda typen, beroende därpå, att dess konstruktion är ytterst enkel och apparaten därför lätt att rengöra (Fig. I t. v.). Bordeaux-spridaren gifver en skif- formig, solfjäderlikt utbredd dusch, hvars finhet man genom ett lätt handgrepp kan reglera. Den kan likväl ej gifva en så fin dusch som VWVermorel-spridaren, men Fig. 2. Success-spruta. drifver duschen afsevärdt längre, ända till 2 meter, hvilket ju kan vara till en viss fördel, då det är fråga om besprutning af större träd. Vermorel-spridaren, af hvilken den enkla, ovridbara typen är afbildad å Fig. I t. h., gifver en dusch af konisk, strutlik form. Duschens finhetsgrad kan regleras genom tre olika små munstycken, som man skrufvar på apparaten. Där- igenom att vätskan kraftigt drifves genom tvenne spi- ralvridna gångar, därefter passerar ett koniskt format rum och ut genom ett litet rundt hål kan den bli yt- terst fint fördelad, rent af dimmliknande. - Däremot blir duschen knappast fullt effektiv på så långt afstånd som I meter från mun- stycket. Som rengörings- instrument fungerar en cen- tralt sittande metallstaf, som genom ett lätt tryck pressas in 1 och, rensar Spridarens mynning. Af Fig. 3. Success spruta i verksamhet. Vermorel-spridarna finnas (Orig ) 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. åtskilliga olika konstruktioner. Utom den här afbildade finnas enkla och dubbla, vridbara spridare. Fördelen med dessa är, att man kan på ett bekvämt sätt rikta duschen uppåt eller nedåt. De enklaste typerna af Bordeaux- och Vermorel-spridarna (Fig. 1) betinga ett pris af kr. 3:50. Vid besprutning af högre träd är det nödvändigt att sprutan förses med en längre slang, som kan medelst en i = Fig. 4. Bill-spruta med tillbehör. särskild hållare (Fig. 1) fäst stång lyftas tillräckligt högt upp. Bekvämare och lättare är att använda ett särskildt skarfrör af mässing, hvilket kan erhållas i längder om 1!/2—2 2/3 meter, betingande ett pris af 2:50—5 kr. Ofvan beskrifna delar kunna monteras på en vanlig assu- ransspruta. I handeln finnes emellertid numera för trädgårds- bruk särskildt konstruerade sprutor, i alla afseenden öfver- lägsna assuranssprutan och därför obetingadt att föredraga. TULLGREN: SPRUTREDSKAP FÖR TRÄDGÅRDEN. 247 Den vanligaste och billigaste torde vara Success-sprutan (Fig. Syr med tillbehör -kostande 17: åa 22 kr. Sprutan placeras i en vanlig vattenhink och kan efter någon öfning lätt skötas af en man (Fig. 3), särskildt om det gäller besprutning af buskar och dvärgträd. Skola högre träd besprutas, bör gärna en man sköta pumpningen. En olägenhet, som vidlåter denna spruta är, att den saknar lämplig omrörningsapparat. En dylik, afsedd att kopplas till sprutan, kan visserligen erhållas, men föranleder "obehag bl. a. genom stark skvalpning af vätskan i den öppna hin- ken, hvarför tillfällig om- rörning med en käpp gifvet är att föredraga. Till sin konstruktion och användbarhet mycket likartad är den med dubbla fotsteg och propellerformad omrörare försedda Pomona- sprutan. Då emellertid om- rörningspropellern mycket lätt förorsakar besvärliga hinder, torde denna spruta näppeligen böra föredragas framför Saccess-sprutan. På de senaste åren ha åtskilliga utländska sprater, Fig. 5. Bill-spruta i verksamhet. vid hvilka komprimerad luft (Orig) användes som drifkraft, in- förts i vårt land. Då dessa visat sig synnerligen bekväma och effektiva, men man haft grundad anledning anmärka på såväl pris som konstruktion, har en spruta, »Bzil/», byggd på samma principer, förts i handeln af en svensk firma. Bz/sprutan (Fig. 4) kostar med nödiga tillbehör 56 kronor. Sin största förtjänst har sprutan däruti, att den bekvämt kan skötas af en man. Den rymmer omkr. 11 liter besprutningsvätska, bäres å ryg- gen (Fig. 5), är försedd med en utmärkt god spridare, silin- rättning, manometer för lufttryckets reglerande o. s. v.t Uti 1 Af »Bill» finnes två typer. Den i Fig. 4 afbildade är försedd med vanlig luftpump. Man får således använda handkraft för åstadkommandet 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. mindre trädgårdar, där en man skall utföra allt arbetet, är denna spruta idealisk. För stora trädgårdar är den utmärkt, då det gäller enstaka besprutningar här och hvar inom ett större område, men skola mera omfattande besprutningar inom en större trädgård utföras, torde den.i likhet med de förut omnämnda sprutorna på grund af sin litenhet ej med fördel kunna användas. Apparatens spridare gifver en ytterst fin dusch, men liksom VWVermorel-spridaren sprider den ej så långt, Fig. 6. Simplex-spruta med två slangar i verksamhet. (Orig.) hvarför det kan ifrågasättas, om man ej bör föredraga an- vändandet af spruta med Bordeaux-spridare, om det gäller bespruta större, löfvade träd. Som nämndt torde de hittills anförda. sprutorna ej med fördel kunna användas vid omfattande besprutningar 1 större af lufttrycket. Den andra typen är konstruerad så, att man, om man så vill, kan använda kolsyretryck i stället för lufttryck. Då det emellertid visat sig att kolsyran kan ha ett ofördelaktigt inflytande på vissa besprut- ningsvätskor torde man t. v. böra föredraga den vanliga typen med luftpump-. TULLGREN: SPRUTREDSKAP FÖR TRÄDGÅRDEN. 249 trädgårdar. Man bör då förskaffa sig en apparat, som rym- mer I50 åa 200 liter vätska och som kan dragas af häst. En sådan spruta benämnd >Szmplex>, kan erhållas till ett pris af omkr. 150 kr. från SfZöörs redskapshandel i Stockholm. Till Sömplex-sprutan kan kopplas tvenne slangar, hvarigenom vinnes, att tvenne trädrader samtidigt kunna besprutas (Fig. 6). Munstycken af såväl Bordeaux- som Vermorel-typen kunna användas. Till pumpverket är en effektiv omrörings-apparat kopplad. Med en spruta af denna storlek och dragen af häst kan man ledigt hinna behandla omkring 500 medelstora träd Fig. 7. Depot vid besprutningarna i Gripsholms slottsträdgård våren 1910. Från v. t. h.: Bill-spruta kopplad till kolsyrebehållare för på- fyllning, fat med vattenlöslig karbolineum (Defensolat), vattenliggare och kopparkittel för vätskans blandning, Simplex-spruta (Orig.) per dag. Då emellertid lätt nog vid så omfattande besprut- ningar enstaka grenar bli förbisedda, torde det vara förmån- ligt, om en man, försedd med Bi/ll-spruta, följer efter för kom- pletteringsarbeten. Frostfjäriln (Cheimatobia brumata L.) Af Alb. Tullgren. Frosttjäriln torde vara en af trädgårdens värsta fiender bland skadeinsekterna. Ej nog med att den förökar sig snabbt och kraftigt, larverna angripa med nästan samma aptit fler- Fig. 1. Frostfjäriln (Cheimatobia brumata L). 1—2 hanar och 3—4 honor i naturlig storlek, 5—35 honans vingar och 7 ägg, starkt förstorade, 8 larver i nat. storlek. (Efter PEYRON). talet af våra löfträd och buskar. För fruktodlaren innebär därför en frostfjärilhärjning, som i allmänhet upprepas några år i följd, en betydande skada. TULLGREN: FROSTFJÄRILN.'” 251 Beskrifning. Hanen mäter mellan vingspetsarna 23— 26 mm. Af de tunna och bräckliga vingarna äro de främre gråbruna, oftast med tydliga, vågiga tvärband, de bakre lju- sare grå med oftast otydliga tvärband. Honan har starkt förkrympta, till flykt odugliga vingar, prydda med mer eller mindre tydliga, band- eller fläckformiga, svartaktiga teck- ningar. Hennes kropp är mörkgrå och blir ungefär 6 mm. lång. Puppan är ljust gulbrun, c:a 5 mm. lång, i bakändan försedd med en tuklufven tagg. Hon omslutes af en lös, med jordpartiklar klädd kokong. Larven når en längd af omkring 25 mm., är i främre ändan försedd med 3 par korta ben och i bakre med 2 par vårtliknande s. k. sugfötter. Vid gåendet krökes midtdelen af kroppen starkt uppåt. Till färgen är larven vanligen ljusgrön med sex smala, paralella, hvit- aktiga längsstrimmor. Ofta äro dessa mer eller mindre af- brutna eller otydliga. Hufvudet är grönt eller brunt. Ägget är c:a I mm. långt, till formen ovalt med ena ändan något afplattad. Nyss aflagdt är det ljusgrönt, men blir småningom brunrödt. Utveckling och lefnadssätt. Frostfjärilarna framkomma tidigast i slutet af september, 1 Stockholmstrakten vanligen först in i oktober, oftast förebådade af en eller annan frost- natt. I skymningen, särskildt fuktiga och relativt ljumma kvällar ses hanarna fladdra kring trädstammarna sökande efter honorna, som befinna sig på väg uppåt. Oftast visa sig hanarna några dagar före honorna. Efter skedd parning aflägger honan sina ej sällan till 2 å 300 st. uppgående ägg på trädens grenar och kvistar. Hon utväljer då sådana ställen som t. ex. knoppveck, sprickig och skroflig bark på frukt- sporrarna, sprickor mellan ved och bark på sådana ställen där kvistar afskurits o. s. v. Äggen läggas sällan i större samlingar, vanligen enstaka eller ett fåtal tillsammans. På våren, ungefär vid knoppsprickningen kläckas äggen. Några dagar dessförinnan öfvergår den brunröda färgen till mörkgrå. De små larverna tränga så omedelbart in mellan knoppfjällen och angripa de späda blad- och blomanlagen. Vanligen slår den angripna knoppen ut, hvarefter de mer eller mindre sargade bladen sammanbindas med spindelväfs- fina trådar. Tills framemot midsommar räcker larvernas ät- 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. period. På fina trådar sänka de sig då till marken, där de på några centimeters djup spinna in sig i kokonger, inom hvilka de snart därefter förvandla sig till puppor. En frostfjärilhärjning inträffar sällan eller aldrig plötsligt. Vanligen förebådas den under ett par år genom larvernas gradvisa förökning. Så följer ett eller ett par års intensiv larvhärjning, hvarefter angreppet går tillbaka. Detta var åt- Fig. 2—4 visa en äpplekvist i början, i midten och slutet af larvernas ätperiod. (Efter PEYRON). minstone fallet under den senaste frostfjärilperioden 1901—1905, då större delen af södra Sverige hem- söktes. Sin kulmen nådde då härj- ningen åren 1I902—1903, med an- märkningsvärda smärre efterdynin- gar 1904 och 1905. Vid en stark härjning skonas knappt något af de träd- eller buskartade växterna i trädgården. 'Af fruktträden an- gripas i främsta rummet äpplena. Päronträden synas vara minst utsatta. Omstående fotografi härstammar från en träd- gård i norra Småland, där 1902 af c:a 500 träd knappast 10 skonats, däribland flertalet päronträd. Äppleträden voro samt- liga fullständigt kalätna, på många träd återstodo knappt bladskaften af löfverket. TULLGREN: FROSTFJÄRILN: 253 in Af parkträden angripas i främsta rummet ek, lind, lönn, björk! och ask. Asp och al synas vara mindre begärliga. Barrträden angripas ej alls. Mången gång har man dock trott detta vara fallet, men har det då visat sig, att träden ifråga stått under höga löfträd, från hvilka larver sänkt sig ner. Dessa ha sedan någon tid stannat på barrträden, till Fig. 5. Kalätet äppleträd från härjningsåret 1902. (Orig.) följd af svårigheter att komma därifrån, intrasslade, som de till följd af spinntrådarna blifvit, bland barren. Af buskar angripas flertalet af våra bär- och prydnads- former. Och skulle födan på träd och buskar tryta, har man ! Det torde böra påpekas att på björken förekommer en närstående art, björkfrostmätaren (Cheimatobia boreata HB.), hvars larv hufvud- sakligen afviker från frostfjärilns genom sitt svartbruna hufvud. Björk- frostmätaren anställde åren 1902—1904 svåra härjningar å björkskog på många ställen i vårt land. 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. många exempel på att larverna under en tid lifnärt sig af örter. Sedan larverna i slutet af juni lämnat träden, löfvas dessa på nytt och stå i allmänhet åter gröna och vackra redan i augusti. Fruktskörden för året är emellertid omintetgjord och ej sällan blir äfven året efter en allmän kalätning frukt- sättningen ytterst klen. Skydds- och utrotningsmedel. På grund af larvernas mångsidiga diet är det ofta nog svårt eller rent af omöjligt skydda de dyrbara fruktträden gentemot frostfjäriln. Att förlägga fruktträdgården inuti eller delvis begränsad af en park innehållande hufvudsakligen löfträd, på hvilka man näp- peligen kan tillämpa besprutnings- eller andra skyddsmetoder 4 2 är således förkastligt. Ty från de E höga parkträden torde stora mängder larver lätt nog komma öfver på frukt- 6. träden och minska sålunda effekten af på dem tillämpade utrotningsme- toder. En gifven fördel i kampen mot frostfjäriln är, att träden hållas i öppen jord och att denna gräfves eller, där så ske kan, plöjes och harfvas, innan q 2 (EE fjärilarna pa höstenkommariktmisliy Fig.6. Limgördel: a limsträng, "”., . : S i bi papp, ce lager Fafivadd 2 VIC VjOdenstbeatRemIn ok sara Tvärskuren d och urnupen e afsevärd mängd puppor under, en del spatel för limmets påstrykan- 3 (4 Hed (Bien Peso krossas, andra komma på alltför stort djup. i Till de mera direkt verkande utrotningsmedlen höra i främsta rummet limgördlarna, en modern förbättring af de fångstgördlar af tjärad halm, som redan på 1700-talet kom i bruk mot detta skadedjur. Limgördlarna, som fastsättas kring trädens hufvudstam, äro afsedda till fångst af honorna, när dessa på hösten krypa upp för stammarna. De kunna tillverkas på många olika sätt. Den vanligaste typen kon- strueras på följande sätt. (Jfr: Fig: 6) ENPappremsarom 12—14 cmtrs bredd bindes hårdt kring stammen. Då de yngre trädens bark lätt tar skada af limmet, förordas använ- dandet af asfaltpapp, som ju kan köpas 1 remsor af lämplig TULLGREN: FROSTFJÄRILN. 255 in bredd. Till bindslen kan man med fördel använda mjuk järntråd. Under det nedersta bindslet lägges ett lager vadd rundt om gördeln. Skulle man nödsakas binda gördeln öfver en gröfre spricka i stammens bark eller öfver ett kräftsjukt ställe, bör man fylla det under gördeln uppkomna rummet med mossa, träull eller dylikt. Rundt om gördeln, något öfver midten, strykes därefter en sträng af s. k. frostfjärillim med tillhjälp af en i den tvärskurna kanten urnupen trä- spatel. Limsträngen bör ha en bredd af ett par centimeter och, om limmets konsistens det tillåter, göres haket i spateln spetsvinkligt, så att limsträngen erhåller en skarp kant. Stor vikt ligger på erhållandet af ett godt lim. I han- deln, speciellt hos fröhandlare, salubjudes flere olika sorter af varierande sammansättning och brukbarhet. På ett godt lim ställer man följande fordringar. Det skall vara klibbigt och af något så när fast konsistens; det bör ej vid solsken eller regn rinna bort. Vidare får det ej efter några dagar bilda fast hinna på ytan samt måste bibehålla sina goda egenskaper under minst 2 a 3 veckors tid. Gördlarna gör man färdiga redan i september månad, men limmet påstrykes först, sedan man iakttagit, att hanarna börjat flyga. Minst ett par gånger i veckan måste man se- dermera se till gördlarna, stryka om, eventuellt förnya limsträngen samt framförallt laga, att i limmet fastnade hanar ej bilda för honorna lämpliga öfvergångsbryggor. Strax på nyåret tagas'gördlarna af och bör man då på ett eller annat sätt oskadliggöra under desamma öfvervintrande skadedjur. Under härjningstid torde enbart bruk af limgördlar ej vara tillfyllest, utan måste man på våren söka komma lar- verna till lifs genom besprutning. Den härvid i vårt land allmänt brukade vätskan utgöres af en blandning af kejsar- grönt (schweinfurthergrönt), nysläckt kalk samt vatten. Kej- Ssargrönt är ett färgämne, hvars hufvudbeståndsdel är ett s. k. dubbelsalt af arseniksyrlig och ättiksyrad koppar. Det inne- håller dessutom ofta som förorening fri arseniksyrlighet. Vid köp af kejsargrönt, som numera utan några som helst forma- liteter tillhandahålles af färghandlare, må man vända sig till 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. välkända firmor och fordra, att det bör innehålla c:a.50 24 arsenik, samt vara så vidt möjligt fritt från fri arseniksyrlighet. Man akte sig för att ej i stället för kejsargrönt erhålla spansk- gröna, som ej innehåller arsenik. Vid tillredningen utröres först kejsargrönt och kalk med vatten till en gröt i ett mindre kärl (t. ex. en kopp), enär pulvren eljes lätt klumpa sig eller flyta ofvanpå. Under be- sprutningen, som bör företagas med en med WVermorel- eller Bordeaux-munstycke försedd spruta, hållas vätskan i ständig omröring. Lämpliga, för trädgårdsbruk afsedda sprutor finnas i redskapsafiärer. För mindre trädgårdar rekommenderas Success-sprutan samt 5z//-sprutan, hvilken senare drifves med komprimerad luft och bäres på ryggen. För större trädgar- dar lämpar sig bäst större sprutor med två eller flera slangar. De tider, då man lämpligast bör företaga besprutningar mot frostfjärillarver äro följande: 1) Omedelbart före knoppsprickningen. 2) Omedelbart före och 3) Omedelbart efter blomningen. Kan man passa lämpligaste tiden är naturligtvis den första besprutningen den effektivaste. Genom att observera äggens färgförändring bestämmer man tiden säkrast. De brunröda äggen bl: nämligen några dagar före kläckningen mörkgrå. Så snart färgskiftningen försiggått är rätta tiden inne. Ofta nog skjutes första besprutningen upp tills knop- parna något öppnat sig. Larverna ha då i allmänhet hunnit dölja sig i knopparnas inre och besprutningen blir så godt som värdelös. Under blommningstiden bör man aldrig bespruta träden. Dels minskas frömjölets groningsförmåga, dels kunna bien taga skada af giftet. Som besprutningsregler må äfven framhållas följande: 1) Undvik att spruta i starkt solsken, emedan då lätt brännfläckar uppkomma. 2) Spruta ej när regn omedelbart väntas. 3) Gif träden blott "en "lätt, ment allsidist'duseh fbe: sprutningsvätskan får ej i strömmar rinna utför stam och grenar. TULLGREN: FROSTFJÄRILN. 25 Naturliga fiender har frostfjäriln flere. Larverna äro en omtyckt föda för en stor mängd fåglar, kanske i främsta rummet stararna, hvilkas skydd sålunda bör ligga hvarje trädgårdsodlare om hjärtat. Bland insekterna finnas också åtskilliga stekel- och flugparasiter, som angripa frostfjäril- larverna, och gifvetvis spela en viktig roll vid större härj- ningar. Vid den 1:sta internationella entomologkongressen i Brissel, 1—6 aug. 1910, som besöktes af omkring 275 entomologer från skillda håll af världen, var den praktiska entomologien ganska väl representerad. Bland föredragshållarne märktes en af Englands förnämsta prak- tiska entomologer F. V. 'THEOBALD, som höll föredrag i följande ämnen: Artificiell spridning af skadedjur bland insekterna, Gula feber-moskitons (Stegomyia fasciata) utbredning samt om Skador på diverse växter framkallade af hoppstjärtar (Collembola). Det må anmärkas, att fullkomligt liknande skador på potatisblad, vin- bärsblad m. m. äfven ha iakttagits här i Sverige. De utgöras af smärre hål och sprickor i bladväfnaden, af mer eller mindre förkrympta skott och blad samt torde snarare böra tillskrifvas vissa skinnbaggar (capsider) än hoppstjärtar, hvilkas mundelar näppeligen torde kunna åstadkomma skador af dylik art. Före- drag af praktiskt innehåll höllos vidare af den irländske ento- mologen C. H. CARPENTER rörande Osxstyngets utvecklingshistoria m. m., af skotten R. Mac DouGALL om Gaualerucella lineola, som visat sig vara ett svårt skadedjur på sälg, af Sir D. Morris om kontroll af importerade växter, säd etc. i brittiska Västindien, af J: M: HowLETtTt rörande prakt.-entomolog. frågor i Bengalen, af IL. GEDOELST om styngarterna 1 Congo, af P. H. RENARD om in- sekter, som sprida infektionssjukdomar 0. s. v. Märkligt var att den praktiska entomologien hufvudsakligen representerades af engelsmän och fransmän. Af tyska phyto- pathologer hade endast L. ReEH, Hamburg, infunnit sig. Danskar, finnar och norrmän saknades alldeles. Af svenskar deltogo blott Professor Y. SJösTEDT samt undertecknad. Alb. Tullgren. Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 4 (1910). 17 Lärkträdsmalen (Coleophora laricella HöBN). Af Ivar Trägårdh. Fig. I. Lärkträdsmal, omkr. 5 ggr förstor. (Efter STAINTON). Under de senaste åren ha lärkträden i Stockholmstrakten härjats af denna lilla maltjäril, och skadorna ha varit så om- fattande, att trädens annars så vackra grönska förbytts i en gulaktig färgton, och i ett par fall ha några mindre lärkträd dött ut, sannolikt på grund af malens angrepp. Lärkträdsmalen tillhör ett genom sitt lefnadssätt mycket karakteristiskt släkte, säckdragarmalarne. Dessas larver skydda sig nämligen, åtminstone under den senare delen af sitt lif, genom att dölja kroppen i en hylsa eller ett rör, som de förfärdiga åt sig af den växt, som tjänar dem till föda. Ur denna hylsa, som de släpa med sig öfverallt, sträcka de en- dast ut hufvudet och en del af bröstringarne, när de gå, och om de oroas draga de genast in kroppen uti röret, alldeles som snäckorna i sina skal. Af detta släkte finnas i vårt land omkring 35 arter, af hvilka den allmännaste och mest iögonfallande torde vara C. fuscedinella ZELL., som under försommaren konstant träffas på undersidan af alens blad. TRÄGÅRDH: LÄRKTRÄDSMALEN. 259 Malarne äro mycket små, vanligen ej mera än en cm. mellan vingspetsarne, samt till färgen antingen enfärgade eller försedda med ljusa längsstrimmor. Lärkträdsmalen (Co/l. laricella HÖBN). Beskrifning. Hane och /ona. Framvingarne äro en- färgade, gråbruna, svagt glänsande och tämligen breda. Bakvingarne äro mörkgrå och afsmalna lancettformigt redan innanför midten. Hufvud, rygg, och halssköld af samma färg som framvingarne, likaså hanens antenner; honans antenner äro däremot ljust ringade. Längd mellan vingspetsarne 9 mm. Puppan är smal och till färgen svartbrun; bakkroppens spets är trubbig och försedd med två skarpa sidoutskott. Larven. Den fullvuxna larven är omkring 8 mm. lång samt knappt I mm. bred, jämnsmal. Färgen är mörkt röd- frun, fimen nutvudet, »Dorostfötterna, en' större, af en ljus längsstrimma itudelad fläck på den första, en mindre dylik på den andra bröstringen, samt öfversidan af den sista bak- kroppsringen äro svarta, och slutligen märka vi på sidorna af de tre bröstringarne en liten svart fläck på hvarje. Bröst- fötterna äro kraftigt utvecklade, och det är endast dessa som larven använder, när den går: de 4 paren bukfötter äro där- emot mycket svagt utvecklade under det att analfotparet, med hvilket larven framförallt håller sig fast i röret, är mycket kraftigt. Ägget är halfklotformigt och från toppen utstråla omkring 12 refflor, som ge det ett utseende närmast liknande en pud- dingform. Utveckling och lefnadssätt. Vid en skildring af ma- lens utveckling torde det vara bäst att börja vid vegetations- periodens början. Om vi i midten af april, således innan lärkträdens skott börjat slå ut, undersöka ett angripet lärk- träd, skola vi finna små gråaktiga, omkring 2,; mm. långa rör, sittande 4—6 tillsammans i små buntar i vinkeln mellan smågrenarne, mera sällan i deras spets. I dessa rör ha larverna öfvervintrat. Rören äro med ena ändan stadigt fastspunna vid grenarne. 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Något senare, när lärkträdens skott nått en längd af 6—38 mm., ha larverna försvunnit från dessa sina vinterkvarter och begifvit sig ut på bete på de saftiga, unga skotten. I vinter- kvarteret, där små runda, hvitskimrande skålar af silke ut- märka de platser, hvarest rören suttit fästade, ha de kvar- lämnat ett litet, svart skal, den gamla hufvudkapseln, och vi kunna häraf draga den slutsatsen, att larverna ej öfvervintra som fullvuxna utan, innan de lämnat sitt vinterkvarter, byta om skinn. Barren angripas på föl- jande sätt; förstiskartes ett litet rundt hål ut i väggen, vanligen midt på barret eller närmare spetsen, mera sällan vid dess bas. Genom hålet äter sig larven in i bar- ret och spinner samtidigt fast ihop hålets kanter med kanten på desstkeget tom (Hede, b) Allteftersom larven förtär blad- väfnaden, vidgas gången i bar- ret i bredd och på längd, och Fig. 2. Barr af lärkträd, angripet SET a EET öh EE af larv. 12 ggr förstor. a. hål och IA kroppen längre och längre; mingång mot spetsen af barret. b. bakkroppen förblir dock alltid mingång åt båda sidor om hålet : Lv T jämte larvrör; larvens främre del kvar i larvröret. När larven angifves genom den punkterade förtärt så mycket den kan nå ER åt bada sidor) (Higtetbjrber ger den sig öfver på ett annat barr, som angripes på samma sätt. Sålunda förstör en enda larv en stor mängd barr. De angripna delarne af barren äro först hvitaktiga, på grund däraf att luften tränger in i de urhålkade gångarne, men snart torka de ihop och gulna. När nu larverna börja växa, blir det gamla vinterröret för trängt och måste utvidgas. Detta tillgår på så sätt, att larven till att börja med skarfvar till en krage af silke rundt omkring rörets mynning; denna ökas så småningom på, så att den blir nära på hälften så lång som röret. Sedermera spränges rörets vägg upp framtill på buksidan och i kilen TRÄGÅRDH: LÄRKTRÄDSMALEN. 261 Vvatves,. silke: (Fig. 3 b). Efter hand vidgas sprickan mer och mer och i samma mån skarfvas silke i, så att till slut det gamla vinter- röret är öppet utefter hela buksidan, som täckes af ett stort stycke silkeväf. (Fig. 3 a). Slutligen blir dock äf- ven denna bostad för trång. Men larven vet råd. Den urhålkar ett annat barr, biter af det i ett lämpligt stycke och erhåller på så Fig 3 NONkarlaftvrör: 12: ggr, förstor. sätt en tuta; denna spinnes (Orig.)b. vinterrör,skarfvadt med silke upp- sedermera fast med myn- ot stycke silkevät iskarfvadt utefter buk- ningen vid det gamla röret. sidan. c. rör med vidspunnet nytt dito, Sedan klyfves tutan utefter FRTIrdiar den sida, som är vänd mot det gamla röret och spinnes fast utefter detsamma, hvarigenom en rymligare bostad erhålles. (Bie: 3 ck I senare hälften af maj äro larverna fullvuxna, sluta då upp att äta och krypa ned mellan barren, där de spinna fast rören, som sedan spinnas ihop framtill; i rören öfvergaå lar- verna till puppor. I den andra veckan af juni kläckas fjärilarne, para sig sedermera och lägga ägg; dessa placeras enstaka på ytan af barren. I Tyskland lära äggen kläckas redan efter omkring 10 dagar; i vårt land åtgår därtill en vida längre tid, ty ägg som lades omkring den 15 juni kläcktes ej förrän omkring den 20 juli, alltså efter 5 veckors tid. Den nykläckta larven äter sig direkt in i barret genom ett hål i bottnen på äggskalet och gräfver där ut en gång, som först är mycket smal, men så småningom fyller ut större delen af barrets bredd. Under hela denna tid, hvarunder larven minerar inuti ett barr, är den så liten, att ett enda Re TEN re KÖ som , Ca AV a YE KG ” CV FRA FIRATS INST = nr 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. barr är mera än tillräckligt för dess behof och den stannar också uti det barr, hvarpå ägget blifvit lagdt. I midten af september öfvergår larven till att förfärdiga sig ett rör; detta tillgår helt enkelt så, att den skär utaf ett lämpligt stycke af det barr, som den bott uti och förut mi- nerat ut, så att blott väggarne äro kvar. När röret är färdigt, börjar larven att krypa omkring och angripa barren, alldeles som dess föräldrar gjorde på våren. När barren börja falla af, bereda sig larverna att gå i vinterkvarter och begifva sig ned på grenarne, där de spinna sig fast. Lefnadsförloppet blir sålunda följande: ägg: omkring 10 juni — slutet af juli, minerande larv 2? ett barr:öslutetrafjuol- midten af september, I910 anoriper uUutif ran filenanod nns midtenkafmsept. — barrfällningen, öfvervintrar: barrfällningen — midten af april, angriper utifrån flera barr: midten af april, | — senare hälften af maj, I9I14 puppstadium: senare hälften af maj — omkring 10 juni, fullvuxen: omkring 10 juni. Det behöfver naturligtvis ej påpekas, att utvecklingen röner inflytande af väderleksförhållandena, samt att de olika perioderna växla i längd alltefter dessa. Utbredning. Lärkträdsmalen är vidt utbredd; i Sverige ' är den känd från Skåne, Blekinge, Vestergötland, Stockholms- trakten samt från Västerbotten, och den finnes sannolikt öfver- allt, där lärkträdet planteras. Dessutom är den spridd i Norge, Danmark och Finland samt i Frankrike, Schweiz och Tyskland, hvarest, på Alpernas sluttningar, lärkträdets egent- liga hemvist är belägen. Skada. Af de skador, som larverna förorsaka, äro sä- kerligen de störst, som vållas på våren, omedelbart efter barr- sprickningen, eftersom därigenom trädens tillväxt hämmas och inga ersättningsskott synas bildas för att motväga härj- PRÄGÅRDH: LÄRKTRÄDSMALEN. 203 ningen, såsom fallet exempelvis är med eken, när den angripes af den gröna ekvecklaren. Emellertid blir det ju i vårt land, i motsats till i Tyskland, ett afbrott på omkring 5 veckor i härjningen, d. v. s. under den tid som åtgår, innan äggen Fig. 4. Gren af lärkträd, angripen af lärkträdsmalen. Nat. storlek. (Orig. kläckas, och träden få därigenom tillfälle att repa sig. Vidare är den skada, som larven förorsakar under första delen af sitt lif — till omkring midten af sept. — ju rätt ringa, eftersom den då håller sig till ett enda barr. Utrotningsmedel. Det är tydligt, att malen genom sitt lefnadssätt är synnerligen väl skyddad gent emot de åtgärder, som man annars brukar vidtaga mot tjärillarver. Dels äro lar- 264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. verna ju inkrupna i rör, dels förtära de endast de inre delarna af barren. Alla besprutningsmetoder, som ha till ändamål vare sig att förgifta larvernas föda eller att döda dem genom s. k. kontaktgifter kunna därför på förhand sägas vara lönlösa. De enda skeden i malens lif, då man skulle kunna tänka på att ingripa med utsikt till framgång, äro dels äggstadiet, dels när den är fullvuxen, genom att antingen bespruta träden med någon lämplig, starkt luktande vätska, så snart malarne börja visa sig, och på så sätt förhindra äggläggningen, eller också genom att finna någon besprutningsvätska, som dödar äggen. Naturliga fiender. I Tyskland har man iakttagit att larverna jagas och förtäras af flera fåglar, framför allt bofin- kar, löfsångare och mesar. Dessutom angripas de af parasit- steklar, i synnerhet de små Chalcididerna. Enligt undersök- ningar, utförda i sommar vid den Entomologiska Afdelningen, voro 20—25 2 af pupporna parasiterade. Oversigt over Landbrugsplanternes sygdomme i 1909 af M. L. Mortensen, Sofie Rostrup og F. Kolpin Ravn. (Tidskr. f. Landbrugets planteavl, 17 Bind, Kgbenhavn 1910). Ur redogörelsen för de under år 1909 i Danmark upp- trädande skadedjuren må meddelas följande. Knäppar- larverna (Ågriotes lineatus) ha under året anställt svåra skador på vårsäden, särskildt kornet, på flere ställen så svårt att omsåning blifvit nödvändig. Orsaken till de svåra härj- ningarna anser fru ROSTRUP, som speciellt behandlat skade- insekterna i den föreliggande redogörelsen, böra tillskrifvas den fuktiga och kalla väderleken, som gjorde, att brodden växte långsamt. Svårast var angreppet efter flerårig gräsvall och rofvor samt å kall, sur och dåligt kultiverad jord. Knäp- parlarverna ha äfvenledes gjort skada på ärter kålrötter, mo- rötter och potatis — Harkranklarver ha uppträdt här- ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I910, 265 jande å vårsäd på mossjord. — Rågbroddflugan (Hyle- myra coarectata) skadade svårt hvetet, på vissa håll så grund- ligt att man måste så om. — Fritflugan (Oscinzs frit) och Kornflugan (Chlorops teniopus) ha flerstädes gjort skada. Likaledes synas hvitaxflyet (Hadena secalis) och slökorn- flyet (Hadena tritici) ha varit rätt allmänna. — Tack vare den fuktiga väderleken voro åkersniglarna (ÅAgriolimarx agrestis) ovanligt talrika. På senhösten klagades öfverallt öfver härjningar på rågbrodden. Äfven andra växter ha lidit svårt genom dessa skadedjur. — Betflugan (ÅAnthomyia conformas) har på sina håll gjort betydande skada, särskildt på sådana ställen där betorna till följd af näringsbrist eller sjuklighet stodo efter 1 växten. Betorna angrepos äfven på många håll af potatisstamflyet (Hydroecia micacea). — Särskildt under senare hälften af maj voro jordlopporna svåra på kålväxterna, men äfven längre fram på sommaren märktes svåra skador. På ett ställe förstördes i juli månad c:a 10 24 af kålplantorna. Jordloppornas angrepp synes fler- städes hejdats af hackrensning och varit mindre anmärknings- värda om sådden varit riklig. Försök har gjorts med frönas stöpning i terpentin, men utan tydliga resultat. — Fyrtan- dade rapsvifveln (Ceutorhynchus qgquadridens), hvars larv företrädesvis lefver i bladskaft, har flerstädes varit mycket allmän på kålrötter och turnips och krussjukan på morötter, framkallad af bladlöss och bladloppor, har varit betydligt Svårare än under de båda föregående åren. Likaledes ha morötterna lidit synnerligen svårt på sensommaren af morot- flugans larver (Psila rose]. ASRE: Clercks minerarmal (Lyonetia clerckella 1..) af Ivar Trägårdh. Fig. 1. Clercks minerarmal. Fruktträdens blad angripas som bekant af många slags fjärillarver, som förorsaka skador af olika slag. Ofta nog är det sätt, hvarpå bladen angripas, så karakteristiskt, att man enbart på grund af de spår, som en larv lämnat efter sin framfart, kan med säkerhet säga dess namn. Detta gäller framför allt omide ss: kl bladminerannefhvilkafutmankan sig därigenom, att de ej förtära hela bladen, utan göra gångar eller rum inuti dem; de förtära nämligen endast själfva bladväfnaden, men lämna omsorgsfullt huden orörd. Dessa gångar och rum äro oftast synnerligen karakteristiska genom sin form; somliga gångar slingra sig zickzackformigt, andra i spiral, andra åter i en stor båge; somliga äro nästan jämn- breda, andra åter vidga sig mer och mer; rummen återigen befinna sig antingen närmare öfver- eller undersidan, äro an- tingen bildade genom hopsmältning af gångar eller också genom så småningom skeende utvidgning af ett mindre rum. Bland de mest karakteristiska gångarna äro just de, som åstad- TRÄGÅRDH: CLERCKS MINERARMAL. 267 kommas af den CLERCK'ska minerarmalens larv (fig. 2) och som man finner på såväl äpple- som körsbärsträd, men äfven på rönn och björk. Beskrifning. Hane och Zona. Framvingarne äro smala, lancettformiga och svanslikt tillspetsade, till färgen silfverhvita, men ofta med en grå eller gul anstrykning i fram- kanten; utanför midten på dem är en aflång, brun fläck och utanför denna 3 smala, bruna tvärband; i själfva ; spetsen på vingen en kolsvart punkt, från hvilken den svarta svansen utgår; vingfransarne äro graå- bruna i likhet med bakvingarne och deras fransar. Hela kroppen är beklädd med stålglänsande fjäll. Antennerna långa och smala; bakbenen med täm- ligen långa sporrar. Puppan är omkring 3,; mm. lång, till färgen blekt äpplegrön, med svarta ögon och spetsar på ving- och benslidorna. Larven är fullvuxen 6 mm. lång och mycket smal, med djupa inskärningar mellan kroppslederna, som äro rundade. Till färgen är den äpplegrön; hufvudkapseln är brun, likaså två halfmånformiga fläckar på den I:sta bröstringen samt en rundad fläck på den sista bakkroppsleden; bröstfötterna, som äro mycket korta, kägelformiga, äro svartbruna. Utveckling och lefnadssätt. Angående sät- tet för öfvervintringen råda olika åsiktet. Enligt Fig.2. Larv. tyska författare, som t. ex. TASCHENBERG, skulle SE malen ej öfvervintra utan på hösten lägga sina ägg på knopparne och sedan dö. Enligt engelska författare (THEO- BALD) däremot öfvervintra honorna (möjligen äfven hanarne) och lägga på våren sina ägg på de nyss utspruckna bladen. Förutom det att THEOBALD verkligen har funnit öfver- vintrande honor i sin trädgård, så förefaller äfven af andra skäl uppgiften att äggen skulle läggas på knopparne på hös- ten mindre sannolik. Ty det är så godt som regel, att blad- minerande insekters ägg läggas på bladen samt att mingången börjar på den punkt, där ägget är lagdt. Ej heller har jag, 2608 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. trots noggranna undersökningar, kunnat upptäcka några ägg på knopparne af de äppleträd, som finnas vid Entomologiska anstalten och som i år i mycket stor utsträckning angripits af malen, och slutligen hafva puppor som insamlades d. 15 okt. ännu när detta skrifves, (d. 23 nov.) ej kläckts. Vi kunna därför taga för gifvet att fjäriln först på våren lägger ägg och öfvervintrar antingen som fullvuxen eller, hvilket är sanno- likare, i puppstadiet. Äggen läggas vanligen nära midtnerven på bladen, och den till en början mycket smala gången följer i allmänhet midtnerven ett stycke; sedan böjer den af utåt mot blad- Fig. 3. Äppleblad angripna af Clercks minerarmal. Omkring 1/3 nat. storlek. ( Orig.) kanten, som den följer på något afstånd för att sedermera återigen böja af inåt bladets midt. Gången vidgar sig så småningom under sitt lopp, men blir sällan bredare än 1'/2 mm. med undantag för de sista 5—6 mm., där den vidgar sig till sen ”aflång, oval håla. (Fig, 3) Tillfärgenfanidensan- tingen hvit, grå eller gul med en smal, svart strimma i midten, som utgöres af larvens exkrementer. Vanligen förekommer blott en gång på hvarje blad och detta gäller i synnerhet om den I:sta generationen, men under den andra och ännu mera under den tredje generatio- nen, då larverna tilltaga allt mera i antal, kan man finna ända till 5—6 gångar i ett enda blad. När larven är fullvuxen, hvilket i Stockholmstrakten, enl. TRÄGÅRDH: CLERCKS MINERARMAL. 269 observationer gjorda å Entomol. Afdelningen, synes vara i sista veckan af juni, skär den en halfcirkelformig öppning i spetsen på mingången på öfversidan och kryper ut på bladet, hvarefter den efter en eller ett par dagar börjar spinna en kokong. Detta sker oftast på undersidan af det blad, som den minerat, men det kan också hända, att den beger sig öfver på ett annat blad. Kokongen förfärdigas med stor konstfärdighet på följande sätt (fig. 4): först spinnes en gles väf från kanten af bladet och inåt skifvan (se fig. 4), sedan spinnas två tjocka med hvarandra parallella rep — på omkring 5 mm. afstånd från hvarandra — från kanten till en lämplig punkt på bladytan; Fig. 4. Äppleblad med kokong af Clercks minerarmal. Nat. storlek. (Orig.) dessa rep kunna nå en längd af ända till 3 cm. Mellan dessa och bladytan spinner larven ett i båda ändar öppet rör, som stagas på båda sidor medelst kortare rep, som löpa ut från rörets ändar till bladskifvan. På detta sätt kommer kokongen att bli upphängd i fria luften, liksom i en hängmatta, dock med den skillnaden, att den ej kan svänga, utan är ordentligt stagad åt alla sidor. Så snart kokongen är färdig, förpuppas larven. Puppstadiet räcker omkring 14 dagar. De första malarna observerades d. 8 juli i år. Denna generation gifver upphof till en 2:dra generation, som är färdig i senare hälften af aug. och denna återigen till en 3:dje. Ännu så sent som i början af oktober d. å. påträffades, om än sparsamt, larver samt talrikt med puppor. Malen har sålunda tre generationer årligen. 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Utbredning. I Sverige är malen känd ända sedan LIN- NÉ'S tid; den är funnen i Skåne, Blekinge, Västergötland, Östergötland och Uppland. Vidare förekommer den såväl i Norge som i Finland och Danmark samt i större delen af Europa. Skada. Ehuru CLERCKS' minerarmal ej hör till frukt- trädens värsta fiender, så bör den likväl allvarligt bekämpas. Genom mingaångarne afstängas ju, i synnerhet när de äro flera, större och mindre delar af bladen från safttillförseln. Då dessa delar det oaktadt ofta bibehålla sin gröna färg, har man däruti sett ett bevis för att skadorna blott voro obc- tydliga. Senare undersökningar hafva emellertid visat, att så ej är fallet. De genom gångarna helt eller till större delen afstängda delarne af bladen kunna ej bereda någon näring och äro således lika värdelösa som om de vore afbitna. Det är klart, att härigenom tillväxte:: och skottbildningen hämmas, och detta torde framför allt gälla i fråga om dvärg- och spalierträd, som ju hafva en proportionsvis mindre löfmassa. Vidare är det att märka att malen har 3 generationer årligen, och att det alltså är fara värdt att den under gynnsamma förhållanden, om den lämnas ifred, på några år kan tilltaga oerhördt i antal. Huru våldsam en härjning kan bli, om malen år efter år får tilltaga utan att någonting göres för att utrota den, visas bäst af SCHÖYENS skildring af en härjning i Norge 1908. Både fruktträd, rönn och hägg hade alla blad genomkorsade af larvgångar och redan i juli månad voro de alldeles för- torkade. Oerhörda' massor af larver hade spunnit in sig på torra blad, grenar, stammarne och öfver hufvud taget öfver- allt hvar de kunde finna lämpliga platser, så att träden voro alldeles hvita. | Utrotningsmedel. Som framgår af skildringen af lar- vens lefnadssätt, för den en mycket skyddad tillvaro och det är endast omedelbart före förpuppningen som den kryper omkring fritt på bladen. Besprutning af träden skulle därför vara skäligen gagnlös. Emellertid finns det en tidpunkt, då man med framgång kan upptaga kampen mot malen, och det är i slutet af juni, innan den I:sta generationens larver lämnat minorna, men äro nästan fullvuxna, så att gångarne i bladen äro lätt synliga. TRÄGÅRDH: CLERCKS MINERARMAL. 271 Om man då antingen klipper af alla angripna blad eller också genom att pressa gångens spets mellan fingrarne krossar larven, hvilket åtminstone på dvärg- och spalierträd borde vara ett lätt arbete, så hindrar man de följande generationerna att komma till utveckling; och efter ett par år borde man kunna vara skadedjuret kvitt. Då, som förut nämnts, malen äfven angriper rönn och björk, är det naturligtvis af vikt, att några dylika träd ej finnas i trädgården, då de ju skulle kunna tjäna malen som tillflyktsort. Slutligen bör på hösten efter bladfällningen alla blad och allt skräp och bråte under träden noga uppsamlas och brännas. En ny metod att utrota myror. Ref. efter A. O. MarsH: U. S. Departement of Agriculture. Bureau of Entomology — Bull. No, 64. Part IX. Washington 1910. I trakten af Rocky Ford, Colorado är en medelstor myra, Formica cinereorufibarbis ForeL allmän. Dess bon före- komma utefter inhängnader och bevattningsdiken. De höja sig sällan öfver marken, men upptaga däremot en jämförelsevis stor yta, omkr. 1 kym. samt hafva alltid flera öppningar. I trakten odlas bl. a. bomull, meloner och vin. Det är den allmänna meningen bland farmarne, att myrorna åtminstone delvis äro skuld till att bladlössen på vinet sprida sig från en planta till en annan. Säkert är emellertid, att de regelbundet »mjölka» bladlössen, som finnas på dessa växter och skydda dem genom att döda de nyttiga Syrphuid och Chrysopidlarver, som lifnära sig af bladlössen. För att utrota myrorna använde Mr. MarsH cyankalium i vattenlösning. Det visade sig att en lösning af omkr. 3,5 gr. cyankalium pr lit. vatten var för ändamålet tillräcklig. Med denna vattnades boens yta, så att den blef väl genomdränkt, hvarjämte en del hälldes ned i öppningarne. Vid undersökning af boen visade det sig, att de myror, som träffats af vätskan, omedelbart dogo och de, som straxt efter ge- nomdränkningen sprungo öfver boens yta, dogo efter ett par sekunder. Ett par dagar efteråt lågo tusentals döda myror på och omkring boen. Ute i fältet funnos nästan inga myror alls, de få öfverlefvande hade samlats vid boen och efter omkring 10 dagar började grundlägga nya bon. 14 dagar senare hade på den be- handlade markremsan omkr. ett dussin små kolonier startat på nytt. Då upprepades behandlingen, hvarvid det visade sig, att ett par månader efteråt inga myror funnos kvar. Ivar Trägårdh. Röda tallstekein (Lophyrus sertifer GEOFFR.) Af Ivar Trägårdh. Under det att den röda tallstekeln under 1890-talet upp- repade gånger inrapporterades från skilda delar af vårt land, hafva på senare tiden inga klagomål öfver densamma för- sports, och det ar först 1908 samt iv ar isomkdenkaten latt höra tala om sig. Den röda tallstekeln hör till de s. k. barrsteklarnes släkte Lophyrus, hvilket igenkännes från öfriga växtsteklar genom sina pannspröt, hvilka hos hanen äro kamformiga, hos honan så- gade samt 18—30-ledade. Af detta släkte finnes i vårt land ett. dussin arter, men af dem är det endast tvenne som, at- minstone hittills, uppträdt som skadediur, nämligen £L. serti- fer GEOFFR. och L. pin F., hvilka båda angripa tall. i : Fig. 1. Röda tallstekeln. a hane; b hona; c larv; d kokong. (Efter LAMPA). TRÄGÅRDH: RÖDA TALLSTEKELN 273 Beskrifning. (Fig. 1). Hanen och honan. Hanen är glänsande svart; blott de första bukringarne samt benen röda, med undantag af klorna, som äro svarta. Pannspröt med 23—25 kamgrenar. Honan något större än hanen, med röda ben och rödgul kropp, på hvilken dock en större eller mindre del af ryggen samt en del af bakkroppen är svartbrun. — Längd 7—9 mm. Kokongen (fig. 1d) är omkr. I cm. lång, tunnväggig samt till färgen antingen hvit eller blekt gulaktig. Fig. 2. Larv af röda tallstekeln. (Orig.) Larven (fig. 2) skiljes lätt från L. pini-larven genom sitt kolsvarta hufvud. Kroppen, som afsmalnar något bakåt, är till färgen grågrön, på buksidan ljusare; den gråaktiga an- strykningen, som till största delen framkallas genom korta, svarta borst, anordnade i tvärrader, afbrytes genom en hvit längsstrimma midt på ryggen och sträcker sig ned till mid- ten af kroppens sida, där den afgränsas af en hvit strimma, nedanför hvilken mörkare fläckar finnas, som fig. 2 visar. 3 par svarta bröstfötter samt 8 par bukfötter finnas, mtsattillsammans II par. Längd 22—25 mm. Utveckling och lefnadssätt. Stekelns flygtid inträffar antingen på våren eller hösten, och det har i mellersta Europa under gynnsamma förhållanden inträffat, att den uppträdt med 2 generationer årligen. Hos oss synes den i regel flyga i september. Djuren äro rätt tröga i sina rörelser, och detta gäller i synnerhet om honorna, som till och med kunna skakas ned från grenarne; men man känner likväl exempel på att de kunna svärma i stora skaror och med vinden drifvas till om- råden, som förut varit skonade. Äggen placeras inuti hålor i barren. Därvid går honan så tillväga, att hon med tillhjälp af ett i bakkroppens spets befintligt, sågformigt bihang sågar en smal ränna i kanten Entomol. Tidskr. Årg. 31. H. 4 (1910). 18 274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. på barret; i botten på denna placeras äggen med regelbundna afstånd af 10—12 på hvarje barr: Där äggen ligga, gulnar den omgifvande delen af barret efter en tid, så att äggbe- lagda barr lätt igenkännas på en eller två rader af gula fläckar i kanterna. Om, såsom i vårt land SYNES vara fallet, äggen Idöbar sent på hösten, placeras de på barr, tillhörande årsskotten; i annat fall, d. v. s. om äggläggningen äger rum på våren, sker det på fjolårets skott. På våren kläckas äggen, ., 'sannolikt i slutet af 2:dra vec- I kan af maj — de första, tro- NÅ ligen omkring 8—10 dagar $ fé gamla larverna observerades E vid Entomol. Afdelningen d. "24 maj — och larverna be- gynna så att förtära barren. De börja alltid i spetsen af barren och hålla tillsammans i sällskap; det är sålunda mycket vanligt att se 4—5 larver sitta i en ring omkring ett barr och förtära väfnaden från spetsen och nedåt, kvar- lämnande en smal sträng i midten. Dessa torra, smala, borstlika strängar äro mycket karakteristiska för deras an- grepp, (se fig. 3 a). Fig. 3. Grenar, angripna af röda tall- När . larverna bli större, stekelns larver, årsskotten orörda. ÅS 9 - fig. 3a synas barr som äro afätna, så förmå de emellertid att äta oa på Arekort AE var. Å upp hela barren, ända ned till slidan, som dock i allmänhet, d. v. s. när det är godt om föda, lämnas orörd; man känner äfven exempel på att de af- gnagt barken fläckvis. En egendomlighet — lika oförklarlig, som för människan lycklig — är att lägga märke till vid larvernas angrepp: de lämna i regel årsskotten orörda, och det är blott den ytter- sta nöd, som drifver dem till att också anfalla dessa. TRÄGÅRDH: RÖDA TALLSTEKELN. ATS Larverna äro tröga i sina rörelser och hålla sig som nämndt vanligen tillsammans i stora klungor, ofta på flera : hundra stycken. De äro därför lätta att upptäcka, så myc- ket mera som de hafva den karakteristiska vanan att så snart de oroas alla på en gång höja bakkroppen i vädret och svänga den af och an. Man har iakttagit, att de vanligen först angripa unga, fritt stående tallar, helst sjuka dylika, samt först senare kasta sig öfver äldre träd, samt att de sprida sig så småningom inåt skogen från skogskanten, vanligen den åt söder vettande. I midten af juli är larven fullvuxen; den kryper då ned på marken ibland ljung och skogsaffall, där den förfärdigar sig en kokong. Inuti kokongen ligger larven ända till slutet af augusti, innan den förpuppas. I midten af september kläckas stek- larne och para sig, hvarefter hanarne omedelbart dö och ho- norna lägga ägg på barren, på sätt ofvan skildrats, hvarefter de också dö. Från det ofvan skildrade utvecklingsförloppet äga emel- lertid afvikelser rum, beroende därpå, att under vissa omstän- digheter, hvars natur man ej närmare känner, en del larver öfvervintra och först på våren kläckas. Detta synes likväl ej inverka på härjningsperioden, eftersom de på våren lagda äggen sannolikt kläckas blott obetydligt senare än de på hösten lagda. Utbredning. Den röda tallstekeln är spridd i mellersta och norra Europa samt förekommer i vårt land från Skåne ända upp till Lappland. I Danmark är den den vanligast förekommande arten, och man anser där, att den spridt sig dit från Sverige. Skada. Af redogörelsen för röda tallstekelns lefnadssätt framgår, att larverna hålla sig tillsammans i täta klungor och med stor grundlighet förtära barr efter barr — alltså ej bita af barren och äta litet här och litet där. Det ligger i öppen dag, att tack vare denna deras vana ett jämförelsevis betyd- ligt mindre antal barr skadas, än om larverna lefde spridda och endast åto ett mindre stycke af hvarje barr. Vidare angripa de i regel ej årsskotten och det inses ju lätt, att därför i allmänhet ingen fara förefinnes, att de an- 276 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT I9g10. gripna träden skola dö ut. Däremot blir, till följd af den stora barrförlusten, ämnesomsättningen betydligt nedsatt; detta visar sig på så sätt, att under följande år såväl hufvud- som sidoskotten samt dessas barr blifva betydligt mindre än förut; men redan 2:dra året därpå är denna minskning utjämnad, och såväl skotten som barren ha återtagit sin normala längd. Annorlunda gestalta sig emellertid förhållandena, när härj- ningen blir så stark, att äfven årsskotten angripas och kal- ätning inträder, ty då duka träden under. Barrträden hafva nämligen ej löfträdens förmåga att kunna uthärda och repa sig efter en kalätning. I vårt land synas dess bättre inga dylika härjningar ha ägt rum, men i vårt grannland Norge härjade den röda tall- stekeln under 6O—7 år aå rad tallplanteringarne på Jäderen, så fruktansvärdt att tusentals träd dukade under. Och lik- nande härjningar känner man från Österrike och södra Tysk- land. Utrotningsmedel. I fråga om den röda tallstekeln, lik- som ifråga om alla andra skadeinsekter, kan det ej tillräck- ligt framhållas, huru viktigt det är, att vederbörande, genom att regelbundet besiktiga tallplanteringarne, sätta sig i stånd att observera angreppen 1 deras första eller i hvarje fall ett tidigt skede. Ty det är naturligtvis ojämförligt mycket lät- tare att då utrota djuren, an om devunder aratalmta olör märkt föröka sig, tills en vacker dag en härjning inträffar, d. v. s. de tilltagit så i antal, att vederbörande ej kan under- låta att lägga märke till dem. Man skall nämligen icke tro, att en massförökning är en företeelse som inträder plötsligt. Den förberedes så små- ningom under en längre eller kortare tidrymd; och det borde ej vara omöjligt, att genom besiktningar komma den på spå- ren, innan den antagit allt för stora dimensioner. Den lämpligaste tiden är i detta fall slutet af maj eller början af juni, då larverna äro stora nog att lätt synas, så mycket mera som de alltid sitta tillsammans i klungor. Finner man då larvsamlingar i grenspetsarne, så kunna dessa antingen skakas ned i en korg eller på dukar, utbredda på marken, eller också kunna grenspetsarne klippas af med en trädgårdssax. Man har äfven med utmärkta resultat be- i | - | TRÄGÅRDH: RÖDA TALLSTEKELN. 200 tjänat sig af den metoden, att med tumvantar af skinn klämma sönder larverna. Slutligen må nämnas, att i Holland besprutning med fotogenemulsion enligt formeln: I kg. grönsåpa, 15 lit. vatten och 10 lit. fotogen, visat sig synnerligen verksam. Däremot har samma metod i Norge varit resultatlös. Besprutnings- metoden kan sålunda ej sägas vara utexperimenterad ännu. Har däremot härjningen antagit stora dimensioner, så torde de flesta ofvan rekommenderade medlen vara värdelösa, i synnerhet om det gäller skogar eller äldre planteringar, där ju trädens höjd lägga hinder i vägen för deras användande, och man får då inskränka: sig till att förebygga härjningens spridande. Är det åter fråga om planteringar, där det på grund af naturförhållandena är fara värdt, att träden skola duka un- der, om de försvagas genom härjningen, och där nyplante- ringar äro svåra att utföra, t. ex. vid flygsandsfält och vid exponerade sandstränder, så torde metoden att med tumvan- tar af skinn krossa larverna med stor framgång kunna an- vändas äfven i stor skala, förutsatt naturligtvis att tallplan- torna ej äro mera än manshöga. Som exempel på, hvilka glänsande resultat som kunna ernås genom energiskt bedrifna sönderkrossningsmetoder, må nämnas, att i Pommern vid en härjning af strandplanteringar omkring 9 millioner larver på detta sätt tillintetgjordes. Har stekeln förökat sig till den grad, att larverna, efter att hafva kalätit ett visst område, begifva sig ned på marken och börja vandra till nya områden, så blir det nödvändigt att genom diken sätta hinder i vägen för deras framfart. Detta är naturligtvis blott möjligt på stenfri mark. Dikena böra hafva den åt det icke angripna området vettande sidan så lodrät som möjligt, och i botten på dem böra djupare gropar gräfvas, 1 hvilka larverna tid efter annan skyfflas ned, hvarefter de betäckas med jord från nya gropar, som tagas upp vid sidan af de gamla. I sådan terräng, där fångstdiken ej kunna användas, bru- kar man ersätta dem med i en tät rad lagda högar af färskt tallris; genom den sålunda erbjudna födan hejdas de utvand- rande larverna i sin framfart och kunna lätt förgöras. 27 fed ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Naturliga fiender. Såväl larver som kokonger och steklar jagas och förtäras massvis af hackspettar, nötväckor, råttor samt i synnerhet af ekorrar; äfven räfvarne försmå dems icke: Parasitsteklarne däremot synas ej spela någon nämnvärd roll, åtminstone gifva de tills dato gjorda observationerna ej det vid handen. Sålunda syntes stekeln vara alldeles fri från parasitsteklar i Norge, där den likväl uppträdde 5—6 år å rad utan afbrott. I Sverige däremot har man efter härjningen på Hökensås 1890-92 funnit 18,5 2 af de på hösten 1892 insamlade kokongerna vara parasiterade; och man tillskref då parasi- terna förtjänsten af härjningens stoppande, hvilket dock enligt min mening torde vara att öfverskatta deras betydelse, efter- som en sådan inficieringsprocent i och för sig ej torde vara särskildt hög och säkerligen alldeles otillräcklig för att stoppa en härjning. Huru sprida sig trädens gallkvalster? Ref. efter A. Nalepa: Naturwiss Zeitschr. f. Forst- und Landwirdschaft. Arellö IOr0-r HANE 3 STA Denna fråga har hittills ej kunnat tillfredsställande besva- ras 1 brist på verkliga observationer. Lösa antaganden har det däremot ej felats. Det är tydligt, att gallkvalstren hvar- ken som larver eller fullvuxna äro utrustade för att göra aktiva vandringar; och spridningen till nya vårdplantor på detta sätt är möjlig för dem endast under särskildt gynnsamma. omständigheter, såsom ringa: afstånd från infektionshärden, och tätt bestånd af växten m. m. Redan bredden af en väg och höjden på en trädstam äro afstånd, som äro oöfverkom- liga för djuret utan hjälp. Under sådana förhållanden äro härkomsten och åldern af gallkvalsterkolonierna i trädkronorna frågor af stort intresse. Två engelska forskare, WARBURTON och EMBLETON, ha uttalat den åsikten att transport medels insekter skulle vara det härvid verksamma medlet. Men mot detta antagande talar enligt NALEPA flera fakta bl. a. att i alléer ofta blott enstaka träd äro angripna och det i mycket hög grad, under det att ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 279 andra närstående träd äro alldeles fria. Om insekter tjänst- gjorde som transportmedel vore detta förhållande oförklarligt. Huru infektionen i själfva verket tillgår blef NALEPA själf i tillfälle - att konstatera ifråga om den tyska lönnen (Acer pseudoplatanus L.) Under sina promenader observerade han en gång ett tätt bestånd af unga lönnplantor växande emellan gamla granar på en bergssluttning. Lönnbeståndet härstam- made tydligen från tvenne gamla lönnar, som stodo omkr. 3—400 m. högre upp; från dessa spredo sig frukterna medels höststormarne i den förhärskande vindriktningen. De unga lönnplantorna voro starkt angripna af gallkval- ster, som förorsakade filtbeklädda fläckar på bladen. Som- maren 1908 voro på somliga ställen ända till 90 ”/o af dem angripna och ofta så starkt, att samtliga blad voro filtklädda såväl på öfver- som undersidan. Hvarifrån kommo nu kval- stren | Härpa fick NALEPA svaret, då han i juli s. å. efter en kort men häftig storm företog sig en spatsertur i trakten. Massor af löf samt grenar med frukter och angripna blad lågo på marken vid beståndet och det var ej tvifvel under- kastadt att det härrörde från de två gamla lönnarne högre upp, som också vid närmare undersökning, visade sig hysa massor af erinéer. Af iakttagelsen framgår, att vinden spelar hufvudrollen vid spridandet af kvalstren. I detta fall var det den i trakten rådande vindriktningen, som först förorsakat uppkomsten af det unga lönnbeståndet bland granarne och sedermera hade vinden ombesörjt plantornas infektion med kvalster från mo- derträden. Senare undersökningar ha visat, att detta i all- mänhet är det sätt hvarpå kvalstren spridas, att unga plan- Henan tekteras medels gallbesatt löf från moderträ- den. De ha också visat, att det i regel är som unga plan- tor träden bli inficierade under det att det torde höra till undan- tagen att äldre träd blifva det. Ivar Trägårdh. Pärongallkvalstret (Eriophyes pyri NaAL.). Af Ivar Trägårdh. Gallkvalstren äro mikroskopiskt små djur, som finnas på träd, buskar och örter af allehanda slag och hos dessa för- orsaka missbildningar af den mest olika beskaffenhet. Dessa äro utan undantag så karaktäristiska -för de olika arterna. att EigSt Rarongalls kvalstret, starkt för- storadt (efter Nalepa). man enbart på dem kan säga kvalstrets namn. Man urskiljer omkring ett dussin olika slag af missbildningar från såväl knoppar, som blad, blommor och frukter; här må emellertid vara tillräckligt att om- nämna de viktigaste och mest karaktäris- tiska af dem. Hit höra framför allt de missbildningar, som uppstå på bladen och som antingen te sig som pung- eller horn- lika utväxter, såsom hos al och lind, eller som filtbeklädda fläckar, hvilka förr i tiden - troddes vara parasitsvampar, eller som upp- höjda blåsor på bladet, såsom fallet är med pärongallkvalstret. Beskrifning, Hanen är 0,:75 mm., honan 0, mm. lång, Kroppen lång och smal, baktill afsmalnande samt mycket tätt vinglad. Endast två par ben, i kroppens framända. Färgen är hvit, mer eller mindre genomskinlig, ibland med skär anstrykning. Utveckling och lefnadssätt. Kval- stren öfvervintra under knoppfjällen; de TRÄGÅRDH: PÄRONGALLKVALSTRET. 281 synas föredraga det andra och tredje lagret af knoppfjäll och förefinnas ofta i små kolonier på 50 stycken. Så snart knop- parne börja spricka ut, krypa djuren ned till basen af knopp- fjällen och byta om skinn. De åstadkomma först små röda blåsor på de ännu ej utslagna bladen; dessa äro först ej större Fig. 2. Päronblad, i olika grad angripna af pärongallkvalster. Nat. storlek. (Orig.) än en nålspets, men tilltaga inom loppet af en vecka i stor- lek, så att de bli som ett knappnålshufvud. Hvarje dylik blåsa eller gallbildning innehåller blott en hona, som där lägger 5—6 ägg. Efter som bladen tillväxa, krypa de kvalster, som utvecklats i de små blåsorna, ut ur dessa och intränga genom klyföppningarne på andra ställen af bladet eller också på andra blad, alltid från undersidan. Nya blåsor bildas därigenom, att kvalstren förtära bladköttet 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. och genom irritering förorsaka att bladet sväller. Inuti blå- sorna läggas ägg, sålunda 2:dra generationens, och när de kläckas, gräfva sig larverna gångar i bladväfnaden, hvarige- nom gallblåsan förstoras. De fullvuxna krypa ut och in ge- nom små öppningar på undersidan af gallblåsorna och upp: söka ständigt nya platser, hvarest de åstadkomma nya blåsor, i hvilka nya kolonier uppstå. Huru många dylika en hona kan åstadkomma eller huru många generationer som kunna förekomma årligen, därom vet man intet af lätt förklarliga skäl, då dessa djur genom sin ringa storlek äro synnerligen svåra att studera ingående. Alltnog, blåsorna tilltaga alltjämt under hela växtperioden. Först uppträda de i rader på båda sidor om midtnerven (fig. 2,a), sedan sprida de sig alltmer och flyta tillsammans, så att de slutligen kunna upptaga större delen af bladytan (fig: 2, brockiejl När de först visa sig, äro de tämligen bjärt röda eller rödgula; sedermera blifva de gröngula och slutligen svarta, när bladväfnaden är alldeles död. När bladen börja att gulna, utvandra djuren från blå- sorna och bege sig öfver till knopparne, där de krypa in emellan de yttre fjällen. Toppknopparne synas hysa det största antalet af dem. Djurens spridningsförmåga är emellertid mycket ringa och det är därför mycket vanligt, att: man ar efter ar 1 en trädgård finner blott ett eller par träd eller till och med en- dast vissa delar af dem angripna, under det att öfriga träd gå fria. Man vet numera, genom undersökningar utförda på andra trädslag, att det är med vinden de spridas, på så sätt att inficierade grenar vid stormar lösbrytas och föras öfver till andra träd. Utbredning. Pärongallkvalstret är vida spridt; man känner den från Europa, Norra Amerika, Australien och Syd- Afrika och man anser att den i det senare landet blifvit ny- ligen införd, ty endast unga samt nyligen ympade träd hafva blifvit inficierade; sannolikt har den också blifvit införd från Europa såväl till Amerika som Australien. Förutom päron angriper den också äpple, rönn, oxel, Cotoneaster samt Amelanchier. Egendomligt nog synes det TRÄGÅRDH: PÄRONGALLKVALSTRET. 283 egentligen blott vara i Amerika som den angriper äpplen. I England t. ex. känner man blott ett fall, då den angripit äpplen och i Sverige synes det också höra. till undantagen. Skada. Det är tydligt, att trädens blad genom gall- bildningarne hindras högst betydligt från att fullgöra sitt värf, att bereda näring; och då skadorna börja samtidigt med löf- sprickningen och fortgå utan afbrott under hela växtperioden, har trädet sålunda intet tillfälle att ersätta skadorna. Följden blir, att vid starkt angrepp redan tidigt en mängd blad bli fullständigt förstörda och vissna och detta, i förening med den starka nedsättningen i de öfriga bladens arbetsför- måga, återverkar på frukten högst betydligt. Fig. 3. Skott af päronträd, angripet af pärongallkvalster. (Efter Parrott, Hodkiss & Schoene.) Men päronen angripas också direkt af kvalstren och detta så snart som blombladen fallit af, stundom angripes redan fruktämnet; på de angripna frukterna synas små röda blåsor, som sprida sig mer och mer och de sålunda angripna frukterna blifva alldeles förstörda. Slutligen må nämnas, att i plantskolor på unga päron- träd såväl bladen som toppskottets stamdel angripas och på grund häraf hejdas i sin tillväxt (fig. 3). Utrotningsmedel. Det kan ej råda något tvifvel om, att djuren spridas med handelsträdgårdsalster och man bör därför noga se till, att man ej får infekterade träd eller ymp- kvistar. Likaså bör naturligtvis vid ympning skotten ej tagas från infekterade träd. 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Vid mindre angrepp, framför allt på dvärg- och spalier- träd, böra de angripna bladen plockas bort och brännas upp så snart som blåsorna börja visa sig. Genom detta förfarande kan man på ett par år bli kvitt kvalstren. Utomlands, i synnerhet i Amerika, betjänar man sig med framgång af besprutningar mot kvalstren. Dessa äga rum två ganger arligen, tidigt på våren, strax före knoppsprickningen samt på senhösten, då de lämna bladen för att söka vinter- kvarter i knopparne. Man har därvid funnit kerosen vara bäst, ett kolväte som finnes i bergolja och erhålles vid dess rening. Tyvärr har detta medel hes oss aldrig blifvit pröf- vadt och det finnes ej heller tillgängligt i marknaden. I vårt land hafva däremot försök blifvit gjorda dels med 5 "/o karbolineum, men utan några tydliga resultat, dels med svafvelkalk, och det har visat sig, att vi i detta hafva ett utmärkt medel mot pärongallkvalster. Svafvelkalkvätskan utgöres af 5 kg. osläckt kalk, 3,5 kg. svafvelblomma på 1090 liter vatten. Besprutningen utföres endast vintertiden på aflöfvade träd, helst fram på vårsidan. Närmare upplysningar om vätskans beredning och användning erhållas från Entomologiska Afdelningen. Ett nytt medel i kampen mot fruktträdens skade- djur. Ref. af >»The mally fruit fly remedy>». i Cape of good Hope Agric. Journal. N:o 49. November 1909. Ehuru det ej i vårt land finnes flugor som attackera fruktträden och det medel, som här nedan omnämnes, egent- ligen är afsedt mot dylika, torde det dock förtjäna att om- nämnas, då metoden på sätt och vis innebär ett uppslag och det ju "ej är uteslutet att den i en'elletrannan form, can få användning hos oss. Metoden uppfanns för några år sedan af Mr. C: W. MALLY, som nyss tillträdt den nyinrättade platsen som ento- molog i de östra provinserna af Kapkolonien. Det gällde att stoppa framfarten hos Ceratitis capitata, en fluga som härjade framför allt persikorna, men äfven angrep aprikoser, päron, apelsiner m. m. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. 285 Det nya uti den består i att man sprutar en söt vätska som är förgiftad öfver träden. Blandningens sammansätt- ning är följande: 10 lit. vatten, 850 gr. socker och 60 gr. pul- veriseradt blyarseniat. Blyarseniatet röres upp i en mindre kvantitet vatten och spädes sedermera ut. Huru billigt soc- ker som helst kan användas. Munstycket på sprutan bör vara så fint som möjligt och endast en ringa mängd vätska användas. Omkring '/2 liter är tillräckligt för ett väl utveckladt 10-års persikträd. Första sprutningen bör äga rum ungefär en månad innan masken brukar visa sig i frukten och sedermera 2—3 ggr i månaden. Frukten bör ej besprutas utan blott blad- verket. Med denna metod lyckades Mr. MALLY fullständigt stoppa en härjning på persikor år 1909. Infektionsprocenten på de besprutade träden sjönk från 50 ”/o till under I ”/o, under det att på obesprutade träd härjningen tilltog så, att praktiskt taget all frukt fördärfvades. Ivar Trägårdh. En Emulsionsapparat har förts i handeln af firman Gebriuäder HOLDER i Metzingen, Wittenberg. Apparaten, hvars uppgift är att på ett bekvämt och effektivt sätt blanda sådana besprutningsvätskor, som bestå af t. ex. fotogen eller karbo- lineum samt vatten, är synnerligen enkel till sin konstruktion och lätt att sköta. Den utgöres af ett cylinderformadt, slutet kärl, i hvilket en rund, genomborrad skifva kan »pumpas»> upp och ned. På en kort stund kan man åstadkomma en utmärkt och hållbar emulsion. Apparaten tillverkas i tre storlekar om 0.6, 2 och 10 liters kubikinnehåll samt kostar resp. 3.50, 3 och 25 Mk. — En 1o-iters apparat kommer att på nyåret pröfvas vid Entomologiska afdelningen. AR IF: Växtsteklar, som angripa våra fruktträd. Af Alb. Tullgren. Med en färglagd tafla. Den stora insektordning, vi kalla steklar, representeras ju i öfvervägande grad af arter, som lefva af rof, äro snylt- gäster eller rent af lefva parasitiskt på insekter eller mera sällan andra lägre djur. En stor mängd arter förtjänar så- lunda 1 eminent grad beteckningen nyttiga varelser. Till steklarna räkna vi emellertid äfven en grupp, växt- steklarna, karakteristisk ej blott genom sin kroppsbyggnad och sina larver, som erinra om fjärilarnas, utan äfven genom sitt lefnadssätt. Alla hithörande former äro nämligen, i larvsta- diet åtminstone, utpräglade växtätare. De flesta torde lifnära sig af örtartade växter, men en stor mängd angriper buskar och träd. Bland dessa senare finna vi åtskilliga af våra svå- raste skadeinsekter. I det följande lämnas en redogörelse för de viktigaste, på fruktträden lefvande arterna. Päronspinnarstekeln (Ncurotoma [Lyda] flaviventris RETZ.) Beskrifning. Den fullbildade sekten karakteriseras af en tämligen bred och plattryckt kropp, med stort hufvud, som nästan är bredare än mellankroppen, och långa, tråd- smala antenner. Käkarna äro stora, på midten försedda med en tuklufven tand. Till färgen äro båda könen svarta med TULLGREN: VÄXTSTEKLAR PÅ FRUKTTRÄD. 287 öfvervägande brunröd bakkropp. Ansiktet och mellankroppen äro försedda med mer eller mindre tydliga gula teckningar. De ljusgula benen äro hos honan försedda med en svart fläck vid basen af lårleden. Antennerna vid basen likaledes gulaktiga. De stora och ganska breda vingarna äro tecknade med ett mörkare tvärband bakom vingmärket. Längd 11— 14 mm. Larven är orangegul med glänsande svart hufvud och på hvarje sida af första bröstleden försedd med en trekantig svart fläck. Längs ryggens midt löper en mörkare, grön- aktig strimma, den genom huden synliga tarmkanalen. På Fig. I. Päronspinnarstekel (Neurotoma flaviventris RETz.) Efter THEOBALD: hvarje sida om denna märkes ett blekbrunt längsband. Lar- ven har framtill tre par ytterst korta och spensliga ben samt i bakändan ytterligare ett par trådlika ben, »svanstrådarna». Antennerna äro trådformiga och ganska långa. Kroppen Har) en längd af c:a 23 mm. Ägget är gult, långsträckt och betäckt af en klibbig, oljeliknande substans. Lefnadssätt och utveckling. Oaktadt detta skadedjur flera gånger påträffats i vårt land har dess lefnadssätt och utveckling blott obetydligt varit föremål för svenska forskares studier. Följande redogörelse är därför till stor del hämtad ur utländska källor (F. V. THEOBALD!' m. fl.) — I slutet af 1 THEOBALD, The insect and other allied pests. Wye 1909. 288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. maj eller början af juni framkomma steklarna och aflägga snart därpå sina ägg. Dessa läggas i grupper om 30—60 stycken på undersidan af päronbladen. De äro vanligen ordnade i rader om c:a 10 stycken i hvarje. Inalles kan en hona aflägga omkring 200 ägg. Efter 7—10 dagar kläckas äggen, hvarefter larverna börja förfärdiga den för denna och alla närstående arter karakteristiska väfnaden. Samtidigt med larvernas tillväxt ökas det spindelväfslika boet, inom hvilka larverna lefva kolonivis. Sällan eller aldrig lämna de frivilligt detsamma förrän de blifvit fullvuxna. När de äta, sträcka de; blott. .ut kroppen usa mycket utynatet, som är nödvändigt för att nå bladen, som de an- gripa från kanten. Larvernas rörelser, inom sitt bo, aro, telativt snabbasmtacxandentalardarutr, förflytta de sig däremot med en viss svårighet på grund af de ytterst korta och klent byggda extremiteterna. Deras rörelser bli då ormlik- nande, slingrande. Skulle födan i och omkring deras : ursprungliga bostad tryta, flytta de på sig och förfärdiga en ny väfnad. I väfnaderna kvarstanna stora mängder exkrementer jämte okonsumerade bladrester. Sällan bli väfnaderna större än en utsträckt hand, oftast mindre. NS 20 een Enligt THEOBALD behöfva larverna i genom- Päronspinnar- 5 é : : stekeln. (Orig.) Snitt en utvecklingstid af fem veckor. Troligen behöfva de emellertid åtskilligt längre tid på sig... LAMPA (jff Us PE. 1804) erbhöllnamligenktdensiarjun ett antal larver, säkerligen minst en vecka gamla, som först sista dagarna i juli beredde sig till förpuppning. När lar- verna äro fullvuxna, lämna de på spindelväfsfina trådar sina bostäder och sänka sig ned till marken, i hvilken de inom en liten, på insidan glättad håla tillbringa vintern, innan de förpuppa sig. Huruvida de redan följande vår förpuppas eller kvarligga ytterligare en vinter är osäkert. Flere af de närmaste släktingarna ha 2—3-åriga generationer. Utbredning. Päronspinnarstekeln uppgifves i facklittera- turen förekomma sällsynt i södra och mellersta Sverige. I USP. EE. finna vi den omnämnd blott? ettipamsanser ro anträffades den af LAMPA i Skåne vid Färlöf. 1893-upp- TULLGREN: VÄXTSTEKLAR PÅ FRUKTTRÄD. 289 trädde den rätt talrikt vid Stafsjö i Södermanland. - Vidare har man funnit den vid :' Motala och själf har jag sett enstaka väfnader tillhörande denna art fran Experimen- talfältet vid Stock- holm. Skada och utrot- ningsmedel. Tack vare sin sällsynthet irvart, land ha de skadegörelser, som hittills observerats, varit af ringa bety- denhet. Utomlands, fest "Eneland,; har denna art emel- lertid visat sig vara ett ganska svårt skadedjur i träd- gårdarna. I främsta rummet = angripas päronen, mera säl- lan plommon. Lar- verna äro äfven fun- na på slån. Till följd af lar- vernas = kolonivisa lefnadssätt inom de lätt iakttagbara väf- naderna är det enk- last att skära af de öfverspunna = kvis- tarna och därefter på ett eller annat sätt oskadliggöra &z + År IRL ; 3 S ig. 3. Väfnad åstadkommen af päronspinnar- Innevanarna. Då , stekelns larver. (Orig.) Entomol. Tidskr. Årg 31. H. 4 (1910). 19 ] 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. dessa, om de oroas, lätt falla ur väfnaderna, bör man vid kvistarnas afklippning helst hålla uppsamlingskärlet inunder. Ha larverna. lämnat träden och krypit ner i jorden tillråder THEOBALD jordens omgräfning och behandling med gaskalk, ett medel, som dock kanske ej är utan risk, då gaskalken i många andra fall på grund af sina frätande egenskaper visat sig vara i viss mån farlig för växterna. Plommonspinnarstekeln. (Ncurotoma [Lyda] nemoralis 1.) Denna art, som är mycket närstående den förra, men afviker genom sin mindre storlek och sina fullständigt glas- klara vingar, är i Sverige blott funnen i Skåne och Småland. Den gröna med mörk ryggstrimma och hornfärgadt hufvud försedda larven har utomlands visat sig såsom ett svårt skade- djur på stenfruktträd. Ett särskildt svårt fall berättas från Schlesien 1908. Tusentals plommon, körsbärs-, aprikos- och persikträd kalåtos fullständigt. Utom total förlust af årsskör- den lämnade härjningen allvarligare spår efter SIG, Ity fen stor mängd träd under den följande vintern dogo ut. Apelmärgstekeln (7axonus glabratus FALL) Beskrifning. Hane och /ona (fig.4) glänsande violett- svarta med brungula mundelar och till större delen rödgula ben. Kroppen utmärker sig genom sin långsträckta, jämbreda form och spensligt byggda ben. Längd 6.5—8 mm. Larven (fig. 5) är ofvan smutsigt gräs- grön, på undersidan blekare, svagt gulbrun. Hjässan har två större mörkbruna fläckar, som ofta sammanflyta och sträcka sig fram på pannan. Ryggen är fint tvärrynkig. På hvarje sida af kroppen finnas nio svarta, springlika andhål. Inalles har larven 22 fötter. Fig. 4. Apelmärgstekel (Taxonus I glabratus Fart.) Hona. (Orig.) Längd c:a 10 mm. TULLGREN: VÄXTSTEKLAR PÅ FRUKTTRÄD. 291 Puppan är gräsgrön med blekgula vingslidor. : Larven för- färdigar ingen kokong. Lefnadssätt och utveckling. Denna art torde ej höra till frukt- trädens konstanta fiender. Man känner nämligen blott ett fall, då larver af denna art angripit Fi DRG Ssd Ta fruktträd, unga äppleträd i en (Orig.) trädskola vid Mälsåker i Mälaren. Larverna anträffades i fjolårsskott, som de genomborrat (jfr LAMPA, U. P. E. 1905). Troligtvis hör detta angrepp på äppleträd till undantagen. Enligt utländska författare (KONOW, TASCHENBERG) lefva larverna på ett flertal örtartade växter, såsom Polygonum, Rumex, Bidens, Lythrum och Chenopo- dium. TASCHENBERG uppgifver att larverna gärna hålla till på bladen af trädgårdssyra (Rumex paltientia), men att de som fullvuxna borra Sig in i stänglarna af denna växt, där de öfvervintra. Förmodligen torde förekomsten på äppleträd vara ett analogt förhållande. a Rörande denna arts utveckling känner man blott föga. LAMPA konstaterade, att de öfvervintrande larverna förpup- pades omkring den 13 juni samt att de fullbildade ungefär 7 dagar senare utkläcktes. Plommonstekeln /Hoplocampa minuta Christ. fE=fakor cornis F-J). Beskrifning. Hane och hona (Taf. i, fig. I a) glänsande svarta med brungula ben. De bakre låren och fotlederna dock till större delen svarta. Vingarna äro glansklara. Den med ytterst kort, gulbrun behåring klädda kroppen är kort oval och omkring 4,3 mm. lång. Larven (Taf. 1, fig. Ib) är till färgen gräddhvit eller svagt rödaktig med gulbrunt hufvud. Bakändan är något afsmalnande och krumböjd. Fötternas antal 20. Larvernas lukt erinrar starkt om vägglöss. Längd c:a 7,; mm. Puppan är gulhvit och ligger innesluten i en liten oval brun kokong, på grund af sitt läge beklädd med jord eller gruspartiklar. 292 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Lefnadssätt och utveckling. Detta svåra skadedjur har upprepade gånger varit föremål för iakttagelser och studier. Steklarna framkomma tidigt på våren och aflägga sina ägg i de öppnade blommorna. Blott ett ägg aflägges i hvarje blomma. Enligt framlidne kyrkoherden J. ANDERSSON i Färlöf, som haft rikt tillfälle närmare iakttaga detta skadedjur (jfr. U. ECE, Toon unstiekes äggläggningsapparaten i »fruktämnet i botten af blomkalken», hvarefter det lilla ägget således pla- ceras direkt i fruktämnet.? Det lilla grönhvita, nästan genom- skinliga ägget kläckes sedermera efter en å två veckor (THE- OBALD), hvarefter larven småningom äter sig fram till plommon- kärnan, i hvars inre den sedan förblifver tills den är fullväxt, vilket "inträffar Cefter- 5 a! OPveckeranl slutet af juni eller ' början af juli månad torde larverna allmänt lämna plommon- karten och begifva sig ner i marken, där de sedan inom kokongerna förpuppa sig på nyåret (enl. THEOBALD i febru- ari). Endast en generation förekommer årligen. Ett angripet plommon igenkännes lätt på förekomsten af ett litet rundt hål, genom hvilket larven bortskaffar exkre- menterna. Så länge larven befinner sig i plommonet är detta hål fylldt af exkrementer och ofta hänger en stor klump så- dana vid mynningen. Genomskäres plommonet visar sig plommonkärnan vara uräten samt delvis fylld af exkrementer och en svart multnande materia. Klart är, att de angripna plommonen stanna i växten. Oftast falla de tidigt af. Hittills har man trott, att plommonstekeln endast angrep plommon. Innevarande sommar erhöll emellertid Entomolo- giska Afdelningen från en trädgård vid Smedby i Småland ("2/6 1910) såväl plommon som päronkart angripen af detta skadedjur. Angreppet var på båda fruktslagen likartadt. På päronkarten var hela kärnhuset konsumeradt. Anmärkas må att utländska författare (KONOW m. fl.) uppgifva, att den när- stående arten Hoplocampa brevis Kg. troligen lefver i päron- kart. Enligt TASCHENBERG skulle denna art lefva i hop- rullade blad af rosor. Utbredning. Plommonstekeln är utan tvifvel talrikast i våra sydligaste provinser. I litteraturen uppgifves den egent- 1! THEOBALD uppgifver (»The insect and otber allied pests. Wye. 1909) att äggen läggas i de oöppnade blommorna, hvilket sannolikt är oriktigt. TULLGREN: VÄXTSTEKLAR PÅ FRUKTTRÄD. 203 ligen blott förekomma i Skåne. Innevarande år har den emellertid uppträdt härjande i Småland (se ofvan) samt iakt- tagits rätt talrikt på ett par plommonträd å Experimental- fältet vid Stockholm. Utrotningsmedel. Till följd af larvernas lefnadssätt inuti fruktkarten är all slags besprutning med giftiga vätskor utan gagn. Eventuellt skulle besprutning med starkt luktande ämnen kunna hålla steklarna på afstånd, men försök i den riktningen saknas ännu. I främsta rummet blir man därför hänvisad till insamling och oskadliggörande af den angripna fruktkarten. Härvid bör framför allt vikt läggas vid, att den affallna karten omedelbart uppsamlas och förstöras, emedan eljes larverna få tillfälle lämna den och gå ned i marken och förpuppas. Har detta skett, kan jordens bearbetning, om- gräfning och kalkning vara till en viss nytta. Under ägglägg- ningstiden iakttar man lätt de små svarta steklarna, då de besöka blommorna. Härvid kan man ha tillfälle lätt gripa och döda de små skadedjuren, särskildt mulna dagar då de synas vara föga skygga. Äpplestekeln (Hoplocampa testudinea KLG.). Beskrifning. Hane och tona rödgula med en svartaktig fläck å hufvudet; mellan- och bakkroppens rygg till större delen svartaktig. Antennerna äro rödgula, något mörkare i midten. Benen likaledes rödgula. Hanen är smalare än honan. Faängdie:ar7z mm: Larven (taf. 1, fig. 2 a) är 20-fotad, till färgen hvitgul eller hvitgrå med rödbrunt hufvud. Längs ryggen märkes en mörkare, svagt rödaktig midtlinie. Längd c:a 12 mm. Lefnadssätt och utveckling torde i det allra närmaste öfverensstämma med föregående arts. Närmare undersökningar rörande förhållandena i vårt land saknas alldeles. Larverna angripa äpplekarten (Taf. 1, fig. 2 b—c), som småningom urholkas. Håligheten är till stor del fylld meå exkrementer och multnad fruktväfnad. Angripen kart affaller, när den nått ungefär ett körsbärs storlek. I början af juli gå larverna ner i jorden. Utbredning. Äpplestekeln är hittills blott funnen i Skåne och Halland, där den upprepade gånger anställt afsevärd 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10:10. skada. Troligen förekommer den äfven, ehuru sparsamt, inom öfriga sydligare landskap. Utrotningsmedel se under föreg. art. THEOBALD uppgif- ver, att man med framgång försökt injektion med kolsvafla i jorden, sedan larverna förpuppat sig. Fruktbladstekeln /Eriocamporides limacina RETZ. [Eriocampa adumbrata KGL.) Beskrifning. Hane och /ona (Taf. 1. fig. 3 a) glänsande svarta; de främre skenbenen ätminstone på framsidan blek- bruna. — Hangdkss mn. Larven är 20-fotad, bakom hufvudet något ansvälld, därefter starkt afsmalnande. Kroppen är gröngul med undan- tag af hufvudet, som till större delen är svart. Huden af- söndrar ett svart slem, som fullständigt betäcker kroppen och ger larven ett utseende, som starkt påminner om en liten snigel. Efter sista hudömsningen, då larven således bereder sig till förpuppning, försvinner slemafsöndringen. Längd omkr. 10 mm. Lefnadssätt och utveckling. Några bestämda data rö- rande detta skadedjurs utvecklingshistoria och gällande för vårt land saknas i det allra närmaste. I medio af juni torde ägg- läggningen äga rum. Äggen gömmas i små fickor i blad- väfnaden, som honorna med hjälp af sin äggläggningsapparat åstadkomma i bladens undersida, mera sällan öfversida. Efter ungefär en vecka framkomma de små larverna. Dessa angripa bladen företrädesvis från öfversidan på så sätt, att den gröna, köttiga väfnaden af bladet konsumeras. Endast underhuden och nerverna bli kvar, bladet blir »skeletteradt». I allmän- het förekomma larverna blott i en fåtal på hvarje blad, som därför endast fläckvis blir skadadt. Men stundom kunna de uppträda i större antal och helt förstöra bladytan, hvarefter bladet faller af. Säkra uppgifter om larvperiodens längd saknas fullständigt. Enligt TIIEOBALD förekomma i England två generationer under en sommar. TASCHENBERG, som stu- derat förhållandena i Tyskland, antar blott tillvaron af en gene- ration och förklarar närvaron af larver vid höstens inbrott så, att steklarna framkomma oregelbundet, så att äggläggningsperioden blir relativt lång. Här i landet ha larverna företrädesvis iakt- FN HANNA SLE RTLSILE VÅ Pr 2 TULL" REN: VÄXTSTEKLAR PÅ FRUKTTRÄD. 205 tagits på sensommaren och innevarande år funnos larver kvar på träden i början af september. Sannolikt ha vi i vårt land blott en generation. De fullvuxna gå ner i jorden några centimeter och tillbringa där i en liten kokong vintern för att sannolikt först på våren förvandlas till puppor. Utaf våra fruktträd angripas i främsta rummet päron- och körsbärsträd. Dessutom äro larverna funna på följande väx- ter: Amygdalus communis, björk (olika arter), hagtorn, kvit- ten, plommon, slån, hägg, äppleträd, ek, rosor, hallon (och närbesläktade MKsöbus-arter), pil (olika arter), rönn och oxel. Den skada, som larverna förosakar; kan vara af stor betydelse. Nästan hvarje år har meddelanden om härj- ningar af större eller mindre omfattning tillställts Entomolo- giska Afdelningen. Ur ett meddelande från Kalmar år 1898 (jfr U. P. E. 1899) må anföras följande: »På eftersommaren 1893 observerades första gången denna löfätare, — — — —, och då i så stor mängd, att träden blefvo aflöfvade från den 235 augusti, hvarefter frukten ej utvecklades och blef oduglig. ifötalt vaflöfvades! hos! mig 40/päronträd == —, , Äfven 1594 års skörd var tillintetgjord — — —. :Endast i min trädgård räknade jag förlusten å päron dessa nämnda två år till omkring 800 kronor.» Utbredning. Arten uppgifves förekomma öfver hela Sverige, men torde vara allmännast i södra hälften af landet. Utrotningsmedel. I främsta rummet förtjänar omnämnas besprutning med kejsargrönt (1—1"/2 gr. kejsargrönt + 2 å 3 gr. nysläckt kalk pr liter vatten). Att öfverspruta träden med pulveriserad kalk eller svafvel har också visat sig medföra godt resultat, men kan ju endast användas på unga träd samt dvärg- eller spaljerträd. Jordens omgräfning och kalkning höst eller vår under angripna träd kan också vara till en viss nytta. Förklaring till taflan. Fig. 1. Plommonstekeln (Hoplocampa minuta CHR.): a hona, b larv, c an- gripna plommon, d angripna päronkart. Fig. 2. Äpplestekeln (Hoplocampa testudinea KrGc.): a larv, b och c an- gripna äpplekartar. Fig. 3: Fruktbladstekeln (Esiocampoides limacina ReE1z.): a hona, b angri- pet päronblad med larver. De vanligaste besprutningsvätskorna gentemot skadeinsekter. Af Alb. Tullgren. I kampen mot skadeinsekterna har besprutning med in- sektdödande vätskor fått en vidsträckt användning, ej minst därför att denna utrotningsmetod oftast är bekväm, snabb och billig. Lika litet som man kan begagna sig af samma läkemedel mot människans olikartade sjukdomar, lika litet kan man vid bekämpandet af skadeinsekterna hoppas på ett universalmedel. Lyckligt nog behöfva vi emellertid ej be- gagna oss af så särdeles många medel, ty åtskilliga af dem kunna hvart och ett för sig med samma utsikt till framgång användas mot ett stort antal skadeinsekter. De insektdödande besprutningsvätskorna fördelas på tvänne grupper: mag- och kontaktgifter. De förra konsumera insek- terna, när de förtära besprutade växtdelar, de senare göra effekt, blott de träffa djurens kropp. Maggifterna, till hvilka vi i främsta rummet räkna arsenikgifterna, t. ex. kejsargrönt, användas uteslutande mot insekter med bitande mundelar, såsom fjärillarver, skalbaggar, växtstekellarver m. fl. Kontakt- gifterna däremot brukas företrädesvis mot insekter med su- gande mundelar, t. ex. bladlöss, bladloppor och sköldlöss. Hit räkna vi sådana medel som kvassia, fotogenemulsion och tobaksdekokt. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de vanligaste besprutningsvätskorna, deras tillredning och bruk. TULLGREN: BESPRUTNINGSVÄTSKOR. 297 Kejsargrönt. (Schweinfurthergrönt, Parisergrönt) är ett ljusgrönt färgämne, som numera utan några som helst forma- liteter. erhålles i färghandeln till ett pris af kr. 3: 50 å 4 pr kg. Hufvudbeståndsdelen i kejsargrönt utgöres af ett dubbel- salt, arseniksyrlig och ättiksyrad koppar. Dessutom ingar som förorening ofta fri arseniksyrlighet, ett hvitt pulver, hvars närvaro lätt kan konstateras med tillhjälp af ett förstorings- glas. Det i vatten olösliga dubbelsaltet är för växterna ofar- ligt. Den fria arseniksyrligheten däremot kan, om den finnes i tillräcklig mängd, på de gröna växtdelarna åstadkomma brännfläckar af varierande styrka. För att kejsargrönt skall vara användbart för besprutnings- ändamål bör det innehålla minst 50 24 arseniksyrlighet i bunden form samt vara så vidt möjligt rent från fri arseniksyrlighet. För att oskadliggöra den senare tillsätter man kalk, som med den fria arseniksyrligheten bildar en i vatten mycket svårlöslig förening. Helst bör man använda alldeles nysläckt kalk, emedan den släckta, om den är äldre och varit utsatt för fuktighet, har förvandlats till kolsyrad kalk eller krita och då är mindre lämplig. Nödgas man använda släckt kalk bör därför kvantiteten vara 2 a 3 ggr större än eljest. Till besprutning gentemot gnagande insekter användes vanligen ej mer än '/2 å I gr. kejsargrönt + I å 2 gr. ny- släckt kalk pr liter vatten... Vid blandningen utröras de båda pulvren först i en mindre kvantitet vatten till en tjock gröt, emedan de eljest lätt klumpa sig eller flyta på vattenytan. Då kejsargrönt är ganska tungt sjunker det i vattnet. Det är därför nödvändigt, att vätskan under besprutningen flitigt omröres. På grund af dess giftighet bör man iakttaga stor varsam- het särskildt i fråga om torrt kejsargrönt. Uppslammadt i vatten i ofvannämnda proportioner är risken för förgiftning emellertid mycket ringa. Vid köp af kejsargrönt bör man endast vända sig till förstklassiga firmor. Mindre nogräknade affärsmän skulle kanske leverera något af de öfriga om kejsargrönt i färgen påminnande färgämnena, t. ex. spanskgrönt eller zinkgrönt, båda praktiskt taget arsenikfria, föga giftiga och således för besprutningsändamål odugliga. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Kvassia. Kvassian, s. k. flugspån, utgöres af malen ved af en trädartad, sydamerikansk buske. Köpes på apotek eller i färghandeln till ett pris af omkring kr. 0: 60 pr kg. Trä- spånen innehåller ett bitterämne quassiin, som visat sig vara ett utmärkt s. k. kontaktgift gentemot insekter med sugande mundelar, speciellt bladlöss. Besprutningsvätskan tillredes på följande sätt. '/1i kg. kvassiaspån lägges i 5 liter vatten samt får stå öfver en natt. Följande dag uppkokas vätskan, om man så vill, hvarefter spånen silas af. Till vätskan sättes så omkring !/4 kg. såpa, som äfvenledes lösts i omkftingt 5 liter vatten « Denisa er: hållna blandningen kan sedermera förvaras i slutet kärl under ganska lång tid utan att dess egenskaper förändras. Vid användningen utspädes densamma med 30 a 40 liter vatten. Hos fröhandlare tillhandahålles ett koncentreradt kvassia- extrak, »quassin», hvilket direkt kan blandas med såpa och vatten. Kvassiavätskan har visat sig vara fullkomligt ofarlig för växterna, samt torde för människor ej innebära den minsta risk. Man har därför sökt att använda kvassiabesprutning äfven gentemot gnagande insekter, om de uppträda på frukt- träd och bärbuskar vid en sådan tid, då fruktkarten kan an- vändas och man då helst undviker besprutning med det gif- tiga kejsargrönt. Äfven mot sådana insekter, t. ex. den van- liga krusbärsmasken, har kvassiavätskan gifvit ganska godt resultat. Fotogen. Som kontaktgift mot sugande insekter har : fotogen i emulsion med såpa och andra ämnen visat sig vara af utmärkt verkan. Medlet innebär emellertid en viss fara för växterna, af hvilka somliga äro ytterst känsliga. Fotogen- emulsionens sammansättning varierar därför högst betydligt för olika växter, och gör man klokastrirtattuoretaga profsprutningar för att förvissa sig om, att den fotogenhalt man bestämt sig för ej är för stark. Som exempel på fotogen- emulsionens olika inflytande må nämnas, att kärnfruktträd äro betydligt känsligare än stenfruktträd. Vidare är emulsionens verkningar olika vid torrt och fuktigt väder, den genom- TULLGREN : BESPRUTNINGSVÄTSKOR. 299 tränger lättare barken på vintern än på våren, strax före knoppsprickningen o. s. v. Fotogenemulsionen kan beredas på följande sätt. 125 gr. såpa löses i ungefär !/a liter vatten. Därefter tillsättas 2 liter ej alltför kall fotogen, hvarefter blandningen pumpas eller kärnas samman. Efter en stund tillsättes ytterligare !/2 liter varmt vatten, hvarefter kärningen fortsättes tills såpan och fotogenen äro blandade till en mjölkliknande vätska. Denna koncentrerade emulsion, som, om den förvaras på svalt ställe, kan hålla sig länge, användes endast till besprut- ning på aflöfvade träd. När det gäller besprutning af gröna växtdelar förtunnas densamma, så att den kommer att inne- hålla 2 högst 4 24, fotogen. Till utspädning må helst användas »mjukt> vatten, t. ex. regnvatten. Besprutningen utföres lämpligast morgon och kväll, aldrig i starkt solsken. Tobak är ett utmärkt kontaktgift och för de besprutade växterna alldeles ofarligt. Till besprutningsvätskor kunna de allra billigaste sorterna godt användas. Bäst är, om man har större användning för detta medel, tillaga ett koncentre- radt tobaksextrakt. Man lägger en kvantitet tobak i hett vatten, hvarefter vätskan får stå och dra så länge, tills den blifvit mörkbrun och luktar starkt. Af detta extrakt användes Fedommrsanomnhtertpr 100 liter vatten. Tillsättes ett eller annat kg. upplöst såpa blir vätskan ännu effektivare. 300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Ur Entomologiska Afdelningens arbetsplan för 1911 må anföras följande. Utom fullföljandet af de af Direktör G LIND och afdelningens föreståndare vid Gripsholm anordnade be- sprutningsförsöken med karbolineum, komma jämförande försök med ' olika arsenikhaltiga besprutningsvätskor att anställas, sär- skildt för utrönande af deras användbarhet gentemot rönnbärs- malen, äpplevecklaren och frostfjäriln. De under innevarande år påbörjade försöken med jorddesinfektionsmedel gentemot knäp- parlarver skola fortsättas samt jämförande försök med olika medel mot jordloppor påbörjas. : För erhållandet af noggrannare upplysningar rörande våra skadedjurs uppträdande, de uppkomna skadornas omfattning och ekonomiska betydelse m. m. kommer afdelningen att sätta sig i förbindelse med intresserade personer inom olika delar af landet med anhållan om regelbundna rapporter under årets vegetations- period. Rapporterna komma vid årets slut att sammanföras och publiceras. Den på så sätt erhållna statistiken torde framdeles. kunna belysa åtskilliga viktiga frågor, såsom vissa insekters even- tuella periodiska uppträdande, härjningarnas beroende af de kli- matiska faktorerna m. m. Alb. Tullgren. På grund af uppdrag att för prof. HOLLERUNG'S Jahres- ej berichte iiber die Pflanzsenkrankhetiten referera den svenska zoologiska litteraturen får jag härmed vördsamt anmoda svenska zoologer att till mig snarast möjligt insända med- delanden om sina utgifna arbeten, äfven sådana som tryckts 1909. Kempen. (Rhein) Dr A. Y. Grevillius. STADGAR LEDAMOTSFÖRTECKNING FÖR ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JANUARI 1910 IFPPSALKLA 190160 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. STADGAR FÖR DEN ENTOMOLOGISKA FÖR- ENINGEN I STOCKHOLM. Antagna den 14 december 1879, med ändringar och tillägg af den 4 mars 1882, den 24 februari 1883, den 27 februari 1886, den 23 februari 1889 och den 11 mars 1803. LP Den Entomologiska Föreningens uppgift är att efter bästa förmåga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vän- ner och gynnare. [S 2. Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lör- dagen i februari, april och september. Dessutom hålles samman- komst den 14 december, årsdagen af Föreningens stiftande, samt under maj månad å dag, som särskildt bestämmes vid en föregående sammankomst, helst i samband med en utflykt i Stockholms omgifningar. Dock vare styrelsen obetaget, att då omständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för sam- mankomsterna. 5 3 Föreningens angelägenheter handhafvas af en bland För- eningens medlemmar vald styrelse, bestående af ordförande, sek- reterare samt tre andra ledamöter, hvilka, tillika med två supp- leanter, på sista sammankomsten under året med sluten omröstning och medelst enkel pluralitet väljas för en tid af två år så- lunda, att ena året sekreteraren äfvensom, första gången efter lottning, två andra ledamöter och en suppleant, samt påföljande året ordföranden, en annan ledamot och en suppleant (nämligen de som icke valts året förut) i sin tur afgå, och val till fyllande af deras platser förrättas. De afgående kunna återväljas. Styrelsens ordförande och sekreterare äro tillika Föreningens. Afgår styrelseledamot eller suppleant under det första af de två år, för hvilka han blifvit vald, inväljes å Föreningens näst- påföljande decembersammankomst efterträdare för blott det åter- stående 'året. Vid uppkommen ledighet, intill dess val ägt rum, och vid tillfälligt förfall inträda för ordföranden och sekreteraren annan ledamot och för annan ledamot suppleant. Styrelsen utser kassaförvaltare. II ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19190. Styrelsen äger icke att fatta beslut med mindre, än att tre ledamöter äro närvarande. Viktigare ärenden underställas Före- ningens beslut. S 4: Mom. a. Till Föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot vid årets början en årsafgift af sex kronor. Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämnd »Ständiga ledamöters fond>, erlägger eft hundra kronor, är från årsafgift befriad. Denna fond skall särskildt bokföras, och endast räntan af densamma till Föreningens utgifter användas. Se För granskning af Föreningens räkenskaper utses vid årets sista sammankomst två revisorer och en revisorssuppleant. STIG Vid sammankomsterna böra föredrag hållas och kortare med- delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- världen lämnas, hvarjämte entomologisk litteratur refereras. S 7. Föreningen utgifver en Fntomologisk Tidskrift, hvars redak- tör och ansvarige utgifvare af styrelsen utses och entledigas. Tid- skriften bör utkomma i tvångfria häften (önskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgiften. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, under- ställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. 8. Till ledamot af Föreningen antages af styrelsen, efter skrift- ligt förslag af någon Föreningens medlem, in- eller utländsk per- son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- logiens studium. På framställdt förslag af styrelsen kallar Före- ningen hedersledamöter af första och andra klassen. De förra skola vara tio. (v4 6 S 9. Öfver Föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras matrikel. $ 10. Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas på decem- bersammankomsten och afgöras på nästa års första sammankomst. III ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM LEDAMÖTER DEN 1 JANUARI 1910. Styrelse. Aurivillius, Per Olof Christopher, Fil. Dr., Professor, Kgl. Vet. Akademiens Sekreterare, Stockholm. Invald i styrelsen 1879. Ordförande. Sjöstedt, Bror Yngve, Fil. Dr., Professor, Intendent vid Riksmusei Entom. Afdeln., Kgl. Vet. Akademien, Stockholm. Inv. 1903. Sekreterare. Tidskriftens redaktör och ansvarige utgifvare. Lampa, Sven, Professor, f. d. Föreståndare för Centralanstaltens för för- söksväsendet på jordbruksområdet afdeln. för entomologi, Experi- mentalfältet. Inv. 1879. Redaktör för tidskriftens praktiska afdelning. Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kol. Domänstyrelsen, Observatoriegatan 8, Stockholm. Inv. 1886. Trybom, Arvid Filip, Fil.. Dr., Byråchef för fiskeriärenden i Kgl. Landt- bruksstyrelsen, Karlavägen 8, Stockholm. Inv. 1892. Lyttkens, August, Byråchef för landtbruksärenden i Kgl. Landtbruksstyrel- sen, Linnégatan 33 o. 35, Stockholm. Inv. 1894. Suppleant. Roesler, Ernst Johan Robert, Entomologiska Föreningens kassaförvaltare. Barnhusgatan 12. Stockholm. Inv. 1909. Suppleant. Kassaförvaltare. KRoesler, Ernst Johan Robert, f£. d. Fotograf, Barnhusgatan 12, Stockholm. Inv. 1907. (se styrelsen). Hedersledamöter. Af 1:a klassen. Aurivillius, Per Olof Christopher, Fil. Dr., Professor, Kgl. Vet. Akademiens Sekreterare (se styrelsen), Stockholm. Invald 79. Hedersl. 1902. Brunner v. Wattemwyl, Carl, Dr., Hofrath, Schönburgstrasse 3, Wien 82. Hedersl. 98. IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Fabre, Jules Henri, Med. Dr., Insektbiolog, Sérignan, Departement Vau- cluse, Frankrike 98. Hedersl. 98. Howard, Leland O., Chef för Entom. Afdeln. i Förenta Staternas Landt- bruksdepartement, Washington D. C, U. S: A. 98 Lampa, Sven, Professor, f. d. Föreståndare för Centralanstaltens för försöks- väsendet på jordbruksområdet afdeln. för entomologi (se styrelsen), Experimentalfältet, 79. Hedersl. 1908. Meinert, Fredrik Wilhelm August, Fil. Dr., Inspektor vid Zool. Museum, Kong Georgs Vei 19, Köpenhamn F. 80. Hedersl. 94. Seidlitz, Georg von, Fil. Dr., Ebenhausen, Bayern. Hedersl. 95. Simon, Eugene, Fi Dr, "Villa Said 16) RUuerPergolesen7/0, base: Hedersl. 1906. Snellen, Pieter Car! T., Mikrolepidopterolog, Köpman, Redaktör för Tijdschrift voor Entomologie, Wijnhaven 45, Rotterdam, Holland. Hedersl. 1900. Af 2:dra klassen. Wahlberg, Anna Sophia, Fröken, Stockholm C, Kungsgatan 4. H. 1. 94. Korresponderande Ledamöter. Bolivar, Ignacio, Professor, Direktör för naturh. museet, Alfonso XII 74, Madrid, Spanien 82. Busck, August, Assistent, U. S. Dep. Agric. Div. of Entomology, Was- hington, D. C. 98. Distant, William Lucas, Esq., Mannon Lodge, Selhurst Road, South Norwood, Surrey, England. 282. Friese, Heinrich, Dr., Schwerin, Friesetihaus. 1908. Gestro, Rafaöllo, Dr., Vice Direttore del Museo Civico di Storia Naturale, Genova, Italien. 382. Horvath, Geza von, Doktor, Director der Zool Abtheilung des National Museums, Budapest, Ungarn. 82. Reuter, Odo Morannal, Fil. Dr., e. o. Professor i Zoologi, Helsingfors, Finland. 80. Ritzema-— Bos, I., Dr., Professor am Phytopathologischen Institut, Wage- ningen, Holland. 98. Sahlberg, John Reinhold, Fil. Dr., e. o. Professor i Entomologi, Helsing- fors, Finland. 80. Saunders, Edward, Esq., St. Anns, Mount Hermon, Woking, Surrey, Eng- land). O2- Ständiga Ledamöter. Korporationer. Gottlands Läns Hushållnings Sällskap, Visby. 92. Norrbottens Läns Hushållnings Sällskap, Luleå. 93. Ålfsborgs Läns Norra Hushållnings Sällskap, Vänersborg. 93. Örebro Läns Hushållnings Sällskap, Örebro. 93. LEDAMOTSFÖRTECKNING. ' Vv Enskilda Personer. Aurivillius, Per Olof Christopher, Fil. Dr., Professor, Kgl. Vetenskaps Aka- demiens Sekreterare (se styrelsen o. hedersledamöter) Stockholm. 79. SELL 83; Cronvall, Johannes Magnus, Med. Fil. Stud., e.o. Amanuens, Upp- sala. 96. De Geer af Leufsta, Carl Louis Emanuel, Friherre, Leufsta, Tobo. (Upps. 1.) 90. Dusén, Karl Fredrik, Fil. Dr., Lektor, Kalmar. 989. Enell, Henrik Gustaf Olof, Apotekare, Apoteket Örnen, Stockholm. 80 Ericson, Isaac Birger, Disponent, Mölndal. 86. St. 1.95: Grill, Claes Erik, Öfverste, Örnäs, Kungsängen. 86. St. 1. 89. Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Stockholm. 80, St. 1. 84. Lampa, Sven, Professor (se styrelsen), Experiméentalfältet. 79. St. 1. 83. Lundström, Carl, Med. Dr., Professor, Helsingfors, Finland. 1907. Lyttkens, August, Byråchef i Kgl. Landtbruksstyrelsen (se styrelsen), Stockholm. 93. St. I. 1903. Löwen, Sven August Fritz, Grefve, Gerstaberg, Jerna, (Stockholm 1.) 1900. Mewes, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byråchef i Kal. Domänstyrelsen (se styrelsen), Stockholm. 380. St. 1. 91. Quennerstedt, August Wilhelm, Fil. Dr., f. d. Professor, Lund. 95. . Sjöstedt, Bror Yngve, Fil. Dr... Professor, Intendent vid Naturhistoriska Riksmuseum (se styrelsen), Stockholm. 89. St. 1. 1902. Sjöström, David, Notarie, Stockholm. 96. Stjernquist, Olof, Direktör, Sekreterare i Stockholms Läns Hushållnings- Sällskap, Stockholm. 92. St. 1. 95. Stjernsvärd, Erik Rudolf Hodder, Godsägare, Vidtsköfle, (Krist. 1), 1905. Theorin, Fritz G., Grosshandlare, Deutsche Westafrikanische Handels- gesellschaft, Hermannsstrasse 25 o. 27, Hamburg. 82. St. 1. 83. Wachtmeister, Axel Fredrik Cl:son, Grefve, Kansler för rikets universitet, Kabinettskammarherre, Stockholm. 98. Ordinarie ledamöter i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Svenska Ledamöter. Korporationer, Blekinge Läns Hushållningssällskap, Karlskrona. 93. Centralanstalten för Försöksväsendet på Jordbruksområdet, atdeln. för Entomologi, Experimentalfältet. 1903. Göteborgs och Bohus Läns Hushållningsällskap, Göteborg. 92. Kalmar Läns Södra Hushållningssällskap, Kalmar 93. Kronobergs Läns Hushållningssällskap, Växjö. 92. VI ENTOMOLOFISK TIDSKRIFT 1910. Stockholms Läns Hushållningssällskap, Stockholm. 92. Sveriges Utsåädesförening, Svalöf (Malm. 1). 92. Värmlands Läns Hushållningssällskap, Karlstad. 92. Västernorrlands Läns Hushållningssällskap, Härnösand. 92. Västmanlands Läns Hushållningssällskap, Västerås. 92. Östergötlands Läns Hushållningssällskap, Linköping 93. Enskilda personer, Adelsvärd, Axel Theodor, Friherre, Bergsingenjör, Disponent, Åtvidaberg (OstgLNGE Adlerz, Ernst, Fil. Dr. Lektor, Örebro. 95. Adlerz, Gottfrid Agathon, Fil. Dr., Lektor, Sundsvall. 80. Afzelius, Karl Rudolf, Fil. Kand. Artillerigatan 28 B, Stockholm Ö. 1908. Ammitzböll, Ivar Frederik Christian, Med. Lic.. Regements- o. Lasaretts- läkare, Ystad. 80. Andersson, Cecilia, Fru, Båstad (Krist. 1.). 1906. Aronzon, Axel Konrad, Bokbindaremästare, Lilla Vattugatan 19 A, Stock- Holm CO Asklund, Carl Georg, Apoteket Biet, Göteborg. 96. Barnekow, Adolf Hans Fredrik, Friherre, Ryttmästare, Åraslöf, Vinslöf (Krist. 1.). 1906. Barthelson, Erik Herman, Jägmästare, Mariestad, (Skbgs. 1). 1900. Bengtsson, Simon Fredrik, Fil. Dr., Docent, Lund. 95. Berg, Per Åke Edvard, e. Jägmästare, Råneå (Nbtn. 1). 1907. Berggren, Johannes Emil, Landtbruksingenjör, Älfsborg, Gammelstad (Nbt. 1). 91. Bergman, Arvid Mathias, Fil. Kand., Direktör, f. d. Lektor v. Alnarp, Malmö. 92. Borg, Karl Anders Hjalmar, Fil. Kand., Adjunkt, Linköping. 383. Bovin, Knut, Trädgårdsdirektör, Fagerlid, Kungsängen (Uppsl.). 1901. Brorström, Carl Jakob Walfrid, Jägmästare, Hälsingborg. 84. Bruce, Nils Ivan, e. o. Kammarskrifvare, e. o. Postexpeditör, Kronobergs- gatan 15 B, Stockholm K. 1905. Brundin, Gustaf Ragnar Waldemar, Postexpeditör, Uplandsgatan 43, Stockholm C€' ”97- Båärnhielm, Georg Mauritz, Häradshöfding, Kungälf (Gbgs. 1) 98. Cederberg, Sven Johan, Jägmästare, Haparanda (Nbt. 1). 1908. Cederqvist, Justus, Direktör, Riddaregatan 51, Stockholm GÖ 1905. Dahl, C. G., Föreståndare för Adelsnäs trädgårdsskola, Åtvidaberg. Edelstam, Fritz Fabian, Hofjägmästare, Intendent vid Kgl Djurgården, Djursborg, Karlaplan, Stockholm Ö. 99. Ekblom, Axel Richard, Artist, Helsingegatan 11, Stockholm VA. 92- Eklund, Ragnar Isaak Magnus, Med. Kand., Gref Thuregatan 53, Stock- holm Ö. 1906. Elfstrand, Per Fredrik, Jägmästare, Karlstad. 384. Fahlerantz, Erik Gustaf, Jägmästare, Revisor, Engelbrektsgatan 4, Stock- holm Ö. 99. QUEEN ee LEDAMOTSFÖRTECKNING. | VII Falck, Johan Torsten Leonard, Med. Lic., Regementsläkare, Stadsläkare, Kristianstad. 84. Feilitzen, Carl Melcher von, Fil. Dr., Öfverdirektör och Chef i Kgl. Landt- bruksstyrelsen, Gref-Thuregatan 66, Stockholm Ö. 1900. Fleetwood, Carl Edvard, Friherre, f. d. Jägmästare, Lundby, Rasbo (Ups. 1). 86: Forsstrand, Carl Wilhelm, Fil. Dr. Medarbetare i Svenska Dagbladet, Saltsjö-Dufnäs (Stockh. 1.). 80. Francke, Johan Robert, Grosshandlare, Norrlandsgatan 1, Stockholm C. 99. Francke, Otto, Grosshandlare, Villagatan 1, Stockholm Ö. 99. Fredberg, Lars Johan, Veterinär, Mellerud (Elfsb. 1). 89. Fredenberg, Karl Vilhelm Astley, Generaldirektör och Chef i Kgl. Domän- styrelsen, N:a Blasieholmshamnen 5 B, Stockholm C. 1905. Fredlund, Erik, Kyrkoherde, Järlåsa, Åland (Ups. 1). 1900. Frögren, Carl Emil Abraham, Apotekare, Tumba (Stockh. 1). 91. Giöbel, Carl Fredrik, Byråchef i Kgl. Domänstyrelsen, Tullinge (Stockh. Pju1g06: Grönberg, Gösta, Fil. Dr., Docent, Lärare v. Kgl. Skogsinstitutet, Skeppare- gatan 6, Stockholm Ö. 1901. Gyllenkrok, Carl Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Tenhult (Jkpg. 1.). 96. Hackwitz, Gustaf Olof David von, Fil. Kand., Adjunkt, Vänersborg. 380. Haglund. Leonard, Tandläkare, Kalmar. 91. Hagström, Sam. lägmästare, Kgl. Domänstyrelsen. Schéelegat. 13, Stockholm. Haij, Julius Bernhard, Fil. Dr., Lektor, Växjö. 80. Hamilton, Hugo Erik Gustaf, Grefve, Statsråd och Chef för Civildepar- tementet, Villagatan 24, Stockholm Ö. 95. Hammar, Sven, Fil. Kand., Föreståndare för kemiska stationen, Skara. 95. Hammarström, Johan Fredrik Magnus, Direktör, Skara. 91. Hanström, Karl, Jägmästare, Registrator och Aktuarie i Kgl. Domän- styrelsen, Vallhallavägen 45 A, Stockholm Ö. 1902. Hasselblad, Carl Fredrik, Disponent, Direktör, Sprängsviken (Vstnl. 1). 98. Hedlund, Johan Theodor, Fil, Dr., Lektor, Alnarp, Åkarp (Malm. 1). 1905. Hedström, Herman Oskar, Fil. Lic., Statsgeolog, Högbergsgatan 68, Stock- holm. 89. Holmgren, Nils Frithiof, Fil. Dr., Docent, Västmannagatan 41, Stock- holm. 99. Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Örebro (bor äfven Artilleri- gatan 26, Stockh.). 80. Hultmark, David Vilhelm Primus, e. Jägmästare, St. Larsgatan 5 A, Lin- köping. 1907. Hägerström, Karl Peter, Fil. Kand., Adjunkt, Västerås, 1909. Höglund, Otto Magnus, Fil, Dr., Grosshandlare, Stureplan 2, Stock- holm Ö. 89. Hök, Adolp Fredric, Possessionat, Forsnäs, Vadsbro (Sdml. 1.). 96. Jonsson, Johan Wilhelm, Fil. Lic., Skolföreståndare, Käfvesta, Sköllersta (Öreb. 1.). 80. Jägerskiöld, Axel Krister Edvard Leonard, Fil. Dr., Docent, Intendent vid Museum, Göteborg. 86. VIII ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1910. Kaudern, Walter Alexander, Fil. Kand., Sibyllegatan 11, Stock holm Ö. 1903. Kindberg, H. C., Direktör i Aktiebolaget Fröodlingens Fröhandel, Drott- ninggatan 20, Göteborg. 98. Kjellin, Carl Gustaf, Apotekare, Västerlånggatan, Säter (Kpbg. 1). 91. Kjellin, Daniel, f. d. 1:ste Landtmätare, Mellerud (Älfsb. 1). 84. Kjellström, Mauritz Herman, Apotekare, Strömsholm (Wstml. 1). 87. Knutson, Knut Wilhelm August, Grosshandlare, Döbelnsgatan 9, Stock- holmkG:IC89! Kolthoff, Gustaf Isak, Fil. Dr., Konservator v. Zool. Museum, Uppsala. 80 Kopp, Anders Frithiof, Jägmästare, Gislaved (Jkpg, 1). 84. Lagerberg, Torsten, Fil. Dr. Artillerigatan 32, Stockholm. Lagerheim, Nils Gustaf, Fil. Dr., Professor vid Stockholms Högskola, Tunnelgatan 25, Stockholm C. 96. Landin, John, Handelskemist, Civilingenjör, Grefgatan 11, (byrå Drott- ninggatan 40), Stockholm 1902. Larsson, Johan Magnus, Possessionat, Kristinehamn. 83. Lind, Gustaf Herman, Trädgårdsdirektör, Exprimentalfältet. 1903. Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, Fil. Dr., f. d. Auditör, v. Häradshöf- ding, Karlskrona. 382. Lindegren, Johan Fredrik August, Med. Lic, Provinsialläkare.” Säffle (Mamil I RoTE : Lindner, John Severin, e. Jägmästare, Forshaga, Ousby (Krist. 1). 1902. Ljungström, Ernst Leopold, Fil. Dr., Götgatan 69, Stockholm Sö. 94. Lundberg, Johan Bernhard, Komminister, Älgarås (Skbgs. 1.) 80. Lundell, Johan August, Fil. Dr., Professor, Skolgatan 17, Uppsala. 91. Liibeck, Oskar Ragnar, bitr. Länsjägmästare, Uppsala. 1907. Långström, Hakon, Folkskollärare, Göteborg. 1900. Lönnberg, Axel Johan Einar, Fil. Dr., Intendent vid Riksmusei afd. för vertebrerade djur, Roslagsgatan 29, Stockholm VA. 90. Maas, Paul, 1:ste Konsulatsekreterare i Tyska Generalkonsulatet, St. Badstugatan 36 B, Stockholm C. 95. Martin, Knut Edvard, e. Jägmästare, Gefle. 1907. Mellin, Marcus, "Trädgårdskonsulent, Linköping. 1907. Modin, Sven Olof Arvid, e. Jägmästare, Ljusdal (Gflb. 1). 1907. Mjöberg, Eric Georg, Fil. Lic., Norrtullsgatan 10 A, Stockholm VA. 1903. Muchardt, B. M. Harald, Konservator, Hälsingborg. 1900. Munthe, Carl David Ludvig Vilhelm W-:son, Öfverste, Brevik, ångf. Lidingön. Mörner, Robert Fredrik, Grefve, Kapten, Föreståndare för Jämtlands folkhögskola, Hof, Täng (Jmtl. 1.). 99. Nathorst, Johan Louis, Direktör vid Malmöhus läns landtbruksskola, Västraby, Löberöd (Malm. L). 91. Nettelbladt, Carl Gustaf Teodor, e. Jägmästare, Piteå. 1907. Neuman, Carl Julius, Fil. Dr., Rektor, Borås. 80. Nobel, Ludvig I., Ingenjör, Djursholm. 1903. Nordenskjöld, Signe Adelaide Virginia Maria, Fru, Virqvarn, Oskarsh. 92. Nordenström, Henning, Med. Dr. f. d. 1:ste Provinsialläkare, Linköping. 80. - | LEDAMOTSFÖRTECKNING. > IX Nordin, Allan Emanuel, Kontrollör i Tullverket, Göteborg. 384. Nordström, Frithiof G. D. Tandläkare, Kungsholmsgatan 17. Stock- holm K. 1905. Nyström, Carl Ludvig Hippolit, Med. o. Fil. Dr., Led. t:sta Kam., Bryg- garegatan 16, Stockholm C. 84. Odelberg, Albrecht Theodor, f. d. Statsråd, Landshöfding, Nybrogatan 9, Stockholm Ö. 83. Ohlson, Nils Conon, Kapten vid Kgl. Smålands Art. Regm., Jönköping. 90. Oålsson, P. E. Landtbrukare, Kristineberg, Färlöf (Krist. 1.). 87. Orstadius, Ernst Teodor, Direktör, v. Häradshöfding, Långholmen, Stock- holm Sö. 1906. Palmér, J. E. Disponent i Allmänna Svenska Utsädes Aktiebolaget, Sva- löf (Malm. 1). 92. Palnstierna, Nils Otto Magnus, Friherre, Ryttmästare vid Lifreg. Husa- rer, Skenäs, Vingåker. 1901. Persson, John, Apotekare, Tranås (Jkpgs. 1). 89. Peyron, John Adam, Med. Lic., Regeringsgatan 54, Stockholm C. 89. Pihl, Axel Gustaf, Direktör, Rosendal, Stockholm Dj. 380. Porat, Carl Oskar von. Fil. Dr., Lektor, Jönköping. 80. Post, Stafs Adolf von, Disponent, Äsgård, Äs (Sdml, 1.) 95. Ramstedt, Carl Gustaf, Jägmästare, Grönbo, Kåfalla (Öreb. 1.). 99. Reuterskiöld, Bror Ernst Gerhard Casimir, Apotekare, Karlbergsvägen 16, Stockhölm VA. 95. Reuterskiöld, Carl Axel Fredrik, Brukspatron, Norrgarn, Knutby(Stockh. 1). 92. Ringselle, Gustaf Alfred, Fil. Kand., Adjunkt, Upplandsgatan 77, Stock- holm VA. 92. Roesler, Ernst Johan Robert, £. d. Fotograf, E. F:s kassaförvaltare, Barn- husgatan 12, Stockholm C. 91. (se styrelsen). Roman, Per Abraham, Fil. Dr., Vaksalagatan 12, Uppsala. 97. Rosen, Anna Euphrosyne von, Friherrinna, Helgslätt, Sya (Östg. 1). 93. Rosen, Carl Clarence von, Grefve, Ryttmästare vid Lifreg. Husarer, Väsby, Äs (Smdl. 1). 1904. Rosén, Helge Ossian, Fil Kand., Nosaby (Krist. 1). 1907. Roth, Carl Oscar, Konservator vid Stockholms Högskola, Dalagatan 34, Stockholm VA. 9i1. Sandgren, August, Handelsträdgårdsmästare, Varberg. 95. Sandin, J. Emil, Bankbokhållare. Skand. Kreditaktiebolaget, Göteborg. 82. Schillberg, Axel Jacob, Apotekare, Apoteket Bäfvern, Hornsgatan 79, Stock- holm Sö. 389. Schotte, Gunnar Viktor, Jägmästare, Notarie i Kgl. Domänstyrelsen, Före- ståndare för Statens skogsförsöksanstalt, Dalängens hållplats, Li- dingön. 1900. Schött, Harald Gerhard, Fil. Dr., Lektor, Linköping. 89. Sjöblom, Magnus August, Med. Lic., 1:ste Provinsialläkare. Härnösand. 93. Sjöstedt, Sten, Grosshandlare, Göteborg. 98. Sjövall, Karl, Bokhandlare, Kungsholmsgatan 6, Stockholm K. 1909. Sparre af Söfdeborg, Nils Gustaf Alexander, Grefve, Godsägare, f. d. talm. I:sta Kam. Järnvägsråd, Mariedal, Lundsbrunn (Skbg. 1)... 91. Xx ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Strandberg, Georg Wilhelm, e. Jägmästare, Älfsbyn (Jantli TJaNIGONe Strömman, Per Hugo, Fil. Dr., Adjunkt, Hudiksvall. 91. Svensson, Anders Teodor Alfred, Fil. Dr., Adjunkt, Fleminggatan 20 A, Stockholm K. 99. Svensson, Gustaf Esbjörn, Jägmästare, Uppsala. 1907. Sylvén, Erik Gustaf Hjalmar, e. Jägmästare, Hasslerör (Skbg. NIRO Svlvén, Nils Olof Waldemar, Fil. Dr., Assistent vid statens skogsförsöks- anstalt, Humlegårdsgatan 14 o. 16, Stockholm Ö. 1907. Tamm, Claes Oscar Sebastian, Domänintendent, Kungsholmstorg 6, Stock- holm K. 91. Tedin, Hans, Fil. Kand., Assistent vid Sveriges Utsädesförening, Svalöf (Malm. LX. 87. Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare, Apoteket Enhörningen; Göte- borg. 80. Tholander, Gustaf A., Litograf, Upplandsgatan 17, Stockholm VA. 1907. Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Förste Hofjägmästare, Skabersjö (Malm. 1.) 80. Tiberg, Hugo Viktor, Grufdisponent, Långbanshyttan (Vrml. 1): 92. Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, Med. Lic., Regementsläkare, Umeå. 381. Trolander, Anders Sebastian, Apotekare, Herrljunga (Älfsb. 1). 82. Trybom, Arvid Filip, Fil. Dr., Byråchef i Kgl. Landtbruksstyrelsen (se styrelsen), Karlavägen 8, Stockholm Ö. 80. Trägårdh, Ivar Oskar Herman, Fil. Dr., Docent, Vasagatan 1, Upp- Sala MN Oge TVullgren, Hugo Albert, Fil. Kand., Föreståndare för Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet afdeln. för entomologi, Experi- mentalfälternone Ulriksen, Fredrik, Trädgårdsdirektör, Alnarp, Åkarp (Malm. 1.). 81. Wahlgren, Einar Otto, Fil. Dr.. Lektor, Härnösand. 98. Welin, Henrik August Johannes, Tandläkare, Drottningatan 51, Stock- holm C. 1909. Wermelin, Johan Henrik. Öfverjägmästare, Malmö. 381. Westberg, Claes Gottfried Hugo, Jägmästare, Föreståndare för Ombergs skogsskola, Alvastra (Östg. 1.). 95. Westerlund, Ernst Otto Theodor, Med. Dr. f. d. Fördelningsläkare, En- köping. 380. Westerlund, John Fredrik Agardh, Apotekare, Åtvidaberg (Östg. bjag0: Westman, Abraham Henrik, Med. Lic., f. d. Fördelningsläkare, Göteb. 98. Wetterhall, Johan Erland Wilhelm, Fil. Kand., Läroverksadjunkt, Häl- singborg. 80. Wibeck, Johan Edvard, Fil. Kand., e. Jägmästare, Assistent vid Statens skogsförsöksanstalt, Brahegatan 36, Stockholm Ö. 1907. Widmark, Erik Matteo Prochét, Fil. Kand., Villa Skalet, Hälsingborg. 1907- Wijkström, Oskar Laur. Ferd., Fil. Kand., Adjunkt, Askersund. 81. Wilner, Olof P:son, Apotekare, Apoteket Svanen, Göteborg. 92. Wingborg, F. August, Fil. Kand., Redaktör, Fleminggatan 20 B, Stock- holm K. 1901. LEDAMOTSFÖRTECKNING. XI Wirén, Axel Einar, Fil. Stud., Sysslomansgatan 31 B, Uppsala. 1909. Wittrock, Kurt Jonas Henrik, Fil. Kand , Bergielund, Albano. 1907. Wittrock, Veit Brecher, Fil. Dr., Professor, Bergielund, Albano. 80. Wretlind, Erik Gabriel, Fil. Kand., Adjunkt, Enköping. 1908. Ågren, Hugo Andreas, Fil. Lic. Lund. 97. Ålund, Vilhelm, Jägmästare, Umeå. 1907. Öhrström, Carl Adolph, Länsjägmästare, Engelbrektsgatan 13, Stock- holm Ö. 96. Örtenblad, Veit Thorsten, Byråchef i Kgl. Domänstyrelsen, Odengatan 28, Stockholm VA. 84. Örtengren, Carl Helmer, Godsägare Helmershus, Ekestad (Krist. 1.). 95. Österberg, Johan August, Folkskolläfare, Montebello, Experimentalf. 85. Östrand, Carl Herman, Trafikinspektör, Engelbrektsgatan 4, Göteborg. 95. Norska Ledamöter. Huitfeldt-Kaas, Valentin Wilhelm Hartvig, Konservator vid Zool. Mu- seum, Kristiania. 90. Lysholm, B., Med. Dr., Trondhjem. 97. Miinster, Thomas, Bergmester, Hammerfest. 84. Schöyven, Wilhelm Maribo, Statsentomolog, Kristiania. 80. Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Zoologiska Museum, Trond- Bjem. "81: Warloe, Hans, Skolbestyrer, Risör. 389. Wessel, Andreas Bredal, Med. Dr., Distriktlege, Kirkenes, Svd Varanger, Ost Finmarken. 93. Danska Ledamöter. Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman, Upsalagade 20, Köpenhamn 80. Hansen, H. /., Fil. Dr., Assistent vid Zool. Museum, Köpenhamn. 80. Lundbeck, Wilhelm, Kand., Dr. Priemers Vei 4, Köpenhamn V. 98. Nielsen, /. C., Fil. Kand., Vester Vollgade 103, Köpenhamn B. 1906. Sörensen, William, Fil. Dr. Zool. Museum, Schönbergsgade 15, Köpen- hamn. 380. Finska Ledamöter, Bergroth, Ernst Evald, Med. Lic. 7 West Superior Street, Duluth, NMinp:=U. Su Ås Elfving, Karl Oskar, Forstkonduktör, Föreståndare för skogvaktareskola, Nickby, Söderkulla. Federley, Harry, Fil. Dr., Docent, Boulevardsgatan 1g, Helsingfors. Järvi, Toivo, Fil. Mag. Helsingfors. Linnaniemi (Axelson), Walter Mikael, Fil. Dr., Lektor, Sordavala. Munsterhjelm, Carl, Forstmästare, Pello. Nordenskiöld, Nils Erik, Fil. Dr., Docent. Zool. Museum, Helsingfors. Palmén, Johan Axel, Friherre, Fil. Dr., Professor emeritus i Zoologi, Helsingfors. ; E Poppius, Bertil Robert, Fil. Dr., Entom. Museum, Helsingfors. XII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. Reuter, Enzio Raphaétl, Fil. Dr., Statsentomolog, Fabriksgatan 21, Hel- singfors. Sandman, Jonas Albin, Fil. Mag. Fiskeriinspektör, Helsingfors. Schneider, Guido, Fil. Dr., Polytechnisches Institut, Riga. Siltala (Silfvenius), Anti Johannes, Fil. Dr., Docent, Zool. Museum, Helsingfors. Wasastjerna, Björn Rudolph, Häradshöfding, Helsingfors. BERABETISKT REGISTER TILL FISFOMOEOGISK "TIDSKRIFT ÄRGÅNGARNA 11—30: 1890— 1909 UPPRÄTTADT EINAR WAHLGREN a UPPSATTA omr ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. ; | Aavasakse (Bombyx la- nestris) II: 126, 216, 2105 f2:-I153: Abadina (Acra) I2: 201; 14: 276. Abadonua (Sphinx) LEE Abalius 18: 204, 205, 210. Abar&eus 29: 128, 129. Abasa (Diestogyna) 15: 298, 313. | Abbotti (Spilosoma) 20: 239. Abbreviata (Baccha) 13: | Ro Abbreviata 30: 138, 139. Abbreviata (Sphero- phoria) 30: 32. Abbreviatus (Monocre- pidius) 20: 200. Abbreviatus (Syrphus) 30: 47. Abbreviatus (Tropipho-/| rus 14: 256. Abdera (Acra) I2: 200. Abdominalis = (Argyre- sthia) II: 125. nas (Bracon) fl (Chrysopa) 109. Abdominalis sopa | aspera) 30: Abdominalis fiscal phalus) 23: 269. Abdominalis (Limnophi- | IaNFRGE TIG LI: RR re STEIN 29: 147, Höösjdake fPicsildsa ma) 29: 148, 200. Abdominalis (Psarus) 30: | 83. Abdominalis (Trioza) I 1: 128. BR anor(Microcryp- | tus) 21: 208; 24; 222. Aberrans (Cremastogas- | ter) (7: 245. Abesa (Euryphene) 294. "| JES 29: Abiar I6:3a5sa da 73; 25: 235; 29: 152, 154, | 162, 164, 196, 203, 207. Abiens (Xyldta) 30: 76. Abietina (Epurzea) 24: 107. Abietinum (Anobium)17: 148 TE ; | Abietinum (Ernobius) 22: | AT AA Abietinus (Chermes) 15: 36. | Abietinus (Oryssus) 29: | ICE, 180: Abietis (Aspigonus) 27: 135: Abietis (Cephaleia) 29: TSE 1705 Kyl Abietis (Chermes) 17: I6F: 213 03. | Abietis (Gastrodes) 12: 205. 20: 201; 120: 195- | Abietis (Hy lobius) 17: TAN; Pe: 1033 ET: 244- Abietis (Lxmophloeus) [US Ru gr G Joe | Abietis(Physokermes)27: ZONISÖS Abietum (Nematus) 18: HAR ALICE BÖRSE Apisara [2:01:2173, 16: | 1953 (83142 | Abjecta (Hadena) 22: 111. | Abjungalis (Bacotoma)| 18: 167. Ablabia 12: 111. Abnormis (Crotopus) 17: VA (Isehnotrache- | lus) 25: 169. | Abnormis (Pompilus) 28: L3y kör 230 Abre&us 24: 109; 29: I1,! 25 Abraxas II: 84; 13: 79; 18: i 2IEO3 SINA C: NT ASO Ae Abraxas( 196; 18: 356 | Abrotani (Eurytoma) 12: 144. n Abrupta (Sminthurides Malmgreni) 27: 267 | Abscissus (Microdus) 30: ME (Eupithecia) 13: 80. Absinthiata (Tephrocly- | sta) 20: 136: öre (Cacullia) IT: 3 Absolon (Euryphene) 15: | SEEN | Albsoldul (Onychiurus) 24: 128. Abur&e (Apaustus) 12: 227 Aburz (Gorgyra) 17: 2 Abutilon (Rhopalus) 12 19. Abyssinica(Heniocha) 19: 185. Abyssorum (Cyclops) 14: 147. Acalla 28: 206. Acallesall; 1183; [7::259- Acantharctia 20: 234, 230-241. Acanthia 12: 21 Acanthocinus 24: 279. 'Acanthocryptus 16: 95; 21: 2033124: PÖsKIT250205L54,.55 Acanthodactyla — (Am- blyptilia) Il: 138. Acanthoides (Bryocheta) VADPRA ol Acantholophus 27: 210, TZ TNNG AND: Acantholycus 24: 283. Acanthopsyche 29: 137. Acanthopygia (Chelidu- ra) 21: 235; 29: 140. | Acanthopygia (Forficula) 221, 222; ISEN 2A5 236. | Acanthosoma [2:08 20: 290; 23: 258. | Acanthosphinx I|2: 228; [3:30 rör: 4 Acanthotermes 20: 28: 233, 230, 238. Acanthothorax(Acantho- termes) 20: 238. AcanthothoraXxX (Termes) 19: 2043; 20: 278: Acanthusalis (Dierna) 18: 163. Acara (Acrea) I2:1200; 14: 276. Acari 27: 196. dara 20: TOT;l29:52045 30: 234. Accentifera (N ephele) 13: 183. Acerentomon 29: 47. Aceriana (Pzdiscay Il: OO 2 Aceris (Phenacoccus) 27: 95, 158. | Acervorum (Leptotho- fax) 195 0085 200 29: | 34- NEEEKOLu 24: 159, 160. Achea 18: 159. Achatina (Noctua) 159. Achatina (Ophiusa) 18: 18: 159. Achelura 15: 171. | Acherontia 13: 250; 14: | 1075. 1905 I6:KOTSKLGS) T525 (21: O2520ESe Achine (Pararge) 26: 192. | Achlys (Cymothoé) 12: | 214. Achorutes 14: 139; 15: | 6037 165 T2T5 IMER 126—128; 19: 125; 20: 184, 185, LOT KO2EKeS 175, PAS TONADE id 203220) 220022042 240. Achorutide 27: 238, 239. Achorutin& 27: 239. Acidalia I1: 84, 137; 12: 1565 T603 INO] 230, 2475 LÖ TOLO YS 264; 25: 298; 29: 135, | 278; 28: | Aconyta | Acuminata 138. Acidota 25: 132. Acilius 18: 128. Aciptilia 18: 112. Aclees 25: 164. Acleros 17: 282. Aclypea 16: 80. 278; | Acocephalus II: 23: 209; Aconophora ll: 24: 2 70 (Metanastria) | 23:20: Acrea 12: 174, 200; 14: | 106, 272, 282—284, 290, 20055 15: 2733 LÖSEN 18: 144; 25:0-02-—04; 27: 99. Acra (Liptena) I2: 217. Acraénsis (Apis) 23: 227. Acraénsis (Podalirius) 23: | | Acridiide 21: 234, 238. Acridiine 21: 241. Acridium 30: 182. | Acridocephala 24: 269. Acridoschema 24: 277. Acritus 18: 96. Acrocera 18: 136; 28: 166 | Acroceride 28: 130, 166. Acrolepia 12: 112. (Podalirius) | | Acrolocha 18: 134. Acrolophus 18: 155- Acronycta I1: 82, 122— T2A, I3VA TATSMICEISe, 75, KOH MIO 84; 17: STIBOR 20: 2205 2:13 2125 23: SI EOITARNeS: 21105 CISA Acrostiba 16: 231. | Acrotomus 19: 104; 24: RNA VIN LÄNS Acrotona 17: 2055 20: 52015 | Acrulia 16: 2375 DATE Acteon (Hypoderma) 20: 141, 154, 155; 29: 80. Actenicerus 19: 162, 166, 174; 20: 201- | Actinote 14: 290. Aculeata 24: 130, 131. Aculeata (Macromischa) IENR23G Aculeatus (Oxybelus) 25: 299; 28: Aculeatus (Pompilus) 28: IS Böinätel (Elia) 12: 173 20: 43; 21: IS0, 190; 23: 250- 136. 222, 260, 127. (Coelioxys) 24: 175. Acuminata (Dicerca) 22: 192. | Acuminata(Tetrix Kraus- si) 30: 188. Acuminatana (Dichro- rhampha) I1: 191, 193. Acuminatus(Euacanthus) 23020 Acuminatus (Nematus) 13: 693 19-76; 29: 148, 192. Acuminatus (Tomicus) [830020 71 SNIS OF ed: 228, 240: Acupalpus 20: 296. | Acuticornis (Dolichopus) [3:23 Acutipennis (Trioza) 23: 270. ACu USS (Thalera) 18: 165. NER SNS 18: 134. Acyphona 26: 103, 106. Ad2&quata (Cidaria) I1: 35.38; 2:56 240, 2 | Adamastor (Papilio) 17: NE Aldansovi (Apis) 23: 231. Adansoni (Apis mellifica) 23: 231. Addendus (Philonthus) 225 MAS. Addictaria (Craspedia) 18: 166. Adela 12: 112. Adelgitha (Liptena) 16: 203. Adelocera 19: 174; 20: 198. Adelognathus 19: 20:,187: r Adeloptera (Magachile) 23: 228, 229. Adelpha (Glenea) 24: 279 Adelphomyia 26: III, 112. Aderces 17: 264. Adimonia 12: 230; 13: 205150, 12560: UIN245 16: 58; 26: 52; 27: 52. Adippe (Argynnis) 15:94; PI TANIA Adjunctus (Scoloposte- thus) 20: 290. Admatha (Acra) I2: 200. Adonia Il: 119. Adonidis (Entomoscelis) bl: rag TÖ25NLÖB) 103; KÖR 0 Adonidum (Dactylopius) FOS ITE Adopea 22: 230. Adosus -(Osmodes) 17: 284. Adoxus 21: 179; 25: 275. Adrallia 20: 233, 238, 249. Adrastus 20: 202. Adspersipennis = (Prora- nus) I1: 46, 68. Adspersum (Spilosoma) | 20: Adspersus(Exenterus)22: | 560. Adulatrix (Eusemia) 13: 185. | Adultera (Catocala) IH: 123: MAN 78 Adumana (Autoserica) 24: 82. Adumbrata (Eriocampa) fyr 18525: 19: STTLNL2A FRÖ: ; 20: 211; 30: 230. | Adumbratus (Mechisto- cerus) 25: 189. Adusta AN kl:1376 13: Åäustillioecka) 24: 276. Adustata(Abraxas) I 1: 84. Advena (Anthophora)23: Beg Advena (Bombyx) 18: | 1555 Advena (Cathartus) 19: 203. Advena (Mamestra) 29: ' 134. Advena (Podalirius) 23: 227: | Advenella (Mvelois) 1: 136, 138. Adversata (Phalzxna) 18: 220. | Adyte (Erebia ligea) 12: | SSR 3 ZEberlei (Pheidole) 17: 241. Aäödes 26: 138, 139, 142. dificator (Coptops) 24: | 2003 29: 127. JEdilis (Äcinihocnus) 24: 279. ZEdomonus 25: 192. » ZEgidion(Lycenaargyro- | gnomon) 12: 150, 155. | ZEgocera 13: 184; 18: 156, 162. JEgon (Lycxna) 13: 79 21: 2715 ZEgosoma 18: 242. JEgypticum (Hyvalomma) RN OR: Elia |2: 173; 20: 4352 189, 190; 23: 258; 24: 74- | ZEmilius ( RA 14: | 1053-15: /Emulana (Pr disca) 1: | 163. ZEmulatrix (Eusemia) 13: | 186. AEmulus (Stilpnogaster) | : 86 ZEnea (Anomala) 22: 162. JEnea (Callicera) 30: 84. Enea (Cordulia) 15: 246; 20: 200; 122: 1395, 23: Läte: JEnea (Domitia) 24: 269. Enea (Osmia) 24: 166, 168, 170. JEnealis (Orobena) I1:|]| 125. Eneicollis (Corymbites) |. 20: 201. ZEneipennis(Helophorus) [8: 129: Zneiventris (Anthomy- Za) kd: EO Eneiventris (Aricia) 21: 25 Bucetn (Ilybius) 18: -= T20,.1325 ZEneus (Corymbites) 14: 86; 18: 134; 20: 108, 2015 JEneus (Dolerus) 19: 81; 21: 206. ZEneus (Dyschirius) 18: 93 Eneus (Elmis) 18: 132. | ZEneus (Eristalis) 13: 232; 30:11:62, 63: ZEneus(Harpalus) 17: 276. I ZEneus (Meligethes) 14: 30,1925-15: 1,.403,16: 53 a 2300-205: 2 KE enas fräs 19: 96. | ZEneus (Paragus) 30: 13. Eneus(Rhizophagus) 25: 32, ZEneus(Salpingus) 16: 79. | EN ZEneum (Syntomium) 27: | 5 JEneus (Selatosomus) 19: 162, 165;5 203, 2016 ZEolothrips 16: 175, 176, 1825 17: 189,80: 00: ZEolus 20: 200. ZEpophilus 19: JEquale (Spilosoma) 20: 229. Azqualis 190. | ZEquator(Helcon)23: 205. Equatorialis (Phemida) 253-106: ZEquatus(Rhynchites) 15: 204- Equoreus (Cyclops) 14: - 246 (Alpenis) 13: IH: rata (Phalzxna) 18: 166. ZErena 25: 208. Ereus (Leptocryptus) 28: 110. riceps(Berosus) 18: 133. JEriceps (Dolerus) 19: 81. Zrosus (Dolichopus) 17: STYGN NIO ZEschna ll: 130; 14: 109; 15: 253—255; 17: 27751 185 1205-20: 290; 21:030522: 139. 1403 230 TO NOG; 2i6.99- ZEschnide 23: 6, 15, 26. ZEschnina 15: 238, 253. JEscularia (Anisopteryx) 203153: sculi(L ecanium) 27:90. JEstheticus (Monocha- mus) 14: 164. JEstivalis (Dixa) 26: 137. JEstivus (Asilus) 13: 229 Estivus (Neoitamus) 28: 180. ZEstuans (Xylocopa) 25: 152. ZEtesis 18: 131; ZEthalion I1: 37, 39, 45, 59, 69—71 TNG 23: 200; 29: 22: 176. a lEiioRedter 23: 296. | Ethiops (Anthrax) 13: [025 205-21 JEthiops (Apion) 18: 134- Zthiops (Argyramoeba) 28: 182. Ethiops (Entedon) IT2: ZEthiops(Eriocampoides) 20:01251T3 29:1100, 107- 19: 6 vEthiops (Ichneumon ni- | gritorius) 20: 27 Athiops (Lithurgus atra- US NASN JEthiops (Megachile) 23: 228. Etitis (Tzxda) 20: 254. ZEtorhinus 23: 264. Afer (Cynandra) I2: 209; [53302 Afer (Scorpio) 18: 170; T78, LOT, LEO ,NO: Affine (Apion) 18: 136. Affinis (Ammophila) ADR 254, 255. Affinis (Åtomaria) 11: | 119. Affinis (Baptolinus) 22: 191. Affinis — (Blennocampa) CR Seg NO Affinis (Bruchus) 16: Affinis (Corisa) 15: Sd Affinis (Corymbites) 20: 201. Affinis (Cyclops) 14: 130, ANN å Affinis (Donacia) 17: [83NeT Affinis (Dory Jäs)ildEreeg: 230. ANG (Dorytomus) 18: | 136 Affinis (Gaurodytes) 18: | TZ AT205 Affinis (Gonioctena) 16: 230 AME Affinis (Helophiius) 30: | 67. Affinis — (Isotoma) 25:| LÅ ARS (Limnophilus) 18: | 130. Affinis (Liotricbus) 19: 162, 166. Affinis (Onychiurus) 24: 1205 BNI 240,2A05 Affinis(Orthocentrus) 19: | 104. Phytomyza) 18: ; 20: 244. Arinis (Psammopbhila) 19: PHNGR 0 Åfänis (Sarcoph laga) 22: ÄT SAG ONINO: Affinis [Scolbposteres) [200200 Affinitata (Cidaria) HH: 175) | 2085 | Agathia 18: | Agelena 26: T25SKA:enS ys 6: 233, 245, 248. | Africana (ÅbiS) 23:20 Almicana — (Cissites) Ul: 203. | Africana (Eusemia) 13: 185. A frica ana (Xylocopa) 23: 2257 Africanus (Anochetus) [2235 230: Africanus (Liopus) 24: 279. Africanus (Scorpio) 18: KTL: Afzelii (Lachnoptera jole) 15: 273. Afzelii (Rhin a) 25: 167. lAgabus I6: 230, 231, 244, 2405 Mid 20075 | Agallia 23: 267. ' Agalliastes 20: 291. Agapanthia II: 115. Agaricola (Eledona) 18: SY |ABaricophagus 17: Agatha (Neptis): 12: [55285 222. 208; 165. Agathidium 16: 234, 2475 233 2505-20-00 133 | Agathina (Mylothris) 16: 258, 260. 196 | Agenaspis 19: 191, 192. Agenia 13: 108; 16: 95; 19: 2 21: 206; 28: SN205 : Agil ana — (Dichrorham- "pha) I: Om NGe Agilis (Calotermes) 23: 302. Asgilis (Dromius) 20: 29 Ar | Agilis (Pezomachus) 19: JOT; 23: 201; 26:MSEt Asgilis (Porizon) 19: 108. Azilis ( Taxonus) 26: 603. Aolaja (Argynnis) 3: 79, 03; 14: F200658K215 2 NTE Aglia II: 81. Aglossa 12: 111. Agnatus (Meniscus) 21: 204. Agnes (Euphedra) 15: 292. , | Agnes (Jolaus) 18: 219. Agnetis(Cremastogaster) 17: 244—246. Agnia 12: 104; 18: 247, 248. Agonista 18: 138. Agramma (Plusia) 18: 163. Agraphis (Mycalesis) 14: 266. Agraylea L.I: 10; 22: 176. Agrestis(Acantholophus) EES Agrestis (Trapezonotus) 12: 2035-2354 20: Agrias 18: 141. Agricola . -(Lycosa) 19: 147, 148, 155: Agrilus Il: 17, 116; 17: 2025 ETS Agrion 15: 259, 260, 206; [75 Nl8s 205 21: SOFL 2 TAT, 142; 20: HON20 27 00,1 235- 2385He TE 99. Agrionide&e 23: 6, 18. Agrionina 15: 239, 258. | Agriotes 12: S 56, 60; 13: 26; 14: 39; 15: 28; 17: 28; 18: SE 19: 21, 102, 108; 1/55; 20: 43, INON 2025 2lxsfAsNee: 3530 OAG 235009; 1005, 24: 1525 20 SL; ANS ORKE Nea Agriotypus 13: 98; I7: 69, 77- as Agrippa (Rhanidophora) 20: 239. Agroeca 23: 166 Agromyza 13: 117; 16: SY; BE T28N 130552 24: 242; 28: 204. Agrorum (Bombus) 13: OO I9IT8S: 24: 150, TESS TA 2R 2045, 20: 100. Agrorum (Taxonus) 19: 785 ETOT 20 Agrotis I1: 82, 85, 124, T250 TS ANTS ESRI: P5 ATTeN mSÖ, TOA IS: ZOv BION 2003 14:00: [5359: 05, 123; 10:32; 18: 51, 62, 162, 164; 250, 268:-119:1203 20: 220521: 70; Pr 4730, III, 1045 233552, 36, 65—068; 26: 53; 27: | 19, 54, 68; 28: 63, 221; 29: 134. Agrypnia 18: 130; 22:93. Agrypnus Il: 78, 102. Agyrtes er mus) 28: 88, Agyrtes dy Sälsntv la) 28: 65, Ahenella Hy pochalcia) b5 136; 138: Ahti RE frigga) | 15: Aino (röj nnis aphirape) (5: 185, 189. Airaphilus 22: 192. Alacris (Trioza) 22: 89. Alaopone 17: 138. Alaticeps (Brachyrrhyn- chus) 15: 106. Alatus (Crabro) 25: 245, | 288, 294, 298. Alaus 20: 199. år EN sopa) 30: 28, Ålba senbyserys) 14: 210. Alba(Sminthurus aureus) | 25: 80. Albago (Noctua) 18: 163. Albella (Dicyrtoma) 27: 228, 229, 265. Albella(Isotoma) 27: 252, 236. TIL SR (Grapholitha) I[:0176, 81: Alberta (Micropentila)l6: 203. KWiberti | (Baoris) 17: 286. Albibarbis (Bombylius) 28: 185. Albibarbus (Philonicus) 202017 Albicans (Andrena) 19: 84; 24: 193, 197, 203. Albicans (Phryganea) I I: Då Albiceps är 28: 2037 Bel fPlygomy za) 21: Käledlta (Cidaria) 13: 80. Albicillata (Larentia) 29: 136. Rlicidera (Macrophya) 14: 226, 233; 19: 79; 29: 0 202. Albicinctus (Barichneu- mon) 27: 136. Albicinctus (Ichneumon) 35162 :02A NAT. Albicollis (Cercidocerus) 2: 107: Albicollis (Ichneumon) 20:0TI2; Albicolon (Mamestra) I 2: 25 Aläcornis (Helym2&us) 29: 127. GOES (Pteromalus) 29: 276. Albierus (Andrena) 13: 101; 24: 196, 200, 204. Albicrus (Anilasta) 26: 205. Albidus (Cyclops) 14: 246. VB NE dk (i: Slmbore (Acocephalus) 23: 200. Albitrons (Agenia) 19: Allbifroris (Fulvius) 16: T370 NS, 52 en (Hoplismenus) RJ: Albifrons. KAS Albilrons (Teucorrhinia) (Leptocerus) 15: Albitrons "ibellula) |2: 2045K22: 030: Albifrons (Paragus) 30: É2. 6 dr 28: Albifröns örintlöninkt) 2151207- Albifrontella ERSTA [258 2: R foketelrada) 2: Albilabris (Cordvlura) 17: 277: Albilabris (Lindenius) 13: 10455 167 0557 MITONS 29: 2453 279: Alb atus(Cratichneu- mon) 28: 113. Albilarvatus (Ischneu- mon) 21: 207. Albilunata (Bathmoch- tha) 20: 238 ? Albimacula (Dianthoecia) I[: 82; 23: 56: Albimana (Ptychoptera) 26:- 135. Albimana 18: 130. 135 (Sceva) | Albimanus (Platychirus) [3:2306:30N33- 35 Albinos (Beckia) I1: 30; 14: 134, 135, 138. Albinus - (Cyphoderus) [lfIT30: 203 185-201; PAIN2045 20: II 12: Albinus CSS mon) 29: AV (ekneumoo) 21: AR (Platylabus) 24: 220. Albipennis 19: 107 Albipennis (Forficula) 21: 235, 230. Albipennis (Nematus) 19: (Cremasfus) Aliens (Pachynema- tus) 29: 155, 192. Albipennis (Plagiogna- thusj23: 205. RSA (Psychoda) 20: 49. | Albipennis (Thereva) 28: Nile (Blennocampa) JAEf226:02525 16:01565 (9: 77; 23: 206: RS (Cordylura) 18: T28N 32: på oe (Dolichopeza) 26: É Rider TEktedon) 19: TI2 Albipes = (Euryproctus) 193002: Albipes (Halictus) 19: 86; 24: 207, 209. Albipes (Monophadnus) 29: 159, 198: Albipes (Noctua) 18: 163. Albipes (Taxonus) 19: 78. Albipila — (Chilosia) 30: 20 24,20. Albiplaga (Trichiura) 13: 199. Albipuncta (Macrophya) [970 8 Albipunctata (Diestogy- NASA TAS: Albitarsis (Chilosia) 13: 235; 30: 22—24, 29. Albitarsis (Euderus) 23: | 165, 189. Albitarsis(Henicocnemis) IG: Albitarsis (Hypomecus) 23: 200: Albitarsis (Meteorus) 25: | 120. Albiventris (Trioza) Il: |] 128. Albocincta(Entomobrya) 2131250; 2005 Albocinctus (Atractodes) 24: 222. Albofasciata(Euphoresia) 24: 82. Albofasciatus (Leptome- rocoris 16: 153. Alboguttata (Nomada) 24: 180, 183. Alboguttatus HUS) ia: Albolineata (Aricia) 13: (Leptoce- 239. . Albomaculata (Amauris) [4262 Albomaculata(Pericoma) 26: 147, 148. Albomaculatus (Fulvius) [6:0T2031 134; ISYLLADOS Albomaculatus = (Taba- nus) 28: 151. Albomarginatus (Steno- bothrus) 20: 289; 21: 242, 243; 23: 31. Albonotatus (Pompilus) 13: 108; 28: 9, 10,20: Albopicta (Lyda) 19: 82; PTS Albopicta — (Pampbhilius depressus) 29: 175 Albopictus (Mesoleius) 23: 202; 26: 186. Albopunctata = (Arrho- pala) 18: 147. Albopunctata = (Diesto- gyna) 22: 117. Albopunctatus (Aspidio- tUS)K2L:KISE: Albosignatus(Bassus) 19: 104. Albosignatus mon) 23: (Ichneu- 199. | Albospilota (Rhytiphora) | 14: 168. | Albostriata (Micaria) 29: 120. Albostriata (Sceva) 18: IÖjLiG | Albostriatus (Syrphus) [350233 30: 2,05: Albotarsalis (Eutermes) [BL T25: (28:124T | Albovittata (Leptophyes) 21: 251 | Albulata FER 12: 157; 16: 248. | Albulata (Larentia) 29: 136. | Album (Spilosoma) 20: 239. Albus (Lepidocyrtus) 27: 263. Alcesta (Leptosia) 18: 7 RUNENRE Alcesta (Nychitona) 16: 257 i Alcesta (Pontia) 12: 220. Alchemillata(Cidaria) 13: 80. Alchemillata (Larentia) 20: 136: Alchimiella (Gracilaria) [2:00 Alcibiades (Jolaus) 16: 114. Slepiades (Papilio) 18: 140. Alcides 25: 165, 186. Alcinoé (Planema) 14: 285, 289. Alciope (Acra) 14: 278. Alciphron (Noctua) 18: (Danais[-ida] [220003 159. Alcippus chrysippus) 14: 258. Alcithoé (Papilio) 143. Alcon (Lyc&na) 26: 192. Alcyone (Satyrus) 23: 51. Aleiodes 19: 109; 24: 224 5NeD: 2005 Aleochara 17: 278; 21: SR FNS Aletis 13: 191. Aleurodes 22: 111. Aleurodiformis (Conio- pteryx) 30: 151: Aleuropteryx 30: 150, 152. | Alfkeni Alexeter 26: 186. Alexis (Hasora) 18: 150. RS (Hesperis) 18: 25: 152, 154. Alicia (ACE 23) 14: 291. Alienata (Noctua) 18: 162. Alienellus (Crambus) 12: TTT (Greenia) Alienus (Lasius niger) PÅ er Alippa 15: 176. Alismatis (Hydronomus) 183 Allantus 14: 226, 233; 16: 1156: 19:10793,,29: 152, 154, 162, 164, 202. Allecula23: 162, 271. Allobrogus (Odynerus) 20:12325 Allotinus 12: 218; 14: 105. Allotisis 14: 160. Allotriogametis 22: 176. Alluaudi (Liptena) 16: 202. Alluaudi (Orectogyrus) 23: 300. Almansor (Papilio) 17: 73: Alneti (Didea) 30: 40. Alneti (Phyllobius) 14: 250: Aluet (Sceva) 18: 1135. Alni (Acronycta) I1: 122, 1235 141; (2: 1093-17: 81; 20: 220. Alni (Aphrophora) Hl: 6, BYNS: 200: Alni (Chionaspis) 27: 85. Alni (Cis) 17: 265. Alni (Dryocoetus) II: HIS e deg Le Alni (Hemichroa)29: 147, 148, 188. Alni (Leptocerus) 19: 75. Alni (Psylla) 23: 270; 27: Za AlDvadd (Ennomos) 29: 136. Alniaria (Eugonia) Hl: 122502 Alniella |2: 125 Alnifolia [1:85 LS: (Lithocolletis) (Lasiocampa) Aloa 18: 157; 20: 240. Alompra (Heterusia) 15: vån Alomyia 21: 23: 200. Alope 18: Alope (Lacera) 18: 138. Alopecurus- SNAKE ru- | 203; 157. rea) 13: Alpenus (3: 190; 20: 2341 Alpestris (Agabus) 16: 220, 2405. IC: 207. Alpestris (Amblyteles) | 19: 99; 26: 181. Alpestris FNS 22: 130; 23: Mipeskrs (Corsa) 15: 162. | Alpestris (Ichneumon) | 19: 99; 25: I 15. Alpestris (Rhyssa). 19: 105. BIE SOraochlora) | 5: 248521: 30. Alpestris (Stenophylax) | 22: 94. | Alphitopola 12: 106; 18: 248; 24: 272; 29: 128. | Alpina (Amara) 16: 238, | 242, 2405 LT> 207. FN (Cephaleia) 29: SArALJOR IZI IE LFN) 30: 21, | 24, 2 Ålpiaa ÖSTRAN [92 77; 29: 197. Alpina (Lina) 12: 154. Alpina (Orimarga) 26: 103. Alpinana (Dichrorham- pha) I1: 138, 191, 192. Alpinus (Bassus) 19: 105- Alpinus (Bombus) 16: 232, 234, 238; 19: 83; CÄSLEN2A55 Alpinus(Euryproctus) 19: | 102; 26: 186 Alpinus (Mitopus morio) 2: 210, 257. AN (Nematus) 19: Npious na Alpinas AE ibanns) 28: 154. Alsines (Caradrina) 1: 134; 137; 13: 79; 23: 53; 29: 134. | SER (Psy choda) 26: | Amauronyx 29: 12 | Althoffi (Acr&ea) I6: 111. | Alysonin&e 25: 248, 27 9 Alternans = (Baptolinus)| Amasis 19: 73; 29: 203, 22: 191. 208. Alternans (Ischnotra- | Amasis (Dionychopus) chelns). ,25:. 162, 174,| ; 20:,-238. 176. | Amata (Papilio) 18: 145. Alternans (Lexmo- | Amata (Teracolus) 18: phtoeusYIlf = TT: (2: 145. 54: |Amatorius (Amblyteles) | Alternans (Odynerus) 13: | Kästö0s 23208 104. | Amauris 12: 194; 14: | Alternaria (Semiothisa) | 98, 259, 291; 18: 142 20-30. 22: 0E13: [ONERpAR (Nomada) 24: | Amauronematus 29: 137, 29, 181,0183: | IS TÖT I0I;-192. 149. | Amaxia (Aterica) I2: 209. Alternator '(Habrocryp- | Amaxia (Diestogyna) 15: tus) 24: 222; 26: 202. | 301- Alternipes (Blennocam- Amazele 13: 186. pa) 25: 231, 235, 236; | Amazonica (Colobothea 2: (TOT, AI1O8: crucigera) 23: 211. Althea (Cymothoé) 12: Ambigua (Spilogaster) 273: [3: 242: | Ambiguella (Conchylis) Alticola "(Probolus)g2l:| '235:184: 20: 225:21: 208. 38. Fr 12: 112, 175; Ambiguum (Melanosto- (3: ma) 30: 34, 38. ERAN 20: 1208: | Ambiguus (Apocremnus) Alydus 12: 18; 23: 259; | 20: 291. 26: 190. | Ambiguus (Lygxonema- | Alysia 19: 109; 23: 168, | tus) 29: 155, 193. 205; 28: 115; 29: 52. | Ambiguus (Psallus) CS | Alyson 19: 95; 25: 244, | 205. 245:1:249,:2/53 | Ambiguus (Tryphon) 18: 29. | Amblyaspis 19: 'Amblypterus 13: Amblyptilia II: Amabilis (Charilina) [8 162. Amabilis (Euporus) 24: ÖT 182. 138. 205- | Amblyteles 19: 99; 21: Åmabilis (Mesoleius) 19: | 202, 203, 208; 23: 175, 102. 109,-2005; 24: 2215125: Amabilis (Tragiscosche-| 139; 26: 181; 27: 134, ma) 29: 128. [ETS Se OSA 1135 20:45 3: Amalus 18: 134. I Ambulans(Chlamydatus) Amanda (Lycena) 21:| 20: 291. 3T:2dI Il Ambulans (Mecomma) Amara Il: 116, 121; 12: 23:.204- 176; 14: 137; 16: 238, | Ambulans (Onychiurus) 245302405 11: 2005:2703| 213 248, 2495 [8: 133; 20: 108, 110,| Ambulyz 13: 182; 22: 2055-2151 315 CSTNORATR LT TIO: 108; 25: 106; 27: 129. | Amelie (Charaxes) 12: Amaranta (Diestogyna)| 215, 228; 15: 310. 15: 298, 299, 312, 313; | Amentata Tys cosa) 19: 25: 96. | 146, 148, Amarantha (Salamis) 15: fAmdaena fiSRARN 270: | (4: 124. || IO Americana (Periplaneta) [6:168; 21: 238;523331 Americanus (Phassus) 18: 180. Americanus (Polyomma- tus phleas) 14: 196; 15: 95: Americanus (Scorpio) 18: L7S:TO0, EGT Americanus (Titvus) 18: 196. Americus (Isometrus) 18: [ST 102 Amerina (Clay ellaria) 19: PA T0O2, 160; 207. Amerin& ITE Amerin&x(Omophlus) 24: | 110. Amestris (Precis) 18: 143. | Amicia (Diestogyna) 15: 200, 301. Amictum 26: 205. Amicus (Hesperophanes) 14: 181. Amischa 24: 107; 29: 11. Amitina (Apogonia) 24: Ö25 Amitinus (Tomicus) IH: 117 Ammoconia 23: 40: 1573 (Cynips) 19: (Schizoloma) Ammon - (Polyrhachis) | IT: Ammonia (Grammodes) | 18: I6T. Ammophila 13: 107, 108; | [832585 I9ENOEENeNE 162,1 1035 20: 20225 244—240, 250, 253, 254; | S0TOS: Amoena (Oxycera) 28: | 137- | Amoenana (Padisca) I1: | 53 | Amoenus (Mesoleptus) | [INTO Amor (Hesperia) 18: 146. | Amor (Rathinda) 18: 146. | Amorbeus 25: 166. Ampedusa (Diestogyna) [55 296. Amphibolus — (Ichneu- mon) 25: 116. | Amphicallia 20: 235, 238. Amphicede (Cymothoé)| |2: I5:1307:73 046 2135 Amphidamas matus) Il: IST Amphidasys 13: 130; 17: TS Oe d:IS 0, 22 Amphidesmus 24: 265. (Polyom- 203; STA; Amphipyra Il: 137; 23: BUSTedE ISA Amphonyx 13: 183. Amphotis 24: 108; 29: 10. Amphysa 12: 111. Ampittia 18: 150, I5I. Ampla (Aroa) 13: 193. | Ampliventris (Dysodius) 15: 103. Ampliventris(Stenus) I 1: Te Amputatorius (Amblyte- les) 21: 208. Amulia (Crenis) I2: 205; (5: 279: Amurensis (Tylopeltis) 18: 204 Amuria 22: 251. Amurilla 22: 251. Amyna 18: 160, 161. Amyntas (Hesperia) 18: 150. | Anabolia 18: 130) 0PS. 'Anacena 18: 127, 129. | Anacampis 12: 112. Anacardii (Salamis) 12: 204; I4: 100, 106: 15: 270, JENS Anace 13: 190; I9: 186: Anaitis Il: 135, 138; 13: 80. Analis (Anthophora) 23: 220: Analis (Erithromma) I5: 264. Analis (Liocryptus) 21: 203. | Analis (Megachile) 11: 114; 16: 06: 24:0163; 164. Analis (Mycalesis) 16: bil Analis (Pachyrrhina) 26: ISA: Analis (Podalirius) 23: 228. Ananga (Lycenopsis) 18: 149. Ananteris 12: 63; 18: 197, 201, 208. | Anchicera Il: Anaphe 12: 228; 13: 14: 107. Anaphela 20: 233, 238. Anaphes 21: 136. Anaphothrips 17: 97. Anargyra (Plusia) 18: 163. Anarta I1: 85, 213,217— 2205 12:1I5TET50, 56; 16: 230—232, 237, 239, 241, 242, 244—247; 21: 313 Nee: NLES:e ETS 20: 135: Anartioschiza 24: 83,91. Anaspis 16: 246, 247; 22: 102: Anastichomerus 25: 169. Anastomosis (Pygera) I 1: 86, 139: Anatipenella — (Coleo- phora) 21: 214, 226. Anator (Ichneumon) 21: 202. Anatorius (Cratocryptus) 26: 182. Anauxesida 24: 279. Anauxesis 29: 128. Anceps (Notothecta) 29: TIS Anceps (Spilogaster) 13: 242. 119; 16:. 231, 247; 24: 287. Anchomenus 17: 66, 276, CR 133512053:2053 23: Nochoake (Ischnotra- chelus) 25: 169. Anchylopera 12: 54. Ancilis (Ectropa) 20: 258. Ancistrocerus 13: 103, TIS BRONSET [9:60 213 206523: 248; 20: 210, 217, 222, 2255 20: TO7- Ancylis Il: 145. Ancylochira 17: 222. Ancylosis Il: 136 Ancylus (Aspidiotus) 21: 33 Anderssoni (Agrotis plec- (EVOLLBE AR Andrallochroma 20:237. Andre& (Bembidium) I7: 276. Andrena 13: 100, 101, 1145 16:91, 043; 18: 1303 19584; 21530, 206, 207; 24: 138, 140, ST - 141, 145, 179, 191, 283 25: 245, 274; 21: 131 20: 127, 184. Andrenine&e 24: 144, 191. Andrenosoma 28: 168, 176. Androctonus 18: 181— 183. 194. Andromede (Svrichtus) I6: 241, 247. i Andromelas (Aspidiotus CNT23 Andronicus (Papilio) 16: 264, 265, 268. Andronymus 17: 287. Anellus (Melissoblaptes) 0 2A- Anerastia 24: 114. Anergates 17: 140; 21: SÅRA: VS, 27-20; 35. Aneurus 15: 116; 24: 79: 28: 116; 30: 266. Angasi(Purpuricenus) 14: 164. Angelice (Cyvphona) 29: 213. pare (Spilogaster) | (3: 24 fatekrella (Depressaria) fe: Tra Angens (Pimpla) 24: 224; CT=0LIO, Angens (Trematobia) 29: Angerona [El BAS f8: FIS rr SV ra UR Angitia 22: 54; 23: 204; PAIN OOASKEd-. 1303 20: KR Angularia (Boarmia) 12: | FN Vg Angularis (Aradus) Il: 129. Angularis (Orectogyrus)| 23: 299. Angulata - (Bombyx) 18: 138. Angulata (Gonobombyx) | [4: 214; 23: 284. Angulata (Holocera) 14: 201. RR (Odontomvia) 28: 9, 140. Angulata (Cirnitla) 19: LESS (Thiasophila) re ER 'Anilasta 23: 'Anisomera 26: 'Anisoplia 15: Angulatus ' (ZEtorhinus) 23: 264. Angulosa (Andrena) 24: 203- Angusta (Koenenia) 22; 197, 205—207,211,212, 214. 216, 219, 226, 234. Angustata (Catuna) 12: 208; [4 T0457 15: 287: Angustata (Cremastogas- ter stadelmanni) 17: 242. Angustata (Eurytela hi-| arbas) 15: 278. Angustata (Molanna) i1: Ber [85130 Angustatus (Odynerus) 19: 89; 26: 224, 228, 32. SAN ra chirus) 30: 33, 36. Ånsustarns (Temes) 23: 302. Angusticollis (Agapan- thia). 11: 115. Angusticollis [1: 129: Angustipennis (Anthena) 20: 240. (Aradus) | Angustipennis (Hydro- Psyche) ti-165722:3.05, 176. Angustipennis (Poecilo- stola) 26: 114. Angustipennis (Porizon) 19: 108. Angustipennis(Tinea) I 1: F25- Angustula (Osmia) 19: Bat: 100,68, L70 Angustulus (Isc hnocoris) [2: 20. Angustus (Cryptocam- BESjL3sr 005 AI: TA Angustus (Dromius) 20: 294; 28: 1053 204; 26: 205- Anilis (Thereva) 28: 187 180. Anisobas 27: 134. | Anisocerus (Hebesecis) 14: 164. Anisodactylus 20: 296. Anisolabis 25: 131. 119. Anisomerin& 26: 95. 203, 219. Ci Anisops 14: 208 Anisopteryx 26: 33 Anisosticta 18: 129. Anisotoma 17: 261. Aniturgis(Cymothoé) 15: 309. Anitys 17: 264. Annexa (Agrotis) 18: 162. (Mycalesis) Annosa (Aricia) 13: 240- Annularis (Chirenomus 13: 89. Annularius(Chironomus [8:1728, 1132! Annulata (Athalia) 29: 164, 199. Annulata (Colobothea) FER 14. Annulata (Discobola) 26: IOLI. Annulata (Entomobryd 20: 193. Annulata (Isotoma viri- dis) 2: 255: Annulata(Leptis) 13: 230; 28: 163, 164. Annulata (Noctua) 18: 161. Annulata (Phalena) 18: Annulata (Pipizella) 30: 14. Annulata (Prosopis) 24: 216, 218. Annulata (Sagaritis) 28: 115. Annulata (Tachydromia 18: 130- Annulata (Thereva) 28: 128: 197-189: RP SE. vg fl DP;/OT5T20:,. IT8, IIO: Annulatella (Myelois) 16: 238, 248. Aall (Plutella) fe B305 ke: 112; 13: Annulator iden 21: 207; 24: 221; 25: TAO3 Ted: 55 Annulatus (Bassus) 26: 187- Annulatus (Cordulega- ster) 15: 252; 22: 139; 23: I5, 198. Annulatus (Culex) 18: 130, 132; 26: 140, 141; 28: 54- 187 Annulatus (Eumerus) 30: -— Annulatus (Hylzeus) 19: TM Annulatus (Reduvius) 18: Anophthalma (Isotoma) 25: 69: Anoplostetha 29: 127. Anoplus 16: 234, 247- | Anops (Speiredonia) 18: | 158. Anorus (Trapezonotus) 12: 20; 20: 291. Anothyreus 25: 281. | Anoxyopisthen 25: 166. SHe0N20E AR Blaree (SyrPhus) 30: 43, 46. Annulicornis (Cyclops) | 14: 148. Annulicornis (Leptoce- HIS): | Annulipes (Culex) 18:| 132;:20: 140, LAT: Annulipes (Dolerus) 19: 81. Annulipes 19: 78. Annulipes (Eriocampoi- des) 29: 150, 162, 164, - (Eriocampa) Annulipes 23: 202; Annulipes (Paroeme) 24: 260. Annulipes 135 2335 031425 ad Annulitarsis (Holocrem- ma) 26; 205. Annulitarsis 19: 78 EE JRR (Simulium) | 26: NS (Linimobia) 26: 101. Anobium 13: 53; 14: 2003 If: 148: Anochetus 17: 139, 234. Anomala 22: 162. Anomala (Alippa) 15: Anomala (Macronychia) 13: 108. Anomalella (Nepticula) filtr2607 Anomalon 16: 80; 19: (OS LAS 203, 204; 23: 204; 29: 275: Anomalus ( (Örthocentrus) | 26: 188. Anomis 18: 161. Anomma 13: 288; 14: TT6SLIMEIL38I 225: Anomoeotes 22: 123. Anomogyna II: 1253. Anopheles 20: 229; 21: 151; 1525 1260-1138, 11305 28: 54 (Mesoleius) | ”(Selandria) | | | Ansorgei (Lasioptila) 19: 184. | Anteus (Amphonyx) 13: 183. Antennalis (Scoloposte- thus pictus) 2551134. Antennalis (Stadenus) 24: 287. Antennata (Chariesthes) 24: 274- Antennata (Pachyprota- sis) 19: 79. Antennator NAR 27: 135; 28: Antennatus (Chirötka ips) 16: 194. Antennophorus 29: Anthaxia 22: 142. Anthedon (Hypolimnas) 12: 205; 15: 282. Anther&ea 13: 197; 106, 2025 £d3AO: | Antherinus (Anthicus) I7: 13. 14: => Antheua 20: 240; 22: T20 | Antheus (Papilio) 12: 225. Kätbia 19: 115, IT8: Anthicus; 12: mOSskid 2775 020: 1008. Anthidium 13: 101; 19: YSL 23: 225,2 3054: 1303 1AS, Iy2,gOr Anthocaris Il: 137; 13: 705 18: 2035 22:42501 Anthocomus 28: 102. Anthocoris II: 128: |2: 21; 20: 292; 23: 265. ABEOEproldes (Fulvius) 16: 129, 132, 134, 137» 149, 254: Anthocoroides (Pamero- coris) 16: 131. | Anthocoroides (Terato- dellajs 165 T30-55 138, 139. Anthomyia I1: 199; 12: 250045 NRO RON, 230-24 53 USES, 237 16:41215 M2A: 20: 49; 21: 79, 80, 256; 22:01 MS EEG NER NR2N 26:14 60) MSS RLYGAV2T35 Af Anthomyza 13: 240— 24250203 Bye Anthonomus 15: 204; I6:136;5018:255 Lek 89; 22: 162, 164; 23: 285223 ROSK2 AS 26: 162; 28: 218; 29: 228. Anthophagus 30: 162. Anthophora 14: 122; 19: T OSS (20 IAS Anthophorinus (Eristalis) 13: 2325000 02504: Te Rn (Syrphus) 18: Änmtlen a (Feronia) I7: 276. Anthracina (Pipiza) 30: 128. Anthracin&e 28: 181. Anthracinus (Bracon) 28: 199. Anthracinus(Cnemodon) 30:17, 27 Anthrax 13: 102, (227; 228:N20: 2 28: 181, TS25020: Anthrax AEN ramoeba) + 28: 0181, 182: Anthrax (Ophvra) 16: 122. Anthraxia 23: 194. Anthrenus 13: 254: 14: 2083 CisiN205 Anthrocera 17: 300: 20: 219. Anthyllidella (Anacam- pis) 12: 112. Anticus (Dolerus) 19: 81. Anticyra, 22: 122. Antifaunus (Hypolycxena) 12: 2105-16: 1200, 2II: Antilope (Ancistrocerus) 19: 89. Antilope (Odynerus) 26: 203220 TASTE Antimachus Bray ia) 12: 2235; 16:20 Antimachus Puno 12: 167. Antinorii (Acr&a)14:291. Antinorii (Nyctemera) 13: 191. Antiopa (Vanessa) I3: 79; (4: 296; 15: 93; 29: 132. Antipalus 28: 170, 178. Antiphates (Papilio) 18: 141. Antiqua (Antomvyia) I2: H2srias 205-20: 00: Antiqua (Aricia) I 1: 140; 26: 60. Antiqua (Cheilosia) 13: 235. Antiqua (Orgvia) I 1: 123; MTSEOS SE Re: 145 "20: 62, 209. Antiquana (Penthina) I 1: 136, 138. Antiquana (Sericoris) 12: Tre Anurida. 12: 192; 15: 128; 20: 185, 187, 189, 191, 192; 27: 240, 246. Anurophorus 20: 188, 189, 192; 25: 68; Ci 222, 200,0 251: Anxius (Crabro) 13: 114; 19:06; 217-192; 245, 284, 290, 296. Anybostetha 12: 105. Anyplius 28: 8. Anzabe 20: 2537. Apamea II: 82, 85. Apanteles 12: 144; 20: 2803 2c: 152; 2: IOK; IP0STTRO: E105: 29: 2408. Apatania 21: 30; 22: 95. Apathus 13: 99; 16: 95, 232. Apatura 19: 127. Apaustus 12: 227; 220. Apechtis 28: 115. Aperta (Dicranomyia) 26: 16: 97, 99: 3 Aperta (Selandria) 19: 78. Aphalara 23: 270. Aphana l1: 47. Aphanomastix 25: 167, 196. Aphantopus l1: 134; 12: (537047 22: 250; : 132. Aphanus 23: 261. Aphelia I1: 138; I2: 111. Aphelinus 21: 136. Aphelocheirus 28: 255. Aphenoserica 24: 82. 185, | 25: | FS Aphidivorus (Hemero- | Apiformis (Eristalis) 30: bius) 22: 96. 63. Aphidivorus (Micromus) | Apitormis(Microdon) 18: 30: 149. 1353 30: 85. Aphidum (Crabro) 25:/| Apitormis(Pocota)30: 72. 283, 290, 295. | Apine 24: 142, 149. Aphirape (Argynnis) I1: | Apion 14: 134, 253; 16: fOr;s rat2,rar/—2195; | 170; 8: 134-=1303-195 [230055 Iö3 225020; 225 201008 2IEISO; [6: 72407 18:5263; "21: 1905 22: 47, 143, 1043 24715 20- 265020: 102; EITLTOBS VETA NR: ApPhisT[5:5205; 228; 9: SINN 120: 130; 203 30: 37, 20: 46; 2l:214;] Apis 13:99; 17:86; 20: 22: 435 RArr220; Fed:] 2805 20: 220, 227: 231; 307.375) 207-203, 220: | MeT3 38140, 144, 140. Aphneus 18: 146. | Apis (Pediculus) 19: 193. Aphodius 12: 63, 141; | Apluda 20: 249, 258. I6: 231, 237, 238, 247; | Apocamenta 24: 89, 90. 19: 181; 20: 109; 21: | Apocremnus 20: 291. 130; 20: 230: Apoderus 25: 164. Aphomia 12: 111; 13: | Apogonia 24: 83, 91. 80; 24: 140. | Apollo (Parnassius) 18: Aphoromma 2f: 222,| 259; 29: 132. 240, 246. | Apomecyna 24: 279; 29: Aphorura 21: 270. [HUOSE Aphrophora Il: 36, 55, | Aporia 13: 79; 15: 93; Sys 20:-N0s re: 200: | 2: 275; 22; 101: 28: Aphtona 17: 278; 18: 2043 29: 132. [ET SE Aporus; Il: 15; 283 5, Apiarius (Exenterus) 26: | 25; 30: 88. [5205 Appendiculata (Colobo- Apicale (Ptilium) 20: 283. tilea)l 23: 222. Apicalis (Bryocheta) 25: | Appendiculata (Niphona) 103, 182; I63: 20:28. Apicalis (Choristoneura) | Appendiculatus (Molo- 17: 288. philus) 26: 106. Apicalis (Emphytes) 12: Appendiculatus (Nema- tis) 8:10; 79, 303 19: JISE NSAGER Appendigaste mag: FT Appias 16: 201. Applana (Depressaria) I 1: T30N Jerk IO. Apicalis (Haliplus) 24: 288. (Euryto- Apicalis (Isopteryx) 21: 225 Apicalis (Lycus) 24: 285. Apicalis (Mechistocerus) 25: 189. Apricans (Apion) 19: 22; Apicalis (Nyctemera) 13: | 22: 47, 164; 23: 108; I91. ATG Apicata (Pocota) 30: 72. | Apricaria (Amara) 20: Apicella (Ancylis) I 1: 146. | 295; 21: 31. Apicella (Phoxopteryx)| Apricarius(Stenobothrus) f2:5 ITT: 2IUEKOA2S AG: Apiciaria (Epione) 29:'| Aprilina (Dichonia) (1: 136. 82; 18: 259. Apicicornis (Nezara) 20: | Aprilina (Dixa) 26; 137. Te | Aprilinus (Chironomus) Apid& 24: 134, 136. [8:32 Apiforme (Temnostoma) | Aprosthema 29: 30: 80, 81. 194, 209, 213: 154, 14 Apsarasa 13: 188. Aptera (Galleruca) 119. Aptera (Ptinella) 29: 123. Apterostigma 14: 240. Apterus (Halictus) 23: 265. Apterygogenea 27: 23 Aptesis 26: 182. Aptinothrips 15: 36, 41; 16: 157, 171, 176; 24: I 14, I16—121, 123, 124. Apurima 18: 169. Aquatica (Podura) I7: 2/14 KR 2 NEKTAR Aquaticus (Notiophilus) 16:-243, 2465 I0:r270: Aquaticus (Sminthurides) 25: 78, 80; 27: 227, 266. Aquaticus (Termes) 18: 124- Aquatilis so palu- | Stris) 27: 250 | AduEge dra) I7: 277; [803 Arabella (Anther&ea) 14: 202. Arabicum 20: 230: Arachnoidea 27: 195. Aradosyrtis 15: 98. Aradus I1: 128, 129; 12: | 205020:; (288; 20K5N2SE | 261. Ar&opus II: 44, 60. Aralus (Cymothoé) 12: | 213355 808: Aramis (Cymothoé) 15: 309. Arane& 27: 196. Araneoides (Chionea) 13: 2073 20: OS: Araschnia 22: 230. (Spilosoma) 39, 41, 42, Arbela 22: 128. | Arbelodes 22: 1206. Arborea = (Cremastoga- ster) 17: 248. Arborea (Eutomabyia) 2259; 200: | Arborea (Isotoma) 17: [242852 05 254) 25 Arborea (Podura) 17: 115, 119. Arborea (Eutermes) 18: T20; 28: 241, 243, 244. Arborifera (Paralacydes) Arborum (Eutermes) 23: 303, 304; 24: 249. q | Arbustorum (Eristalis) 13: 231; 30: 63, 65. | Arbustorum (Euryproc- tus) 19: 101; 26: 186. 3. | Arbustorum (Lyda) 29: Ör | Arbustorum (Plagiogna- thus) 20: 291; 23: 265. Arbustorum (Syrphus) 18: 130. Arcania (Coenonympha) [531045 235 52 Arcas (Hesperia) 18: 148. Arcens (Anomma) 13: 288; 14: 116. Arcens Cory nigri- cans) 17: Ear ata (Ragiss helveticaria) I1:- 125. Arceuthina (Argyresthia) [20 Archesia (Precis) 22: 117. Archesia (Renmugia) 18: 161. Archisometrus 18: 183, IOK, 201, 2073-1208: Arcigera (Grapholitha) PIE TS KA retiar lika T305 6 AS 20:-2060, 220, 2405 Gl: 32035 STAKE INSTTA 29: 137- Arctica (/ Adonia) Ul:xnn: Arctica (Agrotis speciosa) 15: 95. Arctica (Anaspis) I6: 246, 247. Arctica (Anisotoma) 17: 2001. Arctica (Bdella) 20: 110. Arctica (Cordulia) 23: 13, 198. Arctica (Eniscia) 13: 7 19: 80. Arctica (Glabellula) 28: 184. Arctica (Isotoma viridis) Pr223, | Arctica (Limnophila) 26: IT Arctica (Pimpla) 14: 9, 20, 405 19:1TO53 20:-T351805 279, 280; 21: 22: 152; 15351 23: IG2, 20: 239 TO22046]| LArenella | Arctica 703 :128: | | Arcticum I 0; | Ardis 25:/ 229; 29: 163, 107, TIO031C0:02M5- PA a 240, 248; 21: (ABA AG) 16: 234, 247. Arcticus(Bledius) I I: 121. Arcticus (Bombus agro- rum) 24: 153. Arcticus (Dolerus) 19: 81. Arcticus (Emphytes) 13: 15: VE Arcticus (Helophilus) 30: 67: Arcticus (Hydroporus) 213 Arcticus (Hylobius) 16: 2398, 247- Arcticus (Syrphus) 30: SSE Arctivenrtris (Limerodes) 21: 2035-24-20 eds 1334 Arctocorisa 15: 133, 159. Arctoecia 22: 94 Arctolamia 23: 208. Arctophila 30; 07 2 Arctopsyche II: 7; 22: 176: Arcuata (Noctua) 18: 160. Arcuatum(Chrysotoxum) [3:12325 lör Ina5:T 30: 81, 82. Arcuatum (Leptosoma) 18: 220. Arcuatus (Allantus) 29: 154, 202. Arcuatus(Carpalimus)21: 138. Arcuatus (Syrphus) 30: AS: Arerells (Sericoris) 12: TITS Arcufera (Zonosoma punctaria) I1: 202. Ardea (Psilocephala) 28: 190. 16C, 197. Areca (Acra) 14: 291: Arenaria (Bdella) 14: 135—138. Arenaria (Cerceris) 13: TO5.0TTes MMO EÅ: 162, 170 följ 000; 25: 245, 273, 274 Arenarius (Trapezono- tus) 23: 1261. , (Depressaria) 12: 12. Arenicola (Bombus) 24: IANA AS 25:1 204: Arenicola (Ixodes) 22: 102. Arenicola (Tranosema) 28: II5 Areolata (Acy phona) 26: 107. Arete (Aphantopus hy- perantus) 12: 30. Aretina(Gorgyra)17:283. Arge 29: 148, 159—161, 194, 209. Argentana (Ablabia) 12: TIG Argentana (Sciaphila) I 1: I 136. Argentata (Andrena) Så | 101; 24: 196, 200, 204. Argentata (Dasypoda) 24: 187, I 188. Argentata (Megachile) 24: TOR KÖ; 20: L25::30: | 88. Argentata (Odontomyia) 28: 130; F40; Argentatus (Campoplex) 22: 56: Argentatus(Ischnotrache- lus marginipennis) 25: 170. Argentatus (Oxybelus) 25: 1299; 28: 1127: Argentatus (Phyllobius) 251018: 1303-25: Sr: Kaea (Cucullia) 11:83. Argentea (Pratapa) 18: 146. Argenteomaculata (Euop- a) 123. 97- Argenteomaculata(Noto- donta) 13: 196. Argentilinea (Coenoba- sis) 20: 250. Argentinus (Chelifer) 21: 155: Argentula (Coleophora) 21: 32. Argia (Eronia) 12: 223; [6-0362. Argina 18: 157. Argini 29: 186, 209. Argiola (Lissonota) 27: 133; AJEN3S Argiolaus 16: 113. Argiolus (Cvyaniris) 22: 2505 29: 133: . Argiolus (Lyc&xna) II E375 145 2055 1223-250 Argus (Lyczena) I1: 137; 15: 18: 136, 263 295 33. Argus RRyGnEora 14: 168. Argynnis Il: 88, 101,| F2T, 134212, 214H2155 217— 220; 2: 150, 151; [3070 8-14:r2963015: Q3L OB I22: 170516: 227—229, —231—233, 230711 230 240, ,1242; 243; 246, 2475 L8:263; li; SN 2Greer) FÖRRE: SINreON25 20: 192; 28: 90:29: 1327-138. Argyramoeba 28:1 181. Argyrana (Phthorobla- stis) Il: 186, .187. Argyreatum (Simulium) P0: EGT, 152: Argyrella (Selagia) 22: 144. Argyresthia I 1: 125,138; | 2: yI12;7116: 233: 248; 20316— Töx / 36 Nag 885 2Åe: NÖD, ISO se; 116; 26: 27—30, 48, 2407 Ci: 259 | GSE ue0 3AKNOlN 213; 21035 20:-2530 257300; 200--224- | Argyrobapta (Ctenolita) 20: 249. Argyrognomon(Lyvc2ena) | [23rSO MLS S;N203 133] Argyrophana 19: 119. | Argyrosticta (Ceratrichia) V(:12805 Arichalca 20: 247. [332285 NN Aricia Il: 140; 13: 104, | 203, 241—245;' 15: 2, Ae IGT IS; lic 278; 21: 255, 256; 26: | 60. | Arida (Mycerinopsis) 14: 169. Aride&us 14: 164. Aridatha (Diestogyna) 15: 300. Aridella — (Poeciloptilia) | [8:12 Arideola (Lithosia) 11:/| T225 18: DIT. I | Arnice - 25 Aries (Microcrvptus) 29: Ge: Arion (Lycena) Il: 12 Aripana 18: 168. Ul AnsirGkenRn (FL « 224. Armadillus (Clambus)22: 192. Armata (Lipura) 13: 35; 14: 86. Armata (Nomada) 13: 101; 19:87; 24: 182; 185 Armat: a(Phleothri ips) 16: 165, 184. Armata (Eölyshaclas) 17: 251. Armatulus (Gombrus) 23: 201. Armatum (Agrion) 15: 200:0233 21, 23,24 Armatum (Hexoplon) 20: 203. | Armatus (Achorutes) I5: 60; 16: ET: 242. Armatus (Agriotypus) 17: 69, 77: Armatus (Bolitophagus) 18: 260. Armatus (Hypocephalus) TZ: 2AT, 19: 126. Armatus (Onychiurus) 25:1108; ed: 222, 248, 249; 30: 180. Armatus = (Saperdopsis) I Hel 4: mör Armatosterna 24: 276. Armiger (Heliothis) 18: 156. Armillata (Cleigastra) 14: AORNId:825v20 503. 2: SAML ASL LEON 1555 2) Armillatarius (Tryphon) [5: 28. | Armillatorius (Mesoleius) 18: 79. | Armillatus (Hyleus) 19: 85 Armoraciz (Ph&xdon) 18: NIA Arnice (Noctua) 18: 164. (Tephritis) 14: 242. Arniocera 20: 248. Aroa 13: 193. Arpedium 16: 247; 132. ed: 16 Arrhenophagus 18: 2535. Arrhenurus 27: 193. Arrhopala 18: 147. Arrisor (Diadromus) 24: 22 Arrogans (Cryptus) 19: 100. Arrogans (Plectocryptus) 24: 222. Arrogans (Tetanocera) BR Arrugia 18: 151. Arsilache (Argynnis pa- [esYIl23 ISO rESEaSE 94; 16: 239, 243, 247; PIAS Arsilonche I1: 123. Artabanus 15: 101. Artagerus 15: 103. Artaxza 15: 174. Arthemisizx (Cucullia) I I: 83. Arthriticus (Epitreptus) 28: 180. Articularis (Berea) I1: 6 Artitropa 17: 290. Aruma (Deudorix) 16: 210. Arvensis fa 13: 80; 3 Arvensis (Mellinus) 13: 108; 18: 2585 19:04; 21: 1805 255027A5 Åsaphes 20: 201. Aschanticus (Alcides) 25: 165. Aschiza 30: 2 Ascia 18: 130. Asclera 20: 80. Asella (Heterogenea) I 1: 81. Asellus (Oniscus) I7: 33. Asemum 19: 160. Asilide 28: 130, 167. Asiline 28: 169. Asilus 13: 229; 25: 213; 28: 169, 177; 30: 86. Asiobates 18: 129; 23: 20: Aslauga 16: 203. Asochis (Mycalesis) 12: 199; 14: 270. Asopia Il: 125; 12: 142; 16: 63. Asopus 17: 181. Asopus (Cupido) I2: 220; 16: 220. | Aspidiscana Asparagi (Crioceris) 22: 162324: 240; 20::223. Aspasia (Papilio) 18: 144. | Asper (Gerris) 23: 262. Asper (Mnesitheus) 23: | 289. Aspera (Chrysopa) 30: 130, 139. Aspera (Pheidole) 17: 24: Aspera (Prosopocera) 12: TOS: Asperatus Il: 119. Aspericollis chelus) 25: (Glyptoderes) (Ischnotra- 168, 174. Aspericornis (Psatyrus) 29:-T27 jön dere (Mylothris) 16: ASpidiopbarne 21: 136. Aspidiotus 19: 124; 20: 635121: T2T EES 79, 83—385; 28: 214. Aspidiscana (Grapholi- tha) 16: 229, 248 (Pedisca) VIE TOT nG2 | Aspidomorpha 24: 111 Aspigonus 27: 135. Aspilates Il: 122. Aspilota 23: 168. Aspis 12: 111. UgrEra (Uroproctus) 18: INssecland (Grapholitha) Ulla Assector(Foenus) 19: 108. Assertorius (Habrocryp- tus) 21: 203. Assimilata (Eupithecia) I:s Assimile (Apion) 18: 136. Assimile - (Bembidium) 17: 276. Assimile (Lecanium) 27: 92. Assimile — (Scaphisoma) 24: 107. Assimilis Anchomenus) [7Er276: Assimilis (FEN SN FCuS) Så 335 AE 16: ARS (ColeBöthe) 23: 212, 213: Assimilis (Copelatus) 23: 295- Assimilis (Cyrtoneura) 22:00 1545 23:01 1/85 120: 2325 Assimilis (Hydroporus) [T:R20T; Assimilis (Lepidocyrtus cyaneus) 27: 263. Assimilis (Patrobus) 16: 2403 IER204E Assimilis (Sminthurides) 25: 80. Assimilis (Tachydromia) 18: 130. Associata (Lygris) 29: 35: | Astata 13: 106; 18: 258; 19: 93; 21: 162, 187— 191; 25: 244, 245, 250, 26 Astatine 25: 247, 265. Astatus 29: 177, 178. Astenus 20: 282. Asteria 20: 250, 257. Asteris (Cucullia) 1: 134, 137. Asterodiaspis 27: 79. Asterolecanium 27: 1538. Asterope (Ypthima) 12: 199; 14: 272. Asteroscopus II: 83, 126. 3 Astictopterus 17: 288. Astiphrommus 26: 185. Astrarche (Lyce&na) 18: 263. Astrea (Pelochyta) 18: 150: : Astutus (Mesoleius) 26: 186. Astycomerus 168, 174. Asynacta 18: 253. Asynarchus 21: 30; 22: 25: 167, 94: Asyncrita 26: 183. Atalanta (Pyrameis) 22: 2505 20: 32 Atalanta (Vanessa) 14: 296. Atalante (Theronia) 25: 119 Atax 27: 194. ; | Atella 12: 203; 14: 103; [5:12743 20: 909: Atemeles 29: 10, 11. NE Få NSL: 22: Ater (Aphodiud) 20: 109. Ater (Cryptocampus) 29: | 161, 188. Ater (Ilybius) 18: 127, FSE Ater (Molophilus) 26: 106. Ater (Proctotrupes) i9: 110. Ater (Rhopalotomus) 20: 291. Ater (Xvylonomus) 19: 106. Ater (Xylophagus) 28: | 145. Aterica 12: 209; 14: 102, 104, 200; 15: 289, 296, | 303: Aterrima (B!ennocampa) 19: 78. Aterrima (Feronia) 17: 276. Aterrima (Phora) I6: 121. Aterrima (Platambus ma- culatus) 22: 151. Aterrima (Stelis) 19: 88; PÅ Ef. Aterrimus (Acgriotes) 20: 202. Aterrimus (Ectinus) 19: 1602, 168, 175; 20: 202. Aterrimus (Leptocerus) l:i3; Aterrimus (Phymatoce- HOS) 203ITST; 107. Aterrimus (Stenus) 24: 108. Aterrimus (Tabanus) 13: | Atkinsoni (Syntomis) 18 | Atlita (Terinos) | Atomaria I Atomaria 220; 28: 147, 149, 151. Atesta 14: 160. Atethmia 18: 137. Athalia 14: 232; 15: 23; | 16: 556; 19: 76; 23: | 108, 206; 26: 169; 29; 146, 148, 150, I51, 154, 153, 159, 163, 164, 199. Athalia (Melitea) 15: 94, | OSS 2702: 132. Athea 29: 282. Athenes 29: 128. Atherix 18: 128; 28: 161, 162. Atheta II: 121; I6: 231, 247; 20: 282; 22: 143, 167—169. é Atholus 22: 192. Athous 16: 233, 247; 19: | 1025 Fjis 1/4, 175; 20: | 200. Athysanus 23: 268. 2 18: 143. 119; IH: & Atlita (Papilio) 18: 14 HH: 222. Atomaria (Adelocera) 20: | 198. | Atomaria (Apomecyna) 29: 128. (Corisa) 15: F245 130. Atomaria (Ematurga) I 1: 14.5; 113: 803 21: 132; 20:30: Atomaria (Trichopteryx) AO: LAT, 25 Atomarius (Bruchus) 23: 105; 30: 241, 242. Atomator (Euryproctus) [93102:023 202. Atossa (Aterica) I2: 209. Atossa (Diestogyna) 15: 296, 301. Atra (Cistela) 17: 261. Atra (Dicyrtoma) 27: 265. | Atra (Glenea) 24: 279. Atia (Mimesa) 25: 257. Atra (Pachygaster) 28: 4. 7: | 13 Atra (Phyllotreta) 20: 47; | 20-168: Atra (Psilota) 30: 17. Atra (Tenthredo) 14: 227, 233; 16: 156; 19: 80; eps 2525-205 153, 154, IÖ2NNNÖG: 202: 'Atractodes 19: 108; 24: 222; 26: 182, 183, 203; 20: ITA 20:55: Atractotomus II: 23: 205; 28: 103. Atractus 18: 122. Atramentaria (Pollenia) 13: 238. Atrata (Arge) 29: 104, 210, 21. 127; 159, | Atrata (Chrysophila) 18: F20,0130- Atrata (Lycosa) 19: 148, 525053 Atrata (Öderia) 18: 264; RATE Atrata (Phosphuga) 15: 33; 16: 41, 44. Atrata (Physops) 20: 271, 273 17 | Atrata (Silpha) 14: 26. : | Atrata (Sminthurinus au- reus) 25: 81. Atrata (Xiphura) 26: 123. Atratorius (Amblyteles) RA RINS: Atratula (Eriocampa) 19: 78. Atratulus (Anergates) 21: 2835 29: 30: Atratus (Celxnorrhinus) [g:F28T282: Atratus (Chrysopilus) 28: 164. | Atratus (Fulvius) 16: 129, 134, 137, 148. Atratus (Lithurgus) 23: 228. Atratus (Philonthus) 18: 1334 Atratus (Psen) 19: 92. Atratus (Xantholinus) 29: LEAR RR Atricapilla (Dioctria) 28: HZ Atricapillus (Asilus) 13: 229. Atricapillus (Demetrias) 25:00: Atricapillus (Machimus) 20:-170: Atriceps = (Hydroporus) 16: 244, 246. Atricollis (Encyrtus) 29: 25 PIREN (Brachistes) 30:0250,,203; Atricornis (Eumenes) 19: 89. Atricornis (Tabanus) 28: 156. Atrifrons (Hemerobius) 22:O0KE 30: 135, 138. Atriplicis (Trachea) 11: T2030T37: 13379; 29: 134- Atropos 18: 138. Atropos (Acherontia) 13: 250; 14: 107, 196; I6: OMNela02: 260: 52: Atropos (Sphinx) I5: 219. Atropurpurea (Diestogy- na) 15: 313. Atropurpurea (Melano- thrix) 15: 175. Atrorufus (Patrobus) 17: 205; 20: 110. [ 18 Atrovirens (Diestogyna)| [5:-298, 29935 22: 1T7: | Atrox. (Eltermes) = oc: 2075 | Atrum (Andrenosomay| 203, 170. | Atta 14: 240541183 201: Attagenus 14: 297. Attalica (Eupiona) 25: Attelaboides (Rhinoma- Ger) 22:0102: Attelabus 18: 251. Attenuatum = (Trypoxy- | lon) 25: 277, 278. Attenuatus = (Dirhagus) NEC | Attenuatus (Eumimetes) |” 24: Attenuatus (Ludius) 20: | Fl 202. Attenuatus (Orthocen- trus) 26: 188. Atticus (Hesperia) 18: | 150. | Attus 18: 136. | Auctor (Limneria) 19: 107. Auctum (Elasmosoma)| PONG: | Audea (Eutricha) 23: 287. | Audea (Gastropacha) 13: 199. Audea (Mallocampa) 23; 287. Augiades 22: 250. Augias (Telicota) 18: 150. | Augur (Agrotis) 13: 79; 28: 221; 29: 134. Aulacaspis 27: 75, 84. Aulacus 19: 108. Aulica (Amara) II: 121. Aulicus (Mesoleius) 19: 102; 26: 186. Aurago (Xanthia) I 1: 83. Aurana (Grapholitha) I 1: T75, YO: Aurantiaca (Diplosis) I6: 14.82. Aurantiaca (Euryphura) 19: 179. FSD SA 20: ATA cnS (Nematus) [36559 1070: Aurantiaria (Hibernia) I I: 84; 15: 96; 28: 211. | Aureus Aurantius (Cyclops) 14: 151. Aurata (Botys) II: 136; [2:30 T: Br Aurata (Cetonia) 14: 134; 16: 173; 22: 1025; 28: 218. | Auratus (Carabus) 22: 162. Auratus (Chrysopilus) 28: 164. Auratus (Holocentropus) TISKER Auratus (Omalus) 13: HT25 1O3 793 LOGG Auratus (Rhynchites) I5: 204. Aurea (Trichomyia) 26: 149. Aureatella (Micropteryx) 2:12 | Aureocinctus (Eumime- tes) 24: 277. | Aureola (Euphedra) 12: 211; 15:20 STAS Aureola (Tinodes) I1: 9. lAureola — (Typhlocyba) [8:34 | Aureolana (Grapholitha) USER GT ee Aureum (Simulium) 26: 53: Aurens (Chrysopilus) 28: 164. (Sminthurinus) 79, 805 Al:2075 ERT 2: | Auricincta pis) 20: 25 0 Sfälosgms) 20: Mricells FE 30: 44, 45> 49- Auricoma fAcronycta) INSITS75 29: Auricomus (Cytilus) IH: 118; 24: 107, 109; 28: 122. Auricruda (Mycalesis) 14: 2. Auricula (Limnophilus) NBstraT. Auricularia = (Forficula) 21: 03; 2355 2305P3: 305020: 270 ESR (Delbromm) 26: Ariel atus (Ochthebius) 18: 262; 62,27 Auriculatus (Parnus) 18: 120, 122; 20:0108. Auriculatus SV 20-12055-2dE NN (buphadia) 15: 21: 130; 23: NädeeR (Papilio) 12: 223, 228; Md: fr 73: ASSA (Arniocera) 20: NR (Chrysis) 13: 113. Auripilus (Tabanus) [3: 2205128-0T50: Aurita (IEedra)Wl:338, 43, 46, 52, 59, 68. Aurita (Noctua) 18: 164. AN SET AST 28: Åurit (CY phomyrmex) 14: 240. Auritus ENSO) lif IIÖ: Auritus (Pulex) 28: 89. Aurivillii (Eutermes) 18: 125. Aurivillii (Megachile) 23: 229. Aurivillii (Pheidole) 17: 238. Aurivillii (Termes) 20: 278. ; d Aurivillii (Tetrix fuligi- nosa) 30: 187. Aurivillius: — (Ochthart- rum) 25: 163, 178. är Re (Pompilus) 28: If As Åusostieella (Gracilaria) [2-1 Tr Aurora (Eros) 17: 262. Aurora (Termes) 28: 239, 240. Aurulenta (Osmia) 24: 167, 169, 170. Aurulentus (Sy stechus) 28: 186. SA (Hormurus) 18: NT (Androctonus) 18: 181. RN a assa) 14: 154; 158, 159. AA TEMASGatN Årg 298. Australis (Hebesecis) 14: 164. NYTYvr Australis (Scorpio) 18: 181. Australis 14: 163. Austriaca (Anisoplia) 15: 203, 219. Austriaca (Vespa) 13: 100; 19: 88; 26: 211, (Xvlotrechus) SG. Autographus (Dryocoe- feS)- 20: 131. Automolis 13: 189. Autoserica 24: 82. Autumnalis (Cidaria) 16: 248. Autumnalis = (Dicrano- mvyvia) 26: 97, 98. Autumnalis (Dixa) 26: 137. Autumnalis (Tabanus) "28: 149, 150, 156. Aventia 13: 79. Aversata (Acidalia) 13: 29518: 107; 29: 135. Avicularis (Nemura) 21: 272. Avium (Pulex) 24: 219. Avuncularius (Lixus) 25: 163. Azazia 18: 139. Azeta 18: 161. Azoricus (Eriophyes mal- pighianus) 22: 83, 92. | Azurea (Mystacides) I I: 4. Babycurus 18: 195, 201, 208. Baccarum (Dolycoris) 20: 290; 23: 258; 28: 214, 221. Baccarum 21: 189. Baccha 13: 235; 30: o,/ 55- Bacchus (Rhynchites) 22: | 162. Bachus 15: 204. Bacotoma 18: 167. Baculi (Eutermes) 28: 246. Baculi (Termes) 20: 278. Badamia 18: 130. Badiata (Earophila) 18: 22. Badiata (Larentia) 23: 55. | Badiata (Scotosia) I 1: 84. (Pentatoma) | Badiella (Depressaria) I 2: 112. Badium (Agathidium) 23: 256. Badius (Termes) 23: 252; 28: 239. Beocrara 29: 122. Baätis 21: 30. Bagous II: 118: 17: 261; Å8:-121: Bahiensis (Tithvus) 18: | RSA Bahora 18: 144. | Baja (Agrotis) ietas FORS SÖ: | Bajulus (Hylotrupes) 14: | 299. | Balacra 13: I 19: 186. | Balaninus 17: 262; 18: | 21365 22: 202, Balbi (Nebria Gyllenhali) 20:25 RlRg2 Balbina (Acra) 12: 200. I 120 82; 190, 200; Balsamine = (Metialma) 25: 196. | Balteata (Colletes) 24: 213—215. | Balteata (Glenea) I | 24: 279. Balteata (Lyda) 19: 82; Fa Bö Balteata (Phalxna) 18: 167. Balteata (Sceva) 18: 130. Balteata (Tenthredo) 14: | 227, 228, 234; 19: 80; 29: 158, 202. | Balteatus (Elater) 19: 162, 73 | Balteatus (Monochamus) | 24: 268. | Balteatus (Pamphilius) 20-000, 173, 174: | Balteatus (Syrphus) 30: | 44, 49. Å | | Baltica (Erotesis) 1: Sd Balzanii (Ananteris) 12: | 66, 70. | Bammakoo (Elymnias) [2: 200; 14: 262. Banchus 1I6: 93: 19: 108; 21: 208; 23: 203. | Bangalaria 24: 273. | Bang-Haasi (Osmodes)! ITE 285 ' Baniana 18: 164. | 19 Banksianus (Panurgus) 24: 188. Baoris 17: 286. Bapta Il: 123; 23: 54. Baptolinus 20: 282; 22: 191; 30: 162. Barbalis — (Pechipogon) [335703 29:13 Barbata (Chilosia Para (Ernocharis) 17: 264; 18: 137. Barbatus(Dorcacerus)25: 207. Barbicornis (Thyada) 14: 166. Barbifrons (Syrphus) 30: 35. ) 30: 21, 44, 45, 51. Barbipes (Crabro) 25: 285, 289, 295. Barbipes (Eutonia) 26: 114. Barbutellus (Psitvrus) 24: 150; IN: Barce (Euryphene) 15: 295- BR Bardane (Tepritis) 14: 241. Baria 20: 230; 258. Barichneumon 27: 136. Barilla 20: 231, 238. Barombina (Diestogyna) 22-00 Barombina (Diestogyna veronica) 15: 297. Baroni (Eburia) 14: 186. Barthelemicus (Scorpio) 18: 181, 183. Bartheloti (Hypolimnas) 5: 280. Barynotus 16: 80: 23: 28. Baryodma 22: 191; 23: 250; 25: 106. Barytarbus 26: 204: 28: 114. Basale (Taragama) 23: 279. Basalis (Argynnis aphi- rape) 15: 186. Basalis (Aricia Basalis fastar. (Emphytus) 12: FAL PG Basalis (Eusterinx) 25: 119. Basalis (Grypocentrus) I9:103: Basalis (Lissozodus) 12: 100. 20 Basidens (Termes) 223: | 304- ; | Basilinea (Hadena) I1: T37a [26 451 102405 275845 07 5 BR: ArR T3T, SÖTA ROOT: 50: 27: 19, 68; 29: 134. Basilissa (Euploea) 18: 142. 4 Basiothea 18: 153. Basizonius(Microcryptus) | Benga (Cxnides) 17: 289. | 21: 203. Bassamensis(Chariesthes multinotata) 24: Bassus 19: 104; 23: 203; 25: TIO; 20: LÖ | 3atea (Gastrocheta) 17: | 283. | Bathmochtha 20: 236, | 238. Batis (Ichneumon) 25: | Batis (Thyatira) Il: 201. Batocera I2: o7: Batomena 24: 267. Baton (Lycena) 22: 158. | Batophila 27: 36. Batrachedra 12: 112. | Batrisus 29: 12. Bdella 14: 135—139; 20: 110. Bebelis 25: 208. Beckeri (Cymothoé) 12: | 213; 14: 104; 15: 305. | Beckia I1: 130; 14: 134, | 1353 Belenogaster 27: 100. Belippa 15: 176. | Belisarius i8: 199, 202, 208. | Bella (Charisthes) 24: 274. Bellator (Lissonota) 23: | 203. Bellatrix (Amphicallia)| 230: Bellatrix (Callimorpha) 20:1235 Belli (Joan 18: 21000 Bellicornis (Phaeogenes)| 2A-22T. Bellicosus (Termes) 20: | 150: Bellina ( (Hypolyczena) 12: Bellina (Jolaus) 16: 211. Belothrips 16: 170, 184. Bembecia II: 81; 29: I3/E Bempex (3: 106: 25: 241, 244, 245, 249, 264. Bembicine 25: 247, 264- Bembidium I1: 120; 12. 1763 Xx 137; 16::2273 230, 2403; Å(: 260, 276; 18: 133: 20:-:2055-2A1 20; 130; 22: 1A2LOT 23: 194; 24: 255; 28: 106. Bengtssoni (Achorutes) | 27: 241—243, | Benigna (Cupido) 12:| 220. | Benitoana(Hybocamenta) 24: 82. Benitoensis (Euphoresia) | 24: 82, 84. | Benitoensis (Pseudotro- chalus) 24: 87. Berea lI1: 6. Ber&odes I1: 6 | Berenice (Monura) 12:| 216. Bergenstammi (Chilosia) 30: 5 Bergmanni(N ématus) 19: 76. Bergmanni(Pteronus)29: 233 2503 | 149, 190: | Bergmanniana (Tortrix) 11: 1385-12 Bergrothi (Lathridius) I7: 70; 25: 106. Bergstresserella — (Gly- phipteryx) 12: 112. Berin&e 28: 133 Beris 28: 133, 142. Berolinense (Elasmoso- Ma) Berosus. [8:IT2/5,1136: Bertrami (Platyptilia) I I: 138. Berytus 12: 19; 18: 134; 23: 259 Besseri ”Nebria Gyllen- hali) 16: 238, 239, 243, 0: Bete 173, 175: Bete (Pegomvyia) 26: 173. Bettonianus Cuselräe 28: 246, 2 Betulze (Ara 20: 291. Betul&e (Coccus) 18: 135. Betul& (Ichneumon) 19: 99- (Anthomyia) 26: | Betule (Lyda) 19: 81. Betule (Pamphilius) 29: ESO T5SÖ, TA MNIYOr Betulzxe (Pristiphora) Rd: | EF TA9, NSF LORE Betule (Psylla) 23: 270. Betul& (Rhbynchites) 13: 260:01 150140; | Betule (Syneta) 17: 260. | Betulze (Thecla) I 1: 134, 1376 20: 205 Betula (Zephyrus) 22: | 2503:0293M38: Betularia [äruplsdssis) [35 805 HE OTSOS 20: T30H 232: Betuleti (Agrilus) 11: 116 BET | Betuleti SE | TB EnS55 LD: Betuleti (By Ctiscus) 22: |A Betuleti I (Psallus)- -23: 265- | Betuleti (Rhynchites) 28: 2076, 2TA; 221. | | ARTER Srekeaptra) 2 149, 198. I Bemlet (Trichiosoma lu- I corum) 29: 206. Betulicola (Nepticula) I I:- 126. Betulina (Fumea) 18: 111. Biafra (Neptis) 15: 284, 285. Biannulatus (Coelichneu- mon) 28: 112. Biarenana (Phoxopteryx) [2:10rsnn Biarmicus (Crambus) I2: 75: : Blariés 24: 138,1 TAO; 148, 176. Bibio 29: 236. Bibionid&e 26: 94. Bibloporus 17: 264. I Bibosa (Neoserica) 24: 84. Bibulus (Lachnocnema) 16: 208, 209. Bicincta (Tenthredo) 19: 80. Bicinctum(Chrysotoxum) 13: 233; 30: 82, 83. Bicinctus (Conrops) 13: 230. Bicinctus (Eurvproctus) 19: 102; 28: 114. Bicingulatus(Ichneumon) mö: II3. Biclavella 28: 192. Bicolor (Andrena) 19: 83. Bicolor (Arctia) 20: 240. Bicolor (Bibloporus) 17: 264. Bicolor (Brachyopa) 30: | 58. Bicolor (Cantharis) 277: Bicolor (Chrysis) 13: 112; 19:07: Bicolor (Cyclops) 14:| ISO, 247 Bicolor (Enochrus) 17: | 260; 18: 129; 20: 108. | Bicolor (Lesteva) 18833] Bicolor (Mimesa) 19: 92; 2153-2005; 25: 257. | (sg (Ochtebius) 21: Bicolör (Osmia) 19: 87; | 207, 109, 171. Bicolor (Paragus) 30: 13. Bicolor (Phv ulmi- | foliorum) 20: Bicolor (Stebbbotkels) CIAR 2A43 20: 323 28: 252. LC Hicoltt (Tigeködes) KE I vig ch Bicolor (Tritomegas) 12: 7 Bicolora (Automolis) 13: 190. Beolora (Noctua) 18: | ROS ; d Bicolorana = (Hylophila) 29: 136, 138. Bicolorata (Cidaria) 13: 80. Bicolorata (Larentia) 19: Ör ) Bicoloria (Hadena) (1: 82. Bicoloria (Megalopalpus) I6: 208. Bicoloria — (Microdonta) SRV Bicornis (Bledius) 18: 96; EE ÖL, 271. Bicornis (Osmia) 19: 87; 24: 169. Bicostella (Pleurota) 12: ET2, Bidens Ey ptocephalus) AR dem 15: I Bidens (Picromerus) 12: | | Bidentata (Nupserha) 24: Bicuspidata (Colobothea) | 23: 210,0 210: Bicuspidatus (Cyclops) 14: 149, 152, 246, 247. | Bicyclus 12: 198; 14: | 204, 201: 18: Bidens (Nysson) 25: 267, 268. 18, 231, 232:120: 268: | | Bidens (Ptinus) 12: 47; | 1830037- Bidentata 162. Bidentata 29330: (Chrysis) 21: (Gonodontis) | 281. Bidentata (Odontoptera) | EVS 708: 264. Bidentata (Pygolampis)| NERE | Bidentatus (Cis) I7: 265; | [8:1137- Bidentatus (Tomicus) 27: 130. Bidenticulata (Isotoma) | [3 T25: RR 224252; 25 Bidessus 19: 116. Bifasciata (Achelura) 15: | YE Bifasciata (Agenia) 28: 20520. Bifasciata (Anthrax) 13: 18: ASA ; / Bifasciata (Limnobia) 26: | 100, OT: Bifasciata (Lycosa) 19: | 47. 149. Bifasciata (Orchesella) PINS Ela 250 Bifasciata (Sternotomis) 227 Bifasciata (Cicada) 30: (Rhagium) 24: 274. Bifasciata (Xylota) 25: Bifasciatum les: Bifasciatus (Acocephalus) 23: 269. 2 Bifasciatus (Allantus) 19: >0 Bitasciatus = (Eupelmus) 12: 144. Bifasciatus (Leptocerus) Ul 314; TAR Bitasciatus (Nemotelus) 28: 136. | Bifasciatus - (Odynerus) [335037 1125 212065 20-127, 224,/228; 232: Bifasciatus (Pilophorus) PI NET285 203 103; 20: 12. Bifasciatus = (Pogonius) 19: NOT: Bifasciatus (Syrphus) 13: 233530: 44, 49. Bifida (Abia) 29: 208. Bifida (Aprosthema) 29: 154, 194, 214. | Bifida (Cerura) 29: 133. Bifida (Harpyia) I1: 82; 13: 130: | Bifida (Nomada) 24: 181, 184. IBifdalis (Phalzxna) 18: 168. | Bifoveolata (Glypta) 21: 204. Bifracticornis (Platygas- SDS ne | Bifrons (Amara) I7: 276; 18: 134. | Bifurca (Spilosoma) 28: | Bifurcata (Limnobia) 26: EZ Bifurcatus (Anopheles) 260: 139, 140- | Biglumis (Rn) 19: 8:25 075 203-205. | Biguttatum (Bekeindun) 17: 276. Biguttatus (Coptocercus) 14: 160. 161. Biguttatus (Drapetes) 28: 256. Biguttatus (Stenus) 17: 20 Biguttatus (Tritomegas) [TT Biguttulus (Acleros) I7: 282. Biguttulus (Stenoboth- kus) 2: 242, 244; 203: 33: 22 Bilga 24: Bilinea 20: 2 Bilinea(Seirarctia)20: 243. Bilinea (Setina) 20: 236, 82, 84. (Grammarctia) 228; 2420 243. Bilineata (Baryodma) 22: 191. Bilineata (Cidaria) 1: Sf USE Bilineata — (Colobothea) 23: 218. Bilineata (Larentia) 29: 136. Bilineata (Phryganea) I 1: 14. Bil bala (Sminthurides Schötti) 25: 79. Bilineatus (Graphoderes) [8:20 IST Bilineatus (Leptocerus) UlS7AS TAGS B:ISO Bilineatus (Nematus) 29: TAJ: LÖ2: Bilineatus (Sminthurus) | 25: 82,83; 27: 227, 268, 209. Bilineellus (Alcides inter- ruptus) 25: 165, 186. Billbergi (Eriphia) 13: Bilobus (Olenocamptus) 14: 165 Bilunana (Padisca) I: T5TRISO: Bilunaria (Selenia) 13: 70; 29: 130: Bimaculana(P2disca) I 1: TAIS Bimaculata (Dicranota) 20-02 Bimaculata (Dictenidia) 201 129: Bimaculata (Emenadia) 16: 93. Bimaculata (Epitheca) I I: 1303 15: 24 05022 NB GG POLA: : Bimaculata (Hexatoma) 28: 158. Bim: RR (Hydrotz2a) 13: Biracnlata (Isotoma pa- Justris) 27: 156. Bimaculata(Neureclipsis) 22:05 Bimaculata (Planois) 20: Möre Bimaculata (Tachina) 20: PAS SR Bimaculata (Telipna) 16: 198. Bimaculatus (Bisaltes)25: 207. Bimaculatus (Cryptopha gus) I7: 27 Bimaculatus '(E> xenterus) SSK 19: 104. Bimaculatus (Hapalus) [IIS 220000; 24: 140, 214. Bimaculatus (Hespero- phanes) 14: 181. Bimaculatus (Hister) 22: 192. Bimaculatus (Limnophi- lus) 18: 130. [BRN (Mycetopo- rus brunneus) 24: 107. Bimaculatus (Philonthus varius) 24: 108. Bimbianus (Dichelotrox) 25: 1607 TOA Binna 20: 233, 238. Binodulus (Glyptoderes) I: 118. Binotata (Pipiza) 30: 15. Binotatulus (Hoplocryp- tUS) "27: rg Ng 30. Binotatus (Anisodacty- lus) 20: 296. Binotatus (Delotomus) 26: 205 Binotatus (Phygadeuon) 20:-2021 Binubila (Apomecyna) 20:28: Bipectinatum (Trombi- dium) 25: 158. Biplaga (Leocyma) 18: 162, Bipunctalis (Phalzxna) 18: 168. Bipunctana = (Penthina) 16: 248; 21: 32 Bipunctana (Sericoris) 12: IT Bipunctata (Adrallia) 20: 238. Bipunctata (Alphitopola) 24: 2 Biounetata (Ardis) 29: 160, 197: Bipunctata (Blennocam- pa) 23: 206. Bipunctata (Coccinella) 14: 134. Bipunctata (Phryganea) 18: 130. Bipunctata (Stearodea) 2(:I90: Bipunctata (Tetrix, Tet- tix) 20: 290; 21: 248; FR GRS SURIS INS 188—190. Bipunctata (Thereva) 28: 188, 189. Bipunctatum um) 17: 276. Bipunctatus(Gaurodytes) 18: 129. Bipunctatus (Gryllus) 30: 181. Bipunctatus (Limnophi- lus) 18: 130. Bipunctatus (Mesoleptus) 18: 79. Bipunctatus (Stenus) 18: (Bem bidi- T386 Bipo-välarts (Agabus) 17: 207, 208. Bipustulatus (Corymbi- tes) 20: 201. Bipustulatus (Gaurody- tes). [83527 Bipustulatus (Malachius) v 20: I08:11L10, III Bipustulatus (Polyblas- tus) 19: 103. Bisaltes 25: 207. Bisbistellatus (Cyllecoris) [6:LT2050130, 137. MM2, 145. | Biscutana (Pzadisca) I1: 149, 152. BIE (Hydrachna)' NE Biseriata (Zatrephes) 13: 196. Bisetata (Acidalia) 12: 160. Bisetosus (Cyclops) 14: 246. Bisnius 24: 108. Bispina (Paroeme) 24: 260. Bispinosa (Calliceras) 19: 110. Bisquamulata (Euphore- sia) 24: 82. Bisselliella (Tineola) 22: 20--2050e0:NT24G Biston 12: 130, 156; 16: 237; 20: 211. Bistriata (Acridocephala) 24: 269. Bistriatus (Rantus) 18: 127. Bistrigella (Tinea) 21: Bithynia Bbosstens 16. 118. Bitincta (Colobothea) 23: 214, 216. Bituberculatum (Lecani- um) 321703 18: ASO: 20: 215. Bituberculatus (Doryto- mus) 18: 136. Ekastli: 117. Bivittata (Aloa) 20: 240. | Bivittata (Marshalliana) | | Bohemani (Tetrix Kraus- 146, 152, 160, 161, 163, 198. Blepharipus 25: 281. Blepisanis 29: 129. Blethisa 17: 276; 18: 133. Blosyrus 25: 162. Blumei (Euthalia) 18: 143. Boadicea = (Celxnorrhi- nus) 17: 282. Boarmia I1: 84, 86, 138; 12: 325 [350035 -1152225 18: 264; 22: :251; 29: £30- 3 16; | Bocchus(Jamides)l 8: 147. Bocki (Chelifer) 29: 62. Bocydium Il: 71. Bodanensis (Cyclops) 14: 147- Bohemani = (Microcara) | 22: 'TA23 På OJ: si) 30: 188. | Berne MESROPSA) IE Bojs (örn 204. 12: Boisduvali (Hewitsonia) | [2: 218, 228; 16: 207. Boisduvali (Pseudacrzea) | [5: 283. | Boisduvali (Temnora) 18: VTA Bivulneris (Chilocorus) ÅA SIR Bixe (Ismene) 12: 226. Bise (Rhopalocampta) 7: 291: Blabophanes 12: 112; I83LTL: Blackwalli (Liobunum) El 210. Blanda (Macrophya) 19: 79; 23: 206. Blandula (Typhlocyba)| 24: Hisnjulus 24: 57; 29: 246. Blaps 14: :96;. 18: 32; 19: 119. Blapticus 26: 187. Blasticotoma 19: 81;| 29: 181. Blasticotomini 29: 166, | 207: 181; Blastodacna 18: 72, 112. Blastophaga 12: 108. Blatta 20: 289: 21: 236, ASHES 30 FI s25: 245. 264. Blattide -21: 234, 236. la) 30: 79. Blechrus 28: 105, 122. | Bombus 13: 99; 14: 134; Bledius l1: 121; 18: 96, I6:0232; 234; 230242, Bö ö1 01, 0271; 24: | 05245, 247; 18:-136; 19: 108. 2 24307 1401-144, Blennina 18: 163. 1503125: 2045: 263 178, Blennecampa 13: 69; 199; 28: 99, 100; 30: (4: 226, 232; 15: 35; 61, 88. 16: 156; 18: 135; 19:| Bombycia 29: 134. 77; 23: 206; 25: 231, | Bombylans (Temnosto- | 245-230; 20: 12525129: | 52: Boisduvallianus (Papilio) 16: 265. ' Bolbonota II: 71 Boleti (Cis) 18: 137. Boleti (Scaphisoma) 23: 256. Boleti (Scardia) 12: Bolocera 16: 120. Bolina (Hypolimnas) 15: 280. Bolitobius 23: 2356; 25: 88; 28: 106. Bolitophagus 18: 260. Bolitophila (Ula) 26: 120. Bombiformis (Arctophi- 112. ma) 30: 80, 81. 23 Bombylans (Volucella [35 234; 30360: Bombylitormis . (Macro- glossa) 13: 79; 15: 94; 18: 136; 21: 31. Bombyliformis (Sphinx [8: 153. Bombyliide 28: 130, 180. Bombyliin& 28: 181. Bombylius 13: 228; 18: 130; 28: 181, 184: Bombyz Ill: 126, 134, Na76- 2103-2185, f2:t31, 534 2525-13: 013051159: 204; 18: 154—158, 259; gr: uI035. 20: HÖ, ITA PANT: 20: 527 20: 08; 30: 195. I Bomolocha KJSTISS | Bomuanus (Pseudotro- chalus) 24: 87 fröna (Acra) 12: 202; | 106). 27.7- | Bonellii (Calliscelis) 1: 39, 41. SA (ZEpophilus [95.27 I Bonsdorffi (Corisa) 15: 163; 18: 128 | Boops (Astata) 13: 106; 19: 93; 21: 162, 187— la LOTSNe: 205, | Boops (Stenus) 17: 27 Boops (Stålia) 25: Boraginis (Ceusorhyn chus) 15: Bore (SN 18: 145- Boreale (Olophrum) 16: - i: Borealis (Acrocera) 28: 166. Borealis (Acrostiba) 16: 31. | Borealis (ZEschna) 15: 255; 20: 2903 23: 108- | Borealis (Cryptus) 19: IOTSN203 LG2: Borealis | (Empis) 13: 228. | or (Limnophilus 22: ess (Ly cosa) 19: 149. Borealis (Megastylus) 26: 187. | Borealis (Nomada) 13: 101; 19: 86; 24: 180, 184. 24 Borealis TA, TO; Borealis Gr 18: | 128; 30: Borealis (ie båkas) 13: (Pompilus) 28: 2 226; 28: 148, I50— 53: Boreata = (Cheimatobia) | 16: 227, 233, 247; 18: 81; 193-555 eIEreTee 2573, 4, 201A7038, 423 29:00301 Boreella (Epurea) 16: 230; 24 Bördöllts (Nabis) Iör27: Borein& 30: 158, 160. Boreus 30: 161. Borocera 14: 188; 22: T255 Ne IRAS Bostrichus I1: 208. Bothriocera Il: 40 Bothriurus 18: 187, 200, 21TO5IPIRL255250: Bothroponera 17: 234. Bothynoscelis 24: 270, 2 7 Bottnicus (Helophilus) 30-166, 07: Botys I1: 136, 138; 12: 32,0 TIL; 358056: 229, 248; 18: III, 1683 21: 32. Boucheanus (Dibrachys) 23:0TOSS Boucheanus (Pteroma- lus) 12: 144; 29: 276. Bovinus (Tabanus) 13: 2275 18: 1285 28:0040, TS RS SE Bovis (Eopedern 20: St IB3—1355 2231 1805) 20: AOKORE 29:ÖSTINEO: Braccata (Dasypoda) 24: 187. Braccatus (Emphytus) 29: 150200: Brachia 20: 237 Brachinus 25: 106. Brachionycha 23: 534; 29-34. Brachiosternus 18: 200, 2IOFLIN 253 Brachista 18: 2533. Brachistes 30: 250, 263. Brachvacanthus (Nema- tus) 19: 75 Brachyanthrum II: 127. Brachycentrus cryptus) 19: (Meso- 10135 el: 203. | Brachycentrus (Uropho- nius) 18: 187. Brachycera 26: 90; 28: 129. Brachycercus (Cephus) 29: 179. Brachycrossata 12: 112. Brachyderes 21: 181, ör 25: 2745 29: Brnckg nig 24: 88, 89. | Brachyopa 13: 235; 30: 9, 58. Brachypalpus 30: 10, 73. | Brachypholis 24: 83, 92. Brachyptera = (Cecido- myia) 18: 120. Brachyptera Rd AlST25 SNES Brachyptera (Pycnöpsid) 290: 128. Brachyptera(Stålia boops) 25: 134. Brachyptera Kraussi) 30: 188, 189. Brachypterum (Arpe- | dium) 16: 247; 27: 132. Brachypterus (Microcry Pr tus) 21: 203. Brachypterus (Pezoma- (Tetris chus) 19: 101. Brachyrrhynchin&e 15: 118. Brachyrrhynchus = 15: TOS, 100, ILO: Brachystomella 24: 127; 21: 240, 244: Brachytarsus 18: 1335. Brachytron 15: 253. Brachyurus (Habrocryp- tus) 27: 136. Brachyusa 20: 182. Bracon 13: 98; 16: 32; [9:- 1069; 22: 375 23: 205; 28: 199; 30: 250. Bracteella (Harpella) I 1: 125 Bradycellus [8: 133522: 191. Bresia (Acrea) 14: 291; Rör02,103. Brama (Papilio) 18: 140. Branchiotoma 30: 141. Branderiana (Euchromia) [ETT Brandti (Pteromalus) 29: 276. Brassica (Anthomvyia) 12: 64; 19: 34; 20: 49; 21: BO; 22:ASS LINAN Brassica (Aphis) 15: 228. Brassice (Balaninus) 18: 136. Brassice (Cecidomyia) 14: 33: 15: 14; 21:93. Brassicx (Mamestra) I 1: 1373 13: 7OSNIBESeI0: (67-465 2250031; 23: 70; 29: I Brassice (Pieris) I 1: 137; [2:545 [38230 79: 014: 83, 89, 92; 15: 93; I6: 035. 18: 25) 250320: 2865-21: 27; 23: 70; B/5IOO: Ved: ISSN SAM; 20:-2235020REH2 08: 2T5 STANNA 2006 Brassicaria (Ocyptera) [3:236: Brassicarie (Pimpla) 20: 270;123: HÖJA Braula 24: 141. Braunei (Acra) 14: 276. | Brenda (Terias) 16: 262. Brephos (2:32; I(:79, 2055, 20PSISRE DENIS: Brevicauda (Xenylla) 25: 675 Cd:N240: Brevicaudatus (Cyclops) 14: 147. Brevicollis (Aradus) 20: 288, 291. Brevicollis (Gymnusa) (227 Brevicollis (Helophorus) 18: 129. Brevicollis (Sitones) 18: 134, 136. Brevicollis (Troscus) II: 120. Brevicorne (Phalangium) 25, SET Brevicornis ma) 29: 214 Brevicornis (Biäcon) 16: 25 Brovicsems (Donacia) 17: DTE Brevicornis (Euporus) 24: ”(Aprosthe- 265. | Brevicornis (Fulvius) 16: 135) 136: Brevicornis (Hylus) 19: Brevicornis (Nomada)24: 182, 185. Brevicornis (Passaloecus) 25: 262. Brevicornis (Pimpla) 19: 105; 21: 204. Brevicornis(Prosopis) 24: 210, 257. | Brevicornis (Schizocera) 29: 214. Brevigena (Bombus) 19: 83. Brevipecten 18: 160. | Brevipennis (Aleochara) | 5 Brevivalvis (Nematus) I4: | Brunnea (Charxas gra- 227, 231; 19: 76. minis) 14: 46. Brevivalvis (Pteronus) | Brunnea (Eupterote) 18: 29: 149, 157, 188, i90. 154. j ; Brigitta (Terias) (6: 263. Brunnea (Micropentila) Brischkei (Nematus) 13: 16: 203. d 64. Brunnea (Phloeothrips) Brisouti(Agathidium) 25: 16: 191. 133. Brunnea (Serica) 16: än Brisouti (Ptenidium) 29: | ng a 1 Brockeella (Argyresthia) | Brunneaia REG Bromius (Papilio) 12: Reda le vina) 24. Bromus (Tabamus) 14: | Brunneus (Fulvius) 16. 7: 277. | 2273; (8: 128; 28: 149, |, 136, 140, 142, 143, 254. Brevipennis URRysanus) | TS TNGNG es vn | Brunneus (Hypomares) 235208: ; ER [ASERRT Brevi SS (Dolict ) Broteas 18: 199, 208. Brunneus (Lygus) 16: de SES | Broteochactas 18: 199, a ; LTR Dare 203,1 208. ET Mor Brevipennis (Phacopte- | 5 : 22. 9j. | Brunneus (Mycetoporus) rys) 22: 94. FE [203030 24: 107. Brevipennis (Trichopte- ryx) 29: 121. Brevirostris (Alcides) 25: Bruchus 12: 49, 94; 14: 42, 89; 16: 79; 20: 61, 62, 299; 21: 79; 22: 165. öl i | 44, 162; 23: 104, 105; Eic SF SelLepfarthrus) 24: 55,240; 25: 223; | 27: 51; 30: 236. Brevis (Entomognathus ; 5 ( 3 ) Bructeri(Corymbites) 18: 19: 95; 25: 279. Brevis (Hopl jr 134: ! SR Rs Sion es Byiicier (Limonius). 20: Brevis (Hy ls gr2022 SA eNeroches) I7 | Bructeri (Pheletes) 19: Brevis (Hvd S 162, 170; 20: 202. Dr berengorus) 12 | Brullei (Colobothea) 23: 205; 27 Brumata (Cheimatobia) [1: 138; 12: 47, 137; 13: 30; 14:82; 16: 36; 45, Brevis ( Leptocryptus) 28: 110. Brevis (Nabis) 23: 262; 4: - NAS Brevis (Quedius) 29: 12, I 1585 18: 14, 245; 335 81; 3: Brevis (Stylocryptus) 19: | 19: 18, 49; 20: 55; 2 101. 89, 217—221, 226— Brevis (Trichoptervx 29: 231, 282; 22: 52, 164; Re 3 ) 23: 81, 83, ISS 24: réviscutatus "(Aneurus)| 2—33, 39—41, 39, 60; 15: 116. 25: 5—36; 26: 6—19, KÖNS H2E, 20; 5903 28: 333. 00,,205,,2T1,. 213, 217, 221; 30: 242. Brunhilda (Euryphene) Brevispina (Cimbex) 18: 135; 19: 73; 29: 204. Brevispina (Perin eura) 14: 226, 233; 16: 156; 19: 79- 15: 293. Brevistylis (Belothrips) | Brunnea (Agroeca) 23: 16: 170, 185. 166. Breviuscula (Stelis) 24:) Brunnea (Agrotis) Il: 7 125; 13: 292; 29: 134. 593-227; M:12:151;.66; | Brunneus (Pamerocoris) IE VIDTAR Brunneus (Sericus) 19: | 162, 167; 20: 202. Brunnichiana (Grapho- litha) 11: 138. | Brunnichiana (P>disca) Il2I50; 156. Brunnicornis = (Ichneu- mon) 29: 277. | Brunnipes (Oscinis) 18: IS | Brunnipes (Stenolophus) |18:1133. | Brunniventris (Tryphon) [9: 103; 23: 202. | Bruta (Euphoresia) 24: 82. | Brutus (Camponotus ma- |. culatus) 17: 249. Brutus (Charaxes) 12: 215; 14: 103; 15: 310. | Bruxellense Bembidium) ZEN Bryocheta 25: 163, Bryocoris 23: 264. | Bryodema 15: 204; 21: EES sic s | Bryonie (Pieris napi) 13: 180. 79. | Bryophila 521956: 29: 134, 138. Bryotropha 12: 112: 18: I 12. Bubastus (Hesperia) 18: 147. 26 Bubo (Pelochyta) 20: 239. Bubovi(Gastrocheta) 17: 283. PIERIAA (Limneria) 23: | 204. Buccata (Myopa) 13: 230. Buccatum (Paxylomma) | SALTA: Buccatus (Hypamblys) 28: 114. Bucculatrix I1: 126; 12: | Tung Bucculentus (Ichneu- mon) 21: 201; 23: 199. Bucephala (Phalera) 26: 53; 28: 62, 209; 29: 2:25 SIS RAT (Eusemia) 13: Buchbola (Pheidole) 21: 270: Buchholzi (Termes) 18: 123; 28: 239 Buchneri (Cremastoga- | Ster) IT:0242 Buckleyi (Marmylaris) | 12: 106. Bucynthia 14: 165. Bulbifera (Amauris) 12: | 198; 14: 260, 291. Bumelie <(Pemphigus) 29: 2455 247: Bunza 14: 203. Buoljana (Retinia) Hl:] T25650 [32030 22: 35, 64; 28: 64. | Bupalus Il: 101, 209; | 12: 49, 94; 14: 44, 49; | 15:52043; 01052 T50-L6K 20: TÖ3G 235208 NED 136. Buphthalmus = (Stenus) P2LNNSO: Buprestoides (Melasis) | 24: 110. Pr eA (Spondy- lus) 28: Busk 24: 2 Burchardi (Trabala) 198. Burmeisteri (Anisomera) 26: 119. Burmeisteri(Dorylus) 17: 225: Burmeisteri 21: Buski (Sira) 20: 187—189; 2f:0202: 2 7 I 9. 3: (Isopteryx) | Butalis (2: 112. Butheolus 18: 194, 201, 208. Buthus 18: 176, 178, 179, 182, 183, 194, 201, 207, 208. Butleri (Diestogyna) 25: 96. | Butleri (Hasora) 18: 150 Butus (Cherocampa) 18: Buxtoni (Acrze&ea) I2: 200. Buxtoni (Arrhopala) 18: AJS Byblia 15: 279. Byctiscus 22: 47. | Byrrhus 14: 137; 16: 231, 24 Byssara (CidackdilE 2376 Byssinus (Chironomus) [8:CT28, 30: Bythinus 20: 112; 21: 92 Bythoscopus 23: 2076 | Bättneri (Acrea) 14: 291. Bättneri = (Rhoptrurus) 18: 183. | Byturus lags /c Börneri(Pseudachorutes) 20-02AN Cabera Il: 137; 13: 795 15: 96; 17: 163. Caberalis (Aripana) 18: 168. Cacochroea Il: 147. Cacoecia 28: 34, 206. Cacta (Salamis) 15: 276. Cacti (COccHS) 22: MÖR Cacuminum = (Isotoma) ZE 251, 255. Cadaverina (Phaleria) 21: 140; 22: 160. Cadodera 29: 282. Cadytis 12: 198; 14: 259. C&ca (Braula) 24: 141. Czca (Phryneta) 24: 276. C2acimaculana (Pedisca) [: T50, 160: TIN conia) 23: Cecus (Cry a gus) 28: TO I; OG C2cus (Cyclops) 14: 244. C2ecus (Sminthurinus) PT: CON sked C2Xcutiens(Chrysops) 3: 227; 18; 128; 28: 159, 160. Czlatus (Chlenius) 28: 30. C2&nides 17: 289. Czanira (Hidari) 17: 288 290. Cnira (Plesioneura) I2: 226. Canis (Cymothoé) 12: 213; 14: 105; 15: 307, 308. C2&nocryptus 23: 201; 211035: Cesar (Lucilia) 13: 238. C2esarea (Discobola) 26: 101, 102. C2sareus (Ichneumon) 25: 146. C2sareus (Jolaus) 16: 213: Czsarion (Lucilia) 13: 230: Csia (Cyrtoneura) 13: 230; 28: 232: Cesiata (Cidaria) 12: 32, 156; 13: 80; I6: 245, 248. Csiella (Swammerda- mia) 28: 207. | Cespitum (Tetramori-- mA, ISö: Id: 805 215 1025 20: 221; 20:12 3530 Czasus (Plegaderus) 17: 264. Caffer (Neuroctenus) 15: Ing Caffra (Acr&ea) 12: 200. Caffra > (Bheridole) I: 241. Caffrarie (Termes) 18: 124. Cafius 19: 160; 20: 109. Caja (Arctia) I 1: 137; 20: 206, 220; 21: 93, 212; PÄnR Deg VE EA Cajani(Borocera) 14: 188. Cajus (Hesperia) 18: 148. ART (Euryphe- ne) 13: Calabarica MSS 24: 279 Calaharie (Pseudopon- tia) l222205 JAN -T05 16: 257 Calabaricus (Papilio) 16: 2606. Calamagrostidis (Lasio- plera) 24: 116, 123. Calameuta 29: 153, 154, ge Calamia l1: 85. Calamistrula 23: 289, 292—294. | Calandra 13: 28; 15:| sats i0: 6458: 215 | 20: 61, 229; 22: 164; | 24: 243; 25: 106, 228; | 20-250; 29: 1203130:] 228. Calathus 20: 293. C album (Polyvgonia) 22: | 250020: 132. C album (Vanessa) Il: ris 795. 15:94; 18: 263; 28: 62 Calcaratus (Alydus) 12: Fö3le3: 2593 120: I90. | Calcaratus (Miris) 20: 2013 20: 203. Calcaratus (Panurgus) 19: 85; 24: 188. Calcaratus (Stenus) 19: 196. Calceata (Pericoma) 26: | 148. Calceatum (Callichroma) | 24: 262. | Calceatus (Asilus) 13:| 229. | Calceatus(Emphytus) 12: 6, 9; 19: 77; 23: 206; | 29: 163, 200. Calceatus (Halictus) 207, 208. Calceatus (Microgaster) | 12: 144. Calculator (Microdus) 24: 24: 224. | Calens (Stilbum) 13: 111. | Calicurgus 13: 108; 19: 92: 28: 6, 27. Calidus (Cladophorus) | 24: 286. Caligata (Lissonota) 21: 204. Caligatus (Mesoleius) 26: N80: 2: 133. Caliginosum (Rhaphium) 18: 130. Caligula 20: 234. Caliosyphinga 29: 147, 149, 164, 198. TGS | Calochloris (Ischnotra- Calisius 15: 97. Calleptiles 18: 232. Callicera 30: 12, 84. Calliceras 19: 110; Callicereon 20: 233. Callichroma 24: 262, 263—265; 29: 127. Calliclisis 29: 34. Callicorisa 15: 133, 137. Callidioides (Ozodera) 12: 102. | Callidium 13: 34; 14: 003118: T37. Callidulus - (Mesoleius) 19: 103. Callierges 18: 164. Callimomus 19: 111. Callimorpha 20: 235, 237 Callioratis 20: 233. Calliphora II: 40; 13:| 2385 16: T20 | Callipogon 14: 120. Callipterus 25: 238 Calliscelis i LIES 30,1 41; 42, 53, 72. Callophrys 22: 230; 29: 133. | Calloplophora 23: 209. | Callosa (Bangalaia) 24: 273. Callosus (Ancistrocerus) Callo (Odynerus) 26: 202220; 230: Calmariensis (Galeruca) fe 290- Calobata 18: 131. Calobata (Pimpla) 27: 7. | Calocampa l1: 124, 135, | Fd sdeN 2135 203034; 89. sus Ehelns) 253168; 17. Calocoris 20: 291; 23:]| 203. Calocryptus 24: 222; 26: 188. Calodera 26: 188. Calopterygide 23: 6, 18. Calopterygina 15: 238, 2 | Calopteryx 14: 109; 15: | 258; 18: 129; 20: 108, | 2003-22: 1405, FO3F AA: | 18,20: CGalopus (3: 252. | Calthella 27 Caloscelis (Ichneumon) 21: 2023-24 22152: 135: Calosoma 13: 80; 22: 162; 123: 11835 20:52105 204 120: Calostirus 19: 162, 167, HAsred: 207. Colotermes 18: 212; 3025 28: 234. Calpel 18: 163! Calpis (CXnides) I7: 289. (Micropteryvx) [23 112: Calymnia Il: 122, 135 405 23: 83; 26: 535020: 208. Calypso (Pieris) I6: 261. Calyptoproctus II: 19, 30—41, 44, 50, 53- Calyptus 30: 255—257. Calysisme 18: 146. Camarensis (Diestogyna) 15: 296, 297; 25: 96. Camarensis (Euryphene) [2:"270. Cambrica (Cidaria) 12: TAS 10: 204. Cambrica (Larentia) 23: Höst ISO. Camelicola (Pulvinaria) 205-08: Camelina (Lophopteryx) 137 79. Camelocapsus 16: 130, 131, 133, 135, 139: Camelus (Xiphydria) 19: BENNO, RES2, Camena 18: 146. Camenta 24: 90. Camerona (Hypoleucis) [(:0285: | Cameroni(Dicelotus)29: 55- ) Ä Cameruna (Anartioschi- za) 24: 83, 91. | Cameruna (Apocamenta) 24: 89. Camerunense (Tetramo- Til) SÅS 275; Camerunensis (Anoche- tus africanus) I7: 235, 2260 =) . S Camerunensis (Caloter- mes) 23: 302. | Camerunensis (Chelifer) 22: 99. 28 (Mono- 267. Camerunensis chamus) 24: | Campimus (Liptena) 16: | Camerunensis (Troch a- | lus) 24: 84. Camerunia 14: 211. Camerunica (Jana stri gina) 14: 206. Camerunica (Mylothris) |2: 220. Camerunica = (Planema alcinoe) 14: 285. Camerunicum (Taraga- ma) 23: 279. Camponotus Camerunus (Copris) 25: 110. Camerunus (Cossonus) 25: 167, 200. Camilla (Limenitis) 27: 148. Camillus (Cyrestis) 12: | 205; 14: 103; 15: 280: | Campa (Mycalesis) 22: | Campylostira 21: TIG Campalis (Eulepte) 18:] 168. Campanul2& 34 & (Miarus) 18: Campanulat: a ci) Vb:T25: Campestris ( Ammophila) 25: 244, 254; 30: 163. Campestris ( Åpathus) 19: (Eupithe- Ganpestes (Cercopis) | 18: 134. Campestris (Cicindela) 205-203; 223 02 Campestris (Eristalis te- nax) 30: 64. Campestris (Gorytes) I9: 94; 25: 245, 269. Campestris Er gus pra- tensis) 23: Campestris (Bisse) 19: GAS IS OR LB IRS Campestris = (Pipizella) 30: 14. Campestris (Pompilus) 28: IG, 20, 245: Campestris (Psithyrus) 24: 156, 157. Campestris ( Rhingia) 13: 234; 30: 59, 60. Campestris (Syrphus) 13: 232. Campestris (Tenthredop- sis) 29: 148, 201. Campimoptilum 22: 123. 200. Campina (Mycalesis) 22: IAS Campodea 22: 217; 21: 235: Campodeid&e 27: 234, 235. Campoliliana (Paedisca) SOS 2 Ne Camponiscus 20: 187: Camponotinee 29: 14, 15. 7: 129, 180, 132, 24031LI OG 2: 162; 22: 0MOSERET: 6—9, 16, 17- Campoplex 19: 107; 21; 204; 22: 56; 23: 204; 26: 187, 2055 CIS 1303; 203 LISS 202275 126; 28: 103. Campylus 3 iigfl5ia VÄLE Ge 173, 03: ESS (Ch-rases) |2: 214. Cana (Cyrtogone) 14: 202. Cana (Padisca) II: 159, 160 N / Canaliculata (Thiasophi- | ena in Canaliculatum (Anoma- lön) 23: 2045 29:-275 Canaliculatus — (Acilius) 18: 128. Canaliculatus = (Lyctus) [35 2535 853 Canalifrons (Termes) 28: uu Canariensis(Garypus)21: sg Eadccllara (Falia cla- thrata) 20: 221. Cancellaria (Phasiane cla- a 18: 62. Cancellata (Libellula) 17: DH RN Frncell atum( Öberae [5: 242; 023: Cancellatum rp trum) 15: 246. Cancellatus Cab) 13: 80; 18: 133: Cancroides (Acarus) 20: TÖT: Caneroides (Chelifer) 14: 135; 20: 167, 103, 100; TÖJS ENS202, 20 Candelisequa (Agrotis Dahlii) 18: 62. — Candezei(Euphoresia)24: 82. Candidata (Poecilosoma) (37 703 [ANSSI 783 29: 1150, 200: Candidulana (Pxdisca) [TT Candiope (Charaxes) 15: 310. Canescens so 26: 145, 147, Canescens 2 hehiria) 28: 186. Canescens (Somara) 20: 250- Canescens (Thereva) 28: 189. Gani- ulf (Chilosia) 30: 28. Canidia 27: 134; 29: - Canina (Dexia) 13: 23 Canis. (Cremocép halus) 28: 386, 90. Cannz (Nonagria) 1: 83. Cantans (Culex) 18: 128; 26: 140, 141. Cantharis 14: 91; 15: 226; 16: 59, 233, 247; [712775 20 NTOOFANIIS 23: 28, 70y 2505 20: 198; 28: 213, 218: Cantharocnemis 24: 259. Canthocarpoides (Cyc- lops) 14: 151, Cantiana (Trichopteryx) 29: 121, 124. Canus(Limonius) 20: 202. Capalis (Sophronia) 18: 169. Gpdé oe 108)u2: 23 ER RO) 21: Capensi (Choeibe ampa) [8:055 Cäpel ”Opisthophihal mus) 18: LoGkå (Pheidole) re Caperbis (Scorpio) 18: 181. Capensis (Termes) 18: 124. Capillata(Apogonia Con- radti) 24: 83. Capillatus (Cyclops) 14: 149. Capistrata (Zvgena) 18: Sn. Capitalis (Crambus) 18: 169. Capitata (Cidaria) I 1: 135, | 363 18: I11. Capitata (Piesma) 12: 20; Pr: 203 28: 103. Capitatus (Corizus) 24: RR Capitatus (Crambus) 18: 169. Capitatus (Rhopalus) 12: | 19. Capitatus (Zosmenus) 18: 134- Capitosus (Crabro) 16: OT:50A9:095; 25: 1283; 289, 294. Capnia 21: 272. Cappadox (Acrea) 14: 291 Caprez (Noctua) 18: 159. Capre& (Lecanium) 27: GQ:T70:190;-20:- 235 Capre& (Pteronus) 29: 190. Capreana (Penthina) 12: IAE. Capsincola (Dianthoecia) 18: 263. Capsophila(Dianthoecia) Ul=r24, 197. Capsus 27: 127. Captatus (Brevipecten) 18: 160. Captorius (Ichneumon) Also, Capucinus (Lepvrus) 23: 28. Capulifera (Pimpla) 22: Ks 23: 1073 173: Caraboctonus 18: 202, 210. Caraboides SEVEN Carabus 12: 132; 13: 80; fä5r235; 240; 11: 276; 18: 133; 19: 119; 20: OG, lil; cc: 102; 23: 78; 25: 210; 30: 162. Caradrina II: 86, 133, 34, 1375: 13: 79; 15: 199, (Hydrous) | .-96;.118: 259; 2643; 23: 12550; HAN EdNT3A: Carage&us 18: 206, 210. Carana (Cupido) 16: 219. | Carbo (Semalea) 17: 283. | Carbonaria (Andrena) 24: |. 1934 197, 203. | Carbonaria (Chilosia) 30: 225020; 305 Carbonaria (Fidonia) 29: lr Carbonaria (Gnypeta) 23: [256 | Carbonaria — (Molanna) line: Carbonaria (Pipiza) 30: I5:0I0; 28: Carbonaria(Pseudagenia) 28: 29. Carbonarium (Penium) 11 Sat | Carbonarius(Cnemodon) Aj: 7 | Carbonarius (Crabro) 25: 283, 289, 295- Carbonarius (Ephialtes) 19: 105;-23: 203. Carbonarius nus) 16: 247. -— philus) 16: 233. | Carbonator (Polysphinc- ta) 19: 106. Carbonella (Spilogaster) [352 Carchedonius NED RT Carcina (Epitola) I6: 205. Carcinoides(Obisium) 21: I5O: Cardamines (Anthocha- FSA: 0r373; 03: 793 18: 263. Cardamines(Euchloé)21: 27 a FA Cardiac&e (Nepachys) 27: (Papilio) 129. Cardinale (Orthoschema) 18: 245. Cardiophorus 19: 162, LI 350n/A3 203-200; Cardiorphinus 20: 202. Carduana (Pzxdisca) I1: 160. Cardui (Coeliodes) 28: 256. | Carbonarius (Stenus) 17: | Eee | Carbonarius (Thamno-| 29 Cardui (Phyllontocheila) ER ADA Cardui (Pyrameis) 12: 20335 22:-2503 ALA 2S Cardui (Tingis) 12: 21. Cardui (Vanessa) 14: 134; ÖNA: Carea 18: 138. Carice (Noctua) 18: 139. Caricis (Phalacrus) 18: 134. Carinata (Anaczena) 18. 1275-120: | Carinata (Corisa, Corixa) (Magdali- | (5: 159—162; 23: 266. Carinata (Taragama) 13: 199. Carinata (Xvlopa) 23: 22 Carinatus (Hydrochus) 17:70 262; 18: 120; 22: 191. Carinatus (Othismopte- Kys)L ll: Carinatus (Pemphredon) 19: 92. Carinatus (Tropiphorus) [4: 236. Carinifrons (Troscus) |: 120: Cariosella(Acrolepia) 12: Er2 Carmelita (Lophopteryx) Ul: 125: Carnaria(Sarcophaga)22: KÖER TGO: Carnea (Pachnobia) 21: 2 Carneades 23: 224. Carneus (Tanvypus) 18: 1322 Carnifex (Hygrocryptus) FA fe Carnifex (Lycosa) 19: 149, 153: b Carniolicus (Lasius) 29: 202 Carolina 15: 118. Carpalimus 17: 277; 21: 138. Carpinata (Lobophora) 290:1135: Carpini (Emphytus) 12: 6:13; 14: N2325 (Stegomantis) 232; 773293 163: 1201. Jo Carpocapsa Il: 184; 12: | Castelnaudi = (Tragoce- Pr250I3: 0556 47 SO palla) K24:0275: 16: 58: 17: 34; 18: 14, | Castigator (Amblyteles) 2:15 TS 2057 RR NSR2025 03200: 22: 153; 23: : 116; 24:IGastor: (Charazes) mi: 23065, 25: 210; 20:0530 214; 15: 309. 103; 20: 13, 595 20: Castor (RMNNONCUS)E IG: 60; 210; 222330: MÖJ 134. Carpocoris |2: 17. lös (Platypsyllus) NEG (Dianthoe- 16: cia) 23: SR 12: 111; 18: Gktpspbiles 19: IBlUSE NR 167. 120. Carpostalagma 20: 237, 238. Carshena = (Euryphene) 15: 294, 295: Carteri (Anaphe) 13: 195. Carterocephalus 22: 250. Cartodere 20: 112; 21: I525; 26: 109. Carventus 15: 100. Carvina (Canidia) 29: 52. Caryatis 20: 2 2860 Carystus 12: 2 Casinaria 19: 107; 23: 204- Casphalia 20: 238. Caspius (Sternodes) 19: 118. Cassida 14: 294; 15: 33; | 18: 9, 137; 19: 24,48; 22: 4, 45; 23: 106; 27: | DE Cassioides (Cupido) 16: | 220. Cassiopea (Eronia) 16: 262. Casta (Agnia) I2: 104. Castalius 18: 148 Castanea .(Agrotis) 18: 62; 20: 220. Castanea (Corisa) 15: 151. Castanea (Euryphene) 15: 293. Castaneus (Calostirus) 19: 162, 167, 174; 20: 201. Castaneus (Corymbites) [83340 e0:020n Castaneus (Ichneumon) 21: 202. Hake (Rhynchites 25: GALA (Melanotus) [9:AT62IT/ I: 20 203 Castanoptera (Stemma- tophora) 18: 169. Catalebeda 23: 275, 2 Catalina(I iptena) 16: nd Catalla (Deudoris) 18: 216. Catamonus 25: 163. Cataphracta (Orthezia) EOS Catarbela 22: 127. Catena(Hesperia comma) [2:rI561 Catena ( Tarache) 18: 156. Catenator (Meniscus) 19: 106; 21: 208. Catenulatus (Carabus): 13: 80; 18: 133. Catharsius 25: 110. Cathartus 19: 203. Catilla (Catopsilia) 18: 145. | Catilla (Papilio) 18: 145. Catocala Il: 123; I2:| 245 MASSAN 005 [8:7 258501207 220;122: 585 PSN 138. Catochrysops 18: 147, 148 Gatoslyplusil: 102; 21: 2055 23: 2023-2075 Catops 17: 261; 25: 106. Catopsilia 12: 223; 16: 2503-2025, 10:MATEIAG Catoptria II: 159. Catoptrographa I1: 161. Catuna 12: 208; 14: 104; [5: 286, 287, 291, 314. Caudalis (Leucorrhinia) 23: 10: Caudalis (Libellula) 21: 204; 22: 13 Gr Caudana (Bhacoduj 12: Gandata (Notiophila) 17: 2 Grudata (Perla) vas [ös Caudatum (Phalangium) 18: 187. Caudatum = (Tetroplon) 20: 259. Caudatus (Thelyphonus) 18: 187, 189. Caudatus (Theticus) 24: 278: CI anreuns:(Plusia) on: 386 Cautires 24: 286. Cava (Phaleria) 21: 140. 6. | Cavernarum (Lepidocyr- fUS)I2T5 2035 Cavicollis (Gnypeta) 22: 169. Cavifrons (Corisa, Co- rixa) 15: 162; 18: 128; 230260; Cavifrons (Crabro) 18: 258; 19:-96; 21: 192. Cavifrons (Rhynchites) 220 Caviventris (Pompilus) 28: TO, 21: Gebront(PicnHs) I2:1222; 16: 261. Cecidomyia 12: 44, 113; [453308 010885 15:14, 30,60, 2034 205,16; TAL NAR TOO, 1735. Uf 69, 90, 91, 99; 18; 25, SIT 205019:166 1995 20: 20—32, 40—43, 57, TOS, IO0N300:021:-59; 91, 93; 22: 2, 42, 49, SOTO TETOANTOSSL 20 65; 24: 54; 26: 40, 167, T7Os He: N025 20:-100; 108; 202. 2073-220, 2223 205 NNE S0RL23A Cecidomyiida 26: 95. Cedestsul2:0r2: Celzena 29: 134. Cel&norrhinus 17: 280. Celerator(Colpognathus) 19: 100; 23: 200. Celere (Bembidium) 17: 276. Celerio (Choerocampa) [338 TIS 228: Cellularis (Pompilus) 28: 221 Celsalis (Margaronia) 18: S23 134. NÖJE Celsia (Jaspidea) II: BO; TS 3/6 20: Cembre (Scoparia) 22:/|Cerasi (Lecanium) 27: 246. 90. Cemiostoma 24: >239;/| Cerasi (Myzus) I5: 228. 28: 203. Cerasi (Spilographa) 22: Cemonus 13: 107, 112. 162; 26: 165. Cenchris (Dolerus) 14:/| Cerasphorus 24: 261. 226, 227, 234; 16: 156; | Ceratina 13: 100; 19: 84; 31 Ceres (Euphedra) 12: 2115, 14: 1045 I5:200, 30 Ceres (Tipula) 26: 130. | Cerinops ( SA alon) 23: 204; 29: Cerioides 30: 12; 85 19: 81. I SURASr ISO AO ET Cerioidin& 30: 12. Centaurez& (Syrichtus) I 1: | Ceratites (Glypta) 23:)| Ceroglossus 19: 159. Breder4; 210-—22035 12: | 203; 20:1183. | Ceropales 13: 108, 109; 51, 50 235 | Ceratocentrus 24: 239, [9:0100; "21: 1 x043 20: Centeterus 23: 200. 260. 304 OR Centralis (Limnophilus)| Ceratocolus 25: 282. Cerostoma 12: 112; 22: 22: 94. ; Ceratocombus 12: 21. | 158; 28: 34. Centralis (Phalxena) 18: | Ceratophyllus 24: 219; | Certata (Eucosmia) Il: 168. 28: 87—91. dA5NNNGN 300; 103 122, Centrobia 18: 233 Ceratopogon 18: 128,| 258; 19: 192; 20: 221. Centromachetes 18: 200, | 130, 132; 21: 281. Certella — (Argyresthia) 210. | Ceratrichia 17: 286. 21:132. ; Centromachus 18: 200. | Ceraunus (Hesperia) 18: | Cerura 29: 133. Centromyrmex 17: 230. | 148. | Cervinata (Ortholit! ha) Centrotus Il: 37, 39, 58, | Cerberus (Hypolimnas ISESASTeI: 136. 59, 70, 71; 20: 288, 292; | dubia) I5: 281; 314. GES (Poly drosus) 18: 23: 207- | Cercene (Epitola) 12:219. | 136. Centrurus 18: 184—186, | Cercerin& 25: 248, 272. | Cervus (Lucanus) I6: 64; 191, 196, 201, 208. ICerecens. 3: 1045 mO5, [202180 (Eentumeularns /» (Mega=| 112; 19: 94; 217162; | Cerylon: Il: 118; 16: chile) 13: 115; 16: 96; | 179—187, 198, 199, 23290 2 19:1:87; '22: 162; Br 206; 24: SS 25: 244, Erik (Protlides) [2: 163—165. 2A5; 2A0,;02 226. Ceparum (Anthomyia) | Cerceris (Oscois)id: 128. | Cespitalis (Botys) I I: 136 [2:25 260: 60: ICereidocerus: 20: 1OgE > | -I385-L25 IT: Cephaleia Re 1546 155, | Cercobelus (Copidoso- | Cespitis (Neuronia) Il: 167, 168, [IÄmaN29: 275. [I EE8SSE TAN 136, 137. Cephalotes (Ciabro) 25: | Cercophonius 18: 187, |Cespitis (Epineuronia)29: 288, 293, 298. | 2005 203, 210: | JT34 Cephalotes (Try phon) | Cercopidz [1: 36, 43,| Cessator (Ichneumon) 18:79! 1 FA6NASI 52, 57, OA, Of.) "213-202; 28: 112. Cephalotes(Phygadeuon)| Cercopis 18: 134. Cetii (Andrena) 19: 84. 21: 208. |Cercyon 20: 109; 22: Cetonia I4: Se [6 fcphalotes! (Perla) 21:| 191: 23: 2503; 27: 133. SRS ÅG 173» = | ; ; 233, 247; 132, 262; 22 I Cerdo (Cerambyx) 20: Bj rasa 09: 62 28. Cephenomyia 19: 198; IT: | 3199. : 20:134—137, 149—152, | Cerea 17: 196. 3 Er : 153—155; 29: 74. Cerealis (Aphis) 15: 205. ER rear) 19: 95: Cephini 29: 166, 167,| Cerealis (Cecidomyia)| 25: 285, 289, 294. 176. (4: 88. Ceuthorrhynchns = 14: Cephus 13: 54, 70; 15: | Cerealis (Siphonophora)| 35; 15: I1, 15, 18. 40; Pre 0:R5250r20:024:) 24: 1II5, 116, RR | CI6: 10250 l45222;201; 24: 114, 116, 123; 21: | Cerealium (Limotl IPS) | 1518: 1345 136321: 138; 35 20: 153, 103; 164; 15:1053- IG 62, 163, | 22: 1025; 23: 250; 20: LG: 165, 166 2085023, 55, 230; 29: Cepurus 25: 164. Cerealium (Meromyza)| <120. Ceramboides Weke 20: 1/0: | Ceylonicus (Scorpio) 18: 264. Cerealium (Thrips) 16:| 176, 181, 186. Cerambyx 14: 182: 20: 162. Chabrillacei = (Scleroce- 3 112. Cereola (LCithosia): 18: | rus) 14: 178. Ceraphron 19: 110 203: Chactas 18: 199, 208. 32 Chzanopodiella (Butalis)| Chapmanni(Hypolimnas) | 2:52, | Cheribula (Acrea) 14: 291. Cherilus 18: 199, 208. Ch&erocampa 13: 181; [55 228; 18:0I153:0205 133. Fr | Chz2rophylli (Depressa- | ria) I1: 138. | Chzarophy lus (Chaulio- CTS) KIRAT | Chatarthria 17: 277; 18: | 129. | Chetocnema 15: 204; | 28: Chetopteryx 18: 130; 22:19 Chetosticha [8:52525 Chalarus 24: 279. Chalceus (Dyschirius) 24: | 108. Chalceus 23:02505 Chalciformis (Philonthus) | (Melittia) 18: 153. | Chalcitor mis (Sesia) 18: Ghaleis (Noctua) 18: 158. Chalcographus (Tomi- Cus)) 20: 2075 23:30. Chalcolepidius 20: 199. | Chalconotus (Gaurody- tes) 18: I27, T205 Chalicodoma 13: 111. Chalybe&eus (Orcus) 21: 136. Chalybeus (Ceuthor- rhynchus) 23: 256 SE (a 12: Chalybe (Rhopalocamp- ta) 17: 291. Chalybeata (Beris) 28: 143. Chalybeata (Chrysogas- ter).30:11T8, LO: Chalybeatus (Amblyte- les) 25: 139. Chalybeatus (Iy bius) 18: 127 Chalybeatus (Pompilus) 20: 12, 18, 22, 128: Chalybeatus (Promeci- dus)29: 127. Chameleon(Stratiomyia) 28: 138. | Charinus 18: | Charita (Ceratrichia) 17: Chamesyrphus 30: 7, 55 5: 280, 314. Char&eas II: 135, 137; [25052 1503 fa: 0 Ö7.T20; a TR Or 16: 24, 58; 18: 20: DNR 3 2: 6 Pe: AR 46, 136; 23: 69, 109; A:NI535 20: 2INSKNed 2325 29: 134 Charagochilus 23: 264. Charazxes (2: 16756204, 228; 14: 103; 15: 309 + 312. Ghariclea "Hu: Charidea 20: SS | Chariesthes 24: 274. [Charilina 18: 162. 200, 210: 287 287. | Charmus 18: 197, 201, 208. | Charon 18: 206, 210. Charopus 266. Charpentieri (Enallagma) 15: 265. Chasmodes 17: 277; 2013; 23: MOD Chauliodus 12: 112. Chaunoderus 25: 163. Cheilosia, se Chilosia. Cheimatobia II: 138; 1305 MI:TBO; ; 16: 36, 45,59, 2 ALT (Papilio) 16: 21: AN NW Un NN N DS Om + N I, 226—231, 282; 22: 52, TON SINGING, 115; 24: 2—33, 39—41, 59, 60; 25: 3, 4—36; 26: 4, Ö-10;09 8) 2 165; 2305 120:120,0505 28: 33, 0070 2050 N2MTS 213, 2017, 220520N28 25 S0:242: Cheiridin&e 20: 298. Cheiridium 20: 163, 164, UU 1/75 178, ,208301ae OR Chelanops 21: 155. Chelaria 12: 112. Chelidura 21: 235; 29: 140. Chelifer 14: 135; 20: I10,161—177,180, 182, 208502 IISS se eNON 09, TOO; El: OT T202, 214, 215;0129:050-00, 62; 163, MIY3LaDE Het Cheliferide 20: 164, 297: 21:11200H201- Cheliferin& 20: 298. Cheloctonus 18: 198. Chelonethi 27: 196, 197. Chelonia 20: 234. Chelonus 19: 109; 20456 TEGS 13: 23: Chelostoma TT2A0 LSS Chelys (Gnophodes) 12: 101, 198; 14: 263, 291; 18: Tits Chenopodii (Mamestra) 2138203. Cheritra 18: 146. Chermesib:36;10:161; 2I:T035 2350: BO Chernes 20: 164—166; 215-202. Cheumatopsyche <:<22: 176. Chevrolati (Tragocepha- la) 29: 128. Chevrolati — (Trichopte- FYyX) 29-012: Chi (Polia) 21: I E3A | Chisognathus(Eutermes) 28: 246. 93; 29: | Chilacis 27: 128; 28: 103. | Chilades 18: 148. Chilena 22: 123. Chilensis( Bothriurus) 18: AES Chilensis (Imbrius) 20: 77, 78: Chilensis (Koenenia) 22: 194, 203, 207, 208, 210 —212, - 216, 218, 224, 234. Chilocorus 21: Chilon 17: 187. Chilopora Il: 121. Chilosia 13: 235; STO Chimarrha ll: 136. 30: 0508: 32: Chinobas 21: 31, 32. Chionaspidis (Arrheno- phagus) 18: 255. Chionaspis 27: 70, 75, |FGISE, CAB Hjo Chione (Noctua) 18: 159. Chionea 13: 26: 104, 108. Chionicus (Papilio) 16: 207; Choerocampa, se Che- rocampa. Choerocampoides (Tara- 264. $ama) 23: 279. Chiragra (Rhyparochro- | Choleva 22: 192. mus) 12: 20; 23: 261; | Chorea (Dicranomvyia) 24: 75 20: 07, 98: Chiridium 20: 177: Chorimene (Precis) 15: Chironomide& 26: 94. 275. Chironomus (1: 89; 13: | Chorin&eus 24: 223; 26: SIMö:RL28A30, 132; 184; 27: 135. 20: 108—110; 23: 76, | Choristoneura 17: 288. 301; 24: 284; 28: 107. Chriemhilda(Euryphene) Chirothrips 16: 163, 172 | 95. 96. ; —175, 181, 187, 194. | Christiernssoni (Colias Chirotonetes SÄ30: Chlenius 17: 276; 20: 296; 28: 30 Chlamydatus 20: BR 2043: 24: 75. Chloantha I1: 137; 29: 134. | Chloérata(Chloroclystis) PRAG: Chlorea = (Sphingomor- pha) 18: 162. Chlorida 25: 207 Chloridion (Ery throm- ma) 15: 264. i Chlorina MerosA sis rufipes) 24: 261. ie (Chilosia) 30: ACA 20: Chloris (Mylothris) 12: 221. Chlorita 23: 267. Chlorites (Pachy rrhyn- chus) 1: Er larocephal MMer270. Chlorochroa 23: 258. Chloroclystis 23:48; 28: (Lebia) BSS r2TS: 20: 130: Chloromyia 28: 133, 142. Chloroperla 18: 132; 21: 2 Eblorops [2324 40) 201,257; 14: 87, tögrgösr5:203,233; Ibra il: 1325 18: Fö: 25682: 50; 22: 42, 102; 24: 54; 217: 52. | Chloropterus (Plocede- rus) 24: 260. FR (Rhyncholus) | 18: Öölorostigma (Psylla) | fl: r29. Chromus 291; werdandi) 13: 2530. (Hasora) 18: SOS Chfysamma 20: 257: | Chrysanthemi (Ciathor rhynclius) 26: 208. | Chrysanthemi = (Plagio- gnathus) 25: 296. Chrysippus — (Danaida, Danais) 12: 193; 14: 106, 258. Chrysis 13: 97, 102, 110, ALIS: 050075 213 102, IOOS 20-127, 220: | Chrysocephala Chrysitis (Plusia) [35379 1085 18:02645529::135. Chrysocephala somela) 14: 2534. (Psyllo des) 14: 34; 15: 18, 40; | Chrysocephalus (Cry pe tocephalus) 14: 234. Chrysoechraon 28:232. Chrysonuchellus (Cram- bus) 12: 111. | Chrysopa 19: 38; 22: EOS K207 05:10651425: fASrS0: 136077: | Chrysophanus 18: 148; 22:10 2505; 20::1283 29: 7 133- Chrysophthalmus (sEschna) 15: Slrfadöide 30: 132, 35 Chrysopila(-us) 18: 128, 1307 28: 161, 1045 Chrysopleura(Eutermes) 2075 18: 126. Chrysopoloma 13: 198; [630 Tr7: 205 28322: 125, 126; 24: 106. Chrysopolomide&e 16: 116. SYSOP S(Sternoromis) 24: Chersöds [35 2273 18: T2850 20: "14.7, 158. Chrysops (Osmylus) 30: 142. Chrysopsyche 23: Chrysopyga (Ahdrena) 273. 24: 196, 200, 202, 205. Chrysorrhoea (Euproc- tis) 28: 204. Chrysorrhoea (Porthe- Sia) 21: 212, 231; 22: ar OR Chrysostictus (Campo- (Chry- | [6: 8, 14; 28: 200. | Chrysocollis (Euporus) | 24: 265- | Chrysocoma (Chilosia) 30:: 21, 24, 28. Chrysogaster 18: 130, T5NS0R SITS: Chrysomela 14: 137, 2603-2543 22: If, LOOS 233 205 20-120, 23: 203100, 123, 1245 128. plex) 29: 276. Chrysostomus (Crabro) [330104 09: 06;-25: 293, 298. Chrysotoxin& 30: 12 Chrysotoxum 13: 232 [85035-30- 12, (SL. Chthoniid& 20: 298; 27: 200, 205: Chthonius 20: 163, 164, I8I1,, 208; 2235 100;.21: 205- Chyzeri (Chelifer) 20: 163, 166, 171; 21: 204; 30: 94. Eicadan ll: 35,154, 55 [4: 109; 18: 134; 22 109. Cicada (Soritia) 15: 170. | Cicadula II: 128; 23: 207; 24: 735 74: Cicatricosus (Carabus) [9:20 119: Cicatricosus (Glyptosca- pus) 20: 264. Cicero (Hesperia) 18: 150. Ciceronis (Cymothoé) [531308 Cicindela 14: 101; 19: = > I17;s20:) 203; 25:12105 20-230. PAREN (Sremtibj lig: Ciconia 2(E ipitola) 16: 205. Cicur - (Mechistocerus) 25: 189. Cidarella f2-AIT2 Cidaria ll: 1355 130, ATS: 218; (2: 32; ALIS, 153, 156; 13: 80; IS: 96; 16: 227 — 231, 233, 237, 238, 240—242, 244— 247; |7: 133, 162, 163; 18: 02, LIT, 122, 166, 259, 264; 20: 222; 21:23, 23052 SNNSS Hö 20:23 223AE Ciliaris (Arge) 29: ATOM Ciliaris (Culex) 26: 142. Ciliaris(Hylotoma)19:73. Ciliaris (Limnobia) 26: (Bucculatrix) 214, 160 = 107. Ciliaris (Notidobia) 18: 130. Ciliata (Hydrotea) 13: Ede | Ciliata (Monanthia) 27: T2560e0: LOG: Cilissa 13: 100; 18: 137; 19: 84. Cil&ullkRn8e Cillenus 18: 262. Cimbex 14: 84; I7: 103; | [8:05 21: 20552 TTANTAO 162, | 195, 203. Cimbiciformis Ne stedtia) 30: 7 Cimbicini 29: Ge 203. Cimbicis (Mesochorus) 29: 276. Cimex su 205 I6ENT30 154; 24: 74. Cimicoides (( Shelifer) 20: 163, TOY. TJANRCEN202 203, 214. Cimicoides (Naucoris) 18: 129. Cimicoides (Scorpio) 20: 74. Cinethon (Euryphene) 22: II6: Cincta (Entomobrya la- nuginosa) 27: 260. 84, 122, 124), | | 247. Cincta (Orchesella) 258. Cincta (Oscinis) 16: 57. Cinctaria (Boarmia) 136. I I Cinetellus (Lasiopogon) | Cinerea (Cosuma) 20: [3: 229. | PET: Cinctellus dndefen | Cinerea (Isotoma) 19: 13: 108; 19: 91; 28: T2 SEAN: 2 TON EN Ch MD) |. Si: 20 AN2 Cinctellus (Syrphus) 13: | Cinerea Uepus 28: 164. 234; 30: 44, 49: Cinerea (Nadiasa) 22: Cincticornis (Anauxesis) | 124. 29: 128. | Cinerea (Nemura) 17: Cinctigutta — (Rhanido- | 277; 21: 272. phora) 20: 239, 241. | Cinerea (Nepa) 14: 190; Cinctipes (Exetaster) 27: 18: 129; 20: 292. 134. Cinerea (NES 17: Cinctipes (Pictinus) 15: 207.270 la löna (Nematus) 19: | Cinctipes (Syrphus) 30: | 76. 49- , Cinereipes (Blenno- Cinctorius (Trichocryp- | campa) 3: 70; 19:78; tusS) 23:20 I RS | Cinctulus (Exyston) 19: | Cinereipes (Selandria) | 104. [0 TAL LO9: I Cincetus (Chilon) I7: 193. , Cinerella (Aricia) 21: | Cinetus (Corymbites) 18: 256. ; 137; 205 201. Cinerella (Brachycros- Cinctus (Emphytus sata) 12: 112. 6 se ck 0 89, vr | Cinerella (Lonchoptera) 19: 77; 29: 160, 200. | 18: 128, 132: | Cinetus (Hypoganus) 20: |Cinesee (Sciomyza) 18: 20 132. EGR (Lasiopogon) 13: liner EO VIS (Sminthu- 229; 28: 174. ; |, EDS viridis) 27: 270. fCibes (Oxyhammus) | Cinereus (A&des) 26:143- 24-009 MM Cinereus (Graphoderes) 1305 19: 84; 24: 198, 203. Cineraria (Cidaria) 242, 244, 245, 248. Cinerarius chelus) 25: 168, IyA: Cincta (Leptura) 16: 232, CX 29: Cinctus (Rhyphus) 26: | EDT SA | Cinctus (Sminthurus) 27: 268, 209. Cinctus (Syrphus) 30: 440, GO SR Cinetus = (Nylophagus) 28: 145. Cinerana (Tortrisx) 16: 238, 242—244, 248. | Cineraria (Andrena) 18: 194, 16: | (Ischnotra- | | Cinerascens = (Dicrano- | ptycha) 26: 102. , Cinerascens (Erioptera) 26: 107. | Cinerea (Agrotis) I1: 82. | Cinerea (Brachvopa) 30: 58. (8:20: I Cinereus (Leptocerus) | esk | Cinetus 19: 110. Cingillum (Emphytus) 12: 9; 29: 150, 200. |Ciogwara (Andrena) 18: 136; 24: 192, 197, 203. ne (Dioctria) 28: Mö | Cnstlagis (Anthrax) 13: 227: 20: 183: Cingulatus (Bombus hypnorum) 24: I51, SS Cingulatus (Emphytus) | 1259. Cingulatus (Epitreptus) 180. rsdatos (Mesoleptus) (9: 101. Cingulatus (Opius) 28: 115. Cingulatus (Strongyvlo- | gaster) 13: 65; 19: 79 20: 156. Ciniflo 28: 27 Cinnamomea (Automo- | lis) 13: 190. Cinnamomella (Ancylo- SISjukl:,136. Cinnamomeus (Symphy- letes) 14: 167. Cinxia (Eriocampa) 14: | 2320:089:: 78 Cinxia (Eriocampoides) | 29: 196. Cinxia (Melitea) (1: 137. Cinxius (Crabro) 19: 95; 25: 283, 289, 294. Cinyphus 15: 108. Cippus (Camena) 18: 146. Cippus (Hesperia) 18: 146. Cippus (Tajuria) 18: 146. Circeis (Acr&a) 15: 27 I6:11113125: 94. Circellaris (Orthosia) I I: 37 Circumcincta (Lycosa) [ITA NAS. Circumcincta (Mega- chile) 16: 96; 19: 87; 24: 163, 164. Circumcinctus (Macro- dytes) 18: 127. Circumdata (Chlorops) 14: 169, 190. Circumdatus (Anthrax) 20: 183. Circumflexum (Exochi- lum) 25: 87. Circumflexus (Ophion) 19: 106. Circumscriptus = (Aleio- des) 24: 224. fr öpectus (Campo- plex) 26: 205. Cirsiana (Paedisca) 1: 150, Cis 16: 78; 17: 264; 18: 137. Cissites II: 203. Cissus (Cupido) 12: 220. Pe JD Cistela 17: 261, 264. Clavator (Spathius) 14: Citrana (Pedisca). I: 300. 161. Clavatum = (Anoxyopis- Citrata (Cidaria) II: 138: |) then) 25:11660 1 Citri (Pseudococcus) 27: | Clavatus = (Pilophorus) 94. 23:1:203;- 293 12: Citricola (My tilaspis) 15: | Clavatus (Pteromalus) 228:;, 2: Red RÖ Citrina TURER (9: | Clavellaria 19: 73; 29: Ir kg. | NINA I162:196H203, 206. Citrina (Stenoglene) 16: | Clavicerum = (Try poxy- | 2428, lön) l9595:-25: 2775 | Citrinalis (Hypercallia)| 278. [2:r1125 | Clavicornis (Fulvius) 16: | Citrinis (Aspidiophagus)| 138, 152, 154. I jeda 136: Clavicornis (Sapyga) I3: lCitnaonhila I6: 199. 109; 16: 95; 19: 90; | Citrotasciatum (Xantho- | gramma) 30: 33. 26: 239, 240. | Claviculus (Cymus) 23: Cizius IE:, 39; 41; 535 260. 20: 202; 23: 200. | Clavigerse29:.10; 11,33. Cladius 14: 226, 227,/| Claviger(Anopheles) 21: 281; 0: 63: A5S5EKLO3). IISEer20:-139: JA; (25: 235; 20: 25615.) Claviger (Euconnus) 29: 20: 140;:152, 100; 102, 10. I63,.187- Claviger (Leptocryptus) Cladodes 12: 112. 20:11182512065 135; 20: Cladophorus 24: 286. HL Clambus 22: 192. Clavigera — (Anchicera) 3; | Clandestina (Limneria) 24: 287. 23: 204: | Clavipes (Beris) 28: 143. Clara (Agnia) 12: 104. | Clavipes (Berytus) 12: Clara (Dionychopus) 20: | 19; 18: 134. 238. Clavipes (Hirtea) 18: 130. Claripennis (Ancistroce- | Clavipes (Microphora) rus) 19:89. 18: 130. Claripennis (Odynerus) Clavipes (Patrobus) 16: 205 223, 220:r 2315 2405 If F205: Clariventris (Cremasto- | Clavipes (Proctotrupes) gaster Buchneri) I7: | 19: 110. 242. Clavipes (Rhopalum) 19: Glo kella (Andrena) 13: | 95; 25: 245, 279- 101; 19: 84; 24: 194, | Claviseta(Friesea)27:247. 199, 203. Claviventris (Casinaria) Clathrata (Halia) 20; 221. | 23: 204. ag (Oligostomis) | Claviventris (Osmia) 19: 18: 135: SYNS F207-12 4 Ly I LA (Phasiane) I1:| Claviventris (Porizon) Ta0N LH 62:129=5130: |) 4195 LOS: Clathratus (Carabus) 13: | Cledeobia 26: 171. 807-11: 0276. Cleigastra 13: 37; 14: I'Claudia (Agrias) (8: 141. | 40; 19: 32; 20: 50; RO (Papiso)nag: | 2 34; 22: 473-20: SES eken Sö | Clelia (Junonia) I2: 203; 15: 1274; 18:1 143: lCksata (Isotoma) 27: | Clelia (Papilio) 18: 143. 22 ANS: Cleoceris I2:156;18: 259. Clausus (Hemiteles) 29: 36 Cleodora 18: 112. | Cleodoxa (Argynnis adippe) 20: 132" | Cleonus -Il:FII9; 116; I550204; 18: 134: | Cleopatra (Bun&Xa) 14:| 204. | Cleophana 18: 164. Cleptes 13: 1113; 18: 79: | Clerckella (Lyonetia) 24: 503 C25:- 22067 20: 1005 28:7203; 29: 2303 30: | 233: Clerus 22: 142; 29: 250. | Clinocoris 12: 18; 20: 290. | Clio (Sphinxs) 18: 153. | Clisiocampa 28: 205: Clivina 17: 276; 22: 191. Cloacella (Tinea) 18: TTT: CNRS | Cloé 25: 295- | Cloetensi (Pentila) 18: 4) 2 Cloévorax (Crabro) 25: 295. Cloniophorus 24: 265. Clotho (Choerocampa) 18: 153: Clotho (Sphinx) 18: 153. | Clotilla 18: 138. Clubiona 24: 2534. Clunipes (Sphegina) 30: 50. Clypealis (Gaurodytes) 24: 108. Clypealis — (Mesoleius) 29: 54- Clypealis (Odynerus) 26: 22, 220. Clypealis (Pemphredon) 25: 260. Clypealis (Stylocryptus) 20: 2085 Clypearis(Goniocryptus) 21: 203. Clypeata (Sceva) 18: 130: Clypeatum(Phloeobium) 26: 160. Clypeatus (Crabro) 19: 96; 21: 206: 25: 288, 294, 298. Clypeatus (Platychirus) 13: 236; 30: 33, 34, 36- Clytia (Oxyodes) 18: 161. Clytochrysus 25: 282. Clytra': 18: 136; 29: II | Coarctatus (Orontus) 26: | CElytus" [4:01625 25: 207- Coelebs (Rhaphidolabis) Cnecus 17: 265; 18: 137. 20: L2TE Cnejus (Cupido) 18: 147, Coelestina = (Heterusia) 148. |. FEB:3AN7O: Cnejus (Hesperia) 18: Coelichneumon 25: 115; 147- [NED BIR En BN Cnemidophorus 12: 112; | Coelinius 13: 273; 28: 13:80. [105 29: 53: Cnemodon 30: 3, 16, Coeliodes 18: 135, 136; 126. 28: 256. Cnemophila 15: 255- Coelioxyin&e 24: 142, Cnethocampa l1: 102. | C nigrum (Agrotis) II: 134, I373 20: 1345 Coarctata (Eumenes) I6: | 95; 19: 89; 26: 218. Coarctata (Hylemvia) | 13: 14: 37; | Coelocryptus 29: 34. (7:32; 21 30T8E ' Coelodon 12: 97. Coarctatum (Rhopalum) | Coemeteriorum (Chilo- 25: 245, 279- sia) 30: 29. Coarctatus (Eutermes)| Coenobasis 20: 250, 257. 23: 304- | Coenobita (Panthea) I 1: 126. 173: Goeliozys lattor; 19: 88, 195; 21: 162, 207; 24-140, AO: 173: Coelocrabro 25: 28: 107. 281; 200- Coenobita (Pseudonep- Coarctatus (Philydrus)| tis) 12: 208; 15: 285, 24: 107. RAS Cocalia (Euryphene) 12: | Coenomyia 28: 145. 210. I Coenomyiid& 28: 130. Coccin& 217: 76- Coenoneura 19: 77- Coccinata (Cymothoé)| Coenonympha Il: 133, (2: 218-156 09: U3A7O0S IDEN OAS Coccinella 13: 125, 274; 208321 ST SNS 14: 134, 137; 163 9535] C2320525NSES 20:01327 18: "135; 20: T08; IIIG 138. 21: 035 2525: Coenosus (Asynarchus) 183, 184; 25: 210, 211; | 21: 30; 22: 94. 28: 102. Coerulea (ZEschna) 15: Coccineus (Chermes)| 255; 21: 30; 23: 16, 15:56 å 17, IQ Coccineus (Endomy- | Coerulea (Aphthona) I7: chus) 16: 247- 27953 fö: IST Coccus 12: 47; 18: 135; | Coerulea (HypolycXena 22: 163; 27: 70, 85,| Ilebona) I6: 210. 90, 158. Coerulea (Lycenesthes) Coccyx 12: 111. RA Cochlearie -(Ph2a&don)| Coerulea (Oudemansia) (2: 144, 23035 133020 SAL TSEnT AINO 14: 42; 15: 32; 17: | Coerulea (Zierona) 12: MIST SO. | 18. Cochylis, se Conchylis. | Coeruleator (Amblyte- Cocyta (Papilio) 18: 143. | les) 25:- 139. Cocytina (Euthalia) 18: | Coeruleicarpa (Holco- 143. I ceneme) 295-157: 192. Coeca, Coecus, se Ceca, | Coeruleifascia (Balacra) (FRCUS 13: 190. Coelambus 17: 261, 262; | Coeruleipennis(Arge) 29: 18: 129. 161, 194, 210. Coeruleiventris (Xylota) 30: 74, 76: Coeruleocephala (Dilo- ba) 16: 94; 23: 83, 113, 1145; 24: 11,58; 25; 32; 28: 62, 208. Coerulescens (Arge) 29: 100, 104; 210; :211. Coerulescens (Dianous) få:tr32. Coerulescens(Hylotoma) 29:1212: Coerulescens (Libellula) 22: Nä. Coerulescens (Oedipoda) | 213245; 246: Coerulescens = (Orthet- rum) 15: 242; 23: 9; | 18: 19::59;.20: SSYSkS32, CO 214220; 28: 203, 207: Coleoptrata (Corisa) 15: 163, 164; 18: 128. Coleoptrata (Myrmedo- bia) (2: 21; 290:-12- Coleoptratus (Cerato- combus) 12: 21. Coleoptratus (Issus) HH: 39. 41: Colias II: 81, 134,,137; 13: 249; 15: 93, 95; I6: 230, 238, 240, 244, 245, 247, 256; 19: 61—064; 2l3320;27E; 20:13 2NI37- Colibri (Athalia) 29: 148, 150, 159, 163, I99. 28: 97. Colini (Spilosoma) 20: Coerulescens (Osmia) 13: | 239. KISS 69: 87. Collacteana (Pontania) Coeruleus (Corynetes)| 29: 189. 20:0105- | Collare(Callichroma) 24: Coeruleus (Dasytes) 29: | 263. 250. Collaris (Clivina fossor) Coeruleus (Omalus) 13: | 22: 191. 112; 19: 96. Collaris (Psephus) 20: Coeruleus(Rhizophagus) | 200. 203 132: Collaris (Rantus) 18: 127. Cognata (Amara) 17: 207. | Collaris (Xorides) 21: 204, Cognata (Anchicera) Il: | 208: 119. Collaris (Zvg&ena) 18: Cognata (Cidaria) Il:| 153. 124: Collaris (Zyras) 17: 262, Cognata (Corisa) 15: 161. | 276. Cognata (Myrmedonia) | Collembola 27: 234, 236. Cognatella (Agraylea) I I: | Collina (Agrotis) 13: 290. 10. Collina (Öligosita) Cognatellus (Yponomeu- | 253. tl; 13:83; | Collinus(Gymnetron) [8: | 29: 13. | Colletes I1: 116; 13: 100, — Cognata (Panorpa) 30:| 101; 19: 86; 21: 207; i 159, 160. |A K2eN ROS 24: 1E307 1140] j Cognatana (Grapholitha) | TAG; 70212: i Meni83: | Colletin&e 24: 144, 212. [8: EIN: 290:1270; 277-11 134, 136: Cognatus (Bradycellus) | Collucens (Celzxnorrhi- 18: 133. nUSjulT:28k. Cognatus (Camponotus | Colmanti(Cymothoé) 19: maculatus) 17: 249. | Coitana (Andrena) 24: 192, 201, 204. Cojo (Baoris) 17: 286. Colenis 21: 139. 220 Coleocentrus 19: 105. , Colon [if:r222; 203530) -Coleocoptus 14: 160. | Colon (Hesperia) 18: 149 Coleophora 12: 112; 16: | Colon (Tenthredo) 19: Hr244, 240; I7:-:161: | 80. 180. Colobi = (Trichodectes) 30: 124. | Colobothea 23: 209— Si Colonella (Aphomia) 12: TERS Colonoides> (Nemadus) 7: 205; 29: 12. Colorata (Phalena) 18: 166. Coloreumi(Tetramorium) 203. Colpognathus 23: 200. Colpotaulius 22: 175 Colpotrochia 24: 223. Columbaczensis lia) 24: 66. Columbina (Atella) 12: 203515: -27 Columbina(Eunomia) [8: (9: 100; 54 Columbina (Zygena) 18: 154- | Columbinum (Apion) 22: | 143. : Columella (Hesperia) 18: 147- Colymbetes 16: 244; 18: Colyptomerus 213130 Comari (Rhinoncus) 18: 135 Comitana (Padisca) H: 157; 13: 35 Comitata (Cidaria) 13: 80. Comitata (Larentia) 29: 136. Comitator (Ichneumon) 19: 99; 28: 112. Comitessa (Tragoce- phala) 29: 128. Comma (Augiades) 22: 250: Comma (Hesperia) 12: 156; 15: 94. Comma (Leucania) II: HSAN KE3/56) fär: 2030-20-34: Comma (Pamphila) 21: SYST TTR SOA fre RN Ke Commixta = (Lissonota) 235203: Commixtalis (Pyrausta) 22: 247 | Communis (Hylxus) 19: COLT (Panorpa) 22: 95; 30: 160. Communis (Prosopis) 24: 2T01 218 38 Communis (Thrips) 20: | Concinnum (Agrion) 15: 2 ”- I 272 FARS 3 (AE . -. Commutatus (Leptoce-| Concinnum(Bembidium) ru SALE 2SNLOG: Compacta (Dictyopteryx) Concinnus (Hemerobius) | 215 30; 272 22: 96; 30: 145, 148. Compaåranum (Teras) 12: | Concinnus — (Ischnotra- TER chelus) 25:75: Complanatus (Polydes- Concinnus (Omias) 17: mus) 24: 2= Zjä. p- NA Jä Compositarum (Syrphus) Concinnus (Pompilus) 30: 45, 50. 28: 16, 21 Compositella (Grapho- Concolor (Bombylius) litha) 11: 176, 1806: 12: (3: 228: I 12: Concolor (Brachvusa) 20: Compressicollis (Lixus) 282. 25: 164. Concolor(Miscophus) 25: Compressicornis (Lyg&e-| 276. onematus) 29: 157, 191, Concolor (Psen) 25: 258. I Contusus Confusorius(Ichneumon) 21: 202, 207C Confusum = (Tribolium) [5:01 T257 13251el:203, G03 22: INO; ANNOD: (Hadrodacty- lus) 28: 114. Confusus (Hyleus) 19: 85: Confusus (Idiocerus) 23: 267. Confusus (Mesochorus) 24: 224. Confusus (Mycetoporus) IltETre: I Confusus (Spudxus) 26: 204. | Congener (Agabus) 16: 231, 244, 246; 17: 208. Congener (Exochus) 19: 193. Concolor (Pseudotrocha- Compressus (Atractodes) lus) 24: 86. 24-222: Concreta (Colobothea) Compressus (Lygxone-| 23: 217. matus) 29: 133, 193. |Confinis (Psilocephala) Compressus (Tryphon)| 28: 190. Confinis (Tabanus) 28: 149, 150, 154. lota) 30: 18: 79. Comptus (Cis) 18: 137. Compunctor (Tryphon)| Confinis (Xy 75: NSI Confluens (Apion) 18: Comtus (Xanthandrus) 134. 30: 39. Conftluens (Coelambus) Comus (Artitropa) 17: 17: 2625 185-120. 290. Comus (Euryphene) 12: 20: INST208: Concentrica (Arctoecia)| 9: 22: 133. Gältarna (Drepana) Il: 82. Cultrator (Campoplexs) KENO 23: 204. Cultrimacula (Argynonis aphirape) 15: 187. Cuncipennis (Tyriotes) 25: 166. Cuneata (Rhinobombyx) 22: 124. Cuneiformis (Crepidius) 20: 200 Cunicularia = (Colletes) fl: 116; 19: 86; 22: 166; 24: 140, 212, 214. Cunicularius (Cixius) 23: 269. Cunicularius (Hylastes) LISTERG. Cupavia (Aterica) 12: 20957 153 303. Cupidesthes 16: 213. Cupido 12: 219; I6: 218; 18: 147, 148. Cuprarius (Sargus) 28: Fi Cupratus (Toryvmus) 19: EE Cuprea (Agrotis) I 1: 135, KAS HeS RO: 290: 134. Cuprea = (Ferdinandea) 30: JO. FR (Apogonia) 24:83, Cupreus LAttus) 18: 136. Cupreus (Corvmbites) 20:20: Cupreus (Elaphrus) 17: 276. Cupreus (Elmis) 17: 263. Cupreus (Poecilus) 20: 293. Curculio 14: 231, Curculionides bus) 18: 2531. 255. ( Attela- Curculionum (Sigalphus) | 0: 203; Currens (Velia) 17: 276. Cursitans (Pezomachus) 29-: 56. Curtipennis (Acrotona) [j35r222, 2607 205. Curtisellus (Prav 5) 15: 1245 18: TE. Curtisi (Cytus) 14: 162. Curtispina (Nematus) I3: 65: 197 76; | Curtispinus = (Pteronus) 29: 190. Curtula (Pvg2era)29: 133. Curvator (Esochus) 19: 104. 4 Curvatula (Drepana) Hl: 82. Curvella — (Argvresthia) 16: 233, 248. Cuervic: Huda (Cryptus) 24: 77> 78. Curvicerus (Amara) 27: 129. Curvicrus — (Megachile) 16: 96; 19: 87; 21: 207. Curvidens (Abar&us) 29: 20, 120. Curvidigitus — (Archiso- metrus) 18: 183. Curvilinea (Catalebeda) 2328 Curvilinea (Spilosoma) 20: 239. (Sörvibervis (Ichneumon) Al:202, 207: Curvipes (Dolichopus) 18: 128. Curvipes (Hydrotza) 13: 2 44. | Curvipes (Svyrphus) 30: 44, 49. Curvipes (Thalessa) 19: 106. Curvungula 21: 207; 24: 205- Curvus [9: TT Curvus (Plectocryptus) | 33103; 24:1222: (Andrena) 196, 202, (Lamprotatus) Cuspidata (Thectura) 24: | 108. Cuspis (Acronycta) Il: (or SSL Cutteri (Euphzadra) 12: 200 Cutteri (Euryphene) 15: 293- Cuturebra 20: 137, 152. Cyanea (ZEschna) 15:| ARSN Lee T309120A be Cyanea - (Ceratina) 19: 84. 43 Gvanea (Chrysis) 13: 111; 112; 19: 97 Cyaneiventris (Micro- chrysa) 28: 142. Cyanellus (Entedon) 19: II25 Cvyanellus (Hypocrites) 29: 127 Cyaneoviridis (Platvla- bus) 25: 118. | Cyaneus (Goerius) 18: 133. Cvaneus (Lepidocyrtus) EON et 220, 200: Cvyanicolor (Pyrellia) 13: 239. Cvanicolor (Rhynchites) ÅLIOKRG. Cyanipennis (Ceutor- rhynchus) 15: 15. Cyaniris 22-250; 20: 133- Cvaniventris (Dermato- bia) 20: Cyanoceph: ala (Lebia) I 1- 133: Cvanocephalus malus) 29: Cvyanocrocea (Arge) 29: 210. Cyanoptera (Oedipoda) 2I:r2A5; 240. Cyanopterus (Sphingo- MOtus) 23= 33 Cyanurus (Neoitamus) 28: 180. Cvara (Cupido) I2: 219. 52: (Ptero- 275 212. Cvyathigerum = (Agrion) |[B=HET2 Ore 2: NA 23 3: SI NA2,SE TOG, 230, 237: Cy athigerum (Enallag- ma) 15: 263. Cybeutes (Gastrocheta) Iq:2283: Cybira (becka) 18: 147. Cybosia 29: 137. Cychrus 13: 803517: 203. Cyclonatum 18: 127. Cyclops 14: 145, 243. Cyclorapha 26: 90; 30: I. Cydnus 18: 134. Cydonia (Acr&a) I 2: 202; 14: 278, 279. Cylas 25: 104. | Cylene 25: | Clermima 18. 158. I Cylinda (Cexnides) 17: 289. 44 Cylinda (Pamphila) (2:| Cynosbana(C PE re Dahlbomi (Diodontus) 226. [r IEan36, 138; 18:80 LL INNOS Cylindrator (Lissonota) | Cynosbatella (Olethreu- | IDabibor (Exenterus) 21: 204. | tes) 26: 53. [9:-104;; 20: NJA Cylindrica (Leptogaster) IC ynosbatella fe | | re (Mimesa) (9: [32283 28: Ny IERNf2 NTE: Fe: FRE Cylindrica (Ocyptera) | Cynthia (C ER [2: Hatibsr (Nematus) 19: 30237 [RMS ESO SE Cy ylindrica (Prosopocera) | Cynthius (Acrea) 12: | Dahlbomi(Pompilus) 28: SG 202: 4: 2 24. (€ vlindricollis (Cordylo- | Cyparissus cana op- | Dahli (Agrotis) 13: 292; mera) 24: 261: I öitilete) II; 217-278,220; 18:62. Cylindricornis (Apros-| 12: 150, 1555 16: 247. | Dalmani (Atractus) 18: thema) 29: 213, 214. | Cyphoderus I1: 130; 20: 22 Cylindricus(Corymbites) | 184, 191; 27: 250, 263; | Dalmani (Lycus) 24: 286. 20: 20. INRE OELTT 125 Damalis 18: 139. Cylindricus (Halictus) 13: | Cyphomyrmex 14: 240. | Damarensis (Neurocte- 105; 19: 86; 20: 288, | Cyphona 19: 74; 29: 212. | nus) I5: 112. 289. | Cyphostethus 23: 258.| Damocles (Amauris) I2: Cylindricus (Limonius)| Cypreola (Coccus) 27: 194, 195; 14: 259. [8:51345; 19:35 1620 70, 90. Damon 18: 205, 206, 210. Cylindricus (Phyga- | Cypr&ophila — (Papilio) | Danaé (Papilio) 18: 145. deuon) 24: 222. 12: 224; 14: 100; 16: | Danaida 14: 258; 18: Cylindrotoma 26: 133. 264. 144. Cylindrotomid& 26: 93. | Cystosoma II: 56, 62. | Danais 12: 193; 14: 106. Cylindrus (Bagous) 18: | Cyrestis 12: 205; 14:| 259; 18: 144. TS 103; 15: 280. | Danckelmanni (Mvvcale- Cylindrus (Cryptopha- | Cyrneus '(Chelifer) 20:/| sis) 22: 115 gus) 22: 159. 163, 166, 171; 27: 202. | Danicus FL plopbihal Cylisticus I7: 223. Cyrnus (1: 8; 22:95: mus) 17: 224. Cyllarus (Lycena) 12:| Cyrtogone 14: 202. Danicus (Pachytylus) 21: 155 el: 315 eyes kCyrtoma. fö:r28: 240. AE 56; 26: 192; 29: 133. Cyrtoneura 12: 62; 13: | Danisepa 18: 141 Cyllecoris 16: 129. 287, 2305 16 I Dannfelti (Amauris) 12: Cyllophorus 25: 166. ö 22: TAG SE YO RÖ Cymatia" 15: 1383, T03. 179; 28: 228, 232. arme (Jana) 14: 208. Cymatophora 15: 95; Cyrtonops 18: 243, 248. | Dannfelti (Opisthodon- 18:F2038:129:-1085: | Cyrtopogon 28: 168, 174. | — tia) 16: 115; 20: 246. Cymatopterus 16: 246; Cyrtorhinus 25: 167. -|Dannfelti (Synhomelix) (LOSER ee Cyrtotrochalus 24: 82, 24: 276. Cymodusa 19: 107; 23: 87. Dannfelti (Taurhina) 1: 2043; 20: I355 20: 115. | Cyssea (Syntomis)eleskbeog Cymothoäé 12: 213; 14: 153. | Daphenura 20: 233, 238. 102, 104, 105; 15: 290, Cytzeis (Jolaus) 18: 219. | Daphnia 20: 61. 304, 314; 19: 180. Cytilus I1: 118; I7: 276; | Daplidice (Pieris) I I: 122; Cymus 12: 19; 20: 290; 24: TO, 1O0; CJ MeE 16: 80; 18: 1365 26: 23: 260. |» TO2 Cynandra 12: 209; 15: | | Bagage (Papilio) 12: 289, 296, 302. | | 224; 16::266: Cynegetis 20: 109, 111. | Dacela (Czxnidesy I7:| | Darius (Cupido lingeus) Cynips Il: 100; 13: 98; 289. I IGT: [8579 ITT2 | Dacnusa 27: 135. | Darnis Il: 46, 63, 70. Camperphala (Chilosia) Dactylopius 22: 111; 27: | Dasychira fanns: 30: 2513Ö 04. 453 0IOSTE255 ee Önska 30: 10, 11, |D2edalus (Hamanumida) | 231; 28: 209; 29: 133; TM [2502 Tr. | S0:280 Cynorta = (Papilio) 16: Dahlbomi (Coenoneura)| Dasycneme (Palzxo- 2055 MINE: [9807 | psylla) 28: 88, 90. Dasycoris 12: 18; 18:/|Decrepitella (Bryotro- 122. pha) 18: 112. Dasypoda ll: 114; 13: | Decreta (Zizera) 18: I 100; 21: 162; 24: 138, | Decticin&e 21: 250. 140, 149, 186, 187. Decticus 21: 250, 25 Dasypogon 13: 229. 23:30. Dasypogonine& 28: 168. (Dioryctria) Dasypolia 12: 32; 23: 22: Ste 154. Deflcxus (Athous) 19: Dasystegia 18: 130, 131. 171- Dasytes 16: 78; 24: 110; Hölerata (Hyvblea) 18: 29: 250. 164 Datomicra 20: 282. Defoliara (Hibernia) KT Paviesana (Colletes) 19: | "95; I7: 158; 21: 86; 24: 213, 214. ITA, OSTLST BES a Dealbata (Scoria) 21: 31. 20-LK3S 728: TATA Debilicornis (Neurocte-| 217. nus) 15: 113. Degeerella (Adela) 12: Debilis (Dionychopus)| 112. 20: 238. Debora (Pseuderesia) 22: 119. Decachorda 19: 184. Decemlineata — (Dorv- phora) 20: 99; 22: 162, 171: 23: 005 24: I Decempunctata (Tyvphlo- cyba) 24: 75 Decempustulata (Cocci- nella) 16: 95. Decemstriatus (Copela- tus) 23: 295. Deceptor (Zemiotes) 27: F35- RE 13: 189. Decipiens (Limnophilus) 18: 130. Decisa (Pitthea) 13: 193. Decius (Charaxes) 15: 2 Höns (Ralla)T 42: "216: Declivis (Colobothea) 23: 209. Decolor (Eagris) 17: 282. Decolor (Limnophila) 26: SES 10 Decolor (Xenylla grisea) 25: 69. Decora (Dicranomvyia) 26: 97, 98. Decoratus. thus) 23: 261. Decorosa (Argynnis aphirape) 15: 187. Decorus (Syrphus) 30: 49. Börrpitalis (Botys) 16: 229, 248. | Delicia (Scoloposte- | Degeeri (Centrurus) 18: 6. Degeeri (Chelifer) 20: 169. | Degeeri (Monohammus) [2: 105. Degeeri (Nematus) 18: 1355 19:30 Degeeri (Prosopocera) [230105 Degeeria (Collemb.) I 1: 130. | Degeeria (Dipt.) 15: 28; 18:79. Deilephila (1: 137; 13: 79; 14:" '107; 15: 94; A3230; 2 102. Dejana (Acr&a) I6: 111. Dejeani (Cleophana) 18: 164. Dejeani (Prosopocera) [2:0705 Delicatula (Strongylo- gaster) 19: 79. Delicatulus (Stromboce- ros) 29: 156,-199. (Massaga) 13: 186. | Delila (Papilio) 18: 143. Deliphrum 16: 247. Deliratarius(Ichneumon) 21:- 207: | mA 19: IDels (Hy panartia) 12: 203; 5:-274- | Delomerista 20:-183- Deloneura i6: 200. Delorhachis 20: 25 (Ichneumon) 48. Deiphax Il: 2; Deltocephalus ll: 45 Delotomus 26: 205; 29: 39, 41, 53; 23: 209. 128; 18: 134; 23: 269; 24: 75: Delusor(Earinus)24: 224. Delusor (Ichneumon) 19: 99. Demas 21: 31. Demarvyella (Bucculatrix) i": 126. Demenica 25: 163. Demervi (Orectogyrus) 233 300: Demetrias 24: 288: 25:88. Demigrans (Spilogaster) [35 243: Demoecritus (Arrhopala) 18: 147- k Democritus (Hesperia) 18: 147- Demodocus (Papilio) I6: 267- Demoleus (Papilio) 12: 2204; 10: 207. Demonica (Hypanartia) I2=1203. Demosoma 20: 28 Dendrolimus 23: 3 ä86. 286. Dendropbhilus 29: 11, 12. Denigrata (Aricia)21: 256. Denigrator (Bracon) 19: 109. Denotata (Eupithecia) I I: 125: Dentalis (Phalxna) 18: 169. Dentata (Dinarda) 29: 11. Dentata (Donacia) 17: 2 Sr Dentata (Opisthodontia) : 245- Dentata(Pachyrrhina) 26: 2 Dent alus A Acanthosoma) 23: 258 Dentatus (Elasmoste- thus) 12: 18; 20: 290. papa (Ichneumon) 19: Tor ätt (Polvptychus) 18: 151. Pentatus (Scorpio) 18: 181, 182. Denticornis (Chlorops) 18: 128. 46 Denticornis (Limothrips) | [5:-455 16:-7T64=-170, 173, 174, 170, 177: Denticrus (Crabro) 25: 284, 290, 296. Dentculata — (Andrena) 24: 195, 200, 204. Dentifera — (Tagoropsis) [4:7203; Dentina (Mamestra) 1: 1345 L3YG LETS rEO: 705 29: ISA: Dentipes (Chaextocnema) | 28: ' SN (Colenis) 139: Az Dentipes (Corisa) 15: 134, 36 30. Dentipes (Hydrotza) 13: 21: 244. br (Odontomerus) | 7dl1e POR KEN (Rhophites) | [3:05 ; 24: 188, 189. Denuba (Eagris) I7: 282. Denudata (Erioptera) 26: 19: 85 ITA. Depilis (Dorylus affinis) | [7:=230; SEEN (€ ervlon) | 6: 230,-247: Depressa (bensen 18: 205260 ISF Depressa (Lyvda) 19: 2075 Depressaria I1: 138; 12: 1123; 118: IT25 RENO Depressum (Platetrum) 15: 240 4 Depressus (Aradus) 12: | 20. Depressus (Chelifer) 20: | 163, 166, 168. Depressus (Hydroporus) | 18: TSG Depressus (Megarthrus) | 165247: Depressus (Palorus) 12: 45 US rR2055 Depressus (Pamphilius) | 2-TA LAG NS mr Deprimator (Microgas- ter). 19: 109. Deprivalis (Mecyna) 18: 107- Depuncta (Agrotis) 18: 164. Depuncta (Noctua) 18: | 164. | Derasa(Bombyx) 18: 158. Derasana (Ancylis) II: 146. Derasus (Coelichneu- mon): 25: LIG: Derephysa 12: 20. Derhamellus (Bombus) 24: 152, 154. Deritas (Deudorix) 16: | 210; 18: 216. Derivator (Ichneumon) 24:11221. | Dermaleichus 14: 123 | Dermatobia 20: 135, 136, IRIS Dermestes 14: 207; 25: KRA | Dermestoides (Hylocoe- tus) I7: 259. | Derogata (Phalzena) 18: | Deusta (Nupserha) 24: 281. Devius(Microdon)30: 85. I Dewitzi 168. Derolus 24: 260. | AR (Argyrophana) | | 119. | SE (Cidaria) 230, 2475 Desmarestii (Tetratoma) 18: 96. Desmiphora 25: 16: | 208. Dig | Desoria I7: 110, 125. : | Despectus (Limnophilus) 22 OA. Despiciens(Diplodontus) 21: 193. Desquamifera | «TESEN TLA Destructur (Cecidomvyia) ['5:-1:301 :203, 205500: 575 195 109520520=--325 (Lepise- 3005; 21559; 2eR2NLOT 164; 23: 055 20:-40,5 170. RO (Neetanep | ra) 24: DE euron (Nympho- psocus) 29: 120. Destructor (Termes) 18: 124. Detecta 285. Detta (Pimpla) 24: 224. Detritalis (Botvs) 18: 168. Deudorix 16: 209; 18: 2010, (Parnara) ide Desolata (Mycalesis) 22: I Dianous 18: | Diaspis 22: Dewitzi (Acr&a Maires- sei) 25: 04. Dewitzi (Epvitola) 16: 207. (Pseudodipsas) I6: 219. Dewitzii 18: 148. Dexamene (Cupido) 16: 220. Dexia 13: 237: Diabolus (Eutermes) 28: 250. Diaborns 26: (Lycxnesthes) 184. Diacamma 17: 139. Diacanthus 20: 2902. Diacrisia 29: 136. Diadema 14: 1904, 106. Diadema = (Megabunus) Öd TS Diadromus 19: 100; 24: 221; 25: :1505 20::202; 2: N3ÖR 205 AL3, Diagonalis (Phalxna) 18: 168. Diana (Hypoderma) 20: TATT, 0 TA4G ILSA IS SS ee 80; 29: 76, Diana (Prionocera) 26: 124. Dian& (Cryptus) 23: 201. IS 25 Dianthoecia I1: 82, 124, [OSA Le SNS 250 S ISO, 285; 18: 2035 22:12151; 23:53, SÖsL205 134, Diaphanus (Cyclops) 14: SIS 152. Diaphanus (Syrphus) 30: 43> 47: Diaphone 20: 237, 2 Diasema (Plusia) 12: Diaspine 21: 73. LÖR ENE 5 843 20: 20 Diastellopalpus 25: 110. Diazoma 26: 112, 118. DibrachySsj22: 52023: 165. Diczalotus 19: 100. Dicerca 22: 192. | Dichelotrox 25: 166, 193. Dichogama 18: Dichonia ll: 259. | Dichothyris 14: 271. 156. 82; 18: fra Cr Dichrocerus <(Cautires) 24: 286. Dichromia 18: 164. Dichrorhampha l1: 138, 00-119: 12: 112. Dichrous (Pseudotrocha- lus) 24: 85. Dichthadia 17: 138. Dicolus 25: 119; 26: 187- Dicranomyia 26: 96; 30: 86. Dicranoptycha 26: 102. Dicranota 26: 70, 120, ÄR Dicrepidius 20: 200. Dictator (Scorpio) 18: 179. Dictenidia 26: 122, 123. Dictyna 23: 293. Dictyonota 23: 262; 24: 74- Dictyophara Il1: 19, 39, 41, 53: Dictyoptera 18: 2565) Dictyopteryx 21:30, 272. Dicyphus 23: 263. Dicyrtoma 25: 83, 84; 27: 228, 2209, 264, 265. Dicyrtomin&e 27: 264. Didea 30: 38, 40. Didyma (Dicranomvia) 26: 97, 98. Didvma(Hadena) I I: 137, I8=0250:121:, 75: 22: 40, 133. k Didyma(Luperina)21:753. Didyma (Noctua) 21: 74. Didvma (Pimpla) 20: 281; PA NIER: 107 t73- Didyma (Sphinx) 18: 153. Didymata (Cidaria) I1: FAR: 013-60; ,18: 264. 60: 24: Didymata (Larentia) 29: 136. Didomodonta 24: 271. Didymus (Ichneumon) S II0. Dierna 18: 163. Diestogyna 15: 289, 296, SSG 203,-214;-19: Dfös ger 110, 17: 25: 96. Difficilis (Amauris) 12: 107 Difficilis (Apanteles) 12: 144. Diffinis (Anyplius) 28: 8. Diffinis (Gelechia) 16: 2485 23 32: Difformis(Adelognathus) 20: 187. Difformis (Cladius) 14: 220, 2215 LOST ESSS9: FAST 129 L2A6T RATING 163, 187. Difformis (Limneria) 12: FEET k Difformis (Prosopis) 24: 216; 24: ed: Ik Diffusana (Grapholitha) Lem Digama 18: 1539 Digitalis (Ceratophyllus) 24: 219. Digitata (Leuctra) 21: 2 Ljön Digitatus (Halesus) 22: 95. Digitatus (Plectrocryp- tus) 26: 203. Dignota(Anthomvia) I 1: 199. Dignota (Spilogaster) 13: 243 kr Dilacerata (Tephrit:s) 14: 241. Dilatata (Prosopis) 24: 2177, 218 Dilatatus (Derolus) 24: 2b0- Dilatatus 26: 207, Dilatatus [STEG Dilatatus (Porcellio) 17: (Lathrolestus) 208. (Neuroctenus) 224- Dilatatus (Vellejus) 19: 195; 20: 213. Dilina 28: 208: 29: 133. Dilinia 29: 136. Diloba 16: 94; 23: 83, KRIN NIA se ve: ENSO 200225 28: H2208- Dilophus 18: 128. Dilucidaria — (Gnophos) 2) BÄRA Diluta (Empeda) 26: 111. Dilutata(Cidaria) 12: 133; 16: 228, 229, 248; I7: 33 K02: 103; 203-232. Dilutata (Larentia) 29: 136. Dilutipes (Pteromalus) 29: 276. 47 Dimetrota [1: 121; 20: 282. Dimidialis (Phalzxena) 18: 168. Dimidiata (Arge) 29: 212. Dimidiata (Chilosia) 30: 29. Dimidiata (Gonojana' 14: 212: Dimidiata (Hemilea) 1: 127. Lå Dimidiata (Hvygronoma) 225, 101: Dimidiata (Mylothris) 19: 182. Dimidiata (Noctua) 102,1 103. Dimidiatus (Crabro) 25: 286, 291, 296. Dimidiatus (Epistemus) [7 Dimidiatus (Macrodytes) 18: 127. Dimidiatus (Nysson) 19: GAS 2003 LINKS Dimidiatus(Orectogyrus) 233 200. Dimidiatus(Pteronus)29: 1505. 104; 189: Dimidiatus (Rhogas) 24: 20029 T205120-153- Dimidiella (Cladodes) 12: ERS Dinarcha (Hvypolimnas) f2212055 103-280: Dinarda 29: 11. Dineura 29: 148, 187: Dineutes 23: 296. Dinopsis 21: 132. Diocippus (Hypolimnas) [5: 280. Diocippus (Papilio) 18: 18: PAA I51, 142. RR öclesnus (Euphoea) (8: 141. Diocletianus (Papilio) 18: 141. Dioctria 3: , 2295, 28: 108; Ij2. Diodontus 13: 1073 19: 15 035 CIN TO25 207 244, DAS TASIH (250, 2017-20: 24- Dione (Antherexa) 13: 197- Dionychopus 20::112237; 238. 49 Diophthalma(Spilomvyia) | 30: 80. Dioryctria 22: 245. Dioscore2& (Noctua) 18: 159. Dioscorides 18: 150. Diospilus 15: 10, 14, 17. Dioxys 13: 101; 24: 148; 175: Diphyia (Cymothoé) 15: 305. Dipbyllus 21: 139. Diphysis (fl: 1155; (3: 101; 19: 87. Diplocentrus 18: 197, 202, 208. Diplodontus 27: 193. Diplonotus 12: 19. Diplosis 12: 113; 132075 | [6: 14, 8257 IEN26: Dipsaceus (Heliothis) 11: 33. Diptera 26: 89. Diptera (Cloé) 25: Diptera (Psectra) 30: 150. | Diptera (Zygsaena)18:154. Dipterygia 23: 33. Dirrhagus 11: 120; 22 192. Disa (Erebia) 16: SIERRA Discalis (Argynnis aphi- | rape) 15: 186. Discicollis (Limnopbhila) 20: IIS, TIO Discobola 26: 96, 101. Discoelius 13: 102; i6: 90; 19: 89; 26: 216— 218. Discolor(Aethecerus)23: 200. Discolor (Delphax) 23: | 269. Discolor (Noctua) 18: 161. Discolor(Trematopygus) | 19: 103. Discoptera 19: 118. Discors (Bombyx) 18:156. Discrepans (Brachyr- rhynchus) 15: 107. Discreta (Eulais) 27: 192. Disceretana — (Grapholi- | tha NT Ae Discriminator (Ichneu- MON)T28:" 12; Discus (Trechus) 20: 294. (Hesperia) | 140, | Disjuncta 23: 228. Disochara Ill: 119. Disopora 20: 282. | Dispar (Bracon) 223537. Dispar (Chrysochraon) 20:1252 | Dispar (E pitola) 16: 204. (Megachile) Dispar (E Bg 23: [EB03:, 304; 20: | Dispa ar (Hy dryphatntes) 2 193. Dispar (Limnophila) 26: TGS OT Dispar (Litopus) 29: 127 Dispar (Lymantria) 13: 194; 25; 210; 20: 200: Dispar (Neoascia) 30: 57- | Dispar (Ocneria) 12: 37, 40-03, 213- 8 ' 22 31 el (Rhizophagus) I6: 1, 247 AiDiSpar scripta) 30: 52. | Dispar (Spilocryptus) 28: 70; 19:080 | Dispar (Tenthredo atra) | 290- 102: | Dispar (Thanotophilus) | | 17: 278. I Dispar (Tomicus) 19:] | 195; 20:79 5232; 20: 1374 3058-2052 Dispar(Trichopteryx) 29: 20 | Dispar (Xystrocera) 29: 27. | Disparator (Bracon) 30: 250. [RET I Dissector (Aleiodes) 19: 109. Dissector(Rogas)28:115. | Dissimile = (Spilosoma) | 20:12395 Dissimilipes( Anthomvyia) | ERE S: 142; 15: 204; 20: 32— 40) 180, 1225, 02045 Hel: 39, 54 55. 58, 212, 220; 22: 2, ISHANYLISIG 1TO5, TOT, I62:LO45 23: 65; 24: ZOE 25: | Dispar (Pompilus) 28: 12, | (Spherophoria | iböR DS pars (Tenthredo) 13: Disparis (Ichneumon) 23: | Dissimilis (Cratichneu- MON) 283 TTS: | Dissimilis (Leptocerus) 11: 4518: Dissimilis (Mamestra) I 1: 137; 132170: 16:01 T28; 18: 263; 29: 134 Dissimilis (Palomena) 20: 290. Dissimilis (Phytonomus) 18: 136. Disterna 14: 166. Distigma (Leptis) 13: 230. Distincta (Corisa) 15: 142. 148; 18: 132. Distineta(Noctua)l8:162. Distincta (Osmodes) 17: 284. Distinetana (Padisca) I 1: SG Distinctissima (CY lindro- toma) 26: 133 Distinguendus EE [3:20005- NN9RT82:0024: 151, 153: | Ditissimus(Proteides) [2: 226. | Ditomotarsus 20: 77 | Ditrita (Ocneria) 15: 174. Ditylus 17: 66. Diva (Zygrita) 14: 169. | Divellens (Eutermes) 28: 248. I Diversa (Gnophodes) 14: 263. Diversus (Hepialus obli- tus) 28: 123. I Dives (Crabro) 19: 96; 21: S200H-204 207, 203, 207- Dives (Metaculasta) 20:- [47230 j Divisa (Spilogaster) 13: | Mag | Divisorius (Amblyteles) I 23: 200: I Dixa 26: | Dixide 26: 93, 136. "Dochmocerus (Nematus) 195276: Docophorus 30: 124. Dodecadactvla (Alucita) 137. I ES ERYE ElSINNG: [scale (Acerentomon) 2J: ' Dohrni (Elanog) 20:12. Dohrni (Caliosyphinga) | 29: 147, 198. Dohrni (Miris) 20: 78 Dohrni (Pholidochris)24: 93, 94. Dolabraria WIStESn, I I38; 20: 130: AR VE nd (35 27A3 2: Dolabratus (Cdon m betes) | 16: 24 Hölabrarus (Cymatopte- rus) 16: 2 Dolens (Anchomenus) 17: Mg ie Toletis (Pitthea) 13: 193. Dolerus 13: 70; 14: 220, | P2 23As 16: 156; 19: SD312 1: 200529: 1501] 159: 102; 201 Dolichocerus ME 26: Dolichoderin&e 29: 15, 24. Dolichopeza 26: K22, Dolichopezin& 26: Dolichopisthen 25: Dolichopodidz& 28: Dolichopus 13: 231; 17: TG L20130,.1355 25: 294. Dolichos (Noctua) 121; 121. (Scellus) | 166. | 131] | Domitia 24: 269. | Donacia I7: 277, 278; 18: 129, 131; 19: 160; 21: 212;-.23: 28; 28: (Eurymene) | 22 Donans (Blennia) 18: 163. Doralice (Cymothoé) 12: TA. Doralice (Euryphura) 15: 303. Dörbignyi 23: 255- Dorcacerus 25: 207. | Dorcasta 25: 208. Dorcatoma 17: 264; 18: 37 fälene [2: 106. Dorippus (Danais chry- sippus) 14: 106. Doris (Bembidium) 17: | Töm elak DÖrds SÄ: ONS (Bothriurus) | Dorothea (My Alesis 14: | I 2/71, 291. | Dorsale (Xiphidium) el: 252 Hörsals (ZEolus) 20: 200. Dorsalis (Cryptophagus) 22: 192. | Dorsalis (Chrysopa) 30: | [851138 163. Dorsalis (Culex) 26: I Dolichurine 25: 247,| 142. y Nr2035 | Dorsalis(Dicyrtoma atra) | Dolichurus 25: 245, 251, | 27: 265. 263. Dorsalis (Entomobrya | Dolichurus (Nematus)| = nivalis) 27: 225, 260. | [4: 227, 231; 19: 76. | Dorsalis (Hydroporus)| Dolomedes 18: 131. 18: 127; 20. | Dolomena (Pseudacrxa) | Dorsalis (Ischnotra- 15: 283. chelus) 25: 162, 173. | Dolopius 19: 162, 167, | Dorsalis(Leptogaster) 28: fy4; 20: 202. ET: | Dolosa (Limeria) 21: 204. | Dolus (Gorgyra) 17: 283. Dolycoris 20: 290; 23: 2503 C0: 214, 221. Domestica (Musca) 13: 239; 14: 295. Domesticus(Calotermes) IB: 212. Domesticus (Gryllus) 21: 2354; 23: 39. Domesticus (Xyloteres) VAD 2 BD ominia (Hypsa) 18: 159. | Dorsana Dominica (Glottula) 18: | | 138. FRAN 14: STAN (Mesochorus) | AdNR | Dorsalis (Mesoleius) 21: ' 205. | Dorsalis (Nephrotoma) 20-33: | Dorsalis (Pseudostrom- borhinus) 25: 166, 192. RAR (Tetanocera) 18: (Grapholitha) [IE TS, 10, E/83 ue: | III. | Dryinus 49 Dorsata (Brachyopa) 30: 358. Darsatus (Lophyrus) 29: 105: 2173 218220; Dorsatus Crengfother) CAR 242, CÅ Dio vitates RR rus viridis) 27: 270 24 3 | Dorycera 24: 259 Doryctes 23: 205-55 Dorylus 17: 138, | Dorymerus 14: NR Doryphora 20: 99; 22: IO2TT/ 1320: 00; ET: I Dorytomus I1: 119; 18: 136. ; Dotata (Cidaria) I 1: 135, P3öskla: 30. Douglasi (Corisa) 15: 149: Downesi (Mallodon) 24: 200500 27 LEA (Heliothrips) [5: Dist 28: 256. | Dreata 14: 210. Dregei (Pheidole) 17: 241. Drepana Il: 82, 137; [83r250205. Drepanepteryx 30: 143. , | Drepanojana 14: 212. SN EG (Notodon- ta) 29: 133. | Dromedarius(Xiphydria) 29: 182. Dromius 17: 259; 20: 20A5M2C: LON Sk: 205 28: 105. Druryia 12: 223; 16: 264. Dryas (Lestes) 21: 30. [3ärTo:aI9: 110. Drymeia 13: 245. Drymus 12: 19; 23: 260; ÖARNA 2505 ELIAS Dryobota II: 124. Dryocoetes Il: 118; 27: Gee Dryographus (Tomicus) 2LERTAO; LAT. | Dryope (Eurytela) (2: 204. Dryophilus 21: 139. | Dualis (Arctoecia) 22: 94: . Dubia (Anisotoma) 17: 201. Oo un Dubia (Hexodonta) 28: | 144. j | Dubia (Hypolimnas) 15: 281503 DA: Dubia (Hypolycxna) 16: 211: Dubia (Leucorrhinia) 15: 243; 20: 200; 21: 30 23 INO. Dubia (Libellula) 22: 138. | Dubia (Mycalesis) 14: 27 Dubia (Myllena) [277 Dubia NE re El menthastri) 30: Dubia (Trogosita) 06: 5 Dubiosa (Lymantria) 15: 173. | Dubitalis (Scoparia) 12: TITS Dubitana (Cochylis) IH1:] 139; I6:1234 0240: Dubitana (Coccys) 12: LITET Dubitata (Triphosa) 1: | Dusius 15: | Dybowski (Cyclops) 14: Duodecimpustulatus (Hydroporus) 12: 176. | Duplaris (Cymatophora) [13 ny Durbania 16: 201, 203. Dusara (Elymnias) 18: 142 | Duseni (Aphrophora) 20: =-8R. | Duseni (Aterica) 14: 200. Duseni (Diestogyna) 15: [8:37 214 104. ES 297; 247. 84. Dyenmonus 29: 129. Dubium (Melanostoma)| Dynamostes 25: 206. 30: 33; 38. | Dyrta (Lethe) 18: 142. Dubius (Ae horutes) 19: | Dysauxes 20: 245. 125 Dyschara 19: 196; 20: Dubius s(Aporus) I1: 11 281. 28: a 30: 88. Dyschirius 17: 276; 18: Dubius (Dolerus) 19: 81. 1335 TOA Dubius (F RS 16: 137, | Dyschorista I1: 83, 86; HS [2: 157550 147, Dubius Hd ocentropus) JE Db (Hoplocryptus) EEN3S: Dubius - (Hypolimnas) |[2: 205 5. Dubius (Phytoptus) 22: 88. Dulcamare (Priay 21: 139. Dumetellus (Crambus) (1: 138; 2 Dumetorum = (Dicrano- myia) 26: 96, 98. | Dumi (Crateronys) Il: | 86. Dumosa (Jalla) Il: [2: 18. Dunia (Epitola) 16: 205- DRG en EA (Ma- 129; crophya) 14: 226, 233; fö: 55 NOEN OAS AJ A202: Dysmachus 28: 171,178. Dysodius 15: 103. Dyspetus 28: 115. Dytiscus 14: 190; IOTS 1O05Nr2ge 5: Eagrias 17: Earias 18: I Earinus 24: 224. Earophila 18: 122. Ebeninum (Agrion) 28: 38: Ebeninus (Onthophagus) 29: IG 282. 7 [8:72035 29356: Duplaris — (Spilogaster)| [3522 Duplex (Sangaris) 23: | Duplicana (Grapholitha) | TESRIg GA ee | Duplicata (É igma) 13: 191; 20: 238. | | Duplicatus — (Tomicus) Eburia 14: 182, 184; 25: 207 Eburneigutta phor a) 20: Eburnigerum 20: 265. Eburodacrys 14: (Rhanido- 2: (Ibidion) 181. Elaphrus | Eccopa 20: 257. | Echeria (Amauris) 12: 194; 14: 261. Echerius (Abisara) 18: 142. Echinatus (Otiorhyn- chus) 14: 25 Echinomyia 35: 205: Echinorhynchus 25: 210. Eclytus 19: 102; 26: 185. Ecnomus I1l: 9 | Ecphora 24: 282. Ecpiestocoris 15: 117. Ectemnius 25: 282. Ectinus 19; 162, 168, SL TYSG R0:-202, Ectropa 20: 251, 258. Edgreni (Tropideres) 20: 2115 (Cl ISA Edipus (Pardaleodes) 12: 2275 NR280: Edusa(Colias) 19:161— 64. Egeria (Pararge) 18: 259. PRIniS TR egeria) 18: åesrik (Cyhiothbåj [5: 306, Egialea (Amauris) 196; 145,20; Egina (Acrea) 12: 200. Egregia (Nonyma) 29:' 129. 12: Egregius (Euceros) 19: 103. Ehmekei (Acrea) 12: 200. Ehmcekei (Cymothoé) 12: 213-153 308: z Ehrenbergi (Brachio- Sternus) 23:,255. Eidophasia l1: 123. Eisenii (Lycosa) 19: 148 tiskoT Fjectata (Phalxena) 18: Ekebladella (Tischeria) f[2:0Tmo Elabontas (Euptera) 15: 303, 304. Elachiptera 14: Elachista ll: 1 OP Ar IR SE Elampus 13: 112; 19: 97. 17: 270:;, [85 170: 126; 12: 133. | | Elasmosoma 29: I ESKOSterns. = 20: 290; 23: Elata HonByr): 18. 187. Elata (Noctua) 18: 162. Elata (Tetanocera) 18: 132. Flat 19580 10555 1300 09: 1027 172, 175 20: 200. Eleala (Deudorix) 16: / 209. Eleanor 29: 127. sa (Anthomvia) 21: (Acanthia) (Colpotro- 2223 (Salda) 18: (Sminthuri- des Malmgreni) 25: 78; Ef. 2275 207. 18; | SE Elegantulum (Agrion) | Elongatus (Paramesius) 5: 269; 22: 141; 23: So: 235. Elongatus (Phytonomus) Eleus (Euphedra) 12: I6: 80. 2717 15-200: | Elongella (Gracilaria) I2: Elevatus (Cryptus) 19:| 112. | 101. ; Elorea (Cupido) 16: 219. re (Tropiphorus) | Elorina (Cupido) 16: 219 14: SMER Xrocampa) Elienisis' (Eury phene) 12: | 29: 21707 1537 2033 | fipenort (Beltphila) 13: | Eligma 13: 190; 20: 235, 238. Elinguaria (Crocallis) I 1: 256. 1355 20: 214, 231; 23: för (Colias) 19: 63, Elionas (Mvyvcalesis) 12: flere (Colias) 19: 64. Eledona 18: 137. | Elliot: (Euprepia) 20: Elegans (Agrion) 18:| 237, 238. 18905 220 1AT; 23: 21; oh 13: 79; 18: 264; | 2200 2 Elegans (Balacra) 13:) Elmis i7: 260, 263; 18: 0. 32. dns (Chry sogaster) | | Elongalis (Crambus) 18: | 30: 18, 19. 169. Elegans (Chrysotoxum) | Tp (Baccha) 13:! 30: 82. | 30: 535: Elegans (Erosida) 14: Hlgngata (Coelioxys) 19: 184. | 88; 24: 175. Elegans (Harmilla) 13: five NG) 14: 200315: 1302; 314; 283, 2 Elegans (Hemerobius) | Flöngaror (Tropbon) 19: 30: 144, 145. 23: 201 Elegans (Iscehnosoma) | Plongatalus (Crabro) 19: 15: 270: | 96; 25: 284, 290, 296. Elegans (Ischnotrache- | Elongatalus (Elater) 19: lus) 25: 162, 175; 177. 162, 173 Elegans (Limnobia) 26: Elongatulus (Monophad- I 1OI. nus) 203208: 'Elegans (Limnophilus)| Elongatulus (Trogo- 22: 176. phloeus) 225 OT. Elegans (Lycus) 24: 285. Elongatum (Nemosoma) Elegans (Microsaurus) | 24: 2535. 18: 260; 19: 196. frö (Airophilus) Elegans (Odynerus) £6:1 27205 Hlongatas (Crambus) 18: | 169. Elongatus (Cychrus) 17: 204. Elongatus (Cy clops) 14: 140, 152, 247. Elongatus (Dolerus) 19: 81. Elongatus (Hydrochus) | [7:2276. Elongatus = (Ischnotra- chelus) 25: 173. 705 213230; 22: 162. | Elpinice (Eury re 12: | 209315: Elutella (EhHestia) L2: FIT | Elymi (Hermiteles) 23: 201. | Elymi (Tapinostola) 12: 323 20: 120. Elymnias 12: 200; 14: I. 268. Emancipatus = (Ichneu- mon) 21: 201. Emarginata = (Acidalia) 29: 1335: Emarginata (Calpe) 18: 163. Emarginata (Colobothea) I - 123: Fuidrstådta (Megachile Sjöstedti) 23: 229 Emarginata (Noctua) 18: 163. Emarginatus (Atemeles) 20:70: FL. Emarginatus — (Notopy- gus) 26: 186. PR (Cuturebra) 20: Eoatiöra VlSAr 3: BOFT ETErES2;: 205 136: Embla RN 212— 214, 217; 21: Emenadia 16: sz 93. Emeryi (Dorylus) 17: 225. Emeryvi (Tetramorium) 21: 274: Emictenodactyli 20: 208; '27: 200: | Emittens (Creatonotus) [8357 Emm2 ake) 17: Braptttls (Zanclo- gnatha) II: 83, 196; 13: 79 52 Empecamenta 24: 89, 90. Empeda 26: 104, 110. Emphylus 17: 264; 29: IO. Emphytus 12: 5; 13:| 3 AA: 32205; 227 T2R 2 63,89, 903150; 2525 LIENGGNAN 205; 23: 2003120c 050; 153, 159—163, 200, 201. Empipide 28: 131. Empis 13: 228; 18: 130. | Empoasca 23: 267. | Ena (Mycalesis) 22: 115. | Enallagma 15: 260, 265. Enceladus (Amauris) I2: 1943; 14: 250: Encyrtus 19: DVS Endomychus 16: 247. Endromis 29: 133. Endrosa 29: 137. | LOL: 29: | Endrosis II: 138; 12: | 1022 Enedreutes 20: 211. Eneedon (Acrea) 14: 270. Engis 17: 259; 25: 132. Enicmus 22: 192. Eniscia 13: 70; 19: 80. Ennius (Artitropa) 17: | 290. Ennomos 29: 136. Enochrus 17: 260; 18: 129; 20: 108. | Enodis (Arge) 29: 160, | TON T2 TO 2 Enodis (Hylotoma) 18: | 1350 NS | Enotrea = (Ergolis) 12:| 204; 14: 106; I5: 279. | Enshamensis (Colypto- merus) 21: 139. Entedon 19: 112; 20752 Entelechia 26: 187. Entodecta 29: 161, 198. 29:71 | Epaphia | Ephialtes | Ephippiatus Entomius 19: 110. Entomobrya Ill: 130; [7: 114, 128; 20: 189, Og (RR TS Bis 76; 27: 225, 250, 259. Entomobryidae 27: 238, | 249. | Entomobryin&e 27: 250. | Entomognathus 13: 104; | [930053 25: 2AT Tee 278, 279: Entomoscelis Il: 117. Eoa (Eusemia) 13: 185. Eous (Neuroctenus) 15: 113. Ep&ea (Acrea) 12: 202, Ep&a (Planema) 14: 280, 281, 2075 Epamera 16: 211, 213; 18: 217—219. (Glutophrissa) [2: Epaphia (Pieris) 16: 260. | Epeira 14: 134, 135; 26: 196. Epeolin&e 24: 143, 177- Epeolus 13: 101; 19: 87; 21: 20751 243 140; 146, 177, 212. Epepeotes 18: 246— 248 | Ephelia 26:LIIT: DIS: Ephemera 17: 277. Ephemerid& 15: 236;/ CIAR Ephestias 12: Srnslos| 124; 16: 305 19:28; 211: g23 22:0TORR2A35 24: 243 26: 35; 21: 45- 19: 105; 21: 204; 23: 2035-120: 2005 28: III, 1903 29: 50: (Acantho- lophus) 27: 212, 213. Ephippiella(Argyresthia) 203 2135 Ephippiomyia 28: 132, 1355 20502: Ephippium campa) (Blenno- [6:—- 1503-195 Ephippium (Calobata) 18: Ephippium (Ephippio- myia) 28: 135; 29: 12. 132: | Ephippium (Laphria) 28: 1/5 Ephippium (Leptis) 28: 163. Ephippium - (Tryphon) 24: 223. Ephippius (Sphecodes) 24: 210—212. Ephistemus 17: 222; 24: 110. Ephydra: 17: CZ7serSk (8: 130; TGSL;N23E270E Ephyra 23:5505-29;0L35- Ephyra (Charaxes) 12: 2155UDENSIT Epicausis 20: 236, 238. Epiclines Il: 46, 48. Epicnaptera 16: 115. Epidopus II: 127. Epilacydes 20: 234. Epinephele I1: 137; 13: 705, ID 2INOA söker: es Cd:KISE Epineuronia 29: 134. Epione 29: 136. Epiphragma 26: 111, TZ, Epiprotea (Acr&ea) 12: 202. Epiprotea (Planema) 14: 282, 288. Epirrhantis 29: 136. Episemus 13: 110. Episparis 18: 165. Epitheca ll: 130; 15: 240, 249; 22: 38; 23: 8, 14. Epitola 12: 218; 16: 204, 25: Epithora 14: 160. Epitreptus 28: 171, 180: Epityrrena (Bun&ea) 14: 2056 Epiurus 26: 255—257. Epius (Spalgis) 16: 83. Eponina (Acra) I2: 201, 2025 14:20 Eponina = (Papilio) AJA GR 18: FR SERA SE Eppelsheimii (Microsau- rus) 17: 264. Epur&ea ; ll: 116; 1175 [B5T23T, 2475 232505 24: 107, 3 Equester (Chelifer) 29: 60. Equestris (Bombyx) 18: 156. Ede (Drapetes) 28: 256. Equestris (Lyg&eus) 12: KOSMEn222 Equestris (Mimesa) 19: 92; 25: 256, 257. Equestris (Sphinxs) 18: 2. 15 Equi (Gastrophilus) 20: 13 fär LA OSS RESA 20: 70: Equi (Gastrus) 21: Equiseti fökonus). "9: FÖRD: 201. 150, 156, Erichsoni (Holcocneme) | Erosida 14: 29: 192. 66; 19: 7 . . - . | . = / Sd . Equisetiarvensis (Cynips) | Ericinella (Ergatis) 12: 19: 112. | 112. 161, | Erichsoni (Nematus) 13: | Equitella (Glyphipteryx) | Ericus (Hesperia) 18: 150. | Eridania (Callierges) 18: [2 Erasmus = (Citrinophila) | I6: 199- Erastria 12: 32; 18: 122. ag (Citrinophila) 16: ArdA kesonina) 122] 218. Ercta 18: Erebia (Il: 212—217, 2195112: 140; 1517 155; 15: 94; 16: 229. 231, 2300 237, 238, 240, 241, 245—247; 21: 31, SIDE 132: Eremita (Atheta) 22: 168. Eremita (Freadelpha) 24: 168. 274 Eremita (Liogluta) 22: 168. Eremita (Lophyrus) 13: 090;.19:-74:129: 230. Eremita (Lymantria mo- nacha) 23: 127. Eremita (Osmoderma) f£:42025118:0237: Eremita (Psilura nacha) 11: 84. Eremocoris 12: 260; 29: 12 Ergates 26: 244. Ergatis 1I2: 112. Ergolis 12: 204; 1005-15: 2795 Ergonia 12: 223. Erice 18: 134. Ericetana (Pzdisca) II: 166, 172. Ericetana (Stegano- ptycha) I1: 136, 138. Ericetella (Gelechia) 12: ET2. mo- 19; 23: 14: Ericeti (Anchomenus) 18: 133: vn (Litocoris) 20: 29 ectbrun (Nabis) 12: ÖV Ericetorum (Orthotylus) föreg; 23: 205. AE nehus) | 164. Eridaulus 17: 263. | Eriglenus 18: I Erigloea 26: 186. Eriocampa 13: 65; 14: 227, 2323 163 150; 18: ACS KOSS DUO LT25 P031I655 Te0: 2R0SNADE 147, 199; 30: 230. Eriocampoides 26: 231; PO 2115 120: 1485 150; IST, - 157-104; 1100; 197. Eriogaster 18: 263; 28: 205 Erophycs 22: 82—85, | 88, 92; 24: L2T, 45; 20: 202, 203, 29: 239, 245. Erioptera 18: 128, 1325 20: 103; 107; 117 Eriopterin&e 26: 95. Eriozona 30: 38, 39. Eriphia 13: 245. Erirhinus I1: 210; 176. Eristalin&e 30: 9 Eristalinus 30: 62. Fr TTG 220; 13, | Eristalis 13: 231, 234— 220-018-0030, TITT 2: 1805 205-555 "30: 10 6203: Eristalomyia 30: 62. Erithonius (Papilio) 16: | 267. Erlandia 25: 203. Ernobius 22: 31. Ernocharis 17: 264; 18: ir Ernoporus ll: 119. Eronia 16: 256, 261. Et0s Ita 202: Erosa (Cosmophila) 18: 162. Erosa (Dinopsis) 21: 142. | Erosaria (Ennomos) 29: | 136. Erosaria (Eugonia) 96. 15: 123; 25: 226; 26: | | 1134: | Ertli (Acr&ea) 25: | Ervi (Apion) 18: | Eryphene 22: EET | Etesipe OC 183. Erosus (Smicroplectus) ABs Erotesis Il: 35. Errabunda (Holocremna) 20:30. Errans (Aricia) 13: Erratica (Aricia) 13: 24C 241. Erratica (Ploearia) 27: Roe Erraticum = (Tapinoma) PIF SNS25: Erraticus (Eremocoris) [2:0010:50123: 20057 29: 12. Erromenus 26: 184; 27: 94- Erubescens (Metarctia) 13: 190. 134. TS IG Ervthrinus (Microcryp- tus) 26: 203 EördrddsntAla (Calli- phora) 13: 238. Erythrocephala (Lyda) 16:15: 01195 181; 129: 168, 169 7. | Ery ibrocephala (Mutilla) 13: Egritorephala (Noma- da) 24: 181, 184. Erythrocephalus (Hydro- porus) 18: 127. Erythrocephalus (Para- zodes) 18: 245. Erythrocephalus = (Peri- lissus) 29: 52. , | Erythrogona = (Chryso- gaster) 30: 18, 19. Erythromma 15: 260, 264. Erythronota (Dionycho- pus) 20: 238. | Erythropa (Feronia) 17: 276. Erythropalpus (Syndip- nus) 26: 204. Erythropya (Limneria) 19: 107. | Erythrostigma (Hydroe- cia nictitans) 29: 134. Esau (Eurysops) 24: 276. Eson (Choerocampa) 13: (Charaxzes) 12: 200BIFLT 54 Eteocles (Catharsius) 25: / ILO: Eteocles (Charaxes) 15: SLIT Etheothassa l7:=x2595 Ethosea (Eurytela) 12: 204; 15: 278. Ethyra (Precis) 12: 14: ,106; 15: 275: Euacanthus 20: 292; 23:1207: Euadrus (Hesperia) 18: TSG Eublemma 18: 168, Eubrychius Il: 120. Eucephala 26: 93, 134. Eucera 13: 100; 19:84; 24: 138, 140, 147, 161, 179. Euceros 19: 103. Eucharassus 12: 100. Eucharis (Papilio) 18: 144. Euchelia ll: TSE Euchera 15: 177. | Euchirus (Obisium) 21: 160 Euchloé 21: 271; 22: 2505-293 TIPS Euchromia 12: MÖR - 180; HÖ: TFSKRSAE Euchromus (Sysplius) 30: 44, 49. Euclidia Il: 137; 13: 793 - 18:34 2045 (29-005 5. Eucoila 20: 49. Euconnus 22: 192; 29:| 10. Eucosmia II: 84; 8051 116: -24:41, F22 75 id 300; 18: T22T258509: 192320: j221;020 3135. Eudectus II: 119; 24: Buderus 23: TÖS,NE3O: Eudopsia Il: 182. Eudoxia (Mylothris) 16: 258. Eudoxia (Pieris) 16: 260. Eudoxus (Charaxes) 15: 310. Eudryas 13: 187. Eugenia (Noctua) 18: 159. Eugonia.: Il: 122; 12: 15:LB:-00: Eugraphicum (Spiloso- ma) 20: 239. Eukoenenia <22: 200. Eulais 27: 192. Eulepte 18: 168. Euliphyra 16: 204. Eumedon (Lycaena) 13: 79. Eumela (Diaphone) 20: 238. 199, Bumelea 18: 166. Eumenes. M3:s 102, IT 113; 16: 2083-055 89; 23: 2513; 26: 216, 2:17 2 Ler Eumeninz& 26: 211, 216. Eumenoides (Myrmica- ria) lzs240: Eumerus 28: 128; 30: INSE Eumicrus 29: Eumimetes 24: IT; 2 Tje Eumolphus (Euehromia) [3: 188: Eunidia 29: 128. Eunomia 18: 1534. Eunomia (Argynnis) 15: 189 Euoplia 12: 97; 18: 247. Eupalamus 23: 199. Eupale (Charaxes) 14: 15: 1025 312 ) Eupalus (Euphedra) 15: 202 | Eupelmus 12: 144. Euphedra 12: 211; 14: 104; 15: 288, 290-- 2035-8145 | Euphemia (Evsemia) 13: 13: | 185. Euphon 142. Euphon (Papilio) 18: 142. Euphorbize (Acronycta) 2: Buphoresid 24: 82, 84. Euphratica «4 (fetracha) [950 Euphrosyne (Argynnis) I [.: 1375) 2T2NEISS le 150, 195 16: 228, 229, 232, 233, 240, 12473 2118 2405 2:32 Eupiona 25: 180. Eupithecia II: 84, 125, 135: 1385 I3:18057-16T 248; 17: 270; 18: 264; 21:50:31; 0295 SERA 503 280:-219312005 (Euploea) 18: | Euplectus 17: 264. Euplexia 29: 134. Euploea 18: 141 Euporus 24: 2065; [27 Euprepia 20: 237, 238. Euproctina (Spilosoma) 20: 239, 240. Euproctis 15: 155; 28: 204. Euptera 15: 290, 303. Eupterote 18: 154, 155. Eupteryx 23: 268. Eurinome (Euxanthe) 12: 206; 15: 309. Eurinomyia 30: 67. Eurisus (Jolaus) 12: 219; 29: 745 18: 18: 218, 219. Eurita (Acrea) 2: 202, Eurita (Planema) 14: 282—284. Europa (Lethe) 18: 142. Europ&ea (Dictyophara) I forop (Microphthal- mus): 201. Europ&a (Mutilla) 13: 109, 2475 19:90; 21: 206; 26: 236. Europe&us (Chelifer) 20: 162. Europ&us (Isometrus) 18: 180, 182, 183, 196. Europ&eus (Myrmeleon) 30: 134, 135. Europ2eus (Scorpio) 18: TYS OKT 182, Europhilus 20: 296. Eurrhypara 12: 111; 13: 80. Euryassa 14: 134. Eurybrachus l1: 39, 41, GOy 72: Eurycreon I1: 136, 138; 123500 NINO: 205508: T344 IS: Eurydema 12: 18; 18: 25030; Hild SSE: 50;0200; 23: TOS, 258: Eurygaster 12: 17 Eurvgraphus (Tomicus) 213AO: Eurylabus 23: 200; 27: 134. BäoMdds (Jana) 14: 207. Eurymela II: 68 Eurymene Il: 135, 138; 20:01050: Eurynotus (Campoples) 19: 107 Euryphene 12: 209; 14: 102, 104, 199; 15: 288, 203—296, 314: 19: lr dsrea: 95; 90: Euryphura 12:2113; 15: 289, 303; 19: Euryproctus [9 1015 Al:(r03; 2331202;-024: 223; 26: 186, 203; 28: IFÄG 205 55: Eurysops 24: 276. Eurytela 12: 204; 15:]| 278. Eurytoma 12: 144; 19: | Ti: Eurytis (Atella) 14: 103. Eurytulus (Hesperia) 18: 147. Eurytus (Pseudacrza) 12: | 206; 14: 285; Euryusa 20: 282. Euscorpius 18: 182, 187, | 199, 202, 208. Eusemia 13: 183. Eusterinx 25: 119. Eut&e&nia 20: 234. Eutermes 17: 297; KSR fr Fr 304; 24: 76; 28: 240—250. Euthalia 15: 291: 18: Eutheia (7: 265; TNE EJ DR Re Euthymus 18: Eutolmus 28: Eutonia 26: 112, Eutrichia I1: 209. Eutrypanus 23: 213. Euxanthe 12: 206; 309. Euzophera 22: 31, 243. Evander (Andronymus) 17: 287. Evanescens (Glypta) 24: 224. Evania 13: 98; 29: 53. Evanidalis (Eurycreon) 18: 168. Evetria 25: 244. Evippe (Teracolus) 12: 149. 150. 170, 114. 15: 223. Evonymelle (Entedon) 20: 275: Evonymellze ster) 29: 273 (Mieroga- 5: 283. | Od Evonymellus (Ypono- meuta) AM Tre: (2: AESuaT SO: AI; ÖIS: IA Exaltatus (Priocnemis) [9: 01; ' 21:1895, 2197, Er eter (Pimpla) 19: TORsv20: 2, 86, 279:4.280;, AL 22: 13, 102; 152, 1153; 233 102,01107, 100 1 Fr AL 273, 175— | ; 29: 75 Rss ata ibera) I: 37. ES mReRAtA (Dilinia) 29: 136. | Exaratum (Ptilium) 29: I JE Exareolata (Angitia) 28: INS Hasrnolata (Livineriaj 23: 204. Excavatus IR ig: Ia s2ONA ORAL | Excellens ma) 24: | Excellens Phoidalb) LE SAF : | Håcelis (Artabanus) 15: 102. Excisa (Perineura) 14: 220, 233541 08m50; 0: 80. : Exisa (Planema) 14: 283, | (Merallichro- | Exephanes 21: 201; 29: 54. Exetastes 16: 93; 19: 108; 21:01 2045; cÅ: 2285 PF RARE Exigua (Bombyx) 18: 157. Exigua (Pheidole) 21: 275. Exiguata (E AV £265 I33180: 18: Exilis (Atrniisehaj oe Kd Exilis (Aphalara) 23: 270. | Eximia (Colobothea) 23: 213, 216. Eximia (Psilocephala) 28: 190. | Esximium (Hexoplon) 20: 260. Eximium (Phylocraspe- dium) 15: 99, 100. | | Exocellata (Hydropsy- che) I1: 7. Paorskdus 20: 20: Exochilum 25: 87. | Exochomus l1: 116; 21: 130; 130: Esdehus [93 I0K5 20: 2025 24: 2233; 20: LIA. | Exogus ZAPF Exoleta (Calocampa) I1: Hera fl la FA TSAR SNR Se | Exoleta (Chry somela) 14: 254. | Exoletus (Cryptocepha- lus) 14: 288. 255. | Exisa (Poecilosoma) 29: | Exorista 22: 154; 23: 168. 162, 200. | Exothecus 25: 120. Excisa (Tipula) 26: 126, | Explanata (Mecosaspis) 129. 24: 261. | Excisor (Psilus) 19: 110. Exsecta (Formica) 16: Excisus (Atemeles) 29:| 249; I7: 130, 133; 19: TT 97; 29: 5, 8—11, 18, 19. Excisus (Odynerus) 26: | Exsectoides (Formica) 222, 2207 230. UT(SRRNRS Excisus (Sy rphus) 13: 23440 430 AJ NDe Exclamationis (Agrotis) | l:rr34N0 13750 Las 7/95 2034: Eg Ren ORS (Badamia) 18: [2 (Megastylus) 25: 1IO: Exenterus 18: 79; 19: NOAFReLA 205; 2005 22: 505-24: 2235;..20: 134, 2055 2: TIA. Extensor (Ephialtes) 29: 56. Estcnsorus (Ichneumon) Pl I02 Extimalis (Orobena) I1: 130,1 T3050L2:KII TD; Ld: 80. Extranea (Zarache) 20: 239. 4 É år MOM (Limnophilus) P2 Ran (Zygena) 12: HSN, r505 JÖRAN CANS 6 un Exulis (Hadena) 16: 230, | Falconipennella (Graci- 247. Exyston 19: 104. Eyralpenus 20: 234. Eyralpenus (Spilosoma) 20: 239 Ezea (Öphiusa) 18: 159. Fab2& (Aphis) 20: 46. Faber (Ergates) 26: 244. Faber = (Strophosomus) [3:0TO55r21EEISIGT25: 2YAS Fabia (Earias) 18: 170 Fabricator (Ichneumon) 21: Fabriciana (Nomada) 24: 182, 185. Fabriciana (Simethis) 12: TOT Fabricii (Alaus) 20: Fabricii (Corisa) 15: 143, 154, 155. Facetus (Mesoleius) 26: 186. Facialis (Mesoleius) 18: | 35: Fagaria 86. Fagi (Cerylon) I1: 118. Fagi (Orchestes) 14: 226; [5: 2725; 26: 163. Fagi (Pteronus) 29: 189. Fagi (Stauropus) I1: 82 |[2: Fl 18: 220. Fagi (Tenthredo) 16: 1536; [9:4805029:11631:2025 Faleata (Charaxes) 15: ZJ 152, Falcata (Tagaropsis) 14: | 202. Falcatalis (Botys) 18: 111. Falcataria (Drepana) I1: 1375 18:0250,-203. Falcator (Banchus) 21: 208; 23: 203. Falcator(Campoplex) 27: 136. Falcatus (Apanteles) 28: 116. Falcatus (Hemiteles) 25: 118. Falcatus (Tropistes) 25: TIS; ENE 73: | Fallax 2025 2075; 24:22. | 199. | | Falleni (Lyda) (Scodiona) I1:| | Fantoma, se Phantoma. 258; 20:| laria) 12: 112; | Falkensteini (Cupido) 16: 219. Falkensteini (Lampides) 18: 148. Falkensteinii 13: 186. Fallax (Alexeter) 26: 186. Fallax (Amauronematus) 29: 191. Fallax (Aphenoserica) 24: 82. Fallax (Cynorrhina) 30: (Eusemia) (Mesoleius) 24: Fallax (Nematus) 13: 69. Fallax (Phoracantha) 14: 159. Failax (Planema) 14: 291. Fallax (Tragon) 24: 276. Falleni (Corisa) 15: 142, 148; 18: 127, 129. 19: 81; 29:10. Falleni (Psallus) 23: 265. | Falleni (Sepsis) 18: 132. Fallenii(Oxycera)28: 137. Famula (Pitthea) 13: 193. Farine (Tyroglyphus)29: 237: 30: 234. Farinalis(Åsopia) |[2:142. | Farinalis (Pyralis) 12: 111. Farinosa (Aphana) I 1: 47. Fascelina (Dasychira) 21: 213, 231; 160: IRS Fasciata (Abia) 19: 73; 29: 154; 104, LOON207A 205. Fasciata (Adelocera) 19: 162, 163, 1743 20:5108: Fasciata (/Eolothrips) I6: 75, H825VINENGS Fasciata (Ceratrichia) I7: 286. Fasciata (Daph&nura) 20: 238. Fasciata (Didea) 30: 40. Fasciata 14: 212. Fasciata (Euphedra har- palyce) 15: 292. | Fasciata (Glenea) 24: 27 | Fasciata (Hy olikitras Chapmanni) 15: 280, 314. (Drepanojana) Fasciata (Idioptera) 26: DIg Fasciata (Marmarogly- pha) 18: 248. Fasciata (Nyctemera) 18: 220. Fasciata (Sphinx pinastri) I1: 81 Fasciata (Tachina) 20: 2015 AI:TO2T22:NNAS 23: 168, 179, 181; 25: 2193. Fasciata (Tipula) 26: 71. Fasciatellus (Calicurgus) 19:02:28: 27. Fasciatorius(Amblyteles) 2:20: KeT TN: Fasciatum (Liobunum) 2210, Fasciatus (Byrrhus) 16: 231, 243, 247. NA 28:-187640 Fastlanisikyptophagus) 22: 1160. Fasciatus (Hypophloeus) 23: 256. Fasciatus (Lyczxenesthes) 16: 218. Fasciatus (Ptyelus spu- marius) 23: 267. Fasciatus (Pulex) 24: 219. | Fascicularis(Hemirhipus) 20: 199. Fascicularis (Trichopte- FY) 2I:RTTIE225 245 Fasciculatus (Pogono- choerus) 26: 63; 27:55; 28: 215. Fasciculosus (Eumime- tes) 24: 277. Fasciolatum (Chryso- toxum) 13: 232; 30: 81, 82. Fascipennis (Pachyr- rhina) 26: 132. Fascipennis (Rhypholo- phus) 26: 104, 105. Fascipennis (Tipula) 18: 1315 S20: T28SEL3 Fastidiosus (Ischnotra- chelus) 25: 173. Fastiditus (Lycus) 24: 286. Faticida (Lachesilla) 18: 138. Fatima (Liptena) 16: 202. Fatuellus (Baoris) 17: 286. Mar ss Faunus (Cephus) 29: 177 Faunus(Hypolycena) 12: 2105 10: 210. Faunus (Ichneumon) 19: 182, 183 (»fenestralis»). MEGA 99. RR (Dromius) TERESE (Cerylon) Faunus (Omorga) 24: 224. 20: I6: Faustiella 25: 166. RER (Ilvbius) 18: örnen (Simulium) Fauveli (Mechistocerus) EL 2 TS2, IRgA 25: 188. Fennia (Pelochyta) 20:]|Ferrugineum(Tribolium) Fezx (Centromyrmex) 17: 239. [552325 20: 169. 230, 231. Fennica (Agrotis) 12: 160. | Ferrugineus (Gastrodes) - Feducia (Speiredonia) 18: Fennica (Hydropsyche)| 12: 20; 20: 291. 158. Ferrugineus (Geophilus) ERE (Diestogyna) 15: Fennica (Isotoma) 2T3ILL20: TOD: OI. : Ferrugineus (Hetzerius) Follaen (Bembidium) TAN iasde 22:| 29: 10 Il: 120. 144. Ferrugineus(Hyphydrus) Femoralis (Cylas)25: 164. | Fennica (Sminthurus fla- [8: 129. Femoralis (Eriglenus) 18: viceps) 27: 270. Ferrugineus = (Loemo- Tr få Fennicus (Cyclops) 14: | phloeus) PLSTT RR (Exochus) 19: final (Helcon) 23: 205 Femöralis (Hydroptera) | Lf Berokalis SÄ CIOT: | Femoralis (Microcryptus) | 24: 222. Femoralis (Mesoleptus) | (Oedostetus) 20: 200. Femoralis (Polyblastus) 26: 204. Femorata (Cimbex) 29: 149, 195, 204, 205. Femorata (Mecaspis) I1: 205. Femorata 109; 19: Femorata (Xylota) 136; 30: 745 75- Femoratum(Bembidium) I-r2705 20:-2053; 22:1 191. Femoratus(Limnophilus) 22: 94, 170. Femoratus (Palxocory- nus) 25: 165. Fenella 29: 146, 137, 199. Fenelos = (4: 273; 15: 27 Fenestralis (Ciniflo) 28: (Tiphia) 13: 90; 26: 234. 18: Börsras (Rhyphus) 26: SW . | Fenestrata (Syntomis) 18: | Ferruginea (Tetanocera) 154. 18: Penestratus (Anthrax) 28: Ferruginea (Pertigonea) If Je 154. Fenestralis (Scenopinus) 28: 190, I91. 245. Fennicus (Scymnus) 11: 118. Fenusa 19: FRA 29: 159, | 198. Fera (Tachina) 25: 213. | Ferdinandea 30: 11, 78. Ferina (Omorga) 24: 224. | Feronma (13 133; L(:]| 270,-2773 103 1335 20: | 108; 23: 78 | Feronia (Diestogyna) 19: 179. oranga (EeraS) Te 40, 138; 25 TAI | Ferrugata (Cidaria) I1:] 138; 1355 804:10:-232, 247; 18: 264. Ferrugata (Larentia) 29: 136. Ferrugatus (Clinocoris) | [2: "18. Ferruginata = (Nomada)| 21:02075, 24: 18250185.]| RA (Coenomyia) | 28: Pörrsölden (Euphe&dra zampa) 15: 290. Ferruginea schmidtia) 30: 39. Ferruginea = (Limnobia) [82 r28;0131: Ferruginea RO 26: 116, 117; 30: Ferruginea KÖREN 29140, 150, 102; 103, 202. (Hammer- | | Ferrugineus (Ludius) 20: 202. | Ferrugineus(Platychirus) ål: 30. | Ferrugineus (Sicus) 13: 230. | Ferruginosus(Emphytus) Ferus (Nabis) [2: 23: 202; 24: 73. Fervida (Blepisanis) 29: 255 129. Fervida (Telipna) 16: R Festiva (Agrotis) I 1: 134, 137; 13: 292; 162. Le (Chlorida) 25: 20 18. | Festiv aria (Phalxna) 18: 165. | Festiv um SEEN, | [3023 2300: 02. (RE (Xanthogram- ma) Festvus. (Ci) br: 18: RR (Prometheus) 20:-2063-203 EIA. Festuc& (Erirhinus) 1: 21084 e0RT70S Festuc:e (Plusia) 29: I | Festus (Pardaleodes) i7 : 5 rs 286. Högra (Helotropha leu- | costigma) II: 82. Fibulator (Anomalon) 19: 107 | Ficilis (Amauris) 2: 194. un Ficulella (Ephesthia) 22: | 243. Ficus (Hypsa) 18: Ficus (Noctua) 18: Fidens (Termes) 28: Fidonia 29: 136. Fieberi (Corisa) 15: 14 Figuliella (Ephesthia) 23. 159. 39. | 243. Figulus (Trypoxylon) 13: 105, II23 185 25850: OBS AD 2 Figurata (Euryassa) 14: 154, 157—159. Figuratus (Ceuthorrhyn- | chus — chrysanthemi) | 26: 208. Filiceti (Blasticotoma) 19: ÖTSK2D: TOT Filicis (Monalocoris) 20: 2 013 HEDEN 0 ASA TNAS Filicis (Strongylogaster) 19: 79; 21: 205 Filicornis (Mesoleius) 26: 204. | Filicornis (Perilissus) 21: | 205. Filicornis (Smicrus) 26: | TOO 412 d:r EZ SLPL25EE Or Filiformis - (Achorutes) 7 BE ig BRA SEN Ar | Filiformis (Calameuta) | CITES SAND: Eilforgs (CIonosyLEs) 20:202, Filiformis RR 12: 10; 19: Filiformis 281. Filiformis (Oxypoda) 22: H(Öcales) 20: | I KLAS: Filiformis (Svnaptus) 19: 102, 160; RSO, Filigrama (Dianthoecia) 12:82. Filipendulz (Zygaena) 17: 83521: 325; 205 37: Filosa (Phrvganea) 1: 14. Filum (Cartodere) 20: IT2502L3 1525 20:09: Filum (Stenus) I7: 277. Fimbrialis (Thalera) i: 83. Fimbriana (Phthorobla- stis) II: 186, 187. Fimbriatus (Cyclops) 14: IS IGf2ATe | Fimbriatus (Dolomedes) NI: | Fimentaria (Isotoma) 27: 222 2234-251, 1255 | Fimentarius (Aphodius) | [EAT Fimentarius (Euconnus hirticollis) 22: 192. Fimentarius(Onychiurus) 20: 248, 240. Fingal ( År gynnis euphro- syne) Il: 212, 215; 12: 150,55 Firmata (Cidaria) 18: 62; Pe Firmata (Larentia) 23: 55. Firmipes — (Ichneumon) 13: 67; 14: 46. Firmus (Brachistes) 30: 2580 Hissäna (Grapholitha) I 1: UF Sar Ng Fissicolle (Ptilium) 18: BTF Ne Fissus (Pompilus) 28: 14, ZE TAR Flabellata (Emenadia) 16: 92. Flaccus (Hesperia) 18: TS Flagitator (Acanthocryp- tis) 29 :05ANEESS Flaminia (Eurvphene) 15: 2036, ITS Flammea (Meliana) Il: 85. Flammigera (Zy gina) 23: 269; 24: Flava (AGE) [4: 279 Flava (Alphitopola) 18: 248. Ha (Anthrax) 13: 227. Flava (Bombyx) 18: 155 Flava (Ceratrichia) 17: DET Flava. (Chrysopa) 30: 138, 140. Haa (Einpedel 26: 110, TE: Flava (Formica) 17: 224. Flava (Hoplocampa) 29: ISTID Blava (Laphria) 13: 229; 25:21:35 PORN Flava (Noctua) 18: 161 Flava (Sira) 27: 262. Flava (Tenthredo) 29: 146, 202. | Flavaria (Phalena) 18: I 165. | HIVSa (Phalxna) 18: 166. Flavatorius (Trogus) 20: 12. Flaveola (Agromyza) 18: 128. Flaveola — (Citrinophila) I6: 199. Flaveola (Libellula) 22: 138. Flaveolata (Ctenophora) 26: 124. Flaveolata (Sympetrum) 15: 246. Flaveolum (Sympetrum) [5:3245; 25 NTA 198. Flav SS (Chlorita) 23: 207- Flavescens (Erioptera) [8:50 7285 1325-1205 LOY, 108. Flavescens (Eurytela hi- arbas) 15: 278. ES (Oedemera) [8: 135. Flavescens (Orchesella) (SRS ASSR | Flavescens(Selandria) 21: 205. d : | Flavescens (Sitones) 18: 136. Flavicans (Degeeria) 15: 28; 18: 70: Flavicans (Pimpla) 12: 144; 20: 12, 280. Flavicans (Theronia) 21: TO2: Pe ENLH3 se: LOG, 1 FR PATIL Flavicauda (Spheropho-. ria) 30: 51. 53 . | Flavicaudis (Euscorpius) 18: 182, Flaviceps (Chrysopolo- ma) 22: 125. Flaviceps (Lyda) 19: 81; 29: 168, 169. Flaviceps (Sminthurus) 21.3 2007 270. Flavicinetata (Coremia) 2155323 Flavicinctus (Eristalis) 30: 187. 65. Flavicinctus (Syrphus) 13: 231. Flavicollis 20: 296. (Acupalpus) Flavicollis (Bythoscopus) 23: 267. Flavicollis (Casphalia) 20: 238. Hlasäcollis (Haliplus) 18: 129. Flavicollis (Pediopsis) 20: 292. | Flavicollis (Scatopse) 28: 84. Flavicollis (Sténolophus) 12: 176; 22: 191. Flavicornis (Chilosia) 13: 235; 30: 29. Flavicornis (Cymato- phora) 15: 95. Flavicornis (Dorcatoma) ie-204; 48: 137: Flavicornis (Limnophi- lus) 18: 130; 22: 176 Flavicornis (Microchrv- sa) 28: 142. : Flavicornis (Olesicampa) 29: 54. 0. Flavicornis (Pimpla) 23: 203526: 206; 21: 135 Flavicornis (Tenthredo) 23:.200; Flavicosta(Stethophyma) | (5: 204. Eg (Atractodes) 28: 114. Plavidus (Cyrnus) I: riavifrons Se sopa) 30: | 138, Flav frn (Schizopy ga) | 13:103: öorontena (Incurva- | ria) Il: FBlasilabris - 26: 184, 205 Flavilatera (Phryganea) FD TSEK fi: Flavimacula (Balacra) 13: 190. Flavimana (Chilosia) 13: 235; 30: 29 Flavimana (Eristalis) 18: 131. Flavipennis (Hylemyia) fI31243; Flavipes (Anthicus) 17: 2707 Flavipes (Bembidium) 17: 2760. Flavipes (Chilosia) 13: 235; 30:22, 24, 28. Flavipes (Cleigastra) 13: 30; JAS41: 1935325.20: 50; 21: 84; 22: 47; 26: 55 Flavipes (Conops) 13: 230. Flavipes (Dasytes) 16: Flavipes (Dioctria) 28: 2, I73 Flavipes (Halictus) 19: 86; 20: 289; 24: 208, 209. Flavipes (Limnobia) 26: 100. Flavipes (8: 137. | Flavipes (Notiophila) 17: Flavipes (Notothecta) 29: fldsges (Pimpla) 29: 276. Flavipes (Polydrosus) I6: 80. Flavipes (Sargus) 28: 142. Flavipes (Stenus) 22: 191. Flavipes (Tachypus) 20: URL SEE : Flavitarsis (Eumerus) 30: (78 78. Hlaviv ElttiS (Cinetus) 19: 110. | Flaviventris (Neurotoma) P0: 2205-202 151; 157, | 158, 172. | Flav ofasciaria. (Cidaria) | Il: ag5, 38: | | Flav SVAR (Colobo- thea) 23: 218. | Flavoguttata (Nomada) 24: 182, 185. Flavolimbata (Euproctis) [53 174, 170: | sea år (Gly pta) 24: | la Slincata (Tipula) 26: T203 IST | Flav olineatus (Bassus) | 19: Flav ARA (Cordulia) | STAS | Flavomaculata = (Soma-| tochlora) 15: 248 | Ene) OM kl (Globi- | ceps) 24: | Flav ECE ÖT centropus) II: 8; 22:/ 95: (Mycetochares) | 59 Flavomarginatus (Nabis) (2: -21; 020: 2013 23: 202. Flavopunctatus (Pachyr- rhynchus) 11: 88 Flavoscutellata (Phyto- myza) 18: 130. Fiavosignata (Dicy rtoma minuta) 27: 266. Flavostigzma (Pemphre- don) 25: 260. Flavum (Spilosoma) 20: 239- ! Flavus (Anthrax) 28: 183. Flavus (Lasius) I1: 114; PAEnnSA, 130: 113120; FS N085 red 8—10, 13, 22, 23. Flavus (Limnophilus 18: 305 223 170: Flesus (Tagiades) 17: 282. Flexana (Phthoroblastis) [FE r80;, 190: Flexula (Aventia) 13: 79 Flexula (Laspepyria) 19: 35: Flexuosa = (Phyllotreta | 17:66. Floccifera(Pulvinaria)27: 88. Floccosa (Criorrhina) 30: et) 23 Floralis (Aricia) 15: PAaeInIg: I Flora alis(Ceutorrhy nchus) 18: 134. Floralis (Neoascia) 30: 57- Florea (Mviatropa) 30: 69. Florella (Catopsilia) 12: 22351110:1200: Floreus (Helophilus) 13: 234. | Flori (Deltocephalus) VAR 269; 24: ädobeala (Campoplex) 21: 204. | Floricola (Cetonia) ZI: Florida (Agrotis) I1: 83 Florida (Agrotis rubi) 23: 20: 2 Goridadas (Atemnus) 21: 133. Floridanus (Mastigoproc- tus giganteus) 18: 189 —191. 60 Florisomnis(Gyrodroma) ER se 19: 88. Florisomnis = (Heriades) 72 rr Florum (Xylota) 30: 74 —706. Fluctuata (Cidaria) T385s0 3:80: Fluctuata (Larentia) 29: 136. Fluctuosa (Cymatopho- KATE EETIEE rs "Haliplus) 18: Födrerk (Colletes) 24: 213—215:. Fodiens = (Schizoneura) 28: 84. Foenella (Grapholitha) MS TR SY elen Foenella (Padisca) I: TAG, AIGTS Foenus 19: 108. Foersteri (Psylla) 23: 270. Foliacea (Derephysma) [2:20 Foliaceus '(Lycus) 24: 285. Folus | (Udaspes) 18: 150. Fontinalis ( (Limosina) 17: = ; 26: 53; 29: Förlicell (Harpella) 12: TI2: Forficula 20: 289; 21: OR, 235: 23: 3OFeD 219. Forficulide 21: 234, | Formicetorum 276. Fontis (Bomolocha) 29: 135. Forbesi (Aspidiotus) 21: 33: Forcipata (Colobothea) 2328: Forcipatus (Asilus) 13: 229. Forcipatus (Gomphus) | I5:N25T; 22: 130502 IT reg RR Forcipatus (Lithobius) 14: 134. 5 Forcipatus (Onychogom- phus) 15: 251 Forcipula = (Asilus) 13: | Fornicator (Exetastes)21: 229. 204. | Forcipula (Dysmachus)/| Forpicatus (Arrhenurus)|' 7Å ARE 217: 193. Forcipula (Lestes) 15: | Forskåleana (Teras) I1: 261. 138. | Forestan (Ismene) 12: Hör td EP 12: 226. ap Ber dj Forestan (Rhopalocamp- | Forticornis "Nb ta) 16: 220; IT: ar | gus) 30: 162. Forficalis (Pionea) | Fortificata(Phrynetopsis) 1385 es TLIG NN: se 24: 276. | Formica 13: 97, 289; 14: | 138, 139; 16: 229, 249; | 17: 129, 130, 132—134, 140, TAT, 22453 LIEKORSN 20: 19; 21: ICEA 2045-213 Ag STELTedE 5—=12, 16, 8,0 244 32 Formicaria (Myrmarach- | NE) 235-2075030-705- Föroncaritis (Clerus) pe 250. Hormicarias(i My rmeleon) | S03 T3ATASS | Formicarius 3 Iticus) 16: | 249; 23: Foumicersol 2 (Oxypdda) Rd: TT Formicetorum (Leptaci- | nus) 29: I Formicetorum (Piezoste- thus) 29: 12. | (Stenus) 24: 287. Formicide 24: 135; 29: 1. Formiciformis (Sesia) 12: I5 HOSSNeOmENeS 18: 244, | 262. | Formicoxenus Il: 114; 7: 1403 29:20 AON 8, 20, 20--28, 315 Formosa (Chloromy ia) 20: IA25 Formosa(Erosida)l4:184. | Formosa (Mycetodrepa) 20: 281. Formosa 162. (Noctua) 18: | Fossulatus (Stenus) | Fortipes 19: rr ptus) IO2512A: | Fortunatus (Pa) 18: 145- | EOSSarde (Corisa) 15: 1433 150-507 Fossarum (Syrphus) 13: [Ian | Fossor (Clivina) 17: 276; 22: TOT: Fossorius (Amblyteles) 19:27 60-521N0208,1208; 23: 200. Fossorius (Crabro) 19: 96; 21: 206; 25: 288, 294, 298. 18: 96. | Foveolata (Oligella) 29: [225 | Foveolator (Catoglyptus) [9302 Foveolatus (Salpingus) [535 5ALI0:T230: 247; 17: 259. Foveostriatus (Haliplus) [820502 3:020- Fracticollis (Diplonotus) f23O: Fractifasciana (P2xdisca) UIET667 2 Francillonellus (Bombus agrorum) 24: 153. Francisga (Bombyx) 18: 158. Frangulella (Bucculatrix) [235 Frater (Lixus) 25: 164. Fraterculus (Fristalis) 30: 63, 64. Fraterna (Chilosia) 30: 236 25N28: 208 Fraterna (Hapalia) 167. Fraternus (Mesoleius) 19: 18: 1O3- Fraxinellus (Prays) 12: TZ, Fraxini (Catocala) 23: 57: Fraxini (Chionaspis) 27: 85- rn (Hylesinus) 28: 222. Fraxini (Nematus) 14: 200ANAOTATNSS TO: NS: Frea 24: 277. Freadolpha 24: 5 Freja (Argynnis) I1: 88 212, 217—220; 16: 240, FASS 32 Freja (Cheritra) 18: 146. Freja (Hesperia) 18: 146. Frenata 24: 268. Frequentator (Alysia) 19: 109. Freyeriana (P>disca) I 1: - (4: 120. Friesea 25: 67; 217: 240, 247: Bädda (Argynnis) IH: 217—220; 12: 150, 155; I5:n9557 16:: 2403 21: SATT Frigida (Podisma) 21: 247- Frigidaria (Cidaria) 16: 237, 24 Frigidus h SAESSKRA [2: 153: 20: 289. (Melanopolia) Frumentarium | Frutetorum FR 55: Friedländeri(Callipogon) drar FERGN bop 28: | bscbella (Coleophora) [23 E12- a (Anomala) 15:' Fruhstorferi ' (Lyclene) 5: 172: Frumentaria (Phloeo- thrips) 16: 159—168, 170—172, 174, 176, 178—182, I1I91—194, 222; IT: 88598: [8:, 134: Frutetorum (Helophilus) 18:-128; 30:467,,608. (Hylotoma) 16: (Lophyrus) 14: 19: 74; 29: 1935, 2 Fucata (Andrena) 19: 85; 24: 193, 198, 199, 204. Fucata (Lepidocyrtus la- nuginosus)27:226,263. Fucata = (Lepidocyrtus) 228; 2305 255 27. Fucatus (Plocaederus) 24: 260. Fuciformis (Hemaris) 29: 133- | Fucitormis(Macroglossa) 3:00 Fugax (Mesoleptus) 21: 208. | Fugax (Solenopsis) 29: 31. Fe (Chry SISPLIIET3S Frsted (Clytus Curtisi) | | fs (Crambus) 14: 162. Frit (Oscinis) 12: 26, 44; | (3525, 209, 262, 206; Zag: 37; A9: 228; I6::575 fd: 31; 19: ENS 20 AL: fÖ3 225423 PAS AN 20: I/O ek 2] Frobenia (Neptis) 18: 143. | Frobenia (Papilio) 18: FA301. Frontalis (Ceraphron) 19: | 110. I Frontalis (Nitocris) 24: | 282. Fronto (Pictinus) 15: 110. | RA (Neuroctenus) 15: ragalis reta )[8: 161. | | 185 ir. ' Fulgora LC: Så 44, 455 47> 50, 530 II 59—061: Fölsorde [1: 39, 44, 46, 49, 53> 59, 65 Fulgurans (Mésochorus) 29: 53- (Euryphene) 25: Piloinaria (Parascotia) 29: RIS: Fuliginosa (Arctia) 21: 20 i Fuliginosa (Blenno- campa) 13: 70; 19: 78 Fuliginosa (Diestogyna) 15: 298. Frugalis (Remigia) 18: lBthelnosa (Phragmato- 161. bia) [33113031292, 1305 Fruhstorferi (Arctolamia) | a (Sialis) 22: 95; 23: 208 30: Fruhstorferi (Calloplo- Fuliginösa (Tetix, Tettix) phora) 23: 209. 21: 248; 30: 187. (Apion):; 17210: 220: | 19, 39, 40, | . | Fulvescens 6 I Fuliginosa (Ulomyia) 26: 146. Fuliginosum (Acridium) 30: 182. Fuliginosus (Harpalus) 20: 206: 22: IOT. Fuliginosus (Lasius) 17: ÖR 18: 12231195 075 21317; 22:0T3205 1255 AES ÖR 9 10, 25/3 220206 Fuliginosus (Quedius) 13: 250. Fuliginosus (Tomoste- thus) 29: 159, 197. Fulleri (Nyctemera) 13: 192. Fullo (Polyphylla) 15: 219. Fullonica (Ophideres) 18: 159: Elva (Amara) 18: 133; 20: 110. Fulva (Leptura) 23: 27. Fulva (Libellula) 22: I 23: Fulva (Prodonestis) 23: 284, 285. Fulva (Thereva) 28: 187 — 189. | Fulvago (Andrena) 16: DAR (0: SSA 24: TOS 202, 205- Fulvago (MXantbia) 18: 259. Fulyäna (Pedisca) HH: 160. Fulvaster (Oxyhammus) 24: 268. Fulvata (Cidaria) I 1: 135, 138; 13: 80; 18: 166. | Fulvata (Phalena) 18: 166. Fulvescens(Andrena) 19: 85. Fulvescens [5::7312. Fulvescens (Palla varia- TES), 12:01 216; (Planema proteina) 14: 291. (Charaxes) Fulvia (Lichenopteryx) 19: 184. Fulviaria 16: 133. Fulviceps (Notochrysa) S03M37- Fulvicornis (Halictus) 24: 207, 209: 62 Fulvicornis(Hoplocampa) 20:-56; 22: 57; 24: 59; VARA TE Fulvicorpus (Coenobasis) | 20: 250. Fulvicorpus (Parasa) 20: 250. Fulvierus (Microgaster) 28:11:16; Fulvida (Euchromia) 13: 188. Fulvimanus (Cnemodon) 30: 16, I, LL TAG: Fulvimitrella (Tinea) 16: 220, 2405 CIS Fulvipennis (Tipula) 26: T25,0T205 (Apanteles) 12: Flies (Emphytus) 12: 3 LISB Go INs 205: Fulvipes (Hemiteles) 12: 144. Pulvipes (Lv cosa) 19: 149. Fulvipes (Philonthus) I7: FADDES 15 ulvipes (Pristiphora) 29: TOT LÖT Fulvipes (Rhogogastra) 20: I527 TOO: Fulvius 16: 129, 254: | Fulviventris (Limneria) 19: 107. | Fulviventris (Osmia) 13: | 1155 19:0875 STON 169. Fulviventris(Platychirus) | 30: 33, 34> 30. Fulviventris = ( MEON | 19: 103. Fulvocinctus [302 | Fulvohirta (Trichoceble) 24: 287. Fulvomaculatus (Caloco- TIS) 20: 2015 23: 2086 Fulvum (Platetrum) 15: 241. Fulvus (Cryptocephalus) | 14: 254 Fulvus Derdlus) ot (Falette)| ( 260 | Furcata (Ephydra) 17: Fulvus (Dorylus) I7: 229. | 277. Fulvus (Haliplus) 18: 129. Eurasena (Megilla) 16: 95; | Fulvus Sr see BAL CI SKR 25 LER | Furcata (Notonecta) 18: Fulvus (T3banus) 13: Dö 227; 28: 148, 150, 155. | Furcata (Stratiomyia, | Funebris (Chorineus) 27: TS FöhedNrs (Sciara) 28: 229. Funebris (Sphins) 18: 152: Fuueralis (Eumerus) 30: ”&8. Funerea (Blennocampa) | 19: 71: Funereus (Amblyteles) 19:99; 21: 202; 23:200. | Funesta (Myrmedonia) 2IINLG: Funestus (Androctonus) [82 "TS TOS: Fungif: (Eutermes) 7: ; 28: 240 BG (Anthomvia) 24: 20: ; Fungorum (Tetratoma) | PENTG 2 | Fur (Ptinus) 13: 254; 14: 298. | Furax (Mesoleius)26: 186. Furcalis (Botys) 12: 111. I Fumana (Cymothoé) 14: | Stratiomys) 18: 128- 105; 15: 306. 28: 138. Fumarius — (Philonthus) Rn (Crambus)I6: PEST. | 245, 248. Fumata (Acidalia) (2: [Furcater (Cratocryptus) 1505-016: 2305-2473 00 26: 182. 136. | Furcatum (Agrion) 15: Fumator (Phygadeuon)| 268. 23: 201. Furcatus (Bledius) 18: Fumida (Leptusa)23: 256. 2020 Fumipennis (Lynchia) I 1: | Furcatus (Podalirius) 24: 126. 1009 0 Fumipennis (Pompilus)| Furcatus — (Schizocerus) [IFO 28: TOA 20:02036 Fumipennis (Pyrach- | Furcifera (Xylina) I I: 83; mon) 9: 1075 23:12 044 KIred: AISA, Fumipennis (Spilocryp- | Furcula (Harpyia) I I: 121. tus) 24: 222; 29: 55. | Furva (Allotriogametis) Fäöämea il: T345 T3YSN Fare: SAR | Furva (Eristalis intrica- Funebrana (Grapholitha) | rius) 30: 65- II: 176, 181; 18:123 [Etfvar(Hädena) 23: sy. | Funebre (Oxyvopisthen) Furva (Oecetis) Il: 5 25: 166. | Fusca (Corethra) 26: 143. Funebris (Anarta) Il: | Fusca (Dicyrtoma) 25: 23 H2NG 843 2030 228, 1205: Fusca (Formica) 14: 138; I7:ET205 18032, 34, MAO; UI 202 2 INTER IRO rr LOTT) 10520. 246 Fusca (Lestes) 23: 20. Fusca (Pericoma) 21: 147, 148. Fusca (Priocnemis) 13: 108. Fusea (Psylla) 23: 270; 24: 75. Fusca (Pygnmiena) 12: 151, 156; 16: 238, 245, 2AGS ; Fusea (Sympycna) 15: 261. Fuscans (Fulvius) 16: 129, T37, 4050. Fuscata (Phalxna) 18: 166. Fuscata (Piona) 27: 194. SIDOR rd PSKOSS 30: [Fostia CE rickoctra) 1: 91, 93: : Fuscescens (Dicrano- ptycha) 26: 102. d ÄR (Agenaspis) [9:55 Fuser (Encyrtus) 19: 191. Fuscicorne 29: 122. 127; 20: 108. Fuscicornis (Bracon) 23: | Fuscipes (oto na) 16: 205 155509: Fuscicornis(Catogly ptus) | Fuscipes (L GOTO) 2: Kna talsts05: 23: 205. 202. Fuscipes (Odynerus) 26: Fuscicornis (Euryproc- 22A, 220, 2325 tus) 24: 223 Fuscipes (Paroberea) 24: NER ARA 282 lus) 18: ; 22: Fuscipes (Psen) 25: 2358. Fuscicornis ”(Mesoleius) MERGRES (Simulium) 26: 102 63 (Ptenidium) | Fuscipes (Hydrobius) 18: | Fusorius (Amblyteles) 19: 99; 23: 199. Fusorius (Asynarchus) 22: 04: Fusorius (Ichneumon) 23: 199. Fåhrei(Amauronematus) 29:50; IGT. Fåhrei (Nematus) 19: 75- 153: ORVAR (arr) 24: Fuscipes (Temnopsis) 14: SRA ER fd fre (Tremex) 29: | Fuscipictus (Ichneumon) S : : 29: Fuscinervis(Hemerobius) Fyätipanetella (Tinea) 30: 145, 147, 179. 929. 26 Fuscinervis (Limnophi- ELSE SÅGA (Mpcosalyis) ns) 22: gå. CA Mecosaspis RE (Scenopinus) Fuscobrunnea = (Bucyn- Peri is (Thereva)28: a SRCptee sr 187—189, Fuscomarginatus (Pom- Fuscipennis (Aphelinus) pilus) 19: 91; 23: 206; 21: 136. Ad: 12; Ly 22 Fuscipennis (Blenno- | Fusconebulosa (Hepia- , campa) 14: 226, cd lus) 12: 150, 156; 29: [Zen , TAS 4 Fuscipennis (Coniopte-|Fuscosus (Agriotes) 20: EYE) 303 TI: 152. 202 Fuscipennis(Dioctria) 28: Fuscotibialis (Eutermes) 172 [7: 298; 28: 241. Fuscipennis ERE St (Corticaria) 24: 26: 107, 108. Fuscipennis (Hydropo- Föbkuld (Culex) 26: 141, fos) li: I20: 142, Fuscipennis rater [FEAR (Heterocerus) JuS)2b: TIS. 116, [8333 Fuscipennis (Nyctemera) | Fuscum (Ptilium)29: 122, 3:UTOr Fuscum (Stethophyma) Fuscipennis (Psen) 19:| 15: 204. 92. | Fuscus (Calathus) 20: Fuscipes (Acrotona) 20: | 295. 281. I Fuscus (Cyclops) 14: 148, Fuscipes (Andrena) 13:/| 246. 101; 19: 84; 24: 195,|Fuscus (Cymatopterus) | 200, 204 INET L3E: Fuscipes (Ake) 29: 210, | Fuscus (Philonthus) 18: 21.1. Fuscipes (Beris) 28: 143. | Fuseus (Priocnemis) 19: Fuscipes (Chironomus) | Me0320, ZY I1: 89, 99- EåCe (Psilus) [9=TTO: | Fuscipes = (Coelichneu-| Fuscus (Sminthurus) 27: mon) 28: 112. 260 270: Fuscipes (Diospilus) 15:]|Fusicornis 10. ROTA (Aprostema) | Galleria I2: 111; 24: | Gallica (Hilara) 18: | Galiata (Cidaria) I 1: I Gabonensis(Termes) 28: 238. Gabonica (Glenea) 24: 279 Gabonica (Parandra) 24: 259. Gabonicus (Amorbxus) 25: 100: Gabonicus (Megarhinus) 25: 165. Gabrius 22: 191; 28: 256. Gabunica (Amauris) 12: 194, 195. Gabunica (Gastropacha) [250228;013:-100; 23: 2075 Gabunica (Jana) 13: 195. Gagates (Formica fusca) AT Gahani (Glenea) 24: 274. Galactina (Arctia) 20: 240. Galactinus (Piezostethus) Fa ER HR Gal a (Tragocephala) 24. 5 Ga (Rhablomantis) 17: 285. Galba (Hesperia) 18: 151. ue RN 12: 209; 15: SHS &norrhinus) käir280: liGaleruca Il: 19: 12: sj a USTA RAS NSL UUTG 278-110; LAT: N20:2.205 2205120-1A51305 Galerucella 20: 935; 25: 229. 13: 80. (Deilephila) 21:-230:; 138; Galii 137; 140. 130. 64 Gallicus (Polistes) 26:| Geminata (Colobothea) 212, 202 (SR NS Gallin2e (Ceratophyllusj Geminata (Cyphona) 19: 28: 87, 90. 74. Galloprovincialis (Mono- | Geminata = (Eupterote) chammus) 28: 105. 18: 155. Gamasus 20: 109. Geminatus (Schizoceros) Gambie + (Diestogyna)| 29: 160, 194, 212. 15: 2061 2073-0301. Geminatus <(Tomicus) Gambize (Euryphene) 12: | 27: 130. 209; 14: 104. Geminus (Hydroporus) Gambrus 26: 202. 18: 129. Gamma (Plusia) 13: 79; | Gemmatalis (Thermesia) [4:35 U5IN24, R208, 18: 158: 219; 16: 46; 21: 213; | Gemmatus (Pachyrrhyn- 2(EIS22SR SNS chus) I1: 88 Ganglbåueri (Ptenidium) Gemmea - (Hadena) 12: | 29: 126. [5 15; (85 25851235050G Garypid& 20: 298; 27: 20:1184- 200. Gemmella (Argyresthia) Garypus 20: 163, 164, [2:22 17.0, 2085 lr Gemmaella (Poecilia) 15: Gastrocheta 17: 283. 22: Gastrodes 12: 20; 20:| Gemmellus (Eutermes) 201; 28: IO5: | 23: 303; 28: 248. Gastropacha 12: 228, Gemmifera (T öGspst) 231, 2325 13: LÖO: 14: 202. 107; 22: 188; 23: 287; | Genalis (Mesoleptus) 23: 280: 210. | 202; Gastrophilus 19: 198;/ Genalis (Prosopis) 24: 20: 134—141, 13 | 210, 2Iy 555020: Ye I Geniatella (Plutella) 23: Gastrophysa (Termito- | 63, 64- bia) 28: 254. | Geniculata (Beris) 28:| Gastroplakeis 22: 125 143. Gastrus 21: 47 Gaurodytes 18: 127, 129, | 133; 20: 108; 24: 108. Gausape (Euphzedra) 15: 202. Gavara 20: 258. Gavi (Dios a Gavi (Hammatocerus) | 20: 78. Gazella (Odynerus) 26: 228, BOM. 23 CNS Gea (Planema) 14: 280. | Gebleri (Corisa) 15: 147. Gefyrobius 17: 260. seleebia [2:00 270245 Gäldan (Microsema) | 2205: Geloharpya 24: 274. Gemina (Hadena) I 1: [25032 i | Geniculata (Blennocam- | pa) 3: 70;3M431226) 232; 6: TEOSULI2KSG 25: 231, 2350 2300 2525 PANTSI Geniculata (Chrysogas-| fer) 30: Tro: Geniculata (Donacia) 17: | Geniculata — (Limneria) 24: 224. Geniculata (Neoascia) | 30: fee ata (Phytomyza) | 18: 128. 16 öste (Pipiza) 30:/ 16. RR. (Schizocera) 223 2 leda (SEOnEN EA gaster) 19: ; | Geniculatus Easdesl 19: I 12. Geniculatus (Euryproc- tus) 23: 202. Geniculatus (Exenterus) 2205 Geniculatus (Monophad- nus) 25: 231, 236; 29: 152, TJÖT LGS: Geniculatus (Peritrechus) [230 Geniculatus (Stenoboth- rus) I1: 130. Geniste ARG HH: 82, 124; 29: Gentilis (cb tarhe. lus) 25: 174. Gentilis — (Microglotta) 29: 12 Genuba (Deudorix) 16: 209. Geocoris I2: 19; 23: 260; 24:07 AG Ar 205, 20: 103. Geodromicus 21: 31; 24: 108. Geoffrellus (Sphecodes) LINEG: Geoffroyi (Corisa) 15: 134—136; 17: 278. IGeometra 13: 79; 20: ISS | Geometrica (Euprepia) 2031230-238- Geometrica (Grammo- des) 18: 160, 161. | Geometrica (Typhlocy- ba) 23: 268. | Geophilus 14: iIdA-kO0- Geotrupes 14: 234; 24: i LO73r LOG 0:38. Gephyrophora 20: 257. | Gerina (Epitola) 16: a Germanica (Panorpa) 22: 138; 20: O55-303-100; Germanica (Phyllodro- MIA) Felsr2375 20: 3 I. Germanica (Vespa) 12: 14 420454: ALOE LÖS OT UEBANRE SSI PAR SMR | .2153030:, 61: Germanicus (Pampone- fTUS)A28: 177: Germanicus (Scorpio) | [8:11T81; TO2. Germanus (Dolichopus) | 18: 130. | Germanus (Gymnopter- |. VUS)UISEN23T: Germarana blastis) (1: 187, Germari (Eupteryx) 23: 268. Gerris 12: 21; 17: 278;| 23: 262. Gerstäckeri (Bombus) 28: 99- Gerstäckeri (Isaniris) 25: | 163. | Gervasii (Isotoma) 17:| 116. Geryon (Abisara) 12: 217 Geryon (Eusemia) 13: 183. SAR (Dolerus) 13:| 703 19:81. Ghilianii (Anochetus) 17: | 139. Ghilianii (Calisius) 15: Gibber (Coccus) 27: 98. 70, | 90. Soo (Laphria) 25: /| FÅR Gibbosus (Dolerus) 29: 53, 2073 Gibbosus (Oncodes) 28: 167. Gibbus (Dyschirius) 17: FAS STA (Pompilus) 28: 12 RE Le Gibbus (Sphecodes) 19: 86; 24: 210, 211. Gibbus (Zabrus) 25: 227. Gigantea (Chilosia) 13: 236; 30: 29 Gigantea (Kanéhia) 15: 7 uata (Neanura) 21: | 270. Gigantea 1353; 26: Biönstellus bius) I: Giganteus forte. tus) 18: 189—191. sn 18: (Schoeno 15: 204 Gigas (Äkantkospbina | Gässfeldtii) [2: 228; [3: 182. I5: 210. (Phthoro- | 188. Germari (Corisa) 15: 160. | Giganteus (Rhy SckaEs)| | Gigas (Epepeotes) 18: 246, 248. Gigas (Sirex) 19: 82; 21: 206; 20:70 I55, ER far ”(Laphna) 28: Mose (Tachina) 22: a Gilvata (Mecyna) 18: 169. I Gilvata (Phalena) 18: 167. | Gilvipes (Atractodes) 19: 108. Gilvipes (Dolerus) 19: 81. Gilvipes — (Polyblastus) | 26: 184. Gimmerthaliana (Pzdis- ca) Il: 164, 166. | Giraudi (Eudectus) | TIO) 24:-255. Lgr (Oxypalpus) 17: Gladella (Nomada) 19: Glabella (Nomada rufi- | | - Cornis) 24: 184. Glabellula 28: 181, 184. | Y (Emphylus) 17: 529; .IO; one (Xantholinus) 29: | China (Engis) 25: 132. Glabra (Oscinis) 18: 130, 132. Glabrata (Liogma) 26: 134. | Glabratus (Blechrus) 28: 1057 1122: Glabratus (Carabus) 12: | | AH [3:780;16: 2235) Glabratus (Ephialtes) 28: | Ciihatas (Taxonus) 13: 1r655 145 2267-2335 195] I TOS ROM 20031205-545 1163; 2 56; n28:-2255 20-050; 1150;1159; 165] 201. Glabricollis (Athalia) 23: = 29:-T50, IST, 105; firas (Cyclops) 14: 148, Gabriela (Angitia) 22: SR 20: ILO ILE 5, FIekrinenar Säljes (Chilosia) 30: 65 Glabricula 18: Glabriculus (Goniocryp- tus)' 23: 30. (Sciomyza) 320 (Helyme&- US): 29: 1275 Glabriusculus (Hydropo- rus) I1: 120. Glacialis (Desoria) 119. lGlacials (Isotoma) 17: 116, I19. Gladiator [9 TTT. Glandicolor (Cymus) 12: 119; 20: 290; 23: 260. Glauca (Mamestra) 1: 134; 13: 286; I5: 95. Glauca (Notonecta) II: 129; 14: 190; ca 5 | Glaucata (Cilix) I | Glaucinalis (Py Ae 12. 1 | Glaucius — (Ischyrosyr- phus) 30: 40. | Glaucius (Syrphus) 13: 233. Glaucopis 20: 248. | Glaucopis (Tabanus) 28: | 140,25, 156; 17: (Platygaster) Glaucopterus = (Ichneu- mon) 19: 99. I Gleichenella (Elachista) | 2 ER 24: 274, 279— Globe (Arrhenurus) 2 I Globatus (Microgaster) 19::7109: I Globiceps 23: 264; 24: lelpbosa (Hydrachna) 27: 193. | Globosus (Abreus) 29: | PL AR2A I Globosus (Apathus) 16: [7 95; Al95 By Globosus (Ephistemus) 24: 110. | Globosus a 24: 156; 157; 25: Er örötluedides) (Dicyphus) 265. 149. 23: ägas (Echinorhynchus) Ghiskab (Limnophila) Globults (Abreus) 24: 109. 66 Globulus (Acrocera) 18: | 136; 28: 166. Globulus (Anacena) 18: 129. Globus (Coptosoma) i: 128. Gloenocorisa 15: 133 161. Glomeratus (Apanteles) 12: 144; 28: IIO. Glomeratus (Microgas ter) 23: 107; 25: 215 Gloriosa (Panglima) 12: | 174, 228; 13: 191. Gloriosx (Bombyx) 18: 158. Glorios&e (Polytela) 18: TGS: Glossatrix (EBusemia) 13: 186. Glossina 14: 113. Gluttula 18: 158. Gluphisia Il: 126. Glutinosze (Nematus) 13: 237, 239, 241, 244, 247: INST S Gnophria ll: 20: 122; TI | Gnypeta 22: 109; 23: IE C2R0: , | Goberti (Aricia) 21: 255. Godartii (Scydmeen 17: 265. Godasa 18: 159, 162. - | Goedartella — (Argyres- 5 BD) SE IT Goera 18: 131. Goerius 18: 133. Goettingensis (Chryso- mela) 14: 250. Goliath ('Termes) 20: 156. Golo (Mycalesis) 14: 267; 22: ITA. Gombrus 23: 201. Gomphide 23: 6, 14. 26. Gomphina 15: 238, 249. Gomphocerus 15: 204; 21: 240, 244; 23: 332 65. 34. Glutophrissa 12: 222; Gomphus 15: 250; I7: 16: 201. 277; 22: 139; 23: 14. Glyphica (Euclidia) I: 13: 79; 18: 204; 137; 29: 135. Glyphipteryx |2: 112. Glyphonyx 20: 198. Glyphotelius 18: 1313; 22: DO: 130 Glypta 19: 106; 21: 204; 23. 203; 24: 224; 26 183; 28: 115. Glyptoderes I1: 1 I18,119 Glyptoscapus 20: 204 Gnaphalii (Cucullia) IH 135> 137- Gnaphosa 20: 287. Gnathaulax (Ephialtes 26: 200. Gnathocerus 23: 28. Gnathodus 23: 2608. Gnathoenia 24: 2 Gnatholea 14: 181. - ji: Gnoma (Sphinx) 18: 153. | 2: Gnomana (Amphysa )I VLT: Gnomidolon 20: 259. Gnophodes 12: 1958; 14: 262, 291; 18: 143. Gnophomyia 26: 104, 109. Gnophos ll: 135, 138, 196: 2: 149, 1505 16 Gonager (Crabro) 19: 96; 25: 285, 289, 295: Gonager (Dolerus) 16: 1505 L9:N8T5 29: 152, 5 200 I Gonepteryx 13: 79; 22: 250342 IPS 2 Gonimbrasia 13: 197. Goniocryptus 21: 203; 23: 2005 Gonioctena 12: 154; 16: 247- Bolden (Diesto- gyna) 15: 297; 25: 96. Gonobombyzx 14: 214; NIE 23284: | Gonodactyla(Platyptilia) | Il: 1385; 123 Tse [HIRO | Gonodela 18: 166. | Gonodontis 29: 136. Gonojana 14: 212. Gonometa 13: 199; 14: 107, 189; 15: 177; 20: 246; 22: 125: 23: 282— 284. | Gonomyia 26: 104, 110. Gonostigma (Orgyia) I: 22 T, Sr. Gonotaulius 18: 130. : | Goodia 20: 246. us) | | Gracilis (Centrurus) | Goodii (Euryphene) 12: 209; 15: 295. Gorgyra 17: 283. Gorilla (Tragocephala) 24:0275E Gorillus (Psapharochrus) 24: 279. Gortyna I1: 82. Gorytes 13: 106; 19: 94; 25: 244, 245, 251, 266, 68 268. Gossyparia 12: 47; I7: 300; 22: 162; 21: 94. Gothica (Teniocampa) (3:70; 2IEm3A: Gothicina (Taxniocampa gothica) 13: 79; 29: TANT Gotlandica = (Chlorops teniopus) 13: 257. Grabhamia 26: 141. Grachus (Papilio) 140. Graciella 24: 274. Gracilaria |2: IT2; 22: 162. Gracile (Liobunum) 27: Fb MOS RI Gracilenta (Hydrometra) 26: Of, ÖS; ELIS 18: 28: 103. Gracilenta (Lissonota) 20: TE3: Gracilentus (Ichneumon) 23: TOO Gracilentus (Mesoleptus) 19: TOT. Gracilia 13: 53, 54, 253- Gracilicornis = (Ichneu- mon) 21: 201, 207. Gracilicornis (Mesoleius) 19: 102; 26: 204. Gracilicornis (Myllena) 20: 282. Gracilicornis lus) 19: 112. Gracilipes(Anartioschiza) 24: 83. Gracilipes 26: 70, 121. Gracilipes (Gratidia) 30: (Pteroma- (Dicranota) 270. | Graeilis (Anaphes) 21: 1360. Gracilis (Anthomyia) 21: 256. 18: 186. Gracilis (Choerocampa) | 13: 181. Gracilis (Cyclops) 152, 247. Gracilis (Exenterus) 19: | 14: 104 Gracilis (Gonomvyia) 26: | 110. Gracilis (Hadrodactvlus) | 28: 114. Gracilis (Hemiteles) 27: Fa I Graminis 136. Gracilis (Hypocrites) 29: | LG Gracilis (Isotoma mari- | tima) 27: 256. Gracilis (Mesochorus)| KS Gracilis ÄUMTönetotis) I6: 253; 29: Gracilis (Ody SN 26: 320228, 232. Gracilis (Orthostira) 12: 20. Gracilis = (Paralacydes) 2 = 9. Gracilis: (Passaloecus) 19:03: Gracilis (Polysphincta) | : 106. Gracilis (Selenca) 17: 186. Gracilis (Synnupserha) 24: 281. Gracilis (T2niocampa)| [I | kodas (Homotropus) 28: 115. | Gradarius (Ichneumon)| 13: 67319: 98; 21: 201. Gramineus (Cardiopho- 5) (9: 162; 173. Graminicola (Atheta) 22: | 167, 169. | Graminicola (Microcryp- tus) 23: 201. Graminicola mia) 19: 112. - Graminicola = (Scenopi- nus) 28: 191. Graminis (Char&as) 1: Bugs 125-152, 150; 330 07, 120; 14: 1, 46; ör; 16: 24, 58; 18: Herren: 13, 52; 86; 21: (Perides- MA; 22: 35, 40; 136; fs 00; 1095 24: 53; pie” 253 SETS PAS ed: (Miarus) 18: 136. > - . .Graminis (Pseudococcus) ALISA IIÖTITe3. Graminum = (Pediculoi- des) 24: 114, 116—121, 2 | Grammarctia 20: 236, SA DA Grammatica = (Chloro-| perla) 18: 132; 21: 272 Grammesia 23: 31. Grammicus (Polyblastus) 26: 204. | Grammodes I8: 160, 161. | | Grammoptera 22: 192. | | Grammotaulius 18: 130; 2: 94. bran (Aphoromma) | 21: 222, 246. feranarda (Calandra) 13: 285 03 2242; 20: 61--22: 164; 24: | 243; 25: 228; 30: 228. Granarius (Bruchus) 23: 1055 30-240, 241. Grand&evana (Pxdisca)| Ul: nA7 | Grandella (Lithosia) 18: | 169. | Grandiceps (Atractodes) 24:222. | Grandiceps (Phyga- deuon) 23: 201; 26: 203. Grandiceps (Rhagium) For Grandicollis (Trichopte- TyR)Ned: RAT. Grandicornis (Eumerus) 30: 78. Grandis (ZEschna) 15: 2573 ME AAOS 23 Lf 198. Grandis (Eusemia) 13:| 186. Grandis (Lithosia) 18: fö (Orectogyrus) 23: | Grandis (Ph ganea) 18: | Grid (Kaka) 20: | 281. | Granditarsa (Pyroph2>na) 30: 33, 37- I Granulata 67 Granella (Tinea) I2: 112; 15: 324; 16: 29; 19: fI— 16; 20: 60; 21: 925 PAN LÖT LITNRAG Granitana (Pzdisca) I1: 1007 172. | Granosus (Brachyrrhyn- chus) 5: 1074 Granularis (Hydroporus) (8: 127. (Homalota) 22: 167. "| Granulatus (Carabus) 13: 80: 20: 'IO8; III. Granulatus (Chelifer) 20: 167. Grannbcolks SN trachelus) 25: 167 I Grapei (Coly dd 18 127. Graphana (Pzdisca) Il: 150, 154. Graphoderes 13 Grapholitha I1: 136,138, Mitt Elers a: 80: [0:122, 220; 242, 248; INENTGOSYIG: TIG 18 SN TFN 28. 194, 198, 199, 216; 30: 226. ' Graphomyia 13: Grassii (Koenenia) 22: 205, 206, 208, 211, 214, 210, 210, 230- Grassi (Tetramorium) 212755 Grataria (Haematopis) 18: 165. Grataria (Phalxna) 165. Gratidia 30: [85 129, 237 18: 269. | Gratus (Termes) 20: 278. Gravenhorsti (Amblyte- les) 21: 202; 24: Zö7IAS I Gravidata (Phalzena) (8: 166. Gravidator (Proctotru- pes) I9: 110. lör ipes ER | TE 104; 20-2025 29: Gravipes esta 25: 143. Greemia 253 I5I. Gremius (Hesperia) 18: IL.50: Grek 150. (Suastus) 18: 68 Gressneri — (Ptenidium) 20:12, P2. Griffini (Cimbex femo- rata) 29: 205. | Griphus (Monochamus) 24: 2638. Grisea (Caradrina) 96. Grisea (Desmiphora) 25: 208. 15: Grisea (Empis) 13: 228. Grisea (Platycleis) 21:| 2585 HEDENSOE Grisea (Sarangesa) 17:| 280. Grisea (Xenvlla) 25: 69. | Grisealis CARS fUEKRS3S Grisearia (Perconia stri- gillaria) 23: 55. Griseata (Lithostege) | [2032 Griseipennis Sfehlores perla) 21: | Griseoapterus 5 (Th amno- trizon) 21: 253; 23: 355 38. Griseoc: apitella merdamia) 21: 32. Griseola TIS 14: SYKE Ga (Notiophila) Et; | 2775 27 Griseolus (SR entus) 15: 101. Griseopunctatus (Curcu- lio) 14: 255. | Griseopunctatus = (Otio-| rhynchus) 14: 255. Griseostriatus (Hydropo- | rus) 16: 230, 2406. (Swam- | Gryllide 21: Griseovariegata (Pano- | Iis) P29:TT3A Grisescens (Athysanus) | 23: 12008: Grisescens (Isotoma) 25: | Grisescens (Plectocryp- tus). 21: 2083 er 201] Grisescens (Tipula) 26: 12 | Griseus ; (Ceutorhy nchus) rk Griseus (Clinocoris) 12: | 18; 20: 290. Griseus Sa ELAOEsegA 23: 258. | Gryphoides | Grypocentrus 19: | Guerini (Dicranota) 26: Griseus fö:rT3 05 2: Griseus Molepbula) 26: | 106. 290. Groenlandicus (Helophi- lus) 30: 66, 67- Grosesmithi (Diestogy- na) 15: 300; 18: 214: Grosphus 18: 183, 194, 201, 208. Grossa (Chilosia) 30: 21, AS AO Crocsa (Tachina) 25: 213: | Grossa (Teutana) 27: 182.1 SKOSSARa (Grapholitha) 35 I | ErPSsönn (Blastophaga) 12: 108. Grossularie (Emphytus) 12: 6, 13; 14: 226, 232; 19: 775-29: THG, OR Grossularie = (Syrphus) 13: 233; 30: 43, 47- Grossularie (Tryphon) 18: 79 Grossulariata (Abraxas) 21: 035123: S/5NedReAT Grossum = (Stetheophy- ma) 20: 290. | Grossus (Mecostethus) PISA Grotiana (Amphysa) 12: LIT 234, 253- Gryllin&e 21: 254. Gryllotalpa 14: 107; I5: 232; 21: ped 254; 2 164; 29: Gry IE ra a (CE llotalpa) 21: Gryllotalkue 21: 254. | Gryllus 13: 106; 21: 254; 23: 205-305 MIG (Geocoris) [2:1,19. 103 I BJ OS | Guillemei (Acrea) 14: 291. Guineense (Tetramo- rium) 21:25: Guineensis (Euryphene) | PAR Guineensis (Sipalus) 25: | 107- (SE | Guineensis (Zygzxna) 18: 153: Gulo (Dermestes)25: 33: | Guttata (Ctenophora) 26: Griseus (Ophonus) 20: | 124- Guttata (Euproctis) 18: 55: Guttata (Hydropsyche) 11: 6 | Guttata (Notiophila) 17: 27073, LORANSO, Guttata (Pipiza) 30: 13 Guttata (Poecilosma) 16: 15065 LOSS Guttata (Sceva) 18: 130. Guttatorius (Exetastes) 21: 204. Guttatus (Crabro) 13: TOA LII00;025:A 2075 293, 297. Guttatus (Gaurodytes) 18: I Guttatus <(Ichneumon RR 25: 142. Guttatus (Julus) 17: 28. Guttatus (Pteromalus) SÖ: Gattatus (Syrphus) 30: 45, DO: Guttea (Ornix) 22: 21; 20: 207. Guttiger SKR 18: I27506Å5 Guttiger (Mesoleius) 19: KOSSNE LER 205 Guttivaga (Soloé) 13: 191. Guttiventris (Leptogas- ter) 28: L7T: Guttiventris — (Xiphura nigricornis) 26: 123. Gör (Eurytoma) 19: Guru (Colobothea) P3LATON STAS Guttulata (Nomada) 24: 181, 184. Guttulatus (Blanjulus) 24: BY sad NeAO: Gsvynana AN 24: 194, 199, 2 Gv ilenhalella (Ornix) 22: 2 Gflenhak (Charagochi- lus) 23: 264. Gvyllenhali (Nehe) 16: 238, 230, 2435 240; 20: TT20 204502 Lands 2 Gyllenhali (Pamphilius) Cd 174, 175: Gvyllenhali (Pissodes) 30: 248, 260. Gyllenhali (Stenolophus) | 18: 133. Gvyllenhaliana (Pzdisca) Il: 165, 169. Gvyllenhalii (Hamonia) 12:20, Gymnetron 18: 134, 136. Gymnopternus 13: 231. Gymnosoma 13: 236. Gymnusa 17: 282. Gäntheri (Amara) ll: 116. Göäntheri (Amara nitida) 17: 206. Gypsophile =: (Chrvso-| mela) 28: 106, 123. Gyrinus 17: 278; 18: 127, 133- Gyrodroma |3: IOL, 115; 19: 88. Gysseleniella (Cedestis) Kar. Gässfeldti (Cupido) 16: 219. Gäössfeldtii = (Acantho- spbins), f2-1228: 13: 182. Haapavesi (Ptilium) 29: 122, 120: 20 ed: Haasi (Plutella) 23: 63,64. | Habrocryptus 21: 203; 24: 222; 26: 202: 27: 136. Hadena Il1: 82, 83, 121, VANA IR 23 a5a 33 795 14:-190; KA 955 0: 230; 25 Iö:1A0, 122;0258, 259:1[9:527;” 21: 67, | RER 2 eSISO AT, CITE, F20, 130, 133, 130; 23: 49, 53, 57, 99; 24: 53; Mg EO, 117; no 21: 19, 54, 68; 29: Hadenata (Chlorociy: stis chloerata) 23: 48. Hadogenes 18: 198, 202, 208 Hadraphe 20: 234, 256 Hadrodactylus 26: RöSS 28: I14. Hadrodactylus (Mesolep- tus) 24: Hadrotoma 18: 13 190. 722: Hadrurochactas 18: 199, 208. Hadruroides 18: 199, 210. | Hadrurus 18: 199, 208, | 202. |: Heffneri (Sepedon) 18: 22. | | Hematoda (Odontoma-| chus) 17: 238. 118. H2axmatodes (Dolerus H2amatodes (Cucujus) I 1: | ) 16: | 2565-119; är AEG 3, | | 12602, 201. | Hematonotus (Ichneu- | Imon) 2583 115- | Haematopota 13: 227; [8:5228; 28: 147-150: H2&matopsis 18: 165. Hz2&monia 12: 20 69 Hagensi (Dinarda) 29: 11. Haglundi (Ichneumon) 25: 140; 142. Hahnii (Chelifer) 20: 174. Halensis (Hydroporus) 18: 120; Halesus 18: 130; 22: 94; 95: Falia; Il31351385013t 80; 18: 264; 20: 221. Halictus 13: 100, 101, ROS rO0) 11 2; 247519: 85; 20: 288, 289; 21: 162, 186, 187, 207; 23: 2053 243-138; 140, PATS 145, 146, 179, 191, 205; ERS 2AS) 2743 Ol SI. | Halictulus = (Rhophites) 24: 1805 20: 13: | Halidayanus (Pteroma- lus) 12: 144. Haliplus 18: 129; 131; 23: 28; 24: 288. Halterata — (Lobophora) 18: 264. Hxmoptera (Chrysome-| Halticall: 141; 17: 42,49. | Halyzia 13: 52, 125; 23: al) 28: 128. H2&mopterus (Alcides) 25: 105- Haemorrhoa (Oxypoda) PTT. H2amorrhoidale (Acan-]| thosoma) 12: 18. Hamorrhoidalis (Athous)| Hamata (Chirothrips) 16: 19: 200. 1025. 171,/1753 20: H2morrhoidalis (Cilissa) | 1831737; 19: 84: H2&morrhoidalis mestes) 25: 133. (Der- Hzamorrboidalis (Gastro- | philus) 20: 53 RoRHRSidAgS (Melitta) 24: 190, 203. H2morrhoidalis pholophus) 26: 105. H2&morrhoidalis (Steno- bothrus) 28: 251. H2&morrhoidalis (Volu- cella bombylans) 30: 61. Heereticus (Pompilus) 28: 137—141, 2 Hzsitator (Glypta) 19: 106; 21: 20 (Rhy- | 183. | Hamamelistes 29: 224. Hamana (Conchylis) HH FSOAS OSA: ILE. Hamanumida 12: 211; [532087 303; 187- | Hamata (Drymeia) 13: 245. Hämata (Eulais) 27: 192. Hamata (Onvchogom- phus) 15: 251. Hamatum = (Rhaphium) 18: 128. Hamatum (Theridium) 2: 182. | Hammatocerus 20: 78 Hammerschmidtia 30: 9, 58- > Hamulus (Mesoleius) 23: 202; 26: 204. Hanningtoni (Amausis) [2: 198. Hanno (Cupido) 18: 148. Hanno (Rhopalocampta) I7: 291. Hannoverana = (Hydro- thassa) 18: 133. Hafniensis (Brachytron)| Hapalar&ea 17: 264. 15: 254. | Hapalia 18: 167. 790 Hapalus lI: HIT, 00:24: Haplolycus 24: Haplomiresa 18: 221; 205f28062 32, LEO Haplophthalmus 17: 2 I Haplosebium 12: 99. Haplozana 22: 121. Haquinus (Papilio) 18: IIS 140, 214. | 280. LER Haraldus (Hesperia) 18: 149. 4 Harcyni& (Pissodes) 30: 248, 260. Harcynianus (Xorides) | 30: 263. | Harmilla 13: 200; 15:/| 289, 301, 314. Haroldi (Eumimetes) 24: 277- | Harpactus 13: 106; 19:/| 94; 25: 269. Harpago Ev USP OA sus) 24: | Hatita (Hypolvcena) I6: | Hattorfiana | Hebena 13: Hebraica (Mila) 12: 228; 13: 188. Hebrildes 14: 206, 210 Hebrus 17: 276; 18: 134; 22: TAGS EDNER | TO. [era te (Amauris) 12: 194, 197; 14: 98; 201; Be ITA | Hecate (Moecha) 24: 276. 22: | Hastulatum (Enallagma) | Heliothis [522052005 OT (Andrena) 101; 18: 136; 19: | ; 24: 102,00, 2O2 HV orthana (Glyphipte- | nys) 2:02 Hearseyana (Digama) 18: 150: S 190. Hebesecis 14: 164. (Ene Ores (Amauris) 22: | Heliozela 18: | Helleri | Helophilus 13: Llskesn 8: 156, 160. Heliothrips 15: 56, 119; ERSSON LR Helius (lIolaus) 12: 219. Hellensii (Corisa) 15: TA3, I5G: Hellerella (Blastodacna) [8:72 ang. (Pholidochris) 24: 94. | Hellmanni (Tapinostola) f2:5T55 OG Hellwigi (Eumicrus) 29: iii Helochares 18: 127. 234; 7: 2773 IT280T30 3; 30: 10, 66. Helophorus 18: 120; 23: 256; 25: 106. Helopioides = (Pedinus) ERGO: Helops(Artitropa) 17: 290. Harpagon (Papilio) 12: | Hecla (Colias) 13: 249; | Helotropha I1: 82 22 | 16: 238, 240, 244, 247; | Helveticaria (Eupithecia) Harpagula (Drepana) II: | 21: 32. ENE 82. fricepra ora (Phryneta) 24: | Helveticus (Nysius) 12: Harpalus (Il: 121, 133; Z05 IO; ed: 203020: 03; 17: 276: 20: 108, 269; | oe (Hepialus) 15: 94; | Helvola (Andrena) 13: 223 LOIS Me: An22A 2033 101; 19: 84; 24: 193, 286 Hecta (Phymatopus) 12: TOS: 203: Harpalyce = (Euphedra) T5Ö6;AI6:H233 AVE Helvola (Orthosia) 18: 15: 292. Hectica(Calliclisis)29: 54. | 62, 259. Harpella l!I: 125; 12: | Heder&e (Aspidiotus) 27: | Helym&eus Sr Nr TT 83. Hemaris 29: Harpiphorus 29: 159, Hedobia I7: - 262; F21: | Flenienesta (Ci mothod) 199. 138. [2:52T3 0: Harpurus (Porizon) 23: Hedychrum 13: 102, 112; | Hemerobiella Ca 204. | 10 19:70 075 LE: ISA nSSA phora) 16: 59. Harpyia Il: 82, 121; 186; 26: 229. |. Hemerobiide 30: 132, (330080. Hedylepta 168. | STEEN Hartmanniana (Coccyx) Hegetor 20: 257. | Hemerobius 21: 30; 22: [25 Heidemanni (Fulvius) 10, 20 OfÖR FO Hasora 18: 150. 16: 254. | FB TARGA SN AANIAA Hastata (Cidaria) I 1: 213, | | Heinemanni (Fulvius) Hemichionaspis 27: 37. 218; 12: 1575 17: 162:| + 16: 136; 142, 144, 146: IHemichroar l3:0O5;red: Hastata (Larentia) 29: | Hela (Argynnis selene) 147, 148, 188. 136- Il: 214; 12: 155; 18: | Hemicryptus -(Coccus) Hastatus (Attus) 18: 136. | 263. 2AEONES SS Hastii (Bembidium) 1: | Helcita (Aletis) 13: 191. | Hemilea I1: 127. 120; 16: 239, 246; 20: | Helcon 23: 205; 26: Flemmiernusk2ft4i230; 295 206. 15: 65. Hastulatum (Agrion) 18: | Helgolandicus (Cyclops) | Hemipenthes 28: 181, T2 Ore 305 (ARA RAS TNe 182. ; 23: 21, 23, 24, 236— | Heliconius 18: 144. Hemipterus = (Carpophi- 238. | Helictus 27: 136. Is) 29520: Hemipterus (Phosphe- nus) 21: 13 Hemirhipus 20: 190. Hemirhoda (Eublemma) 18: 168. Hemiscorpion 18: 202, 208. Hemisphericum nium) 27: 91. Hemiteles 12: 144; 21: POSAN TSPNISS: 23: | LOS: 107, IGT, 201;:25: | 198, (Teca- Heritsia (Cupido) 16: 218. Hermannella (Nannodia) | [25 172 Hermanni (Pelobius) 19: 126. ERT (2: 1563; 15:] 96. Hero (Coenonympha) I I: F2933 23 SOA IA Herona (Anace) 13: 190. | |Heros (Anomalon) 16: 80. | CE Heteronotus Il1: 70. Heterophrynus 18: 206 210. Heteropoda 29: 3 Heteropus 13: 207; 14: 121. 8. Heteropus (Leptocryp- tus) 28: 111. | Heteropus (Phygadeuon) 20: 203. | Heteropus (Vipio) 23: 203: 118; 26: 182, 183; 27: | Heros (Cerambyx) 20: Heterotoma 27: 128. 136; 28: 109; 29: 5355: | Henicocnemis 16: 130, 131. | Heniocha 19: 185. | Henlevi (Phytala) 18: 215, 216. Henotesia 18: 145. Heparana (Tortrix) 12: | EXT. Hephialtes 18: 242. Fremalns ji: 137:012: ESO FUA50: 1) 13:70; 15: Ert lös 158, 2005-29: SVS Hepiopelmus 21: 208. Herbaria (Phalxna) 18: 165. Herbaticus (Teratocoris) 28: 82. Herbigrada (Lycosa) 19: 148, 155. Hercilia (Caryatis) 20:/ 8. ESSER (Formica) 13: 289. Herculeanus (Campono- tus) 14: 138; 17: 132; [ä=0ggy Ak 1625122: ILE SH Få Hercynize (Lophyrus) 19: Hercyniana(Grapholitha) | Heterocharmus 18: 197, TASTE RIS 5, 1044 217; 220. [7: 160. Hercyniana (P>disca) 13: 35; Hercyniana (Sericoris) | Fe Hercynicus (Phygadeu- | on) 24: 222. Heriades 13: 101, 114; | 19: 88; 24: -139,-148; IgE 176; 260: 239: Heringi (Pipizella) 30: ES, 14 | Heterolepis 112. | Herpa (Anace) bea OR Herp&enia 16: Herpes 14: Er Herwigii (Abisara) 12: Su: Lö: 105 Hesiodus (Hypolvczena) fer | Hesparia (Massaga) 13: 186. Re 52 Hesper a (Sphinx) 18: 152. | (Nephele) 18: | Hesperia Il: 137; 12: 56; 22 KSO 94; 17: 282; I8: 136, I146—151; 22: 250; 29: 1335 Hesperia (Otroeda) 13: 192. Hesperidum (Lecanium) | 2 OM | Hesperophanes 14: 181. | Hiarbas ENS (Papilio) 12: 224; 14: 100; 103; I6: 206. | Hesus 15: 102. Hetzerius 29: 10, 11. | Heterocerus 12: 22 1395 20:01 206. Heterochactas 18: I 208. 201, 208. | Heteroctenus 18: 201, 208. Heterodon 28: 245: Heterogenea II: 20: 2 197, | (Eutermes) | 258. 25 | Heterometrus 18: 179, / 182; 108, 2025,208. Heteromurusi 20: 251; | 264. Hetrodes 14: 108. Hewitsonia 12: 218, 228; [4: 102; 16: 207, 229. Hewitsoni (Pentila) 16: 196. Hewitsonii [4: 264. fo 15: IHowitoat (Tingra) 12: 217. | Hexadactyla (Alucita) 12: 154 BOR ra (Bicyclus) (Cymothoé) Hexactenus (Ichnopsyl- lus) 28: 89, 90. Hexaneura 13: 190. Hexatoma 28: 147, 158. Hexzodonta 28: 133, 144. Hezxzoplon 20: 259— 264. Heyeri (Corymbites) 20: 201. (Eurytela) 15: 278. lera 3845-12-05; Udo (SELLERS LE BOJ LIAN2, OK LI5S 24503 20: 1533; 20: ADDA ARN FANA | Hibisci (Bombyx) 18: 155. Hidari [7: 288, 290- | Hidaroides (C&nides) 17: 289. Hiemalis (Boreus) 30: 161. Hiemalis (Isotoma) 17: KOM TZGHP NE 2533 257 | Hiemalis (Trichocera) I I: 90, 91; 26: I18, I19. Hiera (Pararge) bl: 137, 3 RS AGA, ÅRIG 20:-1PAOH Cd 132: Hieroglyphica (Corisa) [52742 1445 [BI 20: 72 Hieroglyphica (Lyda) 29: 168, 169. Hieroglyphica (Noctua) 18: 158. Hieroglyphica (Nyctipao) | 18: 158. Hieroglyphicus (Corym- | bites) 20: 201. Hilara 18: 128, 130. Hilaris (Exephanes) 29: | 54. Hilaris (Parasa) 18: 156. Hilaris (Stenoglene) 16: INNÖr Hildebrandti LUIS Hildebrandti(Mechistoce- rus) 25: 187. Hilipoda 20: 254, 257. Hilipomorphus 25: 197. Himera 26: 165; 29: 136 Hippocastani (Melolon- tha) 13: 5; [4:230, 9; 16:1 62; UT: TASITÖG LZ55 MB 3: I9TTO RON 5, 51; 21: 70; 22: 6— | E3) KÖ: SY LESS RAN) 525285 202; SURA Hippocoon (Papilio) 12: 224; 16: 266. Hippocrates (Cupido) 16: 219. Hippocrepidis Cera) la 300: Hippodamia 18: 129. | Hippophaés (Psylla) 1: 128. Hippopsicon 24: 220. Hippopus (Leuctra) 21: (Charaxes) (Anthre- 279; | Hipposiderus (Trichotar- | SUS)E2I3 SO, TRA Hippothoé (Chrysopha- | DUS)F29EE33 Hippothoé (Polyomma- fus) ke: IST, ISRniGe 79. Hippuriphila 18: 135. Hircana (Agenia) 28: 28, 2 Hircanus (Pogonius) 19: O1: Hirce (Pseudacr&a) 12: 206. Hircus (Noctua) 18: 159. | Hirsuta (Ammopbhila) 25: 2A AM LAN: I Hirundo Hirsuta (Psammophila) 21:0T62, 172, 100, 198, 200. | Hirsutella (Psyche) 13: 120. | Hirta (Tropinota) 15: 204. Hirtarius (Biston) 28: 211. Hirtea 18: 128, 130; 28: 133, 137; 29: 230: Hirticollis (Euconnus) Pe IO2: Hirticornis (Alysia) 23: 168. Hirticornis(Cerasphorus) 24: 261. Hirticornis (Pictinus) 15: II2. | Hirtipenne (Diazoma) 26: BO: Hirtipes(Colobothea)23: 214: 217: Hirtipes (Dasypoda) I1: 114; 21: 162; 24: 187. Hirtipes (Pteromalus) 19: LI2: Hirtipes (Simulium) 26: Se, INS Hirtum(Lepidostoma)l8: 130; LerNO5 Hirtus (Enicmus) 22: 192. | Hirtus (Hemerobius) 30: 145, 148. (Euptera) 15: 304. Hislopi (Anchicera) 1: 119. Hispidulus (Syntaphoce- rus) 25: 180. Hispidus = (Acantholo- plus) 20: 202 NS NA Hispidus (Cis) 16: 78. | Hispidus(Pogonocherus) [25 TA Hispidus (Sphindus) 17: 204. Hispidus(Trachodes) 12: T705 Ak: 250: Hister 17: 261; 21: 93; VISE NR Histeroides (Cerylon) 16: DS, AN Histrio (Amauronema- LS) 290: TOL | Histrio (Pachyrrhina) 18: 135; 20: 133. | Histrio(Synchyzopus) 23: 224. Histrionica — (Limnesia) 213 OA Histrionica (Noctua) 18: 164. Hochenwarthi (Plusia) 21:32: Hodierna(Datomicra) 20: 282. Hoffmanni (Meligethes) 24: 108. Hoffmannseggii (Platyar- thrus) 17: 224. Hofgreni (Cidaria luctua- ta) 18: 264. Hohenwarthiana (Pedis- ca) IT: 605 2:30: Holcocneme 29: 1351, ISS IS IÖL. TO2: Holdenella = (Elachista) 21: 32: Hollandii (Liptena libys- sa) 16: 200. Holmgreni (Mesoleptus) 26: 203. Holmiana (Acalla) 28: 206. Holmiana(Teras) I 1: 138; K2E IRL: Holocentropus II: S8. Holocera 14: 201; 16: 1203-205 247 Holoclera (Caryatis) 20: 238. Holocremna 23: 20-(2055 Mek 130: Hololeucus (Niptus) 12: AE IRON 2407 Pl OS Holopterus 25: 207. Holopyga 13: 112; 19:97. Holosericeus (Chlaenius) [f:1276; Holosericeus (Tropiste- thus) 18: 122. Holsatica (Vespa) 19: 88. Holsatus (Miris) 20: 291; 23: 203: Homalota 22: 167, 168; 23:20 ASL Homelix 24: 276 Homeyeri (Celenorrhi- nus) IT; 280. Homocerus (Amblyteles) 20:0T30: Homochroa 14: 2095. Homoderus 14: 101. Homoporus 23: 203. Homotropus 26: 187; 28: LTS 204; Honorius (Epitola) 16: 207. Honrathi (Pachypasa) 23:. 13 22: 14; 26: 51; 28:| Humeralis (Nematus) I3: 212 | SESSION Horticoloria = (Chloro- | Humeralis (Ochthar- clystis) 23: 48. |- Sthrum) 5257) 1780 syg: | Hortorum (Bombus) 13: | Humeralis — (Psychoda) 99; 14: T3480 19: 2 26: 149. 24: 150, 153: 25: 204. | Humeralis (Sternotomis) Hortorum (Cy rtoneur IM EL SPF 13: 239 Humeralis (Tachinus) 21: Hortorum (FEristalis te- ST: nax) 30: 64. | Humerella (Sophronia) Hortorum (Pamphilius) (8. 29: 173, 174. | Humerellus (Mesoleius) 281. > INSTINTDS 29: Hopes 3: 1065 19: 94; 25: 269. Hoplocampa 18: 24, HESSE svg CL SIS SS NT IR 573 28: 210; 29: 157— I59;- 107: 247: Hoplocrabro 25: 281. Hoplocryptus 27: 133, ESNIN2N: 133.380: Hoplodonta 28: 133, 140. Hoplojana 22: 120. | Hortorum (Syrphus) 13: Hoplomerus I3: 102.103, | | Hostilia (Pseudacr2>&a) 13: | 112; 19: 89; 21: 206 23: AT, 248; 249; 20: 210027, 220-224. Hoppei (Cychrus) 17: 204. Hora (Paradiadema) 15: 305: | Hordei (Isosoma) 15: 204. Hordeolum (Coccus) 27: | 70. Horia I1: 203. Hormaphis 29: 224. Hormomyia 20: 122, 126. Hormurus 18: 202, 208. Hornimani (Eusemia) 13: 186. Hornimani (Rhadinopa- sak-I337 2082: Horridus (Acantholo- phus); 27: 213, 218. Hortense (Chrysotoxum) 5 ERE Hortensis (Carabus) 13: 80. Hortensis (Chetocnema) 5: 204. TA (Pezomachus) [2: Hossa (Pteronus) 29: 160, 191. Hortensis (Tipula) 26: T20, 1530: Horticola (Eristalis) 13: 230003, O5: Horticola (Phyllopertha) 165535 IE 271235 018: 2009 193 12025; 187, 199, | 20031 [5:77 282: Hostilis (Cteniscus) 26: | 2053028: LA: | Hostilis (Pezomachus) | 19: 101. Hostilis (Porizon) 23: 204. | Humerale | Hortuellus (Crambus) Kl20R385123TT0R Huctolana (Tipula) 26: 120, 12 Hortulanus (Bibio) 29: 236. Horvathi (Brachyrrhyn- chus) 15: 109. | Hospes (Termes) 20: 278. Hospita — (Nemeopbhila | plantaginis) 12: 151, 156. Hottentotta (Buthus) 18: 282; 183 Hottentottum (Callichro- ma) 29: 12 Hottentottus 28: 183. Hottentottus 18; 181, 182. Huguenini (Ocnogyna)| 18: 156. Hurnator (Necrophorus) IGT BOF Ila 227 85n22: IO25 SR 20 (Bembidium) (Scorpio) | [8:3:133: Humerale 20: 152 Humeralis (Amaurone- matus) 29: 191. Humeralis (Ischnotrache- lus) 25: 17 (Simulium) Humeralis(Myrmedonia) | 29: I (Anthrax) | 23202: | Humicola (Xenylla) 20: 186—189; 217: 245. | Humidula - (Oxypoda) 24: 108. I I Hva! aus | Humile (Apion) 18: 134. Humilis (Ändrena) 24: ILO: NIGON 201205 Humilis (Stenus) 18: 133. | Humuli (Hemerobius) 96; 30: 145, 147. Humuli (Hepialus) 1: Fö: UI231n50; 1505 13: 70:15:00453: 18: 250; TIG Humuli (Tingis) 18: 134. Huxslevi (Pauropus) 22: DTE Hvale (Colias) KSK 15: 93; 19: 61—64; 202, BIN: Hvale (Papilio) 19: 61. Hvyalinalis (Botys) 1: TSO Hy alinata (Dicranomyia) 26: 97, 99: Hy: skyr Ena 24: 215, 2 (Calicurgus) 28: Hv tens (Xanthand- rus) 30: 39. Hvalinus (Cyclops) 14: T ST Hyalinus (Lacco [8:0T3T; Hvalipennis(Limnophila) 205 ELO ARE/S Hvyalipennis (Pipiza) 30: IS. Hvyalites 198. Hyalomma 22: 102. Hyalopterus 26: 45. Hybernia, se Hibernia. philus) (Amauris) 12: 14 Hybl&xa 18: 164. Hiäbnerella (Chelaria) 12: | I 12. Häbneri (Hesperia) 18: | 149. Häbneri (Hydaticus) 18: 120. Höbneriana (P>disca) I 1: 149, I51. Hybecamenta 24: 32. Hybridus(Helophilus)30: 67, 68. Hydaticus 15: 120; 18: 120, I315 2I2O0: Hydrachna 27: 193. Hydrenal8:1 120; 13 Hydrelia 18: 264. Hydrellia 14: 87; 27: 19. Hydrilla I1: 214. Hydrobius 16: 380; 127; 20:0T08- Hydrocampa 12: 111. Hydrochus 17: 262, 276; (8: T205 22: TOL Hydroecia Il: 82; 137; [3:00870:1 155 ONE OA [83 164; 220045 O 23: 1075 29:00 34, 240, 25 Hydroleon(Odontomyia) 28: 139. Hydroleon (Stratiomys) [8328 Hydrometra 12: 162; (14: 109; 17: 278; I8: T315r 20:1075 ee 28: 103. Hyd romyzina (Cordylu- | ta) IT: 2775 Hydronomus 18: 131. Hydrophilus 12: 162. Hydrophorus 18: 130. Hydroporus I1: 120; 12: 1705-145 IT3000 L376TLO 230, 244, 246; I7: 261, | 27035 M8:2T27, 20:03 I 335 (2057 TOGSKE NES Hodropota(Odontomyia) 28: 139, 140. Hydropsyche Il1: 6; 18: TSI5 Re: OS IL YG: Hydroptila I1: 10. Hydrot2ea 13: 244. Hydrothassa 18: 133. Hydrous 18: 127. Hy dryphantes 27: Hyetta (Epitola) I6: Hyetta (Phytala) 18: 193. 206. 215. 18: | ; | Hyllisia 295 ; | Hylobius 16: 238, 247; | Hyettina (Phytala) 18: STA | Hyettoides (Epitola) 16: 200. | Hyettoides (Phytala) 18: 215 | Hygrochroa 23: 57 | Hygrocryptus 27: 134. | Hygronoma 22: 191. | Hygrotus 18: 129, 131. Hylxiformis (Bembecia) [UEFeTSK29 ETTA | Hyleus 13: 100; 16: 95; 19: 35. Hylastes II: EIN sanös 23: 186; 24: 110. Hylastinus 24: 110. | Hylecoetus 17: 259. | Hylemyia 13: 37, 241— 243, 2453 LANSING 323 21: 2505 PlEERSS | Hylephila 18: 150. | Hylesinus 14: 57; 28: 222 sil 17: 149; 22: 163; 24: 244; 25: 106; 26: 247. | Hylochares l1: 116. | Hyloicus 29: 133. Hylophila 29: 136, 138. | Hylotoma 14: 229; 16: [5 55, 2208-1853 5SALDE | 73; 223 1025 23 20: | 29: 209. | Hylotrupes 14: 299. | Hylurgus 17: 153; 20 88: 21:93; 267 HT | Hymenoptera 24: Hyoscyami (Corizus) I2: 18. | Hyoscyami (Tephritis) [4: 241. Hvoscyami (Therapha) Rö: 250: Hype&tra 18: 161. | Hypamblys 28: 114. Hypanartia 12: 203; 15: 274. | Hypanis 12: 204. | Hypasia (Trigonodes) 18: 160. 306. | Hypatia (Noctua) 18: 160. | Hypatia (Pieris) 16: 261. Hypena 13: 27, 79; 18: [UITGA, 160; 203-085: 129. | Hypatha (Cymothoé) 15: | | Hypenodes I1: 86. | Hypera 22: 150. | Hyperacmus 28: 115. Hyperanthus (Aphanto- pus) Il: 134; 12: 30; 15-045, 22: 02503829; FÖRTS Hyperanthus (Epinephe- 1ey kl: maps el Hyperborea (Agrotis) 15: 95- Hyperborea (Lycosa) 19: 147, 154. CY Hyperborea (Nebria Gyllenhali) 16: 238. I Hyperborea (Pachnobia) BRA Hyperborea (Podura) 17: NE Hyperboreella (Plutella) INLOGG: Hyperboreus (Bombus) 16: 234, 238, 242, 245; [9:7835; 24: T50,1T54; 26: 178. | Hypercallia (2: 112. | Hypericana (Peedisca) I: la, CTÖTE TASTE. Hyperici (Chrysomela) Pe MOGE | Hyperythra 18: 166. | Hyphantidema 16: 32. ' Hyphydrus 18: 129; 23: 2095- Hypliotes 29: 120. Hypnorum (Bombus) 13: 99; 16: 232; 18: 136; 19: 33; 24: 150, I51, TA ES EDNF20A.- Hypnorum = (Ligidium) [GR | Hypnota 22: 168. | Hypocaccus 23: 28; 28: 128. Hypocala 18: 164. Hypocephalus 19: 126. | Hypochalcia I 1: 136,38. | Hypocoelus Il: 120: Hypocrites 29: 127. Hypoctonus 18: 204, 210. ' Hypoderma 19: 198; 20: 134—137, — 141—149, 153—155; 22: 79, 80; 28: 40,65, OH20:H05, 73, 76, 80, 100, 104, OL Hypoganus 20: 201. [La Hypogastrura 17: 122. Hypokopelates 16: 209. Hypoleon (Oxycera) 28: 137. Hypoleucis 12: 285. Hypolimnas 12: 205: 15: 280, 314; 18:- Hypolyc&ena 12: (4: 104. Hypomares 14: 180. Hypomecus 23: 200 Hyponomeuta, se Ypo- nomeuta. Hypophloeus 23: 256. | Hypoxanthus (Pteronus) 29: 157, 190. Hyppa 11: 85. vv sn 188; 15: 171 18: 219; Hg sdGehenia ILä070: | Hypsoides (Eligma) 13: 190; 20: 238. Hyptiotes 24: 234. Hypulus 17: 260; 18: IS: 10, Hyrtacea (Metanastria) (8: 155. FE RN 28: 85, 89, Höititi (Sinella) 21:1250 Tasis (Jolaus) 18: 219 Ibidion 20: 265. Icarus (Lycena) 1: 137; fn 5035 8: 203 TIA NIg: Iccius (Bicyclus) 14: 265. Ichneumon 12: 115; 13: 63, 67, 98; 14: 46; 19: 08; 203 270: 213102, 205, 12024 2075, 22: 1335 PLANS NIO, 2003124: | 220, 221; 25: 115—117, 2305 203IG1 202521; 36, 13520: 112, TR35 29: 53, 55, 277- Ichneumonides (Metho- ca) II: 11435 19: 90; 24:NT3L;: 20: 238: Ichneumoniformis(Sesia) [2: 20. Ichneutes 24: 224. Ichnusa (Vanessa urtic2>) | 217: 149— 152. Ichnusoides (Vanessa ur- | | Iicifolia fc) 21:3150) 152, 154; 155; 28: 99. Ictericus ARA 27: 136. Idactus 24: Idalia 13: Sr Ideobisium 27: 204. Idiocerus:Il: 37; 38, 68; 23: 207: I Idiomorphus (Bicyclus) I 2114 265: Idioptera. 260: mi, vII3. Idotea (Eronia argea) 16: 262. a (Basiothea) a EN (Melitea) II: | Ignava (Xylota)30: Ian | Ignavus (Limnophilus) 2223 170: Ignea (Laphria) 28: I YR 753 Igniceps (Sminthurinus) | Ci: 2075 208- Ignicollis "(Euporus) ed: TE Ignicomella (Tinea) 12: ID Ignipes = (Pachyrrhyn- chus) I1: 88 Ignita (Chrysis) 13: 112— (9-2: 62; 26: 217. Ignifa (Oxypalpus) 17: 283. Ignobilis (Mvcalesis) 14: 270. Ignobilis (Tenthredo) 14: 27,1 2335 19: 80. lkelemba (Euryphene) 22 MIO: Ilea (Catopsilia) 18: 144. Tlea (Papilio) 18: 144. Ilias (Baoris) I7: 286. (Lasiocampa) [2:00 1: 386; | Ilicis (Thecla) 12: 30- | Dithuia (Papilio) 18: 143. 279- 204. Hithyia (Byblia) 15: Hithyvia(Hypanis) 12: Illibius 15: 105. Hlitus (Carventus) 15: 100. Illusor (Exetastes) 24: 21, 2 ) NL | Ilustris (Celxnorrhinus) [0528 Immundus | 3 | Immunis | Illustrata (Chilosia) 30:/ Illustris (Plusia) (1: 122. Ilyrica (Hadena) 12: 15 ROS ELISSOD STAGE Ilma (Liptena). I6: 201 Ilybius! [8:1127;, 131521: FIS Ilyobates 17: 259, 276; 22: I50. Imbecillus (Dorytomus) [l3ITIOr Imbellis (Epithora) 14: 160. | Imbellis (Phoracantha) 14: 160. | Imberbis (Psilocephala) 28: 190. Imbrius 20: 77, 78. Imbuta (Tarache) 18: 170. Imella (Blabophanes) 18: TER Imitans (Pachvpasa) 23: 280, 281. Imitans ' (Taragama) 14: 2733 2331280: Imitator (Xylocopa) 23: 227: Immacularia (Phalena) 18: 165. Immaculata (Colias wer- dandi) 13: 249. Immaculata (Entomo- brya nivalis) 27: 267: Immaculata (Leptis) 28: 102163: Immaculata (Nychitona) medusa) 16: 257. Immaculata (5 Scolopen- drella) 22: 2 lövb ia Tricyphota) 26: 120. Immarginatus (Platv- chirus). 30: 33, 34, 36- Immersa (Poecilosoma) 2910, 162200: Immersus (Lycus) 285. Immorata (Cat ENA GSE AE : Immundana(Pxdisc AT TT : 150) [555 24: (Ischnotra- chelus) 25: 173. (Phuryvs) 18: 160. Immutata (Acidalia) 29: 135. Impar (Goodia) 20: 246 76 Imparata(Xanthodes)(8: | 16307 Imperator (Buthus) 18: Imperator (Ephialtes) 19: 105, | Imperialis — (Demetrias) 24: 288. | Imperialis (Hedobia) 17: | 2025 21:38: Imperialis (Semiotus) 20: | 199: Impiger 23:L200. Implicatus (Syrphus) 13: | (Phxogenes) 233: Impressa (Anchicera) 1: 119. Impressa (Chilosia) 30: 24, 29. Impressa (Corticaria) 27: 129. fl (Donacia) 17: 9 Impressor (Ichneumon) | 19: 99: Impressus (Corymbites) 201201: | Impressus (Selatosomus) | 19: 162, 164; 20: 201. Porn (Stenus) 18: | Impressus (Tryphon) 22: | 50. Improba (Argynnis) 16: | 240, 2473, LOs Improba = (Sophronica) | 29: 128. | Impudens (Leucania) HH: | 86. Impuncta (Anthomyia) | filtiog: 3:rOA Impuncta = (Spilogaster) | [I3NGAD: Impunctata = (Colletes) PÅ: (253, ZMA | Impura (Leucania) Hl:/| SANS Fa SIS ADS fn I 34. Impustulatus (Cynegetis) 205, 100: TÄT: Inequalis (Hygrotus) 18: ik Inequalis (Pristonychus) | 16: 94. Inanis (Lyda) 19: 81. | Inanis (Volucella) 22: 159; 26: 213; 30: 60,61. | Inanitus (Pamphilius) 29: I6O, TAN T76t Inara (Serrodes) 18: 162. Incana (Aricia) 13: 239. Incanata (Acidalia) 1: 305 EGR OASSSAS Incanus = (Brachyderes) 21: 181, le a 25: PYASKESE 25 Inearnana (Brodin HH: LÖG, 1732 Incarnana ptycha) 12: (Stegano- DTS | Incarnatana (Pedisca) I 1: 153. Incensa (Anace) 13: 190. |- | Incertus (Atractodes) 29: 55: Incertus (Harpalus) 28: IlakT23: | Incestus (Tryphon) 21: 205; 26: 184. | Incidens (Mesoleius) 26: 204. | Incipiens (Syntomoides) 18: 154- Incisa (Isotoma) 27: 223, 220,1 25 RNA Incisus — (Colpotaulius) 22: TYG. laelnsa (CTacl nina) 22: 56. | Incomparabilis (Amphi- callia) 20: 238. | Incompietus (Bracon) 30: 250. | Incomptus (Ichneumon) 21: 201, 207; 25: 146. Inconcisa (Sciatta) 20: 239. Incongruens (Eusemia) [3:85 Inconspicua (Cremasto- gaster) [7 ':: C246) 2555 256. Inconspicua (Dyschara) 19: 196; 20: 281. Inconspicua (Nemura)21: Inconstans (Ichnotrache- lus mutabilis) 25: 168. Incrassatus (Stenus) 17: HA. I Incubitor (Ichneumon) [9I:500; 24:22. fr (Megastylus) 5: liner! (Spilocryptus) 24: Incursata (Cidaria) 12: 15635 MG 2270 23012931 238, 240, 244, 245, 247. Incursata (Larentia) 29: 136. Incurvaria' (I: T25seE2: 112; 16: 229, 238, 242, 244, 24851 I8:1113021: 325 28: 2045 Incurvus (Anthonomus) 15: 204. Inda (Tarache) 18: 170. Indecisa (Eusemia) 13: 185. q Indecisa (Hoplojana) 22: 120. Indeterminata (Alpenus) [3:90 Indica (Zizera) 18: 148. | Indicata (Phalaena) 18: 168. Indicus(Pandinus)18:178, Indicus (Scorpio) 18: 176—178, 186. Indigator(Rhagium) 12: 1. Indocilis (Meotica) 20: 282. Indubia (Atheta) 22: 143. Inducta (Argynnis) 1: 121 Induta (Oxypoda) 26: 199. ; I Inerme (Periboeum) 25: 207. a (Achorutes) 27: 242, 244. Jere (Crabro) 25: 283, 289, 2 94- Inermis (fschnotrachelus) 25: käre ätpura) [5:128. Inermis (Onychiurus am- bulans) 27: 249. Inermis (Osmia) 19: 87; 24: 167, 169, 170. Inermis - (Prosopocera) 12: 104. Inermis (Rhophites) 24: 188, 189. Inermis (Scelio) 19: 111. Inesida 24: 276. Infamatus (Centrurus) 18: 184, 186, 191. Inferna (Amauris) 12: 194, 196; 4: 26T;122: DES DEA Infernalis (Gelechia) 21: 32 Infernalis (Nephele) 13: 183- Infestus (Campoplexs) 27: 135: pädana (Pedisca) Il: 159. Infidus (Ichneumon) 29: 55- Infirmus (Macrocentrus) 23: 205. Inflata (Acrulia) 16: 247. SS (Lomechusa) 29: sen (Cautires) 24: | 286. Iuflatus RN 65: 19: Inflatus (Phy RON 13: | ek (Aeliodes) 24: 74- Inflexus (Neottiglossa) 12: 17; 20: 290. Infracta (Anaphe) 13: 195. Ne STOR sophia) | (5: ns (Cryptus) 19: TO; 2: 203; 24:07; 20-102. Intfusca (Diestogyna lv- sandra) 15: 301. Infuscata (Myllena) 20: 282. Infuscata (Zonosoma punctaria) I1: 202. Infuscatus (Eutermes) 23: 40; 28: 250. Infuscatus (Sargus) 28: 141. Ingrata (Alvattes)29: 128. Ingrica (Xylina) Il: 135, 3520: FI34e I niger (Hadena secalis) | 22: I9ISÖ: Inimicus (Hemiteles) 25: 118; 26: 183. Initiator (Bracon) 19: 109. Innocua (Bombyx) 18: 156. Innotatum (Spilosoma) 20: 239. Innuba (Agrotis pronuba) et a ee Innupta (Chilosia) 30:]| 20. Ino: 15:104;18: 263;.:29: | 37: å Ino (Argynnis) 29: 132 I Inocellia 22: | Insignis 30: LANG | Inopinana (Tortrix) 12: ETE I Inopinata (Erlandia) 25: 206 rape) 15: 187. Inornata (Acidalia) 18: 264. Inornata (Tiphia) (5: 211. | Inous 20: 258. Inquilina (Clotilla) 18:] 138. blöder (Thiasophila) | 2: To Täquinatalis (Botys) 16: 248. Injpieatellus (Crambus) flin 38: SIN IOS 22 241. Inquisitor (Calosoma) 13: 80; 29: 126. Inquisitor — (Rhagium) | f2SrT, Insectus (Tryphon) 19: 103 Inserens (Ichneumon) 12: VIE, CEST Insidiator (Acrotomus) 24: 223. 4 SN (Delotomus) 29: Le. (Acrza) [2: 200. Insignis (Brachyrrhyn- chus) 15: 106. Insignis (Camerunia) 14: TIS Insignis (Cyclops) 149, 246. Insignis (Glenea) 24: 280. (Holcocneme) 29: ISSN 1025 Insignis (Passaloecus) 25: 262. | Insignis (Sminthurus) 25: 025 (2: 220 200, 1200. Insignita (Spherophoria) 30: 3 HblsnS (Mesoleius) 19: | 103; 21: 208. Instabilis (Hydropsyche) NERIKES Instigator (Pimpla) FAST 10:0 105520: 270-21: TOS: AGS 152, Tyg .23: 162, 163, 166, TÖ0, 170) T70,L77 12: | 11 Instrata (Aprosthema)29: 214- Insulanus (Centrurus) 18: 185. I Insul aris (Anthomvia)21: 256. I Inops (Argynnis Apbhi-|lInsularis (Ceratophyllus) 28- OM: | Insularis (Eulais) 27: 193. | Integrum (Hedychrum) 19: 97. Intercus (Fenella) 29: 146, 157, 199, | Interjectum (Phyllocras- pedium) 15: 98—100. Intermedia (Agenia) 28: 2825; Intermedia (Andrena) 19: 85. d . | Intermedia (Brachioster- nus Weijenberghi) 23: 255: Intdauddia (Choleva) 22: RENA Intermedia (Cremasto- gaster Stadelmanni)l7: 242, 254, 256. Intermedia (Didea) 30: ME: Intermedia (Isotoma) 27: 2N3257 Töfermiedia (Orchesella bifasciata) 27: 258. Intermedia (Trichopte- FYR) 2 d:Pt21, 23, 124: Intermedium (Chrysoto- xum) 30: 82. [4: | Intermedium (Ptenidium) 29: (Diadromus) 28: fasgredius (Machimus) 28: 179. Intermedius (Philonthus) 24: 108. Intermedius (Pogonius) Ir OT Intermedius (Semiotus) 20: 199 | Intermissa (Latoia) 20: 252. Re (Diestogyna) 25: KAR (Phytala) 18: 215 Intermixtus (Celxnorrhi- Hus) 17: 280: 78 Interniplaga (Celaxnorrhi- 18 (BIS LÄR SN Interpunctella — (Plodia) 22: 22: Interrogationis (Plusia) 2135 Interrupta (Bryocheeta) 25: 183. Interrupta (Neoascia) 30: | SUGEN 263 Interruptilinea (Aricia) 21: 255: Interruptor (Cremastus) 94: 224; 21: 1353 29: | 56. Interruptum (Agrion) 15: F085 LIN 20 Interruptus (Alcides) 25: 165, 186. Interruptus (Amblyteles) 28: II3. Interruptus (Creatonotus) 18: 158 Interruptus (Euacanthus) 20: 202; 23: 207- Interruptus (Halesus) 18: 130. Interruptus (Laccophilus) [[EERroe? Interruptus (Nysson) 25: 2075 208: Interstinetum soma) 23: 258. Inpterveniens = (Calisius) Acantho- - 15: 97: Intonsa (Chilosia) 30: 21, 23, 24, 28- Intonsa (Physopus) 20: 2YÖF RY Intonsa (Thrips) 16: 176, TOG: TBO: Intorta (Baniana) 18: 164. | Intricarius (Eristalis) 13: 231; 30: Ö3, 64: Intricarius (Syrphus) 18: 128. Intricata 29: 128. Intricata (Corisa) 15: 160. (Alphitopola) Intricata(Euptera) 15: 303. | Intricatus (Scolytus) 18: SE Inundata (Phalana) 18: 167. Inusta (Atethmia) 18: 1 Invalidus (Pictinus) 100. 5 I Ha 5: Invaria (Anace) 13: 190. | | Investigatorum soma) 20: 239. (Spilo- | Invitabilis (Apluda) 20: | 250. | Invitabilis (Parapluda)20: | | 250 50. (Vanessa) 18: 137; 23: FOS TSL RA | Iodutta (Cymothoé) 15: | 308. | Iolaus, se Jolaus. | | Iole, se Jole. | Io I Iomachus 18: 199, 202, | 208. Ez | | Iphiopsis 25: 152. | Iphis (Ismene) I2: 225. | I Iphis (Rhopalocampta) | 16: 220; I7: 291. | Ips 16: 231, 24/502L: 31. | Iridatus (Sargus) 28: 141. I Iridicolor (Hidari) 17: 288. | Iridipennis (Platylabus) | 26: 202; 27: 1306. | Irregularis (Rogas) 23: 205. | | Irrigator (Xylonomus) | 21: 204 | Irritans (Hydrotaa) 13: | £ I | 244. Irritans (Pulex) 28: 85, 86, 90. | Irrorata (Lyda) 19: 81; 2: AT | I Irrorata (Noctua) 18: 159. Irrorata (Phalana) 18: KRO: | I Irrorata (Tamolamia) 24: | 268. Irrorata (Thermesia) 18: ÖT: | Irrorata (Tipula) 26: 126, | | Irrorator (Monochamus) | er 207- | Irrorella (Endrosa) 29: SKE | | Irrorella (Setina) 18: 263; | IR 25 VF (ALA | Isabella (Argynnis aphi- | rape) 15: 189. Isabellina (Chrysopolo- | na), 16: 118; II: | Isaniris 25: 163. Isca(Pseuderesia) 12: 218; | 16: 199. | Ischioleucus = (Cryptus) | 19: 100. Ischiomelinus (Phexoge nes) 23: 200. Ischnocerus 25: 119. Ischnocerus (Nematus) 14: 227; 16: 156; 19:76. Ischnocoris 12: 20. Ischnomias 25: 163, 176. Ischnomias = (Ischnotra- chelus) 25: 162; 169, 175 die Ischnopsyllus 28: 39, 990. Ischnorrhynchus 12: 19; 23: 2008 LANDA Ischnosoma 15: 260, 270. Ischnotrachelus 25: 162, HÖ Ischnura 15: 270. Ischnurus 18: 199, 202, 208. Ischyja 18: 159. Ischyrosyrphus 30: 3, 40. Isertana (Pedisca) HH: TÖS IÖJE Islandica (Agrotis) 15: ÖS T23: Islandica (Atheta) 22: 168, 169. Ismene 12: 225. Isocrates (Hesperia) 18: 146. Isocrates (Virachola) 18: 146. Isocryptus 19: 100. Isocybus 19: I11. Isodermin& 15: 118. I Isodermus 15: 117. Isogenus 21: 272. Isometroides 18: 195, 08. Isometrus 18: 179—1833, 196, 201, 208. Isopteryx 21: 272. Isosoma 14: 124; 15: 204; 24: I15—119, 123. Isostasius I2: 131. Isotoma 14: 172, 176; (7: 115, M24a Te285e (0: 125; 20: 186—189; 21: 266—270; 23: 77> 25: 67, 69—74; 21: 222— 225, 229, 250, 251; 30: 180. Isotomin& 27: 250. Issus Il: 39, 41, 42,60, J25 Istaris (Mvcalesis) 14: 267. Istmia II: 72. Jasside (I:5377 407140; Italica (Hxmatopota) 28: SIS 04. INA I58. Jassus 23: 69, 103, 268; Italicus (Euscorpius) 18: | 25: 228. 187. I Javana (Achelura) 15: Italus (Bicylus) 12: 198 7 14: 2653. Javana (Euchera substig- Itimberensis (Lixus) 25:| maria) (5: 177. 164. Javana (Euproctis varia) | Iturina (Euryphene) 25: 15: 174. 6. i | Jelskyi (Lado) 11: 117; | Itynx (Noctua) 18: 158 19: 119. Iurus 18: 199, 202, 208. | Jodis 18: 264. Ixion (Hesperia) 18: 146. | Jodutta(Planema) 14:'280. | Izodes 22: 102. RER (Parasa) 20: Habåsnis (Hirtea) 18: 128. I Johanssoni rv 15: Jaceana (Pzadisca) Il: SÖREN 2223 AN 160. | fölkastard (ASU dr) Jacintha (Hypolimnas)| 17: 288. 18: 142. Johnstoni(Euphadra) 12: | Jacintha (Papilio) 18: 142. 212; 14: 104; 15: 2093. | Jacksoni (Planema) 14: |Johnstoni = (Titanoda- 281, 287. mon) 18: 191. Jacobex& (Euchelia) I1:|Jolaus 12: 219; 16: 211 130: —214; 18: 217—219: Jacobxx (Nomeda) 19: Jole (Lachnoptera) 12: 87; 24: 179, 182. 2033 ID 243: Jacob (Nysius)23:260. | Jonellus (Barabus) 24: Jacquemartii (Eridaulus) FSE NASAS: 204. [265 Jota (Plusia) I1: 124. Jaculator (Foenus) 19:/|Joviana (Noctua) I8: 161. 108. Joviana(Ophiusa)18:161. Jalla 11: 120; 12: 18 Juba (Cupido) 16: 219. Jamesoni (Neptis) 15: | Juba lHepera) 18: 148. | 283. | Juba (Lampides) 18: 148. | Jamides 18: 147. Juba (Lycexnesthes) 16: Jana 13: 195; 14: 206; 219; 18: 149. | [83221;/22: 120: Jucundum än Janassa (Euphedra) 15:| ron) 25: | 292. Jucundus [Burstraes 28: | Janata (Ophiusa) 18: 160. 234, Ry 244. Janetta (Euphadra) 15:|Jugicola (Nematus) 19: / 201: 76. Janira (Epinephele) 1:|Juliana (Phthoroblastis) 135013: 705504 II H3870188; IlössInn. Janthinanum (Coptolo- | Julianus (Jolaus) 16: 214. ma) KN: T7A: fulii (Xvela) 29: 180. Jaopura (Mylothris) 16:/| Jölius (Jolaus) 16: 214. 220, 258. Julus? 630215 Ir283 | Japonicus (Trichotarsus) | 20: 47. 203-150, HS: Julus (Jolaus) 16: 214. Japyx 22: 217. Häspidea Il: 82; 36; 135,| 256; 20: 200; 21: Får ed: D34: 22: MOR 23: kg; nd Jaspideus (Psapharoch- | Juncea (Tipula) 26: 128, rus) 25: 208. TSE: Juncea (ZEschna) 15: 255, | 79 | Junceus (Scorpio) 18: för, JG2. Juncorum (Livia) 23: 270 Juncorum (Octiphila) 18: 130. | Junctella (Lita): 18: 112. Jungiana (Grapholitha) Ik 76: Jungiella (Grapholitha) 1: 175 DD» TAS | Juniperata (Cidaria) 12: Sf | Juniperata (Larentia) 29: 135 ; | Juniperi (Monoctenus) [98075 203TO4N 276: | Juniperina (Chlorochroa) 23: 258 | Juniperina (Hormomyia) 20:-122,! 126) Juniperina (Pentatoma) f25r7 20: 290; 2: 189, 190. | Juniperinus (Ichneumon) [9369 | Juno (Hexoplon 20: 2033 Juno (Stenus) 17: 277. | Junonia 12: 203; 15: 274; Sö: TAS: | Jurtina (Epinephele) 29: 30. Jutta (Chinobas) 21: 31. Ian (Oeneis), Il: 123; [ESS nSNed4ds IIS SOA: [RY | Juvenalis (Orimarga) 26: 103. | Juvencus (Sirex) 19: 82; 20 IKSöN 184; -IO5H: Kallima 12: 204; 14: 104; [5:f2g, SIAT Kameruna (Bilga) 24: 82. Kanchia 15: 175. EO (Diestogyna) 15: esk (Parasa) 20: 232 Kelleni (Automolis) 13: 190. | Kermes 27: 93- Kersteni (Lycenesthes) fr; IG: 216: Kettelia 15: 175. Khara (Acrea) 14: 291. | Kiefferi (Tetrix) 30: 18 190. 2 J» 80 Kilimandjara (Planema) (4: 201. Kindermanniana EVS) HSN ONTE Kindermanniana (Cochy- | Iis) Uk: 11361 188: (Coc- Kirbyellus (Bombus) 24: | I 50, 154, Kirbyi (Colias) 19: 64. 152, Kirbyi (Hewitsonia) 12: | 2181 2285 14:TO25NIOR 207, 220. Kirbyi (Nematus) 14: 2 2275 2313 LÖ: ISS [9 75: Kirbyi (Pentila) 16: 197, 198. Kirbyi(Trichopteryx) 29: | ; T2AG Klapåleki (Leuctra) 21: Kleemannella (Lithocol- lets), 2: me: Klugi (Taurotagus) 98. Klugi (Tragocephala) 24: DN 12: 12: 59; Klugii (Emphvtus) Sr TI r23 LSERSGN 16: 89, 90. Klugii (Nematus) 19: 75. Knoblauchi(Lasiocampa) [3: 198. Knutssoni(Mylothris) 12: Koenenia 193. Koerneriella (Incurvaria) 18: TTT. Kollariana (P>disca) I1: LIGOR: i Korbi (Pterothorax) 14: 1 30- Kowara (Precis) 15: 2 Kraka (Acra) 14: Krausbaueri (T lib rgia a) 25: 68; 21: 240. Kraussi (Tetrix) 30: 18 188. Krugii (Dichogama) 18: ENOr Kuiluensis (Pseudolphis) 24: 98. Kuiluensis (Syntaxipho- lis) 24: 98. Kulczynskii phuUS)E2AA 200: 18: 223; 22: SN 124; 16: 30; I9FT2S5H 21:3Ng27 BRNIDIG Het: 2435. 20:10 355LGE AR Labdaca (Libythea) 12: 2765, HÖFKIOS: Labea 13: 199. I Labia 21: 235; 23: Labialis (Andrena) 5: TO2, 20 2055 Labiata(Cerceris)21:179; | 25: 245, 273—275- | Labiata (Euphoresia) 24: | 82. | Labiata (Macropis) 19: 84; 24: 190. Labilis (Cryptophagus) 22: TA2N2ÅNIOD Labilis (Gymnetron) 18: 136. | Kuntzei (Ptilium) 20: 253; (Oligolo- | Lachnoptera I Köhniella (Ephestia) 15: Kullervo (Argynnis aphi- | rape) 15: 185, 189. 22: 29: 122. Höj Labilis (Stenus) 21: 31 Labochirus 18: 204, 210. Laboriosa (Polyrhachis)| I7::1250,2A5 Labrator (Bracon)30: 250. Labrusc& (Philampelus) 18: 158 Laby rintica (Agelena) 26: 196. Laccobius 18: 127, 129. Laccophilus I(: 116; [8: I20,-E31: Lacera 18: 158. Laceratalis (Hypena) 18: 169. Lacertinaria — (Drepana) UREA 250 Lacerus (Paragus bicolor) 30: 13. Lachares -(Lycxnesthes) 16: 216. Lachesilla 18: 138. Lachesis (Acherontia) 18: L525 Lachesis TSE Lachlaniana (Tenthredo) [3:170;H9:580 Lachnocnema 16: 12: (Sphins) 18: 280. 2035 a DJS: 15: Lachnosterna 15: 202 Lachnus: 21:.37: Lachrymans(Ophistomis) 233 208: Lacides 18: 159. Lacides (Paryphanta) 20: TT, 253 Lacon 18: 134; 19: 162, 163, 175; 20: 108:.20: 202. Lactator (Anoplostetha) 29: 127. Lactea (Platycnemis pen- nipes) 22: 141. Lactea (Platyscelus pen- nipes) 15: 263. Lactearia (Thalera) 29: 35: Lacteator (Ichneumon) 21: 2025 Lacteator (Microcryptus) 20:11 Lacteella (Endrosis) I1: 13832: NIT: Lactinea (Aloa) 18: 157. SN (Pemphigus) 28: ne (Cucullia) 29: T35: | Lacunana (Penthina) 16: 248; 21: 32 Lacurbs 17: 177. Lacustris (Aetesis) 18: TSL ee SO: Lacustris (Cyclops) 14: 148. Lacustris (Gerris) 12: 21. Lacustris (Hydrometra) 18: 131. Lacustris (Oecetis) II: 5 Lacustris (Ptychoptera) 26: 135, 136. Lacydes 20: 234. Tadomiltten7s Il9::TI9: Ladogensis SS psyche) Hl: HaleesnngG L2&emophloeus II: 117; [23054 RIERe2 5059: TIG INIO: Leta (Nomada) 13: 101. Leta (Parasa) f8:I50 Leta (Sangaris) 23: 224. Letabilis (Anomogyna) Il: 125. Laetabilis 1285 130: (Tipula) 26: j Letana (Phoxopteryx)|Leviventris (Odynerus) fr III. 205 231. : Letata (Agathia) 18: 165. | Lagarotus 26: 186. Letata (Phalena) 18:/|Lagopoda (Megachile) 1653. 16:5:067) | [9:35 Sp: 24: Letella (Scoparia) 18: 162, 164: ETT h Lagopus (Hyblea) 18:/ Letepicta (Eligma) 20: 164. i 238. ; Lagrida 24: 279. Letissima (Chariesthes) | Lagurus (Polvxenus) 14: "a NRA 134—137; 20: 109. Lztitia (Euryphene) 15: 2033; JA: 178. Letus (Chrysopilus) 28: Laidion (Coenonympha | tiphon) 29: 138. | Lajus (Chilades) 18: 148. | 164. Ez OR (Liobunum) 27: , Lakuma (Euphaedra) 12: | 2115 1210. RR 15: 2820 | Levicollis (Pachyprota- | jo RA ( utermes) | sis) 19: 79. | : 243, 244. R 5 | Lambda (Hadena secalis) Levigata (Baryodma) 25: | 99. 134. | 106. å I Lamda (Xylina) 29: 134. | Lexvigata (Theronia) 25: | Lameeri (Prosopocera)| 118 | 24:51 272. Levigator (Exetastes) 19: | Lamia 12: 97. 053025 2047 a 1e Lamias (Lyc&nesthes) Eevigatum (Ptenidium)| 16: 218. | 19: 7065, 29: 122. Lampides 18: 148. Levigatus (Microsaurus) Iampra (Diaphone) 20: 163.233; 246: rogg. Levigatus (Miris) 23: 263. | Lamprinus Levigatus (Monoblastus) | Lamprocles — (Lycaenes-| 7 (EE dc LO liothes)” 16: 217. Levinodis (Myrmica rub- | Lampronia |1: 29: 13. 138; 12: | ra) 29: 30. fönn2sp le: Levinodis(Myrmica rufa) Lampronota 21: 204; | 19: 98. lt2b-Tög. Levipennis (Hydaticus)| Lamproplax 22: 144. [ö:kreo: i Lampros (Bembidium) | Levipes (Hoplomerus)| 14: 137. 13: 103; 19: 890; 21:|Lamprotatus 19: 111. 206. Lanata (Thereva) 28: | Levipes (Odynerus) 26: | 188, 189. 22002256 220: Lanceolana (Aphelia) I I: Levis (Agrotis castanea) | 138; 12: 111. [8:062:1203 220: | Lanceolana = (Grapholi- | Levis (Anabolia) 18: 131. tha) 1: 182. Levis (Aneurus) 24: 79; | Lanceolata (Coelioxys) 28: 116; 30: 266. ÄTS AA rn DAS Levis (Corisa) 15: 144. | Lanceolatum + (Phyllo- Levis (Ditylus) 17: 66. craspedium) 15: 100. Levis (Halictus) 19: 26; Lanestris (Bombyx) (1: 20: 289. 126, 216, 218; 12: 153; Levis (Porcellio) I7: 223. | 27: 65; 30: 195. Levithorax (Tetramo-| Lanestris (Eriogaster) 18: rium) 21: 275. Leviusculus (Aradus) I 1: 129. 2035-28: 205- Languidus (Cyclops) 14: 150, 247. 31 Laniger (Mvyzoxylus) 28: 207X 214, 2060) 2010: Lanigera (Schizoneura) [3: 4753 18: 153 220HTOL, 162, 164; 24: 240. Lanius (Ichneumon) 24: 221. Lanuginosa — (Entomo- brya) 20: 189; 27: 259, 260. Lanuginosus = (Lepido- Cyrtus) 25: 67, 705 21: 220208; 303 180; | Laodice (Charaxes) 15: 312 Laodice (Lachnoptera) [55278 Laon (Jolaus) 18: 217, 218. Laonides (Jolaus) 18: 218. Lapella (Tinea) 12: Eaphria. Il: 1273 PROMED: 213; 20: 108, 1755 Laphriformis — (Brachy- palpus) 30: 73. Laphriin&e 28: 168. Lapidaria (Alphitopola) 20:0 128. | Lapidarius (Bombus) 13: GON 83: 24 152 NA5L NS A5 207 100530: O1, 88. Lapidarius (Tropiphorus) [4:4256: Lapp& (Anthomvyia) 13: BI7S Lapp (Mamestra glauca) [S3rO05: Lappona (Erebia) Il: 215—217, 219; 12: 149, TIS MNS5 SALON 2301-233, 286280, 241 KAD PANEL: 27 TT. Lappona = (Sericomyia) [38284 3070: Lapponarius (Biston) I2: 150, 156. Lapponica (Anarta) 16: 237, 280, 24242, 245, 247. Lapponica (Andrena) 19: 85; 24: 193, 198, 204. Lapponica (Argynnis ar- silache) 16: 247. Lapponica (Argynnis pa- es) ol230 150; 1555: 16: 247. 6 82 Lapponica (Blatta) - | Lapponicus(Macrodytes) | 26: 190; 27: 132; 29: 2004 2l:f23955 205 SIS f27. RS 25: 245, 264. Lapponicus (Microcryp- | Lasioderma 25: 217. sr CS ilosia) 30: | Ern S) 026032 Lasionycta 13: 285; 22: 24, 3 NE (Ophthalmi- | 251. Bepponica: (C idaria mon- | cus) 24: 74. Lasiophthalma (Pyrellia) tanata) 12: 151, 156; | Lapponicus (Psallus) Il: | 13: 239. 16: 247. 128. | Lasiophthalmus (SY Lapponica SR as pale- | Lapponicus (Pseudacho-| phus) 30: 42, 45, 50. no) Il: 21: rutes) 21: 245. | Lasiophthicus 30: 7, 41. Lapponica (Cy pta cera- | Lapponicus (Syrphus) Lasiopogon 13: 2209; 28: tites) 26: 183. 30: 438. | PIGG Lapponica RE I: Lapponicus - (Tabanus)/ Lasiops 13: 242. T275 RO 75 170: ||. 028: 148, 149) 15: "Lasioptera 20: 195; 24: Lapponica (Lin 12) 16: collage (Thanato- | sd OR ig Do Nn ohilus HN 1543 2305 SA s Lapponica (Lycosa) 19: | 16: 423 ARG DAYS FE ja É TAGIT S2UI5SA I Lapponum (Aphodius) kk NG: RE Lapponica (Megachile)| 16: 238, 247. | RT R pA : 24: 163—1065. | Lapponum (Hydroporus) | 9 RA zr GR år Lapponica (Neuronia) Il: | 16: 244, 246. >8 ft; ) 99. LL ; PL: N22: 005 | Lara (Larinopoda) 16: | A ASNESER Lapponica (Psilocephala) | 200. ATELIER: pponle P | : 28: 190. | Cardaria (Aricia) 13: 239. , Laspepyria 29: I35. Lapponica (Silpha) 14: EN (Dermestes) 14: [Fara jRackopterys) 29: 25; 16: 239, 242. ; 25: 133, 134. ÖRE MOS R EN RAR RE [Ze skor os RR (Cillenus) 18: Lapponicus (Achorutes) | 2 583-29: 135) 136; Lateralis (Colobothea) 2 (ECT, KATA SRAG äg SA a FAN MID JO NRA INOR RASAR (Agabus) I7: | oa SEE | rr (Cyrtopogon) Lapponicus (Agabus con- | gener) 16: 244, 246. | (7: 16. | Lapponicus (Bombus) 16: EE ER 2322SSFKLINSSS Tu 05. er ÅR L FÄRS | Laricis (Lophyrus) 29: apponicus (Campoplex) Su 26: 187. + Zz Sö z / Lapponicus (ChorimeXus) jane (TORA AR ((Ehirysops)| + 07: TOGS PO IST 8 JOG SE P | Laripennella (Coleopho- RR j ra) I6: 244, 248. Lapponicus (Crabro) 19: | Laronia (Osmodes) 17: 96; 25: 286, 2092, 297. | 283. Lapponicus (Cryptopha- | Larrin&e 25: 248, 265. gus) II: 119. Larvata (Emenadia) 16: Lapponicus (Cyrtopo- | 93. gon) 28: 174. | Larvincola (Campoplex) Lapponicus (Dorytomus) | 22: 56. ETT! | Larydas (Lycenesthes) Lapponicus (Dytiscus) | 12: 219; 16: 216. [5:T6T | Lasiocampa II: 85, 86, Lapponicus. (Geocoris)| 125; (2: 31, 96, 228; VENT205 203102, | 13: 198; 15: 127; 16: Lapponicus (Heloplilus)| 48; 22: 34; 23: 274, 30: 66, 67. | 275, 287; 24: IOR220 Laricinella (Coleophora) | Lateralis (Eumerus) 30: 77: Lateralis (Eutermes) 28: 2 ASPA DNA: Lateralis (Homoporus) 23: 203. Lateralis (Lomatia) 28: 184. Lateralis (Micropterna) [85 Re (Microsaurus) [95 LARS rollen) 30: AT Lateralis (Perineura) 14: Sc 233sGRSSL9 fatefall (Phytomyza) 18: 128. Tateralis (Ptyelus spuma- rius) 23: 267: Lateralis (Salda) 18: 133. Lateralis (Tabanus) 13: 220. Lateralis 18: 128; 26: (Tipula) T2YSrL30 Laterata (Phalxna) 18: 167. Latericius (Termes) 28: 246. Lateritia (Automolis) 13: 189, 190. Lateritia (Hadena) 1: fäRSred I 34. Lateritius (Dolerus) 14: Saras 08 Laternaria Il: I Laternarius (Ischyrosyr- phus) 30: 40. Lathburiana (Nomada) 24: 180, 183. Lathonia (Argynnis) 1: 10: 3:70 153 945 20-025 20: 132. Lathridius 14: 298; 17: 70, 200322: 102; 29: 2 Sör I6:5r23T, SARI 270; 24: 107: Lathrolestus 26: 185, 206—208. Lathromeris 18: 232. Lathyrophthalmus 30: 62. Latialatus (Termes) 18: 124. Laticeps (Rhaphidia) 30: 501 157. Laticinctus (Gorytes) 25: 269, 270. Laticinctus (Hopliscus) 19: 94. Laticollis (Atheta) 22: 143. Laticollis (Helophorus) 25: 1IO 5 Ar : (Myrmedonia) 29: | Latifrons (Tabanus) 28: 156. Latimanus (Platvchirus) F0:S2 SÄSI IG Latiorana (Pxdisca) I1: 163. Latipennis (Stenophylax) 22: | 94. . Latipennis (Tipula) 18: 128. Latipes (Nematus) 13: 64. Latipes (Sipaulivpa) 26: P5) 153 [ÅRES rnrG (Dytiscus) 18: VAT. | Latissimus (Lycus) 24: 285. Latitarsis (Cryptus): 19: 1IOT: 24: 77 Latithorax (Cautires) 24: 286. Eativalvis (Tachytes) 25: | 266. Lativentris (Anthomvia) 21: 250. Lativentris(Megalothrips) | 17: 104. Lativentris (Piezostethus) Il: 528 Latoia 20: 252, 257. Latona (Cyligramma) 18: 158. Faliioe ehgen nen) 21: 202: er (Papilio) 12: Fått (Pancalia) I I: 138. Latreillellus FR subterraneus) 24: | Latreillii (Chelifer) 3 fatesiks (Notiophilus) 20: 292. Laticollis (Sagaritis) 19:/ 107. Latifasciatus — (Syrphus) 30: 43, Latitrons (Chilosia) 30: | 28. Latifrons (Eutermes) 17: | 298; sg 126; 24: 76; | 28: Fans (Microdon) 30: fs | 202, 204, 214. Latruncula (Hadena stri- gilis) 24: 114, 116, 117. | Latus (Cory mbites) 20: 201. | FS (Garypus) 20: 163, Laufella(Preroteinon) [7: 288. | Laufella (Tanyptena) 12: 226. | Cautus (Saprinus) 24: 80. fav ata (Anthomyia) 21: leded 20 Flatifrons(Pamphilius)29: Eeachii (Nomafu) 13: 66. 174, 1753. I Lemniscatum 8 » 3 Le: RS (Pachygaster) 28: 134. Sera (Osmia) 24: 166, 169, 170. Leander (Andronymus) [7:1287: Leander (Apaustus) 16: 220. Lebeda 23: 276. Lebia Il: 133; 17: 276. Lebona = (Hypolocena) [252195 163 2101 211 Lecanin& 27: 76. Lecanimm. 13: .37; (7: 27:41 1703 8: 16,0 25; PETRA ler: 005170) 77. 81, 89—92; 28: 215. Lecheana (Cacoecia) 28: eeleteA (Ptycholoma) 28: 206. Lectularius (Cimex) 12: ST Leda (Melanitis) I2: 198; 14: 262. Ledi (Psylla) 23: Lediana (Learn), ET 325 Ledra Il: 19, 37— 43. 46, 51, 52, 59, 68 Leeuw enhoeki (Cy clops) 14: 148. Leiophron 23: 205: 26: 206. Leioptilus [ostar 2 32. Leipoxais 23: 274, 275. Leiroides (ifpales SyäL F20A Leistus 17: 276 Lema 22: 162. Lembopteris 20: 2538. Lemnza IDorbEL (8: 129. Lemne (Tanysphyrus) [ÖST Tulg2LAGS Lemnata (Catacly sta) 12: TITT: fös Oy. (Spiloso- ma) 20: 239 Lemnos (Lycenesthes) 6: 25 Lemur (Acalles) I 1: 118 Lenodora 16: 115. | Centa (Xylota) 30: 74, 75. Lenticularis (Oberthä- rella) 25: 107, 108. Leocyma 18: 162. 84 Leonidas (Papilio) 12: 223; 14: 103; 16: 267. Leonina (Epitola) 16: 205. Leonis (Euchromia) 18: 153. Leonis (Terias) 16: 2063. Leonora (Proteides) 12: TT Lepida (Bombyx) 18: 156. | Lepida (Cheumatopsy- Che) ee: mo: Lepida (Feronia) I 1: 133; 18: 133. Lepida — (Hydropsyche) II: 7 INS Lepida (Parasa) 18: 156. | Lepidella (Poecilia) 15:' To 227 Lepidocyrtin& 27: 250. Lepidocyrtus 25: 67, 76, 77; 27: 226, 250, 202; | 30: 180. Lepidorytis 20: 255, 257: Lepidostoma 18: 130; | PIG Lepidotus (Tropiphorus) | 14: 256. Lepidus (Chteniscus) 22: Ye Lepidus (Dirhagus) 1: 120. Lepidus 29: 159, 199. Lepidus (Philonthus) I1: 335 Lepiserica 24: 82. Lepisma 27: 236. Lepismide 27: 234, 236. Leporina (Acronycta) 18: 503; 21: 31; 20334 Leporina (Melitta) 24: 190. Leporis (Spilopsyllus) 28: 90. Lepreus 18: 195- Leprosa (Heterolepis) 20: | 252. Leprosa (Inesida) 24: 276. Feptacis (2: 133: Leptacinus 29: 11. Leptalina (Soritia) 15: 170. Leptalinoides — (Soritia) 15: 169, 170. Leptarthrus 28: 168, 173. (Harpiphorus) | Leptidia 22: 250520: | Leucaspis (Chalarus) 24: 32, | Leptidid& 28: 131, 161. | Leptinus 17: 263. IHeptis (3: 220; 23; 28: 1061,.-102, MOA: Leptocercus 13: 65; 29: 147. Leptocerus II: 3; 14: 231; 16: 155; 18: 130, 135 OEI Leptocryptus 25: 118; 26: 182; 2:35 ed: 110. Leptogaster 28: 168, 171. Leptogaster (Campoplex) 28: II5. Leptogaster (Lissonota) | 23: 203; 26: 206. Leptomerocoris I6: 153. 13: DAS Letophyes 21: 249, 250; 235306 | Leptopterna 13: 274; 235 ÖR | Leptosia 18: 144. Leptosoma 18: 220. Leptothorax I7: 130, 1.35, 1374 TAG, PIAS LD: I 083 21: T6252A NO; II, 20, 208, 205 34: | Leptotrachelus 14: 124. | Leptura 16: 232, 247; I 22: IO2K NASN 3005 20225 Leptusa 23: 256. | Lepyrus 23: 28. | Lesbonax (Euryphene) [2:-2TTALDIR2OS Lestes 15: 259, 260; 18: 120; 25 SOÖNANTAO, 23: 10,27) MOD: Lesteva 18: 133; 19: 196. Lethe 18: 142. Lethe (Euchromia) 13: 188. Lethierryi (Trematopy- gus) 24: 223; 26: 204. Lethifer (Pemphredon) [9: or. | Leucaloa 20: 234. Leucania Il: 86, 124, 133, 134, 137; 13: 79; 18: 2633; 20: 3 Leucanioides (Creatono- tus) 20: 238. 279. Leucatella (Recurvaria) NERT3e Leuceronia 16: 256. Leuckartii (Cyclops) 14: 148, 247. Leucocera (Cymodusa) 19: 107; 23: 204. Leucocerus (Coelichneu- mon) 29: 55. Leocogaster (Litodacty- Jus) ETS Leucogaster (Rhinoncus) 18: 132. Leucogona(Pipizella) 30: 14. Leucogrammus (Meso- chorus) 26: 185. Leucographa(Pachnobia) [135263 Leucol&xnus (Amaurone- matus) 29: 191. Leucolepis 16: 200, 202. Leucoma 12: 45; 14: 296; 17: 158; 18: 259; 23: AO Leucomelena <(Osmia) 24: TÖS: TOO, L/ I Leucomelas (Ichneu- mon) 19: 99; 21: 202. Leucomelas(Phzegorista) 13: 184. Leucopeza (Scatopse) 29: 3; Leucophea (Limnophila) 26:-1ITO, ES: Leucophaeus chus) 22: 159. Leucophasia 13: 79; 15: 93; 18: 263; 21: 271; 22: 250. Leucophthalmus(Ptyelus spumarius) 23: 267. Leucopsis (Cratocryptus) 26: 182. Leucopus (Halictus) 19: 86; 24: 208, 209. Leucopyga (Acra) 25: (Systoe- Leucopygus = (Acleros) 17: 282. Leucorrhinia 15: 239, 243; 20: 290; 21: 30; 99: TIILNRS 7 9: Leucosoma (Acrea) 14: 291. Leucosoma (Hypoleucis) 7: 285. Leucosticta 29: 188. Leucostictica 277. Leucostigma secalis) 22: 29: 134. Leucostigm: å pha) I1: (Pontania) (Frea) 24: (Hadena 134, 136; | (Helotro- ENA (Hepiopel- mus) 21: 208. Leucostoma (Crabro) 13: 104; 240; 19: 95; 25: 283, 289, 294. Leucostoma 13: .Leucotrigona thrix) 15: 29: 8, 39- | Leucozona (Thelaira) 13: 23001 Leucozonius 13: Leuctra 21: Leucy NE 16: 244; 16: 105; 24: (Ophyra) 124. (Melano- 176. Leucotrochus (Pteronus) 160) 190. Leucozona 13: 234; 30: | ' Ligia 17: I Ligidium 17: 22 | Lignaria (Halictus) | 206, 208. | 22 (Euliphyra) | Libyssa (Larinopoda) 12: 250. Libyvssa (Liptena) 16: 200. Libythea 12: 216; IG: TOR: Libythea (Papilio) :18: 144. | Libythea (Tachyris) 18: 144. Lichas. (Charaszes). 15: 30 Lichenella = (Solenobia) frn | Lichenopteryx 14: 206, 210; 19: 184. Ligata (Macrochia) 24: 276. Ligatus (Poemenesperus) | 24: 275 Ligea (rota) (2: 155;] I55to045. 165 2355-2416; 2A73 20: 132: 224. (Lycosa) 19: 147, IST Ligneus (Ischnotrache- lus) 25: 168, 174. Ligneus (Semiotus) 20: 204. 199. Leuwenhoekella (Panca- | Ligniperda (Cossus) 13: Ha) 125 112: Levana (Araschnia) 22: | 250. Levana-prorsa (Vanessa) | 144—146, 148. Levanderi (Hydroporus) 21: If3rr30. Levanderi (Sminthurides | É aquaticus) 25: 78; 27: | Ligures 227;-200: 20055 Fe: MÖRE 205150. Ligniperdus (Campono- tus herculeanus) 19: (yr rt HA GA Ligniseca — (Megachile) 19: 87; 24: 163—1653. | Lignosa (Dorcasta) 25: 208. (Lyc&nesthes) 16: 216. SES Levis (Lycenesthes) 16: lägre (Acronycta) Il: 216, 218. 235230: | Liara (Hypolvcena) 16: | sm (Sphinx) [3:479, STR | Libatrix = (Scoliopteryx) 20:0135. Libellago 27: 99. Libellula 14: 109; 15: 2787 230, 2415; 11: 2773 18: 129; 20: 200; 21: 5 22: 137, 138; 23: | 7> 8, 198. Libellulide 23: 6, 7, 26. - Libellulina 15: 238, 239. Liburnia |1: -- fostra ie 39, 41: 130: 155020; 2:20 SYS 2KIITAN 2ÄRNTSS Ligyrocoris 20: 290; 23: 260. Lilljeborgi (Termes) 18: 20tark93l205. | Limacina (Eriocampoi- des) 28: 211; 29: 148, 150, 151, 157- 10341006. Limatus (Pheogenes) 27: 136. Limbalis (Argynnis aphi- rape) 15: 186. 35 Limbata 16: 199. Limbata (Hypocala sub- (Citrinophita) satura) 18: 164. Limbata (Leptura) 28: 122. | Limbata (Liburnia) Il: 39, 41. Limbata (Myrmedonia) 22 TIO 20: (3. Limbata (Tenthredo) 19: 80. Limbata (Tipula) 26: 130. Limbatellus (Exenterus) 19: 104. Limbatellus (Hemero- bius) 30: 1453, 148. Limbatus (Cteniscus) I6: 035-20: IS4. | Limbatus (Exenterus) 18: ZOO PA: 20 55 Limbatus (Nabis) 12: 21; 23: 203. Limbatus (Omophron) 25: 106. Limenia (Hesperia) 18: 147. Eimenitis. Il: 81; - 13: 2055-142, 206; 15:r033 1857 250; 20:, 19250 2: TAS:-20:1E32. Limerodes 21: 203; 24: PEN: 33. Limitaris (Perilissus) 18: 79. Limitata (Corisa) 15: 142. änka (Ortholitha) I 1: tgoralan BO: lr 204; I: 15: Limitatum (Brachvyarth- rum) IT: 127. Limnecia 18: 112. Limnas: 12: 193. Limnebius 18: 127. Limneria 12: 144; 13: Oss 19: 1075 21204; 23: 003 24: 2245, 20: 205; 27: 134. Limnesia 27: 194. Limnius 18: 132. Limnobia 18: 128, 131, I325420:-00: 1003-105, TORSK Limnobiide 26: 93. Limnobiin&e 26: 95. Limnophila 26: 69, 112, TIS:nS0: 30; 86 Limnophilus 18: 130,/|Lineata (Semyrilla) 20: Fl PR 2O0VMEe NGA ZAO: 204. 176. Lineata (Sophronica) 29: Limnophora 13: 245. 128, Limnoxenus 28: 96. Lineata (Spilosoma) 20: Limoönius. [8: 134; I9:-1 230: 162, 170, 175; 20: 201, | Lineata (Tipula) 26: 202. | Lineatocollis (Baliplus) Limosa (Limosina) 18: 18: 129. 130. Lineatocribratus (Eridau- | Limosellus (Ypsolophus) | lus) 17: 265. 18: 112. | Lineator (Ichneumon) | Limosina I7: 276, 277;| 19: 98, 99. 18: 130. | Lineatum (Taragama) 14: Limosus (Agriotes) 20:| 213; 23: 270. 202. | Cineatus (Agriotes) 12: Limothrips 15: 45, 119; 44, 50; 13:26; JASBO; [6:9162- 177, ieTste05) 15:28; 17: 285185 268, 271 19: 21, 162, 169; 20:]| ina 2: 545 MOrKnO2 A3, IIO, 202:02ME7A MDS TB 2 23:11 22: 355 23: 09, 100; 2505; 20: 217, 29 24: 523-205 SINGERS O: Lindenius 13: OA 16: | 29: 27 | 055 19:705; "25: 2 nea (Haliplus) 18: 2 279. 29. Lindneri (Pieris) 19: 183. | iucatustHelopbissjkan 252525, SNÖN Linea (Noctua) 18: 164. | 128, 130; 30: 67, 69. | Linea (Spilosoma) 20:/Lineatus (Hydroporus) 239. IT 18:20, ST | Lineare FR CN elus) 23:| 30: 32,83. 24: Linearis (Campylus) 19: (iRnckrastRö dd spuma- 162, 173,1755-205203 | rius) 23: 267. Linearis (Dioctria) 28: |bLineatus (Rhypholo- NÄ ÅR | phus) 26: 105. Linearis (Donacia) 18: | Lineatus (Sitones) 16: 20: [22:07:36 MSN: Linearis (Obereopsis) 24: 21: 11785 RR: NRASNeDr 282. [RT O35 Hed Ae Lineata (Anauxesida) 24: | Lineatus (Tithyus) 18: 279. [IE Sn Lineata (Bryochzeta) 25: | Lineatus (Xyloterus) 18: | 182. Or Lineata (Chlorops) 13: | Lineigera (Nupserha) 24: 22 OP 18: 258. 281. Lineata (Deilephila) 21: | Lineola (Adop&ea) 22: 230. 250. Lineata (Dixa) 26: 137. | Lineola (Bombyx) 18: Lineata (Hypoderma) 20: SZ | Lineola (Erosida) 14: 184. "Linoceras 41, 144; 28: 66; 29: 100, 104, TO5, LIG | Lineola (Galeruca) 28: Lineata (Pachypasa) 23: 1 36. 279, 280. | Lineola (Hesperia) 18: Lineata (Pachyrrhina) 26: 136. TS21NSG | Lineola (Leptis) 13: 230; Lineata SS Orla) KITSTNR28: 162, 103: 1983 13580; a 259. | Lineola (Limnophila) 26: Lineata (Semyra) 20: 253. TO LIGE Lineola (Nomada) 19: 86; 24: 180, 183. Lineola (Syrphus) 13: 233; 30: 43, 46. | Lineola (Thymelicus) 22: 250: | Lineolata (Athalia) 29: 146, 154, 155, 164, 199. I Lineolata (Mesoty pej23: 47. (Campoplex) ed: | Ingen i (Cupido) 12: 220; 16: 219. | Lingulella (Anacampis) [2502 Linn2&i (Corisa) 15: 140 146. Linn&i (Euploea) 18: 141. 19: 100: 21: 203- Linogrisea (Agrotis) HH: ÖS HINTSA: Linogrisea (Anthomvyia) 21: 256. Linyphia 14: Liobunum 27: 2 Je Liocoris 23: 264. Liocryptus 21: RAG TESS 210216, | Liogaster 30: | Liogaster (Dold 19: ÖT Liogaster (Phygadeuon) 26: 182. Liogluta 20: 282; 22: 167, 168. Liogma 26: 133, 134. Lionotus 13: 102; 19: 89; 23: 248; 26: 216, 217, K22005225: : Liopus 24: 279. Liostylus - (Cratichneu- mon) 29: 55. Liotrichus 19: 162, 166, L/5s Liparacld::107. Liparidis (Microgaster) 12: 144. Liparis 20: 157. Lipoptycha I1: 193. Lipsothrix 26: 104, 111. Liptena 12: 217; l4: 105; I6: 198, 200, 203. | Lipura I3: 35; 14: 86; 15: 128. Lirc&ea (Larinopoda) 16: 199. Lircea (Liptena) [4: 105. Liria (Papilio) 18: 143. Lisidora (Cymothoé) 12: 214. Lisidora (Eurvphura) 15: 303. Lispa 17: 277, 278; 18: 130. Lissonota 21: 204; 23: 203; 26: SS 206; 27: 133329: Lissonurus ( ADR) 19: 84. Lissonurus (Psityrus) 24: 156, 157. Lissozodes 12: 100. Listerella (Andrena) 19: 84. Föra aa 35; 138, 197; 12: 753018: 112: Literata (Cidaria) I I: 1253. Literosa (Hadena) 15: 96. Literosa (Miana) 23: 49. Lithinus 13: 208. Lithobius 13: 87; 14: 134, 138. Lithocolletis 12: 112; förr 2: 32. Lithosia II: 122: 13: 79; SIT 203; 20: Lithostege 12: 32. Lithoxylea (Hadena) 1: 85, 134, 137. Lithyrgus 23: 228. Litigiosa (Pheidole Si- kor&e) 17: 241. Litigiosus (Amblyteles) 20:1202: Li:igiosus (Neuroctenus) | 15: 116. | Litocoris 20: 291. = 0nanrnrg och 11 Litopus 29: Littorale öaratnn) 24: 107. | Littoralis (BXxocrara) 29: | 20, Littoralis FF 23: 50:02 Littoralis fM-luboris) FE 137 133. 0 (Necrodes) 17: | rs (Pderus) 25: 88. Littoralis fören 18: 162, 16 Littoralis (Salda) 14: 136, | 136318 133720; 22: 144; 23: 266. Littorea (Amara) 25: Littorea (Aricia) 17: Littorea (Hilara) 18: 130. Littorea (Omorga) 29: jo I Md Litura (Noctua) 18: 162. Litura Söp 18: 259; 23: Litura fErejdettia) 18: 164. Lituratorius (Exenterus) (9: 104 Lituratus 165. Liturifer (Gnatholea) 14: 181. (Alcides) 25: | Longiceps Livens (Cordylura) 17: | 278; 18: 132 Livia 23: 270. Livida (Cantharis) 28: 218. Liturata (Eudryas) 13: 187. Liturata (Macaria) 27: 1325 Liturata (Mila) 13: 188. Liturata (Phalena) 18: | 165. Liturata (Poecilosoma) 25: 235; 29: I52, 200: ;Liturata H(Semiothisa) 29: 136. Lituratorius (Diaborus) 26: 184. 87 Lobicornis rubra) 29: 30. Lobopelta 17: I Lobophora II: I (Myrmica 39- 35, 138; 18: 264; 23: 55; 32057 135. Lobulina = (Lasiocampa lunigera) Il: 125. Lochetica 25: 118. Locra (Lyc&nesthes) I6: 25. Locusta 20: 280; 21: 250, 262; 23: 38. Locustide 21: 234, 248 Locustin& 21: 250. Lodra (Pamphila) 12: 22y- Loeflingiana = (Tortrix) f[2SITE: Loemocharis 18: 154. Loemostenus 20: 203. | Loewii (Sphzerophoria) 30: 507 53 Loloana (Aphenoserica fallax) 24: 82. Lomatia 28: 181, 183. Lomatiin& 28: 181. Lomechusa 29: 10. I Lonchoptera 18: 128, T30rI32. Livida (Dimetrota) 20:/ 282. Livida (Empis) 13: 22 18: 130. Livida (Leptura) 25: 300. Livida (Taragama) 23: 279. Livida (Tenthredo) 150:0[93805 29: 154, 158, 162—164 I Lividus (Monocrepidius) 20: -200. Lixzus 21: 164. 1395) 25: 163, 16: Lonchopteride 28: 131. Longevittata (Glenea mephisto) 24: 279 Longicauda (Hemiteles) 29: 55. (Baptolinus) 0: 1623 (Disopora) 20: 232; Longicollis 20: 282. Longicollis (Ischnotra- chelus) 25: 162, Longicorne (Raphidium) [13 277. Longicornis 29: II 172. (Claviger) I Longicornis (Corticaria) 3 202: 1 | Lividus (Helochares) 18: 27 | ividus (Hesperia) 18: 150. Ljungiana (Sericoris) 12: | III. | Lobicornis (Myrmica) 21: 162. SEO: Longicornis [fä1r20: Longicornis (Eucera) 19: 84; 24: 161. Longicornis (Hirtea) 28: 2Q (Dirhagus) Longicornis (Monoblas tus) 26: 204. Longicornis (Mystacides) II: 4; 18: 130; 22: 95. Longicornis (Othius) 22: 191. 58 Longicornis (Poeciloso-| ma) 29: 200. Longicornis (Tipula) 26: | I205030; Longicornis(Tomocerus) 2201 Longicornis (Trichopte- FYREN: T2T NA R2AE Longigena (Monoblas- tus) 26: 184. Longimana (Clythra) 18: 136. Longimanus (Scorpio) 18: 181, 182, 186. Longinus (Hesperia) 18: 146. Longinus (Tajuria) 146. Longipalpis (Piona) 27: 194. 18: Longipennis (Chiro- tbrips) 1657 1657 TA3, 174, TT, 1 TO7, EA: Longipennis (Dicrano- myia) 30: 86. Longipennis (Eusemia) [3:01857) Longipes (Aricia) 13: 240. Longipes (Bassus) 19: 105. Longipes (Holopterus) | 25:0ON Longipes (Limneria) 23: 204. Longipes (Mesoleius) 28: 114 | Lonicere (Zvgxena) | Lophantz 4. | Cophyrini 29: Longipes (Podauchenius) Longitarsus 18: 13 256; 24: I10. Longithorax (Pseudotro- chalus) 24: 87. Longiuscula (Aleochara) 22: 107. Longiventris (Amblyas- piS) IE II. Longiventris (Anchome- nus) I7: 66. | Longula (Aricia) 21: 255. Longula. (Chilosia) 30: 20,128; 26: Longula (Epurea) 23: 256. Longula (Xyela) 29: 180, 181. Longulus 100. Longulus (Cryptops) 19: TOT: (Catops) 25: Longulus (Entedon) 19: : NES Longulus - (Hemiteles) 207: 188: Bokeeka! (Abia) 29:0154,; 1643; 1065 207208 I: 250; CIS (Rhizobius) 1375 18: BRO: Lophoderus (2: 111. Lopholycus 24: 286. Lophopteryxzx Il: 125; [3:11703 FO, 2T5. Lophyrus Il: 101, 209; I7:r20m: [2: 45; [IF 350ATTOS: Longirostris (Rhamphi-| 69; 14: 44, 49, 84, 91, dia) 26: 102. | 94; 228, 230, 206-05: Eongiserra (Nematus) 92 —37, 223;:-16: 601055; 75. UT BRIS ob IC Longisetosus (Cyclops) 30, 743 223 3S ASO 14: 245. || 10235 753 "20:0303- 20:5509 Longisetosus (Hemiteles) | 29: 155, 194, 195, 215, 25: 118. 200j: 234; NT Longisetus (Acantholo-|Loricaria — (Thamnono- PRUS) 27: 203218: ma) 29: 136. Longispina (Hexoplon) | Loricera 17: 276. 20: 261. Loripes (Mecocorynus) Longispinosa (Pheidole) | 25: 165. ATEN. | Lorquini (Pachyrrhyn- Longispinus (Achorutes) | chus) I1: 88. [953 T25:N2TE NOA DAD | Losinga (Euphzedra) 12: or ade hi INST cus) 27: | Lotella (Anerastia) 24: Longitarsis SE Stari Sj | Coti (Apion) 18: 134 | I 5; 23: | Loti (Bruchus) 30: 241, 242. I Lowii (Kettelia) 15: JÄS Loxolexis 17: 288. Lubbocki (Sminthurus) Aer 2003 2705 Lubricipeda (Spilosoma) 21: 203: | oe 16: 64; 17: 262; 18: Lucasi (Niger) 24: 282. Lucasii (Cymothoé) 12: 2 Lucens (Lipara) 13: 107. Luchsii (Ligyrocoris) 20: 290. Lucia (Dysauxes) 20: 245. Lucida (Amara) 20: 108. Lucida (Holcocneme) 29: THISAIIOP. Lucidulum (Hedychrum) 16 SR va SN [Re NT (Acrotomus) 19: | fnciddlas (Cyclops) !4: TA JA MAG LEDS Lucidum (Spilosoma) 20: 239. Lucifugus (Termes) 18: 96. | Lucilia 13: 238. Lucille (Eupheedra) 12: 2. Lucina (Nemeobius) I1: 84; 26: 192. Lucipara (Euplexia) 29: 134. an) Lucorum (Aricia) 13: 104, 240. Lucorum (Cimbex) 17: 163. : Lucorum = (Leucozona) 135 238451 305 30: Lucorum (Limnophila) 26: 1I15—117. Lucorum (Lyda) 25: 235. Lucoruny (Lygus) Il: 2 Lucorum = (Pamphilius) 29:07 NRA RNEIAOS Lucorum (Trichiosoma) 163555 LI: vs TA: LÖR 200: Lucretia — (Pseudacrxa) 12: 206; 15: 282. Lucretius (Charaxes) [2:57 20550ANNTOS50IG: 310. Luctatorius (Ichneumon) | Lugubris (Pemphredon) | Lunulatus 19: 98; 21: 202. Luctuata (Cidaria) 18: 264; -21: 230. Luctuosa (Agromyza) 18: |) 32: Luctuosa (Melecta) 13: FOT 2 10 Luctuosus = (Lychrosis) 14: 166. Luctuosus 19: 103. Luctuosus (Sehirus) 25: 114. Ludia 14: 201; 16: 120. 13: 259, 260. Lugubris (Pipiza) 30: 15, 16. 1123 IE loRc25: Lugubris (Tabanus) 28: | FSE. Lugubris (Thereva) 189. Lukabas (Jolaus) 16: 214. | (Mesoleius) | LCumholtzi (Strongylurus) | Luperina I1: 82; 12: 15; 14: 162. | Lunana (Pyralis) 18: 169. | Lunaria (Selenia) 21: 214, | 230; 20: SZ ARN GOLN | Lunaris (Copris) 24: 109. | 28: | 89 (Helophilus) 30: 67, 69. Lunulatus (Syrphus) 30: 42, 46 Lunulicornis = (Pachyr- rhina) 26: 132, ] Lupanaria (Domitia) 24: 269. Luperca (Euphadra) 15: 293- I AG Lupia (Pelochyta) 20: 280: Lusones (Lycxnesthes) 16: 218: Ludificans (Euphoresia) 24: 82. Ludificator (Mechistoce- rus) 25: 188. Lunata (Noctua) 18: 163. | Lurida (Cymothoé) 15: Lunata (Tarantula) 18:/| 306; 19: 181. 188. | Curida (Pycnoglypta) 21: | Lunata (Tipula) 26: 128, | . 138; 422: IOT. Ludovicata (Eumele) Luma (Bembidtum) | rideola (hosia) TS FRE NORS | reta (EU ea 21: SG. 192503 ASPA (Cxnides) 17: Lunatus (Gorytes) 25: | NES RR (Lophyrus) [ingens (Chasmodes) dö: | "intas (Harpactus) 19: Luridus (Berosus) 18: fägsns— (Mytmedonia) | "18: 130. + E |Luridus CT abane) är Lugens — (Pemphredon)| Sd "| 2273; 28: 148, 149, 153. Luridus (Trichiocampus) "ARENOR | Luridus (Troilus) 12: 18. 145. 19: 91; 25: 260. Lundana (Phosopteryxs) Lugens (Pterotragus) 24: | (92: 111. - 278 | Lunicollis (Amara) 20: Lugubre (Nemastoma) 21: 213. Lugubrina (Glypta) 21:| 204. | Lugubrina (Limneria) 19: | 107. Lugubris (Aradus) 11: 129. | Lugubris (Aricia) 21: 255. Lugubris (Cerea) I7: 197. Lugubris (Chilosia) 30: 25: Lugubris (Corisa) 15: HAD, JAG: Lugubris (Disochara) 1: 119. Lugubris (Glypta) 19:| 06 106. Lugubris (Gnophomvyvia) 26: 109. Lugubris (Lycosa) 19: DA Dy | 295- E Lunifer (Brevipecten) 18: | 160 Lunifer (Monohammus) | [23003 Luniger (Syrphus) 13: 233; 30: 44, 48. | Lunigera = (Lasiocampa) | METTE | Lunulana (Grapholitha) Ifa | Lunulata (Cordulegaster) | I5:2253 Lunulata 1305 Lunulata (Thereva) 28: 187—189. | Lunulatum (Agrion) 15: 267;.22: 142323: 22, 23, 25, 2306, 237. | Lunulatus (Fulvius) 16: | FS IFA IGN | (Sceva) 18: | Lusca (Bombyx) 18: 155. Lusca (Metanastria) 18: 155- sne (Phalena) 18: 165. Luscus (Julus) 20: 47. Lutarella (Lithosia) 29: TÅ Lutaria FÅ SER Lutaria (Semblis) 18: 96, (Psammophila) 254. Eörana: (Oas) Il: 123 fara IS25 2: OS U: TNA Lutea (Aleuropteryx) 30: 152: be (Cimbezx) 19: 75; 25 2055-29:11627-195; 204, 205. Lutea (Erioptera) 26: 107, 108. 00 Lutea (Hvperythra) 18: 166, Lutea (Lonchoptera) 18: 128. Lutea ge I: 129; 20: Lutea (Kanthia) 18: 259; | 29:2TBA. Luteella (Nepticula) I1: 126. Luteicornis (Cyrtopogon) 20: TJA. Luteipennis (Tipula) 26: | T20,- TSL. Luteipes — (Ichneumon) 26: 181. Luteitarsis (Pipiza) 30: USS Luteoguttatus rhynchus) I1: 88. Luteola (G EEE) 20: 95; 25: Luteola (Pachyr- | (öl nolepra) 30: Luteolata tis) 28: 210. Luteolata (Rumia) 1: 138; 13: 79; 18: 259, 264. Luteolum (Hippopsicon) 24: 279. Luteolus (Chrysopilus) | 28: 164. | Lutescens (Bryotropha) | [8: IT2. Lutescens (Elymnias du- sara) 18: 142. Lutescens (Hemerobius) 22:00. Lutescens (Lasiocampa) | 23 2 Lutescens (Spilosoma) | 20:1-2383 2305 22: tem Lutescens (Tipula) 26:| 129. Luteus (Nematus) 19: 763 2 INTA OR Luteus (Ophion) 19: 106. Luteus (Sminthurus) 27: 268, 269. Lutosa (Calamia) I1: 8 Lutosus (Das I 5: 8: TS. Lutulosus (Bagous) 18: TS Luzella (Lampronia) 18: IKT Lyc&na ll: 207, 2TOn 2205 126, [2: 1373 | I5: (Opistograp- | Lynchia I1: 126. Lyonetia 24: 5090; 25: 22150-216 NÖOSNPB:208; 293230; SS 233. Lype ll: ' Lypusa 12: II. Lysandra — (Diestogyna) [5:30 Lysianassa - (Charaxes) [2: 27155; I5:0Sro: Lysimon (Cupido) 16: 220. TSONSSs 3: r70 HA 205545 1035 116:1235, 24.554 2475 |8:INSÖR2GSS 213LSL, 132: Use I50N 2505; FPS SORSSS 20500025-20: 76-EIS SN Lycenaria (/ Arrhopala) | 18: 147. | Lyc&nesthes 12: 210; 16:52155; 187 TA4SNTAOS | 22 TGS | Lycenopsis 18: 149. Lychrosis 14: 166. I Ly Ty | 16: led JE AZ | Lycoa (Acrea) I2: 202; | 14: Lycoderes ll: föll Lycooides (Acke) 16: I TI. Lycooides (Acra circeis) 25: 94. Lycosa 14: 134, 136, PAT; 9: TAR | Lycosomus 24: 265, 267. Lyctus 13: 253; 18: 137. I Lycus 24: 285, 286. Lyda (3: 373 14SR28 2345 DET 345LOSESO 156; 9: 8I;022:0m0T 24: 244; 25: 235; 28: 220; 29:55 TOZNLGS, [7 TT TARO, | Lydid&e 29: 165, 166: | Bydini: 29: 1661 167: I Lyg2&eonematus 29: 155, | 1575 TÖ4F TION KIORS Lyge&us I2: 19; |7: 222; | FEB: r23A MS Eygris Il: 1385 M2:T56; 13: 80; 18: I66K2045 29: URSSE Lygus ll: eZ; 128: 16: 131, 254; 20: 201;123: 263, 264. FT 13: 193; 15: 1725. 16: OTRS MGSENSAG [9: 120, TOSR 20:05: Od, ISO; 222, 2272 235, 2805 2ISSROR OJ) 142, 213, 220 I. 62, 65—78; 104) IA.5, | ETS 23: 175 es | 238; 24: 66 —69, 100— || 1 HO2,T225; 25: 210528) 2 209. | Lymexylon 22: 63. äl Lysizone (Zizera) 18: 148. Lythri (Nanophyes) 17: 278. Lythria I1: 84 Tytta (22: 02; 24:50) 140. Lyzianus (Lyczenesthes) [6:-2055 Lövendali (Cryptopha- gus pubescens) 26: 2 200. | Lövendalii (Allecula) 23: Ö2s CE Maarensis (Cyclops) 14: FED: Macaria 2: 31; 2l:--132; Macana" (blanenia) 14: 285, 289. Macarina (Acrea) 14: 270: Macarioides (Planema) 14: 284, 289. Macherota II: 36, 48, 23 Mickan (Papilio) 13: 703 IM: 2I55NB:T36; 2 VISSER IEO25N20: 32. Machipaiie 28: 170, 170: Machilid& 27: 234, 235. Rts 14: 134, 141; EM: Macilentd (Orthosia) I 1: 83. Macdnaka (Chrysogaster) 30: I8, 10. Macrobatus (Linoceras) 19: 100; 215203: Macrocentrus 23: Macrocephus 29: 205. 177. 'Macrocera (Tipula) 26: T25NT2O: bi Macrocerus (Ichneumon) 20: II2, ja ÄN gr -|a) 13: 244. Meteorus 23: 166; 24: 224; 25: 120; 28: 110. | Meteus (Automolis) 13: | 189, 190. | | Meteus (Zagaris) 13: 190. Methoca "Il mT4: (3: 1093-119; = 24:ET31; 26: 236, 23 | Metialma FER 166, 196. Meticulosa (Brotolomia) [2:232;v2lk ran: Metoponorthus 17: 223 Metopsilus 29: 133. Metrocampa II: 34. Mexicana (Adelocera) 20: 198. Mexicana (Eburodacrys) 14: 182. Meza (Gastrocheta) 17: 283. Mezenteria (Noctua) 18: 161. Mezentia (Ophiusa) 18: TOT Mi (Euclidia) Il: 137; 135-705 8:02045, 129; TES | Miana 23: 49; 29: 134. Miarus 18: 136, 137. Miata (Cidaria) I 1: 138. Micacea (Anzabe)20: 257. Micacea (Hydroecia) I1: 82; 15: 593; 22: 34, 50; 23: 107; 29: 134, 246, 251. Micacea (Omocena) 20: 257: Micacea (Sarangesa) 17: 280 Micaceana (Grapholitha) Pl:yx82: | Micans (Cis) 16: 78: 18: gren tes Micans (Dineutes) 23: 296 Micans (Hemerobius) 30: 145, 147, 179. | Micans tlseronsa viridis) er 255 Mira (lkilorthus) 176 2 Micans (Tipula) 26: 130 Micaria 29: 120. Micracantha 14: Micraphe 20: 258 166. ' Microcara 22: 142; 24: 107. pr a Fry teriz) Ze Microcerfle Phylloto- nia)s BR sera 3 29: 162, 196. Microcercus 13: 65. Microchrysa 28: 133, 142. Microcryptus 2l: 208; 23: 201; 24: 222; 25: 118; 26: 5 20: IISSJ20: Nörstetonbs 19: 109. Microdon 17: 131; 18: FANS ENOT SÖ: 12, 84. Microdonta 12: 32. Microdontinz& 30: 12 Microdota 20: 282. Microdus md 224; 28: | 116; 30: Pte arna (Graphö- litha) 18: IT. Microgaster 12: 144; 19” FEN 20: 107, ÖSTLIN 2G: 205-135; 28: TIO, 110; 29: 275. Microglotta 29: Microleon ladda ia) 28: 140. Micromus 22: 96; 30: 143, 149. Micronematus 29: 193. Micropentila 16:-202. Microphora 18: 130. Microphthalma 15: 211. Microphysa 12: 21 Microplectron 25: Microplitis 27: I 2 109; Microps (Lathridius) 17: | 222, 266. Microps (Quedius) 29: 13. Micropterna 18: 131; 22: 04. Micropterum (Macrode- ma) I2: 20 - Micropteryx 12: 112. Microrrhagus 17: 264; 22: 102. Micrcsaurus 16: 233, 246; 265; 18: 260; 196; 24: 108. Microsema 22: Mirorhecella(Nepticula) fl: 26. Microzoum 18: 134; 28: 13: 17: 19: 251; 264, 193, 128. fl Micylus (Cupido) 12: 220; 16: 220. - Midea 27: I (Nematus) | Migratorius (Pachvytylus) | =S: 2055 21: 246: Migratorius (Spilocryp- tus) 24: 222. Mila [2: 228; 432 187. , | Miles (Phytonomus) 18: 136. Milesia 13: | Milesiiformis i tapidia) 30: | Milesiinze 30: 10. | Miliaria (Ephelia) 26: 113, | | SERA | Miliaris (Nematus) 13: 65. | Miliaris (Pteronus) 29: 156, 189. Militaris(Acanthotermes) 28: 236. Militaris faser. Militaris (Sciara) 28: 2 220,: 231. Militaris 278. | Millidium 29: (Polyrhachis) (Termes) 20: 301. Milonia (Precis) 15: Miltogramma 13: 2:62, 135, 103, 24: 140. Mima (Hypolimnas) 2ÖT- Mimesa 13: 107; 19:92; 275: 108; 194; Miniatum (Apion)14: 253. 164. Minima (Gorgyra) I 7:283. 2 21: 264. Minimus 142. (Sargus) 20: | | Milnei (Diestogyna) 15: | 15: | 2065 2: 24 NDAd, | 2454 1250,/255, 25035 28: 127. Mimeseoptilus 12: 112. Mimetica (Colobothea) CIA 220, Mimoscorpius 18: 203,| 210. Minialis (Phalxena) 18:/| 169. Miniatus (Apoderus) 25: | Minima (Lycena) 18: T303 ENA 325 20MIOA Minima (Pheidole) 21:| 275. | Minimum (Apion) 22:| 143. Minimus (Megalothorax) | 28: | CH Minimus (Systoechus) 28: 186. | Ministrana (Tortris) 1: 1393. 16: 2485 CNS Ministranus (Lophode- EKUS) [25 fe | Minium (Agrion) 17: 277; 22: 141; 23: 21, 22, 2 Minium (Pyrrhosoma) 15: 263. Minki (Deltocephalus) HNT28 Minor (Berytus) I2: 19; |. 23: 259. I Minor (Bombvylius) 28: | EGG | Minor (F orficula) 20: 280; Vers 230! Minor (Hylesinus) 14: 57 Hl urgus) I7: 133. Minor (I5otoma) ANG 217: 25,5 251; 256. Minor H(Eabe) 21: 235; IN233130 | Minor (Priocnemis) 28: 287. Minor (Rhyphus) 26: 154. | Minor (Cepnchuras ob- | longus) 25: Minor omocers ENE | 261. Minorata 232, 248. | Minorata (Larentia) 29: | 30 | Minuscula (Daphenura) | 3 20:-238. | Minuta (Agromyza) 28: 204. | Minuta (Cynips) 19: 112. (Cidaria) 16: | Minuta (Dictyoptera) 24: Minuta (Dicyrtoma) 25: | 83; 27: 228, 265. | Minuta (Eurytoma) 19: TTT | Minuta (Evania) 29: 53. | Minuta (Gracilia) 13: 53 54, 253: | Minuta (Hoplocampa) CITURSO HON DA: fpkngta (Isotom a) 27: 2 254. | Minuta (Myllena) 17: ZY GE Minuta (Nomada) 13: TOTAL 3G: | Minuta (Tiphia) 26: 2 -— i 34- 98 Minuta; (Trichogramma) 18: 252. Nibutas (iy gothrips) 20: 196. Minutana (Pzadisca) II: IO5) 70: Migneen (Eupithecia) I1: | 353 189: Mind (Oecophora) |[2:rT2: Minutissima (Pachyga- Ster)i 28: 34. Minutissima (Sigara) 17: 278. Minutissimum (Milli- dium) 29: 122. Minutissimum (Simu- lium) 26: 151, 152. Minutissimus = (Bracon) 19: 109. NUR uESsrnS (Halictus) 24: 208, 209. Minutum (Cryptopleu- rum) 25: 106. Minutus (Berxodes) I1: I ÖN: Minutus (Chelifer) 20: TÖ3, LÖJA LJYSTPTER20AN Minutus (Cryptocepha- | lus) 14: 254. Minutus (Cyclops) 14:' SO. Minutus (Diodontus) 25: 261; 28: 127. Minutus (Gyrinus) 18: T276 33: Minutus (Halictus) 19: 86; 24: 208, 209. Minutus (Laccobius) 18: T27KNL20. Minutus = (Laccophilus) 18: 129. Minutus (Arons) 19: TÖ2,TY/O 20:20 Minutus (Odynerus) 26: 221, 225,230 Minutus (Platygaster) 19: TN Minutus (Pompilus) 28: UT NAL22A Minutus SA 28: 26, 29: Minus (Stenocarenus I: 39, Minutus (TOGS USjer: 220. 2 Minutus (Triphleps) 12:] PA Mioni (Sthenias) 24: 279. Mira bilis mus) 18: Me 2 NANA Mir Abilis EL 16: 120; 20: Mirabilis (Kosten 18: 223; 22: 193— 190; 198 =200, 2085 205,1200; 208, 210,121154 213, 0205 —219, 232—234. Mirabilis (Lycosomus) 24: 267. Mirabilis (Pirga) 12: 228; [33003 Mira Fe 24: 274. Mirabilis (Strangalia) 23: 207. 244, 202. (Friesea) 25: 222 dr het kon (Sternotomis) Mirabilis (Tipula) 28: Miresa 20: 231 ANA Miriam (Mycalesis) 14: AA Mirifica (Chrysopsyche) 23: 27 Mirifica (Eabptyra 16: 204. Miriformis (Myrmus) 12: 19; 23: 259: |Miris. (3:530274500e20:079; 201; Flag 203. Mirza (Cupido) 16: 220. Miscophus 13: 106; 21: 197; 25: 244, 245, 251, 2703 20: Mo Miscus 13: 108; 19: 92; 21: I623 IROFRETENISS, 30: 163. Miselia 28: 208; 29: 134. | Misella (Pentilia) 21: 136. Misella (Tinea) 12: Misellus (Acalles) 259. Miser (Limnophilus) 22: 112. 17: 94. Miser (Mechistocerus) 25: 165, 190. Misetus 26: 202. Misippus (Hypolimnas) 12: 205; 15: 280; 18: FAO: Mitis (Achorutes) 27: 2AM, 2436 Mitis (Piers ner 26: 97, 9 8 Mitis (Eut ermes) 23: 490. (Formicomi- | Mitis (Osmia) 24: 167, TÖI Mitopus 27: 210, 211, NG Mitterbacheriana (Pho- ZOPterys) e:0 nr. Mixta (Eronia argia) I6: 2025 Mixta (Orrhodia vaccinii) 29: 134. Mixta (Thamnotettix) 20: 228. Mixtus (Campoplex) 27: 136. Mixtus (Jassus) 23: 268. Mjöbergi (Chelifer) 30: 92. Mnemosyne (Parnassius) 20: 192. Mnesitheus 23: 289. | Mnestra (Epitola) 16: 204. M nigrum (Idalia) 13: 251. Mniorum (Bombus agro- rum) 25: 204. Mobilicornis (Odont2eus) 14: 80. Mochlonyx 26: 138, 139. Mocquerysi (Diestogyna) 15: 298, 299. Mocquervsi (Muroster- num) 24: 274. Modeeri (Hippuriphila) 18: 135. Modesta (Anthrax) 13: 22 Mr 26: 98. Modes H(Faustiella) 25: 166. S Modesta 282. Modesta (Sphinx) 18: 51. Modestalis (Herminiaten- tacularia) 15: 96. MOSSE (Rhinocles) 25: (Dicranomvyia) (Nitocris) 24: 167, 199. Modularis (Eurytoma) (9: IT? Moecha 24: 276. Moéi (Platynotus) 13: FS fela Moenas (JEgocera) 13: 184. Moerophora 25: 119. Moesta (Aleochara) 22: 167. Moesta (Corisa) 15: 142, ne; 18: 133. Moestus (Anchomenus) 17: 276. ES pr SELL a: 22: kidlaror Moleka) 24: 276. Moldavica (Cledeobia) 26: Ess (Dorvlus nigri- cans) I7:-227. Molicella — (Diestogyna) I5::307, Molitor (Tenebrio) 15: 210721: 03: Molitorius (Ichneumon) [9:Ko8:v 20: 207; 1207. Mollis Si gXxonematus) | 29: 164, 193. Mollis AT 14: 29723 Id: Mollis (Opilio) 14: 300. | ere (Quedius) i6: Molonevi (Anaphe) 13: Moniliata — (Tenthredo) [335705 14 5333-010: SOFI Ib Monilicornis cus) 19: 93; 25: Monilis (Tanypus) 18: 132. | Monina (Papilio) 18: 143. |[SFoneBlasts 26: 20425 I36: I MönocerostN otoxus) 18: 134. ' Monocham(m)us 164; 24: 105. Monocrepidius 20: 200. Monoctenus 19: 74; 29: 184, EAS IOA,r215, ATG. Monodactylus (Stero- phorus) 12: 112. Monodontomerus 14: L22; Monoglypha (Hadena) [BT 20-34 | Monographus (Tomicus) | 24: 110. M obe ( IMancey mix (Micronema- 0: 230 tus) 29: 193. Molophilus 26: 103, 105. | ER OR [2:77103, | Molops 20: 295. | 5: ; Monacha (Liparis, Ly- 17: 258; 20 HH: SE ud mantria, Ocneria, Psi- | : - : 252 ÅN dE nn "fl Monophadnus 2HI228, 120, 195: SÖS SSE dn 23805,.2d-T52- HSO, ES. 180, 200222, 227, | TÖT) 198. 279, 285, 286; 21: 335, | Monoplectron 19: 104. 63, 97, 142, 213, 226; | Monostagon (Ichneu- 22: 1, 62, 65—78, 104, | mon) 25: 150. 145, 158, 161, 164; 23: | Monotoma 19: 203. 75, 117, 125, 215, 238; | Monotonia (Pararge FR 66—069, 100—2102, 225. | Monacha (Tachina) 16: 61. Monachana (Pedisca) I 1: NES Monalocoris 20: 23: 264; 24: 73. Monanthia 27: 125. | Moncus = (Lycenesthes) f6: 215. 291; 4 Monecphora 1: - Monedulz fögedphyk lus) 28: 88, 90, 5 Moneta (Plusia) I: [irro: 29: 135, 2 mera) 16: 80. Monozonus (Campoples) | 19: 107. | Montana (Mesocelis) 13: 199. i Montanana (Dichrorham- pha) I1: 193. Montanata (Cidaria) 12: F515, 503, 13: 803 16: 2200-2332 AT: Montanata (Larentia) 29: 30: Montandoni . (Artagerus) [5: 103. Montandoni pteryx) 29: (Tricho- | I2T. (Passaloe- 262. | 14: | 267, 268; 28: | | Morio 99 Montanus (Pemphredon) | [9:762; 257 250, 260. Montanus (Philopo- tamus) II: 7; Sr 95. Montanus = (Stiphroso- mus) 28: 114. | Montanus (Tabanus) 28: [Na TASN 150 1524 Monticola = (Is SOCryptus) lg: T00! | Monticola (Lycosa) 19: 148—150. Monticolana (Dichro- rhampha) II: 193. Montigenus (Chelifer) 20: 163, 167, TNG 21: 204. Montivaga (Amara) I1: lang | Monura 12: 216; 15: 31 I Moorei (Hypocala) I 164. Moravicus (Pseudacoeni- LES)L2550 1IO Morawitzi (Andrena) 24: I93:a197, 203. Mordax (Eutermes) 17: 208. Mordax (Rhagium) 12: 1. 8: Mordellistena 18: 134. Moreelsi (Euryphene phranza) 22: 116. | Moreelsi — (Pseuderesia) 228: Morenensis (Chelifer) 29: 60. | Morganii (Amphonysx) [3383 Morganii (Eurytela) 15: 278. | Morio (Allecula) 23: 62. Morio (Anthaxia)22: 142; 23: 194. Morio (Aricia) 13: 240. | Morio (Asaphes) 20: 201. : I Morio = (Atractotomus) OLE BE lc (Chilosia) 30: 22 De 30. Mere (Cydnus) 18: 134 | Morio (Dicranomyia) 26: 97> 99. (Exenterus) 24: 2035 Moria (Halictus) 13: 247; 19: 86; 24: 208, 209. Morio (Hemipenthes) I 20-82: IOO Morio (Mitopus) 27: 211, | 2175 Morio (Pemphredon) 25: 260. Morio (Sehirus) 12: 17; 24: 2585 en RIA Morio (Selandria) 19: 78; 29: 160. Morio (Stenobothrus) 15: | POST 2423 Morionellus (Cnemodon) 30:10, 174 27,MeSS Moriqua (Cupido) I2: 220:-10:1 220 Morosa (Lampronia) I 1: 138. Morosus (Diczlotus) 19: | 100. Morpena (Gnophodes) [2: 198; 14: 263. Morpheus = (Caradrina) [ 1: "134; 1375 MSAYOA 18: 264. Morpheus (Sphinx) 18: 56: Morrisii (Beris) 28: 143. Morsitans (Culex) 26: 140, 142. Mortisaga (Blaps) 18: 32. Mortoni (Hermerobius) 22: 0 Mortuorum (Necropho- | rus) 16: 246, 247. Mortuorum (Sarcophaga) | TER gAeSA Moschator (Cryptus) 19: 100. Motacillana - (Phthoro- blastis) 18: 111. Motatorius (Chasmodes) 21: 201. Motschulskiji (Heteroce- rus) 20: 281. Mouffetella (Teleia) I2: II2 Mozambica (3: 185. Mucronata (Blaps) 14:96. Mucronata (Isotoma) 25: FSF MA DANSA Mucronata (Isotoma vi- olacea) 25: 72: Mucronatus (Calyptus) SUNNE 25 Mucronatus (Crabro) 25: 284, 290, 296; 28: 127. Mucronatus (Oxybelus) 29: 2005 20: T2/- (Eusemia) Mucronatus (Tyvrus) 17: | SORAN IR | Muhata (Pentila) 16: 197, | 198, 201. Multiannulatus (Ichneu- | mon) 19; 98. Multicineta = (Eunomia) 18: 154. Multicolor (Bassus) 19: 105. Multicolor — (Otiorhyn- chus) 14: 255. Multicolor — (Tryphon) 29: 276. Multifasciata (Entomo- brya)i I l:3530: Multifasciata (Entomo- brya lanuginosa) 27: 260. Multiguttatus (Polycen- tropus) I1: 8 Multilinealis (Svncelera) 18: 168. NS 24: Mualuipistuk (Ichneumon) 25: 144. Multipunctata (Agraylea) [1 210522 Multipunctata (Blethisa) [7: 27030 18-TRS Multipunctata (Euphore- sia) 24: 82. Multipunctata (Sphero- phoria) 30: 52. (S | Multiseriptum (Spiloso- ma) 20:230; Multispinis (Batomena) 24: 267. fö (Spilosoma) 20: Mandust (Euryproctus) 20: 2085 Municipalis (Amara) 12: 70: Munitata (Cidaria) 12: 156; 16: 232-240 0245; 247; 18:1 106; Munitata (Larentia) 29: I35: Murana (Scoparia) 16: 230, 2485; 22:1240: Murarius (Odynerus) 13: 102; 19: 89; 26-020 BRA VD DERE Murarius (Oniscus) 14: 134, 135, 13835 I7:0335 223; 20: 109. Muricata 22: 100! Murina — (Dicranomvyia) 26: 97, 98. i Murina (Miltogramma) 13: 108. Murinus (Agrypnus) I1: ENG? Murinus (Lacon) 18: 134; [9:1T6211T63, 075520: 198. Murinus (Meniscus) 21: 204. Murinus(Molophilus) 26: 106. Murinus 18: 134. Murorum (Hypogastrura) KrENETo Murosternum 24: 25 AN Murrayi 24: 274. Musagetes (Lyczenesthes) 16: 216. Muscanll:40;- 133 105; 237— 239, 257; 143205; 23 272302: TBG. Muscatella = (Incurvaria) b2: IIT2: Muscorum (Bombus) 18: 130;:-IL9E 1835 24: TAD, 153; 28: 100. Muscorum(Entomobrvya) [l:T30: Muscorum (Entomobrvya lanuginosa) 27: 260. Muscorum (Leptothorax acervorum) 29: 34. Muscorum (Neanura) 21: 2005527051525E) OSA Ved 220, 240: Muscorum (Obisium) 20: 163, 180; 27: 204. Muscorum (Philoscia) 17: (Notorrhina) (Phytonomus) 274, (Geloharpya) 2035 Mosul (Tortrix) 12: BIT: Museorum (Anthrenus) 13: 254; 14: 208. Museorum (Cheiridium) 20-163, 178; 21: 201: Mussitans (Arctophila) 30: 79. Muta bilis (Chilosia) 30: 220023 Mutabilis (Ischnotrache- lus) 25: 168, 169. Mutabilis (Microdon) 30: 85. Motabilis (Noctua) 18: Marbilis (Polyblastus) då: 2025 24: 2233 20: 184. Mutica (Abia) 29: 154, 207, 208. Mutica (Donacia) 17: 277. Mutila (Tipula) 26: 70, 126, 129. Mutilla 13: 97, 104, 109, 247: 100 1195 21: 206; 26: 236. Mutillide 24: 26: Mutus (Papilio) 18: 140. Mycalesis 12: 190; 14: 105, 106, 264, 265, 291; 16: 113; 18: 145, 146; 22: [ALA 115: Mycerina (Charaxes) 12: STAS 11035, 15: 311. Mycerinopsis 14: 169. Mycetochares 18: 137. Mycetodrepa 20: 281. Mycetophagus 17: 264. Mycetopbhilid& 26: 94. Mycetoporus Ill: 119; 24: 107. Mycophaga 21: 2536. Mvellus (Crambus) 1: 134; 138; 16: 246, 248; 21: z vå Myelois Il: 136, 138; (6: 238, 245, 248. Mvgdon (Grammodes) 18: 160. Mygindana (Euchromia) [2-0 Mvygindana = (Penthina) 21: 32. Mvyiatropa 30: 10, 69. Myiolepta 30: 9, I1, 71. Mylabris 16: 79. Myllena 17: 277; 20: 282. Mäölleri (Termes) 19: 205. Myllocerus 25: 163. Myllothris 12: 220; 14: 103; 16: 220, 256, 258, BRA: 1825 21: 199. - Mymar 13: 93. Myopa 13: 230. Mvwvops (Alaus) 20: 199. Myosotidis (Pteronus) 29: TAS TOA SIOT Myrmarachne 30: 95. Myrmecaria 17: 249. Myrmecocela 29: 11. Myrmecopbhila (Entomo- brya) I1:-130; 27: 259 260. Myrmecophilum (Pteni- dium) 29: 11, 12, 122. Myrmecophilum = (Ptili- um) 29: 11, Myrmecoris 16: 253; 29: 12. Myrmecoxenus 29: I1I1 122. Myrmedobia 12: 21; 29: 12. Myzocallis NA Myzoxylus 28: , 214, 216, 219. Myzus 15: 228; 26: 166. Mäklini (Euconnus) 29: 10. Mäcklini (Ichneumon) 21: 201. Märkeli (Amauronyx) 29: 125 Märkeli (Dinarda) 29: 11. Mölleri (Heterocerus) 12: 22 Naara (Hypolyczana) I6: Myrmedonia 22: 191;|Nabis II: 127; 12: rad EAT SE 20:-2015 23: 202, OR Myrmeleon 14: 112; 22: 24:73, 75 163; 25: 214; 30: 133. | Nacerdes 26: 200; 27: Myrmeleontidz& 30: 132. 132; 20: 105. Myrmetes 29: II Naclia 13: 190. Myrmica 17: 130; 19: | Nadiasa 22: 124. 98; 21: 162; 29: 5—7, | Nenia I1: 85, 137; 13: 9, I1—T13, 26—20; 30: 6 96. Myrmicin& 29: INSKSn. Myrmoecia 29: 13. Myrmosa 13: 109, 248; 9: 603020: 1625; 260: 2300-2395 Myrmus 12: 19; 23: 259. | I Najas (Hydrometra) 18: Myrtillana (Ancylis) 1: 145. Myrtillana (Phoxopteryx) [2:Leri. Mvrtilli (Anarta) 11: 213; 21: 132; 29: 235: Mvystacea (Mesembrina) 13::237: | Mystaceus (Gorvtes) 13: ' Mytilaspis — Myopa (Noctua) 18: 164. | Mvwopiformis (Sesia) 18: / 72, 111; 19: 24; 24: 238; lg eler (Crambus) 12: E9:r 221; 20: 21,5; 216. 100: I03-045N25:1 2045, 269. Mystacides II: 4; 18: 130; 22: 05,70: Mvsticus (Phaxogenes) 20: ILI3. Mvytilaspidis (Aphelinus) 21: 136. 13: 47: 15: ERE RR ARA 59; 27: 75, 79, 80, Lit dr I a 228; 20: 2 87, TITT: 79. Neva (Rhopobota) 12: NED: NeON 3 | Nevis (Mesoleius) 18: 79. Najas (Agrion) 17: 277; Fe JIMI: pd: 21, 225; 24. Najas (Erythromma) 15: 264. TAK I Najo ( (Neptis) 15: 285. I Nana (Andrena) 19: 85; 20: 207; 24: 195, (»=minutula»), 204. Nana (Blennocampa) 19: 201 fe 77 Nana (Coccyx) 12: rit. Nana (Dianthoecia)y 13: 79. Nana (Latoia) 20: 252. Nanana (Pzxdisca) Il: 165, 169. Nanata (Eupithecia) 18: 264. Nannodia 12: 112. Nanobuthus 18: 194, 201,1 208. Nanophyes 17: 278. Nanseni (Isogenus) 21: 2y2- Nanum (Simulium) 26: 152. 102 Nanus (Cyclops) 14: 150. Nanus (Helophorus) 18: 129. Nanus (Ischnotrachelus) 25: ISA Nanus (Pheogenes) 25: 150. Nanus 128. Nap&& (Pieris napi) 27: 145, 148. Nap&us (Mesoleius) 19: 1O3: (Pompilus) 28: Napi (Pieris) I1: 137; 13: 79; 14: 83, 92; 15: 93; [Ze 2055; IIS He: 54, 145, 146, 148; 29: g2: Narcissus (Henotesia) 18: 145. Narcissus (Papilio) 145. 18: Nargus Il: 117. Narica (Nychitona) 16: Narica (Nychitona alce- sta) 16: 258. Narica (Papilio) 18: 144. Nasalis(Gastrophilus)20: 137—140, 153, I55. Nasica (Rhinocles) 25: 200. Nasicornis (Oryctes) 17: 2583 [83 1375 20505 Nasicornis (Paroeax) 24: 269. Naso (Chilosia) 30: 23, 2 SGT Nassata (Perineura) 19: 79. Nassatus(Orthotylus) I I: 1275 20: 201: 245 74- Nassophasis 25: Nastes (Colias) 16: 238, 240, 245, äg Nasuta (Chlorops) 257;-262:015: 2905 13: Nasuta (Oscinis) 18: 128, 325 Nasutus (Prosympiestus) [5:-117. Natada 13: 199; 20: 251, 254. Natalica (Acra) 12: 201. Natalica (Dionychopus) 20: 238. Natalense (Philematium) ANTTI Natalensis (Bunzx&a) 14: 203. Natalensis (Termes) 23: ONOT Natator (Gyrinus) 17: 2MÖO. Natatorius (Amblyteles) | 21: 203. Natatorius (Ichneumon) 26: 202. ft öene 18: 129. Navale (Lymexylon) 22: | 63. Neanura 21:02000-200; 25: Ösel eR2AD, 248; 28: 192. Nebo 18: 10751202, 208. | Nebria 16: 238, 239, 243, | 245; 240; 20: 112, 204; 2125 Nebritared (Grapholitha) [60225 I Nebroda 12: 194; 14: 261. Nebrodes (Neptis) 15: 283. Nebulata (Cidaria) 12: 1 53, 1503 MEGA Nebulosa (Cassida) 15: 33; 18: 9; 19: 24, 48; | 22: Ar ASSOSELOGS PSN I Nebulosa (Diza). 26:13/=) Nebulosa (Mamestra) I 1: 25 Nebulosa (Mycalesis) 14: | 266. Ne Dulesa, (TROSA 21: NISSE ana I6: 237, 243, 245, 248. Nebulosus (Cleonus) I 1: 116. Nebulosus - (Hydropho rus) 18: 130. Nebulosus (Sphragisti- CUS)F23: 2006 Nebulosus (Tanypus) 18: 130, 1325 Necho (Rhopalocampta) [20 Necrobial 22:1112/11503 23: 28; 25: 134. Necrodes 17: 278. Necrophorus 16: 80,246, 3 17: 2785 22:02 Nectarophora 24: 242. (Penthina) | | Necydaloides(Blepisanis) I Neelidz&e 27: 2 2020: 264. Negastrius 18: 134. Negatorius (Amblyteles) 21: 208; 29: 5 Neglecta (Agrotis casta- nea) 20: 220. Neglecta (Chrvsis) 13: TIT2. | Neglecta (Eulais) 27: 192. Neglecta — (Macrophya) [4:11226,0 233; [9:170 I Neglectus — (Achorutes) 21: 242,1 244; Neglectus (Mesoleptus) 19: 101. Neglectus (Sunius) 22: 143. Nehallenia.l5: 260, 260. Neides 12: 10; 21: 120; 28: 103. Nelsoni (Planema) 16: IT25 Nemadus 17: 265; 29: 25 Nemastomatide 27: 209. | Nematodes 18: 137. Nematus d2:04730 286; ([3:-16m004; 055 07500, IT; JAN 220,0231; 005: 2ANBR2ALI0: 124,03, IHE IN föå ASL SER I JR By TO; ZON/O, SO, T21,0355 [9:01208 755r200in5se OLLI I22 ur IA, 483 203-544 SRA PS (SK ÖA AR TAS NILO2, 233HS03ROA, 230. I Nemeobius Il1I: 34; 26: 02 Nemeophila 12: 151, Sö: (8:1203: Nemetes (Neptis) 12: 208; 15: 285. Nemeritis 28: 199. Nemocera 26: 90, 91. Nemophora 12: 112; 16: 230, 248. Nemoralis (Anthocoris) (kEN28T Nemoralis (Bassus) 23: 203. Nemoralis (Carabus) 13: 80; 18: 133; 23: 78. Nemoralis (Euryproctus) 19: 102; 21: 205. Nemoralis (Limnopbhila) 26: 116, 117. Nemoralis (Lyda) 14: 228, 234; 19: 81; 29: 170. Nemoralis (Neurotoma) 29: 258, 172: Nemoralis (Pheidole) 17: 241. Nemorata (Phyllotoma) 3565; 295 149;) 196. Nemorella (Cerostoma) 22: 158. Nemoria 29: Nemorivaga Il:5266, 171 Nemorosus (Culex) 26: TATL, 142; 20: 54. Nemorum (Anthocoris) 20: 202; 23: 265. Nemorum (Eristalis) 13: Ser: 03 OK. Nemorum (Lophyrus) 14: 228, 230; 19: 74; 29: 194, 216—218. Nemorum (Phyllotreta) RR (Pedisca) 35 0 AS: 9523; | 20: 47. Nemorum (Xylota) 30: 74—76. Nemosoma 24: 255. Nemotelus 28: 132, 135. Nemura 17: NE Nenuphar (Conotrache- lus) 14: 92; 20: 10 Neoascia 30: 9, 57. Neoitamus 28: 171, 179. Neophrynus 18: 1389, TÖ2N 200, 210; Neotocerus 25: 166. Neottiglossa 12: 17; 20: 2005-23: 1258;-124: 74. Neoserica 24: 84. Nepa 14: 109, 190; 18: 129; 20: 292. Nepachys 27: 129. Nephanes 29: 122, 125. | Nephele 13: 183; 18:| E52. Nephila 29: 38. Nephopteryx 22: 248. Nephrotoma 26: 122, | 26: 126: 28: E33- Nepiesta 24: 205. Nepticula II: 203. Neptis I2: 208; 224; 14: 99; I Nesiope (Charaxes) 12:| 18: 277; 213 30, | SÅ : ' Neuroctenus 15: 103 15: 283; 18: 143; 27: | Necoteles (Neptis) 12: 99. 208; 15: 284. Neptis (Metialma) 25:/| Nictitans (Hadena seca- 166, 106. Iis) 22: A SR RIS Neptis (Phalangodes) 18: | Nictitans (Hydroecia) I 1: 168. 137; I3:0703 155204; Nerii CESn reas 15: 18: 164; 29: 134. 228; 21: Nidificator (Atemnus) Nerii ae 2: 47. | 21 HERR a Nervosa (Anabolia) 18:/| Nidulator(Odynerus) 23: 130. 250) 251 Nervosa = (Depressaria)| Nilgirica (Hypena) 18: 22: 162. 169. Nervosa (Psychoda) 26: | Nigra (Capnia) 21: 272. 149. Nigra föcridontyiae 18: Nervosus (Acocephalus) | st205 sys 222 KO 235 2003 245 pra (Lampronota) 21: Nervosus (Fa 1: 204: 26: 183. 303. 20: 2025 269. | I Nigra (Leuctra) 21: 2738. Nervosus FEAR NAN Nigra (Microphthalma) 21::303-22:1105 20306; | 5 25 30: 144, 146. | | Nigra (Mystacides) I1: 4; HSO; 22. Nigra (Örthostira) f2320 Nigra (Phryganea) I1: 2 Nigra (Ptiolina) 28: 165. 216; Nessus 15: (Theretra) 312. 18: RE2 Netopha (Baoris) 17: 286. Nigra (Sciara) 20: 57. Neuglenes 17: 263. Fr RR 0 HÖ: É igra (Sphegina) 30: -56. |NeHraphes: RR Nigra (Tipula) 18: 128, Neureclipsis Il: 7; 22: I31, 132; 26: 129, I31. 95, 176. I Nigra (Triphleps) 23: SA | 265; 24: Neuronia Il: 11, 82, 124, | | Nigratus (Amauronema- 135, 137; 18: 130, I31, | tus) 203-057 TIO. 135; 22: 93, 175. Nigratus (Dolerus) 29: I Neuroptera 30: sr 52, 153, 201. | Neurotoma 28: 220; 29: | Niger (Astatus) 29: 178. 1 SRA LS BLESS) kas. | Niger (Athous) 19: 162, Ty INNER NS 205 22017 Neustria (Bombyx) 22: Niger (Coelinius) 13: 273 TÖS5 23 INA 24: TLS 28: 116; 29: 53. 20-052 3121OS: I Niger (Dolerus) 19: 81. Neustria (Malacosoma) | Niger (Lasius) 14: 134, 20:10205; 29: 2203-30: 136— 139; ffST20N53L, rasa T3251195 OC 2(:102; [Nor (Hydopsyekbe) 1: 28: 128; 29: 5— 10, 12, Za lö: L3T. : [IN AG Nezara 20: 77 | Niger (Miscophus) 21: Niavius (Amauris) 12: TIO 235 270: 194, 198; 14: 259, 261. | Niger (Pompilus) I 3: 108; TE a [255241] OI9:20T3 20-21 (Entomobrva | Niger (Proctotrupes) 19: lanuginosa) 27: 260. IIOS I Nicoletii (Podura) 17:| Niger (Pseudotrochalus) 120. 88. 24: Nicomedes (Neptis) 12: | Niger (Scenopinus) 28: 208; 15: 284. 191. 104 Niger (Sminthurinus) 27: 267. Niger (Termes) 19: 128. Niger (Tomocerus) 25: 75: Niger (Trematopygus) 19: 103. Nigerrimus (Longitarsus) f8:135- Nigerrimus (Pompilus) | 2050, 10, 21 | Nigerrimus = (Tabanus) | [3: 226; 28: I51. Nigrescens (Andrena marginata) 24: 202. Nigrescens (Papilio poli- cenes) ([2:12025; Nigrescens (Sminthuri- des Malmgreni) 27: DÖG Nigricana (Grapholitha) Il: 184. Nigricana (Pzadisca) I1:] 150,5 ö Nigricans (Agrotis) Il: IT37 Nigricans — (Anomalon) | 23: 204 Nigricans (Dineura) 29: 148, 187. Nigricans (Dorylus) 17: 22-227 Nigricans (Phily drus) 18: T27,IT20. Nigricella (Coleophora) 20: 55; 28: 207. Nigriceps (Acanthocryp- tus) 16: 95; 24: Nigriceps (Andrena) 13: TOTT IAS IÖSKOTS 19: | 84; 20: 206; 24: 195, 199. 204; 28: 127. Nigriceps (Limnophilus) 22: 94. Nigriceps (Lycosa) 19: TAGG L5ÖJ 57 Nigriceps (Pachynema- | tus) 29: T55,. AG2A Nigricollis (Ilyobates) | 7: 259, 277; 22: 159. Nigricollis (Meteorus) 24: 224. Nigricollis (Scopesus)26: 204; 21: 136. Nigricorne (Bembidium) [7:02605 22: MA 2 Nigricorne (Haplosebi- Nigricornis (Abia) 19: 73. Nigricornis (Aleiodes) 26: 206. Nigricornis (Carpocoris) | (2:71. Nigricornis (Chlzanius) 17: 276. Nigricornis (Corymbites) 20: 201. Nigricornis (Gyrodroma) [JT Nigricornis (Heriades) 24: 172. Nigricornis — (Pteronus) 29: 157, ILO. Nigricornis — (Selatoso- mus) I[9: 162, 164, 175. Nigricornis (Sphegina) | SÖ: Nigricornis (Stenophy- lax) 21: 30; 22: 94. Nigricornis (Syrphus) 30: 24-40 | Nigricornis (Tabanus)28: 148, 150, 154. | Nigricornis (Trichopte- ryx) 29:12, ATA Nigricornis (Xiphura) 26: 1234 NrCost (Spilosoma) 20: 239. Nigricoxa (Hadrodacty- jus) 28: 114. Nigricoxa (Spheropho- ria scripta) 30: 52. Nigricoxa (Tarachodes) 30: 270. Nigridorsa (Eusemia) 13: 185. Nigrimana (Hylomyia) 13: 243. Nigrimanus (Chelifer montigenus) 20: 163, 167, 175: 2T:h2045 Nigrina = (Ptiolina) 28: 165. | Nigrinervis (Spilogaster) 13: 248. Nigrinus (Cephus) 29: SPE UA Nigrinus (Nemotelus) 28: 35, 130: Nigrinus (Syrphus) 13: 235. Nigripalpis — (Aleiodes) 24: PAPXAl Nigripennis (Phytomyza) um) 12: 99. 18: T28) 32: SSE i(FSbapane la) 28: Nigripes UR fn 18: 128,5I303 | Nigripes (Chilosia) 13: 2350 S0:K20M2BIEES: Nigripes (Chrysops) 28: 150, 160: Nigripes (Culex) 26: 141, 142. I Nigripes TIG Nigripes (Limonius) 18: 134; 19: 162, 170; 20: 201. Nigripes (Oxybelus) 25: 299, 300. (Glypta) 28: Nigripes (Pareophora) 29:; I58,LI07- Nigripes (Ptiolina) 28: 165. Nenne (Sargus) 28: 141. Nigripes — (Sympetrum) 15: 246. Nigripes (Temnopis) 14: 179. Nigripes (Tryphon) 21: 205. Nigripes (Xylota) 30: 74, 76. Nigriplantis(Dolichopus) 18: 135. Nigrirostris — (Phytono- mus) 18: 134. Nigrita (Acanthocryptus) 24: 22 202EeOS NEG. Nigrita (Aphelocheirus) 28: 255 Nigrita (Apis) 23: 226. Nigrita - (Blennocampa) 152035; Nigrita (Bryocheeta) 25: 163,T82: Nigrita (Cordylura) 17: 2773 I8SKn30 Nigrita (Eutermes) 28: 250. Nigrita (Feronia) 17: 276; 20: 108. Nigrita (Hydroporus) I 7: 276; 18: I ORT (Odontomyia) 28: Nigtita (Oona 18: 134. Nigrita (Philonthus) 17: Sej Nigrita (Psylla) 23: 270. Nigrita (Stratiomys) 18: | Nigrolineata (Corisa) I5: 128, 130. TAS 1962, ISA. Nigrita (Xylocopa) 23:/| Nigrolineata (Haplozana) SEE ES ORT frön ss TN 22: 122. Nigrita (Xystrocera) 24: | Nig SNB (Lenodora) 260. Nigritarius (Ichneumon) Nigrolineata (Phiala) 24: 19: 98; 20: - 21: 106. 202, 207; 23: Nigromaculana (Pzedis- Nigritarse (Hexoplon)20; | ca) Il: 173. 262. Nigromaculata (Sira) 27: Nigritarsis (Syrphus) 30: | 262. 44, 48. I Nigromaculata (Smin- Nigritarsus (Bassus) da FER viridis) 25: 83; 105. Nigritella (Limneria) 26: | Nigromaculata (Phylla- ha) 14: 210. RT OR (Culex) 26: I Nigromaculatus (Pseu- 141, 142. dotrochalus concolor) / Nigritulus (Pezomachus)| 24: 86. 19: 101. | Nigronasutus (Lygus) I 1: Nigritus (Crabro) 25: 283, | 127 280, 294. Nigronervosus (Leptoce- Nigritus (Syntaphocerus) | rus) I1: 3 25: 180. | Nigropilosa (Phryneta) '- Nigritus (Thomostethus) | 24: 27 29: 152, 198. | Nigropunctata (Diesto- | Nigriventris (Apanteles)| gyna) 22: 117. BEER 2 fa LÖS: | Nigropunctatus (Cyrto- | Nigriventris (Hemiteles)| nops) 18: 243, 248. 26: 183. I Nigropunctatus (Gram- | Nigriventris (Megachile) | motaulius) 18: 130. 24: 163, 164, 169, 170; SEE (Anterena) 24: I RE Nigriventris (Osmia) 13: | Nigrotarsata (M (Myiatropa ine 2 230, | orea) 30 167; SÅ SIA 27 |AREr GR renS S 'mphyle- Nigriventris (Stenocryp- | tes) 14: tus) 26: 182. EA RR FA 14: Nigrox&nea (Andrena) 24: | 184. 194, 198, 203. Nigrovittella — (Poecilia) Nigroapicalis (Acra | 15: 227. orina) 14: 275. | Nigrozonata (Zygrita | Nigroapicalis(Pelochyta) | — diva) 14: 169. 2i:2303 1242; Niphadolepis 20: 2533, Nigrocincta (Paradiaste-| 258. IA) 22:21 Niphona 29: 128. Nigrocinctus (Microcryp- | Niptus 12: 47; 26: 246; tus) 21: 208. | 27:65. Nigrocristatus (Lithinus) | Nireus (Papilio) 12: 225; i3: 208. 14: 103; 16: 266; 27: | Nigrofasciaria al 99. 58. | Nisella (P>&disca) I 1: 150, beorscata (Abraxas TAG: ÅesT I LT: p a 18: 264; | Nisoniades II: 137; 15: 94. js SATSA (Tragon) | Nisseri (Eucharassus) I 2: me 24: 276, 100. | Nitela | Nitidicollis | Nitidicollis (Syrphus) 30: | Nitidus Es 107; 25: 245; 2 Ref 25: AE Nitens (Abia) ' 19; 29: 20 Nitdasj NES rabus kl 18: RIGA Nitens (Elmis) 17: 260. Nitens (Syrphus) 30: 44, 48. Nitida (Amara) I: 17:-206; 20: 205: Nitida (Orthosia) I8: 239. Nitida (Ptiolina) 28: 163. Nitida (Templetonia) I6: 121. | Nitida (Xenylla) 27: 246. | Wrtdella (Argyresthia) 29: (Adelpho myia) 26: 112. Nitidicollis (Limnophila) 205010, 118. | IE (Sceva) 18: I3 | Nitidicollis (Spheropho- ria flavicauda) 30: 53. | 43, 48. Nitidissima (Domitia) 24: 269. | Nitidiusculus (Halictus) 19:86; 24:=, 2075, 200: | Nitidiventris (Eristalis) 30: 64. I Nitidula (Bombyx) 18: 150. Nitidula (Chrysis) 26: ZE Nedula (Cleptes) 18: 79. Nitidulator (Alysia) 19: 109. Nitidulator (Ichneumon) 19: 99. Nitidulus - (Formicoxe- mus) ufl: it4;293:,20; NETA d ; | Nitidulus (Gefyrobius) KESE) vielen Nitidulus (Hemerobius) - 96; 30: 145, 146, 78. | Nitidulus (Neuroctenus) [53lan3gt Nitidum (Ptenidium) 29: 205 (Ceratopogon) 130. 18: 1238, 106 Nitidus (Dolichopus) 17: | 207 AMORN 20: Nitidus (Grammotaulius) [8:1130: Nitidus (Heteromurus) 23204 Nitidus (Philonthus) 17: 264. Nitidus - (Phygadeuon) 28: IT3. Nitidus. (Sargus) 28: 141. Nitidus (Tachytes) 25: 266. Nitocris 24: 282; 29: 129. Nivalis (Achorutes) 24: 120: 2: ÄT, DAG Nivalis (Aricia) 13: 240. Nivalis (Bombus) I6: 234:LOKSS Nivalis (Entomobrya) 17: TIA, 1285; 25: 07 ky; 2: 2255 250-200) Nivalis (Mesoleius) 19: 103. Nivalis (Nebria) 16: 238, 239, 243, 245; 240. Nivalis (Podura) 17: 122. Nivaria (Euryphene) 19: 178. Nivaria (Pelochyta) 20: 239. Nivea (Acantharctia) 20: 238, 242. Nivea (Chrysopoloma) 24: 106. Nivea (Poecilia) 15: 124, Nivcicol lis (Poemenes- perus) 24: 275 Niveiplaga (Gonometa) 20: 246. Niveirostris (Tropideres) 21530; 22: TO: Nivella (Crambus) 18: 169. Niveosparsa (Colobo- | tiea). 23: 220, 2235 Niveosparsa (Eusemia) ERS Niveus (Crambus) 18:| 169. Nivicola (Achorutes) 17: | Tse: OJ. Nobile (Hedychrum) 13: IG Ar ISAR NA 186. Nobilella (Elachista) 1: 126. I Norvegica Nobiliaria (Coremia) 21: | 305 Nobilis (Chilon) 17: 192. Nobilis (Chrysogaster) JÖ:KLS,: IG Nobilis (Ischnomias) 25: 163. NObilis (Lebeda) 23: 276. Nobilis (Mycalesis) 14: 269. Nobilitata (Thereva) 18: 130; 20: LÖYSITSG Noctilio (Noctua) 18: 158. Noctilio (Sirex) 29: 184. Noctiluca — (Pipiza) 30: IS LO Noctis (Diastellopalpus) 25: TTO: Noctua 18: 158—164; 76 74. Nodicornis — (Bythinus) 20: TS :HE ISS Nodicornis (Tipula) 26: TSE Nodifer (Lathridius) 22: 192. I Nodosus (Chelifer) 20: 163, 166, 171; 30: 04. Nodosus (Symphyletes) 14: 166. Nodulosus phus) 26: 105. Nola 18: 165; 22: 248; 28: 210, Nomada 13: 101, 16: 91; 19: 86; 20: 289; 21: 1625 20781 2AAO, 146, 1795 TOL, 203 Nomadine 24: 143, 178. Nonagria II: 82 Nonyma 29: 1290. Nordenskjöldi (Chelifer) 20:17 Ö3, IT Nordenströmi mon) 26: 181. Noricana (Penthina) 16: 238, 242, 245, 248. Norna (chinobas) 21: 32 Norna (Oeneis) I1: 218, 210; 67232, 2365 I 247. Norvegica yx) 2 Norvegica (Lyeöba) 19: AO, TSE. (Rhypholo- 21580; Dils 114; (Ichneu- (Dictyopte- 2725 (Vespa) 26: STA, 205 Norvegica- (Vespa saxo- nica) 19: 88. Norvegicum (Liobunum) 2TES2TE 2 TA Norvegicus (Megaspilus) 19: TIO; Noserocera 24: 269. Nossima (Amauris) 12: 197: Notabilis (Campoplex) 205-165 (Isotoma) 25: Ts ÖES22AM2NT, 1250. NÖtabils (Pericoma) 26: TAZN LAS, Notacula (Noctua) 18: 159. NM Notata (Aricia) I7: 278. Notata (Limneria) 19: TO7:; 23: 20A: Notata (Macaria) 21: 31 Notata (Oecetis) II: 5 Notata (Pipiza) 30: 15. Notata (Rhaphidia) 30: 150, SY Notata (Semiadalia) 20: 80. Notata (Semiothisa) 29: 136: Notatorius (Chasmodes) IBA Notatus: 5 emotelus) 28: I 356 5 NERE (Pissodes) 30: 244, 247, 248, 252, 253 Notatus (Priocnemis) 19: OTIS FRR2OON 20:20, Dia Notatus (Rantus) 18: 127. Noterus 18: 129, 131; 19: 126. Nothum (Brephos) 12: 325 Uf OR 20:22, Nothus fällaneus) i4: 220,02385MLOSADSOSELI: 79. Notidobia 18: 130. Notiophilus 16: 231, 246; IT: 243, 276; 20: 202 Notiphila 17: 277, 278; [8330 TS25 Ad RIO. Notochrysa 30: 136, 137. Notodonta Il: 124, 137. 195; 13:11905 15:1955 20-TN3G: Notonecta Il: 129; 14: 109, 190; 18: 127; 20: 202. Notopygus 21: 2053: 26: 185, 186. Notorrhina 22: 160. Notothecta 29: 11, 12. Notoxus 18: 134. Notula (Megamelus) I 1: Bar ta Notula (Rhinoncus) 18: 32. mkta (Conchylis) 21: sn Novemdecimpunctata (Anisosticta) 18: 129. Novemlineatus (Coelam- bus) I7: 261. Novemlineatus(Sminthu- FISCeSire3s 20: 228, 268, 270. Novemmaculata (Euse- mia) 13: 186. Nox (Anomoeotes) 22: | | Nuptus (Dyenmonus) 29: 123. Nox (Semalea) 17: 286. | Noxiale (Isosoma) 15: 204. Noxialis (Dermatobia) 20: 152. Nubecula (Chrysopilus) | 28: 164. Nubecula (Isogenus) 21: | 272. Nubeculatus (Entedon) | 293127 öödorlesa (Brachio- nycha) 23: 54; 29: 134. Rabe ulösa (Limnobia) (8: 128; 26: 100. Nubeculosa (Tipula) 26: 126, 129. Nubeculosus (Asterosco- puss) Il:l83, 126. Nubeculosus = (Ichneu- mon) 19: 99 Nubilus (Macrolophus) 232045 BEING Nubilus — (Pachydissus) 14: 1539. Nucum (Bålaninus) 22: 162. Nuda (Chrvysogaster) 30: 19. Nudaria 13: 191. Nudipes (Priocnemis ex- altatus) 19: 91. Nugatrix (Eusemia) 13: 185. Numenes (Charaxes) 15: SEE: Numeria, Ul:3E013730 13: 703, 18:C20450 29301 30: Numida (Colobothea) 23: STAS. FJ Nupserha 24: 280, 281. Nupta (Catocala) 23. NÅ 129. Nyblei (Corethra) 26: |ETA SB, IAS Nychitona 16: 255, 257 Nychtemerus (Phyga- "deuon) 26: 203. Nyctemera 13: 191; 18: 220. Nycteribia 28: 103. Nyctipao 18: 158 I Nyctopais 24: 276. Nydia (Czenides) 17: 289. Nympha (Lestes) 15: 260; [83 f20;22:114057 23: Nubeculosus (Sargus) 13: | 226; 28: 141 41. Nubila (Crunophila) 18: | 130. Nubila (Empeda) 26: 110, TE Nubila (Pericoma) . 26: 147. Nubila (Rhvacophila) I 1: eka 29: 120. | Nymphula 22: 245. Nysa (Gonometa) 14: TÖJsTed 202. | Nysiades (Neptis) 12: 208; 15: 285. | Nysius 12: 19; 20: 290: 23250 200-h2(ET205 28: 103. Nysson 13: 106; 19: 94; 25: 249, 206, 207; 29: | 9; 22: 95. Nubilipennis (Ephydra) | TER 77- Nubilus (Lyg&us) 18: 134. 20. Nymphe2x SES 18: BIIS 20: NA CR drocam- pa) (2: Iri: 5T. | Nyssonin&e 25: 247, 266. Obconica LSE ZIG, 217: (Colobothea) | 107 Obductus. (Nematus) 13: 69; 19: 76. Obductus (Pachynema- tus) 29: 192. Ar (Agrotis) Il: 137; 23: 50. Obeliscata (Cidaria vari- ata) 22: Obeliscata (Larentia vari- ata) 23: 55. Obereopsis 24: Oberthärella 25: 282. 107. Oberthuri (Catuna) 15: 287. Oberti (Stephanitis) 12: BT. Obfusca (Amasis) 19: 73: | Obisiide 20: 179, 298; 21: 200, 204. Obisium 20: 163, 164, 180, 208; 21: 159, 160; 21: 204. Obliqua (Aroa) 23: 193. Obliqualis (Phalxna) 18. 168. Obliquata (Gastropacha) 13: 199. Obliquatus = (Blosyrus) PAD: TO Obliquum (Bembidium) [8033 Obliquus: (Haliplus) 18: 29. Öbläckara (Hydrelia) 18: 264. ; Obliterata (Idalia)- 13: AC | a ata (Larentia) 29: | för tue (Doryctes) 20: 205. Oblitus (Harpalus) 28: 22 Oblonga (Liogluta) 20: 282. Oblongata (Eupithecia) [38 Öbloasiollis (Agriotes) 20: 202. : Oblongoguttata (Cocci- nella) 23: 183. Oblongum (Ptilium) 29: 122. | Oblongus (Anchomenus) 17: 246. Oblongus (Limnoxenus) 28: 96. 108 Oblongus - (Phyllobius) 20:01 TI25-28:1212, Oblongus (Sminthurus) 25: 83 Oboronia 16: 21 Obscura (Acronycta) 12: rr Öjstuka "(Amasis) 29: 208. Obscura (Beris) 28: 143. Obscura (Cantharis) 16: 5037 20: 218: Obscura (Dionychopus submaculata) 20: 238. Obscura (Donacia) 17: | 2773 ITEGO: Obscura (Drymeia) 13: 245. Obscura (Gonimbrasia) | [307 Obscura (Isotoma sare- | kensis) 27: 257 Obscura (Jana) 14: 208. | Obscura (Ludia) 14: 201. | Obscura (Mycalesis) 22: | 114. Obscura (Nomada) 86; 24: 181, 185. Obscura (Phryneta) 29: 128. Obscura 165. Obscura (Tenthredo) 29: 19: | (Ptiolina) 28: ÖL LEG Obscura (Thrips) I6: 190; [Er 88, 107: Obscuraria — (Gnophos) 1: T355 138; IOC: ZORAO: Obscurata (Aricia) 13: 240502: N255S Obscurata (Chetopteryx) 22: 95. Obscuratus (Monocte- avi INB kg Ps neka 216. Obscurella (Agromvyza) | [B:FT28T GR Skaka (Notiophila) Lz: Öbsenrel 5 (Phytomyza) [8:0T30: Obscurior (Ichneumon melanobatus) 25: 143. Obscurinervis (Tipula) 205072 /AT3O: Obscuripennis (Baccha) S0:-SE Obscuripennis (Cryptus) | (9: 101. Obscuripennis = (Vipio) | 2I2OG5. Obscuripes (Acyphona) | 20: 107. | Obscuripes (Bassus) 19: | TO5. Obscuripes (Cryptus) 26: | 182. Obscuritarsis (Obereop-| sis) 24: 282. Obscurus (Adoxus) 21: IOSeD: SASA Obscurus (Agriotes) 12: 60; 19: 162, 169; 20: 202302e:SO Obscurus (Anchomenus) 20:52055 Obscurus (Brachyrrhyn- chus) 15: 108. Obscurus RA 23: 201; 24: Obscurus If: 2270: | Obscurus 2 RA (Isometrus) 18: (Mydnopsnns [8:ET2750I20: (Ilvbius) 18: TÖ2: Obscurus (Molophilus) 26: 106. Obscurus (Ochthebius) SITA | Obscurus (Syrphus) 30: 46. Obsoleta (Bombyx) 18: 156. Obsoleta — (Dasystegia) [833 Fe (Epur&a) 16: | OA Jå ÖPsolera (Leucania) Il: 124. RR (Lymantria) 18: Obsolet a(Phryganea) 21: 30; 22: 93. Obsoleta (Pipiza) 30: 15. Obsoleta (Tenthredo) 19: GO;r2N: 206 Obsoleta (Tipula) 26: T2740 30. Öbsolet aria (Ematurga atomaria) 29: 136. Obtusa (Sciomyza) I32. Obtusa (Stenoglene) 16: 118. 18: Obtusa (Tettigonia) II: 37- Obtusiceps = (Hystricho- psylla) 28: 85, 89. Obtusifrons (Nomada) 19:86; FRI 12075524: 182, 186. 'Obtusispina (Coelioxys) PL Sas | Obtusiventris (Priocne- | mis) 21: 206; 28: 26, | Obtusus (Tropiphorus) 14: 256. | Ocalea 20: 281. | Ocalemia 23: 208. | Occidentalis (Cupido) 16: 220. Occidentalis (Eutermes) 28: 248. Occidentalium (Crenis) 12: 205; 155 279. ÖRE (Nupserha) 24: Öceltals SN 17: 241; 21: Occisorius Dede 21: 2025-208, Occitanus (Buthus) 18: 182. Occulta (Agrotis) 12: TS2IAO Occulta (Eulais) PN (NOG Occulta (Homalota) 23: 236. Occupator (Exophanes) 2UAOR Oceanica (Ligia) I7: 224. Ocellana (Pedisca) IH: 164. Ocellana - (Tmetocera) II: 138; 16: 50; 28: 205 213,2 TNT Ocellaris (Epiphragma) LÅ DE NIA Ocellaris (Pericoma) 26: 147, 148: Oecellata ” (Cidaria) hl: 13835 13: 80;-18: 1264: Ocellata (Coccinella) 23: 183, 184. Ocellata (Fulgora) Il: 39. N Ocellata (Larentia) 29: 135 Å Ocellata (Smerinthus) 21:1130A 22: TOG; RO: TIAS 28: 2085 2033: ser E Ocellator (Cryptus) 19: 101. - Ocellopunctatus(Mechis- tocerus) 25: 190 Ochlea (Amauris) 12: 197- 7 sköna NR I: 118, okrakta (Balacra) SE 190. Ochracea (Eusemia) 13: 185. Öchracea (Gortyna) Il: 82. Ochracea (Limnophila) 20:16) 117; Ochracea (Mvlothris) 16: 259, 268. Ochracea (Oecetis) I 1: 5 Ochracea (Soritia) 15: 169, 170. Ochracea (Tipula) 18: I2850 20: M23; 130: Ochracea Fr pteryx Zenkeri) 22: 12 Ochraceella (Myrmico- Gela) 29: i11. Ochraceum (Campimop- tilum) 22: 123. Ochraceus (Molophilus) 26: 106. Ochrata | Acidalia) 29: I AEA (Orthosia hel- vola) 18: 62. Ochroleca (Hadena) 14: 196; 15: 95; 22: 40. Ochroleucana SEA fl:t 286:0538>d13: Ochroleucata (Cidaria | didymata) 15: 96. Ochropoda (Phyllotoma) ER KS [4: 229, 232; 19: Eiikopus (Phyllotoma) | 29: 157,96. Ochropus (Sminthurus aureus) -25:1 80; 27: 268. Ochrostoma (Casinaria) 9: 107. Ochrostoma (Nomada) | 24: 181, 184. Ochrostoma (Syrphus) | 13: 233; 30: 43, 48: Ochsenheimeria 12: 112; 22: 40; 24: IIA, 116, 23, ln Ochsenheimeriana(Phtho- roblastis) II: 189. 109 Odessanus (Cyclops) 14: ISA Ochthartrum 25: 163, Odezia 18: 264: 29: 135. 178; 179. Odin (Papilio) 18: 142. Ochthebius 18: 262; 19: | Odites (Stibolepis) 24: IGT 1308-14A0:123: 106. (DENA Odonata 15: 23671123: OtneriavI2:031, f425015: LSE 174, 204; 20: 32—49, | Odont2&us 14: 80. 80, 225, 284; 21: 39,| Odontella :24: 128; 27: föl GG HÖ STA, I0: 240, 246. 22: 2, 15, 17, 31, 105, | Odontomachus 17: 139, 161, 1625 16A5123:1652 234, 235, 238. 24: 490—531; 25: 49— | Odontomerus 21: 204. 8 2135 SIA 2 209. | Odontomyia 28: 133. Ocnogyna 18: 139. Octactenus SERA 1l- | Odontoptera (hem.) I1: lus) 28: 89, 90. Octavia (Precis) 12: 203. | Octeria 17: | Octiphila 18: | Octoguttata (Ebaria) 14: 183, 1a555253 POR Octolineata = (Colobo- thea) 23: 214, 216. Octomaculata PN | Octomaculata (Sangaris) 22 ERE reala (Stelis) 19: 88. Octomaculatum (Chry- sotoxum) 30: 82. Octotoma (Eucoila) 20: ac 49. | Ocularia (Phalena) 18: 165. Öerdara (Cantharis) 26: Oclaror (Chelonus) 19: Cila (Pimpla) 24: 224. Oculatus (Alaus) 20: 199. Oculatus (Misetus) 26: 202 Oculatus (Stenus) 18: 33 Oculifrons (Pseudham- mus) 24: 267. Ocymi (Pyrophena) 30: 37- | Ocymi (Sceva) 18: Ocyptera 13: 236. | Ocypus 22: 162. Odacantha 22: 191. Odenatus (Papilio zeno- bia) 16: 2653. (Botys) 47. Odontoptera (lep.) 1973 013: 705 183204 Odontoscelis 18: 134 Odontura 13: 92. Odynerus 13: 102, 112 03000: 01-593-1055 92085; 21: 2063-23 250.126: 20; 217, 218, 220, SAT 20 reD: 107. IlOecetis ll: 5. I Oecophora 12: 112; 16: [230 12485; 8: IT2A21: 32. Oecophylla 17: 249 Oeda I1: 71 Oedemagena 20: 147, 154, I55. Oedemera 18: Hage. pdiddda 21- 2AT, 2453 233 Oedipodin& 21: 241. Oedostetus 20: 200. Oehlmanniella (Incurva- fd) 2 Fur; UGN 220 2405; Cl Så Oelandica (Dioctria) 28: Vg Oelandicus (Erromenus) 20: 134: Oeme 14: 178. Oemilius (Cymothoé) 12: 213; 14: 104. Ocnest HR mI23/v 212 214, 218, 219; l4: 189; f6:1532; 233, 2415 2AJG 18: 145; 21: 271 Oenone (Junonia) 12: 203. I I1O AEROU EE AN Olivacea (Tarache) sa) 21: Oestracea ”(Chilosia) 30: 2 fr Å Å I Oestraceus (Eristalis) 30: | (OP 63. 18: 169. Olivacea (Tenthredo) 13: 7OsL IA: 20723: 80. Olivaceus (Alcides) 25: Oestrid& 20: 133. TOG. Oestromyia 29: 78, 80, Olivana (Sericoris) 12: 103, 109. föra Oestrus 12: 154; 20:| Olivascens (Didymodon- I 35 SVA SN ISS (Ota) 24:27 I 55 | Olivata (Cidaria) I 1: 125, Oiceoptoma 14: 24; I6: | > 135, 138; 15: 96. 39, 44, 58; 17: 24: 23: | Olophrum 16: 247; 22: 100; 124: ISY;N205050; 91. ZE RAG: Olympia (Orthetrum) 15: Oithonoides = (Cyclops)| 242. 14: 148, 247. Omalium 22: 192; 24: Oleiperda (Hylesinus) | 107. 28: 96. | Omalus 13: 112; 18: 79; Olenecamptus 14: 165. 19: 96. Olens (Ocypus) 22: 162 Oleracea -(Haluca)kN Oleracea (Mamestra) I 1: 137; 13: 79; 29: 134. | Ommatomenus 24: 260. Oleracea (Tipula) 14: 83, Omocena 20: 257. 37; [83 31: 20:0535 [(Omophlus 24:4mro 21: 68; 26: 128, 130. | Omophron 25: 106. Oleraceum (Eurydema) | Omorga 24: 224; 29: 53. 12: 18; 18: SE 30; | Omrora (Acra) 25: 93. 19: 35; 20: , 290; | Oncideres 25: 208. 23: 108, FS Oncodes 28: 166, 167 Oleraceus (Diospilus) 15: | Oncopsylla 28: 85. As ST Oncotylus 27: 127. Olerella (Depressaria) | Oniscus 14: 134, 135, [2 138; (7: 33: 223820: Olesicampa 23: 204; 109. 26: 205; 27: 134, 135; | Onthophagus 17: 260; ZON |; SEDENIO: Olethreutes 26: 53; 28: Onychiurus 24: 128; 25: 205,12 13, 2, 220 68:12: 222, 2AOM2A8 Oligella 29: 122. 30: 180. Oligolepis 24: 95, 97. | Onychogomphus 15: | Oligolophus edt mist ar5O, 25 Oligoneura 26: 95. Oophthora 18: 96, 250, Oligosita 18: 253. ZH KSO Oligospilus — (Pteronus)| Opaca (Liptena) I6: I 29: 190. 200. Oligostomis I8:131,135. |Opaca (Mesoneura) 13: Oligota 23; 256. GO 95072 IRS Olistherus 16: 233, 247. 197. Olisthopus 20: 2095. Opaca (Oiceoptoma) I6: Olivacea (Chilosia) 30: 39, 44, 58; 17: 24; 23: 20-20: | -IOO; 245 575 MRÖSNSÖ: Olivacea (Isotoma) 17: 21: 49. 116; T285 20: f4srets ÖPaca (SUPHAa) FE IAS 225, 253, 256: 20 | Ombria (AE 14: 291. Omias 17: | Omicraria (Phalzena) 18: 165. | Ophion (Tagiades) | Ophiusa Opacella (Acantho- psyche) 29: 137. Opacella (Psyche) Il: 214. Opaculus (Hemiteles) 29: SE SR Opacum (Armadillidium ) [ER2DA: Opacus (Asilus) 13: 220. Opacus (Bledius) 24: 108. Opacus = (Cratocryptus) 2ÖFLI TSE Opacus (Cyrtotrochalus) 24: 82, 87. Opacus (Hylastes) 11: ITS: Opacus (Tenebrio) 18: 137- Opalina (Orthetrum) 15: 242. Opatrum 18: 134. Operarium (Romaleum) 14: 186. Operosa (Hylemvia) 13: 243. Opeticum 143. Ophideres 18: 159. Ophiogomphus 15: 250, 2158 TSE (Hadena) I: Ophionr 19: 106; 21: (Apion) 22: 203. 17: 282. Ophione (Eurytela) 12: 2043 [57 278: Ophioneurus 18: 251. Ophiopsis (Rhaphidia) 22: 0550 S0:1I50, 157. Ophistomis 23: 208. 18: 159—162; EIN Ophiusa (Hyvpoleucis) I 2: 2275 MASS Ophonus 20: 296. Ophthalmicus 24: 74. Ophthalmicus (Phexoge- nes) 19: 100. Ophthalmicus (Syntha- phocerus) 25: 180. Ophyra 13: 244; 16: 122, 124. Opilo 14: 300. Opima (T2xniocampa) I I 83; 29: 134. ' Opis (Atherica) 14: 10 LET Opis (Cynandra) I2: 209; | Orgyia I1: 83, 123; 18: | Orobana > (Grapholitha) 15: 302. 260: 223 TAs 20:702; Ul: Opisthacanthus 18: 187, 209. Orobena Ill: 125, 136, 198, 202, 207, 208. Orhotelia 12: 112. r305, [230 nLISN LISNSO: Opisthodontia 16: 114; | Oribates 14: 136. Oroecia 18: 163. 20: 243. | Orichalcea (Noctua) 18: | Oronotus 26: 202. Opisthograptis 28: 210. | 163. Orosia (Dichromia) 18: Opisthophthalmus 18: Orichalcea (Plusia) 18: 164. 182, 198, 202, 208. HH r63 Orotypus (Hemerobius) Opius 28: 115. Orientalis (Alcides): 25: 22: 96; 30: 145, 147. Oplometa 15: 17 I TÖ3 Orrhodia II: 83, 124; Opostega 12: 112. | Orientalis (Bombyx) 18: PI IESASN2 SAT 23 ISA Oppidia (Acra) få Dgdsl MIA Orthetrum 15: 239 Opsicoetus 12: | Orientalis (Lixus) id PR ING CON: Optabilis (Eury ca) 20:] 164. 97. 282. | Orientalis (örsislanera) | Orthezia 27: 95; 29: 130. Optaleus 20: 198. | i6: 68; 21: 238; 23: | Orthocentrus 19: 104; Optatus (Ethionectes) ök 26: 188; 29: 56. 23: 296 | Orientalis (Phalxna) 18: | Orthoche&tes 13: 208. Optilete (Lyc&na) 1: 169. Orthochila (Salda) 20: 207; 2287 2203; 12:-150, föncalblis (Protoparce 203 23: 200: 1553 13:05 790; l5x933] corvolvuli) 18: = Orthochirus 18: 194. 16: 233, 245, 247; 21; | Orientis (Acr&ea circeis ) | Ortholexis 17: 288. BÖR ISIS3: | 25: 94. | Ortholitha I1: 84, 138; Opulentus (Isehnomias) | Orimarga 26: 102, 103. | 13: 80; 18: 264; 29: 29 I Orina (Acrea) 14: 275. 1355 Ng "(Cymatophora) 29: | Orinata (Acrxa Orina) Orthoneura 30: 18. STR (Strongylurus) [430165 KE clonotum) | 18: Cshicklasia (Ephyra) 23: 50. 2 Orbiculata (Midea) 27: | Ornata (Cerceris) I3: 104, 162, | 193. SSA (Pachygaster) 28: BA dsAsrdtonms) 19: 104. Orchesella 17: 116; 25: ANNE: n225 250, 258: Orchestes 14: 226; 15: 272; 16: 237, 247; 18: | 135, 13051 20:01 163; 28: 103. Orchestis (Entedon) 29: 270: Orcus 21: 136. Orectogyrus 23: 297— 300. Oreinocorixa 15: 161. | Orejus (Hypolyczena) 12: 219. 2 13: fsestia SN l4::2731 | Oreta (Acrea) 14: 275. 2 275: Ano Orion (Ly rcena) HA 155 15: 93; 23: 50; 26: Orithales 20: 201. ! Ornata (Acidalia) I 1: | Ornata (Atomaria) 84. 17: 222. 105;0195 94; 21: 179- Ornata (Dicyrtoma mi- nuta) 27: 266. (Odontomvyia) 28: Örtatula (Stelis) 24: 177. | Ornatum (Simulium) 18: T205L20:015 152, Ornatum (Xanthogram- ma) 30: 53, 54. Ornatus (Cryptus) 19: 100. Ornatus (Culex) 26: 141 142. | Ornatus (Cupido) 16: 219. [92 Ornatus fO25 26: (Eclytus) 185. Ornatus (Eumerus) 30: | 775 79- Orni (Cicada) 22: 109. Ornithoptera 12: 223. Orniz 22: 215 285 207 Orthoptera 21: 233. Orthorapha 26: 990. 8 FSE 18: 244, 245, 248. | Orthosia Il: 83, 137 [8:01 62;1 2505 1232 HA | Orthostira [2:220: | Orthotylus I1: 127, 129; 20-201; 22055 24 74: Orus (Chrysophanus) 18: 148. |CEyctes (SPAN ISS 20:05. fe 29: T8T,: 185. Oryssus 16: 94; 21: 206; 20-T5I1, 0150: Oryz&e& (Calandra) 16: 64; 25: 106; 28: 256; 29: 120- Oscillator (Eupalamus) 235LGO [OSscinistl23267 443113: 25, 209, 257, 262, 266, 27554 375115: 12283 löser; 182128, H3260L0d: SI 54; 203 1/0; SsAA2 TOT LISAS Osmia 13: 19: 387; 21: 206; 24: ET2 148, 165, 176; 26: | Övis (Oestrus) 20: 139, Ä 2303; "21:11 31; 20: 120: Övre (Melittobia) 13: | 103. Osmoderma 17: 262; 18: | ESV Osmodes 17: 283. Osmylid& 30: 132, 140. | Osmylus 30: 141. Ossea (/Egosoma) 18: | 242. Osseana (Sciaphila) 16: | 240, 245, 248. Ossianus (Argynnis aphi- rape)” ro OT 2T2, 217—219; 12: 155, 15: 70; 18: 20521:270; 25: 25: 20: 192; Osteodactylus (Leio- DER (2: 172; 21: 32] Ostreiformis (Aspidio- tus) 27: 84: OSwaldi (Pheitlolg) 17: 24T;5K2N: (270270: Othismopteryx I1: Othius 22: 191. Otiorrhynchus 14: [6:' 238, 2475 MBXT34; 21: 181, 183; 22: 150; 25: 274; 2150: 220: Otis (Hesperia) 18: 148. Otis (Zizera) 18: 148. Otroeda 13: 92. Ottonis (Carabus viola- NI ceus) 30: 162. Oudemansia 14: 173,| 176. Ox alis (Philydrus) 18: 27. Ovata (Eriocampa) 13: 65; IG: ISO; LINS 29: 147, 199; Ovata (Holopyga) 13: IT25 LION: Ovator (Alomyia) 21: 2055 1A3:H200. Ovatus (Onthophagus) | f7:0260: Ovatus (Neuroctenus) 15: 114. Ovatus (Otiorrhynchus) | I8:5034; 212 FIOL ILeg: Ovatus (Phygadeuon) 26: 203. Ovina (Andrena) 24: | 194, '198, 203 Ovinus (Melophagus) I 7: 222 255; | I Oxydata (Eupithecia sub- 148, RS farm ET Oviventris (Ancistroce- | rus) 19: 89. Oviventris (Odynerus) 20: 222, 220;-230:120H4]| 107. Ov ul ana (Phthoroblastis) Il: 189 Oxione (Euryphene) 12: 210; 14: 104; 15: 203, 294- Osxsyacanthe (Miselia)28: 20831-20:0T3AN | Osyacanthella (Swam- merdamia) 12: 112. Oxybelus 13: 105; 16: 91; 18: 258; 19:106; 21: 162) 180, 1035 29: 244, 245, 252, 278, 208; 20: I27. | Oxycarenoides (Came- 6: 130) I31, 134, 139: Oxvcarenoides (Fulvius) 6: 136, 139, 143. Oxycera 28: 132, 136. fulvata) Il: Oxyethira ll: 1925 125. TO: 19: | Oxyhammus 24: 2 Oxyodes 18: 161. Oxyopisthen 25: 166. Oxypalpus 17: 283. Oxyphymus (Hemiteles) 25: 118. Oxypoda 22: 143; 24: 1OS:; 20: IOO,F2N3RAJ: IL Tot Oxyprosopus 24: 265. Oxyrachis Il: 71 Oxytelus 27: 132. Oxytherea 15: 204. Ozodera 12: 102. | Ozodes 18: 246. Pabulina (Tipula) 26: T250 T20: Pabulinus (Lygus) 23: 2083. | Pabulorum (Cyrtoneura) (3: 230; 22: T547;023: 178; 28: 228. Pachnobia II: 126; 21: | 25; 23: 573 20: N34l Pachyarches 18: 167. | Pachychilecamenta 24: 90- Pachycoleus I1: 128; 22: 144. | Pachydissus 14: 159. Pachygaster 28: 132, 133. Pachygastrin&e 28: 132. Pachymerus 12: 20; 20: 2017; ee LsA Pachyna 14: 214; 23: 270-281: | Pachynematus 29: 150, 153, 155, 192. Pachypasa 23: 279—281. Pachyprotasis 16: 156; ['9:; 705-295 TAS, UT5S2, 200 Pachyrrhina 18: 131, F325 20-122, 130, 131: Pachyrrhynchus 11: 88. Pachystola 24: 277. Pachytylus 15: 205; 21: 241, 246; 26: 82. Pacta (Catocala) 29: 135, 138. Pactolana (Grapholitha) UNIBET oe Pactolicus (Amphicallia) 20: 238. Padella — (Lithocolletis) [8: 112. Padelle (Entedon) 29: 276. Padellus (Yponomeuta) 12: rio: 22: 248023: 80; 24:1240, 251025623 29: 230, 272 Padi (Apis) 27:36, 37: Padi (Cladius) 14: 227, 2315 MIIB:FILSS; KOR FÅR Padi (Priophorus) 29: 148, TENNIS 58, 160; TOT MÖSN LOYE Padi (Yponomeuta) Il: 113; IA SKOE: SIT 29:75 Prederus 25: 88. P&edisca Il: 146, 149; [25 INT; örrSeS Pagana (Arge) 29: 160, TOA TO, KAT Pagana (Chilosia) 30: Pagscalylötona) 19: JA; 22: IG 25 ED: 205 Pagana (Limneria) 19: 107. fa Pygmaria (Phalxena) 18: 165. Pygolampis Il: 129 Pygostolus 15: 79. Pylospila (Euoplia) 18: 27. Pyracmon 19: 107; 21: 204; Så 204; 25: 119; 29: Pyralis. 2: 111; 18: 169; 21: Pyrameis = BOSS Le: 250; Py NR (Catopsilia) 18: 144. £ Pyraster (Mecinus) 18: 136. Py i (Lasiophthicus) 30: Py SR FSE 25: 212. | Pyrausta 22: 247. Pyrella (Swammerdamia) | 28: 207. Pyrellia 13: Pyri (Cecidomyia 91; Pyri förbrles 26: 45; 28: 202, 220; 29: 245, 247. Pyri (Lecanium) 21: Pyri (Lyda) 15: 161. Pyri (Perrisia) 28: 220. Pyri (Phyllobius) 18: 134; 90. 34: 22: ISA Up: LET ve: SO: He0=1 30: :5E; 20: 242320: 245: Pyri (Phytomyza) 29: 251. Pyri (Phvtopus) 13: 47; PUs00s El-305 20: 235. Pyri (Psy Ila) 27: 60; 28: 221. Pyri (Sciara) 20: H73 20: 168. Pyricola : (Cecidomyia) PRESSA: 22:0ADO;V20: TÖS 2025 Pyricola (Psylla) 25: 222; Cr 22 Pyrina (Zeuzera) I1: 81; : 15: 204; 21: 89; 26: å Bes Ch: 257 EE (Psv Ila) 27: 60; 72 AA CE (Cecidomvia) | SNÖ s EH e=r025 20: | Ez 2475 30: 234; | - 28; 18:) 21: | | Pvrivora (Contarinia) 28: VS 202: I Pyrochroa 16: Er Pyrophorus 20: 208 Pyrosa (Oxypalpus) 17: 283. Pyrrhosoma 263. Pythia (Gnophodes) 14: 2063. Pythia (Papilio) 18: 5: 260, Quadrana (Euchromia) raj SEE 165 1170: Quadrana (Steganopty- cha) (1:0136, 123835 (6: 230, 237, 245, 248. I Quadrata (Acidota) 25: 132. I Quadrata (Ephydra) 17: 18. Quadratus (Chrysops) (8: 128; 28: 159, 160. Quadricincta (Bombyx) 18: 154. FS (Cephus) | 29: Bllndbdnetd (Crabro) | 13: 104, 108; 19: 96; | 25: 288, 294, 298. Quadricinctus (Halictus) [98 2: 2075, 24: 206, 208. Quadricolor (Psithyrus) 2ATGSO, 57 Dis dre HS VExTAJ. Quadricornis cus)jld: 132: (Rhinon- chus) 15: 18; 16: I Quadridentata (Apechtis) | 280: II5- Quadridentata Oxys) 24: 174, 175. Quadridentata (Pimpla) 20: 280; 23: 168. Quadrifaria (Pachyrrhi- Ha) 26: 132. | Quadrifasciata (ZEschna) 15: 257. Omadfränd (Pedisca) I1:] 277. Qnådrata (Verlusia) 12: | (Cyclops) | Quadridens (Ceutorhyn- (Coeli-/ 120 Quadrifasciata (Carentia) 230 Quadrifasciatus (Conops) [33230 Quadrifasci: atus(Gorvtes) 25: . 2600, 2701 | Quadrifasciatus (Heme- robius concinnus) 22: 6. Quadrifasciatus (Hopli- scus) 19: 94. | Quadrifoveolata (Mono- toma) 19: 203. Quadriguttata — (Pipiza) S03T5. Quadriguttatus (Diadro- mus) 26: 202. Quadriguttatus (Hydati- cus) 23: 206. Quadrilineata (Sminthu- rides Malmgreni) 27: 207. Quadrilineata (Sminthu- rinus aureus) 27: 268. Quadrimaculata (Bryo- cheta) 25: 163. I Quadrimaculata nia) 14: 18 Quadrimaculata (Libel- lula) 15: 178, 241; 18: PA0:0e0: 2005 Less 23: 0, 198. REA (Limno- bia) 26: KÖR | Quadrimaculata (Limno- phora). 13: 245. Quadrimaculata SN phya) 16: 89; 19: | nasal ÖR B RAe Quadrimaculata (Pipiza) 30: E5: Quadrimaculata (Tenno- | schoita) 25: 166. Quadrimaculatum (Bem- bidium) 17: 276 | Quadrimaculatus (Apho- (Ebur- | —dius) 19: 189. ; I Quadrimaculatus = (Ce- rambyx) 14: 183. I Quadrimaculatus (Cra- bro) 13: 104; 25: 245, 285, 201, 2096. Quadrimaculatus (Cryp- tocordylus) 25: 1606. Quadrimaculatus (Dro- mius) 20: 294. 130 Quadrinodosa (Carnea- des) 23: 224. Quadrinotata (Limnobia) 26: 100, IOI. Quadrinotatus <(Cteni- scus) 26: 184 Quadrinotatus (Dromius) 20: 294; 22: 191. Quadrinotatus (Halictus) 24: 206, 209. Quadrinotatus(Thamno- tettix) 23: 268. Quadrioculata (Isotoma) 213268, 20053-22:00; FS (SNRA NÄSA DSS Quadriplagiata (Aerenea) 29: 208: Quadripunctata (Ascia) 18: 130. Ör pansAe (Cara- drina) 18: 1259, 2045 | 29:0T3A Quadripunctata (Clytra) 28 ing Quadripunctata (Ips) I6: 23 DA Qudripunctata (Stenarc- tia) 20: 230, 244. Quadripustulatus (ExO- chomus) 21: 139. Quadripustulatus = (Ips) 21: PRATA (Nega- strius) 18: 134. Quadrisetus (Phytoptus) 205 1H350L20 Quadrispinosus (Acan- thocryptus) 16: 95, 21: 203. Queesitorius(Ichneumon) 2201; Quatuordecimpunctata (Goccinella) 3:25: Quatuordecimpunctata (Halyzia) 13: 52. Quatuordecimpustulata (Coccinella) 28: 102. Quatuordecimstriatum (Bembidium) 17: 260. Quatuordecimstriatus (Elister) 22:02 Quedenfeldti (Mechisto- CeruSs): 25:0MmOR TSK, 188. Quedenfeldti (Pholido- chris) 24: 83, 92, 94. Peel 251; 16: 246; 23: FL MA, fälnonsd. (Amara) 46: 246; I7: 206. I Quercicola (Asterodias- PiS)ERENA Quadrispinosus (Artaba- BUSS TOR Quadristillatus (Cylleco- ris) 16: 220, 130-042; Quadristillatus (Fulvius) | [6: 136, 142, 144, 146. Quadristriatus (Hypocac- cus) 23: 28 Quadrisubmaculatus (Pseudotrochalus) 24: 35. Quadrituberculatus (Rhi- noncus) 18: 134. Quercicola (Asteroleca- 180405 50) Nr CR dr Quercicola (Ceutorrhyn- chus) 18: 136. Quercifolia (Gastropa- cha) 28: 210. YR 22: SR (Hy JUR 17: 2003; [8:I T373 24:MMIO. Quercus (Bombyx) HI: 13450 I376OE2EO: Quercus (Coccus) 18: I 35: I Quercus (Coeliodes) 18: 136. Quercus (Corymbites) 20: 201. I Quercus (Gastropacha) 22: 188. Quercus (Kermes) 27: 93. I Quercus (Lasiocampa) 20:0T335 Quadrivittata (Erioptera) | 26: 197, 108. | Quadrivittata — (Tipula) | 26:35 120, To. | Quadrum = (Spilogaster) | 13: 242: Quercus (Liotrichus) 19: HÖ2, TOO Quercus (Myzocallis) 25: 238. I Quercus (Nematus) 19: 75: Quercus (Pristiphora) 29: 164, 189, 194. Quercus (Zephyrus) 22: 250. Quercus folii (Cynips) 19: IT2. I | Querulus (Lixus) 25: 164. Quinquecinctus (Gorytes) 25: 260,1 2705 | Quinquefasciata (Cerce- ris)ul9:20o5:el mo, 180, 199, 206; 25: 245, 27352 AS Quinquefasciata (Sapyga) 26: 240. Quinquelineata (Glenea) 24: 279. Quinquepunctata (Sapy- ga) 13: 1109; -16:-195; 19: 90. Quinquespinosa (Noma- da) 13: 101; 19: 86; 20: 289. Quinquespinosus (Rho- phites) 24: 188, 189. Quinquestriatus (Buthus) 18: 183. Quintilla (Neptis) 15: 284. Quirina (Acrea) 14: 273. Quisquilium (Cercyon) 20: 109. Quisquilius (Crypticus) 18: 134. Rabizus 18: 906. Racheospila 18: 165. Rage (Chrysopsyche)23: HA. Rade (Lasiocampa) 23: 274. Radians (Apsarasa) 13: 188. | Radiatellum (Cerostoma) [2:82 Radiatus (Halesus) 22: 94. Radicum = (Anthomyia)- 2 KOR Radiella — (Olesicampa) 2: NS Radiosum = (Spilosoma) 20: 239. Rzecius 23: 293, 29 Resaces (Nar slensl 12: 199; 14: 106, 271; 18: 145. i Ragiens (Hypolimnas) [I5:T 28. Rajellus (Bombus) 19: 33. Ramada (Euthalia) 18: 143. Ramella (Pedisca) HH: 164, 166. Ramella (Steganoptycha) | Ravulana (Pedisca) HH: fars; f2: III! UR EEK (Diecrepidius) Ravum (Spilosoma) 20: 2 20: Buses (Ophion) 21: 203. Ramivitta (Paralacydes) 205-230; Ramsayi (Danisepa) 18: 141. Ramuli (Cynips) I 1: 100. Rantus 12: 176; 18: RR 23-20: Ranunculi Eäbrtinsa) | 30: 72. | ren (Nephele) 13: Röpos RR chus) 27: Rap (Pachyprot asis) 16: 156; 19: 79; 29: 148, 152 202: | Rape (Pieris) 13: 70; 21: SYNS T SDR 2: 53; | 22 RIE Rapax (Aspidiotus) 21: 1235 121: 04: Rapta (Noctua) 18: 162. Raptator (Asopus) 17: ÖF: Raptor (Sagaritis) 19: IÖJ: Raptorius (Ichneumon) OG: Raptricula — (Bryophila) [551055 29: 1345 E39. Rapulum (Eutermes) 28: 249. A | Rastellata (Polyrhachis) SERA Ratana (Pedisca) I 1: 147. Rathkei (Porcellio) 17: 223: Ratzeburgi (Alyson) 19: ÖREN: 275. er (Ernoporus) [1 Bateburet (Pipizella) 30: | 14. Ratzeburgiana (Pxdisca) If2E65 168: Ratzeburgiana (Stegano- prycha) (23111. Raucus: (Otiorrhynchus) 18: 134; 22: 1509. Ravi (Tagiades) 18: 1530. Ravola (Euphedra) 12: rr; 19: 200: | Recurvaria ll: | Reducens (Agonista) 18: 230. Rayi (Chthonius) 20: 163, Förs Of: 2050 Rebellis (Anisobas) 27: 134. Rectz FARAN (Eutermes) 28: Rectangtil ata (Chloro- cly stis) PAA HÖR Dö: 203 203 20: 130 Rectangulata (Eupithecia) 13: 80; 23: ÖS 24: 59. Rectangulus (Tomicus) bläkeng: Recticauda (Orthocen- trus) 26: 188. Rectilinea (Hyppa) I 1: 85. | Rectilineata (Pachypasa) 235 280: Recurvalis (Phalena) 18: 169. | | Recurvalis — (Zinckenia) 18: 169. | 138. 158. Reduvius 18: 135; 20: 291. | Reflexa (Bombyx) 18:| 155: | Regelationis = (Tricho- | GEraj Iaö;OR 3 | [rrGO0: 20: ITS, IIO: J Regenerata ( Acidalia) 18: | 167. Regenerata — (Phalena)| 18: 167. | | Regenerator (Euryproc- FuUSII95 102529: 550 | Regiana (Phthoroblastis) PSTT86,. 187. Regine (Xylotrechus) 14: 163. Regiomontanum(Colon) | | [gren Regius (Charaxes) 12:' 215 | Regius - (Phrynetoides) 24:-270. | Regulus (Criorrhina) 30: | 72. -Reichenowi = (Pardalceo- | des) I7: 286. | Reinhardti - (Hexoplon) | 205 2062; | TSE Reinholdi (Cymothé) 15: 305. Rejecta (Noctua) 18: 162. Relictus (Chrysops) 18: 128; 28: E59, 60! Relictus (Syrphus) 48, 50, Religiosa (Mantis) 22: 162. Reliquella — (Opostega) [23 Remigia 18: 161. Remissa (Hadena) 15: 96. Remissa (Hadena gemi- na) 12: 30: 32. | Remota (Lipsothrix) 26: Ta, Remutaria (Acidalia) 18: 264. Remutata (Phalena) 18: 1ÖZs Renata (Noctua) 18: 163. Renidata (Phalena) 18: 168. Reniforme (Phalangium) (8: 137, 188. Reniformis (Hoplomerus) 19550: 21: 2065 23: SASKHeOS 20 Reniformis (Odynerus) 20-220, 226 228 Reniformis (Phrynichus) 18: 188. Reniformis (Tarantula) 18: 188. Repanda (Bombyx) 18: 156. Repanda fÖT. Repanda (Remigia) 18: (Noctua) 18: 161. Repandalis (Phalzena) 18: 169. Repandata (Boarmia) 13: 7058 260 29:0030. Repandus föra 25: 81; 21: 208, 269. Replicata (Phalacrocera) FA TEA Reptans (Agromyza) 18: 130. Reptans (Simulium) 18: T28NK24:030,000; 20: I150—152. Repugnalis (Azeta) 18: 161. Resed2e a a TOS 2200: FÅ J 1229 >< Resinella (Tortrix) 25: 244: Resplendens (Corymbi- fes)ked:: SOL Respleni1ens (Erigloea) 26: 186. Resplendens = (Notopy- Sus) el:205. Reticulata — (Cephaleia) 20:55 7 ONE Reticulata (Coniopteryx) | FASO TISTNISEA Reticulata (Lyda) 19: 81. Reticulata (Mamestra) I I: Sar HÖ:r 70 PR 29: 134. Reticulata (Monanthia) PAS 25 Reticulata (Oligostomis) [arr NAS Reticulata (Tetanocera) [8:15 Reticulata (Ulopa) HH: 3/a 38, 52. Reticulatun (Aethalion) DUSTER: 0 (ök Reticulatum (Calosoma) 2 Reticulatus (Buthus) 18: TZ, L7ÖL Reticulatus (Hygrotus) [[B: T207 LSE Reticulatus (Sphecodes) 24: STOR MT Retinella — (Argyresthia) UPS TT Retina NR öRe5SK SNS (8: 121; 22: 35, 64; | 28: 64. Retusa (Anthophora) 14: 22) Retusa (Plastenis) I5: 96. Retusus (Podalirius) 24: 159—101. Reunitor (Ichneutes) 24: 224. Reussii(Chelifer) 20: 171. Reuteri ESA XE Dk2y 24 Reuteri (Trisnodesj |: 5: Rex (Ephialtes) 21: 204; 23: 208. Rezia (Eupheedra) 290. Rhabdomantis 17: 283. Rhabdophorus (Rhab- domantis) 17: 285. 15: | Raphidopsis 14: Rhabdosia 14: 206. Rhacodia 12: 111. Rhadamanthus (Danise- pa) 18: 141. Rhadamistus — (Sphinx) [8:05 TA Rhadamistus (Temnora) [8: I152. Rhadinomerus 25: 166, 186. 189. Rhadinopasa 13: 182 165, Rhadiurgus 28: 169, 178. Rhetica (Agrotis) 13: 201 Rhagium 12: 1; 14: 57. Rhamni -(Gonepteryxs) [3:70 29-05 Rhamni (Rhodocera) 17: 2 Rhamnicola (Lygus) I1: 128. RhamPphidia 26: 102. Rhamphidiin&e 26: 95- 28: Rhamphomyia 13: 2 15: 2; 18: 130. Rhamphygeus (Ceram- byx) 14: 183. SR 20:5235,1 241. Rh. AGE roma (Mycale- S1S) MA:T266 1 20Y, Rhaphidia 22: o5; 25:| 214530: 055 Rhaphidiin&e 30: 153,/ SS | Rhaphidolabis 26: 120 I2TI. 130. Rhaphium 17: 277; 18: 28; 130; Rhea = (Heliconius) 144. Rhediella (Phthoroblas- tis) II: 187, 188. Rhediella (Strophosoma) [2:-Tr2: Rhina 25: 167. Rhingia 13: 234; 30: 9, 59. Rhinobombyx 22: Rhinocles 25: 167, Rhinomacer 22: 192. Rhinoncus 18: 132, 134, 35 Rhinosimus 18: Rhinotermes 28: Rhipidia 26: 96, 18: T24 F3X 233. 99. 199. | Rhipiphorus 14: 296; 1[6:107, O2:12605 209: Rhizobius 21: 136. Rhizophagus 16: 121, 231)! 2A735 PTE Se Rhizotrogus 13: 13, 49, 109; 21: 86; 22: 48; 28:22 Rhodanus = (Pieris) 16: 260. Rhodites 22: 162. Rhödöcerai lt) 25:22: 250. Rhododactylus (Cnemi- Sä SE) [2 NIS: ERNA (Padis- CEN ON ISS: Rhodope (Phrissura) 12: Rhodope (Pieris) 16: 260, 261. KERO (Dionycho- us) 20: 238. Röcdarse tjäna) 14: 208; 18: 221. Rhodostrophia 29: I135s | Rhogas 23: 205; 24: 2245; 25: 120; 28: II5 20:5B: Rhogmus 17: 138. Rhogogastera 29: 147, IASIENINSON UTSETT 5O, TÖ2;,TÖ3J LOO, K202. Rhombella(Gelechia) I 2: TI25 Rhombicus (Limnophi- lus) i 3O8FLLIB Tsjor 22: Ribmbodals (Alcides) 25: 165. Rhomboidalis (Lixus) 25: 164. Rhopalocampta l6: 220; 17: 290. Rhopalodontus 18: 137. Rhopalotomus 20: 201. Rhopalum 13: 104; 19: 95; 25: 244, 245, 252, 2786 Rhopalus 12: 19; 20: 2007 Med I T255 28: 103. Rhophites 13: 100, 105; 19: 85; 24: 139, 140, 147, 186, 188; 25: 274; 2 MEST Rhopobota 12: 28: 34. MI: Rhoptrurus 18: Rhyacopbhila II: 183. ÖSLeR: 95- Rhynch&us 26: 208. 149; 22: 162; 120; 28: 221. 22 204; 17: 25: 164; 27: 204, 207, 214, Ricini ”(Arctia) 18: 157. Ricini (Bombyx) 18: 157. Rigida (Oeme) 14: 78. | Rinaldus (Argynnis se- Rhynchites 13: 252; 15: | Rhyncholophus 20: 110. | Rhynchophorus l4: 100; 25: 166. Rhyncolus 18: 137. Rhyparia Il: 83; 15: 94. Rhyparochromus <1I2: 20: 3-1 201; 2Å: 75. Rhyphid&e 26: 94, 153. Rhypholophus 26: 103, | 104. Rhyphus 18: 132; 26: 154. Rhypteira 20: 251, 257. Rhysipolis 25: 120. Rhyssa 19: 105. Rhytiphora 14: 168. Ribbei (Crenis) 12: 205. Ribeana (Pandemis) 28: 206. Ribeana (Tortris) 111; 13: 80. Ribensis = (Diestogyna) 15: 206, 297; 25: 96. Ribesii (Nematus) 12: (ER ln REON STEN TIS 1053 245; 6:24; IE ELIT ST I SR 76,180;:,19:3 20; 76720: B5slel Os 22:14 485 205 VSASMre d:r SÖT: 283500 T0A:230: i (Calysplincta) 18: 79. Ribesii (Pteronus) 29: 160, 190. Ribesii(Pulvinaria) 27:88. Ribesii (Sceva) 25: 212. Ribesii (Sy jog [3:2833 30: 43, 4 Ribis (sophycs) 29: 239. Ribis (Macrophya) 14: 226, 233; 19: 79. Ribis (Myvyzus) 26: 166. Ricania 1: 309, 41, 42. Richardsoni (Anarta) 16: 2375 242, 244, 245 9 Richteri (C (Chariesthes) 24: 274. (2: | lene) 29: 132. Rinki (Prosopis) 24: 217, 218. | Riparia (Cadodera) 29: 282. Riparia(Ephydra) 23: 271. | | Riparia (Hydrena) 18: FAO, ATS TE. Riparia (Isotoma viridis) 7: Te 128; 20: 186; | fe 23,3 255 par (Ly cosa) 19: 146, | 148, 1506, 158. Riparia (Salda) 20: 292; | 23: 266. Riparius (Chironomus) | 18:1130,, 132. | Riparius (Elaphrus) 17: 276. oe (Poederus) 17: Hörna (Atractodes) 26: 203. Rivalis (Polyblastus) 24: Rivata (Cidaria) Il: 8 Rivosa (Pedicia) 18: I 20 AD: Rivulalis (Nymphula) 22: 245. Bavulana (Sericoris) 12: 1 ÄN Rivularis (Lepidocyrtus) SER Rivularis (Ocalea) 20: 281. Rivularius (Cryptohyp- nus)! I6: 231, 247; 20: 200. Rivulata (Phalxna) 18: ÖA: Riv fn (Chloroperla) ZE Bohcilorana (Nomada) 19:86; 24: 180, 181, 186. | Robertellus (Leptocerus) Ml:EG: Er5. Robleti (Spilosoma) 20: 239. ; Roborana (Pzxdisca) I1:| FAQ: 153512: MT. Roboraria (Boarmia) I 1: 84, 86. 32; |) Romaleum 14: | Romi (Diestogyna) | Roncus 21: 133 Roboris 12: TE Robusta [6525 Robusta — (Limnopbhila) 201.005 II, SEROS Robusta (Physopus) 20: FA0N 27022 74. FORE (Br achistes) 30: (Lithocolletis) (Cupidesthes) 50. REhisEns (Calotermes) lnglö 252 Robustus (Chelifer) 21: I55 Robustus (Chilon) 17: 188. | Robustus (Cyclops) 14: 149 Roésaces, se Rzesaces. Roeselii (Heterometrus) 18: 179. Roeseli (Sympetrum) 15: 246. Rogas, se Rhogas. Rogenhofera 20: 152. Rogersi (Abisara) 12: SN 200. 12: 142. 18: Rogersi (Acra) 12: Rohria (Lethe) 18: Rohria (Papilio) 18: 186. 2003: Romulus (Papilio poly- tes) 18: 140. I Roncilgonis (Baoris) 17: 286. 160. Rondelaria (Phalxna) 18: 165. Rosz (Arge) 29: 160, 194, 210, 2 I Rose (Athalia) SS 2825 [65565 19:07 Rosx an 84. Rose (Cynips) 19: 112. Rose (Diaspis) 22: 162; 21: 84. Röse, (Fy a 16: ISA UC Rose (Psila) 13: 2050MG 28:0102 1385 204052 1 - 26: fa 168; 21: ; 29: Bio (Khodtes)22s 162. Rose (Typhlocyba) II: 37443: 23: 2085 259: 206; 28: 202. 134 Ros2xcolana I: SS Rosalia (E umelea) 18: 166. Roösana (Cacoecia) 28:| 34, 206. Rosana (Tortrix) I2: 111. Rosarum (Hylotoma) 14: 2203 M9:1 FA; 29: Rosarum = (Pyroph ena) | DET Rosata (Phalzena) 18: 166. Roscidana (Teras) TE 197. Rosea (Crems) l2:05: | Rosea (Decachorda) 19: | Rubellus 184. | Rosea (Lyclene) 15: 17 Rosea (Stenoglene) 16: | ITÖ: (Pedisca) | Rotha (Pentila) 16: lis) 24: 83, 92. | Rotunda (Piona) 27: 194. Rotundaria (Cabera: pu- saria) 15: 96: Rotundata(Gymnosoma) [35236: Rotundata (Pheidole) 17: | 2305-2416 | Rotundatus (Olisthopus) 20: 295: I Rotundum (Liobunum) et:2TO,2TO, | Rubeculus (Mesochorus) 22: 56. (Diadromus) 26: 202. 2. | Rubellus (Dorylus Bur- meisteri) I7: 225. | Rubens (Anitys) I7: 264. Roseata (Dionychopus)| Rubens (Dictyoptera) 18: 20: 238: Roseofasciata (Chryso- poloma) 20: 258. | Roseticolana (Grapho- | Ian) HISS 1 SI Roseum (Hedychrum)l3: | TO2:120:0220- | Roseus (Phallus) 23: 265. | Roseus (Trichoniscus) 7: 22 Rosimon (6 astalius) 18: 148. Rosimon (Hesperia) 18: 143. Rossica (Agrotis islandi- GA) 5: 5 M235 Rostralis (Hypena) 13: 27. Rostrata (Bembex) 13: 106; 25: 264. Rostrata (Chilosia) 30: 30. Rostrata (Glypta) 21: 204. Rostrata (Hyblaea) 18: 164. Rostrata (Hyblxa deflo- rata) 18: 164. Rostrata (Rhingia) 30: 59. Rostratus (Cychrus) 13: 80; lf: 203. Rostratus (Platychirus) SÖ:KSGE Rostratus (Trachyphloe- us) 18: 134. 60. Rubens (Trechus) 18: 133: Ruber (Hydryphantes) ZEN | Ruber (Lepidocyrtus) 27: 263. Ruber ata (Larentia) 29: I 36. IRTDL (ASOS) K23R se | Rubi (Anthonomus) 21: | 189; Rubi (Batophila) 27: 56. Rubi (Bombyx) I1: 134, 37 IS RSO. Rubi (Callophrys) 22: JOS TES Rubi (Gastropacha) 12: STAS. Rubi (Lecanium) 13: 37; 22: 102 Rubi (Macrothylacia) 29 33 Rubi (Synairena) 16: 89; 19: 30; 23: 206. Rubi (Thecla) Vl3 274; 12: 95; 13: 79; 15:93; 18: 136; BU 27IENeeE 250. Rubicola (Crabro) 13: 247; 25: 287, 293, 297: Rubicunda (Leucorrhi- nia) 15: 243, 244; 21: BONed: LO Rubicunda (Libelulla) 22: : 138. | Roms 196. | Rubicundana(Tortrix)I6: | Rothschildi (Brachypho- 238, 242, 244, 248; 21: 30a Rubicundus (Coéliodes) 18: 135. Rubicundus (Halictus) 13: 105; 19:85; 24: 206, 208. Rubicundus (Lygus) 23: 264. (Cidaria) HM: T35NI3G: Rubiella (Lampronia) 12: OS Rubiginea (Orrhodia) I 1: 835 20: MANI SA Rubiginosa (Lepidocyr- tus lanuginosus) 27: 203. Rubiginosana (Pzxdisca) Ul: 1667 Rubiginosum (Apion) 14: 250: Rubisurysas sus) 24: 110. Rubivoraria (Synchlora) 18: 166. Rubra (Automolis) 190. Rubra (Myrmica) 19: 98 (»rufa»); 29: 5, 6, 11— (Longitar- 13: 13, 29. Rubria Il: 68. Rubria (Pseuderesia) 16: 199. Rubricans (Thermesia) 18: 159. Rubricatus (Lygus) 20: 201; 232 (2045 Rubriceps (Chelonia) 20: 234 Ru Pesaro) ä 20: Rubricols(Gnophria) jE 122; 29: Rubricosa tlBdehapbid) 23:52 SA. Rubripennis (Patrobus picicornis) 16: 246. Rubripes (Coptocerus) 14: 161. Rubripes (Harpalus) 11: T33502050022: Rubripes (Hemiteles) 26: 183. Rubrirena (Hadena) 1: fö Rubrofasciata Althoffi) 16: (Acrea TT Vd AA RNE ån RR Rubromaculata (Cerci- docerus albicollis) 25: | 167. Rubromaculatus (Scym- HRUS)-24: 255; 20: 131. Rubrostriata (Metarctia) 19: 183. Ruderatus (Bombus hor- torum) 25: 204. Rudolphii(Argynnis aphi- rape) 15: 186. Rudis (Chrysopoloma) | 16: 118. Rudis (Lasiocampa) 13: 198. Rudis (Musca) 13: 1035. Rudis (Pollenia) 13: 238. Rudis (Tachina) 20: 281. Rufa (Aptinothrips) 15: AA IG 176; "24: TrASA 11021, 123, 124. Rufa (Formica) 14: 139; [65 220, 240; 17:30; | 152, 14030 195 75-20: IOF2(NA2, 57; 290: -5> 8—12, 18, I9, 32. Rufa (Hemichroa) 13: 635. Rufa (Lagrida) 24: 279. | Rufa (Myrmica) 19: 98. | Rufa (Orthosia helvola) 18: 62. Rufa (Osmia) 24: 165, 168, 169. Rufa (Pachychilecamen- Fö] fr 10 Rufa (Piona) 27: 194. Rufa (Vespa) 19: 88; 20: FÅR: LOL AE 2TG. Rufana (Euchromia) 21: 225 Rufata (Pimpla) 20: 279; Pre Th2023a 107, 203. Rufescens (Achorutes) [7: 127; 27: 241— 243. Rufescens SOK 15: 256; 23: Rufescens (Coeliosy sj 9: 88; 24: a PYAG Bf besns! FAR 17: 222 Rufescens (Leistus) 17: 276. Rufescens (Metarctia) 13: 190. p Rufescens (Metatropis) Per iAAS 20: 120; 28: 103. | Rufescens (Nebria Gyl- lenhali) 20: 294. Rufescens (Nematus) 14: SAG 19::75 | Rufescens [73 116:025: 751 Rufescens (Pachycoleus) Il: 128; 22: 144. SA (Polvergus) 29: | Rufibarbis (Eutolmus) 28: RO I Rufibarbis myia) 20: 154, ENAS 29: JA: I Rufibarbis (Formica) 16: 249; 21: 162. Rufibarbis SA fus- ca) 29:140;:2E, 2 | Fjätlespirella (Nepticula) | Il: 526. | Ruficauda (Paragus) 30: 13. Ruficauda (Rhypholo- phus) 26: 105. Ruficeps (Alysia) 23: | 9:52 | Ruficeps(Cy nips) 19: | Ruficeps (Hebrus)22: Ruficeps (Lucilia) I 3: 2315 (Cepheno- EST, 152, 205; IT2: 144. 238. [930625 173; 20:1-200: Ruficollis (Haliplus) 18: | 129. | Ruficollis (Ichneumon) | 259: I43. | Ruficollis (Mesoleius) 26: 186. Ruficollis (Tachyporus) | 18: 134. Ruficornis (Alexeter) 26: 186. | Ruficornis (Cnemodon) SÖT Ruficornis (Ctenopelma) 19: 102. Ruficornis (Dryinus) 19: 110. Ruficornis (Eumerus) 30: HibPdbse ; rg (Ferdinandea) 30: dras (Harpalus) 28: [0523 Ruficornis (Leptura) 22: 192. Ruficornis (Mesoleius) 2 SD (Örgsbesella) | Ruficollis(Cardiophorus) | Rufipes er 35 Ruficornis (Mesoleptus) 19: 101. Ruficornis (Nomada) 13: 101; 19: 86: 24: 181, 184. Ruficornis(Odontomvia) 28: 140. Ruficornis (Platygaster) fs. Ruficornis (Pristiphora) 2IITAT 104; 103: Ruficornis (Niphura) 26: Ke Ruficoxis (Cratocryptus) 20: 182, 203. Ruficrus (Andrena) 19: [EGR Ruficrus (Apanteles) 29: 248. Ruficrus ena 18: 135; PR > yt (funnes) CE Butftmsur(Pelochyta )20: |. 239. Sa (Hydroporus) 18: Räfillane. (Grapholitha) VIIy6, 170. Rufimanus (Asilus) 13: 229. Rufimanus (Bruchus) 12: 46, 94; 20: 62, 299; 23: 105; 30: 230,1 240; 242. Rufina (Orthosia helvo- la) 18: 62. Rufinus (Coelocryptus) 29:- 54. | Rufipenne (Lathrobium) TER I Rufipes (Aphodius) 16: 2A7 Rubipes (Atractodes) 24: es — (Cardiophorus) 20: 200. Rufipes(Chironomus) 18: 132. Rufipes (Chrysops) 28: 159, I60. Rufipes (Clerus) 22: 142. (Crepidodera) Få Rö 28: Rifipes (Emphvtus) (6: 220; 232: 2 62. (Dioctria) 13: Ty 2 1360 Rufipes (Epeolus) 21: 207; 24: 178. Rufipes (Laphria) 28: 175, 176. RM fipes (Mecosaspis) 24: 201. Rufipes (Melanotus) 27: 129. Rufipes (Mutilla) 26: 237. Rufipes (Necrobia) 22: IT2,150;23: 28:254134. TG (Orthoschema) 18: Rufipes iPhora) PASS 23: 70 IOL Rufipes(Phytodictus) 19: 106. Rufipes (Plectocryptus) | [3 OZ Rufipes (Pompilus) 108; 23: 16, 20. Rufipus (Ptinus) 18: 137; 21: 138. Rufipes (Sargus) 28; AT, 142. 13: 206; 28: 9 Rufipes (Smicromyrme) | (3: 162. Rufipes (Stenobothrus) 21: 242, 244; 28: Rufipes (Stilicus) 17: 277. SS (Tropicoris) 12: 1053. (9:00: 21: 251. Ruäpes (Tropistes) 25: IIS: 20:55 Rufipes (Xylonomus) 25: | 119. Rufitarsis (Andrena) 24: 195, 199 (»ruficrus»), 20452 (ERSTA Rufitarsis (Chilosia) 30: TAN Rufithorax (Bradycellus) 2PSNTOT Rufithorax (Temnopis) 14: 180. Rufiventris (Canocryp- tus) 23: 201. Rufiventris - (Nacerdes) | 20: 200; 2(< 325820: 105. Rufiventris (Nomada) | 19: 86. Rufiventris (Tenthredo) I6:0556;119:3180 Rufocincta (Limneria)23: 204. Rufocinetus (Emphytus) 12: 6—10; 19: 77; 23: 206; 29: 160, 161, 200. Rufolabris(Mesoleius)23: 202. Rufomarginatus (Och- thebius) 21: 140. Rufoniger (Euryproctus) [9:35 TOTE Rufoscutellata 12527: Rufotestacea (Zeugopho ra) 16: 89. Rufovittata (Anticyra) 22: (Gerris) Rufus (Emicrus) 29: 11 | Rufus — (Gomphocerus) 21:24 55N2INGS | Rufus (Gryllus) 13: 106. Rufus (Lophyrus) Hl: 2005 12: 455 LSS 41; 14: 44, 49, 91, 296; 15:7 2235 I6-T50:-000- 156; nl8;:203-0I9:-0307 3 TRISS IGM 24909 5 126: 305120 1305 20: Bo 234 34. | Rufus (Mochlonyx) 26: 144. Rufus (Platylabus)19:100. | | Rufus (Stenobothrus) 20: 289. Rugaticeps (Pheidole) 17: (Plesiocoris) 23: 264. (Rhytiphora) SAT. Rugicollis 20: 291; | Rugicollis 14: 168. Rugifer — (Pemphredon) 25: 259 9 260. Rugifrons (Hypocaccus) 28: 128. Rugifrons (Oxytelus) 27: 182, Rugigena (Chelonus) 23: 204. | Ruginodis (Myrmica) 30: 96. Ruginodis (Myrmica ru- bra) 19: 98 (»rufa»); 29: 30. T22: Rufulus (Hemiteles) 27: 130. Milos (Hadena bico- | loria) I1: 82 Rufus (Anthocomus) 28: 102. | Rufus (Athous) 20: 201. | Rugipennis (Chilopora) Nere Rugipennis (Dasytes) 24: 110. Rugosa (Cosuma) 13: 199; 20: 250. | Rugosus (Brachyrrhyn- | cchus)iisHos I Rugosus (Nabis) 20: 291; 2ar202: | Rugosus(Thanotophilus) 16:04:02 | Rugulosa (Myrmica ru- rs St 98 (»rufa»); 29: litvenlnens (Entomius) | (9: 110. Rugulosus (Rhyncheus) 26: 208. Rugulosus (Scolytus) 22: 162; 24: 237; 28: 216. Ruhama = (Pseudacrea) 12: 207. Rumia I1: 138; 13: 79; 18: 259, 264. Rumia (Kallima) 12: 204; 14:2T04:0IBEr277,-3T4: | Rumicis (Acronycta) 13: 70; FÄSK8AN Tel: 213; 29: I Rumicis (Nematus 19: 75 Rumicis (Pachynematus) 29: 192. Rumicis (Phytonomus) 20: 44. Rupella (Incurvaria) 12: TILLS Rupestre (Liobunum)-27: 210: SIT2I6 83. . Rupestris (Psithyrus) 24: ISO; I 5/0: 125; Rupium fänsalis) 30: OZ. Rupium (Syrphus) ' 13: 231. Ruralis (Chilosia) 30: 23, 215-532, Ruralis (Dolichopus) 13: 290 Ruralis (Mechistocerus) : 189. Ruralis (Tabanus) 28: TIBiES Rurea (Hadena) Il: 134, I375 SEN OseD: 1134: Rusci (Orchestes) 18: 136. Rupestris (Apathus) 19: std Rusina 23: 57; 29: 134. | Sabulosum <(Opatrum) Ruspator (Helcon) 26: 18: 134. 206. Sabulosus (Mellinus) 19: Ruspator (Monochamus) | 94; 25: 271 | 24: 267. Sabulosus (Stygnocoris) Ruspina (Euphedra) 12: | 20: 291. 211; 14: 104; 15: 2090. | Saccharina (Lepisma) 27: Russula — (Nemeophila) | 236. 18: 263. Safie (Acrea) 14: 291. Rustica (Cicada) 18: 134. | Safitza (Mycalesis) 18: Rustica (Macrophya) 19: | 145; 22: 115. 703-23: 206. Saga (Hvblea) 18: 164. Rustica (Pravs curtisel- Sagara (Taractrocera) 18: lus) 18: 111. I5I. Rusticella (Tinea) 21: 32. | Sagaritis 19: 107; 24: Rusticellus (Blabopha-| 224; 28: 115. nes) I2: 112. SORNas (Lamprinus) | Rusticus (Criocephalus) 29: 28: 176. Sapdna Hy blea) 18: 164. Rusticus (Lygeus) 18: Sagittalis (Hyblea) 18: 134. 164. Rusticus (Stygnocoris)| Sagittarie (Donacia) 18: [2: 20. 129. Rusticus (Tabanus) 13:/|Sahlbergi (Ceuthorrhyn- 227; 18: 128; 28: 148,| chus) 27: 230. 150, 155. Sahlbergi (Colobothea) Ruthei = (Adelognathus)| 23: 220. (9: 103. Sahlbergi (Corisa) 15: Rutherfordi (Abisara) 16: | 142, 145; 18: 127. 195. | Sahlbergi (Ptilium) 18: Rutilana (Coccyx) 12: 111. | 60; 22: 192; 29: 122, Rutilans (Celenorrhinus) | 125, 126. 17: 281. Sahlbergi (Salda) 22: 144. Rutilans — (Pachyrrhyn- | Sahlbergi (Sphagoeme) chus) I1: 88. 14: 178. Rutilator (Tryphon) 19: | Skjullicksi Sr subu- Högs: el:r205. | lata) 30: 187. Rutilicornis (Hoplocam- PERU ep plon) 20 pa) 29: 158, 197. | 260 Rybiensis (Cerceris) 21: | Sakalava (Ponera) 17: 179, 181; 2) RR AIDN230: 245, 273, 27 Salaminia (Menas) 18: rn: | Salaminia (Noctua) 18: 150: Salamis 12: 204; 14: 100, GEFKÅ5: 270; 277282, Saba (Glutophrissa) 12: 202. Saba (Pieris) 16: 261. 304 | Salda 14: Sabalia 14: 206. 1307-238; -185 Sabina (Pieris) I6: 260. BI 33520: 20202 Sabulicola (Pompilus)| 22: 144; 23: 266 LT TÖN22 Salebria 22: 2 Sabulonum <(Eumerus) | Salebrithorax (Eutermes) Dl 1285 0: 7 28: 249. Sabulosa (Ammophila) | Salicaria (KR fi025 f3:1108; 18: 258; 19: Va! Dee: -r03; 25: 216, | Salicella (Öppsteon) (2: 244, 254. Tr: ST Salicella (Penthina) 12: TITS Salicellus (Psallus) 22: + 144. > Saliceti (Cryptocampus) 29: 161, 188. Saliceti (Nematus) 14: 207; 2355 05,70 Saliceti (Orchestes) 16: 2370, 24Y Salicetorum (Prionocera) 26: 124. Salicis (Chionaspis) 27: ZOjLO5S: 20: 130; Salicis (Lecanium) 27: 90. Salicis enkom) = 45; fare: 18: 250 Salicis ffrnares) 3 65; 16: 155; 19: 76; 30: 230: Salicis (Nepticula) (1: 126. Salicis (Omalium) 22: 192. Salicis (Pontania)29: 183. Salicis (Pteronus) 29: 156, 189. Salicis (Stilpnotia) BO: 20: 133: Salicis-cinere&e(Nematus) (6: 156; 19: 76 Salicivorus (Nematus) [3:165. Salina (Cicadula) I I: 1238. Salina (Corisa) 15: 137. Salinellus (Crambus) 22: 23: 241. Salius 13: 108; 21: 162 194; 28: 7. Salmacis (Diadema) 14: 104, 106. Salmacis (Hypolimnas) £f2:52055-E5:-280: Salpingus 15: 58; I6: 79, 239, 247; I7T: 259 Saltans (Isotoma) 17: 117, 128. Saltatoria (Acanthia) 12: DT Saltatoria (Salda) 20: 201; 23: 266. Salticus 16: 249, 2525 197; 23: 294; 30: SEE (Ly da) 29: 171. Saltuum (Spilomvia) 30: 80. Sambuci(Aphis)27: 36,37. 138 Sambuci (Thrips) 17: 87, | (Ole HO Sanaos (Mycalesis) TOR: 205 Sandace (Mvyvcalesis) 12: 199; 14: 105, Sandahli (Colias hecla) [3:540; I 14: 2 Sangaris 23: 223,-224. Sangaris (Cymothoé) 12: 214; 14: 1055 I5:2300. Sangra (Zizera) 18: 148. Sanguicincta (Nadiasa) EMLA Sanguinalis (Botyvs) 12: 32. Sanguinea (Formica) I6: | 240—251; I 7: 129, 130 1.325, I FAy, TAO) TATSKeE | 10250 205 ZE TT ISNIGN Sanguinea (Libellula) 22: I 38. Sanguinea (Liptena) 12: | 217. | SÄ 24: [sara (Eavilo) 18: Sanguinolentus (Salius) 21: TO2 AN TOA Sanguinolentus meelinius) 28: Sanguinosus (Mesoleiuej 19: 103. Sanio (Diacrisia) 29: 136. Sannio (Pachyrrhina) 26: 133. Sannio (Rhytiphora) 14: 169. Saotus 26: 186. Saperda 25: 294. Saperdoides (Anyboste- tha) 12: 106. Saperdopsis 14: 167. Sapphirinus (Jolaus) 18: 2220 Saprinus 24: 80. Sapyga 13: 109; 95; 19: 90; 20: (Wes- 16: 04, 2305 134; 26: 144. Sanguinea (Telipna) 16: | Sarangesa 17: 280. 198. | Sanguinella (Salebria | | semirubella) 22: Sanguineum (Apion) 14: | 253. Sanguineum (Pyrrhoso- ma) 15: 264. | Sanguineum (Sympe- trum) 15: 246; 23: 11. Sanguineus 14: Sanguineus (Elater) 19: / 253: TÖ23 IR LZ Sanguineus (Euplectus) IT OA Sanguinicollis (Asclera) | 20: 80. I Sanguinicollis (Engis) 17: 250: 259-032 Sanguinicollis (Mesolei-| us) 19: 102. | Sanguinolenta (Bombyx) | 18: 157: Sanguinolenta (Chryso- mela) 23: 28; 28: 124. | Sanguinolenta (Leptura) | Öd OMG Sanguinolenta phora) I1: 36 (Triec- 122: I | Sarcophaga 17: (Curculio) | Sarcoptides 14: | Sarekensis (Isotoma) 27: | Sarginze 28: 13 Sanguinolentus(Cucujus) 14: IT8. Sanguinolentus (Elater)| [9:3162, ry. Sarax 18: 206, 210. Sarcitella (Tinea) 22: 26. 244. | Sarcitorius (Ichneumon) 19: 98; 21: 202. 278; 22: 154, 188; 23: 00 178, 179, 181, 190; 24: 68; 21: 186. | Sarcopsylla 14: 114. 123. FA pe 253, 257. 22 39: Sargus 13: 226; 28: 133, 140. Satelles = (Ischnotrache- | lus) 25: 175. Satelles (Symphyletes) | 14: 166. Satellitia (Scopelosoma) 23: 83, 114; 28: 2085 BÖN TS: Satis (Acrea) I2: 200. Sator 286. Saturataria (Marcala) 18: 165. Saturatorius(Ichneumon) 25: 150. Saturnana (Dichrorham- pha) I1: 194. Saturnia 18: 258; 29: NR (Pardaleodes) 17: | Satyrata (Eupithecia) I1: F2 5 NÄLSGN Satyrus 14: 20: NI 53, 132. Satyrus (Oestromvia) 29: 783 80 TOR, TOO. Saundersi (Teratocoris) 20:/ 51, 1820 Savigny (Hesperia) 18: 134; 15: 94; 2 35:29: 150. Saxatile (Bembidium) 17: 2701 Saxeseni - (Lyggeonema- täs) 29:0555, 103: Saxo (Leiophron) 26: 206. Saxonica - (Vespa) 19: 88; -20: 2809; 26: 212: Saxonica (Vespa norve- gica) 26: 2T4, 215, Scaber (Chilon) I7: 195. Scaber (Otiorrhynchus) [4:55 Sceaber (Porcellioy 14: 2 Sjö HANSA ITS SS Scabe (iTrox). IT: 261. Scaber (Tylocomnus) 26: 184. Scabiose (Hemaris) 29: 1393: Scabiosus (Monochamus) 24: 267. Scabrellum (Cerostoma) PSA Scabridorsis (Macroto- INA) ed KEY Scabrinodis (Myrmica Org 19: 98 (»rufa»), 29: SC abriäscula (Diptervgia) 23: Scabrivalvis (Nematus) KOREs Scabrosus (Brachytarsus) 18: TSG Sceva I3: 104, 233, 234, 23030LB:203 ONA 2585 Pan AeS0E 38. Scevoides (Chameesyr- phus) 30: 56. Scealare (Melanostoma) [3:7236;3020545- 30: Scalaris (Anthomvyia) 13: 104. Scalaris" (Aricia) 7: 25 Scalaris (Glvpta) 19: 106. Scalaris (Perineura) 14:|Schistocerca 26: 81; 27: seta23: 16: 156; 19: 98. 80. Schizocera 13: 690; 19: Scalaris (Sceva) (8: 131. 74 SEP RS Scalarium (Nyctemera) Schizoceros 29: 160, 194, (8: 220. 209, 212. Scalenus (Limnophilus)| Schizoloma 26: 205. Ok: 30; 22: Oi FÖrSreee 13:53; 8: Scambus (Dolichopus) BER eeL NOTA LÖS 1OAG 18: 130. 24. 240; 28: 84, 201, Scambus (Platychirus) | 214, 216, 219; 29: 249. 30: 33; 34, 36. | Schizonotus 18: 204, I (Paropia) Il: 37, | 210, 231. Schizophora 30: 2 Sei (Pimpla) 19: 106; | Schizopyga 13: 63. 21: 204; 29: 276. rie (Epepeotes) Scanica (Ulopa) 18: 13 18: Scansor (Plectocryptus) Schmidti (6 hilosia) 13: 212085 123: 201; 23535 300-25. Scaphisoma 23: 256; Schmiedbergeri (Sciara) 24: 107, 287. 203567. JRR (Paralacydes) | Schoenobius I1: 124. 20: I Schrankella — (Laverna) Sale bades (Odonto-| 21: 32. scelis)' 18: 134. Schulziana (Penthina) 16: Scarabeoides (Spheridi- 220, 238, 242, 243, 245; um) 20: 199. 248. Scarabeoides die I Schulziana = (Sericoris) coris) 20: 2 (22 Scardia 12: a 21: 32. | Schupplii(Achorutes) 17: Scarodactylus (Leiopti- 127. lus) 12: 112; 21: 32. | Schönherri (Barvnotus) Scatella 20: 110. I 16: 80; 23: 28 Scatomyza 17: 277: 18: | Schönherri (Cordylome- 130. FARS Re Scatopse 28: 84; 29: 12. I Schönherri (Telmatophi-! Scelio 19: 111. lus) 25: 106. | Sceliphron 27: 99; 28: 'Schötti (Isotoma) 27: 108. SKID KAS | Scellus 30: 125, 126. '|Schötti (Onychiurus) 24: |! Scenopinid& 28: I131, 1205 El: 240, 240. 190. Schötti (Sminthurides) Scenopinus 28: 190. 25: 79. Schefferana (Penthina)| Sciaphila II: 136, 138; 16: 232, 248. [220Tnr: AB 240) 245; Bären (Chelifer) 20 12405 205 SAS TTO: 103, 1001-1605 21: fö EptEren 16: g5:- 21: 204, 214. 31. Böllerantr (Teras) SEIara 205 HJRNECAO, f2:cnEr 50; 26: 168; 28: 224— a (Euxanthe) 12: 226, 220—231; 29: 241. ;sA15:03005 | Sciathis (Mvcalesis) 12: rede: (Etifheia)r2l:] 190; 14:532603 I6:TT3: 139. | Schiatta 20: 233, 2 Schineri = (Tricyphona) | Scintillans — (Euproctis) 26: 120. 15: 174. Schisticolor (Aricia) 21:]| Scintillans (Hypolycena 256. lebona) 16: 210. 159 | Scintillans (Quedius) 23: 256. Scioanum = (Spilosoma) 20-2G0: Sciomyza 18: 132. Scipio (Papilio) I2: 225 Scita (Spilosoma lute- scens) 20: 239. Scita (Tropidia) 30: 71 Scitella (Cemiostoma) 24:1230; 28: 203. Sciurana (Pedisca) HH: 148. Sciurorum (Ceratophyl- lus) 28: 87, 90. Scodiona I1: 36. Scola fe: 2; 33-02 19: 90; 26: 234. Scoliide 24: 134; 26: 232 Scolioneura 29: 149, 164, 198. Scoliopteryx 29: 135. Scolobates 26: 205; 27: 133. : Scolopacea (Leptis) 13: 2203 20: 102, 103: Scolopacina (Leptis) 21: 73: Scolopendrella 22: GE Scolopostethus 12: 20, 18: 122: 20: 200; 23: 200205; 24: 75, 258; 25: 1145 134. Scolytus 15: 204; 18: Föda Me ÅS GS eek LO2 PAK 2RNs PO: 210 | Scoparia flänNnsexnul2: 111; 16: 230, 246, 248; [85 nns 21: 32 Ner Scopelosoma 23: 383, 114; 28: 208; 29: 134. Scopesus 26: 204; 27: 1903 205 LIA. Scopularia (Boarmia) I1: 38:22: 251; 20: 130. Scoria II: 135, 138; 13: 80; 18: 259; 21: 31. Scoriata (Eupithecia) 71 3 Scorpio: 18: 175, 176, 178—182, 186, 197, 202, 207, 208. Sc TE bärrde TÖSLKLOG,| B/25 Ek 202, 203. 25. Scorpiops 18: 199, 202, 208. 140 Scortillum (Amalus) 18: - 134. Scortillum (Spilosoma) | 20:11230. Scotica (Libellula) 18: T20:1 22:30: Scotica (Salda) 23: 266. Scoticum (Sympetrum) | 557246: 235; OG: Scotinochroa 20: 254, 256. Scotosia Il: 84, 125. Scotti (Gorisa) I53n5S. Screabile (Spilosoma) 20: | 239. Scrimshiranus (Bombus) [3:190;116: 232;019H83; Scripta — (Spherophoria) 25:1212; 130: SIN Scripta (Tipula) 26: 126, | 12 =E S Scrobiculata (Noctua) 18: | 1613 Scrobiculatus (Carpali- mus) IT7 277 2lfaRe. Scropha (Ap ad) 2: 138. Scrophularize (Allantus) | [6:50 569: I62 2026 Serophulari&e (Cucullia) | ISES Scrutor (Termes) 28: 240. Sculpturata SAN Scurra (Pachyrrhina) 26: 793129: USA ISISE Scutatus (Platychirus) 30: | SSE Scutellaris (Anthopha- SuSNSÖ:-r62 Scutellaris (Aricia) 13: AE Scutellaris = (Ischnotra- Chelus)25:0168, myt. Scutellaris (Lyda)29: 171. Scutellaris (Notonecta) | II: 20. Scutellaris (Orchestes) [8:- 135; 130: Scutellaris (Pheogenes) | ANNO Scutellaris (Ptychoptera) | 26: 13 35. Scutellata — (Agromvza) [6:05 Scutellata (Chilosia) 30: | 20, 23,26. (Pheidole) | | Scutellatus (Conops) 26: 213, Scutellatus (Crabro) 19: | O60;-25: 280, 202,1 207: Scutellatus (Pachynema- tuS) 29: IY5 1IO25 Scutiter (Cyclops) 14: 147. Scutulata (Bacha) 13:235. | Scybalaria (Scatomyza) IZ-=F2776 1A8:NT30) Scydmenoides (Euthe:a) 29: I Scydme&enus 17: 265. I Scymnus Il:. 118; 21: [3050 2451 12515 5HGU INS Secalina (Limothrips) I 5: 46; 16: 164, 167. | Secalis (Hadena) 15: 47; kela PINS see |. 1303 23: OO, 116; 13: 61, 63; "295 147, tha) 14: 159. TAOr IST, 152150; 102? Semipurpureila (Micro-] Septentrionalis (lchneu- pteryz) of2: 112: mon) 19: 99. AR (Pseudacrea) 12: | Septentrionalis (Lycosa) [5: 282. [ÖKTASI ISA 0S3: rater (Salebria) | Septentrionalis (Micro- | 22: 244. [5 rebyptus)! 263:182. Semistriata (Corisa) 15:|Septentrionalis (Nema- FASS rn ö:n33:) 0 tUS)I3: 64; 19375: Semiviridis (Bryocheta)| Septentrionalis (Otio- | 2 he ro rhynchus) 14: 255. Semiviridis (Synthapho- | Septentrionalis (Pyrau- cerus) 25: 180. | ESta) 20: Ag Semivitrea (Acrea) 16:| | Septentrionalis (Ten- FT: | > thredo) 13: 61- Semivitrea (Amauris) 12: | Septentrionis (Omalium) | TOA AG | EFER NIO 2: Semivulpinus (Pheoge- | Septentrionis (Patrobus) nes) 23: 200. Ff:1205. Semyra 20: 253. FÖLRE ep een Semyrilla 20: 253, 256.) phila) 1: Senatoria (Tragocephala) | Sepuleralis (Cfrysops) Er AG 18: 1285-207 150, 160, Senegalensis (Aclees) 25: | Sepuleralis (Eristalis) 13: 164. | 2325; 305 02-103: Senegalensis (Alaus) 20: Ras 22: | 199. | Senegalensis (Horia) t1: (Sequens (Euphoresia) 24: 203. Senegalensis (Proctocera) | Barca (Acrea) 12: 201; 24: 276. | MAE270, 277 Senegalensis (Terias) 12: | Serena (Mamestra) 2205; 10: -203. 155 12: 32. Sericomyia 13: 234; 18: 128030: 10,79. Sericoris (2: I11. Sericosomus 20: 202. |Sererstölgl) 1627 67; TSL 20 202: Seriepunctatus (Hapalus) 20: 108. Serotineus <(Mimeseo- ptilus) 12: 112. Serotinus = (Emphytus) 260, 25, 1350: 29: 159; 201. Serpentinus (Gomphus) CTS Serpentinus (Ophiogom- phus) 15: 252 Serraria (Cidaria) I I: 218; 18: 2643-20: 315 Serrata (Corticaria) 21: 3: Serratella (Coleophora) IOMA j | Serraticornis (Calopus) | ENS | Serraticornis (Corymbi- tes) 20: 201. Serraticornis (Orithales) 20: 201. 142 Serratulaze SG lif ITS 19: Serratulze (Sjung li: 13 de (Trachusa) 24: IÖSsTe NU k2T,. Serratus (Achorutes) 27: | Setosus DAT, 2A2: Serratus (Cyclops) 14: 244. | Serricorne (Lasioderma) | ZDF 2TS | Serricornis (Prionocera) 26: 124. i Serricornis = (Prionocy- phon) 17: 263. Serripes (Colon) 21: 139. Serripes (Crabro) 19: 96; 25: 296. Serrodes 18: 162. Serrulatus (Cyclops) 14: ORSA Sertifer (Lophyrus) 29: TOS, 201750 210220 Serva (Aricia) 13: 240 Serva (Bombyx) I8: 157: Serva (Ophiusa) 18: 160, TOR: Serva (Selandria) 17: 278: Al8:1 ISIN 290:-150; 153: LÖ2,0IO0: Servilleana (Grapholitha) [12 I76) 80 Servillei (Euryassa) 14: 154, 156, 159. Servona (Acr&ea) 25: 94. Sesia l25 TS N20:ALG: 085 18: 72 SG [9:- 24; 11275; 22305 25-- 2015 120: INN 2MO 29: 137. Sesostris (Catharsius) 25: 110. Sestertiella (Lita) I 1: 136, 138. Seticrura (Hylemvia) 21: 256. Setiger — (Orthochetes) 13: 208. Setiger (Tetramorium) FA Setina 18: 263; 20: 24) | (SMS Setinodis (Phloeotrips) ITErOS, IOK: Setiventris (Asilus)30: 86. Setiventris (Stilpnogas- ter emulus) 30: 86. | Setodes II: 6 8; | Sexguttata | Sexmaculata Setosa (Eulais) 27: Setosus (Artagerus) 15: 103. Setosus (Ischnotrache- lus) 25: 169. (Otiorhynchus) | 14: 0255: Setulosus (Anthicus) 26: 198. Severini (Euryphene) 19: TG: Severini (Hydaticus) 23: 2006. j Severini (Lixus) 25: 164. Sexalisata fl: 35 ATA: Sexcinctus (Halictus) 24: | 206, 208. Sexdentata (Beris) 28: 143, Sexdentatus (Tomicus) 18: 120. Sexfasciata (Nomada) 24: | TRO, FLG3: Sexfasciatus (Metopo- | northus) 17: 2 Sexguttata (Antlia) 19: ILL (Sceva) 18: LS. Sexguttatus rus) 20: (Cardiopho 200. (Colobo- trea), 23: SmS Sexmaculata (Eburodac- | rys) 14: 182. Sexmaculata (Soloe) 13: | 191. Sexmaculatus coptus) 14: 160. Sexmaculatus (Pompilus) 20: 0, 16520: Sexmaculatus (Syrphus) 30: 44, 48. Sexnotata (Cicadula) I1: T28; 23: 207524 74. Sexnotata (Eburia) 14: 182. a (Limotettix) 24: SERpardlus (Halictus) 24: 206, 208. Sexnotatus (Halictus) 21: 207- Sexnotatus (Jassus) 23: ÖL TO3; 25 220; I 192. | (Lobophora) | (Coleo- | | Sexoculata (Isotoma) 27: 251, 255. Se FORE Är tus) 27: Sour EE by ralis) 18: 169. Sexpunctata (Typhlocy- | -bajr23:1 268:024: FA. | Sexpunctatus (Anchome- | SDUS) ERA | Sexpunctatus (Ptinus) I I: | REG: | Sexseriatus (Exocentrus) I 22 ' Sexspinosus (Artabanus) 15: 101. Sexualis (Orectogyrus) 23: 200. | Sharpi (Corisa) 15: 161. ov (Andrena) 19: 85. | Shuckardi (Mimesa) 19: Kg 2525E ue Sialide 30: ADSO | Sialin& 30: Sialis Il: 12; 17. 2773 18; 1323 Mee NOKESÖENIG Se Siamensis (Koenenia) 22: 205, 20754 20 2145 210; 219, 228. Siberitar "(btosena) «3: Da Sibiricus (Gomphocerus) [5: 204. | Sibiricus (Ichneumon) 25: 139. | Sibylla (Limenitis) 27: 148. Siccifolia (Leipoxais) 23: I DA Sichea I1: 68 Sichela (Cupido) 16: 2 I Sicula (Lesteva) 19: 19 I Sicus: [3:0230: Side (Godasa) 18: 162. Side (Noctua) 18: 159. Sigalpus 30: 250, 263. | Sigara 17: 278. | Signaria [Söanotlisn) 29: | 736. Signata (Aricia) 13: 240. Signata (Cephaleia) 29: 15570 TYSEN Signata (Noctua) 18: 163. Signata LT RA aureus) 25: 80. Signata (Tipula) 26: 12 I RO py an RR pe Signaticornis = (Tragon) 24: 276. Signatipennis (Grammo- taulius) 22: 94. Signator (Tryphon) ue 103; 21: 208; 24: 2 Signatus (Bassus) 19. 105. Signatus (Crabro) 19: 06; 21: 206;-25: 286; 2091, 296. Signatus (Cyclops) 14: 148, 246. Signatus (Sminthurides) 25: 80. Signatus — (Sminthurus) På: 2272208; 200: Signi'er (Orchestes) 18: 136. Sigy na (Jana) 14: 5. Sikora (Pheidole) TE Silacea (Automolis) 13: 190. Silaceata (Cidaria) 13:| 80518:11063 21: 230; | Silaceata (Larentia) 29: | 136. Silesiaca (Epur&ea) Il: 116. Silpha 14: 24; I6: 39, 41, 42, 239, 242; 26: 199. Siluricus (Erotocimex) | 13: 208. Silvarum (Cimbex femo- rata) 29: 205. Silvatica (Dicyrtoma fus- | CA) 25: 34; 215; 205 Silvaticus (Pamphilius) | 20:1150,,550; 158; 101, | 103 1742 170- Silvaticus (Pseudachoru- feS)(24: 1275 21: 2AG: Silvestris (Eriphia) 13: 245. Silvestris (Vespa) 26: PIRAT: Silvicola (Amara) 17: Silvius (Hesperia) 18: äSE Simethis 12: 111; 21: Bf5-206 NI 20207: Similans (Pachyprotasis) 20202: Similata (Acidalia) 13: 79; 18: 264; 29: 135. Similata (Podura) 17: 26127 Similator (Pteronus) 29: 191. Similatorius (Ichneu- mon) 24: 221. Similella (Nephopteryx) 22: 248 Similella (Oecophora) I6:"249; 18: IL25 Similis (Allotinus) 12:| 218; I4: 105. Similis (Apluda) 20: 250. Similis (Chrysopoloma) 16: 11 Similis (Eristalis) 30: 65. | Similis (Exenterus) 19: 104. Similis (Hewitsonia) 12: 218. Similis (Ilybius) 18: 127. | Similis (Lophyrus) 14: 22872303110: 11555-102 1 FAS 20: 217; 2100220: Similis (Megalopalpus) I6: 208. Similis a [202233 | 16: | Sirglis arsa) 20: 250. Similis (Parasa) 20: | Similis (Rhy pholophus) 2631 TOK Similis Ba ga) 29: 90; 26: Similis Greg) [3: 109. Similis (Sphecodes) 19: 86; 20: 288, 289; 24: AO, 2ET: Similis (Symplecta) 26: | [YrEo, | Similis (Syrphus) 13: 232. | Simillima (Colobothea) | 252. | 23: 210. | Simillimum (Tetramo- rium) 21: 274. Simiolus (Hesus) 15: 102. Simoni <(Chelifer) 22: 100. 144. Simonis [831230 Simplex (Agromyza) 24: 24 FAT SD (Colon) 21: Simplex (Cyclops) ar 148. (Schizonotus) Simoni (Fulvius) 16: 129, | 143 Simplex -. 231. Simplex (Leptis) 13: 230. Simplex (Liptena ilma) [63207 Simplex (Megalopalpus) 16: 208. Simplex (Poropoca) 18: 251. Simplex (Thampnotettix) 23: 268. (Dolichopus) | Simplex (Trichotarsus) 25: 150: Simpliciana (Dichro- rampha) I1: 191, 193. Simplicicolle (Roma- leum) 14: 186. | Simplicidens = (Termes) 235 KO: Simplonica — (Eucosmia ceriara) 1937 192;, 20; | Simulans (Harpalus) II FÖ. | Simulans 28:20, | simul ans Ehilosema) 20: (Priocnemis) | Simulia, se Simulium. Simuliide 26: 94, 150. | Simulium 18: 128; 21: 20858 245 130,0 39; 05, 60320:-1150, Simum (Apion) 16: 79. Sinapis (Leptidia) 29: 32. | Sinapis — (Leucophasia) 132705 0155 09377 18: 208500 27 Sincera (Agrotis) I2: 5. | Sincerus (Mesoleius) 26: 204. Sindiola 24: 111. | Sinella 27: 250, 259. | Singulare — (Taragama) NAR 20278 Sinuata (Anthrax) 26: 2T/- | Sinuata (Argvyvramoeba) [3228 128: 182, Sinuata (Noctua) 18: 161, 163. | Sinuata ATA 17: 48; 20: lebure (Bri) [2: 203. Sinuatus (Chthonius) 22: ÄLL OO: | Sinuatus (Lycus) 24: 286. 144 Sinuatus (Mesoleius) 23: 202 Sinuosaria (Eupithecia) | IT: 270; Sinuosaria (Larentia) 17: | 270. Sipalus 25: 167. | Siphonella 16: 57. FIPKOnepRora 24: ITONT25: 20: 3 Sippia (Meganbllaj 13: 190. I15, Sira 20: 187—189; 27: 250, 201. SITE LSE TEL SS SEROS, 109; 19: 82; 21: 206; | 22: 163; 23: 206; 29: | 155, 183. Siricidae 29: 165. Siricin&e 29: 181, 183. Sisyra 22: 95; 30: 141. Sitaris 16: 92. Siterata (Cidaria) I 1: 84, 2 Siterata I(LarentiakeD: 35 Sitodrepa 13: 33, 253, 25003 SNRA | Sitones 16: 22; MIN: [8:21 134) H3OSNAlERyS 1807 IOO; LE: TOGS LIRAT Sitularia — (Racheospila) | 18: 165. | Sixil (Selandria) 29: 153, 199: Sjelandicus (Actenice- rus) 19: 162, 166) 174; 20: 206: Sjelandicus (Corymbi- tes) 20: 201. Sjöstedti (Aterica) 14:] 200. Sjöstedti (Brachypholis) 24: 92. Sjöstedti (Bryocheta) 25: 163, 182, 184. | Sjöstedti (Bunzea) 14: 205. | Sjöstedti (Callichroma) 24: 263 | Sjöstedti ” (Chelifer) 22: | (Diestogyna) | : 208, 299. | AR (Euliphyra) 16: | Sjöstedti (Glena) 24: 280. | | Sjöstedti 52: I Sjöstedti Sjöstedti (Gonometa) 13: 1090; 14: 1803 23: 282); 283: (Greenia) 25: (Haplomiresa) 18: Sjöstedti (Lycus) 24: 285. Sjöstedti (Megachile) 23: 228. Sjöstedti (Mylothris) 16: 221. 200, 2085 Sjöstedti (Orectogyrus) PIEOM: I Sjöstedti (Pholidochris) 24: 92. Sjöstedti” (Ponera) oi: 230 Sjöstedti (Prolatoia) 20: I Sjöstedti (Pseudotrocha- lus) 24: 86. Sjöstedti (Spilosoma) 20: 240. Sjöstedti (Taragama) 23: 278. | Sjöstedti (Tetrix Kiefferi) | 30: 190, IOT- Skrelingia (DTnore [3:-285; 225005 Skrelingia (lå sionNeE [3: 285; 22-057 Skrelingia — (Mamestra) PP Skrelingia(Phlogophora) 13: 285. Smaragdalis (Charaxes) 2:06 | Smaragdaria (Phorodes- raele DH IS SA si | Smaragdina (Oecophylla) 17: 249. | Smaragdula (Empoasca) P3r207e | Smeathmanellus (Halic- tus) 24: 208, 209; 27: | ST Smeathmanniana (Coc- Gyx) 2: TD Smerinthus II: 122; 17: 2153; Tel: FINAST 23: 114; 28: 208; 29: 133: Smicromyrme 13: 109; 19: 50; 262 | Smicronyx 24: 110. Smicroplectrus 25: 110; | 20:52 Smicrus 26: 199; 29: 123; 25 Smilaci (Holocera) 14: 201. Smilia II: 70 Sminthuride 27: 239. Sminthurides 25: 78— 803 2: 22 204206. Sminthurin&e 27: 264. Sminthurinus 25: 80; 20204, 2075 Sminthurus 20: 190; 25: 81-83; 22228, 265, 268- Smithi (Epicausis) 20: 238. Smithi (Paralacydes) 20: 239. Socia. (Corisa) 15: 138, 139: Socia (Xylina) Il: 135, T3Y:edNSYSKe IRIS: Socialis (Achorutes) 17: T2350T2SA ed: TONEN: OZ; ved: L2AT 243: Socialis (Eutermes) 28: 246. Sociata (Cidarna)) fl: 138. Sociata, (Larentiaj 29: 136. Sociella (Aphomia) 13: 80; 24: 140. Socius (Lophyrus) 29: TOS: 2173 2TSN220, Socius (Mechistocerus) 25: 189. Socius (Neoitamus) 28: 180. Socotrensis (Buthus hot- tentotta) 18: 183. Sodalis (Corisa) I5: 138, 140. Solanacearum = (Thrips) 15: 204. Å Solandriana (Grapholi- tha) 16: 248. Solandriana (Pedisca) H1: TATA TAS Re: II Soleata (Pericoma) 26: 1A73 TAG. Solenius, dö: RAG eb: 282. Solenobia 12: 112. Solenopsis 17: 130; 29: ör AN 27 20: Solidaginis (Calocampa) Il: $35, KSS NED 35. Pygmaria (Phalexna) 18:|Pyrivora (Contarinia) 28: 165. Pygolampis l1: Pygostolus 15: 129. 28; 18: A | Pylospila (Euoplia) 18: 2 Pyracmon 19: 5 204; 25: 119; 29: Pyralis. de: 1115 18:169; 21:75 Pr YcARARER = PO3:MRÅ: 2503, 29: Pyranthe öRNbpsilia) 18: | 144. ; Pyraster (Mecinus) 18: 136. Py castri (Lasiophthicus) 30: Pra ör SER 25: 212. Pyrausta 22: 247. 28: 207. Pyrellia 13: SS BS 23 (Cecidomyia) 21: ; 22: 140: yr Erophy es) 26: 45; 2 202 230: 20: 245, Bri dan) 217: 90. Pyn (Lyda) I5:34:722: 161. Pyri (Perrisia) 28: 220. Pyri (Phyllobius) 18: 134: ENAS ao KLIN SÅ: 59; 26: 38, 51; 28: ARNE: 245 Pyri (Phytomyza) 29: 251. Pyri (Phytopus) ESV 20:-10035 21-305 20: 238. Pyri (Psylla) 215 60; 20: 20 Pyri (Sciara) 20: 57; 26: 168. Pyricola — (Cecidomyia) Fö SKE 2e AON Ne: rader Py vel (Psylla) 25: 222; 20: De Pyrina (Zeuzera) I1: 81; 15: 204; 21: 89; 26: 52; 28 >: 217: Pyrisuga (Psylla) 27: 60; 20:20. Pyrivora 20:-110750 21: 02; 235, 247; 30: 234. (Cecidomyia) 29: | Pyrochroa 16::232; 107; 21: | | Quadrana 247. Pyrophorus 20: Pyrosa (Oxypalpu 283. Pyrrhosoma 263. 198. s) I 15: Pythia (Gnophodes) 14: !/ 263. | Pythia (Papilio) 18: 21:32. j Quadrana (Pedisca) IH: TÖS; 170: Quadrana (Steganopty- 138; 16: 248. 130; 245, cha) Ul: 2303 2375 2 | Quadrata (Acidota) 25: Pyrella (Swammerdamia) | "132. RS (Ephydra) 17: | | I Quadrimaculata YT | Quadrata (Verlusia) 12: lrstaderis (Chrysops) | (8: 128; 28: 159, 160. Quadricincta (Bombyx) 18: 154. Quadricinetus (Cephus) | 29: 178. Quadricinctus (Crabro) 13: 104, 108; 19: 96; 25: 288, 294, 298. Quadricinctus (Halictus) 195185: 21:10 2075, 24: 206, 208. I-Quadricolor (Psithyrus) 7. TS SORAN NA Quadricornis (Cyclops) 14: 147. Quadricornis (Rhinon- EUS) 10: 132: Quadridens (Ceutorhyn- | chus) 15: 18; 16: I Quadridentata (Apechtis) 28: II5. Quadridentata + (Coeli- Oxys) 24: 174, 175. Quadridentata (Pimpla)| 20: 280; 23: 168. Quadrifaria — (Pachyrrhi- DA)L20: 132. Quadrifasciata (ZEschna) [5: 257. 260, | Å od Quadriguttata (Euchromia) | | Quadrimaculata 129 Quadrifasciata (Larentia) 29: 136. Qu: adrif asciatus (Conops) [330 Quadrifasciatus(Gorvtes) 25: 2005-270; Quadrifasciatus (Heme- robius concinnus) 22: 96. Quadrifasciatus (Hopli- scus) 19: 94. Quadrifoveolata (Mono- toma) 19: 203. (Pipiza) SÖFANS. Quadriguttatus (Diadro- mus) 26: 202. | Quadriguttatus (Hydati- cus) 23: 296. | Quadrilineata (Sminthu- rides Malmgreni) 27: 207. Quadrilineata (Sminthu- rinus aureus) 27: 268. (Bryo- cheta) 25: 163. (Ebur- nia) 4: 183. Quadrimaculata lula) 15: 178, 241; 18: H20552057 2005 22: UI/3 2KLIOG. Quadrimaculata (Limno- bia) 26: 100, 101. Quadrimaculata (Limno- phora). 13: 245. Quadrimaculata (Macro- phya) 16: 89; 19: 79. Quadrimaculata (Megilla) 19: 84. Quadrimaculata (Pipiza) 30: I5- Quadrimaculata (Tenno- schoita) 25: 166. Quadrimaculatum (Bem- bidium) 17: 276. Quadrimaculatus (Apho- dius) 19: 189. Quadrimaculatus rambyx) 14: 183. Quadrimaculatus ES bro) 13: 104;;25: 2853L20151200. Quadrimaculatus (Cryp- tocordylus) 25: 166. Quadrimaculatus (Dro- mius) 20: 294 (Libel- (Ce- 9 130 Quadrinodosa dess 224: Quadrinortata (Limnobia) | Quatuordecimpunctata 26: 100, 101. Quadrinotatus scus) 26: 184. Quadrinotatus (Dromius) 20: 294; 22: 191. Quadrinotatus (Halictus) 24: 206, 209. " Quadrinotatus(Thamno- tettix) 23: 268. Quadrioculata (Isotoma) (Cteni- (Carnea- | Quzesitorius(Ichneumon) I I I 21: 268, 269; 25: 69; 205 22250 INN Quadriplagiata (Aerenea) 25: 208. Quadripunctata (Ascia) | [8: 130. | Quadripunctata = (Cara- | drina). (8:41250,, 1264: 29: 134. Quadripunctata (Clytra) S:T: Quadripunctata (Ips) I6: | 2 DIA Övdripnacka (Stenarc- tia) 20: 230, 244. Quadripustulatus chomus) 21: 139. Quadripustulatus 21: 31 (Ex0- strius) 18: 134. Quadrisetus (Phytoptus) | 20-113, 205 Quadrispinosus' (Acan- thocryptus) 16: 95, 21: 203. Quadrispinosus (Artaba- nus) 15: 101. Quadristillatus (Cylleco- | 144. | ris) 16: 1209, 130; Quadristillatus (Fulvius) 16: 136, I I I 42, 144, 146. Quadristriatus (Hypocac- | CUS) 23: 28- Quadrisubmaculatus (Pseudotrochalus) 24:/| 85. Quadrituberculatus (Rhi- noncus) 18: I Quadrivittata (Erioptera) lg 5 | Quercus (Pristiphora) 29: 26: 197, 108. | Quadrivittata — (Tipula) 20:1 120; TE Quadrum = (Spilogaster) [3: 242. | | Quercicola - chus) 18: 136. | | Ole (Gastropa- cha) 28: 210. | Quercifolia (Lasiocampa) | (Ips) Quadripustulatus (Nega- | 2:20 (Coccinella) 13:.125. Quatuordecimpunctata (Falyzia) 13: 52. Quatuordecimpustulata (Coccinella) 28: 102. Quatuordecimstriatum (Bembidium) 17: 260. Quatuordecimstriatus (Hister) 22: 192. Quedenfeldti (Mechisto- | Cerus)” 25: TOS TS FSOS Quedenfeldti (Pholido- | chris) 24: 83, 92, 94. Onediusil3: 251; 16: 246; | 2335-2505 292 Quenseli (Amara) 16: 2405; 17: 206; é Asterodias- PIS) CA fönercisola FIS nium) 27: 158. | Quercicola (Ceutorrhyn- 25053 CESAR Quercinus (Hypulus) 17: | 260; [8: T37502ANNrO: Quercus (Bombyx) 1: 134, 13730L0:N2505 Quercus (Coccus) 18: 36 BtETTUS (Coeliodes) 18: 136. Quercus -(Corymbites) 20: 201. Quercus (Gastropacha) 22: 188. Quercus (Kermes) 27: 93. Quercus (Lasiocampa) 20:1T330 Öuercus Y(Eiotrichus) 19: TÖ25 OO, I: I Quercus ( My zocallis) 25: 238. Quercus (Nematus) 19: | 164, 189, 194. Quercus (Zephyrus) 22: 250. Quercus folii (Cynips) 19: WI2: Querulus (Lixus) 25: 164. Quinquecinctus (Gorytes) 25: 200, 2705 I Quinquefasciata (Cerce- ris) 19: 95; 21: 179, 180, 199, 206; 25: 245, 20802gAA Er (Sapyga) 26: Öuingueligeaka (Glenea) 24: 279. Quinquepunctata (Sapy- ga), 3: NETO0:Ta6:O5: 19: 90. Quinquespinosa (Noma- da) 13: 101; 19: 86; 20: 289. Quinquespinosus (Rho- phites) 24: 188, 189. Quinquestriatus (Buthus) 18: 183. Quintilla (Neptis) 15: Quirina (Acrea) 14: 284. 273. KR (Cercyon) 20: Öns (Crypticus) 18: 134. Rabizus 18: o6. Racheospila 18: 165. Radei(Chrysopsyche) 23: 274. Radei (Lasiocampa) 23: 274. Radians (Apsarasa) 13: 188. Radiatellum (Cerostoma) (2: Radiatus (Halesus) 22: 94. Radicum = (Anthomyia) - 22: TO. Radiella — (Olesicampa) ZEISS s Radiosum = (Spilosoma) 20: 239. | Recius 23: 293, 294. Resaces (Mycalesis) 12: 199; 14: 106, 2713; 18: 145. ] Ragiens (Hypolimmnas) [5: 281. | Rajellus (Bombus) 19: 83. Ramada (Euthalia) 18: 143. | Ramella (Pedisca) Hl: 164, 166. w Ramella (Steganoptycha) | Ravulana (Pedisca) 1: MR SO: ie: III] 149, 154. i DIS (Dicrepidius) | Ravum (Spilosoma) 20: 20:'2 239. Ränidulus (Ophion) 21: Ravi (Chthonius) 20: 163, 203. 181; 20: 208 Ramivitta (Bapleydes) ev (Anisobas) EF 20: 239. 134. Ramsayi (Danisepa) 18: Rectangularis (Eutermes) AT. 28: Ramuli (Cynips) I 1: 100. ER RATA Rantus 12: 176; 18: 127; clystis) 23: 48; 22 (Chlorc- 28: 23 SÅ. 215, 2183-20: 130: Ranunculi = (Criorrhina) Rectangulata(Eupithecia) 30: 72. 33.80; 23: 83; 245,50. Pg (Nephele) 13: Rectangulus (Tomicus) NER TS Ha SE Recticauda = (Orthocen- chus) 27: trus) 26: 188. Rape (Pachy rotäsis) 16: | Rectilinea (Hyppa) I I: 85. 156; 19: 79; 29: 148, | Rectilineata (Pachypasa) IRS T20A PRI 200. Rape (Pieris) 13: 70; 21: | Recurvalis (Phalzena) 18: 271; SPETT SHR 169. 20: 132. I Recurvalis = (Zinckenia) Rapax (Aspidiotus) 21: 18: 169. PR OR Recurvaria Il: 138. Rapta (Noctua) 18: 162. | Reducens (Agonista) 18: Raptator (Asopus) 17: 158. 181. Reduvius 18: 135; 20: Raptor (Sagaritis) 19:| 201. 107. Reflexa (Bombyx) 18: Raptorius (Ichneumon)| 155. 19: 98. Regelationis = (Tricho- Raptricula — (Bryophila) ! [13850 A03 5:= 05; 29: 134, 138: | 203 IIG,IIOS | Rapulum (Eutermes) 28: Bessasd eulalia) 18: 249. |. T0g Rastellata (Polyrhachis) | Regal dlakena)j 7: 8:67. tåga (Prdiscay ii: 147. | Regenerator (Eurvproc- Rathkei (Porcellio) 17:| tus) 19: 102; 29: 55. 2 | Regiana (Phthoroblastis) Ratzeburgi NS 3 120186; 187: 95; 25: 2 | Regine (Xylotrechus) 14: Sr Enn påsen 163. I: Regiomontanum (Colon) re burgi (Pipizella) 30: | 17: 222. 14. Regius (Charaxzes) 12: Ratzeburgiana (P2>disca)| 215. IG 108: Regius (Phrynetoides) Ratzeburgiana (Stegano- | 24: 276. ptycha) 12: 111. | Regulus (Criorrhina) 30: Raucus (Otiorrhynchus)| 72. NB: 2134; 22: 150. Reichenowi «<(Pardaleo- Ravi (Tagiades) 18: 130. | des) 17: 286. Ravola (Euphedra) 12: | Reinhardti (Hexoplon)| 2: 15: 200. | 20:0262: SE Reinholdi (Cymothé) 15: 305- Rejecta (Noctua) 18: 162. Relictus (Chrysops) 18: 128;128: 150; IO0: Relictus (Syrphus) 30: ABI15O: Religiosa (Mantis) 22: 162. Reliquella (Opostega) [25r72; Remigia 18: 161. Remissa (Hadena) 15: 96. Remissa (Hadena gemi- Hae. Remota (Lipsothrix) 26: TE | Remutaria (Acidalia) 18: 264. Remutata (Phalzena) 18: 167. Renata (Noctua) 18: 163. Renidata (Phalzena) 18: 168. Reniforme (Phalangium) [830875 188. Reniformis (Hoplomerus) 19: 89; 21: 206; 23: PATSReO: SE Reniformis (Odynerus) 20-200, 225 2285 Reniformis (Phrynichus) 18: 188. Reniformis (Tarantula) [8: 188. Repanda (Bombyx) 18: 156. Repanda 161. Repanda (Remigia) 18: 161. Repandalis (Phalzena) 18: (Noctua) -18: 169. Repandata (Boarmia) 13: Z0a1-105-204312930530. Repandus (Sminthurus) 25: 81; 27: 268, 269. Replicata (Phalacrocera) P030I33) Reptans (Agromvyza) 18: 130. Raptuis (Simulium) 18: 285 243030: 1003 120: I50— 152. Repugnalis (Azeta) 18: 161. Resede (Ischnorrhyn- chus) 12: 19; 23: 260; pd SR 25) Resinella (Tortrix) 25: 244: Resplendens tes)r20: 201: Resplen lens 26: 186. Resplendens DUSK LINS OH Reticulata — (Cephaleia) 20:55 TONAR Reticulata (Coniopteryx) 30:11 TT THA Reticulata (Lyda) 19: 81. Reticulata (Mamestra) I I: (Corymbi- (Erigloea) (Notopy- 25 MI: SO LC, 29: 134. Reticulata (Monanthia) 2: F25 | Reticulata (Oligostomis) fö:I3T, IS Reticulata (Tetanocera) [83032 Reticulata (Ulopa) HH: Sö dö Bee Reticulatum (Aethalion) NET37 3050 Reticulatum (Calosoma) PAS RA Reticulatus (Buthus) 18: TAORMOS Reticulatus (Hygrotus) (8:20, IST Reticulatus (Sphecodes) FÅ BRO, IN Retinella — (Argyresthia) | 12: Irr2: Retina 525537 [8: 1215, 22: NASRGASN 28: 64. Retusa (Änthöphöcd) 14: 122. Retusa (Plastenis) 15: 96. Retusus (Podalirius) 24: 159—1061. Reunitor (Ichneutes) 24: DA Reussii(Chelifer) 20: 171. Reuteri (Achorutes) 27: 242, 244. Reuteri (Trienodes) I1: 5. Rex (Ephialtes) 21: 204 23203 Rezia (Euphedra) 200. Rhabdomantis 17: 283. Rhabdophorus = (Rhab- domantis) I7: 285. 15: Rhabdosia 14: Rhacodia 12: 206. 1EJ HAR Rhadamanthus (Danise- pa) 18: 141. Rhadamistus — (Sphinx) 18: 151. Rhadamistus (Temnora) Rö: 52. Rhadinomerus 25: 165, 166, 186. 189. Rhadinopasa 13: 182. Rhadiurgus 28: 169, 178. Rhezetica (Agrotis) 13: 20 Rhagium 12: 1; 14: 57. Rhamni -(Gonepteryx) [3:570:029 1050 Rhamni (Rhodocera) 17: AS Rhamnicola (Lygus) 1: T2Ö: Rhamphidia 26: 102. Rhamphidiin&e 26: Rhamphomyia 13: [5:25 18:00: Rhamphygeus (Ceram- byx) 14: 183. Rhanidophora 20: 239—241. Rhanidos roma (Mycale- sis) 14: 266, 267. Rhaphidia 22: 95; 25: 2143 30: RS 2 28 2 235» Ophidine 30:11 53, (RbBsphidblabis 20:1120, TZ | Raphidopsis 14: 130. | Rhaphium 17: 277; 18: 28030, Rhea (Heliconius) 18: 144. Rhediella (Phthoroblas- tis) I l3TnSYEnSet Rhediella (Strophosoma) [2 omr Rhina 25: 167. Rhingia 13: 234; 30: 9, 59. Rhinobombyx 22: 124. Rhinocles 25: 167, 199. Rhinomacer 22: 192. Rhinoncus 18: 132, 134, SE Rhinosimus 18: 12 Rhinotermes 28: 233. Rhipidia 26: 96, 99. Rhipiphorus 14: 206; [6:107, 02;0120- 2135 Rhizobius 21: 136. Rhizophagus 16: 121, 231) DAYS Ne SN Ge RHizotrogus 13: 13, 49, 109; 21: 86; 22: 48; 28: 212. Rhodanus = (Pieris) 16: 260. Rhodites 22: 162. Rhodocera 17: 215; 22: 250. Rhododactylus (Cnemi- RE f2:IT5NS: 80. Rhododendrana (Pzxdis- Ca) NIRITSO I58: Rhodope (Phrissura) 12: 222. Rhodope (Pieris) 16: 260, 200: KROnpEE RE pus) 20: Rhödopiera dans) 14: 208; 18: 221. Rhodostrophia 29: 135 Rhogas 23: 205; 24: 224; 25: 120; 28: 115; PBS Rhogmus 17: 138. Rhogogastera 29: 147, TAG) INLSOR I T52, 1150, 102, 103, TON 202, Rhombella(Gelechia) 12: 112. Rhombicus (Limnophi- as) ITRI RR ACO Rhomboidalis (Alcides) 25: IO5: 5 Rhomboidalis (Lixus) 25: 164. Rhopalocampta I6: 220; [75200 Rhopalodontus 18: 137. Rhopalotomus 20: 201. Rhopalum 13: 104; 19: 95; 25: 244, 245, 252, 278. Rhopalus 12: 19; 20: 200-He-—A12Ne0: LÖS, Rhophites 13: 100, 105; [9::78SS240530: 140, 147, 186, 188; 25: 274; CSE Rhopobota 12: 1115; 28: 34. Rhoptrurus 18: RN HH: 183. 9; 22: Heleer 26: 20 Rhynchites 13: frö ta 204; 17: 149; 22: 162; 25: 164; 27: 129; 28: | 20A,0207, 214, 221: | Rhyncholophus 20: 110. | Rhynchophorus l4: 100; 25: 166. Rhyncolus 18: 137. | Rhyparia 1: 83; 15: 94. Rhyparochromus =<:12:/ 203 23: 201; 24: 75. Rhyphid&e 26: 94, 153. | Rhypholophus 26: 103, 104. Rhyphus 18: 154. Rhypteira 20: 251, 257. Rhysipolis 25: 120. Rhyssa 19: 1035. Rhytiphora 14: 168. Ribbei (Crenis) 12: 205. Ribeana (Pandemis) 28: | 206. Ribeana (Tortris) 12: 111; 13: 80. Ribensis = (Diestogyna)| (5: 206, 297: 25: 96. Ribesii (Nematus) 12: 47; 67, när 24; 16:24; Greg; Or dåong; 70,180; 19: 20, 76320: BSsCöksnöT;122: 14,48; HASAN HÖ; S3950arIOA 230. Ribesii(Polysphincta) 18: 132526: 79. Ribesii (Pteronus) 29: 160, 190. a Ribesii(Pulvinaria) 27:88. Ribesii (Sceva) 25: 212. Ribesii (Syrphus) 13: 233; 30: 43, 47. Ribis (Eriophyes) 29: | 239. Ribis (Macrophya) 14: 226, 233; 19: Fa Ribis (Mvzus) 26: 166. Ricania 1: 39, 41, 42- Richardsoni (Anarta) 16: | 2375 ar 242, 244, 2435, 2 Richteri idssned 24: 274. | Ricini (Arctia) 18: 157. Ricini (Bombyx) 18: 157. Rigida (Oeme) 14: 78. Rinaldus (Argynnis se- lenge) 29732: Rinki (Prosopis) 24: 217, 218. Riparia 282. | Riparia(Ephydra) 23: 271. | Riparia (Hydrena) 18: 120; 131. Riparia (Isotoma viridis) TRDETERE 21: 223, 255. Riparia (Lycosa) 19: 146, | TA0:I5SÖ,LISS | Riparia (Salda) 20: 292; 23: 266. (Cadodera) 29: I Riparius (Chironomus) [8:1130;0132: | pa (Elaphrus) 17: 276. Riparius (Poederus) 17: TR Ripicola (Atractodes) 26: Riv db (Polyblastus) 24: DR Rivata (Cidaria) I1: 84. Rivosa (Pedicia) 18: 132 20: 120. Rivulalis (Nymphula) 22: | Bivukina (Sericoris) 12: TT. Rivularis (Lepidocyrtus) | ITF Rivularis 281. Rivularius nus) 16: (Cryptohyp- 231, 247; 20: | 200. | Rivulata (Phalzxna) 18: 167. Rivulorum (Chloroperla) | 7 [BEE Roberjeotiana (Nomada) | 19: 86; 24: 180, 181, | 186. Robertellus (Leptocerus) | NNE | I Robleti (Spilosoma) 20: 239. I Roborana (Pzxdisca) I 1: TAG, 153301203 MI Roboraria (Boarmiä) I 1: 84, 86. 20: 186; | (Ocalea) 20: | SS Roboris (Lithocolletis) [2: i12, Robusta = (Cupidesthes) I6:-215: Robusta — (Limnophila) 20: - 60; ITIÖjJETSS Robusta (Physopus) 20: 2205127.T; Peres Robustus (Brachistes) 30: 250. Robustus (Calotermes) 18: 212. Robustus (Chelifer) 21: 155. I Robustus (Chilon) 17: 188. | Robustus (Cyclops) 14: |örTAG: I Röesaces, se R2saces. Roeselii (Heterometrus) 1 185 170. Roeselii (Sympetrum) 15: 246. Rogas, se Rhogas. Rogenhofera 20: 152. Rogersi (Abisara) 12: | RR Rogersi (Acr>a) 12: Rohria (Lethe) 18: I Rohria (Papilio) 18: Romaleum 14: 186. Romi (Diestogyna) 18: 213. | Romulus (Papilio poly- tes) 18: 140: | Roncilgonis (Baoris) 17: 286. | Roncus 21: 160, Rondelaria (Phal>ena) 18: lMrIOS: Rosz (Arge) 29: 160, 194, 210,,2L23 | Rosx (Athalia) SS 2325 fbr 1505 19: i | Rose förare 84. Rose (Cynips) 19: 112. | Rose (Diaspis) 22: 162; reds SA: I Rose SRA 16: 200. 142. 142: SS 19: Ros>X (Psila) 13: 263; IT: 285 105385 20-40321: 81; 26: 36, 168: 205 555 20: 235, Hos (Rhodites)22s 1023 | Rose (Typhlocyba) II: FINSK Ag NeDs (AO | 296; 28: 202. 134 Rosecolana Il: 15 Rosalia 166. Rosana (Cacoecia) 28: 34, 206. Rosana (Tortrix) 2: 111. Rosarum (Hylotoma) 14: | (Pedisca) (Eumelea) 18: 220-010 J7AG EI MAR Rosarum = (Pyropheena) | 30: 33, 37- Rosata (Phalena) fl8:3| 166. Roscidana (Teras) I1:| ILO: Rosea (Grenis) l2:0eo5 Rosea (Decachorda) 19: 184. Rosea (Lyclene) I5: 172. Rosea (Stenoglene) 16: | INS Roseata (Dionychopus) | 20: 238: Roseofasciata (Chryso-| poloma) 20: 258. Roseticolana (Grapho- | tha T76 ren | Roseum(Hedychrum)13: | TO25 20: 2205 Roseus (Phallus) 23: 265. | Roseus = (Trichoniscus) ISRe SA Rosimon (Castalius) 18: | 148. Rosimon (Hesperia) 18: 148. Rossica (Agrotis islandi- ca) 15: 95, T23: Rostralis (Hypena) 13: Pi Rostrata (Bembex) 13: 106; 25: 2064. Rostrata (Chilosia) 30: 30. Rostrata (Glypta) 21: 204. Rostrata (Hyblzea) 18: 164. 7 Rostrata (Hyblxa deflo- rata) 18: 164. Rostrata (Rhingia) 30: 59. Rostratus (Cychrus) 13: FO INE208. Rostratus (Pl atychirus) 30: 35. Rostratus (Trachyphloe- ( us) 18: 134. Rotha (Pentila) 16: Rothschildi (Brachypho- lis) 24: 83, Rotunda (Piona) 217: 194. Rotundaria (Cabera pu-| saria) 15: 96. Rotundata(Gymnosoma) 13: 236. Rotundata (Pheidole) 17: 2I30R 24AT-. 92. | Rötund: atus (Olisthopus) | 20: 295 Rotundum (Liobunum) 2: 20 210. Rubeculus (Mesochorus) PeO: Rubellus 26: 202. Rubellus (Dorylus Bur- meisteri) I7: 225. (Diadromus) | Rubens (Anitys) 17: 264. Rubens (Dictyoptera) 18: 60. I Rubens (Trechus) 18: ISA Rub er (Hydryphantes) Al: Ruber (Lepidocyrtus) 27: 2032. Ruberata (Larentia) 29: 120. Rubi (Agrotis) 23: 52. Rubi (Anthonomus) 21: 39. Rubi (Batophila) 27: 56. Rubi (Bombyx) I1: 134, 375; MISKnSO: Rubi (Callophrys) 22: 2IROSKe IIFNNSSE Rubi (Gastropacha) 12: POl, 2325 Rubi (Lecanium) [35375 22: 162, Rubi (Macrothylacia) 29 SIST Rubi (Synairena) 16: 89; 19: 80; 23: 206. Rö: (ThReclkaReTAs [2: 95; 13: 70; 15793; 18: 136; -21: 2715522: 250. | Rubicola (Crabro) 13: 247; 25: 287, 293, 297- Rubicunda (Leucorrhi- nia) 15: 243, 244; 21: 3023: LO: Rubicunda (Libelulla) 22: 130. 196. | Rubicundana(Tortrix)I6: 28 » 242, 244, 248; FAL Rub (Coeliodes) 18: 135. | Rubicundus(Halictus) I 3: 105; 19:85; 24: 206, 208. Rubicundus (Lygus) 23: 204. Rubidata (Cidaria) Ef 35 RO Rubiella (Lampronia) 12: TI Rubiginea (Orrhodia) I 1: 33: 120: TATA Rubiginosa (Lepidocyr- tus lanuginosus) 27: 203. å Rubiginosana (Pzxedisca) LI GR SEA ne Rubiginosum (Apion) 14: 253. Rubiginosus sus) 24: 110. Rubivoraria (Synchlora) 18: 166. Rubra (Automolis) 190. Rubra (Myrmica) 19: 98 (»rufa»); 29: 5,6, 11— 13, 29. Rubria I1: 68 Rubria (Pseuderesia) 16: (Longitar- 13: 199. Rubricans (Thermesia) 18: 159. 5 Rubricatus (Lygus) 20: 2005-235 N2044 Rubriceps (Chelonia) 20: 234. | Rubriceps (Parachelonia) 20:.2309. RES AEA NE 1: T225 ADR Rubricosa IBIS Rubripennis (Patrobus picicornis) 16: 246. Rubripes (Coptocerus) 14: 161. Rubripes (Harpalus) I 133:028 1022, Fr (Hemiteles) 26: de inobia) 134. Rukuiseg (Hadena) 1: Je Rubrofasciata (Acrea Althoffi) 16: 111. PT ESSEN. BR IL oRand Rubromaculata = (Cerci- docerus albicollis) 25: 167. Rubromaculatus (Scym- HUS)Fed: 255; 21: 131: | Rubrostriata (Metarctia) 19: 183. Ruderatus (Bombus hor- torum) 25: 204. Rudolphii(Argynnis aphi- rape) 15: 186. Rudis 16: 118. Rudis (Lasiocampa) 13: 198. Rudis (Musca) 13: 1053. Rudis (Pollenia) 13: 238. Rudis (Tachina) 20: 281. Rufa (Aptinothrips) 15: SAS NBIN TYG; 24: (Chrysopoloma) | NASN II0—121,: 123, 124. Rufa (Formica) 14: 139; 16: 229, 249; 17: 130, | ao: 075520: | Vor USE Fv Ho I—12, 18, 19, 32. | Rufa (Hemichroa) 13: 63. | Rufa (Lagrida) 24: 279. | Rufa (Myrmica) 19: 98. | Rufa (Orthosia helvola)| 18: 62: | Rufa: (Osmia). 24: 1165; 168, 169. Rufa (Pachychilecamen- ta) 24: 90. Rufa (Piona) 27: 194. Rufa (Vespa) 19: 88; 20: 250-120: 1211, 212 215. Rufana (Euchromia) 21: Häfata (Pimpla) 20: 279; PAS 2 NS Ö/, 203: Rufescens (Achorutes) | If: 12753 21: 241—243. Rufescens (/Eschna) 15: SKOR 201-17: Rufescens(Coelioxys)l9: 88; 24: 174. 175. Rufescens (Colon) 17: 2 Rufescens (Leistus) 17: 276. Rutescens (Metarctia) 13: 190. Rufescens (Metatropis) Bess TAS eds 120; 28: NIO: [9:516251 7733-20: 200: | Ruficollis (Haliplus) 18: | 129. | Ruficollis (Ichneumon) ER25S TAG: Ruficollis (Mesoleius) 26: 186. | Ruficollis (Tachyporus) 18: 134. | Ruficornis (Alexeter) 26: | Rufescens (Nebria Gyl- lenhali) 20: 294. | Rufescens (Nematus) 14: SA, SR dT AGS Rufescens (Orchesella) I 16:25:75 Rufescens (Pachycoleus) Il: 128; 22: 144. Rufescens = (Polvergus) 29: 24. Rufibarbis (Eutolmus) 28: 178. Rufibarbis <-(Cepheno- Blyla) 20: FSI 52; ISA, 155; 29: 74: I Rufibarbis (Formica) I6: 2405 21: 102. | Rufibarbis (Formica fus- Ga) 20:10, 20 Fa Ruficapitella (Nepticula) | Il: 126. I Roscnida (Paragus) 30: 13. Ruhe auda — (Rhypholo- phus) 26: 105. | rg (Alysia)23: 205; | 20-52 | | Ruficeps(Cy nips) 19: 112. | Ruficeps (Hebrus)22: 144. | Ruficeps (Lucilia) I 3: 238. Ruficollis(Cardiophorus) 186. Ruficornis JI03r27: Ruficornis (Ctenopelma) | [1 reor Ruficornis (Dryinus) 19: | 110. Ruficornis (Eumerus) 30: | 77, 78. Fra (Ferdinandea) 30:78: Ruficornis (Harpalus) 28: (Cnemodon) 23: | Ruficornis (Leptura) 22: | 192. Ruficornis 23:1202- (Mesoleius) 135 | Ruficornis (Mesoleptus) (9: 101; Ruficornis (Nomada) 13: 101; 19: 86: 24: 181, 184. Ruficornis(Odontomvia) 28: 140. Ruficornis (Platygaster) [9: Ir1. Ruficornis (Pristiphora) ch JEN LO LR Oe I Ruficornis (Xiphura) 26: LARS Rudeonis (Cratocryptus) 26: 182, 203. Ruficrus (Andrena) 19: 85. Rufierus (Apanteles) 29: 248. Ruficrus ROR 18: (XE Rufifenmur (Krnneria) 27 TS55 134. Rufifemur(Pelochyta)20: 239. Rufitrons (Hydroporus) [8:27 Rufillana (Grapholitha) [I R76, 179. Rufimanus (Asilus) 13: | Rufimanus (Bruchus) 12: 46, 94; 20: 62, 299; P3LOSS SÖ: 230,7 240; 242. Rufina (Orthosia helvo- la) 18: 62. a (Coelocryptus) 20: Rutipenne (Lathrobium) 17: IRuäpes: Ägbodius) 6: 247. I Rufipes (Atractodes) 24: 222 Rufipes (Cardiophorus) 20: 200. | Rufipes(Chironomus) 18: 32: Rufipes (Chrysops) 28: 159, 160. Rufipes (Clerus) 22: 142. Rufipes (Crepidodera) Id 262: Rufipes (Dioctria) 13: 2205120:-172, Rufipes (Emphytus) 16: 220, 232. 1360 Rufipes (Epeolus) 21: 207; 24: 178. Rufipes (Laphria) 28: 175, 176. Rurfpes (Mecosaspis) 24: 201: Rufipes (Melanotus) 27: 129. Rufipes (Mutilla) 26: 237. Rufipes (Necrobia) 22: TT2;(15 0320: 2052 0AN3A. ra (Orthoschema) 18: Rufipee (Ehör a) 3: I/O; TOOL Rufipes(Phytodictus) 19: 106. Rufipes (Plectocryptus) 13: Oz: Rufipes (Pompilus) 13: 108; 23: 2005 28:10, TÖN20) Rufipus (Ptinus) 18: 137; 211738 Rufipes (Sargus) 28: 141, | 142. Rufipes (Smicromyrme) [3:5 2095: 9: S0FETIE 162. Rufipes PR 230242 2020 Rufipes (Stilicus) 17: od ere (Tropicoris) 12: Rurbpes (Tropistes) 25: ER SRS Rufipes (XNylonomus) 25: 119. Rufitarsis (Andrena) 24: 195, 199 (»ruficrus»), 2043 2 (LST Rufitarsis (Chilosia) 30: STA, 20 | Rufithorax (Bradycellus) 22: OT Rufithorax (Temnopis) 14: 180. Rufiventris (Czanocryp- ts) 23:20: Rufiventris (Nacerdes) 20: 200; 20: 1323 28: 105. i Rufiventris (Nomada) | 19: 386. Rufiventris (Tenthredo) 16: 156; 19: 80 Rufocincta (Limneria)23: 204. | Rufus (Athous) 20: 201. | Rufus (Emicrus) 29: 11. | | Rufus rr a 2N: ATS Rufus (Gry TR 13: Af Rufus (Lophyrus) HH: 2003; ' 423 45513: 35, | 41; 14: 44, 49, 91, 296; 15: 223; 16: 160; I7T:| 156; Hl8r ROOT JA; 22: HS OTRAES | Ruginodis (Myrmica) 30: | Rugifer Rufocinctus (Emphytus) | 12: 6—10; 19: 77; 23: 206; 29: 160, 161, 200. Rufolabris(Mesoleius)23: | 202. Rufomarginatus (Och-| thebius) 21: 140. Rufoniger (Eury proctus) | 19: 101. Rufoscutellata [sr Rufotestacea (Zeugopho- ra) 16: 89. Rufovittata (Anticyra) 22: (Gerris) | Rufulus (Hemiteles) 27: 1306. Rinacala (Hadena bico- | loria) I1: 82 Rufus (Anthocomus) 28: 102. 75; 26: 39; 28: 39; 29: | 220, Rufus (Mocblanps) 26: 234 144. Rufus (Platylabus)[9:100. Rufus (Stenobothrus) 20: 289. Rugaticeps (Pheidole) 17: FAT. Rugicollis 20: 291; Rugicollis 14: 168. (Plesiocoris) 23: 264. (Rhytiphora) (Pemphredon) 25:-250, 200: Rugifrons (Hypocaccus) 28: 128. Rugifrons (Oxvtelus) 27: 13 o] AE Rugigen a (Chelonus) 23: 204. 906. Ruginodis (Myrmica ru-| bra) 19: 98 (»rufa»); 29: | 30. Rugipennis firar Rugipennis (Dasytes) 24: 110. (Chilopora) I Rugosa (Cosuma) 13: 199; 20: 250. | Rugosus (Brachyrrhyn- chus) [5: 105. | Rugosus (Nabis) 20: 291; 23: 2602. Rugosus(Thanotophilus) 16: 42. Rugulosa (Myrmica ru- SR 1 98 (»rufa»); 29: Rusulorns (Entomius) 19: HÖ Rugulosus (Rhyncheus) 26: 208. | Rugulosus (Scolytus) 22: 162; 24: 237; 28: 216. Ruhama = (Pseudacrea) 12: 207. Rumia il l:0138; 18: 259, 264. Rumia (Kallima) 12: 204; 14: 104; 15: 277, 314. Rumicis (Acronycta) 13: 79; 2 Syre: 213; 290134; föärnists(Netelits A9AZS Rumicis (Pachynematus) 29: 102. Rumicis [3:070 (Phytonomus) 20: 44. Rupella (Incurvaria) 12: EA Rupestre (Liobunum) 27: 2705 BLT IG ER (Apathus) 19: Reg (Psithyrus) 24: I56,NISZsNeO: 125; Rupium (Eristalis) 63, 65. Rupium 30: (Syrphus) 231 Ruralis (Chilosia) 30: ZARA | Ruralis (Dolichopus) 13: 2301- Ruralis (Mechistocerus) 5: 189: Ruralis (Tabanus) 28: TSG Rurea (Hadena) Il: 134, I375- 13020: IG4. Rusci (Orchestes) 18: 136. Rusina 23: 57; 29: 134. Ruspator (Helcon) 26: 206. Ruspator (Monochamus) 24: 267. Ruspina (Euphedra) 12: 271; 14: -104;: 15:-200. | Russula (8: 263. Rustica (Cicada) 18: 134. Rustica (Macrophya) 19: FOsr23: 206. Rustica (Prays curtisel-]| lus) 18: 111. Rusticella (Tinea) 21: 32. Rusticellus — (Blabopha- DES PN EIA! Husens Np Eiosephalus) 28: FaR (Lygeus) 18: 134. Rusticus (Stygnocoris) (2: 20: Rusticus (Tabanus) 13: 227; 18: 128; 28: 148, 150, 155. PR 2 RN 19: Besbeckgrd: (Abisara) I6: 195. Rutilana(Coc Cyz) f2:1rT. Rutilans (Celenorrhinus) | kr:28T. Rutilans — (Pachyrrhyn- chus) I1: 88 Rutilator (Tryphon) 19: ] 103; 12-205, Rutilicornis (Hoplocam- | paj 29:1258; HOZ: Ryl rbiensis (Cerceris) 21: 170; 1813024: BARN 2755 27Å: Saba (Glutophrissa) 12:] 222: Saba (Pieris) I6: 261. Sabalia 14: 206. Sabina (Pieris) 16: 260. Sabulicola — (Pompilus) 2: 12-18, 22. Sabulonum <:(Eumerus) 28: 128; 30: 77. Sabulosa RT £3:1408; 18: 92:32 163; zz IG 244, 254. (Nemeophila) | 141; 25: | ; 19: | Sabulosum 18: 134. Sabulosus (Mellinus) 19: 94; 25: 271. Sabulosus (Stygnocoris) 20: 291. | Saccharina (Lepisma) 27: 236. Safe (Acrea) 14: 291. ee (Mycalesis) 18: | ;M22:. TIS Sä (Hyblea) 18: 164. | Sagara (Taractrocera) 18: (Opatrum) [Ses Sagaritis 19: 107; 24: 224; 20: ILI5: Ed (Lamprinus) 29: Saguta; Hy blea) 18: 164. | | Sagittalis (Hyblea) 18:/ | 164. Sagittarie (Donacia) 18: 129. Sahlbergi (Ceuthorrhyn- chus) 27: 230. Sahlbergi (Colobothea) 23220; Sahlbergi (Corisa) 15: OS NES TS USER I: Hj br | Sahlbergi (Ptilium) 18: 60; 22: 19235-29:; 122; T2NaT20. | Sahlbergi (Salda) 22: IA. Sahlbergi 14: 178. Sahlbergi a subu- lata) 30: Särlsuteelonjg 260. | Sakalava (Ponera) 17: 23233 | Salaminia (Menas) 18: ON É Salaminia (Noctua) 18: 59. Salamis 12: 204; 14: 100, 100: 153 270, 277,.2823 SLAS Salda 14: 136-138; 18: T335 34 Rn 203201;2092 Per AA 20: 200; Salebria 22: 244 28: 249. PN (sila 17: 92, 20: ISakcella (Opostega) (2: 112. (Sphagoeme) | Salebrithorax (Eutermes) | SN Salicella (Penthina) 12: TUE. Salicellus tPsallus) 22: 144. Saliceti (Cryptocampus) 29: 161, 188. Saliceti (Nematus) 2270 230: KRO. Saliceti (Orchestes) 16: 237, 247. Salicetorum (Prionocera) 26: 124. Salicis (Chionaspis) 27: VOÖSNASSLedIrE3O Salicis (Lecanium) 27: 90. Salicis Ene ora) SE A5; 14: 17: 158; 18: 259 Salicis (Nitnaras) 13: 65; f6stlassa 19: 76:30: 230: Salicis (Nepticula) tl: 126. Salicis (Omalium) 22: LOV Salicis (Pontania)29: 188. Salicis (Pteronus) 29: 156, 189. Salicis (Stilpnotia) 23: SÖM20NI33 Salicis-cineree(Nematus) I6:1563: 19:76 Salicivorus - (Nematus) IIT65: Salina (Cicadula) I I: 128. Salina. (Corisa) 15: 137. Salinellus (Crambus) 22: 241. Salius 13: 108; 2:02, 194; 28: Salmacis dee 14: 104, 106. Salmacis (Hypolimnas) 12: 205; I5: 280; Salpingus 15: 58; 16: 7Ox-239,124751IT53259: Saltans (Isotoma) 17: 117, 128. Saltatoria (Acanthia) 12: DT Saltatoria (Salda) 20: 201; 23: 266. [Salticus:! :1639240; 251, 20:40: RÖ ERN20AG 30: | 95- Saltuum (Lyda) 29: 171. Saltuum (Spilomvia) 30: 0. Sambuci(Aphis)27:36,37. 138 Sambuci (Thrips) I7: 87 OT TOT Sanaos (Mycalesis) TÖS: 205 | Sandace (Mycalesis) 12: 1093 L4A TOS. 271 | Sandahli (Colias hecla)| [3524 Sangaris 23: Sangaris (Cymothoé) 12: 2174; "147 105; IN:0300.] Sangra (Zizera) 18: 148. Sanguicineta (Nadiasa) | 22: T2A5 FARORNA (Botys) 12: 14: | 222 223) 224 SERA (Formica) 16: DI 7: T20130; | 132, I 34, I4O; TATSHeNl: HR. 29: 7—11, 18, 190. Sanguinea (L ibellula) 22: 138. Sanguinea (Liptena) 12: | 27: Sanguinea (Telipna) 16: 198. Sanguinella (Salebria semirubella) 22: 244. | Sanguineum (Apion) 14: INS Sanguineum (Pyrrhoso- | , | Sanguinolentus (Salius) | SaperdopPpsis 14: 239. [Sä (Papilio) 18: 144. | Sarangesa 17: | Sarcophaga 17: 278; 22: | ma) 15:.264. Sanguineum PÅ, tum) 5: 246; 23:50 Sanguineus = (Curculio) | [4: 253. Sanguineus (Elater) 19: |] TÖ2) EJ 2, TSE Sanguineus (Euplectus) 17: 264. | Sanguinicollis (Asclera)| 20: 80. | Sanguinicollis (Engis) 17: | 250; 29: 32 Sanguinicollis (Mesolei us) 19: 102. Sanguinolenta (Bombyx) | 18: US: Sanguinolenta (Chryso- | mela Dj 23:28; 28: 24 Sanguinolenta (Leptura) | 2 SMENROS 22: San UL 6 (Triec- phora) fil | 3 AnSuNolere a ucujus) | I: 118. | Sanguinolentus (Elater) | [9:0162, T72: | 179, 181, 190; 24: 68; 26: 180. | Sarcopsylla 14: 114. Sarcoptides 14: 123. Sarekensis (Isotoma) 27: 253, 257. | Sargin& 28: 133. | Sargus 13: 226; 28: 133, | 140. Satelles (Ischnotrache- lus) 25: 175. Satelles (Symphyletes) | 14: 1856. Satellitia (Scopelosoma) 23: 830 TIA RO: 00: ARed: SA. | Satis (Acrea) I2: 200. 2 fakir kokt Sanguinolentus meelinius) 28: 7 Sanguinosus (Mesoleius) | [9:23 163; Sanio (Diacrisia) 29: 136. Sannio (Pachyrrhina) 26: (Wes- 133: Sannio (Rhytiphora) 14: 169. Saotus 26: 186. Saperda 25: 294. Saperdoides (Anyboste- tha) 12: 106. 167. Sapphirinus (Jolaus) 18: 2180-2205 | Saprinus 24: 80. | Sapyga 13: 109; 16: 94, Ö5;5 19: Gö; 2603-230 Sapygide 24: 134; 26: 280. Sarax 18: 206, 210. Sarcitella (Tinea) 22: 26. Sarcitorius (Ichneumon) [9:208; 210202) 154, 188; 23: 160, 178, Sator 286. Saturataria (Marcala) 18: 165. Saturatorius(Ichneumon) 25: I50. SäKana (Dichrorham- ja)lale DE I ARR Kokt Saturnia 18: (Pardaleodes) 17: | 29: 258; 133 Satyrata (Eupithecia) I 1: 2 5TSS Satyrus 14: 20: NI S3, 32 Satyrus (Oestromvia) 29: 78, 80, MTO3, Frog: Saundersi (Teratocoris) 28: 81, 32: Savigny (Hesperia) 150. Saxatile (Bembidium) 17: 276. Saxeseni (Lyge&onema- tus) 29:0155, 103: Saxo (Leiophron) 26: 206. Saxonica (Vespa) 19: 88; 20: 289; 26: 212. Saxoniea (Vespa norve- gica) 26: 274, 2 Scaber (Chilon) 17. 193. Scaber (Otiorrhynchus) [4: 255. Seaber (Porcellio) 14: 134030, 4aet [i:533, DE Scaber (Trtox) I7: 261. Scaber (Tylocomnus) 26: 184. Scabiose (Hemaris) 29: 134; 15: 94; 20: 33:29: 18: T3G Scabiosus(Monochamus) 24: 267. Scabrellum (Cerostoma) [2: nro Scabridorsis (Macroto- ma) 29: 127. : Scabrinodis — (Myrmica gir 19: 98 (»rufa»), 29: SC fbr sed (Dipterygia) 3 Scabrivalvis (Nematus) 19: Scabros ts (Brachytarsus) 18: 135. Sceva II: 104, 233, 234, 230; 1OENTS OST 3 EL 30, 2505-00-21 212530: 38. Scevoides Re phus) 30: Scalare elanostoma) [33250 JUAN Scalaris (Ånn ia) 13: 104. Scalaris (Area) bi: 25. Scalaris (Glypta) 19: 106. Scalaris (Perineura) 14:]|Schistocerca 26: 81; 27: 227 ES 80. Scalaris (Sceva) I8: 131. Scalarium 235163 156319: o8. | Schizocera 13: 69; 19: FEN BR (Nv ctemera) Schizoceros 29: 160, 194, (831220. FP a200R2122 Scalenus (Limnophilus) | Schizoloma 26: 2ÄNSO: 20 OA |ösbisonenia 13: ce: 18: (e ambus (Dolichopus) 5sbee: FÖR IG2 VU IGAS [8330 | 24. 240; 28: 84, 207; SÄD (Platychirus) | 214, 216, 219; 29: 240. | SÖ dN 30. | Schizonotus 18: 204,/| Scanica (Paropia) I1: 37 224 ON SÄ 39. | Schizophora 30: 2. | Scanica (Pimpla) 19: 106; | Schizopyga 13: 63. | 21: 204; 29: 276. ochlegelii — (Epepeotes) | Scanica (Ulopa) 18: I 18: 247. Scansor (Plectocryptus) | Schmidti (Chilosia) 13: | 21: 208; 23: 201. | 1235; 30525. | Scaphisoma 23: 256: Schmiedber rgeri (Sciara) | 24:/1TO7, 287. 207557. TS RR (Paralacydes) | Schoenobius Il: 124. 203-230. I Schrankella — (Laverna)| Sena basdes (Odonto-| 21: 32. | scelis) 18: 124. | Schulziana (Penthina) 16: | Scarabe&oides (Spheeridi- | um) 20: 10 Scarab&oides (Thyreo- coris) 20: 2090. Scardia l2: 112; 21:32. Scarodactylus (Leiopti- läsfester 232 Scatella 20: 110. 18: ' Scatomyza I7: 277; 30 Scatopse 28: 84; 29: 12. | Scelio. 19: 171. Sceliphron 27: 99; 28: 108. Scellus 30-125; 126. Scenopinid& 28: I131, 190. Scenopinus 28: 190. SRB I [6:-23224 ellen Eno lilen 20: | IIO, 163, 166; 1607 21: 204-214. FR nun (Teras) SET. Schatzi (Euxanthe) 12: | 206; 15: 309. Schaumii (Eutheia) 21: 139. | Schineri = (Tricyphona) | 26-120; Schisticolor (Aricia) 21: 256. 220, 238, 242, 243, 245, | 248. Schulziana = (Sericoris)| f250TTr: | Schupplii (Achorutes) 17: DA | Schönherri (Barvnotus) | 16: 30; 23: 28 Schönherri (Cordylome- | fall29: 127 Schönherri (Telmatophi- | lus) 25: 106. | I Schötti (Isotoma) 27: | 25TK-2RA: Schötti (Onychiurus) 24: 128; 21: 248, 240. Schötti = (Sminthurides) 293-70: Sciaphila, Il: 30138; ]| (2: rer G6V240, 245 SAG; NPT ISA. Sciapteron 16: 95; 21: SIE Sciara 20: 57; 22: 49, 50; 26: 168; 28: 224— | 226, 220—231;:29: 241. Sciathis (Myvcalesis) 12: 199; I4:02605 163 TE3: Schiatta 20: 233, 239. Scintillans — (Euproctis) 5: 174. Scintillans (Hypolycena lebona) 16: 210. | 573: Scolopendrella 22: 2 139 | Scintillans (Quedius) 23: 256: Scioanum = (Spilosoma) 20: 250: Sciomyza 18: 132. Scipio (Papilio) 12: 225 Scita (Spilosoma lute- Sscens) 207230: Scita (Tropidia) 30: 71 | Scitella — (Cemiostoma) 243 2305 20: 2035 Sciurana (Pedisca) Il: 148. Sciurorum (Ceratophyl- lus) 28: 87, 90. Scodiona II: 86. Scola Wespe: fI:n02 19: 90; 26: 234. Scoliide 24: 134; 26: I SV Scolioneura 29: 149, 164, 198. Scoliopteryx 29: 135. SP 0 20: 20535 2A: Skblupa ben (Leptis) 13: 220: 20: 1O2; 103: Scolopacina (Leptis) 21: JR | Scolopostethus 12: 20, 185: 122720: 200:123: 2600-201: 24: 75) 258; 25: ITA, 134. Scolytus 15: 204; 18: TarsAbe lj 315 ee rrkÖ25 24: 237; 280: 210: Scoparia, Li: 138; 12: III; 16: 230, 246; 248; f83510; 21: 323223246 Scopelosoma 23: 835 TTASK20T 2082 Scopesus 26: 204; 21: 136320: LIA. Scopularia (Boarmia) I1: TA85022: 250 EAA 30. Scoria II: 135, 138; 13: 80: 18: S5O:2: SI Scoriata (Eupithecia) 21: 3 Scorpio: 18: 175, 176, 178—182, 186, 197, 00207; 208. Scorpioides(Chelifer) 20: 163: 1106, 1723; 202025 FOGAS: Scorpiops 18: 199, 202, 208. 140 Scortillum (Amalus) 18: 134: Scortillum (Spilosoma) | 20: 239. Scotica (Libellula) 18: | T20LAIIGS Scotica (Salda) 23: 266. Scoticum (Sympetrum) | I5:215246; 232711; Mos Scotinochroa 20: 254, 256. Scotosia II: 84, 125. Scotti (Corisa) 15: 158. Screabile (Spilosonma) 20: | 239. Scrimshiranus (Bombus) I3:109; 16: 25251I9EKESN (Spherophoria) | Scripta 25:12025 Seripta (T 120. 30: 5TN Se Scrobiculata (Noctua) 18: | 161. Serobiculatus (Carpali- mus) 17: 277-21:=m:8: Scropha (Aphodius) 21: 138. Stkopbek arie (Allantus) | [6:0T565 162, 202. Serophularie (Cucullia) LUB Scrutor (Termes) 28: 240. Sculpturata 173 AT. Scurra (Pachyrrhina) 26: 132, 133. Scut atus (Platy chirus) 30: | 33 —2 Scutellaris (Anthopha- gus) 30: 162. Secutellaris (Aricia) 13: 241. Scutellaris = (Ischnotra- chelus) 25: 168: ty Scutellaris (Lyda)29: 171. Scutellaris (Notonecta) flsT2O. Scutellaris (Orchestes) få:stI35,. 130: Scutellaris (Phe&eogenes)| 2 =BO ; Scutellaris (Ptychoptera) 20:0T35: Scutellata (Agromyza) 16: 57. Scutellata (Chilosia) 30: ipula) 26: 126, | [9:32 -790:0297]] (Pheidole) | Scutellatus (Conops) 26: 2T2 3 Scutellatus (Crabro) 19: 06; 25: 280, 202, 207. Scutellatus (Pachynema- MISS), 29: TYSHIIG2 | Scutiter (Cyclops) 14: 147. Scutulata (Bacha) 13: 235. | Scybalaria (Scatomyza) | 17: 277 MO: 13030 Scydme&enoides (Eutheia) 29:11 Scydme&enus 17: 205. I Seceymnus Il: 118; 21: 1303 243 125 53NANNNNST Secalina (Limothrips) 15: 40; 316:UTOAN FÖRE Secalis (Hadena) 15: 47; 21: 74; 22: 39, 133, | 13051 23: OO TENTAN 1 (OR Bf LASER: ee | n34: | Secalis. (Pyralis) 21:17 22: KISS | Secalis (Trechus)27- 276. | Secretus (Neuroctenus) (55 I Securifera (Colobothea) PIA Securis (Psalus) 18: 157. | Sedulus (Ichneumon) 24: 22 Segetis (Agriotes) I2: 44. Segetum (Agrotis) 13: 130315: 5ONAIENSeS 18: 51, 250:0U9:026; 21: (763022: An 38 LOKE 23: O5—068; web: ang 21:10, 154,68; 20303: Segmentaria (Hylotöma) ANA TT | Segmentator (Mesoleius) 29: 155; Segnis (Pulex) 28: 85, 88. Segnis (Xyvylota) 30: 74, 75- | Sehirus 12: 17; 24: 258; 25: 114. Seirarctia 20: 2423. Seladonia (Noctua) 18: 164 Selagia 22: 244. Selandria 14: 226, 232; [755 2785 IB: 7285. Ok 2052: SO, 15 331545; 156: TSG TÖ2, LO9. Selasellus (Crambus) 12: TITS Selatosomus 19: 1645 175;020:1 200; Selecta — (Loemocharis) 18: 154. Selectus (Globiceps) 23: 264; 24: 74. Selenampha ( Ämy na) 18: 162, IG IOGT Selenca Ir 83 Selene (Argynnis) II: 1377 20450 f2tyn55 5: H45 GTA: 2035 2Å:127131280:100; 20:0T321NNSS: Selene (Tipula) 26: 128, 130. Selenephera 23: 286. Selenia 13: 79; 21: 214, 231; Me a NGAN RESO. Seleniticus (Lasiophthi- cus) 30: 41. Selenoides (Argynnis aphirape) 15: 188. Selini (Caradrina) 23: 50. Sellaris (Centromyrmex) 17: 230 | Sellata (Bry rocheta) 25: 1035-1817 183. Sellatus (Teran 70027 SellatusiCeuiwshyshus) 17: 261. Selousi (Mycalesis) 22: Tn5 SE IT: 285. Semasia lI1: 161. Semblidis (Oophthora) 18: 96, 253. Semblis 18: 96, 254. Semele (Satvrus) 14: 134; [BXTOASN20rnT3830 20: S2lNL32,. Semiadalia 20: 80. Semialba (Pieris Theuszi) 16: 261. Semialba (Sarangesa) I 7: 289. Semiamplexus 24: 285. Semiargus (Lycena) 1: SIE I: SES GR LSN 133: Semiaurata (Cleptes) 13: TITT Semicaligatus Jess) 23:202: 12: (Lycus) (Meso- Semicinerea fer) "13: 241: Sp isus (Campoplex) 22: NEnReda (Penthina) fö IL. UR (Paroeme) 24: Hössdakelluas (Xyloba- nus) 24: 287. Semiflava (Eronia argia) I6: 262. Semifulvescens (Planema (Spilogas- proteina) 14: 291. Semifuscana «(Pedisca) STAS. Seminiger = (Apoderus) 25: 164. Seminulum (Cheetartria) Iles 8: 20: Semiothisa 29: 136. Semiotus 20: I Semipolita (Demenica) | 25: 1103 Semipunctata (Phoracan- | tha) 14: 1590. Semipurpureila (Micro- pterys) (2: 112: Semire (Pseudacrea) 12: | 200; 15: 280: Semirubella 22: 244. Semistriata (Corisa) 15: 1 ER RS OR ÄR Se a ES Semiviridis (Bryocheta) 25: 181. Semiviridis (Synthapho- | cerus) 25: 180. Semivitrea (Acrzea) TA Semivitrea (Amauris) 12: (Salebria) | 198. Semivulpinus (Pheoge- nes) 23: 200. Semyra 20: 253. Semyrilla 20: 253, 256. | Senatoria (Tragocephala) CA: 275: Sähepalensis (Aclees) 25: | 164. Sörsbiehes (Alaus) 20: 199. Senegalensis (Horia) 1: 203. AN (Proctocera;? | 24: FE AA (Terias) 12: 220; I6: 263. 16: | Senilis (Ctenacmus) 26: 184. Senilis (Leptocerus) I1: 2 SLL SR es Senilis (Sty SE AR 26: 203; 21: 1348 Sensibilis (Isotoma) 27: 254, 257- Sepedon 18: 132. Sepiaris = (Telyphonus) 18: 204. Sepium (Limnophila) 26: EIS ff. Sepsis 18: ; Sötnos (Ambly- | teles) 21 se Septempunctata sopa) 30: 138,139. Septempunctata (Cocci- Della) få: sy löst35; 108, "ITIL, CBÅ= 03; | 20: ; | 162; 23:rBOSL ED: 22: 20 | Septentrionalis (Croesus) 13: 61, "635 ROAT, 140, T51, 152156; 192. | Septentrionalis (Ichneu- mon) 19: 99. | Septentrionalis (Lycosa) | 19: 148, 152, 153. Septentrionalis (Micro- cryptus) 26: 182. (SHR (Nema- fs) 13: 645019 75 Septentrionalis = (Otio- rhynchus) 14: 255. Septentrionalis (Pyrau- sta) 22: 247. Septentrionalis (Ten- | thredo) 13: 61. | | Septentrionis (Omalium) | PR: ID; | Septentrionis (Patrobus) [SONET 205 | FR phila) 1: Sepulcralis HRsops) [8:"1285020: T50,, 760. RR (Eristalis) 13: | 1303-627 035 Sea vax (Micropterna) 22: NEED (Sequens (Euphoresia) 24: Sh (Acrea) 12: 201; | (4: 270, FFK hc I Serena (Mamestra) 12: 12 (Chry- | | I4T Serena (Papilio) 18: 144. Serenus (Mechistocerus) 25: 188. | Serica I6: 47. | Sericans | Sericarium | Sericoris 12: | Sericus (Microciy ptus) 25: 118; 29: Sericans ( CR richopteryx) 22: 1102; 20:27. 5 (Hyphanti- dema) 16: 32. Sericatus (Ommatome- nus) 24: 260. Sericatus (Ptomaphagus) 20: 282; 21: 138: Sericea (Abia) 25: 235; 29:1152)5 102, 100, 207. Sericea (Stemorrha ages) 18: 167. Sericeomaculatus (Spilo- prionus) 18: 241, 248 Jemnmcenus ”(Cafius) —19: 160. Sericeus (Cytilus) 24: TOO 20: 122, Sericeus = (Pachyvdissus) 14: 159. Sericeus (Pompilus) 19: ÖR 20: IO, 17, AT: Sericia 18: 158. Sericomyia 13: 234; 18: R3skal: 10, 70: TIN: Sericosomus 20: [937362 T755 20:-1202; Seriepunctatus (Hapalus) 20: 108. Serotineus ptilus) 12: Serotinus [2:60 125 20:11550, 2017: Serpentinus (Gomphus) OL: Serpentinus (Ophiogom- phus)ils3e252 Serraria (Cidaria) I 1: 218; 208: 167, (Mimeseo- TO (Emphytus) 13: 359 1851264:020: 31: Serrata (Corticaria) 21: 30. Serratella (Coleophora) (2:0T12. Serraticornis (Calopus) fasas Serraticornis (Corymbi- TES) 20:r20T- 01 Serraticornis (Orithales) 20: 201. » 142 Serratulaze (Diphysis) I I: FI5S50010:-87 Serratule (Syrichtus) I 1: 137: Serfatule (Trachusa) 24: TÖRS FENA Serratus (Achorutes) 27: SAMT S2AD Serratus (Cyclops) 244. | Serricorne (Lasioderma) 20:-2173 Serricornis (Prionocera) 14: 26: 124. b Serricornis = (Prionocy- phon) 17: 263. Serripes (Colon) 21: 139. Serripes (Crabro) 19: 96; 25: 2096. Serrodes 18: 162. Serrulatus (Cyclops) 14: T5Oj L52, 2Afc Sertifer (Lophyrus) 29: IO5, 217; 210 220: Serva (Aricia) 13: 240 Serva (Bombyx) 18: 157. Serva (Ophiusa) 18: 160, 162. Serva — (Selandna) bee 278; 18: 131; 19: 78; 29: 50, T53-TG2MOG Servilleana (Grapholitha) [IE 176, 180: Servillei (Euryassa) 14: 154, 156, 159. Servona (Acr&e&ea) 25: 94. Sesia I2: 15, 20:06: OS: MG: 7Z2TEENSS 19: 20 1205 CAR 20: 122T5 Rö: IH MO 29837 Sesostri s (Catharsius) 25: I 10. Sestertiella (Lita) I I: 136, 138. Scticrära (Hylemvyia) 21: 256. Setiger — (Orthochetes) [I3:208: Setiger (Tetramorium) 21: 275. Setina 18: 263; 20: 236; ATS ALISA Setinodis (Phloeotrips) IHETEOS) LO: Setiventris (Asilus)30: 86. Setiventris (Stilpnogas- ter emulus) 30: 86. | Setosa (Eulais) 27: Setodes II: 6 192. Setosus (Artagerus) 15: 103. Setosus (Ischnotrache- lus) 25: 169. Setosus (Otiorhynchus) | 14: SEtulosts (Anthicus) 26: 198. SR (Euryphene) 19: 78. Svskni (Hydaticus) 23: 2906. Severini (Lixus) 25: 164. 21556 Sexalisata (Lobophora) [IST 5 ISS Sexcinctus (Halictus) 24: | 206, 208. Sexdentata (Beris) 28: | 143, Sexdentatus (Tomicus) [8:20 Sexfasciata (Nomada) 24: | 180, 183. Sexfasciatus northus) I7: 22 Sexguttata (Anthia) 19: TÄT: Sexguttata (Sceva) 18: NG: Sexguttatus NER Re rus) 20: ; Saga (Colobo- thea) 23: 218. Sexmaculata (Eburodac- rys) 14: 182: Sexmaculata (Soloe) 13: OT. Sexmaculatus '(Coleo- FR 14: 160. Sexmaculatus (Pompilus) 20:10, TON20 Sexmaculatus (Syrphus) 30:44, AS: Sexnotata (Cicadula) I1: T285 20: OPENS 74. ; Sexnotata (Eburia) 14: 182. Sexnotata = (Limotettix) 24: 74. | Sexnotatulus (Halictus) | 24: 206, 208. Sexnotatus (Halictus) 21: 207- Sexnotatus (Jassus) 23: i! 228. OG: T03; 20: (Metopo- | | Sexoculata (Isotoma) 27: 251, 255. SEN re r- | tus) 27: | Setpussted (Py ralis) 18: I TOG Sexpunctata (Ty SAG ba) 23: 268; 24: Sexpunctatus (AGehome nus) ClER2765 Sexpunctatus (Ptinus) I 1: (TS ' Sexseriatus (Exocentrus) || 291020 ' Sexspinosus (Artabanus) [55 101, Sexualis 235 200. Sharpi (Corisa) 15: 161. Shawella (Andrena) 19: | NS | Shuckardi (Mimesa) 19: OR AT ANG Sialide 30: 132 Sialin&e 30: 153. Sialis I 1: 12; 17: 277; 18; 325) 22:10 55 SU: IG 3 Siamensis (Koenenia) 22: | | I | (Orectogyrus) , 153: 205202 NV 2TAS210, 210, 2205 Siberita (Prosena) 13: PERM Sibiricus (Gomphocerus) 15: 204. | Sibiricus — (Ichneumon) |; CF25RNSOS Sibylla (Limenitis) 27: 148. Siccifolia (Leipoxais) 23: 274. Sich&a l1: 68 Sichela (Cupido) 16: 220. Sicula (Lesteva) 19: 196. Sicus 13: 230. Side (Godasa) 18: 162. Side (Noctua) 18: 159. Sigalpus 30: 250, 263. Sigara 17: 278. Signaria (Semiothisa) 29: 136. Signata (Aricia) 13: 240. Signata (Cephaleia) 29: 1555 TZO, Ly: Signata (Noctua) 18: 163. Signata Ne aureus) 25: Signata (Tipula) 26: 127 130. Sign BESS 2: rörenais (Grammo- taulius) 22: 94. Signator (Tryphon) 19: 103; 21::208; 24: 223 (Tragon) 223. Signatus (Bassus) 19: IO5: Signatus (Crabro) 19: 06; 2: 206; 25: 286, 291, 296. Signatus (Cvyclops) 14: 148, 246. Signatus (Sminthurides) 25: 80. Signatus = (Sminthurus) 27: 227, 268, 269. Signi'er (Orchestes) 18: 136. Skjna (Jana) 14: Sikora (Pheidole) 241. Silacea (Automolis) 13: 190 Silaceata (Cidaria) 13: 80; 18: 166; 21: 230. Silaceata (Larentia) 29: 136. Silesiaca (Epurea) It:] 116. Silpha 14: 24; ön 39, | HILASN230; 242520: | I Siluricus (Protocimex) | : 208. Silvarum (Cimbex femo- | rata) 29: 205. Silvatica (Dicyrtoma fus- | EA)23: 845; 20; 205. Silvaticus (Pampbhilius) 29:1150;4156; 158, 161, 163, 174. 1706. Silvaticus (Pseudachoru- fESJI2AS OgEr Rd =: DAR: Silvestris (Eriphia) 13: 245. Silvestris (Vespa) 26: Pier DIS Silvicola (Amara) 17: Silvius (Hesperia) 18: PST: Simethis 12: 111; 21: SJS TEA: H95 20207: Similans (Pachyprotasis) 29: 202. Similata (Acidalia) 13: 79; 18: 264; 29: 135 143 Similata (Podura) 17:| Simplex 20 IT27 13: Similator ”(Pteronus) 29: | Simplex (Leptis) 13: 230. (Dolichopus) 23 191. Simplex (Liptena ilma) Similatorius (Ichneu- 16: 201. mon) 24: 221. Simplex (Megalopalpus) Similella (Nephopteryx)| 16: 208. 22: 248. Simplex (Poropoca) 18: Similella — (Oecophora) 251- 16: 248; 18: 112. Simplex (Thampnotettix) Similis (Allotinus) 12: 23: 268. STöFMA: TOS | Simplex (Trichotarsus) Similis (Apluda) 20: 250. 25: 156. er 25 Ras Simpliciana (Dichro- 16: | rampha) I1: 191, 193. Similis (Eristalis) 30: 65. | | Simplicicolle (Roma- Similis (Exenterus) 19: leum) 14: 186: 104. |Simplicidens (Termes) Similis (Hewitsonia) 12: | 23: 218. |.Siaplonica (Eucosmia Similis (Ilybius) 18: 127. certata) 19: 192; 20; Similis (Lophyrus) 14: 223: 228, 230; 16: 155; 19: Simulans (Harpalus) I1 74; 29: 217, 218, 220. TA Similis (Megalopalpus) | AR (Priocnemis) I6: 208. reO: Similis ERE 12: 2233 | te (Spilosoma),20; 16: [ER230. Similis sr LEE 20: | Simulia, se Simulium. 250. Simuliid&e 26: 94, 150. Similis (Parasa) 20: 252. | Simulium 18: 128; 21: Similis (Rhypholophus)| 281; 24: 38, 39, 65, 20: 105. 665 203150; IST Similis (Sapy ga) 29: 90; | Simum (Apion) 16: 79. 26: | Sinapis (Leptidia) 29: Similis (Sirex) 3: 109. [32 Similis (Sphecodes) 19: Sinapis (Leucophasia) 86; 20: 288, 2809; 24: (3-70: IH 30035LL8: TOR 2T I 0 EA Similis (Symplecta) 26:| Sincera (Agrotis) 12: 5. 110. I Sincerus (Mesoleius) 26: Similis (Syrphus) 13: 232. 204. Simillima (Colobothea) | Sindiola 24: 111. 235 210. | Sinella 27: 250, 259. | Simillimum = (Tetramo- |Singulare — (Taragama) rium) 21: 274. fäsStor3t 23I270: Simiolus (Hesus) 15: 102. | Sinuata (Anthrax) 26: Simoni (Chelifer) 22:| 217. 100. | Sinuata (Argyramoeba) Simoni (Fulvius) 16: 129, [3: 228; 28: 182. 144. | Sinuata (Noctua) 18: 161, Simonis <(Schizonotus)]| «163. 183-231. | Sinuata (Phyllotreta) 17: Er (Agromyza) 24: 48; 20: 47. Sinuata (Precis) I2: 203. Sinuatus (Chthonius) 22: ye [ELTOO: | Sinuatus (Lycus) 24: Sknplex (Colon) 21: Simplex (Cyclops) 148. 286. 144 Sinuatus (Mesoleius) 23: 202 ) Sinuosaria TEN Sinuosaria (Larentia) 17: 270. Sipalus 25: 167. Siphonella 16: 57. Siphonophora 24: LO: 20:37: Sippia (Meganaclia) 13: NS 123; Sira 20: 187—189; 27: | 25020T. | Sifex Ul: TISK OISEKOSE 109; 19: 82; 21: 206; | 22: 163; 23: 206; 29: | 155, 183. Siricide 29: 165. Siricin&e 29: 181, 183. Sisyra 22: 95; 30: 141. Sitaris 16: 92. Siterata (Cidaria) I 1: 84, 228 Siterata (Larentid)ked: 135: SItodrepa, 33 358,25, 25A Se ST MAS Sitones 16: 22; 17: | 18: 1534)= 1365 CR 130) OG: Len 33 1O3J; 25N 27550 2TE6ANT Sitularia — (Racheospila) 18: 165. Sixil (Selandria) 29: 153, | 199: j | Sjelandicus (Actenice- | frus) 9: T62)TCCNA: 20: 201. Sjelandicus (Corymbi- | tes) 20: 201. Sjöstedti (Aterica) 14:]| 200. Sjöstedti (Brachypholis) 24: 02: Sjöstedti (Bryocheeta) 25: | 163, 182, 184. Sjöstedti (Bunea) 14: 205. Sjöstedti (Callichroma) | 24ROR Sjöstedti (Chelifer) 22: | 97- | Sjöstedti — (Diestogyna) 15: 298, 2099. SER (Euliphyra) 16: 204. Sjöste dti (Glena) 24: 280. (Eupithecia) | I I I Sjöstedti (Gonometa) 13: 199; 14: 189; 23: 282, 283. Sjöstedti (Greenia) 25: TS Sjöstedti (Haplomiresa) 18: 221. | Sjöstedti (Lycus) 24: 285. | Sjöstedti (Megachile) 23: 228. Sjöstedti (Mylothris) 16: 260, 268. (Orectogyrus) 23: Sjöstedet 24: 92. Sjöstedti (Pholidochris) (Ponera) 17: 23: Sjöstedti (Prolatoia) 20: Sjöstedti (Pseudotrocha- lus) 24: 86. Sjöstedti (Spilosoma) 20: 240. Sjöstedti (Taragama) 23: 278. | Sjöstedti (Tetrix Kiefferi) 30: 190, 191. Skrelingia (Dianthoecia) [35 285502 Skrelingia (Lasionycta) [[3:1285;022:o5 TT Skrelingia — (Mamestra) 22: 2S Skrelingia(Phlogophora) 13: 285. Smaragdalis (Charaxes) 12: 216. Smaragdaria (Phorodes- ma) bss StIsY Smaragdina(Oecophylla) Iy.:0240: | Smaragdula (Empoasca) PRIS OS Smeathmanellus (Halic- tus) 24: 208, 209; 27: [RS I: Smeathmanniana (Coc- Gys) 2nra Smerinthus Il: 122; 17: 215; 21: 3T5-22NRSöS 23: 114; 28: 208; 29: 38 Smicromyrme 13: 109; 19:90; '21: 162: | Smicronyx 24: 110. | Smicroplectrus 25: 119; ER Ba Smicrus 26: 199; 29: T23T2 5 TAN Smilaci (Holocera) 14: 201. Smilia Il: 70 Sminthuride 27: 239. Sminthurides a 78— BO; e: 227204 200: Sminthurinze 21: 04. Sminthurinus 25: 80; 20: 204,0 2076 Sminthurus 20: 190; 25: 81-83; 20: 227, 1228, 265, 268- Smithi (Epicausis) 20: 238. Smithi (Paralacydes) 20: 239 Socia (Corisa) 15: 138, 1300 Lf SocIar (Cuylina) II35 T3YG Ne SOV ed ISA: Socialis (Achorutes) 17: 23, 2 126; 25: 67; 21: 241, 243. Socialis (Eltördiés) 28: 246. Socata(Cidarna KN 30: Sociata” (Larentia) 29: 136. Sociella (Aphomia) 13: 80; 24: 140. Socius (Lophyrus) 29: IO5, 20L200X220, Socius (Mechistocerus) 25: 189: Socius (Neoitamus) 28: 180. Socotrensis (Buthus hot- tentotta) 18: 183. Sodalis (Corisa) 15: 138," 140. Solanacearum = (Thrips) 15: 204. : Solandriana (Grapholi- tha) 16: 248. Solandriana (Pedisca) I 1: TAZe ASK 2 ANT Soleata (Pericoma) 26: 147, 148. Solenius (3: 247; 25: 282. Solenobia 12: 112. Solenopsis 17: 130; 29: 85125, 27, 2830: | Solidaginis (Calocampa) Il: 135, 137; 29: 135. Solidaginis -(Nomada) fä: 114; 16: 91; (9386; 24: 170; 182. Solieri (Agabus) 17: 207. Solifera (Terias) I2: 220; 163262, 263: Solifugus (Japyx) 22: | ST Solilucis (Pieris) 19: 183. Solitaria (Perineura) 14: Fög AS 89; 19: 80; VER Slge ( Apanteles) 12: 144. Solitus (Ichnotrachelus) 203073. Soloé 13: 191. Solskyi(Carabus) 19: 119. Solskyi (Stigmus) 25: 263. Solstitialis (Chrysogas- ter) 30: 18 Solstitialis (Rhizotrogus) fä 109; 21: 80; 22: 48; 28: 212. Solutus (Tachyporus) 23: 256. Somara 20: 250, 257. Somatochlora 15: 240, BAFsrel:30 Sophia (Papilio) (5: 274. Sophia (Precis) I2: 203; | 14: 938, 2475. SKA Sophronia 18: Sophronica 29: 128. Sophus (Euryphene) 12: 210; 14:/104; 19: 177, 178. Sorbi (Pulvinaria vitis) 29: 130: Sorbi (Trichiosoma) 18: LSE LL EI card BRG 163, 195, 205. Sorbiella — (Argy RE 16::233; 248; 21: Sordaria (Gnophos) 2. 149, 156; 16: 239, 247: Sordiata CE Bg pru- naria) 1: Sordida (Colobothea) 23: 227. (Erioptera) 26: 2063: I5:12745 Bör. Lla(Castropacha) 13: 199. Sordida (Noctua) 18: 161. Sordida (Perineura) 14: | 220; 2335 19:180: TT234 TOO: | 145 | Sordidana (Pedisca) I1:|Speciosum (Nehallenia) 148. 5: 270 | Sordidata (Cidaria) 11t:]| Speciosus — (Bolitobius) [30038 rr lö:ag2 28: 106. | Sordidator (Bracon) 30: | Speciosus (Hydaticus) 23: ASRO: 2096. Sordidipennis (Copela- REN ARN DbeRe tus)r23:1206: INST: SSR RA (Spiloga- | Spoctabilis (Orchesella) ster) 13: CS Sordipes lelbitbles 29: Höckiile ERE astus) 19: 107; 24: | Soritia (5: 169. | Spectrum (Ste) 19: 82; Soroeensis (Bombus) 19: | 22: 163; 23: 206; 29: BI: AE LES I: BANER: ÄLG G,, 104: 25: 204. | Möten (Orectogyrus) Soror (Chilosia) 30: 20 23: 220 || Speculitera (Pheidole) 17; Sororcula (Limnoebia) 26: | 241; 21: 27c 105. Speculum (fipala) 26: Sororculana = (Penthina)| «129. I6: 229, 248. Speiredonia 18: Spadicea (Orrhodia) I1: | | Spencei RNE 1223 124. | Sperbius (Zygena) 18: Spadicearia (Cidaria fer- | 154. rugata) 16: 232, 247. | Spheridium 20: 109. Spadix (Phloeophagus)| Sphe&erophoria 25: 212; Placmme: SÖ: SA Spalgis I6: 83. | Sphagoeme [43 75 Spania 28: 161, 166. | Spheciformis (Sesia) 29: Sparganiella (Orhotelia) | 137. | AVl23 a Sphecodes 13: 1071, 248; | Sparganii (Donacia) 23:| 19: 86; 20: 288, 289; 28. PIEKT6251 24:00, Sparmanella (Micropte- 191, 209. fy) (23 TI2: Sphecomyia 30: 12, 83. 2 (Heterolepis) 20: | Sphecophaga 26: 213. | Sphegeus (Sepedon) 18 Sparsa (Hvydroptila) 1: 32. | | Sphegidee 24: 134; 25: Spdrsd (Plegapteryx) 20:| 241. 252: Sphegina 30: 9, 56. Sparshalli (Neuraphes)|Sphegina (Bacha) 13: (5125: FABIGE Sparsus = (Limnophilus)|Sphegin&e 25: 247, 253. [8330 22: OA Sphezx 13: 97, 25: Sparsus (Noterus) [8:131. | 245, 246, 250, 253. Sparsutor (Monochamus) | Sphindus 17: 264. 24: 267. Spathicera 29: 118. | Spathius 14: 300. Sphingidea (Automolis) [3:rneo: Sphingomorpha 18: 162. Spatiosa (Euphaedra) 12: | Sphingonotus 21: 245; 2 lR233033: Speciosa (Agrotis) 15: 95: I Spinz Il: 81; I3:379, Speciosa (rninbnds vi- T3037415:5210; lB8SNIST ridis) 27: = =N53, el 212, K281; Speciosum (Soriga) 23: | 23 100520: 25 läker DALDS. 2TTL33: 146 Sphodrus 17: 259. Sphragisticus 23: 201. Spica (Mylothris) 16: 258, 259. Spica (Mylothris poppea) [Sn Spilarctia 20: 234. Spilichneumon 21: 203. Spilocryptus 24: 222; 280: II37 293055: Spilogaster 13: 241. Spilographa 22: 162; 26: 165. Spilomela 18: 167. Spilomena 13: 107; 19: 93; 25: 244, 245, 252, 250; 2083. SPiUGANLA 13: 234; 30: 20 Spiloprionus 18: 241, 248. Spilopsyllus 28: 90. Spiloptera — (Bucynthia) 14: 165. Spilosoma 14: 196; 15: 95; 18: 155; 20: 233, 234, 238—240; 21: 213; Pe: TESTEN IRNSO Spinacie (Anthomyza) 20: I/2. Spinarum (Athalia) 15: 23; ING PROS 26: 169. Spinibarbis (Stenodon- tes) 25: 205. Spinicollis (Crabro) 13: 1043-119: 00; ENR287, 2025 207- Spinicornis (Ceratocen- trus) 24: 259. Spinicornis (Cordylome- FASAN. Spinicosta (Anthomyia) 21:5256; (Argyresthia) 217: Spinder (Clytus) 25: 207. Spinifera (Armatosterna) pA PR Spiniger (Acanthotermes) 28:1233,0230; Spiniger (Geotrupes) 24: 107. Spiniger (Termes) 20: YO: Spinimana = (Cordylura) (8: 128. Spinimanus (Scellus) 30: T2R20. Spinipes (Hoplomerus) 13: 102, 112; 19: 89; 23: 241, 248, 249; 26: 27: (Hydrot&ea) 13: Shine (Odynerus) 23: 240, 2503 20:2200225, 229. Spinol&e (Nitela) 19: 93; CN: 275 Spinosa (Donacia) 17: 278. Spinosa (Lacurbs) 17: 178. Spinosus (Corymbites) 20: 201. Spinosus (Nysson) 13: 1063" 19: O4F25:208. Spinulosa (Osmia) 24: TÖ7, TOORIAI Spinulosus (Cyclops) 14: 52 Spio (Hesperia) 12: 227; [7:0282,. Spirifex (Sceliphron) 27: 99. Spirifex 20: 170: Spissirostris (Rhampho- myia) 15: 2 Spissus (Pompilus) OP; 20 200530: Vy, 22 Splendana (Grapholitha) [IIS (Tarsonemus) 19: AS Splendens (Caloptervx) [5:-258; 18: 1205022: AO, 1Ö35 23: 0LS Splendens (Euchromia) [3:=189. Splendida (Ancylochira) li: Splendida (Chrysogaster) 30: 18. Splendidella (Dioryctria) PÅ: 245. Splendidella (Euzophera) 22: 243, Splendidulana (Phthoro- blastis) II: 189, 190. Splendidulus (Mesocho- rus) 2:TA44; 29: Spoliata (Acidalia aver- sata) 13: 70; ITS Spoliata (Plusia) 18: 163. Spondylus 28: Spongille (Branchioto- ma). I05 TT. Sponsa (Lestes) 15: 261; [8:5T203022:01405 23: 20, 198. Sponsata (Phalzena) 18: 166. Sponsor 203. Sporadicus (Bombus ter- FEStris) dns 15A. Sporetolepis 20: 257. Spretella (Tinea) I2: 112. Spud&us 26: 186, 204. Spumarius (Philzenus) HH: 307533; 205202, Spumarius (Ptyelus) 23: 206. Spurca (Scatomyza) 17: 2775 18:30: Spurcaticornis(Anisodac- tylus binotatus) 20: 296. Spuria (Cyrtoma) I8: 128. Spurius (Astycomerus) 25: 167. Spurius(Ischnotrachelus) 25: 74 Spurius (Mesoleius) 26: 186. Spurius (Miscophus) 25: 2705; 20:52: Sputator (Agriotes) 12: 176. (Cryptus) 21: 60; 19-462; 1685 20: 2021 Sputator (Amblyteles) 203130; Squalens — (Limnophila) 20: IIS, IS Squalida (Noctua) 18:- Sen SR Squalida (Prionia) 18: 165. Squalida (Scatomyza) 17: DA Squalidus (Sipalus) 25: 167. Squamea (Hypena) 18: 169. Squamiger (Cyrtorhinus) 25:51070 Squamosa (Pletura) 20: 255 Squamosus (Cyrtorhinus) 25:1167: . Squaura (Cercophonius) 18: IB SE ARN) SR RA 16: 83. | Staudingeri (Lycus) 24: | Stabilana (Pedisca) Te 2286: SA 148: Staudingeri (Pristiphora) | Stabilis = (Teniocampa) | 29: 165, 193. Il: 83; 12: 109; 15:/|Staudingeri(Trigona)23: 96; 18: 163. ide Stabulans (Cyrtoneura) Stauronotus 22: 163. 12: 62; 13: 239; 16: |Stauropus Il: 82; 12: fav nit 16; Pre 1545 | 31; 18:258; 20: 220. 23: 178. | Stearodea 27: 190. Stachydalis (Botys) 18:/Steatoda 27: 189. IEI: | Steckeri (Amauris) 12: Stadelmanni (Cremasto- | 194. gaster) 17: 242, 254, Steganoptycha Il: 136, 256. 130, 1645 [2 TIISNLG: Stadenus 24: 230, 237, 245, 248. (Enhydca) 18: ; ; ' Stegaspis Il: 70 [Stäsomdnas (5: 118, | Stegomyia 26: 138. Steini (Aricia) 21: 255 Sann (Hydaticus) 15: 120. Stagnalis (Scatella) 20: 5 Stelidine 24: 142, 176. frn | 5 Stelis! "13: 101, 114; 19; Fp (Hydrocampa) FET ARNE LEA Stagnicola (Notiophila) Ag (Anaphela) 20: 18:0130, 132: |. 238 Stagnicola (Spilichneu- Stellata (Lyda) 29: 168, mon) 21: 20 SE ) SETS (Macroglos- Stagnorum (Hydrometra) 17: 278; 26: 67, 68. Sa) 23: 56; 29: 133. Stagona 26: 245; 28: 84. | Stellatus (Stenophylax) Stahli (Eburodacrys) 14: 21: 30; 22: 94. 2 Stemmatophora 18: 169. Stanlevi — (Hypolimnas) | Stemorrhages 18: 167. IRS Stenarctia 20: 236, 239, St lla (Heliozeia) 18: | . 244: Fö Cr ) Stenbergi (Ceuthorrhyn- " Staphylinea (Chrysome-| chus) 21: 138. la) 14: 137. Stenichneumon 25: 139; Staphylinoides = (Ptero-| , 27: 136. tmetus) 12: 20. Stenobea (Acrea) 25: 92. Staphylinus 14: 101; | Stenobothrus Il: 130; 21: 148; 25: 211. 14: 134, 138; 15: 204; Staphylinus (Campodea) | 20: 289; 21: 210, 240, PR 2: 2356 241; 23: 31—33; 28: Statices - ev 94; 18: | 251, 252: 2035-29: Stenocarenus I1: 309, 41, Statices (Plloeothrips) DERA: 16: 159, 169, 184, 193, | Stenocentrus (Polybla- 194; 20: 196. stus) 26: 184. Statira (Pamphila) "12: | Stenochirus 18: IO/, 201, 226. 208. Staudingeri (Bun2ea) 14: | Stenocorus 12: 1. 205. Stenocrytus 26: 182. Staudingeri (Euryphene) | Stenodontes 25: 205. 14: 199; 15: 295, 314. | Stenoglene 14: 206. Staudingeri (Lyc&e- | Stenographus (Tomicus) nesthes) (6: 2138. [430577 83020: Stenolophus 12: [8 T333 22 :0IOT Stenomacrus 26: 188. Stenophylax 21: 30; 22: 176; 94. Stentziellus PENNA Stentzii (Anthrocera me- liloti) 17: 300 (Crambus) Stentzii (Zygena meli- loti) 20: 206. Stenus; Il: 121;0116: 231, ZA RIVS 2775 08306, 133, 134; 19: 196; 21: FINSKT ReISO, TÖS 2A:ITOB, 207. Sephanitis !2: 21 Stercorarius (Geotrupes) 24: 109. Stercorator (Pimpla) 19: IOR; 24: 224; 29: 2706. Stercorea (Empis) 13: 228. Stercorivorus (Termes) 28: 240. Sternodes 19: 118. Sternotomis 24: 294: Sterophorus. (2: I 12. Stethophyma 15: 204; 20: 290. Sthenias 24: 279. Stibolepis 14: 206; 24: 106. Stictica (Oxvytherea) 15: 204. Stictica (Prionopoda) i9: 10237 tl: 2056 Stictica (Symplecta) 26: 110. Sticticalis 15: 205. Se Tf Sttkens (Py gostolus) 15: 28; 18: 79. Stieberi (Chrysophanus hippothoé) 29: 133. Stieberi (Polyommatus hippothoé) "12: TI51, 155: Stigma (Astata) 13: 106; [9:4035 213 OL; 25; 205: Stigma (Catyptoproctus) I1: 39, 44, 500. Stigma = (Limnophilus) 22: 94. (Eurycreon) (Microgaster) 148 Stigma (Orchestes) 18: 135: Stigmata (Leocyma bi- plaga) 18: 162. | Stigmatella — (Apatania) | 21: :830;022:105. Stigmatella (Gracilaria) [2:ronner Stigmatica (Agrotis) 15: | 95- Stigmatica(Dicranomyia) 26: 97, 99. Stigmatica (Leptis) 28:| 163. Stigmatica (Pipiza) 30: TA Stigmaticus (Orthocen- trus) 26: 188; 29:156- Stigmatizans (Noctua) | 18: 162. | Stigmatorius = (Ichneu- | mon) 19: 98; 21: 202; 25: 116. | Stigmosus (Megapentes) | 20: 200. Stigmus 13: 107; 19: 93; 25: 245, 252, 250202. Stilata (Dineura) 29: 151, 187. Stilbum 13: Stilicus 17: 277. Stillata (Oncideres) 25: 208. Stillatipennis(Cyllecoris) INDIER 16: 129, 142. Stillatipennis = (Fulvius) | 16: 136, 142. Stilpnogaster 28: 160; | 30: 86. Stilpnotia 23: 56; 29:]| 33 Stilpnus 26: 182. Stimpsonii (Tylopeltis) 18: 204. Stimulator = (Cepheno- | myia) 2031 55T 052; 154, 155. Stipela (Oecophora) 12: 112116: 230, 24830215 | 32 Stiphrosomus 28: 114. Stivafer (Metarbela) 22: TOA Stogius (Pompilus) 28: 8. Stolida (C oenonympha | hero) 23: 58. Stolida (Gtatbmodes) 18: 161. | Straminea Stolida (Noctua) 18: 161. Stollwercki (Poropoca) 18: 251 Stomis 23: Stomoxys a Strabo: (Cato 18: 148. Oo Strabo (Hesperia) 18: 148. | Strachia 18: Stragifex 23: 2 30. (Campoplex) 04. .Stragulana (Phthorobla- stis) II: 189. (Hedylepta) 18: 168. Stramineipes (Selandria) 19: 783, (29:0T5SHO0: Strandi (Chloroperla) 21: 272. Strandi (Ideobisium) 27: 204. Strangalia 23: 207. Stratarius (Biston) 28: ZEB Stratiomyia 18: 128, 130; 20: T33:NI SO: Stratiomyiid&e 28: 130, TSG Stratiomyiin&e 28: 132. Stratiomys, se Stratio- myia. Strenua (Feronia) I7:277- | Strenuus (Cyclops) 14: AZ. PAGE Strenuus (Mesochorus) 19: 108. | Striana (Euchromia) 12: TTR Striana (Penthina) (1: 138. Striata (Corisa) 15: 135, 142, 150; 18: 127, 1290. Striata (Neuronia) 18: 130,13 1; 013 56 Me Re Striata (Phryganea) 17: ZHANG Striata (Pseudacrea) 12: 207. Striatar(By ycnopterna) 20: 2015; 23: 20835 Striata (Säreoj led 235 178. Striata (Tetragnatha) 29: 120. patella (Cleodora) 18: II Striatellus (Cryptus) 19: OL, Striator 108. Striatulus (Carabus) 19: (Aulacus) WI9: 119. Striatulus (Sigalphus) 30: 250. Sktlatumd (Acrolocha) 18: 134: | 'Striatum (Anobium) 14: 300. | Striatum (Asemum) 19: 160. Striatus (Acocephalus) I: 37, 39. Striatus (Cymatopterus) [8:31 | Striatus (Deltocephalus) 23: 260. Striatus (Haliplus) 24: 288. Striatus SER 14: 227025 LÖRRTSSA LD: 75: Strictus (Otiorhynchus) 14: 25 SEadula (Oedipoda) 2 245, 246; 23: 35. Stridulantia I1: 35, 45— 47, 55, 03, 67. Stridulus (Psophus) 15: 204. Strigata (Eunidia) 29: 128. Strigata (Hirtea) 28: 138. Strigata (Lymantria) 15: TyR5 Strigata (Neptis biafra)l5: 284. Strigata — (Spherophoria scripta) 30: 52. rn (Amblyteles) 2: StrigAtduS (Tricholabus) 23: 200. Strigatum (Spilosoma) 20: 2303 Strigatus (Crambus) 18: 169. Strigatus — (Cyphomyr- mex) 14: 240. Strigatus (Eumerus) 30: 77.79. Strigifrons (Helophorus) 18: 129; 23: 256. Strigilata (Maxia) 20: 238. Strigilis(Hadena) IH: 137; 13:11:79: 180250 24: TI TASTE DA JANA Strigilis (Miana) 29: 134. | Stylifera (Aptinothrips) Strigillaria (Aspilates) Il: | 15: 43. 12. Stylocryptus 19: 101; Strigillaria (Perconia) 23: 21:55203: 23:02015K 20: | SES555 29: 130: 2035UR-T 345 Strigina (Jana) 14: 206. | Stylops 24: 140, 192; Strigosa (Catarbela) 22: | 29: 284. 128. ) Styx (Ceratophyllus) 28: | Strigosa (Hylemyia) 13: | 88, 90, 91. 243. STR NE a > Strigosus (Hemerobius) | Stalia oc. 15: 144. 30: 145; 147. S äl (Ca 134. (7: 28 Strigosus (Leptocryptus) | SÖ enides) 1: 289. 28. ton PIOSIYPINS) | Suastus 18: 150 Strigula — (Agrotis) tt: |S"oaParms ratio rama 2 287. 8 137; 18: 164; 29: | Subalpinus (Polyblastus) |” SH i kIIHO3S 26: LA SE (Chlorops) 13: | Subaptera (Tetris Kraus- Strigula (Nola) 22: 248. si) 30: 188, 189. Strigulata (Phalzena) 18: | ar EPn 1251 166. 202 Strobi (Cecidomyia) 28: | Subatrata (Eupithecia sa- 196. [00 tyrata)j ll: 125. Strobilana UErapholicka) | Subbifida (Pristiphora) 29: 7: 161. | 146, 193. Ner (Tortrix) 28: Subbimaculella — (Nepti- | | cula) 11: 126. Strobitella. (Grapholitha) | Subcana (Blennocampa) | [fra 3845 173161; | 26: 252. 22: 31; 28: 194, 198, Subeaudata (Dorcomor- 199; 30: 226. pha) 12: 106. | SRA (Chermes) | | Subcentralis (Limnophi- 27: lus) 22: 94- | LÄR öd vB INR 29: 156,|Subcinctus = (Perilissus)| 199. 26: 204. | Stromborrhinus 25: 191. Subconstrictus (Mono-| Strongylogaster 13:65; | Ctenus) 29: 216. 19: 79; 21: 205; 29:|Suberassus (Pseudacho- 156, 158, 199. rutes) 27: 245. Strongylurus 14: 162. |Subcruciata (Bryocheta) Strophedra I1: 189. 25: 182. | Strophosoma 12: 112. |Subcruciatus (Syntapho- Strophosomus 13: 105; | Cerus) 25: 180, 183. 21: 181, 183, 184; 25: | Subcutaneus (Microga- AR ster) 19: 109. Stroter 20: 257. Subceyaneus = (Pristony- Fass (Lomechusa) | chus) 16: 94. , 29: Subdeficiens (Copelatus) Ströhin (Laccophilus) | 23: 29 Uls Tr6: SUblistrr (Pachyna) 23: Sturmi (Gaurodytes) 18: | 282, 283. 27. Söbliselat (Thereva) 28: Stvgia (Precis) 15: 275. 187—189. Stygnocoris 12: 20; 20: öra sauxes) | 201; 23: 201 20: Stygophrynus 18: 206, SKP (Eupithecia) 210. 3025 | 149 Subfumatus (Cryptopha- gus) 25: 106. Subfusculus > (Thamno- tettix) 23: 268. Subfuscus (Athous) 19: 162, 171, T745 203200: | Subhastata (Cidaria) 16: 248. Subhastata (Cidaria ha- | (ustata) fl: 213, 218512; IPS Å | Subhastata (Larentia ha- stata) PAI TION SO | Sublevis (Tomognathus) E 203733 (Grapholitha) RE 248. | Sublimana (Pedisca) I 1: | 150, 154. | Sublunaticornis nus) 28: 154. | Sublustris (Hadena) 22: (SR Submacula (Dionycho- pus) 20: 238 | Submarginata (Prosopis) 135; (Taba- 24: 216, 218. | Submarmorata (Ephelia) 20:03 Submutica (Poeciloso- ma) 14: 226, 232; 16: 156; 19: 78. Submuticus (Phyga- deuon) 26: 203. Subnebulosus (Hemero- bius) 30: 144, 146. Subnigra — (Wormaldia) MTEIR2 OS 176: Subnodicornis (Tipula) 20:11275 0307 | Subplana -(Atheta) HH: L2T3Rea 000. Subquadratus (Spheco- des) 19: 86; 24: 210, 211. Subrosea (Jana) 14: 209. Subruber (Chelifer) 20: 103, 100, 170: St NR (Coeliodes) 18: SHbrnkis 259; 24: 74- | Subsatura (Hy pocala) 18: 164. (Corizus) 23: |Skbscjuana (Dichro- rhampa) I1: 193. Subsequana = (Pzdisca) II: 168, 169. 150 Subsericans (Amblyteles) 19: 99; 21: 208: 27: UT34: Subserrata (Blennocam- pa) 19: 78 Subserricornis (Priono- Eera) 26: I Substigmaria (Euchera) 15: 177. Siberia (Phalacrus) [8:-134. Substrigatus (Acleros) UT(ER SET Subsulcatus (Tryphon) 2205 Subterranea (Noctua) 18: 162: Subterraneus (Bombus) 13: 99; 18: 136; 19: 335 24: II5L, I5G6 20: 204. Subterraneus = (Crabro) 18: 258; 19: o6; 21: 162; 102) 2003-29-25, 288, 294, 298. Subterraneus (Cyclops) 14: 244. Subterraneus - (Myrme- coxenus) 29: 11. Subtilicornis (Diadro- mus) 19: 100; 25: 150, Subtilis (Atheta) 22: 143. Subtilis (Carea) 18: 158. Subtilis (Dicranota) 26:| - 70. Subtilis (Microdota) 20: | 282. Subtilis (Oligota) 23: 256. | Subtincta — (Limnophila) | 20:05 NO Subtusa (Plastenis) 13: 703 18: 159,2 Subulata (Tetrix, Tettix) 18: 129; 20: 290; 21: | 2485; 23: 35; SÖKTS 186. Subulatus (Gryllus) 30: 181. Subvestita (Mecosaspis) | 24: 261. Subvitrea (Kanchia) 15: 176. Succedana (Grapholitha) | [1: 182. Succenturiata ca) I1: 138; Succenturiata (Eupithe- 13: 80. (Tephro- Succicola (Aleochara) FÅ AI Succicola (Atheta) 16: 23 2AR Succicola — (Philonthus) 21: 31. nen (Chrysis) 19: SA (Colletes) 19: 80; 24: 213 Ne TS Succinecta (Nomada) 24: KO (183; 'Succinctus (Exenterus) 2 20 Sudetica (Scoparia) 16: 246, 248. Sudeticus (Tabanus) 28: TAGS TS TAS Suecica (Colletes) 24: 21:35 MA Suecica (Fot 2900; lyor, MOR Suecica (Odontella) 24: 128; 21: 246. Suecicus (Hemerobius) 30: 145; TAG IIYZ: | Suecicus (Odynerus) 26: 224; 228M2GT Suecicus (Prosalius) 28: 8. Sufflata (Bryochzeta) 25: 182. Sufflata (Gonodela) 18: 166. Suffocata (Trichopteryx) ZÅJBarne | Suftumata (Cidaria) 12: 150. Suffumata (Larentia) 29: 136. Suffusa (Acronvycta me- nyanthidis) 23: 59. Suffusa (Lyda) 19: 82; 29: 174. Suffusana (Pzxdisca) II: 149, 153. Suffusus (Catamonus) 25: 163. Sulcata (Apogonia) 24: | Sulcata (Blaps) 18: | Sulcata (Lepidorytis 256. Sulcata (Rhamphomyia) Bet ) 20: Il r228:1 [820 | Suleatus (Acilius) 18: ERS clystia) 29: 136. | Suleatus (Otiorrhynchus) 14:02550 2TEASRI0: 228. Sulcatus (Trachyderes) 22073 Sulcicollis (Ceutorrhyn- chus) 14: 33; 15: 12, 155 16311 85- 10:30. Sulcicollis — (Cladopho- rus) 24: 286. Sulcifrons (Sitones) 18: 134; 21: 180. Sulcinodis (Myrmica ru- bra) 19: 98 (»rufa»); 29: 30: Sulcipennis (Acritus) 18: 96. Sulcipennis (Brvochzeta) 25: 182. RR (Cleonus) 18: Sulpharata (Tragocepha- la) 14: 130. Silpbören (Alphitopola) 18: 248. Sulphurea (Aroa) 13: 193. Sulphurea (Eronia argia) 16: 262. Sulphurea = (Mylothris) 16: 259, 268; 19: 183. Sulphurellus (Thamno- tettix) 23: 268. Sulphureus (Systechus) 28: 186. Sundevalli — (Acronycta ligustri) 12: 32. Sunius 22: 143; 23: 256. Superba (Carneades) 23: 224. Superba (Degeeria) I: 130. Superba (Eusemia) 13: 185. ; Superbum - (Orthosche- ma) 18: 245, 248. Superbus (Pseudotrocha- lus) 24: 86. Surina I3: 190. Surjas (Euthalia) 18: 143. Susann& (Pheidole) 21: 278. Susica 20: 254. | Suspecta (Dyschorista) [308830 805 28 0TSE, 15:10: Suspiciosus (Blapticus) 26: 187. Suspiciosus (Ichneumon) 215 202; Suturalis (Aderces) 17: | 264. Suturalis (Cratar>ea) 17: 259. Biteralis (Spurea) I: EG Suturalis (Nitocris) 24: 282. Suturalis (Pteryxs) 29: | 122. Swammerdamella (Ne- mophora) 12: 112; (BS: 230, 248. Swammerdami SEckpi) | 18: 186. firemmerdamia (2: 112; 21: 32; 28: 207. Sv end (Calosoma) 22: 162. Sv Ag (Rhagium) |2: Svylv NS (Augiades) 22: 250. Sylvanus SSR 1: VA ja: pons taste 6:32 Sylvanus ; (Pampbhila) 22: 250512 E33: Sylvarum (Bombus) 13: 185 136: 119:-83; 3 152: 2Gg Sylvarum 238. Sylv 20 (Mesochorus) 19: Sylvarum (Xylota) 30: Sy je a lans) 1: 84. Sy Sera (Cicindela) 20: SelvaiR (Eyda) 16: 89, 156; 81. Sylvaticus (Drymus) 12: 205 - 260; 24: 258; | 205 AA Sylvaticus (Syrphus) 13: | 232; Sylvestrella (Dioryctria) 22: 245. Sy Ge f2::2T; sv NR (Apathus) 19: (Anthocoris) | Sy Ivestri (Chironomus) 18: Hlvcstes. 23: 260. (Ligy rocoris) | (Lucilia) 13:/ 151 Svylvestris -(Mesoleius)| Syrphide 30: 2, 3. 19: 102. Syrphine&e 30: 4. | Sylvicola (Dolichopeza) | Syrphoides = (Eriozona) 20: 23. 0:30; jöykricola (Limnobia) 26: | Syrphus 13: 231—236; | 18: 128, 130; 25: 211; Slvänts (Hepialus) fl:1 7/26: 18674285, 55-030: 137; 18: 158. SS; 41. Sympetrum 15: 2309, 244; | Systellonotus 29: 12. NINE BU Ren el Systoechus 22: 159; 28: Symphoromyia 28: 161, 181, 185. 164. | Symphyletes 14: 166. Symphyti (Aphis) 27: 37. Sympiodes 29: 128. Tabanide 28: 130, 146. | Symplecta 26: 104, 109. | Tabaniforme(Sciapteron) | Sympycna 15: 259, 261. I6SOg:-21: 30 Synageles 23: 294. Tabanin&e 28: 146. | Synairema 16: 89; 19: | Tabanus 13: 226; 14: | 80; 23: 206. förings 83 128; 123576 Synaptus 19: 162, 169; 28: 146, 147. 20: 202; 253 35. | Tabida (Bacha) 13: 235 ; Synchlora 18: 166. | Tabidus — (Longitarsus) | Synchyzopus 23: 224 23: 250: Synclera 18: 168. Tabitha (Papilio) 18: 145. Syndipnus 26: 186, 204; | Tachina 13: 103; 16: 61; 28: 114. 7: 15720: 12, 86;281; Syneta 17: 260 Riel iG2: 222150, T$4; Synhomelis 24: 276. ESKS SN KIOT LÖÖF IÖBS Synnupserha 24: 281. 178—182, 189, 192; 24: Synthaphocerus 25: 180. | 68; 25: 212, 213. Syntaxipholis 24: 98. | Tachinus 16: 231, 247; Svntomia <(Automolis)| 21: 31. 13: 190. | Tachydromia 18: 130. Syntomina (Pelochyta)| Tachyporus 18: 134; 23: 20: 239. || 2256: Syntomium 27: 129, 132. | Tachyptilia 12: 112. Syntomoides 18: 1354. | Tachypus 20: 294. Syntomis 18: 153, 154. | Tachyris 16: 261; 18: Sypilus (Automolis) 13: | 144. 189. | Tachysphex 25: 263. Sypilus (Sphinzx) 13: 189. | Tachytes 13: 106, 112; Syrichtus Il: 137, 213,| 16: 95; 19: 93; 21: 214, 218—220; Å2: 151, | 191; 25: 241, 244, 245, 156313: 5703) 153::043 250, 205; 28: 127 16: 2 247; 20: 219; | Tactocomus 19: 162, 21: 2YEsmee 250 104," IRA RO: 20; SE Are 18: 157. | Tadema (Aterica) 12: Syrin garia (Hygrochroa) 23: 209. Tadema (Diestogyna) I 5: Sy sara (Pericallia) I I 207:1208; 22: 210, 217. 84. Teda 20: 251, 254.256. | Syringella — (Gracilaria) | Tenias (Mycalesis) 12: I0f2-,T525r223 162: 199- | Syritta 18: 130; 30: 9, | TXniata (Spherophoria IE..70: menthastri) 30: 32. föltomtastes [2: 18; 20: | Teniatus (Paragus) 30: | 20053 23::250; 20: 214. 13: 2 15 T2&2niocampa II: 83; I2: TOO3xLlIT OS (5: 96; 18: 163; 29: 134. Teniopus (Chlorops) I2: 4.33 UJ: 3 245 405 200 2574 e7; ND: FRO0S: [6:F24;722: 1TO2: T2xXniopus (Oscinis) 18: 128. T&niopteryx 21:22 Tagalica (Lymantria) 15: 173. NFATRS Tages (Nisoniades) HI: 137; 15: 94. Tagiades 17: 282; 18: I 50. Tagoropsis 14: 202 Tajuria 18: 146. Talagug& (Charaxes) I5: 3 Talpa (Amischa) 29: 11 Talpe (Hystricopsylla) 28: 39, 90. Talpochares Il: 86 Talpoides (Hemimerus) [2:-0T745 02305 MISEKG5: Tamolamia 24: 268. 'Tanaceti (Adimonia) 12: 23051 13:20, 150525: 14: 15 245v0102N5850205 VR Tanaceti (Capsus) 27: 127. Nerds (Dichrorham- pha) II: 194: Tanaceti (Galeruca) 13:| SU. Tanaceti (Oncotylus) 27: 127: | I | Tarachodes 30: 270 | Tarsatus Tarache 18: 170. 156, E08-— 150, Taractrocera 18: 151. Taragama 13: 1909; 14: IS 2d: 27, NO: Tarandi = (Hypoderma) 20: 134; 141, 147; 1533 29: 73 Tarandi (Oedemagna) 20: 154, 1550 ifarandi” "(OSStrus)ie: 154. Tarandinus (Tabanus) 28: 148, 149, I5T- Tarantula 18: 180, 205, 2075-2101 Taras (Syrichtus malv2) 20-210: Tarda (Aprosthema) 29: 23: STAR Tarda (Xylota) 30: 74, Hofdalor (Helcon) 23: 2056 Tardus (Harpalus) 20: 108. Targavei (Sternotomis) 24: 273: Tarsalis (Pachygaster) 28: 134. | Tarsalis (Stenus) I7: 277. 19: | Tarsata (Andrena) 85; 21: 2073-24: 201, 204. Tarsata (Chrysogaster) 30: 138. 192, | Farsator (Exetastes) 16: Ö3 EES (Paltothyreus) Tanoecia 18: 144. [7:23 Tantalus (Abisara) 12: | "Tarsatus (Syrphus) 30: 217; 16: 195. | 42, 46. Tanygnathus 18: 134. | Tarsea (Cordylura) 18: Tanyptena 12: 226. 32 Tanypus 18: 128, 130,| Tarsiplumalis (ER 32: a gnatha) II: 83 Tanysphyrus 18: 13 | Tarsoleucus (C Sryptus) 3236. 19: 100; 21: 203; 24: Tapezella: S(Inea) 230 124. Tarsonemus 24: 114, Tapheus 15: 17. I116—121, 123; 26: 170. Taphropeltus 18: 122. | Tartarea (Amauris) fig: Tapinoma 17: 130; 29: | - 197. 7, AO; MNDER MESA Tarucus 18: 147: Tapinostola 12: 15, 32; | Tau (Azglia) Il: 81; 13: 15: 065 283528. 93. | Teleia 12: | Telekiana (Planema) 14: Taurella (Ochsenheime- Tia), 22: AO PAA. HI; 28: Taurhinia I1: 204. Taurotagus 12: 97. Taurus (Bledius) 18: 262. Taxonus 13: 65; 14: 226, 2333, II: 83 Le 005 26: 54, 63; 27: 56; 28: 21,55 29:m5050 545056, 1'50; STÖT, TOS 20: Technatis (Mycalesis) 12: 199; 14: 268. Tectigera (Membracis) I1: 37, 39, 52, 59: Tectum (Deliphrum) 16: 247. Tedella — (Grapholitha) (Pxdisca) Ti5gsn ket TIG 17: 160 Tedella 150, IH: 13: 35. Tegularis (Microdus) 28: TIO: Tegularis (Scopesus) 28: 114. Teinorrhyncha 20: 254, 256. Telarius (Tetranychus) [3 HYSA: 1O4GS 28: 2025-1220! NER: 201: | Telenomus 20: 12 Telicanus (Cupido) 16: 220. Telicota 18: 150. Telipna 16: 198. Tellus (Planema) 14: 280, 287. Telmatophilus 25: 106. Temerata '(Bapta) Hl: I29EN PSI Temnopis 14: 179. Temnora 18: 152. Temnostoma 30: 12, 80. Temora (Salamis) 14: 106; 15: 276. Tempestivus (Bagous) Il: 118. Tempestivus (Stenus) 18: 134. Temporalis (Selandria) [452267 282-19: 78. Templetonia 16: 121. Templi (Dasypolia) 12: 3235 235 SAS POLA Tenax RE 27: 186; 30: 62, Tenasx (Sy DELS] [3: 232; | 28: Tendens. (Chironomus) [ö:ir28 132 Tenebricosus (Atracto- des) 26: 183. Tenebrio så 219; 18: 1373 21: 3: Fra bridides (Zabrus) 25: 227 'Fenebbosaga (Grapho- | litha) 11: 182, 184. ör SVR TS tepe Tenella (Cheysöpa) 30: 138, 140. Tenella (Enereca) 28: 25. Tenella (Gonomvyia) 26: 1105 Tenella (Ptinella) 29: (VÄG Face (Scolioneura) ! 29: 164, 198. Tenellum (Obisttm) 20: 180. Tenellts (Ecnomus) Il: 9. Tener (Emphytus) 12: 6, FANTASI 220, 2323 [6529 7: 29: 163, 200. Tenera (Citrinophila) I6: 199. Tengella 23: 289, 293. Tennoschoita 25: 167. Tentacularia (Herminia) f2:575675115:766: Tentaculata (Lispa) 17: 27 NgE 30 Tenthredini 29: 186. Tenthredinid&e 29: 165. Tenthredinum (Try- phon) 22: 56. fenthredo' 13: 61; 70; 08: 14:1220; 227, 233; I6SNO5 150; 19:80: 2:00: 23:--200; "20: 252350129: 146, 148, 150, TSLERTSGTENS AN ISOTL5S, 162— 164, 202. Tenthredopsis 29: 148 520 Tentyris PANG 294, 295. (Euryphene) [4: 104; 15: Tenue (Apion) 27: 129. | Tenuicorne (Anomalon) | 2203 Tenuicornis (Blenno- | campa) 13: 69; 19: 78; 1106: 236; 29: AMG, 163, | 198. Tenuicornis (Cyclops) [4: 148, 246. Tenuicornis (Physopus) 202702 AA Tenuicornis (Tetris) 30: I33,-130- Tenuipes Ce anomyia) 26: 97, Tenuis (Eros 24: 110107, LAN ta HO EN a Tenuis (Phytoptus) 22: 88. Tenuis (Rabigus) 18: 96. Tenuiscapa (Xylocopa) 25: I5 Nr SS (Ephialtes) 19: Tenuiv (Mesoleius) 0 134 Iicpbradaetylus ptilus) 21: 3 Tephritis 14: 152. (Leio- DAT Tephroclystia 29: 136. iferacolus,. [2:7223: 16: | 25055 105 TAS: sferaslilöT30, 1385 1975 28: 206. Teratocoris 28: 81, 82. Teratodella 16: 130— TS2NLISNE Teratodellaria 16: 133. ikereadt (Precis) ”l22203; [AFTON BSI 275 Tereas, se Terias. Terebrans (Pimpla) 30: 2063. Terebrella Ce: gl Terella (Bryotropha) 12: EN (Euzophera) Teres (Glypta) 19: 106. Tereticollis (Curculio) [4: 252 Tereticollis (Polydrosus) 14: 253: Tergemina (Celxnorrhi- Hus lt: 28. Tergenus (Ichneumon) 23: 200. Terias 12: 220; 14: 103; 2” Sö 16: 256, 262; 18: 144; 21: 09: Terinos 18:-143 Teriomima 12: 218; I6: 199, 203. Hermes (8:00 123, » 201; 19:5128; 2045 320: I50,12785 20: SS 252; 3025 30451 203 238-- 240, 244, 246: Terminalis (Cynips) 1: 100. Terminalis (Metaxva) 20: SÖ Terminalis (Sisyra) 30: DATE Terminalis (Tanygna- thus) 18: 134: 'Terminatorius (Ichneu- mon) 21: 207; 29: 53 Terminatus (Cercyon) 22UTOT Termitobia 28: 254- Termitomimus 28: 254. Termitoxenia 28: 254. Terpsichore (Acrx&a) 18: 144. Terpsichore (Heniocha) 19: 185. Terrealis (Botys) I 1: 136, 138. Terrealis (Pyrausta) 22: SAG i Terrella (Gelechia) 21: Terrestris (Bombus) 16: 232033; ÖRON 2ASÄT5 I, NAS ESA Terricola (Eutermes) 28: 248. Terricola (Loemostenus) 20: 295. Terricola (Molops) 20: 205- Terricola (Termes) 23: 252. Tersata (Cidaria) 12: 151, [3: 57 157. esselata Q dt da Ca Tesselatus (Cnecus) 17: 2035 Lö2 37: Tesselatus (Corymbites) 20: 201. Tesselatus (Tactocomus) 19: 162; 164, 174; 20: 201. (Empis) 154 Tesseradactvla ptilia) 21: 32 Tessulatella (Sc ardia) 21: (Platy- 32. Testacea (Apamea) II: S2-085S Testacea (Cissites) Il: 203. Tsaren (Hammer- schmidtia) 30: 39. Testacea (Myopa) 13: 2305 Testacea (Oecetis) I1: 5. Testacea (Pseudapicoma) [33190 Testacea (Ptinella) 29: 123. Testaceum (Spilosoma) 200230: Testaceus (Claviger) 29: IOT23: Testaceus (Cucujus) I1: 17. f Testaceus (Euglenes) 17: | 264. Testaceus (Lemophloe- USJulfEr 250 Testaceus (Le eptinus) UTAN 2063. 'Testaceus (Mesochorus) 19: 108. Testaceus (Mesoleptus) | [9:10 Testaceus (Paniscus) 27: 133, 135. Testaceus (Pentaphyllus) 18: 137. Testaceus (Philydrus) 18:-129; Testaceus (Pteronus) 29: 190. Testaceipes (Dineura) 29: 163, 187: Testalis (Phalena) 18: 168. Testata (Lygris) 18: 166; 20AS5 Testator (Ecphora) 24: 282. Testudinarius — (Hydati- CUS) 23: 206: Testudinea (Hoplocam- pa) 18: 24, 71; 20:71; 25 SS ABIR 29750, IOZ- Tetanocera 18: 132. Teter (Brachyrrhynchus) 15: 106. | | Tetragnatha 29: Tetrabalius 18: 204, 210. Tetracanthella 12: 191; | LU N2AO, DA Tetrachas I9:5117: Tetrachelatus; — (Chtbho- nius) 20: 205. 163, 181; 21; 120, Tetralunaria (Selenia) 13: ZOsJ2NTSO Tetramorium 14: 134, 1385. ITS; NI9ENOSE 21: 162, 273—275, 283; 280: 22:20:10 0/-AO MS 26; 28, 20, 355 30: Tetraneura 18: 25; 21: 03; 2053-1225 ONS 25 84. Tetranychus 13: 47; 14: 1367, I 375 ehe 2AONMCNE 220;:020: 202220) Tetraquetrana (Grapho- litha) 1: 138. Tetraquetrana (Pzdisca) I): 1500 155512 | Tetrarhanis 16: 200, 202. Tetraspila (Trigonodes) 18: 160. Tetrastalacta (Eburia) 14: 182. | Tetrastichus 22: 23: 165. | Tetratoma 18: 96; 22: 192 1525 [CTetrix, Tettixzx 18: 1209; 20: 20903; 21: 241; 247; 23: 35; 30: 182; Tetroplon 20: 259, 260. | Tettigin&e 21: 241. | Tettigometra I1: 19, 39, 41, 44, 45, 47, 53,00, 72. | Tettigonia [1:53 55 —59, 68; 20: 292. We ttiz; Se khetrix: | Teutana 27: 183, 189. Teuthraustes 18: 199, 208. Texanus (Ludius)20: 202. Texata (Macrochia) 24: 2 FÅS | Thalassina (Donacia) 17: ihalassina (Eronia) 16: 201. Thalassina (Mamestra) fl: sT37s OSA 'Thalassina (Meconema) 21:22 251253 | Thalera I1: 83; 18: 165; 2ITTS Thalessa 19: 106. Thalia (Argynnis selene) 2:0032: Thamnonoma 29: 136. Thamnophilus 16: 233. Thamnotettix 20: 228; 23: 268. Thamnotrizon 21: 250; 23: 35, 37, 38. Thanatophilus Il: 120; 2: 154, 230; 14: 25; 16:42, 44, 247; 17: 278. Thaumas (Adopea) 22: 250. Thaumas 22: 1250 Thaumsverga 19: Theclatl:I8T 124, 134, 300200 2: 80055 [357709; 15:93; [8:,136; T47 Ale 27: 22III: 23-055 AO: L2056 Thecla (Sarangesa) 17: 280. Thectura 24: 108. Thelaira 13: 237- Thelebus (Zygena) 18: (Thymelicus) 118. SE Enn OMSK (Amphicallia) 20: ARS rR 18: 204, 205 Thelyphonus 18: 187, 803 2045 2055 210: Themis (Euphedra) 12: 2123 14: 1045 alb:n2077 Theobaldia 26: 140. Theobene (Cymothoé) [2:-213; 1434 104; 105; 15: 306. g gr (Cymothoé) 15: Theodosi (Cymothoé) 15: best (Cymothoé) (2: 213; 155 305: RAG (Cupido) 18: Tool Ers (Hesperia) 18: 147: Theorini (Amphidesmus) 24: 265. Theorini ma) 16: Theorini 2: 228; (Chrysopolo- 118. (Lasiocampa) 13: 198. Theorini (Papilio) 12 223; 14: 103; 16: 267. Theorini (Pseudacrxa) 12: 207; 15: 283 Ze Therapha 23: 259. Theretra 18: 152. Thereva 13: 220; 18: 128, 130; 29:i207; 28: 128, 187. Therevid&e 28: 131, 186. Theridium 27: 182. Tbermarana (Gabrius) Täsdrs:a 18: 138, 159, 161. Theronia 21: 102; 22: 1585 SNÖN 73: 118. Thersilochus 19: seg | 26: 187. Theseus (Ectinus) 20: 202. Thestylus 18: 200, Theticus 24: 278. Theuszi (Pieris) I6: 261. Thiasophila 29: 11, Tholomiges 18: 111. (S S Thome (Sciara) 28: 224 | =—220, 230; 237: Thomsoni (Agabus) 16: 244, 246; IT: 208. Thomsoni (Andrena) 24: 196, 200, 204. Thomsoni 24: 187. Thomsoni (Ichneumon)| 19: 09; 25:1 142. Thomsoni (Isaniris) 25: 163. Thomsoni(Ischnotrache- | lus) 25: Thomsoni 203052: 28: Thomsoni (Megarthrus) 12: 22. 162, 170. Thomsoni (Monoham- mus) 12: 104. Thomsoni- (Scoloposte- thus) 23: 261; 24: 75. Thomsoni (Stenolophus) 8:13 Ellprasoni (Trichopteryx Adra TA 20302, 1223, Hänasra (Åndrena) 19: 855124: 104; 198, 203. Thoracica (Cantharis) 17: bys | 4 196, 269, 272, 273; 6 22. | 155 Thoracica (Cassida) 18:/| Tibialis (Mastigocera) 8: 13 Thöracica a (Lonchoptera) 18: Msn I cälGehoptar) 20:12: Thoracicus (Bius) I I: 117- Thoracicus (Dyschirius) | Tibialis 17: 276. Thoracicus (Longitarsus) | Tipnea (Sebra 25:745 24: RO; Thore(Argynnis) I 1: 215; 16: 231—233, 246, 247 | Thorelli (Lycosa) 19: 149, 131, 152. | Thosea 20: 257. | Thrips 14: 89, 134, 137: 055 A5NIIO: 136, 204; 188, 19: 181, 87, 97; 104301 7:1160; 38; 20: 195, ASS TIOTN IO2: 2423-120: . 553 28: | Thruppi (Eusemia) 13: 185. Pöbyada 14: 166 Thyatira Il: 201. Thymelicus 22: 250. (Dasypoda) | (Lophyrus) | 218. | 154. Tibialis (Microgaster) I2: 144. Tibialis 2031-1073 Tibialis (Paragus) SUR ne (Phloeothrips) 17: 103, 104. Tibialis (Sitones) 18: 134. (Oberthärella) rie 256. a | Bprna (äloctuaj 18: 160. Tigrina (Odontomvyia) 28: Tigris tape allia) 20: 238. | Tigurinensis (Neureclip- 16: 159—162, 168, 176, | sis) I: 2251 170. Ihlis: (C allipterus) 20: 2330-0246, T30: Tilie (Dilina) 28: 208; 29:1 133; Tilie (Phytocoris) FE 27328: 103. Tiliaria (Eugonia erosa- ria) 15: o6. Timarcha 14: 250. | Timida (Eunidia) 29: 128. | Thymi (Lyvgeus) 18: 133. | Timidus (Dolerus) 19: | Thymi (Ny sius) 20: 2008 | 81. 23: 259. Timon (Jolaus) 16: 214 | Thyra (Phasis) 18: 151. | Tincta (Mamestra) 29: Thyreocoris 20: 290. | 134- | Thyreopus 13: 238; 25: | Tinea Il: 125; I2: 112; 281. I 155 3243-16 3:20;r229? | Thyreus 25: 282. | sd 18: 111, 170; 19: Thysanura 27: 233, 234. | s-2031003-21::325023 | Tiarata (Thaumsverga) 22: 26, 28, 2 161: 19: 118: ERE: | Tiberus (Euxanthe) 12:|Tineana (Phoxopteryx) 26. fe: TTI Tibiale (Bembidium) 28: | Tineiformis EP pLoRys 106. | ryzx) 30: Tibiale (Microzoum) 18: | Tineoides LANGER B343 20: D28: | aterrimus) I1: 3. Tibiale (Rhopalum) 19: | Tineola 20:0204 283 23: 055; 25: (270. |; ERA Tibialis (Amara) I7: 276. | Tingis 12: 21; 18: 134. Tibialis (Andrena) 19: 84; | Tingra 12: 217; I6: 196, 24: 193, 197, 203. Tibialis (Elater) 18: OO 12303: Tibialis (Exocker 104; 28: 114. Tibialis (Bracon) 19: 109. Tibialis (Cynips) 19: 112. 1375 Tibialis (Emphy a ia: SN 202. ITinodes Il: 9 Tiphiasl3: 109; 15;-22T3 far 16; sl9: 100; 226: 288 2SA: Tiphon (Coenonympha) (531045 212315 RAI 20:0132,; 130; TR6 Tipula 14: 82, 83, 87; | Tomentosus (Pictinus) [8:7r28, T3T, 032020; [rn 53; 2131-68; 22: 1643 | Domicus” II: Hi, 208: 25A122A51 20: ZOML22 [4:05 SAS kö: FÖNSHAON NA 120, 121; 9: 105; 20: Tipule (Ichneumon) 12: | 79, 88, 207; 21: (OCR FÖ SR EE | ER: TO3: 20: IT SON Tipule. (Leptacis) 12: 24: 108, 110; 27: 130, 1335 I 137; 280: IOSN2TYSed: Tipulalis (Ercta) 18: 168. 228, 248. Tipularia (Poemenia) 19: | | Tomocerinze 20250 TOO: N2 INA Tipularius (Neides) 12: | 103 He NL209 20: OB: Tipulide 26: 93. Tipuliformis (Sesia) 12: T5RNÖ: 035 ENG Tiridates (Charases) 12: 2T5501[4:281033, LB5v3mTa Tirumala 12: 193; 14: 250. Tischeria 24 13. Titan (Nephanus) 29: T225 TN Titania (Papilio) 18: 145. | Titanodamon 18: 191, TO2:0 205, TO! | Titanota(Hypoleucis) 17: | 285. Mitra k:68: | Titillator (Ichneumon) | [9:00 Tituria Il: 68. Tityobuthus 18: 196, 201-208: Tityolepreus 18: 195. Tityus 18: 180—182, | 184, 195, 196, 201,208; 232: metorera I: 138, 164; [6:705051 28: 205 C2mRs PAN 'Togara (Cupido) 16: 220. Tog ata (Eupithecia) 18: 264. Togatus (Emphytus) 12: Ö, 18, 9; 29:1500 200 Togoense (Dolichopis- then) 25: 166. Tolania II: 67, 71. 'Tomentosus(Anthrenus) 220; Tomentosus (Byturus) [3:537: Tomentosus (Lionotus) | 19: 89. 'Tomentosus (Odynerus) 26: 221302255 220: I Tomostethus 29: I I | Tomognathus | Torneensis I Tomocerura 21: 265, 270. | Tomocerus 25: 75; 21: PÅS ar LBJORR ATG 17: cl 35; 29: 20—298, 32. TI5et 150; TOJ 100: Tomyris (Argynnis) 15: 180. i Topiarius (Syrphus) 30: 46. Toridus ÖA. (Achorutes) 21: 227, 220024 NSHS Torrida (Amara) I 1: 121. Torrida (Xylocopa) 23: | 220; 21: 99. ; Tortrix" WIEPETaARERIS 6: 138; 13: 34; 803-16: 237, 242—244, 248; | 7: 160; 18: T2T;r20:169: 211: 132, "214 DBT: Nee: ISIR SA Sa I Sa 109; 24: 114, 116, 123; 25: 24435 20:00 DABN2GE 64; 103, TOA, 205-200; 213, 210, 217 22TA30: 232. Tortrix (Dorytomus) 18: 136. Tortuosa (Hypsa) 15: 172. Torva (Notodonta) I1: 124, IOS5:. Torvus (Dusius) 15: 105. Torvus (Eurylabus) 23: 2003 2 ATSAE Torvus (Syrphus) 30: 46. Torymus 19: 111. Tosi (Tetramorium) 21: 275. Tosola (Nudaria) 13: 191. | Toxocampa II: 86, 123, F245 134, T37G LO:KOGS 29: 135. (Cepurus) 25: | Trabala 13: 198. Trachealgll: Romer: [3:5705-2955m 30 Trachodes 12: 176; I7: 259. Trachusa 21: 162; 24: 139, 148, 165; 25: 121. | Trachyderes 25: 207. "Trachyphloeus 18: 134. Tragicoschema 29: 128. Tragocephala 14: 130; PAY SINE :ED28: | Tragon 24: 276. | Tragopogonis (Amphi- Pyra) KINNA 20T3A: , | Trajanus (Euxanthe) 12: 206; 15: 309. | Tranosema 28: 115. | Transfuga (Blatta) 23: 31. | Transfuga (Sceva) 30: 38. Transfugus (Helophilus) [75 77lsNeTaITS0: 67,00; 'Transvaalensis (Termes) 231025 Transversalis — (Crabro) Ile EERTSNAR borde Yr rus) 18: Transy örsara Bari) 20: 231. Transversata (Miresa) 20: 230: 'Transversofasciatus (Me- chistocerus) 25: 188. Trapezina (Calymnia) I I: 122 ERS /SMUSRO Ned: 83, 114; 26: 53; 28: 208. Trapezina (Pachyna) 14: 214: Trapezoidea (Parasa) 20: SEG Trapezonotus 12: 20; 20:-205; 20: 207. aga tr 18:133; 20: Tredecimpinctta (Hip- podamia) 18: 129. Trematobia 29: 56. , | Trematopygus 19: 103; 24; 223; 20: 186, 204. "Tremexs 29: 5onS3, 185. Tremule (Dorytomus) 18: 136. Tremul& (Smerinthus) II: 122. Trepsichrois 18: 141 - Trienodes Il: 5. Triangularis (Micropen- tila) 16: 203. Triangularis (Platybunus) 20: 212; Triangularis (Xylota) 30: (Syrphus) | | Triclema 75» 70. Triangulifer 30: 45, 49- Triangulifera (Steatoda) | 217: 189. | Trianguliferus (Paragus) WES: engulgss (Teutana) 217: 189. rspgulam ( Sn 1 20: örnedher. S octua) 18: 160. Triangulum (Philanthus) 13: 106; 24: 140; 25: ZE | Triangulus(Brachyrrhyn- chus) 15: 107. Triannulatus (Microcryp- tus) 21: 208. Tribolium 15: 125, 232; 21: 93, 96; 22: 159; 25: 106 Trichiocampus 29: 156, 103: 164, 1875 Trichiosoma I6: 155; [835135 937320: 149, 158, 162, 195, 196, 203, 205 Foschiira. [3:11109;. 23: 56. | Trichoceble 24: 287. Trichocera” Il: 89; 13: | G55 20 VI2,; IIS: | Trichocerin& 26: 95. Trichocryptus 23: 201. Trichodectes 30: 124. Trichogramma 18: 2532 Tricholabus 23: 200 Trichomyia 26: 146. | Trichoniscusi k7:,:223, 224. Trichophiala 14: 206. Trichops (Phygadeuon) CÖ:LLO25L 20: IIS Trichoptera 30: 129. Trichopteryx 22: 192; Cd TT23-=125. Trichoptilium 22: 192. Trichotarsus 25: 156. Tricineta — (Pelecocera) 30: 56 AT Tricincta 136. (Pimpla) Tricinctus (Allantus) 19: | 79: Tricinctus (Syrphus) 30: AD Trönvulatus mon) 19: 98. [6:33 21735 218: Tricolor (Cloniophorus) 24: 265. Tricolor ter) 17: 29: iFricslor (Gambrus) 26: 202. (Ichneu- (Cremastogas- 248; 28: 118; Tricolorella (Lita) II: EVE, LENS Tricornis ä onota) 23: 202; 24: Tricruspis (BOD us agro- rum) 25: 20 Tricuspidator (Arrhenu- BISY2T: IOG3: | Tricuspis (Charzeas gra- minis) I2: 152, 156. | Tricyphona 26: 119,120. Tridens (Acantholophus) | PE RN DET Tridens (Acronycta) 28: 210. Tridentata (Bothynosce- liS)r24: 27. Tridentata (Dioxys) 24: 176. | Fridyma (Nepheley 13: 183. Triecphora I1: 36. Triepkei (Anisotoma) 17: 207: Trifasciata | (Cidaria) 13: 80;- 16: 230, 248. Trifasciata(Pericoma)26: 147, 148. Trifasciata(Teniopteryx) | 2: 272 RR (Spilosoma) 20: läder (Ancistroce- rus) 19: 89. ee ne (Odynerus) 20: 203, 2204-230. , Trifolii (Apion) [8535 lRsoln (Hy lastes) 24:110. I Trifolii (Mamestra) 26: 53: Trifoveolata (Corticaria fuscula) 24: 109. SV |ITrigona 23:26 Trigona (Euptera) 15: 304. | nnepenela I Triogma 26: Trigonifera (Hypetra) 18: 161. Trigonodes 18: 160. Trigonotylus 29: 40. Trigonus (Dysmachus) 28: 178. Trigonus (Neuroctenus) (5: 114. Trigrammica (Gramme- Sia) 23: 51. Trigutta (Soloé) 13: 191. Triguttulus (Systellono- fus)jr29: Ii2: Trilineata (Erosida) 14: 183. Trilineata (Lonchoptera) [8530 132 Trilineata (Oxycera) 28: 37- Trilineata — (Siphonella) [65057 rilingatos (Ischnotra- chelus) 25: 173. Trilobatus (Copelatus) 23: 296. Trilobus (Alcides) 25: 165. Trimaculana (Pedisca) Ul TOS IZ70: Trimaculata (Idioptera) 20:01T3- Trimaculatus (Cyrnus) I: 3. Trimaculatus(Bolitobius) 25: 88. Trimaculatus (Nysson) 13: 1067: MI9:3-04: 25: 267, 208. Trimarginatus (Ancistro- cerus) 9380: 21:206: Trimarginatus (Odyne- rus) 26; 220,230: Trimicra 26: 104, 108. Trimmerana (Andrena) 19: 1845 -24:2 1043, 198; 203. Tringaria 230; 28: FET. 222, (Cepus)an 3: 163. (Gracila- Tine (Bolitobius) ria) 12: Trinotatus 231260. Triocellata rys) 14: (Eburodac- 182. 133, 134- 159 Trioza ll: FREE Tripartita (Abrostola) 29: 128; 222180; 135: Tripartita (Plusia) 13: 79. Tripeltis! (8:” 2047 210: Triphenoides (Metaga- rista) 13: 184. "TIiphleps "Te: Arne: 265; 24: 75 Triphosa II: 84. a asia (Abrostola) 29: Frplasta (Plusia) 13: 79. Triplicatus (Amblyteles) 24: Tripoliana Härene kil: 163. Tarpundtns (Grapholi- tha) I 1: 136, 138; 13: 80. Fäpunetana (Pedisca) [[2 750) E575 2 Tripunctata (Chariesthes) 24: 274. Tripunctata (Hypoleucis) 221. fi: 285 Tripunctata (Isopteryx) 21: 272. Tripunctata (Jana) 18: Z Tripunctata (Limnobia) 26: 100, 101. Tripunctata (Nupserha) 24: 281. Tripunctata (Nyctopais) 24-70, Tripunctata 18: 168. (Phalzena) Tripunctata (Sminthurus | viridis) 27: 270 Tripustulatus (Liocoris) 23: 204: Trisecta RER 22: 119. Triseriatella (Elachista) IH:NT26; Trisetosa (Aphorura) 21: | 270 70. Trisignatus (Pachynema- tus) 29:0153, IO2: Tristellus (Crambus) I 1: | 138. Tristis (Baryodma) 22: 191. Tristis (Chlenius) 20: 2096. Tristis (Dieranomvyia) 26: 97, 99. Tristis (Diodontus) 19: | 21: 162; 25: 261; | HULDA Tristis (Dolerus) 13: 19: 81. 70; Tristis (Hydroporus) 18: | 27 20: Tristis (Odynerus) 26: 221, 225, 230. Tristis (Pericoma) 26: 148. 1 Tristis (Priophorus) 29: TOT TO Tristis 118. Tristriatus (Cyphoste- thus) 23: 258. Trisulcata (Triogma) 26: (Stenoglene) 16: 134. Trisulcatus (Cleonus) I I: LOSE fritic (AototsjulaTsrs 23:05 057 2: Tritici (Cecidomvyia) 12: 44, 113; 14: 39; 15:60; I6: 160, 173; 20: 40— AZ; 220 ANRERNORNET 54- Ior SR 2: Öd 28: | Tritici (Diplos [2: 1133 [37 175 I6:8250ERO: | Tritici (Hadena) 18: 51; | 122: VI20;T302IMOD: 24:-5335 26 IOFS Tritici (Isosoma) 14: 124. | Tritici (Noctua) 22: 129, | 130. Trnitiet (Thnps) I55O | = 16: 190! | Tritiei ( Tipula) 2:73. | Tritomegas 12: 17. rer (Notodonta) 15: lölgitubor gla (Thana- tophilus) I1: 120. I Troscus Il: 120. | Trivialis (Amara) 14: 137. | Trossulus (Gabrius) 22: Trivialis (Erioptera) 26: | 101. 197. | Trox 17: 261. Trivialis (Pompilus) 13: | Truncata (Cidaria) 13: | 08; I9:FOT;5128:0 285 80; 18: 166, 264. ; | Trivitta (Spilosoma) 20: | Truncata (Larentia) 29: 239. 35 | Trivittata (Limnobia) 26: | | Eameitld (Limnebi- 100, IOT, us) 18: 127. Trivittatus (Helophilus)| Truncatellus (Metable: 30: 66, 68. tus) 20: 294. I | Tropinota 15: Trivittatus (Tityus) 23: 253: Trochalus 24: 84—86. Trochanteratus = (Try- phon) 23: 202. Trochilium 21: 31. Troglodyta (Cephus) 29: 178. Troglodyta (Noctua) 18: 158. Troglodytes = (Diadro- mus) 27: 136. Troglodytes (Spilomena) [9:2003512580268; Trogophloeus 22: 191. Trogosita 26: 351, 57. Trogus 20: 12. Troilus (2:1=8: 'Trombidioides (Chtho- nius) 20: 131. Trombidium 25: 158. 'Trompe (Cephenomyia) 19: är 20: 134, 149 15 Tropa (Oestrus) 12: 154: Tiropied (Tarache) 18: 168. föra (Coptobasis) 18: SN Re (Pentila) 16: 196. Tropicalis (Tingra) 12: Bi | Tropicus (Tabanus) 13: 22750 18:AT285 205 IAO, 150,1 1525: Tropideres 20: 211; 21: 1375 130; 22:0I025 Tropidia 30:10, 70: Tropidion 20: 265. 204. Tropiphorus 14: 256. Tropistes 25: 118; 29: = Tropistethus 18: 122. Truncatula (Cerceris) 19: | 95; 25: 245, 273, 274. | Truncatum (Anthidium) 235.230 Truncatus (Aradus) Il: 128. Truncatus (Biastes) 24: 176. RR 28: Tramcicola (Amblyteles) | 28: Tömsecols (Formica) 17: 130. Truncicola (Formica ru- fa) 29: 9, 20. re (Py racmon) | AD (Eutermes) ks (Heriades) | är 0 114; 19: 88; 24: Terméorurn (Tipula) 26: F25,: 120: Truxaline 21: 240. Tryphax 20: 251, 257. Tryphocaria 14: 160. Tryphon 13: 63; 15: 28; 185-765019:-103;. 21: 205, 208; 22: 56; 23: 201, 202; 24: 223; 26: 1945 21: 1 1303 20:-2705 Trypozyline 25: 249, fr Trypozylon 13: 105, 112; 18: 258; 19: 95; 25: 241, 242, 244, 245, 253, Sö Tryptocera 29: 275. Tuberculata (Bryodema) [5: 204 Hälsa (Oedipoda) 21: 245, 246. Tuberculata (Osmia) 19: 87; 24: 168, 169, 171. Tuberculatum (Ischno- soma) 15: 270. Tuberculatus (Aneurus) ER 79; 28: 116; 30: Tuberculatus (Cryptus) 21: Häreruilsris (Ephialtes) (9: 2055 23: 203. 3 (Limnius) 18: etsare (Pseuda- chorutes) 27: 245. 159 Tuberculatus (Trocha- | Turionum (Passaloecus) lus) 24: 83. [9:5'03; 12p5 AA, Heba, Tuberculifer (Ischnotra-| Turneri Zeugophora) chelus) 25: 170. MH i 96, 176; 16: 89. | Tuberculipes = (Ichneu- | ae Sd 136; 720: mon) 23: 199. Tylocomnus 26: 184. oa (Noserocera) | Tylopeltis 18: 203, 210. 24: Tynderxus (Papilio) 12: Falrrost (Polysphincta) | 223; 16: 267 23: 203. | Typhe (Chilacis) 2 I Tuberum (Leptothorax)| 128: 28: 103. 19: 98; 29: 29, 34, 35- | Typhe (Mesoleptus) 23: | Tubulifera 24: 131. 202. | Tubuliferus. (Eutermes) | 'Tv phe (Nonagria) I1: 83 28: 234, 241. Typhlocyba |1 3: | Tullbergi (Anurida). 2 ASG 3 sök ag 192; 15: 128; 20: FASTSS 1RIN 2060; 28: 189, 191, 192; 27: | 202. Tullbergia 25: 68; 27: I Typhlopone IG: ae Typhlopsylla 28: Tullgieni (Chelifer) 27: | Typhoeus (Crbinides) 15. KIRAN SID: 88: | Tullereni (Eulais) 27: | Typica (Nznia) I1: 85, 193. 1375 13: 79: Mendus (Gorytes) 25: | Typographus = (Bostri- 269, 270. chus) I1: 208. Tumidus (Harpactus) 19: | Typographus (Tomicus) 94- fl: 777208: "18: 120, Tumulorum = (Halictus)| 121. 24: 208, 2 Tyriotes 25: 166. Tunetanus (Scorpio) 18: | Tyroglyphus 29: 237; 010182: 30: 234. Tunicatus (Icehneumon) | Tyrrhena (Bun&xa) 14: 19: 99. I 20A: Tuoniana (Scoparia mu- | Tyrus 17: 264. rana) 22: 246. Turbaria (Cidaria affini- tataje [13 T2550K2 57: | 6: 230, 248. Ucalegon (Papilio) 12: Turbatus (Cleonus) Il:| 223; 16: 268; 17: 71 116. 13: Turbatus (Lycenesthes)| Vodlekonides (Papilio) I6: 217 [220 (75 7. Före Cridaocera) 26: ' Udaspes 18: 150. Uddmanniana (Aspis) I 2: Turlesals (Tholomiges)| 111. JOS | Udei (Rhadinopasa) 13: Turfosana (Penthina) 21: | 182. 325 Uhleri (Fulvius) 16: 1438 Turgidum = (Ptenidium)| 254. 24: 107; 29: 122. Ula 26: 119, 120. Turionana (Retinia) 18: | | Ulicetana SR 127. £1::176; 1182; 18: GT (Retinia) 13: | före (Phalena) 18. Fördaele (Pimpla) 19: | lp föras tElaphens) 17: 105. 2703 I8:1133: 160 Uliginosus (Gaurodytes) [8: 127; 20: 108. Ulismosus (Ilybius) 18: TT: Uliginosus (Nemotelus) 203 T35aEaO Ulmi (Anthonomus) 23: 204 Ulmi(Caliosyphinga) 29: 164, 198. Ulmi (Gossyparia) RR LITE S003 12: 162; 21:194: Ulmi (Phloeothrips) 16: 190, 191, 193, 194, Ulmi (Schizoneura) 29: 18: RR INA 249: Ulmi (Tetraneura) 255 2: 035 BRAT Sa Ulmi —- (Trichiocampus) 290: TOA MLSY Ulmi (Typhlocy ba) 23: 208. Ulmi (Uropus) 18: 156. Ulmifoliorum = (Physo- pus) 20: 195. Uloma 25: 106. Ulomyia 26: 145, 146. Slopa [Ene RA , 68—71; 18: Ul (CA 20:01 T52 MLS RSS Ultimella (Depressaria) 18: 112. Umangiana (Pentila) 19: KÖL Umbellatarum (Syrphus) 30: 45 SO Umbilicata (Acidalia) 18: | TOG TOR: Umbilicata — (Phalzxna) 18: 166. Umbonata (Pheidole) 21: U DE a (Chariclea) I 1: 83. Umbra (Planema) 14: 283. Umbrarum (Tetanocera) L850r3e Umbratica (Aricia) 13: 241. Umbratica (Cucullia) I 1: SIS/GNed: Umbratica 19: 78. Umbratica (Rusina) 23: 573 CN VISAA 135. (Eriocampa) 22—--2 (OK RN Umbrina (Atomaria) 1: 119. Umbrina = (Diestogyna) PeO. Umbripennis (Nematus) 14: 227 Umbrosa (Asgrotis) Il: 82. Umbrosa = (Phryganea) bl=ta: Umbrosus (Hydroporus) 17:5276; ISM ANES: | Umtaliana (Metarbela) 20: 27. Unangulata (Cidaria) I 1: 84; 18: 264 Uncella (Phoxopisla [2-0 Uncinata (Osmia) 24: 166, 169, 170. Uncta SG ampa) 19: (25: Undaria (FA 18: 165. Undata (Aclypea) 16: 80. Undata (Noctua) 18: 161. Ond atus (Phyllobius) 14: 252. | Und atus (Polydrosus) 18: 136; 21: 31. Undatus (Polvdrosus te- |. reticollis) 14: 253. FER AE Natada) 13: 199; 20: 25 Uädulans (Liptena) 16: 202, Undulata (Corisa) 15: 146, 149. Undulata (Eucosmia) 13: 80; "16: 244, 24751 29; 135: Undulata = (Phyllotreta) 17: 48; 20: 47- Undulatus (Athous) 16: 233,024A75, 20200 förse (Chilon) 17: 190. Undulatus (Tropideres) 20:-2T050e ITS Unguicella — (Phoxopte- INR: UC NE Unguicularis (Oligolepis) 24; 95, 97. $ Unguicularis (Pompilus) 21: 105,1 196; 28; 18, 22. 13; Umbratus (Lasius) 29: 6, | Ungulatus (Dolichopus) 17: 2773 LO:S: | Unicincta (Lissonota) 26: 206. Unicolor (Automolis) 13: 190. Unicolor (Cautires) 24: - 286. Unicolor (Mimesa) 25: 25762 ÖR TEE Unicolor (Pemphredon) (3: 107; 19: o1; 25: 259, 260. Unicolor (Perilitus) 22: 1523 20ROO Unicolor (Semonus) 13: IOZs HE 2, Unicolor (Tachytes) 13: KI2502bE206: Unidentatus (Termes) 23304, Unifasciata (Scolia) 12: 2; 13: 92; 19: 90; 26: 23050 Unifasciatus (Syrphus) 30: 44, 49. Uniformis (Ischnotrache- NOS ZADE ge Unifracticornis (Platygas- STUK Uniglumis (Oxybelus) [3IFTTOSI0: NOTA 18: 21585 906; 230, TO33 20: 200, 300. Unimaculata (Cymato- phora favicornis) 15: 95- Unipunctatum (Cercyon) 20: 109. Unipunctatus JERSS Uniseriata (Rhipidia) 26: (Lyctus) - 99: Unistriatus (Hydroporus) [8:27 L33: Unita (Lithosia) I1: 122. Ununguiculatus (Acho- rutes) 27: 242; 244. Upupana (Phoxopteryx) [83rT Uralensis (Ceratophyl- lus) 28: 87, 90: Urania -'. (Epitola). «12: 218. rape (Platylabus) 25: Ub (Anthomvyia) 21: 2565 Urbana (Spilogaster) 13: 242. FR (Trichomyia) 26: Urda (Parasa) 30 FR Uroctonus 18: 199, 202, 208. Urodacus 18: 197, 208. Urophonius 18: 187, 200, 210. Uroplectes 18: 195, 201, 208. Uroproctus 18: 204, 210. Uropus 18: 156. Ursina (Thereva) 28: 189. Ursinus (Panurgus) 13: 105; 19: 85. Urtice (Curculio) 14: 250. Urtice (Orthezia) 29: 130. Urtice (Phyllobius) 14: SEE a (Spilosoma) 15: Hitis (Trioza) 23: 270. | Urtice (Vanessa) I I: 137; RSS: ID L30S 14584; 15:4063; 8: 263; 27: 149—155; 28: 99; : 132. Urticata (Eurrhypara) 12: 111; 13: 80. Usambarensis (Eutermes) 24: 76; 28: 249. Ussheri (Palla) 15: 312. Ustomaculana (Pzxdisca) fl2764, 1675 Ustomaculana = (Stega- noptycha) I 1: SR Ustulata (Arge) 29: fOI, 194, 210, a Ustulåta (Hylotoma) 16: 1554 220; :18:: 135; 19: 73 Ustulatus (Agriotes) 20: 202. Ustulatus (Cteniscus) 26: 205. Ustulatus 20:12025 Fry (Exenterus): 19: (Diadromus) sinlins (Lagarotus) 26: 186. Utetheisa 18: 157. | I Vacciniana — (Anchylo-| pera) I2: 54. Vacciniana (Paedisca) I 1: INO ITA Vacciniella tis). 21: 32. Vaccinii (Chionaspis) 27: | 8c. Vaccinii (Orrhodia) HH: 124; 23: 54; 29: 134. Vacculella (Ochsenhei- meria) I2: 112. Vs nig (Ichneu- | mon) 19: Vadatorius (Ambly teles) | 21: 202; 29: | Vadimonis (Ceonis) 12: | 205. Vaeneri (Tinodes) I1: 9. | Vafer (Pamphilius) 29: | (Lithocolle- 173, 173. Vatra (Lyda) 19: 81. Vaga (Corisa) 15: 145. Vaga EE cincta) 27: | Vagabunda 12: 25 103. Vagabunda (Pulex) 24: | 219. Vagabundus (Cerato- phyllus) 24: 210. Vagabundus (Crabro) 19: (Ploearia) 27: 127; 28:]| 161 (Pissodes) 251: anar ris 305-243; 2475 V alidnsr (Cryptophagus) Pmag: Validus (Opisthacanthus) 18: 187. |A alisnieri ( Nematus) 14: 27, 231; 16: 1555 19: 76. | Vallata (Beris) 28: 143. | Vampyrus (Noctua) 18: 158. Vana | (Pipiza) 30: Vanadis (Zygana RR [25 15: 156. Vanellus (Leptis) 28: 163. Nanessa II: 81,1 137, 1053 HÅ2: SK; 13: 79 130, 204; 14: 84, 134, 295; 15: 93; 18: 137, SÖRSIKAN SK 2 150, SÖNDLSSeN: 1A4, TAG TSK 20: 3 99, 204, 208; 29: | Varanes (Ehrires) 15: 312 Varanes (Palla) 12: 216. | Varia (Argyramoeba) 28: 182. Varia(Chrysopoloma)22: 126. (Euproctis) 15: 96; 25: 286, 291, 297. [Wanabde (Callidium) 14: Vagabundus = (Dactylo- pius) 20-158: Vagabundus (Stylocryp- tus) 211203; Vagans (Aricia) 13: 240. Vagans = (Oligolophus) CT (ASTRA sås (Phyllotoma) 13: 05 IINFÖRRS STA; 196. Vagus (Camponotus) 29: Ta Vagus (Crabro) 19: 96; 25: 287, 293, 297- Vala (Bicyclus) 14: 264. Valentina (Eurytela) 15: 278. Valerianata (Eupithecia) I [35257 Valgus (Brachy opalpus) 30: 73- Valida (Basa 20: Validicornis Gchact | mon) 19: 99. 300; 18: Variabilis 240- Variabilis (Bombus) 28: 137: (Aricia): 13: 99. Variabilis pr 0008) 13: PASNJÖN2I, 2327 Variabilis (Cimbex) Nf TOG: Variabilis (Episparis) 18: 165. Variabilis (Enistalis) 18: 130. MN doabals (Lissonota) 26: 206. Variabilis (Phy EJE 18: 136; 23: 248; 24: ds (Pteromalus) 2: RE (Rhadiurgus) 28: 178. |V åriabils (Stenobothrus) | 20: 289. II 162 Variabilis (Tryphon) 22: 506. Variabilis (Yponomeuta) 14: 91; 29: 230, 2y5- Varians (Agathidium) 25: | 22 Ja: Varians (Andrena) 19: 84; 24: 194, 198, 199, 203. Varians (Cimbex femo- rata) 20:1205. Varians (Sagaritis) 24: 224: Variata (Cidaria) 18: 259, 264; 20: Variata (Hylemvyia) 243. Variata (Larentia) 23: 55; 2d:M3NS 13: Varicans (Cyclops) 14: I 50) 27 Varicolor (Diadromus) 28: IL3: Varicornis (Nitocris) 29: 129. Variegatus (Haliplus) 18: 129. Variegatus (Ischnotrache TS) 20: TAS Variegatus (Lophyrus) 2 FAS: Variegatus (Micromus) 30: 149. Variegatus = (Philopota- mus) Il: 7 Variegatus (Pogonius) 12: 109; 18: 258: 19:91. Variicornis (Pachvyrrhina) 26: 130. SEE (Tipula) 26: T2754DS VE uber (Tipula) 18: 128; 26: 126, 129. | Variolosa (Apocamenta) 24: 90. Variolosa (Empecamen- ta) 24: 90. Varipes (Antipalus) 28: 178. Varipes (Apion) 18: 136. Varicornis (Pimpla) 20: RR (Cossonus) 25: T2;KeS:TÖR Varicoxa (Bassibs) 25: 119. Varicoxa (Exothecus) 25: 120. Variegana 206. Variegana (Olethreutes) 26: 53; 120:12050 203, 2722 Variegana (Penthina) 1: 136, 138; 16: 59; 20: 54. Variegata (Acridoce- phala) 24: 269. Variegata (Agenia) 28: 28, 20. Variegata åk 19: (Acalla) 28: 9 728: Värisbåta ”(Corisa) 15: 159. Variegata (Dasystegia) 18: 130. Variegata (Gymnusa) 29: 282. Variegata (Nemura) 21: 30, 22 Variegata (Pachyprota- sis) 19: 79. Variegata (Sapyga) 13: 109. Variegatus (Epeolus) 19: 87; "24: 178. IV ärinet (Eriocampa) 19: 78 Vv aripes (Eriocampoides) 29: 1576. 1965 Varipes (Pipizella) 30: 14. Varitarsum (Anomalon) 21: 204. ; Varitarsus (Polyblastus) [9:5103; 213205. Varius (Anthrenus) 27: 129. Varius (Brachytarsus) 18: 16515 Marios (Crabro) 19: 95; 25: 284, 290, 295. Varius (C vtilus) [3276 Varius (Perithous) 19: HOS: Varius (Philonthus) 24: 108. Varius (Rhypholophus) 26: 105. Varius (Sy ,mpiodes) 29: 128. Varius (Tanypus) 18: 130. Varus (Croesus) 13: 61, 65; 29: T47, 192. Varus (Nematus) 13: 64; 19: 75 Vashti (Amauris) 12: 198. Vashti (Cadytis) 14: 259. -| Vastatrix (Pylloxera) 12: 2537 [53 201-205 M220: Vau punctum (Orrhodia) Ul:N83: Vectis (Coeliozxys) 21: 207: Vejovis 18: 208. Velatus (Eubrychius) I 1: 120: Velatus (Rhinoncus) 18: 199, 202 , 1325 Velia 17: Vellejus 270. 19: 195; 26: ZE Velox (Bembidium) 21: 138. Velox (Nargus) II: 117. Velox (Splinx) 3: 153. Velutina (Chilosia) 30: 23 E2SNAS TS Velutina — (Colobothea) 23; Te 2TS: Velutina (Gavara) 20: 2,55: Velutina (Hydrotzea) 13: 244. Velutinum(Probothrium) 20: 202. Venata (Anaphe) 13: 195. Venata (Chrysopoloma) 16: 218, 219. Venaticus (Epidopus) I1: 27. Venator (Banchus) 19: 108. Venidia (Acrz>&a) I2: 174, 202. Venosa (Agallia) 23: 267. Venosa (Arsilonche) 1: ' 234 Venosa (Hebena) 13: 190. Venosata = (Eupithecia) I 1: 84; 18: 264; 21: 31. Venosus (Tanypus) 18: 128. Ventralis (Chrysopa) 30: 138, 139. Ventralis (Nematus) 14: 226; 16: 155; 19: 76. Ventralis (Rhizobius) 21: 136. ; Ventralis (Sciomyza) 18: 324 Ventricosus (Heteropus) 13: 207. Ventricosus (Nematus) 202365 18: 76. Ventricosus (Ophion) 21: 203. Ventricosus (Physacarus) ACE: Venulia (Aegocera) 18: 156. Venusta (Utetheisa) 18: 157: . Venustus (Batrisus) 29: 12: Venustus (Ceratopogon) (8: 128, 132. (Chironomus) 18: Wcpustus: (Sy rphus) 13: 233; 30: 42, 46. Venutia (Bombyx) 18: 156. Verbasci (Anthrenus) 27: 129. Verellus (Crambus) I1: Fö. Verlusia 12: 13. Vermicularis (Penthea) 14: 167. Vermiformis (Eriophyes) 22: 184: Vermiformis (Phytoptus) 22: 84- Verna (Baryodma) 23: 256. Verna (Campylostira) PiERL2050A0: 1103: Vernale (Chrysotoxum) 1[3:12325130: 8251 83: Vernalis (Brachytron) 15: 13: 30- 14: AT Vernalis (Chilosia) Babers0N220, 25. Vernalis (Cyclops) 246. Vernalis (Empis) 18: 130. Vernalis (Eristalis) 18: 130. NE arte (Microctonus) | 19: Mens. (Peribalus) 12: 17. M sr (Perilissus) 24: Memalis (Tipula) 18: 128; 20:112751 130- Vernaria (Geometra) 29: 135, 138. Vernicosa (Corisa) FA2,TÄJGATADE 15: Vernus (Baétis) 21: 30. | Veronense (Sympetrum) | 15: 246 Veronica 209. Veronica 15: 297. Verruciger (Brachyrrhyn- chus) 15: 108. Verrucivorus (Decticus) el3R252;20:030: Versicolor (Epitola) 16: 205. Versicolor 24: 82. Versicolor (Helophilus) 30:67, 68. Versicolor (Metialma) 25: 196. Versicolor (Noctua) 18: 161. i (Aterica) 12: (Diestogyna) (Euphoresia) Versicolora (Endromis) 2031133- Verticalis — (Eurycreon) nis8 for: 803 fö: L37: Verticalis (Sthenias) 24: Meruknos (Eronia) 16: 261. Vesicatoria (Lytta) 22: 162; 24: 59, 140. Niespar Il: 83 12: 604; [3597, 100; 16: os UT: 1308 9588: 20: 289; 26: 211—213; 30: 61. Vespa (Allantus) 29: 152, 1544 164; 202: Vesparum (Spheco- phaga) 26: 213. Vesparum (Xenos) 26: 203 Vespertaria (Cidaria) 18: 259. Vespertaria = (Larentia) 29:11T30, Vespertilionis (Nycteri- bia) 28: 103. | Vespertina (Spilogaster) [330242 Vespid2e 209. Vespiforme (Temnosto- ma) 30: 80, 81. Vespiformis — (Spheco- mvyia) 30: 84. Vespiformis (Spilomyia) 13: 234. 2ANMTSA TO: NÖS Vespillo (Necrophorus) lv Vespillo (Pollenia) 13: 238. Vespin&e 26: 211. Vesta (Calopteryx) 25: 258. Vestalis (Apathus) 16: gro BERN Vestalis (Atr actodes) 19: Oo Vestalis (Cupido ornatus) 16: 219. Vestalis (Planema) 14: 289 Ör (Psithyrus) 24: TSÖVLSYSN2Ds 2045 Vestigator (Ichneumon) 24: 221. Vestigialis (Agrotis) I1: 25 23 SÖ Vestigialis (ÅA I 36. Vestigialis (Dolerus) 19: 80. Vestita lör: Veteratrix (Pheidole) 17: ngitia) 27: (Phryganea) 2 . Vetula (Thereva) 187— 189. : Vetulata (Scotosia) Il: 28: TÖI. Vetulella (Incurvaria) I6: 2805 P2, 2AA, 240. Vetusta (Calocampa) 29: 134. Vestustus (Polyblastus) 19: 103. Vetustus (Symphyletes) 14: 167. Vexans (Culex) 26: 140, 141. Viatica (Psammophila) [3ATGS: 1922 gled Viaticus (Achorutes) 14: ISO, NL: NT2TNKT28520: TOA, 185, JOL; 2: 242: Viaticus (Pompilus) 13: 108; 18:258; 19: 91; AlFTNTDKN Od; 20: IOC 2ALr Vibicaria (Pel ör I: Ho ISVSTLE ;. 20: NS FDA Vibicaria (Rhodostro- Pra Ned T35: 164 Viburnana (Tortrix) 12: I ITE PisNS2: Vicie (Toxocampa) Il: 86, IEA 15: 96. Vicina (Chilosia) 13: 235; S0:205 P3, 20, Vicina (Eristalis) 18: 130, I 31. Vicina (Pegomyia) 26: 176. Vicina (Scolioneura) 29: 149, 198. Vicinum (Apion) 18: 134, 1305 Vicinus (Hemiteles) 21: 203: Vicinus (Ichnotrachelus) BONE Vidua (Peloc OA 18: 1573 20-23 Viduatorius (Orypins) | 19: 100; 21: 203. Viduata (Chrvsogaster) [85r30; 30:0TSIN TO: Viduatus (Amauronema- tus) 29: 192. Viduatus (Nematus) 14: 220;023T MO ERISSSNLO:S 75: Viduella (Gelechia) 21: 32: Viduus (Anchomenus) | I7:r275: Viduus (Mesoleius) 24: 2285 Vigil (Choerocampa) 18: 53: Vigilans (Ocalemia) 23: 208. Vigilans 25: 87, Vigintiduomaculata (Gle- nea) 24: 279. Vigoratus (Tryphax) 20: 251. Villipes (Aricia) 15: 23 [63nS: Villosa — (Chetopteryx) (8: 130: 22105: Villosa (Nomada) 19: 86. Villosa (Podura) I7: 115. Villosulus (Halietus) 24: | 207, 209 Villosus (Balarknus) 6 262. Villosus (Nematus) 75: 19: (Rhadiomerus) | | Villosus (Tomicus) 24: | 108. Viminalis (Bombycia) 29: ILS gen Viminalis (Cladius) ISS LAI 74 5 Viminalis (Cleoceris) I2: 156; 18: 259 Viminalis (Nematus) 14: 227. Vi alis (Pontania) 29: 188. Viminalis (Thrips) 17: 100. Viminalis (Trichiocam- Pus)29:1T50:me7G Vimineticola (Nepticula) [ae | Vimmerana (P2disca) I 1: lufnG2. Vinaceus (Ischnotrache- lus) 255 mye Vini (Lecanium) 27: 92. Vinidia (Acrza) 14: 277. Vininga (Aslauga) 16: | 203: Viola (Oxyprosopus) 24: INR | Viola (Pseudometa) 22: T255: 23: 202 CA Violacea (Cantharis) 23: 28. Violacea (Hylotoma) 19: VERA | Violacea (Isotoma) 25: 72—74; 21: 224, 253, 2 Violacea (Isotoma vwiri- As) 25: JIE Violacea (Platydema) 17: 205. i: Violaceipenne schema) 18: Violaceonigra (Chryso- mela) 14: 250. Violaceus (Carabus) 13: 80:30: 162; Violaceus (Omalus) 13: 12. 244. 25: 79. | Violascens (Andrena) 24: 195, 199, 204. VIDERE (Cimbex) 19: snel: 2055 29: 204. | Vv ola (Acidalia) I1: 84, | Violata (Phalzxna) 18: 167. (Ortho- | | Violaceus(Sminthurides) | Violetta (Deudorix) 18: 210; 'Vipio 23: 205. | Virachola 18: 16: | | Virens (Apion) 18: 146. Virens (/Eschna) 15: 256. 134. Virens (Lophyrus) 29: > 195, 217, 218: Virens (Luperina) I1: 82. Virens (Pipizella) 30: 14. Virescens (Apogonia) 24: BIO Virescens (Heliothis) 18: 160. Virescens (Massaga) 13: 186. Virescens (Nematus) 14: 227523: Virescens (Noctua) 18: 160. Virescens (Oedemera) [8:71355 23 3 Virescens (Pteronus) 29: 149, 190. Viretata (Lobophora) 23: SSE NV irgata (Mesotype) 2 Vär ltireg (Chrysopha- NUS)F2021133: Virgauree (Polyomma- tus) 13: 79; 15: 93. Virgella (Gelechia) 12: Tin2: Virginica (Bombyx) 18: 155. Virginica (Spilosoma) 18: 55 Virgo (Anaphothrips) 17: 97: Virgo (Calopteryxs) 15: 258; 18: 129; 20: 200; 22: T405 23: 18 Virgo (Orimarga) 26: TOS Virgo (Philonthus) 17: EA Virgultorum (Barytarbus) 26: 204; 28: 114. Virideris (Hylobius) 26: |; BRASAN é | Viridana (Tortrixy fl: |: ITA INS ÖNS Sk HeSL LI 13: 34507: 60:020: Ö05: 2ENNSERN NN 87; 26: 54; 28: 64. | Viridanus ON | Jus) 25: Viridaria (Cidaria) 138; 13: 80; 18: 264. | Viridaria (Larentia) 29: 136. Viridata (Nemoria) 29: 13 Vilatorius(Amblyteles) 29: V ess (Chryso- psyche) 23: 274. V (Lasiocampa) PM Viadicollis (Phyllobius) 8:34; Viridifascia (Latoia) 20: 252. V RS gy (Arichalca) 20: V indiner is (Orthotylus) Vind: fllens (Ischnotra- eta us) 25: 168, 172. Viridipenne (Orthosche- ma) 18: 245. Viridipennis (Domitia) 24: 269. Viridipennis (Gnopho- myia) 26: 109. Viridipennis (Ischnotra- chelus) 25: 169. Viridipennis = (Plocede- rus). 24: 260. Viridipilis (Chalcolepi- dius) 20: 199. Viridis de VR [5:256; 23: Viridis äskar) I::202: Viridis (Bry ocheta) 25: 180, 182. Viridis EA gr 20: Viridis' 3 IRA 15: 36. Viridis (Cyclops) 14: 148, 247. Viridis (Isotoma) 17: 115, = 20: 186—189; 25: P2 22SM2S2255: 30. 180. Viridis - (Perineura) 227, 2333; 16: 156; 80. Viridis (Rhogogastera) 205 AVE LP5O, I5OIO2, 163, 202. Viridis (Sminthurus) 25: "83; 27: 269, 270. Viridis (EErasosoris); 28: ÖT. 02 [4: 19: 56, 57; 20: 292. Viridisparsus (Ischnotra- | chelus) 25: 171. | Viridissima (Locusta) 20: [| NM2803021: 252338: Viridissimus (Torymus) Jo ROR Viridula — (Chrysis) 13: 102;.= 21254 104 907526; 20220 Vv udulatHeplodantajps: 140. | Viridula — (Sminthurides aquaticus) 27: 266 Viridula (Stratiomys) 18: 128. Viridulus(Plagiognathus) 20:020E- Viridulus (SteapFatbrus) V la (Cidaria) I2: 32. | | Vitis (Eriophyes) 25: 226. Vitis (Lasioptera) 20: 195. Vitis (Pulvinaria) 27: 87; 29: 130: Vitisella — (Coleophora) FA IERER Vitrata — (Phalena) 18: 168. Vitrea (Pelochyta) 20: 239. Vitrea (Pipizella) 30: 14. Vitreus (Pterostichus) 20: 205: Vitriolatus (Termes) 20: 278. Vitripennis (Bacha) 13: 235." Vitripennis (Cnemodon) 30: TO, I, 28: Vitripennis (Ceptarthrus) 20-0L/S Vitripennis 20: 239. Viridis (Tettigonia) I1:]| | Vitta ( Aa I: 165 NEDRE - rphus) 13: 30: 47- 124. Vittata (Acantharctia) 20: 2308 242. Vittata (Aeolothrips) 17: 89, 98. Vittata (Brachyopa) 13: 225 23): Vittata (Chrysopa) 30: T30AIAÖ; Vittata (Glenea) 24: 280. Vittata (Hammerschmid- tia) 30: 59. Vittata (Hyllisia) 29: 128: Vittata (Noctua) 18: 161. Vittata (Oxypoda) 29: 12. Vittata (Phalena) 18: 168- Vittata — (Rhaphidopsis) [4=.1530; | Vittatra (Sphecomvyia) 30: 20: 2809; 21: 242, 243; | 23: 32. Viscarie (Tychius) 18: 136. (Pelochyta) | 84. ittata (Tipula) 26: 125, RÅ Vitella (Tinea) 18: 170. | ye (Spilosoma) 20: sö (Chrysomela) | 239: 260: 217. | Vittatus (Amauronema- öreller WtEbylledecta) | > ts)20t ro. [3: 103; 27: 38. | Vittatus (Athous) 19: 162, Vitelline (Trichiosoma)| 171, 175; 20: 200. 18: 135; 19: 73; 29: | Vittatus (Bothriurus) 23: TG2NIG6; 206: Ja 25 Vitellius (Hesperia) 18:]|Vittatus (Gonotaulius) 149. 18:7=30: Vittatus (Hypomares) 14: 180. Vittatus (Limnophilus) 22: 94. Vitticollis (Mesochorus) 24: 224. Vittiger (Syrphus) 30: 43, 46. Vittula (Hydroporus) 18: TA Vittula (Phyllotreta) 17: An AO0s UA FA23: TOT: 20: IZI: Vocula (Paralacydes) 20: 239. Voeltzkowi (Termes) 20: 270: Volitans 20: 201: Volkmari (Elmis) 18: 132. Vologeses (Palla) 12: 216. Volubilis (Cryptus) 19: 100. (Corymbites) 166 Volucella 13: 234; 18: | 128222: 1505 MÖSS 24: | IAOs; [20:0215;- 20-80; 30: 9, 60. Volucellin& 30: 9. Volumnia 29: 129. Volutatorius (Banchus) 19: 108; 23: 203. Vomitoria (Calliphora) [332555 [63122 Vomitoria (Musca) Hl: AO; 2350 272; 23 ISO; Vulcanus(Aphnoeus) 18: 146. Vulcanus (Hesperia) 18: 146. Vulgalis (Hydalepta) 18: 168. Vulgare (Armadillidium) 17: 223, 22 Vulgaris (Chrysopa) 22: 95; 30: 138, 140. Vulgaris (Dilophus) 18: 128. Vulgaris (Gryllotalpa) 15: 2325 2 7905 22SmEDA 29: Vv Ren (Mechistocerus) 25:4105, 1905 Vulgaris (Melolontha) 13: 3514: 1385 NILSEN 2723 AT: TADITOSHNG: 3 TZ Pe KA 162, 164; 23: 98; 24: 52; 253 2:20: HÖ: 20: ZAL B2R Vulgaris (Mvcalesis) 12: 199. Vulgaris (Panorpa) 22: O5: | Vulgaris (Rhophites) 19: | 85; 24: 189. Vulgaris (Tachina) 23: 168. Vulgaris (Tomocerus) 20: 201- Vulgaris (Tryphon) 23: 201. Vulgaris (Vespa) 12: 64; 16: 91; 19: 88; 20: 289; 26: 212—215; 30: 61. Vulgata (Ephemera) 17: | a Vulgata (Eupithecia) 11: 138. Vulgata (Libellula) 22: 138. | Vulgatissima — (Phyllo- decta) 13: 103. | Vulgatissima (Physopus) 20: 275—277. Vulgatissima (Thrips) I6: TOG, I825 "189; IDO: 1045 20; 270: Vulgatissimus (Gom- phus) 15: 250; 17: 277; PENIE203 1 205 IDA, GE Vulgatum (Sympetrum) | IEID: 2455 23: IT ROS. Nälnerarie (C oleophora) Förre. Vulnerator (Glypta) 21: 204. Vulnerator (Hadrodacty- I dasy 26: 185: | Vulneratorius (Ichneu- mon) 19: 99; 26: 181. Vulneratus (Mesoleptus) [9: 101. Vulperaria (Eumelea) 18: 166. | Vulpes (Chetopsvlla) 28: 86, 90. Vulpes (Oncopsylla) 28: 85, 86. Vulpina (Noctua) 160, 162. Vulpinus (Podalirius) 24: 159. Völtzkowi (Pheidole) 17: 241. 18: ww Re (Acylo- phorus) 18: 134. | Wahlbergi(Anybostetha) [03TO5 | Wahlbergi (Hypolimnas) 1 UTE Wahlbomiana (Sciapbila) [1: 136; 1383 f250RGG PYRE WwW RE (Euxanthe) 15: 309. WeIbum (Thecla) I 1: 81, 34, 1375 15 fOSKee: TES RSS ENG Walken&ra 29: 12. Walkeri (Centrobia) 18: Walker (Spilosoma) 20: |. 239: | Walkeri (Trichogramma) | | 18: 253. Wallengreni (Labea) 13: 199. Wallengreni des) 20: 239. Warburgi (Pseudacrzxa) [3:72 2003-15: -282: Wardi(Euph&adra)!5:292. Wasmanni (Apterostig- ma) 14: 240. : Wauaria (Halia) I 1: 138; 13: 80; 18: 264. Weijenberghi (Brachio- StETALS) 2350 255 Weirana (Phthoroblastis) [13180 Werdandi (Colias) 240510: 24 Wesmaeli (Crabro) 13: 1045 H9:4190537 25: 284, 290, 206. Wesmaeli (Pemphredon) 25: 250; 200, Wesmaeli (Pompilus) 28: SE Ko Wesmaelinius 28: 4, 7. Ar (Isotoma) 25: WW RN ERA (Mecoco- rynus) 25: 165. Westermanni (Oxyopis- then) 25: 166. Westermanni(Volumnia) 20:20: Wetterhali 20: 0128. Wheeleri (Koenenia) 22: 195, 198, 199, 202, 203, 205-208) | 210-214 2105 2220 280-22 5A- Wheeleri (Prokoenenia) (Paralacy- 13: (Masoreus) 22: 108: Wideri (Chelifer) 20: 163, 167, 174- ':Wilkella (Andrena) 24: 106, 202, 205. WW illashbielle (Mega- chile) I6:E5655L9: 1875 24: 163, 164. Wilv äre (Euryphene) 19; WW a (Xantho- linus) 22. Wiströmi (Anasta mela- nöpa) Il: 210312: 150, 150: I W öchekand litha) 1: 216. (Grapho- 170: 1703 20: Woermanni (Celxnor- rhinus) 17: 281. Woodlarkiana (Micracan- tha) 14: 166. Wormaldia ll: 2 SR rast 7; 22: > Nanthandrus 30: 6, 38 Xanthargyra (Proteides) [2: 2206: Xanthaspis (Xylobanus semiflabellatus) 24: 287- inta II: 83; 18: 259; 29: 134. - Xanthias (Carystus) 12: 226. Xanthias 17: 286. Xanthis (Liptena) 16: 202. Xanthocarpus (Pachyne- matus) 29: 150. Xanthoceros (Strongy- logaster) 29: 199. Nanthocyanea(Dianthoe- cia filigrama) 12: 32. Xanthodes 18: 163. Nanthodes(Limnophilus) 22: 170: Xanthogastrella (Apuri- ma) 18: 169. Nanthognathus (Ichneu- mon) 24: 221. Xanthogramma 30: (Pardaleodes) -— ND 9, 53: | Xanthographa (Agrotis)| [2:15 Or SIR RN Se a 21: SAL: 29: 36 illa (Cakus) 20: 109. Nanthomelxna (Galeru- ca) 23 157: 13: 48; 25: 220: Xanthomelana (Osmia) 8:20: Xanthomelas(Odynerus) eh N226.0230. 2 open (Perilis- sus) 27: itrhoptera rndbia) 20: Or: Xanthopus (Acrotomus) PAST 02285 2: 130. Xanthopus (Halictus) 21: 207; 24: 206, 208. Xanthopyga (Eusemia) I Cf3: 185: | Xanthospila (Aroa) 13: | NIG3: | Xanthospilopteryx 13:/ F85;: 188; 22: 122; Xanthopus (Mecosaspis) | 24: 262. Xanthopus(Microsaurus) [3: 251. Xanthostigma (Rhaphi- Xyloterus 18: 122; 25: AA Xylotrechus 14: 163: Xypeta 14: 160. Xvypete (Euphedra) 12: 212; 14: 104; I5X201, | 1202: | Xystrocera 24: 260; 29: ee Yama-mai (Antherza) dia) 22:; 95; 30:156, | 2 Vf Xanthostomus (Macro- | cephus) 29: 177. Xanthozosmus (Ichneu mon) 26: 202. Xeneas (Mycalesis) 14: | 105, 265. | Xenia 25: 166. Xenos 26: 213. Xenylla 20: 186—189; 24:, 1203-25: GO; 21: 240, 245. Xerophoea II: 68 | Xiphidium 21: 249, 252. Xiphura 26: 122, 12 Xiphydria 19: 82; 146, 156, I61, 164, I Xiphydriine 29: 181, 182. | Xorides 21: 30: 263. Xoridiformis (Pvracmon) 19: 107; 25: 119. Xyela 19: 82; 29: Xyelini 29: 166, 167, 2045 208; 180. Xvlasti (Stagona) 28: 84. | Xylechinus Ill: 118. Xylina I1: 83, 23:11 573 29: Xylita 28: 134. 105. | Xylobanus 24: 287. Xylocopa 23: 25: EPAG SE 21: 99. 1523 | Xylocopine 24: 143, 177. | Xylomyia 28: 144, 145. Xylonomus 19: 106; 21: 2045 255110; 203 III Xylophagid&e 28: 130, 144. Xylophagus 28: 144. Xvlosteana (Tortrix) 13: 80; 30: 232. Xylostei (Pemphigus) 26: | 245. Xylostellum = (Cerosto- ma) (2 II2. | Xylota 18: 136; 30: 11,73- 180. | 135, 137; | I Zenkeri 29:20: | Yponomeuta ll: 113; fn, IT lä8o 83; 14:191;119:: 18, I9T. fö Vvel:) 01: 22324, | 161; 23: 83, 86; 24: HOS T240; 20: 54; 1065, 166; 21: 08; 28: 205; 20:--220) 230, 273; 30: | Ypsolophus 83 öre: | Ypthima 12: 199; 14: 2777 Zj2 Zabius 18: 196, 201, 208. Zabrus 25: PIE I Zagaris 13: 190. | Zalatida 12: 106; 29: Fare: Zalmoxzis (Papilio) 12: I07.12235 14: 103;.16: 264. | Zampa (Euphedra) 15: 290. | Zana 22: 122. | Zanclognatha II: 83, [4 196; 13: 79 Zarache 20: 238, 239. Zatrephes 13: 196. Zea (Eusemna) 13: 186- I Zebra (Amphicallia) 20: 239. ZZelev2d: 130. | Zelica (Charaxes) 15: 311. | Zelleri (Molanna) I1: 2 | Zelmira (Papilio) 18: 1453. Zemiotes 27: 135. | Zenkeri (Eutermes) 28: 241. Zenkeri (Lepiserica) 24: 82. (Xanthospilo- ptervx) 22: 122. 168 Zenobia (Papilio) 12: 224; [6:264, "2055 MES: Zephyrus 22: 250; 29:| 33: Zerita (Pseuderesia) 16: 199. Zetesu(Acrea) 2:74, 2005-1145 Zetterstedti (Amara) 16: | 24, 245, BAY Zetterstedti (Limnopho- ENN Bs Zetterstedti 16: 155; Zetterstedti SÖ:0S7- Zetterstedtia 30: 10, 70. | Zetterstedtii (Chrysis) 19: | (Nematus) 19:76; (Sphegina) 907- Zetterstedtii ptilia) | II: 138; 21: Zeugophora [2 od 703] 16: 39. Zeuzera I1: 81; 15: 204; 21:89; 20--5525M20: 217: Zicrona 12: 18. Ziczac (Notodonta) Ye | Zizera 18: | Zonosoma I1: Zilla 14: 137: Zinckenia 18: 169. Zingha (Monura) 12: 216; (5:32: Zingha (Papilio) 18: 143 148. Zoé (Terias) I2: 220. | Zonalis (Discoelius) 16: 90; 19: 89; 26: 218 Zonara (Här -yphene) I 20: 203: | Zonaria (Volucella) 26: .213. Zonata (Acraea) I2: 200. Zonata (Lobophora hal- terata) 18: 264. Zonata (Psiloconopa) 26: 109. | Zonatus (Aspidiotus) 27: 79. | Zonatus (Chalcolepidius) 20: 199. | Zonatus 18: 129. Zonatus 23: 166. 13: 70; 20: 50 | Zone (Allantus) 19: 79. (Graphoderes) (Pezomachus) 137, 202; Zonulus (Halictus) 24: | 206, 208. I Zophodia Il: 126, 196; 16: 60; 17: 355202 55; 28:103: Zoraida (Pseudesesia) 16: 199. Zoroastres (Papilio) 16: 265. Zorocrates 23: 293, 2094. | | Zokopsis 23302085- 204. Zosmenus 18: 134. Zostere (Atheta) 22: 143. Zostere (Datomicra) 20: 282. Zygana Il: 137; 12: 15T, 1505 [0:-2A2; 2475 17:88, 3005 LGANT59, > T545 250; 120: 200, 210; 2I:032:020: 1137: Zygenator (Monoplec- tron) 19: 104. Zygina 23: 2609; 24: 75. Zygocera 14: 165. Zygothrips 20: 196. Zygrita 14: 169. Zymna (Megalopalpus) 16: 208. Zyras 17: 262, 276! ENTOMOKEOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIEÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTIOANDRA ÅRGÅNGEN ell UPPSALA 1911 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERTA.-B. Häftet 1—2 tryckt den 29 AA r A h SS - HR & vå j | ÅK vi ve EET a ee ha oj SR 4 6 a 2 ” I NEG rs AR INNEHÅLL. ADLERZ, G., Cetonia aurata och Trichius fasciatus i myrbon -.. Sid. 43 AURIVILLIUS, CHR., Svensk Insektfauna. Guldsteklar. TZubulifera » I — —, Gåfva till Entomologiska Föreningens bibliotek > 204 DAHLGREN, K. V. Ossian, Förpuppningen hos Cossus cossus L. »> 79 WErd rent SVerises. EntomogeOgrafl.—— pt - Ao tbineded » 206 LAGERBERG, TI., Anteckningar till Sveriges. macrolepidopterfauna .. » 13 KONER ARI D: NA0TgrtjälllD OtSeR sata rdrottoro vrids >» 126 BömnaeAR EO: EN varlokaler för insekter oo a on ee tio » 208 NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några fynd af parasitsteklar KÄFTEN OO RT [EE ara a Te a Aa sån av AJ PEYRON, J., Några lepidopterologiska notiser s.mommmoooooooroooon- » 59 REUTER, O. M., Protocimex siluricus MOB. och min uppfattning EAT ET SET on a a a rna SA veg EE KSNENNNNN » 205 — —, Ytterligare fynd af Teratocoris herbaticus UHLER i Skan- GTA a ages ENSE STETTIN » 206 RINGDAHL, O., Tvenne för svenska faunan nya Syrphici .. -....-.-- HeIoA : ROMAN, A., Einige gezogene Ichneumoniden aus Sädfinnland BTOIGESE TE ko lo faen ES RAA ST SA Sr ARE na » 207 SANDIN, E., Coleopterologiska notiser, I. Några för Sveriges fauna (ETTAN CTOU EO ENE ee SSE et ESS AASE SERNER > HSO SOS HENISEY AureNeEmitenfauna KONZOSaomoressrsssseosodarrasnoonn TS — —, Termitidexe nove a Cl. Dom. Maurice de Rothschild ex KESEENGN aker Ota SR AE SS ES an SET FREE HSK OsSE öndWestatrikanisehe ”Termitem.oooossooooso-.o--- BIECKAG FN ASKAN SA ISYItANN aynde LS Eee DT = DREV eo ss ARTEN SEAN 2 HERA GARDEL La Notes om the. earlier stages of Orchestes fagi L..- » 73 — —, Om Prosopistoma foliaceum FOURC., en för Sverige ny Rp ERE ESA Rea RE Sr a SE aa, SON — —, Några anmärkningar till »Uber die Acarina der Russ. Polar- ERpIrro00e-——10032F2 DE, SEX NOSA All oissslene ETSA SS —WGnAA, for första, gansen funna 1SVverige, ostoscooocsss » 189 TULLGREN, AÅLB., En för Sverige ny klokrypare (pseudoscorpion) » 125 — —, Tysk entomolog gör upptäckter vid AbiskO.. ooo SATA — —, Praia taczanowskiz ANDRÉ funnen vid Abisko... ooocoo- >» 127 EN ÖHsEkR toranderskoldlesskEl FRAN en > DG VRETLIND, ERIK, Lepidopterologische Mitteilungen 1—2 sr 82 — —, Imago af Evziogaster lanestris L. var. arbuscule FREYER PRAT ISO me O TSE SEE FOS ENAS ANSI Ene » 86 WAHLGREN, EINAR, Eine neue Clenophthalmus-ÅrTtoomoooooooooooo----- » 10 ) WERNER-NIELSEN, J., Litt macrolepidopterstatistik for Norge-.......- ISS Nekrologer. JET: MV ermelizi at: NIEMIBESTS Ae ae set oe or. SA ÖN Sid. G. Löfgren af S. BlENGTSON) KIA NIT BORE Litteratur. Handlirsch, A., Die fossilen Insekten und die Phylogenie der rezenten Formen, ar EINAR W AHLGREN soc enter Sjöstedt, Y., Wissenschaftliche Ergebnisse der Schwedischen Zoo- logischen Expedition nach dem Kilimandjaro, dem Meru und den umgebenden Massaisteppen Deutsch-Ostafrikas 1005-1600) -241 AANLB -L UTLGREN. bosose > 2"FETISSNTST ERRIN Sparre. Schneider, /-, Hilleso, af EINAR WAHLGREN ccccoeerasemyemmn — —, Maalselvens insektfauna. 1. Coleoptera, af EINAR WAHLGREN Slevogt, B., Die Grossfalter (Makrolepidoptera) Kurlands, Livlands, Estlands und Ostpreussens mit besonderer Beröcksichti- gung ihrer Biologie und Verbreitung, af EINAR WAHLGREN Reitter, Edm., Die Käfer des deutschen -Reiches, Bd. I-II, af ALB. TULLGREN GREN Föreningsmeddelanden. Sammankomsterna den 24 sept., 14 dec. 1910 samt 3 jan. och 25 FT) 07 ÄR (01 a Kr SAR ANAR AE DL bad oa Soon GA Sammankomsterna den 29 april och 30 sept. 1911 Summarisk redogörelse för innehållet i Entomologisk Tidskrift » » Sid. 107 108 åren 1890—1909 af EINAR WAHLGREN oooooommo— Sid. I-LVII HYMENOPTERA. 2 a GUEDSTERLARI PUBULIFERA. Af CHR. AURIVILLIUS. Guldsteklarne äro små eller medelstora steklar med tjockt kroppshölje, som helt och hållet eller till stor del är starkt metallglänsande. Antennerna äro fästade långt ner på pan- nan nedanför ögonen och hafva första leden (skaftet) lång- sträckt; de öfriga lederna äro hos båda könen 12 till antalet och bilda vinkel mot skaftet; detta kan upptagas i en för- djupning på hvardera sidan af pannan. Ögonen äro kullriga, elliptiska utan inskärningar och nakna eller nästan nakna. Punktögonen äro tre och stå i en rätvinklig eller nästan rät- vinklig triangel. Halsskölden (fig. 1a) är stor och rörlig, vanligen kort och jämnbred, sällan långsträckt och framåt afsmalnande. Mellanryggen (fig. I d + e) är ganska kort och genom två längsfåror afdelad i tre fält. Skutellen (fig. I1j) af vanlig form. Bakryggen (fig. I k) är ofta stor och kull- rig och utlöper stundom i ett utskott. Efterryggen (fig. I Il +m) täckes i midten af bakryggen, men är på sidorna syn- lig och utlöper baktill på hvardera sidan i en skarp tagg. Vinglock finnas. Vingarne nå hoplagda till eller bortom bak- kroppens spets; framvingarne hafva tydligt vingmärke och två rotfält, af hvilka det främres framhörn når till eller nära intill vingmärket; radialfältet är ofta öppet, stundom slutet; mellan radialribban och midtribban finnas inga tvärribbor och således intet slutet kubitalfält; diskfältet är vanligen slutet, Entomol. Tidskr. Årg. FEET E (T9TT): I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IT1. så ock bakre diskfältet; bakvingarne hafva ej några slutna vingfält. Benen hafva enkel oledad lårring och baktibierna 2 sporrar; de kunna mer eller mindre fullständigt inläggas i fördjupningar å bröstets sidor. Bakkroppen består vanligen endast af 3, mera sallan af 4—5, synligarleder;rdetofriga lederna äro hos honan ombildade till ett långt, böjligt och mjukt äggläggningsrör, som helt och hållet kan indragas, ungefär på samma sätt, som man hopskjuter en kikare; bak- kroppens buksida är vanligen urhålkad och hela bakkroppen kan böjas in mot bröstets undersida, så att den täcker öfver de indragna benen och hela djuret blir klotformigt. Vid fara rulla guldsteklarne ofta ihop sig på detta sätt. Fig. 1. Mellankropp af Elampus Panzeri FABR. a halsskölden; b frambrös- tet; c framhöften; d+e mellanryggen; f+g mellanbröstet; Ah vinglocket; j skutellen; & bakryggen; p och nedre m bakbröstet; I! och öfre m efter- ryggen; n efterryggens sidotagg; o andhål; qg mellanhöft; 7 bakhöft. Könen äro i allmänhet mycket lika hvarandra och svåra att skilja, då djuren äro torra; lefvande honor igenkännas lätt på det långa äggläggningsröret, hvilket de liksom trefvande utskjuta och böja åt olika håll, när man fasthåller dem vid mellankroppen. Hos släktet Clepres har hanens bakkropp 5, men honans blott 4 leder; hos öfriga svenska släkten hafva båda könen endast tre leder i bakkroppen. Äggen äro jämförelsevis små, aflånga eller ovala, raka, hvitaktiga samt tunnskaliga och halfgenomskinliga. Larverna äro fotlösa, hvita, hafva stort, tydligen afsatt hufvud och trettonledad kropp. TI första stadiet, som är myc- ket rörligt, är sista leden djupt klufven. Den fullväxta lar- ven omgifver sig vanligen med en af silkesvätska bildad kokong, i hvilken den öfvervintrar. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA : XIII! 2. 3 Puppanr bildas oftast först på våren, kort före stekelns kläckning. Guldsteklarne äro mycket lifliga djur, som älska värme och solsken och därföre mest äro i rörelse under dagens var- maste timmar. De träffas visserligen på blommor, t. ex. um- bellater, för att suga honung, men honorna böra framförallt sökas på de ställen, där deras värddjur bygga och bo. Guld- steklarne samla nämligen ej själfva föda åt sina larver såsom en mängd former bland gaddsteklarne, utan begagna sig an- tingen af det foder, som dessa insamlat, d. v. s. äro foder- parasiter, eller lefva direkt på bekostnad af vissa stekellarver. Några guldsteklar synas, om man får tro de uppgifter, som föreligga, än kunna vara foderparasiter, än direkta parasiter. Foderparasiterna, till hvilka Chrysis neglecta och ignita höra, förfara på det sättet, att honan lägger sitt ägg bland de af guldstekeln insamlade insektlarverna, kort innan gadd- stekeln stänger sin cell. Den nykläckta guldstekellarven upp- söker då gaddstekelns ägg eller unga larv, dödar och utsuger den samt lefver sedan på det i cellen inlagda förrådet af för- lamade insektlarver. Är guldstekellarven däremot parasit på gaddstekellarven, väntar den tills denna blifvit mer eller mindre fullväxt och fäster sig därefter på den och utsuger den så småningom. Detta är alltid förhållandet, när guldstekeln är parasit hos bin, ty af den föda, som bien insamlat åt sina laver, kan guld- stekellarven ej lifnära sig. Stundom förfar guldstekelhonan, såsom ADLERZ iakttagit hos Chrysis viridula, på det, sätt att hon uppsöker den redan inspunna gaddstekellarven, biter hål på kokongen och så lägger sitt ägg på den däruti inneslutna gaddstekellarven. Litteratur. ADLERZ, G., Den parasitiska metoden hos Chrysis viridula L. — Arkiv för Zoologi. Band 3, n:o 8, 1905. 8 sid. ——, Chrysis ignita L. och Chr. neglecta SHUCK såsom foderparasiter. — Arkiv för Zoologi. Band 6, n:o II, 1910, 7 sid. Buysson, R., Les Chrysidides. — ANDRÉ. Species des Hymenoptéeres. Tome 6. 1891—1896. THOMSON, C. G., Öfversikt af de i Sverige funna arter af släktet Chrysis L. — Opuscula Entomologica. 2. 1870. p. 1I01—108. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Släktöfversikt. 1. Bakkroppen på undre sidan kullrig, mot roten afsmalnande och bildad af 4 (9) eller 5 (5) synliga leder. (fig. 3). 1. Cleptes. II. Bakkroppen längs undre sidan rännformigt urhålkad med skarpa sido- kanter, ej eller knappt afsmalnande mot roten, hos båda könen endast bildad af 3 synliga leder. A. Bakkroppens tredje ryggled utan tvärfåra. Framvingarnes radialfält i spetsen mer eller mindre öppet. Klor med en eller flere tänder. Kroppen kort och bred. gZ. Bakkroppens sista ryggled med en tydlig inskärning i bakkantens midt (fig. 4 och 5). Framvingar utan diskfält. 2. Elampus. p- Bakkroppens sista ryggled med hel, ej inskuren kant. Framvin- gar med slutet diskfält. + Framvingarnes främre rotfält utåt begränsadt af en starkt inåtböjd tvärribba. Bakkroppens tredje ryggled utan tand i sidokanten. 3. Holopyga. kr . Framvingarnes främre rotfält utåt begränsadt af en föga böjd tvärribba. Bakkroppens tredje ryggled på hvardera sidan före midten med en liten, föga tydlig, tand. 4. Hedychrum. B. Bakkroppens tredje ryggled före spetsen med en djupt intryckt, båg- formig tvärfåra, som är försedd med djupa gropar. Klor oväpnade. Kroppen långsträckt, jämnbred. g. Framvingarnes diskfält utåt öppet. — Små, smala och spensliga arter. 5. Chrysogona. B- Framvingarnes diskfält fullständigt slutet. — Större och mera kraftigt byggda arter. 6. Chrysis. 1.0 Sikt: CleptestibAre: Halsskölden långsträckt och framtill afsmalnande, före midten med djup tvärfåra (fig. 2). Bakryggen kort, ej bakåt förlängd öfver efterryggen. Denna med jämn- bred vågrät del och skarpa tagglika sidohörn. Framvingarnes radialfält och diskfält slutna. Mellanryggen å hvardera sidan med 2 långs- fåror. Genom halssköldens form och bakkrop- Fig:,2. GCleptes BG £ ; Soprianrer alus. pens byggnad skiljer sig detta släkte genast Halssköld. från alla andra guldsteklar. Arterna snylta hos sågsteklar af släktet Nematus, bland andra hos den bekanta krusbärssågstekeln. AURIVILLIUS : SVENSK INSEKTFAUNA XIII?! 2. 5 Artöfversikt. A. Halsskölden utan tvärfåra invid bakkanten. Honans halssköld gul, ej metallglänsande. 1. C. nitidulus. B. Halsskölden invid bakkanten med en djup, groft punkterad tvärfåra (fig. 2), hos båda könen med metallglans (grön-blå-violett). 2. C. semiauralus. 1. C. nztidulus FABR. Bakkroppens rot (1:a, 2:a och större eller mindre del af 3:e leden), skenben, fötter och delvis äf- ven låren samt hos honan äfven halsskölden gula —| brungula; öfriga kroppsdelar metallglänsande = gröna-blå- lletfa. sr Oö.tmm. —— Sk. —Öl. C. semiauratus L. Hufvud, mellankropp, lår (ofta) samt bakkroppens spets metall- glänsande blå (S) eller gröna; Fig. 3. Cleptes semiauratus L. 9. bakkroppens rot, skenben och Äggläggningsrör utskjutet. fötter gula — brungula; antenner svarta. 0—7 mm. — Sk: Ög. :ocksNeg. I 2. SlIkt. Elampus SPIiN. Hithörande arter hafva en kort, rundad, treledad bakkropp och igenkännas genast ; därpå, att sista ryggleden har en tydlig in- skärning i spetsen (fig. 4, 5). Hufvud och mel- lankropp äro i allmänhet groft, bakkroppen däremot vanligen fint punkterad. Fig. 4, Elampus pPanzeri FARR. Sista > S bakkroppsleden Artöfversikt. sedd: a bakifrån: b från sidan. ÅA. Bakryggen försedd med ett långt, plattadt, fritt ut- stående utskott (jfr fig. 1). Ögonen nå till öfver- käkarnes rot; kinderna saknas alltså. — Undersläktet Notozus FÖRST. — Bakkroppen hos våra arter guldgrön; tredje ledens inskärning med för- tjockade kanter (fig. 4). 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT "IQ1T. g. Bakryggens skiflika bihang mot spetsen något afsmalnande. Hufvud och mellankropp mörkblå. I.E. spina. p. Bakryggens skiflika utskott jämnbredt med nästan tvär spets. Huf- vud och mellankropp (blåaktigt) gröna. 20 EXP anzeri: B. Bakryggen på sin höjd starkt kullrig, men utan fritt utstående utskott. Kinderna tydliga. gZ. Halssköldens midt (halfeirkelformigt) samt mellanryggen starkt glän- sande, nakna och endast med några få strödda punkter. Tredje ryggledens inskärning grund och afrundad. Kroppen blågrön-vio- lettblå. C 3. E. ceneus. 3. Halsskölden och mellanryggen öfverallt groft punkterade och håriga. x Tredje ryggledens sidokanter alldeles jämna och inskärningens sidohörn ej utstående (fig. 5). Hufvud och mellankropp blå. 1. Bakkroppen ofvan grön med stark guldglans. Tredje ryggle- dens inskärning djup och mer eller mindre spetsig (fig. 5). 4. E. auratus. 2. Bakkroppen ofvan mörkt blå. Tredje ryggleden i spetsen grundt urringad. 5. E. violaceus. xx Tredje ryggledens sidokanter svagt men tydligt s-formigt böjda; dess inskärning med tandlikt utstående sidohörn och förtjockade kanter. 6. E. truncatus. 1. £. spina LEP. (productus THOMS.). 6—7 mm. — Gotl.; kast 2. E. Pangeri FABR. Öfverkäkar och fötter gula. Sista ryggleden groft punkterad. 5 mm. — Sk. —Ög.; Gtt.; a. Snyltar hos Mimesa bicolor. Fig. 5. Blam-vd0 SekcenensNEÄABR Se Oman SD MAMNS a [PS (Arenas Snyltar hos Pemphredon-arter. L. Sista bak- Z Ä kroppsleden 4- E. auratus IL. 45 mimi Ske Soda Kapp; dä. rn Funnen såsom snyltgäst hos Zrypoxplon och | flere andra rofstekliar. 5. E. violaceus SCOP. (coeruleus DE GEER.) Framvingar i spet- sen rökiga. 6 mm. — Sk.—Södra Lappl. Lefnadssätt okändt. 6. E. truncatus DAHLB. (coeruleus THOMS.). Helt och hål- let mörkblå. 4-—-5 mm. — Sk; ÖL? Hefmnadssätttokandt. 3. Slkt. Holopyga DaAuLB. Öfverensstämmer med afseende på kroppsformen med föregående släkte, men skiljes lätt genom bakkroppens tredje ryggled, som saknar inskärning i spetsen. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA XIII: 2. i | Artöfversikt. ÅA. Framvingarnes radialfält i spetsen bredt öppet. Bakkroppen grön med stark rödaktig metallglans. Klor med flere tänder (fig. 6 a). 1. H. amoenula. B. Framvingarnes radialfält slutet, utdraget i en lång spets. Klor med en tand före spetsen (fig. 6 b). — Undersläktet Hedychridium. a. Bakkroppen rödgul utan tydlig metallglans. 23. HI O0SeCA. B- Bakkroppen med stark metallglans, grön — kopparfärgad. 1. Bakkroppen i spetsen med långa, utspärrade ljusa hår; ofvan föga kullrig, starkt glänsande, fint punkterad, blåviolett med koppar- glans. SO Hö Megra. 2. Bakkroppen i spetsen endast med fina, korta, tilltryckta hår; ofvan kullrig, tydligt punkterad, grön med rödaktig guldglans. 4. H. ardens. I. AH. amoenula DAHLB. (ovata THOMS.) Hufvud och mel- lankropp blå, groft punkterade; antenner (utom skaftet) famt fötter svarta. 5—8 mm. — Sk. —Vg. och Ög. Anträffad såsom snyltgäst hos murarbiet /(Cha- licodoma muraria), hvilket dock ej finnes i ” GA Sverige; lefver troligen äfven hos andra bin. 2. H. rosea Ross. Hufvud och mellankropp ?ZZ— Blitas 6 min, —Sk.—Mg.. och Ög. Snyltar hos rofsteklar af släktena Zachytes och Gorytes. Fig.6. Klo af 3. H. integra DAHLB. (minuta THOMS.). Hufvud =? Holobyga och mellankropp bronsgröna; fötter brungula; <»b Holopyga halsskölden oregelbundet punkterad med få —muycmun "större punkter. 4 mm. — Sk.—Og. nobile. Lefnadssätt ej kändt. 4. H. ardens COQU. (integra THOMS.). Hufvud och mellan- fTepprerona:. fölter gulaktiga. ..4—5 mm. — Sk.—Ög.; Gotl. Snyltar hos Odynerus-arter samt hos rofsteklar. (PA 4. Sikt. Hedychrum LATR. Äfven detta släkte öfverensstämmer i afseende på kropps- formen med de båda föregående och skiljes lättast från Holo- S ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1IO1I. gyga genom den föga böjda tvärribban, som utåt begränsar framvingarnes främre rotfält. Klor i spetsen djupt klufna (HSHOC): I. ÅH. nobile SCOP. Bakkroppen ofvan grön med stark, i rödt skiftande guldglans; hufvud och mellankropp jämte lår och skenben hos hanen mörkt blå; honan afviker därigenom att halsskölden och mellanryggen äro gröna med guld- glans; antenner och fötter svartbruna; hufvud och mellan- kropp groft punkterade, bakkroppen ofvan tätt, men mindre grott punisterade. 8-0 mm. — foöke-StockhskOT Funnen såsom snyltgäst hos Odynerus parietum samt hos bin af släktena ÖOsmzia och Halictus. 5. Sikt. Chrysogona. Hithörande arter likna alldeles små C/hrysis-arter och skil- jas därifrån endast genom de i släktöfversikten angifna känne- tecknen. Kubitalribban är kort och bågböjd och når ej fram till diskfältets nästan raka yttre tvärribba. Hos oss är blott en enda art anträffad; densamma är mycket sällsynt och hit- tills ej funnen annorstädes än 1 Sverige. ; 1. Ch. soluta DAHLB. Mörkblå, ett tvär- Nga M ar streck å hjässan, första och andra rygg- ledens bakkant blågröna; sista ryggleden b NER med 4 tänder i bakkanten. 4—5 mm. — Sk. — Möjligen endast en missbildad dvärgform af Chrysis nitidula. TT Fig. 7. Sista rygg- 6. USIkt. "Chrysis 53 ledens bakkant af: Chrysis glecta, 5 3 o sg ATA are Hit höra våra största och mest bekanta ( vg c >» igmta. guldsteklar. De igenkännas lätt på den gropiga tvärfåran nära tredje ryggledens bakkant. Kroppen är vanligen mera långsträckt än hos Elampus och Holopyga-arterna. AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA XIII: 2. 9 Artöfversikt. 1. Tredje ryggledens bakkant alldeles jämn utan tänder eller inskärningar (fig: 72): A. Kinder helt korta. Framvingarnes radialfält vidöppet. Pannans fördjupning rätt djup, ej punkterad. — Bakkroppen grön med guld- glans; dess första led med gröfre punkter än de följande. 1. Ch. neglecta. B. Kinder mycket långa, ungefär så långa som halfva ögat. Framvin- garnes radialfält slutet eller nästan slutet, spetsigt. Pannans för- djupning grund och tvdligt punkterad. — Bakkroppen grön med guld eller kopparglans. gZ. Bakkroppen under purpurglänsande; sista ryggleden i spetsen tvär, på sidorna hvithårig. Hufvud och mellankropp blå. 1. Bakkroppens första led mycket groft, gropigt punkterad; den andra olikformigt punkterad med större punkter mellan de små. Kinderna baktill med en skarp upphöjd list. 2. Chr. pustulosa. 2. Bakkroppens första led mindre groft punkterad; den andra tätt men likformigt punkterad ); bestämningen af D:r A. ROMAN, som sett ett ex. i Upsala zool. museum (utan angifven lokal). — Hyperacmus crassicornis (GRAV.) S, Hall. 28. 8. 09; enligt HOLMGR. endast Y funnen i Sverige; enligt meddelande af D:r ROMAN har THOMS. beskrifvit J i Deutsche Ent. Zeitschr. (utan angif- vande af lokal). — Lamachus marginatus (BRISCHKE) 2 Ög, St. Lars, på tallstammar 7. 10; enligt THOMS. funnen vid Ilstorp, Sk. — Spudeus assiduus (HOLMGR.) 29 Ög., Bjärka 4.8. — Perispuda facialis (GRAV.) S, Ög. St. Lars, sid hassel- buskar, i flykten, 26. 5. Sphecophaga vesparum CURT. 2, Ög, Bjärka 5.6. — Notopygus (Polycinetis) resplendens (FFOLMGR.) QHA Karup, åsen, 22.6; (»frutic. rariss.> HOLMGR.). — Erromenus frenator (GRAv.) Hall., Karup, 2. 7, gräsmark. — Metopius (ad) anxius (WESM.) 8, var. facie tota nigra, Sk. Hjernarp (sydsidan af Hallandsås) vid buskar, i flykten; ex., 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901I. som har hufvud, thorax och 2:dra segm. svarta, genom struk- turen: af margo faciei närmast denna art. — Smicroplectrus erosus (HOLMGR.) 3 Hall., Karup, 24.6, 2.7, gräsmark, i flyk- ten; dessutom 2 ex. tagna 1 Karup 1907 på fol: Ceraci; enligt HOLMGR. endast ett 2 ex. funnet vid Anneberg, Smål. af BOHEMAN. — Mesoleius nivalis (HOLMGR.) 3 Ög., Bjärka, 15. 8, gräsmark. — Homotropus caudatus (THOMS.) 9 Ög., Linköping, 245 pa HORNE OMICEtee. Cryptideze. Cratocryptus subpetiolatus (GRAV.) 2 Ög., St. Lars, på tall- stammar 7. 10; »funnen i RET ed — Cratocrypltus pleuralis (THOMS.) 2? Ög.,, St. Lats, pa bladfalunsa ekar 19. 5. — Sm nasutus (THOMS.) 29 Ög., Linköping, på buskat;r-sSk.,uGotli > Ol» art -— Spaloergjptas tibialis (THOMS.) SJ, Hall, Karup, flor. Aegopodii 27.8; skild fr. S: migrator genom abdomens form; »Sk., ÖL» (THOMS.). — Coelocryptus rufinus (GRAV.) S Hall.,, Karup, 12.6, »sälls. i s. Sv.» (THOMS.). — Phygadeuon Hykgadra STROBL.) 39 Ög. St. Lars, Wallaskogen, på hassel; 28.8; båda ex. tagna på samma buske; enligt SCHMIED. funnen i Steiermark och Thu- ringen. Ichneumonide. Amblyteles truncicola (THOMS.) S, Hall., Karup, i bonings- rum på golfplankor, 10.7. »Sälls. vid Lund» (THOMS.). — Ambl. Fabricii (GRAV.) melanocerus (WESM.) 9 Hall., Karup, 2.7, antennis totis nigris. — Ichn. terminatorius (GRAV.) 8 Hall.,; Karup, på umbellater, "rt7; enligt hHOMSWSalSaSs Sv., hvilket väl gäller! $, då SI äri täml vanlig. = Ickn. fusorius (L.) 9 Ög., St. Lars, Rosenkälla, barrskog, funnen tre år å rad på denna plats, krypande på dikesrenar; en £ för flere år sedan kläckt ur puppa af Sphinx Pinastri (intagen 19. 10, kläckning 10. 1). — Platylabus Thedenii (HOLMGR.) S Hall., Karup 28.8; gräsmark. — Åethecerus rugifrons (FIOLMGR.) 2 Ög., St. Lars, på Ekbuskar 30. 9; sälls. (THOMS.).— Dia- dromus intermedius (HOLMGR.) VIT, Karup, gräsmark 9. 7, förut funnen i Ög., Linköping, på Aegopodium. NORDENSTRÖM: FYND AF PARASITSTEKLAR UNDER I1909—10. 49 Pimplarie&e. Coleocentrus excitator (PODA) 2, Ög., Bjärka, på aspstub- as dö ex. 23 mm. ÖN -— Ra pilicornis (GRAV.) (Sterotrichus FÖRST.) 2 var. obscura (abdom. toto nigro); Ög., St. Lars, gräsmark, 13.5. — Ephialtes gnathaulax (THOMS.) se TSt. Lats, vid buskar, i flykten, 19. 5; förut endast a här anträffade. — Lissonota tenerrima (THOMS.) S änm- pressor (HOLMGR.); Hall., Karup, hafsstranden, graminosis, 25.8. Ophionidazce. Demophorus arenicola (THOMS.) 2 Hall., Karup, hafsstr. 2.7; apa sandfält i Sk. och ÖL» (Thoms.) — Diaparsis nu- tritor (GRAV.) 2 Hall., Karup; 12.6; »Esperöd, Sk.» (THOMS.) — Campoplex angustatus (THOMS.) 9 Ög., St. Lars, 24.9. — Angitia areolaris (HOLMGR.) 8 Hall., Karup, hafsstranden 24. 8. — Angitia vestigialis (RATZ.) S, Hall., Karup, åsen, gräsmark. Braconide. Phylacter annulicornis (NEES) SJ Hall., Hasslöf 20.7. — Microgaster messorius (HAL.) 3 Ög, Bjärka, 8. 8; » funnen vid Örtofta, Sk.» RN = AE Gravenhorsti (NEES) $ Hall., Karup, hafsstranden, 29. 7 ; »täml. sälls. i s. Sv.» (THOMS.); arterna af detta sl talrikt förekommande på denna hafs- strands graminéer. Opius truncatus (WESM.) J; Hall, Karup 18.7, gräsmark; » Pålsjö och Ramlösa i Sk.» (THOMS.). Dessutom några fynd inom andra grupper af hymenop- tera: ÅApide: Osmia maritima (FR.) 9 Hall, Karup, hafs- stranden, pa IThymus 20.7; Osmia rufa i Sal Karup; murväggar, 12.06; Coelonys guadridentata (L.) 2 Hall, Karup, hafsstranden 12. 7, på murväggar 24.6; Melitta leporina (PANZ.) s< Hall., Karup, gräsmark, 25.7; Prosopis brevicornis (NYL.) J, Hall., Karup, hafsstranden 2:7; Heriades florisom- nis en EE Oc Bjärka 1.8; Andrena cineraria (L.) 8 Ög., SEWars 24, på Salix repens; - pa dikestenar 2.5. Entomol. Tidskr. Årg. 32 CEILIT (LOTT). 4 Coleopterologiska Notiser. Af Emil Sandin. 1. Några för Sveriges Fauna nya Coleoptera. Bledius furcatus Oliv. och v. Skrimshiranus Curt. Syn. B. taurus GERM. Denna den största af våra inhemska B/ledzrus-arter skiljes med största lätthet från sin närmaste släkting 5. tricornis HERBST därpå, att hornet på hanens thorax är i spetsen för- sedt med en fin panselformig behåring. Det af OLIVIER I ED- cycl. VIII p. 616 beskrifna hanexemplaret hade antagligen dessa hår på något sätt sammanklibbade, så att behåringen kom- mit att se gaffelformig ut, hvilket gifvit anledning till nam- net »furcatus». ÖLIVIERS namn bör därför hafva priorität framför GERMARS »Zaurus»>, då det är ställdt utom allt tvifvel, att han haft för sig denna art vid sin beskrifning. Typiska individer äro svarta eller svartbruna med mundelar, antenner och ben ljusare, men egendomligt nog är denna form en stor sällsynthet hos oss, enär jag bland ett hundratal individer blott lyckats anträffa två han- och ett honexemplar. Där- emot är varieteten med gulbruna täckvingar och mer eller mindre utbredda, mörkare skutellarfläckar den vanligaste. Denna vackra och ståtliga B/edzus-art upptäcktes af mig i Maj 1906 på sanddynerna vid Wallda—Sandö i Norra Hal- land, och har sedan där årligen tagits i stort antal af mig och mina härvarande kolleger. Från midten af Maj till slutet af sommaren söker man den där sällan förgäfves, likväl synes NR SANDIN: COLEOPTEROLOGISKA NOTISER. 51 den uppträda 1 största mängd under högsommaren. I lugna sommaraftnar, då varm och vacker väderlek en längre tid varit rådande, kan man få se denna art liksom den å samma lokal talrikt förekommande B. bicornis AHR. svärma öfver sanddynerna. Förmodligen äro de då ute på giljartåg, fastän jag hittills icke lyckats träffa dem i kopula. I den lerblandade sanden gräfva de sig djupa tunnellik- nande gångar — jag har uppmätt ända till 40 cm. — och de röja sin tillvaro genom små uppkastade sandhögar, i hvilka de gärna dväljas under soliga och varma dagar; vid mulen, kall och regnig väderlek äro de till finnandes längre ned i gångarna. Det har icke varit mig möjligt — trots upprepade försök — att kunna få fram en profil af dessa gångar, all- denstund den lösa sanden genast faller tillsammans, och de- samma förintas äfven vid den allra lindrigaste beröring. Lik- väl tror jag mig kunna våga det påståendet, att gången först går rakt ned från ytan några centimeter, hvarefter den fort- sätter i sned riktning nedåt och når som sagdt ansenligt djupt. I hvarje gång träffas sällan mer än en eller två individer, men jag har dock funnit flera, ända till sex stycken; detta tror jag likväl beror på att olika individers gångar korsat hvarandra. Jag kan ej underlåta att här anmärka ett säreget förhål- lande, som berör de på våra låga hafsstränder uppträdande skalbaggarna, enkannerligen våra Bledius- och Helterocerus- arter. Det händer nämligen, att desss dyner, där de ha sina boningar, vid västliga stormar en längre tid stå öfversväm- made af hafvet. När sedan vid stadigare väderlek vattnet sjunker undan, äro naturligtvis alla dessa små sandhögar bort- spolade, men det behöfver blott komma några vackra dagar, så finner man dem på nytt uppkastade af dessa små gräf- vande biller, hvilka således ej tagit den minsta skada af att hafvet en längre tid stått öfver deras bostäder. Såväl imagines som - isynnerhet larverna förföljas ifrigt af Dyschirius-arter. Jag har i de tunnelgräfvande skalbag- garnas hemvist på våra hafsstränder talrikast träffat Dysc/i- rius salinus SCHAUM; men äfven Dyschirius thoracicus FABR., obscurus GYLL., politus DEJ., och e&neus DEJ., förekomma där på rof och plundring. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19011. Arten är, såvidt jag därom kunnat få kännedom, ej förr anträffad på Skandinaviska halfön. Icke heller i Danmark lär den vara funnen. Däremot förekommer den på Englands och Frankrikes kuster, äfvensom vid insjöar med saltbotten på kontinenten. I det stora hela är den dock att betrakta som en marin form, ty hafsstränderna synas vara dess rätta hem. Miceropeplus fulvus Er. Syn. M. Margarite DUV. ferrugineus MOTSCH, angulosus MOTSCH. Från våra inhemska arter J/. porcatus FABR. och celatus ER. skiljes den lätt genom sin skulptur. Dessa hafva näm- ligen utom sutural- och humeralribban tre dorsalribbor, medan denna art endast har två dorsalribbor. Dessutom är färgen brun, thorax sidor, antenner och ben roströda, ibland är hela djurets färg roströd. Från vår tredje inhemska art M. tesse- zula CURTIS, som den i färg kommer närmast, skiljes den utom på storleken därpå, att rummen mellan ribborna äro punkterade, då dessa på J. tesserula äro glatta. Den 6 Januari 1910 fann jag denna Mäicropeplus-art i siktgods från en gammal lada vid egendomen Nötegång i Släp socken i Norra Halland. Jag fann då endast två indi- vid, men har sedan lyckats få nagra stycken, tll Vid hvilken tid man skall finna den talrikt, har jag icke ännu lyckats upptäcka. Ladan ifråga är af en mycket hög alder, antagligen byggd i slutet af 1700-talet, och under golftiljorna i närheten af den utanför liggande komposten lämnar sikten ett ofantligt rikt utbyte af biller. Där uppträda i mängd Hypocyptus discoideus ER., Cratarea suturalis MANNH., Lathri- dius Bergrothi REITT., Coninomus nodifer WESTW., Cartodere elongata CURT. och z7uficollis MARSH. m. fl. och i oerhörd mängd den lilla sirliga Mycetea hirta MARSH. Dess utbredningsområde är Syd- och Mellaneuropa. I Tyskland är den enligt REITTER funnen i Rhenprovinsen, Westfalen och Thäringen samt i Danmark enligt GRILL på Seeland. Litt Macrolepidopterstatistik for Norge. Av JT. Wernper-Nielsen. Som bekjendt forekommer der sommerfugle i alle lande men i meget ulike antal. Deres tilstedev&erelse avhenger av vegetationen, saaledes at hvor denne utfolder sig yppigst forekommer de talrikst. Utbredelsen er dels en vandret dels en lodret; i zoner og regioner. I den varme zone er form- rikdommen störst og avtar arternes antal litt efter litt mot polerne for tilsidst i den kolde zone at reduceres til et faatal. Paa lignende maate avtar artsantallet hurtig, eftersom man fra lavlandet stiger op i höiderne — til fjeldtrakterne. Norge er ikke saa uheldig stillet i lepidopterologisk hen- seende, som man kanske paa grund av dets nordlige belig- genhet, bjergfulde beskaffenhet og dets ofte karrige natur kunde vere tillböielig til at tro. Ifölge prof. AURIVILLIUS: Nordens Fjärilar (Stockholm 1888—91) utgjör antallet av kjendte Macrolepidoptera-arter i Skandinavien, Danmark og Finland 977. Herav findes inden Norges landomraade 633 arter eller hele 64,894. (Ifig. opgave fra 1893). Efterfölgende skematiske oversigt, der er utarbeidet paa grundlag av en av W. M.: SCHÖVYEN i 1893 optat »Forteg- nelse over Norges Lepidoptera», (Christiania Videnskabs- Selskabs Forhandlinger for 1893. No. 13), viser antallet av kjendte Macrolepidoptera indenfor hvert av landets amter, samt forholdet mellem undergrupperne, likesom det procent- vise forhold er angit. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911: Antallet av kjendte Macrolepidoptera i 1893. I det helé land 633 arter I procent 1. Akershus —484+[+]?? arter 76,5 2. Nedenes 337 "arter: ös RDS 3. Hedemarken 330-AFLET TT fa SE NES OA 4. Kristian 307 'aTteR SLA FASEN AGE 5. Romsdal 221—+2?? arter 34,9 6. Smaalenene . 3 DN CIS 3 34,3 7. Bratsberg — 206 + ? arter : 3255 8. Lister og Mandal 202 +? arter ILO 9. Buskerud . 180 Eter vetet NEAR S20,0 =! 180. LT ANTERO 165 arter iQ OR TAR ESSErtAaES Gr 10. S. Bergenhus . TING Ifrondbjenmt: | S. Trondhjem . 12. Jarlsb. og Laurvik I Nordland? 14. Finmarken 158 (ATEN mo ove ce fe srrS SE RISR ER NE25 147 =p? ALCET) 190 od arernn f e ART SNES EEE ON 145 =P 23 PMTSET NT daler AS NM VR2200 FOT -F 21? ATTER fl öde Nr fa ERE TASNEERTORISOR: 16. Stavanger sm 55 Äter vo ja KRANG AST SNES RVSRSS SES RENEE 8,7 IZATIND Berg enhyustptöt tes 2 Arter 453 R hopalocera. I det hele land 92 arter ÖJ AETER ay ke; söt fören) 1. Akershus . fS Buskerud . Bratsberg . mm OO ÄFter 23 VELA Br IERAARESE SEE BL OÖRLE — Hedemarken 3 nn KOFANTER ELEN Feta RASAR 4 4. Kristian 5.8 (ATUEr La a, PN TSL SES ESEL SERA TOG 55 ETEL ng ret NASAS ORS 5. Nedenzes 6. Smaalenene . = ALE få vg ped börs LEN RRENO Jarlsb. ogLaurvik 23 - 7. Lister og Mandal 44—+? arter 30-F? arter vad. d ER SEVEN SEN era 3/7 arter etled «td ce isiga fana SR RR OG 3. Finmarken 9. Romsdal [0] I d 5: Bergenhus 36 arter ai. ARdielsiettaie fr 5. Trondbjem . N. Trondbjem . . sal — 3! arter sö a I ur NCR 7 | Nordland . > 3 T20STTOnmsOrs 20 Arter. s - fe os RN SSL 13. Stavanger oo —L1 arter . « . > oo & Jaaa EEE ESSIN 14. N; Bergenhus . =="0 arters s = & 6 . SN WERNER"NIELSEN: LITT MACROLEPIDOPTERSTATISTIK FOR NORGE. 55 NN ov IE 14. 15] Sphinges. I det hele land 29 arter 26+[+] arter Akershus Jarlsb. og Laurvik 19 arter EE AS pla tern Smaalenene . KIGHERTASKeN Co A so—s— I0-AFt0r Bratsberg . . . KRSRARETO, ble 6 od nn 14 AFI Aa FR RS NS ärteg fästeriog, Mandal ao il arter: Rorasdal Oo arter SURErECILÄUS: + i — 7? ? ärter BEE ORULHJEIT t Öv ste— 7 Alter Stavanger Nordland . 5 arter Finmarken .. N. Trondhjem . 4 arter Tromsö . INSKBEISSRRUS ; s I art; 2FEe arlen Bombyces. I det hele land 80 arter Akershus Nedenzes 46 arter FER slem ADAC Kristian . . 35--arter SENECEPCINTHS; . oc m————————— JÖ-FEFAFLIeE-- TEE Sn 65 arter Smaalenene . 5 Lister og Mandal 2 GILA FINE CENE NE i SE 2 I AREER KHiMGEkel Öv - I — 2 10-47? varter S. Trondhjem . Nordland) ac Jarlsb. ogLaurvik N. Trondhjem . MEGIHSO & -. soc € Stavanger . Bergenhus 26 arter IO-aActer se. os 16 arter I procent 89,7 5 sI uWw WW TA = OS oo RB QW - 1 N un 16. Ör On + QW ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT TQOTIT. Noctuecz. I det hele land Akershus [158+?? arter . Nedenes . 124 arter Hedemarken OO IA or ae Kristian OT CArteti se Re Smaalenene . 65 arter BR Om sdal 20 Ae AS TA GO ISRATLEN RER Lister og Mandal 57 arter S. Bergenhus Sö Ler Bratsberg . AJ, FAROR ogarns N. Trondhjem . RE Se arter S- VIEOTN CIN] CIN SA) sees ÅA 24AEUCI SAT. Ms FANA Tarlsb: og Laurvikiss 36 arten KS 8 É Ilabadehskdsn 3 3 a OKISEEA CNANSR BSS Sfi aibeess====== 13 OAL BST: NOFGA LAG ef 20-12 HALTER TO JDS ÖS REST G Vante Stavanger ET SAT tet. Ls NÄS C NN: Bergen husksf =" 4Fartet SENS a ägarna sc SIMO Geometree. I det heie land 210 arter Akershus « ofte felles 168 arter Hedemarken BI ELanier SöS Ca 1GENSuekal og Ar Bg HÖNS SUPIRENE Nedenzes 94 arter. Romsdal BZsALLel SS RT N. Trondhbjem . UÄOWERA RER & AA få Buskernudilr hi Lister og Mandal 64 arter Nordland . Bratsberg. > « « se———— 000-F- Bö ARE TN ER EE S:, Bergenhus: da os eee— 99OWILLEHE MER å Smaalenene . . = — — 57 arter Ö . S. Trondhjem . 54 arter otje ite fen ROSE Ihbalnolelelidan. av a EEE SON ENERS d Tromsö . 41 "ATLET feT sedktederen rule rie NT ARE Jarlsb. og Laurvik 34 ALtETi id oda trE MN NERE 34 ZONATLEr is 6 tals SEE Stavanger NI BETgenhUusS o: ölee= LO ACter 222 arter 1 procent 71,2 55,0 Ae j WERNER-NIELSEN : LITT MACROLEPIDOPTERSTATISTIK FOR NORGE. 57 Ved at kaste et blik paa et kart over landet og sam- menligne med den skematiske oversigt ser man straks, at de sydöstlige amter dominerer med det störste antal arter. Som en god nr. I kommer her Akershus med 484 sikre arter eller 76,3 24 av antallet for det hele land. Ogsaa med hensyn til undergrupperne hevder det overlegent den förste plads. Derefter fölger Neden&s, Hedemarkens og Kristians amter. Dette sidste med sine 301 arter er bemerkelsesver- digt paa grund av de tildels sjeldne alpine forekomster paa Dovre og i Böverdalen. Av vestlandsamterne er Romsdal fremtredende med 221 sikre arter eller 34,9 24. Det over- gaar enddog Smaalenene med sine 217 arter eller 34,3 90. Av de sydlige amter indtar Jarlsberg og Laurvik en forholds- wiskbeskedenstilling med 158: arter eller.25 90. (Amtet:er dog i utstrekning Norges mindste). Av undergruppen Sphinges teller dette amt dog hele 19 arter eller: 65,35 90 0g kommer Akershus med sine 26 sikre arter eller 89,7 ?4 ner- mest. Av oversigten fremgaar forövrig som för antydet, at artsantallet synker efter hvert som man kommer nordover. Av .de tre nordlige amter er Nordland og Finmarken om- trent jevnbyrdige med henholdsvis 147 sikre arter eller 23,2 og 145 sikte arter eller 22,9 HN; Tromsö er artsfattigst ed 101 sikre arter eller 1694. (Inden Nordlands amtsomraade har man det entomologisk bekjendte Saltdalen med tildels sjeldne arktiske forekomster og et rikt vekslende insektliv, der staar i samklang med den her ofte yppige vegetation). Stavanger og N. Bergenhus danner dog en paafaldende undtagelse fra denne regel, idet disse amter kommer sidst i rekken med henholdsvis bare 55 arter eller 8,7 94 og 27 arter eller 4,3 24. Skyldes dette forhold, at her er litet undersökt? Dette var stillingen i 1893! I de aar som siden er förlö- pet er forholdet blit noget forrykket, idet enkelte arter som nye er indlemmet i vort lands lepidopterfauna, likesom antallet av arter i et og andet amt ved fortsatte undersökelser og nyopdagelser er blit noget foröket. Som et kuriosum kan sluteligen anföres, at den förste samlede fortegnelse over Norges Lepidoptera utkom 1876. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I1I1. (Siebke, Enumeratio Insectorum Norvegicorum, III, edidit J. SPARRE SCHNEIDER, Christiania 1876). 17 aar senere eller i 1893 blev som för omtalt en ny, revideret fortegnelse optat av W. M. SCHÖYEN. Efter yderligere 17 aars forlöp! skulde nu tiden v&ere inde til at en ny »fortegnelse» ser dagens lys. En saadan vil visselig av entomologer og entomologisk in- teresserede bli hilset med glede, saameget mere som man kan formode at der nu foreligger adskillig nyt materiale til bearbeidning. ! Artikelen er skrevet i 1910. Några lepidopterologiska notiser. Af John Peyron. Under sysslandet med insekternas uppfödning från tidi- gare utvecklingsstadier och studiet af deras biologi kan man ej undgå att under årens lopp göra en del rön och förskaffa sig erfarenheter, som i någon mån afvika från eller kom- plettera förut gjorda sådana. Afsikten med följande samman- ställning af strödda notiser öfver en del lepidoptera, som förf. under en följd af år haft under arbete, är ingalunda att vara ett försök till någon uttömmande skildring af de föremål, den behandlar, än mindre gör den anspråk på att bringa i ljuset uteslutande nya och förut okända förhållanden. Den är endast afsedd att utgöra en kortfattad resumé öfver en del iakttagelser, gjorda under åtskilliga års arbete med spe- ciellt äggen och larverna af skandinaviska macrolepidoptera, och grundar sig sålunda uteslutande på egna iakttagelser inom de områden, den behandlar. Dessa iakttagelser må nu hafva fördelen af nyhetens originalitet eller belysa åtminstone delvis förut kända förhållanden — de kunna dock måhända i ett eller annat afseende vara af intresse eller till ledning åtminstone för dem, som, i likhet med förf., ägnat något af Ssmtdfockisitt arbeterat detta annu i mångt och mycket oplöjda forskningsfält, som föreligger till fortsatt odling. Papilio machaon L. — Äggen sökas med största ut- sikt till framgång under senare hälften af juni—början af juli på Angelica silvestris, och äro ofta placerade ganska 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ11. långt ned på stammarna, alltid enstaka eller några få tillsam- man. — Larven uppträder äfven, som bekant, ofta i träd- gårdarna, och då, enligt min erfarenhet, oftast på Pastinaca sativa, hvars blad han ej sällan grundligt spolierar. '; Parnassiusvapollo L.:— Äggen läggas i juli—augusti. Ofvervintringen torde, åtminstone i Stockholmstrakten, ske i äggstadiet, ehuru embryot redan på hösten är fullt utbildadt. — Larvens näringsväxt är sannolikt företrädesvis Sedum Telephium, ej S. album. Atminstone har jag ofta iakttagit densamma på den förra arten, aldrig på den senare, äfven där dessa arter växa tillsamman. Pieris brassice L. — Larven anträffas, förutom på kålarter, synnerligen ofta på krasse, Tropeolum majus. De citrongula äggen, som afsättas gruppvis på bladens undersida, äro under nästan hela sommaren synnerligen lätta att finna. — De öfriga Pieris-arternas ägg afsättas alltid enstaka och HH äro makroskopiskt svåra att särskilja. Euchloö cardamines L. — De såsom nylagda hvita, såsom äldre blodröda äggen sökas i maj—början af juni företrädesvis på Cardamine pratensis, Turritis glabra och Capsella bursa pastoris. De äro nästan undantagslöst place- rade i blomställningarna, vanligast på blomskaften eller se- nare på fruktskaften, och stå här enstaka. — Larven synes sorgfälligt dölja sig om dagen. Uppfödningen från äggsta- diet försiggår utan svårighet. Gonepteryx rhamni L. — Äggen erhållas ofta med stor lätthet i maj på Khamnus frangula, där de vanligen äro placerade enstaka eller i mindre, oregelbundna grupper längs de späda bladens medelnerv. De unga larverna hålla sig vanligen under hvilan tätt tryckta intill en gröfre bladnerv, och öfverensstämma till färgen så fullständigt med omgif- ningen, att de äro lätta att förbise. Limenitis populi L. — Larven öfvervintrar som ung och anträffas under gynnsamma förhållanden om hösten på unga aspar. Den liknar vid denna ålder vid första påseendet rätt mycket larven af Drepana lacertinaria L., men skiljer sig till lefnadssättet betydligt från denna. Den håller sig nämligen innesluten i en rörformig hylsa, som den samman- draget af delar af det blad, på hvilket den sittermden mån PEYRON: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 6 r den förtär detta från den fria framkanten mot basen. Bladets medelnerv kvarlämnas vanligen och framskjuter från främre delen af nämnda hylsa i form af ett spröt. — Arten i fråga uppträder mycket ojämnt. På Lidingön bredvid Stockholm har jag ett par gånger sett den förekomma lokalt i stor mängd. Andra år söker man den förgäfves. — Puppan fästes fritt på baksidan af ett blad, hvilket den genom sin tyngd neddrager i vertikal ställning; och kan detta ofta vara till hjälp för densammas uppsökande. Vanessa cardui L. — Fjärilarna företaga, som bekant, stundom vandringar och uppträda då samtidigt i stora massor. Ett sådant massuppträdande iakttog jag vid ett tillfälle under sommaren 1897 vid Sturevägen utanför Stockholm. Fjäri- larna kunde räknas i många hundratal och formligen myll- rade om hvarandra, där de slagit sig ned på tistelblommorna, som växte på sidorna af den branta vägbanken. Däraf upp- stod ett ljud, liknande frasandet af papper. Argynnis aglaja L. torde öfvervintra i äggstadiet, ehuru embryot är fullbildadt redan under hösten. — Hos denna art har jag sommaren 1906 iakttagit en vandring af larverna vid Åre i Jämtland. Vid passerandet af en landsväg syntes här på ett begränsadt område stora mängder af larver krypa tvärs öfver vägen från den ena sidan till den andra. Jag iakttog äfven åtskilliga larver, när jag efter ett par timmar återvände samma väg. ; Lyc&ena orion PALL. har jag i Stockholmstrakten fun- nit dels å bergen vid Danviken, våren 1891, dels å Lidingön vid flera tillfällen. — Larven, som lefver på Sedum Telephium, äter sig som yngre fram gångformigt genom den köttiga bladsubstansen, på båda sidor kvarlämnande epidermis, och är sålunda ofta fullständigt dold. Som äldre visar den äfven benägenhet att gå framåt i mer eller mindre rak linje, men förtär då äfven bladets epidermis på öfre sidan, kvar- lämnar däremot den undre sidans. — Larven är synnerligen trög och orörlig. Cyaniris argiolus L. — De grönhvita äggen anträffas stundom i maj på de späda bladen af Rhamnus frangula. Då larven är svår att anträffa och 2 ogärna synes afsätta 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9QI11I. ägg under fångenskap, lönar sig sökandet efter ägg i det fria. Uppfödningen möter inga svårigheter. Deilephila elpenor L. — Larven, hvars vanliga närings- växt är FEpilobium angustifolium, har jag vid ett tillfälle i Uppsalatrakten iakttagit på Calla palustris. Cerura furcula L. -— De sotsvarta, halfklotformade äggen anträffas i juli månad på baksidan af bladen af Salix caprea. De äro på grund af sin färg mycket lätta att iakt- taga. Detsamma gäller om de båda följande arternas ägg. Cerura bifida HB. — Äggen likna mycket föregående arts, men återfinnas, åtminstone i Stockholmstrakten ganska ymnigt, oftast på baksidan af bladen af unga aspar, stundom äfven på andra Populus-arter. — Som larven, som bekant, mycket ofta är angripen af parasiter, lönar sig gifvetvis upp- födning från äggstadiet, hvilken ej möter några andra svårig- heter, än att larverna redan från början måste hållas åtskilda, emedan de i motsatt fall gärna angripa hvarandra. Dieranura vinula L. — Äggen återfinnas synnerligen ofta på öfre sidan af bladen af Salir caprea, ofta flera på hvarje blad. De äro chokoladbruna med gulaktig midt- punkt. Drymonia chaonia HB., som förut vid ett tillfälle in- fångats vid Experimentalfältet nära Stockholm, har jag under flera år dels i äggstadiet, dels såsom larv iakttagit på Li- dingön. Häraf synes framgå, att arten på senare år fått mera fast fot i Stockholmstrakten. Pheosia tremula CL. — De hvitaktiga, plattadt half klotformiga äggen anträffas i Stockholmstrakten vanligen med ganska stor lätthet i juli månad på ställen där aspen växer ymnigt. De äro placerade på undersidan af bladen, nästan alltid enstaka. Sällan finner man på hvarje blad mer än ett ägg. Notodonta zieczac L. — Äggen sökas bäst i juni, och anträffas, under samma förhållanden som gälla för föregaå- ende art, äfvenledes vanligen på bladen af unga aspar. Notodonta dromedarius L. — Äggen anträffas ej sällan på undersidan af alens blad, och låta med lätthet uppföda sig. PEYRON: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 63 Notodonta trepida ESP. har jag sommaren 1897 funnit i larvstadiet på ekar å Lidingön. — Arten förekommer spar- samt från södra Sverige upp till Uppsala. Lophopteryx camelina L. — Aggen anträffas i Stock- holmstrakten ofta på undersidan af bladen af björk och al, vanligen i juli. De förekomma enstaka eller i rader på två a fyra stycken. Uppfödningen lätt. Pterostoma palpina L. — Äggen anträffas på bladen af asp och sälg. — Arten synes i Stockholmstrakten under gynnsamma förhållanden kunna hafva tvenne generationer. Pygera anastomosis L. — Arten synes vara ganska allmän i Stockholmstrakten. Jag har nästan årligen i maj= juni iakttagit densamma i larvstadiet, dels på Lidingön, dels för öfrigt i Stockholms omgifningar. — Öfvervintringen torde som regel ske i ett tidigt larvstadium. Af i slutet af juli 1905 lagda ägg utvecklades det stora flertalet larver under sensommaren endast till andra hudömsningsstadiet, då de stannade i växten och upphörde att äta. Småningom in- spann sig hvarje larv för sig i en liten hvitaktig, fast sil- keshylsa, inom hvilken han därefter öfvervintrade. .— Af samma äggkull utvecklades emellertid äfven ett fåtal larver till fullväxt redan på hösten och öfvergingo i puppstadiet i slutet af september. Dessa puppor öfvervintrade. — De lar- ver, man i maj—juni finner i frihet, äro alltid fullväxta eller närma sig sin fullväxt; de förpuppas i midten af juni samt kläckas till imagines i midten eller slutet af juli. — Af detta synes äfven framgå, att arten i regel, åtminstone i Stock- holmstrakten, har endast en generation årligen, blott undan- tagsvis och under gynnsamma förhållanden tvenne. I Tysk- land däremot uppgifvas tvenne generationer som regel. Några fullväxta larver under senare delen af sommaren har jag aldfisHakttagit infrihet. — Jfr:sf. oc Ent.; Tidskr., årg: 1890, sid. 139. Pygera curtula LL. — Larven, som är växlande till färgen, är, synnerligast som fullväxt, ganska svår att skilja från larven af P. pigra HUFN. Den synes dock möjligen föredraga aspen som näringsväxt, ehuru detta ingalunda är regel, och dess karaktäristiska, mörkgröna med en diffus och excentriskt placerad, brun skuggfläck försedda ägg återfin- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1OT1:; nas, vanligen flera i rad bredvid hvarandra, 1 slutet af juni ej sällan på baksidan af aspens blad. — Larvens hufvud är ofta försedt med en gulaktig, mot mundelarna öppen vinkel- teckning, hvilken åtminstone ej lika tydligt återfinnes hos pigra-larvens mera enfärgade hufvud. Huruvida denna teck- ning är konstant, har jag, i brist på tillräckligt material, ej kunnat afgöra. Förhållandet torde förtjäna att närmare iakt- tagas. Orgyia gonostigma L. har jag vid ett tillfälle iakttagit i larvstadiet på Lidingön. Stilpnotia salicis L. — De karaktäristiska äggsamlin- garna återfinnas ej sällan på bladen af asp och pilarter. Äggen äro lagda i flerlagriga, oregelbundna hopar, och helt och hållet täckta af ett hvit- eller gråaktigt lager af perga- mentliknande ämne. Larven, som öfvervintrar såsom ung, anträffas, som bekant, i maj —juni ofta mycket talrikt repre- senterad. Trichiura ecrategi L. — Larven anträffas då och då på äppelträd. Som den ej uppträder kolonivis, torde den emel- lertid ej ofta kunna göra någon vidare skada. Till färg och teckning varierar den mer än någon annan för mig bekant art. Ur samma; äggkull erhåller man larver sarolika, act man, utan vetskapen om deras gemensamma ursprung, Svaår- ligen skulle kunna tänka sig, att de tillhöra samma art. En del larver likna vid hastigt påseende rätt mycket unga lar- ver af Macrotylasia rubi L., då hvarje led är försedd med ett tvärs öfver ryggsidan löpande gult tvärband. Andra sakna dessa tvärband helt och hållet och äro i stället tecknade med breda, hvita långsband utefter larvens sidor. De olika färg- kombinationerna växla snart sagdt i det oändliga från de brokigaste former till de nästan helt och hållet svarta, som man stundom finner i fjälltrakterna, men som ingalunda synas vara karaktäristiska för dessa trakter, då man därstädes lika ofta anträffar mer eller mindre brokiga former, något som jag haft tillfälle att konstatera vid Storlien i Jämtland. Lasiocampa quercus L. — Larven har jag vid ett till- fälle iakttagit på jasminbusken, Philadelphus coronarius, hvars blad den förtärde. — Den anträffas för öfrigt, som bekant, ofta på andra buskväxter, såsom sälg, björk m. fl. PEYRON: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 65 Saturnia pavonia L. — Larverna variera betydligt och kunna stundom, äfven som fullvuxna, vara helt svarta, utan spår af grön inblandning, hvilket jag iakttagit hos exemplar, kläckta ur från Hälsingland insända ägg. Motsatsen, helt gröna larver utan minsta svarta inblandning, har jag flera gånger funnit i Stockholmstrakten. Mellan dessa former torde inrymmas nästan alla tänkbara möjligheter. Såsom yngre är larven, som bekant, öfvervägande svartfärgad. Aceronycta alni L., som öfverallt inom området torde vara ganska sällsynt förekommande, har jag under trenne olika år anträffat i larvstadiet på asp, äppleträd och björk. Acronycta auricoma F. — Larven af denna art hör till dem, som man under sensommaren i Stockholmstrakten oftast anträffar i det fria. Den varierar betydligt till färgen från rent svart med citrongula vårtor till röd- eller gulaktigt. Ännu mer varierar dess näringsväxt och man finner den på de mest skilda arter af förnämligast buskväxter. Ej sällan anträffar man densamma på hallonbuskar, äfven i trädgaår- darna, och har jag äfven sett den med god smak förtära mogna hallon. Äfven har jag flera gånger iakttagit den på en stor, högväxt perenn trädgårdsväxt med hårda, nästan läderartade blad, Polygonum Stieboldii(?) Acronycta euphorbi& F. har jag vid ett par tillfällen anträffat å Lidingön på Hieracium umbellatum och Salix caprea. Craniophora ligustri F. — I likhet med en del andra på ask och liguster lefvande larver, tillgriper denna art såsom näringsväxt i mån af tillgång äfven syrenens blad. Agrotis pronuba L. hör, som bekant, till våra oftast sedda agrotisarter, och flyger i flera generationer nästan hela sommaren. I öfverensstämmelse härmed sker också öfver- vintringen i olika utvecklingsstadier. Ur tidigare på somma- ren kläckta ägg utvecklade larver hinna förpuppa sig på hösten, och öfvervintringen sker då i puppstadiet. Något senare, i augusti, ur äggen utvecklade larver bli på senhösten fullväxta och nedkrypa i jorden, där de omgifva sig med en bräcklig kokong, i hvilken de öfvervintra för att först på våren förpuppas; alltså här en öfvervintring i fullvuxet larv- stadium. Ännu senare, i september, kläckta ägg utveckla Entomol. Tidskr. Årg. FA ELD ((IOTN). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. larver, som öfvervintra i halfvuxet stadium. — Äggen, som äro ovanligt små 1 förhållande till fjärilns storlek, nylagda hvitaktiga, sedermera gråvioletta, anträffas nästan under hela sommaren. De äro afsatta i stora hopar om flera hundra stycken. Särskildt ofta har jag iakttagit dem på Asparagus, hvars smala grenar och blad de omgifva i form af ett fast, på längden utdraget rör, anordnadt efter samma plan som de bekanta »äggringarna» hos Malacosoma neustria L. Agrotis grisescens TR., en af våra sällsyntare arter af släktet i fråga, har jag sommaren 1909 funnit på Lidingön. Mamestra serena F. är tämligen allmän på Lidingön, där larven ej sällan anträffas i blommorna på Hieracium umbellatum. Bryophila raptricula HB. Tvenne exemplar af fjärilen funna å Lidingön 1905. Nenia typica L. — Larven fann jag sommaren 1909 i stort antal på pelargonier, där den åstadkommit betydlig förödelse. — Larven öfvervintrar i halfvuxet stadium utan svårighet i fångenskap och kan tidigt på våren uppfödas med sallad. Euplexia lucipara L. — Larven iakttog jag sommaren 1896 i trädgården på störbönor. Te&niocampa populeti TR. har under de senare åren varit täml. allmän å vissa delar af Lidingön. Larven lefver mellan sammanspunna aspblad och är lätt igenkänlig genom sin grönhvita färg samt sitt stora och platta, hvitaktiga, med mörkbruna fläckar å sidoloberna samt mörkbruna mundelar försedda hufvud. Uppfödningen är rätt besvärlig, då larven synes vara något kinkig med afseende på absolut färsk föda, men lyckas med någon omsorg. Orthosia litura L. — Larven träffas ej sällan i träd- gården på hallonbuskens blad. Xanthia lutea STRÖM. — Äggen anträffas ofta om vin- tern eller tidigt på våren på sälgkvistar. De hafva en myc- ket karaktäristisk anordning sinsemellan och i förhållande till underlaget. De sitta nämligen i enkla rader, tätt fastlödda vid hvarandra, ofta i vecket mellan ett knoppfjäll och när- liggande stamdel. På denna stamdel sitta de svalbolikt upp- hängda; aflossar man äggen från underlaget, sammanhänger PEYRON : NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 67 hela raden och visar nedtill på ena sidan ett rännformigt längsgående aftryck af stammen. — Larverna lefva i sälgens blomknoppar och blommor och äro mycket lätta att uppföda. Xanthia fulvago L. — Äggen anträffas under samma förhållanden, som för ofvan omnämnda art antydts, men mycket mera allmänt. De skilja sig till utseendet mycket obetydligt från föregående art och öfverensstämma till an- ordning o. s. v. fullständigt med denna. — Larverna äro äfven så lika föregående arts, att de äro mycket svåra att skilja från dessa. De äro synnerligen lätta att uppföda. Orthosia circellaris HUFN. — Äggen anträffas under samma förhållanden som hos föreg. tvenne arter, men skilja sig från dessa väsentligt, så väl till utseende som placering. De sitta vanligen på stamdelarna eller på knoppfjällen, en- staka eller ett par — tre tillsammans, ofta delvis täckande hvar- andra. De äro till färgen rödbruna, och skilja sig så föga från omgifningen, att det fordras ett vant öga för att upp- täcka dem. — Larvernas lefnadssätt öfverensstämmer med de båda föregående arternas. ':De äro - mycket lätta att uppföda. Scopelosoma satellitia L. — De små, brunvioletta äggen läggas vanligen enstaka och kunna ofta, vid noggrann undersökning, i början af maj iakttagas å äppelträdens kvis- tar. Den mycket karaktäristiska larven är lätt att uppföda, men är notorisk mördarlarv. Cucullia serophularize CAP. — Larverna, iakttagna vid Borgholm på Öland 1891, förtärde hufvudsakligen blommorna af näringsväxten, Scrophularia nodosa. Abrostola tripartita HUFN. — De rent hvita äggen anträffas ganska ofta under större delen af försommaren på baksidan af bladen af Urtica drotca. Tarverna synas i frihet helst angripa blommorna, men förtära i fångenskap fullt lika gärna bladen. De låta med lätthet uppföda sig och öfver- vintra som puppor. Plusia-arterna uppgifvas ofta hufvudsakligen flyga i sol- skenet, hvilket ju också äger sin riktighet. Emellertid fångar man dem äfven ofta i skymningen, särskildt på starkt dof- tande trädgårdsväxter. Så har jag t. ex. ofta på kejsarkro- nan 'eller krolliljan, Lilzwn Martagon, hvilken, när den i slu- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9QITI. tet af juni står i full blomning, är ett förträffligt lockbete för en hel del svärmare, nattflyn och mätare, infångat de all-. männa arterna echrysitis L, pulechrina HW, jota L, gamma L. och interrogationis L. Af dessa arter har, som bekant, gamma flera generationer och anträffas flygande från tidigt på våren till sent på hösten. "De öfriga torde i Sverige en- dast ha en generation och öfvervintra i ungt larvstadium. Öfvervintringen i fångenskap, som hos så många arter er- bjuder ganska stora vanskligheter, försiggår hos dessa arter synnerligen lätt. Jag har flera gånger med tillfredsställande resultat helt enkelt förvarat dem vintern öfver i det fria, in- stängda i vida, med bomullspropp tillslutna glasrör. De öf vervintrade larverna af jota och pulchrina kunna till att börja med uppfödas med sallad. Euclidia-arternas larver anträffas sälian i det fria, då de hålla sig väl dolda under dagen. Honorna kunna emellertid med lätthet fås att lägga ägg i fångenskap — något som ju äfven gäller med afseende å ett mycket stort antal andra fjärilarter af skilda grupper — och uppfödningen af larverna är lätt. Laspeyria flexula SCHIFF, en för öfrigt ganska säll- synt art, har jag flera gånger i olika utvecklingsstadier iakt- tagit på Lidingön. Parascotia fuliginaria L. flyger vissa år ganska all- mänt på Lidingön. Zanchlognatha emortualis SCHIFF. har jag vid ett tillfälle funnit på Lidingön. Cymatophora or F. — De ovala, plattade, hvitaktiga, starkt räfflade äggen anträffas ofta i juli på undersidan af bladen af små aspar, alltid enstaka och sällan flera än ett på hvarje blad. Brephos nothum Hp. har jag fortfarande under senare år gång efter annan i larvstadiet anträffat å Lidingön. (Jfr. Ent. Tidskr. årg. 1896, sid. 79). Farvenstutsecndemasdar rätt betydligt. Grundfärgen är grönhvit, och från exemplar af rent grönhvit färg utan spår af svarta teckningar till öf- vervägande svarta sådana med endast obetydlig insprängning af grundfärgen, finnas alla öfvergångar. Hufvudet synes emellertid, äfven hos de rent grönhvita exemplaren, alltid PEYRON: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 69 behålla sina karaktäristiska svarta teckningar på sidoloberna och svarta mundelar. Kort före förpuppningen öfvergaår lar- vens färg till mer eller mindre mörkt rödbrun. Detta senare är äfven förhållandet med larven till B. parthenias L. Thalera putata L. — De små platta, halft genomly- sande äggen anträffas ofta i förra hälften af juni på under- sidan af blåbärsbuskens blad, alltid enstaka, men ofta flera på hvarje blad. De äro i regeln afsatta på själfva kanten af bladet, ofta delvis öfverskjutande densamma. Thalera lactearia L. — Äggen anträffas ej sällan på baksidan af björkblad; de äro mycket små, halft genomly- sande och på grund häraf lätta att förbise. Acidalia dimidiata HUFN. — Arten kan under gynn- samma förhållanden hafva tvenne generationer. Ur i slutet af juli 1901 af en 8 i fångenskap lagda ägg utvecklades en generation, som gaf imagines redan i slutet af augusti samma ar, således en exceptionellt kort utvecklingstid. Honor af denna generation lade nya ägg, och öfvervintringen följde i något af de första larvstadierna. Lobophora carpinata BKH. — De små, halft genomly- sande, hvitaktiga äggen anträffas ej sällan i maj—juni en- staka å undersidan af aspens blad. Cheimatobia-arternas ägg anträffas, som bekant, under härjningsperioder ofta med stor lätthet och i stor mängd om vintern eller tidigt om våren på resp. näringsväxter. Larentia miata L. — De små, hvitaktiga äggen an- träffas ofta i maj på undersidan af häggens blad, alltid en- staka. Larentia truncata HUFN. — Äggen har jag ofta an- träffat på undersidan af blåbärsbuskens blad. Larverna öf- vervintra med lätthet i fångenskap. Larentia luctuata HB. — Denna art synes numera vara rätt allmänt utbredd i Stockholmstrakten, där jag an- träffat den på skilda ställen (jfr AURIVILLIUS: Nordens Fjä- rilar, sid. 248). Larven skiljer sig rätt väsentligt från L. fröistata LL; Larentia affinitata STPH. — De såsom nylagda rent hvita, sedermera laxfärgade äggen anträffas ofta, särskildt i fjälltrakterna, i blommorna öch innanför blomfodret af Lych- 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. 2is diorca. Larverna, som lefva inuti frukterna af nämnda växt äro ej svåra att uppföda. Larentia albicillata L. — Larven anträffas ej sällan i trädgårdar på hallonbuskens blad. Larentia corylata THNBG. — Äggen anträffas i slutet af juni på undersidan af björkblad. Tephroclystia absinthiata CL. — Äggen har jag ej sällan anträffat på blomfodren af Hieracium umbellatum. Tephroclystia subfulvata Hw. — Äggen anträffas syn- nerligen ofta i september på undersidan af bladen af Åchillea maällefolium. Tarverna ser man, ofta i stor mängd, på samma växt anda langt unkktolktober: Chloroclystis rectangulata L. — Larven anträffas ofta i stor mängd i maj i de nyutslagna skotten af hägg, hvars späda blad den förtär. Epirranthis pulverata THNBG., flyger täml. allmänt i april—maj på Lidingön. Äggen anträffas på aspblad. Dilinia pusaria L. — Larvens färg växlar från rent grönt till rent chokoladbrunt. Numeria pulveraria F. — De blodröda äggen träffas på baksidan af björkens blad. Ellopia prosapiaria L. — Larven lefver, utom på barr- träd, äfven på Populus tremula. Semiothisa notata L. — Larven har jag, utom på pil- arter, äfven funnit på rönn och äppleträd. Hibernia aurantiaria EsP. — Larven anträffas i Stock- holmstrakten i maj-juni på diverse löfträd. Den vinglösa £ anträffas sällan i frihet, men kan naturligtvis lätt erhållas Fig. I. Hibernia aurantiaria EsP. 9. Fig. 2. Hibermia defoliaria CL. Q. genom uppfödning Som den i åtminstone för mig känd litte- ratur är tämligen nödtorftigt afbildad, lämnas här för kom- plettering af förut gjorda teckningar en afbildning af ett lefvande exemplar af 2. (Fig. 1.) PEYRON: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. (år Hibernia defoliaria CL. — Larven anträffas på för- sommaren synnerligen ofta dels på fruktträd, dels. på talrika andra löfträd. Äfven af denna art lämnas en afbildning af den lefvande £$. (Fig. 2.) Phigalia pedaria F. — Larven anträffas i Stockholms- trakten ganska talrikt under juni på frukt- och andra löf- träd. Fjärilarna flyga mycket tidigt på våren, ; och redan i mars—april anträffar man stun- dom &g sittande med utbredda vingar på någon trädstam, vägg eller dyl. Den vinglösa £ är relativt mindre känd, då man sällan anträffar densamma i frihet, och lämnas därför här en Fia) Pale afbildning af ett lefvande exemplar. (Fig. 3.) pbedaria F. Q. Boarmia cinctaria SCHIFF. är ej säll- synt i Stockholmstrakten. Larven har jag anträffat på så skilda näringsväxter som HKibes alpinum, Salix caprea och Helian- thus annuus, den vanliga solrosen. Fjärilen är fullbildad inom puppskalet redan på hösten och man ser vingarnas teckning skarpt framträda genom vingslidorna. Utvecklas emellertid först efter öfvervintring. Boarmia abietaria HB. — Larven har jag anträffat på och uppfödt med Myrtillus nigra. Den uppgifves i allmän- het lefva på tall. Bupalus piniarius L. — Äggen anträffas i slutet af juni på tallens barr. De äro relativt stora, aflångt ovala, till färgen grågröna och ligga perlbandslikt ordnade med polän- darna riktade mot hvarandra. Larverna uppträda, som be- kant, ej sällan massvis. Hylophila prasinana L. — De om sköldarna hos Coc- cus nerii erinrande äggen anträffas stundom på undersidan af ekens och björkens blad. Arctia caja L. — De halfklotformade, i stor grupp bred- vid hvarandra afsatta äggen finner man ofta mot senare hälf- ten af sommaren på baksidan af bladen af flera buskväxter, såsom björk, sälg m. fl. Redan ett flyktigt genomögnande af de fragmentariska notiser, jag i det föregående lämnat, ger vid handen, att 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911: jag särskildt sökt framhålla en del möjligheter att i det fria uppsöka och erhålla fjärilägg. ” Det hela har stundom nästan antagit formen af en uppräkning, och har detta ej alldeles varit utan afsikt, då jag just velat påpeka de äggarter, som man oftast finner i frihet — detta nu, såsom äfven tydligt ' framgår af det sagda, förnämligast gällande för Stockholms- trakten, som utgjort mitt hufvudsakliga undersökningsfält. Gifvetvis förefinnas i denna uppräkning ett stort antal luckor, och utan tvifvel skulle ytterligare ett stort antal kunnat med- tagas. Men meningen har ej varit att lämna en fullständig uppgift på alla arter, som jag mer eller mindre tillfälligtvis funnit, utan fast hellre att påpeka de arter, som jag vore frestad att påstå, att man knappast kan undgå att finna, om man sorgfälligt söker på rätt tid och på rätt plats. I all- mänhet kan ju sägas, att studiet af fjärilarnas ägg hittills varit synnerligen försummadt, ehuru det mer än väl förtjänar sitt intresse. Icke blott för äggens egen skull, ehuru ju ännu på detta område så mycket återstår att utföra, då vida flera ägg tills dato äro okända än kända, utan äfven för studiet af larverna, hvilka af ett mycket stort antal arter knappast torde kunna erhållas annat än genom uppfödning från ägg. Ty äfven då det gäller kännedomen om larverna, särskildt i deras yngre utvecklingsstadier, återstår ännu utan tvifvel ofantligt mycket att uträtta. På dessa frågor hoppas jag få anledning att vid ett annat tillfälle något närmare inga. Notes on the earlier stages of Orchestes fagick. by Ivar Trägårdh. With 4 textfigures. In a previous paper, »Contributions towards the Meta- morphosis and biology of Orchestes populi, O. fagi and ÖO. quercus»,' the author described the larve and pupe of these beetles, especially with a view to investigate their structural adaptations to their leaf- mining habits. Only of one species, Ö. populz, I was, however, able to examine the successive larval stages; of the other two I had only full-grown or nearly full-grown larv& at my disposal and was consequently not in a position to describe any changes in the external morphology which they may undergo during their growth. As pronounced changes take place in O. populi during its growth — thus in the If instar no prothoracic plates are developed, the head capsule is not retractible in the pro- thorax and the cuticle is quite smooth — we may, however, presume that the same is the case in O. fagz and O. quercus. Durinorapvisitiat bvidkildet in, tne. south of Fyn, Den- mark, in the middle of May last year I had an opportunity of procuring the earlier larval stages of O. fagi and notice the beginning of the mines. ! Arkiv f. zoologi. Bd 6. N:o 7... Uppsala & Stockholm 1910. 714 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I11. Metamorphosis. The eggs are white, oval, 0,673 mm. long and 0,35 mm. wide; The r8tiunstar, (Fig. 1), 4S I mm. alonekandiok. mm. wide, tapering gradually backwards from the prothorax. The intersegmental constrictions are very small and the seg- ments not arched, but flat. The cuticle is not elothed with cuticular spinule as in the last instar, but, as a compensation, there are on the I—VII abdominal segments, a little behind and above the Fig. 1. ISt instar, dorsal view 30X 1. Figsresa send » » 30X1. Fig. 2 b. 2nd instar, side view 30 Xx 1: Fig: 30 sd » » HS ORGET stigmata, one pair of larger, conical bristles, pointing obli- quely backwards, which obviously serve for locomotorial pur- poses. Only the posterior edge of the head capsule is covered by the anterior edge of the prothorax. The mouth parts do not differ from those of the last instar. No tergal or sternal plates developed on prothorax. 2nd instar.(21a,.b.) attaining a lengthyoftr nun fandfa width of 0,, mm. The body tapers much more slowly back- wards than in the If instar, and the abdominal segments I—V "are of equal width. The intersegmental constrictions ST TRÄGÅRDH: NOTES ON THE EARLIER STAGES OF ORCHESTES FAGI I. 75 are no deeper than in the I15t instar, and the segments on lateral view only slightly arched. The locomotorial bristles on the abdominal segments I—VII persist, but beside these the cuticle has become clo- thed with small spinul&, especially at the sides of the body, subventrally. The head capsule is not more capable of being fetfracted in the prothorax than in the 15t instar, and there are no plates on the prothorax. These changes take place in the 3fÅX instar (Fig. 3). This attains a length af 2,8 mm. Comparing it with the 22Å instar, we notice the following differences. The intersegmental con- strictions, especially between the abdominal segments I—VII, have become much deeper, as in the last instar (comp TRÄ- GARDEN c: (PL fig. /12);> the Tuticle is: clothed. with. mi- nute, pointed spinul&, arranged in transverse rows and point- ing backwards. On the ventral side the whole cuticle is clothed with them, except the prothorax, but on the dorsal side the prothorax, as well as the posterior half of the meso- and metathorax is naked, and at the top of the abdominal seg- ments I—VII there are narrow, elliptical, naked areas, which are of equal size in segments I—III, but decrease in size backwards, so that the 7'th one is only twice as wide as it is long. The lateral locomotorial bristles of instar I and II have disappeared. Further differences are that the plates on the prothorax are developed, on the ventral side in the shape typical in the last instar, on the dorsal side narrower. The 341 instar thus perfectly resembles the full-grown larva, except for its smaller size, of course, and during its further growth the only noticeable change is the 4!h instar having increased considerably more in width than in length. Comparison with O. populi. If we compare the changes which take place during the growth of the larva with those of O. populi, the conformity of them in several respects is evident. The cuticle in both is quite smooth in the 19 instar 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. and the intersegmental constrictions small; furthermore, the body tapers less and more slowly backwards, the prothorax has no shields and the head capsule is not, or only to a very small extent, covered by the prothorax. While, however, in O. populz the features of the fullgrown larva appear already in the 224 instar, in O. fagi! they do not appear until in the 3'd instar. The Jarve, differ also: in ranether imespectsmnnihe net instar of O. populi there are no structures for locomotorial purposes, whereas in the I5t instar of O. fagz there are on the abdominal segments I—VII a pair of comparatively large locomotorial bristles, laterally. During the further growth of both larv&e structures for loco- motorial purposes develop, especially dorsally and ven- trally, in O. populi also laterally, the cuticular granul& being pointed on the lateral projections, semispherical on the rest of the body — in Ö. /fagz preferably dorsally, where the thin transversal, naked areas at the top of the abdominal segments I—VII presumably are of locomotorial use. Thus; in Oyagz the ft instar, anditofatcertarmt extent also the 2nÅ one, as the lateral bristles exist beside the cu- ticular spinul&e, are provided with lateral locomotorial struc- tures, while in the subsequent instars they are provided espe- cially with dorsal ones. Formation of the mines. This difference suggests that during these stages of its development the conditions under which the larva lives its life as a miner are different. And this is also the case. During the earlier period of its life the larva is exclusively a tunnel- miner, later it becomes a blotch miner. From the egg-chamber in the median nervule the larva makes a narrow gallery, running more or less parallel to a side nervule, straight, or only slightly winding, towards the ! It ought to be pointed out, that I have not been able to follow one larva of either species during its development, but have applied the terms »ISt instar etc.» according to the different sizes of the larvae com- bined with the structural differences. TRÄGÅRDH: NOTES ON THE EARLIER STAGES OF ORCHESTES FAGI IL. 77 edge of the leaf. This gallery widens only very little as it approaches the edge of the leaf, and, to judge from the Size of the larve found at the! edge of the leaf, at the end of the gallery, this is made by the larve& during the 15t and 2"Åd instar. Arrived at the edge, the larva follows that for short distance and then com- mences constructing a blotch mine, which widens gradually towards the middle of the leaf. It is obvious that the con; ditions in a tunnel mine differ form those of a blotch mine. In the former. the upper and under cuticle of the leaf is pres- sed very. closely to the: body, and dorsal or ventral spinulxe would to all appearance be of littleduse, as there is. very little room for contracting and extend- ing the body; the only room whe- re locomotorial structures can be a Fig. 4. Leaf of beech-tree. Nat. size. On the left side a normal applied to the walls are at the sides of the body, since atleast a small interspace is bound to atise there. In the blotch mine on the other band there is ample room between the roof and the floor, and here locomotorial struc- tures of the later instars can be brought into action. gallery is delineated. On the right a gallery made partly after the leaf has been picked. We notice that the gallery runs straight for ?/3 of the distance between the median nervule and tke edge: this part was made before the leaf was picked; afterwards the gallery doubles back on itself and winds both to the left and to the right; the holes are eaten by the adult beetles. Tropism of larva. An interesting feature in connection with the formation of the gallery of the larv&e is that the galleries on the leaves, as long as they are on the trees, always run straight towards the edge, but as soon as the leaves are picked, the larv&e appear to lose their capacity of taking their bearings. — [90] ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91I. On the tight side of: the: leaf; delineatedunae i rsach a gallery is to be seen; we notice that the gallery is not continued towards the edge, but turns backwards in irregular windings. It is obvious that this difference is caused by the fact of the leaf and the larve in the I5t instance being under natural conditions, in the 2?Å instance under abnormal ones. The ability of the larva to find its way straight to the edge of the leaf is very likely due to a kind of tropism, but I have not had an opportunity of studying which kind. As the leaves, when: picked, were put into a woo- den box, one upon the other, and the larv&e thus became enclosed in a dark chamber, it is, however, possible that it was this profound change in the environments which confused the larve and made them lose their bearings, not only the circumstance of the leaves having been picked off. Förpuppningen af Cossus cossus L. Af K. V. Ossian Dahlgren. Som bekant lefva denna fjärils larver uti växande löfträd.! Dessa kunna genom larvernas mineringsarbete lida svåra ska- dor. Stundom går förstörelsen så långt, att första, något starkare vindil knäcker stammarna. Namnet »trädödaren» är därför ganska betecknande. Den starka och oangenäma lukt, som larverna utsöndra, skall enligt ADLERZ t. o. m. kunna förnimmas utanför trädet, i hvilket de vistas. Under sensommaren och hösten ser man ej så sällan de lätt igen- känliga larverna krypa omkring på marken. Enligt CURTIS lär man stundom också träffa dem i maj månad. En dag i slutet af augusti år 1907 iakttog jag vid Skug- gan i Sala ett osedvanligt stort antal larver, som kröpo fram längs en sandgång. För att om möjligt kunna utforska ända- målet med deras promenad, följde jag några stycken under en trettio minuters tid. Då de fortfarande endast kröpo fram på den hårda sandgången, öfverförde jag tre af dem till ett trädgårdsland, som i kanterna var planteradt med fruktträd. Äfven här fortsatte de till en början med att oförtrutet krypa framåt. En af dem började dock ganska snart att gräfva ned sig i jorden, och då jag i de öfrigas väg med fingret gjorde några fördjupningar i marken, borrade sig också de båda andra snart ned, begagnande sig af de gjorda hålen. 1 Anmärkas bör att kand. G. CEDERGREN meddelat mig, att en Cossus- larv, som af honom inneslutits i-en blecklåda jämte ett stycke tallbark, borrade sig in i barkbiten och där undergick sin förvandling. 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Hvilken var nu anledningen till larvernas nedkrypande i jorden? Man skulle kanske hafva väntat, att de i stället skulle hafva sökt upp något lämpligt träd och ätit sig in i detsamma för att sedan fortsätta sin utveckling. Kanske deras nedkrypande i marken endast var något tillfälligt, ett sätt att dölja sig, då de ju tydligen måste hafva oroats genom omflyttningen och beröringen. En annan möjlighet förelåg ju äfven nämligen den, att larverna genom jorden trängde sig ned till och borrade sig in i trädrötter. Eller också — och detta vore ju mycket intressant att få konstateradt — förpuppade de sig nere i själfva marken. För att utröna saken fyllde jag en större glasburk med jord och nedsatte i denna en del af en björkstam af ungefär ett vedträs storlek. I burken nedsläpptes en larv, som snart gräfde sig ned i jorden.! Det hela sattes sedan på en hylla och lämnades orördt. Någon vattning af jorden ägde aldrig rum. Burken stod under hela den följande vintern i oeldadt rum. I början af juni nästa år framkom en fullt utbildad imago. Vid undersökning af burkens innehåll befanns fjärilens kokong ligga i jorden nära intill kärlets botten. Alltså hade fjärilen spunnit sin kokong och förpuppats ej i den nedsatta björkdelen utan i själfva jorden. Man skulle därför med ganska stor sannolikhet kunna påstå, att de larver, som förra sommaren gräfde ned sig i trädgårdslandet, också därstädes undergingo sin förvandling. Dock skulle man kunna invända mot detta analogislut, att den i burken nedsatta björkstams- delen på något sätt kanske ej varit fullt lämplig för den inneslutna försökslarven, hvilken därför mot sin natur tvungits att spinna sin kokong i själfva jorden. Så mycket visade dock experimentet, att förpuppning nere i marken är möjlig. Att verkligen också ute i naturen förpuppning kan för- sigga nere i jorden, var jag nog lycklig att samma sommar — 1908 — kunna konstatera. Någon af de första dagarna i augusti såg jag nämligen en kväll en nyss utkläckt Cossus sitta på en gräsmatta. Alldeles invid insekten fanns ett hål i marken, i hvars mynning det tomma pupphöljet befann sig. ! En annan larv inneslöts i en glasburk jämte en bit af en tämligen grof aspgren men utan någon jord. Larven borrade sig in i trät, och nästa sommar framkom en fjäril. K. V. OSSIAN DAHLGREN: FÖRPUPPNINGEN AF COSSUS COSSUS L. 8I Genom att följa det 15 å 20 cm. djupa hålet anträffades äfven kokongen.! Denna var bildad af jordpartiklar och afgnagda rotdelar. Det torde således vara otvifvelaktigt, att åtminstone en del Cossuslarver undergå sin förvandling, ej uti sina värd- växter utan i likhet med så många andra fjärilar nere i jorden. Härigenom skulle man kanske: hafva fått en förklaring på, att denna fjärils larver så pass allmänt träffas ute på marken, ehuru man ju tycker, att pupporna skulle vara lika väl skyd- dade i den växt, där larverna lefva, som i jorden. Att ut- vandringen från träden äger rum på en någorlunda bestämd tid — sensommaren och hösten — tyder ju också på, att man här mindre torde hafva att göra med vandringar i och för uppsökandet af nya värdväxter än sådana, som stå i omedelbart sammanhang med förpuppningen. I mig tillgänglig litteratur har jag ej funnit något om- nämnande af detta förhållande, utan man tyckes anse, att förpuppningen alltid äger rum inuti träden. AURIVILLIUS ord: »De spinna före förpuppningen in sig i en seg af träspånor bildad hylsa» tyda väl närmast på, att han ej iakttagit någon förpuppning uti själfva marken. Bestämdare uttala sig andra Så säger OCHSENHEIMER om släktet Cossus: »Die Verwand- lung geschieht in den Bäumen, worin die Raupe gelebt hat, in einer eiförmigen, mit abgenagten Holzspänen durchwebten Hälse». I CURTIS eleganta verk, British entomology, finner man följande ord: »The perfect insects may be taken the end of June and July resting upon the trunks of those trees in which they have been perfected, and upon the bark of which the females deposit their eggs». mr Citerad litteratur. OCHSENHEIMER, F. Die Schmetterlinge von Europa. Tom. III. Leipzig 1810. CurTIs, J. British entomology. Tom. II. London 1823. AURIVILLIUS, CHR. Nordens fjärilar. Stockholm 1883—1891. ADLERZ, G. Svenska fjärilar. Stockholm 1905. ! Denna förvaras nu i riksmuseets samlingar. Entomol. Tidskr. Årg. FER TE (TORT)) 6 Lepidopterologische Mitteilungen. Von Erik Vretlind. I. Die Raupe von Gnophos sordaria THUNB. Von dieser Raupe, die zuerst STANDINGER (1861) be- schrieben hat (in seiner Reise nach Finmarken), findet man keine Abbildung in dem grossen Raupenwerk HOFMANN- SPULER's (1904), es wird aber eine Abbildung von MILLIERE in Naturalista . Siciliano VI, 1886—7, erwähnt. Da indessen diese Abbildung nur wenig erleuchtend ist, erlaube ich mir , tyckas fjärilarna, egendomligt nog, ha ungefär samma stor- lek hos båda varieteterna. Mina två arbuscule-hannar ha en spännvidd af 35 mm.; precis samma medeltal ger mätning af 8 exemplar aavasakse Fig. I. Eriogaster lanestris L. var. arbuscul& Frr. Öfre paret från Dovre (Kongsvold); undre paret från Vinstradalen (Kampeseter). Nat. storlek. från s. och m. Sverige i Naturhist. riksmuseet i Stockholm. SCHOYEN uppger från Norge 3—4 cm. — De bägge spänn- bara arbusculXe-honornas bredd: 40—43 mm.; 6 aavasakse- honor fr. s. och m. Sverige 40—46 mm.; SCHOYEN uppger också 40—45 mm. Hvad färg och teckning angår, har jag icke funnit någon pålitlig skillnad mellan de båda varieteterna, utom möjligen en liten afvikelse hos honan (påpekad af prof. AURIVILLIUS), i det att den hvita tvärlinjen öfver framvingarna bildar hos arbuscul&e en tydligt spetsig vinkel (c:a 64”) med själfva framkanten, hos 8 af aavasakse (och hvd-arten) nästan rät (84”) — något mer än rät. Häri öfverensstämmer dock den OKS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. alpina arbuscule-hona, som BISCHOFF afbildat, med hvd- arten. De karaktärer, som. från "Alperna sanges för arbu- sculze-fjärilen: bredare, mer tandad tvärlinje, passa icke hel- ler på de norska exemplaren. Något afgörande omdöme kan naturligtvis icke fällas på grund af materialets ringhet. Man torde således få med SCHOYEN anse var. arbusculze som en klimatisk larvvarietet. Mot S:S påstående, för hvil- ket han icke anför någon som helst grund, att »arbusculz- larven i själfva värket kan betecknas som en aavasaks>- larv på ett tidigare stadium», antagligen en återklang af AURIVILLIUS' liknande uttalande, måste jag bestämdt oppo- nera mig. Påståendet låter visserligen vackert, men det, som A. anför som grund därför: att den unga aavasaks&-larven skulle ha arbuscul&-larvens teckning, håller icke streck. Åt- minstone ha de unga larver af aavasaks&, som jag varit i tillfälle att. se, redan från början haft den för denna varietet typiska teckningen och ej på minsta vis närmat sig arbu- scule's. Hvilkendera af Eriogaster lanestris-formerna, som är den fylogenetiskt äldsta, törs jag icke uttala någon giss- ning om; var. arbuscul&'s utbredning synes ange, att den är af glacial ålder. Var. aavasakse tyckes ännu ha för litet uppmärksammats (såsom skild från hvd-arten), för att dess utbredning utom Fennoskandia skulle kunna anges; den larv, som; I BARRET, ICepid. of Brit. lst öjarbidastssbmanesmis (hvd-f.) är tydligen en var. aavasakse. Med .TH. SCHOYEN är jag alldeles öfverens om att fler- talet E. arbuscul&-larver falla offer för parasiter, mest en liten stekel (Apanteles-art enl. bestämning af d:r A. ROMAN) med två generationer om året, men äfven parasitflugor. I. anledning af att SCHAOYEN en enda gång träffat E. lanestris, hufvudarten, i Norge, vid Fredrikshald (en tynande coloni, som dog ut), hemställes till sydligaste Sveriges lepi- dopterologer att undersöka, huruvida denna äfven anträffas, kanske regelbundet finnes, där, då afståndet öfver till den danska stammen där är så mycket kortare. Om Prosopistoma foliaceum Fourc., en för Sverige ny Ephemerid. Af Ivar Trägårdh. Med 10 textfigurer. Vid de undersökningar öfver laxarnes biologi, som D:r IVAR ARWIDSSON utförde i Lagan 1907 och 1908, och som nyligen publicerats,! påträffade han vid tvänne tillfällen i laxarnes mage en insekt af ett mycket besynnerligt utseende. Till sin kroppsform öfverensstämde den i hög grad med en Apus. Vid närmare - undersökning visade det sig, att det var nymfer till Prosopistoma foliaceum FOURC. Då djuret dels afviker betydligt från den vanliga Ephemeridnymf typen, dels hör till de former, om hvilkas plats bland artropoderna man först jämförelsevis nyligen kommit ull rätt insikt, torde en redogörelse för densamma vara på sin plats, trots det att jag endast är i tillfälle att lämna ett par smärre tillägg till vår kunskap .om densamma. Historik. Den förste som omnämner den är GEOFFROY, hvilken fann :den: nära Paris. I sitt verk »Histoire abrégée des Insectes des environs de Paris» (1764) placerar han den 1 Zur Kenntnis der Lebensgeschichte der jungen Lachse in den Flis- sen vor der Hinabwanderung ins Meer. — Conseil permanent international pour FPexploration de la mer — Publications de circonstance N:o 54. Kö- penhamn 1910. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. under namnet »Binocle å queue en plumet» bland krustacé- erna, vid sidan af ÅÄpus och Argulus. FOURCROY i sin »Entomologia pariensis» (1785) samt KATREIELE 1 Sin öflistorre NaturellerdesktEnustaresker des Insectes» (1802) följa GEOFFROY i fråga om djurets placering i systemet. Emellertid blef djuret ej vidare påträffadt, hvilket föran- ledde Bosc och DESMARET ' att i deras »Historre Natu- relle des Crustacés (1830) under påpekande af denna om- ständighet uttala sina tvifvel angående dess existens. Släktet Prosopistoma uppställdes af LATREILLE år 1833, men icke på den af GEOFFROY beskrifna formen, utan på en af M. GOUDOT på Madagaskar påträffad form. Han placerar det som förut bland krustacéerna, närmare bestämdt bland Bran- chiopoderna, men påpekar att det skiljes såväl från Apus som Argulus och betonar, att det är den form, som mest närmar sig insekterna. Till samma släkte hänför han GEOFFROYS art, som han döper om till P. punctifrons. Först 1842 återupptäcktes den senare arten af MONTAN- DON under stenar i Seinen, nära Chaton, hvilket omnämn- des af GUÉRIN-MEÉNEVILLE. 1840 placerar MILNE-EDWARDS den i sin »Histoire Naturelle dest Crustacesmekter underklassen Xzphosura och uttalar som sin mening, att den hör till de parasitiska kräftdjuren, eller rent af är en larv- form. Det dröjde ända till 1872, innan det så länge misskända djuret sent omsider blef rehabiliteradt och placeradt där, hvar det hörde hemma, bland Ephemeriderna. År 1868 återupptäcktes nämligen GEOFFROYS art af ÉE. JoLY i Garonne vid Toulouse, och genom sina undersök- ningar ådagalade denne, att djuret var en Ephemerid. Denna uppfattning rönte först motstånd från de båda engelska en- tomologerna Mc LACHLAN och WESTWOOD, men sedan de själfva varit i tillfälle att se djuret, blefvo de öfvertygade. Ännu skulle det emellertid dröja några år, innan man fick full klarhet. Till att börja med trodde man nämligen, att djuret var fullvuxet och sålunda genomlöpte hela sin ut- veckling som vattendjur. Först 1880, sedan VAYSSIÉRE från Rhöne, nära Avignon, hemförde ett dussin exemplar för att TRÄGÅRDH: OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. 93 i akvariet följa deras utveckling, lyckades det honom att kon- statera att de utvecklades till typiska subimagines, och att de sålunda följde det för Ephemeriderna typiska utvecklings- förloppet. Sedermera har P. foliaceum påträffats flerstädes i Frank- rike, samt i Moldau i Böhmen af PURKINJE och af NOLL i Rhen, mellan Coblentz och Mayence. Som VAYSSIÉRE på- pekar i sin monografi öfver djuret,' hvarur de flesta af dessa uppgifter äro hämtade, är det sannolikt, att den finnes öfver- allt i Europa på lämpliga lokaler, med undantag möjligen för England, där den trots EATONS grundliga undersök- ningar ej blifvit funnen. I de skandinaviska länderna har den emellertid, så vidt jag vet, ej blifvit påträffad förrän nu. Fyndorten i Sverige. Som nämndt påträffades 2 exemplar af arten. Det ena af dessa var betydligt större än det andra, omkring 5 mm. långt, d. v. s. af samma storlek som de i Frankrike påträffade; det mindre mätte blott 3 mm., men öfverensstämde för öfrigt fullständigt med det större exemplaret. Det senare påträffades den 11 sept. 1907 i magen på en 6 månaders laxhona, som fångades vid Hof med trawl på ett djup af 1'/«—3 m. (jfr ARWIDSSON 1. c. p. 5, 25 och 61), den andra påträffades den 13 sept. s. å. i en 18 månaders laxhane, äfvenledes fångad med trawl vid Hof. Om vi taga 1 betraktande att i de 148 laxar af olika åldrar (från 2—36 månader), hvars maginnehåll undersöktes. endast tvänne ex. af Prosopistoma påträffades, så torde vi häraf kunna draga den slutsatsen, att djuret genom sin platta kroppsform och sin förmåga att kunna sätta sig fast vid stenarne, är i hög grad skyddadt för laxarnes förföljelser. Detta i motsats till andra Ephemeridlarver, Phryganidlarver, Plecopter-,Chironomid- och andra larver, som utgjorde hufvud- beståndsdelen af laxarnes matsedel. 1 Monographie zoologique et anatomique du Genre Prosopistoma LaATR. — Annales des Sciences naturelles T. IX. sér. 7. p. 20—387. Pl. 2 —S5. Paris 1890. 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Kroppsbyggnad. Djuret når en längd af omkring 5 mm. och en bredd af omkring 3,, mm. Det är starkt tillplattadt, med fullständigt plan buksida och svagt hvälfd rygg, omkretsen är oval. Topo- grafiskt urskiljas 3 skarpt afgränsade partier på kroppen, hufvudet, mellankroppen och svan- sen. Hufvudet är hoptryckt sex- kantigt, något mera än hälften . så långt som bredt. Mellankrop- pen upptar nära ”/s af kroppens längd | och bestanivatr dem 3 torra cal. samt de första 5 abdominal- segmenten, som täckas fullständigt af ett par täckvingeliknande sköl- dar, som äro hopvuxna i midten, med sina svagt uppböjda kanter bildande en låg, smal köl. Svansen består af 3 tydliga segment, afsmal- nande successivt bakåt, och skilda genom djupa inskärningar, samt en oparig platta i spetsen. Hufvudet är liksom kroppen på undersidan alldeles platt, på öf- versidan något hvälfdt; det är in- | sänkt uti en inskärning i mellan- 15bl2A Prosopastoma foliaceum kroppen. På öfversidan märkes i Fourc. sedd från ryggsidan å eå - (Efter VAvsstERE). bakkantens midt en kort längsga- b ende sutur, som nästan omedelbart delar sig i tvänne, som böja sig utåt med något slingrande lopp, men i hufvudsak parallellt med de bakre sidokanterna. Genom dessa afskiljas tvänne smala remsor, på hvilka ögo- nen samt innanför och något bakom dessa ett par oceller sitta. För öfrigt finnas inga suturer på hufvudets öfversida. Antennerna sitta framför midten och lika långt från kanten som från hvarandra. De äro körta, na natt och amt tu hufvudets kant, samt 5-ledade. De afvika så till vida från VAYSSIÉRES beskrifning, att 1:sta leden är konisk, under det att V. afbildar en cylindrisk eller till och | med framåt något för- TRÄGÅRDH! OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. 95 tjockad I1:sta led. För öfrigt är de olika ledernas relativa längd densamma (Fig. 2). Midt emellan antennerna, något längre bakåt, sitter den 3:dje opariga ocellen. I framkanten af hufvudet är en grund men bred inskär- ning, hvilken upptages af labrum, som är mycket bred men kort. Hufvudets undersida är så godt som fullständigt täckt af en stor sköld, labium, som endast lämnar sidohörnen fria. I fram- kanten af denna sköld finnes en trapezoidisk utskärning, som täckes af en mindre plåt (Fig. 3). För öfrigt synes utifrån intet spår af lobus externus, lobus internus eller labialpalper. Det är | | i = 3 fee Antenna Fig) sc Labium, sedd inifrån. X< 25 (Orig.): först sedan man lösdissikerat skölden och betraktar dess inre sida som man upptäcker resterna af dessa delar. Som VAYS- SIEÉRE visat, kan man gradvis följa utvecklingen af detta från den vanliga Ephemerid-typen så afvikande labium inom släk- tena Leptophlebia, Ephemerella och Betisca. Denna består där- uti, att submentum förstoras allt mera, samtidigt med att först lobus externus, sedan lobus internus så småningom reduceras och slutligen fullständigt försvinna eller hopsmälta med palpi- ger till en trapezoidisk skifva, som täcker den motsvarande in- skärningen i framkanten på submentum, men med sina sido- kanter ligger innanför submentums. Vid basen af palpiger sitta labialpalperna, som äro 3- ledade, men ytterst svaga och genomskinliga. 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. Vid basen af palpiger och, som det synes, ledande såväl mot den som mot submentum, finnes en mycket smal, list- formig plåt, som på grund af sitt läge kan homologiseras med mentum.! Mandiblerna (Fig. 5) äro karakteristiska genom sin lång- sträckta form, hvarigenom de afvika från den vanliga typen, som är kort och bred. I själfva verket öfverensstämma de mycket med Campodea-typen. Deras spets utgöres af en treudd som vidgar sig mot spetsen och hvars skaft smalnar något på midten; treuddens spetsar äro skarpa, vid basen om tan n 1907 In NINagD : i In NON ee ASO TENN ra FAN Fig. 4. Mandibel af Cenis X 75. Fig. 5. D:o af Prosopistoma X 75- (Orig.) af densamma är kanten på båda sidor tätt och spetsigt tan- dad, med 6—38 tänder, treudden synes motsvara den s. k. galea hos Campodea; vid basen af treudden, på dess under- sida, finnes ett ledadt utskott, som vore en trogen kopia af tre- udden i förminskad skala, om den ej vore tvåspetsad. Detta skulle motsvara den s. k. prostheca eller lacinia hos Can- podea. Omedelbart bakom denna, på mandibelns mediana sida sitter först ett gröfre och kortare, finhårigt borst, sedan ett SDR af 5 längre men smalare borst. ! Denna tydning afviker från VayssitÉRES; denne kallar palpiger (+1. externus och 1. internus) för mentum, men ger ingen tydning af hvad jag uppfattar som mentum, hvilken f. ö. riktigt beskrifves och afbildas. TRÄGÅRDH: OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. 97 För att bättre förstå byggnaden hos Prosopistomas mun- delar undersöktes desamma hos en Cenis-nymf. Hos denna äro de båda mandiblerna ej lika byggda, som hos Prosopi- stfoma, utan den basala delen afeggen, den s. k. mola, är olika utbildad på vänster och höger sida. För öfrigt återfinna vi, om vi frånse den fullständigt olika formen hos de båda släktenas mandibler, alldeles samma delar (Fig. 4). Innanför spetsen, som hos C:2nzs är försedd med en stor bitand och flera små, sitter ett kraftigt, i spetsen tude- 6 7 Fig. 6. Maxill åf Cernis sp. X 75. (Orig.) Fig. 7: » af Prosopistoma. X 75. (Orig.) ladt, koniskt borst, bakom detta ett kortare, som vidgar sig mot spetsen, hvarest det är fint hårigt, så att det närmast liknar en målarpensel. Det tudelade borstet motsvarar den s. k. prostheca hos Prosopistoma, det penselformiga efter all sannolikhet det därpå följande första gröfre borstet hos P. Den s. k. molan hos Cienis, som utgöres af en rad egendom- ligt formade borst, som synas bilda en slags tuggyta, saknas däremot hos Prosopistoma. Maxillerna (Fig. 7) afvika likaledes från den van- liga typen; hos dessa äro som bekant lobus externus eller galea reducerad och dess basaldel, palpiger hopsmält med stipes (Fig. 6). Som redan VAYSSIÉRE påpekat, visar Pro- sSopistoma i detta fall en ursprungligare organisation. Hos denna Entomol. Tidskr. Årg. FET (197). Z 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. ledar nämligen den ytterst svaga palpen mot en tydligt be- gränsad palpiger, som är smal framtill, där den slutar med en utspringande tand, men vidgar sig bakåt till en oval skifva. För öfrigt märka vi, att lacinia är beväpnad i spetsen med lieformade, skarpt tillspetsade utskott: af dessa äro emellertid blott de två främsta ledade, det bakre utgör en fortsättning af den tunna skifva, som bildar lacinians mediana kant. Längre bakåt sitta 3 par långa, hakformigt böjda borst, som aftaga i langd och styrka bakat basentamacmian gränsar till ett annat ungefär lika stort stycke, som är skarpt begränsadt från stipes.: Till denna platta löper den s. k. flexor lobi interni.! Mellankroppen är, som ofvan nämndt, fullständigt täckt af ett par täckvingeliknande plattor, som äro hopsmälta längs midtlinjen; längst baktill finnes dock en liten inskär- ning, hvarigenom den under plattorna befintliga hålan kom- municerar med yttervärlden. De båda plattorna äro djupt utskurna framtill och försedda med en bred, horisontal kant, hvars undersida bildar en kontinuerlig jämn yta med buk- sidan. Egendomligt är att på ryggsidan intet spår af pro- torax är synligt; huruvida detta beror på att pronotum hop- smält med de båda plattorna, som VAYSSIERE antager, är svårt att afgöra. Eftersom midtsömmen sträcker sig ända till framkanten, synes det sannolikare, att plattornas fram- kant skjutit sig öfver protorax, så att denna fullständigt täckts, hvarefter den blifvit mer eller mindre reducerad. Mitt ma- terial tillåter mig emellertid ej att lösa denna fråga. På undersidan urskiljes däremot ett tydligt prosternum som ett jämnbredt bälte (Fig. 8). Hos andra Ephemerid- nymfer är också prosternum bäst afskildt från de öfriga. Meso- och metasternum däremot: äro hopsmälta till en sköld, som afsmalnar bakåt till en skarp spets, och skju- ter ned ända till det 4:e abdominalsegmentet. På den stora skölden märka vi, att den bakre spetsen är skild från den 1 Jämför C. BÖRNER: Neue Homologien zwischen Crustaceen und Hexa- poden. Die Beissmandibel der Insekten und ihre phylogenetische Bedeu- tung..— Zool. Anzeiger. Bd. XXXIV. N:o 3/4» Pal LOg= Ir, WiSenolarsE— Leipzig 1999. TRÄGÅRDH: OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. 99 öfriga delen genom en svag sutur, som bildar en samman- hängande linje med gränsen mellan det 2:dra och 3:dje ab- dominalsegmentet. Det är möjligt att denna spets är homo- log med metasternum; hos andra Ephemerid-nymfer, t. ex. Cenis, är metasternum också betydligt mindre än mesoster- num, om också ej i den grad som här är fallet. På sidorna om sternum finnas ett par sköldar utbildade, hvars tolkning är osäker; de synas ej hafva observerats af VAVYSSIERE. De äro 3 till antalet samt smala, rektangu- läfasi Endastv den första är på alla sidor begränsad af sutu- ferldenssttacker sig fran I:sta höftskålen snedt bakåt, något bortom 2:dra höftskålen, där den är tvärt afskuren genom en mörk sutur; den gränsar utåt mot me- sotoracalplattorna, inåt mot me- sosternum samt bildar jämte prosternum väggen i I:sta ben- parets höftskålar. Rakt bakom denna sköld är en annan, som dock är endast ofullständigt be- gränsad genom en upphöjd linje, som utgör en fortsättning på | ; Hen inte sidogsränsen all 1:Statilin nl msn sr POS S pPistoma, X 10. (Orig.) plattan och sträcker sig bakåt till höjden af 3:dje höftskålen; från yttre bakkanten af den senare går parallellt med den föregående listen en annan, som sträcker sig nästan fram till det 3:dje abdominalsegmentet. Det är för närvarande omöjligt att afgöra, huruvida dessa sköldar böra tydas som epimerer eller ej. Mot det förra an- tagandet synes det förhållandet tala, att man i så fall måste tänka sig, att de förskjutits högst betydligt från sina ursprung- liga platser, eftersom den andra skölden numera ej står i någon relation till höftskålarne. Det förefaller mig sannolikast, att den I:sta, på alla sidor väl afgränsande plåten, är en epi- mer, under det att de upphöjda linjerna äro rena kutikulära nybildningar, som möjligen hafva till uppgift att bilda rännor för låren, när benen äro hopdragna. TOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9II. Det torde vara skäl att med några ord omnämna VAYS- SIÉRES tolkning af de nu beskrifna kroppsdelarne, som i vä- sentliga delar är oriktig. Den horisontala kanten på meso- toracalplattorna, som löper utanför kroppen till det 5:te abdo- minalsegmentet, anser han var epimerer! »Quant aux pieces laterales — — — qui sont les représentants des epiméres de tous les anneaux constituant le thoraco-abdomen — -— —.» De plåtar, som möjligen äro åtminstone delvis homologa med epimerer, berör han däremot icke. Slutligen har han ej obser- verat den fina sutur, som afskiljer metasternum från meso- sternum. Abdomen. På buksidan märka vi på båda sidor om mesosternum bakom 3:dje höftskålen 3 linjer, som sträcka sig till den ofvannämnda från 3:dje höftskålen utlöpande längs- linjen. Genom dessa afgränsas de 3 första abdominalsegmen- ten, hvilka längre ut åt sidorna äro fullständigt hopsmälta.! VAYSSIERE, som synes hafva observerat endast den bakre af dessa, räknar likväl på detta stycke ej mindre än 4 abdomi- nalsegment och bringar på så sätt upp numerären af abdo- minalsegmenten till 10. Först det därpå följande segmentet, det 4:de, når med sin bakre gränslinie ända fram till kroppens sidor, och det är det första, som genom ett tunt intersegmentalt veck är skildt från det därpå följande, som är det sista som, rent topografiskt sedt, räknas till mellankroppen. Därpå följer svansen, som består af 4: segment, skilda åt genom djupa inskärningar och aftagande i storlek bakåt. Det bakre af dessa kan delvis dragas in i det föregående och har tergiten afskild som en särskild platta under det att ster- niten är delad i tvenne fria plattor, som äro fästade endast vid basen. Hos Prosopistoma är det således omöjligt att påvisa mera än 9 segment på buksidan. Det vanliga antalet hos Ephemeri- derna är annars 10. Om emellertid VAYSSIÉRES uppgift om 6 par trakégälar, hvaraf det sista sitter på hvad som före faller vara det 5:te segmentet, är riktig, skulle det 1:sta segmentet del- vis vara kvar och endast på buksidan vara fullständigt försvunnet. 1 För så vidt vi ej antaga, att den utanför dem belägna delen till- hör torax! TRÄGÅRDH: OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. IOT Denna reduktion af det I:sta abdominalsegmentet och hopväxningen sammanhänger sannolikt med koncentreringen af de främre abdominalringarne, som ägt rum i samband med utbildandet af andningshålorna. Andningsorganen. Dessa äro placerade i den stora håla, som bildas under mesotoracalplattorna; hålan kommu- nicerar med yttervärlden genom 3 hål, ett på ryggen i midt- linjen, i framkanten på det 6:te abdominalsegmentet, samt tvenne på baksidan, på sidorna, i jämnhöjd med det 3:dje och 4:de abdominalsegmentet och bildade genom en oval utskärning i dessas kant. Enligt VAYSSIÉRE intränger vatt- net genom de senare samt strömmar ut genom det opariga. Inuti andhålorna finna vi först ett par tunna, rundade skif- vor, anlagen till det andra vingparet. Bakom dessa sitter ett par stora, triangulära plattor fästade med smalt skaft, som kunna röras med tillhjälp af muskler. Under dessa äro de egentliga trakégälarne fästade; de finnas i ett antal af 5 par (enl. VAYSSIERE, jag har ej kunnat bestämdt urskilja deras antal) och tätt fingerlikt delade samt genomdragna af talrika trakéer. Enligt VAYSSIERE är det den första plattans uppgift att genom regelbundna rörelser få vattnet att cirkulera i hålorna. Biologi. Prosopistoma-nymferna hafva i Frankrike alltid påträffats i rinnande vatten, på undersidan af stenar och klippor med slät yta, på ett djup af I—2 dm., men äfven alldeles i vatten- ytan samt på mera än I m. djup. Man fångar dem genom att hastigt lyfta upp stenarna och undersöka deras under- sida. Djuren äga förmågan att sätta sig så hårdt fast vid stenarna, att man måste använda sig af knifspets för att bända dem loss. Om de nedsläppas i ett akvarium, simma de mycket snabbt och skynda att gömma sig. De äro myc- ket ljusskygga och hålla sig dolda under dagen, det är först på natten som de börja simma omkring. VAYSSIERE försökte förgäfves utröna, hvaraf deras föda bestod; han såg dem aldrig förfölja några unga Ephemerid- larver eller Entomostracéer och gör den reflexionen, att deras 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I19TI. föga kraftiga käkar ej heller skulle sätta dem i stånd att fånga och söndertugga dylik föda. Han påstår sig däremot ha iakttagit, hurusom de skrapa eller afbeta ytan på stenarne och drager däraf den slutsat- sen, att de på detta sätt fånga infusorier, 1 synnerhet Vorti- 'cellider, samt diverse affall från djur- och växtriket, som fin- nes på stenarne. Då käkarne med' sina skarpa tänder och borst syntes mig vara typiska carnivorkäkar, föreföllo mig VAYSSIERE'S upp- gifter om födan något tvifvelaktiga, hvarför jag undersökte tarminnehållet på det största af mina exemplar. Det visade sig, att detta utgjordes af omkring ett tjog hudar af en Chzi7o- nom2d-larv, som på grund af den ytterst karakteristiska for- men på hufvudkapseln var lätt att bestämma till släktet. De tillhörde alla Zanyptarsus V. D. WULP, hvars larver ut- märka sig genom att antennerna sitta på kägelformade ut- skott i pannan. De larver af detta släkte, som beskrifvas af O. A. JOHANN- SEN,! äro alla funna i stillastående vatten, i motsats mot den art, som utgör Prosopistomas föda i Lagan: Sannolikt lefver denna larv mer eller mindre dold uti den algvegetation, som kläder stenarne, och den möjligheten är ej alldeles utesluten, att det var dylika, som de af VAYSSIÉRE iakttagna nymferna jagade. Både larvskinnen och hufvudkapslarne voro alldeles hela, och det är därför tydligt, att Prosopistoma endast fångar och sticker hål på sina offer med mundelarne, hvarefter de sväljas hela och digereras. Det är sålunda konstateradt, att Prosopistoma är ettrof- djur, som åtminstone öfvervägande lifnär sig af Chironomid- larver; härigenom afviker den från flertalet af Ephemerid- nymferna, hvilka enligt EATON lifnära sig af slam. Vid simningen betjänar den sig hufvudsakligen af de tre fjädrade svansbihangen som då utbredas solfjäderformigt. Hufvudet är rörligt och synes tjäna som ett slags styre på så sätt, att djuret höjer sig, när det böjes uppåt och tvärtom. Benen användas icke vid simningen, utan hållas hop- böjda och tätt tryckta intill kroppen. " 2 Aquatic nematocerous Diptera II — N. Y. State Museum Bulletin 86. — Albany, 1905. TRÄGÅRDH: OM PROSOPISTOMA FOLIACEUM FOURC. 103 I hvila däremot, när larverna hålla sig tätt tryckta till stenarne, äro de tre svansbihangen indragna i kroppen, som i fig. 8; hufvudet är då tätt pressadt mot torax' framkant, svanssegmenten hopdragna samt benen hopböjda under krop- pen. På detta sätt bildar hela kroppen en tunn, på buksidan konkav sköld, som genom adhäsionens kraft tryckes mot un- derlaget och erbjuder så godt som intet motstånd mot vatt- nets lösrifvande kraft. VAYSSIÉRE nämner ingenting om, hvilken användning dju- ret har för sina ben; både när den simmar och när den sitter Fig. 9. Höger bakben. (Orig.) Fig. 10. Klo och tarsspets, sedd underifrån. (Orig.) fästad vid stenarne äro de-tryckta mot buksidan, »ramenées sous le corps». Då emellertid 3 par väl utvecklade ben finnas, torde man tryggt kunna förutsätta, att dessa hafva någon uppgift att fylla. Sannolikt användas de till att krypa med, ehuru V. ej varit i tillfälle att observera det; och om man får döma af benens byggnad, torde det vara baklänges som de för- flytta sig. Benen äro nämligen utsträckta fullständigt våg- rätt och femur och tibia leda mot hvarandra i samma plan pasansatt ratt tbiarpa allas benparen böjes framåt mot temurt, som på alla benparen ar riktadt bakåt, och på grund af höftskålarnes byggnad ej synes kunna vri- das framåt. När benen således sträckas ut och böjas ihop, bör detta resultera uti att kroppen flyttas baklänges. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Tarserna leda däremot snedt nedåt mot tibierna och likaså klorna, så att dessa äro riktade rätt nedåt. Själfva kloleden har en egendomlig struktur, som synes hafva till uppgift, att hålla klorna fast i en vinkelrätt nedåtböjd ställning. Framkanten på tarsen är nämligen på undersidan utbil- dad till ett par snedt mot hvarandra ställda tjocka skifvor, hvars inre sida är refflad, (Fig. 10). Vid basen af kloleden på undersidan synes: en hög, i omkrets "oval kudde, som också är refflad och som begränsas på sidorna af två tunn- väggiga strimmor. När nu klon böjes nedåt, pressas sanno- likt denna kudde ned emellan tarsens skifvor, hvarest den kvarhålles af refflorna, så att den blir låst fast i denna ställ- ning. Djurens förmåga att trycka sig så tätt till stenarne torde åtminstone delvis böra tillskrifvas denna mekanism. Summary. Two nymph&e were found by D:r I. ARWIDSSON in the stomach of two young salmons in Lagan (county of Halland). An account is given of the literature refering to the species and of the errors as regards its syste- matic position to which its exceptional shape has given rize. The external morphology is described and illustrated by original drawings. In the follo- wing respects the interpretation of the structures differs from V ayssiére's Views, besides which the following additions are made. Mouthparts. Attention is called to the resemblance between the mandibles of P. and of Campodea. The existence of a mentum is pointed out. The maxille have primitive features, as pointed out by V.-Thorax, Pronotum probably not fused with the mesothoracal plates i. e. Ist pair of wings, but only hidden by the anterior edge of them and partly reduced. Metasternum demarcated from mesosternum by a fine line. At the sides of the sternum there are 3 small, rectangular plates of which, however, only the anterior one is demarcated all round by sutures, whereas the other two are open posteriorly and flanked by slightly raised lines, not real sutures. The anterior plate, which takes part in the formation of acetabula I is probably an epimeron ; the other two are interpreted as superficial structural adaptations to form resting grooves to the femora II and III, when pressed close to the body. What V. con- siders as epimera is in reality the ventral side of the flattened margin of the mesothoracic plates. Abdomen. On the ventral side only 9 abd. segments are discernible, but, if V:s. statement holds good, the Ist pair of trachéal gills represents the rest of a greatly reduced Ist abd. segment. The reduction af this — compared with the presence of 10 abd. segments in other Ephemeride — is probably a result of the concentration and fusion of the anterior abd. segments which has taken place in connection with the formation of the respiratory chambers. Food. The food of the nymphe does not consist of infusoria and vegetable and animal detritus as V be- lieves, but they are carnivorous, devouring larv&e of Chironomide, especially Tanytarsus, which are swalloved entire. Perfection of adoptation. The fact that only 2 specimens where iound amongst the contents of the sto- machs of 148 salmons, compared with the great number of nymphe of other Ephemeride, Phryganide, Plecoptera and Jarve of Chironomide is a proof that Prosopistoma is admirably well adopted to escape the salmons. Eine neue Ctenophthalmus-Art. Von Einar Wahlgren. Ctenophthalmus agyrtoides n. sp. Morkemisem: Set serhielt "eh vom: Herrn Professor R. COLLETT zur Bestimmung 37 Exemplare einer C7tenophthalmus- Art, welche auf einem in Gefangenschaft gehaltenen, aus Hal- lingdal, Norwegen, stammenden Lemming, Lemmus lemmus L., gefunden waren. Die Art steht C. agyrtes HELLER und C: proximus WaAG- NER nahe. Der Kopf ist mit drei starken Wangenstacheln bewaffnet, von denen der vordere der kärzeste, der hintere der längste ist; ausserdem findet sich am Rande der Anten- nengrube der gewöhnliche lange, stumpfe, schwach chitini- sierte, stachelähnliche Auswuchs. Vor der Antennengrube stehen zwei schräge Borstenreihen, von denen die vordere aus 5 schwächeren, die hintere aus 3 stärkeren Borsten be- steht. Hinter der Antennengrube sind die Borsten ganz wie bei C. agyrtes angeordnet. Der Pronotalkamm besteht aus 16 Stacheln, von welchen die zwei äussersten kärzer als die ubrigen sind. Die mittleren Abdominaltergiten sind mit zwei Reihen alternierender Borsten besetzt, von welchen die vor- dere Reihe jederseits von 3 kärzeren, die hintere von 6 län- geren Borsten gebildet ist. Zwischen den längeren Borsten befinden sich winzige Härchen. Die vier vordersten Tergiten sind ausserdem jederseits mit je einem kurzen Dorn bewaff- net (3). Die relative Länge der Hintertarsen ist dieselbe wie bei C. agyrtes und proximus oder 4:3:2:1:2. Der Haftapparat des Männchens gleicht sehr denjenigen der erwähnten Arten, ist doch von diesen deutlich verschieden. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IT1. Der obere Rand seines Körpers ist tief ausgeschnitten, wo- durch zwei längliche Loben gebildet werden. Während aber bei C. proximus der vordere Lobus äusserst kurz ist, ist bei C. agyrtoides wie bei C. agyrtes der hintere Lobus kärzer als Fig. 1. Haftapparat des Männchens. der vordere. 'Von C. agyrtes unterscheidet sich unsre Art aber dadurch, dass der Körper des Haftapparats am Hinter- rande nicht wie bei jener dreieckig ausgebuchtet ist. Das Manubrium ist schlank und gerade, nur am äussersten Ende etwas gekrummt. Die Form und Beborstung des Haftapparats geht äbrigens aus Fig. I vor. Das Weibcechen unterscheidet sich! von. Cl agyrtesi dutch idie Form des 7. Abdominalsternits, dessen Hinterrand nur einen brei- ten Lappen bildet, nicht wie bei C. agyrtes in einen breiten oberen und einen schmäleren unteren Lap- ' pen ausgeschwungen ist. Das 38. Fig. 2. 7. Abdominalsternit des Abdominaltergit ist am Rande mit Weibchens. : 6 Borsten besetzt, von welchen die obere kärzer als die äbrigen ist. Vor dieser kärzeren Borste steht eine Gruppe von drei winzigen Haaren und etwas unter und vor diesen noch eine Gruppe von drei stärkeren Borsten, von welchen die eine länger als die zweiandre ist. In-memoriam:. Under 1910 bortgångna entomologer och föreningsmedlemmar. Johan Henrik Wermelin var född den 26 juli 1850 på Öland af allmoge- föräldrar. År 1872 utexaminerad från skogs- institutet, blef han följande året anställd som extra jägmästare i Stockholms revir. Efter att under någon tid hafva i Finland idkat skoglig verksamhet återkom han till sitt hemland år 1876 och erhöll då an- ställning som ingeniör i dåvarande skogs- styrelsen. När år 1883 af detta ämbetsverk jämte en afdel- ning af kammarkollegium bildades domänstyrelsen, blef han amanuens i det nya verket och befordrades till notarie på dess skogsafdelning den 17 jan. 1885. Sedan han därefter vid åtskilliga tillfällen innehaft förordnande som byråchef och äfven en kortare tid år 1890 förvaltat Hunnebergs revir, ut- nämndes han den 29 juni 1900 till öfverjägmästare i södra distriktet, som omfattade Skåne, Halland och Blekinge, och nedslog sina bopålar i Malmö. I slutet af juni 1910 måste han på grund af sjukdom — ett svårartadt tarmlidande — taga tjänstledighet, och den 5 påföljande augusti lämnade han detta jordiska. Såsom tjänsteman utmärkte sig WERMELIN genom sam- vetsgrannhet, plikttrohet, redbarhet och intresse för sitt kall samt förvärfvade sig öfver- och underordnades aktning och kamraters tillgifvenhet. Vasariddare blef han” år 1900. Hvad som emellertid gör honom förtjänt af omnämnande i denna tidskrift var hans lifliga intresse för entomologien, at hvilken han ägnade sina lediga stunder. Ifrig samlare af skalbaggar och isynnerhet fjärilar sågs han, oftast i sällskap med sin kamrat och vän, revisor A. VARENIUS, genomströfva hufvudstadens omgifningar på spaning efter sina älsklingsdjur. Från somrarnas landtvistelser hemförde han alltid rika och intressanta fynd. Själfklart tillhörde han entomologiska för- 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQOIT. eningen och dess dottersällskap Fauna, hvilkas sammankomster han ej gärna försummade, så länge han var bosatt i Stock- holm. Efter sin afflyttning till Skåne arbetade han där för en sammanslutning af de i sydliga landet bosatta entomologerna. Entomologisk tidskrift har att påvisa åtskilliga uppsatser af hans hand, behandlande svenska fjärilars fyndorter och insektskador på skog: Vid nunnehärjningen 1898—1902 i Södermanland och Östergötland förordnades han år 1899 af domänstyrelsen att biträda professor CHR. AURIVILLIUS vid undersökningar rörande härjningen. Redogörelse för de af nämnda personer jämte extra jägmästaren C. G. RAMSTEDT sålunda verkställda undersökningarna återfinnas i tidskriftens årg. 1900. Dessförinnan, år 1899, hade WERMELIN från trycket utgifvit en särskild, för allmänhetens upplysning af- sedd skrift »Om nunnan, hennes lefnadssätt och skadegörelse i skogarna samt om medlen för hennes förgörande», hvilken skrift grundade sig på de erfarenheter om skadedjuret, som dittills vunnits i andra länder. Han afled ogift, efterlämnande en broder. Med ett fördelaktigt yttre förenade WERMELIN en glad- lynt, hjärtevarm och vänfast karaktär, som gjorde honom synnerligen afhållen af umgängesvännerna, hvilka med vemod sakna den sympatiska mannen i sin krets. 7. Meves. Gustaf Löfgren var född i Grafva i Värmland den 27 okt. 18438. Efter år 1869 i Karlstad aflagd mogenhetsexamen inskrefs han vid Uppsala universitet, där han 1877 aflade fil. kandidat-examen. Re-' dan dessförinnan hade LÖFGREN måst ägna sig åt lärarekallet såsom »extra» och vikarie i Karlstad. Åren 1878—1881 var han sedermera vik. adjunkt i Nyköping, kom 'så till Lund, där han efter” genom- gånget profår tjänstgjorde som extralärare vid högre allmänna läroverket, tills han 1888 utnämndes till ordinarie läroverks- adjunkt i latin, tyska och modersmålet vid högre allm. läro- verket i Hälsingborg. Under sin Lunda-tid gjorde LÖFGREN bekantskap med IN MEMORIAM. 109 THOMSON, bevistade flitigt hans föreläsningar och blef snart en af hans mest hängifne lärjungar och en entusiastisk be- undrare. Hans redan förut lifliga intresse för naturhistoriska studier väcktes nu till nytt lif genom THOMSON och vidmakt- hölls som ett speciellt entomologiskt allt intill det sista. LÖF- GREN var synnerligen musikalisk och behandlade, ansågs det, fiolen som en mästare. I Hälsingborg tjänstgjorde han därför åren 1897—1901 som vik. musiklärare vid läroverket. Han var vidare den egentlige skaparen af »Hälsingborgs Museum» och nedlade på det som dess förste intendent ett förtjänstfullt ar- bete. Till detsamma öfverlämnade han redan under sin lifs- tid alla sina samlingar. Som entomolog var han en särdeles kunnig systematiker och rörde sig inom alla grupper med en imponerande artkännedom. Om också hans kunskaper ej voro af mera djupgående art, må det framhållas som en förtjänst, att han stod fullkomligt främmande för allt slags humbugsmakeri. SIE Karl Anders Hjalmar Borg var född i Norrköping den 6 mars 1859. Han aflade mogenhetsexamen i Linköping 1882 och inskrefs samma år som student vid Uppsala universitet. 1891 aflade BORG fi. kand.-examen, genomgick de följande åren bl. a. de praktiska öfningarna i zoologi och botanik för fil. lic.-examen samt gick profår i Uppsala 1894—95. Sedermera tjänstgjorde han som vikarierande adjunkt och extralärare vid läroverken i Nyköping, Linköping och Västervik, tills han slutligen år 1906 utnämndes till seminarie- adjunkt i Linköping. Som entomolog intresserade sig BORG i främsta rummet för neuroptera och orthoptera och har rörande dessa insektgrup- per publicerat följande skrifter: Anteckningar öfver svenska neu- roptera (Entomologisk Tidskrift 1901), Blattodeen aus Kameru (Bih. till K. Sv. Vet.-Akademiens Handlingar, Bd.: 28, 1902) samt Forficuliden aus Kamerun (Arkiv för zoologi Bd. 1, 1904). För naturvetenskapliga studier besökte BORG 1897 Lule lappmark samt 1906 Öland. Insekternas paleontologi, fylogeni och system. A. HANDLIRSCH, Die fossilen Insekten und die Phylogenie der rezenten Formen. Leipzig TOO OO ÖGATS TOVESTGI ser tafl. samt textfigurer och stamträd. I samma mån som genomforskandet af de geologiska aflag- ringarna blifvit grundligare och mera systematiskt, i samma mån ha också de fossila insektarternas antal vuxit i allt jämt stegradt tempo, så att mängden af kända utdöda former numera uppgår till mellan 7 och 8 tusen. En sammanfattande öfverblick öfver denna stora massa var emellertid till för några år sedan helt enkelt omöjlig redan till följd af den insektpaleontologiska litte- raturens stora splittring men framför allt på grund af många af de äldre beskrifningarnas och afbildningarnas otillförlitlighet och bestämningarnas osäkerhet för att inte säga oriktighet. Så voro bl. a. ett afsevärdt antal illa bibehållna fragment beskrifna och namngifna såsom insektarter, utan att alls tillhöra insekternas klass, ja stundom utan att alls vara lämningar efter lefvande varelser. En följd af detta osäkerhetstillstånd är bl. a., att de hittills- varande insektsystemen, äfven beträffande de större gruppernas omfång och förhållande till hvarandra, uteslutande äro grundade på kännedomen om de nu lefvande arternas organisation, och att alla hypoteser om insekternas fylogeni måst sväfva i luften. Man tänke sig t. ex., hurudana våra föreställningar om ryggrads- djurens fylogeni skulle ta sig ut utan paleontologiens hjälp! För att i möjligaste mån undanrödja dessa missförhållanden har det ofvan nämnda stora och präktiga HANDLIRscH'ska verket tillkom- mit. För detta ändamål har prof. H underkastat samtliga pa- leozoiska och mesozoiska insekter en grundlig revision, gifvit nybeskrifningar af dem och, mestadels i originalteckningar eller fotografier, afbildat alla paleozoiska arter och mesozoiska släkten, medan de tertiära och kvartära arterna fått en mera summarisk och katalogiserande behandling. En stor del af arbetet och den för entomologer icke minst intressanta, utgöres af fylogenetiska WAHLGREN, INSEKTERNAS PALEONTOLOGI, FYLOGENI OCH SYSTEM. EII slutsatser och tillämpningar af de paleontologiska undersökningarna, sammanställda med resultaten af de nyaste forskningarna öfver de recenta insekternas morfologi och anatomi. Såsom de äldsta kända insekterna pläga nämnas de båda i siluraflagringar funna Paleeblattina Douvillez ”"BRONGNIART och Protoecimex siluricus: MOBERG. Den förstnämnda har emellertid visat sig vara ett genalutskott af en — trilobit. Den andra »arten>, som på sin tid omnämndes i denna tidskrift (årg. 13, sid. 208), är för oss af större intresse, enär den är grundad på en i Skånes undersilur funnen bildning, som på grund af några entomologers (bl. a. THomsons och O. M. REUvTERS) auktoritet blifvit ansedd som en hemiptervinge. Artens upphofsman har emellertid själf förklarat sig icke obenägen att anse det hela som en »lusus nature», och denna förmodan har HANDLIRSCH, som haft typen till undersökning, bekräftat. Och därmed äro alltså de siluriska insekterna expedierade — tills vidare åtminstone.! Äfven de devoniska insekterna måste såsom sådana strykas, sedan det visat sig, att de aflagringar (Little River group i New Brunswig), där de äro funna, icke äro af devonisk ålder utan tillhöra den öfverkarboniska serien. Också de i undre karbonlager (kulm) funna s. k. skalbaggarna måste afföras från de fossila insekternas lista. Enligt H. äro de icke ens arthropod- ännu mindre insektlämningar. De första säkra insekt- lämningarna datera sig alltså från senare delen af stenkolsperioden. De äro funna1i västra Europa och östra Nordamerika i öfverkarbo- niska sötvattensaflagringar bildade i sumpmarker och träskskogar. De tidigast uppträdande arterna tillhöra alla ordningen Paleodicty- optera. Dessa voro ytterst ursprungliga former med enkla anten- ner, bitande mundelar, likformiga mellankroppsleder och bredt vidfästad bakkropp med tio likformiga segment och äfven det elfte någorlunda väl bibehållet och försedt med flerledade cerci. Alla benparen voro likformade och försedda med fåledade tarser. En del af bakkroppslederna buro benrudiment och i vissa fall trakégälliknande utskott. De båda vingparen voro hvarandra lika med synnerligen ursprunglig ribbförgrening, utan ribbsamman- smältningar eller ribbreduktioner, utan vingmärke eller nodus; de voro bredt vidfästade mellankroppen, endast rörliga i vertikal riktning och kunde icke hopveckas eller läggas bakåt öfver bak- kroppen. Äfven prothorax var försedd med tydliga vingliknande bihang. De voro heterometabala (ofullständig förvandling), och vingarna, redan i larvanlagen horisontellt utstående, utvecklades småningom. Öfver hufvud taget öfverensstämma palxodictyopte- rerna så nära med en hypotetisk »Protentomon>, som verklig- ! Hur det förhåller sig med det i NAtHorst, Jordens historia, Tillägg och rättelser s. 1097 omnämnda fyndet på Gottland är ref. obekant. IT2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. heten rimligtvis kan begäras öfverensstämma med fantasien, och ingen svårighet synes möta att betrakta dem som samtliga pte- rygota insekters gemensamma förfäder. Redan före karbontidens utgång utslocknade palxodictyop- tererna, men redan dessförinnan, 1 alla händelser före karbon- tidens slut, uppträda redan åtta nya insektordningar, bland dem protorthopterer, protoblattoider, protodonater och protephe- mereroider (namnen tala ju för sig själfva) samt blattoider, hvilka samtliga, med undantag af de sistnämnda, redan vid permtidens slut åter försvunnit. Under den permiska tiden visa sig bl. a. mantoider, plectopterer, pre- och protohemipterer, de sistnämnda för att under samma tid åter försvinna. Det var en underbar insektvärld, som jagade kring sigilla- riernas och lepidodendrernas pelarstammar i de sumpiga stenkols- skogarna och fladdrade i dess gläntor eller glittrade öfver kala- marieträskens vattenytor: pal&eodictyopterer sådana som Zitano- phasma Fayoli med armlånga kroppar, protodonater som Mega- neura Monyiz med två tredjedels meter mellan vingspetsarna och dagsländeliknande varelser stora som en hand, medan fingerlånga kackerlackor klättrade i de lägre ormbunkssnåren. Karakteristiskt för de paleozoiska insekterna är nämligen deras storlek (riktigt små former saknas alldeles), hvilket, tillika med mycket annat, talar för ett tropiskt klimat; karakteristiskt är också, att samtliga voro heterometabola former, då väl ingen vinterköld och inga regelbundna torktider påkallade uppkomsten af ett hvilande pupp- stadium. Så godt som samtliga former voro också rofdjur eller lifnärde sig möjligen af förmultnande ämnen. Med den mesozoiska tidens inbrott undergår insektfaunan genomgripande förändringar. Säkerligen är den stora permiska nedisningen, som omfattade södra halfklotet ända upp till Indien, och hvars verkningar väl äfven på det norra halfklotet gjorde sig kännbara, icke utan skuld härtill. De stora formernas tid är slut åtminstone i nordligare trakter, och smärre börja uppträda. Af den paleozoiska tidens ålderdomliga ordningar erinra ännu endast palxzohemiptererna, och samtliga, öfriga insekter tillhöra recenta ordningar. De heterometabola insekterna börja uppblan- das med holometaboler, verkliga växtätare bli alt talrikare, och representanter för nutida familjer börja snart visa sig. Och vid tertiärtidens gryning ha så godt som alla de ålderdomliga famil- jerna skattat åt förgängelsen, och insektfaunan antar sin nutida prägel. Med användning tills vidare af den hittills gängse indelningen skall i det följande i sammanträngd form lämnas en redogörelse för de viktigaste fylogenetiska resultaten af HANDLIRSCHS under: sökningar. Apterygogenea. Fossila arter (af lepismatider, machilider och collemboler) äro tidigast kända från tertiärtiden och äro då WAHLGREN, INSEKTERNAS PALEONTOLOGI, FYLOGENI OCH SYSTEM. 1T3 så högt utvecklade, att de blifvit förda till nulefvande släkten. Någon upplysning om dessa djurs ursprung lämna de således icke, och deras fylogeni är därför högst osäker. Sannolikt äro de dock af hög ålder. Möjligen äro de egentliga thysanurerna (machilider och lepismatider) närmast släkt med chilopoderna. Kunna campodeider och collemboler omöjligt härledas från vin- gade insekter, återstår knappast annat än att söka deras ursprung bland chilopodernas och de pterygota insekternas gemensamma förfäder. Pseudoneuroptera. Klarast ligger härstamningsfrågan be- träffande plectoptererna (ephemeriderna), hvilkas larver äro för- sedda med abdominala, ofta ledade, af extremiteter bildade jälar, och hvilkas ålderdomligt byggda vingar i mycket erinra om pa- leodictyopterernas. Former med lika stora bak- som framvingar uppträda i juran. Redan från permperioden äro säkra plecto- pterer kända, och öfvergången från palxeodictyoptererna förmedlas af de karboniska protephemeroiderna. — Odonaterna, som bruka sammanföras med plectoptererna, bilda dock en från palxodicty- optererna utgående alldeles själfständig gren, och släktskapen förmedlas här genom de i öfverkarbon och perm uppträdande protodonaterna. Egentliga odonater visa sig först i lias med ordningen Amnisozygoptera, 1 nutiden endast representeras af den japanska Neopaleophlebia. — Perlarierna, som sannolikt uppträda med en form redan i permiska lager, hafva ingenting med de föregående att skaffa, icke heller äro de vare sig förfäder eller ättlingar till orthopteroida former, utan ha själfständigt utvecklat sig från palXxodictyopterer, möjligen via de i öfverkarbon funna hapalopteroiderna. Orthoptera. De vanligtvis under detta namn sammanförda insekterna tillhöra två väl åtskilda naturliga grupper, af hvilka den ena utgöres af blattider och mantider, den andra af de öfriga familjerna. De förstnämnda, mantider och blattider, af hvilka de senare uppträdde redan i mellersta öfverkarbon, de förra i perm, härstamma båda från de karboniska protoblattoiderna, hvilka i sin tur äro direkta afkomlingar af palxodictyopterer. — Redan i karbon och perm uppträda protorthopterer, som med tydliga mellanformer äro förbundna med paleodictyoptererna. Proto- blattoider och protorthopterer härstamma sannolikt från mycket närstående pal&odictyopterer; möjligen ha de rent af gemensamt ursprung. Sannolikt utvecklade sig redan i trias från protor- thoptererna de i juran funna locustopsiderna. Från dessa utgre- nade sig troligen under krittiden de i äldsta tertiära lager träffade acrididerna, under det att de i jura funna /Iocustiderna och gryl- liderna sannolikt redan 1 trias afskiljde sig från den gemensamma orthopterstammen. Från gryllidgrenen skiljde sig jämförelsevis sent de från oligocenperioden kända gryllotalpiderna. — Phasmi- derna representera en skäligen ung gren (tidigast kända från tertiär- Entomol. Tidskr. Årg. a Ve (CEO PI): 8 I 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19011. tiden), som sannolikt under juratiden utgått från de dålefvande elcaniiderna, hvilka i sin tur ha ett med locustopsiderna gemen- samt ursprung. — Forficuliderna äro icke, som ofta antages, någon ålderdomlig grupp; de visa sig först 1 tertiära lager, och deras härstamning från locustoida former, möjligen från gryllidgrenen, är otvifvelaktig. Med forficuliderna anses de parasitiska diplo- elossaterna (Hemimerus) vara släkt. Sannolikt ha de som skilda skott utgått från gryllidgrenen. Corrodentia. FPsocidernas ursprung är mycket problematiskt. Tidigast äro de kända från undre tertiären. Möjligen härstamma de från blattoidliknande förfäder. — Från ursprungliga psocider härleda sig sannolikt mallophagerna, af hvilka fossila former ej äro kända. — Embioiderna, en liten i ett fåtal reliktformer bibe- hållen grupp, kunna icke härledas från några recenta ordningar, utan måste genom en serie för oss okända mellanformer här- stamma från paleodictyoptererna. Möjligen hör till denna ut- vecklingslinje Haden!omon americanum HANDL. från mellersta öfver- karbon. Typiska embioider äro tidigast funna 1 tertiär bärnsten. — : Zermiterna visa såväl i sin anatomi som i sin yttre kropps- form (särskildt den australienska Mastotermes Darwinianus DESN.) så tydlig släktskap med blattoiderna, att deras härstamning från dessa icke kan betviflas. De äro tidigast funna 1 undre tertiären (eocen) — tidigare som termiter betraktade fynd äro felaktigt bestämda — och termiternas ursprung daterar sig sannolikt därför från krittiden. Anoplura. Pediculiderna, af hvilka fossila former äro obe- kanta, räknas ännu af en del forskare till hemiptererna. Enligt H. härstamma de dock säkerligen likasom mallophagerna (möjli- gen via psociderna) från blattoider. Thysanoptera en större uppmärksamhet, då den torde lämna den hittills fullständigaste redogörelsen för dessa egendom- liga gallbildningars biologiska funktion och deras sannolika upp- komstsätt. I och med detta verk, som 1 sitt slag torde vara enastående inom den svenska entomologiska, ja, zoologiska litteraturen, har Prof. SjöstEpDT för beständigt bundit sitt namn vid den ostafri- kanska insektfaunans utforskande. Sin forskningsresa har han slutfört på ett om målmedveten energi vittnande, hedersamt sätt. ÅA. T—n. Nyare insektgeografisk litteratur. J.: SPARRE SCHNEIDER. Hilleso. — Tromsö Museums Aars- Helens 32 1GLONSs. 23-142. i J. SPARRE SCHNEIDER. Maalselvens insektfauna. I. - Cole- Optera.— Iromsöl Misewrs: Ararshefter '30p igio, ss: 37-256. 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT T91IT. Ofvanstående arbeten äro nya led i den : serie värdefulla faunistiska monografier öfver skilda trakter af Norge, som den utmärkte kännaren särskildt af Norges skalbagg- och fjärilfauna offentliggjort. I den förstnämnda uppsatsen lämnas en förteckning öfver de skalbaggar, fjärilar, humlor samt land- och sötvattens- mollusker, som träffats på Hillesö, en liten ö i yttersta hafsbandet vid Malangenfjordens mynning i Tromsö amt. Af skalbaggar t. sex:/ ha anträffats: ör arter... Afostörstadimtresselarodaldessa ks likasom af andra djurgrupper — en del boreala former, som inom Norges arktiska region uppträda på isolerade lokaler långt norr om sitt egentliga utbredningsområde. Sådana uppenbara relikter från en tid med varmare klimat äro 1 afsevärdt antal träffade inom ifrågavarande region, men synas endast uppträda inom själfva kustområdet och på öarna, icke i inlandet. Förf. är mera benägen att anse dem vara relikter från interglacial tid än från den tid, det ju låge närmast till hands att tänka på, den varma 'Tapes-tiden, motsvarande vår Litorina-tid. Referenten förefaller dock det senare alternativet mera plausibelt. Med det andra arbetet introduceras vi 1 Maalselvdalen, »det bredeste og mesgtigste dalfore i Tromsö amt.> Efter några an- tydningar om traktens geologiska byggnad och dess växtlighet, skildrar förf. skalbagg- och fjärllifvet på olika slags lokaler och meddelar därefter en förteckning på omkring 500 inom området funna skalbaggarter jämte notiser om deras fyndorter, fyndtider samt utbredning i norra Norge. Af dessa äro ett r0o0-tal förut ej kända från Tromsö stift, och en stor del äro för Skandinavien nya. Många äro af stort djurgeografiskt intresse. Bl. a. med: delas flera nya fall af å ena sidan arktisk, å andra sidan mel- laneuropeiskt alpin utbredning. Det synes ref. som om föreliggande arbeten utom den kun- skap de ge oss om det arktiska Norges insektvärld äfven i annat afseende kunde ge svenska entomologer något att tänka på. B. SritevocGt. Die Grossfalter (Makrolepidoptera) Kurlands, Livlands, Estlands und Ostpreussens mit besonderer Beriucksich- tigung ihrer Biologie und Verbreitung. — Arbeiten d. Natur- forscher-Vereins zu Riga. Neue Holgesr2 fö norotessrsid: För att rätt förstå vårt eget lands insektgeografi är det nöd- vändigt att taga kännedom om våra grannländers fauna. Och till våra grannländer måste vi också, åtminstone beträffande Gott- land och i fråga om insekter, som skulle kunna tänkas sprida sig öfver breda hafsarmar, räkna Östersjöprovinserna. Då den fjä- rilgeografiska litteraturen i allmänhet är splittrad på ett otal små- uppsatser, är det af stort värde att såsom i ofvanstående arbete få en sammanfattning af ett större områdes fauna. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. 123 Af särskildt intresse är här bl. a. att finna, att af de fjäril- arter, som i Sverige äro inskränkta till Gottland och Öland eller endera af dessa öar, nämligen Åporoplula lutulenta, Acontia luctuosa, Abrostola asclepiadis, Hypena obesalis, Endrosa roscida och Sesia vespiformis, den förstnämnda inom Östersjöprovinserna blott är anträffad i Kurland och ÅAcontia luctuosa endast på Ösel (senast på 1860-talet) medan de öfriga fullständigt saknas, hvilket ju i sin mån talar för den mening undertecknad i fråga om ett par af dessa arter å annat ställe uttalat, nämligen att de på våra baltiska öar äro att anse såsom relikter. Men ifrågavarande arbete har icke endast insektgeografiskt värde. Dess tyngdpunkt ligger snarare 1 dess rikedom på upp- gifter om beskaffenheten af de olika arternas förekomstlokaler, deras flygtider och tider för larvernas uppträdande, näringsväxter och lefnadssätt i öfrigt samt variationer. Äfven detta arbete är enligt referentens mening ägnadt att ge svenska entomologer värdefulla vinkar och goda uppslag. Einar Wahlgren. En ny skalbaggfauna. EpwM. REITTER. Die Käfer des deutschen Reiches. Bd I och II. Stuttgart 1908—1909. Brist på faunistiska arbeten rörande Coleoptera har på senare tider ej rådt och kommer säkerligen ej heller framdeles att råda. Men brist på en billig, väl illustrerad och fullständig skalbaggs- fauna torde ha förefunnits ända till EpMm. REITTER, den bekante skalbaggkännaren i Paskau i Mähren, började utgifva ofvan- nämnda verk. För hvarje skalbaggsamlare torde detta vara en bekantskap att göra. En så vidt undertecknad förstår klar och redig text i förening med en massa utmärkt vackra, till större delen färglagda planscher (40 i hvarje del) gör arbetet synner- ligen värdefullt. Och man känner sig ovillkorligen imponerad af den tyska nationens naturvetenskapliga intressen, när man tar i betraktande, att dessa hittills utkomna volymer, som behandla Adephaga (fam. Cicindelide, Carabide, PaussidXe, Rhyssodide, Haliplide, Pelobuide, DytiscidXx, Gyrinide) samt af Polyphaga grupperna Staphylinoidea, Lamellicornia och Palpicornia, erhållas till det fabulöst billiga priset af resp. 4 och 5 Mark, och bundna till på köpet. Arbetet måste ju utgå i en jätteupplaga om dylikt skall bära sig. Al MP. Smärre meddelanden och notiser. Tvenne för svenska faunan nya syrphici. — Merodon equestris FaABR. och Ischyrosyrphus laternarius MILLER. — De till släktet Merodoz MeiG. hörande arterna påminna till sitt allmänna utseende om vissa /rzistalis-arter. De äro i allmänhet stora, med tät hårbeklädnad försedda arter. Ögonen äro tät- håriga hos båda könen, hos J sammanstötande, hos Y& åtskillda. Antennborstet är naket; ansiktet hårigt, urhålkadt under anten- nerna samt vid munranden framskjutande. Ryggskölden är af- långt fyrkantig, skutellen ej genomskinlig och bakkroppen käg- gelformig. De synnerligen kraftiga benen hafva förtjockade bak- lår, som undertill, nära spetsen äro försedda med ett tandlikt utskott såsom hos sl. Zropidia. MWVingarnas 3:dje längsribba är starkt krökt och kantfältet öppet. Merodon equestris FABR. har en hårbeklädnad, som till fär- gen är mycket varierande. Hos de 3 ex. (2 I och 1 28), som undertecknad funnit, har den ena J$J helt rödgul beklädnad, undertill och på bakkroppens spets något ljusare. Den andra J har ryggsköldens bakre hälft, skutellen samt de två första bakkroppslederna svarthåriga. De öfriga bakkroppslederna samt ryggsköldens främre hälft ljushåriga. Honan har svartbrun be- håring utom på bakkroppens spets, där den är rödgul. På bak- kroppens andra led skymtar en rödgul sidofläck fram genom behåringen. Benen äro hos båda könen svarta. De bakersta skenbenen hos J på insidan med en knöllik utväxt. Vingarna äro gråaktigt genomskinliga. De tre exemplaren, som fångats, äro alla från trakten kring Hälsingborg och tagna i resp. maj, juni och juli månader. Då man vet, att larverna lefva i lökar, är det ju en möjlighet, att de inkommit hit med lökväxter från utlandet. Ischyrosyrphus laternarius MirL skiljes från den närstående glaucius väsentligen genom följande: benen äro svarta, de främsta paren med gula lårspetsar och skenbensbaser, det bakersta paret nästan helt svart. Den svarta skutellen är i spetsen gulaktig. Ansiktsknölen är svartglänsande. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 125 I. laternarius är troligen ej sällsynt i Skåne. Den har af mig påträffats på umbellater vid Fleninge ?/s 1907, Ramlösa ?/s 1909, Ringsjön ?/7 och Bälteberga !'/s 1910. Hälsingborg i dec. 1910. OSCAR RINGDAHL Folkskollärare. En för Sverige ny klokrypare (pseudoscorpion). — Genom en af trädgårdseleverna å Experimentalfältet erhöll jag i juni 1910 en mängd små klokrypare, som påträffats i Småland vid Ålhult, Gullringen. Det uppgafs, att de små djuren före- kommo 1 väldig mängd i drifbänkar, där de kröpo kring öfver- allt på växterna. Jag anade genast att djuren i fråga tillhörde arten Chelifer nodosus SCHRANK, som hittills ej påträffats i vårt land, men som under likartade förhållanden anträffats flerstädes i Europa. En granskning af densamma, dels af undertecknad, dels af den norske preudoscorpionkännaren ELLINGSEN, har också besannat denna min förmodan. Släktet Chelifer har således med detta fynd fått sin åttonde svenska representant. Chelifer nodosus ScHr. hör till de intressantare formerna på grund af sitt lefnadssätt och särskildt på grund af det sätt, hvarpå arten sprides. Den har nämligen vid en mångfald till- fällen påträffats fasthängande med ena pedipalpklon vid ett flugben. Redan 1761 hade den iakttagits i denna egendomliga situa- tion, och det var först ett bra stycke in på 1800-talet, som man iakttog den under mera naturliga förhållanden. Sedan intresset för dessa små djur på de senaste årtiondena blifvit rätt stort, har Ck. nodosus gång på gång anträffats i drifbänkar, växthus, gödselhögar, i rum 0. s. v., men allt fortfarande och oftast på flugor. När man nu vet att komposterna och drifbänksgödseln äro sannskyldiga flughärdar, finner man lätt förklaringen till att djuren så ofta anträffats fastklängda vid flugben. Ett mera prak- tiskt sätt att förflytta sig kunde de små djuren näppeligen hitta på, och effektiviteten af spridningssättet visas bäst af djurens kända geografiska utbredning. Chelifer nodosus är nämligen anträffad 1 de flesta europeiska länder samt dessutom i Nordafrika och finns sannolikt äfven i Indien, då man anträffat arten ombord å fartyg, kommande därifrån. ALBERT TULLGREN. Nya fyndorter för några svenska fjärilar. — Drymonia chaonia HB. under de senare åren funnen vid olika tillfällen å Lidingön, nära Stockholm. — ÅZgrotis recussa HB. funnen på 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Lidingön 1905. — Ågrotis cuprea HB. funnen i Jämtland vid Åre, juli 1906. — Åporophyla lutulenta BK. funnen i Grenna aug. 1909. — TZeniocampa stabilis View funnen på Lidingön juni 1895. — Taenmocampa populeti "TR. under de senare åren ofta iakttagen på Lidingön. — ÖOrrhodia wau punctatum EsP. tvänne gånger under olika år funnen på Lidingön. — Calocampa wvetusta He. funnen i Jämtland vid Dufved 1906 och vid Storlien 1907. — Lobophora viretara HB. infångad vid Älkistan utanför Stockholm 1 maj 1908 och på Lidingön i maj 1910. Förut ej anträffad i Sverige. — Scotosia rhamnata SCHIFF, anträffad på Lidingön sommaren 19009. — Laärentia firmara HB. ett ex. infångadt på Lidingön 1895. — Tephroclystia inturbata HB. funnen på Lidingön 1908. Sannolikt ej förut anträffad i Sverige. — Tephroclystia stnuosaria Ev. funnen vid Mölnbo i Södermanland 1903 samt under de senare ären flera gånger på Lidingön. — Chloroclystis debiliata HB. under de senare åren ofta iakttagen 1 larvstadiet dels å Lidingön, dels för öfrigt i Stockholms närmaste omgifningar. J. PEYRON. Några fjärilnotiser. — HMadena adusta EsP.: puppan är i bak- ändan försedd med tvänne tättställda, i spetsarna något utböjda taggar; ofvan och på sidorna om dessa finnas inalles fyra korta, borstlika taggar. — Hadena sublustris EsP.: puppan är rödbrun, 1 bakändan försedd med en otvan skroflig, kullrig, undertill djupt skålformig förlängning, i hvars bakkant märkas 2 gröfre och två finare taggar. — Herminia cribrumalis HB. funnen i Söder- manland (hittills blott i Sk. och Vg.). — Iythria purpuraria IL. togs i flera, synbarligen nykläckta ex. vid Nacka (Stockholm) den 12 maj 1908. — Larentia (Cidaria) firmata HB. funnen i Hagaparken vid Stockholm, sept. 1908. — LZ. pupillata "THUNB. funnen vid Mellösa i Södermanland 1906. — Hucosmia certata Hz. funnen vid Nacka, Stockholm. — Scotosia transversata (HUFN.) Rortt. funnen i Väddö i nörra Roslagen 1908. — £fi- donia carbonraria Cr. funnen vid Flen, Södermanland 1906. — Acidalia virgularia HB. tagen på Djurö, Uppland, 1905. — Dianthoecia albimacula BKH. Väddö, Uppland 19038. samma lokal anträffades den 8 juli 1908 nykläckta ex. af Agrotis ypsilon RoTtT. samt larven af Heterogenea limacodes Hurn. — Slutligen må nämnas att ett ex. af Phlragmatobia fuliginosa L. med alla röda teckningar skarpt gula (ex. ej urblekt) anträffats i Söder- manland 1906. Artisten D. LJUNGDAHL. Stockholm. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 127 Tysk entomolog gör upptäckter vid Abisko. — Ållt- sedan riksgränsbanan öppnades för trafik ha våra nordliga byg- der, särskildt trakterna kring Torne träsk, lockat utlandets fjäril- samlare och insektgrossister till besök. Särskildt ha de senare >väckt uppseende> och kanske ej så litet bidragit till, att trakten kring Abisko numera är nationalpark och sålunda ej erbjuder de tyska fjärilroffarna samma dragningskraft som förr. En och annan synes emellertid ej blott hänge sig åt det rena samlandet. I >Internat. Entomolog. Zeitschrift> N:o 31 och 33 1910 åter- finnes en liten skildring af en tur till svenska lappmarken för- fattad af Ave. SELzER, Hamburg. Uppsatsen torde ha sitt lilla intresse särskildt därför, att den meddelar en del iakttagelser rörande den hittills obekanta larven af Colias nastes werdandi ZETT. För att komma åt larven valdes utvägen att få några honor lägga ägg. Detta lyckades utmärkt, ty valet af foderväxt hade af en slump utfallit väl. Som sådan hade i en kruka inplanterats några exemplar af »Oxytropis lappona>» (torde väl vara en för- växling med den vanligare Astragalus alpinus). I det fria på- träffades äfven ägg på denna växt och därjämte på blåbär. Lar- verna åto sedermera med smak bådadera. Då detta foder längre fram tröt, uppföddes de med hvitklöfver. Efter 16 dagar kläcktes äggen. De båda första hudömsningarna försiggingo efter resp. 11 och 13 dagar. Larverna synas öfvervintra, då de ännu i okt. ej hade förpuppats. Werdandi-ägget är långt, spetsigt, spolformigt och längs- reffladt. Nylagdt är det hvitt, andra dagen nedtill ljusgrönt, upptill ljusgult, glänsande. Efter 4 dagar blir det helt gulrödt. Den nykläckta larven är grågrön med spetsigt, svartbrunt hufvud. Efter 1:sta hudömsningen blir hufvudet rundare och något ljusare grönt än kroppen, som är grågrön. Efter 2:dra hudömsningen är larven oförändradt grågrön med en mörk och två ljusa rygglinier samt en ljus sidolinie; hela kroppen jämte det gröna hufvudet är tätt bevuxen med korta, svarta hår, som ger den gröna larven sin grå anstrykning. De utländska entomologernas respekt för vår högnordiska nationalpark belyses 1 uppsatsen. Förf. talar nämligen om hur omsorgsfullt håfvar o. dyl. gömdes vid exkursionernas anträdande. När han och hans sällskap kommit ur sikte, och fjärilarna flögo inom håfhåll, då ansåg man sig emellertid vara utom national- parkens områdel ÄN Praia taczanowski ANDRÉ funnen vid Abisko. — Denna synnerligen intressanta växtstekel påträffades för första gången 1 vårt land af adj. E. WRETLIND den 5 juli 1908 vid Abiskojokk 1 Torne lappmark. Släktet Praia, som endast är representerad 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQOTI. af nämnda art, är närmast besläktadt med C/lavellaria och liknar äfven : rätt. mycket CI. amerine L. Från detta släkte afviker Praia genom den lilla, normalt formade läppen och antennerna, som framför klubban i spetsen har 5 tydliga leder (mot 4 hos Clavellaria). Om Praia's lefnadssätt vet man rakt ingenting och detta är ju desto mindre egendomligt som arten tycks vara mycket sällsynt. Den är nämligen funnen blott i några enstaka exemplar från Ryssland, Tyskland, Norge och Finland. SUR Notiser rörande sköldlöss. — Bland sköldlössen intaga representanterna för gruppen Örftheziine ett bemärkt rum på grund af sitt egendomliga utseende. De afsöndra nämligen hvitt vax, som på ryggen bilda regelbundet anordnade, fjällika plattor, hvilka framkalla en bild erinrande om sköldpaddornas ryggskal. Hittills har man i vårt land blott iakttagit tvenne arter af denna grupp, näml. Orthezia urtice (1L.) och cataphracta (SHAw). Den senare, som äfven träffats i nordligaste delarna af vårt land, högt uppe på fjällen, togs af Dr. I. TRÄGARDH den 2 juli 1903 i grå videregionerna vid Säkok i Sarjekfjällen. Två nya representanter för gruppen förtjäna här ett omnämnande. Orthezia insignis (DouvGL.) erhöll undertecknad den 19 mars d. å. från Prof. G. LAGERHEIM, som funnit densamma på Zhyrsa- canthus ”rutilans i Stockholms högskolas växthus. Arten afviker från sina närmaste släktingar därigenom, att ryggens vaxafsönd- ring är lokaliserad till midtlinien och kanterna. Sidopartierna af ryggen äro gröna. : Enligt FERNALDS coccidkatalog (1903) är arten i Europa blott funnen 1 England. Dessutom finns den i Sydafrika, Kina, Brasilien, Brittiska Guyana, Mexiko, Förenta Staterna samt på Mauritius, . Ceylon, Trinidad och Jamaika. Värdväxterna äro rätt talrika och synes det, som om arten vore ett allmänt skadedjur i växthus, då den erhållit namnet »The greenhouse Orthezia>. Newsteadia floccosa (DE GEER), som är mycket nära besläktad med ÖOrthezia-arterna och mycket lik O. zartice (L.), påträffade undertecknad den 1 febr. 1902 bland fuktig mossa vid Emmaboda i Småland. 2 SNI Föreningsmeddelanden. Sammankomsten den 24 september 1910. Ordföranden tillkännagaf att föreningens ledamot Öfverjäg- mästaren JOHAN HENRIK WERMELIN med döden afgått samt läm- nade några meddelanden rörande hans lif och verksamhet. Från Prof. Y. SJöSTEDT hade inkommit en skrifvelse, hvar- uti han afsade sig uppdraget att vara sekreterare på grund af att föreningen vid sammankomsten den 30 april bifallit ett af Föreståndaren för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomo- logiska afdelningen A. TULLGREN väckt förslag gående ut därpå, att uppsatser med praktiskt entomologiskt innehåll skulle uteslu- tande ingå i den af föreningen utgifna publikationen »Uppsatser i praktisk entomologi>, och hvilken publikation hädanefter skall som bilaga medfölja tidskriften till alla dess medlemmar. Från föreningens vandringsstipendiat under år 1909 HJAL- MAR RENDAHL hade till sammankomsten inkommit reseberättelse, hvilken - af Ordföranden anmäldes. Vid sammankomsten höll Assistenten vid Centralanstaltens entomologiska afdelning Dr. IVAR TRÄGÅRDH föredrag om Crd- estis gysselinella; dess lefnadssätt och utvecklingsstadier. Larven, som lefver i tallbarr, hade anträffats i rätt stor mängd i Stock- holmstrakten. Vidare redogjordes för vissa hoppande acarider samt förevisades BERLESE's apparat för automatisk insamling af små insekter. Ordföranden redogjorde slutligen för några af honom som- maren 1909 gjorda iakttagelser rörande lefnadssättet hos vissa pompilider, speciellt Pompilus aculeatus samt refererade i sam- manhang därmed Lektor G. ADLERZ's senaste arbete: »Lefnads- förhållanden och instinkter inom familjerna Pompilide och Sphe- gide III.» Sammankomsten den 14 dec. 1910. Till medlemmar 1i föreningen hade af styrelsen invalts föl- jande personer: Studeranden vid Stockholms högskola Rup. Entomol. Tidskr. Årg. sis SES RE (AOXr): 9 130 ENTOMOLÖGISK TIDSKRIFT 19 2 BrRYANT-MEISNER, Forstkandidat J. VERNER-NIELSEN, Loiten, Hede- marken, Norge, Stadsträdgårdsmästaren Dir. M. HAMMARBERG, Stockholm, Dir. N. H. LEInDSTRÖM, Bergielund, Dir: E. CEDER- PALM, Stockholm, Fil. stud. EINAR KLEFBECK, Uppsala, Fil. stud. OLOF LUNDBLAD, Uppsåla, samt Fil. stud. AXEL FRISENDAL, Uppsala. Meddelades att föreningens f. d. medlem Läroverksadjunkten (G. LÖFGREN 1 Hälsingborg samt Seminarieadjunkten HJ. BorG i Linköping aflidit. Meddelade ordföranden att föreningen med anledning af sitt bidrag till firandet af sin hedersledamot JuULEs HENRI FABRE på hans go-års-dag mottagit en plaquette i brons, präglad till erin- ran om den frejdade entomologens förtjänster på det insektbio- logiska området. Anmälde ordföranden, att styrelsen beslutat föreslå förenin- gen en ändring af stadgarnes paragraf 3. gående ut på att sty- relsen skulle komma att bestå af 5 ordinarie ledamöter 1 stället för 3. Förslaget bordlades till februarisammankomsten. : Vid sammanträdet förrättades ordinarie val, hvarvid omval- des till ordförande Prof. CHR. AURIVILLIUS, till styrelseledamot 3yråchefen A. 'TrRyBOM och till styrelsesuppleant Byråchefen Auc. LYTTKENS. Till sekreterare efter Prof. Y. SJÖSTEDT, som afsagt sig uppdraget, utsågs Föreståndaren för Centralanstaltens för jord- bruksförsök entomologiska afdelning ALB. ”TULLGREN. Till revisorer omvaldes hrr J. CEDERQVIST och A. K. ARON- ZON samt till revisorssuppleant hr A. EKBLOM. Till klubbmästare valdes efter konservator C. O. RoTH, som afsagt sig uppdraget, Läroverksadjunkten G. A. RINGSELLE. Vid sammankomsten höll Assistenten Dr. IvAR TRÄGÅRDH ett med talrika skioptikonbilder illustreradt föredrag om sin resa i Natal och Zululand. Docenten Nirs HOLMGREN demonstrerade medelst ljusbilder en del färgfotografier samt några intressanta termitarter. ; Sekreteraren förevisade en serie bilder från den praktiska entomologiens område. Vid styrelsesammankomsten den 3 jan. 1911 utsågs Föreståndaren för Centralanstaltens entomologiska afdel-- ning ALB. TULLGREN till redaktör för föreningens publikationer och till distributör Artisten AXEL EKBLOM. Sammankomsten den 23 febr. 1911. Meddelade ordföranden att föreningens medlemmar Jägmäs- taren Frih. C. E. FLEETwoOOD, Lundby i Rasbo s:n, Uppland, samt Disponenten C. F. HaASSELBLAD, Sprängsviken, aflidit. FÖRENINGSMEDDELANDEN. TEK Till medlemmar i föreningen hade styrelsen invalt Redak- tör ANTON JANSSON, Örebro, Studeranden R. E. NysteEprt, Länna bruk, Byringe, Fil. stud. EINAR SELLMAN, Uppsala, samt Folkskol- läraren ÖSCAR RINGDAHL, Höganäs. Det sedan decembersammankomsten hvilande stadgeändrings- ; förslaget upptogs till behandling och godkändes, hvarefter för- eningen till medlemmar af styrelsen utsåg Öfverste CLAEs GRILL samt Fil. D:r IVAR TRÄGÅRDH. Vid sammankomsten föredrogs revisionsberättelse och bevil- jades på revisorernas förslag full och tacksam ansvarsfrihet åt styrelsen och kassaförvaltaren. Revisionsberättelsen återgifves här in extenso. ; >Undertecknade utsedda att granska Entomologiska För- eningens i Stockholm räkenskaper för år 1910 få efter fullgjort : uppdrag afgifva följande: Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster: NEAR NTGOO ov ds a « ss se re NA br ks er 489: 53 FER SR OR SO RAN MUN RE NA. DI 140: — SSE EE Ag KE or RESA SL MI ADOR SILLEN FULA te obe a jet stella dl sffr ser 007: 65 ER ERE NE SER Sr USER AT LE ar I ta fer ven, OJ: ÖJ 3.710: 32 Kronor 4,208: 585 Utgifter : Sk RENEE kr SSA RA EA IE, AT LOT ARSA AV AROR RM 20 Bor: 8g riten SKV RAA SE RR SEE ANSE BOSS OLA 15786: 31 Ulppsatlsetnorpräkrasksentomologt , - soc hh NV 007: 97 EINE FS KAR REDS TS [a ESA OA ol Rare re ds gillet el helg Miere se delse 2109:-88 PTA SEA EE ke SA RR Aer erg er då AD IR er de fll 244: 07 3,5 50HT2 ERE Et DEREN UI ST RR ad ar ars da 3 de lg oe «om 658573 Föreningens fonder: Marnoro "a rToTO AENRBENERES KE ov cc 2,000:—, . 2,000: — FERRARI RE RE SKER ERSNO00:— 2.000: -— (OISÄNDSErSsPr 0 0000: — —10,000: — EraesteRmTs SCEN T912:52 2,007: 19 utvisar en ökning af 94:67 KERNNV SE Se SAARNAK RIRG30:07 1 16;240:50 » » » PAFRINSEAG Sranekga ledamöter — . 35006 --"11 131600: — » ) ) » I00: — Upplupna innestående räntor , . 83: 12 k Kronor 508: 16 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT1TI. SLA (4 vå NoIAr: OBligatlOHET cc ecd ie a Ngn el Lyle Mose lå SA bys TTR Aag åa ESR REA AR SEKO Innestående på deposition i Stockholms Pantaktiebank =. . . . I1,100: — » 1. Stockholms Han delsbanmkd om öka rs ER 862: 80 ) i » IÖteckningsbanka far Er Sjätte Ce 200: — Bibliatekets utestående tordraD om. stu Ken ke EA RESTEN KS SORT Upplupna innestäendertaänlor: >. se... bevis sd gle SAS SE SÄ Kassabehallömpe guss öns os fören fe SS EE 255: 80 Kronor 26,598: 6C Skulder : ANF SREGNEDESKODG AE or 00 sa Pr ARA SNRA TSAR SVARAR RS ERA RR TOG Ör P; [ES WARBTBERGS- SE AEER DS Sa SRS IS IRS RAer ESR ST TRA RN RR [0 OG St OSCAR 'SANDAHLS fÖM ocMre a er a 8Y fe AE heder HSN TRANS IE SA NRA G) BKO) sv CLAES GRILLS Te SKER AE RER 2 fr RA TR ar nga ONES I. W. SMITTS BE RAG her vd RA SOLNA SEE FR SER ERROR EE SEG FOA DENA O Ständiga ledamötenrsta rs oc. so. ct das es AS ER SE HAAN TIN 3,000: — Upplupna, innestaendertantor io. sa ds sd SARS Er SRA 3: T2 Käpitalkontö. skrevet ATEA ES LENE AREAN Ges Kronor 26,598: 60 Kapitalkontot utvisar en ökning af kr. 169: 20. Å särskildt Inventariekonto är Föreningens Bibliotek upptaget till försäkringsvärdet 6. FETA ere RA ter SRA RA RIO (DE Förlagsartiklar lie; Mä i joy a SS) Dre ÄG ESS OO Kronor 32,000: — En gåfva af 50 Kr. till resestipendium har öfverlämnats af Öfverste Cr. GRILL, hvartill GRILV”ska fonden tillskjutit 10 Kr, = 60 Kr., hvilket be- lopp tilldelats en studerande vid Karlstads Elementarläroverk. Ledamöternas antal voro vid årets slut: Hedersledamöter I Kl. STIG » IT” ERE ER ASSA I IKorresponderande ledamoten most. Ständiga dedamöter. s. stts tat SERA RR Årsledamöter, korporationer . .« . . . 13 ensk. personers gg 1. Utlandet bs Summa 234 Revisorerna, som genomgått och granskat samtliga räken- skaper och verifikationer äfvensom tagit del af värdehandlingarna, hafva därvid funnit allt i god ordning och utan anledning till anmärkning. FÖRENINGSMEDDELANDEN. NG På grund af det anförda hemställa vi härmed till Förenin- gen, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte beviljas Entomolo- giska Föreningens styrelse och kassaförvaltare för räkenskaps- året 1910. Stockholm den 24 febr. 1911. A. K. Aronzon. Justus Cederquist.> Vid sammankomsten lämnades följande meddelanden. Dr. I. TräGÅRDH redogjorde för tvenne insektformer, I vilka varit föremål för misstolkning af föregående forskare. Den ena var den för ett kräftdjur ansedda ephemerid- nymphen Prosopistoma foliaceum som 1908 anträffats i Sverige för första gången i magen af laxöringar. Adjunkten E. VRETLIND demonstrerade föllstantiea utvecklingsserier af Eriogaster lanestris 1. och dess var. arbuscule .FrREY., hvilken senare förut varit känd endast i larvstadiet. Fjä- rilarna hade kläckts af föredraganden. Sekreteraren meddelade att hr E. SANDIN i Göteborg för första gången i vårt land påträffat Bledius furcatus OLIv. och dess var. skrimshuiranus CURT. En del intressanta iakttagelser rörande denna kortvinge återfinnes på annat ställe i detta häfte. Vidare meddelade sekreteraren, att den tyske entomologen A. SELZER, Hamburg, påträffat ägg och larver af Colias natses werdandi ZETT. Slutiigen demonstrerade Dr. JoHNn PEYRON fjärilar och lar- ver af Åporophyla Tlutulenta BKuEs, Drymonia chaonia HB. samt Lobophora viretata He. Några anmärkningar till »Ueber die Aca- rina der Russischen Polar-Expedition 1900—1903> af D:r Sig Thor. JANE Ivar Trägårdh. I D:r SIG THors bearbetning af den ryska Polarexpeditionens acarider har han, helt naturligt för öfrigt, kommit att i en del frågor intaga en ställ- ning, som afviker från de af mig i mitt arbete »Monographie der arktischen Acariden»! företrädda synpunkterna. Beträffande de fall särskildt i iden- tifieringsfrågor, där vi kommit till olika resultat, vill jag endast påpeka, att det varit lätt för D:r THOR att undvika några frågetecken i sitt arbete ge- nom en hemställan att få låna mitt material, hvilket jag naturligtvis med nöje ställt till hans disposition. Då jag emellertid i detta afseende — under- låtenhet att försöka få undersöka typexemplar — har åtskilligt att förebrå mig själf, kan jag naturligtvis ej förebrå D:r THOR samma underlåtenhet. Jag vill med detta endast framhålla önskvärdheten af att för framtiden den praxis utbildas bland acaritologerna, att de i tvifvelaktiga fall gå till typ- exemplaren. Af intresse är det att erfara, att THOR's exemplar af Cyta latirostris (HERM.) och Bdella longicornis (L) ej utmärka sig genom kortare palper och palpborst, i motsats till det arktiska material jag hade till mitt förfogande, hvilket föranledde mig att bibehålla de ursprungligen som särskilda arter uppställda arktiska formerna som varieteter. Som jag redan då framhöll, skedde detta bl. a. af det praktiska skälet, att dessas variationsriktning ej skulle råka i glömska. Senare undersökningar? ha visat att, Bdellidernas variationlatitud är ännu större och frågan betydligt mera komplicerad än jag då trodde. Och den möjligheten är ju ej utesluten, att de hittills vunna resultaten ej äro baserade på ett tillräckligt stort material. Det är likväl ojämförligt mycket större än det, hvarpå THOR grundar sin indragning at B. longicornis (L) var. decipiens (THORELL). Beträffande XAagidia "THORELL framhåller THOR BANKS och delvis också TROUESSART som de, som klargjort dess synonymik; han förbigår däremot under tystnad den omständigheten, att jag genom undersök- ning af THORELLS typ samma år som BANKS (april 1900) och utan att känna hans arbete påvisade, att Vörneria CAN. var synonym till Rhagi- dia "THORELL. 1 Fauna aretica. BA. LV. Liefi I:s JENA TOSAE 3 I. Trägårdh. Acariden aus dem Sarekgebirge p. 478—479, 579— 580. — Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebirges in Schwe- disch-Lappland. Bd. IV. Lief. 4. — Stockholm I910. TRÄGAÅRDH, NÄGRA ANMÄRKNINGAR. 135 Härom vore kanske ej så mycket att säga, då BANKS arbete ju fak- tiskt utkom något före mitt. Men något längre fram förbigår THOR under tystnad ett annat arbete, som dock rättvisligen bort nämnas. Han säger (p. 9), efter att ha talat om den förvirring, som råder ifråga Rhagidia-arterna, »Die Organe, welche uns in erster Linie ein sicheres Unterscheiden der verschiedenen Arten ermöglichen. sind: Maxillarorgan, Maxillarpalpen und Mandibeln; erst in zweiter oder dritter Reihe kommen Beine, Körperge- stalt, Färbung, Grösse und Körperhaare». Det kunde då möjligen ha förtjänt att omnämnas, att jag 1907 i »Acari of the Swedish South-Polar Expedition»! p. 21—23 framhäfde att de bästa kännetecknen för särskiljande af arterna erhållas från maxillerna och ambulakrerna jämte mandibler och palper, »As a general remark stress must be laid upon the fact that most ot the descriptions of the species of Rhagidia — KRAMER's description of RK. cylindrica perhaps excepted — do not give enough details with reference to the shape of the maxillae and the ambulacres and these seem to be the very organs which, in con- nection with the shape of the mandibles and the palpi, offer the best means of distinguishing the different species». Och samtidigt gjorde jag ett försök att på grundvalen af särskildt mandiblerna, hypostomet och am- bulacrerna karaktärisera RA. gigas (CAN), RA. gelida THORELL, KR. gerlachei TeTt och &. megalochela 'TGDH. Man får nu vid läsningen af THORS ar- bete den felaktiga uppfattningen, att det är han, som först insett dessa or- gans taxonomiska betydelse. Beträffande frågan, huruvida Rhyncholophus unidentatus TGDH är synonym med RA. norvegicus SIG THOR, så hänvisar jag till den i inled- ningen påpekade möjligheten att ha fått den löst. Jag vill dock nämna, att L. unidentatus TGDH, som jag återfunnit i D:r E. BEBLERS samling af nivala acarider? utmärker sig genom ett slags trattformiga organ? på cephalothorax och torde böra föras till ett särskildt släkte eller undersläkte. I fråga af synonymiken af 77ombidium sucidunm (L. KOCH) synes mig THor företräda en alldeles ohållbar ståndpunkt. Saken förhåller sig på följande vis: 1879 beskref L. KocH i sitt arbete öfver de af svenska expeditioner från Sibirien och Novaja Semlja hemförda acariderna en form under namn af Rhyncholophus sucidus. Genom undersökning af KocHs' typ visade jag 1902, att det var en Z7ombidiunm-art samt identifierade den med den år 1900 af THOR beskrifna Ofttonia spinifera. THOR har ingenting att invända mot denna identifiering, som väl därmed kan anses till fullo ådagalagd, men trots detta kallar han arten för Trombidium spiniferum SiG THOR, under framhållande af att KOocHs art ej kan identifieras på dennes afbildningar och beskrifning! Om denna uppfattning vore riktig, tillåter jag mig fråga, hvad skulle det då öfverhuf vudtaget tjäna till att undersöka typexemplar af ofullständigt beskrifna djur. när ej de därigenom vunna resultaten skulle användas? ; THOR åberopar sig på de nyaste nomenklaturreglerna »nach den neue- ren nomenklaturischen Reglen ist es denn auch nicht erlaubt diese KocH schen Namen zu benutzen, wernn andere Namen mit hinreichender Be- schreibung inzwischen geliefert sind». Det skulle vara intressant att få veta, hvilka regler THOR åsyftar. I de som antogos af den s5:te Internationella Zoologkongressen finnes intet stöd för en dylik uppfattning, som ju skulle leda till högst märkliga konse- kvenser hvilka THOR f. ö. i andra fall ej fullföljer. 1 Wissenschaftliche Ergetnisse d. Schwed. Sädpolar-Expedition 1901— 19093. Bd. V. Lief. 11. — Stockholm 1907. ? Jmf. E. BEBLER. Die Wirbellose. terrestrische Fauna der nivalen Region. — Inaugural-Dissertation. Geneve 1910. 3? Detta organ, som först observerades på BEBLERS material och seder- mera upptäcktes på mitt eget, omnämnes ej i min beskrifning. I 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Ty huru skulle han då kunna använda något af C. L. Kocns' eller HERMAN'”S artnamn, som han nu gör. Ingen kan väl påstå att dessas arter äro beskrifna, så att man kan med säkerhet identifiera dem. . Och då inga typexemplar finnas, kan man ju aldrig heller komma till mera än en större eller mindre grad af sannolikhet ifråga om dessas arter. Och likväl användas namnen af dem man trott sig kunnat identifiera. I detta fall åter har det varit möjligt att genom undersökning af KocHs' typ- exemplar visa, att det ar en Zzombidium-art, som fullständigt öfverens- stämmer med TRORS art spöiniferum. THOR har själf intet att invända mot identifieringen, men likväl skall arten heta spiniferum /! Slutligen opponerar sig THOR mot min identifiering af 7. sucidum (L. KocH) och Z. armatunm KRAMER, som blifver föremål för en skenbar- ligen dräpande kritik (p. 17). »Obi(!) man in einer Glastube von fast der- selben Localität zwei Milben findet, die nicht mit KRAMER'S Beschreibung und Figuren ubereinstimmen, und von welchem man nicht weiss, dass sie mit der von KRAMER beschriebenen Art identisch sind, so ist es nicht erlaubt trotz der abweichenden Beschreibung Identität zu behaupten. Und wenigstens folgende Punkte in der Beschreibung und in den Abbildungen erlauben keine Identifizierung: Das 4. Palpenglied bei Ir. armatunm KRAMER besitzt neben Endkralle und zwei Nebenkrallen: 4—5 starke dor- sale Dornen. Augen sehr kurz gestielt. Auf der Innenfläche jeder Geni- talplatte sind zwei Saugscheibe (= Genitalnäpfe) vorhanden.» Nu förhåller det sig emellertid så, som jag genom förnyad under- sökning af L. Kocus typ af 7". sucidum har öfvertygat mig om, och som jag förut framhållit, att KRAMERS beskrifning af palperna och ögonen full- ständigt passar på Z. sucidum. Båda ha två biklor, en yttre och en inre, vid basen af hufvudklon, och båda hafva en rad af 4—5 grofva borst, fäs- tade nära ryggsidan och riktade snedt nedåt. Hos båda äro ögonen myc- ket kort skaftade. Återstår således olikheten ifråga om antalet genitalsug- skifvor. Det är klart, att jag aldrig skulle dragit i tvifvelsmål KRAMERS' uppgift om blott två par dylika, om ej dessas antal, så vidt man vet, är 3 par hos 7Zrombidiunm, och det svårligen kan tänkas, att denna karaktär ej vore konstant för släktet. Den omständigheten, att i Vega-Expeditionens samlingar det ej finnes någon Trombidium från St. Lawrencebukten, men däremot ett rör med T. sucidum från Lawrence-ön, har jag naturligtvis endast anfört som stöd för riktigheten af den genom jämförelse mellan KRAMERS beskrifning och figurer och L. KocuHSs typexemplar vunna” uppfattningen. Och värde som stöd anser jag fortfarande att uppgiften äger. Vore det fråga om andra länder med en rik acaridfauna, där man på samma lokal kan finna en mängd olika 7rombidium-arter, vore det naturligtvis absurdt att af en sammanställning af dessa uppgifter söka draga några slutsatser. Men om vi betänka, att på alla de arktiska lokaler, hvars acaridfauna undersökts, och likaledes i Sarektjåkko, där jag tagit öfver ett 100-tal prof, inga andra Trombidium-arter påträffats än ZI. sucidum och T. bicolor var. curti- Dalpe (af hvilken den senare beskrifvits af KRAMER under namn af levi- capillatunm), så får sammanställningen af de båda uppgifterna ett annat värde. Zur Termitenfauna Kongos. Von Yngve Sjöstedt. Die vom schwedischen Missionär Herrn K. E. LAMAN aus Mukimbungu in Kongo heimgesandten ausserordentlich reichen Termitensammlungen, die letzte 92 Flaschen und Tuben umfassend, uber die ich schon zwei Arbeiten (Arkiv för Zoologi 1905 Bd 2, N:r 16 und Entom. Tidskr. 1907, p. 232—250) ver- öffentlicht konnte, erweisen sich noch immer als eine fast un- erschöpfliche Goldgrube. Unter den mehreren Tausend Exem- plaren, die ich kärzlich bestimmt habe, finden sich wieder eine Reihe neuer Arten, die icn hier im Zusammenhang mit eini- gen anderen jetzt bearbeiteten vorläufig publizieren will. Auch die Abbildungen sind provisorische Konturzeichungen, da ich die schon fertigen. eigentlichen Zeichnungen erst später in anderem Zusammenhang veröffentlichen werde.: Das noch unbestimmte Material — meistens Nasuti-Arten — hoffe ich später publizieren zu können. Calotermes lamanianus n. sp. Imago. Defekt, ohne Flägel; Kopf gelbrot, oval, von den Seiten ziemlich stark zusammengedriäckt, etwa '/; länger als breit; Fiihler defekt, das Basalglied etwa so lang wie die zwei fol- genden Glieder zusammen; das 2. Glied kaum oder nur wenig länger als das 3;, beide nach unten verengt; die folgenden breiter als lang; Åugen breit oval, wenig abstehend; Ocellen ziemlich gross, dicht an die Augen gestellt; Prothorax so breit wie der Kopf von der Spitze des einen Auges bis zur Basis des anderen, ziemlich gross, kragenförmig, von oben Entomol. Tidskr. Årg. 32 EL 3 (1Ox7): 10 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. gesehen quer-rektangulär, mit breit eingebuchtetem Vorder- rand und in der Mitte schwach eingebuchtetem Hinterrand, die Seiten vorn stärker, hinten schwächer gebogen; Flägel- schuppen "'/a länger als Prothorax, hinten breit abgeschnitten; Fugalregron mit zwei unten in der Mitte zusammenstossenden, unten breit triangulär ausgehöhlten Processen mit zugespitzter Aussenecke. Hinterleib oben gelbrot, etwas heller als der Kopf, Bauch viel heller; Beine blass, sehwach gelblich ange- haucht. Länge etwa 4 mm. Soldat. Kopf glänzend schwarz, hinten etwas rötlich, von oben gesehen fast quadratisch, etwa '/s länger als breit, vorn abge- schnitten und breit ausgehöhlt, mit unebener Oberfläche; Vorderrand etwas wulstig abgerundet, oben in der Mitte herzförmig eingebuchtet; unter den Fählern ein nach vorn gerichteter, abgerundeter kurzer Process; Oberlippe kurz, triangulär, an der Spitze mit einzelnen langen Haaren; Mandibeln kurz und kräftig, schwarz, an der Basis etwas verdickt und winkelig gebogen; Fiihler (12-) 13-gliedrig, kärzer als der Kopf, gelblich, das 2. Glied so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 3. und 4. bisweilen unvollständig getrennt und dann ein nach unten verjängtes Glied von der «Länge, desvempildend /ödietroleen- den zwei Glieder etwas breiter als lang; Calotermes lamaniänus"' dann die” Gliedet kaoelsmaachöaussen Rd allmählich etwas grösser, Endglied kurz oval; Mundteile gelblich; Prothorax etwa so breit wie der Kopf, kragenförmig gebogen, vorn tief, breit, etwas herzförmig ausgerandet, gelbweiss mit schwarzem Vorderrand und einigen dunklen Zeichnungen; die Seiten ziemlich gleichmässig gebo- gen, Hinterrand fast gerade, sehr leicht gebogen; Hinterrand des Mesothorax scehwach eingebuchtet; Yugalregion jederseits mit zwei herabschiessenden, unten vereinigten, durch fein punktierte Haut verbundenen, ziemlich parallel gehenden SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 139 chitinleisten, welche unten am Innenrand zusammenstossen; unten sind sie abgeplattet, dreieckig, mit nach aussen gerich- teter längster Spitze; Hinterleib schmutzgelb, glatt, glänzend, gleichbreit, dicht und fein punktiert, die Segmente am Hin- terrand oben mit kurzen, längsgehenden Kielen; Beine kurz und kräftig, kaum dunkler als der Hinterleib. Länge 4—35,;, Kopf 1,33, mit den Mandibeln 1,8, Breite des Kopfes 1,25 mm. Larve. Körper und Beine weiss; Kopf blass wachsgelb, glatt, glänzend, rund, von den Seiten etwas zusammengedrickt; Stirnpartie durchleuchtend weiss, ohne Fontanelle; Prothorax kragenförmig, vorn schwach und breit ausgerandet; Flägel- stummel kleiner oder etwas grösser; Fäuhler 13-gliedrig, weiss, perlschnurförmig, kärzer als der Kopf, die äusseren Glieder gross und fast kugelig, Endglied klein, oval. Länge 4—06, Breite des Kopfes 1—1,2 mm. Fundort etc. Kongo, Mukimbungu, 14. Nov. 1904, 3 Imag., 8 Sold.,, IORHISALV: Biologte. In einem ziemlich frischen Baumzweig. Nur wenige. (LAMAN-.) Genus Psammotermes DESN. Imago: Fontanello parvo, rotundo, pallido, post medium capitis posito; oculis parvulis, fere planis; margine antico prothoracis medio paulo incurvato; margine postico meso- et metathoracis curvato nec bifido; alis hyalinis, costalibus ex- ceptis venis indistinctis. DESNEUX kannte nur Soldaten und Larven dieser Gattung. Psammotermes fuscofemoralis SJÖST.. Termes fuscofemoralis SJÖST., Monogr. Nachtr. p. 62 (Imago, Arbeiter). Von dieser mir bisher nur als Imago und Arbeiter be- kannten Art habe ich nun zusammen mit diesen Ständen 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1911. auch mehrere Soldaten erhalten, wodurch konstatiert werden konnte, dass sie einer Psammotermes-Art angehören. Die Imagines und Arbeiter stimmen mit meinem aus derselben Gegend stammenden 7. fuscofemoralis iäberein. Damals war die Psammotermes-Imago als solche nicht bekannt. Dr. NILS HOLMGREN hat mir freundlichst mitgeteilt, dass er auf Grund eines von mir geliehenen Arbeiters des fuscofemoralis die Zusammenhörigkeit desselben mit Psammotermes-Arbeitern aus dem Zululande konstatieren konnte. Die zusammen mit den letzteren Arbeitern befindlichen Soldaten, die bisher nicht beschrieben worden sind, stimmen mit den vorliegenden Sol- daten des fuscofemoralis aus Khor Arbat uberein. Da bisher nicht alle Psammotermes-Stände (Imago, Soldat, Arbeiter) zu- sammen angetroffen sind, ist die Zusammenhörigkeit derselben hiermit zum ersten Mal ganz sicher konstatiert worden. Soldat. Kopf hellgelb, kurz rektangulär mit abgerundetem Nacken, /a so breit wie lang, etwas vor der Mitte mit einer kleinen aber sehr deutlichen, kreisrunden Fontanelle, von welcher eine nach vorn breitere Rinne läuft; Oberlippe gross, an der Mitte breiter, nach vorn verengty an der SpitsemmitWemzelnen Haaren; Fiitler 15-gliedrig, das Basalglied am grössten, das 2. am kleinsten, das 3. grösser als die folgenden und nach unten verengt, das 4. und 5. Glied gleich gross, die folgenden kaum grösser, nach aussen die Fähler allmählich etwas ver- engt, Endglied kurz oval; Mandibeln hellgelb mit dunklen Spitzen, nach vorn verengt, einwärts gebogen, mit schmalen, einwärts gebogenen Spitzen, die linke längs des Innenrands mit acht ziemlich stumpfen, schräg nach vorn gerichteten Sägezähnen, der äusserste etwas grösser; die linke mit vier sehr kleinen und einem sehr grossen, schräg nach vorn ge- richteten Zahn, grösser als an der linken Mandibel; Mentum zuerst bandförmig, nach vorn verbreitet, vorn breit abge- schnitten, mit schräg, ziemlich lang abgeschnittenen Ecken; Prothorax etwas schmäler als der Kopf, flach, etwas gebogen, nicht sattelförmig, vorn an der Mitte schwach eingebuchtet, die Seiten schwach ausgebuchtet, Hinterrand breit, flach eingebuchtet; Meso- und Metathorax oval, der erstere am 3 SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 141 Hinterrand gebogen, der letztere ziemlich gerade; Körper mit Beinen weiss. Länge 4—4,;3, Kopf samt Mandibeln 2,3, Mandibeln 1, Breite des Kopfes 1 mm. Fundort etc. WktGren ss Khor Arbat: am Roten Meer, 8 Sept. 1900; Imagines, kl. Soldat., Arb. Rhinotermes lamanianus n. sp. Rhinotermiti putorzo SJÖST. similis sed major, capite magis rectangulari, antrorsum minus angustato, articulo tertio anten- narum multo majore, claviformi, distinguendus. Gefliigelte Imago. Der Laman'sche K/änotermes ähnelt im grossen und ganzen RA. putorius, ist aber bedeutend grösser, der Kopf ist grösser und breiter, etwas kärzer als die Breite zwischen den Augenspitzen, und das 3. Fählerglied ist viel grösser, keulen- förmig, bedeutend grösser als das zweite. Ferner ist die Kehlplatte nach vorn nur schwach, bei puforius deutlicher verengt, und verhältnismässig etwas breiter. Spannweite 29, Länge mit dem Kopf 16, Länge und Breite der Flägel 12 resp. 3,3, Körper nebst Kopf 9 mm. Grösserer Soldat. Rotgelb, Unterseite mit Beinen, Fählern und Palpen etwas heller; Kopf gelbrot, kurz rektangulär mit abgerundeten Hinterecken und fast geraden Seiten, nach vorn schwach verengt, vom Stirnrande !/11 länger als breit; von dem zirkel- runden Fontanellenloch nach vorn eine tiefe mit abstehenden Rändern versehene Rinne, die nach vorn uber Epistom und Oberlippe geht; Epistfom schmal, vorn gerade, hinten von den bogenförmigen, von der Fontanelle herablaufenden, abstehenden Rändern begrenzt; Oberlippe quer-rektangulär, breiter als lang, nach vorn kaum bemerkbar verengt, am Vorderrand fast gerade, hyalin, mit einer von kurzen, weissen Haaren gebildeten Franse versehen; Mandibeln kurz, kräftig, die rechte nebst 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. der langen Spitze mit einem Zahn an der Mitte, die linke mit zwer; Fuller 1i7-gliedrig, "das 3. GliedMangersalstdie anliegenden; Prothorax quer-oval, nach hinten schwach verengt, etwa !/s schmäler als der Kopf; Vorderlappen kurz, etwas stärker gebogen, in der Mitte ohne Einschnitt, Hinterrand deutlich eingebuchtet; Mesothorax schmal oval, hinten etwas eingebuchtet, so breit wie Prothorax; Metathorax eben so breit aber etwas kärzer als Mesothorax, mit ziemlich geradem, schwach gebogenem Hinterrand; das ganze Tier fast völlig glatt, glänzend, nur am Bauch mit einzelnen längeren Haaren, Schienen und Tarsen etwas stärker, kurz behaart. Länge 6, Kopf 2, mit den Mandibeln 2,,7—2,o, Kopfbreite 1,7 Dim. Ähnelt im grossen und ganzen dem grösseren Soldaten des KA. putorius (Monogr. S. 52: Kopf mit den Mandibeln 2,5, durch Druckfehler »2,2», mm), unterscheidet sich aber durch einen mehr rektangulären, nach vorn weniger verengten Kopf, der Hinterrand des Pro- und Mesothorax ist deutlich einge- buchtet, und der Hinterleib ist oben fast völlig glatt. Die Oberlippe ist breiter als lang. Kleinerer Soldat. Mit etwas grösserem, mehr quer-ovalem, hinten breit ab- geplattetem und etwas mehr eingebuchtetem Prothorax. Sonst dem des putorius sehr ähnlich. ÅArbeiter. Diese stimmen auch mit denen des £4. putorius uberein. Fundorte etc. Kongo: Kingoyi, 1909, 1 gel Imac istNymphytst er Sold., 9 kl. Sold., 166 Arb. (A. WALDER); Mukimbungu, 25. Sept. 1904, I get Imag., 3 Nympiy mi ortSoldfbul Sold., 196. Ab. (EAMAN). Acanthotermes acanthothorax SJÖST. Monogt.. Pp. -59,. Nachorape2: Kongo: Mukimbungu, 3. Nov. und 4. Dez. 1904, 8 der grössten Soldaten, 36 der kleineren Form des grösseren Sol- SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 143 daten; 38 grössere und kleinere Exemplare der kleineren Soldatenform, 2 gr. Arbeiter, 70 kl. Arbeiter; Kongo: Kingoyi, ÖGA WAEDER, 2-9r. Sold., 6 der kl. Form des gr. Sold., Fark sold, 10 Arb. Acanthotermes militaris HaAG. Monogr. p. 56—59, Nachtr. p. 22. Kongo: Mukimbungu 1904, 5 gr. Sold., 8 kl. Sold., 15 BRED OCkL Arb. Acanthotermes spiniger SJÖST. Monoar.p. 05, Arkiv för Zool. 2:16 pag. 4. Königin. Die Königin dieser Art war bisher unbekannt. Nebst zahlreichen Soldaten und einigen Arbeitern liegen in einem Tu- bus aus Mukimbungu auch ein König und eine Königin. Die letztere ist gelbweiss mit dicht und fein, ziemlich schwach bräunlich punktierten Seiten. Die Tarsen sind schwarz und oft zerstämmelt. Länge 40 mm. Fundort etc. ukonmsolsk Mukimbungi,. 7. Dez.. 1904, 70 gr. Sold., 6 kl. Sbld sm oTrTArDI SO kl Arb. tKönig, I Königin, 38 Sold., BARN Aror Sold 13 ue Sold 4 20-gr- Arb, 9 kl. Arb. Termes bellicosus SMEATH. Monogr. p. 96— 101, 'Nachtr. p: 50. torso: FMIkimbungu;. ty gt Sold., 10 kl. Sold., 207 gr. Arb., 18 kl. Arb.; aus einem ziemlich grossen, unter einem Baum auf freiem Terrain stehenden Hägel. Termes fidens SJÖST. Monogr. Nachtr. p. 52; Arkiv för Zoologi Bd 2 N:o 16, KGOSKD. rö Lat. lidskr. 1907, p. 239. Kongo: Mukimbungu, 7. Nov. 1904, 32 SR SO. OKT USER ATPER22Septu21tSold;, 60LATb- 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1QO11. Biologie. IEeptiin der Erder (LAMAN) Termes badius Hav. Möonogt. ps. 110, Nacht opus! Kongo: Mukimbungu, 16. Nov. 1904, 58 Sold., 62 Arb.; aus einem vermoderten Baum. Termes unidentatus WASM. NMOnOSta DILSA Kongo: Mukimbungu, 4. Nov. 1904, 43 Sold., etwa 80 ANDE Biolog?e. Aus einem ”/a m hohen, runden Bau. Eine erhebliche Menge Termiten. (LAMAN.) Termes secrutor SJÖST. Ent. fidskr. 1907 Pp. 240MImaskSoldEEATD): Grösserer Arbeiter. Kopf braungelb, rund, mit ziemlich geraden Seiten, Stirn hell durchleuchtend, hinten mit einer punktförmigen, undeut- lichen Fontanellengrube; £pristom klein, schmal, wenig aufge- blasen, vorn etwas eingebuchtet, hinten etwas gebogen, in der Mitte mit einer dunklen Linie, kaum heller als der ubrige Kopf, jederseits von einem braunen Fleck begrenzt; Unterrand des Kopfes schmal braun; die zwei ersten Zähne der Man- dibeln gleich gross; Fii/ler 17-gliedrig, das Basalglied etwas länger als die zwei folgenden zusammen, das 3. Glied am kleinsten, das 4. und 5. etwas grösser, unter einander gleich gross; an der Mitte der Fuhler die Glieder nach untenistark verengt; Prothorax nicht völlig halb so breit wie der Kopf, Vorderlappen etwas länger und schmäler, vorn tief ausge- schnitten, mit ziemlich geraden Seiten; Hinterlappen in der Mitte etwas ausgerandet; Körper und Beine ziemlich dicht behaart. Länge 3—3,5, Breite des Kopfes 1,16—1,20 mm. SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 145 Kleinerer Arbetiter. Bedeutend kleiner, Fähler 16-gliedrig, das 4. Glied am kleinsten, das 2. etwas länger als die zwei folgenden Glieder 3. kaum kleiner als das 5., das so gross wie zusammen, das 3. das 6. erscheint. Länge 2,s, Breite des Kopfes 0,85 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu 14. Okt. Sp Ökl Sold' YSTADS mar tsold Er? kl. Sold3 I Okt; 1904:25 kl. Sold.,:72 RABE TA Nov. 26 Sold:, 10Arb. Biologie. In einem Baum (LAMAN). Termes prorepens SJÖST. Eultermes prorepens SJÖST. Entomol. Tidskr. 1907, p. 244. (Sold5,AD:), Kleinerer ÅArbetiter. Viel kleiner; Föhler 15-gliedrig, das 3. sehr kurz, das 2. Glied so lang wie das 3. und 4. zusammen. Kaneel2,6,! Breite des, Kopfes.0,s-mm. Bisher war nur der grössere Arbeiter bekannt. Die Art hat sich hiermit a!s ein Termes erwiesen, der beschriebene Arbeiter am nächsten verwandt war. Auch kleinere sind aber hier vorhanden. mit dem auch (1. c.) Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 29. Okt. 1904, 17 Sold., 83 gr fans KL Arb: Biologie. In einem vermoderten Baum (LAMAN). Ubersicht der Soldaten. Merol Monde. Nachtr..pu.35- Kopf langgestreckt, rektangulär, mit abgerundeten Hinterecken. $. Die rechte Mandibel ohne Zähne, die linke mit 3. Beide Mandibeln mit einem Höcker tief an der Basis; Oberlippe an der Spitze-mit einem kleinen weissen, dreilappigen Anbang; Fihler 15-gliedrig; Kopf mit Mandibeln 1,7 mm. E. heterodon. 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. $$. Die rechte Mandibel mit einem Zahn. Tf. Die linke Mandibel unter dem oberen kleinen Zahn mit einem tiefen, schräg nach unten gehenden Einschnitt, wodurch die untere Ecke gliechsam einen zweiten, grösseren Zahn bildet. Fihler 14-gliedrig. Kopf 1,65 mm. T. prorepens. Tf. Beide Mandibeln am Innenrand etwa an der Mitte mit einem kleinen Zahn. Fihler 16-gliedrig. Q. Grosser, Kopf mit Mandibeln 2,,—3 mm. T. stercorivorus. 29. Kleiner, Kopf mit Mandibeln 2,3—2,; mm. T. scrutor. Termes congoensis n. sp. Imago alata: supra rufo-brunnea; capite fusco-castaneo, ovali, antrorsum angustato, paulo longiore quam latitudine capitis cum oculis, sine fontanello: epistomate valde inflato, flavo, late ovali, antice truncato; oculis fere rotundis, modicis; ocellis fere rotundis, diametro dimidio ab oculis remotis; dentibus duobus primis mandibularum magnitudine eadem; antennis I3-articulatis, articulo tertio minimo, secundo longi- tudine duorum sequentium; prothorace latitudine capitis oculo uno excepto, semicirculari, cruce alba ornato, lobo anteriore brevi, medio paullulum exciso; mesothorace postice trun- cato, metathorace bifido, processibus brevibus, acuminatis; alis in spiritu hyalinis, venis costalibus paulo flavescentibus; mediana et submediana ale antice basi ale ipsius separatis; pedibus flavidis paulo fusco adumbratis; segmentis ventralibus abdominis multo pallidioribus quam dorsalibus, medio albidis. Exp. alar. 22—27, long. c. alis 12—15, long. ale 9—12,s, lat. ale 2,;—3,3, Corp. c. cap. 7—8,; mm. Gefliigelte Imago. Kopf dunkel kastanienbraun, Prothorax etwas heller, Körper oben viel heller, rotbraun; £Kopg/ rund, nach vorn triangulär verengt, ein wenig länger als zwischen den Augen breit; Stirn ohne Fontanelle; Epistom gross und wulstig, gelb, vorn gerade, hinten gebogen; Åugen mittelmässig gross, fast kreisrund; Ocellen fast kreisrund, nur um die halbe Länge ihres Durchmessers von den Augen getrennt; HFiihler 15- gliedrig, das Basalglied so lang wie die drei folgenden zu- sammen, das 3. am kleinsten, das 2. etwa so lang wie das 3. und 4. zusammen; bisweilen ist das kurze 3. Glied kaum ab- SJÖSTEDT : ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 147 geschnärt, wodurch die Fähler 14-gliedrig erscheinen; Prothorax mit einem hellen Kreuz, so breit wie der Kopf vom Innenrand des einen Auges bis zur Spitze des anderen; Vorderlappen sehr kurz, in der Mitte ein wenig eingebuchtet; Hinterlappen am Rande bogenförmig, hinten schwach abgeplattet; Hinter- rand des Mesothorax fast gerade, der des Metathorax mit zwei kurzen aber spitzigen, nicht breit abgerundeten Pro- cessen; Fligel hyalin, nur die Costaladern schwach gelblich; Mediana und Submediana der Vorderflugel gehen getrennt von der Schuppe aus; Beine gelblich, etwas dunkel angehaucht; Bauchschilder gelbbraun, in der Mitte heller. Spannweite 22—27, Länge mit den Flägeln 12—15, Länge der Fläugel 9—12,3, Breite der Flägel 2,;—3,3, Körper mit dem Kopf 7—38,; mm. Steht T. vadschagge, incerlus, redenianus und Trägårdh: am nächsten. Von vadschagge unterscheidet sie sich durch die hyalinen, nicht gelblich angehauchten Flägel, von incertus und redemianus durch ihre 15-gliederigen (nicht 16-gliedrige) Fihler. Von incertus weiter durch das helle Kreuz am Prothorax; von rede- manus dadurch, dass Mediana und Submediana der Vorderflägel getrennt von der Schuppe ausgehen. Wie T. Trägårdhi hat vorliegende Art 15-gliedrige Fähler. Von dieser Art unterscheidet sie sich dadurch, dass Prothorax am Vorderrand etwas ausgerandet ist, Prothorax ist viel schmäler (nicht breiter), als der Kopf zwischen den Augenspitzen, die Ocellen sind fast kreisrund, nicht oval, und die Processe am Hinterrand des Metathorax sind zugespitz, nicht breit abgerundet. Im Sept. nebst Nymphen angetroffene juängere Imagines sind durchgehend blässer, mit. ganz blassgelblichem Prothorax, welcher hinten mehr abge- plattet, nicht eingebuchtet erscheint, der Kopf ist stärker behaart, und die Ocellen grösser, halb so breit wie die Augen, bei den anderen nur ein Drittel vom Durchmesser derselben, und nur durch einen schmalen Raum von den Augen getrennt. Unter diesen Imagines befinden sich aber eine Königin von normalem Aussehen, und auch die Soldaten stimmen mit denen des T. congoensis uberein. Die jängeren, blässeren Imagines messen: Spannweite 24— 24,5, Länge nebst Flägeln 13—14, Länge und Breite der Fläugel 11—11,2 resp. 3,2, Körper nebst Kopf 6,;—7 mm. Königin. Eine am 19. Sept. angetroffene Königin ist gelbweiss, glatt, ungefleckt. Länge 21, Hinterleib resp. 17 und 5 mm. I 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19TT1. Grösserer Soldat. Kopf rotgelb, kurz rektangulär mit abgerundeten Ecken, ziemlich dicht weiss behaart; Stirn ohne Fontanelle; Mandibeln gerade mit einwärts gebogener Spitze, ohne Zähne, schwarz, an der Basis gelblich; Oberlippe zungenförmig, kurz, mit einzelnen längeren Haaren, erreicht nicht die Mitte der Man- dibeln; Fiihler 12-gliedrig, das 3. Glied vielleicht etwas länger als das 2.; Prothorax sattelförmig, Vorderlappen am Vorder- rand in der Mitte eingeschnitten. Länge 3—3,5, Kopf mit den Mandibeln 1,65 mm. Der Kopf ein wenig grösser, sonst vom grösseren Sol- daten des 7. redenianus SJÖST. (Monogr. Nachtr. 5. 69) kaum zu unterscheiden. Kleinerer Soldat. Kopf hell rotgelb, oval mit abgerundeten Ecken und ziemlich- geraden Seiten, nach vorn nicht verengt; Oberlippe zungenförmig, nach vorn stark verengt, ziemlich lang, reicht uber die Mitte der Mandibeln; Mandibeln schwarz mit gelb- licher Basis, fein, ohne Zähne, ziemlich gerade mit eingebogener Spitze; Fihler 12-gliedrig das 2. Glied etwas länger als das dritte, das 3. und 4. Glied gleich lang, nach aussen die Glieder grösser, die an der Mitte kugelförmig, Endglied oval, nach aussen deutlich verengt; Prothorax ”Is von der Breite des Kopfes; Vorderlappen viel schmäler als der Hinterlappen, an der Mitte des Vorderrands sehr deutlich ausgeschnitten; Hinterrand bogenförmig; Körper mit Beinen fast milchweiss. Länge 2,7, Kopf mit Mandibeln 1,:7, Breite des Kopfes 0,6 mm. Steht dem. kleineren Soldaten des 7Termes redenianus SJÖST. (vergl. "Monogr Nachtr: S. 37) ausserst nahettrdiesHuner sind aber 12-gliedrig, nicht 14-gliedrig, und der Kopf nach vorn nich verengt. Grösserer ÅArbeiter. Kopf blass braungelb, viereckig-oval mit geraden Seiten und gebogenem Hinterrand, etwa !/s länger als breit; die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross; Fihler 13- gliedrig, das Basalglied so lang wie die drei folgenden Glieder SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 149 zusammen, das 3. Glied sehr klein; nach aussen die Glieder allmählich grösser und gröber, Endglied oval; Prothorax sattel- förmig, Vorder- und Hinterlappen ziemlich gleich gross, Vorderrand an der Mitte sehr deutlich ausgeschnitten. Länge 2,8—3,3, Kopf nebst Mandibeln 1, Breite des Kopfes 0,65 mm. Kleinerer Arbetter. Mit sehr kleinem Kopf, sonst wie der grössere. Länge 2,7, Breite des Kopfes 0,; mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, I. Okt. 1904; 74 gefl. Imag., 10 MyrmplotEs Rer, Hold, 40 :kl., Sold; etwa. 200 Arbéeiter; 21. Noris tsen Imas., 27 kl. Sold:. etwa,30 Arb.; 21: Nov., forsen imas. und Nymphen, 1 Königim, 22 Sold., 78 Arb.; 20-0Sept; elwa 200 Arbeit. und mehrere ,Sold. (LAMAN). Eutermes fungifaber SJÖST. Mönogrp. 143, Nachtt. p: 73. Kongo: Mukimbungu, 25. Okt. 1904, 8 gefl. Imag., 16 Sold., 40 Arb. Eutermes Zenkeri DESN. Kongo: Mukimbungu, 20. Okt. 1904; 21 gefl. Imag., 26 Sold., 17 Arb.; aus einem an einem Stamm gebauten etagen- förmigen Nest. Eutermes bilobatus Hav. Monoer. p. 150, Nachtr. p. 70. Kongo: Mukimbungu 4. Okt. 1904, 28 gefl. Imag., 2 SOld:; 76 AD. Eutermes villifrons n. sp. Soldat. opp gelbrot, nach vorn dunkler, rektangulär, ziemlich "ho so breit wie lang, nach vorn kaum bemerkbar verencgt, 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19171: fast glatt, glänzend, vorn kurz und dicht behaart; Stirn von oben gesehen in einen kurzen, breit abgerundeten, hinten von einer flachen gebogenen Rinne begrenzten, oben mit einer kleinen Vertiefung versehenen Pro- cess ausgezogen; vorn ist diese Partie flach ausgehöhlt und jederseits von einer grossen, flachen Vertiefung begrenzt; Nacken mit einer dunklen Mittellinie; Mentum bandförmig, nach vorn ein wenig breiter, vorn mit schwach gebogenen Ecken und geradem Vorderrand; Mandibeln glänzend schwarz, kräftig, nach aussen verengt, mit einwärts gebogener Spitze, LENE ohne deutliche Zähne, von der Seite gese- SJÖST. hen schwach nach oben gebogen; ÖOberlippe fast gleichbreit, eccoenmajeceNitteischwach verengt, vorn winkelig ausgeschnitten; Hitler 15-gliedrig, nach aussen allmählich etwas gröber, das 3. Glied am klein- sten, Basalglied etwas kärzer als die drei folgenden Glieder zusammen, das 2. so lang wie das dritte und vierte, das 4. und 5, gleich lang; von hier aus die Glieder allmählich länger und dann wieder etwas kirzer, Endglied oval; Pro- thorax sattelförmig, '/s schmäler als der Kopf, vorn in der Mitte tief und schmal ausgeschnitten, von hier nach hinten eine feine Rinne; Hinterrand bogenförmig, in der Mitte ab- geplattet und etwas eingebuchtet; Mesothorax oval, längs der Mitte breit eingebuchtet; Metathorax so breit wie Prothorax, sehr schmal oval mit scehwach gebogenem Hinterrand; Hinter- leib und Beine hell, bräunlich gelb, der erstere dicht und lang, der letztere spärlicher behaart. Totallänge 8, Kopf mit den Mandibeln 4, Mandibeln 1,2 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 19. Okt. 1904, viele Exemplare. Biologie. Lebt in der Erde (LAMAN). Eutermes albotarsalis SJÖST. Möonogr. p.sI150,, Nachtrsp.ögo: Kongo: Mukimbungu, 25. Sept. 1904, 19 gefl. Imag., 6 Nymph., 4 Sold., 90 Arb.; 22. Sept. 30 gefl. Imag. 6 Sold., 32 Arb. SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. ISI Eutermes Aurivillii SjJÖST. Mönocr. p- 159, Nachtr. p. 20 u. 36: Kongo: Mukimbungu, 19. Okt. 1904, 11 gefl. Imag., Örsold.,, 4 Arb: Eutermes rhinoceros SJÖST. Käfkry Or. £00k-231601 page IT. Kongo: Mukimbungu, 19. Okt. 1904, 12 Sold., 36 Arb. Eutermes lateralis (WALK.) SJÖST. Monoegr. p. 165, Nachtr. p. 78. Konrgo: Mukimbungu, etwa 90 Sold. und Arb. Eutermes lamanianus SJÖST. ärver £008 2:10, pag. rs (Soldat, Arbeiter). Imago alata: supra rufo-brunnea; capite paulo obscuriore, antice triangulari-angustato, latitudine inter apices oculorum longitudine capitis fere &quali, medio puncto flavido ovali impresso; epistomate vix dilutiore quam fronto, magno, ovali, antice applanato; oculis rotundis; ocellis fere rotundis dia- metro ab oculis remotis; dente primo mandibularum valde maximo; antennis I3-articulatis, articulo secundo circiter longi- tudine duorum sequentium, tertio minimo; prothorace semi- circulari, postice applanato et paulo incurvato; antice paulo elevato, medio non exciso; scutis dorsalibus meso- et meta- thoracis postice bifidis, processibus breviter rotundato-acumi- natis; alis angustis, fusco-brunneo adumbratis, venis distinctis; pedibus fusco-brunneo adumbratis, tarsis pallidis; segmentis ventralibus paulo dilutioribus quam dorsalibus, omnibus (292) vel superioribus medio pallidis. Exp. alar. 23—24,3, long c. alis 12,;—13, long ale 10,5 — 11,5, lat. ale 2,,4—2,5, corp. c. cap. 6 mm. Gefliigelte Imago. Oben rotbraun; Kopf etwas dunkler, nach vorn triangulär verengt, zwischen den Augenspitzen fast so breit wie lang, 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. in der Mitte mit einer kleinen, langgestreckten, gelben, einge- dräckten Fontanelle; Epistom breit oval, vorn abgeschnitten und etwas eingebuchtet, hinten hoch gebogen, kaum heller als die Stirn; der erste Zahz der Mandibeln viel grösser als der zweite; Fiihler 15-gliedrig, das 3. Glied am kleinsten; das Basalglied ziemlich' so lang wie die zwei folgenden zu- sammen, das 4. und 5. Glied gleich gross, nach aussen die Glieder allmählich etwas grösser, Endglied oval, zugespitzt; ÅAugen rund; Ocellen breit oval, fast kreisrund, um die Länge ihres Durchmessers von den Augen getrennt; Prothorax ziemlich klein, ”/& von der Breite des Kopfes zwischen den Augenspitzen, halbkreisförmig, hinten etwas abgeplattet und eingebuchtet, Vorderlappen klein, in der Mitte nicht einge- schnitten; Meso- und Metathorax hinten verengt und in zwei kurze aber deutliche etwas abgerundete Spitzen ausgezogen; Fliigel schmal, ziemlich stark schwarzbraun angehaucht mit deutlicher Aderung; Mediana gerade, in der Spitze mit o—3 Zweigen, Submediana mit 9—12 Zweigen; Beine schmutz- braun angehaucht mit hellen Tarsen; Bauchschilder blässer als die Dorsalschilder, längs der Mitte heller. Spannweite 23—24,;, Länge mit den Flägeln 12,;—13, Länge und Breite der Flägel 10.5—11,5 resp. 2,4— 2,5, Körper mit dem Kopf 6 mm. Königin. Die gleichfalls bisher unbekannte Königin dieser Artist etwa 20 mm lang, gelbweiss, die Seiten dicht und fein warzig. In die Ubersicht der Imagines (Monogr. Nachtr. S. 29) ist diese Art folgendermassen einzufiihren: 6 a. Spannweite 23—24,;, Länge der Fligel 10,;—11,; mm; Fligel viel schmäler als bei der vorigen Art, 2,5 resp. 3 mm. | Flägel ziemlich stark schwarzbraun angehaucht mit deutlicher Aderung; der erste Zahn der Mandibeln viel grösser als der zweite; Beine schwarzbraun angehaucht, mit hellen Tarsen; Ocellen rund, um die Länge ihres Durehmessers von den Augen getrennt (bei der vorigen Art viel näher an die Augen gestellt). E. lamanianus. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 19. Okt. 1904, 61 gefl. Imag., I Königin, 19 Sold., 76 Arb. SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 153 Eutermes jucundus SJÖST. Ent. Tidskr. 1907, p. 242 (Nymph, Soldat, Arbeiter). Imago alata: supra rufo-brunnea; capite parvo, paulo obscuriore quam dorso, antice triangulari, puncto medio parvo impresso; epistomate inflato, vix dilutiore quam fronte; oculis parvis, rotundis, ocellis rotundis, minus diametro ab oculis remotis; dente primo mandibularum valde maximo; antennis I 5-articulatis, articulo basali longitudine trium sequentium, tertio minimo, secundo et quarto longitudine eadem; protho- race semicirculari, antice breviter elevato, medio non exciso; scutis dorsalibus meso- et metathoracis postice bifidis, pro- cessibus bevissimis, paulo rotundatis; alis longis, angustis, fusco-adumbratis, venis totis distinctis; pedibus pallidis; seg- mentis ventralibus brunneis, medio pallidioribus. Exp. alar. 18,;—21, long. c. alis 10— 11,5, long. ale 8,5 —9,8, lat. ale 2—2,3, corp. c. cap. 4,,—6 mm. Gefliigelte Imago. Kopf hell kastanienbraun, etwas dunkler als der Räcken, nach vorn triangulär verengt, !/& länger als zwischen den Augenspitzen Dbreit, in der Mitte mit einer punktförmigen Fontanell- höhle; Epistom gross aber nicht besonders hoch, kaum heller als diet Stina, brer oval, vorp abge- Eutermes jucundus SJÖST. schnitten, längs der Mitte mit einer (Soldat): dunklen Linie; der erste Zaira der Mandibeln viel grösser als die anderen; Augen kreisrund, ziemlich klein und wenig hervor- tretend; Ocellen kreisrund, etwas näher den Augen als um die Länge ihres Durchmessers gestellt; Fi/hler 15-gliedrig, das Basal- glied so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen, das 3. am kleinsten, das 2. und 4. ziemlich gleich lang, nach aussen die Glieder kaum länger oder gröber; Prothorax kaum dunkler als der Räcken, etwas schmäler als der Kopf zwischen den Augenspitzen, halbkreisförmig, vorn gerade; Vorderlappen sehr schmal, jederseits von einer kurzen Rinne begrenzt; Vorderecken breit abgerundet, etwas herabgedräckt; Meso- Entomol. Tidskr. Årg. 323 ING (II): ig 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. und Metathorax nach hinten triangulär verengt, an der Spitze mit -zwei winzig kleinen, abgerundeten Processen; HFliigel ziemlich hell, graubraun, in Spiritus halb durchsichtig, lang und schmal, die Aderung bis zur Spitze deutlich; Mediana oft mit 3—5, Submediana mit 6—10 Zweigen; die Bauch- schilder mehr oder weniger heller als die Riäckenschilder, die vorderen in der Mitte oft breit hell; Beine blass oder dunkel schattiert. Spannweite 18,,—21, Länge mit den Fliägeln 10—11, Laängerundfbrettercder Flägel 8,;—9,8 resp. 2—2,3, Körper mit dem Kopf 5—6 mm. Die geflägelte Imago dieser Art war bisher unbekannt. Wie der Soldat und Arbeiter, steht auch die Imago dem Eutermes arboricola (vergl. Monogr. Nachtr. 5. 30) am nächsten; der Hinterrand des Prothorax ist aber gleichmässig gebogen, nicht hinten abgeplattet mit zusammengedräckten Seiten, die Augen sind kleiner, die Ocellen kreisrund und die Fligel heller, mehr grau. Die Aderung der Flägel ist viel scehwächer, der eingedräckte Fontanellpunkt bisweilen undeutlich, das Epi- stom ist ziemlich von der Farbe der Stirn. Biologte. Aus einem alten Nest im Walde. (LAMAN). Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 19. Okt. 1904, 32 gefl. Imag., 1 Soldirs ORKA: Eutermes mansuetus n sp. Imago alara: supra brunneo-rufa, capite multo obscuriore, nigro-brunneo; capite antrorsum triangulariter angustato, medio puncto impresso; epistomate magno, antice truncato, postice valde curvato, paulo dilutiore quam capite; oculis magnis, fere rotundis, '/3 diametri ab oculis remotis; dente primo mandibularum valde maximo; antennis I4-articulatis, articulo tertio minimo, basali longitudine fere trium sequen- SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 155 tium, secundo longitudine fere tertii et quarti, ceteris apicem versus paulo majoribus; prothorace semicirculari, lateribus paulo compressis, postice paulo incurvato, lobo antico par- vulo, medio non exciso; scutis doralibus meso- et metathoracis postice bifidis, processibus brevibus, rotundatis; alis fusco adumbratis, venis valde distinctis; pedibus albidis, vix fusco adumbratis, segmentis ventralibus pallide brunneis, partim medio pallidis. Exp. alar. 15,;—18, long. c. alis 9—10, long. ale 7,3—38, Jar al Nas. Cop. C. Cap. 4,;—5 mm. Gefliigelte Imago. Kopf schwarzbraun, viel dunkler als der ubrige Körper, nach vorn triangulär verengt; Stirn mit einem deutlichen punktförmigen Eindruck; Epistom etwas heller, gross, vorn gerade, hinten stark gebogen; Augen gross, rund; Ocellen breit oval, fast kreisrund, um 2!/g ihres Durchmessers von den Augen getrennt; der erste Zan der Mandibeln viel grösser als die anderen; Fihler 14-gliedrig, das 3. Glied am kleinsten, das Basalglied fast so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen; das 2. Glied cylindrisch, fast so lang wie die zwei folgenden zu- sammen, nach aussen die Glieder allmählich grösser, Endeglied oval, etwas schmäler als die vorgehenden ; Prothorax "/6 schmäler als der Kopf zwischen den Augenspitzen, rotbraun mit einem gelblichen Kreuz, halbkreisförmig, mit etwas zusammengedrick- ten Seiten, geradem Vorderrand und etwas eingebuchtetem Hinterrand; Vorderlappen sehr kurz; Hinterrand des Meso- und Metathorax mit zwei kurzen abgerundeten Processen; Fliigel deutlich dunkel angehaucht mit sehr deutlicher Aderung; Mediana gerade, mit o—5 Zweigen an der Spitze; Submediana läuft mit Mediana parallel, mit 8—15 einfachen Zweigen; Beine blass, schwach dunkel angehaucht; Bauchschilder schmutzbräunlich, besonders die oberen in der Mitte heller. Spannweite 15,;—18, Länge mit den Flägeln g9—10, Länge und Breite der Flägel 7,;—38 resp. 1,85, Körper nebst Kopf 4,;—5 mm. Kommt in der Ubersicht (Monogr. Nachtr. S. 30) unter N:o 11. Spannweite 15—22 mm. Der erste Zahn der Mandibeln viel grösser als die anderen. 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. 1i- Fähler 15-gliedrig (arboricola, capricornis, socialis). 117. Fähler 14-gliedrig. Breite der Fligel 1,85, Spannweite 15,;— 18 mm. E. mansuetus. Soldat. Kopf hell rotgelb, rektangulär mit abgerundeten Hinter- ecken und ziemlich schwach gebogenem Hinterrand, "/7 so breit wie lang; Stirn oben mit einer deutlichen, in der Mitte mit einem kreisrunden, kurz tubusähnlichen Loch versehenen Vertiefung; Oberlippe ziem- lich lang und fast gleichbreit, nach vorn etwas verengt mit hyalinen Rändern, vorn mit ein- zelnen Haaren und ausgezogenen Vorderecken; Mandibeln schwarz, ziemlich fein, nach aussen allmählich verengt, ziemlich gerade mit ein- gebogener Spitze; Innenrand ohne Zähne; an der Basis, besonders der linken Mandibel, ein deutlicher Einschnitt; Mentum bandförmig, hinter der Mitte schwach verengt; Hiller Eutermes mansuetus 13-gliedrig, hell gelblich angeflogen, das Basal- ÖR glied so lang wie die drei folgenden Glieder zu- sammen, grob, nach unten verengt; das 2. Glied cylindrisch,etwas kärzer als die zwei folgenden Glieder zusammen, das 3. etwas kleiner als die anliegenden, bisweilen nur unvollständig vom vierten abgeschniärt; das 4. und 5. Glied gleich gross; die Glieder nach aussen allmählich ein wenig länger, gegen die Spitze mehr abgerundet, mit kärzerem Stiel, Endglied oval, etwas zugespitzt; Prothorax halb so breit wie der Kopf, Vorder- lappen gebogen, ohne FEinschnitt in der Mitte, Hinterrand flächer gebogen, an der Mitte kaum bemerkbar abgeplattet; Hinterleib und Beine weiss. Länge 3, Kopf nebst Mandibeln 1,85, Kopf 1,2 mm. Ubersicht der Soldaten (Monogr. Nachtr. S. 36). Die linke Mandibel unten am Innenrand mit einem deutlichen Ein- schnitt. Oberlippe rektangulär mit zu feinen Spitzen ausgezogenen Ecken. >” Kopf kugelig aufgeblasen, nach vorn verschmälert; mit Man- dibeln 3 mm. E. Aurivillii. 2? Kopf rektangulär, nach vorn nicht verengt, mit Mandibeln 1,85 mm. E. mansuetus. SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 157 Årbetter. Kopf blassgelb, glatt und glänzend, nur mit einzelnen Haaren, kurz oval, vorn verengt, ohne Fontanelle; Epistom gross, vorn abgeschnitten und ein wenig eingebuchtet, hinten gebogen, die Seiten schräg nach vorn gerichtet; längs der Mitte eine dunkle Linie; der erste Zahtr der Mandibel wze/ grösser als die anderen; Fiihler 13-gliedrig, das Basalglied ziemlich so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen, auch das 2. Glied cylindrisch, ziemlich so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 3. am kleinsten; nach aussen die Glieder allmählich etwas grösser, das Endglied oval, nach aussen verengt; Prothorax sattelförmig, Vorderlappen viel grösser als der Hinterlappen, ohne FEinschnitt am Rande; Körper weiss mit durchleuchtendem dunklem Eingeweide. Länge 2,3—3, Breite des Kopfes 0,6 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, Okt.—Nov. 1904; 110 gefl. Imag., 65 Sold: 190: Arb. Eutermes fuscotibialis SJÖST. Menogr, ps Lys Nachtr.i pu 82. Kongo: Mukimbungu, 16. Nov. 1904, 9 Sold., 150 Arb.; 4. Okt. 34 gefl. Imag., 23 Sold., 255 Arb. (»aus einem grossen runden Nest, grösser als ein Menschenkopf>). Eutermes edentatus (WASM.)! Microcerotermes edentatus Wasm. Rev. Zool. Afr. Vol. I, fasc. 1—2, Pp. 115, I911. Soldat. Kopf rotgelb, rektangulär, fast halb so breit wie lang; Stirn ohne Fontanelle, nach vorn schräg abgeplattet; MMan- dibeln halb so lang wie der Kopf mit Zunge, ziemlich gerade und gleichbreit, an der Spitze kurz verengt und einwärts ge- bogen; Innenrand ohne Zähne, eben, oder bisweilen mit mikro- skopisch kleinen Unebenheiten; von der Seite gesehen sind 1 Die Art war schon in der letzten Korrektur unter dem Namen Eu- termes intactus beschrieben, wenn ich die Beschreibung von WASMANN erhielt. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. die Mandibeln gerade; Oberlippe kurz, kaum ein Drittel von der Länge des schwarzen Teils der Mandibeln, zungenförmig, gegen die Basis verengt, an der Spitze mit einzelnen Haaren; Kehlpartie an der Mitte flach stundenglasähnlich verengt; Filer etwa von der Farbe des Kopfes, eim paar Glieder länger als an den Fiählerspitzen, 13-gliedrig; Basalglied nicht besonders dick, so lang wie die zwei folgenden Gilieder zusammen, das 2. cylindrisch, fast so breit wie die folgenden, etwa so lang wie. das 4.; das 3. Glied am kleinsten; gegen die" Mitte der Fähler sind die Glieder etwas grösser, nach unten verengt, Endglied schmal oval; nach aussen die Fiähler allmählich schwach verdickt; Prozttorax zwei Drittel von der Breite des Kopfes;! Vorderlappen viel kleiner und schmäler als der Hinter- lappen, am Vorderrand etwas ausgeschnitten; Hinterlappen am Rande bogenförmig; Körper und Beine gelbweiss. Länge 6—06,;, Kopf nebst Mandibeln 3,2, Breite des IKOPTeSE I rann Steht Eutermes fuscotibialis am nächsten, unterscheidet sich aber sofort durch die am Innenrand ebenen, nicht mit deutlichen makroskopisch sicht- baren Zähnchen versehenen Mandibeln. In die Ubersicht der Soldaten (Monogr. Nachtr. p. 36) ist dieser Soldat folgendermassen einzufiihren: TT. Stirn ohne Fontanellhöbhle. 2. Kopf rektangulär, etwa doppelt so lang als breit. SK $. Prothorax fast kreisrund, flach, am Vorderrand ausgeschnitten: Kopf mit den Mandibeln 3 mm. T. lucifugus. $Y. Prothorax sattelförmig, der Vorderlappen viel kirzer als der Hinterlappen. x. Prothorax in der Mitte schwach ausgeschnitten; Kopf mit den Mandibeln 3,2 mm. E. edentatus. xx. Prothorax in der Mitte nicht ausgeschnitten, Kopf mit den Mandibeln 2,2—2,6 mm. E. Sikore. ÅArbetter. Kopf braungelb, fast rund, etwas quadratisch zusammen- gedräckt, '!/; länger als breit; Epistom von der Farbe des Kopfes, ziemlich flach, vorn abgeschnitten, mit feiner dunkler Längslinie, jederseits von einem braunem Fleck begrenzt; die zwei ersten Zältne der Mandibel etwa gleich gross: Fiiller 1 3-gliedrig, Basalglied etwa so lang wie die zwei folgenden 1 WASMANN schreibt: »Prothorax schmaler als-die halbe Kopfbreite... der Vorderlappen ganzrandig». SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 159 Glieder zusammen, das 2. ziemlich so lang wie das 4., das 3. etwas kärzer als die anliegenden; vom 4. an die Glieder nach aussen allmählich grösser, gelblich, Endglied oval, zugespitzt; Prothorax sattelförmig, halb so breit wieder Kopf, viel kleiner als der Hinterlappen, am Vorderrand nicht ausgeschnitten; Körper und Beine gelbweiss, 3—3,s5, Breite des Kopfes 1 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 24. Okt. 1904, 18 Sold., 57 Arb. Eutermes parvulus n. sp. Diese Art ist mit Eutermes parvus HAV. (vergl. Sjöstedts Monoegr. S. 183) innig verwandt, ist aber durchgehend kleiner. Gefliigelte Imago. Spannweite 12, Länge mit Flägeln 7,;, Länge und Breite der Flägel 5,5; und 1,45, Körper mit dem Kopf 4—4,; mm. Soldat. Länge 4, Kopf mit Mandibeln 1,,—1,8, Breite des Kopfes 0,65 mm. Årbeiter. Länge 3—3,; Breite des Kopfes 0,65 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 29. Okt. 1904, 39 gefl. Imag., 58 Hold: 220-Afb:; 1. Okt 1904, 41 gefl. Imag., 12 Sold., 204 DERA Nova I90451:44 gefl. Imag.,. 21 Sold., 85 Arb; 4: Novir004; 42-sell. Imag.,, 6 Sold., 10.-Arb. Eutermes spherothorax n. sp. Soldat. Kopf rotgelb, dicht und fein weiss behaart, rektangulär- oval mit abgerundeten Hinterecken; oben an der Mitte eine kleine sehr deutliche eingedräckte Grube; Vorderrand der Stirn an der Mitte verengt, bogenförmig; Oberlippe zungen- förmig mit aufgeworfenen Rändern, vorn verengt mit hyaliner Spitze, reicht fast an die Spitze der Mandibel; Fihler 13- gliedrig, das 3. Glied am kleinsten, das 2. Glied ziemlich so 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9II1I. gross wie das Basalglied; nach aussen die Glieder allmählich grösser, die mittleren kugelig, das Endglied am grössten, oval, verengt; Mandibeln sechwarz, ziemlich kurz, ohne Zähne, schwach gebogen mit stärker einwärts gebogener Spitze; Mentum schmal, nach vorn allmählich breiter, auch an der Basis etwas breiter; Prothorax ?/s von der Breite des Kopfes, fast flach, oval mit aufgebogenen Rändern, vorn und hinten an der Mitte etwas ausgerandet, Meso- thorax und Metathorax oval, der letztere Eultermes sphero- fast so breit wie Prothorax, Mesothorax thorax SJÖST. schmäler; Körper und Beine fast weiss, stark behaart. Länge 2,;—3, Kopf mit den Mandibeln 1,5, Breite des Kopfes 0,85 mm. Årbetiter. Kopf gelbbraun, dicht und fein behaart, "/& länger als breit, mit etwas zusammengedräckten Seiten; £pistom oval, etwas gelber als der Kopf, längs der Mitte mit einer dunklen Linie; die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross; Fähler weiss, 13-gliedrig, das Basalglied so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen, das 3. Glied am kleinsten, das 2. und 3. Glied so lang wie die zwei folgenden zusam- men, das 4. etwas kleiner als das 5, nach aussen die Glieder bedeutend gröber und grösser, kugelig, das Endglied am grössten; Prothorax fast "/s von der Breite des Kopfes, sattel- förmig, Vorderlappen etwas kärzer und schmäler als der Hinterlappen, Vorderlappen in der Mitte nicht ausgerandet, Hinterlappen am Rande breit schwach eingebuchtet; Körper mit den Beinen weisslich, dicht behaart. Länge 3—4, Breite des Kopfes 0,8—0,9 mm. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 12. Nov. 1904, 67 Sold., etwa 100 Arbeiter. SJÖSTEDT :: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 161 Biologie. Aus einem unterirdischen, käseglockenförmigen Nest mit einer Art Wurzel darin (LAMAN). Eutermes nanus n. sp. Imago alata: supra brunneo-rufa, prothorace pallidiore; capite ovali, antrorsum angustato, sine puncto impresso; epistomate flavido, magno, semicirculari, antice truncato et leviter incurvato, sine linea nigra; oculis rotundis, modicis; ocellis rotundis, minus diametro ab oculis remotis; dente primo mandibularum paulo majore quam secundo; antennis I 5-articulatis, articulo basali cylindrico, longitudine trium sequentium, secundo cylindrico, retrorsum angustato, longi- tudine duorum sequentium, articulo tertio, quarto et quinto minimis, inter se longitudine eadem; ceteris apicem anten- narum versus sensim paulo longioribus, ultimo maximo; pro- thorace semicirculari, latitudine capitis oculo uno excepto, lobo anteriore parvo, vix elevato, medio non exciso; margine posteriore vix applanato; meso- et metathorace postice bifidis, processibus brevibus acuminatis; alis hyalinis, paulo rufo- brunneo adumbratis; venis sat distinctis, apicem alarum versus paulo minus distinctis, mediana recta, indivisa vel apice furcata; submediana 8—-10-ramosa; pedibus pallidis, vix brunneo-fla- vido adumbratis; segmentis ventralibus flavido-rufis, medio sepe pallidis. Bepralar i: 14, long. c. alist 8, long. ale 6,;s, lat. ale 1,5, EON. LE NCAP. 4,5 Mmm. Gefliigelte Imago. Kopf klein, oval, nach vorn verengt, rotbraun wie der Hinterleib oben, etwas dunkler als Prothorax; Stirn ohne Fontanelle; Epzstom gelb, ziemlich gross, halbkreisförmig mit abgeschnittenem, etwas eingebuchtetem Vorderrand, ohne dunkle Längslinie; Körper und Kopf etwa gleichbreit, schmal; der erste Zahnz der Mandibeln etwas grösser als der zweite; Augenr rund, nicht besonders abstehend; Ocellen rund, näher als um die Länge ihres Durchmessers an die Augen gestellt; Fiihler 15-gliedrig, das Basalglied gross, so lang wie die drei 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. folgenden Glieder zusammen, auch das 2. Glied cylindrisch, nach unten verengt, so lang wie die zwei folgenden zusam- men; das 3., 4. und 5. Glied am kleinsten, untereinander gleich gross, das 3. kaum kleiner; nach aussen die Glieder allmähliceh etwas grösser, das Endglied am längsten, schmal oval, verengt; Prothorax blass rotbräunlich, ziemlich so breit wie der Kopf von der Spitze des einen Auges bis zur Basis des anderen, ziemlich gross, halbkreisförmig, hinten kaum be- merkbar abgeplattet; Vorderlappen klein und kaum aufge- worfen, in der Mitte nicht ausgeschnitten; Hinterrand des Meso- und Metathorax mit zwei kurzen ziemlich zugespitzten Processen; Fligel hyalin, schwach bräunlich angehaucht, mit deutlicher wenn auch nach aussen etwas schwächerer Ade- rung; Mediana gerade, ungezweigt oder an der Spitze einfach gezweigt, Submediana mit etwa 8—10 Zweigen; Bauchplatten blass braunrot, besonders die oberen längs der Mitte hell; bisweilen ist die helle Mittelpartie so breit, dass die braun- rote Farbe seitengestellte Flecke bildet; Bezzne blass, scechwach braungelblich angehaucht. Spannweite 14, Länge mit den Flägeln 8, Länge und Breite der Flägel 6,3; resp. 1,5, Körper nebst Kopfe 4,; mm. Monogr. Nachtr..p..31, addendas mwetol =S enognesrat Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, Sept. 1904, 34 gefl. Imag. Biologte. Wurde zusammen mit FEultermes socralis angetroffen. Eutermes mirandus SJÖST. Arkiv för Zoologi Bd. 2, N:r 16 S. 18. (Soldat.) Imago alata: supra fere picea, meso- et metathorace valde nitentibus; capite ovali, antrorsum angustato, medio puncto parvulo instructo; epistomate fere colore capitis, magno, postice valde curvato, antice truncato; oculis modicis; ocellis fere rotundis, diametro ab oculis remotis; dente primo mandibu- SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 163 larum valde maximo; antennis 16-articulatis, articulo tertio minimo; prothorace semicirculari, postice incurvato,'antice paulo elevato, medio non exciso; scutis dorsalibus meso- et metathoracis postice bifidis, processibus anterioribus rotundatis, posterioribus magis acuminatis; alis nigro-brunneis, venis di- stinctis; pedibus sordide-flavido adumbratis; segmentis vent- ralibus unicoloribus, sordide flavescentibus. Exp. alar. 23—24, long. c. alis 12—13, long. ale 10—11 lat. ale 3,,—3,35, Corp. c. cap. 6—8 mm. Gefliigelte Imago. Körper oben braunschwarz, Kopf und Prothorax fast schwarz; Kopf oval, nach vorn verengt, !/g länger als die Breite zwischen den Augenspitzen; Epristom ziemlich gross, hinten stark gebogen, vorn gerade abgeschnitten, kaum heller als der ibrige Kopf; Stirn mit einem kleinen erhabenen Fontanellpunkt und vor diesem eine winzig kleine Vertiefung; der erste Zahnr der Mandibeln wze/ grösser als die anderen; Augen mittelmässig gross, rund, nicht besonders vorpringend; Ocellen fast kreisrund, klein, um die Länge ihres Durch- messers von den Augen getrennt; Fiihtler 16-gliedrig, nach aussen allmählich etwas verdickt, das 3. Glied am kleinsten, Basalglied etwas länger als die zwei folgenden Glieder zu- sammen, das 2. etwas kärzer als das dritte und vierte zu- sammen, das 5. und 6. gleich gross und fast kugelig; Pro- thorax +/+ schmäler als der Kopf zwischen den Augenspitzen, halbceirkelförmig, hinten deutlich eingebuchtet, Vorderlappen sehr kurz, vorn gerade, ohne Einschnitt in der Mitte; IMeso- und Metaihorax glänzend braunschwarz, wie lackiert, hinten mit zwei kurzen Processen, die ersteren abegrundet, die letzteren mehr spitzig; Fligel sehr dunkel, schwarzbraun, mit deutlicher Aderung; Mediana mit 2—7 Zweigen; von Mediana gehen mehrere kurze, schräg gestellte, oft abgebrochene Zweige in das Subcostalfeld hinein; Submediana mit etwa 10—13 Zweigen, von denen die letzten tuber die Mitte der Fli- gel reichen; Bezne gleichförmig schmutzgelb; Bauchschilder schmutzig gelbbraun, einfarben, in der Mitte nicht heller. Spannweite 23—24, Länge mit den Flägeln 12—13, Länge I 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. und Breite der Flägel 10—11 resp. 3,,—3,35, Körper mit dem Kopf 6—8 mm. Die gefliägelte Imago war bisher unbekannt; sie kommt in der Exa- minationstabelle (Monogr. Nachtr. S. 29 N:r 8) E. sudanicus am nächsten. $a. Spannweite 23—24, Länge der Fligel 10—11 mm. Flägel sehr dunkel, schwarzbraun, mit deutlicher Aderung; Submediana der Vorder- flugel streckt sich weit iäber den halben Fliigel; der erste Zahn der Man- dibeln viel grösser als der zweite; Fihler 16-gliedrig, das Basalglied so lang wie die drei folgenden zusammen, das 2. so lang wie das dritte und vierte, das 3. viel kleiner als das 4.: Stirn in der Mitte mit einem winzig kleinen erhabenen Fontanellpunkt; Beine hell, einfarbig schmutzgelb. E. mirandus. Soldat. Steht £. mandibularis sehr nahe, der Kopf ist aber grösser und mehr rektangulär; auch die Mandibeln sind verschieden, indem der Aussenrand ziemlich gerade ist, nur mit eingebogener Spitze, während der Innenrand oberhalb der Mitte bemerkbansibreiterersehemnt: Kopf blassgelb, kurz rektangulär mit ab- gerundeten Ecken, "/11 so breit wie lang; Stirn schräg abgeschnitten, oben wulst- förmig vorspringend, darunter mit einer dicht behaarten Fontanellgrube; schräg von hinten gesehen der Stirnrand abgerundet Eulermes manaibularis Verengt; Oberlippetetwas laänger alsibreit, SJÖST. nach aussen etwas breiter, vorn tief aus- geschnitten; etwa ein Drittel von der Länge der Mandibeln; Mandibelr lang und schmal fast stabför- mig, eigentuämlich, schwach, fast s-formig, gebogen, der Innen- rand etwas oberhalb der Mitte verdickt, die) Spitze ein- gebogen; an der Basis hellgelb, nach aussen rötlich schwarz; die Mandibeln so lang wie der Kopf; Fiiller 14-gliedrig, das 3. und 4. 'Glied gleich lang, das 2. nur wenig langet, fo: thorax klein, ”/& von der Breite des Kopfes; Vorderlappen klein, viel kärzer als der Hinterlappen, am Vorderrand kaum bemerkbar eingebuchtet; Hinterrand bogenförmig. Länge mit dem Kopf 7, Kopf mit den Mandibeln 3,5 — 359, Breiterdes Koples I, mm: SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 165 År better. Kopf einfarben, blass gelblich mit durch- leuchtender heller Stirn; £Epistom von der- selben Farbe, ziemlich gross, oval, vorn abgeplattet; in der Mitte des Kopfes eine kleine Grube; der erste Za/m der Mandibeln viel grösser als die anderen; Fiihler gelb- weiss, I5-gliedrig, das 3. Glied sehr klein, ringförmig, das 4. und 5. Glied gleich gross, das 2. ziemlich so lang wie das dritte und vierte zusammen; Basalglied ziemlich so lang wie die drei folgenden Glieder zusam- men; vom 6. an die Glieder nach aussen allmählich grösser; Prothorax sattelförmig, 5 2 Eutermes mirandus Vorderlappen so lang, aber etwas schmäler Sjösr. als der Hinterlappen und gleichmässig ge- bogen, ohne Einschnitt in der Mitte; Körper hell mit durch- leuchtendem dunklem Eingeweide. Länge 5, Kopf 1,2 mm. lang und 0,7 breit. Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, im Neste von Eutermes albotar- Sars;sr Sold: und”melbretre” Arbeiter; 20. Sept. und 22. Okt. aus einem Nest, 30 gefl. Imag., 13 Sold., 18 Arb. Eutermes chiasognathus SJjÖST. Nymphe. Die geflägelte Imago dieser Art ist noch unbekannt. Einige vorliegende bis etwa 7 mm. lange Nymphen zeigen aber, dass die Imago 15-gliedrige Fiähler besitzt, und dass die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross sind. Das Basalglied der Nymphen ist so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen, das 2. Glied so lang wie das 3. und 4., das 3. am kleinsten. Nach aussen sind die Glieder allmäh- lich grösser, an der Mitte der Fähler kugelförmig, nach aussen etwas oval, das Endglied oval. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9II. Kongo: Mukimbungu, 20. Okt. 1904, I Sold. zusammen mit Eutermes Zenkeri;, 22. Okt. 1904, 6 Nymph., 50-5old., 65 Arb., in einem alten Nest von Eutermes albotarsalis. Eutermes hospes SJÖST. Monogr. p. 197. Nachtr. 87 (Soldat und Arbeiter). Imago alata: supra brunneo-nigra, antennis, palpis flave- scentibus, fusco adumbratis; capite rotundo, applanato, medio impresso et macula parva longitudinali flavo ornato; fronte applanata; epistomate paulo inflato, colore capitis; dente primo mandibularum valde maximo; oculis magnis, rotundis; ocellis fere rotundis, parvis, medio diametris ab oculis remotis; antennis I16-articulatis, articulo secundo longitudine duorum sequentium, secundo et tertio minimis, annuliformibus; pro- thorace latitudine capitis oculo uno excepto, semicirculari, antice recto, margine paulo recurvato, medio non exciso; scutis dorsalibus meso- et metathoracis lingniformibus, medio triangulariter valde excisis, angulis rotundatis; alis fusco adum- bratis, venis distinctis; mediana simplex vel apice fuscata; pedibus flavidis, fusco adumbratis; segmentis ventralibus fus- cis, superioribus medio pallidioribus. Exp. alar. 14, corp. c: alis: 3, long. ale. .5,,— 6; lat. ale 1,75 COLP:sC.H CAP AMIN. Gefliigelte Imago. Körper oben mit dem Kopf tief schwarzbraun, fast schwarz; Kopf dicht und fein behaart, von oben gesehen kreisrund, vom Nacken bis zum Vorderrand des Epistoms gerade so lang wie zwischen den Augenspitzen breit; in der Mitte eine sehr deutliche Grube mit einem gestreckten gelben Fleck; Epistom ziemlich klein und wenig gewölbt, von der- selben Farbe wie der Kopf; der erste Zan der Mandibeln viel grösser als die anderen; Augen gross, kreisrund; Ocellen klein, fast kreisrund, um die halbe Länge ihres Durchmessers von den Augen getrennt; HFiihler dunkelbraun, 16-gliedrig, das 2. Glied so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 3. und 4. Glied sehr kurz, ringförmig, die Glieder nach aussen bis SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 167 zur Spitze gleichbreit; bisweilen sind die Glieder dicht anein- ander gedrängt und die Basalglieder schmal, die darauf folgen- den etwas breiter als gegen die Spitze, wodurch die Fähler gestielt und dann etwas verdickt erscheinen; nach aussen die Glieder ziemlich gleichgross; Prothorax dicht und etwas grö- ber als der Kopf behaart, halbceirkelförmig, mit geradem, in der Mitte nicht ausgeschnittenem, schmal aufgeworfenem Vorder- rand und gebogenem, hinten kaum eingebuchtetem Hinterrand ; Vorderecken breit abgerundet; Prothorax so breit wie der Kopf von der Spitze des einen Auges bis zur Basis des anderen; Meso- und Metathorax zungenförmig, am Hinterrand tief win- kelig ausgeschnitten mit abgerundeten Ecken; Fliigel schwarz- grau mit deutlicher Aderung, uber einander gelegt fast schwarz, ziemlich vier Mal so lang wie breit; Mediana einfach oder an der Spitze gegabelt; der Submedianraum von der Basis bis etwa an die Mitte mit einer hellen Linie; Submediana mit etwa II Zweigen; Bauchschilder stark dunkelbraun schattiert, die oberen an der Mitte heller, ohne scharfe Begrenzung; Beine gelbbraun, etwas dunkel schattiert. Spannweite 14; Länge des Körpers mit den Flägeln 8, Länge und Breite der Flägel 5,,—6 resp. 1,,, Körper mit dem Kopf 4 mm. Nur Soldaten und Arbeiter dieser Art waren bisher bekannt. In die Upbersicht der gefliägelten Imagines (Monogr. Nachtr. S. 21) ist diese Art folgendermassen einzufiähren. 12. Spannweite 12—14 (statt »13»). $. Der erste Zahn der Mandibeln bemerkbar grösser als der zweite. 1T- Fähler 16-gliedrig, das 3. und 4. Glied am kleinsten, sehr kurz, ring- förmig. Spannweite 14 mm. E. hospes. tif. Fähbler 15-gliedrig, das 3. 4. und 5. Glied am kleinsten. Spannweite 14 mm. E. nanus. iii. Fäbler 15-gliedrig, das 3. Glied am kleinsten. Spannweite 12—13 mm. E. lateralis. $$. Die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross. Fihler 14-gliedrig. E. parvus. Kongo: Mukimbungu, 24. Okt. und 4. Nov. 1904. 72 gel, Imag., 53 Sold.; etwa 186-Arb. ; 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Eutermes usambarensis SJÖST. 3 T d Monogr. Nachtr. p. 103. Von Amani in Usambara habe ich kärzlich diese Art bekommen, und zwar mit der Angabe, dass sie eine Baum- Termite und einem Holzkarton-Nest entnommen sel. Eutermes latifrons SJÖST. Monogr. p. 209, Nachtr. p. 104. Kongo: Mukimbungu, 14. Nov. 1904, 28 Nasuti, 84 Arb. Eutermes bipartitus n. sp. Imago (alatra): supra pallide rufo-brunnea; capite castaneo, ovali, antrorsum paulo angustato, hirsuto, medio macula parva lutea, fronte foveolis duabus instructa; epistomate parvo, paulo inflato, vix dilutiore quam fronte; dente primo mandibularum maxima; antennis defectis, articulo basali longitudine trium seqentium, tertio minimo; prothorace valde hirsuto, obliquo- rectangulari, antice recto, lateribus fere rectis, postice valde applato et paululo incurvato, meso- et metathorace postice paulo late angulariter exciso; corpore et pedibus hirsutis; pedibus sordide flavidis. Ale desunt. Long. 4 mm. Gefliigelte Imago. Oben blass rotbraun, Kopf mehr kastanienbraun, Bauch- schilder fast von derselben Farbe wie die dorsalen; Kopf oval, nach vorn etwas verengt, dicht behaart, in der Mitte mit einem gelblichen Fontanellpunkt; Stirn mit zwei tiefen, sehr deutlichen Gruben; Epistom kaum heller als der Kopf, ziemlich klein und wenig aufgeblasen; der erste Zan der Mandibeln bedeutend grösser als die anderen; Fiihler abge- brochen, Basalglied so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen, aber nicht besonders dick, das 3. sehr klein, das 4. und 5. gleich gross, kugelig; nach aussen die Glieder all- mählich kaum bemerkbar gröber und länger gestielt; Augen SJÖSTEDT: ZUR TERMITENFAUNA KONGOS. 169 sehr gross, rund, abstehend; Ocellen oval, näher als um die halbe Länge ihres Durchmessers an die Augen gestellt; Prothorax stark und dicht behaart, !!/;4 von der Breite des Kopfes zwischen den Augenspitzen, quer-rektangulär, mit geradem Vorderrand und zuerst schwach, hinten etwas mehr gebogenen Seiten und breit abgeplattetem, in der Mitte schwach eingebogenem Hinterrand; Vorderlappen klein, breit triangulär, hinten von sehr deutlichen Rinnen begrenzt; Meso- und Meztathorax hinten ziemlich seicht und breit winkelig einge- schnitten; Bauchplatten einfarbig, die letzte des 9 sehr gross; Beine einfarbig schmutzgelb, stark behaart. Flugel der vorlie- genden Exemplare abgefallen. Länge 4 mm. Grösserer Nasutus. Kopf blassgelb mit rotbräunlicher Nase, hinter der Nase etwas eingeschnärt, mit rauher Nasenpartie und glattem Hinter- kopf; Nase sehr lang, gerade, oben sehr schwach gebogen, konisch, in derselben Linie wie die Stirn, vom unteren Vorderrand des Kopfes (soll unter dem I. Fählerglied sein) so lang Eutermes bipartitus SJöst. wie der äbrige Kopf, nach aussen mit . kurzen, anliegenden hellen Haaren versehen; Kopf von hinten gesehen quer-oval; Filter gelbweiss, 13-gliedrig, das 4. Glied am kleinsten, etwas kleiner als das 3., das nach unten verengt, stielförmig, erscheint: das Basalglied so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen, nach unten verengt; das 5. Glied/ viel grösser als das 4., kugelig, die Glieder an der Mitte der Fihler etwas mehr kugelig und mehr langgestielt als die äusseren, Endglied oval; Prothorax halb so breit wie der Kopf, sattelförmig, Vorderlappen etwas schmäler und kärzer als der Hinterlappen, mit bogenförmigem, in der Mitte nicht oder kaum bemerkbar eingebuchtetem Vorderrand; Körper und Beine gelblich weiss, Hinterleib mit durchleuchtendem dunklem Eingeweide. Bansers kop as, Dbreite des: Kopfes 0,64 mm. Entomol. Tidskr. Årg. ENG (GORT). 12 /O ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ITQTI1. Kleinerer Nasutus. Kleiner, mit 12-gliedrigen Fählern; das 3. Fäöhlerglied am kleinsten, fast kugelig, Basalglied ziemlich grob, nach unten verengt, so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 2. etwas länger als das 3., cylindrisch, nach unten etwas verengt. ]Fanger2,s,opilra, breiterdesWiNopfeskolssl Die Nasuti stehen £. clepsydra SJöST. und E' coarctatus. SJÖST. am nächsten. Arbetter. Kopf blassgelb, ohne Fontanellpunkt, glatt, glänzend, mit einzelnen langen Haaren; Epistom oval, vorn abgeschnitten, ziemlich gross, aber nicht besonders aufgeblasen, von derselben Farbe wie der Kopf, jederseits von einem braunen Fleck be- grenzt; der erste Zatz der Mandibeln bedeutend grösser als die anderen; Fihler weiss, gelblich angehaucht, 14-gliedrig, das” 3. und 4.rGlied am klemsten; daske.sGiedmachiunten etwas verengt, ziemlich so dick wie das Basalglied; das Basal- glied etwa so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen; die Glieder nach aussen ein wenig grösser, die mittleren nach unten etwas verengt, Endglied oval; Prothorax sattel- förmig, Vorderlappen länger, bogenförmig, in der Mitte nicht ausgeschnitten; Beine ziemlich stark behaart; Riäcken- und Bauchplatten glänzend, ziemlich dicht mit einzelnen langen Haaren bewachsen, die Seitenhaut zwischen denselben dunkel, rauh, äusserst fein, dicht behaart. [Pangek2ta rn KopiRo,es min; Fundort etc. Kongo: Mukimbungu, 9. Okt. 1904, 3 Imag., 18 Nasuti, JORATD. Biologte. Unter einem vermodertem Baumstamm (LAMAN). ös Stockholm, im Mai 1911. Termitida nove& a Cl. Dom. Maurice de Rothschild ex Ethiopia reportata quas descripsit Yngve Sjöstedt. (Vorläufige Mitteilung.) Termes rothschildianus n. sp. Imago alata: I. Palmquisti SJÖST. (Kilimandjaro-Meru- Basten at 4, Fig. Å.; påg. 16) maxime affinis, sed major, alis longioribus, latioribus pauloque pallidioribus, ca- pite angustiore, articulo 3 multo minore quam 4 distinguen- asp emmalar te tons. calis 37, long ale ant. 33, lat. Akrantt Ög, long. Corp. C. cap. 15 mm. Abessinien ; Addis Abbeba. Termes anceps n. sp. Miles: I. badio HaV. valde affinis sed statura minore diterkritEono. 8-0, corp. c. mandib. 3,54, lat. cap. 2—2;9, mandib..o 1,4, Mm. Abessinien et Brit. O. Afr. Termes mediocris n. sp. Miles: I. latericio HAV. maxime affinis sed multo minor. Föne 35, cop. cc. mand. 1,65 mm. Abessinien; Diré Daoua. Eutermes &thiopicus n. sp. Miles: Capite rectangulari postice rotundato; labro lin- guiformi, longo, apice angustato hyalino; mandibulis angustis, Ty ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. fere rectis, antrorsum attenuatis, dentibus nullis; antennis 14- articulatis; prothorace fere ovali postice late applanato, lobo anteriore brevissimo, medio exciso, '/a angustiore quam ca- pite.. Cap. c.. mand. 2, lat. cap. 0,75, mandjö7s toan SA £ore (WASM.) affinis. Abessinien: Kottouki Dagaga. Eutermes abyssinicus n. sp. Miles: Capite rectangulari, sine fontanello; mandibulis brevibus, robustis, curvatis, margine inferiore medio dente parvulo instructo; labro brevi, linguiformi, latiore quam longo; antennis 14-articulatis; prothorace circiter dimidia parte lati- tudinis capitis, lobo antico medio non exciso. Long. 8, corp. C: mand 3,8, Cap. 2,7, lat. (Cap. msstanna. Abessinien : Hicka. Nähere Beschreibungen und Abbildungen in dem Rothschild'schen Reisewerk! Neue Ost- und Westafrikanische Termiten. Von Yngve Sjöstedt. Acanthotermes piceus n. sp. Imago alata: picea, membrana albida, scutis ventralibus nigro-brunneis, tarsis flavidis; capite ovali, antrorsum angu- stato, quarta parte longiore quam capite inter apices oculorum; epistomate flavido, valde inflato, postice valde curvato, antice truncato, medio linea nigra; oculis modicis rotundis; ocellis parvis, rotundis, diametro ab oculis remotis; antennis SH20- articulatis, articulo secundo et tertio longitudine eadem, quarto parvo, latiore quam longo; ceteris fere magnitudine eadem, ovalibus; antennis Y 21-articulatis, articulo tertio minore quam secundo et quarto, secundo multo longiore quam tertio; pro- thorace quadrangulari, latiore quam longo, retrorsum angu- stiore, antice medio valde exciso, postice late truncato et paulo incurvato; meso- et metathorace postice bifidis, processibus brevibus, sat rotundatis; segmentis ventralibus tribus anterio- ribus antice medio albidis; alis opacis, albidis, vix flavido adumbratis, venis indistinctis; venis costalibus et venulis sub- median& inferioribus obscurioribus; mediana et submediana ale antice basi ale ipsius separatis. SEP ralat. 43, long. c. alisk235; long. ale-20, lat. ale corpse! Cap. II-mm. IE Ep ir alar 4955, "long. c-alis! 20-31, long. ale 23—26, lat. ale 6—6,3, corp. c. cap. 12—14 mm. 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. Gefliigelte Imago. Der ganze Körper pechschwarz, bisweilen, besonders an den Bauchschildern, etwas rotbräunlich angehaucht; Bindehaut gelbweiss; Kopf oval, nach vorn verengt, etwa !/4 länger als zwischen den Augenspitzen breit; £pzistom sehr gross und auf- geblasen, deutlich heller als der Kopf, gelbrötlich, längs der Mitte mit einer schwarzen Linie, hinten stark gebogen, vorn gerade abgeschnitten; der vordere dänne Teil des Epistoms bildet eine schmale, am Vorderrand schwach gebogene Scheibe; Oberlippe gelbbraun, fast quadratisch, ein wenig länger als breit, mit abgerundeten Ecken und schwach gebogenem Vorderrand; Stirn konkav; Fontanelle nicht vorhanden; Mandibeln gelbrot, an der Spitze schwarz; Augen mittelmässig gross, die Leiste zwischen denselben und dem Unterrand des Kopfes so breit wie die Ocellen; Ocellen ziemlich klein, rund, um die Länge ihrés Durchmessers von den Augen getrennt; Fiihler braunschwarz mit helleren Ringen, am gg 20-gliedrig; das 2. und 3. Glied hier gleich lang, das dritte nach aussen etwas breiter, das 4. klein, breiter als lang, die folgenden etwas länger; nach aussen die Glieder oval; das 9 hat 21-gliedrige Fähler;' das 3. Glied kleiner als die anliegenden, das 2. viel länger als das dritte, das 4. etwas grösser als die anliegenden, nach aussen sind die Glieder wie am $; Prothorax gerade so breit wie der Kopf zwischen den Augenspitzen; Vorderlappen breit triangulär, etwa '/14 von der Länge des Prothorax, hinten von zwei schräg gestellten Rinnen scharf begrenzt, vorn in der Mitte scharf triangulär ausgeschnitten; die Seiten schwach gebogen, Hinterrand breit eingebuchtet; Hinterrand des Meso- und Merathorax breit winkelig ausgeschnitten mit etwas abgerundeten Processen; Frligel hyalin-opak, schwach gelb- lich angehaucht, mit sehr schwacher Aderung; die Costal- adern kräftig, gelblich, nach innen dunkler, braun; Beine braunschwarz mit helleren, gelblichen Tarsen, Schenkel dänn, Schienen etwas dichter, kurz behaart; die drei oberen Bauch- schilder vorn in der Mitte hell. JS. Spannweite 43, Länge mit Flägeln 23, Länge und Breite der Fluägel 20 resp. 5., Körper samt Kopfört mm. 2. Spannweite 49—55, Länge mit Flägeln 29 —31, Länge SJÖSTEDT: NEUE OST- UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 175 und Breite der Flägel 23—26 resp. 6—06,3, Körper samt Kopf 12—14 mm. Rhodesia : Salisbury, 19 gefl. Imagines (G. A. K. MAR- SHALL). Es ist leicht mösglich, dass wir es hier mit der gefligelten Imago des ÅA canthotermes acanthothorax zu tun haben. Wir kennen bisher vier hierher- gehörige afrikanische Arten: Åcanthotermes acanthothoax Stjöst., militaris HaG., laticets Stöst. und spiniger SJösTt. Von diesen ist die geflägelte Imago der militaris und spiniger schon bekannt. Die Imagcec des laticeps därfte, wie die Soldaten, sehr der entsprechenden Form des militaris ähneln. Die Soldaten des acanthothorax sind am grössten, was unter den Imagines auch bei der hier beschriebenen Form der Fall ist. Calotermes firmus n. sp. bmago alara: pallide rufo-flava, vertice magis castaneo; capite ovali; fronte concavo; oculis magnis, ocellis ovalibus ad oculos positis; antennis 17 articulatis; prothorace antice late concavo, lateribus rotundatis, postice late truncato, et viX incurvato; alis hyalinis lacteo-adumbratis, venis costalibus et mediana fortibus, mediana ad subcostam approximata; submediana parum distincta; de subcosta ale anterioris ad costam ramis octo. Brspiralaras tone: Ctalstkiös long. ale, 14, lat. ale Sar COLP:. C. Cap. O MIM. Gefliigelte Imago. Rotgelb, Kopf am Scheitel etwas dunkler, rotbraun, Beine von der Farbe der Unterseite; Kop/ oval, flach, mit einzelnen kurzen Haaren, ”/11 schmäler als lang; Åugen gross, !/2 mm im Durchmesser, dreimal so breit wie die Leiste zwischen den Augen und dem Unterrand des Kopfes; Ocellen oval, '/3 vom Durchmesser der Augen, dicht an die Augen gestellt; Stirn flach und breit konkav; £pzstom schmal, niedrig; Oberlippe vorn gebogen, gelblich; Filer 17-gliedrig, Basalglied kaum so lang wie die zwei folgenden zusammen; das I. und 2. Glied cylindrisch, das 3. etwas länger als das 2. und nach unteniiverengt; dann die Glieder ziemlich kugelig, nach aussen allmählich ein wenig vergrössert; die äussersten mehr I 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9QOII. gestreckt und gestielt, das drittletzte gerade ein halb mal länger als breit, Endglied oval, doppelt so lang wie breit; Prothorax in nat. Lage ein wenig breiter als der Kopf zwischen den Augenspitzen, kragenförmig, vorn breit konkav mit schmal aufgeworfenem Vorderrand, die Seiten ziemlich gleichmässig gebogen, hinten breit abgeschnitten und kaum bemerkbar ein- gebuchtet; Mesothorax hinten breit, gerade, Metathorax sehr schwach eingebuchtet mit abgerundeten Ecken; längs der Mitte derselben eine scharf markierte schwarze Linie, welche den Hinterrand des Metathorax nicht erreicht; F/ligel hyalin, schwach milchweiss angehaucht, tief an der Basis etwas braun, Membrane narbig; Costaladern und Mediana kräftig, die letztere nahe und parallel der ersteren laufend; von Subcosta der Vorderflugel nach Costa gehen acht Zweige; an der Basis unter Costa laufen zwei einfache Zweige, von denen der untere sich am ersten Zweige der Subceosta mit Costa vereinigt; Subme- diana, die längs der Mitte des Flägels läuft, und ihre Zweige bilden nur eingedräckte Linien in der Membrane, die inneren Zweige kräftiger; auch am Hinterflugel ein unpaariger Zweig an der Basis zwischen Costa und Subcosta, der am ersten Zweig der Subcosta zur Costa sich mit Costa verbindet; Subcosta mit 6—7 Zweigen zur Costa, die alle in der äusseren Hälfte des Flägels liegen; Subcosta und Mediana im ersten Drittel des Flägels vereinigt; Submediana mit zwölf Zweigen, die sieben ersten einfach; Flägelschuppe von der unteren einfachen Ader an gerade abgeschnitten: Körper und Beine schwach behaart; Cerci kurz, Styli (2) nicht vorhanden. Exp: alar: 31, Länge mit Flugeln 17,5, Langeund Breite der Fligel 14 resp. 3,5, Körper samt Kopf 9 mm. Brit. Östafrika, am Flusse Luazomela, ein Nebenfluss zu Guaso Nyiri, nördlich vom Kenia, ”/2 1911. Steht C' cameru- nensis SJÖST. nahe. Im Arkiv för Zoologi Bd. 7 N:o 18 habe ich neulich die von Prof. LÖNNBERG aus Brit. Ostafrika heimgebrachten Termiten angefiihrt. Unter anderem Material von dieser Reise habe ich später diese Calotermes-Imago angetroffen, die sich als Vertreter einer neuen Art erwiesen hat. SJÖSTEDT, NEUE OST- UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. gg Eutermes meruensis n. sp. Imago alata: nigro-brunnea; capite rotundo, applanato, post medium puncto impresso; epistomate magno, paulo inflato, ovali, antice truncato; antennis I 5-articulatis, articulo secundo et tertio longitudine eadem, secundo angustiore; prothorace semicirculari, antice recto, lobo anteriore angusto et paululo recurvato, medio non exciso, postice applanato et paulo in- curvato; meso- et metathorace postice bifidis, processibus mesothoracis rotundatis, metathoracis magis acuminatis; alis fusco-adumbratis, venis minus distinctis; segmentis CAGALDA corneis lateribus macula fusca; moNbas corneis, tibiis fuscis. Betalar. 2123, lönat eralstt2, long. ale 10—T]10;s, lat. ale 2,6—3, corp. c. cap. 6 mm. Gefliigelte Imago. Oben schwarzbraun; Kopf fast rund, !/7 länger als breit, flach, hinter der Mitte mit einem punktförmigen Eindruck; Epistom breit oval, vorn abgeschnitten, von derselben Farbe wie der äbrige Kopf; Augen ziemlich klein, rund; Ocellen sehr klein, fast kreisförmig, um die Länge ihres kärzeren Birbetuiesstns von den Augen getrennt; die Leiste zwischen den Augen und dem Unterrand des Kopfes etwas breiter als der Durchmesser der Ocellen; Fiihler I 5-gliedrig, das Basalglied fast so lang wie die drei folgenden Glieder zusammen; das 2. und 3. Glied gleich lang, das 2. aber schmäler; das 4. und 5. gleich gross, kaum grösser als das 3.; nach aussen die Glieder allmählich ein wenig grösser und gröber; Endglied so lang wie das vorletzte Glied, aber etwas schmäler, oval, nach aussen etwas verjängt; der erste Zahn der Mandibeln etwas, aber nicht viel, grösser als der zweite; Prothorax halbkreisförmig, vorn gerade, der schmale Maden etwas aufgebogen; hinten abgeplattet und etwas eingebuchtet; Hinterrand des Meso- und Metathorax mit zwei kurzen Processen, die des Mesothorax abgerundet, die anderen mehr zugespitzt; Fligel dunkelbraun angehaucht mit ziem- lich schwacher Aderung; die Costaladern kräftiger markiert; Mediana mit etwa sieben Zweigen, Sebaretliader mit I0O—12 I "Hä fe ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19011. Bauchsegmente braungelb, an den Seiten mit einem schwarz- braunen Fleck; Beine horngelb, Schienen dunkelbraun. Spannweite 21—23, Länge mit Flägeln 12, Länge und Breite der Fliägel 10—10,2 resp. 2,6—3, Körper samt Kopf 6 mm. Hierher gehören die Imagines mit nur dunklen Schienen, die in der Kilimandj. Exp. (15: I,'p. 25) unter dem nahestehen- den FEutermes hastatus HAV., der auch in demselben Gebiete vorkommt, angegeben sind. In die Ubersicht der Soldaten: Monogr. Nachtr. S. 31 ist diese Art folgendermassen einzufähren. []. Fäbler 15-gliedrig. O. Schenkel horngelb, Schienen dunkelbraun. Spannweite 21— 23 mm. E. meruensis. OO. Schenkel und Schienen von gleicher Farbe. + Schenkel und Schienen weisslich. E. pallidipes. <&. Schenkel und Schienen sehr dunkel, sehwarzbräunlich ; Tarsen weiss. E. hastatus. Soldat. Kopf gelbrot, abgerundet rektangulär, hinten gebogen mit abgerundeten Ecken und fast geraden, schwach nach vorn konvergierenden Seiten, oben etwas abgeplattet; von der Fontanelle, die nicht wie bei dem nahestehenden unidentatus in einen Process ausläuft, geht nach vorn eine ziemlich flache, allmählich breitere Rinne, die das Epistom in zwei abgerundete Processe: teilt; das Epistom an beident Settemmvonseinem braunen Fleck begrenzt; auch schräg nach oben gehen von der Fontanelle zwei nach hinten divergierende Rinnen; Ober- lippe zungenförmig mit einzelnen Haaren und reicht etwas uber die Zähne; Fiihler 15-gliedrig, das Basalglied kaum länger als die zwei folgenden Glieder zusammen, das 2.—5. ziemlich gleich gross, kleiner als die folgenden; nach aussen die Glieder mehr gestielt, das Endglied schmal eval, nach aussen verjuängt, kaum länger als das vorletzte; Mentum band- förmig, hinter der Mitte etwas verengt; Prothorax sattelförmig, Vorderrand in der Mitte etwas ausgerandet, wie die Beine gelbweiss. SJÖSTEDT, NEUE OST" UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 70 Länge 5, Kopf samt Mandibeln 2.3, Mandibeln 0,82, Kopfbreite 1,6 mm. Monogr. Nachtr. S. 36: + Der Zahn der Mandibeln gross und deutlich vom Rande abstehend. O. Grösser, Kopf samt Mandibeln 2,3 mm. Fiihler 15-gliedrig, der Zahn nur unten scharf abgesetzt, oben mehr alimählich, bogenförmig aus- gehend. E. meruensis. OO. Etwas kleiner; Kopf samt Mandibeln 2 mm. Fiihler 14-gliedrig; der Zahn sowohl oben als unten scharf abgesetzt. : E. unidentatus. "+ Der Zahn nicht iäber die Oberfläche hinausgeschoben und dadurch entstanden, dass die Mandibeln unten am Innenrand winkelig eingeschnitten worden sind. E. hastatus. ÅArbeiter. Kopf fast glatt, glänzend, hell braungelb, rund, schwach quadratisch, ohne Fontanelle; Epistom von derselben Farbe wie der ibrige Kopf, oval, ziemlich gross, vorn abgeplattet, jederseits mit einem braunen Fleck; die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross; Fiihler 15-gliedrig, das Basalglied so lang, wie die drei folgenden Glieder zusammen, das 3 Glied am kleinsten, zusammen mit dem 4. so lang wie das 2.; auch das 5. schmal, jedoch breiter als das dritte; vom 6. an die Glieder nach aussen allmählich grösser, ziemlich kreis- rund, Endglied viel schmäler und etwas länger als das vor- letzte Glied, nach aussen verjängt; Prothorax sattelförmig; Vorderlappen ohne Einschnitt in der Mitte; Körper und Beine Weiss. Länge 5, Kopfbreite I mm. Meru, Ngare na nyuki; Kilimandjaro, Kibonoto Misch- wald (SJÖSTEDT). Unter einem vermoderten Akazienstamm. Eutermes sierraleonicus n. sp. Soldat. Kopf gelbrot, rektangulär, fast /3 (29/50) so breit wie die Länge vom Nacken bis zur Basis der Mandibeln, mit abge- rundetem Nacken und geraden, nach vorn kaum bemerkbar konvergierenden Seiten: Stirn etwas wulstartig ausgezogen, 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. und darunter eine sehr deutliche mit Haaren besetzte Fontanell- grube; Oberlippe nach vorn verbreitet, tief gabelförmig; Men- zum breit bandförmig, nach unten verengt, nach vorn schwach verengt, vorn gerade abgeschnitten; HFiihler 14-gliedrig, das 2. Glied so lang wie das 3., das 4. etwas kleiner, die Glieder an der Mitte der Fähler etwas länger; bisweilen ist das 3. Glied unvollständig in zwei geteilt, die zusammen so lang wie das 2. sind, wodurch die Fiihler 15-gliedrig erscheinen; in diesem Fall ist das Basalglied so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen; Mandibeln fast schwarz, rötlich, an der Basis gelb, schmal, nach aussen verengt, schwach gebogen mit stärker einwärts gebogener Spitze, ohne Zähne; Prothorax sattel- förmig, ein wenig mehr als halb so breit wie der Kopf; Vorderlappen viel schmäler und kärzer als der Hinterlappen, in der Mitte schwach ausgerandet; Hinterlappen bogenförmig, hinten oben in der Mitte herabgedruckt; Beine schmutzgelblich; Hinterleib dunkel von durchleuchtendem Eingeweide. Länge 5, Kopf samt Mandibeln 2,8—3, Mandibeln 1,5, Koptbreite 1,:8 mm. — Sterra Leone. Steht Eutermes arboricola Stöst. sehr nahe; das Mentum ist aber nach vorn viel breiter, doppelt so breit wie die Länge des Basalglieds der Finhler; bei arboricola ist Mentum fast gleichbreit, so breit wie die Länge des Basalglieds. Eutermes acerbus n. sp. Soldat. Kopf dunkel kastanienbraun, schmal rektangulär mit geraden Seiten und abgerundeten Hinterecken; Stirn schräg abfallend, ohne Fontanelle; Oberlippe kurz zungenförmig, zuge- spitzt, mit einzelnen Haaren, reicht kaum an das erste Drittel der Mandibeln, von der basalen Einbuchtung der Aussenseite der Mandibeln gerechnet; Mandibeln wie bei E. fuscotibialis, ziemlich kräftig und fast gerade, mit schwach gebogenem Aussenrand und etwas stärker einwärts gebogener Spitze, bis zur Spitze braunrot; längs des Innenrands mit mehreren Zähnchen; Fihler 13-gliedrig, das 3. Glied am kleinsten, das Basalglied etwas länger als das 2., das 4. und 5. Glied gleich- lang; nach aussen die Fähler allmählich etwas verdickt; Prot/ho- rax defekt, scheint am Vorderrand etwas ausgerandet zu sein. SJÖSTEDT, NEUE OST" UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 181 Länge etwa 5, Kopf samt Mandibeln 2,7, Kopf vom Epistom 1,7, Mandibeln vom Epistom I, Kopfbreite 0,75 mm. Steht Eutermes fuscotibialis SJÖST. (Monogr. p. 179) sehr nahe, unterscheidet sich aber durch viel schmäleren und dunk- len Kopf (bei fuscotibialis Kopfbreite I mm). Wahrscheinlich ein juängeres Exemplar. — Sierra Leone. Calotermes nigeriensis n. sp. Imago alata: capite rotundo-quadrato, fusco-castaneo; fronte concavo; oculis modicis, fere rotundis, vix medio dia- metris ab oculis remotis; antennis ut videtur 17-articulatis; prothorace rufo-flavo, antice late concavo, postice late trun- cato; alis hyalinis, flavescente-brunneo adumbratis, venis costalibus et mediana fortibus, mediana ad subcostam ap- proximata, submediana parum distincta; de subcosta ale anterioris ad costam ramis septem. Bapatalar 33; long. ciralis 10; long. ale.ant. 14,5; Jat. 4; COP.LC. Cap. II mm. Gefliigelte Imago. Kopf dunkel, rotbraun, fast kreisrund oder sehr kurz oval, etwas quadratisch zusammengedriäckt, mit einzelnen Haaren; Stirn konkav, uneben; £Epzistom schmal, von der- selben Form wie der Kopf; Augen mittelmässig gross, fast kreisrund, vorn etwas abgeplattet; Ocellen kreisrund, kaum um die Länge ihres halben Durchmessers von den Augen getrennt; Fzihler 17-gliedrig (vollständig?), die drei ersten Glieder cylindrisch, die folgenden fast kugelig, nach aussen die Glieder ein wenig grösser; Prothorax viel heller als der Kopf, rotgelb, kragenförmig; Vorderrand schwach und breit konkav, schmal aufgeworfen, Hinterrand nicht aufgeworfen, breit abgeschnitten; Vorderecken rechteckig, breit abgerun- det; Hinterecken stumpfwinkelig, abgerundet; Fligel hyalin, braungelb angehaucht, Membran narbig, die Costaladern, Mediana und die inneren Zweige der Submediana braun- gelb; von der Schuppe gehen an den Vorderflägeln zwi- schen Costa und Subcosta zwei Adern in den Costalraum 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. hinein, die obere, kleine, nur ein paar mm lang und einfach, die. «urterej diewsich, etwas vor dem Zzweiten vAweiemder Subcosta mit Costa verbindet, mit 3 Zweigen; Subceosta sendet 7 Zweige an die Costa aus; Mediana kräftig wie die Costaladern, läuft mit Subcosta, mit der sie an mehreren Stellen durch Queradern anastomosiert, bis an die Spitze des Flägels parallel; Submediana mit etwa 15 Zweigen, die inneren neun einfach, braungelb und stark markiert, die äusseren schwach und oft verzweigt; an den Hinterflugeln geht nur eine Ader von der Schuppe in den Costalraum hinein und ver- bindet sich mit Costa etwa am äusseren Drittel des Flugels; Subcosta ist an den ersten ”/5 mit Mediana verschmolzen und sendet nach aussen vier Zweige an die Costa; etwa die fänf ersten, einfachen Zweige der Submediana sind kräftiger markiert, braungelb; Beine einfarben, braungelblich. Spannweite 33, Länge mit Flägeln 19, Länge und Breite der Eluögel ohne” Schuppe 14,5, tfespsrd,itönpetisamtökops IR Aaakaa, Säd-Nigeria: Oban Dist, 1 gefl. Imag (trocken), P: AA. TFATEBOT OTO VIS utA Vas: Steht C. laticollis HOLMGR., europe WASM. und förmus SJÖST. am nächsten. Von C. /laticollis avs den Seychellen unterscheidet sich diese Art durch etwas längere und verhältnissmässig schmälere Flägel: (resp. v4l und 4,5 mmubreit)! —PieterstevklemenAder an der Basis der Vorderflugel zwischen Costa und Subcosta istusehri kurZz nm nut (em paar mm, FdietZweitemitioranvdie Costa gehenden Zweigen, während bei Jlaticollis die obere Ader sich fast bis an die erste Verzweigung der Subcosta streckt und die untere ungezweigt erscheint. Subcosta mit 7, bei Zaticollis mit 3 Zweigen im Costalraum. Von C. europe WASM., aus der Insel Europa im Kanal von Mozambique, unterscheidet sie sich durch die 7 Zweige der Subcosta und durch die 3 Zweige der unteren der beiden von der Schuppe in den Costalraum eingehenden Adern. Bei europe hat die eigentliche Subcosta 5 Zweige, und die untere: erwabnte Alden ist einfach.: CH förmuskSJöStist kleiner mit viel schmäleren Flägeln. SJÖSTEDT, NEUE OST" UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 183 Termes nigeriensis n. sp. Imago alata : supra fusco-castanea; ore, pedibus ventreque brunnescente-flavidis; capite fere rotundo, antrorsum triangu- lariter angustato, '!/10 longiore quam inter apices oculorum lato; fronte puncto prominulo; oculis magnis, ovalibus; ocellis fere rotundis !/s diametris ab oculis remotis; antennis I9- articulatis, articulo basali longitudine duorum sequentium, tertio longo; prothorace semilunari, antice recto, medio paulo exciso, postice late incurvato; alis hyalinis, vix flavescente adumbratis, venis costalibus brunneo-flavidis; mediana et sub- mediana ale antice basi ale ipstus separatis. Exp. alar. 58—060, long. c. alis 30—33, long. ale ant. 26—238, lat. ale ant. 6,2 — 6,8, corp. c. cap. 14 mm. Gefliigelte Imago. Kopf, Thorax und die Oberseite des Hinterleibs dunkel kastanienbraun, Mundteile, Fähler, Beine und Bauch hell braungelb; Kopf fast kreisrund, nach vorn triangulär verengt, '/10 länger als zwischen den Angenspitzen (3 mm) breit; Stirn zwischen den Augen etwas konkav mit einem erhabenen Fontanellpunkt; Stirn vorn abgeplattet, hier oben von einer schwach erhabenen, gebogenen Leiste begrenzt; ÅZugen gross, oval; Ocellen gross, fast kreisrund, nur durch einen schmalen Zwischenraum — so breit wie !/5 der Ocellen — von den Augen getrennt; die Leiste zwischen den Augen und dem Unterrand des Kopfes ?/s von der Breite der Ocellen; Fiihler 19-gliedrig, das Basalglied grob, so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 3. Glied viel länger als die anlie- genden, ziemlich so lang wie die zwei folgenden zusammen, das 4.—9. Glied ziemlich gleich gross, kaum länger als breit, nach aussen die Glieder etwas länger und schmäler, Endglied klein, oval; Prothorax so breit wie der Kopf zwischen den Augenspitzen, halbmondförmig mit geradem Vorderrand, breit abgerundeten Vorderecken, ziemlich geraden, nach hinten konvergierenden Seiten und ziemlich breit eingebuchtetem Hin- terrand; Vorderlappen schmal, aufgebogen, hinten deutlich begrenzt, in der Mitte etwas ausgerandet, Vorderecken aus- gehöhlt, mit einem deutlich begrenzten, gelben Fleck; Hinter- 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91I. lappen vorn in der Mitte mit einem dreieckigen gelben Fleck; Fliigel hyalin, schwach gelblich angeflogen mit braungelben Costaladern und einer unter der Subcosta laufenden pome- ranzengelben, nach aussen divergierenden und allmählich kräftigeren Linie; Mediana teilt sich vor der Mitte in vier bis sechs Zweige; Submediana mit zahlreichen Zweigen, von denen sich die äusseren tuber die Mitte des Flägels erstrecken; Mediana und Submediana der Vorderflugel gehen getrennt von der Schuppe aus. Spannweite 58—60, Länge mit Flägeln 30—33, Länge und Breite der Vorderflugel 26—28 resp. 6,.—6,8, Körper samt” Koop 14 mun: Sid-Nigeria: Yaba, 2 gefl. Imag. ”/4 1010, J. J. STMESON; Hagos, 1 get dlmag. Dr. FH. STRACHAN SI800stbetriskund Mus. Stockholm. Steht 7. bellicosus am nächsten; die Flägel sind aber viel schmäler, die Ocellen fast kreisrund, nicht deutlich oval, Kopf und Körper viel kleiner. Termes diana n. sp. Imago alata: supra fusco-brunnea, antennis, palpis, ore, pedibus brunneo-flavescentibus, tibiis fusco-adumbratis; capite fere rotundo, !/12 longiore quam inter apices oculorum lato; epistomate parvo, paulo inflato, vix, dilutiore quam fronte, antice incurvato; antennis I9-articulatis, articulo tertio minimo, articulo secundo longitudine duorum sequentium, ceteris fere rotundatis; prothorace semi-ovali, postice applanato et paululo incurvato, antice medio non exciso; alis valde rufo-brunneo adumbratis, mediana et submediana ale antice versus basin ale ipsius junctis; scutis ventralibus fusco-brunneis, medio magis (JS) vel minus (2) pallidis. Exp. alar. 48—51, long. c. alis 26—29, long. ale 23— 24, lat. ale 5,8—6, corp. c. cap. II, 12 mm. Gefliigelte Imago. Kopf, Thorax und Oberseite des Hinterleibs schwarz- braun, Beine braungelb mit etwas dunkleren Schienen, Bauch- SJÖSTEDT, NEUE OST" UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 185 schilder dunkelbraun, die der 3 längs der Mitte breit hell, an die Seiten hinaus allmählich dunkler, die der £ nur längs der Mitte schmal hell; Kopf wie Prothorax dicht behaart, kurz oval, !/;2 länger als zwischen den Augenspitzen breit, nach vorn etwas verengt; £pistom kaum heller als der äbrige Kopf, klein, wenig aufgeblasen, vorn deutlich eingebogen; Augen klein, fast kreisrund, ihr Durchmesser gerade doppelt so lang wie derjenige der Ocellen; die Leiste zwischen den Augen und dem Unterrand des Kopfes !/s des Durchmessers der Augen; Ocellen kurz oval, '/+ mehr als um die Länge ihres Durchmessers von den Augen getrennt; Fiihler 19- gliedrig, das 3. Glied am kleinsten, Basalglied am gröbsten, gut so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen; das 2. Glied cylindrisch, so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen, das 4. und 3. Glied gleich gross, die folgenden etwas gröber, kugelig, nach aussen etwas länger aber nicht gröber, Endglied oval, so gross wie das vorletzte Glied; Prothorax !/12 schmäler als der Kopf zwischen den Augen- spitzen, doppelt so breit wie lang, halb-oval, hinten etwas abgeplattet und schwach eingebuchtet; Vorderlappen !/e& der Länge des Prothorax, aufgebogen, völlig ganzrandig, in der Mitte nicht ausgeschnitten; Fligel stark rotbräunlich ange- haucht, lang und schmal, viermal so lang wie breit; Mediana und Submediana der Vorderfläögel am eigentlichen Flägel vereinigt und nicht frei von der Schuppe ausgehend; von dem gemeinsamen Teil gehen vier einfache Zweige aus; Mediana an der äusseren Hälfte mit fänf bis acht Zweigen; keine Adern vom äusseren Teil der Subcosta schräg nach unten gegen die Spitze der Flägel: die Beine erreichen, nach hinten gebogen, kaum das Ende des Hinterleibs. Spannweite 48—531, Länge mit Flägeln 26—29, Länge und Breite der Flägel 23—24 resp. 5,8—6, Körper samt Kopf I1,;—12 mm. Kongo: Mukimbungu (LAMAN) SY gefl. Imag. In die Ubersicht der Imagines: Monogr., Nachtr, S. 26 ist diese Art folgendermassen einzufiähren: T. Ocellen um die halbe Länge ihres Durchmessers von den Augen entfernt, Augen grösser. T. Buchholzi. Entomol. Tidskr. Årg. 32. H. ;—4 (1911). 13 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ1I. TT. Ocellen so weit oder mehr als um die Länge ihres Durchmessers von den Augen entfernt, Augen kleiner. - O. Vorderlappen des Prothorax völlig ganzrandig, Ocellen !/; län- ger als um die Länge ihres Durchmessers von den Augen ge- trennt. T. diana. OO. Vorderlappen des Prothorax in der Mitte mehr-minder aus- gerandet. $. Oberseite mit Kopf dunkelbraun; Kopf etwas kleiner und zwischen den Augenspitzen schmaler (resp. 659: 70 fär die beiden Arten); Prothorax vorn in der Mitte sehr deutlich ausgeschnitten. T. scrutor. $$. Oberseite mit Kopf gelbrot; Kopf etwas grösser (resp. 63: 70); Prothorax vorn in der Mitte ein wenig eingebuchtet. T. aurora. Eutermes rhodesiensis n. sp. Grösserer Nasutus. Kopf gelbrot; Nase schmal, cylindrisch, gerade, bis an die Basis fast gleichbreit, schwarz mit rötlicher Spitze; Kopf schwach gewölbt, nicht völlig in derselben Linie mit der Nase, von oben gesehen kreisrund, nach vorn etwas verengt, mit ziemlich schwach gebogenen Seiten; Fiihler 14-gliedrig, das 3. und 4. Glied gleich lang; das Basalglied so lang wie die zwei folgenden Glieder zusammen; der Hinterrand der Fähler- gruben etwas hinten der Mitte des Kopfes gelegen (36: 33); Prothorax sattelförmig, Vorderlappen etwas länger als der Hinterlappen, in der Mitte etwas ausgerandet. Länge 5, Kopflänge 2,.—2,3, Kopfbreite 1,22, Kopfhöhe 0,85 mm. Steht E. trinervoides SJÖST. am nächsten, der Kopf ist aber schmäler (1,33 resp. I,22 mm), von den Seiten etwas zusam- mengedräckt, nicht stark abgerundet wie bei trinervoides. Neue Ubersicht der Nasuti mit 14-gliedrigen Fihlern. Monogr., Nachtr. pag. 40: Titt. Fähler 14-gliedrig. O. Kopfbreite unter I mm. AA. Die mittleren Fiihlerglieder dreimal so lang wie breit. Länge und Breite des Kopfes 1,68—1,70 resp. 0,66. E. geminatus, kl. Nasutus. AA. Die mittleren Fiählerglieder nicht doppelt so lang wie breit. Kopflänge 1,70 mm. SJÖSTEDT, NEUE OST- UND WESTAFRIKANISCHE TERMITEN. 187 $. Kopfhöhe 0,55 mm. E. trinervoides, kl. Nasutus. $$. Kopfhöhe 0,,9 mm. E. trinervius, kl. Nasutus. OO. Kopfbreite äber I mm. Q. Das 3. Fiihblerglied viel länger als das 4., etwa dop- ”" pelt so lang wie das 2.; Nase kurz, von den Fihlern gemessen !/; kärzer als der äbrige Kopf; Kopf rotbraun. E. geminatus, gr. Nasutus. Q 0. Das 3. und 4. Glied gleich lang. Fr &$. Nase lang und schmal, der Hinterrand der Fiihlergru- ben an oder hinter der Mitte des Kopfes gelegen. O. Kopf niedriger, 0,66 mm hoch. E. trinervius, gr. Nasutus. OO. Kopf höher, 0,85 mm. AA. Nase bis an die Wurzel gleichbreit; Kopf von den Seiten etwas zusammen- gedriickt, 1,22 mm breit. E. rhodesiensis, gr. Nasutus. An. Nase von der Basis an die Spitze allmählich verengt; Kopfseiten stark abgerundet ; Kopfbreite 1,33 mm. E. trinervoides, gr. Nasutus. YH. Nase kurz; die Entfernung vom Hinterrand der Fiählergruben an die Spitze der Nase !/& kärzer als der iäbrige Kopf; Kopf blass rotgelb. Länge und Breite des Kopfes 1,9 und 1,2 mm. E. rapulum, gr. Nasutus. 200. Das 3. Glied ein wenig kleiner als das 4. Sehr ähn- ve. lich aber merklich grösser als die vorige Art; das 5. Glied etwas kirzer als die anliegenden; Länge und Breite des Kopfes 2,1 und 1,4 mm. E. oeconomus, gr. Nasutus. Kleinerer Nasutus. Kopf gelbrot, von oben gesehen abgerundet rektangulär, nach vorn deutlich verengt, von den Fählern nach vorn stärker verengt; Nase schmal, gerade, cylindrisch, von der Wurzel an gleichbreit und schwarz, mit rötlicher Spitze; Scheitel von der Seite gesehen viel höher als die obere Nasenlinie; Fiihler 12-gliedrig, das 3. und 4. Glied gleich lang, das 4. etwas länger als das 5., das 2. kaum halb so lang wie das. 3., das Basalglied so lang wie das 3.; Prothorax sattelförmig, Vorder- und Hinterlappen ziemlich gleich lang, der erstere in der Mitte kaum bemerkbar eingebuchtet. TOOL Ck ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQII. "Länge 3,3, Kopf. 1,68, Kopfbreite 0,66 mm. Steht dem kl. Nasutus des Eultermes rapulum und dispar (Monogr. Nachtr. S. 38) am nächsten, ist aber grösser (Kopf 1.68 resp. 1,33 mm) und der Hinterrand der Fählergruben liegt fast ganz an der Mitte des Kopfs, nicht weiter nach Hintenp (224 2SKeSp-r24 s1ö). Nachtr. S. 38: Q Q. Das. 4. Fählerglied länger als das 2. FJ O. Grösser, Kopf 1,68, Kopfbreite 0,66 mm. ;—4 (1911). 14 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Was mit den folgenden Zeilen beabsichtigt wird, ist einerseits, zwei in der Sendung gefundene neue Arten (39) zu beschreiben, andererseits einige Tatsachen von systema- tischem Interesse aus derselben QOuelle mitzuteilen. Pezomachus corruptor FÖRST. SI — Syn. Hemimachus hy- ponomeute BRIDG. 1883. — Die Sendung enthielt zahlreiche Exemplare dieser Art, alle aus Hyponomeuta erzogen (13 2X, 8 IS). Es erwies sich hierdurch, dass das J sowohl mit langen wie mit punktförmigen Fliägeln vorkommt. Erste- res entspricht der Bridgman'schen Beschreibung, letzteres weicht durch die Thoraxfärbung von dem Morley'schen SI (Ichn. Gr. Brit. II, p. 224) ab, scheint aber in Bau und Skulp- tur mit demselben tbereinstimmen. Beim gg ist die Fiäbler- geissel 21—23 gl. (beim 9 17—18 gl.); Tegul& und Schulter- beulen sind hellrot, der äubrige Thorax ganz schwarz. Die Area sup.-media des Mediansegmentes ist beim geflägelten SI oft deutlich. Hinterleib schwarz, Endrand des I., das ganze 2., oft mit schwarzem Mittelfleck, meist ein breiter Endrand des 3. und zuweilen ein dunklerer solcher des 4. Segmentes, rot. Postpetiolus etwas länger als breit, ohne Kiele oder Grube, das 2. Segm. etwas quer, gegen das Ende hin stark erweitert, dicht skulptiert und matt mit den Spirakeln nahe dem Seiten- rande (beim 2 vom Seitenrande entfernt). Länge 4—5 mm. Monoblastus hemorrhoicus (HART.) — Syn. Zryphon HART., Erromenus BRISCHKE. — Bisher nur aus Mitteleuropa bekannt, von Herrn Forsius aus Däiprion (fruher Lophyrus) sertifer er- zogen. Die Gesichtsbildung lässt die Gattung hier nicht so . leicht wie gewöhnlich erkennen, indem die Clypealgruben ausserordentlich nahe dem Vorderrand des Gesichtes gelegen und etwas quer sind. Eine den Clypeus abtrennende Furche ist jedoch nicht vorhanden. Die Färbung des Hinterleibsendes ist eine in der Gattung nicht seltene, und die in der Quere dicke, am Ende mit Borstenplatten versehene Bohrerscheide ist die gewöhnliche der Gattung Monoblastus. Die finnlän- dischen Exemplare messen etwa 8 mm, aber ich habe in einer alten Sammlung ein wahrscheinlich schwedisches Zwergexem- plar gefunden, das fast nur halb so gross ist und bei dem kleinen Diprion dorsale steckte. (Forsetzung folgt.) Pänmarks Fauna. Under ofvanstående titel utgifves af »Naturhistorisk Forening> på Gap's förlag i Köpenhamn en serie faunistiska bandböcker öfver Danmarks djurvärld, hvilka äro väl förtjänta af att upp- märksammas äfven 1 vårt land. Planen för dessa är ungefär densamma som för vår »Svensk insektfauna»: bestämningstabeller jämte korta beskrifningar öfver samtliga arter samt belysande textfigurer eller planscher. Af entomologiskt innehåll ha hittills utkommit följande: J: C: NIELSEN. Gravehvepse og Gedehamse. 386 sid. 52 ftextag: > Pris 60: ESBEN PETERSEN. ÖOrentviste, Kakerlakker og Graeshopper. AM osick 4 ortextig. Pris: 0,75. ESBEN PETERSEN. Guldsmede, Dognfluer og Storvinger. fTöÖrsidöis32 textfig. Pris 2,00. BERTRAM G. RvE. Lobebiller. 178 sid. 155 textfig. Pris 2,50. A. KLÖCKER. Dagsommerfugle. 96 sid. 16 pl. med 134 fig. RäSker Natsommertugle: =. Dekerns sid. 6 pl. med 13 fig: Bis 27256 Prisen äro för häftade exemplar, och hvarie häfte kan köpas för sig. De båda förstnämnda häftenas insektgrupper äro redan be- handlade i »Svensk insektfauna>», och de äro därför af jämförelse- vis mindre intresse för oss, ehuru man ju alltid har stor nytta af att kontrollera sina bestämningar med hjälp af flera arbeten, men så mycket större intresse böra de öfriga kunna påräkna. — PETERSENS arbete om Dognfluer etc. innehåller utom de i »Svensk insektfauna»> behandlade sländorna äfven dagsländorna, sjöslän- dorna (perliderna) och stöfsländorna (psociderna), af hvilka (med undantag är de sistnämnda) vi ju alls icke ha några svenska öfver- sikter, och är försedt med talrika figurer af systematiskt viktiga organ, såsom vingar och könsorgan, samt med utförliga beskrif- ningar äfven af larverna. — RYvEs bok om cicindelider och cara- bider, hvilkas larver äfven utförligt behandlas, bör kunna intres- sera våra många yngre skalbaggsamlare, som icke haft tillfälle att lägga sig till med något större utländskt verk. Ett andra häfte af samme förf. öfver praktbaggar (buprestider) och knäppare är afsedt att inom närmaste tiden utkomma. — Särskildt åt våra yngre och nybörjande fjärilsamlare, vare sig de förut äga vår utmärkta »Nordens fjärilar» eller icke, vill anmälaren varmt re- kommendera de KLÖCKER'ska häftena, framför allt för deras utom- 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I1. ordentligt vackra och instruktiva bilder af samtliga danska arter i fototypi på fint, glättadt papper, och som äro vida att föredraga framför de färgtryck vi äga 1 svenska fjärilarbeten. De båda häftena omfatta tyvärr endast dagfjärilar, svärmare och spinnare, men vi få väl hoppas, att fortsättningen icke låter alltför länge vänta på sig. Öfver samtliga fjärillarver, äfven nattflyn och mä- tare, finnas redan i de hittills utkomna häftena bestämningstabeller. Einar Wahlgren. Gafva till Entomologiska föreningens bibliotek. Från föreningens medlem, byråchefen J. MEvES, har föreningens bib- liotek såsom gåfva emottagit följande värdefulla böcker: BeErRGE, F. Käferbuch. Stuttgart. 1844. 4”. BIENERT, Th. Lepidopterologische Ergebnisse. Leipzig. 1869, 8”. BOAS; . EI VinOldenborrernes Optrzeden og Udbredelse i Danmark 16887—1903. Köbenhamn. 1904. F. BOHEMAN, C. H. 9 mindre afhandlingar. BONNET, K. Abhandlungen aus der Insektologie. Halle. 1773. 8”. ERICHSON, W. T. Die Käfer der Mark Brandenburg. Berlin. 1837—09. 8”. ERICSON, I. B. & SANDIN, E. SPIRE et Norvegiae. Göteborg 1893. FRAUENFELD, G. 14 mindre afhandlingar. GMELIN, J: F; Systema Naturae. [4 Insecta. GYLLENHAL, L. Insecta Suecica. 1—4. 1808—27. 8”. (Dalmans ex.) HOLMGREN, ÅA. E. 3 mindre äflandlren LE tr Några ord om körtelinnervationer och körtelkapillarer hos lepidopterlarver. Stockholm. 1893. Kiriias, E. Beiträge zu einem Verzeichnisse der Insectenfauna Graubän- dens. 2. Lepidoptera, mit Nachtrag. KouBE, H. J. Einfäöhrung in die Kenntnis der Insekten. Lief. 1—5. Berlin. 1889—90. 8”. MÖSCHLER, H. B. 6 små afhandlingar. MÄKLIN, FR. W. Anmärkningar beträffande några förut beskrifna Cantharider. ÖCHSENHEIMER, F., & TrREITSCHE, F. Die Schmetterlinge von Europa. B. I1—10. 1807— SANETa BAGRNEIECERr. H. A. Uber den Ursprung einiger europäischen Schmetter- inge 1874. d”. PALMEN, J. A. Zur Morphologie des Tracheensystems. Helsingfors 1877. REUTER, ENz10. Bidrag till kännedomen om Macrolepidopterfaunan i Alands och Åbo skärgårdar. Helsingfors. 1890. 8”. RUDOLPHI, J. Skandinaviska fjärilar. Hudiksvall 1887. SPARRE- SCHNEIDER, J. Lepidopteralogiska bidrag till Norges arktiska fauna. Tromsö. 1880. ——. Dyrlivet på havskjaer. Tromsö. 1888. ——. Öfversigt over de i Norges arktiske region hidtil fundne Coleo- ptera. Tromsö. 1889. SCHRADER, H. L. Ueber gallenbildende Insekten in Australien. Wien. 1863.8”. TENGSTRÖM, J.M. Nykomlingar för finska fjärilfaunan. Helsingfors. 1873. TrYBOM, F. Einige neue oder unvollständig beschriehene Blasenfäösse (Physapoden). Stockholm. 1896. WoopworrtTH, C. W. The wing veins of insects. Sacramento. 1906. ÖRTEGREN, J. Biodling efter nyaste metoder; Karlshamn. 1887. Dessutom lösa färlagda tallor ur EsPERS fjärilverk och RÖSELS Insec- tenbelustigungen. Chyr.sA: Smärre meddelanden och notiser. Protocimex siluricus Moe. och min uppfattning af densamma. — I sitt stora och utmärkta arbete Die fossilen Insekten p. 56 säger HANDLIRSCH beträffande den af MOBERG år 1902 beskrifna Protocimex siluricus: >Das Original, welches mir durch freundliches Entgegenkommen des Herrn Prof. MOBERG von dem Geologiska Byrån in Stockholm zur Untersuchung zugeschickt wurde, liegt auf einer Platte in Gesellschaft von Graptolithen. Die Schuppe ist der Quere nach durch einen Riss in zwei Teile getrennt und zum Teil von einem Fragmente eines zweiten ähnlichen Ge- bildes iiberlagert. Dadurch kommen einige scheinbare Flägel- zellen zustande, welche Herrn Professor REUTER veranlassten, in dem Objekte einen capsidenähnlichen Hemipterenflägel zu finden. (!)> HANDLIRSCH betraktar det ofvannämnda fyndet såsom alls ingen organism utan blott såsom en »lusus naturae». Då äfven jag alltid förhållit mig synnerligen skeptisk med hänsyn till dess tolkning, har jag funnit mig ganska öfverraskad af den utsaga, som den ärade författarn lagt i min mun. Jag erinrar mig mycket väl det tillfälle, då doktor N. O. HorsT i närvaro af pro- fessor W. Ramsay förevisade mig det förmenta fossilet och att jag därvid framhöll, att detsamma visserligen erinrade om en hemiptervinge, men tillika, att jag vore ganska tveksam beträffande dess rätta natur. I professor MoBERGS afhandling »Om en Hemi- pter från Sveriges undre graptolitskiffer» (Geol. Fören. Stockholm förhandl. 1892) finnes p. 123 detta mitt yttrande om fyndets lik- het med en hemiptervinge intaget, medan mina uttalade dubier därvid förbigåtts. Emellertid är det en väsentlig skillnad mellan en förklaring, att ett föremål liknar en hemiptervinge, och den uppfattning HANDLIRSCH låter mig ha uttalat, att detsamma 2Zgjor- des af en »capsidenähnlichen Hemipterenflugeli>. Då jag nu genomläst MOBERGS ofvannämnda afhandling, har jag funnit, att HANDLIRSCH påtagligen förväxlat mitt uttalande med det utlåtande THOMSON afgifvit öfver samma ämne och hvari han säger sin åsikt vara, att han ansåg fyndet vara främre vingen af en >Hemipter, stående nära det nu lefvande släktet Phytocoris>. Det är så- lunda från THOoMSON och icke från mig, som uppfattningen af Protocimex såsom en capsid-vinge härrör. > 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I1. Jag har redan länge haft för afsikt att rätta detta lilla, men för mig personligen mindre angenäma missförstånd i HANDLIRSCHS i så många afseenden framstående arbete, men har, upptagen af andra göromål, icke hittills kommit mig för att göra det. Då jag emellertid numera i en anmälan i Entomologisk Tidskrift 1911, p. 111 af HANDLIRSCHS arbete ånyo finner uppgiflvet, att protoci- mnex på grund af THOMSONS och O. M. REUTERS auktoritet blifvit ansedd som en hemiptervinge, ber jag härmed för att hindra spridandet af denna missuppfattning få förklara, att jag för min del aldrig hyst och än mindre uttalat någon sådan öfvertygelse. O. M. REUTER: Ytterligare fynd af Teratocoris herbaticus UHLER i Skan- dinavien. — I Ent. Tidskrift, 1907, p. 81, har jag redogjort för ett intressant fynd i norska Finnmarken (Bjerkeng) af en förut endast från Labrador känd Heteropter, Zeratocoris herbaticus UHLER, och framhållit de karaktärer, hvarigenom denna art afviker från sina närmaste samsläktingar, Z. viridis DouGL. et SCOTT. och 7. saundersi DouGL. et Scott. Genom en misskrifning har jag uppgifvit, att 7. /erbaticus skulle skilja sig från > saundersi genom längre antenner och ben, under det i själfva verket dessa äro kortare hos den förra än den senare ar- ten. Jag begagnar mig nu af tillfället att rätta denna vilsele- dande uppgift, då jag samtidigt kan meddela ytterligare några data beträffande ifrågavarande arts utbredning inom Skandinavien: Herr Overlaerer H. WARLOE har nämligen haft vänligheten att sända mig exemplar af arten från tvenne orter i Finnmarken, det ena från inlandet, Karasjok, det andra från Malangen, icke så långt från Maalselvsdalen, hvarest de första exemplaren i tiden blefvo anträffade. Men arten är tagen äfven inom Sveriges landamären. Dåi jag för något mer än ett par år sedan bestämde de» hittills obestämda paläarktiska Miriderna i K. Zool. Museets i Berlin samlingar, upptäckte jag bland dem äfven en hane och en hona af Zeratocoris herbaticus, tagna den 24 juni och den 7 juli 1901 af herr THURAU på Kvikkjokk. OAMSNREUPER? Bidrag till Skandinaviens entomogeografi. — I det följande äro en del lokaluppgifter anförda för några coleoptera, lepidoptera och pseudoneuroptera från skilda delar af landet. Af skalbaggar hafva endast sådana arter medtagits, som i GRILL: Catalogus coleopterorum etc. Stockholm 1896 ej äro anförda från det land- skap, i hvilket fyndet gjorts. Artbestämningarna hafva godhets- fullt granskats af framlidne lektor C. H. JOHANSSON. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER 207 NNebria brevicollis FABR. Visby i tånghögar. Odacantha melanura 1.. Västerås. Badister unipustulatus BON. Väs- terås, Viksäng. k Amara aulica PANZ. Jmtl.: Åre. AA. Quvenseliiz SCHÖNH. Vstml.: Engelsberg. Anchomenus lugens DUFT. Väs- terås. Cercyon melanocephalus 1. TJmtl.: Mattmar. Georyssus — crenulatus ROSSI. Björnön utanför Västerås. Trichoderma pubescens DE GEER. Västerås. Stenus fornicatus STEPH. Fun- nen i Jakobsbergsskogen i Västerås år 1906 af ingen- jör E. FISCHER. Zyras collaris PAK. Västerås. Notothecta anceps ER. Västerås. Tachyporus hypnorum FABR. Väs- terås. Tachinus rufipes DE GEER. Väs- terås. ÅAnthobium minutum FABR. Väs- terås. Jmtl.: Trångsviken, Åre, Mattmar. Euplectus ambiguus REICHB. Väs- terås. Silpha atrata L. Tmtl. Trångs- viken. Brachypterus urtice FABR. Jmtl.: 3& Dendrophilus pygmeus L. Väs- terås. Dendrophilus Västerås. Cerylon angustatum ER. >Vstm.» enl. lektor C. H. JOHANSSON! Myrmecoxenus Subterraneus CHEVR. Västerås. Lathridius Bergrothi REITT. >Vstm.»> enl. lektor C. H. JOHANSSON! Enicmus minutus I. Sala. elongatus GYLL. E. hirtus GYLL.-” Västerås. Adelocera conspersa GYLL. vid Långforsen. Athous niger L. Jmtl.: Mattmar. Cyphon variabilis ”TUNB. MWVäs- terås. Däictvoptera rubens GYLL. Jmtl.: Trångsviken! Sala Rhagonycha elongata FALLÉN. Jmtl.: Mattmar. Malthodes marginatus LATR. Jmtl.: Åre. M. mysticus KIESw. Jmtl.: Trångs- viken, Åre. Opilo mollis TL.. Västerås. Apion cerdo GERST. Västerås. ÅA. violaceum KIRrBY. TJmtl.: Åre. 4. Sundevalli "SCHÖNH. Jmtl.: Mattmar. Sitona tibialis HERBST. Jmtl.: Mattmar. Otiorrhynchus — picipes FABR. Sala, Västerås. Sciaphilus asperatus BONSD. Väs- terås. Orchestes decoratus GERM. Jmtl.: Mattmar. Celiodes germaniz PAK. Jmtl.: He ; Saperda phoca FrRötrL. Kristia- nia enl. ingenjör E. FISCHER. Zeugophora scutellaris SUFFR. V. frontalis SUFFR. Västerås. Crioceris' lilii Scor. Visby i bo- taniska trädgården. Longitarsus melanocephalus DE GEER. Västerås, Sala. Haltica oleracea 1.. Jmtl.: Trångs- viken. Chetocnema — concirna MARSH. Sala, Västerås. Chrysomela staphylea LT. Tmtl.: Mattmar. Phedon cochlearie FARR. VWVäs- terås. Halyzsia duodecimguttata Popa. Sala. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT H. vigintiduopunctata IL. Väs- terås. Colias paleno L. På en myr emellan Sala och Broddbo. Macroglossa bombyliformis ESP. Sala vid Skuggan. Anthrocera exulans HOCHENW. V. vanadis DAM. Storlien. Hepialus fusconebulosus DE GER. Jmtl.: Åre. H. lupulinus T. TImtl.: Enafors. FEulepia cribrum IL. Sala vid Långforsen. Pygara anastomosis L. Västerås. Dasypolia templi "THUENB. Väs- terås, Sala, Uppsala. Cidaria serraria ZELLER. Jmtl.: Mattmar. C. favofasciata "THUNB. Jmtl.: Mattmar. C. adequata BorRkKAH. Jmtl.: Åre. Nya lokaler för insekter, Orthoptera. Labra minor: Ki lyckes före- komma något sporadiskt i Uppsalatrakten. Vissa som- rar har jag funnit den myc- ket allmänt vid stranden af Mälaren (Skokloster), då den isynnerhet observeras flygande om kvällen. Hemiptera Heteroptera, Altr actusi Dallmar ESCHILL: — Ett; sexpl. taget af mig vid Uppsala 1907. Dasycoris pilicornis BURM. — Två exempl. erhållna genom håfning i gräs 19101 Vassunda socken (Uppl.). 'achymerus Rolandi I. par expl. i Uppsala. = Du TOTT: C. montanata BORKH.V. lapponica STAUD. Jmtl.: Åre. FR Orthetrum cerulescens FAR. Gottl.: Dalhem. I numera aflidne lektor C. H. JOHANSSONS sam- ling finnes ett exemplar på- tecknadt »>Vstm». Han kunde dock ej erinra sig, när och hvar fyndet gjorts, hvarför kanske en feletikettering före- ligger. Leucorrhinia albifrons BURM. Sala Långforsen. Epitheca — bimaculata CHARP. »Östergötland» enligt lektor C. H. JOHANSSON. Cordulegaster annmnulatus LATR. Vstml.: Skinnskatteberg. Agrion Fohansonz WALLGR. Sala. K. V. OSSIAN DAHLGREN. Gerris argentata SCHUMM. — Täml. allm. i Mälaren vid Vassunda socken. Coranus subapterus DE GEER. — Allmän på en sandmark vid Uppsala. Äfven »forma macroptera> träffas där ej så sällsynt. Piezostethus formicetorum BOH. — Allm. 1 stackar af Formica rufa vid Uppsala. Hymenoptera Aculeata. Podalirius retusus L.— I >Svensk Insektfauna» uppgifves ut- bredn.-området till Sk.-Sthlm. Är emellertid ej sällsynti Upp- salatrakten. Osmia leaiana KirBY. — Allmän 1 Vassunda socken, Uppland. Jag har funnit den byggai trä. SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER Anthidium manicatum LL. — All- män i Uppsala, isynnerhet om hösten på blommor af labi- ater i Bot. trädgården. i frnsahtm ÖLATRo == Flere expl. (hannar) funna i Vas- sunda 1910. Ceratina cyanea KiRrB. — En hona anträffades ”/s 1910 i Vassunda socken (i »Svensk Insektfauna> uppgifven endast för Öland). Nomada jacobeer Pasz. — Två expl. funna i »sandgropen> vid Uppsala 1910. NV. fabriciana L. — Ett expl. taget i Vassunda. Melitta hemorrhoidalis FABR. — Tre expl. funna i trakten af Skokloster. ÅAndrena nigriceps KirB. — Ett par expl. fångade vid Uppsala 1910. sn ansa NYG - Ettiexpl. funnet i Vassunda 1910. Halictus zonulus SM. — Funnen i Uppsala 1910. H. minutissimus KIRB. — 1910 i maj anträffades en L vid Uppsala. JO Iertcopus ;KirRB: -— Ej. säll- synt vid Uppsala. Prosopis Rinki GORSKI. — En 2 funnen 1910 i Vassunda socken. Psammophila affinis KiIRB. — Ett expl. taget vid Uppsala. Pemphredon rugifer DAHLB. — Ett par expl. funna vid Uppsala. P. morio V. d. Linp. — Äfven af denna art äro några expl. « tagna vid Uppsala. Nysson dimidiatus Jur. — Af denna art har jag funnit några expl. å spridda lokaler i Upp- sala omgifningar. Den har alltid iakttagits på sandmark. 2009 Hoplomerus levipes SHucK. — I Vassunda är ett expl.' fun- net 1910. Priocnemis pusillus SCHIÖDTE. — Ett expl. taget i Uppsala 1910. Calicurgus hyalinatus FABR. — Många expl. äro funna i Upp- sala samt i Vassunda socken. Polyergus rufescens TATR. — Våren 1910 anträffades i Lass- by backar invid Uppsala en tämligen stor koloni af denna art. — Är äfven iakttagen i Vassunda socken (ett enda expl.). Diptera. Microchrysa flavicornis MEIG. — Ett expl. Vassunda. Tabanus rusticus L. — Ett expl. Vassunda 1910. Argyrameba ethiops FABR. — Vassunda 1910. Nephrocerus lapponicus ZETT. — Två expl. erhöllos 19101 Vas- sunda (genom håfning i gräs). Pipiza luteitarsis ZETT. — Fun- nen i Vassunda. Didea fasciata MacQ. — 1 expl. 1910 i Vassunda. Syrphus grossularie MEG. — Tämligen allmän vid Uppsala. Eristalis pertinax Scor. — Ej sälls. vid Uppsala. Microdon mutabilis L. — Flera expl. äro fångade genom håf- ning i gräs i Vassunda, där äfven larver äro iakttagna, sittande å undersidan af ste- nar, under hvilka Formica fusca byggt bo. Lepidoptera. rek "aulica 1 = Ettvexpk funnet i Vassunda (uppgifvesi 210 > Nordens fjärilar» förekomma Sk.—Sthlm). Coleoptera. Nebria brevicollis FABR. — Fun- nen å Gottland 1905 och i mängd å Kinnekulle 1907 (under kalkstenar). Lebia: cyanocephala. 1. .— Täml. allmän i Uppsala omgifningar såväl under stenar som under bark. Dromius marginellus FABR. — Denna art förekommer syn- nerligen allmänt omkring Upp: sala, och man finner den dels inkrupen under barken af ska- dade tallar, del också under stenar. D. nigriventris ”THOMs. — Ett expl. taget strax söder om Uppsala, vid Flottsund. [Def AR STlDipESAASKORNI—ETN- nen vid Uppsala (stranden af Fyrisån). Badister unipustulatus BON. — Flere expl. fångades 1906 vid Stranden kamettuintet kam be: läget vid sandåsen några kilo- meter söder om Uppsala. Deronectes halensis FABR. — I en damm vid Ekeby nära Uppsala äro flera expl. tagna ar dennatrantsitRor MOnen på flera lokaler omkring Upp- sala. Othius fulvipennis ER. — Allm. vid Uppsala. Tetartopeus punctatus ZLETT. — Denna nordliga form före- kommer rätt allmänt på Upp- salaslätten. Flera expl. tagna på Polacksbacken invid sta- den. Conurus pubescens PAK. — Denna art har jag påträffat rätt all- ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOTTI. mänt under barken af gamla afdöda björkar i Uppsala- trakten. PBryocharis analis ”THOMS. — Några expl. funna i Uppsala. Bryaxis sanguinea L. — Ett expl. vid Uppsala. Cytilus auricomus DUFT. — Jag har funnit några expl. vid Uppsala, vanligen i närheten af vatten. Saprinus nitidulus FABR. — myc" ket allmän vid Uppsala. Saprinus immundus GYLL. — Funnen på Öland 1910 (sand- fälten vid Böda). Dendrophilus punctatus HERBST. — Ett expl. Uppsala. Åphodius scybalarius FABR. — Flere expl. funna i Uppsala. Chrysobothrys affinis FABR. — Denna art fann jag i Vassunda socken i juni 1905, då fem expl. infångades på en ris- hög, bestående aftorra hasslar. Throscus dermestoides L. — Ett par expl. tagna i Vassunda. Hypophleus longulus GYLL. — Funnen i Uppsala. Eryx ater EABR. — Funnen i Vassunda socken (genom håf- ning i gräs). Mordellistena abdominalis FABR.- Många expl. funna i Vassunda och vid Uppsala. Rhinosimus planirostris FABR. — Förekommer allm. omkring Uppsala. Pytho. depressun lan —— 1000 (aAN- träffades i ett vedupplag i Uppsala en mängd exemplar af arten (i alla utvecklings- stadier) under barken af tall- stockar. Anthicus ater PAnz. — Förekom ett år mycket allmänt i Upp- sala, men kar hvarken förr SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER eller senare iakttagits där i mängd. Sitona hispidulus FABR. — Jag har funnit den allm. såväl i Västergötland som Uppland. Toxotus meridianus IL. — Är anträffad 1 Vassunda socken, Uppland. Där har jag de flesta somrar funnit den vara till ytterlighet allmän. 211 nen i Botaniska trädgårdens damm, Uppsala. D. braccata ScoP. — Ej säll- synt å flera lokaler i Väster- vikstrakten (G. TYDÉN). Chrysomela hemoptera L.— Fun- nen å Kinnekulle. Coccidula scutellafa HERBST. — Några expl. funna på Phrag- mites i Skofjärden vid Vas- sunda socken. Halyzia duodecimguttata POoDA. — Ytterst allmän i Vassunda och Sko socknar (Uppl.) å Corvlus avellana. Pogonocherus ovatus GOEZE. — Flere expl. vid Uppsala. Frkesprars. LL. — Ett expl. fun- net i Vassunda. Donacia cinerea HERBST. — Fun- Uppsala 19/3 1911. O. LUNDBLAD. Några sällsynta fjärilfynd. — Af ingeniör DAVID ARVÉN har riksmuseet nyligen erhållit ett vackert exemplar af Sphinx neriz, fångadt vid Avesta natten mellan den 6—7 oktober detta år. Denna svärmare tillhör egentligen medelhafsländerna och är hos oss funnen blott på Gottland, hvarifrån museet äger ett exemplar. Ett par andra mycket vackra fjärilfynd ha gjorts af studeran- den ERrRIC NORDSTRAND. Det ena är en Årctia purpurata, anträf- fad vid Hoftuna i Uppland omkring den 9 juli 1910, det andra en Deilephila euphorbie, tagen på östra Langö den 24 juli 1910. Den förra är ny för Sverige den senare är förut funnen i Skåne. Båda hafva förvärfvats för riksmuseet. VEGAS: Rättelse. Vid genomläsandet af det i förra häftet af Ent. Tidskrift införda protokollet från föreningens sammankomst den 24 sept. 1910, fördt af prof. Aurivillius, blef jag rätt öfverraskad af dess ordalydelse. I den skrifvelse, som jag vid min ”afgång] från sekreterarebefattningen inom föreningen inlämnade, finnes icke något af den långa motivering, som där tillskrifves mig, och som ej heller öfverensstämmer med rätta förhållandet. Det vore önskvärdt, att i protokollen ej inflöte annat, än som står i öfverensstäm- stämmelse med de faktiska förhållanden, hvarpå de grundats. VERS Föreningsmeddelanden. Sammankomsten den 29 april 1911. Meddelades, att Styrelsen till medlemmar af föreningen invalt Folkskolläraren ARV. VELANDER, Tångeråsa, Kvisbro, samt Fil. Studeranden af Sörml.-Ner. Nation i Uppsala G. O. ALM. Till innehafvare af årets vandringsstipendium utsåg förenin- gen på Styrelsens förslag studeranden vid Västerviks högre allmänna läroverk HARRY SVENSON. Vid sammanträdet höll Fil. Dr ABR. ROMAN ett intressant föredrag om parasitsteklarnas lefnadsförhållanden. Teckningar och prof på olika parasitstekeltyper åskådliggjorde föredraget. Vidare höll Doktor JoHn PEYRON föredrag om fjärilarnas förstadier och deras uppfödning, hvarvid förevisades en del utmärkt vackra larvserier samt gafs en mängd synnerligen praktiska vin- kar och råd för larvernas uppfödning, öfvervintring o. s. v. Slutligen lämnade sekreteraren en kort redogörelse för det rapportsystem rörande vårt lands skadedjur, som 1 år anordnats af Centralanstaltens Entomologiska Afdelning. Sammankomsten den 30 september 1911. Meddelades att föreningen genom döden förlorat sin heders- ledamot den bekante mikrolepidopterologen PIETER CaArRL T. SNELLEN i Rotterdam samt följande medlemmar: Köpmannen GUuST. BuUDDE-LUND i Köpenhamn, Docenten vid Helsingfors universitet Dr. J.: AN SIETALA, Notarien DAVID "SJÖSTROMSAnNmN Viedlict RAGNAR EKLUND, båda i Stockholm. Till nya medlemmar af föreningen hade af styrelsen invalts Banktjänstemannen OSSIAN OLAN, och Direktör SvEN LOVÉN i Stockholm samt Öfverjägmästaren GustT. BARTHELSON, Halna. Vid sammankomsten höll Dr. I. "TRÄGÅRDH ett intressant föredrag om ett par representanter för den nyupptäckta insekt- ordningen Protura, af honom funna i Sverige. Slutligen demonstrerade ordföranden en del nyare litteratur, speciellt några stort anlagda sammelverk. Summarisk redogörelse för innehållet i Entomologisk Tidskrift åren 1890—1909. Af Einar Wahlgren. Entomologi i allmänhet. A. Uppsatser. (Under denna rubrik anföras bl. a. uppsatser, i hvilka insekter tillhörande tre eller flera ordningar omnämnas.) ADLERZ, GOTTFRID. I hvilken ordning tager djurvärlden en ur hafvet uppdykande ö i besittning? — 1893, s. 131—144. Undersökningar öfver arthropod- (och mollusk-) faunan å ett antal mindre öar vid väst- och östkusten. Djurens spridningssätt. AURIVILLIUS, CHR. Leddjurens synförmåga. — 1892, s. 171— 180. Olika synorgans byggnad och funktioner. —— Några iakttagelser öfver insekter från trakten af Var- berg. — 1907, s. 125—128. Notiser rörande insektlifvet på sandig hafsstrand (steklar, fjärilar, skalbaggar, tvåvingar). GRILL, CLAES. Entomologiska föreningens vandringsstipen- dier år 1894.—1895, s. 79—980. En del skalbagg-, fjäril- samt stekelfynd. LAGERHEIM, G. Zur Frage der Schutzmittel der Pflanzen gegen Raupenfrass. Med 5 fig. — 1900, s. 209—232. Förteckning på ett antal polyfaga insekter jämte deras näringsväxter. Förteckning på 1350 växter, som angripas eller icke angripas af frostfjäriln. Orsakerna till denna olikhet. Entomol, Tidskr. 1911. II ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. LAMPA, SVEN. Smärre uppsatser. — 1894, s. 59—064. Potatisflyet och sädesbroddflyet i Värmland. — Achorutes armata. — Hvetemyggan i Skåne, — Om sändning af prof på skadeinsekter. — Sam- ling af skadeinsekter och parasiter. LAMPA, SVEN. Maskar på snön. — 1894 s. 227. Tidningsnotis. —— Anteckningar om insekters massuppträdande. — 1894, S. 234— 235. —— Bruka insekter leka? — 1897 s. 138. Ref. af en uppsats af J. WEIR. —— För finska faunan nya insekter. — 1901, s. 153—159. Lepidoptera, coleoptera, diptera. —— Några af våra för trädgården nyttigaste insekter. Med I tafl. — 1904, s. 209—210. Notiser rörande en del skalbaggar, flugor, florsländor och steklar. —— Meddelelser, vedrörande Insektangreb på markafgröder i Jylland. — 1906, s. 96. Referat. MEVES, J. Skogsinsekters massvisa förekomst åren 1886— 1895. — 1896, sS. 145—103. Skalbaggar, steklar, fjärilar. REUTER, ENZIO. Entomologiska meddelanden från Societas' pro Fauna et Flora Fennica sammanträden åren 1884— 1389. — 1890, S. I13—130. Notiser om talrika, mestadels för Finland nya hymenoptera, coleo- ptera, diptera. hemiptera, pseudoneuroptera, orthoptera och collembola. —— Bidrag till en statistisk utredning angående orsakerna till »hvitax» på angsgräsen i Finland == IG08 stal 125. Sjukdomens beskaffenhet. Angripna gräsarter. De sjukdomsalstrande insekterna och akariderna. Statistik. RoTH, C. D. E. Några ord om strykninets förhållande till insekter. — 1893, sS. 207— 298. Giftet oskadligt för en del skalbaggar. —— Bidrag till en bild af Skånes insektfauna. — 1896, S;"273— 2705 1307; Si 127—138: Skildring af insektlifvet på olikartade lokaler i trakten kring Herre- vads Kloster. Stenolophus Thomsoni nov. nom WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. III SJÖSTEDT, YNGVE. Från Kamerun. Några .drag af insekt- lifvet kring Bonge vid tiden mot torrperiodens inträdande. — 1893, S. 97—119. STRAND, EMBR. Et lidet bidrag til Norges entomologiske fauna. — 1899, s. 287—292. Förteckning på ett antal hymenopterer, orthopterer, pseudoneuropterer och (mest) hemipterer från olika platser. —— Entomologiske meddelelser. — 1900, s. 30—32. Omnämnande af en del norska fynd af neuropterer, pseudoneuropterer, coleopterer och lepidopterer samlade af T. A CHAPMAN, TRÄDGÅRDH, IVAR. Ett bidrag till kännedomen om djurlifvet ute på skären, En zoologisk utflykt till utklipporna. — 1899, S. 107—112. Redogörelse för det lägre djurlifvet på en del öar jämte skildring af dessas natur. Arternas spridningsmöjligheter. TULLGREN, ALBERT. Ur den moderna, praktiskt entomolo- giska litteraturen. — I. 1903, s. 233—245; II. 1904, Ss. 217—229,; III. 1905, s. 161—171. Besprutningar, utrotningsmedel m. m. Skadedjur på träd och buskar, köksträdgårds- och prydnadsväxter, sädesslag och foderväxter. —— Våra fruktträds fiender bland insekterna. — 1907, s. 201-222. Öfversikter (bestämningstabeller) öfver svenska insekter, som angripa äpple- och päronträd. B. Berättelser till K. Landtbruksstyrelsen m. m. (Endast sådana insekter, härjningar, utrotningsförsök m. m., som i berät- telserna mera utförligt behandlas, eller insekter, som beskrifvas eller afbil- das, äro här särskildt omnämnda.) Berättelse till Kgl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrättningar under år 1890 af statens entomolog. — 1891, sS. 33—48, Ållonborrarna i Skåne. — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1891. — 1892, s. 1—38. Ållonborrarna i Skåne. — Hvetemyggans skadegörelse på olika korn- sorter. — Gräsflyet i Norrland. — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 18g2. — 1893, s. 1—46. IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9IT. Gräsflyet i Norrland; beskrifning af arten (med tafla); skydds- och utrotningsmedel. — Renfanebaggen. — Gulhåriga skinnarbaggen: uppträ- dande i Norrland ; skydds- och utrotningsmedel. — Rapsinsekter på Gott- land. — Notiser rörande diverse insekter. Berättelse till Kgl. Landtbruksstyrelsen -angående resor och förrättningar under år 1893 af statens entomolog. — 1894, S. I1—40. Rapsinsekter med I tafl. och 9 textfig.: beskrifningar m. m, -— Krus- bärssågstekeln: beskrifning m. m. — Sädesknäpparen. — Fläckiga sköld- baggen (fig.). — Päronspinnarestekeln: beskrifning af larven. — Notiser rörande diverse insekter, ; —— under år 1894. — 1895, s. 1—44. Rapsinsekter på Gottland. — Röda hvetemyggan på Gottland. — Ållon- borrarna. — Mjölmalen (fig.). — Skinnarbaggarna (med tafla): beskrifning m. m. — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1895. — 1896, s. 1==50. Ållonborrarna, (med fig.). — Våra skadligaste jordloppor (med tafla): beskrifning; utveckling; skyddsmedel. Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1896. — 1897, s. 1—3I1. Ållonborrarna. — Fläckiga sköldbaggen (med fig.). — Blodlusen (med fig.). — Tvåknöliga sköldlusen (med fig.). — Spannmålsvifveln (med fig.). Äpplevifveln (med fig.) — Emulsionsspridare (med 2 fig.). — Notiser rörande diverse insekter. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrättningar m. m. för år 1897 af föreståndaren för sta- tens entomologiska anstalt. Ållonborrarna. -— Kornmalen (med fig.). — Rödklöfvervifveln (med fig.) — Jordlopporna (med fig.). — Sädesbroddflyet (med fig.). — Slökorn- flyet (med fig.). — Krusbärssågstekeln (med fig.). — Fritflugan (med fig.). — Morotflugan (med fig.). — Bladlöss (med fig.). — Notiser rörande diverse insekter. —— för är 1893. — 1899, s. 1—70. Nunnan i Nyköpings län. — Rönnbärsmalens första uppträdande (med fig.). — Kornmyggan (med fig.): beskrifning; lefnadssätt, skadegörelse m. m. — Löfskogsnunnan: beskrifning; lefnadssätt, skadegörelse m. m. — Hvete- myggan (med fig.). — Ärtsmygen (med fig.). — San José-sköldlusen (med fig.). — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1899. — 1900 s. 49—96. Löfskogsnunnan (med fig.). — Kornmyggan och kornflugan på Gott- land. — Harkranken (med fig.). — Morotflugan: beskrifning på larven. — Nola cucullatella: beskrifning; lefnadssätt. i WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. Vv Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrättningar m. m. för år 1900 af föreståndaren för sta- tens entomologiska anstalt. — 1901, s. 1—56. Ållonborrarna. — Löfskogsnunnan. — Hofheimergördeln (med fig.); besprutningar. — Pälsmalen (med fig.) och fjädermalen: beskrifningar; lef- nadssätt, skyddsmedel m. m. — Ärtsmygen (med fig ). — Mörkvingade päronmyggen (med fig ) — Potatisflyet: beskrifning på utvecklingsstadierna. — Wahlboms vecklarefjäril: beskrifning m. m. — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1901. — 1902, s. 65—116. Sädesbroddflyets härjningar. — Hvitaxflyet (med fig.). — Blåsfotingar (med fig.). — Dvärgstriten (med fig.). — Randiga ärtvifveln (med fig.). — Koloradobaggen (med fig). — Kålfjäriln (med fig.). — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1902. — 1903, s. 1—60. Frostfjärilshärjningar (med fig.). — Den s. k. giftiga flugan i Eslöfs- trakten. — Notiser rörande diverse insekter, —— under år 1903. — 1904, s. 1—64. Frostfjärilshärjningar. — Löfskogsnunnan i Kalmar och Blekinge län (med 5 bilder). —— under år 1904. — 1905, s. 1—506. Björkfrostfjäriln (med bild). — Frostfjärilshärjningen. — Frostfjärilns ägg. — Verkningar af besprutning med kejsargrönt (med 2 bilder). — Under- sökning af rönnbär och äpplen. — Kvarmottet. — Kornmyggan. — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1905. — 1906, s. 17—064. Härjningar af frostfjäriln och rönnbärsmalen. — Besprutning med kej- sargrönt och kvassiainfusion. — Notiser rörande diverse insektor. = "under är 1906. — 1007, s. 33—064. Notiser rörande diverse insekter. bl. a. myggor (med fig.) och träfjä- riln (med fig.). Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelning under år 1907. — 1908, sS. 225—252. Krusbärsstekeln (med. fig.). — Röda tallstekeln (med fig.). — Morot- flugan (med fig.). — Pärongallmyggan (med fig.). — Tomicus acuminatus (med fig.). — Brachyderes incanus (med fig.). — Notiser rörande diverse insekter. —— under år 1908. — 1909, s. 193— 2306. Anteckningar rörande diverse insekter, särskildt rönn bärsmalen (med fig.). VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Utdrag ur assistenten vid Statens entomologiska anstalt D:r Yngve Sjöstedts berättelse till Landtbruksstyrelsen rörande en under år 1898 med statsanslag företagen resa i Nord- amerikas Förenta stater och Canada för att studera där- varande praktiskt entomologiska stationer. Med 2 fig. — 1899, s 89—106. Utdrag ur berättelsen till Kongl. Landtbruksstyrelsen angä- ende en med statsanslag företagen resa till världsutställ- ningen i Paris 1900. — 1901, s. 161—10606. C. Sammanträden. (Här anföras icke rena föreningsangelägenheter eller föredrag, sem endast omnämnas eller blott i allmänna ordalag refereras, ej heller meddelanden, som i uppsats- eller notisform förekomma på andra ställen i tidskriften). Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 8 mars 1890. — 1890, s. 97—104. Utvecklingen af Cynips ramuli. — Argynnis aphirape på Kolmården. Processionsfjäriltåg i Algier. —— den 26 april 1890. — 1890, s. 140—141. Larv af Acronycta alni. —— den 27 sept. 1800: — I890, Si 207-210: Nunnan i Tyskland. — Fynd af Erirhinus festuce. —— den 24 dec. 1890. — 1891, s. 23—27. Diskussion rörande entomologisk försöksanstalt. —— den 28 febr. 1891. — 1891, s. 93—95. —— den 25 april 1891. — 1891 s. 107—11I0. Fikonsteklar. — Suga mygghanarna blod? — Teniocampa stabilis. —-— den 10 okt r8g9r. — 1801, s. 220-200 Phytonomus polygoni. — Thanotophilus lapponicus. — Gräshoppa angri- pen af fluglarver. — Senapsfjärilars lek. —— den 14 dec. 1891. — 1892, s. 74—77. —= den'27 tTebr. 1802. — 1802, S. T21—— 1250 —— den 30 april 1892. — 1892, sS. 205- 208: Chionea på snö. — Helteropus ventricosus (akarid) ny för Sverige. — Protocimex siluricus. — Lithinus nigrocristatus. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 19909. VE Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 8 okt. 1892. — 1892, s. 287—289. Insektlif i Kamerun. — Hästmyran som skadedjur. —— den 14 dec. 1892. — 1893, s. 127—130. den 11 mars 1893. — 1893, s. 187—193. Bombyx madagascariensis. — Oeneis jutta. — Notonecta, Nepa och Dytis- cus skadliga för fisket. —— den 29 april 1893. — 1893, s. 194—196. —— den 30 sept. 1893. — 1893, s. 293— 296. Flugor som smittspridare. — Svenska fjärilars periodicitet. — Fynd af Rhipiphorus paradoxus. —— den 14 dec. 1893. — 1894, s. 119-—120. —— den 24 febr. 1894. — 1894, s. 121—1238. Poecilia nivea på ek; Prays curtisellus på ask. — Ephestia Kihniella ny för Sverige. —— den 28 april 1894. — 1894, s. 271—272. Orchestes fagi bokbladminerare. —— den 29 sept. 1894. — 1894, s. 323—324. —— den 14 dec. 1894. — 18935, s. 73—78. —— den 26 febr. 1895. — 1895, s. 81—86. Fjärilpuppor liknande apansikten. —— den 27 april 1895. — 18953, s. 221—223. —— den 28 sept. 1895. — 1896, s. 65—067. Ditylus levis, Pedinus helopioides och Anchomenus longiventris nya för Sverige. — Fynd af Phyllotreta flexuosa. —— den 14 dec. 1895. — 1896, s. 67—70. Lathridius Bergrothi ny för Sverige. —— den 29 febr. 1896. — 1896, s. 105—110. Fluglarv bladminerare på Chrysanthemum. — Fluglarv i matsmält- ningsapparaten hos en människa. —— den 25 april 1896. — 1896, s. 221—222. Antalet skalbaggar i de nordiska länderna. — För Sverige nya skal- baggar: Agaricophagus conformis, Colon regiomontanum, C. rufescens, Omias concinnus, Ceutorrhynchus griseus, Atomaria ornaia, Epistemus dimidiatus. — Fynd af Ancylochira splendida och Boarmia angularia. — Massuppträdande af Lygeus equestris. VIII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 26 sept. 1896. — 1896, s. 200—300. Fynd af Zygena hippocrepidis och Gossyparia ulmi. —— den 14 dec. 1896. — 1897, s. 59—03. Dictyoptera rubens och Ptilium Sahlbergi nya för Sverige. — Entomolo- giens betydelse för skogshushållningen. — Fynd af Orthosia helvola med var. rufina, ochrea, punica och rufa samt Agrotis Dahlii med var. candelisequa. —— den 27 febr. 1897. — 1897, s. 95—906. För Sverige nya skalbaggar: Rabigus tenwis, Bledius bicornis, Stenus fossulatus, Tetratoma Desmarestii, Ptilium fissicolle, Acritus sulcipennis. —— den 30 april 1897. — 1897. s. 119—122. Skadegörelse af en del skogsinsel:ter. — Fynd af Cidaria sordidata, Earo- phila badiata och Eucosmia cerlata; af Atractus Dalmani, Dasycoris pilicor- nis, Taphropeltus contractus, Tropisteihus holosericeus och pictus. —— den 25 sept. 1897. — 1897, s. 257—2060. Rofsteklars lefnadsvanor. — Fynd af Hadena gemmea och Salturnia pavonia. — Fjärilars periodicitet. — Bolitobhagus armatus ny för Sverige. — Fynd af Microsaurus elegans. —— den 14 dec. 1897. — 1897, s. 260—203. Formicomimus mirabilis. — Nya skandinaviska skalbaggar funna i Danmark. — Mullvadssyrsan i Halland. — Fluglarv i människotarm. — Fjärillarv frambringande ljud. —— 26 febr. 1898. — 1898, s. 65—70. Symbios mellan insekter och svampar. —— den 30 april 1898. — 1898, s. 190 — 192. Generationsväxling hos insekter. -— Larven af Oxyethira costalis. —— den 28 sept. 1898. — 1898, s. 197—203. —— den 14 dec. 1898. — 1899, s. 204-—208. Försök med barkborrar. —— den 25 febr. 1899. — 1899, s. 208—214. Etiopiska dagfjärilfaunan. — Fynd af Tropideres undulatus. — den 2orapnl 18090. — 1800, sSf2lj-=2060) =—- den 30 sept. 1890. — 1800, S. 225——-230; Ovarierna hos Thamnotettix mixta. — Calandra. —=— den”T4 dec" 1890. — 1000, se 33= 83 = den 24 fepr.i 1000: — 1000, Se TATTO WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. IX Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 28 april 1900. — 1900, Ss. 147—149. Spermatogenesen hos Staphylinus och Cetonia. —— den 29 sept. 1900. — 1900, s. 281—282. —— den 14 dec. 1900. — 1900, s. 283—284. Bladlöss på åkerärter. —— den 23 febr. 1901. — 190I, S. 103— 108. —— den 27 april 1901. — 1901, sS. 108—112. FABRE'S undersökningar öfver cikadornas biologi. — Fynd af Aleurodes proletella och Dactylopius adonidum. — Fynd af sällsynta fjärilar och en slända. — Necrobia rufipes ny för Sverige. —— den 28 sept. 1901. — 1901, S. 187—189. Vivipara insekter. — 2. generation af Smerinthus ocellata. —— den 14 dec. 1901. — 1902, s. 232—-234. Sudans termitfauna, —— den 22 febr. 1902. — 1902, s. 271—272. Larv af Ephydra riparia. —— den 26 april 1902. — 1902, s. 300—301. —— den 27 sept. 1902. — 1903, s. 65—71. —— den 14 dec. 1902. — 1903, s. 99— 105. Insekters sinnesförnimmelser. —— den 28 febr 1903. — 1903, s. 253—255. Nordiska spindlars bon och fångstnät. —— den 25 april 1903. — 1903, s. 283—284. Parasitism hos steklar. — Massförekomst af mygglarver långt ute i Östersjön. —— den 26 sept. 1903. — 1904, s. 85—09I1. Arthropodsjukdomar hos växterna. — Tallspinnaren. sa den TASdeec: 1003::-= 1004, s. 130. —— den 27 febr. 1904.. — 1904, s. 135—137. Phryganidernas biologi. —— den 31 april 1904. — 1904, s. 202—203. —— den 24 sept. 1904. — 1905, s. 65— 66. Bladlöss och deras betydelse för växterna. — Halictus: biologiska notiser. Xx ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9OII. Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 14 dec. 1904. — 1005, s. 73 —87. Öfversikt af Ent. För:s verksamhet under dess första 25-årsperiod. — De afrikanska vandringsgräshopporna, deras utveckling och biologi. —— den 27 febr. 1905. — 1905, s. 189—192. Myrliknande insekter. — Tallspinnarhärjning. —— den 29 april 1905. — 1905, sS. 244—245. Phytomyza affinis på Chrysanthemum frutescens. —— den 30 sept. 1905. — 1905, S. 245—247. —— den 14 dec. 1905. -— 1906, s. 119—123. —— den 24 febr. 1906. — 1907, S. 31—32. Tetraneura och Pemphigus: biologi. —— den 28 april 1906. — 1906, s. 231—232. —— den 29 sept. 1906. — 1907, s. 83—84. Notis rörande biadlöss. —— den 14 dec. 1906. — 1007, s. 117—118. Notiser rörande insekter i Kilimandjaroområdet. —— den 23 febr. 1907. — 1907, S. 253—254. Termitofila insekter. —— den 27 april 1907. — 1908, s. 37—43. Om entomologiska exkursioner. —— den 28 sept. 1907. — 1908, s. 48—51. Insektfaunan på Gottska sandön. — Karaktärer inom insektsystema- tiken. — Fynd af Priocnemis minutus och Nysson dimidiatus. —— den 14 dec. 1907. — 1908, s. 117—120. Afrikanska oestrider. — Fynd af Hypliotes baradoxa, Tetragnatha striata och Micaria albostriata, den senare ny för Sverige. — Fynd af Nymphopsocus destructor ny för Sverige. — 3 importerade skalbaggar. —— den 29 febr. 1908. — 1908, s. 222—224. Akaciegaller och myror på de ostafrikanska stäpperna. —— den 25 april 1908. — 1908, s. 283—287. Peripatidernas systematiska ställning. — Fynd af Stylops. —— den 26 sept. 1908. — 1909, s. 87—091. Sandstrandinsekter vid Båstad. — Fynd af Geotrupes mesoleius. —— den 14. dec; 1908. — 1009, sS. 122—124. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—19909. XI Entomologiska föreningens i Stockholm sammankomst den 27 febr. 1909. — 1909, s. 265—2606. —— den 24 april 1909. — 1909, s. 267—2068. Bladlöss. Entomologiska föreningens Göteborgskrets' sammanträde den 23 april 1898. — 1898, s. 159—160. Parning mellan Donacia obscura & och Asemum striatum 2. — Fynd af Cafws sericeus. —— den 8 okt. 1898. — 1898, s. 193—196. Fynd af Microsaurus lateralis. — Referat efter FABRE af Meloö's utveckling — Fynd af Vellejus dilatatus. — Skadegörelse af Tomicus dispar och Cossus. —— den 14 dec. 1898. — 1899, s. 299. Notis rörande Bruchus pisi. —— den 24 mars och 29 april 1899. — 1899, s 300. —— den 14 dec. 1899. — 1900, s. 137—138. Fynd af ett flertal sällsynta skalbaggar. —— den 24 mars 1900. — 1900, sS. 138—140. Fynd af ett flertal sällsynta skalbaggar. Meddelanden från Entomologiska Sällskapet i Lund. Samman- träden 1903-—-1007- — 1907, S. 92— 106. Limnoxenus oblongus och Hylesinus oleiperda nya för Sverige. — Fynd af Orthetrum coerulescens. — Vanessa urtice ab. ichnusoides ny för Sverige. — Papilio podalirius ny för Sverige. — Bombus variabilis och Gerstäckeri nya för Sverige. — Fynd af ett flertal sällsyntare hemipterer. — Fynd af Nycteribia vespertilionis. — För Sverige nya skalbaggar: Dromius angustus, Xylita Parreysii, Nacerdes rufiventris, Monochammus galloprovincialis och Tomi- cus cryptophagus. — Fynd af Corynetes coeruleus och Blechrus glabratus. —— Sammanträden 1907—1908. — 1908, s. 45—47. Mullvadssyrsan i Halland. — Fynd af myrlejonslända. — Fynd af Calosoma teticulatum. Hymenoptera. ADLERZ, GOTTFRID. Myrmekologiska notiser. — 1896, s. 120—141. Nakna puppor hos FLasius. Flavus-slavar i niger-bo. Microdon- larver i myrbon. Ofantliga »nationer» af Formica exsecta. Tomognathus sublevis. XII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. ADLERZ, GOTTFRID. Biologiska meddelanden om rofsteklar. — 1900, S. .161—200. Iakttagelser rörande sphegider, cercerider, astatider, crabronider och pompilider. —— Iakttagelser öfver Hoplomerus reniformis WESM. — 1002), SS, 241-— 252. Biologiska iakttagelser. —— Utvecklingen af ett Polistes-samhälle. — 1904, s. 97—106. —— Om cellbyggnad och tjufbin hos Trachusa serratula PANZ. — 1904, S. 121—129. —— Några iaktagelser öfver ÅAmmophila (Miscus) campest- ris. — 1909, s. 163—170. Till kännedomen om artens lefnadsförhållanden och instinkter. ANDERSSON, JOSEF. En konkurrent till äpplevecklaren. — 1807, Si yI5 je. Hoplocampa testudinis i Skåne. —— Plommonsågstekeln /(Hoplocampa fulvicornis KLUG.). — I901, S. 57—060. Larvens utseende och uppträdande. Skyddsmedel mot densamma. —— Myror som skadedjur i trädgården. — 1901, s. 60—062. Uppträdande. Utrotningsmedel. AURIVILLIUS, CHR. En ny svensk äggparasit. Med 1 tafla. — 1897, S. 249—250. Oophthora semblidis n. gen., n. sp. på ägg af Semblis lutaria. Beskrif- ning jämte öfversikt af samtliga trichogrammatinsläkten. —— Svensk Insektsfauna. Gaddsteklar, Hymenoptera Aculeata. Med 138. fig. Fam. 1. Apide,- mÖosNsme0--2185 Fam. 2. Sphegide. — 1904, s. 241—300; Fam. 3—06. Vespid&, Scoliide, Mutillide och Sapygide. — 1905, s. 209—240; Fam. 7. Pompilide. — 1907, s. 1—30; Fam. 3. Formicide. — 1908, s. 1—36. Bestämningstabeller och beskrifningar af samtliga svenska arter. Notiser rörande lefnadssättet. N. sp.: Colletes suecica, Prosalius n. gen. suecicus, Pompilus caviventris, P. trigidus, P. fissus, P. borealis. BORRIES, HERM. Mutilla erythrocephala FABR. som parasit hos Crabro (Solenius) rubicola D. & P. — 1892. s. 247—249. Den förra arten kläckt ur den senares bo i Rubusstammar från Triest. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN re XIII FRIESE, H. Apid& aus Kamerun, West-Afrika, welche Prof. Yngve Sjöstedt auf seiner Reise 1890—1892 beobachtete. Medi1 hg:-—'1902,1S225—231. Notiser rörande 18 arter. Megachile sjöstedti v. emarginata n. var. GRILL, C. Vespa crabro L. — 1890, s. 18. Notis rörande ett bo med egendomlig skyddsanordning —— Tallstekeln på Vermdön 1892. — 1893, s. 94—95. Notis rörande dess uppträdande. Erfarenhet från Danmark. KLER, Hans. Fortegnelse over nogle for Norges fauna nye arter af phytophage Hymenoptera. — 1892, s. 69—-70. 22 arter med lokaluppgifter. —— Den store og smukke Graveveps, Scolia unifasciata CYRIL. — 1892, s. 92. Notis om fynd i Norge. —— Inberetning om en i det sydlige Norge foretagen ento- mologisk reise sommeren 1891. 1893, S. 225—234. Hufvudsakligen en förteckning öfver ett 60-tal phytophaga hymeno- pterer från södra Norge samt från Dovre. — — Fortegnelse over bladhvepse indsamlede i det sydlige Norge i 1893. — 1895. s. 155—156 "Förteckning med lokaluppgifter öfver 55 arter. KIEFFER, J. J. Beschreibung einer neuen Cynipide aus Kame- run. — 1904, S. 107—110. Oberthirella tibialis n. sp. LAGERHEIM, G. Ueber Lasius fuliginosus (LATR.) und seine Pilzzucht. Med 7 fig. — 1900, s. 17—29. Beskrifning på den af myran odlade Cladotrichum myrmecophilum. Dess betydelse för myran. LAMPA, SVEN. Sätt att fördrifva larverna till stickelbärsså- garen (MNemaltus ventricosus). — 1891, s. 236. —— Röda tallstekeln /(Lophyrus Rufus) och dess uppträ- dande 1 vara skogar. — 1892, S. 41— 44. Figurer af insekten och dess utvecklingsstadier. Dess utseende och lefnadssätt. —— Halmstekeln (Cephus Pygmeus IL.) i Nordamerika. — 1892, S. 54—55. XIV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I911. LAMPA, SVEN. Krusbärssågstekeln (NNematus Ribesiiz SCOP.). Med I tafla. — 1897, s. 76—580. Synonymik. Beskrifning. Förvandlingar och lefnadssätt, Skydds- och utrotningsmedel. Detsamma rörande lilla krusbärssågstekeln. — — A pelmärgstekeln ( 7axonus glabratus FALL., agilis KLUG). — 1905, S. 63—064. Beskrifning på dess utvecklingsstadier. MaYRrR, GUSTAV. Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna von Kamerun. Formiciden gesammelt von Herrn Yngve Sjöstedt. — 1896, s. 225—252. 23 former. Dorylus Emeryi, D. mandibularis, Centromyrmex sellaris, Ponera Sjöstedti, Pheidole Aurivillii, Cremastogaster inconspicua n. spp. Ano- chetus africanus v. camerunensis och Cremastogaster Stadelmanni v. intermedia Il. Värt: — och AURIVILLIUS, CHR. Beschreibungwdervonlb tv. Sjöstedt heimgebrachten Ameisennester. Med 2 tafl. — 18906, S: 253-250. Bihang till föreg. Bo af 4 arter. —— Drei neue Formiciden aus Kamerun gesammelt von Herrn Prof. Dr. Reinhold Buchholz. — 1900, s. 273—279. Tetramorium coloreum, Pheidole minima, P. Buchholzi n. SpP. MUCHARDT, HARALD. Bidrag till humlornas och snylthum- lornas utbredning. — 1904, s. 204. Notiser rörande II arter. — Nya lokaler för skalbaggar och steklatmm LoookKSs: 128—131. Notiser rörande 7 stekelarter. NERÉN, C. H. Bidrag till kännedomen om lefnadssättet hos några skandinaviska arter af sågstekelsläktet Emphyltus. — 1891, S. 5—14. Referat af hithörande litteratur. Beskrifning på den hittills okända larven till E. filiformis. —— Entomologiska anteckningar. — 1892, s. 57—068. Ytterligare om släktet Emphytus. E. arcticus n. sp. Kläckning af en del Emphytus-arter och deras parasiter. Om Ichneumon firmipes. —— Entomologiska sommarstudier. — 1892, s. 97—116. Redogörelse efter litteraturen och egna iakttagelser öfver gaddstek- lars lefnadssätt. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. XV NERÉN, C. H. Entomologiska anteckningar 1892—1894. — 1895, S. $9—96. Notiser hufvudsakligen angående steklar i Skenningetrakten. Äfven några fjärilar och skalbaggar nämnas. NILSSON, ALB. Följderna af tallmätarens och röda tallstekelns uppträdande i Nerike under de senaste åren. — 1893, s. 49—78. Reseberättelse till Domänstyrelsen. NORDENSTRÖM, H. Några bidrag till kännedomen om sven- ska hymenopterers geografiska utbredning. — 1900, S. 201—208 och 1902, s. 199—2006. Anteckningar från Östergötland, Småland, Öland och Skåne. För- teckning öfver omkring 300 arter. —— Om några fynd af parasitsteklar från södra Östergöt- land och Hallandsås år 1902. — 1903, S. 220—224. 76 arter, af hvilka Trematopygus Lethierryt ny för Sverige. —— Om några fynd af sällsyntare parasitsteklar från Hal- landsås och sydöstra Östergötland åren 1903 och 1904. — 1905, S. 201—208. Notiser rörande 67 arter, af hvilka Oronotus coarctatus och Anilasta albicrus nya för Sverige. Lathrolestus dilatatus n. sp- —— Reminiscenser från entomologiska ströftåg 1905. — 1906, S. 133—130. Notiser rörande hufvudsakligen paratsitstekellifvet på olika slags lokaler. Några få insekter af andra ordningar nämnas. —— Några fynd af sällsyntare parasitsteklar i Halland och Östergötland år 1906. — 1907, S. I12—116. Fyndnotis rörande ett 50-tal arter, af hvilka Ichneumon discriminator ny för Sverige. —— Från excursioner i södra Halland och Östergötland 1907. — 1908, s. 52—56. Fyndnotiser rörande ett 40-tal parasitsteklar. OHLSON, P. E. En historia om en bisvärm. — 1891, s. 159. Bisvärm på en ko. ROMAN, A. Om några Cryptus-arter, särskildt C. curvicauda THOMSON. Med 6 fig. -— 1903, s. 77—78. C. curvicauda = C. tarsoleucus Q. XVI ENFOMOLOGISK TIDSKRIFT I9QII. ROMAN, A. Några svenska Ichneumonid-fynd. — 1904, s. HISS 20! 20 arter: ) —— För Sverige nya skadedjur. — 1898, s. 144. Notis bl. a. rörande kornmyggan. seKökflugan (Anikomyia antigua MG). Med I tafl. — 1905, s. 60—03. Beskrifning. Lefnadssätt. Skada. Skydds- och utrotningsmedel. NOM osstynget (Hypoderma bovis: D. G.). Med i taf. och 2 textfig. — 1907, S. 05—72. Utbredning. Beskrifning. Lefnadssätt. Utrotnings- och skyddsmedel. Notis ang. häststynget, som äfven afbildas å taflan. —— Undersökningar af grankottar 1907. — 1907, s. 193—199. Granfröet bl. a. skadadt af en Cecidomyia, möjl. strobi. —— Om härmasken. Med 5 fig. — 1907, s. 223—232. Redogörelse ur litteraturen för härmaskfenomenet. Härmask i Sverige. SCHÖYEN, W. M. Et bidrag til »gravenes fauna». — 1895, STEL 24. Till uppräknade förut kända arter fogas Ophora anthrax. SÖRENSEN, WILLIAM. Hvorledes lever Larven af Hypoderma bovis DE GEER? Et Blad af Videnskapens Historie i de to sidste Hundredaar. Med 3 Fig. — 1908, s. 65—116. Hufvudsakligen historik till frågans belysande, TRYBOM, FILIP. Spår af tipulidlarver å sandig strandmark. — 1897, s. 63—064. KITE GREN) ALB I Om fluglatvet pa spenat. — 1905, Ss. 172—176. Anthomyia dissimäilis : beskrifning; lefnadssätt; utrotningsmedel. WAHLGREN, FEINAR. Diagnosen neuer schwedischen Poly- neuren. — 1905, s. 69—72. N. spp.: Limnophila robusta, Dicranota gracilipes, Tipula mutila, T. obscurinervis. —— Svensk Insektfauna. Diptera: Orthorapha Nemocera: fam. Limnobiide, Tipulide, Cylindrotomid&, Ptychopteride&, Dixid&, Culicide, Psycho- did Smulide; RKlyphider Med” 67: fig. — 1905, s. S9— 154. XX ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I1T. Orthorapha Brachycera: fam. Stratiomyiide, Xylopha- gide&e, Coenomyiide, Tabanide, Leptidide, Acroceride, Asilide, Bombyliide, Therevid&, Scenopinid&e. Med 25 fig. — 1907, S. 120—19I1. Cyclorapha Aschiza: fam. Syrphid&e. Med 46 fig. — 1909, S. 1—86. Öfversikter och beskrifningar af samtliga svenska arter. —— Zur Kenntniss schwedischer Dipteren I. — 1909, s. 125—128. Beskrifning på Scellus dolichocerus 2. Synonymisk utredning af Cne- modon-arter. Lepidoptera. AMMITZBÖLL, I. Åflucita dodecadactyla HB. funnen äfven i Sverige. — 1892, s. 73. ANDERSSON, JOSEF. Bidrag till kännedomen om svenska makrolepidopterers geografiska utbredning. — 1890, s. 31—387. Förteckning på ett 100-tal arter från Kristianstadstrakten. Nya för Sverige: Taenmocampa stabilis, Eucosmia certata, Hadena ophiogramma, Meliana flammea, Leucania impudens, Plusia c aureum, Hypenodes costestrigalis. —— Ännu ett önskningsmål för entomologien i Sverige. — 1891, S. 28—32. Önskvärdheten af sammanslutning mellan entomologer i samma trakt. Notiser rörande 23 fjärilar från Skåne och Småland. Botys sanguinalis ny för Sverige. —— Ny metod för fjärilfångst? -— 1891, s. 91—92. Cossus fångad i ålryssja. —— Några råd angående frostfjärilens insamlande. -— 1891, STI LAD: —— Bidrag till kännedomen om nagelspinnarens (Aglia tau L.) utvecklingshistoria. — 1892, s. 93—96. Kläckt från ägg. Beskrifnining på utvecklingsstadierna. —— Psyche hirsätella HUBN. — 1892, S. 120. Ny för Sverige. WAHLGREN : SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. XXI SE Fför vart land nya skadefjärilar. — 1897, s. 72—74. Apelmärgmalen (Blastodacna Hellerella) och äppleträdsglasvingen (Sesia myopiformtis); beskrifning på sistnämnda jämte dess utvecklingsstadier. —— För svenska faunan nya Lepidoptera. — 1897, s.111—112. Sesia myopiformis, Lithosia arideola, Tholomiges turfosalis, Cidaria ca- pitata, Scoparia letella, Botys falcatalis, B. stachydalis, Crambus fulgidellus, Grapholitha microgamma, Phthoroblastis juliana, P. motacillana, Phoxopteryx upupana, Fumea betulina, Blabophanes imella, Tinea cloacella, I nceurvaria Koer- neriella, Lampronia luzella, Prays curtisella v. rustica, Depressaria ultimella, Bryotropha decrepitella, B. lutescens, Lita junctella, Cleodora striatella, Ypso- lobhus limosellus. Sophromnia humerella, Oecophora similella, Limnecia bphrag- mitella, Blastodacna Hellerella, Poeciloptilia aridella, Heliozela stannella, Coleo- bhora viminella, Lithocolletis padella, Aciptilia malacodactyla. AURIVILLIUS, CHR. Verzeichniss einer von Herrn Fritz The- orin aus Gabun und dem Gebiete des Camerunflusses heimgebrachten Schmetterlingssamlung. I med 3 tafl. — 1891, S. 193—228. II — 1892, s. 181—200. I. 226 arter. N. spp.: Amauris difficilis, A. Dannfelti, Pseudacrea The- orini, Cymothoé Lisidora, Abisara Talantus, Mylothris camerunica, M. Knutssoni. N. varr.: Precis sinuata v. Pelargoides, Palla Varanes v. fulvescens. II. Arter 227—275. Acanthosphinx n. g., Eudryas liturata n. sp., Mila n. g., Balacra elegans n. sp., Pirga n. g., Lymantria manicata, Jana gabunica, Notodonta argenteomaculata, Gastropacha gabunica n. spp. Acanthosbhinx Giss- felti v. gagas n. v. — Bihang: 5 nya arter från Kamerum (Coll. SJÖSTEDT), Gonometa Sjöstedti n. sp., Harmilla elegans n. g., n. sp., Pseudacrea Warburgi, Balacra bulchra, B. croceipes n. spp. —— Eine neue pal&arktische Eulengattung. — 1892, s. 285—2806. Lasionycta n. g. Typ Phlogophora skrelingia H. Scn. —— Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. Med 335 fig. — I. 1893, S. 199—214; 2. 1895, S. I13—120; 3. 1897, S. 213—222; 4. 1898, s. 177—180; 5. 1899, s. 233—258; GF TGON SLIK: 1287 "77 19047:s. 92—096. 1. Arter 1—30. N. spp.: Euryphene Staudingeri, Aterica Duséni, A. Sjöstedtt, Ludia obscura, Holocera angulata, Cyrtogone cana, Tagoropsis falcata, Antherea Arabella, Bunea natalensis, B. Cleopatra, B. Sjöstedti, B. Staudingert, Jana preciosa, I. bolymorbpha, J. Dannjelti, J. obscura, J. Sigyna, J. Preussi, J. subrosea, Phyllalia nigromaculata, Lichenopteryx alba, Camerunia n. g. in- signis, Drepanojana mn. g. fasciata, Gonojana n. g. dimidiata, Taragama sin- gulare, T. lUineatum, T. imitans, Gonobombyx n. g. angulata. N. varr.: Tago- ropsis dentifera v. conspersa, Jana strigina v. camerunica. — 2. Arter 31—38. N. spp.: Mycalesis analis, Opisthodontia n. g. Dannfelti, Lenodora nigrolineata, Chrysopoloma mn. g. venata, C. isabellina, C. similis, C. conspurcata, Holocera mirabilis. — 3. Arter 30—50. N. spp.: Diestogyna Romi, Pentila Cloetenst, XXII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. Phytala hyettina, P. intermixta, Deudorix vwvioletta, D. corruscans, Jolaus laon, J. sapphirinus, J. agnes, Nyctemera fasciata, Jana tripunctata, Haplomiresa n. g. Sjöstedti. — 4. Arter 51—62. N. spp.: Euryphene Wilverthi, Diestogyna albobunctata, Euryphura aurantiaca, Cymothoö Colmanti, Pentila umangiana, Mvylothris dimidiata, M. Citrina, Papilio plagiatus, Decachorda n. g. rosea, He- niocha abyssinica, Metarctia rubrostriata. — 5. Arter 63—580. N. spp. (vel gen.): Spilosoma Sjöstedti, S. euwproctina, Acantharctia n. g. nivea. A. vittata, Pelochyta nigroapicalis, Grammarctia n. g., Stenarctia n. g. quadripunctata, Dysauxes subfenestrata, Opisthodontia dentata, Gonometa miveoplaga, Goodia impar, Ari- chalea viridifasciata, Coenobasis argentilinea, Parasa princeps, P. trapezoidea, Semyrilla n. g., Teda pusilla, Lepidorytis n. g. sulcata. — 6. Arter 81—107. N. spp.: Amauris hecatoides, Mycalesis obscura, M. campina, Euryphene ike- lemba, Diestogyna umbrina, D. nigropunctata, Pseuderesia Moreelsi. Ambylyx trisecta, Hoplojana mn. g. indecisa, Paradiastema n. g. migrocincta, Hoplozana nigrolineata, Anticyra rufovittata, Anomoeotes rex, Campimoplilum ochraceum, Chilena Marshalli, Nadiasa sanguicincta, N. cinerea, Gastroplakeis meridionalis, Pseudometa viola, Chrysopoloma flaviceps, Marshallia n. g. bivittata, Metarbela umtaliana, Catarbela n. g. strigosa. Xanthospilopteryx Zenkeri v. ochracea n. v. — 7. Arter 108—113. N. spp.: Acrea leucopyga, A. Mairesseti, A. Ertli, Euryphene fulgurata, Diestogyna intermixta. Acxea circeis v. orientis n. v. —— Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna von Kamerun. Tagfalter.” Med«- 9 stafl.-:och rörtextfoer, MIN I803, S: 252022 1894, SAK2 ILS 1895, SIG5- 2205 4. 1895, S. 255—208; 53. 1896, s. 270—292. I. Arter 1—62. N. spp.: Mycalesis Golo, M. nobilis, M. dubia, Acrea Kraka, A. Fenelos, Planema Tellus, P. consanguinea, P. Macarioides. P. Al- cinoe v. camerumica n. Vv. — 2. Arter 63—205. Precis stygia n. nom., Eurytela hiarbas v. angustata n. v., E. h. ab. flavescens n. ab., Byblia ilithyia v. Crameri n. v.. Hypolimnas dubia ab. strigata n. ab. Neptis puella n. sp., Euptera in- tricata n. sp., Diestogyna atropurpurea n. sp. — 3. Arter 206—288. Telipna n. nov. N. spp.: (vel varr.) Macropentila n. g. triangularis, Euliphyra Sjöstedti, Epitola hyettoides, Lachnocnema magna, Hypolycena lebona v. coerulea, H. dubia, Jolaus pollux, J. cesareus, Cupidesthes n. g. robusta, Lycenesthes coerulea, L. fasciatus. — 4. Arter 289—329. N. spp.: Mylothris sulphurea, M. ochracea, M. Sjöstedti, Pieris Theuszi v. semialba n. v., Eronia argia ab. typica, ab. semiflava, ab. mixta, ab. sulphurea n. aberr. — 5. Arter 330—392. N. spp. Celenorrhinus intermixtus, Osmodes costatus, Ceratrichia fasciata. — Neue) Spinger. aus, Asien. Med olio N0014tS000 FLYG N. spp. (vel varr.): Soritia costimacula, S. leptalinoides, S. ochracea, He- terusia coelestina, Achelura javana, Hypsa contorta, Lyclene Fruhstorferi, Ly- mantria strigata, L. tagalica, L. dubiosa, Euproctis varia v. javana, E. flavo- limbata, Kanchia gigantea, Kettelia marginata, Melanothrix atropurpurea, Alippa Dn. 8. anomala, Euchera substigmaria v. javana. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. XXIli AURIVILLIUS, CHR. Eine neue Lasiocampide aus Afrika. — 1894, s. 177—178. Oplometa cornuta n. g., n. sp. —— Neue Acreiden aus dem Congo-Gebiete. — 1895, s. I11—112. Acrea semivitrea n. sp... Å. Althoffi v. rubrofasciata n. v., Planema leo- poldina n. sp. —— Ueber die Veränderlichkeit von zwei afrikanischen Pa- pilio-Arten. — 1896, s. 71—74. P. ucalegomides och P. carchedonius. —— Bemerkungen zu den von J. Chr. Fabricius aus dä- nischen Sammlungen beschriebenen Lepidopteren. — 1897, S. 139—174. Synonymiska utredningar rörande 281 arter. —— Hvad menade Linné med Papilio Hyale? — 1898, s. 61064. Synonymisk utredaing. —— Om parasiterna hos Lymantria monacha L. — 1899. s. 279—281. 9 hymenopterer och I dipter. —— Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. Lepidoptera Heterocera. Med 3 tafl. och 8 textfig. — 1902, s. 273—288. 16 arter. Leipoxais siccifolia n. sp., Catalebeda n. g., Taragama Sjöstedti, T. camerunicum, Pachypasa Marshalli n. spp. Mallocampa n. g. —— Zwei neue Afrikanische Heteroceren. — 1903, s. 106. Phiala nigrolineata och Chrysopoloma mnivea n. spp. BENGTSSON, SIMON. Undersökningar rörande nunnan (Ly- mantria monacha LIN.) å dess härjningsområde i Söder- manlands och Östergötlands län år 1900. — I190I s. 145—1357- Dess uppträdande, sjukdomar och parasiter. —— Biologiska undersökningar öfver nunnan (Lymaniria mo- nacha IL.), dess parasiter och sjukdomar. Med 2 taf. — 1902, S. 125—194. Biologi. med upp- och nedvändt hufvud afslöias. —— Synonymische Bemerkungen. — 1893, s. 130. Plerothorax Korbi WEisE = Herpes borcellus Lac.; Tyagocephala sulphurea Dist. = Rhaphidopsis viltata FånRr. —— Verzeichniss der von den Herren C. Lumholtz und C. Fristedt im nördlichen Queensland gesammelten Ceram- byciden. > Med. 3 fig: — 1803, Si 153— 169. 41 arter. Coleocoptus n. g. Strongylurus Lumholtzi n. sp., Clytus Cur- tist v. Friestedti n. v., Xylolrechus regine och Rhytiphora albospilota n. spp. —— Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. ferambyciden.-— Mediti2"fioer — 1003, S. 250-282. 152 arter. Ceratocentrus n. nom. N. spp.: Cordylomera cylindricollis, Mecosaspis rufipes v. chlorina n. v., Callichroma calceatum, C. Sjöstedti, M etal- lichroma n. g. excellens, Lycosomus n. g. mirabilis, Monochamus camerunensis, M. balteatus, Domitia mitidissima, Bothynoscelis n. g. tridentata, Didymodontia n. g. oltvascens, Prosopocera cylindrica, Bangalaia callosa, Chariesthes tribpunc- tata, Murosternum maculatum, Poemenesperus miveicollis, Eumimetes aureocinctus, E. fasciculosus, Theticus caudatus, Glenea Sjöstedti, G. insignis, Nupserha tri- pbunctata, Synnupserha gracilis, Obereopsis linearis. XXXII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. AURIVILLIUS, CHR. Cerambyciden aus Bolivien und Argen- tina gesammelt von Freiherrn Erland Nordenskiöld. — 1904, S. 205—288. 15 arter. N. spp.: Erlandia n. g. inopinata, Bisaltes bimaculatus, Des- miphora grisea, Oncideres stillata. —— Von Dr. I. Trägårdh in Natal und dem Zululande ge- sammelte Cerambyciden. — 1908, S:It27- 130: 46 arter. N. spp.: Abareus curvidens och Exocentrus sexseriatus. —— Litteratur (rörande nya nordiska skalbaggar). — 1909, S. AÖ2: Efter D. L. UYTTENBOOGAART omnämnas Baptolinus longiceps (jfr dock ERICSON 1899, S. 282), Anthophagus scutellaris och ÅA. forticornis nya för Sverige; efter E. CsiK1 Carabus violaceus v. ottomis n. v. från Norge, hvilken senare beskrifves. BoURGEOIS, J. Lycides receuillis au Camerun par le Prof. Yngve Sjöstedt. — 1903, s. 285—287. Förteckning på 20 arter, af hvilka Lycus Sjöstedti n. sp BRENSKE, E. Melolonthiden aus Kamerun nach der Aus- beute des Herrn Professor Dr Yngve Sjöstedt, sowie eine Ubersicht aller bekannten Arten Kamerun's und des angrenzenden Gebietes. Med 2 fig. — 1903, s. 81—98. N. spp.: Trochalus camerunensis, Pseudotrochalus quadrisubmaculatus, P. Sjöstedti, P. concoler v. nigromaculatus n. Vv., P. benitoensis, P.longithorax, P. niger, P. congoanus, Brachymis crinitus, Apocamenta n. g. cameruna, Pachy- chilecamenta n. g. rufa, Brachypholis Sjöstedti, Pholidochris Sjöstedti, P. Helleri, Oligolepis unguicularis, O. pygidialis, Syntaxipholis n. g. ERICSON, ISAAC B. Studera naturen! — 1896, s. 257—2006. Skildring af en del skalbaggexkursioner, Beskrifning på Acrotona cur- tipenmis och Lathridius microps. —— För Sverige nya Coleoptera. — rtegeyrsamob: Stenus calcaratus, Dyschara inconspicua, Microsaurus elegans, Lesteva bunctata, Ptenidium levigatum. —— För Skandinavien nya Coleoptera. — 1899, s. 281—283. 26 arter. För Sverige nya: Mycetodrepa formosa, Demosoma filiformis, Coprothassa consanguinea, Acrotona parens, A. fuscipes, Datomicra hodierna, D. cribrata, Dimetrota marcida, D. livida, D. putrida, Liogluta oblonga, Atheta coriaria, Microdota subtilis, Meotica indocilis, Metaxya terminalis, Disopora lon- gicollis, Euryusa optabilis, Myllena gracilicormis, M. infuscata, Baptolinus longiceps, Astenus pulchellus, Ptomaphagus sericatus. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. XXXII ERICSON, IsAC B. Ubersicht der bisher in Schweden angetroffenen Arten der Familie Trichopterygide. — 1908, s. 121—124. 46 arter uppräknas med angifvande af fyndorter jämte systematiska notiser beträffande en del. —— Iakttagelser rörande några svenska Coleoptera. — 1908, S. 125—1206. ”Acklimatiserade trichopterygider. Calosoma som larvdödare. FELSCHE, CARL. Berichtigung. — I904, s. 110. Rättelser till en uppsats i Arkiv för Zoologi 1904. GRILL, CLAES. Galeruca Xanthomelena SCHRANK: — 189091, Sö IGGY Notis rörande fynd af arten i Uppland. —— En missbildning. — 1892, s. 52. Osymmetrisk teckning hos Halyzia XIV-punctata. Med fig. —— Notes synonymiques sur quelques Coléoptéres décrits par de Geer. — 1893, s. 240—255. 7 Chrysomela- och Curculio-arter. —— Tropiphorus mercurialis FABR. — 1893, s. 256. Arten hos THOMSON en sammanblandning af T. obtusus Bonsp. och 7. carinatus MULL., hvilkas olikheter angifvas. —— /Zsaria densa (LINK) FRIES. Parasitsvamp hos vanliga allonborren (Melolontha vulgaris 1.). — 1894, s. 207—221. Referat efter A. GIARD. —— Iribolium confusum DUV. — 1894, s. 232—233. Ny för Sverige (Stockholm). —— För Sverige nya Coleoptera. — 1895, s. 78—79. Cis micans, Dasytes flavipes, Malthodes pulicarius, Bruchus affinis, Apion simum, Tychius pusillus, T. V-punciatus v. launi, Salpingus eneus. —— Platypsyllus castoris RITS. — 1895, s. 248. Notis om fynd af arten i Dessau. | = fENHitfen histona. = 1898, s. 208. Cathartus advena ny för Sverige. do GfuSKkaispar EABR. på appletrad. — 1809, S. 79. HAGLUND, L. För Sverige nya coleoptera. — 1908 s. 282. Notis om fynd af 3 arter, af hvilka Athea punctulata och Cadodera ri- baria nya för Sverige. Entomol. Tidskr. 1911. III XXXIV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9TII. HELENIUS, A. G. För Finland nya Coleoptera. — 1900, s. 152. 3-arter: HELLER, K. M. Riässelkäfer aus Kamerun gesammelt von Prof. Dr. Yngve Sjöstedt. Med 5 fig. — 1904, S. 161-201. 92 arter. N. spp.: Ichnotrachelus ischornias, I, alternans, I. elegans, Ochthartrum aurivilliusi, Bryocheta sellata, B. apicalis, B. Sjöstedti, Alcides interruptus bilineellus n. subsp., Mechistocerus vulgaris, Pseudostromborrhinus n. g. dorsalis, Dichelotrox n. g. bimbianus, Metialma neptis, Aphanomastix cryptophodus, Rhinocles modestus, Cossomus camerunus. HOFFSTEIN, G. Serica brunnea L.i Stockholms skärgård. — 1895, S. Af AS: Arten uppträdande i massa. HOLMGREN, NIIsS. Bidrag till kännedomen om bursa copu- latrix hos elateriderna. Med 2 tafl. — 1898. s. 161 —1706. Undersökning af nämnda organ hos 28 arter, —— Zur Kenntniss der Begattungstasche der Elateriden, zu- oleich ein Beitrag der Systematik dieser Familie. — 1899, S. 197—203. KAUDERN, WALTER. Bidrag till kännedomen om Sandöns insektfauna. — 1906, S. 132. Bl. a. en skalbagge. LAMPA, SVEN. Ågrilus pratensis RATZ. — 18090, s. 17. Ny fyndort. —— En fiende till Coloradobaggen. — 1891, s. 54. Notis rörande Trombhidium från Förenta staterna. —— Laemophloeus Alternans ER. och Palorus depressus F.— ; TIO SLAS Notis rörande dessas uppträdande i Förenta Staterna. —-- Sädesknäpparne. — 1891, s. 55—01. Redogörelse gärskildt för larvernas uppträdande och skadegörelse samt för utrotningsmedel. Fig. af randiga sädesknäpparen med utvecklingsstadier,. —— En parasit funnen på ollonborrelarver. — 1891, s. 62—063. Cyrtoneura stabulans (fluga). i —— OÖOllonborreinsamlingen 1891. — 1891, s. 136. —— Pogonocherus Hispidus LiN. — 1891, s. 141. Notis rörande dess larv. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 19909. XXZV LAMPA, SVEN. Åphodius fiomentarius TLIN., misstänkt att vara en skadeinsekt. — 1891, S. I4I—142. Förorsakat skada på persiljerötter? —— Phedor Cochlearie FAB. såsom skadeinsekt. — 1891, SITAA Notis rörande skadegörelse på rofvor. —— Gaåfvor till Föreningens insektsamling. — 1891, s. 176. En samling sällsynta skalbaggar jämte uppgift om fyndorterna. —— Galeruca Xanthomelena SCHRANK. — 1892, s. 48. Notis rörarde dess uppträdande i utlandet. —— Från Hallandsås. — 1892, s. 80. Fynd särskildt af Carabus-arter. —— En för vår fauna ny vifvel. — 1892, s. 208. Orthochetes setiger. —— ÖOdonteus mobilicornis FABR. — 1893, s. 80. Notis rörande dess förekomst i Sverige. —— Märkligt fynd i en regnmätare. — 1894, s. 58 Salpingus foveolatus. —— Hydaticus stagnalis FABR. — 1894, s. 120. Funnen vid Stockholm. —— Allonborrelarverna. -— 1894, s. 222. Notis rörande deras uppträdande i Skåne. —— Allonborreinsamlingen i Danmark. — 1895, s. 560. Uppgift på insamlade djur. —— Skador genom risvifveln i Ostindien. — 1895, s. 64. Notis. —— Iakttagelser i Sverige rörande kastanjeborrens svärm- ningsperioder. — 1896, s. 175—1706. Sannolikt 4-årig generation. —— Insekter som människoföda. — 1897, s. 31—32. Blaps sulcata i Orienten. —— Notis (rörande Aphodius IV-maculatus 1 Sverige). — 1898, s. 189. —— Notis (rörande fynd af sällsynta skalbaggar i Sverige och Finland). — 1899, s. 112. XXXVI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. LAMPA, SVEN. En för vår fauna ny staphylinid, Dinopsis Erosa STEPH. — 1900, S. 152. —— Skeppsvarfflugan (Lymexplon Navale LL.) — 1901, s. 63. Notis rörande utbredningen i Sverige. —— Tallskottvecklaren (Ketinia Buoliana SCHIFF.) — 1901, SKOAE Beskrifning. Skadegörelse. —— Notiser (rörande sällsynta svenska skalbaggar). — 1901, SNIA —— Notorrhina Muricata DALM. — Phaleria Cadaverina FABR. — I90I, S. 160. Notis rörande fynd af dessa i Sverige. —— Koloradobaggen åter i Europa. — 1001, s. 170—174. Uppträdande. Beskrifning. —— (Notis om 3 sällsyntare skalbaggar). — 1902, s. 28. —— Sällsyntare skalbaggfynd. — 1903, s. 255. Fynd af 5 arter omnämnas. —— Zrogosita mauretanica LL. — 1905, s. 57—59. I.efnadssätt. Skada. Utrotningsmedel. —— En sällsynt skalbagge. — 1905, s. 188. Fyndnotis rörande Cadodera protensa. —— En för vår fauna ny skalbagge. — 19006, S. 132. Fyndnotis rörande Oxytelus rugifrons samt 2 andra arter. —— Rapsjordloppan : (Psylliodes chrysocephala I.). — 1907, ST200:5 Notis rörande densamma. —— Våra allmännaste fröviflar eller si k. smygar (Bruchus LE): Med: 1 tafl; — 10909, S.- 2305-2425 Släkt- och artbeskrifningar (4 arter). Anteckninger rörande lefnads- sättet samt uppgifter om skydds- och utrotningsmedel. LYTTKENS, AUG. Uppgift öfver insamling af ållonborrelarver inom Halland 1893. — 1894, s. 231. —— Redogörelse för kriget mot ållonborrarna åren 1885— 1895 inom Hallands län. — 1897, s. 97— 107. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1900. XXXVII MEVES, J. Iakttagelser rörande tiden för kästanjeborrens förvandlingar till puppa och fullbildad insekt. — 1896, SINGÖ: Arten har enl. förf. s5-årig generation. MJÖBERG, ERIC. Ett utkläcklingsförsök. — 1901, s. 189—190. Kläckning från larvstadiet af Hadrotoma marginata. —— Sällsyntare Coleoptera. — 1. Från Stockholmstrakten. ör ESO 1--192; 2. Från Göteborgstrakten. 1902, stös-reiioch 4. - Från sStockholmstrakten. 1902, s. 256 och 1903, s. 107—110. I. 43 arter, af hvilka Ptilium Sahlbergt ny för Sverige. — 2. 10 arter. — 3. 21 arter. — 4. 43 arter, af hvilka följande nya för Sverige: Epurea abietina, Cytilus auricomus, Oxypoda humidula, Meligethes Hoffmanni, Corti- caria fuscula v. trifoveolata, Cryptlophagus labialis, Omophlus Amerine, Hy- lastes trifolit. —— Några för vår fauna nya Coleoptera. — 1903, s. 287. Stenus formicetorum, Scaphisoma subalpinum, Cryptophagus subfumatus, Amnchicera clavigera, Trichoceble fulvohirta. —— Notis (rörande fynd af Haliplus striatus och Demetrias imperialis). — 1903, s. 288. —— Några för vår fauna nya insekter. — 1904, s. 133—134. Å gathidium Brisouti, Dermestes hemorrhoidalis. —— Några för vårt land nya Coleoptera. — 1905, s. 199 — 200. Oxypoda induta, Smicrus filicornis, Cartodere filum, Nacerdes rufiventris. —— Uber Cryptophagus pubescens STRM und seine Varia- tionen. — 1905, S. 200. Fynd af mellanform mellan hufvudarten och var. Lövendali. —— Om Nziptus hololeucus FALDERM. Dess lefnadssätt, ut- veckling och uppträdande som skadeinsekt. — 1906, s. 65-—68. —— Om Zomicus cryptographus RATZB. Med 5 fig. — 1906, SETS A2- Lefnadssätt. Synonymik. Beskrifning. —— Om FPissodes validirostris GYLL, en i Sverige hittills obe- aktad skadeinsekt på tall jämte en öfversikt af öfriga X XVIII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. "skadliga arter af samma släkte. Med 13 fig. — 1909, S. 243—2064. Öfversikt och beskrifningar af de svenska arterna; redogörelse för deras biologi samt för skydds- och utrotningsmedel. MUCHARDT, HARALD. Sällsynt insektfynd: Leptura fulva DEG. — 1902, s. 27. —— Notis (rörande fynd af Anchomenus consimilis). — 1902, Si TOK: —— Nya fyndorter för Coleoptera. — 1904, s. 106. 15 arter omnämnda. —— Nya lokaler för skalbaggar och steklar. — 1906, s. 128—131. Af skalbaggar 14 arter, bland hvilka för Sverige nya: Melanotes ru- fibes, Rhynchites pubescens, Tomicus proximus, Dryocoetes alni. —— Några sällsyntare insektfynd. — 1907, s. 122—124. Fyndnotiser rörande 7 skalbaggar, af hvilka Harpalus oblitus och Chry- somela gypsophile nya för Sverige. Beskrifning på förstnämnda. NERÉN, C. H. Om några skalbaggars lefnadsvanor. — 1892, SFAB= 263 Quedius fuliginosus, Microsaurus xanthopus, Idalia obliterata,, Colopus serraticormis och Rhynchites betule. NORDIN, ALBAN. Blaps mucronata LATR. — 1893, s. 96. Ny för Sverige. Inkommen med gods till Göteborg. POST, HAMPUS VON. Några iakttagelser öfver Pingborren (Rhisotrogus solstitialis TIN.). — 1892, s. 49—50. Skadegörelse vid Ultuna. —— Iakttagelser öfver Åduimonia tanaceti LIN. — 1892, s. OB. Uppträdande i Ultunatrakten. RÉGIMBART, M. Dytiscide et Gyrinide recueillis au Came- roun par le D:r Yngve Sjöstedt. — 1902, s. 205— 300. 20 arter. Copelatus subdeficiens, Orectogyrus Sjöstedti, O. masculinus n. SpP. ROMAN, A. Hapalus bimaculatus L. — 1901, S. 166. Återfunnen i Sverige. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. XXXIX ROTH, C. D. E. Ytterligare om Sitodrepa panicea LIN. — 1092, SV254. Angriper herbarieväxter. —— Nytt sätt att genom utkläckning erhålla imagines af Buprestider, Longicorner och flera andra, trägnagare. — 1893, S. 299—300. SAHLBERG, JOHN. Aleocharider insamlade i polarregionerna af svenska expeditionerna 1883 och 1899. — 1901, S. 167— 169. Spetsbergen, Grönland, Island. Från hvardera området 2 arter. S(ANDAHL), O. T. Sitodrepa panicea LIN. och Gracilia mi- 2uta FAB. uppträdande såsom skadedjur på apotek. — 1892, sS. 52—54. . Den förra angripande spiskummin och spanska flugor, den senare da- mejeannekorgar. SANDBERG, G. Et tillfälde af Coleopterlarvens tilhold i tarm- kanalen hos et menneske. — 1890, s. 77— 80. oo oLarven af Agrypnus (Lacon) murinus i åratal lefvande i tarmen hos en gosse. SANDIN, EMIL. Några för Sveriges fauna nya Coleoptera. — 1902, s. 61—062. .Bledius bicornis, Ochthebius auriculatus, Allecula Lövendalii. SCHÖYEN, W. M. Rhagiawm bifasciatum F. som skandinavisk insekt. — 1891, sS. I1—2. Funnen i Norge. Notiser rörande lefnadssättet. SJÖSTEDT, YNGVE. Ållonborrarnas bekämpande inom Kris: tianstads och norra delen af Malmöhus län 1899. — 1899, S.217—218. —— En sällsynt skalbagge. — 1907, s. 30. Fynd af Chlenius celatus. SPAETH, FRANS. Eine neue Casside aus Birma. Med 1 fig. 003, STELT 12. Sindiola parallelipennis n. sp. SPARRE SCHNEIDER, J. En entomologisk udflugt til Barbo- dalen og Altevand i juli 1893. — 1895, s. 225—248. Skildring af skalbagg- och fjärillifvet på olika lokaler jämte förteckning öfver samtliga anträffade arter. XL ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9ITI. STRAND, EMBR. NNotiophuus laticollis CHAUD. i Norge? — TG, SI202: —— En för Norges fauna ny staphylinid. — 1GO0O, s. 271. —— For Norges fauna nye staphylinider og apioner. — TOOL, FSF LAS: 12 arter, af hvilka 5 nya för Skandinavien. ULLMAN, AXEL C.:' Mere om Grzracilia minuta EE: og Suo- drepa panicea L. — 1892, s. 253—254. Den förra införd med korgar från utlandet. «Den senare angriper döda insekter. —— Om nogle Skandinaviske arter af Carnivorer. — 1896, S. 203—208. Synonymik, variationer, förekomst m. m. rörande en del Cyckrus-, Patrobus-, Amara- och Agabus-arter. —— Norske fund af Coleoptera. — 1899, s. 293— 290. Notiser rörande förekomsten af ett antal cicindelider och carabider. VARENIUS, B. Två nya svenska skalbaggar. — 1891, s. 22. Heterocerus Möllert och Megarthrus Thomsoni. —— Notiser. — 1902, s. 194; 1903, sS. 80; 1905, s. 198. 1. Bembidium concinnum. 2. Saprinus lautus. 3. Cantharis oculata ny för Sverige, —— Några nya fyndorter för Coleoptera. — 1904, s. 88. Notis rörande 4 arter. —— Några Coleopterfynd. — 1904, s. 132. SKALET: —— En för Skandinavien ny skalbagge. — 1904, S. 300. Leptura livida (fyndnotis). —— En för Sverige ny skalbagge. — 1905, s. 160. Phloeobium clypeatum (fyndnotis). —— En för Sveriges fauna ny skalbagge. — 1905, s. 247. Phyllobius viridieris (fyndnotis). —— Tvenne för Sverige nya skalbaggar. — 1906, s. 230. Ceuthorrhynchus Sahlbergi och Abphodius pictus (fyndnotis). —— En för Sverige ny skalbagge. — 1907, s. 106. Fyndnotiser rörande Bembidium tibiale och Bolitobius speciosus. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. XLI VARENIUS, B. För Sverige nya eller sällsynta skalbaggar. YrG07, Sk 250. Fyndnotiser rörande 3 arter, af hvilka Gabrius thermarum och Coeliodes cardut nya för Sverige. WARLOE, H. Notis (rörande 2 för Skandinavien nya arter, funna i Norge). — 1899, s. 80. WIDMARK, G. W. & E. Notis (rörande Parznus luridus och Anthraxia morio). — 1902, s. 194. Neuroptera. BORG, HJALMAR. Anteckningar öfver svenska Neuroptera. — I90I1, S. 175— 1706. Fynndnotiser för ett 20-talI arter. Inocellia crassicornis ny för Sverige. MJÖBERG, ERIK. Svensk insektfauna. MNeuroptera Plani- pennia. Med 531 fig. — 1909, s. 129—1061. Öfversikter och beskrifningar af samtliga svenska arter. —— Uber eine neue, schwedische Hemerobizus-Art. Med I He 19007 SIIp7=-179. Hemerobius suecicus n. sp. STRAND, EMBR. Trichoptera og Neuroptera-Plannipennia. — 1901, S. 93—96. 52 + 22 norska arter med fyndortsuppgifter. WALLENGREN, H. D. J. Förteckning öfver Trichoptera equi- palpina, som hittills blifvit funna på Skandinaviska halfön. — 1890, S. I—17. Förteckning jämte uppgifter om fyndorter och flygtider. Synonymik rörande en del Linneanska arter. Hemiptera. BERGROTH, E. Fortsatta bidrag till Aradidernas kännedom. Med 3 fig: — 1894, s. 97—118. 30 arter. N. spp.: Calisus tintervemiens, Phyllocraspedium interjectum, P. illitus, Artabanus quadrispinosus, Hesus semiolus, Artagerus Montandoni, Dysodius ampliventris, Dusius n. g- torvus, Brachyrrhynchus insignis, B. teter, B. discrepans, B. ligneolus, Pictinus invalidus. P. fronto, P. procerulus, P. XLII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9T1I. tomentosus, Neuroctenus damarensis, N. medius, N. trigonus, N. secretus, N. dilatatus, Aneurus breviscutatus, Prosympiestus n. g. nasutus. —— Om AÅneurus tuberculatus MJÖB. — 1907, S. 116. Synonym till A. levis. BOHLIN, KNUT. Två zoocecidier på Laurus canariensis WAT- SON var. Om mullvadssytsan. — 1894, S. 2325 Hampodling som utrotningsmedel. MJÖBERG, ERIC. Eine neue Forficulide. — 10904, S. I31—132. Amnisolabis peregrina n. sp. i växthus. EVI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91I1. SJÖSTEDT, YNGVE. Neue. afrikanische Orthoptera. Med 1 fig. — 1909, S. 209—270. ; Gratidia congoönsis och Tarachodes nigricoxa n. spp. TULLGREN, ALB. Om förekomsten af Chelidura acanthopygia GENE i Sverige. — 19038, s. 140. Dess utbredning i Sverige. Apterygogenea. AXELSON, WALTER M. Verzeichniss einiger bei Golaa, im sädöstlichen Norwegen eingesammelten Collembolen. — 1904, S. 65—84. Notiser rörande 37 arter. LAMPA, SVEN. Mot hoppstjärtar. — 1897, sS. 109. SCHÖTT, HARALD,. Nya nordiska Collembola Meda ne. — 1891, 35. I19I1—192. Tetracanthella pilosa n. g., n. sSp., dnurida Tullbergi nun. sp. —— Zwei neue Collembola aus dem indischen Archipel. Med I tafl. — 1893, s. 171—17 Isoloma crassicormis n. Sp., Oudemansia coerulea n. g., n. Sp. —— Lipurider från Florida. — 1894, s. 128. 3 arter antecknade. —— Collembola på is och snö. Med 1 tafla. — 1896, s. NN 20. 8 arter — oafsedt några tvifvelaktiga — omnämnas och beskrifvas. WAHLGREN, EINAR. Beitrag zur Kenntniss der Collembola- fauna der äusseren Schäten.— 1899, s. 183— 193. 9 arter från 16 olika småöar. Collembolernas spridningsmöjligheter. —— Uber einige neue Collembolaformen aus dem sädwest- lichen Patagonien. Med I tafl. — 1900, s. 205—270. 4 arter. Tomocerura n. g. picta, Isotoma parallela, Neanura patlagonica Nn: SPP: —— Collembola från Torne lappmark och angränsande trakter. Med 4 fig. — 1906, s. 219—230. Fyndnotiser rörande 33 arter. — N. spp.: Achorutes filiformis, A. tor- neensis, Isotoma incisa, Dicyrtoma albella. WAHLGREN : SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. IE WAHLGREN, EINAR. Svensk Insektfauna. Apterygogenea. Med 30 fig. — 1906, s. 233—270. Öfversikter och beskrifningar af samtliga svenska arter. —— Uber zwei patagonische Collembola. — 1907, s. 191— 192. Synonymiska notiser rörande 2 arter. —— Isländska Collemboler. -— 1909, s. 180. 3 arter antecknade. ÅGREN, HUGO. Diagnosen einiger neuen Achorutiden aus Schweden. — 1903, s. 126—128. N. spp.: Achorutes mivalis, Xenylla pallida, Byachystomella maritima, Pseudachorutes silvaticus, Odontella suecica, Onychiurus aftims. Arachnoidea. ADLERZ, GOTTFRID. Om en myrliknande spindel. — 1895, S240— 253. Salticus formicarius. Utbredning. Förhållande till myror. Mimicry. —— Myrmarachne formicaria från en ny fyndort. — 1909, s. 95—906. Biologiska notiser. BOHLIN, KNUT. Två zoocecidier på Laurus canariensis WATSON var. agzorica SEUBERT & HocHST. Med 1 tafl. och 6 fextis- IGOL,S. SI-=92; Det ena cecidiet bildadt af Eriophyes malpighianus "azoricus n. subsp. HANSEN, H. J., AND SÖRENSEN, W. The order Palpigradi THOR. (MKoenenia mirabilis GRASSI) and its relationship förthetothereAtrachodar Medivtatl. — 1807,5.223- 240. Utförlig beskrifning m. m. HANSEN, H. J. On six species of Koenenia, with remarks onfihelorder kalpieradi, - Medis tall. — 1G90E, s. 193-240. , Historik. Byggnad. Utbredning. Öfversikt och beskrifning af 6 arter, af hvilka K. chilensis, angusta, siamensis och Grassii n. spp. LAGERHEIM, G. Beiträge zur Kenntniss der Zoocecidien des Weachholders. (Funiperus communis 1...) Med 1 tafl. och 4 texthig. Bl. a. Phytoptus quadrisetus: beskrifning på cecidiet. Entomol. Tidskr. 1911. IV EL ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I91T1. LAMPA, SVEN. Rofgiriga acarider. — 1894, S. 233. Notis. LÖNNBERG, EINAR. Skorpioner och pedipalper i Upsala universitets zoologiska museum. — 1897, sS. 175—192. Förteckning jämte synonymiska utbredningar bl. a. på grund af Linné- anska och Thunbergska samlingar. —— Om skorpionernas och pedipalpernas geografiska utbred- DING ISOJSISETIO3 200 Redogörelse för och tabeller öfver samtliga släktens geografiska utbredning. —— On some scorpions collected in nothwestern Argentine and Bolivia by Baron Erland Nordenskiöld. — 1902, s. 253—2506. Notis rörande 4 arter. Bvrachiosternus Weijenberghi tf. intermedia n. STRAND, EMBR. OÖOversigt over de skandinaviske arter av slegten Lycosa (LATR.). — 1898, s. 145 — 158. Artöfversikter dels på grund af färgen, dels på grund af byggnaden. SÖRENSEN, WILLIAM. Opiliones Laniatores a. cl. Dr. Yngve Sjöstedt in Kamerum (Africa centrali) collectos descripsit. EET 806, SINN 202, N. spp.: Lacurbs n. g. spinosa, Asopus n. g. raptator, Selenca n. g. ma- culata, S. gracilis, Chion n. g. robustus, C. undulatus, C. nobilis, C. cinctus, C. scaber, Cerea n. g lugubris, C. nebulosa, Podauchenius n. g. longipes. THORELL, T. Nova species Brasiliana ordinis Scorpionum. Med I tafl. — 1891, s. 65—70. Ananteris Balzanti n. g., n. sp. TRYBOM, FILIP, Physacarus ventricosus NEWPORT, funnen under egendomliga förhållanden. Med fig. — 1893, s. 121—1206. Physacarus nom. nov. Möjligen en ny art. Funnen i en sjö. TRÄGÅRDH, IVAR. Drei neue Acariden äus Kamerun. Med I tafl. och 2 textfig. — 1904, s. I51—1060. Greemia Sjöstedti, Trichotarsus simplex, Trombidium bipeciinatum n. spp: TULLGREN, ALBERT. Bidrag till kännedomen om Sveriges Pseudoskorpioner. Med 2 tafl. — 1899, .S. 161—182. Tillägg s. 207--2098. Beskrifningar och öfversikter af samtliga skandinaviska arter. Syno- mymik och förekomstuppgifter. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. LI TULLGREN, ALBERT. Two new species of Chelonethi (Pseu- doscorpions) from America. Med 2 fig. — 1900, s. 153—157. Atemnus floridanus, Cheltfer patagonicus n. spp. —— Chelonethi (Pseudoscorpions) from the Canary and the Balearic Islands. Med 1 fig. — 1900, s. 157—160. 3 arter. Garypus canariensis n. sp. —— Chelonethi from Camerun in Westafrica collected by PrNvnevel Sjöstedt. "Med 4 fig. — 1901, s. 97 LOT, 4 arter. Chelifer Sjöstedti, C. camerunensis, Chthonius sinualus n. SpP. SEE mkodes arenicola EICHWALD. — 1901; 5. "IO2: Synonymik. — Uber Mnesitheus asper THOR. — 1902, s. 289—294. Beskrifning. Systematisk ställning. —— Ett par spindelfynd. — 1902, s. 294. 2 arter, af hvilka Synageles sp. representant för ett för Sverige nytt släkte. —— Om det vanliga spinnkvalstret ( Zetranychus telarius 1.) — 1903, S. 246—249. Beskrifning. Lefnadssätt. Utrotningsmedel. EN åsra iakttagelser rörande Learana grossa C. K. Arten hållen i fångenskap. Notiser rörande dess lefnadsvanor och fortplantning. = Olaändska hydrachnider. — 1906, s. 191—194. Förteckning öfver 22 arter jämte fyndnotiser. Nya för Sverige: Eulatis discreta, E. hamata, E. setosa, E. neglecta, E. insularis, E. occulta, E. Tull- greni, Hydryphantes dispar, Arrhenurus tricuspidator. —— Svensk spindelfauna. Chelonethi och Phalangidea. Med 8 fig. — 1906, s. 195—213. Öfversikter och beskrifningar af samtliga svenska arter. —— Notiser rörande arter af arachnidgrupperna Chelonethi och Phalangidea..— 1906, s. 214—218. Fyndlokaler m. m. rörande 8 arter, Liobunum rotundum ny för Sverige. — Uber einige exotische Chelonethiden. Med 38 fig. — 1908, s. 57 —064. Chelifer Conradti, C. morenensis, C. Nordenskjöldi n. SpPp. —— Uber Chelifer patagonicus TULLGR. — 1908, s. 116. Jämförelse mellan denna och C. Nordenskjöldi. LII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9QITI. TULLGREN, ALBERT. Eine neue Chelifer-Art aus Schweden. Med 3 fig. — 1909, s. 92—94. Chelifer Mjöbergi n. sp. Crustacea. BUDDE: LUND, J. Nogle ny svenske Landisopoder. — 1896 S. 223—224. , Philosceia muscorum, Metoponorthus sexfasciatus och Armadillidium opa- cum. Förteckning på samtliga svenska arter. Uppgift på danska arter, som ej äro funna i Sverige. CEDERSTRÖM, G. C. U. Om våra Cyelops-former. — 1893, S. 145—152. Tillägg; med 24 fig. s. 243—247. Diagnostik öfver nordeuropeiska Cyclops-arter. Vermes. TRYBOM, FILIP. Mermislarver hos Chironomus. — 19802, s. 31—92. Mermis-arternas utveckling. Fynd af M. albicans. Uppsatser af blandadt innehåll, entomologiska instrumenter, utrotningsmedel, resebref m. m. ANDERSSONGH J- Larvbutar al. olastb Hed ätal SOS 87—88. — TLTjuskalla för fjärilfangst. Meditalbe- rsomfstso==G60; — — Modell" till Spännbraden. Med tafs Ison ESsko0— OL = Om öfversprutning:: Med Stilo 500 SPA GRILL, CLAES. Den praktiska entomologiens ställning i Ryss- land FASOS eOl—-2005 —— En entomologisk försöksstation i Sverige. — 1895, s. 49—506. Yttranden af myndigheter. Motion i riksdagen. —— Statens entomologiska anstalt. Med 2 tafl. jämte plan- ritningar. -— 1898, s. 129—142. Redogörelse för dess tillkomst samt beskrifning öfver densamma. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. LIII HOFFSTEIN, G. Om entophyta svampars smittförmåga på friska fjärilar. — 1895, sS. 45—47. J(ÖNSSON), P. En gagnelig föreningsversamhet. — 1892, s. 255. LAMPA, S. Skydds- och utrotningsmedel. — 1891, S. 158; 1892, S. 45; I90I, S. 63—64. r. Bohvete mot »fällmask», Mot jordloppor. Sätt att fördrifva vägg- ohyra. Myror. 2. Mot fågellöss. Mot väggohyra. Mot flugor och myggor. 3. Enkelt sätt att utrota i bigården besvärliga getingar. —— VWatteninsekter skadliga för fiskafveln. — 1892, s. 39. —— Ytterligare om Botrytis tenella. — 1892, s. 56. — Frågan om ett verksammare skydd för insektätande små- fåglar. — 1892, s. 95—96. — Åtgärder för åstadkommande af en entomologisk för- söksstation. — 1893, s. 48. —— Utrotningsmedel. — 1893, s. 92—93; 1895, s. 62—64. I. Mot roffjäriln. Medel mot bisting. Mot plommonsnytbaggen. 2. Mot flugor, kastanjeborren, bladlöss, jordloppor, hvitgördlade törnrosstekeln, hömasken,. För nattfjärilsamlare. Ekoxen i fångenskap. —— Amerikanskt radikalmedel mot ohyra på husdjur. — Fö04, sS. 07 och 235. EENraraSinelda.t- SOA, S. 220-230. — Larvers preparation för studier. — 1895, s. 72. — En annan »emulsionsspridare». Med fig. — 1896, s. 174—175. — Ett enkelt förfarande vid beredningen af oljeemulsion. = 1897, S: 48. — Tankar angående behofvet af en för skogshushållningen anställd entomolog. -— 1897, s. 53—58. — Enkelt sätt att förvara insekter. — 1897, s. 108. —— Amerikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lefvande insekter. — 1898, s. 143. MEMESJ- CAntinnonn. — 1893, 53.93: LIV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOTITTI. MEVES. J. Om användning af larvlim. — 18006; SITOS: PEYRON, JOHN. Om preparering af fjärillarver. — NSOGS: 209— 215. SAHLBERG, JOHN. Resebref. — IRS MI 1NNAO SCHÖYEN, W. M. Om spröitning af frugttrer med pariser- grönt som middel mot larver. — 1896, s. 210—-220. SJÖSTEDT, YNGVE. Resebref. — 1891, s. 161—174. Resa till Kamerun; djurlifvet därstädes m. m. —— Entomologerna vid det 15:de skandinaviska naturforskar- mötet i Stockholm den 7—12 juli 1898. — 1898, S: 121—128. Redogörelser för föredrag, diskussioner m. m. —— Några ord om en förestående zoologisk resa till Ostaf- NIA = 00, I NTE NO Skildring af naturförhållandena kring och på Kilimandjaro. —— En bestigning af Kilimandjaros högsta delar. Resebref. Fa TOO SKO TLS: THEDENIUS, CC. G. H. Fångstburkar för entomologer. — 1890, s. 95—96. TULLGREN, ALB. Rökning i drifhus. — HOOSKIS2ST ——— Om- parisergrönt. ,—— 1903, 5.1282: Dess beskaffenhet, användning m. m. —— Intryck från en praktisk-entomologisk studieresa i utlan- det, sommaren 1906. — 1906, s. 159—181. Redogörelse för anordningar m. m. vid praktisk-entomologiska statio- ner i Danmark, Tyskland, Holland och Österike-Ungern. —— Besprutningar med kejsargrönt. — 1907, S. 73—80. —— och DAHL, C: G. Försök med karbolineum och andra insektdödande medel. — 1909, s. 97—121. Redogörelse (delvis tabellarisk) för försök med karbolineum, svafvel- kalk, kejsargrönt, arseniksyrlighet, lysol, fotogénemulsion och »fichtenin». Kongl. Maj:ts nåd. reglemente för statens entomologiska anstalt. — 1897, s. 65—069. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890—1909. EV Kongl. Landtbruksstyrelsens cirkulär rörande tillfälle till och villkoren för erhållande under 1897 af biträde utaf sta- tens entomologiska anstalt. — 1897, s. 69—70. Kongl. Maj:ts nåd. skrifvelse till medicinalstyrelsen ang. använd- ning af vissa arsenikhaltiga ämnen till förgörande af ska- deinsekter. — 1900, s. 118. Formulär till inlaga för erhållande och begagnande af kejsar- grönt. — 1900, s. 280. Frågan om en entomologisk försöksstation i Sverige. — Bih. till årg. 1894. En entomologisk försöksstation i Sverige, — 1896, s. 59—064. Stadgar för den entomologiska föreningen i Stockholm etc. — Bih. till årg. 1892; d:o Bih. till årg. 1896. Nekrologer. EDCEREN, FER ADOLF. Af O. T. S(andabl). = 1891, s. 233—230. HAGLUND, C.J. EMIL. Med porträtt. Af Y. Sjöstedt — 1902, S. 41—46. HOLMERZ, CONRAD GEORG GOTTFRID. Med porträtt. Af F. Trybom. — 1907, s. I19—121. JOHANSON, CARL HANS. Med porträtt. Af S. Lampa — 1908, s. 279—281. PÖVENDAL, EMIL ADOEF. Med porträtt. Af H. J. Hansen. —MOOT, SS. 77-183. MIEVESSKERIEDRICH WILHELM: Med porträtt. Af O: T. S(andahl). — 1891, s. 81—386. MoE, N. G. Med porträtt. Af W. M. Schöyen. — 18902, s. 275—279. NERÉN, C. H. Med porträtt. Af H. Nordenström. — 1902, S. I95—197.' OÖRMEROD, ELEANOR ANNE. Af S. Lampa. — I901,s. 183—186. TVI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1911. ROTH, CARL DAVID EMANUEL. Med porträtt. — Af F. Trybom. — 1898, s. 187— 189. SANDBERG, GEORG. Med porträtt. Af W. M. Schöyen. — 1891, S. 71—76. SANDAHL, JENNY. Af Red. — 1905, s. 88. SANDAHL, ÖSKAR THEODOR. Med porträtt. Af S. Lampa. — 1894, S. 315 —323. SPÅNGBERG, JACOB.. Med porträtt. Af O. T. Sandahl. — 1894, S. 165—1068. STENBERG, ISAAC LUDVIG. Af O. T. S(andahl). — 1891 s. 16. TENGSTRÖM, JOHAN MARTIN JAKOB AF. Af J. Sahlberg. — 1891, S. 177— 190. THEDENIUS, KNUT EREDRIKG COME diporttarsere Os Sandahl. — 1894. s. 191—199. THOMSON, CIGG: Med pottratt sr AreSEbenetssonse— 000; S. 1-—106. WALLENGREN, HANS DANIEL JOHAN. Med porträtt. Af Chr. Aurivillius. — 1895, s. 97—110. WESTWOOD, JOHN ÖBADIAH. Af O. T. S(andahl). — 1893, s. 79—80. WISTRÖM, JOHAN ALFRED. Med porträtt. Af Chr. Aurivillius. — 1896, S. 203—297. ZORNOW, ADOLF: Af EB; Sandimnyte rs02MSsReNO: Litteratur. AURIVILLIUS, CHR. Svensk entomologisk litteratur 1889— 1895. — 18090, S. 105—107; 1891, S. 7/—79; 1892, 5. 282= 284; 1893, S. 215—217; 1895, s. 86—388, 125—127; 18906, s. 207—2069. BERGROTH, E. Finsk entomologisk litteratur 1889—1895. — 1890, S. IO9—I110; 1892, s. 280—282; 1895, S. 05—08; 1897, S. I17—1138. WAHLGREN: SUMMARISK REDOGÖRELSE FÖR ÅREN 1890— 1909. LVII SCHÖYEN, W. M. Norsk entomologisk litteratur 1889— 1896. NTSGOS. IOf--—100; IGOE; S: 79—803-1802, S. 1273 1893. S. 197— 198; 1894, S. 325—3206; 1896, s. I II—112; 1897, s. I1i5—1106. Referat och anmälningar af arbeten af AURIVILLIUS, 1900, S. 257. — BENTON, 1896, s. 33 — BERGE, 1899, s. 80; 266. — COMSTOCK, 1896,- s. 75. — Entomol. Jahrb. 1905, ARETIGO0, 5. 124. — Vi EE 1899, s. 158. — FRENCH, SS I 8. 46; 1894; 5.-228) — HOFFMANN; 1860; s. i42: =— KIRCHNER, 1892, S. 40. — = funppeck, IÖ08: 3282. — MÖLLER, ' 1893, Si 235. — NORDENADLER, 1899, S BO CURBETER, 1803, 5 807, SL BIO. RUM, FÖ, SL. 215; 1896, SL 74: LA 1893, s. 85; 1895, S. 57. — STANDINGER o. REBEL, 1901, S. 249. — STRÖM; 1801, S. 2315 1892; s. 70. — TUTT, 1903, S. 72;-1904, s 230. 9— WERMELIN, 1899; s. 157. — ÖRTENGREN, Igo0, ST 9. ERTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTIOTREDJE ÅRGÅNGEN 1912 UPPSALA 1912 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERTA.-B. » | - Fl $ LE 2 FE PESTEN [ MIIO Te JA re sr (fer fl Hd er nat AN / H 2 Vå Ch 1ö PÅ ETERLAR IA Nr Häftet 1—2 tryckt den RR sag 2 INNEHÅLL. ÅDLERZ,. GOTTFR., Resa till Öland sommaren I9QIIl.oooooomooon. BENGTSSON, SIMON, Neue Ephemeriden aus Schweden -...........---- LuNDBLAD, O., Några bidrag till" kännedomen om våra hydracari- ner och deras utbredning inom Uppland... sco RR för I SYenSe: nyVv Eg lars skOrD ens etruspioailosgtatspdy = — — , Hydracarinologiska notisef..smsloosnsgosseoossnenn sne FYNe ANTON TENS Notiser ansaecnde "Hemipteéfalr s-bujrslegpestlogboertenlsiu MJÖBERG, ERIC, On a new termitophilous genus :of the family RRStengles bl SEE serve SEN ge sl or Toon po bg ER — —, Om en syd- och mellaneuropeisk relikt insektfauna på Gottland och Öland jämte en del allmännare insekt- BEOSTA Ska ISPOFSNIA LL UTC 0 NIP RARLA oo orianrossonsne äran sonen MucHARDT, H., En egendomlig varietet af Chrysomela lapponica L. NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om: några fynd af parasitsteklar under 1911 och 1912 (Syd-Halland och s: ö. Östergöt- GIN 4 ässteetorneer a AAA Ba io Nl LS TRI LRNN TRO GR AN IR NORDSTRÖM, FRITHIOF, Om förpuppningen af Cossus cossus IL... ENL ER ALLENS GS CLS MÅ sa ERT I (IE FUL TE RE AE PorPius, BERTIL, Om förekomsten af Anopheles claviger FABR. i PRENSA Tys era SAR AT SNRA SR RINGDAHL, OSCAR, Bidrag till kännedomen om våra anthomvyider ROMAN, ÅBR., Einige gezogene Ichneumoniden aus Säd-Finnland (CE ERE YST da ler EA LE) erl) Len anse RASA VW hadasassische"5chlupfWCspeh--oooocccss-ssossssoooonoooosen TryBoM, Fiuir, Mitothrips, eine neue Physapoden-Gattung aus TAIS Hen OS eo RA LE EEE An TrRäGÅRDH, I., Den 2:dra internationella entomologkongressen i Oland TO EG Te SR re NINNA TULLGREN, ÅLB., Svenska västaustraliska expeditionen --..--.-------- — —, Understöd för entomologiska forskningar smo ---- Fl SKER DV TES AIDS OLOF TMSO NA VARE IRF BOÅ I ilrodose de bila — —, Nybyggnad för entomologiska anstalten oooooomooo----- ARSA S Or Vetenskapligt arbete mossa sens — —, Gåfva till entomologiska föreningens bibliotek -oo—--- WORESSONSIGOTE, Colids Paldeno 1 SYdSVENBO oosoooooslooosessssnonoa WAHLGREN, FEINAR, Svensk insektfauna. Diptera. 1; 2. Fam. SAGE TO AnlanUska fjärilen ser a oas ine i NIVA SVCnsSka- SAP HORA PIC ALYA. oomoocssooooenorsoosseoannoer once == "Nya fyndorter för svenska Ånlhomypide omommooooseeeeeenr ann » WaRLOE, H., Platypgsyläes castorrs Rts. oo SSK WRETLIND. ERIK, Cossus tferebra FABR. trouvée en Sutde — —, Förpuppningen af-Cosses cösskes Ly oo Sa — — , Psycke (Sterrhopteryx)- hirsutella HÖOBN.- = Co — —, Nya fyndorter för några svenska fjärilar === Nekrolog. Carl, Julius Neuman af JVAR TRÄGÅRDE sossossra orre Litteratur. Stchel, H., Ein Beitrag zur nordischen Schmetterlingsfauna und anknöpfende Bemerkungen af EINAR WAHLGREN >. — —, Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlingsfauna und anknöpfende Bemerkungen af EINAR WAKLGREN 2 Sheldon, W. G.; Lepidoptera of the swedish provinces of Jemt- land and Lapland af ALB. TULLGREN .ococoo nan Föreningsmeddelanden. Entomologiska föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 14 dec... 1915: och den:24 febr..19138.,,— barr spa Entomologiska föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 27 april och den 28 september fg9rarCremoenee mom tape Meddelanden frän Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar. 3. Sammankomsterna den ?/s, H/1 1908; "hh; Jö, "Yi, 11/:> 1909:-?/1, ”Jrio 19107; fa, fä, Mig, far IG 128 129 131 260 254 DIPTERA. ft FÖRSTA UNDERORDNINGEN. ORTHORAPHA. ANDRA GRUPPEN. FEUGOR OUBRACHYCERA: 125800 SAN Af EINAR WAHLGREN. 25 SHAm: Styltflugor. Dolichopodide. Hufvud halfklotformigt, otydligt afsatt från ryggskölden, af dennas bredd eller föga smalare. Antenner vid roten när- Staende, treledade; 3. leden oringlad. af växlande form, med spetsställdt eller ryggställdt borst. Ögon vanligen hos båda könen skilda. Sugrör snedt nedåtriktadt, vanl. kort och tjockt. Ryggsköld föga hvälfd. Bakkropp iregel 6-(S) eller 5—(29) ledad, kägelformig eller cylindrisk, ofta hoptryckt från sidorna, stundom elliptisk och platt. Hanens parnings- i Fam. 14—23: E. T. 1907, Pag. 120—1090;- fam. 24: E. T. 1910, pag. 41—935- Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1—2 (1912). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. apparat starkt utvecklad, ofta fritt utstående, stundom skaftad, af sammansatt byggnad. Ben oftast smärta, de bakre i regel starkt förlängda, oftast borstbesatta. Vingar tämligen stora; 3. längsribban enkel; 4. ribban oftast enkel. Främre bas- fältet och analfältet små, korta; bakre basfältet däremot stort (HSN: Flugorna lefva af rof och uppehålla sig oftast i närheten af vatten. Larverna, som ha tydligt hufvud, äro funna i fuktig jord, under bark och löf. Litteratur. TH. BecKER. Beiträge zur Dipterenfauna Sibiriens. — Acta Soc. Sci. Fenn. XXVI, 1900 (Porphyrops)- K. GRÖNBERG. Die Siisswasserfauna Deutschlands: Diptera. Jena 1910, hvarifrån nedanstående fig. 5, 11—13 äro hämtade. F. Kowarz. Uppsatser i Zool.-bot. Verein, Wien. Verhandlungen. 1874 (Chrysotus), 1877 (Medeterus) och 1878 (Argyra, Leucostola), hvarifrån nedanstående fig. 3, 4, 6, 7. 9, 10 äro hämtade, samt i Wien. Entom. Zeitung 1884 och 1889. H. LoEw och R. OSTEN SACKEN. Monographs of the Diptera of North America. Part II. Washington 1864, hvarifrån nedanstående fig. 2, 8, 14 äro hämtade. G. H. VerraLu. List of British Dolichopodid&e, with tables and notes. — Ent. Monthley mag. 1904—1905. (Fig. I är hämtad från G. H. VErraALL, Britisb Flies). Släktöfversikt. I. Ryggsköld med en midtstrimma af små, ofta 2-radigt ord- nade borst (akrostikalborst). A. Midtstrimborst tydligt 2-radiga. I. Antennborst ryggställdt. a. 4. längsribban gaffelklufven. Nar SAL JDLRA b. 4. längsribban enkel, o. Kroppsfärg ej metallglänsande. +. Ryggsköld ej bronsfärgad, J-apparat stor, fritt nedhängande. 2. Neurigona. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: 1) 2. 3 ==, Ryggsköld bronsfärgad, J-apparat liten, dold. 3. Eutarsus. 8. Kroppsfärg metallglänsande. = I. baktarsleden ofvan med borst. $- Ansiktet nående till undre ögonkanten. 4. Hygroceleuthus. $$: Ansiktet ej nående till undre ögon- kanten. 5. Dolichopus. "+ 1. baktarsleden ofvan utan borst. $. Baklår längs framkanten med en rad utstående borst. 6. Tachytrechus. $$. Baklår utan sådana borst. T- Bakhöfter på utsidan med endast I utstående, rakt borst. ». Baklår med borst nära spetsen (preapikalborst). 0. I. bakkantfältet (mellan 3. och 4. ribban) i spetsen afsmalnande. A. Antennborst tydligt hårigt. 7. Pecilobothrus. AMA: Antennborst ej tvd- ligt hårigt. O. Framskenben på undersidan med I litet borst. J:or- gan ej skaftadt. 3. Hercostomus. OO. Framskenben på undersidan utan borst. (Arter med gula palper och delvis gulfärgade antenner «sökas under Hercosto- AFrusSa NIAN S:orsan skaftadt. 9. Hypophylles. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. ER) bakkantfältetörenimot spetsen hopdraget. A. Ryggsköld utan tyd- liga sammetsartade fläckar. O. Hela kroppen me- tallglänsande. 10. Gymnoplternus. OO. Ryggsköld brons- färgad, bakkropp gul. | 3. Eutarsus. AVAT I Rygesköldikmed: I «4 svarta sammetsaktiga fläckar. | 28. Lamprochromus. I. Baklår utan förspetsborst. [. Antennborst nästan spets- ställdt. 11. Chrysotus. OM: Antennborst tydligt rygg- ställdt. 12. Diaphorus. +. Bakhöfter på utsidan med mer än I rakt utstående borst. ». I. antennleden på öfversidan hå- rig. 13 Arg ya. Av ; o . . . >. I. antennleden pa otversidan ej hårig. 14. Leucostola. 2. Antennborst spetsställdt.! a. Bakhöfter på utsidan håriga eller med mer än I utstående borst. g. 3. antennleden påfallande lång och sylformig, hos J vid basen ej så bred som I. antenn- leden. 15. Rhaphium. 1 Till denna afdelning skulle man möjligen vilja föra de med sken- bart spetsställdt antennborst försedda Chrysotus-arterna. Samtliga till denna afdelning hörande former ha emellertid 3. antennleden spetsig med undan- tag af Medeterus-arterna. Dessa ha dock 3. och 4. längsribborna mot spet- sen konvergerande och diskfältet vanl. utvidgadt till närheten af vingkan- ten, medan Chrysotus har ifrågavarande längsribbor parallella och diskfältet slutande ungefär vid midten. JE WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 5 8. 3. antennleden lansettformig, måttligt lång eller kort, vid basen bredare än 1. leden. 16. Porphyrops. bl Bakböfter på utsidan med blott I utstående borst. g. J:s parningsbihang dolda; 2:s ansikte vid mun- kanten knölformigt uppsvälldt. 17. Syntormon. 8. J:s parningsbihang ej dolda. L:s ansikte utan knöl. + Baklår med 1 förspetsborst, eller, om detta saknas, I borst på mellanskenbenens undersida. $. Analribba finnes. 18. Xiphandrium. $$. Analribba saknas. 19. ÅAchalcus. = Utan förspetsborst på baklåret eller borst på mellanskenbenets undersida. 20. Medeterus. B. Midtstrimborst ej tydligt 2-radiga (1-radiga eller oregel- bundet ordnade). I. Antennborst spetsställdt (eller nästan spetsställdt). a. Bakkropp mörk. 17. Syntormon. b. Bakkropp rödgul. Ben enkla. 31. Bathycranium. . Antennborst ryggställdt. a. Framlår på undersidan med påfallande långa, taggliknande borst. DVNSE SCELMUS- b. Framlår på undersidan utan eller blott med korta borst. gZ. Bakre tvärribban längre än 5. längsribbans sista stycke. +=. Skutell med högst 4 kantborst. IC Pe 22. Hydrophorus. >= Skutell med 6 kantborst. 23. Liancalus. Bakre tvärribban kortare än 5. längsribbans sista stycke. = . Ansiktet mer (SJ) eller mindre (9) hop- trängdt upptill vid antennerna. 24. Campsicnemus. . Ansiktet jämnbredt eller hopträngdt mot munkanten. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. $. Panna metallglänsande. Kantribban vid I. längsribbans mynning förtjockad. 26.- Teuchophorus. $$. Panna ej metallglänsande. Kantribba ej förtjockad. 27. Sympycnus. II. Ryggsköld utan midtstrimma af små borst. A. Ryggens borst gula. I. Antennborst nästan spetsställdt; S:s parningsapparat obetydlig. 29. Chrysotimus. 2. Antennborst ryggställdt; J:s bakända uppsvälld. 30. Xanthochlorus. B. Ryggens borst svarta. I. Vingar med 4-kantig, mörk fläck på 4. längsribban och därinnanför en större, rundad ljus fläck. Sku- tellmed ie: starkare ”ockt2tsmastetinamrikat Post i bakkanten. 25. Ectomus. . Vingar annorlunda. a. Ytterst liten art (1,5 mm); antennborst rygg- ställdt; 3. antennleden något tillspetsad. 32. Micromorphus. b. Större arter (åtminst. 1,; mm). 3. antennleden rundad. g. Skutell med 2 borst. 3. antennledens borst tycks sitta i spetsen. Ung. 2 mm. 34. Schoenophuus. B. Skutell med 4 borst. 3. antennleden med tyd- ligt ryggställdt borst. Längd 2,;—06,5 mm. 33. Ihinophilus. N 1. Und.-fam. Dolichopodine. I. Slkt. Sciapus ZELL. Grå- eller guldgröna, nästan nakna arter. Antenner korta; 3. leden rund, hårig, innanför spetsen med ett långt, nedåtböjdt ryggborst. Ögon hos båda könen skilda, något utstående. Ryggsköld jämförelsevis kort; bakrygg starkt utvecklad. Bakkropp långsträckt, cylindrisk, smal, böjd. J-ap- parat fri, oftast inslagen mot buken. Ben långa; höfter och WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 7 frambenens 1. tarsled, stundom äfven bakbenens förlängda. Frambenens tarsleder ofta förtjockade eller utbredda. Vingar, särskildt hos SJ, breda. 4. längsribbans främre gren framböjd, nästan bildande en spetstvärribba. Fa II. Arterna uppehålla sig ofta i stora massor å buskar vid bäckar. Artöfversikt. I. baktarsleden mycket längre än 2. tarsleden, Alla tarsleder blekgula utom midtbenens 3. och 4. tarsleder, som hos Ög äro snöhvita, breda. Midtbenens 5. tarsled svart. g&:s vingar ovanligt breda. I. S. platypterus. I. baktarsleden föga längre än 2. tarsleden, mellanbenens tarsleder ej särskildt utbildade. A. 4. framtarsleden hos Y med ett utskott, så att leden ser gaffel- klufven ut. 2. S. Wiedemanni- B. £:s 4. framtarsled enkel. 1. Tarser mörka. a. Matt grågrön eller ljusgrön. Bakkropp med mörka tvärband. a. Ansikte hvitglänsande. 3. S. contristans. 8. Ansikte grått. 4. S. zonatulus. b. Glänsande metalliskt, vanl. mörkt, grön. Bakkropp helgrön. 5. S. longulus. 2. Tarser gula. 6. S. spiniger. S. platypterus FABR. (tipularius). Metallgrönt glänsande. Ryggsköld fint gråhvitt pudrad, otydligt strimmad. Bak- kropp med smala mörka tvärband i ledframkanterna. An- tenner gula, 3. leden brun eller svart. Ben gula; fram- låren hos J med en borstkam på undersidan. Vingar gråaktiga. Längd 3,;—5 mm; — Sk.—Sdml. (6—00). S. Wiedemanni FALL. Metallglänsande blekgrön. Rygg- sköld gråaktigt pudrad. Antenner gula; 3. leden svart eller brun. Ben gula; tarser bruna, g:s 4. o. 5. fram- tarsleder svarta. Vingar glasklara. Längd 4,;—5,5 mm. Sk.—Uppl. (6—--3). S. contristans WIED. Mörkt metallgrön med tät grågul pudring, som helt täcker ryggskölden. Bakkropp med bruna tvärband. Antenner som föreg. Ben gula; tarser till största delen svarta. Vingar glasklara; 1. bakkant- fältet nästan slutet. Längd 3,,—4,; mm. — Sk.—Ög. (7, 3). 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. 4. S. zonatulus ZETT. Skild från föreg. endast genom an- siktets färg samt den blåaktigt gröna glansen på de sista bakkroppslederna. — Sk., ÖL, Gottl. S. longulus MEIG. (inbegr. Zugens). Som föreg. Längd 2,;—-4 mm. — Sk.—Uppl. 6. S. spiniger ZETT. Ryggsköld matt grågrön. Bakkropp grönglänsande. Antenner gula; sista leden i spetsen mörk. Ben gula. Vingar svagt gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk. I ex: (S); okänd för förf. un 2. Slkt. Neurigona ROND. Rostgula, långsträckta arter med synnerligen långa ben. Antenner korta; 3. leden rund. Ögon hos båda könen skilda. Ryggsköld måttligt lång. Bakkropp mer än dubbelt så lång som ryggskölden, kägelformig, från sidorna hoptryckt. gJ-ap- parat fri och inslagen under buken. Ben mycket långa. Höfter och 1. framtarsleder starkt förlängda. Vingar utan hörn, vid roten ofta kilformiga. Diskfält räckande något öfver vingmidten. Analribba tydlig. Arterna uppehålla sig i högt gräs och på lägre buskar. Artöfversikt. I. Ryggsköld och bakkropp rostgula. A. Bakkropp enfärgadt gul eller med ett tvärband på 4. leden (3). 1. N. pallida. B. Bakkropp gul med flera mörka tvärband. 2. N. Erichsont. II. Ryggsköld grå; bakkropp rostgul. A. Bakkropp rostgul med 3—4 breda svarta tvärband. 4. längsribban i spetsen något bågböjd mot den 3:dje. 3. N. quadrifasciata. B. Bakkropp utan eller med smala tvärband (smalare än de ljusa mel- lanrummen). I. Vingar mot framkanten mörkare. 4. N. suluralis. 2. Vingar glasklara. 5. N. abdominalis. 1. NV. pallida FALL. Med undantag af J-apparaten och en del svarta borst rostgul eller gul; antenner och ben lju- sare. Pannan, undre delen af ansiktet och bröstsidorna hvitpudrade, hos oskadade ex. äfven svag pudring å rygg- skölden, hvars gula bottenfärg åtminstone i strimmor lyser WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 9 igenom. Vingar något gulgrå; 4. längsribban i spetsen framåtböjd. Längd 5—7 mm. — Sk. —Uppl. (6—3). . NN. Erichsonti ZETT. Mycket lik föreg. och efterföljande. Längd 4 mm. — Sk.—Uppl. (6-—3). - N. quadrifasciata FALL. Antenner och ben blekgula. gJ:s 3. och 4. framtarsleder mycket korta, svarta och 2-sidigt svartfjädrade, 5. leden hvit. Vingar gulaktiga. Längd 4—5 mm. — Sk.—Uppl. (7)- . NV. suturalis FALL. Ryggsköld och hufvud ljusgrå. Skutell och bakkropp rostgula med smala svartbruna tvärband. Antenner och ben blekgula; J:s tarser enkla. 4. längs- ribban obetydligt svängd, nästan parallell med 3. Längd 4—5 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). N. abdominalis FALL. Lik föreg. men 3. och 4. längsrib- borna tydligare konvergerande mot spetsen. Längd 3—4 mm. — Sk.—Boh., Ög. (6). 3. Slkt. Eutarsus Lw. Som föreg. - E. aulicus MEIG. Bakkropp roströd med 4 mörka tvär- band. Antenner svarta. Ben blekgula; tarser mörkare. Vingar nästan glasklara; 3. och 4. ribborna nästan parallella. Längd 5 mm. — Sk., Og. 4. Sikt Hygroceleuthus Lw. Metallglänsande gröna arter. Antenner längre än huf- vudet; 2. leden särskildt hos SJ tämligen lång. Vingar hos 3 mycket breda. Artöfversikt. 1. 4. längsribban utanför tvärribban 2 gånger rätvinkligt krökt och där försedd med ett litet ribbihang. 1. H. diadema. II. 4. längsribban visserligen 2 gånger böjd men ej rätvinkligt och utan ribbihang. 2. H. lotipennis. - H. diadema HaAL. (Stannä). Antenner svarta. 3. leden kort och bred. Ben gula; bakskenben i spetsen och tar- IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1912. serna utom -I. framtarsleden svarta. Vingar glasklara; framkanten vid I. längsribbans mynning förtjockad. Längd 4,,—5 mm. -— Sk.—Jämtl. (6—38); sälls. H. latipennis FALL. Antenner svarta. 3. leden äggformig, tillspetsad. Ben gula, tarser bruna. Vingar som föreg. KanSdi KN s--0MMmNE ok BON, Öl rGettk öparhafs- stränder. N 5. Sikt. Dolichopus LATR. Metallglänsande gröna arter, som hufvudsakligen genom hvad som i öfversikten angifves skilja sig från närstående släkten. Flugorna vistas på buskar och Jägre växter ofta i stort individantal, gärna i närheten af fuktiga ställen, men de saknas ingalunda på växter på torra platser. Larverna lefva i jorden. Artöfversikt. Ti Kåt ösvarta. A. Vingar med mörkskuggad tvärribba och mörk spets. 17. D. Mannerhevmi. B. Vingar ej som föreg. 1. Ögonhår nedtill i ögats bakkant hvitaktiga. a. Hanar. ag. Bakbenens 3. och 4. tarsleder fjädrade. 1. D. rvemipes. p. Baktarser ej fjädrade. +. Vingar med en rund mörk fläck i bakkanten, vid 5. rib- bans spets. 18. D. punctum. ++. Vingar utan sådan fläck. $. Baklår på undersidan med långa cilier. 28. D. clavipes. $$. Baklår ej cilierade. 1. Skenben öfvervägande gula. v. Mellanlår svarta. 27. D. vitripennis. I. Mellanlår gula. 37. D. fraterculus. it. Skenben öfvervägande svarta. 24. D. atripes. b. Honor. a. I. baktarsleden på baksidan (öfversidan) med blott I borst. 28. D. clavipes. BP. 1. baktarsleden på baksidan med flera borst. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. FI +. Vingarnas tvärribba beskuggad. I. D. remipes. ++ Tvärribba ej beskuggad. $. Skenben helt svarta. 24. D. atripes. $$. Skenben delvis gula. 1. Mellanlår svarta. ev. Afståndet mellan 4. ribbans krök och tvär- ribban ungetär af tvärribbans längd. Längs- ribban efter krökningen näst. parallell med sig själf. 18. D. punctum. . Afståndet mellan tvärribban och 4. ribbans krök större än tvärribbans längd. Längsrib- ban efter krökningen ej parallell med sig själf utan gående mera framåt. 27. D. vitripennis. 22 it. Mellanlår gula. 37. D. fraterculus. 2. Ögonhår nedtill i ögats bakkant svarta. a. Hanar. a. Vingar med en rund, skarpt begränsad, svartbrun fläck i själfva vingspetsen. 22. D. Rulhet. 8. Vingar ofläckade eller på annat sätt fläckiga. 3 +. Vingar med en bred, tvärbandslik skuggning i yttre kbälften. 19. D. maculipennis. ++ Vingar utan sådan skuggning. 3. Fram- eller mellantarsernas yttersta led utvidgad. . i. Framtarsernas ändled utvidgad. Av. Framtarser helt svarta. 2. D. melanopus. Ny. I. framtarsleden i spetsen, 2.—4. helt gul- aktiga. 3. D. Fallen. it. Mellantarsernas ändled utvidgad. 4. D. planitarstis. $$. Fram- eller mellantarsernas ändled ej utvidgad. 1. Mellanlår med 2 förspetsborst. 60. D. cambpestris. it. Mellanlår med 1 förspetsborst. mv. Baklår på undersidan med långa cilieartade hår. []: Mellanskenben ljusa. 26. D. lepidus. (OC): Mellanskenben åtminst. mot spetsen svarta. A-. Mellanskenben både vid bas och spets svarta, den ljusa färgen så- ledes bildande en ring på midten. 20. D. Stenhammari. AA. Mellanskenben blott vid spetsen mörka, vid basen knappt beskug- gade. 21. D. armillatus. . Baklår på undersidan korthåriga. CC): Alla skenben helt svarta. 23. D. picipes. [DC]: Fram- och mellanskenben ljusare. 25. D. cruralis. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. b. Honor. ga. Mellanlår med 2 förspetsborst. + Åtminstone tvärribban tydligt beskuggad; stundom an- tydning till ett tvärband öfver vingen som hos g. 19. D. maculipennis. ++. Tvärribban ej beskuggad. 60. D. campestris. p. Mellanlår med I förspetsborst. +, Alla skenben svarta. $. Mellanskenben på under- (in-)sidan med flera än I borst. 4. D. planitarsis. $$. Mellanskenben på undersidan med blott I borst (utom i spetsen). 1. Längsribbor brunskuggade. 22. D. Rulhet. +f. Längsribbor ej skuggade. Av. 2.—4. framtarslederna ej gulaktiga. []. 1. framtarsleden ytterst vid basen samt knän hvit- eller gulaktiga. 23.D. picipes. [OC]. 1. framtarsleden vid basen ej hvit- eller gulaktig. 2. D. melanopus. VY. 2.—4. framtarslederna gulaktiga. 3. D.Falleni. x+«. Skenben ej helt svarta. $. Mellanskenben ljusa. 26. D. lepidus. $$. Mellanskenben åtminst. mot spetsen svarta. T. Mellanskenben både vid spets och bas svarta. 20. D. Stenhammari. TT. Mellanskenben blott vid spetsen svarta, vid basen knappt beskuggade. 21. D. armillatus. II. Lår, åtminst. de mellersta, ljusa. A. Ögonbhbår nedtill i ögats bakkant hvita. 1. Fram- och baklår eller endera ofvan mörka. a. Både fram- och baklår ofvan mörka. 4. F:s 2 sista framtarsleder något utbredda : parningsapparatens skifvor med flikar och cilier. 37. D. fraterculus. pf. A:s framtarsleder ej utbredda; JS:apparat mindre; dess skifvor endast med cilier. 38. D. micropygus. b. Endast framlår ofvan mörka. 36. D. Zetterstedti. 2. Alla lår ljusa. a. Mellanskenben på under-(in-)sidan med mer än I tydligt borst (utom spetsborsten). Hit höra bl. a. hanar med utbredda framtarsleder. ag. Framtarsernas yttersta eller 2 yttersta leder utbredda. Hanar. +. De 2 yttersta framtarslederna utbredda. 15. D. plumitarsis I. ++. Endast framtarsens 5. led utbredd. $. Vingfjäll med långa ljusa hår. 7. D. claviger &. $$. Vingfjäll med långa svarta hår. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 13 1. I. mellantarsleden med starkt borst på öfver- sidan. 4. längsribban nästan rätvinkligt krökt. 6. D. migrans g. tt. I. mellantarsleden utan sådant borst. 4. längs- ribban ej rätvinkligt böjd. vv. Antennborst (som vanligt) vid midten af 3. leden. 8: D. disetter I. I. Antennborst ovanligt nära spetsen. 9. D. diseimanus g&. 8. Framtarsleder ej utbredda. +, Baklår med blott I förspetsborst. $. I. mellantarsleden på öfversidan med I påfallande tydligt borst. T- Antenner till stor del gula; på sin höjd 2. leden svart. ev. Bakskenben i spetsen mörka. &A:s kantribba vid I. längsribbans mynning förtjockad. 52. D. festivus. I. Bakskenben helt gula. Kantribban ej för- tjockad. 53. D. arbustorum. Tf. Antenner svarta; på sin höjd I. ledens under- sida gul. Vv. 1. baktarsleden vanl. med 3. borst på bak- sidan. A:s baklår långt hvitcilierade. []: 4. längsribban rätvinkligt krökt. 50. D. cilifemoratus. 15. D. plumitarsis 9 och 6. D. migrans Q. [IC]: 4. längsribban ej rätvinkligt krökt. 31. D. trivialis. I. A:s baklår kortare svartcilierade. I. baktars- leden med 2 borst på baksidan. 4. längsrib- ban knappt rätvinkligt krökt. 42. D. propinquus IA (P9 okänd). $$. I. mellantarsleden på öfversidan utan sådant borst. T. Antennborst vid midten af 3. leden. . 8. D. discifer: Q. 11. Antennborst ovanl, nära spetsen. 9. D. dissimanus Q. +£' Baklår med flera förspetsborst. 7. D. claviger Q. b. Mellanskenben på under-(in-)sidan med blott I borst. a. Antenner helt svarta. +. Vingfjäll hos & med hvitaktiga hår. $. S-apparatens skifvor smalt svartkantade. 30. D. nubilus. $$. J-apparatens skifvor bredt svartkantade. 31. D. albifrons, ++ Vingfjäll hos & med svarta hår. 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. N $. Kantribban vid I. längsribbans mynning förtjockad. T. I. baktarsleden ofvan med blott 1 längre. borst, 35. D. lItitorellus &. tt. I. baktarsleden ofvan med flera än I borst. 32. D. notabilis I. $$. Kantribban vid I. längeribbans mynning ej för- tjockad. T. I. baktarsleden ofvan med blott I borst. 35. D. litorellus Q. ti. I. baktarsleden ofvan med flera än I borst. 32. D. notabilis Q. 3. Antenner ej helt svarta; åtminst. 1. leden på undersidan eller i spetsen gul, +. 4. längsribban rätvinkligt krökt. $. I. baktarsleden ofvan med blott 1 borst. g&:s bak- lår med långa, svarta hår. 59. D. griseipennis. $$. I. baktarsleden otvan med flera än I borst. &:s baklår utan långa svarta hår. 58. D. nitidus. ++& 4. längsribban ej rätvinkligt krökt. $. 3. antennleden helt svart eller brun. T. I. antennleden helt gul. ov. Bakböfter blekgula. A:s kantribba förtjockad vid mynningen af I. längsribban. 57. D. lUinearis. . Bakbhöfter grå. g&S:s kantribba ej förtjockad. [];: S-apparat ej tilltryckt. 54. D.simplex. [5]. F-apparat tryckt intill buken. 55. D. modestus & (Q okänd). TT. I. antennleden ej helt gul. mv, I. baktarsleden ofvan med blott 1 borst. []).; Frambhöfter svartgrå. A:s vingar ispet- sen grå och hans baklår undertill med långa, svarta hår. 46. D. signifer. []C: Frambhöfter helt gula. g&:s vingar ej i spetsen grå; baklår utan långa hår. A-. Ansikte hvitglänsande. 47. D. consobrinus. AMN. Ansikte gulaktigt. 48. D. bpuncticornis. I. baktarsleden ofvan med flera än I borst. []. Bakhöfter blekgula. J&F:s antenner på- fallande förlängda. 40. D. acuticornis. LC): Bakhöfter grå. A:s antenner ej sär- skildt långa. 2? 22 /N. I. antennleden blott i spetsen gul. A:s kantribba vid 1. längsribbans mynning punktlikt förtjockad. 43. D. caligatus. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 15 AM: I. antennleden längs hela under- sidan rödgul. ; O- Mellantarsernasändleder silf- verskimrande. +- De 3 sista mellantarsle- dernasilfverskimrande. 11. D. argyrotarsis &. + +- De 2 sista mellantarsle- derna silfverskimrande. I. mellantarsleden på- fallande tunn; 2. och 3. leden utvidgade. 12. D., pennatus &. OO. Mellantarser utan silfver- skimmer. +. Bakskenben i spetsen ej förmörkade. 12. D. pennatus Q. + +. Bakskenbenets spets förmörkad. X. Antennborst nä- ra 3.ledens spets. 41. D. grandicornis. XX. Antennborst vid 3. ledens midt, —. 4. längs- ribban ef- ter en yt- tersti 0: betydlig krök pa- rallell medurs: längsrib- Pans. > I mellan- tarsleden enfärgadt svart. 49. D. cinctipes. =. 4. längs- ribban tydligt (ehuru ej rätvink- ligt)krökt, konver- 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. gerande med i3: längsrib- bans. I. mellan- tarsleden mot spet- sen något svartare än dess för öfrigt mörkbru- na färg. 44. D. lineatocornis (och 11. D. argyrotarsis 9). $$. 3. antennleden ej helt svart eller brun. 1: Baklår med flera län I förspetsböorst/ 3. ochi4. mellantarslederna hos gg utvidgade. G 13. D. popularis. it. Baklår med blott I förspetsborst. mv. I. antennleden helt gul. []. Bakskenben näst. helt svarta. 5. mel. lantarsleden hos & snöhvit. 16. D. urbanus. [CC]. Bakskenben ej eller blott i spetsen svarta. /N. It. mellantarsleden hos gg fjädrad. O. Mellanskenben föga längre än mellantarsen. Baksken- ben i spetsen svarta. 10. D. plumipes. OO. Mellanskenben minst I !/2 gång så långt som mellan- tarsen. Bakskenben i spet- sen och baktarsen vid basen : gula. 14. D. Wahlbergi. AM. I. mellantarsleden hos & ej fjäd- rad. Bakskenben i spetsen samt tarser svarta. 56. D. parvicaudalus. HN. I. antennleden ej helt gul, åtminst. ofvan brunaktig. []. Bakhöfter öfvervägande blekgula. 3. an- tennleden hos & dubbelt så lång som första. 39. D. longicormis. [IC]: Bakböfter grå. 3. antennleden ej dub- belt längre än första. J& med mörk fläck i vingspetsen, nära framkanten. 45. D. sabinus. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. i B. Ögonhår nedtill i ögats bakkant svarta. 1. Baklår med blott 1 förspetsborst. a. Framtarsernas ändled utvidgad. S. D. brevipennis I. b. Framtarsernas ändled ej utvidgad. gg. Baklår på undersidan mot spetsen med långa, cilieartade hår. 34. D. longitarsis &. . Baklår utan långa, cilieartade hår. + 1. mellantarsleden ofvan med I borst. 3. D.brevipenmis Q. ++ I. mellantarsleden ofvan utan borst. TO $. Ansikte silfverhvitt. 34. D. longitarsis Q. $$. Ansikte bronsgult eller grått. 33. D. rupestris. 2. Baklår med flera än I förspetsborst. 29. D. ungulatus. (D. atritibialis, brachyurus, dissimilipes, inconspicuus och subrutilus äro förf. obekanta och ha ej kunnat upptagas i denna öfversikt.) I. D. remipes WAHLB. (inbegr. Zepidus). Glänsande mörkt grönblå. Antenner svarta. Knän, skenben och tarser blekgula; bakskenbenens spets och baktarser dock svarta. Vingar glasklara, mot framkanten mörkare. gJ-apparatens skifvor gulhvita, smalt svartkantade, svarthåriga. Längd mm. = Ök; Ög: (7). På blad af Nymphea, Nuphar och Potamogeton natans. 2. D melanopus MEIG. Mörkt grönglänsande. Antenner svarta. Ben svarta; knän med en ljusare punkt. J:s baklår undertill svartcilierade. Vingar glasklara. J-appa- rat som föreg. Längd 4 mm. — Sk. 3. D. Fallen LW: (neripes). Svartgrönt glänsande. An- tenner svartbruna. Ben öfvervägande svarta. 3J:s baklår undertill vid basen kort hvitcilierade. Vingar glasklara, ribbor och framkant mörka. gJ-apparat som föreg. Längd 5 mm. — Sk.—Uppl. (7). 4. D. planitarsis FALL. Svartgrönt eller blåaktigt glänsande. Antenner svarta. Ben svarta, skenben och tarser (utom spetsen) brunaktiga. J:s baklår och parningsapparat som föreg. Vingar nästan glasklara. Längd 3,,;—5 mm. — Sk.—Dlr. (5—38). 5. D. brevipennis MEIG. Grönglänsande. Antenner svarta. Ben gula, bakskenben i spetsen och tarser delvis svarta. Js:s baklår på undersidan långt ljuscilierade. Vingar nästan glasklara "hos J med kantribban knölformigt förtjockad vid I. längsribbans spets. J-apparatens skifvor hvita eller Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1—2 (1912). 2 18 nn IKON IT. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. brunaktiga, bredt svartkantade och svartceilierade. Längd 5—6 mm. — Sk.—Lappl. (6—38). Allm. på vatten- och kärrväxter. D. migrans ZETT. (inbegr. confusus). Grönglänsande. An- tenner svarta; stundom 1. leden undertill smalt gul (cozn- /usus). Ben gula, skenbenens spets och tarser delvis mörka. Vingar glasklara. För öfrigt som föreg. Längd 4—5 mm. — Sk. — Häls. (7—38). ..D. claviger STANN. Grönglänsande.. Antenner svarta; I. leden undertill smalt gul. Ben gula, framhöfter vid basen grå, bakskenbenens spets och tarser delvis mörka. Vingar glasklara. J-apparat som föreg. Längd 5—6 mm. — Sk.—Uppl. (7—38). D. discifer STANN. Framhöfter rent gula. gJ-apparat smalt svartkantad. I öfrigt som föreg. Längd 5—5,5 mni. — Sk.—Lappl. (6—38). . D. discimanus WAHLB. Lik föreg. 3. antennleden hos SS långt utdragen. Framhöfter till stor del grå. J-apparat bredare svartkantad. Längd 5—5,,; mm. — Lappl. D. plumipes SCOP. (pennitarsis). Metallglänsande grön, stun- dom blågrön. Antenner gulröda; 3. leden framtill och upptill svart. Ben gula; yttersta spetsen af skenbenen samt åtm. baktarser helt svarta. J-organets skifvor täml. smalt svartkantade. Kantribban hos J vid 1. längsrib- bans spets förtjockad. Längd 4 mm. — Sk.-—Lappl. (6—9). (DO. pectinitarsis STENH. hör sannolikt hit.) Allmän på buskar och örter, helst på fuktiga ställen. D. argyrotarsis WAHLB. Mörkgrönt metallglänsande. Antenner svarta; basleden undertill gulbrun. Ben smuts- gula, bakskenben i spetsen mörka, tarser delvis mörka. Vingar något gråaktiga. J-apparatens skifvor smalt svart- kantade, svartcilierade. Längd 5 mm. — Smål., Uppl., sälls. . D. pennatus MEIG. Grön- stundom blåglänsande. An- tenner svarta; I. leden gulbrun med en svart linje på öfversidan. Ben gula, tarser mörka. I öfrigt som föreg., som den står nära. Längd 4,;,—5,; mm. — Sk.—Jämtl. och Västerb. (6—9), flerestädes allm. P3; 14. IS: 16. ig: 18. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 19 D. popularis W1ED. Liknar mycket fö- reg. men är ljusare grön; antennerna utom den bruna spetsen helt röd- gula; benen mer blekgula; baktarser vid basen gula; vin- gar mer gulbruna. Förspetsborst å bak- j läten. i regel 3. / Längd 4—5,5 mm. Fig. 1. Dolichopus bopularis <. — Sk.—Lappl. (7). D. Wahlbergi ZETT. Metallglänsande grön: Antenner som föreg. Ben ungefär som föreg. Förspetsborst I. Vingar nästan glasklara. Längd 4—5 mm. — Sk.—Uppl. (7). D. plumitarsis FALL. Metallglänsande grön. Antenner svarta, vid basen gula. Ben gula; bakskenbenens spets, baktarsen, mellantarsernas yttre leder och framtarsernas 4. o. 5. leder svarta. Vingar gråbruna. g-apparatens skifvor äro ej längs hela utkanten svartkantade. Längd 5,; mm. — Sk. (7). D. urbanus MEIG. Metallglänsande grön. Antenner gula; 3. leden ofvan och i spetsen svart. Ben blekgula; bak- lår i spetsen, bakskenben till största delen och baktarser helt svarta; framtarser i spetsen bruna; mellantarsernas 2 första leder gula, 3. leden svartbrun, 4. svart. Vingar något gråaktiga. J-apparatens skifvor smalt svartkantade, kort svarthåriga. Längd 4,,; mm. -— Lappl., Västerb., lamt, Flall: (7, 9). D. Mannerheimi ZETT. Ryggsköld matt blekgrön med 2 svarta längsstrimmor. Bakkropp metallglänsande grön med hvitskimrande sidor. Antenner svarta. Skenben gulgrå, de mellersta gulhvita. Tarser till stor del svarta. J-apparat med svart kant och svarta hår. Längd 5,;—7 mm. — Lappl. (7). D. punctum MEIG. Blåaktigt metallglänsande. Antenner svarta. Nedre ögonhår hvita. Skenben gulaktiga; tarser, N N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. utom I. framtarsleden, svarta. Baklår med I förspetsborst. J-bihangen framtill och på utsidan svartkantade, svart- håriga. Längdi4—4;5 mm. — Hall; Smalt (Ost () . D. maculipennis ZETT. Mörkt grönglänsande. Antenner svarta. Ben svarta; knän gulaktiga. Baklår med 2 för- spetsborst. J-bihang bredt svartkantade, svarthåriga. Längd 5—6 mm. — Sk.—Lappl. (7). D. Stenhammari ZETT. Färg och antenner som föreg. Vingar glasklara. J-bihang måttligt bredt svartkantade, svarthäriga. Längd 5—06: mm. --"Itapple- OR (03-47). . D. armäillatus WAHLBG. Mycket lik föreg. Längd 5,;—6 mm. — Lappl. .D. Ruthez LEW. Metallglänsande svartaktig. Antenner och ben svarta, de senare stundom med brungula knän. gs-bihang smalt svartkantade, svarthåriga. Längd 5,,—6 mm. — ÖOg., Vg. (6). . D. picipes MEIG. (inbegr. consimilis). Mörkgrönt metall- glänsande. Antenner svarta. Ben svarta med knän och I. framtarsledens bas gulaktiga. Vingar glasklara, i fram- kanten något förmörkade. J-bihang måttligt bredt svart- kantade, svarthåriga. Längd 5,, mm. — Sk.—Lappl. (6, 7): D. atripes MEIG. (inbegr. örachycerus). Metallglänsande grön. Antenner och ben svarta; knän och 1. framtars- ledens bas gulaktiga. Vingar isynnerhet mot framkanten gråaktiga. gJ-bihang svartkantade, i främre kanten bredt; svarthåriga! Längd 4;5 mm. /=sÖSN. . D. cruralis WAHLB. Mycket lik föreg. — Hall, Smål., ' Lappl. D. lepidus STAG. (gemculatus, tibiralis). Glänsande svart- grön. Antenner svarta. Ben svarta; fram- och mellan- benens skenben och tarser (vid roten) gulaktiga. Vingar gråaktiga, i framkanten mörkast. J-bihang brunkantade och fint håriga. Längd ung. 5,, mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). . D. vitripennis MEIG. (tibrellus). Grönglänsande. Anten- ner svarta. Ben svarta; de främres skenben och 1. tars- led, de bakres skenben utom spetsen gula. Vingar glas- klara med mörk vingmärkepunkt. Längd 3,5; mm. — S. Sv. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I, 2. 2 28. D. clavipes HAL. (trochanteratus). Mörkt bronsglänsande. 30. SE. 32: 33 34. Antenner svarta; I. leden undertill med en smal rödgul linje. Lårringar, knän och skenben utom i spetsen gula. Vingar gråaktiga. J-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4—4,; mm. — Hall., Boh., Ög., Gottl. D. ungulatus EL. Metallglänsande grön, ofta kopparröd, stundom stålblå. Antenner svarta. Ben gula; tarser helt eller delvis svarta och bakskenbenens spets svart; skenbenen undertill långt svartcilierade. Baklår med 3—5 förspets- borst. Vingar gråaktiga. J-bihang smala, smalt svart- kantade, svarthåriga. Längd 4,,—6 mm. — Sk.—Lappl. (6—38). Arten är den allmännaste i släktet och uppträder talrikt på blad och gräs, i trädgårdar och på ängar, helst i närheten af fuktiga ställen. D. nubilus MEIG. Metallglänsande grön. Ben gula; bak- låren och bakskenbenens spets och tarserna med undan- tag af de främres bas svarta. Vingar svagt gråaktiga, vid framkanten åtminst. hos J med en fläcklik beskugg- ning. J-bihang mycket smalt svartkantade, kort svart- håriga. Längd 4—4,; mm. — Sk.—Uppl., Boh. (7, 8). D. albifrons LW. (latilimbatus). Metallglänsande grön. Ben gula; baklår vid spetsen med svart fläck, baksken- ben i spetsen och tarser utom de främres bas svarta. Vingar nästan glasklara. Längd 4 mm. Sk., ÖL, Ög. (8). D. notabilis ZETT. Metallglänsande grön. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom de främres bas svarta. Vingar något gråaktiga. gJ-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4 mm. — Sk., Gottl., Ög. Jämför OCKSA PunNcRrorms, . OETT., som, har en gul; punkt i spetsen af I. antennleden. D. rupestris HAL. (festinans, fuscimanus). Metallglänsande mörkgrön. Antenner svarta. Ben gula; baklårens och bakskenbenens spets samt tarserna utom de främres bas svarta. Vingar glasklara. J-bihang täml. bredt svart- kantade, svarthåriga. Var. fuscimanus har framlårens inre hälft mörk. Längd 4,; mm. — Sk.—Lappl. (7 —9). D. longitarsis STANN. (Stegeri). Metallglänsande grön. Antenner, ben och g-bihang som föreg. Vingar gråak- tiga. Längd 5,, mm. — Sk. —Uppl. (6—38). bo N QR UD Oo un (GS NN 40. AT: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I19T2. DD. litorellus ZETT. Som föreg. Längd 3 mm. — Sk. (8): D. Zetterstedti STENH. Metallglänsande grön. Antenner svarta. Ben grågula; framlår utom i spetsen, baksken- benens spets och tarserna utom de främres bas svarta. Baklår med 2 förspetsborst. Vingar nästan glasklara. S-bihang bredt svartkantade, kort svarthåriga. Längd Somna FsÖSsK(gUE ex): : D. fraterculus ZETT. Metallglänsande grön; ryggsköld blåskimrande. Antenner svarta. Ben gula; framlår förbi midten, baklår ofvan med en lång spetsfläck svarta; bak- skenbenens spets och tarserna utom de främres bas mörka. Vingar glasklara. Längd 4 mm. — Jämtl., Lappl. (8). . D. micropygus WAHLB. Lik föreg. Ben något mörkare. — Lappl. . D. longicornis STANN. Bronsglänsande grön. Antenner långa, ofvan och i 3. ledens spets svarta, undertill gula. Ben blekgula; tarser delvis mörka. Vingar glasklara. J-bihang smalt svartkantade, svarthåriga Längd 4 mm. — Sk.—Lappl. (7-9); flerstädes allm. D. acuticornis WIiED. Lik föreg. men åtm. J väl skild från denna, genom att antennerna äro svarta utom en gul punkt vid spetsen af I. ledens undersida, genom att an- siktet är silfverglänsande, ej gult, samt genom ljusare ben och något mörkare vingar. Längd 4 mm. — Sk.. Hall., Og. (7): D. grandicornis WAHLB. Blåaktigt metallglänsande. An-. tenner svarta, baslederna undertill rödgula. Ben gulak- tiga; tarser till stor del svarta. Vingar svagt gråaktiga. S-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4 mm. — Vg. D. propinguus ZETT. (affinis). Blågrönt glänsande. An- tenner och ben ungefär som föreg. Vingar svagt grå- aktiga. J-bihangen bredare svartkantade, täml. långt svarthåriga.. Längd 5 mm. — Ög.; I ex. DD. caligatus WAHLB. Brons- eller blågrönt glänsande. Antenner som föreg. Ben gula, bakskenben i spetsen och tarserna utom framtarsernas bas svarta. Vingar nästan glasklara. J-bihang utom vid basen svartkantade, svart- håriga. Längd 4—4,; mm. — Boh., Ög. (8). 44. 45. 46. 47. 48. 49. 0; WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 23 D. lineatocorris ZEYT. Bronsgrönt glänsande. Antenner svarta; I. leden undertill smalt rödgul. Vingar gråaktiga. J-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 5 mm. — Sk., Kalmar, Öl. D. sabinus HAL. (pictus). Bronsglänsande. Antenner svarta, undertill utom i spetsen gula. Ben gula; bak- skenben i spetsen samt tarser utom vid basen svarta. Vingar glasklara med en mörk fläck i spetsen; vingmärke svart. J:s vingrtjäll svarthåriga. J-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 3,, mm. — Sk.—Boh., Ög. D. signifer HAL. (pictipennis). Mörkgrönt metallglän- sande. Antenner svarta, vid basen gula. Ben gula; fram- och mellanlår vid basen, en svart strimma på baklårens öfver- sida, bakskenben till hälften samt tarser helt eller utom vid basen svarta. Vingar nästan glasklara med en svartgrå fläck vid spetsen samt hos J svart förtjockning vid I. längsribbans spets. J-bihang smalt svartkantadt, längt Svartbariet. Längd 4 mm. —! Boh:, Gottl. (7, :8), vid stränder. D. consobrinus ZETT. Mörkt grönglänsande. Antenner svarta; I. leden undertill gul. Ben gula; bakskenben i spetsen och baktarser helt svarta (fram- och mellantarser vid basen ljusa). Längd ung. 4 mm. — Sk. D. puncticornis ZETT. Endast genom ansiktets färg skild från föreg. 1. antennleden undertill endast i spetsen gul. — Sk. D. cinctipes WAHLB. Mörkt bronsglänsande. Antenner svarta; de 2 inre lederna undertill smalt gula. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom I. framtarsledens bas svarta. Vingar glasklara. J-bihang måttligt bredt svartkantade, svarthåriga. Längd 4 mm. — Lappl. D. cilifemoratus MACQ. Grönt metallglänsande. Anten- ner ofvantill och hela 3. leden svarta; baslederna under- till rödgula. Ben blekgula; bakskenben i spetsen brun- aktiga; tarser med undantag af I. framtarsleden svarta. Vingar något gråaktiga. gJ-bihang mycket smalt svart- kantade, svarthåriga. spetshåren mycket långa, krökta. Pär 4; tums vSk=Ösr (7). Un NN 54. 55: 56. 58. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. D. trivialis HAL. (intermedius). Metallglänsande grön. Antenner blott vid basen undertill gula. Ben som föreg. Vingar gulbruna. gJ-bihang ofvan smalt brunsvart kan- tade. Längd 4,; mm. — Sk.—Uppl. (7). . D. festivus HAL. (Macquarti). Antenner gula, i spetsen bruna. Ben och vingar som föreg. J-bihang med bre- dare brunsvart kant, som äfven finnes på undersidan ehuru smalare och blekare. Längd 4—4,; mm. — Sk.— Uppl. (7). . D. arbustorum STANN. Guldglänsande grön; bröstsidorna starkt hvitglänsande. Antenner gula; 3. leden i spetsen svart. Ben gula; tarsändleder svartbruna. Vingar grå- aktiga. J-bihang framtill smalt svartkantade, fint håriga. hängt Slunmyts ce! Sko Ölks(7): D. sinplex MEIG. Metallglänsande grön. Antenner gula; 3. leden svart. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom framtarsernas bas svarta. Vingar gråbruna. gs-bihang smalt svartkantade, svarthåriga. Längd 3—4 mm. — Sk. —Lappl, (6—9); flerestädes allm. D. modestus WABHLB. Lik föreg. Sannolikt ingen själf- ständig fart. == Smal, I1ex. (g). D. parvicaudatus ZETT. Metallglänsande grön. Antenner gulbruna; sista leden i spetsen svart. Ben rödgula; bak- skenbenens spets och tarser svarta; 1. framtarsleden dock mörkgul. Vingar nästan glasklara. J:s skiflika bihang små, gula, i spetsen svartkantade och svarthåriga. Längd omkr. 3,5 mm. — Jämtl. (7);I exNIForformsfokand . D. linearis MEIG. (agilis, exiguus, parvulus). Tjust me- tallglänsande grön. Antenner svarta; I. leden gul. Ben blekgula; bakskenbenens spets, baktarserna och fram- tarsernas spets svarta. Vingar gulbruna. gJ-bihang hvit- aktiga, smalt svartbrunt, på undersidan afbrutet kantade, svarthåriga.., Längd 3,5 mm. — , Ski s0sT0: D. nitidus FALL. Metallglänsande grön eller blågrön. Antenner gula med svart spets eller öfvervägande svarta. Ben blekgula; bakskenbenets och tarsernas spetsar svarta. Vingar gråaktiga; I. längsribbans spets hos J uppsvälld. Js-bihang framtill med bred svart kant och långa svarta 59: Gl. 63. 64. WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA XI I, 2. 25 hår, på sidorna smalare svartkantade. Längd 4—4,35 mm. ' — Sk. —Og. (7—09). D. grisezpennis STANN. Lik föreg. men antenner i regel mörkare, I. baktarsleden helt svart, vingarna mörkare grå, I. ribbans ansvällning mindre och J-bihangen smalt svartkantade, ej så långhåriga. Längd 4,;—5,; mm. — Sk., ÖL, Gottl., Boh. (7). . D. campestris MEIG. (inbegr. fulgidus). Metallglänsande mörkgrön. Antenner svarta. Ben svarta; skenben brun- gula, de bakre med svart spets. Vingar svagt gråaktiga. S-bihangen olikt alla andra arter svartbruna med mör- kare kant, fint håriga. Längd 4,; mm. — Sk.—Uppl. (6—38). D. atritibialis ZETT. Glänsande grön med blå panna och silfverhvitt ansikte. Antenner gulröda; sista leden ofvan och i spetsen svart. Ben gula; bakhöfter grå, i spetsen gula; bakskenben och baktarser svarta, likaså främre tar- ser i spetsen. J:s tarser enkla. 4. längsribban svagt krökt. Uppgifves af ZETTERSTEDT stå närmast D. sim- ler och 0 Ci lnede 15... da (ÖJal ex. . D. brachyurus ZETT. Metallglänsande grön med grön panna och hvitt ansikte. Ögonhår i ögats bakkant, pal- per, antenner och lår svarta. Mellanlår dock delvis gul- aktiga. Framskenben gula, bakskenben i yttre hälften förmörkade. Tarser hos gJ enkla, mot spetsen svarta. Enl. ZETTERSTEDT lik D. picipes (consimilis) och D. cru- ralis men skild bl. a. genom benens färg. — Ume lappm. (27 ER D. dissimilipes ZETT. Ryggsköld metallglänsande blå, panna och bakkropp gröna. Antenner svarta. Ben mörkt gulaktiga—bruna. dS:s tarser enkla. Baklår med 1 för- spetsborst. Arten alltför ofullständigt känd, för att dess ställning skulle kunna angifvas. — Sk.; I ex. D. inconspicuus ZETT. Metallglänsande grön. Antenner nedtill vid basen gula, för öfrigt svarta. Ben gula; bak- skenben i spetsen och tarser utom 1. framtarsleden svarta. Bakhöfter grå, i spetsen gula. Enl. ZETTERSTEDT lik D. 26 65. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sabinus »men är knappast dess hona». — Jämtl. (7); I Fex (CP): D. subrutilus ZETT. Glänsande kopparröd, ansikte mäs- singsgult. Antenner svarta; I. leden undertill i spetsen gul. Ben som föreg. SJ:s tarser enkla. Enl. ZETTER- STEDYT lik D. griseipennis men skild från denna genom kroppens och ansiktets färg (som hos g7ziserpennis är hvitt). = Skil()5AL e& 6. Sikt. Tachytrechus WALK. Mörkt gröna, smärre arter. AMtennermsotta,ms. Leden längst och bredast, framtill aftrubbad eller rundad med vid basen förtjockadt, tydligt 2-ledadt, naket ryggborst. Rygg- sköld längre än bred. Bakkropp kägelformig, från sidorna hoptryckt. J-organ starkt utveckladt, af mycket sammansatt byggnad, inslaget mot buken. 4. längsribban mjukt böjd mot .. som den vid spetsen starkt närmar sig. >) 20) II: Flugorna äro lifliga och uppehålla sig helst vid sandiga bäckstränder. Artöfversikt. . Tvärribban och en tydlig punkt på sista delen af 4. längsribban svart- [: bruna. A. Mellanlår till stor del gula. Alla tarser vid basen gula. gJ&:s fram- tarser svartfjädrade. 1. T. ammobates. B. Mellanlår utom själfva spetsen svarta. Endast mellantarser vid basen gula. A:s framtarser utbredda men ej fjädrade. 2. T. notatus. Tvärribban svart. Den hos föreg. afdelning befintliga mörka punkten på 4. längsribban saknas eller är endast svagt antydd. gJ&:s fram- tarser svartfjädrade. 3. T. tnsigmis. T. ammobates WALK. (plumipes). Ryggsköld mörkt grön med roströd pudring och otydliga strimmor. Bröstsidor hvitgrå. Bakkropp kopparfärgad, fläckvis hvitskimrande; ledgränser smalt svarta. Antenner svarta, vid basen gula; Ben gula; låren vid basen bredt, skenbensspetsar och tarsändleder svarta. I. framtarsleden hos J så lång som de 4 följande lederna tillsammans. Längd 5—6 mm. — Sk.—Lappl. (6—938); flerstädes allm. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 27 2. T. notatus STANN. Färg som föreg. Antenner svarta; basleden undertill gul. Ben svarta; knän, skenben delvis och mellantarsernas bas rödgula. I. framtarsleden som hos föreg.; sista framtarsleden hos SJ ofvan silfverskim- rande. Längd 4,; mm. — Sk.—Boh. och Ög. (8). 3. 7. insignis STANN. Mörkgrön. Ryggsköld med koppar- färgade strimmor och gulaktig pudring. Bakkroppen som föreg. Ben gula; lår vid basen svarta. I. framtarsleden utomordentligt tunn och nästan dubbelt så lång som de återstående 4 lederna. Tarsändleder brunaktiga. Längd 4,; mm. — Boh. (8). 7. Slkt. Poecilobothrus MIK. Metallgrön, medelstor art. Antennernas 3. led kort. Rygg- sköld täml. smal. Ben täml. starkt taggiga. Vingar kilformiga. I. P. nobilitatus LL. Tysande grön. Ryggsköld nära tvär- fåran på hvarje sida med en purpursvart fläck; bröstsidor hvitpudrade. Ben gula; bakskenbenens spets och tarser mörka. Vingar hos J med mörkt tvärband och snöhvit spets; hos 2 är den tvärbandlika skuggningen otydligare och den hvita spetsfläcken saknas. Längd 4,;,—-6 mm. — SE SORG) (7-9). 8. Slkkt. Hercostomus Lw. Små— medelstora metallgröna arter. Antenner täml. långa; 3. leden af växlande form. Ryggsköld måttligt lång. Bak- kropp från sidorna hoptryckt. J-apparat kortskaftad. 4. längsribban rak eller svagt böjd. ; Artöfversikt. I: IArnpgula. A. Antenner helt svarta, I. Kroppen lysande blågrön. Vingar klara. 1. Ho gracils. 2. Kroppen bronsgrön. Vingar brunaktiga. a. Längd 4 mm. 2. H. germanus. b. Längd 3 mm. 3. H. ckeropkyll. B. Antenner delvis gula. 1. Bakkropp utan ljusa tvärband. 4. H. chryzozygus. 2. Bakkropp vid basen med 2 gula tvärband. 5. H. Roth. II: bår svarta. A. Skenben svarta. 6. H. nigrilamellatus. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. B. Skenben gula, åtminstone delvis. a. Panna hvit. 7. H albifrons. b. Panna metallglänsande. a. Öfver 5 mm. I. Yttersta leden af J3':s mellantarser utbredd; tarsen betydligt längre än skenbenet. Vingar ljusare än följ. 8. H. nigriplantis. 2. F:s mellantarser ej utbredda, af skenbenets längd. Vingar mörkare. 9. H. Sahlbergi. 2 B- 3—3,5 mm. 10. H. migripennis. I. ÅH. gracilis STANN. (Bohlemani). Ryggsköld något pudrad. 3. antennleden från borstfästet något tillspetsad. Antenn- borst något hårigt. Ben gula; tarser mot spetsen brun- aktiga. J:s framtarser långa och tunna, 3. och 4. lederna breda, svarta, 5. leden hvitaktig. ' Vingar knappt grå- aktiga. Längd 4—4,; mm. — Sk. . ÅH. germanus WIED. Mörkt metallglänsande grön. Panna grå. 3. antennleden 1 spetsen tvär. Ben gula; baksken- benens spets och tarser mer eller mindre mörka. Vingar brunaktiga. SJ:s parningsapparat måttligt stor, ej nående öfver bakkroppens rygg. Längd 4 mm. — Sk., Hall.— Og., Vg. (6—38). 3. H. cherophylli MEIG. Lik föreg. men panna mattsvart, vingar mörkare bruna och g:s parningsapparat större, nående öfver bakkroppsryggen. Längd 3 mm. — Sk.— ÖETAINg: 4. H. chrygozygus WIED. Lifligt metallglänsande grön: 3. antennleden ofvan och i spetsen brun, tillspetsad. Ben gula; baklårens spets, hälften af bakskenbenet och tar- serna, utom de främre hos SJ, svartbruna. Vingar nästan glasklara. Längd 4,,—5 mm. — Möjl. funnen i S. Sv. 5. H. Rothz ZETT. Grågrön. Bakktoppi medi2omnma tvärt band, det främsta, bredare, öfver I. o. 2. leden, det bakre öfver 2. leden. Ben gula; yttre tarsleder mörkare. Vingar glasklara. Längd 2 mm. — Sk. I närheten af denna art hör FH. bicingulatus ZETT. (Sk.), som är förf. obekant. 6. H. nigrilamellatus MACQ. Metallglänsande grön. Panna gråhvit; antenner svarta. Ben svartbruna—Ssvarta. Vingar nästan glasklara. Längd ung. 5 mm. — Sk. N /r WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XL: I, 2. 20 H. albifrons ZETT. Svartgrön, metallglänsande. Anten- ner svarta. Ben svarta; knän, skenben och 1. tarsleder gula. Vingar gråaktiga. Längd 3,,—4 mm. — Sk. HH. ngriplantis STANN. Mörkt metallglänsande grön. An- tenner korta, helt svarta; 3. leden trubbig. Lår utom spetsen, skenbensspetsar, baktarser och öfriga tarsänd- leder svarta. Vingar svartaktiga, vid framkanten mörkast. fal Se mm. — Sk—Og. (7, 8). H. Sahlbergi ZETT. Lik föreg. Längd 5—5,; mm. — Sk.—Lappl. . H. nigripennis FALL. Metallglänsande grön. Antenner långa; 3. leden längre än de båda första tillsammans, till- spetsad: Ben svarta; framlårspetsen, framskenbenen och inre hälften af mellanskenbenen gula. Vingar svartak- tiga, i framkanten mörkast. Längd 3—3,; mm. — Sk. FÖgulf9) 9. Slkt. Hypophyllus Lw. Medelstora, metallglänsande gröna, mycket smärta arter. Antenner med långt, 2-ledadt borst. Ryggsköld kort. Bak- kropp smal och mer än 3 gånger så lång som ryggskölden. Ben, isynnerhet de bakre, starkt förlängda. Vingar stora och breda. : I. Sista framtarsleden hos & utbredd. II. Sista framtarsleden hos & ej utbredd. LR Flugorna uppehålla sig på örter vid skogsbäckar. Artöfversikt. 1: H. discipes. 2. H. obscurellus. H. discipes AHR. (patellatus, ven- £fralis). Antenner svartbruna; 3. le- den starkt förlängd, tillspetsad. Borst jämntjockt. Ben blekgula eller röd- aktigt gula. I. framtarsleden kor- tare än skenbenet. Äfven 4. fram- tarsleden hos SJ något utvidgad. Vin- Fig. 2. Hypophyllus gar brungula. Längd 5 mm. — Sk. discipes I. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 2: H. obscurellus FALL. Antenner svarta, 3. leden förlängd, tillspetsad. Antennborst mot spetsen afsmalnande. Ben gula. I. framtarsleden som föreg. Vingar brunaktiga. Längd 3,; mm. — Sk. 10. Slkt. Gymnopternus Lw. Smärre, metallglänsande gröna arter. Antennernas 3. led äggrund, tillspetsad. Ryggsköld täml. smal. Bakkropp kägel- formig, från -sidorna hoptryckt. Ben med täml. starka taggar. Vingar stora, tydligt längre än bakkroppen. Flugorna uppehålla sig vid bäckar, och sätta sig stundom på själfva vattenytan. Artöfversikt. I. Lår öfvervägande svarta. A. Mellanskenben hos g& tjockare än bakskenbenen. Större art. 1. G. cupreus. B. Mellanskenben hos gg ej tjockare än bakskenbenen. Mindre art. 2. G. angustifrons. II. Lår öfvervägande gula. A. Baklår ofvan med en mörk längsstrimma. 3. G. erosus. B. Baklår utan mörk strimma. I. Vingarnas framkant vid basen starkt (3) eller svagt (29) förtjockad. a. Hanorganets skifvor gula. ANG. Geler. b. Hanorganets skifvor svarta eller mörkbruna. 5. G. brevicornis. NN . Vingarnas framkant ej förtjockad. a. Större: arter. a. Antenner helt svarta. Svartgrön art. 6. G. metallicus. B. Antenner vid själfva basen ljusa. Stålblå art. 7. G. chalybeus. b. Mindre art. 8. G. assimilis. I. G. cupreus FALL. Metalliskt svartgrön;:-bröstsidor något gråskimrande. Ansikte hvitgrått. Antenner svarta. Ben svarta; lår vid själfva basen (framlår äfvan vid spetsen) gula; skenben gula, de bakre vid spetsen svartaktiga; tarser utom vid basen svartbruna. Vingar brunaktiga, i kanten svarta. g-organets bihang svarta. Längd 3,;— 4 mm. — Sk.—Og. - -— WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI! 14. 2. SE G. angustifrons STAG. Mycket lik föreg. men mindre och mörkare. Lår nästan till spetsen svarta och ben äfven för öfrigt mörkare. Längd 2—3 mm. — Sk.—Uppl. (7). G. erosus FALL (inbegr. Da/lbomi). Kroppsfärg och an- tenner som föreg. Ansikte svart. Ben gula, baklår ofvan svartaktiga. g-organets bihang svarta. Vingar näst. färg- lösa.” Längd 2,; mm. — Sk.—Dlr. (5—9). Allmän på fuktiga ställen, på örter och buskar. G. celer MEIG. Ryggsköld metalliskt gulgrön. Bakkropp grön. Ansikte gråhvitt, glänsande. Ben gula; tarser mot spetsen mörkare. Vingar gråaktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Uppl. G. brevicornis STEG. (obscuripennis). Mörkt blågrön. Ben gula; tarser åtm. mot spetsen mörkare. Vingar gråaktiga. Längd 2,; mm. — Sk. (6). G. metallicus STANN. Metalliskt svartgrön. Ansikte hvit- grått. Ben gula; tarser mot spetsen bruna. Vingar grå- aktiga. J-organets bihang gula. Längd 3,,—4 mm. — Sk.—Uppl. (6). G. chalybeus WIED. Stålblå; kroppssidor hvitgrå. An- sikte hvitgrått. Ben gula; baklår i spetsen svarta; bak- skenben brunaktiga, i spetsen svarta; tarser öfvervägande svartbruna. Vingar isynnerhet mot framkanten förmör- kade. J-organets bihang hvitgula, svartkantade. Längd 4 mm. — Sk.—Uppl. (7). G. assimilis STEG. Mörkt metallgrön. Ansikte hvitt. Ben gula; tarser, utom de främre vid basen, svartbruna. Vingar gråaktiga. g-organets bihang svarta. Längd 2,5 RT Se GOFLL,, Ångerm. 2. Und.-fam. Diaphorine. 11. Sikt. Chrysotus MEIcG. Små, metallglänsande gröna eller blå arter. Antenner korta, dess leder ungefär lika långa; 3. leden rund, bredare än Jång, med nästan spetsställdt borst. Bakkropp knappt längre än ryggskölden. Flugorna anträffas på blad af buskar och lägre växter. NN [SE ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Artöfversikt. Hanar. I. Lår öfvervägande gula. A. Baklår helt gula. Framhöfter svarthåriga. Större art. 1. C. neglectus. B. Baklår i spetsen mörka. Framhöfter gulhåriga. Mindre art. 2. C. cilipes. II. Lår öfvervägande svarta eller metallgröna. A. Bakbenets lårring och lårbas gula. I. 3. antennleden jämförelsevis stor. Liten art: 3. C. pulchellus. 2. 3. antennleden ej stor. Större art. 4. C. femoratus. B. Bakbenens lårring svart eller brun. Baklåren ej vid basen gula. 1. Framhöfternas hvita behåring mycket tydlig. (Man betraktar framhöften från sidan; är höften i spetsen svarthårig, hör arten ej hit, äfven om framhöften skulle vara delvis hvithårig.) Palper jämförelsevis stera. Mörkt stålblå eller violettfärgad art. 5: Ci lesusi 2. Frambhöfternas hvita behåring otydlig. Palper vanl. små. a. 3. antennleden jämförelsevis stor. Liten art. 6. C. amplicornis. b. 3. antennleden ej stor. 7. C. gramineus. Honor. I. Framhöfter hvithåriga. N A. Lår öfvervägande gulfärgade. 2. Ci Ciltpest B. Lår öfvervägande svarta. 5. Ci lesust II. Framhöfter svart-, eller blott delvis hvithåriga. A. Bakbenens lårring och lårbas gula. 13: 21035 a b. antennleden jämförelsevis stor. Liten art. 3. C. pulchellus. antennleden ej stor. z ; Bakskenben oftast helt gula. Större art. 1. C. neglectus. Bakskenben i spetsen svarta eller bruna. Mindre art. 4. C. femoratus. B. Bakbenens lårring svart eller brun. Baklårens bas ej gul. 1. Bakskenben svarta. 6. C. amplicornis, 2. Bakskenben gula. 7. C. gramineus. (Chysotus rhaphioides ZETT., som är förf. obekant, hör sannolikt icke hit.) ! Pig 3: Chrysotus neglectus &. Fig. 4. Chrysotus neglectus, antenn. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XL: Il 2. 33 C. neglectus WIED. (fentomerus delv.). Guldglänsande grön. Antenner svarta. Ben hos gS helt gula, hos 2 med en brun fläck eller ring på midten af låren. Längd 2,2—2,8 mm. — Sk.—Lappl. (6—9), flerstädes allm. C. cilipes MEIG. Lik föreg. Bakskenben med längre hår. Längd 1,7,;—2 mm. — Sk., Hall., Smål. C. pulchellus KOW. Blåglänsande grön. Lik C. neglectus. Längd 1,5—1,8 mm. —Boh., ÖL, Gottl., Uppl. Cillfemneratus: AETT. - Lik förega Lår vid bas och spets gula, tarser mörka. Bakskenben mörka. Längd 2 mm. — Sk? C. Zesus WIED. Mörkt metaliglänsande grön eller blå- grön. Ben öfvervägande svarta. Bakskenben med täml. långa hår. Vingar gråaktiga. Längd 1,,5—2 mm. — Sk. —Jämtl. (7, 8). 6. C. amplicornis ZETT. Guldgrön, bakkropp blåaktig. Ben Svarta i Vingar glasklara. Kadgd 1,8—2 mm. — Sk., flall Smal: (7). C. gramineus FALL. Metallglänsande grön eller blågrön. Skenben gulaktiga, tarser mörka. Vingar gråaktiga. Längd 2,2 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); allm. 12. Slkt. Diaphorus MEIG. Smärre, metallglänsande arter. Antenner korta med nästan lika långa leder; 3. leden rundad, bredare än lång. Rygg- sköld täml. kort. Bakkropp cylindrisk. Vingar täml. breda. 158 Arterna, som likna föreg. släktes, uppehålla sig på likartade ställen. Artöfversikt. . Bakkropp, åtminstone hos &, vid basen genomlysande gul. 1. D. oculatus, Bakkropp vid basen ej genomlysande gul. 2. D. migricans. D. oculatus FALL. Mörkt metallglänsande. Hos £ är bakkroppsbasen endast på buken gul. Ben svarta; fram- lårens spets och skenbenen gula. Vingar gulbruna. Längd 3,54 mm. — S. och m. Sv. (6—38); allm. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1—2 (1912). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 2. D. nigricans MEIG. (obscurellus). Metallglänsande svart. Skenben och tarser stundom bruna, Vingar åtminstone i framkanten svartaktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Lappl., Häls. 13. Slkt. Argyra MEIG. Medelstora eller smärre, metallgröna, ofta silfverskimrande arter. Antenner något förlängda; 3. leden lång, afsmalnande med trubbig spets. Ryggsköld jämförelsevis kort. Bakkropp cylindrisk, ofta vid basen gulaktigt genomlysande. Vingar stora och breda. Arterna anträffas vid bäckar, där de gärna sitta på fuktiga stenar vid vattnet eller på den fuktiga marken. Artöfversikt. Hanar. I. Skutell ofvan hårig. A. Antennborst kortare än antennen. Bakkropp ej hvitpudrad. 1. Å. magnicornis. B. Antennborst af antennens längd eller längre. Bakkropp silfverglän- sande. 2. ÅA. diaphana. II. Skutell glatt. — Undersl. Lastargyra MIK. A. Ryggsköld med tydlig silfverglans. 1. Antenner kortare än hufvudet (lodrätt). Ansikte svart. = 3. 4. leucocephala, 2. Antenner af hufvudets längd eller längre. Ansikte hvitt. a. Antenner af hufvudets längd eller föga längre. Antennborst af antennens längd eller längre. Alla höfter svarta. 4. ÅA. argyria. b. Antenner tydligt längre än hufvudet, längre än antennborstet. Framhöfter gula. 5. Å. argentina. B. Ryggsköld utan silfverglans; bakkropp silfverglänsande. I. I. baktarsleden längre än följande tarsled. 6. A. auricollis. 2. I. baktarsleden så lång som eller kortare än följande tarsled.! 7. Å. elongata. Honor. I. Skutell ofvan hårig. A. Framhöfter i spetsen gula. 1. Å. magnicornis. B. Framhöfter helt svarta, 2. AÅ. diaphana. 1 Jämför äfven Leucostola vestita! WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 35 II. Skutell glatt. — Undersl. Lasiargyra MIK. ÅA. Antenner längre än hufvudet. Alla höfter gula. 7. ÅA. elongata. B. Antenner af hufvudets längd eller kortare. Höfter åtm. delvis svarta. I. I. baktarsleden längre än följande tarsled. 6. A. auricollis. 2. I. baktarsleden lika lång som eller kortare än följande tarsled. a. Bakhöfter i spetsen gula. 5. Å. argentina. b. Bakhöfter helt svarta. EE MN gZ. Bakkropp på 2. ledens sidor med gula fläckar. Vingfjäll svarthåriga. 3. ÅA. leucocephala. 3. Bakkropp utan gula fläckar på 2. leden.! Vingfjäll gulhåriga. 4. Å. argyrta. ÅA. magnicornis ZETT. Metallglänsande grön; bakkropp mörkare. Den senare hos gg på 2. och 3. ledernas sidor med gula fläckar. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen svarta; tarser mer eller min- JE , dre svarta. Vingar nästan glasklara. å Längd 5—5,; mm. — Ög., Uppl. ÅA. diaphana FABR. Mörkt metall- glänsande blågrön. Bakkropp som föreg., silfverskimrande. $:s bak- kropp ofta kopparröd. Ben öfver- | vägande svarta eller svartbruna, hos He 35.. Argyra dia- 2 ljusare. Vingar något gråaktiga. phana I. Längd 6—6,; mm. — Sk.—Uppl. (7, 8); fler- städes allm. ÅA. leucocephala MEIG. Guldglänsande grön. Skild från de andra genom sitt svarta an- sikte. Ryggsköld med svagt silfverskimmer. Fig.6. Argyra Bakkropp på 2., 3. och 4. lederna med gula FR sidofläckar, af hvilka den första äfven ut- breder sig öfver I. leden. Ben gula; framlårens bas och baklårens och bakskenbenens spets samt baktarserna svart- bruna. Vingar grågula. Hos 9 är bakkroppens gula fläc- kar mindre. Längd 4,;—8 mm. — Sk.— Uppl. (7, 8); allm. Å. argyria MEIG. (argentata, argentella). Tiknar föreg. men ryggskölden är starkare silfverskimrande, bakkrop- pens gula fläckar äro mindre och den främsta ej utbredd öfver I. leden, och benens mörka färg är mera utbredd. Längd 4—06 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). 1 Jämför äfven Leucostola vestita! 36 NI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. ÅA. argentina MEIG. Metallglänsande blågrön. Bakkropp silfverglänsande med gula fläckar på 2. och, stundom, 3. ledernas sidor. Ben gula; baktarser, framtarser utom 1. leden, stundom baklårens spets samt framlårens bas svart- bruna... Vingar gulgrå. 2 mera guldglänsande grön med mindre bakkroppfäckar. Längd 4—6,; mm. S.o. m. Sv. (7, 8). A. auricollis MEIG. Ryggsköld guldglänsande grön, bak- kropp blåaktigt glänsande utan sidofläckar. Ben hos £ svarta; de främre skenbenen och 1. tarsleden gula; hos £ ljusare. Vingar gulgrå. Längd 4—6 mm. — Sk.—Jämtl. (5—7); sälls. A. elongata ZETT. Glänsande grön. Bakkropp med 2 par gula sidofläckar, som hos & nästan bildar 2 tvärband. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen samt tarserna utom I. framtarsleden svarta. Vingar glasklara. Längd 3-Aymm/c FOVg. 14. Slkt. Leucostola Lw. Som föreg. L. vestifa WIED. Metallglänsande grön. Bakkropp hos 3 starkt, hos L svagare silfverglänsande. Ben rödgula; fram- och ' mellanbenens lårbas och tarser, bakbenens lår- och skenben i spetsen samt RETT tarser svarta eller svartbruna. £:s ben lju- Fig. 7. Leucostola sare. Vingar glasklara. Längd 3— 3,5 mm. ”Sfffa 5, antenn. — Sk.—Uppl. (6—93). 3. Und.-fam. Rhaphiine. 15. Sikt. Rhaphium MeIc. Täml. liten, metallglänsande art. Antenner starkt för- längda, särskildt hos g. Arten uppehåller sig i kärr. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I, 2. IV I. BR. longicorne FALL. Mörkt brons- VA färgad, glänsande. Ben svarta; vil framskenben stundom brunaktiga. OG i Vingar mörka. Längd 5—53,; mm. 7 Ske lkappl. (7,5 8) Fig.8. Rhaphium longicorne <. 16. Slkt Porphyrops MEIG. Smärre eller medelstora arter, metallglänsande gröna. An- tenner förlängda; antennborst långt. Ben starkt håriga. Vingar breda. Arterna uppehålla sig på växter vid bäckar. Larven af P. faseibes är funnen under bark på tall. Artöfversikt (SJ). 1. Mellanhöfter med en nedåtriktad tagg (bildad af flera borst). A. Underansikte svart. 1. F-apparatens yttre bihang gaffelklufna. 1: P. Holmgreni. 2. J-apparatens yttre bihang ej gaffelklufna. 2. P. nigribarbatus. B. Underansikte hvitskimrande. I. 3. antennleden 4 gånger så lång som vid basen bred. Mindre art. 3. P. nemorum. 2. 3. antennleden ungefär 2 gånger så lång som vid basen bred. Större art. 4. P. elegantula. II. Mellanhöfter utan (eller med otydlig — P. fascipes) nedåtriktad tagg. A. Vingfjäll med mörka hår. SCR JaSCpes: B. Vingfjäll med ljusa hår. I. Antennborst i spetsen bladlikt utbredt. 6. P. discigera. 2. Antennborst ej utbredt. a. S-apparatens yttre bihang klufna, långt bandformiga. g. Ansikte svart. Kindskägg brunt. Frambhöfter svarthåriga. 7. P. nasuta. 3. Ansikte hvitt. Kindskägg hvitt. Framhöfter hvithåriga. 8. P. crasstipes. b. S-apparatens yttre bihang ej gaffelklufna, bandformiga eller kort trekantiga. 1 Öfversikten likasom de följande beskrifningarna hänföra sig endast till 7, då honorna f. n. icke äro möjliga att åtskilja. Af samma skäl har icke något afseende kunnat fästas vid P. obscuripes ZETT. (möjl. = subnudi- pes) eller P. thoracica MG., af hvilka endast 2 är känd. F NN [GS un ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. g. Sista mellantarsleden utbredd. Yttre -bihang korta, tre- kantiga. 9. P. confinis. P- Mellantarsleder enkla. x. Underansikte svart. Kinder och framhöfter svarthåriga. 10. P. pectinata. xx Underansikte hvitt. Kinder oeh framhöfter hvithåriga. $. Yttre Ö&G-bihang korta och breda, bladlika; inre bi- hang smala, blad- eller lancettlika. ev. 3. och 4. längsribborna mot spetsen konvergerande. 12. P. discolor. I. 3. och 4. längsribborna nästan parallella. 13. P. consobrinus. $$. Yttre 7-bihang långa, smala. ov, Yttre bihang S-formigt krökta, strax före spetsen med en tofs af långa krökta hår. 11. P. penicillatus. VI. Yttre bihang långa, bandformiga, utan tofs. 14. P. subnudipes. P. Holmgreni MNIK. (spinicoxa). Metallglänsande grön. Ben utom bakskenben och tarser gulaktiga. Kinder och höfter hvithåriga. Vingar något gråaktiga. gJ-apparatens yttre bihang gaffelklufna, långa, brunaktiga. Längd 3 mm. — Smål., Dir., Lappl. P.nigribarbatus BECK. Metallglänsande mörkgrön. Kinder och höfter svarthåriga. Ben utom knän och delvis sken- ben svarta. De 2 första framtarslederna i spetsen ut- vidgade. Vingar nägot gråbrunaktiga. J:s yttre bihang långa, bandformiga. Längd 5 mm. — Dlr. (fjälltrakter). P. nemorum MEIG. (laticornis). Metallglänsande grön. Ben svartbruna; frambenens lårspets, skenben och tarsens basleder gulaktiga. Hos 2 äro benen nästan helt gula. Vingar nästan glasklara. Längd 3,; mm. — Sk.Ög. (5). P elegantula MEG. Metallglänsande grön; S:s bakkropp i spetsen blåaktig. Ben rostgula; baklår i spetsen svarta (S) eller ljust bruna (£), skenbenens spets och större delar af tarserna svarta. Vingar gråaktiga. Längd 7 mm. — Sk.—Lappl. (6—38). P. fascipes MEIG. Mörkt metallglänsande grön (3) eller gulgrön (2). Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben svarta; skenben gulbruna, de bakre vid bas och spets svarta, på NN AP iNoR Er; WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I7 2. 39 midten gulhvita. Hos 2 äro benen, utom tarsändlederna, gula. Vingar något gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk.— Lappl. (5—3). P. discigera STENH. Mörkt olivgrön, metallglänsande. Ben gulröda; framlår förbi midten och bakben helt svart- bruna, tarser svarta. Hos £ äro framlåren endast till en tredjedel svartbruna och baklår och bakskenben vid basen gulröda. Vingar gråaktiga. Längd 3,; mm. — Ög. P. nasuta FALL. Mörkt metallglänsande grön (S) eller gulgrön (2). Ben svartbruna; fram- och mellanskenben samt tarser vid basen gulbruna. Hos £ äro benen till större del gula. Vingar gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk.—Lappl. (5—3). P. crassipes MEIG. Mörkt bronsgrön. Ryggsköld med 2 mörka linjer. Ben hos g$ svarta; framlår i spetsen, framskenben och I. framtarsleden gula; mellanben gula, deras 2 sista tarsleder svarta, utbredda. Hos 29 äro benen gulaktiga; framlårens bas, bakbenen ofvan och tarserna svartaktiga. Vingar svagt gråaktiga. Längd 4 mm. — Sk.—Lappl. (6—38). | P. confinis ZETT. Färg som föreg. Ben hos SJ svarta; framskenben och de 3 första framtarslederna öfvervägande gula; mellanben gula utom den svarta, utbredda yttersta tarsleden. Hos 2 äro benen gula; baklår ofvan i spetsen, bakskenbenens spets, baktarserna helt och framtarserna 1 spetsen svarta. Vingar obetydligt gråaktiga. Längd som föreg. — Jämtl., Lappl.. (7). P. pectinata LW. (? magnicornis). Metallglänsande grön. Ryggsköld med 2 otydliga mörka strimmor. Bakkropp på sidorna hvitskimrande. Framlår undertill med borst- kam. Fram- och mellanlår svarta med gul spets, baklår gula med svart ring före spetsen; skenben gulbrunaktiga, de främre något böjda; tarser mörka, vid basen ljusare; I. och 2. framtarslederna böjda, i spetsen förtjockade. Längd omkr. 5 mm. — Vg.? P. penicillatus LW. Metallglänsande grön. Ansikte hvitt. Kinder och höfter hvithåriga. Fram- och mellanlaår svart- bruna, i yttre hälften gula likasom skenben och tarsbaser. Bakben svartbruna, lårbas och delvis skenben ljusare. 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT T9T12. I. framtarsleden i spetsen förtjockad. Längd 4,; mm. — Hall. 12. P. discolor ZETT. Bronsfärgadt grå, matt. Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben gula med mörka tarser. Vingar nästan glasklara. Längd ung. 5 mm. — Lappl; 2 ex. 13. P. consobrinus ZETT. Metallglänsande grön eller blå. Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben svarta; knän, sken- ben och tarser rödgula. Vingar nästan glasklara. Längd 5 omar SktssOA Lapp (5--X. 14. P. subnudipes ZETT. Metallglänsande mörkgrön. Ansikte hvitt. Kinder och höfter hvithåriga. Ben öfvervägande svarta. Vingar gråaktiga. Längd omkr. 4 mm. — Sk. 17. Slkt. Syntormon Lw. Smärre arter, smärta, metallglänsande gröna. Antenner förlängda; 2. leden skjuter något, öfver den: 3: ledens bas; denna senare lång och bred, tillspetsad. J-bihang dolda. Ben smärta, borstförsedda. Flugorna uppehålla sig på vattenväxter. Artöfversikt (J). I. Yttersta mellantarslederna utbredda. I. S. tarsatus. II. Mellantarsleder ej utbredda. A. I. baktarsleden med 1 eller 2 taggliknande borst på framsidan. Fram- lår utan borst på undersidan. I. I. baktarsleden med en krökt tagg på framsidan. 2. S. pallipes. 2. I. baktarsleden med 2 taggliknande borst på framsidan. a. I. baktarsledens taggar starkt krökta. Fram- och baklår till största delen, mellanlår till bälften svarta. 3. S. denticulatus. b. Taggarna små, raka. Lår gula. 4 ga. I. baktarsleden helt svart. 4. S. aculeatus. fp. I. baktarsleden endast i yttre hälften svart. 5. S. punctatus. B. I. baktarsleden oväpnad. Framlår med 3 borst nedtill" vid basen. 6. S. pumilus. I. 5. tarsams FALL: Gulgrön, något glänsande Wibukt gul Ben gula; bakskenbenens spets hos J och tarsernas spetsar hos båda könen svarta. Bakskenben hos J med 2 olik- stora raka borsttaggar. Vingar något gråaktiga. Längd 2,,—3 mm. — Sk.—Lappl. (7). WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 41 [0 S. pallipes FABR. (tamatus). Metallglänsande grön, bak- kropp mörkare. Buk oftast gul, stundom äfven bak- kroppsroten. Ben blekgula; baklårens spets brun, likaså tarslederna; stundom är den bruna färgen mera utbredd. Vingar brunaktiga, vid basen smala. Längd 3 mm. — Sk.—Ög. (6—09); flerstädes allm. 3. S. -denticulatus ZETT. Metallgrön. Bakkropp grågrön, på buksidan vid roten stundom gul. Ben gula; framlår i inre hälften svarta, baklår vid roten och stundom äfven vid spetsen bruna; tarser helt eller delvis svarta. $ har benen ljusare. Vingar något gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk., Uppl.; sälls. 4. S. aculeatus ZETT. Grönglänsande. Ben gula; baklår i spetsen och tarserna svarta. Vingar något gråaktiga. Fäped 2,5 mm, — Ög. 5. S. punciatus ZETT. Knappt skild från föreg annat än genom att bakkroppen är vid basen gul. Längd 3 mm. — Ög. Sannolikt endast en varietet. 6. S. pumilus MG. (longziseta). Metallgrön. Ben gula; fram- lår vid basen samt yttre tarsleder bruna. Vingar något gråaktiga. Längd 3,; mm. — Ög., Uppl. — Mycket nära denna art står sannolikt S. pusillus ZETT. (=>? pumilio AE) = PES Sko, som at för förf. obekant. 18. Sikt. Xiphandrium Lw. Små smärta arter af metallgrön färg. Antenner starkt förlängda; 3. leden lång och tämligen bred, stundom S-formigt böjd. Bakkropp cylindrisk. gJ-bihang utstående. Ben smärta, tämligen nakna. Flugorna träffas på växter på fuktiga ställen. Artöfversikt. I. Bakkropp. på 2. och 3. ledernas sidor gul. 1. X. fasciatum. II. Bakkropp ej gul. A. Baklår med tydligt förspetsborst (preapikalborst). S:s yttre bihang långa, sylformiga, med ett långt, böjdt hårborst i spetsen. 2. X. monotrichum. Nn (SS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. B. Baklår utan tydligt förspetsborst. I. f-apparatens yttre bihang svarta och korta, skofvellikt tillspet- sade. $9:s bakskenben gula, på sin höjd vid bas och spets bruna. 3. X. caliginosum. J-apparatens yttre bihang gula, bandlikt förlängda med afrundad spets. 92:s bakskenben helt bruna. 4. X. appendiculatum. N X. fasciatum MEIG. Mörkt bronsfärgad, glänsande. Bak- kroppens gula fläckar stundom förenade till tvärband. Honan har enfärgad bakkropp. Ben gula; tarser mörkare. Vingar brunaktiga. Längd 2 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). X. monotrichum IW. (macrocerum). Mörkt metallglän- sande grön. Ben gula; baklår ofvan vid spetsen brun- aktiga, framtarser i spetsen, baktarser helt svarta. Vingar brunaktiga. Längd 3—3,; mm. — Sk.—Jämtl. och Västerb. (C:S7N X. caliginosum MEIG. Mörkt metallglänsande grön. Ben gula, tarser mer eller mindre svartbruna; stundom äro benen hos &g till större del mörka; hos 2 alltid ljusare. Vingar brunaktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Lappl. (7—9). X. appendiculatum ZETT. Lik X. monotrichum. Längd 3 mm. — Sk. (7). 4. Und.-fam. Hydrophorine. 19. Slkt. Achalcus Lw. Små gul- eller brunaktiga arter. Antenner korta; 3. leden äggrundt tillspetsad med långt borst. Ryggsköld kort. Bak- kropp något hoptryckt. Ben smärta. Arterna anträffas på gräs på fuktiga ställen. Artöfversikt. I. Ryggsköld gul, bakkropp brun. 1. A. flavicollis. II. Ryggsköld och bakkropp svartbruna. 2. Å. cinereus. 18 0) Å, flavicollis MEIG. (inbegr. pallidus). Längd 1,,—2 mm. — Sk.—Uppl. ÅA. cinereus WALK. (gygmens). Längd som föreg. — Sm.y Uppl WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 43 20. Slkt. Medeterus FiscHn. Smärre, grågröna arter. Antenner korta; 3. leden rundad. Ryggsköld intryckt framför skutellen, täml. lång. Bakkropp knappt längre än ryggskölden. Ben långa och smala, de båda bakre paren sitta tätt tillsammans och äro täml. långt skilda från framparet. Frambhöfter förlängda. Diskfält oftast för- längdt till närheten af vingkanten. Arterna uppträda, ofta massvis, på torra ställen och anträffas på väggar och plank, trädstammar, på sand m. m. Larverna (M. ambliguus) äro funna under bark på döda träd. Artöfversikt. I. Skutell på hvarje sida med blott I långt borst. A. Hela ansiktet täckt af tätt, hvitaktigt puder. I. M. plumbellus. B. Ansiktet blott öfver tvärlisten grått eller brunt pudradt, under den- samma mer eller mindre metallglänsande. 2 Mi micacens. IT. Skutell på hvarje sida med ett längre och ett kortare borst. A. Mellanskenben utan något borst nära basen. 3. M. muralis B. Mellanskenben med ett borst nära basen. I Ryggsköldens midtstrimborst stora och tydliga. a. 5. längsribbans sista stycke åtminstone J!/> gång så långt som bakre tvärribban. ga. Svängkolfknopp åtminstone på öfversidan svartaktig. 4. M. tristis. 8. Svängkolfknopp helt gul. $ Större: art: 5. M. apicalis. ++. Mindre art. 6. M. pallipes. b. 5. längsribbans sista stycke ej I1!/2 gång så långt som bakre tvärribban. 7. M. obscurus. 2. Ryggsköldens midtstrimborst ytterst korta och otydliga. a. Ben gula; på sin höjd låren vid basen svarta eller bruna. 8. M. diadema. b. Ben svarta; på sin höjd knäna gula. g. Ben helt svarta. 9. M-. ambiguus. 8. Knän gula. É +. Hela ansiktet tunt, grått pudradt. 10. M. jaculus. ++. Åtminst. ansiktets tvärlist opudrad och metallglänsande. 11. M. truncorum. 1. M. plumbellus MEIG. (minutus). Tjusgrå; ryggsköld nå- got gulaktig; bakkroppens gröna bottenfärg skimrar åt- minstone vid ledgränserna igenom. Antenner svarta. 44 N (ES 6. fd ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT "1912, Ben gula; lår vid basen och tarsändleder brunaktiga. Vingar svagt gråaktiga. Längd 2—2,5 mm — Sk, Hall., Gottl. M. micaceus LW. (apicalis var. b.). Metallglänsande mörk- grön. Ryggsköld med brunaktig pudring. Antenner svarta. Ben gula; lår till ?/g8, skenben i spetsen och tarser svartbruna; stundom äro benen nästan helt svarta. Vingar gråaktiga. — Sk., Ög., Lappl. M. muralis MEiG. Metallglänsande grön med grå be- pudring. Antenner svarta. Ben varierande i färg. Vingar glasklara. Längd 1,5;--2,, mm. — Sk.—Lappl. (6—9). Fig. 10. Medeterus jaculus g&, Fig. 9. Medeterus jaculus gg. antenn. M. tristis ZETT. Metallglänsande bottenfärg med mörkt gråaktig bepudring. Antenner svarta. Ben svarta. Vingar gråaktiga. Längd 2,,—3 mm. — Sk.—Lappl. (6—3). M. apicalis ZETT. Metallglänsande grågrön. Antenner svarta. Ben svarta med gulröda knän. Vingar glasklara. Längd 3—3,; mm. — Sk., Ög. = M. pallipes ZETT. Färg som föreg. Antenner svarta. Ben gula; lår vid basen bredt mörka, tarsändleder svarta. Vingar glasklara. Längd 2 mm. — Skepp ==O): M. obscurus ZETT. Mörkgrå; ryggsköld med 3 glän- sande bruna strimmor; bakkropp svart. Antenner svarta, vid basen rödgula. Ben svarta. Vingar glasklara. Längd 3—5 mm. — Sk.—Lappl: (8). WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 45 8. M. diadema L. (rostratus). Grågrön; ryggsköld med 3 kopparbruna strimmor. Antenner svarta. Ben blekt röd- gula, vanligen mörkare vid lårbasen; tarsspetsar bruna. Vingar glasklara, blekgula. Längd 4—4,; mm. — Sk. —Uppl. (7—9); allm. 9. M. ambiguus ZETT. Metallglänsande svartblå. Antenner och ben svarta. Vingar nästan glasklara. Längd 3—3,75 man ÖR, Dir: (7): 10. M. jaculus FALL. Grå; ryggsköld med 3 metallglänsande gröna strimmor. Antenner svarta. Vingar glasklara. Längd 3,,—4 mm. — Sk.—Häls. (6—38); allm. 11. M. truncorum MEIG. Lik föreg. Längd 2—2,; mm. — Sk.—Lappl. (7, 3). 21. SlIkt. Scellus Lw. Smärre arter af mörkgrön färg. Antennernas 1. led för- längd. Bakkropp kort. Framskenben i spetsen med en klolik tagg. Vingar långa. Arterna uppehålla sig på växter vid vatten. Artöfversikt. I. 3. antennleden hos gY ungefär lika lång som 1. leden, lancettformad, spetsig; hos 2 ungefär dubbelt så lång som bred. 3. S. dolichocerus. II. 3. antennleden hos båda könen kort, trubbig, hos 9 knappt längre än bred (hög). A. 4. längsribban vid kröken med en svart rund fläck; likaså diskfältets tvärribba. I. S. notatus. B. 4. längsribban utan eller med blott antydd svart fläck. 2. S. spinimanus. I. S. notatus FABR. Metallglänsande mörkgrön; ryggsköld strimmad. Ben mörkt metallgröna. Framlår förtjockade, undertill borstbesatta. Framskenben böjda, på midten med en i spetsen klufven tand. Mellanbenens lår starkt förlängda; mellanskenben på insidan vid spetsen med en tofs krusigt hår; I. mellantarsleden på insidan med långa hår. Vingar gråaktiga; framkanten i inre hälften gul, i yttre hälften till spetsen brun; alla ribbor brunkantade. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Honan har benen enkla; har dock taggutskott i fram- skenbensspetsen och borst på framlåren. Längd 4—6 mm. — Sk. =Ög.coch Vg. (6—3). 2: S.: spinimanus ZETT. Färg. som, föreg: bennsvartar i öfrigt som föreg. Vingar från basen till midten hvita, framkanten i yttre hälften intensivt brun, ut- och bak- kanterna glasklara. Längd 3,;—4,; mm. — Dlr.—Lappl. (6—3). S. dolichocerus GERST. Färg som föreg. Vingar brun- svarta utom i inre delen af framkanten och i bakkanten. Längd 4—5,; mm. — Ölands alfvar (6, 7). (GS Fig. 11. Scellus notatus gZ. 22. Slkt. Hydrophorus FALL. Små arter, lika föregående, men I. antennleden ej för- längd. Arterna uppehålla sig ofta på själfva vattenytan, där de snabbt glida fram. Artöfversikt. I. Vingar med talrika tvärställda fläckar i fälten mellan kantribban och 3. längsribban. Fläckar på 4. längsribbans krök och på diskfältets tvär- ribba. 1. H. nebulosus. II. Vingar på sin böjd med fläck på 4. ribbans krök. A. Vingar med fläck på 4. ribbans krök. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I) 2. 47 I. Ansiktets öfre del glänsande grön, nedre delen hos båda könen brunpudrad. 2. H. bipunctalus. 2. Ansiktets öfre del mattgrön, undre delen hos & hvit, hos 9 brun- pudrad. 3. H. borealis. . Vingar utan fläck på 4. ribbans krök. I. Vingar i framkanten bruna. Mindre art. 4. H. alpinus. 2. Vingar i framkanten ej bruna. a. Framskenben undertill vid spetsen med en liten utstående tagg. 5: H. precox. b. Framskenben utan tagg. a. Ansikte helt hvitt. 6. H. litoreus. 3. Ansiktets öfre del grönt, nedre delen hvitt (>) eller gult (29). 7. HH: VOlNCUS. H. nebulosus FALL. Mörkt metallglänsande grön; rygg- sköld otydligt strimmad. Ben svarta med bruna tarser. Längd 2,; mm, — Sk.—Lappl. (5—90). H. bipunctatus LEHM. Glänsande svartgrön. Ben svart- gröna—svarta. Framlår (3) undertill småtaggiga. Vingar grå. Längd 4 mm. — Sk. —Lappl. (5— 8); allm. Funnen på toppen af Åreskutan (1420 m.) och i Torne lappmark på snöfält i fjällen. H. borealis LW. (binotatus). Mörkt brungrön. Ben svart- gröna. Framlår hos 3 undertill småtaggiga och mot spetsen med en tofs af 4—5 något längre borst. Vingar klara. Längd 3,;,—5 mm. — Sk.—Lappl. (5—10); all- männast i norr. H. alpinus WAHLBG. Olivgrön. Ben af samma färg. Framlår undertill långtaggiga. Framskenben i spetsen med en krokig tagg. Vingar glasklara med beskuggade ribbor. Längd 2,,; mm. — Lappl., ända till 1000 m. ö. h. . H. precox LEHM. (delv. Znegua- Zipes). Matt brungrön. Ben svart- aktiga. Fråmlår täml. långtaggiga. Mingar elasklara. Längd 3—3,s mm. — Sk.—Dlr. Jokes IEALL. Svartaktigt grön. Ben svartaktiga. Framlår korttaggiga. Vingar något grå- aktiga. Längd 3—4 mm. — Sk. —Dlr. Fig. 12. Hydrophorus Pracox I. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19T2. H. balticus MEIG. Som föreg. Längd ung. som föreg. — Sk.—Lappl. ST 23. Slkt. Liancalus Lw. Täml. stor, metallgrön art. Antenner mkorta sms. eden knappt längre än bred med långt, nedböjdt borst. Ryggsköld täml. lång. Bakrygg starkt utvecklad. Bakkropp knappt dub- belt så lång som ryggskölden. Ben smärta och långa, i syn- nerhet de båda bakre paren. Framlår ej förtjockade och utan taggar. Vingar stora. Diskfält nästan nående vingkanten. Arten uppehåller sig gärna vid vattenfall och forsar. 1. L. virens SCOP. (regzus). Metallgrön. Ryggsköld med 2 svarta, ofta koppar- rödt kantade längsstrimmor, framtill och på bröstsidorna hvitgrå. Bakkropp . med svarta tvärband, bakifrån sedd ” I nästan hvitgrått skimrande. Ben svarta; lår ofvan grönglänsande. 2. framtars- leden hos J mycket kort men tjockare än öfriga leder. Vingar glasklara; i spetsen mellan 3. och 4. ribborna en Fig. 13. Liancalus rund snöhvit fläck, därinnanför en in- virens I. tensivt brun beskuggning, på 4. längs- i ribban en brun fläck. Denna senare finnes äfven på 2:s i öfrigt glasklara vingar. Längd 7 mm. — Sk.—Häls. (AO 24. Slkt. Campsienemus WALK. Små, grågröna eller mörkgröna arter. Antenner korta; 3. leden oftast tillspetsad, starkt hårig, med kort borst. Rygg- sköld jämförelsevis lång. Bakrygg starkt utvecklad. Bak- kropp kort, plattryckt (åtm. hos £). Ben långa, i synnerhet de bakre, ofta hos J med egendomliga bihang eller på annat sätt ovanligt gestaltade. Vingar smala och långa, kilformiga. Arterna uppehålla sig i närheten af stillastående eller långsamt flytande vatten på vattenväxter, stundom på vattenytan. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 49 Artöfversikt (3). ERAr svarta. A. Mellanskenben starkt uppsvällda och nära spetsen på utsidan bredt och djupt utskurna. Mellan- och framlår mot spetsen ej ljusare. 1. C. paradoxus. B. Mellanskenben ej som föreg. Mellan- och framlår mot spetsen ljusare. 2.,,.C., Pusillus. II. Lår ljusa. A. Vingar med fyrkantig hvit fläck utanför tvärribban,. 3. C. pictipennis. B. Vingar utan sådan fläck. 1. Baklår hos gY undertill med en rad tydliga borst. a. Mellanskenben mot spetsen krökta. 4.1.€] curvipes. b. Mellanskenben ej mot spetsen krökta. 5. C. pilosellus. 2. Baklår hos Is utan borstrad. a. Mellanskenben krökta ga. Mellanskenben mycket förtjockade och försedda med långa hår. 6. C. scambus. 3. Mellanskenben ej förtjockade. 7. C. loripes. b. Mellanskenben ej krökta. ag. Antenner svarta, vid basen gula. Ben enkla. 8. C. picticornis. p. Antenner svarta. Mellanlår med tydlig borstrad. +. Mellanlårens borst täml. långa. 9. C. armatus. &+' Mellanlårens borst korta och svaga. 10. C pectinulatus. (Af C. articulatellus är endast 9 känd och dess ställning är därför osäker ) - C. paradoxus WAHLB. Olivgrön. Antenner svarta. Ben svarta; lår grönaktiga. Vingar något förmörkade; 4. längsribban med mörk punkt. Längd 1,; mm. — Lappl. C. pusillus MEIG. Olivgrön; ryggsköld med 2 mörka linjer. Antenner svartbruna. Mellanskenben hos SJ på insidan svagt inbuktade; 2 sista framtarslederna hos S något utbredda. Vingar gråaktiga. Längd 1,;—1,75 mm. OK Göttl,, Og. C. pictipennis BOHEM. (guttipennis). Mörkt brungrön. Ben gula; knän och yttersta tarsleder mörkare. Vingar gråaktiga. Längd I1,; mm. — Sk., I ex. C-: curvipes FALL: Olivgrön. Antenner svärta. Ben gulröda; tarser svarta. Vingar gråaktiga. Längd 1,;— 2 mm. — Sk.—Lappl. (5—10); allm. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1—2 (1912). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sg. C. pilosellus ZETT. Som föteg. Längd 1,5 mm OS, Dir, JamtSvVästerb: (8, 9) 6. C. scambus FALL. Mörkt metallgrön. Antenner svarta. Ben gula; mellanskenben utom vid basen och de 4 yttersta tarslederna svarta. $$ har rödgula ben med svarta led- gränser och tarsändleder. Vingar brunaktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Lappl. (4—10); allm. C. loripes HAL. (femoralis). Olivgrön. Antenner svarta. Ben gulbruna; tarser svarta. Vingar något brunaktiga. Längd 2 mm; "sk. Ög. 8. C. picticormis. "SETT. Olivgrön. "Benteulararserimutom I. leden svarta. Vingar något brunaktiga. Längd 1,5 —2 mm. — Sk.—Uppl. (9). 9. C. armatus ZETT. Olivgrön. Ben brungula; knän och tarser i spetsen svarta. Vingar något gräaaktiga. Längd 1,,—2 mm. — Sk.—Småal. 10. C. pectinulatus LW. (? pumilio). Som föreg. — Sk.—Ösg. NY 25. Sikt. Ectomus MIK. liten art. Antenner kortav 3 leden medirygeborst. Vingar smala. 1. E. alpinus HAL. (punctipennis). Bronsbrun. Ben gula; tarser mörkare. Vingar något gråaktiga med mörka rib- bor. Längd 2—2,; mm. — Västerb., Lappl. 26. Slkt. Teuchophorus Lw. Mycket liten, mörkt metallgrön art. Antenner korta. Bakkropp från sidorna hoptryckt. Bakskenben hos J vridna, i spetsen förtjockade, på insidan med ett sporreliknande uppåt- riktadt- starkt borst, längre mot spetsen med ett tunnare framåtriktadt sådant. Vingar täml. breda. Arten anträffas på vattenväxter. I. I. spinigerellus ZETT. Antenner svarta. Ben gula; bak- lår ofvan vid spetsen med en mörkare fläck; tarsändleder svarta. Vingar brunaktiga. Längd 1,25—1,5 mm. — Sk. —0Og. (6—9). WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I; 2. 5I 27. Slkt. Sympycnus Lw. sma svartgröna arter: Antenner korta; 3. leden till spetsad. Ögon skilda. Bakkropp från sidorna hoptryckt. Ben måttligt långa. Vingar smala, långa. På växter på fuktiga ställen. Artöfversikt. I. Framböfter gula, endast ytterst vid basen svartaktiga. 3. antennleden föga tillspetsad, mycket kort. I. S. eneicoxa. II. Framböfter grå, blott ytterst i spetsen gula. 3. antennleden starkt till- spetsad. 2. S. annulipes. I. .S. eneicoxa MEIG. (brevicornis, nigritibialis). Antenner svarta. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen svart- aktiga; tarser svartbruna; I. framtarsleden gul. Vingar brunaktiga. Längd 2,25—2,; mm. — Sk.—Uppl. (7—9). S. annulipes MEIG. (pulicarius). Som föreg. men fram- låren med en brun ring på midten och baklårens och bakskenbenens spets bredare mörk. Längd 2,; mm. — Sk.—Lappl. (7—9); allm. ND 28. Slkt. Lamprochromus MIK. Som föreg. I. L. elegans MEIG. (bifasciellus). Metallgrön. Bakkropp med 2 gula tvärband vid basen. Ben gula; tarser mörka. Vingar nästan glasklara. Längd 1,,—2 mm. — Og. 29. Sikt. Chrysotimus Lw. Små guldgröna arter. Antenner korta; 3. leden bredare än lång. Bakkropp knappt längre än ryggskölden, hos s något hoptryckt. Arterna träffas på växter på fuktiga ställen. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Artöfversikt. I. Antenner svarta. Yttersta tarsleden svart. 1. C. molliculus II. Antenner gula; endast 3. leden svartaktig. Yttersta tarsleden gul. 2. C. concinnus. 1. C. molliculus FALL. Guldgrön, gulhårig. J:s buk och 2:s hela bakkropp utom den guldgröna basen och den svarta spetsen gul. Ben ljusgula. Vingar gulaktiga. Längd 2 mm. — Sk.—Ög. (7—9). C. concinnus ZETT. Y:s bakkropp helt gul. För öfrigt som föregående. — Sk., Ög. (7). ND 30. Sikt. Xanthochlorus Lw. Små, rostgula arter. stundom med grönaktig ryggsköld. Antenner korta. Ryggsköld framför skutellen djupt intryckt. På växter i fuktiga lunder. Artöfversikt. I. Ryggsköld rostgul; insänkningen framför skutellen grön. Panna grå. TS EAS Ste nelluSs. II. Ryggsköld och panna metalliskt grönskimrande. 20K ornatus: I. X. tenellus WIED. (flavellus). Gul med blekgula ben. Vingar gulaktiga. Längd 3 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). 2. X. ornatus HAL. (tenellus). Som föreg. Bakkropp: gul. Lik Bathycranium bicolorellum, men ryggsköldens borst äro gula. — Sk.—Uppl. (7, 8). 31. Slkt. Bathycranium STROBL. Som föreg. 1. B. bicolorellum ZETT. Ryggsköld grön med en insänk- ning framför skutellen. Bakkropp gul med 3 mörka tvärband. Ben gulhvita. Vingar glasklara. Längd 3 mm. Lik Xanthochlorus ornatus, men ryggsköldens borst äro mörka. — Sk.—Uppl. (6—9). WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA XI: I7 2. 53 32. Slkt. Mieromorphus MIK. I. M. albipes ZETT. Ryggsköld grå. Bakkropp grönsvart. Antenner svarta. Skutelli spetsen gul. Ben gula. Vingar glasklara. Längd 1,25 mm. — Og., Uppl. 33. Slkt. Thinophilus WAHLB. Större, grågröna arter. Sugrör stort, liksom bildande en fortsättning på ansiktet. Antenner korta; 3. leden rund med ryggborst. Ryggsköld täml. lång. Bakrygg starkt utvecklad. Bakkropp högst 1!/2 gång så lång som ryggskölden. Ben täml. långa. Vingar täml. långa, nästan jämnbreda. Arterna uppehålla sig på marken vid hafsstränder. Artöfversikt. I. Lår utom i spetsen svarta. Större art. I. T. flavipalpis. II. Lår utom i spetsen gula. Mindre art. 2. T. ruficormis. I. I. flavipalpis ZETT. Metallglän- sande grön med tät brunröd be- pudring. Ryggsköld otydligt strim- mad. Antenner ljust rödbruna, ofvan mörkare. Ben svartbruna, gråpudrade; knän gula. Fram- tarsleder gula, i spetsen svarta. I. framtarsleden hos SJ vid basen krökt; 3. och 4. lederna något utbredda, på utsidan långhåriga, i spetsen med ett långt starkt borst. Äfven mellantarslederna gula med svart spets samt med långa svarta hår. Vingar brunaktiga med en fläck på 4. längsribban och brunkantad disktvärribba. Längd 5,,—6,; mm. — Boh., Gottl., Ög., :SAmli4(6). 2. IT. ruficornis HAL. (maculicornis). Lik föreg. men benen öfvervägande gula och tarser enkla. Längd 2,;—3,5 mm. — Sk. —Sdml. Fig. 15. Thinophilus Havipalpis I. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 34. Slkt. Schoenophilus MiK. Som föreg. I. S. versutus WALK. Ryggsköld grå. Bakkropp brunsvart, något metallglänsande. Ben bruna; lårspets, skenben och tarsbas ljusare. Vingar gråaktiga med tvärribban beskuggad samt en mörk fläck på 4. längsribbans yttre del. Längd 2 mm. — Sk. 26. Fam. Lonchopterideée. Hufvud något förlängdt, äggrundt, af ryggsköldens bredd. Antenner vid basen åtskilda, 3-ledade, korta; de 2 första lederna korta, borstbeklädda, den 3. nästan cirkelrund, flat, finhårig, med finhårigt, 3-ledadt ändborst. Sugrör mycket kort. Ögon utstående. Punktögon 3. Ryggsköld äggrund, ofvan platt. Bakkropp lång, smal och plattryckt, 6-ledad. g-organ inslaget mot buken med skiflika bihang. Ben långa. Vingar i hvila liggande på bakkroppen, lansettlika, spetsiga. I. längsribban kort; 2. och 3. enkla. 4. längsribban saknas skenbart. 5. längsribban tyckes 2 gånger gaffelklufven. 6. längsribban når hos SJ vingkanten (fig. 15), hos 2 förenar den sig med 5. ribban, hvarigenom 4. bakkantfältet hos Y blir slutet (fig. 19). Diskfält saknas. Litteratur: J. C. H. pE MEIJERE. Die Lonchopteren des palaearktischen Gebietes. — Tijdschrift voor Entomoiogie. Haag 1906. (Fig. 15 och 16 äro häm- tade från G. H. VERRALL, British Flies.) r. Sikt. Lonchoptera MEIcG. Småa arter, lätt igenkännliga på vingarnas form och ribb- förgrening. De vistas på skuggiga ställen, helst vid bäckar, där de gärna springa omkring på stenarna. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA XI: I7 2. 55 Artöfversikt. I. Hjässans borst alla ljusa. 6. längsribban mynnar nästan alltid långt förbi 4. längsribbans gaffelklyfning. 23 -E fUfcGla: II. Åtminstone de midtersta hjässborsten svarta. A. Svartbrun. Panna glänsande svartbrun. &: Mellanlår undertill i midten med 3 borst. 2: Framlår ofvan framför spetsen med blott I borst. 3 EES treskis: B. Färg växlande. Panna till största delen gul, täml. glänsande. gg: Mellanlår undertill i midten utan borst. 2: Framlår ofvan framför spetsen med flera borst. BE I. L. lutea PANZ. (inbegr. thoracica, trilineata, nigrimana). — Sk. —Uppl. o. Dir. (6—10); allm. Fig. 15. Lonchoptera lutea 3. Öfversikt öfver varieteterna. I. Ryggsköld gul utan eller nästan utan strimmor. Bakkropp tiil största delen gul. A. Antenner till största delen gula; 3. leden nedtill mörkare. Bakkropp vid roten svart. v. nitidifrons STROBL. B. Antenner helt svarta. Bakkroppen till !/3 från roten svart. Rygg- sköld ofta med smal midtstrimma. Hujvudjormen. II. Ryggsköld med mörka strimmor, som stundem sammansmälta. Bakkropp ofvan helt eller nästan helt svartaktig. ÅA. Strimmor ej sammansmältande. 1. I strimma. v. flavicauda MEIiG. 20 SK SELIMMOE. a. Strimmor tydligt skilda. v. trilineata ZETT. b. Strimmor mycket smalt skilda. Bröstsidor till största delen gula. v. palustris MEIG. 56 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. B. Strimmor sammansmälta. Bröstsidor och bakkropp helt mörka. ”, cinerea DE MEIJ. (Af dessa är v. nitidifrons ej funnen i Sverige.) 2. L. furcata FALL. (riparia, impicta, cinerella, delv. triline- ata). — Sk. —Lappl. (5— 10); allm. Öfversikt af varieteterna. I. Ryggsköld helt eller delvis gul. A. Bakhufvud helt gult. Ryggsköld på sin höjd med smal midtstrimma. Bakkropp likaså. Hufvudformen. B. Bakhufvud mer eller mindre förmörkadt. Ryggsköldens midtstrimma bredare. 1. Midtstrimma måttligt bred. Bakkropp ofvan nästan helt svart. v. rivalis MEIG. 2. Ryggsköld så mörk, så att endast smala gula strimmor finnas längs sidostrimborsten. v. lacustris MEIG. Il. Ryggsköld helt och bröstsidor grå. v. cinerella ZETT, 3. L. tristis MEIG. (fuscipennis). Ryggsköld mörkbrun. »; härmed åsyftas väl de ofvan nämnda lokalerna. Arten anses vara identisk med LINNÉS Åcarus aguaticus'. Någon uppgift om utbredningen lämnar natur- ligtvis LINNÉ ej. Den ??/5 1909 fann jag arten allmänt i dammen i Upsala Botaniska trädgård. På någon annan lokal i trakten har jag ännu ej observerat den. Vid ifrågavarande tillfälle anträffades endast honor. De kröpo otympligt omkring på bottnen och bland de rikligen förekommande multnade växtlämningarna vid kanten af dammen. Alla voro äggbärande, och flera anträffa- des i färd med att aflägga sina ägg. Dessa placeras på alle- handa i vattnet förekommande växtdelar, såsom nedfallna blad, Sphagnum- och Ceratophyllum-stjälkar. De fastklibbas i enskiktade kakor af mycket växlande storlek. Antalet ägg i en sådan kaka kan stundom uppgå till bortåt 200. Liksom hos de egentliga hydracarinerna händer det äfven här ofta att en hona med sina ägg tillökar en kaka, som lagts af en 1 1761. LINNÉ: Fauna Svecica, ed. 2, Pp. 482. et) O. LUNDBLAD, TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA HYDRACARINER. 59. annan. Några honor, som intogos i akvarium, fortsatte där en tid att lägga ägg. — Jag har aldrig iakttagit denna art ute i naturen om hösten, ehuru det är tydligt att den finnes äfven då samt att honorna öfvervintra för att lägga ägg på- följande vår. Utbredning. — Det är troligt att denna art finnes spridd öfver en stor del af åtminstone mellersta och södra Sverige och att den kommer att visa sig ha en större och mera vid- sträckt utbredning än den nu kända. Se f. ö. ofvan. Ei kaxs: KATR. E. hamata KOEN. — I juli 1906 fann jag vid stranden af Skofjärden (Upland) på mycket grundt vatten en FEulais- hona, hvilken visat sig tillhöra denna art. Denna hona inne- höll mogna ägg. — Några år efteråt (!”/& 1909) fann jag på samma lokal ett antal Eu/azs, utan tvifvel tillhörande samma art. Alla exemplaren voro nymfer och hade en längd af 2,,—3 mm. (det fullväxta djuret når en längd af ända till 5 mm.) Då detta utvecklingsstadium hittills är okändt, torde det vara lämpligt att nämna litet om fyndet och djurens ut- seende. Nymferna sutto fastklamrade vid blad af under vattnet växande Cardamzine och på flera ställen så tätt att de berörde hvarandra. De höllo sig fast vid bladets kant, hvilken de omfattade med palperna och alla fyra eller blott de tre främre benparen. De flesta hade redan gått tämligen långt Ii sin utveckling, och deras hud var starkt utspänd, så att djuren voro klotrunda till formen. Imagon skymtade genom huden och utfyllde ej på långt när rummet därinnanför. Benen, som redan voro tillbakadragna ur nymfens, lågo tätt tryckta mot ventralsidan. Hvad beträffar byggnad och proportionsför- hållanden af mun och pharynx, likna dessa delar i allt väsent- ligt desamma hos det fullt utbildade djuret. Palperna visa äfven de karaktäristiska korta håren eller naglarna ispetsen. Utskottet å 3:dje leden är mycket svagt utprägladt och för- sedt med grofva fjädrade borst. Dylika borst förekomma äfven på 2:dra och 4:de lederna, isynnerhet talrikt å den se- nare. Ögonbryggan är förhållandevis smalare än hos det fullt utbildade djuret. 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1912 Man känner flera hydracariner, som öfvervintra som nymfer. Huruvida ifrågavarande art gör det vet jag ej säkert. NEU- MAN (1880 p. 107) anför emellertid angående £. extendens, art han i augusti sett honor lägga ägg. Hälften af dessa ut- kläcktes efter fem veckors förlopp, under det att de återstående ej kläcktes förrän nästa år i april. Det är då troligt att £. extendens (i motsats till Hydryphantes ruber m. fl.)icke öfver- vintrar såsom fullväxt utan sannolikt på något tidigare ut- vecklingsstadium. Detsamma är väl fallet med E. hamata. Härför tala de iakttagelser jag gjort öfver dess biologi. Utbredning. — Denna art anträffades för första gången i Sverige 1898 i Hornsjön på Öland (1906. Alb. Tullgren). Denna lokal har hittills varit den enda kända inom vårt land. E. extendens (MÖULL.). — Den ?/9 1911 fann jag ett full- vuxet 5 mm. långt exemplar af denna art .i Botaniska träd- gården i Upsala. Utbredning. — Skåne—Lappland, Gotland, Öland (NEU- MAN). Hydrachna MöULL. H. geographica (MULL.). — I en damm vid Lassby backar vid Upsala fann jag ett stort honexemplar d. ””/a 1911. Arten synes vara mycket sällsynt i Upsalatrakten och är aldrig obser- verad där hvarken förr eller senare. Utbredning. — Skåne, Gotland (NEUMAN). Förut ej känd från Upland. ; Hydryphantes KOocH. H. ruber (DEGEER). — Denna art är den i Upsalatrakten allmännast förekommande hydracarinen. Den träffas såväl i små, periodiskt uttorkande dammar som i sjöarnas litoralzon, vanligen på mycket grundt vatten. Jag har sett den under större delen af sommaren, men allmännast är den under för- sommaren och våren. Vid Upsala visar den sig först af alla arter, stundom redan i början af april. Utbredning. — Västergötland, Gotland (NEUMAN). Förut ej observerad i Upland. O. LUNDBLAD, TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA HYDRACARINER. 61 AFfrhenurus ANT. DUGG. A. globator (MULL.). — Ehuru jag blott funnit arten vid ett enda tillfälle — den erhölls på mycket grundt, knappt decimeterdjupt vatten vid Skofjärdens strand d. ””/g 1911 — tror jag dock ej att den är så sällsynt i Upsalatrakten, ehuru möjligen något sporadiskt förekommande. De vid ofvan- nämnda tillfälle anträffade exemplaren voro alla hannar. Utbredning. — Förut känd från ett ställe i Upland, näm- ligen Vitulfsberg, vidare från Västergöland, Gotland, Öland (NEUMAN). A. caudatus (DEGEER). — I en å Polacksbacken vid Upsala belägen, nyligen torrlagd damm, som innehöll en oerhördt tät växtlighet och äfven var rik på hydracariner af olika slag, anträffade jag i maj 1906 denna art i stor myckenhet. De närmast följande åren ända till dammens torrläggning besökte jag platsen ganska ofta, men fick alltid förgäfves söka efter denna art, hvilket visar hur nyckfulla vissa hydracariner ofta kunna vara isitt uppträdande. Dammen var under hela denna tid orörd och af samma utseende som 1906, hvarför äfven lifsbetingelserna efter allt att döma måste ha varit ungefär likartade. Utbredning. — Känd från Västergötland och Gotland (NEUMAN). Nyligen funnen i Lappland (WALTER). Förut ej känd från Upland. ÅA. papillator (MÖLL.). — Jag har funnit ett enda exemplar (en hona) i en liten damm utanför Upsala. Utbredning. — Funnen vid Skara på 1870-talet. Seder- mera ej återfunnen. Arten är ny för Upland. Mideopsis NEUMAN. M. Vörbicularis (MÖLL). — ”==?6/5 1911 fann jag några exemplar i Skofjärden (Mälaren). Två af dessa erhöllos med bottenskrapa på 5 meters djup. Arten är en sjöform och synes ej förekomma 1 smärre vatten. Utbredning. — Västergötland, Bohuslän, Vänern, Mälaren, Åsunden (NEUMAN). 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Limnesia' KoOocH. L. histrionica (HERM.). — Vid stranden af Skofjärden erhölls ett honexemplar d. ”?/s 1911 på blott en decimeter djupt vatten. Utbredning. — Öland (NEUMAN, TULLGREN), Skåne (BRU ZELIUS). Förut ej känd. från Upland:. L. maculata (MÖULL.). — Arten har iakttagits mycket all- mänt samtidigt med och på samma lokal som föregående. Massor af individer sågos simmande mellan på vattenytan flytande gammal vass.! Utbredning. — Upland, Västergötland, Skåne Blekinge, Gotland, Öland. Hygrobates KocH. H. longipalpis (HERM.), — D. ”/s 1911. fanni jag. några exemplar i Skofjärden. Några af de då fångade honorna innehöllo ägg. ”"/g samma år togs ett exemplar på en liten holme i Mälaren. Djuret påträffades i en i närheten af holmens strand befintlig vattenpöl, som blott rymde några få liter vatten. Denna vistelseort var helt säkert blott tillfällig, och djuret hade troligen kommit från sjön till pölen vid ett tillfälle, då vattnet stått högre, så attstranden varit öfversvämmad. Denna art brukar nämligen annars ej träffas i så små vattensam- lingar, utan den är i likhet med Mzideopsis en sjöform. Man kan ibland fånga den rätt långt från land på ända till 10 meters djup. : Utbredning. — Västergötland, Gotland (NEUMAN), Skåne (BRUZELIUS). Förut ej känd fran Oppland: Atax FARR. A. crassipes (MÖLL.). — Många nymfer äro iakttagna i Skofjärdens plankton sommaren 1911. I början af maj samma år fann jag äfven fullt utbildade djur. Utbredning. Skåne, Gotland. Öland, Upland, Tabula ME landskap (NEUMAN). 1! På 3 m. djup i Skofjärden har dessutom d. 4/8 1910 tagits en hydra- carin, som jag med någon tvekan hänfört till denna art. Arten är f. ö. från andra länder känd från sjöarnas djupfauna. O. LUNDBLAD, TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA HYDRACARINER. 63 Neumania LEBERT. N. vernalis (MULL.). — I det ofvan omnämnda profvet, som togs å Polacksbacken i maj 1906 samt innehöll Ärr/henurus caudatus, befinna sig två honor af denna Neuwmanzia-art, där- emot inga hannar. Djuret är sedan aldrig återfunnet. Utbredning. — Västergötland (NEUMAN). Arten är ny för Upland. Piona KOCH. P. carnea (KOCH). — Arten synes förekomma rätt all- mänt i ett par dammar i Lassby backar vid Upsala (äfven på andra platser i Upsala omgifningar). Den träffas ofta tillsamman med följande. Endast honor äro anträffade. Jag har funnit dem vid upprepade tillfällen, bl. a. ?/& 1909 och 30, ren I; Utbredning. — Arten är ny för Upland. Förut blott funnen vid Kvickjocki Lappland (NEUMAN). Då den emellertid i sin allmänna utbredning ej är nordlig — den är funnen flerestä- des i Tyskland och Böhmen — kom ifrågavarande fynd ej oväntadt. P. fuscata (HERM.). — I början af juni 1909 och 1911 far.ns arten allmänt i Lassby backar och vid Rickomberga vid Upsala i åtskilliga smärre vattensamlingar. Jag har blott sett den under våren och försommaren. Den fortplantar sig då. D.”/e 1909 fann jag flera honor med ägg. Utbredning. — Skåne, Blekinge, Gotland, Öland, Väster- götland, Upland, Lappland (NEUMAN). P. longipalpis (KREND.). — Tillsamman med ofvan om- nämnda Limnesia histrionica och maculata observerad vid Skofjärdens strand (bland på ytan flytande vass) i jämförelse- vis stort antal (endast honor). Utbredning. — Skåne, Gotland, Öland, Dalsland, Väster- götland, Östergötland, Upland (NEUMAN). P. nodata (MÖULL.). — Vid Skofjärdens strand på grundt vatten fann jag d. ”"/5s 1911 ett exemplar af denna art (före- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. kom tillsamman med föreg.). I ett prof, som upptogs i Sko- fjärden från bottnen på 12 meters djup medelst slamhämtare (”"/s 1911), befinna sig dessutom två exemplar, det ena en hanne, det andra en hona. Huruvida de tillhöra nodata var. nodata s. str. eller varieteten znmznuta (PIERSIG) har jag ej säkert kunnat afgöra. Storleken och färgen tyda på den senare, palpernas beskaffenhet på den förra. — Bland de ofvan omnämnda exemplaren fanns en hona med ägg. Jag har äfven funnit arten i planktonprof från Skofjärden, troligen genom att håfven kommit i beröring med bottnen. Två 29 äro funna vid Upsala "/5 1906 (nodata var. nodata s. str.). Utbredning. — Västergötland (NEUMAN). Ny för Upland. Litteratur. 12854. R. M. Bruzenivus: Beskrifning öfver Hydrachnider som förekomma inom Skåne. Akad. Afhandl. 1370. C. J. NEUMAN: Vestergötlands Hydrachnider. Öfvers. Vet. Ak. Handl, N:o 2; Pp. 105. 1874. ——, Om nya arter och slägten Hydrachnider. Skand. Nat.-forsk.- mötets i Köpenhamn Förhandl. 1873, p- 408. 1875. ——, Gottlands och Ölands spindlar och vattenkvalster. Öfvers. Vet: Ak Erandi Nror2,; ps om 1880. —-—, Om Sveriges Hydrachnider. Vet. Ak. Handl. Bd 17, n:o 3. 1901. R. PierRsIG und H. LoHMANN: Hydrachnid& und Halacaride. Das Tierreich. 13 Lieferung. 1906. ALB. TULLGREN: Öländska hydrachnider. Entomologisk Tidskrift ' 1906, P I9I. 1911. C. WALTER: Hydracarinen der nordschwedischen Hochgebirge (Erster Teil). Naturw. Untersuch. d. Sarekgebirges in Schwedisceh—Lappland, geleitet von Dr A. Hamberg. Bd. IV, Zoologie (Lief. 5). Känt AS a Einige gezogene Ichneumoniden aus Sudfinnland. Von A. Roman. (Fortsetzung aus Heft 3—4 1911, S. 202.) Erromenus simplex THOMS. — Diese Art lässt sich nicht immer nach der THOMSON'schen Diagnose bestimmen. In der Upsalaergegend ist sie auf Fichten nicht selten (FORSIUS zog sie aus Lygeonematus pinz RETZ.), und ich glaubte lange, einpaar nahe verwandte Arten vor mir zu haben. Bei einer Durchmusterung aller meiner Exemplare wurde es mir indessen klar, dass diese Art jeden Sommer zwei Generationen erzeugt. Die erste im Morsommer., (etwa. die ,erste Hälfte Juni) hat dunkle, die zweite im Hochsommer (etwa die letzte Hälfte Juli) helle Schenkel und Hinterleib (dieser immer dunkler beim SF). FORSIUS hat nur die Vorsommergeneration gezogen, THOMSON beschrieb nur die Hochsommergeneration. Scorpiorus. flavicauda on. sp. dis — Ein 8.-aus Prist- phora Palméeni FORSIUS in coll., 2 SS aus Lygeonematus pini RETZ. gezogen. R. FOoRrRSIUS. Ein von demselben 1908 im Freien gefangenes 9 ist in meiner Sammlung. 2. Nigra, facie maxima parte, genis, mandibulis preter dentes, palpis, antennarum scapo subtus, tegulis, radice alarum ventreque cum hypopygio, albidis; flagello antennarum subtus segmentisque abdominis margine apicali anguste, rufescentibus; valvul&e terebre pedesque anteriores toti, fulvi, hi postici con- colores femoribus, tibiarum apice tarsisque, late infumatis. Ale hyaline nervis et stigmate fuscis, hoc basi angustius pallide. ,;Long; cire:.5 mm. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1—2 (1912). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. Caput a fronte visum subrotundum, pone oculos vix angustatum, sed fortius rotundatum, genis mandibularum basi fere duplo brevioribus sulco distincto. Antenn& corpore bre- viores subsetiformes, in medio paululum incrassate, flagelli postannello articulis mediis hand multo angustiore. Thorax notaulis plane nullis, scutello sat pulvinato im- marginato, mesopleuris nitidis inferne concinne punctulatis, mesosterno latitudine saltim duplo breviore, segmento mediano alto, area sup.-media rectangulari cum basali confluente, area postica lata, plana fere verticali. Abdomen depressum lanceolatum, capite + thorace vix longius sed medio latius, segmentis mediis coriaceis. Seg- mentum I. latitudini apicali &quilongum, in medio sat ele- vatum impressione transversa prope apicem obsoleta, carinis dorsalibus sat distantibus medium vix superantibus; segmenta 2. et 3. valde transversa impressione distineta, cum 4. non impresso &quilonga. Terebra valvulis crassis exsertis pilosis hujus generis. Pedes validi sensim longiores, tarsis anticis articulis me- diis transversis, calcaribus posticis sat in&equalibus, unguiculis pulvillo brevioribus. Al& abdomen superantes, stigmate radium longius ante (intra) medium emittente, areola obliqua completa. 3. femine simillima, sed facie interdum medio, ventre apice valvulisque genitalibus nigris seu fuscis, costula sepe indicata, segm. 1:o abdominis paullo longiore transversim magis im- presso, articulis mediis tarsorum anticorum longioribus, di- versus. "Hong. elmke. 4 mm. Die neue Art erinnert durch die gelbe Bohrerscheide auffallend an Polyblastus xanthopygus HGN, der nach den Typen ebenfalls ein Scorpiorus ist. Sie unterscheidet sich jedoch reichlich sowohl an Färbung wie an Form, besonders des Kopfes und der Fähler. Das Gesicht des flavicauda hat oberhalb des weissen Clypeus vier ebenso gefärbte, + zu- sammenfliessende Längsbinden, von denen die zwei mittleren unten U-förmig zusammenhängen, aber bei dem einen 3 fehlen. Die Fähler des favicauda sind in der Mitte schwach, die des xanthopygus stark verdickt. Mit »Citenacme» gen- alis THU. hat f/avicauda die Wangenfurche und die Fläögel- ROMAN: EINIGE GEZOGENE ICHNEUMONIDEN AUS SUDFINNLAND. 67 areola gemeinsam, aber die Fihler-, Bein- und Bohrerfärbung nebst der Behaarung des letzteren scheinen anders zu sein. Mesochorus dimidiatus HOLMG. — Syn. 2. M. crassi- manus HOLMG. — Herr FORSIUS hat aus Hyponomeuta viele 2 und 3 gezogen, die mit den Typen und Beschreibungen der beiden obigen Formen tbereinstimmen. Beide wurden von HOLMGREN nur in einem Geschlecht — dimid. 3, crassim. 2 — beschrieben und die Färbung des Thorax und der Hinterleibsspitze ist auffallend verschieden. Ihr gleichzeitiges und zahlreiches Schmarotzen bei demselben Wirt flösst einen starken Verdacht ein, dass sie eine einzige Art bilden. Da- gegen lässt sich einwenden, einerseits die verschiedene Fär- bung (auch die Spitzen der Hinterschienen sind verschieden gefärbt, hell bei dimidiatus, dunkel bei crassimanus), ande- rerseits die verschiedene Ausbildung der vier vorderen Klauen- glieder (einfach bei dimidiatus, verdickt bei crassimanus). Diese Einwände sind jedoch nicht so ernst wie sie beim ersten Blick aussehen. Die Färbung geht in derselben Rich- tung wie bei den meisten lebhaft gefärbten Ichneumoniden, diejenige des J ist reicher. Die dunkle Hinterleibsspitze des J hat auch Analogien, ich erinnere mich besonders einer Art der Phygadeuon-Gtuppe Ischnocryptus KRB. aus dem Sarekgebirge. Betreffs der Klauenglieder sind diese bei vielen Ichneumoniden stark ausgebildet, besonders bei Sumpfarten, die ihre Eier in glatten, harten Pflanzenstengeln ablegen. Es ist dies folglich eine besondere Ausstattung des £, wenn auch in mehreren Fällen das J dieses Merkmal mehr weni- ger angenommen hat. Aus den besprochenen Grunden nehme ich als sicher an, dass dimidratus und crasstmanus zusammengehören, wobei ersterer Name die Priorität hat. THOMSON behält beide Arten bei, aber sein dimidiatus kann nicht mit dimid. HGN identisch sein, und sein crassimanus SÖ (wenn es existiert) ist jedenfalls ein unrichtiges. Zemiophorus scutulatus HARTIG und Hypsantyx impressus GRAV. Diese beiden Arten, welche im Freien sehr selten gefun- den werden, hat FORSIUS aus PDiprion-Arten, erstere aus ser- tifer GEOFF., letztere aus pallidum KL., erzogen. Habituell sind sie sehr verschieden, bei vergleichender Prufung bieten 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sie aber so viele iäbereinstimmende Merkmale dar, dass es mir berechtigt erscheint, beide als Arten derselben Gattung zu erklären: Zemiophorus THOMS. 1894 (mm-a FÖRST. 1868?). Syn. Zryphon GRAV., HARTIG. — Mesoleius HoLMG. apud BRISCHKE 1878. — Hypsantyx PFANK. 1906. — .Ozlo- phorus HABERM. 1909 nec THOMS. Caput haud crassum; oculi supra medium lenissime emarginati; clypeus a facie vix discretus, antice deplanatus margine truncato; mandibule dentibus 2&equilongis, inferiore acuminato, superiore oblique truncato vel subbidentato; an- tenn&e corporis longitudine, postannello articulis vicinis ab- rupte longiore. Thorax breviusculus mesosterno saccato, epomiis nullis; notauli subindicati, sed pronotum non attingentes; epicnemia nulla seu abbreviata; mesopleura nitida, subliliter concinne punctata speculo polito; mesolcus apertus parum profundus; segm. medianum breve area postica alta cum superomedia confluente, costula nulla. Abdomen lanceolatum capite + thorace paullo longius, postice vixX compressum; segm. I. glymmis nullis, sed scrobe basali lata carinis acutis postice parallelis; terebra tenuis- sima non exserta. Pedes mediocres tibiis posticis nigris late albo-annulatis, calearibus longis pallidis; unguiculi simplices. Al& -areola: obliqua, radii abscissa 2.1 tecta; nervellus parum inferus, vix antefurcalis. Die beiden bekannten Arten dieser Gattung sind infolge der verschiedenen Form des I. Tergites verschieden aufge- fasst worden. THOMSON stellt scufulatus als Subgenus bei Synadipnus FÖRST., PFANKUCH findet zZmpressus am nächsten mit Spudwa FÖRST. verwandt. In Betracht der fehlenden Glymmen und der schwachen Notaulen scheint mir die erstere Placierung etwas besser begrändet, aber es spielt hier eine meines Erachtens wichtigere Verwandtschaft mit. Die eigen- tämliche Form der Mandibeln mit gleichlangen, aber un- sleichen Zähnen ist bei den Ichneumoniden eine sehr seltene und kommt hier völlig konstant vor. Sonst ist sie eigentlich nur bei der Trib. £assznz bekannt, obwohl auch bei den mit ROMAN: EINIGE GEZOGENE ICHNEUMONIDEN AUS SUDFINNLAND. 69 eingebuchteten Augen versehenen und (gleichzeitig) Epikne- mien entbehrenden Gattungen der gegenwärtigen Trib. Bau- eAtinri vorhanden. Mir scheint es äussert wahrscheinlich, dass die iäbereinstimmende Bezahnung der Mandibeln ein Zeugnis gemeinsamen Ursprunges der genannten Gruppen ist, und ich denke mir, dass die gegenwärtig grossen, aber haupt- sächlich habituellen Unterschiede dem Parasitismus bei sehr verschiedenen Wirten (verschiedene Ordnungen) zuzuschrei- ben sind. Die Arten unterscheiden sich folgendermassen: I: £. impressus (GRAV) "Syn. Hypsantyx PFANK. — Epiknemien fehlend. Erste Tergite nicht gestielt, wenig länger als hinten: breit, Spirakeln vor der Mitte; Segm. 3 ebenso grob skulptiert wie das zweite. Radialader weit vor der Mitte des Stigmas ausgehend, Areola sehr schief. Diskoku- bitalader fast geknickt, mit Ramellus. — Scheitel und Hin- terleib schwarz, dieser oben mit weissen Segmenträndern; Hin- terhäften rot. 2: Bauchfalte dunkel, auch vordere Häften rot. 3: Gesicht, vordere Häften grösstenteils und Bauchfalte, weisslich. 2. :Z. scutulatus (HART.) THOMS. Syn. Mesoleius Brisch- £ez HOLMG. — ÖOltlophorus nobilis HABERM. (typum vidi). — Epiknemien vorhanden, aber unvollständig. Erste Tergite gestielt, fast zweimal länger als hinten breit, Spirakeln etwas hinterwdermeMitte; ”Segmowsgischwaächer- skulptiert als das zweite. Radialader wenig vor der Mitte des Stigmas aus- gehend; Areola wenig schief, Diskokubitalader gekrämmt ohne Ramellus. — Scheitel gelbgefleckt; Hinterleib schwarz und rot, ohne weisse Zeichnung, Bauchfalte dunkel; Hinterhöften schwarz, unten weiss gezeichnet. Grösse beider Arten etwa 8—9 mm. Spudeus Forsi u. sp. 28. s 2. Nigra, clypeo, mandibulis preter dentes, palpis, callo pronoti, tegulis, radice alarum, margine apicali segmentorum 4.—7. angustissime, incisuris anterioribus ventris, basi ipsa tibiarum posticarum (extus anguste, intus duplo seu triplo latius) basique stigmatis anguste, flavis vel albidis; flagellum antennale subtus, macula plerumque obsoleta humerali cal- loque sub tegulas, rufescentes; pedes, tibiis tarsisque posticis exceptis, sanguinei; plica ventralis maxima parte apicesque 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. calcarum posticorum, + dilute fusca; hypopygium nigrum albo-limbatum. Long. circ. 6 mm. Caput thoracis latitudine alutaceum, pone oculos nonni- hil angustatum satisque rotundatum, clypeo polito medio gibbo, margine antico truncato fere undique visibili, genis mandibularum basi saltim duplo brevioribus. Antennz&e vali- diuscul&e corpore paullo breviores, scapo fere truncato, fla- gello apice subattenuato 26—27-articulato, postannello scapo + pedicello vix I !/3g X longiore, quam articulis duobus sequentibus subbreviore, apice nonnihil incrassato. Thorax breviusculus subecompressus subtiliter alutaceus, notaulis a margine pronoti fere ad medium distinctissimis, mesopleuris nitidulis inferne punctulato-alutaceis speculo magno polito, epicnemiis completis, scutello pulvinato postice punc- tulato. Segm. medianum breve: areis sup.-media & postica costis validis circumdatis, hac lateribus angulata medium superante, carina longitudinali bipartita, metapleuris niti- dulis. Abdomen robustum longitudine capitis + thoracis, huic aquilato, segmentis anterioribus alutaceis; segm. I. triangulare latitudine apicali non longius, carinis dorsalibus acutiusculis postice parallelis, spiraculis vix conspicuis; segmenta 2. &,3. &quilonga valde transversa, spiraculis 2! longe ante medium sitis; terebra sat angusta abdomen non superans, valvulis compressis. Pedes mediocres sensim longiores, postici femoribus api- cem abdominis fere attingentibus, calcaribus medium meta- tarsi subcompressi vix superantibus, tarsis apicem versus subattenuatis, ungue articulo 3. vix breviore, unguiculis pul- villum subacuminatum parum superantibus. Al& hyalinge abdomen superantes, stigmate radium pa- ullo ante medium emittente, areola nulla, fenestra externa puncto corneo divisa, nervo discocubitali arcuato, nervello longe infero, antefurcali, abscissula nervo recurrente saltim duplo longiore. 3 differt: corpore minore; facie utringque macula elon- gata cum clypeo concolore coherente ac basin antennarum vix attingente, puncto plerumque apicali scapi, macula hume- rali triangulari utringque, lineola infra alas, plica ventrali preter ROMAN: EINIGE GEZOGENE ICHNEUMONIDEN AUS SUDFINNLAND. TI apicem nigrum, coxis & trochanteribus anterioribus, illis pro parte basique tibiarum posticarum etiam extus latius, flavis seu albidis; abdominis segm. 2:0 apice utrinque tenuissime testaceo. Long. circ. 5 mm. =— Antenn&e flagello 24—25- articulato, postannello scapo + pedicello &quilongo, quam articulis duobus sequentibus evidenter breviore. Mesopleura magis nitida inferne vix punctulata; segm. medianum minus altum. Abdomen segm. 1:o subelongato spiraculis paullulum prominentibus, segmentis ultimis ventralibus subemarginatis. Anfangs bestimmte ich diese Art als Mesoleius ?Wahil- bergi HIGN wegen der schmal weissen Basis der Hinterschie- nen beim 2. Die Typen beider Geschlechter hatten jedoch eine viel längere 1. Tergite, und die weisse Hinterschienen- basis war innen nicht breiter beim $. Schliesslich fand ich die nächsten Verwandten bei Spudeus, Abt. D THOMS., wo sich die Type des Stockh. Museums von Mesoleius asst- duus HGN als sehr ähnlich, aber zweifellos artlich verschieden erwies. Bei Forsz sind die Wangen viel kärser, die Thorax- seiten glänzender, die Abscissula im Hinterflugel viel länger, die äusserste Basis der Hinterschienen ist weiss (beim assz- duus schwärzlich) und das Gesicht des S ist nur gelbgefleckt. Diese Unterschiede wurden bei einem Material von 6 £, 4 3s konstatiert. Acht Exemplare waren aus der schon bei Scorp- Zorus erwähnten Pristiphora Palméni gezogen, ein $J aus UPtekomusk ferkumsinens. FÖRST., das letzte Ex, ein AM fing FORSIUS, während es bei Pieronus sp. (wohl Larven von Pr. ferrugineus?) Eier legte. — Die vorliegende Art könnte ebensogut bei Mesoleius, speziell bei der variegatus-Gruppe (Holmgrenia FÖRST.) gestellt werden, denn sie ist eine Mittel- form zwischen den beiden Gattungen. Nach FÖRSTERS Sy- nopsis kommt man jedoch mihelos auf Listrota, welcher Name im J. 1897 mit einer nordamerikanischen Art belegt wurde. Ich habe die FÖRSTER'sche Type 1910 im Mänche- ner Museum flächtig gesehen und notierte mir dann, dass sie kurze Hintersporne besass. Nach PFANKUCH hat FÖR- STER die Type des Mesoleptus albieruris GRAV. mit Läistrota bezettelt. Diese Art ist ein Syadipuus THOMS. S. lato, was ja gut mit meiner Notiz aus dem Minch. Mus. zusammen passt. Man sieht, dass Lzstrofa in der urspränglichen Fas- 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sung keinen Wert als Gattung hat, denn sonst wärden nicht zwei Tiere, die den entgegengesetzten Enden des grossen Mesoleous-Komplexes am nächsten stehen, beide darin passen. Berichtigung: Im ersten Stick meines Aufsatzes (1911, S. 201) waren die Zeilen 10 und 11 ganz unverständlich. Die richtige Wortfolge ist: (teils aus ver-)schiedenen Blattwespen, teils aus der Tineide Hyponomeuta padi Z. (sic!) erzogen. Der Verf. Ångermanländska fjärilar: Af Einar Wahlgren. Under de få år jag tillhörde Härnösands h. allm. läro- verk, sökte jag på lediga stunder under vår och höst genom exkursioner i Härnösands närmaste omgifningar och insamling af insekter af alla ordningar skaffa mig en föreställning om traktens entomogeografiska beskaffenhet. Bl. a. bemödade jag mig att tillvarataga alla arter af makrolepidopterer, som påträffades. Att den här meddelade förteckningen öfver ångerman- ländska fjärilar emellertid måste vara ytterst ofullständig, är tydligt redan däraf, att jag endast under tvenne somrar — då jag dessutom var hindrad att helt ägna mig åt insekt- studier — stannade inom området så länge som till slutet af juni eller de allra första dagarna af juli, och att jag icke något år hait tillfälle att förr än i september åter upptaga exkursionerna. Någon kunskap om högsommarfaunan har jag dock erhållit därigenom, att några af mina för entomologi intresserade elever lämnat mig sina samlingar till genomseende och bestämning. Särskildt har jag i skolynglingen ANDOR LUNDSTRÖMS samlingar funnit flera arter, hvilkas förekomst inom området varit af intresse att konstatera. Några få arter - har jag antecknat ur en läroverket tillhörig samling, hop- bragt af landskamrer A. ARNELL. Samtliga från Nordmaling nämnda fynd äro gjorda af n. v. studenten GUSTAF TUNDAL. Om jag frånser ett fåtal i litteraturen spridda: uppgifter, hvilka, tillika med några makrolepidopterfynd annoterade från 714 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. offentliga samlingar, i det följande omnämnas, utgöres allt hvad som hittills offentliggjorts om ångermanländska fjärilar af en förteckning af TRÄGÅRDH öfver makrolepidopterer från mellersta delen af landskapet (Anundsjö, Kubbe och Örn- sköldsvik). Detsamma kan för resten sägas om hela det norrländska kustområdet norr om Hälsingland. Och dock vore kännedomen om detta områdes fjärilfauna af största in- tresse för kunskapen om många såväl af våra nordliga som sydliga arters och rasers utbredningsgränser och . därmed också om de faktorer, som begränsa utbredningen. Jag har därför ansett, att de här meddelade fynden trots deras ofull- ständighet kunde vara af intresse. Af samma skäl har jag äfven medtagit de småfjärilar jag funnit, ehuru jag endast mera tillfälligtvis insamlat sådana. För bestämningen af så godt som alla dessa står jag i tacksamhetsskuld till rege- mentsläkaren dr. L. TRAFVENFELT i Umea. För en intimare kännedom om våra fjärilar anser jag det bl. a. vara af vikt att lära känna deras individuella va- riationer inom olika delar af landet, och jag har därför i det följande upptagit ett större antal forma(aberratio-)namn, som förut icke användts i svensk litteratur. Beträffande alla så- dana, som icke finnas omnämnda i »Nordens fjärilar», har jag gifvit en kort karakteristik af formen i fråga. Vid benämnandet af raser eller subspecies — i betydel- sen af geografiska varieteter — har jag anslutit mig till den af ett flertal zoologer brukliga metoden att omedelbart till artnamnet foga subspeciesnamnet. I sådana fall, då dessa båda namn äro lika, d. v. s. 1 fråga om typrasen, har jag dock endast ansett nödigt att utsätta rasnamnet i de fall, då inom Skandinavien flera raser äro kända. Beträffande nomenkla- turen i övrigt har jag i allmänhet följt STAUDINGERS kata- log. I några fall har dock afvikelse skett i enlighet med SPULER »Die Schmetterlinge Europas». Då ingen fyndort närmare angifves, är denna Härnösands- trakten. Papilionidee. Parnassius apollo L. Tagen vid Nya varfvet (ARNELL). — Arten är förut nordligast känd från Medelpad (ADLERZ, 2). E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. =—T in Pieride. Pieris brassic&e& L. Själf har jag endast varit i tillfälle att ftillvarataga vårgenerationen, /£. chariclea STEPH. Ett exemplar, som öfvervintrat såsom puppa i oeldadt rum, kläcktes "??/5, och redan den ??/5 (1911) flög arten i det fria. Den tidiga flygtiden vid så nordlig breddgrad synes mig an- märkningsvärd. VWVårgenerationens flygtid uppgifves såväl för Danmark (KLÖCKER) som för Sverige (AURIVILLIUS) till juni. Å andra sidan räcker denna generations flygtid i Härnösands- trakten ända till början af juli. ADLERZ (2) uppgifver också flygtiden (i Sundsvallstrakten?) maj —juli. När sommar- generationen flyger, känner jag icke. I slutet af augusti (1910) funnos emellertid fullvuxna larver, som fråssade på Raphanus sativus i skolträdgården. Redan sista dagarna i augusti träf- fades puppor, som öfvervintrade. Ett 20-tal larver insamlades i augusti 1910 för kläckning. Samtliga voro dock angripna af Åpanteles glomeratus L., som förpuppade sig i sept. och efter öfvervintring i varmrum kläcktes i början af maj. En 2 tagen af LUNDSTRÖM ??/g 1911 synes icke vara det minsta afflugen och har framvingarnas spetsfläck starkt gråpudrad; möjligen är det ett ex. af en 3. generation, som utbildats under den osedvanligt varma sommaren. Arten är äfven funnen i Nordmaling. Pierisi rape LL. Fagen vid) Framnäs i Säbrå (ARNELL). Pieris napi napi L. Också af denna art har jag själf (i juni) endast insamlat ex. tillhörande vårgenerationen och bland dessa såväl /£. typica som f. sabellice STEPH. (3 med tydlig midtfläck på framvingarnas öfversida). Ett ex. (3) utan medianfläck å framvingarna, och som blott mäter 35 mm., torde böra räknas till £. zapella LAMB. En £ fångad i sept. 1911 (LUNDSTRÖM) har bakvingarnas undersida lika starkt svartpudrad som vårgenerationen; framvingarna äro dessutom ofvan ovanligt starkt svartpudrade längs alla rib- borna, vid vingroten, i nästan hela diskfältet och längs bak- kanten; äfven bakvingarna vid vingroten och i inre hälften 7 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. af diskfältet. Individet bör väl således räknas till £. meta WAGN. Sannolikt tillhör det en under denna varma sommar förtidigt kläckt 3. generation. Vid med konstgjord värme framkallad 3. generation har det nämligen visat sig, att en del af de puppor, som låta sig drifvas, utvecklas till imagines med vårgenerationens dräkt. Arten är äfven tagen i Nord- maling. Euchloöé cardamines L. flyger allmänt i Härnösands- trakten; från slutet ..af maj (”"/s.1911). till .slutet:af juni, Ar förut af TRÄGÅRDH funnen i mellersta Angermanland. Leptidia sinapis L. Allmän i juni. Anföres af TRÄ- GÅRDH från mellersta Angermanland. Colias palzeno paleno L. (C. p. var. lapponica STAVD.) En 3 från Mellansel !!/; (LUNDSTRÖM) och en 8 från Härnö- sand, juli (LÖFDAHL), båda naturligtvis tillhörande den nord- liga rasen, typrasen. Hanen är något afflugen men synes ha varit tämligen blekt gul. Färgen på vingarnas öfversida hos J är emellertid blott af sekundär betydelse. Jag har SS från Torne lappmark, som äro lika starkt eller blott en hårs- mån blekare gula än ss från Ober-Schlesien, i detta fall närmande sig f£. Schildez STAUD. från Finnmarken utan att dock ha denna forms särskildt smala kantband. Äfven fram- vingarnas svarta utkantband växlar hos den nordliga rasen i bredd; hos Mellansel-exemplaret är det precis lika bredt som en J i min samling från Ober-Schlesien. Ej Hellervär den nordliga rasen, såsom t. ex. hos SPULER uppgifves, alltid mindre än den mellaneuropeiska; en 8 från Torne lappmark mäter t. ex. 53 mm. Den sydliga rasen, Colias päleno eu- 7opome ESP., torde i sin rena, undertill starkt gula form knap- past hos oss förekomma annat än i de sydligaste delarna; ett typiskt ex. har jag sett från Halland: Nymphalide. Pyrameis cardui L. Ett ex. taget i Säbrå "/7 (I. LIND- STRÖM) tillhör /£. pallida SANDB., som förut blott är känd från norra Norge söderut till Saltdalen. E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 7 Vanessa urtic&e& polaris STAUD. De enda exemplar, som tillvaratagits, äro tvenne puppor, som intogos ??/g och "7/0 och kläcktes !/9 och !”/10. Då exemplaren ha en tyd- lig om också tämligen svag mörk skuggning från mellersta framkantfläcken till bakkantfläcken, måste de räknas till den nordliga rasen. Om dennas grundfärg äro uppgifterna väx- lande. SPULER uppgifver den vara mattare än hos den syd- ligare rasen, STICHEL (21) däremot anger »die feurigere Grundfarbe» såsom karakteristisk. Mina exemplar ha också en mera lysande röd bottenfärg, än som vanligen är fallet hos sydsvenska exemplar. Anmärkningsvärd synes mig äfven den sena kläcknings- tiden vara. De öfvervintrande fjärilarna börja flyga redan i mars, och i april (1911) voro de redan tämligen allmänna. Tydligt är att polaris på Härnösands breddgrad har åtmin- stone två generationer. TRÄGÅRDH anför den äfven från mellersta Ångermanland. Hur långt söderut den nordliga rasen går torde vara obekant. ADLERZ (2) omnämner den från Sundsvallstrakten. Vanessa antiopa L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (AR- NELL). Polygonia C album L. Det enda tillvaratagna exem- plaret tillhör /£. variegata TUTT (bakvingarnas undersida grön- marmorerad). Melitea athalia parthenie AURIV. (nec BKH, nec M. aurelia. NICK.). Ett på Vårdkasberget vid Härnösand ”/r in- fångadt Melitea-individ tillhörande athalia-gruppen har föl- jande utseende. Vingbredd 33 mm. Framvingarna ofvan vid roten till ungefär !/3 och bakvingarna till ungefär hälften af vingens längd svarta, dock med några inströdda rödgula fläc- kar såsom hos mörka sydsvenska azhalza-individ. Det svarta, framtill klufna midtbandet å framvingarnas öfversida ovan- ligt bredt. De tre gulröda tvärbandens fläckar väl skilda från hvarandra genom breda svarta maskor, och det yttersta bandets fläckar å framvingarna reducerade till obetydliga röd- gula halfmånar, som äro betydligt smalare än den svarta ut- kanten; å bakvingarna äro de ytterligare reducerade till yt- 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. terst små gulröda punkter, af hvilka de tre främsta knappt äro skönjbara. På undersidan är bakvingarnas midtband innanför den svarta delningslinjen tydligt gult och mörkare än i yttre hälften. "Likaså är mellanfältet i sin inte del, divs! mellan de svarta bågarna och midtbandets yttre svarta be- gränsning, tydligt mörkare gult än midtbandet. Kantbandets inre del, innanför den svarta linjen, är uppdeladt i gulhvita halfmånformiga fläckar (således längre i tangentiell än i radiär riktning), som äro betydligt mindre än yttre mellan- fältets rödbruna fläckar. Af dessa halfmånar äro 1.—3. (bak- ifrån räknadt) tilltagande i storlek, medan de fyra främre äro lika stora och ungefär hälften så stora som den tredje. Kant- bandets yttre del (utanför den svarta linjen) något, ehuru obetydligt, starkare gul än den inre. Palperna mot spetsen något mer rödaktiga än i inre hälften. Som synes följer denna beskrifning så godt som orda- grant beskrifningen på M. athalia var. parthenie i >Nordens fjärilar», hvilken ansetts identisk med JM. aurelia NICK. Lyck- ligtvis ha vi emellertid numera genom DAMPFS undersök- ningar af de hanliga kopulationsorganen möjlighet att med säkerhet bestämma de hos oss som annorstädes ofta förväx- lade arterna af athalia-gruppen. Det har nu vid den under- sökning jag gjort af ifrågavarande forms kopulationsorgan framgått, att den trots allt är en äkta M. azhalia ROTT. För jämförelses skull har jag äfven undersökt tvenne dd, som jag i aug. 1900 fångade i öfre björkregionen på berget Luossavaara i Torne lappmark, och hvilka jag hittills räknat till M. aurelia. Äfven dessa visade sig emellertid tillhöra M. athalia. Den tanken låg då nära till hands, att allt hvadrvi hit tills ansett för MM. aurelia i själfva verket blott var en nord- lig ras af M. athalia. Tack vare Prof. SJÖSTEDTS vänliga tillmötesgående har jag från Riksmuseet erhållit till under- sökning tvenne Melitea-ex., som varit bestämda såsom M. aurelia, en 3J från Lappland, tagen af LAMPA, och en J från Dovre, tagen af SCHÖYEN. Vid undersökning af kopulations- organet visade sig båda tillhöra MM. athalia. Det lappländska individet mäter omkr. 33 mm. Färgen och teckningen öfver- ensstämma så godt som fullständigt med den beskrifning, E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 79 som ofvan gifvits af Härnösandsexemplaret, dock är öfver- sidans rödgula fläckar ännu något mindre än på detta och af ungefär samma storlek som på exemplaren från Luossavaara. Individet från Dovre är 31 mm. eller lika stort som Luossa- vaara-exemplaren. Framvingarnas gulröda fläckar på öfver- sidan äro något större än på det lappska exemplaret, bak- vingarnas däremot något mindre. Undersidan afviker nästan endast därigenom att yttre mellanfältets inre del saknas, d. v.s. midtbandets yttre gränslinje och yttre mellanfältets svarta bågar sammanfalla, hvilket nära nog också är fallet hos Luos- savaara-exemplaren och Riksmuseets lappska exemplar. Kant- bandets ljusa månfläckar å bakvingarnas undersida äro hos Riksmuseets båda exemplar större än hos Härnösands- och Luossavaara-exemplaren, och dess yttre del är hos de förra ej eller knappt mörkare än den inre. Slutligen har jag också genom doktor TRAFVENFELTS tillmötesgående haft tillfälle att undersöka några ifrågava- rande form tillhöriga eller närstående individ från Ånger- manland och Umeå, hvilka äfvenledes visat sig vara M. athalia. En £ från Luossavaara, som togs samtidigt med de båda hanarna, är något större och ljusare än dessa, hvilket ju äfven är fallet med den sydsvenska rasens honor. Af det ofvan anförda framgår, att vi i vårt lands nord- liga delar (Lappland och söderut åtminstone till Ångerman- land) ha en hufvudsakligen genom mindre storlek och mera utbredda svarta teckningar utmärkt ras af MM. athalia, och att denna ras äfven förekommer på Dovre. Otvifvelaktigt är också denna ras identisk med hvad som hos oss hittills an- setts vara M. aurelia NICK, och som i »Nordens fjärilar» be- nämnes M. athalia v. parthenie. AUCRIVILLIUS uppfattning af formen i fråga såsom endast en varietet af JM. athalia har således visat sig riktig. Att öfvergångsformer mellan typrasen och M. a. parthenie förekomma, är ju alldeles i sin ordning. Ett sådant individ (S) har jag också från Härnösandstrakten, hvilket till stor- leken öfverensstämmer med M. a. parthenie men med starkare utbredda ljusa teckningar. Sannolikt befinner sig den nord- liga rasen i Härnösandstrakten i närheten af sin sydgräns; 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. typrasen förekommer i sin rena form redan i Hälsingland och själfva det Härnösandsexemplar, som gifvit anledning till denna utredning har, såsom af ofvanstående framgår, icke så utpräglad parthenie-karaktär som de lappländska individen. Brenthis selene selene SCHIFF. I ex. taget i Säbrå i juni (LUNDSTRÖM). Det tillhör vår sydliga ras utan att förete minsta närmande till A. s. kela STAUD. De mörka tecknin- garna äro ej starkare än hos sydsvenska exemplar, och under- sidans silfverfläckar äro lika tydliga som hos dessa. AA. se- lene hela STAUD. är af TRÄGÅRDH träffad i mellersta Ånger- manland. Brenthis euphrosyne euphrosyne L. är allmän i gran- skogens gläntor och flyger redan de sista dagarna af juni. Vingbreddens storlek växlar mellan 34 och 40 mm. I regel äro utkantens mörka bågfläckar förenade sinsemellan och med den bredt mörka utkanten, så att de innesluta små rödgula kantfläckar, hvarigenom Härnösandsformen närmar sig &. e. fingal HBST. Den är äfven funnen i Nordmaling. Argynnis ino RoOTT. Tagen i Säbrå i juni (LUNDSTRÖM). Argynnis latonia L. 1 ex. infångadt. — »Rätt allmän åtminstone upp till 62» enligt »Nordens fjärilar». Argynnis aglaja aglaja L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (ARNELL) samt, i augusti, i Gudmundrå (LUNDSTRÖM); är enligt den senare äfven allmän i Anundsjö. De två ex. jag sett ha en vingbredd af resp. 40 och 48 mm. och äro således tämligen små. Vingarnas öfversida är i basalhälften ej mör- kare än hos skånska exemplar, och grundfärgen är lika starkt gulröd som hos dessa, hvarigenom exemplaren visa sig till- höra typrasen. Något närma de sig dock den från nordliga Norge beskrifna ÅA. a. borealis STRAND, i det framvingarnas undersida i vingspetsen är svagare svartfläckig och silfver- fläckarna äro någon obetydlighet mindre och måhända något mera regelbundet ovala än hos de skånska exemplar jag sett. E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. SI Argynnis niobe L. Ex. från Angermanland i Riks- museets skandinaviska fjärilsamling. — Utbredning enligt »Nor- dens fjärilar»: tämligen allmän åtminstone upp till 62”. Arten är emellertid äfven uppgifven för Norrbotten (DUURLOO) och Lappland, Kvickjock (WALLENGREN, 31). Argynnis adippe L.. I ex.i juli (O: LÖFDAHL). — Är förut ej med säkerhet känd norr om Hälsingland. ZETTER- STEDT skrifver visserligen »in Lapponia rarius> men anför ingen fyndort. Erebia ligea ligea L. Härnösand och Säbrå i juli. Äfven i Nordmaling. Pararge hiera F. På torr klippmark och på sandmark 1 juni—juli. i Pararge mera L. Det enda exemplar jag sett, fångadt i juli (O. LÖFDAHL), närmar sig starkt v. 2onotonia SCHILDE. — Arten är förut känd från mellersta Ångermanland (TRÄ- GÅRDH). Coenonympha pampbhilus L. Allmän på sandmark i juni. Ett exemplar, som för öfrigt är en ensidigt utbildad f£. biocellata STRAND (en mindre ögonfläck bakom den större åa framvingen), mäter endast 24 mm. mellan vingspetsarna. Utan: tvifvel är minimåttet på vingbredden i »Nordens fjä- rilar», 28 mm., för högt, enär mindre exemplar äfven i södra Sverige äro vanliga. RUHL anger också minimibredden till 24 mm. Arten uppgifves af TRÄGÅRDH från mellersta Ånger- manland och finnes äfven i Nordmaling. Coenonympha tiphon isis THUNB. Säbrå på ängsmark i juli (LUNDSTRÖM). Det enda individ jag sett mäter 33 mm. Det saknar alldeles ögonfläckar på öfversidan och har på undersidan blott mycket svag antydan till ögonpunkt på framvingarna och på bakvingarna två otydliga punkter. Un- dertill äro framvingarna innanför det ljusa tvärstrecket ockra- gula, där utanför öfvervägande ljusgrå; bakvingarna helt grå, i bashälften mörkare och något grönaktiga. Framvingarnas Entomol. Tidskr. Årg. Ber Hr SE(19r2). 6 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. ljusa tvärband är mycket svagt och bakvingarnas uppdeladt i tre isolerade fläckar. Att formen tillhör den nordliga rasen zZsis, är således ställdt utom tvifvel. Framvingarna äro emel- lertid icke »mörkare rödbruna», såsom i »Nordens fjärilar» angifves, utan blekare gula än hos våra sydsvenska individ. Den öfverensstämmer därigenom med C. (Satyrus) isis ZETT. Ins. Lapp. Den nordliga rasen varierar således likasom den sydsvensk-mellaneuropeiska beträffande öfversidans färg, och dess ljusa form tillhör samma variationsriktning som £. laidion BKH. och bör väl också kunna få bära detta namn. Lyc2enide. Callophrys rubi rubi L. Allmän på öppna platser i juni. Äfven i Nordmaling. Den ångermanländska formen tillhör typrasen med starkt grön undersida och liknar således icke den enligt STRAND (24) i norra Norge flygande C. rz. nordlandica STRAND. Chrysophanus virgaure&e L. Funnen i Säbrå samt i Nordmaling. Chrysophanus hippothoö Stieberi GERH. Tidigast ?"/e har jag sett arten, då talrika individ, uteslutande SS, fladd- rade öfver en blomrik äng, där de dock endast men fitigt besökte Ranunculus acer. Att SS af denna art framkomma tidigare än 27 är förut kändt (GILLMER). Honor äro af LUND-. STRÖM funna i Säbrå; samtliga ha tydligt gulröda framvingar, och den ångermanländska formen tillhör således Stieberi. Hanarna afvika emellertid hvarken genom blekare färg eller genomgående mindre storlek från sydsvenska (öländska) in- divid. Deras vingbredd är 28—32 mm. Ej heller är bak- vingarnas röda kantband, som för öfrigt kan helt saknas, bre- dare än den sydliga rasens. Den enda olikheten är att fram- vingarna ofvan längs utkanten äro försedda med en rad mer eller mindre tydligt isolerade fläckar, och att undersidans fläckar i distalfältet svagt men skönjbart slå igenom på öfver- sidan. Samma iakttagelser har STICHEL (22) gjort vid jäm- förelse mellan Gällivare-exemplar och tyska. E. WAHLGREN: ÄNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 83 Chrysophanus phleas hypophleas B. /(C. p. var. americanus D'URB.). Det enda tillvaratagna individet, fån- gadt i juni, måste åtminstone anses såsom en öfvergångsform till denna nordliga ras. Det mäter visserligen icke mer än 38 mm. (typrasens maximistorlek enligt AURIVILLIUS) och öfversidans svarta teckningar äro icke mattare än hos syd- svenska individ, men bakvingarnas undersida är ljusare grå än hos dessa, och de svarta punkterna äro större och mera tydligt framträdande. Norska författare, såsom SCHÖYEN och SPARRE SCHNEIDER (17), framhålla också, att kypophleas i norra Norge, där den sedan länge är känd, ej genom öfver- sidans färg eller teckning afviker från den sydliga rasen. Hypophleas är af MEVES funnen i Jämtland och uppgifves af ADLERZ (1) förekomma så sydligt som i Medelpad. Det ångermanländska exemplaret har bakvingarna ofvan försedda med en blå fläckrad, en parallellform således till typrasens £. ceruleopunctata RÖHL. Samma variationsrikt- ning är äfven uppmärksammad i norra Norge. Chrysophanus amphidamas ESP. Funnen i Nordmaling. Lycena argyrognomon lapponica GERH. (ÅL. a. egidion AUCT.) Sedan det visat sig att 2gzdion MEISSN. är en alpin form af Lycena argus L., måste vår nordliga ras af L. argy- rognomonr BERGSTR. bära ofvanstående namn. Ett par fångadt i Säbrå '/7 (LUNDSTRÖM). Hanen till- hör £. demaculafa STRAND (vingar undertill utan rödt band). Honans vingar äro vid basen blåaktiga. Lyczena eumedon eumedon ESP. Tre ex. (S) infångade t/6 på ängsmark i Säbrå. Det minsta mäter 26, det största 30 mm. Arten tillhör de många fjärilar af ostligt-sydostligt ursprung, som mot nordväst aftaga i storlek. RÖHL uppgif- ver dess vingbredd till 32—35 mm., AURIVILLIUS till 27—32. Ett ex. från norra Värmland (Dalby s:n) mäter blott 24 mm. Äfven i norra Finland lär arten (enligt uppgift hos RÖHL) flyga i mycket små individ, som dessutom så godt som sakna det hvita längsstrecket på bakvingarnas undersida. Äfven på ett af Härnösandsexemplaren är detta streck mycket svagt, hvarigenom det närmar sig den subarktiska rasen /fylgia 2 d4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. SPÅNGB. — Typrasen är hos oss nordligast känd från Me- delpad (ex. i Riksmuseets samling) samt från Jämtlands slätt- bygd (OLSSON). Fylgia är dessutom funnen i Öfver-Torneå. Lycena icarus ROTT. Det enda exemplar, som jag haft tillfälle att närmare undersöka, är en £, fångad i juni (LUNDSTRÖM), som tillhör £. cerulescens WHEEL. (vingar un- gefär till midten blåaktiga; /. typica Pär ment brun utan blått). Arten uppgifves af TRÄGÅRDH från mellersta Ånger- manland och är äfven funnen i Nordmaling. Lycgna semiargus ROTT. Allmän i slutet af juni på ängsmark och vid vägkanter. Af de tre ex. jag insamlat mäta två blott 27, det tredje 28 mm. Ett ex. från nordli- gaste Värmland (Långflon) har likaledes en vingbredd af endast 27 mm. AURIVILLIUS uppger vingbredden till 20—33 mm., mellaneuropiska ex. äro enligt RÖHL 32—34 mm. Så- ledes också i detta fall ett aftagande mot norr. En $ afså godt som rent svart färg är på samma gång en £. parvipuncta och en £. paucipuncia enl. COURVOISIERS terminologi. Arten anföres af TRÄGÅRDH från mellersta Ångermanland och är äfven funnen i Nordmaling. Lycgna cyllarus ROTT. Tagen vid Framnäs i Säbra (ARNELL). — Är förut nordligast känd från Hälsingland. Cyaniris argiolus L. Äfven denna art, som i slutet af maj och i juni är allmän på öppna platser i granskogen, synes här i närheten af sin nordgräns uppträda i små exem- plar. De båda tillvaratagna mäta blott 28 mm., hvilket är minimistorlek enligt AURIVILLIUS. Ett ex. från norra Värm- land når dock endast 27 mm. Den tillvaratagna honan till- hör £. clara TUTT (den blå färgen betydligt ljusare än hos J): Arten är. förut känd från Härnösand (ZARIKERSIEDI): Om den finnes nordligare, torde vara osäkert. Hesperiidee. Augiades comma L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (AR- NELL). E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 8 un Augiades sylvanus ESP. Likaledes tagen vid Framnäs (ARNELL). — År förut nordligast känd från Hälsingland. Hesperia malve L. Af LUNDSTRÖM funnen i maj; en 2 dessutom ??/g 1911. Uppträdandet af en 2. generation vid så nordlig breddgrad är ju rätt egendomligt och står sanno- likt i samband med den ovanligt varma sommaren. AURI- VILLIUS uppger flygtiden till maj —början af juni; i Danmark förekommer enligt KLÖCKER likaledes blott en generation; i England är enligt TUTT en 2. generation, i augusti, mycket sällsynt; i Mellaneuropa synes en sådan vara regel. Den ifrågavarande honan har något ljusare grundfärg än vanligt. — Arten är förut icke med full säkerhet känd nordligare än från Hälsingland och Dalarna. Sphingide. Acherontia atropos L. Har tillfälligtvis visat sig äfven i Angermanland (ARNELL). Smerinthus populi L. Tagen i Nordmaling. Hemaris fuciformis L. (ÅH. bombyliformis AUR.) upp- gifves af ADLERZ (2) från Ångermanland. Våra båda MHemarzis-arters nomenklatur är synnerligen hoptrasslad. Då emellertid LINNÉ uppgifver att Z£pus L. lefver på Lonicera bör enligt SPULER detta namn bevaras åt Lonicera-svärmaren (= /fucziformäis i »>Nordens fjärilar») och Scabiosa-svärmaren således kallas fuciformis L. (= bomby- Ziformis 1 »Nordens fjärilar»). Notodontidee. Odontosia carmelita EsP. Ett ex. träffades ”?/s 1909 sittande på en husvägg inne i staden. — Denna sällsynta art är förut endast känd i enstaka exemplar från Uppland, Värm- land och Dalarna. Riksmuseet äger dessutom ett ex. från Hälsingland. Lophopteryx camelina camelina L. Ett ex. ”9/& på ett trädgårdsstaket inne i staden. Exemplaret mäter 38 mm. och 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. tillhör typrasen, som att döma af ZETTERSTEDTS beskrifning i »Insecta Lapponica» äfven är vår lappska form. I Nord- land i Norge förekommer enligt STRAND (23) en ras som är mindre, med mera gråaktiga framvingar utan typrasens rost- gula färg, och som benämnts L. c. nordlandica STRAND. Pterostoma palpinum L. Säbrå ?5/6 (I. LINDSTRÖM). Det enda exemplaret är så affjälladt, att det är omöjligt att afgöra, huruvida det tillhör typrasen eller P. p. lapponicum HEEXGE Pygera pigra HUFN. Ett ovanligt mörkt individ (5) anträffadt ”?/6& på husvägg. Lymantriideae. Orgyia antiqua L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (AR- NELL). Lasiocampidee. Lasiocampa quercus L. TIakttagen i Säbrå ?"/e. Macrothylacia rubi L. En SJ, tillhörande £. ferruginea TUTT (vingar mörkbruna) fångad i juni. Endromididee. Endromis versicolora versicolora L. En £, fångad i början af maj, har en vingbredd af 90 mm. I »Nordens fjä- rilar» angifves 82 mm. såsom maximum. SPARRE SCHNEIDER (18) uppgifver också att nordliga ex. (från Saltdalen) äro ge- nomgaående större än sydligare (mellaneuropeiska). Saturniideae. Saturnia pavonia L. Synes ej vara sällsynt i maj. Det tillvaratagna exemplaret (£) har en vingbredd af 60 mm. E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 87 Drepanide. o Drepana lacertinaria scincula HB. Ex. från Anger- manland i Riksmuseets samlingar. Noctuidze. Acronycta menyanthidis suffusa TUTT. I ex. (S) Yr. Om denna form (ab. suffusa) skrifver SPULER: »Diese dunkle Form ist die einzige von Estland ab im Norden, in Nord- deutschland häufiger als weiter sädlich.> STICHEL (21) an- för densamma såsom en nordisk underart med ofvanstående namn. Var. salicis CURT., som förts till ÅA. menryanthidis, är en mörk form af ÅA. rumicis L., som äfven förekommer i Sverige (1 ex. från Värmland i min samling). Acronycta euphorbie montivaga GN. Under detta namn, som ursprungligen användts för den i Alperna före- kommande formen, inbegriper jag i öfverensstämmelse med SPULER äfven vår nordliga ras med mera entonigt gråblå vingar än hos den mellaneuropeiska typformen. I ex. togs på ett trädgårdsstaket ?/e. Vingbredden är 35 mm. — Arten är hos oss förut ej med full säkerhet funnen nordligare än i Hälsingland. Agrotis polygona F. Af denna art, som förut nordligast är känd från Uppland och Västmanland, togs ett ex. vid Gådeå ST Agrotis rubi rubi VIEW. Ett ex. på ängsmark ??/6. — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Charz&as graminis L. har jag visserligen ej träffat i Härnö- sandstrakten, men i närliggande socknar, särskildt i Vibyg- o . Oo . Oo . AR . - . gerå, hvarifrån jag erhållit larver, anställde den i juni 1911 svåra härjningar. Afven funnen i Nordingrå. Mamestra brassic&e L. En larv träffades i sept. i all- männa läroverkets skolträdgård på Vicia faba, hvars blad den glupskt förtärde. Den 19. i samma månad kröp den ned i jorden för förpuppning och kläcktes efter öfvervintring i 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. kallrum den 9 juni. Exemplaret tillhör /£. albicolon STEPH. (spräcklig i brungult och grått, med tydlig utkantlinje), hvilken i Sverige liksom i England torde vara den allmännaste formen. Mamestra dissimilis KNoOCH. En larv, som intogs och förpuppade sig i början af september, kläcktes efter öfver- vintring i kallrum ”?/s, Flera ex: äro, anträffaderi juni Ett exemplar kläcktes redan ”?/1 och tillhör £. deta REuUT. (lju- sare än typformen; framvingarna ända från roten till den tydliga våglinjen ljust brungrå med något mörkare schatte- ringar; utkantfältet enfärgadt mörkbrunt). Enligt uppgift hos E. REUTER finnas ex. af denna form från Stockholmstrakten och Kinnekulle i Riksmuseets samlingar. Arten är äfven funnen i mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). Mamestra pisi L. Denna arts larv har jag funnit yt- terst allmän i aug. och sept. Larverna tillhöra alltid den med gula och bruna längsband försedda formen. Jag har träffat den ätande af Daucus carota, Tanacetum vulgare, Alche- milla vulgaris och Rumex acetosa. Tarven förpuppar sig i jorden i slutet af augusti och början af september, och efter öfvervintring i kallrum ha fjärilarna kläckts i slutet af maj. Först i juni har jag dock funnit arten i det fria. Ett af de kläckta exemplaren är en utpraglad M. gp. rukavaare HOFFM. (den rödbruna grundfärgen starkt öfver- dragen med violgrått; den gulhvita våglinjen mestadels för- svunnen och inskränkt till den ljusa fläcken i vingens bakre . hörn); ett annat ex. närmar sig starkt denna form. Dessa båda ex. äro också mindre, :32,;—34 mm., medan de mera rödbruna individen ha en vingbredd af 37—39 mm. Rukavaare, som förut ej träffats hos oss, synes enligt E. REUTER vara konstant i norra Finland: Möjligen utgör den således också vår nordliga ras, hvars sydgräns väl går genom Ångermanland, eftersom den där förekommer tillsam- mans med typrasen. Mamestra glauca HB. /. (subsp?) lappo DUP. (typformens blågrå färg ersatt af askgrått eller mörkgrått). 2 ex. träffade 28/40 och 30 6. E. WAHLGREN: ANGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 39 Mamestra nana HUFN. (MM. dentina ESP.) Ett:ex. 6/5 (f. typica), ett annat ””/6 (f. hilaris ZETT.). Arten är äfven funnen i Nordmaling. Dianthoecia capsincola HB. Af denna art, förut känd från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH), träffades ”!/& en 2, som (för äggläggning?) besökte en blomma af Melandrium rubrum. Hadena adusta adusta ESP. Fångad i slutet af juni (förf.) samt, delvis i starkt afflugna exemplar, i augusti (LUND- STRÖM). Hadena lateritia borealis STRAND. STRANDS (26) be- skrifning på denna nordliga ras lyder i öfversättning: »Nor- diska, särskildt arktiska individ af denna art afvika, om också icke genom särskildt iögonenfallande egenskaper, så dock genom sitt totalintryck i den grad från sydliga individ, att de måste betraktas såsom tillhörande en särskild form, som förtjänar ett eget namn. Grundfärgen är mörkare, brunare, med eller sällan utan tydlig grå inblandning. De ljusa och mörka punkterna vid framkanten genomgående något tydli- gare; den mörka strimman från njurfläcken till framkanten mer påfallande. Fransarna mörkare, icke eller knappt röd- aktiga. Äfven bakvingarna något mörkare, mer gråaktiga. Thorax mörkbrun, vanligen med grå inblandning. Storleken af de föreliggande arktiska individen är 37—42 mm., alltså något mindre än sydligare exemplar». Jag skulle mycket tvekat att anföra denna mindre, något mörkare och mera enfärgadt bruna form under eget namn, om icke äfven STICHEL (22) efter jämförelse med ”mellan- europeiska individ funnit sig föranlåten att akceptera den så- som en nordlig ras. STICHELS individ äro från Haparanda och Gällivare, men äfven i södra Sverige (Stockholm, Öland) förekommer denna form, och synes där vara ungefär lika all- män som den större typformen, hvars vingbredd AURIVILLIUS uppgifver till 44—49 mm. STRAND uppgifver också, att den förekommer i vissa trakter af södra Norge, »dort wahrschein- lich nur als Aberration». Ett ex. från Härnösand fångadt ”"/& mäter 40 mm. do ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IT9T2. Hadena illyria FRR. Af denna art tillvaratogs ??/4 en larv, som kom flytande i en rännil af snösmältningsvatten. Den förpuppade sig ”/s och kläcktes 9/5. Om larven har jag tyvärr endast antecknat, att den var till färgen rödbrun. bbilosSPULER uppgifves, att den enligt HABICH skall vara ler- gul med ljusare sidostrimma, enligt DE ROUGE- MONT nästan entonigt gulgrå, kring stigmata ljusare, på ryggen mörkare med knappt an- tydda dorsal- och subdorsalstrimmor. Puppan var först grönaktig, blef sedan brun och bär i analspetsen tvenne längre, i spetsen utåtböjda och fyra smärre, i spetsen spiralrullade borst; se fig. Arten är hos oss förut endast omnämnd från Söderman- land, Uppland och Västmanland. I Riksmuseet finns äfven ettlex: framnjamtland. Hadena illyria. Bakändaaf puppan. Polia, chi IE 1tex. 1: Sabra i septenmbemii5WNDSTRÖM): — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Brachionycha nubeculosa ESP., som förut nordligast är känd från Uppsala och Värmland, träffades ?/s sittande på en björkstam. Leucania pallens L. Säbrå ”"/6 (LUNDSTRÖM). Det enda tillvaratagna exemplaret har framvingarna något svart- pudrade mellan ribborna och äfven bakvingarnas ribbor svart- pudrade, men deras vingyta är för öfrigt rent hvit. Sanno- likt kan det räknas till £. ochracea STEPH. — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Leucania comma L. förekommer allmänt i juni flygande kring buskar och träd på öppna ställen. Den varierar föga till grundfärgen men så mycket mera beträffande de svarta streckens intensitet och bredd. Hos ett ex. är hela diskfäl- tet svart, hvarigenom bildas ett extra svart streck framför det sedvanliga från vingroten och parallellt med detta. Arten anföres af TRÄGÅRDH från mellersta Ångermanland. Caradrina morpheus HUFN. I ex. 1/6, Omnämnes äfven från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. OT Hydrilla palustris transfuga ZETT. Ej sällsynt i juni och början af juli. Den nordliga rasen af Ä. palustris HB. skiljer sig tyd- ligt från den mellaneuropeiska typformen genom ljusare grund- färg å framvingarna, otydligare teckning och nästan rent hvita bakvingar. STAUDINGER inbegriper denna nordliga form un- der -ab. (v?) aboleta GN., som ursprungligen är beskrifven från södra Ryssland. STICHEL (22), som anser sannolikt, att den nordliga formen utgör ett särskildt subspecies, anför lapp- ländska exemplar (från Gällivare) — ehuru med frågetecken — under namnet ZH. 4. aboleta GN. Han tillägger emeller- tid, att det synes honom mer än tvifvelaktigt, om den nor- diska rasen är identisk med den sydryska formen. Huru härmed förhåller sig, kan jag i brist på kännedom om denna sistnämnda icke afgöra. Den frågan är också för vår forms vidkommande skäligen likgiltig, enär ZETTERSTEDT redan 1840 beskrifvit vår nordliga ras under namn af Cerastis transfuga, hvilket namn således har prioritet framför GUE- NEÉES namn af 1852. ZETTERSTEDTS diagnos "lyder: »alis anticis pallide griseis, strigis 2 ad marginem interiorem approxi- matis, punctoque medio fuscis; posticis albidis», och i be- skrifningen preciserar han vidare framvingarnas bottenfärg till »pallide testacee». ZETTERSTEDTS typexemplar äro Sd (icke 28 såsom ZETTERSTEDT uppgifver) från Lappland. GUENÉES namn blir sålunda inskränkt till den sydryska formen. Till denna nordliga ras höra äfven de exemplar af arten jag sett från Värmland och Hälsingland. Arten är äfven funnen i Nordmaling. Rusina umbratica GOEZE. Säbrå i juni (LUNDSTRÖM). — Förut nordligast känd från Hälsingland. Amphipyra tragopogonis L. Säbråisept. (LUNDSTRÖM). T2eniocampa gothica L. Det enda exemplar, som an- träffats (i maj), tillhör £. gothicina H.-S. (f. obsoleta-rufescens 1 UM Ng Orthosia circellaris HUFN. Säbrå ”?/g (LUNDSTRÖM). — Är förut nordligast känd från Uppland och Värmland. 02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Xanthia lutea STRÖM. Ex. från Angermanland i Riks- museets samlingar. Abrostola tripartita HUFN. Funnen i Säbrå ””/& (LUND- STRÖM). — Arten är förut nordligast uppgifven från Hälsing- land. I Uppsala universitets samlingar finnas dock äfven ex. från Medelpad. Plusia chrysitis L. Funnen i Nordmaling. Anföres af TRÄGÅRDH från mellersta Angermanland. Plusia festuc&e L. Funnen i Nordmaling. Plusia gamma L. Ej sällsynt. Den sista generationen för året kläcks i oktober. Ett individ tillhör £. pallida TUTT (bottenfärg hvitgrå; de mörka teckningarna skarpa och tyd- liga). Euclidia glyphica L. TIakttagen i maj och juni. An- föres af TRÄGÅRDH från mellersta Angermanland. Herminia tentacularia modestalis HEYD. Säbra i juni. De exemplar jag sett tillhöra denna nordliga ras, som huf- vudsakligast afviker från den i södra delarna af vårt land och i Mellaneuropa förekommande genom att vingarnas bottenfärg är ljusgrå, ej gul. Teckningen är ofta otydligare än hos den sydliga formen. Hos det exemplar jag har för mig, saknas de båda tvärlinjerna, medan våglinjen är tämligen tydlig. Modestalis är förut endast uppgifven från Norges fjälltrakter och arktiska område; men att den finnes äfven i norra delen af vårt land, framgår af ZETTERSTEDTS beskrifning på arten i »Insecta Lapponica» pag. 699: »alis griseo-cinarescentibus»>. I »Nordens fjärilar» uppgifves att modestalis skiljer sig från typrasen genom att vingarna äro utan tvärstreck. STAU- DINGER framhåller dock endast grundfärgen: »alis griseo- cinereis, non flavicantibus», och SPULERS beskrifning lyder: » bleicher, eintönig braungrau bestäubt, stärker das AN AS meist undeutlich gezeichnet ist», och på SPULERS figur har den ifrågavarande formen (båda raserna äro afbildade) myc- ket tydliga tvärlinjer. E. WAHLGREN: AÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 93 Cymatophoridee. Cymatophora duplaris L. Arten är ytterst allmän bland gråal i juni-juli. Bland de infångade individen tillhör ett £. unipunctatra SPULER (den bakre af de båda svarta punk- terna saknas). Geometridee. Geometra papilionaria L. Funnen i Nordmaling. Thalera putata L. Ej sällsynt i granskog i juni. Som- liga individ äro nästan rent hvita (färgen iakttagen på lefvande exemplar). Äfven iakttagen i mellersta Angermanland (TRÄ- GÅRDH) samt i Nordmaling. Acidalia pallidata BKH. Säbråi aug. 1911 (LUNDSTRÖM). Flygtiden uppgifves i »Nordens tjärilar» till juni—juli. Ar förut känd från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). Acidalia aversata L. £ spoliata STAUD. Ex. från Angermanland i Riksmuseets samling. Forma typica upp- gifves af TRÄGÅRDH från mellersta Angermanland. Acidalia fumata STPH. Säbrå i juni (LUNDSTRÖM). Lythria purpuraria L. Ett ex. af vårgenerationen, /f. rotaria F., fångadt i granskog ?/e. Såväl hos AURIVILLIUS som ADLERZ (2) uppgifves artens flygtid till juli>augusti. Äfven i södra Sverige flyger emellertid £. rotaria i början af juni (Kalmar ?/e6), och arten är således hos oss likasom i Mellaneuropa och Östersjöprovinserna saisondimorf. Ortholitha limitata SCOoP. Säbrå i aug. (LUNDSTRÖM). Ar förut känd från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). Odezia atrata L. Härnösand i juli (O. LÖFDAHL); Sä- brå !'"/8g på Daucus carota (LUNDSTRÖM). År förut känd från norra Angermanland (TRÄGÅRDH). Operophthera brumata L. Denna synes ej vara säll- synt i Härnösandstrakten i sept. och okt. Jag har träffat så- 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. väl hanar som honor, så att bestämningen är fullt säker. I »Nordens fjärilar» äro, såsom PEYRON förut framhållit, de båda frostfjärilarternas honor förväxlade: den kortvingade är O. brumata. De fångade hanarna ha en vingbredd af 25—27 mm. — Arten är förut nordligast känd från Medelpad (ex. 1 Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdel- nings samlingar). Operophthera boreata HB. Till denna art räknar jag en J med 30 mm. vingbredd, hvita sidenglänsande bakvingar och dessas fält 3 tydligt bredare än fältet 4. Fångad !9/19. Någon & har icke träffats. — Björkfrostfjäriln är förut nord- ligast angifven från Uppland—Västmanland—Värmland. Lygris reticulata THUNB. Ex. från Ångermanland i Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelnings samling, tagna af Dr TRAFVENFELT !97. Arten anföres i » Nordens fjärilar» endast från Halland. Hygriskpopulata LL. Sapra i aus tocktsepEEEittande insamlade exemplaren tillhör /. Zufea STRAND (midtfältets breda band ej mörkare än vingens grundfärg). Larentia bicolorata HUFN. Säbrå i aug. (LUNDSTRÖM). Anföres äfven af ZETTERSTEDT från Härnösand. Larentia juniperata L. Ej sällsynt i sept. och början af okt. i granskog. Ett af de insamlade individen är /£. di- visa STRAND (midtbandet baktill afsnördt till en eller flera fria. Mackan). singland. Arten är förut nordligast känd från Hal- Larentia miata L. Anföres at ZETTERSTEDT från Här- nösand. Larentia truncata HUFN. Såväl £ typica som f. per- /uscata HAW. allmänna i september. Uppgifves äfven från mellersta Angermanland af TRÄGÅRDH. Larentia teniata STEPH. Ex. från Angermanland i Riksmuseets samlingar. Larentia munitata HB. Ett ex. 9/6 på ängsmark. Täm- ligen allmän äfven i aug. i Säbrå (LUNDSTRÖM). KAO nn PI FEESEE E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 95 Larentia viridaria F. På ängsmark 27?6/.. Af LUND- STRÖM i Säbrå i juli samlade exemplar synas tillhöra £. de- viridata STRAND (framvingarnas bottenfärg gulaktig med endast spår till grönt; teckning skarp). Funnen af TRÄ- GÅRDH i mellersta Ångermanland. " Larentia fluctuata L. Det enda ?/, fångade individet tillhör £. neapolisata MILL. (vingarnas ljusa grundfärg för- mörkad, gråaktig; midtbandet mer eller mindre tydligt fort- satt ända till vingens bakkant). Larentia incursata decrepitata ZETT. Tagen i gran- skog ”?/e. Den nordiska rasen afviker enligt STICHEL (21), som haft tillfälle att undersöka ex. från Gällivare, genom ble- kare grundfärg öfverpudrad med små mörka punkter och svagare utpräglad teckning från den i Mellaneuropas bergs- trakter förekommande typrasen och bör bära ofvanstående namn. Den nordliga formen synes äfven vara något mindre än den alpina. De norrländska exemplaren ha en vingbredd af 27—30 mm. (i »Nordens fjärilar» uppgifves 24—28 mm.), medan ett ex. från Wallis i min samling mäter 35 mm. De aångermanländska exemplaren öfverensstämma fullständigt med exemplar, som jag sommaren 1900 tog i Torne lappmark. Larentia montanata montanata SCHIFF. Allmän på ängsmark i juni—juli. Den varierar starkt i storlek, 26—31 mm. Samtliga ex. tillhöra typrasen, med starkt utpräglade teckningar. Larentia ferrugata CL. I ex. V/.. Anföres äfven af TRÄGÅRDH från mellersta Angermanland. Larentia nebulata THUNB. (dilutata SCHIFF.). Ett ex. tillhörande /£. Schneideri LPA, som förut blott är känd från fjälltrakterna. Larentia galiata HB. Anföres af ZETTERSTEDT från Härnösand. Larentia hastata subhastata NOLCK. I granskog i slutet af juni— början af juli. 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9012. Larentia, tristata IL: 1 ex. "6 på ängsmark. Arten är förut nordligast känd från Hälsingland och Jämtland. Larentia affinitata STEPH. och var. turbaria STEPH. Arten är allmän i juni på ängsmark, där Melandium rubrum växer. Den synes vara ett mellanting meilan affinztata och turbaria. Färgen är 1 regel mörkt brun; framvingarnas ljusa tvärband växlar i bredd, och vid sidan af individ med bak- vingarna utom det mörka kantbandet nästan helt hvita flyga andra med smalt tvärband å bakvingarna. Storleken är i regel obetydlig; de största exemplaren nå knappt 25 mm., medan andra ha en vingbredd af endast 21 mm. Honorna besökte flitigt Melandrium rubrum-blommorna, i hvilken som bekant äggen läggas, och af hvilkas frön lar- ven lefver. Endast ett agg lägges i hvasje blomma; och I alla blommor, jag undersökte, hade detta blifvit placeradt på midten af kronbladsklons insida och i jämnhöjd med frukt- ämnets öfre kant. För att utröna, huruvida fjärilarna vid äggläggningen kunna skilja på g- och 2-blommor eller genom att besöka båda slagen bidraga till 2-blommornas pollination och därmed till den för larven nödvändiga frösättningen, följde jag några kvällar de äggläggande honorna och afploc- kade de besokta blommorna, så snart fjäriln lämnat dem. Resultatet var rätt intressant. Det visade sig nämligen, att fjärilhonan precis lika ofta besökte en J-blomma som en £- blomma, att hon på alldeles samma sätt trefvande och för- siktigt stack ned bakkroppen i densammas pip och höll sig i denna ställning lika länge som i en $2-blomma, stundom längre i det hon drog upp bakkroppen, vände på sig och stack ned den från ett annat håll, tydligen för att söka få känning af fruktämnet. Slutligen uppgaf hon försöket; och aldrig placerades något ägg i en J-blomma. Nyttan af att honan först efter grundlig undersökning kan skilja på J- och 82-blommor, likasom att hon å andra sidan aldrig slösar bort något ägg på någon J-blomma, är ju påtaglig. Larentia alchemillata L. Allmän i kanten af åkrar i slutet af juni och början af juli. Af LUNDSTRÖM funnen AlvenEiRSse pts IRL (Gen Ik? E. WAHLGREN : ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 97 Larentia albulata dissoluta STRAND. Denna nordliga ras skiljer sig enligt STRAND (25) från den sydligare, sär- skildt den mellaneuropeiska formen genom i allmänhet mindre storlek; tvärbanden äro blekt gulgrå och med undantag af dem, som omsluta våglinjen mer eller mindre otydliga, och bakvingarna äro likaledes blekare, ofta med undantag af det mer" eller mindre svagt grå kantbandet rent hvita. Genom bakvingarnas färg skiljer den sig också från den af SPULER såsom nordisk ras upptagna L. a. subfasciaria BOoH., som har grå bakvingar. L. a. dissoluta är enligt STRAND konstant i det arktiska Norge, och mina ex. från Härnösandstrakten såväl som från Torne lappmark och norra Värmland höra till samma form. Härnösandsexemplaren ha en vingbredd af blott 17 mm., medan mellaneuropeiska mäta 20—22 mm. Såsom bidrag till lösningen af den omdebatterade frågan, om LL. albulata uppträder i en eller två generationer, kan nämnas, att jag funnit den såväl i maj—juni som — i oska- dade exemplar — i september. I »Nordens fjärilar» uppgifves artens flygtid till »söderut maj—juni, norrut juni—augusti». Larentia autumnalis STRÖM. Denna är ytterst allmän i maj —juli bland gråal. I enstaka exemplar förekommer så- väl £. cinerascens STRAND (framvingar nästan enfärgadt grå- aktiga) som /£. constricta STRAND (det ljusa midtbandet bak- till upplöst i fläckar). Hufvudmassan utgöres af individ, som stå nära den förra af dessa former. Tephroclystia conterminata Z. Ett ex. "/. i granskog. Larven uppgifves hos SPULER (efter DRAUDT) i fångenskap vara uppfödd med torra granbarr och granknoppar. — Arten är förut hos oss blott känd från Öster- och Västergötland, Stockholmstrakten och Värmland. Tephroclystia indigata HB. Funnen bland tall i juni. Tephroclystia vulgata HAw. Allmän på ängsmark i juni—juli. Är förut nordligast känd från Uppland—Västman- land—Värmland. Entomol. Tidskr: Årg. 33. H. 1—2 (1912). NN 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Tephroclystia succenturiata succenturiata L. Ej säll- synt i juni. Af LUNDSTRÖM äfven funnen i okt. 1911; säker- ligen en följd af detta års ovanligt varma sommar. REBEL uppger (hos SPULER) artens flygtid till maj—juli, AURIVIL- LIUS till juni—juli--aug. (om äfven IX. s. subfulvata HAW., som af A. upptages såsom egen art medräknas). — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Tephroclystia sinuosaria Ev. Uppgifves af MJÖBERG från Angermanland. Abraxas marginata L. Allmän i juni-juli bland SaZ- ces. Utom £. ztyppica, till hvilken jag räknar ex. med fram- vingarnas midtfläck förbunden med 2. framkantfläcken men skild från bakkantfläcken, förekommer ej sällsynt £. nevaria HB. (midtbandet å såväl fram- som bakvingar upplöst i iso- lerade, stundom till antal och storlek reducerade fläckar). Nå- gon utpräglad /. pollutaria HB. har jag icke tillvaratagit, ej heller någon /f. nz2grofasciata SCHÖYEN. Ett ex; närmar Sig både /£. mediofasciata HOEFN. och £. demarginata FUCHS; det har nämligen såsom den förra ett så godt som fullstän- digt tvärband å båda vingarna, och bakvingarnas kantband är reduceradt till en fläck i främre och en i bakre hörnet, men framvingarnas kantband är däremot sammanhängande. Det senare öfverensstämmer emellertid med £. demarginata däruti, att det ej är beläget i själfva kanten utan skildt från de svarta fransarna genom en tydlig ljus linje af den hvita grundfärgen; detsamma gäller delvis om bakvingarnas kant-: fläckar. Ett annat ex. tillhör £ conflua STRAND (framvin- garnas framkantfläckar förenade sinsemellan och med utkant- bandet). Å. m. £. nigrofasciata SCHÖYEN anföres af TRÄ- GÅRDH från mellersta Ångermanland. Deilinia pusaria L. Ytterst allmän i juni-juli. Ett af de insamlade individen är /. ablataria "FUCHS (enfärgadt hvit). Deilinia exanthemata Sc. Ej sällsynt i slutet af juni och i juli. De flesta af de insamlade exemplaren tillhöra /. Scheferi BREM. (vingar svagare gulpudrade). tt LAGE E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 99 Numeria pulveraria L. Funnen i Säbrå i juli (LUND- STRÖM). Ar förut funnen i mellersta Angermanland (TRÄ- GÅRDH). Selenia bilunaria ESP. Ej sällsynt på ängsmark i juni. Två af de infångade individen (SS) mäta ungefär 36 mm. mellan vingspetsarna och äro mörkt brungula; de tillhöra så- ledes typformen. Ett tredje ex. (2) mäter blott 29 mm. och har ljusgrå grundfärg och gråaktiga teckningar; tillhör således f£. Juliaria HW. Säväl STAUDINGER som REBEL (hos SPULER) upptaga Juliaria endast såsom den mellaneuropeiska sommargenera- tionen. LAMPA anför emellertid, ehuru med ?, juliaria från norra Sverige och Lappland, och STRAND (24) och STICHEL (22) konstatera dess förekomst i norra Norge. STICHEL har också från Gällivare erhållit individ, som han upptager såsom £ Juliaria. Han tillägger dock: »Ich glaube aber, dass sie eine der mitteldeutschen Sommerform ähnliche Sonderrasse repräsentieren». Gonodontis bidentata CL. Ett ex. ”"/6 på ett träd- gårdsstaket. Arten är nordligast funnen i mellersta Anger- manland (TRÄGÅRDH). Crocallis elinguaria L. Tagen i Säbrå (LUNDSTRÖM). — Arten är förut nordligast anmärkt i Hälsingland. LUND- STRÖM har äfven funnit den vid Sundsvall. Opisthograptis luteolata L. Ett ex. ijuni. Af LUND- STRÖM upprepade gånger träffad på rönn i Säbrå. Ar nord- ligast känd från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). Epione apiciaria SGHIFF. Ett ex. i slutet af sept. fladd- rande kring en båglampa (LUNDSTRÖM). Semiothisa liturata CL. Säbrå i augusi (LUNDSTRÖM). Gnophos sordaria THUNB. Funnen i Säbrå, maj—juni (LUNDSTRÖM). Ematurga atomaria L. Allmän i granskog i juni. Upp- träder äfven såsom /f. obsoletaria ZETT. ICO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Bupalus piniarius L. Ej sällsynt i juli bland tall. Äfven tagen vid Solums fiskläge (LUNDSTRÖM). Phasiane clathrata L. I slutet af juni på ängsmark. Arctiidee. Phragmatobia fuliginosa borealis STAUD. Funnen i juni; äfven i Nordmaling. Diacrisia sannio L. Säbrå och Mellansel i juli (LUND- STRÖM). Individet från Mellansel tillhör £ pallida STAUD. (blekare, bakvingarna med svagare och mindre utbredda svarta teckningar). Beträffande artens uppträdande har LUND- STRÖM antecknat, att den förekommer invid vatten och gärna slår sig ned på själfva vattenytan. Arten anföres också af TRÄGÅRDH. Arctia caja L. Tagen som larv i Säbrå (LUNDSTRÖM). Afven funnen i Nordmaling. Lithosia lutarella L. Funnen i Säbrå (LUNDSTRÖM). — Förut nordligast känd från Hälsingland. Anthroceride&e. Anthrocera lonicer& ESP. Anföres af ADLERZ (2) från Angermanland. Procris statices L. Förekommer i juni på ängsmark. Nordligast känd från mellersta Angermanland (TRÄGÅRDH). Sesiidee. Bembecia hyleiformis LASP. Anföres af ADLERZ (2) från Angermanland. Cossidee. Cossus cossus L. Funnen som larv i Säbrå (LUNDSTRÖM). E. WAHLGREN: ANGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. IOI Pyralidee. Crambus hortuellus HB. Allmän på ängsmark i juni. Utom /f£. typica, som är allmännast, finnes också /f£. cespi- tella HB. Crambus pratellus L. Allmän tillsammans med före- gående. Nymphula stagnata DON. Funnen i Säbrå (LUNDSTRÖM). Pionea pandalis HB. Allmän i juni i skogsgläntor och på ängsmark. — Ar förut nordligast känd från Värmland (WALLENGREN, 32). Pyrausta hamalis THUNB. (znyctemeralis HB). Funnen i Nordmaling. — Arten är förut hos oss endast antecknad från Värmland (WALLENGREN, 32). Pyrausta purpuralis L. Ijuni på ängsmark. Det enda tillvaratagna exemplaret tillhör £. demarginalis STRAND (fram- vingarnas ljusa utkantstrimma saknas). — Arten är förut nordligast känd från Värmland (Förf.). Pterophoridee. Platyptilia Zetterstedtii Z. På ängsmark i juni. Amblyptilia acanthodactyla HB. Träffad i juni—juli på ängsmark. Stenoptilia pterodactyla L. 1 ex. Härnösand. — Förut blott uppgifven ifrån Skåne, Halland, Blekinge och Småland. Arten är emellertid vidt spridd i södra och mellersta Sverige. Själf har jag den från Kalmar, Öland och Stockholmstrakten. Tortricidee. Acalla schalleriana L. I ex. Härnösand. Acalla maccana TR. Ej sällsynt i granskog i juni. 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Cacoecia musculana HB. I ex. fångadt i juni, synes tillhöra £. obsoletana STRAND (teckning mycket otydlig). Eulia ministrana L. Funnen i juni. Tortrix bergmanniana L. Larven träffades i slutet af juni (1911) på rosor i Trädgårdsföreningen i Härnösand, där den enligt uppgift af direktör A. ENGBERG årligen anställer skada genom att förstöra blomknopparna. Den lefver i sam- manspunna blad, som den spinner ihop med blomknopparna. De sista dagarna i juni förpuppade den sig, och i början och midten af juli kläcktes fjärilarna. WALLENGREN (34) uppgifver arten nordligast från Upp- land. Som skadedjur är den förut ej uppmärksammad hos oss. Tortriz rusticana FR. Allmän i granskog i juni. Exapathe congelatella CL. Allmän i granskog i sep- tember. — Är förut nordligast känd från Uppland. Evetria resinella L. MHartsgallknölar ofta iakttagna på tall. Argyroploce lacunana DuP. På ängsmark i juli. Epinotia quadrana HB. Funnen i Säbrå P4. Semasia aspidiscana HB. Säbrå 4. Epiblema solandriana L. Det enda funna exemplaret tillhör £. trapezana F. Epiblema nisella CL. 2 ex. funna på aspstam. — Är förut nordligast känd från Uppland. Epiblema immundana F. R. Ej sällsynt bland gråal i juli. — Arten uppgifves af WALLENGREN (34) endast från Skåne, Blekinge och Småland. Epiblema subocellana DON. ' Några individ fångade /6 på ängsmark. -— Ar -förut nordligast känd från Väster- götland (WALLENGREN, 34) och Dal (FREDBERG). 23 Laspeyresia strobilella L. TI granskog ?'/e. E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 103 Ancylis lundana F. Allmän i juni på ängsmark. Ancylis unguicella L. Allmän i granskog i juni. Ancylis biarcuana STEPH. I ex. !/7 bland Salices. — Arten är förut blott känd från Skåne och möjligen Dal. - Rhopobota ne&evana HB. FEj sällsynt i granskog i au- gusti och september. — Förut nordligast känd från Uppland. Glyphipterygidee. Simaethis fabriciana L. Uppgifves af ZETTERSTEDT från Härnösand. Yponomeutide. Argyresthia conjugella Z. Rönnbärsmalen var mycket allmän som larv hösten 1910. En samling rönnbär intogs 10/3, larverna förpuppade sig på botten af den glasburk, där de förvarades, omkring !?/9, och de första fjärilarna kläcktes (i varmrum) efter öfvervintring i oeldadt rum i midten och slutet af maj. — Så vidt jag kunnat finna i den praktisk-ento- mologiska litteraturen, är arten hittills icke rapporterad från nordligare landskap än Hälsingland, möjligen Medelpad. Plutellide. Plutella maculipennis CURT. Funnen i juni. Cerostoma xylostellum L. Allmän i slutet af augusti bland buskar. Gelechiide2. Gelechia virgella THUNB. I ex. 13/6, Teleia proximella HB. På ängsmark ”?/e. Endrosis lacteella SCHIFF. Allmän inomhus under större. delen af året. Jag har antecknat den från april, maj 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. och juni samt september och oktober. Utomhus iakttogs den i juni. — Ar förut nordligast känd från Uppland. Pleurota bicostella CL. I ex. ””/6. — Nordligast förut känd från Uppland. Depressaria applana F. Allmän på ängsmark. Funnen i början af juli sarat i slutet af september. Tineidee. Scardia tessulatella Z. Ett individ fångadt ?/7 i skol- trädgården. — WALLENGREN (33) uppgifver att arten enligt WOoOCKE är träffad i Lappland; andra uppgifter om dess före- komst hos oss saknas. Tineola biselliella HUMMEL. Allmän inomhus. — Af WALLENGREN (33) nordligast antecknad från Uppland. Incurvaria capitella CL. Har uppträdt som skadedjur 1 Säbrå socken (TULLGREN). Incurvaria rupella SCHIFF. Uppgifves af ZETTERSTEDT från Arnäs 1 Angermanland. Incurvaria pectinea Hw. Bland gråal ?/e. Nemophora pilella F. Allmän i granskog med gråal ?”/7. Utom de i det föregående nämnda anföras af TRÄGÅRDH från Ångermanland: Brenthis aphirape ossianus HBST., Ly- cena argus L., L. astrarche BERGSTR., Eriogaster lanestris L., Drepana falcataria T., Acronycta leporina L., Agrotis plecta L., Caradrina quadripunctata F., Euclidia mi CL., Aci- dalia similata THUNB., Å. inornata HW., Å. remutaria L., Lobophora halterata HUFN. f. zonata THUNB., Lygris prunata L., Larentia ocellata L., L. variata, SCHIEE > LS MNSAoida L. didymata T., £. cambrica CURT., £aunansulataes ky vie. luctuata AB. f. Hofgremni ILPA., L. obliterata HUFN., Tephro- clystia pusillata F., T. togata HB., T. venosata F., T. nanata E. WAHLGREN: ÅNGERMANLÄNDSKA FJÄRILAR. 105 HB., 7. exiguata HB., Ellopia prosapiaria L., Boarmia repan- data L., Thamnonoma wauaria L., Endrosa irrorella C1., Li- thosia cereola HB. Antalet från Ångermanland hittills kända makrolepidop- terer utgör således 173 arter. un . Anförd litteratur. ADLERZ, G. Biider ur Sveriges insektlif. Sveriges Rike II. 1902. ——.. Svenska fjärilar. 1905. AURIVILLIUS, CHR. Nordens fjärilar. 1888—91. CourvoisiIErR, L. Uber Zeichnungsaberrationen bei LycXniden. Zeitschr. f. wiss. Insektenbiologie 1907. Damer, A. Untersuchung der Generationsorgane einiger Melit&a-Arten. Entomol. Zeitschr. Iris. 1910. DuuriLoo, H. P. Lepidopterologische Beobachtungen während meines Aufhaltes in schwedisch Lappland im Sommer 1888. Soc. Entomolog. 1889. FREDBERG, L. J. Förteckning öfver af undertecknad funna mikrolepi- doptera inom landskapet Dal. Ent. Tidskr. 1891. GILLMER, M. Das Verzeichnis der von C. H. Beske in den Jahren 1826 bis 1829 bei Hamburg gefundenen Lepidopteren. — Intern. Entom. Zeitschr. 1907. KLÖCKER, AA. Sommerfugle. I. Dagsommerfugle. Danmarks Fauna. 1908. MEves, J. Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 1894. MjöBERrRG, E. Biologiska och morfologiska studier öfver Fåröns insekt- fauna. Arkiv f. zoologi 1905£. OLsson, P. Bidrag till kännedomen om Jämtlands fauna. Öfvers. Vet.-ak:s Förh. 1876. PEYRON, J. Om våra Cheimatobia-arters utvecklingsstadier. Ent. Tidskr. 1897. ReuvteER, E. Förteckning öfver Makrolepidoptera funna i Finland. Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 1893. RöuHrL, F. Die pal&xearktischen Grossschmetterlinge. 1895. SCHÖYEN, W. M. Oversigt over de i Norges arktiske region hidtil fundne Lepidoptera. Archiv f. Mat. og Naturvid. 1879. SPARRE SCHNEIDER, J. Lepidopterfauna'en på Tromsgen og i nermeste omegn. Tromsg Mus. Årsh. 1893. ——. Saltdalens lepidopterfauna. 2:det bidrag. Tromse Mus. Aarsh, 1907. SPULER, AA. Die Schmetterlinge Europas. 1908 o. 1910. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. STAUDINGER, O. och REBEL, H. Catalog der Lepidopteren des pal&e- arktischen Faunengebietes. 1901. SticHEL, H. Ein Beitrag zur nordischen Schmetterlingsfauna und anknipfende Bemerkungen. Berl. Ent. Zeitschr. 1908. i ——.,. Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlingsfauna und an- kniipfende Bemerkungen. Berl. Ent. Zeitschr. 1911. STRAND, E. Beschreibung neuer Schmetterlingsformen aus Norwegen, Schr. d. Naturf. Ges. Danzig. 1901. —— Beitrag zur Schmetterlingsfauna Norwegens. Nyt. Mag. f. Na- tUrv: IOOT: ——., Beitrag zur Schmetterlingsfauna Norwegens, II. Nyt Mag. f. Naturv. 1902. ——. Neue norwegische Schmetterlingsformen. Arch. f. Math. og Na- turv. 1903. TrRäGÅRrRDH, I. Förteckning öfver Lepidoptera, insamlade — — — i Ångermanland. Ent. Tidskr. 1897. TULLGREN, A. Skadedjur i Sverige år 1910. Upps. i prakt. entomol. IT: TuTtTt, J. W. British Butterflies. 1896. WAHLGREN, E. Bidrag till kännedomen om öfre Klarälfdalens entomo- geografi. Ark. f. zool. 1908. WALLENGREN, H. D. J. Skandinaviens Dagfjärilar. 1853. ——, Skandinaviens Pyralider och Choreutider. Öfvers. Vet.-ak. Förh. TOVE: ——, Species Tortricum et Tinearum Scandinavie. Bih. Vet.-ak. Handl. 1875. ( ——., Skandinaviens vecklarefjärilar. Ent. Tidskr. 1888—1890. ZETTERSTEDT, J. V. Insecta Lapponica. 1840. Neue Ephemeriden aus Schweden. Beschrieben von Simon Bengtsson. Fam. Ce&nide. Cenis incus n. sp. Imago ss. — Kopf und Pronotum blass rothgelb, das letztere mehr oder weniger schwarz uberhaucht und rings- um schwarz gerandet. Meso- und Metanotum hell pech- braun, die Bauchplatten gelbweiss. Hinterleib schneeweiss, pellucid, die 2—3 letzten Segmente opak; die ganze Ricken- seite schwarzgrau uberzogen, besonders der Hinterrand der Segmente sich scharf schwärzlich abhebend, und dieselbe mit einem feinen, medialen Längsstreif. Schwanzborsten, wie Zange und Penis weiss, einfarbig. Zangenschenkel verhältnismässig kurz und dick, kärzer als der Penis und wenig gebogen. Penis in seinem distalen Theil stark erweitert, Amboss-ähn- lich, dieser Theil fast zweimal so: breit wie die sehr einge- schnärte Mittelpartie und am Hinterrande in der Mitte etwas eingedräckt. Beine weisslich, die Schenkel, besonders der Vorderbeine, etwas dunkler, graugelblich und die Kniee der Vorderbeine hellbraun; an den Schenkel fehlt immer der be Cenis horaria (LIN.) (= dimidiatra STEPH.) unmittelbar vor dem Knie vorkommende, kleine, schwarze Punkt. Flägel am Vorderrande graulich, die drei ersten Längsadern bis hinter der Mitte, ubrige Adern nur am Grunde grauschwarz. Imago 92. — Färbung ähnlich wie beim Männchen, aber die Oberseite des Hinterleibs im allgemeinen dunkler, fast schwarz. t 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Subimago. — Färbung dieselbe wie bei Imago. Körperlänge J im. 4—5 mm., 8 im. 5 mm. Set d im. 13—16—13 mm., £ im. 5 mm. Flägel 3 Mn. demmotum. 5 mm. Habit. — Nur in Schonen am See Oppmanna (Oppmanna- sjön) von mir getroffen. Flugzeit: Juni. Kommt Cenis horaria (LIN.) am nächsten, ist aber ge- wöhnlich viel grösser und robuster und ubrigens durch die uber die ganze Oberseite des Hinterleibs verbreitete, schwarz- graue Färbung, die einfarbigen Schenkel und die Form der Ruthe und Zangenschenkel leicht zu unterscheiden. Canis tumida n. sp. Imago ds. — Kopf, Pronotum an den Seiten und die Pleuralplatten des Meso- und Metathorax rothbraun. Prono- tum in der Mitte samt Meso- und Metanotum dunkler, pech- braun. Abdomen gelblich, 1. und 2. Räckensegment blasser, weisslich, der Hinterrand des 3.—6. Räckensegmentes schwarz- braun, des 7—9. Segmentes etwas heller, bräunlich roth. Schwanzborsten graulich weiss, einfarbig. Forceps und Penis gelbbraun. Zangenschenkel kräftig, vor der Mitte ziemlich stark eingeschnöärt und in eine kräftige und etwas eingebogene Spitze auslaufend. Penis kurz und breit, sich allmählich nach hinten verjängend, mit etwas eingebogenem Hinterrand und abgerundeten Hinterecken. VWVorderbeine graulich, mit weiss- lichen Tarsen, Schenkel und Schienen am Grunde gelbbraun. Mittel- und Hinterbeine weisslich, mit gelblichen Schenkeln. Die drei ersten Längsadern der Flugel grau. Imago 92. — Körper sehr kurz und gedrungen. Die dunkle Zeichnung an der Oberseite des Hinterleibs weniger ausgeprägt, an Segment 3—6 bräunlich roth, an den hinter- sten Segmenten kaum angedeutet. Schwanzborsten weisslich. Beine und Flägel wie beim Männchen. Länge des Körpers J 3 mm., 9 3—4 mm. Sete IS 11— T25— 11 mmy Ir 12,53) mm. sFlugell de 3 mumbyfeemnm. Hab. — Ich fing diese kleine Art nur in Wermland bei Arvika in wenigen Individuen. — Flugzeit: August. S. BENGTSSON: NEUE EPHEMERIDEN AUS SCHWEDEN. 109 Fam. Baötide, Cloöéon bifidum n. sp. Imago ds. — Turbanaugen verhältnismässig kurz und hoch, wenig gewölbt, von oben gesehen deutlich nach vorn divergierend. Flägel im apikalen Theil des Costalfeldes mit 5—8 (gewöhnlich 7) einfachen und im allgemeinen unterein- ander nicht verbundenen Queradern. 10. Bauchplatte des Hinterleibs nach hinten erweitert und tief gespalten. Zangen- schenkel sich am Grunde berährend und mit ganz kurzem, birnförmigem und gebogenem Endglied. — Färbung: Tur- banaugen gränlich gelb, einfarbig, Seitenaugen schwärzlich. Thorax braun. Die Hinterleibssegmente 2—6 durchscheinend. weiss, Segment 7—10 oben bräunlich gelb, unten weisslich gelb. Schwanzfäden weiss, einfarbig. Beine weisslich, die letzten Fussglieder graulich gelb. Flägel glashell, die Costa und Subcosta entlang gelblich uberhaucht. Imago 2. — Schwanzfäden, Flägel und 10. Bauch- platte des Hinterleibs ähnlich wie beim Männchen. Augen schwarz oder gränlich. Kopf weisslich gelb bis rostroth, ohne jegliche dunklere Zeichnung. Thorax rostroth. Hinterleib etwas heller, rostgelb; unten weisslich, die Segmente 7—10 gelblich. Beine gewöhnlich dunkler als beim gS, gelblich, die letzten Fussglieder gelblich grau. Subimago. — Flägel gelblich grau, matt. Ubrigens im wesentlichen der Imago ähnlich. Körperlänge J 5—6 mm., 2 5—7 mm. Sete I 10—12 Mm, Ir 79 mm. CFläigel Jo 6rmm., 2:6—7 mm. Hab. — In Schonen am Ifösee (Ifösjön) u. a. O., in Små- land bei Sandsjö, Helsingland bei Delsbo, Westerbotten bei Jörn, Norrbotten bei Öfverkalix und in Lappland bei Natta- vara von mir gesammelt. Durch die geringere Grösse, die kurzen und erhöhten, nach vorn divergierenden und einfarbigen Turbanaugen, die spärlicheren, einfachen und nicht anastomosierenden Quer- adern im apikalen Theil des Costalfeldes und die tief gespaltene 10. Bauchplatte des Hinterleibs von Clogon simile EAT., und durch die sich am Grunde berährenden Zangenschenkel I TIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. mit kurzem, gebogenem Endglied von Clocon dimidiatum CURT. am leichtesten zu unterscheiden. Genus Acentrella nov. gen. Imago. — Vorderflägel längs dem ganzen Aussenrande mit paarigen (2) Interkalaradern, auch im Ubrigen wesentlich mit denjenigen der Gatt. Bactis ubereinstimmend. Hinterflägel sehr klein und schmal, beim Männchen fast zweimal länger als beim Weibchen, stumpf zugespitzt, ohne irgend welche Zipfelbildung am Vorderrande und mit nur zwei einfachen Längsadern.. Vordertarsen des Männchens etwas länger als Schienen, die fast zweimai länger als die Schenkel sind; die Fussglieder reihen sich nach der Länge folgenderweise: 2. ebenso lang wie 3., 4, 5, I. Vordertarsen beim Weibchen etwa halb so lang wie Schienen, die völlig so lang wie die Schenkel sind; die Fussglieder reihen sich folgenderweise: 5, 2, 3, 4, I. Hintertarsen JY wenig mehr als halb so lang wie Schienen, die Gradation der Fussglieder folgende: 4, I, 2, 3. Zangenschenkel des Männchens 4-gliederig, sich am Grunde fast berährend, das 1. Glied dick, am Innenrande stark eingeschnärt und fast dreimal länger als das 2., diese kurz kegelförmig, aussen sehr gerundet, das 3. Glied verlän- gert und gebogen, basalwärts sich verjängend und vom 2. Glied wohl abgegrenzt, das 4. Glied !/2 bis ?/3 so lang wie das 3., kräftig und sich gegen die Spitze zu etwas verdic- kend. Larve. — Körper kurz spulförmig, quer uber die Mit- telbrust auffällig breit, ziemlich gewölbt. Fihler ungefähr ebenso lang wie Kopf und Thorax zusammengenommen. Schwanzborsten nur zwei (das mittelste fehlt ganz), 1!/14 mal so lang als der Körper, am Innenrande kaum merkbar be- haart. Sieben Paar Tracheenkiemen (am 1.—7: Abdominal- segm.), alle einfach und gleichförmig, verkehrt-eirund und am Ende stumpf. Die Mundtheile stimmen im wesentlichen mit denjenigen der Baéts-Larve äberein, die Lippentaster aber deutlich 3-gliederig, das 2. und 3. Glied gleich lang, das 3. kurz und breit konisch, kurz zugespitzt. Beine unter sich etwa gleichlang, die Schienen sämtlicher Beine ebenso lang wie S. BENGTSSON: NEUE EPHEMERIDEN AUS SCHWEDEN. II Schenkel, beide längs dem oberen Rande lang und dicht behaart. A. lapponica n. sp. Imago SJ. — Turbanaugen fleischroth, Seitenaugen schwärzlich. Thorax pechbraun bis pechschwarz. Hinterleib einfarbig, blass schmutzbraun, die 3 letzten Segmente mehr röthlich braun. Das I. Glied der Zangenschenkel röthlich braun, die äbrigen schmutzweiss. Schwanzfäden weisslich, einfarbig. Beine gränbraun, die hinteren etwas heller, ihre Schienen in den distalen zwei Dritteln gelblich weiss. Flägeladern fast farblos. Imago 92. — Augen schwärzlich. Kopf röthlich gelb. Thorax braungelb. Hinterleib einfarbig, blass, schmutzgelb. Schwanzfäden schmutzgelb. Beine schmutzig braungelb. Flägel wie beim Männchen. Subimago. — Thorax oben braungelb. Hinterleib ein- farbig, beim J schmutzgelb, beim 2 rothgelb. Schwanz- borsten einfarbig, schmutzgelb. Beine schmutzig braungelb. Flägel graulich. Larve. — Körper gelblich braun. Oberseite des Mittel- leibs mit bräunlichen Zeichnungen. Abdomen rothbraun, Hin- terränder der Segmente dunkler. Unterseite blass. Beine gränlichgelb, mit schwärzlichen Knieen. Schwanzborsten schmutzig gelb. — Körperlänge J im. 5—6 mm., £ im. 4—5 mm. Sete STP mm. 2 8 mm. Vorderflugel I 6 mm., 2 4,,—6 mim. Länge der Hinterflägel J 0,83—0,91 mm., Qko4s=OMosMmN.; Breite 0,:6 mm. Habit. — Sämtliche Entwickelungsstadien am Fluss Abisko (Abisko-älfven) in Torne Lappmark im August, die jängere Larve am Joeström in Ume Lappmark in Juli von mir getroffen. — Diese Gattung nimmt in mehreren Beziehungen eine interessante Mittelstellung zwischen den Gattungen Baötis und Centroptilum ein, sich hinsichtlich der Vorderflägel und im Bau der Mundtheile und Tracheenkiemen bei der Larve der ersteren anschliessend, mit Hinsicht auf Hinterflägel und Forceps aber mehr an die letztere erinnernd. II2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I10OT2. Baäötis Wallengreni n. sp. Körper robust. Hinterflägel länglich, die 3. Längsader immer wohl entwickelt, reicht in der Regel etwas hinter die Mitte des Flägels und läuft ganz nahe und parallel dem Hin- terrande, am Grunde öftest näher dem Flägelrand als der 2. Längsader liegend; die 2. Längsader einfach, sehr selten gabelig. Imago J.— Turbanaugen braunroth, Seitenaugen bräun- lich schwarz. Thorax oben pechschwarz, an den Seiten und unten etwas heller. Hinterleibssegmente 2—6 oben blass rothbraun und etwas durchscheinend, 7—10 etwas dunkler, opak. Unterseite des Hinterleibs blass schmutzgelb, Segmente 7—9 rothgelb, 10. gelblich weiss. Schwanzborsten graulich weiss, an der Wurzel öftest dunkelbraun, mit deutlichen roth- braunen Artikulationen. Beine griänlich weiss, die vorderen etwas dunkler, gränlich grau, sämtlich mit etwas dunkleren, rauchgrauen Tarsen. Flägel glashell, die ersteren Längsadern der Vorderflugel blass braungelb. Zangenschenkel am Grunde ziemlich weit getrennt, das I. Glied kräftig, fast gleichbreit, zweimal so lang als breit, innen an der Spitze mit einer kräf- tigen Ferse, aussen etwas unterhalb der Mitte mehr oder weniger stark höckerförmig erweitert; das 2. Glied etwa halb so, lang und; halbi so. breit wie das, i, innen antdern Spitze stets durch eine starke höckerförmige Erweiterung, aber nie- mals: durch. em Gelenk vom. 3. Gliedfabgegrenztdasi3. etwa so lang wie das I. und 2. Glied zusammen, im distalen Theile mehr oder weniger verbreitert; das 4. Glied kurz, ab- gerundet, öftest etwas höher als lang und durch eine unvoll- ständige Einkerbung von dem vorigen abgegrenzt. Imago 9. — Auffällig heller als das J. Kopf oben weiss- lich gelb, mehr oder weniger rostroth täberhaucht. Thorax oben bräunlich. Hinterleib oben braunroth, die 3—4 letzten Seg- mente in der Mitte weisslich gelb. Unterseite gelblich weiss, die 3. letzten Ringe noch heller. Schwanzfäden ähnlich wie beim Männchen. Beine ebenso wie beim 3, aber etwas dunk- ler. Die Adern der Vorderflugel, besonders scharf die Quer- adern, dunkel, bräunlich. | S. BENGTSSON: NEUE EPHEMERIDEN AUS SCHWEDEN. 113 Subimago. — Thorax beim gJ braun, beim & bräun- lich gelb. Abdomen oben einfarbig, schmutzgeib bis braun- roth, das 10. Segment gelbweiss, unten blasser. Forceps und Schwanzborsten schmutzweiss. Flägel graulich. Beine blass gränlich grau, mit etwas dunkleren Tarsen. Körperlänge $$ 7—9 mm., £ 8—10 mm. Sete I 16—19 mm., 29 12—14 mm. Vorderflägel S 8 mm., 8 8—10 mm. Habit. — Von Schonen bis Lappland verbreitet. Die Art gehört in die Gruppe gemellus EAT. — Rhodani PICT., in der Bildung der Zange an Baöét. ogemellus EAT. sehr erinnernd, aber durch sehr verschiedene Farbe von dieser ab- weichend. Von Båét. Rhodani PICT., wie diese Art von EATON (Revis. Monograph of rec. Ephemerid2) aufgefasst wird, unter- scheidet sie sich hinsichtlich der Zange und der Aderung der Hinterflugel. Baätis pusillus n. sp. Körper klein und schlank. Die 3. Längsader der Hin- terflägel ganz kurz, reicht nicht oder kaum bis an die Mitte des Flägels, und liegt an der Wurzel viel näher der 2. Längs- ader als dem Hinterrande des Fläögels, gegen welchen sie deutlich konvergiert. Schwanzfäden weiss, einfarbig. Imago SJ. — Turbanaugen wenigstens ebenso hoch wie lang, hellroth, Seitenaugen gränlich schwarz. Thorax braun- gelb bis braun. Hinterleibssegmente 2—6 durchscheinend, .ganz weiss oder blass schmutzgelb, Segment 7—10 braun- gelb, opak, 9—10 unten blassgelb. VWVorderbeine blass grau- grän, die hinteren Paare gelblich weiss, die Artikulationen der Tarsen etwas dunkler. Imago 9. — Thorax rothgelb bis roth. Hinterleib oben rothgelb, unten gelblich weiss, ganz opak. Beine blass schmutz- gelb. Flägel mit farblosen Adern, wie beim Männchen. Subimago. — Hinterleib des Weibchens blassgelb, oben mit rostrothen Zeichnungen, unten jederseits mit einem ebenso gefärbten Längsstreifen, beim Männchen einfarbig, gelbweiss. Flägel gelblich grau. Körperlänge SL 4—5 mm. Sete IS g—10 mm., 8 3—9 mm. Vorderflägel S 5 mm., 2 4,,—6 mm. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 1I—2 (1912). 8 FIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Habit. — Nur in Blekinge bei Olofström und Bagge- boda von mir getroffen. Diese Art steht Baézris Wallengreni sehr nahe und stimmt mit dieser im Bau der Zange ganz äuberein, lässt sich aber durch den kleinen und schlanken Körper, die höheren Tur- banaugen, die ganz kurze 3. Längsader der Hinterfluögel, die hellere Körperfarbe, die einfarbigen Schwanzfäden, die farb- losen Fliägeladern SY und die dunkleren Zeichnungen des Hinterleibs bei Subimago 9 zur Genäge unterscheiden. Baäötis digitatus n. sp, Imago. s. — Turbanaugen blass fleischroth, einfarbig. Seitenaugen schwarzbraun. Thorax pechschwarz, unten pech- braun. Hinterleibssegmente 2—6 durchscheinend, gelblich weiss bis ganz weiss, Segmente 7—10 oben braungelb, unten gelbweiss. Schwanzborsten einfarbig, weiss. Vorderbeine recht dunkel, Schenkel graugrän bis braungrän, Schienen und Fässe etwas heller, das apikale Finftel der Schienen roth- braun. Mittel- und Hinterbeine heller, mit gränlichgrauen Schenkeln und gelbgrauen Tarsen, die Schienen noch heller, gelbweiss. Flägel glashell, mit farblosen Adern. Hinter- flägel länglich, ganz ohne 3. Längsader, die 2. gabelig. Zangenschenkel 4-gliederig, fingerförmig, das 1. Glied deut- lich länger (oft fast zweimal) als breit, konisch abgestutzt, das 2. Glied konisch, kaum länger als das I., das 3. Glied ebenso lang wie das 2., durch eine deutliche und oft starke . Einschniärung und Artikulation von jenem abgegrenzt, wenig gebogen und fast zylindrisch, das 4. Glied fast 2/8 so lang wie das 3., gerade, deutlich spulförmig und schmäler als das 3. Die 10. -Bauchplatte des Hinterleibs tief gespalten, der mediale-hintere Rand jeder Hälfte bogenförmig abgerun- det und die äussere-hintere Ecke derselben zugespitzt. Imago. 2. — Kopf und Prothorax blass rothgelb. Meso- och Metathorax roth bis rothbraun. Abdomen einfarbig, gelb- roth, unten kaum heller. Schwanzfäden, Flägel und 10. Bauchplatte des Hinterleibs ähnlich wie beim J. Beine im wesentlichen wie bei diesem. Subimago. — Thorax braungelb. Hinterleib etwas S. BENGTSSON: NEUE EPHEMERIDEN AUS SCHWEDFN. 115 heller, graugelb, Segmente 7—10 schmutzig rothgelb. Unter- seite blass schmutzgelb. Schwanzborsten graulich, einfarbig. Beine schmutzgelb. Flägel schmutzig röthlich grau. Körperlänge 3Y 5—6 mm. Sete J 3—9 mm. (Y defekt). Hab. — In Dalarne bei Elfros im Kirchspiel Särna und Jemtland bei Stamsele von mir getroffen. Die Art schliesst sich durch die Aderung der Hinter- flägel und das verlängerte Endglied der Zange nahe an Baétis niger EAT. an, ist aber durch das verlängerte, konische muGiediden Zange, die Form der 10. Bauchplatte, sowie durch die Farbe des Hinterleibs bei Imago 2 und Subimago sicher zu trennen. Baäötis incurvus n. sp. Imago. J. — Turbanaugen oben braunroth, an den Seiten viel heller, Seitenaugen schwärzlich. Thorax pech- schwarz. Hinterleibssegmente 2—6 schneeweiss, durchschei- nend, 7—10 Segm. oben rothbraun, unten wenig heller. Schwanzfäden einfarbig, weiss. Beine gelblich weiss, Vor- derbeine etwas dunkler. Flägel glashell mit farblosen Adern. Hinterflägel mit nur 2 Längsadern, die 2. gabelig. Zangen- schenkel 4-gliederig, das 1. Glied fast zylindisch, wenig dicker am Grunde, deutlich länger als breit und ein wenig länger als das 2. Glied; dieses schmal, konisch und wenig gebo- gen, durch gar keine Einschnärung und nur durch ein un- deutliches Gelenk vom 3. Glied abgegrenzt; das 3. Glied verlängert, immer deutlich länger (oft I '/2 mal) als das 2., sich allmählich gegen die Spitze zu verdickend und stark gebogen; das 4. Glied kurz, nur !/4 bis !/3g so lang als das 3, mehr oder weniger stark keulenförmig und deutlich ge- bogen. Die 10. Bauchplatte des Hinterleibs tief gespalten, ihre Hälften am hinteren Rande quer abgestutzt, weder die innere noch die äussere-hintere Ecke zugespitzt. Imago. 2. — Kopf und Prothorax rothgelb. Meso- und Metathorax rothbraun. Hinterleib oben viel dunkler als bei Baét. digitatus, braunroth, unten viel heller, weisslich gelb; Beine gelbweiss. Schwanzborsten, Flägel und 10. Bauch- segment ähnlich wie beim Männchen. 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Körperlänge SY 5—6 mm. Sete J 8—9 mm. Habit. — Ich traf diese Art nur in Småland am Helga- sjön und bei Sandsjö und in Wermland bei Lesjöfors in we- nigen Individuen. Durch das verlängerte, vom 2. Glied aussen nicht ab- gegrenzte und stark gebogene 3. Glied und das kurze, keu- lenförmige und gebogene 4. Glied der Zangenschenkel, sowie durch die Form der 10. Bauchplatte sowohl von Baer. digi- fatus wie B. niger scharf getrennt. Fam. Heptageniidee. Heptagenia dalecarlica n. sp. Imago SJ. — Augen glänzend weissgrän, durch ein ziem- lich breites, dunkles Querband in ein viel grösseres, oberes und ein kleines, unteres Segment getheilt. Thorax oben dun- kelbraun, unten etwas heller. Hinterleibssegmente 1—7 oben blass schmutzgelb, durchscheinend, rothbraun besprenkelt, Segm. 8—10 rothbraun, opak, sämtlich mit einer doppelten, braunen, medialen Längslinie und, mit Ausnahme des 10. Segments, mit schmalem, schwärzlichem Hinterrande. Unter- seite heller, blass olivbraun, Segment. 8—10 rostroth iäber- haucht. Schwanzborsten weisslich, mit dunkelrothen Artiku- lationen. Beine gelbgrän, die vorderen etwas dunkler, Kniee und Oberseite der Fiässe an sämtlichen Beinen rauchig grau; Schenkel ohne dunkle Bänder; 1. Glied der Hinter- fusse nur wenig länger als das 2. Flägel glashell, mit gelb- braunen, im auffallenden Licht schwärzlichen Adern. Imago 9. — Augen wie beim 3. Kopf blassgelb, stets ohne den bei Heptag. sulphurea MÖLL. an der oberen-in- neren Orbita der Seitenaugen vorkommenden, schwarzen, dreieckigen Fleck. Thorax gelblich braun. Hinterleib oben gelblich, ziemlich stark braunroth besprenkelt, unten schmutz- gelb; im äbrigen wie beim gJ. Schwanzborsten, Beine und Flägel wie beim 3 gefärbt. Subimago. — Oberseite des Hinterleibs beim 3 roth- braun, beim &$ gelbroth, mit einer doppelten, dunkelbraunen, medialen Längslinie, jederseits von dieser steht ein heller, S. BENGTSSON: NEUE EPHEMERIDEN AUS SCHWEDEN. 117 fast halbmondförmiger Fleck auf jedem Segmente. Flägel graulich weiss, mit braungelben Adern. Schwarze Flecken an der inneren Orbita der Seitenaugen fehlen. Körperlänge J 9—10 mm., £ 9—11 mm. Sete I 19— 23 mm., 2 16—20 mm. Vorderflägel S 10 mm., 2 11— 13 mm. Habit. — Ich sammelte diese schöne Art in grosser Zahl in Dalarne bei Elfdalen und Idre; ferner in Helsingland bei Delsbo, Medelpad bei Ånge, Westerbotten bei Jörn, Jemt- land bei Bydalen und Stamsele und (in nur 1 defekt. Ex.) in Lappland bei Kirchdorf Tärna. — Flugzeit: Juli —Augusti. Durch die durchweg dunklere Färbung, die doppelte, dunkle, mediale Längslinie des Hinterleibs und das verhält- nismässig lange, als das 2. Glied nur wenig kärzere 1. Glied der Hinterfässe von der nahe stehenden Heptag. sulphurea MÖULL. leicht zu unterscheiden. En för Sverige ny Eylais-form. Af O. Lundblad. I början af innevarande år erhöll jag af amanuensen E. BERGSTRÖM, Uppsala, ett prof hydracariner, taget af honom i Tidan i Västergötland d. ??/& 1909. Profvet innehöll bl. a. fyra exemplar af en stor Ey/ais-form, som vid närmare på- seende befanns vara en för vår fauna ny sådan, nämligen £E. foraminipons foraminipons THOR, förut känd och beskrifven från Norge. Enligt meddelande förekom ar- > ten ganska allmänt å fyndstället i Tidan. Platsen för dess uppträdande var Tibro, Tideberg (mellan Sköfde och Karlsborg) i grundt lugnvattens- parti vid stranden af floden på gyttje- botten utan vegetation. De fyra exemplaren af den för Eylais foraminipons foraminipons Sverige nya formen öfverensstämma (Efter oxcroplar frän Trac, föllkomiligt fmedö SkaRiEeRs Sidock Västergötland). tämligen kortfattade beskrifning af E. foraminipons s. str. samt med hans figur af densamma. Arten är ganska karakteristisk och behöfver ej förväxlas med någon annan. Till komplettering lämnar jag emellertid en bild af maxillarorganet, af hvilket THOR icke har någon figur i sitt arbete. Djuret är omkr. 5 mm. långt, hör alltså till de största arterna inom sitt släkte och öfverhufvud till de största hydra- cariner, som för närvarande äro kända. Genom påvisandet EN FÖR SVERIGE NY EYLAIS-FORM. 119 af denna arts förekomst hos oss har antalet kända svenska Eylars-arter stigit till 15.' NEUMAN (1880) anför blott en art, nämligen exfendens (MULL.), från Sverige. Nu förhåller det sig, egendomligt nog, så, att det stora flertalet af de under senare år nytillkomna fjorton arterna anträffats just på lokaler, som af NEUMAN utforskats speciellt angående hydracariner, nämligen Gottland, Öland och Västergötland. Under sådana förhållanden är det därför högst osannolikt att nämnde forskare ej skulle ha påträffat åtminstone någon af dessa arter, ehuru han ansett dem tillhöra en och samma form. Den af honom i hans monografi upptagna arten är så- ledes utan tvifvel en kollektivart, och karakteristiken af den- samma är hållen i så allmänna ordalag att i intet afseende någon bestämd hållpunkt finnes för en säker identifiering. Då utbredningen Skåne—Lappland angifves, kunna häraf följaktligen inga säkra slutsatser dragas angående den MUL- LER'ska artens förekomst i vårt land.” Äfven om våra öfriga Eylais-arters utbredning veta vi mycket litet. Nästan alla — för att nämna några exempel kunna arterna Zullgreni, occulta, insularis, gigas och foramini- pons anföras — ha hos oss en inskränkt utbredning och äro hittills blott funna på det ställe, där de första gången iakt- tagits. Men beträffande de flesta torde man dock kunna säga, att detta beror på att stora områden äro oundersökta. En del af ofvannämnda arter äro nämligen vidt utbredda i våra grannländer, först och främst Norge, och de förekomma troligen äfven hos oss på flera ställen. Beträffande andra åter kanske man har att räkna med möjligheten af en mera inskränkt utbredning. Vi Ha här kanske att göra med verkligt isolerade lokalarter, ehuru det vore förhastadt att ännu påstå detta. I främsta rummet vill jag nämna Eylais tullgreni och znsularis, hvilka äro funna 1 Hufvudarten synes ej förut vara funnen hos oss, däremot foramini- Pons lata THorR, som af THoRrR är påvisad i Dr. NEUMANS gamla typ- samling. ? Nyligen är den dock påvisad af C. WALTER i material från Mäster- myr på Gottland, insamladt af docent N. von HoFSsTtENn (Archiv fär Hydro- biologie etc. Stuttgart 1910). 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. på Gottland och Öland. Då emellertid ännu så få platser hos-oss äro noggrant undersökta, kan det mycket väl tänkas, att de framdeles komma att ertappas på flera punkter i Sverige. I hvarje fall är det ganska påfallande, att dessa två arter ej äro funna på något annat ställe, ej ens i våra närmaste grannländer, i hvilka man som bekant ägnat studiet af hydracarinerna större uppmärksamhet än hos oss. On a new termitophilous genus of the family Histeridae.' By Eric Mjöberg. With one plate. Eucurtia n. g. A little allied to the two peculiar genera Chlamydopsis WESTW. and Örectochilus LEW. but quite different and distinct in many respects. The body is short and broad, shining. The head, viewed from above is not visible at all; it fits perfectly into the cavity of the prothorax as well as the g9-jointed antenn&; the basal joint of these is very big and dilatated, the club elongated, one-jointed; the border of the fossa of the antenn& visible from above, carrying a distinct pencil of yellow hairs. The scutellum very small. The elytra of a very peculiar and characteristic shape; the humeral corner strongly produc- ed to a horn and carrying at the top a long pencil of hairs, the central portion strongly impressed, the lateral parts behind the humeral tube on each side projecting forwards in shape of a very big tube with a thick and long pencil of hairs at the tip. Legs not received into cavities, very flat and laterally compressed. Tarsi received into cavities on the tibie. The mouthparts are very little visible and seem to be hidden by the protruding labrum; not even the mandibles are to be seen. (They will be dissected and completely described later on.) ! The animal will be more completely described in the report of the scientific results of the Swedish Expedition to Australia I1910—1911. 1:22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Eucurtia paradoxa n. sp. (Plate I.) The upper surface shining, reddish castaneous, puncture- less, the disc of the pronotum, the propygidium, the pygidium and the sternum a little darker. The basal joint of the antenne big and strongly dilatated, totally received into Fig. 1. Eucurtia paradoxa MjöB. n. sp. Ventral view. cavities on the prothorax, the front vertical, with rugulous sculpture and many small groupes of short erect setx. The prothorax short and broad, the lateral margin distinctly upturned, boarded by yellow hairs, near the hind angles tree or four small pencils of yellow set&; a area before each hind angle transversally striated by smal, deep, parallel lines. The legs of moderate length, the tibie dilatated, the tarsi long; the elytra about in the middle deeply impres- sed; in this impression and near the inner side of the tubiform processus a protruding point with a yellow hair at the top., ON A NEW TERMITOPHILOUS GENUS OF THE FAMILY HISTERIDA. 123 the humeral tube striated on the outer side. The propygidium and the pygidium with rugulous sculpture Long. corp. 4 mm. Kat elytt. 2 mm. Bonsk humeral. "peneil. 2 mm. Long. hind pencil. 135, IN. This very peculiar beetle is apparently allied to BLACK- BURN's shortly described Chlamydopsis comata BLACKB., that NY jdå I Fig. 2. Eucurtia paradoxa MjöB. n. sp. Fig. 3. Left antenna of Eu- Lateral view. curtia paradoxa MJÖB. n. sp. no doubt also will have to be placed in this new genus. It has also this long humeral pencil of hairs and »a lateral crest that project from each elytron>. Mr. - BLACKBURN remarks, that he does not feel sure, whether his Chlamydopsis sternalis and Chl. inequalis are to be regarded as members of that genus or as members of two allied genera, both distinct from the genus Chlamy- dopsis WESTW. For many reasons it seems me far better to place them in different and new genera. Not having any material of these two interesting species, I must leave the ques- tion about their systematic position to further observations. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. It has been supposed that the species of the genera Orectoscelis and Chlamydopsis, due to their peculiar external organisation with short yellow hairs on the elytra live together with ants, or »to be parasitic on fossorial Hymenoptera». Mr. BLACKBURN found both his Ch. sternalis and Chl. inequalis »on the top of rotten fence posts in which Hyme- noptera were making their nests» in different years and different places. There is nothing known about the life-history of Eu. comata BLACKB. The only information the author gives is: »a single species was found in a pool of water». I found my new species in the colony of a termite (Euter- mes sp, the species name will be recorded later on) under a stone near the root of a big eucalypt not far away from Williamstown in South Australia. The animal was quite surrounded by workers and soldiers. I kept it in captivity for some days together with the termites for making some observations. Apparently the hairs in the pencils are hollow and secrete a halffluid substance at the tips. Many times I noticed the termites gather round these pencils sucking or eating the secretion. On the living animal, these pencils are a little more protruding to the sides. This is, I should say, the first real and true termitophi- lous beetle known from the australian continent. Itis peculiar indeed, that so exceedingly few real termitophilous and myrmecophilous insects have been recorded from Australia, especially when we take in consideration how many new and interesting species there are known from both the other continents of the southern hemispher. Further investigations might increase the number. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ÅRG. 33: 1912. Bi: rr RAR ÅA. Ekblom pinx. Eucurtia paradoxa Mjöberg Hogs DSP Litteratur. Lappländska fjärilar. H. SrticHEL. Ein Beitrag zur nordischen Schmetterlings- fauna und anknäpfende Bemerkungen. Berl. Entom. Zeitschr. LIII, F0d8,5 060-124. Med 1 talla. H. SrtiIcHEL. Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlings- fauna und ankniäpfende Bemerkungen. Berl. Entom. Zeitschr. LVI, FORTS 33-104, ,Med-I tafla. Medan flertalet af våra egna insektsamlare rufva på sina hopbragta skatter i stället för att själfva eller genom andra göra dem fruktbringande för entomologisk forskning, skynda sig kon- tinentens samlare med berömvärd raskhet att bringa till offent- ligheten resultaten af sina samlingar i vårt land. Villigt skall också medgifvas, att det kan vara förmånligt, att särskildt våra fjärilar då och då bli föremål för bearbetning af kontinentala forskare, som ha tillfälle att jämföra dem med de mellaneuro- peiska formerna och som genom sin intima kännedom om dessa ha blicken skärpt för de säregenheter våra nordliga raser förete. Denna gång är det de entomologiskt så godt som okända trakterna kring Gällivare, som lockat herr H. RAGNow till fjäril- fångst, och hans samling har fått en så kompetent bearbetare som den bekante lepidopterologen STICHEL. De båda anförda arbetenas främsta betydelse ligger å ena sidan i den noggranna analysen af de funna arternas variationer och i fastställandet af de nordliga rasernas afvikelser från syd- ligare former, å andra sidan i de värdefulla bidragen till känne- domen om vår fjärilgeografi. Utom en del redan kända men hos oss ej förut omnämnda former (aberrationer) beskrifvas föl- jande nya raser (subspecies), Brenthis pales aquilonaris, Larentia suffumata defumata, ÅArctia festiva lemniscata och Cossus cossus Sstygianus samt de nya formerna PBrenthis euphrosyne f. niveola, Brebia disa f. restricta, Cerura bifida saltensis f. poecila, Calocampa solidaginis f. ragnowi, ÅAnarta cordigera f. aureola, A. melaleuca f. benthica, Larentia serraria f. albida och £. spania, L. cesiata f. epixantha, Arctia festiva f. diplosema och f. erythema. 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Den nordliga rasen af Hvdrilla palustris, som förf. ehuru med tvekan anför under namnet HH. 4. aboleta GN. bör rätte ligen heta &. p. transfuga ZETT. Af de geografiskt intressanta bidragen må nämnas Masmestra- ragnowi PUNG. (förut endast känd i typexemplaren), Anarta Bohemanni STGR. (förut af Krooss funnen vid Kvikkjokk), Phala- cropteryx graslinella Boisp. (hittills blott känd från Östergötland och Uppland) samt MHepialus lupulinus IL. (som ju i föregående häfte rapporterades från Jämtland, men i öfrigt blott är känd från sydligaste Sverige). Förf:s förfarande att utbyta ”THUNBERGS auktorsnamn mot respondenternas för de dissertationer, i hvilka arterna beskrifvas, torde icke kunna gillas. Einar Wahlgren. W. G. SHELDON. Lepidoptera of the Swedish provinces of Jemtland and Lapland. The Entomologist. Vol. 44, I911, p. 3157 3023 VOLT PRIO EN ID: 23 GOSSE Från en resa 1 Jämtland och Lappland, hvarvid Mattmar och Åre samt trakten kring Torne träsk besöktes, har förf. hem- fört hufvudsakligen dagfjärilar, som i ofvan anförda arbete upp- räknas. Utom en hel del biologiska iakttagelser beskrifvas åtskilliga nyheter. De funna arterna och formerna äro: Pieris brassice (Mattmar); Pieris napi var. bryonie (Abisko), d:o ab. sulphurea; Colias nastes var. werdandi (Abisko) jämte ab. sulphurea Lea, immaculata LPA, torneoensis n. ab., pallida n. ab., connexa n. ab., Havopunctata n. ab., castanea-punctata n. ab., Callophrys rubi (Matt- mar); Chrysophanus ampluidamas var. obscura (Mattmar); Polyom- matus optilete var. cyparissus (Abisko), P. icarus (Abisko); Asglais urtice (Åre), ÅA. u. var. polaris (Abisko); Brenthis aphirape var. ossianus (Mattmar, Abisko), BB. pales var. lapponica (Abisko), 5. freija (Mattmar, Abisko) med ab. fasciata n. n. (= var. pallida Erwes), £. frigga (Mattmar), 5. euphrosyne (Mattmar, Abisko), B. thore var. borealis (Abisko); Erebia lappona (Åre, Abisko), E. ligea var. adyte (Abiskojokk), £. embla (Mattmar); Oeneis Jutta (Mattmar); Oe. norna (Ortojokk, Lapporten vid Torne träsk) med ab. 2zn0orna THNB., pallida n. ab., /ilda QUuUENns., hilda pallida n. ab., bipupillata n. ab., unipupillata n. ab., obsoleta n. ab., Oe. bore (Lapporten); Hesperia centauree (Mattmar, Abisko), 7. andro- mede (Abiskojokk, Björkliden, Lapporten); Augiades comma var. catena (Abiskojokk), Zygena exulans var. vanadis (Lapporten). Utom dessa hemfördes ett mindre antal. heterocerer från Abisko. FE BC AR Smärre meddelanden och notiser. Om förekomsten af Anopheles claviger FABR. i svenska Lappmarken. — I tidskriften Hygiea för år 1911 har Dr. CARL FLENSBURG publicerat en intressant undersökning öfver frossans uppträdande i Sverige under det sistförflutna halfseklet och på- visar där denna sjukdoms så godt som fullständiga upphörande i ifrågavarande land. Han framkastar i denna uppsats, p. 41, bl. a. den förmodan, att Anopheles claviger äfven skulle aftagit. Då undertecknad under min vistelse senaste vår i Torne Lappmark var i tillfälle att göra en del iakttagelser öfver denna insekts före- komst därstädes, borde det väl hafva sitt intresse att härom meddela en del uppgifter. Anopheles synes här öfvervintra och framkommer redan mycket tidigt på våren, långt före de egentliga Culex-arterna. Våren 1910 erhöll jag en hel hop exemplar af ordföranden i svensk-norska renbeteskommissionen, statsgeolog VWV. TANNER. Han meddelade mig, att exemplaren voro infångade i slutet af maj i Abisko-dalen, då ännu rikligt med snö fanns kvarliggande, och att arten hade uppträdt i sådana mängder, att den t. o. m. var mycket besvärande. Våren 1911 var jag själf i tillfälle, att under en längre tid iakttaga samma mygga inom Torne Lapp- marks skogsområde. Första gången iakttogs den en ganska sol- varm dag den 10 maj invid foten af fjället Jackumus i Vittangi socken. Det var dock endast ett enda exemplar, som kom sur- rande till mig och satte sig på handen i afsikt att börja suga blod. Vid denna tid var marken ännu så godt som helt snö- betäckt med endast obetydliga barfläckar hufvudsakligast rundt kring trädstammarna. I rikligare mängd iakttogs myggan i slu- tet af maj, särskildt nära Merasjärvi by i samma socken. En del kvällar, då väderleken var mildare, kunde den genom sitt stickande blifva ganska besvärlig, detta så mycket mera, som dess ljudlösa flykt tillåter den att alldeles obemärkt söka sig till blottade delar af kroppen och här vidtaga med sitt sugande. Vid den tidpunkt, då den började uppträda i större mängd, för- siggick isgången på närliggande Merasjärvi och Nangijärvi sjöar. Sparsammare iakttogs arten i Vittangi kyrkoby samt vid Soppero. 00 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Den förekom ända till omkring den 10 juni, då kylig väderlek inträdde och en några dagar senare uppkommen snöyra, som fortfor i flera dagar och som ånyo helt snöbetäckte marken, synes helt och hållet förstört djuren. Den i Lappmarkerna van- liga stickmyggan, Culex nemoralis, visade sig för första gången långt senare, nämligen omkring den 22 juni. Äfven i angränsande delar af finska Lappmarken torde Ano- pheles ej vara sällsynt. Forstmästare J. MOoNTELL i Muonio har nämligen meddelat mig, att han flerfaldiga gånger iakttagit den därstädes, troligen äfven den öfvervintrande generationen. När sommargenerationen visar sig, är mig ej bekant. Det kunde ännu framhållas, att alla de af mig iakttagna öfvervintrade indi- viderna äro honor. I anslutning till ofvanstående må här ännu framhållas, att jag äfven i södra Finland flera gånger varit i tillfälle att iakttaga öfvervintrande honor. I omgifningarna af Helsingfors — Kyrkslätt och Sjundeå socknar — ser man den ej så sällan vintertid i rum, som stått oeldade, och i hvilka vid uppvärmning enstaka exemplar börja flyga omkring. Sådana fall har jag iakttagit i november, december och januari månader. I uthus visar den sig ej så sällan kringflygande redan i mediet af april: Det ser ut, som om de öfvervintrande exemplaren här i sydligare trakter gärna skulle uppsöka boningshus och andra byggnader till den kalla årstiden. Att denna mygga ej skyr köld, visar dess förekomst vid Lena-floden i Ost-Sibirien. Under en resa här sommaren 1901 iakttog jag den i slutet af juni och början af juli i otroliga massor inom floddalen, men i trakter, där människoboningar på flera breddgrader ej funnos. De iakttagna exemplaren tillhörde naturligtvis sommargenerationen, men det är väl ganska säkert, att äfven de öfvervintrande honorna förekomma vintertid ute i det fria. Hvar och huru öfvervintringen här försiggår, torde dock ej vara närmare kändt. B. Poppius. Helsingfors. Cossus terebra FABR. trouvée en Suede. — Pendant une visite å Upsal, le 16 juin 1910, il m'est arrivé de trouver sur le trone d'un tremble un Cossus terebra FABR., måle, qui vint de sortir de la chrysalide, saillante d'un trou au-dessous. Från C. cossus L. skiljer denna art sig, utom genom mindre storlek, relativt längre och smalare framvingar och bakkroppens likformigt grå färg, genom att hanens antenner icke äro lamell- bärande utan försedda med två rader verkliga tänder (pectinate). I Nordeuropa skall den förut blott vara funnen en gång vid Åbo. Dess utbredning i Europa i öfrigt sträcker sig enligt BErRGE-REBELS Schmetterlingsbuch och Spurer: Die Schmetterlinge SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. I20 Europas från Digne i södra Frankrike genom Schweiz, Sydtyrolen och Tyskland till Bosnien, Bukovina, Banatet och Sydryssland. Öfverallt lokal och sällsynt. j Ez: G-Vretlind. Förpuppningen af Cossus cossus L. — Fil. kand. OSSIAN DaAHLGRENS slutsatser i föreg. årgång af denna tidskrift, h. 1—2, vill undertecknad med min lilla erfarenhet bestyrka, då den ledt mig till just samma reflexioner. De två puppor, jag hittills sett i det fria, sutto, den ena i jorden (gräsvall)i en vägkant i björk- regionen i Leirdalen i Jotunheimen, Norge, den andra i kanten af en trottoar i Falun i själfva jordbrynet intill ett plank; i Cossus-hål 1 trädstammar har jag hittills icke funnit någon. I Die Schmetterlinge Europas säger SPULER om artens förpuppning: »an der Wurzelkrone des Baumes oder in der Erde». Vore det för att söka nya värdväxter, som larverna utvandrade i augusti, borde man väl träffa sådana kringströfvande af olika storlekar och icke blott fullväxta, såsom det synes mig vara regeln. Nog tyckes det enklast att antaga, att det är den vanliga vandrings- oron före inspinnandet till förpuppning, som drifver dem ut. E.G IOUKFellnd Förpuppningen af Cossus cossus L. — Herr K. V. ÖSSIAN DAHLGREN nämner i sin uppsats med ovanstående titel i Ent. Tidskr. för i år (1911) sid. 79 ff., att han påträffat larven till Cossus cossus förpuppad i jorden. Detta torde ej vara någon större sällsynthet. Vid uppfödning af Cossus-larver har jag aldrig sett dessa förpuppa sig inuti själfva trädet, utan ha de spunnit sin kokong af jordpartiklar och afgnagda trä- och barksmulor och detta, ehuru ofta en större träkloss varit att tillgå. En gång hade larven lyckats rymma ur sitt fängelse och hittades sedan inspunnen mellan ett par böcker; hade ej gnagt något af böc- kerna, utan hade med stöd af dem spunnit en svafvelgul, mjuk, tunn, halfgenomskinlig, seg kokong, inom hvilken larven låg död och förtorkad. I mars—maj har jag flera gånger under större och mindre stenar funnit fullväxta larver, liggande i en relativt rymlig håla, i hvilken de tydligen öfvervintrat. Några gånger ha myror haft sitt samhälle under samma sten, så att t. o. m. Cossus-larven synts ligga midt inne i detsamma, utan att dock på minsta sätt oroas af myrorna. Att dessa larver åter skulle gå in i en träd- stam eller stubbe för att förpuppa sig är väl knappast troligt, utan. håller jag före, att de förpuppa sig i jorden. I midten af maj förra året (1910) fann jag under en stam en kokong till Cossus, förfärdigad af jordklumpar. Då stenen lyftes upp, följde kokongen med, fäst vid stenens undersida. Entomol. Tidskr. Årg. 3 Hl 12 (1912). 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Den var dock lätt att lossa därifrån; den öppnades försiktigt och visade sig innehålla en larv. Förpuppningen ägde sedan rum den 17 maj och fjäriln lämnade puppan den 14 juni. Puppan hade dessförinnan arbetat sig helt ut ur kokongen och låg fritt på den fuktiga jorden i förvaringsburken. Exemplaret, som var en hona, lade den 15 juni flera högar med ägg (inblandade med hårfjäll från bakkroppen), dels på jorden, dels på burkens väggar, dog kort därpå. Kokongen, hvilken jag förvarar, var något öfver 60 mm. lång och c:a 20 mm. bred vid midten med något smalare, afrundade ändar, yttre ytan skroflig och ojämn, den inre väl glättad. Orsaken till att larverna stundom förpuppa sig i jorden är kanske den, att de förut vistats i stammar eller grenar, som varit för smala att tillåta en vågrät gång, tillräckligt rymlig och skyddande för förpuppningen. Att larven till Cossus cossus stundom undergår sin förvand- ling i jorden, är förut kändt, som framgår ur A. E. HOLMGRENS bok: »De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna.» Stockholm 1867, där han efter att först ha nämnt, att förpupp- ningen äger rum inuti trädet, säger: >Någon gång sker förpupp- ningen i jorden.» Stockholm i dec. 1911. Frithiof Nordström. Om Trichius fasciatus L. — Hvar lefver larven till Zrichius fasciatus? Jag har ej sett någon uppgift härom utom i lektor G. ADLERZ uppsats i Ent. ”Fidskr. 1911: Cetonia aurata och Trichius fasciatus i myrbon», där han sid 45 nämner, att han funnit puppa och nykläckt imago i murken björk i ett bo af Myrmica ruginodis. Som jag nyligen uppfödt några Zrichius-lar- ver, af hvilka visserligen endast en blef fullbildad, torde kanske ett meddelande härom vara af intresse. Den 28 maj 1911 fann jag 1 Tumba, Södermanland, i en kullfallen, murken björkstam några » Cetonia-liknande larver, grå- hvita med ljusbrunt hufvud, ljusgula ben, gulröda trakémynningar, ryggen med korta, gulröda borst. Längd 15—25 mm. Fortskaffar sig på slät yta dels krypande med hjälp af benen, dels liggande på sidan.> (Det citerade ur mina dagboksanteckningar.) Lar- verna lades tillsammans med stycken af murken björk och tall- bark i en bleckburk med ett lager jord på bottnen. Det hela fuktades då och då med litet vatten. I oktober sattes burken upp pa. en vind: Det mesta af burkens innehåll var då söndergnagt till smulor, äfven i tall- barken voro stora hål utgräfda (kanske af brist på murket trä). Af de ursprungliga 5—06 larverna återstodo endast 2, 1 I hvilken absolut ej fanns några myror. OT 0 a Sd £ SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. EST c:a 25 mm. långa, de andra hade väl fallit offer för sina kam- rater. Burken var nog också för liten (ej mer än c:a 10 cm. hög och 6 cm. i diameter), så att larverna kunde knappast und- vika att stöta på hvarandra och så har väl tillfället gjort kanni- balen. I midten af februari togs burken in i eldadt rum. De 2 lar- verna lågo då längst nere vid bottnen i jordlagret i ganska fasta hålor, nätt och jämt rymmande den krumböjda larven, som tyck- tes varken större eller mindre än i oktober. Hålan (kokongen?) var c:a 18 mm. lång, oval, mycket slät och jämn på insidan. Då larven oroades, kröp den rundt i hålan, fortskaffande sig med ryggen tryckt mot hålans väggar. Larverna öfvertäcktes ånyo försiktigt med trämoddet. Den 30 mars kraflade en nykläckt 7richius fasciatus fram bland träspånen. Den andra larven hade också utvecklat sig till puppa, som dock af någon orsak dött. Frithiof Nordström. Psyche (Sterrhopteryx) hirsutella HÖBN. åter funnen i Sverige. Af denna i Sverige först af kyrkoh. J. ANDERSSON 189 I vid Älfsbacka bruk i Värmland funna fjäril anträffades i maj 1911 en kantig kokong med lefvande puppa på sidan af ett stenblock i mager och tämligen fuktig ung tallskog, något björk- blandad, vid Enköping. Den hemfördes och fjäriln befanns kläckt och lifligt kringflygande i aftonskymningen 12 juni. I storlek står exemplaret midt emellan Ps. Standfussi H. ScH. och tyska Ps. /ursutella. For GAN Kella Svenska Västaustraliska expeditionen, som i juli 1910 startade med Kimberley-distriktet som mål för färden, återkom till Sverige i december 1911. Expeditionens ledare dr. Eric MJÖBERG har meddelat att de hemförda samlingarna utgjorts af c:a 223,000 led- djur, hufvudsakligen insekter, samt dessutom ett 1o0o-tal däggdjur, ölverköcorfaglar, c:a. 300 reptilier, 1co amfibier m. m. Resul- tatet torde kunna betecknas som mycket godt, i all synnerhet om man betänker att året varit mycket torrt och sålunda ej gynnat särskildt insektsvärldens utveckling. Samlingarna, som troligen 1 sin helhet komma att förvärfvas för riksmuseum, äro redan delvis under bearbetning. Knappt hemkommen, startar doktor MJÖBERG i juni detta år en ny expedition till samma kontinent, men nu till de med afse- ende på insektlifvet betydiigt rikare trakterna i Queensland. I de djupa regnskogarna hoppas han finna ett ännu rikare byte än under förra resan. Och är lyckan god och ekonomien det tillåter, har dr. M. för afsikt utsträcka färden till de entomologiskt intressanta och föga kända Söderhafsöarna. 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Dr. M., som denna gång reser ensam, understödes med 5,000 kr. af The Travellers Club i Stockholm. Ytterligare 5,000 kr. ha utlofvats af privata mecenater. Det entomologiska utbytet af denna nya resa ämnar dr. M. som gåfva öfverlämna till riks- museets entomologiska afdelning. Färden kommer att räcka minst ett år. Vänner och kolleger önska honom lycka och ett godt byte! Understöd för entomologiska forskningar innevarande år har af Kungl. Vetenskaps-Akademien utdelats åt följande personer: lektor EINAR WAHLGREN, Malmö, 200 kr. från REGNELL'S Z00- logiska gåfvomedel för fortsatta studier öfver det öländska alvarets insektvärld; docenten Nirs HOLMGREN, Stockholm, 300 kr. ur samma fond för fortsatta termitstudier; fil. dr. WALTER KAUDERN, 500 kr. ur samma fond jämte hela HAHnN'ska stipendiet för fortsatta zoologiska forskningar på Madagaskar. Dr. KAUDERN, som redan i mars 1911 afreste till Madagaskar, har under en föregående expedition till nämnda ö dokumenterat sig som intresserad och kunnig entomolog, hvarför det är att hoppas, att han vid sidan af de zoologiskt-geologiska studier, som nu utgöra hufvudändamålet med hans färd, äfven kommer att hopbringa vackra entomologiska samlingar. En sänd- ning från expeditionen har redan anländt till riksmuseets ento- mologiska afdelning. 2:dra internationella entomologkongressen går den 5—10 aug. 1912 af stapeln i Oxford, England. Ett prospekt rörande kongressen finnes bilagdt detta häfte. Föreningsmeddelanden. Entomologiska föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 14 december 1911. Meddelades att styrelsen till medlemmar i föreningen invalt Fil. stud. af Upplands Nation i Uppsala H. FRENDIN samt Löjt- nanten vid Smålands artilleriregemente HELGE KOLTHOFF, Jön- köping. Förrättades val, hvarvid till sekreterare omvaldes hr TULLGREN; till styrelseledamöter valdes hrr GRILL, TRÄGÅRDH och LYTTKENS samt till suppleanter i styrelsen hrr ROESLER och PEYRON, den senare blott för ett år. Föreningens mångårige styrelseledamot Byråchefen J. MEvEs hadé undanbedt sig omval. I hans ställe uppflyttades Byråchefen Aug. Lyttkens och som suppleant efter denne nyvaldes Dr. John Peyron. Till revisorer utsågos hrr ARONZON och CEDERQUIST med hr EKBLOM som suppleant, till klubbmästare hr RINGSELLE. Meddelades att studeranden vid Västerviks högre allm. läro- verk HARRY SVENSSON, som under året innehaft föreningens vand- ringsstipendium, inlämnat berättelse öfver den resa han under sommaren företagit på Gottland. " Vid sammankomsten höll Dr. A. ROMAN föredrag om guld- steklar och Dr. I. "TRÄGÅRDH om gamasidernas jämförande mor- fologi. Båda föredragen illustrerades af talrika teckningar: Sammankomsten den 24 februari 1912. Föredrogs revisionsberättelse för år 1911 och beviljades styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Be- rättelsen införes här in extenso: Undertecknade utsedda att granska Entomologiska Föreningens i Stockholm räkenskaper för år 1911 få efter fullgjordt uppdrag afgifva följande 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Behållning från 1910 Statsanslag Årsafgifter . Sålda förlagsadbiklär: Gåfva till Biblioteket . Uppli fäntor för fom. Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster : 1,000: — 1,146: — 593: 81 12: 30 1,269: 63 I. W. Smitts fond, från föreg. år disponibla Fänferede 750: 67 Biblioteket Å Entomologisk Tidskrift 658: 4.772: fö 47 Kronor 5,431:20 Utvifter: 382: 89 3453: 97 Uppsatser i Praktisk CEntomOLloOgl, ss. felis TE KO REIDG Insektfauna Diverse STEGEN : Behållning AC F.; REGNELLS . P. F. WAHLBERGS . O. SANDAHLS CLAES GRILLS . Ständiga ledamöter 1. W.: SMITTS Obligationer . Deposition i Stoskholet Paivbbahle, 65; 50 32300 52323; 107: 27 93 Kronor 5,431: 20 Föreningens fonder: Tar TOTT ZOO 2.000: — 10,000: — 2,007: 19: 3.000 — 6,249: 56 Tillgångar: » i Stockholms Handelsbank » i » Inteckningsbank . Bibliotekets utestående fordran Upplupna innestående räntor . Kassabehållning A. F. REGNELLS fond P. F. WAHLBERGS >» CLAES GRILLS y 31/12 IOII 2,000: 2,000: 10,000: 2,108: 3,600; 5,498: 14,090: PI;ICO: 13: 33: 50: 130: FÄNA 85 one 25,398: 52 Skulder : 2,013: 2,006: 2,108: 75 87 58 Transport 6,129: 20 ÄN An Va äran rn JR fran SÅ nen ne FÖRENINGSMEDDELANDEN. 135 Transport 6,129: 20 Er SERA saa dal rele oc Alien ls RA AA IOBERO I. W. SMIiItTS » RR N ARS NS MS a SEA Pe ta Ne SEEN PRKNSANLO FE EARTH LCES I. Kr RSKR AS ASTA: JAI Då veva fee 3000 Kapital-Konto . SES 107: 93 Kronor 25,398: 52 Å särskildt Inventarie-Konto är Föreningens Bibliotek och För- lagsartiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet . . . . . 32,000:— Ledamöternas antal voro vid årets slut: Eedersledamöter, I klassen ww s . 5 sd . e » II > MS js I Korresponderande ledamöter : ...... 9 fiomeiteatledamötenan:Nsl.y Hbg srsn: «> di 1123 Årsledamöter, korporationer TE » ERSÄKKPEESOREG YH 4-7 tje öre avse 1 156 IVA lamneN BT iuHtS «let 122 Summa 230 Föreningens tillgångar ha detta år varit särdeles hårdt an- litade, i det att styrelsen låtit utarbeta och trycka ett utförligt alfabetiskt register öfver tjugo årgångar af sin tidskrift, som i för- fattarearvode och tryckningskostnader uppgick till Kronor, 1,700:—. Revisorerna, som genomgått och granskat samtliga räken- skaper och verifikationer äfvensom värdehandlingarna, hafva där- vid funnit allt i god ordning och utan anledning till någon an- märkning. På grund häraf hemställa vi härmed till Föreningen, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte beviljas Entomologiska För- eningens styrelse och kassaförvaltare för räkenskapsåret 1911. Stockholm den 21 Febr. 1912. Fustus Cederquist. ÅA. K. Aronson. Meddelade ordföranden att föreningen förlorat sin heders- ledamot förre inspektorn vid zoologiska museet i Köpenhamn Dr. F. V. A. MEINERT. På styrelsens förslag utsåg föreningen till hans efterträdare en af Danmarks förnämste entomologer FORSS ErSEeRocn till innehatvare af det efter P. €' T. SNELLEN lediga rummet den bekante entomologen Professor ANTON HANDLIRSCH i Wien. Vid sammankomsten redogjorde Dr. E. MJÖBERG för sin ny- ligen afslutade forskningsresa i Västaustralien. Föredraget be- lystes af en stor mängd särdeles vackra skioptikonbilder. Slutligen förevisade sekreteraren ritningar till nybyggnader för Centralanstaltens Entomologiska afdelning. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Meddelanden från Entomologiska Sällskapets Lund förhandlingar. 3. Sammankomsten den 2 maj 1908. Sedan ordföranden, docent S. BENGTSSON, hälsat de talrikt tillstädeskomna medlemmarne, upplästes och godkändes före- gående mötes protokoll. Revisorernas berättelser öfver granskningen af föregående års räkenskaper och biblioteksförvaltning föredrogos, och beviljades åt kassaförvaltaren och bibliotekarien full och tacksam decharge. Den sedvanliga vårexkursionen beslöt Sällskapet i år förlägga till Ringsjötrakten, och uppdrogs åt styrelsen att närmare fast- ställa dag för densamma, om möjligt under senare hälften af Maj. Ordföranden höll föredrag öfver Styngflugorna (Oestrida), deras lefnadssätt, utvecklingshistoria och ekonomiska betydelse, på grundvalen af äldre och nyare forskningar samt förevisade flera arters utvecklingsstadier. I den på föredraget följande dis- kussionen yttrade sig hrr HALLQvIST, KEMNER och föredragaren. Direktör FR. ULRIKSEN redogjorde för sina iakttagelser under senare åren öfver uppträdandet i Alnarps trädgårdar af skade- insekter af skilda grupper och mot desamma använda skydds- och utrotningsmedel samt förevisade stamstycken af ask, synner- ligen vackert skulpterade af Mylesinus fraxini PANZ., m. fl. växt- preparat. Med anledning af det intressanta föredraget yttrade sig ett flertal af de närvarande. Sammankomsten den 14 november 1908. Ordföranden hälsade de närvarande välkomna och medde- lade, att tvenne af Sällskapets ledamöter, kontraktsprosten JosEF ANDERSSON i Färlöf, en af Sällskapets stiftare, och professorn i zoologi vid Lunds universitetet DAvip BERGENDAL, äfvensom den bekante entomologen, f. lektorn C. H. JOHANSON 1 Västerås sedan förra mötet aflidit. Sedan protokollet från föregående mötet upplästs och juste- rats, meddelade ordföranden, att vårexkursionen företagits den 27 Maj, med rätt talrik anslutning, till trakten af Stehag vid Ringsjön, hvarvid flera intressanta fynd, bl. a. af Omophron lim- batum FABR. 1 mängd, hade: gjorts. Fil.: stud. AL. KEMNER refererade en afhandling af H. FEDERLEY med titel: Lepidopterologiscehe Temperaturexperimente FÖRENINGSMEDDELANDEN. 137 mit besonderer Bericksichtigung der Flägelschuppen. Efter före- draget följde en stunds diskussion, i hvilken deltogo utom före- dragaren hrr HAMMARLUND, ÅGREN, WIDMARK och ordföranden. Fil. kand. HELGE ROSÉN demonstrerade en för vårt land och möjligen äfven för vetenskapen ny, melanistisk form af Asp- fjärilen (Limenitis populi 1.), träffad af föredragaren själf under förliden sommar vid Balsberg i nordöstra Skåne. Ordföranden visade larven af den förut i Sverige ej anträf- fade skalbaggen Dermestes bicolor FABR. och redogjorde för karak- tärerna hos denna och öfriga kända Permestes-larver samt arternas lefnadssätt och geografiska utbredning. Diuren i fråga hade i flera exemplar af föredragaren påträffats under bearbetningen af Lunds Entom. Museums larvsamling i ett glas, innehållande »ma- gasin> af larver, tillhörande den vanliga Perm. lardarius, och insamlade i (eller vid) Lund af framl. konservator C. D. E. RoTrH. Till revisorer af räkenskaper och bibliotek utsågos hrr ROSÉN och WIDMARK. Sammankomsten den 30 januari 1909. Aftonens möte ägde rum i Entom. Museets nya lokal, som är afsedd att för framtiden tjäna som lokal för Sällskapets sam- mankomster. Efter protokollsjustering och sedan revisionsberättelser före- dragits och full och tacksam decharge beviljats kassaförvaltaren och bibliotekarien, företogs val af styrelse för året, hvarvid till ordförande utsågs docenten S. BENGTSSON, till sekreterare fil. lic. HUGO ÅGREN samt till öfriga medlemmar adjunkt Gust. LÖFGREN, fil. kand. OTTo MÖLLER och fil. kand. HELGE ROSÉN. Föredrag hölls af ordföranden, som framlade några af re- sultaten från sina undersökningar öfver vårt lands Ephemerider eller Aftonsländor. För kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN (För- teckning på de Ephemerider, som hittills blifvit funna på Skan- dinaviska halfön. Entom. ”Tidskr. Årg. 3. 1882), som senast behandlat denna insektgrupp, voro 8 släkten med sammanlagdt 17 arter kända såsom svenska. Till detta antal kunde föredra- garen genom sina undersökningar lägga 9 nya släkten, af hvilka fyra tillika voro nya för vetenskapen, och antalet arter hade han lyckats bringa upp till närmare 50. Af dessa för faunan nya species hade ett tjugutal ej varit förut beskrifna. Föredragaren redogjorde närmare för de nya släkttyperna, både i larv- och imagostadiet, samt några af de mer intressanta arterna, med före- visande af konserverade exemplar af djuren jämte teckningar och mikroskopiska preparat. I anslutning till föredraget yttrade sig lic. ÅGREN och föredraganden. Kand. E. WIDMARK lämnade en intressant skildring af en af 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. honom sommaren 1905 företagen entomologisk forskningsfärd genom Lule lappmark. Föredraget illustrerades af ett större antal vällyckade skioptikonbilder. Öfverjägmästaren J. H. WERMELIN omnämnde ett massupp- trädande under förliden sommar af spinnarefjäriln PDasychkira pudibunda I. på bok i stadsparken vid Sölvesborg samt framhöll några synpunkter för härjningens bekämpande m. m. Sammankomsten den 15 Maj 1909. Sedan föregående mötes protokoll upplästs och godkänts, invaldes, på förslag af ordföranden, studeranden ALBIN SUNDBERG till medlem af sällskapet. Kand. C. HAMMARLUND refererade en afhandling af GOTTFR. ADLERZ med titel: »Iakttagelser öfver solitära getingar», m. fl. nya bidrag till dessa insekters biologi. Lic. H. ÅGREN visade en representant för den nyligen af SILVESTRI uppställda insektordningen /Protura, tillhörande släktet Fosentomonr BERLESE. Den utgjorde en för vetenskapen ny art och hade redan år 1904,2fförednagsanentanmtraäffats vid. Skelderviken.iv nordvästrarskame mma resxempian.. Fyndet ägde så mycket större vetenskapligt intresse, som repre- sentanter af denna insektgrupp förut endast varit kända från Italien. Föredragaren redogjorde i sammanhang härmed för viktigare punkter i dessa primitiva insekters organisation. Med anledning af föredraget yttrade sig ordföranden jämte föredragaren. Kand. H. HopPE refererade en afhandling af ESBEN PETER- SEN: »Om planktonfangende, fangnetspindende Hydropsychid- larver?. Kand. E. WIDMARK demonstrerade talrika lefvande exemplar af dels tvenne 1 södra Europa hemmahörande arter af »Dödsbud> (Blaps), dels vår inhemska AHlaps fatidica STURM och anknöt därtill en redogörelse för vissa intressantare drag af dessa in- sekters byggnad och lefnadsvanor, Ingeniör E. STRANDMAN visade exemplar af en i mellersta och södra Europa hemmahörande gräshoppa,” Diestramena mar- morata, som i fjol träffats i växthus i Landskrona, där den sedan dess starkt förökat sig. Enligt uppgift hade densamma för två år sedan anträffats i Bergianska trädgården vid Stockholm. Exem- plaren öfverlämnades till universitetets Entomologiska Museum. Såsom mål för sällskapets vårexkursion bestämdes eventuellt. trakten kring Kågeröd i nordvästra Skåne. 1: Jfr. Ent. Tidskr rom, Pp. 180, ” Artens hemland torde vara Japan. Den är nu ett kosmopolitiskt skadedjur i växthus. Red. MA FÖRENINGSMEDDELANDEN. 139 Sammankomsten den 23 Oktober 1909. Ordföranden erinrade om, att sedan sista mötet en af säll- skapets styrelsemedlemmar, fil. kand. Otto MÖLLER, aflidit och ristade en enkel minnesruna öfver den så tidigt bortgångne, åt entomologiens studium så hängifne kamraten. En krans hade af ordföranden i Sällskapets namn nedlagts på hans bår. Då Sällskapets sekreterare var förhindrad att närvara, utsågs fill kand. H. RosÉN att föra dagens protokoll. Sedan protokollet från föregående möte upplästs och god- känts, meddelade ordföranden, att den vid förra mötet planlagda exkursionen på grund af ihållande olämplig väderlek måst inställas. Till medlem af sällskapet invaldes på förslag af ordföranden studeranden HELGE ERNLUND. Öfverjägmästare .J. H. WERMELIN lämnade meddelande om ett talrikt uppträdande af den för barrskogarne farliga Nunne- fjäriln (Lymnantria monacha LL.) å flera olika ställen i södra Sve- rige under sistförflutna Augusti månad. Sålunda hade den visat sig i anmärkningsvärdt stor mängd i Limhamnstrakten, vid Ystad (i Sandskogen), vid Skabersjö och Vidtsköfle i Skåne samt vid Stora Rör på Öland. Föredragaren redogjorde för flera karak- teristiska drag i fjärilens biologi och omnämnde inträffade svårare härjningar af Nunnan både i vårt land och öfriga Europa, på basis af en talande statistik. Föredragaren höll icke för osanno- likt, att en ny större härjning af fjärilen vore under uppmarsch, och uppmanade till att under kommande år, särskildt under fjärilens flygtid i senare hälften af Augusti, hålla en skarp utkik på densamma. — Samme föredragare meddelade vidare om massuppträdande under året af dels den lilla vifvelbaggen Stropho- somus obesus MarsH på silfvergran å flera lokaler i Skåne, dels — liksom under fjolåret — af spinnarefjärilen Dasychira pudi- bunda IL. på bok i Sölvesborgs stadsskog. "FTalrika preparat och utvecklingsstadier af djuren förevisades. I den på föredraget följande diskussionen omnämndes gjorda iakttagelser af Nunnan i större mängd under samma tid af fil. kand. RosÉnN i Kristian- stadstrakten, af stud. Osc. RINGDAHL i Raus plantering söder om Helsingborg och af ordföranden för trakten i och omkring Lund. Amanuens HANS RASMUSON refererade den biologiska delen af ADAM BovINnG's »Bidrag til kundskaben om Donaciin-larvernes naturhistorie>,. Kobenhavn 1906 samt visade i samband därmed preparat af Donacia-arters utvecklingsstadier. Ordföranden demonstrerade ett till Lunds Entom. Museum öfverlämnadt, egendomligt, helt svart exemplar af getingarten Vespa vulgaris 1.., taget af öfverjägmästaren J. H. WERMELIN på Anjeskutan i Jämtland. Stud. Osc. RINGDAHL framlade fyndet af en för Sveriges fauna ny myra, den lilla endast 3 mm. stora Monomoriuwm phara- 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. omis 1L., träffad af föredragaren i ett bageri i Helsingborg, där den funnits innästlad sedan flera år tillbaka. Exemplaren öfver- lämnades till universitetets Entom. Museum. Kand. AL. KEMNER visade exemplar af den sällsynta skal- baggen Rhiszsophagus parallelocollis GYIL., anträffade af föredraga- ren under den gångna sommaren vid Malmö. Ordföranden inbjöd de närvarande att efter mötet taga i betraktande tvenne för universitetets Entom. Museum nyförvärf- vade insektsamlingar, nämligen dels den DE VYLDER 'ska, inrym- mande svenska insekter af skilda ordningar, hvilka donerats af professor och fru S. RIBBING och som för museet var särskildt värdefull genom rikhaltigheten af däri företrädda utvecklings- stadier, dels afl. kontraktsprosten JOSEF ANDERSSONS i Färlöf af universitetet inköpta, synnerligen prydliga och väl preparerade samling af svenska macro- och microlepidoptera. Efter mötet följde som vanligt ett animeradt samkväm. Sammankomsten den 11 December 1909. Efter protokollsjustering utsågos till revisorer för granskning af räkenskaper och bibliotek amanuenserna H. RASMUSON och E. WIDMARK. Till medlemmar af Sällskapet invaldes studerandena GÖTE 'TURESSON och OSCAR PALMGREN, Malmö, på förslag af kand. KEMNER, och kand. HERBERT BERLIN, Lund, på förslag af ord- föranden. Kand. EVALD STERNER refererade I. C. NIELSEN, lagttagelser over entoparasitiske Muscidelarver hos Arthropoder, Koebenhavn 1909. I anslutning till föredraget redogjorde ordföranden för sina iakttagelser öfver parasitflugors uppträdande under nunnehärj- ningarna i Södermanland år 1900 samt meddelade åtskilliga vid andra tillfällen iakttagna intressantare fall af ekto- och entopara: sitism hos insektlarver. Föredragaren ställde äfven i utsikt att vid ett kommande möte mera ingående framlägga en del af de iakttagna fallen. Med anledning af föredraget omnämnde lic. ÅGREN ett af honom för något år sedan observeradt fall af ekto- parasitism, som syntes öfverensstämma med ett af föredragaren omnämndt sådant, hänförande sig till antagligen en Proctotrupid- larv, lefvande å abdomen af en fritt kringhoppande Cicadula- nymf. Sammankomsten den 29 Januari 1910. Sedan ordföranden hälsat de talrikt tillstädeskomna med- lemmarne och protokollet från föregående möte upplästs och FÖRENINGSMEDDELANDEN. 141 justerats, föredrogos revisorernas berättelser öfver granskningen af Sällskapets räkenskaper och bibliotek, och beviljades åt veder- börande funktionärer full och tacksam decharge. På förslag af ordföranden invaldes fil. stud. SVEN CARLHEIM- GYLLENSKÖLD till medlem af Sällskapet. Till medlemmar af styrelsen för året valdes docent S. BENGTS- son, ordförande, fil. lic. H. ÅGREN, sekreterare, samt öfverjäg- mästare J. H. WERMELIN, adjunkt G. LÖFGREN och fil. kand. HELGE ROSÉN. Kand. H. Hoppe refererade en afhandling af J. W. SCHOE- BOTHAM med titel »'The life-history of Callidium violaceum (1.).> Med anledning af föredraget yttrade sig hrr LÖFGREN, ROSÉN, KEMNER, ÅGREN och ordföranden. Adjunkt G. LÖFGREN framlade fynden af flera för den svenska faunan sällsyntare Coleoptera, anträffade under sistlidne sommar på ön Hven, vid Helsingborg m. f. ställen. Ordföranden föredrog om ektoparasitism å fritt lefvande värddjur hos insekterna, omnämnde hittills kända fall af sådan samt redogjorde närmare för tvenne af honom iakttagna nya fall, hänförande sig till parasitstekelsläktena Fuplectrus WESIW. sp. och Zetrastichus HAL. sp., båda af de små Pteromalidernas grupp. Larverna af den först nämnda formen hade anträffats å talrika, mindre, till arten ännu ej närmare bestämda Mätare-larver vid Grönhult i Wånga socken i nordöstra Skåne, larverna af den se- nare på flera exemplar af Nunne-larver vid Wirå och Ålberga i Södermanland. Båda parasiternas utveckling hade föredragaren lyckats följa, och visades exemplar af de olika utvecklingssta- dierna. Sammankomsten den 22 Oktober 1910. Ordföranden erinrade om den förlust Sällskapet sedan förra sammankomsten lidit genom öfverjägmästaren |. H. WERMELINS den 5 sistl. augusti timade bortgång samt ägnade några erkän- samma och varmt sympatiska ord åt den aflidnes minne. Allt sedan yngre år särdeles intresserad af entomologien, hade han såsom en af inbjudarne deltagit i vårt Sällskaps stiftande och i sitt testamente donerat till Entom. Museet i Lund allt som af hans insektsamlingar kunde befinnas hafva värde för museet. En krans hade i Sällskapets namn af ordföranden nedlagts på den aflidnes bår. Ordföranden omnämnde, att på grund af mellankommande förhinder intet vårraöte kunnat hållas, hvaremot en lyckad ex- kursion hade företagits till Skäralid i början af juni månad. Fil. och teol. kand. H. RosÉn höll föredrag öfver insekterna i folkföreställningen, grundadt för vårt lands vidkommande vä- 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sentligen på af föredragaren själf under en följd af år gjorda undersökningar och uppteckningar. Amanuens ERIK WIDMARK redogjorde för sina undersökningar öfver vattentillgångens och fuktighetens inflytande på utvecklings- hastigheten hos larverna af spinnarefjäriln Lac/lnocampa Rubi (1.) samt i sammanhang härmed för hvad man känner om det osmo- tiska trycket och dettas växlingar i insektorganismen. Föredraget gaf anledning till en liflig diskussion, 1 hvilken utom föredra- garen yttrade sig hrr ÅGREN, STERNER, KEMNER Och ordföranden. Ordföranden omnämnde de båda värdefulla insektsamlingar, hvilka nyligen såsom gåfva öfverlämnats till universitetets Entom. Museum, nämligen dels regementsläkaren d:r I. AMMITZBÖLL'S i Ystad rikhaltiga och vackra samling af hufvudsakligen sydsvenska fjärilar, dels framlidne öfverjägmästaren J. H. WERMELINS i Malmö ej mindre intressanta och på sällsyntheter rika kollektion af öfver- vägande i mellersta och norra Sverige insamlade fjärilar, men äfven inrymmande representanter för andra grupper samt många biologiska preparat, och demonstrerade föredragaren flera af de intressantare i dessa samlingar innehållna formerna. Sammankomsten den 11 Februari 1911. Ordföranden meddelade, att Sällskapet gjort en ny synner- ligen smärtsam förlust, i det att en af dess stiftare och styrelse- medlemmar, adjunkten vid Helsingborgs högre allm. läroverk och intendenten vid därvarande museum GUSTAF LÖFGREN sedan förra sammankomsten oväntadt aflidit, och anknöt ordföranden därtill några data ur den bortgångnes lif och verksamhet, därvid sär- skildt framhållande hans flärdfria och älskvärda personlighet samt hängifna och uppoffrande intresse för den entomologiska veten- skapen. På hans bår hade ordföranden i sällskapets namn låtit nedlägga en krans. Till medlemmar af sällskapet invaldes på ordförandens för- slag amanuenserna GusT. THULIN och CARL JÖNSSON samt fi. studd. CARL GUSTAVSON, HARRY CHRISTOFFERSSON, ÖRVAR ISBERG och ERIK ÖHLSSON. Till medlemmar i styrelsen för innevarande år valdes docent S. BENGTSSON, ordförande, fil. lic. H. ÅGREN, sekreterare, samt fil. och teol. kand. HELGE ROSÉN och amanuenserna ER. WiDp- MARK Och AL. KEMNER. Till revisorer utsågos amanuenserna RASMUSON och WID- MARK. Amanuens A. KEMNER redogjorde för nyare undersökningar af METZER och KUÖSTENMACHER Öfver fodersaftens härkomst hos honungsbiet. Med anledning af föredraget yttrade sig jämte före- dragaren hrr WIDMARK, ÅGREN och ordföranden. FÖRENINGSMEDDELANDEN 143 Ett af kand. HoPPE utlofvadt föredrag blef med hr HOPPES medgifvande på ordförandens försiag uppskjutet till ett följande möte. Stud. PALMGREN visade ett af honom vid Malmö funnet exemplar af Dytiscus lapponicus GYLL. Ordföranden väckte förslag om anskaffandet af ett album för införande af porträtt af Sällskapets forna och nuvarande med- lemmar, och beslöt sällskapet med anledning häraf att uppdraga åt ordföranden att till något följande möte inkomma med kost- nadsförslag på ett för ändamålet lämpligt större sådant. Sammankomsten den 5 April 1911. Sedan ordföranden hälsat de talrikt närvarande medlem- marne och särskildt önskat de i sällskapet för första gången när- varande välkomna, föredrogos revisionsberättelser öfver biblio- teks- och kassaförvaltning under år 1910, och beviljades åt ord- föranden och sekreteraren full och tacksam decharge. Ordföranden meddelade, att från fru GUSTAF LÖFGREN, Hel- singborg inkommit en tacksamhetsskrifvelse med anledning af den krans, Sällskapet låtit nedlägga på hennes aflidne makes bår. Kand. H. Hoppe höll föredrag öfver insekternas färger, en allmän orientering. i Amanuens ER. WIDMARK refererade nyare undersökningar af KRrRoGH m. fl. öfver hydrostatiska organ hos larverna af släktet Corethra och andra i vatten lefvande Dipter-larver. Med anledning af föredraget yttrade sig hr ÅGREN och ordföranden jämte före- dragaren. Ordföranden utlämnade en af öfverjägmästaren C. A. F. GYLLENKROK utsänd lista för tecknande af bidrag till en tillämnad minnesvård öfver framl. öfverjägmästaren J. H. WERMELIN. Med anledning häraf beslöt Sällskapet på förslag af lic. ÅGREN att å nämnda lista teckna ett bidrag af 23 kronor. Sammankomsten den 14 Oktober 1911. Sedan föregående mötes protokoll upplästs och godkänts, meddelade - ordföranden, att tacksamhetsskrifvelse ingått från en broder till framl. öfverjägmästare J. H. WERMELIN med anledning af det af sällskapet öfverlämnade bidraget till en grafvård öfver nämnde J. H. WERMELIN. På förslag af ordföranden invaldes lektor EINAR WAHLGREN i Malmö till medlem af sällskapet. Amanuens AL. KEMNER lämnade meddelande om af honom utförda kläckningsförsök med Coleopterlarver och redogjorde för byggnaden af några förut icke eller ofullständigt beskrifna larv- 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. och pupptyper af Staphylinider. Med anledning af föredraget yttrade sig ordföranden. Fil. och teol. kand. H. Rosén visade en för Skandinavien ny melanistisk form af mätarefjärilen ÅAmp/idasys betularia ILiN., af föredragaren träffad under den gångna sommaren vid Nosaby i nordöstra Skåne, och omnämnde hvad man hittills har sig be- kant om densammas geografiska utbredning och uppträdande. Ordföranden framlade fynden af fem för den svenska faunan och tillika för vetenskapen nya arter af Ephemerider, samtliga anträffade af föredragaren, och redogjorde för deras karaktärer och närmare affiniteter. Sammankomsten den 13 December 1911. Lektor EINAR WAHLGREN hälsades af ordföranden välkommen i Sällskapet. Till revisorer utsågos amanuenserna WIDMARK och KEMNER. Amanuens Er. WiDMARK refererade en afhandling af M. KÖSTENMACHER: Zur Chemie der Honigbildung. Ordföranden framlade fyndet af en för faunan och veten- skapen ny Ephemerid, representerande en ny, till fam. Baitida hörande, synnerligen intressant släkttyp, och redogjorde mera in- gående för dess karaktärer och frändskapsförhållanden. Arten, som af föredragaren anträffats först i larvstadiet vid Joeström i Lycksele lappmark och sedan i samtliga utvecklingsstadier vid Abiskojokk i Torne lappmark, komme att framdeles beskrifvas under namnet Åcentrella lapponica. Ordföranden visade en 1 Brösarps socken i östra Skåne vid plöjning påträffad och till härvarande Zool. Museum insänd >»jord- kula> af en valnöts storlek, inneslutande en fullbildad individ af den mera sällsynta dyngbaggen Copris lunaris 1.., och anknöt före- dragaren därtill en redogörelse för J. H. FABRE'S i hans berömda »Souvenirs entomologiques» nedlagda undersökningar öfver denna och några andra koprophaga fe ggars biologi. Ordföranden meddelade af hona Mi i enlighet med Sällskapets beslut vid möte den 11 sistl. februari, från firman K. HATTEN- DORFF i Malmö inhämtadt kostnadsförslag på porträttalbum, och beslöt sällskapet med anledning häraf uppdraga åt ordföranden att för Sällskapets räkning låta anskaffa ett dylikt album till ett pris af circa 50 kronor. B. Mitothrips, eine neue Physapoden-Gattung aus Britischen Ostafrika vOn Filip Trybom. Unter den von deutschen Forschern in verschiedenen Teilen des Afrikanischen Weltteiles gesammelten Physapo- den, die mir aus dem Koönigl. Zoologischen Museum in Ber- lin zur Bearbeitung uäbergegeben worden sind, gibt es leider eine Anzahl, uber welche ich aus Mangel an Zeit noch keine Beschreibungen publiziert habe. HFEine unter diesen Physa- poden vorkommende Art, die ein neues Genus bildet, scheint mir indessen von einem so hohen Interesse zu sein, dass ich mir die Beschreibung derselben schon nun, ehe ich die Be- arbeitung der ubrigen Formen beendigt habe, unten zu ver- öffentlichen erlaube. Fam. Aeolothripidae UzZEL. (Coleoptrata HAL.) Das unten neubeschriebene Genus Maitothrips weicht zwar von der von UZEL gegebenen Beschreibung der Familie Aeolothripide dadurch ab, das die Vorderflugel dieses Genus nur mit einer schwächeren, die beiden Längsadern mit einander verbindenden Querader versehen sind, es er- weist sich aber durch andere Charaktere als ein wahres, ob- Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3—4 (1912). 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. schon sehr eigentämliches, Glied dieser Familie. Leider habe ich nur zwei Männchen zu meiner Verfägung gehabt. Ich habe also nicht gesehen, ob der Legebohrer (Ovipositor) des Weibchens aufwärts gebogen ist; ich bezweifle jedoch nicht, dass dieses der Fall ist. In seiner Abhandlung: »Some ZThysanoptera of Mexico and the South I»! hat D. L. CRAWFORD: zwei der Familie Åeolothripide zugehörende Arten — /Longiceps und vespiformis — beschrieben, deren Vorderfluägel keine Queradern haben. Er hat diese Arten zu der Gattung Aeolothrips gerechnet. Durch die Beschaffenheit dieser Flägel, sowie auch durch andere Merkmale, unterscheiden sich jedoch /JZongziceps und vespiformis ganz bestimmt vom Genus AÅeolothrips und von anderen Genera der Familie. Bei jener Art haben die Vor- derflägel nicht einmal Längsadern. Später hat PAUL R. JONES”? noch eine, von ihm zu dem Genus ÅAeolothrips gerechnete Art — znasturtiz, deren Vorder- flägeln Queradern fehlen, beschrieben. Alle diese drei Arten gehören offenbar, wie Mitothrips megalops, unter die Aeolothripiden; dem Genus AÅeolothrips können sie aber nicht zugerechnet werden. Es wäre gewiss berechtigt, zwei neue Gattungen, die eine mit der Art wespi- formis, die andere mit /Zongiceps als Typus, aufzustellen. (Aeolothrips) nasturtii steht zwar vespiformis ziemlich nahe (wie JONES hervorhebt: »near Å. vespiformis CRAWFORD»), sie scheint sich aber, besonders durch die Gestalt des Kopfes und des Prothorax, von dieser Art so weit zu unterscheiden, dass sie auch den Typus einer neuen Gattung ausmachen könnte. Genus Mitothrips n. g. Kopf breiter als lang, entschieden breiter an den Augen als am Grunde. Augen und Ocellen sehr gross. Die 5 äusseren Glieder der neungliedrigen Fähler bilden ein Ganzes, 1 Pomona College Journal of Entomology. Vol. 1. N:o 4. Dec, 1909. P. 101—103, Fig: 46 und 109, 110, Fig. 40. ? ;»Some new California and Georgia Thysanopterar». U. S. Dep. of Agric. Bureau of Entom. Fech;' Ser. N:o 29.- Pt oajans 1912. Pr 23. Plate 1. TT Fr FILIP TRYBOM: MITOTHRIPS. 147 ihr 3. und 4. Glied ausserordentlich lang und diänn, wodurch die Fähler ein fadenähnliches Aussehen bekommen. Das äussere Glied der dreigliedrigen knieförmig gebogenen Maxillartaster ziemlich lang, jedoch viel kärzer als jedes der beiden inneren Glieder. Labialtaster viergliedrig. Prothorax kärzer und viel schmäler als der Kopf, ohne längere Haare. Beine — auch die Vorderschenkel — lang und schlank, wehrlos, nur das 2. Glied der Vordertarsen mit einem kleinen Häckchen (UZEL) bewaffnet (vielleicht kommt auch ein 2. äber- aus winzigen Häckchen vor). Die vorderen Beine kärzer als die hinteren. Vorderflägel mit Bändern verziert, sie tragen im Vorderrande starke Wimpern und sind im Hinterrande mit langen Fransen besetzt. Nur die Längsadern sind durch eine schwächere Querader verbunden, andere Queradern fehlen. Der Hinterleib! lang und schmal, sein I. Segment beinahe doppelt so lang wie das 2., das 9. länger als das 8., viel länger als breit. Das ganze Tier schlank, sein Inte- gument dänn und zart. Durch die ein Ganzes bildenden 3 äusseren Fählerglieder nähert sich Mäirtothrips dem Genus Aecolothrips HAL., durch die viergliedrigen Labialtaster diesem Genus und dem Genus Rhipidothrips UzEL. Die Gestalt des Prothorax ungefähr wie bei diesem Genus. Was die im Vorderrande der Vor- derflägel befindlichen Wimpern betrifft, ähnelt Mitothrips der Gattung Melanthrips HAL. Durch das Fehlen an Queradern diesen Flägeln, bis auf eine, nähert sich das neue Genus am meisten den oben erwähnten Arten vespiformis, longiceps und nasturtii. Mitothrips unterscheidet sich jedoch von diesen Arten, von den iäbrigen bekannten Aeolothripiden-Gattungen — und von allen bisher beschriebenen Physapoden — durch das ausserordentlich verlängerte 3. und 4. Fählerglied. Mitothrips megalops n. sp. Fig. 1—9. Männchen. Der Kopf an den Augen entschieden (um etwa 0,2) breiter als lang bis zu ihrem Vorderrande, am 1 Diese relativen Verhältnisse des Hinterleibes beziehen sich gewiss. nur auf das Männchen. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1012. Grunde jedoch etwas schmäler als diese Länge, zwischen den Fählern mit einem ziemlich langen gabeligen Fortsatze ver- sehen. Die Augen ungewöhnlich gross, ihre Länge in der Körperrichtung drei bis vier mal so gross wie der Abstand von ihrem Hinterrande bis zum Hinterrande des Kopfes, an der unteren Seite nehmen sie beinahe ?/& der Breite des- selben ein. Ihre Facetten gross. Nebenaugen gross; die beiden hinteren, die Augen berährenden sind länglich. In den Kopfseiten befinden sich einige schwächere Haare. Die sehr feinen und gebrechlichen, fadenähnlichen Fähler ausser- ordentlich lang, 6 bis 6!/s so lang wie die Totallänge des Kopfes, etwa so lang wie der Hinterleib. Ihr 2. Glied et- was länger als das I., das 3. Glied beinahe 4, das 4. etwas mehr als 5 mal so lang wie die beiden ersten Glieder zusam- men. Das 3. Glied im innersten Teile verengt, sehr kurz gestielt. Das 5.—7. Glied gleich lang, das 8. etwas kärzer, das End- glied kurz, vom 8. Gliede nicht immer ganz deutlich getrennt. Die Grenze zwischen dem 7. und 8. Gliede schief. Die Fähler sind nur schwach behaart. Bei durchfallendem Lichte zeigt das 3. und 4. Glied eine netzförmige Struktur. Das 3. Glied scheint auf einem im Inneren des äusseren Teiles des 2. Glie- des befindlichen niedrigen Cylinder zu sitzen (Fig. 4). Die Länge und die grösste Breite der einzelnen Fähler- glieder verhalten sich, von oben und in Millimetern gemes- sen, wie folgt: Glied I 2 3 4 5 (IRL 8 9 Länge . . . +. » «+ 0,050 Ojo56 ,0;405 05575 0,055 ' 050551 0;0551, 105048.1:0;020 Grösste Breite . .0,o45 0O,028 0,022 0,020 0O,o165 O,0165 O,016 O,016 0,007 Der Mundkegel reicht, von unten gesehen, nicht (oder kaum) bis zur Mitte des Prosternum, am Grunde etwas mehr als doppelt so breit wie an den Labialtastern, am Ende ziem- lich breit. Diese viergliedrig, ihre beiden mittleren Glieder sind zusammen kärzer als jedes der iäbrigen Glieder. Das äussere Glied der dreigliedrigen, knieförmig gebogenen Ma- xillartaster etwa halb so lang wie das 2. Glied, welches um etwa 1/5 kärzer als das 1. Glied ist. Das Endglied Nat an der Spitze 5 schwachen Börstchen, von welchen das eine länger als die ubrigen ist. rige FILIP TRYBOM: MITOTHRIPS. 149 Prothorax klein, von oben gesehen beinahe quadratisch, jedoch um etwa !/4 breiter als lang, am Hinterrande etwas breiter als am Vorderrande, etwas kärzer als der Kopf. Er ist mit kleineren Haaren spärlich bekleidet. » 9. Die letzten Abdominalsegmente, schief von der Seite, etwas sche- matisch gezeichnet. Vergr. etwa 200:1. Resa till Öland sommaren 1911. Af Gottfrid Adlerz. Sedan Vetenskapsakademien tilldelat mig anslag ur Keg- nells soologiska gåfvomedel för att på Öland under två må- naders tid idka biologiska studier öfver hufvudsakligen väg- steklar och rofsteklar, redogjorde jag för de ernådda hufvud- resultaten i 2 under hösten 1911 till Akademien inlämnade skrifter: 1) Lefnadsförhållanden och instinkter inom famil- jerna Pompilidae och Sphegidae. IV. (KRK. V. A:s Handl. Bd 47. "N:o Ox LO12.) och 2) Liphia MEemoratsrAeeo dess lefnadssätt och utvecklingsstadier (Arkiv f. zool. Bd 7. N:o 21, 1911). Härnedan meddelas.sen kort tedogorelserför de viktigaste resultaten af sommarens studier på det nämnda området, hvarjämte bifogas några smärre iakttagelser, som till stor del ej stå i samband med resans hufvudsyfte. Resan anträddes 9 juni från Sundsvall, och 13 juni an- lände jag till Öland och Stora Rör, som under vistelsen på ön skulle blifva mitt hufvudkvarter. Vintern hade varit ovan- ligt blid, utan. hafsis, och varen tidig. flodforstamveckansan juni rådde öfver hela landet en för årstiden ovanlig och tryc- kande värme (i Sundsvall ända till + 29 ? Ci skuggan), som hastigt framdref utvecklingen af såväl växtligheten som insektlifvet. Under 2:dra veckan inträdde åter ett häftigt omslag i temperaturen, så att icke blott nattfrost inträffade i flera delar af landet, utan också snö föll vissa dagar i Norrland. De första dagarna af min vistelse på Öland rådde låg temperatur (8—11 ?” C. midt på dagen) och delvis stark storm. Under sådana omständigheter fanns ingen möjlighet att studera solitära steklar. Dagarna användes till rekogno- G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN IQ11I. 153 scering af markerna i trakten och till sökande af myrbon un- der stenarna. Himlen var ständigt mulen, Först 16 juni ändrades den nordliga vinden till sydlig, himlen klarnade och temperaturen steg. Med undantag för några få dagar voro sedermera väderleksförhållandena de för mina studier gynnsammaste, och särskildt utmärkte sig den sista månaden af min vistelse på undersökningsområdet för nästan ständigt klart solsken och hög temperatur. De trakter, till hvilka jag sålunda förlade hufvuddelen af min verksamhet, voro mig ej obekanta, då jag vid två föregående tillfällen vistats där, första gången 1884 för att studera myrorna, andra gången 1905 för att studera pompi- lider och sphegider. Det var också på grund af min då förvärfvade kännedom om dessa trakter som jag ansåg dem erbjuda ett utmärkt undersökningsfält för mina nu ifråga- varande studier. Ölands gynnsamma klimat med sin ringa nederbörd, den västra landborgens sandiga och för solen exponerade sluttningar, omväxlande med marker af yppig växtlighet, de åldriga skogarna af barr- och löfträd med sin fläckvis förvånande jungfruliga vildmarksnatur — allt förenar sig att göra mellersta Ölands västkust icke blott till en ange- näm vistelseort, utan framförallt till en för entomologen icke mindre än för botanisten synnerligen rikt gifvande trakt. För mig, hvars syften ej voro faunistiska, utan biologiska studier af vissa stekelgrupper, var det naturligtvis af sär- skild vikt att ha lätt och daglig tillgång till dessa steklars boplatser, och Stora Rör visade sig, såsom var att vänta, väl motsvara alla rimliga anspråk i detta afseende. Min bo- stad, pensionatet Solhäll på landborgens sluttning, hade på alla sidor i sitt närmaste grannskap för mina ändamål gynn- samma marker. Närmast norr därom utbredde sig en tämli- gen vidsträckt hedartad mark, på västra sidan begränsad af den högstammiga tallskogen på landborgens kant. Denna hedmark fäste snart efter min ankomst till platsen uppmärk- samheten genom den skara af skrattmåsar, som de senare veckorna af juni och början af juli nästan hvarje förmiddag jagade fram däröfver. Måsarna började vanligen sin jakt vid brynet af den småskog, som norrut begränsade hedmarken, sväfvade sakta och med nedslag här och där på marken 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. söderut, till dess flocken i närheten af gårdarna kring Solhäll samfäldt flög tillbaka till sin utgångspunkt för att åter och åter genomforska samma område. Jag kan knappt tänka mig något annat, som på denna plats kunde locka dem, än de talrika ållonborrarna, Phyllopertha horticola, Anomala ae- nea och Rhuisotrogus ochraceus, som särskildt i slutet af juni där svärmade i mängd, äfven den sistnämnda midt på dagen, i klart solsken, i motsats till sin frände R/izotrogus solstitia- Zis, som förlagt sin svärmningstid till skymningen och natten. Senare på dagen brukade måsflocken draga sig längre uppåt landet och hade där sitt tillhåll dels på öppna, gräsbevuxna platser, till och med på röjningar inne i traktens tallskogar, dels på nyplöjda åkrar, och då ofta i sällskap med Larus canus. Man kunde t. o. m. få se måsar af båda arterna jämte råkor och kajor samt en och annan kråka vandra om- kring bakom plöjaren, förmodligen för att söka mask och kanske ållonborrlarver. Medan skrattmåsarna efter midten af juli ej längre besökte hedmarken, sågos de åtminstone ännu i slutet af juli fortfarande på de plöjda åkrarna. Ölands fiskare klagade denna sommar öfver synnerligen dåligt fiske. Påtagligen hade också måsarna lättare att finna sin utkomst på land än i hafvet, där de blott sågos i mindre antal. Visserligen har jag i skärgårdstrakter sett flera slags måsar under regnväder slå ner på fälten, isynnerhet strax efter foder- skörden, men Ölands skrattmåsar vistades dagligen, alldeles oafsedt väderleken, på de ofvan omtalade markerna, och det förefaller, som skulle denna art vara inbegripen i en föränd- ring af sitt lefnadssätt med mera böjelse för landlif och en närmare anslutning till människans hushållning än fallet är hos dess närmaste släktingar. Norr om Stora Rör är landborgens kant bevuxen med ståtlig tallskog. Här och där ha på den höga och branta sluttningen genom ras uppstått nästan vegetationsfria gläntor i skogen, där marken utgöres af mycket lös och rinnande sand, erinrande om de norrländska älfnipornas. Dessa platser äro älsklingstillhåll för vissa vägsteklar och rofsteklar, såsom Pompilus vufipes, fumipennis och aculeatus, Åstata stigma, Tachysphex lativalvis jämte åtskilliga andra. Det var också framförallt på dessa platser, som jag lyckades ådagalägga det G. ADLERZ! RESA TILL ÖLAND SOMMAREN 10001 LA 155 parasitiska förhållandet mellan Pompilus aculeatus och dess båda större fränder, P. rufipes och fumipennis, hvilket jag redan förut haft anledning att misstänka, men för hvilket ogynnsamma omständigheter hindrat mig att förut finna oemotsägliga bevis. De nämnda Pompilus-arterna äro öfver- allt på sandmarkerna i trakten ytterst vanliga, blott sanden ligger lös och obetäckt och marken sluttar lindrigt åt sol- sidan. Både fumipennis och rufipes förekomma nästan alltid tillsammans, utan att några misshälligheter uppstå, ty de äro ej konkurrenter. MKRufipes fångar uteslutande korsspindlar, hvilka försmås af fumipennis, hvars rof vanligen utgöres af Drassodes pubescens eller någon lycosid. Däremot ha båda dessa arter en gemensam fiende i Pompilus aculeatus, hvilken aldrig saknas på de förras boplatser, där han t. o. m. tycks förekomma i ett i förhållande till de andra arternas flerdub- belt antal. Han ses aldrig bära någon spindel, och finner han mellan en tallkottes utspärrade fjäll någon sådan provi- soriskt gömd af sin ägare, någon i närheten på sin håla ar- betande rufipes eller fumipennis, så bryr han sig ej om den, i det afseendet helt olika Ceropales maculara, som just söker provisoriskt gömda spindlar för att i deras andhål insmuggla sitt parasitägg. AÅculeatus uppsöker däremot de af de andra arterna redan nedgräfda och med ägg belagda spindlarna. För att nå detta mål bespejar han i timtal de bogräfvande vägstek- larna, ända till dess han sett dem insläpa sina spindlar i den färdiga hålan och sedan stänga den. Alltsomoftast upp- täckt och bortjagad, då han i förtid närmar sig den gräf- vande stekeln, stannar han dock i närheten, tills han får tillfälle att ostörd gräfva bort den stängande sanden med till- hjälp af sina kolossala gräfborst. Inne i cellen förtär han stekelns på spindeln fästa ägg och anbringar i stället sitt eget, hvarefter han på vanligt vägstekelsätt åter stänger in- gången med sand. Hans parasitiska metod är sålunda den- samma, som jag förut kunnat påvisa för den närbesläktade Pompilus campestris i dess förhållande till ungutcularis. Åcu- leatus är parasit hos såväl rufipes som fumipennis och tycks ej föredraga någondera af de båda arterna. Samma aculea- Zus, som setts inlägga sitt ägg i en rufipes-cell, kan en stund därefter få ses anbringa ett annat i en fumipennis-cell. Ge- 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. nom att insläppa en aculeatus 1 ett glasrör, i hvilket förut en spindel med vufipes- eller fumzipennis-ägg blifvit inlagd, kan man lätt bereda sig tillfälle att bevittna den förstnämndes parasitiska tillvägagående, enär aculeatus inom detta trånga utrymme, som förmodligen hos honom framkallar föreställ- ningen om en cell, äfven i fullt dagsljus ses förtära det på spindeln förut befintliga ägget för att längre eller kortare stund därefter — ofta äfven vid fullt dagsljus — i stället anbringa sitt eget. Vid äggläggningen spelar gadden ej rol- len af äggläggningsrör, ej heller anbringas ägget i något med gadden stucket hål, utan sedan gadden utsträckts i sin fulla längd och upprests i rät vinkel mot ryggsidan, framträ- der ägget vid dess bas. Det fästes med något vid den först utträdande äggpolen befintligt klibbämne vid spindelns hud och kommer först därefter fullständigt fram. I denna fästa äggpol uppstår larvens hufvud, och denne måste således på egen hand bita hål på spindelns hud vid äggets fästpunkt. Mer eller mindre långvarig gnidning af abdomens spets mot spindelns hud tycks vara erforderlig för att föranleda gadden att stjälpas ut och ägget att träda fram. Om aculeatus imsläppes 1 ett rör, där en spindel, som re- dan bär ett aculeatus-ägg, blifvit inlagd, förtär stekeln detta ägg af sin egen art för att få tillfälle att anbringa sitt eget. Sålunda erbjöd jag en gång en spindel, som bar ett rufipes- ägg, i tur och ordning åt 12 aculeatus-honor. Hvar och en af dem förtärde sin föregångares ägg och fäste i stället på spindeln sitt eget. Ingenting tycks hindra att något dylikt äger rum äfven i fria naturen. Men det måste betraktas så- . som en skadlig degeneration af instinkten, att den ena indi- viden af en art sålunda omintetgör hvad den andra uträttat för att betrygga artens fortlefvande. Det kunde ju nämligen vara fänkbart, att Aertalet af de ägg, som lagts af aculeatus- individer på en plats ena dagen, nästa dag förtärdes och ersattes af andra, och på samma sätt kunde det ju tänkas fortgå under hela flygtiden. Resultatet af denna parasitgrupps samfällda arbete under en längre tid skulle i sådant fall bli, att endast ett ringa antal ägg till slut skonades, och aculea- zus skulle kanske vara ännu mycket allmännare än hvad nu är fallet, om ej afkommans antal på det antydda sättet FR EES G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN I91I. 157 väsentligt reducerades. I alla händelser framgår här, såsom föröfrigt äfven i många andra fall, att individerna ingalunda alltid handla i artens intresse, hvilket man skulle vänta vara fallet, om de uteslutande leddes af instinkten. Följer man från Solhäll den utmed den högstammiga tallskogens bryn löpande vägen norrut, kommer man efter vid pass en km:s vandring till en i småskogen anlagd skjut- bana, hvars skottvall af uppkastad sand just är belägen vid själfva storskogens bryn: Där vägen korsar skjutbanan, strax öster om skottvallen, hade jag glädjen att de sista dagarna af juni anträffa en koloni af den ståtliga sphegiden Bembex rostrata, som jag förut blott haft tillfälle att se i början af 1880-talet vid Uppsala, och hvars studium länge för mig häg- rat som ett önskemål i anledning af de motsägande uppgif- ter, som lämnas om densamma i litteraturen. Under den dag- liga tillgången på en Bembex-koloni de sex följande veckorna erbjöds mig sålunda ett synnerligen gynnsamt tillfälle att kontrollera de särskilda författarnes uppgifter, och kunde jag därvid bl.a. konstatera riktigheten af FERTONS åsikt, att denna stekel paralyserar sina flugor med gadden och att påståen- det att han dag för dag skulle mata sin larv med nya flu- gor ej får tagas efter orden. Då emellertid ett referat skulle kräfva ett alltför stort utrymme, nödgas jag för detaljerna hänvisa till den i början nämnda afhandlingen. Där och hvar på sidorna om skjutbanan träffades kolo- nier af Pompilus rufipes och fumipennis med deras ofvan- nämnda, oskiljaktiga följeslagare aculeatus. Mindre ofta träf- fades här unguicularis och viaticus, hvilken senare redan vid min ankomst till Öland representerades af uteslutande den sysslolösa sommargenerationen, medan vårgenerationen, d. v.s. de från föregående år öfvervintrade honorna, redan slutat sin verksamhet och sin flygtid, sannolikt till följd af den i slutet af våren och början af sommaren ihållande varma vä- derleken. Detsamma gällde äfven Psammophila hirsuta, af hvilken på flera ställen i trakten individer af sommargenera- tionen träffades, men däremot ingen enda af vårgenerationen. Ceropales maculata var ej sällsynt som lurande parasit i pompilidkolonierna. Föröfrigt bodde på samma ställe enstaka individer af Åstata stioma, Tachysphex lativalvis och pectini- 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. pes, Cerceris arenaria samt Mäiscus campestris, inblandade där och hvar såväl på boplatsen för Bembexkolonien som i pompilidkolonierna. På tämligen hårdt trampade gångstigar gräfde flera bin sina bon, nämligen Åndrena carbonaria, Melitta haemorrhoi- dalis samt KRhophites halictulus, men framförallt det i dessa trakter vanligaste bobyggande biet, Panurgus banksianus, som flerestädes i närheten af Stora Rör bodde kolonivis. Af parasitiska bin sågos Nomada jacobaeae och Coelioxys qua- dridentata förutom de allestädes närvarande Sphecodes-ar- terna, af hvilka jag, såsom längre fram skall nämnas, fann en parasitera hos ofvannämnda Panurgus. Bland ljungbuskarna utmed skjutbanan träffades ?"/& ett »bo» af nattskärra, d. v. s. då honan flög upp, sågs en liten dununge ligga på nakna marken bredvid sitt tomma äggskal, som han öppnat genom att skära ut ett rundt lock i ena ändan. Utmed den skjutbanan korsande vägen sågos, synnerli- gen i närheten af den nyssnämnda skottvallen, talrika myr- lejongropar. - Förgäfves söktes några utvecklade sländor, men då jag, såsom längre fram skall nämnas, sedermera vid Böda hamn träffade ctt ex. af den fläckiga myrlejonsländan, insamlades äfven ett antal af de vid Stora Rör förekom- mande myrlejonen för att insändas till Riksmuseum och lämna sakkunnig tillfälle att afgöra, om äfven de mellanöländska tillhöra samma art. Följdes den skjutbanan korsande vägen några tiotal me- ter norrut, befanns den genomborrad af Cicindela-larvernas cirkelrunda hål i synnerligen stort antal. Det var uteslu- tande Cicindela silvatica, som träffades på denna plats. Jag besökte den rätt ofta i hopp att anträffa Methoca ichneumo- nides, hvilken lilla myrlika stekel, såsom jag meddelat i ett par till Akademien insända uppsatser (Arkiv för zoologi 1903 och 1905) visar den öfverraskande och sedermera (1909) äf- ven af BoUWMAN i Holland iakttagna vanan att till sitt rof välja ett för sitt försvar så väl rustadt djur som Cicindela- larven. Methoca träffades visserligen ej här, utan, såsom längre fram skall omtalas, på en annan plats i närheten af Stora Rör, men jag fick här, där dessa glupska Cicindela- G. ADLERZ:! RESA TILL ÖLAND SOMMAREN 1911. 159 larver förekommo så ymnigt, tillfälle att se dem i besittning af byten, som jag knappt tilltrott dem att fånga. En dag sågs nämligen en af dessa larver ha bemäktigat sig en så pass stor fjäril som Satyrus semele, hvilken haft oturen att sätta sig midt öfver larvens håla. I början sågs hela fjärilen öfver markytan, men en timme därefter var den neddragen, så att blott framvingarnas spetsar syntes. En annan gång befanns en Cicindela-larv på samma plats sysselsatt med att i sin håla neddraga en medelstor trollslända, som drogs ned med bakkroppen först, medan vingarna lämnades ofvan jord. Då blott dessa kunde tillvaratagas, kan endast sägas, att trollsländan var en Sympetrum-art med helt vattenklara vin- gar, sålunda antingen vulgatum eller scoticum. Vid samma gångstig fanns boplatsen för en tämligen talrik koloni af den lilla sphegiden Harpactes lunatus, som eljes blott träffades enstaka i dessa trakter. Denna stekel infångade här, liksom på fastlandet, små stritar af släktet Åthysanus. Två Priocnemis-arter, minor och exaltatus, träf- fades sparsamt i omgifningarna. På själfva boplatsen för Bembex sågos ofta, såsom ofvan nämndes, flera andra, smärre sphegider, hvilkas verksamhet jag under det långvariga öfver- vakandet af Bembex-hålorna kunde iakttaga. Vanlig var här särskildt Zachysphex lativalvis, hvilken här, liksom på fast- landet sågs hemföra små skogskakerlackor (Ectobia lapponica), burna bröst mot bröst och fasthållna vid antennerna. Dessa afklipptes ej såsom fallet är med de af vår andra kaker- lackfångande sphegid, Dolichurus corniculus, hemförda. Ha- lorna stodo ständigt öppna till dess full proviantering skett, och stekeln bar direkt in sitt byte, utan att lägga det ifrån sig vid ingången. I hvarje cell inlades alltid två kakerlackor (hos Dolichurus blott 1), och på en af dem fäste stekeln sitt ägg bakom framhöfterna, tvärs öfver bröstet. Mäiscus -campestris var också vanlig på denna plats. Det fäste min uppmärksamhet, att såväl denna stekel som dess frände Ammophila sabulosa öfverallt på Öland vid gräfningen af sina hålor mycket ofta sågs gående bortbära den upphäm- tade sanden i stället för att lyfta på vingarna och kasta bort den i flykten, såsom i regeln sker på fastlandet. Det skulle väl ej vara alldeles otänkbart, att dessa steklar på en ö af 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Ölands naturbeskaffenhet, med dess vidsträckta öppna mar- ker, där vinden stryker ohejdad fram, antagit den nämnda vanan för att mera obehindradt kunna gräfva sina hålor än hvad fallet skulle blifva, om de utsatte sig för att för hvarje flyktsväng låta sig bortdrifvas ett ansenligt stycke från sin arbetsplats. Fallet erinrar i någon mån om den kända iakt- tagelsen, att oceanöar äro rika på skalbaggar med förkrympta vingar. Om man från boplatsen för Bembex styr sina steg väster- ut, inåt den högstammiga tallskogen, kommer man snart fram till landbörgens höga och branta kant med den vackra ut- sikten öfver de flacka, löfskogsbevuxna strandmarkerna vid dess fot, öfver Kalmarsund och Smålands skogiga kuststräcka. Vidsträckta trädfria sluttningar, där sanden ligger alldeles na- ken, "finnas Här och dät på asen. Utom em delrat ide förut omtalade steklarna träffades här i slutet af juni Anomala aenea i stor mängd svärmande i solskenet. I färgen på täck- vingarna varierar denna ållonborre i hög grad, i det den vi- sar alla möjliga öfvergångar från rödbruna täckvingar utan metallglans till mörkaste blågröna, metallglänsande. Den flacka marken nedanför landborgen är närmast dess fot sumpig och även till följd af trädens och buskväxternas täthet svår att passera. Bland gräset krypa där ofta refvor af murgröna, som här och där omslingra träden ända upp till topparna. Längre västerut samla sig källdragen till rännilar, och marken blir fastare. En liten bäck skär sig ett slingrande lopp nedåt sundet. Följer man denna, kommer man till en tämligen vidsträckt, öppen mark på dess norra sida, där några sågspånshögar jämte den öfverallt kring- strödda tallbarken vittna om att ett numera nedlagdt såg- verk där haft sin plats. Då jag 16:de juni första gången passerade sågspånshögarna, sågos ur ett hål på en af dem en ekoxhanes mandibler sticka fram, och vid afskumning af sågspånen på ytan träffades 14 nykläckta ekoxar, hvilka för- modligen ämnat afbida kvällen för att flyga ut. Af dessa voro 4 hanar och 10 honor. Då enligt min erfarenhet från fastlandet hanar pläga anträffas i större antal än honorna, är det väl sannolikt, att hanarnas flygtid hos dessa, såsom hos så många andra insekter, börjat före honornas, hvilket G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN IQ91II. 161 skulle kunna förklara det ringa kvarvarande antalet hanar på kläckningsplatsen. Djupare ner träffades talrika larver af ekoxe i olika ut- vecklingsstadier, såväl mycket små som nära fullvuxna, hvar- för denna prydnad för vår insektfauna här tillsvidare tycks åtnjuta ett tryggadt stamhåll. Sågspånen härrörde af tall. Ekoxarna träffades blott i de sågspånshögar, som voro mörk- nade af ålder. Bland den nyare, ljusa sågspånen funnos hvarken skalbaggar eller larver. Äfven talrika rester af döda ekoxar från föregående år träftades. De 4 hanarna jämte en hona släpptes i en låda, där under de följande dagarna de förra utkämpade så allvarliga envig med hvarandra, att inom kort blott en enda hane återstod lefvande. Segraren var, såsom kunde väntas, den som hade det bredaste hufvudet och följaktligen den kraftigaste käkmuskulaturen. Norrut från Stora Rör ligga på landborgens kant tre för naturforskare på Öland välbekanta egendomar, Rälla, Ekerum och Halltorp, hvilka jag åtskilliga gånger besökte, dels gående på landborgens sluttning, oftare dock för tidsbesparingens skull cyklande på landsvägen ofvanför landborgens kant. I närheten af smågårdarna utefter landsvägen söder om Rälla samt vid Ekerum sågs i slutet af juli och i augusti då och då Vanessa polychloros, men ej ofta. I påfallande stort antal sågs däremot en annan dagfjäril, den vackra Colias hyale, som, blandad med de vanliga Preris-arterna samt Gonepteryx rhamni, isynnerhet i mängd flög öfver ett stort klöfverfält mellan Rälla och Ekerum. Enstaka exemplar af denna fjäril sågos föröfrigt på nästan alla platser, som jag denna som- mar besökte på Öland. På de odlade sluttningarna af landborgen norr om Eke- rum träffades på flockarna af de utefter dikeskanter växande stora umbellaterna, framförallt Laserpitium och Angelica, flera gaddsteklar, som eljes ej anträffats i dessa trakter. Dessa voro: Nysson bidens och maculatus, Gorytes mystaceus, laticinctus och guadrifasciatus, Entomognathus brevis samt Calicurgus hyalinatus. Andra där anträffade arter voro Mi- mesa equestris, Hoplocrabro IV-maculatus samt Ceropales maculatra, den senare i stor mängd. Utmärkande för um- bellatflockarna i dessa trakter, liksom föröfrigt på de flesta Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3—4 (1912). 11 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. platser jag besökte på mellersta Öland, var denna sommar äfven den stundom massvisa förekomsten af ett par på fast- landet ej så synnerligen vanliga skalbaggar: Rhagonycha fulva SCcoP. och C?7eniopus sulphureus L. Då jag vid resan till Öland äfven knutit förhoppningar att lättare kunna fullfölja mina i Norrland påbörjade studier öfver lefnadsförhållandena hos släktet /Vyssozn, gjorde jag mig mycken möda att söka efter boplatser för de ofvannämnda Gorytes-arterna i närheten af fyndorten för dessa steklar. Så- som jag förut ådagalagt, är nämligen Nysson maculatus pa- rasit hos Gorptes tumidus, hvarför det förefaller sannolikt, att äf- ven JNVysson bidens och förmodligen alla Vyssozn-arter äro parasi- ter hos Gorytes-arter af motsvarande storlek. Deras förekomst tillsammans på ofvannämnda plats skulle ju i viss mån kunna an- ses såsom en bekräftelse på denna förmodan. Detlyckades mig emellertid ej att uppdaga någon boplats för de här ifrågavarande Gorytes-arterna, oaktadt långa sträckor af vägsidor och dikes- kanter undersöktes, likasom äfven kala, vegetationsfria fläckar i de sandiga åkerfälten. Då denna plats var den enda på Öland, där jag anträffade någon MNysson-art, kunde således inga ytterligare upplysningar vinnas om släktets lefnadssätt. Af Entomognathus brevis funnos så talrika individer på flockarna, att jag likaledes använde mycken tid på att söka efter den boplats, som jag förmodade finnas i närheten. Detta lyckades mig dock hvarken här eller annorstädes på Öland. Däremot fann jag ett par boplatser söder om Kalmar, hvarför jag företog ett par resor dit för att få kännedom om denna :stekels förut obekanta lefnadssätt. Såsom jag: redan förut framhållit (Lefnadsförhållanden och instinkter III, 1910, sid. 62), kan man af formen på sphegidernas pygidial- fält sluta sig till deras val af boplats. Den platta, triangu- lära formen på pygidialfältet hos Entomognathus lät därför förmoda, att denna stekel skulle befinnas gräfva sitt bo i marken. Detta antagande vann nu också bekräftelse, enär denna lilla crabronin visade sig gräfva sina gångar i små grusbrinkar. Det rof, som den hemförde till sina celler var oväntadt nog, enär det utgjordes af små jordloppor, Longitarsus luridus SCOP. enligt benägen bestämning af dispo- nenten I. B. ERICSON. Därmed har det ringa kända antalet G. ADLERZi RESA TILL ÖLAND SOMMAREN 1911. 163 skalbaggfångande rofsteklar fått en tillökning, och särskildt har därmed crabroninernas mångfrestande grupp blifvit känd för en ny artvana i afseende på val af rof. Medan flerta- let arter inom denna underfamilj samla fluglika dipterer af mycket olika slag, fånga andra myggor, harkrankar, dagslän- dor, psocider, bladlöss, hemipterer af miridernas familj, mikro- lepidopterer, myror, parasitsteklar och jordloppor. En sådan betydande växling i valet af rof tyder på en hög grad af anpassningsförmåga för arterna af denna underfamilj, en för- måga som äfven framträder i den ansenligt växlande bobygg- naden. Någon boplats för Calicurgus hyalinatus lyckades det mig ej heller att finna i närheten af ofvannämnda fyndort, hvilket dock ej kan betraktas såsom någon större förlust, ty fastän jag ej själf haft något annat tillfälle att iakttaga denna pompilid, lämna dock andra författare meddelanden om så- väl dess bogräfning som om dess rof. Halltorps hage, förr berömd för sina ekar, utgöres nu till största delen af storväxt afvenbok. = Särskildt gäller detta dess norra del. Här och där kvarstående väldiga ek- stubbar vittna dock om att äfven här jättelika ekar funnits. Rätt talrika sådana kvarstå däremot ännu på rot i hagens södra del, men afverkningen fortskrider alltjämt söderut. Många ekar stodo denna sommar aflöfvade, förmodligen af Tortrix viridana, ty vid foten af en kal ek sågs en Calosoma znguisitor förtära en larv af denna vecklare, och talrika indi- vider af samma rofbagge sågos springa uppefter stammarna, hvarför de antagligen hade fullt upp att äta i de aflöfvade ekkronorna. En och annan ekoxe sågs krypa på ekstam- marna. En hona, som höll på att gräfva sig ner i muddret af en ekstubbe, fasthölls därvid af i stubben boende Laszus fuliginosus. Samma myrart sågs på en annan stubbe fast- hålla en Cetonia marmorata, som sökte tränga ner för att lägga ägg. Såsom jag på annat ställe framhållit [Ent. Tidskr. 1911], är det ej blott Cezoria floricola, hvars larver lefva i myrbon, enär jag funnit larver af Cefonia aurata, i bon af Camponotus herculeanus samt larver af en annan cetoniin, Trichius fasciatus, i ett bo af Myrmica ruginodis. Det före- faller därför ej otänkbart, att larver af Cetonia marmorata I 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. på samma sätt kan regelmässigt ha sitt tillhåll i bon af Laäsius fuliginosus, som ju ofta bebor ekstubbar. I Halltorps hage träffades äfven en Gnorimus wvariabilis fasthållen af myror (Formica rufa), medan han sökte tränga neri en mur- ken ekstubbe för att lägga ägg. Möjligt är ju, att det var en tillfällighet, att just denna stubbe härbärgerade ett myrbo, men då många andra dylika stubbar, utan myrbon, funnos att tillgå i närheten, torde det förtjäna utrönas, om ej äfven denna skalbagge sträfvar efter att anförtro sin afkomma åt det mot parasitiska steklar skyddande hägnet af ett myrbo. Enligt hvad jag erfor, skulle under föregående sommar äfven Gnorimus nobilis ha anträffats på samma plats, men någon uppgift om att den sökte intränga i något myrbo lämnades ej. I något slags förhållande till myrorna står däremot helt säkert ej .Stenocoris (Rhagium) spycophanta, af hvilken åtskil- liga individer höllo till på en tämligen färsk ekstubbe, tydli- gen sökande tillfälle till äggläggning. I södra brynet af Halltorps hage stod en gammal, nästan helt och hället barklös ek, på hvars yta öppnade sig larv- gångar af väldig storlek. Dessa gångar kunna knappt här- röra från någon annan insekt än larven af Cerambyx cerdo, af hvilken ståtliga longicorn, enligt hvad jag hörde uppgif- vas, ett exemplar föregående sommar skulle ha fångats i Halltorps hage. Med förödandet af de gamla ekarna på denna plats är det emellertid en intressant skalbaggfauna, som går sin undergång till mötes. På den nämnda barklösa ekstammen gingo talrika indivi- der af pompiliden Agenia hircana omkring. Här och där in- trängde de i de omtalade stora larvgångarna för att söka efter spindlar, och en sågs ha bemäktigat sig en sådan, hvil- ken han bar vid spinnvårtorna uppåt stammen under sökande efter lämpligt gömställe. Spindeln var, enligt benäget med- delande af D:r ALB. TULLGREN, en Segestria senoculata. Age- nia Jurcana var en på Öland vanlig art, och, såsom seder- mera skall nämnas, träffade jag den äfven på boplatser af helt annat slag. Då emellertid inga provianterade celler anträffades, kan ingen upplysning lämnas, om /Azircana, i lik- het med de andra arterna, använder spindelväf som material att stänga sina celler med. I betraktande af att /hircana- G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN IQOII. 165 honornas maxiller ha samma knippen af styfva, framåtkrökta borst, som af de andra arterna användas till hopsamling af spindelväf, förefaller dock detta sannolikt. Vid en af mina vandringar i Halltorps hage anträffade jag en gång, vägledd af en stark aslukt, ett i strandsnåren liggande dödt kreatur, af det oberörda utseendet att döma jämförelsevis nyligen omkommet. De massor i hvilka emel- lertid Necrophorus-arter och i all synnerhet Necrodes litoralis krälade såväl på själfva kadavret som på de omgifvande buskarna voro helt enkelt något vidunderligt. Man kunde bli frestad att tro, att alla Ölands asbaggar stämt möte på denna plats. Farhågan att ett fall af mjältbrand kunde före- ligga afhöll mig från att taga denna rika skalbaggfauna i närmare betraktande, så mycket mer som det vid min anmälning af fallet hos markens ägare förspordes, att ännu ett par kreatur saknades, hvarigenom sannolikheten för en smittosam sjuk- dom ökades. I samband härmed kan emellertid nämnas en annan episod, som ådagalägger, att det ej uteslutande är as- lukten som attraherar dödgräfvarne. Då jag om kvällarna på mitt rum vid lampsken och öppet fönster plägade redi- gera anteckningarna från dagens iakttagelser, inlockades af ljuset hvarjehanda insekter, bl. a. hanar af Lampyris noctiluca, hvilket visserligen ej innebar något förvånande, enär de flesta lysmaskhanar, som jag haft tillfälle att se, infångats just på detta sätt. I dessa sandiga trakter med sin angenäma sak- nad af myggor utgjordes föröfrigt flertalet af dessa nattliga besökare af harmlösa nattflyn. Men tämligen obehaglig till mods blef jag, när en större skalbagge kom inflygande och slog ner i mitt hår för att omedelbart därefter hamna på bordet och befinnas vara en Necrophorus vespillo. För mitt syfte, d. v. s. studiet af pompilider och sphe- gider, var Halltorps hage ingen fördelaktig trakt. Den fuk- tiga och mångenstädes t. o. m. sumpiga marken, skuggan från de höga och täta trädkronorna, de fläckvis täta och svårgenomträngliga snåren bilda tillsammans ett stycke ur- skogsnatur, som man knappast väntat att möta på Öland, och som ej är gynnsam för de öppna, soliga markernas djur- värld. Här såg jag en dag den höga, grå kroppen af en älg, som i snabbt språng skymtade fram på sin flykt mellan snå- 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. ren. Söder om hagen fanns en nästan ogenomtränglig snår- mark af hufvudsakligen taggiga slånbuskar, ur hvilkas laby- rint man nästan kunde förtvifla om att söka sig ut, då man väl råkat in däri. Här tycktes vara ett älsklingstillhåll för älgarna, för hvilkas långa ben de ofta manshöga buskarna ej utgjorde något afsevärdt hinder. Anhopningen af deras exkrement och det nedpackade gräset mellan buskarna vitt- nade om, att de skygga högdjuren där ansågo sig kunna hvila i trygghet. Närmast söder om pensionatet Solhäll finns en med täm- ligen gles växtlighet beklädd sandmark, begränsad i sydväst af en sumpig björkskog och i öster af en med tallskog be- växt sandås. Snedt öfver denna jämna sandmark går en gångstig bortåt Isgärde. Utmed denna gångstig erbjödos från senare delen af juli goda tillfällen att studera de förut ofullständigt kända lefnadsförhållandena hos ZTiphia femorata. Från Amerika var sedan 1874 genom RILEY en Z7zphia-art känd, hvilken som inspunnen larv anträffats med foderrester af en där såsom svårt skadedjur uppträdande ållonborrelarv, Lachnosterna quercina. Hvad som åter i Europa var kändt om lefnadssättet för ZTiphia femorata grundade sig på af BERGSÖE och MEINERT 1888 gemensamt offentliggjorda med- delanden om en på larver af Rhizotrogus solstitialis anträffad stekellarv, som MEINERT enligt en serie skarpsinniga slutled- ningar ansåg icke kunna tillhöra någon annan art än 77p/ia femorata. Naturligtvis måste det emellertid betraktas som önskvärdt, att denna slutsats bekräftades genom direkt iakt- tagelse liksom ock att luckorna i kännedomen om Tiphias utvecklingsstadier och parasitiska metod utfylldes. På den nämnda platsen kunde man nästan med säkerhet beräkna att träffa stekeln i fråga framåt kvällarna, kl. 5—7, då honorna sågos vandra tämligen långsamt omkring på eller i närheten af gångstigen, ständigt trefvande på marken med antennerna. Här och där sågos de gräfva sig ner för att stanna under markytan längre eller kortare tid, och vid gräfning på en sådan punkt träffades vanligen på ringa djup en ållonborre- larv, som bar ett stekelägg på buksidan, fästadt på tvären, i ledvecket mellan: ett par afr de melletsta segmenten, på den plats, där dessa larver pläga kröka ihop sin kropp. MN RR G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN 1911. 167 Dessa larver plägade vara mer eller mindre lifligt rörliga och kunde gå obehindradt. För att kunna kontrollera, att äggen verkligen tillhörde Zzphia femorata, insläpptes sådana stek- lar i glaskärl, där ållonborrelarver förut blifvit inlagda ofvanpå ett lager af sand. Härigenom erbjöds tillfälle att bevittna såväl paralyseringen som själfva äggläggningen. Sedan ste- keln stuckit larven på buksidan, blef denne genast orörlig och låg tämligen rakt utsträckt på ryggen. Af larvens orör- lighet begagnade sig stekeln att fästa sitt ägg; men jämfö- relsevis snart därefter återfick larven sin rörlighet, kunde krypa omkring och fortfor att äta gräsrötter, hvarmed han fortsatte under större delen af Z7zp/za-larvens tillväxttid. Denna tid är icke mindre än 3 veckor, hvilket är en ovan- ligt lång utvecklingstid för en aculeatlarv. Detta beror helt visst därpå, att Zzp/za-larven i början blott suger utanpå sitt offers hud, utan att bita hål därpå. Parasitlarven upp- tager således under denna tid blott flytande näring och till- växer därvid ytterst långsamt. Omsider blir emellertid ållon- borrelarven så försvagad af blodförlusten, att han dör. Då först genombryter parasiten hans hud, intränger i hans kropp och förtär alla dess mjukare väfnader, hvartill blott åtgår ett par dagar. På denna korta tid tillväxer emellertid parasit- larven genom upptagandet af de fasta substanserna kolos- salt, och sedan allt ätbart blifvit förtärdt, spinner han en kokong, som i färg och form mycket liknar de brungula, långsträckt päronformiga pompilidkokongerna. Det är af in- tresse att se, huru Z7zp/za i sin parasitiska metod afviker från de närbesläktade scolierna. De senares larver förlama varaktigt de lamellicornlarver, på hvilka de parasitera, hvar- efter de genast från början genomtränga sitt orörliga offers hud, förtära dess väfnader och själfva därvid tillväxa jämfö- relsevis hastigt. Ett sådant tillvägagående skulle ej kunna ifrågakomma hos 77phia-larven, enär den lifskraftiga ållon- borrelarven helt visst skulle möta hvarje sådant försök med så våldsamma rörelser, att de blefve ödesdigra för hans para- sit. D:r ADAM BÖVING har haft godheten bestämma de ållon- borrelarver, hvilka jag såg hemsökas af TZzphia, såsom till- hörande R/izotrogus ochraceus, just den art, som jag i slutet af juni sett svärma på platsen. 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. På samma gångstig och dess fortsättning utmed tallsko- gens bryn hade äfven åtskilliga andra steklar sina tillhåll och boplatser. Särskildt förtjänar att framhållas Panurgus banksianus, hvilken här, liksom på andra sandmarker i trak- ten, sågs gräfva sina nästan lodräta, ett tiotal cm. djupa gångar. Rundtomkring gången anlades på olika djup ett antal ovala celler, 10 mm. långa och 7 mm. breda, beklädda. liksom hos denna stekels nära släkting PDasypoda, af ett tunt och bräckligt, fernissliknande lager. På botten af hvarje cell anbragtes en rund, gul pollenkula af 5 mm. diameter, om- gifven af ett tunt lager af flytande honung. Hvad som sär- skildt fäste min uppmärksamhet vid iakttagelser af dessa bin var, att så ofta döda eller döende sådana träffades liggande vid ingången till sin håla. Redan förut hade jag många gånger iakttagit detsamma hos Halictus-arter och vet genom direkt iakttagelse, att det i sådant fall är något parasitbi af släktet Sphecodes, som har dessa dåd på sitt samvete. Det låg därför. nära tillhands att äfven i förevarande fall misstänka någon Sphecodes vara gärningsmannen. Det lyckades mig också en gång att få bevittna, hur en Sphecodes reticulatus gräfde sig in i ett bo, hvars ingång försvarades af en Panur- Lgus banksianus. Sedan Sphecodes efter en långvarig kamp lyckats intränga i boet, visade han sig snart åter i gångens mynning och kastade ut den i det närmaste orörliga Panur- gus för att sedan nere i det eröfrade boet ostördt få full- följa sina planer. De båda medspelande i detta drama be- finna sig nu i Riksmuseets samlingar. Andra märkligare steklar på samma mark voro de båda små sphegiderna Miscophus spurius och concolor, i hela sin habitus förvånande lika små pompilider och äfven därutinnan öfverensstämmande med dessa senare, att de välja spindlar till rof. Men medan pompiliderna undantagslöst proviantera hvarje cell med blott en enda större spindel, förse Mzisco- phus-arterna, i likhet med vårt andra spindelfångande sphe- gidsläkte, Trypoxplon, hvar och en af sina celler med talrika små spindelungar. Den i svart och rödt färgade M. concolor är icke alltför vanlig, och för mig särskildt var detta det första tillfället, som erbjudits att iakttaga den. Ett stycke innanför tallskogens bryn befinner sig en stor, G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN IQI1I. 169 mot söder öppen sandgrop, i hvars väggar och sluttningar en mängd steklar af skilda arter gräfde sina celler. AÅstata stigma förekom synnerligen talrikt, därjämte äfven Diodontus tristis och Tachysphex lativalvis samt enstaka individer af Pom- pilus cinctellus och Ammophila sabulosa. Därtill sågs ej sällan ÅAgenia hircana på de vid gropens kant stående tallstammarna i barkens springor och maskhål leta efter spindlar. Men i all synnerhet sågos under soliga dagar Pompilus fumipennis, rufipes och aculeatus formligen vimla om hvarandra på denna plats. Denna sommar tycktes dock här ett stort missförhål- lande råda mellan pompilidernas individantal och tillgången på spindlar. Oaktadt långvarigt öfvervakande sågs rufipes aldrig bära någon spindel. Fumipennis åter lyckades stun- dom få tag i en och annan Prassodes, men det var dock högst få, som på denna plats gynnades af jaktlyckan. Så t. ex. sågos under loppet af en eftermiddag blott 2 infångade spindlar på väl ett 30-tal /umzpenrnris-individer. Dessa 2 spind- lar bytte därtill under tiden ägare 4—5 gånger, hvarvid ibland häftiga strider, stundom åtföljda afstympningar, utkämpades. Dessutom föranledde osäkerheten till lif och egendom hvarje tillfällig innehafvare af endera spindeln att släpa den i långa bukter på ett 20-tal meter utanför själfva boplatsen för att undandraga den upptäckt af afundsjuka kamrater. Ofta ändades den långa bukten helt nära själfva utgångspunkten, där spindeln för en kort stund lades på ett nytt gömställe för att snart åter släpas omkring. Under sådana förhållan- den var det högst få, som kunde få någon håla till stånd att härbärgera jaktbytet i, och den, som möjligen fått en så- dan färdig, hade under tiden beröfvats sin spindel, så att han ej längre hade något att lägga in i cellen. Följdes den ofvan sandgropen gående vägen österut, kom man snart till en jämn och slät, öppen plats i skogen, där marken täcktes af hela mattor af blommande timjan, medan rundt däromkring, närmast den lågvuxna tallskogen, ljung- buskar voro förhärskande. På denna plats, liksom på andra liknande i trakten, var Lycaena Arion vanlig under juli och augusti, och här, liksom annorstädes kring Stora Rör, sågs alltibland den på fastlandet mycket sällsynta Lycaena Hylas. Af större intresse var emellertid, att på denna solstekta och 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. vindskyddade plats äfven fanns en koloni af Bembex rostrata, hvars medlemmar med sina om biens starkt erinrande mun- delar frossade bland timjanblommorna. Som denna koloni ännu var fåtalig, men tycktes mig ha alla utsikter att finna sin trefnad på denna boplats, förskonade jag den fullständigt för att få sina bon uppgräfda, enär erfarenheten visar, huru lätt kolonier af solitära steklar oafsiktligt utrotas genom upp- gräfning af ett, såsom man vanligen är benägen att föreställa sig, ej öfverdrifvet stort antal af deras celler. Såsom redan omtalats, hade norr om Stora Rör en för mina studier till- räcklig Bembex-koloni förut anträffats. Den möda jag för- öfrigt förgäfves nedlade på att eftersöka kolonier af denna stekel på alla marker i trakten, som syntes lämpliga till bo- platser, kommer mig att tro, att de nämnda två, tämligen snart (””/e, ”/1) anträffade kolonierna voro de enda, som fun- nos i trakten. Denna obenägenhet att sprida sig till andra boplatser förklarar, hvarför Bembex mer än de flesta sphe- gider förekommer fläckvis, fastän stundom i stora och myc- ket gamla kolonier Men själfva obenägenheten för spridning förefaller gåtlik, då lika goda boplatser tyckas finnas i ome- delbar närhet. I de täta ljungbuskarna på den tallbevuxna åsens södra sluttning sågos omkring midten af juli talrika klockformiga spin- delbon med ägg, möjligen tillhörande någon C/hiracanthium-att. Jag genomsökte dem i hopp att finna larver af den egen- domliga pompiliden Wesmaölinius sanguinolentus, som be- funnits ha vanan att fästa sitt ägg på 1 sina bon sittande Chiracanthium-honor. Någon larv af Wesmaölinius träffades väl ej, men i ett bo fanns i stället för spindelägg en sam- ling af små parasitstekelkokonger, hvilka inlades för kläck- ning i ett glasrör. Ur dessa kokonger framkommo omkring 20 juli 2 vingade hanar och 8 vinglösa honor af en Pezomachus- art, som af D:r ROMAN benäget bestämts till 2zicrurus FRST. Redan 18 juli anträffades i en spindelväf på den öppna marken söder om pensionatet Solhäll en död hane af Me- thoca ichneumonides. Däremot träffades honor ej förr än 5 augusti på en sandig gångstig ej långt från nyssnämnda 6Bem- bex-koloni. Båda de anträffade honorna befunnos syssla med Cicindela-hålor, som funnos i mängd på gångstigen, men då SS SS G. ADLERZ:! RESA TILL ÖLAND SOMMAREN I9I1I. IVT jag vid tillfället hade andra intressen att bevaka, ansåg jag mig ej böra åsidosätta dessa för det enligt min föregående erfarenhet tidsödande iakttagandet af deras tillvägagående. Det var emellertid af intresse att äfven här få en ny bekräf- telse på denna intressanta stekels egendomliga val af jakt- byte. Om från denna plats kosan styrdes åt sydväst genom den delvis sumpiga björkskogen, var det goda utsikter att anträffa ett och annat exemplar af HRana agzilis, som först helt nyligen, just här på Öland, påvisats tillhöra vår fauna. I samma marker fann jag vid ett föregående besök den säll- synta lysmasken Phosphenus hemipterus, hvilken detta år förgäfves eftersöktes. Väster om den nya vägen mellan Stora Rör och Is- gärde ser man, närmare den senare byn, i en öppning mel- lan skogarna en rad flygsandskullar på en äfven i öfrigt mycket sandig mark. På flera ställen träffas där ansenliga kolonier af det lilla bladskärarebiet Megachile argentata. Den lille Pompilus plumbens är där också allmän på den alldeles vegetationsfria sanden, där han låter se sin egendomliga vana att provisoriskt gömma sin infångade spindel under ett tunt sandlager, medan han söker ingången till sin håla. På kullarnas solsida hade genom ras uppstått små branta brinkar, i hvilka en sannolikt mycket lång följd af generatio- ner af ÄÅstata stizma urhålkat labyrintiskt i hvarandra ingri- pande gångar. Denna art är helt visst den allmännaste sphe- giden på mellersta Ölands sandmarker, där hanarna med sin i solen lysande, hvitgula pannfläck äro särdeles i ögonen fal- lande, fastän stekeln är liten. Här, liksom på fastlandet, vi- sade denna stekel, i motsats till ÅA. bvops, den vanan att stän- digt låta ingången till sina hålor stå öppen, i samband hvar- med den har för sed att omedelbart bära in sina såsom byte hemförda bärfisar i stället för att såsom Å. boops först lägga dem ifrån sig vid ingången. Samma gångar, som ursprung- ligen utgräfts af Åstata stigma, användes nu också som bo- platser för de bladlusfångande små arterna Diodontus tristis och mzinutus. Äfven den solitära getingen Lionotus tomento- sas hade förstått att uppskatta dessa gångar, i hvilka han sågs inbära sina byten af microlepidopterlarver. 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. En annan solitär geting, som fångades i närheten, var Hoplomerus laevipes, som är känd för att anordna sina celler i torra Rubusstammar. Ehuru sådana undersöktes massvis såväl här som på alla andra ställen, som jag besökte på Öland, träffades dock hvarken den nämnda getingens bo, ej heller några andra steklars med undantag af att en gång en Psen pallipes träffades sysselsatt med att ur hallonmärg ut- gräfva åt sig en cell. Detta var så mycket egendomligare, som vid en jämförande undersökning af närmaste fastland, den från Smålandskusten på blott 4 km:s afstånd utskju- tande halfön Skägganäs, de torra hallonstammarna ofta fun- nos vara bebodda af den lilla sphegiden Passaloecus gracilts. Sandmarkerna utmed sundet söder om Isgärde och ända ner till Röhälla genomsöktes åtskilliga gånger. Vissa delar af sandåsarna befunnos vara rikt befolkade boplatser för en del af de i det föregående omtalade steklarna, men några nya träffades ej på dessa marker. En härfågel såg jag vid ett föregående besök ganska orädd hoppa framför mig på sanden nära Lökenäs, men denna sommar syntes ingen sådan till. Isgärde är sedan gammalt en känd uppehållsort för på Öland resande : naturforskare ända till den tid, då bostadsfrågan vid Stora Rör fått en mera tillfredsställande lösning. Läget är också det angenämaste på landborgens öfversta sluttning, ofvan strandmarkerna med sin omväxling af sandåsar och löfängar, de senare berömda för sina härliga orchidéer och sin yppiga växtlighet i öfrigt. Under min vistelse på Öland 1884 fann jag trakten ypperligt ägnad till studiet af myrorna, liksom den äfven i öfrigt visade sig äga ett rikt insektlif. I mitt minne dyker upp en liten episod från denna tid, som kanske förtjänar att räddas från glömska. Om man en vacker kväll i skymningen, under svärmningstiden för R/izotrogus solstitialis, vandrade uppåt den af kala, trädlösa marker om- gifna landsvägen norrut, stördes njutningen af den berömda utsikten på det obehagligaste af de kringflygande ållonbor- rarna, som alltibland plötsligt slogo ner i hår eller ansikte på den promenerande och där sökte hålla sig fast med sina hvassa klor. Förmodligen misstänkte de, under sitt sökande efter föda, i hvarje öfver den kala marken någorlunda upp- höjdt föremål ett träd och sålunda något ätbart. Fallet är VV nns G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN I91I. 17 emellertid bl. a. en antydan om ofullkomligheten af denna skalbagges sinnesorgan, hvilka man väntat bättre afpassade för hans nattliga lefnadssätt. i Halfvägs mellan Isgärde och Glömminge träffades på en från landsvägen österut gående biväg, helt nära den gamla förfallna kvarnen, en i den hårdt packade och steniga mar- ken boende koloni af sphegiden Lindenius albilabris. Såsom jag förut påvisat, fångar denna stekel i Medelpad endast flugor eller en blandning af flugor och stinkflyn af familjen Miridae. I Östergötland har jag endast funnit den fånga mirider, liksom den påvisats göra i Danmark och Holland. Vid uppgräfning af några bon på den öländska boplatsen träffades i cellerna likaledes endast mirider, hvilket sålunda bekräftar min förmodan, att det endast är i mera nordligt belägna trakter, som släktets helt visst ursprungliga vana att likt de flesta andra arter af samma underfamilj (Crabroninae) samla flugor, ännu ej blifvit fullständigt undanträngd af den söderifrån kommande nymodiga seden att samla mirider. Följdes samma biväg österut, nåddes omsider den afsi- des belägna byn Ryd, där murbruket mellan stenarna i en gammal stenlada befanns vara boplats för en del steklar, bland hvilka må nämnas Ågenia hircana, Diodontus tristis, Crossocerus denticrus och Colletes davesiana. Gångarna i murbruket voro ursprungligen urhålkade af Colletes, såsom de öfverallt kvarstående, lätt igenkänliga, hinnaktiga cellerna af detta bi utvisade. Men de andra steklarna begagnade sig af samma ingångsöppningar och hade i väggarna af de gamla Colletesgångarna utgräft för sin oansenligare storlek bättre afpassade små bigångar. Crossocerus denticrus jagade utmed foten af ladan de små fluglika dipterer, med hvilka denna art provianterade sina celler. I ett af stråen på samma ladas gamla halmtak kröp en KRhopalum clavipes in med sitt byte af en mycket liten gulaktig mygga, sannolikt en mycetopbhilin. När man på landsvägen från Isgärde söderut närmar sig Glömminge kyrka, ser man strax väster om vägen en med densamma jämnlöpande, låg grusås, som äfven fortsättes ett stycke söder om kyrkan. På denna grusås fann jag 1884 den då för första gången i Sverige anträffade märkvärdiga I ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. arbetarelösa myran Ånergates atratulus. Där funnos äfven rätt talrika kolonier af den förut från Borgholm kända Zapi- noma erraticum. WNid min återkomst 1905 funnos båda arterna kvar; fastän blott i ett fåtal samhällen. Sommaren 19:11! åter tycktes Tapinoma alldeles utrotad, emedan den del af åsen, där den haft sin boplats, blifvit uppgräfd till väg-grus, hvarvid endast de gröfre stenarna lämnats kvar. Huruvida Anergates ännu finns kvar, kan jag ej afgöra. Dock var den del af åsen, där den senast anträffats, d. v. s. söder om kyr- kan, ännu orubbad. Men för att ej utrota denna sällsynta art ville jag denna gång ej vända på de stenar, under hvilka den möjligen ännu har någon tillflyktsort. Bland märkligare i grusåsen vid Glömminge boende sphegider kan nämnas Crossocerus palmarius. Crossocerus palmipes åter sågs inbära små flugor i en sandbrink utmed ett större dike strax norr om ladugården vid Stora Rörs gästgifvaregård. Samma sandbrink hyste bon af Gorytes campestris, Mellinus arvensis och Pompilus unguicularis. Här- med ha de af mig oftare besökta fyndplatserna uppräknats. Ett par kortare utfärder till allvarstrakterna vid Karum samt söder om Borgholm gåfvo ingen behållning för studiet af pompilider och sphegider. Den tunna, fläckvisa jordmånen på kalkstenshällarna utgör ingen för gräfvande steklar gynn- sam mark. Ett par besök vid Ismanstorps i vildmarken dolda, öfver all beskrifning imponerande forntidsborg gåfvo ej hel- ler något ur mina nuvarande synpunkter afsevärdt utbyte. Markens växtlighet är i dessa trakter för tät för att lämna rum för användbara boplatser. En färd med järnvägen till dess nordligaste ändpunkt, Böda, lät mig däremot få se ändlösa sandmarker, hvilkas genomforskande sannolikt skulle gifva goda resultat. Vid mitt flyktiga besök kunde jag konstatera, att trakten hyste ungefär samma stekelfauna, som jag förut träffat på liknande marker i trakten kring Stora Rör. Visserligen träffades ej Bembex rostrata, men ingalunda osannolikt är, att vid längre uppehåll på platsen äfven denna stekel skulle ha återfunnits. Ett märkligt fynd gjordes emellertid på sandmarkerna vid Böda hamn, där jag fann ett exemplar af den-hos oss förut blott på Gotska Sandön anträffade fläckiga myrlejonsländan Po ad os nd EA Åsen EE Så RA tenn nn rn nn ne nn Än G. ADLERZ: RESA TILL ÖLAND SOMMAREN IQOI1I. 175 (Myrmeleon europaeus). Det funna exemplaret var ofärdigt i en af vingarna och kunde ej flyga. Tiden för anträffan- det var den 30 juli. Då jag både i Östergötland och Medel- pad sett den ofläckade myrlejonsländan (Myrmeleon formica- rius) börja sin flygtid omkring midten af juni, är det väl sannolikt, att den andra arten har ungefär samma flygtid och att det af mig funna var ett inom sin generation förse- nadt exemplar. Så mycket troligare förefaller detta, som åt- skilliga tomma kokonger af den välkända sjöborrelika formen träffades vid platsen för de tallösa myrlejongroparna kring Böda hamn. Huruvida larverna på samma plats tillhöra M. europaeus eller ej, kan jag ej uttala mig om, då de upp- gifna olikheterna synas mig så oansenliga, att det kräfves ett öfvadt öga för att afgöra denna sak. Emellertid ha till Riksmuseum insändts 25 på platsen insamlade larver för att lämna sakkunnig tillfälle att bestämma deras art. Groparna i den lösa sanden såväl vid Böda som vid Stora Rör syntes mig visserligen vara större 1 förhållande till larvernas storlek än de af M. formicarius 1 skogsmylla gräfda groparna på fastlandet. Men alltför möjligt är, att detta beror på materia- lets egen beskaffenhet, i så motto nämligen, att sanden med sina tyngre och lättare glidande korn skulle -kräfva större och flackare gropar än den myllrikare jordmånen, som torde tillåta starkare lutning af gropens väggar. En annan utfärd gjordes i sista veckan af juli söderut genom Glömminge, Algutsrum och Torslunda, med återväg öfver Färjestaden. Att en vacker sommardag i sakta mak cykla fram på denna jämna väg, med den ständiga utsikten öfver de härliga löfängarna nedanför landborgen och sundet därbakom, är redan ur turistsynpunkt ett utsökt nöje. Där- till kommer, vid ett sådant sätt att färdas, lättheten att dröja vid eller göra små afvikelser till punkter, som af någon an- ledning tyckas förtjäna närmare granskning. Dock kan jag om denna min färd säga, att den ej gaf den behållning jag väntat. Med undantag för Astata boops, som hade en boplats i ett grustag vid Torslunda kyrka, träffades under denna färd ingen enda stekel, som ej förekom i omedelbar närhet till Stora Rör. Detsamma gäller om färden till Färje- staden. Naturen är där en annan än i de trakter af Öland, I 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. som jag eljest berest, och liknar mera det närmaste fast- landets. Marken är mera stenbunden och lämpar sig mindre väl till boplatser för gräfvande steklar. Det hade varit min förhoppning, att jag där skulle finna någon lerig mark, lämp- lig till boplats för Anthophora-arter. På programmet för min resa hade jag nämligen upptagit studier af vaxafsönd- ringen hos detta solitära bisläkte samt det nära befryndade släktet £ucera. Ingen art af dessa släkten lyckades jag emellertid anträffa på Öland, hvarför den nämnda punkten på programmet måste läggas åsido i väntan på gynnsammare omständigheter. Då jag 13 augusti lämnade Öland, stekte jag bl. a. ett antal Bemberx-kokonger för att utplanteras vid Sundsvall på en sandig och solstekt mark, med ymnig tillgång på tim- jan. Då ännu i midten af Je ingen Bembex visat sig, upp- gräfdes för undersökning så många kokonger, som kunde åter- finnas. I alla utom 2 befanns innehållet mögladt. De 2 åter innehöllo hvar sin lefvande pseudochrysalid, af hvilka den ene 6 augusti förpuppades inomhus och, när detta skrifves (4 sept.), ännu är rörlig och lefnadsfrisk samt så väl utfärgad, att fram- trädandet af imago kan väntas när som hälst. Den andra åter kvarstår på :pseudochrysalid-stadiet, men är fortfarande vid lif, att döma af den friska, hvita färgen. Utsikterna till en Bem:- bex-koloni vid Sundsvall ha emellertid denna gång gått om intet, fastän klimatiska hinder nog ej förelegat. Snarare torde orsaken till misslyckandet vara att söka däri, att kokongerna af förbiseende ej utplanterades på hösten, utan öfvervintrade inomhus, i varmrum. j Om en syd- och mellaneuropeisk relikt insektfauna på Gottland och Oland jämte en del allmännare insektgeografiska spörsmål a Eric Mjöberg. I. Gottland. Omkring sju geografiska mil nordost om Fårösunds norra gatt ligger, sköljd af Östersjöns krabba vågor, den för de flesta säkerligen blott ryktesvis eller till namnet kända Got- ska Sandön. Kunde ön med sina böljor af vatten och fina- ste skrifsand tala, skulle den tälja många blodiga minnen från svunna perioder, då vikingasöner och grymma sjöröf- vare gjorde tillvaron i dessa farvatten till en den starkares kamp och förtryckande af den svagare, ett ojämnt lotteri med riskfull utgång. Ännu i dag tycker man sig höra de hägnande martallarna i dystert och hemlighetsfullt sus be- sjunga öns skiftesrika historia. Isolerad och otillgänglig har denna härliga ö ända in i senaste tid bibehållit sin jungfruliga prägel. De gamla mång- hundraåriga ekarna stå därinne murkna och fallfärdigt ålder- stigna aspar, björkar och popplar växa sida vid sida i skö- naste oordning, en del unga och medelålders, raka och friska, andra lutande mot sitt fall, ihåliga skal med murket inre, stjälpta öfver ända af nästa kraftiga vind och brakande sam- man med ekande dän i den täta, yppiga urskogen. Hasseln växer sig större och kraftigare, ja kronig och trädstammad, än annorstädes i Skandinavien; en rik undervegetation täc- Entomol, Tidskr. Årg. 33. H. ;—4 (1912). 12 178 ker ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. marken, som villigt sveper och mullförvandlar de kull- störtande jättarna. Spindlar ha spunnit sina sega, hvita slö- jor de öfverallt, högt som lågt, och stänga på ett störande sätt få kryphål, som finnas. Man känner sig vandra i en egendomligt främmande omgifning minnande om långt syd- ligare luftstreck;” Och dock ligger Gotska Sandonparsor 201 32 nordlig bredd eller ungefär på Vänersborgs höjd. as RN 13 ABeckrefiet " / rTOnEka byguar RV 306 VI j VN SR Ms te ND) s / )Tärnudden: j 3 2) 30 St Anne udd 15 8 25 ol FARGOsd GOTLANDS NORRA H? Bild 1. Karta öfver Gotska Sandön. I egenskap af Entomologiska Föreningens stipendiat uppehöll sig författaren sommaren 1902 på mellersta Öland PP S 9 P i närheten af Halltorps gamla ekskogar. Jag hade där till- fälle att lära känna den stora mängd af sällsynta insektfor- mer, som sedan gammalt lockat våra entomologer att styra kosan till denna vår näst största ö. Under den två månader långa vistelsen lyckades jag ERIC MJÖBERG: OM EN: RELIKT INSEKTFAUNA. IMO hopbringa en rikhaltig samling af hufvudsakligen coleoptera och hemiptera, som vid närmare granskning visade sig hysa ej mindre än åtta för Skandinavien nya former, däraf en för vetenskapen ny, senare beskrifven under namn af Aneurus Zuberculatus (MjJÖB.) (Ent. Tidskr. 1903). De för vår fauna nya formerna ha jämte en del sällsyntare fynd blifvit om- nämnda i Ent. Tidskr. 1903 och 1904. Från Öland gledo tankarna öfver till systerön Gottland - med dess många sällsyntheter. Sommaren 1904 afreste jag till norra Gottland. Under fulla tre månader uppehöll jag mig på Fåröns östra och norra delar, ägnande särskild upp- märksamhet åt flygsandsfältens och sanddynernas insekter. Resultatet af dessa undersökningar finnes nedlagt i en sär- skild afhandling, Biologiska och morfologiska studier öfver Fåröns insektfauna, Arkiv för zool. Bd 2 N:o 17 1905. Af fynd af större faunistiskt intresse må nämnas den för faunan nya heteromeren Awnoncodes rufiventris SCOP.samt flera former förut blott kända från en enda eller några få lokaler i syd- liga Sverige. Under min vistelse på Fårön begagnade jag tillfället att medfölja den en gång hvarje månad afgående lotskuttern till Gotska Sandön. Den 22 juni tillbragtes på den intressanta ön. Hvad som genast frapperade mig, var den yppiga växt- lighet, som utmärkte. de inre delarna af ön, den s. ki Stora och Lilla Löfskogen med dessa gamla jätteekar, som man ej just väntat finna på den tydligtvis vanryktade ön. En längre tids vistelse å Sandön syntes mig synnerligen önskvärd; föga anade jag emellertid då, att ön i sitt inre skulle hysa sådana rika skatter som senare visat sig vara fallet. Efter att sommaren 1906 i talrika och dagliga exkur- sioner - ha genomströfvat den intressanta ön i alla riktningar och med ett rikhaltigt material som byte återvände jag till Stockholm. Samlingarna omfattade de flesta insektgrupper med undantag af lepidoptera, som min reskamrat, D:r G. GRÖNBERG, vid sidan af sitt studium af öns vertebratfauna fått på sitt program. Hela sommaren igenom hade jag med bästa resultat företagit utkläckningsförsök 1 stor utsträckning, hvar- för ett rikt larvmaterial föreligger till bearbetning. Parallellt 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. med insamlingarna hade en serie af experiment med vatten- exponering «företagits för att utröna olika insektformers spridningsmöjligheter via vatten, något som jag senare får tillfälle att återkomma till. Det var min afsikt att omedelbart verkställa bearbetnin- gen. Genom Kungl. Vetenskapsakademiens Beskowska sti- pendium sattes jag i tillfälle att sommaren 1907 påbörja och till god del utföra densamma. Påföljande läsår kom emeller- tid att så starkt upptaga min tid, att jag tvangs att tillsvi- dare nedlägga arbetet. Och så kom min första expedition till Nordvästaustralien hindrande emellan för att sex månader senare följas af den andra till Nordostaustralien. Då alltså ej utsikt finnes att på de närmaste tvenne åren definitivt publicera resultatet och intet är sannare än roma- rens »quod non est in litteris non est in mundo», har jag ansett lämpligt att här lamna en högst summarisk framställ- ning af de mera intressanta punkterna för att efter min hem- komst återupptaga ämnet och genom några månaders förnyad vistelse på ön utöka det redan förut rika materialet. Som exempel på dettas omfattning må nämnas, att det af EISEN och STUXBERG från deras flera veckor långa vistelse å ön 1868 insamlade materialet omfattar 46 coleoptera och en hemipter, under det att det nu omtalade materialet räknar omkring 275 coleoptera och mer än 50 hemiptera, af dem åtminstone 135 arter och 4 släkten nya för vårt faunområde. 'Tvifvels- utan vänta ännu många i öns inre lefvande former på sin upptäckare. ; Låtom oss härefter öfvergå till ett skärskådande af det djurgeografiska värdet af de af mig på Gotska Sandön an- träffade för vår fauna nya rekryterna. I. Dromius angustus BRULL. I sitt stora verk (Die Käfer Mitteleuropas») begränsar GANGLBAUER artens utbredning till »Mitteleuropa, unter Baumrinde». SEIDLITZ anger (Fauna Baltica Ed. II.) dess ut- bredning till »V. Frankr. bis Wpr.> och SCHILSKY i sitt 1909 publicerade förtjänstfulla arbete »Systematisches Verzeichnis der Käfer Deutschlands und Deutsch-Oesterreichs» som före- kommande öfver hela faunområdet. EE SR RFA re vises PER TS SNUSA PEN EO TYERSEE OTINPEIEINSSEE jä 4 ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 181 Arten fanns af mig i stort antal nära fyren på öns norra ända. Afven larver och puppor anträffades. Den uppehål- ler sig under tallbark. 2. Philonthus addendus SHARP. Förekommer öfver hela Mellaneuropa och går österut ända upp till Finland. Påträffad i spillning i norra delen af ön. 3. Quedius tristis GRAV. Enligt GANGLBAUER är denna form utbredd öfver Mel- laneuropa och Medelhafsområdet, enligt SEIDLITZ i Europa till Berlin och Västpreussen. Den är likaledes funnen i Dan- mark och på Bornholm. Anträffades under stenar i norra delen af ön. 4. Medon dilutus ER. Denna form har sitt utbredningsområde i Mellaneuropa och i Medelhafsområdet, men är spårad så långt mot norr som till Ostpreussen. Den är öfverallt en stor sällsynthet. Lar- ven lefver under tallbark, där äfven imago anträffas. 5. Euplectes piceus MOTSCH. Är utbredd öfver Mellaneuropa till Schlesien i öster och till Rhenprovinsen i väster, till Österrike och Krain i söder och har af J. SAHLBERG blifvit påvisad äfven i Finland. Däremot är den ännu ej med visshet känd från Ostpreussen och ryska Östersjöprovinserna. Lefver likt sina släktingar under bark, troligen af såväl tall- som löfträd. Funnen i norra delen af Sandön. 6. Pediacus dermestoides FABR. Utbredd öfver Mellaneuropa till Ostpreussen i norr. SEID- LITZ tillägger: >»scheint in Schwd. und Finnl. zu fehlen»>. Den har ej blifvit spårad i Östersjöprovinserna. 7. Temnochila cerulea OL. Denna synnerligen paranta, nästan tumslånga, stålblå trogositid är förut känd från Frankrike i väster till Oster- 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. rike i öster ehuru öfverallt en sällsynthet: Dess egentliga utbredningsområde är Medelhafsländerna, där den förekom- mer ymnigare. Enligt KUGELANN skulle arten jämväl vid tre tillfällen ha blifvit anträffad i Ostpreussen, hvaröfver dock SEIDLITZ uttrycker sitt tvifvel med ett bifogadt fråge- tecken. GANGLBAUER omnämner ej denna i så fall nord- ligaste kända förekomstort. Arten lefver exklusivt under barken af nyligen afdöda tallar, såväl imago som larv. Jag har funnit den såväl i det inre. af ön: på flera lokaler som i den norra delen, hvarför dess karaktär af relikt är odisputabel. Äro de antagna fyn- den i Ostpreussen riktiga, är gifvetvis äfven här dess förekomst af relikt natur. 8. Cryptographus trapezoidalis J. SAHLB. Enligt meddelanden från Prof. J. SAHLBERG tillhöra en del till granskning öfversända dubiösa exemplar denna tills- vidare, blott. i. manuskript beskrifna, ast Dem antebinland anträffad i tallbarkspringor nära Helsingfors. Som arten tillhör de kritiska, torde den efter allt att döma tillhöra kon- tinenten, ehuru den där ännu ej blifvit uppmärksammad. 9. Hymenorus Doublieri MULS. Denna art är af sydeuropeisk extraktion; den förekom- mer så långt mot norr som till Kärnthen, Krain och Tyro- len: "Den" hattientiiet KRA ATZ (BEE TEN NS 6S pressa » Oberförsten-candidaten» MUHL vid tvenne tillfällen blifvit anträffad i Sydostpreussen i juni 1861 i ruttnande tallved och i multnande ek. Den har emellertid hvarken förr eller senare blifvit återfunnen och dess sporadiska förekomst norr- ut tyder på, att dessa båda nordpunkter äro att anse som typiskt relikta förekomstorter. Blott ett enda lefvande exemplar anträffadt i drifved på stranden. 10. . Xylita Parreyssi MULS. En sydeuropeisk form, känd från flera lokaler Spanien, Italien, Korsika, Krim, Grekland o. s. v. Dess nordligaste ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 183 hittills bekanta förekomst är Tyrolen. Arten räknas som en stor sällsynthet. Den förekom rikligt inkrupen i springorna af tallbark (å lefvande träd) i det inre af ön, och är sålunda fullt bofast därstädes. 11. Xanthochroa carniolica GISTL. Ännu en storvuxen heteromer med påtagligt sydlig ut- bredning. Den är sålunda bland annat påvisad i Krain, Steiermark, Tyrolen, och är nordligast känd från Elsass och Baden. D:r SCHREIBER omnämner (Deutsch. Ent. Zeitschr. 1885 Pp. 267) dess förekomst i Görz sålunda: »In der Stadt namentl. wo Alléen sind, häufig. Fliegt erst nach 9 Uhr Nachts herum, bei Tage in Rindenspalten und unter Fenstergesim- sen, hinter Hausthären, etc. versteckt, wo oft in Menge zu finden.» På Sandön var arten mycket allmän. Den är i rörelse först efter mörkrets inbrott. Under de vackra, ljumma juli- kvällarna svärmade den i hundradetal rundt fyrmästare Berg- ströms lindar. Larven lefver i halfrutten ved, ofta i öfver- sandad fuktig drifved nära stranden; den är alltså fullt ackli- matiserad på ön. 12. Pogonocherus caroli MuULS. Enligt GANGLBAUER (Bestimmungstab. der Cerambyci- den) är denna form blott känd från trakten af Lyon i östra Frankrike. Någon som: helst annah uppgift om densamma har jag ej i litteraturen kunnat vinna. Arten synes vara väl afgränsad från sina närmaste släktingar. Jag har anträffat ett lefvande exemplar, krypande på fyrhuset i norra ändan af ön. Arten är tvifvelsutan bofast på Sandön. 13. Monochammus galloprovincialis OL. Den på grund af sin habituella likhet med närstående former troligen öfversedda arten förekommer vidsträckt ut- bredd öfver Mellaneuropa och går längs Östersjöprovinserna ända upp till Finland. Flera exemplar anträffade i norra delen af ön. 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 14. Mezira tremula BUTTN. Enligt tillgängliga uppgifter i litteraturen skulle denna mera sydländska aradid vara känd nordligast från trakten af Berlin. I Riksmusei samlingar har jag emellertid funnit exemplar insamlade i Kurland af STÅL. Jag har anträffat denna form i stor mängd i skilda de- lar af ön, men hufvudsakligen i den s. k. stora löfskogen, där den i tjocka lager lefver under barken af kullfallna af- döda aspar. Massor af larver och nymfer funnos på samma ställe. 15. Myrmeleon europ&eus MCLACHL. Till ej ringa förvåning anträffades denna i Mellaneuropa på flera lokaler förekommande vackert svartfläckiga myrlejon- slända äfven på Sandön. Den synes förekomma längs tyska Östersjökusten i Östersjöprovinserna. Förekom jämte JM. formicarius L. tämligen sparsamt rundt fyren i norra delen af ön, där larverna äfvenledes voro rätt allmänna. Till de här anförda 15 formerna komma troligen flera andra, som ännu ej hunnit att nöjaktigt bestämmas, bland dem äfven en Däircea- och en Ampedus-art, hvarom jag varit rätt så tveksam. Prof. J. SAHLBERG, som godhetsfullt åtagit sig att granska. dem, naller fote,vactdetadrorderhelt nyligen från Danmark beskrifna Däircea aster RYE och Ampedus aster RYE. De komma att sedermera underkastas en förnyad kritisk granskning. Äfvenså förtjänar att omnäm- nas den på Psamma arenaria ytterligt allmänt förekom- mande Miriden Megalocerwa psammecolor REUT. förut känd från Skottlands dyner och från tvenne små öar vid finska kusten samt ev. från Skåne (THOMSON). En fråga inställer sig gifvetvis i detta sammanhang: »Huru förklara dessa insektformers förekomst på Gotska Sandön? Det är ju en hel liten insektvärld för sig som i det fördolda framlefver sitt lif å den lilla isolerade ön, hvaraf flera ha en alldeles odisputabel karaktär af syd- och. mellan- europeiska faunelement. ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA., 185 Förklaringen, att de tillfälligt, t. ex. med moderna kom- munikationsmedel, med väder eller vind, via vatten o. s. v. spridt sig till Sandön och där funnit betingelser för fortlef- nad, satisfierar ingalunda. Ty de äro alltför många och flera af dem föra ett sådant lefnadssätt och äro så pass svaga, att de ej torde utstå en naturlig spridningsstrapats utan att duka under. Som jag sedermera med stöd af utförda experiment skall visa, äro en del insekter mycket motståndskraftiga mot vattenexponering, som återigen lätt nog dräper andra. Vi skola därför syna våra nyförvärf något närmare i sömmarna. Synnerligen talande äro fynden af Temmnochila cerulea OL., Hymenorus Doublieri MULS., Xylita Parreyssi MULS. och Xanthochroa carniolica GISTL. De äro, alla fyra, odisputabelt syd- liga former och tvifvelsutan att fatta som rena relikter från en period, då de tillfölje klimatologiska villkor voro utbredda längre mot norr och hvarifrån de på sätt som straxt skall diskuteras, spredo sig till Gotska Sandön, där de än i dag iefva kvar som fullt acklimatiserade former. Ett antagande som blott styrkes af de sporadiska fynden af ZTemnochkila cerulea OL. och Hymenorus Doublieri MULS. vid tyska Östersjökusten! Förklaringen, att de blifvit förbisedda å mellanliggande trakter, blir högst osannolik inför det faktum, att de, alla fyra, äro stora och lätt i ögonen fallande former, som, om de existerat, af samlare för länge sedan skulle ha uppsnap- pats och lokalangifvits. Så är nu ej fallet. Huru då förklara, att de kunnat sprida sig till sin nord- ligaste utpostpunkt, Gotska Sandön? Tvenne af de för faunan nya formerna Mezira tremula BUTTN. och Myrmeleon europeus MCLACHL. och så äfven den ofvannämnda Megalocerea psammaecolor REUT. synas mig ha rent af oöfverstigliga svårigheter för att med vind eller vatten sprida sig öfver en så lång sträcka som från Östersjö- provinserna till Gottland. De äro nämligen mycket svaga in- sekter, som duka under äfven för en helt kort vattenexpo- nering. Detsamma gäller det 50-tal hemipterer, som jag hopsamlat under mitt uppehåll på ön, de 5 orthoptererna och de 13 neuroptererna. Jag har likaledes svårt att tro, att de relativt svaga Philonthus addendus SHARP., Quedius tris- — fis GRAV., Medon dilutus ER., Euplectes piceus MOTSCH. och 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Cryptophagus trapezoidalis J. SAHLB. med' drift inkommit till ön. ; Efter allt att döma måste invandringen ha försiggått på långt solidare grund. Genom MUNTHE's i hög grad förtjänstfulla undersöknin- gar öfver Gottlands senkvartära histora har nytt ljus blifvit kastadt öfver de båda intressanta Östersjööarnas tidigare ut- vecklingsskeden, liksom ock oväntade möjligheter yppat sig för lösning af en del spörsmål af mera biologisk art. Stödjande sig på undersökning af diverse geologiska bildningar, strandvallar m. m., har MUNTHE visat, att Gott- land och Öland en gång. i postglacial tid varit landfasta med nordtyska kusten. Jag återger här nedan i allra största kort- het hufvudpunkterna af MUNTHE's synnerligen intressanta af- handling (Gottlands senkvartära historia. Sv. Geol. Under- sökn. Ser. C a N:o 4), för så vidt de beröra föreliggande spörsmål. Efter att en gång under senglacial tid ha helt och hål- let legat under det glaciala hafvets yta, hvarom strandvallar belägna på 78 meters höjd öfver hafvet än i dag bära otve- tydligt vittne, dök Gottland upp ur hafvet. I samband med landisens afsmältning började de perifera delarna af det nord- europeiska nedisningsområdet att höja sig tämligen hastigt, it. ex. Skåne ända till 50 meter; härunder rådde fortfarande arktiskt klimat med alpina faun- och florelement såväl i Skåne som på Gottland. Östersjön skildes från Västerhafvet och förvand- lades till sötvattensjö, den s. k. Ancylussjön, som sedermera fick lämna plats för det s. k. Litorina hafvet, då tillfölje sänk- ning Östersjön kom i vid förbindelse med Västerhafvet både söderut och på ett bredt bälte midt öfver de stora sjöarna. En senare inträffande och ännu pågående landhöjning brin- gade så småningom förhållandena in i de nu rådande. Förskjutningen under den senglaciala tidens sista skede fortskred troligen så långt, att under Ancylustidens äldre skede efter allt att döma både Gottland och Öland kommo i fast landförbindelse söderut med nordtyska kusten. Man har goda skäl för antagandet att den härför erforderliga höjnin- gen eller omkr. 60 meter öster om Bornholm och omkr. 50 meter sydost om Ölands sydspets, hvarvid, såsom framgår Årgång 33, 1912. Entomologisk Tidskrift. "ww 09 < HEIQAOW w 09 > HPlgsnfT "PWRISIQIRAS ISO IV SURISISKA SPUILUPSJap Ve 'seyspwagq JOG HJOP PIAIRAY JAPULj-,PULPIO-PUPHOD, IP 19puaasn e3tupjogun Jap 138ue uafun apeyaud repor uag "usny BYSÅ euspjaqpIou elIau 1I3upj e3tpYwes Uuap Uplj ePpIIYS HPG HELMS 122 WOW 309 4YIO IPEUIIOJ JIIEA INISPOS PP AMINYS PULIO 420 PuUrPNoOD "12331 09 Je Surufoypuej ua Je apuesejue Iapun apaxs VISIOJ suofssnjAduy sapun apuaasin apesauod sugfsIas9 PIPOS apuRsIA Pe 109 SH ,0E SI OI SO EEE ETS o£3 66 203 AS HS (UTI OS Sve | I ME | | S | LL N 26$ ALL | As ERIC MJÖBERG: OM ER RELIKT INSEKTFAUNA. 187 af bifogade karta, Gottland och Öland kommo i lardförbin- delse med Pommern, icke blott uppnåddes utan troligen öfverskreds. Gottland och Öland voro därunder säkerligen till större delen åtskilda genom vatten, blott i de sydligaste delarna sinsemellan landförbundna, och, som nyss nämnts, söderut i fast förbindelse med Pommern. Öfver den bestående vida postglaciala landbryggan spred sig i en bred strömfåra en stark kontingent af kontinentala former, dels sådana med bestående vidsträckt utbredning, dels en hel del numera starkt sydförträngda sådana, af nu- tida syd- och mellaneuropeisk karaktär. Komna längre mot norr, delade sig deras immigrantström i tvenne divergerande riktningar en gottländsk och en öländsk. Häraf förklaras ock på ett naturligt sätt den stora halt af egendomliga ofta ut- tryckligt kontinentala element t. ex. en hel del carabider, Har- palus- och Ophonus-arter m. fl., som utmärka" dessa båda Öster- sjööar till skillnad från svenska fastlandet och som jag hop- pas i ett senare, utförligare arbete få tillfälle att samman- ställa. I detta sammanhang vill jag blott i förbigående draga uppmärksamheten på en del floristiska förhållanden på Gott- land, som i detta afseende ju alltid hägrat för den begyn- nande blott på frimärkssamlandets stadium stående botanisten. Enligt JOHANSSON äger Gottland, såsom ock MUNTHE framhållit, 13 och med Öland 13 arter kärlväxter, som ej anträffats på svenska fastlandet. En märklig utbrednings- analogi med flera af de ofvannämnda sydliga relikta insekt- formerna erbjuda en del (8) fanerogamer, som på Gottland ha sina nordliga utpostpunkter, men som eljest äro hemhöriga betydligt längre sydvart. Bland dem äro t. ex. Coronilla emerus och Helianthemum fumana, hvilkas kontinentala nord- gräns går öfver Thäringen, den bekanta Lactuca gquercina från Stora Karlsön med närmast nordliga fyndort på Harz, Ranunculus ophioglossifolius på Krimhalföns eller sydliga Frankrikes höjd o. s. v. Att dessa växter af sydländsk karaktär jämte en hel kontingent andra, vanligare former via denna postglaciala land- brygga invandrat till Gottland (resp. Öland) torde vara högst antagligt. 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. , Vi ha all anledning att vara MUNTHE tacksamma för hans geniala undersökningar öfver sin hemortsö. De ha gifvit nyckeln till den högst sannolika tydningen af flera hit- tills oförstådda och mystiska förekomster. De därpå base- rade ofvannämnda slutsatserna ha så godt som förlossat oss från allt ovisst jonglerande med halft omöjliga spridnings- möjligheter. Med den ponerade minimihöjningen å 60 meter har gifvetvis Gotska Sandön stått i bred förbindelse med »mo- derlandet», och den kontinentala strömmen har obehindradt kunnat utsända sina nordliga afläggare. Senare isolering afskar massor af sydliga element, en hel del dogo troligen ut, under det andra mera härdiga tack vare ett ännu persis- terande mildt öklimat och förefintlig näringsmöjlighet än i dag lefva kvar. De därvid till sina lefnadsvaror mera plas- tiska formerna voro gifvetvis mera gynnade än t. ex. de strängt monophaga. De här angifna, påtagligt relikta insektformerna jämte en hel del andra ännu ej publicerade, som än i dag i stor numerär förekomma på Gotska Sandön och för hvilka författaren har kommit att blifva den tillfällige upptäckaren, utgöra ett godt stöd för MUNTHE's högst sannolika antagande af post- glaciala landbryggor mellan Gottland och Öland å ena och tyska Östersjökusten å andra sidan. Jag håller föröfrigt före, att denna tydning kommer att visa sig revolterande för hela vårt insektgeografiska studium, så tillvida att det vid närmare granskning kommer att visa sig, att via Öland en hel del, och framför allt en del Spo- radiska, isolerade förekomster i t. ex. Småland, Östergötland, 0. S. Vv. ej är annat än västliga .afläggare af den under Ancylustiden mot norr framträngande kontinentala strömmen. Jag återkommer senare i kapitlet om Öland till denna fråga. För erhållandet af faktiska hållpunkter vid bedömandet af denna invandringsström är en omsorgsfull determinering af de i de olika aflagringarna funna skalvingsfossilen absolut erforderlig och säkerligen erbjudande det allra största in- tresse. Det hvilar något obeskrifligt sällsamt och tjusande öf- ver den lilla hafomflutna Gotska Sandön. I årtusenden ha sedd AM NESSER SIA CRT ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 189 Östersjövågorna spolat och bearbetat dess stränder, grymma vintervindar ristat de hägnande tallarnas kronor. I skogens skygd framlefver en rik och originell insektfauna sitt hem- aa okt Det, är- ett faunområde för sig själft, afslutet och starkt isoleradt, svenskt, men dock starkt kontinentalt fär- gadt. På de vida sandfältens monotona, böljande Fsamma- mattor öfverflöda i ymnig förekomst de gulröda honorna och de sorgkantade hannarna af den sydbaltiske Anoncodes rufiventris SCOP. I milliarder suga äggstinna honor och slanka, blekgröna hannar af karaktärsinsekten, den eljest så sällsynta Megalocerea psammecolor REUT. sig mätta på de blom- mande sandhafreaxen. I den mörka, ensliga furuskogen framlefver den sydeuropeiska heteromeren NXvwylita Parreyssi MULS. och den vackert stålblå TJemmnochila cerulea OL. sitt hittilldags anonyma lif. Rundt lindarna kring fyrvak- tarboställena, där ett dussin människor sammanslutit sig, svärma på bestämd tid hundraden af den melianeuropeiska Nanthochroa carniolica GISTL. Har man tur, får man se den svartfläckade myrlejonsländan likt en gigantisk dansmygga teckna sig mot den ljusa kvällshimlen, tidt och tätt dop- pande bakkroppspetsen i den mjuka sanden för att däri de- ponera sin blifvande, mordiska afkomma. Och när den milda sommarnatten med sin halfmörker svept nejden, lämna den ståtlige Ergates Faber L. och hans betydligt mindre men lika sällsynte släkting ZTragosoma depsarium IL. sina resp. dagkvarter för att på kraftiga vingar och under doft brum- mande läte genomfara natten. I. Öland. Som förut nämndt har Öland till god del genomlupit samma tidigare utvecklingsskeden som Gottland. Dess in- sektfauna hyser i våra dagar ej få former antingen endast påvisade här eller vanligare gemensamma med Gottland och i de flesta fall af mer eller mindre utpräglad kontinen- tal prägel. Under Ancylustiden reducerades troligen Öland till arealen för att senare åter ansenligt höja sig. Man antar sålunda på 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. geologiska grunder, att under litorinatidens äldre skede land- ytan var större än för närvarande. Och tanken, att Öland därvid varit landförbundet med småländska ostkusten, lig- ger då synnerligen nära till hands. Den påföljande litorinasänkningen kom Öland att ånyo sjunka något, men blott för att åter och alltjämt fortfarande höjas. Redan med den tyvärr så fragmentariska kännedom vi äga om insekternas faktiska utbredning låter sig fastställa, att Ölands insektfauna i mångt och mycket visar påtaglig släktskap med Gottlands. De sannolika skälen därför ha re- dan i det föregående blifvit tillräckligt poängterade. Där- emot förtjänar att här närmare understrykas, att Öland i flera viktiga entomologiska punkter visar otvetydig frändskap med Småland. Författaren befinner sig, då detta skrifves, på resa till Australien och är i saknad af erforderlig litteratur för att uppdraga de existerande parallellerna här på papperet; jag är emellertid preliminärt af den meningen, att en hel del konti- nentala former via den postglaciala landbryggan spridt sig västerut, till Öland, för att troligen i senare tid, då sanno- likt Öland varit i landförbindelse med svenska fastlandet, in- vandra i Småland och ev. Blekinge. Ja, den möjligheten förefinnes rent af, att måhända en större kontingent sydliga former, än vi ana, denna vägen inkommit och genom syd- vandring gifvit ett rikligt bidrag till Blekinges och Skånes rikt luxurierande insektvärld, äfven om denna tydning må- hända ej för närvarande är som värst sannolik. Men möj- ligheten bör för framtiden i hvarje fall hållas öppen. Säkrare geologiska stöd äro ej blott önskvärda utan äfven erforder- liga. Ett noggrannare insektgeografiskt studium är äfven af nöden. I försmaken af MUNTHE's befriande teorier få vi inga- lunda förglömma de möjligheter, som efter allt att döma förefinnas för en hel:del insekter att på naturlig väg, med vatten och vind sprida sig öfver t. ex. Kalmarsund, som mellan Färjestaden och Kalmar blott är omkring en half svensk mil bredt. Goda flygare t. ex. steklar, sländor, flera fjärilar m. fl. kunna tvifvelsutan aktivt, de med stora ving- ytor försedda formerna, som fjärilar, mera passivt taga sig ww ÖLÄRSR a EE SÖN SA SA re ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 101 öfver. Svårare blir det för de mera jordbundna formerna som t. ex. skal- och skinnbaggar, som därför, i all synnerhet de senare, äro långt mera utslagsgifvande än andra. Trans- port på ofvannämnda sätt har säkerligen ofta förekommit i all synnerhet med de förra kategorierna, däremot lutar jag för egen del alltmer åt den åsikten, att redan ett vatten af Kalmarsunds bredd sätter en radikal gräns för flertalet af de på marken lefvande ej väl bevingade formerna. Jag hänvi- sar beträffande detta spörsmål till den senare framställningen af de utförda vattenexponeringsförsöken. Härtma. blott nämnas, att redan ett så smalt sund som Fårösund i norra Gottland synes ha hindrat många af de sällsynta, men på Gottland vanliga Afp/hodzus-tormerna att inkomma på Fårön, såsom författaren i sin redogörelse för Fåröns insektfauna påpekat (1. c. p. 63). LINNE, ZETTERSTEDT, BOHEMAN, THOMSON, LAMPA, FIRRIVIELOST ADLERZ .m. fl. kort, sagdt de flesta af våra mera bekanta fackentomologer, ha längre eller kortare tid uppehållit sig på Öland och genom sina undersökningar hvar för sig adderat till vår kännedom om öns rika insektlif. Slutligen har lektor E. WAHLGREN, som lifligt intresse- rar sig för insektgeografiska spörsmål, de tvenne senaste som- rarna studerat insektlifvet på det öländska alfvaret. Det är att vänta, att WAHLGREN från detta lika säregna och karakteristiska som högst ofullständigt studerade faungebiet kommer att hemföra rika skördar, ägnade att ej blott gifva en så full- ständig bild som möjligt af alfvarets insektlif, utan äfven att kasta ljus öfver mera allmänna insektgeografiska frågor. Hans lefvande intresse härför varslar om godt resultat. Sommaren 1902 uppehöll sig författaren, då gymnasist, på mellersta Öland i närheten af Halltorps ekskogar. De mera remarkabla fynden har jag offentliggjort i en mindre uppsats i Ent. Tidskr. 1903 p. 168—110. De synas mig emellertid i föreliggande sammanhang förtjäna ett utförligare omnämnande. 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. I. Oxypoda humidula KR. Arten är spridd öfver Mellaneuropa; den synes ej vara antecknad från Preussen eller Pommern, är däremot känd från Finland. — Halltorp. 2. Meligethes Hoffmanni REITT. REITTER, som personligen granskat mitt öländska exem- plar, . har fastställt identiteten. Arten ar sallsynt och förut känd från södra Frankrike, Österrike och Ungern, alltså af sydlig utbredning. — Halltorp. 3. Cryptophagus labilis ER. Är utbredd öfver mellersta Europa och går mot öster upp till Kurland. Lefde i stor mängd i svampangripen ekbark i Hall- torps ekskogar. 4. Trichoceble fulvohirta BRIS. Går genom östliga Mellaneuropa öfver Nassau och Schle- sien upp till Ostpreussen. — I ex. från Halltorp. 5. Omophlus amerin& CURT. Förekommer genom mellersta Europa, går upp till nord- tyska kusten och österut genom Östersjöprovinserna till Kurland. Ett exemplar anträffadt i barrskog. vid Rälla: Seder- mera : återfunnen i samma trakt af AURIVILLIUS och I. B. ERICSSON. 6. Hylastinus trifolii MULL. Går genom Mellaneuropa upp till Ostpreussen, synes däremot saknas i västliga Europa. Exemplar anträffadt vid Vipetorp: Lefver som larv i rötterna af Trifolwum pratense. 7. Tomicus monographus FABR. Går genom Tyskland och Österrike upp till Kurland. Flera exemplar under ekbark vid Halltorp. Uppgifves ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 193 af PAYKULL förekomma i södra Sverige, men svenska exem- plar finnas mig veterligt ej i någon samling förvarade. 8. Aneurus tuberculatus MJÖB. Denna nya form förekom i stort antal under bark i när- heten af Borgholm. Dess senare historia förtjänar sitt särskilda omnämnande. I Ent. Tidskr. 1903 beskrefs arten under ofvanstående namn. Några år senare blef den i en kortare notis i samma tidskrift af BERGROTH förklarad för identisk med ÅA. levis FABR. och i ÖSHANIN's senare ntkommande katalog öfver palearktiska hemiptera som synonym indragen. Detta föran- ledde mig att ånyo upptaga frågan till behandling, öfverty- gad, som jag från början var, att den nyuppställda formen var distinkt från A. levis FABR. I en mindre afhandling (Uber Avneurus tuberculatus MJÖB. und seine systematische Beziehung zum ÅA. levis FABR. Arkiv för zool. Bd 5. N:o 11, 1909) har jag påvi- sat en hel del högst väsentliga skillnader bland annat i stig- maläget och genitalsegmentens byggnad, som ställa den nya artens själfständighet utom allt tvifvel. Genom professor O. REUTER har jag senare erfarit, att BERGROTH med anled- ning af min kritik underkastat den nyuppställda formen för- nyad kritik och därvid blifvit till fullo öfvertygad om, att den representerar en god art. Intresset med denna ÅA. /Zuberculatus MJÖB. är, att den för långliga tider varit misskänd. Jag fann nämligen genom granskning af Riksmusei exotiska samlingar, att en däri för- varad £, etiketterad som ÅA. /evis FABR. och härstammande från »Gallia merid.»,tvifvelsutan är identisk med den nyupp- ställda arten, under det att de i den svenska samlingen för- varade 11 exemplaren liksom 6 af Prof. J. SAHLBERG till låns bekomna exemplar från Danmark tillhöra den typiske ÅA. levis FABR. Häraf var det möjligt att fastslå, att Å. tuberculatus MJÖB. ingalunda är något endemiskt element för den skan- dinaviska faunan utan snarare en nordlig afläggare af en sydlig form, en slutsats, så mycket mera välgrundad som, enligt senare meddelande från REUTER, det af BERGROTH på Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3—4 (1912). 13 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. annat material påvisats, att Å. Zuberculatus MJÖB. äger en vidsträckt sydlig utbredning såsom i Medelhafsländerna, Al- geriet o. s. v. Mig veterligt har BERGROTH emellertid där- om ännu ej publicerat något. Påvisandet af dessa åtta för vårt faunområde nya for- mer på Öland var af ganska stort intresse, ej så mycket i och för sig, som fastmer emedan det är ägnadt att gifva ökad bevisstyrka åt det redan förut gjorda antagandet af en immigration af kontinentala former till Gottland och Öland under postglacial tid. Ty både Meligethes Hoffmani REITT. och ännu mer ÅAneurus tuberculatus MJÖB. äro, åtminstone ef- ter hvad vi hittills veta, decideradt sydliga former med sin starkt isolerade, nordliga utpostpunkt på Öland och falla så- lunda under precis samma kategori med karaktär af sydliga relikter som flera af de ofvannämnda formerna från Gotska Sandön. Och hvad de öfriga vidkommer, tala de mera till förmån för antagandet af en dylik ponerad invandring direkt från kontinenten än mot densamma. De synas nämligen alla till sin utbredning vara mera begränsade till det östliga Mel- laneuropa och framtränga till tyska Östersjökusten eller längs Östersjöprovinserna ännu längre mot norr. Vi kunna äfven tämligen tryggt draga följande slutsats. Då det är möjligt att under tvenne korta månader på den af våra entomologer och bästa samlare troligen mest frek- venterade trakten af Öland, Halltorpsområdet, där AHLROT år från år satte in hela sin samlarflit, påvisa den oanade före- komsten af ej mindre än åtta för faunan nya former, däraf en fullkomligt obekant sådan, huru högst fragmentarisk och haltande är ej då vår kännedom om den öländska insekt- - faunans sammansättning! Troligen skall det visa sig vid mera fortskridna undersökningar, att Gotska Sandön ej fullt kom- mer att intaga den faunistiska särställning, som den genom påvisandet af de ofvannämnda mer eller mindre utprägladt kontinentala formerna tillsvidare måste sägas göra, så mycket mera, om vi taga hänsyn till öns relativt skarpt begränsade areal. Genom ADLERzZ' påvisande! (enl. muntligt meddelande af AURIVILLIUS) af Myrmeleon europeus MCLACHL. på Öland ! Se ADLERZ” uppsats i denna tidskrift sid. 174. Red. ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 1953 har Gotska Sandön redan med Öland fått dela med sig en- samäganderätten af en kontinental form. Innan vi lämna Gottlands och Ölands intressanta insekt- värld, kunna vi med skäl fråga oss, om ej en del af deras element med ovedersäglig karaktär af sydliga relikter blifvit spårade på områden eller enstaka punkter mellan deras hit- tills nordligaste utpostpunkter och deras egentliga utbred- ningsområden. Jag har redan förut understrukit, att Hyme- norus Doublierz MULS. vid tvenne tillfällen (1861 och 1862) blifvit påvisad i Sydostpreussen af MÖHL och den ståtliga Temnochila cerulea OL. tre gånger i Ostpreussen af KUGE- LANN, hvilken senare uppgifts riktighet emellertid af SEIDLITZ betviflas. Båda formerna ha sitt egentliga utbredningsom- råde i sydliga Europa. Deras sporadiska förekomst på nämnda lokaler är sannolikast af relikt natur. Till dessa båda sluta sig emellertid äfven en del andra. Tillgänglig, knapphändig litteratur tillåter mig här blott an- gifva följande. Cicindela literata SULZzZ. En utpräglad syd- och osteuropeisk form; har anträffats vid Pillau och Stettin. Carabus purpurascens FABR. Af väst- och mellaneuropeisk utbredning, äfven från Osterrike; af LENTZ anförd från Preussen. Carabus splendens FABR. Denna afgjordt sydliga form (fr. Pyreneerna) har med säkerhet blifvit påvisad vid Dorpat. Carabus silvestris FABR. Utbredd öfver mellersta Tysklands bergstrakter; funnen äfven i Ostpreussen. Chl&nius spoliatus Ross. I Syd- och Mellaneuropa upp till Schlesien; tvenne gån- ger funnen i Ostpreussen. 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Pterostichus fasciatopunetatus CREUTZ. Går genom Österrike, Kärnthen, Krain, Tyrolen, Voge- serna, Baden och Böhmen, är alltså af påtaglig sydlig ut- bredning. Uppgifves af ILLIGER vara anträffad en gång i Ostpreussen af KUGELANN. Bembidium inoptatum SCHAUM. Utbredd öfver sydliga Europa, Grekland o. s. v., men äfven från Österrike, enligt ILLIGER äfven från Preussen. Lethrus apterus LAXM. En sydost-europeisk form; enl. KUGELANN funnen »auf der Kurischen Nehrung». Tyvärr synas emellertid KUGE- LANN's uppgifter af hans landsman vara tämligen betviflade. Mitt fynd af Temmnochila cerulea OL. på Gotska Sandön gör emellertid hans uppgift om samma forms förekomst i Öst- preussen mycket trolig. Satrapes sartoril REDTENB. Af öfvervägande sydeuropeisk utbredning i Österrike; tvenne gånger anträffad i Ostpreussen af KRAMER. Tarsosternus univittatus ROSSI. Denna cleridform tillhör sydliga Europa, men förekom- mer äfven i Krain och Tyrolen; den har en gång blifvit er- tappad vid Danzig af STEFFAHNY. Phryganophilus nigriventris HAMPE. Denna ytterligt sällsynta art är anträffad i Österrike och af DOSSOW i Ostpreussen. Anoncodes viridipes SCHM. | Af syd- och mellaneuropeisk utbredning till Schlesien. i Enligt SCHILSKY förekommande i Västpreussen. Nacerdes italica P. I Ent. Nachr. (1882—383) uppgifves denna sydeuropeiska form som funnen vid Pillau i Ostpreussen, något som synes ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 197 ha undgått både SEIDLITZ' och SCHILSKY's upptäckt, ly ingendera författaren omnämner denna fyndort. Oedemera subulata Or. I sydliga Europa upp till Schlesien, funnen äfven i Ost- preussen. Till dessa 14 former sluter sig en hel rad andra, hvilkas påstådda förekomst i Preussen och Pommern emellertid af de tyska entomologerna betviflas, hvarför jag här uteslutit dem. Flera af de anförda formerna ha ovedersäglig relikt prägel. Att de så sporadiskt och blott vid ett enda tillfälle eller några få gånger blifvit anträffade, styrker blott detta för- modande. Det ligger otvetydigt i relikternas natur att uppträda sporadiskt och öfverraskande. Just emedan ofta lokala be- tingelser ha räddat och möjliggjort kvarlefnad för de vid in- träffande klimatförsämring regredierande formerna. Eventuella relikter i t. ex. Preussen och Pommern ha genom att de före- komma på en kontinents yta långt större utsikt att för lång- liga tider undgå den samlande entomologen än de tillfölje afskärning och isolering på insulära områden så att säga betydligt mera obligata relikterna. Däraf ock de tidt och tätt i litteraturen mötande uppgifterna: »I1-mal, — 2-mal, 3-mal in Östpr. angetroffen». III. Några allmännare insektgeografiska spörsmål. Vid bedömandet af insektgeografiska spörsmål måste gifvetvis insekternas spridningsmöjligheter och särskildt de- ras förmåga att öfvervinna hämmande hinder tillmätas en af- görande betydelse. De oeftergifliga villkoren för en arts naturliga spridning äro att ej oöfverstigbara naturliga hinder möta, att arten på nyförvärfvad mark äger näringsmöjligheter och att ifråga om längre vare sig horisontal eller veritikal spridning ej allt för starka klimatiska differenser sätta gräns för dess fortlefnad. 19 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Beträffande den skandinaviska insektfaunans ålder, torde det i många fall bli svårt, ja måhända omöjligt att utan ett rationellt och grundligt studium af de i torfmossar eller andra geologiska bildningar nedlagda urkunderna ens med grofva tidslinjer fastställa invandringen. I andra fall åter torde det rimligtvis låta sig göra. Den tidpunkt torde emellertid säkerligen vara långt aflägsen, då vi i likhet med botanis- terna skola kunna öfverblicka de olika formernas eller form- gruppernas historiska fnvandring. Det ligger ju också i sa- kens natur, att entomologerna, som framför sig ha ett sådant myller af former, ofta små och svårbestämbara och ej läm- nande så lätt skönjbara spår efter sig i aflagringarna, därvid ej skola vara så gynnsamt ställda. Men det är ock minst lika påtagligt, att ända tills dato inga som helst försök från våra entomologers sida blifvit gjorda att lätta den dimma, som, tät och till synes ogenomtränglig, ännu hvilar öfver våra insekters invandringshistoria. En svårlöst fråga når först sin fulla eller delvisa lösning, ju förr den angripes och ven- tileras. I många fall ha de transgredierande formerna att öfver- vinna vattenhinder af längre eller kortare utsträckning. För väl bevingade eller i allmänhet flygande former torde därvid ej allt för stora hinder möta; helt annorlunda ställer det sig för de svaga flygarna eller de genom vinglöshet direkt jord- bundna formerna. Möta dessa vattenhinder, beror det först och sist på, hur pass motståndskraftiga mot vattenexpo- nering de äro. Enda vägen, att nöjaktigt komma denna fråga närmare in på lifvet, går öfver direkta experiment. Under min Sandövistelse utförde jag dagligen sådana efter följande metod. I 16 aå 17-gradigt vatten nedsänktes insekter tillhörande olika grupper så omsorgsfullt luftbefriade som möjligt. Efter växlande exponering upptogos de, pla- cerades på ett läskpapper och resultatet, afdöendet eller upp- vaknandet, antecknades. Experimenten utfördes alltså under de vidrigast tänkbara förhållanden vid naturlig transport, un- der minsta lufttillträde. Det vanliga torde väl vara, att in- sekter medfölja drifved 0. d., hvarvid luftförråd vidhäftar, framförallt då det gäller under bark eller i ved lefvande former. ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 199 Genom upprepade experiment lyckades jag för en hel del former fastställa exponeringens maximitid, d. v. s. den tid, hvarefter intet uppvaknande ägde rum. Af parallellför- sök framgick äfven, att flera insekter t. ex. viflar äga en spe- cifik vikt vida större än vattnets, hvarför de, så snart de blif- vit blötta d. v. s. befriade från adhererande luft, omedelbart gå till bottnen. För flertalet af sådana former, hvilkas lar- ver dessutom lefva på rötter i jorden eller ij örtartade väx- ters vegetativa eller fruktifikativa delar, torde transport i vattenytan ej vara möjlig och därmed ock deras spridnings- möjligheter öfver mellanliggande vatten i hög grad limite- rade. Af de gjorda försöken, som jag likaledes afser att se- nare utförligt behandla, framgår, att vatten i många fall ej utgör så stort hinder för spridning, som man måhända a priori vore böjd att tro, ity att t. ex. af skalbaggar Erga- gates Faber L. tålde en sänkningsexponering af öfver fyra dygn utan att dödas. I andra fall åter, t. ex. för vissa cap- sider var blott några timmars exponering erforderlig, för att döden obevekligt skulle inträda. Studiet af våra insekters fördelning på naturliga formationer har i vårt land blifvit mycket försummadt. Här står ett vidt arbetsfält öppet. O. M. REUTER och G. ADLERZ (i populär- vetenskaplig form), CHR. AURIVILLIUS (Varbergstrakten) och nu senast E. WAHLGREN genom sina studier af alfvarets in- sektvärld ha ägnat denna fråga någon uppmärksamhet. För- fattaren har i sin redogörelse öfver Fåröns insektfauna gjort ett försök att indela insektfaunan i olika naturliga gebiet, allt efter förekomstortens beskaffenhet, för att dymedelst kunna utskulptera en totalbild af insektfaunans karaktär på bestämda formationer eller områden, t. ex. alfvarets, sandfäl- tens och dynernas, löfskogens, barrskogens, vattnets o. s. v. med särskild betoning af de mest i ögonen fallande formerna, hvilka jag, i analogi med botanisternas karaktärsväxter, kal- lat karaktärsinsekter. Ett fortsatt studium i angifven rikt- ning vore högeligen önskvärdt; det erbjuder stort intresse och kan, rätt drifvet, gifva upphof till många generella och värde- fulla jämförande slutsatser. Hvem af våra entomologer vill åtaga sig att ge en klar 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. bild af insektlifvet på Skånes eller Hallands vida ljungslät- ter, af svenska växtkustens tånginsekter eller af insektlifvet i; Värmlands djupa skogar, för att nu hålla oss till sydliga delen af vårt land; hvem af den ofta öfverraskande rika in- sektvärld, som dväljes i våra bobyggande däggdjurs nästen, fåglarnas bon eller i de sociala insekternas underbara bo- ningar? En från Lappland till Stockholm nedsänd ren levererade 1910 en för vetenskapen ny TZrichodectes! Ligger det då ej en nyans af sanningsmöjlighet i den hvarken vederlagda eller bekräftade misstanken, att vårt stoltaste högvildt, älgen, skulle fungera som värddjur för en ännu okänd oestrid! Har någon svensk entomolog ägnat uppmärksamhet däraåt? En hel stab af entomologer vore erforderlig, om vi mera detaljeradt skulle kunna öfverblicka de olika arternas faktiska utbredning, deras lifsbetingelser och speciella sprid- ningsvillkor. En del former äro mindre plastiska än andra, som snabbt och långt mera obehindradt transgrediera. Nu är det ett sorgligt faktum, att den entomologiska samlar- verksamheten på de senaste decennierna varit starkt på retur och att rekryteringen af de mera direkt i naturen verkande entomologerna försiggår negativt. Den tid är svunnen, då BOHEMAN, STÅL, THOMSON och ZETTERSTEDT verkade och genom sin outtröttliga samlarifver lade den breda grunden till så godt som hela vår nutida kännedom om våra insek- ters utbredning och som hvad coleoptera vidkommer af GRILL på ett förtjänstfullt sätt blifvit sammanställd i hans goda arbete Catalogus coleopterorum. Åren svinna emellertid raskt, men vi entomologer hinna i vissa afseenden ej följa med. Hvarje vegetationsperiod pulserar insektvärldens myller, arter vinna i utbredning, nya inkomma, väl hufvudsakligen österifrån, och vinna indigenat, allt under det vårt entomologiska arbete ligger så godt som totalt nere i norra hälften af Skandinaviska halfön. Det är för öfrigt en generell anmärkning, träffande hela vår faunistiska forskning, att vi ej tillräckligt känna våra djurs utbredning inom Skandinavien, det må nu gälla verte- brater eller evertebrater, ett däggdjur eller amphibie, ett led- djur eller en mask. Skola vii LINNÉ's land behöfva danskar- ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 201 nas hjälp för att på Öland påvisa den oanade förekomsten af en för faunan ny amphibie, Rana agzilis, eller utsända tyskar för att fastslå, att vi 1 nordliga Sverige ha en hel mängd insektformer, om hvars medborgarskap i faunan vi själfva ej ha någon aning. Huru ynkligt litet känna vi ej för att blott taga ett enda exempel våra spindlars och myrio- poders förekomst, trots THORELL's, TULLGREN's och v. Po- RAT's lofvärda ansträngningar! Författaren tillåter sig här afgifva ett preliminärt förslag till förbättradt tillvaratagande af framtida nya fynd. Af vikt vore, att de entomologiska intressenas hägnare och vår- dare, Entomologiska Föreningen i Stockholm, vid sidan af sin verksamhet genom Svensk Insektfauna, måtte ägna de insektgeografiska frågorna större uppmärksamhet. För hvarje insektart (resp. spindlar och myriopoder) borde ett kartaftryck öfver Skandinavien upplåtas, hvarpå artens hufvudutbredning, grundad på flera ej allt för långt aflägsna fyndorter, genom t. ex. skuggning, färg eller kurva, markerades och enstaka sporadiska fyndorter t. ex. med en mindre cirkel angåfves. På ett bifogadt miniatyraftryck borde lämpligen artens pale- arktiska utbredning i grofva drag angifvas. Ett dylikt grafiskt återgifvande skulle i hög grad klara de insektgeografiska begreppen, sporra intresset och blifva till gagn ej blott inom våra egna landamären, utan äfven för våra grannländer och på kontinenten. Kartorna för respektive arter hållas öppna för nya fynd, hvilka, så snart de blifvit med vederbörlig kritik fastslagna och publicerade, af de för de olika grupperna utsedda »re- daktörerna» å kartorna införas. På detta sätt skulle grunden läggas till en insektgeografisk kodex af utomordentligt värde för framtiden. Ett under- lättande af originalets åtkomlighet i vidare kretsar genom publicering blefve gifvetvis en tidsfråga, af föga vikt, men af samma värde, skedde det 1920 eller 1950. Grunden måste ju alltid föregå den slutliga byggnaden. Önskligt vore, att samma metoder vunne tillämpning i grannländerna och kunde en kommensurabel, grafisk bokföring af insektgeogra- fisk läggning internationellt genomföras, vore det så mycket bättre. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. I sammanhang härmed torde en reformering af gängse etiketteringsmetoder vara af behofvet påkallad. Det veder- tagna bruket att på etiketten blott angifva landskapet måste lämna plats för ett mera detaljeradt beteckningssätt. Det kan ju tänkas vara af rätt så stor vikt att veta, för att nu taga ett extremt fall, huruvida en >»Epl.»-betecknad form stam- mar från Lapplands nordgräns eller sydgräns, punkter 60 svenska mil fjärmade från hvarandra eller ungefär lika långt som från Falun till Trelleborg. Eller uppgiften Vg. eller Sm., som innebär en tolkningslatitud på 20 svenska mil, eller t. ex. från Vättern till Kalmarsund. Från samlings- och museitekniskt håll kan ju invändas, att utförligare etiketteringsmetod skulle innebära ett belam- rande af nålen med etiketter och därmed ock ett störande af intrycket. Samlingarna äro emellertid till för vetenskapen, och ej tvärtom. De vetenskapliga synpunkterna få ej under- ordnas de estetiska. Föröfrigt kan ju saken lätteligen lösas så, att de nytillkomna etiketterna i litet format döljas under personaletiketten i likhet med en mindre etikett upptagande förkortad månadsbeteckning, denna senare önskvärd och motiverad med tanke på en del biologiska spörsmål, genera- tioners uppträdande o. d. Dessa båda etiketter kunna ju lämpligen orienteras med skriftsidan nedåt, så att för aflä- sandet blott nålen med djuret behöfver upptagas och vändas utan rubbning af etiketterna. Men huru då behandla alla gamla landskapsuppgifter, som i 99 ”/o ej kunna närmare lokaliseras? Detta blir ju alltid en ömtålig fråga, men det torde ju vara berättigadt och ägnadt att förebygga allt för stora misstag att förlägga den upp- oifna fyndorten till landskapets midt. Och huru definiera de nya lokalerna? Allt för trånga lokalbegrepp måste därvid undvikas. Det torde i de flesta fall vara alldeles tillfyllest att orientera fynden i förhållande till så pass fixa och lättåtkomliga punkter som våra städer eller i glest bebyggda trakter till järnvägs- eller måhända ännu bättre poststationer, som matrikelvägen alltid lätteligen kunna uppsökas. ; Tillämpas för framtiden denna norm, skulle vi med er- ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 203 forderlig och önskvärd precision kunna fastställa ifrågava- varande arts »till dato»-utbredning på ett instruktivt sätt. Så till frågan om en vederhäftig bestämning! Inom vårt land äro ju en mängd privatpersoner och läroverksungdom intresserade amatörentomologer. Många af dem kunna ge- nom samlarflit utvidga gränserna för vårt insektgeografiska vetande. Dock måste oeftergifligt en strängt kritisk bestäm- ning påyrkas, och strängt måste den satsen tillämpas, hellre ingen lokaluppgift alls än en felaktig sådan, som om den en gång inrotat sig är synnerligen svår att eliminera, ja för alltid kan ge upphof till felaktig uppfattning. Svåra försyn- delser i detta afseende ha redan blifvit begångna af en del amatörentomologer i våra södra landsändar. Författaren har personligen bindande bevis därpå. En del af de i Entomo- logisk Tidskrift införda uppgifterna äro sålunda fullkomligt felaktiga. Men då kommer den svåra och delikata frågan: huru censurera våra amatörentomologers uppgifter? En lämplig lösning af saken synes mig vara att införa centralisering och låta Entomologiska Föreningen i Stockholm vara den dirige- rande och normerande instansen. Alla fynd borde inrappor- teras till dess styrelse, som äger att för fyndets publicerande infordra ett eller annat exemplar att underkastas granskning af en särskild kommitté, hvari olika fackentomologer åtagit sig granskning af fynden, till fördel för samlaren, som däri- genom finge sitt fynd säkert bestämdt. Detta medgifvande finge gifvetvis ej missbrukas därhän, att vederbörande öfverhopades med determinanda. Det kan synas möta en hel del svårigheter vid reaiise- randet af dessa nu föreslagna betryggande åtgärder, men å andra sidan måste vi betänka, att ju längre oefterrättlig- heterna fortgå, desto större konfusion i de insektgeografiska begreppen och desto värre att reparera, hvad felats. Bättre att stämma i bäcken än i ån! Författaren till dessa rader gör ingalunda anspråk på att få dessa blott förslagsvis uppställda riktlinjer för det insekt- geografiska studiet antagna. Blott intresse för saken har kommit mig att nedskrifva ofvanstående. Då jag åter hem- kommit för att återupptaga studiet af vår egen fauna, hoppas 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. jag blifva i tillfälle att närmare utveckla tanken och med fackintresserade diskutera frågan, innan något ev. förslag framlägges. Det vore föröfrigt af intresse att få till stånd en en- quéte entomologerna emellan i föreliggande fråga, och vore jag tacksam, om den eller de, som taga intresse däri, för Ent. Tidskr:s läsare ville framlägga sin mening. Detta skulle mogna frågan och i afsevärd mån underlätta dess praktiska reali- sering. Durban, Ostafrika 25 juli 1912. Zusammenfassung. Der Verfasser interessiert sich seit mehreren Jahren fär die; Fauna der Ostseermsel. Im Jahre to020bestucnktementdie Insei Öland, im 1904 die nördlichen Teile Gottlands, beson- ders die Insel Fårön, und hillt mich im Sommer 1906 einige Monate auf der Insel Gotska Sandön auf. Es ist mir dabei gelungen, auf der letztgenannten Insel eine sehr interes- sante Insektenfauna nachzuweisen. Es sind nämlich nicht weniger als 15 bisher fär die schwedische Fauna nicht bekannte Insektenformen, die auf dieser isolierten Insel ihre Heimat sowie ihren Nordpunkt gefunden haben. Sie haben alle eine mehr oder weniger ausgeprägte sudliche Verbreitung und sind weder auf dem schwedischen Festlande noch (in den meisten Fällen) in Dänemark nachgewiesen worden. Ich fähre hier unten die Namen dieser Insekten an. . Dromius angustus BRÖULL. 2. Plulonthus addendus SHARP. 3. ÖQuedius tristis GRAN. 4. Medon dilutus ER. 5. Euplectes piceus MOTSCH. 6. Pediacus dermestoides FABR. 7. Temnochua cerulea OL. 8. Crypthophagus trapesoidalis J. SAHLB. 9. Hymenorus Doublierz MULS. 10. Xylita Parreyssz MULS. ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. N Oo (OT 11. NXanthochroa carniolica GISTL. 12. Pogonocherus caroli MULS. 13. Monochammus galloprovincialis OL. 14. Mesira tremula BUTTN. 15. Myrmeleon europeus MCLACHL. Diesen Formen schliessen sich noch eine Anzahl an, die noch nicht mit hinreichender Genauigkeit bestimmt worden sind, sowie auch etwa 350 andere mehr oder weniger seltene Formen. Nach der Räckkehr von meiner zweiten wissen- schaftlichen Expedition nach Australien, die ich soeben ange- treten habe, beabsichtige ich, das Gesamtresultat meiner Stu- dien uberdie Insektenfauna der Ostseeinseln ausfuhrlicher zu publizieren. Hier habe ich nur vorläufig einige der interes- santesten Punkte hervorheben wollen. Man fragt sich natärlich in diesem Zusammenhang: Wie soll man das Vorkommen dieser Insekten, die offenbar säd- liche und kontinentale Formen sind, auf der so weit gegen Norden gelegenen Insel erklären? Die Erklärung, dass sie sich gelegentlich entweder mit modernen Kommunikationsmitteln oder mit Wetter oder Wind u. s. w. auf der Insel sich verbreitet haben, befriedigt nicht. Ihre Zahl ist nämlich allzu gross, und mehrere von ihnen fähren eine versteckte Lebensweise und sind ausserdem so schwach, dass sie wahrscheinlich die Schwierigkeiten und die Strapazen einer natiärlichen Verbreitung nicht vertragen können. Zwar sind mehrere Insekten gegen Wasserexponieren sehr widerstands- kräftig, andere dagegen sehr empfindlich, wie ich durch meh- rere direkte Experimente habe feststellen können. So habe ich z. B. Ergates FABER L. mehr als vier Tage unter Was- ser gehalten, ohne dass dies Tier getötet wurde. Besonders ausschlaggebend scheinen mir die Funde von Temmnochila cerulea OL., Hymenorus Doublieri MULS., Xylita Parreyssi MULS. und Xanthochroa carniolica GISTL. zu sein. Sie sind alle vier entschieden siädliche Formen, und meines Erachtens zweifelsohne als Relikte aus einer Periode aufzufassen, wo sie in Folge klimatischer Verhältnisse weiter gegen Norden verbreitet waren, von wo sie in einer Weise, die sogleich er- wälint werden soll, weiter nach der Gotska Sandön gelangten, 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912, wo sie noch heute als völlig akklimatisierte Formen leben. Die Annahme, dass ihr Vorkommen auf der Gotska Sandön relikter Natur ist, wird weiter dadurch gestätzt, dass ZTemnochila cerulea OL. und Hymenorus Doublieri MULS. 3-mal (?) resp. I-mal in Ostpreussen angetroffen worden sind, sonst kommt ja bekanntlich Zemmnochila cerulea OL. nördlich von ihrem eigentlichen Verbreitungsgebiet, den Mittelmeerländern, vom siädlichen Frankreich bis Österreich, Hymenorus' Doublieri MULS. von Sädeuropa bis nach Kärnthen, Krain und Tirol vor. Was Xylita Parreyssz MULS. und NXanthochroa carnio- Zica GISTL. betrifft, kommt die erstere in Spanien, auf Kor- sica, "in Italien, Griechenland und mördliebstr in Miro, die letztere in Krain, Steiermark, Tirol und am nördlichsten im Elsass und in Baden vor. Die Erklärung, dass diese Formen in dazwischengelege- nen Orten äbersehen worden sind, wird der Tatsache gegen- uber, dass sie gross und, auffällig sind, und, falls da vorhanden, von Sammlern schon längst erhascht worden wären, sehr un- wahrscheinlich. Allem Anschein nach muss die Einwanderung uber eine vorzeitige Landbriäcke geschehen sein. Durch MUNTHE's hochinteressante Untersuchungen tuber die Entwicklungsgeschichte des baltiscehen Meeres, speziell uber die spätquartäre Geschichte Gotlands scheint so gut wie festgestellt zu sein, dass im Anfang der Ancyluszeit und wahrscheinlich auch am Ende derselben, die Landerhebung so bedeutend war, dass Gotland und auch Öland in land- fester Verbindung mit der Käste Pommerns und Preussens : stand. Es: erklärt dies in, einer natäörlichen Weise das Vor- kommen der offenbar 'söd- und mitteleuropäischen Fauna auf der Gotska Sandön. Auch auf Öland haben wir zweifelsohne mehrere solche relikte Insekten: Waährend seines Aufenthalts da- selbst in 1902 wurden vom Verfasser nicht weniger als 8 fär unsere Fauna neue Arten nachgewiesen, unter ihnen wenig- stens zwei ausgeprägt sidliche Formen, Meligethes Hoff manni REITT. und der bis da unbeschriebene Aneurus tuber- culatus MJÖB., der später von Frankreich und den Mittel- meerländern bekannt worden ist. ERIC MJÖBERG: OM EN RELIKT INSEKTFAUNA. 207 Wie oben angefährt, stand Öland während derselben Zeit als Gotland in landfester Verbindung mit der deutschen Ost- seekiäste und konnten dabei kontinentale Tierformen einwan- dern und später relikt werden. Der VWerfasser erwähnt weiter, dass in Preussen und Pommern noch heute mehrere sädliche Insekten leben, die wahrscheinlich als relikt aufzufassen sind. Die vorläufige Publikation schliesst mit einigen allge- meinen insektengeographischen Fragen. Der Verfasser betont, wie wenig das insektengeographische Studium betrieben wor- den ist und macht im Zusammenhang damit einen vorläufi- gen Vorschlag, die geographische Verbreitung der Insekten besser und tbersichtlicher durch graphische Darstellung auf einer Karte anzugeben. Bidrag till kännedomen om våra antho- myider. Af Oscar Ringdahl. Under den tid jag sysselsatt mig med studiet af våra tvåvingar, har intresset särskildt knutit sig till anthomyiderna. Sedan ZETTERSTEDTS tid tyckas få af våra entomologer ha äg- nat någon vidare uppmärksamhet åt tvåvingarna, och detta gäller särskildt de svåra anthomyiderna. Dessa bilda en af de artrikaste familjerna inom hela flugriket och räkna flera hundra arter i vårt land. I ZETTERSTEDTS: Diptera Scandina- viae finner man så godt som samtliga arter fördelade på två släkten: Aricia med svarta ben, Anthomyza med delvis gula ben. Hur onaturlig en sådan indelning är, finner man efter en gan- ska kort tids bekantskap med dessa djur. Man träffar näm- ligen arter, hvilkas hannar äro svartbenade, under det honorna ha mer eller mindre gulfärgade ben. En af svårigheterna med anthomyiderna är, att honorna af åtskilliga arter sinsemellan äro ytterst lika, ibland omöj- liga att särskilja. Å andra sidan kunna hannar och honor af samma art vara mycket olika hvarandra. För att vara säker på de olika könens samhörighet måste man vara nog- grann vid samlandet. Säkrast är det naturligtvis, då man har tur att finna könen kopulerande. Lönande är att in- samla larver och puppor och låta dessa utvecklas. Många lefva som larver i svampar, i muitnade växtdelar, murket trä, kreatursspillning, fågelbon o. s. v. Icke nog med att man då är viss om att få hannar och honor aftsamma att, utan man öfverraskas ibland af att få former, som sällan träffas i detima. O. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA ANTHOMYIDER. 2009 I våra dagar söka flera utländska forskare bringa reda i det virrvarr, som hittills varit rådande inom- denna familj. Professor P. STEIN, den grundlige kännaren af dessa insekter, gifver i sina båda arbeten: Die Anthomyidengruppe Homa- lymia nebst ihren Gattungen und Arten, 1895 och Die euro- päischen Arten der Gattung Hydrotaea ROB.-DESV., 1903, de tydligaste beskrifningar öfver de båda släktena och de till- hörande arterna.- Här är det tämligen lätt att bestämma åtminstone hannarna. Båda verken äro oumbärliga för den, som vill syssla med dessa djur. Tack vare den hjälp, som professor STEIN lämnat mig, då han bestämt och granskat en hel mängd arter, har jäg så småningom börjat kunna finna mig till rätta bland de kinkiga anthomyiderna. För att bidraga till kännedomen om de i vårt land för- summade anthomyiderna, upptagas här några fynd af arter, hvilka jag antager vara nya för vårt land, och som tillhöra ofvan anförda båda släkten. Af samma släkten nämnas äfven öfriga arter, jag påträffat i nordvästra Skåne, som hittills va- rit det område, där jag mest samlat. Släktet Hydrotaea ROoB.-DESV. Hannarna till alla arterna inom detta släkte igenkännas ge- nast på den tand, som finnes på undersidan af framlåren just vid spetsen, och hvarigenom de lätt skiljas från öfriga anthomyider. Benens egendomliga beborstning är ofta karak- teristisk för de olika arterna. Följande fyra arter torde förut ej vara omnämnda såsom förekommande i vårt land: H. cyrtoneurina ZETT. SJ. Ögon täthåriga, torax med tre breda, svarta strimmor, synliga, då djuret betraktas bakifrån, abdomen med framträdande ryggstrimma, som utvidgar sig vid segmenternas bakkant, vingar brunaktiga, vingfjäll gula, svingare svarta; föga mindre än den allmänna H. dentipes FABR. ALESSE I ZETT. Dipt. Scand. nämnd från Danmark. Är hos oss ej. allmän; påträffad vid Ringsjön ??/& 1910, Kullaberg ??/s for källgan 81012. H-' similiss MEADE. "Mycket lik dentipes men större och robustare. J har ögonen mera närmade till hvarandra, torax Entomol. Tidskr. Årg. Fö LE 4 (1922) 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. med bättre framträdande strimmor, abdomen mera jämnt och gulaktigt pudrad, vingfjäll gulare. Funnen på Kullaberg ””/7 1911, Hälsingborgstrakten ”/g 1911. På båda lokalerna voro många $ gg tillsammans, men 2 LG syntes ej. AH. militaris MG. g. Ögon nakna, sammanhängande, torax djupt svart med tydlig glans, abdomen blygrå med spår af en fin rygglinje, tydligast på de första segmenterna, mellan- lår undertill vid basen med många taggliknande borst, vingar med en för arten egendomlig matt beskuggning innanför bakre tvärnerven; saknas. hos honan. Hos båda könen är sista stycket af fjärde längdnerven obetydligt längre än det näst sista, svingare mörka med ljust skaft. Har anträffat den flerstädes, såsom kring Hälsingborg, på Kullaberg, Söderåsen, vid Ringsjön. Den förekommer i synnerhet i något fuktiga löfskogar och ofta allmänt under sommaren och hösten. H. tuberculata ROND. Lik HH. velutina R.-D. men min- dre Ögon nakna, sammanstötande, torax djupt blåsvart med svag glans, men utan ljusare bepudring, abdomen delvis glänsande svartblå med i fläckar uppdelad ryggstrimma på andra och tredje segmenten, mellantibier med tät behåring, vingar klara, vingfjäll gula, svingare svarta. Arten. var i slutet af augusti d. å. täml. allm. i en has- seldunge nära Höganäs. Öfriga Hydrotaea-arter, som jag påträffat i nordvästra Skåne: ; H. ciliata FABR. Vår vackraste art, lätt känd på sin blåa färg — sällsynt hos anthomyiderna — den stora silfverglän- sande punkten mellan antennerna och det hos hannen långa, uppåtböjda borstet'. mellanlårens spets. Förekommer täml. allm. på blad. Äfven har jag sett arten på gyttjiga ställen tillsammans med Hydrophoria-arter. H. occulta MG. 3 igenkännes på de bakersta benen, hvilkas lår på undersidan vid: basen ha ett af två borst bil- dadt tagglikt utskott. Arten är allm. här från maj—sept. och ses ofta kretsande under trädkronor. Ur hattsvampar, O. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA ANTHOMYIDER. 211 som insamlades vid Höganäs i slutet af sept., har densamma kläckts. H. dentipes FABR. Detta är den allmännaste af de större arterna och förekommer öfverallt, där träd och buskar fin- nas. April— okt. H. palaestrica MG. Lik föreg. med lätt skild på den tre-strimmiga torax, den jämnare pudrade abdomen och det taggliknande utskottet från mellanbenens höfter. Den är ej så allm. som dentipes, men båda arterna förekomma ibland vid sidan af hvarandra. : H. armipes FALL. och H. albipuncta ZETT. Båda äro myc- ket lika och skiljas från hvarandra genom beborstningen på benen. H. armipes S$ har på baklårens undersida endast ett nedåtriktadt borst, baktibierna på insidan med en samiing långa, täta hår, på utsidan med en rad af långa, fina borst. H. albipuncta S har två närstående borst på baklårens un- dersida, tre längre i spetsen hopstötande borst på baktibier- nas insida. Bägge arterna börja uppträda i början af maj och träffas ofta tillsamman. Puppor af alöipuncta har jag funnit i kospillning. H. velutina R.-D. Genom den svarta, glänsande torax, de korta vingarna och den blåpudrade abdomen lätt igen- kandöljlsSd alm... Här. —d d- kretsa, under träd, 9 8 fär man ibland i skogen se på kläderna. H. meteorica L. har svart, nästan matt torax och mörk, skiftande abdomen. Både J SJ och £ Y8, men mest de se- nare, pina ofta människan under hennes vandring i skogen genom att slå sig ner i ansiktet och hårdnackadt återvända efter hvarje försök att jaga bort dem. Arten börjar visa sig i början af maj. H.irritans FALL. kännes igen på mellanbenens metatarsus, som är besatt med täta hår och därigenom ser tjock ut. Visar sig senare än föreg: art, först i början af juni. Arten har samma ovanor. H. curoipes FALL. har genomskinligt gul abdomen, böjda, i yttre hälften förtjockade baktibier med en hårpensel på 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. midten. Tämligen sällsynt här. JF SJ har jag fångat på blad, 2 LP däremot tagit på kläderna. H. glabricula FALL. är den minsta af våra arter, 3 mm. Fångade den 5 juni-1907 i Lund en SJ af denna art, men har ej" sedan, sett den. Släktet Fannia ROB.-DESV. (förut Homalomyia BOoUCHE). Om ej så lätta att igenkänna som föreg. släktes hannar ha dock hithörande ett karakteristiskt utseende. Hufvudet är nästan halfklotformigt, därigenom att panna och kinder äro föga framträdande. Abdomen är plattryckt och ser tom ut. Egendomlig är teckningen på ryggsidan, hvars triangel- formiga fläckar mer eller mindre tydligt framträda. På be- nens form, borst- och hårbeklädnad äro arterna trots ytlig likhet säkert skilda från hvarandra. Arternas antal är större än inom föreg. släkte, och deras storlek är oftast mindre. För enhvar är den s. k. lilla husflugan, hvars SJS gärna bedrifva en rastlös lek under hänglampor och andra från taket ned- hängande föremål, väl känd. Följande fem arter torde ej förut vara kända från vårt land: F. ciliata STEIN. Mörk art. J. Torax svart, något glän- sande, abdomen mörk, ryggfläckarna stora, vingar svartaktiga, vingfjäll olikstora, af vingarnas färg, svingare gula, ben svarta, mellersta benens höfter med en nedåtriktad, i peren bakåt- böjd tagg, bakbenens tibier utefter hela sin längd på utsidan och baksidan med långa, täta hår. Vid Torekov fångade jag en S på Angelica [1 d. å och har uppdragit arten ur hattsvampar, som insamlades i. en furuplantering vid Höganäs d. ””/9 1911 F. difficilis STEIN. Mycket lik canicularis, men mörkare, torax svart, ögon mera närmade till hvarandra, mellersta ti- bierna på insidan med längre pubescens. Vid Torekov fann jag äfven en J af denna art på Angelica. Kläckt ur svampar från samma lokal som föreg. F. hirticeps STEIN. Mörk art. AL Ögon täthåriga,torax svart, bakkropp tämligen smal med tydlig teckning, mellersta tibi- O. RINGDAHL: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VÅRA ANTHOMYIDER. 213 erna vid basen förtunnade, från midten till spetsen förtjockade, metatarsus med tagg, vingfjäll ljusa, svingare mörka med ljust skaft: ; | Endast en J funnen vid Höganäs på en trädstam. F. Kowarsii VERR. Ganska ljus art. J igenkännes på en liten hårpensel på baklårens undersida nära spetsen. Funnen på Kullaberg !?/5 1911, ”?/5 1912, Höganäs maj- 1912. F. similis STEIN. Lik sociella, men präapikalborst på bak- tibiernas utsida finnes; mellersta tibierna ej inknipna på midten. Kring Hälsingborg ?!/& 1911, ”/6 1912. Öfriga - Fannia-arter, som jag påträffat i nordvästra Skåne: F. kamata MCQ. Vår största och vackraste art, är en af de få inom släktet med gula ben. Förekommer sällsynt här och oftast enstaka. Honorna påträffar man oftare än hannarna. F. fuscula FALL. har mer eller mindre gula tibier, en från mellanhöfterna nedåtriktad tagg, ganska bredt skilda ögon, abdomen med rygglinje och något framträdande hypo- pygium. Förekommer ej allmänt. Ses enstaka på blad eller också några få individer kretsa lågt öfver marken och sät- tande sig på grässtrån. F. manicata MG., scalaris FABR. och zacisurata ZETT. äro arter, som gärna träffas på samma lokaler, kretsande under träd eller sittande på trädstammar. Manzicata, den mörkaste, igenkännes på hårpenseln vid spetsen af framtibierna; scala- 7is på mellersta tibierna, som på insidan utanför midten äro försedda med en spetsig knöl; zazcisurata med ben utan egen- "domlig beborstning. De tre arterna börja flyga redani april och ses sedan till in i oktober. F. canicularis L., lilla husflugan, förekommer allmänt både inomhus och kretsande under träd. Flyger vid samma tid som föreg. F. armata MG. Kort och bred art; metatarsus på mel- 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. lersta benen har på insidan en tagg. Arten förekommer här mycket allmänt under sommaren, kretsande under träd. F. aerea ZETT. är vår minsta art, till färgen djupt svart: har likt föreg. en tagg på de mellersta benens metatarsus. Förekommer täml. sällsynt vår och höst, gärna på umbellater. F. sociella ZETT. saknar präapikalborst på baktibiernas utsida. - Från slutet af maj t. o. m, aug. täml, allm: F. serena FALL. Liten art med blyfärgad, glänsande ab- domen; ben utan påfallande beborstning. Från slutet af maj tijo.sm,raue. tamlivalnn F. polychaeta STEIN. Lik sociella, men benen med kraf- tiga borst, mellersta tibierna på framsidan med flera borst, vingfjäll olikstora. Under juli och augusti en mycket allmän art, särskildt i bokskogar. F. glaucescens ZETT. utmärkes genom ett stort under buken inslaget hypopygium. Synes vara täml. sällsynt: Ring- sjön i början af juli 1910 samt i mängd vid Höganäs på £E/ly- mus 1 slutet af samma månad I911. F. mutica ZETT. Mörk art, baktibier på utsidan med en rad liklånga borst. Maj—aug., allm. Denna höst mycket allm. på Angelica. Släktet Piezura ROND. Från Fannia skildt genom fjäder- likt antennborst. P. pardalira ROND. Ögon nakna, anntenner och palper gula, torax grå med en otydlig midtstrimma, framhörn gula, skutell med gul spets, abdomen rödgul med tunt blåaktigt. öfverdrag, svarta sidokanter och otydlig svart rygglinje, hypopygium tydligt, ben gula med svarta, i spetsen gula tarser, vingar gulaktiga, vingfjäll olikstora jämte svingare hvit- aktiga. Arten, ej förut omnämnd för vårt land, tyckes förekomma sällsynt här; fångade ett par J SJ vid foten af en trädstam vid Hälsingborg ?/s 1911 samt några J SI och en 8 på svam- par vid Ängelholm !2/g d. å. Hydracarinologiska notiser. Af O. Lundblad. I en föregående uppsats i denna tidskrift har jag om- nämnt några tillfälligtvis gjorda fynd af hydracariner från mel- lersta Uppland. Det var då ej min mening att framdeles ägna mig åt fortsatta undersökningar i denna riktning. Mot för- modan har emellertid så blifvit fallet under den nu gångna sommaren, och då jag härunder funnit åtskilligt, som kanske kan påräkna intresse, då ännu så litet är kändt angående dessa djur hos oss, skall jag här nedan i korthet lämna några meddelanden därom. I. Undersökta lokaler. De flesta arterna äro från Uppland. I min förra uppsats (LUNDBEAD 1912) har jag anfört 18 arter från detta land- skap; NEUMAN kände 16 därifrån, af hvilka dock två (Eylais extendens [MÖLL.] och Hydrarachna globosa [DE GEERJ) nu äro uppdelade i flera. Detta är allt hvad som är kändt om den uppländska hydracarinfaunan. Jag nämnde då äfven, att jag ansåg dessa siffror låga samt att de säkert skulle kunna höjas i afsevärd grad. Detta' har äfven visat sig vara fallet. Så- lunda har jag återfunnit 12 af de af NEUMAN från Uppland anförda arterna och dessutom ytterligare 47 (af hvilka några redan förut äro anförda: LUNDBLAD 1912), så att antalet af mig kända uppländska hydracariner nu belöper sig till 59, en siffra, ' som naturligtvis ej kan betraktas som definitiv, ehuru dock relativt hög. NEUMAN kände nämligen ej mer än cirka 50 arter från hela Sverige. Visserligen har han i sin mono- 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. orafi (1880) upptagit många fler, men ett stort antal äro osäkra och så otillfredsställande karakteriserade, att de ej kunna igen- kännas, isynnerhet som figurer till de flesta af dessa tvety- diga arter saknas eller, i de fall de finnas, stundom visat sig vara mindre tillförlitliga. Slutligen äro som bekant också ett par arter beskrifna på två eller flera ställen under olika namn. De i Uppland af mig undersökta områdena äro: flera dam- mar, smältvattenpölar etc. i Uppsala omgifningar, Fyrisån vid Kvarnfallet i Uppsala (starkt rinnande vatten), Skofjärden (Mä- laren) samt stagnerande vatten i närheten, Ekhamnsviken (Mä- laren), Ekoln (Mälaren), där dock endast ett fåtal skrapningar äro utförda, alla på djupt vatten (24—36 meter). Vidare har jag under ett kort uppehåll i Dalarna — Lek- sandstrakten — gjort insamlingar, nämligen dels i små vat- tensamlingar i Limsjöns närhet (i själfva sjön lyckades det mig ej, trots upprepade försök, att erhålla en enda hydr- acarin, hvilket jag tillskrifver den låga temperaturen vid hög- vattenståndet, då jag besökte platsen. En följd af vatten- ståndet var äfven att de eventuellt förekommande kvalstren voro mera spridda), i Åkerötjärn, 1: en övattengrtop, och. pa.en öfversvämmad äng vid Öfvermo, i sjöarna Molnbyggen och Styrsjön, dels också i Österdalälfven samt slutligen i en ganska starkt rinnande och: forsande bäck (Styrsjöns aflopp) mellan Källberget och Igelberget. Till sist får jag här framföra mitt tack till dem, som öf- verlämnat mig konserveradt material till bestämning: amanu- ensen G. CEDERGREN (Fyrisån vid Kvarnfallet, Uppsala, och en damm utanför staden) samt stud. Y. LJUNGGREN (sjön Ti- ken, södra Småland). 1. Öfversikt af de viktigaste fyndorterna och hydracarinernas utbredning därstädes. 1. Mälaren. — Som af nedanstående förteckning öfver observerade arter kommer att framgå, äro synnerligen många af de från Uppland antecknade funna i Mälaren, särskildt i Skofjärden, några få också i de med den kommunicerande Ekhamnsviken och Ekoln. Innan vi oöofvergåa till att uppräkna OO. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 2177 de olika arterna, är det lämpligt att något litet redogöra för denna sjös utseende och karaktär. Skofjärden är en tämligen grund afdelning af Mälaren. Från stranden sänker sig bottnen sakta ned till 10—14 meter, som är det största djupet. Bottnen är af lös beskaffenhet (och utgöres på djupet af planktongyttja, hufvudsakligen be- stående af entomostraceer: Hyalodaplnia, Bosmina, Diapto- mus; i öfre litoralzonen, c. 1—3 m., ingå däremot företrädes- vis makroskopiska växtlämningar i gyttjan) och vattnet är något grumligt. Detta har till följd, att makrofytvegetationen i allmänhet upphör tämligen. snart, redan vid c. 3 meters djup (med Potamogeton). I enlighet med MAGNIN (1895), SCHRÖTER (1896), HUBER (1905) m. fl. borde då djupzonen omedelbart vidtaga vid denna nivå. Detta förhållande mellan strand- och djupzon är emellertid ej generellt och kan ej an- ses som tillämpbart på alla organismer, så +t. ex. ej på de här afhandlade. WALTER (1908) anser, så vidt jag förstår med full rätt, att gränsen mellan dessa faunaområden, då det gål- ler hydracariner, bör gå fram på äatminstone 30 meters djup: Så långt mina ännu allt för fragmentariska observationer från denna sommar räcka, bekräfta de också denna åsikt. Sålunda ha "alla i Mälaren (1—36 m.) utförda draggningar blott in- bringat litoralarter. Vegetationsbältena. Lefvande bottenskikt saknas. Yt- skikt finnes alltid och upptager stundom ett särskildt område innanför rörformationen eller är inblandadt i den. Bestånds- bildande element i skiktet äro framförallt Nuphar, Polygo- num amphibium, Potamogeton natans och lucens, Sagittaria. Fältskiktet utgöres af Equisetum fluviatile, Phragmites och Scirpus. På sensommaren växer det grunda vattnet mellan vattenväxterna igen med trådformiga grönalger. Hydracari- nerna draga sig då längre ut för att erhålla renare vatten. De afsky nämligen alltid sådant, som är uppfylldt af slem- miga alger. Särskildt är så fallet med Eyp/ais-arterna, som älska öppet vatten (jfr nedan). — Under våren uppehålla sig hydracarinerna med förkärlek bland gamla flytande vasstänglar, som vid den tiden i stor mängd vinddrifvas till lugna vikar. Detta beror dels på det skydd denna vass lämnar (annan växtlighet finnes ju då ej ännu utvecklad) samt dels på den 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIPT 1912. synnerligen goda tillgången på föda, i det att små cladocerer och ostracoder då träffas ymnigt bland vassen. Dessa djur utgöra de flesta hydracariners älsklingsföda. Hydracarinfaunan. Vi skola nu lämna en kort öfversikt öfver hydracarinernas fördelning i nämnda sjö. På grundare vatten (1—3 m.) har jag utfört många såväl skrapningar (un- gefär ett 30-tal) som håfningar. Faunan är där särdeles rikt utvecklad, isynnerhet från ytan till 1,; m. Under detta djup är den såväl kvantitativt som kvalitativt ytterst torftig. Det bör anmärkas, att jag hvarken i Skofjärden eller Ekoln fun- nit en enda art karakteristisk för djupfaunan, däremot en del nedvandrade litoralarter. Som exempel kan anföras att två i midten af augusti i Ekoln (vid Koffsan) på 36 meters djup gjorda draggningar (vattnets temp. + 8”,2) blott inbringade en liten obestämbar FPriorza-nymf (däremot stenotherma kall- vattensdjur af andra djurgrupper, t. ex. den arktiskt marina relikten Pontoporeia affinis; vid andra tillfällen ha i Skofjär- den tagits Mysis och Pallasea). I andra länder har man däremot som bekant i djupa sjöar med klart vatten funnit djupformer eller stenotherma kallvattensarter. Dock har djup- faunan alltid varit ganska torftigt utvecklad. Bland Skofjärdens (och i allmänhet bland sjöarnas) hydr- acariner kunna urskiljas olika element, som dock ej kunna strängt särskiljas utan öfvergå i hvarandra: I. Arter, hvilka föredraga mindre vattensamlingar, ofta af temporär natur, men äfven finnas i sjöar: Piona fuscata, ? Limnochares, Thyas, det senare släktet dock ännu ej observeradt i Skofjärden. 2. Arter, hvilka föredraga sjöar, men äfven finnas i smärre vattensamlingar: Hygrobates longipalpis, Unionicola crassipes, Piona longipalpis, P. conglobata. 3. Arter, hvilka uteslutande, eller nästan . uteslutande, finnas i sjöar: Limnesia maculata, Mideopsis orbi- cularis. Om hänsyn tages till sådana arter, som kunna förekomma både i stagnerande och rinnande vatten, erhållas naturligtvis ytterligare ett par kategorier (STEINMANN 1907). Dylika ar- ter äro emellertid ännu ej iakttagna i Skofjärden. O. LUNDBLAD:! HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 219 Från annan synpunkt kan man, som ofvan antydts, dela sjöhydracarinerna i sådana, som bebo djupet, och sådana, som finnas på grundare vatten vid stränderna, alltså i en djup- och en litoralfauna. Djupfaunan innehåller emellertid — äfven om vi låta djupzonen vidtaga vid 30 meters-nivån — ej all- tid specifika djupformer utan ofta ingå däri nedvandrade lito- ralarter. Af ofvan nämnda tre kategorier sända åtminstone de två senare ned representanter i djupfaunan. — Under 3 meters djup ha ej så synnerligen många skrapningar utförts, enär faunan, som ofvan nämnts, hastigt aftager i individ- och formrikedom. Dock är att beklaga, att de större djupen (30—36 m.) ännu ej blifvit så noggrant genomsökta. De under tre meters djup i Mälaren observerade arterna äro: Hygrobates longipalpis (HERM.) i Skofjärden 10 m. (LUND- BLAD, 1912), hvilken f. ö. är känd från Genfersjöns djupfauna (FOREL), Forelia parmata KOEN. i Skofjärden 3—10 m. och Ekoln 24 m. (en nymf), Piona nodata (O. F. MULL.) i Sko- fjärden 3—10 m. (varietet), Neumania triangularis (PIERSIG) i Skofjärden 3—6 m. och Ekoln 24 m., Mideopsis orbicularis (O. F. MöLL.) i Skofjärden. 3—12 m. och Ekoln 24 m. samt en Lebertia (Pilolebertia S. THOR) sp. i Ekoln 24 m: (vatt- nets temp. ?5/g på 10 m. djup i Skofjärden var + 17” C.). Som nämndt är ingen af dessa arter (event. med undantag af den obestämda Lebertia-arten) utmärkande för djupfaunan utan tillhöra litoralområdet, där de också förekomma i större antal än på djupet. 2. De rinnande vattendragen. — Slutligen sammanstäl- ler jag här några i det följande uppräknade bäckformer och de lokaler, på hvilka de äro funna. Dessa arter äro: Sper- chon setiger SIG THOR, Åtractides amplexus KOEN., Å. con- nexus KOEN., Megapus spinipes (C. L. KOCH), M. tener SIG THOR, JM. nodipalpis SIG THOR, Ljamna bipapillata SIG THOR och Åzurus scaber KRAMER. Då bäckfaunan ännu i det stora hela kan betraktas som outforskad hos oss, var det synner- ligen intressant att finna dessa arter, af hvilka alla utom en (Megapus spinipes) äro nya för Sverige. Tre af släktena (Atractides, Ljania och Åturus) äro utprägladt torrenticola och förut ej påvisade hos oss, de två öfriga (Sperchon och Me- g£apus, det förra förut med tre, det senare med en svensk art) 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. visa förkärlek för rinnande vatten, men förekomma äfven i stillastående. Alla arterna äro funna af mig i Leksandstrak- ten i den ofvan: nämnda bäcken (Styrsjöns aflopp), dock med undantag af MM. nodipalpis, som härstammar från starkt rin- nande vatten i Uppsala (uppdämning af Fyrisån), där den först upptäcktes af amanuensen G. CEDERGREN, och där jag sedan på hösten insamlade ytterligare några exemplar. Tyvärr blef jag ej i tillfälle att undersöka flera bäckar i Dalarna, hvilket förklarar, att ej så särdeles många arter an- träffades af den annars rika torrenticola faunan.!? Den under- sökta bäcken är ganska liten. Därigenom att den bildar af- loppet till en sjö, blir temperaturen ganska hög. Denna mätte d: 2/6 +:13,5” C. Bottnen består af sand med en och an- nan större sten, hvarpå mossor äro fästade. Dalarnas fauna i öfrigt (de stillastående vattnens) föreföll på de undersökta områdena särdeles fattig, hvilket troligen beror på att mitt besök där sammanföll med tiden för vår- floden och högsta vattenståndet. Dels var vattnet då kallt och dels stora vidder utanför de egentliga sjöbäckena öfver- svämmade. I dylika temporära vattensamlingar träffar man hufvudsakligen blott de härdiga vårsläktena Zhyas och Hy- dryphantes, och jag erhöll där i stor mängd exemplar af dessa släkten, som vid denna tidpunkt redan så godt som alldeles försvunnit från Uppsalatrakten, där de en månad tidigare va- rit allmänna. Emellertid var ju en undersökning af faunan trots” den olämpliga tidpunkten lönande, emedan Dalarna i detta afseende är alldeles outforskadt. III. Förteckning öfver observerade arter.” Flera af de i år funna arterna äro nya för Sveriges fauna, nämligen: Epylais tenuipons, Hydrarachna leegei, Hydrarachna maculifera, Hydrarachna bivirgulata, Thyas dentata, Unioni- 1 Så t. ex. uppgifver STEINMANN (1907) ej mindre än 52 arter, insam- lade af WALTER och honom. ? Denna förteckning har jag ej velat lämna blott i form af en kort- fattad artlista. Jag har istället sammanfört så många detaljer som möjligt O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 221 cola figuralis, Unionicola aculeata, Neumania umbonata, Neu- mania triangularis, "Åcercus scaurus, Åcercus ensifer, Atracti- des amplexus, ÅAtractides connexus, Sperchon setiger, Ljania bipapillata; Aturus scaber, Megapus tener, Megapus nodipalpis, Forelia ligulifera, Forelia parmata, Arrhenurus securiformis, Arrhenurus sinuator, Arrhenurus fissus. Limnochares LATR. L. .aquaticus (L.) (LUNDBLAD 1912, p. 58). — Äfven i år iakttogs arten allmänt på den gamla lokalen (Uppsala), där jag nu fann den redan d. ??/4 eller en vecka efter isloss- ningen (vattnets temp. + 123 C: kl. 6;30 e: m.). Vidare äro några exemplar erhållna !!/6—>/; i Skofjärden (vassbältet) ge- nom skrapning på '/2 m. djup. Om utvecklingen kan nämnas, att honor, tagna d. ??/4, lade ägg i akvariet efter ett par dagar. !?/& fann jag de första larverna kläckta. — Ett par nymfer af denna art funna vid Skofjärdens strand (vassbältet) !9—1/; Eylais LATR. Släktet, som hos oss, liksom i de flesta hittills hydraca- rinologiskt undersökta trakter af jorden, förekommer i en mängd arter, är utbredt från Skåne till Lappland. Nästan hvarje stillastående vatten hyser någon eller några af dess talrika former. Helst synas de dock uppehålla sig 1 sådana med fritt vatten utan allt för snärjande och yppig vegetation, såsom grunda, lugna, sandiga sjöstränder. De finnas äfven i af vattenväxter uppfyllda pölar ; man finner dem då vanligen kringsimmande i de öppna gläntorna. beträffande arternas horisontala och vertikala utbredning, tiden för deras uppträdande som imagines och nymfer: etc., någon gång äfven vattnets temperatur, "hvilket allt kan vara af vikt vid fastställandet af respektive formers lifslängd och utvecklingsförlopp, hvilka hittills i mångt och myc- ket. äro bristfälligt undersökta. j !- WALTER (1910) omnämner arten som ny för Sverige i Mästermyr- materialet, hvilket är felaktigt, enär NEUMAN redan 1874 kände den från två lokaler i Sverige (jfr LUNDBLAD 1912, p. 58). No NN [S ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I1G12. E. hamata KOEN. (LUNDBLAD 1912, p. 59). — Har denna sommar återfunnits i Skofjärden. ”?/& erhöllos där några nymfer, af hvilka en intogs i akvarium, där den kläcktes re- dan följande dag. Jag har härigenom erhållit full visshet om, att min tolkning af några liknande nymfer (LUNDBLAD 1912, p. 59) såsom tillhörande ifrågavarande art är alldeles riktig. Till den beskrifning, som jag förut lämnat, vill jag dock här för fullständighetens skull foga den anmärkningen, att jag i sommar funnit äfven imagines med tämligen smal ögonbrygga. Dennas bredd kan således variera, hvarför i detta afseende ej förefinnes någon skill- nad mellan de bäda utvecklingsstadierna (fig. 1). — Flera nymfer äro också funna i Fig. '1.;! Eplais vag Uppsalaträkten,'en redansdurt/smagmes mata Koen. Nymf. x (unga) d. ?/6 å samma lokal. Äldre, fullt ut- 60. Uppland (Skofjär- vuxna individer tagna i Skofjärden d. !!/g den). Och >/7. E. tenuipons S. THOR. — Uppträder sällsynt vid Sko- fjärdens stränder. Två exemplar äro funna d. ?/e och 12/g. Grundt vatten bland vattenväxter. — Ny för Sverige. E. foraminipons S. THOR. (LUNDBLAD 1912 a). — Det har i sommar lyckats mig att finna denna art vid Uppsala, där ett par exemplar till- hörande hufvudformen togos d. ”/e. Ett annat exemplar (samma form) togs d. ?/e i Skofjärden. Slutligen är ett exemplar er- hållet från sjön Tiken i Småland d. 2?2/g Fig. 2. Eylais fora (Y. EJUNGGREN). Som: fig. 2 visar, afviket YR AL RR SN ES . S med abnormt utbil- det senare något från typen. — Ny för dessa dad ögonbrygga. Små- båda landskap. land. E. extendens (O. F. MULL.) (LUNDBLAD 1912, p. 60). — Synes vara en vidt utbredd och ganska allmän art. Jag har tagit den å flera lokaler i Uppsala omgifningar, i och omkring Skofiärden, i Dalarna vid Limsjön, i Åkerötjärn, 1 Styrsjön och Molnbyggen. Å de senare båda platserna förekom den mycket ymnigt. De båda sjöarnas stränder voro flacka och RA nr AAA md md tant nee O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 223 sandiga, vattnet mycket grundt och starkt upphettadt närmast land (temp. i Molnbyggen + 22? C. kl. 645 e. m.-d. ”/6). Dessutom har jag erhållit några exemplar från Tiken, Små- land ("”/6 Y. LJUNGGREN). Träffas hela sommaren. Hydryphantes C. LE. KOCH. H. ruber(DE GEER) (LUNDBLAD 1912, p. 60). — Allmän om våren vid Uppsala. Några exemplar funna i Leksands- trakten. — Ny för Dalarna. Bland i år insamladt material af detta släkte (Uppsala) fin- nas kanske flera »arter», hvilka jag dock här ej uppför, eme- dan de ej synas mig specifikt skilda. filas CL: KOCH. Th. venusta C. L. KocH.! — Under våren förekommer den ganska allmänt i Uppsalatrakten i temporära vattensam- lingar, äfven de allra minsta, i synnerhet i grunda, gräsbe- växta smältvattenpölar. Funnen ”/.—!"/5. — Ett par exem- plar äro tagna i en utbuktning af Dalälfven vid Leksand (temp. + 16? C. kl. 11 f. m.) !?/6 äfvensom å en öfversväm- mad äng vid Öfvermo, Leksand, Dalarna d. ?”/g. Som synes var hydracarinfaunan å de senare, nordliga lokalerna minst en månad senare utvecklad än vid Uppsala. Jämför äfven ne- dan detsamma beträffande Pzrona fuscara (HERM.). — Ett af exemplaren från d. "”/a visade en egendomlig missbildning, i det att vänstra ögonparet fullkomligt saknades. Ej minsta spår däraf kunde iakttagas; integumentet på den plats ögon- paret eljes brukar intaga var till färgen rödt som kroppen i öfrigt utan något svart pigment. F. ö. voro emellertid de båda kroppshalfvorna normala, fullt symmetriska och lika ut- bildade. — Ny för Uppland och Dalarna. Th. longirostris PIERSIG. — Artens lefnadssätt liknar föregåendes. Vid Uppsala erhölls d. ”/3 ett exemplar i en då ännu ej isfri damm (temp. + 0,8? C. kl. 10,30 f. m.). - Detta 1 — Bradybates truncatus NEUMAN ex parte. ee ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1912. var den första hydracarin, som visade sig detta år vid Upp- sala: — .:”/4 sågos. några exemplar i en gräsbeväxt vatten- grop vid Skofjärden. — Öfversvämmad äng vid Öfvermo, Leksand .d: 5/6. — Ny för Uppland och Dalatna. Th. dentata S. THOR. — Förekommer på flera ställen omkring Uppsala och är där funnen !8-!7/, " Några af de d. 16/4 tagna exemplaren lefva ännu (!?/11)i mitt akvarium. En kort tid efter sedan de införts dit, lade de: ägg, och d. !?/5 utkläcktes en hel mängd larver. Detta utvecklingsstadium skall jag senare beskrifva och afbilda. — Två exemplar tagna vid Öfvermo, Leksand ?3/6. — Arten är ny för Sverige. Diplodontus DUuG. D. despiciens (O. F. MöULL.). — Allmän i Uppsalatrak- ten och funnen i smärre vattensamlingar !!/5—?"/5. — All- män vid Skofjärdens stränder under större delen af sommaren på !/2 m. djup, isynnerhet mot midten af juni månad. — Likaså i Åkerötjärn, Leksand, Dalarna, där förutom många imagines äfven nymfer erhöllos d. ?9/&. Juli>—augusti obser- verades nymfer i Skofjärden. — Ny för Uppland och Dalarna. Hydrarachna (O. F. MULL.) DUG. H. globosa (DE GEER). — Ett par nymfer erhållna från Tidan, Västergötland (Tibro, Tideberg), tagna d. ??/& 1909 (fil. lic. E. BERGSTRÖM). — Imagines funna i Skofjärden bland Vass :;d.i "rr (dd I) Bä samma: lokalihittadesid inlörnagka larver (»Zeleiophan-stadiet») parasiterande på undersidan af Nepa cinerea. De hemtogos och kläcktes d. !"/6. H. leegei KOEN. — Två 29-exemplar äro observerade ”t/5 och 7”&É i en damm i närheten af Uppsala. — Ny för Sverige. H. maculifera PIERSIG. — En nymf är d. ?9/4 funnen i ett kärr vid Örsmossen, Skyttorp, Uppland. Den kläcktes i akvarium d. ”/s. — Ny för Sverige. O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 225 H. bivirgulata PIERSIG. — På samma lokal som /eegez är ett exemplar erhållet d. ?/6. — Arten är ny för Sverige. H. geographica (0. F. MULL.) (LUNDBLAD 1912, Pp. 60). — Ett exemplär, ganska stort (mätande 6,; mm. i längd), af denna sällsynta art erhållet från Tiken, Småland d. ??/& (Y. LJUNGGREN). — Ny för detta landskap. Sperchon KRAMER. Af detta släktes hittills i Sverige kända och nyligen an- träffade tre arter (WALTER 1911) har jag icke återfunnit någon, däremot en ny. S. setiger 5. THOR. — Ett exemplar taget bland Foz- tinalis dalecarlica d. ”"/e i en skogsbäck (Styrsjöns aflopp) i närheten af Helvetesgropen, Leksand, Dalarna. Exemplaret var en J. — Ny för Sveriges fauna. Lebertia NEUMAN. L. (Pilolebertia S. THOR) porosa S. THOR. — Ett exem- plar togs i Skofjärden d. "/,: Troligen: är arten ej:så säll- synt där. Det erhölls på 1,5 m. djup. — I Norge är denna art en af de vanligare af släktet, och THOR's antagande att den skulle förekomma äfven hos oss (THOR 1906) har ju be- sannats redan för flera år sedan. Hos oss är den förut känd från Gottland och Lappland och är sannolikt utbredd öfver hela landet. — Ny för Uppland. Från Mälaren förefinnas ytterligare några Lebertia-arter, som jag ännu ej hunnit närmare undersöka. Till dessa som till öfriga ännu ej bestämda hydracariner från Mälaren (fram- förallt Arrhenurus-Q 2) och andra trakter hoppas jag fram- deles återkomma. Frontipoda KOENIKE. FE. musculus (O. F. MULL.). — Denna art är funnen i Åkerötjärn, Leksand, d. ””/6. Den förekom där ganska allmänt (imagines, nymfer) vid stranden bland vass. — Ny för Dalarna. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3;—4 (1912). 15 NN NN Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Oxus KRAMER. O. ovalis (O. F. MÖöLL.). — Förekom ytterst allmänt vid Skofjärdens stränder på försommaren (?—!?/£), där då äf- ven ett par nymfer iakttogos. — En obestämbar Oxus-nymf togs d. ”9/6 i en vattengrop vid Öfvermo, Leksand, Dalarna, hvilket jag blott omnämner, därför att släktet förut ej iaktta- gits så nordligt hos oss. — Ny för Uppland. Atractides C. L. KOCH. Detta till sin yttre morfologi högeligen afvikande släkte var förut ej kändt från Sverige. Det är konstateradt i Tysk- land, Schweiz, Norge m. fl. länder och hör där till bäckfau- nans mest typiska invånare; de två arter, som i sommar fun- nits hos oss, visade äfven det typiska förekomstsättet. A. amplezxus KOEN. — 16/6 togos många exemplar af arten, som förekom talrikt bland Fontinalis dalecarlica i en skogsbäck (Styrsjöns aflopp) i närheten af Helvetesgro- pen, Leksand, Dalarna. — Ny för Sverige. A. connezus KOEN. — På samma lokal som föregående fanns denna art i mängd. Dock ej lika allmän. Var oftast något ljusare till färgen samt mindre. På samma plats som dessa båda arter äro äfven ett få- tal ÅArractides-nymfer funna. Hvilken af de båda närstående arterna de tillhöra — eller om de tillhöra båda — är omöj- ligt att för närvarande afgöra. Limnesia C. L. KOCH. L. fulgida C.L: KOCH" (LUNDBIADEIOI2 0:62) Äfven i år funnen i Skofjärden, men ytterst sparsamt. ?"/, (1 J) och ”/e6. Bland vass vid stranden. L. connata KOEN. — I ett litet kärr vid Uppsala (med Amblystegium) äro ett par honexemplar funna ?7”7/5, — Af- 1 Syn. L. histrionica (HERM.). O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 227 ven i Åkerötjärn, Leksand förekommer arten (d: Töskbada könen). — Ny för dessa båda landskap. 1. maculata (O: F. MULL.) (LUNDBLAD 1912, p. 62). — Hör på försommaren (hela juni månad) till de vanligaste ar- terna i Skofjärdens vassbälten. Dock funnen redan d. ?"/4 (S) samt så sent som d. ?/7; (båda könen). Nymfer af arten sedda på samma lokal d. !?/;. Två unga, nykläckta $J funna där d. !?/7. Af detta framgår, att de på sensommaren kläckta individen öfvervintra för att nästa sommar begynna sin fort- plantning. Sent utvecklade nymfer kunna möjligen också öfvervintra och kläckas först nästa år. Liknande utvecklings- förlopp förut kändt från Tyskland (PIERSIG 1897— 1900). Var. marmorata NEUMAN. — Utom den typiska macu- Zata-formen har jag i Skotjärden äfven funnit en annan, som vid makroskopiskt påseende så mycket afviker från den (ifråga om färgen), att man helt säkert tror sig se en annan art. Un- der det hufvudarten är lätt igenkännlig på sin lysande röda färg (med eller utan några otydliga mörka ryggskuggningar) är varieteten marmorerad af blågrått, rödt och hvitt, ofta olika hos olika individer. Somliga kunna äfven vara mer eller mindre genomsiktiga och färglösa.! Under namnet ÅLimnesia marmorata NEUMAN upptager NEUMAN en särskild art, som han ganska utförligt beskrif- ver och afbildar (1880) i sin monografi. Den beskrifves som ny i hans öfversikt öfver Västergötlands hydracariner (1870). Efter hvad jag kunnat finna öfverensstämmer den ganska väl med mina ofvan anförda exemplar. Jag känner mig därför alldeles öfvertygad om, att de tillhöra NEUMAN's art, isynner- het som den togs i Mälaren (Ekoln, Kungshamn) ej långt från mina fyndorter. Den betraktas af PIERSIG (1901) som osäker art. PIERSIG har tydligen aldrig sett formen ifråga; sålunda upptager han ej i sitt arbete öfver Tysklands hydr- acariner någon liknande varietet, och i NEUMAN 's typsamling, som han reviderat (PIERSIG 1897), saknas alla Linmnesia. På mina talrika exemplar har jag ej heller kunnat obser- vera några viktigare kännemärken, som berättiga till uppstäl- 1 Och detta är nästan alltid fallet med extremiteter och palper, 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. landet af en särskild art, skild från maculata. Jag förenar den därför med denna under namn af varietet. De olikhe- ter, som föranledde NEUMAN till att uppställa en ny art, fin- nas behandlade i hans monografi, hvarför jag här blott vill göra några tillägg samt påpeka, att de NEUMAN'ska karak- tärerna äro oväsentliga. Det hela kan sammanfattas sålunda: 1) färgen är helt olika den hos hufvudformen och väl karak- teriserad genom det NEUMAN'ska speciesnamnet. Dock er- hållas ofta mera genomsiktiga exemplar. 2) Palpernas andra led är liksom hos typen (hufvudarten) försedd med ett bakåt riktadt trubbigt stift, beläget på ett utskott (fig. 3). Dock äro de tre första lederna något spensligare än hos typen, och isynnerhet andra leden är ej så kraftigt byggd. 3) De af NEUMAN angifna öfriga kännemär- kena, framför allt rörande tjockle- ken af fjärde benparets sista inter- nodie samt kroppsstorleken, äro af ännu mindre värde och underkas- tade individuell variation. De flesta af mig funna exemplaren ha tvärt- Fig. 3. Palper, tecknade vid emot NEUMAN'suppgift varit zzndre samma förstoring, af Zimne- än hufvudformen, och jag skulle sia maculata : till vänster huf +ro att detta är regel. Jag är näm- vudformen, till höger var. mar- liven böldvatt anselag: dettas sta- morata. > J 2 8 skap i likhet med många af de öf- riga (t. ex. den spensligare byggnaden af palperna, kroppens genomsiktighet samt förändring af hufvudformens skarpt röda färg till gråblå) få sin förklaring, om vi betrakta artens lef- nadssätt. i Det har härvid varit af stort intresse att jämföra hvad jag funnit angående detta med ett meddelande, som förelig- ger från liknande observationer i Bodensjön (Untersee) och Hallwylersjön (WALTER 1908). D:r WALTER har nämligen funnit ett Lzmnesia maculata i den förra sjön finnes dels så- som den röda hufvudformen, dels som en blekare varietet. I den senare sjön är ännu så länge blott varieteten iaktta- gen. Denna varietet är tydligen mycket lik den af NEUMAN och mig i Mälaren funna marmorata-formen (dock säges den vara fullkomligt lik hufvudarten utom hvad färgen beträffar), As a än, an EN aa äns nn O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 220 möjligen identisk med den (jfr t. ex. den slående öfverens- stämmelsen mellan WALTER's beskrifning af färgen och NEU- MAN's kolorerade figur). WALTER har konstaterat, att den i nämnda sjöar är ett bottendjur, och förmodar, att färgen är en skyddsfärg, ehuru han samtidigt anmärker, att denna förmo- dan förlorar i värde därigenom, att de båda formerna erhöllos tillsamman i samma draggningar. Till jämfärelse med ofvanstående ber jag få redogöra för hvad jag funnit angående dessa formers biologi. Hufvudar- ten, som i Skofjärden är en af de allmännaste hydracarinerna, har jag träffat vid stranden från ytan ned till c:a 2 meter. Varieteten förekommer tillsamman med den och synes gå lika djupt (helt säkert gå de båda formerna ännu djupare, ehuru jag ännu ej varit i tillfälle att konstatera det). Där- emot har jag ej träffat den så långt upp mot stranden. Ut- bredningen uppåt slutar vid !/2 m., eller åtminstone upphör den där att vara vanlig. Det viktigaste är emellertid, att jag funnit varieten vara ett utprägladt bottendjur, som nästan aldrig frivilligt simmar upp i vattnet längre sträckor. Hufvudarten träffas däremot ofta simmande i ytan, så att den lätt kan in- fångas med händerna. En följd af denna olikhet i lefnads- sätt är, att jag erhållit varieteten uteslutande medelst botten- skrapning, hufvudarten därjämte i stor mängd genom håfning. Till ytterligare jämförelse kan nämnas, att NEUMAN om sin marmorata säger, att den i motsats till andra arter i släktet synes vara mindre liflig och rofgirig (han har i olikhet med mig funnit exemplar ända upp i ytan, men det är att märka, att äfven dessa då kröpo omkring på bottnen omedelbart inne vid stranden). Som synes stämma alla dessa tre på olika håll gjorda iakttagelser mycket väl öfverens. Jag anser därför, att vi i ofvannämnda varietet ha framför oss en form, som står på öfvergången från ett fritt kringsimmande lif till ett lif på bott- nen. Härpå tyda flera förut anförda morfologiska egenheter samt slutligen djurets biologi, i det att detsamma sällan sim- mar, ehuru det är utrustadt med simhår, hvilka visat sig vara funktionsdugliga. Hvarför WALTER först framkastar en åsikt om färgen som skyddstärg, men sedan tillmäter denna för- modan mindre värde, därför att han funnit den röda hufvud- 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 7912. arten och varieteten tillsamman, kan jag ej riktigt inse. Det faktum kvarstår ju i alla fall, att varieteten är ett bottendjur, som föga rör sig, under det att hufvudformen är en ovanligt snabbt simmande hydracarin, som än är uppe i ytan, än nere på djupet. Därför är det knappast underligt, att man vid skrapningar ej blott erhåller bottenformen utan äfven exem- plar af den simmande, som troligen ganska ofta råkar uppe- hålla sig där nere. Följaktligen anser jag, att varietetens färg mycket väl kan få sin förklaring som skyddsfärg och att den i likhet med vissa andra karaktärer är en anpassning till lifvet på sjöarnas botten. Hygrobates C. L. KOCH. Hi: longipalpis (FERM) (EUNDBEADIIOT2puG2)0E— Äfven i år iakttagen i Skofjärden under en stor del af som- maren, det första exemplaret redan d. ”"/4 (bland flytande vass), då äfven några nymfer visade sig. PIERSIG angifver, att nymferna förpuppas på hösten och att imagines fram- komma efter några dagar. Hos oss är ej alltid detta fallet, utan en del nymfer kunna öfvervintra. — !!/5 äro två exem- plar funna i en damm vid Uppsala. Megapus NEUMAN. M. spinipes (C. L. KocH). — Endast en 2 funnen bland Fontinalis dalecarlica i en skogsbäck (Styrsjöns aflopp) i när- heten af Helvetesgropen, Leksand, Dalarna d. 26/5. Hos oss träffas arten äfven i stillastående vatten. -— Ny för Dalarna. M. tener S. THOR. — Samma lokal som föregående. Den förekom emellertid betydligt allmännare. Båda könen erhöllos i mängd. Megapus-nymfer syntes äfven, troligen af denna art. Typisk bäckhydracarin. — Ny för Sverige. M. nodipalpis S, THOR. — Förekommer i Kvarnfallet, Fyrisån, Uppsala, där den är observerad under juli och augusti bland Fontinalis antipyretica (starkt rinnande vatten). — Ny för Sveriges fauna. AGND 2å on O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 231 Unionicola HALDEMAN (= Atax FABR.). U. crassipes (0. F. MULL.) (LUNDBLAD 1912, p. 62). — Förekom i år ytterst allmänt i Skofjärden hela sommaren (7/,— 7/8), isynnerhet under juni månad. Nymfer funna un- der hela juli och augusti. Arten är äfven tagen i Ekhamns- viken, Mälaren d. !?/7. — I 2 funnen i Akerötjärn, Leksand d. 29/6, — Ny för Dalarna. U. figuralis (C. L. KocH). — Ej sällsynt i Skofjärden. De första exemplaren äro tagna där bland flytande vass d. 27/4. Det var 6 unga 22, som då erhöllos. De skilja sig från de äldre genom betydligt längre ben i förhållande till kroppsstorleken. Båda könen äro sedan allmänt anträffade i början af juni. Sedan aftog arten hastigt i frekvens. Den ?T/g sågos åter några exemplar (SJS, 2). Under högsomma- ren förekommo nymfer af arten. — Ny för Sverige. U. aculeata (KOEN.). — Af arten ha blott några få exemplar af båda könen erhållits, så t. ex. i Ekhamnsviken (Mälaren) d. !9-!?/; och Skofjärden d. !”/g. Det från den senare lokalen härstammande djuret är en stor hona, alldeles full med ägg. Denna, så väl som de öfriga, togs fritt sim- mande i vattnet. Liknande är förut kändt från andra håll. Arten parasiterar annars, äfven som fullvuxen, på Uzzo- och Anodonta-arter. — Ny för faunan. I båda dessa musslor har jag i sommar funnit larver och nymfer af en Unionicola, eventuellt aculeata. De förra obser- verades d. !5/6. Dock syntes då redan väl utbildade nymfer genom larvhuden. De senare (fria nymfer) iakttogos.d. ”/1 krypande omkring i en mussla. Neumania LEBERT. N. umbonata (KOoEN.). — Fem exemplar af denna syn- nerligen egendomliga lilla art, tillhörande båda könen, erhöl- los i Ekhamnsviken (Mälaren) d. 197!?/;, Senare (?”/1) äfven funnen i Skofjärden. — Ny för faunan. NN (OT N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. N. triangularis (PIERSIG). — Förekommer tämligen all- mänt i Skofjärden och Ekhamnsviken, i synnerhet under juli månad. Ett par honor funna å det förra stället redan d. !?/e på 6 meters djup. En hane funnen d. '!9/; i Ekoln, Mälaren, på 24 meters djup. Arten är på vissa ställen i Skofjärden ej sällsynt på grundare vatten (1,; m.). Det sista exempla- rat sags d. + /8r-— Ny, för Sverige: l Acercus C. L. KOCH. Al Wornabtus. C:o Il KOCH. == Af dena attesomktore- kommer blott på våren och försommaren, äro några unga honor tagna vid Uppsala d. ?/5 i-en pöl med rik vegetation. På tidigt stadium afvika de högst betydligt från de äldre, i det att benen äro proportionsvis mycket långa. Efter hand ökar kroppen i volym, ända till 3 å 4 gånger det ursprung- liga. Hos fullväxta individer är afståndet mellan de bakre epimergrupperna lika längt som längden af könsöppningen, ett kännemärke, som stundom brukar användas i artdiagno- sen. Hos unga £Y äro emellertid epimererna ej alls så långt aflägsnade från hvarandra. Dessa förändringar har jag iakt- tagit på ofvannämnda i fångenskap hållna honor, hvilka vid infångandet voro så afvikande från typen, att jag tviflade på att de tillhörde ifrågavarande art. — Arten var allmän vid Uppsala på samma lokal d. ?"/s, då fullt utvecklade honor anträffades; en hanne togs d. !!/5. Förekommer äfven i Skofjärden (en I ?/e vid stranden). — Ny för Uppland. A. latipes (O. F. MULL.). — Ilikhet med föregående en utpräglad vårart. Vid Uppsala är den ingen sällsynthet i ett par kärr och smältvattenpölar. Honorna visade sig först, d. ?£/4. Arten är ej iakttagen längre än till d: 16/,;. då båda könen (mest 99) funnos. — Ny för Uppland. A. scaurus (KOEN.). — Äfvenledes en vårart, men hos oss troligen sällsyntare än de båda föregående. Tagen i ett kärt: vid Uppsälat !6537/6 (SI möjligen aro afveneRHob: serverade). — Ny för Sverige. RE nn ÄR Ånn O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 233 A. ensifer (KOEN.). — Uppträder på samma lokaler och vid ungefär samma tidpunkt som föregående (!-?7/5). Något allmännare. Hannarna visade sig först, och blott en hona har blifvit sedd (?"/s). — Ny för Sverige. A. lutesceus (HERM.). — I motsats till föregående arter af detta släkte träffas denna under större delen af våren och sommaren. Jag har sett den ”"/;s—?/,, dels i en damm vid Uppsala, dels också i Skofjärdens vassområden, där den ganska allmänt förekommer. — Ny för Uppland. Hannen, som påstås vara en stor raritet, har jag inte alls funnit vara någon sällsynthet under den korta tid den visar sig. Denna infaller under våren och försommaren, lik- som hos de föregående arterna, under det att honan synes ha sig tillmätt ett ovanligt långt lif. Pionacercus PIERSIG. P. uncinatus (KOEN.). — Af ifrågavarande art har blott ett enda exemplar, en hona, blifvit anträffadt i Akerötjärn, Leksand d. !9/6. — Ny för Dalarna. Hydrochoreutes C. L. KOCH. H. krameri PIERSIG. — Två små unga honor fångade i en pöl i Uppsalatrakten d. !!/5. En äldre, fullt utväxt hona på samma ställe 4/5. Arten förekommer äfven sparsamt i Skofjärden, där båda könen hittats ”/&6—"/7. Utbredningen sträcker sig från stranden ned till I meter. — En hona af denna art funnen d. 20/6 i Åkerötjärn, Eeksand. — Ny för Uppland och Dalarna., Biona C.L. KOCH: P. celavicornis (O. F: MULL.).' — Denna utpräglade vår- art finnes allmänt vid Uppsala i en liten smältvattenpöl, som blott under en mycket kort tid på våren innehåller vatten. 1 Syn. P. aduncopalpis PIERSIG. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Det synes sannolikt, att arten öfverlefver den ogynnsamma perioden (= sommaren, då hela gropen är torr och gräsbe- växt) på ägg- eller larvstadiet. Nymfer äro nämligen iakt- tagna kort efter islossningen, d. "/4. Då funnos ännu ej imagines, men dessa kläcktes tämligen snart. Nymfer, som intogos i akvarium, kläcktes ännu förr, så att där uppträdde fullvuxna individer redan !9/4. Det orörliga stadiet räckte blott ett par dagar. — Ny för Uppland. P. nodata (O. F. MULL.) (LUNDBLAD 1912, p. 63). — Förekommer synnerligen talrikt i Skofjärden ("/e—"?/s), isyn- nerhet under förra hälften af juni. Både hufvudformen och var. Zmminuta PIERS. träffas där. Men dessutom ha tre olika färg- och formvarieteter iaktta- gits. I strandens omedelbara grannskap håller den stora, röda hufvudformen till. Där lefver äfven en oftast obetyd- ligt mindre och gul form, som på ryggen har tydliga mörka fläckar. Arten, som på grundt vatten är mycket allmän, aftager snabbt i individrikedom mot djupet. Dock har jag erhållit exemplar från 10 a 12 meter. Dessa tillhöra en tredje form och ha varit betydligt mindre och spensligare byggda än strandformerna samt mer eller mindre hyalina. Likartade förändringar hos den på djupare vatten lefvande formen äro förut observerade i Bodensjön (10—22 m.) och Hallwylersjön (15 m.) (WALTER 1908). Sannolikt är det här fråga om för- ändringar beroende på anpassning till ett lif på sjöbottnen. P. fuscata (HERM.) (LUNDBLAD 1912, p. 63). — En om våren och försommaren allmänt förekommande art. Omkring : Uppsala träffas den så godt som i alla vattensamlingar, bl. a. är den där funnen tillsamman med P. clavicornis, i det att nymfer anträffades redan d. "/14. Dessa, som vid flyktigt be- traktande äro mycket lika dem af clavicornis, men skiljas genom sina smalare palper etc., intogos i akvarium, där efter några få dagar imagines visade sig. De äro vid kläckningen ganska små. Hannarna tillväxa sedan föga i storlek, honorna däremot högst afsevärdt. Kopulation äger genast efter kläck- ningen rum mellan de unga hannarna och honorna. Efter hand mörkna individerna, isynnerhet honorna, som ifrån att ERE O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 2335 ha varit ljust röda med gulrödt genomskimrande exkretions- organ, så småningom bli mera enfärgadt svartbruna. Kropps- formen förändras samtidigt från kantig till mera rundadt oval. — Äfven funnen i Skofjärden samt trakten däromkring un- "der förra hälften af juni. — Förekommer också allmänt i Dalarna vid stränderna af Dalälfven, Leksand (lugnvatten); äfvenså tagen vid Öfvermo, Leksand. Alla exemplar från Dalarna äro fångade omkr. d. ”?/& och jämförelsevis små, således ännu unga och ej utvuxna. Vid Uppsala var arten vid samma tidpunkt redan försvunnen. — Ny för Dalarna. P. longipalpis (KREND.) (LUNDBLAD 1912, Pp. 63). — Äfven i år mycket allmän vid Skofjärdens stränder. TIakt- togs där från början af juni till midten af juli. Under den första månaden syntes ej en enda hanne, blott honor, och dessa hade troligen öfvervintrat. När hannarna först visade sig, vet jag ej, men vid ett besök å lokalen d. ?/7 voro de synnerligen allmänna. Däremot hade då honorna spårlöst försvunnit. Nymfer förekommo samtidigt med hannarna, och ur några af dem, som intogos för observation, kläcktes två hannar d. !??/;. Förmodligen kläckas årsgenerationens honor senare på hösten. — Hannar ha ofta iakttagits förtära nym- fersafisiniegen» art. P. rotunda (KRAM). — Förekommer, ehuru ej allmänt, i Skofjärden från ytan ned till c. 2 meters djup. Funnen äfven i Ekhamnsviken, Mälaren. — I Dalarna 'vid Leksand äro exemplar fångade i Limsjöns närhet ("”/6) samt i Åkerö- tjärn (”?/e). — Ny för Uppland och Dalarna. P. conglobata (C. L. KocH). — På de flesta undersökta ställen är ifrågavarande art en af de allmännaste hydracari- nerna. Det första exemplaret (en SJ) är funnet i en gräsbe- växt damm utanför Uppsala d. ?4/s. F. ö. är den iakttagen i Skofjärdens vassbälten i stora mängder (?/e—!"/1). — All- män i Dalarna på flera ställen i Leksandstrakten !?7?9/6, så t. ex. i Åkerötjärn, Styrsjön och Molnbyggen. I de båda senare jämförelsevis stora sjöarna träffades den vid stranden tillsamman med Ep/azs på nästan vegetationsfri sandbotten. 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Dessa båda släkten voro de enda, som observerades där. — Ny för Uppland och Dalarna. Här förtjänar äfven omnämnas ett synnerligen intressant fynd af ett egendomligt cong/obata-exemplar, som fångades i ÅAkerötjärn bland normala individer af samma art d. ??/e. Exemplaret, som är en hanne, skiljer sig från typiska sådana genom genitalfältets byggnad. Under det att conglobata i vanliga fall har 16 — 20 genital- stigmata,' har mitt exemplar betydligt färre. Organet är f. ö. asymmetriskt utbildadt, och höger | platta « bär 8, Väns- ter mömSstigmatansebono:s 4): Plattorna som äro särdeles starkt : kitiniserade, äro ' äf- venledes mindre än hos ty- piska exemplar och nå åt sidorna blott obetydligt utanför fjärde epimerernas bakre hörn. För många år sedan beskref d:r KOENIKE en ny Piona- art under namnet coacta. Denna art liknar conglobata och har sedermera aldrig återfunnits. Endast ena könet är kändt, och arten är byggd på ett enda exemplar, en hanne från Borkum. Redan detta, att grunda en art på blott ett indi- vid, kan förefalla vanskligt, och ej bättre blir det genom att typexemplaret, som i förevarande fall, är missbildadt i geni- talfältet. Härom skrifver KOENIKE (1895): »Im Geschlechtshof ist das einzige mir vorliegende J offenbar abnorm gestaltet, da die linksseitige Platte — — — — sechs Näpfe und die rechtsseitige nur drei Näpfe trägt.» Därpå fortsätter han: ;Ich setzte voraus, dass 6-Näpfigkeit för die neue Art Re- gel sei» och lämnar sedan en figur af arten med fullständigt symmetriska genitalplattor, hvardera med 6 stigmata. Huru- vida detta förfarande kan betraktas som fullt korrekt, är väl tvifvel underkastadt. Emellertid accepteras arten utan vidare af PIERSIG i »Deutschlands Hydrachniden», där KOENIKE's figur föres vidare. KOENIKE själf vidhåller ännu (1909) sin art. Det ofvan omnämnda af mig gjorda fyndet af en abnormt Fig. 4. Piona conglobatra, missbildad hanne från Dalarna. pa hvarje platta. PRE IEEE TRY O. LUNDBLAD:! HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 237 utbildad conglobata-S, som äfven den är asymmetrisk, har kommit mig att tvifla på, att coacta är berättigad att kvarstå som art, enär mitt exemplar bildar en tydlig öfvergång mel- -lan den och cozng/lobata i afseende på generationsfältets bygg- nad. Jag håller därför för troligt, att Piona coacta liksom mitt i sommar ertappade exemplar äro missbildningar af en och samma art, nämligen Piona conglobata. Emellertid vore flera uppgifter om dylika aberranta exemplar önskvärda. P. variabilis (C. L. KOCH). — I Uppland endast erhållen i Skofjärden, där den emellertid förekommer massvis under större delen af sommaren, nämligen "/&—!?/;; särdeles vanlig är den under juni. Under den förstnämnda dagen observe- rades äfven nymfer. Imagines träffas i många storlekar och färgvarieteter om hvarandra. — Erhållen från sjön Tiken, Småland (Y. LJUNGGREN). — Ny för Uppland och Småland. Forelia HALLER. F. ligulifera (PIERS.). — Honor, däremot inga hannar, äro funna vid Skofjärdens strand (bland vass) i några få exemplar d. -/7..— Arten är ny för Sverige. F. liliacea (O. F. MöULL.). — Förekommer i Skofjärden synnerligen allmänt under senare hälften af juni, juli och augusti. Den träffas där långt in mot stranden på det grun- daste vattnet samt går därifrån ut mot cirka 1,5; m. djup. — Ny för Uppland. F. parmata KOEN. — Lefver i Skofjärden tillsamman med föregående art och är ungefär lika allmän som den. Äf- venså sträcker sig dess utbredningsområde ända upp till själfva strandlinjen. Däremot synes den gå djupare. Så- lunda har jag erhållit den i flera draggningar utförda på 5—6 meters djup; t. o. m. på 10 m. har en hona ertappats. Detta tyckes tala för att den går djupare ner i sjöarna än föregående art. Detta antydes äfven af ett fynd gjordt på ännu betydligt större djup, nämligen i Ekoln, Mälaren, där en nymf togs d. !9/; på 24 m. — Arten träffas hela somma- 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. ren. Honorna äro observerade redan d. !4/&g, hannar först d. fits I Ny HO SMER SC Brachypoda LEBERT. B. versicolor (O. F. MULL.). — Allmän i Skofjärden och funnen ?/&—"!9/g på 0,;—1 m. Hannar voro som vanligt säll- synta. blott tre på flera hundra individer. Nymfer funna på samma lokal !9/6—"/7. Mideopsis NEUMAN. M. orbicularis (O. F. MULL.:) (LUNDBLAD 1912, Pp. 61). — Funnen i Skofjärden. Den lefver företrädesvis i bottnens omedelbara närhet, vanligen krypande omkring där. Den är en af de vanligaste, kanske den allmännaste hydracarinen, och kan genom blott ett par skrapningar erhållas i hundra- tals individer. Den förekommer från stranden ned till 10 a 12 meter. Ännu vid 1,5; å 2 meter är den ganska talrik och vanligare än någon annan art. Funnen i Ekoln, Mälaren på 24 m. d. !9/7. Nymfer och nyligen kläckta imagines infån- gades under senare hälften af juli samt i augusti. Ljania S. THOR. L. bipapillata 5. THOR. — 4 2 0 ock ög arorfunna bland Fontinalis dalecarlica (slutet af juni) i en bäck (Styr- sjöns aflopp) i närheten af Helvetesgropen, Leksand. — Ny fört Svenlset Midea BRUZEL. M. orbiculata (O. F. MÖULL.). — Rätt talrik i en damm vid Uppsala !!/5—2?/&6, Senare anträffad i mängd i Skofjär- den (bland vass) ?/6—!9/g, Vidare i Ekhamnsviken, Mäla- ren (sten- och sandbotten; 0,5 m.). — Förekommer äfven i Dalarna, Leksand, där den är fångad i Åkerötjärn d. ??/e samt i närheten af Limsjön !?9/&6. Västra stranden af nämnda sjö utgöres af torfmark (sjön har förut haft större utsträck- O. LUNDBLAD: HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 239 ning åt väster), i hvilken många vattengropar finnas. Det var i dylika arten träffades. Det bruna torfvattnet är som bekant ytterst fattigt på hydracariner. Faunan utgjordes för- öfrigt endast af Hydryphantes- och Eylais-arter. — Unga Mi- dea äro efter hvad jag sett på exemplar både från Uppland och Dalarna gulaktiga och mycket ljusare än de gamla. — Ny för Uppland och Dalarna. Aturus KRAMER. A. scaber KRAMER. — Bland Fontinalis dalecarlica i en skogsbäck (Styrsjöns aflopp) i närheten af Helvetesgropen, Leksand. Arten föreföll vara mycket sällsynt, enär endast en hona anträffades d. ””/6. — Ny för Sverige. Arrhenurus ANT. DUG. A. caudatus (DEGEER) (LUNDBLAD 1912, p. 61). — I år funnen vid Uppsala i en liten af rik växtlighet uppfylld damm (endast honor) !!/s—?/&. Däremot egendomligt nog ej sedd i Mälaren. — Bland exemplaren från ”/& finnes en S tillhö- nig en ljus varietet... Det är här ej fråga om ett ungt, ännu ej utfärgadt exemplar (hvilket lätt visar sig vid en undersök- ning af pansaret), utan om en bestämd färgafvikelse. Fär- gen ter sig brunröd (under mikroskop vid stark genomfal- lande belysning apelsinfärgad) med mörka teckningar på ryggen. F. ö. är den något mindre än den vanliga formen, men strukturellt öfverensstämmande med den. Ett liknande L-exemplar är äfven förut funnet vid Uppsala (i en annan damm d. 297, 1011). A. securiformis PIERS. — De första exemplaren (3 honor) af denna vackra art äro funna i Skofjärden bland flytande vass d. 7/44 (temp. + 7.5" C. kl. 5.30 e. m.). Sedan åter- funnen !9/s—?/7 (båda könen). Går från ytan ned till 2 me- ter. — Ny för faunan. A: globator (O. F.: MÖULL.) (LUNDBLAD 1912, p. 61). — Denna, den allmännaste af våra Arrhenuri, träffades tämli- 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. gen talrikt vid Uppsala redan d. !!/5. Hannarna äro nästan lika vanliga som honorna i motsats till förhållandet hos släk- tets öfriga arter. Funnen i stor mängd i Skofjärden (bland vass) under hela sommaren. Vidare fångad i Åkerötjärn, Ieksandid.!t/s: = Nysför! Dalarna. A. castaneus NEUMAN. — En hanne fångad vid Upp- sala d. 9/4 i en ännu ej isfri damm samt båda könen d. ?'/5 å annan lokal i närheten. — Två honor vid Öfvermo, Lek- sand d. ?!/s6. Å samma lokal äro äfven nymfer, möjligen af denna art, funna (med mycket långa genitalplattor). — Ny för Uppland och Dalarna. A. forpicatus NEUMAN. — I likhet med föregående art är den sällsynt å de undersökta lokalerna samt blott iaktta- gen under våren och försommaren. Ett par honor tagna vid Uppsala i slutet af maj. Bland Skofjärdens vass äro två exemplai,(J, ochi f)iemallna Fr/6: A. sinuator (O. F. MÖULL.). — Exemplar af båda könen fångade på 1-—2 meters djup vid stranden af Skofjärden t',—!8/g, — Arten är ny för Sverige. A. fissus VIETS. — Denna art, som mycket liknar före- gående, träffas på samma lokaler i Skofjärden, där många hannar tagits (1—2 meter) !t/&—?"/7. Möjligen har jag där äfven erhållit den okända honan. Finnes äfven i Ekhamns- viken. — Ny för Sverige. A. papillator (O. F. MULL.) (LUNDBLAD 1912; Pp. OI): — Denna vårart, en bland de mindre vanliga inom släktet, har i år återfunnits vid Uppsala (annan lokal). 7/4 fann jag tre nymfer,! af hvilka två blefvo hållna i akvarium. Mot slutet af månaden kläcktes båda, och en J och en 2 visade sig. Den hanliga nymfen var något mindre än den honliga. Som bekant är nymfen af denna art synnerligen vackert klart röd, under det imagon är mörkt brun, stundom nästan svart. De nykläckta imagines befunnos ha samma färg som = ÅAnurania elegans NEUMAN. O. LUNDBLAD : HYDRACARINOLOGISKA NOTISER. 241 nymfen, t. o. m. ännu något ljusare. Redan d. ”/5 hade de mörknat betydligt; dock hade pansaret ännu ej nått fullkom- lig fåsthet. Integumentets struktur hos de nykläckta djuren :var en annan än hos de äldie. De båda exemplaren voro något mindre än hvad fallet brukar vara med denna art, hvar- för djuren troligen tillväxa något strax efter kläckningen, då huden en kort tid kan medgifva en obetydlig ökning i vo- lym. Särskildt måste så förhålla sig med honan. — För- utom dessa exemplar är blott en hanne funnen på samma ställe d. ?"/s. A. albator (O. F. MULL.). — Blott funnen i Skofjärden, där hannar och honor träffats 19/,—?2/;'(1,; m.). Dock är den ganska sällsynt. — Ny för Uppland. A. neumani PIERS. — Ej sällsynt vid Uppsala. Det först. funna exemplaret är en hona från d. ”"/4. F. ö, iakt- tagen å andra lokaler i grannskapet (båda könen). Arten uppträder äfven vid stranden af Skofjärden under förra hälf- fen al juni manad. En hanne tagen ”/s vid Uppsala (G. CEDERGREN). — Äfven utbredd i Dalarna: flera 92 9 funna i Akerötjärn, Leksand '?/6. — Ny för Uppland och Dalarna. A. crassipetiolatus KoEN.! — Känd från en damm utanför Uppsala, den enda hittills antecknade lokalen. Där är den ingen sällsynthet. En J och många 229 tagna !/;— 2/6. Denna art är till färgen vanligen mer eller mindre röd- aktig, och honorna äro försedda med den vanliga mörka A77- henurus-teckningen å ryggen. Några från d. ”/e voro dock af ovanligt mörk, svartbrun färg. — Ny för Uppland. A. pustulator (O. F. MULL.). — En hona fångad vid Uppsala i en liten torfdamm med rik växtlighet d. !/s. A. crassicaudatus KRAM. — Tillsamman med arterna Sinuator, fissus och albator erhållen !!/&—!?/g i Skofjärden, där den finnes ganska allmänt på 0,;—2 meters djup. — Ny för Uppland. 1 = ÅA. virens NEUMAN. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3;—4 (1912). 16 N + N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Litteratur. HuBER, G. 1905. Monographische Studien im Gebiete der Montigglerseen (Sidtirol) mit besonderer Bericksichtigung ihrer Biologie. Archiv fär Hydrob. und Planktonkunde. Bari KOENIKE, F. 1895. Uber bekannte und neue Wassermilben. Z0O0L AnZzelsen.s ob do esvI. —— 1909. Acarina i: Die Sässwasserfauna Deutschlands. Heft T2.17 Jenalngog: LUNDBLAD, OO. 1912. Några bidrag till. kännedomen om våra hydracariner och deras utbredning inom Upland. Entomol. tidskrift. Årg. 33. —— =:1912 a. En för Sverige ny Eylais-form. Ibid. MAGNIN, A. 1895. Les Lacs du Jura. Eyon— Paris 1895. NEUMAN, C. J. 1870. Vestergöthlands Hydrachnider. Öfvers. Vet: AKS Erland ONiover rr 11830. OM iSvenges Flydrachnider NecsksrEranabd: Isa NORS PieErRsiG, R. 1897. Revision der Neuman'schen Hydrachniden- Sammlung des Gotenburger Museums etc. Zool. Anzeiger. Bad. —= 1897- 19005 . Deutschlands Flydrachnidenfersoologica: Elel22e —— und LoHMANN, H. 1901. Hydrachnide und Halacaride. Das slierreich. ms iief: SCHRÖTER & KIRCHNER. 1896. Die Vegetation des Bodensees. Lindau 1896. STEINMANN, P. 1907. Die Tierwelt der Gebirgsbäche. Annales de Biologie Tacustre. Bd. IE "THOR, SIG. 1906. 'Lebertia-Studien VI VIIL ” Zool Anzei- ger: UB AReX TE WALTER, C. 1908. FEinige allgemein-biologiscehe Bemerkungen uiber Hydracarinen. Internat. Revue der ges. Hydrob. und Flydtögr.. "Beck —— 1910. Die Hydracarinenfauna des Mästermyr auf Got- land. Archiv fär Hydrob. und Planktonkunde.: Bd. V. —— 1911. Hydracarinen der nordschwedischen Hochgebirge (Erster Teil). Naturw. Untersuch. d. Sarekgebirges in Schwe- disch-Lappland, geleitet von D:r A. Hamberg. Bd. IV, Zoologie (Lief. 5). Stockholm 1911. Zwei madagassische Schlupfwespen. Von A. Roman. I. Pimpla madecassa (SAUSS.) SCHULZ. Neuerdings erhielt das Stockholmer Museum aus Mada- gaskar (Majunga, Sammler D:r W. KAUDERN) einige grosse, fär die Art jedoch kleine Coconsammlungen des Prozessions- spinners Hypsoides bipars und gleichzeitig, grösstenteils tot bei den Coconsammlungen liegend, aber auch einige £ in Konvoluten, beide Geschlechter einer stattlichen Pimpla-Art mit schwarzem, gelbgeflecktem Thorax, dunkel kirschrotem Hinterleib und einem fär eine echte Pinpla (FBR.) FÖRST. (denn eine solche ist es) aussergewöhnlich langen Bohrer. Bei TOSQUINET (Ichn. d'Afrique) stimmte die vorliegende Art insoweit mit P. conchyliata TOSQU. iberein, dass sie offenbar mit derselben sehr nahe verwandt ist, zeigte aber einige so bestimmte Unterschiede, dass man sie nicht ohne wei- teres mit conchyliara vereinigen kann. Nun hat W. A. SCHULZ (Zool. Ann. 1911) die Type der conchyliata — aus Abessinien stammend — sowie diejenige des » Coccygomimus» madecassus SaAUuss. (nur abgebildet) aus Madagaskar gesehen und erklärt beide fär eine und dieselbe Art, die er in die die Untergatt. Exeristes. FÖRST. gestellt hat. Durch Typenuntersuchung gestätzte Angaben iäber Arten strahlen immer eine gewisse Auktorität aus, so auch hier. Erstdie beiden Erwägungen, dass erstens SCHULZ die Typen von coznchy- lata und madecassa nicht neben einander, sondern die eine Artin Genua, die andere in Genf gesehen hat, und dass zweitens der 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. selbe, wie es mir scheint, mehr Aculeaten- als Ichneumoniden- kenner ist, haben mich ermutigt, gegen seine beide Resultate Einspruch zu erheben. Dass die aus Hypsoides gezogene Pimpla mit madecassa (SAUSS.) SCHULZ identisch ist, geht aus dem Vergleich mit der schönen farbigen Abbildung SAUSSURE's deutlich hervor, wenn auch bei Letzterer die Farbe des Hinterleibs etwas dunkler und der Bohrer etwas kärzer als bei den mir vor- liegenden Exemplaren ist. Von 'conchyliata weichen haupt- sächlich drei Merkmale ab: I. Die Spirakeln des Mediansegmentes sind bei conchy- lata »assez petits, larges, ovalaires», bei madecassa verlängert, parallelseitig, wenn auch nicht spalten- förmig. . Der Bohrer ist bei conchyliata 4 mm. bei einer Kör- perlänge von 17 mm., kann somit kaum die Länge des halben Hinterleibes erreichen. PP. madecassa hat einen Bohrer von 8,5-—10 mm. bei einer Körperlänge des $ von 15—17 mm., d. h. derselbe ist nicht oder kaum kärzer als der Hinterleib. SAUSSURE bildet ihn etwas kärzer ab, aber immerhin deutlich länger als der halbe Hinterleib. P. conchyliata hat alle Häften und die ganzen Hinter- beine schwarz; bei madecassa sind alle Häften, die vier vorderen zur grösseren Hälfte, gelbgefleckt, die hintersten Schenkel rot. Wie SCHULZ ,.dies-beiden. Arten, als Ekceristes HORST: (nicht -zs) bestimmen konnte, verstehe ich nicht, denn fol- gende Merkmale bei madecassa sprechen fär Pimpla s. str. . und gegen Exeristes: I. Die Augen sind den Fählern gegeniber ziemlich stark ausgerandet. Bei Exeristes ist mir dies nur bei: einer, freilich afrikanischen, Art bekannt (E. areolaris (SZÉPL.) RN), die einen Ubergang zu Epiurus FÖRST. bildet; bei Pznplas. str. ist es ein wesentliches Merkmal. Die Tergite 2—5 sind unter dem scharfen Seitenrand mit breiten Epipleuren versehen; bei Exeristes sind diese Epipleuren nicht od. schmal ausgebildet, während sie ein Gattungsmerkmal der Pöimnpla s. str. bilden. NN [GS N A. ROMAN: ZWEI MADAGASSISCHE SCHLUPFWESPEN. 245 3. Der Bohrer ist wie bei allen echten Pimpla-Arten dick, nicht zusammengedräckt, an der Spitze gerade, nicht erweitert. Bei Exeristes ist derselbe diänn, meist deutlich kompress, an der Spitze oft merklich erweitert, bisweilen abwärts gekrämmt. Ferner ist der Bohrer bei allen echten Pömnpla-Arten ausser zllecebrator (VILL.) GR. und madecassa etwa so lang wie der halbe Hinterleib, bei allen Exeristes-Arten ausser areolaris länger als der Hinterleib. 4. Alle Klauen sind an der Basis schwach rundlich, nicht, wie bei den 2 aller Exeristes-Arten, breit zahn- förmig erweitert. Dies stimmt auch mit der Angabe TOSQUINET's betreffs P. conchyliata iäberein (»les cro- chets sont grands, courbés, rougeåtres, non lobés å la base, simples»). Weniger beweiskräftig als das schon Angefährte, aber immerhin nennenswert ist sowohl, dass conchyliata vom Fest- lande, »adecassa von dem an Endemismen reichen Madagaskar stammt, wie auch, dass beide aus verschiedenen, wenn auch nahe verwandten Wirten gezogen wurden (conchyliata nach SCHULZ aus Ånaphe panda). — Die angefuhrten Grände scheinen mir keinen Zweifel ubrig zu lassen, dass Pimpla (s. str.) madecassa (SAUSS.) SCHULZ eine wenigstens im weiblichen Geschlechte von P. conchyliata TOSQU. gut getrennte Form ist. Als Ab- schluss gebe ich einige Merkmale der madecassa, die ent- weder von der Beschreibung der conchylzata abweichen und oben nicht benutzt sind, oder von TOSQUINET garnicht be- merkt wurden sowie einige Angaben iber das g. 2. Die Stirn hat in der Mitte einen kleinen Höcker. Das Pronotum hat jederseits in der Mitte des Oberrandes eine schiefe, hellgelbe Makel, die mit der Flägelbasis nicht verbunden ist (bei cozchyliara sune ligne infrasuturale, qui se prolonge jusqu'au cou, en avant des ailes»). Der Mittel- räcken ist vorn und hinten stark punktiert, in der Mitte aber fast punktlos, matt; die Mesopleuren sind oben ziemlich glän- zend und sparsam punktiert. Der Hinterleib ist um beinahe semlanser als Kopf + Thorax, das 5. Tergit in der Mitte sparsam punktiert, 6.—98. glatt, letzteres oben mit zwei fein 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. eingedrickten, divergierenden, an der Basis zusammenstossen- den Linien. Die Vorderhäuften sind hinten, die Mittelhuften innen schwarz; die 4 vorderen Schienen und Tarsen sind rot. Die Hinterbeine haben schwarze Häften mit einer rund- lichen, hellgelben Makel oben, die Trochanteren und Schen- kel sind rot, die Schienen gebräunt, die Tarsen schwarz. Das ds hat wie das 2 35—3z7gliederige Fihler ohne Tyloiden, aber der Mittelräcken und die Tergite 5—8 sind mehr punktiert (Annäherung an conchylzara), der Hinterleib ist parallellseitig, etwas schmäler als der Thorax, das 7. (nach hinten verjängte) Segment ist nicht kärzer als basal breit, das 3. ist am Ende mehr oder weniger tief einge- schnitten mit gerundeten Ecken, der Einschnitt durch eine Membrane ausgefullt; das Hypopygium ist wenig konvex, auf mattem Grund fein punktiert und kurz behaart, am Ende breit gerundet. 2. Ipobracon foveiventris n. sp. S:te Marie de Marovoay ??/8 1911, I 2 im Grase der Ebene. W. KAUDERN. 2. Pallide rufa, capite — ore cum mandibularum maxima parte palpisque rufis exceptis — antennis terebraque cum valvulis, nigris, unguiculis infuscatis. Ale antice a basi ad stigmatis apicem fave, fascia subinterrupta nigro-fusca ante (intra) stigma, deinde fusc& cellula radiali ad originem nervi 2. transverso-cubitalis flavescente, hoc litura angusta diluta circumdato, stigmate flavo apice nigro, nervis rufis, in areis obscuris tamen fuscis, radice & tegula rufis; postice flave, apice a medio radii & litura abbreviata :postica, hac in medio ale fasciolam obsoletam formante, fuscis, nervis ut in ala antied: Tone mromm:; terste5sremm. Corpus totum leve & politum. — Caput thorace fere an- gustius pone oculos sat angustatum, temporibus superne visis subrectis postice angulatis (costa tamen nulla), area ocellari linea profunde impressa discreta, e qua exit canalicula media frontis, facie planiuscula coriaceo-punctata nigro-pilosa, sub insertione antennarum bilobatim producta, genis sulcatis mandibularum basi vix brevioribus. Antenn&e setace& apice convolute corporis A. ROMAN: ZWEI MADAGASSISCHE SCHLUPFWESPEN. 247 fere longitudine, scapo crasso ovato margine apicali subtus angulato, flagelli articulo 1. subelongato, 2:o quadrato, 3:0 tränsverso. — Thorax compressus altitudine vix duplo lon- gior, notaulis longis minus profundis, scutello apicem versus parce, segm. mediano basin versus utrinque concinne, sub- tiliter punetulato, &qualiter rotundato spiraculis ovalibus. Abdomen capite + thorace fere I "js X longius, thorace paullo latius lanceolatum glabrum; segm. I. latitudine apicali I ”/s X longius margine laterali anguste discreto, area media fortius pulvinata; segm. 2. + 3. latitudine apicali dimidio longius apice late excisum, sulco transverso lato crenato nonnihil pone medium sito; segm. 2. latitudine basali paullo longius, area media basali latiuscula sat elevata, postice acu- minata sulcum apicalem attingente, utrinque in declivitate laterali subtiliter rugulosa, sulco laterali lateri parallelo lato & profundo; 3. parallelum longitudine duplo latius, angulis basalibus magnis transversis linea levi extus in foveam pro- fundam transversam dilatata discretis, limbo apicali linea levi separata; 4. impressione basali profunda crenulata, angulis ba- salibus multo latius quam in segm. 3:0 ab invicem separatis sed transversis, margine apicali marginato late exciso; 5. sicut 4. sculpturatum at angulis basalibus obsolete discretis, foveis late- ralibus parvis, margine apicali parum exciso; segmenta reliqua apice immarginata. 6. utrinque basi & apice impressum, 7. om- nino leve, 8. dorso membranaceo. Venter plica media magna, hypopygio acuminato apicem abdominis superante, terebra tenui corpore fere I '/3 X longiore apice longe acuminato, valvulis brevissime pubescentibus apice rotundatis subdilatatis. — Pedes mediocres, tarsis anticis tibia haud duplo longio- ribus, unguibus articulo 2., anterioribus sublongioribus, postico &quilongo. — Al& abdomen vix superantes, radio ante me- dium stigmatis egrediente apicem ale non attingente, nervo cubitali basi recto, cellula cubitali 2. postice (extus) subdila- tata, nervo recurrente sat longe rejecto, nervulo interstitiali; postice radio marginem solito propinquiore apice subsinuato. Eine stattliche Art, die dem »/phiaulax» callipterus SAUSS. aus Madagaskar und dem >/>. Fornasinii KRIECHB. aus Mo- zambique (beide nur als J$ bekannt) sehr ähnlich zu sein scheint, aber von beiden durch die nicht geriefte Skulptur 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. der Hinterleibsmitte, von callipterus ausserdem durch den schwarzen Kopf, von Fornasinzz durch die einfarbig hellen Hinterbeine abweicht. Die grossen, queren Basalwinkeln des 3. Tergiten und die stark gelbgezeichneten Flägel erinnern an Gonzobracon SZÉPL., mit welcher Gattung auch die ziem- lich weit vor der 1. Kubitalquerader möändende rekurrente Ader und die gerade Basis der Kubitalader im Vorderflugel uibereinstimmen; der verlängerte Hinterleib mit ausgebildetem basalem Mittelfeld macht den hauptsächlichen Unterschied aus. Nya svenska Siphonaptera-fynd. Af Einar Wahlgren. Till den förteckning öfver svenska loppor, jag förut (Ent. tidsk. 1907) meddelat, är jag nu i tillfälle att lägga ytter- ligare några nya arter jämte uppgifter om nya fyndorter eller värddjur för de redan kända. För flertalet af dessa bidrag har jag att tacka intendenten vid Göteborgs museum, d:r L. A. JÄGERSKIÖLD, som godhetsfullt lämnat mig de af muséets konservator, herr H. SKOOG, tillvaratagna arterna till be- stämning. Chetopsylla trichosa KOH. Funnen i Göteborgstrakten på gräfling, Meles meles L. Till denna art hör äfven den i min förutnämnda uppsats un- der namnet Chetopsylla vulpes anförda loppan från gräfling från Grytstorp. När jag undersökte denna art (Arkiv fi. zoologi 1903), hade jag icke kännedom om KOHAUTS samma ar utgifna arbete, där han uppdelar Chetopsylla globiceps (= vulpes) i tvenne arter. Ctenocephalus canis Kor. Arten, hvars egentliga värddjur är hunden, har vid Göte- borg äfven träffats på räf, Vulpes vulpes L. Ceratophyllus melis WALK. Bites pa tat, Valpes vulpes L., Göteborg. Ny för Sverige. Arten är förut känd från gräfling eller räf från Danmark, Finland, Tyskland, Holland och England. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. N un O Ceratophyllus sciurorum SCHR. Utom från ekorre från Göteborg har jag erhållit arten från samma håll fångad på raäf, Vulpes vulpes ET Eektor S. EKMAN har sändt mig ex. från Jönköpingstrakten och meddelar, att den äfven där är ytterst allmän på ekorrar. Man behöfver blott hålla handen ett par sekunder i hvilket ekorrbo som helst, så har man en eller annan krypande på handen, som den dock icke sticker. Jag har äfven erhållit arten från ekorre från Orust i Bohuslän af studeranden E. KLEFBECK. Ceratophyllus uralensis WAGN. Utom på dess egentliga värddjur, ekorren, är denna art i Göteborgstrakten äfven träffad på tofsmes, Parus cristatus L., hvilket naturligtvis sammanhänger med att äfven tofs- mesen bygger i trädhål. Ceratophyllus hirundinis CURT. Funnen på hussvala, Hirundo urbica LL. Ny för Sverige. Artan är förut känd från hus- och ladusvala i Tyskland, Ryssland, England och Holland. Ceratophyllus columbae GERV. En Y2 funnen på tamdufva, Columba livia L., i Malmö hör säkerligen till denna art (9-ex. äro svåra att med full säkerhet. skilja fran följande art). Ny foörsSvemsemmbenrar förut känd från tamdufvor i Tyskland, England och Holland. Ceratophyllus gallingae SCHR. Träffad i stor mängd på kycklingar, Gallus gallus L., i Vickleby, Öland. EINAR WAHLGREN: NYA SVENSKA SIPHONAPTERAFYND. 25! Ceratophyllus vagabundus BoH. Flera ex. af denna art äro af konservator SKOooG funna i bo af jaktfalk, Falco rusticolus L., från Nopakte i Lule lappmark. Den är förut blott uppgifven från Spetsbergen, där den anträffats på Spetsbergsgåsen. Emellertid hör säker- ligen till samma art den af mig uppställda C. monedule från kaja.! Ceratophyllus styx ROTSCH. Af denna art har jag af lektor G. ADLERZ erhållit tal- rika ex. från backsvala, Clivicola riparia L., från Mogata socken i Östergötland. Lektor ADLERZ meddelar, att de i mängd kröpo omkring i sanden till ett tiotal cm. från in- gången till bona, och att, om man närmade handen till dem, de alla samtidigt, liksom på kommando, hoppade upp på densamma, som de emellertid strax lämnade igen. Ctenophthalmus agyrtoides WAHLGR. Funnen på skogsmus, Mus sylvaticus L., Göteborgs- trakten. Arten är förut blott känd från fjällemmel från Norge, Hystrichopsylla talpe CURT. Träffad på åkersork, Microtus agrestis L., i Jämtland af G. ADLERZ. 1 Ceratophyllus monedule WAHLGR. scheint mit C. vagabundus BOK. identisch zu sein. Der männliche Haftapparat der ersteren Art hat nicht immer die schlanke Form wie auf der Figur in Ent. Tidskr. 1907, p. 91, sondern ist mit dem jenigen von C. vagabundus ganz äbereinstimmend. Anteckningar om några fynd af Parasit- steklar under 1911 och 1912. (Syd-Halland och s. ö. Östergötland.) Af H. Nordenström. Några för Sverige sannolikt nya fynd torde först böra omnämnas, nämligen bland Pimplarie: Acenitus dubitator (PANZ.), ?,, Hall, Karup, 23.0. 1912, vidibuskar urenköradgard (i flykten); 1. 12 mm., en prydlig art med abdomen tecknad i rödt, svart och hvitt, karakteriserad från närstående af de svaga parapsiderna, terebrans läng, pikturen af abdomen m. m., enl. SCHMIEDEKNECHT, som upptager arten i ett sär- skildt subgenus Åcendtus s. str.) »in Sud- u. hie und da in Mittel-Europa, uberall selten». — Bland ZTrypphonide: Eclytus praecdarus (SCHEMIED.), SJ, Hall., Hasslöf, Dömestorp, 25. 7. 1911; större art (10 mm.), hufvud mycket stort och bredt, metanoti parapsider fullständiga, areola alar. väl utvecklad; stigma stort, mörkt; utom den ljusa pikturen å hufvud, thorax, abdom.- segm:s bakkanter och sidor äfven skutell och postskutell hvit- gula. — Saotis nigriventris (THOMS.), 2 (determ. A. ROMAN), Ög., St. Lars, 17. 6. 1911, buskmark, i flykten; enligt THOMS. funnen i Tyskland. — Prometheus scutellaris (BRIDGM.), 2, Hall., Skummeslöf, stränderna af Stensån, 12. 8. 1911; enligt THOMS. funnen i Tyskland och England. Tvenne för Sverige sannolikt nya Hemiteles-arter: H. pal- pator (GRAV.), J, Hall, Katup, 19. 7: 19080 0choimoatus (GRAV.), SJ, Hall., Karup, strandskogen vid hafvet 27. 7. 1907, enligt SCHMIED. funnen i Tyskland, stämma fullständigt med hans beskrifning (Opusc. p. 855 o. 823), upptagas dock med reservation, då bestämningen af hannarna i detta släkte är mer eller mindre vansklig, särdeles då honan ej blifvit funnen. H. NORDENSTRÖM: NÅGRA FYND AF PARASITSTEKLAR. 253 Bland mera sällsynta följande: /chineumonide : Amblyteles zndocilis (MESM.), SM Ög., St Lars) 12. 125 IOGT, Under mossa på stenar; enl. THOMS. sällsynt i mellersta och södra Sverige. Celichneumon biannulatus (GRAV.), 3, Ög., Kärna; utkläckt 29. 5. 1911 ur fjärilpuppa tagen 3. 5. 1911; sällsynt i södra och mellersta Sverige enligt THOMS. ÖOrotylus mitis (GRAV.) S$ Hall., Hasslöf, 29. 7. 1911. Gnathoxys (Stenodontus) marginellus (GRE) dj Hall;sHasslöfpr26: 7. 1911. Cryptide: Nematapodius formosus (AGRAV.), $, Hall, Karup, på samma ställe som Åcenitus dubitator ; mig veterligt ej beskrifven i sv. faunistiska arbeten, men af D:r ROMAN med- delats, att den af honom funnits i Uppsalatrakten, dessutom af THOMS. i Skåne och D:r HAGLUND i Östergötland. £ra- chycryptus fusciventris (THOMS.), 3, nu äfven funnen i Ög. S:t Lars 17. 6. 1911, förut vid Kulla-Gunnarstorp, Skåne, 1908; enl. THOMS. vid Esperöd i Skåne och i Danmark. Tryphonide: Syndipnus atricornis (THOMS.), SJ, Ög. och Hall., 1911, enl. THOMS. antagligen identisk med 7Trematopygus varius (HOLMGR.), funnen i Lappland. Syndipnus punctiscuta (THOMS.) (=S. lateralis (GRAV.), 2, Ög. och Hall.; S, Ög. på kärrmark; THOMS.: »Sk. Ilstorp; Tyskland.> Mesoleptus Holm- greni (THOMSON), $, (= M. neglectus (HOLMGR.), Hall., Hasslöf, juli 1911 0. 1912; THOMS.: »Sk.: Pålsjö». Delotomus laticeps (GRAVv.), £, Hall., Hasslöf, juli 1911 o. 1912. Zootrephus rufiventris (GRAV.), £, Hall., Karup, 8. 8. 1911, enligt THOMS. ett ex. funnet vid Ringsjön i Sk. Pimplarie: Theronia levigta (TSCHEH.), 2, Ög. Bjärka 8; 9. 1912; förut en gång funnen i Sverige af D:r A. ROMAN (E:F 151004. 118). Carl Julius Neuman. I Den 11 maji di alvafied iNBoras f rektorn vid Borås allmänna läroverk C. J: NEUMAN i en ålder af 73 år. Genom hans bortgång förlorar den Entomologiska Föreningen en af sina äldsta medlemmar, som tillhört densam- ma alltsedan dess stiftelse. De yttre konturerna af N:s lif äro följande. Han föddes d. 20 juli 1839 i Orslösa, Skaraborgs län, föräldrarna voro komministern A. J. NEUMAN och hans maka, född TEGNAEUS. År 1859 blef han student i Upsala, aflade fil. kand. examen därstädes 1866, hvarpå han efter profårstjänstgöring i Upsala 1866—67 sistnämnda år ut- nämndes till adjunkt först i Vänersborg och följande år i Skara. Från denna stad förflyttades han 1884 till Borås, vid hvars läroverk han utnämndes till rektor; denna befattning beklädde han till 1906, då han erhöll afsked med pension. NEUMANS vetenskapliga verksamhet omfattar hufvudsak- ligen hydrachniderna och inom denna grupp har han ut- rättat banbrytande arbete, hvad utforskandet af Sveriges fauna beträffar. Det var N:S lärare i Upsala LILLJEBORG, som väckte hans intresse för denna grupp, hvilken förut i vårt land blifvit mycket litet studerad. Efter omfattande samlingar under vidsträckta resor i Sverige framlade N. år 1880 resultatet af sina mångåriga stu- CARL JULIUS NEUMAN 255 dier uti arbetet »Ösmn Sveriges Hydrachnider> i Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens handlingar. Genom detta monumentala arbete, som omfattar icke mindre än 123 sidor i stor kvart jämte 14 taflor med bl. a. 70 färglagda figurer, har NEUMAN lagt en för alla tider be- stående grund för kunskapen om Sveriges hydrachnider. Icke mindre än 69 arter, hvaraf 13 äro nya, uppföras här, fördelade på 20 släkter, af hvilka 6 äro nya. Då det torde vara af intresse att höra, huru en fackman värdesätter detta arbete, tillåter jag mig citera tysken PIER- SIGS omdöme i hans stora arbete »Deutschlands Hydra- chniden». Han skrifver: »Eine bedeutende Erweiterung un- serer faunistischen und systematichen Kenntnisse verdanken wir dem grossen schwedischen Hydrachnidologen C. Neu- man, welcher in einer Reihe von Publikationen, deren Ge- samtergebnisse in einer umfangreichen Arbeit »Om Sveriges Hydrachnider» zusammengefasst worden sind, sich vornehm- lich mit der Feststellung des Hydrachnidenbestandes Schwe- dens beschäftigte. — — — — bietet dasselbe ein wichtiges Hilfsmittel zum Bestimmen der Hydrachniden der, auf wel- ches die neusten Hydrachnidologen immer wieder zuräck- greifen missen.» Efter detta arbetes fullbordande publicerade NEUMAN endast ett par smärre arbeten öfver hydrachnider, däribland resultaten af den resa, som han år 1883 företog till Själland för att studera faunan på den klassiska mark, där dansken "O. F. MÖLLER omkr. 100 år förut samlade materialet till sitt enastående arbete öfver Danmarks hydrachnider. Det förefaller, som om detta till stor del berodde på, att hans tid så strängt upptogs dels af hans lärareverksamhet, dels af hans stora intresse för kommunens angelägenheter, och hans eftermäle i såväl Skara som Borås vittnar om, hvilket betydande arbete han nedlagt för dessa samhällens utveckling, särskildt hvad fattigvård och skolväsende beträffar. En bidragande orsak, till att N. ej kom att fortsätta sitt studium af hydrachniderna, var nog också hans astma, som nödgade honom att tillbringa sina somrar i fjällen. Under vistelsen i dessa trakter drogs hans håg alltmera öfver till botaniken, och han hopbragte under årens lopp under resor 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. till Kongsvold, Tromsö, Nordkap, Sibirien, Abisko och Jämt- land ett betydande herbarium. Väl är det sant, att NEUMANS arbeten: ej, som han hoppades, väckte intresse hos Sveriges zoologer för hydra- chniderna, ty intill de senaste åren har man måst vända sig till utländska specialister för att få material bestämdt, men det är ej hans fel; genom hans arbete har ej blott en be- stående grund lagts för hydrachnidernas studium i Sverige, utan det har äfven utan tvifvel sin stora andel i att kunska- pen om denna grupp under de senaste decennierna gått så raskt framåt. Litteraturförteckning. C. J. NEUMAN: Bidrag till kännedomen om Sveriges Hydrachni- der I. Akad. Afhandl. 22 Maj 1869. Skara. — —: Vestergötlands Hydrachnider. 1870. Öfv. Kongl. Ve- tensk. Akademiens Förhandlingar N:o 2. S. 105—110. ——: Om nya arter och slägten Hydrachnider. Föredrag vid Skandinaviska Naturforskare mötet 1 Köpenhamn. Mötets FÖRA ANSE ASS rr ONT SYS — —: Gottlands och Ölands spindlar och vattenqvalster. Öfv. Kongl. Vet.-Ak. Hörhandlingat. rö'75-E NOR? es mOlTETeA ——: Sur le dévelopement des Hydrachnides. E. Tidskr. Bd. I. Sthlm 1880. ——: Om Sveriges Hydrachnider. — Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. -Bd. r7, N:0,: 3... 1880, 230 ötandonr ——: Om Hydrachnider anträffade vid Fredriksdal på Seland. 1883. Kongl. Vet. o. Vitt.-Samhället. Göteborg Handl. Ny tidsföljd."””"BaA2OMTS85- Siden —— '0. P. KRAMER: Acariden während der Vega-Exp. einge- - sammelt. Ivar Trägårdh. Smärre meddelanden och notiser. Colias palaeno i Sydsverige. Att närmare bestämma det verkliga utbredningsområdet i Sydsverige för en sådan fjäril som Colias palaeno, hvars naturliga gräns mot söder är en omstridd fråga, synes mig vara en viktig uppgift. I afsikt att i någon mån bidraga till vår kännedom härutinnan lämnas nedan en del fyndorter för ifrågavarande art från skilda platser inom Skåne, särskildt från Zoshults och Örkeneds socknar, som mera plan- mässigt undersöktes sommaren i9r1 med afseende på utbred- ningen och förekomsten af nämnda art. I Kristianstadsträkten tämligen allmän vid Råbelöfsjön (1905, 1908). Omkring Hästveda allmän vid S. Essestorp, Tottarp, Smör- by samt norrut till Åbuen (1906, 1907). Osbysjön vid Sibbarp och västerut vid Malshult (1907): Dönaberga vid Immelsjön (1909). Inom ÅLoshults socken mycket allmän på mossmarkerna från Svinön till Lindhult och Hultaber. 'gs station samt österut till Hökön. v Inom Örkeneds socken mycket allmän från Gölatorpet och Kärraboda station norrut öfver myrarna till Bökösjön. I Fauna och Flora har WAHLGREN! framhållit Colias paleno som relikt i södra Sverige. Åtskilligt synes tala mot en sådan uppfattning. Det som för WAHLGREN varit det bestämmande, då han tolkade nämnda öfvervägande nordliga art som relikt, var dess sparsamma uppträdande på ofta långt från hvarandra be- lägna torfmossar i det sydliga Sverige. Från ursprungliga relikt- lokaler skulle arten spridt sig till angränsande och likartade lokaler.” Hvad nu först åsikten om den: starkt strödda utbred- ningen i södra delen af Sverige beträffar, kan ju denna uppfatt- ning mycket väl tänkas stå:i samband med den ofullständiga kännedom, vi äga om artens verkliga utbredningsområde: Den korta flygtiden — i Skåne stundom endast ett par dagar — är också ägnad att försvåra. våra efterforskningar. Hvad vidare 1 EINAR WAHLGREN: Glaciala relikter och pseudorelikter bland våra dagfjärilar. Fauna och Flora 1909: h. 3. ? EINAR WAHLGREN: 1. c. pag. 125. Entomol. Tidskr. Årg. 33. H. 3—4 (1912). gÅ 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. spridningen från de ursprungliga reliktlokalerna angår, kan man anmärka, att det ju brukar ingå som en egenskap hos relikten, att den icke i någon nämnvärd grad äger förmåga att sprida sig till omgifningarna. För sin teori om de glaciala pseudorelikterna, till hvilka äfven Colias palaeno på många af dess fyndorter räknas, hämtar WAHLGREN jämförelser från de s. k. subatlantiska glacialrelikterna inom växtvärlden, exempelvis Salix lapponum, phylicifolia, hastata m. fl. I Svensk Botanisk Tidskrift har SELANDER! offentliggjort några intressanta undersökningar och iakttagelser öfver alpina och subalpina växters spridning söderut. Han visar där, hur just de ofvan nämnda Sa/zx-arterna äro att betrakta som recenta ned- vandrare med stor spridningsduglighet 1 våra dagar. Utan att med det anförda vilja göra en analogi mellan Colias palaeno och nämnda Sa/lix-arter, betraktade som recenta nedvandrare, hvilket med SELANDERS undersökning för ögonen kunde ha lika stora skäl för sig som den uppfattning, WAHLGREN företräder, pekar dock, menar jag, det sagda på försiktighet vid ' uppställandet af teorierna. Äfven om vi med SERNANDER antaga en klimatförsämring vid litorinatidens slut, närmare bestämdt un- der den på den subboreala perioden följande subatlantiska, hvil- ken i särskild hög grad skulle gynnat en invasion af nordliga arter till de sydliga delarna af vårt land, får man enligt min åsikt ingalunda det intrycket, att Colias palaeno skulle vara en relikt från detta skede. I norra och nordöstra Skåne, där jag varit i tillfälle att närmare undersöka såväl vegetationens som fjärilfaunans sammansättning, har jag på nästan hvarje något så när stor torfmosse påträffat Colias palaeno. Att artens sydsvenska lokaler falla inom dess normala utbredningsområde anser jag därför vara otvifvelaktig. För öfrigt gäller ju för torfmossefjä- rilarna liksom för torfmosseväxterna, att dessa själffallet måste tilltaga i talrikhet mot norr, enär här förekomsten af tjänliga lokaler ökas. Göte Turesson. Nya fyndorter för Anthomyiid&e. Bland en större sam- ling svenska anthomyiider, som den framstående anthomyiidkän- naren prof. P. STEIN haft godheten bestämma åt mig, befinna sig äfven nedanstående arter, af hvilka ett tiotal äro för Sverige nya och de öfriga förut endast kända från ett fåtal fyndorter. Inom parentes anföras arternas namn i ZETTERSTEDTS »Diptera Scandinavie». Phaonia basalis ZetT. (Anthomyza). Borgholm, ekskog, ??/e 10; Stockholmstrakten: Neglinge ??/7 o6, Ulriksdal 1/8 o6, Karl- stad $s-106. 1 STEN SELANDER: Om s. k. subatlantiska glacialrelikter. Svensk Botanisk Tidskrift. 1910. Bd 4, H: 4. SMÄRRE MEDDELANDEN. 259 Phaonia consobrina ZETT. (Aricia). Härnösand, på Spirea"”/e o9. Alleostvlus diaphanus Wiev. (Anthomysza varians). Västerås, sept. o3; Stockholm. Alleostylus 'Sundewalli ZETT. (Anthomyza), Härnösand på Azn- thriscus silvestris Y/g 11. Trichopticus hians ZETT. (Anthomyza h. + A. impar). .Härnö- sand på Tanacetum vulgare ”?/s "08, W/;0 09. Mydea atripes MEaDE. Nv för Sverige. Öland, Färjesta- den, på ljungmark ?'/& 08; Stockholm, Bergianska trädgården 30/7 03. | Mvydea consimilis FALL. (Anthomyza). Öland, Vickleby alvar 29/6. 08. Mydea flagripes RonNp. Ny för Sverige. Stockholmstrakten: Experimentalfältet 2/7 o6, Lidingön ??”/7 06. Mydea flavogrisea ZetTT. (Anthomyza). Öland, Kalkstads alvar 25/7--08. | Mydea fratercula ZETT. Stockholmstrakten: Experimental- fältet 7 o3, Skansen !2/g 03. Mydea multisetosa STROBL. Ny för Sverige. Härnösand, granskog !?/9 09. Mydea separata MG. (Anthomyza). Skåne, Bökeberg !”/1 04; Stockholmstrakten: Lännersta ?/; o6, Experimentalfältet 1/7; o6. Mydea urbana MG. (Antomyza). Karlstad !/9 o6. Hydrotea armipes FAL. (Aricia). Öland, Borgholms alvar "/1 10. Fannia fuscula MG. (Antomvza). Kalmar ?/1 03. Fannia tuberculata ZexT. (Aricia). Ny för Sverige. Stock- holmstrakten: Experimentalfältet !?/7 o6, Haga !?/7 o6. Åselia triquetra WiED. Ny för Sverige. Stockholmstrakten: Nacka 5/8 03. Limnophora sororcula ZETT. (Aricia). Borgholm, ekskog ””/e 10. Caricea erythrocera R.-D. (Anthomyza lacteipennis). Kalmar 3/; 03; Ljungby i Kalmar län ?/; o3; Västerås ?/9 04. Hylemvia brunnilinea Zer1r. (Aricia b. + ÅA. lativentris + A. schisticolor). Öland, Vickleby alvar ?!/7 10. / Hylemyia cardui MG. var. nuda STROBL. Ny för Sverige. Öland, Borgholm, alvaret ??/g 10, södra alvaret, juli, flerestädes. Huf- vudformen omnämnes af ZETTERSTEDT (Åricia criniventris) endast från Stockholm, där jag äfven funnit densamma (Neglinge 22 o6, Bergianska trädgården ?9/7 03. Hylemyia lineariventris ZETY. (Aricia). Stockholm: Bergianska trädgården ?9/; o3; Härnösand ??/& 09. Hylemyia pseudomaculipes STRoBL. (Anthomyza maculipes p- $)- Stockholmstrakten: Neglinge ??/1 06. Hylemyia pullula ZeTT. (Aricia). Öland, flerestädes på södra alvaret. ; i Eustalomyia vittipes ZExT. (Anthomyzsa v.. + ÅA. decorata). Dänö i Hossmo, Kalmar län, ?/1 03. 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Chortophila disereta MG. (Aricia trapezoides) Stockholm, Li- dingön ??/7 06. Chortophila dissecta MG. Ny för Sverige. Skåne, Värpinge 19/7 04, Falsterbo 29/7 04; Öland, södra alvaret 15/& 08. Chortophila intersecta MG. Ny för Sverige. Härnösands- trakten: Gådeå 1?/& o9. Chortophila latipennis ZETY. (Aricia). Stockholmstrakten: Ul- riksdal 12/2 -06. | Chortophila longula "FAL. (Årida I. o+ ÅA. punctiventris). Öland, Södra allvaret ??/& 08. ; Lasiops Roederi Kow. Ny för Sverige. "Härnösand, gran- SKOLE SE, KOB NS TOG. Coenosia lineatipes ZertT. (Anthomysa). Kalmar, tallskog !?/; o4. Coenosia longicauda ZeTtTT. (Aricia). Skåne, Bökeberg 1/1 04; Kalmar !/7 04. Coenosia pygmaa ZEetTT. (Anthomysa). Kalmar, tallskog 12/7 o3. Coenosia 'rufipalpis MG. - Ny för Sverige. Stockholmstrakten: Experimentalfältet !?/7 o6. Bergianska trädgården 39/7 o3. Einar Wahlgren. Nya fyndorter för några svenska fjärilar. Ur stude- randen vid Kgl. Skogsinstitutet EFR. WRETLINDS insamling sist- lidne sommar torde förtjäna att antecknas: Pamphila silvius KNOCH. Vstm. Bjurfors (nära Avesta), (äfven träffad 1907 af oss i Dal. vid Säter). — Odontosia carmelita ”EsP. Jmtl. Bispgården. — Agrotis sobrina 'GN. Dal. Söderbärke. — Plusia microgamma HB. Vstm. Djurfors. — He- lotropha Tleucostigoma HB. Dal. Söderbärke. -— Lobophora viretata HB. Sthlm Öfverjärva, Vstm. Bjurfors. — Psyche 'Standfussi HS. 3 JSs-larvhus med lefvande puppor, anträffade å kullfallna träd- stammar i Lidens-Bodas kronopark i Mpd. (nära Bispgården), öfverlämnades till undertecknad och gåfvo' fjärilar ?2/e. Rättelse. .I Entom. Tidskrift. 1O.n2,0 Doi CSsidemnsmnia notis om Psyche hirsutella HB. står på 4:de raden tryckfelet kan- tig i st. f. tanlig. (kokong). EC IE Rd Notiser angående Hemiptera. — Under exkursioner i Uppsalatrakten ha gjorts en del fynd af hemipterer och bland dem äfven några af allmännare intresse. Här må endast anföras några ur utbredningssynpunkt anmärkningsvärda förekomster af arter, som förut ej påträffats i Uppland. Fam. Corisida: "Af Macrocorisa geoffroyt LEACH. ha ett par exemplar erhållits i en torfdamm vid Uppsala. — Af. Callicorisa socia DOUGL. & ScoTtT har ett exemplar funnits vid Uppsala. Af SMÄRRE MEDDELANDEN. 201 WAaLLENGREN uppgifven blott för södra och västa Sverige. — Corisa sahlbergi FIEB. är den vanligaste corisiden i trakten af Uppsala. Vidare böra anmärkas fynd af de sällsyntare lImitata FIEB., Semistriata FiEB. och /fabricii FIEB. Fam. Capside: Calocoris roseomaculatus DEGEER förekommer i Vassunda socken, Uppland. — Pycnopterna striata IL. är ganska allmän på samma lokal. Fam. Hydrométride: Af Gerris aspera FIEB. äro några exemplar tagna vid Uppsala. — I åtskilliga dammar förekommer där i -stor mängd äfven Mibrovelia schneideri SCHOLZ, som enligt REUTER förut blott är funnen vid Lund. Fam. Reduvide: Reduvius annulatus IL. träffas ej så säll- sällsynt i Vassunda, Uppland. — Af Opsicetus personatus T., hvilken förut är känd från Gottland och Stockholm, är ett exemplar erhållet i Uppsalatrakten. Fam. Lygeide: Berytus clavipes. FABR. träffas sällsynt i Vassunda. — .Scolopostethus affinis SCHILL. förekommer som före- gående art. — . Gastrodes abietis L. träffas ej så sällsynt vid Upp- sala om våren 1 öfvervintrande exemplar. — Pterometus staphyli- n0ides BURM. finnes. vid Uppsala, men är mycket sällsynt. — Trapezonotus anorus FLOR är däremot talrikt förekommande, sär- skildt i skogsbryn och ljungbackar bland mossa. Fam. Coreide: Rhopalis capitatus FABR. och parumpunctatis ScHILL.. äro båda erhållna 'i Vassunda socken, ehuru sparsamt. Fam. Pentatomide: Tritomegas bicolor I. är funnen säll- synt vid Sigtuna och Vassunda. — Af Eurygaster maurus 1. är ett exemplar taget i Uppsalatrakten. — Carpocoris nigricornis FABR. är på samma lokal synnerligen allmän öfverallt. — Cimex bidens IL: träffas. sparsamt i Uppsalatrakten. ; O.. Lundblad. Platypsyllus castoris Rits. fandt jeg i 3 eksemplar, to levende og et dödt paa bever (Castor fiber) skudt ved Risör I1:te juni iaar. H. Warloe. Egendomlig varietet af Chrysomela lapponica L. — Undertecknad -erhöll i fjol i en sändning coleoptera insamlade i Kvickjocks Lappmark bl. a. ett exemplar af Chrysomela lappo- ica I., som till sin färgteckning betydligt afviker från denna art. I THOMSON: Skandinaviens Coleoptera upptagas 3:ne varieteter, men Dbeskrifningarna på dessa passa icke in på det anträffade exemplaret. - Från hufvudformen skiljer sig detsamma därigenom, att elytras blåbronserade tvärband saknas, skulderfläcken samt Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 27 april 1912. Till nya medlemmar i föreningen invaldes. Lektor J. A. Z. BRUNDIN 1 Växiö, Artisten D. LJUNGDAHL, Stockholm,' samt Assi- stenten N. SONESON, Stockamöllan. Till korresponderande ledamot invaldes guvernementsento- mologen i New South Wales WALTER FROGGATT. Till innehafvare af årets vandringsstipendium utsågs stude- randen vid Malmö högre allmänna läroverk O. PALMGREN. Vid sammankomsten höll Prof. CHR. AURIVILLIUS ett intres- sant föredrag om cerambycidernas geografiska utbredning, när- mast grundadt på den af honom publicerade stora katalogen öfver världens cerambycider, en del i den af JUNK-SCHENKLING utgifna >» Catalogus Coleopterorum?. Refererade sekreteraren en af D:r I. TRÄGARDH, som af sjukdom var hindrad hålla ett utlofvadt föredrag, författad uppsats med titeln »Undersökningar rörande rönnbärsmalen åren 1910 OCh IOGT TAS Sammankomsten den 28 september 1912. Meddelades att Kgl. Maj:t på samma villkor som förut be- viljat föreningen ett anslag å 1,000 kr. för utgifvandet af >Upp- satser i praktisk entomologi>. Till nya medlemmar af föreningen invaldes extraläraren, fi. kand. H. SvEnonius, Stockholm, direktör ERIK HJELM, Åtvida- berg, samt studerandena BRoR HAMFELT, ÖSKAR PALMGREN och GÖTE "TURESSON i Malmö. Prof. CHR. AURIVILLIUS meddelade, att han under sommaren i Hälsingland återfunnit en af LInnÉ beskrifven sköldlus, 'Coccus uve ursi, som lefver på rötter af Årctostaphylos uve ursi. " Där- jämte demonstrerades en del insekter, funna i mynningarna till backsvalebon. FÖRENINGSMEDDELANDEN. 265 D:r I. TRÄGARDH lämnade en redogörelse för lefnadssättet och utvecklingen af en på svampen Fpichloé typhina lefvande flugart, Anthomyia spreta, samt redogjorde för ett fall af prothe- teli hos en Cantharis-larv. Fallet, som utgjordes af rudimentära vinganlag hos larven, ställdes i samband med de extrema lefnads- villkoren å fyndorten, en ö i yttersta skärgården. D:r J. PEYRON demonstrerade en serie färgvariationer hos larven af Mamestra trifoli, redogjorde för en del insektfynd å gräsvallarna vid den nyöppnade delen af Kungsgatan i Stock- holm, samt meddelade den iakttagelsen, att Stauropus fogi-larven i sitt första stadium ej intager någon föda. + u s 3 å v 2 afifia 3 4 [ Sd - i 4 2 S br 1 tt - LV [| & . > AE 1 Vu FRAN SMER KS Fur stSbö Bivg ock CR ARE sota hel ship q JR QL Entomologisk tidskrift 461 E75 årg. 30- 33 Biological & Medical Serials PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY ev LEN lord bless 40 8 FORTET SE DE IE SE (le Blaise F SLI 5 "lörd 30 30 S ” Li gå a 43,5 bt EA (Sr TONA " ; stela = fe Pöregrd 2.8 RE VE : i. 384 frsis are LIEBLSE Re ART Åre ik ESA STAG see s + Nr Br RvR Ve RAR ev CM KICK TTSrEEA FÖRT LAR RAR grenen relik. slelale is 2» CEN LJÄNDE HT 42 20 å svve Ma Bra a d i 3 LJE ör Me RESET SE TEESE red 5 $i $y LIGTLILI 20