TORSO JE DRIN ANNIE eT CIAL DEER ere Prec. PN VRS NAN RE ENS HERREN th is} TA \ |] [ | 13) un, Wate UNS ALY sy i KES t “ TS Mt | SHURA ae TE Kine 4 à i i Ra ath) ALAN I yur hac AN (OR ROT RI yh N *! iy NOIR NA 0 Ny Na BRECHEN N ie i RER We AU == ere baser ye AUPE dvd br NE NI aa N À +419 Fo Mi } \ ye beth nat AW äl iby Rye vai) HA | OURS 4 ; fF Hi SEUSS TART EY AR pur K i ats! si MAO ALT un : Ÿ wh À LU 4 OU) a EN \ SES se Sr AU FEM Ws th ity FAN N K tes RE baat ya TON pe bY ay ANN ) BR ih i i t så Ales Na -— ESS state ames, DEEE) PISE LE martine, #1! = aioe: wee De ones Se BES nr nn 2 be MEERE 2 BR ES N ahh ata Bed N ait Wi MASON KH thy Sho Peter Be Tr Gare Ce Ter Fe EEE u HOHER Hi ean hina ih RN ih L t à Rat hr out PARENT AE ARG xs MES Etre ER RSS Ske’ =; Eee > > = ade DES , 4 N ant H ( MR | M vu qu MENT un gan ih, LRO a ink RUN qu À ON ati { Jar ; HE à Car kite in [ uF Wi Pe HEN ae | | | f by) ii n (ON RE d I f | | il FREE | = | yy i i j l | } I I || j | j ho 1) sy SET i id 4 Uy OM à 4 q | Ne | ( ARIA) ar Un a nN it à { u Ar N “ae | i Dur ries am I td) ie | ii a) Auk Fa ANS | N { h Ka [AAN 1% | | ae | [A ian OT 4 J : | j | 2 i # | Unt ra Kan ne LE Im J | | 1 el i À [ | i ; L R | 7 iy es | ' qi ; nl A 1 rs N AR Tran A ae Lt 7 Ae i | | a / KV N il N | i i 7 i! ER "4! IT PAL | Vi A N [1 NT ty 0 AN | [ wi | À i mY ies J ¢ Be Cederquists Graf, A.-B., Sthlm; ENTOMOLOGISK TD Sisk tr 1 UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTIOFJARDE ARGANGEN 1318 23159 UPPSALA 1913 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. Häftet 1 tryckt den 11 juni 1913. 2.24 2 > 614 ‚des. 913: DENNA ARGANG TILLAGNAS ENTOMOLOGISKA FORENINGENS MANGARIGE ORDFORANDE Professorn m. m. Christopher Aurivillius SOM ETT UTTRYCK AF FÖRENINGENS STORA TACKSAMHET OCH VÖRDNAD SAMT TILL ERINRAN OM HANS 60-ARSDAG DEN 15 JANUARI 1913 ». 4 Ma ! = cs = ARD AAC TE i, | FER AF KALK ENTITEE ST? Mad order OH PRIMA NET Ar tk red er; le HAN MO aD EE KMR: Rh. HN a Den | re Sade Ad : LLU DEAL 27 M à N i « Ag. Le. INNEHALL ADLERZ, GOTTFR., Konservering af murade stekelbon för musei- AAA ES SE RE enter ae“ Sid. 133 BENGTSSON, SIMON, Undersökningar öfver äggen hos Ephemeri- derma (Pky ls IN et Sere Te ee 2 HOLMGREN, Nits, Termiten aus Natal und dem Zululande ......... JANSSON, ANTON, Från exkursioner i Helsingborgs- och Engel- holmistrakten=. ts bate yield exergy sored cone FU os AO aria Jinteların HERBST cs Nee mure ponts tess JEnsEn-HAARUP, A. C., Provisional description of a supposed new genus and species of the fam. Capside (Div. Laboparia [RIG Hi) ee a I EEE eT ne KEMNER, A., Vara Clerider, deras. lefnadssätt! och larver __.._....... KLEFBECK, EINAR, Bidrag till Sveriges och Norges entomogeografi LuNnDBLAD. O., Bidrag till Sveriges hydracarinfauna __.__.._.._....... — —, Zur Kenntnis der Larve von 7hyas dentata S. THOR .____. 3 RAI eevee tease. lol. urn nein arm då caret sey vaste = —~Entomologiska anteckningar, soo = ............__ Leni Jee. LUNDSTRÖM, ANDOR, Tre sällsynta fjärilar fran Jämtland ______..-- — —, Sorgmantelns, vinbärsfuksens och amiralens förekomst i Hernasandstrakten TONNES ge ek MJÖBERG, Eric, Preliminary descriptions of some new, australian Coylldstdud: Fothewlidsietisamel | Lu lags enter np AN nit! NORDENSTRÖM, H., Praktiskt entomologiska undersökningar i Eng- 27 8 9206405 nolhum. (HVEN) ne... ARI HANE NORDSTRÖM, FRITHIOF, Larver till Macrothylacia rubi L. förpup- Baus panhösten. keeles -unnelacht eisen ORSTADIUS, ERNST, Nagra anteckningar om fjärilfynd i Pajala, NOTED OCLC IS lan Tr Mn le Ban ON PEYRON, JOHN, Nagra praktiska vinkar beträffande uppfödandet af NEleeBaSselorstadtere 0 an en. nn Poppius, B., Zur Kenntnis der Miriden, Isometopiden, Anthoco- riden, Nabiden und Schizopteriden Ceylon’s ....-..-.-.---- Porat, C. O. von, Fjärilfynd, mest fran Jönköpingstrakten .....- ene fOr oveticermummynopod, Wr. 2.2.22... REUTER, O. M., Vägglusfamiljen (Cimicide), dess fylogeni, syste- matik, ekologi ‘ach utbredning "=". Sp ee — —, Herr A. C. JEnsEn-Haarups bok om Danmarks Hemiptera- Heteroptera och mitt Miridsystem =" "2" RINGDAHL, Oscar, Eine neue Anthomyid aus Schweden ...........- —, Althomyid-fynd Wen. RE RINGSELLE, 'G. 'A., Nagra fynd'af-Coleoptera = Roman, A., Arktiska ichneumonider i Skandinavien = — —, Neubeschreibungen und Synonyma zur nördlichen Ichneu- monidenfauna .SChwedens {ee eee SAHLBERG, JOHN, Till kännedomen om Haltica Engströmi och dess biologi (PL IV rss m ee SANDIN, EMIL, Några iakttagelser öfver vara under barken på trad lefvande -Dramwins-arter 2... en EIER — —, Odacanthaimelanura lh Sees ae tony fc tae — —, Ar Cerambyx cerdo L. dömd att försvinna ur Sveriges TRAGARDH, Ivar, Hvarpa beror bladminerarnes förmäga att om hôsten konservera klorofyllet i bladen? TULLGREN, ALB., Pachytylus migratorius L. nine 122 — —,-Understéd för entomologiska forskningar omm , Dödsfällres_ ut era) el Suit. 10 Sele TR = D . See eae eee See Ree ee er Cee Se SSE ee ee ee Ree ML u ee re Einar, Tillägg till »Ängermanländska fjärilar» ......... — —, Drei neue schwedische Chleropiden..1 Sur eee — —, Sveriges insektgeografiska indelning pa grundval af makro- lepidopterernias utbredning \_. 22: BARRE — —, Neue Schmetterlingsformen aus dem Alvar-gebiete der In- Sell Öland goose "#1" antennes Litteratur. Brauer, Die Süsswasserfauna Deutschlands af O. LUNDBLAD--.--- Jensen-Haarup, A. C., Tæger af EINAR WAHLGREN = Klöcker, A., Sommerfugle III. Natsommerfugle II Del. af EINAR WAHLGREN u. nn en u U N RER Seitz, A., Die Gross-Schmetterlinge der Erde af EINAR WAHLGREN Sparre-Schneider, J., Maalselyens insektfauna. I. Coleoptera (Afslutning) och Til Dovres Lepidopterfauna af EINAR WAHLGREN Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 14 december 1912, den 1 mars och den 26 april 1913 Sid. 71 Entomologiska Föreningen i Stockholm: Sammankomsten den 27 SCHEEIHDETMIOTA BB MN 2 » 389 Meddelanden fran Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar 4. Sammankomsterna den 27 januari, den 15 maj, den 26 Oktober ochuden. 14 december 19122 A en = » NI A 7 fi i _ AU, . 4 SÅ Ab ake SA el ad OP teh tinlsbbiierkat va. ur az u D ie pi à Le à = 5 & Ens Arg. 34 1913 Hatt. 1 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1913 Entomologisk Tidskrift som utgifves af Entomologiska Foreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i frimsta rummet bereda plats för sädana uppsatser, som beröra vart eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Säväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Fran och med 1911 samlas alla meddelanden fran det praktiskt-entomologiska omradet uti den af föreningen utgifna publikationen » Uppsatser i praktisk entomologi», hvilken medföljer tidskriften till alla Entomologiska Föreningens ledamöter. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående af föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, prof. Sven Lampa, Stockholm, öfverste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgifvare och redaktör för tidskriften samt Uppsatser i praktisk entomologi. Hvarje författare svarar själf för riktigheten af sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Föreståndare för Centralanstaltens för jordbruks- försök entomologiska afdelning. — Äldre årgångar af tidskriften erhållas till ett pris af 5 kr. pr. årg.; 20% rabatt vid köp af minst 10 årg. Medlemmar af föreningen kunna erhålla ytterligare reduceradt pris. Lösa häften säljas e&. Af en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu för ett pris af 2 å 3 öre pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsafgiften (6 kr.) blif- vit erlagd, tidskriften jämte bilaga gratis tillsind. Om ej års- afgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tid- skriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet af afgiften (100 kr.) 10 äldre årgångar gratis. Annonspris 10 kr. pr hel, 5 kr. pr half sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 "/o af priset för hvarje gång de ånvo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! Vägglusfamiljen (Cimicidae), dess fylo- geni, systematik, ekologi och ut- bredning. Af O. M. Reuter. Den med hänsyn till sina lefnadsvanor halft parasitiska skinnbaggsfamilj, om hvilken det i nedanstaende lilla uppsats är fraga, är, ehuru till densamma hör den allmännast bekanta representanten för skinnbaggarna, var vanliga vägglus, Cimex lectularius 1.., likväl ganska föga känd af entomologerna. I Riksmusei svenska hemiptersamling finnas endast två arter däraf, den ena af dem tagen blott på ett enda ställe i Sve- rige, ehuru med all sannolikhet sex a sju arter torde till- höra Skandinaviens fauna. Orsaken därtill, att hithörande arter med undantag af den vanliga vägglusen, saknas i så många insektsamlingar både i och utom Skandinavien, är utan tvifvel den, att resp. samlares uppmärksamhet icke blif- vit tillbörligen riktad på de värddjur, hos hvilka de olika arterna förekomma. Ändamålet med föreliggande uppsats är på samma gang att i någon man afhjälpa denna brist och därjämte framlägga några hypoteser om denna insektfamiljs fylogeni och spridning. Skinnbaggsfamiljen Cimzicidae eller Clinocoridae, såsom den af en del nyare författare (t. ex. KIRKALDY, JORDAN och ROTHSCHILD) kallats,' är i mer än ett hänseende af intresse. ! Beträffande dess benämning må hänvisas till min afhandling »Neue Beitr. Phyl. Syst. der Miriden», p. 2 (Acta Soc. Scient. Fenn, XXXVII, 1910) och till HorvAtu’s »Nomenclature des familles des Hémiptères», p. 17 (Ann. Mus. Nat. Hung., IX, 1911). Entomol. Tidskr. Arg. GA Le TN (2913). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Redan hithörande arters plats i systemet mellan de fritt efter rof jagande Anthocoriderna och de rent epizoiskt parasi- tiska Polycteniderna och den intermediära ställning mellan dessa båda, som åtminstone de flesta af dem synas intaga äfven i ekologiskt afseende, gör dem anmärkningsvärda. Ett särskildt personligt intresse erbjuda de oss därigenom, att, såsom redan ofvan nämndes, den mest bekanta arten af Hemiptererna, den oangenäma och hygieniskt farliga, i män- niskans boningar vanliga vägglusen tillhör denna lilla familj, äfvensom därigenom, att de flesta djur, som angripas af Ci- miciderna, lefva i människans närhet. Frågan om det förhål- lande, i hvilket resp. värddjur möjligen stå till hvarandra beträffande utbredningen och spridningen af de på dem lef- vande vägglusarterna, är ännu oafgjord. Intressant är vidare det förhållandet, att hittills endast helt få (18 beskrifna och I obeskrifven) till familjen Czmzcedae hörande arter äro be- kanta, men att olika arter af denna familj likväl förekomma på långt från hvarandra skilda delar af jordklotet. Sådana små, men vidt utbredda familjer äga antagligen en mycket hög geologisk alder (t. ex. Ochteridae, Velocipedidae, Acan- thiadae, Leptopodidae, Dipsocoridae) eller aro i motsats härtill af jämförelsevis recent ursprung. Huru det i detta afseende förhäller sig med Cimiciderna ar likaledes en fraga, som icke blifvit diskuterad. Anmärkningsvärdt är slutligen, att af de 18 beskrifna arterna icke mindre än hälften (d. v. s. 9) först un- der de par sista ären blifvit bekantgjorda. Mycket antagligt ar därför, att ännu manga arter skola upptäckas, om meto- diska efterforskningar anställas, hvilket ju hittills icke ägt rum. Fastmer hafva de flesta bland de tillsvidare beskrifna arterna anträffats af en ren tillfällighet. I själfva verket torde redan en ny vagglusart blifvit upptäckt i södra Finland, efter det jag vid Societas' pro Fauna et Flora Fennica majmöte I911 uppmanade landets unga entomologer att ägna sin upp- märksamhet åt vägglöss, som uppträda utom människans bo- ningar. Det torde därför på ofvan angifna skäl icke vara ur vägen att ytterligare erinra om de ställen, där ifrågava- rande arter böra eftersökas. Måhända har en eller annan af de Cimicider, hvilka i allmänhet gå och gälla för stora säll- syntheter, anträffats af mången jägare, forstman eller landt- O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 3 hushällare, ehuru denne icke förstätt, att de kunde äga nagot värde för de zoologiska samlingarna. Den ofvan omnamnda intermediära ställning i det mo- derna systemet, som Cimiciderna intaga mellan Anthocorider och Polyctenider, synes väl grundad. Den mycket nära för- vantskapen med Anthocoriderna har redan flerfaldiga gånger blifvit framhållen och det synes mig, att Cimiciderna tvifvels- utan utvecklat sig från någon till denna familj hörande art eller åtminstone från med samma familj gemensamma förfä- der. Såsom bekant, lefva Anthocoriderna delvis af vegeta- biliska safter, men jaga äfven smärre insekter, isynnerhet bladlöss, och utsuga dem. Undantagsvis anfalla de dock äf- ven varmblodiga djur och genomborra med sitt rostrum de- ras hud, särskildt om denna är fuktig. Detta har ofta iakt- tagits beträffande arterna af släktet Antkocorzs, hvilka t. o. m. stundom angripit människor. Af alldeles speciellt intresse är den äfven hos oss funna Lyctocorts campestris F. (domesticus SCHILL). Såsom det af FABRICIUS gifna namnet angifver, är denna art funnen ute på fria fältet, hvarest den anträffas bl. a. under sädesstackar. Med halmen har den antagligen blifvit införd såväl i stall som fähus och här lämnat sin vegetabi- liska föda och blifvit blodsugare, antastande hästar och kor (Monogr. Anthoc. p. 8). Likaledes anträffas den någon gång i de vid takasarna fästa svalbona och ett och annat exem- plar har t. o. m., troligen någon gang hemburet antingen fran öppna faltet eller fran boskapsstallen af människan själf, fun- nit vag till hennes boningar, hvarest arten i sa fall uppträder pa samma sätt som den vanliga vägglusen.! Sägnerna om bevingade vägglöss aro antagligen att hänföra just till denna art.” I Amerika har den en gang blifvit anträffad pa mexi- ! En liknande utveckling till varmblodsugare har i Wictoria-omrädet i Brittiska Ostafrika den typiskt af vegetabiliska safter lefvande 77/gon0- tylus brevipes JAK. genomgått. Denna art antastar har hufvudsakligen de akerbrukande negrerna. Detsamma är förhällandet med en annan liten Mirid, Haematocapsus bipunctatus Porr. i Nigerflodomradet i Västafrika (MARSHALL i bref till Poppius). ? Min tro är, att sådana lika litet förekomma som t. ex. langvingade honor af familjen Microphysidae. Brachypterismen har nämligen hos dessa insekter antagligen blifvit karakteristisk och typisk. De »bevingade vägg- löss», som profanum vulgus någon gang trott sig se, dro icke sällan af 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. kanska fagelhudar (CHAMPION, Biol. Centr. Amer. Rh. Het., Il, p. 307) Om Anthocoris-arterna, såsom ofvan sagts, en- dast alldeles tillfalligtvis suga varmblodiga djurs blod, sa har denna näring för Lyctocoris campestris redan blifvit sa godt som typisk, ehuruväl denna art ännu, sasom nämnts, na- gon gang anträffas ute i det fria. Det synes icke alldeles omöjligt, att Cimiciderna utbildat sig fran till Zyezocorzs när- staende former, hvarpa en viss egendomlighet i färg och ha- bitus äfvensom de tva sista fina antennlederna tyckas tyda. Dylika arter hafva pa samma sätt som nu Lyctocoris campest- 77s möjligen af den primitiva nomadiserande människan hem- slapats från faltet med den halm, som sannolikt äfven redan då mångenstädes utgjorde takbetäckningen till hennes boskaps- skjul, och hvilken lämnade godt fäste för svalornas bon och för laderlapparna under deras hvila om dagen. Pa dessa djur öfvergingo småningom Anthocoriderna och transformerades slutligen, sedan de apterat sig för det nya lefnadssättet så- som varmblodsugare, till Cimicider. JORDAN och ROTHSCHILD hafva i en nyligen af dem publicerad uppsats i Novitates Zoologicae XIX, 1912, p. 352, indelat familjen Czmzcedae, eller såsom de kallat den Clzno- coridae, i tre underfamiljer: Clinocorinae, enligt min uppfatt- ning bättre benämnd Czmzcinae, Cacodminae och Haematosi- phoninae, de två sistnämnda representerade endast af extra- europeiska arter. Dessa underfamiljer skiljas från hvarandra genom rostri längd, bröstets bildning, strukturen af de borst, som kanta thorax” sidor, äfvensom genom bildningen af ha- nens åttonde abdominalsegment. Svårt är, med den känne- dom vi för närvarande äga om såväl Cimiciderna som An- thocoriderna, att med bestämdhet afgöra, hvilken af de of- vanstående underfamiljerna är den ursprungligaste. Det för- tjänar dock framhållas, att ett släkte af underfamiljen Czmz- cinae, Oectacus, i likhet med hvad äfven är fallet med Zyero- coris campestris, uppehåller sig i svalbon äfvensom att ensamt denna underfamilj för närvarande är representerad i de pale- besynnerligaste slag. En sådan bevingad vägglus, som en gång lämnades mig till undersökning, befanns sålunda vara ett exemplar af den med korta vingstumpar försedda honan af en mätarefjäril, Cheimatobia bru- mata. O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 5 och nearktiska regionerna, i hvilka de flesta af slaktet Lycto- coris arter aro hemma. Därjämte bör ihagkommas, att re- dan inom Anthocorid-divisionen Zyctocoraria finnas släkten (Lasiochilus REUT., Laszocolpus REUT.), hvilkas thorakalsidor likasom hos Cimzcinae äro försedda med bakåt riktade borst eller hår — en företeelse, som i allmänhet är sällsynt bland skinnbaggarna — och slutligen att, likasom hos Anthocori- derna i allmänhet, hanens genitalsegment också hos under- familjen Czmicinae äro osymmetriska, med genitalöppningen belägen på vänstra sidan. Manga omständigheter synas sa- lunda antyda, att närmast nämnda underfamilj vore att här- leda från Anthocoriderna och särskildt från divisionen Zycto- coraria. Däremot förefaller det, såsom om underfamiljen Ca- codminae vore ännu mera specialiserad. Sidoborsten eller håren på prothorax äro här rakt utstående, hanens genital- segment symmetriska, och man kan hos släktena Aphrania JORD. & ROTSCH. och Zoxaspis ROTSCH. följa uppkomsten af s. k. falska ledgångar på tibierna, en karaktär, som åter- finnes hos rena parasiter, sådana som de, likasom åtminstone Loxaspis-arterna, på läderlappar parasiterande arterna af fa- miljen Polyctenidae."“ Antagligt ar därför, att sistnämnda fa- miljs arter närmast hafva utbildat sig ur underfamiljen Cacod- minae. Efter dessa allmänna betraktelser ma här lämnas en kort öfversikt öfver de till familjen Czrmzcrdae hörande arterna, hvarvid jag särskildt skall nagot utförligare uppehälla mig vid dem, som förekomma inom den palearktiska regionen och hvilka med mer eller mindre sannolikhet kunna antraffas afven inom Skandinavien. Den första af de tre underfamiljerna, Crrnzczdae, karakteri- seras genom sitt merendels mellan framhofterna rackande rostrum, genom strukturen af metasternum, som i spetsen ar rundadt aftrubbadt, genom sina fran hvarandra val atskilda bakhöfter, genom den tillspetsade skutellen, hvars beharing liknar den pa pronotum och elytra, afvensom genom hanens osymmetriska ättonde abdominalsegment. De bakat böjda borsten äro, såsom JORDAN och ROTHSCHILD iakttagit, i hela 1 Dylika falska ledgängar karakterisera äfven de pa liderlappar parasi- tiska arterna af dipterfamiljen Myezerzbiidae. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9Q13. sin främre konvexa kant fintandade. Den omfattar trenne släkten, hvaraf ett hittills obeskrifvet (typ: €. valdzvzanus PHIL.). De två första aro företrädda inom den palearktiska regionen och äfven funna i Sverige, det ena, Oeczacus STÅL, utmärkt genom sina långa silkeshår, genom pronoti framrand, som är blott svagt urringad eller nästan rak i midten och blott vid sidorna framdragen samt genom sina antenner, hvilkas sista leder icke äro mycket tunnare än de föregående, lefver hufvudsakligen hos svalor och andra faglar, som kommit i beröring med dem. Det andra, Cimex L., karakteriseras ge- nom sin korta behåring, hvilken är längre endast i kanterna af pronotum och elytra, de kapillärt fina sista antennlederna och den urbuktade framranden af pronotum. Dess arter äro större än de af föregående släkte och anträffas i läderlap- parnas samt i åtskilliga andra djurs bon, en art äfven all- mänt i människans boningar. Ofvan har redan framhållits, huru öfvergången från af vegetabiliska safter lefvande insek- ter till blodsugande sådana just hos svalor och läderlappar lättast kan tänkas hafva ägt rum. Beträffande det tredje, nya släktet skola längre fram några upplysningar lämnas. Här ma blott nämnas, att utvecklingen synes hafva gått i riktning af pronoti sidors utplattning och utvidgning samt af elytras förkortning, i det deras bakkant från afrundad sma- ningom blifvit rät och slutligen urbuktad. Pronoti framkant har härjämte blifvit allt starkare urringad och behåringen allt kortare. Af släktet Oeczacus äro hittills kända två arter, den ena, Oe. vicarius HORV. (Ann. Mus. Nat. Hung X., 1912, p. 261), tillhörande Nordamerika och funnen i bon af vanliga svalor samt purpursvalan, Progne purpurea, den andra, Oe. hirundi- nis JEN., 1839, Europa. D:r POPPIUS har i Lena-flodomrädet i ett bo af Hirundo riparia funnit en Oeciacus-larv, men pa grund af att exemplaret blifvit skadadt ar det omöjligt att afgöra, hvilken art det tillhör. Oeciacus hirundinis JEN. upptäcktes först i England i bon af Hirundo urbica och beskrefs i Ann. Mag. Nat. Hist., UI, 1839, p. 243. Sedermera har den blifvit antraffad i en stor del af Europa, pa manga stallen i betydande antal saval hos denna art som, enligt skriftligt meddelande fran HORVATH, O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). i] äfven hos 7. rustica. Artens utbredning har emellertid män- genstädes varit svar att utreda pa grund af den allmänna folktron, att ett svalbo bringar lycka at det hus, vid hvilket det är fast, hvarför dylika svalbon blifva svåra att erhålla och undersöka. Men där en undersökning företagits, hafva de ofvannämnda vägglössen ofta anträffats i enorm mängd. Sålunda har MUZIK enligt benäget meddelad uppgift i Böh- men i medlet af september, då svalorna begafvo sig mot sö- der, anträffat bon af MHäirundo urbica fullbesatta med Oe. hirundinis, af hvilka han i mer än ett bo räknat ända till 200 imagines och larver, och i enskilda svalbon i Tyrolen har JUSSEL (42. Jahresber. Vorarlberg. Mus. Ver. 1904, p. 23) rak- nat omkring 70 a 90 vägglöss. Själffallet ar, att svalorna under sadana förhällanden maste lida betydligt af vägglös- sens angrepp. SCHUMACHER har afven meddelat mig, att han antraffat en nyss flygfärdig svala, hvilken var fullkom- ligt kraftlös och knappt formadde lyfta vingarna, under hvilka han vid närmare undersökning fann talrika fastsugna vägg- löss." Sydligast är den funnen i Italien i bon af H. urbica, hvarifrån den blifvit beskrifven af RONDANI såsom C. nidu- Jartus i Bull. Accad. degli Aspir. nat., 1842, p. 98, och ar bildad af CosTA i Addit. Cent. Cim. Regn. Neap., 1860, t. I, f. 2, och nordligast hos samma svalart i Finland. Här har den redan för flera decennier sedan blifvit tagen i Österbot- ten af WASASTJERNA, och nyligen ater pa Tvärminne Zoo- logiska station af prof. LEVANDER och D:r LUTHER. Isvenska Riksmusei samlingar sta exemplar fran Södermanland funna af MEVES; det ar mig dock icke bekant, hos hvilken svalart detta fynd blifvit gjort. Egendomligt ar, att Oe. Jurundinis blifvit ertappad äfven hos en svalart, strandsvalan (H/. riparia), hvilken dock till sitt lefnadssätt afviker icke blott ifran de öfriga svalornas utan fran alla ofvannämnda djurs, hos hvilka vägglöss blifvit ! I detta fall är det dock icke alldeles säkert, att vägglössen tillhörde Oe. hirundinis, dä iakttagelsen gjordes, förrän SCHUMACHER ägnat sig at skinnbaggarnas studium. Det tyckes nämligen, såsom äfven C. lectularius någon gång angrepe svalor, åtminstone hafva de exemplar, som FIEBER erhållit under namn af C. Airundinis, tillhört nämnda art (Eur. Hem., DENS): 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. funna. Såsom bekant häckar nämligen nämnda svalart i djupa nischer, som hon utgräfver i floders och bäckars strand- bäddar. Här: har DUBOIS (Cat. Hém. Somme, p. 33 i Mém. Soc. Linn. Nord France, VII, 1886—1888) funnit Oe. Azrun- dinis vara tämligen allman i St.-Valery-sur-Somme i Frankrike. MONTANDON har i bref meddelat mig, att han antraffat samma vagglus i riklig mangd i de bon, som i Dobrudja (Coess) utgräfts i Donaus strandbädd af en gra, honom till arten obekant svala, troligen just Hirundo riparia. Förekomsten af Oe. Airundinis äfven hos strandsvalan, med dess så afvikande lefnadssätt, kunde gifva anledning till åtskilliga spekulationer beträffande tiden för denna vägglus- arts första uppträdande. Det förefaller dock föga troligt, att den funnits till redan före de särskilda svalarternas differen- tiering, utan måste dess förekomst hos dem kunna förklaras på något annat sätt. Vida begripligare blifva fynden af Oe. /urundinis i atskilliga andra fåglars bon, hvilka icke sällan befinna sig i närmaste närhet till svalornas. Sa t. ex. i bon af tornsvalan (Cypselus apus), hvilkens lefnadssätt ju i mångt och mycket öfverensstämmer med det, som karakteriserar Hirundo urbica.} REIBER (»Note sur la Zoologie de la Cathéd- rale de Strasbourg.» — Bull. Soc. d'Hist. Nat. Colmar, 1881—1882) uppger, att tornsvalans bon i nämnda katedral aro formligen tapetserade med exemplar af denna vägglus, hvilken understundom förorsakar de ännu unga faglarnas död. Däremot skall den enligt nämnda författare aldrig besvära de vägg i vägg med dessa fåglar boende tornväktarna. I sin »Cat. Hem. Het. de l’Alsace-Lorraine» (Bull. Soc. d’Hist. Nat. Colmar, 1876) synas REIBER och PUTON vara tveksamma om, huruvida icke den hos Cypselus funna arten möjligen vore skild från den typiska Oe. hirundinis. Det kan därför för- tjäna att framhållas, att några skiljaktigheter från denna art icke kunnat iakttagas hos de exemplar REIBER haft vänlig- heten tillsända mig. Också i ett kyrktorn i Burgdorf i Schweiz ‘Har må i förbigående anföras, att den i tropikernas människobo- ningar vidt utbredda Cimer hemipterus F. i Indien blifvit funnen äfven hos Cypselus apus. Öfverflyttningen har väl, beroende på bostadens be- skaffenhet, ägt rum direkt till denna fågel eller möjligen ock förmedlats af någon Hirundo-art. O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN CIMICIDAE), 9 har enligt FREY—GESSNER (Mitt. Schweiz. Ent. Ges. I, N:r 7, 1864, p. 234) MEYER—DÜR 1840 funnit en vägglus af mindre storlek och med smalare bakkropp an € lectularius och hvilken enligt all sannolikhet äfven ar Oe. hirundinis.' Förutom hos Cypselus har denna vägglus enligt medde- lande i bref af HORVATH äfvenledes blifvit funnen i bon af den vanliga hussparfven, Passer domesticus. En känd sak är ju, att denna fågel ofta bygger tätt intill hussvalan och till och med då och då annekterar denna arts bon. Slutligen har Oe. hivundinis enligt mig meddelad upp- gift af MONTANDON blifvit af honom anträffad äfven i ett bo, hvilket att döma efter där kvarblifna dun tillhört na- gon liten uggleart. Boet utgjordes af en vertikal urhålkning 1 strandbrädden af Donau på samma ort som de ofvan om- talade af samme entomolog iakttagna svalbona, och vägglusen har troligen öfverförts med de dödade svalor den lilla natt- roffageln bringat till föda åt sina ungar. Huruvida den an- gripit äfven dessa är okändt. Af det ofvanstaende framgar, att Oe. Jurundinis, likasom fallet tyckes vara äfven med andra Cimicider, lätt apterar sig efter lefnadsförhållandena hos nya värdar. Den förekommer också i motsats till REIBER's ofvannämnda antagande i man- niskans boningar. EVERSMANN beskrifver nämligen en art under namnet Acanthia ciliata (Bull. Imp. Soc. Nat. Mosc., 1841, p. 359, t. VI, f. 6) och hans beskrifning stämmer så väl in på Oe. hirundinis, att knappt något tvifvel kan uppstå om nämnda arts identitet med denna. Dock vet han intet att förtälja om dess förekomst hos svalor, utan uppger blott att den anträffats i flera hus i Kasan, i hvilka den uppträder mera enstaka än den vanliga vägglusen. Likasom denna an- griper den där äfven människan och dess styng äro smärt- sammare samt framkalla stora och långvariga tumörer.” Oeciacus hirundinis, hvilkens värdar, såsom nämnts, ty- ! Sådana långsträckta exemplar af Oe. hirundinis funna i Baden om- talas äfven i ett bref af d:r GULDE, som anser denna form bero därpå, att djuren nyss sugit sig fulla med blod. I alla öfriga afseenden öfverens- stämma de med typiska exemplar. 2 Äfven den närstående, likaså hos svalor lefvande arten i Norra Amerika, Oe. wvicarius Horv., uppgifves af KELLOGG (American Insects, 1905, p. 206) attackera barnen i folkskolorna i Minnesota. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI3. piskt utgöras af svalor, erbjuder framför andra arter ett sär- skildt intresse därigenom, att dessa värddjur under den kalla årstiden flytta till varmare länder. Omöjligt ar icke, att en eller annan vägglus följer med pa färden, gömd i värddju- rets fjädrar och fastsugen vid dess kropp. Säsom ofvan nämnts har bl. a. SCHUMACHER funnit vägglöss pa detta sätt fasta vid flygfardiga svalor. Direkta observationer ädagalägga dock, att atminstone flertalet kvarblifver i det af svalorna öfver- gifna boet. Det var i september MUZIK fann svalbon full- besatta med vägglöss, saval imagines som nymfer, och Jus- SEL (l. c.) anträffade ater i början af april fore svalornas an- komst ett svalbo med ot vägglöss tillhörande olika utveck- lingsstadier, alla afmagrade och uthungrade. Vägglössen ut- härda salunda gömda i svalbona icke blott vinterkölden, utan äfven en manga månader lang hunger. I juli fann sistnämnde författare larver och nymfer sä fullsugna med svalornas blod, att deras rödgula färg öfvergätt i svartbrun. Släktet C7zmex, som ofvan redan i korthet karakteriserats, kan indelas i två grupper, af hvilka den första har pronoti sidor alls icke eller blott smalt utplattade, med den utplat- tade kanten icke eller knappt bredare än ögats tvärdiameter och nästan öfverallt lika bred, den andra däremot dessa si- dor starkare utvidgade och tydligt bredare än ögat samt framåt småningom bredare. Till den förra gruppen höra tvenne inom den paleark- tiska regionen funna arter, nämligen C. pipistrelli JEN. och C. dissimilis HORV. C. pipistrelli JEN. (Ann. Mag. Nat. Hist., III, 1839, p. 243) är, såsom namnet antyder, funnen tillsamman med en läderlapp, Vespertilio pipistrellus. Den utmärker sig därige- nom, att antennernas andra led är nästan kortare än den tredje, pronoti sidohår tydligt längre än ögats tvärdiameter och abdomens rygg hårig. Först upptäckt i England och senare där återfunnen på några få ställen, har den blifvit ta- gen äfven i Holland, Tyskland, Schweiz och Ryssland, men utgör fortfarande en stor sällsynthet i samlingarna, troligen emedan man icke eftersökt den på vederbörlig lokal.! Äfven ! Uppgiften, att denna art anträffats äfven i Norra Amerika (J. C. Hornes, U. S. Dept. agric. Div. Ent. Bull., XVIII, 1898, p. 97) beror på en O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 11 i Sverige ar den möjligen tagen. I Vetenskapsakademiens Handlingar för 1789 (p. 76 ff.) ingar namligen en föga beak- tad afhandling af Sam. ODMANN, hvari denne berättar, att en ofantlig mängd vägglöss blifvit funnen i augusti pa en holme i Nämdö fjärd i en ihalig al, fran hvilken kort forut 22 laderlappar utjagats. Ocksa under vingarna af dessa iakt- togos vagglossen. Enligt samme forfattare har Haradshof- ding BLIX senare undersökt ett annat ihaligt trad, fran hvil- ket han utdref 37 läderlappar. Da han med sin käpp under- sökte taket i deras boning, fann han kappens spets höljd af vägolôss. Da trädet fälldes jultiden, funnos dari likväl hvar- ken läderlappar eller vägelôss.! Det vore af stort intresse, att dylika ihaliga trad, som aro tillhall for laderlappar, nar- mare undersöktes. Med säkerhet kan nämligen ingalunda, såsom redan nämnts, påstås, att de ofvannämnda, år 1789 funna vägglössen tillhört C. pipistrelli, då äfven vår vanliga vägglus, C. /ectularius, förekommer i läderlappsbon och då i sådana nyligen i Finland upptäckts en ny art, C. wesper- Zilionis POPP. C. dissimilis Horv. (Ann. Mus. Nat. Hungaric., VIII, 1910, p. 361) liknar mycket föregående art, men skiljer sig fran denna darigenom, att andra antennleden ar tydligt langre an den tredje, pronoti sidohar icke langre an ögats diameter och abdomens rygg glatt. Det enda hittills kanda exemplaret ar taget pa en husvägg i Ungern och troligen tillfälligtvis nedfallet fran något laderlappsbo vid takasen. Föga antagligt ar namligen, att denna art parasiterar 1 manniskans boningsrum, emedan den, om sa vore fallet, knappast hade antraffats i blott ett enstaka exemplar. Utom Europa finnas af denna grupp ännu två arter. förväxling med en annan därstädes på flera arter Cheiroptera ganska ut- bredd Crmex-art, C. pilosellus Horv. Likaså oriktig är uppgiften (OsHA- NIN, Verz. Pal. Hem., I, p. 610), att den blifvit funnen äfven i södra Afrika. De åsyftade exemplaren torde nämligen tillhöra C. Zectwlarius (HORVATH, Ann. Mus. Nat. Hung., VIII, 1910, p. 363). 1 I ett tillägg till Sam. ÖDMANN's afhandling berättar VON CARLSON om en grindstolpe, som, längt fran bebyggda trakter, varit öfvertäckt med vägglöss. Jag tror dock, att jag icke misstager mig, da jag förmodar, att den ärade författaren har förväxlat vägglössen med larver till nagondera af vara Gastrodes-arter. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Medan pronoti sidokanter hos C. foedus STÅL (Ofv. K. Sv. Vet. Akad. Förh., XI, 1854, p. 237) redan äro smalt ned- tryckta, aro de hos den andra arten, C. hemzpterus FABR. (Syst. Rhyng., 1803, p. 113. 2. = rotundatus SIGN., Ann. Soc. Ent. France (2) X, 1852, p. 540, = macrocephalus FIEB., Eur. Hem., 1861, p. 135) icke alls dilaterade och denna senare art torde därför fa betraktas sasom den ursprungli- gaste af släktet. Den förekommer allmänt i tropikerna i män- niskans boningar, men ocksa den ar da och dä funnen pa läderlappar, med hvilka den enligt min tro först öfverförts till de förra. Likasa är den icke sällsynt pa höns och i höns- hus samt äfven funnen pa den vanliga ringsvalan i Indien. Den andra gruppen af detta släkte innefattar en i vara dagar redan kosmopolitisk art, tre europeiska och tva utom Europa funna arter. C. lectularius L. (Syst. Nat. X, 1758, p. 441), den van- liga, för oss sasom spridare af sjukdomsfrön sa farliga vägg- lusen eller skäktan, är för närvarande utbredd öfver största delen af jordklotet! och förekommer öfverallt i människans boningar, hållande sig dold i väggarnas och möblernas räm- nor, för att vid lägligt tillfälle, merendels nattetid, komma ut och suga vårt blod. Den karakteriseras genom den andra an- tennleden, som är kortare än den tredje, hvilken är nästan hälften längre än den fjärde, genom pronoti sidohår, hvilka icke äro längre än ögats tvärdiameter samt genom glatt rygg. I likhet med den ofvannämnda C. hemipterus torde äfven denna art hafva i urminnes tid införts till människan genom läderlappar, som tagit sitt hemvist under hennes tak.” Denna 1 De historiska uppgifterna om dess tidigare förekomst i Europa äro jämförelsevis få. Säkert är dock, att den redan varit välbekant förde gamla grekerna och romarna. I 11:e århundradet väckte den uppmärksamhet i Strassburg och åtminstone i början på 1500-talet uppträdde den i England (TASCHENBERG i BREHM'S Tierleben). I Skane var den ännu icke iakttagen 1829 (FALLEN, Hem, Svec., p. 141) och 1879 har det för mig uppgifvits, att den ännu icke funnit väg till Kökar i den åländska skärgården. Likaså var den ännu 1864 obekant i vissa delar af Sydamerika, t. ex. provinsen Valdivia (PHiriPPI, Stett. Ent. Zeit., XXVI, 1865, p. 64). ? Den spanske resanden AzarrA har enligt Perry (se FLOR, Rhynch. Livl., I, p. 673) gjort den observationen, att vägglössen förekomma blott hos de i någon man civiliserade, i boningar lefvande människorna och icke hos annu nomadiserande stammar. O. M. REUTER, VÄGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 13 hypotes har redan forut blifvit uttalad af TASCHENBERG, som dock tror afven andra varmblodiga djur vara skulden till im- porten af vägglössen. ‘Till det antagandet, att läderlapparna ursprungligen tjänstgjort sasom spridare af vägglössen, ledes man pa grund däraf, att flertalet vägglusarter synas sta i nägot förhällande till dessa djur. Äfven denna art förekom- mer t. o. m. ännu i dag i deras boningar. Sälunda hafva fullkomligt typiska exemplar blifvit funna enligt HORVATH (in litt.) pa laderlappar i ett kyrktorn i Ungern. Också de exemplar, som vid Grahamstown i Sydafrika blifvit tagna pa en läderlapp och af BOWHILL uppgifvits såsom C. pipistrelli, hafva af honom blifvit bestämda såsom C. /ectularius (HOk- VATH, Ann. Mus. Nat. Hung., VIII, 1910, p. 363). Sedan fraga numera vackts om denna arts variabilitet och forekom- sten af andra, mycket närstående arter, skulle måhända en "förnyad undersökning af dessa exemplar icke vara ur vägen. Enligt meddelande i bref af D:r GULDE och D:r HORVATH aga dessa vidare i sina samlingar exemplar tagna äfven i dufvornas bon. Ocksa hönsen skola enligt HORVATH (Ann. Mus. Nat. Hung., X, 1912, p. 258) lida af deras angrepp. Redan NÖRDLINGER nämner 1855 (Die kleinen Feinde der Landwirtschaft), att väggarna i hönshusen mängenstädes äro brunfärgade genom förekomsten af vägglöss och SCHUMACHER har i bref uppgifvit, att dessa ännu i dag skola uppträda mycket talrikt i hönshusen i trakten kring Kagel i Preussen, fran hvilka man där anser, att de öfverga i boningshu- sen. I intetdera af dessa fall hafva vägglössen dock blifvit till arten undersökta och möjligt ar, att de hänföra sig till C. columbarius eller någon annan art lika val som till € lectularius. Det förtjänar därför att taga vara pa i hönshus förekommande exemplar af släktet Czmex. Da denna art icke sällan uppträder äfven i nyss byggda hus, i hvilka ännu inga människor inflyttat, har prof. BRAUER förklarat detta åtminstone i Wien möjliggöras genom s. k. foresi medels flädermöss och råttor, vid hvilka vägglössen sugit sig fast för att åter, anlända till platsen, fälla sig ned. Uteslutet är dock ingalunda härvid, att denna foresi kunnat ske medels de arbetare, som varit sysselsatta med byggandet af de nya husen. Emellertid vittnar det ofvannämnda fyn- 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. det vid Grahamstown om denna arts foresi genom läderlap- par, och HORVATH (Ann. Mus. Nat. Hung., VIII, 1910, p. 363) har meddelat om ett annat fynd i Ungern pa en ang, dit den troligen transporterats af nagon gnagare. Ett ganska egendomligt fynd har blifvit gjort af d:r NICKERL i Böhmen, som därom tillskrifvit mig följande: »I medlet af augusti 1889 nedskakade jag nära Neuhiitten en varm eftermiddag mellan 2 och 3 på dagen på en solig lokal från stammen af en omkring 50 år gammal ek en Q af C. lectularius, som ännu i dag befinner sig i min ägo. Mellan trädet och närmaste människoboning var ungefär I timmes vag.» Det ifrågavarande exemplaret har af d:r NICKERL vänligen tillsändts mig och noggrant undersökts af d:r POP- prus,! som icke funnit någon märkbar skillnad mellan det och den vanliga vägglusen, C. /ectularzus. Detta har sålunda antagligen blifvit hittransporteradt af någon fågel eller läder- lapp från någon människoboning eller ock krupit ut från nå- got läderlappsbo i den möjligen ihåliga eken. Likasom ofvan nämndes beträffande Oeciacus hirundinis känner man äfven om C. /ectularius, att den kan uthärda långvarig hunger. Sålunda har GÖTZE enligt FLOR (Rhynch. Livl., I, p. 674) sett vägglöss i obebodda rum uppehålla sig öfver 6 ar i sängförhängen, där de blefvo tunna och hvita som papper utan att gå under. Äfven förmå de uthärda ganska stark köld. En i hög grad liknande art ar C. wvespertilionis POPP. (Medd. Soc. F. et Fl. Fenn., XXXVIII, 1911—1912, p. 56), hvilken afviker fran den vanliga vagglusen endast genom kortare antenner, kortare skutell och hemielytrernas nagot längre kommissur. Den ar funnen i bon af Vespertilio mysta- cinus LEISL. i södra Tavastland. Artens upptäckare fil. mag. A. WEGELIUS skrifver därom till mig följande: »30— 40 styc- ken af denna läderlappsart hade som boplats en hålighet mellan takbräderna, asfaltpappret och en skorsten. Har in- fangade jag under narmare en vecka 25— 30 stycken vagg- löss i olika utvecklingsstadier. Pa ett närbeläget dylikt ställe finnes en annan mystacinus-koloni och till denna togo de ofre- ı På grund af blindhet har jag icke själf kunnat verkställa undersök- ningen. O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 15 dade läderlapparna sin tillflykt med sadan säkerhet, att det forefaller, som om de vore vana att flytta fran ett tillhall till ett annat.» Anmärkas bör, att upptäckaren redan vid okulär besiktning tyckte sig kunna skilja dessa exemplar fran sadana af C. lectularius, hvilka han fann i sängar i samma byggnad. Arten förekommer troligen äfven i Sverige och det vore af vikt att från läderlappsboningar erhålla mera material för att kunna afgöra dess artberättigande, som dragits i tvifvelsmål af bl..a. HORVATH, hvilken uppgifver, att C. lectularius skulle variera hvad de anförda karaktärerna beträffar, något som dock icke i märkbarare grad visat sig vara fallet hos oss. Da HORVATH anför, att C. /ectularius förekommer äfven hos läderlappar och i hönshus, är det möjligt, att han i sina sam- lingar sammanblandat denna och föregående art, utan att så noga anteckna hvarje exemplars fyndort. Ett med säkerhet till C. vespertilionis hörande exemplar, som i England an- träffats fastsuget vid en läderlapp, har i dessa dagar tillsändts mig af baron N. C. ROTHSCHILD. Prof. LUNDSTRÖM har haft vänligheten att på min an- modan verkställa några mätningar på tvenne exemplar (4, ©) af C. vespertilionis och likaså af C. lectularius, hvilka hafva utfallit såsom följer. Vi beteckna nedan de förstnämnda med A och £, de sistnämnda med € och D. Totalmatten for dessa exemplar aro följande: A längd 4,3 mm., bredd 2,3 mm. B » 4,9 » » 2,9 » (er » 5,6 » » 3 » 1) » 6,1 » » 3,4 » I. Ogon: A längd 0,20 mm., bredd 0,14 mm. B » O,22 » » O,15 » Ee » O,26 » » O,18 » AVES RO, 26 Os SAMO seh He 2. Antennledernas längd:! 1 Måtten hänföra sig till högra antennen. Motsvarande matt för vänstra antennen äro: A I 0,16 mm., II 0,54 mm., III 0,60 mm., IV 0,40 mm. B: 1'016 22 ll 05 ©» Wlltose 21° TV. 0,30 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. A 1 0,16 mm., II 0,48 mm., III 0,60 mm., IV 0,36 mm. Bl O,16 » II 0,58 » III 0,60 » IV 0,32 » ROH lie MILL Oya? Nor PDA O,18 » II O,76 » III 0,80 » IV 0,58 » 3. Bakersta A’ Lar! I,o B.'s benparet: mm., skenben I,2 mm., tars O,4 mm. I,2 » 1,4 » DOM » G » 1,6 » » 2,7 » » 0,6 » D ; 1 » » Pane » » O55 » 4. Längden missur,? af skutellen och vingrudimentens A Skut. 0,40 mm., kommiss. 0,20 mm. B » O,44 » » O,30 » EC » O,50 » » O,16 » IL) » O,50 » » O,40 » kom- Prof. LUNDSTRÖM tillägger vidare, att benen hos C ves- pertilionis aro i förhållande såväl till kroppslängden som an- tennerna litet kortare an hos C. lectularius. Ytterligare en art, hvilken tillsvidare blifvit funnen ute- slutande hos läderlapparna (arter af släktena Myotis, Ves- perugo, Nycticejus och Antrosous) är den nordamerikanska €. püosellus Horv. (Ent. Monthl. Mag. (2) XXI, 1910, p. 12), som afvenledes mycket liknar € /ectularius, men förutom andra smärre olikheter afviker genom tydligt langre beharing. Däremot ar C. columbarius JEN. (l. c., 1839, p. 242), som ar nagot mindre an var vanliga vagglus och skiljer sig bl.a. genom olika antennbildning (andra och tredje leden lika langa, tredje '/s längre an fjärde) åtminstone ännu icke funnen pa dessa djur utan i stället pa dufvor. Upptackt i dufslag i England, har den senare blifvit funnen pa liknande lokaler i Frankrike, Holland och Tyskland, fran hvilket sistnämnda 1 Måtten af femur omfatta zcke trochanter, men väl Aela längden af själfva femur, som med sin öfre spets skjuter ett stycke upp på sidan af trochanter. ? Dessa mått äro för B, C och D icke fullt säkra, då de uppmätta individerna icke varit genomskinliga. O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 17 land enligt af herr SCHUMACHER benäget meddelad uppgift exemplar tagna i Berlin forvaras i darvarande K. Zool. Mu- seum, men den omständigheten, att exemplar ännu icke före- ligga fran andra lander, beror utan tvifvel darpa, att den icke blifvit eftersökt pa lampliga lokaler eller att exemplaren icke blifvit tillvaratagna. I vissa trakter af Frankrike förekommer den i sa stor mängd, att de unga dufvorna falla offer för dess bett (DUBOIS Cat. Hém. Somme, p. 33. — Mém. Soc. Linn. Nord France, VII, 1886—1888. AZAM, Prem. Liste. Hem. Basses-Alpes, 1893, p. 31). Liknande uppgifter hafva af herr SCHUMACHER meddelats mig ifran Kagel i Preussen, hvarest ortsbefolkningen ar af den åsikten, att vägglössen af dufvorna Ofverforas i manniskoboningar, hvarför dufslag har aldrig sammanbyggas med dessa. Oafgjort ar dock i detta fall, huruvida vägglössen tillhöra € columbarius eller C. lectularius, da exemplaren ej blifvit närmare undersökta. Båda dessa arter torde nämligen förekomma hos dufvor (se ofvan). Förutom dufvorna förtjäna äfven våra tama höns att närmare undersökas med hänsyn till förekomsten af denna vägglus. RAILLIET berättar i Bull. Soc. Med. Vet. Pratique 1890, p. 99, att C. columbarius stundom i Frankrike till den grad oroar hönsen, att dessa öfvergifva sina reden och de i dem lagda äggen, hvilka äro tätt svartprickiga af vägglössens exkrementer. THEOBALD omtalar (The Parasitic Diseases of Poultry) att samma art äfven i England uppträder i hönshus, och POWER har meddelat DOUGLAS ett speciellt fall, da en af hans vänner funnit ett antal vaggidss i hönsbon (Ent. Monthl. Mag. (2) VIII, 1897, p. 159). Dä de olika vägglus- arterna, sasom redan nämnts, ofta sta hvarandra synnerligen nära, är det icke omöjligt, att utom de ofvannäınnda ännu nagon art kunde anträffas i hönshusen. I Amerika har man i sadana funnit de ocksa i människans boningar lefvande C. hemipterus F. och Haematosiphon inodorum (DUGES) (HOR- VATH, Ann. Mus. Nat. Hung., X, 1912, pp. 259 och 262). Hittills har €. columbarius endast anträffats hos af män- niskan domesticerade faglar och man kunde säledes möjligen tro, att dess differentiering ägt rum först efter klippdufvans domestikation, hvilket likväl förefaller föga antagligt. Det vore Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 1 (1913). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. därför af intresse att utröna, huruvida denna vägglus lefver äfven i de vilda dufvornas bon. Om den anträffas i hönshus äfven i sadana trakter, dar inga dufvor hällas, sa vore detta ett skäl för antagandet, att den till dessa öfverförts af en tredje djurart, t. ex. en läder- lapp, som i sa fall varit dess ursprungliga värd. Annu en art, C. peristerae ROTHSCH. (Ent. Monthl. Mag. (2) XXIII, 1912, p. 87), hvilken star den ofvannämnda myc- ket nara, är funnen i mängd i ett dufslag pa Himalaya. Ofvan nämndes, att C2zmex lectularius måhända Ofverforts genom råttor till ännu icke bebodda hus. En art, C. zmpro- visus REUT. (Wien. Ent. Zeit, 1882, p. 307), som afviker fran denna bl. a. genom mindre storlek, pronoti sidohar tydligt langre an ögats bredd och harig rygg pa bakkroppen, har antagligen valt just gnagare till värddjur. Hittills ar dess förekomst mycket litet känd. Typexemplaret är funnet under en sten i närheten af Wien (Schönbrunn). Redan TASCHEN- BERG omnämner i BREHM's Tierleben, att vägglöss förekomma äfven på olika arter åkermöss. Det förefaller mig äfvenledes mycket antagligt, att de vägglöss, hvilka GREDLER omtalar i sina »Rhynchota Tirolensia »(Verh. zool. bot. Ges. Wien, XX, 1870, p. 76) och af hvilka prof. HINTERWALDNER samlat ett större antal med håf i det fria nära Bozen, icke tillhört C. lectularius utan just denna art. HORVATH uppgifver (Ann. Mus. Nat. Hung., VIII, 1910, p. 262), att den blifvit funnen äfven på Korfu, utan att han dock känner något närmare om dess förekomst där. I detta sammanhang må slutligen er- inras därom, att redan KIRBY och SPENCE i sitt klassiska arbete »Introduction to Entomology», 7 uppl., p. 89, berätta, att kaninerna i England stundom aro i hög grad hemsökta af vägglöss: Ehuru J. W. DOUGLAS ar 1898 (Ent. Monthl. Mag. (2) IX, p. 138) erinrat om denna intressanta uppgift, hafva dock veterligen inga iakttagelser af nyare datum bragt ljus öfver fragan, om dessa vägglöss höra till nagon af de pa senare tid särskilda arterna eller möjligen bilda ett eget spe- cies.. Ocksa i Skandinavien kunde det förtjäna att icke lamna gnagarna obeaktade, da det galler att utröna de i detta land förekommande C2mex-arterna. Till det tredje släktet af underfamiljen Cimzeinae, Ber- N O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 19 tilia n. gen., hor tillsvidare endast en i Sydamerika (Chili) funnen art, C. valdivianus PHIL. (Stett. Ent. Zeit. XXVI, 1865, p. 64), om hvilkens forekomst man icke känner annat, än att den ar funnen under bark. Af arten, som tyckes saknas i de flesta muséer, har jag erhållit tvenne exemplar (en imago och en nymf, mojligen sjalfva typexemplaren) af prof. BERG i Buenos Aires och skall måhända pa annat ställe gifva en med nutida fordringar öfverensstämmande utförlig beskrifning af densamma.! De till underfamiljen Czmicinae hörande arterna tyckas ännu föra endast ett halft parasitiskt lefnadssätt, i det de hålla sig- gömda i boningarnas springor och rämnor och blott då och då vid lägligt tillfälle komma ut för att suga sina värdars blod. Arterna af underfamiljen Cacodminae hafva redan blifvit rena parasiter, hvilka hufvudsakligen anträffas fastsugna vid värddjurets kropp. De afvika från föregående underfamilj genom de rakt utstående, blott i spetsen tandade borsten vid pronoti sidor, genom bildningen af det framåt afsmalnande metasternum, som är mycket längre an bredt, hanens nästan symmetriska åttonde abdominalsegment o. s. v. I alla kända fall hafva värddjuren utgjorts af läderlappar. Sa har Cacodmus villosus STÅL (Öfv. K. Vet. Akad. Förh. XII, 1855, p. 38) nyligen blifvit funnen af dir BRAUNS i Trans- vaal (Lichtenburg) på en Vespertilio capensis, som flugit in i hans rum och, enligt en anteckning på det enda exemplaret ! I Helsingfors” universitetsmuseum finnas följande representanter af familjen Cimzcidae: Oeciacus hirundinis (JEN.), Cimex hemipterus F. (fran Amerika och Afrika), C. pipistrelli JEN., C. lectularius L., C. vespertilio- nis Popp., C. columbarius JEN., C. peristerae (ROTSCH.), Bertilia valdi- viana (Pi), Cacodmus villosus STÅL och Haematosiphon inodorum (Ducës). Har ma meddelas en kort diagnos af det nya släktet Bertilia: Rostro medium coxarum anticarum attingente; antennis quam in Ci- mice distincte tenuioribus, articulis ultimis capillaribus; pronoto lateribus valde explanatis et sursum nonnihil reflexis, antrorsum rotundatis, parte explanata latitudine oculi magis quam duplo latiore, margine apicali pro- funde sinuato; corpore superne brevissime piloso; marginibus lateralibus pronoti et hemielytrorum pilis brevissimis retrorsum vergentibus et ad- pressis munitis; hemielytris commissura sensim distincte divergentibus ‘(vix fortuitu?), margine apicali aequaliter sinuato, angulis duobus apicali- bus acutis; metasterno apice rotundato-truncato; coxis posticis distan- tibus. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOQI3. i Cambridge museum, troligen pa nyssnämnda sätt dit transporterad, inne i husen (ROTHSCHILD in litt.)," € igno- Zus ROTSCH. (Ent. Monthl. Mag. (2) XXIII, 1912, p. 85) fast- sugen vid en i sprit förvarad läderlapp fran obekant hemort och C. indicus JORD. et ROTHSCH. (Novit. Zool., XIX, 1912 p. 353) pa en läderlapp i Indien. Släktena Aphrania JORD. et ROTSCH. (l. c. p. 355) och Loxaspis ROTSCH. (Bull. Ent. Research, I, 1911, p. 363) utmärka sig redan, såsom förut namnts, genom karaktärer (de falska ledgangarna pa de bakre tibierna hos Aphrania och pa alla tibierna hos Zoxaspzs), hvilka hittills icke aterfunnits hos andra an rent parasitiska insekter. Släktet Aphrania’s ekologi ar ännu okänd, men af Loxaspis ar en art, L. mirandus ROTSCH. (l. c. p. 363) tagen tillsamman med en läderlapp, troligen Zaphozous hildegar- deae, och en annan, ännu obeskrifven art, enligt medde- lande i bref af HORVATH, i en af laderlappar bebodd grotta pa Java. Underfamiljen Haematosiphoninae skiljer sig fran de båda foregaende underfamiljerna genom sitt langre rostrum, som nar utöfver mittelhöfterna, sitt smala metasternum, sina näs- tan hopstäende bakhöfter m. m. Den enda arten, Haemato- siphon inodorum (DUGES) 1892 (Naturaleza (2) II, p. 169) lefver i Centralamerika hufvudsakligen i hönshus, men äf- ven i människans boningar. Troligt ar, att ocksa den hit införts med någon läderlapp, ty hönsen kunna icke, sa- som själfva importerade till Amerika, vara dess ursprungliga värdar. Såsom af det ofvanstående framgår, äro nämligen icke färre än 11 arter af de tillsvidare kända 19 Cimiciderna funna såsom parasiter eller halfparasiter hos eller på läderlappar. Detta, i förening med den omständigheten, att alla arter af den närstående och antagligen från Cimiciderna utgångna familjen Polyctenidae (se SE I. Conger. lat, sda: Il, Mém., Bruxelles, 1911, p, 249) aro parasiter pa läderlap- par, tyckes tyda darpa, bee: eng djur spelat och ännu spela en framstående roll såsom värdar för Cimiciderna. Antag- ligt är, att dessa ursprungligen lefvat i läderlapparnas (och. ı Detta illafarna exemplar torde dock icke vara fullt säkert, utan möj- ligen tillhöra någon närstående art (ROTHSCHILD in litt.). O. M. REUTER, VAGGLUSFAMILJEN (CIMICIDAE). 21 beträffande Oeczacus svalornas) bon och senare specialiserat sig i arter, hvilka ôfvergatt till någon annan djurart /C. he- mipterus, C. lectularius, C. columbarius, C. peristerae och C. improvisus samt Faematosıphon) eller till människan (Oecia- cus hirundinis och Oe. vicarius, Cimex hemipterus och C. lectularius, Cacodmus villosus och Haematosiphon). En del sådana arter (C. kemipterus, C. lectularius samt Cacodmus villosus) träffas ju ännu i dag hos läderlappar. Af de ofvan anförda arterna äro, såsom nämnts, icke flera än två med säkerhet kända från Skandinavien. Men om lämpliga lokaler tillbörligen undersökas af våra insekt- samlare, är det, sasom i början af denna uppsats redan nämndes, troligt, att antalet af inom Skandinaviens område förekommande arter skall kunna uppbringas till sex a sju. I detta afseende förtjäna, såsom nämnt, att undersökas bon tillhöriga läderlappar, råttor och andra gnagare, kaninstall, dufslag, hönshus och slutligen ihåliga träd, i hvilka läder- lappar och fåglar, såsom dufvor och hackspettar, tagit sin bostad. Nämnas må, att prof. GENERALI enligt PICCAGLIA (Atti Soc. Nat. Modena (3) II, 1884, Rendic. p. 44) i Italien anträffat en ännu obestämd vägglusart 1 ett bo, tillhörande den gröna hackspetten (Gecznus viridis). Herr SCHUMACHER har i bref meddelat mig, att han i Preussen funnit vägglöss i starholkar, men också i detta fall har arten icke kunnat uppgifvas, enär fyndet gjordes vid en tid, då han ännu icke närmare kände dessa djur. Det torde därför vara af nöden att undersöka äfven dylika holkar. Ytterligare må nämnas, att jag från mer än ett håll bland finska allmogemän hört uppgifvas, att vägglöss anträffats i stockvirket af broar, som slagits öfver åar eller floder. Det förefaller troligt, att de i så fall härstamma från läderlappar, hvilka under dagarna fasthänga sig på undre sidan af dessa, men hvilken art de tillhöra, är icke heller bekant. Måhända skall en mera metodisk undersökning än den, som hittills ägt rum, ådagalägga, att arterna af denna familj hafva en vida allmännare utbredning, än hvad man antagit. Tillage till "Angermanlandska fjärilar”. Af Einar Wahlgren. Till den förteckning öfver Härnösandstraktens fjärilar, som publicerades i denna tidskrifts förra argang, ar jag nui tillfälle att foga ytterligare en del arter, som kommit till min kännedom därigenom att gymnasisterna ANDOR LUNDSTRÖM och GUSTAF LINDSTROM tillsändt mig äfven sistförflutna sommars fjärilskörd till bestämning. En del fynd har äfven föreståndaren för Centralanstaltens för jordbruksförsök ento- mologiska afdelning, fil. kand. A. TULLGREN godhetsfullt meddelat mig. Nymphalide. Pyrameis atalanta L. 1 ex. Sabra 1/9. — Arten upp- gifves i »Nordens fjärilar» vara utbredd »ätminstone upp till 62°». ADLERZ (Svenska fjärilar) angifver dess utbredning »atminstone upp till Sundsvall». ZETTERSTEDTS (Insecta Lapponica) obestamda uppgift »in nemoribus Lapponiz rarius» synes vara allt för osäker. Säkerligen ar emellertid artens upptradande i Norrland att betrakta sasom rent tillfälligt (jfr »Fauna och Flora» 1912, s. 273). Vanessa urtice L. Uppgiften i »Ängermanländska fjä- rilar», att den i Härnösandstrakten uppträdande formen skulle tillhöra den nordliga rasen polaris STGR, kan jag numera ej vidhälla, sedan jag i södra Sverige träffat alldeles likadana individ. De med en skuggfläck mellan mellersta framkant- fläcken och bakkantfläcken forsedda men i öfrigt som typ- formen färgade och tecknade individen torde vara att hänföra till £. nubilata RAYN. E. WAHLGREN: TILLÄGG TILL »ANGERMANLANDSKA FJARILAR>. 23 Oeneis jutia HB. Träffad pa en myr i Sabra !?/9. Coenonympha tiphona ists THUNB. Afven den mörka, röd- bruna formen träffad i Härnösandstrakten, vid Lugnvik, i juli. Lycænidæ. Chrysophanus hippothoé hippothoë L. I min förra uppsats omnämndes endast subsp. Steer? GERH. En & (Sabra, juni 1911), som LUNDSTROM tillsändt mig, tillhör emellertid typ- rasen; ett ytterligare exempel saledes pa att i Angermanland nordsvenska och sydsvenska raser mötas. Exemplaret tillhör dessutom f. confluens GERH., i det bagflackar och kantmanar pa bada bakvingarna och vänstra framvingen aro forbundna med hvarandra till skarpa svarta langsstreck. Pa högra framvingen aro dessa streck saval som flackarna utsuddade till breda, kilformiga, skuggliknande langs- band, som i bakre vinghälften na innanför diskfläcken. f. confluens ar, enligt LUNDSTROM, ej sällsynt vare sig i Harno- sandstrakten eller i Medelpad. Chrysophanus phleas hypophleas B. Storleken har ge- nom tryckfel i min förra uppsats uppgifvits till 38 i st. for 28 mm. Notodontidæ. Notodonta ztcsac L. Larven träffad vid Härnösand i au- gusti af TULLGREN. Drepanide. Drepana falcataria L. Funnen i Stigsjö 78/6. Noctuidæ. Colocasia coryli L. Larven funnen af TULLGREN vid Harnosand 1 augusti. Acronycta leporina L. Larven träffad vid Härnösand i augusti af TULLGREN. Acronycta megacephala F. Äfven af denna art träffades larver vid Härnösand i augusti af TULLGREN. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. Agrotis augur F. Sabra i augusti. Agrotis cuprea HB. Sabra i augusti. — Arten är förut nordligast kand fran Hälsingland och Jämtland. Agrotis plecta L. Sabra '?/e. Agrotis simulans HUFN. Sabra i augusti. — Arten är förut nordligast funnen i Hälsingland. Agrotis nigricans L. Sabra i augusti. Det enda exemplar jag sett tillhör /. fuliginea GOD. (enfärgadt sotsvart med en- dast njurfläckens yttre kant något ljusare). — Arten ar förut nordligast bekant fran Halsingland. Agrotis corticea HB. Sabra i aug. — Förut nordligast kand fran Halsingland och Jamtland. Mamestra reticulata VILL. Härnösand *°/6. — Förut nord- ligast funnen i Uppland och Värmland. Hadena rurea F. Sabra i augusti. Dasypolia templi THNBG. Rotudden vid Härnösand. — Förut nordligast bekant fran Hälsingland. Rusina umbratica GOEZE. Denna art, hvars nordligaste fyndort hittills varit Härnösand, ar äfven funnen vid Orn- sköldsvik. Calocampa vetusta HB. Funnen, äfven såsom larv, vid Härnösand. — Ar förut nordligast antecknad fran Halsingland och Jamtland. Plusia interrogationis L. Af de fyra ex. tagna i Sabra i aug. jag sett, tillhöra tvenne typformen, medan de bada andra tillhöra f. flammifera HUENE (bagflack och äggfläck forenade). Euchidia mi L. Lugnvik vid Härnösand i juli. Geometridæ. Acidalia similata THNBG. Bjärtrå i juli. Lygris prunata L. Härnösandstrakten i aug. Larentia ocellata L. Sabra i aug. Larentia immanata Hw. Typiska ex. af denna art aro träffade 1 Härnösandstrakten. Larentia luteata SCHIFF. Bjärtrå i juli. — Arten ar förut nordligast känd fran Hälsingland. E. WAHLGREN: TILLÄGG TILL »ANGERMANLANDSKA FJARILAR»>. 25 Larentia sordidata F. Sabra i juli och aug. Vingarna "åa båda de individ jag sett aro endast tecknade med svartgrätt och hvitt utan all gulgrön inblandning och narma sig däri- genom f. (v.?) infuscata STGR., men teckningen är fullt tydlig. Larentia silaceata HB. Sabra i juni. Det enda ex. jag sett tillhör f. deflavata STGR. Larentia comitata L. Säbra i aug. Bland de insamlade exemplaren finnes äfven en form, som har mellanfältet helt utfylldt med brunsvart. Jag kallar denna form f. zonata n. f.' Det mest utpräglade exemplaret af denna form är dessutom under den minimistorlek, som uppgifves i »Nordens fjärilar», och mäter blott 25 mm. — Arten är förut nordligast känd fran Hälsingland. Tephroclystia sinuosaria EV. 1 ex. fangadt i Härnösands- trakten. För denna arts egendomliga spridningshistoria i Skandi- navien har jag pa annat ställe (Arkiv f. zool. Bd 4, N:o 13, sid. 24) redogjort. Till där meddelade uppgifter rörande artens utbredning i Sverige kan jag tillägga, att jag som- maren 1912 träffade den äfven pa södra Öland, i Karlevi. Boarmia repandata L. Sabra i juli. Arctiide. Parasemia plantaginis L. Sabra och Örnsköldsvik i juli. Cossidæ. Zeusera pyrina L. Af TULLGREN träffad i Härnösand i augusti. — Arten är förut nordligast känd fran Uppland och Västmanland. Genom de här anförda fjärilarna, af hvilka nagra förut äro genom TRÄGÄRDH bekanta frän mellersta Ängermanland, har antalet kända ängermanländska makrolepidopterer ökats fran #73 till LOS. | ! Larentia comitata f. zonata n. f.: Mittelfeld der Vorderflügel ganz braunschwarz. Preliminary descriptions of some new, australian Gryllids and Forficulids by Eric Mjöberg. During my scientific, biological expedition to Australia 1910 —1911, I brought together a collection of about 20,000 insects. These are still waiting for their determination, only some few groups having yet been worked out. The material comes mainly from the western parts of the australian conti- nent. When now starting my second australian expedition, this time to the eastern parts, I hope to enlarge the ento- mological material considerably. After my return, probably in the end of next year, I intend to publish the whole ento- mological result in the same volume (Kungl. Vetenskaps- akademiens Handlingar). Here I give only some short preliminary descriptions of the species of the groups, already worked,out by me. I. Dermaptera. Pygidicrana ambigua n. sp. Elongated; head triangular, yellow, with a dark stripe in the middle of the front, coalescing anteriorly with a trans- versal, dark band; hindhead with two dark, parallel stripes; on each side behind the eyes a black line. Antennz 30- jointed, yellow. Prothorax with two darkbrown forwards di- E. MJOBERG: ON SOME NEW, AUSTRALIAN GRYLLIDS UND FORFICULIDS. 27 PA verging nearly parallel stripes; squamæ yellow, on the lateral margin darkbrown. Legs yellow; forceps in both sexes nearly of the same shape, densely covered with long yellow, hairs. Long. ¢ 18 mm., $ 19 mm. Allied to Pyg. demeli DOHRN, but differing by the colour, the entirely yellow antennæ, the yellow and dark abdominal segments, the smaller size etc. ; 5 specimens collected at Noonkanbah and Broome, West- Kimberley N. W. Australia. The species lives under bark. Labidura leucotarsata n. sp. Allied to Lad. riparia PALL. and Lad. bengalensis DOHRN but apparently distinct from both. Head broader than prothorax, reddish brown; mouth- parts and clypeus lighter. Elytra dark with reddish suture, femora dark-brown, at the base lighter, tibiz yellow, tarsi nearly white. Forceps with long branches, only slightly curved, behind the middle with a distinct tooth, and at the top with another distinct one. Long. © 26 mm. Differing from Lab. riparia PALL. by having two distinct teeth on the forceps, from Lad. bengalensis DORN by the teeth being placed in a different way, the much smaller size etc. A single ¢ from Perth, S. W. Australia. Labidura australica n. sp. Body long and elongated, covered by fine soft hairs; antenne totally dark. Prothorax with yellow board, impressed in the middle. Elytra very long; squame long and distinct at the top with a yellow spot. Forceps with the branches slightly curved, behind the middle with a little tooth. Long. d 12 mm. Allied to Lad. vicina Luc, but differing by the darker 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. colour, the black femora, the much longer elytra, the forceps etc. A single d from West-Kimberley. N. W. Australia. Anisolabis pilosiventris n. sp. Elongated, black, a little brilliant. Head black, mouth- parts and clypeus dirty yellow, the hind angles broadly rounded. Antenne dark, with fine hairs, the second joint and some of the joints 8—11 light yellow. Prothorax a little broader posteriorly with narrow, yellow margin. Sternum totally whitish yellow. Femora and tibiz with broad, dark rings. In the ¢ the last ventral segment long and densely covered with yellow hairs. Forceps in the ¢ without teeth, strongly curved. Long. d 14 mm., 2 16 mm. 2 dd found at Perth and Mundaring, I @ at Perth. Spongiphora australiana n. sp. Body dark, a little brilliant, antennæ 15-jointed, dark brown, only some of the basal joints a little lighter; eyes with big facetts. Prothorax a little broader posteriorly, with yellow margin, impressed in the middle, anterior angles a little obtuse, hind angles rounded. Elytra very finely punct- ured, squamæ distinct, long at the top with a yellow spot; legs white—yellow, femora and tibia with broad, dark rings. Anal segment in d rectangular, hind angles nearly right; forceps in J near the base with one very sharp, at the top with one tooth, in 2 unarmed. Long, + 9 mm, 2 8,5 mm. 4 dd and 7 22 from Noonkanbah and Broome, West- Kimberley (dec.—april). Chetospania australis n. sp. No representative of this genus was previously known from Australia. — Body strongly depressed, castaneous brown, head and E. MJOBERG: ON SOME NEW, AUSTRALIAN GRYLLIDS AND FORFICULIDS. 29 elytra brilliant black; head broader than long, in the middle with some indistinct impressions; mouth-parts and clypeus reddish brown; antennæ 12-jointed, long and densely hairy; prothorax with a fine line in the middle and a distinct im- pression on each side; the front and hind angles rounded. Elytra very brilliant, densely and finely punctured; abdominal segments with long, erect, yellow hairs. Forceps at the base straight and here with a sharp tooth, then bent and provided with a tooth, at the top bent again. Long, ¢ 11—12 mm,,,21dP-mm; Of this very characteristic species, I have found 6 dd and 11 22 under bark in the rain-forests on the top of Blackal Range, S. Queensland. Chelisoches kimberleyensis n. sp. Body elongated, depressed, without hairs; head flat, mouth-parts and clypeus reddish brown, brilliant black, narrowing backwards; antennæ black, 24-jointed. Prothorax posteriorly a little broader, front angles obtuse, hind angles rounded; elytra long, as the squamæ testaceous, at the hind margin very finely striated. Legs short, black, only the tarsal joints and the top of the tibiæ red— yellow; all abdominal segments with a transversal row of fine tubercles and with rugulous sculpture. Forceps in d long, slightly bent, at the base with a very big tooth, behind the middle a smaller, obtuse tooth. Long. d 22 mm., 24 mm. Apparently allied to Ch. morio F. and Ch. australicus GUILL., but differing from the former by the red colour on the elytra, the forceps etc., from the later by the tarsal joints and also the forceps, antennæ etc. I have only two specimens of this characteristic species, I d from St. George Range, West-Kimberley, taken under Pandanusbark, and 1 $ taken by Mr. Giles, Perth, near Drysdale River, also in Kim- berley. — 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1913. I. Gryllodea. The collection contains about 16 new species and se- veral new genera; only 8 new species and I new genus are described here. Fam. Gryllotalpidæ. Austrotalpa n. g. Allied to the genus Gryllotalpa but differing by following characters. The body not finely hairy, but naked and brilliant. Elytra in $ very long, covering very nearly the whole hind- body, provided with very strong parallel nerves, in d much shorter. The endspurs of the hind tibiz regular and placed in the same line. Austrotalpa pluvialis n. sp. The body broad, brilliant, only the hind-head finely hairy; mouth-parts dark-brown, only the labrum reddish yellow. Prothorax strongly brilliant, in the middle with a lighter stripe, very finely punctured. Elytra in d very short, with very strong nerves; vena mediastina with about ten branches, the ale very much reduced in size; elytra in @ only near the base with some few triangular areas. The hind body a little brilliant, but provided with very fine short yellow hairs; the last ventral segment of peculiar shape, in the middle impressed, the lateral margin of this impression provided with long yellow hairs. Cerci of normal size, thick and short, with fine and short, and also some longer hairs. Long. d 33 mm., 2 31 mm. I have captured only two specimens, I d and I 8 in the rain-forests on the top of Blackal Range, S. Queensland. No doubt the shortly described species, Gr. nitidula SERV., known only in the female sex, will also have to be placed in this new genus. E. MJOBERG: ON SOME NEW, AUSTRALIAN GRYLLIDS AND FORFICULIDS. 31 Tridactylus australicus n. sp. Body elongated, head dark yellow; on the inside of the eyes a yellow mark. Prothorax much broader than the head, the margins yellow; antenne short and thick, the first seven joints of the same length, the 8:the a little longer, the 9:th still longer, the last joint the longest, all joints with short and thickly set hairs. Legs light yellow, the two hind pairs brownspotted; the hind tibiz with two small obtuse teeth over the lamellæ; the inferior spurs twice as long as the lamellæ, the upper spurs more or less hyalin, straight. Meta- tarsus longer than the upper spurs but shorter than the in- ferior, densely clothed with short hairs. Elytra more or less reduced, with a lighter transversal band, dark brown, ale well developed, the front board brown with small white spots. Cerci with long hairs. Long. 5 mm. — Of this species I have collected 8 specimens in West- Kimberley near water. Fam. Gryllide. Nemobius australianus n. sp. Body of moderate size, dark. Head and prothorax with long, black, erect hairs, front brilliant black, a halfmoon- shaped line over the root of the antenne yellow, hind head with four lighter median stripes. Prothorax rounded on the sides, dark, with a distinct middle line. Elytra strongly reduced, covering only half the hind body; between the parallel, longitudinal nerves some transversal ones. Legs dark, the two first pairs with yellow rings; cerci short, much shorter than the hind tibie; the ovipositor long, of the same length as the hind tibiæ. Long. 2 8 mm. Allied to N. fasciatus DE GEER, but apparently distinct. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOQI3. Belongs to the group silvestris — annulipes — australis, with strongly reduced elytra and a long ovipositor. A single 2 from Perth, S. W. Australia. Nemobius biguttatus n. sp. Dark brown; head black with prominent eyes and long hairs, clypeus and palpi pale yellow; prothorax black, a little brilliant, with distinct middle-line. Elytra covering the hind body, dark, the whole campus lateralis nearly white; the longitudinal nerves strong; ala very long, much longer than the hind body; the two first pairs of legs dirty yellow with small darker spots; hind legs dark with a little round, white spot. The ovipositor short and bent, cerci much longer, dark brown, with long and short hairs. Long. 5 mm. Two 2% from Noonkanbah, West-Kimberley, N. W. Australia. Gryllus kimberleyensis n. sp. Head brilliant, with one ocellar spot, one transversal stripe between the eyes, and six more or less distinct, yellow longitudinal stripes on the hind head; prothorax flat, black, with some yellow spots near the hind angles. Elytra in d short and broad, as a rule covering the hind body, campus lateralis whitish, venæ obliquz 2, not strongly developed, slightly curved; speculum of caracteristic shape, nearly rectangular, not divided by any transversal nerve; chorda prima giving off one nerve to the speculum. Vena mediastina with two branches; in $ the ale well developed, the ovi- positor of the length of the hind femora. Long. .d xs, © 16 mm. A little allied to Gr. drunneri W.; the ® has the same characteristic nervature, but well developed hind wings and the d only two vene oblique. 2 dd and 2 22 from Noonkanbah and Derby in West- Kimberley, N. W. Australia. E. MJÖBERG: ON SOME NEW, AUSTRALIAN GRYLLIDS AND FORFICULIDS, 33 Gryllodes curtipennis n. sp. Body depressed, dark brown, with short and fine gray hairs; head dark castaneous brilliant, mouth-parts, ocelli and partly the genz yellow. Legs, coxa, sternum and the middle of the hind body yellow. Elytra in ¢ short, only covering half the hind body, venz oblique 2; speculum rhomboidal, divided by a transversal nerve and receiving a branch from chorda prima; in ® the elytra short, the campus lateralis with 5—6 parallel nerves; ale well developed; legs, sternum and the middle of the ventral segment yellow; cerci in d a little longer, in a little shorter than the hind femora. Pons ¢ 17 mm., 217 mm. 2 dd and 3 YY from Noonkanbah and Derby in West- Kimberley, N. W. Australia. Gryllodes fulviceps n. sp. Head reddish yellow, brilliant but covered by very fine short hairs. Prothorax anteriorly broad, reddish yellow, posteriorly darker. Elytra short, not covering the whole hind body, campus lateralis whitish, with 5 parallel nerves; between vena mediastina and the 5th nerve of campus lateralis a row of darker spots; campus dorsalis divided into numerous small areas. Ale well developed, much longer than the hind body. Cerci very long, at least not shorter than the hind femora, provided with very long fine hairs. Long. 2 16 mm. 5 22 from Noonkanbah, West-Kimberley, N. W. Australia. Gryllodes mediocris n. sp. Head black, six small short stripes on the hind head, the ocelli, a median longitudinal stripe on clypeus and the cavities of the antennz reddish yellow; hind-head distinctly gray-haired, prothorax a little flattened, as broad as the head, flat, grayhaired, at the front and hind margin with very long black hairs; elytra not entirely covering the hind body, Entomol, Tidskr. Arg. Des Ha 2 (2973): 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19173. speculum trapezoidal, finely striated, receiving a little branch from chorda prima, venæ obliqua 2, very litte curved. Alæ well developed, with two dark, radial stripes. ; Long. d 12 mm., 2 11 mm. 5 specimens, I d and 4 29, from Noonkanbah, West- Kimberley, N. W. Australia. Bidrag till Sveriges hydracarinfauna. Af O. Lundblad. De bidrag, som harmed lämnas, grunda sig företrädesvis pa en del hydracariner, samlade pa vidt skilda stallen i vart land, hvilka jag under loppet af förra aret hade nöjet mot- taga. Samlingarna aro gjorda af herrar lektor SVEN EKMAN, Jönköping, fil. mag. GUNNAR ALM, Uppsala, och kandidat GUNNAR GUSTAFSON, Uppsala, och jag ber här att till samt- liga fa framföra mitt synnerliga tack. | Till följande artlista har jag äfven fogat ett par arter, som jag själf funnit i Uppland. För öfversiktlighetens skull meddelas här en förteckning öfver de lokaler, där fynden gjorts: Mälaren i Ekoln, i Skofjärden och vid Mariefred. Dam- mar vid Uppsala. Vattendrag i Vendel i Uppland, vid Slagsta i Botkyrka i Södermanland; an vid Eskilstuna samt lergrafvar och kärr i stadens närhet. Smä bergdammar och sump- marker samt en langsamt flytande back pa Skaftö i narheten af Kristinebergs zoologiska station, Bohuslan. Skogskarr vid Mycklaflon och dike vid Orserum, Smaland; sjoarna Erken i Uppland, Nömmen och Södra Vixen i Smaland samt Skagern. Vid genomgangen af materialet visade sig detta synner- ligen rikhaltigt och bestaende af ej mindre än 46 arter. Harigenom vidgas kunskapen om arternas utbredning inom landet ganska betydligt. Äfven flera for värt omräde nya ha päträffats, sammanlagdt ej mindre än 3. I följande artlista visar sig släktet Arrhenurus mycket talrikt representeradt, med ej mindre an 16 arter eller cirka 35% af artsumman. Flertalet af dem, eller 13 arter, aro 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. insamlade af ALM, och de flesta af dessa, 12 arter, äro tagna i Eskilstunatrakten, som genom sin rikedom pa vattendrag med rik vegetation är speciellt gynnsam for detta släkte sa- val som för hydracariner i allmanhet. Häraf komma 3 arter pa Eskilstuna-an samt 6 arter pa vattengropar’ i Eskilstuna ompgifningar, och 3 arter äro gemensamma för båda lokalerna. Om faunan på Skaftö i Bohuslän kan man ej få någon riktig föreställning på grund af de alltför få och på ett myc- ket begränsadt område insamlade profven. De, som härröra från stagnerande små bergsdammar, äro ganska fattiga, och annat var ju ej heller att vänta, emedan här ofta råder en sparsam vegetation och framför allt en dålig vattenomsätt- ning. Därtill kommer beträffande vissa af de mindre pö- larna fullständig uttorkning under varma somrar. Påfallande allmän i en del af dessa små vattensamlingar var dock Lim- nesta connata, hvilken först pa sista tiden upptäckts i Sve- rige, men det oaktadt synes vara ganska spridd och utbredd i flera olika slag af vattendrag. Möjligen är den mer än vanligt resistent mot förorenadt vatten. Två a tre af i samlingarna förefintliga arter ha ännu ej kunnat nöjaktigt bestämmas på grund af bristande jämförelse- material och äro här ej upptagna. För öfrigt gaf under- sökningen af materialet följande resultat: Limnochares aquaticus (L.). En © från stranden af Eskilstuna-an '°/¢ 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Eylais tenuipons S. THOR. Ett exemplar funnet vid stranden af Eskilstuna-an '°/¢ 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Eylais tullgreni S. THOR. Denna uteslutande svenska och blott inagra fa exemplar kända art var hittills blott funnen pa Oland (typexemplaren) 1 En del af groparna sta tidvis i förbindelse med ån, hvilket nog ytterligare befordrar utvecklingen af en rik och omväxlande fauna. O. LUNDBLAD: BIDRAG TILL SVERIGES HYDRACARINFAUNA, 37 och Gottland. Dess utbredning hos oss synes emellertid ej inskränka sig till dessa öar, ty i min acarinsamling har jag upptäckt ett exemplar af denna art (en hona med agg), som jag funnit vid stranden af Skofjarden (Uppland) i juli 1910. Fran typiska exemplar’ afviker detta genom ett par sma detaljer. Fjärde palpledens insida ar nämligen försedd med 3 sabelborst och bar i inre raden 7 istallet for 6 fjaderborst (se figuren), hvilka dessutom ha ett annat lage an det nor- mala. Tre af dem sta langt fram mot spetsen, och mel- lan de tva bakre sabelbors- ten star intet fjäderborst; daremot finnes som vanligt ett dylikt framför det mel- lersta sabelborstet. Bakom Fig. 1. Eylais tullgreni S. Tnor. var. de tre i ledens främre del Höger palp sedd inifrån. X 95. belägna fjäderborsten sitta ytterligare tre sädana, af hvilka det främre är kraftigast ut- bildadt. Femte palpleden slutar med 5 ändborst. Ehuru som synes flera afvikelser förekomma, hänför jag dock exemplaret till ofvannämnda art, isynnerhet som i öfriga karaktärer full öfverensstämmelse synes råda. Man måste nog gifva Eylais- arterna en något större variationsbredd än man till att börja med ansåg sig kunna. Också ha under senare år flera va- rieteter beskrifvits. Hydryphantes ruber (DEGEER). Skogskärr vid Mycklaflon, Småland ?'/5 1907 (S. EK- MAN). Kristineberg, Bohuslän i midten af juni 1912 (G. GUS- TAFSON) — Ny för dessa landskap. Hydryphantes octoporus KOEN. Langsamt rinnande bäck med lerbotten och vegetation vid Kristineberg, Bohuslän °/s 1912. Tre exemplar (G. ALM). — Ny for Sverige. 1 Se THor: 3 nye Eylais-arter etc. Kristiania 1899. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Thyas venusta C. L. Kocn. Föreligger 1 tre exemplar (tva imagines och en nymf). Skogskärr vid Mycklaflon, Småland ?"/; 1907 (S. EKMAN). Ny for Smaland. Diplodontus despiciens (O. F. MULL.). Lergraf med vegetation vid Eskilstuna '°/s 1912 (G. ALM). Bohuslän vid Kristineberg i juni och augusti 1912 (G. GUS- TAFSON, G. ALM). — Ny för dessa bada landskap. Hydrarachna leegei KOEN. Lergraf med veget. vid Eskilstuna '8/s 1912 (G. ALM) — Ny for Södermanland. Oxus ovalis (O. F. MULL.). Sumpmark i närheten af Kristineberg, Bohuslän °/s 1912. En d och några nymfer (G. ALM). — Ny för landskapet. Atractides connexus KOEN. Ett enda jämförelsevis litet exemplar föreligger fran Es- kilstuna-än '°/ 1912, där det egendomligt nog är erhållet genom skrapning pa vegetationsfri, lös botten pa 6 meters djup (G. ALM). Säkerligen har djuret lösslitits fran något längre upp beläget vattenfall och sedan drifvit ned med strömmen. — Ny för Södermanland. Limnesia connata KOEN. Ett $-exemplar fran skogskärr vid Mycklaflon, Småland ‘ls 1907 (S. EKMAN). Nagra individer af samma kön funna i Eskilstuna-an ?9/g 1912 och i ett kärr med Carex och alger samt i en lergraf i stadens narhet i midten af juni (G. ALM). Synnerligen manga exemplar af bada könen stamma fran en grop med sparsam vegetation */s 1912 vid Kris- tineberg, Bohuslän (G. ALM). — Ny för Smaland, Söderman- land och Bohuslän. 2 Hygrobates longipalpis (HERM.). Nagra Q-exemplar fran trakten af Slagsta herrgård i Södermanland *'/s; bottenskrapning 9— 13 meter (S. EKMAN). Ny för landskapet. O. LUNDBLAD: BIDRAG TILL SVERIGES HYDRACARINFAUNA. 39 Unionicola crassipes (O. F. MULL.). En nymf fran sjön Skagern, dar den ar fångad °/s i ytan öfver 40 meters djupt vatten (S. EKMAN). Fullväxta exem- plar (båda könen) förefinnas talrikt i planktonprof (med Zep- Zodora) fran Mälaren vid Mariefred (I. ARWIDSSON). Har aro således ytterligare två påtagliga exempel pa artens ofta lim- netiska lefnadssätt. Ytterligare ett exemplar (4) från Nöm- men, Småland ”/10 1910 (S. EKMAN) och ett fran Eskilstuna- an (G. ALM). — Ny för Södermanland och Småland. Neumania spinipes (O. F. MÜLL.). Arten synes ej vara ovanlig 1 Eskilstunatrakten, dar den är funnen pa ett par ställen i vattengrafvar under senare halften af juni 1912 (G. ALM). — Ny for Södermanland. Beträffande de båda Neumania-arterna spinipes(O.F. MULL.) och vernalis (O. F. MULL.) kan jag ej gilla den af Dr. PIERSIG anvanda momenklaturen,! utan ansluter mig i denna fråga till den af Dr. KOENIKE i hans »Acarina»? företrädda uppfattningen. Dr. PIERSIG har uppenbarligen felaktigt iden- tifierat arterna, sa att namnen blifvit förväxlade med hvar- andra. Tyvärr har MÜLLER afbildat blott spzripes fran un- dersidan, under det att vernalis afbildas sedd ofvanifran.? Da endast buksidan erbjuder för distinktionen anvandbara karaktärer, maste man således utgå fran sfrnzpes; och pa grund af de bakre epimerernas form m. m. synes det mig da alldeles otvivelaktigt att den af KOENIKE företagna iden- tifieringen ej blott har större skäl för sig utan äfven är den riktiga. Jag har förut i Entomol. Tidskrift (Arg. 58, 1012, D. 03) under namnet vernalis (MÜLL.) anfört en Neumania-art fran Uppsala. Da jag vid det tillfället, sasom i början af upp- satsen nämndes, följde PIERSIG’s system 1 »Das Tierreich», har arten tydligen anförts under oriktigt namn, och i sjalfva 1 Piersic: Hydrachnidæ i: Das Tierreich, 13 Lief. och Deutschlands Hydrachniden i: Zoologica, Heft 22. ? KOENIKE: Acarina i: Die Süsswasserfauna Deutschlands, Jena 1909. Se vidare: Beitrag zur Kenntnis der Hydrachniden i: Ab. Nat. Ver. Bre- men 1908, Bd. XIX, sid. 264—265, där uppfattningen närmare motiveras. 3 MüLLer: Hydrachne quas in aquis Daniæ palustribus detexit etc. Lipsiæ 1781, 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. verket ar det saledes vernalis PIERSIG mom MÜLLER som asyftas, d. v. s. den art, för hvilken namnet spznzpes (MULL.) bör aga giltighet. N. vernalis (MÜLL.) är alltså ännu ej funnen i Uppland. Hos NEUMAN! äro dessa frågor mer komplicerade och skall jag utförligare aterkomma dartill vid ett annat tillfalle. Som bekant har han beskrifvit arterna pa tva ställen, dels som Afax, dels som Vesæa. Acercus torris (O. F. MULL.). En ¢ fran ett dike vid Orserum, Småland !/s (S. EK- MAN). Bada könen fran en lergraf i Eskilstunatrakten *8/¢ 1912 (G. ALM). — Ny för Småland och Södermanland. Acercus ornatus C. L. KOCH. En @ tagen i en lergraf vid Eskilstuna '®/s« 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Acercus pistillifer KOEN. En d af denna, som det vill synas, sällsynta art, hvilken förut, savidt jag har mig bekant, ar funnen endast vid Ober- neuland i trakten af Bremen, erhölls °/s 1912 i en sumpmark pa Skaftölandet, Bohuslan (G. ALM), — Ny för Sverige. Acercus lutescens (HERM.). En J fran stranden af Eskilstuna-an ‘/s 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Pionacercus uncinatus (KOEN.). Honor erhallna fran lerdike vid Eskilstuna 1°/s 1912 och kärr med Carex i närheten af staden !”/& 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Hydrochoreutes krameri PIERS. En ung & fran stranden af Eskilstuna-an ‘/g 1912 synes tillhöra denna art (G. ALM). — Ny för Södermanland. 1 Neuman: Om Sveriges Hydrachnider. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 174 Oss O. LUNDBLAD: BIDRAG TILL SVERIGES HYDRACARINFAUNA. 41 Piona nodata (O. F. MÜLL.).! Honor fran en lergraf med vegetation och ett dike vid Eskilstuna i midten af juni 1912. Nagra sma (unga?) honor tagna vid Kristineberg, Bohuslan, i en lugnt flytande back sa sent som °/s 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Piona carnea C. L. KOCH. En 2% fran Kristineberg i midten af juni 1912 (G. GUS- TAFSON). — Ny for Bohuslan. Piona longipalpis (KREND.). Två 29 vid stranden af Eskilstuna-än !°/¢ 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Piona rotunda (KRAM.). dd och 2% fran S. Vixen °/10 1910 och en d fran Nömmen, Småland °/ıo 1910 (S. EKMAN). En © fran lergraf med växter vid Eskilstuna-än '®/s 1912 och en d och manga 22 fran en bäck vid Kristineberg, Bohuslän ?/g 1912 (G. ALM). — Ny för Smaland, Södermanland, och Bohuslän. Piona rotundoides (SIG THOR). En @ är funnen i S. Vixen °/19 1910 (S. EKMAN). — Ny for Smaland. Förut kand blott fran Lappland. Piona conglobata C. L. KOCH. Talrika exemplar af bada könen fran en damm vid Kristineberg i midten af juni 1912 (G. GUSTAFSON). — Ny for Bohuslän. Piona variabilis C. L. KOCH. En & fran Ekoln, Uppland !*/ 1906; vertikalhäfning fran 12 meter; en 2 fran Erken, Uppland 7/7 1898 (S. EKMAN). Allman vid Eskilstuna-ans stränder i juni 1912 (G. ALM). - Ny for Södermanland. Brachypoda versicolor (O. F. MULL.). Honor föreligga fran stranden af Eskilstuna-an, tagna s och ”/s 1912 (G. ALM). 20; 1 Syn. P. fuscata (HERM.). 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Mideopsis orbicularis (O. F. MÜLL.). Funnen i Eskilstuna-an !°% 1912 pa 6 meters djup (G. ALM). Ett exemplar ar taget 1 en lergraf med veget. vid Eskilstuna '°/s 1912; samtidigt togs äfven en nymf (G. ALM). Det synes sannolikt, att ofvannamnda graf åtminstone tidvis star i förbindelse med sjalfva an, ehuru jag ej kunnat fa nagon säker uppgift om förhällandet. Artens förekomst i grafven talar för en dylik kommunikation. — Ny för Söder- manland. Midea orbiculata (O. F. MULL.). Ganska talrik vid Eskilstuna, dar den ar iakttagen i an, i lergrafvar och i ett kärr i juni 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Arrhenurus caudatus (DEGEER). Två dd af arten funna ?”/g 1912 i en graf vid Eskils- tuna (G. ALM). — Ny för Södermanland. Arrhenurus globator (O. F. MULL.). Bada könen talrikt fran Eskilstuna juni—augusti 1912 (G. ALM). — Ny for Södermanland. Arrhenurus truncatellus (O. F. MULL.). Nagra 22 fran ett skogskärr vid Mycklaflon, Småland ?/; 1907 (S. EKMAN). Bada könen förekomma ej sa säll- synt i en lergraf vid Eskilstuna, där de hittades *$/6 1912. Dessutom en d fran stranden af an ?°/6 1912 (G. ALM). — Ny för Smaland och Södermanland. Arrhenurus nodosus KOEN. En d och fyra 2% aro erhållna fran en graf med rik vegetation vid Eskilstuna *’/s 1912 (G. ALM). Ny för Sverige. Arrhenurus stecki KOEN, Två 22 funna 15% 1912 i ett Carex-kärr vid Eskilstuna och två dd samt två unga PS °?/s 1912 i en lergraf i samma trakt (G. ALM). — Ny for Södermanland. O. LUNDBLAD: BIDRAG TILL SVERIGES HYDRACARINFAUNA. 43 Arrhenurus forpicatus NEUM. Talrika Q-exemplar föreligga fran Kristineberg såväl fran midten af juni (G. GUSTAFSON) som fran början af augusti (G. ALM). En @ fran lergraf vid Eskilstuna (G. ALM). - Ny for Bohuslan och Södermanland. Arrhenurus sinuator (O. F. MÜLL.). Nagra 2% fran stranden af Eskilstuna-än "71% 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Arrhenurus papillator (O. F. MÜLL.). Fyra 2% fran Vendel, Uppland (S. Ekman). Arrhenurus albator (O. F. MULL.). 10—29', 1912 äro flera exemplar funna vid stranden af Eskilstuna-an, mest dd, samt i en vattengraf vid Eskilstuna (4) (G. Atm). — Ny för Södermanland. Arrhenurus kjerrmani NEUM. 22 En d erhållen fran en graf vid Eskilstuna ??/s 1912 (G. ALM). A annat ställe! har jag afbildat denna mycket omstridda art efter ofvan nämnda exemplar, och jag sökte samtidigt visa, att arten måste upprätthållas af flera skal, hvilka delvis redan förut uttryckligen framhällits af Dr. THOR som stöd för samma äsikt. Genom tillmötesgäende fran Dr. THOR har jag äfven varit i tillfälle att jämföra hans norska exemplar med det namnda och nagra andra, som tagits af mig vid Uppsala 1912. Det visade sig vid dennna jämförelse att samt- liga exemplar tillhörde en enda art, nämligen Ajerrman! NEUM. och att denna pa inga villkor later sig forenas med nagon af de äldre, mer eller mindre narstaende arterna, sa- som Dr. PIERSIG ansåg. Arten är funnen endast i Sverige och Norge. — Ny for Södermanland och Uppland. Ehuru den i Sverige tills dato blott var kand i typexemplaren — hvilka föröfrigt nu, sa nar som pa ett värdelöst preparat af 1,Zool. Anz. 1913, Bd. XLI, p. 421. 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI3. nagra mundelar, synas ha förkommit eller blifvit forlagda och därför ej kunnat undersökas — ar den dock sannolikt ej sa sällsynt, som af NEUMAN’s meddelande synes framga. De nu tätt pa hvarandra och pa skilda lokaler gjorda fynden tala for motsatsen. Afven i Norge ar den funnen pa flera punkter. Arrhenurus affinis KOEN. En ¢ funnen i midten af juni vid Kristineberg, Bohuslän (G. GUSTAFSON). — Ny for Bohuslan. Arrhenurus neumani PIERS. Arten synes vara talrik vid Kristineberg, dar den är funnen i juni (G. GUSTAFSON) och augusti 1912 (G. ALM). — Ny för Bohuslän. Arrhenurus bicuspidator BERLESE. Nagra individer af bada könen tagna vid stranden af Eskilstuna-an ?°/s 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. Arrhenurus crassicaudatus KRAM. En ® tagen 7/¢ 1912 vid stranden af Eskilstuna-an (G. ALM). — Ny för Södermanland. Arrhenurus crassipetiolatus KOEN. En @ fran en lergraf vid Eskilstuna, dar den ar funnen /s 1912 (G. ALM). — Ny för Södermanland. 18 Arrhenurus nobilis NEUM.! En & af denna art fran S. Vixen, Småland 9/1) 1910 (S. EKMAN). — Förut känd endast i ett svenskt exemplar. Ny for Smaland. I forbigaende kan nämnas, att i Dr. NEUMAN’s efter- lamnade hydracarinsamling, nu tillhörig Göteborgs zoologiska museum, finnes bl. a. ett profrör innehallande en hanne af denna art, enligt påskrift tagen i Ekoln (Uppland) 7°/. 1 Syn. A. kanei HALBERT. Angående artens synonymi, se Zool. Anz. 1913, Bd. XLII. O. LUNDBLAD: BIDRAG TILL SVERIGES HYDRACARINFAUNA. 45 1882 af professor LILLJEBORG. Exemplaret var endast be- stämdt till slaktet. I ett annat ror i samlingen ligga under oriktigt speciesnamn afvenledes tva hannar af denna art, ocksa tagna af LILLJEBORG i Malaren. Auszug. Zur Hydracarinenfauna Schwedens. Vorliegende Beiträge bestehen aus einer Liste Hydra- carinen, die in den letzten Jahren in Schweden erbeutet sind. Einige Arten sind neu für die Fauna Schwedens. Ich führe hier die Namen dieser Arten an: /Æ/ydryphantes octoporus KOEN., Acercus pistillifer KOEN. und Arrhenurus nodosus KOEN. Davon war A. prstillifer früher aus dem Bremer Gebiete bekannt. Der Verfasser erwähnt eine Varietät von Eylais tullgreni S. THOR (siehe die Figur) und behandelt die verschiedenen Deutungen der Neumanza-Arten ©. F. MUL- LER’s; er nimmt die Lösung KOENIKE’s an. Schliesslich bespricht er die umstrittene Art Arrkenurus kjerrmant NEUM., die in Schweden wiederentdeckt ist. Diese alte Art ist auf- recht zu erhalten. Ausführlich ist diese letzte Frage schon im »Zool. Anzeiger», Bd. 41, 1913 behandelt worden. Arrı. kanei HALB. betrachtet der Verf. als mit zodz/zs NEUM. syno- nym. Die ausführlichere Mitteilung wird sofort im »Zool. Anzeiger» erscheinen. Zur Kenntnis der Larve von Thyas dentata S. THOR. Von O. Lundblad. An andrer..Stellecdieser: Zeitschrift (E. T1912, p274) habe ich den von mir in Schweden gemachten Fund von Thyas dentata 5. THOR kurz erwähnt. Zwei trächtige Weibchen wurden im Frühjahr 1912 in der Nähe von Upsala erbeutet und sofort nach Hause in ein Aquarium gebracht.’ Nach cirka einem Monat (12. V. 1912) entdeckte ich die ersten Eier, die aber in ihrer Entwicklung schon weit geschritten waren. Am nächsten Tage (13. V.) waren zehn Larven den Eihüllen entschlüpft. Sie waren hochrot und krochen am Boden umher. Nach kurzer Zeit verliessen sie das Wasser und bewegten sich ziemlich lebhaft an der Oberfläche des- selben. So viel ich sehe, ist die Larve noch nicht bekannt. Dieser Umstand hat mich dazu veranlasst, zur besseren Kennt- nis dieses Jugendzustandes eine kurze Diagnose zu geben, um so mehr als bisher nur wenige Larven dieser Gattung beschrieben worden sind. Die frischgeschlüpfte Larve. — Färbung lebhaft rot wie beim reifen Tiere. Körper mehr oder weniger rechteckig, hinten aber etwas abgerundet (oder abgestutzt mit gerundeten Hinterrandsecken), vorn etwas zugespitzt vor den Augen und 1 Die beiden Weibchen leben noch heute (21. II. 1913) im Aquarium und sind also jetzt beinahe ein ganzes Jahr lang gefangen gehalten. Das Aquarium ist bei Zimmertemperatur aufbewahrt. O. LUNDBLAD: ZUR KENNTNIS DER LARVE VON THYAS DENTATA. 47 allmählich in einen grossen Rüssel auslaufend; die Körper- seiten parallell. Grösste Körperlänge ca. 340 u (vom Kör- perhinterrand bis zum Vorderrand des vorgestreckten Rüssels gemessen). Grösste Breite etwa 170 1. Integument sehr undeutlich und schwach liniiert. Die Beine sind nicht besonders charakteristisch gebaut. Es mangelt ihnen natürlich an Schwimmhaaren. Dagegen sind sie reichlich mit langen Borsten besetzt. Diese sind oft von Gliedlänge und ungefiedert; die des letzten Gliedes aller drei Beine sind aber gefiedert, ebenso auch die am distalen Teil des vorletzten. Das letzte Internodium der Beine ist besonders lang. Die Längen der einzelnen Glieder sind etwa wie folgt:! | Glied 1. [Glied 2. | Glied 3. | Glied 4. | Glied à | | | TerBeinast. es a 34 u Ins 70.8 | 48 u. | 84 u. 131 y | IT; Bein 3 SCAN 35 u. 76 u. | 48 3 | 84 ty À en | TTR. MST Sees 39 u 84 pu | son 87 y. ; 5G v. ‘| Jeder Fuss endet mit einer langen, spitzen, sichelformig ge- bogenen Kralle. Die Krallenlange beträgt (an den Hinter- beinen) 28 u.. Vergebens habe ich nach den zwei laut PIERSIG bei Thyas venusta KOCH vorhandenen, kolbenartig angeschwol- lenen Borsten in der Nahe der Kralle gesucht. Solche Bor- sten existieren nicht bei dentata; sie sind von gewöhnlicher Form, enden also spitz ohne Verdickung. Die sehr grossen Augenpaare weit auseinandergerückt, doch nicht seitenständig wie bei Zzmnochares. Die beiden Augen derselben Seite von einander deutlich getrennt, mit schwarzen Pigmentkörpern und grossen Linsen ausgestattet. Augenkapsel ca. 50 u lang. Medianauge gross, 14 y in Durch- messer, schwach pigmentiert, rundlich, ohne deutliche, das- selbe umgrenzende Panzerbildungen und in demselben Niveau wie die vorderen Augen gelegen. Vor und hinter demselben, 1 Es mag bemerkt werden, dass die Fusskrallen nicht mitgerechnet sind. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. und zwischen den Seitenaugen, je zwei auf verdickten, etwas erhabenen, runden Platten eingelenkte Schwertborsten,! die zwei hinteren näher dem Medianauge ge- legen als die zwei vorderen. An den Sei- ten des Auges jederseits eine Borste. Weiter vorn noch zwei Schwertborsten vor den auf Platten inserierten. Die Ober- seite des Körpers hinter dieser Region mit wenigen, aber langen und starken, eben- falls ungefiederten Borsten! versehen. Bekanntlich bilden die Epimeren bei den Larven dieser Gattung keinen zusam- Fig Tapas es menhangenden Bauchpanzer, sondern lie- S. Tuor. Larve. X 95. gen zerstreut in die Körperhaut gebettet. A Be Die erste und zweite Epimere derselben sind angedeutet. Die Seite an einander gerückt, doch deutlich Me getrennt, die dritte dahinten in einiger skizziert. Entfernung davon gelegen. Die grossen Palpen sind nach aussen mit mehreren Bor- sten besetzt und kürzer als der Körper. Sie enden in zwei Spitzen, sind also zangen-(scheren-Jartig. Die obere Spitze ist in der distalen Partie etwas nach unten gerichtet, haken- förmig gekrümmt und in zwei Nägelchen auslaufend. Diese Nägelchen sind in seitlicher Lage der Palpen schwer zu Fete TR Gene unterscheiden. Von vorn aber sind sie Tor. Larve, Palpen- deutlich zu sehen und von einer tiefen ee A en Spalte getrennt. Die untere Spitze ist richteten Kammborsten. in derselben Weise gerichtet, endet aber mit einer kurzen, starken stiftförmigen Borste und zeigt einige ziemlich lange Borsten in der Nähe des distalen Endes. Auf ihrer Unterseite sitzen zwei kamm- artige Gebilde, d. h. dicke, einseitig stark gefiederte Borsten. Aus dem Gesagten geht hervor, dass die oben beschrie- bene Larve derselben von 7%yas venusta KOCH, der bisher einzigen näher bekannten der Gattung, sehr ähnlich ist. Ich 1 Bisweilen können sie eine fast unmerkliche Fiederung erkennen lassen. O. LUNDBLAD: ZUR KENNTNIS DER LARVE VON THYAS DENTATA. 49 selbst habe sie niemals geziichtet und kann deshalb zur Zeit keine näheren Angaben über ihr Aussehen geben. Die Larve ist ja doch zum Teil schon ziemlich gut bekannt, so hat z. B. Dr. PIERSIG 1892 eine Figur geliefert.‘ Später gab er noch eine Abbildung nebst Beschreibung.” Sind die An- gaben korrekt und die Figur richtig gezeichnet — was viel- leicht nicht so ganz sicher ist — so liegt indessen ein kleiner aber vielleicht nur scheinbarer Unterschied der beiden ver- wandten Larven vor. PIERSIG gibt an, dass die untere Pal- penspitze vier groben, gefiederten Borstenbildungen träge. Die dentata-Larve dagegen ist, wie aus meiner Figur ersicht- lich, nur mit zwei ebensolchen Borsten ausgerüstet. Doch halte ich dieses Unterscheidungsmerkmal für sehr problema- tisch, weil auf der Figur in dem grossen PIERSIG’schen Werke (1897—1900) die zwei vorderen Borsten viel schwächer als die zwei hinteren sind; es ist sogar fraglich ob jene wirk- lich gefiedert sind. Auf der älteren Figur findet man näm- lich nur drei solche Borsten. Da die Angaben also streitig sind, kann man jetzt über diesem Merkmal nichts Bestimmtes sagen. Dagegen können vielleicht andere Charaktere zum Trennen der Larven herangezogen werden, wenn man noch einmal und von diesem Gesichtspunkte aus die venusta- Larve etwas näher untersucht. Es leuchtet aber ein, dass die Larven zweier so nahe verwandten Arten nicht grosse Unterschiede aufweisen können. Würden sich aber die Angaben PIERSIG’s bestätigen, so unterscheiden sich die Larven u. a. in folgenden Merk- malen: Die Fusskrallen sind bei vezusta von zwei am Ende ver- dickten Borsten begleitet, während diese bei dentata zuge- spitzt erscheinen. Die untere Palpenspitze trägt bei venusta vier (oder drei?) gefiederte Borsten, von denen bei denfata nur zwei vorhanden sind. Auch läuft die untere Spitze bei dentata nicht in diese Borsten aus, wie es bei venusta nach PIERSIG der Fall sein 1 Zool. Anzeiger 1892. »Beitrag zur Hydrachnidenkunde». ? Zoologica 1897—1900, Heft 22. »Deutschlands Hydrachniden». Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. I (1913). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. soll. Doch ist dies vielleicht nur eine unglückliche und wenig geeignete Ausdrucksweise, da sie zu einem Missverstand An- lass geben kann. Man bekommt ja leicht die Auffassung, dass das betreffende Glied nach aussen mit diesen Borsten endet, was kaum die Meinung sein kann. Drei neue schwedische Chloropiden. Von Einar Wahlgren. Im Sommer 1910 gelang es mir auf der Insel Oland drei Chloropiden zu fangen, welche nach giitiger Mitteilung vom Herrn Stadtbaurat TH. BECKER in Liegnitz neue Arten sind. Chlorops baltica n. sp. Kopf rotgelb mit schwarzbehaarter Stirn; Untergesicht und Backen blassgelb. Die letzteren etwa von der halben Augenhöhe. Hinterkopf in der Mitte breit schwarz. Schei- teldreieck gelb mit schwarzem rundlichem Mittfleck, der an den Seiten runzelig, in der Medianlinie deutlich gefurcht ist und in einen langen schmalen glänzenden bis zu den Fühlern reichenden Strich fortgesetzt ist. Drittes Antennenglied nur von mittlerer Grösse, schwarz, an der inneren Wurzelseite sehr schwach rötlich; Borste weiss, an der Wurzel schwarz. Innere Antennenglieder rotgelb. Palpen gelb. Oberer innerer Mundrand glänzend schwarz. Thorax gelb mit matt grauschwarzen Striemen von ge- wöhnlicher Breite; die äusseren von einem feinen gelben Längsstriche geteilt. Behaarung sehr kurz, schwarz. Schildchen schwarz. Hinterrücken glänzend schwarz. Schulterbeulen mit einem rundlichen schwarzen Fleck. Der schwarze Fleck auf den Mesopleuren etwas länglich. Auf den Pteropleuren steht eine senkrechte, unten fleckartig erweiterte Linie. Sterno- pleuralfleck gelb; seine obere Begrenzung schwarz und von dem länglichen Hypopleuralfleck fortgesetzt. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Hinterleib oben schwarz mit schmalen kaum angedeu- teten gelbbraunen Hinterrandbinden, unten gelb. Beine gelblich; Vorderschenkel oben mit brauner Längs- strieme; Tarsen schwarzbraun. Flügel glashell. Länge 3 mm. Die Art steht C. Jannonzca STROBL am nächsten. ı Ex. auf wiesenartigem »Alvar»-boden bei Vickleby 21-4 Vil: 1910: Chlorops zonulata n. sp. Kopf goldgelb; Stirn deutlich schwarzbehaart; Unterge- sicht und Backen blassgelb; die letzteren etwas breiter als die halbe Augenhöhe. Hinterkopf mit breitem schwarzem Mittfleck. Scheiteldreieck gleichseitig, glänzend gelb, mit schwarzem Ocellenfleck, scharfen schwarzen Seitenrändern und schwarzer vorgezogener Mittelfurche. Antennen gelb- rot; drittes Glied klein, rundlich; Borste weiss, an der Basis schwarz. Palpen gelb; Mundrand nicht geschwärzt. Rückenschild mit äusserst kurzer, schwarzer Behaarung und ziemlich breiten mattschwarzen Striemen. Schildchen ganz gelb. Hinterrücken glänzend schwarz. Schulterbeulen und Mesopleuren schwarzgefleckt. Sternopleuralfleck gelb mit schwarzem Oberrand. Hypopleuralfleck deutlich. Hinterleib gelb mit breiten schwarzen Einschnitten. Am Hinterrand des ersten Ringes steht jederseits ein schwarzes Fleckchen. Beine gelb; Schenkel und Schienen der hinteren Paare oben mit braunem Wisch; Tarsen braun. Flügel glashell. Länge 3 mm. Die Art ist mit C. zuterrupta MEIG. am nächsten ver- wandt. 2 Ex. wurden mit dem Kötscher von Wachholdern auf dem »Alvar» bei Borgholm 22. VI. 1910 abgestreift. Dicræus nitidus n. sp. Kopf schwarz; Untergesicht mit den Backen gelbbraun; die letzteren etwas breiter als das dritte Fühlerglied. Scheitel- E. WAHLGREN: DREI NEUE SCHWEDISCHE CHLOROPIDEN. 53 dreieck fast bis zu den Fühlern reichend, glänzend schwarz mit gelblicher Spitze. Fühler schwarz. Taster braun. Thorax und Schildchen glänzend schwarz mit äusserst kurzer, schwarzer Behaarung. Brustseiten glänzend schwarz. Schildchen mit vier Borsten. Schwinger gelb. Hinterleib glänzend schwarz. Beine schwarz; Kniee braungelb. Flügel farblos. Zweiter Randaderabschnitt etwa dreimal so lang als der dritte. Rand- ader bis zur vierten Längsader reichend. Zweite Längsader gerade. Dritte und vierte Längsader schwach gebogen, zu einander parallel ausmündend. Letzter Abschnitt der fünften Längsader dreimal so lang als die Entfernung beider Quer- adern von einander. Länge 1 4/2 mm. Diese Art scheint D. opacus BECKER am nächsten zu stehen. 1 Ex. im Grase einer Lichtung des Eichenwaldes bei Borgholm 30. VI. 1910. Provisional Description (with a figure) of a supposed new genus and species of the family Capside (Div. Laboparia Reur.?). Q: Habitually By A. C. Jensen-Haarup. Silkeborg, Denmark. Genus Balticola n. gen. like females of the genera Orthocephalus FIEB. and Pachytomella REUT., but remarkably differing a. Upper side (and extremities) of 9; b. Apex of abdomen (with genitalia) of sa- me, seen from below. by the want of aroliæ (according to O. M. REUTER and B. PopPpıus i litt... Body and extremities with fine, adpressed, sil- very grey pubescens; surface (in the spe- cies rather dull) moreover with semierect, stiff hairs, and also with scattered, scale like, adpressed, golden hairs on elytra and hindermost part of thorax etc. Eyes pro- jecting, semiglobular, touching thorax. An- tenne comparatively short; Ist and 2nd joints equally thickened, 3rd and 4th joints thin and slender. Hind femora much thick- ened; hind tibia long and slender, with about 5 spines in each external row. Body small. d: Not known (most probably full- winged, much prolonged and habitually quite unlike the female). Balticola Wahlgreni n. sp. 9: Apterous; brachypterous; membrane wanting. Oblong oval (see figure). Colour dull A. C. JENSEN-HAARUP: PROVISIONAL DESCRIPTION. 55 black; apex of femora and tibiz reddish. Thorax posteriorly as broad as head across the eyes. Ist joint of antenne short, but projecting the front of head; 2nd joint the longest, but only slightly longer than any of the following joints, gra- dually thickened towards apex, scarcely so long as thorax is wide in front; the thinner 3rd and 4th joint of equal length. Long. ca. 2 mm. d: Not known. Hab.: Öland, Sweden; Dr. E. WAHLGREN leg. Note: Only 4 specimens are known (type specimen in my collection; two cotypes in Dr. WAHLGRENS collection; a fourth specimen has been forwarded to Dr. B. POPPIUS, Helsingfors); these have all been collected in the quite in- teresting Alvar Districts on the said island by Dr. E. WAHL- GREN, who there made a series of faunistic and many other observations of the highest scientific importance. As the Hemipteron is undoubtedly new to science, I name it in honour of its lucky detector. The generic name should allude to its first known, baltic home. The discovery of the male is highly expected by syste- matists. Eine neue Anthomyid aus Schweden. Von Oscar Ringdahl. In einem Birkenwalde, eine halbe Meile im Osten von Halsingburg, Schonen, fand ich im Anfang von August 1911 eine Anthomyid, über welche Professor P. STEIN erklärt hat, dass sie eine bisher unbekannte Art sei. Auch im letzten Sommer, am Ende von Juni und im Anfang von August, wurde bei damaligen Besuchen auf demselben Platze das Vorkommen dieser Art festgestellt, aber waren sie nur auf Pferdemist oder in dessen Nähe zu finden und vergebens suchte ich sie auf anderen Stellen. Alle beide Geschlechter kamen vor, aber die Männchen waren die meisten. Obschon die Art recht häufig war, habe ich sie nie anderswo gefun- den, und halte ich es als wahrscheinlich, dass ihr Vorkommen recht lokal sei, wie auch, dass ihre Entwicklung im Pferde- miste vor sich gehe. Trichopticus Steinii n. sp. Männchen. — Kopf ziemlich flach, so breit wie der Thorax, Augen nackt oder sehr spärlich behaart, durch eine deutliche, schwarze Strieme getrennt, Stirne nicht vorragend, Wangen und Backen ziemlich schmal, Mundrand nicht vor- gezogen. Das ganze Untergesicht silbergrau bestäubt, ebenso ein weisses Mondchen über der Fühlerbasis. Fühler schwarz, fast so lang als das Untergesicht, das dritte Glied fast 3-mal RINGDAHL: EINE NEUE ANTHOMYID AUS SCHWEDEN. 57 so lang als das zweite. Borste lang gefiedert. Taster schwarz, ziemlich kurz und dick. Thorax schwarz, hell aschgrau be- stäubt, besonders an den Seiten, mit vier schwarzen Strie- men, die seitlichen am breitesten. Thoraxrücken mit zer- streuten Börstchen, sonst nackt. Vier Dorsocentralborsten hinter der Naht, Acrostichalborsten kräftig und zweireihig, Präalarborste halb so lang wie die folgende Supraalarborste. Schildchen schwarzgrau. Hinterleib länglich eiförmig, so lang wie der Thorax, dicht gelbgrau bestäubt, und mit schwachen graulichen Schillerflecken. Eine bis zur Spitze reichende schwarze Rückenstrieme, die sich am Ende jedes Ringes ein wenig verbreitet, hebt sich von der Bestäubung deutlich ab. Beine schwarz, die Hinterschienen bei den meisten Exemplaren schwach rötlich durchscheinend, Pul- villen und Klauen ziemlich kurz. Vorderschienen unter der Mitte mit 2—3 deutlichen Borsten, Mittelschienen aussen vorn mit I, aussen hinten mit meist 4, innen hinten mit etwa 3 Borsten, Hinterschenkel unterseits abgewandt mit einer kon- tinuerlichen Reihe von Borstenhaaren, die vor der Spitze länger und kräftiger werden, Hinterschienen aussen, '/s vor der Spitze mit einer längeren Borste, innen abgewandt und zugekehrt fast der ganzen länge nach behaart, an der Spitze innen mit einem abwärts gerichteten langen Dorn wie bei Trichopticus hirsutulus oder nigritellus. Flügel gerillt, glas- hell, an der Basis ein wenig gelblich, Randdorn fehlend, 3 und 4 Längsader divergierend, die vierte gerade, hintere Querader gerade, etwas kürzer als Ihr Abstand von der klei- nen Querader, Schüppchen ungleich, weisslich, Schwinger gelb. L. ungef. 6 mm. Das Weibchen hat eine ziemlich breite Stirne mit deut- lichen Krenzborsten. Hinterleib mit deutlichen Schillerflecken und deutlicher Rückenstrieme. Alle Schienen sind durch- scheinend rothgelb, die vorderen dunkler. Beborstung der Vorder- und Mittelschienen wie beim Männchen, Hinter- schienen nur innen abgewandt mit 4 Borsten, ohne Endsporn. Alles übrige wie beim Männchen. Anmerkung (P. STEIN): Trotz der fast nackten Augen und der lang behaarten Fühlerborste gehört die Art wegen der Behaarung 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI3. der Hinterschienen und besonders wegen des Endspornes der- selben zum Verwandtschaftskreis der Zrichopticus hirsutulus ZETT. und anderer, mit denen sie auch die Hinterleibszeich- nung und die Anordnung der Sternopleuralborsten zu 1,3 ge- meinsam hat. Litteratur. »Danmarks fauna.» A. C. JENSEN-Haarur. Tæger. 300 sid. Pris (h.) 4:50. A. Kröcker. Sommerfugle III. Natsommerfugle II. Del. 201 sid. Pris (h.) 4:—. Ytterligare tvenne entomologiska band ha nu utkommit af »Danmarks fauna», förut omnämnd 1 denna tidskrift. Jensen-Haarup's »Tæger» skola säkerligen äfven af Sveriges entomologer hälsas hjärtligt välkomna. Specialisterna ha ju all- tid sina dyrköpta specialverk; men för de entomologer, som icke helt och hället försvurit sig at nägon specialitet, framför allt för »plein air>-entomologerna, som nära ett otidsenligt och svartill- fredsställdt begär att, sa långt möjligt är, lära känna hela den brokiga och skiftande insektvärld, som myllrar i skog och mark, för den, för oss äro dessa smärre och populära hjälpredor af otroligt värde. Icke minst ha nog skinnbaggarna lockat oss till närmare bekantskap. Genom J.-H:s »Tæger» är denna bekant- skap lätt förmedlad. Det dr sant, vi har ju i var tidskrift REUTER's utmärkta »Hemiptera Heteroptera» och WALLENGREN’S »Revision af släktet Corisa», men den senare är ju för yngre entomologer ej lätt tillgänglig, och den förra blef ju tyvärr aldrig fullbordad. Och i fråga om Miriderna (Capsiderna) ha vi varit hänvisade till REUTER's svåråtkomliga och ganska svårhandterliga »Hemiptera Gymnocerata Scandinavie» af år 1875. JENSEN-Haa- Rup s arbete är innehållsrikt — såväl i beskrifningar som eko- logiska notiser — men ändå öfversiktligt och klart, det är lätt att komma till rätta med äfven för amatörer på området, och de 171 af förf. tecknade bilderna, mest helfigurer, äro, så vidt undertecknad förstår och kunnat kontrollera, verkliga små mäster- verk i prydlighet och pregnans. KLÖCKER's »Sommerfugle» äro redan våra gamla vänner. De två första små vackra banden ha vi nu flera år haft glädje af, vi ha rekommenderat dem åt våra vänner, och vi ha såsom be- 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013 löning och uppmuntran satt dem i händerna pa vara yngsta och mest lofvande entomologimnen. Den nu utkomna 3:dje delen behandlar noktuiderna. Visserligen är det icke särskildt tack- samt att fotografiskt återgifva dessas matta och orediga färgteck- ning, men dels är ju denna afbildningsmetod den enda använd- bara för ett fullt naturtroget atergifvande af de viktiga tecknings- elementen, dels äro för den ofta rätt vanskliga bestämningen af noktuiderna absolut korrekta bilder mer än annars af behofvet påkallande. På 28 taflor återgifvas samtliga danska arter; dess- utom är arbetet försedt med ett flertal för bestämningen viktiga detaljfigurer i texten jämte en del reproduktioner af de Haver- horstska afbildningarna; inalles 360 bilder. I öfrigt hänvisas till omnämnandet af de två första delarna i denna tidskrifts årgång TOTT, sid. Dos. Er Norsk insektfaunistik. J. SPARRE SCHNEIDER. Maalselvens insektfauna. 1. Coleop- tera (Avslutning) Tromso Mus. Aarsh. 33, 1912. J. SPARRE SCHNEIDER. Til Dovres Lepidopterfauna. Tromsö Mus. Aarsh. 34, 1913. Hufvuddelen af Maalselvens koleopterfauna har redan blifvit omnämnd i denna tidskrift (arg. 1911, sid. 121). Med ofvan- nämnda häfte föreligger ett storartadt faunistiskt arbete, resultat af 35 ars samlingar, färdigt. Fran området omnämnas 645 arter med uppgifter om frekvens, fyndort och fyndtid jämte notiser om deras utbredning i omgifvande omräden. Arbetet är försedt med karta samt afslutas med en tysk resumé, hvari äfven en jämfö- relse med 'Tromsös och det »arktiska» Norges skalbaggfauna an- ställes. I det andra af de ofvannämnda arbetena omnämnas mer el- ler mindre utförligt bortåt ett 7o-tal Dovrefjärilar samt meddelas en förteckning öfver samtliga pa Dovre träffade fjärilar. Att närmare ingå på de båda arbetenas innehåll är icke undertecknads mening. Afsikten har endast varit att för svenska entomologer påpeka deras tillvaro. För förståelsen af våra egna fjällområdens, de arktiska och subarktiska regionernas insekt- geografi och insekthistoria äro de af den största betydelse. Våra egna fjällomräedn, ja —! I resumen till »Maalselvens insekt- fauna» har förf. en not, som lyder: »Leider ist die Käferfauna des nödlichen Schwedens weniger erforscht, und man muss sich öfters mit der schwebenden Bezeichnung »Lapland» begniigen, von finnisch und russisch Lapland dagegen lieger sehr genaue Lokalitäts-Angaben vor.» Tyvärr gäller första hälften af detta omdöme icke blott skalbaggfaunan. I entomologiskt hänseende LITTERATUR 61 äro vära fjälltrakter mera okända än ätskilliga delar af Afrika. Skall det vara så mycket svårare att åstadkomma en undersük- ning af det närliggande och egna landet? FE. W—n. Tysk faunistik. Die Süsswasserfauna Deutschlands. Eine Exkursions- fauna, herausgegeben von prof. Dr. BRAUER. — Jena 1909/1912. Sötvattansbiologien är en forskningsgren, som under de sista ärtiondena gjort stora framsteg. I alla vära grannländer arbetas for närvarande energiskt pa detta omräde. Beträffande Sverige gäller detta ej i lika hög grad. I stort sedt ligger värt land be- tydligt pa efterkälken, ehuru särskildt pa sista tiden intresset för sötvattensfaunan ı allt större utsträckning gjort sig märkbart. Och Sverige är ju ocksä bättre än de flesta andra länder ägnadt för limnologiska studier. Under sädana förhällanden förtjänar ett arbete som »Die Süsswasserfauna Deutschlands» att beaktas ej minst hos oss. Manga af de där behandlade djurformerna finnas — eller torde kunna pavisas — i Sverige, och följaktligen har boken sitt stora intresse äfven för svenska naturvänner. Arbetet, som utkommit pa Gusrar FISCHER's förlag i Jena, föreligger nu komplett i 19 häften, hvilka obundna betinga ett sammanlagdt pris af något mer än 68 mark. Måhända förefaller det mangen vid första päseendet, som om priset vore onödigt högt uppskrufvadt 1 anseende till verkets obetydliga volym. Där- vid är emellertid att märka det ovanligt tunna papperet, den täta stilen och de särdeles talrika samt i de flesta fall mycket instruk- tiva afbildningarna. Att säväl i text som figurer pä ett par häll felaktiga detaljer kunnat konstateras kan ej nämnvärdt nedsätta arbetets värde som helt betraktadt. Vidare är det för en ex- kursionsfauna en fördel, om den tar sa liten plats som möjligt, och i föreliggande fall är därför formatet mycket lämpligt. En god sak är äfven, att hvarje häfte kan köpas för sig. För dem, som ännu ej fätt kännedom om arbetet, kunna här ett par rader om dess uppställning vara pä sin plats. Flera häften behandla insektvärlden, och jag skall här inskränka mig till att säga litet angäende denna del af verket: Häfte 2. K. GRUNBERG: Diptera (exkl. Tentipedidæ), 312 sidor, 348 figurer. Häfte 3—4. E. REITTER: Coleoptera. 225 sidor, 101 figurer. Häfte 5—6. G. ULmEr: Trichoptera. 326 sidor, 467 figurer. Häfte 7. R. och H. Heymons, TH. KuHLGATZz: Collembola, Neu- roptera, Hymenoptera, Rhynchota. 112 sidor, 111 figurer. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 Häfte 8. Fr. KLaPAÂLEK, K. GRONBERG: Ephemerida, Plecoptera, Lepidoptera. 163 sidor, 260 figurer. Häfte 9. F. Ris: Odonata. 67 sidor, 79 figurer. Om de olika häftenas innehall vill jag här gifva nagra korta antydningar. Hvad dä först diptererna beträffa, sa följer af sig själft, att i detta sammanhang blott en obetydlig del af den stora skaran behandlas. Dock kan det ju vara af vikt att pa detta sätt fa en god sammanfattning af de amfibiskt lefvande eller pa annat sitt under nägot utvecklingsstadium vid vatten bundna tvävingarna. Häftet inledes med en allmän öfversikt af organisationen hos sa- vil imagines som larver och puppor samt innehaller som vanligt examinationstabeller och talrika afbildningar. Af en del arter finnas ocksa figurer eller beskrifningar af larver och puppor. Skalbaggarna synas pa ett förtjänstfullt sätt ha blifvit bear- betade af den kände coleopterologen EDMUND REITTER. Efter en kort, hufvudsakligen genom afbildningar belyst öfversikt af kroppsbyggnaden följa de med goda illustrationer försedda exa- minationstabellerna. Om de flesta släktena, eller ätminstone en stor del, torde man redan genom att se pa figurerna fa en bra uppfattning och pa sa sätt lätt kunna skaffa sig en orienterande Ofverblick. Ett fatal larver äro också afbildade. Dubbelhäftet 5/6, som behandlar den ganska vidlyftiga gruppen Trichoptera, bör kunna päräkna ett särskildt intresse, emedan vi ej här hemma ha nägon liknande god och tidsenlig framställning. Boken, som för öfrigt är lk sina föregångare, men med än fler figurer, är beaktansvärd äfven därför att ägg, larver och puppor ha fätt sin särskilda behandling. Beträffande den lilla volymen n:r 7 dr ej sa mycket att säga. Collembolerna och neuroptererna ha ju redan blifvit behandlade i var svenska insektfauna och bjuda därför kanske pa mindre af intresse. Och ifraga om skinnbaggarna ha vi ju delvis pa vart spräk redan goda framställningar af REUTER och WALLENGREN. Till nästa häfte, som behandlar dagsländor, plecopterer och fjärilar, sakna vi dock ännu delvis motsvarighet hos oss, ehuru ett arbete häröfver är förberedt. De två förra insektordningarna äro rikt illustrerade, och larverna har man också i möjligaste mån sökt behandla. Det 9:de och sista häftet innehåller odonaterna. Da grup- pen bearbetats i »Svensk Insektfauna», knyter sig det största in- tresset vid de larvbeskrifningar och afbildningar af detta utveck- lingsstadium, som finnas i slutet af boken. Ofvanstående anmärkningar torde vara tillfyllest för att visa, att »Die Süssvasserfauna» äfven för våra entomologer har att bjuda på ett och annat, som kan vara värdt att taga vara på. LITTERATUR 63 Säkert är, att pa detta område ännu ofantligt manga frågor vänta på sin lösning eller tarfva revision och komplettering. Därför är det att hoppas, att det lilla arbetet skall finna läsare äfven i vårt land, ägnad som boken är härför, genom att den på flera ställen framhåller hvad som ännu brister i vår kunskap och på så sätt eggar till egna studier. O. Lundblad. Smarre meddelanden och notiser. Herr A. C. Jensen-Haarups bok om Danmarks He- miptera—Heteroptera och mitt Miridsystem. Sistlidet ar har i Danmark utkommit en bok öfver de i landet funna Hemi- ptera. Herr A. C. JENSEN-Haarups »Taeger», utgörande en del af »Danmarks Fauna, Haandboeger over den danske Dyreverden, udgivet af Naturhistorisk Forening» utmärker sig isynnerhet genom sina i de flesta fall synnerligen goda illustrationer, hvilka helt säkert skola betydligt underlätta bestämningen af de ifragavarande djuren. Arbetet skall utan tvifvel blıfva af stor nytta äfven för determinationen af närgränsande länders hemipterfauna. Den entomologiska vetenskapen stannar därför i icke sa ringa für- bindelse hos författaren. I slutet af boken har Herr JENSEN- Haarup visat mig välvilligheten att redogöra för mitt nya hemip- tersystem och särskildt för min indelning af familjen Mirida (Capside). Jag är naturligtvis honom mycket tacksam därför, men nödgas dock framhålla, att han, troligen öfverhopad af för mycket arbete, icke haft tid att ordentligt sätta sig in 1 särskildt denna senare, hvilken han på flere ställen alldeles oriktigt åter- gifvit. Då hans redogörelse sålunda i många hänseenden blifvit missvisande och gör bestämningen enligt de angifna karaktärerna omöjlig och då, såsom sagt, hans bok troligen äfven i Skandi- navien kommer att ofta nog användas, anhåller jag att härmed i Entomologisk Tidskrift få rätta åtminstone de viktigaste af hans missuppfattningar. Sa t. ex. säges, att divisionen ?#ylaria kännetecknas af »randet xyphus». Mer än hälften af hithörande släkten äga dock konvex, orandad xyphus. Då släktet Zopus anföres bland hit- hörande genera, begås ett stort misstag, ifall därmed menas samma släkte, som tidigare i boken bär detta namn. Mitt släkte Lopus är detsamma som Onychumenus, ty 1 själfva verket är decolor, icke gothicus, typen för Lopus i Hahns »Wanzenartige Insekten». Det släkte, dit go/hzcus hör jag har kallat Capsodes och det hör till divisionen Xesfheniaria af underfamiljen Mirina. Vid karakteriseringen af Heterotomina säges, att flygvingarna vanligen hafva »Cellehakke». Denna finnes endast hos ett danskt SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 65 släkte, Pilophorus, men saknas hos alla öfriga. Framranden af pronotum har icke hos Cyllocoris »en mot sidorna antydd hals- ring», utan är i sin helhet smalt linjeformigt nedtryckt. Alldeles orätt är att säga, att divisionen Halticaria utmärkes af mot sper- sen tilltjocknande baklår. Dessa äro tvärtom tjockare mot basen. Onödigt är att framhålla, att tibierna hos div. Zeterotomaria stundom kunna vara försedda med svarta punkter. Detta är aldrig fallet hos någon dansk art. Däremot finnas sådana svarta punkter stundom hos div. Halticaria (Orthocephalus). Slutligen uppgifves vid beskrifningen af underfam. Mirina, att arolierna mot spetsen äro utstående från klorna. Ett sådant uttryck låter oss tro, att de konvergera mot spetsen, då de i själfva verket divergera. Alldeles riktigt beskrifvas de däremot i Ofversikten pag. 285. Fullkomligt vilseledande är uppgiften, att flygvingarna hos Mirina ofta skulle äga en cellhake. Detta är blott fallet hos ett par sydamerikanska släkten och aldrig hos något europeiskt. Slutligen ett par anmärkningar rörande två ı boken anförda arter. Pag. 299 anföres Vabis longipennis från Danmark och säges, att denna art bland annat skiljer sig fran N. ferus genom kraf- tigare byggnad och bredare form. Den verkliga longipennis där- emot är betydligt smalare och smärtare än WV. ferus. Jag är därför öfvertygad därom, att uppgiften att NV. Zongipennis blifvit funnen i Danmark beror pa en felbestämning. Tillhöra exem- plaren möjligen icke längvingad form af N. Havomarginatus? Uppgiften att Cyrtorrhinus geminus stundom skulle hafva helt gul pronotum och skutell förefaller mig egendomlig. Jag har funnit denna art mången gang i södra Finland, men aldrig sadana exemplar. Kunna de icke möjligen vara langvingad form af C. flaveolus, som ar tagen pa samma stalle? O. M. REUTER. Praktiskt Entomologiska undersökningar i England. Sadana bedrifvas nu i de Engelska kolonierna och protektoraten af en särskild kommission (»Entomological Research Committee»), hvilkens ordförande Lord Cromer nyligen till Parlamentet afgif- vit en rapport om dess verksamhet under de första tre ären. Där omnämnes bl. a. att Mr Neave afslutat sin öfversikt af insekterna inom Östafrikanska Protektoratet och att Dr J. Simpson är syssel- satt med klassifikation af insekterna i Sierra Leona och vid Guldkusten; entomologiskt material erhöllos fran 50 samlare, och omkring 100,000 ex. äro redan ankomna till London, innehäl- lande mänga nyheter. Genom en mecenats (CARNEGIE) frikostig- het ha tre unge män satts i stand att idka studier hos Dr Howarp i Washington, N. Am., för att sedan skickas ut pa en- tomologiskt arbete i Afrika. — Kommittén har fran kolonierna ett arsanslag af 1,300 £ och fran regeringen (Imperial Government) Entomol. Tidskr. Arg. bee Wehe (Dar) 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 1,000 £; den har nu begärt fördubbladt anslag för en tillämnad undersökning 1 stor skala i och för bestämning af alla skadein- sekter inom The British Empire, jämte publikation af en manat- ligt utkommande tidskrift, som skall sysselsätta sig med dessa in- sekter, såväl de för landtbruket som direkt för människan (disease carriers) skadliga. Af rapporten framgår det värde den ökade kännedomen af insekterna har för lifsmöjligheterna i tropikerna och huru mortaliteten bland tjänstemännen och personalen i Västafrikanska kolonierna sjunkit från go pr mille (år 1896) till 14 pr mille år 1911, till stor del en följd af de utförda protek- tiva åtgärderna mot sjukdomsförande insekter. Ett bihang till rapporten meddelar en uppsats af Mr LEFRoY angående hans er- farenhet såsom »Government Entomologist» i Indien och Väst- indien, hvaraf framgår att utvecklingen af nya områden 1 tro- pikerna, den ökade konkurrensen i odlingen af dessas produkter och de nya upptäckterna angående den roll insekterna spela vid sjukdomars utbredning hos människor och djur brakt den Ento- mologiska vetenskapen »fram till fronten» och visat nödvändig- heten af dess idkande, såvida England skall kunna med fram- gång befolka sina besittningar, bekämpa den rådande sjukdomen och få valuta af agrikulturen. Det beklagas att England (i Europa) icke har någon Stats-Entomolog,! ingen station för experimenter med insekter och ingen organisation, som kan uträtta de arbeten, hvilka nu verkställts eller planerats inom dess kolonier, och man yrkar att någon elementär kännedom 1 praktisk entomologi må meddelas 1 folkskolorna, särskildt angående de allestädes när: varande insekter som visats vara bärare och öfverförare af flere af våra vanligare infektionssjukdomar (ur tidskriften »Lancet» för 7 Dec. 1912). * ok * I afseende pa den roll insekterna spela sasom förmedlare af smittosamma sjukdomar, har man som bekant, sedan ett par decennier kommit den närmare pa sparen, först beträffande de lefvande smittoämnen, hvilkas Z/sprocess till en del försiggår inom insektkroppen; i dessa fall ar smittoämnet (mikrober) i allmänhet en animal parasit, tillhörande Protozoerna, ss. vid Malarian: Plasmodium malarie, värddjur en Culicid; vid »Sömnsjukan»: Trypanosoma, värddjur en fluga (Glossina); vid » Äterfallsfeber»: Spirochete-arter, värddjur möjligen någon gang Hemipterer (Cimex 2), men hufvudsakligen zcke till insekter hörande djur (Orit- hodorus moubata), inalles omkring ett tiotal till denna (anımala) grupp hörande parasiter. Under de sista aren har man allt mera börjat fästa uppmärksamheten vid insekternas mellanhand sasom 1 Lärare vid universitet och landtbruksinstitut, enskilda m. fl. utöfva sedan lange en gagnande verksamhet pa den praktiska entomologiens omräde. Red. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 67 endast mekaniskt öfverförande (»porters>) smittämnet, utan att detta genomgår någon lifsprocess hos insekten, hvilket här är en vegetabilisk parasit (bacterie); i Lancet, 4 och 11 jan., 1913 med- delas af CH. Martin (Director of the Lister Institute of preven- tive Medicine) resultatet af de senaste forskningarne på detta område. Hos Ausflugan har man funnit de baciller, som orsaka pest, kolera, tyfoidfeber, lungsot, »Egyptisk» ögonsjukdom m. m., men man får därför icke antaga att flugorna ensamma öfver- hufvud fortplanta alla dessa sjukdomar och framför allt icke, att de äro upphof till de stora epidemierna, vid hvilka andra fakto- rer spela in; särskildt med afseende på en af våra vanligaste smittosamma sjukdomar (tyfoidfebern) är det ej sannolikt att hus- flugan z allmänhet spelar någon väsentlig roll såsom. öfverförare af smitta, men väl däremot under mera exceptionella förhållan- den, enligt hvad iakttagelser under Spansk-Amerikanska och Boer- kriget visa. Vid de ofta svåra epidemierna af »barnkolera» (i de större städerna under sommaren) anses husflugan otvifvel- aktigt vara smittobärare. Zoppor antagas vara de hufvudsakliga . öfverförarne af festen, nämligen från råttor till människan och oftast genom Xenopsylla cheopis och Ceratophyllus fasciatus, hvilka båda anträffas hos råttor. Zöss (Pediculus vestimenti) anses kunna öfverföra »flödetyfus», numera en sällsynt sjukdom. Vägglöss (Cimex lectuiarius) spelar sannolikt ingen eller obetydlig roll såsom smittoöfverförare; man har 1 eft fall experimentelt lyckats öfver- föra pest genom dem, men intet skäl antaga, att detta äger rum i naturen. Med afseende på Diptera kan tilläggas att »barnför- lamning» (Poliomyelitis) experimentelt öfverförts genom stall- flugan (Sfomoxys calcitrans) — om detta ager rum i naturen torde vara oafgjordt, säkert ar att andra spridningsmedel finnas. Martins uppsats illustreras af intressanta och upplysande teckningar af diverse »porters». 1. Husflugan — af särskildt intresse diagrammen af mundelar och digestionsorganer — den pedunkulerade »kräfvan», magsäck och tarm — jämte beskrif- ning af digestionsförloppet, särskildt den egendomliga regurgita- tionen frän kräfvan, hvilken man lätt kan ıakttaga, dä flugan efter mältiden bläser ut »bubblor» frän munnen och suger in dem igen, ett sätt för flugan att föda sig pa torrt material. 2. Loppor (Xenopsylla cheopts) dels mediansektion af hela kroppen — med mundelar, tarmkanal, muskler, Tubulæ Malpighii m. m., dels tvenne särskilda diagram af mundelarne, utvisande mekanismen, hvarigenom loppan kan infektera ett djur eller människa. 3. Zöss (Pediculus vestimenti), diagram af digestions- kanal och mundelar, specialdiagram afhufvudets sug- och stick- apparater. 4. Cimex lectularius, diagram af dito. 5. Ornithodorus moubata med instruktiva specialteckningar af mundelarne (»bor- ren», >farynxpumpen», magsäcken) och af tarmkanalen. H. NORDENSTRÖM. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Larver till Macrothylacia rubi L. förpuppade pa hésten. — Da en del rwbr-larver de sista dagarna i oktober skulle flyttas om i och for Ofvervintring, Ofverraskades jag af att bland dem finna äfven en puppa. Densamma lag fritt pa jordlagret utan nagon som helst inspinning. Efter nagra dagar var puppan déd och föll vid beröring sönder 1 en stinkande sörja. Burken med larverna lat jag tillsvidare sta kvar inne för att utröna, om flera larver ämnade förpuppa sig. I slutet af november undersöktes burken änyo. 4 larver voro döda, 3 lefde, den ena af dessa inspunnen i en kokong bland visset löf. I löfvet hittades dessutom 3 tomma kokonger och under löfvet, direkt pä jordlagret 4 puppor, alla lefvande och mycket lifliga, 2 larvskinn Jago tillsammans med kokongerna, 2 bredvid pupporna pa jorden. Saledes tyckas af larverna 2 lämnadt kokongerna för att för- puppa sig utanför dem, en förpuppat sig 1 densamma och sedan som puppa arbetat sig ut, 2 förpuppade sig utan att spinna ko- kong (puppan fran okt. och en af nov.-pupporna). Luften 1 burken var varm och fuktig, temperaturen bear Ci Den 26 nov. framkom ur en af pupporna en ®-fjäril. Föl- jande dags morgon hade hon lagt en hög med ägg pa glas- väggen (c:a 50 st). Färgen pa dessa var ljust grägrön, men da de sedan togos ut ur den fuktvarma burken, antogo de pa nagra fa minuter sin vanliga brungrå färg med de karakteristiska ljusa, ringformiga teckningarna kring mikropylen och sidorna. Några ägg, som fingo ligga kvar i burken, äro ännu efter 5 dagar gra- gröna med svaga ljusare ringar. Den 1 dec. kläcktes ytterligare ett Q-exemplar. Såväl detta som det förra ex. ägde ej kraft att utveckla vingarna fullstän- digt, utan förblefvo dessa mer eller mindre skrynkliga och veckade. De återstående pupporna voro nu döda; äfven den förut omnämnda inspunna larven hade öfvergått till puppa, hvil- ken var död och stinkande. De andra 2 innehöllo fullbildade fjärilar. I mig tillgänglig litteratur har jag endast på ett ställe (Sitzungs-Bericht ?$/10 1909, Berliner Ent. Ver.) sett omnämnt att en zzbi-larv förpuppat sig pa hösten. Där nämnes emellertid ej, huruvida puppan lämnade nagon imago. Orsaken till denna tidiga förpuppning torde val vara den 1 förvarıngsburken rådande höga temperaturen. Man bör således genom värme kunna få dessa larver att förpuppa sig på hösten och möjligen afven få Q befruktad och få nöjet att under vin- tern uppföda en ny generation. Larverna äro ej så nogräknade med födan. Jag har flera gånger påträffat dem ätande af lin- gonris. 1 Värmen alstrad af de multnande löfven. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 69 Det är för öfrigt märkvärdigt, att man pa våren sa sällan ser till rwéz-larverna. De lara ju dock före förpuppningen krypa omkring nagon tid. En enda gang har jag funnit larven pa våren, eller rättare vintern, nämligen i början af februari (1908), då en larv hittades — krypande på snön i solskenet. Denna öfvergick till puppa 1/2, som sedan lämnade en felfri 4. Stockholm 1 dec. 1912. FRITIOF NORDSTROM. Pachytylus migratorius L. förekom, som 1 föregäende ärgängs sista häfte, sid. 262, omnämndes, 1 fjol flerstädes i värt land. Till föregäende uppgifter kan nu läggas ytterligare en. I september 1912 iakttogs nämligen af en son till stationsinspek- tor NORDBERGER 1 Dannemora sträckgräshoppor pa Bullerö, langt ut i Stockholms skärgård. Enligt var sagesman »stötte man pa gräshoppor hvar man gick». — Da sträckgräshopporna helt säkert kommit hit östanifrän, gjorde undertecknad 1 höstas prof. E. REUTER i Helsingfors en förfrågan, om man 1 Finland iakttagit sträckgräshoppor 1 större mängd under ar 1912. Prof. R. kände tre säkra fyndorter. Pa Medvastö 1 skärgärden, nagra mil väster om Helsingfors, forekom sträckgräshoppan 1 slutet af juni och början af juli massvis, sa att den t. o. m. hoptals insamlades för att — mata en katt! I senare hälften af augusti anträffades enstaka ex. vid Tvärminne zoologiska station och den förste september infångades ett ex. i Helsingfors stad. IR. Understöd för entomologiska forskningar innevarande ar har af Kgl. Vet. Akademien utdelats at följande personer: fil. kand. A. KEMNER, Lund, 125 kr. för studiet af Coleop- terernas biologi samt fil. lic. H. STRINDBERG, Stockholm, 100 kr. för studiet af dipterernas embryologi. Dödsfall. — Den 14 februari afled hastigt föreningens mäng- ärıga ledamot och medlem af styrelsen byrächefen i Kgl. Landt- bruksstyrelsen, Fil. D:r F. Trysom. En utförlig lefnadsteckning kommer framdeles att intagas i tidskriften. Rattelser. — I ett meddelande om hemipterer, som jag lämnat 1 Ent. Tidskr. 1912 sidorna 260—261, förekomma pa grund af ej företagen korrekturlisning sa manga tryckfel beträf- 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. fande släkt- och artnamn, att jag anser mig här böra påpeka dem. Namnen Corisida, Mibrovelia, Pterometus, Rhopalis och parum- punctatis böra utbytas mot resp. Coriside, Microvelia, Pterotmetus, Rhopalus och parumpunctatus. O. LuNDBLAD. Foreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 14 december 1912. For en tid af tva ar omvaldes till ordförande Prof. Cur. AURIVILLIUS, till medlemmar af styrelsen Prof. Sven LAMPA och Byrächefen F. Trysom samt till suppleant i styrelsen Dr. J. PEYRON. Till revisorer för ar 1913 utsagos hrr J. CEDERQUIST och K. A. Aronzon med hr A. EKBLoM som suppleant. ‘Till klubb- mästare omvaldes hr A. RINGSELLE. Föredrag hölls af Prof. E. LÖNNBERG, som redogjorde för det entomologiska innehället i en serie föreläsningar i zoologi, som hållits af LINNÉ aren 1751—1752. Af det som anfördes i detta intressanta föredrag framgick, att LINNÉ äfven pa entomo- logiens fält var samme föregångsman han på andra naturveten- skapens områden visat sig vara. Hans systematiska uppfattning af de olika insektgrupperna skilde sig visserligen mycket från den, som i våra dagar är gällande, men i flere afseenden har han lagt grunden till vårt systematiska vetande. Särskildt märk- lig var hans skarpa blick för insekternas lefnadsförhållanden. Han förstod att uppskatta deras ingrepp i naturens allmänna hushållning, förstod att värdera både den nytta och den skada många arter kunna göra oss. Och i dessa frågor uttalade han åsikter, som först i våra dagar slagit igenom och börjat tillämpas i praktiken. Meddelade Dr. I. TRÄGARDH några iakttagelser rörande or- saken till att af minerarlarver angripna blad vid vissnandet bi- behålla fläckar af grön färg. Fenomenet hade hittills tolkats så, att larverna skulle afsöndra något för bladväfnaden och speciellt de gröna färgämnena konserverande sekret. Förklaringen låge sannolikt däri, att minerarne afskuro bladnerver. Härigenom af- brötes den regressiva saftströmmen från den del af bladet, som låg omedelbart utanför bladnerven. ~I NO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Slutligen visade Dr. T. LAGERBERG ett exemplar af Spondylus buprestoides, som vid anträffandet bar ett par pseudoscorpioner hängande en i en antenn, den andra i ett af benen. Arten var Chelifer cyrneus. Spondylus-exemplaret var rikt besatt med gamasider. Sammankomsten den 1 mars 1913. Sedan föregående sammanträde hade föreningen genom döden förlorat sina medlemmar Byråchefen Dr. F. TrRyYBom och Folk- skolläraren AuG. ÖSTERBERG. Ë Anmäldes att föreningens stipendiat studeranden O. PALM- GREN inlämnat berättelse rörande den resa han föregående år i entomologiskt syfte företagit till Gotland. Vid 2:dra internationella entomologkongressen i Oxford 1912 tillsattes en särskild kommitté för befordrandet af den s. k. no- menklaturfrågans slutgiltiga lösning. Från denna kommittés sekre- terare hade till föreningen ingått en anmodan att föreningen i sin mån ville verka för denna sak och att från svenska entomo- loger införskaffa uttalanden i hithörande frågor. På styrelsens förslag tillsattes en kommitté, bestående af hrr AURIVILLIUS, TULL- GREN och TRAGARDH med uppdrag att handlägga ärendet. Föredraget för aftonen hölls af Dr. I. TRÄGARDH och be- handlade »Studiet af insekternas tropismer och dess betydelse för den praktiska entomologien.> Föredraget är publiceradt i »Fauna och Flora», h. 2, 1913. Sammankomsten den 26 april 1913. Till nya medlemmar hade af styrelsen invalts Fil. Kand. A. KEMNER, Studerandena M. B. Orsson och O. V. AHLBERG, samt- liga i Lund, Konservator G. SANDBERG och skulptören O. STRAND- MAN i Stockholm samt Fru Sorte Rostrup 1 Köpenhamn. Sedan föreningen tagit del af revisionsberättelsen, som här nedan in extenso införes, beviljades styrelsen och skattmästaren full ansvarsfrihet. FORENINGSMEDDELANDEN. 73 »Undertecknade utsedda att granska Entomologiska Förenin- gens i Stockholm räkenskaper för ar 1912 fa efter fullgjordt uppdrag afgifva följande Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster : Behällning frän Igıı . hr. Rt Dos sl BAS Lee Vu: SAL eed Me. feo! aT 12250 Biblioteket No. os ENT et Re Mie «€ 53:75 Entomologisk Tidskrift BS ES Te tk SAR LE OPE ONTO 32:52 WppS mie braktasEmtomologi MERE sil CN UNI -020:75 Mmsekt-roch= spindelfaumay ra en te 183: 97 Don SS FAN OR FÖL: LOI. ecm) a, eier 936: 50 3,629: 49 Kronor 3,737: 42 Utgifter : Biblioteket . . . . BALE Lh ho, Fete vel teile ler Plats sy Soy Gay Nie 345: 32 Entomologisk Tidskrift yeh A PE ET Paar ER SAYS 1,615: 47 FPS isprakt:-Entomologi 2) sie 3A eh 41 F0 E207 SY Insekt zoch, spindellaunaf „... ui nn era ne ver wey ech ets 188: 45 Wmkostuaderss EI NICE hie a ee 347:64 3,617: 75 Behällning till 1913 119: 67 end 3,737: 42 Föreningens fonder: 1/1 1912 81/42 1912 BREREREENELTSUN vc Komma ehe IN se oralen, 2 000 2,000: — BEBEIAWVAHLBERGSIRN ANNE N N 4 Mel EN 2,000: 77 2,000: — SIG SANDATIUS Et HE RE AN er fe % 10,000: — 10,000: — BER SIG RTETIS YA RA URIBE NN NO er 25108: 58 242590: — Shindisadedamoter iu si Ja a INRE CM 1600: 3,600: — N Seas EHRE ZEHN ANA, RAS 5,797: II Tillgångar: Obligationer . 14,130: — Deposition i Stockholms: Dakar, 11,100: — » i Stockholms Handelsbank 663: — » i » Inteckningsbank 69: 91 Kronor 25,962: 9I bl ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Skulder: A. FÖIREGNELLESMODA | uw. Me 25 wate NS ER ZONE P. F. WAHLBERGS » Nelken a Jie ad ar ann, föl fe re: ae OO, CLAES GRILLS » el een Kelle or a) Oba RM. Ze OSRARSANDAHLS fond! 0 AN seja chee Monee Ge) SLO CGR D 13 WESSMITES «sls helg ipa le als Bec ac Ce eM eae RD os + Ständiga ledamöters un... CRE M ER A OO Kassa: Konto. (2s sar, ee ee Re Eee Be oe eae 113; O01 119: 67 Kapital Konto . 3 Kronor 25,962: 91 A särskildt Inventarie-Konto är Föreningens bibliotek och För- lagsartiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet . . . . . 32,000: — Ledamöternas ‘antal voro vid årets slut: Hedersledamoter) (i, Klassen ise ose. Ag » II » PTS of Pt ER 4 I Korresponderande ledamöter . . . . . . . . II Standizamledamoter gy = 020.00) sm RE eka. Se LER Arclédamoter ann 248 „wen. EU EN eee > i utlandet 19 Summa 232 Revisorerna, som genomgatt och granskat samtliga räken- skaper och verifikationer afvensom vardehandlingarna, hafva dar- vid funnit allt i god ordning och utan anledning till någon an- märkning. Pä grund häraf hemställa vi härmed till Föreningen, att full och tacksam ansvarsfrihet mätte beviljas Entomologiska För- eningens styrelse och kassaförvaltare för räkenskapsäret 1912. Stockholm den 19 April 1913. Justus Cederguist. A. K. Aronzon.» Pa förslag af styrelsen tilldelade föreningen sitt vandrings- stipendium ät studeranden vid Norrmalms Högre Allmänna Latin- läroverk KNUT SJÖBERG, som hade för afsikt att idka entomolo- giska studier i Stockholms skärgärd. Föredrag hölls af Dr. I. TRAGARDH om mundelarnes bygg- nad hos minerarlarver bland smäfjärilarne samt om JVepticula sericopeza, ett skadedjur pa lönnens frukter. FÖRENINGSMEDDELANDEN, 7 on Meddelanden fran Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar. 4, Sammankomsten den 27 Januari 1912. Efter protokollsjustering och sedan revisorernas berättelser öfver granskningen af föregäende ars rakenskaper och biblioteks- förvaltning föredragits samt tacksam decharge beviljats resp. funk- tionärer, valdes till medlemmar 1 styrelsen för äret docent SIMON BENGTSSON, ordf., fil. och teol. kand. HELGE ROSÉN, sekr., lektor EINAR WAHLGREN samt amanuenserna ERIK WIDMARK och ALAR. KEMNER. Till medlemmar af sällskapet invaldes amanuens STEN VALLIN och fil. stud. SIGVARD SJÖBERG. Lektor E. WAHLGREN höll: föredraget för aftonen, som be- handlade Sveriges indelning 1 insektgeografiska regioner, särskildt på basis af fjärilarnes utbredning, och de viktigaste faktorer som bestämma dessa. Följande faunistiskt entomogeografiska regioner uppstäldes: 1) den arktiska (resp. alpina) regionen, hvars nedre gräns utgjordes af träd-(björk-)gränsen; 2) den subarktiska (resp. subalpina) regionen, som omfattade den botaniska björkregionen jämte öfre delarne af barrskogsomradet; 3) den boreala regionen, hvars sydgräns ginge från Värmlands nordspets genom södra Dalarne och därpå såsom sydostgräns genom de sydnorrländska kustprovinserna till mellersta eller norra Ångermanland; 4) den subboreala regionen, som omfattade norra delarne af Värmland ‘och Västmanland, södra Dalarne och det sydnorrländska kust- området upp till mellersta eller norra Ångermanland; och 5) den tempererade regionen, som utgjordes af södra Sverige och in- delades i: a) mellansvenska distriktet, omfattande Uppland, Söder- manland, södra Värmland, södra Västmanland, Nerike, norra Västergötland, sannolikt Dalsland samt Småländska höglandsom- rådet, b) sydsvenska distriktet, omfattande Östergötland, Kalmar läns fastlandsdel, Blekinge, Skåne (möjligen med undantag af norra delen), Halland, Bohuslän och södra Västergötland, samt c) de baltiska öarnes distrikt, omfattande Öland och Gottland. Föredragaren diskuterade därefter de faktorer, som kunde tänkas vara bestämmande för fjärilarnes faunistiska utbredning, och ansåg, att på sin höjd 5—7 % kunde vara i sin utbredning begränsade genom näringsväxternas upphörande, att edafiska och topografiska faktorer 1 och för sig vore af föga betydelse för ut- bredningsbegränsningen, utan att denna hufvudsakligen bestämdes af klimatiska faktorer och för fjärilarnas vidkommande hufvud- sakligen af sommartemperaturerna. Gränserna för flertalet af de 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. nämnda regionerna sammanfaller också med juliisotermen. Träd- gränsen sammanfölle ungefär med juliisotermen för + 10”, gränsen mellan boreala och subboreala regionerna med isotermen för + 15° och mellan den sistnämnda och tempererade regionen med isotermen för + 16°. Skilnaden mellan det sydsvenska och mellansvenska tempe- rerade distriktets fjärilfauna kunde däremot icke bero pa klima- tiska (ej heller trofiska, edafiska eller topografiska) differenser mellan de bada omrädena, utan höll föredragaren för troligt, att större delen af de speciellt sydsvenska arterna inkommit sa sent, att de ännu ej hunnit sprida sig öfver hela det för dem 1 kli- matiskt hänseende lämpliga området. Någon insektgeografisk »bokregion» 1 samma mening som öfriga regioner funnes således icke. Sammansättningen af de baltiska öarnes fjärilfauna vore framför allt betingad af geohistoriska omständigheter och af öarnes nuvarande isolering från fastlanden, ehuru här också eda- fiska faktorer (alfvaret) af betydelse spelade in. Med anledning af föredraget yttrade sig ordföranden, fiskeri- intendenten ÅGREN och amanuensen KEMNER jämte föredragaren. Sammankomsten den 15 maj 1912. Sedan föregående mötes protokoll upplästs och godkänts, in- valdes e. 0. amanuensen PauL HENRIC! som medlem i sällskapet. Amanuens C. Jönsson refererade delar af G. ADLERZ, Lef- nadsförhållanden och instinkter inom familjerna Pompilide och Sphegide, IV. Med anledning af referatet yttrade sig herrar BENGTSSON, KEMNER Och RINGDAHL. Folkskollararen Osc. RINGDAHL demonstrerade några för den svenska faunan nya Diptera, anträffade af föredragaren själf vid Kullen, Ringsjön m. fl. ställen i Skåne näml.: Zydrotea cyrto- neurina ZETT., Hydrot. similis MEADE, Hydrot., militaris MEIG., Hydrot. tuberculata ROND., Criorhina berberina FABR. och Cr. oxyacanthe MEIG. Kand. ALVAR NEANDER refererade C. WESENBERG-LUND, Uber die Respirationsverhältnisse bei unter dem Eise überwin- ternden luftatmenden Wasserinsekten, besonders der Wasserkäfer und Wasserwanzen. Kand. A. NEANDER visade ett flertal sällsynta skalbaggar och fjärilar, näml.: Omophron limbatum, tagen af föredragaren vid Bökeberg och Bromölla i Skäne, Anthribus scabrosus, träffad vid Öjaby i Småland, Water rufus, träffad i Blekinge, Lema asparagi, tagen i Lund, Nemoria vernaria och Hadena bicoloria, bada tagna i Öjaby i Småland samt en larv af Doritis Mnemosyne, äfvenledes träffad vid Öjaby i Smäland. Ordföranden visade ett af honom 1 enlighet med ett före- gaende motes beslut för sällskapet inköpt porträttalbum. FORENINGSMEDDELANDEN. phy) Pa förslag af ordföranden beslöt sällskapet afsända ett häls- ningstelegram till dess förre sekreterare, fiskeriintendenten Huco AGREN. Sammankomsten den 26 oktober 1912. Ordföranden meddelade, att pa grund af flera sammanträf- fande ogynsamma omständigheter ingen värexkursion kunnat foretagas. Till medlemmar i sällskapet invaldes kandidaterna BROR Ham- FELT, ÖSCAR OHM, OLOF AHLBERG Och SIGURD HERMANSSON. Amanuens A. KEMNER refererade G. W. MULLER, Der End- darm einiger Insectenlarven als Bewegungsorgan och redogjorde i sammanhang därmed för egna iakttagelser öfver analsegmentets utbildning och betydelse för lokomotionen hos Coleopter-larver. Föredraget belystes med talrıka lefvande och konserverade typer af larver. Ordföranden, doc. S. BENGTSSON, visade exemplar af Tri- chopter-larvhus, päträffade under sommaren 1 Helgasjön ı Smäland, som voro angripna af den i sa manga hänseenden märkvärdiga parasitstekeln Agrzotypus armatus CURT. Föredragaren redogjorde för viktigare drag af denna stekels morfologi och för dess om- tvistade systematiska ställning, äfvensom för nyare undersökningar af MÜLLER, KLAPALEK m. fl. öfver dess intressanta ökologi. Af C. G. THOMSON hade densamma ingenstädes i hans arbeten om- nämnts, men anförde föredragaren, hurusom THOMSON hade i sina akademiska föreläsningar vårterminen 1886 framlagt sin uppfatt- ning af denna stekels plats 1 systemet, påvisande dess intermedi- ära ställning mellan ichneumonerna och proctotruperna, och an- sett den ansluta sig närmast till den senare familjen. och här »komma nära släktet Zelorus, som också parasiterar på Neuropter- larver». Äfven exemplar af den sällsynta stekein visades, an- träffade af THOMSON vid Klinta och Rösjöholm i Skåne på 1870- talet. Jfr Fırıp Trysom, Agriotypus armatus (WALKER) CURTIS, iakttagen i en svensk insjö. Entom. Tidskr. Årg. 17, 1896, sid. 77—78. Med anledning af föredraget yttrade sig utom föredrags- hallaren hrr. KEMNER, NEANDER och WAHLGREN. Lektor E. WAHLGREN visade exemplar af sträckgräshoppan (Pachytylus migratorius L.), träffadt under sommaren i Härnösands- trakten. Kand. OLoF AHLBERG angaf nya lokaler för några af honom under förliden sommar päträffade, sällsynta svenska skalbaggar, af hvilka Rantus melanopterus ZETT., af hvilken 1 ex. tagits vid Bökeberg i Skäne, erbjöd särskildt intresse säsom ej känd förut annat än frän vära fjälltrakter. 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Sammankomsten den 14 december 1912. Sedan ordföranden, doc. S. BENGTSSON, hälsat de talrıkt närvarande medlemmarne välkomna, utsagos amanuenserna E. WIDMARK och A. KEMNER till revisorer för granskning af räken- skaper och bibliotek. Ordföranden föreslog, att sällskapet i början af nästkommande ar skulle fira 10-årsfest, och beslöt sällskapet uppdraga åt styrel- sen att anordna en dylik. Lektor E. WAHLGREN höll föredrag öfver det Öländska alf- varets fjärilfauna. Efter några inledande ord om det stora södra alfvarets geologiska, topografiska, klimatiska och botaniska natur, redogjordes för förekomsten af de 44 arter macrolepidoptera före- dragaren anträffat. Af dessa voro sannolikt endast 30 verkligt tillhörande alfvaret, och af dessa 6 arter endast träffade på alf- varängsartade lokaler, de öfriga dessutom eller uteslutande på alfvarstäppen. Af de 30 äkta alfvarfjärilarne voro icke mindre än 26 arter mer eller mindre heliophila, d. v. s. åtminstone till- fälligtvis dagflygande, ehuru endast 9 tillhörde de verkliga dag- fjärilarne (Rhopalocera). Alfvarfjärilarne visade ganska tydliga anlag för nanism; detta var fallet med alfvarets båda vanligaste dagfjärilar, Satyrus semele och Coenonympha pamphilus samt dess- utom åtminstone med Zycena argus, Mesotype virgata och Co- scinia striata. En del arter hade på alfvaret utbildat säregna raser: Satyrus semele, Thalpophila matura, Selidosema ericetaria och möjligen Ændrosa roscida; af andra forekommo utprägladt ‘ sydliga raser, såsom Scordiona fagarta, af ater andra funnos afvikande aberrationer, såsom Zpinephele jurtina, Lycena astrarche, Augiades comma, Agrotis orbona. I ökologiskt hänseende var alfvarfaunan mera en xerophil ängsfauna än en hedfauna; i sin sammansättning vore dock alfvarfaunan nägot ı värt land alldeles enastaende med bl. a. sadana arter som Acontia luctuosa och Endrosa roscida. I sin faunistiska sammansättning var alfvarets fjärilvärld mer utprägladt sydlig än dess växtvärld; olikt denna saknades ocksa fullständigt glaciala eller subglaciala relikter. Af alfvarfjärilarne voro 26,6 % af orientaliskt ursprung, de öfriga af sibiriskt, medan Ölands fjärilfauna i sin helhet blott hyste 15 % arter med orientalisk härkomst. Alfvarets fjärilfauna talade enligt föredragaren för en invandring direkt fran kontinenten, sannolikt under Ancylustiden, en äsikt som föredragaren förut framfört i »Fauna och Flora», arg. 1910 och Zeitschr. f. wiss. Insektenbiologie, Jahre. ıgı2. — De för alfvaret mest karakteristiska formerna af Macrolepi- doptera visades. Folkskolläraren O. RINGDAHL föredrog öfver Sveriges Rof- flugor och demonstrerade flera intressantare representanter för denna grupp, af hvilka två, Cyrfopogon lateralis FALL. och Rhadt- urgus vartabilis ZETT., ej förut påträffats 1 Skane. B. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- | gifna af Ent. Foreningen i Stockholm, pr arg.. kr. 1: 2 Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. | Afdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda ar- | gängar à ı kr. och à 50 öre, dä minst tio tagas pa en ging. LAMPA, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens och ui | Finlands Macrolepidoptera . . Pet at HET > | GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok EEE 2: — | — —, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. "Två delar, häftad. . 33. För ledamöter af Entomologiska Föreningen . » 6: — Exemplar tryckta pa endast ena sidan, afsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska ballons Zemipteraz Heteröptera TE 3.2... nen =. 22, Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Apterygo- genea af EINAR WAHLGREN . . . ee 2. Rätvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS SO Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af NNEVE SIOSEEDT (2. Uppla)s nas ce ey es ERO 8. Nätvingar. ÂVewroptera. 1. Planipennia af Eric MJÖBERG . TER TR Lee 11. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. x. Nemo- cera, Fam. 1—9 kr. —:75. 2. Brachycera, Kam. 23,kr.—-278.. Bam: 24, kr.——:-75- Fam. 25— 26, med register öfver Drachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. Pie. Dis 2-4. krr.=.:50. : Af EINAR WAHLGREN. 13. Steklar. Mymenoptera. ı. Gaddsteklar. Arsnieato. Yam. RE tt: —. Fam: 2. kr. Cas Dore: 75... Fan: 7, kr. —: 50. Fam. 8, med register öfver Aculeata,Fam.1—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Af Cur. AURIVILLIUS. 13. Steklar. ZZymenoptera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Lydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Af ALB. TULLGREN . » —: 75 Svensk Spindelfauna: ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Lacke- spindlar, Phalangidea af ALB. TULLGREN . . . 2.230 Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11—30 (1890 — 1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter af Ent. Foren. 2 kr.) Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. PT Kgl. Ver skapsakademien, Stockholm, Reuter, O. M., Vägglusfamiljen (Cimzeide), dess fylogeni, syste- matik, ekologi och utbredning a7 2a Isa te WAHLGREN, EINAR, Tillägg till »Ängermanländska fjärilar» ......... MJÖBERG, Eric, Preliminary descriptions of some new, australian Grylhds and Forficulids 2 2.2 Ze Pau LUNDDBLAD, O., Bidrag till Sveriges hydracarinfauna __................ » Zur Kenntnis der Larve von 7Xvas dentata S. THOR WAHLGREN, EINAR, Drei neue schwedische Chloropiden oo. JeNsEN-Haarvp, A. C., Provisional description of a supposed new genus and species of the fam. Capsid@ (Div. Zaboparia REUT 2) | ince LISSA ER DE ee en RINGDAHL, Oscar, Eine neue Anthomyid aus Schweden -__..__..-- Litteratur: »Danmarks fauna», — Norsk insektfaunistik. — Tysk ÉAURISER CLR IT eee Se a EE EE Smärre meddelanden och notiser: Herr A. C. JENSEN-HAARUPS bok om Danmarks Hemiptera-Heteroptera och O. M. REUTER’S Miridsystem. — Praktiskt entomol. undersökningar i Eng- land. — Larver till AZacrothylacia rubi L. forpuppade pa hösten. — Pachytylus migratorius L. — Understöd för entomologiska forskningar. — Dödsfall. — Rättelser ... Föreningsmeddelanden Coxs u u ee Fa ne Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. 6. g., Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att möjligt däronı underrätta redaktören. Utgifvet den 11 juni 1913. Distribueras inom 14 dagar efter utgt{ningsdatum. Sid. 1 » 22 » 260 24,35 > 46 » 5 I » 54 » 56 Me; » 64 > I I snarast Bär ar ma. Arg. 34 1913 Hatt. 2-4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN | AF ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1913 Entomologisk Tidskrift som utgifves af Entomologiska Foreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sädana uppsatser, som beröra vart eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser, Säväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Frän och med ıgrı samlas alla meddelanden frän det praktiskt-entomologiska omradet uti den af föreningen utgifna publikationen » Uppsatser i praktisk entomologi», hvilken medföljer tidskriften till alla Entomologiska Föreningens ledamöter. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående af föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, prof. Sven Lampa, Stockholm, öfverste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgifvare och redaktör för tidskriften samt Uppsatser i praktisk entomologi. Hvarje författare svarar själf för riktigheten af sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Föreståndare för Centralanstaltens för jordbruks- försök entomologiska afdelning. — — — Äldre årgångar af tidskriften erhållas till ett pris af 5 kr. pr. årg.; 20% rabatt vid köp af minst ro årg. Medlemmar af föreningen kunna erhålla ytterligare reduceradt pris. Lösa häften säljas ej. Af en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu for ett pris af 2a 3 Ore pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan\arsafgiften (6 kr.) blif- vit erlagd, tidskriften. jämte bilaga gratis tillsind. Om e ärs- afgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tid- skriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet af afgiften (100 kr.) ro äldre årgångar gratis. i. - Annonspris 10 kr. pr hel, 5 kr. pr half sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 °/0 af priset för hvarje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar ! Fjarilsfynd, mest fran Jönköpingstrakten, antecknade af C. O. von Porat; Jönköping. Da lokaluppgifter för insektfynd äro nödvändiga for upp- dragande af de entomogeografiska konturer, som sysselsätta många forskare nu för tiden, torde nedanstående bidrag till kännedomen om macrolepidopterernas utbredning ej sakna sitt värde. De gälla företrädesvis Jönköpingstrakten och norra Smålands högland, min hembygd, men några upp- gifter hafva äfven medtagits från andra orter, där iakttagelser gjorts af mig och tillfälliga meddelare. Uppgifterna från Jönköpingsområdet grunda sig till det mesta på fynd, som en del lärjungar till mig under senare åren af min tjänst- göring vid h. allm. läroverket härstädes lämnat mig till granskning. Det är isynnerhet numera löjtnanten NILS LYCKBERG (N. L.) och banktjänstemannen KARL JANSSON (K. J.) — »de blifvit män i staten de forna pojkarna» —, som lämnat det rikaste materialet för kunskapen om traktens fjärilsfauna. Värdefulla iakttagelser ha också gjorts af nu- mera veterinären KARL RYDIN (K. R.), med. kand. HIL- DING BERGSTRAND (H. B.) och civilingeniören KARL LJUNG- GREN (K. LJ.), den förstnämnde i sin hemort Forserum, den sistnämnde på Visingsö. Vidare har jag till denna uppsats fått en mängd uppgifter af kaptenen vid Smålands artilleri- regemente N. C. OH Lson (N. C. O.), som i sin samling Entomol. Tidskr. Arg. Gi fie (FOIS): 6 So ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 har manga fjärilar, han infangat dels i Jönköping med om- nejd, dels vid Ekeryds jarnvagsstation 22 km. söder om Jönköping. Dar någon af de nämnda varit ensam om iakt- tagelsen, har jag vid fyndortens namn anfort hans initialer inom parentes sasom auktoritet for uppgiften. Enstaka bidrag har jag ock mottagit af löjtnant PHILIP VON KRUSENSTIERNA (PH. V. K.), frih. ALLAN VON ESSEN (A. v. E.), veterindr HILDING MAGNUSSON (H. M.), studen- ten Hı. RENDAHL (HI. R.), officersvolontaren GUSTAF LO- WENHARD (G. L.) — också mina forna lärjungar — rege- mentsveterinär J. HEDERSTEDT (J. H.) samt af studerandena vid Jönköpings h. allm. laroverk GUNNAR SVENSSON (G. S.), EDGAR WIESLANDER (E. W.), GUNNAR GRAVELEIJ (G. GR.), BJÖRN och ULF BARCK-HOLST (BJ. och U. B.-H.) samt GEORG STÄHLBERG (G. ST.). Äfven deras här omnämnda fjärilsfynd har jag haft under mina ögon. Ehuru förteckningen upptager omkring 300 macrolepi- dopterer fran Jönköpingsomrädet, ar den helt säkert endast ett mindre fullständigt uttryck för hvad som i verkligheten finnes dar i den vägen. Manga allmänna arter, som under ett till tid och ort planmässigt sökande sannolikt skolat an- träffas därstädes, ha nu icke kunnat medtagas. Genomlaser man t. ex. TORSTEN LAGERBERG's » Anteckningar till Sveri- ges. macfolepidopterfauna» i Ent. Tidskr. för 1911, som till stor del gälla Eksjöomrädet, finner man dari manga fjärilar upptagna såsom dar allmänna, hvilka saknas i var förteck- ning. Och dock böra de båda områdena förete i hufvuddrag de största likheter. Om kanske Jönköpingsområdets fauna förefaller åtskilligt rikare, är det ju ej att undra öfver, då dess mera omväxlande natur och särskildt dess ekfloras större utbredning ' erbjuder ett större antal insektarter näring och trefnad. Beträffande systematik och nomenklatur har jag genom- gående följt vårt »Standard-work» CHR. AURIVILLIUS, »Nor- dens fjärilar», Stockholm 1888—01. Für att emellertid lata modernare - åsikter om namnfrågan framträda, har jag äfven anfört namn, som användas i ARNOLD SPULER's stora verk »Die Schmetterlinge Europas» Bd I—IIl, Stuttgart PE dar de-skilt sig fran, AURIVILLIUS. C.:Q. VON PORAT: FJARILSFYND. SI I. Rhopalocera. Papilionide. Papilio L. I. P. machaon L. Sm. flerestädes, men aldrig rikligt; antecknad fran Jönköping, Hägganäs i N. Sandsjö. V.G. Ul- ricehamn. Parnassius LATR. 2. P. apollo L. Sm. Allmännare inom Jönköpingsom- radet an föregaende: Jönköping; Huskvarna; Grenna; Brötje- mark; Taberg. Sdm/. Torshälla. Af P. Mnemosyne L. tog jag 1868 exemplar vid Stehag. Aporia He. 3. A. crategi L. Sm. Mera utbredd, men sparsam- mare an föregående: Jönköping; Ekeryd (Mänsarps s:n); Safsjo; Hägganäs. Pieris SCHRK. 4. P. brassice L. Sm. allman; Jönköping; Visingsö. Ree ape...” Sp. allman : > » GPS ap? ).. ‚Syn. allman: > » Anthocharis Boisp. 7. A. cardamines L. Sm. Jönköping, Hägganäs; Vi- singsö. Allman. Fores hos SPULER till sl. Auchloé Hp. Leucophasia STEPH. 8. L. sinapıs L. Sm. täml. allman: Jönköping; Nässjö. Sdml. Torshälla. Fores hos SPULER till sl. Leptidia BILLB. Colias F. 9. C. paleno L. Sm. täml. allmän pa högmossar; Jön- köping; Ekeryd; Säfsjö; Hagganas. 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Gonepteryx LEACH. (Gontopteryx i WALLENGREN, Skand. Dagfj.) (Gonopteryx i SPULER, Die Schmetterl. Europas.) (Rhodocera BOISD. i LAMPA, Skand. o. Finl. Macrolepi- doptera.) 10. G. rhamni L. Sm. allmän. Lycænidæ. Zephyrus Daim. 11. Z. betule L. Sm. enl. prof. BOHEMAN, hvars upp- gifter för Smäland i allmänhet afse Anneberg i Grennatrakten. Sdml. Torshälla; Bohuslän Stenungsön. 12. Z. quercus L. Sm. sällsynt. Jönköping; Ryd (All- mundsryd sin). Thecla F. 13. Th. W. album KN. Sdml. Torshälla. 14. Zh. W. rubi L. Sm. allman. Polyommatus LATR. 15. P. hippothoe L. Sm. Jönköping; Ekeryd. 16. P. virgaureæ L. Sm. Jönköping. Allman. 17. P. phleas L. Sm. Jönköping; Visingsö. Allman. Arterna af detta släkte föras hos SPULER till sl. Chryso- phanus HB. Lycæna F. 18. ZL. argus L. Sm. allman; ex. fran Jönköping; Visingsö; Hägganäs m. fl. 19. L. argyrognomon BERGSTR. Sm. lika allman som foregaende. 20. L. optilete KNOCH. Sm. allmän pa mossar: ex. fran Jönköping; Säfsjö; Hägganäs. Saw. Torshälla. 21. L. astrarche BERGSTR. Sm. Jönköping, sällsynt. Sdml. Torshälla. 22. L. donzelü BOISD V.G. Källefall (A. E.). Dirne, Garpenbergs gästgifvaregard (G. v. HACKWITZ). C. O. VON PORAT: FJÄRILSFYND. 83 23. L. warus ROTT. Sm. allman: ex. fran Jönköping; Visingsö; Hägganäs; Nässjö. Sdm/. Torshälla. ab. zcarinus SCRIBA. Sm. Ekeryd. 24. L. amanda SCHN. Sm. Jönköping; Visingsö. Sal. Torshälla. 25. L. argiolus L. Sm. Jönköping (om varen). Föres hos SPULER etc. till ett särskildt släkte: Cyanzrzs DALM. 26. L. semtargus ROTT. Sm. Jönköping; Ekeryd. Sdmil. Torshälla. 27. L. minima FUESSL. Sm. sällsynt. Tagen pa Vi- singsö (eller Grenna) (K. LJ.), vid Anneberg (BOHEMAN). Något ex. fran Jönköpings närmaste omnejd har det ej lyc- kats mig att fa se. 28. L. arion L. Sm. Jönköping, sällsynt. Saw. Tors- halla, allmännare. var. alconzdes AURIV. Sm. Jönköping. Nymphalidæ. Limenitis F. 29. L. populi L. Sm. Jönköping; Vilhelmsro (nara Jön- köping); Byarum; N:a Sandsjö; Ryd (Allmundsryd). I ar (1913) iakttagen vid Safsjo, Tenhult och Forserum. Sarl. Torshälla. Vanessa F. 30. V. C album L. Sm. allman; ex. fran Jönköping; Visingsö m. fl. st. Fores hos SPULER etc. till ett särskildt släkte Po/ygonia Hp». 31. V. urtice L. Sm. snart sagdt allmännast af alla dagfjärilar. 32. V. polychloros L. Sm. Jönköping, mycket sälisynt. 33: V. antiopa L. Sm. Jönköping; Barnarp; Hägganäs; Ryd; vissa ar mycket ymnigt. Sdnl. Torshälla. Såsom sa- dana »flygär» ha antecknats: 1901, 1910, 1912. 34. V. io L. Sm. Jönköping (1908, 1912); Ryd (1912). Sdml. Torshälla (1901). GX. Ljugarn (1913). 54 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 35. VV. atalanta L. Sm. Jönköping, mindre ofta. (Ett »flygar» var 1912); Ryd. 36. V. carduz L. Sm. Jönköping (1912); Hägganas (1903). Sallsyntare an V. atalanta och io. V. atalanta och V. cardui föras hos SPULER ete. till ett särskildt. släkte Pyramers HB. Argynnis F. 37. A. paphia L. Sm. Jönköping; Ryd. Sdml. Tors- halla. 38. A. adippe L. Sm. Jönköping V.G. Ulricehamn. Sdml. Torshälla. ab. cleodoxa O. Sm. Jönköping. 39. A. niobe L. Sm. Jönköping. Sam. Torshälla. ab. erzs MEIG. Sm. Jönköping. 40. A. aglaja L. Sm. allmännare; ex. fran Jönköping; Visingsö; Ekeryd; Hägganäs. V. G. Ulricehamn. Sol. Torshälla. 41. A. lathonia L. Sm. allman; ex. fran Jönköping; Visingsö m. fl. st. Sal. Torshälla. 42. A. ino ROTT. Sm. mindre allman; ex. fran Jönkö- ping; Hägganäs; Säfsjö (G. S.). Gil. Snäckgärdet. 43. A. pales SCHIFF. var. arsilache ESP. Sm. ej säll- synt pa kärr och mossar: Jönköping m. fl. st. 44. A. euphrosyne L. Sm. Jönköping; Visingsö. All- man. Sal. Torshälla. 45. I D ’ Satyrus LATR. 51. S. semele L. Sm. allman pa bergsluttningar och sandiga trakter; ex. fran Jönköping; Visingsö m. fl. st. Sdmil. Torshalla. Gd. St. Carlsön. Aphantopus WALLGR. 52. A. hyperanthus L. Sm. allman öfverallt: ex. fran Jönköping; Visingsö m. fl. st. | " Epinephele He. 53.. E. jurtna L. Sm. allman; ex. fran Jönköping; Visingsö m. fl. st. Saw. Torshälla (= E. janzra L. i LAMPA, Skand. o. Finl. macrolep.). Coenonympha Hp». 54. C. hero L. Sk. Vid Stehag tog jag 1868 exemplar af denna art. 55. C. arcania L. Sm. Jönköping, mindre vanlig. Sal. Torshalla. 56. C. pamphilus L. Sm. allman öfverallt. 57. C. tiphon ROTT. Sm. Jönköping; Säfsjö m. fl. st, pa sanka ängar och mossar. ‘ Pararge Hp. 58. P. mera L. Sm. Jönköping; Visingsö; Safsjo. 59. P. hiera F. Sm. Jönköping; Säfsjö, sparsammare än föregaende. 60. P. megera L. Sm. Jönköping enl. N. CIO. Do- huslän Stenungsön. — Vid Jönköping troligen mycket säll- synt, enär jag icke funnit den frän denna trakt i andra sam- lingar än kapten OHLSONS och icke. heller själf lyckats fa se den under ströftäg i trakten. 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Hesperidæ. Hesperia F. 61. H. comma L. Sm. Jönköping; Visingsö; Ryd m. fl. st. allman. 62. H. sylvanus L. Sm. Jönköping, allman. Dessa arter föras hos SPULER till sl. Augzades HB. Nissoniades Hp. 63. N. tages L. Sm. Jönköping. Sdml. Torshälla. Fores hos SPULER till sl. 7zanaos B. Syrichtus Bolsp. 64. S. malvæ L. Sm. Jönköping; Visingsö; N'a Sand- sjö m. fl. st. Allman. Arterna af detta släkte föras, hos SPULER till sl. Æe- speria F. II. Clostocera. Sphingide. Smerinthus O. 65. Sm. the L. Sm. Jönköping. 66. Sm. ocellata L. Sm. Jönköping. Sdrnl. Torshälla. 67. Sm. populi L. Sm. Jönköping; Visingsö. Acherontia O. 68. A. atropos L. Sm. Jönköping (1 ex. för flere är sedan funnet dödt pa en af Jkpgs gator). Sphinx L. 69. S. convolvuli L.. Sm. Jönköping. (1 ex. funnet dödt pa Jkpgs Östra Storgata, 30 sept. 1911.) 70. S. hgustri L. Sm. Jönköping; Visingsö; N:a Sand- sjö. Taml. allman. 71. S. pinastri L. Sm. Jönköping; Visingso. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 87 Deilephila ©. 72. D. gala ROTT. Pohusl.: Intagan (BJ. B.-H.). 73. D. elpenor L. Sm. Jünkôping; Forserum. 74. D. porcellus L. Sm Jönköping; Forserum; Visingsö. Macroglossa O. 75. M. stellatarum L. Sm. Jönköping. Sam. Torshälla (Pa Phlox). 76. M. fuciformis L. enl. AURIVILLIUS. Sm. Jönköping. Täml. sällsynt. Syn. M. bombyliformis O. enl. LAMPA. a, IM. teiyus; Lenk, SPULER. » Hemaris fuciformis L. enl. KLÖCKER i Danmarks fauna. 77. M. bombyhformis ESP. enl. AURIVILLIUS. Sm. Jön- köping; Byarum; Visingsö; allmännare an föregående. An- träffas liksom den, såvidt jag funnit, mest på Viscaria vul- garis. Syn. M. fuciformis L. enl. LAMPA och SPULER. » M. Scabiosæ Z. enl. STAUDINGER's katalog. > Hemaris Scabiose Z. enl. KLÖCKER i Danmarks fauna. Ofvanstående två arters synomymi är, såsom synes, myc- ket förvirrad. Enligt SPULER lär ingen ovisshet råda om hvad LINNÉ under de olika namnen menat, da L. vid “tyus anfört, att dess larv lefver på Lonicera Xylosteum, medan den andra artens larv skulle lefva företrädesvis på Scabiosa. SPULER omtalar dock Zonzcera caprıfolium och Galium verum såsom gemensamma värdplantor för såväl den ena som den andra artens larver. Då det under sådana förhållanden före- faller svårt att med säkerhet tillämpa prioritetslagen, kunde förvirringen lättast lösas genom att kalla den här först upp- tagna arten för M. #tyus L. och den andra for JZ. scabiose Z. Att skilja dem åt i verkligheten erbjuder, som bekant, ingen svårighet, då M. “#tyus har vingkanternas bruna bram bredare, diskfältet deladt genom en längslinie i två hälfter och dess inre gränslinie prydd med en brun fläck. Mot- 88 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1913. svarande karaktärer aro hos JM. scabiosæ: kantbrämet sma- lare, diskfältet odeladt och ingen brun diskfläck. Sesiidæ. Trochilium Scor. 78. T. apiforme CL. Sm. Jönköping (Tranghalla) (G. ST.), Hägganäs. Slaktnamnet ar for dessa arter hos SPULER Aegerza F. Sesia F. 79. S. spheciformis G. Sm. Jönköping (Strömsberg) (NFC2 OV): 80. S. culiciformus L. Sm. Jönköping. Släktnamnet for dessa‘ arter ar hos SPULER 7Z7vochzlium SCOP. Anthroceridæ. Procris F. 81. P. statices L. Sm. Jönköping; Visingsö. Allman. Anthrocera SCop. 82. A. scabiose SCH. Sm. Säfsjo; träffades sommaren 1902 därstädes rätt allman pa Arnzca montana; Lannaskede (1867). 3.. A. meliloti Esp.. Sm. Hägganäs. 84. A. trifolii Esp. Sm. Jönköping Saml. Dalarö. 85. À. lonicere Esp. Sm. Ekeryd; Hagganas; Ryd. 86. L. filipendule L. Sm. Jönköping; Ekeryd; Hagga- nas. Synes vara den allmännaste arten inom släktet. III. Bombyces. Hepialide. Hepialus F. 87. A. humuli L. Sm. Jönköping; Visingso. Taml. allman. 88. H. fusco-nebulosus DE GEER. Sm. Jönköping (N. L.); sällsynt. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 89 80. A. hecta L. Sm: Säfsjos01PG. Ulricehamn. 90. H. sylvinus L.. Sm. Jönköping (H. M.); Ekeryd. Släktet kallas hos SPULER ZZepzolus, Cossidæ. Cossus. 91. C. cossus 1... Sw» Jonkoping .(By...B.-H.). , Ehuru larven ofta träffas, finner man sällan den utbildade fjäriln. Psychidæ. Psyche SCHR. 92. Ps. unicolor HUFN. Sm. Huskvarna; Ekeryd. Fores hos SPULER till sl. Pachythelia WESTW. Lasiocampide. Poeciloampa STEPH. 93. P. popula L: "Sm. ]onköping (N. L.) Clisiocampa CURTIS. oasis @.castrensts AL. Sm.. Jönköping“ (N.°C. Oj GA. Visby (J. H.). 95. C. neustria 1.#"SmNJonköping (N. €: O.). GA. Visby (J. H.). Fores hos SPULER till sl. Malacosoma HB. Eriogaster GERM. 06. Æ. lanestris L. Sm. Jönköping. Lachnocampa WALLENGR. 97. L. rubi L. Sm. Jönköping; Visingsö. Allman. Fores hos SPULER till sl. MWacrothylacta RAMB. Gastropacha O. 98. G. guercus L. Sm. Jönköping. Fores hos SPULER till sl. Zaszocampa SCHR. go ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Lasiocampa SCHR. 99. L. pint L. Sm. Jönköping; Visingsö. Fores hos SPULER till sl. Dendrolimus GERM. 100. Z. lunigera ESP. var. lobulina Esp. Sm. Visingsö (K. Ly.); torde vara den sydligaste hittills kända lokalen i Sverige for denna art. Fores hos SPULER till sl. Selenephera RAMB. 101. Z.- icifoha L. Sm. Forserum. Fores hos SPULER till sl. Apzcnaptera RBR. Endromidæ. Endromis O. 102. E. versicolora L. Sm. Jönköping; Bankeryd. Saturniide. Saturnia SCHR. 103. S. pavomia L. Sm. Jönköping; Forserum; Ekeryd. Drepanulide. Drepana SCHR. 104. D. lacertiniaria L. Sm. Jönköping (N. L.). 105. D. falcataria L. Sm. Jönköping; Huskvarna. Notodontidæ. Cerura SCHR. vinula L. Sm. Jönköping. V.G. Ulricehamn. bifida HB. Sm. Forserum. SD 107. Notodonta O. 108. "N. s7czac lu Sm. jonkoping (NC 107 Peridea STEPH. 109. P. trepida Esp. Sm. Visingsö (K. L].). Kallas hos SPULER Notodonta anceps GOEZE. Microdonta Dur. 110. M. bicoloria Scu. Sm. Odestugu (1903) (H. B.). Hos SPULER föres denna art till sl. Mzana STPH. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 91 Odontosia He. 111. ©. camelina L. Sm. Jönköping (N. L.), Pterostoma GERM. 112. Pt. palpina L. Sn. Jönköping (N. L.). Phalera He. 113. Ph. bucephala L. Sm. Jönköping; Visingsö. Täml. allmän. Pygæra O. 114. P. anastomosis L. Upl. Marma, dar kapten N. C. OHLSON tagit ıjärilen i alla generationer. Cymatophoridæ. Cymatophora TR. 115. C. flavicornis (L.) Cl. Sm. Jönköping. 116. C. duplaris L. V.G. Ulricehamn. Asphalia He. 117. A. cinerea GOEZE. Sm. Jönköping. Hos SPULER föres denna art till sl. Polyploca HB. Arctiidæ. Chloëphora WALLENGR. 118. Chl. bicolorana FUESSLY. Ett ex. af denna säll- synta art är i ar (1913) taget vid Lyckhem a Björkö i Vaddo sin (Uppl.) (G. GR.). Setina SCHR. 119. S. mesomella L. Sm. Jönköping (N. C. O.); Säfsjö (EIS): Hos SPULER kallas arten Cybosia (HB.) mesomela L. Lithosia F. 120. L. complana L. Sm. Jönköping (Tranghalla) (G. ST.). 121. L. lutarella 1. Sdml. Torshälla. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOT3. Atolmis He. 122. À. rubricollis L. Sm. Jönköping. Saml. Kungsör. Eulepia Curr. 123. Æ. cribrum*L. Sm, Jönköping: 124.4 BD. SWIatar >. Gil) Nisbyrl Diacrisia He. 125. D. russula L. Sm. Jönköping; Visingsö. Saml, Torshalla. Hos SPULER kallas arten D. sannio L. Arctia SCHR. 126. A. caja L. Sm. Jönköping; Nässjö, Visingsö; Ryd. Allmän. 127. A. plantagmis L. Sm. Jönköping; Hägganäs; Hos SPULER föres denna art till sl. Parasemia HB. Phragmatobia STEPH. 128. Phr. fuliginosa L. Sm. Jönköping; Visingsö. Allman. Spilosoma CURT. 129. Sp. mendica 1... »Swmislckeryd. 130. Sp. menthastri ESP. Sm. Jönköping; Visingsö. Orgyia O. 131. O. antiqua L. Sm. Jönköping; Visingsö. Leucoma STEPH. 132. L. salicis L. Sm. Jönköping; Visingsö. Hos SPULER föres denna art till sl. Szz/pnotia HB. :u. HUMPHR. | Panthea He. 133. 2. .ooenobita Esp.” Sot. Jonköpine (H. B. er ex framklackt ur puppa, tagen i Ljungarumsskogen utanför staden. €. 0. VON PORAT: FJÄRILSFYND. 93 Moma He. 134. MW. alpium Oss. Sm. Jönköping (Asen) (Nec. ODF Hos SPULER föres denna art till sl. Dzphthera HB. 135. 136. 137% Torshälla. 138. 139. 140. 141. 142. 143. 144. 145. 146. allmän. 147. 148. 149. Torshalla. GK, = Acronycta O. . cuspis HB. Sm. Jönköping (N. C. O.). . leporina L. Sm. Jönköping; Nässjö (G. L.). . aceris L. Sm. Jönköping; Forserum. Sal. . megacephala GOEZE. Sm. Jönköping (H. B.). . auricoma F. .V.G. Ulricehamn. . rumicıs L. Sm. Jönköping (K. J.). . euphorbi@ F. Sm. Jönköping (H. M.). Craniophora SNELL. Zigustré F. Sm. Forserum. Sdm/. Torshälla. IV. Noctuæ. Noctuidae. Agrotis O. . pronuba L. Sm. Jönköping. Taml. allman. . linogrisea SCH. Geil. Visby: . strigula THUNB.: Sm. Jönköping (N. C. O.). . augur F. Sm. Jönköping; Safsjo (G.S.). Taml. . rubt VIEW. Sm. Ekeryd. . festiva HB. var. conflua TR. Sm. Jönköping triangulum HUFN. Sm. Jönköping. Sdmil. 150. A. cuprea HB.. Vstml. Tidön. mtl. Halland: allman sommaren 1905 pa blommorna af Cirsium’ hetero- phyllum. ES 152. 183. 154. 2 A. A. A. plecta L. Sm. Jönköping (N. C. O.). simulans HUFN. - V.G. Ulricehamn. lucernea L. Sm. Jönköping (K. J.). exclamationis L. Sm. Jönköping. 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 155. A. vestigialis ROTT. Sm. Jönköping (N. L.). 156. A. segetum SCH. Sm. Jönköping; Säfsjö (G. S.). 157. A. cursoria HUFN. Sm. Jönköping (N. L.). .var. obscura STAUD. Sm. Jönköping (K. J.). 158. A. nigricans L. Sm. Jönköping (N. L.). 159. A. Dane En Sm? jonkoping EU): 160. A. occulta L. Sm. Jönköping (Äsen) (IN: Om: Charzas STEPH. 161. Ch. grammis L. Sm. Jönköping. Sarml. Tors- halla. Nägon väsentligare skada a gräsväxten i Norra Sma- land, anställd af» grasmasken», har icke kommit till min kunskap. Neuronia He. 162. N. popularis F. Sm. Jönköping. Saml. Torshälla. 163. N. cespitis F. San. Torshälla. Dessa arter föras hos SPULER till sl. Apzneuronia REBEL. Mamestra TREIT. 164. M. leucophea VIEW. Sm. Jönköping (N. C. O.). 165. A7. tincta BRAHM. Sm. Jönköping. V.G. Ulrice- hamn. 166. MI. geniste BORKH. Sm. Jönköping. 167. M. thalassina ROTT. Sm. Jönköping (H. B.). 168. A]. dissimilis KNOCH. Sm. Jönköping; Forserum. 169. A7. oleracea L. Sm. Jönköping. 170. M. post L. Sm. Jönköping; Forserum. 171. M. persicarie L. Sm. Jönköping (G. L.). 172. M. brassicæ L. Sm. Jönköping. 173. M. trifola Rory. Sm. Jönköping. 174. M. dentina ESP. Sm. Jönköping; Forserum. 175. M. glauca HB. Sm. Jönköping (N. C. O.). 176; MM. serens By "Gil Nisbyall, ER): 177. M. reticulata VILL. Sm. Jönköping; Säfsjö (G. S.). Dianthoecia Boisp. 178. D. nana Rott. Sm. Skillingaryd (PH. v. K.); Ekeryd. 179. D. compta F. Sm. Ekeryd. Ds, ISO. 181. 182. 1912. (G.. Gr). 183. 184. Torshälla. 185. 186. À. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 95 Ammoconia LED. cecimacula F. Sm. Ekeryd. Polia TR. P. chi L. Sm. Jönköping; Ekeryd. 7) Dichonia He. aprılina L. Sm. Jönköpings stadspark, sept. Hadena TR. H. porphyrea Esp. Sdml. Torshälla. H. Hee ig i hälla. Synes 187. 188. 189. hamn. 190. TOT. 192. 193. 194. 195. 196. 197. Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2 (1913). Tey Tey S 1% Ar WN. monoglypha HUFN. Sm. Jönköping; Ryd. Sam. adusta Esp. Sm. Jönköping (N. L.). lateritia HUFN. Sm. Jönköping. Sam. Tors- vara en af de allmännaste arterna. . sublustris Esp. Sm. Jönköping (N. C. O.). . basilinca F. Sm. Jönköping. V.G. Mösseberg. rurea F. Sm. Jönköping, Ryd. V.G. Ulrice- remissa HB. Sm. Jönköping (N. C. O.). secalis (L.) BJERK. Sm. Jönköping. . strigilis CL. Sm. Jönköping. Dipterygia STEPH. . scabriuscula L. Sm. Jönköping; Ekeryd. Hyppa Dur. rectined ESP! VG. Källefall (A. w. E.). Trachea He. atriplicis L. Sm. Ekeryd. Euplexia STEPH. lucıpara L. Sm. Jönköping. Nænia STEPH. typica L. Sm. Jönköping (K. J.). sl 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Jaspidea Boısn. 198. F. celsia L. Sm. Jönköping. Hydroecia GUEN. 199. FH. nictitans BORKH. Sm. Jönköping. ab. erythrostigma HW. Sm. Jönköping (N. L.). 200. FH. micacea Esp. Sm. Jönköping (N. C. O.). Leucania O. 201. L. impura HB. Sm. Jönköping. 202. L. pallens L. Sm. Jönköping. 203. L. comma HB. Sm. Jönköping (N. C. O.); Säfsjö (ERS): 204. L. conigera F. Sm. Jönköping (N. L.). Caradrina O. ' 205. C. 4-punctata F. Sm. Jönköping. V.G. Ulricehamn. Taml. allman. 206. C. morpheus HUFN. Sm. Jönköping (N. C. O.). 207. C. alsines BRAHM. Sm. Jönköping. Rusina STEPH. 208. R. umbratica GOEZE. Sm. Skillingaryd (PH. v. K.). Amphipyra O. 209. tragopogonts CL. Sm. Jönköping (N. C. O.). 210. pyramidea L. Sdmil. Torshälla, villa Karlsro (1901). Tzniocampa GUEN. I. 7. gothica L. Sm, Jönköping; Forserum. 212. T. opima HB. Sm. Jönköping. 3. T. incerta HUFN. Sm. Jönköping (N. L.). Panolis He. 214. P. griseo-variegata GOEZE. Sm. Jönköping. Calymnia He. 215. C. trapezina L. Sm. Jönköping (K. J.). Cosmia O. 216. C. paleacea Esp. Sm. Jönköping (N. L.). C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 97 Orthosia O. 217. O. circellaris HUFN. Sm. Jönköping (K. J.). 218: ONhelvsla Ls Sm. Jonköping (N.C. O.). 219. O. Ztura Vii Sm. Jönköping (N. C.:O.). Sd. Torshälla. Xanthia TR. X. cirago LT, Sm. Jonkoping (N. L.). X. fulvago L. Sm. Jönköping (N. L.). © N NN DD N ni Orrhodia He. 222. O.? ligula Esp. enl. SPULER. Sm. Jönköping. Ett ex. (d), taget af mig våren 1901 härstädes, ar af Dir A. TULL- GREN hänfördt till denna art. Det öfverensstämmer, såsom jag sedan funnit, till färg och form med utländskt ex. af ©. ligula, förvaradt i Riksmuseum. Da emellertid denna fjäril- sort icke forut antraffats i Sverige och ar — i prepareradt skick — svar att skilja fran den allmännare ©. wvaccinii L., anfores den har blott med tvekan. Scopelosoma GERM. 223. Sc. satellitia L. — Sm. Jönköping. — var. brunnea LAMPA. Sz. Jönköping. Scoliopteryx GERM. 224. Sc. hbatmıx l.. Sm. Bkeryd;: Visingso. Xylina O. X. socta ROTT. Sm. Jönköping (K. J.). . furcifera HUFN. Sm. Ekeryd. X. ingrica HERR. SCH. Sy. Jönköping. D ND N D ND N k Px Calocampa STEPH. 228. C. vetusta HB. Sm. Jönköping. Cucullia SCHR. 229. C. umbratica L. Sm. Jönköping, Ekeryd. Anarta TR. 230. A. cordigera THUNB. Sm. Byarum (N. L.). 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Plusiidæ. Plusia O. 231. P. moneta F. Sm. Jönköping. 232. P. chrysitis L. Sm. Jönköping; Visingsö. 233. P. festuce L. Sm. Jönköping. 234. P. pulchrina Haw. Sm. Jönköping. 235. P. gamma L. Sm. Jönköping. V.G. Mullsjö. Allmän. 236. O. interrogationis L. Sm. Jönköping (R. J.). } Noctuophalænidæ. Prothymia He. 37. P. viridaria CL. Sm. Jönköping (E. W.). i) Ophiuside. Euclidia TR. 238. E. mi CL. Sm. Jönköping. Allman. 239. E. glyphica L. Sm. Jönköping. Allman. Catocala SCHR. 240. C. fraxini L. Sm. Jönköping (N. L.). Deltoidæ. Parascotia Hp. 241. P. fuliginaria L. Sm. Ryd. Sdml. Torshälla. V. Brephide. Brephos O. 242. B. parthenias L. Sm. Jönköping; Visingsö. VI Geometre. Dendrometridæ. Geometra L. 243. G. papilionaria L. Sm. Jönköping. C. O. VON PORAT: FJÄRILSFYND, 99 Nemoria Hp. 244. N. putata L. Sm. Jönköping. Sdm/. Torshälla. Denna art fores hos SPULER till sl. 7%alera HB. Acidalia ‘TR. 245. A. semzlata THUNB. Sm. Hägganäs. Sdm/. Tors- halla. 246. A. deversaria HERR. SCH. Sm. Säfsjö (G. S.). 247. A. aversata L. Sdml. Torshälla, 248. A. zmmorata L. Sm. Jönköping. 240.0 A. tncanaia’ Li Sami Torshälla. 250. À. fumata STEPH. Sami. Torshälla. 251. A. zmmutata L. Sm. Jönköping. Sdm/, Torshälla. Pellonia Dur. 52. P. vibicaria CL. Sm. Jönköping; Ryd. Sam Nyby bruk. Denna art föres hos SPULER till sl. Rodostrophia HB. Zonosoma LED. 253. Z. punctaria L. Sm. Jönköping. 254. Z. linearia HB. Sm. Ryd. Dessa arter foras hos SPULER till sl. Codonza HB. Eugonia He. 255. #. füscantaria)\ HAW: ;Sdml. Torshälla. Ett ex., som jag fann dar sommaren 1900, öfverlämnades till Riks- museum. 256. E. erosaria BORKH. Sdm Torshälla. Dessa arter föras hos SPULER till sl. Zrnomos TR. Selenia He. 257. S. brilunaria SCHIFF. Sm. Jönköping. V.G. Ol ricehamn. 258. 5. dunarta SCHIFF. Sm, Jönköping. Pericallia STEPH. 259. P. syringaria L. Sm. Jönköping (N. C. O.), Ekeryd. Denna art föres hos SPULER till sl. Æ/ygrochroa HB. 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Odontoptera STEPH. 260. O. bidentata CL. Sm. Jönköping... V.G. Kallefall (A. v. E.). | Denna art fores hos SPULER till sl. Gonodontis HB. Crocallis TR. 261. C. elinguaria L. Sm. Jönköping (K. J.). Macaria CURT. 262. M. notata L. Sm. Jönköping. 263. M. signaria HB. Sdml. Kungsör. 264. M. liturata CL. Sm. Jönköping. Dessa arter föras hos SPULER till sl. Semzothisa HB. Opisthograptis Hp. 265. O. luteolata L. Sm. Jönköping. Ellopia TR. 266. E. prosapiaria L. Sm. Jönköping. Bohuslän, Sten- ungssund (G. L.). Angerona Dur. 267. A. prunaria L. Sm. Jönköping (N. C. O.). Rhyparia He. 268. R. melanaria L. Sm. Ryd. Denna art fores hos SPULER till sl. Arzchanna MOORE. Abraxas LEACH. 269. A. grossulariata L. Sm. Jönköping. Sd. Tors- halla. Allmän. 270. A. marginata L. Sm. Jönköping. Cabera TREIT. 271. C. pusaria L. Sm. Jönköping. Allman. 272. C. exanthemata Scop.. Sm. Jönköping. Dessa arter föras hos SPULER till sl. Dezlimia HB. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 101 Numeria Dur. 273. N. pulveraria L. Sm. Jönköping; Ryd. Phigalia Dur. 274. Ph. pedaria F. Sm. Jönköping. Biston LrACH. 275. B. hirtarius CL. Sm. Jönköping (E. W.). Amphidasis TR. 276. A. betularius L. Sm. Jönköping. Hybernia Later. (Skrifves hos SPULER ZZzbernia.) 277. H. aurantiaria Esp. Sm. Jönköping (U. B.-H.). 278. H. defoliaria CL. Sm. Jönköping (BJ. B.-H.). Gnophos TR. 279. G. myrtillata THUNB. Sm. Jönköping; Nässjö. Boarmia TR. 280. B. repandata L. Sm. Jönköping. B. crepuscularia HB. Sm. Jönköping; Visingso. Halia Dur. 282. HA. wauaria L. Sm. Jönköping. 283. H. brunneata THUNB. Sm. Säfsjö (G. S). V.G. Ulricehamn. Dessa arter föras hos SPULER till sl. TAamnonoma Lv. 284. H. clathrata L. Sm. Jönköping. Sdm/. Torshälla. Denna art föres hos SPULER till sl. Phaszane DUP. Fidonia TR. 285. F. atomaria L. Sm. Jönköping. Saml. Torshälla. Allmän. Denna art föres hos SPULER till sl. Hematurga LD. (pro Ematurga). 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Bupalus LEACH. 286. B. piniarius L. Sm. Jönköping. Saw. Torshälla. Allmän. Phasiane Dur. 287. Ph. petraria HB. Sm, Jönköping. Phytometride. Lythria He». 288. L. purpuraria L. Sm. Jönköping. V.G. Ulricehamn. Sdm!. Dalarö. Odezia Boisp. 289. O. atrata L. Sm. Jönköping. V.G. Ulricehamn. Sdn!. Torshälla. Lobophora CURT. 290. L. carpinala BORKH. Sm. Jönköping. Cheimatobia STEPH. 291. Ch. brumata L. Sm. Jönköping. Allman. Denna art föres hos SPULER till sl. Operophthera HB. Mesoleuca He. 292. M. albicillata L. Sm. Jönköping (N. C. O.). Fores hos SPULER till sl. Larentia TR. Pelurga He. 293. P. comitata L. Sm. Jönköping. Föres hos SPULER till sl. Zarentia TR. Eucosmia STEPH. 294. E. undulata L. Sm. Jönköping (K. J.). Scotosia STEPH. 295. Sc. vetulata HE. Sdml. Torshälla. Camptogramma STEPH. 206. C. bilineata 1.. Sm. Jönköping; Hägganäs. Sdml. Torshälla. Allmän. Föres hos SPULER till sl. Laventia TR. C. O. VON PORAT: FJARILSFYND. 103 Ortholitha Hp. 297. ©. limitata SGoP. Sm. Jönköping; Hägganäs. Sal. Torshalla. Allman. Lygris He. 298. L. prunata L. Sm. Jönköping. 209. L. testata L. Sm. Jönköping; Ryd. Sami. Torshälla. 300. L. populata L. Sm. Jönköping, Hagganas; Ryd. Sdn!. Torshälla. Cidaria Tr. (Alla hithörande arter föras hos SPULER till det stora släktet Laven- tia TR.) 301. C. viridaria F. Sm. Safsjo. 302. C. truncata HUFN. Sm. Jönköping; Hägganäs; Holsby; Ryd. Allman. — var. inmanata HAW. Sm. Jönköping. 303. C. autumnalis STROM. Sm. Jönköping. 304. C. nigrofasciaria GOEZE. Sm. Jönköping (Hi. R.). 305. C. ocellata L. Sdml. Torshälla. 306. C. didymata L. Sm. Jönköping. 307. C. vespertaria BORKH. Sm. Jönköping. 308. C. dilutata BORKH. Sm. Jönköping. 309. C. cæsiata LANG. Sm. Jönköping; Säfsjö (G. S.). Sdml. Torshälla. Frntl. — Anträffades synnerligen allman sommaren 1905 vid Halland. 310. C. albulata SCHIFF. Sami. Torshälla. 311. C. alchemillata 1. Saml. Torshälla. 312. C. hastata L. Sm. Jönköping. 313. C. wistata L. Saml. Torshälla. 314. C. lugubrata STAUD. Sdml. Kungsör. 315. C. soctata BORKH. Sami. Torshälla. 316. C. ferrugata CL. Sin. Jönköping: 317. C. unidentaria Haw. Sm. Jönköping. 318. C. fluctuata L. Sm. Jönköping. Sam. Torshälla. 319. C. montanata BORKH. Sm. Jönköping; Hagganas. Sdml. Torshälla. 320. C. bicolorata HUFN. Sm. Jönköping. Sdm/. Tors- hälla. 321. C. miata L. Sm. Jönköping. Saml. Torshälla. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19193. Hydrelia He. 22. H. flavicata THUNB. Sm. Sälsjö (G. 5). Denna art kallas hos SPULER Larentia luteata SCHIFF. Eupithecia CURTIS. E. abietaria GOEZE. Sm. Jönköping. 4. E. satyrata HB. Sm. Ryd. Jessa arter föras hos SPULER till sl. Zephroclystia HB. — Arktiska ichneumonider i Skandinavien. Af A. Roman. Som inledning till de efterat meddelade artbeskrifnin- garne torde några meddelanden om var nordliga ichneumo- nidfauna ha ett visst berattigande. Skandinaviens klimat är som bekant genom Golfström- mens inverkan mycket mildare an i alla andra, lika nordligt belagna lander. Sa anser t. ex. H. FRIESE i »Fauna arctica» (Bd 2, Jena 1g901—02) den 60. breddgraden som generell sydgräns för det subarktiska omrädet, men tva tredjedelar af Skandinavien sträcka sig norr därom och lämna rum för ett afsevärdt jordbruk. Därför har H. KIÆR (i samma arbete) dragit var subarktiska sydgräns i jämnhôjd med polcirkeln, men med höjning ät väster i följd af det milda norska kust- klimatet. Egentligt arktiskt omräde utan träd och större buskar finns inom skandinaviska halfön blott pa bergen, men där i ganska stor utsträckning. Det subarktiska omrädet markeras hos oss af björkzonen. — I vegetationen afteckna sig säledes dessa klimatgränser jämförelsevis klart, men djur- världen ar genom sin rörelseförmåga i någon man oberoende af dem. Därför äro t. ex. insekter samlade pa glaciärer och snödrifvor i fjällen ingalunda nagot troget uttryck för dessas arktiska fauna, utan vinden har ditfort en mängd prof pa hela den omgifvande traktens flygande insekter, hvilka snart förlamas af kölden. Hvilka insekter kunna vi dä räkna som arktiska i Skandi- navien? Först och främst naturligtvis dem som konstant förekomma ofvan trädgränsen och där genomgä sin utveck- 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ling. Nu ar kunskapen om de särskilda arternas lefnadssätt en svag punkt i entomologien och särskildt svag om man bortser fran fjärilarne, som äfven i vara nordliga trakter ej sa sällan uppfödas atminstone fran larvstadiet. Därför maste man gifva begreppet »arktisk» en vidare tolkning och äfven medtaga de insekter som konstant antraffas i subarktisk om- gifning. Detta faller sig hos oss jämförelsevis lätt, dar som redan nämndt det subarktiska omradet i det hela samman- faller med björkzonen. Däremot kan man i Skandinavien ej räkna barrskogsinsekter som arktiska, äfven om de förekomma langt norrut. — Island intager en egendomlig mellanstallning. On räknas af bade FRIESE och KIÆR till det subarktiska omradet fastän den ar nästan alldeles skoglös, och det med rätta. Skoglösheten vallas namligen (liksom pa de sydligare belagna Faroarne) af de tatt aterkommande stormarne, ej af temperaturförhällandena i och för sig. Faunan visar ocksa en blandning af arktiska och palearktiska element med fran- varo af sadana former, t..ex. dagfjarilar, som aro sarskildt kansliga for blast. Belysande ar afven, att den enda hittills funna humlearten, Bombus jonellus KBY, val ar nordlig, men ej arktisk. I ett sa utprägladt gransomrade som norra Skandinavien ar det naturligt, att äfven ichneumoniderna visa en stark blandning af boreala (= barrskogs-), subarktiska och arktiska element. Enär de olika vegetationsomradena aro pa det mest invecklade sätt inslingrade i hvarandra, blir det som sagdt nödvändigt att till de arktiska räkna äfven en mängd former fran björkzonen. Dock maste man taga hänsyn till, att manga sydliga arter tränga långt norrut längs den relativt varma norska kusten och sålunda ge björkskogens fauna ett tillskott, som med säkerhet ej är arktiskt. Af denna orsak kan det klassiska arbetet i Nordskandinaviens entomologi, J. W. ZETTERSTEDTS »Insecta lapponica» (Leipzig 1840), ej anses som en arktisk fauna, ty det medtar allt som författaren under sin resa år 1832 insamlade. Hufvudmassan af mate- rialet stammar från barrskogen på svenska sidan och björk- skogen på den norska. Lokaluppgifterna äro för sin tid mycket goda och möjliggöra en ungefärlig uppskattning af arternas hemortsrätt. Men ett sådant bedömande är na- A. ROMAN: ARKTISKA ICHNEUMONIDER I SKANDINAVIEN. 107 turligtvis omöjligt for entomologer som aldrig besökt norra Skandinavien, hvarför det ar forklarligt, men beklagligt, att den till »standard work» ämnade Fauna arctica uppräknar alla ZETTERSTEDTS ichneumonider som arktiska. Redan för fyra ar sedan hade jag anledning fastsla oriktigheten häraf (Ichn. aus d. Sarek-Geb., Sthlm 1909, sid. 207), men kunde ej inga pa en utredning. Till ersattning har jag nu med ledning af min erfarenhet fran 2 1/2 sommars samlarverksamhet i Torne och Lule lappmarkers fjalltrakter genomgatt ichneu- moniderna i ZETTERSTEDTS arbete för att uppteckna de arter, som enligt min mening böra uteslutas fran den arktiska faunan. Återstoden kan ingalunda betecknas som säkert arktisk, ty den innehåller äfven de former jag ej känner eller om hvilkas nordliga utbredning jag är oviss, men den inne- bär i alla fall ett närmande till den verkligt arktiska listan. Ej arktiska ichneumonider hos Zetterstedt. Ichneumon anator FBR., castigator FBR., celerator GR., comitator L., deceptorius GR., delirator L., fabricator FBR., Festinatorius ZETT.(— Barichn. locutor THUNB. =albicinctus GR.), frequentorius ZETT. (= Stylocryptus profligator FRB.), fusorius L., /zneator GR., luctatorius L., molitorius L., natatorius FBR., ornatorius PZ., pisorius L., pistorius GR., raptorius L. (excep- tis forte var. f= I. septentrionalis HOLMG. & g = Ichneumon sp. 7¢n.), sarcitorius L., saturatorius L., sugillatorius L., vagt- natorius L. Cryptus assertorius FBR., macrobatus GR., moschator GR., obscuripes LETT. (= Crypt. borealis THOMS.), ocellator ZETT. (= Spilocrypt. pygoleucus GR., DT.), striatellus ZETT. (= Hab- rocrypt. alternator GR.) — (Pesomachus) brachypterus GR., cursitans FBR., fasciatus FBR., paradoxus ZETT. (= Thauma- totypus Billupst BRIDG.), pedestris FBR. Pimpla alternans GR., examinator FBR., gracilis GR. (= Ephialtes carbonarius Cur. d), instigator FBR., manifes- tator FBR., mediator GR., scanica GR., stercorator GR. tuber- culatus GR., varicornis FBR. — (Glypta) flavolineata GR. Bassus appendiculatus GR. collaris GR. dentipes GR., 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. flavolineatus GR., wrigator GR. letatorius FBR., nigricollis GR., nuntiator ZETT. (verosimiliter = zunciator FBR. = Lam- pronota caligata GR.), rufolabris ZETT. Tryphon bellator GR. bifasciatus ZETT., brachyacanthus GR., excavator ZETT., elongator GR., impressor GR., melano- cephalus GR. nigricornis ZETT., ponplator ZETT., segmentator FBR., Zestaceus GR., vittator ZETT. — (Echthrus) reluctator L. — (Exetastes) fornicator FBR., fulvipes GR., tarsator FBR. Banchus pictus FBR., venator FBR., volutatorius FBR. Ophion circumflexus L., luteus L., pubescens ZETT., ramı- dulus L., ventricosus GR. Campoplex falcator FBR., pugillator L. (formæ majores). Porizon albipennis ZETT., annulator ZETT., dissimilis GR., exhaustor FBR., fumipennis ZETT., marginellus ZETT., mediator ZETT} #aplor „ZEIT. Summa 87 namn och 86 arter, emedan sarcforius och vaginatorius aro de begge könen af samma art. Sedan dessa frammande element aflagsnats ar det pa sin plats att jamfora Skandinaviens arktiska fauna med andra nordliga landers. Ett försök härtill gjordes ar 1909 (anf. arbete sid. 206); det blygsamma resultatet blef 9 med Sarek- faunan gemensamma arter. Att detta endast var en ringa början var redan da tydligt, och nedanstaende lista visar ju ratt betydliga framsteg. Dessa ha astadkommits hufvudsakligen genom jämförelser med och bestämningar af riksmuséets nordsibiriska material, insamladt pa 1870-talet af F. TRYBOM och J. SAHLBERG utefter Jenisseis nedre lopp (alla anförda arter äro tagna norr om 65. breddgraden). Nägra namn ha tillkommit genom tydning af RUTHE’ska och HOLMGREN’ska beskrifningar och typer samt fran ryska polarexpeditionens material (Lena-omradet), som meddelats mig till bearbetning. Ej medtagna i listan aro de fa gemensamma arter, om hvilka intet fanns att meddela utöfver »Fauna arcticas» uppgifter. aan: à és A. ROMAN: ARKTISKA ICHNEUMONIDER I SKANDINAVIEN. 109 Gemensamma arktiska arter. A. Med Nordasien. I. Lena-omrädet. Delomerista levifrons THoMS. Glypla setosa m. Jenissei-omradet. Slenichneum. chalybeatus GR. (i Sverige funnen i Östergötland). Ichneumon gravipes WESM. » peregrinator I. » Thomson: Hornmc. » (i Sibirien före- trädd af var. con- nectens m ) Pheogenes osculator THUNB. » stipator WESM. Diadromus subtilicornis WESM. Cubocephalus oviventris GR. (ni- » griventris THOMS. ) Cratocıypt. septentrionalis m. » anatorius GR. » pleuralis THoms. Microcrvpt. ambulator m. i (Si- birien företrädd af en rikare rödteck nad var.) » terrestris m. (i Sibi- rien företrädd af. var. sibiricus m.) Phygadeuon fumator GR.: var. nivalis HOLMG. (Vv. borealis m.,se »Neu- beschreibungen » efterät!) » apertus m. Leptocryptus claviger Tascx. Atractodes truncalor m. > foveolaius Gr. (Asyn- crita FÖRST.) Rhyssa persuasoria L. Delomerista levifrons THoms, Glypta ceratites Gr.(de sibiriska ex. ha svarta höfter). Helictes mediator Scu. Diaborus pallüarsis Tuoms, » nigrifrons THOMS, Cteniscus borealis HOLMG. » flavomaculatus Gr. Scorpiorus rufipes GR. var. brevisela RATz. » rufipes var. limosus Horm. (knappt skild från följande) > nigellus HOLMG. » anguslatus m. » rivalis Hong. (ar egen art). » pastoralis GR. Polyblastus strobilator THUNB. (Monoblastus lapponicus m. ge- nuinus, funnen v. Krasnojarsk, före- kommer troligen afven pa subark- tiskt omräde). Euryproctus arbustorum HoLMG. Hadrodoctylus femoralis HoLmc. (ej identisk med nigrifemur THOMS.) » varicoxa THOMS. » faciator THUNB.var. gracilis (HoLMG.) Alexeter sectator THUNB. Mesoleius flavicaudatus HoLMG. » lituratus HOLMG. » » var. Sahl- bergi WoLp. Barycnemis leviceps THOMS. Leptopygus harpurus THoms. Novaja Semlja med Waigatsch. Phygad. fumator Gr. var. ni- valis HOLMG. B. Med Spetsbergen. Hemiteles glacialis HoLmc. (eneus THOMS.) Syndipnus leucopygus HOLMG. (i Lappland före- 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. tradd af var. lappo- D. Med Grönland nicus In.) Pimplasodalis Rutur. (Norden C: Medias skiôldit HoLMG., longi- Ichneumon ligatorius THUMB. ceps THOMS.) (på Island före- E. Med Alaska och öarne i Behrings- trädd af var. thu- haf. lensis RuTHE.) Gelis pumilus FÖRST. Phygad. fumator var. trichops > obesus ASHM. THOMS. Orthocentrus protuberans HOLMG. > infernalis RUTHE (lio- (cirkumpolar, förut gaster THOMS.), känd frän arktiska Gelis rufipes Först. (Gelis Asien). THUNB, = Pezomachus Gr.) Summa 49 olika former, hvartill kommer ett fatal forut kända, sa att totalsumman kända gemensamma former knapt torde understiga sextio; annu flera kunna säkerligen upp- dagas. Att döma af ofvanstaende lista har Nordskandinavien den största öfverensstämmelsen med Nordsibirien, hvilket ju var att vänta, da begge tillhöra samma landmassa. Spets- bergen och Island intaga tydligen med rätta blygsamma platser (fran Island äro dock genom RUTHES arbete i Stett. ent. Zeitung 1859 flera ofvan ej medtagna gemensamma for- mer kända). Grönland och arktiska Nordamerika visa abnormt ringa Ofverensstammelse, beroende pa ytterligt klent jäm- forelsematerial. Frän arktiska Nordamerika äger nämligen riksmuseet inga som hälst parasitsteklar (och knappt andra steklar heller); själf har jag en liten serie fran HARRIMAN’ska expeditionen till södra Alaska och Behringsöarne, hvarigenom det visat sig, att gemensamma arter atminstone finnas. Tro- ligen aro de talrikast tillstädes just i nordväst, dar afstandet fran Asien är ringa. Skandinaviens arktiska omrade har liksom andra natur- liga faunaomraden sina egna former, som tydligen höra hemma just dar, om de också stundom träffas utom grän- serna. Tydligast visar sig detta i fråga om fjällhedens fauna, som jag haft tillfälle insamla vid Vassijaure naturvetenskapliga station, belägen pa hedmark just i trädgränsen (500 m. 6. h.). Sommaren 1908 tillät vädret ofta hafningar strax ofvan träd- M gränsen, och äfven fönstren på den då nybyggda järnvägs- A. ROMAN: ARKTISKA ICHNEUMONIDER I SKANDINAVIEN. III anhalten Vassijokk (belägen pa fjällheden) lamnade god skörd, särskildt i slutet af juli. Följande lista upptar sadana arter som ôfvervägande eller uteslutande förekommo pa heden, men är längtifrän uttömmande: Coelichnemon solutus HOLMG. Microcryptus alpineti m. Phygadeuon iufernalis RUTHE. » fumator v. nivalis HOLMG. Hemiteles glacialis HOLMG. Atractodes punctator m. » picipes HOLMG. » truncator m. Pimpla sodalis RUTHE. Exochus septentrionalis HOLMG. Barycnemis leviceps THOMS. Pa sensommaren, dä den statliga Angelica archangelica blommade pä sina högst belägna växplatser, ängssluttningarne ofvan trädgränsen, erhöllos bland ichneumoniderna pa dess gröna blomklot ätskilliga ej förut pa sommaren sedda former. Isynnerhet gafs där det bästa tillfället att försäkra sig om de sparsamt förekommande större ichneumonerna. Emellertid står denna fauna så nära den i björkzonens ängsmark före- kommande, att jag ej vågar uppställa någon lista på karak- täristiska arter. Hvad de större ichneumonerna angår, så äro de goda flygare och hindras af intet, äfven om de äro kläckta nere i dalen, att uppsöka sensommarens honungs- blommor ofvan trädgränsen. Ängsmarkens ichneumonider äro pa det hela taget lifligare färgade än den dystra fjäll- hedens små mörka former, och jag har trott mig finna, att denna iakttagelse håller streck äfven i fråga om de i egent- lig mening arktiska ländernas fauna. Entomol. Tidskr. Årg. 34. FH 2. (1913). 8 Neubeschreibungen und Synonyme zur nordlichen Ichneumonidenfauna Schwedens. Von A. Roman. Amblyteles arcticus n. sp. ©. Arktisches Norwegen, I 2. J. SAHLBERG. — Torne Lapp- mark, Vassijaure d. '°/s 1908, 1 2 auf Angelica-Dolde ober- halb der Baumgrenze. ROMAN. Nigra, mandibulis medio, orbitis frontalibus totis v. pro parte (superne latius), medio mesonoti plerumque, postpetiolo & segmento 2. abdominis (hoc saltim lateribus), segmentis 1.— 3. ventris (plica excepta) pedibusque (coxis & trochan- teribus exceptis) rufis, his posticis apice extremo tibiarum & articulorum tarsalium infuscatis; flagelli articulis 4., 5.—9., 10. (extus infuscatis), orbitis frontalibus interdum pro parte, callo subalari, scutello maculaque parva apicali segmenti 7. ab- dominis (plerumque etiam puncto 6), albis. Ala hyalinæ stigmate & costa pallidis, nervis ceteris, radice & tegula fuscis . piceis. Long. 13,7—I4A,s mm. Statura robusta. — Caput nn thorace paullo angustius, antice visum subtransversum genis tumidis, pone oculos modice angustatum, ocellis antice angulum obtusum formantibus, fronte opaca subcoriacea, foveis antennatibus profundis politis, facie punctulata planiuscula epistomate sub- elevato, clypeo nitido punctato apice truncato, mandibulis pro portione angustis dente infero subbreviore, genis parcius punc- tatis mandibularum basi fere 1'/2 X longioribus, costa genali inflexa, orali non elevata. Antenne crassæ setaceæ thoracem parum superantes, flagello 36-articulato postannello obconico A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME, i scapo breviore, articulo 4. quadrato. — Thorax altitudine vix duplo longior cylindricus, pronoto angulis inferis striolatis, epomiis distinctis, mesonoto sat nitido concinne punctato notaulis plane nullis, scutello transverso planiusculo nitido subtilissime punctulato, pectore longitudine duplo latiore; segm. medianum opacum longitudine altius, area centrali (superomedia) transversa subobsoleta costula nulla. — Ab- domen lanceolatum latitudine thoracis, hoc + capite sub- longius medio subopacum, segmentis 2.—4. lateribus margi- natis, segmenti I. petiolo coxis posticis + trochanteribus æqui- longo lateribus solito modo transversim rugosis, postpetiolo latitudine apicali circ. duplo breviore area media lata subtili- ter ruguloso-aciculata; segm. 2. latitudine apicali quarta parte brevius apicem versus dilatatum, subtiliter punctatum fundo subopaco, thyridiis nec magnis nec profundis, spiraculis in medio sitis a margine remotis; 3. præcedente paullo brevius apicem versus nitidulum lateribus parallelis, segmenta reliqua sensim breviora & nitidiora, 6. & 7. subcompressa, 8. omnino retractum. Venter segmentis 2.—4. plicatis, hypopygio sub- compresso apicem abdominis attingente subtus prope apicem nigro-pubescente, terebra brevissima apice solo conspicuo. — Pedes validi tarsis omnibus tibiis longioribus, anteriorum femoribus tibiis æquilongis, unguibus articulo 2., antico quali, intermedio longiore (quam articulo I. tamen breviore), postico breviore (articulo 3. subzequali); postici tibia femori 1'/3 X lon- giore, calcaribus brevibus subæquilongis, coxis subtus nitidulis subtiliter punctatis. — Alæ apicem abdominis attingentes, areola lata sed lateribus fortiter convergentibus, retinaculis SCT. Diese für eine arktische Form grosse und kräftige Art hat die dicken und kurzen Fühler eines Spz/ichneumon THOMS. und hat auch wie diese Gruppe das Hinterleibsende stark abgestutzt und weissgefleckt, wenn auch diese weisse Zeich- nung aussergewöhnlich klein ist. Ob arczceus dahin gehört, kann jedoch erst das noch unbekannte 4 entscheiden. Die Färbung ist vom Typus des /chneumon vulneratorius ZETT., d. h. der Thorax und hier auch das 2. Tergit besitzen eine variable rote Zeichnung, die (wenigstens auf dem Thorax) sogar verschwinden kann. Eigentümlich ist, dass die beiden 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. hellen Farben in ihrem Vorkommen von einander unabhangig sind, denn wahrend mein (schwedisches) Stiick mehr Rot zeigt, hat das norwegische im Stockh. Museum etwas mehr Weiss. Ersteres Exemplar wurde auf einem Wiesenabhang zwischen dem in der Baumgrenze gelegenen naturw. Station Vassijaure (jetzt niedergebrannt) und dem kleinen hochalpinen See Kat- terat erbeutet. Ichneumon luteipes WESM. 1855. Syn. Amblyteles alpestris HOLMG. 1871, S'; I. septentrionalis & var. 2 Hornc. 1880; /. Nordenströmi THoms. 1897, 9. Der /. /uteipes war bisher nicht als schwedisch bekannt, und die wenigen in Skandinavien aufgefundenen Stücke wur- den, wie es die Synonymik zeigt, verschieden aufgefasst. Ein in der Torne Lappmark d. 18/s 1903 gefundenes d (auf Angelica-Dolde gleich oberhalb der Baumgrenze des Berges Nuolja) wurde bald nach der Heimkehr leicht als /uéezpes be- stimmt. Dadurch aufmerksam gemacht, konnte ich allmäh- lich die oben verzeichneten Synonyme mittels den Beschrei- bungen deuten und sprach meine Meinung 1905 in der Ent. Tidskrift (schwedisch) aus. Im J. 1910 hatte ich Gelegenheit, in der THOMSON’schen Sammlung zu Lund die Typen von A. alpestris und I. Nordenströmi zu besichtigen, wobei sich meine Deutung bestätigte. Die Art dürfte wohl ausschliess- lich der Gebirgsfauna angehören, wenigstens scheint dies in Skandinavien der Fall zu sein. I. hypolius THOMS. Syn. I. computatorius var. 1 HOLMG., 2; I. subreptorius var. 1 HOLMG., 9. Der bisher nur in einem @ aus »Norrland» (= das nörd- liche und mittlere Schweden etwa bis zum Fluss Dalälfven) bekannte /chneumon hypolius THOMS., dessen Type ich in Lund gesehen habe, wurde unerwarteterweise auch im Stock- holmer Mus. aufgefunden und zwar als Var. I zweier Arten. Das bei computatorius GR. gestellte Stück (aus der Provinz Östergötland) entspricht der von THOMSON beschriebenen Form mit rotem 2. Tergit. Die zweite Varietatstype (aus Sma- land) ist die gewöhnliche Form mit schwarzem 2. Tergit. In A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME. 115 demselben Museum fanden sich ausserdem unbestimmte Exem- plare dieser Art aus den Provinzen Harjedalen, Uppland (woher auch ein Q in meiner Sammlung) und der Insel Öland. Die Art ist folglich in Schweden weit verbreitet, aber überall selten. Ich erlaube mir die Vermutung, dass sie vom Osten stammt und wie so viele andere Insekten mit der Fichte ein- gewandert ist. Die graulich schimmernde Scopula ist immer vorhanden, und wenn man von den schwach verbreiterten vier Vordertarsen urteilen darf, so ist Aypolus am nächsten mit I. albicollis WESM. verwandt. In der Tat weicht letztere Art hauptsächlich durch die Färbung ab, und sogar die helle Halsmakel ist bei “ypolius (aber dunkelrot) meist vorhanden. Ist meine Ansicht der östlichen Herkunft von /ypolzus richtig, so dürfte man am besten von einer nordöstlichen und einer südwestlichen Rasse derselben Art sprechen, die in Schweden zusammentreffen. — Einem Pärchen aus Uppland (von C. GRILL gezogen) sind die Wirtspuppen beigefügt. Solche Puppen müssen meist unbenannt bleiben, aber diesmal hatte ich das Glück, sie dem Herrn Artist D. LJUNGDAHL, der sich ungewöhnlich genug auch für die Puppen der Nacht- schmetterlinge interessiert, vorlegen zu können, und er be- stimmte sie ohne Zögern als Hadena adusta Esp. Das d dürfte sicher zum /ypolius gehören und entspricht der folgen- den Beschreibung: I. hypolius 8: Niger, mandibulis pro parte, incisuris ven- tralibus 2. & 4. (I. & 3. testaceis), pedum anticorum femori- bus apice anguste, tibiis antice tarsisque basin versus, rufis, tibiis intermediis ima basi metatarsisque posterioribus maxima parte rufescentibus. Als subhyalinæ nervis fere totis cum stigmate fuscis, »ossibus» radicis & tegulis nigris, costa & postcosta basi, illa ultra medium, rufis. Long. 14,5 mm. Capitis forma & clypei apice truncati angulis rotundatis feminæ similis, genis tamen mandibularum basi brevioribus (2 sublongioribus), antennis setaceis, flagelli articulis omnibus a 6° fere ad apicem carina transversa subdistincta instructis, 6.—19. extus linea tenui elevata, in plurimis articulis sub- integra, armatis. — Thorax scutello latitudine basali æqui- longo apice truncato, concinne apice crebre punctato, meso- pleuris in fundo alutaceis concinne punctatis speculo parvo 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. polito, segm. mediano area centrali leviter transversa lateribus rectis apice angulatim occluso, costula tenui. — Abdomen elongato-lanceolatum thorace vix angustius, postpetioli area media sat lata, opaca, rugulosa aciculatione indicata, segmen- tis 2. & 3. creberrime punctatis opacis, 2° subelongato gastro- coelis illis femin& profundioribus, spatio interjacente areæ mediæ postpetioli quali (in © sublatiore), 3:0 modice trans- verso, reliquis sensim nitidioribus, ventre segmentis 2.—4. medio plicatis hypopygio apice latius rotundato. — Pedes metatarso antico intus apice tuberculo distinctissimo, ungue postico articulo 3. quarta parte (in © vix) breviore. — Ale omnino ut in © innervate. Es fragt sich, ob Gesicht und Schildchen immer schwarz sind. Der Körperbau dieses Männchens stimmt mit demje- nigen des aldzcollis (auch die Tyloiden) gut überein, aber die Skulptur des Thorax ist dichter und matter, die Tergite 2 und 3 etwas kürzer. Ein zweites 4 des Museums (ebenfalls Uppland, GRILL, aber aus einer verschiedenen Puppe gezogen) hat einen weissen Fühlersattel, ist aber sonst nicht wesent- lich verschieden. Das Exemplar erinnert durch die Fühler- zeichnung auffallend an das dunkelbeinige ¢ des Cratichneu- mon nigritarius GR., aber die Fühler sind weniger knotig, die Tyloiden von der Basis der Geissel mehr entfernt, und das hinterste Klauenglied ist viel kürzer als das dritte. Ge- genwärtig kann ich es nur als eine Varietat des Aypolzus betrachten. Cratichneumon boreosicarius n. sp. 9. Torne Lappm., N-Seite des Sees Torneträsk d. °/s 1908, 1 © am Ufer (Birkenregion); Uppsala d. !5/9 1908 und °°/s 1909, 2 ® auf Eichensprösslingen im Nadelwald. Alle Ro- MAN. Ausserdem ein Q aus dem südlichen Finnland gesehen. Species € sicario GR. valde affinis sed minor, facie or- bitis frontalibus solis anguste pallidis, antennis flagello 26—27- articulato ante apicem haud v. vix attenuato (apud szcarzum flagellum 31—32-articulatum ante apicem distincte attenuatum), thoracis pronoto toto nigro, terebræ valvulis crassioribus minus exsertis, parte libera articulo 3. tarsorum posticorum A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME, 167 circiter æqualis (pars libera in szcarzo tenuis articulo 2. tar- sorum eorundem æqualis), femoribus, tibiis & tarsis rufis, po- sticis apice infuscatis, coxis posticis nitidioribus subtilius punc- tatis, alarum nervo basali basi fortiter fere reclinato-curvato (in szcario fere æqualiter curvato). Long. 7,5—8 mm. Diese wenig auffallende Art scheint im borealen Nadel- wald Europas den C. szcarzus GR. zu ersetzen. Diesen habe ich niemals in der Uppsalaergegend, wo der Nadelwald vor- herrschend ist, gefunden, aber wohl Exemplare von dem etwa 30 km entfernten Rosersberg beim See Mälaren, wo Laub- wald von südlichem Typus weit verbreitet ist, gesehen. In der Färbung ist die neue Art gut getrennt, aber die plas- tischen Merkmale sind sehr subtil, wenn auch in meinem Material konstant. Plectocryptus intermedius n. sp. Prov. Helsingland 2 ©, 1 d. J. RUDOLPHI (noch ein 9 ohne Angaben stammt wahrscheinlich aus derselben Quelle). — Prov. Dalarne (Dalekarlien) 1 d. C. BOHEMAN. Alle im Stockh. Museum. ©. Nigra, annulo antennarum articulos 5., 6.—10. flagelli occupante apiceque membranaceo segmentorum 6. & 7. ab- dominis albis; macula plerumque mandibularum, palpis maxil: laribus basi excepta, rarius apice segmenti I. & plaga dorsali 2:i, femorum apice (posticorum rarius etiam basi), tibiis tar- sisque, rufescentibus. Venter niger incisuris anterioribus sor- dide albis. Ale hyaline basi costæ latius rufa, »ossibus» radicis piceis, nervis ceteris cum stigmate & tegulis nigris. Long. 12—14 mm. Caput crassiusculum thorace angustius, nitidum parcius punctatum, pone oculos subangustatum temporibus latis, a fronte visum subtransversum ore lato, fronte magna subopaca late concava ocellis parvis, facie brevi opaca crebre punctata, clypeo truncato polito punctis paucis impressis, mandibularum dentibus æqualibus, genis illarum latitudine basali longioribus. Antenne fere ad basin oculorum insert robustæ brevissime, thoracem parum superantes subfiliformis, scapo crasso oblique truncato, flagello 24-articulato articulo 5. v. 6. quadrato, 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. postannello obconico scapo breviore, articulo sequenti æquali; ultimo penultimo longiore. — Thorax latus depressus, pro- noti collare nitidulo sublævi, lobis lateralibus opacis punc- tatissimis; mesonotum nitidum parcius punctatum, notaulis trientem anteriorem vix attingentibus, scutello plano sculp- tura mesonoti, pleuris subopacis concinne, sub alis crebrius punctatis speculo parvo polito, epicnemiis & sternaulis integris, his tenuibus sinuatis, mesosterni transversi crista postica vix elevata. Segm. medianum opacum coriaceo-punctatum areis superis plane nullis, postica medio excavata obsoletius tripar- tita medium non attingente. — Abdomen fusiforme capite + thorace nonnihil longius, in medio thoraci æquilatum, ad apicem segmenti 3. dilatatum, segmentis 2 primis alutaceis apice lævibus; segm. I. breve in postpetiolum sensim transiens, hic subquadratus carinis dorsalibus nonnisi foveola elongata indicatis; segm. 2. subtransversum spiraculis paullo ante me- dium sitis margini fere contiguis; segmenta reliqua sensim breviora, 3. lateribus marginatum; venter hypopygio parvo apice truncato sub segmento 4. dorsali sito. Terebra tenuis- sima leniter recurva apice longe acuminata, parte libera abdo- mini preter segm. I. subæquali valvulis subglabris. — Pedes presertim postici validi, hi femoribus segm. 3. abdominis non superantibus latere externo toto subtiliter punctato, tibiis subrectis puberulis, calcare longiore medium metatarsi non superante, hoc dimidio tibiæ sublongiore, ungue tenui sub- curvo articulo 2. tarsali subæquali, unguiculis pulvillum mini- mum longe superantibus. — Alæ apicem abdominis fere attingentes, stigmate angusto radium vix ante medium emit- tente, areola latiuscula superne modice convergente, nervis discocubitali subsinuato-curvato, parallelo sat longe infero, abscissula nervo recurrente fere triplo longiore, nervello mo- dice antefurcali longius inferne fracto. d differt: orbitis frontalibus superne linea tenui obsoleta articulisque flagelli 8.—13., 14., tarsorum posticorum 4. & apice 3:1, albis; postpetiolo, segmentis 2., 3. & parte 4:i abdo- minis supra & infra, stigmate & radice alarum (nec tegulis), rufis; tibiis posticis apice infuscatis, calcaribus tamen rufis. Long. circ. 11 mm. — Caput thoracis latitudine a fronte visum vix transversum, facie minus brevi, antennis fere ad A, ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME. 119 medium oculorum insertis setaceis corpore parum brevioribus, flagello 32—34-articulato, 12:0 quadrato, postannello subcom- presso parallelo scapo + pedicello nonnihil longiore, articulis 14.—20., 23. extus lineola obsoleta pallidiore instructis. — Thorax subcompressus, notaulis medium mesonoti fornicati attingentibus, mesopleuris inferne crebre punctatis, sternaulis postice obsoletis; segm. medianum areis completis, centrali transversa cum basali confluente. — Abdomen depressum segmento etiam 3. basi alutaceo; segm. I. postpetiolo sat discreto; 2. subelongatum spiraculis in medio sitis; valvulæ genitales apice subacuminatæ. — Pedes minus valide, postici femoribus segm. 4. dorsale superantibus, ungue articulis 3. breviore, 4. longiore, unguiculis pulvillo sat magno parum longioribus. — Ale areola forte angustiore. Als Verbindungsglied zwischen den Gattungen Cuboce- phalus RATZ. und Plectocryptus THOMS. sehr interessant. Das 2 würde zur ersteren Gattung gehören, aber der Kopf ist kleiner als bei den typischen Arten (dzstnctor THUNB. und oviventris GR.) und die Spirakeln des Mediansegmentes sind entschieden länglich (dies ist jedoch auch bei C. destenctor der Fall). Das ¢ dagegen ist ein echter Plectocrypius, dem P. arrogans GR. var. effeminatus GR. am ähnlichsten, aber nach der Beschreibung des Letzteren in mehreren Details verschie- den gefarbt. Dass die oben beschriebenen Geschlechter zu- sammengehören, ist mir garnicht zweifelhaft, wenn auch keine Angabe vorliegt, dass sie zusammen erbeutet wurden. Nach meinem Dafürhalten zeigt die Art ganz deutlich, wie Cuboce- phalus aus Plectocryptus (od. Microcryptus THOMS.) entstehen kann, indem das © behufs Eindringen in Borkenritzen u. dgl. einen flachen Thorax und kurze Fühler angenommen hat. Das ¢ braucht nicht die Thoraxform zu verändern, hat aber in der Gatt. Cubocephalus die kurzen Fühler des Q überge- nommen; soweit ist das vorliegende J noch nicht gekommen. Die Art entstammt dem borealen Nadelwald und kommt ohne Zweifel auf Baumstämmen vor. Microcryptus alpineti n. sp. Torne Lappm., Vassijaure Ende Juli und erste Hälfte August 1908 nicht selten auf der alpinen Heide, beson- 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ders das 9. Vom d nur 2 Stücke, d. **/7 und !?/s, ge- funden. ©. Nigra, antennis subtus basi & annulo medio obsoleto, labro apice & mandibulis medio, palpis, abdominis segmentis I. puncto apicali, 2. & 3. macula transversa apicali, rufis, segmento 7. apice albido, ventre fuscescente plica pallide rufa, incisuris anterioribus flavidis. Pedes nigri coxis anticis apice, trochanteribus omnibus ex parte, femoribus anterioribus ma- cula basali nigra excepta, tibiisque & tarsis omnibus (posticis rarius infuscatis), rufis. Ale subhyalinæ nervis & stigmate piceis, hoc apice (non basi) puncto subdistincto pallido, radice albida, tegula piceo-rufa. Long. 4,2—5,2 mm.; ter. 0,8—I mm. Caput thorace subangustius pone oculos parum angusta- tum & sat rotundatum, os versus modice angustatum, fronte medio canaliculata foveolis antennalibus distinctis, facie brevi epistomate transverso, clypeo bene discreto apice depresso subtruncato, genis mandibularum basi æqualibus, oculis glabris. Antenne valide infra medium oculorum insert, thoracis apicem parum superantes filiformes basi attenuate, scapo ovato oblique exciso, flagello 18—19-articulato articulis primis obconicis, postannello scapo & articulo secundo breviore lati- tudine sua apicali vix dimidio, articulo 2. eadem latitudine vix duplo longiore, 5:0 quadrato, ultimo duobus præcedenti- bus æquilongo. — Thorax cylindricus altitudine duplo longior, pronoti lobis lateralibus coriaceis, mesonoto nitido notaulis medium superantibus, scutello planiusculo nitido fovea basali subcrenulata, mesopleuris nitidis sub alis & infra medium alutaceo-punctatis, pectore nitido subquadrato mesolco aperto postice dilatato. Segm. medianum altitudine parum brevius, opacum rugoso punctatum complete areolatum, costula tamen sæpissime obsoleta, fere ante medium areæ centralis egrediente, hac subelongata antice angustata, costella distincta spiraculum parvum supra medium ferente, area postica quasi simplici, costis nempe aream petiolarem limitantibus latissime separa- tis. — Abdomen lanceolatum thoracis latitudine, hoc + ca- pite parum longius medio nitidulum subtilissime punctulatum (non alutaceum); segm. 1. latitudine apicali vix duplo longius petiolo depresso, area media elevata spiracula vix superante, postpetiolo subtransverso medio sulcato apice polito; segm. 2. A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME, 121 postice sat dilatatum latitudine basali vix longius thyridiis punctiformibus pallidis, spiraculis in medio vix intra marginem sitis; 3. 2:0 paullo brevius postice angustatum lateribus totis marginatis; segmenta reliqua sensim minora immarginata. Venter plica magna, terebræ parte libera segmento I. æqui- longa apice longe acuminato valvulis parce pubescentibus. - Pedes validiusculi, coxis subtus nitidis, femora postica sub- opaca segm. 3. abdominis parum superantia, tibia posticæ basi vix curvatæ tarsis suis æquilongæ, calcaribus crassitie apicali tibiæ nonnihil longioribus & medium metatarsi vix attingentibus, tarsis anterioribus tibia longioribus, ungue antico articulo 2., postico 3:0 fere longiore, unguiculis graci- libus pulvillum acuminatum paullo superantibus. — Als ab- domen vix superantes, cellula radiali stigmate paullulum lon- giore, nervo discocubitali leniter arcuato, areola superne (an- tice) sat angustato, fenestra externa simplici lata, angulo dis- coidali infero-externo subacuto, nervello longe infero antefur- cali, abscissula nervo recurr. fere 1*/3 X longiore, radii ab- scissa 2. abscissula breviore. d feminæ colore & habitu simillimus at forte minor, an- tennis subrectis flagello 21—22-articulato, postannello scapo + pedicello æquali articulo sequente longiore, articulis circ. 9.— 12. extus linea elevata, thorace subcompresso mesopleuris magis nitidis, abdomine angustiore postpetiolo elongato, seg- mento 2. latitudine apicali æquilongo, 3:0 leniter transverso (valv. genitales retractæ), ungue articulo 3., antico «quali, postico breviore. Long. 4,5 mm. Diese fast nur oberhalb der Baumgrenze vorkommende Art ist schon durch die Färbung der Fühler (beim ©) und des Hinterleibes (49) leicht zu erkennen. Zu bemerken ist die glänzende Hinterleibsmitte, während diese bei den aller- meisten alpinen Arten matt ist. Dies hängt möglicherweise mit der Lebensweise zusammen, indem wenigstens die Arten mit matter Mitte bei Blattwespen schmarotzen dürften. M. rufidorsum STR. var. subarcticus n. var. &. ©. Varietas scandinavica antennarum annulo albo nullo, sed flagello fere toto cum plaga mesopleurali utrinque, ru- 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. fis, apice abdominis + infuscato, discedens. Long. 5,5— 6 mm. Zwei 2 des Stockh. Museums aus Nordlappland und der Prov. Jämtland sind zweifellos dem aus Steiermark beschrie- benen M. rufidorsum STROBL angehörig. Dass sie kleiner sind und einpaar Färbungsdifferenzen zeigen, kann bei dem weit entfernten, nördlichen Fundort nicht befremden. Das lappländische Stück hat Kopf und Thorax breiter rot, die Hinterleibsspitze aber mehr verdunkelt als das jemtländische. Vorliegende Art ist nicht mit meinem JZ. dorsator aus dem Sarekgebirge identisch, wenn auch ähnlich gebaut. Beim v/%- dorsum ist der Kopf hinten stärker gerundet, die Wangen kaum um 1!/g X länger als die Mandibelbasis, die Fühler- geissel 20—21-gliederig mit länglichen vorletzten Gliedern (bei dorsator sind die vorletzten Geisselgliedern schwach quer; dies zur Berichtigung der Beschreibung), das Schildchen gewölbt, die Mittelbrust kaum quer, hinten gerundet abschüssig mit offenem Mesolcus (dorsator: Mittelbrust fast ums Doppelte breiter als lang, hinten kaum abschüssig mit deutlich geschlos- senem Mesolcus), die Area postica des Mediansegmentes weniger breit und steil, flach und wenigstens unten mit zwei Längsleisten, die Ar. coxalis nicht abgetrennt, die Beine viel schlanker — Hinterschenkel um 5 x länger als breit —, die Flügelareola ebenso breit wie hoch, und die Hinterflügel haben etwa 6 Häkchen. Stylocryptus analis m. 1909 nec THOMS. Der in meiner Arbeit über Ichneumoniden des Sarek- Gebirges verzeichnete S. analis THOMS. war, wie ich schon damals vermutete, unrichtig bestimmt. Die Art ist neu, wenn auch dem S. erythrogaster GR. sehr nahestehend, weshalb ich unten vom Körperbau nur die Unterschiede verzeichne. S. melanurus n. sp. 2. Nigra, flagello antennarum dimidio basali — articulis primis sæpissime infuscatis, 7. & 8. rarissime pallescentibus —, mandibulis apice, palpis saltim pro parte, abdominis segmen- tis 2. & 3., hoc s&pe limbo postico nigricante, trochanteribus A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME, 123 & femoribus apice, tibiis & tarsis totis præter ungues infu- scatos, rufis. Ale subfumatæ stigmate & nervis fuscis, radice rufo, tegula fusca. Long. 4,2—6 mm.; ter. 0,,—1 mm. Caput cubicum pone oculos non angustatum, postice S. erythrogastro minus rotundatum, flagello antennali 19—20- articulato apice plane filiformi nec attennato, postannello crasso sæpe subtransverso articulo 2. æquilongo v. subbreviore (in erythrogastro sublongiore non incrassato). Thorax hoc ery- throgastri distincte depressior. Ceterz corporis partes iisdem illius speciei simillimæ. d. Caput, thorax & ale ut in © colorata, sed antennis totis, abdominis segmento 3. interdum, rarius etiam 2°, apice v. totis nigris, femoribus anterioribus plerumque totis, raro etiam posticis, rufis, posticorum tibiis apice tarsisque infusca- tis, rarissime ut in © totis rufis. Long. 5,5—6 mm. Caput supra visum paullo latius quam in ©, non dilata- tum, antennis thoracem vix superantibus, flagello setiformi compresso 22—25-articulato, postannello scapo haud v. parum breviore, quam articulo sequente longiore, 9., 10:0—11., 12:0, sæpissime 10. & 11. solis, extus granulo nitido elevato munitis. Abdomen segmento 2. subtiliter alutaceo, interdum punctis paucis impressis. — Varia sunt longitudo articulorum anten- nalium, latitudo areæ centralis abdominisque segmenti 2. & crassitudo petioli. Das benutzte Material besteht aus 6 ©, 11 SJ, den Pro- vinzen Torne und Lule Lappmark, Jamtland, Dalarne ent- stammend (nebst einem ® aus dem arktischen Norwegen). Die © variieren eigentlich nur in der Grösse — das norwe- gische allein hat einen weisslichen Fühlerring angedeutet — aber das J ist weniger einheitlich. Bei allen sind die Palpen rot oder braun, das 2. Tergit fein skulptiert und die Hinter- leibsspitze breit schwarz, weshalb ich sie für dieselbe Art halte, aber mehrere Merkmale variieren beträchtlich. Das einzige dalekarlische J — mit nach hinten stärker verengtem Kopf und mehr als gewöhnlich verlängerten Geisselgliedern (erst das 12. quadratisch) — scheint mir besonders fraglich, aber die Färbung von Hinterleib und Beinen ist typisch. Die zuverlässigsten J — drei Lappländer — haben schon das 3. Geisselglied quadratisch, den Kopf, wenn auch breiter, kaum 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. mehr nach hinten verengt als das © und die Beine ganz wie bei diesem gefärbt, aber die Hinterleibsmitte ist bei zwei von ihnen + verdunkelt. — Den virklichen S. analıs THOMS. habe ich jetzt gesehen und finde ihn mit der Beschreibung ganz übereinstimmend. Die Hinterschenkel sind immer rot mit schwarzer Spitze, der Kopf ist nach hinten erweitert mit braunen (©) oder weissen (4) Palpen. Phygadeuon infernalis RUTHE 1859. Syn. Ph. liogaster THOMS. 1884. Die Beschreibung RUTHE’s lässt keinen Zweifel übrig, dass infernalis und /rogaster identisch sind. Zuerst von Island beschrieben, kommt die Art in Skandinavien fast nur auf der alpinen Heide, oberhalb der Baumgrenze vor. Bei der natur- wiss. Station Vassijaure (genau in der Baumgrenze gelegen) war sie im Sommer 1908 ziemlich häufig, aber fast nur Weibchen. + Ph. nivalis HOLMG. 1883. Syn. Ph. fumator GR. var. borealis m. 1909. Ein reiches, lappländisches Material dieser Form hat mich allmählich davon überzeugt, dass skandinavische und nord- asiatische Exemplare keine konstante Unterschiede zeigen. Auch zzvalzs lebt hauptsächlich oberhalb der Baumgrenze und ist dort vielleicht die allerhäufigste Ichneumonide den ganzen Sommer hindurch; das 4 ist ebenso häufig wie das ©. In der Birkenzone findet man Übergänge zum fumator GR. wes: halb ich »zvalis nur als arktische Rasse dieser Art auffassen kann. Sie kommt nach Material des Stockh. Museums auch an der Mündung des Flusses Jenissei vor und ist somit (die 1909 erwähnten ASHMEAD schen Bathymetis-» Arten» einbe- griffen) ziemlich sicher circumpolar. Hemiteles glacialis HOLMG. 1868. Syn. 7. enews THOMS. 1884. Die HOLMGREN’sche Art (aus Spitzbergen beschrieben), wurde von mir 1909 ubergesehen. Die Typen befinden sich A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME. 125 im Stockh. Mus. und weichen von @xeus garnicht ab. Eben- falls eine Art der alpinen Heide in Skandinavien. Atractodes archangelicæ n. sp. ©. "Torne Lappm. auf Angelica-Dolden, Björkliden beim See Torneträsk d. %1?/s 1903, 2 2; beim Weg zum kleinen Hoch- gebirgssee Katterat d. '”?*/s 08, 3 ©. Ausserdem ein bei Abisko oder Vassijaure 1908 erbeutetes 9. ©. Habitu & colore A. major: m. simillima, at paullo minor & sequentibus notis longe diversa: Antenne tote nigra, mandibulæ macula sat parva rufa; tegule nigra v. extus rufescentes, radix alarum testacea. Abdomen segmentis 2. & 3. rufis, hoc apice + late, illo ima basi nigris. Coxæ & trochanteres nigra, his omnibus, illis anterioribus, apice late rufis. Long. 5,5—7 mm. Caput genis mandibularum basi fere brevioribus, oculis nudis; antennæ crassæ breviusculæ thoracem non superantes, flagello 18—19-articulato apice vix moniliformi sed articulis bene discretis, postannello scapo æquilongo, latitudine sua apicali fere duplo longiore, articulo eirc. 4. quadrato, penul- timis subtransversis. — Thorax altitudine circ. 17/3 X longior, notaulis fortius impressis medium superantibus; segm. media- num brevissimum longitudine fere duplo altius, area media leevi nitida medio dilatata, areis dentiparis apice obtuse pro- ductis. — Abdomen ab apice segmenti 3. tantum compres- sum, segmento I. quam ar. media segm. mediani vix latiore, postpetiolo subalutaceo sulco nullo mediano, 2° latitudine api- cali haud v. parum longiore toto polito, lateribus immargi- natis, 3° quadrato v. subtransverso. — Pedes (apud A. ma- Jorem oblivione non descripti) mediocres, posticorum femoribus brevibus latitudine maxima circ. 4 longioribus, tibia cal- care interiore recto latitudine illius apicali vix longiore, tarsis pubescentibus ungue articulo 3. subæquali, unguiculis gracili- bus pulvillo exiguo acuto multo longioribus. — Ale abdomen fere superantes, radii abscissa 2. subsinuata, areola distincte occlusa, nervulo incidente v. subpostfurcali, nervello antefur- cali longius infra medium fracto. Von den kräftiger gebauten und grösseren Arten des 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. nordlappländischen Gebirges ist mir diese am häufigsten vor- gekommen. Habituell ist sie, wenn auch etwas kleiner, mei- nem A. major aus dem Sarekgebirge sehr ähnlich, aber die Fühler sind dicker als bei irgend welchem bekannten Art. Sie gehört auch nicht, wie A. major, zur compressus-Gruppe, sondern zur ézcolor-Gruppe, was die relativ weniggliederigen, ganz schwarzen Fühler, das vor den Spirakeln ungerandete 2. Tergit und die schlanken Klauen bestimmt zeigen. Exenterus (HART.) THOMS. Syn. Picroscopus Davis 1897. Die Arten dieser Gattung sind, dem kräftigen Körperbau und der auffallenden Färbung ungeachtet, noch zu wenig ge- sichtet. SCHMIEDEKNECHT vermutet (Op. ichn. p. 2303), dass alle neuere Arten nur Formen von einpaar der älteren sind, weil er als Schmarotzer von Lophyrus pint, trotz enormem - Material (aus Bayern) nur zwei Exenterus-Arten unterscheiden konnte. Dies ist ohne Zweifel zu weit gegangen, denn meines Erachtens konnte er kaum mehr als zwei Arten derselben Gattung aus der einzigen Lophyrus-Art erwarten. Unten wird eine gut getrennte, neue Art beschrieben; als Gegengewicht glaube ich, dass zwei der THOMSON’schen Arten eingezogen werden können. Die eine, Æ. szmplex, habe ich schon in meiner Revision der THUNBERG'schen Ichneumonidentypen (1912) als eine Zwergform des Æ. abruptorius THUNB. (cingula- fortus HOLMG.) erklärt. Die andere ist der äusserst kurz be- schriebene Æ. cdaripennis. Eine Type desselben scheint nicht mehr zu existieren, denn das einzige vorhandene Stück in der THOMSON'schen Sammlung stammt nach gütiger Aussage Dr. S. BENGTSSON’s aus der Prov. Nerike. Der Beschreibung kann man keinen sicheren Unterschied von #. adspersus HART. entnehmen, und diese Art nebst dem Synonym Zepzdus HOLMG. werden von THOMSON nirgends erwähnt. Infolge dieser Umstände bin ich zu der Meinung gekommen, dass THOMSON den ihm unbekannten adspersus als claripennis be- schrieben hat. Von THOMSON’s vier neuen Arten würde somit, da schon SCHMIEDEKNECHT den favellus mit Æ. ortolus HART. vereinigt hat, der Æ. laricinus allein übrig bleiben. A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME. 127 E. tricolor n. sp. Mittleres Lappland 2 ©, 1 g; Gebirgsteil der Prov. Da- larne 2 9. C. BOHEMAN. Das eine Stiick aus Dalarne ist in der Handschrift des bekannten Hemipterologen Dr. E. Hac- LUND »Ctenzscus xanthorius HGN.» bezettelt, welcher Manu- skriptname jedoch als wenig bezeichnend nicht benutzt wurde. — Prov. Jämtland 1 ¢. A. E. HOLMGREN; Prov. Östergöt- land, Rodga d. */ 1 ©. E. HAGLUND. — Alle Exemplare dem Stockh. Museum zugehörig. Species Æ. adsperso HART. abdomine elongato — seg- mento 2. quadrato —, pictura flava feminæque hypopygio molli, compresso (in margznatorio FBR. & cingulatorio HOLMG. duro fornicato) similis & affinis, at sequentibus notis distincta: 2. Caput thorace paullulum latius pone oculos distincte angustatum (adspersus: thorace adhuc latius, pone oculos non angustatum sed postice fortius rotundatum), facie linea media nigra, genis macula parva flava. Thorax macula humerali parva, scutello basi nigro, mesopleuris cum pectore nigris, ils antice macula parva verticaliter oblonga (adspersus: me- sosternum late flavomaculatum). Abdomen apice subtus & lateribus a segmento 4. cum hypopygio rufis, hoc longe sinuato-accuminato (adspersus: hypopygium flavidum utrin- que infuscatum, brevius haud sinuatim acuminatum). Pedes femoribus anterioribus postice, intermediis etiam supra, posti- cis totis nigris, tiblis posticis apice etiam antice nigris, tarsis posticis rufis superne præter unguem infuscatis. Long. 49 7,5—8,5 mm. d. Femine similis, scutello nigro v. apice solo flavo, ventre toto cum hypopygio parvo planiusculo citrinis, lateri- bus tamen segmentorum apicalium sicut in © rufis (adspersus: abdomen dorso totum nigrum, hypopygio infuscato), tantum diversus. Hier liegt zum erstenmal ein echter Zrenterus THOMS. mit roter Zeichnung neben der gewöhnlichen gelben vor. Von den bekannten Arten ist Æ. adspersus HART. am näch- sten verwandt, unterscheidet sich aber u. A. durch die viel spärlichere gelbe Zeichnung des 4, während diese bei /rzcolor dQ fast dieselbe ist. Entomol. Tiaskr. Arg. 34. H. 2 (1913). 9 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT i913. Smicroplectrus THOMS. 1883. Syn. Anderis DAV. 1897 salt. pro p. Die wenigen Arten dieser Gattung sind nicht einheitlich gebaut. Es zeigt sich nämlich, dass S. quinquecinctus GR. in der Mundbildung von den übrigen schwedischen Formen der Gattung abweicht. Die Mundleiste (costa oralis) ist hoch er- haben, die Wangenleiste unten scheinbar gespalten. Zwischen den beiden »Ästen», von welchen der innere, scharf einge- bogene und erhabene die wirkliche Leiste ist, liegt ein schwach konkaver, dicht behaarter Raum. Diese Bildung erinnert an Exyston cinctulus GR., indem die erwähnte, schimmernde Be- haarung die leistenförmig erhobene, nicht eingebogene Wangen- leiste des Fayston vortäuscht. Die zweite, schwedische. Art hat eine einfache, eingebogene Wangenleiste ohne auffallende Behaarung. Letztere Art hat das Mediansegment beiderseits kurz, aber scharf bezahnt; ebenso wird die nordamerikanische Gatt. Anderis Dav. charakterisiert. Eine unbenannte Art dieser Gattung im Stockh. Mus. erwies sich in der Tat mit dem europäischen S. Lohkemanz kongenerisch. S. Bohemani (HOLMG.) THOMS. Syn. Exenterus HoLmc. 1855, p. 126 o (Q auctoris & est); S. jucundus (HOLMG.) THOMS. 9; S. costulatus THOMS. Die als Q bezettelte Type dieser Art im Stockh. Mus. ist ein Z; das wirkliche 2 weicht höchstens durch die Grösse von jucundus ab und hat folglich ein ganz weisses Gesicht und breite Binden des letzten Tergites. Diese » Art» ist nur kleine, nördliche Exemplare von Bohkemanz, oft mit schwar- zem Schildchen. Der costulatus ist ein reiner Missgriff THOM- SON's, denn alles, was ich von jucundus gesehen habe, auch die Typen, hatte eine deutliche Costula. Wahrscheinlich hat THOMSON als jucundus ein aussergewöhnlich glattes Stück mit fehlgeschlagener Costula gehabt (sein Material dieser Gattung ist mir unbekannt), denn sein cos/ulatus ist die normal skulp- tierte, nördliche Form des S. Dohemant. A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME. 129 Cteniscus rufilabris HOLMG. 9. Wes Nur ein einziges d dieser durch deutliche Basalecken des I. Tergits ausgezeichnete Art ist bekannt. Es wurde in der Prov. Dalarne gefunden und ist noch im Stockh. Museum vorhanden. Das © gelang es mir in derselben Provinz (Kirchspiel Lima) d. ??/7 1906 aufzufinden; das einzige Stück ist 6,5 mm lang und im Ganzen dem d ähnlich, aber Fühler- geissel, Hinterschenkel und Hypopygium sind alle rot. Ct. Curtisi HAL. Syn. Exenterus sexcinctus HoımG. nec Tryphon s. GR. Die Type des sexcinctus HOLMG. aus der Prov. Dalarne ist im Stockh. Mus. noch vorhanden und lässt sich durch die Grösse, die weissen Gesichtsmakeln, das schwarze Hypo- pygium und die dicken, schwarzen Hintertarsen leicht als (7. Curtis! HAL. erkennen. Neben der Type steckt noch ein 9 derselben Art aus Südlappland (d. **/7. BOHEMAN); ausserdem habe ich Q2 aus den Provinzen Ängermanland und Smäland und beide Geschlechter aus Dänemark gesehen. Die Art war bisher nur aus Grossbritannien bekannt (bei SCHMIEDEKNECHT, Op. ichn., Fasc. 30, fehlt die Art gänzlich). Ct. limbatellus HOLMG. Syn. Zryphon mitigosus GR. var. 3, 9; Ct. minutulus PFANK. 1907. Der (7. minutulus PFANK. ist mir immer verdächtig vor- gekommen, denn es scheint mir fraglich, ob er mit den HOLM- GREN’schen Beschreibungen verglichen wurde, was bei einer finnländischen Form am Platz gewesen wäre. Das Resultat eines solchen Vergleiches ist die obige Synonymik; zur grös- seren Sicherheit wurde sowohl das Vorrat des Stockh. Mu- seums an /imbatellus untersucht als auch die nötige Kritik beim Lesen der PFANKUCH’schen Darstellung angelegt. Nach PFANKUCH ist minutulus = Tryphon flavomaculatus GR. var. 3, der nach GRAVENHORST selbst durch zwei J aus Deutsch- land vertreten war. Nun beschreibt aber PFANKUCH ein 8 aus Finnland; es muss demnach eine Verwechselung stattge- 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. funden haben. So ist auch der Fall, indem der bei GRAVEN- HORST bald nach flavomaculatus folgende mztgosus ebenfalls eine Var. 3 hat, die gerade nach einem finnlandischem 9 be- schrieben wurde. Bei PFANKUCH ist nun diese Varietat nach fiavomaculatus hinübergesiedelt und hat dessen Var. 3 total verdrangt. SCHMIEDEKNECHT (Op. ichn. p. 2347) hat die Ver- wechselung nicht bemerkt, sondern beschreibt sogar ein d von mznutulus, das jedoch nichts als flavomaculatus var. 3 ist. Zum Glück entspricht diese Beschreibung wirklich dunklen 7 von /imbatellus. Diese Art kommt in Lappland auch mit schwarzem Hypopygium beim @ vor, ohne im Übrigen ver- ändert zu sein. Die helle Schildchenspitze, nach BRISCHKE in Deutschland häufig vorkommend, ist in Schweden selten. Es ist wahrscheinlich, dass Zavomaculatus und lömbatellus zwei Rassen derselben Art sind; plastische Unterschiede kann ich nicht entdecken. Ct. flavilabris HOLMG. Syn. C£. connatus HOLMG. Als Unterschied zwischen fawzlabris und connatus führt HOLMGREN nur das Vorhandensein oder nicht von einer Schildchengrube und den + weit unter der Mitte gebrochenen Nervellus an. Die Grube ist bei den Typen äusserst unbe- deutend und bietet (wie es schon THOMSON, Op. ent. p. 890, gefunden hat) ganz wie der Nervellus kein brauchbares Merk- mal. Im Übrigen lässt sich gar kein Unterschied wahrnehmen. Von Ct. flavomaculatus GR. lässt sich favilabris nur durch die roten Schenkel abtrennen, und ich bin der Meinung, dass dieser eine Rasse jener Art ist. Folgende kleine Tabelle gibt eine Ubersicht der flavo- maculatus-V arietäten: 1. Hinterschenkel rot, bisweilen mit dunkler Spitze — 2. — Hinterschenkel schwarz, übrigens wie die Hauptart gefärbt. Var. flavilabris HOLMG. (Syn. connatus HOLMG.). 2. Gesicht und Wangen schwarz, Clypeus gelb — 3. — Gesicht und Wangen SQ weissgelb gefleckt. Im Übrigen wie die Hauptart gefärbt, aber vielleicht etwas grösser. Var. facialis m. (Syn. freustus var. 2 HOLMG.). A. ROMAN: NEUBESCHREIBUNGEN UND SYNONYME, 131 Anm. Diese Form tritt als besondere Rasse auf. Ich habe sie auf der Insel Öland in Anzahl ohne Beimischung der Hauptart auf Salix repens gefunden. 3. Grössere Form, 6—7 mm. Hypopygium © immer schwarz; alle Hüften und die hintersten Trochanteren schwarz. flavomaculatus GR. genuinus (Syn. præustus HOLMG.). — Kleinere Form, 4,5—6 mm. Hypopygium 9 rot, selten schwarz (Übergänge kommen vor); vordere Hüften und alle Trochanteren hellgelb. Var. limbatellus HOLMG. (Syn. minutulus PFANK.). Ct. borealis HOLMG. Syn. Ct. alpicola HOLMG. ©. Die einzige, männliche Type des C7. alpicola im Stockh. Mus. stimmt mit dorealis § ganz überein; HOLMGREN hat die beiden nicht verglichen. SCHMIEDEKNECHT zitiert bei alpicola irrtümlich das © und vereinigt damit ein 4 aus dem Thüringerwald. Die a/fzcola BRISCHKE ist vielleicht = /7- batus HOLMG., wenigstens zum Teil. Eridolius zonellus HOLMG. var. alpinus m. 1909. Diese Varietät war bisher in einem einzigen (als CZeniscus beschriebenen) J aus dem Sarekgebirge bekannt. Seitdem habe ich 3 ©, 3 £ in meinem Material aus der Torne Lapp- mark gefunden. Nur bei einem 2 vom !?/s 1908 sind die beiden hellen Punkten im Gesicht vorhanden, bei den übri- gen Exemplaren fehlen sie (© vom !?/s 03, 14/s 08, J vom 29,30/,, 7/3 03). Die extreme Form verdient natürlicherweise am besten einen eigenen Namen, weshalb ich künftig nur diese als Var. a/pinus ansehen werde. Das bisher unbekannte © ist nur 4,5—5 mm lang mit in der Mitte schwach verdick- ten Fühlern, nur der Endhälfte des Clypeus hellgelb (beim d dem ganzen Clypeus), breit lanzettlichem Hinterleib und schwarzem, hinten weisslich gerandetem Hypopygium; übri- gens wie das d. Die Schenkel können auch bei der Varietät ganz rot sein, in welchem Fall die sonst schwarzem Trochan- teren wie bei der Hauptart + gelb sind. 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Syndipnus (Synodytes) contractus THOMS. Syn. Svndipnus nigriventris m. d' 1909. Später habe ich in meinem Torne-Material auch das 2 von Syndipnus nigriventris gefunden und sehe, dass die Art schon von THOMSON beschrieben war. Uber S. contractus THOMS. siehe ROMAN, Ent. Tidskr. 1910 unter Syrodytes. Astiphromma marginellum (HOLMG.) THOMS. Syn. Astiphrommus analis (HOLMG.) var. alpina m. 1909. Bei einer späteren Durchmusterung der HOLMGREN’schen Mesochorus-Typen im Stockh. Mus. wurde die Identität mei- ner analis-Varietat mit Mesochorus marginellus HOLMG. ent- deckt. Diese Art ist garnicht ausschliesslich alpin. Gatt. Mengersenia SCHMIED. 1907. Syn. Hambergiella m. 1909. Nach der von SCHMIEDEKNECHT 1910 gegebenen Uber- sicht der Trib. Porisonin? und der kurz darauf folgenden Gattungsbeschreibung von Mengersenta in den Opusc. ichn. dürfte es keinem Zweifel unterliegen, dass meine Æambergiella mit der ersteren Gattung identisch ist, die beiden typischen Arten aber verschieden sind. Die vom Verf. zur Trennung der Gattungen benutzten Merkmale sind indertat nur Art- charaktere. Bei 7. sinuata m. hat sich SCHMIEDEKNECHT die Geisselglieder vermutlich länglicher vorgestellt als sie sind, denn in Wirklichkeit ist beim © die Apikalhälfte der Geissel entschieden perlschnurförmig mit kaum verlängerten Gliedern (beim ist die äussere Hälfte nicht perlschnurförmig). Die systematische Platz der Mengersenia zwischen Orthopelma TASCH. und den echten Porizoninen finde ich jetzt richtig, nachdem ich mich überzeugt habe, dass Orthopelma wirklich eine Ophionine ist (Sternaulen und Abscissula), was nicht mit der SCHMIEDEKNECHT’schen Motivierung (Op. ichn. p. 2057) allein gelingen wollte. dr a di Konservering af murade stekelbon for museiändamäl af Gottfrid Adlerz. Hos de flesta, som ute i naturen haft tillfälle att taga i betraktande de murande steklarnas fristående byggnadsverk, torde val någon gang tanken pa Onskvardheten af deras kon- servering för museernas skadesamlingar ha uppstätt. Hvad mig själf beträffar var det egentligen under sysslandet med arkeologiska utgräfningar som jag leddes in i denna tanke- gång. Pa ett sandigt graffält fran den förromerska järnåldern i Östergötland framgrafdes med lätthet stora, föga djupt under markytan stäende grafkärl af lera, hvilka, befriade fran den omgifvande sanden, föreföllo alldeles hela och oskadade, men vid hvarje om än sa försiktigt försök till bortflyttning fran platsen ohjälpligen follo sönder i sma skärfvor. Det foll mig dä in, att sannolikt en impregnering med en lösning af vattenglas (kali- och natronsilikat) skulle meddela dessa graf- karl önskvärd hallfasthet och tillata deras bortforande med bibehållen form. Sjalf har jag ej fått tillfälle att sedermera pröfva vattenglaset för detta ändamäl, men samtidigt kom jag att tänka pa att samma medel troligen skulle vara an- vandbart för att varaktigt konservera de bräckliga ror, som lergetingarna (Hoplomerus) af sma lerkulor uppmura öfver ingängen till sitt bo, äfvensom andra steklars ovaraktiga ler- byggnader, hvilka man hitintills knappast kunnat medföra fran själfva byggnadsplatsen. Vattenglaset har, som kändt, egenskapen att hastigt hårdna i luften, där det sa småningom under kolsyrans in- 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 verkan sönderdelas under afskiljande af kiselsyra. Det an- vändes därför bl. a. som ett slags mineraliskt lim för fram- ställande af konstgjord sandsten. Först under den gängna sommaren beslöt jag mig för att pröfva dess användbarhet pa Hoplomerus-roren. En alldeles lodrät sandbrink nära Indalsälfven i Lidens socken erbjöd ett utmärkt tillfälle till försök i denna riktning. Denna brink utgjordes af särdeles tydligt från hvarandra be- gränsade skikt, beroende på växlande lerhalt såväl i de olika skikten som i lägre och högre nivå af samma skikt. Bland det synnerligen rika stekellif, som lagt beslag på denna brink såsom en bekväm boplats, voro näst Colletes davesiana soli- tara getingar förhärskande och bland dem särskildt //op/o- merus reniformis och spinipes. Dessa båda arter byggde i stort antal sina horisontalt utstående, bågformigt nedåtkrökta rör af den mer eller mindre sandhaltiga lera, hvarpå platsen erbjöd tillgång. Den förra arten, som här fanns i öfver- vägande antal, byggde som vanligt mera solida rör, medan spinipes byggde sina välbekanta gallerformigt genombrutna. Det vattenglas, som jag använde för mina försök, var den vanliga på apoteken saluhållna lösningen af natronsilikat, hvilken jag fann tillfredsställande för mina ändamål, men allt- för möjligt är, att en inblandning af kalivattenglas skulle er- bjuda vissa fördelar. De första försöken aflupo olyckligt, enär jag ur flaskan hällde vattenglaslösningen öfver rören, som vid denna ymniga begjutning sjönko ihop eller lossnade från sitt fäste. Genom att med ett fint grässtrå (i brist på pensel) försiktigt bestryka rörens yta med en i början helt ringa mängd af lösningen lyckades det däremot sedermera att bibringa dem så pass mycken hållfasthet, att de, sedan detta vattenglas om en stund stelnat, utan skada kunde insuga mera. Därjämte im- pregnerades den rörets bas omgifvande ytan af brinken med tämligen riklig begjutning. I detta skick lämnades de så be- handlade rören i två dagar. Därefter utskars omkring deras fäste ett tämligen stort, kubformigt block, som omedelbart efter lossandet preparerades med knif för att låta några af cellerna och deras samband med ingångsröret tydligt fram- träda. Sedan foderlarverna plockats ut, impregnerades hela ADLERZ: KONSERVERING AF MURADE STEKELBON, 135 det utskurna blocket och kunde efter en stund utan skada bäras hem. Om nagra dagar var det hardt som sten. Metoden tillampades sedermera med lyckligt resultat i ‘manga fall. De gallerformigt genombrutna och därigenom vida skörare spznipes-rôren krafde emellertid en särskildt för- siktig behandling. Sadana anträffades äfven ett stycke fran nämnda plats pa horisontal och mera lerhaltig mark, dar de konserverades pa samma sätt. Sedan atskilliga utskurna och preparerade block med tillhörande Æoplomerus-rôr blifvit medförda till Sundsvall, be- slot jag, for att ytterligare satta deras hallbarhet pa prof, att insända nagra sadana till Riksmuseum i Stockholm. För detta ändamål fastgjordes de pa lämpligt sätt inuti en liten låda, hvarefter jag med afsikt utsatte dem för en onödigt brutal skakning genom att spika fast lådans lock. Lådan anbragtes sedan, omgifven af bomull och hopskrynkladt papper, i en större låda för att såsom ilgods med järnvägen föras till Stockholm, dit den anländt med, enligt hvad. prof. Sjöstedt meddelar, sitt innehåll i väl bibehållet skick. Härmed torde metodens användbarhet vara adagalaed, men den torde böra utarbetas mera i detalj. Bland annat kan varnas för en alltför ymnig begjutning med vattenglaset, som i sådant fall bildar ett fernissliknande öfverdrag och därigenom ger åt rören ett utseende, som är för dem främ- mande. I andra fall har en alltför ymnig begjutning af sand- blocken med impregneringsvätskan visat sig ha till följd en mjölliknande utvittring, möjligen af natriumkarbonat, som dock genom tvättning med vatten delvis kan aflägsnas. Det är påtagligt, att metoden skulle kunna få en rätt vidsträckt användning till åstadkommande af skådestycken på ett museum. Som exempel kan anföras en genomskär- ning af en myrtufva eller de präktiga gångar och kamrar, som myrorna anordnat kring någon i marken nedsänkt sten och som med tillhjälp af vattenglas säkert skulle kunna kon- Serveras i ett transportabelt skick. I ett dylikt fall torde möjligen vattenglaslösningen lämpligen böra spridas i form af ett fint regn medels en rafraichissör. Sveriges insektgeografiska indelning pa srundval af makrolepidopterernas utbredning. Af Einar Wahlgren. WARMINGS indelning af vaxtgeografien i floristisk och ekologisk har sin tillampning afven pa djurgeografien, och särskildt nödvändigt ar det, att insektgeografiens bada gre- nar, den faunistiska och den ekologiska, mera an stundom hittills varit fallet hällas skarpt isär fran hvarandra. Den faunistiska insektgeografien har till uppgift att fastställa de olika insektarternas (eller gruppernas) utbredning, att sasom insektgeografiska faunomraden, regioner, distrikt, provinser o. s. v. afgränsa sådana landområden, hvilkas insektvärld till sin sammansättning i stort afviker från angränsande trakters, samt att utforska de faktorer, som bestämma dessa insekt- geografiska områdens gränser. Den ekologiska insektgeogra- fien ater har till mal att undersöka insekternas fördelning znom de faunistiska områdena, att utreda insektvärldens sam- mansättning inom de växlande lifssamhällena samt att utröna lefnadsförhållandenas art och samlifvets natur i dessa lifssam- hällen (biosynoecier, biotoper) och deras lefnadsförband (bio- coenoser). En faunistiskt insektgeografisk indelning af vårt land — hvarom i denna uppsats ensamt är fråga — borde naturligt- vis grunda sig på ett statistiskt material, bestående i utbred- ningsuppgifter rörande samtliga svenska insekter. Då ett sådant material emellertid på långt när ännu icke föreligger i den form, att det kan för ändamålet bearbetas, återstår endast möjligheten att försöka en sådan indelning på grund- ‘ad E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTSGEOGRAFISKA INDELNING. 137 val af nagon tillräckligt stor och jamforelsevis val känd in- sektgrupp, hvars arter dessutom ha god spridningsförmaga och icke aro allt för starkt ekologiskt bundna. För vårt lands vidkommande fyllas dessa fordringar endast af fjärilarna och skalbaggarna. Bada ordningarna ha i detta fall sina fördelar och nackdelar, och hvilken man väljer, synes mig närmast vara en smaksak. Af åtskilliga skäl har jag emel- lertid föredragit fjärilarna, dock med uteslutande af de s. k. mikrolepidoptererna, hvilkas utbredning ännu är allt för ofull- ständigt känd. Man kunde invända, att äfven i vår kännedom om ma- krolepidopterernas utbredning ställvis allt för stora luckor finnas, för att icke motiveringen för en insektgeografisk in- delning baserad på denna komme att delvis hänga i luften. Att denna invändning har fog för sig, medges villigt och framgår allt för tydligt af det följande, men å andra sidan är säkerligen behofvet af en sådan indelning så starkt, att ett försök icke desto mindre måste göras. Och något annat än ett försök eller ett förslag kan det ju knappast bli fråga om. I fråga om terminologien för de djurgeografiska omra- dena har jag för de största af dessa bibehållit den sedan gammalt gängse benämningen regzoner i stället för det af EKMAN föreslagna och af mig förut godtagna »zoner», som väl kunde passa på vissa af fjäll- men knappast på låg- landsområden, och som ju lika väl som »regioner» brukats i växlande betydelse. Underafdelningarna af regionerna kallar jag distrikt och förutskickar redan har den upplys- ningen, att mellan regioner och distrikt icke blott råder en kvantitativ skillnad utan äfven en kvalitativ, i det regionerna äro klimatiskt begränsade områden, medan sammansättningen af distriktens fauna öfvervägande beror af (geo- eller kultur-) historiska faktorer. Skulle det visa sig, att regionerna behöfva uppdelas i mindre, klimatiskt betingade områden, må dessa kallas subregioner. Huruvida man vill tillerkänna ett öfver- gångsområde rang af region eller subregion af en närliggande region, är naturligtvis i många fall en smaksak. Distrikten torde lämpligtvis kunna uppdelas i insektgeografiska provin- ser, hvilkas begränsning betingas af mycket växlande och komplexa faktorer. 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Materialet till föreliggande uppsats utgöres utom af egna insamlingar samt fynduppgifter i litteraturen och i samlingar tillhörande universiteten i Uppsala och Lund, Riksmuseet samt Centralanstalten för jordbruksförsök till stor del af fynd- notiser och fangstlistor från åtskilliga trakter af vårt land, hvilka ett flertal samlare godhetsfullt ställt till mitt förfo- gande. Då jag hoppas någon gång framdeles bli i tillfälle att i tabellarisk form publicera dessa primäruppgifter tillika med deras proveniens, har jag icke ansett nödigt att belasta denna uppsats med litteraturcitat eller insamlarnamn. I fraga om artnomenklatur har jag af praktiska skal i regel anvandt STAUDINGER-REBEL-katalogens. Olika zoogeografiska indelningar af vart land. Min afsikt ar har icke att meddela nagon fullstandig historik öfver vart lands djurgeografiska indelning, endast att referera nagra representativa indelningsförsök, som pa grund- Val af olika djurgruppers utbredning gjorts, dels för att visa i hvad man äsikterna i fraga om en sädan indelning varit delade, dels för att pavisa i hvilken grad det forslag till in- delning, jag nedan föreslår, Ofverensstimmer med eller af- viker fran dessa tidigare försök. ZETTERSTEDT (Insecta Lapponica, 1840) urskiljer inom Lappland foljande insektgeografiska regioner: 1. Regio alpina »que ex alpibus summis et ipso jugo, nive perenni tectis, constituitur». 2. Regio subsylvatica et subalpina. 3. Regio sylvatica. Af dessa regioner omfattar den andra saval videbaltet som fjällbjörkskogarna, medan »regio sylvatica» utgöres af barrskogsomradet. Sven NILSSON (Skandinavisk fauna. Däggdjuren, 1847) indelar pa grund af däggdjurens utbredning landet i foljande djurgeografiska omräden. 1. Snöregionen, som sträcker sig fran de högsta snö- fjällens toppar ned till den första busken. 2. Vide- och bjorkregionen. E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 139 3. Barrskogsregionen. 4. Ekens region (»raknas fran den trakt i Norden, dar eken börjar utgöra skog»). 5. Bokens region. 6. Svarta mullbärsträdets region eller Skåne. Nilssons tre öfversta regioner äro således lika med ZET- TERSTEDTS. AURIVILLIUS (Nordens fjärilar, 1888—1891) framhåller, att fjärilarnas utbredning inom vårt område ännu ej gjorts till föremål för noggrannare studier, men att man i nära öfverensstämmelse med växtgeografin synes kunna uppställa följande områden, som här anföras i omvänd ordning. 1. Fjällhögslätterna ofvan buskregionen. 2. Björk- och videområdet, omfattande fjälltrakterna ofvan barrskogen. 3. Barrskogsomrädet, omfattande hela norra Sverige från nordliga Värmland, Dalarne och Gästrikland. 4. Ekomrädet, som i norr sträcker sig till Dalälfven. 5. Bokomradet, omfattande Skåne, Blekinge, södra Sma- land med Öland, Halland och Bohuslän. »Säsom ett bihang till detta område kan räknas Gottland, som har en egendom- lig fjärilvärld, starkt påminnande om Östersjöprovinsernas och Tysklands». AURIVILLIUS’ regionindelning öfverensstämmer således fullständigt med SVEN NILSSONS med undantag af att dennes sydligaste region uteslutes. ROMAN (Ent. tidskr. 1905) diskuterar det a/pznra insekt- geografiska områdets utsträckning och anser på grunder, som jag längre fram återkommer till, att dess nedre gräns sam- manfaller med barrskogsgränsen. Vid denna gräns börjar det boreala skogsområdet. EKMAN (Die Wirbeltiere der arktischen und subark- tischen Hochgebirgszone im nördlichsten Schweden, 1907) indelar fjällomrädena frän vertebratgeografisk synpunkt i föl- jande tvenne omräden. 1. Arktiska sonen, omradet ofvan björkgränsen; en in- delning af denna i subzoner anser förf. omöjlig. 2. Subarktiska skogszonen, som i norra Norrland (Väster- botten) stracker sig ned till Bottniska viken, men hvars grans 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. längre söderut drager sig inåt landet i sydvästlig och väst- lig riktning och ungefär i norra Värmland når norska gränsen. Senare (Norrlands djurvärld, 1909) omnämnes 3. Sydsvenska zonen, »som med sina nordliga utposter bland djurvärlden gar in i Gästrikland och sydöstra Hälsing- land». Som synes afviker EKMAN's indelning väsentligt från SVEN NILSSON's: han sammanslår den senares regioner I och 2 samt 4, 5 och 6. MUNTHE (Studier öfver Gottlands senkvartara historia, 1910) urskiljer pa grundval af land- och sötvattensmollusker- nas utbredning följande omräden. 1. Alpina (arktiska) regionen, »omfattande fjälltrakterna, d. v. s. de omraden, som upptagas af juliisotermerna för G:a + 10 till 12°». 2. Loreala regionen, upptagande bältet mellan den före- gående regionen och ned till området mellan 14 och 15°- iso- termerna. 3. (Norra) tempererade regioner, söder om juliisoter- men för c:a 15°. Slutligen har jag i ett föredrag i Entomologiska sällska- pet i Lund 77/1 1912 (referat i Ent. tidskr. 1913, sid. 75) föreslagit nedanstaende insektgeografiska, speciellt lepidopte- rologiska, regionindelning. Arktiska (resp. alpina) regionen. Subarktiska (resp. subalpina) regionen. 3. Boreala regionen. 4. Subboreala regionen. 5. Zempererade regionen. I det följande skall jag närmare precisera dessa omra- dens gränser afvensom gifva en i vissa fall helt summarisk redogörelse för fjärilfaunans korologiska beskaffenhet inom de särskilda regionerna och deras underafdelningar för att därigenom visa, i hvad man denna indelning kan aga berät- tigande. Af den ofvan meddelade öfversikten öfver de olika för- söken till indelning framgär nämligen, att meningarna i ätskil- liga punkter aro ganska delade; särskildt aro åsikterna skif- NH N E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTSGEOGRAFISKA INDELNING. 141 tande i fråga om fjällregionernas omfattning, rörande den tempererade regionens nordgräns samt beträffande bokregio- nens (och mullbärsträdregionens) berättigande. Arktiska regionen. Att det ofvan björkgränsen belägna fjällomrädet, GÖRAN WAHLENBERG s »regio alpina» och EKMAN’s »arktiska zon», äfven insektgeografiskt bör afskiljas såsom en särskild region, därom torde numera råda föga meningsskiljaktighet. Äfven PAGENSTECHER (Die Verbeitung der Schmetterlinge, Jena 1909) later den fjarilgeografiska arktiska regionens nedre grans sammanfalla med trädgränsen. ZETTERSTEDT, NILSSON och AURIVILLIUS rakna videzonen tillsammans med fjällbjörkom- radet. Videzonen är emellertid endast en af topografiska och hydrografiska förhällanden betingad växtformation, som i flackare sluttningar kan följa fjallbäckarna hundratals me- ter upp i fjällhedsomrädet, medan den i brantare stupningar endast bildar ett smalt gränsbälte ofvan björkskogen; oftast är den upplöst i isolerade buskbestånd, som rundt om om- gifvas af fjällhedsformationer. Att i sådant fall faunistiskt geografiskt skilja den från arktiska regionen är ogörligt. Ekologiskt utgöra dock dessa videbestånd karakteristiska och från fjällhedsformationerna väl skilda biosynoecier. ROMAN (l. c.) anser, att såsom den arktiska (alpina) regionens nedre gräns bör anses barrskogsgränsen, och att således hela björkområdet bör sammanslås med densamma. Men hans motivering: »emedan hon (insektsfaunan) ofvanför trädgränsen med få undantag blott är ett fattigt extrakt af björkfaunan», synes mig tydligt tala för en motsatt uppfatt- ning. Redan uttrycket »fattigt extrakt» vittnar ju om, att allra största delen af björkområdets insektvärld upphör vid trädgränsen, hvilket i och för sig vore tillräckligt skäl för att låta denna sammanfalla med regiongränsen. Komma sa de tungt vägande »fa undantagen», d. v. s. att i denna fattiga högfjällsfauna ingå för densamma säregna element, så synes mig alldeles icke något skäl föreligga att för insek- ternas vidkommande frångå det zoogeografiskt gängse bru- 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ket att låta arktiska regionens nedre gräns och trädgränsen sammanfalla. Icke heller kan man invända, att björkgränsen för insektvärlden är en rent ekologisk gräns. Den är näm- ligen också en mycket skarp klimatgräns. Den arktiska tundrans gräns brukar man anse ungefärligen sammanfalla med juliisotermen för + 10°, och ungefär detsamma synes vara förhållandet med tjällregionens nedre gräns. Äfven öfriga klimatiska förhållanden äro mycket olika på båda sidor om björkgränsen: den arktiska regionens klimat är torrt, björkskogsområdets jämförelsevis fuktigt, insolationen och därmed markens upphettning är betydligt starkare på fjäll- heden än i björkskogen, och vindstyrkan är med säkerhet väsentligt större. Frågan om den arktiska regionens uppdelning i smärre afdelningar är icke så lätt att klara med den ofullständiga kännedom vi för närvarande äga om regionens insektfauna. Huruvida jöklarna och de perenna snöfälten med deras fattiga fauna af kollemboler böra anses bilda en nival subregion eller endast utgöra nivala biosynoecier är egentligen en smak- sak. För egen del lutar jag närmast åt det senare alterna- tivet. Däremot anser jag det vara väl motiveradt att dela re- gionen i ett (eu-Jarkitskt distrikt, omfattande de nordligare mera sammanhängande fjallvidderna, och ett alpint distrikt, omfattande de sydligare och mera särsprängda, ur de lägre regionerna ôformigt uppskjutande fjallhedsomradena. En sådan indelning synes mig motiverad genom fjärilfaunans olikhet i de båda områdena, en olikhet, som närmast är be- tingad af invandringshistoriska orsaker. Uteslutande eller företrädesvis inom den arktiska regio- nen synas förekomma: Colias nastes werdandi ZETT., €. hecla sulitelma AUR., Melitea iduna DALM., Brenthis polarts B., Erebia medusa polaris SYGR., Oeneis bore SCHN., Lycena orbitulus aquilina STGR., L. pheretes HB., Hesperia andro- mede \NALLGR., Anarta melanopa THNBG., A. Richardsoni CURT., A. leucocycla staudingeri AUR., A. Zetterstedti STGR., A. lapponica TUNBG., A. guieta HB., Larentia polata HB., L. byssata AUR., Psychopohora frigidaria GN., Biston lappo- narıus B., Psodos coracina ESP. à ui a ri + E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 143 Af dessa aro följande blott träffade inom det exarkiiska distriktet: C. n. werdandi, C. h. sulitelma, M. iduna, B. polaris, E. m. polaris, O. bore, L. o. aquilina, A. Richardsoni, A. 1. Staudingert, A. Zetterstedti, A. quieta, L. polata, L. byssata och P. frigidaria. (A. Richardsoni, Staudigeri och Zetierstedti aro dock funna pa Dovre). Endast i alpina distriktet finnes Lycæna pheretes (Jämtl. och Härjed.). De öfriga äro gemensamma för bada distrikten. Jag har förut omnämnt, att denna indelning af den ark- tiska regionen skett af invandringshistoriska skäl, och jämför man de olika gruppernas utomskandinaviska utbredning, fin- ner man ocksa en slaende olikhet. Af de 14 endast i det euarktiska distriktet förekommande arterna saknas 12 i Al- perna eller Mellaneuropas berg, medan de tva äterstäende, Erebia medusa och Lycena orbitulus dar förekomma i fran de nordiska skilda raser. Däremot finnas flertalet af de för båda distrikten gemensamma arterna äfvensom Lycena phe- retes äfven i Alperna. Det lider intet tvifvel, att hufvudmassan af den speciellt euarktiska artgruppen invandrat till Skandinaviska halfön från Nordsibirien längs Ishafvets kust. Ej heller synes det vara tvifvelaktigt, att de för arktiska regionen och Alperna gemensamma arterna och särskildt Lycena pheretes inkom- mit på en sydlig invandringsväg, eller rättare en sydvästlig. Sedan man numera synes luta åt den åsikten, att äfven den nordvästnorska kustremsan under den senaste, den baltiska, istiden varit täckt af inlandsisen, finnes ingen möjlighet att antaga, att vår arktiska fauna rekryterats från interglaciala stammar, som vid norska kusten kvarlefvat under den bal- tiska istiden. Ej heller kan rent arktiska formers invandrings- väg ha gått genom södra och mellersta Sverige, alldenstund den arktiska växtvärlden, och naturligtvis då äfven djurvärl- den, till följd af den senkvartära tidens hastigt stegrade tem- peratur, så vidt man vet, aldrig nådde längre än till en linje Göteborgstrakten—norra Skåne—mellersta Öland—mellersta Gottland. Den enda väg, de söderifrån kommande arktiska arterna kunnat invandra, är således längs Norges kust, där en fossil arktisk flora är känd ända upp till Trondhjems- fjorden. Entomol. Tidskr. Arg. CEE E22 (10975): Io 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Utom de förut nämnda har jag endast kunnat finna föl- jande makrolepidopterer annoterade fran var arktiska region: Brenthis pales SCH., freija THNBG., frigga THNBG. och ¢hore HB., Ærebia lappona ESP., Oenets norna THNBG., Lycena ar- gus L., Anarta cordigera THNBG. och melaleuca THNBG., Larentia hastata subhastata NOLCK., Gnophos sordaria THNEG., Pygmena fusca THNBG. samt Anthrocera exulans vanadıs DALM. Subarktiska regionen. Denna utgöres i första hand af den botaniska björkre- gionen, WAHLENBERG’s »regio subalpina», hufvuddelen af ZETTERSTEDT's »regio subsylvatica et subalpina» och NILS- SON's och AURIVILLIUS »vide- och björkregion». Men dess- utom mäste entomogeografiskt, speciellt i lepidopterologiskt hänseende, hit äfven räknas de öfre delarna af barrskogsom- rådet. Hvad EKMAN säger om fagelfaunan — »i den öfre barrskogsgränsen upphöra visserligen en del äkta barrskogs- fåglar att finnas, men de allra flesta arter, som finnas i björk- bältet, finnas lika talrikt i barrskogarna» — äger sin giltig- het äfven i fråga om fjärilfaunan, om endast i st. f. »barr- skogarna» sattes »de öfre barrskogarna». ROMAN är visserligen, som nämnts, af den åsikten, att barrskogsgransen utgör en viktig entomogeografisk gräns, och anför sasom skäl därför, att faunan blir betydligt för- ändrad genom franvaron af tall och gran. Detta ar natur- ligtvis lika obestridligt, som att faunan i en tallskog och i en närbelägen björkskog pa slattlandet aro hvarandra väsent- ligt olika; jag menar, att olikheten i ena som i andra fal- let mera ar af ekologiskt-geografisk (biosynoecisk) an af fau- nistist-geografisk natur. Tager man daremot, som sig bor, hänsyn till sadana insekter som fjärilarna, hvilkas utbred- ningsgräns i regel icke sammanfaller med näringsväxtens, kan man icke tillskrifva barrskogsgränsen en sa stor bety- delse. Orsaken till att en del af barrskogsomradet enligt min me- ning mäste sammansläs med björkomrädet är säledes dels att E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING, 145 björkomrädets fjärilar vanligen — och icke enstaka utan i mängd — ga ned i öfre barrskogarna, men dels också, att vissa utprägladt nordliga fjärilar (t. ex. Anarta Bohemanni) tyckas ha sitt hufvudtillhåll just i de öfre barrskogarna och icke alls eller blott i enstaka fall vara utbredda öfver den boreala regionens lägre moränmarker eller sedimentslätter. Att närmare bestämma, hvar den nedre gränsen för den sub- arktiska , regionen ar att förlägga, är emellertid för närva- rande omöjligt. Härför skulle fordras en långt bättre och mera detaljerad kännedom om våra norrländska fjärilarters utbredning, än vi för närvarande ha. Till följd häraf är det också i många fall svårt att säga, hvilka fjärilar som ha sin hufvudutbredning i denna region; svårt framför allt därför, att man om de fynd, som äro gjorda långt ned i den bore- ala regionen, icke vet, huruvida fyndlokalerna tillhöra den egentliga, sammanhängande utbredningsarealen eller äro iso- lerade fran denna. I senare fallet kunna de ju vara och äro säkerligen i många fall reliktlokaler från en tid med kallare klimat, i annat fall kan det vara fråga om ett rent tillfälligt uppträdande. Nedanstående förteckning är därför nödvändigt- vis rätt provisorisk. Såsom hufvudsakligen tillhörande den subarktiska regio- nen räknar jag emellertid följande arter. 1. Skandinaviskt endemiska arter: Agrotis gelida (Me- vest AUR.), Anomogyna obliterata ZETT., Anarta Ragnowi PUNG. 2. Nordsibiriska arter (inkl. arter, som förekomma i Centralasien men ej pa Mellaneuropas berg): Zrebia disa THNBG., Oeneis norna THNBG. (pseudorelikt pa Ingarön), Anarta Bohemanni STGR., Plusia diasema B. (möjligen till- hörande arktiska regionen), Arctia festiva BKH., Sesza polaris STGR. Till denna grupp räknar jag också Plusia paris HB., som ej träffats i Asien, men som förekommer i Grönland och Labrador. 3. Subarkto-alpina arter: Brenthis thore (borealis STGR.), — enstaka fynd äfven pa myrar i Medelpad — Erebia lap- pona ESP. (ett ex. etiketteradt »Västmanland» i Västerås läro- verksmuseum), Hadena Maillardi HG., Anarta funebris HB. (enstaka ex. äfven i Västerbotten), Pygmena fusca THNBG. 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Arctia Quenselü PAYK., Anthrocera exulans (vanadis DALM.) Af dessa saknas Pygimena fusca oeh Anthrocera exulans i Asien. Beträffande invandringsvägarna gäller detsamma som 1 fråga om de arktiska arterna. Att de båda sistnämnda arterna invandrat från sydväst, är otvifvelaktigt, och att en stor del af de subarkto-alpina arterna gått samma väg, är högst sannolikt. Samtliga med undantag af Larentia turbata och Arctia Quenselii äro träffade i våra sydligare fjallomra- den eller på Dovre. Att flertalet af de nordsibiriska arterna a andra sidan kommit österifrån, är lika sannolikt. Tre utaf dem, nämligen Ærebia disa, Anarta Bohemanni och Arctia festiva, saknas såväl i våra sydligare fjalltrakter (Jamt- land—Dalarne) som pa Dovre. Möjligen skulle därför äfven den subarktiska regionen kunna uppdelas i ett nordligt (subarktiskt 7 sp.) och ett syd- ligt (subalpint) distrikt, men, som sagdt, just i fråga om det subarktiska områdets fjärilfauna, är ännu allt för litet kändt, för att med bestämdhet kunde afgöras, om en sådan indel- ning vore berättigad. ; Inom vår subarktiska regions björkområde äro, såvidt jag kunnat finna, utom de förut nämnda endast följande fjärilar funna: Pieris napi bryonie O., Colias paleno L., Vanessa urtice L., Melitea athalia parthenie AUR., Brenthis aphirape ossianus HBST., 2. selene hela STGR., PB. euphrosyne fingal HBST., B. pales lapponica STGR., B. p. isis HB., B. p. aquilonaris STICH., Ærebia hgea L., Chrysophanus hippothoe Stiebert GERH., Lycena argyrognomon lapponica GERH., L. optilete cyparissus HB., Augiades comma catena STGR., Hesperia andro- mede \WALLGR., Orgyia antıqua L., Agrotis speciosa arctica ZETT., A. primule conflua TR., A. occulta L., Mamestra den- tina Esp., Bombycia viminalis F., Dyschorista suspecta HB., Anarta cordigera THUNB., A. melaleuca THUNBG., Herminia tentacularia L., Acidalia fumata STPH., Lygris populata L., Larentia munitata HB., L. incursata HB., L. montanata lap- ponica STGR., L suffumata S. V., L. dilutata BKH., L. cæst- ata LANG., L. hastata subhastata NOLCK., L. affinitata STPH., L. adequata BKH., L. albulata SCHIFF., Gnophos sordaria THBG., Parasemia plantaginis L., Hepialus humuli L., A. fusconebulosa DEG., H. hecta L. E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 147 Boreala regionen. Till den insektgeografiska boreala regionen höra fram- for allt de geografiska omraden HOGBOM benämnt moränli- dernas och de stora myrarnas region samt silurregionen (cen- traljämtska silurfältet) men dessutom säkerligen ocksa den vasterbottniska delen af kustregionen. Gränsen gar i söder från Värmlands nordspets genom södra Dalarne och därpå såsom sydostgräns ungefär längs 200-meterskurvan genom de sydnorrländska kustprovinserna till mellersta eller norra Ånger- manland. Gränsen kommer därigenom att ungefärligen sam- manfalla med juliisotermen för + 15” och samtidigt med syd- gränsen för MUNTHE's boreala region och väl också med den mera obestämda gränsen för EKMAN’s subarktiska zon. Ilikhet med MUNTHE föredrager jag afgjordt benämningen »boreal». Regionens fjärilar — utom de nordliga arter, hvilkas sydgräns faller inom sydligare regioner — tillhöra följande korologiska grupper. 1. Endemisk art: Lasionycta skrelingia H. S. 2. Nordsibiriska arter: Brenthis freija THNBG., BD. frigga THNBG., Agrotis tecta HB., A. suecica AUR., Anomogyna leta- bilis ZETT.Crasia iris ZETT., Anarta melaleuca TUNBG., Plusia macrogamma Ev., Malacodea regelaria TNGSTR., La- rentia abrasaria H. S. Ätskilliga af dessa arter (Brenthis-arterna, A. suecica, C. iris, A. melaleuca) ga liksom L. skrelingia ned till Hälsing- land, men med undantag af A. melaleuca äro de ej kända fran provinsens kustomrade. M. regelaria finnes i Riksmu- seets samlingar fran Medelpad och fran Uppland. I det senare landskapet ar arten möjligen af pseudorelikt natur. Äfven en annan af gruppens tjärilar, B. freija, har en reliktforekomst i södra Sverige, pa Kolmärden. Jag har tidi- gare sökt tolka dess därvarande förekomst sasom varande af subatlantisk pseudoreliktnatur. Alldeles omöjligt synes dock icke, att den kunde vara en verklig relikt. Arten har nämligen också isolerade reliktförekomster i Estland och Livland. I det stora hela torde dock gruppen hos oss vara af östlig härkomst. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 3. Poreo-alpina arter: Plusia Hochenwartht HOCHENW., Larentia turbata (fuscolimbata TNGSTR.), Lithosia cereola HB., Hepialus ganna HB. Af dessa ar Z. cereola funnen äfven i Ångermanland, dock ej i kustomradet. Ehuru samtliga arter utom Z. cereola utom i Alperna äfven förekomma i Sibirien eller Centralasiens berg, synes det sannolikt, att de hos oss äro sydliga invandrare. Sär- skildt gäller detta P. Hochenwarthi, hvars uppträdande i Västergötland säkerligen är af reliktnatur. ZL. turbata och A. ganna aro möjligen funna 1 Ostpreussen, L. cereola i Estland och Livland. 4. I Skandinavien nordlig men i Mellaneuropa spridd art: Pamphila palemon PALL. Denna art har pa Skandina- viska halfön en egendomligt isolerad utbredning: Lappland, Jamtland, Hälsingland och Helgeland i Norra Trondhjems amt. SCHOYEN upptar den äfven med ? fran Lister och Mandals amt. I Finland är den kand fran Karelen, i Dan- mark saknas den. För öfrigt ar den emellertid utbredd sa- val längs Östersjökusten (Östersjöprovinserna, Ost- och Väst- preussen, Pommern) som i det inre Mellan- och Östeuropa till Sydryssland och Italien. | 5. Sydliga arter. Af de cirka 200 arter, som tillhöra denna grupp, aro 98,8 °/o af sibirisk, 2,4 °/o af orientalisk och 6,6 °/o af europeiskt-endemisk (eller osäker) härkomst. Dess- utom uppträda tidtals inom regionen de tva mediterrana flyktingarna Pyrameis cardut och Acherontia atropos. Afven för den boreala regionen gäller, att dess insekt- fauna, sarskildt det stora barrskogsomradets, annu ar allt for ofullstandigt kand, for att en distriktsindelning skulle kunna från entomologisk synpunkt med säkerhet företagas. Af vertebraternas och molluskernas fördelning inom området att döma och från allmänna faunistiskt geografiska synpunkter synes det emellertid sannolikt, att HÖGBOMS förut nämnda. på samma gång geologiska och kulturgeografiska indelning äfven äger insektgeografisk giltighet, och att således från det centralboreala distriktet bör afskiljas ett jämtländskt och ett västerbottniskt distrikt. Hvad man hittills entomologiskt känner, talar åtminstone icke emot en sådan indelning. E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOFRAFISKA INDELNING. 149 Subboreala regionen. Den subboreala regionen omfattar norra och mellersta delarna af Värmland, nordvästra delen af Västmanland, södra Dalarna samt det sydnorrländska kustomradet till mel- lersta eller norra Ängermanland. Omrädet kommer säledes att begränsas af juliisotermerna för + 15 och + 16°. Att det sa begränsade omrädet — vare sig man vill anse det sasom en egen region eller sasom en subregion till någon af de båda angränsande regionerna — bör betraktas såsom ett insektgeografiskt område af viss själfständighet, synes mig otvetydigt. Att det utgör ett öfvergångsområde, är lika tydligt och har från flera håll poängterats. För Värm- lands bergslager har WAHLBERG (K. V. A. Öfvers. 1852) framhållit detta, för öfre Klarälfdalen har jag (Ark. f. Zool. 1908) konstaterat detsamma; i fråga om Hälsingland har WISTRÖM (Årsredogörelse för h. elementarlärov. i Hudiksvall 1871) gjort samma uttalande liksom ADLERZ (Sveriges rike II, 1902) i fråga om Medelpad, och detsamma framgår af mina fjarilforteckningar (Ent. tidskr. 1912 och 1913) från Angermanland. Pafallande ar regionens fattigdom pa nordliga arter. Be- traffande det forhallandet, att ett stort antal sydliga former stanna vid regionens sydgräns, medan a andra sidan ett fler- tal ej eller föga ôfverskrider dess nordgräns, kunde man in- vända, att detta förhållande endast är skenbart, beroende pa att områdets fjärilfauna är så mycket ofullständigare känd än södra Sveriges, medan vår kunskap om det boreala omra- dets yarilfauna är ännu sämre. Invändningen är naturligtvis i viss mån befogad. En jämförelse med Norge och Finland visar dock, att de inomsvenska nordgränserna för en stor del af ifrågavarande sydliga fjärilar icke endast äro skenbara. Talar således de nordliga och sydliga fjärilarternas be- gränsning inom området för detsammas insektgeografiska särställning, så är det dock i ännu högre grad anmärknings- värdt, att regionen hyser ett antal arter, som äro inskränkta till densamma eller åtminstone gå blott obetydligt längre åt norr eller söder. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Utom de förut nämnda sydliga arter, som gå uppi högre belägna regioner, och de nordliga arter, som träffas ända ned i den tempererade regionen, hyser den subbo- reala regionen följande geografiska grupper. 1. Arter med hufvudutbredning inom regionen: Lycaena Donselit B., Pamphila silvius KNOCH., Odontosia carmelita Esp., Pygera anachoreta F., Agrotis sincera H. S., Hadena illyria Frr. Ayllomyges conspicillaris L., Plusia microgamma HB., Larentia pupillata THNBG., L aptata HB., L. pomocriaria Ev., Zephroclystia denotata HB., Gnophos serotinaria HB., G. dilucidaria HB., Sterrhopteryx Standfussi HS. De nu anförda arterna tillhöra emellertid tva olika koro- logiska grupper. a. Montana arter, i Mellaneuropa hufvudsakligen forekom- mande i Alperna eller i lagre bergstrakter (de flesta dess- utom i Sibirien): Lycena donzelü, Agrotis sincera, Hadena illyria, Plusia microgamma, Larentia aptata och pupillata, Gnophos serotinaria och dilucidaria samt Sterrhopteryx Stand- fussi. Endast dessa synas vara klimatiskt begränsade till området. Samtliga utom ZL. aptata och G. dilucidaria ga emellertid ned i Uppland, A. sincera, H. illyria och L. pu- pillata äfven i Södermanland. Reliktartadt uppträda dess- utom L. Donselii i Västergötland och G. dilucidaria i Oster- götland och Kalmar län. Sakerligen aro gruppens arter syd- liga invandrare och närmast harstammande fran Mellaneuropas senglaciala blandfauna. b. Arter med spridning i Mellaneuropas lågland: Pam- phila silvius, Odontosia carmelita, Pygera anachoreta, Xyllo- myges conspicillaris, Larentia pomertarta, Tephroclystia deno- tata. Af dessa ga O. carmelita, P. anachoreta, X. conspicil- laris och 7. denotata sydligast till Uppland; ZL. pomærtiaria ar utom i Medelpad funnen i Västergötland. Samtliga synas saknas icke blott i södra Sverige utan äfven i Danmark. I Finland förekomma alla utom A. conspicillaris; L. pomeriaria dock endast i Karelen. Möjligen kunde man misstänka en invandring från öster eller sydost: samtliga finnas i Östersjö- provinserna och i Ost- eller Västpreussen. Till härkomsten äro de flesta sibirier, 7. denotata möjligen oriental? O. car- melita är en europeiskt-endemisk art. — El E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING, I51 2. Arter med sydgräns i (eller föga nedanför) subboreala regionen aro Prenthis aphirape osstanus HBST., Oeneis jutta HB., Erebia embla THNB., Chrysophanus amphidamas ESP., Larentia serraria Z., L. incursata HB., L. minorata FR. Med undantag af £. embla och L. serraria aro dessa mer eller mindre utbredda i Mellaneuropa, vanligen montant eller pa myrar; ©. jutta dock endast i Ostpreussen och C. am- phidamas ej i västra Mellaneuropa. Att de båda nordsibiriska E. embla och L. serraria aro nordliga invandrare, därom råder icke något tvifvel; att detsamma är fallet med ©. jutta och C. amphidamas, ar val ocksa sa godt som sakert. Jag har pa annat stalle framhällit, att den förra pa Ingarön torde an- ses vara en subatlantisk relikt, och ser fortfarande ingen annan plausibel forklaring pa dess darvaro. I fraga om gruppens öfriga arter ar fragan om invand- ringsvägen svårare att besvara. Jag har tidigare ansett 5. aphirape på Kolmården såsom en subatlantisk relikt, hvilket fortfarande förefaller mig sannolikt; en sydlig invandring är dock tänkbar, och arten kunde därstädes vara en verklig relikt fran invandringstiden. En sydlig invandrare är väl Z. mzno- vata, som saknas i Asien, och sannolikt äfven Z. zncursata. 3. Syaliga arter med nordgräns inom subboreala regio- nen. Af de omkring 170 fjärilar, som tills vidare måste räknas till denna grupp äro 82 °/o sibirier, 9,9 °/o orientaler och 8,2 °/o mediterrana eller europeiskt-endemiska. (Protoparce convol- vuli uppträder endast säsom flykting inom omrädet). En jämförelse med den boreala regionens sydliga fjärilar visar saledes en relativ förstärkning af det orientaliska elementet pa bekostnad af det sibiriska. Tempererade regionen. Till den tempererade regionen hör äterstäende delen af landet söder om den subboreala regionen. Regionen kan lämpligtvis indelas i fyra distrikt: 1) mellansvenska laglands- distriktet, 2) smäländska höglandsdistriktet, 3) sydsvenska kustdistriket och 4) baltiska öarnas distrikt. 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 A. Mellansvenska laglandsdistriktet. Distriktet omfattar Uppland, Södermanland, Närke, de sydligare och lägländta delarna af Västmanland och Varm- land, norra delen af Västergötland samt (troligen) Dalsland. Utom de sydliga arter som ga upp i nordligare regioner samt det fåtal förut nämnda nordliga fjärilar sammansättes distriktets fauna af följande korologiska grupper. 1. Arter endast träffade inom distriktet: Drymonia chao- nia HB., Ptrlophora plumigera ESP., Dasychira abietis SCH., Asrotis tslandica rossica STGR., Chloantha hyperict F., Laren- tia sagittata F., Tephroclystia trisignaria H. S., T. inturbata HB., Rhyparia purpurata L., Sterrhopteryx hirsutella HB. Bland dessa intager A. z. rossica en särställning, i det dess hufvudform är känd från Island samt norra och mellersta Asien, medan 7ossica-rasen utom från Sibirien och Central- asien är känd i Ryssland från södra Uralområdet öfver Kasan och Pskov till Östersjöprovinserna. De öfriga bilda ej heller någon själfständig korologisk grupp; samtliga äro hos oss träffade i enstaka eller ett fåtal individ, oftast i den väl undersökta Stockholmstrakten, alla ha i Mellaneuropa en vidsträckt utbredning, och de flesta finnas äfven i Danmark (und. C. hyperici, R. purpurata och S. hirsutella), medan de däremot (und. X. purpurata och SS. hirsutella), så vidt jag känner, saknas i Finland. 2. Arter med sydgräns inom distriktet: Selenephera luni- gera Esp., Agrotis sobrina DUP., A. hyperborea ZETT., À. speciosa HB., A. fennica TAUSCH, Mamestra glauca HB., La- ' rentia teniata ST., L. transversata THBG., L. munitata HB. Samtliga dessa aro i Europa mer eller mindre skarpt ut- präglade boreo-alpina (resp. boreo-montana) arter, som ma- hända rätteligen borde sammanföras med de subboreala fjärilarna. 3. Sydliga arter med nordgräns inom distriktet. Hit höra omkring 240 arter, af hvilka c:a 64 °/o äro af sibirisk och c:a 25 °/o af orientalisk härkomst; de öfriga äro mediter- rana eller europeiskt endemiska. En ytterligare indelning af distriktet i underdistrikt eller 7 E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING, 153 insektgeografiska provinser är för närvarande icke möjligt. Att emellertid en sadan vore berättigad, framgar dock rätt tydligt af hvad man redan känner. Att ett flertal af distrik- tets fjärilar endast äro kända fran dess östra delar, beror naturligtvis därpå, att Stockholmsområdet är det i fjärilfau- nistiskt hänseende kanske bäst undersökta området af vårt land. Men frånsedt detta bör säkerligen Stockholms län fram- deles afskiljas såsom en särskild insektgeografisk provins, bland annat därför att det är distriktets enda kustområde med fjä- rilar sådana som Parnassius mnemosyne L., Arsilonche albo- venosa GOEZE och Miana literosa HW. Äfven de västra delarna af området hysa arter, som saknas i de östra, t. ex. Venilia macularia L. och Timandra amata L., i Värmland och Æuchloris vernaria HB. i Västergötland. B. Småländska höglandsdistriktet, Hit hora framför allt Jönköpings och Kronobergs län samt val ocksä angränsande delar af Västergötland och Skane. Mähända borde omrädet rent af betraktas sasom en särskild subregion, enär säkerligen bl. a. klimatiska faktorer sätta prägel pa dess insektfauna. Ehuru en undersökning af de smäländska skogstrakternas och myrmarkernas fjärilfauna skulle vara .af mycket stort insektgeografiskt intresse, är emellertid i det hänseendet mycket litet gjordt. Ätskilliga notiser om fjärilfynd i »Smäland» finnas väl i litteraturen, och åtskilliga fjärilar med samma etikett finnas val i vara offentliga samlingar, men dä intet närmare uppgifves om fynd- orten, äro dessa upplysningar af föga värde. Fran Kronobergs län är så godt som intet bekant, och hvad som i litteraturen finnes om Jönköpings läns fjärilar, rymmes i LAGERBERGS uppsats i denna tidskrift, årg. 1911. Dessutom har jag dock i bref från lektor VON PORAT erhållit många och högst värde- fulla uppgifter om länets fjärilfauna. Af fjärilar, som saknas i nordligare distrikt eller regioner, känner jag från Smålandsdistriktet endast Leucodonta bicoloria SCHIFF. från båda länen, Diphtera alpium OSB., och Agrotzs cursoria HUFN. från Jönköpingstrakten, Aporophyla lutulenta BKH., från Gränna, Tholomiges turfosalis WCK. från Krono- 154 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. bergs län samt (?) Aypenodes tenialis HB. En uppgift, att Hycena hylas Esp. skulle vara funnen i Jönköpingstrakten, betraktar jag tillsvidare sasom osäker. Däremot saknas inom omrädet med all sannolikhet sädana inom östra Smäland allmänna och upp i Östergötland träffade arter som Pararge megera L. och Spilosoma lubricipeda L. Af dagfjärilar synas äfven saknas bl. a. 7%ecla W album KNOCH, Nemeobtus lucina L., Coenonympha hero L., och Adopea lineola O., hvilka annars ga längre norrut. Af särskildt intresse ar J/ythimna imbecılla ¥., hvars enda svenska fyndort (Alleberg) ligger inom distriktets Väst- götadel. Arten, som saknas i Danmark men förekommer i Östersjöprovinserna och (sällsynt) i Ost- och Västpreussen, är for öfrigt i Mellaneuropa en utprägladt montan art. C. Sydsvenska kustdistriktet. Distriktet omfattar Östergötland, Smalandskusten (Kal- mar län), Blekinge, större delen af Skåne, Halland, södra Västergötland samt Bohuslän. Utom sydliga arter med vidsträcktare utbredning mot norr tillhöra distriktets fjärilar följande tvenne större grupper. 1. Arter med öfvervägande nordlig utbredning: Colias paleno L., Brenthis pales (arsilache ESP.), Pararge hiera F., Agrotis cuprea HB., A. lucernea L., A. grisescens TR., Dian- thoecia proxima HB, D. cesta BKH., Hadena gemmea TR, Dasypolia templi THNBG, Anarta cordigera TUNBG, Anattis paludata THNBG, Larentia cognata THNBG, L. cambrica CURT., L. cesiata LANG, ?Tephroclystia conterminata ZELL., Gnophos sordaria THNBG, G. myrtillata THNBG, Hala loricaria EN., Comacla senex HB., Hepialus fusconebulosus DEG. Af dessa äro dagfjärilarna, A. /ucernea, H. gemmea, D. templi, Larentia-arterna samt C. senex funna anda ned i Skane, H. fusconebulosus ned i Halland, de öfriga endast i Bohuslän, Oster- och Västergötland eller i Kalmar län. Samtliga arter — utom MH. loricaria, som ar utbredd öf- ver norra och mellersta Ryssland till Asien — aro i Europa boreo-alpina eller -snarare boreo-montana eller förekomma i Mellaneuropa öfvervägande pa myrar. Atskilliga af dem aro E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING, 155 säkerligen inom det sydsvenska kustdistriktet att betrakta så- som relikter eller åtminstone pseudorelikter. 2. Sydliga arter, som inom distriktet ha sin inomsvenska nordgräns. Hit höra omkring 140 tjärilar, som således hos oss uteslutande tillhöra distriktet eller därutanför endast äro träffade på de baltiska öarna. Åtskilliga af dessa äro ut- bredda öfver hela eller så godt som hela området. Så är t. ex. fallet med Pararge megera L., Agrotis comes HB. och Spilosoma lubricipeda L. (de två senare ej antecknade fran Västergötland). Öfver större delen af området äro äfvenledes utbredda följande, som på ostkusten gå upp i Östergötland: Bryophila perla F., Thalera fimbrialis SC., Acidalia bisetata HUEN., Bapta temerata HB., Amisopteryx escularia SCHIFF. och Cochlidion limacodes HUFN. Andra arter ater äro in- skränkta till enstaka landskap; sa t. ex. äro Panhemeria tenebrata SC., Tephroclystia wrızuata HB. och Ino geryon Hs. endast funna i Blekinge samt VPseudoterpna pruinata Hurn. blott i Halland. Ensamt i Skane aro funna vid pass ett 60-tal: Lycena alcon F., Drymonia trimacula Esp., Arctornis L nigrum MUELL, Trichosea ludifica L., Acronycta strigosa F., Agrotis signum F., ? ditrapesium BKH., glareosa ESP., ripe HB., Miana ophiogramma Esp., Bryophila ravula HB., Hadena sordida BKH., hepatica HB., scolopacma Esp., Lra- chionycha sphinx HUFN., Gortyna ochracea HB., Nonagria nexa HB., canne O., spargani ESP., gemimipuncta HATSCH., neurica HB., Meliana flammea CURT., Calamia lutosa HB., Leucania impudens HB., Acosmetia caliginosa HB., Calymnia affinis L., Xanthia aurago F., gilvago Esp., Cucullia asteris SCHIFF., Zanaceti SCHIFF., chamomille SCHIFF., arthemistt HUFN., aôsinthii L., Thalpochares paula HB., Plusia C au- reum KROCH, bractea F., Catocala electa BKH.. ? Hypena pal- palis HB., Codonia annulata SCHULZE, Lithostege farinata HUFN., griseata SCHIFF., Chesias spartiata FUESSL., Larentia capitata HS. Tephroclystia linariata F., insignata HB., alor punctata Hw., dodonæata quercifoliata B.-H., pumilata MB. Bapta bimaculata F., Ourapteryx sambucaria L., Hybernia rupicapraria HB., Biston sonarius SCHIFF., Arctia villica L., Lithosia unila arideola HER., Pelosia muscerda HUFN., Hetero- genea asella SCHIFF., Sesza myopiformis BKH. 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Det stora antal arter, som hos oss endast uppträda i det sydsvenska kustdistriktet eller dess sydligaste delar, påkallar en undersökning, om icke området rätteligen borde betraktas såsom en klimatiskt begränsad region, isynnerhet som en så- dan bokregion upptagits af flera föregående såväl vertebrat- som insektgeografer. Taga vi då till att börja med sommartemperaturerna i betraktande, visar det sig, att dessa inom det sydligaste land- skapet — och flertalet af de för distriktet egendomliga fjä- rilarna förekomma ju här — icke äro högre än i det mellan- svenska låglandsdistriktet. Lunds medeltemperatur för juni + 14,63” öfverträffas af Örebro (14,96”), Västerås (14,87”) och Karlstad (15,05°); dess julitemperatur + 16,39” öfverträffas af Stockholm (16,67°), Nyköping (16,60), Örebro (16,65 ”), Väs- teräs (16,86°) och Karlstad (16,91°); dess augustitemperatur + 15,68” är visserligen något högre än i mellansvenska distrik- tet men öfverstiger helt obetydligt Karlstads (15,53°) och Stockholms (15,30 °). Möjligen kunde man tänka, att det vore den laga vinter- temperaturen, som begransade dessa sydliga arters utbredning mot norr. En undersökning af arternas utomskandinaviska korologi visar dä till en början, att omkring 90 (eller 63,8 °/o) af de 141 arterna aro af sibirisk härkomst och således i stand att i norra eller mellersta Asien utharda en vinterköld be- tydligt lägre an mellersta Sveriges. Af orientalisk här- komst synas 35 arter (24,1 °/o) vara, medan 17 arter (12 °/o) äro af mediterrant ursprung eller europeiskt endemiska arter. Af dessa 52 arter uthärda emellertid minst 20 en januaritem- peratur af nära — 14” (Kasan), 10 arter fördraga åtminstone en januaritemperatur af — 11” (Moskva), 3 arter tåla åtmin- stone en temperatur af — 9,3” (Petersburg), I art åtminstone — 6° (Taganrog), 7 arter förekomma bl. a. i Östersjöprovin- serna (Dorpats februaritemperatur — 8°), 1 i alperna vid en januaritemperatur under — 7,7”, medan Stockholms januari- temperatur i medeltal blott är — 3,04”. Af de återstående äro 4 trofiskt begränsade (genom upphörande af larvens nä- ringsväxt) och tvenne osäkra. Återstå således endast 4 arter, för hvilkas spridning vintertemperaturen skulle kunna utgöra något hinder. E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 157 En jämförelse mellan Stockholms, Dorpats, Petersburgs och Moskvas vår- och hösttemperaturer ger också vid han- den, att icke heller dessa kunna tänkas sätta en gräns för de sydsvenska fjarilarnas utbredning upp i det mellansvenska låglandsdistriktet. Nagra skäl för antagandet af en klimatiskt begränsad entomologisk »bokregion» eller en »svarta mullbärsträdets region» föreligga således icke. En insektgeografisk provinsindelning af distriktet torde i det närmaste komma att sammanfalla med den historisk-geo- grafiska. Huruvida de västra landskapen kunde utgöra en insektgeografisk provinsgrupp i motsats till de östra, är knappt möjligt att ännu afgöra, därtill känner jag åtminstone allt för litet de förras fjärilfauna, och litteraturen har mycket litet att förmäla därom. Åtskilliga af de västra provinsernas arter synas dock saknas på östra sidan, t. ex. utom den förut nämnda Pseudoterpna pruinata, Diphthera alpium OSB., Oporina croce- ago F. och Taprnostola elymi FR. Baltiska öarnas distrikt. Såsom förut nämnts, räknar AURIVILLIUS Öland till bok- området och Gotland såsom ett bihang till detsamma. Att de båda öarnas fjärilfauna visar nära anslutning till hvad i det föregående blifvit kalladt det sydsvenska kustdistriktets, framgår bl. a. däraf, att Öland och Gottland hysa inemot ett 50-tal arter, som på svenska fastlandet endast äro träffade i nämnda distrikt. Utom dessa samt sydliga arter med större utbredning mot norr hysa de baltiska öarna följande tvänne korologiska grupper. I. Arter inskränkta till de baltiska öarna: Acontia luc- tuosa ESP., Abrostola asclepiadis SCHIFF., Hypena obesalis TR., Endrosa roscida ESP., Sesia vespiformis L. Af dessa förekomma A. /uctuosa och E. roscida på båda öarna, A. asclepiadis och H. obesalis endast på Gottland, S. vespiformis blott på Öland. Den särställning, som AURIVILLIUS med rätta tilldelar _ Gottland, emedan dess fjärilfauna starkt påminner om kon- tinentens, kan alltsa, om hänsyn tages till de specifikt bal- \ 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. tiska fjärilarna, med lika rätt tillerkännas Öland. Möjligen kunde man mena, att dessa 5 fjärilar icke räcka till att kon- stituera ett eget insektgeografiskt distrikt. Men det är ju icke blott gruppens kvantitet utan äfven dess kvalitet det kommer an på. Det förtjänar då särskildt framhållas att samt- liga dessa arter icke blott saknas på Sveriges fastland utan äfven — und. A. asclepiadis pa Bornholm — i Danmark, ett forhallande som, tillika med mycket annat i sammansattningen af de baltiska öarnas insekt- och molluskfauna, bestämdt ta- lar for en direkt invandring fran kontinenten, nagot som jag förut (Fauna och Flora 1910 och Zeitschr. f. wiss. Insekten- biol. 1912) haft anledning framhalla. 2. Arter med öfvervägande nordlig utbredning: Brenthis pales arsilache Esp., Agrotis cuprea HB., A. recussa HB., A. lucernea WL... A. grisescens TR., Dianthoecia proxima HB., Anarta cordigera THNBG, Larentia cognata THNBG. Gnophos myrtillata THNBG, ? Fidonia carbonaria CL. Af dessa är B. pales blott träffad på Öland, de öfriga endast på Gottland. Samtliga uppträda i Mellaneuropa mon- tant eller på myrar. Att de på de baltiska öarna äro relik- ter, är intet tvifvel underkastadt. Att de särskildt bibehållit sig på Gottland, står sannolikt i flera fall i samband med öns större rikedom på myrmarker. Utbredningsbegränsande faktorer. I och för det önskvärda isärhållandet af den faunistiska utbredningen från den ekologiska fördelningen äfvensom för värdesättningen af olika faunistiskt geografiska områden så- som regioner, distrikt eller provinser torde det vara lämpligt att närmare skärskåda de faktorer, som kunna anses vara be stämmande för våra faunistiska områdens begränsning. Trofiska faktorer. Nära till hands låge måhända att tänka sig, att fytofoga insekters utbredningsområde ungefär- ligen sammanfölle med näringsväxternas, i fråga om fjärilarna således i första hand med larvvärdväxternas. En undersök- ning visar emellertid, att detta endast i obetydlig grad är fallet. Af de enbart i sydsvenska kustdistriktet eller på de E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING, 159 baltiska öarna förekommande arterna skulle till en sådan grupp räknas endast 7 arter, d. v. s. 5%, eller om man medräknar äfven de arter, som utom pa andra vaxter öfvervägande före- komma pa bokvaxter, 10 arter, d. v. s. ungefär 7%. Af de sydliga fjärilar, hvilkas nordgrans ungefar sammanfaller med det mellansvenska läglandsdistriktets, lefva endast omkring % pa växter (vanligen ek), hvilkas nordgräns sammanfaller med ekgränsen. Medräknar man för den grupp fjärilar äfven sadana näringsväxter, som ga upp i den botaniska lönnregio- nen, kommer siffran för de möjligen trofiskt begränsade ar- terna anda ej att uppgå till mer an c:a 10% af hela grup- pen. For andra korologiska grupper bli procenttalen ännu lagre. Som regel gäller saledes, att larvernas näringsväxter ha vida större utbredning an fjärilarna. Tar man hansyn till de fullbildade fjärilarnas närings- växter, de honungsalstrande blommorna, bli beräkningarna högst osäkra. AURIVILLIUS har i »Insektlifvet i arktiska län- der» (Vegaexpeditionens »Studier och forskningar») visat, att de i detta sammanhang hufvudsakligen ifrägakommande blom- morna, de s. k. blandade blommorna (MÜLLERS B och B’) samt fjärilblommorna (MÜLLERS F) bli absolut artfattigare mot norden: i Skane 263 + 46 arter, i Finmarken 112 + 22. Äfven relativt visa ifrägavarande blommor nägon minskning norrut: i Skane 28,9 °/o, i Finmarken 26,7 °/o af samtliga väx- ter. För sa polyfaga insekter som de fullbildade fjarilarna betyda emellertid hvarken det absoluta eller det relativa an- talet lepidopterofila arter något väsentligt i jämförelse med antalet individ, men detta undandrager sig ju all exakt upp- skattning. Att vissa äfven mycket vidsträckta biosynoecier äro jämförelsevis fattiga på lepidopterofila blommor, har vis- serligen stor betydelse för fjärilarnas ekologiska fördelning, men för vårt land, hvars alla regioner utom de arktiska om- fatta såväl barrskogs- som löfskogssamhällen, såväl hydrofila formationer som kultursamhällen, torde växtsamhällenas olika natur vara af föga betydelse för den faunistiska fjärilgeo- grafien. Edafiska faktorer. I ett land med sa växlande mark- beskaffenhet som vårt spelar denna icke vare sig direkt eller genom sin betydelse för växtformationerna någon afsevärd roll Entomol. Tidskr. Årg. 34 H. 2—4 (1913). II 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. för den faunistiska utbredningen. En viktigare roll synes den spela genom sin betydelse för marktemperaturen, t. ex. ifråga om nordliga relikter på sydliga myrar och beträffande de baltiska öarnas alvararter, ett par fall, då dess ekologiska be- tydelse sammanfaller med den faunistiska. Orografiska faktorer. Med undantag för isolerandet af de baltiska öarnas fjärilvärld synes fördelningen af vatten och land ej vara af nagon tills vidare pavisbar betydelse för 1jä- rilarnas utbredning inom värt land. Ej ens den tvargaende mälardepressionen eller de stora norrländska floderna synas utgöra nägra oöfverstigliga gränser för fjärilutbredningen, om det ocksä mähända vid en noggrannare undersökning skall visa sig, att denna sats behöfver modifieras. Fastlandets orografiska gestaltning synes hufvudsakligen vara af betydelse för klimatet i norrländska och småländska hoglandsomradena. I hvilken grad det senare omradet ver- kat hämmande, riktande och delande pa de sydliga invan- dringsstrommarna, kan icke till fullo uppskattas, forr an sa- val det inre Smålands som Västsveriges fjärilfauna i detalj blir bättre känd. Att det haft en sådan inverkan framgår dock af hvad vi redan känna om fjärilfaunans sammansättning i Syd- och Mellansveriges väst- och östprovinser. Att de tvärgående höjdsträckningarna Kolmarden-Tiveden haft någon betydelse som svåröfverskridlig barriär, finnes knappast något som talar för. Endast ett fåtal af det syd- svenska kustdistriktets fjärilar synes nämligen på östra sidan (ännu?) ha nått upp till Kolmården. De historiska faktorerna äro både af geohistorisk och kulturhistorisk natur. De geohistoriska äro dels paläogeogra- fiska dels paläoklimatologiska. Vart lands senkvartära paläogeografi har haft den största betydelse för fjärilfaunans sammansättning och framförallt be- stämt invandringsvägarna. Sedan det visat sig, att den bal- tiska istidens inlandsis täckt hela Fennoskandia (inklusive det smäländska höglandet och den nordvästnorska kusten), kan det icke längre vara tal om interglaciala reliktformer. Hela områdets fauna är således af senkvartär alder och dess in- vandringsvagar till vart land aro i det foregaende nämnda. Hufvudvagarna aro en nordostlig fran Ishafskusten och Fin- E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 161 land norr om Bottniska viken, en sydlig-vastlig genom Norge, en sydlig öfver Danmark och en sydostlig till och öfver de baltiska Garna, de bada förstnämnda vagarna alltjämt trafi- kabla, de bada senare sedan 6fvergangen mellan ancylus- och litorinatiden uppbrutna. Att arternas olika invandringsvägar hufvudsakligen sätta prägeln pa distriktfaunorna, har i det foregaende antydts. De senkvartara klimatvaxlingarnas betydelse for den nu- tida fjarilfaunans sammansattning berör hufvudsakligen relikt- forekomsterna. Köldrelikter ha i det foregaende flerestades omnämpts; varmerelikter fran litorinatiden inom de nordliga regionerna, som inom vaxtvarlden och bland molluskerna icke aro sallsynta, ha annu icke med sakerhet kunnat pavisas 1 fjarilfaunan. Att vi däremot pa de baltiska öarna, särskildt alvaromradena, och afven pa sydsvenska fastlandet ha en värmerelikt insektfauna, i hvilken äfven fjärilar ingå, har jag förut framhållit och skall i ett annat arbete återkomma till. I detta sammanhang vill jag ytterligare vidröra frågan om det sydsvenska kustdistriktets, speciellt Skånes, många säregna fjärilar. I det föregående har visats, att deras nord- liga begränsning knappt kan vara af klimatologisk eller trofisk natur; att den icke direkt kan vara en produkt af edafiska eller orografiska faktorer, är också utan vidare tydligt. Åter- står endast att anlägga historiska synpunkter. Två — eller kanske tre — möjligheter, som för öfrigt icke utesluta hvar- andra, synas förefinnas. Antingen kunna de vara värmere- likter från senare delen af ancylusperioden (eller från BLYTT- SERNANDERS subboreala tid??), och detta synes sannolikast atminstone beträffande sådana arter, som utom på vissa xero- termiska lokaler i Skåne äfven förekomma på Öland och Gottland, eller också ha de ännu ej Aunnit utbreda sig till sin klimatiska nordgräns. Det senare är ju fallet med flera af »bokregionens» växter, framförallt boken själf. Möjligen kan deras spridning ha blifvit fördröjd genom den förmodade klimatförsämringen under subatlantisk tid. En del, för hvilken Öresund ej utgjort något oöfverkomligt hinder, kunna dess- utom ha inkommit jämförelsevis sent. Att åtskilliga arter under det sista halfseklet varit stadda i utbredning synes vid jämförelse med äldre litteratur ej osannolikt. Så tyckes exem- 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. pelvis vara fallet med Pararge megaæra och Thecla ilicis, båda orientaliska arter. Detta kan ju vara upptackthistoria sna- rare än utbredningshistoria. Men förhållandena äro likartade i våra grannländer. I andra fall har det säkerligen blott va- rit fråga om enstaka flyktingar eller genom människan införda individ. Att kulturhistoriska inflytelser i rätt hög grad varit be- stämmande för fjärilfaunans gestaltning, är naturligt: negativt genom naturbiosynoeciernas reducering och omformning, hvari- genom atminstone utbredningen hämmats och fördröjts, po- sitivt framför allt genom kulturväxternas införande, genom ofrivillig insläpning af arter samt genom »kulturstäppers» och andra kulturbiosynoeciers uppkomst. Huruvida genom kulturen någon direkt utrotning af någon fjärilart i historisk tid, såsom bevisligen skett t. ex. i England, hos oss ägt rum, är ovisst; åtskilliga fordom iakttagna arter ha visserligen ej på senare tid återfunnits, men de kunna ju tillhört den ut- döende termofia reliktgruppen eller varit enstaka flyktingar. I hvad mån kulturstäppernas, våra åkrars, betesmarkers och ängsbackars eller våra hedars fjärilar i fråga om sitt första uppträdande i vårt land varit afhängiga af kulturen eller från en äldre tids naturstäpper eller naturligt skoglösa marker öf- vergatt till kulturslätterna, är ett så kompliceradt spörsmål, att jag här icke vill göra något försök att ingå på detsamma. Klimatologiska faktorer. Att de klimatologiska fakto- rerna, särskildt de termiska, framför alla andra bestämma de insektgeografiska regionernas omfattning i vårt land, har i det. föregående framhållits, och dessas gränser sammanfalla också i det närmaste med juliisotermerna. Därmed är natur- ligtvis ingalunda sagdt, att just julitemperaturen är den en- bart bestämmande. Men medeltemperaturen för juli kan ju anses såsom en exponent för sommarvärmen i dess helhet, och att denna, det må nu vara fråga om värmegrad eller värmemängd, är den viktigaste utbredningsbegränsande fak- torn för det stora flertalet af våra fjärilar, är säkert. Fram- för allt gäller detta för alla våra sydliga fjärilar af sibirisk, d. v. s. kontinentalklimatisk härkomst, och dessa uppga till minst 75 %o af alla våra sydliga arter. För våra fjärilar af orientaliskt ursprung däremot kunna vintertemperaturerna, E. WAHLGREN, SVERIGES INSEKTGEOGRAFISKA INDELNING. 163 framfor allt mahanda minimitemperaturerna, vara utbrednings- begränsande, och alldeles särskildt ar detta fallet for de medi- terrana arterna. I hvilken grad harvid afven sommartempe- raturen spelar in, ar f. n. omöjligt att saga. Osäkert ar också, hvilka termiska faktorer, som bestämma de nordliga arternas sydgräns. Att döma af en del nordliga formers reliktartade förekomst på sydligare belägna myrmar- ker, synes det vara sommarvärmen, som sätter gräns för ut- bredningen. För de rent arktiska arterna är detta ocksa möj- ligen fallet. Åtskilliga subarktiska och, ännu tydligare, ett antal boreala och subboreala arter synas däremot kunna för- draga en hög sommartemperatnr men fordra en lag vinter- temperatur, enär de i östligare kontinentalare trakter af Eur- asien ga längre mot söder än i Nordeuropas mera insulära kli- mat. Sa ar fallet med Drenthis thore, freya och frig ga, Oenets norna, Agrotis suecica och Plusta macrogamma, för att endast anföra nagra exempel. Huruvida luftfuktigheten eller nederbördens art och mängd utom genom sitt inflytande pa temperaturen har nagon direkt faunistiskt geografisk betydelse hos oss ar ännu osäkert. Var vastkustfauna ar, som nämndt, allt for litet kand, for att man af dess sammansattning harutinnan kunde draga nagon slut- sats. Att snömängden i de nordligare regionerna ar af vikt sasom neutraliserande vinterkölden för pa eller 1 marken öf- vervintrande utvecklingsstadier är naturligt, och att det syd- ligaste Sveriges pa samma gang snöfattiga och regnrika eller dimmiga vintrar kunna vara outhardliga saval for kontinen- tala former, som äro tillpassade till sträng vinterköld, som för sydliga former, som allt for latt vackas ur vinterdvalan, ar sannolikt. Ofriga klimatologiska faktorer, såsom vindstyrkan och insolationen, torde utom i arktiska regionen endast vara af betydelse for fjärilarnas ekologiska fördelning, den senare dess- utom i förening med markbeskaffenheten for lokalförekomster af termofila relikter. Neue Schmetterlingsformen aus dem Alvar-gebiete der Insel Oland. von Einar Wahlgren. Satyrus semele tristis nov. var. Die auf der Alvarsteppe der Insel Öland zahlreich flie- gende Satyrus semele weicht von der als Typus allgemein betrachteten Form recht wesentlich ab, teils durch geringere Grösse, teils durch eine eigenartige Kombination von Merk- malen. Ihre Spannweite ist nur 39—44 mm. Die gelbe Farbe ist viel blässer als bei der Typform: auf den Vorderflügeln des Weibchens strohgelb, auf den Hinterflügeln nur sehr schwach orange; die Vorderflügel des Männchens haben die ganz blassgelbe Grundfarbe eintönig graulich übergossen. Die Augenpunkte sind in der Regel ganz oder nahezu blind; das Auge der Hinterflügel (wie auch das hintere der Vorder- flügel beim Männchen) stark reduziert, oftmals fehlend. Auch die Unterseite der Vorderflügel ist viel blässer gelb als gewöhn- lich und diejenige der Hinterflügel spärlicher weissgesprenkelt. Die Alvarform vereinigt somit die Merkmale von f. pal- lida. TUT Vs, fy suffused. LEUTE und fi ceca, 207 Ty babe wer einen durchaus einheitlichen Charakter und verdient wenigstens als eigene Varietät wenn nicht als besondere Subspezies be- trachtet zu werden. Rhyacia subsequa Schiff. f. grisea n. f. Diese Art, welche nach TUTT, SPULER und REBEL in Eng- land und Mitteleuropa wenig variiert, ist aber auf dem Alvar EINAR WAHLGLEN, NEUE SCHMETTERLINGSFORMEN AUS ÖLAND. 165 Olands recht veranderlich. Unter anderen Individuen habe ich auch einige der obigen Form gefangen, deren Grundfarbe rein silbergrau ohne Einmischung von braun ist; Zeichnung normal. Thalpophila matura radiata nov. var. (Fig. 1). Die beiden Exemplare, die ich auf dem Alvar ange- troffen habe, weichen stark von der Typform ab. Es scheint mir deshalb angemessen, die Al- varform als eine eigene Lokal- rasse zu betrachten und zu be- nennen. Grundfarbe der Vorderflügel samtschwarz, im vorderen Teile des Mittelfeldes mit rötlicher Ein- Fig. 1, Tholbophila matura mischung; Nierenmakel und Ring- -yadiata n. v. makel deutlich, hellrot gerandet; Querlinien rein weiss, besonders die äussere scharf; Wellen- linie schwach gelblichgrau; die Adern am Vorderrand und im Saumfelde schneeweiss. Hinterflügel, wie bei der Haup- trasse, mit braunschwarzer Saumbinde. Kopf mit den Palpen und Thorax mit den Schulterdecken viel dunkler als gewöhnlich, bei einem Männchen beinahe rein schwarz; Hinterleib dagegen wie gewöhnlich hell bräunlichgrau. Selidosema ericetaria oelandica nov. var. (Fig. 2). d. Grundfarbe aschgrau, ohne gelb- licher Einmischung, eher etwas violett angelaufen. Innere Querlinie deutlich. Die äussere Hälfte des Mittelfeldes von einer dunkelbraunen, beiderseits schwarz- gerandeten Querbinde ganz ausgefüllt. Saumbinde dunkelbraun, breit, wurzel- wärts scharf begrenzt. Hinterflügel mit einer schwächeren breiteren, aussen undeutlich gerandeten Mittelbinde und einer schmäleren, wurzelwärts unscharf be- grenzten Saumbinde. Sämtliche auf dem Alvar erbeuteten Stücke gehören zu dieser Rasse. In der Grundfarbe stimmt sie mit S. e. scandı- Fig. 2. Selidosema erice- taria oelandica n. x. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. naviarta SYGR., von welcher ich Exemplare aus Gottland gesehen habe, völlig überein, ist aber von dieser durch die scharf abgesetzte Mittelbinde gut getrennt. Durch diese dunkle Mittelbinde stimmt die Rasse mit S. e. pyrenæaria B. überein, welcher doch die Saumbinde fehlt, wie auch mit 5. e. olzvezrata MAB., die auch eine Saumbinde besitzt. Die letztere Rasse scheint doch eine dunklere Grundfarbe (»alis cinereo-fuscis») mit schwarzen Querbinden zu haben, von welchen die äussere als »maculis nigrioribus intersecta — — -— dentatosinuata »be- schrieben wird, was gar nicht mit der Alvarform stimmt. Scodiona fagaria alvarensis nov. var. Die zwei Männchen dieser Art, die ich auf der Alvar- steppe gefangen habe, sind zwar in der Grundfarbe etwas verschieden, stimmen aber in der von der Hauptform ab- weichenden Zeichnung mit einander so gut überein, dass ich sie als einer Sonderrasse zugehörend betrachten muss. Die Grundfarbe ist bei dem einen Stück hellgrau, dunkel- gesprenkelt, bei dem anderen beinahe rein weiss mit sehr schwacher Besprenkelung. Von der kräftig gezeichneten Hauptrasse, wie sie in Schonen fliegt, weicht die Alvarform durch die sehr reduzierte Zeichnung ab. Die innere und die äussere Querlinie der Vorderflügel sind nur am Vorder- und Innenrand gut entwickelt, in der Mitte sind sie nur durch winzige Pünktchen schwach angedeutet oder (bei dem weissen Stück) abgebrochen. Diskoidalfleck scharf. Die Querlinie und der Diskoidalfleck der Hinterflügel sind bei dem hellen Individuum fein aber deutlich, bei dem graueren ganz undeutlich. Von der österreichischen javz/lacearia HB., von welcher ich ein Exemplar aus Nieder-Österreich besitze, weicht die öländische Form u. a. dadurch ab, dass die dunklen Flecke ausserhalb der äusseren Querbinde im Felde ı b und 4 + 5 deutlich ausgebildet sind, von der westeuropäischen albidaria STGR. durch die undeutlichere Zeichnung. Endrosa roscida baltica nov. var. Die auf den Alvargebieten der Inseln Oland und Gott- land vorkommende Rasse von Zndrosa roscida ist bisher für identisch mit der hochalpinen »ze/anomos NICK. gehalten worden. EINAR WAHLGREN, NEUE SCHMETTERLINGSFORMEN AUS ÖLAND. 167 Schon aus zoogeographischen und oekologischen Griinden ist eine engere Verwandtschaft dieser Formen höchst un- wahrscheinlich, und so scheint es mir wenigstens vorsichtiger die baltische Form als eine Sonderrasse zu betrachten, ob- gleich die Unterscheidungsmerkmale, schon zufolge der grossen Variabilität der Alvarrasse, schwer zu fixieren sind. In der Tracht, welche sie gewöhnlich auf der Alvarsteppe trägt, scheint sie doch von der alpinen Rasse recht beträchtlich abzuweichen. Grundfarbe der Vorderflügel gewöhnlich deutlich bleicher, weissgelblicher als bei f. principalrs, oftmals gelblichweiss mit Ausnahme der Vorder-, Aussen- und Innenränder, die immer rein gelb sind. Stücke mit beinahe ebenso dottergelben Vor- derflügeln wie bei der Hauptrasse kommen doch vor. Vor- derflügeloberfläche, ausser an der Wurzel, zwischen den Adern selten (wie bei me/anomos) mit eingesprengten schwarzen Schuppen, die Adern doch oft an der Wurzel schwarzgeschuppt, bisweilen aber ganz hell. Analwinkel in der Regel weniger geschwarzt als bei me/anomos, bisweilen ganz gelb. Die Flecke von variierender Grösse, gewöhnlich etwas grösser als bei der Hauptform und swe/anomos, sehr selten durch Strahlen auf den Adern mit einander verbunden. Die Unterseite, wie bei melanomos mit schwarzen Schuppen. Grundfarbe der Hinterflügel gewöhnlich tiefgelb; selten sind sie von derselben bleichen Farbe wie die Vorderflügel; an der Wurzel beinahe immer — nur bei einigen sehr hellen Stücken gar nicht — geschwärzt. Bei dunklen Stücken ist die schwarze Wurzelfarbe strahlenförmig gegen die Flügelmitte, äusserst selten bis zum Rande verbreitert; niemals die ganze Fläche verdunkelt. Die Randflecke sind öfters ebenso klein wie bei der Hauptrasse und wie bei dieser isoliert, seltener sind sie mit den schwarzen Wurzelstrahlen zusammenstossend oder ver- bunden. Halskragen und Schulterdecken bald goldgelb, bald schwarz mit goldgelben Haarspitzen; Thorax übrigens ganz schwarz oder mit einem goldhaarigen Rückenflecke. Flügelbreite 20—25 mm. Anthomyid-fynd. Af Oscar Ringdahl. I »Katalog der Paläarktischen Dipteren 1907», som ge- nom professor AURIVILLIUS’ vänliga tillmötesgående ställts till mitt förfogande, aro följande 16 arter anthomyider ej om- namnda for vart land. Som hithörande insekter troligen aro helt obetydligt kända i vårt land, har jag, 1 stället for att lämna blott och bart en förteckning öfver de funna arterna, försökt beskrifva desamma efter mina egna exemplar, eller vid några af dem gjort jämförelser med allmännare arter. De allra flesta äro determinerade af professor P. STEIN. Forkortn.: de. = dorsocentralborst, acr. = acrostichalborst, st. = sternopleuralborst. Phaonia angelicae ROND. — d. Ögon sammanstötande, gleshäriga, antenner svarta, antennborst fjädradt, palper svarta. Torax och abdomen gulgrätt pudrade, den förra med 4 svarta strimmor, som baktill äro otydliga, dc. bakom tvärsömmen 4, acr. saknas, st. I, 3, det mellersta af de bakre mindre, sku- tell af torax’ farg. Abdomen längsträckt med afbruten rygg- strimma, 3 och 4 lederna rikt borstklädda. Ben gula, de främre lären vid basen bredt svarta, tarser svarta, baklär pa undersidan utefter nästan hela sin längd med tata, fina borst- har. Vingar stora, gulaktiga, bakre tvarribban starkt bojd, kostaltagg liten, vingfjall och svingare gula. L. omkr. IO mm. Honan till denna art ar ej olik © till P. basalis ZETT. men är större och har de främre laren svarta, ögonen äro nästan nakna, de främre tibierna sakna borstet på utsidan och den korta, täta behåringen på baksidan mot spetsen. OSKAR RINGDAHL, ANTHOMYID-FYND, 169 Arten liknar vid flyktigt paseende äfven Mydaea urbana MG. men skiljes fran denna bland annat genom Phaonia- slaktmarket, det langa ryggborstet pa baktibierna nara spetsen. Förekommer sällsynt. Kullaberg *?/; 1911 I ¢ pa blad, vid Hälsingborg !7/7 1912 1 J på en trädstam, Torekov °° 1912 på blad. Phaonia crinipes STEIN in litt. — g. Ögon håriga, ej tätt, åtskilda af en ganska bred, svart strimma, antenner och palper svarta, ant.-borst långfjädradt, munkant något framskju- tande. Torax 4-strimmig, de mellersta strimmorna nästan sammanlöpande, dc. bakom tvärsömmen 3, acr. saknas, st. I, 2, skutell af torax’ färg. Abdomen gulgrått pudrad, med afbruten ryggstrimma, bestående af smalt trekantiga fläckar, 2:dra segmentet i midten med 2 påfallande marginalborst. Ben gula, fram- och mellanlår vid basen bredt svarta, tarser svarta, framtibier med borst på midten, mellantibier på bak- sidan med c:a 5 borst i 2 rader, baktibier med påfallande rik borst- och hårbeklädnad, utsidan med flera rader borst, hela insidan med långa, fina hår, fotputor och klor stora. Vingar något gråaktiga, bakre tvärribban svagt böjd, obe- tydligt skuggad, vingfjäll och svingare gulaktiga. L. omkr. 7 mm. Honan har svagt håriga ögon, saknar bakbenens egen- domliga behåring, och de mellersta låren äro nästan helt gula. Bakkroppen har framträdande skillerfläckar. Sällsynt. Ringsjön ?/& 1906, ?/; 1910; vid Hälsingborg 17 juni 1910 pa utsipprande trädsaft. Phaonia rufipalpis MACQ. Kroppsform såsom Phaonza signata MG. 4. Hufvud i profil högt och platt. Ögon tät- håriga, tätt sammanhängande, antenner svarta, 2:dra leden i spetsen och 3:dje leden vid basen rödaktiga, borst fjädradt, palper gula. Torax med 4 fina linjer, dc. 2, 4, acr. saknas; st. I, 2. Abdomen ganska kort och bred med fin rygg- linje, ben utom tarserna gula, framtibier med langt borst pa midten, mellantibier pa baksidan med en rad borst, baklar pa undersidan inat, fran basen till midten med en rad borst, utat utefter hela langden med en rad borst. Vingar svagt gulgraak- 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. tiga, nästan klara, bakre tvärribban något sned och böjd, kostal- tagg obetydlig, vingfjäll och svingare gulvita. L. 6—7 mm. Honan har svagt korthåriga ögon, klarare vingar med tydligare tagg. Förekommer tämligen allmänt på blad under juni, juli och augusti. Phaonia palpata STEIN. — Langstrackt art. — d. Ögon tätt sammanhängande, håriga. I profil synas ansikte och kinder helt smala, hvitglänsande, antenner smala, svarta, borst långfjädradt, palper svarta. Torax 4-strimmig, de. 2, 3, acr. saknas, st. 1, 2, skutell af torax’ färg. Abdomen något glän- sande med ryggstrimma af trekantiga, svarta fläckar. Ben svarta med gula knän och tibier, framtibier oftast med borst på midten, mellanlar på undersidan till midten med en rad långa, fina borst, baklår undertill vid basen med några borst. Vingar något gråaktiga, tvärribborna svagt beskuggade, bakre tvärribban böjd, längre än 5 längdribbans sista stycke till vingkanten, kostaltagg liten, vingfjäll klara, svingare gulaktiga. LL: 6,;. mm. Honan har palperna starkt utvidgade mot spetsen, skil- lerflackar pa bakkroppen och vingar med tydligt skuggade tvärribbor samt tydlig kostaltagg. Tämligen sällsynt pa blad i fuktig löfskog under juli och augusti. Phaonia halterata STEIN. — Svartgra. — 4. Ögon knappt sammanstötande, svagt håriga, antenner ganska långa, svarta, borst pubescent, palper svarta. Torax svartgra med 4 otyd- liga strimmor, de mellersta närliggande, beklädd med spar- samma hår, de. i regel 2, 3, sällan 4 bakom tvärsömmen, acr. små men tydliga, st. 1, 2. Abdomen blygra, något glän- sande, med afbruten ryggstrimma, bestående af trekantiga fläckar. Ben svarta. Vingar nästan klara, bakre tvärribban rak, vinkelrät mot 4 längdribban, längre än 5 längdribbans sista stycke, kortare än afståndet till lilla tvärribban, kostal- tagg liten, vingıjäll hvitaktiga, svingare svartaktiga. L. omkr. 6 mm. Honan har nagot gulaktiga vingar med tydligare kostal- OSCAR RINGDAHL, ANTHOMYID-FYND, Li gj | tage och svagt skuggad bakre tvarribba, abdomen helt svart- DD D DD gråaktig. Tämligen sällsynt på blad i fuktig löfskog under juni, juli och augusti. Mydaea ancilla MG. — ZETT. Dipt. Scand. — Denna art är till kroppsformen lik M. urbana MG. M. ancilla har dock helt svarta ben, helt klara vingar och bredare, tydligare rygg- strimma på bakkroppen. L. 6,,—8 mm. Ganska allmän på försommaren från medlet af maj må- nad. Äfven på senhösten in i oktober månad finner man denna art, som gärna uppehåller sig på trädstammar. Mydaea nebulosa STEIN. — 4. Ögon sammanstötande, nakna. Sedda i profil upptaga de hela hufvudet, så att an- siktet endast framträder som en fin linje, kinder smala, an- tenner långa, svarta, med fjädradt borst, palper svarta. To- rax svart, svagt pudrad med 4, vanligen mycket fina linjer, meme 4 act. Sakias, st. 1, 2. Skutellal torax later "AD: domen mera pudrad med i regel fin rygglinje. Ben svarta, framtibier med eller utan borst pa midten. Vingar oftast rö- kiga, vid basen gulaktiga, bakre tvarribban svagt bojd, langre än 5 langdribbans sista stycke, vingfjäll och svingare gula, kostaltagg liten. L. omkr. 7 mm. Honan har klarare vingar, vid- basen något mera gulak- tiga, bakkropp mera tunt pudrad och utan ryggstrimma. Tamligen sällsynt i löfskog fran midten af maj t. o. m. augusti. Mydaea parcepilosa STEIN. — d. — Liknar Mydaea quad- rum Fabr. men är mindre. Antennerna aro kortare, 2 leden i spetsen rödaktig, munkanten är mera afrundad och synes därför ej framdragen. Torax såsom hos quadrum. Abdo- men kortare med rik beborstning, både 2 och 3 leden med tydliga, rundade fläckar. Benens färg och beborstning såsom hos quadrum. Vingar klara, ej gulaktiga, kostaltagg större, bakre tvärribban något kortare än 5 längdribbans sista stycke. L. omkr. 6 mm. Hälsingborg '°/6 1906, ‘/s 1911. Denna art är möjligen ej sa sällsynt, men blir lätt förväxlad med närstående arter. 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Mydaea nivalis ROND. Enligt »Kat. der Pal. Dipt.» skulle Aricia nivalis ZETT. möjligen kunna vara denna art. — ¢. — Ogon sammanstötande, täthäriga, antenner svarta, borst pa ofvansidan med langa har, pa undersidan mera kortharig, panna och munkant obetydligt framdragna, palper svarta. Torax svart med 4 otydliga mörka strimmor, dc. 2, 3, acr. saknas, st. 2, 2, skutell svart. Abdomen med tämligen rik beborstning, mörkgrå, 2 och 3 lederna med ganska stora svarta fläckar, liknande dem hos vissa Limnophora-arter. Ben svarta, framtibier utan borst på midten, mellantibier på baksidan med omkr. 4 starka borst, baktibier med påfallande behåring, på utsidan framtill 4 långa borst, insidan med en rad något finare borst, börjande vid basen och aftagande i längd mot spetsen, framsidan med finare hår. Vingar rökgra, mörkare vid basen, bakre tvärribban böjd, vingfjäll och svin- gare gula. L. omkr. 7 mm. Kullabere, *7/5 1912) 177. Mydaca lasiophthalma Maca. — &. Ögon tätt samman- stötande, täthäriga, antenner langa, borst pubescent, palper gula, i spetsen mörka. Torax gulgra med 4 svarta strim- mor, dc. 2, 4, acr. saknas, st. 1, 2, skutell tatharig. Abdo- men ganska kort och bred, tatharig och rikt borstkladd, med 2 rundade fläckar pa resp. 2 och 3 lederna, fläckarna ofta små och punktformiga. Ben gula, framlär ofvan mörka, tarser svarta, framtibier på midten utan eller med obetyd- ligt borst, mellantibier på baksidan med 3 borst. Vingar obetydligt gulaktiga, tvärribbor svagt skuggade, bakre tvär- ribban något böjd, längre än 5 längdribbans sista stycke kostaltagg liten. L. 6—7 mm. Honan har korthäriga ögon, framlären helt gula och na- got tydligare skuggade tvärribbor. Ej sa sällsynt pa blad och trädstammar under juni, juli och augusti. Hydrophoria annulata PAND. — d. Ögon sammanstö- tande, nakna, panna och munkant obetydligt framdragna, antenner tämligen korta, svarta, borst glest langfjädradt, pal- per svarta. Torax gråhvitpudrad med 3 breda, svarta strim- OSCAR RINGDAHL, ANTHOMYID-FYND 173 mor, den mellersta upptagande 2 fina linjer, dc. 2, 3, acr. tydliga, st. 2, 2. Abdomen tjockt gulgrapudrad med tyd- lig svart ryggstrimma, som starkt afsmalnar mot spetsen, 2 och 3 ledens framkanter svarta. Ben svarta, framtibier nedom midten med borst, mellantibier pa baksidan med flera borst, pa framsidan nara spetsen med ett borst. Vingar nästan klara, bakre tvärribban starkt böjd, längre än 5 längdribbans sista stycke, kostaltagg täml. liten. Vingfjäll hvitaktiga, svin- gare gula. L. 5—7 mm. Allmän på fuktiga ställen från våren till hösten, börjar visa sig redan i slutet af april och uppehåller sig mest på marken. Fannia monilis HAL. — d. Framtibierna äro på bak- sidan vid spetsen försedda med en svart hårbuske alldeles såsom hos den allmänna F. manicata Mg. F. monilis är dock betydligt mindre. Mellantibierna äro i yttre hälften helt svagt svällda, under det manicata har dessa starkt för- tjockade mot spetsen. Baklår på undersidan utåt med en rad svaga, korta borst, baktibier på insidan nakna. Vingar svärtade, vingfjäll svartaktiga. F. 6. lik manicata. L. omkr. 4,5 mm. Kläckt ur hattsvampar, insamlade i bokskog vid Hälsing- borg den I augusti 1913. Hylemyia virginea MG. — d. Ögon tätt sammanhängande, ansikte och kinder smala, silfverglänsande, antenner svarta, borst fjädradt, palper utvidgade, svarta. Torax och abdomen blagraaktigt pudrade, den förra med två ytterstrimmor, dc. 2, 3, acr. tydliga, st. 2, 2 (3). Abdomen långsträckt med smal, svart rygglinje och glänsande hypopygium. Ben svarta, framknän tydligt gula. Vingar gulaktiga, bakre tvärribban böjd, vingfjäll hvitaktiga, svingare gula. L. 6—8 mm. Från slutet af maj t. o. m. augusti tämligen allmän på blad. Hylemyia lamelliseta STEIN. — 4. Ögon åtskilda af en smal, svart strimma, panna och munkant nagot framskjutande, ansikte och kinder ganska breda, antenner tamligen korta, svarta, borst pubescent, knappast kortfjädradt, palper trad- smala, svarta. Torax svart med tre breda, svarta strimmor, 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. som upptaga nästan hela ryggsidan, framhörnen och sidorna till vingroten ljuspudrade, de. 2, 3, acr. fina, närstående, st. långa I, 3. Abdomen mycket smal, mot spetsen afsmalnande, med hopfälld parningsapparat klubblik. Då denna är utspär- rad synas de tvenne buklamellerna i spetsen besatta med täta borst, abdomen hvitgrått pudrad med svart rygglinje och med denna sammanhängande svarta framkanter på segmen- ten, abdomspetsen med tydligt framträdande, svartglänsande hypopygium. Ben svarta, bakben rikt borstklädda, baklår undertill mot utsidan med en rad långa starka borst, mot insidan med långa, fina borsthär, baktibier borstklädda näs- tan runt om. Vingar brunaktiga, bakre tvärribban nästan rak, framkant hårig med tydlig tagg, vingfjäll hvitaktiga, svin- gare gula. L. omkr. 6 mm. Af denna art fångade jag d. 6 juli 1911 6 SS vid ett fuktigt ställe på grässtrån i närheten af Hälsingborg. Pegomyia pallipes STEIN. — d. Ögon tätt sammanhan- gande, panna helt obetydligt framskjutande, ansikte och kin- der smala, antenner långa, svartgrå, vid basen något rödgra, borst hårformigt, naket, palper gula, i yttersta spetsen svarta. Torax sedd bakifrån gulgrått pudrad med spår af tvenne yt- terstrimmor, acr. tydliga, afståndet mellan raderna föga sma- lare an till dc., dessa 2, 3, st. 1, 2. Abdomen tatt ljusgratt pudrad med tydlig, svart ryggstrimma, tatharig, hypopyg och lameller föga framträdande. Ben gula med svarta tarser, framtibier på utsidan med ett eller två småborst. Vingar klara, bakre tvärribban svagt böjd, vingfjäll gulhvita, något olikstora, svingare gula med tämligen stor knapp. L. omkr. 6 mm. Honan har rödgul pannstrimma utan eller med otydliga strimborst, antenner kraftiga. Abdomen med mörk rygg- strimma. Klackt ur hattsvampar, som insamlades i en furuplante- ring norr om Höganäs 1 slutet af september 1911. Chortophila crinitarsata STEIN. — d. Större an Ch. tri- chodactyla ROND., hvilken denna art eljest mycket liknar. Bada ha mellanbenens tarsleder pa utsidan fransade med langa OSCAR RINGDAHL, ANTHOMYID-FYND, 175 har. Hos trichodactyla finnes denna beharing endast pa första tarsleden, men hos crinitarsata aro de 3 första lederna cilie- rade. Den förra har baktibierna längs hela insidan beklädd med liklanga smaborst, den senare har endast fran basen till midten sadana borst. L. omkr. 6 mm. Ringsjön 17/7 1912, Höganäs ?/s 1912. Anm. Hvad som anförts under flera af arterna angående deras före- komst härrör från egna iakttagelser, gjorda inom mitt hittillsvarande sam- lingsområde, nordvästra Skåne. Hälsingborg i maj 1913. Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 2 En for Sverige ny myriopod. Af €. ©, von Porat. Vid besök i Visby i somras fann jag i därvarande Bota- niska trädgård några exemplar af geophiliden Himantarium subterraneum (LEACH) MEINERT, som förut i Skandinavien anträffats blott i Köpenhamn och där blott på ett enda ställe, Rosenborgs have (»i en jord- och affaldsdynge»).! Geophiliderna halla sig, som bekant, i allmänhet i jord- ytan under stenar och andra täckande föremål, där de, ehuru saknande ögon, söka rof. Några arter förekomma dock äfven under lossnande barkstycken, isynnerhet på ekstubbar. Det är med sina antenner — alltid 14-ledade — hvilka äro för- sedda med talrika känselhår, som de förnimma sitt rof. De fånga detsamma med sina till griporgan förvandlade kraftiga käkfötter och söndertugga det med sina bitande mundelar. Till färgen äro de, i olika nyanser, gula; de röra sig ganska snabbt genom slingrande masklika rörelser. På svenska skulle de kunna kallas maskfotingar. Ofvanstående art skiljer sig lätt från våra andra mask- fotingar genom sina egendomliga porgropar på framkroppens buksköldar, genom sitt stora antal benpar, 77— 85 st., sin stor- lek samt genom sina klolösa analben. Den benrikaste hittills kända svenska maskfotingen Geophilus electricus L., har blott högst 71 benpar. 1 Bergsoe og Meinert. Danmarks Geophiler, Nat.-hist. Tidskr. 3 R. IV, p. 108. C. O. VON PORAT: EN FOR SVERIGE NY MYRIOPOD. 277 En kort beskrifning ma har lämnas. (roppens främre hälft starkt gradvis afsmalnande framåt, mycket glest och kort hårig liksom benen, så att han äfven under lindrig förstoring förefaller glatt. Hufvudet litet. Hufvudskölden mera bred än lang, fram- till afrundad utan synligt afsatt pannsutur, opunkterad. Gripfötterna korta, nå ej framom hufvudskölden; deras klo utan egentlig tand vid basen, blott med en tillskärpt kitinkant. Antennerna korta, deras leder, utom den nagot förlängda ändleden, ungefär lika långa som breda, tätt men kort håriga. Ryggsköldarne mycket mer breda än långa, försedda med de två sedvanliga langsfarorna och en svagt intryckt midtlinie dem emellan. Buksköldarne mycket smala, de främre dubbelt så breda som långa, de bakre något bredare med bredden ungefär I'/2 gång längden. Sista bukskölden emellan pleura smal, nästan lika lång som bred, bakåt afsmalnande med tvärt af- skuren bakkant. Framkroppens buksköldar från och med den andre försedda med en bakom midten belägen rund eller tvär- oval grop, hvari bukporerna mynna. Groparna tilltaga i stor- lek intill ungefär det 30:e segmentet, hvarefter de blifva allt mindre för att slutligen, åtminstone skenbart, försvinna. Sista segmentets pleure stora, liksom uppsvällda, försedda med talrika (minst 50—60 st.) obetäckta porer, som fördela sig tämligen likformigt på öfre och undre sidan, talrikast dock på undre. Benparen: S 77--81; 2 81—85. Analbenens ändled utan klo; hanens analben tätt, men kort hariga, 3:e—6:e le- derna knappt langre an bredden; honans analben gleshariga med 3 e—7:e lederna mycket längre an bredden. Färg \jusgul, hufvudet dock nagot morkare. Längd intill 70 (75) mm.; högsta bredden 2 mm. Ett yngre honexemplar matte blott 25 mm. 1 langd. Forekomst: Visby Botaniska tradgard, dar den 1 syd- västra hornet förefanns i jordytan under i trälador utsatta blomsterkrukor. Femton exemplar, 4 dd och 11 One fangades. Hör manne denna arthropod till de reliktformer, som 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. vittna om att Gotland en gang varit landfast med n. v. Nord- tyskland? For denna och en narstaende art har LATZEL (R. LATZEL, Die Myr. d. oesterr.-ung. Monarchie, I p. 211, Wien 1880) uppställt släktet S“gmatogaster, namnet gifvet med anledning af buksköldarnes egendomliga utrustning Hvarpa beror bladminerarnes formaga att om hosten konservera klorofyllet i bladen? Af Ivar Trägardh. 5 textfigurer. With english summary. De entomologer, som studerat bladminerarnes lif och vanor, hafva ofta gifvit uttryck at sin forvaning Ofver ett fe- nomen, som karaktäriserar höstminorna, namligen att bladet pa de ställen, där larverna ha utöfvat sin verksamhet, bibe- häller sin gröna färg, länge efter det att den öfriga delen af bladytan gulnat och vissnat. Sa t. ex. skrifver TUTT i sitt stora arbete »British Le- pidoptera» (1899, s. 177) pa tal om Wepäculidernas minor: »It is a remarkable fact that, when the leaves containing the mines of these insects fall to the ground in autumn, the part of the leaf containing the mine resists decay long after the rest of the leaf has become withered, the part containing a larva remaining green after the other parts have changed colour». VON HEYDEN var sannolikt den förste, som gjorde denna iakttagelse; han skrifver namligen (1848, s. 302): »hos nagra arter af släktet Vepricula t. ex. N. subbimaculella, är larven ej fullväxt, nar löfven vissna pa hösten; den behöfver mera föda, hvilket den erhäller pa det egendomliga sätt, att cell- väfnaden runt om minan bevarar sig frisk och grön, länge efter det att öfriga delar af det nedfallna löfvet dött och blifvit bruna. 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Samma iakttagelse gjorde STAINTON (1885, s. 280). Den förste, som försökte att förklara fenomenet, var Woop. Han skrifver (1894, s. 153): »It is a most curious and striking phenomenon. The leaf shall have put on its red or yellow autumnal tint, it shall even have dropped from the tree, have died and turned brown, but the area in which the larva is feeding will remain alive and green, not merely for days but for weeks, provided it be not exposed to ex- cessive dryness». Han fortsatter darefter: »Looking at one of these green patches with its margins fading gradually into the surrounding brown area, it its almost impossible to escape the conviction that it is produced by some substances that we may call a poison, or better still looking at its effects, a preservative, which, taken up by the sap, is carried to the cells, and being appropriated in its progress gets more di- luted and attenuated the further it travels. What this sub- stance may be, whether a secretion specially provided for the purpose, and poured out from the mouth of the larva, or possibly some excretary substance present in the frass, I am quite unable to say. At any rate the whole virtue of the operation seems to be exercised whilst the larva is still young, and, once accomplished, the life or death of the creature is of little or no consequence.» Detta förhällande, att, äfven om larverna dö pa ett ti- digt utvecklingsstadium, den del af bladet, dar de borjade anlagga sina minor, likväl bibehaller sin gröna farg, forklarar Woop pa sa satt, »that some substance is produced which, being absorbed by the vascular bundles among which the larva is burrowing, gets distributed to the parts of the leaf they supply, where it is taken up and appropiated by the cells.» Denna företeelse, att höstminorna i bladen bibehalla sin gröna farg, efter det att den öfriga delen af dem vissnat, kan man äfven iakttaga pa Lzthocolletis-minorna, med den skillnad, att hos dessa den gröna, skarpt begransade fläcken pa bladet upptager alldeles samma omrade som minan, under det att hos Neptzeula-minan fläcken gradvis, nästan omärkligt öfvergär i det öfriga bladets färg. Woop har iakttagit, att Nepzcula-larven visserligen ej J. TRAGARDH: HOSTMINORNAS GRÖNA "FÄRG, 181 äter af kärlsträngarne till samma niva som parenchymet, men likväl biter i dem och pa sa satt vinner tillträde till saftomloppet. Genom att pa detta satt antaga, att nagot ämne, som larven afsöndrar, ar den verkliga orsaken till fe- nomenet och att den rent mekaniska retningen endast ar bidragande orsak, finner W. en stor likhet med vissa gall- bildningars uppkomst, särskildt dem, som Cyripiderna alstra; ty dessa bildas genom retning af larvernas excretionsproduk- ter, ej genom nägot af moderdjuret vid äggläggningen af- söndradt sekret. Nägot senare försök att förklara detta fenomen har mig veterligt ej blifvit gjordt; den ofvannamnda hypotesen ar tills dato ej vederlagd och det forekommer till och med, att det uppgifves som ett /aktwm, att kvarblifvandet af klorofyll i minorna beror pa inverkan af ett sekret, som de unga lar- verna afsöndra. Sa t. ex. skrifver LINNANIEMI (1913, b. s. 24) i sitt nyligen utkomna arbete: »Zur Kenntnis der Blatt- minierer»; In diesem Zuzammenhang mag noch hervorgehoben werden, dass die Farbe des Blattes in der Umgebung der Mine bei manchen Nepzzcula-Arten durch die Wirkung eines Sekretes der jungen Raupe, die herbstlichen Umwandlungen nicht erleidet. Dies hatte ich Gelegenheit vorigen Herbst, Ende Oktober bei Anis an einem Salix phylicifolia-Gebüsch zu. sehen. Die von einer Lepidopterenraupe minierten Blatter waren sonst schon ganz gelb, die Umgebung der Minen fiel jedoch durch ihre griine Farbe sehr in’s Auge.» Daremot ha fran botanisk sida minorna en gang gjorts till foremal for en undersökning. Det var 1909, da O. SCHNEIDER-ORELLI studerade Lyonetia clerckellas win- gängar i äppleblad samt deras inflytande pä bladets funk- tioner. Det förefaller, som om entomologerna vid sina spekula- tioner öfver höstminornas gröna färg underlåtit att taga hänsyn till de fenomen, som försigga i bladen, när dessa på hösten gulna för att slutligen falla af. I ljuset af de se- nare årens undersökningar i denna fråga synes det mig, att man alldeles icke behöfver tillgripa den Woop’ska gift-hy- potesen, utan att företeelsen låter sig förklara på ett mycket enklare sätt. 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Som bekant aro bladen vaxtens assimilationsorgan; till dem ledes vatten med dari lösta salter fran stammen genom bladskaftet och fordelas darefter genom ett fint forgrenadt system av kärlsträngar likformigt öfver bladets hela yta. Under inflytande af ljuset bildas i klorofyllet af luftens kol- syra, som. tränger in genom klyföppningarne, samt vattnet s. k. kolhydrater, sasom starkelse och socker. Nar bladen pa hösten gulna, underga de vissa kemiska förändringar, som resultera uti en minskning af de värdefulla bestandsdelarne, sasom järn, magnesia, fosforsyra m. m. Denna minskning antager man pa goda grunder aga rum genom en partiell utvandring genom bladskaftet. Man har experimentellt visat detta genom att pa hösten gora ett snitt tvärsöfver midtnerven af ett ännu grönt blad; man fann da, att det nedanför snittet varande partiet af bladet inom kort gulnade, medan bladet i öfrigt höll sig grönt, tills det skrump- nade. Den del af bladet, som ej haft något organiskt aflopp för sönderdelningsprodukterna, vissnar således utan att gulna; och blad, som afplockas som gröna, skrumpna i allmänhet och vissna utan att gulna, under det att blad, som sitta kvar, förr eller senare antaga den gula färgen. Dylika före- teelser tala ju obestridligen för en kontinuerlig utvandring af vissa produkter ur bladen genom ledningsbanorna in i gre- narne. i Det ar i belysningen af dessa företeelser, som minerar- larvernas verksamhet maste ses, och det ar utan vidare klart, att kan man fa en del af ett blad att pa hösten behalla sin gröna farg genom att afskära nerven nedanför densamma, sa verkar minerarnes ingripande pa samma satt, genom att de skära af ledningsbanor i de delar af bladet, dar de mi- nera, och man behöfver ej med Woop tillgripa hypotesen om särskilda »konserveringsvätskor», som larverna ha till sitt förfogande. Det är lätt att visa riktigheten af denna uppfattning genom undersökning af ett par höstminor, och ekens blad, som pa senhösten ha talrika minor såväl af en Neptzcula.art, den ofvan nämnda N. subbimaculella som af en Lithocolletis- art, lämnar oss ett ypperligt undersökningsmaterial. Som nämndt hade Woop och TUTT observerat en olik- I. TRAGARDH: HOSTMINORNAS GRONA FARG. 183 het mellan Nepzeula- och Lithocolletis-minorna: hos de senare var den gröna färgen skarpt begränsad och sammanföll med minrummets gränser, hos den förra var detta ej förhällandet. Det förefaller, som om det under sadana förhällanden borde 2. b. Fig. 1. Ekblad med fullbordad mina af Lithocolletis sp.; a. fran Ofre, b. fran undersidan; i midten ses den med exkrement klädda kokongen. 14/1. Förf. foto. Oak-leaf with blotch-mine of Lithocolletis sp. a. upper, b. lower side; in the mine all parenchyma is consumed; in the middle we notice the cocoon, clothed with the excrements. hafva legat nara till hands att sätta denna olikhet i samband med den minornas olika beskaffenhet, som är för handen, och pa detta sätt komma till en riktig uppfattning af orsa- ken till fenomenet; ty om det vore fraga om en giftverkan > 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. har man svart att första, hvarför de olika minorna skulle forhalla sig olika. Lithocolletis-minan (fig. 1, a och b) ar en s. k. blasmina af regelbunden, oval form, som ofta ar belagen midt emellan tvänne sidonerver, med sin längsaxel parallell med dessa. Minan anlagges fran början som en flack, hvilken vidgas till alla sidor, till dess den far en regelbunden, oval form; under den tid, som larven behöfver för att fullborda detta arbete, är den saftätare (jämför 1913 a, s. 24) och förtär ej mera af bladparenkymet än ett tunnt parti af svampparenkym tätt m = a Z ete eS PS See ay PP Al ML - 5 på - ware ge 3 AR CA, > - A Fig. 2. Skematisk bild af ett tvärsnitt genom en Lithocolletis-mina, efter att taket höjts, men innan larven förtärt mera än ett lager af svamp- parenkymet; ep. öfre, ep, undre epidermis; p. palissadparenkym; k. karl- strängar; m. minrum; s. svampparenkym. 49/1. Transversal section through part of a Lithocolletis-mine, at a period when the roof has been raised, but nothing yet devoured except a thin layer of spongeous parenchyma (s); ep. upper, ep, lower epidermis; p. palisade parenchyma; k. vascular bundles; m mine. under epidermis. Fig. 2 ätergifver ett snitt! genom en dylik mina pa det stadium, nar taket blifvit höjdt, men larven ännu ej börjat att förtära resten af parenkymet; vi se, att hittills blott svampparenkymet (s) blifvit förtärt, under det att palissadparenkymet (p) samt kärlsträngarne (k) äro orörda. Under denna del af deras lif äro ocksa larvens mundelar af en helt annan typ an senare; mandiblerna aro ombildade till tunna sågblad (jmf. 1913 a s. 27). 1 Snitten genom de minerade bladen har Professor O. ROSENBERG vid Stockholms Högskola haft den stora vänligheten att förfärdiga at mig, hvarför jag ber att har fa betyga honom min stora tacksamhet. I. TRAGARDH: HOSTMINORNAS GRONA FARG, 185 Nar minrummet ar fardigt, byter larven om hud, andrar fullstandigt gestalt och narmar sig nu den vanliga fjärillarv- typen, med cylindrisk kroppsform och munöppningen riktad snedt nedät. Den börjar nu förtära resten af parenkymet i minrummet och gar därvid sa tillväga, att den börjar i omkretsen och dar flackvis afbetar parenkymet till öfver- huden. Härigenom minskas bladets motstandskraft mot böj- ning i dessa punkter och larven öfvergär därefter till att göra minan, hvars omkrets under denna tid ej ökas, högre i taket; detta tillgar pa sa sätt, att den minskar golfytan medels ett tvarveck pa midten, som den medels silkestradar astadkommer; golfvet blir härigenom spändt som en trum- hinna och minans tak tvingas att höja sig kupolformigt. Emellertid förtäres parenkymet, som namndt, blott fläckvis och star darfor i stora delar af minrummet i förbindelse fort- farande med utanfor liggande delar af bladet. Till foljd af minans anlaggningssatt sker darfor under dess första stadium ingen averkan pa ledningsbanorna och under det andra stadiet förtäres parenkymet endast flackvis, ej pa sammanhangande omraden. Det beror darfor pa, huru langt parenkymkonsumtionen i minan fortskridit, nar bladen börja gulna, om minorna skola behålla sin gröna färg helt och hallet, delvis eller alls icke; det visar sig ocksa, att i sena minor, hvilka, nar bladen börja gulna, ej natt öfver det första stadiet, den gröna färgen försvinner likaväl som i den öfriga delen af bladet och i andra minor står den gröna fär- gens intensitet i direkt förhållande till den mängd parenkym som konsumerats. I de mest utpräglade fallen äro minorna emellertid bjärt gröna, äfven när den öfriga delen af bladet är alldeles brun. De engelska entomologernas uppgifter, att den gröna fläcken är skarpt afgränsad, håller emellertid ej streck, ty man fin- ner, att zagot klorofyll finnes kvar i de närmast angränsande delarne; och så borde det ju också vara, om den uppfatt- ningen är riktig, att det är förstöringen af saft-ledningarne, som bevarar den gröna färgen. Att verkningarne af denna förstörelse ej i detta fall bli större, beror säkerligen därpå, att minan ligger midt emellan 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. tva sidonerver, saledes pa ett omrade, dar sa att saga källorna till tva saftledningssystem mötas. Helt annorlunda förhåller det sig med Vepricula-minorna, och deras inflytande pa bladens affärgning är ocksa vida större an hvad fallet ar med Lz¢hoco//etis-minan. Fig. 3. Skematisk bild af Nepticula subbimaculellas mina; ä, ägg; gm, gäng- mina; bl, blasmina; ex, exkrementer. Mine of Nepticula subbimaculella; 4, egg-shell; gm, gallery-mine; bl. blotch- mine; ex, excrements. Fig. 4. Tvärsnitt genom Nepticula subbimaculellas mina; beteckningar som i fig. 2; b, svampar. Transversal section through the mine of N. subbimaculella m, fungi. Äggen (ä) läggas pä bladens öfversida, i regel nära midt- nerven, annars vid en sidonerv. Larven gör först under öfverhuden en ytterligt smal gang (gm), som följer en nerv, men börjar därefter att förfärdiga sig ett minrum, hvari redan fran första början all parenkym förtäres, sa att, om man håller upp en sådan mina mot ljuset, synes en genomskinlig flack (fig. 3). Fig. 4 visar ett snitt genom en I. TRAGARDH: HOSTMINORNAS GRONA FARG. 187 Nepticula-mina; vi se, att intet parenkym finnes kvar i minan; af bladet återstår endast öfre och undre epidermis (ep och ep,); daremot ar minan fylld med rundade sam- lingar af encelliga svampar (b) som trängt in genom den déda epidermis. Det ar gifvet, att i en dylik mina redan pa ett mycket tidigare stadium an i fråga om ZzZhocolletis-minan en mängd saftledningar skola fördärfvas, och hartill kommer, att Nep- Zicula-minan vanligen anlägges i vinkeln mellan midtnerven och en sidonerv och följaktligen äfven genom sitt lage vid myn- ningen af saftledningar i dessa nerver skall utöfva ett större in- flytande. Det visar sig ocksa, att i detta fall en betydligt större del af bladytan bevarar sig gron, och, som man ju kunde vanta, ligger hufvudparten af den grona delen utanför och ofvanför sjalfva minan (g fig. 5). Vi se salunda, att det ej ar nödvändigt att tillgripa den hit- tills gangse hypotesen, att lar- verna afsöndra nägon särskild konserveringsvätska, för att för- klara höstminornas gröna färg. Den ofvan gjordaundersokningen af tvänne olika mintyper visar i stället, att olikheterna 1 fråga om den gröna färgens läge i förhållande till minorna utan svå- righet låter sig förklaras genom Fig. 5. Skematisk bild af ett ek- blad med fyra N. subbimaculella- minor; m, mina; g, fläck som be- varat sin gröna färg. Sketch of an oak-leaf, with four mines of N. subbimaculella; m, mine; g, patch, retaining its green colour. minornas olika byggnad och deras däraf följade olika grad af förstöring av saftledningen under den tidpunkt, då de i bladen befintliga safterna begynna att utvandra. 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Summary. It has been a great puzzle to many entomologists who have studied the life-history of the leaf-miners that in the autumn the parts of the leaf occupied by the mines retain their green colour for a long time after the rest of the leaf has turned yellow and died. Woop (1894, p. 153) attempted to show that the phe- nomenon was caused by some preservative substance pro- duced by the larva and his theory has subsequently become generally accepted and even considered a proven fact. This theory does not, however, pay the slightest atten- tion to the physiological processes which take place in the leaves when in the autumn they turn yellow and finally drop off to the ground. During this time a part of the sap, con- taining iron, magnesium and phosphoric acid flows back to the trunk. If, however, by cutting the nervule of the leaf this process is prevented in the part of the leaf situated beyond the cut, this part of the leaf remains green because it cannot get rid of the substances above mentioned. In the light of these facts it seemed highly probable that in the same way the mines where caused to remain green simply because they interfered with the flowing back of the sap of the leaves, having injured or annihilated the vascular bundles in certain parts of the leaves. In order to put this hypothesis to a test two mines of a different type, both very common on oak-leaves in the autumn in the neighbourhood of Stockholm, were examined and sectioned. The result of this investigation was that the features displayed by the leaves as regards the position and size of the green patches were exactly those which, to judge from the anatomy of the mines, it was possible to calcu- late, based on the assumption that their action was simply to interfere to a smaller or greater extent with the passage of the sap in the leaves. The mine of Zithocolletis (fig. 1) is a blotch-mine of a regular oval shape; it is already from the beginning exca- vated as a blotch which becomes gradually wider until it I. TRAGARDH: HOSTMINORNAS GRONA FARG. 189 attains the size shown in fig. I. During the period of its life when the larva accomplishes this work it is a sap-feeder (comp. TRAGARDH 1913, a) and does only consume the spongeous parenchyma, forming a thin layer closely above the lower epidermis (s, fig. 2). When the widening of the area of the mine is finished the larva starts to increase the height of it by folding the floor once or twice, thus com- pelling the roof to rise, and subsequently it starts afresh devouring what is left of the parenchyma on the »walls» of the mine. It follows from the method employed by the larva that during the first period of its construction the vascular bund- les are not at all interfered with; as a matter of fact it de- pends entirely on whether the larva when the leaves begin to turn yellow has arrived so far with the mine that it has started to feed on the rest of the parenchyma above the spongeous parenchyma or not if the mine shall remain green or not. The mine of MNepticula snbbimaculella is constructed in a quite different way. The egg is laid on the upper side of the leaf, as a rule close to a nervule; (a, fig. 3); the larva at first makes a. narrow gallery (gm, fig. 3) which follows a nervule and later widens to a large blotch (bl, fig. 3) wherin already from the very first all paren- chyma is consumed. In fig. 4a section through a com- pleted mine is delineated; we notice that there is in realty nothing left but the upper and lower epidermis; the rounded bodies (b) to be seen in the mine are clusters of fungi, ha- ving penetrated the dead epidermis. It is evident that this type of mine interferes with the vascular system at a much earlier period than the Lztho- colletis- mine; moreover, it is almost invariably placed in the angle between to nervules, thus through its position at the mouth of the vascular system of a part of the leaf inter- fering more seriously with it than the other mine which ge- nerally is placed in the middle between two side nervules, thus at the sources of two vascular systems. And, as a matter of fact, the influence of the mine is, in this instance far greater than in the former case, the por- 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. tion of the leaf which is lying distally, outside the mine retaining its green colour (g. fig. 5), exactly as one would conclude from the assumption that the action of the mine were to cut off the vascular bundles, thus preventing the flowing back of the sap. In conclusion, the result ot this investigation is that there is no necessity to assume the existence of any preservative substance of the leaf-mining larvae in order to explain the remaining of the green colour in the mine, this phenomenon being brought about simply by the damage done to the vascular system, at a period when the sap is flowing back to the trunk of the trees. Litteratur. 1848. ZELLER, P. C. Die Gattungen der mit Augendeckeln ver- sehenen blattminirenden Schaben. — Linnea Entomo- logica, VOLT, Si\248-—344- 1855. STAINTON, H. T. The natural History of the Tineina, vol. 1. London. 1894. Woop, J. H. Notes on the earlier stages of the Nepti- culae, with a view to their better recognition at this period of their life. — The Entomologists monthly ma- gazine. 2nd series, vol. V. London. 1899. Tutt, W. A natural history of the British Lepidoptera, vol. I. London & Berlin. 1909. SCHNEIDER-ORELLI, O. Die Minirgänge von Lyonetia clerckella und die Stoffwanderung in Apfelblättern. — Centralblatt f. Bakt. Paras. und Infekt. 2 Abt. Bd. 24. = jena. 1913a. TRAGARDH, I. Contributions towards the comparative morphology of the trophi of the Lepidopterous leaf- miners. — Arkiv f. zoologi. Bd 8. N:o 9. — Uppsala & Stockholm. 1913b. LiNNANIEMI, W. M. Zur Kenntnis der Blattminierer. — Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 37, N:o 4..— Helsingfors. Vara Clerider, deras lefnadssatt och larver. Af A. Kemner. Med 12 figurer. Fam. Clerid@ ar en ganska liten, val afgränsad familj, som i systemet har sin plats bland malacodermerna strax efter fam. Cantharide. Wen skandinaviska faunan hyser ett halft dussin slakten med ett dussin arter, af hvilka dock en- dast 9 aro antraffade i Sverige. De mera allmänt utbredda och med sakerhet inhemska af dessa aro endast 3, namligen Thanasımus formicarius L., Optlo mollis L., Necrobia vio- lacea L., till hvilka jag emellertid harmed kan lägga en ny, visserligen har i landet icke förut observerad, men med all sannolikhet allman och utbredd, nämligen Opilo domesticus STURM, hvarom mera har nedan. Vara öfriga clerider äro antingen mera sällsynta och lokala såsom 77//us elongatus IL. och särskildt ZAanasimus rufipes BRAHM. och Orthopleura sanguinicollis FABR. eller införda såsom Corynetes coeruleus DE GEER, hvilken nu dock är stationär i vårt land och Vec- robia ruficollis FABR. och rufipes DE GEER, hvilka endast tillfälligtvis anträffas. Se vi på våra cleriders utbredning för öfrigt, äro de till oss införda Corynetes- och Necrobia-arterna kosmopoliter, an- träffade i alla delar af världen, och samma är förhållandet med Necrobia violacea och Opilo mollis, denna senare med undantag för Australien och Polynesien. De öfriga äro, hvad arten beträffar, europeiska, släktena ha som hos de förra en vidsträckt utbredning. Entomol. Tidskr. Årg. 34. H. 2—4 (1913). 13 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Betraffande cleridernas, särskildt vara arters, lefnadssätt som imagines och larver, ar ganska mycket redan skrifvet, om an mycket däraf utgöres af spridda notiser och enstaka om- nämnanden utan anknytning till hvad som förut skrifvits. Deras biologi är emellertid långt ifrån välkänd och de moderna handböckerna innehålla ännu missvisande uppgifter rörande äfven allmänna arter. Och dock erbjuda cleridernas lefnads- satt och larver intresse ej blott ur teoretisk utan äfven praktisk synpunkt. RATZEBURG skref om Zhanasımus for- micarius i sin forstentomologi 1837: »Er gehört mit zu den nützlichsten Thieren des Forstes . . .» och efter de stu- dier jag agnat de hittills forsummade tragnagande anobierna kan jag med säkerhet pasta, att cleriderna, i detta fall Opzlo domesticus och Corynetes coeruleus, aro viktiga som bundsför- vanter mot dessa svaratkomliga skadedjur. 1. Cleridernas lefnadssätt. Thanasimus (Clerus) formicarius L. ar den mest kända af alla cleriderna och har gifvit familjen dess namn. Har i landet ar den allman langt upp i höga norden. Imago träf- fas någon gang pa blommor, vanligen dock pa timmer. Den ilar sökande omkring ej obetydligt paminnande om en myra ( formicarius IL.) och nar sig af rof. RATZEBURG och flera andra författare ha observerat densamma gripa och uppata barkborrar. Enligt RATZEBURG haller han därvid bytet med de främre fotterna och riktar forsta bettet mot hjassan. Djurets hufvudsakliga uppgift pa tradstammarna ar emellertid agg- laggningen och aggen laggas med all sannolikhet i barkbor- rarnas hal. Larverna (fig. 1) träffas namligen alltid i bark- borrarnas gangar och synas vara speciellt anpassade att foda sig af dessa larver. I början af juni manad detta ar fann jag a Experimentalfaltet talrika smalarver af detta slag under furubark i gångarna af Myelophilus piniperda. De befunno sig dar tillsammans med talrika larver till Mydodzus lentus GRAV. och atskilliga smärre staphyliner, Plegadeus saucius Er., XAyzophagus depressus L. och någon flugart. Längre fram vimlade stället af ljust röda larver och i augusti hade alla den för denna larv karakteristiska röda färgen. I bark- A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 193 borrarnas gangar, 1 hvilka de röra sig med stor behandighet, anställa de en förödande jakt pa ynglet och vid talrik när- varo torde blott en ringa procent af varddjuret komma till utveckling. I aug.—sept. sker vanligen forpuppningen i en afgransad och utvidgad larvgang och snart darefter fram- Fig. 1. Thanasimus formicarius-larver af olika storlekar. (Orig.) kommer imago. Vanorna äro emellertid ingalunda bestämda. Många larver öfvervintra för att först på vårsidan fullborda sin utveckling. De om hösten utvecklade skalbaggarna öfver- vintra, vanligen i puppläget. i I fråga om valet af rof eller värddjur är denna art inga- lunda nogräknad. Utom hos Myelophilus piniperda L. har jag själf funnit arten hos Tomzeus typographus L., i detta 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. fall under granbark, och åtskilliga andra arter uppges som dess värddjur. Enligt RATZEBURG ha SAXESEN och HARTIG funnit densamma hos Prissodes-arter. Zhanasımus-pupppr fun- nos i deras pupplägen. Vid Experimentalfältet fann jag en Thanasimus-larv, som intrangt hos en KRhagium inquisitor- puppa och halft ätit upp densamma. Hufvudsakligen angripas emellertid tomiciderna och i kam- pen mot dem, särskildt den här i landet mycket skadliga margborren (Myvyelophilus piniperda L.) torde Thanasimus for- micarius vara att räkna som en af de förnämsta bundsför- vanterna. Den darnast mest kanda och omtalade af vara clerider är. Opilo mollis. Den ar emellertid ej sa vanlig som efter fyndnotiserna vore att vanta. Saken ar namligen den, att var s. k. Opzlo mollis L. utgöres af tvenne för snart hundra ar sen val skilda arter, nämligen utom den verkliga O. mollis L. äfven O. domesticus STURM. Att sa är förhållandet, kan ju synas egendomligt, då vår coleopterfauna sedan gammalt är väl bearbetad och ifråga om så stora arter sällan bjuder några nyheter. Förhållandet har emellertid undgått THOMSON, tro- ligen af ren tillfällighet, då arterna äro väl skilda. Att den fanns. pa hans tid, t. o. m. i hans närhet, och ej möjligen senare inkommit, visar spritmaterial med arten a Lunds En- tomologiska Museum markt »Ofz/o mollis L. Lund 1860. C. ROTH.» THOMSONS auktoritet har sedan med säkerhet för- dröjt artens upptackande. Hvad dessa båda Ofz/o-arter beträffar, sa aro de som imago ganska lika hvarandra, om an vid eftersyn latt skilda. Larverna och lefnadssättet öka skillnaden. Opilo mollis L. träffas på timmer ungefär som Thana- simus och THOMSON uppger detta som enda fyndort. Ma- hända har han själf funnit arten sa och ur denna fångst hämtat sina erfarenheter. Hans duplettsamling innehåller också endast denna art. Larven är gulhvit med 4 utbredda zin- noberröda fläckar på hvarje segment, och hufvud, thorax och ab- domens spets som vanligt bruna. PERRIS fann deni döda grenar af vinrankan, där den jagade Xy/opertha sinuata, i torra tallskott angripna af Anobium molle och under bark tillsamman med Jom. bidens o. laricis. MULSANT et REY funno den i bjälkar an- A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER, 195 gripna af Anobium pertinax. Samma författares uppgift att den äfven ar funnen hos ett par Pessodes-arter ar emellertid beroende pa misstag. RATZEBURG, som uppgifves som källa, nämner dessa under CZerus, Opilo behandlas ej. TASCHEN- BERG (3) och senare REITTER citera emellertid bland sina spar- samma uppgifter just detta misstag. Fig. 2. Opilo domesticus Sturm. Larven till vänster ar höljd af maskmjöl, som de äro, nar de tagas ur gångarna. (Orig.) Opilo domesticus STURM träffas inomhus, och larven, som lefver af inomhusanobiernas larver, ar tecknad med tata blavioletta flackar. Under de studier, jag i sommar bedrifvit i Kalmar slott öfver tramask, har jag haft utmärkt tillfälle att iakttaga denna O%pzlo-art, särskildt som larv. I enlighet med var faunas resurser tog jag emellertid för gifvet, att det var Opzlo mollis, tills studiet af larven gaf mig uppslaget. p Det yttre tecknet på trämaskens förekomst är ju utom de små runda hålen det därur kommande maskmjölet, som i I 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. fråga om rumsangrepp faller från tak och väggar och på golf- vet utträngas i form af små högar ur hålen (fig. 3). Undersöker man nu emellertid orsaken till dessa mjöl- högar och söker det därvid verksamma djuret, finner man dock ej någon anobielarv utan en Ofz/o-larv af arten dome- sticus STURM. Ett af de mest iögonfallande igenkännings- tecknen på trämaskens förekomst härrör således i själfva ver- ket ej från denna själf utan från en dess, som vi skola se, Fig. 3. Opilo-mjölhög på en golfplanka från Kalmar slott. Anobiehalen härröra från Anob. striatum. argaste vedersakare. Den öfver centimeterlanga, tätt borst- håriga larven ar en vanlig företeelse i virke med anobier. Man finner den vanligen inne i anobiernas larvgangar men ofta öfverraskar man den utanför. Tidvis gar den namligen upp — troligen oftast nattetid — for att sdka sig ner i nya gängsystem. En nagra millimeter bred slingrande gang teck- nad i damm och maskmjöl visar da dess vag till ett annat hal. Vindsgolfven i Kalmar slott äro tecknade med sädana gangar. I anobiegängarna anställer den en förödande jakt pa »tramaskarna» och tomma anobielarvkranier visa dess A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 197 framfart. Egendomlig ar sa dess vana att likt mullvaden ut- stöta det lösgnagda materialet. Det utstötta utgör dels det verkliga anobiemjölet dels at den själf afgnagda träpartik- Jar. Att larven själf har förmåga att gräfva i tra och andra föremål, visar sig lätt, om man håller den i förvar. En kork utgör ett lätt genomträngdt hinder. Haller man larver i rör, slutna med kork, nöjer sig larven dock i de flesta fall med att i korken urgrafva en liten aflang kammare med en särdeles trang ingang. I denna placerar den sig sa med hufvudet mot utgangen. Vid hudombyte och sedermera vid förpuppning, hvilket senare stadium jag dock ej annu lyckats erhalla, ehuru flera äro därtill färdiga, tilltapper den mynningen med ett lock af något sekret, blandadt med träspån och mjöl. Då hufvudet som sagdt i detta stadium i de fall, jag observerat, varit vändt mot locket, som helt naturligt vid öfvergång till puppa, förmodar jag, att sekretet afgifves från munnen och mundelarna. Beträffande en annan form, Necrodza ruficollis, som likaledes tillsluter sitt puppläge, förmodar PERRIS sek- retet afsöndras ur anus, hvilket här sannolikt ej är fallet. Tiden för utvecklingen är helt säkert olika. Larver af olika storlekar har jag träffat i såväl slutet som början af som- maren. Imago i copula har jag funnit i slutet af juli. Beträffande valet af värddjur, synes den särskildt hålla sig till anobierna, här i landet spec. Az. striatum OLIV. Andra fall äro emeller- tid antecknade. Så har CHAPUIS och CANDEZE funnit den hos Gracilaria pygmea, och M. LETZNER har observerat den hos Ayletınus pectinatus. Hos anobier har jag träffat den såväl i gran och fur som i björk och al. Jämföra vi nu de båda Opilo-arternas lefnadssätt, finna vi, att arten mo/fs L. är funnen i fria naturen, under bark och i grenar, närande sig af hufvudsakligen barkinsekter. O/zlo domesticus STURM är däremot ett inomhusdjur, som föder sig af de vedgnagande inomhusanobierna. Genom sin egenskap af fiende till de svåråtkomliga in- omhusanobierna har denna har i landet nyupptäckta Opzlo-art praktiskt värde och ganska stort sådant och är värd all upp- märksamhet. Dess värde förringas emellertid i någon mån däraf, att dess verksamhet är ganska märkbar genom de upp- kastade mjölhögarna. I många fall utvidgar den också gång- 198 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. systemen och gör dem mera tillgängliga för röta, samtidigt som hållfastheten ytterligare undergräfves. Utan tvifvel är dock dess verksamhet öfvervägande nyttig. | Den därnäst ifragakommande cleriden blir Corynetes coe- ruleus DE GEER icke därför, att den därefter ar den vanli- gaste, utan därför att den till sitt sitt lefnadssätt nara öfver- ensstammer med den föregående. Det ifragavarande lilla hel- blaa djuret ar ej sa vanligt har i landet. THOMSON uppger det fran Göteborg som troligen infordt. GRILL har i sin Ca- talogus ökat utbredningen med ätskilliga landskap i mellersta Fig. 4. Corynetes coeruleus DE GEER, larv och puppa. (Orig.) Sverige. För närvarande torde den emellertid vara utbredd öfver hela södra och mellersta Sverige och för öfrigt, hvad fre- kvensen beträffar, vara i tilltagande. Imago träffas i blommor eller vanligen inom hus. Beträffande nu lefnadssättet, uppges den i moderna systematiska handböcker hålla sig till anima- liska ämnen som lim, hudar och ben, så hos REITTER, KUHNT m. fl. Härvid föreligger emellertid med all sannolikhet ett misstag, möjligen beroende på förväxling med den förvillande lika Necrobia violacea L. Som PERRIS redan visat för den närstående arten Cor. ruficornis, lefver den tillsammans med trägnagarna — anobierna — och föder sig af dem. Var art coeruleus har jag också funnit på detta sätt och en längre tid födt A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 199 med anobielarver. I Kalmar slott fann jag larven (fig. 3) i en golfplanka jagande anobier likt en Ofz/o-larv och i prof pa »tramask» fran Östra Vram i Skane fanns den äfven med. Larven ar helt hvit och därigenom lätt skild fran Opzlo-larven. Som denna rörde den sig behandigt i anobiegangarna och förvånande var dess förmåga att intränga i sma hal. Som Opilo-larven var den äfven själf en skicklig tragnagare. I korken, som afstängde dess förvaringsrör, uttrangde den ge- nast och när jag efter en tid undersökte densamma, hade den dar undergätt förvandling till puppa. Ten liten oval hålighet, kladd med ett glänsande, hvitt öfverdrag, lag den och pupp- stadiet varade omkring en mänad. PERRIS fann Cor. rufi- cornıs 1 ett gammalt getingbo, som var angripet af Anobzum paniceum. Larverna förpuppade sig i sma af dem själfva forfardigade celler inuti bekladda med »un vernis blanchätre». Corynetes coeruleus ar således som Opzlo mollis en ano- biefiende och torde enbart vara nyttig. Genom sin storlek verkar han mindre märkbart an Ofz/o och saknar således ett af dennas fel. Annu ar den emellertid har i landet allt för sällsynt for att i praktisk betydelse kunna jämföras med Ofzlo domesticus STURM. Den sista af våra allmännaste clerider är Vecrobia vio- lacea L. och är den måhända vår vanligaste. Den biolo- giska litteraturen förmäler om detta djur litet eller intet, men en närstående art, Vecrobia ruficollis, är välkänd. HEEGER gaf redan 1848 en ingående skildring af detta djur- och andra författare ha sedan behandlat samma. HEEGER fann djuret på ben och köttaffall. Imago öfver- vintrade och framkom på våren, då äggläggningen genast började. Larverna, som till en början födde sig på de mjukare fettpartierna, ömsade hud trenne gånger och öfvergingo så i puppa, ur hvilken efter 12—14 dagar imago framkom. GALLOIS fann djuret på ett benförråd talrikt tillsammans med larven till Lucilia Cesar. Han iakttog larven ett par år och fann, att de ar Necrobian fanns talrikast, endast få flugor kom- mo till utveckling, och slöt däraf, att Necrobian åt upp och förstörde fluglarverna. Han uppmärksamgjorde PERRIS på saken, och denne ägnade djuret en undersökning. Han fann, att det mycket riktigt förtärde fluglarverna och dessutom, hvad 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913 som var egendomligare, anvande sig af deras pupphölster vid sin egen förpuppning. En mängd flugpuppor, som i ena an- dan voro tillslutna af ett hvitt ämne, befunnos innehalla full- vuxna larver, puppor eller nyklackta imagines af necrobian. Vanligtvis var det den främsta andan, som tjänat roflarven till ingang, och knappast nagot tvifvel fanns da om, att det var ett tomt pupphölster som ockuperats. Vid narmare efter- syn fanns emellertid en del, som hade det hvita locket pa sidan, under det att pupphölstret för öfrigt var oskadadt hvil- ket bevisar, att necrobialarverna äfven anfalla pupphölster med puppor. Beträffande locket, anser han det vara ett sek- ret, afsöndradt ur anus, som med mandiblernas och öfriga mundelars hjälp fästes 1 öppningen. Till sin natur anser han det vara analogt med det hvita öfverdrag, hvarmed cleriderna ofta öfverstryka väggarna i sin puppkammare. _ Senare (1906) behandlar O. TASCHENBERG (5)samma djur, märkvärdigt nog utan att känna eller omnämna PERRIS’ iakt- tagelser, oaktadt han i samma uppsats citerar PERRIS anga- ende Corynetes ruficornis STURM. Hans meddelande lämnar intet utöfver PERRIS’, utom möjligen det, att det här gäller en annan flugart nämligen Calliphora azurea FALL. K. LAMPERT (5) nämner, att djuret med larver funnits i kork. Larvgängarna voro utät slutna med en vaxartad massa. Möjligen kan har föreligga ett fall, da larven sökt sig in i kork för att förpuppa sig, i likhet med hvad jag fun- nit hos Ofzlo domesticus och Corynetes. Författaren anser emellertid, att de dar lefva af korken, hvilket jag starkt be- tviflar. Necrobia ruficollis är i Sverige iakttagen pa ett par stallen, sa a Zool. Museet i Lund. Dess forekomst ar emellertid helt tillfällig. Larverna vet jag ej vara iakttagna har i landet. I Danmark har den likaledes funnits a Zoologisk Museum. Där observerades den af Konservator W. SCHLICH. Lar- verna lefde tillsammans med flug- och Dermestes-larver och PERRIS’ iakttagelse bekraftades har. Vid forpuppningen oc- kuperade Necrobia-larven ett tomt flugpupphölster, som till- slöts med ett hvitt lock. Utom dessa holster visade den sig emellertid har äfven kunna använda annat och en mangd Necrobia-larver undergingo sin förvandling i Dermestes-larv- A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 201 skinn. Dessa tillslötos med ett hvitt sekret, alldeles som flug- pupphölstren. Arten visar således anpassningsformaga för olika förhållanden. Omöjligt ar ej heller, att den äfven kan reda sig utan pupphôülje. HEEGER, som beskrifver puppan, nämner ej nagot därom. Var svenska art, Necrobra violacea L., ar, som sagdt, ej behandlad i den biologiska litteraturen. Dess lefnads- sätt ar emellertid ganska 6fverensstammande med den före- gaendes. Jag har ofta funnit imagines mycket tidigt om varen, i mars och april, och imagines synas salunda öfver- vintra. Larven (fig. 5) har jag träffat tvenne ganger i Malmö. Den första i aug. 1910, da jag fann ett par stycken pa ett kadaver tillsammans med flug- larver och diverse as-insekter. Jag hemförde dem och fick den ena utvecklad. Den un- dergick förvandlingen i en li- ten halighet, som den urhol- kade och sammanlimmade i den bomullspropp, som tillslöt förvaringsröret. Andra gangen fann jag den pa kottaffall, omkr. I dussin st. tillsammans med särskildt Orxoszta colon-lar- ver. Den synes saledes i öfver- ensstammelse med vuficollis lefva pa ben, köttaffall och kadaver med all sannolikhet NM ES : hioloeh undergär ae Necrobia violacea L. Larver. (Orig.) vandling i en liten hylsa, som den själf förfärdigar eller möj- ligen — som 7#ficollis — finner i form af ett flugpupp- holster, ett larvskinn eller dylikt. Ytterligare en clerid af släktet Vecrobza ar funnen inom vårt område, nämligen Vecrobia rufipes DE GEER. Den har tillfälligt- vis träffats af C. ROTH a Zoologiska Museet i Lund. Dess uppehällsort är vanligen skinn och animaliska rester, sa troligen äfven här. Ä Zoologisk Museum i Köpenhamn har den ocksa träffats, dit inford med skinn. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Utom dessa mera kända och omtalade clerider hyser vår fauna några mera sällsynta. Bland dessa räknar jag främst Tillus elongatus L. Den har träffats i de flesta landskapen i mellersta och södra Sverige, hör emellertid till de mindre vanliga. THOMSON uppger dess tillhåll vara gamla pilar. Perris fann den hos Prelinus pectinicornis, Pagonocherus dentatus och Anobium striatum, hos de tvenne senare djuren i grenar af murgröna. Konservator SCHLICH i Köpenhamn har funnit den som larv och puppa i en fornad bokstubbe, Fyndtiden var i detta fall i maj manad. Den tycks säledes till lefnadssättet närmast Ofverensstamma med O/zlo mollis L. Vara nu ej nämnda clerider aro Clerus rufipes BRAHM, som träffats pa ungefär samma sätt som Clerus formicarius L. och Orthopleura sanguinicollis FABR., som funnits pa ek. Som mycket sällsynta äro de emellertid ännu till sin biologi okända. Sammanfatta vi nu och jämföra det om vara clerider be- kanta, finna vi, att i de flesta fall saval imagines som larver lefva af rof. Thanasimus formicarius lefver af tomicider un- der barken af barrträd. Opilo mollis och Tillus elongatus angripa anobier, smärre longicorner och tomicider säväl i barr som löfträd. Opzlo domesticus och Corynetes coeruleus lefva inomhus af vedgnagande anobier. Släktet Necrobra slutligen lefver pa as och animaliska reste, och larverna föda sig atminstone delvis af fluglarver. Samtliga aro saledes mer eller mindre rofdjur och detta ar karakteristiskt for hela familjen. De slakten, hvilkas biologi man känner, visa alla samma drag, om an varddjuren växla. Sl. Clerus (Trichodes) ar egendomligt genom sin anpass- ning som parasit pa hymenopterer. Hos murarbin och ibland hos vanliga honungsbin finnas larver af detta slakte närande sig af larver och puppor. En annan, Clerus ammios F., ar funnen hos gräshoppor, pa deras äggsamlingar i jorden. Sa funno dem LICHTENSTEIN och GRAELLS (Bull. Soc. Ent. d. France 1884 p. XCVIH) och senare har MAYET (1) gjort samma iakttagelse. A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 203 2. Cleridernas larver. Beträffande cleridernas larver ar som om deras biologi mycket skrifvet. Det mesta haller emellertid langt ifran det matt af noggrannhet, som man kan fordra af en beskrifning, och ofta tillgodoses ej ens den praktiska synpunkt, som kan läggas darpa, namligen framhäfvandet af nagra igenkännings- tecken fran närstäende larver. Den allmänna bild af cleri- dernas larver, som man kan fa ur litteraturen, är ocksa skali- gen otydlig och ofta felaktig. Ett exempel därpa aro de fa A + ap £. ee Sc 2 Fig. 6. Thanasimus formicarius L. Kraniet ofvanifran (85 X) 1, labrum; f, frontale; e, epicraniehalfdelarna. ord, hvarmed SCHENKLING (4) i Genera Insectorum behand- lar cleridernas larver. Han säger (pag 2): » Von den bekann- ten europaischen Arten sind die Larven rosenrot gefarbt und mit einzelnen langen Haaren besetzt.» Beträffande de har behandlade arterna, som samtliga äro europeiska, passar detta endast in pa Ofzlo mollis, som genom sina fläckar verkar rod, och äldre 7hanasimus formicarius-larver. Som jag disponerar öfver alla var faunas till larverna kanda släkten och arter, lamnar jag har en öfversikt af deras allmänna byggnad jämte ett schema for deras särskiljande. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Cleridernas larver äro särdeles enhetligt byggda, om än åtminstone släktkaraktärer ingalunda äro svåra att uppleta. De äro alla af långsträckt form, nästan jämnbreda. Att som HEEGER framställa larven till Vecrobia ruficollis starkt bakåt utvidgad, nästan päronformig, beror på observation af en möjligen i förpuppning stadd larv. Kraniet (fig. 6 och 7) är smalare än kroppen, hos alla af ungefär samma byggnad som hos vidstående, hvilket hänför sig till sl. Zhanasimus. Till sin konsistens ar det starkt Fig, 7. Thanasimus formicarius L. Kraniet underifrån (85 X). g, gula; Ip, stipes palporum labialium; m, mentum; st, stipes; sm, submentum; c, cardo, kitiniseradt. Epicraniehalfdelarna (e) beröra hvarandra obetyd- ligt på öfversidan, mötas på undersidan i ett bredt gularparti(g). Någon hals finnes ej afsatt. Ögonen, som erbjuda goda släktkaraktärer, äro hos 7%anasimus och Opilo 5, placerade 3 i en främre sned rad och 2 i en bakre. Hos 77/us elon- gatus äro de 3 i en snedrad, förmodligen motsvarande första raden hos de förra. De äro för öfrigt mindre än hos före- gående och svåra att se. PERRIS har hos denna art endast sett ett vid hvar sida. Sl. Corynetes och Necrobia ha 2 vid hvar sida, däraf det framre störst. A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 205 Pa öfversidan (fig. 6) aro epicraniehalfdelarna förträngda af det stora trekantiga frontale (f), hvars framkant, clypeus, ar rak utan tänder och framtill fortsatt af ett labrum (1), som strax framfor clypeus ar hinnartadt, langre fram kitiniseradt och at sidorna utvidgadt med tvenne rundade flikar. Pa undersi- dan ar craniet utskuret till !/4 eller '/¢ af sin längd och mundelar- na aro sa godt som rakt framåtriktade. Antennerna äro 4-ledade. Att atskilliga forfattare uppge andra tal, beror pa ledernas retraktilitet. I sprit fixerade 7%anastmus-larver visa sällan mera an ett par af dem. Tredje antennleden bar pa utsidan en liten supplementarled. Mandiblerna aro kraftiga, krokta, pa insidan med en tand. Maxiller och labium bilda tillsammans ett större parti framom cranieundersidans utskärning. Dess bakersta parti visar trenne kitiniserade partier, nämligen vid sidorna maxillernas cardopartier (c) och mellan dem submentum (sm). Framom detta parti finnas maxillernas stipesdelar, hvardera med en kitiniserad plat (st) och mellan dem ett mentum (m). Maxillernas tuggflik ar en enda, okitiniserad, utan led fogad till stipes. Deras palper aro 3-ledade, fasta pa ett ledliknande palpbararstycke. Labiums stipesparti (Ip) ar framtill utvid- gadt med en obetydlig tunga och 2-ledade palper. Bröstets 3 segment aro till form och storlek ungefar lika, prothorax ofta dock smalare. Pa ryggsidan är denna för- sedd med en halfmänformig kitinplatta. Meso- och meta- thorax ha hvardera 2 mindre kitiniserade plattor darbakom; hos de färgade larverna framträda dessa dock knappast. Sterniterna hos äldre larver visa kitiniseringar längs midt- linjen. Benen aro korta, ungefär lika länga, och besta af hoft, lar med larring, tibia och en klo. Abdomen bestar af 8 ungefar likartade segment och ett afrundadt g:de, som afslutar kroppen. Pa dorsalsidan bar detta en kitiniserad skifva, som löper ut i tvenne abdominal- hakar af olika form hos de olika släktena. Hos Thanasimus (fig. 8) sta de hvarandra rätt nara, aro nästan parallella, jämnt utåt spetsade. Hos 77/lus (fig. 9) aro de af ungefär samma form, men längre skilda at och vid basen pa utsidan försedda med en snedt bakatriktad, trubbig sidotagg. Hos Necrobia (fig. 10) aro de likaledes rätt längt skilda at, nagot diverge- rande, vid midten pa utsidan med en trubbig sidoknöl, som bar tvenne langa borst. 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Hos Opilo dome- sticus (fig. 11) aro de vid basen narmade hvarandra, utat di- vergerande, i spet- sen afstötta och af- slutade med en inät —uppat riktadtagg. Opilo mollis har denna tagg mera pa öfversidanoch mera Fig! 8: uppatriktad, sa att Thanasimus formicarius L. Abdominalkrokarna. abdominalkrokar- na, savälsedda upp- ifrån som fran sidan, verka afrundade. Hos Corynetes (fig. 12) slutligen äro de utät tjockare, ispetsen afrundade med en liten trubbig knagg pa Ofversidan. Pa undre sidan af 9:de segmentet sitter analsegmentet eller analkonen, som vid lokomotionen samverkar med abdo- minalkrokarna till bakkroppsspetsens fixering. Nar den tran- ges ut, fixeras .krokarnas spets mot taket i den gang eller Fig. 9. Fig. 10. Necrobia violacea L. Tillus elongatus L. Abdominalkrokarna. Abdominalkrokarna. hälighet larven befinner sig i; nar den drages in, släppa de sitt tag och följa med vid förflyttningen framat. Analseg- mentets utrustning består hos 7anaszmus, som jag undersökt med afseende härä, dels af själfva anus, som ar utskjutbar, dels af 4 st. papiller pa dess fram- eller undersida. Hos A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 207 yngre individ aro dessa ovapnade, hos ett äldre sådant har jag funnit hvardera försedd med en kraftig kitinisering, utan tvifvel ytterligare höjer deras lokomotoriska värde. Till färgen äro larverna ganska olika. Hufvudet, protho- rax, fläckarna pa meso- och metathorax och analplattan äro hos samtliga af brun färg. Öfriga delar af meso- och metathorax samt abdominalsegmenten aro däremot växlande. Hos 7/a- nasımus och Corynetes äro de enfärgade, i fullvuxet stadium hos Zhanasimus \just röda, hos Corynetes rent hvita. Yngre stadier af Thanasimüs aro äfven hvita. Opzlo mollis-larven är som Fig. 11. Opilo domesticus Sturm. Abdominalkrokarna. gulhvit med 4 rödaktiga fläckar pa hvarje segment. Larverna till Zillus elongatus, Opilo domesticus och si. Necrobia aro till skillnad fran dessa ganska starkt färgade. Hos 77//us aro meso- och metathorax jamte abdominalsegmenten pa rygg- sidan tecknade med hvardera tvenne breda sidostreck i en brunröd till bla fargton. Mellan strecken finnas likaledes pa hvarje segment baktill 2 fyrkantiga fläckar och framom dem tvenne bägformiga schatteringar längs midtellinjen. Buksidan är hos yngre individer helt hvit, hos äldre försedd med 4 fläc- kar i bakkanten af hvarje segment. Ofzlo domesticus- och Necrobia-larverna aro tätt flackade med en bläröd färg, som Entomol. Tidskr. Ärg. 34. H. 2—4 (1913). 14 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. hos Opilo-larverna dock lämnar baksidan af abdomen hvit, un- der det att den hos Necrobra-larverna äfven täcker denna. Hos bägge finnas 4 skarpt röda punkter i en tvärrad pa ryggsidan af de flesta segmenten. Pa spritkonserveradt mate- rial forsvinna de emellertid snart, ett forhallande som afven utmärker de fläckar, som Oprlo mollis-larven företer pa samma ställe. | | Harigheten hos larverna | är som färgen mycket växlan- de. 7zllus-larven har kropps- segmenten nästan nakna, un- der det att hufvudet och sista segmentet bär en del kortare borst. Öfriga larver ha krop- pen tätare eller glesare klädd af medellänga borst, under det att Opz/o-larverna äro tätt klädda med borst, som aro längre än kroppens halfva bredd. Cleridernas puppor er- bjuda föga af intresse. De äro alla rörliga, ljusa mjuka och återspegla tydligt imagos form. Zhanasimus formicarius’ puppa ar som larven ljust röd. Corynetes’ ar hvit, Vecrobras ljusgul, som äldre med violetta teckningar pa ryggen. Abdo- men afslutas vanligen med ett par puppcerci, eller abdominal- krokar, som hos 7hanasimus i spetsen aro kitiniserade. | I | l Fig. 12. Corynetes coeruleus, DE GEER. Abdominalkrokarna. Schematisk öfversikt af larverna till våra svenska clerider. A1 Larven utom hufvud, thorax och abdominalplattan enfär- gad, ljusröd eller hvitaktig. ay Abdominalkrokarna sedda fran sidan hakformigt uppät- böjda, jämnt utat spetsade utan utskott (fig. 8), ögonen 5 pa hvardera sidan i 2 snedrader med 3 i den första och 2 i den andra. Färgen som fullvuxen röd, som yngre hvitaktig. Thanasimus formicarius L. A. KEMNER: VARA CLERIDER, DERAS LEFNADSSATT OCH LARVER. 209 ag Abdominalkrokarna sedda fran sidan utat jämntjocka eller utvidgade, i spetsen afstotta. by Abdominalkrokarna i spetsen afrundade, pa öfver- sidan med en obetydlig knagg (fig. 12). Färgen hvit. Ogonen 2 vid hvar sida, ett större främre och ett mindre darbakom. Corynetes coeruleus DE GEER. ba Abdominalkrokarna i spetsen något rundade, uppåt —inat afslutade med en utlöpande spets. Ögonen 5 på hvar sida i 2 tvärrader med 3 i den första och 2 i den andra. Färgen gulhvit eller grahvit (de röda fläckarna äro utplånade). Opilo mollis L. A2 Larven fläckad af brunröda—violetta fläckar eller gul- hvit med fyra röda fläckar pa hvarje segment. aı Abdominalkrokarna bredt skilda ät, i spetsen uppät- böjda med en snedt uppstäende tapp vid basen (fig. 9). Ögonen 3 i en snedrad. Kroppen gleshärig, nästan naken med 2 langsgaende brunröda sidostreck pa hvarje abdominalsegment. Tıllus elongatus L. ag Abdominalkrokarna utan sidoutskott vid basen. Krop- pen mer eller mindre härig. bı Abdominalkrokarna vid basen närmade hvarandra, utat divergerande, i spetsen afstötta eller rundade med en inat—uppat riktad spets. Alla kroppsdelar langt och tatt hariga. Sl. Opilo. cı Dorsalsidan tätt flackad af blavioletta fläckar, hvarje segment med 4 röda punkter i en tvärrad. Buksidan gulhvit. Abdominalkrokarna sedda fran sidan snedt afstötta; uppifrån = fig. 11. Opilo domesticus STURM. ca Abdomen helt gulhvit med 4 utbredda röda flackar pa hvarje segment. Abdominalkrokarna mera rundade. Opilo mollis I. be Abdominalkrokarna vid basen bredt skilda at (langre an krokarnas egen langd), utat spetsade, vid midt- ten med ett utskott bärande tvenne langre borst (fig. 10). Sl. Necrobra. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. Litteratur. Beträffande större delen af den hithörande litteraturen hän- visar jag till M. RUPERTSBERGER: Drologie der Käfer Mitteleuropas, 1880, och Die biologische Literatur über die Käfer Mitteleuropas, 1894. Fam. Cleridæ. Utom den dir upptagna litteraturen och de vanligare syste- matiska handböckerna ha följande arbeten och uppsatser användts: Mayet, V. Notes sur des Cetoines et sur des larves de Trichodes amnios. Ann. d. 1. Soc. Ent. d. France 1894. P- 7- MEINERT, FR. Fortegnelse over Zoologisk Muums Billelarver. Ent. Medd. Bd. 4. 1893—94 p. 53. SCHRÖDER, CHR. Cleriden Miscellen Genus Clerus und Tri- chodes. Ill. Wochenschrift für Entomologie. Bd. 1. 1896. P- 20.23 ay SCHENKLING, S. Fam. Cleride. Genera Insectorum par P. Wytsman. 1903. TASCHENBERG, O. Beitrag zur Lebensweise von Necrobia (Co- rynetes) ruficollis F. und ihrer Larve. Zeitschr. f. wiss. In- sektenbiol. Bd. II. 1906 p. 13. KLEINE, R. Die europäischen Borkenkäfer und ihre Feinde aus den Ordn. der Coleopteren und Hymenopt. Ent. Blätter 1908 p. 205. LAMPERT, K. Bilder aus dem Käferleben. Naturwissenschaft- liche Wegweiser. Ser. A. Bd.. 2. p.'sr. PREDIGER, C. Ist der Buntkäfer wirklich ein Vertilger der Larvenbrut von Borkenkäfern. Deutsch. Forstztg. Neudamm LOUD BD. ÖJA: Entomologiska anteckningar. Af O. Lundblad. Genom efterfoljande meddelande har jag hufvudsakligen velat lamna ett litet bidrag till var kunskap om det redan förut i entomologiskt afseende sa val studerade Oland. Ocksa göra dessa spridda anteckningar ej heller ansprak pa att inne- halla nagot egentligen nytt, utan de afse blott att radda fran glömska några delvis sällsynta eller intressanta fynd, som jag tillfälligtvis gjorde sommaren 1910, då jag under cirka fjorton dagars tid bereste ön som turist i sällskap med ett par vänner. Det var hufvudsakligen gaddsteklar, som då blefvo föremål för en och annan observation. Samtidigt har jag här begagnat tillfället att anföra en del iakttagelser öfver några få gotländska och upländska insekter. I och omkring Borgholms slottsruin träffades ej sällsynt det lilla biet Colletes daviesana SM., ofta svärmande omkring högt uppe på de oåtkomliga murarna bland växter, som hade fått fäste mellan stenarna. I förra årgången af Entomol. Tidskr. anföres just denna art af lektor ADLERZ från Ryd i närheten af Glömminge på Öland. Vid Borgholm fanns äfven Æucera longicornis L., hvilken af samme författare särskildt anmärkes som förgäfves efter- sökt på Öland. Den !7/& fann jag en hanne sittande på en blomma vid ruinen, och ett par dagar efteråt ertappades ytterligare en sådan flygande inuti själfva slottet, där ju en 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9Q13. rik vegetation rader. Pa nagot annat ställe pa ön observe- rades den ej, och honor blef jag ingenstades 1 tillfälle att se. Under en fotvandring fran Stora Ror norrut till Borgholm observerades bl. a. de sma sphegiderna Zachysphex pectinipes L. och Diodontus minutus FABR. springa pa sanden. Vidare syntes Pemphredon lugens DAHLB. och 7ugifer DAHLB. täm- ligen talrikt och i båda könen. Gorytes campestris L. var ej sällsynt pa umbellater utefter vägkanten, stundom i sällskap med ZAymenalia rufipes FABR. och Ctentopus flavus SCOP. En Harpactes lunatus DAHLB. hittades äfven. Af crabroniner syntes Thyreopus peltarius SCHREB., scutellatus SCHEVEN. och Ectemnius guttatus N. D. LIND. Ett exemplar af den lilla Dolichurus corniculus SPIN. fangades bland buskar nere vid hafsstranden, där den förmodligen var pa jakt efter kacker- lackor bland det täta löfverket. I Halltorps hage erhöllos några Stenocorus sycophanta SCHRANK. och Dorcus parallelipipedus L., som sutto på ekarnas stammar. Vid Stora Rör svärmade i mängd den bekanta öländska pingborren Xisotrogus ochraceus KNOCH., och bland blom- morna på en närbelägen ang flögo flera exemplar af Mega- chile analis NYL. Vid en exkursion till Böda vid Ölands norra udde fick jag, som jag. hoppades, tillfälle att se något litet af sand- faunan, ehuru det ej blef mycket på grund af den regniga väderleken och det korta besöket. I oerhörda mängder före- kom den lilla stekeln Pompzlus plumbeus FABR. på hafsstranden i brynet af en tallskog. Vanlig var äfven P. rufipes FABR. Af Miscophus concolor DAHLB. hittades ett par exemplar, och af Mutilla rufipes FABR., denna för sandmarken sa karakte- ristiska art, syntes en hanne krypande pa marken. Megachile circumcincta KIRB. och analıs NYL. flögo öfver en i grannskapet belägen klöfvervall, den förra i ganska stort antal. Ett exemplar af den sällsynta Osmza mitis NYL. an- träffades också. Vid Böda förekom äfven i massa ‚Stenobothrus morio FABR. På en sandig järnvägsbank ej långt från Ismantorp i närheten af Långlöt på Öland förvånades jag öfver den oer- hörda mängd af Dascillus cervinus L., som krälade dar. Längs O. LUNDBLAD: ENTOMOLOGISKA ANTECKNINGAR. 213 banan myllrade pa en kort sträcka hundratal individ spring- ande och flygande om hvarandra. Pa Öland förekom äfven Hedychridium ardens Coov., som, sa vidt jag vet, forut ej finnes antecknad hvarken fran detta landskap eller fran Upland, dar jag afvenledes funnit den (vid Upsala). Ny for Upland ar äfven H. roseum ROSSI, af hvilken jag for atskilliga ar sedan tog ett exemplar i Up- salatrakten. I detta sammanhang kan pa tal om steklar förtjäna pa- pekas att Dember rostrata L. ännu finnes kvar vid Upsala, dar den tillsamman med Dasypoda plumipes PANZ. och andra jordboende arter bygger i sandasens sluttning mot akademiska sjukhuset. Kolonien synes ingalunda vara stor, och det ar all fara vardt att arten inom en icke längt aflagsen framtid skall vara utrotad fran denna lokal, saframt den ej valjer en ny. Det ar ett jämförelsevis litet omräde, som den har före- kommer pa, och egendomligt ar att den ej for langesedan blifvit utrotad pa en plats, som ligger sa nara staden som denna och som är sa pass orolig och trafikerad. Till sist kanske ett par biologiska observationer kunna vara varda ett kort omnamnande. Den forsta galler boet af gräfbiet Halictoides dentiventris NYL., en art, som allmänt förekommer bl. a. i Vassunda socken i Upland, där jag varit i tillfälle att samla exemplar. I midten af juli 1910 fann jag där ett bo af denna art, beläget i marken i ett nästan gräs- fritt skogsbryn mot söder. Den jord, som framgräfts af honan, hade hopats i en liten vulkanartad kägla, tva centimeter hög och omkring fyra centimeter i diameter. Till detta bo funnos tva olika ingängar, hvilka sammanlöpte till en enda ett par centimeter under jordytan. Vid min ankomst till boet sag jag biet, lastadt med frömjöl, komma flygande och krypa in genom ett häl, beläget vid käglans bas och efter en stund äter komma upp för att rekognoscera, visande endast anten- nerna och en liten del af hufvudet, i ett annat häl, som var beläget högst upp pa käglans topp, dar det mynnade ut i form af en liten kraterlik öppning. I jorden anträffades en med stor skicklighet svarfvad alldeles klotrund frömjölsboll, pa hvilken stekeln fast ett aflängt, något bägböjdt agg. Till- 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. samman med bollen lågo ytterligare två mindre, troligen blott halffärdiga frömjölskulor. Som en egendomlighet kan nämnas att i samma lilla kägla fann jag äfven en Crossocerus-art, som tydligtvis hade bo där omedelbart i biets grannskap. Den kom framkrypande ur ett hål i sanden, men genom oförsiktighet af mig myllades hålet igen, hvarför jag ej vidare kunde följa gångens förlopp. Så mycket kunde jag dock säkert se, att sphegidens gång icke på något sätt stod i kommunikation med biets. Märkvärdigt är ju att /Zalictoides-boet hade två ingångar, hvilket ej synes vara regel. Man skulle möjligen i detta fall kunna söka orsaken till denna anomali i Crossocerus-honans närvaro på så sätt, att hon orsakat oro i lägret vid boets utgräfning. Möjligt är ju äfven att den ena af biets gångar rent af gräfts af sphegiden, som när den stött på biet blifvit bortdrifven af detta och på så sätt tvingats att gräfva sig en ny gång i närheten. Den andra iakttagelsen gäller bisläktet Prosopzs, hvilket på samma lokal förekommer i sex arter, hvaraf särskildt annulata THOMS. och communis NYL. äro allmänna. I början af juli 1910 fann jag på ett syrénblad två exemplar i kopu- lation. De infångades och undersöktes vid hemkomsten. Det befanns då, egendomligt nog, att exemplaren ej tillhörde en och samma art. Hannen var nämligen en azzzu/ata och honan en communis. Bland fynd gjorda på Gotland 1905 kan anföras ett exemplar af den sällsynta hemipteren Podops inunctus FABR., tagen vid Visby. Pyrrhocoris apterus L. förekom ganska allmänt på en lokal norr om staden. Af Psammophila affinis KIRB. sågs ett exemplar: I Botaniska trädgården träffades synnerligen allmänt den vackra Cieniopus flavus SCOP. sittande på pionblommor. Vid Etelhem erhöllos Mordella fasciata FABR: och Rhagonycha fulva SCOP. Nagra anteckningar om fjarilfynd i Pajala, Norrbottens län. Af Ernst Orstadius. Forut helt obekant med insektvarldens mysterier började jag, efter att hafva sedan 1898 varit bosatt 1 Pajala by, 67 er. 12 min. N. Br. ar 1906 intressera mig för studiet af fjärilarne. Nämnda ar och de därpå följande gjorde jag de första blygsamma försöken att skaffa mig en samling af traktens /epzdoptera. Tyvärr blefvo dessa mina forehafvanden afbrutna redan med juni manads ingang 1909, da jag afflyt- tade till Stockholm, och ofta har jag efterat fatt angra, att jag ej nagra ar tidigare under min Pajalavistelse slog mig pa fjarilsamlandet och därmed förenade iakttagelser af fjärilarnes biologi. Jag hade dä hunnit fa en nägorlunda fullständig samling af denna nordliga, utan tvifvel i lepidopterologiskt hänseende intressanta trakts fjärilar. Trakten i fråga har mig veterligen ej förut utgjort foremal för nagon entomologs forskningar, med undantag af att en och annan vetenskaps- man manga decennier förut gjort hastiga resor genom om- radet och dä upptecknat hvad han kunnat fran kärran eller bäten iakttaga. Ett flerärigt samlande af en därvid van per- son, som varit bosatt pa platsen och som salunda haft till- fälle göra sina iakttagelser och fynd vid alla arstiderna, skulle ju varit af ganska stort värde för kännedomen om vissa ar- ters geografiska utbredning och förvandling. Nu däremot kan jag endast lämna en förteckning af en del af traktens arter, en förteckning, som säkerligen hade blifvit ofantligt 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. rikare, om jag vid tiden for samlandet haft den samlarevana och den artkannedom, jag sedermera förvärfvat. Oaktadt det nordliga läget har Pajala socken ej den minsta fjällnatur. Området, som likaledes ar fattigt pa större sjöar, utgöres mest af skogar och myrar med någon by här och där. Hufvudorten inom socknen utgöres af Pajala kyrko- by, som ligger ungefär 72 km. norr om polcirkeln och där de allra flesta af mina fynd äro gjorda. Ehuru fjärilfaunan i denna nordliga trakt naturligtvis ej närmelsevis var så artrik som i sydligare delar af vårt land, syntes individrikedomen i dess ställe vara så mycket större. Detta gäller ju mest mätarne, hvaraf flera arter förekommo i stora massor, utan att — med undantag af Larentia dilu- tata BKH. — någon härjning af deras larver mig veterligen ägde rum. Sålunda sågos t. ex. Lygris populata L. och Lar. subhastata NOLCK. jämte dilutata sommaren 1907 i ofantlig mängd flyga upp från vid landsvägsdikena växande buskar och örter, då man kom körande, och jämväl Lar. albulata SCHIFF. uppträdde ett år i stor mängd. Men äfven bland dagfjärilar och nattflyn voro de vanligaste arterna ytterst in- dividrika, t. ex. Prerts napi L., Maniola lappona ESP. och Plusia macrogamma EV. Bland småfjärilarne lade man ge- nast märke till de massor af Crambus-arter och Plerophoride, som om aftnarne vimlade i gräset vid ens fötter. Vid uppräknandet af arterna har jag ej medtagit sådana, som ej blifvit säkert bestämda; och hafva bestämningarne, i de fall, då jag varit det minsta osäker i fråga om namn sättningen, välvilligt blifvit verkställda af Professorerna CHR. AURIVILLIUS och S. LAMPA, Föreståndaren för Centralanstal- tens entomologiska afdelning A. TULLGREN, Lektorn E. WAHL- GREN och Regementsläkaren L. TRAFVENFELT. Pieridæ. Pieris napi L. Ytterst allman i juni, sommargenerationen napee ESP. mindre allmän. Två 99 af v. dryonie O., tagna våren 1908 och */s 09, och en I af v. napee "?/s 08 hafva a undersidan grundfärgen a bakvingarne och a fram- E. ORSTADIUS: NÅGRA ANTECKNINGAR OM FJÄRILFYND I PAJALA. 217 vingarnes fram- och utkanter hoggul. I’. dryonie var allman bland vargenerationen. Colias paleno I. flog tämligen allmänt a och invid myr- markerna i förra halften af juli. Af denna art fangade jag flere Z<4 och en ©, som alla företedde de for v. lapponica STGR af AURIVILLIUS i »Nordens Fjärilar» anförda kanne- tecken. Bakvingarnes undersida ar a Q-exemplaret till grund- färgen gragul, men sa Starkt pudrad, att vingarne synas gra- grona. A det enda (f-exemplar, som jag har 1 behall, ar motsvarande grundfärg mera citrongul. Det svarta bandet i framvingarnes utkant på ofvansidan af exemplaret är märk- bart smalare än à 2 SS (af hufvudformen), tagna i Växjö, och sträcker sig a bakvingarne knappt till midten af fält 2, under det att detsamma å nämnda Växjöexemplar når fram till eller gar in på fält I b. Vingbredden a de båda Pajala- exemplaren ar a d 43 och à © 41 mm. A den i Pajala tagna J aro vingarne mera långsträckta an a Växjöexem- plaren. Nymphalide. Vanessa antiopa L. Denna art har af mig icke obser- verats inom Pajalaomradet under de elfva ar, jag var dar bosatt, men vid en resa, som jag i slutet af augusti 1896 eller 1897 gjorde fran Haparanda till Pajala, iakttog jag en mangd exemplar, solande sig a landsvagen. Vid framkom- sten till Pajala beskref jag den for mig ovanliga foreteelsen for jägmästaren A. MONTELL, som förr varit fjärilsamlare och som nu antog, att det varit »sorgkappan». Da han dar- efter visade mig afbildningen af antzopa i »Nordens Fjärilar», sag jag genast, att hans antagande var riktigt. Vanessa urtice L. Endast ett exemplar, en 4, tagen i Pajala kyrkoby i maj 1907. Detta exemplar ar ej mindre an hufvudformen, mater 46 mm. mellan vingspetsarne och har största vingbredd 51 mm., har ej de svarta teckningarne storre, däremot ar fläcken i fält 1 b. mindre än a ett lika stort exem- plar, taget i Växjö. Sistnämnda flack begränsas icke skarpt af ribban 2, och mellersta framkantsfläcken begränsas ej hel- 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ler skarpt af ribban 4, och mellan nämnda fläckar finnes en högst obetydlig skuggning, förorsakad dels af något mörkare grundfärg, dels ock af några få svarta fjäll. Denna skugg- ning har jag visserligen ej iakttagit på något af de exemplar, som jag tagit i Stockholm eller här i Växjö, men den synes mig alltför obetydlig, för att exemplaret i fråga skall kunna räknas till v. polaris STGR. Förutom det af mig tagna observerade jag endast två andra individ, hvadan arten måste betraktas såsom inom om- rådet sällsynt, säkerligen beroende pa att larvens näringsväxt är mycket sällsynt i trakten. Argynnis aphirape HB. v. ossianus HBST. Allmän inom området 1 juni. A. selene SCHIFF. Ett exemplar, taget i juli 1907, torde tillhöra v. Aela STGR på grund af vingarnes stora svarta teck- ningar på ofvansidan, mindre storlek (framvingens längd 18 mm.) och bakvingarnes blekare färg å undersidan. De svarta ögonpunkterna a alla vingarnes undersida äro mycket stora, störst i fälten 2, 3 och 5, där de äro aflånga, med en längd af anda till inemot Is mm. och en bredd af nara I mm. Arten ej vidare allman. A. euphrosyne L. v. fingal HBST. Allman inom området i juni och förra hälften af juli. A. pales SCHIFF. v. lapponica STGR. Allman i juli. A. pales SCHIFF. v. arsilache Esp. Allman i juli. A. freja THNBG. Sällsynt. Ett exemplar taget !?/s 07. A. aglaja L. Allman inom hela området i juli. I min samling finnas fran Pajala 2 44 och I ©, hvilka ej i något afseende afvika från individ, tagna i Stockholm och Växjö. dd hafva en vingbredd af 54 och 51 mm., © 50. Maniola embla THNBG. Allmän i juni. En ® kan hän- föras till v. znzcolor SPULER, då den ej har andra fläckar än dubbelfläcken i fälten 4 och 5 å framvingarnes bägge sidor, en knappt märkbar ögonfläck i fält 3 å samma vingars ofvan- sida samt en liten skarp hvit fläck strax utanför diskfältet i fält 4 å bakvingarnes undersida. Yttre delen af bakvingarnes undersida knappt ljusare än den inre. Vingarne i öfrigt en- tonigt svartbruna. E. ORSTADIUS: NAGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA. 219 M. lappona ESr. Mycket allman i juni inom hela om- radet, sarskildt pa torrare platser. Oeneis gutta HB. Mindre allman. Jag har I 4 och I ©, af hvilka den förre måste betecknas såsom ad. balderi HB. Den har a framvingarnes ofvansida endast två tydliga, med svart utfällda ögonfläckar, nämligen i fälten 2 och 5. Fläck- arne i fälten 3 och 4 synas blott såsom små, högst otydliga rödgula skiftningar. À bakvingarnes ofvansida en svart, af nästan omärklig ljus ring omgifven fläck i fält 2 samt otyd- liga rödgula fläckar i fälten 3, 4 och 5. Å vingarnes under- sida svarta fläckar med hvit pupill, motsvarande ögonfläckarne a ofvansidan. Bakvingarnes midtband mycket mörkare än dess breda ljusa begränsning utåt och inåt. Coenonympha tiphon ROTT. Hufvudformen ej anträffad i Pajala. Samtliga exemplar därifrån, som jag har i min samling, kunna, enligt lektor E. WAHLGREN, som godhets- fullt granskat dem, föras till v. 2525 THNBG, ehuru de variera mycket. Till denna var. räknar WAHLGREN äfven den myc- ket mörka form, som jag den !9/; 07 anträffade à en myr vid namn Karvulavuoma i närheten af Pajala kyrkoby. Om denna form har AURIVILLIUS anmärkt, att den knappt är skilld fran den sibiriska varieteten vz/uzensis MEN., men att döma af STAUDINGERS och RUHLS beskrifningar a sistnämnda var., torde de af mig tagna exemplaren, hvaraf ett blifvit d: 5/9 07 öfversändt till Riksmuseum, knappast kunna hänföras till densamma. De ljusare formerna voro mycket allmänna i hela området från slutet af juni till midten af augusti. Lycænidæ. Callophrys rubi L. Sällsynt. Ett exemplar den °/7 07. Chrysophanus amphidamas Esp. Ej sällsynt. 3 exemplar i min samling synas alla tillhöra ad. obscura RUHL, enär de helt och hållet sakna bläviolett glans. I ¢ har ej större vingbredd an 22 mm. Enligt »Nordens Fjärilar» ar ving- bredden 24—26 mm. Lycena optilete KN. Mycket allman öfverallt. Pajala- exemplaren skilja sig i intet afseende fran sydligare af mig tagna exemplar. 220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Hesperiide. Hesperia centaureæ RBR. Ej sällsynt i slutet af juni och början af juli. Notodontidæ. Cerura furcula L. V. borealis BKH. Ej sällsynt. Den 29/3 07 tog jag a en vid kronohaktet i Pajala by växande asp en larv, som genast borjade spinna i glasburken, dit han lades, och den '*/z 08 framkom en ©, sedan glasburken en manad statt ute i vinterkylan och cirka 14 dagar i varmrum. Den */5 08 togs en öfvervintrad kokong a en gärdesgärd ute i en skogstrakt. Den lämnade fjäril den '?/s3 09 efter ännu en Ofvervintring. En annan kokong togs i januari 1909 a tradgardsstaketet vid apoteksgarden i Pajala by, men puppan klacktes icke, utan torkade. Lasiocampide. Trichiura crategi L. v. ari@ HB. En larv, krypande a landsvägen, togs den °'/ 07, puppan lämnade fjäril den "/2 08 efter en kortare förvaring i kallrum. Eriogaster lanestris L. Larvbon voro ej sällsynta i mindre björkar i slylanda trakter, men de funnos af mig endast vin- tertiden, hvarfor nagon artbestamning ej kunde aga rum. Ett bo nedsandes till Entomologiska Anstalten 1 Stockholm. Lasiocampa quercus L. Denna art var ganska allman i slutet af juni och förra hälften af juli. Den °°/s 07 tog jag en d efter 2'/g timmes postande a landsvägen, dar den med tamligen langa mellanrum flog fram och tillbaka. Detta exem- plar 6fverensstammer helt och hållet med en i Växjö tagen d och hör till v. callune PALM, som enligt SPULER är den i Skottland och Sverige uppträdande formen, hvars J ar tecknad med en tydlig gul flack vid framvingens rot. Denna flack ar enligt »Nordens Fjärilar» kännetecknande för hufvud- formen. E. ORSTADIUS: NÅGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA. 221 Arten torde forut i Sverige ej vara antraffad norr om polcirkeln. Noctuidæ. Acronycta megacephala F. En 4 tagen i Pajala by den 1/, 07. Äfven denna art torde förut i vårt land ej vara känd fran sa nordlig fyndort. Agrotis speciosa HB v. arctica ZETT. Af denna vackra och sällsynta fjäril tog jag den **4 08 en larv under barken af en gammal björkstubbe. Den förpuppades den */5, och fjä- riln, en kraftig 4, framkom den °'/; 08. Framvingarnes grund- färg grabrun, alla teckningar skarpt svarta eller hvita, och vingarne därigenom af ett brokigt utseende. Puppans anal- spets ytterst försedd med 2 krökta taggar och pa hvardera sidan något längre in I kortare dylik samt dessutom närmare basen, något uppåt ryggen likaledes på hvardera sidan I mycket liten, krökt tagg. Analspetsen har således 6 krökta taggar, hvilket ej stämmer med SANDBERGS uppgift i Ent. Tidskr. 1883, sid. 24, att puppan af denna art liksom af A. hyperborea ZETY. har 4 taggar a analspetsen. For sa- vidt puppan af den sistnämnda arten endast har 4 krökta taggar, föreligger saledes har en tydlig skillnad mellan de bägge arternas puppor. A. hyperborea ZETT. Tämligen allmän i slutet af juli 1908. Jag har en {och en 9, tagna i Pajala by den 7°/ hvilka bägge synas typiska. A. rubi VIEW. och dess var. florida SCHMIDT. Af huf- vudformen har jag en J, tagen den !'/ 08, och af var. en d, fängad den '?/, 08 och 2 SL den-?°/7 08. Arten, som 1908 var ganska allmän i Pajala by, är förut nordligast känd fran Ängermanland. A. primulæ Esp. v. conflua TR. En & den 7*/7 08. A. occulta L. 1 & och ı © i juli 19061 Pajala by. Den torde ej förut vara i Sverige iakttagen sa längt norrut. Chareas graminis L. Ej sällsynt 1907 i augusti. Jag hörde omtalas härjning af larverna i början af 1890-talet. Mamestra glauca HB. En i juli 1907 tagen © torde, oaktadt sin storlek — 35 mm. vingbredd — höra till v. /appo Dur. Framvingarnes grundfärg är entonigt mörkt gråbrun, fy 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ljusare i yttre mellanfältet och kantfältet, med ljusa fläckar och tydlig teckning. MT. nana HUFN. (dentina ESP.). En afflugen I togs den 1/6 O7. Celena haworthi CURT. 2 gf den *?/s och '*/s 08 torde hora till den svartbruna ad. erupta GERM. Typformen ar enl. SPULER gulaktigt brun. Hyppa rectilinea Esp. Af denna art tog jag den !?/4 08 tva larver, krypande a skarsnön i förmiddagssolen ute a en myr. De började tva dagar darefter spinna tunna silkesko- konger, som utvandigt bekladdes med den i buren befintliga björnmossan. Den ena puppan kläcktes den !?/; och den andra den '?/s. Dessutom fångades en © den ?/1 07. Hydrilla palustris HB. 1 4 tagen i Pajala by den ! ¢ 08, 32 mm. vingbredd. Detta individ har framvingarne glän- sande gragula, mycket ljusa, med högst otydlig teckning; af tvarlinjerna ar endast den yttre nagorlunda tydlig; en mörk skuggning tvärs öfver yttre mellanfältet, hvilken ar tydligast vid framkanten; en mörk punkt a njurflackens plats; bak- vingarne hvita. Exemplaret hör således till ZETTERSTEDTS form #ansfuga. Se WAHLGREN: Ent. Tidskr. 1912, sid. 91. Tœniocampa gothica L. Tämligen allmän i slutet af maj och början af juni. Jag har i behåll 6 exemplar, hvaraf 3, nämligen 1 4 och 2 229 tillhöra hufvudformen, och 1 ¢ och I 2 ab. gothicina HB. 1 9 är en öfvergångsform till gothz- cma. De 6 exemplarens vingbredd är 31, 32, 32, 33, 33 och 34 mm. Storleken finnes i »Nordens Fjärilar» angifven till 33-37 mm. (Jag har i Växjö tagit I exemplar med 30 och ett med ailenast 26 mm. vingbredd.) Orthosia iris ZETT. v. crasis H. S. Om en à, tagen den '?/s 07 och nedsänd till Prof. AURIVILLIUS för bestäm- ning, yttrade denne, att det var ett ovanligt mörkt och vac- kert exemplar. Nägra flere individ ej af mig iakttagna. Calocampa solidaginis HB. En d tagen den !'/s 08 sy- nes 6fverensstimma med exemplar, tagna har i Växjö såväl af mig som af lektorn J. A. Z. BRUNDIN härstädes. Om artens nordliga förekomst i Sverige finnes i » Nordens Fjärilar» anmärkt, att den blifvit funnen »i södra Lappland och i Norrbotten». 28 E. ORSTADIUS: NAGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA. 223 Anarta cordigera THNBG. Tämligen allman i juni 1907, da den anträffades solande sig a landsvägarne. Jag har 3 exemplar fran Pajala, hvilka alla skilja sig fran ett vid Växjö taget exemplar däruti, att a Pajalaexemplaren bakvingarnes svarta utkant ar markbart smalare an a Växjöexemplaren, hvarjämte den gula fläcken a framvingarnes undersida är be- tydligt större. Ä Pajalaexemplaren sträcker sig denna fläck fran ribban 8 till nara midten af fält ı b, dar den ar skarpt begränsad, under det fläcken a Växjöexemplaret sträcker sig endast mellan ribban 6 + 7 och 2. Detta är möjligen en köns- skillnad, da alla exemplaren fran Pajala aro QQ, och det fran Växjö ar en ¢. 1908 iakttog jag endast ett exemplar. A. melaleuca THNBG. Allman i början af juli 1908 pa torrare mark. Arten ej iakttagen 1907. A. funebris HB. Äfven denna art var allman 1908 till- sammans med melaleuca. Bagge arterna flögo endast i sol- skenet midt pa dagen och med sädan hastighet, att man knappast kunde med ögonen följa dem i luften, men da de ej förflyttade sig langre an ett par meter, lade man marke till deras nedslag och kunde ganska latt fanga dem genom att med försiktighet smyga sig pa dem och med största hastig- het kasta hafven öfver dem. Af funcbris har jag 2 dd i behåll, tagna den '*/z 08. Jag tog den äfven året förut. Plusia macrogamma EV. Denna enligt »Nordens Fjärilar» mycket sällsynta fjäril var säkerligen ären 1907 och 1908 det allmännaste nattflyet åtminstone i Pajala by. Arten flög i juli månad strax före solnedgången och till mörkrets inbrott mycket talrikt öfverallt i byn, och endast ett par gånger iakt- tog jag den på dagen i solskenet. Jag var vid denna tid ej så säker i bestämning af fjärilarne och trodde, att arten var den enligt »Nordens Fjärilar» öfverallt allmänna gamma L., så att den ej så särdeles intresserade mig. Det var först se- dan jag i oktober 1908 sändt ett exemplar till professor LAMPA, som jag af honom fick reda på, hvilken sällsynthet om kvällarne i juli svärmat kring min bostad i stort antal. P. gamma I. iakttog jag däremot aldrig. P. interrogationis L. Tämligen allmän i Pajala by i juli 1906 och 1908, men egendomligt nog ej iakttagen 1907. Mina exemplar äro 3 SS, däraf 2 höra till hufvudformen och 1 till Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 15 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOQI3. ab. flammifera HNE. Denna art, som äfven den hufvudsak- ligen flög i kvällsmörkret, iakttog jag dock oftare an #acro- gamma flygande i solljuset midt pa dagen, da den besökte blommorna i min tradgard. Pajalaexemplaren synas icke af- vika fran dem, som jag tagit har i Vaxjo. P. diasema B. Jag antraffade denna vackra och sällsynta art endast en gang, nämligen den '?/7 06, da jag vid Torneälfvens strand i Pajala by tog en 2: Den har en vingbredd af 37 mm., hvilket är 3 mm. mera än maximimattet i »Nordens Fjärilar». P. hochenwarthti HOCHENW. Endast ett individ antraf- fadt, nämligen 1 ©, som togs den !!/z 08 à samma lokal som dasema. Cymatophoride. Polyploca cinerea GOEZE. Allman i maj och början af juni. Af mina 3 exemplar star ett v. finnmarchica SCHOYEN nara, da det har framvingarne, med undantag af framkanten fran roten till yttre tvärlinjen, ofverdragna af svartgratt, sa att ringflacken ar otydlig; dock aro de dubbla tvärlinjerna tydliga, ehuru ej sa som hos de öfriga exemplaren. Alla 3 exemplaren äro betydligt mörkare an ett har i Växjö taget exemplar. Brephidæ. Brephos parthenias L. Ratt allman i maj 1908 och 1909. Jag lyckades dock fånga blott ett exemplar, en 4, som helt och hållet öfverensstämmer med har tagna individ. Geometridæ. Acidalia fumata STPH. Allman i juli. Anaitits paludata THNBG. Af denna art, som ej syntes vara allman, tog jag den '*/s 08 en 9, tillhörande hufvud- formen, och den !®/s 07 ı J samt den '3/s 08 1 ©, de bägge sistnämnda hörande till v. zmdbutata HB (= v. sororiata TR.). SPULERS beskrifning af sistnämnda form Ofverensstammer ej E. ORSTADIUS: NAGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA. 225 med beskrifningen i »Nordens Fjärilar», i det den förre an- gifver framvingarne såsom starkt rödbrunt tecknade, under det att enligt »Nordens Fjärilar» »den roströda anstrykningen utanför diskfältet saknas eller är otydlig». Å mina exemplar, som äro mycket mörkare ochhafvatvarlinjerna mycket otydligare än hufvudformen, är den roströda teckningen kraftigt utveck- lad. Ofvannämnda 2 af hufvudformen har största vingbred- den 20,; mm. (mellan vingspetsarne 19 mm.), de två andra exemplaren mata: (f° 22,5 (21,5) och 22,5 (19,5) mm., alla exemplaren således mindre än minimum i »Nordens Fjärilar» 23 mm. Malacodea regelaria TNGSTR. Rätt allmän invid Pajala by i maj 1907, 1908 och 1909. Alla af mig tagna exemplar äro dd. Fjärilen flög endast omkring en timme vid solned- gången i gles, med björkbuskar blandad yngre granskog a fastare, invid någon myr belägen mark. Då de hälst flögo omkring granarne och endast hvilade å dessa, är det sanno- likt, att 29, som väl ej kunna flyga, krypa pa dessa träds stammar eller grenar och där lägga sina ägg. Fjäriln torde troligen i öfre Norrbottens skogstrakter ej vara särdeles säll- synt, men på grund af sin flygtid så sällan iakttagen, då högst fa entomologer haft tillfälle vistas i dessa nordliga, under fjärilns flygtid oftast med snö täckta skogstrakter. Den är på grund af sin sakta, fladdrande flykt ytterst lätt att fånga, äfven om, såsom fallet ibland var i Pajala, den djupa snön något hindrar ens rörelser. Minimimåttet å vingbredden synes i »Nordens Fjärilar» vara angifvet för högt, åtminstone att döma af mina exemplar, ty 23 stycken i min samling hafva en vingbredd af i medeltal 28,r mm. med max. 31 och min. 25,5 mm. Minimimattet i >» Nordens Fjärilar» är 31 mm. Fram- vingens längd, som hos SPULER finnes angifven till 17 mm., är a mina exemplar i medeltal cirka 15 mm. Lygris populata L. Mycket allmän i senare hälften af juli och augusti. Larentia truncata HFN. Tämligen allmän i slutet af juli och i augusti. Ett exemplar, hörande till ad. schneideri SANDBERG, taget af mig i Pajala by den °/7 07, öfversändes samma år till Riksmuseum. Denna form var åtminstone då ny för Sverige. 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. L. immanata Hw. En J Pajala by den !?/s 08 har af WAHLGREN ehuru ej med full säkerhet forts till denna form, som af SPULER och STAUDINGER upptages säsom egen art, men af AURIVILLIUS anses såsom en Zruncata-form. L. serraria Z. Anträffades af mig endast i juli 1908 i barrskogen (hufvudsakligen tall) innanför midten af Pajala by Makimikko), dar ¢ ett par veckor flögo ganska allmänt. 3 dd af mig tillvaratagna, någon © ej anträffad. L. munitata HB. Allman i juli och början af augusti. L. fluctuata L. 1 © den 7/7 07. L. incursata HB. 3 gf och 1 © fran Pajala by juni 1908 hafva en vingbredd af resp. 24, 25, 26,5; och 22 mm. WAHLGREN uppger i Ent. Tidskr. 1912, sid. 95, att norr- ländska exemplar ha en vingbredd af 27—30 mm. Honexemplaret, som blott mäter 22 mm. och har midt- fältets utspräng i fälten 3 och 6 betydligt skarpare än han- exemplaren och samma fält i framkanten proportionsvis sma- lare, bor val hänföras till v. montcolarra H. S., om olikheterna ej äro en könsskillnad. L. sufumata Hs. Tämligen allman i juni 1907 och 1908. Ett ovanligt mörkt exemplar öfversändt till Riksmu- seum den ?°/9 07. L. ferrugata CL. 5 dd tagna i juni och juli 1907 och 1908 hafva af AURIVILLIUS och LAMPA bestämts till v. cor- culata HUFN., hvilken af SPULER ej omnämnda form enligt STAUDINGERS katalog synes liktydig med umzdentaria HW. Denna sistnamnda, som af AURIVILLIUS och SPULER uppta- gits såsom egen art, synas andra författare hafva uppfört en- dast såsom var. af ferrugata. L. unidentaria HW. En den !'/r 08 tagen © har af prof. LAMPA förts till denna art, som förut nordligast är an- gifven från Upland: L. dilutata BKH. (= nebulata THNBG). Såväl typformen som ab. obscurata STGR och ab. schneideri LPA jämte mellan- former voro allmänna i Pajalatrakten höstarne 1906, 1907 och 1908. Artens larver härjade nämnda ar björkskogen inom den närbelägna Korpilombolo socken, delvis så svårt, att trä- den dogo. E. ORSTADIUS: NAGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA, 227 L. c@siata LANG. Allman i juli 1908. 1 © tagen den 3/7 08 tillhör ad. annosata ZETT. L. sociata BKH. Allman i juli 1908. L. hastata L. v. subhastata NOLCK. Mycket allman i juni och juli 1907 och 1908. L. alchemillata L. 2 ex. tagna den ?°/g 07 och ett den 23/7 08. Ett ex. har en vingbredd af 22 mm. L. adequata BKH. Tämligen allman i juli 1907 och 1908. L. albulata SCHIFF. Ytterst allman i juni 1907, mindre allmän i augusti 1908. L. sordidata F. Såväl hufvudformen som ab. fuscoun- data DON. allm. i juli och augusti 1908. L. autumnalis STROM med v. /terata DON. Allman i juni och juli 1907 och 1908. Tephroclystia abietaria GOEZE. Allman i juni 1907 och 1908. I 9 mäter 21 mm, men jag har dock fort den till denna art och ej till zogata HB., da palperna äro lika kraftigt utvecklade som a andra exemplar, af hvilka ett ej har större vingbredd an 15,3 mm. Maximum à vingbredden hos aëzeta- ria ar enligt AURIVILLIUS 18 mm. T. castigata Hs. 1 © tagen i Pajala by den °/¢ 08. Arten förut nordligast kand i Upland. T. helveticaria B. Ej sällsynt i juni och juli 1908. T. satyrata HB. 1 J tagen den 7*/¢ 08. T. hyperboreata STGR. Allman i juni 1907 och 1908. T. sobrinata HB. En J tagen den '7/s 08. Arten ar förut nordligast känd i Luleå. Epirrhanthis diversata SCWIFF (= pulverata THNBG). Allmän i senare hälften af maj och början af juni. Endast dd af mig anträffade. De tagna ex. öfverensstämma med ett af mig taget VaxjOexemplar, dock är framvingarnes midt- band a Pajalaexemplaren mörkare och dess hvita begransning vid framkanten kraftigare utvecklad, hvarjamte Pajalaexem- plaren aro nagot mindre. Abraxas marginata L. ab. nigrofasciata SCHÖYEN. 2 dd i Pajala by den 7*/s och den ‘/; 08. Hufvudformen ej an- traffad. Selenia bilunaria Esp. Tämligen allmän i juni. Endast dd af mig anträffade, synas ej i någon väsentlig man skilja 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. sig från sydligare exemplar. Pajalaexemplaren äro dock mindre än 4 i Växjö tagna individ. Biston pomonarius HB. Ej sällsynt i maj och början af juni. Endast 74 anträffade. De äro betydligt större än som i »Nordens Fjärilar» finnes angifvet och afbildningen hos SPULER utvisar. . Jag har 2 ex. i behåll, mätande det ena 35,5 och det andra 36,5 mm. spännvidd. A den j naturlig storlek framställda afbildningen hos SPULER hafva framving- arne en längd af 14 mm., under det att Pajalaexemplarens vingar aro ungefär 16 och 17 mm. Maximum a vingbredden ar i »Nordens Fjärilar» 31 mm. Andra exemplar, som jag tagit, men som jag ej har i behall, hafva varit.af samma storlek. B. mrtarius CL. Allman invid Pajala by i maj och bör- jan af juni. Ett exemplar taget redan den °°/4. Denna lik- som föregäende art antraffade jag alltid flygande strax fore och omedelbart efter solnedgangen 1 narheten af myrmarker, dar trädvegetationen bestod af lägväxta björkar och sma granar. Endast SL anträffade. Ä ett exemplar sammanflyta framvingarnes skugglinje och yttre tvärlinje fran bakkanten till diskfältets bakhörn, där de atskiljas, sa att de vid fram- kanten äro längt aflägsnade fran hvarandra. Fjärilns utse- ende üfverensstimmer ej alls med figuren hos SPULER. Sa sakna t. ex. vingarne den starka gulaktiga färg, som finnes a figuren, vingarne hafva hvitgra grundfärg med skarp, svart teckning. Pajalaexemplaren synas 6fverensstamma med af civilingeniören E. AHLGREN i Växjö tagna, mig förevisade ex. fran Lessebo. Dock aro Pajalaexemplaren mindre och nagot morkare. Mig veterligen är arten forut i Sverige ej iakttagen nord- ligare an i Hälsingland. Gnophos sordaria THNBG. Arten, som var allman i Pa- jala by i juni 1907, äterfann jag ej äret därpa. De tagna individen afvika ej frän ett af mig härstädes taget exemplar. Fidonia carbonaria CL. 1 individ taget i juni 1907. Phasiane clathrata L. 1 2, fångad i Kengis den 7/7 08, har vingarnes grundfärg hvit, utan gul inblandning. E. ORSTADIUS: NÅGRA ANTECKNINGAR OM FJARILFYND I PAJALA. 229 Arctiidæ. Phragmatobia fuliginosa L. v. borealis STGR. Allman i juni. Larverna som i allmänhet voro helt svarta, brukade krypa omkring pa skarsnön i april manad under varma so- liga dagar och undergingo sin forvandling utan att taga na- gon föda. Efter parning i buren lade en © cirka 100 agg, hvarefter larverna utklacktes och uppföddes med ¢araxacum. Af dessa larver forvandlades endast en fram pa sommaren till puppa, hvarur andra generationen framkom den !?/s 08. Af de öfriga Ofvervintrade ett 4o-tal i kallrum, men dogo pa varen. Nyssnämnda exemplar af andra generationen har fram- vingarne, hufvud, halskrage och thorax ljusare röda an de pa varen klackta. Pyralidæ. Crambus perlellus SC. v. warringtonella STT, C marga- ritellus HB, C. dumetellus HB., C. pratellus L., C. ericellus H8., C. pascuellus L. och C. hamellus 'TIINBG. Salebria Jusca HW. Aglossa pinquinalis TE. Ptonea inquinatalis 7. Pyrausta porphyralis SCHIFF. och P. funebris STROM. Sco- paria sudetica Z. Tortricidæ. Acalla fimbriana THNBG, A. Schalleriana L. Eula mini- strana L. Tortrix forsterana F. Cnephasia osseana SCOP. Conchylis dubitana HB. Argyroploce sororculana ZETT., A. sauciana HB och A. bipunctana F. Olethreutes metallicana HB. v. nebulosana ZETT. Ancylis myrtillana TR. Epinotia diniana GN. Semasia aspidiscana HB. Epiblema crenana HB. Hemimene plumbagana TR. Pterophoridæ. Platyptilia setterstedti Z. och P. tesseradactyla L. Ptero- phorus tephradactylus HB. 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Gelechiidæ. Semioscopis avellanella HB. Pleurota bicostella CL. Bor- khausenta stipella I. Hyponomeutidæ. Plutella maculipennis CURT och P. annulatella CURT. Tineidæ. Scardia tessulatella Z. Monopide. Monopis rusticella HB. Incurvariide. Incurvaria vetulella ZETT. och /. capitella CL. Micropterygide. Eriocrania subpurpurella HW. v. fastuosella Z. och E. se- mipurpurella STPH. Växjö den 12 nov. 1913. Nagra fynd af Coleoptera. Af G. A. Ringselle. Åtskilliga år ha gått, sedan undertecknad lämnade lokal- uppgifter till öfverste GRILLS förträffliga, för hvarje coleop- tersamlare oumbärliga Catalogus Coleopterorum etc. Jag har fortfarande haft den turen att ehuru blott amatör pa omrädet göra atskilliga fynd, som torde kunna förtjäna meddelas i var tidskrift. I allmänhet har jag i det följande endast nedskrif- vit anteckningar om fynd utanför det förut kända utbrednings- omrädet, men har dock, när det gällt mera sällsynta former, antecknat dessas fyndorter afven inom landskap, fran hvilka de förut varit kända. För att slippa upprepa provins och socken onödigtvis ofta har jag i fråga om mina fynd i Uppland, Vallnora i Knutby och Bennebol i Bladaker, endast angifvit resp. V. och B. Dessa båda nedlagda järnbruk ligga pa '/s mils af stand fran hvarandra. Sommaren 1902 vistades jag vid Benne- bol och besökte trakten sedermera under kortare tider af 1903 och 1906. Somrarne 1910, 1911 och 1912 tillbragte jag vid Vällnora, 1910 med understöd af Vetenskapsakade- mien och alla tre somrarne med understöd (fri bostad) af öf- verste GRILL. Vid upprattandet af fynden etc. har jag foljt GRILLS » Catalogus», hvarför jag ej anser nödigt utsätta auktorsnamn. Cicindela maritima: ymnig vid hafsstranden i Stafsinge sin (Arvidstorp) i Hall. | Calosoma auropunctatum: Hall, Arvidstorp i Stafsinge. Pelophila borealis: Morastrand i Dir. 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. Nebria livida: Vänersborg; Dahlsgärd i Alfshög (Al), N. brevicollis: Vanersborg; Asplunda i Nerike. N. Gyllenhali: Dir.: Backa vid Hedemora (ymnig). N. nivalıs: Nära Riksgränsens station i Lappland. Dyschirius æneus: Hedemora. Panag@us quadripustulatus: Ner. (Asplunda). Lebia cyanocephala: Uppsala. Dromius marginellus: Arvika; Hedemora. D. nigriventris: Uppl. Trechus discus; Hall; Ner. (Örebro samt Nedergarda i Glanshammar). T. obtusus: Falkenberg. T. secalis: Hedemora, Bembidium argenteolum: Morastrand i Dir. (Äran af detta fynd tillkommer dock min följeslagare, kassör J. E. SANDIN fran Göteborg). B. varıum: Hedemora. B. femoratum: Hedemora och Mora. B. pallidipenne: Falkenbergstrakten, flerstades vid hafs- stranden. B. gilvipes: Hedemora. Stomis pumicatus: Dalarne. Poecilus lepidus: har jag endast funnit i Halland. Pterostichus minor: Dalarne; Uppland. Amara aulica: Bennebol. A. convexiuscula: Stockholms skärgård: Runmarö (ERIK HAHR). A. municipalis: Falkenberg. A. familiaris: Bennebol. él. enea: Hedemora. Sphodrus leucophthalmus: Skrea prästgärds ladugard i Hal- land tillsammans med Lemostenus terricola och Blaps similis. Anchomenus longiventris MANNH.: 1 ex. vid Brunna nara Hedemora, bestämd af J. E. SANDIN, 1 hvars ago det befinner sig. A. viduus v. moestus: Hedemora. Broscus cephalotes: Hedemora. Anisodactylus binotatus: Hedemora; Arvika. Harpalus tardus: Hedemora. G. A. RINGSELLE: NAGRA FYND AF COLEOPTERA. 233 Stenolophus dorsalis: Arvika. St. flavicollis: Arvika. Chlenius nigricornis: Hedemora; Arvika. Macrodytes lapponicus: Halland, »Falkagärdssjö» vid Fal- kenberg. Gaurodytes chalconotus: Mora. Philydrus testaceus: Arvika. : Helophorus aquaticus: Arvika. Hydrochus elongatus: Arvika. H. brevis och carinatus: Skytteholm pa Ekeron i Mälaren. Trichoderma pubescens: Halland, flere lokaler (Falkenberg, Hjärtared, Sibbarp, Vinberg). Ocypus ophthalmicus: Uppl.: mellan Vallnora och Benne- bol, saledes langt fran kusten. ©. @neocephalus: Falkenberg. Philonthus concicnnus: Hedemora. Velleius dilatatus: Halland; Äspenäs i Ullared. Othius fulvipennis: Växjö. Nantholinus tricolor: Arvika. Stenus guttula: Falkenberg. Pederus riparius: Bennebol. Dinarda dentata: Örebro, (hos Formica exsecta). Hesperophilus arenarius: Falkenberg. Oxyporus rufus: Dir: Brunnaön vid Hedemora. Tachyporus abdominals: Falkenberg. 7. hypnorum: Hedemora. T. solutus: Hedemora. Tachinus subterraneus: Gate vid Arvika. Bryocharis analis: Arvika. Lr. cingulata : Vänersborg. Geodromicus pagiatus: Arvika. Bryaxis sanguinea: Skytteholm pa Ekerön. Necrophorus humator; Falkenberg, pa dod igelkott. Szlpha undata: Vänersborg. > quadripunctata: SmAl. (Ingelstad, HUGO ANDERSSON). Sciodrepa fumata: Uppl.: Björkö i Knutby; Arvika. Scaphidium quadrimaculatum: Halland, Äspenäs i Ulla- red sin. Ips ferrugineus: Arvika. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Omosita Colon: Hedemora. O. discoidea: Falkenberg. Cryptarcha strigata: Falkenberg. Peltis grossa: Bennebol och Vällnora. Dermestes laniarius: Vallnora pa skatkadaver; Falken- berg. Ctesias serra: Vallnora; Hedemora. Fister succicola: Arvika (vid Gate). Cetonia marmorata: Bennebol och Vällnora; Lennäs sin i Nerike. Melolontha vulgaris: Gottl. sälls. (ARNBERG). Psammodius sulcicollis: Falkenberg. Aegialia sabuleti: Falkenberg. Lucanus Cervus: Uppl.: Rungarn (förvaltare OSTMAN); numera finns den ej där. Cucujus cinnabarinus: Bennebol och Vällnora under bar- ken pa döda aspar och ekar. Silvanus surinamensis: Rotebro jästfabrik i Uppland. S. bidentatus: Arvika. S. unidentatus: Arvika! Trogosita mauritanica: Rotebro jastfabrik. Niptus hololeucus: Falkenberg. Anobium paniceum: Hedemora. Sphindus hispidus: Arvika. Telmatophilus caricis: Arvika. T. Schönherri: Norrsjön och Vällnora (pa Zypha an- gustifolia). Triplax russica: Arvika. Mycetina cruciata: Ekdalen vid Bennebol. Mycetophagus quadripustulata: Arvika. Poecilonota variolosa: Bennebol (1 ex. vid Ekdalen 1902, bortat tjoget 1912). Chrysobothrys chrysostigma: Bennebol, Vallnora och Run- garn i Knutby. Chr. affinis: Bennebol. Melanophila acuminata: Krylbo i Dir; Ingelstad i Smal. (HUGO ANDERSSON). M. cyanea: Bennebol (endast 1906). Agrilus betuleti: Vallnora, Arvika. G. A. RINGSELLE: NAGRA FYND AF COLEOPTERA. 235 Throscus carinifrons: Arvika. Corymbites nigricornis: Arvika. C. cruciatus: Hedemora; Mora. Athous undulatus: Vällnera. A. subfuscus: Arvika; Hedemora. Flater cinnabarinus: Värml.: Fiskevik 1 Josse-Ny. Cryptohypnus (Negastrius) pulchellus v. arentcola: Fal- kenberg. C. quadriguttatus: Arvika. Cardiophorus ruficollis: Hedemora. C. ebeninus: Hedemora. C. cinereus: Falkenberg. Dolichosoma lineare: Hedemora. Malachius viridis: Vänersborg. Anthocomus fasciatus: Vallnora. Tillus elongatus: Falkenberg; Vallnora; Hedemora. Clerus rufipes: Falkenberg, Arvika, Hedemora, dock en- dast I ex. från hvarje lokal. Opilo mollis: Halland; Kumla i Nerike. Corynetes coeruleus: Falkenberg. Hylecoetus dermestoides: Dylta bruk i Ner.; Arvika. Blaps similis: Falkenberg i kallare; Skrea prästgärds ladugard i Hall. (i hundratal). Microzoum tibiale: Falkenberg. Uloma culinaris: Hertings sag vid Falkenberg. Hoplocephala hemorrhoidalis: Bennebol. Hypophloeus castaneus: Halland. Fl. bicolor: Vallnora. FH. linearis: Arvika. Allecula morio: Björkön i Hjälmaren. Mycetochara flavipes: Bennebol och Vällnora. M. bipustulata: Vallnora (1 ex.). Cistela ceramboides: Bennebol och Vällnora. Eryx ater: Hall.: Äspenäs i Ullared. Mordella fasciata: Bennebol. M. maculosa: Bennebol; Arvika; Ramstena i Ringkarleby sin, Nerike. Abdera affinis: Arvika. Xylita levigata: Småland; Nerike; Hedemora; Arvika. 236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. Hapalus bimaculatus: aterfunnen vid Uppsala af ROMAN. Calopus serraticornis: Bennebol; Ner.: Orebro och Dylta. Oedemera flavipes: Särö i Halland. Notoxus monoceros: Hedemora. Anthicus floralis: Hedemora. A, bimaculatus: Falkenberg (Stafsinge). Bruchus atomarms: Arvika. Platyrrhinus resinosus: Hall.: Sjö i Ullared. Tropideres undulatus: Ner.: Ryninge vid Örebro. Rhinomacer attelaboides : Dalarne: Kullsveden. J. E.SAN- DIN fann den först. (Apoderus Coryli: Arvika). Attelabus nitens: Falkenberg. Rhynchites cupreus: Arvika. Apion sanguineum: Arvika. Sitona hispidulus: Falkenberg. Polydrusus flavipes: Arvika, nara Kattviken. P. cervinus: Hedemora. Phyllobius pyri: Hedemora. Ph. argentatus: Hedemora. Ph. maculicornis: Hedemora. Otiorrhynchus scaber: Hedemora. O. raucus: Hedemora. O. rugifrons: Bennebol. Brachysomus echinalus: Vällnora pa smultron. Lepyrus capucinus: Falkenbergstrakten (Arvidstorp). Hylobius pineti: Vg.: Alfsered nara Hallandsgränsen. Cleonus fasciatus: Falkenberg i spergelakrar. C. glaucus: Falkenberg. Hydronemus Alismatis: Arvika (Kattviken). Tanysphyrus lemn@: Arvika (Kattviken); Hedemora. Erirhinus acridulus: Arvika; Hedemora. E. scirrhosus: Arvika (Kattviken). Balaninus nucum: Hall: Äspenäs i Ullared (ymnig); an- norstädes förgäfves eftersökt. B. cerasorum: Särö i Hall. Orchestes quercus: Halland (Särö). Anthonomus pubescens: Hedemora. A. varians: Hedemora (stadsberget pa vedupplag). G. A. RINGSELLE: NAGRA FYND AF COLEOPTERA. 2 os SI Rhyncolus turbatus: Vallnora. Dendroctonus micus: Arvika. Tomicus dispar: Äspenäs i Ullared (Hall.), äfven dd. Scolytes destructor: Vallnora; Arvika. Callidium coriaceum: Bennebol och Vällnora. Clytus mysticus: Borgholms slott (pa blommande oxel). ‘Cl. pantherinus: Bennebol 1902. Enda ex. af denna art, som hittills päträffats i Sverige. Uppträdde tillsammans med rusticus. Under somrarne 1910—12 insamlades flera hundra usticus, men intet nytt ex. af pantherinus. Exem- plaret ar Ofverlamnadt at Riksmuseum. Cl. arcuatus: Bennebol och Vallnora. Cl. detritus: likasa. Dessa bada arter traffades pa ek- vedkastar under soliga dagar. Necydalis major: Bennebol och Vällnora. Pachyta Lamed: Särna i Dir; Arvika; Bennebol och Vallnora. Acmeéops marginata: Morastrand. Cartodera femorata: Arvika. Leptura sexguitata: Bennebol. L. sexmaculata: Bennebol. L. nigripes: Bennebol. L. maculata: Uppl.: ön Yxlan i skärgården 1908. L. melanura: Dir. Acanthocinus griseus: Bennebol. Liopus nebulosus: Bennebol. Liopus punctulatus, hvars förekomst 1 Sverige betvif- lats, har af mig i tva exemplar päträffats vid Bennebol 1902. Vintern förut hade afverkats.diverse ädla löfträd, bl. a. lind, pa hvilket trädslag detta djur päträffades. Acanthoderes clavipes: Bennebol och Vällnora. Monochammus sartor: Bennebol 1902, flere exemplar. Ej aterfunnen de senare aren. Saperda phoca: Arvika. Saperda perforata: Bennebol och Vällnora (hvarje ar nagot eller nagra exemplar). Tetrops preusta: Arvika. Oberea oculata: Arvika (flera ex.); Dir.: Mora (Kommi- nister K. G. SKOGLUND). 238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Donacia cinerea: Vällskärret och Norrsjön i Uppl. (på Typha ymnig). D. vulgaris: Arvika. D. limbata: Vällskärret och Vällnora (pa Sparganium). D. bicolora: Arvika (Kattviken, ymnig på Sparganium). Hemonta mutica: Falkenberg. Orsodacna cerasi: Hunneberg. Agelastica halensis: Skane, mellan Landskrona och Hal- singborg pa Picris hieractotdes. Phyllobrotica quadrimaculata: Arvika. Luperus longicornis: Arvika; Lima i Dalarne. L. flavipes: Arvika. Aphthona coerulea: Arvika. Spheroderma cardui: Nerike. Crepidodera ferruginea: Hedemora. C. rufipes: Bennebol. Mantura rustica: Arvika. Psylliodes hyoscyami: Falkenberg. Chrysomela sanguinolenta: Falkenberg. Lina cuprea: Arvika. L. lapponica: Arvika. L. saliceti: Arvika (Uppträdde endast pa asparnes rot- skott). Clytra tridentata; Arvika. Cryptocephalus distinguendus: Arvika. C. nitidus: Arvika. C. coerulescens: Arvika (ymnig). C. pallifrons: Arvika (1 ex.). Cassida rubiginosa: Vänersborg. Hippodamia tredecimpunctata; Hedemora. Halysia ocellata: Arvika. H. vigintiduopunctata: Arvika. FA. conglobata: Arvika. H. quatuordecimpustulata : Vänersborg; Uppsala; Arvika; Hedemora. Cynegetis impunctata: Falkenberg. Chilocorus rentpustulatus: Arvika; Mora. Zur Kenntnis der Miriden, Isometopiden, Anthocoriden, Nabiden und Schizo- pteriden Ceylon’s. Von B. Poppius (Helsingfors). Während eines kurzen Aufenthalts in Dezember 1910 auf Ceylon sammelte Dr. A. LUTHER eine Anzahl Hemiptera, darunter auch Miriden, Isometopiden, Anthocoriden, Nabiden und Schizopteriden, von den letztgenannten im ganzen 21 Arten. Obgleich die Hemipteren-Fauna Ceylon’s schon ziem- lich bekannt gewesen ist, besonders durch die Arbeiten W. L. DISTANT's, befand sich im Materiale, dessen Bear- beitung hier veröffentlicht wird, nicht wenige neue Gattungen und Arten, sowie auch einige früher bekannte, die bis jetzt nicht von Ceylon aufgeführt waren. Besonders interessant sind die neuen Gattungen Lutheriella und Schizopterops. Die erste ist auffallend ameisenähnlich und wurde zusammen mit einer Ameise, Oecophylla smaragdina gefunden. Die zweite Gattung ist von besonderem Interesse, da sie die zweite bis jetzt bekannte Schizopteriden-Gattung aus der alten Welt ist, während alle anderen ausschliesslich nearktisch und neo- tropisch sind. Die früher bekannte Gattung, Hypselosoma REUT., war nur aus Neu-Caledonien und aus Japan bekannt. Fam. Miridae. Unterfam. Mirinae. Div. Capsaria. I: Phytocoris uzeli Popp. Peradeniya!, 14—18. XII, 8 - Exemplare. Entomol, Tidskr. Ärg. 34. H. 2—4 (1913). 16 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI3. 2. Megacoelum biseratense (DIST.). Peradeniya!, 14 — 18. War SJUNG 3. Eurystylus horvathi Popp. Beim noch nicht be- kannten ® ist der Halsschild vor der Basis braun überzogen, auf dem Corium ist die braune Farbe besonders innen hinter der Mitte und am Apicalrande zusammenfliessend. Die Stirn ist etwa !/s breiter als der Durchmesser des Auges. Die zwei letzten Fühlerglieder sind dünn und kurz, schwarz, an der Basis schmal weiss, das dritte unbedeutend länger als das letzte, beide zusammen etwas länger als das erste. — Peradeniya!, 14—18. XII, ı 2. 4. Deraeocoris vittatus (REUT.). Diese Art scheint nahe mit D. szgnatus (DIST.) verwandt zu sein, unterscheidet sich u. a. durch die andere Farbe der Fühler und durch kürzeres zweites Fühlerglied. — Das Exemplar stimmt ganz mit dem Typus-Exemplare überein. — Peradeniya!, 14—18. XI, 1 2. — Früher nur aus Java bekannt. 5. Proboscidocoris longicornis REUT. Peradeniyal, 14— 18. XII, 6 Exemplare. Div. Miraria. 6. Trigonotylus brevipes JAK. Mir liegen 6 Exem- plare vor, die ziemlich gut mit der DISTANT schen Beschrei- bung, Faun.’ Brit. Ind., Rhynch. I, p. 425, V, p. 234, von Megaloceraea doherty: übereinstimmen, nur die Spitze der Hinterschienen sowie die Hinterfüsse, das letzte Glied aus- genommen, sind rot und auf dem Kopfe sind keine rote Längslinien, sondern eine braune in der Mitte der Stirn. Ich glaube jedenfalls, dass 77. drewipes mit der DISTANT’schen Art identisch ist. — Anuradhapura!, 21. XII, auf feuchteren Uferwiesen. Unterfam. Cylapinae. Div. Cylaparia. 7. Phyllocylapus n. gen. Der Körper mässig gestreckt und gerundet, flach, oben matt, fast anliegend, kurz, weit- läufig gelbweiss behaart. Der Kopf ist vertical, viel breiter B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLONS. 241 als lang, von der Seite gesehen viel höher als lang. Die Stirn ist vorn breit und spitz vorgezogen, von der Seite gesehen hier etwas aufgetrieben, dann vertical, zwischen den Augen der Länge nach gefurcht, an der Basis ungerandet. Die Augen sind gross und hervorspringend, glatt, den Vorderrand des Halsschildes jederseits etwas bedeckend, vorn ganz leicht ausgeschweift. Der Clypeus ist etwas nach hinten gerichtet, wenig hervortretend, tief von der Stirn abgesetzt, die Lorae ziemlich schmal, undeutlich abgesetzt, die Wangen sind hoch, die Kehle ganz unsichtbar, der Gesichtswinkel etwa ein rechter. Das Rostrum erstreckt sich etwas über die Spitze der Hinterhüften, das erste Glied etwas verdickt, fast die Mitte der Vorderhüften erreichend. Die Fühler sind etwas vor den Augen, gleich unterhalb der Mitte des Vorderrandes derselben eingelenkt, sehr lang, länger als der Körper, kurz und anliegend behaart, das erste Glied ist kurz, kürzer als der Kopf, sehr kräftig verdickt, aussen leicht ausgeschweift, innen ziemlich kräftig aufgetrieben, mit einigen kurzen, ab- stehenden Borstenhaaren bewehrt, die folgenden Glieder haar- fein, das zweite fast ebenso lang als der Aussenrend des Coriums, das dritte sehr lang, fast doppelt länger als das zweite, das letzte etwas kürzer als das letztgenannte. Der Halsschild ist viel breiter als lang, nach vorn ziemlich ver- engt mit fast geraden, stumpf gerandeten Seiten, der Basal- rand in der Mitte nach hinten etwas winkelig vorgezogen, jederseits ziemlich ausgeschweift. Die Calli sind gross, von einander flach und etwas undeutlich getrennt, nach hinten bis zur Mitte der Scheibe sich erstreckend, etwas gewölbt, die Scheibe hinter den Calli leicht gewölbt und etwas geneigt, die Apicalstrictur ziemlich breit, nach den Seiten zu ver schmälert, scharf abgesetzt. Der ganze Halsschild glatt. Das Schildchen ist etwas breiter als lang, flach, mit unbedeckter Basis, hinter der letztgenannten quer eingedrückt. Die He- mielytren viel länger als der Hinterkörper (2), der Clavus und das Corium dicht mit rundlichen, grauen Tomentflecken bestreut, das Embolium ziemlich schmal, zur Spitze nicht erweitert, der Cuneus deutlich abgesetzt, etwas länger als breit. Die Membran mit zwei Zellen, die innere mit recht- winkeliger, apicaler Innenecke. Die Hinterflügelzelle ohne 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI3. Hamus. Die Orificien des Metastethiums sind mässig gross, vorne ziemlich hoch gerandet, die Randung von unten nach oben und hinten einen Wulst aussendend. Die Beine kurz anliegend behaart, die Vorderhüften etwas verlängert, die Vorder- und die Hinterschenkel etwas verdickt, die Vorder- . schienen sehr stark, blattartig erweitert, blattdünn, die hin- teren Schienen lang und schmal, sehr fein bedornt, die Füsse lang, das erste Glied der Hinterfüsse lang, länger als das zweite und das dritte. Die Klauen sind fein, ohne Arolien. Ist am nächsten mit Cy/apus SAY verwandt, unterscheidet sich aber leicht durch den Bau des Kopfes, der Fühler, des Halsschildes und besonders der Vorderschienen. Typus: Ph. lutheri n. sp. Phyllocylapus lutheri n. sp. Dunkelbraun, der Kopf schmutzig gelbbraun, die Basis jederseits breit rot, zwischen dem roten hellgelb, auf dem Halsschilde eine Längslinie in der Mitte, eine andere jederseits etwas innerhalb der Seiten sowie die letztgenannten, die Basalecken ausgenommen, eine Längsbinde in der Mitte und die Spitze des Schildchens breit sowie der Apicalrand des Coriums hellgelb, die innerste Basis des Clavus und des Coriums sowie der Aussenrand des letztgenannten schmal schmutzig gelbbraun, der helle Aussen- rand mit dunklen Querstrichen bestreut, der Cuneus rotbraun mit etwas dunklerer Spitze, die Membran rauchschwarz, zahl- reiche runde Fleckchen und ein etwas grösserer hinter der Cuneusspitze gelb, die Brüste rotbraun, die Propleuren ganz und die hinteren Pleuren oben hellgelb, auf den erstgenann- ten hinten ein kurzen, roter Längsstrich, die Unterseite des Hinterkörpers braunschwarz, das erste Segment nach den Seiten zu rotbraun, vorne und hinten am Seitenrande sowie Flecke an derselben Stelle der folgenden Segmente gelb, das Rostrum braun, die Basis und die äusserste Spitze des ersten Gliedes und die Spitze des letzten gelb, die Fühler schwarz, die innerste Basis und die äusserste Spitze des ersten Gliedes sowie das zweite gleich hinter der Basis ziemlich breit gelblich, die Hüften, die Vorderschenkel, die vier hinteren Schienen und die Füsse schmutzig dunkelbraun, die Basis der Vor- derhüften, ein Fleckchen vorn vor der Spitze auf den Vor- derschienen, die Spitze und ein Ring vor derselben auf den B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON 'S. 243 hinteren Schienen sowie die Spitze der Fiisse gelb, die hinte- ren Schenkel gelblich, vorn mehr oder weniger mit braun überzogen, vor der Spitze mit zwei braunen Ringen, die Vor- derschienen stark, etwas metallisch glänzend, braunschwarz, die Basis ganz schmal und die Spitze breit gelbweiss, das gelbweisse an der Spitze rot begrenzt. Die Stirn ist beim 2 etwa !/g breiter als der Durchmesser des Auges. Der Halsschild ist etwa dreimal kürzer als am Basalrande breit, der letztgenannte nicht doppelt breiter als der Vorderrand. — Long. 4.6, lat. 2 mm. — Peradeniyal, 14— 18. XII, auf abgefallenen Pandanus-Blättern, 1 D. Div. Fulviaria. 8. Fulvius brevicornis REUT. Peradeniya, 14—18. XII, 3 Exemplare. — Hat eine sehr weite Verbreitung in den tropischen und subtropischen Teilen der alten und neuen Welt. 9. Lepidofulvius n. gen. Der Körper ist gestreckt, an den Seiten leicht gerundet, oben matt, unpunktiert, ziemlich einzeln mit gelben, kurzen und anliegenden Schuppenhaaren bekleidet. Der Kopf ist horizontal, viel länger als breit, vor den Augen lang vorgezogen, der vorgezogene Teil fast länger als der Teil vom Augenvorderrande zur Basis, von der Seite gesehen viel länger als an der Basis hoch, hinter den Augen etwas halsförmig eingeschnürt. Die Stirn am Hinterrande der Augen fein quer gefurcht, ausserdem mit einer deutlichen Längsfurche. Die Augen sind gross, ziemlich hervorspringend, grob granuliert, nach unten weit auf die Kehle sich erstrec- kend, ziemlich vom Vorderrande des Halsschildes entfernt, vorn nicht ausgeschweift. Der Clypeus mässig hervortretend, von der Stirn wenig scharf abgesetzt, die Lorae undeutlich, die Wangen ziemlich hoch, die Kehle lang, horizontal, der Gesichtswinkel spitz. Das Rostrum erstreckt sich bts zu den Mittelhüften, das erste Glied nicht verdickt, fast den Hinter- rand der Augen erreichend. Die Fühler sind ziemlich weit vor den Augen eingelenkt, kurz und anliegend behaart, mäs- sig lang, das erste Glied etwas verdickt, bedeutend die Kopfspitze überragend, das zweite viel länger als das erste, 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. zur Spitze allmählich, leicht verdickt und hier diinner als das erste, die zwei letzten ganz diinn, mit einzelnen, länge- ren, abstehenden Haaren besetzt, kurz, unter einander etwa gleich lang, diinner als das erste. Der Halsschild ist etwa ebenso lang als breit, nach vorn ziemlich verengt mit aus- geschweiften Seiten, die der ganzen Länge nach bis zu den Hinterecken scharf, etwas leistenförmig gerandet sind. Der Basalrand jederseits der Mitte leicht ausgeschweift, die Hin- terecken spitz und etwas nach aussen gerichtet. Die Scheibe mässig gewölbt und geneigt, die Calli gross, nach hinten bis zur Mitte der Scheibe sich erstreckend, innen ziemlich stark, gestreckt buckelförmig aufgetrieben und nach hinten zwei etwas gebogene, ziemlich divergierende Längsleisten aussen- dend, die bis zum Basalrande sich erstrecken. Vor der Mitte des Basalrandes eine kurze grübchenförmige kleine Vertiefung, die ringsum flach gekantet ist. Die Apicalstrictur ist schmal, aber scharf. Das Schildchen ist länger als breit mit z. T. unbedeckter Basis, hinter derselben quer eingedrückt, vor der Spitze etwas grübchenförmig abgeflacht. Die Hemielytren überragen bedeutend die Spitze der Hinterkörpers und sind nach hinten etwas gerundet erweitert, das Embolium an der Basis schmal, etwa vom basalen Drittel an nach hinten mässig erweitert und zur Spitze wieder verschmälert, hier jedenfalls etwas breiter als an der Basis, der Cuneus deutlich abgesetzt. Die kleine äussere Membranzelle undeutlich her- vortretend, die grössere mit leicht abgerundeter apicaler In- nenecke, kurz. Die Hinterflügelzelle ohne Hamus. Die Pro- pleuren vorne aufgetrieben, von oben etwas sichtbar, in der Mitte der aufgetriebenen Stelle tief eingedrückt. Die Orifi- cien des Metastethiums ziemlich gross mit breiter, gekanteter Spalte. Die Beine sind ziemlich lang, kurz anliegend be- haart, die Hinterschenkel etwas verdickt, lang, die Schienen schmal und dünn, zur Spitze etwas verengt, unbedornt, die Vorders@hienen ganz leicht gebogen. Die Füsse sind dünn, das erste Glied der Hinterfüsse kaum länger als das zweite. Die Klauen ohne Arolien, fein und kurz. Ist mit Zuchzlofulvius POPP. nahe verwandt, unterschei- det sich aber durch den Bau der Fühler, des Emboliums und besonders des Halsschildes. B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 245 Typus: Z. carinatus n. sp. Lepidofulvius carinatus n. sp. Braunschwarz, die Stirn jederseits an der Basis, auf dem Halsschilde die Apicalstrictur in der Mitte, der aufgetriebene Teil der Calli, die Längsleisten, die Randung des Grübchens in der Mitte des Basalrandes, der letztgenannte jederseits der Mitte und die Basalecken, die hinteren Brüste in der Mitte, der Mittelbrust ausserdem vorne an den Seiten sowie die Orificien des Metastethiums z. T. gelb, die Spitze des Schildchens, die äusserste Spitze des Clavus sehr schmal, auf dem Corium die Basis schmal, die Clavalsutur schmal, ein Querfleck vor der Mitte, einige kleine Fleckchen hinten, die Basis und Fleckchen auf dem Embolium, die äussere Hälfte des Apicalrandes auf dem Corium und die Spitze des Emboliums breit und die äusserste Spitze des Cuneus gelbweiss, die Membran schwarz, etwas irisierend, ein kleines Fleckchen innerhalb der Cuneusspitze gelb, das Rostrum gelb, die Fühler gelbbraun, die Spitze des ersten Gliedes und die zwei letzten gelb, das apicale Drittel des zweiten schwarz, die Beine gelb, die Vorderhüften braun mit gelber Spitze, die Mittelhüften mit einem kleinen braunen Fleckchen, die Schenkel braun, die Spitze rotgelb, die vier hinteren ausserdem von der Spitze mit einem gelben Ringe. Die Stirn beim 2 etwa doppelt breiter als der Durch- messer des Auges. Das erste Fühlerglied etwa ebenso lang als der Kopf von ihrer Einlenkungsstelle bis zur Basis, mit etwa die Hälfte ihrer Länge die Kopfspitze überragend, das zweite Glied etwa 2'/2 mal länger als das erste. Der Basal- rand der Halsschildes etwa doppelt breiter als der Vor- derrand. — Long. 4, lat. 1 mm. — Peradeniya!, 14—18. DA ing 2 Anm. Die Gattung Sz/anus DIST., Faun. Brit. Ind., Rhynch. V, p. 266, gehört sicher zu den Fulviarien und nach der Abbildung zu schliessen scheint dieselbe kaum von Ful- vius STÅL verschieden zu sein. Mit Zyraguellus DIST. hat sie nichts zu thun. 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI3. Unterfam. Macrolophinae. Div. Macrolopharia. 10. Engytatus indicus n. sp. Gestreckt und schmal, oben etwas glänzend, ziemlich kurz gelblich behaart. Hell strohgelb, der Kopf vorne zuweilen etwas verdunkelt, die Augen schwarz, der Aussenrand des Coriums ganz schmal, die Spitze des Cuneus, die Membranvenen, die Spitze des Rostrums und der Füsse gelbbraun. Der Kopf ist vertical, von oben gesehen breiter als lang, von der Seite gesehen etwas höher als lang, hinter den Augen kurz halsförmig verengt. Die ungefurchte Stirn ist gewölbt, beim d und beim ® etwa 21/2 mal breiter als der Durchmesser des Auges. Die Augen mässig gross, mässig hervorspringend, gleich hinter der Kopfmitte gelegen. Der Clypeus ist wenig hervortretend, von der Stirn nicht scharf abgesetzt, die Kehle ziemlich lang, leicht geneigt. Das Rostrum erstreckt sich fast bis zur Spitze der Hinterhüften, das erste Glied nur wenig den Vorderrand des Halsschildes überragend. Die Fühler sind fast in der Mitte des Augen- vorderrandes eingelenkt, kurz und anliegend behaart, das erste Glied kurz, etwas verdickt, kaum die Kopfspitze über- ragend, das zweite etwas dünner und etwa 37/2 mal länger als das erste, zur Spitze nicht verdickt, die zwei letzten kaum dünner als das zweite, zusammen etwa ebenso lang als das- selbe, das letzte etwa !/s kürzer als das dritte. Der Hals- schild ist etwa 4/3 kürzer als am Basalrande breit, der letzt- genannte breit ausgeschweift, etwa dreimal breiter als der Vorderrand, die Seiten gerade. Die Scheibe ist flach ge- wölbt, etwas geneigt, glatt, die Calli ziemlich gross, fast bis zu den Seiten des Halsschildes sich erstreckend, von einander getrennt, hinten flach abgesetzt, die Apicalstrictur schmal. Das Schildchen ist flach mit unbedeckter Basis, hinter der letztgenannten quer eingedrückt. Die Hemielytren bedeutend die Hinterkörperspitze überragend. Die Beine sind anliegend behaart, die Schienen mässig lang, fein bedornt, das erste B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 247 Glied der Hinterfüsse kürzer als das zweite. Die Klauen sind sehr kurz. — Long. 2.6, lat. 0.8 mm. Peradeniya!, 14-—-18. XII, 8 Exemplare; Anuradhapura!, 20. XII, 4 Exemplare. Div. Systellonotaria. 11. Lutheriella n. gen. Der Körper sehr ameisenähn- lich, lang und schmal, hinter der Mitte kräftig eingeschnürt, matt glänzend, unbehaart. Der Kopf ist gross, mässig ge- neigt, mit den Augen etwas breiter als der Halsschild an der Basis, hinter den Augen kräftig und sehr lang halsförmig verengt, der halsförmige Teil länger als derselbe vor den Augen, von oben ist der Kopf länger als breit und von der Seite gesehen viel länger als an der Basis hoch. Die Stirn ist kräftig gewölbt, von der Seite gesehen nach vorn und zur Basis geneigt, mit einer feinen Längsfurche zwischen den Augen, vorn mit einem langen, schmalen, stark geneigten Fortsatz, der sich über die Clypeusbasis ausdehnt. Die Augen vor der Kopfmitte gelegen, klein, ziemlich hervorspringend, glatt, von der Seite gesehen drehrund. Der Clypeus ist sehr kräftig hervorspringend, etwas nach hinten gerichtet, von der Stirn tief abgesetzt. Die schmalen und kleinen Lorae sind deutlich abgesetzt, die Wangen sind sehr hoch, die ziemlich geneigte Kehle ist lang, jederseits mit einer feinen Längsleiste, mit dem ziemlich langen Peristom einen stark stumpfen Winkel bildend, der Gesichtswinkel ein rechter. Die Oberlippe sehr schmal sichelförmig. Das Rostrum er- reicht fast die Spitze der Mittelhüften, das erste Glied schwach verdickt, etwas das Peristom überragend. Die Fühler etwas vor den Augen, fast in der Mitte des Vorderrandes dersel- ben eingelenkt, lang, mässig dick, sehr kurz, anliegend be- haart, das erste Glied lang, zur Spitze etwas verdickt, länger als der Kopf von der Seite gesehen, das zweite viel länger als das erste und ebenso dick als dasselbe an der Basis, das dritte kaum länger als das erste, fast ebenso dick als das zweite (das letzte mutiliert. Der Halsschild ist viel länger als breit, etwa in der Mitte breit und sehr kräftig ein- geschnürt, die Seiten bis zur dieser Stelle stark, geradlinig 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. verengt, von hier zur Spitze erst leicht etweitert und dann etwas verschmälert, der Apicalrand viel schmaler als der Basalrand, deutlich breiter als der Halsschild an der Ein- schnürung. Der Basalrand ist in der Mitte ziemlich tier ausgeschweift, die Hinterecken etwas abgerundet. Der Basal- lobus ist kräftig gewölbt und gerundet, fein gerunzelt. Die Calli ganz undeutlich, die Apicalstrictur sehr breit, wenig scharf abgesetzt. Das Schildchen ist ziemlich gewölbt, zur Spitze stark geneigt, breiter als lang, mit unbedeckter Basis, hinter der letztgenannten quer eingedrückt. Die Hemielytren beim 2 etwas länger als der Hinterkörper, mit hellen Zeich- nungen, von der Basis bis zur Mitte allmählich sehr stark verengt, von hier bis zur Spitze allmählich, ziemlich seicht verengt und hier viel schmäler als an der Basis, der Cuneus deutlich abgesetzt, etwas länger als breit, die grosse Mem- branzelle schmal mit rechtwinkeliger apicaler Innenecke. Die Hinterfligelzelle ohne Hamus. Die Vorderbrust sehr lang, die Vorderbeine weit vorn eingelenkt, die Propleu- ren etwas hervortretend und von oben ein wenig sicht- bar, die Mittelbrust stark aufgetrieben, vorn gekantet, die Mittelhüften sehr weit von den Vorderhüften entfernt, ganz zu den Hinterhüften stossend. Die Orificien des Metaste- thiums sind quer gestellt, klein, mit kleiner Öffnung. Der Hinterkörper ist an der Basis schmal, hinter der Mitte kräftig aufgetrieben. Die Beine sind lang und ziemlich dünn, ganz kurz anliegend behaart, die Vorderschienen und die Hinter- schenkel zur Spitze etwas verdickt, alle Schienen einzeln und kurz braun bedornt. Die Füsse sind kurz, das erste Glied der Hinterfüsse etwa ebenso lang als das zweite, beide ein wenig kürzer als das letzte. Die Klauen sind wenig lang, ohne Arolien. Typus: Z. oecophylloides n. Sp. Lutheriella oecophylloides n. sp. Gelbrot, der Fortsatz der Stirn unten schwarzbraun, auf dem Clavus etwas hinter der Schildchenspitze ein nach aussen verschmälerter und hier etwas nach vorn gebogener, hellgelber, schmaler Querfleck, der vorn und hinten breit rötlich begrenzt ist, das Corium von diesem Querflecke bis etwas über die Mitte hellgelb, die helle Zeichnung hinten scharf, schief nach aussen begrenzt, B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 249 etwas vor der Grenze an der Clavalsutur ein schmaler, röt- licher Längsfleck, das Corium hinter der hellen Zeichnung etwas dunkler, die Membran rauchbraun, zur Basis heller, die Venen rot. Der Hinterkörper unten rot, zur Spitze gelbrot, vor der Basis der Legescheide in der Mitte breit schwarz- braun, die Basis des zweiten und des dritten Ventralsegments breit, das dritte Fühlerglied und die Hinterhüften hellgelb, das dritte Fühlerglied zur Spitze breit gelbbraun, die Spitze der Schienen braun, die Spitze des Rostrums breit und die Füsse schwarzbraun. Die Stirn ist sehr breit, etwa viermal breiter als der Durchmesser des Auges (2). Das zweite Fühlerglied ist fast doppelt länger als das erste. Der Halsschild ist am Basal- rande etwa 3'/2 mal breiter als an der Einschnürung. — Eöng.26,0lat.ılması na mm Beradeniyal,na=18.! XI? zusammen mit Oecophylla smaragdina gefunden und an welcher Ameise sie auffallend erinnert. Unterfam. Heterotominae. Div. Heterotomaria. 12. Pilophorus typicus (DIST.). Peradeniya!, 14—18. XII 53 Exemplare. Div. Halticaria. 13. Halticus tibialis REUT. Peradeniya!, 14—18. XII; Mount Lavinia!. Subfam. Phylinae. Div. Phylaria. 14. Demoplesia n. gen. Der Körper mässig gestreckt, ziemlich schmal, oben ziemlich anliegend, kurz hell behaart und ausserdem mit leicht abfallenden, weissgelben Schuppen- haaren bekleidet, mässig glänzend, glatt. Der Kopf ist ver- tical, gross, von oben gesehen viel breiter als lang, von vorn gesehen deutlich breiter als lang und von der Seite gesehen etwas höher als lang. Die Stirn ist ungerandet und ungefurcht, ziemlich gewölbt. Die Augen sind sehr gross, 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. hervorspringend, fast glatt, etwas nach hinten vorgezogen und den Vorderrand des Halsschildes berührend, nach unten bis auf die Kehle sich erstreckend, vorn kaum merkbar aus- geschweift. Der Clypeus ist wenig hervortretend, schmal, von den Seiten leicht zusammengedrückt, von der Stirn ganz undeutlich abgesetzt. Die Wangen sind wenig hoch, die Kehle ganz kurz, der Gesichtswinkel etwas zugespitzt. Das Rostrum erstreckt sich bis zur Spitze der Hinterhüften, das erste Glied kräftig verdickt, etwas die Basis der Vorderhüften überragend. Die Fühler sind etwas oberhalb der Spitze des Augenvorderrandes eingelenkt, ganz kurz, halb abstehend behaart, das erste Glied kurz, etwas verdickt, nicht die Kopf- spitze überragend, das zweite viel länger als das erste, etwas dünner als dasselbe, zur Spitze nicht verdickt, die zwei letzten dünner als das zweite und zusammen ebenso lang als dasselbe, das letzte viel kürzer als das dritte. Der Hals- schild ist viel breiter als lang, zur Spitze kräftig verengt mit leicht gerundeten Seiten, der Basalrand in der Mitte fast gerade abgestutzt. Die Scheibe ist flach gewölbt, ziemlich geneigt, die Calli nicht ausgebildet, die Apicalstrictur fehlt. Das Schildchen flach und breit mit bedeckter Basis, gleich hinter derselben seicht quer eingedrückt. Die Hemielytren -beim d viel länger als der Hinterkörper, fast parallelseitig, die grosse Membranzelle ziemlich kurz und breit mit leicht abgerundeter apicaler Innenecke. Die Hinterflügelzelle mit Hamus. Die Orificien des Metastethiums sind breit ohren- förmig, kurz, mit ziemlich grosser, gekanteter Öffnung. Die Beine sind ziemlich kurz, die Schenkel ganz ungefleckt, die Hinterschenkel etwas verdickt, am Hinterrande mit einigen abstehenden, längeren Haaren. Die Schienen gelblich, wenig lang bedornt, die Dörnchen aus braunschwarzen Flecken entspringend. Das erste Glied der Hinterfüsse kurz, die zwei letzten länger, unter einander gleich lang. Die Klauen ziem- lich fein, mässig gebogen, die Arolien kurz und klein, mit den Klauen verwachsen und fast die Mitte der letztgenannten erreichend. Erinnert sehr an einem Psallus, die Schenkel sind aber nicht dunkel gefleckt. Ist wohl am nächsten mit Pleszodema B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON 'S. 251 REUT. und Drachvarthrum FIEB. verwandt, von beiden aber sofort durch die Behaarung der Oberseite zu unterscheiden. Typus: D. Zutheri n. sp. Demoplesia lutheri n. sp. Der Kopf schwarz, vorn und unten etwas heller, der Halsschild und das Schildchen braun- schwarz, die Hinterecken des erstgenannten breit gelbbraun, die Hemielytren gelb, der Clavus, die äussere Basalecke aus- genommen, die innere Hälfte des Coriums und der Cuneus, die innerste Basalecke ausgenommen, braun, die Membran braunschwarz mit gleichfarbigen Venen, die Unterseite braun- schwarz, die Orificien des Metastethiums hellgelb, das Ro- strum, und die Beine gelb, die Fühler, die Hüften und das letzte Fussglied schwarzbraun, die Schenkel und die Basis der Schienen etwas rötlich gelb, das zweite Fühlerglied gelb- braun mit braunschwarzer Spitze. Die Stirn ist beim d doppelt breiter als der Durch- messer des Auges. Das erste Fühlerglied etwa '/3 kürzer als die Stirn zwischen den Augen breit (d), das zweite fast viermal länger als das erste, das letzte ebenso lang als das erste. Der Halsschild ist etwa dreimal kürzer als am Basal- rande breit, der letztgenannte etwa ebenso viel breiter als der Vorderrand. — Long. 2.1, lat. 0.8 mm. Peradeniya!, 14 — 18. XII, auf Papilionaceen, I d. Fam. Isometopidae. 15. Isometopidea n. gen. Der Körper gestreckt eiför- mig, oben glänzend, halb abstehend, ziemlich lang hell be- haart. Der Kopf ist vollkommen vertical, ziemlich klein, von oben gesehen viel breiter als lang, von vorn gesehen ziemlich lang vorgezogen, deutlich länger als breit, von der Seite gesehen viel höher als lang. Die Stirn nicht gewölbt, zwischen den Augen ganz schmal, vor den Ocellen ganz flach grübchenförmig eingedrückt, vom Eindrucke bis zur Clypeus- basis tief der Länge nach gefurcht, unpunktiert, fein quer gerunzelt. Der Clypeus ist sehr gross und breit, sehr fein von der Stirn abgesetzt, bis über die halbe Kopfhöhe nach oben sich erstreckend, sehr fein quer gerunzelt, in der Mitte flach der Länge nach gekielt, die Seiten scharf gekantet, die 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Wangen schmal mit einer tiefen und breiten Längsfurche, die Kehle unsichtbar. Die Ocellen sind ganz an den Augen stossend. Die letztgenannten sind gross, glatt, hinten den Vorderrand des Halsschildes berührend, unten breit abgestutzt. Das Rostrum erstreckt sich bis zur Spitze der Hinterhüften, das erste Glied etwas die Basis der Vorderhüften überragend. Die Fühler sind ziemlich kurz, etwas unterhalb der breiten Augenspitze eingelenkt, das erste Glied kurz, bei weitem die Kopfspitze nicht erreichend, etwas verdickt, die folgenden mässig lang, halb abstehend behaart, das zweite lang, zur Spitze nicht verdickt, etwas dünner als das erste, die zwei letzten ganz dünn, das dritte kürzer als das zweite, das letzte ganz kurz, ebenso lang als das erste. Der Halsschild ist breiter als lang, nach vorne ziemlich stark verengt, der Basal- rand jederseits der Mitte tief ausgeschweift, die Seiten gerade, nach vorn ganz schmal abgeflacht, der ganzen Länge nach scharf gerandet. Die Scheibe ist flach gewölbt, nur unbe- deutend geneigt, kräftig quer runzelig punktiert, am Hinter- rande der Calli quer eingedrückt, die letztgenannten etwas gewölbt, mässig gross, hinten von einander ziemlich tief ab- gesetzt, die Apicalstrictur ist schmal, aber scharf abgesetzt. Das Schildchen ist ziemlich klein, fast breiter als lang mit unbedeckter Basis, etwas gewölbt, in der Mitte eingedrückt, sehr fein punktiert. Die Hemielytren beim ® ziemlich die Hinterkörperspitze überragend, an den Seiten seicht gerundet, der Clavus mit einer langen Sutur, kräftig, das Corium etwas feiner und weitläufiger punktiert, der Cuneus glatt, deutlich abgesetzt, das Embolium ziemlich breit, nach oben gerichtet. Die Membran mit zwei Zellen, die grössere innere mit ab- gerundeter, apicaler Innenecke. Die Hinterflügelzelle ohne Hamus. Die Propleuren sind kräftig, die Meso- und Meta- pleuren feiner punktiert, die Orificien sind ziemlich klein mit einer kleinen, sehr hoch gekanteten Spalte. Die Beine kurz, kurz anliegend behaart, die Schenkel am Hinterrande mit einigen abstehenden, langen Haaren, zur Spitze mit einigen runden, schwarzen Fleckchen, die Hinterschenkel verdickt. Die Schienen fein hell bedornt. Das erste Glied der Hinter- füsse kaum kürzer als das zweite, die Klauen sind ganz fein und kurz. B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 253 Ist nahe mit /sometopus FIEB. und Myzomma PUT. ver- wandt, von beiden leicht durch den Kopfbau zu unter- scheiden. Typus: /. Zeweni n. sp. Isometopidea lieweni n. sp. Schwarz, die Stirn, die Seiten schmal und die Scheibe in der Mitte sehr breit, von der Basis bis zur Mitte, auf dem Halsschilde und die Spitze des Schildchens breit hellgelb, das Corium, die Basis innen, die Clavalsutur schmal und die apicale Innenecke ausgenom- men, die braun sind, und der Cuneus gelbgrau, die Spitze des letztgenannten leicht verdunkelt, die Punkte auf den hellen Felder der Oberseite im Grunde braunschwarz, die Membran schwarz, die Unterseite gelb, die Pleuren der Brüste schwarz, die Vorderpleuren vorn gelb, die Seiten des Hinterkörpers unten braun, die Fühler und die Beine hellgelb, die Spitze des zweiten und die zwei letzten Fühlerglieder sowie ein hinten abgebrochener Ring gleich hinter der Mitte der Schie- nen braun. Die Stirn ist hinten fast um die Hälfte schmäler als der Durchmesser des Auges. Das zweite Fühlerglied etwa ebenso lang als der Basalrand des Halsschildes breit, das dritte nicht voll um die Hälfte kürzer als das zweite. Der Halsschild ist etwa '/ı kürzer als am Basalrande breit, der letztgenannte etwa doppelt breiter als der Vorderrand. — Long. 3, lat. 1.3 mm. — Anuradhapura!, 21. XII, auf Uferwiesen, 1 ©. Fam. Anthocoridae. Div. Lyctocoraria. 16. Cardiastethus exiguus n. sp. Ziemlig gedrungen, oben etwas glänzend, kurz, etwas abstehend gelblich behaart. Braun, der Kopf vorn und an der Basis etwas heller, die Hemielytren gelbbraun, das Corium innen am Apicalrande breit und der Cuneus, der Aussenrand ausgenommen, braun, die Membran gelbraun, das Rostrum, die Fühler und die Beine einfarbig gelb. Der Kopf ist etwas langer als mit den Augen breit, der vorgezogene Teil vor den Augen fast langer als das Auge. Die Stirn beim d nicht voll doppelt breiter als der Durch- 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. messer des Auges. Das Rostrum überragt etwas die Spitze der Vorderhüften, das erste Glied den Vorderrand der Augen nicht erreichend. Die Fühler sind ziemlich lang, halb abste- hend behaart, das erste Glied die Kopfspitze erreichend, das zweite zur Spitze erweitert und hier ebenso dick als das erste, etwas mehr wie doppelt länger als dasselbe, die zwei letzten dünn, ebenso dick, das dritte etwas kürzer als das letzte, beide zusammen etwas länger als das zweite. Der Halsschild ist nicht voll um die Hälfte kürzer als am Basal- rande breit, der letzte ziemlich tief ausgeschweift, fast dreimal breiter als der Vorderrand. Die Seiten sind fast gerade, gerandet. Die Scheibe ist flach, etwas vor der Mitte quer eingedrückt, die Calli hinten durch einen sehr feinen, kurzen Längseindruck von einander getrennt, der Basallobus ziemlich dicht, fein gerunzelt, die Apicalstrictur fein. Das Schildchen hinter der Basis quer eingedrückt, flach. Die Hemielytren beim J etwas die Hinterkörperspitze überragend, der Clavus und das Corium sehr undeutlich und fein, weitläufig runzelig punktuliert. Die Membran mit drei ziemlich deutlichen Venen. Die Rima orificiorum des Metastethiums nach vorn gebogen und mit der Längsleiste einen Bogen bildend, die bis zum Vorderrande der Pleuren sich erstreckt. Die Beine sind kurz, fein behaart. — Long. 1.8, lat. 0.9 mm. Ist nahe mit C. minutus POPP. verwandt, unterscheidet sich aber durch den gedrungeneren, matteren Körper, durch den etwas anderen Bau der Fühler, durch die Punktur des Halsschildes sowie durch etwas andere Farbe. — Peradeniyal, 14188 X, Ice Div. Anthocoraria, 17. Lavinia n. gen. Der Körper schmal und ziemlich lang, oben glänzend, halb abstehend, ziemlich lang hell be- haart, der Kopf und der Halsschild an den Seiten ausserdem mit einigen längeren und gröberen, abstehenden, dunklen Haaren besetzt. Der Kopf ist gestreckt, deutlich länger als breit, vor den Augen vorgezogen, der vorgezogene Teil ebenso lang als die Augen, die letztgenannten glatt, gross, nur wenig hervorspringend, wodurch der Kopf nur wenig breiter als der Vorderrand des Halsschildes ist. Die Stirn B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 255 ist ungefurcht. Das Rostrum erstreckt sich etwas über die Spitze der Vorderhüften, das erste Glied sehr kurz, die Fühlereinlenkungsstelle nicht erreichend. Die Fühler sind etwas kürzer als Kopf und Halsschild zusammen, mässig lang, halb abstehend behaart, das erste Glied etwas verdickt, die Kopfspitze fast erreichend, das zweite zur Spitze verdickt, viel länger als das erste und an der Spitze ebenso dick als dasselbe, die zwei letzten etwas dünner als das zweite an der Basis, zusammen etwa ebenso lang als das zweite, nicht spindelförmig, das letzte etwas länger als das dritte. Der Halsschild ist etwas kürzer als am Basalrande breit, nach vorn ziemlich verengt, der Basalrand sehr tief ausgeschweift, die Seiten vor der Basis sehr seicht ausgeschweift, vorn nicht gerundet, nicht abgeflacht, gerandet, die Scheibe inner- halb der Randung mit einem schmalen Längseindrucke. Die Scheibe ist etwas vor der Mitte mässig stark, quer einge- drückt, glatt, flach, der Basallobus in der Mitte mit einer ganz feinen Längsfurche, die Apicalstrictur schmal, etwa ebenso breit als das zweite Fühlerglied an der Spitze dick. Das Schildchen ist flach, hinter der unbedeckten Basis quer eingedrückt. Die Hemielytren etwas die Spitze des Hinter- körpers überragend, nach hinten leicht erweitert, am Seiten- rande mit abstehenden Häärchen bekleidet, das Embolium mässig breit, zur Spitze etwas erweitert und hier etwas schmäler als das halbe Corium, das letztgenannte und der Clavus fast glatt, der Cuneus gross, etwa um die Hälfte kürzer als der Aussenrand des Coriums. Die Membran mit drei deutlichen Venen, die etwa in gleicher Entfernung von einander stehen. Die Hinterflügelzelle mit einem Hamus, der von der Vena subtensa, ziemlich vor der Vena decurrens entspringt. Die Rima orificiorum des Metastethiums ziemlich nach vorne gebogen und in einer Leiste bis zu den Pleuren sich er- streckend. Sehr nahe mit Azthocoropsis POPP. verwandt. Der Körper aber ist schmal und gestreckter, der Kopf mit wenig her- vorspringenden Augen, länger, der Basalrand des Halsschildes ist viel tiefer ausgeschnitten, die Scheibe feiner quergefurcht, der Hinterlobus mit einer feinen Längsfurche, der Aussen- rand des Emboliums mit abstehenden Haaren besetzt und Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 17 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. die Membran mit drei Venen. — Von Anthocoris FALL., FIEB. sofort durch den ganz abweichenden Bau der Orificien des Metastethiums zu unterscheiden. Typus: L. pusilla n. sp. Lavinia pusilla n. sp. Schwarz, das Schildchen an der Basis braunlich, der Clavus schwarzbraun, das Corium gelb, die Membran rauchig braunschwarz, nicht irisierend, die Spitze des Rostrums, die Fühler und die Beine gelb, die Spitze des zweiten Fühlergliedes und die zwei letzten braun. Das zweite Fühlerglied mehr wie doppelt länger als das erste, etwas länger als der Kopf mit den Augen breit. Der Halsschild kaum ‘/4 kürzer als am Basalrande breit, der letzt- genannte kaum mehr als doppelt breiter als der Vorder- rand. — Long. 1.6, lat. 0.6 mm. — Peradeniya!, XII, 1 d. Fam. Nabidae. Unterfam. Reduviolinae. 18. Reduviolus (s. str.) capsiformis GERM. Mount La- vinia!, XIE 1.Stück. 19. Reduviolus (Stenonabis) venosus Popp. Zwei brachyptere Exemplare, d und ®, stimmen betreffs der Farbe, des Kopf- und Fühlerbaues sowie des Baues der d-lichen Copulationsorgane gut mit die von Java beschriebenen ma- cropteren Typen überein, woher ich nicht zweifle, dass die brachypteren Stücke zur oben genannten Art zu führen sind, dies um so mehr, da REUTER auch eine brachyptere Art derselben Gattung beschrieben hat und ausserdem eine an- dere aus Sumatra erwähnt. ' Forma brachyptera: Beim 2 erstrecken sich die He- mielytren bis zur Mitte des vierten Dorsalsegments, beim d bis zur Spitze des fünften. Die Membran ist beim d etwas länger als beim 2 und überragt bei beiden etwas die Spitze des undeutlich abgesetzten Cuneus, die Venen beim d'2: Ty beim Q fast ganz verwischt. Der Halsschild ist viel schmäler und langer, der Basalrand kaum doppelt breiter als der Vor- derrand. Die dunklen Zeichnungen der Oberseite sind aus- 1 Mém. Soc. Ent. Belg., XV, p. 108. B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON’S. 257 gedehnter, auf dem Halsschilde ausser der Mittellinie zwei andere jederseits, eine breitere äussere und eine schmälere innere dunkel, die dunklen Begrenzungen der Venen auf den Hemielytren ausgedehnter und beim 2 fast ganz zusammen- fliessend und die Membran ausgedehnt verdunkelt. Die dunklen Zeichnungen der Hinterbeine sind undeutlich, sonst betreffs der Farbe und der Fühlerbau u. a. mit der macropte- ren Form übereinstimmend. — Peradeniya!, 14—18. XII, d und ©. Ausserdem liegt mir eine stark brachyptere neue Art aus Java vor, die hier beschrieben wird. Reduviolus (Stenonabis) brevipennis n. sp. Schmutzig gelbgrau, auf dem Kopfe eine Längsbinde, die über die Mitte des Halsschildes bis zum Basalrande fortsetzt, die Seiten hinter den Augen, eine Langsbinde an den Seiten und eine kürzere jederseits der Mittelbinde, nur über den Basallobus sich erstreckend, auf dem Halsschilde, die Hemielytren, eine Fleckenreihe in der Mitte der Oberseite des Hinterkörpers, zwei schmale Längsbinden auf den Propleuren und eine breite Längsbinde jederseits der hinteren Brüste und jederseits über die Unterseite des Hinterkörpers sich erstreckend, braun, das Schildchen in der Mitte mit einer Längsbinde, die Querein- drücke jederseits innerhalb des Connexivums oben auf dem Hinterkörper, der letztgenannte oben und unten zur Spitze und die äusserste Spitze der Ventralsegmente auf dem Con- nexivum schwarzbraun, die Venen auf den Hemielytren gelb- lich, das Rostrum gelb mit verdunkelter Spitze, die Fühler braun, das erste Glied in der Mitte und ausserdem an der Spitze ganz schmal sowie das zweite gelb, das letztgenannte undeutlich braun geringelt mit breit schwarzer Spitze, die Beine gelb, die Spitze der Schienen schwarzbraun, die Schen- kel und die Schienen braun geringelt und gefleckt, die Hin- terschenkel vor der Spitze und die Hinterschienen hinter der Basis sowie das letzte Fussglied braun. Oben matt, nur der Hinterkörper glänzend, die ganze Oberseite halb abstehend, ziemlich kurz behaart, der Kopf ausserdem mit einigen langen, abstehenden Haaren. Der Kopf ist etwas kürzer als der Halsschild. Die Stirn etwa '/a breiter als der Durchmesser des Auges, der Clypeus ziemlich 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI3. hervortretend. Das erste Fühlerglied ist etwas länger als der Kopf, das zweite um die Hälfte länger als das erste, die ' zwei letzten unter einander fast gleich lang, länger als das zweite. Der Halsschild ist schmal, länger als breit, der Basal- rand nicht voll doppelt breiter als der Vorderrand, die Scheibe vor der Mitte eingeschnürt, der Basallobus wenig gewölbt, fast horizontal, dicht und ziemlich kräftig, runzelig punktiert, der Vorderlobus glatt, die Apicalstrictur sehr breit, fein run- zelig puntiert. Die Hemielytren sind sehr kurz, nur etwas die Basis des zweiten Dorsalsegments überragend, mit weni- gen Venen ausgebildet, das Corium nur wenig länger als der Clavus, der Cuneus nicht abgesetzt, die Membran sehr rudimentär, viel breiter als lang, ohne Venen. Die Ventral- segmente jederseits mit einer Reihe glänzender Grübchen. Die Beine wenig lang, halb abstehend behaart, die Vorder- schenkel verdickt, unten sehr dicht mit abstehenden Haaren besetzt, die Schienen ziemlich lang, sehr fein bedornt, die vier vorderen innen mit ganz kleinen, schwarzen Zähnchen bewehrt, die Vorderschienen zur Spitze etwas erweitert mit einer Fossa spongiosa. Das erste Glied der Hinterfüsse ganz kurz, das zweite kaum kürzer als das letzte. — Long. 6, \\lat. ‘max. 19mm — Java: Samarang!,) TV 1009 EME COBSON. 20. Arbela umbonata (DIST.). Peradeniya!, 14—18. XIL 1 9; Anuradhapural, 19—21. XII, 1 d. Fam. Schizopteridae. 21. Schizopterops n. gen. Der Körper gedrungen und breit, ziemlich gewölbt, nach hinten erweitert und hier an den Seiten gerundet, matt, Kopf, Halsschild und Schildchen halb abstehend, kurz behaart, der Kopf ausserdem mit eini- gen längeren, abstehenden Haaren. Der Kopf ist vertical und ziemlich nach hinten gezogen, zu den hervortretenden vorderen Acetabula gedrückt, von oben gesehen sehr kurz, nicht vorgezogen, von vorn gesehen breit vorgezogen, etwas breiter als lang Die Stirn ist etwas glänzend, sehr fein granuliert, ziemlich gewölbt, der Clypeus kurz und schmal, nach hinten gebogen, von der Stirn deutlich abgesetzt. Die B. POPPIUS: ZUR KENNTNIS DER HEMIPTEREN-FAUNA CEYLON 'S. 259 Augen sind ziemlich klein, fein granuliert, etwas nach hinten gerichtet, dicht zum Vorderrande des Halsschildes gedrückt, ziemlich hervorspringend. Das Rostrum ist ganz kurz, etwas die Spitze der Vorderhüften überragend. Die Fühler sind gleich unterhalb der Augenspitze eingelenkt, die zwei ersten Glieder (die zwei letzten mutiliert) sehr kurz, das erste zur Spitze kräftig verdickt, das zweite dünner und unbedeutend länger als das erste. Der Halsschild ist viel breiter als lang, nach vorn wenig verengt, flach gewölbt und mässig geneigt, der Basalrand fast gerade abgestutzt, die Seiten gerade, die Scheibe ohne Eindrücke, die Apicalstrictur flach, ziemlich breit, nach den Seiten zu stark verschmalert. Das Schild- chen ist klein, flach, mit bedeckter Basis, fast breiter als lang. Die Hemielytren an den Seiten kräftig gerundet, ge- wölbt, beim 2 unbedeutend die Hinterkörperspitze übeıra- gend, von gleichförmiger, lederartiger Konsistens, nur die Rän- der des Clavus und der Aussenrand des Coriums ganz schmal verdickt. Der Clavus ist gut ausgebildet, mit einer etwas erhobenen Vene. Die Brachialvene des Coriums ganz am Innenrande des letztgenannten verlaufend, dıe Cubitalvene etwa in der Mitte des Coriums eine etwas gestreckte Zelle bildend, die von der Basis und von der Mitte nach innen je eine Quervene zur Brachialvene aussendet. Von der Mitte der Apicalhälfte entspringen nach aussen schief zum Aussen- rande und nach innen schief zur Brachialvene je eine Vene und von der Spitze der Zelle läuft eine Vene aus, die etwas weiter nach hinten sich in zwei Ästen gabelt und in die Spitze der Hemielytren auslaufen. Alle Venen erhoben. Die Beine sind kurz, kurz behaart, die Schienen fein, aber ziemlich lang, fein bedornt, die Vorderschienen sehr leicht gebogen. Durch den sehr charakteristischen Verlauf der Venen ausgezeichnet. Ist wohl am nächsten mit Schzsoptera FIEB. verwandt. Typus; Sch. pusillus n. sp. Schizopterops pusillus n. sp. Dunkelbraun, der Kopf zur Basis, die Spitze der Schenkel und die Schienen gelb, das Schildchen und die Hemielytren schmutzig graubraun- gelb, die Venen braun. 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Der Halsschild ist etwa dreimal kärzer als am Basal- rande breit, der letztgenannte etwa mit !/« seiner Länge den Vorderrand überragend. — Long. 1.1, lat. 0.7 mm. — Anuradhapura!, 19—21. XII. 1 9. Anm. In Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förh., LII, Afd. A, N:o 1, p. 7, habe ich eine Dipsocoriden-Gattung Teratoneura be- nannt. Da der Name aber schon früher gebraucht worden ist, ändere ich dieselbe in Teratocombus um. Till kannedomen om Haltica Engstromi och dess biologi. Af John Sahlberg, Med en plansch. Da jag för mer än 2 decennier sedan genomgick och bestamde en större samling Coleoptera, hvilken Professor OTTO ENGSTROM under sin studenttid med stor ifver sam- manbragt fran skilda orter i södra Finland, patraffade jag dar tvenne exemplar af en //a/tica tagna i Thusby socken i Nyland, som betydligt afvika fran vara öfriga arter af slak- tet, hvarfor jag ansag dem representera en ny art, hvilken jag efter upptäckaren kallade 77. Ænestrümi. Sedermera aterfanns arten af d. v. Docenten OSVALD KIHLMAN (nu Senator KAIRAMO) i flera exemplar pa en ang nara till Orlowska poststugan vid floden Pjosa i trakten af Petschora i norra Ryssland, dar den lefde pa » U/maria pen- tapetala». Arten förevisades därpa af mig pa Societas’ pro Fauna et Flora fennica möte den 6 februari 1892, hvarvid jag i kort- het omnämnde dess kännetecken, framhällande, att den skilde sig fran alla nordeuropeiska arter genom sin langstrackta form, sina afrundade skuldror med otydlig humeralknöl a elytra, som hafva fin punktur! o. s. v. 1 Medd. af Soc. Faun. et Fl. fenn. XIX, p. 19 (1893). — Catalog. praecurs. Coleopt. in valle Petschora, Horae Soc. ent. ross. XXVII, p. 9, 276 (1898). 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT JQ13. Emellertid blef arten ej nogare beskrifven hufvudsakligast pa grund af saknaden af hanexemplar. Arterna af slaktet Haltica s. str. aro nämligen ytterst svåra att åtskilja och begränsa, emedan de mycket likna hvarandra samt något variera till skulptur och kroppsform. Enligt uppgift af den tyske : entomologen JULIUS WEISE, som grundligt studerat Halticiderna, kunna endast hanexemplaren med säkerhet be- stämmas. I sitt stora arbete Naturgeschichte der Insek- ten Deutschlands, Band VI, p. 828 säger han: »Die Fest- stellung der Arten nach äusseren Kennzeichen wird durch die ueberraschende Wandelbarkeit aller Merkmale so sehr wie in keiner anderen Gattung erschwert, in den meisten Fäl- len unmöglich gemacht, so dass mit Sicherheit ueberhaupt nur die Mannchen bestimmt werden können, deren Penis-form innerhalb der Gattung recht verschieden ist, innerhalb jeder Art aber ziemlich constant bleibt.» Förhoppningen att af Herr WEISE snart få se en ny monografisk bearbeteing af de palearktiska formerna af detta släkte bidrog äfven i någon mån därtill, att jag tills vidare ej kom att sysselsätta mig med den nya arten. Under sin resa i norra Ryssland sommaren 1903 anträf- fade emellertid D:r B. Popptus flera exemplar af samma art på en fuktig skogsäng vid Tschublaschkoje emellan Mezen och Archangelsk den 21 augusti samt upptog den i sin af- handling om resans resultat! under det af mig föreslagna namnet. Fem år senare återfanns arten äfven i Finland. Stude- randen YRJÖ VUORENTAUS, hvilken med stor flit och fram- gång under några somrar ägnat sig at undersökning af norra och mellersta Österbottens Coleopterfauna, medförde från sina exkursioner trenne exemplar, hvaraf han tagit tvenne vid Brahestad (Raahe) den 15 juli 1908 och det tredje på ön Hailuoto (Karlö) utanför Uleåborg den 16 aug. 1909. Exem- plaren lågo likväl obestämda, tills ett nytt fynd, som gjordes i närmaste grannskapet af Helsingfors, anyo fäste uppmärk- samheten vid den så länge förgätna arten. 1 B. Poppius, Weitere Beitr. z. Col. nordöstl. Russl., Acta Soc. Faun. et Fl. fenn. XXXI p. 28, 302 (1908), J. SAHLBERG: HALTICA ENGSTROMI OCH DESS BIOLOGI. 263 Pa en exkursion våren 1911 anträffade studd. M. A. SALOKAS och R. FREY flera exemplar daraf invid Gammel- staden, dar den förekom pa Sfzraea ulmaria a en mycket inskränkt lokal, en liten af odlade ängar pa alla sidor om- gifven skogsdunge, ett litet stycke väster om Vanda a. Sedan dess hafva under höst och var pa det anvisade stället flera exemplar insamlats, dels med haf fran den namnda växten, dels med insektsall fran löf och andra vaxtdelar vid dess rötter, bland hvilka den sökt sig vinterlager. Pa en areal af endast ett par tiotal kvadratmeter sagos flera exemplar af denna växt med alldeles sönderätna och vissnade blad, 1 hvars skifva den fullbildade skalbaggen bitit talrika hal, stun- dom lämnande endast hufvudnerverna oberörda, under det pa andra sidan om ett smalt sund af angen, dar samma växt förekom talrikt, inga spar af denna phytophag under de första aren kunnat upptackas. Efter senaste mycket varma sommar hade den nagot spridt sig, sa att pa hösten nagra exemplar päträffades litet langre fran den första fyndorten. Mina ifriga bemödanden att pa andra stallen i Helsing- fors-trakten och under resor i södra och mellersta Finland finna denna lätt igenkanliga Halrica hafva hittills icke haft fram- gang. Af de redan gjorda fynden torde dock kunna antagas, att vi här hafva en från öster invandrande art, som med ti- den kommer att få en större utbredning och säkert äfven förr eller senare skall visa sig i Sverige. Under de årstider jag och mina unga exkursionskamrater varit i tillfälle att insamla arten här vid Helsingfors (från slu- tet af september till början af november samt i början af maj) har hanen visat sig vara ytterst sällsynt, så att jag hit- tills af detta kön funnit endast 3 exemplar bland mer än 50 honor. Att förhållandet kort efter den normala kläcknings- tiden är annat, kan man antaga, och därpå tyder äfven den omständigheten, att af de tvenne exemplar, som herr VUOREN- TAUS tog vid Brahestad den 16 juli, det ena var ett han- exemplar. I hopp om att fa lara känna denna skalbagges utveck- ling företog jag mig en vår att halla några exemplar däraf i fångenskap i en glasburk och förse dem allt emellanåt med friska blad af näringsplantan. Exemplaren, som alla voro 2 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. honor, trifdes val, ato med glupskhet hål i Sfzraea-bladen, pa hvilka de lifligt kr6po omkring, men gjorde endast mycket korta hopp. Efter någon tid lade de äfven flera ägg på bla- den, men dessa hade ett sjukligt utseende och icke ett enda af dem kom till utveckling, hvilket väl hade sin grund däri, att de ej voro befruktade. Denna hös/ tagna exemplar, som jag på samma sätt sö- ker uppföda, visa sig mera tröga och ej så glupska att för- tara af åt dem bjudna Sprraea-blad, samt hafva hittills ej lagt några ägg, ehuru ett hanexemplar införts bland dem och de redan 4 omkring veckor hållits tillsammans i fångenskapen. Då jag emellertid senaste sommar kom att vistas i Hel- singfors en kortare tid, beslöt jag att göra ett besök på stäl- let och vandrade dit den 2 juli. Här påträffade jag icke få larver af olika storlek, hvilka voro i färd med att på samma sätt äta hål på bladen af Spiraea ulmaria, som den fullbil- dade insekten under vår och höst. Af imago lyckades jag då finna endast en hona. Några af larverna inlades i sprit, ett mindre antal togs lefvande i en burk med näringsplantans blad. Då jag sedan begaf mig på resor, kommo dessa larver att lämnas utan vård, men vid återkonisten på hösten fanns ett exemplar af den utkläckta skalbaggen Haltıca Engströmi ligga dod i bur- ken likasom några larver. Häraf framgick således, att jag verkligen hade funnit larven till denna art, samt att dess kläckningstid torde infalla i slutet af juli månad. Då jag sålunda numera har tillräckligt material för denna Haltica-arts karakterisering, meddelas här en utförligare de- skription öfver densamma med bifogande af några ord om larvens byggnad. Haltica Engströmi J. SAHLB. Bi PY! Rig ESS), Elongata, subcylindrica, virescenti-coerulea interdum su- pra per partem vel tota aeneo-virescens, nitida, alata, hume- ris elytrorum obtusis, tuberculis humeralibus sat obsoletis, capite deflexo, carina frontali fortiter elevata, tuberculis fron- talibus bene discretis, deplanatis, subtriangularibus, mandibulis J. SAHLBERG: HALTICA ENGSTROMI OCH DESS BIOLOGI. 265 tridentatis, dente interiore minuto; antennis breviusculis, ar- ticulo 3:0 secundo ‘/3 longiore et quarto paullo breviore, prothorace subtilissime et parce punctulato, linea transversali tenui sed acute insculpta; elytris lateribus subparallelis, sub- tiliter parcius punctatis et subtilissime alutaceis. Long. 4,2— 5,2 mm. Mas: Antennae longiores et validiores. Tarsi antici di- stincte dilatati, articulo primo magno valde dilatato et incras- sato, latitudine apicali perparum longiore et articulo tertio distincte latiore; intermedii articulo basali etiam distincte dilatato, latitidine apicali circiter '/a longiore; postici arti- culo primo quam in femina parum latiore. Segmentum ulti- mum ventrale medio glabrum, nitidum, sublaeve, impressione magno triangulari antice basin fere segmenti attingente, pos- tice latiore et profundiore in fundo linea longitudinali im- pressa. Penis postice obsoletissime dilatata, apice rotundato- truncata, medio obsolete apiculata, limbo apicali medio tenu- issime inciso, subtus area media lateralibus distincte latiore, impressa, lateribus subparallelis sed paullo ante apicem in parte quarta tertia obsoletissime coarctata, medio carina elevata instructa, carina basin versus distincte in plaga subplana dilatata et juxta apicem parum dilatata et sulculo divisa; areis lateralibus intus fortiter carinato elevatis ibique distincte oblique cribratis, extus apicem versus longitudinaliter excavatis, sublaevibus; penis supra in triente media fortiter et dense transversim carinulata. FH. Engströmi J. SAHLB. apud Societatem pro Fauna et Flora fennica d. 5 febr. 1892, vide Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. XIX, p. 19 (1893). — Catal. praecurs. Coleopt. in valle Petschora, Horae Soc. ent. ross. XXVII, p. 9, 276 (1898). — B. Popprus, Weit. Beitr. zu Col. nordöstl. Russl., Acta Soc. pro Faun. et Fl. fenn. XXXI p. 28, 302 (1908). Species statura angusta subcylindrica a congeneribus nostris mox distinguenda et 77 ericetz ALL. magis similis sed tamen paullo angustior et colore plerumque coeruleo di- versa, structura penis H. ampelophagae GUER. magis affinis sed area media paginae inferioris angustiore et aliter con- structa et praeterea ab hac specie in nominibus differt, ex. gr. structura elytrorum et prothoracis. — Corpus elongato-sub- 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. cylindricum, latitudine circiter duplo et dimidio longius; punctura paginae superioris quam in congeneribus plerisque subtiliore et remotiore insigne. Caput magnum cum oculis prothorace */3 angustius, deflexum, virescenti-coeruleum, in- terdum aeneo-virescens, nitidum; carina faciali inter antennas fortiter elevata, acutiuscula, tuberculis frontalibus magnis, deplanatis, ubique bene discretis, subtriangularibus, laevibus, regione circa antennarum basin impressa, obsolete rugoso- punctata, fronte ceterum sublaevi, genis sub oculis dense rugosopunctatis, striis lateralibus frontalibus acute insculp- tis, continuis, versus oculorum marginem posticum di- rectis; mandibulis tridentatis, dentibus superioribus sub- aequalibus sulco profundo separatis, inferiore minuto, palpis maxillaribus articulo penultimo incrassato, praecedente di- stincte crassiore, ultimo conico-ovato; labro parvo piceo, laevi. Oculo magni, subglobosi. Antennae breviusculae, seg- mentum secundum ventralem attingentes, apicem versus le- vissime incrassatae, obscure virescenti-coeruleae, vel virescen- tes, tenuissime griseo-pubescentes; articulo primo magno, incrassato, fere obconico, secundo hoc multo angustiore et duplo breviore, latitudine sua apicali tamen distincte longiore, 3:0 praecedenti sesqui longiore conico-cylindrico, 4—6 sensim perparum crassioribus et longioribus, 7—10 iterum sensim paullo brevioribus et angustioribus, ultimo apice acuminato, praecendentibus paullo longiore. Prothorax basi elytris paullo angustiore, basi longitudine sua circiter 3/4 latior, apice quam basi distincte angustior, lateribus subrectis, parum rotundatis, tenuiter marginatis, basi late rotundata utrinque levissime si- nuata, distincte licet tenuiter marginata; angulis anticis distincte callosis, porrectis, posticis subrectis; supra trans- versim convexus, nitidus, subtilissime valde remote punc- tatus, superficie perminute alutacea, linea transversa anteba- sali acute insculpta, subrecta, punctura inter hanc lineam et basin paullo densiore et profundiore, in disco antico interdum fovies duabus majoribus transversim positis; coeruleus vel rarius aeneo-virescens. Scutellum rotundato-triangulare, sub- laeve, colore ut in prothorace. Elytra oblonga, subcylindrica, quam in ceteris speciebus fennicis angustiora, latitudine ba- sali communi plus duplo et prothorace quadruplo longiora, J. SAHLBERG: HALTICA ENGSTROMI OCH DESS BIOLOGI. 267 pone medium obsoletissime tantum dilatata, lateribus sub- parallelis; humeris late rotundatis tuberculis humeralibus parvis, obsoletioribus, sutura et lateribus tenuiter sed distincte marginatis, margine laterali tamen juxta apicem ipsam eva- nescenti; supra modice convexa, subtiliter et parce sed tamen multo profundius et paullo densius quam in prothorace punc- tata, punctis secundum latera interdum in serie positis et in ‚disco hinc inde callis longitudinalibus laevigatis obsoletis- simis saepe observandis; punctura et sculptura tamen ut in speciebus congeneribus variabili, punctis versus basin suturae plerumque crebrioribus et profundioribus; superficie subtilissime reticulato-strigosa, areolis magis trans- versim positis, virescenti-coerulea vel viride aenea, protho- race concoloria vel discoloria, margine suturali saepissime anguste aeneo- vel aureo-micante; pagina inferiore elytrorum nigro-coerulea distincte striata. Alae explicatae fumatae, costis nigricantibus. Corpus subtus viridi-aeneum vel coeru- leum, tenuissime breviter, in abdomine tamen praesertim in segmento ultimo paullo densius, flavo-pubescens; pectore obsoletius subrugoso-punctatum et in fundo subtilissime et dense transversim strigoso; prosterno lobis lateralibus utrinque marginatis, medio transversim leviter convexis, pro- cessu postico porrecto, pone coxis parum declivi, sublineari, ubique crassius marginato; mesosterno rugoso, ubique acute marginato, medio subdeplanato, apice inter coxas calloso- elevato, callo obsolete binodoso, postice fortiter angustato et apice obsolete bituberculato; metasterno transversim dense et subtiliter strigoso, postice sensim latius et profundius longi- tudinaliter impresso, postice acute marginato, medio obtuse subangulariter emarginato. Pedes breviusculi, viride aenei vel rarius coerulei, parce tenuissime pubescentes, femoribus sub- tiliter punctatis et subtilissime strigosis, tibiis omnibus pos- tice obsolete carinatis, flavo-pubescentibus; tarsis angustis, nigro coeruleis; in femzna anticis articulo primo latitudine apicali circiter 3/4 longiore et secundo duplo longiore, pos- ticis articulo basali valde elongato longitudine sua quadruplo fere et secundo 21/2 longiore. Abdomen paullo fortius et densius punctatum, segmento primo medio longitudinaliter distincte fere canaliculato, sequente obsolete impresso. 268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT3. Colore paginae superioris nonnihil variat ut discernendae sint varietates sequentes. Forma normalis: supra tota virescenti-coerulea. Var. b.: supra coerulescens, prothorace viridi-aeneo. Var. c: supra viride-aenea, elytris coeruleis, Var. d: supra tota viridi-aenea. Var. e: supra tota violacea. Habitat in Fennia et Rossia boreali in Spzraea ulmaria, cujus folia avide consumit tam imago, quam larva, foramina numerosa in lamina eorum mordens. Imago tota fere aestate obvius, breviter nec alte saltat. — In /ennza primum de- texis dom. OTTO ENGSTRÖM, qui ante plures annos speci- mina duo in paroecia Thusby cepit. Deinde prope oppidum Brahestad (Raahe) in Ostrobothnia media d. 15 julii 1908 et in insula Hailuoto juxta oppidum Uleäborg (Oulu) d. 16 augusti 1909 specimina pauca invenit dom. YRJÖ VUOREN- TAUS. Demum in proxima vicinitate Helsingforsiæ tempore vernali et autumnali plura specimina capta sunt, sed solum unico loco prope ostium fluminis Vanda a, ubi primum mense Majo anno 1911 invenerunt domini M. A. SALOKAS et R. FRFY. In Rossta boreal in valle fluminis Petschora plura specimina cepit dom. O. KIHLMAN (KAIRAMO) et iti- dem capiose inter flumen Mezen et oppidum Archangelsk invenit dom. B. Poppius. Varietates à. c. et e. rarissime occurrunt. Ova respectu magnitudinis corporis maxima, cylindrico ovalia, apice utroque obtuse rotundato, flavescenti-albida, subtilissime punctulata et perminute alutacea, in plaga foli- orum Spzraeae ulmariae adfıxa sunt. Larva: Corpus elongatum, latitudine sua circiter sexies longius, depresse cylindricum, in annulis thoracis magis de- pressum, ab annulo mesothoracico usque ad annulum sextum abdominis lateribus parallelis, annulis tribus ultimis sensim angustioribus; supra tuberosum et tuberculatum, lateribus tuberculis majoribus biseriatim positis; virescenti-fuscum, in adultis obscurius; thorace linea media angusta pallida per- currente, incisuris abdominis etiam paullo dilutioribus; undique breviter parcius setosum. — Caput prothorace circiter Ua angustius, subrotundatum, corneum, setis breviusculis exsertis J. SAHLBERG: HALTICA ENGSTROMI OCH DESS BIOLOGI. 269 dispersum, temporibus late rotundato-angustatis, fronte im- pressa, occipite longitudinaliter sulcate impresso; epistomate subtriangulari a fronte linea impressa satis distincta discreto; clypeo transversim lineari, longitudine quadruplo latiore; labro hoc paullo longiore et multo angustiore, antice late rotundato, gibboso-convexo. Mandibulae rufo-ferrugineae, apice dilatatae, intus dentibus 5 acutis armatae, dente intermedio majore. Maxillae cardine elongato, mala parva rotundata; palpis maxillaribus satis longis, 4-articulatis, articulo basali valde incrassato, brevi, secundo brevissimo tertio distincte crassiore sed vix longiore, quarto conico ovato praecedenti- bus duobus simul sumtis distincte longiore. Labium mani- feste explicatum, mento maximo subtrapezoidali, basi longi- tudine paullo latiore, apicem versus fortiter angustato, late- ribus rectis, antice latissime emarginato, angulis apicalibus acutis, paullo productis; ligula tumidula; palpis labialibus brevibus biarticulatis. Antennae brevissimae in excavatione juxta angulos anticos frontis insertae, conicae, porrectae, tri- articulatae; articulo primo valde incrassato, brevi; secundo parvo annuliformi, articulo minuto verruciformi apice setam longam gerente praedito; tertio praecedente multo angustiore, conico. Prothorax supra corneus, nitidus, laevis, paullo ante medium satis fortiter rotundato dilatatus, supra leviter con- vexus, mox pone medium impressione versus latera pro- fundiore in partes duas divisus, secundum latera et mar- ginem anticum setis seriatim positis munitis, setis duabus utrinque validioribus, manifestis. Mesothorax et metathorax fere similiter constructi, longitudine circiter triplo latiores, prothorace manifeste latiores, integumento molliore, disco callis duabus corneis setigeris paullo magis quam dimidium segmenti occupantibus et lateribus utrinque tuberculis itidem setigeris parati. Prosternum inter coxas tuberculis duobus parvis munitum; coxis approximatis oblique positis, longius- culis, apicem versus dilatatis; trochanteribus brevibus; femo- ribus tibiis longioribus et crassioribus; tarsis brevibus, conicis, unguem formantibus. Mesoternum et metasternum rugoso-inaequalia, scutis tribus corneis munita, horum unico anterius posito majori subtriangulari, latere longiore antror- sum sito, duobus alteris parvis lateralibus pone coxas ovali- 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. bus; coxis mediis modice, posticis latissime inter se re- motis, ambabus ut et pedibus ceterum ut in prothorace constructis, sed tamen paullo magis evolutis; pleuris meso- et metathoracis fortiter rugosis et tuberculis fortiter elevatis setigeris ornatis. Segmenta abdominalia 9, inaequaliter pli- cata, tuberosa et tuberculata, parce setigera; tuberis corneis in quoque segmentorum 6 anteriorum dorsalium in seriebus duabus transversalibus, sulco seu plica transversali separatis, positis. Pleurae plicatiles, tuberculis in quoque segmento duobus majoribus nitidis et valde elevatis, altero supra altero infra commissuram positis cum tuberculis vicinis series duas formantibus. Annuli 7:us et 8us teretiusculi fortius et acutus tuberculati, Segmentum ultimum leviter deflexum; valvula dorsali cornea, longitudine sua circiter sesqui latiore, late excavata, postice calloso-marginata, extus setis nonnullis ar- mata, seta utrinque laterali duabusque in margine postico valde remotis validioribus, manifestis; valvula anali inferiore leviter foveolata. Spiracula mesothoracica aperta, abdomi- nalia subocculta. Förklaring till Plansch IV. Haltica Engströmi Sans. Fig. x hane, 2 hona, 3 larv, 4 hanens kopu- lationsorgan, 5 angripet Spiræa-blad. Undersökningar öfver äggen hos Ephemeriderna. Af Simon Bengtsson. Med 3 planscher och 14 textfigurer. Under mina studier öfver de svenska Ephemeriderna, öfver hvilka en monografi förberedes, har jag naturligtvis ej kunnat undga att äfven stifta bekantskap med många arters ägg. I planläggningen af dessa mina undersökningar ingick emeller- tid icke ursprungligen ett närmare ingående på äggen och deras byggnad. Men de många intressanta och oväntade strukturer, som här efter hand trädde mig till mötes och det ljus, som flera af dessa visade sig kunna kasta öfver vissa ännu dunkla drag i dessa insekters biologi, kommo mig att åt äggen skänka en allt större uppmärksamhet. Äfven ur systematisk synpunkt visade sig snart en närmare undersök- ning af äggen kunna afvinnas ett betydligt intresse, i det att de synas i många fall gifva värdefulla hållpunkter för afgräns- ningen af både högre och lägre grupper. Den synvinkel, som anlagts på undersökningen, har varit att i första hand söka utröna äggens byggnad och formför- hållanden, hvarför densamma närmast afser att utgöra ett bi- drag till dessas morfologi. Att närmare afhandla ägghöl- jenas och mikropylens bildningssätt har däremot legat utan- för min plan. Dock har jag ej kunnat underlåta att för ett säkrare fastslående af homologierna eftergå vissa delars an- läggning, och det resultat af mera allmänt intresse, som jag härvid vunnit, äfvensom ett och annat af hvad jag i öfrigt iakttagit af chorions och chorionbihangs bildningssätt vågar Entomol. Tidskr. Årg. 34. H. 2—4 (1913). 18 272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IO13. jag tillika framlagga sasom ett bidrag till kannedomen om äggens morfogenes. Undersökningen af äggen har verkstallts dels pa lefvande, i vatten aflagda agg, dels, och i fraga om flera arter uteslu- tande, pa i sprit konserveradt material af aflagda äggmassor eller oftast fran ovarierna af saval imago som subimago och ofta, för jämförelses skull, afven larven under mikroskopet utpreparerade agg. I flera fall har jag afven begagnat mig af snittmetoden, oftast for kontrollerandet af resultat, vunna pa den andra vagen, eller i fall da jag i fraga om den sedda strukturens riktighet stannat i ovisshet. Objekten, d. v. s. oftast hela djuret, fixerades i allmänhet i Carnoy's vätska under 10—15 min. eller stundom nagot langre. Sasom fargningsvatskor an- , vändes dels alunkarmin (efter Grenacher), dels pikrokarmin (efter Wergert), dels ock dubbelfärgning med hamatoxylin-eosin. För utrönande af chorions och chorionbihangs kemiska natur har jag betjänat mig af härför brukliga reaktionsmedel: bismarckbrunt, kongorödt, muchämatein m. fl. För gifna räd och anvisningar i denna punkt ber jag här fa säga ett tack till min vän prof. HANS WALLENGREN. I. Historik. Öfver äggen hos Ephemeriderna föreligga hittills endast få undersökningar. I systematiska arbeten afhandlas desamma icke alls eller endast helt kort. I PICTET's förtjänstfulla verk Histoire Natur. des Insectes Névroptéres. Famille des Ephémérines. Genève 1843—1845 finnas äggen af tvenne arter afbildade, nämligen Ephemera vulgata L. (Pl. IV. Fig. 7) och Potamanthus eneus |Ephemerella, ? ignita Pop.| (Pl. XXXII. Fig. 4—5), men utan att desamma, lika litet som andra arters ägg, omnämnas i texten. Och EATON’s stora standard-verk öfver ifragavarande insektordning A revi- sional Monograph of recent Ephemeride or Mayflies. Trans. of Linn. Soc. Sec. Ser. Vol. III. London 1883—1888 innehaller om äggen endast följande: »The eggs, indefinitily numerous, are diversiform according to the genus, some being S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 273 subrotund, others elliptical. An appendage of various rela- tive size is in certain cases present at one end of the egg; for example, in Cenis it is narrowly crescentic, but in Ep/e- merella it nearly equals the yolk itself in size, and forms in combination with it a somewhat figure-of-8-shaped mass» (ise. 'sid.'11): I litteraturen föreligga i öfrigt endast strödda bidrag till kännedomen om en och annan arts agg. Redan hos de äldre författarne finna vi ej sällan äggen af Ephemerider i korthet omnämnda och äfven afbildade. Sälunda beskrifver och afbildar SWAMMERDAM! äggen hos den af honom ingående undersökta Palingenia longicauda OL.” RÉAUMUR® skildrar äggläggningen samt afbildar ägg- massorna (»les grappes d’oeufs») hos en annan mellaneuro- peisk art, Polymitarcys virgo OL. (Pl. 44. Fig. 6-8), och en annan »assés petite espèce», sannolikt af fam. Daerde (Pl. 45. Fig. to—12), och DE GEER* lämnar en god framställning af äggläggningen och äggen hos var vanliga Lphemera vul- gata LIN. Den ofvan omnämnda egendomliga »appendage» (EATON) eller » Aufsatz»-bildningen a äggen synes först vara iakttagen af LEON DUFOUR?, som helt kort omnämner äggen hos en Heptagenia-art (»Ephemera flavipennis») och hos »Ephemera lutea» (= Potamanthus luteus LIN.), hos hvilken senare de beskrifvas sasom »terminés soit en avant soit en arrière, par une sorte de chapiteau hémisphérique». Samma slags bildning beskrifves kort efterät ganska ingaende och afven afbildas af BURMEISTER® hos ägget af Polymitarcys virgo OL. 1 J. SWAMMERDAM, Biblia nature. Pars I. Leydæ 1737, sid. 255. Tab. DOV... Bigs, 2. 2 Samma arts ägg äro sedan utförligare behandlade af C. CORNELIUS, Beiträge zur nähern Kenntniss der Palingenia longicauda OLıv. Elberfeld TSASansıdatA, Datz r. Bier. 3 REAUMUR, Mémoires pour servir à l’histoire des Insectes. T. VI. Paris 1742, Sid. 494 f. 4 CH. DE Greer, Mémoires pour servir à l’histoire des Insectes. T. it. Parez. Stockh. 1771, sid. 638. Bl. 17. Fig: 9—ro. 5 Léon Durour, Recherches anatom. et physiol. sur les Orthopteres, les Hyménoptéres et les Nevroptéres. Mém. Mathem. des Savants étrangers. eV Parise iSat sid. 582. 6 H. BURMEISTER, Beiträge zur Entwickelungsgeschichte der Ephe- meren. D'ALTON U. BURMEISTER’S Zeitung f. Zool. Bd I. 1848, sid. 110. Taf. I. Fig. 21—22. 274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Var närmare kännedom om aggen hos Ephemeriderna — liksom hos insekterna öfver hufvud — daterar sig emeller- tid forst fran ar 1855, da LEUCKART framlade sin omfattande undersökning Uber die Micropyle und den feinern Bau der Schalenhaut bei den Insekteneiern. Miller's Archiv f. Anatom. u. Physiol. Här blifva äggen hos fyra olika Ephe- merider beskrifna och en » Aufsatz»-bildning konstaterad hos tre af dem, nämligen förutom hos den nyss nämnda Polymitarcys virgo OL. (»Palingenia horaria>)', hos tvenne Cenis-arter — hos den ena (C. dactea (?)) 1 båda polerna — och därjämte hos den fjärde arten Heptagenia (» Baétis») venosa, »an bei- den Polen eine Menge lockiger Strange» (anf. arb. sid. 201 ff. Taf. X (IV). Fig. 5—7). Vidare påvisas hos äggen en mikro- pyle-bildning i ena eller bada polerna, afvensom den finare byggnaden samt bildningssatten for densamma och chorions olika delar?. Ofver nämnda »Aufsatz’» natur hade redan BURMEISTER® uttalat sig därhän, att densamma vore »eine örtliche Verdickung der äusseren Eihaut», men tillägger i en not, att han kände sig frestad att parallelisera den med den af STEIN* under tiden beskrifna s. k. corpus luteum pa insektäggen. LEUC- KART kommer däremot till den märkliga slutsatsen, att den bestär »aus einer Unmasse von Samenfäden, die in Strängen oder Bündeln beisammenliegen und auf den Micropylapparat aufgeklebt sind». Han säger sig sa mycket mer vara Ofver- tygad om riktigheten af sin tydning, som han genom direkt jämförelse »die Identität dieser Bündel mit den Samenfäden genau constatirt», ja, »an frisch gelegten Eiern» (af Cenis 1 Denna arts agg afhandlades vidare af N. Jory, Etudes sur l’embryo- génie des Ephéméres notamment chez la Palingenia virgo. Mém. de l’Acad. d. Science. Toulouse 1876; och N. Jory et E. Joy, Contributions à Vhist. natur. et à l’anat. des Ephémérines. Revue des Science. Natur. T. V. 1876. 2 LEUCKARTS citat (l. c. sid. 200) fran DE Geer är felaktigt och hänför sig icke till nagon Ephemerid, utan bade hvad text och afbildning betraf- far till »Hemerobius (Sialis) lutarius» (DE GEER, anf. arb. sid. 722. Pl. 23. Fig. 4—5). DE GEER kände ingen dylik bildning (»Aufsatz+) hos Epheme- riderna. 3 Anf. arb. 4 Fr. STEIN, Vergl. Anatomie und Physiologie der Insecten. I. Die weibl. Geschlechtsorgane der Käfer. Berlin 1847. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 275 lactea) till och med kunnat iakttaga sådana »durch die Micro- pylen hindurchschlüpfend» (l. c. sid. 202). Äfven om de nämnda »lockige Stränge» a Heptagenia-agget anser LEUC- KART, att de »gleichfalls ohne Zweifel als Samenfadenbündel in Anspruch genommen werden dürfen» (1. c. sid. 202. Anm.). Senare undersökningar öfver ägget hos Potamanthus lutcus (LIN.) af GRENACHER! och PALMEN ” påvisade denna LEUC- KARTS tydning af » Aufsätze» vara ohållbar, enär dessa upp- sta, atminstone hos sistnämnda art, i ovarierna, till och med redan under larvlifvet. GRENACHER bekantgör äfven för första gangen® hos samma art närvaron af langa, spiralvridna tradar, ändande hvar i en kulformig bildning, hvilka finnas i äggets mellersta zon och som han ar böjd att uppfatta sasom ett slags »An- heftungsapparat», tjanande »gewissermassen als Ankar» for äggen. Med dessa homologiserar PALMEN * spiralträdarna i äggets båda poler hos af honom undersökta Feptagenta-arter och uppfattar såväl trådar som » Aufsatz»-bildningar hos Ephe- merid-äggen såsom »einfach Chorionanhänge, die schon im Eirohre entstehen». Bidrag till kännedomen om äggen hos släkt. Cenzs hafva senare lämnats af HEYMONS® och ULMER®. II. Äggläggningen. De allra flesta Ephemerider lägga agg, aro ovipara. Ar 1837 lämnade VON SIEBOLD” först en kort notis om, att en 1 H. GRENACHER, Beiträge zur Kenntniss des Eies der Ephemeriden. Zeitschr. f. wiss. Zool. Bd. XVIII. Leipzig 1868. 2 J. A. PALMÉN, Über paarige Ausführungsgänge der Geschlechtsor- gane bei Insecten. Helsingfors 1884. 3 Redan BuRMEISTER (Handb. d. Entomol. Bd. 1. Berlin 1832, sid. 199) omnämner kort, att han hos »Ephemera marginata Fasr.» fann äggen i ovarierna »durch zarte Fäden von Ei zu Ei verbunden». 4 Anf. arb. sid. 66. 5 R. Heymons, Grundzüge d. Entwickel. und d. Körperbaues von Odo- naten u. Ephemeriden. Anh. zu den Abhandl. d. Preuss. Akad. d. Wiss. Berlin 1896, sid. 6. 6 G. ULMER, Ephemeriden aus Java, gesam. von Epw. JAcoBson. Notes from Leyden Mus. Vol. XXXV. 1912, sid. 106 ff. 7 C. E. Tu. v. StEBoLD, Fernere Beobacht. über die Spermatozoen der wirbellos. Thiere. Arch. f. Anat. u. Physiol. Jahrg. 1837, sid. 425. 276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. (af honom icke närmare bestämd) art vore vivipar. Några år senare publicerade CALORI! en mera ingående undersökning öfver viviparien hos Cloéon dipterum (L.), hvilken sedan be- kräftats genom undersökningar af JOLY?, CAUSARD? och BERNHARD*. Af sistnämnde författare hafva äfven » Chloéon simile» och »Chloéon dimidiatum» uppfattats såsom vivipara. EATON, som kort omnämner CALORI's och JoLY's iakt- tagelser af »larviparition» hos Cloéon dipterum, tillägger: »although they supposed that the young were produced from impregnated eggs retained within the mother, perhaps for some weeks, it may be conjectured, with equal if not grea- ter probability, that these were the produce of unfertilized ova advanced to maturity within the nymph and hatched as soon as she became an imago»°. Att så emellertid icke är fallet, utan att en embryonalutveckling af äggen inträder först hos imago och såsom följd af en forutgangen befrukt- ning, framgår till fullo däraf, att äggen bade hos larv och subimago ännu befinna sig på ett ganska outveckladt stadium (se nedan), och honor (imago), som utkläckts i akvariet och bevisligen aldrig varit i tillfälle till parning, aldrig bringa embryoner till utveckling och aflägga icke heller sina ägg." BERNHARD har angifvit vissa kriterier för förekomsten af vivipari hos Ephemeriderna, nämligen a) »wenn in jeder Ei- röhre nur ein Ei gebildet wird (monoistisch), das erst bei der Imago im Calyx anzutreffen ist, b) wenn die Eier von einem 1 L. Carorı, Sulla generazione vivipara della Chloe Diptera (Efemera Diptera Lin.). Nuov. Annal. d. Scienze Natur. (2) Vol. 9. Bologna 1848. — Citerad efter Eaton. 2 Bullet. d. Soc. d’étude d. Scienc. Natur. de Nimes. T. V. 1877. Ut- gör en ôfversättning af CALOoRI's skrift jämte anmärkningar. 3 CAUSARD, Sur un Ephémère vivipare, Cloëopsis diptera. Compt. Rend. di ACad. sd. SC a 128: Paris 1896: 4 C. BERNHARD, Uber die vivipare Ephemeride Chloéon dipterum L. Biol. Centralbl. Bd. XXVII. 1907. STAM arb. Std II: 6 Ett par sådana i akvariet klackta och obefruktade honor, som jag en gång experimenterade med, höll jag vid lif i omkr. 5 veckor och det ena individet, som jag efter denna tid »skar», befanns icke innehålla spar af embryoner. Det andra individet lyckades tyvärr komma ut och flög sin väg — tydligen ännu vid full vigör! S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 277 dünnen, weichen, nicht chitinösen Chorion umgeben sind»!. Baserande härpä, kan jag, sasom resultat af mina undersök- ningar öfver chorions byggnad, fran denna synpunkt endast taga Cloéon dipterum (LIN.) i ansprak som vivipar, ty endast hos denna art har jag funnit en tunn och mjuk, icke chitinös chorion, som i pafallande grad afviker i detta hanseende fran andra af mig undersökta Ephemeriders agg. — En undersökning af ovarierna hos utväxt larv och subimago af samma art har gifvit harmed sammanfallande utslag: jag har funnit ovarialroren hos båda tydligt monoistiska, bestående hvart af en enda, hos larven ännu mycket liten, rund, proxi- mal äggkammare, innehållande ett af tydligt follikelepitel omgifvet ägg samt en hos larven mycket stor, aflångt fyr- kantig och af stora polyédriska celler sammansatt, hos sub- imago starkt reducerad, terminal näringskammare jämte en kort andtrad. Pa snitt genom tvenne individer af imago (insamlade i det fria i början af Juni) har jag dessutom sett val utbildade embryoner liggande till stort antal i calyx. Undersökningen af ovarierna har jag utsträckt afven till flera andra arter. Hos alla har jag kunnat konstatera tyd- ligt polyoistiska äggrör af den meroistiskt-telotropha typen, hvilken har tyckts mig vara den hos Ephemeriderna genom- gäende?. Särskildt hvad den af BERNHARD såsom vivipar uppgifna Cloëon simile EAT. angår, bor framhållas, att jag äfven hos denna funnit polyoistiska äggrör, innehållande hvart hos larven i allm. 3—5, hos subimago, dar talrika agg redan sagos liggande nedstigna i calyx, I—3 agg. Af vara nordiska Ephemerider ar darfor helt visst endast Cloéon dipterum (LIN.) vivipar. Ovipari eller vivipari hos Ephemeriderna visar sig följ- aktligen nära sammanhänga med olikheter i dels ovarial- rörens, dels chorions byggnad och kan jag darfore genom min undersökning i langt mera utsträckt grad bekrafta rik- 1 Anf. arb. sid. 476. ? Det ar märkligt, att J. Gross (Untersuchungen über die Histologie des Insecten-ovariums. Zool. Jahrb., Abtheil. f. Anat. Bd. 18. Jena 1903, sid. 154) uppgifver äggrören hos Ephemeriderna vara »nach den überein- stimmenden Angaben PALMmEn’s und Branpr’s panoistisch». Bada afbilda dem nämligen sasom telotropha. 278 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. tigheten och tillämpligheten af de af BERNHARD antagna kriterierna fran morfologisk-anatomisk synpunkt för de olika propagationssätten. : Antalet agg, som af en hona aflaggas, ar mycket stort, dock, sasom det tyckes, hos samma art nagot varierande. RÉAUMUR! uppgifver sammanlagda antalet agg hos den af honom undersökta Polymitarcys virgo OL. vara 700— 800. N. JoLY? har räknat hos samma art i allm. endast 240 a 250 »dans chacune des deux masses ovigeres». Enligt BERN- HARD växlade antalet agg hos de af honom undersökta tio ovipara arterna mellan »ca. 1600 (Szphlurus) bis etwa 5000 (Ephemera vulgata)». Själf har jag härpå undersökt imago af Siphlurus @stivalis EAT. och af Ephemera danica MULL., som bada hade abdomen svällande full af agg, och efter noggrann räkning funnit hos den förra 2343, hos den senare 3745 agg. Hos de vivipara formerna med deras monoistiska ägg- ror bor antalet agg i ovarierna naturligen väntas vara ett ringare och sammanfallande med antalet ovarialrör. BERN- HARD uppgifver antalet ägg hos en Q af Cloéon dipterum (L.) vara 600—700; själf har jag hos en subimago af samma art approximativt beräknat antalet till inalles 700—800. Sammanhängande med det stora antalet, äro äggen ge- nomgaende mycket sma. De minsta har jag träffat hos Baetis muticus (LIN.), dar de hafva en längd af högst 0,154 mm.; de största förekomma inom familjen Szphluride, dar de hos Potamets elegans BGTN na en längd af ända till O,415 mm. Aggen afläggas normalt alltid i vatten. Den vanligaste och, såsom den val bör anses, typiska modus for ägglägg- ningen dr, att honan, såsom man ofta är i tillfälle att fa iakttaga, särskildt vid åar och andra rinnande vatten, fly- gande utöfver vattnet, da och da slar ned pa ytan och later äggen afga, samtidigt fran båda oviduktmynningarna mellan 7. och 8. ventralsegmenten, hvarvid vingarna ses hällas i snedt uppratt stallning och de tre sista segmenten uppat- böjda i nästan rät vinkel samt svansborsten sträckta opp 1 Anf. arb. sid. 495. ? N. Jory, Etudes sur l’embryogénie des Ephémer., sid 244 not. 5. S. BENGTSSON: UNDERSÖKN. ÖFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 279 öfver vattnet. Stundom far man under sadana observationer se honan äfven liggande pa vattnet med utsträckta vingar och svansborst och bortföras med strömmen, ur ständ att mer höja sig opp i luften. Dylika individer har jag antagit i allmänhet vara sadana, som uttömt sina äggmassor och nu genast hemfalla at forgangelsen. Dessa mina iakttagelser knyta sig narmast till arter af släktet Ephemera. Samma form for äggläggningen gar väsentligen igen hos manga andra, såsom Szphlurus, Siphlurella, Potamets, Ephemerella, Ecdyurus m. fl, men ett itererande af deras nedstigande pä vattnet, med äggens afläggande i flera om- gängar och flera eller färre agg at gangen, sasom absolut bestamdt kan utsägas vara det normala forhallandet hos slak- tet Ephemera, har jag ej har kunnat förvissa mig om. Möj- ligen gäller det om S7ph/urus-arterna och kanske flera inom samma familj. Hos flera af de sist omnämnda arterna ser man ej säl- lan honorna flyga omkring med de utträdda äggmassorna fästade nära spetsen vid bakkroppens undersida, och jag vågar tro, att dessa äfven, under det de flyga hän öfver vattnet, kunna låta sina äggmassor afgå och falla ner i vatt- net. Så torde normalt vara fallet hos arter af släktet Ces. Hos dessa har jag icke blott iakttagit, att de under flykten afkasta sin subimaginalhud, utan att imago ® stundom till och med samtidigt uttömmer sina äggmassor och låter dem, inneslutna inom subimaginalhuden, falla i vattnet. Af särskildt äldre författare, bl. a. de store biologerna under 1700-talet REAUMUR, DE GEER m. fl., afbildas ej säl- lan dylika aflagda äggmassor af oftast aflang form. I fråga om flera arter, hos hvilka sådana beskrifvas, gäller, att, när desamma in toto eller större eller mindre delar af dem komma i vattnet, de så godt som omedelbart falla sönder, därigenom att kittsubstansen af ett eller annat slag, som omgifver och sammanhåller äggen, i vattnet upplöses, hvarvid de enskilda äggen isoleras och spridas omkring samt till följd af sin större specifika vikt genast sjunka till botten. Sådan struktur och sådant förhållande hos äggmassorna återfinnes hos ar- terna inom släktena Ephemera, Leptophlebia, Bactıs och 280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. möjligen äfven inom fam. Szphluride m. fl. I dessa fall kan icke blifva tal om egentlig »Laichbildung». I allmänhet har man pä de aflagda äggklumparna hos Ephemeriderna anlagt en dylik enhetlig synpunkt och ansett dem vara endast mera tillfälliga, provisoriska och därför ock ıindre formbestämda anhopningar af ägg, sammanhållna af ett i vatten lösligt bindämne af geléartad natur. Mina undersökningar öfver äggstrukturen, sammanställdt med hvad jag iakttagit ı afseende pa äggläggningen, hafva emellertid bibragt mig den uppfattningen, att äfven inom ifrågavarande insektgrupp i tämligen stor utsträckning en »Laichbildung» förekommer. Såsom verkliga »Laichmassen» torde sålunda de båda ur ovarierna uttömda, formbeständiga, oftast mer eller mindre runda äggmassor få betecknas, som, savidt mina iakttagelser räcka till, normalt afläggas inom familjerna Ephemerellide, Cenide och Heptagenüde. »Rom- men» (»Laich») kommer dock här till stand pa ett från »laich- bildende» Odonater och Trichopterer m. fl. nagot afvikande sätt, nämligen icke genom en mer eller mindre riklig, äggen omhöljande och sammanhållande gelé- eller kittsubstans, utan genom fran äggchorion utgaende fina, särskildt formade, uttanjbara trådar af en betydlig resistens och, såsom det tyckes, genomgaende af chitinnatur. Pa detta förhällande har redan HEYMONS! gjort uppmärksam hos släktet Cenzs. Genom talrika sadana tradar och uteslutande genom dem sammanhällas äggen fran hvart ovarium särdeles fast till en »Laichmasse» af bestämd form och läta sig endast med väld, genom trädarnas afslitande, skiljas frän hvarandra. Dylika tradbildningar af olika typer och bildningssätt blifva i det följande under respektive släkten närmare beskrifna. Den biologiska betydelsen af äggens afläggande i sa- dana samlade grupper synes mig kunna antagas vara i främsta rummet att komma äggen att hastigare sjunka till botten, hvilket just i fraga om dessa arter patagligen spelar en be- tydelse med hänsyn till afkommans skyddande, enär de i allmänhet aflägga äggen i rinnande vatten, men äfven med hänsyn till modern att pa möjligast korta tid och med minskad risk verkställa den ofta farliga äggläggningen. 1 Anf. arb. sid. 6. Arten nämnes icke. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 281 Denna senare form for aggens aflaggande torde fa anses representera en högre utvecklingsgrad an den förra, dar dei allmänhet afläggas »gradually», flera eller färre at gangen och genast atskiljas. En andra hufvudmodus för äggläggningen består dari, att honan kryper ner under vattnet, omgifven af ett luftlager, och afsätter aggen pa stenar och andra foremal a botten, dar de sedan ses som rundade flackar i enkelt sammanhan- gande lager bekläda ytan, fastkittade vid dem. Sadant till- vägagängssätt ar säkert iakttaget for arter af släktet acts och beskrefs först af EATON* hos Daetis pumzlus BURM. (= B. muticus LIN). lakttagelsen är sedan bekräftad af ANNA MORGAN” och nyligen af Danmarks utmärkte insektbiolog Dr. WESENBERG-LUND®. Liksom hos den första ofvan anförda gruppen af arter afga äfven här äggen i flera omgängar och fixeras genom ett stelnande sekret vid underlaget. | Mes Speciell? del. 1. Fam. Ephemeride. Gen. Ephemera (Lın.) LEACH. I. E. vulgata LIN. — Denna arts agg beskrefs och afbildades, såsom ofvan nämndt, redan af DE GEER* och har sedan val utförligast omnämts af HEYMONS®, som äfven skisserat nagra hufvuddrag af dess embryonalutveckling. Bade ovarialägg och aflagda agg ha undersökts. Äggen (Taf. I. Fig. 1) aro till formen ovala med bredt afrundade ändar, af hvilka den ena (främre?) oftast är nägot 1 A. E. Eaton, Trans. of Entom. Soc. London 1873, sid. 401. 2 A. H. MORGAN, May-flies of fall Creek. Annals of Entom. Soc. of Americas VolalLV. a SIT ET ONE MP EXT: 3 C. WESENBERG-LUND, Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung und Eiab- lage der Süsswasserinsekten. Abderhalden’s Fortschr. d. Naturwiss. For- schung. Bd. 8. Berlin 1913, sid. 171. Ze Ani. anon Sid. 688 Pin tue Rigg: 5 R. Heymons, Uber die Fortpflanzung und Entwickelungsgeschichte der Ephemera vulgata L. Sitz.-Bericht. d. Gesellsch. Naturf. Freunde zu Berlin. Jahrg. 1896, sid. 82 f. 282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. sned; längden 0,25 mm., största bredd O,141— 0,149 mm.; fär- gen, liksom hos öfriga undersökta arter, gulhvit. Chorion är färglös och strukturlös, pa ytan helt slät och jämn, utan skulptur och utan alla bihang; dess tjocklek 0,0041— 0,0069 ınm.; är dubbel, bestående af en i allm. tjockare (ända till 0,004 mm.) exochorion och en starkare ljusbrytande, tunn endochorion. Med bismarckbrunt färgas den förra starkt gul- brun, liksom med muchämatein blåviolett, hvilket visar, att den är af mucinnatur. I vatten aflagda ägg fastna hårdt vid underlaget: ste- nar, vaxter o. dyl, som de vid sjunkandet ett och ett komma pa. En gulmembran (oölemma) finns tydligt utbildad, homo- gen och ytterligt tunn. Nagon mikropyle har jag icke kunnat upptacka. 2. E. danica MÜLL. — Ovarialagg undersökta. Äggen (Taf. I. Fig. 2) till formen tunnlika, tjockast öfver midten, i ändarne tvärt afstötta, ungefär lika i bada poler; längden 0,25 mm., största tjocklek 0,14—0,15 mm.; färgen gulhvit. Chorions tjocklek intill 0,0069 mm., i öfrigt lika med X. vulgata. Oölemma är tydlig. — Ingen mikropyle har kunnat upp- täckas. 3. E. glaucops PICT. — Aggens form öfverensstämmer närmast med vu/gafa, men de äro vanligen något mindre och i ena ändan litet smalare; längden 0,23—0,25 mm., största bredd 0,123 —0,14 mm. Chorions tjocklek 0,0041. — I öfrigt råder öfverensstäm- melse med de bäda andra arterna. 2. Fam. Leptophlebiidæ. Gen. Leptophlebia Westw. 1. L. marginata (LIN.). — Äggen äro ovala eller sna- rast ovoida, d. v. s. nagot tjockare i ena ändan och i bada andar rundade; till fargen hvitgula. Storleken varierar, mark- vardigt nog — äfven hos aflagda agg — ganska betydligt; S. BENGTSSON, UNDERSÖKN. ÖFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 283 den ordinära längden ar 0,19—0,207 mm. och bredden 0,o9— O,1r, men enstaka agg na ända till 0,244 mm. i längd och 0,136 mm. i tjocklek. Chorions tjocklek 0,oo5 mm. Dess utseende ter sig myc- ket olika a ovarialagg fran (i sprit) konserveradt material och a lefvande agg: a) hos ovarialagg af konserv. material, bade subimago och imago (Taf. I. Fig. 3). Chorions yta ar har ojamn af större, tätt stallda, rundade, plattkullriga och nagot olikfor- miga, starkt ljusbrytande, vartlika upphöjningar, matande i genomskärning O,oro—0,018 mm. Behandlas äggen med kali- hydrat, försvinna de nämnda upphojningarna och ytan ter sig sa godt som alldeles jamn, och sedd en face visar den nu en tydlig och vacker retikulering, med rundadt 3—5-kantiga maskor af O,0027—0,0041 mm. diam., som i profilbild afteck- nar sig mycket tydligt genom hela chorions tjocklek med omvaxlande mörkare (mellanvaggarna) och starkt ljusbrytande ställen (»cellinnehället»); dessa senare bilda a ytan svaga, à rundade sma vartor. b) a lefvande ägg, såväl ovarial- ägg (hos bade subimago och imago) Fig. 1. I vatten aflagdt agg som i vatten aflagda (Textfig. 1). ode bed sienna Chorion visar den nyss nämnda reti- = organ. Förstor. X 160. kuleringen genast mycket tydlig, men hvad som framför allt frapperar är, att hela ytan är besatt med tämligen tatt ställda, utat och nagot mot bada äggpo- lerna (hvardera halfvans stafvar mot resp. pol) riktade, cy- lindriska eller nägot litet mot spetsen tjockare och här tvärt afstötta, färglösa och starkt ljusbrytande stafvar, mätande i längd O,0083—O,o11: mm. och i tjocklek 0,0041—-0,0055 mm. Tillsättes till preparatet kalihydrat, kan man under mikro- skopet följa dettas inverkan. Stafvarna ses först blifva allt tunnare och tunnare, sasom allt finare tradar (men förlängas icke), för att sedan alldeles försvinna i denna form — de liksom »smältas ner». Chorions yta blir i stället att börja med starkt ojämn af plattkullriga, nagot olikstora och delvis pa hvarandra hopade, starkt ljusbrytande vårtor, återkallande 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. den ofvan beskrifna bilden hos i sprit konserverade ägg. Vartorna nivelleras efter hand allt mer och chorion synes slutligen alldeles jamn samt i optiskt genomsnitt betydligt tjockare an forut. Urtvättas sa behandlade agg i vatten, atertaga de icke sitt ursprungliga utseende och hafva nu all- deles förlorat sin förra adhesionsförmäga och lossna fran under- laget (jfr nedan). Pa detta stadium af proceduren (KOH-behandlingen) vi- sar sig chorion uppbyggd af tvenne tydliga lager: 1) ett yttre, strukturlöst, ljusbrytande, som sedan under kalihydratets fortsatta inverkan synes fullstandigt försvinna, och 2) ett inre, som företer den ofvan under a) beskrifna strukturen med en fin retikulering, som aftecknar sig i optisk profilbild genom hela dess tjocklek, med omväxlande mörkare och ljusare ställen. Detta lager visar tillika en anmärkningsvärd, tydlig horisontal skiktning i 3—4 ytterst tunna lameller, en struktur som för öfrigt återfanns äfven hos KOH-behandlade ägg från konserveradt material. Liksom hos dessa visar ytan äfven- ledes samma små rundade upphöjningar af maskornas ljusare »innehäll». Äfven à lefvande intakta agg framträda dessa sma upp- höjningar af ytan i profilbild ganska tydligt och utanför dem kan iakttagas nu ett sammanhängande, mycket tunnt, ljus- brytande, strukturlöst lager eller lamell, som drager sig öfver hela ägget och närmast uppbär stafvarna. Dessa senare sta ej likformigt tatt öfver hela ytan, utan, sasom fran ägginne- hållet afpreparerad chorion bast visar, i tämligen regelbundet ordnade grupper om i regel 3—8 stafvar i hvar. De korres- pondera icke annat än tillfälligtvis, mot retikuleringens mas- kor, hvilkas diameter ju också i allmänhet är mindre än staf- varnas genomskärning. ; Behandlas lefvande ägg med bismarckbrunt, färgas det nyssnämnda tunna yttersta lagret samt stafvar intensivt brun- gula. Likaså erhålles färgreaktion med muchämatein, som färgar samma delar blavioletta. Af t. ex. kongorödt färgas däremot hvarken chorion eller stafvar alls. Allt detta ådaga- lägger väl, att dessa delar af ägget kemiskt uppbyggas af mucinsubstans. Stafvarnas, resp. de beskrifna plattkullriga, oregelbundna, S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 285 starkt ljusbrytande upphöjningarnas »nedsmaltande» och för- svinnande vid KOH-behandling betecknar följaktligen ett lös- ningsfenomen. Chorion uppbygges alltsa hos denna art af tvenne lager: a) en fastare, chitiniserad och retikulerad endochorion och b) en starkt ljusbrytande och homogen, mucinhaltig exocho- rion, utformad a lefvande agg i en tunn lamell eller mem- bran och fran denna utbildade cylindriska stafvar. BURMEISTER! uppgifver, att han »bei einem Weibchen von Lphemera marginata FABR.» vid dissektion funnit »die Eierchen durch zarte Faden von Ei zu Ei verbunden». Jag har aldrig kunnat iakttaga nagot sadant. Tvärtom har jag a friskt material såväl som a i sprit konserveradt sådant, af bade imago och subimago, alltid funnit aggen ligga fria i calyx och vid dissektionen falla isér fran hvarandra. Och pa lefvande, af 2 i vatten aflagda ägg har jag lika litet sett nagra sadana fina trädar, utan de nämnda stafvarna — och nagra andra bildningar a aggen finnas härvid icke att tänka pa — ha standigt upptradt under samma form, sasom tyd- liga, i andan afstotta stafvar af inbordes vasentligen samma längd. Vid äggläggningen, som jag haft tillfälle att iakttaga i akvariet, har jag sett, hurusom honan, sittande på vatten- ytan, later äggen afga ett och ett eller i grupper af nagra stycken, hvilka genast event. skilja sig fran hvarandra i vatt- net och sjunka till botten, dar de fasta sig fast vid under- laget just formedelst de nämnda stafvarna. Adhesionen för- medlas uteslutande af dessas ändyta och är sa fast, att äg- gen icke ens t. ex. med sprutflaska lata sig spolas bort. Innanfor chorion finns en tydlig oölemma, sasom vanligt tunn, homogen. Mikropyle har jag förgäfves afven har eftersökt. 2. L. vespertina (LIN.). — Ovarialagg fran spritmaterial af subimago och imago ha undersökts. Äggen öfverensstämma nära i form med förra artens, men äro mera utprägladt ovala; till färgen hvitgula; längden O,18—O,19 mm., bredden O,1o mm. Någon större skillnad i storlek mellan äggen har jag här icke bemärkt. 1 Handb. d. Entom. Bd. I. Berlin 1832, sid. 199. 286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Chorion ar, savidt jag kunnat se, alldeles slat och jämn, homogen och utan skulptur, dubbel, med bada lagren ungefär lika tjocka; dess tjocklek endast 0,0027 mm. Vid preparation af ovarierna falla äggen isär från hvar- andra och sammanhänga således ej. Bismarckbrunt färgar chorions yttre lager intensivt gul- brunt, hvarför detsamma får anses äfven här vara af mucin- natur. Oölemma är tillstädes, mycket tunn. — Någon mikropyle icke iakttagen. 3. Fam. Ephemerellidæ. 1. Gen. Ephemerella WALSH. 1. E. ignita Pop. — Äggen hos en representant af denna familj, »Potamanthus eneus», möjligen föreliggande art, finnas afbildade af PICTET!. Aggen afläggas i tvenne klotrunda, formbeständiga mas- sor af I,s—2 mm. diameter. — Sa- val ovarialagg af bade larv, sub- imago och imago som aflagda agg — a+tee allt fran spritmaterial — ha under- sökts. Äggen äro till formen kort och Ca bredt ovala med rundade ändar: Hvad som särskildt karakteriserar —4r dem är utbildningen i den ena och alltid den främre polen? af en solid, hr “De appendikulär del (»Aufsatz» BUR- Br DEV "“ MEISTER, LEUCKART), som sitter sä- sande den längre, toppmösslika som en hätta eller framkropp pa det Seale ites tee a öfriga eller egentliga ägget. Jag till- svarande beteckningar som i låter mig för denna bihangsdel hos mies is ee I. Förstor. Ephemerid-äggen införa den veten- skapliga termen epithema. Aggets färg — såväl ovarialägget som det aflagda — är i påfallande ljus gulbrun, medan epithema är hvitt och opakt; vid ge- 1 Anf. arb. Pl. 33. Fig. 4—5. 2 Den pol, som bar »Aufsatz», ligger nämligen, såsom jag tydligt har sett, i ovarialröret alltid vänd framät mot djurets hufvud. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 287 nomfallande ljus under mikroskopet ter det senare sig brungult och vida mörkare an det öfriga ägget, som blir gulaktigt. Egen- domligt nog uppträder inom detta släkte epithema, hvars finare byggnad skall nedan närmare beskrifvas, under tvenne olika former: a) en kortare, som är den oftast. d. v. s. hos de flesta äggen, förekommande (Taf. I. Fig. 4), och b) en mycket langre, toppmösslik form (Textfig. I). Aggets längd, inclusive epithema af den kortare formen, 0,216 mm., dess största bredd 0,133 mm.; sjalfva epithemas längd 0,3 mm., dess basala bredd 0,08 mm. — Aggets langd, inclus. langt epithema, O,270 mm., bredd 0,136 mm.; epithemas egen längd 0,090 mm., dess basala bredd 0,086 mm. Chorion ar slat, utan skulptur, dess tjocklek 0,0027 mm. Efter tillsats af kalihydrat framtrader en mycket skarp grans mellan en något mera ljusbrytande exochorion och en något t ockare endochorion, bada, sasom fargreaktioner visa (jfr ne- dan), otvifvelaktigt chitiniserade bildningar. Om epithemas byggnad har jag iakttagit foljande. Det- samma — bade den kortare och den längre formen af det — sitter sasom en hatta pa den tydligen redan forut fardigbil- dade chorion af den egentliga aggkroppen, som 1 mikrosko- pet kan f6ljas in under epithema och har visar samma struk- tur som a öfriga ägget. 1. Det kortare epithema har närmast formen af ett cir- kelsegment, framät afsmalnande och med den bredare basala delen omfattande äggpolen. Här ar det relat. bredt, '/2—?/s af äggets största tvärdiameter. Dess bakre rand är nästan rak. Det är genom en tydlig incisur pa sidorna val skildt och afgransadt fran det öfriga ägget, med hvilket det befin- ner sig i fast, kongenital förbindelse och det later sig endast genom vald lossas fran detta. I afseende pa dess finare struktur kunna a optisk ge- nomsnittsbild (Taf. I. Fig. 5) tre olika zoner urskiljas: 1) en central, finkornig zon (a), som utgör dess hufvudmassa och som utåt utan bestämd gräns Ofvergar i 2) en fibrillar zon (b), sammansatt liksom af mot periferien utstralande fina, regel- bundet och tatt vid hvarandra liggande, mer eller mindre va- giga tradar eller har, sammanhallna af en homogen mellan- substans; och 3) en ljusare, strukturlös randzon (c), som har Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 19 288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. en genomskärning (bredd) af 0,0066—0,008 mm.; denna sista ar icke utbildad baktill. 2. Det längre, toppmösslika epithema (Textfig. II) har hos denna art den utdragna änddelen relat. kort, ofta betydligt kortare. än det här vanligen starkt rundade basal- partiet. Det sammansättes — allt i optisk genomsnittsbild — innerst af en likformig kornig, i genomfallande ljus mörkare massa (a—b), omgifven framtill och pa sidorna af en ljusare homogen randzon (c), alldeles sasom hos den nyss beskrifna kortare formen, och visande dessa centrala delar äfven vä- sentligen samma formförhällanden som där; men den hos den förra urskilda fibrillära gränszonen framträder här mindre tyd- ligt, undanskymd af ett här tillkommande, den centrala delen rundt om (undantagandes baktill) omgifvande, ljusare, rostrum- likt förlängdt parti, hvilket ensamt betingar denna längre form af epithema-bildning. I denna del kan, särskildt tyd- ligt hos ännu ej fullt färdigbildade ovarialägg af subimago, urskiljas en sammansättning af en inre, obestämdt längsstrim- mig zon (d) och en yttre, mera finkornig af annan ljusbryt- ning (e), som tillika visar en tydlig, tämligen tät, mot ytan vertikal tvärstriering och vanligen i början betydligare tjock- lek; hos fullt mogna ägg ter sig denna sist nämnda zon slut- ligen i allmänhet mera homogen. Hos epithema af denna längre typ visar hela ytan dessutom en fin, om än tämligen otydlig retikulering. Epithema-bildningen af bäda slagen och säväl hos ova- rialagg som aflagda agg presenterar sig längt ifran alltid un- der precis samma form. Särskildt är den, päverkad af det inbördes trycket i äggmassorna, mycket ofta mer eller mindre asymmetrisk, och pa aflagda agg far man t. ex. ej sällan se den längre typen i yttersta ändan mer eller mindre sugskäls- likt utplattad o. s. v., salunda formad efter underlaget. Detta allt visar tydligt, att dess massa är i början mjuk och plas- tisk och den synes äfven länge bibehälla sig sadan. Hela epithema gör intrycket att vara en chitiniserad bildning liksom chorion, hvilket ock synes bekräftas af dess förhållande till vissa färgämnen. Med boraxkarmin färgas det sålunda länge i hela sin massa intensivt rödt, men på- verkas icke eller endast svagt af bismarckbrunt. Vid be- S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 289 handling med kalihydrat intrader ingen förändring i dess ut- seende. Hvilken fysiologisk betydelse denna egendomliga och pa- fallande appendixbildning hos aggen inom denna familj har, har jag icke lyckats utröna, och den förefaller mig öfver huf- vud mycket mystisk. En mikropyle har jag hos denna art icke kunnat pavisa, men haller for sannolikt, att en sadan, liksom hos E. /actea (jfr ock släktet Chztonophora), ar att finna iden främre äggpolen, och far epithema-bildningen darfor antagas hafva nagon relation till denna. — Att vi har skulle hafva att göra med »eine Unmasse von Samenfaden, die in Biindeln beisammenliegen und auf den Micropylapparat auf- geklebt sind», såsom LEUCKART! med stor bestämdhet tyder motsvarande och tämligen snarlika bildning hos släktet Po- lymitarcys, ar naturligtvis uteslutet, eftersom den finns ut- bildad redan hos subimago och delvis till och med hos lar- ven. Detta blir ännu mera påtagligt af den framställning af epithemas bildningssätt hos föreliggande slakte, som nedan skall gifvas. Ä äggets yta träffas hos denna art ännu ett slags in- tressanta bildningar, som pa grund af sin minimala storlek lätt kunna förbises. Ä ovarialäggen ser man nämligen myc- ket sma, starkt ljusbrytande, rundade kulor, som a chorion sta strödda en och en och jämförelsevis glest. Pa ett agg ses under mikroskopet vanligen endast 4—6 dylika samtidigt afteckna sig a aggkonturen (Textfig. H. och Taf. I. Fig. 4. Af). De mata i diam. endast 0,0018—0,0041r mm. Desamma uppsta uteslutande i exochorion. A ägg be- handlade med kalihydrat har jag sett dem bildas har i en liten skälformig fördjupning (med plan botten), i hvilken de först ligga helt insänkta och omgifna af en likaledes starkt ljusbrytande ring, som bildar en svag upphöjning, liksom en ringvall, på chorions yta (Taf. II. Fig. 9). Kulans form är något afsmalnande mot basen, där den setts sitta fästad i »skalens» botten medelst ett fint skaftligt parti. Å mera ut- vecklade ägg kan följas, hurusom kulan mer och mer träder ut ur skålen, fasthållen vid ägget genom en ytterst fin, enkel trad, som efter hand rullar ut sig korkskruflikt. Tråden bil- 1 Anf. arb. sid. 202. 290 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. das, atminstone öfvervägande, fran nyss nämnda, kulan om- gifvande ring, som stundom i en face-bild kan ses samman- satt af fina, koncentriska ringar, atergifvande bilden af en liten tagrulle. Nagon gang har jag afven tyckt mig se ring- formiga insnörningar a nedre delen af kulan, ett strukturför- hallande som salunda skulle tyda pa, att traden delvis bildas äfven af kulan. Denna senare förblir alltid i sammanhang med trädens fria anda. Bade kula och tradar aro följaktligen fran exochorion differentierade bildningar. Tradarna kunna tänjas ut i langd högst betydligt, till en langd af aggets hela tvärdiameter och kanske däröfver. A lagda ägg ses trådarna fran olika agg snodda om hvarandra, sammanhållande på detta sätt äggen till en klotrund »Laich- masse». Detta torde vara deras bestämmelse, sålunda att indirekt göra äggen tyngre och få dem »en masse» att sjunka till botten. Däremot torde deras betydelse som förankrings- organ, för att fästa äggen vid främmande föremål i vattnet, här få anses träda tillbaka, om också ej vara helt utesluten. Trådarna synas äga en betydlig resistens och vara bil- dade af chitinämne med stor plasticitet. Härpå tyda ock deras färgningsförhållanden. Med boraxkarmin färgas sålunda både kula och »ring» ganska starkt röda och med bismarck- brunt endast helt svagt gula — alldeles såsom öfriga exo- chorion att börja med. Af kalihydrat på- verkas de icke. En oölemma finns tydligt utbildad. 2. E. lactata BGTN. — Ägget öfverensstämmer i sina allmänna formförhällanden m. m. nara med före- gående arts, men afger äfven det, lik- Nex oly som öfriga utvecklingsstadier, goda art- f karaktärer. Själfva äggets form är sa- _ Fig. III. Ovarial- lunda mera rundad, hvarför dess större aes Ei a a bredd-dimension tydligt faller iögonen, och kort epithema (4/s). epithema, som äfven har uppträder un- Förster. X 165 der tvenne former: a) en kort och b) en lang, toppmösslik, visar ocksa skiljaktigheter. Det korta epi- thema (Textfig. III.) ar i regel mycket mindre d. v. s. sma- lare, hvilket blir sa mycket pätagligare, som ägget i sig själf S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. Z2OI ar bredare, och det langa (Taf. I. Fig. 6) har anddelen i all- manhet betydligt langre utdragen och mindre skarpt afsatt fran det i sig själf breda basalpartiet, hvarfor detsamma i sin helhet förefaller större an hos föregaende art. Badas finare byggnad ar densamma som hos denna. Aggets längd, inclus. epithema af den korta formen, ar O,216—-O,252 mm., största bredden O,15--0,162 mm; epithemas längd O,036— 0,043 mm., dess bredd vid basen 0,064— 0,072 mm. — Ag- wee gets längd med långt epithema Stile 0,30-—0,324 mm., dess bredd 0,162 — m O,180 mm.; sjalfva epithema van- wi \ ligen resp. 0,108 mm. och 0,097 mm. — / | allt å lagda ägg. / | Chorion är äfven här slät, utan . fe, I F A ‘ Fig. IV. Främre polen af skulptur, men tjockare an hos 2g- ett i vatten aflagdt agg af Ephe- Pa matande genomskarnıne 0,60, “7 laciara, Bern, med mi. : : 5 kropyle (m), sedan chorion och mm. och med en tydlig skillnad mel- epithema bortpreparerats: i op- fae ent starkt ljusbrytande-exocho- Skt genomsnitt. Färgadt med À Sig bismarckbrunt. Où odlemma. rion och en dubbelt sa tjock endo- Tecknadt efter 570 ger förstor. chorion. Likadana fasthaftningstradar jamte terminalkula som hos denna art aterfinnas afven har. Fig. 10 a Taf. II. visar an- läggningen eller rättare utdifferentieringen af en sådan fran exochorion, hvilken ar helt analog med samma hos zignita. Tradarnas biologiska betydelse ar afvenledes alldeles den- samma som dar, och »Laich»massornas form och storlek afvensa. — En tydlig odlemma är tillstädes. Hos föreliggande art har jag slutligen iakttagit en bild- ning, som torde fa tydas sasom en mikropyle. A aflagdt naket agg, d. v. s. dar chorion bortpreparerats, och efter en föregaende färgning med bismarckbrunt har jag namligen i framre polen, som hos detta slakte skjuter starkare fram i midten, sasom en liten kupol, under epithema, tydligt sett en fin, rund, val begränsad öppning i odlemma af 0,0075 mm. diam., som äfven kunde följas ett helt litet stycke in i ägg- gulan (Textfig. IV.). I chorion, äfven à löspreparerad sådan, har jag däremot förgäfves sökt efter en motsvarig öppning. 292 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Strukturen i fråga torde väl ändock icke kunna uppfattas annat än såsom en monopor mikropylebildning. 2 Gen. Chitonophora BGTN. 1. Ch. Aurivillii BGTN. — Ovarialagg och aflagda ägg i sprit ha undersökts. Äggen afläggas i klotrunda »Laichmassen» af 2 mm. diameter. Äggen (Textfig. V) äro till formen rent äggrunda och bära äfven här i främre polen ett väl ut- bildadt epithema. Detta uppträder emeller- tid inom detta släkte endast under ex form, motsvarande den hos föregående släkte beskrifna kortare typen. Det är hos före- liggande art kort och bredt med ganska starkt konvex framrand; dess längd är 0,034 mm. och bredd 0,083—0,102 mm. I afseende på sin finare struktur öfverens- Fig. V. Ovarialägg stämmer det med samma korta typ hos due släktet Ephemerella. Afs epithema. För- Aggen (lagda sådana) äro till färgen engen ljusare an hos detta släkte, hvitgula och mata i längd, inclus. epithema, 0,295 mm. och i bredd bak- till O,14—-O,187 mm. Chorion ar pa ytan slat, utan skulptur samt dubbel, bestaende af en nagot tjockare och mera ljusbrytande exo- chorion och en nagot tunnare endochorion; dess totala tjock- lek 0,004 mm. Anhaftningstradar af samma slag och med samma an- laggningssatt och samma biologiska uppgift som hos slaktet Ephemerella finnas utbildade i exochorion, men äro inom foreliggande slakte af tydligt kraftigare byggnad och mater tradarnas andkula hos denna art sålunda ända till O,oog— O,orr mm. i diam. och hos den betydligt mindre arten mucronata BGTN 0,008—0,009 mm. Hos detta släkte skjuter framre äggpolen alltid starkt och tydligt kupolformigt fram i midten under epithema, och har har jag sett exochorion (men icke endochorion) hos bada w S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA, 293 arterna ratt tydligt fortjockad till en af talrika fina porer genombruten, jamntjock porplatta af O,o20 mm, diam., bil- dande salunda en mikropyle af den polypora typen. En tunn odlemma finns utbildad. 2. Ch. mucronata BGTN. — Ovarialagg af spritmaterial ha undersokts. Aggens (Taf. II. Fig. 11) form ar något smalare an hos föregaende art, men afven har äggrund; längden, inclus. epithema, O,214 mm., basala bredden O,111—O,122 mm. Epi- thema ar ännu något bredare än hos förra arten och fram- till i sin typiska form tvär, nästan plattryckt; dess längd O,034 mm., men fran framranden till chorions främre polrand raknadt, i optiskt genomsnitt, endast 0,017 mm. och bredd 0,08: mm. — Ofverensstammer i öfrigt med föregående art. 4. Fam. Cænidæ. Gen. Cænis STEPH. I. C. horarta (LIN.). — Ovarialäge fran spritmaterial ha undersökts. Denna arts ägg uppvisar flera analogier med Chitono- phora-ägget och ännu mera med det af GRENACHER? när- mare bekantgjorda ägget hos Potamanthus luteus (LIN) inom fam, Potamanthide. Äggen (Taf. II. Fig. 14) äro till formen kort ovala, bärande 1 bada polerna ett epithema, som i motsats till forhallandet hos följande art ar ganska svagt utbildadt och sitter sasom en rundad mössa, betäckande blott en liten del af äggpolen. Aggets längd, inclus. de båda appendices, 0,162 mm. och största bredd 0,o90 mm.; epithemas basala bredd 0,061--0,065 mm. Äggens färg är svagt gul, Chorion är dubbel, såsom framträder tydligt efter till- sats af kalihydrat, med exochorion knappt tjockare än endo- chorion, samt i sin helhet ganska tunn, mätande endast O,0023 MM. Dess yta är mycket finare retikulerad än hos följande art, med föga tydliga och tämligen svårt skönjbara, rundadt hexagonala maskor af O,005—0,008 mm. diam. Y Anf> arb. 294 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. De båda polära epithemata äro till hela sin art och inre byggnad och i sammanhang därmed till sin fysiologiska be- tydelse väsentligt olika dem hos C. zacus. I optiskt genom- snitt visa de en obestämdt trådig textur och uppbyggas på- tagligen af en åtminstone i början mycket mjuk och plastisk chitinsubstans. Men hvad som är särskildt utmärkande för dem är, att de, afvikande från alla hittills beskrifna epithemata, icke äro solida bildningar, utan inrymma en tydlig central hålighet, som med en otvetydig apikal öppning mynnar utåt (Tat. II. Fig. 15—16). Halrummets omkrets är i optisk genom- snittsbild kort och bredt konisk, betingadt däraf, att väggen i epithemas perifera delar är starkt fortjockad och små: ningom blir allt tunnare inemot centrum. Bakåt eller inåt mot själfva äggkroppen står hålrummet i direkt kommunika- tion med chorion, som här, i själfva yttersta polen, är ut- bildad i hela sin tjocklek till en mycket tydlig, cirkelrund, af talrika porer genombruten porplatta af O,o18—0,020 mm. diam. Densamma mäter i sin midt, dar den ar tjockast, en tjocklek af 0,004 mm. ; Vi kunna följaktligen här bestämdt konstatera närvaron af en polypor mikropyle, omgifven utåt af en i epithema utbildad och apikalt utåt sig öppnande förgård. Båda epithemata förete samma byggnad och innanför hvart finnes i bägge polerna en lika byggd mikropyle. Till beskrifningen af epithematas finare struktur bör slut- ligen tilläggas, att deras yta visar sig, egendomligt nog, beklädd med en mycket tunn membran af 0,0014 mm. tjock- lek, som sedd en face ar ytterst fint retikulerad, med rundadt hexagonala maskor af knappt I w diam., hvilket i optiskt tvärsnitt ger sig uttryck i en tvärstriering. Liksom inom fam. Ephemerellide och hos släktet Poza- manthus träffas a chorion här små rundade, starkt ljusbry- tande kroppar, mätande O,0037—0,003 mm. i diam. och ställda ekvatorialt. De stå ensamma och, såsom det tyckes, ganska glest, så att man sällan ser flera än ett par samtidigt af- teckna sig å äggkonturen. De äro utdifferentieringar från exochorion, i hvilken de i början ses sitta något nedsänkta. De utbilda slutligen hvar en lång anhäftningstråd, tjänande sannolikt närmast till äggens sammanhållande till en »Laich- S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 205 masse». Sasom förankringsorgan, till fästande af aggen vid foremal i vattnet, torde de daremot afven har spela en underordnad betydelse. I afseende pa tradens bildningssatt har jag hos denna art icke kunnat iakttaga nagon kulan omgifvande ringvall, fran hvilken tråden »afvecklas», utan synes ringen förblifva insänkt i chorion, pa ett mera med förhållandet hos släktet Poramanthus analogt sätt. En oölemma finns tydligt utbildad, utom vid mikropylen, där den tyckes saknas. 2. C meus BGYN. — Såväl ovarialägg från spritmaterial som aflagda agg ha undersökts. Äggen (Taf. II. Fig. 12— 13), som till färgen aro blekgula, aro kort ovala och i bada andar utstyrda med ett epithema; längden, inclus. epithema, 0,187—0,216 mm. bredden 0,126 mm. Chorion ar betydligt tjock, dubbel, med den sarskildt tjocka exochorion mätande 0.006 — 0,007 mm. och endochorion O,oo2 mm. Dess yta visar en synnerligen karakteristisk, grof retikulering, med kolossalt stora, aflånga, oregelbundet 4—6-kantiga maskor, hållande i längd 0,025—0O,ogt mm. och i bredd 0,o13— 0,022 mm. Hvad som hos denna art allra mest faller i ögonen är de båda stora, mössformiga epithemata, som tillsammans be- täcka en så stor del af äggkroppen, att endast en relat. smal midtzon, som utgör mindre an '/s af äggets längd, blir fri eller obetäckt deraf. Båda äro ungefär lika stora, men deras form är karakteristiskt olika, i det att den kring framre(?) polen i optisk genomsnittsbild är halfcirkelformigt rundad och den andra har en nästan femkantig omkrets. Bägge ses under mikroskopet mycket tydligt uppbyggas af en massa fina trådar, lagda mycket regelbundet och tätt in- till hvarandra i talrika hvarf kring hvar pol och antagligen sammanhållna af något slags kittämne. Hela bildningen kan lämpligen jämföras med en väl ordnad tågrulle, lagd opp på hvar ända af ägget. — Hvarje tråd ändar i en liten klubblik eller omvändt konisk, starkt ljusbrytande kropp. Dessa ligga i hvart epithema mestadels samlade i några grup- per vid eller nara ytan (Taf. II. Fig. 12 4), och synes det närmast vara den starkare lokala anhopningen af sadana 296 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1913, terminalorgan, som betingar det bakre(?) epithemas kantiga form. ’a konserveradt material erhålles den nu tecknade bil- den af epithemata, A i vatten aflagda ägg däremot ses desamma mer eller mindre lossade ifrån ägget, ehuru alltjämt naturligtvis genom trådknippen i förbindelse med det, och ligga nu på detta stadium såsom två de vackraste och sir- ligast byggda, skälformiga, små fågelnästen utanför äge- polerna. De enskilda trådarna lossna efter hand mer och mer ifrån hvarandra, länge sammanhållna gärna i tvenne grofva, från äggpolen utgående knippen eller stammar, som, i början formade till allt mer på längden utdragna, i hvar- andra invecklade »korkskrufvar», till sist räta ut sig och upplösas i enskilda trådar (Taf. II. Fig. 13). Dessa ses nu ännu mera tydligt ända hvar i en liten, starkt ljusbrytande, klubb- lik kropp eller hufvud af 0,oo69 mm. längd och 0,003— 0,004 mm. tjocklek i spetsen, och likheten med en hop knippen af spermatozoer är verkligen nu frapperande. Trådarna från hvart epithema sammanhänga med ägget endast på en punkt, nämligen i själfva polen, där de på ett ganska begränsadt ställe ses utgå med något löklikt upp- svällda rötter, Deras antal har jag trott mig kunna räkna i hvardera polen till ca. 30 stycken, De kunna få en högst betydlig längd, omkr. 40 gånger äggets och kanske mera och ses alltid snodda mer eller mindre kring hvarandra från de olika äggen. De besitta en stor resistensförmåga både mot kemiska och fysiska agentier. Af kalihydrat påverkas de sålunda icke alls, ej heller t. ex. af alunkarmin och genom- färgas icke af muchämatein (som endast bindes ytligt), hvar- för deras chitinösa natur torde få anses otvifvelaktig. Genom sin excesssiva utveckling torde ifrågavarande tradar i främsta rummet få betydelsen som förankringsorgan till att fästa äggen vid växter och andra föremål i vattnet och sålunda hindra deras bortspolande. De båda epithemata upplösa sig följaktligen hos denna art, i skarp kontrast till förhållandet hos C. horaria, i en massa trådar och erhålla en från sistnämnda art högst af- vikande biologisk betydelse. S$. BENGTSSON: UNDERSÖKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 297 Af mikropyle har jag, markvardigt nog, hos denna art förgäfves sökt finna ett spar. De hos Loraria påvisade anhaftningstradarna a den ekva- toriala zonen af ägget saknas har alldeles. — En oölemma ar tillstädes och som vanligt mycket tunn, strukturlös. 5. Fam. Baëtidæ. 1. Gen. Clo&on LEACH. 1. C dipterum (LIN). — Ar, såsom ofvan anfordt, den enda af vårt lands Ephemerider som ar vivipar. — AT oo FEB = Va \ / a Rly A oh 1 j CA ; ch / | \ | | | | | | / \ \ / Ne 54 q D 4: SERRE. on AA Fig. VI. Ovarialägg af Fig. VII. Ovarialägg af Cloeon diplerum (Lin.), Clocon simile EAT., imago, imago. Ch chorion. För- i optiskt genomsnitt. Ch stor. X 225. chorion. Forstor. X 186, Aggen (Textfig. VI) aro pafallande sma, kort ovala, längden något växlande: 0,144—0,170 mm., bredden 0,10- O,118 mm. Chorion ar sarskildt karakteristisk genom sin stora tunn- het, i det den mater endast en brakdel af 1 y, och sin mjuka textur; ar pellucid och, sasom det tycks, med en mycket fin retikulering pa ytan. Afven en oölemma finns, fastän ytterst tunn. — Alla appen- dikulära bildningar saknas naturligtvis. Någon mikropyle har jag ej kunnat se. 2. C. simile EAT. — Ovarialägg fran spritmaterial un- dersökta. Äggens hela byggnad tyder hän på, att denna art, i 298 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. motsats till hvad BERNHARD! har funnit, hos oss icke är vivipar. Äggen (Textfig. VII) aro ovala och bade i sig sjalfva och i förhållande till djurets kroppsstorlek betydligt större än hos dipterum, i det de mäta i längd 0,203—0,216 mm. och i bredd 0,126 mm. Chorion ar tjock, 0,006 mm. och, sasom det tyckes, dubbel, med endo- och exochorion ungefär lika tjocka och lika ljusbrytande. Dess yta visar en tämligen grof, oregel- bunden, nätformig skulptur, med mer eller mindre olikstora plätar, som skarpt markera sig i profilbild och som mäta i diam. O,003-—0,015 mm. och till och med däröfver. Inga häft- tradar eller andra appendikulära delar finnas utbildade. Oölemma ar tydlig. — Mikropyle icke sedd. 3. C. bifidum BGTN. — Ovarialagg och i vatten aflagda ägg ha undersökts. — Ar liksom föregående art ovipar. Äggen (Taf. III. Fig. 17) äro ovala och halla i längd (aflagda ägg) O,167—0,170 mm. och i bredd 0,085—0,09 mm. Chorion afviker i byggnad ganska väsentligt från öfriga arters. Den är relat. tjock, 0,005—0,006 mm. och, såsom det tyckes, enkel. Ytan visar stora, rundade plåtar, ordnade i, om jag lyckats se riktigt, 12 meridionala långsrader, gående från pol till pol, med omkr. 20—25 tätt intill hvarandra ställda plåtar i hvar meridian; plåtarna mäta i diamet. 0,007— 0,013 mm. De afteckna sig å ovarialägg i profilbild tydligt såsom något upphöjda bildningar och synas genomsätta hela cho- rions tjocklek. De polära plåtarne äro något större än de ekvatoriala. Å fälten mellan plåtmeridianerna har jag a iso- lerad chorion — endast pa sådan kan den iakttagas —— tyckt mig se en mycket fin retikulering af ytan, med rundade, O,002—0,004 mm. vida maskor. Pa i vatten aflagda agg kommer fram ett särskildt intres- sant förhällande hos nämnda platar, ity att de visa sig, de polara saval som de Ofriga, utbilda hvar i sin centrala del en rundadt konisk, tappformigt utskjutande, pellucid kropp (Taf. III. Fig. 18), a hvilka kan skönjas en mycket fin tvär- striering. De polära mata i genomskärning 0,006, de ekvato- 1 Ant. arb. ‘sid. 1478. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 299 riala O,00g—O,oo5 mm. Någon event. förlängning eller vidare utbildning af dem till kortare eller langre tradar har jag icke iakttagit, om an den nämnda tvärstrieringen möjligen torde kunna tyda på sådant. De få utan tvifvel betydelse såsom ett slags fixeringsapparater för äggens fästande vid föremål i vattnet. En oölemma är utbildad. Någon mikropyle har jag ej iakttagit. 2. Gen. Baétis Leaca. B. Wallengreni BGTN. — Lagda ägg (spritmaterial) undersökta. Äggen (Textfig. VIII) äro något långsträckt ovala, med den ena ändan rundad, den andra gärna snedt afstött; längden 0,234—0,241 mm., bredden 0,115—0,126 mm.; färgen är gulhvit. AR / / ah Fig. VIII. Af. Fig. IX. Ovarial- lagdt agg af Baë- agg af Baétis mu- tis Wallengreni ticus (Lın.), imago. Bein. Kontur- Konturbild. För- bild. Förstor. St0o70 24222. 508 Chorion ar O,oo2 mm. tunn och utan synlig struktur; ytan slät, utan skulptur; förefaller att vara dubbel, med exo- chorion af ungefär samma tjocklek som den starkare ljus- brytande endochorion. De lagda äggen synas sammanhällas genom ett slags tunnt, dock ganska tydligt gelé- eller slemhôlje. Oölemma finnes. — Mikropyle icke sedd. 2. B. muticus (LIN.) (= pumilus BURM.). — Ovarialäge frän spritmaterial undersökta. Äggens (Textfig. IX) form är oval med rundade sidor och andar; längden 0,147 — 0,154 mm., bredden 0,09 mm. 300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Chorion ar dubbel (?), strukturlös, 0,002 mm. tjock; ytan helt slat. Ingen mikropyle har kunnat ses. Oölemma finnes. 3 Gen. Acentrella Born. 1. A. lapponica BGTN. — Ovarialagg fran subimago (spritmaterial) ha undersokts. Aggen (Textfig. X) aro kort ovala med starkt rundade si- dor och ändar, den ena (bakre ?) polen något litet mera aftrub- bad än den andra; relat. betydligt stora, hållande 0,223—0,226 mm. i längd och 0,144—0,162 mm. i bredd; färgen hvitgul. Chorion relat. tjock, O,005—0,006 mm., och enkel. Cho- rions yta, sedd en face, visar mycket sma, runda, tatt stallda, starkt ljusbrytande punkter, mätande knappt O,oor mm. i } FUN + KL N g / \ od \ 4 Ne ( - CIS d I 7 | | | | H | | Gf | } | | ‘4 | I 4 / a DA Fig. X. Ovarialägg af Fig. XI. Ovarialägg af Acentrella lapponica BGTN, Centroptilum diaphanum imago, i optiskt genom- (MULL.), i optiskt ge- snitt. Ch chorion. För- nomsnitt. Ch chorion. STORES 2: Fôrstor. X 212. diam., som i profilbild ses genomsätta hela chorions tjocklek och gifva den ett tätt strieradt utseende (se fig.), men ej skjuta fram något å dess yta. Vid stark förstoring (600— 700 ggr) och snedbelysning kan iakttagas ett mycket fint och endast svårt skönjbart nätverk å ytan, med rundadt pen- tagonala maskor af O,003—0,003 mm. diam., i hvars knutpunk- ter de nyss nämnda små, starkare ljusbrytande punkterna ses stå. I denna struktur visar sig en intressant öfverens- stämmelse med släktet Centroptilum (se nedan). Om deras betydelse jämför detta släkte. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 301 En odlemma är tillstädes, ratt tydlig, men ingen mikro- pyle har kunnat ses. 4 Gen. Centroptilum Ear. 1. C. diaphanum (MULL.) — Ovarialagg fran spritma- terial ha undersokts. Aggens (Textfig. XI) form ar mycket regelbundet oval, med parallela sidor och lika afrundade andar; längden 0,162 — 0,172 mm., bredden O,086—0,090 mm. Färgen ar gulhvit. Chorion ar tunn, 0O,oo27 mm. och, såsom det förefaller, dubbel. Dess yta är mycket regelbundet finretikulerad, med O,003 mm. vida, rundadt pentagonala maskor. Skiljeväggarna mellan dessa, som vid genomfallande ljus te sig starkt ljus- brytande, synas liksom knutigt ojamna, beroende darpa att knut- eller skärningspunkterna aro starkare ansvallda och ännu starkare ljusbrytande, hvilket förhällande i optisk profilbild framkallar en motsvarande svag ojamnhet a sjalfva ytan. Den fina retikuleringen a denna aftecknar sig genom exochorions hela tjocklek med omväxlande mörkare och ljusare ställen, hvilket förlänar åt densamma ett fint tvärstrieradt utseende. Till nämnda små ljusbrytande punkter knyter sig ett rätt stort intresse, emedan de, liksom motsvarande hos släktet Acentrella, otvifvelaktigt aro af samma art som de hos slak- tet Ameletus m. fl. i det följande beskrifna, äfvenledes i den nätlika chorionskulpturens knutpunkter utvecklade bildningar, hvilka där utbilda hvar ett chitiniseradt anhäftningsorgan för äggens fixerande. Samma biologiska betydelse torde därför tillkomma ifrågavarande bildningar äfven hos förstnämnda båda släkten. Oölemma är tydlig, men ingen mikropyle har iakttagits. 6 Fam. Siphluridæ. ı Gen. Siphlurus Ear. I. S. æstivalis EAT. — Såväl aflagda agg som ovarial- agg fran spritmaterial ha undersökts. Aggen aflaggas (i akvariet) i rundade, något platta, snäckformigt vridna aggmassor af 2—2,; mm. diameter. 302 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Aggen (Textfig. XII) aro mycket kort ovoida eller nästan klotrunda af O,28—0,306 mm. diam.; till färgen (aflagda agg) ljust brungula. Utom genom sin betydliga storlek aro äggen hos denna art, liksom oftast inom familjen, utmarkta genom en mycket tjock chorion af en egendomlig, liksom fibrillar struktur med har och dar inströdda, starkt ljusbrytande sma punkter — den mäter ända till O,or3 mm. och däröfver i genomskarning. Huruvida ett tunnt, struktur- lost och starkare ljusbrytande inre lager (endochorion) äfven finnes, sasom det ibland har förefallıt, har jag ej kunnat sä- kert afgöra, men är snarast böjd för att tro, att sa icke ar fallet. Chorions yta är slat, utan skulptur. ae | I | | ‘MW st gy Sing dec > Fig. XII. Ägg fran aflagd äggklump Fig. XIII. Ovarialagg af af Siphlurus æstivalis Ear., i optiskt Ameletus alpinus BGTN, ima- genomsnitt. Exch exochorion. Ench go. Konturbild. Aft anhäft- endochorion (?). Förstor. X 166. ningsorgan. Förstor X 153. En tydlig oölemma har jag sett a nakna d. v. s. fran chorion löspreparerade agg, afven har mycket tunn. — Ingen mikropyle har kunnat upptäckas. Det är anmärkningsvärdt, att äggen såväl i ovarierna (calyx) som i aflagda äggmassor — allt af spritmaterial — ligga i en mycket fast forbindelse och sammanhang med hvarandra, sa att man till och med har svärighet för att med preparernalen lösgöra dem hela fran hvarandra.' Detsamma gäller äfven om äggen hos släktena Szphlurella och Potamers. Nagon särskild kittsubstans har jag dock ej kunnat upptäcka, 1 Det går mycket lätt att isolera det nakna ägget med omgifvande oölemma, hvarvid chorionhöljena kvarsta som tjocka, förenade liksom bind- väfsskidor. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 303 ej heller hafttradar af nagot slag, hvarför förbindelsen mäste anses åstadkommas direkt genom det tjocka chorionhöjjet. Behandlas äggen med kalihydrat, tyckes chorion efter någon tid hafva något aftagit i massa, dock obetydligt. Med muchämatein erhalles en ganska bestämd fargreaktion, och tyder väl detta allt pa, att chorion till en del innehäller mu- cinämnen. Till öfvervägande del är den otvifvelaktigt af chitinnatur. Om chorions bildningssätt se nedan! 2 Gen. Siphlurella BGTN. I. S. Thomsoni BGTN. — Aggen aro nästan runda, mätande O,27—0,3 mm. i diam. Ofverensstamma nära. i .. Cu, . > ee, Le] Se öfrigt i byggnad m. m. med föregaende släkte. 3 Gen. Potameis BGTN. 1. P. elegans BGTN. — Äggen äro hos denna art all- deles påfallande stora, anda till O0,36—0,415 mm. i diam. och runda, med afvenledes mycket tjock chorion, som mater intill O,o2r mm. och företer samma struktur som hos de båda föregående släktena. Äfven i öfrigt har jag har funnit öfver- ensstammelse med dessa. 4 Gen. Ameletus Ear. 1 A. alpinus n. sp.‘ — Ovarialägg fran spritmaterial ha undersokts. Aggen hos detta slakte afvika betydligt fran öfriga kanda inom denna familj och peka i hela sin byggnad pa affiniteter at helt annat hall. Äggen (Textfig. XIII) äro till storleken mindre än hos föregående släkten och till formen äggrunda; längden 0,227 —O,23r mm., basala bredden 0,146 mm.; färgen är gulaktig. 1 A. alpinus n. sp. Imago 9. -— Caput fuscum vel nigropiceum, oculis supra virescenti— griseis, infra paulo saturatioribus. Thorax fuscus vel nigropiceus, segmen- torum abdominis 1:mum paulo dilutius; meso- et metathorace suturis scu- torum pallide ochraceis. Segmentorum abdominis 2.—6. vel 7. supra sor- dide flavida vel fusca, pellucida, singula maculis lateralibus trigonalibus dua- bus magnis ad angulos posticos et strigis longitudinalibus duabus in medio Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 20 304 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Chorion, som tycks vara enkel, visar en synnerligen vac- ker och skarpt framträdande skulptur (Taf. III. Fig. 20), med stora, O,or2—0,o18 mm. vida, oregelbundna, 5—6-kantiga maskor och däremellan strödda mycket mindre och cirkel- runda, med endast 0,oo6 mm. diam., som ligga i somliga knut- eller skärningspunkter mellan de större maskorna, hvilka ofta gruppera sig i ganska regelbundna, 4—6-straliga rosetter omkring de förra mindre. Mellanväggarne mellan de större maskorna visa sig vid stark förstoring mycket fint och tätt krusade eller rynkade, under det begränsningen kring de små runda är alldeles jämn. I äggets båda ändar synas i profilbild stora, mer eller mindre framskjutande, rundadt— koniska papiller af O,o10 — O,or2g mm. tvärgenomskärning, af hvilka de kring äggets främre (?) pol äro något större än de vid den supponerade bakre (Taf. III. Fig. 21). De äro otvifvelaktigt en utbildning från de större polära maskorna och bestå af en kort, skål- eller bägarlik basaldel, ur hvilken en kort konisk, starkt ljus- brytande kropp skjuter mer eller mindre ut. Å nägra ägg har jag sett denna senare förlängd och utbildad i form af en likaledes starkt ljusbrytande, rak, cylindrisk, stafformig kropp, fuscis vel nigropiceis, subtus tantummodo paulo pallidiora; posteriora opaca, sordide fusca, subtus plus minusve pallide ochraceo tincta vel albida, 9:0 lateribus obscuris. Sete ochroleucæ, juncturis brunneis. Ale vitrinæ, iridescentes, venis flavescentibus vel ferrugineis, antice basi intra venam transversam validam albicantem saturate atrogriseo et areis marginali et submarginali apices versus lactescentibus, opacis. Pedes antici fusci vel nigropicei, posteriores lutescentes. Forceps et penis olivacei. Imago Q. — Oculi griseo-virescentes. Caput et prothorax ochroleuci, plus aut minus rubiginoso suffusi. Meso- et metathorax atque segmento- rum abdominis I:mum testacei, illi suturis scutorum distincte pallidissime ochraceis. Segmentorum abdominis 2.—7. supra rufescente ochracea vel rufa et maculata veluti in 9, 8.—9. segmentorum fusca, 10. ochraceum; subtus 2.—6. segmentorum tantummodo paulo dilutiora quam _ supra, 7.—10. segment. ochracea. Setæ albicantes, juncturis fuscis. Ale veluti in . Pedes omnes subflavi. Subimago I Q. — Pallidior, abdomine maculato veluti in imagine. Pedes lutescentes. Alæ griseo-flavescentes, venis tenuibus, pallidis. Setæ ochroleucæ, juncturis obscuris. Long. corp. d' 8—10, @ 9 mm.; al. G 10, 9 9—ıo mm.; set. © 13—14, 2 12 mm. Hab. in Suecia; scilicet in Lapponia: ad Tärna et Abisko ect.; in Dalecarlia: ad Idre, ubique a me collecta. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 305 riktad rakt ut ifran agget. De langsta sadana stafvar jag sett ha haft en längd af 0,037 mm. Men förutom dessa bildningar vid polerna träffas andra mycket mindre af samma typ, som aro strödda öfverallt a äggets ekvatoriala zon och synas sta pa och vara en utveck- ling fran de ofvan beskrifna sma, runda maskorna pa chorion. Deras genomskärning har varit endast 0,oo3 mm. och där- under. Äfven dessa hafva iakttagits under samma förlängda staflika form som de namnda större. Bäda slagen af nu beskrifna bildningar äro att uppfatta sasom anhäftningsorgan, sannolikt tjanande att fasta de af- lagda äggen vid underlag, som de komma pa. Vid behand- ling med kalihydrat förändras de icke, lika litet som öfriga chorion, och torde därför fa anses vara af chitinnatur. Oölemma är tydligt tillstädes, men nagon mikropyle har jag däremot icke iakttagit. 7. Fam. Ametropidæ. t Gen. Metretopus Ear. 1 M. norvegicus Eat. — Äfven af denna art har jag uteslutande haft spritmaterial till undersökning. Äggen (Textfig. XIV) äro stora, kort ovala — nästan runda, med en längd af O,295— 0,316 mm. och en bredd af 0,227— O,244 mm. Färgen ar brungul. Chorion uppvisar i sin bygg- nad mycken analogi med släk- tet Ameletus. Dess yta är sa- lunda äfven har tydligt och groft retikulerad, med dels — och öfvervägande — stora, oregel- bundet! 5—6-kantiga maskor af Fis. XIV. Ovarialägg af : x Metretopus norvegicus EAT., O,o13—O,o18 mm. diam., dels in- imago. Konturbild. Hft an- emellan dessa tämligen tätt och häftningsorgan. Förstoradt öfver hela ytan strödda andra, As alldeles cirkelrunda och af i genomsnitt samma storlek som de förra. Här är det emellertid uteslutande de sist nämnda, 306 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. som utbilda anhäftningsorganen. De afteckna sig i profil som läga, afstympade koner, som höja sig öfver den öfriga ytan — detta ar organens bägarlika basalparti. Inom hvar sadan »bägare» uppstär själfva anhäftningsorganet, som hos detta släkte har formen af en spiraltråd. Sättet, hvarpa denna bildas, erinrar i mycket om fôrhal- landet inom familjen Zphemerellide. Bildningsmaterialet för traden ligger i början sasom en starkt ljusbrytande, endast helt svagt hvälfd kropp i det bägarlika partiet, ur hvilket den blott foga skjuter fram. Pa ett nagot mera framskridet stadium ser man, huru i centrum af den ljusbrytande inne- hällskroppen närmare ytan differentieras en liten rundad kula, som blir till spiralträdens terminaldel, och det öfriga inne- hållet utformar sig genom en koncentrisk differentiering af materialet till den egentliga träden. Sedt en face erhäller man därför nu i optiskt genomsnitt bilden af en plattliggande tagrulle af fina, koncentriskt ordnade ringar kring den nämn- da kulan som medelpunkt. Traden har först korkskrufform, men tänjes ut efter hand till en betydlig langd. Kemiskt sedt uppbygges den otvifvelaktigt af chitinsubstans. Chorions tjocklek har jag pa mitt material ej säkert kun- nat utröna, ej heller om densamma ar enkel eller dubbel. En odlemma finnes ratt tydlig, men ingen mikropyle har kunnat ses. 8. Fam. Heptageniide. 1 Gen. Heptagenia WALSH. 1. H. sulphurea MOLL. — Ovarialägg fran spritmaterial ha undersökts. Äggen af denna (» Heptagenia elegans») och ett par andra arter hafva förut varit undersökta af PALMEN’. Det af N. och E. JoLY? afbildade och till denna art hänförda ägget hör däremot icke hit, tillhör icke ens nagon representant af denna familj, utan är sannolikt ägget af Potamanthus luteus 1 Anf. arb, sid. 64 f. 2 N. Jory et E. Jory, Contrib. à Vhist. natur, et à l’anat. d. Ephé- merin. Pl. 4. Fig. 52. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 307 (LIN.) (event. det ännu icke bekantgjorda ägget af nagon den- na narstaende art). Ageen (Taf. III. Fig. 24) aro, säsom i allmänhet inom denna familj, sma, till formen kort ovala—nästan runda, längden 0,180 mm., bredden 0,126 mm.; färgen hvitgul. Chorion är särdeles tunn, O,0027 mm., dubbel, med en helt tunn exochorion och mycket tjockare endochorion, bada utan synlig struktur. Ytan tyckes besitta en ytterligt fin, knappt skonjbar retikulering. Det strukturforhallande hos äggen inom denna familj som trader i förgrunden och gör ansprak pa det största in- tresset är anhäftningsorganens utbildning, som har moter oss under en för denna familj säregen typ. Sadana finnas ut- bildade dels större och talrikare vid främre (?) polen till ett antal af 60—100, med 0,0066—0,008 mm. diam. vid basen och samma höjd, dels ratt mycket mindre och till antalet färre vid den andra polen samt slutligen ännu mindre, med omkr. O,oo2 mm. diam., men af samma typ, strödda ekvatorialt, tilltagande dessa smaningom i storlek mot polerna. Anhäftningsorganen af detta slag te sig 1 sin forsta an- lagening sasom kort koniska, starkt ljusbrytande upphöjnin- gar a chorion. A dessa afsnör sig, redan innan ägget ännu har löst sig ifran follikelepitelet, dari hela bildningen att borja med ses ligga insänkt, först apikaldelen i form af en hatt, sittande pa den koniska basaldelen eller »foten» (i analogi med formen af en hattsvamp), som i samband härmed nu ses starkare afsmalnad uppät under »hattens» fästpunkt. Ä denna fotdel iakttagas snart 2—3 ringformiga tvarinsnorningar (Taf. III. Fig. 25 a), som bli allt djupare och afdela den i flera (4—6) pa hvarandra liggande, mot den distala andan allt smalare ringar, af hvilka siutligen en korkskruflikt upp- rullad, i början gröfre och sedan, allteftersom den uttänjes pa längden, allt tunnare och finare spiraltrad framgår. Denna förblir naturligtvis alltfort i forbindelse med den forut nämnda apikaldelen eller »hatten», hvilken emellertid samti- digt harmed utbildat sin definitiva form och nu ter sig a de större polära organen, sarskildt främre ändans, sasom en upp- at, d. v. s. distalt vidgad, skalformig bildning, a de bakre och mindre mer, sasom PALMEN beskrifver den, under form 308 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. af en dubbelhake (med basalt riktade andar). Omedelbart under andskalen finns i allmänhet en liten, rund, starkt ljus- brytande ansvällning à tråden. Sedan ägget redan fullständigt löst sig från follikelväggen, ses många sådana terminaldelar fortfarande insänkta i denna, och deras tillhörande trådar bli på detta vis uttänjda på längden. Sedan äggen nedträdt i calyx, finner man trådarna från närgränsande ägg oftast i fast och intim konnex med hvar- andra, sammanhållande på detta sätt samtliga äggen till en enda massa. Terminalskälens resp. -hakens speciella be- stämmelse träder nu ock tydligt i dagen, ty kontakten (åt- minstone den första) mellan trådarna förmedlas uteslutande genom dessa. Sedan terminalskålarna af tvenne trådar från olika ägg lagt sig samman, ses en hopsmältning ske mellan båda till en enda lamell, som i allmänhet inriktar sig i tra- darnas direkta fortsättning och sedan ter sig endast som en lokal förtjockning af den numera till utseendet enhetliga tråden. Utom denna betydelse att sammanhäkta äggen med hvarandra i äggmassan, torde ifrågavarande spiraltrådar äfven få betydelse för förankrandet af denna vid växter och andra föremål i vattnet. Till de enskilda äggens sammanhållande spelar emeller- tid ännu ett slags bildningar a chorion en viktig roll. Dessa ha af föregående beskrifvare af Heptagenia-äggen varit helt förbisedda. De äro också ytterst sma, ca. I pi diameter och komma fram tydligt först efter tillsats af kalihydrat. De äro ställda ytterst tätt öfver hela ytan, mellan häftorganen af den förra typen, och te sig som starkt ljusbrytande runda punkter. I profilbild afteckna de sig såsom en ytterst fin, jämn och likformig knottrighet af ytan. Jag har iakttagit dem därjämte under form af långt uttänjda trådar, sammanspinnande likt den finaste tänkbara varp ägg med ägg. Någon utformning af särskilda terminalorgan hos dessa trådar har jag icke sett, lika litet som jag kunnat utröna trådarnas bildningssätt och organens närmare förhållande till maskorna i den förut nämn- da fina retikuleringen å ytan. Men desammas biologiska be- tydelse är af det sagda uppenbar. . Mot kalihydrat äro nu beskrifna trådar af bägge slagen fullkomligt resistenta och förändras däraf icke, lika litet som S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 309 de paverkas af fargamnen, hvarfor deras chitinnatur far an- ses otvifvelaktig. En gulmembran finns tydligt utbildad. Nagon mikropyle har jag däremot ej kunnat upptacka, icke ens pa snitt. 2. H. dalecarlica BGTN. — Ovarialagg fran spritmate- rial undersökta. Äggen äro kort ovala, men relat. nägot längre än hos föregäende art; längden 0,187 mm., bredden O,rr9 mm. Chorion ar tydligt tjockare an hos sa/phurea, 0,004—0,005 mm., men i sin finare struktur 6fverensstammande med den- na. Anhaftningsorganen upptrada ock under samma bada typer som dar och aro anordnade pa samma satt. Den enda afvikelsen bestar dari, att organen af det större slaget aro vid bada polerna af väsentligen samma storlek och att samt- liga tradarnas terminaldel tycks vara formad som en dubbel- hake. De sma »punktformiga» anhaftningsorganen har jag ej lyckats fa att framtrada sa tydligt som hos förra arten, ej ens efter tillsats af kalihydrat. Men sedan tradarna fran dem utbildats, visar sig en fullständig öfverensstämmelse. Oölemma ar tydlig. Mikropyle icke sedd. 2 Gen. Eedyurus Ear. Af bada arterna ha ovarialägg fran spritmaterial under- sokts. I. Æ. fusco-griseus RETZ. — Aggen aro kort ovala— nästan runda, med en längd af 0,204 mm. och bredd 0,170 mm. Chorion ar helt tunn, O,oo27 mm., och i öfrigt af samma byggnad som hos föregående släkte. Anhäftningsorganen äro utbildade af samma båda slag som der, men organen af den större, kägellika typen, aro genomgaende bade farre och mindre i storlek, och sarskildt aro de ekvatorialt eller mellan polerna stående påfallande sma och glesa. Tillika ar trädar- nas terminaldel mer snedt skalformig d. v. s. skålen syns upptill eller distalt starkare utdragen pa ena sidan. — De sma »punktformiga» organen aro har ännu svarare skönjbara an hos Heptagenia dalecarlıca. Oölemma och mikropyle förhålla sig såsom hos Hepta- genia. 310 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 2. E. joernensis BGTN. — Äggen äro kort ovala och ovanligt stora, längden O,221—0,238 mm., bredden 0,153 mm. Chorion ar relat. tjock, O,005—0,006 mm., och i öfrigt af samma struktur som hos föregående. — Anhäftningsorganen äro hos denna art alla af den större koniska typen och syn- nerligen kraftigt och vackert utbildade å hela chorions yta, de .ekvatoriala icke mindre i storlek än de polära och alla ställda mycket tätt; de mäta vid basen i diam. ända till 0,0069 - O,oıır mm. Trådarnas terminaldel är utformad till en distalt hopträngd, mindre öppen skål, som äfven här ses alltid förmedla adhesionen mellan trådar från närliggande ägg. Till hvilken ofantlig grad trådarnas uttänjningsförmåga kan sträckas inom denna familj har man här ej sällan tillfälle att få konstatera. Så har jag sett enskilda trådar (ej dubbel- trådar från olika ägg), som mätt i längd ända till 0,25 mm. och däröfver. — De små »punktformiga» häftorganen tyckas, såsom namndt, här saknas. Oölemma är utbildad. Ingen mikropyle iakttagen. 3 Gen. Arthroplea BGTN. 1. A. congener BGTN. — Spritmaterial. Äggen (Taf. III. Fig. 23) äro sma, till formen kort ägg- runda eller nästan runda, till fargen hvitgula; längden 0,163 mm., bredden i förra fallet 0,129 mm. Chorion ar tunn, omkr. O,oo2 mm., och, såsom hos före- gaende slakten, dubbel, med en nagot tjockare endochorion. Anhäftningsorganen aro utbildade af samma bada typer som hos öfriga slakten inom familjen. De större sta strödda tämligen tatt och likformigt öfver hela chorion och aro af betydlig storlek, mätande O,008—O,o12 mm. i diam. vid basen, men, till skillnad fran öfriga slakten, mycket laga, med en höjd eller längd af endast 0,002— 0,004 mm. Spiraltraden uppstar afven har genom tvärinsnörningar, hvarvid emellertid papillens apikaldel ej skarpt differentierar sig fran den öfriga delen, utan dennas centrum, till omfattning af ungefär !/3 af papillens bredd, formar sig till en liten rund skifva och den återstående delen blir till själfva tråden. — De sma, i början punktformiga häftorganen stå äfven här mycket tätt S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 311 öfver hela ytan mellan de större och framtrada tydligt. Ba- das biologiska betydelse ar densamma som hos Ofriga slakten inom familjen. Odlemma är utbiidad. Någon mikropyle har ej kunnat upptäckas. IV. Om ägghöljenas och chorionbihangens bildningssätt. I ägghöljenas sammansättning hos Ephemeriderna ingar, sasom har blifvit klart af ofvanstaende speciella framställnıng, innerst en tunn gulmembran eller od/emma, omgransad utåt af en i allmanhet fastare chorion. Beträffande den förra har dess tillvaro hos insekternas ägg af flera forskare bl. a. WALDEYER! varit bestridd, men sedan af LEUCKART”, LEYDIG? o. a. blifvit pavisad hos tal- rika arter. För Ephemeridernas grupp föreligger, savidt jag känner, en bestämd uppgift om en sådan endast hos släktet Ephemera, där den beskrifves och afbildas af KORSCHELT*. Såsom framgår af det föregående, har jag kunnat kon- statera en i allmänhet tydlig gulmembran hos alla af mig undersokta arter. I de fall, dar jag varit i tillfalle att se nagot af dess uppkomstsatt, har den tyckts mig uppsta, sa- som KORSCHELT skildrar förhållandet hos »Ephemera sp.», först såsom en fin, ljus, inåt ej skarpt konturerad söm a gulan, som sedan a äldre ägg differentierat sig till en tydligt begränsad membran. Den ar sålunda otvifvelaktigt en bild- ningsprodukt från gulan. — Om tiden för dess uppkomst kan jag ej utsäga något bestämdt. I ett fall åtminstone har jag dock sett den bildas senare än chorion, nämligen hos slaktet Szphlurella (Taf. Ill. Fig. 19), dar chorion redan var väl ut- bildad, men odlemma annu ej kunde iakttagas. 1 W. WALDEYER, Eierstock und Ei. Ein Beitrag z. Anatom. und Ent- wicklungsgesch. d. Sexualorgane. Leipzig 1870. 2 Anf. arb. 3 Fr. Levpic, Der Eierstock und die Samentasche der Insecten. Nova Acta Acad. Leop.-Carol. Bd. XXXIII. 1867. + E. KorRscHELT, Zur Bildung der Eihüllen, der Mikropylen und Cho- rionanhänge bei den Insecten. Nova Acta Acad. Leop.-Carol. Bd. LI. Halle 1887, sid. 199. Taf. I. Fig. 18—20. 312 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. En annan genes visar chorzon. Den uppstår alltid såsom ett derivat från ovarialepitelet. Det torde böra framhäfvas, att så är fallet äfven, när den är som mest utvecklad, såsom inom fam. Siphluride, hvars tjocka chorion, såsom jag på subimaginalägg direkt iakttagit (Taf. III. Fig. 19), bildas till hela sin mäktighet, medan ägget ännu befinner sig i sin äggkammare, såsom en produkt från epitelet, och uppstår alldeles icke såsom sekret under aggets passage genom ovi- dukten. Detsamma gäller äfven i de fall, när, såsom hos släkt. Ephemera, Leptophlebia wm. fl., det yttre lagret är af mucinnatur. Äfven chorionbihang af olika slag, inclus. epi- thema, ha samma ursprung. Follikelepitelet har jag ständigt funnit utbildadt i ett en- kelt lager af än lägre, än högre, mer cylindriska celler. Den ej sällan, äfven inom Ephemeriderna, såsom synes af den föregående framställningen, tydliga cellstrukturen hos chorion eller dess skenbara sammansättning af celler lät nu den uppfattningen af dess uppkomstsätt ligga nära, att den bildas genom direkt omvandling af epitelets celler, antingen i sin helhet, såsom STEIN!, MEISSNER”, och ännu i senare tid v. SIEBOLD? m. fl. forfaktat, eller endast i sin yttre del, såsom LEUCKART antog. Ett sådant antagande synes mig dock, hvad själfva chorion beträffar, sakna verklig grund. Jag har tvärtom alltid sett bilder motsvarande det i Fig. 19 a Taf. III. ätergifna förhållandet, dar chorion till sin definitiva tjocklek är färdigbildad, men samtidigt ett väl utbildadt epi- tel existerar. Icke heller för den moderna uppfattningen om chitin- bildningars uppkomst — genom extracellulara eller delvis ini den proximala delen af cellplasmat uppstående, chitinise- rade, fina trådar jämte en däremellan sig aflagrande och trå- darna förbindande mellansubstans — har jag funnit tillräckliga hållpunkter. Val har jag i ett par fall (Leptophlebia och Hep- tagenia) iakttagit i den nybildade eller under bildning stadda L Anf:sarb: ? G. MEISSNER, Beobacht. über das Eindringen der Samenelemente in den Dotter. Zeitsch. f. wiss. Zool. Bd. VI. Leipzig 1855. 3 C. E. T. v. SıesorLp, Beiträge zur Parthenogenesis der Arthropoden. Leipzig 1871. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. She chorion en otvetydig skiktning i flera (3—5) tunna lameller, men nagon vertikal striering darjamte har jag ej kunnat se, vare sig inom cellkroppen eller i chorion’. Dock torde for- hallandena val förtjäna en ingaende undersökning, ty skulle den moderna uppfattningen om chitinbildningars uppkomst visa sig ega tillämplighet äfven pa äggchorion?, synas mig flera nu dunkla och svarforklarliga strukturer hos densamma — sasom af ofvan beskrifna: den regelbundna fibrillara samman- sattningen 1 den angifna »fibrillära zonen» (Taf. Ill. Fig. 5 och 6 c) i epithema-bihanget hos Zphemerella, Chitonophora m. fl., de ytterligt sma, till fina tradar sig utbildande »punkt- formiga» anhäftningsorganen inom fam. Heptageniide o. a. kanske afven de langa, ur epithema framgaende spiraltradarna inom släktet Cenzs, m. fl. andra bildningar — kunna finna en enkel och naturlig förklaring. Den uppfattning om själfva chorions bildningssätt, som bibragts mig af hvad jag sett under mina äggundersökningar, sammanfaller med den af LEYDIG*, Lupwic*, BRANDT”, KORSCHELT® m. fl. uttalade, att chorion uppstar sasom en cuticular sekretionsprodukt fran follikelepitelet, i analogi med den allmanna kroppsbetackningen, och den salunda utgör en cuticularbildning. | Mycket mera tveksam har jag blifvit i fråga om cho- rionbihangens genes, hvilka KORSCHELT, som mest ingående torde ha undersökt dessas bildningssätt, äfvenledes låter samt och synnerligen uppstå såsom produkter af en cuticular se- kretion, »die entweder an den Seitenflächen der Epithelzellen oder an der Oberfläche solcher Fortsätze stattfindet, welche die Zellen aussandten»’. Sadana gestaltförändringar hos epi- telcellerna, som ett dylikt uppkomstsätt förutsätter, har jag 1 Det bör anmärkas, att jag studerat förhållandena på jämförelsevis tjocka (8—10 p) snitt. ? Savidt jag känner, föreligger ingen undersökning fran moderna syn- punkter öfver chorions byggnad och bildningssätt hos insekternas agg. 3 Anf. arb, 4 H. Lupwic, Über die Eibildung im Thierreich. Verhandl. d. Würz- burg. Phys.-Med. Gesellsch. Neue Folge. Bd. VII. Würzburg 1874. 5 Arex. BRANDT, Über das Ei und seine Bildungsstätte. Leipzig 1878. BRATE arb. An Arby) Sid. 241. 314 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. icke i något fall iakttagit, men väl har jag haft framför mig snittbilder, som tyckts mig peka hän på vissa sådana bihangs anläggning i det inre af cellkroppen, genom direkt omvand- ling af vissa delar af plasmat. Sådant bildningssätt har sär- skildt tyckts mig vara tillämpligt på de koniska anhäftnings- organen hos Heptagenia, utan att jag pa mina undersöknin- gars närvarande stadium vågar i frågan uttala ett slutgiltigt omdöme. I fråga om anhäftningstrådarnas uppkomst hos släkt. Ephemerella, Chitonophora m. fl. har jag i det föregående framlagt mina iakttagelser. De hänföra sig i samtliga fall till det från follikelepitelet redan lösgjorda och i calyx nedträdda ägget och äro ju närmast att tolka som differentieringsföre- teelser i exochorion. Till deras förklaring synes mig den af KORSCHELT gifna tydningen af bildningsförloppen uppenbar- ligen icke räcka till. Utan att antaga, det resorptionsfenomen af en eller annan art spela in, torde öfver hufvud knappt vara möjligt att erhålla en nöjaktig förklaring af ej mindre anhäftningstrådarnas hos de nämnda släktena än desammas inom fam. Heptagenide m. fl. utformande i den redan fär- digbildade chorion. Om sättet och tidpunkten för mikropylekanalernas upp- komst har jag ej af det lilla, jag i detta hänseende iakttagit, kunnat bilda mig någon bestämd åsikt. Beträffande det s. k. epithema eller »Aufsatz»-bihanget a äggen har jag undersökt närmare dess uppkomstsätt hos släk- tet Ephemerella, närmast för att söka komma på spåren an- ledningen till den ofvan beskrifna egendomliga dimorfism, hvarunder detsamma här uppträder. Och förklaringen till dess olika form har jag funnit ligga i och sammanhänga med dess bildningssätt. Ägg med den förlängda, toppmössformiga typen af epithema ha visat sig vara uteslutande terminalägg d. v. s. härröra från den närmast den terminala naringskam- maren belägna äggkammaren, och ägg med den korta epi- thema-formen härröra från öfriga äggkammare i de telotropha ovarialrören. Af detta förhållande resulterar och finner till- lika en förklaring det långt öfvervägande antalet af ägg med kort epithema. En undersökning af äggfolliklarna hos subimago visar S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 315 chorion redan fardigbildad rundt kring själfva ägget till dess definitiva tjocklek, medan samtidigt af epithema, särskildt i fräga om terminaläggkammarens ägg, endast den centrala delen ar pävisbar och under bildning. (Taf. I. Fig. 7). Epi- thema uppstär följaktligen längt senare, när det egentliga ägget redan ar fardigbildadt. Aggkammarepitelet företer ock i sammanhang harmed en stor skiljaktighet i sin bakre del kring själfva agget och i den främre omkring epithema, i det att detsamma kring agget ar vida lagre och mera af- plattadt samt efter hand blir allt tunnare och 1 sitt inre lik- som bladdrigt och slutligen synes helt degenerera, medan epitelet i omgifningen kring epithema samtidigt blir allt mäk- tigare utbildadt, uppbyggdt af cylindriska celler, samt i motsats till det forra fargar sig starkt. Huru den inre, centrala delen af »Aufsatzmasse» kommer till stand, har jag icke kunnat afgöra, men fätt det intrycket, att den uppstar sasom en se- kretionsprodukt fran epitelet, och i fraga om det korta epi- thema (särskildt hos Zphemerella lactata) ser det ut, som det i sin helhet skulle bildas pa detta sätt. Annorlunda i fråga om den toppmôsslika typen. Det det- samma omgifvande epitelet ide terminala äggkamrarne ses snart genom en mycket skarp, ljusare granszon i sitt inre afsatta sig fran det i degeneration stadda epitelet kring det öfriga ägget och nu insla en särdeles egendomlig och anmarknings- värd utvecklingsriktning. I stället for att äfven det degene- rera, börjar nu i dess plasma en tydlig, tät, mot ytan vertikal striering eller fibrillar struktur bli markbar och efter en fort- skridande inre förtätnings- och kemisk omvandlings- eller chitiniseringsprocess 6fvergar det slutligen direkt i hela sin massa att konstituera den yttersta, ofvan beskrifna zonen af epithema. Denna aftecknar sig lange sasom ett helt för sig mycket skarpt fran de öfriga delarne af epithema och behäller ännu pa aflagda agg ofta en karakteristisk, ver- tikal tatstrimmighet i sin massa. Att denna zons uppkomstsatt ar det nu skildrade, torde äfven det förhällandet i sin man belysa, att vid bakre ran- den af epithema af denna langre typ stundom hos fardiga age kunna traffas sma rester sittande kvar af det öfriga, eljes 316 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI3. normalt helt afskilda äggepitelet, af hvilka nämnda zon da ses bilda en direkt fortsattning. Andtraden jamte mellan den och agget liggande rester af ovarialrörets näringskammare taga icke del i uppbyggandet af epithema, liksom ej heller, synes det, epitelets membrana propria. Lund, Univ:s Entom. Museum i Okt. 1913. Litteraturförteckning. BENGTSSON, SIMON, Beiträge zur Kenntnis der paläarktischen Ephemeriden. K. Fysiogr. Sällskp. Handl. Ny Följd. Bd. 20. Lund 1909. ——, Neue Ephemeriden aus Schweden. Entom. Tidskrift. Arg. 33. Stock- holm 1912. ——, An Analysis of the Scandinavian species of Ephemerida described by older authors. Arkiv f. Zool. Bd. 7. Stockholm 1912. BERNHARD, C., Ueber die vivipare Ephemeride Chloéon dipterum L. Biol. Centralblatt. Bd. XXVII. Leipzig 1907. BRANDT, ALEx., Ueber das Ei und seine Bildungsstätte. Leipzig 1878. Burmeister, H., Handbuch der Entomologie. Bd. 1. Berlin 1832. ——, Beiträge zur Entwickelungsgeschichte der Ephemeren. D’Alton und Burmeister’s Zeitung f. Zool. Bd. 1. Leipzig 1848. CaLort, L., Sulla generazione vivipara della Chloe Diptera (Efemera Diptera Lin.) Nuov. Annal. d. Scienze Natur. (2). Vol. IX. Bologna 1848. — Ofversatt jämte anmärkningar af N. Jory i: Bullet. d. Soc. d’Etud. d. Science. Natur. de Nimes. Tom. V. 1877. CAUSARD, M., Sur un Ephémère vivipare, Cloéopsis diptera. Compt. Rend. d. Acad. d. Scienc. Tom. 128. Paris 1896. CORNELIUS, C., Beiträge zur nähern Kenntniss der Palingenia longicauda OLıv. Elberfeld 1848. DE GEER, CHARLES, Mémoires pour servir à l’histoire des Insectes. T. II. Pars 2. Stockholm 1771. Durour, LÉON, Recherches anatomiques et physiologiques sur les Ortho- ptères, les Hyménoptères et les Névroptères. Mém. Mathem. d. Sav. Etrang. T. VII. Paris 1841. Eaton, A. E., H. A. Hacen’s Notes on the Ephemeride; compiled (with remarks) by the Rev. A. E. Eaton. Trans. of Entom. Soc. London 1873. ——. A Revisional Monograph of recent Ephemeride or Mayflies. Trans. of Linn. Soc. 2. Ser. Vol. III. London 1883—1888. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. OFVER AGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 317 GRENACHER, H., Beitrage zur Kenntniss des Eies der Ephemeriden. Zeitschr. f. wiss. Zool. Bd. XVIII. Leipzig 1868. Gross, J., Untersuchungen über die Histologie des Insecten-ovariums. Zool. Jahrb., Abth. f. Anat. Bd. 18. Jena 1903. Hrymons, R., Ueber die Fortpflanzung und Entwickelungsgeschichte der Ephemera vulgata L. Sitz.-Bericht. d. Gesellsch. Naturf. Freunde zu Berlin. Jahrg. 1896. Heymons, R., Grundzüge der Entwickelung und des Körperbaues von Odonaten und Ephemeriden. Anh. zu den Abhandl. d. Preuss. Akad. d. Wiss. Berlin 1896. ——, Ueber den Nachweiss der Viviparität bei den Eintagsfliegen. Zool. Anz. Bd. XX. Leipzig 1897. Jory, N., Etudes sur l’embryogenie des Ephemeres notamment chez la Palingenia virgo. Mém. de l’Acad. d. Sc. Toulouse 1876. Jory, N. et E., Contributions a l'histoire naturelle et à l’anatomie des Ephe- mérines. Revue d. Scienc. Natur. T. V. 1876. KorscHELT, E., Zur Bildung der Eihüllen, der Mikropylen und Chorion- anhange bei den Insecten. Nova Acta Acad. Leop.-Carol. Bd. LI. Halle 1887. LEUCKART, R., Ueber die Micropyle und den feinern Bau der Schalenhaut bei den Insekteneiern. Miiller’s Archiv f. Anat. u. Physiol. Berlin 1855. Leypic, Fr., Lehrbuch der Histologie des Menschen und der Thiere. Frank- furt a. Mi. 1857. ——, Der Eierstock und die Samentasche der Insecten. Nova Acta Acad. Leop.-Carol. Bd. XXXIII. Halle 1867. Lupwic, H., Ueber die Eibildung im Thierreich. Verhandl. d. Wiirzburg. Phys.-Med. Gesellsch. Neue Folge. Bd. VII. 1874. MEISSNER, G., Beobachtungen über das Eindringen der Samenelemente in den Dotter. Zeitschr. f. wiss. Zool. Bd. VI. Leipzig 1855. MORGAN, A. H., May-flies of fall Creek. Annals of Entom. Soc. of America. Vol. IV. Columbus, Ohio 1911. PALMEN, J. A., Ueber paarige Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei Insecten. Helsingfors 1884. PICTET F. J., Histoire Naturelle générale et particulière des Insectes Név- roptères. Famille des Éphémérines. Genève 1843—1845. REAUMUR, P. DE, Mémoires pour servir à l’histoire des Insectes. Tom VI. Parisi 742: SIEBOLD, C. E. T. von, Fernere Beobachtungen über die Spermatozoen der wirbellosen Thiere. Müller’s Archiv f. Anat. u. Physiol. Jahrg. 1837. ——, Beitrage zur Parthenogenesis der Arthropoden. Leipzig 1871. STEIN, F., Vergleich. Anatomie und Physiologie der Insecten. I. Die weib- lichen Geschlechtsorgane der Käfer. Berlin 1847. SWAMMERDAM, J., Biblia nature. Pars I. Leydæ 1737. ULMER, G., Ephemeriden aus Java, gesammelt von Edw. Jacobson. Notes from Leyden Museum. Vol. XXXV. 1912. 318 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. WALDEYER, W., Eierstock und Ei. Ein Beitrag zur Anatomie und Entwick- lungsgeschichte der Sexualorgane. Leipzig 1870. WESENBERG-LUND, C., Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung und Eiablage der Siisswasserinsekten. Abderhalden’s Fortschr. d. Naturw. Forschung. Bd. 8. Berlin 1913. Förklaring af planscherna. Samtliga bilder aro ritade med tillhjälp af Abbe’s större teckningsapparat (Zezss, Jena). Gemensamma beteckningar: Afs = Epithema eller »Aufsatz»-bildningen ä ägget. Ch = Chorion. Ench = Endochorion. Exch = Exochorion. Hft = Anhäftningsorgan. M = Mikropyle. 06 = Odlemma eller gulmembranen. V = Ägginnehället eller gulan (vitellus). Tara: Fig. 1. Ovarialägg af Ephemera vulgata Lin., imago, i optiskt genom- snitt. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 200. Fig. 2. Ovarialägg af Ephemera danica MüLı., imago, i optiskt genom- snitt: Zeiss Obj: C. Oc. 3. Forstor: X 200. Fig. 3. Ovarialägg af Leptophlebia marginata (Lın.), imago, fran i sprit konserver. material; i optiskt genomsnitt. Jfr textfig. I. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 200. Fig. 4. Ägg af Ephemerella ignita Pop., imago, fran en aflagd aggklump (»Laichmasse»), visande den kortare formen af epithema, i optiskt genom- snitt. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 200. Fig. 5. Främre äggpolen med kort epithema af Ephemerella ignita Pop., subimago, a den centrala finkorniga zonen, b den fibrillära zonen, c den homogena randzonen. Zeiss Obj. E. Oc. 3. Förstor. X 600. Fig. 6. Ägg af Ephemerella lactata Born, imago fran en aflagd »Laich- masse», visande den längre, toppmösslika formen af epithema, i optiskt ge- nomsnitt. a, b, c såsom i fig. 5, d den rostrumlika delens inre zon, e den- + sammas yttre, strimmiga zon. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 230. S. BENGTSSON: UNDERSOKN. ÖFVER ÄGGEN HOS EPHEMERIDERNA. 319 Fig. 7. Terminal aggkammare fran ovarialrör af Ephemerella lactata Betn, subimago, i optiskt genomsnitt, visande bildningen af chorion och epithema af den toppmössformiga typen. Fep! den del af follikelepitelet, som ger upphof till chorion. Fep? den del af detsamma, som betingar upp- komsten af epithema, med synlig skarp gräns mellan båda. Nk rest af nä- ringskammaren. Ef ovarialrörets terminalträd. Zeiss Obj. C. Oc. 3. För- stor. X 240. Taf: Fig. 8. Äggets främre pol med omgifvande follikelepitel af Epheme- rella lactata Born, subimago, i optiskt genomsnitt, visande bildningssättet för den korta formen af epithema. Beteckningar såsom i figg. 5 och 7. Mess: Obie Ger OCK 3. Hortons >< 200. Fig. 9. Optiskt genomsnitt af chorion af ovarialagg af Ephemerella ignita Pop., imago, visande anläggningen eller differentieringen af ett an- häftningsorgan i exochorion, efter behandling med KOH. Zeiss Obj. E. Oc. 3. Forstor, X 625. Fig. 10. Optiskt genomsnitt genom chorion af ovarialägg af Epheme- vella lactata BotN, subimago, visande differentieringen af en häftträd i exo- chorion, efter färgning med boraxkarmin. Zeiss Obj. E. Oc. 3. Förstor. X 600. Fig. 11. Ovarialägg af Chitonophora mucronata BGTN, imago, i optiskt genomsnitt. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 225. Fig. 12. Ovarialägg af Cenis incus BGTN, imago, i optiskt genomsnitt. Ek ändkolfvar ä häftträdarna. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 270. Fig. 13. Aflagdt agg af Cenis incus Bern, imago, med aflossade och i anhäftningsträdar sig upplösande epithemata. Ek andkolfvar a anhäftnings- kradarna. ZeissyOby; CC. Oc, 2. Börstor.2xX 165. Fig. 14. Ovarialägg af Cænis horaria (Lın.), imago, i optiskt genom- Snittz Zeiss, Obj. B. Oc. 2. Borstor, X 350. Fig. 15. Ena aggpolen med epithema och mikropyle af ovarialagg hos Cænis horaria (Lın.), i optiskt genomsnitt, I hålrum i epithema. Zeiss Obj. BIO CIS | Eorstor. $< 560: Fig. 16. Den andra (bakre?) aggpolen med epithema och mikropyle af ovarialagg hos Cenis horaria (L.), imago, 1 optiskt genomsnitt. Beteck- ningar samma som i fig. I5. Zeiss Obj. E. Oc. 3. Förstor. X 590. Taf. I. Fig. 17. Ovarialagg af Cloéon bifidum BGTN, imago, i optiskt genom- snitt. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Fürstor. X 330. Fig. 18. Parti af en platmeridian 4 ett i vatten aflagdt agg af Cloéon bifidum Born, imago? Profilbild. Zeiss Obj. E. Oc. 3 (helt utdragen tub). Förstor. X 1000. Fig. 19. Del af ovarialägg jämte omgifvande chorion och follikelepitel af Siphlurella Thomsoni BGTN, subimago, i optiskt genomsnitt. Odlemma annu ej bildad. Zeiss Obj. E. Oc. 2. Förstor. X 660. Entomol. Tidskr, Arg. 34. H. 2—4 (1913). 21 320 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Fig. 20. Del af chorion af ovarialagg hos Ameletus alpinus Bern, imago. Ytbild. Zeiss Obj. E. Oc. 2. Förstor. X 500. Fig. 21. Tvenne anhäftningsorgan a chorion hos ovarialägg af Ame- letus alpinus BGTN, imago, i optisk profilbild. Zeiss Obj. E. Oc. 3. För- Stör. oS: 7 Fig. 22. Ett anhaftningsorgan a chorion hos ovarialägg af Metretopus norvegicus Eat., subimago, i optisk profilbild. Zeiss Obj. E. Oc. 3. För- Stor. X 920. Fig. 23. Ovarialägg af Arihropha congener Botn, imago, i optiskt ge- nomsnitt. Zeiss Obj. C. Oc. 3. Förstor. X 340. Fig. 24. Ovarialagg af Heptagenia sulphurea (MULL.), imago, i optiskt genomsnitt. Öfvervägande konturbild. Zeiss Obj. E. Oc. 2. Förstor X 400. Fig. 25. Anhäftningsorgan a chorion af ovarialagg hos Heptagenia sulphurea (Mürr.), imago. Profilbild. a organet pa ett tidigare utveck- lingsstadium med terminalskalen (s) bildad. b samma organ med tråden äfvenledes fardigbildad. Zeiss Obj. E. Oc. 3. Förstor. X 660. Termiten aus Natal und dem Zululande. Gesammelt von Dr. Ivar Tragardh. Von Nils Holmgren in Stockholm. Während seiner Reise 1905 in Natal und im Zulu- lande hat Dr. TRÄGÄRDH die dortige Termitenfauna recht viel studiert und eine beträchtliche Sammlung von diesen Tieren zusammengebracht. Diese Sammlung wurde mir gütigst für Bestimmung überlassen, wofür ich hier dem Herrn Dr. TRÄGÄRDH herzlichst danke.! Das mir zu Verfügung gestellte Material enthält viele neue und interessante Termitenformen, welche unsre Kenntnis von der Termitenwelt des fraglichen Gebietes beträchtlich erweitern. Besonders richte ich hier die Aufmerksamkeit auf die neue Gattung A/fzcotermes, über welche ich schon in »Termitenstudien III» berichtet habe, und deren ursprüng- liche Stellung in der Mzro-Capritermes-Reihe dort behandelt wurde. Damals waren mir die beiden Flügelpaare einer Imago nebst Soldaten und Arbeitern bekannt. Heute bin ich in der Lage diese Beschreibung zu ergänzen, indem ich ein fast vollständiges Exemplar erhalten habe. Ferner erinnere ich an das reichhaltige Material von Arten der Zutermes- Untergattung Zrinervitermes. Auch Mirotermes und Odonto- termes sind gut vertreten. Von Odontotermes ist ein voll- ständiges Material mit Imagines, Soldaten und Arbeitern von O. destructor SMEATH. bemerkenswert, indem von dieser alten Art nun die geschlechtslosen Kasten zum ersten Mal vorliegen. 1 Das Material gehört dem zoologischen Museum in Göteborg. 322 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 2. Familie Protermitidæ HoLMcr. Unterfamilie Hodotermitinæ HOLMGR. Gattung Hodotermes Hac. >. Untergattung //odofermes s. str. HOLMGR. Hodotermes (H.) mossambicus HAG. Ein reiches Material von Soldaten und Arbeitern liegt vor. Die Variabilität der Körpergrösse dieser Art wird durch diesem Material beleuchtet. Die Arbeiter sind besonders von sehr wechselnder Grösse, und es scheint das Material anzu- deuten, dass hier wenigstens 4 verschiedene Arbeiterklassen vorliegen, da aber Jugendstadien fehlen, ist es nicht möglich zu sagen, wie sich dieser Polymorphismus ontogenetisch ent- wickelt hat. Unter den Soldaten sind die Grössenschwankungen auch gross, sogar sehr gross, wenn wir ein.aus dem Zululande stammendes sehr kleines und sonst etwas abweichendes Exemplar zu dieser Art führen dürfen. Die Maasse dieses Stückes sind die unten angegebene Minimimaasse der Soldaten. Die Oberkiefer dieses kleinen Exemplars sind schmäler als die- jenigen der grossen Soldaten; die Antennen sind 23-gliedrig. SOL: Kopf mit Oberkiefern . « « 5,62-7,79 mm. » ohne » ör köl Ses dele | 5540——ES TQ ue KOPIDIEN EN eater tel name. seal ey en Sa EDS I | II L SECTE Sö IV Arbeiter: | | Kopfbreite | 3,99—-4,1 mm |3,27—3,61 mm\2,66— 2,74 mm |2,28—2,32 mm) | | | Fundort: | | | | Zululand . . . | Kvambonambi | Hlabisa | Mfolosi Mkosi Unterfamilie Calotermitinæ HOLMGR. Gattung Calotermes Hac. Untergattung Veofermes HOLMGR. \ ihe = - Calotermes (N.) suluensis n. sp, Imago unbekannt. HOLMGREN : TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 323 Soldat: Kopf gelb, nach vorn dunkler, gebräunt. Ober- kiefer basal braun, apical schwarz. Körper weisslich gelb bis graugelblich. Behaarung spärlich. Kopf rektangular, nach vorn sehr unbedeutend verschma- lert, viel länger als breit, etwas abgeflacht walsenförmig. Stirn nach vorn allmählig abfallend, vorn etwas uneben. Antennalleiste kräftig. Clypeobasale kurz. Oberlippe fast halbkreisförmig. Oberkiefer kräftig. Spitzenstück des linken Oberkiefers kurz, stark einwärts gebogen, kräftig. Mittelteil mit 5 deutlichen Zähnen, rechter Oberkiefer mit einem langen Spitzenstück mit etwas unebenem Innenrand und zwei grossen Zähnen. Antennen 15—16-gliedrig. 3. Glied etwa so dick und lang wie 2., an der Basis wenig schmäler als an der Spitze. 4. Glied deutlich kürzer als 3., 5. etwas unbedeutend länger als 3. Pronotum etwas schmäler als der Kopf, mit stark abge- rundeten Seiten, etwas konkavem Vorderrand und damit fast parallelem Hinterrand. Korperlangese re. ro re mm Kopf mit Oberkiefern , 5,28 » » ohne » 3.61 >» etwas variabel. Kopfibueiterse ner 2539007 Breite des Pronotums . 2,24 » »Arbeiter», Larven und Nymphen liegen vor. Fundort: Zululand: Lake Sibayi. 3. Familie Mesotermitidæ HOLMGR. Unterfamilie Psammotermitinæ HOLMGR. Gattung Psammotermes Desn. Syn. Proleucotermes HOLMGR. ‘Termitenstudien I. Psammotermes fuscofemoralis (SJÖST.) Syn. Termes fuscofemoralis SJÖST. Psammotermes fuscofemoralis (SJÖST.) HOLMGREN. » » Sjöst. SJÖSTEDT. Soldaten und Arbeiter liegen vor. Fundort: Zululand: Lake Sibayi, Mseleni. 324 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Bemerkung: Die Angehörigkeit von Termes fuscofe- moralis, der schon auf Grund der Imago von Zermes zu streichen war, zu Psammotermes wurde von mir in » Termiten- studien II» nachgewiesen. Diese Angehörigkeit wurde später von SJÖSTEDT bestätigt (Entomolog. Tidskr. 1911). Ich habe eine Diagnose von Psammotermes in »Termitenstudien Il» gegeben. Später hat SJÖSTEDT noch eine solche aufgestellt, welche leider nur wenig bedeutende Eigenschaften erwähnt, während die wichtigeren aus mir unbekannten Gründen aus- gelassen wurden. Unterfamilie Rhinotermitinæ FROGG. (| Gattung Rhinotermes FROGG. Rhinotermes (Schedorhinotermes) putorius SJÖST. Soldaten und Arbeiter liegen vor. Fundort: Zululand: Kvambonambi, Dukudu bush, Lake Sibayi. 3. Familie Metatermitidæ HOLMGR. Termes-Reihe. Gattung Protermes HOLMGR. Untergattung Allodontermes SILV. Protermes (A.) Schultget (S1.V.) Soldaten und Arbeiter liegen vor. Fundort: Zululand: Somkele, »Junction of white and black Mfolozi». Bemerkung: Die Gattung Protermes wurde von mir für Termes prorepens SJÖST. aufgestellt. Zu dieser Gattung gebört Termes Schultze? SILV., bildet aber hier eine ziemlich distinkte Untergattung, welche ich in Manuskript mit Proto- termes bezeichnet habe. Neuerdings hat aber SILVESTRI für T. Schultzei und der nahestehenden /zax eine neue Unter- gattung zu Termes, Allodontermes gegründet, welche also als Termes-Untergattung hinfällig wird, aber seinen Platz als Untergattung zu Profermes verteidigt. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 325 Gattung Termes HOLMGR. Untergattung Zermes s. str. \/ Termes (T.) natalensis HAV. Ein reiches Material liegt vor. Fundorte: Natal: Stanford Hill, Howick falls, Estcourt. ‘if Zululand: Mkosi, Lake, Sibayi, Somkele. Termes (T.) parvus n. sp. Imago unbekannt. Grosser Soldat: 7. »atalensis sehr ähnlich, aber viel kleiner. Färbung nnd Behaarung wie bei natalensis. Kopf länger und schmäler als bei ratalensis. 3. Glied der Antennen nur wenig länger als 2. (bei »alalensis fast doppelt so lang wie 2.). 4. Glied etwas kürzer als 3. (bei natalensis viel kürzer. Antennen kurz, reichen nicht zum Hinterrand des Kopfes. Korpenlangey a era se OS ET Kopf mit Oberkieferm ad oe see 72 26,r90, > » ohne » Te 20 OOM Tre or 50 Breiterdes Pronotums > ses ru, 12530 > Kleiner Soldat: Den kleineren Soldaten von 7. xa- talensis sehr ähnlich aber viel kleiner. Kopf etwas mehr langgestreckt und nach vorn etwas weniger verschmalert. Antennen etwas kürzer als bei zatalensis. Glieder 2, 3 und 4 etwa gleich lang. RCA RER TRS OURS 7, Dom Kope mit Oberkieternt nr. 2 2 6 a = 3588 » ohne » ee a OK TR 4504) Breiter des; COPIES sen vun Ata enon » DEE Te ON O BUN SB Grosser Arbeiter: Von den grösseren Arbeitern von T. natalensis nur in Grösse verschieden. Körperlänge een dh. 6: Am: Kopfbreiter ua ee en else « 2505802 Breiterdes: Pronotumse m . ove... Inne» 326 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Kleiner Arbeiter: Von den kleineren Arbeitern von 7. natalensis nur in Grosse verschieden. Körperlänge. nd Oe So) Pee. to Fon, EL Kopfbreite, ss 2. SEE NE EN Tee Breite. des PropötubiSstbÄÉ es ee oo Fundort; Zululand. Bemerkung: Die grossen Soldaten dieser Art sind unbedeutend grösser als derjenige Soldat, den SJOSTEDT aus Endi(?) unter 7. nafalensıs erwähnt. Die Kopfrinnen fehlen aber bei 7. parvus. Gattung Odontotermes HoLMGR. J Odontotermes destructor SMEATH. Imago: Beschreibung bei HAGEN und SJOSTEDT. Soldat: Früher unbekannt. Den Soldaten von O. vulgaris HAV. sehr ähnlich aber kleiner. Färbung und Behaarung wie bei vulgaris. Antennen nach aussen gebräunt. Kopf viereckig oval, nach vorn deutlich verschmälert. Clypeobasale sehr kurz, relativ schmal. Oberlippe zungen- förmig, etwa bis zur Mitte der zusammengelegten Oberkiefer reichend, behaart. Oberkiefer säbelförmig, linker mit einem kurzen, absatzförmigen Zahn an der Basis des Spitzendrittels. Basal von diesem Zahn ist der Innenrand sehr undeutlich wellenförmig gezähnt. Rechter Oberkiefer etwas ausserhalb der Mitte mit einem rudimentären Mittelzahn. Antennen 16- giedrig, 3. Glied unbedeutend kürzer als 2.; 4. kürzer als 3. oder 17-gliedrig, indem 3. Glied in zweien aufgeteilt ist. Pronotum etwas schmäler als der Kopf, vorn und hinten deutlich ausgeschnitten. | | Typisch | Grössere Stücke | | | Worperlance: ; again 4,5 mm | 6 mm Kopf mit Oberkieferr 2,22 » 2,55 » > ohne » 307 1,33 » 1,59 » Kopibreites. mt ee 1,22 » 1,44» Breite des Pronotums , , , 0,96 » I,ıı HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 327 Arbeiter, grosser: Kopf braungelb, Antennen nach aussen gebraunt. Korper weisslich gelb. Kopf und Abdominaltergite diinn behaart. Kopf breit oval. Fontanelle kreisrund, klein. Stirn gegen den Clypeus etwas eingedrückt. Facettenaugen als helle Flecke hervortretend. Clypeobasale mässig aufgetrieben, lin- senförmig, viel kürzer als seine halbe Breite. Antennen ge: wöhnlich 17-gliedrig (bisweilen 19, 18 und 16-gliedrig). 3. Glied viel kürzer als 2.; 4. länger als 3. 5. so lang wie 3. Pronotum vorn in der Mitte etwas ausgeschnitten. | À peer mike | Typisch | Grössere Stücke | IKorperlangega en ar 3,7 mm 4,5 mm INGORE: STS che “sos eee 1,48 » 1,78 » Breite des Pronotums , . . 0,85 » 1,04 D Arbeiter, kleiner: l'arbe und Behaarung etwa wie bei den grösseren Ar- beitern. | Kopf mehr abgerundet. Fontanelle klein, oval. Antennen 16—17-gliedrig. 3. Glied etwas kiirzer als 2, aber langer als 4. oder 3., 4. und 5. Glieder etwa gleich kurz (17-gliedrige Antennen). Pronotum wie oben! a 2 & Ww Earns: | Typisch Grossere Sticke | | Körperlänge RES ER 2,9 mm | 3,3 mm Kopibréitens "112 200) 3 0,96 » Ls, > Breite des Pronotums , . . 0,63 >» 0,74 >» Fundort: Natal: Stanford Hill, Estcourt. Zululand: Mkosi. Mseleni. Bemerkung. Die grösseren Stücke, welche alle aus besonderen Kolonien stammen und nie mit den kleineren zusammen gefunden sind, vertreten vielleicht eine besondere Art, welche an O. vulgaris nahe kommt. Da mein Material nicht ganz ausreicht, um dies zu entscheiden, fasse ich sie vorläufig auch als O. destructor. o>) tN oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Odontotermes transvaalensis SJÖST. Soldaten und Arbeiter liegen vor. Fundort: Natal: Dukudu bush. / Odontotermes vulgaris HAV. Zu dieser Art wahrscheinlich gehörende königliche Paare(?) nebst Soldaten und Arbeitern liegen vor. Fundort: Natal: Estcourt, Amanzin toti, Stanford Hill, Enos bush Richmond. Odontotermes latericins HAN. Ein köngliches Paar, Soldaten und Arbeiter liegen vor. Zahn des linken Oberkiefers der Soldaten im äusseren Drittel gelegen. Fundort: Natal: Estcourt. J Odontotermes Ti rägardhi n. sp. Imago (König und Königin) von O. vulgaris kaum ver- schieden. Grosser Soldat: Kopf rotgelb, nach vorn gegen den Vorderrand schwach gebräunt, Körper strohgelb bis rostgelb. Kopf viel länger als breit, viereckig oval, nach vorn sehr deutlich verschmälert. Facettenaugen als schwarze Punkte vorhanden. Clypeobasale kurz. Oberlippe relativ kurz, zun- genförmig, den basalen Drittel der Oberkiefer überdeckend. Oberkiefer relativ kurz, dick, sehr kräftig. Linker Oberkiefer mit einem kräftigen Zahn etwa in der Mitte. Zahn der rechten Oberkiefer weniger kräftig, etwas mehr basal gelegen, etwas breiter aber viel niedriger. Antennen ?-gliedrig. 3. Glied etwa so lang wie 2., oder in zweien geteilt. Pronotum viel schmäler als der Kopf, sattelförmig, vorn eingeschnitten, hinten ausgebuchtet. Körperlänge, Maty. toten 6—6,5 mm Kopf mit Oberkiefern.. '. . . .. .1 3,7 —3,88 » » ohne » ee Br SR 242 7 VIND KOpPIDreTien. fer sc Je, ta, Hej ER de 158522722008 Breite*des Pronötumsk ose 7,20 AT HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. we D Ne) Kleiner Soldat: Färbung und Behaarung wie oben. Kopf viereckig oval, nach vorn deutlich verschmälert. Augenpunkte fehlen. Sonst wie oben. Oberkiefer kräftig, aber relativ etwas länger als bei den grösseren Soldaten. Antennen 17-gliedrig. 3. Glied viel kürzer als 2. und ein- wenig kürzer als 4. Pronotum wie oben! mm Körperlänge 5. ne Kopf mit Kiefern . 2,74 » » ohne » EEE oe 1,85 Kopfbreite Se 1.59 » Breite des Pronotums ....... Ere 0, Grosser Arbeiter: Kopf bräunlich gelb. Körper weissgelblich. Kopf recht stark behaart. Abdominaltergite ziemlich behaart. Kopf fast kreisrund. Fontanelle undeutlich begrenzt. Stirn vorn deutlich eingedrückt. Clypeobasale kürzer als seine halbe Breite, linsenförmig, relativ stark gewölbt. Antennen 18-gliedrig. 2. Glied deutlich länger als 3.; 4. einwenig kürzer als 3.; 3. so lang wie 5. Pronotum sattelförmig, vorn recht tief eingeschnitten. Körperlänge 5 Go o.oo ao oc 4—4,5 mm Kopibreiter or. vr ne, 4455 Breite des Pronotums . . . . . . 0,74—0,85 Kremer, Arbeiter; Heller gefärbt. Behaarung dieselbe wie bei den grösseren Arbeitern. Kopf undeutlich pentagonal abgerundet. Fontanellenfleck etwas nach hinten verschoben. Clypeobasale relativ etwas länger als oben. Antennen 17-gliedrig. 2. Glied so lang wie 3.+4. 5., 4. und 5. Glied etwa gleich lang. = Pronotum wie oben. FSorperlangeg ee N 3m KCOpP AOTC ICRU A merce er og ESS Bireltesdes) Bronotunern nn eee O4 330 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Fundort: Natal: Sweatwater, Stanford Hill, Estcourt. Bemerkung: C. badius ist grösser und O. transvaalensis kleiner. Die Ähnlichkeit der Königin mit vulgaris macht es wahrscheinlich, dass O. 7rägärdhi eine Rasse von vulgaris ist. Ich kann dies aber nicht entscheiden. Gattung Microtermes Was. ‘Microtermes Havilandi mihi. Syn. Microtermes incertus HAG. HAVILAND. » > HAG. SJÖSTEDT. Durch Vergleich zwischen den 7ypus von M. incertus HAG. aus dem Berliner Museum (aus Mosambique) und Exemplaren von HAVILAND’s und SJOSTEDT’s M. zncertus aus Siid-Afrika (Natal und Zululand) geht sehr deutlich hervor, dass HAGEN’s zxcertus und HAVILAND’s nicht identisch sein konnen. Folgende vergleichende Maasse zeigen, dass M. zncertus Hac. kleiner ist als 7. Havilandz mihi. | ; | M. incertus Hac. M. Havilandi mihi -Kopklanger@ti a to It 1,29 mm | 1,56 mm KOPIDrEIT ER were 1.03 » | 1,33 » Breite des Pronotums . . 1,06 » | 1,25 » Länge » » D 0,68 » an > Fundort: Natal: Stanford Hill, Amanzimtoti. Zululand: Mfolozi, Junction, Somkele, Umhla- zinga. Microtermes longiceps n. sp. Soldat: Kopf braungelb, Körper weisslich-gelb. Kopf fein behaart. Abdominaltergite kurzhaarig. Kopf viereckig oval, nach vorn sehr wenig verschmälert mit etwas gebogenen Seiten, bedeutend länger als breit. Fon- tanelle fehlt. Clypeobasale kurz. Oberlippe langgestreckt zun- HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 331 genformig, etwas zugespitzt, sich uber etwas mehr als die Halfte der Oberkiefer erstreckend. Oberkiefer relativ kurz und dick, hakenformig gebogen. Antennen 13-gliedrig. 2. Glied etwa so lang wie 3.+4.; 3. Glied sehr kurz. Pronotum sattelformig, vorn sehr deutlich eingeschnitten, hinten etwas ausgerandet. Hinterleib langgestreckt. Styli vorhanden. Korperlang ee eg dl of 6 6 AR SÉRIE Kopi mit Oberkieternes eee) EST D » ohne » EEE OST » Kopibreiten ss ae. re “Ses, ne en FOS ÖKORD Breite, des Pronotums 2 27 "Ss Ol49—0553) > Grosser Anbeiver: Kopf bräunlich gelb. Körper hell strohgelb. Kopf ziemlich dicht und fein behaart. Abdominaltergite kurzhaarig. Kopf viereckig, mit parallelen Seiten, viel länger als breit. Fontanelle undeutlich, etwas unbedeutend vor der Mitte des Kopfes gelegen. Clypeobasale lang, so lang wie seine halbe Breite, vorn deutlich gerandet, ziemlich stark gewölbt, hinten stark konkav, vorn gerade begrenzt. Mandibelkondylen gross. Mundpartie kurz. Antennen kurz, 13-gliedrig. 3. Glied am kürzesten. Pronotum sattelförmig, vorn sehr deutlich eingeschnitten. HSOrDerlanger er TEN Ropilänges Fonts. ner Mics dote Kahl 22200250 Koptibreiten sr 7 : 0,91 Breite des Pronotums .. Kleiner Arbeiter: Stimmt in den meisten Eigenschaften mit den grösseren überein. Farbe und Behaarung wie oben. Kopf oval. Fontanelle in der Mitte des Kopfes. An-. tennen 13-gliedrig, wie oben, Pronotum wie oben! ISorperlaneek re EN 7 TS ME Kopilänsel Nr OUR Se NM EN HO SMS Kopfbreite ee Nee mO;72M 1D Breite des Pronotumsm: fis RIO 332 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 913. Nymphe: Antennen 15-gliedrig. Fundort: Zululand: Mkosi. Bemerkung: Ich kann nicht bestimmt sagen, ob die klei- neren Soldaten, deren Existenz aus den mitgeteilten Maassen hervorgeht, eine besondere kleine Soldatenklasse vertreten oder ob hier nur kleine Varianten von einer einzigen Kaste vorliegen. Die Oberkiefer der kleineren Soldaten sind apical weniger stark gebogen als bei den grösseren. Ich teile hier eine synoptische Übersicht der in meiner Sammlung vorhandenen oder sonst bekannten afrikanischen Microtermes-Arten mit. Gattung Microtermes Was. Übersicht der mir bis jetzt bekannten afrikanischen Arten. Imagines: A, Antennen 17-gliedrig. a. Augen gross. Ozellen ziemlich gross, von den Augen um ?/3 ihres Durchmessers entfernt. Kastanienbraun. Pronotum viel schmäler als der Kopf, braun. Flügel mit He eae Y Microtermes camerunensis n. sp. aa. Augen kleiner. Färbung gelbbraun. Ozellen relativ klein, von den Augen um ihren Durchmesser entfernt. b. Augen recht klein, ziemlich flach. Pronotum etwa so breit wie der Kopf. »Subcostalstrich» fehlt. Fontanelle sehr deutlich. | Microtermes crucifer (SJÖST.). bb. Augen relativ gross, ziemlich vorstehend. Fontanelle undeutlich. Microtermes latinotus HoLMGR. B. Antennen 16-gliedrig. a. Länge der Vorderfliigel 14—15 mm. Mediana stets von der Schuppe ausgehend. b. Pronotum rotgelb, ohne helle Zeichnung, so breit wie der Kopf zwischen den Augenspitzen. Flügel gelblich angehaucht. V Microtermes Havilandi mihi. bb. Pronotum hellgelb, viel schraaler als der Kopf. Flügel hyalin. Microtermes madagascariensis n. SP. aa. Länge der Vorderflügel 12—13 mm, Mediana bisweilen von dem Cubitus ausgehend. Ÿ Microtermes redenianus (SJöst.) C. Antennen 15-gliedrig. a. Länge der Vorderflügel 15 mm. Pronotum hellgelb. Flügel hyalin. Kopfbreite ca. 1,55 mm. Microtermes madagascariensis n. Sp. aa. Länge der Vorderflügel 8—13 mm. A. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE, 333 b. Pronotum vorn etwas ausgeschnitten, so breit wie der Kopf oder schmäler. c. Pronotum hellgelb oder höchstens schwach gebräunt. Flügel hyalin. d. Ozellen von den Augen um 2/3 des kürzeren Diameters entfernt. U Microtermes albopartitus (SJöst.) “> incertus (Hac.) dd. Ozellen den Augen fast berührend. Grösser: Kopfbreite I,14—1,42 mm. e. Pronotum viel schmäler als der Kopf (Kopfbreite 1,42 mm, Breite des Pronotums I,r mm). Microtermes microthorax n. sp. ee. Pronotum nur wenig schmäler als der Kopf. f. Kleiner: Kopfbreite ca. 1,15 mm, Microtermes Fee SILV. ff. Grosser: Kopfbreite 1,28—1,25 mm. V Microtermes albinotus n. sp. ec. Pronotum braun, mit helleren Zeichnungen. d. Ozellen ziemlich klein, von den Augen um ihren Durch- messer entfernt. Vorderflügel 12—13 mm. Flügel gelb- lich angehaucht. Microtermes vadschaggæ (SJÖST.) dd. Ozellen von den Augen um ihren halben Durchmesser entfernt. Flügel hyalin. Vorderflügel g9—12,5 mm. Microtermes congoensis (SJÖST.) bb. Pronotum vorn in der Mitte nicht eingeschnitten, unbedeutend breiter als der Kopf. Flügel hyalin. \/ Microtermes Trägärdhi (SJöst.) Soldaten: Antennen 15—16-gliedrig. a. Pronotum viel breiter als der Kopf, vorn deutlich ausgeschitten. Microtermes latinotus n. sp. aa. Pronotum etwa so breit wie der Kopf, vorn sehr tief ausgeschnitten. Kopf mit Oberkiefern 2,1 mm. Kopfbreite 1,26 mm. V Microtermes guineensis (SILV.) aaa. Pronotum deutlich schmäler als der Kopf, vorn deutlich einge- schnitten. b. Kopf mit Oberkiefern 1,8 oder 2—2,; mm. Kopfbreite 0,8 mm. Antennen 15—16-gliedrig. Microtermes crucifer (Sjöst.).. Kl. und gr. Sold. bb. Kopf mit Oberkiefern 1,3 mm. Antennen 15-gliedrig. Microtermes cavithorax (Sjöst.). Kl. Soldat. . Antennen 14-gliedrig. a. Oberkiefer ziemlich kräftig. Beide Oberkiefer mit einem deutlichen Zahn in der Mitte, fein gezähnt. 2. Glied der Antennen ein wenig länger als 3.; 3. sehr unbedeutend länger als 4. Submentum fein chagriniert. Microtermes Kauderni HOLMGR: 334 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ13. aa. Oberkiefer schwach, unbezahnt. b. Kopf nach vorn deutlich verengt, oval. 3. und 4. Glied der Antennen kurz. Obetlippe reicht über die Mitte der Oberkiefer. c. Kopf mit Oberkiefern 1,3—1,4 mm. Microtermes Havilandi mihi. cc. Kopf mit Oberkiefern 1,17 mm. Microtermes redenianus (Sjöst.). Kl. Sold. bb. Kopf von oben gesehen fast kreisrund. Mandibein in der Spitze fast hakenförmig eingebogen. Oberlippe reicht nicht zur Mitte der Oberkiefer. (Zwei Soldatenformen.) Microtermes cavithorax (Sjöst.). Gr. Sold. C. Antennen 13-gliedrig. 3. Glied der Antennen kurz. a. Kopf nach vorn verschmälert. Innenrand der Oberkiefer mikrosko- pisch fein gezähnt. Oberlippe sich über die Mitte der Oberkiefer streckend. Microtermes Trägärdhi (SJÖST-.). aa. Kopf mehr oder weniger abgerundet rektangulär. b. Kopf kurz abgerundet rektangulär. Oberlippe reicht nicht über die Mitte der Kiefer. Microtermes albopartitus (SJÖST.). bb. Kopf zieml. langgestreckt rektangulär. Oberlippe reicht über die Mitte der Oberkiefer. ~ Microtermes longiceps n. sp. D. Antennen 12-gliedrig. Kopf mehr oder weniger rektangulär etwa 1/3 länger als breit. 3. Glied der Antennen etwa so lang wie 2. a. Oberlippe kurz, nicht über die Hälfte der Oberkiefer reichend. b. Kopf mit Oberkiefern 1,45 mm. Microtermes redenianus (Sjöst.). Gr. Sold. bb. Kopf mit Oberkiefern 1,65 mm. Microtermes congoensis (Sjöst.). Gr. Sold. aa. Oberlippe lang, über mehr als die Hälfte der Oberkiefer reichend. b. Kopf mit Kiefern 1,17 mm. Kopfbreite 0,6 mm. Microtermes congoensis (Sjöst.). Kl. Sold. bb. Kopf mit Kiefern 1,44—1,62 mm. Oberkopfbreite 0,68—0,72 mm. Microtermes Feæ SıLv. Syntermes-Reihe. Gattung Eutermes Fr. MULL. Untergattung 7rznervitermes HOLMGR. Diese Untergattung scheint zu einer der schwierigsten afrikanischen Termitengruppen zu werden, indem immer neue Arten beschrieben werden, welche von einander wenig ge- trennt sind. In einer unlängst erschienenen Schrift hat SJÖSTEDT eine Reihe von Arten beschrieben, welche uns HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 335 einen Einblick in der Formenwechsel dieser Gruppe verschafft. Diese Arten sind folgende: Æ, bettonianus, rhodesiensis, brutus, tchadensis und prus. Ausserdem wird dort ein X. /rinervordes SJOST. erwähnt, dessen Beschreibung ich nicht in der Lite- ratur habe vorfinden können. Früher waren folgende Arten wenigstens als Soldaten bekannt: Æ. gemellus, dispar, rapulum, terricola, economus, gemimatus, trinervius und Segelli. Hierzu kommen £. mitis und smodzlis, welche als Imagines beschrieben sind. Von den oben erwähntnn Arten sind die Imagines von nur Æ. Zriner- vius und betlonzanus beschrieben worden. Die vorliegende TRÄGÄRDH’sche Sammlung enthält nun 6 Arten, von denen eine mit gemznatus gut stimmt und eine andere mit Æ. dıspar nahe verwandt, wenn nicht sogar iden- tisch, ist. Ausserdem liegen mir Exemplare von SILVESTRI’s > Eutermes trinervius» aus Kalahasi vor, welche gar kein 7rz- nervius angehören. Von VON ROSEN in München habe ich ausserdem ein Paar 7rznxervitermes-formen erhalten, von denen eine (Z. Holmgrenz) wit Soldatentrimorphismus sehr interessant erscheint. Von Zrythrea stammt ferner einige Stücke, welche zu ESCHERICH’s Sammelausbeute dort gehören. Ausserdem kommen hierzu Stücke aus D. Ost-Afrika und Transvaal. Mein Vergleichsmaterial ist sehr arm. Es besteht aus Cotypen von nur Æ. dispar und bettontanus. Was besonders die Bestimmung der Arten schwierig und unsicher macht, ist, dass friiher Riicksicht auf die individuelle Variabilitat der Arten nicht genommen wurde. Die Bestim- mungstabellen, welche SJOSTEDT liefert, leiden leider an diesem Fehler, indem z. B. Einteilungspunkte wie diese da vorkom- men: »Kopfhöhe 0,55 mm» —»Kopfhéhe 0,49 mm». » Kopf niedriger, 0,66 mm hoch» —»Kopf höher, 0,85 mm». Um den Wert von derartigen Einteilungspunkten zu analysieren, habe ich eine Reihe von Messungen an einer meiner Arten vorge- nommen. Dabei habe ich gefunden, dass in der fraglichen Eutermes-Gruppe die Variabilität der Kopfmassen der Soldaten sehr gross ist, ja sogar ungewöhnlich gross. Beispiel hierfür liefert Æutermes dubius n. sp. Entomol, Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913), 22 336 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Grosser Soldat. Koptlange: 2.0 1 WET NN PERD 09-214 em Länger der. Naseyv) vi Gentry RER os 113 Kopfbreiter 2 wise Rei inp Ed Tae lo Kopfhöhe . vb oc CNRS = oe dag 13 Betreffs der Kopfhöhe ist der Differenz zwischen Maxi- mum und Minimum sogar grösser als zwischen die oben zi- tierten Masse 0,85 und 0,66. Dadurch ist freilich nicht be- wiesen, dass die obigen Einteilungspunkte unbrauchbar sind, aber hierdurch istein Verdacht gegen dieselbe erweckt worden, ein Verdacht der nur durch zahlreichen Messungen beseitigt werden kann. Leider fehlt mir Material von den fraglichen Eutermes-Arten: E. trinervius, trinervoides und rhodesiensis. Eutermes (Trinervitermes) trinerviformis n. Sp. Grosser Soldat: Bei Benutzung von SJÖSTEDT's Bestimmungsschema zeigt es sich, dass diese Soldaten in der Nähe von Z, Zrinervoides kommt. Das 3. Glied der 14-gliedrigen Antennen ist aber etwas länger als das 4. (nicht gleich lang). Der Hinterrand der Fühlergruben liegt etwa an der Mitte des Kopfes. Die Kopfseiten sind stark abgerundet, die Nase von der Basis gegen die Spitze allmählig verengt. Kopf braungelb, mit schwarzbrauner Nase. Pronotum vorn (mehr oder weniger) deutlich ausgerandet. Körperlänge cris, a OR 5,5 mm Kopilange™ m. ee er en 2 zee Tange lderuNase Tan kl Sie SER og In Kopfhreite „st: landa RER 251,48 015 Kopfhöher Sep Sl re 0:87 ob Breite des Pronotums ca. . . . . 0,72 » Kleiner Soldat: Nach SJOSTEDT’s Schema sollte dieser Soldat in der Nahe von »Æ. geminatus kl. Nasutus» kommen, indem die mittleren Fühlerglieder dreimal so lang sind wie breit. Die vorliegenden Soldaten sind aber grösser. Kopf braungelb mit dunkler Nase, oval. Nase lang, bei- nahe zylindrisch. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied sehr, wenig länger als 4., aber bedeutend länger als 2. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 337 Korpenlaneer nee A, 455, mm Kopilangene cd de RC teem 1.822,01. » Tanger der) Nas MEME NO D Tr Koptbreite CN soups tls sehe cp 100,814 0,058, INOpLNONGE a på Sous. cielo PR PO ET — 068 2 Breite des Pronotums ca. . . . . 0,53 » Grossen Arbeiter. Kopf braun, mit hellen Kopfnähten, strohgelbem Clypeus und weisslichen Antennen, Körperplatten etwas gebräunt, sonst weisslich bis weisslich gelb. Kopf mit wenigen kurzen Borsten. Abdominaltergite dünn, fast microscopisch behaart, mit einer schwachen, hin- teren Borstenreihe. Kopf etwas langgestreckt, pentagonal. Sagittalnaht breiter als die Transversalnähte. Fontanelle wenig scharf begrenzt in der Sagittalnaht gelegen. Clypeobasale einwenig kürzer als seine halbe Breite, stark aufgetrieben. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied etwas länger als 2., 4. so lang wie 2.; 7. Glied am längsten. Pronotum sattelförmig, vorn recht stark eingeschnitten. IKorperlange 2 al en I IKODIPLCIL ERP A ee REED Breite des Pronotums@ . 222008 Kleiner Arbeiter: Färbung etwas heller als bei den grösseren Arbeitern. Behaarung dieselbe. Kopf etwas kürzer, pentagonal abgerundet. Kopfnähte, Fontanelle und Clypeus wie oben. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied kürzer als 2., aber unbedeutend länger als 4.; 4. und 5. etwa gleich lang. Pronotum vorn schwach eingeschnitten. Körperlänge . Sth ee kage 4 mm IKOPIDECIUCH bo nS. bled. on I SR RESTS 11,220 15 Brelle despEronotumSki fö sits 2 200557202 Fundort: Natal: Pinetown, Pieter Maritzburg. Zululand: »Junction» of Mfolozi. 338 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Eutermes (Trinervitermes) auriceps n. sp. Stimmt gut mit den synoptischen Angaben SJOSTEDT’s für Zrznervoides überein. Da aber diese Angaben nicht aus- reichen, um die Art zu definieren, beschreibe ich die Art als neu. Grosser Soldat: Kopf orange-gelb mit etwas gebräunter Nase. Nase allmählich verschmälert. Hinterrand der Antennen- höhlen etwa in der Mitte des Kopfes. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied entweder so lang wie 4. oder etwas länger als 4. Kopflangeier ee IE +. «+ 2,28—2,36 mm Lange (der ,NaSe 3.13 ,aue be 15) cps ogra — 225 D Kopibreite Le u. Sea ee Kopfhöher Er ana ner 0,84—0.,97 » Kleiner Soldat: Färbung wie bei den grösseren Sol- daten. Hinterrand der Antennhöhlen hinter der Mitte des Kopfes. Antennen 14-gliedrig. 3. und 4. Glieder etwa gleich lang oder 3. undeutlich länger als 4. Mittlere Fühlerglieder nicht dreimal so lang wie breit (nur doppelt so lang wie breit). Kopflänge . Å Ta TEVEN SL OBEN 1,67—1,75 mm IBange der Nase se, me + O,91—0,95 » KopfDreitegem. re 0,72—0,8 » Kopkihohezee are: 0,53—0,65 >» Grosser Arbeiter: Kopf hell kastanienbraun mit deutlichen, hellen Kopf- nahten. Clypeobasale strohgelb, Antennen weisslich. Thorax gelblich. Hinterleib hell braun. Kopf mit einigen kurzen Borsten. Hinterleibstersie mi- croscopisch behaart. Kopf pentagonal abgerundet. Sagittalnaht breiter als die Transversalnähte. Transversalband mit zwei deutlichen runden Eindrücken nahe der Mittellinie. Clypeobasale fast so lang wie seine halbe Breite, stark aufgetrieben. Antennen 15- gliedrig. 3. Glied bedeutend länger als 2.; 4. undeutlich län- ger als 2. Pronotum vorn deutlich eingeschnitten. Körperlänge tye eget sees ers 4—4,5 mm Kopfbreite , , . enolic? cok Saye > Breite des PER SEN I Be » HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE, 339 Kleiner Arbeiter: Viel heller als die grossen Ar- beiter. Behaarung dieselbe. Kopf etwas stärker abgerundet. Antennen 15-gliedrig; 3. Glied kürzer als 2. und etwa so lang wie 4. Pronotum vorn schwach eingeschnitten. IKOEPELIAnge re 0 olathe Koptbreite.. & ss ee ale ee Oo Breiterdes PronotumsSy 2 re? Fundort: Natal: Pinetown, Pieter Maritzburg. Zululand: Lake Sibayi. Eutermes (Trinervitermes) bulbiceps n. sp. Grosser Soldat: Stimmt mit 4. Zrinerviformis vollständig überein, ist aber (viel) grösser. IXopflänger er see ee (a) 2555257 7 IHN: Tangerder Nas NON 720, TAT Kopi relte pm We an re aj 147,500) IKopihohere. ee 1,03 Lor » Arbeiter unbekannt. Bemerkung: Vielleicht ist diese Art nur eine grössere Rasse von Æ. /rmerviformis. Fundort: Natal: Pinetown. Eutermes (Trinervitermes) dubius n. sp. Grosser Soldat: Stimmt morphologisch vollstandig mit £. ¢rinervzformis überein und die Masse sind hauptsäch- lich auch dieselbe. IMO TaN REM a Rau cee 22709 — 2543 > anger dere Naseawu ulm tle, EE TAR 152500 2 Kopfbreitepap aa cote tones INTRA > Kopfhohes re en Os70—O0;00). 12 Kleiner Soldat: Stimmt morphologisch mit /. tri nerviformis überein, ist aber durchschnittlich kleiner: Koptlanger 2 2. 0.0.0.0 oo ee aan anser deta Nasen NE SET oror— 1,030 IKopfbreitene a ARNO 76— 0,84 1 Kopfhöohegis Ges Ame a ste 20,53, 0,65 340 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Grosser Arbeiter: . Färbung und Behaarung wie bei Æ. Zrinervifor mis. Kopf breit pentagonal abgerundet. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied kaum bemerkbar länger als 2.; 4. so lang wie 3. Pronotum vorn sehr wenig eingeschnitten. Körperlänger +. ts. fe ta phe louise föl feg Anz Kopfbreite: suis ons inde $n) ay is) Zen Breite des Pronotums : .-°. ... . 0,68 » Kleiner Arbeiter: Wie die grossen Soldaten aber kleiner: | Korperlange, sare Ds sn Kopfbreitern mW: ne ee en che Geen eed Breite des/Pronotums ss = cs EL Fundort: Natal: Avoca. Bemerkung: Diese Art ist vielleicht nur eine. Rasse von E. trinerviformis. Eutermes (Trinervitermes) dispar SJÖST. f. zuluensis n. f. Imago: Kopf kastanienbraun, gegen den Nacken und an.den Seiten heller. Clypeobasale und Antennen rostgelb. Thora- calnota, Abdominalsternite in der Mitte und Beine hell gelb. Abdominaltergite kastanienbraun. Seitenteile der Abdominal- sternite schwach gebräunt. Flügel gelblich, mit braunen Rippen und gelbbraunem »Subcostalstrich». Kopf ziemlich dicht kurzhaarig, Abdominaltergite dicht behaart. Kopf breit oval, nach vorn verschmälert, in der Mitte flach bis eingedrückt. Augen recht stark vorstehend. Ozellen gross, von den Augen sehr wenig getrennt. Fontanelle deut- lich, dreieckig. Clypeobasale etwas kürzer als seine halbe Breite, ziemlich stark gewölbt. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied etwas (wenig) länger als 2.; 4. etwa so lang wie 2. Pronotum schmäler als der Kopf. Vorderrand gerade. Vorderecken stark abgerundet, etwas ausgehöhlt. Hinterrand etwas eingebuchtet. Mesonotum breiter ausgerandet als Me- tanotum. Hinterecken stumpf dreieckig. Mediana dem Cu- bitus genähert, einfach oder mit 1—2 Apicalästen. Cubitus HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 341 mit (ca.) 11 Zweigen, von denen die 6—7 inneren verdickt sind. PAPE ICE AMUN Men um » ohne » er NE CPL » » ders Nordertlugel la cs sia een oes » Breite » » RR N PE RS 2 ODE AN? Koptlänge, "sith ies. Abs cee Do Kopfbreiteud. u rue AN Peas arse a? Breiten des: LOnOLUMS alu zo ARE waa ee Bla ee tele aston er SN O7 CR Grosser Soldat: Æ. dispar sehr ähnlich, Nase jedoch deutlich kürzer als bei £. dispar. Hinterrand der Antennen- höhlen deutlich vor der Mitte des Kopfes gelegen. Deutlich kleiner als Æ. dispar. | Kopflänge . . . 1,71— 1,98 mm | | E. zuluensis E. dispar | E. disparoides 1,86—2,01 mm 2,09 mm | I | | 1503 STÖN 1,18 » | 0,95—1,06 » Lange der Nase . „| 0,84—0,95 » 1,03 » 0,8 —0,95 » Kopfbreite an Kopfhöhe , ; | 0,76—0,84 » 0,76 » 0,68—0,8 » Kleiner Soldat: Kleiner als bei &. dispar. E. zuluensis | E. dispar | E. disparoides | | | | Kopflänge . . . . . | 1,22—I,4r mm | Ir mm | 1,18—1,25 mm Länge der Nase . „| 0,57—0,72 » | 0,76 » | 0,61— 0,65 » Kopfbreite ee] 0,49— 0,53 » | 0,49 » | 0,46—0,49 » Kopfhöhe . . . . . | 0,38—0,42 » | 0,42 ? | 0,34—O,4r > turossier Arbeiter: Kopf hellbraun. Kopfnahte hell. Clypeobasale hell gelb- lich. Antennen weisslich. Thorax gelblich. Abdominalter- gite etwas gebräunt. Kopf sehr dünn kurzhaarig. Abdominaltergite dünn microscopisch behaart. Kopf pentagonal abgerundet. Fontanelle undeutlich be- grenzt, gross. Transversalband vorn eingedrückt. Clypeo- basale etwas kürzer als seine halbe Breite, ziemlich stark gewölbt. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied deutlich länger als 2.5 4. unbedeutlich kürzer als 2; 5. etwa so lang wie 2. 342 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Pronotum vorn ausgeschnitten. ' Körperlänge oc 5 le ek ee oe rs 4 mn! Kopibreite tt. ce ve) tele EUR Tre » Breite (des (Pronotums) EEE eee Lon » Kleiner Arbeiter: Färbung heller als bei den grös- seren Arbeitern. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied so lang wie 2. und etwas länger als 4., das das kleinste ist. Pronotum vorn nicht eingeschnitten. Korperlange Du... Gel 3 ae Koptbreite im, 11204 IHR EU Tose |» Breiter dese Pronotums assy „2 0,51» Fundort: Zululand: Mfolozi drift, Mkosi. Eutermes (Trinervitermes) dispar f. disparioides n. f. Grosser Soldat: Stimmt sehr gut mit £4. dispar, die Nase ist aber kürzer und der Hinterrand der Fühlergruben liegt deutlich vor der Mitte des Kopfes. Ausserdem ist disparoides deutlich kleiner. Kopilange Hin). REN Sr Pam Te 08 eal Wane endenINasey eta. a. u MC MO 0:05 KOPIDIEILER EC Er ene ae mee D SONT à Kopfhohe ee. 4.) MERE =470,68-—0;8 » Kleiner Soldat: Viel kleiner als Æ. azspar. Hinter- rand der Antennalhöhlen genau in der Mitte des Kopfes. Kopf von oben gesehen gegen die Fühlergruben schwach verbreitet. 3. Fühlerglied der 12-gliedrigen Antennen etwa so lang wie 4., das so lang ist wie das 5.; 4. Glied länger als 2. Kopilänpe MMM fee el N MAULSITS —T,25° UN) Länge (der! Nase IR NC 20,6 00? Kopfbreiten. gee fö CRM EM 0460,49 Kopfhöhe.z. u, „re RE MO Olan Grosser Arbeiter: Stimmt mit 4. suluensis vollstän- dig überein. Körperlänge. MR ER ed SRI) Kopipreiten Me NUE PR NE ate 1,22 » Breite des PronotUums 4... 000 eke 0,7 » HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 343 Kleiner Arbeiter: Stimmt mit 4. suluensis überein. Å INOTDEr langen. Re cm TT A Ce Ses TILITE 0 Kopibrelten "22100 se + 0,99 » Breitefdes#Pronotumstt. lane Jake MO 12000 Fundort: Zululand: Mhlazinga. Eutermes (Trinervitermes) ruficeps n. sp. Grosser Soldat: Kopf rotbraun, mit dunkler Nase und heller Nasenspitze. Hinterleibstergite braun. Thoracalnota hellgelb, mit bräun- lichen Rändern. Kopf fast kreisrund. Nase relativ kurz, recht dick kegel- formig. Stirnprofil fast gerade. Antennenhöhle fast in der Mitte des Kopfes gelegen oder einwenig vor der Mitte. An- tennen meistens 13-gliedrig (selten 12-gliedrig (E. segelli?)). 3. Glied etwa so lang wie das Basalglied und fast doppelt so lang wie 2., das so lang ist wie 4. und unbedeutend kürzer als 5. (Wenn 12-gliedrig 3. und 4. Glied etwa gleich lang.) Vorderlappen des Pronotums kurz, flach bogenförmig begrenzt, vorn in der Mitte mehr oder weniger undeutlich eingeschnitten. ROHAN ea 22:06 225mm: Tangetderu Nase | tates tye 0:05 — Ter » KKopfpreitel a. u. ur CU eg > ICOM ENOHE Mey Ware NO ON En: > Kleiner Soldat: Kopf braun. Färbung sonst wie oben. Kopf oval, nach vorn deutlich verschmälert. Stirnprofil sehr schwach konkav. Nase kegelförmig. Antennalhöhlen etwa in der Mitte des Kopfes gelegen. Antennen 12-gliedrig. 3. Glied etwa so lang wie das Basalglied, ungefähr doppelt so lang wie 2., und nur wenig länger als 4. Vorderlappen des Pronotums nicht eingeschnitten. Kopflangemerı a ee sn 2450-07 Wang endera Nase 4 § ss 6 6 CHORD KOPIDEEILC RENE G15 5 teed te 000:05— 018 » IO pihOWE ey) Site eh is PR O5 0,05 344 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Grosser Arbeiter: Kopf braun mit hellen Nähten, Clypeobasale und An- tennen. Thorax gelblich. Abdominaltergite bräunlich. Kopf sehr spärlich, fast microscopisch behaart. Abdo- minaltergite mit microscopischen Haaren. Kopf pentagonal abgerundet. Kopfnähte deutlich. Fon- tanelle dreieckig. Stirn vorn flach. Clypeobasale etwas kürzer als seine halbe Breite, stark aufgetrieben. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied etwas länger als 2., 4. Glied kurz. Pronotum vorn etwas ausgeschnitten. Korpertangeica m 2 u ehe Ce 3,5—4 mm Kopfbreite SEIEN SER lop ekke . 1,37 » Breitenidesuibrenotumsen mela to NO 68 » Kleiner Arbeiter? Wie der grosse, aber etwas kleiner. Kiörperlängefcans fei: shea ne 3 mm Kopfhreite sur . Teen ok STONE MISES UE Breite desphronotums À ER AROS AA IE Fundort: Amani, gesammelt von Dr. MARSTATT (Mu- seum Stuttgart). Bemerkung: Da ich Æ. segelli nicht persönlich kenne, wage ich nicht den Artwert von 7wficeps bestimmt behaupten. E. ruficeps besitzt als grosser Soldat normal 13-gliedrige An- tennen, wärend Æ. segelli 12-gliedrige besitzen soll. Sonst stimmt Z. ruficeps mit SJOSTEDT’s Beschreibung von Æ. segelli gut überein. Eutermes (Trinervitermes) Roseni n. sp. Grosser Soldat: Kopf braungelb. Nase kaum dunkler. Kopf breit oval. Nase lang, kegelförmig verschmälert. Hinterrand der Antennalhöhlen etwa in der Mitte des Kopfes gelegen. Stirnprofil konkav. Antennen 13-gliedrig. 3. Glied sehr deutlich länger als 4. und noch länger als 2. Koptlanger pie Grosser Arbeiter: Kopf braun mit hellen Nähten, Clypeobasale und An- tennen. Thorax und Beine gelblich. Hinterleibstergite braun. Behaarung des Kopfes und der Abdominaltergite fehlt. Kopf pentagonal abgerundet. Fontanelle 3-eckig, un- deutlich begrenzt. Transversalband vorn mit grübchenför- migen Eindrücken. Clypeobasale etwas kürzer als seine halbe Breite, recht stark aufgetrieben. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied viel länger als 2.; 4 etwa so lang wie 2. Pronotum mit grossem Vorderlappen, vorn nicht oder sehr wenig eingeschnitten. ROSES LME CSM G6 9 6 AS Sm IKOPMOREMES RER TC CRE TC 15200 Breiter des: Pronotums) ® CN 2. 0,76 oo» Kleiner Arbeiter: Wie der grosse, aber kleiner. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied so lang wie 2.; 4. kurz. LIMO DETAINEE PANNE RCE EE NERO ASS RODHAPEBLLE ENORME Celeron red TEL » Breitendest Bronotums „ln MENU AO 65 1,2 Fundort: Rhodesia. Eutermes (Trinervitermes) Erythreæ n. sp. Grosser Soldat: Steht Æ. dispar sehr nahe, ist aber durchschnittlich grösser. Nase kegelförmig. Antennalhöhlen deutlich vor der Mitte des Kopfes, Antennen 13-gliedrig. 3. Glied etwa so lang wie das Basalglied, mehr als doppelt so lang wie 2.; 4. Glied etwas länger als 2. 346 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. 9 Kopflanpe este foire. EI 2,09 — 2,4 DI Länge ‘der Nase 2... 222. je OOS = LL > Koptbreite,. oc oc dns beska eke lage 8 Kopihohe — d er er fe” RE EN ee COO 0,007 07 Kleiner Soldat: Steht azspar nahe. Kopf gelbbraun, mit dunkler Nase. 3. Fühlerglied viel länger als 2. und etwas länger als 4. Antennalgruben etwa in der Mitte des Kopfes gelegen (oder unbedeutend hinter der Mitte). Koptlange ER Nr Dee DS 44 — 2 0m Tange der Nase, nr ee 22 220.00,76 » Kopfbreite (im u. EE ATEN 0 61— 0,05 Kopihobearinei. TERME SER 10540 » Grosser Arbeiter: Von E. dspar kaum verschieden. Antennen 13-gliedrig. 3. Glied unbedeutend länger als 2.; A. kürzer mise: Pronotum vorn wenig ausgeschnitten. Körperlangen. as seen) Kopfbreiterert ET MS 1 Breite des Bronotumisyen Es PE NO CB Fundort: Erythrea (ESCHERISCH coll.). Abyssinien (Y. ROSEN leg.). Eutermes (Trinervitermes) kalaharicus n. sp. Syn. Zutermes trinervius Rams. Silvestri in SCHULTZE’s Reisewerk. Grosser Soldat: Steht £. dspar sehr nahe, ist aber deut- lich grösser. 3. Glied der Antennen bedeutend grösser. Kopf gelbbraun, Nase etwas dunkler. Kopf stark abge- rundet. Nase fast zylindrisch, von der Lange des übrigen Kopfes. Antennen 13-gliedrig oder durch unvollständige Trennung des 3. Gliedes 14-gliedrig. 3. Glied viel länger als 2. (mehr als doppelt) und bedeutend länger als 4., ebenso bisweilen etwas länger als das Basalglied. Stirnprofil deutlich konkav. Pronotum vorn kaum ausgerandet. Kopflange a sen te oc por ono ea 232, m Mangerder Nasen me sm dee des LS TO OT EEE ICODIDIEILE Sets uc. cl TAT zu Kopfhöher ob >. er svs CR M0 70-084 AN HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 347 Kleiner Soldat: Steht Æ. dispar nahe, ist aber grösser. Färbung wie oben. Kopf langgestreckt oval, mit fast parallelen Seiten. Nase lang, zylindrisch, unbedeutend länger als der übrige Kopf. Antennen 12.gliedrig. 3. Glied mehr als doppelt so lang wie 2. und etwas länger als 4. Sowohl 3. wie 4. Glied bisweilen mit Andeutung von Zweiteilung. FFOPTlÄNE CE er NT 26 ET REIT Tanzen ders Naserı coe oe tr cud we OSS SO vad Kopibreite ce Si nn ru ee el O557——O: Gre [ROOM AKO NES gf SG Brg RE cio bs 0 16— 01012 Grosser krrbeiter: Kopf braun mit hellen Kopfnähten, Clypeobasale und Antennen. Körper weisslich bis etwas rostgelblich. Behaarung der Oberseite fehlt fast vollständig. Kopf pentagonal abgerundet. Fontanelle dreieckig, gross. Transversalband vorn recht stark eingedrückt. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied so lang wie 2.; 4. etwas länger als 3. Pronotum vorn kaum eingeschnitten. Köorperlangen en ns eo nm) IXopfbreiteg RE Ne. obs SN KEN SING > BreitendeswPronotumse a a a or Kleiner Arbeiter: Färbung und Behaarung wie oben. Kopf nach vorn stärker verbreitet als bei den grösseren Arbeitern. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied etwas kürzer als 2.; 4. etwa so lang wie 2. ISörperlangese SV RS AS TT ISOPIDLeIte RE NE ee 1,33 » Brelte des Pronotumse AMEN à 0,72 » Fundort: Kalahari (SCHULTZE). Um die Bestimmung der so überaus schwierigen 7yzxer- vitermes-Arten zu erleichtern, teile ich hier eine synoptische Ubersicht mit. Fiir diejenigen Arten, welche ich nur von Beschreibungen kenne, reserviere ich mich aber hier aus- drücklich. 348 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Ubersicht der Arten von Trinervitermes. Kleinere Soldaten. Antennen 12-gliedrig. A. Kopf von oben gesehen kreisrund oder kurz oval, nach vorn etwas verengt. Nase und Oberseite des Kopfes AHN Cae in derselben Linie; Kopf 1,9 X 0,82 mm. E.tchadensis Sjöst. KI. Soldat, B. Kopf von den Seiten zusammengedrückt, langgestreckt oval bis abge- rundet rektangulär, nach vorn bisweilen verengt. a. Das 4. Fühlerglied kürzer als das 2. Kopflänge 1,25—1,30 mm. Hinterrand der Fühlergruben weit hinter der Mitte des Kopfes ge- legen 15:10. (Antennen oft 13-gliedrig.) VE. gemellus Sjöst. KI. Soldat. aa. Das 4. Fühlerglied länger als das 2. b. Kopflange mehr als 1,4 mm. Kopfbreite mehr als 0,55 mm. c. Hinterrand der Fühlergruben fast in der Mitte des Kopfes. d. Grössere Arten: Kopflänge 1,56—1,66—1,68 mm. Kopf- breite 0,60—0,65 mm. e. Breite des Kopfes 0,6 mm. SE. brutus S;öst. Kl. Sold. E. rhodesiensis S)6st. Kl. Sold. ee. Breite des Kopfes 0,65 mm. Pronotum vorn einge- schnitten. “E. bettonianus Sy 6st. Kopflange 1,56—1,67 a Kopfbreite 0,68—0,8 mm. E. ruficeps n. sp. Kl. Sold. YE. Segelli Sjöst. Kl. Sold. dd. Kleinere Arten: Kopflange 1I,44—1,52 mm. Kopfbreite 0,61—0,65 mm. VE. Erythreae n. sp. Kl. Sold. cc. Hinterrand der Fühler hinter der Mitte des Kopfes. d. Grösser: Kopflange 1,60—1,67 mm. Kopfbreite 0,61—0,65 mm. Antennenhöhlen zieml. weit hinter der Mitte [25 : 19; 23— 20]. E. Roseni n. sp. Kl. Sold. dd. Kleiner: Kopflänge 1,48—1,56 mm. Kopfbreite 0,57—0,61, [Nasenverhältnis 21:18 à 10.] E. kalaharicus n: sp. Kl. Sold. bb. Kopflänge bis 1,41 mm. Kopfbreite bis 0,55 mm. c. Hinterrand der Fühlergruben in der Mitte des Kopfes oder unbedeutend vor oder hinter der Mitte [15:17 17: 16; 16: 16; 16:15; 19;18 etc.). d. Grösser: Kopfbreite 49753 mm. Kopflänge 1,22—1,4r mm. E. zuluensis n. sp. Kl. Sold. dd. Kleiner: Kopfbreite 0,46—0,49 mm. Kopflange 1,18—1,25 mm. VE. disparoides n. sp. Kl. Sold. ee. Hinterrand der Fühlergruben (etwas) hinter der Mitte des Kopfes [20: 17; 24:20, 18; 24:18; 24:15]. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 349 d. Antennenhöhlen wenig weit nach hinten gelegen. [20:17; 24:20.] Kopflänge 1,3—1,41; Kopfbreite 0,49 —0,; mm. 4. Glied der Antennen so lang wie 5. VE. dispar Sıöst. KI. Sold. dd. Antennenhöhlen mehr nach hinten gelegen [24: 18, 24:15]. Kopflänge 1,3 mm. 4. Glied der Antennen deutlich länger als 5. E. rapulum Sjöst. Kl. Sold. Antenmen ı3-gliedrie. A. 3. Glied länger als das Basalglied. a. Kopf rotbraun mit dunkler Nase. 2. Glied der Antennen so lang wie 4. Kopflänge 1,5 mm. VE. oeconomus TRAG. aa. Kopf dunkelbraun. Nasenspitze heller. 2. Glied der Antennen kürzer als 4. Kopflänge ca. 1,79 mm. Kopfbreite 0,84 mm. E. Holmgreni v. Rosen. B. 3. Glied so lang wie das Basalglied. 4. Glied kürzer als 2. Kopflänge I,25—I,30 mm, Hinterrand der Fühlergruben weit hinter der Mitte des Kopfes (25 : 15). VE. gemellus SJöst. Antennen 14-gliedrig. A. Mittlere Fühlerglieder dreimal so lang wie breit. a a. Kopflange 1,68—1,7 mm. Kopfbreite 0,66 mm. E. geminatus Was. aa. Kopflange 1,82—2,or mm. Kopfbreite 0,84—0,95 mm. Kopfhöhe 0,61 —0,68 mm. VE. trinerviformis n. sp. Kl. Sold. B. Mittlere Fühlerglieder nicht dreimal so lang wie breit. a. Kopfhöhe 0,49 mm. Kopflänge 1,7 mm. E. trinervius Rams. Kl. Sold. aa. Kopfhöhe 0,53—0,65 mm. b. Kopf hellgelb mit dunkler Nase. Durchschnittlich kleiner: Kopflänge 1,67—1,75 mm. Kopfbreite 0,72—0,3, mm. ME: auriceps n. Sp. bb. Kopf gelbbraun mit etwas dunkler Nase. Durchschnittlich grösser: Kopflänge 1,71—1,82 mm. Kopfbreite, 0,56—0,84 mm. VE. dubius n. sp. Kl. Sold. Grössere Soldaten: Antennen ı2-gliedrig. Kopf braunrot. Stirnprofil fast gerade. Antennengruben deutlich vor der Mitte des Kopfes gelegen. N . A. Stets 12-glidrige Antennen. E. Segelli Sjöst. Gr. Sold. B. Nur bisweilen 12-gliedrige Antennen. VE. ruficeps n. sp. Antennen 13-gliedrig. A. 3. Glied der Antennen ein wenig langer als das Basalglied. a. Fühlergruben vor der Mitte des Kopfes. Kopf blassgelb. Kopflange 1,6—1,7 mm. Kopfbreite 1—1,r mm. VE. terricola TRAc. Gr. Sold. 350 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. aa. Fühlergruben hinter der Mitte des Kopfes (40:33). Kopf rotgelb. Kopflänge 2,4, mm. Kopfbreite 1,4 mm. Pronotum vorn in der Mitte etwas ausgerandet. " E. brutus Sjöst. Gr. Sold. B. 3. Glied der Antennen etwa so lang wie das Basalglied. a. Hinterrand der Fiihlergruben deutlich hinter der Mitte des Kopfes gelegen. Pronotum vorn nicht ausgeschnitten. b. Nasenpartie des Kopfes länger [32:28]. Kopflänge 2 mm. Kopf- breite 1,,—1,2 mm. Kopfhöhe 0,65 mm. Ÿ E. pius Sjöst. Gr. Sold. bb. Nasenpartie kürzer [29:27]. Kopflänge 1,25 mm. Ÿ E. gemellus Sjöst. Gr. Sold. aa. Hinterrand der Fühlergruben fast in der Mitte des Kopfes gelegen. b. Vorderrand des Pronotums etwas eingeschnitten. c. Nase kegelförmig. Stirnprofil fast gerade. Kopffarbe braun- rot, mit dunkler Nase. Kopflänge 2,06—2,28 mm. Kopf- breite I,ıı—I,2g mm. Kopfhöhe 0,8—1 mm. “E. ruficeps n. sp. Gr. Sold. [ec. Nase zylindrisch. Kopflänge 2,13—2,32 mm. Kopfbreite I,i—1,25 mm. Kopfhöhe 0,76—0,84 mm. VE. kalaharicus n. sp. Gr. Sold.] bb. Vorderrand des Pronotums nicht eingeschnitten. c. Nase kegelförmig (schmal). d. Kleiner: Kopflänge 2—2,o9,mm. Kopfbreite 1,18 mm. E. dispar Sjöst. Gr. Sold. dd. Grösser: Kopflange 2,24—2,39 mm. Kopfbreite 1,22—1,25 mm. VE. Roseni n. sp. Gr. Sold. cc. Nase fast zylindrisch. Kopflänge 2,13— 2,32 mm. Kopfbreite I—1,25 mm. Kopfhöhe 0,76—0,84 mm. Y E. kalaharicus n. sp. Gr. Sold. aaa. Hinterrand der Fühlergruben vor der Mitte des Kopfes gelegen. b. Vorderrand des Pronotums nicht eingeschnitten. c. Grösser: Kopflänge 2,09— 2,43 mm. Kopfbreite I,14—1,37 mm. Kopfhöhe 0,8—0,99 mm. VE. Erythreæ n. sp. Gr. Sold. cc. Kleiner: Kopflänge 1,86—2,or mm. Kopfbreite 1,03—1,18 mm. < Kopfhohe 0,74—0,8r mm. E. zuluensis n. sp. Gr. Sold. cec. Noch kleiner: Kopflange 1,71—1,98 mm. Kopfbreite 0,95— 1,06 mm. Kopfhöhe 0,66—0,78 mm. E. disparoides n. sp. Gr. Sold. bb. Vorderrand des Pronotums deutlich eingebuchtet. c. Kopflange 2,25 mm. Kopfbreite 1,4 mm. Stirnprofil konkav. ZE. bettonianus Sjöst. Gr. Sold. cc. Kopflänge 2,06—2,28 mm. Kopfbreite 1,11—1,29 mm. Stirn- profil fast gerade. Kopf rotbraun. Antennen bisweilen 12- gliedrig. V E. ruficeps n. sp. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 351 AnitenmensnAa-.oliedrie. A. 3. Fühlerglied viel länger als 4., etwa doppelt so lang wie das 2.: Hin- terrand der Fühlergruben vor der Mitte des Kopfes gelegen. Kopf rostbraun. “ E. geminatus SJöst. Gr. Sold. B. 3. und 4. Glied gleich lang oder 3. nur wenig länger als 4. a. Hinterrand der Fühlergruben an oder hinter der Mitte des Kopfes gelegen. b. Kopf niedriger: ca. 0,66 mm. hoch. “E. trinervius Rams. Gr. Sold. bb. Kopf höher: 0,76—1.r mm hoch. c. Nase fast zylindrisch, Kopf von den Seiten etwas zusammen- gedrückt. Kopflange 2,2—2,3 mm. Kopfbreite 1,22 mm, Kopf- höhe 0,85 mm. “E. rhodesiensis Sjöst. Gr. Sold. cc. Nase schmal kegelförmig. Kopf stark abgerundet. d. Kleiner; Kopflänge 2,59—-2,62 mm. Kopfbreite 1,14—1,48 mm. Kopfhöhe 0,76—I,c6 mm. e. Kopf hell rotgelb mit dunkler Nase. Kopflänge 2,28 — 2,36 mm. Kopfbreite I,22—I,33, mm. Kopfhöhe 0,84 —0,9r mm. E. auriceps n. sp. ee. Kopf hellbraun mit dunkler Nase. Kopflänge 2,09— 2,62 mm. Kopfbreite 1,14—1,48 mm. Kopfhöhe 0,7— 1,06 mm. VE. trinerviformis n. Sp. SE: dubius n. sp. dd. Grösser: Kopflänge 2,5;—2,77 mm. Kopfbreite 1,44—1,56 mm. Kopfhöhe 1,03—1,r mm. Ÿ E. bulbiceps n. sp. aa. Hinterrand der Fühlergruben vor der Mitte des Kopfes, Kopflänge 1,9 mm. Kopfbreite 1.2 mm. E. rapulum SJÖST. C. 3. Glied (etwas) kleiner als 4. a. Kopf rotgelb mit dunkler Nase. b. Kopflänge 2,1 mm. Kopfbreite 1,4 mm. E. oeconomus TRAG. bb. Kopflänge 2,66 mm. Kopfbreite 1,55 mm. 3. Glied halb so lang wie 4. VE. tchadensis Sröst. aa. Kopf braun mit heller Nasenspitze. Kopflänge 2,39 mm. Kopfbreite 1,48 mm. y E. Holmgreni v. Rosen. Miro-Capritermes-Reihe. Gattung Apicotermes n. g. HOLMGR. Apicotermes Trägärdhi n. sp. HOLMGR. Imago: Schwarz. Clypeobasale schwarzbraun. Antennen dunkel- braun, hell geringt. Spitze der Tibien und basale Tarsen- glieder weisslich. Vordere Abdominalsternite in der Mitte hell. Flügel basal gebräunt, apical hyalin. Entomol. Tidskr. Ärg. 34. H. 2-4 (1913). 23 352 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Kopf microscopisch behaart, mit längeren Borsten. Ubri- ger Körper ziemlich dicht und steif behaart. Kopf fein chagriniert, matt, breit oval, nach vorn ver- schmälert. Facettenaugen klein, vorstehend. Ozellen klein, von den Augen um ihren doppelten Durchmesser entfernt. Fontanelle sehr gross, oval, schneeweiss. Stirn um die Fon- tanelle stark eingedrückt. Von der Fontanelle geht eine längliche Erhebung nach vorn. Transversalband vorn in der Mitte deutlich eingedrückt. Clypeobasale fast so lang wie seine halbe Breite, stark aufgetrieben, jederseits mit einer hellen Punkt, hinten stark konvex, vorn gerade begrenzt. Antennen 16-gliedrig. 2. Glied so lang wie 2. + 4. 3. kürzer als 4., 5. etwas länger als 4. Pronotum schmäler als der Kopf, kürzer als seine halbe Breite, fast halbmondförmig, mit relativ breitem Hinterrand, der in der Mitte deutlich eingeschnitten ist. Mesonotum hinten breit, und ziemlich tief ausgeschnitten. Metanotum hinten breit, wenig eingebuchtet. Vorderes Randfeld der beiden Flügelpaare basal ungewöhnlich breit. In diesem Feld ver- läuft der Radius, der an der Vorderflügeln recht lang ist und ein Paar vorderen Zweigen besitzt. An den Hinterflügeln ist der Radius kürzer, aber sehr deutlich. Radiussector der Vorder- flügel kräftig. Feld zwischen Radius sector und Mediana recht stark netzartig geadert, dadurch dass die Mediana vordere Zweige abgibt. Mediana der Vorderflügel frei von der Schuppe, die der Hinterflügel von der Basis des Radius sec- tors. Mediana mit 5—-6 Zweigen, Cubitus mit 12—16 dicht- stehenden Zweigen. (Eigentlich nur 10 Hauptzweige, von denen mehrere nochmals verzweigt sind.) Zweige mit Aus- nahme der 3—4 äusseren alle verdickt. Vordertibien mit 3, Mittel- und Hintertibien mit zwei Apicaldornen. Kang enmut ING Gs er rt » ohne » TOR TT I EC) » » der pViorderilugel EE ER ER ETES eee Breite » » ot Fö Wel Melo Ven Fo loo eno 23 TS » > HMinterflipelm 6 piece) 23560058 Kopflänge,. Guara te septa er ET ce Bears 00 ER Kopfbreite, 5. 1. 402 Sm li pt nee oe Sie LACORS Breiter des /Pronofiims pes. PEER ET 0 Länge » » N O7 a hy HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 353 Soldat: Kopf gelb bis rotgelb nach vorn dunkler. Körper weiss- gelb bis graugelb. Kopf langgestreckt, viereckig, etwa ein halbmal länger als breit, nach vorn sehr wenig verschmälert, relativ flach. Stirn flach und etwas dreieckig eingedrückt. Fontanelle klein, deutlich, ohne behaarte Umgebung. Clypeobasale von der Stirn nicht deutlich begrenzt. Clypeoapicale ziemlich klein. Oberlippe ziemlich breit zugenförmig mit einer kurzen, rund- lichen, weissen, behaarten Spitze. Oberkiefer kurz und sehr kräftig. Spitze recht stark eingebogen. Spitzen- und Mittel- teile des linken Oberkiefers mit 3 Zahnhöckern, von denen der äussere am grössten ist und etwa in der Mitte des Api- calteils der Mandibel liegt. Basalteil gross, mit einem kräftigen Basalhöcker. Rechter Oberkiefer mit zwei schwachen Zahn- höckerchen im Mittelteil, mit einer kurzen, kleinen Molarecke und hinter dieser mit einem Basalteil mit einem kleinen nach vorn gerichteten Rudimentärzahn. Antennen 14-gliedrig; 3. Glied etwa halb so lang wie 2., 4. etwas kürzer als 2. Pronotum gelbchitinisiert, schmäler als der Kopf, flach satterförmig, mit grossem Vorderlappen, vorn und hinten etwas ausgerandet. Hinterleib mit dunkel durchscheinendem Darm- inhalt. Cerci kurz. Styli fehlen. Vorderhüfte mit einem vorderen zahnartigen Vorsprung. Körperlänge nm Opiate Operkieterne ze ea: » » ohne » CO NGO! rome lo CEE EN IKODIDIEITE nn ae nn os a) Breiten desu Pronotuimser ze Arbeiter: Kopf (sehr) breit, beinahe kreisrund, hell gefärbt. Fon- tanellplatte etwa in der Mitte des Kopfes. Clypeobasale sehr gross, sehr stark aufgetrieben, so lang wie seine halbe Breite. Erster Zahn der Oberkiefer grösser als 2., aber nicht sehr gross. Antennen 15-gliedrig; 3. Glied kurz. Pronotum mit sehr grossem Vorderlappen, sattelförmig. Cerci klein, Styli fehlen. Vorderhüfte mit einem grossen zahnartigen Vorsprung. os) on + ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1913. Körpenlange :s u AR ARE ME CONTE Kopibreite, est er a ae RP ILE iS Breite, des ÆrTONOPUMS NN 2, ron Fundort: Zululand: Mkosi #°/11 1905. Gattung Mirotermes (SILv.). Mirotermes (Cubitermes) suluensis n. sp. Imago (Königin): Dunkel kastanienbraun. Clypeobasale gelblich hellbraun. Antennen weisslich gelb. Vordere Abdominalsternite in der Mitte heller, Kopf fast ohne Haaren. Abdominaltergite fein behaart. Kopf breit oval, nach vorn etwas verschmälert. Augen ziemlich klein etwas vorstehend, Ozellen mittelgross, von den Augen um etwas mehr als ihren Durchmesser entfernt. Fontanelle deutlich, punktförmig, vor der Mitte des Kopfes gelegen. Vor der Fontanelle mit einem hellen Punkt. Trans- versalband sonst jederseits mit einer quergestellten hellen Linie und einem deutlichen Antennalfleck. Kopf in der Mitte und vorn recht stark eingedrückt. Clypeobasale so lang wie seine halbe Breite, recht stark aufgetrieben, hinten stark kon- vex, vorn gerade begrenzt. 1. Zahn der Oberkiefer viel länger als 2. Antennen ?gliedrig.! 2. Glied länger als 3. + 4. 3. Glied so lang wie 4., 5 etwas länger. 3., 4. und 5. dicker als 6. Pronotum gross, vorn etwas konkav, mit abgerundeten Vorderecken. Hinterrand breit, breit und deutlich ausgerandet. Meso- und Metanotum breit. Mesonotum viel breiter und tiefer ausgerandet als Metanotum. Hintere Prozessen beider fast rechteckig. Königin (jung): Korperlange = hte eat cee Se aspen ATS SL STEINS ae LAG Körperbreite a Eh Mea ET UE » Kopilänge,, si. avd GA. he Ed Basa 3 Kopibreite Min sa ee TE a Breitendes (Promotums! ys) oz Länge » » eo En 1 14 Glieder sind erhalten. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 355 Fundort: Ost-Zululand. Bemerkung: Steht M. dzlobatus nahe. Mirotermes (Cubitermes) natalensis n. sp. Imago: (9). Kopf dunkelbraun, Clypeobasale heller, graubraun. An- tennen graugelblich. Körpertergiten graubraun. Sämtliche Abdominalsternite in der Mitte heller. Flügel fast hyalin, schwach grau behauscht. Beine grauisch gelbweiss. Behaarung ziemlich dicht. Flügelmembran dünn kurz- haarig. Kopf sehr breit oval, nach vorn verschmälert. Facetten- augen relativ klein, vorstehend. Ozellen mittelgross, seit- wärts blickend, vor den Augen um ihren Durchmesser oder etwas weniger entfernt. Stirn um die Fontanelle wenig ein- gedrückt. Fontanalle hell, oval, in der Mitte des Kopfes gelegen. Clypeobasale etwa so lang wie seine halbe Breite, recht stark aufgetrieben, hinten stark konvex, vorn gerade begrenzt. Mediallinie schwach. 1. Zahn der Oberkiefer gross. Antennen 15-gliedrig. 2. Glied fast so lang wie 3. + 4.; 3. Glied kürzer als 4. Pronotum schmäler als der Kopf, vorn gerade, mit recht stark abgerundeten und etwas niedergebogenen Vorderecken. Hinterrand in der Mitte sehr deutlich eingeschnitten. Vorder- und Hinterteile des Meso- und Metanotums von derselben Farbe. Mesonotum vorn jedoch mit einem kleinen länglichen, hellen Fleck. Mesonotum hinten deutlich, aber :nicht tief eingeschnitten. Einschnitt des Metanotums sehr klein. Me- diana dem Cubitus etwas genähert mit 2—4 Apicalzweigen. Cubitus mit 10—12 Zweigen, von denen die äusseren ziemlich undeutlich sind. PanresmitsBlüselnera sr ra mm » ohne » En sites her 57 10350 0 Glam Vor derilus M a: » Breite » » Sede then sr a 2:03 OPHAD emis Nera rete A gg » ESO ED LEUTE ee NO a wa, 11,22 » Breitendesa Eronotums ae. 070,09 » Länge » » 53.5 loMoned oan Ose » 356 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Soldat unbekannt. Arbeiter: Erinnern sehr an den Arbeitern von M. szmplex. Die Gliederung der Antennen ist aber verschieden, indem 3., 4. und 5 Glieder nicht gedrängt stehen. 3. Glied so lang wie 4., 6. unbedeutend länger. Die Behaarung ist dunnnr als bei M. simplex. Körperlänge. .cit.os) eisen lag VID Kopfbreite, dela ua se. få CN TO RES Breiterdes Pronotumsım 0A Fundort: Natal: Amanzimtoti. Bemerkung: JZ. arboricola steht am nächsten. Mirotermes (Cubitermes) natalensis f. obscurus n. f. Imago: M. natalensis sehr nahe. Färbung durchschnitt- lich dunkler. Pronotum breiter, hinten kaum eingeschnitten. Einschnitt des Meso- und Metanotums kaum bemerkbar. Vor- derteil des Mesonotums ohne hellen Fleck. Antennen braun, hell geringt, 15(—16)-gliedrig. Flügel etwas braungelblich angehaucht. Clypeobasale sehr wenig heller als die Stirn. TLängenmit! Flugeln er wee et oe) ONE he ee » ohne » II HEFT. 76 » » der Vorderflügel st whee. ee » Breite » » > KOPHAN EE ME ua EP DE ae eee 20 D Kopfibreiter Va en N N DE eNO A Breite des! Pronotumsı mn RER 07 Länge » » SI cee eee ALOE Soldat unbekannt. Arbeiter: Grösser als M. natalensis. 3., 4. und Glieder der Antennen so lang wie breit, gleichlang. cn Körperlänge 1: Jef ct ge ee ee eee DL Koptbreite Fr MSN SE De Breitevdes Pronotumsy 2 2 0 se RO 0 RS Fundort: Natal: Charlestown. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 357 Mirotermes (Cubitermes) natalensis f. brevior n. f. Imago: Färbung wie bei der f. odscurus. Kleiner als dieser. Fontanelle punkt- oder spaltförmig, recht tief eingedrückt. Tange mit Riugeln®,. a vd 7222 70--10,5 mm » ohne » Re aE 6 » Länge der Vorderflügel . 9 » Breite » » ZPO > Kopilamgey Le aire 1,22 » ÉODIMONONE LME en 1,06 » Breiter dest PrODOPUMS ar. anaes O,yI » Länge » » 210001 oi EL € 0,53 » Soldat unbekannt. Arbeiter wie bei der Hauptart. Fundort: Zululand: Mkosi. rei Steines (Cubitermes) duplex n. sp. Imago (flügellos, d): Dunkel kastanienbraun, Clypeobasale, Antennen, Vorder- teile des Meso- und Metanotums etwas heller. Vordere Ab- domiualsternite in der Mitte hell. Oberschenkel und Tarsen gelblich, Tibien braun. Behaarung ziemlich dicht, etwas borstig. Kopf breit oval, nach vorn verschmälert. Facettenaugen kaum mittelgross, wenig vorstehend. Ozellen mittelgross, von den Augen um ihren Durchmesser entfernt. Fontanelle punkt- formig. Clypeobasale gross, so lang wie seine halbe Breite, stark gewölbt. Antennen 15-gliedrig (?). 3, Glied bedeutend kürzer als 2., und etwas kürzer als 4. Pronotum gross, vorn stark konkav, mit etwas vorsprin- genden Vorderecken. Seitenränder bogenförmig, Hinterrand deutlich ausgerandet. Mesonotum breiter und tiefer ausge- schnitten als Metanotum. Hintere Ecken abgerundet. BangegohnerEluselos Zr rer Mmm Kopfbreite .. 2e ae oat Ole ey eee BreitesdeswEronotums | ss ss sae 4) L693, > Lange » » el ce Bol 358 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Soldat: M. bilobatus sehr ähnlich aber deutlich grösser, mit grös- serem Kopf und stärker gebogenen, kräftigeren Oberkiefern. Oberlippenzinken länger und stärker divergierend. Pronotum vorn eingeschnitten. Körperlanger a dor cece EEE ER Fran Bern) Kopf mit 2 Oberkietern er NE PR ETES » ohne » a forties teeters es mi Kopfbreite , nt lee en thee rele ARE Breiteydes Pronotums s! at stella cc 00 0 Arbeiter: Kopf gelb, Korper strohgelb mit grau durchscheinendem Darminhalt. Behaarung ziemlich dünn. Kopf abgerundet. Fontanelle deutlich eingedrückt. Cly- peobasale gross, stark aufgetieben. Antennen 15-gliedrig. 3. Glied klein. Pronotum vorn nicht eingeschnitten. Körperlängenn., ost byl st ee A Oe ROAD. Kopfbreite 4 er » Bree erOnO LUIS st menue Bape oe Neotenen liegen vor. Fundort: Zululand: Mfolosi, »Junction», Mkosi. Mirotermes (Cubitermes) bilobatus HAV. Von dieser Art liegen Soldaten und Arbeiter vor. Fundort: Natal: Estcourt. Mirotermes (Cubitermes) truncatus n. sp. Imago (Königin und 3). Kopf schwarz(braun), Clypeobasale etwas heller, braun. Antennen hellbraun, hell geringt. Körperplatten braun, etwa von derselben Farbe wie Clypeobasale. Vordere Abdominal- sternite in der Mitte hell. Tarsen weisslich. Körperplatten etwas glänzend. Flügel gelblich-braun, ziemlich hell. Kopf und Thorax ziemlich dünn borstig behaart. Ab- dominaltergite ziemlich dicht kurzhaarig. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 359 Kopf breit oval, nach vorn etwas verschmälert. Facetten- augen klein, wenig vorstehend. Ozellen relativ klein, von den Augen um etwas mehr als ihren Durchmesser entfernt. Fontanelle punkt- oder spaltförmig. Kopf um die Fontanelle (deutlich) eingedrückt. Stirn nach vorn deutlich niederge- drückt, in der Mitte etwas schwach rinnenförmig eingesenkt. Clypeobasale so lang wie seine halbe Breite, recht stark ge- wölbt, nach hinten stark konvex, nach vorn gerade begrenzt. 1. Zahn der Oberkiefer viel grösser als 2. Antennen 15- gliedrig. 3. und 4. Glied am kürzesten. Pronotum gross, bisweilen deutlich breiter als der Kopf zwischen den Augen, länger als seine halbe Breite, etwas halb- mondförmig, mit bogenförmig konkavem Vorderrand, stark abgerundeten, niedergedrückten Vorderecken. Hinterecken kreisförmig abgerundet, bisweilen an den Seiten vorn durch eine kleine Einsenkung von den Seitenteilen des Pronotums abgetrennt (etwas lappig hervortretend), Hinterrand in der Mitte sehr deutlich eingeschnitten. Mesonotum hinten breiter und tiefer ausgeschnitten als Metanotum. Mediana mit 2—3, Cubitus mit 10—12 Zweigen, alle deutlich. Abdominalseiten mit wenig dicht gestellten Exudatborsten. (ON FISOrDELlaUBe cnc ir. arte de lis seis ck: nem KörperDreiten. tl ee ee » TWängendeseKopfes rn us! re ISA Breite » » CR aa Rö » IE TOMOCUMS er ten for, eee ONE? Länge » » oi eo ale ernten OZ ies (GahlkangesrmitsRluüselne. aw eee es) ee Lomo » ohne » OT dore OOM N re eS » 3 » der Vorderflügel RE De LOS RE Breite » » ste ae ewe SL TG UD KODEH tay =X SI Roth ae et a Ly Je IRopibreiteren sd Eau TES NE EMRE ELIS GED BECILERGeS ms ELONOLUIIS, Wrest een rg [EAT Cee ane: ee BENEN SA Secu BO bas. 10168 ER Soldat: Erinnert recht stark an JZ. dzlobatus, sankurensis und Schererz. Unterscheidet sich von Scherer? an den geraden Oberkiefern und der wenig tief eingeschnittenen Oberlippe mit den apical quer abgeschnittenen Zinken. Die Beschaf- fenheit der Oberlippe trennt die Art auch von sankurensts. 360 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Kopf gelb, deutlich braun angeflogen, nach vorn etwas mehr gebräunt. Oberkiefer mit Ausnahme der Basis rotbraun. Oberlippe und Antennen strohgelb. Körper gelblich-weiss. Hinterteile mit durchschimmerndem Darminhalt. Kopf nur mit einigen spärlichen Borsten und einem Bor- stenkranz um die Fontanelle. Abdominaltergite ziemlich dicht behaart. Kopf viereckig, etwas länger als breit, im hinteren Drittel mit einer kleinen Einsenkung an beiden Seiten. Hinterecken abgerundet. Mit einem wulstförmigen, abgerundeten Stirn- vorsprung, hinter dem der Kopf etwas konkav erscheint (in Profilansicht). Fontanelle gross unterhalb des Stirnvorsprunges gelegen, quer oval. Clypeobasale fast an der Fontanelle stiessend, etwas gewölbt, in der Mitte seicht gerinnt. Ober- lippe mit wenig divergierenden Seiten, in der Spitze verhalt- nismässig wenig ausgeschnitten, so dass die Vorderecken- spitzen nur wenig mehr als den Drittel der Oberlippenlange ausmachen. Zinkenspitzen stumpf, quer abgeschnitten. Ober- kiefer nur sehr schwach gebogen, fast gerade, sehr scharf zugespitzt, relativ schmal. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied etwa so lang wie 2.; 4. etwas kürzer als 3. Pronotum sattelförmig, vorn nicht eingeschnitten. Korperlances, 15 dör ME NO SN CETTE Kopitinit, Kiefern EEE EN RS ON » ohne » D ey Hej ell na ad rer ONE le 8 IKOPIDESITE MANN Rete DENON RER 5 CES Breitendes#PTONnOUMSSE PRE CR NO Se? Arbeiter: Kopf weisslich gelb. Körper weiss. Darminhalt durch- scheinend. Antennen gegen die Spitze schwach gebräunt. Kopf mit sehr dünnem Borstenkleid. Abdominaltergite ziemlich dicht kurzhaarig. Kopf breit oval, abgerundet, hinter den Antennen am breitesten, flach gewölbt, gegen den Clypeus etwas einge- drückt. Clypeobasale etwa so lang wie seine halbe Breite, stark gewölbt. Antennen 14-gliedrig. 3. Glied so lang wie 2.; 4. etwas kürzer als 3. Pronotum mit grossem Vorderlappen, sattelförmig, vorn nicht eingeschnitten. HOLMGREN : TBRMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE, 361 Körperlänge, zn. re. 455; DOU INODPIDLEItEN ee LT:031 > Breitegdes, Pronotumsgr 6 eter CIO 620 Fundort: Zululand: Krambonambi, Mhlazinga, Mfolosi. Mirotermes (Cubitermes) simplex n. sp. Soldat; Kopf braungelb, nach vorn unbedeutend ge- bräunt, Körper weisslich. Kopf dünn mit microscopischen Haaren besetzt. Fon- tanelle mit kurzem Borstenkranz. Abdominaltergite fast nur mit einer hinteren Härchenreihe. Kopf viereckig, länger als breit, nach vorn unbedeutend verengt, dick, mit wulstigem Stirnvorsprung. Kopfprofil hinter dem Stirnwulst gerade, nicht konkav. Fontanelle quer oval. Clypeobasale kurz. Oberlippe rektangulär, länger als breit mit abgerundeten Vorderecken, vorn kaum merkbar ausge- randet. Oberkiefer fast gerade, sehr schmal, scharf zuge- spitzt, fast von der Länge des übrigen Kopfes. Antennen 14-gliedrig. Basalglied dick, folgende Glieder schmal. 3. Glied kürzer als 2.; 4. etwas kürzer als 3.; 5. fast so lang wie 2. Submentum hinter der Mitte mit einem stumpfen Vorsprung. Pronotum sattelförmig, vorn nicht eingeschnitten. Körpelange, ns ge id oS.) mm IGOR soa Küeterne Bh oe ee oe oA Ohne» RS ace cet cmon, fo me Ls Ofna IOP LD LESLIE ahs Wenge ee ER APE un Lec On 0 BreIleRdeSSETONOLUMS 5 5 5 6 0 6 OO BD Arbeiter: Kopf klein, Hinterleib gross und dick. Kopf etwas weisslich-gelb, Körper weisslich, mit durch- schimmerndem Darminhalt. Kopf sehr dünn behaart. Abdominaltergite mit etwas dichterem Haarenkleid, aber jedoch dünn behaart. Kopf breit oval, abgerundet, in Höhe der Antennen am breitesten. Clypeobasale etwa so lang wie seine halbe Breite, recht stark aufgetrieben. 1. Zahn der Oberkiefer viel grösser als 2. Antennen 14-gliedrig. 3. und 4. Glieder gleich lang, kurz, kürzer als 2. 2. etwas länger als 5. Glieder 3—5 ziem- lich gedrängt. 362 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Pronotum sattelförmig, vorn nicht ausgeschnitten. Körperlänge... .u.u.0.- 01. una PRES 8 AT Kopibreite ur UN is OLA, Ne Breite ides Pronotums MEME MIT 0 x Fundort: Natal: Amanzimtoti. Bemerkung: Gehört der fungzfaber-Gruppe an. Unter- scheidet sich an der einfachen Oberlippe von allen übrigen Arten dieser Gruppe. Microcerotermes-Reihe. Gattung Microcerotermes Wasm. Microcerotermes zuluensis n. sp. Imago: M. parvus sehr ähnlich aber viel heller gefärbt. Kopf braun mit fast gelbem Clypeus. Dorsale Körper- platten und Beine mit Ausnahme der Tarsen braun bis hell braun. Hinterleibssternite gelblich, in der Mitte heller. Tarsen hellgelblich. Kopfform wie bei parvus. Facettenaugen jedoch kleiner und weniger ausstehend. Ozellen klein, von den Augen um mehr als ihren Durchmesser entfernt. Pronotum klein, hinten schwach ausgeschnitten. Flügel schmal, viel schmäler als bei parvus. Mediana mit 2—3 Api- calzweigen. Cubitus mit 5—6 Zweigen. KörperlanpesmitzRluselne er mm » ohne >» tee We » [Färger dersViordertlugelin SN (Es) CS Breite » » INN et bee Ge oe 1,57 » Kopflangen ru rer Mer LEN SE » Kopfbreite sia has trees “oppose » Breite des Pronorims) 2 een TONGA » Länge > » NEE oe: » Soldat: Kopf gelb, nach vorn sehr schwach gebräunt. Körper weisslich. Hinterleib mit durchschimmerndem Darminhalt. Kopf kurz und dünn behaart. Abdominaltergite fein kurzhaarig. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. 363 Kopf rektangulär, viel länger als breit, ziemlich dick, vorn abfallend, etwas wulstig. Oberlippe den inneren Drittel der Oberkiefer überdeckend, etwas pentagonal abgerundet. Oberkiefer ziemlich kurz, relativ kräftig, unregelmässig und ziemlich schwach gesägt, auf der Aussenseite an der Basis fast rechtwinkelig eingebogen sonst gleichförmig gebogen. Kopf infolgedessen vorn wie quer abgeschnitten erscheinend. Antennen 13-gliedrig. 3. Glied meistens kürzer als 4., stets schmäler. Pronotum sattelförmig, vorn in der Mitte sehr schwach eingeschnitten. ISOrpe lang CR ER ER SAS ENT KopErmita Kieferner RE T6 2 00 » ohne > Sd oles oe) somo ees AU ESOPLDEGILC Ge eles CPS 968058 Breite des: Pronotums so stödd. felis ca. 0,57 » Grosser Arbeiter: Kopf hellgelblich. Körper weiss, mit durchschimmerndem Darminhalt. Kopf dünn kurzhaarig. Abdominaltergite fein kurzhaarig. Kopf ziemlich langgestreckt, rektangulär abgerundet, ziem- lich dick. Clypeobasale etwa so lang wie seine halbe Breite, hinten stark konvex, vorn gerade begrenzt. Mundpartie kurz, meistens 12-gliedrig, oder durch Querteilung des 3. Gliedes 13-gliedrig. 3. Glied (wenn 12-gliedrig) etwa so lang wie 2; 4. kürzer als 3., oder (wenn 13-gliedrig) 3. Glied sehr kurz. Pronotum vorn kaum bemerkbar ausgeschnitten. Eonpenlan eye me ao oe las UN INopiDReIte ee 0700,87 Breite des@Pronotums.. „2... 05-053 » Kemer Arbeiter: Farbe und Behaarung wie bei den grösseren Arbeitern. Kopf etwas mehr abgerundet, kürzer. Antennen 12—13- gliedrig, wie oben. ICCAD Go dG OG eh bo Be Sh Do Kopibzeiteme anes tie-ins . 0,65—0,72 » Bree des Lronotumsee 2.2.2, Ce 0,38 0540 > 3 Fundort: Zululand: Entendweni, Mkosi, Somkele, Mtewa. 364 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1013. Bemerkungen: Exemplare von M. parvus HAV. aus Bothaville, Oranje-Freistaat, welche ich von WASMANN er- halten habe, gehören dieser naheverwandten Art an. Diese Art unterscheidet sich von JM. parvus an den kür- zeren und kräftigeren Oberkiefern und dem längeren Kopf der Soldaten. Die Grösse der Soldatenköpfe variiert unge- wöhnlich stark, auch im selben Kolonie z. B. Kopf ohne Mandibeln von 1,03—1,41 mm. Ob zwei Soldatenklassen hier vorkommt wie z. B. bei M. Szcoræ WASM. kann ich nicht be- stimmt sagen. Die Grösse der Arbeiter unterliegt auch sehr grossen Schwankungen, wie es aus den oben gegebenen Maassen hervorgeht. M. zuluensis f. laticeps n. f. Soldat: Unterscheidet sich von der Hauptform durch den dickeren und verhältnismässig breiteren Kopf. Kopflangesmiterstefernsr see 2,05 mm » ohne >» eh LATIN) ICOPIDICTERN Piya tee ME 0,87 0101003 Grosser Arbeiter: Wie bei der Hauptform. KOPIDECITE RP CR et enon OSG TN BLelbe des SEEONOLUS N OS VAD Kleiner Arbeiter: Koptibreiter RE ER ie ee mOsm Breiteqdes ETOnGIUMS ER RC RO OS Fundort: Natal: Estcourt. M. zuluensis f. grandis n. f. Soldat: Wie bei der Hauptform aber grösser. Kopf mit veterans tet ss ts ge jon 2501 2,13 mo » ohne » SÄS 6 6 6 me 6 Beaty he KOpiprelte sr le 22 | ol fel 28.000,85 0, Euer Grosser Arbeiter: Kopibreite tee Bar Br da fences SOSA pL aE Breite des Pronotums 4 3) Oo Kleiner Arbeiter: RO DIET EHE EL EEE RCE NE ity lo) O2 Breiterdes7 Pronotumsı acess se Pe oa Os Fundort: Zululand. HOLMGREN: TERMITEN AUS NATAL U. DEM ZULULANDE. M. suluensis À. hamatus n. f. Soldat: Stimmt mit der Hauptform überein. Die Kopf- farbe ist aber rotgelb oder rotbraun und die Oberkiefer fast gerade, mit eingebogener Spitze. Kop& mt Kietern 8 ga Bea i oe) Lees) olan » ohne >» à Toi cho QUI OO UNE dE) Kopibreitemesen A SE Seas lo IREM OZ OUR Grosser Arbeiter: KOBIDEELTE a en oa! Kleiner Arbeiter: ISopibreitegeg or Bye 6 6a Ce DT Oey lola Fundort: Zululand: Somkele. SM. suluensis f\ rubriceps n. f. Soldat: Wie bei der Hauptform. Oberkiefer vielleicht etwas kräftiger. Kopf rotbraun. Pronotum vorn deutlich aus- geschnitten. 10? sunhte IGM: BGG Go bo at a » ohne » EN A LAZO MEd RO Kopfbreite » RE PPE, (0 He 1 NA BreitendesSMPrONnOEUNIS sue hen fota acs OSS 7) Grosser Arbeiter: Kopf fast orangegelb. KODIDEEITE “NS seg 15 ER CT RO 72100 0) Kleiner Arbeiter: KOPIDEeILE waa. Hotar EHER ER 10565, mm Fundort: Zululand: Mkosi. Microcerotermes debilicornis n. sp. Soldat: Färbung und Behaarung wie bei zu/uenszs. Kopfform wie bei zwluensis. Die Mandibeln sind aber viel länger und schmäler, relativ schwach, etwa wie bei parvus, von dem sich diese Art auf dem längeren und schmäleren Kopf unterscheidet. 366 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Körperlänge EU. SP A un Kopromit Kiefern . 6 a NT ET Dur ww ohne '» he eh ET SRE ae, 1 Bopibreitey Jus Site EOS ime) ÖF IR Breite des Pronotums etwa ... 0,65 » Grosser Arbeiter: Wie bei M. suluensis. Kopibreites ii. are ees tPROeh |: BONS Oo oem Breitesdes Pronofims wy Keen Er Kleiner Arbeiter: Wie bei M. zuluensis. Ropfbreites 4.7.0. I. were sie Os 7b Breite, desi Pronotums «cc «os STAT O 0 + Fundort: Zululand: Mtewa, Somkele, Lake Sibayi. Bemerkung: Nur zögernd habe ich diese Form als eigene Art beschrieben. Vielleicht handelt es sich nur von einer parvus-Form. Der vorliegende von SJÖSTEDT bestimmte mit HAVILAND’s Typen verglichene Soldat besitzt aber einen deutlich kürzeren aber verhältnismässig breiteren Kopf mit folgenden Dimensionen: KoptsmitisRieferng. do ar Oke 8 5 yelp onan » obne » DCR Cec) thi EZ Kopfhreites CR CO » Microcerotermes parvus (HAV.). Einige Imagines liegen vor. Fundort: Zululand: Mseleni. Hamitermes-Reihe. Gattung Hamitermes SILV. Hamitermes runconifer SILV. Einige Soldaten und Arbeiter liegen vor. Fundort: Zululand. Bemerkung: Die fraglichen Stiicke stimmen mit Co- typen von HZ. runconifer überein. Ob aber 7. runconifer von H. hastatus wirklich verschieden ist, lasse ich vorläufig unentschieden. Nagra praktiska vinkar betraffande upp- fodandet af fjarilarnas forstadier. Af John Peyron. For ett mera ingaende studium af fjarilarnas utvecklings- stadier fore imago fordras oundgangligen ett omsorgsfullt arbete, nedlagdt pa dessa olika stadiers uppfödande i fangen- skap. Hvad vi genom direkt sökande i fria naturen lyckas afvinna denna, ar namligen forsvinnande obetydligt gent emot resultatet af ett planmässigt och malmedvetet uppfödnings- arbete af de olika arterna fran deras första utvecklingsskeden. Att ett sadant arbete emellertid tager i ansprak en ratt be- tydande fond af såväl intresse som noggrannhet och ihär- dighet, ar obestridligt, äfvensom att det for den mindre öfvade kan erbjuda vissa svarigheter, hvilka dock ingalunda aro oöf- verkomliga. För att i någon man minska dessa svårigheter och möjligen vacka hag och intresse for studiet i fraga, hvilket annu, trots allt pa detsamma nedlagdt arbete, utan tvifvel ar i hog grad gifvande, har jag har velat gifva for saken intres- serade en liten inblick i uppfodningens teknik, genom att söka skildra en del praktiska arbetsmetoder, grundade pa atskilliga ars erfarenheter och rön, och under mina egna arbeten pa området noggrant och med godt resultat pröf- vade. Såsom rationellaste utgangspunkt för uppfödande af en fjärilart sätter jag, af naturliga skäl, obetingadt ägget. Först och främst nagra ord om materialets anskaffande. Uppsö- kandet i det fria af ägg kan, sasom jag i en föregäende uppsats antydt, väl med hjälp af ihärdighet och skarpt öga samt vana att söka ej sällan vara ganska lönande och bör Entomol. Tidskr. Arg. 34. H. 2—4 (1913). 24 368 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. därför icke försummas. Utbytet torde dock emellertid mera sällan blifva af någon större betydenhet. Helt annorlunda och vida gynnsammare ställer sig saken, om man låter infån- gade honor i fangenskap afsätta sina ägg, hvarigenom flera påtagliga fördelar vinnas. Först och framst känner man från början arten af föreliggande ägg, i och med detsamma man kan bestämma arten af den äggläggande honan. Denna för- del hafva vi långt ifrån alltid, då vi finna ägg, afsatta i frihet; arten kan ju därvid ofta utrönas först under uppfödningens fortgang. Vidare kunna vi med lätthet förmå honan att på ett begränsadt område afsätta alla eller det stora flertalet af sina ägg, hvarigenom vi vinna största möjliga arbetsmaterial. Nu ar det ju bekant; att vissa fjärilarter alltid afsätta sina agg 1 större ofta pa ett karaktäristiskt sätt ordnade grupper. Finna vi i det fria en sadan agganhopning, hafva vi val for arten i fraga arbetsmaterial nog. Men dels ar detta ej sa ofta fallet, dels ar det ett relativt fatal arter, som pa detta satt afleverera sina agg. De flesta afsatta dem enstaka, i det de flyga fran en växt till en annan, placera ett agg har, ett där pa skilda hall, sålunda spridande dem öfver ett större område. Särskildt när det gäller dessa arter, och de äro, som nämndt, de flesta, är det af stor betydelse att få äggen samlade pa ett begränsadt område. Och det område, som fordras för äggläggningsproceduren i fångenskap, är i många fall förvånande litet. Jag använder för ändamålet i ett stort antal fall helt enkelt glasrör, hvilkas vidd naturligtvis lämp- ligen till en viss grad afpassas efter fjärilarnas storlek. Som de flesta arter afsätta sina ägg fast på underlaget med hjälp af en mer eller mindre hårdt stelnande kittsubstans, måste emellertid, för att äggen vid uttagandet ur rören ej må äfven- tyras, dessa senare pa ett särskildt sätt prepareras. Tillvaga- gangssattet är mycket enkelt. Man tillklipper i fyrkant ett stycke papper, lagom stort för rörets längd, rullar detsamma i cylinderform och inför det löst i röret, hvarvid tillses, att papperet öfver allt noga sluter till rörets väggar. Sedan glasröret sålunda på insidan fodrats med papper, inpackar man löst i rörets botten en bomullstapp, placerar den infång- ade honan i röret och tillsluter dettas mynning med en fast bomullspropp. Näringsväxten behöfver i allmänhet ej inläg- PEYRON: UPPFODANDET AF FJÄRILARNAS FORSTADIER. 369 gas i röret, utan honan afsatter, lämnad at sig själf, vanligen mer eller mindre hastigt, ofta nästan omedelbart, sina ägg på papperet eller bomullen. — Hvad jag ofvan anfört, gäller om det stora flertalet af svärmare, spinnare, nattflyn och matare. Annorlunda förhåller det sig emellertid med dagfjari- larna. Dessa fordra för äggläggning i fångenskap större utrymme, så att de något så när fritt kunna flyga omkring, vidare solljus samt närvaro af larvens näringsväxt. För dag- fjärilarna brukar jag anordna större tyllburar, hvilka natur- ligtvis kunna konstrueras på många mer eller mindre kom- plicerade sätt. Följande form, som i all sin enkelhet för de flesta fall är fullt effektiv, torde kunna anordnas när och hvar som helst: Fyra i öfre ändan aftrubbade käppar ned- slås i marken på ett soligt ställe. Mellan käpparna, som äro ställda i fyrkant, placeras på marken en brädlapp, en papp- skifva eller dylikt, och på denna ställes en glasburk med artens näringsväxt i vatten. Öfver käpparnas fria ändar lägges ett stort stycke grof tyll, som fritt får nedhänga till marken, och vid deras bas ombindes det hela med ett snöre. De på marken utvikta delarna af tyllen förses med några tyngder, exempelvis stenar eller brädlappar, för att förtaga fjärilen möjligheten att på denna väg krypa ut ur buren. Sedan fjärilen på lämpligt satt införts i det så bildade, mer eller mindre kubiska utrymmet, lämnar man densamma i fred, och återfinner sedermera efter längre eller kortare tid med lätthet de på näringsväxten afsatta äggen. Det ligger i sakens natur, att man ej alltid och utan undantag lyckas förskaffa sig ägg på de sätt, jag ofvan sökt skildra. Det kan ju t. ex. inträffa, att honan, redan före infångandet, i det fria afsatt alla sina ägg; det kan inträffa, att honan är obefruktad, hvilket visserligen i många fall ej utesluter äggläggningen, men resulterar i att äggen i de allra festa fall ej komma till utveckling; och äfven åtskilliga andra ogynnsamma omständigheter kunna tänkas förekomma. Men säkert är, att man på berörda sätt mycket ofta vinner sitt mål. Sedan äggen nu på det ena eller andra sättet anskaffats, inför jag dem i sma, korta glasrör, hvilka tillslutas med bom- 370 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. ullspropp. De kunna nu under de första dagarna lämnas utan tillsyn. Den för deras utveckling nödiga fuktigheten tilllföres dem genom bomullsproppen under regniga dagar och daggiga nätter, särskildt om man, såsom idealet är vid all uppfödning, hela tiden förvarar dem utomhus, under tak vis- serligen, men i något öppet lider eller pa liknande ställe. Skulle särskildt heta dagar och torra nätter intraffa, kan man for säkerhets skull fukta dem nagot, hvilket lättast sker ge- nom att placera rören pa nagra lager genomfuktadt lask- papper. Det synes mig emellertid öfver hufvud taget knap- past nödvändigt att vidtaga detta försiktighetsmätt. — Aggen underga, savida de aro befruktade, inom de narmaste dagarna en del form- och färgförändringar. Inemot tiden for embryots fullmognad 6fvergar den förut mer eller mindre lifliga färgen vanligen till monotont gråaktigt, mörkgrätt eller gråsvart. Obefruktade ägg bibehålla oftast den färg, de hade vid själfva äggläggningen, torka inom kort ihop och utvecklas ej vidare. Tiden för det befruktade äggets utveckling till fullmoget embryo understiger under sommarmänaderna i allmänhet 14 dagar. Tidigt på våren lagda ägg taga vanligen för sin ut- veckling något längre tid i anspråk, och en del af de på sensommaren eller hösten afsatta öfvervintra. — Då larven lämnat ägget fordrar den till att börja med ganska stor omsorg och noggrannhet för att kunna hållas vid lif. Den period, som sträcker sig från utkrypandet ur ägget till och med första hudömsningen, är för larverna den mest kritiska af alla. Äfven om man håller dem fullt fredade från väder och vind och andra ogynnsamma yttre inflytelser, kan man svårligen undgå att under denna första period få se dem mer eller mindre decimerade. Ha de lyckligt öfverstätt första hudömsningen, äro redan förutsättningarna för fortsatt tillväxt vida gynnsammare. I ofvan berörda fall, liksom i så många andra, visa dock olika arter en väsentligt olika grad af härdighet. Emellertid går sannolikt äfven i det fria ett mycket stort antal nyss från ägget kläckta larver till spillo, och det synes mycket antagligt, att redan här ett naturens urval till förmån för den allmänna ekonomien äger rum, i det att de mindre lifsdugliga gå under, de kraftigare öfverlefva, PEYRON: UPPFODANDET AF FJARILARNAS FÖRSTADIER. 371 äfven om samtliga aro försatta under till synes fullständigt likartade förhällanden. Efter det larverna kläckts, inför jag dem med tillhjälp af en härpensel i vida, korta glasrör, hvilka tillslutas med en fast packad bomullspropp. Äfven kunna med stor fördel användas de numera mycket allmänt förekommande rör, som fran fabrikerna utsändas sasom förvaringsrum för olika tablet- ter o. dyl. och som äro tillslutna med en öfver mynningen skjuten metallhylsa samt försedda med plan bottenyta. Dessa ror har jag funnit synnerligen bekväma och användbara; innan de för har berörda ändamål tagas i bruk, måste emel- lertid metallhylsorna genomborras med talrika fina hål, för att möjliggöra tillräckligt luftutbyte mellan rörets inre och den yttre omgifningen. — I hvarje rör införes resp. larvers näringsväxt. Härvid stöter man på en olägenhet, som kan blifva ödesdiger nog, om man ej i tid råder bot för densam- ma. Det är nämligen förhållandet, att vaxterna, särskildt under varma dagar, afdunsta vatten, som kondenserar sig på rörets innerväggar till imma, hvilken efter hand sammantlyter till större eller mindre vattendroppar. Kommer en liten larv i kontakt med en sådan vattendroppe, gar han ohjälpligt förlorad. Den nämnda olägenheten afhjalpes emellertid med lätthet därigenom, att man i röret jämte näringsväxten inför nägra smala remsor af tjockt, hvitt laskpapper, hvilket till följd af sin egenskap att vara mycket starkt hygroskopiskt i sig upptagar det afdunstade vattnet och sålunda förhindrar immbildningen. Vidare måste man noga tillse, att rören ej under förvaringen träffas af direkt solljus. — Sålänge lar- verna befinna sig i utvecklingsstadierna före första eller andra hudömsningen, kan man utan olägenhet förvara dem i stort antal inom samma rör; men i den mån de tillväxa, måste man gifva” dem ökadt utrymme genom att fördela dem på flera rör, som tagas allt större, i den mån larverna tilltaga i storlek. För egen del har jag sedan åtskilliga år tillbaka nästan helt och hållet öfvergifvit de gamla larvburarna, af hvilken konstruktion de vara må, och fullföljer numera hela larvuppfödningen med tillhjalp af större eller mindre glasrör. Fördelarna af att använda sådana äro flera och ögonskenliga. De taga betydligt mindre utrymme i anspråk än burar, då 372 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. de kunna staplas ofvanpä hvarandra i liggande ställning; och det vill pa detta sätt ett mycket stort antal rör till för att upptaga det utrymme, som fordras för en enda larvbur af ordinär storlek. Icke minst da man befinner sig pä resa eller af annan anledning önskar byta om vistelseort, visa sig glasrören synnerligen bekväma, dä de med lätthet kunna nedpackas jämte sitt innehäll i första bästa kappsäck eller lada — nagot som ej later utföra sig med larvburar. — Man kan vidare med tillhjälp af glasrören pa enklaste sätt förskaffa sig ett stort antal afskilda förvaringsrum för hvarje art eller hvarje individ, hvilket i"mänga fall erbjuder stora fördelar. Det synes mig för öfrigt vara lämpligast att, pa äldre stadier isynnerhet, öfver hufvud taget halla de olika individerna skilda fran hvarandra. — Man kan latt och bekvamt följa larvens hela utvecklingshistoria fran början till slut, da man ju bokstafligen inom röret har den mera i sin hand, an da den är innesluten i en bur. Äfven undgar man forvax- lingar och sammanblandningar olika arter emellan, om man numrerar rören och later numren fa sin motsvarighet i sam- tidigt förda anteckningar. — Ytterligare flera fördelar skulle kunna anföras af glasrörens användning vid larvuppfödning, men torde det ofvan anförda vara tillfyllest. Den enda egent- liga nackdel jag kunnat finna, består däri, att larvens närings- växt oftare, helst dagligen, måste ombytas, ett arbete, som för den för uppgiften verkligt intresserade dock på intet sätt bör ställa sig betungande. För arter, som lefva kolonivis inom gemensamma, större väfnader, måste naturligtvis rymligare förvaringsrum i form af burar af ett eller annat slag användas. Äfvenså fordra ju en del arter ett alldeles särskildt behandlingssätt, i mångt och mycket afvikande från det jag ofvan sökt skildra, exempelvis sådana, som lefva i växternas stamdelar eller å deras rötter 0. s. v. Det skulle emellertid föra för långt att här inga i speciella detaljer, och de nämnda arterna äro till antalet för öfrigt försvinnande fataliga gent emot den stora mängd, som later uppfoda sig pa vanligt satt. Sedan larverna natt sin fullväxt, infor jag dem vanligen i smärre eller större blecklädor. För larver, som förpuppa sig 1 jorden, fyller jag dessa till ungefär tre fjärdedelar med PEYRON: UPPFODANDET AF FJARILARNAS FÖRSTADIER. 373 sandblandad, latt genomfuktad jord, inlagger pa densamma larven jämte dess näringsväxt och täcker lådan med en glasskifva, hvilken för säkerhets skull fixeras med ett rundt om lådan och glaset slaget gummiband, då det nämligen ofta händer, att den fullvuxna larven är nog kraftig att kunna upplyfta en löst liggande glasskifva och på detta sätt för- skaffa sig friheten. I sinom tid nedkryper larven i jorden, hvarefter jag borttager näringsväxten och ställer lådan å sido för omkring 14 dagar, : Därefter stjälper jag om hela lådan på ett papper, framletar ur jorden pupporna och inför dem i puppburen. Då det gäller larver, som före förpuppningen inspinna sig i kokonger, spinna in sig mellan blad eller äta sig in i murket trä eller dyl., fodrar jag blecklådan på lämpligt sätt med papper, och kan då, efter puppans bildande, direkt uttaga kokongen genom att bortklippa det stycke papper, på hvilket den sitter fästad och därefter öfverflytta den till puppburen. I allmänhet dröjer jag med att införa larverna i ladorna, till dess att de uppnatt den storlek, att jag kan beräkna, det de endast behöfva uppehalla sig dar ett fatal dagar innan Ofvergangen till puppstadiet. Näringsväxten mäste gifvetvis under denna tid ombytas pa samma sätt som vid uppfodningen i glasrör. Behandlingen af pupporna ar synnerligen enkel. Det vasentliga darvid ar ett luftigt forvaringsrum, inom hvilket all mögelbildning ar utesluten. Sedan pupporna upptagits ur jorden pa ofvan antydda satt, laggas de pa ett underlag af packad mossa, hvilande pa ett sandlager. Praktiskt torde vara att anordna dessa bäddar i smärre, flata blecklador, hvilka stallas bredvid hvarandra pa puppburens botten. Jord- kokonger bevaras om möjligt hela och oskadade, fritt 1 jor- den lagda puppor inläggas sadana de aro. Ofvan jord fritt spunna kokonger etc. fästas lämpligen vid puppburens väggar. — De öfvervintrande pupporna förvaras under höstmänaderna gärna pa en vind eller liknande ställe och fordra under denna tid vanligen ingen som helst tillsyn. Sedan varaktig frost intradt, utflyttas puppburen i det fria pa ett skyddadt stalle och pupporna underkastas en grundlig frysning. Det ar ett afgjordt fel att frysa dem for lindrigt, hvaraf ofta blir foljden, att pupporna utan att utvecklas öfverlefva vintern för att 374 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. sedan under påföljande sommar ga under. Detta gäller naturligtvis 1 första hand för de arter, som normalt endast genomgå en ôfvervintring. Men äfven puppor med flerårig öfvervintring synas taga väsentlig skada af for lindrig frys- ning under första aret. — Efter frysningen intagas pupporna i eldadt rum, hvilket under normala vintrar kan ske redan i januari—februari, och ställas pa en för direkt stralande varme och för solljus skyddad plats. Under förvaringen i rums- temperatur fuktas de latt med spray hvarannan eller hvar tredje dag, och behandlas sa naturligtvis afven de puppor, som icke öfvervintra, utan na sin utveckling till imago redan under sommaren. Till sist några ord om de föregående utvecklingsstadi- ernas Ofvervintring. Ett jämförelsevis ringa antal arter öfver- vintra som ägg. Dessa sköta sig fullständigt själfva och behöfva ingen tillsyn. De förvaras i det fria pa ett för sol- ljus och vata skyddadt ställe, inneslutna i sma glasrör med löst packad bomullspropp, och kunna intagas pa varen, sa snart man ser sig i stand att anskaffa resp. larvers närings- växter. Larvernas Ofvervintring i fangenskap ar däremot van- ligen desto mera kinkig. Under det att en del arter visser- ligen öfvervintra mycket lätt, till och med helt enkelt inne- slutna i glasrör, ar Ofvervintringen för andra, och dessa ut- göra synbarligen det stora flertalet, forenad med betydande svarigheter ochi hög grad agnad att erbjuda oangenama öfverraskningar. Äfven har gäller kanske som hufvudregel, att all mögelbildning, sa vidt möjligt, pa det omsorgsfullaste måste undvikas. Forvaringsrummen — exempelvis karl at bleck eller glas, täckta med mässingsduk och anordnade sa, att riklig luftväxling möjliggöres — placeras utomhus pa skyddad plats, tagas rymliga och djupa samt fyllas till unge- far hälften med torr, sandblandad jord, pa hvilken packas ett tjockt lager torr mossa. Löf och andra liknande vaxt- delar samt barkstycken o. dyl. bora ej inlagges i öfvervint- ringskärlen, da de ofta lätt gifva anledning till bildande af mögel. En annan synnerligen viktig omständighet att iakt- taga är, att larverna förses med sin näringsväxt, ända tills man med full visshet kan afgöra, att de själfmant för hösten upphört att intaga föda. För vissa arter har jag funnit detta PEYRON: UPPFÖDANDET AF FJÄRILARNAS FORSTADIER. 375 under blida höstar inträffa sa sent som i slutet af november, under det att andra upphöra langt tidigare, ofta redan i augusti— september. Svälter man under hösten larven, sa har man gifvetvis ingen som helst utsikt att kunna föra den- samma genom ôfvervintringens svårigheter. De larver, som for Ofvervintring spinna in sig i väfnader af en eller annan beskaffenhet, upphöra vanligen samtidigt darmed att intaga föda, och lämnas naturligtvis fullständigt orörda. — Har lar- ven lyckats öfverlefva vintern, finner man honom i regeln på våren till volymen högst väsentligt förminskad och ofta af ett mer eller mindre »visset» utseende, då han under vinter- svälten måst förbruka sin för densammas möjliggörande an- hopade upplagsnäring. Innan larven på våren ånyo börjar intaga föda, måste han återvinna en del af sin förlorade tur- gor, och härvid synes tillförsel af riklig fuktighet vara ett kraftigt understödjande moment. Under första dagarna efter intagandet för fortsatt uppfödning bör larven därför tämligen ymnigt besprutas med spray. Litteratur. Ett världsomfattande fjärilverk. Adalbert Seitz, Die Gross-Schmetterlinge der Erde. Bland de manga kolorerade bildverk öfver fjärılar, som under de senare aren utkommit, intager det under utgifning varande Seirz’ska arbetet en särställning. I första hand genom sin om- fattning. Det upptager nämligen jordens alla makrolepidopterer och är afsedt att utkomma i ungefär 460 häften med vid pass 40000 bilder pa omkring 1000 taflor. Det utgifves i fyra afdel- ningar — Fauna palearctica, americana, indo-australica och afri- cana — om hvardera fyra band: ett omfattande dagfjärilar, ett annat svärmare, spinnare och därmed sedan gammalt med rätt eller orätt sammanställda familjer, ett tredje nattflyna och ett fjärde mätarna. Priset pa de paläarktiska banden är ungefär 60, 38, 38 och 32 mark; för de exotiska växla de mellan 50 och 150 mark. Hvarje afdelning eller band kan erhällas för sig, bundna eller i lösa häften. Af den paläarktiska afdelningen föreligga hittills följande. Banden 1 och II äro afslutade. I det förra medarbeta utom utgifvaren STICHEL, RÖBER, EIFFINGER och MABILLE, i det andra bandet utom utgifvaren JORDAN, JANET, STRAND, GRÜNBERG, Denso, WARREN, Barret och PrirzNer. Band III, som utarbetas af WARREN, är i det närmaste färdigt, och band IV är päbör- jadt af Prour. Af den amerikanska afdelningen föreligga färdiga dagfjäril- familjerna Zapilionıde, Pieride, Danaide, Satyride, Brassolide och Morphide, bearbetade af JORDAN, STICHEL, RÖBER, HAENSCH, WEY- MER Och FRUHSTORFER, samt spinnarfamiljen Cas/niidæ af STRAND. Af den indo-australienska afdelningen äro afslutade de fyra förstnämnda dagfjärilfamiljerna samt Satyride och Amathusiide ” LITTERATUR. 377 af JORDAN och FRUHSTORFER; dessutom af andra bandet Cas¢ nitde, Zygenide, Epicopeide och Syntomide af STRAND, JORDAN, JANET och utgifvaren samt af tredje bandet Agaristide af JORDAN. | Af den afrikanska afdelningen äro utkomna de fyra först: nämnda dagfjärilfamiljerna samt NMwnphalide, samtliga bearbetade af AURIVILLIUS. Af de exotiska faunomrädenas arter äro de festa afbildade, af de paläarktiska arterna sa godt som alla, i flera fall också mera markanta lokalraser och, särskildt bland noktuiderna, äfven ett flertal aberrationer. Bilderna synas vara ytterst omsorgsfullt utförda i teckningen och — med enstaka undantag — så långt rimligtvis kan begäras naturtrogna äfven i färgton och nyanser. Texten är, utom en del inledande öfversikter öfver systematik och geografi, rent deskriptiv och omfattar äfven larverna; till utförlighet är den ganska växlande beroende på de många olika specialister, som medverka. Af de paläarktiska fjärilarna äro t. ex. hesperiderna rätt snäft behandlade, medan de festa öfriga grupper framför allt en del spinnarefamiljer och nattflyna fått en bredare utarbetning med stark hänsyn tagen äfven till variatio- nerna. Arternas utbredning är noggrant angifven. Bestämnings- tabeller saknas, med enstaka undantag. Till hvarje familj är fogad en litteraturöfversikt öfver originalbeskrifningarna af de olika formerna. Nomenklaturen och släktbegränsningen är i manga fall starkt afvikande fran den hittills atminstone hos oss och i tyska arbe- ten gängse. Följande afvikelser fran SrauDINGER-REBEL’s katalog har ref. rörande svenska fjärilar antecknat. Rhopalocera: Leucochloé Rover (daplidice L.). — Anthocaris B. (cardamines 1). — Colias croceus Fouscr. (= C. edusa F.). — Zizera Moore (minima FUESSL.). — Erynnis Scur. (comma L.). Bombyces + Sphingide: Roeselia He (strigula SCHIFF.). Ce- lama Wer. (confusalis H.-S., centonalis H»., karelica TNGSTR.). — Philea 2. (irrorella Cu.). — Orodemnias WALLGR. (quenseli PAYK.). — Hyphoraia He. (festiva BKH., alpina QUENS., aulica L.). — Spilarctia BYLR. (lubricipeda 1..). — Diaphora STPH. (mendica Ct.). — Eudia JoRrD. (pavonia L.). — Herse OKEN (convolvuli L.). — Mimas Hs. (tlie L.). — Amorpha Kırev (populi L.). — He- morrhagia GROTE (#tyus L., fuciformis L.). — Deilephila Lasp. (nerii L.). — Celerio OKEN (euphorbie L., galii ROTT., lineata livornica Esp.). — Pergesa Wr. (elpenor L., porcellus L.). — Palimpsestis HB. (duplaris L., or F.). — Canephora HB. (unicolor Hurn.). — Aegerüde (= Sesiidæ). — Aegeria F. (apiformis CL., melanocephala Datm.). — Paranthrene He. (tabaniformis ROTT.). — Synanthedon Hs. (= Sesia-arterna utom den följande). — Dip- sosphecia SPuL. (ichneumoniformis F.). 378 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. För den mycket afvikande systematiken och nomenklaturen i det paläarktiska noktuidbandet skall i en fortsättning af refera- ett redogöras. ; Utarbetadt af specialforskare som det Serrz'ska fjärilverket är, kommer det för långa tider att vara fjärillitteraturens allra för- nämsta och utgöra en bred och fast grund för kommande arbe- ten. Priset måste, om man tager 1 betraktande hvad verket har att ge, anses billigt. Naturligtvis kan arbetet i sin helhet icke komma att saknas 1 våra större vetenskapliga bibliotek. Einar Wahlgren. Smarre meddelanden och notiser. Nagra iakttagelser öfver vara under barken pa träd lefvande Dromius-arter. — For de flesta coleopterologer torde det vara bekant, att de arter af släktet Dromius Bon., hvilka lefva under trädens bark, med bästa resultat insamlas under vin- termanaderna, och dä det möjligen kunde i nagon man intressera tidskriftens läsare att fa kännedom om de rön, jag gjort om deras lefnadssätt, har jag ur mina dagböcker sammanfört föl- jande iakttagelser. Under den varma ärstiden anträffas dessa biller endast i enstaka exemplar, men under vintermänaderna förekomma de talrikt under bark pa såväl löf- som barrträd. Efter de första frostdagarna pa hösten — hvilka nästan i regel infalla pa väst- kusten 1 midten af oktober — kan man, sedan blidväder inträdt, börja söka dem. Den blida och regniga vintern 1912—1gr3 lämnade mig de första individerna i slutet af november, de flesta nyligen kläckta, ett fürhäliande som tydligen pekar pa, att deras utveckling för- siggar under ärets kalla manader. I december—februari upp- trädde de i större antal för att längre fram pa varen försvinna. Dromius agilis FABR. och g:maculatus LANNE. Bland vära inhemska arter äro dessa bäda utan jämförelse de allmännaste och torde hafva den vidsträcktaste utbredningen. Bäda förekomma under säväl löfträdens som barrträdens bark, och äfven under mossa pa löfträdstammar söker man dem sällan förgäfves. Mestadels halla de till långt ned pa stammarne när- mast marken och rötterna. Af Dromius agilis finner man någon gang individer, som hafva en ljus flack framtill på elytra och en svagt antydd fläck vid elytras spets, denna form torde vara var. bimaculatus Dey}. Dromius fenestratus FABR. Denna vackra och lätt igenkännliga art finner man tillsam- mans med föregående, men pa långt när ej så talrik. Enligt 380 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. hvad jag trott mig märka, har den på senare år blifvit mer och mer sällsynt i Göteborgstrakten, och det ser nästan ut, som om den kämpade för sitt bestånd med de ofvannämnda båda arterna och så småningom dukade under. Dromius marginellus FABR. Det var vintern 1885, som jag lyckades upptäcka denna art vid Göteborg, och stor var da min glädje öfver fyndet, då den ansågs vara en sällsynthet. Sedan har den visat sig hafva en vidsträckt utbredning i trakten och är funnen i de flesta barr- skogsbestånd. Den synes uteslutande tillhöra barrträden, ty det är nog en tillfällighet, om den någon gång finnes under löfträ- dens bark. Med förkärlek trifves den bland de nedfallna barren omkring furu- och granstammar, där man genom sikten kan in- fånga den, ofta i stort antal. På ön Särö med sina urgamla barrträd har jag på detta sätt kunnat insamla dem i stor mängd. Dromius angustus BRULL. Pa Särö med sina egendomliga af västanstormen böjda och knotiga uråldriga furor fann jag vintern 1890—1891 denna art för första gången. Jag underkastade den ej då någon vidare granskning, utan tog den för en ljusare varietet af agz/s Farr. och blef först flere år därefter uppmärksamgjord på mitt misstag af en kollega: i utlandet. Pa senare åren har jag varje vinter funnit den mer eller mindre talrikt utbredd öfver hela ön. Arten har som bekant senare äfven anträffats på Gotska Sandön af d:r MJÖBERG. Dromius quadrinotatus Panz. Denna lilla karakteristiska art finnes allmänt i Göteborgs- trakten under bark af barrträd vintertid, där den ibland anträffas i stora klungor och uppvisar en mängd variationer: individer med helt och hållet ljusgrå elytra utan spår till fläckar, med endast två fläckar, med främre hälften af elytra svart eller brun och bakre halfvan ljusare m. fl., alla i sällskap med den typiska formen. Vad varieteterna bland Dromius-arterna angar, har jag märkt vissa egendomligheter. -Man finner individer, som synas vara fullständiga mellanting mellan tvänne val skilda arter. Sa har jag funnit dylika mellanting mellan 4-maculatus och marginellus, mellan jenestratus och angustus, mellan fenestratus och agilis o. s. v. Jag framkastade en gång för en framstående tysk cole- opterolog en förmodan, att dylika individer möjligen voro bastar- der, hvilket ju också vore tänkbart, då flera arter lefva tillsam- mans. Han ansåg denna min förmodan hafva mycken sanning för sig och skulle finna det obeskrifligt intressant, om en dylik ee) SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 8 kroasering kunde vetenskapligt bevisas. Att komma till visshet häruti är tydligen förknippadt med stora svårigheter. GYLLENHAL — som beskrifver Dromius Bon. under Ledbza Latr. — hänför i /nsecta Suecica Pars II pag. 185 såväl Dromius fenestratus FABR. som marginellus FABR. såsom varieteter under Lebia agilis FABR. med tillägg: »Varietates tantum colore diffe- runt», men de hafva sådana distinkta artmärken, att något tvif- vel om deras artberättigande ej bör förefinnas; visserligen finnas, som ofvan sagdt, egendomliga 6fvergangar, men dessa hafva ju kunnat uppsta genom en kroasering de skilda arterna emellan, ett förhållande, som hittills star outredt. Lmil Sandin. Odacantha melanura LiNNÉ. — Lifligt jag minnes, huru ofta jag under min samlaretid tuggat om det meddelande, Thom- son har i sitt stora verk öfver Skandinaviens Coleoptera, om denna skalbagges förekomst i vårt land: —- »funnen i mängd af MEVES vintertid i afskurna vasspipor vid Stockholm och på Öland vid rodden genom en vassbänk>. | Efter denna anvisning rättade vi oss, härvarande entomolo- ger, och sökte hvarje vinter vid Göta älf och vassrika sjöar i när- heten och klöfvo vasspipor i oändlighet, men alltid utan resultat. Så ledsnade vi småningom, och den lilla vackra rörbaggen var alltjämt en efterlängtad raritet. Sommaren 1907 — närmare bestämdt i början af juni — hade jag tillfälle att undersöka Mälarestränderna 1 Västeråstrak- ten, och där fann jag Odacantha. Genom att trampa ned vid stranden liggande rörhögar, nödgade man den att krypa upp, och den fanns där i tämligen riklig mängd. Den ır juni 1908 tog jag Odacantha vid Batven i Skarfnäs- viken nära Sparreholm under säregna omständigheter. Ute 1 viken c:a 12 à 15 meter fran land flöt en stor vassrugge, och da jag gärna Önskade veta om den innehöll nagot djurlif, hva- dade jag ut 1 den grunda viken och trampade ned densamma under vattenytan. Där fanns Odacantha i hundratal — tillsam- mans med Poederus riparius —, och båda arterna voro i full parning. Djuren hafva en förvillande likhet med hvarandra, när de idka kapplöpning på rören, men huruvida Poederus jagar Odacantha eller tvärtom, därom lyckades jag ej vinna någon kunskap. Vintern är således ej för Odacantha- som för våra Dromius- arter den årstid, då man skall söka den, utan i början af som- maren. Vid Tåkern, Mälaren, Båfven m. fl. vassrika sjöar torde den med säkerhet förekomma och har antagligen en ganska vidsträckt utbredning i vårt land. Meves vinterfynd ı vass- piporna bested tydligen af öfvervintrande individer, kläckta 382 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. föregäende höst i mängd, pä grund af gynnsamma väderleksför- hällanden. Emil Sandin. Ar Cerambyx cerdo LINNE dömd att försvinna ur Sveriges fauna? — Denna tanke föll mig in, dä jag en strä- lande juli-dag roro för första gången besökte den minnesvärda skogen vid Halltorp på Öland, dit så länge min åtrå stått, men som först då blef en verklighet. Ehuru föga hopp fanns att vid den tiden på sommaren erhålla någon Cerambyx, erfor jag, redan innan jag uppnått skogen, en särskild njutning att med egna ögon få se dessa uråldriga ekar, i hvilka den ståtliga longicor- nen dväljes och som, så vidt är kändt, den enda fristad, han ännu har kvar inom vårt faunistiska område. Men vid fram- komsten till skogen fann jag tyvärr, att om ej hjälp mellankom- mer, är denna präktiga representant för vår skalbaggfauna inom kort där försvunnen. Halltorpskogens nuvarande ägare fäller nämligen hvarje vinter ett stort antal af dessa gamla ekar, som upphuggas till ved, och med ekarnes försvinnande är Cerambyx cerdo saga all. Jag har därför velat offentliggöra detta hufvud- sakligen för att idén att rädda några af dessa ekar, af hvilka, efter hvad jag förmodar, ett trettiotal eller så ännu finnas kvar, möjligen må bringas fram till diskussion i Sveriges naturskydds- förening. Jag är förvissad om, att ägaren, som förefaller att vara en vaken och intelligent jordbrukare, skulle i så fall visa tillmötesgående och det vara lätt att med honom öfverenskomma att för skäligt pris få en del av de ekar, i hvilka Cerambyx förekommer, skonade och bevarade at naturvännerna. TIhåliga och genomborrade af larfver af Anobier, longicorner m. fl. ha de ej något nämnvärdt värde som virke, och det är med en viss grämelse entomologen ser, att de för blotta vedvärdet skola ned- huggas. Likaväl som man vill bevara vissa af våra växter, dägg- djur och fåglar, hvilka äro inskränkta till ett litet område, från förgängelsen, skulle det ju vara lämpligt att äfven någon gång utsträcka skyddet till sådana representanter af insektvärlden, hvilka genom storlek, skönhet eller annat kunna vara värda skydd. Äfven en annan sällsynt skalbagge, Zeredus cylindricus OLiv., hvilken lefver i gångarne hos Xestobium rufovillosum DE G., komme med Halltorpsekarnes försvinnande att göra Cerambyx sällskap, alldenstund skogen vid Halltorp äfven för den är den enda kända lokal i vårt land. Nog af, kunde ett tjugotal af dessa ekar ställas under natur- skydd, skulle det säkert blifva till stor glädje för vårt lands en- tomologer, emedan ej blott de nu nämnda skalbaggarne blefve räddade, utan äfven en hel del andra sällsynta arter, som i dem hafva sin hemvist och i hvilkas stammar och grenar deras ut- veckling försiggår, finge fortfarande där hafva en fristad. Äfven =] ekarne — dessa väldiga jätteträd —, som säkert hafva en alder SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 383 af flera sekler, vore ju i och för sig värda att bevaras som stät- liga minnesmärken. Man genomtränges af vördnad, när man nalkas en sädan jätteek, hvars. grenar äro tjocka som större träd, och man kan ej undgä att blicka med vemod pä dessa stubbar öfverallt i skogen, hvilka mäla om hvar skogens jättar stätt och rest sina kronor mot skyn, och hvilka kolossala dimensioner de innehaft. Skulle denna min uppsats i någon mån leda till, att Natur- skyddsföreningen tager saken om hand eller träder räddande emellan 1 och för bevarandet af en del af dessa ståtliga min- nesmärken med dess säregna insektfauna, då skulle jag anse mig hafva nedskrifvit den i en lycklig stund. Emil Sandin. Från exkursioner i Helsingborgs- och Engelholms- trakten i juli månad innevarande år medförde undertecknad några arter coleoptera, om hvilkas förekomst inom Sverige intet mig veterligt publicerats, ehuru arterna af herr B. VARENIUS i Helsingborg förut i Skåne anträffats. Vid hamnen i sistnämnda stad undersöktes den rika siliquos- vegetationen, bestående särskildt af Lepidium ruderale, Sisymbrium sophia och S. altissimum. Pa dessa växter träffades rätt talrikt den lilla Phyllotreta obscurella I. Vid Engelholm gjordes en utflykt till den i entomologiskt hänseende rika och intressanta kronoskogen samt flygsandsom- rådet vid Skelderviken därutanför. I sanden bland de täta Elymus-ruggarna anträffades Dromius longiceps DE). Den höll till invid rötterna af Elymus, och genom att skaka dessa fram- skrämdes ett och annat individ, som med lifliga rörelser sökte undkomma. Ofta var den i sällskap med Dromius sigma Rossi, som här var mycket allmän. Som bekant hör en tredje Dromzus- art, Dromius linearis OL., vid hafskusten hemma 1 //ymus-forma- tionen, där jag ofta, t. ex. vid Raus utanför Helsingborg, funnit den uppkrupen på strandragstrana. Denna vana synes Dromius longiceps, som enligt SEIDLITZ i Fauna baltica (Editio 2) lefver unter Pappelrinde», ej hafva. Pa samma lokal vid Skelderviken gjordes ocksa fyndet af ett exemplar af Cassida oblonga ILL., uppkrupet pa Elymus-strana. Här lefde för öfrigt de typiska flygsandsdjuren Jegralia arenaria FABR., Eonius bimaculatus Itt. samt Otiorrhynchus atroapterus DE GEER. Örebro i oktober. Anton Fansson. Atomaria! fimetarii HERBST. — Denna vackra och för sitt släkte ovanligt stora art fann undertecknad i September månad Torr rätt talrikt under omständigheter, som torde förtjäna an- 1 Bör heta Grobbenia enligt KUHNT. Red. Entomol, Tidskr. Ärg. 34. H. 2—4 (1913). 25 8 ENTOMOLOG.SK TIDSKRIFT 1913. 304 923 tecknas. Den anträffades nämligen pa den pa fet trädgärdsjord växande bläcksvampen (Coprinus comatus BOTT.), en bland de fa ätbara svamparter, som bruka vara alldeles förskonade fran an- grepp frän insekters sida; ätminstone har undertecknad, som är lika ifrig svampplockare som coleopterolog, aldrig sett nägot exemplar af bläcksvampen, som hyst larver eller imagines af nagon svampätande insekt. Bläcksvampen är ju ocksä ganska kortlifvad, i det hela svampen inom kort upplöses i en svart- aktig, bläckliknande vätska, och saknar mähända därför de för insekterna lockande egenskaperna. Ifragavarande höst befanns emellertid sa godt som hvarje exemplar af bläcksvampar — och de bruka kunna räknas i hundratal — i den trädgärd i Orebro, som jag ärligen skattar pa svamp, hysa individ af Afomaria fimetarii, så godt som undan- tagslöst tva i hvarje svamp. Skalbaggarna höllo först till strax ofvan jordytan pa den förtjockade nedre delen af svampfoten, där fruktknoppen växt ut fran myceliet. Härifrån gräfde de sig gangar uppat genom foten och antraffades slutligen rätt langt uppe i den samma. Sedermera befanns den knöliga delen af foten hysa larver och puppor, pâtagligen af Atomaria fimetarii. Året dirpa kom svampen i augusti manad som vanligt upp i mängd, men ej ett enda exemplar af atomarian kunde nu upptäckas lika litet som under de mer än ett ro-tal ar förut, som jag plägat halla efter bläcksvampen 1 trädgården. De öfriga Alomaria- och Anchicera-arter, som jag funnit — bland dem Anchicera nigripennis PAYK. i Nerike — ha ertappats under omständigheter, hvilka tydde pa, att de lifnära sig af mö- gelsvampar. Orebro i augusti 1913. Anton Fansson. Brephos nothum (Hürn.). — De sista dagarna af mars d. a. sig jag i närheten af Linköping en fjäril af mera ovanligt utseende, som jag antog möjligen kunna vara en Srephos; den ı april märktes den ater fladdra öfver landsvägen (i närheten af några aspar), där den emellanåt slog sig ned och dir det slutli- gen lyckades att infangade den. Den befanns vara 4rephos nothum (HöÖBN.) ¢; de tydligt kamtandade antennerna, sidoklaffarnes och ryggtaggens form lämna intet tvifvel angaende arten. — Den uppgifves vara sällsynt. I Ent. Tidskr. 1896 meddelar dock J. PEYRON, att den under några ar förekommit ymnigt pa ett be- gränsadt omrade af Lidingön. — Under varen 1912, men da senare (20 april), sag jag antagligen samma fjäril pa en annan lokal nära Linköping — ett skogsbryn med salixbuskar —, men da det ej lyckades fänga den mycket skygga fjärilen, maste det lamnas oafgjordt, om det var denna art. H. Nordenstrom. DE REDE RE. En: © SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 385 Bidrag till Sveriges och Norges entomogeografi. — I följande förteckning äro upptagna fyndorter för insekter ej an- gifna i AURIVILLIUS, Nordens fjärilar, GRILL, Catalogus samt Svensk insektfauna. Bestämningen af de flesta staphy linerna är god- hetsfullt gjord af d:r L. HAGLUND, hvarjämte granskning i ett par andra fall företagits af herrar E. SANDIN, J. B. ERICSSON och d:r A. ROMAN. Orthoptera. Forficula minor L. — Uppsala, 1 trädgårdar. Coleoptera. Nebria brevicollis EABR. — Gbg, Vg. » Gyllenhalii ScH. — Vg.: Hjo. Cymindis angularis GYLL. — Gbg. Lebia cyanocephala L. — Uppsala. Dromius marginellus FABR. — Vg.: Boras; Uppl.: Uppsala. » IV-notatus Panz. — Vg.: Boras. » LV-maculatus L. — Gtl.: Roma. Bembidium gilvipes STURM. — Uppsala. Amara familiaris Durr. — Vruml.: Persberg. 2, convextor’ STEPH. ce El: Falkenberg. Broscus cephalotes L. — Vrml.: Mangskog. Haliplus apicalis ‘Tums. — Boh.: Orust. Dytiscus latissimus L. — Vrml.: Karlskoga. Cymatopterus dolabratus PAYK. — Norge: Finse i Hardanger, 7300 M0. h Rantus melanopterus ZEIT. — Vrml.: Karlskoga. Laccobius alutaceus Tums. — Hl.: Falkenberg. » migriceps ‘Tams. — Uppl.: Uppsala och Hederviken. Helophorus æqualis ‘Tams. — Boh.: Orust. Cercyon quisquilus L. — Uppsala. Trichoderma pubescens DE G. — Gbg; Ve. Sunne. Ocypus brunnipes FABR. — Boh.: Orust. » ænocephalus DE G. — Gbg. Philonthus carbonarius GYLL. — Uppsala. » ventralis GRAV. — Uppsala. » Jumarius GRAV. — Uppsala. » nigrita GRAV. — Uppsala. » virgo GRAV. — Vg.: Boras; Uppl Remus cinerascens GRAV. — Uppsala. Quedius cinctus PAYK. — Uppsala. » obliteratus Er. — Uppsala. Othius fulvipennis Er. — Uppsala. : Boras; Vrml.: .: Uppsala. Baptolinus affinis PAYK. — Sthlm: Lidingön. Xantholinus linearts OLIV. — Uppsala. 386 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Stenus bipunctatus Er. — Uppsala, vid tegelbruket. > impressus GERM. — Gbg; Uppsala. Pederus riparius L. — Uppl.: Hjälstaviken, pa vass. Lathrobium geminum KRAATZ. — Uppsala. » longulum Grav. — Gbg; Uppsala. Stilicus similis ER. — Gbg. Hygronoma dimidiata GRAV. — Uppsala, allmän i smältvat- ten pa akrar om varen. Autalia puncticollis SCHARP. — Boh.: Orust. Myrmedonia limbata PAYK. — Gbg; Vrml.: Persberg. Aleochara fuscipes FABR. — Vrml.: Karlskoga. Baryodma merens GYLL. — Boh.: Orust; Uppl.: Uppsala. Pachygluta ruficollis Er. — Vg.: Boras. Falagria obscura Grav. — Gbg. Aloconota gregaria Er. — Boh.: Orust; Uppl.: Uppsala. Bessopora soror "Tums. — Uppsala. » annularis MANNH. — Gbg. » amæna FAIRM. — Uppsala. Mycetodrepa alternans Grav. — Uppsala. Disochara longiuscula ER. — Uppsala. Acrotona ‘pygmæa GRAV. — Uppsala. » parva SAHLB. — Uppsala. Dinarea angustula GYLL. — Gbg. Anotylus tetracarinatus BLOCK. — Gbg; Boh.: Orust. Tachyporus hypnorum FABR. —— Uppsala. » nitidulus FABR. — Uppsala. Tachinus laticollis GRAY. — Uppsala. Lordithon trinotatus Er. — Uppsala. Olophrum piceum GYLL. — Gbg; Uppl.: Uppsala. > assimile PAYK. — Vg.: Boras. Pycnoglypta lurida GyiL. — Uppsala. Phleostiba planum PAK. — Vg.: Boras. Omalium riparium Tams. — Boh.: Orust; Uppl.: Uppsala. Proteinus brachypterus Faber. — Uppsala. Necrophorus humator FABR. — Vg.: Agnesberg. Thanathophilus dispar HERBST. — Vrml.: Munkfors. Cholerus rufus MÜLL. — Uppsala. Trichopteryx fascicularis HERBST. — Vg.: Boras; Uppl.: Uppsala. Trichopteryx sericans HEER. — Boh.: Orust; Uppl.: Uppsala. » brevis Boh.: Orust. | Smicrus filicornis Faırm. — Uppsala, allmän i drifbänkar i Botaniska trädgärden. Ptenidium Brissouti MATTH. — Uppsala. Carpophilus hemipterus L. — Hl.:. Falkenberg, vid hamnen. Cercus bipustulatns PAYK. — Gbg: Brännö; Boh.: Kristineberg. Omosita discoidea FABR. — Vg.: Lerum. rei SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 387 Nitidula carnaria SCHALL. — Vg.: Lerum. Rhizotrogus ochraceus KNOCH. — Hl.: Falkenberg. Geotrupes spiniger MARSH. — Boh. Aphodius hemorrhoidalis L. — Vrim.: Persberg. » sordidus FABR. — Uppl.: Hjälsta. » niger. PANZ. — Gbg. » tristis Panz. — Gbg. > contaminatus Herest. — Boh.: Öckerö. » inguinatus FABR. — Vrml.: Karlskoga. » tessulatus PAYK. — Hl.: Falkenberg. » Zrislis ANZ: — 'Gbg: Monotoma longicollis GYLL. — Uppsala. Lathridius Bergrothi REITT. — Gbg. » nodifer WESTW. — Gbg. Corticaria nigripennis PAYK. — Gbg. Rhagonycha elongata Tart. — Hl.: Köinge; Boh.: Orust; Uppl.: Uppsala. . Malthodes pellucidus KıEsw. — Boh.: Orust; Vg. Aypebeus flavipes FABR. — Gbg: Brännö. Corynetes ceruleus DE G. — Vg.: Hjo; Sdml.: Strängnäs. Microzoum tibiale Fasr. — Gbg: Hofvas; Vg.: Boras. Anaspis frontalis L. — Uppsala. Xylita levigata HELLEN. — Uppsala. Chrysanthia viridissima L. — Uppl.: Skokloster. Oedemera lurida MarsH. — Vrml.: Karlskoga. Sitones hispidulus FABR. — Gbg; Boh.: Orust. Phyllobius pyri L. — Uppsala. Otiorrhynchus ligneus OLıv. — Gbg. » sulcatus. FABR. — Sdml.: Strängnäs. Peritelus hirticornis HERBST. — Gbg. Barynotus Schönherri ZETT. — Gbg. Cneorrhinus piagiatus SCHALL. — Vg.: Boras. Hypera murina FABR. — Gbg. Erirrhinus bimaculatus FABR. — Gbg. Ceutorrhynchus erysimi FABR. — Uppsala. Cronus hortulanus Foucr. — Vrml.: Persberg. Gymnetron noctis HERBST. — Vrml.: Persberg. » pascuorum GYLL. — Hl.: Falkenberg; Gbg: Brännö; Uppl.: Uppsala. Miarus graminis GyLL. — Uppl.: Sigtuna. Anthonomus varians PAYK. — Vg.: Boras; Uppl.: Uppsala. Cossonus chloropus L. — Torne lpm. Pogonocherus ovatus GOETZE. — Uppsala. Syneta betule Fasr. — Vg.: Boras. Longitarsus succineus FoupR. — Boh.: Orust. > luridus GYLL. Uppsala: Phyllotreta undulata Kursu. — Uppsala. 388 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1913. Chrysomela hemoptera L. — Gbg: Askim. » sanguinolenta L. — Hl.: Falkenberg. Cryptocephalus [V-pustulatus GYLL. — Boh.: Orust. » exoletus DE G. — Boh.: Orust. Coccidula rufa HEREST. -— Uppsala. » scutellata HERBST. — Sdml.: Strängnäs. Micraspis XIF-punctata L. — Gbgs skärgård. Cynegetis impunctata 1.. — Gbgs skärgård. Scymnus suturalis ‘THUNB. — Uppsala. Lepidoptera. Mamestra dentina var. Latenai PIERR. — Vg.: Hindås. Dianthecia proxima Hien. — Boh.: Orust. Himera pennaria L. — Uppsala, allmänt flygande kring lyktorna t. ex. i Engelska parken 1900— 1910. Phigalia pedaria Fasr. — Uppsala, 3/5 1909 ett ex. Diptera. Eristalis pertinax Scop. — Sthlm: Bergianska tr.; Uppl.: Linnés Hammarby, Uppsala. Hymenoptera. Bombus derhamellus KiRB. — Boh.: Orust; Stockholm. Ammophila affinis Kins. — Gtl.: Ljugarn. Einar Klefbeck. Tre sällsynta fjärilar fran Jämtland. — Under min vistelse i Sunne socken i Jämtland sommaren 1911 påträffade jag följande tre, för nämnda landskap sällsynta fjärilar: Hepialus humuli, Agrotis cuprea och Plusia macrogamma, hvilka fynd äro värda att antecknas. Den sistnämnda fjärilen är ju för öfrigt endast funnen å få ställen i Skandinavien. Andor Lundström. Sorgmantelns, vinbärsfuksens och amiralens förekomst i Hernösandstrakten 1912. — Som bekant uppträda de flesta arter af Vanessa-släktet i olika talrikhet under olika år. Så har V. antiopa 1 år förekommit allmänt i aug. och sept., hvaremot den föregående sommar ej alls var synlig; äfvenså flera somrar förut. (Den 13 juni påträffades tvenne exemplar i Viksjö socken.) V. c-album har äfven förekommit i ovanlig talrikhet, och den 1 sept. infångades en V. atalanta, hvilken art ej förut är känd från Ångermanland. ! Löfudden, Hernösand d. 20 dec. 1912. Andor Lundström. 1 Jfr sid. 22 d. & — Red. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 389 Dödsfall. Den kände hemipterologen, Entomologiska För- eningens hedersledamot, Professor O. M. REUTER i Helsingfors har aflidit. En nekrolog torde komma att inflyta i nästa årgång af tidskriften. Foreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 27 september 1913. Vid sammankomsten meddelades att Kgl. Maj:t beviljat ett anslag a 1,000 kr. för fortsatt utgifvande af »Uppsatser 1 prak- tisk entomologi». Genom döden har föreningen förlorat sin hedersledamot Prof. O. M. Reuter i Helsingfors och sin arbetande ledamot Apotekaren E. REUTERSKIÖLD 1 Stockholm. Till ledamöter i föreningen invaldes Amanuensen E. LUND- STRÖM, Bergielund, Ingeniör E. PETTERSSON- BERGER, Saltsjöbaden, Löjtnanten, Friherre H. G. R. von Essen, Ystad, samt Fru Evin Lamm i Stockholm. Vid sammankomsten höll föreständaren för Centralanstaltens entomologiska afdelning ALB. ‘TULLGREN föredrag om »Flugor, som förekomma endoparasitiskt hos människan och husdjuren». Prof. CHR. AURIVILLIUS redogjorde för nya fynd af bin i Sverige, D:r I. TRÄGÄRDH föredrog om »Pädogenes och polyem- bryoni» samt Artisten D. LJUNGDAHL förevisade en del intres- santare fjärılfynd, som af honom gjorts under sommarens lopp. iia L Of | Sa | NOIRE L ‘4 i : I 15 = i tf 7 - tite | ase® | oe ee a; I 2-1, 4 Jo LR * = \ té F. Z zu ‘ | - i i | = F sx iit, Arg. 84. 1918. ae une one ey à x 2 Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. S. Bengtsson delin. PI. Il. | S. Bengtsson delin. Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. sir 7 Entomologisk Tidskrift. Arg. 34. 1913. PI. III. Hit / A 4 FR 8 EM ar We 18 Hit Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. S. Bengtsson delin. CL 4) è ut ts . ; u 4 wee te £ ' X A + Ber . ‘ = 4 i N I. I À bär Ä N ET Liat " 4 + + x 1 ” 3 à I i nu Apt ; à i c -y 3 + IV. Pl. Ärg. 34. 1913. Entomologisk Tidskrilt. ‘ Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. 5. A. Tullgren Fig. 4— A. Ekblom Fig. 1—3 del., Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- gifna af Ent. Föreningen i Stockholm, pr Arg. . Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Afdelning, Experimental fiiltet, lämnas enskilda ar- gångar à 1 kr. och à zo öre, dä minst tio tagas pa en gang. LAMPA, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Motor SR GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok — —, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. ‘Tva delar, häftad. . För ledamöter af Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reurer, O. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Apterygo- genea af EINAR WAHLGREN . Rätvingar. Orthoptera. af CHR. ÅURIVILLIUS Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af YNGVE. SJÖSTEDT (2. uppl. under tryckning) Nätvingar. we 1. Planipennia af Eric MJÖBERG So ET ER be es SES T1. Tvavingar. Diptera. 1. "Orthorapha. 1. Nemo- cera, Fam. 170. Kris 2, DEGLAVORFG, Fan Laer 23,.Kr ou PAO Ay KE ern. Fam. 25—26, med register öfver Arachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, ı. Aschiza, Fam. REIS 2 AN Re Se RO AR EINAR WAHLGREN. 13. Steklar. /Z/ymenoptera. 1. Gaddsteklar. Acuieata. Fam: 1: kr Töres Bam. oe kr. EG am. 3-— 6. Ke Ron. ht: 50..-.Pam. 8, med #egzsier- Gtv Aculeata, Fam. 1—8. kr. —: 50. 2. Gi: Tubulifera, kr. —: 25. Af Cur. At 13. Steklar. Æymeñoptera. 4. Vi Phytophaga. Fam. Lydide, Siri Tenthredinide (e. p.) Af Avs. Tu: Svensk Spindelfauna: ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och spindlar, Phalangidea af ALB. TULLGREN CG N a Alfabetiskt Register till EntomologisK Tidskrift arg. ii - (1890 - 1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter af Ent. Foren. 2 Ki.) kr. : 50 SO co Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Aurivillius, Kgl. Veten- skapsakademien, Stockholm. INNEHALL Porat, C. ©. von, Fjärilsfynd, mest fran Jönköpingstrakten ...... Roman, A., Arktiska ichneumonider i Skandinavien ....-..----..--. — —, Neubeschreibungen und Synonyme zur nördlichen Ichneu- mônidenfauna Schwedens fu. „nur nme reine ee ADLERZ, GOTTFR,, Konservering af murade stekelbon för musei- : ANaamal=.2:2 rutor ee en a WAHLGREN, EINAR, Sveriges insektgeografiska indelning pa grund- val af makrolepidopterernas utbredning......--....--..-------- — —.Neue Schmetterlingsformen aus dem Alvar-gebiete der In- TEK OJ) FTV ser ce ae ae RINGDAHL, Oscar, Anthomyid-fynd -..----.. erker parent arenpsesn nen Porat, C. O. von, En för Sverige ny myriopod -...--------------.-- TRÄGÄRDH, Ivar, Hvarpä beror bladminerarnes förmåga att om hösten konservera klorofyllet i bladen? -..---.__--------. -- KEMNER, A., Vara Clerider, deras lefnadssätt och larver -.-.-.....-- LUNDBLAD, O., Entomologiska anteckningar ---..--.---------------------- Orsrapius, Ernst,- Nagra anteckningar om fjärilfynd i Pajala, Nonbottens Tan ct 0 ee on RINGSELLE, G. A., Nagra fynd af Coleoptera - segos knas Poppius, B., Zur Kenntnis der Miriden, Isometopiden, Anthocori- den, Nabiden und Schizopteriden Ceylon’s -__.--.-..--..--- » 239 SAHLBERG, JOHN, Till kännedomen om Ha/tica Engströmi‘och dess-Biolası [ER Tr u Nm Ascend » 261 BENGTSSON, SIMON, Undersökningar öfver aggen hos Ephemeri- derna (Pilo kil) EE ee DORE v2 HOLMGREN, Nits, Termiten aus Natal und dem Zululande ......... » 321 PEYRON, JoHn, Nagra praktiska vinkar beträffande uppfödandet af fjarilaftias forstadler--_..--essecsaree->tcorpee ree ee » 367 Litteratur: Ett världsomfattande fjärilverk ..-.----..--.-------------------- » 376 Smärre meddelanden och notiser: Nagra iakttagelser öfver våra under barken på träd lefvande Dromius-arter. — Oda- cantha melanura L. — Ar Cerambyx cervo L. dömd att försvinna ur Sveriges fauna? — Från exkursioner i Hel- singborgs- och Engelholmstrakten. — A/omaria fimetarii HERBST. — Brephos nothum (HÖBN.). — Bidrag till Sve- riges och Norges entomogeograf' — Tre sällsynta fjä- … Filar fran Jämslastt — Sorgmantelns, vinbärsfuksens och “~amiralens Törekomst i Hernösandstrakten 1912. — Dödsfall. » 379 Föreningspied delat döm "2... 0. ee » 389 Föreningens kassaférvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att smarast möjligt däronı underrätta redaktören. > Utgifvet den 14 dec. 1913. Distribueras inom 14 dagar efter utgifningsdatum, "(li