k A Ay Leg, EN A ak * RN 1 Ye RN # EN I OMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA TRETTIOSJATTE ARGANGEN 1913 UPPSALA 1915 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. Häftet ı tryckt den 21 maj 1915. S24 > 9 14 dec. 1915. Ft ts r i Se hs LE 1 ’ i i ryka a A 443% #1 Yt > sn LL] + 4 a (4 + i a i "LE a > hi ran le Få i Lane à Fig? INNEHÄLL AHLBERG, OLOF, Nagra för Halland nya coleoptera ._...............- AEM G.Bladlusharninssparbok He er 00. ee ne AMMITZBOLL, J., Kan något ytterligare göras för studiet av den SVE MG KapIMSe MEA Me et an AURIVILLIUS, CHR., SVEN Lampa +. Med porträtt ---.-..-.....-..- BEN ANDERSKYERS Nagra faristynds "2 "1" 0. +... BENGTSSON, SIMON, Eine Namensänderung --.........-........-.--.---- JANSSON, Aw’ TON, Arraphilus elongatus GYLL. och Arraphilus RIT LOIR SONNERIE EE DER ER eel. (La) — —, Zur Biologie des Thorictodes Heydent RITR__ nr OMC US OM OEA DANS ABR: EIRE a es a — —, Bidrag till kännedomen om den svenska skalbaggfaunan KEMNER, N. A., G. O. D. von Hackwrrz +. Med porträtt ...... LJUNGDAHL, D., Några lepidopterologiska anteckningar jämte en delspuppbeskrivsingar PE ss 2 Le sp Rrroyskinnsbaggeu te. 2 1.1. a ks a Dee li et SA LUNDBLAD, O., Branchinecta och Polyartemia i Härjedalen ...... — —, Anteckningar om vara vattenhemipterer ....-------.----.------- MJÖBERG, Eric, Uber eine neue Gattung und Art von Anopluren er NV COPA ROM SIN OMIS SP. en. ne NORDENSTRÖM, H., Nägra fynd av parasitsteklar under är 1914... NORDSTRÖM, FRITHIOF, Bidrag till Ekeröns noctuidfauna............ =, (Olea Yee VIDS CODE, NA EEE NOR ee Nassa ses — —, lakttagelser angående Dicranura vinula XL. ---._.---------- ORSTADIUS, ERNST, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Horde lan (Cort ben ER nn 2 ts RINGDAHI, Oscar, Entomologiska anteckningar från västra EN GA EG RER TSE EE EN RE ER EE — —, Anteckningar till släktet Hydrophorus FALL. ES NV svenska LIP CIA 2: nn Lu ‘TRAGARDH, Ivar, Tallskottvecklaren (Evetria buoliana SCHIFF.), ännu en till Nordamerika frän Europa importerad Sladeinselkeee te en m Rea MU.) Be Er TULLGREN, ALB., Sveriges insektvärld utforskas av — utlänningar! or Syerigcany skalbagge._-- 1:1... la en. a TES SATA insektiynd 22. sa er ae — —, Riksmusei entomologiska avdelnings skådesamling öppnad NAT NET EEE +. Re Re el oO ww Ooo vw oO D ve > ES TULLGREN, ALB., Utnämningar — —;. Forskmimgsnesor ester a 2122! he DER — —, Meddelande _.___.. Bb os cl ra a a WAHLGREN, EINAR, Några anteckningar rörande svenska Odonata och Weuryopieras. "le. Le ee — —, Svensk Insektfauna: 10, 11. Smäfjärilar, Mottfjärilar (Pyra- liana): Med pl. I—IV_:2. 22 227 eee ee WERNER-NIELSEN, J., Nyreflekkens farve hos Scopelosoma satel- Uitte L. -=2.-2.---.2.22.2.. RES 7 6 TIS Litteratur. FRISCH, KARL VON, Der Farbensinn und Formensinn der Biene. Av -GOSTA.R., GEDERGREN RSR eee ÄHLANDER, FR. E., Svensk entomologisk och arachnologisk litte- ratur åren I9II— 1912 Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 14 december 1914, den 11 februari 1915 .0ch den 9 april 1915,22 RSR ee Entomologiska Sällskapet i Lund: Sammankomsterna den 14 februari 1914, den 29 april 1914, den 3 oktober 1914 och den 5 december 1914 ............ Sid. Sid. 94 12 SO SI | 36 1915 Hatt. 1 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AV ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1915 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sädana uppsatser, som beröra värt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. TTS — Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. årg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu for ett pris av 2 à 3 ore pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ef ärsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.) To äldre årgångar gratis. Annonspris ıo kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 °/o av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! Entomologiska dagboksanteckningar från västra Jämtland. Av Oscar Ringdahl. Min sedan länge närda önskan att få se några av våra svenska fjäll i verkligheten, komma dem in på livet och taga dess växt- och djurliv i betraktande gick sommaren 1913 i uppfyllelse, då naturen så att säga tog ut sin rätt och prompt fordrade, att jag skulle ge mig av. Resan ställdes till några lätt tillgängliga fjälltrakter i västra Jämtland. Tre veckor tillbragte jag i Undersåker, och med utgångspunkt från Eds- åsen, en liten by, belägen ett par km. väster ut från Un- dersåkers station, gjorde jag dagliga utflykter i trakten där- omkring, varvid som oftast de närliggande Vällistafjällen blevo mitt mål. Särskilt låg det mig om hjärtat att under dessa strövtåg försöka lära känna insektlivet och speciellt tvåvin- garna, för vilka jag under flera års tid på det livligaste in- tresserat mig. Ett ej ringa antal arter lyckades jag även insamla under den korta tiden, men lätt begripligt var det för mig, att ett längre uppehåll än detta var nödvändigt för en intimare och fullständigare kännedom om ifrågavarande art- och individrika grupp. För att kunna fortsätta under- sökningarna sökte jag därför ett reseunderstöd från Veten- skapsakademien, vilket även ur REGNELL's zoologiska gåvo- medel kom mig till del, och jag kunde således redan följande sommar fortsätta mina iakttagelser. Resan anträddes den 15 juni från Hälsingborg, och jag framkom till Undersåkers station följande dag efter 32 tim- mars tågresa. Vid den första anblicken av fjällen märkte jag, att. betydligt mera snö fanns på dem nu än som var Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). I ho ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. fallet ungefär vid samma tid det förra året. Åreskutan var just nu som präktigast, och jag kunde ej nog beundra det imponerande berget. Stora mängder snö syntes ha smält de senaste dagarna på fjällen att döma av Indalsälven, som var väldig i sitt lopp och översvämmade stränderna, så att träd och buskar stodo i vatten. Min bostad blev under de när- maste tre veckorna liksom det förra året Edsåsen. Edsåsens södra sluttning är delvis uppodlad, och ägorna begränsas av gärdesgårdar, som löpa ned mot Hennän, ett litet biflöde till Indalsälven. De öppna slätterängarna prunkade av maskros, nu i sin fulla blomning. Det fanns rikligt med Carum carvi och Anthriscus stlvestris, den förra börjande blomma, den senare i knopp. Den vackra Melandrium rubrum växte i fläckar, och överallt lyste Barbareas gula kvastar. För övrigt pralade Vola tricolor i vackra färger. De naturliga ängarna voro nog örtrika, men blomningen hade ännu ej kommit i full gång. Bland de arter, som där blommade, må nämnas Antennaria dioica, Alchemilla vulgaris, Potentilla erecta, Viola hirta och biflora, Geum rivale, Ranunculus, Polygala och Anthoxanthum. De båda storbladiga örterna Aconitum och Geranium stlvaticum stodo i knopp. Den vedartade växt- ligheten på dessa ängar utgjordes mest av småbjörkar, sälg och gråal. Nedanför sluttningen utbreder sig granskogen, här och där öppen för mossar med dvärgbjörk och hjortron eller lämnande rum för kärr med videbuskar och bestånd av Spiraea ulmaria. Av insekter lade man de första dagarna särskilt märke till växtsteklarna, som påtagligen voro de allra allmännaste. Den mesta uppmärksamheten ägnade jag den stora flugfamiljen Anzhomyidae, med vilken väl knappast na- gon annan insektfamilj inom våra fjälltrakter i artrikedom torde kunna tävla. Men ännu voro anthomyiderna ej talrika, och de flesta, som fångades, hade pannblåsa, vilket visade, att de nu som bäst höllo på att utveckla sig. Av släktet Hydrotaca syntes endast enstaka ex. av dentipes FABR. På buskarnas blad observerades Trichopticus nigritellus ZETT. tämligen allmänt samt enstaka 7. Zongipes ZETT. Pa klä- derna visade sig redan honorna till :Z. decolor FALL. Har vanlig honan till denna art än är i dessa trakter, är det för- vånansvärt, så sällan man lyckas påträffa hannen. Denne ©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 3 är också så olik honan, att man vid första ögonkastet tror sig ha att göra med en helt annan art. Allmänna voro Hydrophoria conica WIED., Pegomyia haemorrhoa ZETT., Chortophila pratensis MEIG. Av den nämnda Pegomyza-arten var det endast hannarna, som voro allmänna. De till färgen helt olika honorna förekommo mera sparsamt. Under björ- karna kretsade de vanliga Zannza-arterna zuersurata ZETT., scalaris FABR. och serena FALL. Vid en liten bäck fann jag pa blommande kabbelök bade Coelomyza spathulata ZETT. och subpellucens ZETT. I synnerhet gladde mig fyndet av den senare, eftersom det var första gangen jag päträffade denna karakteristiska art. På björkstammar visade sig all- mänt Mydaea quadrimaculata FALL. Vid marken flogo bland örterna, liksom sökande, tachinider, såsom Æyrestia truncata ZETT. och Aparomyia dubia FALL. Av empidider lade man särskilt märke till Pachymeria nitida MEIG., en art som var” mycket allmän, och som kretsade i sma svärmar under träden. Mänga voro i parning, och honorna utsögo under akten smaflugor. Ovan vattnet i torvgravar och pölar flög fram och tillbaka /77/ara interstincta FALL., som troligen var den vanligaste arten av släktet. Bland syrphiderna voro särskilt Chilosia-arterna allmänna: vernalis FALL., nigripes MEIG., albitarsis MEIG. och pagana MEIG. Snödrivorna på fjället lockade och den andra dagen be- gav jag mig uppåt Vällista. Följde därvid den av turister vanligen begagnade vägen till Vallbo. Den är först körväg ned till Hennån, där en liten såg drives. Sedan upplöses den i kreatursstigar, som efter ett stycke åter förenas, och vägen bär uppåt i en bäckfära. Hela tiden går man genom vacker granskog och över en och annan liten bäck eller ett kärr, där man sommartiden lätt tager sig fram. Blåbärsriset blommade rikt. Värmen var ganska hög men insektlivet dock ännu ej rikt. De besvärliga plågoandarna mygg och bromsar voro ännu ej färdiga. Vid kärr och bäckar blommade Caltha, och där sågs Phaonia-arter såsom consobrina ZETT. och alpzcola ZETT. samt Pipiza 4-maculata PANZ. Den bred- vingade Zmpis borealis L. flög i sällskap fram och tillbaka över fuktiga ställen, och honorna sägos ofta i små svärmar dansa upp och ned vid grangrenarna. Uppkommen till björk- 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. regionen såg jag, att ännu mycken snö låg kvar. Björkarnas blad voro endast till hälften utslagna, och marken var brun. Det kändes så egendomligt att från värmen i barrskogens nedre del komma upp till snön i björkskogen, där det var svalt och där det i mycket påminde om en marsdag i Skåne. På stenar i björkbältets övre del satt överallt en liten grå Chortophila, mycket lik trichodactyla ROND. men saknande mellantarsens beborstning. Sällsynt fann jag Lzspocephala alma MEIıG. Växtsteklarna voro allmänna har liksom vid Edsasen. Insekterna voro dock ganska fataliga, och efter att ha insamlat nagot i mina burkar, vande jag ater tillbaka. Mot kvallen havade jag i en liten mosse, dar i torvgravar Hydrophorus borealis Lw. var mycket allman tillsamman med Dolichopus maculipennis ZETT. och Rhaphium longicorne FALL. De tvenne följande dagarna voro mycket varma. En "och annan broms, Zabanus aterrimus MEIG. och 7. montanus MEIG., visade sig. Enstaka ex. av Phaonia perdita MEIG. och Æustalomyia histrio ZETT. pa trädstammar. Av dagfjärilar flögo allmänt vid Edsasen Zreris napi L., Vanessa urticae L. och Thecla rubi L. Den 21, 22 och 23 juni ställde jag äter mina vandringar till fjälls. Det var ganska ansträngande att dagligen göra dessa fjällturer, men jag belönades, ty jag fick se, huru in- sektlivet för var dag utvecklades och blev rikare. I barr- skogen började nu (den 23) de båda Hydrotaea-arterna scambus ZETT. och Pandellei STEIN att uppträda. De er- sätta här de på låglandet allmänna 77. meteorica L. och zrritans FALL. och ha liksom dessa den vanan att flyga kring människan och slå sig ned på kläderna och i ansiktet. Det tycktes mig, som om de alltid voro allmännast i barrskogen på fjället, men de förekommo även i dalsänkorna och följde alltid under gott väder med upp på fjällheden i sällskap med bromsar och mygg. Chrysotoxum fasciolatum DEG. och Syrphus venustus MEIG. svävade över gångstigen i barrskogen, och även i björkbältet förekom den senare allmänt. På häst- spillning sågs Polietes nigrolimbata BONSD. i enstaka ex. Sedan jag passerat björkskogen, var jag snart uppe på fjäll- heden. Vällistafjället är ett flackt berg, som pa sin högsta punkt når föga. över 1,000 m., på norra sidan öppnande sig ©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 5 i en bred sänka, däri drivornas smältvatten samlas till små bäckar, vilka förenas till en huvudback, som forsande rinner ned till Hennån. I väster ligger fjällheden öppen och sam- manhänger med Grovfjället, och i sänkan mellan dessa berg ligger en liten sjö, svårtillgänglig på grund av de sumpiga omgivningarna. I en bäckdal ovan trädgränsen flög ej säll- synt Argynnis Freyja THNBG. Pa fjallheden var det ganska gott om tvåvingar på blommande Salix, hjortron. Szlene acaulis och Asalea. På videhängena observerade jag flera små anthomyider och empidider, såsom Chortophila parva R. D. och Steaphila Macquarti ZETT. Den svartglänsande Empis lucida ZETT. kretsade överallt i den klara luften, likaså hannarna till Phaonta lugubris MEIG. och alpicola ZETT., vilka båda voro mycket allmänna. Pa Szene acaulis, kanske den fjällblomma, som har mest insektbesök, fann jag allmänt de för fjallheden så karakteristiska tvåvingarna Trzchopticus subrostratus ZETT., Limnophora triangulifera ZETT. och flera av de svarutredda Lzmnophora-arterna, Acroptena frontata ZETT., Pegomyia lurida ZETT., Chilosia melanopa ZETT. och andra. Hjortronblommorna voro också mycket besökta i synnerhet av Phaonia- och Trichopticus-arter. Överallt vid smältvattenpölarna och ofta invid själva snön förekom i stort antal en Hydrophorus-art, mycket lik dorealis Lw. men val skild från denna. Arten synes mig stå rufibarbis GERST. nära, men av denna art är endast ® beskriven, ehuru VERRALL även upptager d men ej beskriver den. Efter mina egna iakttagelser tillhör boreaZs LW. mera mossarna och de lägre fjälltrakterna, under det den andra är karakteristisk för hög- fjället. Mot kvällen gjorde jag på fjället vanligen de rikaste skördarna av anthomyider, som då i mängd slagit sig ned på stenar och på marken. Skalbaggsfaunan* på land tycktes mig fattig. Ehuru jag upplyfte en massa stenar, fann jag ej mycket därunder: enstaka Nedrza Gyllenhalii SCH., Patrobus excavalus PAYK. och septentrionis DEJ., Harpalus nigritarsis SAHLB. och små kortvingar, Acidota crenata F., Anthophagus alpinus F. och omalinus ZETT., Geodromicus globulicollis ZETT. Pa en stenhall sprang en grönglänsande, snabbfotad Axcho- menus ericett PANZ. Stlpha lapponica HERBST. kom flygande, * Med bestämningen av en del skalbaggsfynd har Postexpeditör B. Va- renius haft godheten hjälpa mig. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. glänsande i solskenet, och slog ned bland björkriset för att sedan kila ner i mossan. TI en vattensamling strax ovan träd- gränsen var ett rikt djurliv. Vad jag först lade märke till var de feta grodlarver, som överallt summo kring på den mossiga bottnen. På ytan virvlade i små sällskap Gyrinus marinus GYLL. ‘Alla dytisciderna hade samlats i en liten vik, där det var ett rörligt liv. Förargligt nog hade jag in- gen vattenhåv med, varför jag fick göra fångsten med bara händerna, men detta gick bättre, än jag väntat. Sedan skor och strumpor dragits av, vadade jag en lång stund i det ljumma vattnet, försiktigt kännande med foten för att ej sjunka ned i den mjuka mossdyn. Flera dykare voro allmänna: Ilybius angustior GYLL., I guttiger GYLL., I. aenescens THOMS., Gaurodytes congener PAYK., Hydroporus elongatulus STURM. Ej så allmänna voro Scytodytes arcticus PAYK. och Rantus bistriatus BERGSTR., och den största av de arter jag såg här, Cymatopterus dolabratus PAYK., var sällsynt. Även dykare- och små trollsländelarver summo kring mina fötter. Två Corixa-arter voro mycket allmänna. Den 26 juni skedde ett omslag i vädret. Från att förut ha rått hög värme sjönk temperaturen hastigt och gick ej över + 11° C., och kallt regn föll hela dagen. Insekterna voro som bortblåsta. På e. m. följde jag Hennan och vände på stenar i vattnet för att med pincetten nypa de plecopter- och ephemeridlarver, som klamrade sig fast på deras undersida. Nästa dag kom åter med gott väder. På Edsåsens södra sluttningar fortsatte jag med samlandet. Leptis scolopacea L. var otroligt allmän och fanns överallt: på trädstammar, väggar, blad, stenar och örter. Likaså var Empis tesselata F. allmän och fråssade på de allestädes närvarande anthomyiderna. Av släktet 7rzchopticus uppträdde nu synnerligen allmänt: »27g77- tellus ZETT., hirsutulus ZETT., innocuus ZETT., longipes ZETT. och decolor FALL. På de fuktiga ängarna i sänkan visade sig allmänt bland örterna Dolichopus-arter, såsom ungulatus L., drevipennis MEIG., discifer STANN., urbanus MEIG., plu- mipes SCOP., lepidus STAEG. och fzcipes MEIG. Pa trädstam- marna klättrade en liten Medeterus, troligen tristis ZETT. Pa en björkstam fångade jag en vacker, smart Phaonza-art, när- besläktad med P. /uscata FALL. men hittills ej beskriven. ©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 7 Den har av professor P. STEIN betecknats med graczlis STEIN IN LITT. Hundkäxen började nu blomma, Geranium silvati- cum blommade mycket rikt, och även den stätliga Aconztum slog ut en och annan blomma pä den soliga sluttningen. Säg denna dag en hanne av Anthocharis cardamines L., det enda exemplar jag iakttog här. Söndagen den 28. Hela dagen ideliga regnskurar, tem- peraturen ej överstigande + 10”. Under natten snöade det på fjällen, och de voro på morgonen vitspräckliga av snön. Under måndagen var det också mulet och kallt, men regnet hade upphört. På läsidan av gärdesgårdar och buskar uppe- höll sig så gott som allt, vad tvåvingar hette. Här sutto allmänt de förutnämnda 7”zichoptrcus-arterna förutom enstaka ex. av de mera sällsynta 7. mutatus FALL. och Æzans ZETT., Alloeostylus Sundewalli ZETT. allm., Phaonia morio ZETT. och Zugubris MEIG. allm., vagans. FALL. sällsynt, flera Zzmno- phora-arter, Symphoromyia crassicornis PANZ., Haematopota pluvialis L. och andra. De voro alla dåsiga och kunde tagas med fingrarna. Den 30 juni. Efter den starka blästen hade det blivit alldeles lugnt men var fortfarande mulet. Knogade äter i väg pa Vällistafjället. Mydaea fulvisguama ZETT. och flavis- quama ZETT. voro ej sällsynta i granskogen, varjämte Me- sembrina mystacea L., Morellia podagrica Lw. och Polietes nigrolimbata voro allmänna på hästspillningen. Morellia-ar- terna ha samma vanor som vissa arter av släktet Hydrotaea, att följa en och slå sig ned på kläderna. Trichopticus acu- leipes ZETT. och Chortophila conifrons ZETT. visade sig, den förra liksom andra arter av släktet en typisk blombesökare, i synnerhet pa Geranium silvaticum. Pa fjällheden blåste det likväl duktigt, och fa insekter voro dar i rörelse. Nagra dagfjärilar syntes naturligtvis ej till. Tvänne noctuer tog jag pa stenar; den ena av dem var Anarta Richardsoni CURTIS. Endast humlorna voro härdiga nog och flögo omkring på det blommande bläbärsriset. Nere i barrskogen var detta nu utblommat. Framletade under stenar ett ex. av Cymindis dasalis GYLL. samt flera st. Byrrhus pilula L. Den 2 juli slängde jag ryggsäcken över axeln, och det bar åter av till fjälls. Det var soligt men blåsigt väder. 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Uppe på fjällheden var blåsten mycket stark. Sedan jag övergått Vällista, ställde jag mina steg bort mot Grovfjället. Terrängen var sumpig, och den lilla sjön i sänkan var omöjlig att torrskodd komma till. Bland björkarna flögo björktrastarna från träd till träd, och deras larmande läten överröstade den lilla lövsångarens milda sång. Stenskvättor och ängspiplärkor höjde sig sjungande i luften, och från tuvorna hördes oupphörligt brockfäglarnas monotona läten. Anarta melanopa THBG. och A. melaleuca THBG. flögo här och var upp från dvärgbjörk- riset och fördes av vinden bort som en kastad sten. Av Erebia lappona ESP. och Syrichtus centaureae RAMB. sagos enstaka ex. Bland björkarna fladdrade en och annan Go: phos sordaria THBG., och uppe på själva det torra högfjället bland lavarna förekom i myckenhet Psodos coracina ESP. Åtskilliga av de lägre trakternas anthomyidformer förekommo även pa fjällheden. Av sådana må nämnas: Trichopticus hirsutulus, nigritellus, longipes, aculeipes, hians, Hydrophoria linogrisea MEIG., Chortophila varicolor MEIG. Den 3 t. o. m. 9 juli var det mycket varmt med sydlig vind och + 25° i skuggan. Den 5 och 6 var det märkligt soldis, och vart man såg, tonade fjällen i blått. För flug- fångsten var vädret mindre lämpligt, och jag sökte förgäves efter något nytt. Aroynnis aglaja och Erebia ligea L. hade börjat komma fram. Lycaena argyrognomon BERGSTR. och semiargus ROTT. voro båda mycket allmänna på Edsåsens blomsterrika ängar. Argynnis Thore HÜBN. var ej sällsynt längs bäckarna på Vällista, och jag fångade den en dag nere i dalsänkan vid Hennan. Colas palaeno L. såg jag några gånger fara fram över ängarna i brådskande flykt. Om kvällarna fladdrade talrika mätare kring buskar och träd, såsom Cidaria munitata HUBN., alchemillata L., albulata SCHIFF., ferrugata CLERCK., Acidalia fumata STEPH. och andra jämte en mängd mikros. Ett fly, Mamestra dentina Esp., förekom allmänt. Hur förvånad blev jag ej en kväll, då jag från mitt fönster fick se en mängd stora vita fjärilar i guppande flykt fladdra över ängarna. Det var Hepzalus humuli L., vars hannar här utförde sin egendomliga flykt. Efter en stunds sökande såg jag även de trögare gula ho- norna, men deras antal var säkerligen betydligt ringare än O, RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 9 de nästan ofattbart talrika hannarna. Vart jag blickade hän över ängarna, sag jag dem. Vid denna tid stodo ängarna i sin rikaste blomsterskrud, smyckade av otaliga prästkragar, kummin, hundkäx, smörblommor och violer. Med rödklöver och kråkvicker beväxta ställen på sluttningarna voro präktiga fångstplatser för humlorna, som föga brydde sig om de resliga Aconitum-bestanden. De Bombus-arter, jag iakttog kring Eds- åsen, voro följande: consobrinus DAHLB., hortorum L., dis- tinguendus MOR., agrorum var. arcticus DAHLB., kirbyellus CURT., Zerrestris L., lapponicus F., hypnorum L. och dess var. cingulatus, pratorum L., jonellus KIRB. och mastrucatus GERST. Det var .nu tabanidernas gyllne tid. Man omsvär- mades i barrskogen av honorna till ätminstone 4 arter: Tabanus aterrimus MEIG., montanus MEIG., borealis MEIG. och den lilla mörka dapponzcus WAHLB. Bland dessa var den sistnämnda den minst vanliga. Hur otroligt allmänt broms- honorna än förekommo, var det ej sa ofta jag lyckades er- tappa hannarna. Dock såg jag dem vid några tillfällen både i barrskogen, på myrarna och på fjällen ovan trädgränsen. Under solvarma dagar svävade de då i luften på samma sätt som syrphiderna. Bland granarna flögo glänsande cor- dulier. Endast 2 ex. kom jag at; det ena var Cordulia arctica ZETT., det andra alpestris SELYS. Gläntan vid sagen var dessa dagar ett longicornernas »eldorado», och mänga timmar tillbragte jag här under den värsta middagshettan för att komma i besittning av en del av dessa präktiga skal- baggar. För skogsbor voro väl sädana platser mycket van- liga, men för mig, som är kust- och slättbo, var detta ett synnerligen lockande fält. Monochammus sutor L. flög från den ena granstockshögen till den andra, under det Stenocorus inguisitor L. kvickt kilade undan på stockarna. Högt uppe bland grangrenarna flög Pachyta lamed L., ibland sänkande sig ned inom räckhåll för håven. Andra långhorningar, jag fann här, voro: Åsemum striatum L., Leptura sexmaculata L., L. limbata LAICH., Amaeops pratensis LAICH., A. septentri- onis THOMS., Tetropium castaneum L. och fuscum PAYK., Callidium violaceum L., aeneum DEG., undatum |L., och Pogonochaerus fasciculatus DEG. En skalbagge, som här var allmän och som fängslade mig mycket, var Chrysobothrys 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. chrysostigma L. Någon större buprestid hade jag nämligen ej förut sett i naturen, varför det var med en viss förtjusning jag fångade den skygga skalbaggen, vilken uppskrämd flög undan likt en Czcndela. Den 7 juli lämnade jag Undersåker för att under någon tid längre väster ut kring Snasahögarna göra mina iaktta- gelser. På Turisthotellet i Enafors hade jag hyrt mig ett litet rum. Fortfarande gassade solen lika hett, och alla gäs- terna på hotellet längtade förgäves efter regn. Nar man in- trädde på verandan, förvånades man över de stora mängder av bromsar, mygg och knott, som myllrade på rutorna. Också påstod folket, att på flera år dessa blodsugare ej förekommit i sådana massor som denna sommar. Efter min vana skulle jag naturligtvis se efter, om något användbart kunde finnas bland den surrande mängden. Förutom de fyra arter 7aba- nus, jag förut nämnt, fanns här också ex. av en annan art, som jag strax antog vara »2grZcornis ZETT. Vid en närmare undersökning har jag dock sedermera funnit, att de troligen äro att räkna till en annan av ZETTERSTEDT beskriven art näm- ligen faviceps. Det visade sig sedan, att ?flaviceps ZETT. i denna trakt var en mycket allmän broms, igenkännlig på sina vackert gröna ögon och den entonigt brungrå kroppen. Den första natten blev intet av sömnen för myggornas skull. De kommo oupphörligen in i rummet genom springor vid fönstren, och deras retsamma musik ljöd hela natten över mitt huvud. Dagen därpå tillstoppade jag alla öppningar vid fönstren med tidningspapper, och de följande nätterna var jag någorlunda fredad för dem. Men sömnen blev likväl hela tiden mycket dålig. I rummet, som vette åt söder, var det både dag och natt olidligt varmt, och det var först på morgonen, då någon svalka förmärktes, jag kunde njuta ett par timmars sömn. Ej underligt då, att en viss matthet kändes om dagarna, och det var ej utan möda jag företog mina vandringar över myrarna, där solen vid middagstid strålade stekhett ned på mitt huvud. Den 8 uppehöll jag mig mest hela dagen på de myrar, som utbreda sig mellan Enafors och Snasahögarna. Det var ganska ont om antho- myider på denna terräng. Den för myrmarker karakteristiska Limnophora quinquelineata ZETT. var dock allman. Vid roten ©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND, II av björkstammar bland gräs tog jag ej sa fa ex. av Mydaca spinicosta ZETT., en art, som jag även förmodar vara typisk för mossar. Dolichopus Stenhammari ZETT. ma även nämnas såsom synnerligen allmän här. En liten Zadanus-art, plebejus FALL., sågs allmänt på björkriset. Aldrig har jag varit så omsvärmad av flugor och mygg som denna dag. Mina kläder voro formligen översållade med bromsar. Med håven fångade jag tjogtals åt gången och trampade dem ihjäl. Det tycktes också göra nytta, för skarorna glesnade så småningom. De närgångna tvavingarna på myren voro: Zabanus aterrimus MEIG., montanus MEIG., borealis MEIG., ?flaviceps ZETT., lapponicus WAHLB., Chrysops relictus MEIG., sepulcralis F., nigripes ZETT., Haematopota pluvialis L., Morellia podagrica Lw., Zrichopticus decolor FALL., Aydrotaca scambus ZETT. och Pandellei STEIN. De allmännaste bromsarna voro 7. borealis och flaviceps. Allmänna voro följande dagfjärilar: Argynnis pales var. arsilache ESP., Colias palaeno L., Lycaena optilete KNOCH., Syrichtus centaureae RAMB. Mera sparsamt förekom Oeneis norna THBG. Vid en bäck fångade jag ett utfluget ex. av Argynnis Frigga THBG. På samma ställe var Anthrocera exulans HOCHENW. ej sällsynt pa Geranium. Överallt vid vattensumparna flög den vackra blå Aeschna coerulea STRÖM och dess släkting juncea L. Den 9 juli gick jag till fjälls. På den av Turistföreningen spångade myren går man från Enaälven till trädgränsen på Snasen på ringare tid än I timma. Sedan jag nått träd- gränsen, följde jag Ingelån. På en fjällbrant ofvanför det lilla Silverfallet hade ett par fjällvråkar sitt bo, och alltid då jag kom förbi platsen, mottogs jag av vråkarnas välkända vissling. Boet låg på en avsats och var lätt att upptäcka, i synnerhet som den ena av fåglarna emellanåt slog ned på bokanten. De vanliga fjällväxterna blommade rikt: Szlene acaulis, Azalea, Pedicularis lapponica och oederi, Rhodiola rosea och flera Sa/ir-arter. Genom havning bland Salix- hängena gjorde jag en ganska god fångst av empidider och anthomyider. Rhamphomyia-arter såsom morio ZETT., flexi- cauda ZETT., nitidula ZETT. och caudata ZETT. voro ej säll- synta. Av anthomyider funnos särskilt arter tillhörande de pa fjällen bäst representerade släktena 77ichopticus, Phaonia 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. och Zimnophora. Invid fjällbäckarna förekom allmänt Acrop- tena frontata ZETT., mera sparsamt Albopsis glacialis ZETT. och Acrophaga alpina ZETT., de båda sistnämnda skygga och svåra att fånga. Alliopsis satte sig gärna på stenar ute i vattnet. Ett ex. av Oedemagena tarandi L. hade slagit sig ned på en sten i vattnet men undkom mig förargligt nog; det var nämligen det enda ex., jag fick se denna sommar. Jag hade önskat att hela dagen få stanna kvar på fjället. Men troligen till följd av den intensiva värmen och min dåliga sömn märkte jag flera gånger tecken till svindelanfall, varför jag fann klokast att efter några timmar vända om mot Ena- fors. På: återvägen över myren överraskade jag några myror, vilka kommo stretande med en vacker blå skinnbagge, Zicrona coerulea I. Den 10 och 11 juli voro regniga dagar, och Snasen lag dold av moln, som hängde ned till trädgränsen. Myren låg tung och dyster, och knappt något insektliv förmärktes. På furustammarna satt i skydd för vinden den förutnämnda Limnophora quinquelineata ZETT., mest 22. Det kändes likväl behagligt att få vandra där ute, fri som man var från både mygg och värme. Men den 12 var det svala vädret redan förbi, och solen värmde lika starkt som förut. Jag be- gav mig av mot Snasen för att ovan trädgränsen fortsätta med samlandet. Under vägen genom barrskogen fann jag Hilara heterogastra NOW., vars dd i en ansenlig svärm dansade under en grangren. Uppe på fjället svävade några Tabanus-hannar ett par meter ovan marken. Då 7abanus- hannarna i regel äro sällsynta, och som det sannolikt ännu råder ovisshet om till vilka honor somliga skola föras, blevo de ett välkommet byte. I övrigt var det redan förut för mig välbekanta former jag såg och kunde anteckna. Följande dag ställdes färden till Storlien med några små- sjöar norr om Skurdalshöjden som mål för min vandring. Bland bergen påträffade jag de stora honorna till Bombus alpinus L., vilka med förkärlek uppsökte Pedicularis oederi. På långt håll lyste ett litet fält av smörblommor och ditåt skyndade jag. Men vid sidan om smörblommorna blommade präktiga Szene acaulis-tuvor, och pa dessa var som vanligt det mesta att finna. Jag omfladdrades av Argynnis pales O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 13 och Zrebia lappona. Ett och annat nattfly kom krypande mot de sköna tuvorna. Jag förmodar därför, att flyna ofta och i all synnerhet vid blåsigt väder taga sig fram till blom- morna på detta sätt. Av tachinider lade man särskilt märke till den stora Echinomyia Marklini ZETT. och Gonia flaviceps ZETT. En god stund stannade jag på denna sluttning åt söder och iakttog det rika insektlivet bland blommorna. Därefter begav jag mig upp på en av de närbelägna bergs- knallarna för att som jag trodde i fred för myggen kunna förtära några smörgåsar. Men de efterhängsna culiciderna följde mig också dit upp, där det visserligen fläktade något, ‚fast ej nog för att hålla dem borta. Vid en liten tjärn med steniga stränder var ett utomordentligt rikt dykareliv, och aldrig har jag sett små dytiscider så allmänna som här. För varje större sten, som vändes i vattnet, virvlade ett tjogtal fram för att genast åter gömma sig under andra stenar. Jag försökte fånga en del med händerna, men detta föll sig be- tydligt svårare här bland de runda stenarna än i vitmossan pa Vällista. Pa stenar vid stranden förekom allmänt Hydro- phoria caudata ZETT., den allmännaste arten av släktet och överallt förekommande, Acroptena frontata ZETT., Limnophora, Dolichopus lepidus STAEG., Hydrophorus-arter 0. a. Ur ett svart askmoln mullrade det betankligt, och for att slippa bli genomvat har ute, dar det ej gavs nagot skydd, maste jag skyndsamt ätervända mot Storlien. Av det hotande ovädret blev dock intet. Jag hade ännu nägra timmar pa mig, innan kvallstaget skulle ga, varför jag strövade litet väster ut fran Storlien. Ögat möter här vänligt gröna, björk- klädda släntor, vilka påminde mig om sydligare nejder. En av Carex, Equisetum och Caltha igenvuxen bäck upptog här mitt intresse. I haven fick jag bland annat: Dolichopus pict- pes MEIG., brevipennis MEIG., discifer STANN., plumipes SCOP., rupestris HAL., urbanus MEIG., Porphyrops elegantula MEIG., P. crassipes MEIG., Rhaphium longicorne FALL., Syntormon tarsatus FALL. och hannar av Chrysops sepulcralis F. Efter en ganska givande dag reste jag med 7-täget tillbaka till Enafors. Många resande förde med sig riktiga buketter av den ståtliga Saxifraga cotyledon, för det mesta uppdragen I4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. med rötterna. Det förefaller därför ej underligt, att fjällbruden för varje år blir sällsyntare, när den skattas så helt. Under de tre sista dagarna av min Enaforsvistelse uppe- höll jag mig särskilt kring Handöl, där de blomsterfyllda ängarna voro goda fångstställen. I all synnerhet var det Matricaria och Achillea, som voro livligt besökta av tvåvin- garna, såsom Zristalis intricarius L., arbustorum L., rupium F., Helophilus pendulus L. och H. hybridus Lw., Leucosona lucorum L., Syrphus torvus O. S., luniger MEIG., corollae F., cinctellus ZETT., Echinomyia Marklini ZETT., Gonia flaviceps ZETT., Ernestia consobrina ZETT., Hylemyia tetra MEIG., An- thomyia radicum L. På sandbrinkar vid Handölsälven fångade, jag nagra dd till Thereva lunulata ZETT. Strax intill fallet pa blommande Zrzgeron fann jag en Zrzchopticus, som jag menade vara småväxta ex. av swbrostratus ZETT. Vid en närmare granskning har jag dock funnit, att de 3 ex. jag fångade tillhöra en annan art, nämligen 7. rostratus MEADE. På e. m. d. 16 lämnade jag Enafors och återvände till Undersåker och Edsäsen, där jag stannade en veckas tid för att se, hur insektlivet nu gestaltade sig och vilka ändringar i detsamma, som under min bortovaro hade försiggätt. Av- mejandet av slåtterängarna var i full gång. Den vackra Cirsium heterophyllum, som nu blommade så rikt på ängarna, fick snart böja sitt tunga huvud för lien. Heracleum blom- made på sluttningarna, och jag hade väntat att på dess flockar kunna göra goda fångster. Det fanns nog flugor på dem men mest gamla bekanta: Trzchopticus longipes ZETT. och variabilis ZETT. Den förstnämnda, som förut varit så oerhört talrik, hade betydligt avtagit i antal, under det den senare, förut sällsynt, blivit något allmännare. På de fuktiga ängarna i sänkan stod Spzraea i sin yppigaste blomning. Dar vim- lade det av tvåvingar, fast vanliga arter, alla frossande på det ymniga ståndarmjölet. Förgäves sökte jag på buskarnas blad efter anthomyider. Knappast något stod där att finna; allt hade sökt sig till Spiraea. Även skalbaggar kravlade i kvastarna, så den blå Gaurotes virginea L. och den grågröna Leptura virens L. Det var nu gräshoppornas tid, och bland gräset vid ens fötter var ett livligt hoppande. Vackra prästkragar blommade i sängar på Edsåsens sluttningar och O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 15 besöktes gärna av de här allmänna tachiniderna Zchinomyia Marklini ZETT., Gomia flaviceps ZETT. och Tachina futilis ZETT. Den 17 på kvällen mulnade det, och svalkande västan- vind blåste. För nattıjärilfängst uppsökte jag vid Io-tiden en ännu ej avmejad blomsterrik äng, där det fanns gott om klöver, kråkvicker, Carduus crispus, Cirsium heteroph., Silene venosa o.s.v. Ännu funnos enstaka Hepialus humuli kvar, fast den egentliga flygtiden för arten nu syntes vara förbi. Tal- rika flyn genomkorsade luften i pilsnabb flykt. Ofta såg man än här än där ett fly fladdra bland gräset och sätta sig på klöverblommorna. Flera /P/usza-arter uppträdde ganska allmänt: Zulchrina HW., tnterrogationis L. och diasema BolSD. Den allra bästa fjärilblomman syntes mig den ovannämnda Cirsium, och då man vid midnattstid. undersökte den, kunde man vara säker på att i de allra flesta korgarna påträffa Agrotis cuprea HÖBN., sittande djupt nedborrad och honungs- drucken, låtande sig lätt taga med burken. Ett annat mycket allmänt nattfly var Hadena lateritia HUFN., vilket ofta om nätterna sågs flyga kring husknutarna. Flera andra flyn och mätare voro i rörelse, däribland Dzanthoecta nana ROTT., Geometra papilionaria L. och Cidaria truncata HUFN. Under de återstående dagarna företog jag exkursioner kring Edsåsen, på Vällistafjällen och Åreskutan, längs Indals- älven o. s. v. Under strövtägen var jag nu ej besvärad av bromsar; deras antal hade betydligt reducerats. Vid sågen var Chrysobothrys chrysostigma fortfarande allmän. Sa snart ett litet moln skymde bort solen, blev skalbaggen trög och lät sig taga med händerna. På granstockarna visade sig all- mänt Dexia triangulifera ZETT. Vid en på marken liggande murken björkgren fångades Megachile nigriventris SCHENK., just då biet skulle krypa in i grenen. Då jag bröt sönder denna, fann jag långa rader utav celler, förfärdigade av björklöv. Langs bäckarna blommade Saxifraga azzoides i svällande tuvor. Det befanns vara en utmärkt blomma, som lockade till sig ett stort antal tvåvingar men även steklar, såsom vanliga getingar och Odynerus-arter: bifasciatus L., den allmännaste samt szeczcus SAUSS. och trimarginatus ZETT. Av anthomyider märktes särskilt Zrzchopticus variabilis och 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. longipes samt separ ZETT., Limnophora-arter Phaonia scutel- laris FALL. o. a. I granskogen på Vällistafjället visade sig av släktet Hydrotaea utom scambus och Pandellei även mili- Zarıs MEIG. och en liten förut okänd art, som av prof. STEIN i brev benämnts /rltibia n. sp. Pa hästspillning uppträdde förutom den redan nämnda FPolietes nigrolimbata även den närbesläktade i södra Sverige så allmänna P. /ardaria F. Jag hade väntat få se en del egentliga rovflugor, men dessa syntes förvånansvärt fattiga. Av sådana påträffades endast 4 arter: Laphria flava L. och gilva L. samt Cyrtopogon lapponicus ZETT. och lateralis FALL. Den ståtliga Aconztum var nu i dalen nästan utblommad. Nya generationer av Va- nessa urticae L. och Pieris napi L. började flyga. Även Pieris brassicae L. sågs, fast ej allmän. De allmännaste större dagfjärilarna voro dock Argynnis aglaja L. och Erebia ligea L., den förra på ängarna, den senare överallt från Eds- asens sluttningar igenom barrskogen och björkbältet och även fast sparsamt ovan trädgränsen. Vid en bestigning av Åreskutan fann jag utom den allmänna Acroptena frontata ZETT. även allmänt //ylemyia cardui MEIG. och majuscula PoK. Vid foten av berget intill bergbanan växte Heracleum, de flesta dock utblommade. Här fann jag till min glädje flera sällsyntare anthomyider: 7rzchoptecus hians ZETT., mu- tatus FALL., cristatus ZETT., Hylemyia criniventris ZETT. och Fannia mutica ZEIT. En av de sista dagarna av min vis- telse i Jämtland upptäckte jag nära Indalsälven en björk, ur vilken det från flera ställen sipprade fram sav, ett begärligt lockmedel för insekterna. Oaktat vädret den 25 juli slog om och blev regnigt, kunde jag dock vid detta enda träd göra många rara fynd. Anthomyider, sådana jag ej väntat mig träffa så långt i norr, tog jag här, t. ex. ZFannia hamala MACQ., ciliata STEIN, fuscula FALL., speciosa VILLN. Vidare fann jag här QQ av Phaonia gracilis STEIN IN LITT., dem jag förut förgäves eftersökt, samt en d av den sällsynta Aydrotaca bispinosa ZETT. Runt kring trädet svarmade ge- tingar, vilka sökte hålla mig pa vederbörligt avstånd och även ibland kunde försvåra infångandet av de åtrådda djuren. Djupt inne i en springa, hopträngda i en klunga, sutto några Cetonia metallica och sögo med begärlighet i sig av saften. O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 17 Den 26 juli var den sista jag tillbragte pa Edsäsen. Med tvataget pa e. m. hade jag tänkt resa, men ett häftigt ask- väder med skyfallsliknande regn hindrade mig från att komma till stationen. Jag reste i stället med kvällståget, stannade "över natten i Östersund och fortsatte efter ett kortare besök på Frösön över Stockholm hem till Hälsingborg. Knappast någonsin har jag varit så gynnad av torrväder ‚som de 6 veckor jag vistades i Jämtland. Sålunda kunde nästan varje dag begagnas till insektfångst. Skörden av in- sekter blev också rik. Men jag tror dock, att några dagars regn under den längsta torrtiden varit till nytta för insekt- livets utveckling och möjligen framlockat ett större antal tvåvingar. Då jag med hänsyn till svårigheten att med säkerhet bestämma en del anthomyider och andra dipterformer ej kunnat uppgöra någon fullständig förteckning över de in- samlade arterna, har jag i dessa mera fragmentariska an- teckningar upptagit en del i allmänhet allmänna och karak- teristiska insektformer i hopp om att de måtte innehålla ett och annat av värde om insekternas, speciellt tvåvingarnas utbredning. | Nedanstående siffror visa, hur artantalet förhåller sig inom grupperna av det insamlade materialet av egentliga flugor. Stratiomyidae 4 arter. Pipunculidae 4 arter. Aylophagidae 2a) 303 Phoridae ea Tabanidae Ian > Oestridae iris Leptididae TRES Conopidae I <3 Astlidae AN N» Tachinidae + Dext- Therevidae Ligue’ dae + Sarcopha- Empididae SMS gidae + Muscidae 68 » Dolichopodidae 37. Muss + Anthomyidae 188 » Lonchopteridae leary Muscidae acalyp- Syrphidae HE) terae 58 » Tillsamman 519 arter. * Den mesta uppmärksamheten ägnade jag, som redan i början an- tyddes, ät denna artrika familj, av vilken jag som synes lyckades insamla ett ej ringa antal arter. Ehuru jag även av andra artrika familjer såsom Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. I det följande har jag fördelat anthomyiderna på släkten, så som dessa äro begränsade i STEINS bestämningstabeller över honorna: Polietes 3 arter. Albopsis 1 arter. Phaonia FÖR Acroptena 11.378 Alloeostylus 3h Enstalomyia BA 5 Trichopticus 14 » Prosalpia so, Hebecnema 263 Hammomyıia ie et Mydaea 19 16% Pegomyia 1512135 Myospila in r-à Hylemyta och Chor- Hydrotaca De tophila 37.21 Ophyra SAND Lasiops Ale Fannıa Ng: Anthomyia Bd Coelomyta 2 tye Coenosia Sistas Azelia Qin ap Macrorchis 31 thas Limnophora DS. 1% Hoplcgaster DER Lispa AE Myopia Tie Lispocephala Tey ae Schoenomyza Wats Hydrophoria Où Syrphidae, Empididae och Dolichopodidae sökte samla så noggrant som möj- ligt, visar dock tabellen, att artantalet inom dessa är blygsamt i förhällande till »gräjackorna», som ScHiner skämtsamt benämner de oansenliga antho- myiderna. Flera av dem äro troligen ej förut beskrivna. Men att med bestämdhet nu uppgiva antalet vågar jag ej, då synonymiken inom flera svårutredda släkten ännu är ganska oklar. Nägra lepidopterologiska anteckningar jämte en del puppbeskrivningar. Av David Ljungdahl. En aberration av Argynnis euphrosyne L., Thyatira batis L., Hadena illyrica FREYER., Brephos nothum Hüzn., och B. parthenias L., Hadena remissa Husn., Nola cucullatella L., Erastria uncula CLERcK, en aberration av Eucosmia undulata L., Agrotis prasina FABR., Hadena sublustris Esp., Lycena eumedon Esp., L. astrarche BERGSTR., Phibalapteryx tersata Hisn., Lymantria monacha L., Eulepia cribrum L., Mamestra trifolii Rotr., Hylophila prasinana L., Eucosmia certata Hüsn., Larentia pupillata Tusc., Hesperia alveus HB., var. fritillum Trerıı., Tephroclystia sinuosaria EVERSM. För denna lilla serie anteckningar gäller, att, om ej an- nat angivits, fyndorten är Blidö i Stockholms skärgärd. En aberration av Argynnis euphrosyne L. Med behörigt aktgivande pa præcostalribbans utseende har en av mig vid Forstorp i Mellösa, Södermanland, den 3 juni 1905 funnen Argynnis-aberration (4) kunnat bestämmas sasom tillhörande denna art. Exemplaret (fig. ı) är visserligen nägot avfluget, men har dock alla teckningarna relativt klart framträdande. Det häller i storlek 35 mm. mellan vingspetsarna. Bäda ving- parens form är i så måtto avvikande, att deras utkant är mindre böjd än hos huvudformen. Isynnerhet ha framving- arna därigenom fått ett trekantigt utseende. Deras grund- färg är något blekare än som brukar vara fallet hos ¢ av 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. denna art. De hava ovan så gott som alla de vanliga teck ningarne synliga, men delvis otydliga och förändrade till sin form. Tydligast framträder den i diskfältets mitt och den å tvärribban belägna fläcken. De utanför dessa närmast be- Fig. 1. En aberration av Argynnis euphrosyne L. T. v. från undersidan, t. h. från översidan. Ungf. nat. storl. Foto förf. lägna fläckarna äro alla små och otydliga, och skuggfläcken i mitten av fältet 6 saknas alldeles. Den därpå följande punktraden samt fläckraden innanför utkanten äro lika till formen och endast åtskilda av ett smalt mellanrum. Fläckarna vid ribbornas ändpunkter avtaga i storlek och tydlighet mot vingspetsen. Teckningarna å bakvingarnas översida äro rätt skarpa, men alla de i inre hälften vanliga teckningarna ha samman- flutit till en stor mörk yta, i vilken finnas ett par matta fläckar av grundfärgen; utkantsfläckarna äro utdragna inåt till spetsvinkliga trianglar; punktraden och den utanför be- lägna fläckraden ha förenats till grova svarta streck. Undersidan överensstämmer mycket med vad som hos AURIVILLIUS sagts om A. selene SCHIFF. ab. Thalia ESP. Inre hälften ar av en ljusare gul färg och saknar alla andra teckningar än den stora och tydliga diskpunkten och en obetydlig brunskugg- ning vid roten. Silverfläckarna i fälten 1 b och 4 utdragna, den förra utåt, den senare in i diskfältet. Yttre hälften är i fälten 2—7 starkt skuggad med rödbrunt och med en fläck av grundens färg omkring ribban 4. De silverglänsande kant- fläckarna äro något utdragna och övergående i otydliga svart- aktiga skuggfläckar. Fälten 5—7 strax innanför det röd- bruna skuggbandet samt fältet 8 vid roten något silverglän- sande. Alla silverfläckarna starkt skiftande i gråviolett. D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. DE Thyatira batis L. Den 4 aug. 1913 infangades ett större antal larver i olika åldrar och av mycket växlande färgteckning. På samma hallonstånd funnos så små som före andra hudömsningen till nära fullvaxta. Den 12 aug. fanns, den första puppan fär- dig, fästad i ytan av burens mosslager. Av de övriga lar- verna förpuppade sig ännu en som föregående. De kvar- varande förpuppade sig mellan näringsväxtens blad, vilka hopfästes med varandra med nägra af brungrä trädar bil- dade glesa maskor. Pupporna voro med analbeväpningen löst fästade vid en spänad på bladet, en del så löst, att de vid vidrörande av fodret nedföllo i mosslagret. Den sista puppan färdigbildad den 1 sept. Efter ett par dagars frys- ning i — 2° à — 5° inflyttades de i varmt rum den 10 dec. och utsattes därefter sa smäningom för ökad värme (till omkr. 24°) med lämpligen avpassad fuktighet. Den 24 dec. kläck- tes tvänne puppor (dd). Alla de övriga kläcktes efter hand ända till den 4 febr. päföljande ar. Fig. 2. Thyatira batis-puppans bakända. Teckn. av förf. Puppan, se fig. 2, at omkring 12 mm. lang och av brun- grå färgton, spräcklig av mörkare brunt samt med ett matt utseende. Till formen kort och tjock med svagt framträ- dande köl a thorax. Segmenten I—9 fint punkterade, de främsta liksom puppans övriga delar fint rynkiga. 10:e seg- mentets framkant på ryggen med små fördjupningar. Dess undre sida med egendomliga märken efter larvens analfötter. Cremaster något utdragen, slät, avrundad, på ryggen vid basen tydligt avsatt och något rynkig, bärande 8 i spetsen spiralrullade borst, varav 4 äro placerade i spetsen, 2 på sidorna och 2 på ryggen. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. Hadena illyrica FREYER. I slutet av april 1914 antraffades på olika platser (Ra- sunda och Nacka vid Stockholm samt vid Vaxholm) flera dels övervintrade larver, dels nybildade puppor. Blott hälften lämnade imagines (den 9—27 maj), ur den andra hälften fram- kommo så gott som samtidigt parasitsteklar. Om denna art har E. WAHLGREN lämnat ett meddelande i Ent. Tidskr. 1912, p. 90, Fig. 3. Hadena illyrica-puppans bakända. Teckn. av förf. varjämte visas en avbildning av bakändan till en puppa (2). Som tillägg anföres följande: Puppans längd omkring 15 mm, Formen nägot längsträckt och sakta avsmalnande mot det avrundade sista segmentet. De tva första segmenten ofta med en svag intryckning vid framkanten. Segmenten 4—7 i framkanten nägot finpunkterade. Thorax med antydan till köl. Sugtung och benslidor glest ärriga. Cremaster otydlig, men med 2 grövre och 4 finare i spetsen krokböjda borst, av vilka senare 2 äro sidoställda och 2 sitta pa ryggsidan. Se ovanstående fig. 3, som avbildar en d-puppa. Brephos nothum HÜBx. och B. parthenias L. De soliga och varma dagarna omkring den 17 april 1914 gjorde jag en del exkursioner i närheten av Stockholm för eftersökande av vära Brephos-arter, och ställdes kosan till en ganska högländ skogstrakt, sumpig, snårig och tätt be- växt med omväxlande barrträd, unga aspar och sälgarter samt en och annan björk. Som snart visade sig, var denna mark ett mycket lämpligt område för just dessa fjärilarter. Genom detta område slingrade sig en smal väg utmed några D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 23 i en sänka liggande smala äkertäppor. Vägen var vid denna årstid mycket fuktig och med djupa hjulspår, men på sina ställen liggande öppet för solen. Här uppflög snart framför mina fötter den ena tjärilen efter den andra och försvann hastigt och skygot in i den så gott som otrafikabla smasko- gen, som omöjliggjorde ett framgångsrikt förföljande. Jag fann snart, att fjärilen med förkärlek vilade i de fuktiga hjul- B. parthenias, L. B.nothum, HÜBN Fig. 4. Brephos parthenias L. och Brephos nothum Hüen. Först. !/s. Foto förf. spären i solskenet, där den genom sin färgteckning var mycket svår att upptäcka. Med någon försiktighet lyckades det dock snart att infånga ett större antal. De befunnos alla vara B. nothum HÖBN., dock endast dd. Förutom besvärligheten med småskogen var fjärilen rätt svår att infånga i flykten till följd av sitt sätt att flyga, som i viss mån liknar mätar- nas, fastän med tätare vingslag och raskare fart. Under de första dagarna lyckades det mig endast att anträffa SS, några dagar senare fann jag övervägande 229. 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Dessa funnos sällan sittande på vägen, utan de kommo tyngre och mera rätlinigt flygande tvärs över densamma. Av 2. parthenias L. infångades samtidigt flera exemplar, men på en plats där björken var rikare representerad. Den som sällsynt ansedda 4. nothum HB. torde nog förtjäna att grundligare eftersökas i och för ett närmare be- stämmande av dess förekomst. Dess utbredning är, som be- kant, angiven i prof. AURIVILLII » Nordens fjärilar». Mången intresserad amatör har säkerligen i likhet med mig önskat en något mera detaljerad beskrivning angående denna art, i och för identifiering av möjligen infångade exem- plar. Fördenskull har jag i sakens intresse vågat mig på att med hjälp av det relativt rika och synnerligen fraicha material, som jag nu är i besittning av, försöka efter bästa förmåga göra en del jämförelser mellan de båda arterna, för- utsättande att intresserade hava tillgång till nyssnämnda för- fattares utmärkta arbete. Till yttermera visso hava en del avbildningar, vilka kunna anses som fullt typiska och som säkerligen komma gott till pass, fått åtfölja detta mitt lilla meddelande. Vad nu först och främst angår d av nothum, är denne utan tvivel bäst skild fran parthenias genom sina kammade antenner. En rätt betydande olikhet ar aven, att de hos parthenias a framvingarna förekommande vita fläckarna till största delen saknas hos xothum; yttre tvarlinjen är ofta en- dast mot framkanten tydligt ljuskantad. Framvingarna hava därigenom ett mera monotont utseende. Bredden mellan vingspetsarna hos de spända exemplaren varierar mellan 31 —34 mm. I motsats till farthenzas, där könen äro varandra mycket lika både till storlek, vingarnas teckning och form, äro könen hos »othum rätt olika varandra. (Jfr fig. 4.) Vad nu 2 av xothum angår, så uppnår den mellan ving- spetsarna blott 28—31 :mm. Vingarna äro till sin form be- tydligt olika d, vilken har framvingarnas bakkant betydligt kortare an framkanten. © har framvingarnas bakkant endast D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 25 obetydligt kortare än framkanten, vilket ger vingarna ett tvär- hugget utseende. Om framvingarnas teckning nämner prof. AURIVILLIUS isin beskrivning av zothum om »en alldeles rak, snettgaende färg- gräns» såsom typiskt för arten. Detta är fullkomligt riktigt, så vitt det gäller £, hos vilken denna färggräns utgör det mest utmärkande draget. Den uppträder där som ett brett, ofta nästan helt svart: tvärband, som synes upptaga så att säga hela inre mellanfältet. Vingarna äro i sin helhet mera brokiga av svart och vitgrått. Yttre tvärlinjen är vanligen i hela sin längd på utsidan ljuskantad (se vad som ovan sagts om J). Nyssnämnda snettgående tvärband tyckes hos d aldrig vara svart, utan i de flesta fall endast något mörkare än grundfärgen och ofta av samma färg, men alltid zzåt begrän- sat av en tydlig mörk linje. Någon gång övergår det utåt omärkligt i grundfärgen. Samme författare har även angivit, att otha till skill- nad fran parthentas skulle hava framvingarnas fransar enfär- gade. Det visar sig, att så i allmänhet ej är fallet, och har denna uppgift sannolikt tillkommit genom saknad av tillräck- ligt stor jämförelsemateriel. I allmänhet förekomma dessa fläckar à fransarna även hos zothum (se nedan), men deras förekomst hos denna art synes vara något varierande, i det att de ibland äro få eller otydliga och återfinnas de då tyd- ligast mot vingspetsen eller någon gång saknas de fullständigt. Utom de i ovannämnda arbete angivna teckningarna å bakvingarna finnas hos båda arterna ännu en karakteristisk teckning, vilken hos farthenzas framträder som ett av (ät- minstone inåt) tydliga bågar bildat smalt band, vilket synes utgå från bakhörnet, där det vanligen sammanhänger med den svarta utkanten. Det följer därpå denna något diver- gerande framåt och in i fältet 2. Hos d sammanhänger detta tvärband oftast med den mörka utkanten, men tyckes vanligen hava en mer eller mindre tydlig fri spets i fältet 2. Hos 2 är bandet ofta fristående. En antydan till fortsätt- ning av detta band kan någon gång skönjas vid utkanten av de övriga fälten eller så att den mörka utkanten synes på insidan vågig. Hos nothum återfinnes detta band van- 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. ligen som en liten förtjockning av den svarta utkanten vid bakhörnet samt som en större (d') eller mindre (2) fläcklik utvidgning av densamma omkring ribban 2. Dessa fläckar synas någon gång kunna helt och hållet saknas. Om Bb. nothum HB. jämför vidare prof. AURIVILLIL » An- teckningar om några skandinaviska fjärilar» i Ent. Tidskr. IV, p. 37. Där beskrives bland andra av RUDOLPHI till riks- museum insända fjärilar även ett exemplar (tydligen $) av denna art (framvingarnas fransar uppgivas dock här som 'något skäckiga'), samt anföres därjämte RUDOLPHI's medde- lande om artens levnadssätt. Även anmärkes, att det ut- seende, som fjärilen har hos oss, i viss mån avviker från den tyska formen. Jämför även samma. tidskr. XVII, p. 79 (PEYRON) och XX, p. 221 (MEVES). Hadena remissa HUBN. Puppa (¢) funnen den 6 juni och kläckt den 10 juni 1914. Längd 17 mm. och till färgen rödbrun. Segmenten Fig. 5. Hadena remissa-puppans bakända. Teckn. av förf. 1—3 liksom övriga partier finrynkig. Segmenten 4—7 i främre hälften punkterade. Cremaster (fig. 5) vårtlikt ut- dragen, grovt rynkig, i spetsen bärande två grova i spetsen = utåt krokböjda taggar samt på varje sida 2 små i spetsen spiralrullade borst. Nola cucullatella L. Unga ‘larver anträffade pa Sorbus suecica. De förtärde endast översidan av bladen. Före förpuppningen började larven att på bladets undersida och av dess ludd förfärdiga D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 27 sin hylsa på så sätt, att den först byggde åt sig ett läng- sträckt plan, i vars mitt den sedan under hela det synliga arbetet hade sina analfötter fästade. Den sträckte sig så efter behov ut från fästepunkten, för att med mundelarna lösgöra och med frambenen hopsamla det fina luddet, var- efter den drog sig tillbaka och av detta jämte ett frampres- sat bindemedel förfärdigade den genom bottenplanets till- ökande vid långsidorna en oval platta med uppböjda kanter. Sedan långsidorna nått avsedd storlek, förde den kanterna emot varandra och sammanfogade den utom i ena ändan, där de fingo stå tätt kant i kant, bildande den springa, genom vilken fjärilen sedan trängde sig ut. Erastria uncula CLERCK. Imagines infångade i mängd på gungfly bland Carex- arter under soliga dagar i medio av juni 1914. En aberration av »Eucosmia undulata L.» Av denna art med sin synnerligen vackra och karak- teristiska teckning infångade jag ett par dagar efter midsom- mar 1914 ett nästan felfritt exemplar (2), som pa ett allde- les särskilt sätt avviker fran huvudformen och torde pa den grund förtjäna att omnämnas. (Fig. 6.) Att varieteter förekomma av denna art, har TREITSCHKE redan omnämnt 1 sitt arbete om »Die Schmetterlinge von Europa», VI, 2, p.53, där han, sedan huvudformen noga be- skrivits, säger: »Understundom bildar grundfärgen i vingar- nas mitt och vid utkanten mörkbruna tvärband, och finnes då i mitten invid framkanten ett litet tydligt svart streck... Varieteter uppstå överhuvudtaget genom grundens ljusare eller mörkare färg». I Act. Soc. p. F.F.F. IX, p. 68 harıEnZIO REUTER: be- skrivit en varietet subfasciata J. SAHLB., vilken beskrivning jag har för jamforelses skull tillåter mig anföra: »Framving- arna med mörkare mittfalt, vilket tämligen tydligt avsticker från grundfärgen, innanför detsamma nästan anda till roten smutsgrå med endast otydliga tvärlinjer; bakvingarna obe- tydligt mörkare än huvudformen». 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1015. Av de båda ovan anförda författarna har tyvärr ingen lämnat någon som helst avbildning till förtydligande, och in- skränker sig därför jämförelsematerialet endast till ovan- nämnda anföranden. Av de allra nyaste möjligen gjorda fynden av var. el. ab. av denna art har jag tyvärr ej kun- nat komma i tillfälle att taga del. Det av mig funna exemplaret, vilket kanske borde be- traktas som en möjligen genom för larven ogynnsamma lev- “4 SAINT Fig. 6. Eucosmia undulata L. Till vänster typiskt ex. av huvudformen, till höger den av förf. funna aberrationen. A. Översida. B. Undersida. Nat. storl. Foto förf. nadsomständigheter uppkommen missbildning, skiljer sig fran huvudformen först och framst genom sin ringa storlek, 1 det att bredden mellan vingspetsarna endast nar upp till 23 mm., mot dennas 25—31 mm. Därnäst genom sitt något urblekta utseende, delvis förorsakat genom de fina, bruna, vagiga tvärlinjernas betydligt reducerade antal och inbördes lage samt genom bakvingarnas sa gott som fullstandiga saknad av dylika. Härigenom hava de hos huvudformen knappt skönjbara diskpunkterna blivit mycket skarpt framträdande. Följande beskrivning jämte ovanstäende avbildningar torde lämna en föreställning om det av mig funna exemplarets ut- seende. Framvingarna tyckas i framkanten ej vara fullt så starkt böjda mot spetsen som hos huvudformen och hava därför ett nå- got spetsigare utseende. Det oredigt tecknade rotfältet är genom D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 29 ett tydligt mellanrum skilt från det av fyra tattstaende tvär- linjer bildade inre mellanfältet. Mittfältet är ganska brett, på insidan begränsat av en från inre mellanfältet något av- lägsnad tvärlinje, som invid bakkanten är något utvidgad, på utsidan begränsat av trenne jämnlöpande, mot framkanten nästan försvunna linjer. Diskpunkten något långsträckt, svart- brun. Yttre mellanfältet är brett ljusbrunt, mot framkanten i sin inre hälft av grundens färg, mörkpudrat. Våglinjen som hos huvudformen. Kantfältet ljusbrunt. Framkanten mellan roten och till mitt för diskpunkten mörkbrun, endast avbru- ten vid rot- och inre tvärlinjens utlöpande. Bakvingarna äro, som nyss nämnts, så gott som i saknad av teckning, mörk- pudrade och med ett utåt otydligt begränsat tvärband av grundens färg över mitten. Diskpunkten liten och tydlig. Vaglinjen svagt framträdande. Utkantslinjen något tydligare än hos huvudformen. De båda vingparens undersida är i motsats till huvudformen utan någon egentlig teckning, men med skarpt framträdande diskpunkter och mycket tydlig ut- kantslinje. Vingfransarna med något mindre, bruna fläckar vid vingribbornas ändpunkter. Agrotis prasina FABR. Puppa (2) kläckt den 9 juni 1914. Längd 19 mm. Klart mörkbrun. Segmenten utan någon egentlig ytskulptur, men det 3—7 på ryggen vid framkanten med en rad grova, hål- Fig. 7. Agrotis prasina-puppans bakända. Teckn. av förf. liknande fördjupningar. Cremaster utdragen och utät nägot tillplattad, ät sidorna utsvängd, i själva spetsen finrynkig och 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5. med 2 grova, vid basen åtskilda, i spetsen utåt krokböjda tagpar. | (Se fig. 7.) Hadena sublustris Esp. Arten infangad i stort antal (dd) pa lockbete i slutet av juni och början av juli 1914. Lycæna eumedon Esp. > astrarche BERGSTR. Dessa bada arter saval som Phibalapteryx tersata HUBN. anträffades tamligen allmant pa Väddö i Roslagen sommaren 1908. Under en flerärig vistelse inat Mälaren har jag ej lyckats anträffa dem. 1914 anträffades de ater och i mängd pa Blidö. Isynnerhet den senare arten flög ymnigt om aft- narna vid midsommartiden bland stora Berberis-buskar vid stranden. Lymantria monacha L. En larv funnen halvvaxt i borjan av juli 1914, fortarande bladen av Betula. Forpuppad den 19 och kläckt den 28 juli (2). Eulepia cribrum L. Imago (2) infångad den 18 juli 1914 pa lockbete. Mamestra trifolii ROTT. Larver i olika åldrar anträffades i stort antal på Che- nopdium och Atriplex på ruderat plats i Stockholms utkant omkring den I sept. 1914. Största delen av de äldre indi- viderna voro besatta med de långsträckta, vitgula äggen av någon parasitfluga. Dessa sutto alltid synnerligen hårt fästade på ryggen och sidorna av de första lederna. Liknande har observerats på en del andra nakna larver. På en Mamestra pisi-larv observerades en gång ända till ett 40-tal sådana ägg, D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 31 vid vilket tillfälle tillfoljd av den strängt upptagna platsen även de mittre och bakre lederna fått mottaga ett och annat. På grund av larvernas relativt ringa storlek faller det sig rätt svårt att med framgång avlägsna de hårt fastsittande äggen. Detta har dock lyckats mig med larver av Chero- campa elpenor L. Vid andra tillfällen har jag lyckats att med en så kallad stickpincett åtminstone krossa eller skada äggen och på så sätt rädda larver från undergång. Hylophila prasinana L. Larverna av denna art anträffades rätt rikligt omkring den 20 aug. 1914 i två olika storlekar (före och efter sista hudömsningen). ; Larven vilar under dagen tätt tryckt till undersidan av ekens blad, där den genom sin färg är rätt svår att upp- täcka. Man finner den vanligen sittande mellan tvenne tätt- sittande blad i grenspetsarnas bladgyttringar med indraget huvud, bukfötterna utspärrade åt sidorna och analfötterna bakatstrackta. Buk- och analfötternas långsträckta gripytor jämte den bakåt avsmalnande kroppen giva larven ett syn- nerligen karakteristiskt utseende. Analfötterna hava på ut- sidan en skarpt framträdande röd, på båda sidor gulkantad långslinje. ; Flera av larverna voro angripna av parasitstekellarver (till färgen klart gröna), som utkröpo genom ledgångarna emellan fötterna, där de länge kvarsutto och tycktes fortsätta att taga näring. S De första kokongerna färdiga omkring den 24 aug., de sista den 10 sept. Fucosmia certata HöBN. Imago infångad i ett flertal (mestadels avflugna) exem- plar i början av juni 1914. I denna tidskrift, arg. XI, p. 84, XX, p. 221, och XXXV, p. 129, omtalar J. MEVES sina fynd av denna art. I vad, som där sages om larven och dess uppträdande, instämmes tillfullo, emedan jag omkring den 8 juli s. a. antraffade den- samma i stort antal pa Berberis-buskarna i trakten. Sedan 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. jag fäst några medhjälpares uppmärksamhet på dess svår- upptäckta gömställes utseende, avplockades en hel del så- dana, och vid undersökning befunnos de flesta innehålla var sin larv i olika åldrar. En del gömställen voro dock tomma. Larverna inrymdes darpa i glasburkar, och voro de, ätmin- stone i de storlekar, som jag anträffade dem, ej vidare be- svärliga att sköta. Deras föda håller sig ju också relativt länge frisk och behöver ej så ofta ombytas. Inom kort. dogo dock en del (nagot mer an halvväxta) genom parasiter. De öv- riga förpuppade sig om- kring den 20 juli. Antecknas bör, att hos pupporna framträdde ving- arnas teckning mycket skarpt redan så tidigt som i början av sep- tember. , ‚Fjarilen‘ synes sålunda . ligga som fullbil- dad i puppan omkring 7 månader. Att liknande för- hållanden äger rum hos en del andra tidigt flygande arter är ju förut bekant. Larentia pupillata THUNBG. Med tillhjälp av det 2. sociafa , BRK. | material, som jag, enligt vad som meddelats i denna tidskrift, arg. XXXV, p. 66, äger, har jag här som ett tillägg till prof. S. LAMPA's uttömmande beskrivning av denna art i »Skand. och Finl. Macrolepidoptera» velat i form av en del avbildningar av denna och densamma liknande, ungefär samtidigt flygande arter lämna en liten hjälp vid bestämmandet av möjligen Fig. 8. Nat storl. Foto förf. D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 33 infangade exemplar samt därigenom verka for ett eventuellt utrönande av dess förekomst och utbredning i vårt land. Hesperia alveus Hp. var. fritillum Tr. Den 2 juli 1912 infangade jag pa Svartsjölandet (Uppland) ett exemplar (2), som nog bor hänföras till nämnda var. Nagot typiskt exemplar av huvud- formen, sådan den beskrives i prof. AURIVILLIL »Nordens Fjärilar», har jag ej i min samling, men har ett par pa Gottland av f. d. överstelöjtnant ROLF LINDBOHM infangade ex., vilka blivit bestämda. till var. fritillum. TR. pi, 9. Hesperia alveus He. (Fig. 9.) I både vad som angar flac- var. fritillum Tr. fran under- karna i falten 2 och 3 i bakvingarnas ey RK NP Mn a mittband samt fläcken i fältet 7 fran- Net först. Foto fürf. skiljer sig mitt ex. Tephroclystia sinuosaria EVRSM. Larver funna pa Chenopodium album 1. pa ruderatplats i Stockholms utkant en av de sista dagarne i aug. 1914. För- puppades omkring den 10 sept. s. a. Efter frysning inflyttade i varmt rum d. 10 jan. 1915 framkommo imagines d. 20—23 mars, Entomol. Tidskr. Arg. Roe Ele (RA) Eine Namensänderung. Von Simon Bengtsson. In meinen »Bemerkungen über die nordischen Arten der Gattung Cloéon LEACH» (sieh diese Zeitschr., Årg. 35, IQI4, p. 210 ff.) beschrieb ich eine neue Gattung Pseudocloéon. Beim Abfassen meines Schriftchens vergass ich leider ganz, dass FR. KLAPALEK schon im Jahre 1905 in »Plecopteren und Ephemeriden aus Java» (Mitteil. aus d. Naturh. Museum in Hamburg, Jahrg. XXII, 1905, p. 105) eine gleichnamige Gat- tung aufgestellt hatte, von welcher G. ULMER später in seinen »Ephemeriden aus Java, gesammelt von Edw. Jacobson» (Notes from the Leyden Museum, Vol. XXXV, 1912, p. III) eine zweite Art, Pseudoclocon obscurum, beschrieben. Diese letztere Arbeit wenigstens war mir wohl bekannt und ich zitierte sie auch in meinen »Undersökningar öfver äggen hos Epheme- riderna» (Entom. Tidskr., Årg. 34; Upsala’ 1013, EP. 275): Da meine Gattung Pseudocloéon nicht mit der gleich- namigen Gattung KLAPALEK'S zusammenfällt, muss ja jene umbenannt werden und mag dafür den Namen Proclo&on mihi erhalten. Airaphilus elongatus GYLL. och Airaphilus geminus KRAATZ. Av Anton Jansson. Genom EDMUND REITTERS »Bestimmungs-Tabellen der europäischen Coleopteren IV» (1881), där beträf- fande släktet Azraphilus finnas införda »Berichtigungen zu den Bestimmungs-Tabellen der europäischen Co- leopteren I Teil» (pag. 39), fästes min uppmärksamhet pä de olika arterna 14 vid Växjö. Av dessa hör den förstnämnda d i följd av sin ljusa blåvita grundfärg otvivelaktigt till v. caza. Exemplaret är för övrigt märkligt i det avseendet, att mittfältet är vid bakkanten mycket smalt och att den normalt utvecklade tappfläcken berör med sin spets den yttre tvärlinjen. Det andra d-exemplaret hor till ab. ochrostigma EV. med något mörkare framvingar och tydlig orangegul fläck i mittfältet mellan tappfläcken och yttre tvär- linjen. Q-exemplaret torde även det, oaktat sin något mörkare blågrå färg, höra till v. cana. Om denna arts utbredning i vårt land säger AURIVILLIUS: » Tämligen sällsynt, men utbredd inom områdets mellersta och norra delar; sydligast funnen i Västergötland och på Gotland, nordligast vid Luleå». Den finnes, enligt vad jag kan se, ej omnämnd för Småland, åtminstone saknas den i LAGERBERGS och VON PORATS IgII och 1913 offentliggjorda förteckningar. rivosa STRÖM. (cucubalz FUESSL.). Endast ett individ, en ®, anträffat, nämligen 15/6 11 vid Växjö. Å detta äro ring- och njurflackarnaS bakre och inre hörn brett (med ett avstånd ungefär = njurfläckens halva bredd) skilda från varandra, ehuru de enligt AURIVILLIUS, SPULER, SEITZ och KLÖCKER skola sammanstöta. (SPULER: »An — — — und den ver- bundenen Makeln von den nächsten Verwandten zu unter- scheiden».) Bombyeia STPH. viminalis F. Endast en & anträffad ?/s 14. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Miana STPH. strigilis CL. Allmän i juli 1914. Lika allmän som huvud- formen om ej allmännare var v. /atruncula HB. Enligt SPULER har denna form först av ROESSLER, sedan av andra författare ansetts såsom egen art, och sasom sådan har den ock be- handlats av A. KLÖCKER i «Danmarks Fauna» på grund sär- skilt av analklaffarnas enligt sistnämnde författares påstående fran strigilis avvikande byggnad. Genom sin i allmänhet mindre storlek, olika färg, yttre tvärlinjens rakare sträckning och det (åtminstone på av mig tillvaratagna 14 exemplar) kraftiga svarta strecket tvärs över mittfältet, vilket streck till sin inre hälft sammanflyter med tappfläckens undre kant, gör också /atruncula otvivelaktigt intryck av att måhända vara en särskild art. Beträffande storleken kan nämnas, att mina 6 exemplar av huvudformen hava en medelvingbredd av 25,41 mm., under det motsvarande tal för 10 exemplar av var. ar 23,45. Diloba B. caeruleocephala L. Endast ett exemplar, en d, anträffat =) Oy Alle Celaena STPH. haworthz CURT. Två exemplar, bägge dd, tagna i augusti 1914, höra till den enligt SPULER svartbruna ab. erupta GERM. Hadena SCHRK. porphyrea ESP. Tämligen allmän. adusta Esp. Tämligen allmän. En ?/7 14 tagen 2 med tydlig teckning och framvingarna nästan entonigt gråsvarta, helt obetydligt stötande i brunt, synes höra till v. duplex Hw. (SEITZ: »eine dunkle aber einfarbige Form».) | furva HB. Tämligen sällsynt. Tva 92 tagna 12/7 12% Notteryd och 74/7 14. gemmea TR. Sällsynt. Endast antraffad 1913, da tva PO fångades "Va och 7%/o, E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 59 monoglypha HUFN. Allman. En ??/; 14 tagen ¢ har framvingarnas grundfärg överallt jämnt mörkbrun med tydliga ljusa tvärlinjer, gulvit delvis i fläckar upplöst väglinje med tydliga svarta pilfläckar, njur- och ringfläcken tydliga, obe- tydligt ljusare än grunden och alla ribbor svarta. Ett fint svart streck från roten och ett grövre dylikt från den otyd- liga tappfläckens spets till den yttre tvarlinjen. Exemplaret torde på grund av sin entonigt mörka färg men det oaktat tydliga teckning få betraktas såsom en mellanform mellan ab. intacta PETERSEN och ab. znfuscata BUCHM.-WHITE. Den . sistnämnda formen skall enligt KLÖCKER vara »ensfarvet sortebrun med knap kendelig Tegning». laterttia HUFN. Tämligen allmän. rurea F. Allmän. En @ tagen !°/s 14, 42,5 mm. ving- bredd (max. 39 mm. enligt »Nordens Fjärilar»), hör till a2. putris HB. Denna form »hat den ganzen Vflel trüb graubraun übergossen, das Mittelfeld zwischen innerer und äusserer Linie von der Costa zum Ird dunkler braun; die weissen Schuppen des Irds deutlicher; einige Exemplare sind einförmiger dunkel und mit verloschener Zeichnung, während anderer heller braun sind und deutliche Zeichnung aufweisen». (A. SEITZ: »Die Grossschmetterlinge des palearktischen Faunengebietes».) 46. ochrea TUTT, som genom sin gulaktiga grundfärg skiljer sig fran huvudformen, är även allmän. Mindre ofta, ehuru ej sällsynt, förekommer ab. alopecurus ESP. basilinea F. Ratt allmän. gemina HB. med ad. remissa TR. var 1913 tämligen all- män. Även 1914 togos ett par exemplar. secalis L. Allman. Detsamma gäller abb. secalina HB. och J/eucostigma Esp. En ®, tagen 71/7 14, 28,5 mm. ving- bredd, helt och hallet svartbrun, ehuru med synliga svarta teckningar, måste hänföras till sistnämnda form, fastän njur- fläcken ej har annan vit teckning an tva för blotta ögat endast med svärighet synliga punkter i fläckens bakre, yttre hörn. I SEITZ’ förut omnämnda verk säges ocksa rörande ab. leucostigma: »bei dieser ist die Nierenmakel entweder gelblich oder lebhaft weisslich oder, wie oft bei britischen Stücken, dunkel, indem der Aussensaum nur 2—3 weisse Punkten trägt». 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Ammoconia Lp. caecimacula F. Denna art, som jag ej förut anträffat, var i september 1914 tämligen allmän 1 Växjö omgivningar. Polia L. chi L. Synes vara rätt sällsynt i Vaxjotrakten. Jag har endast anträffat 3 exemplar den ?7/g 11 vid Gårdsby, vilka alla sutto på en gammal gärdesgärd, varjämte jag fått ett exemplar framkläckt ur en i Notteryd 1912 funnen puppa. Dasypolia GN. templi THNBG. Sällsynt. Endast en gang antraffad nam- ligen 18/4 14, da en ® togs i Bäckaslöf vid Växjö. Miselia STPH. oxyacanthae L. Tagen 1 fyra exemplar pa lockbete 1914. Tämligen sällsynt. Dichonia He. aprılina L. Tämligen sällsynt. Sex exemplar tagna 1914. Dryobota Lp. protea BKH. Allman i september 1914. Förut ej an- traffad. Dipterygia STPH. scabriuscula L. Allman 1914 i senare delen av juni och början av juli. Ett exemplar taget !”/s 14, förut om aren ej anträffad. Alla mina exemplar hava framvingarna innanför yttre tvarlinjen djupt svarta. Chloantha B. polyodon CL. Sällsynt. Endast en d anträffad !”/& 13. Trachea He. atriplicis L. Rätt allmän 1914. En ?/; 14 tagen d har en vingbredd av 37 mm. Minimum enligt »Nordens Fjärilar» 40 mm. Förut om åren ej anträffad. Euplexia STPH. /ucipara L. 5 exemplar, alla QQ tagna 1914. Eljest ej anträffad. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 61 Naenia SrpuH. typica L. Tämligen allmän. En °/ 13 tagen d har en egendomlig form på ring- och njurfläckarna. Från mitten av den förras inkant utgår en skarp vitkantad spets, som når fram till inre tvärlinjen, och njurfläckens övre del är genom en utefter främre diskribban liggande, spetsig, skarpkantad inatgaende vinkel utvidgad, sa att fläcken därigenom kom- mer att något likna en bila med eggen utefter främre disk- ribban. Jaspidea B. celsia L. Av denna art anträffade jag 1913 I d och 3 29, och 1914 insamlade jag 6 SS och 2 9. Sistnämnda är var fjäriln under september månad mycket allmän i Växjö närmaste omgivningar. A alla exemplar utom 2 d' 4 finnes i innersta delen av fältet 4 å framvingarna en liten fläck av mittbandets färg, vilken fläck å 3 exemplar är genom en smal kroklinje förbunden med den å mittbandets utsida be- fintliga tanden. Denna fläck saknas å avbildningen hos SPU- LER och finnes ej heller omnämnd i »Nordens Fjärilar». Be- träffande artens utbredning ma nämnas, att densamma synes saknas i såväl Danmark som Finland, ehuru den ej torde vara någon sa stor sällsynthet i Skandinaviska halvöns södra delar. Den är en utpräglat ostlig art. Helotropha Lop. leucostigma Hs. Sällsynt. En d 1"/g 14 och 2 LS #4}; och ?/s 14. Eljest ej anträffad. d-exemplaret hör till ad. albipuncta TUTT. med vit njurfläck. Hydroecia Gn. nichtans BKH. med ab. erythrostigma HW. Allmän. micacea ESP. Endast 2 dd anträffade ®/s 13 och ?9/7 14. Nonagria O. typhae THNBG. Ä Bramstorps mosse cirka en mil söder om Växjö anträffades våren 1914 i föregående års Zypha- stänglar en mängd puppskal, varav framgick, att fjäriln varit allmän 1913. I slutet av juli 1914, då jag åter besökte plat- 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. sen, funnos puppor i mängd och även en och annan larv. En del puppor medtogos och kläcktes mellan ?!/; och "Js. Den preparerade fjäriln har stor benägenhet att bliva oljig. Tapinostola Lp. juiva HB: Sällsynt: End. lor3 Leucania He. zmpura HB. Allmän. pallens L. Allmän. Andra generationen flög rätt all- mänt i september 1914. obsoleta HB. Endast en gang anträffad, nämligen **/r 14, dä en d togs vid Bäckaslöf. comma L. Allmän. conigera F. Allmän. Grammesia STPH. trigrammica HFN. Ej sällsynt 1914. Förut ej anträffad. Caradrina O. quadripunctata F. Synes här liksom i Danmark och Tysk- land vissa år uppträda i två generationer. Åtminstone har jag anträffat den om hösten både 1911 och 1914. Så togs en d ?1/8 11 och 2:28, fe och !/ıo 14. "Vanligast ar arten i juni. menetriesi KRETSCHMAR. Ej sällsynt i mitten av juli 1913 och 1914, da den flitigt besökte blommorna pa Zpxlobimm angustifolium. Jag har tillvaratagit 2 SS och 5 PS9. morpheus HEN. Ej sällsynt. alsines BRAHM. Sällsyntare an morpheus. taraxaci HB. Ej sällsynt. Petilampa Auriv. arcuosa HW. Tämligen sällsynt. Tagen varje år i juli månad, dock endast dd. Ett exemplar har en vingbredd av endast 21 mm. Rusina B. umbratica GOEZE. Tämligen allmän. I »Nordens Fjä- rilar» angives vingarnas spännvidd till 28—33 mm., men **/¢ E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 63 12 tog jag i Notteryd 4 dd, som hava en vingbredd av 35, 35,5, 30 och 38 mm. Amphipyra O. tragopogonis L. Allman. Arten växlar mycket i storlek. Jag har en d med 29 mm. och en ® med 39 mm. vingbredd. Taeniocampa Gn. gothica L. Mycket allmän. Av de olika former, jag tagit, kan jag med bestämdhet endast angiva ab. pallida TUTT. och ab. gothicina Hs. Till sistnämnda form räknar jag ett dvärgexemplar, en ??/4 12 tagen d, som har ring- fläckens gränsfläck tämligen mörkt brun och ej har större vingbredd än 26 mm. En @ mäter 38 mm. Detta exemplar är egendomligt de/s därigenom att ring- och njurfläckarna äro ovanligt stora, vilket gör, att ringfläckens gränsfläck fram- träder såsom en smal, tämligen jämn båglinje mellan ring- och njurfläcken och under den förra, dels ock därigenom, att gränsfläcken mellan ringfläcken och inre tvärlinjen är genom en från ringfläcken utgående, tvärlinjen med spetsen berö- rande skarp tand delad i två delar. En annan @ är mon- struös i sådant avseende, att vänstra framvingens ringfläck i sin yttre rand helt och hållet sammanflyter med njurfläckens vita innerkant, varjämte ett svart streck i själva bakkanten av vingen sammanbinder den inre med den yttre tvärlinjen. pulverulenta ESP. Sällsynt. Endast 4 exemplar, alla 2%, tillvaratagna. populi STRÖM. Sällsynt. 2 SJS 4 12 och ?/4 13. Arten uppgives i »Nordens Fjärilar» såsom i vårt land endast fun- nen i Skåne och Västmanland. Stabilis VIEW. Ej sällsynt 1913 och 1914. Enligt den litteratur, som för närvarande star mig till buds, ar arten förut i Sverige endast funnen i Skane. Av mina exemplar hora 2 dd och I YG till den rödgrå huvudformen. 3 99 höra närmast till den ljust gulgrå ab. pallida TUTT., och en 2 med nästan inga andra teckningar an ring- och njurfläc- karna, den otydliga tappflacken och den tydliga, inat knappt mörkskuggade väglinjen torde hora till den ljust brunröda ad. zufa TUTT. En @ är en övergängsform från typformen till 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. ab. pallida. Ett av pallida-exemplaren saknar helt och hållet mörk skuggning innanför vaglinjen. incerta HUFN. Allman. En Vi 14 tagen 2 hör till ab. fuscata HW. En mycket vacker, *!/4 14 i Hov vid Växjö tagen 2 avviker betydligt från de andra exemplaren. Den har framvingarnas grundfärg askgrå, här och där uppblandad med brunrött och med svart vattring, rottvärlinjen, inre och yttre tvärlinjerna skarpt framträdande, mörkbruna, den sist- nämnda med tändernas spetsar svarta, mittskuggan mörk- brun, fullständig, ring- och njurfläckarna tydliga, den ljusa våglinjen sammanhängande, tydlig, kantfältet mörkgrått, mör- kare än grundfärgen, fransarna brunröda. Bakvingarna äro över hela ytan brunsvarta med vitaktiga, utåt något mörkare fransar. Huvud, halskrage, torax och vinglock rödgrå. En annan betydligt avflugen 7°/, 13 tagen 2 har a vaglinjens insida en rad från varandra tydligt åtskilda, svarta fläckar, som äro störst i fälten 4 och 5. Exemplaret i fråga är grått och skulle lätt kunna förväxlas med populi, om ej anten- nernas beskaffenhet uteslöte ett misstag. opima HB. Mycket allmän. Bland avvikande former må antecknas 2 dd av ab. brunnea TUTT., entonigt mörkbruna med ljus ring kring fläckarna och tydlig vaglinje, samt en &, ljusgrå, med endast antydan till mittskugga, fläckarna nästan omärkliga, men väglinjen tydlig (v. grisea TUTT.?). Panolis Hs. griseovariegata GOEZE. med ab. grisea TUTT. Allmän. Särskilt förekom arten talrikt år 1912. Calymnia Hs. trapezina L. Sällsynt. En d kläckt 8/7 11 ur en funnen puppa och en d, fångad °°/s 14, tillhöra huvudformen. En 24/7 14 tagen 2 torde på grund av sin ockragula, med rött starkt uppblandade färg närmast böra hänföras till ab. ochrea Tun. Cosmia ©. paleacea ESP. Sällsynt. Endast en gång anträffad, näm- ligen ??/7 14, da en 2 togs i Bäckaslöf. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 65 Dyschorista Lp. suspecta Hp. Arten, som förut ej anträffats och som i »Nordens Fjärilar» uppgives sasom sallsynt i nordens södra och mellersta delar, var i juli 1914 allman i Växjötrakten och uppträdde da ofta även såsom ab. iners TR., av vilken form jag tillvaratog 2 JS och 2 PS. fissipuncta Hw. Fj sällsynt i juli 1914. 3 dd och 1 © tillvaratagna. | Orthosia ©. lota CL. Såväl huvudformen som den rédgra ab. rufa TUTT voro allmänna 1914, 2 998 tagna jämväl 1913. 2 exem- plar, bägge 9%, halla ej mera än resp. 28 och 29 mm. mellan vingspetsarna. macilenta HB. Denna sällsynta art, som enligt »Nordens Fjärilar» anträffats i Sverige endast vid Kristianstad, var i trakten av Växjö ej särdeles sällsynt 1914. Jag tog då på »Köder» 3 dd och 2 29, av vilka ı d och 1 Q tillhöra ab. nigrodentata FUCHS. med skarpt tandade, tydliga tvär- linjer. circellaris HUFN. Rätt allmän 1914. 1 $ tagen även 1913. I »Nordens Fjärilar» finnes storleken på crcellaris angiven till 30—38 mm., under det /ofa uppgives till 30—44 mm. Mina 6 exemplar av den förra arten mäta dock i me- deltal 35,75 mm., under det 9 exemplar av lota endast hava en medelstorlek av 31,77 mm. Mitt största exemplar av czr- cellaris håller 39 och av /Zoza 34,; mm. Klöcker uppgiver även i »Danmarks Fauna» framvingens längd hos circellaris till -1,,—1I,8.cm. och hos lota till 1,4—1, cm. helvola L. Mycket allmän. Den uppträder här såsom troligen överallt i flere olika former, varav jag endast vill framhålla en °/9 13 tagen $, som har framvingarnas grund- färg entonigt ljust brunröd med dragning åt rosa, mittskug- gan tydlig, mörkare brunröd, fläckarna otydligt framträdande, något gråaktiga, tvärbandet utanför yttre tvärlinjen knappt mörkare än grundfärgen, hela bakkroppen ovan nästan rosen- röd och bakvingarna med mycket breda, rödgula fram- och utkanter. fitura L. Allmän 1914. Jag har dock insamlat endast Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). 5 66 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. 4 22, vilka alla hava framvingarnas inre hälft tydligt ljusare än den yttre. Xanthia TR. citrago L. Sällsynt. Det enda antraffade exemplaret, en ® 7, 14, närmar sig ab. subflava Ev., i det att rot- och yttre mellanfaltet aro tydligt mörkare än vingens grundfärg 1 övrigt. aurago F. Sällsynt. Endast en gäng anträffad, näm- ligen ®10 13, då en d togs à ett plank inne i Växjö. lutea STROM. Tämligen allmän 1913 och 1914. fulvago L.. Mycket allman. Ad. flavescens ESP. var ej sällsynt 1914 i Växjö omgivningar. Orrhodia He. vaccinia L. Mycket allmän såväl höst som var. Av denna art förekomma ju en mängd olika former, som synas vanskliga att skilja från varandra, då mellanformer i alla gra- der finnas. En från övriga former väl skild grupp synes dock spadicea-gruppen med de tjocka, svarta tvärlinjerna vara, ehuru även den inom sig innefattar former med olika grundfärg och teckning i övrigt. Utan tillgång till veder- börande auctorers typexemplar eller åtminstone till förut säkert bestämt jämförelsematerial anser jag det snart sagt omöjligt att med bestämdhet angiva, till vilken av de många namngivna avarterna ett visst exemplar hör. Scopelosoma CURT. satellitta L. Allman. LINNE’s typform med brunaktigt mörkgrå framvingar, av vilken form jag hösten 1914 tog 4 individ, är utan tvivel ej sa allmän som ab. brunnea LAMPA med rödbrun grundfärg. Av huvudformen hava en d och en ® vit njurfläck (= ab. albo-satellitia TUTT.) och 2 dd gul (= rufo-satellitia TUTT.). Xylina O. furcifera HUFN. Tämligen allman. lambda F. Sällsynt. 2 29 26/4 12 och, 7°/4.13 pablom: mande salg. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 67 Calocampa SIPH. vetusta HB. Allmän. exoleta L. Sällsynt. En på björk lagd äggsamling till- varatogs i april 1914, och av de framkläckta larverna upp- föddes i glasburk en, vilken den 31 maj kröp ned i jorden, där den invid glaset tillredde sin puppkammare, i vars vägg en mot glaset vänd öppning möjliggjorde observation av lar- ven. Förpuppningen ägde ej rum förr än den 21 juli, var- efter fjäriln, en ©, framkom den 3 september. Burken för- varades hela sommaren i skuggan i boningsrum. En g togs på »Köder» 77/9 14. solidaginis HB. Tämligen sällsynt. 3 22 2/9 13 och 1 d "/s 14. Av Q-exemplaren höra möjligen två på grund av de svarta rot- och mittfälten till ad. suffusa TUTT. Cucullia SCHRANK. umbratica L. Torde vara tämligen sällsynt. En d och en ® togos resp. ?°/6 och *#/4 11 à blommande jasmin, var- jämte 2 2 tagits 13/6 14 ä Helgö. lucifuga HB. Av denna mycket sällsynta art, som enligt »Nordens Fjärilar» endast en gång och då såsom larv tagits i vårt land, nämligen av AURIVILLIUS i Hälsingland, har jag erhållit 3 SS, av vilka en togs ”/s 11 à jasmin och en annan 18/4 13. Det tredje exemplaret har erhållits fran en i Notte- ryd '/s 12 tagen, i fångenskap uppfödd larv. Fjäriln kläcktes T/a 13. Alla exemplaren äro mindre än mina exemplar av umbratica. De halla 44,5, 45 och 46 mm.. mellan vingspet- sarna. Puppan, som ar ljusbrun, med cirka 2,5 mm. lang, plattad, något skedlikt utvidgad, 0,5 à 0,7; mm. bred mör- kare analspets, vilar i en fast, med tjocka väggar försedd, av jord och fina växtrötter sammanspunnen kokong, vars av spinntradar förfärdigade insida är glatt. Den är av betydande storlek med en längd av 30 mm. och en bredd (tjocklek) av ungefär IQ mm. Arten ar svar att skilja fran den föregäende, men da samtliga exemplaren lyckligtvis aro dd, vilkas sidoklaffar aro tydliga, och ett av dem dessutom ar uppfött fran det karak- teristiska larvstadiet, mäste bestamningen anses säker. Bak- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS. vingarna äro även mörkare än a det d-exemplar av umbra- “ica, som jag tagit. Beträffande denna arts förekomst i angränsande länder finnes 1 »Nordens Fjärilar» anmärkt, att den »endast är iakt- tagen i Norge vid Kristiania (larven) och fjäriln (JÄGERSKIÖLD)», varjämte KLÖCKER i »Danmarks Fauna» säger, att den »skal vere funden ved Ribe i Jyll.>. Dess flygtid angives i sist- nämnda verk tydligen oriktigt till aug.—sept. Anarta TR. myrtlli L. En avflugen 2 tagen ??/; 14 i Bramstorp. cordigera THNBG. En d, tagen i Notteryd 1°}5 12, skiljer sig från exemplar, fångade i Norrbotten, därigenom att bakvingarnas svarta utkant är bredare och den gula fläc- ken å framvingarnas undersida betydligt mindre. Päpekas bör dock, att mina ex. från Norrbotten äro 99. Arten är här sällsynt. Prothymia He. viridaria CL. Tämligen sällsynt. Jag har 2 dd, tagna i Notteryd °/6 och */7 12, bägge med brungrå grundfärg och otydligt, mörkt, ej rött tvärband a framvingarna, .saledes hö- rande till 20. fusca "TUET. Scoliopteryx GERM. libatrix L. Allman. Om denna art finnes i »Nordens Fjärilar» angivet, att den flyger i aug.—sept. SPULER säger endast, att fjäriln övervintrar, och i »Danmarks Fauna» fin- nes flygtiden förlagd till »Augusti—Oktober og igen om Foraaret på Pilerakler». Jag har emellertid tagit arten, för- .. fe) je) ... .. 99 . .. .. utom under höst- och varınanaderna, jämväl “~/s i Växjö och 307, i Skruf. Därjämte tog jag ‘‘/7 13 i ett sammanspunnet hallonblad en puppa, som blev imago *°/7. En 1°]; 13 a asp tagen larv blev imago *"/7, och två andra '!/ 13 tagna larver blevo fjärilar i början av augusti. En mycket vacker, ej det minsta avflugen d togs *°/4 13 à blommande sälg. Ehuru det exemplar, som togs 77/6, är betydligt avfluget, har man svårt att tänka sig, att det skall hava övervintrat, och även förefaller det mindre sannolikt, att exemplar, kläckta i senare hälften av juli, skola övervintra. (Forts.) Nägra anteckningar rörande svenska Odonata och Neuroptera s. |. Av Einar Wahlgren. Närmaste anledningen till nedanstående rader äro fyn- den av två för vårt land nya arter tillhörande släktena /7e- merobius och Boreus. Jag begagnar emellertid tillfället att meddela några notiser, huvudsakligen av insektgeografiskt in- tresse, om några arter av i rubriken nämnda insektgrupper samt har ansett lämpligt att fästa uppmärksamheten på några äldre fynduppgifter, som av någon anledning icke upptagits i neuropterdelen av »Svensk insektfauna». Ordn. Odonata. Cordulegaster annulatus LATR. Av denna art, vars nord- ligaste fyndort i »Svensk insektfauna» uppgives vara be- lägen i Värmland, fann jag bland en samling insekter från Nordmaling i Ångermanland ett ex. infångat sommaren 1910. Insamlaren, dåv. skolynglingen GUSTAV TUNDAL, omnämnde, att denna slända allmänt förekom i trakten av Nordmaling. Aeschna coerulea STRÖM träffades i augusti 1910 ovan trädgränsen på berget Luossavaara i Torne lappmark. De nordligaste hittills kända fyndorterna (ZETTERSTEDT, Insecta Lapponica, p. 1040) ha varit Kattisavan och Lycksele, båda 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. i Lycksele lappmark och belägna langt ned i barrskogsom- rådet. Nehallenia speciosa CHARP., som förut endast är med säkerhet känd fran Skane och Östergötland, träffades °°/¢ 1910 på fuktig ängsmark vid Borgholm. Ordn. Neuroptera. Chrysopa perla L. Ett ex. infångat vid Skäralid i Skåne sommaren 1901 företer på båda framvingarna en egendomlig abnorm ribbförgrening, i det att 3:dje median-(ulnar-)fältet icke, som hos släktet Chrysopa i allmänhet, är genom en snettgående ribba delat i tvenne olikstora fält utan, såsom hos släktet Nothochrysa, är medelst en längsribba, parallell med median- och kubitalribban, delat i två i det närmaste likstora fält. : Ett dylikt fall är förut iakttaget hos Chrysopa phyllo- chroma WESM. (A. REICHERT. Chrysopa-Notochrysa? Ent. Jahrbuch 1908.) Chrysopa phyllochroma WESM. I »Svensk insektfauna» uppgives arten från Skåne, Småland, Halland och Gottland. WALLENGREN (K. V. A. Handl. 1871) omnämner den emeller- tid även frän Blekinge. Själv har jag träffat den allmän pa buskar i Karlevi på Öland 22/5, ?5/& och ?°/s 1912 samt fångat ett ex. av densamma i juli 1907 vid Stocksund i Stockholms- trakten. Chrysopa abbreviata CURT. anföres i »Svensk insekt- fauna» från Skåne, Halland och Gottland. Också denna art uppgives emellertid av WALLENGREN även från Blekinge. Chrysopa ventralis CURT. Av denna art, förut känd från Skåne, Småland och Uppland, varest jag träffat den vid Stocksund och Uppsala (aug. 1902), äger jag ex. även från Falkenberg, där den insamlats av läroverksadjunkten P. JOHNSON. Chrysopa septempunctata WESM. Också denna art är av adjunkten JOHNSON träffad i Halland. E. WAHLGREN: SVENSKA ODONATA OCH NEUROPTERA S. L. Fr Chrysopa flava SCOP. är ävenledes av adjunkten JOHN- SON tagen i Halland, vid Skrea. Chrysopa vittata \WESM., som i »Svensk insektfauna» uppges fran Skane, Blekinge och Östergötland, har jag träffat vid Färjestaden pa Öland '?/s och ??/s 1908, i Kalmar i aug. 1910 samt pa Experimentalfaltet vid Stockholm 73/7 1911; darjamte ar den av adjunkt JOHNSON tagen vid Frennarp, i narheten av Halmstad. Chrysopa tenella SCHM., som förut ar känd fran Skane, Blekinge, Stockholmstrakten och Gottland, ar traffad vid Färje- staden pa Öland 1/6 1908. Drepanepteryx phalenoides L. Av denna överallt säll- synta art träffades ett ex. pa en husvägg i Nybro i Kalmar län 7°/¢ 1905. Hemerobius lutescens STEPH. Ny för Sverige. 2 dd och I ® tagna i Bergianska trädgården och pa Experimental- fältet vid Stockholm ??/; och ‘/s 1903, 1 2 vid Färjestaden pa Oland ?3/, 1908. Arten har säkerligen hos oss varit sammanblandad med AH. humuli .., med vilken den företer stor likhet. Likasom denna senare tillhör 77. /utescens släk- tet Hemerobius i inskränkt mening, * HN d. v. s. avdelningen I B hos MJÖBERG (»Svensk insektfauna») och har säsom Hanens analbihang hos a He- A. humuli i framvingarna mellan ku- merobius De SE bital-(subulnar-)ribbans båda grenar två tvärribbor, ansiktet är gultbrunt och thorax är gul med bruna kanter. Fran 7. humuli skiljer sig arten framför allt genom d':s anal- bihang. Medan dessa hos H. kumuli äro jamnbreda och i spetsen starkt insvängda till två tänder, av vilka den bakre ovantill är försedd med en smal tagg, äro de hos 77. lutescens innan- för spetsen hopdragna och därpå i ändan utbredda med kon- vex kant, såsom framgår av närstående figurer, hämtade från P. ESBEN-PETERSEN, Bestemmelsetabel over Danmarks Me- copterer, Megalopterer og Neuropterer. Flora og Fauna 1915. 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. Det gula mittbandet på prothorax är tydligt bredare än de bruna sidostrimmorna (hos Aummli lika med eller smalare än dessa). Antennerna äro enfärgat blekgula (hos zur brunringlade), och framvingarna äro något ljusare och teck- nade med svagare mörka punkter och streck på ribborna. For övrigt aro arterna sa lika, att honorna endast med svårighet kunna skiljas. — I Danmark synes arten ej vara sällsynt. Micromus paganus L., som förut är känd från flera lo- kaler till Uppland samt från Jämtland, träffades i Härnösand 29/6) TOLT. Ordn. Megaloptera. Stalis fuliginosa PICT. är hittills blott känd fran en lokal i Skåne samt en i södra Lappland. Av herr G. TUN- DAL har jag erhållit ett ex. från Nordmaling i Angerman- land. Ordn. Panorpatæ. Panorpa germanica L. anföres av MJÖBERG i »Svensk insektfauna» endast från Skåne till Östergötland. Sommaren 1907 träffade jag emellertid arten i norra Värmland såväl vid Ransby i Dalby socken som vid Båtstad i N. Finnskoga socken (WAHLGREN, Bidrag till kännedomen om öfre Klar- älfdalens entomogeografi. Ark. f. zool. 1908). Boreus hiemalis L. Om denna arts utbredning inom landet kan ingenting med visshet sägas, då den hittills varit sammanblandad med följande art. Ett ex. (d) tog jag emellertid på snö vid + 1,5” lufttemperatur vid Nyköping */1 1914. Boreus westwoodi Hac. Ny för Sverige. Ett ex. ({) träffat i granskog vid Härnösand på snö vid + 2° luft- temperatur °/3 1910. Arten har, som nämnt, hos oss icke varit skild från föregående, som den mycket liknar. Den avviker därigenom att pannan, som hos B. /uemalis är glatt, är försedd med E. WAHLGREN: SVENSKA ODONATA OCH NEUROPTERA S. L. 73 ytterst fina tvärställda punktstrior, samt framför allt där- igenom att sista bakkroppsledens trekantiga bukplät hos d har svagt konkava sidor och nästan tvärt avskuren spets, medan samma plåt hos 2. /wemalis har svagt konvexa kan- ter och mera rundad spets. B. westwood är känd från Norge och Finland men icke träffad i Danmark. G::0..,D=von.Hackwitz. Den 12 januari 1914 av- led i Vänersborg en av lan- dets äldsta och mest intres- serade entomologer nämligen förre adjunkten i natural- historia vid högre allmänna läroverket; i Vänersborg Gustaf Olof David von Hack- witz. Han var född i Skara 1838 och blev student i Up- sala 1856. Efter studier som delvis bedrivits i Lund blev han fil. kand. i Upsala 1867 och äret därefter adjunkt i Vänersborg. Tidigt intresserad för allt som rörde naturveten- skapen, blev han snart en flitig insektsamlare och ehuru han ej enbart ägnade sina krafter åt detta studium, bragte han samman åtskilligt av värde. Den gren av hans ämne, som delade hans intresse med entomologien, var ornithologien och särskilt sedan han som intendent för Vänersborgs nygrundade museum fick den rikhaltiga och värdefulla Erikssonska fågelsamlingen från det tropiska Afrika att syssla med, drogs hans intresse för en tid från entomologien. Han återvände emellertid snart och sedan han 1905 avgått från läroverk och museum ägnade G. 0. D. VON HACKWITZ. 75 han helt sitt intresse ät entomologien, särskilt smäfjärilarna, som han ännu 75-arig dagligen sysslade med. Von HACKWITZ var en naturvän som fa, en linnéan av gamla stammen. Ett bevis pa hans mängomfattande in- tresse äro hans efterlämnade samlingar, som utom en värde- full boksamling rymma följande: en större samling svenska insekter av alla ordningar, en samling utländska insekter likaledes av alla ordningar, en samling svenska fäglar, ett större, välordnat herbarium och en. del snäckor. Personligen var han tillbakadragen och försynt och efter- lämnade bland kamrater och lärjungar minnet av en god vän och en duglig lärare. N. A. Kemner. Litteratur. Insektfysiologi. Kari v. FriscH. Der Farbensinn und Formensinn der Biene. Zool. Jahrb. Abteil. f. allgem. Zool. u. Physiol. d. Tiere. Bd. 35, Heft 1/2. Jena 1914. — Aven separat. — M. 13. Efter den ställning frägan om binas färgsinne fätt under de sista ären, särskilt genom undersökningar av v. Hess, var det med en viss spänning, man hade anledning att emotse förelig- gande avhandling av v. Frisch. v. Hess ansäg bina fullständigt färgblinda och genom experi- ment sökte han giva stöd för denna sin åsikt. De äldre för- fattarna nöjde sig med att tilldela insekterna förmäga att skilja färger från varandra, men man sökte aldrig utreda, huruvida denna förmåga berodde på ett färgsinne, eller om det liksom hos fullständigt färgblinda människor endast var ett särskiljande av färger på grund av dessas olika ljusvärde (kvantitet). Genom v. FriscH's undersökningar (en del publicerade redan 1913 i Münchener medizinische Wochenschrift 1913, n:r 1) fram- gär med all tydlighet, att bina hava färgsinne, men ej fullstän- digt överensstämmande med människans utan närmast motsva- rande det hos de röd-grön färgblinda. Jag vill här i största korthet anföra hans metoder och re- sultat. Han använde en serie gråa papper (10X15 cm.) i 30 (sedermera 15) olika nyanser från vitt till svart. Bland dessa infogade han ett par färgade papper (t. ex. gult). På varje papper anbringades ett urglas. Dessa lämnades tomma utom på de gula pappren, vilkas glas beströkos med honung (sedermera vid experimenten utbytt mot sockerlösning, som erbjöd fördelen att vara färglös och luktfri)... När bina vants att bliva utfodrade på det gula papperet, fylldes alla glas med sockerlösning. Då visade sig, att endast det gula papperet uppsöktes. Det bör tilläggas, att vid alla försök omflyttades ofta pappren, så att ingen dressyr på en viss plats kunde ifrägakomma. Dessutom utbyttes glas och papper mot rena sådana, så att ingen lukt av LITTERATUR vä bin vidhäftade dem och störde resultaten av undersökningarna. Av experimenten framgick, att bina skilde det gula papperet från de grå. Vore bina fullständigt färgblinda och detta särskiljande av färger berott på olika ljuskvantitet i färgerna, hade de bort förväxla gult med en viss grå nyans av samma ljusstyrka, men så skedde ej. Dressyr på en viss grå nyans misslyckades, där- emot lyckades den väl med flere färger (utom gula även blåa). Av experimenten framgick, att bina förnimma rött såsom mörkt grått till svart, liksom röd-grön färgblinda, vidare att de för- växla blått och purpurrött. Detta senare är naturligt, emedan purpurrött består av komponenterna blått och rött, av vilka endast blått uppfattas såsom färg och i detta fall såsom mörkt bla. Blågrönt förväxlas med grått. Såsom en följd därav upp: fattas gräsgrönt (= blågrönt + gult) såsom gult med grått. Orange- rött (= rött + gult) måste enligt det, som nämndes om rött, upp- fattas såsom mörkt gult. Följaktligen förväxla bina orangerött, gult och grönt, vilka alla ses såsom gult, Vid dressyr på en blandfärg (t. ex. orangerött eller grönt) lockades bina, när hela färgskalan förelades dem, mer av de enkla färgerna (i dessa fall gult), ty dessa måste för bina te sig såsom färger klarare än de sammansatta dressyrfärgerna. Författaren ägnar ett särskilt kapitel åt blomfärgerna och sambandet mellan dessa och binas färgsinne. Han påpekar, hur påfallande sällsynta i Europas flora blommor med rent röda och blågröna färger äro. Detta sammanställer han med anpassning för bin, för vilka rödfärgade blommor vore oändamålsenliga. Ornitofila växter däremot äro i regel rent röda, blå däremot säll- synta (svarande mot en annan beskaffenhet hos fåglarnas färg- sinne). Genom experiment påvisar även författaren, att bina iakttaga färgernas olika anordning sinsemellan (kontrastfärger etc.) och föremålens form. Härigenom förklaras t. ex., huru bina kunna sär- skilja olika växtarters blommor. Arbetet är av stort värde, emedan experimenten på ett kri- tiskt sätt utförts med eliminering av felkällor, som ofta vidlåda dylika experiment. Dessutom ligger dess betydelse i, att det ställer uppfattningen om blommornas färger i en helt annan dager, och blombiologien har härigenom riktats med ett arbete, som ger svar på en hel del förut mycket oklara frågor beträffande blomfärgen. Åt entomologerna kan arbetet giva uppslag till stu- dier över andra insekter och deras förhållande till färger. Det är visserligen ej lätt att utsträcka dylika undersökningar utöver andra grupper än bin, men ett och annat torde dock kunna göras, särskilt vad som rör pollen- och honungssamlande insekter, som lättare kunna bli föremål för dressyr. Gösta R. Cedergren. 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Fortsatta praktiskt entomologiska forskningar inom Englands besittningar (se E. T. 1913 h. ı och 1914 h. 1). LORD CROMER har avgått såsom ordf. i direktionen för Im- perial Bureau of Entomology och ersatts af AUSTEN CHAMBERLAIN M. P., som uppsatt den till parlamentet avgivna årsberättelsen, vari bl. a. meddelas följande: Byråns publikationer ha fortsatts och utgöras dels av »Review of Applied Entomology», som ut- kommer varje månad i 2:ne avdelningar, den ena för lantbruks-, den andra för medicinsk och veterinär entomologi, dels av » Bulletin of Entomological Research», som utkommer kvartalsvis och innehåller originalartiklar (illustrerade); för året bl. a. en uppsats om ‘Tsetseflugans biologi, en af D:r KR. ROBERTS om malariaförande moskiter i Norra Borneo; en om blodsugande insekter på Guldkusten i Afrika af D:r J.. Simpson; dessutom av- handlingar om insekthärjningar på äkerfälten i S. Nigeria och Nyassaland (Afrika). — Likasom förut hava tvenne »travelling Entomologist» haft anställning i Afrika, en av dem Mr. NEAVE stationerad vid Mljanje för att studera tabaniderna, vilka utan tvivel spela en stor roll vid överförande av sjukdomar till hus- djur; för detta ändamål lät styrelsen över Nyassaland uppföra ett laboratorium åt Mr. N.; han lyckades utforska fortplantnings- förhållandena hos 26 olika arter, om vilka förut intet var känt. Mr. Neave har nu återvänt till England och efterträtts av D:r W. LAMBORN, som placerats i Nyassaland och f. n. sysslar med försök att utrota Glossina palpalis (överförare av »sömnsjukans» hos människan parasit: Trypanosoma Gambiense (Flagellatæ), dels genom direkta attacker på Glossinan själv, dels genom att bort- hugga underskogen i de områden, där insekten lever. På väst- kusten av Afrika hade D:r J. Simpson fått särskilt uppdrag att utforska Glossinaproblemet i Norra Territoriet af Guldkusten; hans föregående arbeten där äro redan publicerade i vol. V av ulletin of Entomological Research; emellertid måste han nu på grund av sjukdom avbryta sina forskningar och återvända till England. — Den kände amerikanske entomologen Mr. W. FISKE, som förut på uppdrag av Royal Society sysslat med forskningar rörande Glossina i Uganda, vistas f. n. på Sesse-öarne 1 Victoria Nyanza. Med allt skäl fäster man mycken vikt vid dessa Glos- sina-forskningar, såsom framgår av en rapport från »Sleeping Sickness Committee», som av statssekreteraren för kolonierna fick i uppdrag att utreda frågan om sambandet mellan Trypa- nosomiasis och vilda djur (däggdjur, särskilt antilopen?). Mr. CHAMBERLAIN meddelar slutligen i sin ärsberättelse, att undersökningarne rörande Stegomyia (överförare av gula feberns smittämne) »in the Far East» gjort relativt ringa framsteg, men att däremot mycket goda resultat vunnits med »the Carnegie Studentships», som frikostigt understötts av Mr. M. CARNEGIE LITTERATUR. 79 för att sätta yngre entomologer i England i tillfälle att i Amerika studera metoder för utrotande av skadeinsekter. — En till juli 1913 utsatt kongress av officiellt anställda entomo!oger från England och dess kolonier har till följd av kriget t. v. måst inställas. (Ur »The Lancet» 27 mars 1015, ref. av H. NORDEN- STRÖM.) Svensk Entomologisk och Arachnologisk litteratur åren 1911—1912. Av Fr. E. Åhlander. Anmärkningar och kompletterande uppgifter emottagas med tacksamhet under adress: Vetenskapsakademiens Bibliotek, Experimentalfältet. Insekter. I. ADLERZ, Gottfrid, Bilder ur Sveriges insektlif. — I: Sveriges djurvärld, utg. af L. A. Jägerskiöld, Einar Lönnberg och Gott- frid Adlerz. Uppl. 2, Sthlm 1911, s. 276—425, 85 textfig. ——, Cetonia aurata och Trichius fasciatus i myrbon. — Ento- mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 43—46. No 3: , Instinkt och förständshandlingar bland grävsteklar. — Sthlm 1911. 8:0. 30 s., 4 textfig. — (Studentföreningen Ver- dandis Smäskrifter Nr 176). — Pris 23 öre. 4. ——, Lefnadsförhällanden. och instinkter inom familjerna Pom- pilidae och Sphegidae. 4. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 47, NETTO Ore, 61S. 5. ——, Resa till Öland sommaren 1911. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 152176. 6. , Tiphia femorata Fabr., dess lefnadssatt och utvecklings- stadier. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 21, 1911, 195. Te , Ur gravsteklarnas liv. Sthlm ıgıı. 8:0. 48 s., 18 text- fig. (Studentföreningen Verdandis Smäskrifter Nr 175). — Pris 25 ore. 8. ANDERSSON, IL. G., Vara vanligaste fjärilar och skalbaggar jämte anvisning om deras insamling och preparering. Översättning och bearbetning efter dr. Curt Flöricke. — Sthlm 1912. 8:0. 128 s., 4 kolor. tafl., 72 textfig. 9. AXELSSON, G., »Nunnans» harjningar a Kolmärden. — Skogvak- taren, Gäfle, Arg. 21, 1911, s. 203— 209, 2 textfig. ilk. 10. 18. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5. AURIVILTIUS, Chr., Cerambycidae: Cerambycinae. (Coleop- terorum Catalogus, editus a 5. Schenkling, Pars 39). — Berlin TOT2 SON 74 8: ——, Chrysopolomidae. (Lepidopterorum Catalogus, editus a Chr. Aurivillius et H. Wagner, Pars 1.) — Ibid. 1911. 8:0. 45. — , Collections recueillies par M. Maurice de Rothschild en Abyssinie et dans l’Afrique orientale. Coléoptéres: Curculio- nides. — Paris, Bull. Muséum, 1912, Ss. 350—369. ——, Danaididae. — I: Seitz, Grossschmetterlinge der Erde. Fauna africana. Stuttgart [1911], s. 71—79. ——, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia. 12. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 19, 1911, 41 s., 9 textfig. , New Genera and Species of Striphnopterygidae and Lasio- campidae in the British Museum. — London, Trans. Entomol. Soc., III, S. 161—167, 5 textfig. ——, Nymphalidae. — I: Seitz, Grossschmetterlinge der Erde. Fauna Africana. Stuttgart [1911—1912], s. 121—200, 20 tafl. (29—48). ——, Satyridae. — Ibid. [1911], s. 81—T'19. —, Svensk insektfauna. 13. Hymenoptera. 2. Guldsteklar. Tubulifera. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1971, s. 1—12, 8 textfig. BACKMAN, If. Louis, Der osmotische Druck bei einigen Wasser- käfern. — Arch. ges. Physiol., Bonn, Bd 149, 1912, Ss. 93—114. BAGNALL, Richert S., Descriptions of three new Scandinavian Thysanoptera (Tubulifera). — Entomol. Monthley Mag., Lon- don, Vol. 47, 1911, s. 60—63. Bark, G. A., Bilusen. — Bigärden, Sthlm, Arg. 13, 1911, s. 105, 1 textfig. BENGTSSON, Simon, An analysis of the Seandınavı ian Species of Ephemerida described by older authors. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7; Nr 36,11912,'27'8. — , Neue Ephemeriden aus Schweden. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, Ss. 107—117. ——, se Lund, Nr 64 a—64b. ——, se Löfgren, G., Nr 70. BERG, Bengt, Rosenvingade gräshoppan. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 97—98. BERGROTH, E., Additions to = ‘Seal »Hemiptera Fabriciana ». — Kbhvn, Entomol. Medd., NBdMHE9LT2,:5:359 363: Bigården. Tidning för ne Ara. 13, 1911: == Ute. Lundgre 8:0. 148s. — Pren.-avg. 2 kr. ——, Arg. Tap ig1 2a" did ro 8:0. MSIE Biskötseln i Sverige ar 1758. [Utdrag ur »Hushälls- och Konst- Cabinett», Sthlm 1578; medd. av J. H. Söderlund]. — Bigarden, Sthlm; Ares Morse 20; Biskôtsel under 1600-talet. (Enligt den tidens enda bibok på 4 svenska.) [Utdrag jämte reflexioner av C. S. Rydberg]. — 30. 3I. 32 40. 41. 49. LITTERATUR. 81 Bitidningen, Helsingborg, Arg. 11, 1912, s. 31—33, 60—66, 107 Ae —— A An OOO. Bitidningen. Sveriges Allm. Biodlareförenings Tidskrift for ar 1911. (Arg. 10.) Redigerad av N. Nilsson. Helsingborg 1911. 8:0. 276 s. — Pren.-avg. 2 kr. 35 öre. Föreningsmedl. 1 kr. + porto. er forrar nern (Ame EL.) =Mbidiergrz2 8:00 308 S. BJÖRKMAN, L. E., Bilder fran insektvärlden. — Lund 1911. 8:0. 127 s., 9 kolor. tafl., 43 textfig. BORG, Karl Anders Hjalmar. Nekrolog: 33. [TULLGREN, Alb.], Karl Axel Hjalmar Borg. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 109, I portr. i texten. B[ROLI]N, [Elof], Gula rotmasken. — Hemmansägaren, Sthlm, Ärg. OHIO TU TANT IB 5.03% DAHLGREN, K. V. Ossian, Bidrag till Skandinaviens entomogeo- grafi. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 206—208. , Förpuppningen af Cossus cossus L. — Ibid., s. 79—81. DOANE, Rennie W., Insekter och sjukdomar. En populär fram- ställning af de sätt, hvarpa insekter sprida och förorsaka några af våra allmänt förekommande sjukdomar. — Öfversatt och bearbetad af Ivar Trägårdh. — Sthlm 1912. 8:0. 1525., 16 tafl. ECKERBOM, A. K., Kälflugan och hennes släktingar. — Landt- mannen, Linkpg, Arg. 23, 1912, s. 244— 246, 5 textfig. ELOFSON, A., Nägra synpunkter beträffande rödklöfverns be- fruktningsförhällanden. — Hemmansägaren, Sthlm, Årg. 10, 1912, Nr 5, Ss. 3—4. ENDERLEIN, Günther, Die Insekten des Antarkto-Archiplata- Gebietes (Feuerland, Falklands-Inseln, Süd-Georgien). Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 48, Nr 3, 1912, 170 s., 4 tafl., 35 textfig. FABRE, Henri, Ur insekternas värld. — Autoriserad Översätt- ning ur »Souvenirs Entomologiques» av Nils Lago-Lengquist. Översättningen granskad samt försedd med förord av professor Chr. Aurivillius. — Sthlm 1911. 8:0. 215 s., 11 textfig. HENNING, Ernst, Om bladlöss a sädesslagen. — Landtmannabl., Sthlm, IgII,s. 243— 244, 2 textfig. HOLM, G., Insect-remains [Falklands-Öarna]. — Uppsala, Bull. Geol. Inst., Vol. 11, 1912, s. 183—184, I textfig. HOLMGREN, Nils, Bemerkungen über einige Termiten-Arten. — Zool. Anz., Leipzig, Bd 37, 1911, Ss. 545—553- , Die Termiten Japans. — Annot. Zool. Japonenses, Tokyo, Vol. 8, 1912, Ss. 107—136. , Neue Termiten aus dem deutschen Entomologischen Mu- seum. — Entomol. Mitt., Berlin, Bd 1, 1912, s. 280—282. , Neu-Guinea-Termiten. — Berlin, Mitt. Zool. Mus., Bd 5, 1911, S. 451—465, I tafla, 7 textfig. , Nyare undersökningar inom myrbiologien. — Populär Eniomol. Tidskr. Årg. BOTH, 2 (1925): 6 82 49. 59. on 59. 60. N _ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Naturv. Revy, Sthlm, Arg. 1, 1911, s. 112—118, 159—165, 216 — 222, 7 textfig. HOLMGREN, Nils, Om termiter och myror. En inblick i sociala insekters biologi. (Vetenskap och bildning, Bd 11). 1921118049286 S., 71. textire, —, Termitenstudien. 2. Systematik der Termiten. Die Familien Mastotermitidae, Protermitidae und Mesotermitidae. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 46, Nr 6, 1911, 86 s., 6 taflor, 6 textfig. — , Termitenstudien. 3. Systematik der Termiten. Die Fa- milie Metatermitidae. — Ibid., Bd 48, Nr 4, 1912, 166 s., 4 tafl., 88 textfig. ——, Termites from British India (Bombay) collected by Dr. J. Assmuth, S. J. — Bombay, Journ. Nat. Hist. Soc., Vol. 21 1912, S. 774-793, 4 tail. ==" se: Wasmann, E., & Holmgren, Nils, Nr 177. Insektfauna, Svensk, se: Aurivillius, Chr., Nr 18, och Wahlgren, Einar, ıINTITL73. KAJANUS, Birger, Biologisk > ¢ Av entomologiskt intresse ar avdelningen »Växtkultur i djurvärlden», Ss. 57—62. KEMNER, A., Atlas öfver Fjärilar och Larver. Haft 1—2. — Lund 10724 #870) 5.16.45 -24 (Sip a 2h ag tafl Prise 80 (Sma Böcker 1 Naturvetenskap. I—2.) — , Beiträge zur Kenntnis einiger schwedischen Koleopteren- larven. 1. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7 _ Nt-3T; 1912, B.S Kal, 20 textfig. KOoLBE, H., Glazialzeitliche Reliktenfauna in hohen Norden. — Deutsche Entomol. Zeitschr., Berlin, Jahrg. 1912, Ss. 33—63. LAGERBERG Torsten, Anteckningar till Sveriges macrolepi- dopterfauna. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, Ss. 13—42. =, En märgborrshärjning i öfre Dalarna. — Sthlm, Skogs- värdsför. Tidskr., Arg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 381—395, 7 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 8, 1911, Ss. 159—173, 7 textfig. LEWREN, Alt W., Handledning i praktisk biskötsel. Femte revid. uppl. 8:0. 1298., 83 textlig. che nein ta) Es Om rodkloverens bestovning og de humlebiarter, som herved er virksamme. Tidskr. f. landbrugets planteavl. Bd 18. Kobenhavn 1911. [Referat af W—e.] Sveriges Utsädes- för. Tidskr., Malmö, Årg. 22, 1912, s. 170—171. LJUNGDAHL, D., Nägra fjärilnotiser. — Entomol. Tidskr., Upp- sala; Arg. 32, os S'Mr26: LJUNGSTRÖM, J. Alb., Binas mathällning under vinterhvilan. För biodlare och bivänner. — Landtmannabl., Sthlm, 1911, S. 424. 8:0..124 S. 63. 64. 69. LITTERATUR. 83 LJUNGSTRÖM, J. Alb, De förnämsta biraserna. — Landt- mannabl., Sthlm, 1911, s.90—91, 5 textfig. LUND, Entomologiska Sällskapet. [Redogörelse för förhandlingar d. 2 maj 1908—13 dec. 1911.] — Entomol. Tidskr., Upp- sala, Arg. 33, 1912, s. 136— 144. ——, Universitetets Zoologiska Institution. Entomologiska Afdelningen. 64a. BENGTSSON, 5., Entomologiska afdelningen. [Redogörelse for verksamheten läsåret 1910—1911.] — Lunds Univ:ts Ärsber. 1910—1911, s. 79—8o. 64b. , Entomologiska afdelningen. [Redogörelse för verksam- heten läsåret 1911—1912.] — Ibid., 19rI— 1912, s. 84—85. LUNDBLAD, O., Notiser angående Hemiptera. — Ibid., s. 260 701. | , Nya lokaler för insekter: — Ibid., Arg. 32, 1911, s. 208— 201. LUNDGREN, Alexander, Bistick och reumatism. — Bigarden, Sthlm, Are. 13, 1911, .S.. 134—135. ——, Den praktiske biskötaren. — I: Veterinären. Boken om våra husdjur, utg. av K. G. Lampa, A. Schwartz och A. Seyffert. Sthlm 1911, s. 1204-1235, 26 textfig. ——, Italienska bin och införande av italienskt blod i bigärden. — Bigärden, Sthlm, Arg. 14, 1912, s. 49—53, 4 textfig. ——, se: Bigärden, Nr 26—27. LÖFGREN, Gustaf, Nekrolog: 70. B[ENGTSSON], S[imon], Gustaf Löfgren. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 108—109, I portr. i texten. MEVES, J., se: Wermelin, J. H., Nr 179. MJÖBERG, Eric, Mallophagen von Vögeln aus Ägypten und dem Sudan. — I: Jägerskiöld, Results of the Swedish Zool. Exped. torkeypt, Uppsala eet 4,.Nt tak Ay TON) 24 .Issfuställ, 10 textfig. ‚ Om en syd- och mellaneuropeisk relikt insektfauna pä Gottland och Öland jämte en del allmännare insektgeografiska spörsmål. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 33, 1912, s. 177 — 207, I karta, r textfig. Zusammenfassung s. 204—207. ‚ On a new termitophilous genus of the family Histeridae. — Ibid., s. 121—124, 1 tafla, 3 textfig. , Ueber einige auf Java von Edw. Jacobson gesammelten Mallophagen und Anopluren. — ’s Gravenhage, Tijdschr., En- tomol., Deel 55, 1912, Ss. 336—337. MUCHARDT, Harald, Egendomlig varietet af Chrysomela lappo- nica L. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 261—262. NILSSON, N., se: Bitidningen, Nr 30—31. NORDENSTROM, H., Anteckningar om nagra fynd af Parasit- steklar under 1909—10. — Entomol. Tidskr., Uppsala. Årg. 2, IQII, S. 47—50. 56. 0) SI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153. NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några fynd af parasit- steklar under 1911 och 1912. (Syd-Halland och s. ö. Öster- götland.) — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 33, 1912, s. 252 253: NORDSTRÖM, Frithiof, Förpuppningen af Cossus cossus IL. — Ibid.,.s: 729 —130. ——, Om Trichius fasciatus L. — Ibid., s. 130—131. ODIN, Rut, Bipesten och dess kännetecken. Fritt efter Glea- nings. — Bigården, Sthlm, Årg. 14, 1912, s. 6—8, 3 textfig. OLOFSSON, Viktor, Anmärkningsvärd tillpassning hos getingar? — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 208, 1 textfig. PAGENSTECHER, Arnold, Parnassius apollo L. von der Insel Gothland. — Entomol. Zeitschr., Frankfurt a. M., Jahrg. 26, 1912, S. 93, 97—98, I21—122, 125—126. PEYRON, J., Nya fyndorter för några svenska fjärilar. — Einto- mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32. 1911, s. 125—126. ——, Några lepidopterologiska notiser. — Ibid., s. 59—72, 3 textfig. PIEHL, Sven, Bälgeting (Vespa crabro) säsom skadegörare pä ungbjörk. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Årg. QP ord: Allm. Delen, s. 86—89, 4 textfig. POPPIUS, B., Om förekomsten af Anopheles claviger Fabr., i svenska Lappmarken. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, S. 127—128. QVISTGAARD, Erik, Rödvingad grashoppa. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 44. REUTER, O. M., Protocimex siluricus Mob. och min uppfattning af densamma. — Entomol. Tidskr., Uppsala,‘ Arg. 32, r911, S. 205-200. — , Ytterligare fynd af Teratocoris herbaticus Uhler i Skan- dinavien. — Ibid., s. 206. RINGDAHL, Oscar, Bidrag till kännedomen om våra anthomyi- der. — Ibid., Arg. 33, 1912, s. 208—214. , Tvenne för svenska faunan nya syrphici. — Ibid., Årg. 32,-IQLL,S. 124 —125. : ROMAN, A., Die Ichneumonidentypen C. P. Thunbergs. Revi- diert. — Zool. Beiträge aus Uppsala, Bd 1, 1911—1912, s. 229 293, I tail. 6. texting: , Einige gezogene Ichneumoniden aus Südfinnland. — En- tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, ıgıII, Ss. 20I—202, Arg. 33, 1912, S. 65 —72. — , Zwei madagassische Schlupfwespen. — Ibid., Årg. 33, 1912, S. 243—248. RYDBERG, C. S., se: Biskötsel, Nr 29. SANDIN, EMIL, Coleopterologiska Notiser. 1. Nagra för Sveriges Fauna nya Coleoptera. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32 IQII, S. 50—52. 96. 97: 98. 99. 100. KOT. 102. 103. 104. 105. 106. 107. 108. 109. RRO: LITTERATUR. 35 SCHMIDT, Om de nyaste forskningsresultaten angående yngel- röta, dess bekämpande och den blivande lagen om yngelfarsoter. Föredrag. (Ur Leipziger Bienen Zeitung.) — Bigården, Sthlm, Are. GA, 1912, s137 39,75 106, 1060 102, 110 r12\ SCHULZ, W. A., Aelteste und alte Hymenopteren skandinavi- scher Autoren. — Berliner Entomol. Zeitschr., Berlin, Bd 57, I9I2, S. 52—102. SERNANDER, Rutger, Myrorna och växternas spridningsbiologi. — Popular Naturv. Revy, Sthlm, Arg. 1, 1911, s. 253—259, 3 textfig. SHELDON, W. G., Lepidoptera of the Swedish provinces of Jemt- land and Lapland. — Entomologist, London, Vol. 44, I911, s. 357—362, Vol. 45, 1912, Ss. 23—27, 65—59. Referat af A. T[ullgren] i Entomol. Tidskr., Sthlm., Arg. 33, 1912, S 120: SHIPLEY, A. E., En ödesdiger sjukdom bland bin. [Efter »The Diseases of Hivebees.] — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Ärg. 6, 1911, 269—273. SJÖSTEDT, Yngve, Bland storvildt i Ostafrika. Jakt-, natur- och djurlifsskildringar fran en zoologisk resa till Kilimandjaro, Afrikas högsta berg, dess systerberg Meru och kringliggande massaistäpper. — Sthlm 1911. 8:0. X + 622 s., 56 tafl., 286 textfig. , Neue afrikanische Termiten im Schwedischen Reichs- museum. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 20, 1911, 18 s. Entomol. ——, Neue Ost- und Westafrikanische Termiten. Tidskr., Uppsala, Årg. 32, IQII, S. 173—188. , Neue Termiten aus Tripolis, Ober-Ägypten, Abessinien, Erithrea, dem Galla- und Somalilande. — Ark. Zool., Sthlm, BATENE 27,579 ram Se , Några sällsynta fjärilfynd [Undert. Y. 5] — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 211. — , Termitidae novae a Cl. Dom. Maurice de Rothschild ex Aethiopia reportatae. (Vorläufige Mitteilung.) — Ibid., s. 171—172. , Ueber die von Herrn Professor Einar Lönnberg in British Ostafrika eingesammelten Termiten. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7 Nr 8,.191W1..3: 8. , Uber einige von Herrn Prof. E. Lönnberg in British Ost- afrika eingesammelte Orthopteren. — Ibid., Nr 38, 1912, 28 s. 3 tafl. , Zur Orthopterenfauna des Kamerungebirges. — Ibid., N£ 3741922, 30)S)) Bit, textiic. ——, Zur Termitenfauna Kongos. — Entomol. Tidskr., Upp- sala, Arg. 32, I9II, S. 137—170, 8 textfig. ——, se: Stockholm, Nr I18—119. 113. 114. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915 S[ONDE]N, K., Ogenerade getingar. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Årg. 7, 1912, S. 210—211, 2 textfig. SONESSON, N. Pärongallmyggan. — Sveriges Pomol. För. Årsskr., Linkpg., Arg. 13, 1912, S. 199— 200. —, Stinkflyn som skadeinsekter på fruktträd. — Ibid., S. 142—146, 2 textfig. STICHEL, H., Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlings- fauna und anknüpfende N — Berliner Entomol. Zeitschr., Berlin, Bd 46, 1911, s. 33— 104, 1 tafl. (1 Ibid., 1908). Refererad af E. Wahlgren i Erna Tidskr., Uppsala, Ärg. 33, 1912, Sel 25% STOCKHOLM. Centralanstalten for försöksväsendet pa jord- bruksområdet. JIntomologiska afdelningen. 115. TULLGREN, Alb., Berättelse öfver entomologiska afdel- ningens verksamhet under år 1910. andtbr.- Akad. Handl., Arg. 50, 1911, s. 267—269. 116. , Entomologiska afdelningen. [Ber ättelse öfver verk- ; samheten under år 1911]. — Ibid., Årg. 5I.IOI2, S: LOL —193. , se: Uppsatser 1 Praktisk Entomologi, Nr 166. ——, Entomologiska Föreningen. [Redogörelse för sam- mankomsterna d. 24 sept. 1910—28 sept. 1912.] — Entomol. Tidskr. Uppsala, Are. 32, 1917, s. 120 135 ates Are 33, 1912, Si) 133135; ee ——, se: Tidskrift, Entomologisk, Nr 12 4125 ——, se: Uppsatser i Praktisk E ‘ntomologi, Nr 766. Naturhistoriska riksmuseet. Entomologiska afdelningen. 118. [SJÖSTEDT, Yngve], Entomologiska afdelningen. [Redo- görelse för verksamheten under år 1910.] — Sthlm, Vet.-Ak. Arsb., 1911, s. 179—185. 119. [| ], Entomologiska afdelningen. [Redogörelse för verksamheten under år 1911.] — Ibid., 1912, s. 175—182. S[VENSSON, August], Frostfjärilens bekämpande. — Hem- mansagaren, Sthlm, Arg. 9, 1911, Nr 9, S. 4. SÖDERLUND, J. H., se: Biskötsel, Nr 28. THULIN, Ivar, Beitrag zur Frage nach der Muskeldegeneration. — . Arch. Mikr. Anat., Bonn, Bd 79, ‘Abt. 1, ror [tr. 1912}, S. 206— 222, I tall. ——, Studien über die Flügelmuskelfasern von Hydraphilus piceus mit hauptsächlicher Rücksicht auf die Querschnitts- bilder. — Anat. Hefte, Wiesbaden, Abt. ı, Bd 46, 1912, s. 185 — 252, ‘12: tafl., 4 textfig. Zusammenfassung S.. 247—248. — , Ueber eine eigentümliche Modifikation der trachealen Verzweigungen in den Muskelfasern. — Anat. Anz., Jena, Bd 41, 1912, S. 465—477, 10 textfig. Tidskrift, Entomologisk. Utgifven af Entomologiska För- eningen i Stockholm (Journal Entomologique, publie par la 125. 12/0: 1208 133: 134. 138. 139. LITTERATUR. 87 Soeiete Entomologique a Stockholm). [Redaktör Albert Tull- gren]. Arg. 32, 1911. — Uppsala ıgıı. 8:0. 2655. =, Arg. 33, 1912. Ibid. 1912. .18:04, 212, VILKS. TRYBOM, Filip, Mitothrips, eine neue Physapoden-Gattung aus Britischen Ostafrika. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 33, I9I2, S. 145—151, I tafl. | ——, Physapoden aus Natal und dem Zululande. — Ark. Zool. Sthlm Bd 7; NP 33,%1912773218:,5Htall: ——, Physapoden aus Ägypten und dem Sudan. — I: Jäger- skiöld, Results of the Swedish Zool. Exped. to Egypt, Upps., Pt 4, Nr 19, 1911, 16s., 1 tafl. —— , Physapoden, gesammelt von der Schwedischen Expedition nach dem Brittischen Ostafrika. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nri22 TOO ars! TRAGARDH, Ivar, Clercks minerarmal (Lyonetia clerckella L.). — Trädgärden, Sthlm, Årg. 10, IQII, S. 229—231, 4 textfig. (Aftryck af: Centralanst. f. Jordbruksfors. Flygbl. Nr 22, 1910.) ——, De insektätande fåglarna och deras betydelse. — Hem- mansägaren, Sthlm, Arg. 10, 1912, Nr 4, s. 4, 5 textfig. ——, Den 2:dra internationella Entomologkongressen i Ox- ford 5—10 Augusti 1912 [Undert. I. T—dh]. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 262—263. ——, Den randiga jordloppan (Phyllotreta nemorum L.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, s. 95—101, 4 text- fig. — Trädgården, Sthlm, Arg. 11, 1912, s. 243—246, 4 text- fig. — Hemmansägaren, Sthlm, Arg. 10, 1912, Nr 10, s. 3—4, 3 textfig. — Äfven som: Centralanst. försöksv. jordbruks- omr., Flygblad Nr 31. Entomol. Afd. Nr tro. ——, Den större eller svarta märgborren (Myelophilus [Hyle- sinus] piniperda L.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, S. 24—30, 6 textfig. — Äfven som: Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Flygblad Nr 29. — — , Människan och insekterna. — Hemmansägaren, Sthlm, Årg. 10, 1912, Nr 2, s. 6—7, 3 textfig. ———, Notes on the earlier stages of Orchestes fagi L. — En- tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 73—78, 4 textfig. ——, Om biologien och utvecklingshistorien hos Cedestis gysselinella Dup., en barrminerare. — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, Ss. I—23, 15 textfig. Summary s. 21—23. — Äfven som: Medd. Nr 53 fran Centralanst. forsdksv.. jord- bruksomr. Entomol. Afd. Nr 9. ——, Om en Cantharis-larv med vinganlag. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 245—255, 3 textfig.; Summary Ss. 255. —— Om Orchestes fagi L., en bladminerare på boken. — 88 140. IAT. 142. 143. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Fackafdeln., S. 33*—42*, 9 textfig. TRAGÂRDH, Ivar, Om vatteninsekter. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 199-207, 5 textfig. ‚Om Prosopistoma foliaceum Fourc., en för Sverige ny Ephemerid. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 22) LOI, Se gi—104, 10 textfig., Summary s. 104. , Protura, för forsta gangen funna i Sverige, jämte en redo- görelse för deras organisation och äsikterna om deras systema- tiska ställning. — Ibid., s. 189— 200, 4 textfig. Sammanfatt- ning Ss. T99— 200. —, Syrenmalen (Gracilaria syringella Fabr.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, s. 31—36, 8 textfig. — Äfven som: Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Flygblad Nr 30. TULLGREN, Alb., En glupsk rofätare. [Agrostis segetum]. — Landtmannabl., Sthlm, 1911, s. 345, 2 texefig. ——, Frostfjärilen (Cheimatobia brumata L.). — Trädgården, Sthlm, Årg. 10, I9II, S. 49—52, 6 textfig. — Landtmannen, Linkpg, Arg. 22, 1911, 8. 112—115, 6 textfig. (Aftryck av: Centralanst. f. Jordbruksförs. Flygbl. Nr 19, 1910). ——, Frostfjärilhärjningen i ar. — Lantmannabl., Sthlm, IQI2, S. 330: — , Gräsmasken pa härjartäg i Norrland. — Ibid., 1911, SI 188, —— , Löv-vivlarna. — Ibid., 1912, s. 252, 3 textfig. ——, Märgborrarna. — Ibid., s. 489, 2 textfig. , Notiser rörande sköldlöss. [Undert. A. T.] — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 128. ——, Pachytylus migratorius I. [Undert. A. T.]. — Ibid., ATEHS3 STO n2, Sa 262: ——, Praia taczanowski André funnen vid Abisko. — Ibid., Arte, 32 MODES" 1272-128. ——, Raspbaggen, en blomätande skadeinsekt. — Landt- mannabl., Sthlm, 1911, s. 414. — , Skadedjur i Sverige ar 1910. — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, s. 38—04, 1 tafl., 27 textfig. — Äfven som: Medd. Nr 54 Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Entomol. Afd.aNT 10. , Skogens vanligaste skadeinsekter. — Landtmannabl., Sthlm, 1912, s. 33, ı portr. i texten. , Trädgårdens vanligaste skadeinsekter. [1]—3. — Ibid. IQII, S. 110—117, 147—148, 268— 269, 5 textfig. ——, Två spannmälsvivlar. — Ibid., 1912, s. 547, 1 portr. 1 texten. ——, Tysk entomolog [Aug. Selzer] gör upptäckter vid Abisko. [Undert. A. T.] — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, 567127. 1:68: 164. 165. 166. 168. LITTERATUR. 89 TULLGREN, Alb., Våra bundsförvandter bland insekterna och hur man i våra dagar betjänar sig af dem i kampen mot skade- djuren. — Landtmannabl., Sthlm, 1912, s. III, 121. ——, Våren och skadeinsekterna. — Ibid., s. 138, ı portr. i texten. ——, »Applemasken». De bästa utrotningsmetoderna. — id ASS). , Äpple- och plommonvecklaren. — Upps. Prakt. Ento- mol., Uppsala, 21, 1911, s. 102—111, 1 tafl., 4 textfig. — Landt- mannen, Linkpg., Arg. 23, 1912, s. 79—82, 6 textfig. — Äfven som: Medd. Nr 55 Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Entomol. Afd. Nr 11. , [Referat i Entomol. Tidskr.). , se: Stockholm, Nr 115—1106. » se. Bore KANYE, Nr 33% TURESSON, Göte, Colias palaeno i Sydsverige. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 257—258. [ULRIKSEN, Fred.], Rof- och Kälfjärilen. — Lund, Skanska Trädgärdsför. Tidskr., Arg. 35, 1911, s. 87—8o. Uppsatser i Praktisk Entomologi. Med statsbidrag utgifna af Entomologiska Föreningen i Stockholm i samverkan med Centralanstalten for jordbruksförsök, Entomologiska Afdel- ning. 21. — Uppsala 1911. 8:0. 1115., 2 tafl., 64 textfig. — Prisikr:. 7225. WAHLGREN, Einar, Bryodema tuberculata? — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 6, 1911, s. 98—99. , Eine neue Ctenophthalmus-Art. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 105—106, 2 textfig. — Flyktingar och immigranter bland vara dagfjärilar och svarmare. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, Ss. 267—277. , Nya fyndorter for Anthomyidae. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 258—260. , Nya svenska Siphonaptera-fynd. — Ibid., s. 249—251. , Summarisk redogörelse for innehället 1 Entomologisk Tidskrift aren 1890— 1909. — Ibid., Arg. 32, 1911, s. I—LVII. , Svensk insektfauna 11. Diptera. ı. Första underord- ningen. Orthoptera. Andra gruppen. Flugor. Brachycera. Fam. 25—26. [Dolichopodidae och Lonchopteridae]. — Ibid., Årg. 33, 1912, Ss. I—56, 16 textfig. , Angermanländska fjärilar. — Ibid., s. 73—106, 1 textfig. — [Referat i Entomol. Tidskr.]. WARLOE, H., Platypsyllus castoris Rits. — Ibid., s. 261. WASMANN, E., & HOLMGREN, Nils, Tabelle der Termitophya- und der Xenogaster-Arten. (191. Beitr. Kenntn. der Termi- tophilen.) — Zool. Anz., Leipzig, Bd 38, 1911, s. 428—429. N ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19135. WERMELIN, J. H., Bokspinnaren i trakten af Sölvesborg åren 1908—09. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Arg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 1—6, 2 textfig. — , Nekrolog: 179. MEVES, J., Johan Henrik Wermelin. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, Ss. 107—108, I portr. i texten. WERNER-NIELSEN, J., Litt Macrolepidopterstatistik for Norge. — Ibid., s. 53—58. VRETLIND, E. G., Cossus terebra Fabr. trouvée en Suede. — Ibid.) Arg?) 33,0 1992; Ss: 128129: ——, Förpuppningen af Cossus cossus L. — Ibid., s. 129. ——, Imago af Eriogaster lanestris L. var. arbusculae Freyer från Norge (jämte anmärkningar om FE. lanestris i allmän- het i Skandinavien). — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 86—go, I textfig. ——, Lepidopteroiogische Mitteilungen 1—2. — Ibid., s. 82 85, 5 textfig. — —, Nya fyndorter för några svenska fjärilar. — Ibid., Arg. 33, TOI2 US 1200; ——, Psyche (Sterrhopteryx) hirsutella Hübn. — Ibid. SALZ WIULFF], T., Kampen mot skadeinsekter i Sverige. — Trad- garden, Sthlm, Arg. 10, IgII, S. 122. WUST, V., Humlor och bin. (Ur Leipz[iger] Blienen] Zfei]t{un]g. — Bigarden, Sthlm, Arg. 13, 1911, s. 6—7. OSTERBERG, J. A., Bidrag till kannedomen om Nosema apis. — Bitidningen, Helsingborg, Arg. II, 1912,-s. 140—141. Arachnider. von HOFSTEN, N., Zur Kenntnis der Tiefenfauna des Brienzer und des Thuner Sees. — Arch. Hydrobiol., Stuttgart, Bd 7, TOTTI 1912, 8.1762, m163— 229,5 1 tab. „2.textlig! ; LUNDBLAD, O., En for Sverige ny Eylais-form. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 118—120, 1 textfig. ——, Hydracarinologiska notiser. — Ibid, s. 215—242, 4 texttig. ——, Nagra bidrag till kännedomen om vara hydracariner och deras utbredning inom Upland. — Ibid., s. 57—64. LONNBERG, Einar, och NEUMAN, L. G., Scorpions, Solpugids and Ixodides collected by the Swedish Zoological Expedition to Brit. East Africa. Scorpions and Solpugids by Einar Lonn- berg. Ixodides par L. G. Neuman. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 2410712381; NEUMAN, Carl Julius. Nekrolog: 6. TRAGARDH, Ivar, Carl Julius Neuman. +. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, Ss. 254255, 1 portr.itexten. SI PES IO. LT. ney, 18. LITTERATUR. O1 THULIN, Gustav, Beiträge zur Kenntnis der Tardigradenfauna Schwedens. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 16, 1911, 60 S., 31 textfig. TRAGARDH, Ivar, Acari. (Danmark-Expeditionen til Gronlands Nordkyst 1906— 1908, Bind 3. Nr 14.) — Medd. om Gronland, Kbhvn, Bd 43, 1912, $. 417—426, 5 textfig. ——, Acari (1st. series) (Biospeologica 22). — Arch. Zool. Paris, Ser. 5, Tome 8, 1912, Ss. 519—620, 6 pl. (18—24). ——, Contributions towards the comparative Morphology and Phylogeny of the Parasitidae (Gamasidae). — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7,.Nr.28; 1912,-24:s.,.30 textfig. ——, Discomegistus, a new genus of myriopodophilous Para- sitidae from Trinidad, with notes on the Heterozerconinae. — bild... Ntei2, 1911, 21'5., 13, texiiig, ——, Några anmärkningar till »Ueber die Acarina der Russi- schen Polar-Expedition 1900— 1903» af D:r Sig Thor. — En- tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1971, s. 134— 136. ——, Pärongallkvalstret (Eriophyes pyri Hal.). — Trädgården, Sthlm, Arg. 10, 1911, s. 205-207, 3 textfig. (Aftryck af: Centralanst. f. Jordbruksförs. Flygbl. Nr. 20, 1910.) ser Neumanı Cran) NIO, TULLGREN, Alb., Einige Chelonethiden aus Java und Krakatau. — Leiden, Notes Mus., Vol. 34, 1912, Ss. 259—267, 10 textfig. ——, En för Sverige ny klokrypare (pseudoscorpion). — En- tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, I9II, S. 125. ——, Jordgubbs- och vinbärskvalstret. Två hotande finder. — Landtmannabl., Sthlm, 1911, s. 171, 1 textfig. ——, Vier Chelonethiden-Arten auf einem javanischen Kaefer gefunden. — Leiden, Notes Mus., Vol. 34, 1912, s. 268—270, 1 textfig. WALTHER, C., Hydracarinen der nordschwedischen Hochgebirge. T. 1. (Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekge- birges in Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr. Axel Hamberg, 4, Lief. 5). — Sthlm 1911, 8:0, s. 587—612, 2 tafl. Smärre meddelanden och notiser. Nagra fynd av Parasitsteklar under ar 1914. — Under några dagar i slutet av maj och början av juni träffades i när- heten av Linköping vid gärdesgårdar diverse Pimplarider, om- kring ett tiotal olika arter, några i riklig mängd såsom Æp/#zaltes Dux (TscHEcK.) [= Æ. scutellaris (THOoms.)] d m. fl., dessutom en Pimpla 2, som jag till början ansåg kunna stå nära P. terebrans (Ratz), att döma av Ris, visserligen ofullständiga, beskrivning (Ichn. der Forstinsekten I, 114); av Herr Doc. BENGTSSON, som godhetsfullt granskat exemplaret, blev jag emellertid övertygad att det ej kunde vara denna art, ehuru en närstående och sannolikt obeskriven. Härmed beskrivning av exemplaret (bakersta ben- paret något mutilerat): Habitus Pimple (terebra excepta). — Caput tumidum, fere cubicum, postice haud angustatum, vertice lato, clypeo emargi- nato, genis brevibus. Oculi haud emarginati. Antenne articulis cylindricis. Thorax gibbosus, punctatus, notaulis conspicuis, har lagt sordin på naturvetenskaparnas reslusta. Ännu har den ej hos dessa, vilka i första hand borde känna kärleken till svenskt land och natur starkast, öppnat vyer för vetenskaplig forskning på egen jord. Åtminstone finner man inga eller blott svaga spår därav 1 litteraturen. Vi ha lagligen skyddat öar, sjöar, skogar, fjäll, djur och växter, men blott i tvenne fall har plan- lagts och utförts detaljerad zoologisk terrängforskning: det ovan citerade HAMBERG ska företaget och Täkern-undersökningen — vilkens resultat ännu så länge äro minimala. Rätt underligt kännes det, när man årligen i den utländska litteraturen läser om forskningsresor till — Sverige. Låt vara att resultaten vetenskapligt sett äro medelmåttiga, men ändå är det ju märkligt, att årligen en hel del studier göras 1 vårt land av utlänningar och offentliggöras i utländska tidskrifter. Ännu anmärkningsvärdare är, att ej sällan dessa »forskare» äro »sam- lare», som helt säkert ej draga sig för att så vitt möjligt göra rent hus, där de finna några märkligare ting. Några exempel! Hır Risse, IHURAU och RANGNOW, av vilka den förstnämnde ät- minstone officiellt är »Naturalienhändler», ha 1914 tillsammans be- sökt »Lappland». Om deras fångst av diptera skriver B. LICHTWARDT 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. i Entomolog. Mitteil. III, 1914 N:o 9, p. 276—279, om fjärils- utbytet har RANGNOW hållit föredrag i »Deutsche Entomol. Ge- sellschaft» den 1 mars 1915, och återfinnes ett kort ref. i säll- skapets tidskrift h. II, 1915, där det omtalas, att han som »neu für Lappland» konstaterat Dranthoecia cucubali S. V. och Selene- phera lunigera Esp. med f. lobulina Esp. En annan samlare, köpman Aug. Selzer 1 Hamburg, har 1 Internationale Entomol. Zeitschrift, N:o 51 och 52, 1914, en ar- tikel, »Meine zweite! Sammelreise nach Lappland», som visar prov pa en viss företagsamhet. Han hade nämligen av Veten- skapsakademien begärt tillstand att fa göra samlingar i Abisko nationalpark. Det blev emellertid avslag, men han tog skadan igen utanför dess gränser. Det är dock ej blott Lappland, som lockar de främmande entomologerna. I »Æntomologische Berichten witgegeven door de Nederlandsche Entomol. Vereeniging», N:o 74, 1913, och 75, 1914, finna vi listor pa skalbaggar och skinnbaggar av D. L. UIJTTENBOOGAART, Rotterdam, samlade pa Kinekulle. Det ar en högst aktningsvärd rad för landet och Vg. nya arter. Nya arter skal- baggar för Sverige torde följande vara: Haliplus heydenit WEHNCKE, multipunctatus WEHNCKE, Hydroporus incognitus SHARP, Atheta currax Kz., picipennis MANNH. var. orbata ER., brunnea ER., ca- vifrons SHARP, inquimula GRav., Gyrophena poweri CROTCH, gen- tilis Er., Olibrus liquidus Er., Coccinella 14-pustulata L., ab. colli- gata WEISE, Anacena ovata REICHE, Telephorus lividus L., subsp. rufipes HERBST, Anaspis pulicaria Costa, Toxotus meridianus L., ab. geniculatus Fourcr. och ab. chrysogaster SCHRANK, Orsodacne cerasi L., ab. Zmbata Or. och ab. Duftschmidti WEISE, Gomioctena 5-punctata F., ab. flavicollis Drts., Aphthona cyanella Repr., Exo- mias pellucidus Bou., Sitona lateralis GYLL., var. ononidis SHARP, Dorytomus Dejeani Faust. Listan i sin helhet upptager bortät 250 skalbaggarter, av vilka utom de ovannämnda en stor mängd äro av geografiskt intresse. De insamlade skinnbaggarna äro få och av ringa intresse. A. Tullgren. 1 Ett meddelande om hans första resa återfinnes i Ent. Tidskr. 1911, P.#12%. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr årg. Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda årgångar å I kr. och å 50 öre, då minst tio tagas på en gång. LAMPA, Sven, Förteckning över Skandinaviens och Finlands Mars blo pa fra ra GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ord bok ——, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. ‘Tva delar, häftad. För ledamöter av Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reuter, OÖ. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Zemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Aplterygo- genea av EINAR WAHLGREN : Rätvingar. Orthoptera av CHR. AURIVILLIUS 2; 3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av YNGVE SJÖSTEDT (2. uppl.) TR, 8. Nätvingar. Neuroptera. 1. Planipennia av Eric MJÖBERG PS rahe eee PEUR TE tr. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. Nemo- cera, Fam. 1-9: ku 775. 2s Brachyeerd; Kam. 14-23; kr 75. Fam. 24, kr. 275. Fam. 25—26, med register över Lrachycera, kr. —: 75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. Var am Fa Ark 35,502 LAN BENAR WAHLGREN. 13. Steklar. ZZymenoptera. 1. Gaddsteklar. Aubert Bam. 15: Jere ores 235! Fam::2:.kr eRe Py SAVE RINNA 30, kr. eet a 7, Ko." Fam o med: zegisier; ÖVER Aculeata, Fam. 1—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS. 13. Steklar. Hymenoptera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Zydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN . Svensk Spindelfauna: ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Läcke- spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULIGREN . kr; 15:25 » Nga 50 > 2: — BON er » 6: — » 2: — ET QUES DE Se. Su DS. SEG 2 AND ter = 30 Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11—30 (1890 1909). Pris 3 Kr. (For ledamöter av Ent. Foren. 2 kr.) Re ane böra stelle till Be Chr. Darius. Kel. Veren- skapsakademien, Experimentalfältet. INNEHÄLL RINGDAHL, O., Entomologiska dagboksanteckningar från västra Fa E TER AS EEE U NIE SERRE ee Sid. OX LJUNGDAHL, D., Några lepidopterologiska anteckningar jämte en del-Puppheskrivmmgear. ER SPE VAN TER ER » 19 BENGTSSON,’ S.,-Bine: Namensänderung‘ 2 22 ee ee » 34 Jansson, A., Arraphilus elongatus GY11. och Arraphilus geminus KRAATZ. Se ake Fe te ETS ee » 35 — — Zur Biologie des Thorictodes Heydeni Rrrr. -- » 39 ÖRSTADIUS, R., Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Krono- bergs lan (forts. Fohery Fr Zee » 42 WAHLGREN, E., Nagra anteckningar rörande svenska Odonata och Nesroptertte RES LENS RENE ee ot eens ape aes » 69 KEMNER, N: AE CO DE VON HAGRW PEL ETC oe re oe ieee » 74 Litterature: rss STRESS Te TORRES ER PRE TE PRESS EEE N » 76 Smärre meddelanden och notiser: Några fynd av parasitsteklar under år 1914 — Zomicus monographus FABR. — Nagra för Halland nya Coleoptera. — En rovskinnbagge. — Nyreflekkens farve hos Scopelosoma satellitia L. — Sveriges insektvärld utforskas av utlänningar! 2° » 92 Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm. Distributör: Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, Upplandsgatan 77, Stockholm. : Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Föreningens medlemmar erhålla Centralanstaltens Entomologiska avdelnings skrifter direkt från institutionen. Postadress: Experimentalfältet. Utgivet den 21 maj 1915. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. Årg. 36 1915 Hait. 2—4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM ; 4 eo © le oF KIT FREE > tå N Fock not u ÜULPFSAER ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1915 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar atti tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kel. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. ; Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. —— ON - — — Aldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. ärg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu for ett pris av 2a 3 Ore pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej ärsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.) Io äldre årgångar gratis. Annonspris ro kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 °/0 av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! RE Due le th SVENSK INSEKTFAUNA. 10. TIONDE ORDNINGEN. f FJÄRILAR. LEPIDOPTERA, II. Småfjärilar. Microlepidoptera. Sedan gammalt har man, huvudsakligen av praktiska skäl, från de övriga fjärilarna avskilt åtskilliga familjer, om- fattande mestadels smärre eller mycket små och därför av samlare oftast förbisedda arter och sammanfört dem under ovanstående benämning. Mikrolepidoptererna utgöra icke någon systematisk en- het, och åtskilliga av de s. k. storfjärilarna (makrolepidop- tererna) äro mera släkt med smäfjärilsgrupper än vissa av dessa senare inbördes. Det omfång man vill giva gruppen, är därför inom vissa gränser skäligen godtyckligt. För »Svensk insektfauna» har det synts lämpligt att låta gruppen omfatta de familjer, som icke blivit behandlade i AURIVILLIUS’ »Nor- dens fjärilar», d. v. s. de på svenska kallade mott-, vecklare-, mal- och käkfjärllarna. Nägon för alla smäfjärilar gemensam karakteristik kan av ovannämnda skäl ej givas. I det stora flertalet fall är redan den ringa storleken ett tillräckligt kännetecken. Denna kan dock variera inom rätt vida gränser, från en vingbredd av 3 à 4 mm. hos vissa malfjärilar till, i sällsynta fall bland mottfjärilarna, över -40 mm. Till småfjärilarna höra emel- lertid alla former med fjäderlikt kluvna vingar likasom alla o Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. med mycket ofullständigt ribbsystem eller mycket smala vin- gar eller långa vingfransar. Hit höra vidare sådana fjärilar, som i bakvingarna ha alla tre analribborna utbildade, och i vilkas framvingar blott en analribba är fullständigt utbildad, ävenså arter med utvecklade käkpalper. (Glasvingefjärilarna, Aegerizde, och säckfjärilarna, Psychide, som i framv. ha 1 och i bakv. 3 analribbor, avvika från här upptagna grupper antingen — de förstnämnda — genom delvis genomskinligt glasklara vingar, eller — de senare — genom rudimentära palper.) Svårigheten med småfjärilarnas bestämning ligger huvud- sakligen däri, att en undersökning av vingarnas ribbförgre- ning oftast är nödvändig. Man kan därvid lägga vingen på ett s. k. objektglas och med en pensel försiktigt avborsta fjällen; enklare är dock vanligen att drypa en droppe xylol på den torra, avtagna, på objektglaset lagda vingen, då den blir så genomskinlig, att ribborna synas, varefter man, om man önskar bevara den, kan drypa en droppe i xylol löst kanadabalsam på densamma och täcka den med ett tunt s. k. täckglas. Har man ont om exemplar, kan man utan att avtaga vingen göra den genomskinlig med en droppe xylol och undersöka ribbförloppet, innan xylolen hinner av- dunsta. | I det följande användes det SPULER ska beteckningssät- tet, enligt vilket huvudribborna, framifrän räknat, betecknas med romerska siffror, I—V (de båda sista analribborna med g och 8), medan deras i vingkanten utlöpande grenar utmär- kas med arabiska siffror, fogade såsom index till de romerska. För jämförelses skull meddelas i nedanstående redogörelse för ribbförloppet inom parentes den numrering av ribberna (HERRICH-SCHÄFFER's metod), som använts i de flesta äldre handböcker över fjärilar. Ribban I (framv. 12, bakv. 8) Subcosta löper från ving- roten strax innanför vingens framkant och utmynnar i den- samma. II (framv. 11—7, bakv. 7) Radius, även kallad främre : mittribban, går bakom den föregående från vingroten och bildar till en början främre gränsen för det s. k. diskfältet; i framv. upplôser den sig i högst 5 grenar (II,—II;), som gå till framkanten, framhörnet eller främre delen av utkanten WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 99 i bakv. är ribban enkel. III (6—4) Media utgår likaledes i en del fall från vingroten och delar då diskfältet på längden men är vanligtvis inom diskfältet rudimentär, den bildar ge- nom förgrening diskfaltets avslutning utat, disktvärribban, och utmynnar i vingens utkant med 3 grenar, av vilka III, utgår nära diskfältets framhörn, III; nära bakhörnet och III, dem emellan. IV (3, 2) Cadztus, även kallad bakre mittribban, utgår från roten och bildar diskfältets bakre gräns; den kly- ver sig i tvenne grenar, av vilka IV, utgär nära diskfältets bakhörn och IV, fran dess bakre kant. V, a och ß (Ic, 1b, 1a) äro analrıbborna, de utgå från roten, äro (utåt) ogre- nade och mynna i vingens bakkant. I åtskilliga fall kunna någon eller några av dessa ribbor eller ribbgrenar saknas eller vara rudimentära eller vara mer eller mindre förenade eller sammansmälta med varandra; i några fall är bakvingarnas ribbförgrening lika med framvin- garnas. Alla sådana uttryck som fram-, ut- och bakkant, framom och bakom, utanför och innanför referera sig till den utspända vingen, likasom måttet på vingbredden (vbr.) syftar på av- ståndet mellan framvingarnas spetsar, om de äro utspända, så att vingens bakkant bildar rät vinkel med kroppen. I några fall, t. ex. pterophoriderna (vilkas framvingar gärna spän- nas något framåtriktade, för att bakvingarna skola kunna fullt utvecklas), har i stället för vingbredden angivits framvingens längd (fvl.). Utom vingarnas ribbförlopp, form, färg och teckning äro de för bestämningen viktigaste organen antennerna, sugröret och palperna. Anfennerna aro hos småfjärilarna vanligen enkla, d. v. s. nakna eller pa sin höjd håriga, cilierade; stundom äro de sägade eller kamformiga. Deras innersta leder äro ej sällan karakteristiskt utbildade, uppsvällda, ut- bredda, plattade eller krökta eller försedda med tandlika eller kamlika utskott och fjällbildningar. Sugröret, som är bildat av de på insidan rännformiga, till ett rör sammanfogade under- käkarna (maxillerna), kan vara väl utbildat och dä spiralfor- migt hoprullat eller rudimentärt eller saknas. Endast hos en grupp äro üverkäkarna (mandiblerna) utbildade. Palperna äro av två slag, de nästan alltid väl utbildade underläppspalperna Too ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. (i det följande blott benämnda pa/per), som äro treledade och antingen bagformigt uppåtböjda eller framatstrackta eller hän- gande, samt underkäkspalperna (i det följande benämnda bipalper), som äro av växlande storlek och form och ofta saknas. Larverna ha oftast utom de 3 bröstfotparen 5 par buk- fötter, som vanligen äro utbildade som £ransfötter, d. v. s. i spetsen försedda med en sluten krans utåtriktade hakar, i en del fall, hos fritt levande larver, såsom, grzpfötter, d. v. s. i spetsen kluvna och med en halvkrans av inatriktade hakar blott på yttre fliken. Hos åtskilliga malfjärilar, särskilt mine- rare, äro fötterna starkt reducerade till antal och storlek: Översikt av familjegrupperna. I. Ribban II i bakv. enkel. Vinghinnan (med få undantag) utan mikroskopiskt små kitintaggar. A. Avståndet mellan HI, och III, i framv. vid utgången ur diskfältet större än mellan dessa och de närmaste ribborna. Diskfältet i framv. beläget närmare fram- än bakkanten. a 1 fram- och bakv. med enkel rot. I i bakv. vid diskfältets slut starkt närmad intill II eller ett stycke sammansmält med denna. Bipalper finnas (vanl.). Framv. avlångt trekantiga, bakv. stora, breda med 'jämförelsevis korta fransar. — Eller också äro vingarna fjäderlikt kluvna. 1. Mottfjärilar. Pyralidina. B. Vingar hela. III, och II, i framv. vanl. ej längre skilda fran varandra an fran de narmaste ribborna; diskfaltet beläget ungefär i vingens mitt. I bakv. ar I ej vid diskfaltets slut starkt narmad intill eller sam- mansmalt med II. — Eller också ar ribbförloppet ofull- standigt och vingarna mycket smala. 1. Framv. trapetsoidiska eller avlångt trekantiga med rat eller svagt buktig utkant och fullstandig ribb- förgrening; ribban V dock pa sin höjd i vingkanten tydlig. Bakv. breda med korta fransar och a med utbredd, skenbart kluven rot. I några få fall äro WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 10] framv. smala och spetsiga men i sa fall ar a i framv. (genom sammansmältning med Bf) fran roten anda till mitten kluven. Antenner kortare an framv. Palper starka, aldrig hängande; andleden kort. Bi- palper saknas. 2. Vecklarefjärtlar. Tortricina. 2. Vingar sällan breda men i sa fall med väl utbildad V i framv. Framv. vanl. smala och spetsiga med utkanten utan eller nästan utan bakhörn jämnt över- gående i bakkanten. Även bakv. oftast smala. Ribbförgrening ofta ofullständig. Vingfransar, sär- skilt på bakv. ofta mycket långa. Antenner stund. längre än vingarna. Palper i regel svaga, stund. hängande; om de aro uppaåtböjda, ar ändleden vanl. väl utvecklad. Bipalper finnas eller saknas. 3. Malfjarilar. Tineina. U. Bakv. med ribbförgrening som framv. (II med 4—5 gre- nar). Framv. utan bakhôrn. Vinghinnan med (mikrosko- piska) kitintaggar. 4. Käkfjärilar. Micropterygina. Litteratur. H. v. HEINEMANN. Die Schmetterlinge Deutschlands und der Schweiz. II: 1, 2. Braunschweig 1863 o. 1870. P. C. T. SNELLEN. De Vlinders van Nederland. Microlepidoptera. Leiden 1882. E. Meyrıck. A Handbook of British Lepidoptera. London 1895. A. SPULER. Die sogenannten Kleinschmetterlinge Europas. Stutt- gart I913. L. SORHAGEN. Die Kleinschmetterlinge der Mark Brandenburg. Ber- lin 1886. — Innehåller ej artbeskrivningar men talrika och utförliga upp- gifter om larvernas levnadssätt. FÖRSTA FAMILJEGRUPPEN. MOTTFJÄRILAR. PYRALIDINA. AV EINAR WAHLGREN, De till denna grupp med rätt eller orätt sammanförda familjerna äro varandra sa olika, och deras hos oss förekom- mande representanter ha sa föga gemensamt med varandra, att deras allmänna byggnad nedan behandlas var för sig. Översikt av familjerna. I. Vingar hela. 1. Mott. Pyralidide. II. Vingar delade. A. Framv. kluvna i 2, bakv. i 3 flikar. 2. Fjädermott. Pterophoride. B. Framv. och bakv. vardera kluvna i 6 flikar. 3. Mängflikisa fjädermott. Orneodide. 1. Fam. Mott. Pyralidide. Fjärilar av 12—45 mm. vingbredd. Antenner trädfor- miga, hos d starkare cilierade, sällan tandade. Palper av växlande form, ofta starka, framåtriktade eller uppätböjda. Bipalper i regel väl utbildade. Sugrör vanl. väl utvecklat, WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 103 spiralrullat; i några fall förkrympt. Punktögon finnas van- ligen. Kroppsform i regel smärt. Ben smala, långa. Framv. i regel avlångt trekantiga, stundom mera ut- dragna, någon gang spetsiga. Ribbförgrening (fig. 1) full- ständig utom att V saknas och ß är svagt utvecklad. II; och II, nästan alltid med gemensamt skaft. Bakv. äro brett trekantiga eller runda- de med fullständig ribbför- grening och alla 3 analrib- borna utbildade; UI, och III, brett åtskilda. Hällhake finnes. Framvingarnas teckning överensstämmer närmast med nattflynas, ehuru den oftast är otydligare. Innanför mit- ten finnes således i regel en inre tvärlinje och utanför RT mitten en yétre tvärlinje, var- dd 3 ; Eurrhypara urticata. till kan komma en vanl. mera obestämd vaglinje i närheten av utkanten. Fältet innanför inre tvärlinjen är roZfältet och mellan denna och yttre tvarlinjen 7#24/- fältet. 1 stället för den hos nattflyna på diskfältets tvärribba belägna yurfläcken sta hos pyralididerna på samma ställe vanl. 2, stundom sammansmälta, mörka punkter. Längre in i disk- fältet finnes stundom likasom hos nattflyna en vzingfläck (t. ex. hos Scoparia) och där bakom antydan till en zZappfläck. Bak- vingarna äro oftast utan teckningar, i regel vit- eller grå- aktiga, på sin höjd med 1—2 tvärlinjer eller dessutom med mörk diskfläck. Larverna äro långsträckta, svagt håriga med små vårtor och hornartad nacksköld, någon gång hos de i vatten levande försedda med trakegälar. De ha fullständigt antal (5 par) bukfötter, kransfötter. I regel leva de i spunna rör på värd- växterna eller oftare i jorden kring deras rötter, stundom leva de av animalisk föda, någon gång i vattnet; se vidare efter- följande översikt. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Pupporna ha 9.— 11. lederna fria. De vila vanl. pä eller i jorden i gles silkesvävnad. Fjärilarna vila om dagen med plattlagda eller takformigt slutna vingar och äro vanl. i rörelse först om natten. De flesta övervintra som larver, några i puppstadiet. Litteratur. H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens Pyralider och Choreutider. — Ofvers. K. V. A. Förh. 1871. E. L. Raconot. Monographie des Phycitine et des Gallerinæ — Memoires sur les Lepidoptéres red. par N. M. Romanorr, VII o. VIII, 1893, 1901. För talrika och värdefulla uppgifter rörande pyralididernas utbred- ning i Norrland har förf. att tacka doktor L. TRAFVENFELT, som även med- delat fynden av de för Sverige nya arterna Crambus biarmicus, C. heringi- ellus, Metriostola vacciniella och Scoparia alpina. Översikt av larvernas levnadssätt. (Nedanstående översikt är sammanställd efter utländska — mellan- europeiska och engelska — källor, framförallt efter SoRHAGEN’s förut om- nämnda arbete.) I. Larverna leva av animalisk näring. A. Av fett, läder, filt m. m.,:möjl. larver: Aglossa, Ephestia elutella. B. Av vax (honung och bibröd). 1. I bikupor: Achroea, Galleria. 2. I humle- och getingbon: Aphomia. II. Larverna leva av viktualier, bröd, sydfrukter o. d.: Ephestia, Pyralis. III. Larverna leva av torra blad, halm, döda växtdelar: Aglossa, Ephestia elutella, Herculia, Hypsopygia, Stenia. IV. Larverna leva av levande växter. A. På vattenväxter eller i deras stammar: Arundo: Cataclysta, Chilo, Schoenobius forficellus, S. gigantellus, Callitriche: Nymphula nympheata, Paraponyx, Carex: Dona- caula, Schoenobius forficellus, Ceratophyllum: Paraponyx, Glyce- ria: Chilo, Schoenobius forficellus, Hydrocharis: Nymph. nym- pheata, Paraponyx, Lemna: Cataclysta, Nymph. nympheata, Para- ponyx, Nuphar 0. Nymphaea: Cataclysta, Nymph. nympheata, Potamogeton: Acentropus, Nymph. nympheata, Paraponyx, Scir- pus: Cataclysta, Sparganium: Cataclysta, Nymph. nympheata o. stagnata, Stratiotes: Paraponyx, Typha: Cataclysta. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 105 B. Pà landväxter. I. Under mossor och lavar: Crambus-arter, Platytes cerussellus, Sco- paria. Under eller på gräs: Anerastia, Crambus-arter, ? Diasemia, Ever- gestis straminalis (kärrgräs), Platytes alpinellus, Pyrausta nubila- lıs (majs), Salebria semirubella. Kring rötterna av eller på örter (eller dvärgbuskar): Actæa: Pionea olivalis, Althea: Homoeosoma nimbellum, An- chusa: Cyn@da, Anthemis: Homoeos. nimbellum, Arctium: Myelois cribrella, Pionea ferrugalis, Artemisia: ?Hypochalcia ahenella, Nomophila, Nyctegretis, Phlyctenodes sticticalis, Pionea elutalis, Pyrausta arealis, P. nubilalis, Aster (odl.): Homoeo- soma nimbellum, Pionea ferrugalis, Pyrausta terrealis, Atriplex : Phlyctenodes verticalis, Syllepta, Beta (socker-): Phlyctænodes sticticalis, Calluna: Selagia argyrella, ?S. spadicella, Campanula: ?Crambus margaritellus, Pionea nebulalis, Cannabis: Pyrausta nubilalis, Carduus: Homoeosoma-arterna, Myelots cribrella, Phlyc- lenodes verticalis, Carlina: Homoeosoma nimbellum, Centaurea: Psammotis hyalinalis, Chenopodium: Homoeosoma sinuellum, Syllepta, Cirsium :: Homoeosoma binevellum, H. nebulellum, Mye- lois cribrella, Phlyctenodes verticalis, Pionea ferrugalis, P. lute- alis, Convolvolus: Eurrhypara, Pyrausta sambucalis, Cruci- feræ: Evergestis extimalis, E. straminalis, Mesographe forficalis, Cynara: Pionea ferrugalis, Echium: Cynæda, Myelois cribrella, Epilobium: Cledeobia, Eupatorium: Perinephele, Pionea ferru- galis, Fragaria (odl.): Pionea ferrugalis, Galeobdolon: Pionea olivalis, Galium: Pyrausta flavalis, Genista: Nyctegretis, Geum: Pionea olivalis, P. prunalis, Globularia: Ancylosis, Pempelia subornatella, Gnaphalium: Nyctegretis, Pyrausta ærealis, P. cespi- talis, Helianthemum: Cledeobia, Hypochalcia, Helianthus: Py- rausta sambucalis, Helichrysum: Pyrausta @realis, P. porphy- ralıs, Hieracium: Homoeosoma nimbellum, Humulus: Pionea olivalis, Pyrausta nubilalis, Syllepta, Inula: Pyrausta albofasct- alis, Jasione: Homoeosoma nimbellum, Lathyrus: Pyrausta fu- scalis, Lotus: Cledeobia, Salebria semirubella, Linosyris: Homo- eosoma nebulellum, H. nimbellum, Lychnis: Pionea olivalis, Mar- rubium: Eurrhypara, Medicago: Salebria semirubella, Mentha: ?Heliothela, Psammotis pulveralis, Pyrausta aurata, P. porphy- ralis, P. purpuralis, Mercurialis: Pionea olivalis, Myosotis: Pionea olivalis, Nepeta: Pyrausta aurata, P. purpuralis, Nico- tiana: Phlyctænodes sticticalis, Onopordon: Myelois cribrella, Origanum: Microstege pandalis, Pyrausta aurata, P. nigrata, P. porphyralis, Parietaria: Pionea stachydalis, Petasites: Pionea olivalis, Plantago: Homoeosoma sinuellum, Pionea lutealis, Py- rausta cespitalis, P. purpuralis, Polygala: Salebria palumbella, Polygonum: Nomophila, Pyrausta fuscalis, Pyrola: Pionea prunalis, Ranunculus: Pionea lutealis, Rheum; Eurrhypara, 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Rhinanthus: Pyrausta fuscalis, Rumex: Mesographe forficalis, Pionea olivalis, Salvia: ? Heliothela, Pyrausta cespitalis, P. cin- gulata, P. falcatalis, P. nigrata, P. sanguinalis, Scrophularia: ? Pionea verbascalis, Pyrausta @realis, Sedum: Nyctegretis, Se- necio: Homoeosoma nimbellum, Perinephele, Pyrausta terrealis, Solidago: Homoeosoma nimbellum, Microstege pandalis, Pyrausta funebris, P. fuscalis, P. terrealis, Stachys: Perinephele, Pionea ferrugalis, P. olivalis, P. prunalis, P. stachydalis, Pyrausta por- phyralis, Tanacetum: Homoeosoma nebulellum, Thalictrum: Pyrausta ærealis, Thymus: ? Ancylosis, Pempelia-arterna, Py- rausta aurata, P. cingulata, P. nigrata, P. porphyralis, P. sangui- nalis, Trifolium: Phlyctænodes sticticalis, Salebria semirubella, Tussilago: Pionea lutealis, P. olivalis, ? Pyrausta sambucalıs, Umbelliferæ: Everxestis extimalıs, Perinephele, Phlyctænodes palealis, Pionea elutalis, P. prunalis, Urtica: Eurrhypara, Pio- nea olivalis, P. prunalis, Pyrausta flavalis, P. fuscalis, P. hyali- nalis, Syllepta, Vaccinium: Pionea prunalis, Pyrausta hamalis, Salebria fusca, Verbascum: Pionea verbascalis, Veronica: Pio- nea olivalis, P. prunalis. Pa trad och buskar: Alnus: Cryptoblabes, Betula: Microstege pandalis, Pionea pru- nalis, Salebria betula, S. fusca, Trachonitis, Corylus: Pionea prunalis, Cratægus: Rhodophea advenella, R. marmorea, Evo- nymus: Trachonitis, Fraxinus: Euzophera, Pyrausta sambucalis, Ligustrum: Pyrausta sambucalis, Lonicera: Pionea olivalis, Picea: Dioryctria abietella och schütziella, Hyphantidium, Pinus: Dioryctria splendidella och abietella, Populus: Hypochalcia, Ne- phopteryx hostilis, N. rhenella, Prunus: Pionea prunalis, Rhodo- phea advenella, R. marmorea, Trachonitis, Pyrus: Phycita, Pio- nea prunalis, Rhodophea advenella, Quercus: Acrobasis-arterna, Cryptoblabes, Nephopteryx similella, Phycita, Pionea prunalis, Ribes: Eurrhypara, Pionea ferrugalis, P. olivalis, P. prunalıs, Syllepta, Zophodia, Rosa: Pionea prunalis, Rubus: Pionea lute- alis, P. olivalis, P. prunalis, ?Pyrausta fuscalis, P. sambucalis, Salix: Nephopteryx rhenella, Salebria fusca, S. adelphella, Sam- bucus: Pionea olivalis, Pyrausta sambucalis, Sorbus: Pionea prunalis, Rhodophea advenella, Syringa: Pyrausta sambucalıs, Tilia: Pionea prunalis, Viburnum: Pyrausta sambucalis. Oversikt av underfamiljerna. I. IV i bakvingen pa översidan med en harfrans. A. U, finnes 1 framvingen. Käkpalper tilltryckt fjalliga. Kroppen robust. 1. Gallerime. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 107 2. Kakpalper brett 3-kantigt fjälliga. Kroppen smart. 2. Crambine. B. U, saknas i framvingen. I. Sugrör saknas. 4. Anerastime. 2. Suerör finns. « 5. Phycitine. II. Bakvingar pa översidan utan härfrans. A. Sugrör saknas. 3. Schoenobiine. B. Sugrör finns (und. Aglossa). 1. Il, i framvingen pa gemensamt skaft med Il, och IL. 6. Pyralidine. II, i framvingen utgår fri ur diskfältet. a. Il, i framvingen på gemensamt skaft med II, och Il. 7. Hydrocampine. b. IL i framvingen utgår fri ur diskfältet. 9. Framvingen med uppstaende fjäll i diskfältet. 8. Scoparüne. 6. Framvingen utan uppstäende fjäll i diskfältet. 9. Pyraustine. bo I. Underfam. Galleriinæ. Större arter (vbr. 16—36 mm.) med enkla antenner och vanl. väl utvecklat: men kort sugrör. Palper hos d för- krympta, hos © framsträckta. Bipalper trädformiga. Larverna äro svagt. häriga, nästan färglösa och leva av vax 1 bi., geting- eller humlebon. Fjärilarna flyga om natten. Släktöversikt. I. Framvingens utkant ej insvängd. A. Ansikte glattfjalligt. Framvinge smal med avrundad spets. 1. Achroea. B. Ansikte utspärrat fjalligt. Framvinge utåt bredare med tydlig spets. 2. Aphomia. II. Framvingens utkant tydligt insvängd. 3. Galleria. 1. Slkt. Achroea He. I framvingen saknas IL; Ill, och III; ha gemensamt skaft. Bakvingen har skarp spets; III, saknas. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. A. grisella F. Mindre vaxmotte. Huvud ockragult. Framvingar grå med fettglans, utan teckningar. Bakvingar ljusgrå. Vingbr. 16—25 mm. — Sk. (7,8). Larven, som är ljusgrå med rödaktigt huvud och genomlysande mörkt ryggkärl, lever från höst till vår i bikupor, där den inspunnen i en lös oregelbunden vävnad förtär vax och bibröd. 2. Slkt. Aphomia He. Framvingar hos d nära roten intill framkanten med en blaslik upphöjning; diskfaltet är hos d mycket stort, och II, och III, saknas. Hos ® sta dessa ribbor mycket nara var andra. Bakvingar med mindre skarp spets an hos föreg., III, saknas. I. A. sociella L. Humlemottet. Tavl. I, fig. 1. Huvud och mellankropp vita (¢) eller gräröda (?). Framvingar hos d vita, vid framkanten och i yttre hälften gulbruna, hos £ rödaktigt brungra med mörk diskflack, hos bada med 2 röd- bruna tandade tvärstrimmor (hos ® stund. otydliga). Bak- vingar gråaktiga. Vbr. d 24—32, 2 30—36 mm. — Sk. — Ang. (6—8); allm. Larven, som är gulgrä med rött huvud, brun nack- och analsköld och mörka punktvärtor, lever sällskapligt höst—vär i humle- och getingbon. 3. Slkt. Galleria F. Framvingar som hos de föreg. jamnbreda med starkare (d) eller svagare (2) insvängd utkant; III, och III; finnas även hos d. I bakvingarna ha III, och III; gemensamt skaft. 1. G. mellonella L. Vaxmottet. Tavl. I, fig. 2. Huvud och mellankropp gragula. Framvingar askgrå, i främre delen gul- eller violettbruna, i bakre delen brunröda—svartbruna. Bakvingar gulvita—mörkgrä. Vbr. 30—35 mm. — Sk.—Uppl. (6—8); allm.; lär tidigast vara införd med bin från Tyskland ar 1700. Larven är vit—smutsgrä med huvud och nacksköld rödbruna. Lar- verna leva sällskapligt i bikupornas vaxkakor i en tät silkesvävnad, tätt genomdragen av raka gångar; larven övervintrar. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 109 2. Underfam. Crambinæ. Arter av I2—40 mm. vingbredd med vanl. enkla an- tenner och hos båda könen långt framskjutande palper. Fram- vingarna äro smala, långsträckta, bakvingarna breda. De smala, svagt håriga larverna leva i silkesklädda gångar kring gräs. rötter och bland mossa och inspinna sig vid förpuppningen i en kokong. Larverna övervintra. Fjärilarna flyga i skymningen och vila om dagen med nedåtvänt huvud och vingarna rullade kring bakkroppen på gräs och strån. Släktöversikt. I. Mindre arter (vbr. högst 30 mm.). A. Il, och Il, i framv. med gemensamt. skaft: I bakv. finnes III,. 4. Crambus. B. IL i framv. fri. I bakv. saknas IIL. 5. Platytes. II. Större art (vbr.-30—40 mm.). JJ; i framv. fri. 6. Chalo. 4. Slkt. Crambus F. Arter av 16—34 mm. vingbredd med hos ¢ cilierade eller svagt sagade antenner. Sugrör täml. langt, spiralrullat. Palper långa, fran sidorna hoptryckta. © stund. mindre än d och med smalare, spetsigare vingar. I framv. II; gemen- samt skaftad med Il, (och II,). I bakv. III, och III, i regel med gemensamt skaft. Larver med stort och brett glänsande huvud och stund. dylik nack- sköld och täml. långhåriga punktvartor. Artöversikt. I. Framv:s utkant utan nägon inskärning vid III,; utkantfransarnas rot- linje, om sådan finnes, ej vid vingspetsen starkare än baktill. A. Framv. starkt glänsande vita eller ljust gulaktiga utan tvärstrimmor. 1. Framv. något gulaktiga; utkanten svagt böjd, täml. sned; palper knappt av mellankroppens längd. 6. C. lithargyrellus. 2. Framv. glänsande vita, stund. grästrimmiga; utkanten starkt böjd, föga sned; palper betydligt längre än mellankroppen. 10. C. perlellus. B. Framv. matta eller obetydligt glänsande. Grundfärg vanl. mörkare. 1. Framv. med ett vitt eller silverfärgat, väl begränsat längsband, som genom tvärlinjer är uppdelat i 2—3 fläckar. IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5. a. Langsbandet delat i 2 flackar. gy. Utanför langsbandet en ljus tvärlinje, som atm. ar antydd i framkanten; fransar gra. + Tvärlinjen blekgul och blott framtill tydlig. 15. C. pinellus. ++ Tvärlinjen vit och anda till bakkanten tydlig. 16. C. mytilellus. B. Sadan ljus tvarlinje saknas; fransar vita. 14. C. conchellus. b. Langsbandet delat i 3 flackar, av vilka den yttersta har form av en tvarlinje. 17. C. mytilellus. 2. Framv. utan sadant delat längsband. a. Framvingarnas fransar starkt metallglansande utan mörka eller ljusa fiackar; framv. alltid utan skarpt begränsat vitt langsband. g. Framv. med 1—2 mörka tvärlinjer. +, Framv. med en vinkelböjd, inåt brunbegränsad tvärlinje nara utkanten (samt ett snett, blyfargat tvärstreck vid spetsen). 24. C. hortuellus. ++, Framv. med 2 mörka tvärstrimmor. \. Vingbr. 15—16 mm. 22. C. biarmicus. $$. Vingbr. över 20 mm. +. Framv. med spridda, grova, brunsvarta fjäll; inre tvärlinjen bred, rak, den yttre bruten. 23. C. chrysonuchellus. it. Framv. utan sådana fjäll. Tvärlinjer annorlunda. x. Framv:s grundfärg ockragul; tvärlinjer ej brutna; obestämda, ej näende framkanten. 2. C. inquinatellus. X X. Grundfarg gra; tvärlinjer starkt brutna, den yttre tydlig till framkanten. 3. C. geniculeus. 3. Framv. utan mörk tvärlinje. 25. C. culmellus. b. Framv:s fransar ej eller svagt metalliska (und. fulgidellus och margaritellus, som dock ha tydligt vitt längsband), ej starkare glänsande än ytan, stund. med ljusa eller mörka fläckar; framv. stund. med ljust längsband. g. Framv. med en yttre, fint tandad, ljus tvärlinje; utan ljust längsband; fransar med ljusa fläckar. *, Framv. askgrå, vid utkanten brett gulröda. 20. C. truncatellus. **, Framv. svartbruna med vita fläckar och tvarlinjer. 21. C. maculalis. 3. Framv. utan sädan tvärlinje. *, Framv. i yttre 3:djedelen med en dubbel, mycket starkt mot utkanten bågböjd tvärlinje; från roten till mitten ett mer eller mindre tydligt vitt längsband. Fransar med ljusa fläckar; franslinjen vågig. $. Längsbandet mycket otydligt likasom den i mitten av- brutna tvärlinjen. 18. C. verellus- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA TIO. III §§. Det vita längsbandet tydligt; likaså tvärlinjen. 19. C. falsellus. ++, Framv. utan sådan tvärlinje; i annat fall utan ljusfläc- kiga fransar. §. Fransar med vita fläckar. | f. Framv. med skarpt begränsat, vitt längsband. 11. C. fulgidellus. tt. Framv. utan sådant längsband. 1. C. fascelinellus. §§. Fransar utan vita fläckar. f. Framv. med brett, skarpt begränsat, vitt längsband. 13. C. margaritellus. ff. Framv. utan sådant Jangsband, stund. dock med en tydlig men smalare, gulaktig eller vit längsstrimma längs bakre mittribban. x. Framv. med 2 mörka tvärlinjer. O. Inre tvärlinjen på mitten med en mot roten riktad tand. 4. C. contaminellus. OO. Inre tvärlinjen utan sådan tand. 5. C. salinellus. XX. Framv. med 7 eller ingen tvärlinje. O. Bakv. ljusgrå; framv. gula, bruna eller grå med eller utan vit längsstrimma. ~. Framv. med vit längsstrimma från roten. C]. Famv. även hos œ men i synnerhet hos Q smala, långsträckta med starkt sned utkant. Vingens framkant hos Q ej intryckt strax före spetsen. Grund- färg lergul—rostbrun; stund. med otyd- lig yttre tvärlinje. 7. C. tristellus. DE. Framv. hos oO kortare, utåt rydligt bre- dare; dess utkant obetydligt sned, längre än !/2 bakkanten; framkanten hos Q före Spetsen något intryckt. Färg blekt ockragul; utan tvärlinje. 8. C. selasellus. X. Framv. utan vit längsstrimma. (J. Jfr ovan C. tristellus. [IC]: Framv. med föga sned utkant, hos I&I breda, ockragula, hos © smalare, ljus- grå, brunpudrade och vitribbade. 9. C. luteellus. OO. Bakv. svartgrä; framv. mörkt olivbruna med vit längsstrimma. 12. C. furcatellus. "II. Framv:s utkant vid III, nägot inskuren, sä att vingspetsen där framför blir mer eller mindre tydligt avsatt; franslinjen framför inskärningen bredare och mörkare än bakom. Framv. med tydligt ljust längsband. II2 No A. C. fascelinellus HB. Framv. blekt gra med ljusare ribbor, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Det vita langsbandet uppdelat i en langre rotstrimma och en kor- tare flack darutanfor. 1. Det ljusa längsbandet anda fran roten genom en tydlig mörk strimma skilt fran framkanten. a. Framför det ljusa langsbandet löper fran roten längs inre delen av framkanten en ljus strimma. g. Det ljusa langsbandet i sin yttre halft bredare och knappast langre avlagsnat fran framkanten an vid roten. 26. C. dumetellus. B- Längsbandet utanför mitten smalare; dess spets ligger längre fran framkanten än dess rot. 27. C. pratellus. b. Ingen ljus strimma i framkantens rotdel. g. Langsbandets inre, strimformiga del ej naende vingens mitt. 29. C. heringiellus. 3. Längsbandets inre del näende utanför vingmitten. *, Bakom det ljusa langsbandets yttre fläck finnas flera sma vita längsstreck. 28. C. alienellus. ++. Bakom yttre langsbandflacken inga sådana stréck. 31. GC. ericellus: . Det ljusa längsbandet vid roten endast skilt från framkanten ge- nom en hårfin mörk linje: D a. Det ljusa längsbandet blott vid själva roten nästan vidrörande framkanten. 30. C. silvellus. b. Det ljusa längsbandet under längre sträcka löpande längs fram- kanten. g. Längsbandet börjar vid inre 3:djedelen svagt avlägsna sig från framkanten och är ej delat av någon mörk längslinje. 32. C. pascuellus. 3. Langsbandet avlagsnar sig först utanför mitten, men dä has- tigt, fran framkanten; i regel delat av en brunaktig langs- linje. 33. C. uliginosellus. . Framvingarnas ljusa längsband ej avbrutet eller uppdelat i en inre och yttre fläck. 34. C. hamellus. mot utkanten mera gulaktiga, vid bakkanten beströdda med större svartbruna fjäll; två obestämda svartbruna, vitkantade, mot framkanten bågformigt böjda tvärlinjer. Bakv. gta. Vbr. 20-27 mm. — Sk, Ol Gott, (025 på sandfält. Larven gul- eller rödaktig med ljusare ledgränser och brunt huvud; kring rötterna av Triticum repens och Weingertneria canescens. & inguinatellus SCHIFF. Framv. ockragula, mer eller min- dre, i synnerhet mot bakkanten, brunpudrade, mellan tvär- (SE WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 115 linjerna ofta något ljusare. De bruna tvärlinjerna gå från 1. och 2. tredjedelen av bakkanten och upphöra vid ving- mitten, den inre med en mörkare fläck vid diskfältet. Hos f. ambiguella STRAND äro tvärlinjerna otydliga och vin- garna nästan utan teckning. Bakv. gra. Vbr. 22—25 mms Ska— Äne. (7, 8); allm. pa torra ställen. Larv gräaktig med svartaktigt huvud; pa unga grässkott. C. geniculeus Aw. Framv. ljust violgrä—gulgrä, brun- pudrade, i bakkanten något mörkare; bakre mittribban och dess grenar i regel ljusare. Tvärlinjer svart- eller rost- bruna; den inre stundom otydlig. Bakv. gra. Vbr. 20— 23 mm. — Sk. (8); salls. Larvens utseende och levnadssätt som föreg. C. contaminellus HB. Framv. brungula, vid bak- och ut- kanten mera graaktiga, med 2 bruna tvärlinjer, den inre fran första 3:djedelen av bakkanten gäende i bäge mot diskfältets bakre hörn och därpå inåt mot framkanten, även den yttre starkt inatböjd i sin främre del. Bakv. mörkgrå. Vbr. 24—26 mm. — ÖL, Ög., Vg. (7, 8); på torra ställen. Larv knappt skild från följ. Cosalinedius BUNT: Lavi. 1, fig. 3. Framv:epgulbruna; langs bakre mittribban ett morkt skuggband; tvarlinjer — utom den i översikten angivna olikheten — som föreg. Bakv. blekt grå. Vbr. 18—24 mm. — Sdml., Uppl., s. Västerb. (8); pa salthaltiga kärrmarker. Larv ljusgra—gulgra med brunaktigt huvud och stund. mörkbrun, delad nacksköld; lever i silkesgallerier längs stråt av Atropis maritima. C. lithargyrellus HB. Framv. glänsande, ljust ockragul- aktigt grå, mellan ribborna mörkare, utan andra teck- ningar, hos @ smalare och spetsigare än hos d. Bakv. mörkgrå. Vbr. 21—28 mm. — Sk.—Jämtl. (7, 8); allm. pa sanka ängar. Crises Semis Lavi. Le 4. Eramv. start) var erande i farg och teckning. Hos huvudformen ockragula, langs bakre mittribban med en vit eller silverglansande smal längsstrimma, begränsad av mörkare skuggstrimmor; hos f. paleella HB., vars grundfärg ar lika med huvud- formens, saknas den ljusa längsstrimman, medan f. fusceli- o Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (rots). 8 114 TO: EE: ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. nella STPH. har längsstrimma som huvudf. men mörk- brun grundfärg och f. aguzlella HB. har mörkbrun grund- färg utan ljus längsstrimma; hos f. culmella HB. är icke blott mittribbstrimman utan även ribborna & och IHL,— IV, silvervita. Bakv. gra. Ant. hos d' borstlika. — Sk. —Mdpd. (7, 8); täml. allm. Larv svartgrä med svart huvud; lever pä gräs. C. selasellus HB. Framv. blekt grägula med en glän- sande vit, jämnbred, i 2 länga spetsar mot utkanten ut- löpande, i bakkanten tandad längsstrimma, som framtill kantas av en mörkgrå skuggning. Bakv. grå. Ant. hos d svagt tandade... Vbr. 22—25 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8); på fuktiga ängar. Larv brunaktig med svart huvud; på Atropis maritima och andra gras. C. luteellus SCHIFF. Skild från de föreg. genom sina mera rent gula, så gott som teckningslösa framv. En yttre tvärlinje finnes stund. (likasom hos /rzstellus). — Sk.—Uppl. (7, 8); sälls. Larv vitaktig med huvudet och den delade nackskölden mörk- bruna; pä Festuca ovina. C. perlellus SC. Framv. glänsande silvervita, hos var. (f.) warringtonella STT. starkt brunstrimmiga längs rib- borna. Bakv. ljusare eller mörkare gra. Vbr. 20—28 mm. — Sk.—Uppl.(—Lappl.); var. finns ända upp i Finmarken (6—8); pa fuktiga ängar. Larv grön- eller brunaktig med mörkare huvud och punktvärtor; pa Festuca, Aira m. fl. C. fulgidellus HB. Framv. glänsande olivbruna med en vit, smal, till utkanten näende, baktill 3-tandad längs- strimma; bakom denna i vingens yttre hälft ännu en smal vit längsstrimma, varjämte vingens bakkant i inre hälften är vit. Bakv. vita, framkanten och en strimma från utkanten längs IV, brungrå. Vbr. 22—26 mm. — Sk. (8); sälls. C. furcatellus ZETT. Framv. mörkt gul- eller rödbruna med en vit, smal, baktill nära spetsen 3-tandad längs- strimma. Bakv. mörkgrå, hos ® något ljusare. Vbr. 20—22 mm. — Hjd-—Lappl. (6, 7); i fjälltrakter. 14. DE. 16. 17. 18. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA I0. II5 Larv ljusgrå med brungrå vårtor och glänsande svart huvud; lever under mossa. C. margaritellus HB. Tavl. I, fig. 5. Framv. gulbruna, vid bakkanten ljusare. Det vita längsbandet når nära utkanten, är utåt jämnt vidgat, på framsidan rakt, på baksidan bukigt, skarpt tillspetsat samt försett med en svag tand strax före tillspetsningen, som begränsas av en brun linje. Bakv. ljusgrå. Vbr. 18—24 mm. — Sk. —Lappl. (7, 8); på fuktiga ängar. C. conchellus SCHIFF. Framv. gulbruna, längs bakkanten ljusare. Det vita längsbandet avviker från de båda följ. arternas därigenom, att det är bredare delat av en mörk- brun tvärstrimma, och framför allt därigenom, att dess yttre del icke bildar en romboidisk utan en mera oval, utat tillspetsad fläck, vars spets är mera riktad mot ut- kantens mitt. Bakv. môrkgrä Vbr. 21—25 mm. — Sdml. (7); sälls. C. pinellus L. Tavl. I, fig: 7. Framv. brungula, i bak- kanten ljusare. Det vita längsbandet utåt jämnt till- tagande i bredd, snett tudelat genom en rostbrun tvär- strimma; dess yttre del rombisk med spetsen riktad framom utkantens mitt. Bakv. ljust gråaktiga. Vbr. 19 —24 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv gråaktig med svart huvud och nacksköld; lever under gräs m. m. C. mytilellus HB. Skild från föreg. endast genom den i översikten nämnda vita tvärlinjen, som är belägen utan- for längsbandets spets. Vbr. 20—22 mm. — Sk., Dalsl. (8); sälls. C. myellus HB. Tavl. I, fig. 8. Framv. ockragula; det silvervita längsbandet från roten jämnt tilltagande i bredd utåt, begränsat av bruna längslinjer och 2 gånger delat av parallella, sneda, breda mörkbruna tvärlinjer. Bakv. gråvita, utåt mörkare. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl. (7). Lary brunaktig med svart huvud och svart, delad nacksköld; un- der mossa. C. verellus ZCK. Huvudsakligen genom vad i översikten nämnts skild fran f6lj.; den mörka Overpudringen svar- 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. tare, mera regellös, varigenom teckningen blir oredigare. Vbr. 16—19 mm. — Sk. (8); sälls. 19. C. falsellus SCHIFF. Tavl.I, fig. 6. Framv. gulvita med mörkbruna ribbor; fran roten till vingmitten ett tydligt, baktill tandat, vitt längsband och därutanför, begränsad av den bagböjda mörka tvärstrimman, en stor, vit, halv- manformig fläck, genomdragen av 3 mörka längsribbor; dessutom vita fläckar i fram- och bakhörnet. Vingfran- sar med flera vita fläckar. Bakv. täml. ljust gra. Vbr. 17—20 mm. — Sk.— Ang. Gao): Larv grönaktig med brunaktigt huvud; lever av mossa. 20. C. truncatellus ZETT. Framv. askgra, vid framkanten brett kanelbruna, i utkanten brett gulröda med en bre- dare, brun, rak tvarstrimma snett Over vingmitten och närmare utkanten en smalare, bagböjd, utat (stund. otyd- ligt) vitbegransad tvarlinje. Vingfransar med flera ljusa fläckar. Bakv. mörkgrå. Vbr. 26—34 mm. — Lappl.— Hals. och n. Värml. (6, 7). 21. C. maculalıs ZETT.. Framv. svartbruna; en vit tvär- strimma i bakkanten nära roten, fran mitten av bak- kanten en annan, som slutar med en stor, fyrsidig, vit diskfläck, och nära utkanten en vit, tätt sagtandad, fram- till bagbojd tvärlinje. Bakv. mörkgrå. Vbr. 17—20 mm. — Smal.; Jamtl.—Lappl. (6, 7); pa myrar. C. biarmicus TGSTR. Framv. rostbruna—gulaktiga med tva mörkare tvärlinjer, den inre bredare, mera obestamd, i vingmitten fläcklikt utbredd, den yttre smalare, vitkantad, bagböjd. I vingmitten en stund. otydlig vitaktig längs- strimma, som av inre tvarlinjen uppdelas i tvänne fläc- kar. Hos f. pallida STRD., den enda form, som hittills träffats hos oss, äro framv. vitgula med brungul teck- ning. Bakv. grå. Vbr. 15—16 mm. — Torne lappm. (7); på myrar: 23. C. chrysonuchellus Sc. Tavl. I, fig. 9. Framv. grägula —erabruna. Inre mörka tvärlinjen ungefär vid vingmit- ten, bredare, mera obestämd, den yttre skarpare, bäg- böjd. Bakv. mörkgrå. Vbr. 22—25 mm. — Sk.—Uppl. (5, 6); på ängar och torra marker. Larv brunaktig med brunt huvud; på Festuca ovina. NO D 28; WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 117 C. hortuellus HB. Tavl. I, fig. 10. Framv. ljusgula— brungula, i framkanten mörkast, med mörkkantade längs- ribbor. Hos f. cspitella HB. äro framv. vitgula och rib- borna ej mörkkantade. Bakv. mörkgrå. Vbr. 18—22 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. pa ängar. Larv vitgrä med ljusbrunt huvud; under mossa. C. culmellus L. Framv. blekt ockragula, vid framkanten vanl. mörkast, i inre bakre delen ljusare, nästan vita; utkanten med svarta punkter. Bakv. grå. Vbr. 17—20 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på betesmarker och ängar. C. dumetellus HB. Framv. gulbruna, i bakre delen av utkanten utanför den vita eller blyfärgade vinkelböjda tvärlinjen till följd av rikligt inblandade vita fjäll mera gråaktiga; det ljusa längsbandet, inre hälften av fram- kanten, en delad framkantfläck strax innanför tvärlinjen, en 3-kantig spetsfläck och några strimmor bakom längs- bandets yttre fläck glänsande vita. Huvudf. har i själva utkanten svarta punkter, som saknas hos f. depunctella STRAND. Bakv. mörkgrå. Var. doreellus CAR., som före- kommer i Torne lappm., är blekare, mera tunnfjällig. Vbr. 21—24 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på torra ängar. C. pratellus L. Tavl. I, fig. 11. Framv. gragula—gul- bruna (2 i regel ljusare och med mera utbredda ljusa teckningar än d) med ungefärligen samma vita (stund. gulaktiga) teckningar som föreg.; mellan längsbandet och framkantsstrimman oftast ännu en obestämd ljus strimma. Bakv. gra. Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (5-8); allm. Larv jordbrun med gulbrunt huvud; på rötterna av Aira cespitosa. C. alienellus ZCK. Tavl. I, fig. 12. Framv. gulbruna, vid bakkanten ljusare, med en mörkare, svartbrun fläck i det vita längsbandets avbrott och en. annan bakom denna i bakkanten; de vita fläckarna i yttre delen av framkanten och i vingspetsen otydligare än hos föreg. Bakv. mörkgrå. Vbr. 20—21 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); sälls. på fuktiga ställen. 29. C. heringiellus HS. Vingar svartbruna; framv. med skarpt, 118 30. OW eH bo Oo 34. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5. vitt langsband, som genom ett brett avbrott ar uppdelat i en inre strimformig del och en yttre flack. Vingbr. 19 —21 mm. — Umea. C. silvellus HB. Framv. ockragula, hos d ofta gråaktiga, med flera blyfargade langsribbor. Det vita langsbandet jamnbrett, pa baksidan ej tandat. Bakv. gra. Palper ockragula. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); pa fuktiga ställen. C. ericellus HB. Tavl. I, fig. 13. Framv. brungula, vid bakkanten vitaktiga, med en del blygra langslinjer; den triangelformiga vita fläcken i vingspetsen tydlig. Bakv. mörkgrå. Vbr. 20—23 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8). C. pascuellus L. Tavl.I, fig. 14. Framv. ockragula med atskilliga blyfärgade längsribbor, i bakkanten vitaktiga. Det vita langsbandet brett, innanför avbrottet hastigt tillspetsat, baktill otandat; vingspetsen vit med nagra gulaktiga fläckar. Bakv. ljust gråvita. Palper ovan vita. Vbr. 20—25 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på ängar och betesmarker. C. uliginosellus Z. Framv. blekt ockragula; det vita längsbandet baktill med en tand; vingspets vit. För övrigt lik föreg. Bakv. vita. Palper ovan vita. Vbr. 18—20 mm. — Sk., Uppl. (6, 7); sälls. C. hamellus THNBG. Framv. bruna, vid ut- och bak- kanten graaktiga; det vita langsbandet jamnbrett, till- spetsat, avlägsnat fran framkanten, i bakkanten tandat. Vingspets vit med en avlång brun fläck. Bakv. grå. Palper gråbruna. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl.; på sand fält och torra backar. 5. slkt. Platytes EN: Arter av 12—22 mm. vingbredd, lika föreg. I bakv. hos våra arter är III, fullständigt sammansmält med III;, och IV, utgår från samma punkt som den sistnämnda. I framv. ut- går II; från diskfältets framhörn. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. I1Q Artöversikt. I. Framv. säsom föreg. släkte, avdeln. II; med vitaktig längsstrimma. 1. P. alpinellus. II. Framv. som föreg. släkte, avd. I; utan ljus längsstrimma. 2. P. cerussellus. 1. P. alpinellus Hs. Tavl. I, fig. 16. Framv. med tydligt flikformig spets, mörkt brungrå; den ljusa längsstrimman, som är tillspetsad och når ut i utkantens fransar, delas pa mitten av en sned brun linje; nara utkanten en vit, brunkantad, 3 gänger vinkelbruten tvärlinje; fransar strax bakom vingspetsen mörkgrå, därpå vita, sa blygrå och slutligen vita. Bakv. grå. Vbr. 19—22 mm. — Sk. (7); sälls. 2. 2: cerussellus SCHIFF. -Tavl. I, fig. 15." Framv.: med yt- terst obetydligt avsatt spets, hos d bruna, hos @ vita, brunpudrade, hos båda med två ljusa, brunkantade, ofta otydliga, vinkelbrutna tvärlinjer. Bakv. brungrå. Skild från föreg. och Crambus-arterna genom sin obetydliga storlek: vbr. 12—15 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7); ej sälls. på torra marker. Larven jordfärgad med mörkare huvud; lever bland mossa. 6. Slkt. Chilo ZX. Ansikte med hornartat utskott. Antenner cilierade. Pal- per mycket långt utskjutande, från sidorna sammantryckta. Bipalper korta. Sugrör mycket kort. Bakkropp särskilt hos ® näende längt bakom bakvingarna. I framv. ar IL fri, i bakv. äro III, och III; varandra närstående, stund. skaftade. 1. C. phragmitellus HB. Tavl. I, fig. 17. Framv. med skarp spets, ljusbruna—svartbruna, hos 2 ockrabruna—gragula, vanl. med mörk punkt vid diskfältets spets, utåt med fina mörka längsstrimmor mellan ribborna. Bakv. ljust gråbruna. Vbr. 30-38 mm. — Öl. (6); sills. Larven, som är naken, vitgul eller grönaktig med 5 rödbruna längs- strimmor och gulbrun huvud- och nacksköld, lever i strän av Arundo och övervintrar. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. 3. Underfam. Schoenobiinæ. Arter av växlande storlek och vingsnitt med hos d cili- erade antenner, rudimentärt sugrör, vanl. langt framskjutande palper och oftast väl utvecklade bipalper. Larverna äro långsträckta, nakna och leva inuti vattenväxter. Fjäri- larna äro i rörelse om natten. Släktöversikt. I. Vingar hos båda könen täml. breda. Större arter. A. IL i framv. utgår fri ur diskfältet. 7. Schoenobins. B. II, pa gemensamt skaft med IL och Il. 8. Donacaula. U. Vingar hos d långa, smala, tunnfjälliga. © vingad ell. näst. vinglös. 9. Acentropus. 7. Sikt. Schoenobius Dur. Medelstora—stora arter med mycket långa palper och mycket kort sugrör. Bipalper 3-kantigt fjälliga, korta. Framv. hos d täml. breda med avrundad spets och hos 2 smalare med mycket skarp spets och mycket sned utkant. Artöversikt. I. of:s framv. med talrika svartaktiga fläckar; Q:s ockragula med en vingbr. av 35—45 mm. I. 5. gigantellus. II. :s framv. med en sned mörk tvärstrimma från spetsen till bakkanten; Q:s ljusare. eller mörkare gulbruna med en vbr. av 30—35 mm. 2. S. forficellus. I. S. gigantellus SCHIFF. Framv. hos d ljust grabruna— gulgrå med svartbruna obestämda längsskuggor och flac- kar samt utkantspunkter; bakv. gräbruna med ett otyd- ligt tvärband. Hos @ äro framv. mera enfärgade med otydliga punkter; bakv. vita. Vbr. d 25—30 mm. — Sk. (7, (8) 2salls. Larv lergul eller gröngul med gulbrunt huvud och nacksköld; lever i strat och rötterna av Arundo phragmites. De angripna strana vissna och avbrytas i vattenytan. Larven övervintrar, stund. 2 gånger. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 121 2. S. forficellus THNBG. Tavl. 1, fig. 18. Framv. hos d ljust gulgra—grabruna, i framkanten brunskuggade; sned- strimman mer eller mindre tydlig; utkantpunkter Mörka Hos 2 saknas snedstrimman eller är mycket otydlig. Bakv. vitaktiga, hos d med obestämt tvärband. Vbr. d 22—28 mm. — Sk.—Västml. (6, 7); sälls. Larv grågrön med mörkare rygglinje; huvud svart med ljus vinkel- teckning; nacksköld med svart vitdelad fläck. Den lever övervintrande i Carex och Glyceria aquatica. 8. Slkt. Donacaula MEYR. Endast genom ribbförgreningen skild från föreg. 1. D. mucronella SCHIFF. Framv. gråbruna med bred, ljust gulgrå framkantstrimma och därbakom en mörkare skugg- langsstrimma. Bakv. vitaktiga. Vbr. 25—29 mm. — Vstml. (8); sälls. Larv brun med ljusare, gulaktigt huvud; lever övervintrande i Carex och Arundo. 9. Slkt. Acentropus Court. Liten art. Palper korta; bipalper och sugrör saknas. A. niveus OLIV. Framv. hos d halvgenomskinliga, gra- aktigt mjölkvita; bakv. ljusare. Av © förekomma två former, en fullvingad (f. Zansoni STPH.), en annan med blott korta vingstumpar. Endast den förstnämnda torde vara traffad hos Ve 11 18 mm, Sky Bk Smal. Ol, (7, 8); sälls. Hanen flyger i synnerhet om natten tätt över vattenytan eller springer pä densamma. — Larven som är vitgul, halvgenomskinlig med oregelbundna längsrader av små borstbärande vårtor lever till en början inuti, därpå i en rörformig hylsa på bladen av åtskilliga vattenväxter, såsom Potamogeton, Myriophyllum, Zanichellia och Zostera; övervintrar. 4. Underfam. Anerastiinæ. Overensstammer utom i fråga om sugröret med följ. underfam. 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1O15. 10. Slkt. Anerastia HB. Medelstor art. Ant. hos d ovanför den starka rotleden något böjda, kortcilierade; palper långa, framsträckta med trubbig spetsled. Bipalper rudimentära. I framv. saknas III,, i bakv. saknas IIL; III; och IV, ha gemensamt skaft. 1. A. lotella HB. Framv. matt, liksom mjöligt, rödgrå—röd- brunaktiga; ribbor ljusgrå, brunpudrade; på diskfältets tvär- ribba 1—2, stund. otydliga, mörka punkter. Bakv. grä- aktiga. Vbr. 20—25 mm. — Sk., Gottl. (6, 7); på sand- fält. Larven, som är gulaktig med brunt huvud, lever i länga rör av sand och silkesvavnad kring rötterna av Festuca, Aira m. fl. 5. Underfam. Phycitinæ. Arter av 15—33 mm. vingbredd. Antenner hos d ofta pa rotleden eller de närmast följande lederna med tänder, knölar, förtjockningar eller utbuktningar, hos @ enkla. Sug- rör väl utvecklat. Palper växlande. Larverna, som i regel äro långsträckta, svagt håriga, samt på sidan av 3. mellankroppsleden ha en tydlig ögonfläck, leva vanligen såsom cram- binerna i silkesklädda gångar kring värdväxternas rötter eller mellan sam- manspunna blad, i några fall i färska (Zophodia) eller torkade frukter (Plodia, Ephestia) och förpuppas i jorden. Larverna eller pupporna över- vintra. Fjärilarna flyga i skymningen eller om natten. Släktöversikt. I. III, (eller III,) saknas i bakv. A. I; saknas i framv. I. Ansikte med nedhängande fjälltofs. 12. Plodia. 2. Ansikte utan sadan tofs. a. Bakv:s tvärribba vertikalt ställd. 11. //omocosoma. b. Bakv:s tvärribba sned. 13. Zphestia. B. Framv. med IL och II, skaftade. 1. IV, i bakv. utgår från diskfältets bakhörn eller myc- ket nära därintill. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 123 a. Palper framåtriktade med täml. lång ändled. Ant. hos d enkla. 14. Ancylosis. b. Palper uppätböjda med kort ändled. Ant. (S) med avlång fjällknöl nära roten. 15. Pempelta. 2. IV, i bakv. utgär längt före diskfältets bakhörn. a. Palper uppatböjda. | a. Palpändled tydligt kortare än mittleden. * II, och Ill; i framv. skilda. Framv. med stor vit framkantfläck, som bakät ätmin- stone nar vingmitten. 16. Ayphantidium. #*, IIL, och III, i framv. skaftade. Framv. utan sadan fläck. 17. Eusophera. ß. Palpändled ätm. sa lång som mittleden. 18. Nyctegretis. b. Palper framåtriktade, sammantryckta. 19. Zophodia. II. Bakv. med fulltaliga ribbor. A. III, och III, i bakv. skaftade; i annat fall vingar svarta, gulfransade. 1. Palper horisontella, så långa som huvud och mellan- kropp tillsammans. 20. Aypochalecıa. 2. Palper betydligt kortare. a. Palper framåtriktade eller snett uppåtriktade. a. Palper korta. Vingar svartaktiga. * Ant. hos d utan fjällknöl nära roten. Vin- gar med gula fransar. 2102 Catastin. ** Ant. hos d med fjällknöl. Vingfransar ej gula. 22. Metriostola. ß. Palper täml. långa. Framv. gläns. rödbruna eller gröngula. 23 Selasın. b. Palper tydligt uppatbojda, sista leden uppat- riktad. a. Bakv:s diskfalt kort, ej naende vingens mitt; dess bakre hörn langt och smalt utdraget, darigenom att tvarribban ett stycke löper utmed bakre mittribban. + IV, i bakv. utgår fran diskfältets bakhorn eller nara intill. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. §. Ant. hos d ovan roten krökta med fjäll- knöl i konkaviteten. +. Bipalper hos ¢ pänsellika, inneslutna i en längsfåra på läppalperna. 24. Salebria. Tr. Bipalper enkla. Vingar ljusgrå, stund. vid roten rödaktiga, med tydliga vita tvärlinjer. 25. Nephopteryx. §§. Ant. även hos J enkla. y. Panna slät. Nordlig art. 26. Polopeustis. t yy. Panna med yvig fjällbeklädnad. 27. Trachonitıs. "+ IV, i bakv. utgår ett stycke före diskfältets bakhörn; diskfältet pa sin höjd näende */s av vinglängden. \. Framv. med vit diskfläck. 28. Dioryctria. $$. Framv. utan vit diskfläck. 29. Phycıta. B. Bakv:s diskfält naende vingmitten, dess bak- hörn kortare, dess tvärribba synes direkt fort- sättas av IV.. + Antennrotled hos ¢ med tydlig tand. 30: Acrobasts. ** Antennrotled även hos d utan tand. §. III, och III, i framv. skilda. Framv. röda eller med röd eller rödbrun inblandning. 31. Rhodophea. §§. HL och II; i framv. skaftade. Framv. vita, svartprickiga eller svartbruna. 32. Myelois. B. III, och III, i bakv. skilda (vingar ej svarta eller gul- fransade). 33. Cryptoblabes. 11. Sikt. Homoeosoma CURT. Ant. hos d ovanför den starka rotleden med en liten utskärning på baksidan. I framv. ha III, och HJ, gemensamt WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 125 skaft. Bakv. ha kort diskfält, III, saknas, III; och IV, utgå ur diskfältets bakhörn och II är sammansmält med I nästan till spetsen. Larverna leva oftast i korgblomstriga växters blomställningar; de över- vintra inspunna. II. i) Artöversikt. Framv. ockragula med 2 rödgulbruna tvärstrimmor, brun utkant och mittpunkt. I. H. sinuellum. Framv. utan mörka tvärstrimmor men med 2 par mörka punkter, ı par innanför vingmitten och I par på disktvärribban. A. Främsta punkten i inre paret stär längre utät än den andra. 1. Framv. långa, vid framkanten något benfärgade; bakv. vitaktiga. 2. H. nebulellum. 2. Framv. kortare, vid framkanten askgrå; bakv. grå. 3. H. nimbellum. B. Främsta punkten i inre paret står längre inåt (mot roten) än den bakre. 4. H. binevellum. A. sinuellum F. Tavl. I, fig. 19. Framvingarnas tvär- strimmor vid framkanten bredare, den inre i mitten trubb- vinklig. Bakv. mörkgrå. Vbr. 20 mm. — Sk., Ög. ‚Gottl. (6, 7). Larv vitaktig med huvud och nacksköld brunaktiga; i rotstocken av Plantago lanceolata och stjälken av Chenopodium. H. nebulellum SCHIFF. Framv. blekt gulgrå, tunt brun- pudrade, vid framkanten brett vitaktiga. Bakv. genom- lysande vitaktiga med mörkare ribbor. Vbr..23—25 mm. — Sk. (6, 7); pa sandfält och torra backar. Larv smutsgrön med violettbruna längslinjer; i blomkorgar hos Carduus. A. nimbellum Z. Framv. grå, vid framkanten ljusare, 1 bakre delen blekt gulgrå. Framför det sedvanliga inre punktparet står på främre mittribban ytterligare en brun punkt. Bakv. mera brunaktigt grå än hos föreg. Vbr. mindre, på sin höjd 20 mm., oftast mindre. — Sk. (6, 7); på sandfält och torra backar. Larv grön- eller brunaktig med purpurbruna längsstrimmor; i blom- korgar hos Anthemis, Senecio, Aster, Jasione m. fl. H. binevellum HB. Framv. bredare, grå, vid framkanten brett vitaktiga; de svartbruna punktparen större än hos 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS. de föreg. Bakv. brungrå, ogenomskinliga. Vbr. 21—24 mm. — Sk., Og. (6, 7); sälls. pa torra skogsängar. Larv blekgrön med rödaktiga längslinjer; i blomkorgar av Cirsium lanceolatum. 12. Sikt. Plodia Gwn. Overensstammer med följ. släkte utom genom det i slakt- översikten nämnda. 1. P. mterpunctela HB. Indiska mjölmottet. Tavl. I, fig. 20. Framv. från roten till mitten vitgula, därutanför glänsande rostroda—purpurfargade; en tvarstrimma på gränsen mel- lan de båda färgfälten, en annan utanför diskfältet samt en mittfläck mer eller mindre tydligt blyglänsande. Bakv. ljusgrå. Vbr. 15—18 mm. — Sk., Stockh., Umea. Larven, som är gulvit med rödbrunt huvud och nacksköld, lever av majskorn, korinter, fikon m. fl. torkade frukter. 13. Sikt. Ephestia GN. Medelstora arter med hos d enkla, kortcilierade anten- ner och tydliga bipalper. I framv. saknas Il, och IIL. I bakv. ar Ill, ofta skaftad tillsammans med IV,; I till största delen sammansmält med II. Larverna med fina mörka punktvårtor; leva vanl. av torkade frukter. Artöversikt. I. Bakv:s diskfält kort; III, utgår fri (eller näst. fri) ur diskfältets bakhörn. A. Inre tvärlinjen starkt vinkelböjd i form av ett Z. 1. E. kuehniella. B. Inre tvärlinjen ej eller svagt vinklad. 1. Inre tvärlinjen vid framkanten till mittribban sned, därefter ver- tikal. 2. E. figulilella. 2. Inre tvärlinjen rak, vertikal. 3. E. cautella. II. Bakv:s diskfält längre; III; och IV, skaftade. 4. E. elutella. 1. E. kuehniella Z. Kvarnmottet.. Tavl. I, fig. 21. Framv. skiffergrä med otydliga mörka tvärlinjer och mörk mitt- punkt; yttre tvärlinjen vid framkanten i spetsig vinkel in- atböjd. Bakv. vita, halvgenomskinliga. Vbr. 19—23 mm. — Sk.—Uppl., huvudsakligen i kvarnar. WAHLGREN; SVENSK INSEKTFAUNA IO. 127 Larven, som är svagt grön- eller rödaktigt vit med huvud och nack- sköld gulbruna, lever, ofta massvis, i mjöl och förorsakar skada framför allt genom att mjölet hopfiltas till kompakta massor. bo E. figulilella GREGS. Framv. mörkgrå med otydlig inre tvarlinje, två mörka punkter pa disktvärribban och spår till rödaktig inblandning här och var mellan ribborna. Bakv. vitera. Vbr. 15—19 mm. — Tillfälligt införd med fikon, träffad bl. a. i Stockholm. Larven är rödaktigt vit med huvud och nacksköld bruna; lever av torra frukter, även nötter. 3. E. cautella WLK. Framv. brungrå med otydlig mörk inre tvärlinje och likaledes otydlig vitaktig yttre tvärlinje i när- heten av utkanten. Bakv. smutsvita. Vbr. 14—20 mm. — Tillfälligt införd och träffad bland oljekakor och på fikon. Larv röd- eller gulaktig med brunt huvud. 4. E. elutella HB. Hömottet. Tavl. I, fig. 22. Framv. brun- aktigt askgrå, vid bakkanten rödaktiga med 2 ljusgrå va- giga tvärlinjer och 2 oftast sammanflytande, stundom fel- slående punkter på diskfältets tvärribba. Bakv. blekt ljus- grå. Vbr. 15—20 mm. — Sk.—Uppl. (7). Larven, som är gulaktig med huvudet och den delade nackskölden bruna, lever av diverse torkade frukter, bröd m. fl. matvaror samt hö. 14. Slkt. Ancylosis Z. Medelstor art. Antenner hos d ovan rotleden utböjda. Palper ganska langa, framatriktade eller svagt uppstigande med nedatbojd ändled. Bipalper korta, tradformiga. I framv. aro II; och Il, gemensamt skaftade, III, och III, skilda. I bakv. saknas Ill;; I ar vanl. fri. I. A. cinnamomella Dur. Tavl. I, fig. 23. Starkt variabel. Framv. vanl. mer eller mindre kanelbruna med röd in- blandning, vid framkanten och utkanten vitaktiga, med tva vitaktiga, tandade, bakät konvergerande tvärstrimmor och 2 bruna punkter pa disktvärribban. Bakv. hos d vit- aktiga, hos 2 mörkare. Vbr. 20—22 mm. — Sk., Gottl. (6, 7); pa sandfalt. Larven ar gulaktig med brunt huvud: uppgives leva pa rotbladen av Globularia. I Sk. mäste naturligtvis vardvaxten vara nägon annan. 128 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT 1915. 15. Sikt. Pempelia He. Medelstora —smärre arter. Ant. hos ¢ ovan rotleden ut- böjda med stark fjällknöl ı konkaviteten. Palper uppatböjda med spetsig ändled. Bipalper hos d pänselformiga. Framv. med ribbförgrening som hos föregående släkte, i bakv. äro II och III, kort, HI, och IV, långt skaftade; I välutvecklad: Artöversikt. I. Framv. vid roten, innanför den inre tvärlinjen, med ett vitt obestämt tvärband. 1. P. subornatella. II. Framv. utan sådant tvärband. A. Framv. med blodröd fläckartad inblandning. 2. P. dilutella. B. Framv. utan rött. 3. P. ornatella. I. À. subornatella DUP. Framv. brunröda, vid fram- och ut- kanten vitpudrade, med 2 svarta, vitinfattade punkter pa disktvärribban; tvärlinjerna vita, pa de mot varandra vända sidorna mörkpunkterade, den inre vinklad. Bakv. mörkt brungra. Vbr. 17—22 mm. — Sk., Bl., Gottl. (6, 7); pa torra skogsbackar. Larven, som är grågrön, på ryggen gulaktig, lever i silkesklädda gångar kring rötterna av Thymus. P. dilutella HB. Framv. smutsigt rödgula, mot bakkanten mera gulbruna, vid fram- och utkant gråaktigt vitpudrade, med diskpunkter som föreg.; inre tvärlinjen på utsidan mörkpunkterad. Bakv. brungrå, hos d ljusare. Vbr. 17— 20 mm. — Sk., BL, OL, Gottl. (7, 8); pä torra backar. Larv svartaktig, pa Thymus. 3. P. ornatella SCHIFF. Tavl. 1, fig. 24. Framv. gulbruna, vid. fram- och utkanten samt längs inre delen av längs- ribborna vitpudrade; inre tvärlinjen otydlig; diskpunkter som föreg. Bakv. mörkt brungrå. Vbr. 21—23 mm. — Sk., BL, Öl., Gottl. (7, 8); pa torra marker. Lary pa Thymus. i) TÖS ,olkt: Hyphantidium SCOTT. Ant. enkla, hos d kortcilierade. Palper medelmattigt langa. Bipalper tradformiga. Framv. med ribbförgrening WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 129 som föreg. Bakv. med Ill; och IV, kortskaftade; I och II mycket narstaende. i. FT. terebrellum ZCK. Tavl.ı, fig. 25. Framv. svartbruna med 2 svarta diskpunkter 1 en stor vit framkantflack och 2 vita tvärlinjer, av vilka den inre ar bred, utät mörk- kantad, med stark tand, den yttre svagt tandad, inät bre- dare, utåt smalare brunkantad. Bakv. mörkgrå. Vbr. 19 — 23 mm. — Ang. Larv gulvit med svarta punktvartor, i tall- och grankottar. aan 17. SIkt. Euzophera Z. Ant. och bipalper som föreg. I framv. II, och Il, kort, III, och Il, langskaftade. I bakv. HI, och IV, kortskaftade, II förbunden med I till utanför mitten. Le BE. pinguis Hw. Tavl. 1, fig. 26. Framv, rédgra med tva skarpt tandade tvarlinjer av samma färg, den inre belägen i ett brett svart tvärband, som upptar större delen av vingens inre hälft, den yttre omgiven av mörk skuggning. Bakv. ljust brungra. Vbr. 22—25 mm. — Uppl. Larven, som är smutsigt ockragul med mörk ryggstrimma, lever under bark pa ask (1 ex. i Centralanst:s för jordbruksförsök samlingar uppgives vara klackt ur grankotte). 18. Slkt. Nyctegretis Z. Ant. och bipalper som föreg. Palper' långa, samman- tryckta och uppatbojda; ändleden i spetsen rundad. I framv. äro II, och III; gemensamt skaftade, i bakv. aro stund. II, och IV, skaftade, och III, utgår, om den finns, ur Il; II ar förbunden med I. I. N. achatinella HB. Tavl. 1, fig. 28. Framv. rödaktigt gulgrå med bruna skuggfläckar i synnerhet vid roten och framkanten; de ljusa tvärlinjerna nästan raka, mot bak- kanten starkt konvergerande, på insidan brunskuggade; diskfläck mörk, utåt ljust begränsad. Bakv. brungrå, hos d med en fjällfri fläck bakom bakre mittribban. Vbr. 17—22 mm. — Sk.—Uppl. (7); på sandiga ställen. Larv mörkgrå; på rötterna av Gnaphalium, Artemisia och Sedum. o Entomol. Tidskr. Arg. 36. Häft. 2—4 (1915). 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. 19. Slkt. Zophodia He. Ant. enkla. I bakv. III, och II skaftade, den senare för- bunden med J; III; och IV, skilda eller kort skaftade. 1. Z. convolutella HB. Krusbärsmottet. Tavl. 1, fig. 27. Framv. brungrå, vid framkanten brett vita, med två vita tvärlinjer, den inre på utsidan starkt brunbegränsad, den yttre mera otydlig, tandad, brunbegränsad; mittpunkt dub- : bel, svartaktig. Bakv. brungrå. Vbr. 26—30 mm. — Sk. —Uppl. (4, 5). Larven, som är gulgrön med svart huvud och nacksköld, lever vanl. inuti krusbär, stundom även av vinbär; förpuppas i jorden. Puppan övervintrar. 20. Slkt. Hypochalcia He. Ant. hos d ovan rotleden utböjda utan tjällknöl (ehuru vid böjningen med något grövre fjäll). Palper snabellikt fram- skjutande, sammantryckta, med lång, lutande ändled. Bipal- per tradformiga. I framv. äro IL och U, skaftade, HI, och III, endast närstående varandra. I bakv. är I fri; diskfaltet når endast !/g av vingens längd. Framv. hos 2 smalare än hos d. 1. AH. ahenella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 29. Framv. brunaktigt gragula med rödaktig inblandning, med 2 obestämda breda mörkare tvärband. Bakv. gråbruna. Vbr. 20—29 mm. — Sk.—Sdml. (6, 7). Larven lever i rörlika gängar under rotbladen av Artemisia cam- pestris. 21. Slkt. Catastia HB. Ant. hos d ovan rotleden nägot utböjda utan fjällknöl. Palper korta, svagt uppatbojda, med kort, spetsig andled. I framv. aro II, och Il, skaftade, III, och II]; fria. I bakv. samtliga ribbor fria. 1. C. marginea auriciliella Hs. Tavl. 2, fig. 30. (Huvud- formen C. marginea SCHIFF. tillhör Mellaneuropas berg WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. ESE och Balkan.) Framv. glänsande, morkt grönsvarta med guldgula fransar. Bakv. svartbruna. Vbr. 19—21 mm. — Förek. huvudsakligen i Lapplands och Jämtlands fjäll- trakter; sydligast funnen i Hälsingl. (6—8). 22. Slkt. Metriostola Rac. Ant. hos d ovan roten utböjda med tilltryckt fjällknöl i utböjningen. Palper tjocka, snett uppätriktade. Framv. som föreg. I bakv. II, + IH, och IV, skattade: 1. M. vaccmiella Z. Tavl. 2, fig. 31. Framv. brunsvarta med ett mörkare tvärband av uppresta fjäll vid inre tredje- delen, 2 liknande diskpunkter och otydlig yttre tvärlinje. Bakv. svartbruna. Vbr. 18—1g mm. — Umea. 23. Slkt. Selagia He. Ant. hos d ovan rotleden starkt utböjda med en stark fjällknöl i inböjningen. Palper smärta, framsträckta med kort andled. I framv. blott II, och Il, i bakv. III, och III, längt skaftade. Artöversikt. I. Framv. brunröda, grapudrade. I. S. spadicella. II. Framv. gröngula, silverglänsande. 2. S. argyrella. I. S. spadicella HB. Framv. med 2 mycket otydliga, mot mittfältet mörkkantade ljusa tvarlinjer och 1—2 svarta diskpunkter. Bakv. brungrå. Vbr. 23—28 mm. — Sk., Öl. (7, 8); På torra ställen. 2. S. argyrella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 32. Framv. gröngula eller grönaktigt gräbruna, vid framkanten blekt ockragula, med obestämda gråaktiga längsstrimmor och 2 mörka, stund. otydliga, diskflackar. Bakv. brungrå. Vbr. 26— 28 mm. — Sk. Larv rödvit med olivgrön inblandning och rödaktiga rygglinjer lever i sandrör kring Calluna; övervintrar. 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1015. 24. SIkt. Salebria Z. Ant. som föreg. I framv. II, och Il, skaftade, i bakv. ILL, III; och IV, pa gemensamt skaft. Artöversikt. I. Framv. med mer eller mindre tydliga tvärlinjer. A. Tvärlinjerna tydligt brunröda. 2. S. palumbella. B. Tvärlinjer ej röd- eller gulaktiga. 1. Framv. utan brunröd inblandning. a. Framv. med en svart mot roten vitinfattad fjällknöl innanför inre tvärlinjen. I. «9: beiule: b. Framy. utan sådan fjallknöl. 5a) S. fusca, D . Framv. med mer eller mindre brunröd inblandning. a. Inre tvärlinjen starkt sned, nästan rak. 4. S. fæcella. b. Inre tvärlinjen baktill knappt sned, tydligt vinkelböjd. 3. S. adelphella. II. Framv. utan tvärlinjer, mörkt rosenröda, vid bakkanten blekgula. 6. S. semirubella. I. S. detule GOEZE. Tavl. 2, fig. 33. Framv. svartgrä med rödaktigt skimmer, tunt vitgräpudrade, med 1—2 svarta diskpunkter och 2 vitaktiga, utåt mörkkantade tvärlinjer, den yttre slingrande. Bakv. mörkt brungrå. Vbr. 21—23 mm. — Sk.—s. Västerb. (6, 7); sälls. Larven är svartaktig med vit- eller gulaktig dubbel rygglinje och liknande sidostrimmor; på våren mellan sammanspunna blad på björk. N S. palumbella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 34. Framv. gråbruna, vitpudrade, med 2 breda, brunröda, mot mittfältet skarpt svartkantade tvärstrimmor, den yttre skarpt tandad; in- nanför inre tvärstrimman en upphöjning av svarta utstå- ende fjäll. Bakv. ljusgrå. Vbr. 24—28 mm. — Sk.—Äng. (7, 8); pa torra backar. Larven är mörkgrön med brunaktiga längslinjer; lever pa Polygala. S. adelphella F. KR. Framv. mörkt askgrå, vid roten och vid bakkantens mitt mörkröda, med 2 mörka, otydliga diskpunkter och 2 vita tandade tvärlinjer, den inre mot roten brett, mot mittfältet smalt svartkantad. Bakv. ljust brungrå. Vbr. 23—26 mm. — Ett ex. sannolikt träffat i Sverige; lokal okänd. [GS Larv mörkgrön med svartaktig sidolinje; på Salix alba. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 133 4. S. fecella 7. Yramv. gråbruna med blodröd inblandning, tätt viterapudrade, med 2 svarta (ofta förenade) disk- punkter och vitgrä, brunkantade tvärlinjer, av vilka den inre är bredare och starkt sned, pa mitten tandad, den yttre slingrande och fint tandad. Bakv. mörkt brungra. Vbr. 25 mm. — Smäl., Öl., Jämtl. (7); i björkskogar. 5. S. fusca HW. Framv. svartbruna, sparsamt vitgrapudrade, med 2 stora svarta diskpunkter och 2 vitgrä, mot mitt- fältet smalt svartkantade tvärlinjer, den inre starkt bruten, den yttre slingrande och fint smätandad. Bakv. ljust brun- grå. Vbr. 22—24 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). Larv svartbrun med svart rygglinje; lever pa ljung men även på sälg. | 6. S. semirubella SC. Tavl. 2, fig. 35. Huvudformen sak- nar den vita längsstrimma i framkanten, som tillkommer f. sanguinella HB. En mellanform med gulgrå framkant ar f. zuiermediella KRUI. Bakv. brungrå. Vbr. 31—33 mm. — Sk:, Smal. (7); pa sandfalt. Larven är grön med mörka längslinjer och ledgränser samt svart huvud; lever inspunnen särskilt pa blommorna av Lotus. 25. Sikt. Nephopteryx He. Ant. som föreg. Palper av medelmåttig längd, uppat- böjda med rundad ändled. I bakv. IIL, IH, och IV, vanl. med gemensamt skaft. Larverna leva på träd mellan sammanspunna blad: pupporna över- vintra. Artöversikt. I. Framv. i rotfältet brunröda. 1. N. hostilis och 2. N. rhenella. II. Framv. utan brunröd inblandning. 3. N. similella. 1. N. hostilis STPH. Tavl. 2, fig. 36. Framv. mörkt askgra, vid roten och stund. vid bakkantens mitt brunröda, med två mörka, otydliga diskpunkter och 2 vita, tandade tvär- linjer, av vilka den inre pa insidan begränsas av ett brett svart tvärband och pa utsidan av en smalare svart linje. Bakv. ljust brungrå. Vbr. 21—24 mm. — Ex. i Central- anstaltens för jordbruksförsök saml., trol. fran Västmanl. Larv chokladbrun med svart huvud; lever pä asp. 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. N N. rhenella ZCK. Skiljes från föreg. endast därigenom att vingarna äro något bredare och grundfärgen är ljusare grå, varigenom teckningen blir tydligare, särskilt den inre tvarlinjen och det svarta tvärbandet. Vbr. 23—25 mm. — Sk.—Uppl. (6). Larv grön med huvud och ledgränser gulaktiga; på odlade Populus- arter. 3. N. similella ZCK. Framv. svartgra, utåt ljusare, med svart mittpunkt, inre tvarlinjen vit, bred, sned, den yttre vit- aktig, otydlig. Bakv. mörkgrå. Vbr. 16—20 mm. — Uppl. (6). Larv svartaktig; på! ek. 26. Slkt. Polopeustis Rac. Ant. hos d ovan rotleden svagt utböjda utan fjällknöl. Palper korta, svagt uppatbojda, långhåriga. Vingar läng- sträckta. I framv. Il, och II, skaftade; 1 bakv. I och IT samt IIL, HI, och IV, skaftade; 1. P. annulatella ZETT. Tavl. 2, fig. 37. Framv. gräsvarta, tätt vitpudrade, isynnerhet längs framkanten, med 1—2 svarta diskpunkter och 2 vitaktiga tvärlinjer, den yttre slingrande. Bakv. brungrå. Vbr. 20—22 mm. — Lappl., där den går upp i björkregionen. 27: Slkt. Trachonitis Z. Ant. hos d ovan rotleden utböjda med en trubbig tand i inböjningen, längt cilierade. Palper av medelmättig längd, något uppatbdjda, starkt sammantryckta. I framv. HI, och III; fria, i bakv. I och II samt IIL,—IV, skaftade. 1. 7. cristella HB. Framv. gulgrå med svarta diskpunkter och 2 ljusa brunkantade tvärlinjer, den yttre starkt svängd. Innanför inre tvarlinjen fins en svart, utåt gulaktig fjäll- knöl. Bakv. brungrå. Vbr. 20 mm. — Uppgives av ZET- TERSTEDT vara funnen i Skåne. Larv grön: lever glest inspunnen på blad av Betula, Evonymus och Prunus spinosa. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 135 28. sikt. DioryCtria Z. Ant. hos d ovan rotleden utböjda med fjällknöl i in- böjningen. Palper mättligt länga, uppätböjda, med spetsig ändled. I framv. IL och II, samt III, och Il, skaftade; i bakv. IIL,—IV,; med gemensamt skaft och I mycket när- stående II. | II. Artöversikt. Inre vita tvärlinjen à framv. på insidan begränsad av ett brett röd- brunt tvärband, som ej når framkanten; den vita mittfläcken fyrkantig. 1. D. splendidella. Framy. utan sådant rödbrunt tvärband vid roten; den vita diskfläcken smalare, halvmänformig. A. Den vita diskfläcken ej utåt beskuggad. 2. D. abietella. B. Diskfläcken utåt begränsad av mörk skuggfläck. 3. D. schitziella. D. splendidella HS. Framv. silvergrå, svagt brunsvart pudrade; tvärlinjerna mycket skarpa, silvergrå, svartkan- tade; den vita diskfläcken pa utsidan begränsad av en svart skugga; yttre tvärlinjen star vid framkanten mindre snett än hos följ. art och är svagare tandad. Vbr. 28— 32 mm. — Uppl. (7). Larv rödvit, grönskimrande, med brunt huvud och starka punkt- värtor; lever i gängar under barken av tall och förorsakar utsöndring av tjocka hartsklumpar pä barkens utsida. D. abietella SCHIFF. Grankottmotiet. Tavl. 2, fig. 38. Framv. mera brungrä, svart- och brunpudrade; tvärlinjerna som grundfärgen, mörkkantade. Bakv. vitaktiga. Vbr. 25—28 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. Larv mörkgrä eller rödbrun med blek dubbel rygglinje, fina gul- aktiga sidolinjer, brunt huvud och brun nacksköld; lever i gran- och tallkottar samt i unga skott. D. schütziella Fucus. Lik föreg. men mindre, med mera brunpudrade framv. och mera rent vita tvärlinjer, av vilka den yttre är försedd med skarpare tänder; särskilt skjuter invid bakkanten en skarp tand inåt, varigenom tvärlinjen vid själva bakkanten står snett utåt. Vbr. 23 mm. — Sthlm. (7). Larv rödbrun med svart huvud, utan punktvårtor; lever mellan granbarr. ~ 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. 29. Sikt. Phyeita Corr. Ant. och palper som fôreg. I framv. aro III, och III, starkt närmade intill varandra (sällan skaftade); i bakv. äro III, och Ill, skaftade och I mycket närstående Il. 1. P. spissicella F.. Tavl. 2, fig. 39. Framv, grabruna, vid framkanten mörkare, i inre halften med rödbrun inbland- ning, med 2 vitaktiga, mot mittfältet mörkkantade tvär- linjer och mörk diskfläck med korta utskott längs rib- borna. Bakv. ljusgrå. Vbr. 22—27 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv brun med morkare längslinjer, pa sidorna gulaktig; lever mel- lan sammanspunna blad pa ek. 30. Slkt. Acrobasis Z. Ant. hos d pa rotleden med en stark fjälltand, därovan ej eller svagt bojda utan fjällknöl i inböjningen. Palper som foreg. I framv. Il, och U, skilda men narstaende; i bakv. I och II till mitten starkt narmade till varandra. Artöversikt. I. Framv. vid roten med rödaktig inblandning. ISA. zellerr: II. Framv. vid roten utan rödaktig inblandning. 2. À. consociella. 1. À. zelleri RAG. Tavl.2, fig. 40. Framv..rödgrä, vid roten samt utanför bada tvärlinjerna starkt roströda, i mittfältets mitt och vid utkanten ljusare; tvärlinjerna ljusa, mot mitt- fältet morkbegransade; diskfläckar 1—2, mörka. Bakv. gulgrå. d:s ant. ovan rotleden med svag böjning. Vbr. 19—22 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). Larv grön eller gulaktig med mörkare längsstrimmor och huvud; i rörformiga gångar på ek. bo A. consociella HB. Framv. violgra—svartbruna, vid roten ljusare, i mittfältet mörkare, med två ljusa tvärlinjer, den inre på insidan med ett svart band och därinnanför ett gulaktigt; 1—2 mörka diskfläckar. Bakv. ljusgra. dis ant. ovan rotleden ej utböjda. Vbr. 16—20 mm. — Sk., OUF(ZE3): Larv brunaktig med svartaktiga langslinjer och ljusbrunt huvud; på ek. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 137 31. Slkt. Rhodophza Gn. Skild frän föreg. genom enkla antenner och starkt när- made III, och II, i framv. I bakv. aro I och II samt III, och Ill, skaftade. I. D Oo IL, We IT. Artöversikt. Framy. utan tvärlinjer, rosenröda, baktill vita. 1. À. rosella. Framv. med 2 ljusa tvärlinjer. A. Inre tvärlinjen blott vid bakkanten synlig. 2. R. marmorea. B. Inre tvärlinjen när framkanten. 3. R. advenella. R. rosella Sc. Bakv. ljust brungrå. Huvud rostgult; mel- lankropp vit. Vbr. 18—20 mm. — Sk. (7); sälls. pa sand- fält. R. marmorea AW. Framv. mörkbruna, i framkanten viol- grå, med svart, månformig diskfläck och 2 ljusa tvärlinjer, den inre framtill förmörkad och inåt vid bakkanten be- gränsad av en blodröd fläck, den yttre bagformig, svagt tandad, utåt smalt rödbegränsad. Bakv. gråbruna. Huvud och ryggsköld brunröda. Vbr. 18 mm. — Sk. (8); en gång träffad vid Kullen. Larv mörkt rödbrun; på slån och hagtorn. R. advenella ZCK. Tavl. 2, fig. 42. Framv. rödbruna med askgrå inblandning, med 2 fina, snett ställda diskpunkter och 2 vitaktiga tvärlinjer, av vilka den inre i bakkanten är gaffelformigt kluven och omfattar en brunröd fläck, och den yttre är rödaktigt kantad, bågböjd och fint tandad. Bakv. brungrå. Huvud och halskrage ljusröda. Vbr. 18 — 20 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv ljusgrön med breda brunröda längsstrimmor; pa Cratægus och Pyrus. 32. Sikt. Myelois Hs. Ant. enkla. Palper av medellängd, uppatböjda. I framv. och II, samt III, och III, skaftade. Bakv. som föreg. Artöversikt. Större art med vita, svartprickiga framv. 1. M. cribrella. Mindre art med svartbruna framv. 2. M. tetricella. 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. 1. M. cribrella AB. Tavl. 2,hg. 41: Framv. vita, i fram- kanten svagt gulaktiga med skarpt svarta punkter, av vilka 2 nära framkanten, I vid roten, 2 pa bakre mitt- ribban och 1 i vingens bakdel, dessutom ett antal smärre, som bilda en yttre tvärlinje. Bakv. vitaktiga, i kanten era. .Vbr..30-35 mmmd — Sk, BL, Ol. @ottle(@): Larv brun- eller grönaktig med svart huvud och svart, delad nack- sköld; lever i blomkorgar av tistlar och kardborrar m. fl. och övervintrar i stjälken. bo M. tetricela SCHIFF. Framv. svartbruna med mörkare diskpunkt; tvärlinjer otydliga. Bakv. brungrå. Vbr. 22 —23 mm. — Lappl.—Häls. (7, 8). 33. SIkt. Cryptoblabes Z. Ant. hos d ovan rotleden med stark utböjning. Palper långa, smala, starkt uppätböjda med tillspetsad ändled. Bi- palper sma. I framv. utgå III, och III; mycket nära var- andra; i bakv. utgå III, och Ill, nästan från samma punkt och II är förbunden med I till mitten. 1. C. distriga Hw. : Tavl. 2, fig: 43. Framv. brunröda med mörkgrä inblandning, med ett mörkgrätt streck pa disk- tvärribban och 2 vitaktiga, mörkkantade tvärlinjer, den yttre svagt tandad. Bakv. mörkgrå. Vbr. 13—20 mm. — Ski (7): Larv brun med svarta sidostrimmor och gulaktig linje vid and- hälen; lever mellan veckade eller sammanspunna blad av al eller ek; övervintrar. 6. Underfam. Pyralidinæ. Hit höra medelstora—stérre arter med hos d (stundom kamlikt) cilierade antenner, vanl. väl utvecklat sugrör, palper av växlande form och vanl. tradformiga bipalper. I bakv. ar Tri Larverna som äro smärta, svagt häriga, leva i rörformiga, spunna gängar kring värdväxternas rôtter eller bland matvaror och avfallsämnen. Fjärilarna äro mestadels i rörelse i skymningen. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 139 Släktöversikt. I. Palpändleden uppät- eller framätriktad. A. Sugrör saknas. 34. Aglossa. B. Sugrör finns. 1. I framv. utgär Il, fore II; ur Il, Yttre tvärlinjen ej utsvängd. 35. Aypsopygia. 2. I framv. utgar Il, efter II, ur II, Yttre tvarlinjen starkt utsvängd. 36. Pyralıs. II. Palpändleden lutande. A. Palpmittleden uppätböjd. 37. Herculia. B. Palpmittleden lång, framatriktad. 38. Cledeobza. 34. Slkt. Aglossa LATR. Ant. hos d längcilierade. Palper längt utskjutande, starkt fjälliga med smal, naken ändled. I säväl fram- som bakv. äro III, och Ill, närstående eller skaftade. 1. A. pinguinalis L. Fettmottet. Tavl. 2, fig. 45. Framv. gragula, starkt och oredigt brunskuggade, med 2 ljusa i synnerhet vid framkanten fläcklikt svartbegränsade tvär- linjer och svart diskfläck. Bakv. gråbruna. Vbr. 28—37 mm. — Sk. —Lappl. (6, 7); allmän i matbodar, magasin, hönshus m. m. Larven ar mörkgraä—mörkbrun med kastanjebrunt—svart huvud. Larverna leva i spunna rör, huvudsakligen av feta ämnen, fett, talg, späck, smör o, s. v. men även av läder, filt o. d. Larven skall även vara funnen i det fria, under bark, och lär dä leva av andra insekt- larver. £ 35. Slkt. Hypsopygia He. Endast skild från följ. släkte genom det i översikten nämnda. 1. H. costalis F. Tavl. 2, fig. 44. Vingar purpurvioletta med gula fransar; framv. med 2 guldgula tvärlinjer, som i fram- kanten äro fläcklikt utbredda; bakv. med 2 fina guldgula 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. tvärlinjer. Vbr. 17—20 mm. — Ve. Ol., Uppl. (7, 8); sälls. Larven lever av vegetabiliska avfallsämnen. 36. Slkt. Pyralis L. Ant. hos d dubbelradigt cilierade. Palper grovt fjälliga. I framv. aro Il, och IL fria, III, och II: skaftade; i bakv. äro II och III, samt III, och III; skaftade. Artöversikt. I. Framv. i mittfältet mycket ljusare än i rot- och kantfältet. 1. P. farinalis. II. Framv:s mittfält blott vid framkanten något ljusare än grundfärgen. 2. P, lienigialis. 1... Pi \farinalis Lai j6lmötter. »"Ravl:#2, 18:46, 1 Eramıy. violettbruna, i mittfältet gulbruna, med en stor, mörkare skugeflack i bakre yttre delen av mittfältet och bakre delen av utkantfältet samt 2 vita tvärlinjer. Bakv. grå med 2 vita, slingrande tvärlinjer. Vbr. 17—28 mm. — Sk.—Lappl. (6—8); täml. allm. i kvarnar, bagerier, uthus Cte. Larven är smutsvit med brungult—mörkbrunt huvud; lever bland mjöl, kli o. dyl. men även av bröd, gryn, potatis, hö m. m. [8] P. lienigialis Z. Liknar föreg. men mittfältet är mörkare brunt, de ljusa tvärlinjerna äro vid framkanten fläcklikt utbredda, och bakv. äro mörkare grå med otydligare ljusa linjer. — En gång funnen i Lappland. 37. Sikt. Herculia WEE Ant. hos d kortcilierade. III, och III; i framv. närstå- ende; II och III, i bakv. skaftade. 1. H. glaucinalis L. Tavl. 2, fig. 47. Framv. gröngrä, isyn- nerhet vid framkanten svagt rödskimrande, med 2 räta, vid framkanten svagt utvidgade gulvita tvärlinjer. Bakv. brungrå med 2 fina vita tvärlinjer. Vbr. 24 Sk.—Uppl. (7, 8); pa spridda ställen. Larven svartbrun med svart huvud; lever under avfallna löv. 263mm. == WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 141 38. Slkt. Cledeobia STPH. Ant. hos d med 2 borst på varje led. Palper snabel- likt framskjutande. Sugrör knappt synligt. I framv. III, och IH, skilda; i bakv. II och III, närstående. me CC, angusialıs SCHIEE. Tavl.’2, he. 48 , Lramv, ockta- gula—bruna—roströda, stund. med antydan till ett mör- kare mittfält, med ljusa tvärlinjer, den inre knappt skönj- bar. Bakv. gråaktiga med en otydlig ljusare tvärlinje. Vbr. 20—23 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv svartaktig med brunt huvud; lever pa Lotus och Helianthemum. 7. Underfam. Hydrocampine. Medelstora—större arter med enkla (hos SJ kort cilierade) antenner, palper av växl. beskaffenhet, långa och breda bi- palper och utvecklat sugrör. Larvernas utseende och levnadssätt växlande. Släktöversikt. I. Palper uppatbojda. A. Antenner enkla. Oceller finnas. 39. Nymphula. B. Antennleder i spetsen utvidgade, i synnerhet hos d. 1. Bipalper val utvecklade, föga kortare än läppal- perna. Oceller finnas. 40. Paraponyx. 2. Bipalper förkrympta. Oceller saknas. 41. Cataclysta. II. Palper framatstrackta eller lutande. A. UL, och Ill, i bakv. vid roten närmade till varandra ett kort stycke. 42. Stenia. B. III, och III i bakv. ej närmade till varandra. I. Vingar gulaktiga. ; a. Framv. smala, spetsiga. 43. Permephele. b. Framv. breda, trubbiga. 44. Psammotis. 2. Vingar vita, svartflackiga. 45. ÆEurrhypara. I42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. 39. Slkt. Nymphula ScHRK. Ant. hos d kortcilierade. Palpernas två inre leder med utstående fjäll, ändleden smal, tilltryckt fjällig. Bipalper smala. Framben och bakben starkt förlängda. I framv. (IL,,) I, och I, med gemensamt. skatt; i bakv. I ett langt stycke förbunden, med II; övriga ribbor fria. — N. yzvulalis och nympheata, som ha U, i framv. fri, föras stundom till ett eget släkte, //ydrocampa LATR. Larverna leva under vatten på vattenväxter; övervintra. Artöversikt. I. Framvingarnas diskfläck utan gul utfyllning. Teckning oskarp. 1. N. rivulalıs. II. Framv. med brunt eller gult utfylld mittfläck. Teckning mörkare, skar- pare. A. Vingar rent vita med skarpa, smala, mörkbruna linjer. 2. N. stagnata. B. Atm. framv. hos © gulaktiga, med bredare gulbrun bandteckning. 3. N. nympheata. i. JV. szvulalis DUR Tavl. 2, fig. 40. Lik foljande art men yttre tvärlinjen pa framv. på utsidan något tandad och den dubbla yttre tvärlinjen på bakv. ej mörkt ifylld. Vbr. 17—19 mm. — Sk.; sälls. N. stagnata DON. Tavl. 2, fig. 50. Framv. med mörk- bruna teckningar: vid roten ett enkelt tvärband, innanför mitten ett dubbelt tvärband fran bakkanten, utanför mitten ännu ett mot framkanten gaffelkluvet dubbelt tvärband, vars inre gren är förbunden med det inre dubbelbandet och över den mörka diskfläcken när framkanten, som fran roten till förbi mitten är mörkbrun; utkanten med brunt kantband. Bakv. med 2 tvärband, det inre med ett hak- formigt utskott, det yttre ett tydligt vagigt dubbelband. Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); allm. vid insjöar, dammar o. dyl. Larven, vilken som fullvuxen är mörkgul ellar gulbrun med brun- o JO bo aktigt huvud och nacksköld, lever pa hösten och övervintrande såsom minerare i blad av Sparganium, pa varen i en av bladstycken bildad sick pa bladen. Den förpuppas i en lang, vit, med bladstycken om- höljd och vid ett simmande blad fastspunnen kokong. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 143 N. nympheata L. Tavl. 2, fig. 51. Teckning i det stora hela som föreg. Framvingarnas, likasom bakvingarnas, yttre dubbelband med tandlika utskott mot utkanten; disk- fläcken å framv. i mitten gulbrun; även det inre bandet a bakv. dubbelt. Vbr. 21—31 mm. — Sk.—Västerb. (7, 8); allm. Larv gulbrun (som ung grön) med 3 mörka längslinjer och mör- kare ledgränser; lever i en bladsäck på åtskilliga vattenväxter, såsom näckrosor, Potamogeton, Hydrocharis, Sparganium o. a. 40. Slkt. Paraponyx HB. I allt väsentligt lik föreg. Larven på sidorna från och med 2. leden med 3 längsrader tofsformigt ordnade långa, trådlika trakégälar; övervintrar. IR P. stratiotata L. Tavl. 2, fig. 52. Framv. vitaktiga, gul- brunpudrade med en mörkare otydlig inre och en bredare, inåt otydligt, utåt skarpare begränsad yttre tvärstrimma samt en vit, mörkkantad diskfläck. Bakv. vita med an- tydan till tvärband. Hos @ äro framv. mörkare och tvär- banden otydligare. Vbr. 18—26 mm. — Smäl., Og., Uppl. (6—8); salls. Larven ar halvgenomskinligt grön- eller gulaktig med brunt huvud och gråvita gälträdar. Den lever i en av bladbitar bildad sack pa Stratiotes, Callitriche m. fl. vattenväxter. Förpuppning i en avlang, vit, vattentat kokong. 41. Sikt. Cataclysta He. Lik Mymphula men palperna smala, tilltryckt fjälliga. C. lemnata L. Tavl. 2, fig. 53. Framv. med svart disk- punkt och brunt band langs utkanten. Bakv. vita med mörk diskpunkt och ofullständiga tvärlinjer samt i bakre delen av utkanten ett djupsvart band med silverglansande punkter. Hos 2 äro framv. längre och smalare samt brun- gula. Vbr. 16—22 mm. — Sk.—Uppl. (6—8); allm. Larven uppträder i 2 former,’ en gulbrun med bruna och svart- aktiga streck, gulaktigt huvud och mörkare nacksköld och en sammets- svart med vitaktigt huvud; den förra lever i hylsor av Lemna och T44 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT 1915. övervintrar såsom liten, den senare lever inborrad i åtskilliga vatten- växter, såsom Typha, Sparganium och Arundo, och övervintrar nästan fullvuxen. Förhållandet mellan de två formerna synes ej vara fullt utrett. 42. ‘slkt. Stenia Gn. Antenner av framvingarnas längd, hos d cilierade med i spetsen förtjockade leder. Palper tätt fjälliga med dold ändled. Bipalper tradformiga. Vingar mycket smala. Tarser starkt förlängda. I framv. IL och II; skaftade. I. S. punctalis SCHIFF. Tavl. 2, fig. 54. Framv. brungula —rostbruna med otydliga mörka tvärlinjer och vit halv- manformig diskfläck. Bakv. gulgrå. Vbr. 17—18 mm. — Og., Gottl.,(7, 8). Larv gulgrön med mörkare rygglinje och rödbrunt huvud; lever 1 spunna gangar bland döda växtdelar. 43. Sk. Perinephele Hr. Ant. hos d cilierade, kortare än hos föreg. Palper som föreg. I framv. H,—II, skaftade; i bakv. III, och II skaftade, den senare forbunden med I. 1. PP Janrcealis SCHIFE.. Tavl. 2, fig. 55... Pramy. 2 oulonas mörkpudrade, med stor, ljus, mörkkantad diskflack och två ljusa, mot mittfältet mörkkantade, starkt tandade tvär- linjer. Bakv. av samma färg med en tandad tvärlinje. Vbr. 26—32 mm. — Sk. Larv grön med gulbrunt huvud och mörkare rygglinje; lever i vit spanad pa Senecio, Eupatorium, Stachys o. a. 44. Sikt. Psammotis He. Som föreg. Artöversikt. I. Framv. ockragula, tätt brunpudrade med brun diskfläck. 1. P. pulveralis. II. Framv. citrongula med gra diskfläck. 2. P. hyalinalıs. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 145 bt Pa pulveralis I». Tavl. 2; fig. 56. »Eramv. med 2 bruna, nästan raka tvärlinjer och brunt utkantband. Bakv. av samma färg med brun tvärlinje. Vbr. 19—21 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv gräviolett med svart, delad nacksköld; lever pä Mentha. 2. P. hyalinalıs HB. Framv. matt citrongula med en större halvmanformig gra diskfläck och stund. en mindre punkt i ‚diskfältet samt 2 grä tvärlinjer, av vilka den yttre är taggig och starkt slingrande. Bakv. blekare gula, i fram- kanten vita, med en slingrande gra tvärlinje. Vbr. 27— 32 mm. Jfr även Microstega pandalis. — Sk.—Uppl. (7). Larv grön med svarta punktvärtor; mellan sammanspunna blad på Urtica. 45. SIkt. Eurrhypara He. Antkeoch, palper som de narmast föreg. I framv. IL — IT, skaftade; i bakv. II förbunden med I. I. E. urticata L. Tavl. 3, fig. 57. Vingar vita med 2 dels vis bandformiga flackrader vid utkanten, en större flack i diskfältet samt flera smärre vid roten a framv. Huvud och mellankropp gula. Vbr. 28—30 mm. — Sk.—Uppl. (CTR Larv gulaktig eller grön med svart huvud och svarta ryggstrim- mor; lever mellan sammanspunna blad på Urtica, Mentha m. fl. 8. Underfam. Scopariinæ. 46. Slkt. Scoparia Hw. Smärre—större arter med hos d kortcilierade antenner och rakt framsträckta, undertill utspärrat fjälliga palper med ofta dold ändled. Bipalper i spetsen med en snett avskuren härpänsel. I framv. blott II, och II, skaftade; i bakv. II och Ill,, stund. även III, och Ill; skaftade, varjämte I är förbun- den med II. Framvingar med »nattflyteckning»: ringfläck, tappfläck och njurfläck, två tvärlinjer och väglinje. Fjärilarna flyga även om dagen. Larverna leva under mossa och lavar 1 sammanspunna rör. Entomol. Tidskr. Årg. 36. Haft. 2—4 (1915). 10 I. nk ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153. Artöversikt. Mellan njurfläcken och yttre tvärlinjen en brunrödaktig fläck. Större art. 1. S. centuriella. Mellan njurfläcken och yttre tvärlinjen ingen rödaktig inblandning. Smärre arter. A. Framv.‘ med utbredd mörkare teckning. Njurfläcken 8-, X- eller ringformig; stund. otydlig. I. D Njurfläcken, stund. även ringfläcken, gulaktigt eller gulbrunt ut- fyllda. Väglinjen, när sådan finnes, på mitten ej så starkt böjd som yttre tvärlinjen; mellan dessa linjer ett sammanhängande eller nästan sammanhängande mörkt tvärband. a. Våglinje saknas. Utkantfältet enfärgat eller blott vid kanten ljusare. 2. S. cembre. b. Vaglinjen tydlig. g. Framv. med vit grundfärg, tunt pudrade; bade ring- och tappfläcken gulaktigt utfyllda, fint svartkantade; de mörka teckningarna skarpare an hos följ. 4. S. dubitalis. Framv. grä, tätare pudrade; endast ringfläcken med gul- aktig utfyllning, tappflacken utgöres av en punkt eller ett svart streck. 3. S. ambigualis. Vingmärkena utan spår till gulaktig utfyllning. Väglinjen stund. starkare böjd än yttre tvärlinjen, stund. sammanstötande med ATS) denna; utanför vaglinjen ofta en trekantig flack. a. Diskflacken (njurfläcken) berör yttre tvarlinjen. 6. S. sudetica. b. Diskflacken mer eller mindre avlagsnad fran yttre tvarlinjen. g. Diskflacken star starkt snett mot vingens framkant. 5. Ss. alpina. 3 Diskfläcken ungefär vinkelrätt mot framkanten. *, Framv. rent vita med djupsvarta teckningar och vit- aktiga fransar. 8. S. letella. **, Framv. mer eller mindre gra- eller brunpudrade; fransar flackiga eller med tydlig delningslinje. $. Yttre tvärlinjen gör utanför njurfläcken en stark ut- buktning och gar därefter starkt snett i riktning mot bakkanten. Mittfaltet ej tydligt ljusare an rotfältet. +. Yttre tvärlinjen gar fran framkanten till att börja med inat, i riktning ungefär mot mittfaltets inre bakhörn, och gör därpå efter att ha bildat en tänd inåt den nyssnämnda utbuktningen. 7. S. murana. it Yttre tvarlinjen gar fran framkanten i riktning mot utkanten eller bakhörnet och fortsätter utan nagon tydlig tand i den nämnda utbuktningen utanför njurflacken. 9. S. truncicolella. I bo Os WALHGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 147 $$. Yttre tvärlinjen utanför njurflacken endast med svag utböjning. Mittfältet helt eller delvis ljusare än rot- fältet. +. Inre tvärlinjen ej brett mörkskuggad; ring- och tappfläcken därför tydliga; njurfläcken ungefär lika långt från dessa som från yttre tvarlinjen. Vag- linjen vanl. brett avbruten på mitten. 10. S. crategella. tr. Inre tvarlinjen brett mörkskuggad; ring- och tapp- flacken därför otydligare; njurflacken star närmare yttre tvärlinjen än ring- och tappflacken. Vag- linjen ej eller knappt avbruten. 11. S. frequentella. B. Vingar näst. utan teckning; njurflack punktformig. 12. S. pallida. S. centuriella SCHIFF. Tavl. 3, fig. 58. Framv. oreda, hos d blagra med brun inblandning, hos ® bruna med ljusare mittfält, med de två vanliga ljusa tvärlinjerna; ring- fläck tydlig, tappfläck mörk, njurfläck S-liknande. Bakv. brungrä. Vbr. 23-30 mm. — Lappl., Norrb., Hals. (6—8). S. cembre Aw. Framv. entonigt gulgrapudrade. De inre vingmarkena 1 regel otydliga; njurflacken X-formig, i sin övre del med gulaktig ifylining, ofta otydlig; inre tvär- HD) linjen otydlig, den yttre med svag bågböjning. Bakv. gulaktigt ljusgrå. Vbr. 20—25 mm. — Stockholm. Larv vitaktig med mörk rygglinje och ockragula punktvartor; bl. a pa Tussilago. S. ambigualis TR. Framv. vid roten smalare än hos följ., utåt breda; ring- och njurfläck i regel ofullständiga, den senare ofta endast ett mörkt streck, den förra stund. med gulaktig fyllning; vaglinjen mindre starkt böjd än hos följ. men framtill bredare och mer otydlig; yttre tvärlinjen är emellertid starkare böjd, varigenom fältet mellan denna linje och våglinjen oftast blir uppdelat i två skuggfläckar. Bakv. grå med otydl. mörkare kant. Vbr. 17—23 mm. — Sk.—Ang. (6, 7). Larven lever under mossa pa tradstammar. S. dubitalis HB. Framv. vid roten taml. breda; ring- och tappfläcken vanl. bada med gulaktig fyllning, större och tydligare än hos andra arter; fältet mellan yttre tvarlinjen och väglinjen ofta ej avdelat i en främre och en bakre fläck 148 UT SI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. utan bildande ett mörkt tvärband. Bakv. vita med tyd- ligt mörkare kant. Vbr. 15—19 mm. — Sk.—Uppl. o. Värml. (6, 7); på ängsmarker. Larv gulbrun med svarta punktvärtor, mörkbrun, delad nacksköld och rödbrunt huvud. S. alpina STT. Framv. smala, särskilt hos ©, brungrätt pudrade. Njurfläck 8-formad, de inre vingmärkena näst. punktformiga. Tvärstrimmor fina, täml. skarpa; den yttre går först snett inåt och bildar en tand, går därefter i flack båge mot utkanten. Vaglinjen i regel nära utkanten, ut- breder sig dock: på mitten inåt men träffar i regel icke yttre tvärlinjen. Bakv. brungrå. Vbr. 19—23 mm. — Torne lappm.—s. Västerb. S. sudetica Z. Framv. hos d täml. breda, hos ® smala, tillspetsade, vitaktiga, brun- och gulpudrade; tvärlinjerna vita, brett gulbrunkantade; ring- och tappfläck svarta, punktformiga; njurfläck stor, 8-formig, gulgrå, berör fram- kanten och med yttre hörnet yttre tvärlinjen; fältet mellan yttre tvärlinjen och våglinjen upptaget av två oftast sam- manhängande bruna skuggfläckar. Bakv. ljusgrå. Vbr. 20 mm. — Lappl.—Sk. (7, 8); allmännast i fjälltrakterna. S. murana CURT. Tavl. 3, fig. 59. Framv. täml. smala, gulaktigt grävita, tätt och mörkt pudrade; ring- och tapp- fläck mörka, den förstnämnda ofta med ljus fyllning av grundens färg; njurfläck 8-formig, vanl. med ljusgrå fyll- ning; mellan yttre tvärlinjen och vaglinjen två ofta sam- manhängande skuggfläckar. Bakv. ljusgrå. Var. /uonzana HoFFM.: med mörkare pudrade, ej gulaktiga framv. torde vara den hos oss förhärskande formen. Vbr. 16—22 mm. — Blek.—Lappl. (6, 7); allmannast i norr, där endast varie- teten förekommer. Larv brunaktig; lever under mossa. S. letella Z. Tavl. 3, fig. 60. Framv. täml. smala, mjölk- vita, i rot- och utkantfältet djupsvart fläckiga; ring- och tappfläck djupsvarta, diskmärke 8-formigt med ljus ifyll- ning. Bakv. vid roten näst. vita, vid kanten brunaktiga. Vbr. 18 mm. — Sk.—Uppl. S truncicolella STT. Framv. vid roten smala, utåt taml. breda, något gulaktigt vitgra med nästan svart, jämn WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 149 pudring; inre tvärlinjen starkt tandad, ring- och tappfläck streckformiga, njurfläck täml. otydlig; mellan yttre tvär- linjen och vaglinjen två åtskilda skuggfläckar. Bakv. ljus- grå. Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (6—8); i skogar. Larv mörkt brunaktig; under mossa. 10. S. crategella Hp. Tavl. 3, fig. 61. _ Framv.: kortare än hos föreg. och utåt bredare; inre tvärlinjen obetydligt ‚tandad; ringfläcken bildar en smal, liggande 0, tappfläck streckformig, njurfläck tydligt 8-formig. Bakv. vitaktiga, hos 2. mörkare. Vbr. 17—19 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8). Larv gulgrön med huvud och nacksköld svartbruna; under mossa. 11. S. frequentella STT. Framv. till formen som föreg., mörkt brungra med: vitgrå inblandning; för övrigt mycket lik föreg. men inre tvärlinjen utåt brett svart beskuggad och utkantfältet mörkare med sammanhängande svartgrätt tvär- band mellan tvärlinjen och vaglinjen. Bakv. brungrå. Vbr. 17—19 mm. — Bl.—Uppl. (7); sälls. Larv gulaktig eller grå med svart huvud och svarta punktvårtor; under mossa på klippor. 12. S. pallida STPH. Framv. korta, breda, gulgrä med myc- ket glesa mörka fjäll; teckning mycket otydlig, vanl. endast bestående av en punktformig svart diskfläck och en ljus yttre tvärlinje och mörka utkantpunkter. Bakv. Imserat VbrInekmmi1Sie, ÖL (72:8); sälls. 9. Underfam. Pyraustinæ. Medelstora—större arter med vanl. brett trekantiga vingar och väl utvecklat sugrör; antenner och palper av växlande form. Larverna långsträckta, svagt håriga, leva vanligen i silkesspånad på blomväxter. Fjärilarna äro vanl. i rörelse om natten, en del även om dagen. Vingarna hållas i vila taklikt eller plattliggande. Släktöversikt. I. Panna tydligt kägelformigt framskjutande. 51. Phlyctenodes. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. II. Panna utan utskott. A. Framv. vid bakkanten innanför mitten med en stark fjälltand. 53. Cyneda. B. Framv. utan fjälltand. 1. Bipalper tradformiga eller saknas. a. Bakv. med utkanten bakom spetsen starkt in- svängd. 52. Diasemia. b. Utkanten å bakv. ej eller svagt insvängd. a. Framv. med utkanten kortare än !/2 bak- kanten. 50. Nomophila. 6. Framv. med längre utkant. * Fram- och bakv. med avrundad spets; framv. blågrå, bakv. enfärgat mörkgrå. Fjällformer. §. Palper undertill lång- och grovhåriga. 54. TZitanıo. $$. Palper undertill kortare fjälliga. . 48. Orenaia. ##, Alla vingar med mer eller mindre tydlig spets. §. Palper korta och täml. smala, pa sin höjd dubbelt sa långa -som bipalperna. 49. Lvergestis. $$. Palper långa och starka, mer än dub- belt sa langa som bipalperna. 7. Palper uppätböjda, andled kort, upp- atriktad. 47. Syllepta. fr. Palper framatstrackta eller något hän- gande, pa sin höjd andleden uppat- riktad. (En översikt av arterna till sl. Microstega, Mesographe, Pionea och Pyrausta finnes under sl. Pionea.) +. Bakskenben hos d med yttre mitt- sporren rudimentär. 57. Pronea. + +. Bakskenben hos d med yttre mitt- sporren utvecklad. x. Framv. hos d vid roten med en grop ovan täckt med fjäll. 55. Microstega. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 751 x X. Framv, hos d utan sådan grop. 58. Pyrausta. 2. Bipalper i spetsen tydligt utvidgade. a. Framv. gulaktiga. 56. Mesographe. b. Vingar svarta. 59. Heliothela. 47. SIkt. Syllepta Hs. Ant. hos d kortcilierade. I framv. utga III, UI, och IV, från bakre diskfälthörnet, och II; är böjd och starkt närmad till I, I bakv. utgå II och III, fran diskfältets främre och IV, från bakre hörnet. US zuralası se: Lavi. 3, tie. 63. ~ Vinegar -slansande/vit- gula, i utkanten brungrå, med brungrå diskfläck och två brungrå tvärlinjer, av vilka den yttre är starkt slingrande och på utsidan ljuskantad; i mittfältet en del skuggfläckar. Vbr. 30—35 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. Larv grön med enstaka, täml. länga gröna här; lever i strutformigt sammanspunna blad på Urtica. 48. Slkt. Orenaia Dur. Ant. hos ¢ kortcilierade. Palper framätsträckta med kort ändled. Vingar korta och breda. Ill, III, och IV, i framv. wid roten skilda;, ll. fr ‚I bakv. utea HL, IN; och IV, ur diskfaltets anda; II förbunden med I. 1. ©. alpestralis F. Tavl. 3, fig. 62. Framv. ljust blagra, med tre sarskilt mot roten flackigt svartpudrade, ljusa, tan- dade, svartkantade tvarlinjer, en svart, tandad utkantlinje och svart diskpunkt. Bakv. mörkt grabruna. Vbr. 17— 18 mm. — Lappl. (7); 1 fjallen. 49. Slkt. Evergestis He. Ant. hos d cilierade. Palper framåtriktade, mittleden grovijällig, andleden kort. I framv. aro II, och II, skaftade, Il, fri; IV, utgår innanför diskfaltets bakhorn och III, och 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Ill, ur detsamma. I bakv. utga III,, II, och IV, ur disk- faltets bakhörn och I ar langt förbunden med 11. Artöversikt. I. Bakv. endast mörka i utkanten. 2. E. extimalis. II. Bakv. med mörkt utkantband och mörk mittstrimma. A. Framv. gulgrå. I. E. frumentalis. B. Framv. halmgula. 3. E. straminalis. 1. 2) framentalssE Ta | 3,18: 042 "Pramvimedosyie aktiga, utät mörkt begränsade tvärlinjer, den inre starkt tandad, den yttre svagare böjd; utkantfältet vitaktigt med två gulaktiga skugestrimmor, som förenas mot vingspetsen. Vbr. 25—30 mm. — Sk. Larv gulaktig med mörk rygglinje och mörka punkter samt brunt huvud; lever pa kruciferer, såsom Sisymbrium och Raphanus. LS) E.vextimalis SC... Tavl. 3; fie... 65... Framv. vitgula, utat mörkare, med en stor violettbrun fläck i utkanten, 2 rost- bruna, fina tvarlinjer samt en otydlig diskflack. Bakv. vitgula. Vbr. 23—26 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7); ej sälls. Larv gulgrön med svarta punkter, huvud och nacksköld, den se- nare delad; lever i skidor av kruciferer. 3. E. straminalis HB. Tavl. 3, fig. 66. Framv. vitgula med 2 rostbruna tvärlinjer, en rostbrun ring och 8-formigt disk- märke samt ett rostbrunt skuggband (väglinje) vid ut- kanten. Bakv. gulvita. Vbr. 23--26 mm. — Sk.— Üppl. (7): Larv ovan mörkgrön eller violett med svart huvud, pä sidorna gul; lever pä kruciferer. so. Sikt. Nomophila He. Ant. hos ¢ cilierade. Palper trekantigt spetsiga, hori- sontellt framstäende, tätt och tilltryckt fjälliga; ändled dold. Bipalper mycket små, trâdlika. Framv. långa, smala; bakv. avlångt 3-kantiga. Ribbforgrening ungef. som föreg. Nattfly- liknande fjäril. 1. N. noctuella SCHIFF. Tavl. 3, fig. 67. Framv. rostbruna med tre mörkare fläckar (ring- och tappflacken samman- WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 153 stötande) samt två fina, starkt tandade tvarlinjer. Bakv. ljust brungra. Vbr. 29—31 mm.-— Boh., Uppl. (7); sälls. Larv gréngul med mörka, ljuskantade vartor och mörk rygglinje. 51. Sikt. Phlyctzenodes Hs. Framv. långsträckt 3-kantiga, spetsiga; bakv. rundade. För övrigt som föreg. I. [CS Oo Artöversikt. Bakv. vitaktiga. A. Bakv. utan teckningar. Tr. PP. paleahs. B. Bakv. med en mörk tvärstrimma utanför mitten samt en annan nära utkanten. 2. eR Verticalis. Bakv. mörkgra. 3. - P. sticticalis. P. palealis SCHIFF. Framv. blekt grönaktigt svavelgula med fina, mot utkanten mörka ribbor. Bakv. glänsande vita, mot utkanten blekt svavelgula. Vbr. 29—32 mm. — Sk., Boh. (6); sälls. Larv grön eller rödaktig med svarta punktvärtor och svart, ljus- fläckigt huvud; lever sällskapligt i blomställningen av umbellater, t. ex: «Daucus och Peucedanum. P. verticalis L. Tavl. 3, fig. 68. Framv. ockragula, vid framkanten och längs ribborna mer eller mindre, stund. otydligt, graskuggade; med 2 graaktiga tvarlinjer och langs utkanten en dylik vaglinje; diskflack atminstone antydd. Bakv. gulvita. Vbr. 23—28 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). Larv grön med svarta punktvärtor och blekbrunt, mörkfläckigt huvud; lever pa Cirsium, Carduus, Atriplex o. a. Pisstıoneahss1L..». Kaviar 604 Eramv.brunal med spridda gula och grävita fjäll, som i diskfältet bilda en fyrkantig grägul fläck och i utkanten en gul tvärlinje. Bakv. med otydlig ljus tvärlinje och gulvit utkantlinje. Vbr. 21-23 mm. — Sk.—Uppl. (6—8); allm. Larv grågrön, vanl. med mörk rygglinje, på sidorna gulaktig, med ljusa, mörkkantade punktvårtor och svart huvud; lever på Artemisia men har i utlandet även uppträtt i massor på klöver, vitbetor och tobak. 154 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT IOIS. 52. Sikt. Diasemia Gn. Antenner, palper och ribbförgrening som föreg. 1. JD. litterata SC. Tavl. 3, fig. 70. Vingar mörkbruna, de främre något rostbruna. Framv. vid bakkanten med en vid diskfältet avkortad tvärlinje nära roten, en annan lika- ledes avkortad vid mitten samt en fullständig yttre tvär- linje jämte några fläckar i mittfältet vita. Bakv. med en inre bredare bågformig och en yttre smalare och vinkel- böjd tvärlinje vita. Vbr. 18—20 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); i skogsmarker. Larv rödaktig med svarta punktvärtor samt huvud och nacksköld gulbruna. 53. Sikt. Cynæda He. Ant. hos 6 cilierade. Palper framätsträckta eller något hängande, tilltryckt fjälliga, tillspetsade, med dold ändled. Bipalper smä, pänselformiga. Framv. korta, utät starkt bre- dare. III, och II, vid roten brett skilda; likasa II, och II, i framv. och II och III, i bakv. I. C. dentalis SCHIFF. Tavl. 3, fig. 71. Framv. olivbruna, hos d ljusare, med vitaktig inblandning; inre tvärlinjen bagformig, den yttre utomordentligt starkt vinklad med ljusare fyllning i vinklarna; fransar flackiga. Bakv. brun- aktigt vita (4) eller gråbruna (2) med starkt tandad men otydlig tvärstrimma. Vbr. 20-25 mm. — Sk., Gottl. (7); pa sandfalt; sälls. Larv vitgul med huvud, nacksköld och punktvärtor svarta; lever såsom minerare i rotbladen av Anchusa och Echium; övervintrar, 54. Sikt. Titanio He. Antenner hos d cilierade. Palper framätsträckta, mycket starkt och långt håriga. III, och I], i framv. från diskfältets bakhörn, IV, något innanför; i bakv. II och I], ur främre; II, —IV, ur bakre diskfälthörnet. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 155 Artöversikt. I. Framv. brunsvarta med breda blägrä tvärlinjer. I. T. schrankiana. Il. Framv. blågrå med svagare ljusa tvärlinjer. 2. T. ephippialis. 1. 7. schrankiana HOCHENW. Tavl. 3, fig. 72. Framv. brun- svarta, med framkanten samt 2 fläckar i diskfältet, vilka omsluta en svart fläck, samt tvärlinjerna ljusgrå. Bakv. brunsvarta. Vbr. 18—20 mm. — Lappl.—Dir. o. Häls. (6); huvudsakl. i fjällen. T. ephippialis ZETT. Framv. ljust blågrå, i rotfältet och inre hälften av mittfältet svartbruna, med ljusgrå tvärlinje och våglinje samt mörk ring- och njurfläck. Bakv. ljusare eller mörkare grå. Vbr. 19—21 mm. — Lappl., Jämtl. (7); ı fjällen. WN 55. Slkt. Microstega Meyr. Aven bakv. hos d med en fördjupning vid roten och dar bakom en liten kam av fjäll; annars som släktet Pronea, med vilket arten oftast förenas. 1. Som foreg.’ men vingar med mera rundad spets, ljusare, något gulaktigt gra; yttre tvärlinjen skarpare tandad. Vbr. 21—25 mm. — Sk.—n. Västerb. (5, 6). Larv grå med punktvärtor, huvud och nacksköld svarta; lever på åtskilliga växter, såsom Rhinanthus, Lathyrus, Solidago och Urtica. P. sambucalis SCHIFF. Tavl. 3, fig. 82. Mycket lik Pzo- . nea Stachydalis (se denna!), men den gulvita fläcken i disk- fältet är odelad och under densamma finnes en mindre trekantig, flack. Vbr. 23—24 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). Larv vitgrön med mörkare längsstrimmor och gulaktiga ledgranser; lever pa Sambucus, Convolvulus, Ligustrum m. fl. P. flavalis SCHIFF. Vingar citrongula, de bakre ljusare. Framv. med brunaktiga diskfläckar och tvärlinjer och skugglik våglinje. Bakv. med mörk tvärlinje och utkant- linge. 12529: mms Sk. —Sdanla (7): Larven uppgives leva på Galium mollugo. P. nubilalis HB. Tavl. 3, fig. 83. Framv. ockragula, hos d starkt överdragna med brunt, så att endast vingroten, en fläck i diskfältet, en strimma utanför yttre tvärlinjen samt själva utkanten äro gula, varemot mittfältet och ett tvärband på vaglinjens plats äro gråbruna; hos © äro framv. ockragula eHer rödgra. Tvärlinjer och våglinje starkt tandade. Bakv. mörkare (d') eller ljusare (2) gra med gulvitt tvärband. Vbr. 22(S)—30 (9) mm. — Sk. (6). Larv rödaktig med svarta punktvårtor och huvud; lever i stammen av humle, hampa m. fl. P@realis HB. Tavl.3, fig. 84. Framv. .olivgra—oliv- gröna—mörkt olivbruna, hos 2 mörkast, med en otydlig, svagt svängd, gulvit yttre tvärlinje, en dylik strimma längs utkanten och stundom en fläck av samma färg vid disk- fältets slut. Bakv. ljusgrå—svartgrå med ett ljusgrått, hos 2 otydligt, tvärband. Vbr. 18—24 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); pa sandfalt. Larv grön- eller graaktig med mörka punktvärtor; lever pa Gna- phalium. P. commixtalis WLK. Framv. askgrä—gulgrä, mittfältet föga mörkare, med en mörk yttre, otydlig, tandad tvärlinje. Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). II 162 8. 9. IO. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS. Bakv. askgra—brungra med mörkare mittlinje och utkant. Vbr. 22 mm. — Lappl.—Jämtl., Häls. (6); på myrar. P. cespitalis SCHIFF. Tavl. 4, fig. 85. Framv. olivgrä med roströd eller brun inblandning; diskfältets mörka ring- och njurfläck med ljusare kärna; utanför diskfältet ett mörkare, snett tvärband till vingspetsen. Bakv. brun- grå med ett bagformigt, gulvitt, bredare tvärband och ett smalare utkantband. Teckningar stund. mycket otyd- liga. Vbr. 16—19 mm. — Sk.—Jmtl. (5, 7); allm. på torra ställen. Larv grön med mörka längsstrimmor och små svarta punktvårtor; på rotbladen av Gnaphalium och Plantago. P. sanguinalis L. Tavl. 4, fig. 86. Framv. gula; fram- kanten, ett brett mot framkanten bredare och kluvet tvärband och ett brett utkantband purpurröda. Bakv. ljusgrå med otydlig, ljus, bagböjd tvärstrimma. Vbr. 13 —17 mm. Sk. Larv grön, stund. nägot rödaktig, med gulaktigt huvud och smä svarta punktvärtor; pa Thymus. P. porphyralis SCHIFF. Tavl. 4, fig. 87. Framv. purpur- bruna med blygra inblandning, med en rund och en smalt trekantig guldgul fläck vid framkanten nära spetsen och ofta 1—2 små gula punkter i-diskfaltet. Bakv. svart- aktiga med vitgult tvärband och en ljus, otydligare strim- ma vid utkanten. Vbr. 14—17 mm. — Sk.—Lappl. (5, 6). Larv mörkgrå med ryggstrimma och huvud gula; på Mentha och Origanum. P. purpuralis L. Tavl. 4, fig. 89. Framv. purpurröda eller purpurbruna med en mindre framkantfläck, en större, rundad fläck därbakom samt en halvmanformig inkant- fläck (de 3 fläckarna tillsammans bildande en hos f. con- junctalis STRAND sammanhängande, yttre tvärlinje) guld- gula samt guldgula fläckar vid vingroten och (2) i disk- fältet och smal gul strimma vid utkanten, vilken senare saknas hos f. demarginalis STRAND. Bakv. svarta med gul diskfläck, gult tvärband och en smal, gul, purpur- fjällig utkantstrimma. 2:dra gen. f. chermesinalis GN. är större, med bredare gula teckningar; f. ostrinalis HB. är mindre, mörkare, med smalare och mattare, mera vit- 13. 14. 15. 10: 17. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 163 gula teckningar. Vbr. 15—22 mm. — Sk.—s. Västerb. och Jämtl. (6—o); allmän. Larv grön med fina ljusa längslinjer och ljusbrunt huvud; pa Mentha, Nepeta, Plantago m. fl. P. aurata SC. Tavl. 4, fig. 90. Framv. svartbruna ljust purpurpudrade, som föreg. med 2 guldgula fläckar bakom varandra vid framkanten och en inåt svartkantad linje av samma färg vid bakkanten samt 2 punkter i diskfältet. Bakv. svarta med framtill något bredare guldgult tvär- band, som stund. ej helt når framkanten. Vbr. 14—16 mm. — Sk.—Lappl. Larv något mörkare än föreg.; på Origanum, Mentha m. fl. P. falcatalis GN. Tavl. 4, fig. 88. Skild fran föreg. en- dast genom det i översikten nämnda samt vanl. något större vingbredd. Bakvingarnas kantband är ända från bakkanten jämnt tilltagande i bredd. — Sk. Larv ljusgrå med 2 mörka längsstrimmor, små svarta punktvårtor och ljusbrunt huvud. P. nigrata Sc. Tavl. 4, fig. 91. Vingar svartbruna med svag purpurskiftning; bada paren med ett brett, bakom mitten plötsligt smalare och där dubbelböjt band, som efter böjningen återfår sin förra bredd; framv. stundom med fin vit diskpunkt. Vbr. 13—18 mm. — Sk., Gottl. (7); på torra ställen. Larv grön eller brun med svarta punktvårtor; på Thymus och Origanum. P. cingulata L. Tavl. 4, fig. 92. Som föreg. men fram- vingarnas vita tvärband nästan rakt eller svagt sling- rande; tvärbandet pa bakv. svagt böjt. Vit diskfläck saknası Mbr. 1416 mm. Sk, 1Og., 1Gottl?!(7=-0). Larv gulgrå med svarta punktvärtor och gulbrunt, svartpunkterat huvud; lever på Salvia. P. albofascialis TR. Tavl. 4, fig. 93. Framv. svartbruna med purpurskiftning och vitaktig pudring, bakv. svarta; båda paren med bägböjt vitt tvärband. Vbr. 13—14 mm. HÖLL NGN (6); på alvarmark (Gottl.). Larv gulaktig; lever i stor brun fläckmina på Inula. P. hamalis THNBG. (= nychthemeralis H».). Tavl. 4, fig. 94. Båda vingparen vita, vid roten gråpudrade, 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. med breda svarta utkantband; framv. med 2 svarta disk- fläckar, bakv. med 1. Vbr. 18—20 mm.°— Värml: och Uppl.—s. Västerb. (6, 7); sälls. Larv pa Vaccinium myrtillus. 18. P. funebris STROM. Tavl. 4, fig. 95. Alla vingar svarta med tva stora, runda, vita fläckar; framv. dessutom med en vit punkt i diskfaltet. Vbr. 19—20 mm. — Osterg. —Lappl. (6—8). Larv ljust gulgrön med mörkare ryggstrimma och gulaktigt huvud; lever på undersidan av rotbladen på Solidago virgaurea. 59. Slkt. Heliothela Gy. Ant. hos d nästan nakna. Palper hariga med utskjutande kort ändled. Bipalper något utvidgade genom fjällbekläd- naden. Vingar korta. 1. Hf. atralis Hs. Tavl. 4, fig. 96. Vingar svartbruna, framv. metallskimrande, bakv. med vitgul mittfläck utanför disk- fältets tvärribba. Vbr. 12—16 mm. — Sk, Hall. 2. Fam. Fjädermott. Pterophoride. Fjärilar av 12—32 mm. vingbredd. Antenner tradformiga, kortcilierade. Palper av växlande form och storlek. Bipalper förkrympta. Sugrör väl utvecklat, spiralrullat. Punktögon förkrympta eller otydliga, sällan tydliga. Ben mycket länga och smala med starkt förlängda höfter; skenben stundom genom fjällbeklädnaden förtjockade på mitten eller i spetsen; de långa bakskenbenen med mitt- och ändsporrar; I. tars- lederna starkt förlängda. Framvingar smala, långsträckta, djupt, stundom till över halva längden, kluvna i två flikar. Bakvingarna genom tvenne djupa klyvningar delade i tre smala, fjäderlika flikar. I framv. mynna I—II, i framkanten, den senare oftast i själva framhörnet, H, i framflikens bakhörn, om sådant finnes, III, och UL, som äro mycket korta och svagt utbildade, WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. I 65 mynna i själva utskärningen, III, i bakflikens framhorn, IV, i dess utkant och IV, vanl. i bakhörnet, om sådant finnes. Av analribborna finnas V och a, som vid roten är försedd med en slynga, bildad av den reducerade ß. I bakv. mynna de mycket svaga III, och III, i främre inskärningen, medan den bakre, djupare inskärningen är riktad mot V eller mel- lan denna och IV,; 2 finnes. Såväl i fram- som i synnerhet i bakvingarna kan reduktion eller sammansmältning av rib- bor förekomma. Bakvingarna äro försedda med hållhake. Äggen äro avlångt rundade, ofta något tillplattade, glän- sande, vit-, gul- eller grönaktiga. Larverna äro av mycket växlande form, än långsträckta, än korta och tjocka, stundom med välvd rygg, stundom starkt tillplattade. Huden är vanl. klädd med korta borst, stundom med vita, i spetsen kulformiga hår. Värtorna växla i storlek och äro klädda med ı—flera borst, som stundom äro stjärn- likt ordnade. Bukfötterna äro 5 par, försedda med en halv- krans hakar, hos en del reducerade och utan hakar. Lar- verna leva antingen fritt eller i lös vävnad pa blad, blommor eller omogna kapslar eller också inuti stjälkar eller korg- blomstriga växters blomfasten, alla (utom Platyptilia rhodo- dactyla) på örter. Pupporna äro smärta med långt tillspetsad bakända; av bakkroppslederna äro blott de tre främsta orörliga. Mellan- kroppen är försedd med 2 längsgående ryggkölar, som ofta fortsätta på bakkroppen och där bära tornar, taggar eller borst; bakkroppen dessutom med sidokölar. Pupporna äro fästa medelst sista bakkroppsleden antingen horisontellt med ryggsidan nedåt eller hängande med huvudet nedåt; några förpuppas i en silkesvävnad. Fjärilarna sitta på lägre växter eller på marken; i vila hållas fram- vingarna horisontellt utsträckta, ofta något vecklade kring de hopveckade och dolda bakvingarna, antennerna döljas under vingarna, och bakbenen hållas upplyftade. De flyga i skymningen. Flertalet arter uppträda i en, några i två generationer. De övervintra vanl. såsom larver, stundom såsom ägg eller fullbildade. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15. Litteratur. H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens fjädermott. —. K. V. A. Handl. 1859. O. HOFMANN. Die deutschen Pterophorinen. — Ber. naturw. Ver. Regensburg. 1894—95. E. Meyrick. Fam. Pterophoridæ. — Genera insectorum. Bruxelles. 1010. Även rörande pterophoridernas norrländska utbredning har förf. haft förmänen av meddelanden frän doktor L. TRAFVENFELT. Oversikt av larvernas näringsväxter. 1. Örter (inkl. dvärgbuskar). Achillea: Platyptilia pallidactyla, Antennaria: Platyptilia tesseradac- tyla, Aquilegia: Amblyptilia punctidactyla, Calluna: Amblyptilia acantho- dactyla, Clinopodium: Amblyptilia acanthodactyla, Convolvulus: Alucita pentadactyla, Pterophorus monodactylus, Erica: Amblyptilia acanthodactyla, Erodium: Amblyptilia punctidactyla, Eupatorium: Adaina microdactyla, Galium: Stenoptilia bipunctidactyla, Geranium: Amblyptilia acanthodactyla, A. punctidactyla, Geum: Oxyptilus didactylus, Helichrysum: Platyptilia tesseradactyla, Hieracium: Oxyptilus ericetorum, O. hieracii, O. parvidactylus, O. pilosellæ, Pterophorus scarodactylus, Inula: Pterophorus lithodactylus, Knau- thia: Stenoptilia bipunctidactyla, Lactuca och Lampsana: Pselnophorus bra- chydactylus, Leonurus: ?Oxyptilus didactylus Linaria: Stenoptilia bipuncti- dactyla, Nepeta: Amblyptilia acanthodactyla, Ononis: Amblyptilia acantho- dactyla, Pelargonium: Amblyptilia acanthodactyla, Petasites: Platyptilia gonodactyla, Pieris: Oxyptilus hieracit, Pulmonaria: Alucita tetradactyla» Salvia: Amblyptilia acanthodactyla, Saxifraga: Stenoptilia pelidnodactyla, Scabiosa: Stenoptilia bipunctidactyla, Scutellaria: Stenoptilia bipunctidac- tyla, Senecio: Platyptilia calodactyla, P. nemoralis, Pterophorus osteodac- tylus, Solidago: Platyptilia calodactyla, Pterophorus osteodactylus, P. tephra- dactylus, Stachys: Amblyptilia acanthodactyla, Succisa: Stenoptilia bipuncti- dactyla, Tanacetum: Platyptilia ochrodactyla, P. pallidactyla, Thymus: Alu- cita tetradactyla, Tussilago: Platyptilia gonodactyla, Vaccinium: Ambly- ptilia acanthodactyla, Veronica: Oxyptilus didactylus, Stenoptilia pterodactyla. 2. Buskar. Rosa: Platyptilia rhododactyla. Översikt av släktena. I. Framv. kluvna till mitten eller djupare; fig. 2 f. 8. Alucıta. II. Framv. grundare kluvna. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 167 A. Framv:s framflik täml. bred, i utkanten snett avskuren, med tydligt bakhörn (vid IL); fig. 2 a och b. I. 3. bakvingeflikens bakkantfransar med en (någon gäng otydlig) fläck av svarta fjäll. Främre fram- vingeflikens utkant mindre starkt sned; fig. 2 a. ae ip Fig. 2. Framvingeflikar av a Platyptilia, b Stenoptilia, c Oxyptilus, d Pterophorus, e Pselnophorus, f Alucita (efter SPULER). a. 3. bakvingeflikens svarta fläck i yttre hälften av bakkanten, nära spetsen. 1. Platyptilia: Eucnemidophorus. b. 3. bakvingeflikens svarta fläck i bakkantens mitt. a. Palper långa och smala med lang ändled. 1. Platyptilia. Palper tjocka, från sidorna hoptryckta med mycket kort ändled. 2. Amblyptilia. 2. 3. bakvingefliken utan svart fläck i bakkantens fran- sar. Främre framvingeflikens utkant starkt sned; IEA OO 3. Stenoptilia. 168 ' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. B. Framv:s framflik smalt tillspetsad utan hörn vid Ig; dess utkant och bakkant säledes i samma linje; fig. 2 c—e. I. Framv:s bakflik med antydan till bakhörn, bredare Over mitten sanjivad rotentiia.2) ced: a. 3. bakvingefliken med en flack av svarta fjall i bakkantens fransar. Framv:s bakflik i spetsen skärformig. 4. Oxyptilus. b. 3. bakvingefliken utan svart fläck i bakkanten. Framv:s bakflik ej skärformig. 5. Teter Op LOPES 0.6. Adaina. Framv:s bakflik utan spar till bakhörn; fig. 2 72 De. US. bo I. .Underfam. Platyptiliinee. Framvingarnas diskfalt utat tvärt avskuret. Tredje bak- vingefliken med blott en längsribba (a). 1. Slkt. Platyptilia He. Framvingarna inskurna till högst '/s. Pannan (utom hos I. arten) med koniskt utskott och tofslikt utstående fjäll. Framvingarnas bäda flikar med tydligt bakhörn. I framv. utgå II, och II, tydligt innanför diskfältets framhörn, Il; och Il, på gemensamt skaft från själva hörnet, II, från tvärribban; fig. 2 a. Artoversikt. I. 3:dje bakvingefliken mycket kort, knappt näende vingens främre in- skärning. — Undersl. Eucnemidophorus WALLGR. 1, P. rhododactyla. II. 3:dje bakvingefliken av normal längd. A, Palper och panntofs ung. dubbelt så långa som huvudet; panntofsen naende till palpernas spets. N, 1. Bakskenb. gulvita, över vardera sporrparet mer ell. mindre tyd- ligt rostbruna. Framv. ockragula, vanl. med tydlig brun teck- ning. 2. P. ochrodactyla. bo io) WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 169 2. Bakskenb. fran mitten till spetsen likformigt rödbruna. Framv. rostgula utan tydlig teckning. 3. P. pallidactyla. B. Palper och panntofs pa sin höjd av huvudets langd. Panntofsen nar ej palpernas spets. 1, Större arter (fvl. 1o—15 mm.). Framv. med blott en ljus tvär- linje (över bäda flikarna nära utkanten). a. Framv. gräbruna med obetydlig gul inblandning och stark vit- pudring i mittfältet. ı. bakvingefliken undertill utan ljus tvär- strimma, på sin höjd med en otydlig ljus fläck. 4. P. gonodactyla. b. Framv. ockragula. a Mindre (fvl. 10—11 mm.) 1. bakvingefliken undertill i regel med en vit tvärlinje nära spetsen. 3. bakvingefli- kens svarta bakkantfläck punktformig. 5. P. calodactyla. 3. Större (fvl. 14—15 mm.). 1. bakvingefliken säll. med an- U tydan till en gulaktig tvärlinje. 3. bakvingeflikens svarta fläck täml. lång, streckformig. 6. P. nemoralis. nN Mindre (fvl. 9 mm.). Framv. med 2 vita tvärstrimmor, en invid inskärningen, en (som hos föreg.) nara utkanten. 7. P. tesseradactyla. P. rhododactyla F. Tavl. 4, fig. 97. Framv. rödaktigt rostbruna med ljusare flikar och två ljusa tvärstrimmor, av vilka den inre är mera obestämd och den yttre gar invid inskärningen. 3. bakvingefliken vit, vid spetsen rost- brun. Fvl. 9-10 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7). Larv grön, framtill med 2 vitaktiga rygglinjer och däremellan en brunröd mittstrimma; lever i rosenknoppar. P. ochrodactyla SCHIFF. Framv. ockragula med mörkare, brunaktiga skuggfläckar, av vilka en trekantig framkant- fläck mitt för klyvningen vanl. är tydlig. Fransar å båda flikarna vitgula med svart rotlinje. Fvl. 12 mm. — Sk.— Uppe (7. 8): Lary grön med fina svarta vartor, mörkgröna rygglinjer och gul- vita sidolinjer; lever pa Tanacetum vulgare. P. pallidactyla HB. (Bertrami RössL.) Tavl. 4, fig. 98. Framv:s grundfärg blekgul, starkt överdragen med rost- röda fjäll, så att grundfärgen blott pa få ställen är synlig, t. ex. vid bakkanten, i närheten av diskpunkterna och utan- for den bruna framkantspunkten. Teckningen otydligare än hos föreg. art, som den mycket liknar. Fvl. 12 mm. — Sk.—s. Västerb. (7, 8). 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS. Larv olivgrön med 3 vita längslinjer pa var sida och smä svarta ryggvärtor; lever pä Achillea ptarmica och millefolium (även Artemisia), såsom ung mellan sammanspunna blad, senare i stammen. 4. P. gonodactyla SCHIFF. Tavl. 4, fig. 99. Framv. med mörkbrun trekantig framkantfläck mitt för inskärningen. Den mörka linjen längs roten av I. framvingeflikens ut- kantfransar avbruten av en vit fläck. Fvl. 12—14 mm. — Sk.—Lappl. (6). Larv grönvit med smä svarta värtor, bred röd ryggstrimma och 2 röda strimmor ovan andhälen samt huvudet, den delade nackskölden, analskölden och bukfötterna svarta; lever i blomstangeln av Tussilago och Petasites. 5. P. calodactyla SCHIFF. (Zetterstedti ZELL.) Framv. lju- sare än föreg. med likartad teckning; den mörka frans- rotlinjen som hos denna vanl. med ljust avbrott. — Bl. — Lappl.; allmännast i norr. Larv i Solidago virgaurea. 6. P. nemoralis ZELL. Lik föreg. Den mörka framkant- fläcken på framv. baktill mera tvärt avskuren; den mörka fransrotlinjen i I. framvingeflikens utkant utan ljust av- brott. — Lappl.; Norrköping (7). P. tesseradactyla L. Framv. med vitaktig grundfärg, starkt brungråpudrade med mörk triangelformig fläck i fram- kanten och vanl. ett svart tvärstreck innanför klyvningen. — Sk.—Jamtl. och s. Västerb. (5, 6). Larv mörkt rödbrun med vitaktiga ryggfläckar och svarta värtor; huvud och nacksköld svarta; lever pä hösten i stjälken av Antennaria dioica och‘ Helichrysum arenarium, efter üvervintringen pa de unga skotten. Sy 2. Slkt. Amblyptilia He. Framvingarna inskurna till ung. '/4. Pannan med trub- bigt utskott och tilltryckt fjällbeklädnad: Båda framvinge- flikarna med tydligt bakhörn. 3. bakkantfliken med tand- likt utstående svart fjällläck. Ribbförgrening som föreg. släkte. I. MT. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. u Artöversikt. Framv. rödaktigt brungrä. Inkanten av 3. bakvingeflikens fjälltand i flikens mitt. 1. A. acanthodactyla. Framv. svartaktiga, rikligt vit- och gulpudrade. 3. bakvingeflikens fjall- tand tydligt utanför mitten. 2. A. punctidactyla. A. acanthodactyla HB. Tavl. 4, fig. 100. Framv. smala, rostbruna, rödbruna eller brungrå med mörkare teckning och sparsam vitpudring. I framkanten vanl. en mörkbrun triangelformad fläck och ett svart tvärstreck vid klyv- ningen; över båda flikarna en ljus tvärlinje. Fvl. 10—11 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7). Larv rödaktigt gulgrön med vita längslinjer och stora, flerborstiga, vita vårtor; på blommor och blad av talrika örter från olika familjer. A. punctidactyla Hw. (cosmodactyla HB.) Lik föreg. Framv. bredare, marmorerade; teckning svartaktig, de vita fläc- karna större; undersidan svart med djupsvart (hos föreg. brun) vitfläckig framkant. De 2 främsta bakvingeflikarna undert. svarta (hos föreg. bruna). — Sk.—Lappl. (5—7). Larv ljusgrön med vita längsstrimmor och enborstiga vårtor av grundens färg; lever i kapslarna av Aquilegia samt i blommor och frukter av Geranium och Erodium m. fl. 3. Sikt. Stenoptilia Hs. Pannutskott koniskt, avtrubbat, tilltryckt fjälligt. Palper hoptryckta med mycket kort ändled; mittleden ovan med ut- stående fjäll, nästan 3-kantig. Framv. kluvna till '/s; båda flikarna med mer eller mindre tydligt bakhörn. Ribbförgre- ning som föreg.; fig. 2 b. IE II. Lå Artöversikt. 1. framvingefliken med ett tjockt, mörkt, av vita fjäll omgivet längs- streck. 1. S. pelidnodactyla. 1. framvingefliken utan sädant langsstreck, pa sin höjd med en mycket fin svart linje eller med enstaka i rad stallda svarta fjäll. A. Framkantfransar a framv. mörkbruna. 2. S. bipunctidactyla. B. Framkantfransar bilda fran vingmitten till spetsen en fin vit linje. 3. S. pterodactyla. S. pelidnodactyla STEIN. Framv. brungra, i framkanten mörkare, i bakkanten ofta gulgra, i vingmitten och flikarna i) Ios) dor ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153. vitpudrade; vid klyvningen en eller ett par svarta punkter. Fvl. 10—12 mm. — Sk.—Lappl. (5, 6). Larv grön med bred röd ryggstrimma, brunt, svartfläckigt huvud och blekgrön, svartfläckig nacksköld; lever fritt på Saxifraga granulata. S. bipunctidactyla Hw. Framv. gråbruna, vid bakkanten smalt gulbrunaktiga, med i längsrader stående sparsamma och enstaka vita och svarta fjäll; vid klyvningen 2 svarta punkter och där innanför ofta ett litet svart längsstreck; framfliken med en (ofta otydlig) vit tvärlinje. Fvl. 7— 10 mm. — Sk.—Dir. (6—8). Larv gulgrön—livligt grön med talrika, korta, svarta borst, vita knoppformigt förtjockade hår och vitgula vårtor, bred, brunröd rygg- strimma mellan vitaktiga längsstrimmor och gult, svarttecknat huvud; lever i stängeln och blomfästet av Scabiosa columbaria eller mellan sammanspunna blad på Knauthia och Succisa m. fl. S. pterodactyla L. Tavl. 4, fig. 101. Framv. kanelbruna, vid framkanten mörkare, vid bakkanten gulaktiga, med 3 längsrader av svarta och vita fjäll och 2 mörka punkter vid klyvningen. Var. paludicola WALLGR. är mörkare, och de i bakre framvingeflikens utkantfransar befintliga mörka flackarna aro förenade till en mörk linie. Fvl. 10— 12,5 mm. — Sk.—Lappl. (6-8), allm. pa soliga backar och ängar; var. ar träffad pa sumpmark. Larv blekt gulgrön med mörkare langslinjer och vitaktig sidokant, svartfläckigt huvud och stora, svartkantade, med flera vita hår försedda vårtor; lever fritt på blad, blomknoppar och omogna frön av Veronica chamedrys. 4. Sikt. Oxyptilus Z. * Panna utan utskott. Palper langre an huvudet, fran si- na hoptryckta, framatstrackta eller nagot uppatbojda; and- leden smart och spetsig; mittleden (utom hos ©. didactylus) i spetsen med en spetsig fjalltofs. Framv. kluvna till over !/s; brunaktiga med ljusare gula och morkare—svarta fjäll. 3. bakvingefliken med svart fjallflack i fram- och bakkant- fransarna. I framv. utga I, och Il, fran Ly, eller ocksä har IL, sammansmält med II,; fig. 2 c. WALHGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 178 Artöversikt. I. Palper tjocka, täml. rakt framsträckta; mittleden med jämförelsevis stor, TE D (#2) spetsig fjälltofs; ändleden lika stor som mittleden. A. 3. bakvingeflikens svarta fjäll i framkanten kortare än i bakkanten. 1. Framv. med vita teckningar. a. 3. bakvingeflikens spets på båda sidor vitfjällig, på sin höjd med några enstaka svarta fjäll; de svarta fjällen gå i flikens framkant längre mot roten än i dess bakkant. 1. O. piloselle, b. 3. bakvingeflikens svarta fjäll nå i framkanten till spetsen, i bakkanten nå de ej helt ut till spetsen; i framkanten nå de ej längre mot roten än i bakkanten. 3. 0. hieracü. 2. Framv. med gul, mera otydlig teckning. 2. O. Bohemanni. B. 3. bakvingeflikens svarta fjäll i fram- och bakkanten lika långa och i bäda kanterna näende till spetsen, där blott nägra fa vita fjäll finnas. I. 2. framvingeflikens utkantfransar med en vitaktig linje vid roten. 4. O, ericelorum. 2. 2. framvingeflikens fransar vid bakhörnet med en smal vit fläck. 5. 0. parvidactylus. Palper tunna; mittleden nägot uppätböjd, tilltryckt fjällig utan tofs; änd- led nägot lutande, kortare än mittleden. 6. O. didactylus. ©. pilosellæ ZELL. Framv. rödaktigt kanelbruna med 2 vitaktiga tvärlinjer över flikarna; bakflikens utkant- fransar vid roten med en vitaktig, otydlig linje. 3. bak- vingeflikens svarta bakkantfjall kortare än hos ©. hzeraczz. Fvl. S-ıo mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på torra, soliga ställen. Larv gulvit med korta, vita, knopplikt ansvällda här och smä vär- tor med enstaka, länga, vita borst, gulaktigt, brunfläckigt huvud och gulaktig nacksköld; lever i en lös vävnad av bladundersidans filthär på Hieracium pilosella. O. Bohemanni WALLGR. Skiljer sig från föreg. endast genom gulaktig (ej vit), otydlig teckning och genom att I. bakvingefliken undertill saknar vit spetsfläck. Möjl. (enl. SNELLEN) en varietet av föreg. — Sk. O. hieracii ZELL. Tavl. 4, fig. 102. Framv. mörkt röd- bruna med 2 snövita tvärlinjer över flikarna; bakfli- kens utkantfransar vid roten med en tydlig, vitaktig linje. 3. bakvingeflikens svarta bakkantfjäll bilda en tydligare tand. än hos ©. pzloselle. Fvl. som denna eller något större. — Sk.—Uppl. (7). 174 ENTOMOLOGISK TIDSERIFT IOIS. UT Larv gul- eller grönaktig med blekbruna—brunröda värtor, begrän- sade av röda eller bruna längsfläckar; den genomskimrande tarmen be. gränsas av blekgula längsstrimmor; lever i skotten av Hieracium um- bellatum. O. ericetorum Z. Framv. med färg och teckn. som föreg. 3. bakvingeflikens svarta fjäll bilda en tjock, svart, rundad fläck, som är egendomlig för arten. Fvl. 8 mm. — Sk. Og. Larv smutsigt blekgrön med mörkt genomlysande ryggkärl och stora rödbruna, 2-spetsiga rygg- och stora vita sidovartor, samtliga med stjärn- formigt ordnade borst; huvud gröngult, brunfläckigt; lever på Hiera- cium pilosella. O. parvidactylus HW. Framv. mörkbruna med 2 snövita tvarlinjer över flikarna; bakflikens utkantfransar ha icke som de föregående någon vit rotlinje utan äro vid roten svartbruna, på ett ställe smalt vitt genombrutna, i spet- sarna grå. Fvl. 6—7 mm. — Bl., Gottl. Larv som O. piloselle; lever som denna pa Hieracium pilosella. O. didactylus L. Framv. mörkt rödbruna med 2 snövita tvärlinjer över flikarna och en skarpt vit linje vid roten av bakflikens utkantfransar. Skild från alla andra arter genom att 3. bakvingefliken i mitten är rent vit med stark svart fjällfläck kring spetsen. Fvl. 10 mm. — Sk.—Äng. (6, 7). Larv smutsgrön med mörkare genomlysande ryggkärl, begränsat av vita längslinjer, stora vitkantade, delvis bruna värtor med stjärnformigt ställda borst och blekgult, brunfläckigt huvud; lever pä Geum rivale (i blommorna) och Veronica officinalis. 2. Underfam. Pterophorinæ. Framvingarnas diskfält med spetsigt utdraget främre hörn. Tredje bakvingefliken med 2 längsribbor (V och a). I framv. har II blott 4 grenar, av vilka den första alltid utgär fri, de andra fria eller förenade. (Hos A/ucita är Il ännu mer redu- cerad.) WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA 10. 175 5. Slkt. Pterophorus GEOFFR. Panna platt eller något välvd, glatt och tilltryckt fjällig utan fjälltofs. Antenner med förtjockad, från sidorna hop- tryckt rotled. Palper smala, framåtsträckta eller något uppåt- böjda med kort ändled. Framvingar kluvna till */s. I framv. utgå samtliga grenar av II fria från varandra; fig. 2 d. I. IT. W Artoversikt. Alla skenben i spetsen och mellanskenben i mitten förtjockade genom utstaende fjall. (Undersl. Oedematophorus WALLGR.) 1. P. lithodactylus. Bakskenben ej, mellanskenben blott i spetsen förtjockade. A. Bakskenbenens inre mittsporre betydligt langre än den yttre. (Undersl. Pterophorus GEOFFR.) 2. P. monodactylus. B. Bakskenbenens mittsporrar av lika längd. (Undersl. Leroptilus WALLGR.) ı. Bakre framvingeflikens utkant utan punkter. a. I. framvingefliken i framkanten mitt för klyvningen med ett kort, mörkt streck. 3. P. scarodactylus. b. I. framvingefliken utan sådant streck. 4. P. osteodactylus. 2. Bakre framvingeflikens utkant med svarta punkter. a. I. framvingefliken utan mörkt streck i framkanten mitt för klyvningen. 5. P. tephradactylus. b. I. framvingefliken med ett svart streck i framkanten mitt för klyvningen. Adaina microdactyla. P. lithodactylus TR. Framy. gulgrå med spridda mörk- bruna fjall; i mitten, stund. anda till roten, och vid roten av bakfliken samt bakom det mörka tvarstrecket vid klyv- ningen med strimmor av vita fjall; fransar vid framflik- spetsen vita, i bakkanten mörka med ett vitt avbrott, i bakflikspetsen mörkbruna, därbakom vita. Fvl. 13 mm. — Sk., Bl., Gottl. (7—9). Larv grön med vit, rödkantad ryggstrimma, röda rygg- och gula sidovårtor och ljusbrunt huvud; lever fritt på Inula salicina. P. monodactylus L. Tavl. 4, fig. 103. Framv. brunröda, gulröda, rödgrä eller gulgrå med vita fjäll i mitten, fram- kanten och pä flikarna samt svarta fjäll bakom framkanten och i bakkanten; vid klyvningen en svart fläck. Fvl. 11 —13 mm. — Sk.—Uppl. (5—6; 8). Larv grön med gulaktig rygglinje och vita sidorygglinjer och sido- linjer, vitaktiga vartor, som pa ryggen bara bruna, pa sidorna stjarn- I 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. (SSH i) JES formigt ordnade vita borst; lever fritt på Convolvulus arvensis. Fjäriln övervintrar. P. scarodactylus HB. Framv. vitaktiga, mer eller mindre brunpudrade, med en liten rundad mörk fläck något innan- för klyvningen. Fvl. 10 mm. — Sk.—Västerb.; Jamtl. (7). Larv brungrå med mörkbruna, vitfläckiga ryggplattor; lever i blom- mor av Hieracium,.bl. a. murorum. P. osteodactylus ZELL. Framv. blekt svavelgula, stund. med en blekbrun strimma vid framkanten och vid roten; vid klyvningen nagra bruna fjäll. Fvl. 10 mm. — Sk.— Lappl. (7, 9). Larv grön—vitaktigt brun, med små svarta fläckar, blekröda längs- strimmor, små enhåriga vårtor och ljusbrunt huvud; lever i fruktställ- ningen av Solidago virgaurea. P. tephradactylus HB. Framv. blekt gulvita med enstaka, i oregelbundna längsrader ordnade svarta fjäll; framfliken med svart punkt i framkantmitten, nära spetsen och bak- om spetsen; bakfliken med 3 svartaktiga punkter vid ut- kanten; i klyvningen vanl. 1—2 punkter; framkantfransar gulaktiga, övriga mera gråaktiga. Bakvingeflikar med en svart punkt i varje spets. Fvl. 9-10,5 mm. — Dlr.— Lappl. (7). Larv ljusgrön med mörkgrön, ljuskantad ryggstrimma och otydliga gula sidostrimmor, grönt huvud och stora, flerborstiga vårtor; lever fritt på Solidago virgaurea. | 6. Slkt. Adaina Tutt. Skild fran föreg. genom ribbförgreningen, i det att den grenen av II utgår ur 3. grenen. A. microdactyla HB. Framv. blekgula med enstaka svarta fjäll, liten svart fläck i klyvningen och svart streck i fram- kanten mitt för klyvningen; svart fläck dessutom mellan sistnämnda och spetsen, i spetsen och i framflikens bak- kant samt 3 punkter i bakflikens utkant. Fvl. 7 mm. — Västerg. (Kinnekulle). (6, 7). Larv gulvit med små, 1-borstiga vårtor och av enstaka kitinfläckar sammansatta, tvärställda ryggplåtar; lever i stammen av Eupatorium cannabinum. WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 177 7. Slkt. Pselnophorus WALLGR. Hjässan med nedätriktade långa fjäll, panna något välvd men utan fjälltofs. Palper smala, något uppatbojda, med kort ändled. Skenbenen vid sporrfästena förtjockade genom fjäll. Framv. djupt kluvna, dock ej till mitten; flikarna utan bak- hörn. 3. bakvingefliken utan svart fjällfläck i bakkanten. II; i framv. utgår (olikt alla föregående) icke ur diskfältets tvärribba utan fran I], som förenad med II, utgår ur disk- - fältets framhörn; fig. 2 e. 1. P. brachydactylus TR. Tavl. 4, fig. 104. Framv. mörk- bruna, stund. med otydlig, gulaktig fläck i diskfältet och gulvita strimmor i bakre delen av vingen, vid klyvningen en gulaktig bagformig flack, avbruten av en större svart punkt i sjalva klyvningsvinkeln. Fransarna med vit fläck i framkanten vid mitten, strax utanför klyvningen och i spetsen, i framflikens bakkant, i klyvningsvinkeln, 2 sådana i bakflikens bakkant. Även bakv. med några sådana fläc- kar. Fvl. 9-10 mm. — Sk., Bl. (6, 7). Larv blekgrön med mörkare ryggstrimma, blekbrunt huvud och stora vårtor med långa mörka borst och kortare vitaktiga hår; Jever på Lactuca muralis och Lampsana. 8. SlIkt. Alucita I. Panna platt eller något välvd med tilltryckta fjäll. An- tenner med förtjockad rotled. Palper smala, framåtsträckta eller något uppätböjda, med kort ändled. Framvingeflikar mycket smala och spetsiga, något bakatbdjda. Bakvinge- flikar. mycket smala, 3. fliken utan svart fjällfläck. Ribb- systemet mycket reducerat. I. framvingefliken genomlöpes av II, som ofta är ogrenad, stund. har tvenne korta grenar (II, och Il;) till framkanten; fig. 2 f. Artöversikt. I. I. framvingefliken utan mörka punkter i kanten. A. Större (fvl. 10—11 mm.). Hjässa och panna bruna; mellan anten- nerna en fin vit tvärlinje. 1. A. tetradactyla. Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 12 17 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. B. Mindre (fvl. 6—9 mm.). Hjässa och panna av framv:s vita färg. 2. A. malacodactyla. II. ı. framvingefliken i kanten med mörka punkter. Snövit, sidenglän- sande art. 3. À. pentadactyla. 1. A. tetradactyla L. Tavl. 4, fig. 105. Framv. gulvita med otydliga gulbruna strimmor, i framkanten mörkbruna; fli- karnas fransar vanl. utom i framflikens spets mörkbruna, någon gang blott fransspetsarna bruna, då även vingen i övrigt är ljusare (f. meristodactyla HOFM.). — Sk.—Dir. (6—8). Larv ljusgrå, starkt vitgrähärig, med svartaktiga tvärlinjer och värtor; längs fötterna en gul strimma; huvud gulbrunt; lever pa Pul- monaria och Thymus. 2. A. malacodactyla ZELL. Framv. gulvita, nästan utan teck- ning, i framkanten blott svagt brunaktiga; fransar vit- aktiga, endast i bakflikens bakkant svagt brunaktiga. — Sk. 3. A. pentadactyla L. Tavl. 4, fig. 106. Båda vingparen snö- vita, sidenglänsande med fina, strödda, svarta fjäll pa mitt- ribborna likasom i bakre framvingeflikens bakkant. Fvl. 15—16 mm. — s. Sv. (7, 8). Larv blekgrön med vita sidorygglinjer, gulaktigt huvud och brun- aktiga och vitaktiga stjärnformigt ställda hår på svarta vårtor; lever (övervintrande) på Convolvulus. 3. Fam. Mängflikade fjädermott. Orneodide. Fjärilar av 13—17 mm. vingbredd. Antenner tradfor- miga, kortcilierade. Palper stora, något uppåtböjda; mitt- leden bred, trekantig, starkt fjällbeklädd; ändleden smal, glatt och spetsig. Bipalper saknas. Sugrör väl utvecklat, spiral- rullat. Punktögon finnas. Ben ej förlängda. Båda vingparen äro nästan till roten kluvna i tre flikar, av vilka i sin tur den första är något mindre djupt kluven i två, den andra i tre flikar; vardera vingen synes således djupt kluven i 6 linjesmala, fiäderlika flikar. I framv. mynna I och II, i framkanten, 1. fliken genom- drages av IL, från vilken II, —II, utgå som korta grenar till WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 179 flikens framkant; i 2. fliken löper. II, i 3. Il, i 4. II, 1 5. IV, och i 6. IV, medan V saknas och a utlöper i vin- gens bakkant. Bakvingarnas 1.—5. flikar genomdragas av samma ribbor som i framv., medan 6. fliken genomlöpes av a. Bakvingen har hos ¢ 1 hallhake, hos @ 2. ‘Larverna dro vitaktiga utan teckning, nagot valvda med djupa ledgranser och tydlig sidokant. Huden ar forsedd med fina, spetsiga korn och bar sma borstvartor. Bukfotterna med hakkrans. Vara arter leva i skotten eller blommorna av Lonicera-arter. Pupporna aro korta och tjocka; vila inspunna pa marken. Fjärilarna flyga i skymningen; deras vingställning i vila synes av fig. 3. De övervintra. Fig. 3. Orneodes hexadactyla från buksidan; fotografi av levande exemplar. — Foto A. TULLGREN. Litteratur. H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens fjädermott. — K. V. A. Handl. 1859. | O. HOFMANN. Die Orneodiden des paläarktischen Gebietes. — Iris XI. E. Meyrick. Fam. Orneodidæ. — Genera insectorum. Bruxelles 1910. 1. Slkt. Orneodes LATER. Artöversikt. I. Palpändled kort, föga utskjutande ur mittledens fjäll. 1. O. dodecadactyla. II. Palpändled lang, nästan lika lang som mittleden. 2. O. hexadactyla. 180 Ie ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. O. dodecadactyla HB. Vingar blekt gulgrå; framv. med 2 breda, brungrå, vitkantade band, av vilka det yttre, sma- lare, i framkanten börjar med ett enstaka fjäll. Tvär- banden fortsätta nästan lika breda och tydliga över bakv. Vbr. 13—16 mm, — Sk. Larv rödaktigt gul, undertill vitaktig med gult, svartkantat huvud; ' lever i ansvällda unga skott av Lonicera xylosteum. O. hexadactyla L. Fig. 3. Vingar blekt gulgrå; framv. med 2 brungrå, gulaktigt kantade tvärband, av vilka det Bakv. utan tvär- yttre i framkanten börjar med en fläck. band. Vbr. 13—16 mm. — Sk.—Uppl. Larv gul med genomlysande mörk tarm; huvud och nacksköld mör- kare; lever i blommorna av Lonicera, i synnerhet L. periclymenum. Förklaring av tavlorna. Aphomia sociella ©’. Bay Galleria mellonella &. Crambus salinellus. 4. Crambus tristellus 2. margaritellus. 6. falsellus. pinellus. 8. myellus. » chrysonuchellus. Io. hortuellus. pratellus. 72. alienellus. ericellus. T4 pascuellus. Platytes cerussellus. 16. Platytes alpinellus. Chilo phragmitellus ©’. 18. Schoenobius forficellus ©. Homoeosoma sinuellum. 20 Plodia interpunçtella. Ephestia kuehniella. 22. Ephestia elutella. Ancylosis cinnamomella. 24. Pempelia ornatella. Hyphantidium terebrellum. 26. Euzophera pinguis. Zophodia convolutella. 28. Nyctegretis achatinella. Tavl. 2 Hypochalcia ahenella. 30. Catastia marginea auriciliella. Metriostola vacciniella. 32. Selagia argyrella. Salebria betula. 34. Salebria palumbella. semirubella sanguinella. 36. Nephopteryx hostilis. Polopeustis annulatella. 38. Dioryctria abietella, Phyeita spissicella. 40. Acrobasis Zelleri. Myelois cribrella. 42. Rhodophæa advenella. WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA 10. 181 43. Cryptoblabes bistriga. 44. Hypsopygia costalis. 45. Aglossa pinguinalis. 46. Pyralis farinalis. 47. Herculia glaucinalis. 45. Cledeobia angustalis. 49. Nymphula rivulalis. 50. Nymphula stagnata. AI: » nympheata. 52. Paraponyx stratiotata ©’. 53. Cataclysta lemnata. 54. Stenia punctalis. 55. Perinephele lancealis. 56. Psammotis pulveralis. Tavl. 3. 57. Eurrhypara urticata. 58. Scoparia centuriella. 59. Scoparia murana tuoniana. 60. » lætella. 61. » cratægella. 62. Orenaia alpestralis. 63. Syllepta ruralis. 64. Evergestis frumentalis. 65. Evergestis extimalis. 66. » straminalis. 67. Nomophila noctuella. 68. Phlyctænodes verticalis. 69. Phlyctænodes sticticalis. 70. Diasemia litterata. 71. Cynæda dentalis. 72. Titanio schrankiana. 73. Microstega pandalis. 74. Mesographe forficalis. 75. Pionea prunalis. 76. Pionea verbascalis. Gigs » lutealis. 78. » nebulalis Q. 70s gt» olivalis. 80. Pyrausta terrealis. 81. Pyrausta fuscalis. 82. » sambucalis, 83. » nubilalis. 84. » ærealis ©’. Tavl. 4. 85. Pyrausta cespitalis. 86. Pyrausta sanguinalis. 87. » porphyralis. 88. > falcatalis. 89. » purpuralis. 90. » aurata. 91. » nigrata. 92. » cingulata. 93- » albofascialis. 94. » hamalis. 95. » funebris. 96. Heliothela atralis. 97. Platyptilia rhododactyla. 98. Platyptilia pallidactyla. 99. » gonodactyla. 100. Amblyptilia acanthodactyla. 101. Stenoptilia pterodactyla. 102. Oxyptilus hieracii. 103. Pterophorus monodactylus. 104. Pselnophorus brachydactylus. 105. Alucita tetradactyla. 106. Alucita pentadactyla. Fig. 1—14 äro svagt förstorade (1: 1,1), fig. 15—56 i naturlig storlek, fig. 57—70 en obetydlighet förminskade, fig. 71—84 i naturlig storlek, fig. 85—106 starkare förstorade (1 : 1,3). Branchinecta och Polyartemia i Härjedalen. Av O. Lundblad. Till mitt förut i tidskriften! lämnade meddelande an- gående ovanstående båda kräftdjur ber jag härmed få foga följande anteckningar för att något fullständiga bilden av ar- ternas frekvens och uppträdande i Härjedalen. Under besök sistlidne augusti månad (8:de—16:de) vid Helagsfjallet med omkringliggande högplata i nordvästra Härje- dalen konstaterades Branchinecta paludosa såsom allmänt, eller t. o. m. mycket allmänt, förekommande litet varstädes bland fjällen. Den fanns i de allra flesta tjärnar, dock ej i vilka som helst. Tjärnarna voro alltid tämligen grunda (på sin höjd ett par decimeter), rätt små, aldrig sjölika, vattnet var klart och vegetationen minimal, nästan uteslutande be- stående av glesa Carex-stand. Bottnen var som oftast all- deles kal (således utan de här i fjällen så ofta förekommande, täta Amblystegium-mattorna) och utgjordes av gråaktig lera eller småsten och grus. Sa framt dessa betingelser voro uppfyllda, kunde man nästan vara säker på att finna djuren. I dylika tjärnar tog jag dem såväl norr, öster som söder om Helagsfjäll; förutom vid själva Helagshyddan (se bilden) i ett par tjärnar sydöst om Snusesjön cirka 980 m. ö. h. omedelbart invid Jämtlandsgränsen, i ett par tjärnar på Jel- gatsaives sydsluttning cirka 1045 m. ö. h., i tjärnar nordväst om Helagshyddan cirka 1025 m. ö. h. och på Östra Helags- 1 1914, pag. 159: Some new localities for Polyartemia Jorcipata FISCHER and Pranchinecta paludosa (O. F. MULL.) in Sweden. O. LUNDBLAD: BRANCHINECTA OCH POLYARTEMIA I HÄRJEDALEN. 183 skaftet samt slutligen söder om fjället pa spridda ställen av högplatån söder om sjöarna Vitvattn och Kroktjärn, här pa en medelhöjd av 1000 meter. Pä flera av dessa lokaler uppträdde arten i stim, räknande hundratals individer, vilka oavlätligt simmande jagade varandra. Exemplaren, såväl hannar som honor, voro mycket kraftigt utvecklade. Honorna buro talrika ägg, vilka voro mogna och vid konservering i sprit lossnade ur säcken. Hannarna, som äro störst, na Förf. fot. 9/g 1915. Liten, med Carex beväxt tjärn vid Helagshyddan. Fyndort för Branchi- necta. Höjd över havet cirka 1030 m. I bakgrunden Helagstjället. en längd av ända till 23 mm. Arten visar således alls inga degenerationstecken på denna sin sydligaste lokal hos oss. — De flesta exemplaren voro fullvuxna. Unga träffades högst få, detta i motsats till förhållandet i fjol en månad tidigare (jfr den citerade uppsatsen), då inga individ ännu voro riktigt färdigbildade. Pranchinecta förekom även i en tjärn belägen i passet mellan Stora och Lilla Axhögen (nära Mittäkläpp) på 1112 meters höjd över havet, den högst 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS5. belägna fyndorten i Härjedalen. Även här voro de stora och fullvuxna. Slutligen förtjänar också anmärkas fynd av Dranchznecta i en av Folotjarnarna,’ densamma i vilken förra året Polyar- femia hittades. Detta är rätt intressant, emedan härigenom sydgränsen för Dranchinecta i Sverige förskjutes ytterligare några mil söderut till 62° 43! N. Aven ur en annan synpunkt är lokalen av intresse. Den ligger nämligen ända nere i björkregionen på blott cirka 900 meters höjd. Temperaturen var i pölen + 17° C. kl. !/g3 e. m. den 16 augusti Säsom lektor EKMAN i brev upplyst mig om och som vidare fram- gar av hans arbete »Ostracoden aus den nordschwedischen Hochgebirgen»,? pag. 171 ovan jämte not, har han endast en enda gang funnit Branchinecta i björkregionen (vatten- temperaturen + 14,8 C. kl. 8 e. m.). Nämnas bor ocksa, att aven de exemplar, jag fann i nyssnamnda lilla, tidvis ratt starkt upphettade pöl, voro stora och kraftiga. Vad Polyartemia forcipata angar, så har jag ej mycket att tillägga. I Folotjärn, där den förra året togs, fanns den nu ej (kanske redan utgången för äret?), men däremot togs den i högre liggande” trakter, sa t. ex. i en liten tjärn en halv mil nordväst om Helagshyddan tillsamman med Pranchinecta. Vattentemperaturen var + 17° C. kl. 4e. m. Vidare i en tjärn pä sydsluttningen av Östra Helagsskaftet. Den synes föredraga liknande tjärnar som Pranchinecta, men förekommer nog sparsammare än denna. Äfven Polyartemia var nu full- växt och exemplaren ätskilligt större än de förra sommaren funna. Alla nu nämnda fyndorter ligga i regio alpina (utom Folotjärn). Ehuru flera andra, även i regio alpina liggande tjärnar på andra ställen i Härjedalen undersökts under den förflutna sommaren, ha dessa båda krustacéer ej där kunnat anträffas. Sa t. ex. synas de saknas i nordöstra Härjedalen. Där var däremot ofta Bythotrephes longimanus allmän; denna 1 Folo sammanhänger med /fölunge. Ej utsatta på Generalstabens karta (Ljusnedalsbladet, 1: 100,000), men belägna strax söder om Djupdals- bäcken vid Mittåkläpp och någon kilometer söder om Hågnvallen. 2 I Naturwissenschaftliche Untersuchungen. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr. AXEL HAMBERG. Bd. IV, Lief. 2. Stockholm 1908. O. LUNDBLAD: BRANCHINECTA OCH POLYARTEMIA I HÄRJEDALEN. 185 art ar ju dock ej pa langt nar sa nordlig eller fordrande i sitt uppträdande.! Visserligen hyser också nordöstra delen av landskapet en mängd i regio alpina uppskjutande fjäll, men dessa äro dock enstaka toppar eller höjdsträckningar och i varje fall isolerade från de mera sammanhängande, högre massiven västerut. 1 Så t. ex. förekom den i en liten, med rik vegetation beväxt, rätt grund tjärn i barrskogen vid Långå, Härjedalen (cirka 450 m. ö. h.). Tjär- nen upphettas starkt (+ 16? C. kl. 2 e. m.; mulet) och innehöll f. ö. ty- piska varmvattensdjur. Anteckningar om våra vattenhemi- pterer. Av O. Lundblad. Såsom ett litet bidrag till kännedomen om våra hemi- pterer, i första hand beträffande deras utbredning, må följande rader publiceras. Ehuru vår hemipterfauna, atminstone till vissa delar, särskilt vad angår heteroptererna, är ganska väl känd och varit så t. o. m. rätt länge, tack vare våra fram- stående hemipterkännare — varigenom kännedomen om vårt lands fauna på sin tid fick ett mycket stort försprång fram- för kringliggande länders — så har likväl på senare år hos oss icke mycket nytt kommit till vår kännedom om denna djurgrupp. Dock ha en hel del smärre bidrag influtit, vari- genom så småningom vår fauna riktats med flera nya arter, men de allra flesta av dessa bidrag hava avhandlat mera sydliga fyndorter, framför allt Skåne, Västergötland, Färön, Gotska Sandön etc. Från Stockholmstrakten föreligga dess- utom ett par uppgifter -— sa t. ex. inregistrerades i var fauna Hydrometra gracilenta HORV. därifrån. Fran trakter norr härom har dock ingenting nytt publicerats (förutom mina »Notiser» i en föregående årgäng av denna tidskrift), varför jag hoppas, att följande meddelande möjligen kan hava något intresse ur entomogeografisk synpunkt, isynnerhet som de nyssnämnda bidragen söder ifrån huvudsakligen röra land- faunan. Som mina uppgifter ingalunda grunda sig på syste- matiskt, utan blott på mera tillfälligtvis gjorda insamlingar, lämna de ingen fullständig bild av faunan tillhörande de be- handlade grupperna. Beträffande Uppland torde dock de allra flesta av där förekommande arter också vara iakttagna. Då O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 187 i det sista sammanfattande, ehuru nu rätt älderstigna arbetet över våra heteroptera hemipterer, nämligen O. M. REUTER’S utmärkta och ännu alltjämt anlitade och lika användbara bok, många av utbredningsuppgifterna grunda sig på ofta mycket gamla meddelanden, så har jag ej trott det vara olämpligt, utan tvärtom, efter vad jag hoppas, till någon nytta att med- taga alla anträffade arter, även om åtskilliga av dem redan förut finnas anförda. Detta så mycket mera, som uppgifterna ofta, som nämnt, äro av äldre datum och väl kunna behöva granskas ånyo. Och ej nog härmed: faunan genomgår även förändringar. Här nedan anföras fynd huvudsakligen fran norra hälften av Uppland, från Gästrikland och från Härjedalen. Grupp I. Hydrocorisæ. Fam. Corixidæ. Micronecta KIRKALDY. M. minutissima L. — Såväl utbredningen av denna art hos oss som ocksa dess levnadssätt och upptradande torde vara föga kända. Arten är en utpräglad sjöform. Frän Tyskland finnes dock uppgift om att den också vistas i floder och bäckar; detta förekom- mer även i vårt land rätt ofta, ehuru arten ej når någon rikare utveckling på dylika lokaler. Vid stränderna av leriga åar har jag flera gånger funnit den i Uppland (se nedan). Den träffas ej gärna i smärre vattendrag, utan bebor strandbältet i sjöarna, vare sig vattnet är grumligt eller klart, vanligen där vegetationen är riklig, eller kanske rättare innanför at den rika växtligheten av säv, vass Micronecta minutissima L. r ac N Es: en och nate. Kanske föredrager den lösare botten, men den skyr dock tre starkt kitiniserade dorsal- 3 : sköldarna skimra igenom. ingalunda stengrund, såsom bevisas 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. t. ex. av dess nedan anförda uppträdande i Vikarsjön liksom troligen även i många andra av våra norrländska sjöars sterila litorala områden. Också i Mälaren har jag ofta observerat den bland sten. Om man lyfter upp en större sådan, finner man de små djuren, som bruka sitta därunder, hastigt kila ut at alla håll. I de flesta fall uppehåller den sig dock på mjuk botten. Här må anföras några iakttagelser från Mälaren, där jag oftast haft tillfälle att traffa på djuret. Om man en varm solskensdag på våren, t. ex. i slutet av maj, när vattnet är uppvärmt, försiktigt närmar sig den långgrunda stranden, skall man, om lyckan är god, få se stora svärmar av Micronecta-larver, somliga sittande stilla pa bottnen, andra livligt kringsimmande. Vid minsta oförsiktiga rörelse skrämmer man dem lätt, och de fly då utåt mot dju- pare vatten, men komma snart upp'igen. Djuren leva, som nämnt, sällskapligt, ofta i rent av otroliga mängder. Som exempel härpå vill jag nämna en enkel beräkning från den 22 maj 1911, enligt vilken ungefär 500 exemplar funnos per kvadratmeter. Det var rätt stora sträckor av bottnen, som hyste så täta skaror av dessa små djur. Men icke alltid ser man dem i sådana massor, även om de finnas på platsen. Vid kyligare och mulen väderlek befolka de nämligen ej gärna det allra översta vattenskiktet, utan synas med för- kärlek gå något litet djupare ned. Så t. ex. voro de följande dag (3/5), då himlen var mycket mulen, så gott som för- svunna från stranden, och man såg endast till dem, när de kommo upp för att förnya sitt förråd av luft. Naturligtvis aro dessa larver ej häller lika allmänna varje ar och pa varje plats. Langre fram pa sommaren är arten icke sa talrik som pa våren, och det vill synas, som om en synnerligen stor procent av larverna gar förlorad. Manga exemplar ha val da dött, eller möjligen dukat under for fiender.'. Angående utvecklingen ma nämnas, att mot mitten av juni 1913 voro de flesta av de tidigare samma var iakttagna larverna utbil- dade till imagines, ehuru dock ännu ratt talrika ungar syntes. 1 Jfr vad MUCHARDT säger om Hebrus pusillus i Ent. tidskrift 1906, p. 127. Aven denna art förhåller sig pa liknande sätt. Likaså Mesovelia furcata (se nedan). O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 189 Ej sällan har jag iakttagit ett mycket fint, men dock fullt märkbart, sirpande ljud, som höres, där djuret före- kommer i mängd. | Fyndorter. Uppland: Mälaren, flera ställen. Halmsjön, Lunda socken. Pa senare stället ymnigt förekommande. Hagaan vid Uppsala. Fyrisån samt dess tillflöden. Alsta- sjön, Nysätra socken. — Gästrikland: Vid banken i Gävle hamn. Flera exemplar i brackvatten bland nate. Testeboan vid - Gävle och Strömsbro. Hillesjön, Hille socken, varest larver iakttogos i stora skaror bland vid stranden flytande gammal vass !5/6 1915. Valsjön, Valbo socken. Öjaren, Högbo socken. Trösken vid Upplandsgränsen. — Västman- land: Sagans utflöde i Oxfjärden. — Hälsingland: Varpen vid Bollnäs. — Härjedalen: Linsällsjön, Linsälls socken (sandstrandsjö, nästan utan vegetation). Ljusnans vattenom- rade, t. ex. Ransjön, Linsälls socken, och Vıkarsjön, Hede socken. I den senare samlades i juli 1913 imagines i det klara strandvattnet. Bottnen var här stenig och utan vege- tation. Vikarsjön är, sa vitt jag känner, en av de nordligaste lokalerna i Sverige. Arten är även känd från Ljungans om- råde (TRYBOM 1885). Cymatia FLOR. C. coleoptrata FABR. — En mera sydlig och i Svealand rätt sällsynt art. Fyndorter. Uppland: Uppsalatrakten pa ett par ställen, t. ex. 1 Fyrisans 6versvamningsomrade bland gras vid Ultuna. Garnsviken vid Sigtuna. Branshammarsjön, Alsike-Vassunda socknar. Lydingesjön, Stavby socken. Svartsjön, Odensala socken. Den sistnämnda sjön är intressant genom sin yppiga vegetation, i mycket påminnande om Täkerns. Sjön är också mycket grund. Cymata förekom i otroliga mängder. Det- samma är förhållandet i vissa delar av Tåkern. — Västman- land: Sagån nära dess utlopp i Oxfjärden. Från andra trak- ter av landskapet har jag sett exemplar. — Gästrikland: Vid banken i Gävle hamn togs '/7 1915 ett exemplar i brack- vatten bland nate. Detta är nordligaste kända lokal hos oss. 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. C. bonsdorffi SAULB. — I regel sällsynt, liksom fôre- gående, eller åtminstone sparsamt förekommande. Den uppe- håller sig stundom i svagt rinnande vatten. Gär långt mot norr. Fyndorter. Uppland: Några exemplar från en pöl med torvbotten vid Skogshyddan, Uppsala. Liten bäck nära Hov- gården, Rasbo socken. Svartsjön, Odensala socken, här mycket vanlig. — Västmanland: Härifrån exemplar sedda. — Dalarna: I en back 1 Leksandstrakten rätt talrik. — Gästrikland: Vanlig i en skogstjärn nära Furuvik: Ett exemplar taget i en vid havet belägen, men därifrån avstängd pöl vid Norrlandet, Gävle. Vatten nästan alldeles sött. — Härjedalen: Tjärn mellan Hedeviken och Vemdalen, Vem- dalens socken. Flöttjärn nära Lunnäset, Hede socken. Corixa GEOFFR. Subgenus Callicorixa BUCH. C. preusta FIEB. — Allman nästan överallt. Den gar långt at norr och högt upp i fjällen, dar den ar den van- ligaste corixiden.! Fyndorter. Uppland: Uppsalatrakten. Har tagen pa vin- tern i december under 8 cm. tjock is.” — Västmanland: Härifrån exemplar sedda. — Hälsingland: Bollnastrakten. — Bohuslän: Förekommer anda ut i yttersta havsbandet i små gölar med bräckt vatten. — Gästrikland: Furuvik, Trösken. — Härjedalen: Talrik pa flera ställen i Vemdalens och Hede socknar, där den är tagen i regio subalpina på Oxsjövålen och Sonfjallet samt Särvfjallen. Vid Helagsfjäll, Storsjö socken, träffas den mycket ofta i tjärnar i regio alpina. Subgenus Corixa GEOFFR. C. hellenst SAHLB. — Arten lever i sakta rinnande vatten, vid Uppsala vanligtvis i små, ofta leriga rännilar, där den 1 Vad som här säges om fjällen gäller, såsom framgår av vad som nämndes i början av uppsatsen, endast Härjedalen. ? Corixa-arterna övervintra i vatten. O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. IgI uppehåller sig i den sparsamma vegetationen. Den är på de flesta ställen sannolikt rätt sällsynt. Fyndorter. Uppland: Liten bäck vid Hovgården, Rasbo socken. Librobäck vid Börjevägen, Uppsala, flera exemplar av båda könen i april 1915. Hagaan vid Kvarnbo, Bond- kyrko socken. C. sahlbergi FIEB. — Denna är i Uppland en av de van- ligare, kanske den allra vanligaste Corixa-arten. Hur långt den går mot norr är ej med säkerhet känt, men troligtvis uppnår den rätt höga breddgrader. Fyndorter. Uppland: Litet varstädes. — Bohuslän: Exemplar sedda härifrån. — Gästrikland: Allmän omkring Gävle. “€. linnet FIEB. — Rätt spridd, men icke på långt när så allmän som föregående art. Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala förekommer den flerstädes. Lydingesjön, Stavby socken. — Västmanland: Exemplar härifrån sedda. — Gästrikland: Sjön Trösken vid Upplandsgränsen, den nordligaste fyndorten för arten hos oss. C. distincta FIEB. (Syn. C. vernicosa WALLENGREN). — Pä de flesta undersökta ställen sällsynt. Byadoriess Uppland) 1 & vid Uppsla, — Dalarna: 1 2 i Leksandstrakten. — Härjedalen: 1 d (ovanligt litet exemplar) är funnen vid Ortholmen, Hede socken, i en liten tjärn i barrskogen. Detta torde vara den nordligast kända, säkra fyndorten hos oss. C. striata L. -— En allmän och långt åt norr gående art. Fyndorter. Uppland: Vid Uppsala och i Mälaren är den synnerligen allman och tävlar i detta avseende med €: sahl- bergi och preusta. Branshammarsjön, Alsike-Vassunda sock- nar. Svartsjön, Odensala socken. — Gästrikland: Kärr vid Gävle. I Testeboan vid Strömsbro. C. moesta FIEB. -— Arten är förut blott känd från Skåne. Fyndorter. Uppland: Vid Uppsala har jag tagit flera 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. exemplar, men arten hör där till de sällsyntare inom släktet. — Halland och Bohuslän: Exemplar sedda härifrån. C. limitata FIEB. — Förut känd fran Skane, Smaland och Stockholm. Fyndorter. Uppland: Flera exemplar av bada könen fan- gade vid Uppsala, men arten forekommer dar mycket sparsamt. C. semistriata FIEB. — Vidsträckt utbredning 1 Sverige. Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala ar den ingen sall- synthet; traffas ofta vintern igenom under is. —- Vastman- land: Exemplar sedda härifrån. — Gästrikland: Flera exem- plar av båda könen tagna i kärr i närheten av Gävle. — Härjedalen: Arten är en av dem, som gå högt upp i fjällen. Jag har tagit den i tjärnar på Oxsjövälen, Vemdalens socken; på Särvfjällen, Hede socken; på södra Sonfjället, Linsälls socken. Tjärnarna voro a alla dessa lokaler belägna i regio subalpina. C. fabricii FIEB. — Sannolikt en mera sydlig form. Dess utbredning är dock ännu helt obetydligt känd. Fyndort. Uppland: Ett exemplar är funnet vid Uppsala. C. fossarum LEACH. — Tämligen allmän, åtminstone upp genom Svealand. Fyndorter. Uppland: Vanlig på flera ställen vid Uppsala i små stillastående vattensamlingar. Vid Gamla Uppsala fun- nen i en liten, långsamt rinnande bäck. — Gästrikland: PC funna i Björkeån, Hille socken. — Hälsingland: Jag vill erinra mig ha sett exemplar härifrån. — Dalarna: Några exemplar tagna vid Leksand: — Härjedalen: ¢ och 2 funna vid kyrkbyn, Lillhärrdals socken.! Subgenus Arctocorixa WALLENGR.” A. carinata SAHLB. — Arten visar en ratt egendomlig utbredning, i det den förekommer på västkusten och i Norr- ! Arten har typiskt 6 gula tvärstrimmor på prothorax. Den ovan nämnda honan från Härjedalen har 7 strimmor. ? WALLENGREN skrev Arctocorisa (Entomolog. tidskrift 1894). Han följer härvid FIEBER och ansluter sig till AMYOT & AUDINET-SERVILLE O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. "193 land, men saknas på mellanliggande område, så vitt man hittills känner. Säkerligen finnes den även på Sverives ostkust. Fyndorter. Bohuslän: Pa Blabarsholmen vid Kristine- bergs zoologiska station togos i juni I911 några exemplar i svagt bräckt vatten. — Härjedalen: Tjärn vid Ortholmen, Hede socken. Lunsjön, Storstalltjärn och pöl vid Långå skans, samma socken. — De bohuslänska exemplaren äro mindre än de härjedalska. Subgenus Macrocorixa THOMS. M. geofroyi LEACH. — Sällsynt, men spridd långt mot norr. Fyndort. Uppland: Ett par exemplar äro funna vid Uppsala i lergrop vid Ekeby tegelbruk samt i kärr vid Skogs- hyddan. Fam. Notonectidæ. Notonecta L. N. glauca. — Allmän. Gär längt mot norr. Fyndorter. Uppland: Vanlig överallt. — Gästrikland: Gavletrakten. — Härjedalen: Vemdalen. N. lutea MÜLL. — Huru långt arten går mot norr torde ej vara med visshet känt, ej häller dess förhållande till före- gaende art. Dock känd från Lappmarken i Ryssland vid 66” n. br. (SAHLBERG). Fyndorter. Uppland: Ej sällsynt i Uppsalatrakten. — Harjedalen: Talrik i en liten tjärn i Vemdalens socken vid Floda. Fam. Nepidæ. Nepa L. N. cinerea L. — I Svealand vanlig pa lämpliga lokaler. Utbredningen mot norr mycket litet utredd. (Histoire naturelle etc.), vilka visat, att det »rätteligen» bör skrivas Corzsa, ej Corixa. Då emellertid det senare skrivsättet vunnit burskap och tillika ar det äldsta, böra vi bibehålla detta och 1 överensstämmelse därmed an- vända motsvarande stavning för resp. subgenera. För ernående av full konsekvens härvidlag är därför nödigt ändra Åvrctocorisa till Arctocorixa. Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 1 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Grupp II. Geocorisæ. Fam. Gerrididæ. Gerris FABR. Subgenus Limnoporus STÅL. L. rufoscutellatus LATR. — Går langt mot norr, men nordgränsen ej fastställd. Fyndorter. Uppland: Allmän överallt, liksom i hela Svealand och Götaland. — Dalarna: Ej sällsynt vid Leksand. Subgenus Hygrotrechus STÅL. FH. najas DE GEER. — Förekommer oftast på lugnt fly- tande åar och bäckar. Åtminstone norrut sällsynt. Fyndorter. Östergötland: Några helt vinglösa exem- plar togos vid sjön Stora Fjätmun, Röks socken, i en liten beskuggad skogsbäck med rik vegetation. — Gästrikland: Ovingade exemplar av båda könen (honorna bärande han- narna på ryggen) togos i Jädraån, Högbo socken, i juni 1915. Honorna voro starkt utspända av ägg, så att den gulvita bindehuden mellan rygg och buk syntes på långt håll som ett vitt band. Subgenus Limnotrechus STÅL. L. thoracicus SCHUMM. — Enligt REUTER synes arten med säkerhet vara känd blott från Bohuslän. Fyndort. Gästrikland: En vingad hanne togs i Jädraän, Högbo socken, i juni 1015. L. asperus FIEB. — Denna art är mycket allmännare än den föregående och går troligen längre mot norden. Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala äro några exem- plar tagna, såväl vingade som ovingade. Bäck i Rasbo socken. — Härjedalen: 1 ovingad © i Källsjön, Hede socken. I ovingad ¢ i Storstalltjärn, samma socken. 1 ovingad Pi regio alpina på Henvälen, Vemdalens socken. Vingade dd O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 195 samt I vingad ® på södra Sonfjället i regio subalpina, Lin- sälls socken. 1 ovingad Q samt vingade och 1 ovingad ¢ i regio subalpina vid Malmagen, Tännäs socken. Som synes, gar arten högt upp pa vara fjäll och ar at- minstone i Härjedalen ej sällsynt i bjorkskogen. Har aro hannarna vanligen vingade och honorna ovingade. Hos flera hannar, bade fran Sonfjallet och Malmagen, voro hemielytra vita eller ljusgula mellan de bruna nerverna. L. lacustris L. — Arten ar allman och nar en vidsträckt utbredning. Fyndorter. Uppland: Vanlig överallt. — Gästrikland: Vanlig överallt. — Härjedalen: Aven här ganska allman. L. odontogaster ZETT. — Likaledes allmän och långt framträngande mot norden. Fyndorter. Uppland och Gästrikland: Allmän överallt. — Härjedalen: Allmän. Här är den ofta längvingad. De flesta Gerris-arter äro som bekant dimorfa, med en makropter och en brachypter form. Under det att en del redan i tätt sydliga trakter vanligen äro kortvingade — såsom t. ex. najas hos oss — uppvisa andra detta förhällande först pä mera nordliga lokaler, medan de däremot i södra Sverige äro läng- vingade. Detta senare är sannolikt fallet med odontogaster, som enligt REUTER oftast lär ha korta vingar i Lappland. En närmare utredning härav, baserad på stort material, vore dock önskvärd. Så synes asperus förhålla sig på ett något olika sätt i fjällen, i det hannarna vanligen äro vingade, ho- norna ovingade (se ovan). L. argentatus SCHUMM. — REUTER nämner arten som sällsynt och anför den endast frän Östergötland och Stock- holm. Jag har funnit den vara vanlig och vitt utbredd i Uppland. Fyndorter. Uppland: Talrik i Mälarens många vikar. Alstasjön, Nysätra socken. Trehörningen, Fundbo socken. Håga-ån och Fyrisån. Lydingesjön, Stavby socken. Halm- sjön, Lunda socken (ytterst talrik). — Västmanland: Sagån vid utloppet i Oxfjärden. 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS. Velia LATR. V. currens FABR. — En uteslutande sydlig form. Fyndort. Västergötland: 1906 iakttog jag pa Kinne- kulle en mängd ovingade exemplar av arten. Djuren uppe- höllo sig i en liten inne i skogen belägen, starkt beskuggad bäck, där de än läto sig föras bort ett stycke med strömmen, än hastigt löpte fram mot densamma. De uppträdde rätt talrikt tillsamman. Vattnet var svagt porlande. Microvelia WESTW. MW, pygmea Dur. — Att denna lilla art i södra och mellersta Sverige ingalunda är så sällsynt som man frestas Fig. 2. Microvelia pygmæa Dur. Fig. 3. Microvelia pygmæa Dur. Vänster täckvinge med 6 större, Ovingad o med antennerna be- silvervita fläckar, av vilka den stående av 3 leder. största genomdrages av ett mörkt ; streck. tro på grund av litteraturen (där den angives endast från Lund, Ringsjön och Västergötland) ar alldeles otvivelaktigt. Tvärtom synes den förekomma talrikt nästan överallt på gynnsamma lokaler. Om utvecklingen vet man föga; iakttagelser från Tyskland tyckas tyda på, att där förekomma åtminstone två generationer per år. I mellersta Uppland träffar man fullvuxna individer från början av april till slutet av september, kanske längre. Troligen övervintrar den som imago. En larv har jag sett vid Gamla Uppsala den 1 sept. 1913. Ehuru jag fångat och undersökt en stor mängd exem- plar, har jag likväl ej förrän på sista tiden funnit annat än ovingade. Den 73/5 i ar tog jag dock i ett litet kärr vid O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 197 Sigtuna ett individ med långa, membranförsedda hemielytra. REUTER i sin fauna av 1882 nämner intet om frekvensen av makropterformen hos oss, men JENSEN-HAARUP framhåller, att »Den vingede Form er meget sjelden i det nordlige Europa», och KUHLGATZ säger beträffande tyska förhållanden: »Geflugelte Imagines seltener als flugellose». Till REUTERS skildring av färgteckningen kan fogas, att även membranen kan vara försedd med vit fläck, såsom fallet var med mitt exemplar (fig. 2). Fläckarnas antal varierar således mellan 5 och 6 (jfr aven KUIILGATZ). Ett exemplar av denna art visar en anomali i antenn- byggnaden. Antennerna äro namligen endast 3-ledade (fig. 3). Det fångades vid Gamla Uppsala. Fyndorter. Uppland: Ailmän i Uppsalatrakten. Brans- hammarsjön i Alsike-Vassunda socknar. Trehörningen, Fundbo socken: Lydingesjön, Stavby socken. Halmsjön, Lunda socken. Sigtuna. — Östergötland: Stora Fjätmun, : Röks socken. — Gästrikland: Trösken vid Furuvik. Ett skogs- kärr strax söder om Ojaren, Högbo socken. — Härjedalen: Ett kortvingat exemplar togs den 15 juli 1915 i en tjärn vid Hedeviken, Hede socken, vilket är den nordligaste trakt, varifrån djuret är bekant i Sverige. Mesovelia MULS. & REY. M. furcata MULS. & REY. — Nagra biologiska iakttagel- ser över denna art i Skofjärden, anstallda förra året, må här meddelas. I juni och juli månader iakttogos talrika små larver, uppehällande sig bland Potamogeton natans och Folygonum amphibıum, på vilkas flytblad de bruka vila ut. De voro ytterst livliga och kilade undan med stor snabbhet, om de oroades. Då jag den 14 augusti återkom till platsen, visade sig de flesta vara fullvuxna, alla tillhörande den kortvingade formen. Här gäller detsamma, som förut sagts om Micronecta, nämligen att djuret som imago är mycket sparsammare än som larv. Larverna träffades i stora svärmar löpande om- kring hit och dit på vattenytan och voro till ytterlighet 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. allmänna. Av imagines kunde jag däremot först efter ät- skilligt sökande få ihop ett 20-tal exemplar. På tal om levnadssättet säger KUHLGATZ om denna art: »Die Beine offenbar ausser zum Kriechen und Gehen auch zum Schwimmen geeignet». Här skulle således det unika förhållandet föreligga, att en till Geocorzse hörande hemipter skulle kunna simma under vattnet! Redan av denna or- sak låter påståendet något osannolikt och är i alla händelser värt att närmare tagas i betraktande. Nu finnas visserligen en del arter av gruppen, om vilka man vet, att de ibland krypa ner i vattnet. Så t. ex. anför WESENBERG-LUND i sitt nyligen utkomna, stora arbete (pag. 104): » Velierne horer endvidere til de meget faa Hydrometrider, der foruden at Igbe paa Overfladen tillige er i Stand til at bevege sig i Vandet. Ikke sjældent dykker de ned og svommer af Sted med Ryggen opad, men kryber dog langt hyppigere med Bugen opad henunder Vandspejlet, helt indhyllede i et Luft- lag». Längre fram i samma arbete star (pag. 467): »Saalænge Haarbeklædningen er i god Orden, er flere af disse Former, særlig Gerris og Limnobates,‘ i den Grad sikrede, at de overhovedet ikke kan komme ned under Vandspejlet; andre derimod kan dette, men kun idet de kryber ned fra faste Genstande; i saa Fald lober de som oftest om paa Over- fladehindens Underside (Vela) eller paa Vandplanter; kun en enkelt Form (Rhagovelia)” viser Tilpasning til Svomning». Av de till gruppen Geocoris@ hörande arterna, vilka alla pa svenska kunna kallas »vattenlöpare», leva således våra arter normalt ovan vattnet, och det är för de flesta en rent meka- nisk omöjlighet att dyka ner i vattnet, beroende på den täta filt av vattenskyende hår, som betäcker kroppen.” Varken en Hydrometra, en Gerris eller en Microvelia är i stånd där- till. En Gerris, som av olyckshändelse råkat i den fatala belägenheten att fä vatten i behäringen och blivit nersköljd under ytan, har ju ytterst svårt att reda sig och hart när omöjligt att komma på rätt köl igen. Visserligen kan den 1 Här = Hydrometra. 2 Rhagovelia är nordamerikansk. 3 Möjligen äger även oljeavsöndring rum, såsom hos vissa andra vatteninsekter, varigenom kroppen ej låter sig vätas av vatten, ©. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 199 långsamt förflytta sig under vatten genom slag av mellan- och bakbenen, men rörelserna ske tungt och ovigt, och det synes tydligt, att djuret är främmande för situationen. Hur det förhåller sig med Mesovelia i berörda hänseende synes vara alldeles okänt. KUHLGATZ' anförande får närmast betraktas som en utan grund framkastad hypotes. Den är för övrigt alldeles oriktig. Så vitt jag kunnat finna, gå djuren aldrig frivilligt ner i vattnet och kunna ej alls simma. Då t. ex. vid infangandet en del av djuren kommo under vatten, fingo de håren i oordning och blevo våta. Liksom Gerris, ehuru mycket sämre än denna, kunde de visserligen genom artag förflytta sig någon centimeter genom vattnet, men om simning i egentlig mening kan ingalunda bli tal. Det går mycket långsamt och otympligt, och djuren kunna sedan ej vidare taga sig upp till ytan igen utan sjunka till bottnen. De röra benen endast i avsikt att fortast möjligt få fast mark under fötterna igen. Troligt är, att dessa exemplar, över- lämnade ät sitt öde, varit tillspillogivna, om ej tillfalle givits dem att efter ett i vattnet befintligt fast föremäl, t. ex. en växtstjälk, åter praktisera sig upp till ytan. Jag har även närmare undersökt Mesovelia i akvarium och har haft rik tillgång till exemplar. Försöker man trycka ner ett djur under vattenytan, visar detta sig vara nästan omöjligt. Hela djuret är inhöljt i en stor luftblåsa; särskilt är luften riklig på undersidan i dess behåring. Har man väl fått djuret under vattenytan, skjuter det strax upp igen, bryter vattenhinnan och kommer att ligga torrt ovanpå den- samma, så framt ej försöket gjorts så våldsamt och oförsik- tigt, att håren kommit i olag. Det är således tydligt att djuret ej kan simma, men jag vill ingalunda neka till att det möjligen kan krypa ner längs en växtstjälk, ehuru jag dock ej iakttagit detta. Om parningen har jag ej sett några uppgifter. Jag har iakttagit den i slutet av augusti. Härvid sitter hannen, som är mindre, mörkare och mera långsträckt än honan, upp- krupen på honans rygg, såsom ju brukar vara fallet hos vattenlöparna. De hanliga genitalsegmenten äro under kopula- tionen böjda något till höger. Sannolikt övervintrar den be- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ 15. fruktade honan bland avfall pa stränderna. Blott en gene- ration kommer till utveckling per ar. Fyndorter. O. M. REUTER upptager ej denna art fran Sverive. Så vitt jag har mig bekant, anföres fynd av den- samma från vårt land första gången av G. VON HACKWITZ i Entomolog'sk tidskrift 1910, pag. 243. Uppgiften gäller Västergötland, där den hittades talrik vid Källstorp i vege- tationsrika sjövikar (ovingade exemplar). Uppland: Vanlig a ett litet område i Skofjärden (Mälaren) utmed Vassunda socken. Den ??/& 1915 voro larver mycket allmänna i Svartsjön, Odensala socken. Likaså (samma dag) i Halmsjon, Lunda socken, där de i tusental sprungo på vid stranden flytande vass. Konstaterandet av dessa nordliga förekomster är ej utan sitt intresse, om vi betänka, att arten så vitt känt egentligen tillhör södra och mellersta Europa. Från Finland har den dock länge varit känd !, fran Danmark däremot först på allra sista tiden. Fam. Hebridæ. Hebrus CURT. H. ruficeps THOMS. — Hebriderna gälla för att vara: sällsynta arter. De äro ej häller de vanligaste bland våra hemipterer. Men det är nog med dessa, som med så många andra av våra smärre artropoder, att de länge genom sin litenhet undandragit sig uppmärksamheten och att man på grund härav vet så litet angående deras utbredning. Helt visst är det ännu för blott ett fåtal arter, som man funnit den verkliga nordgränsen (jfr ovan angående t. ex. Mecrovelza). Fyndorter. Uppland: Denna förut från Skåne och Öland kända art finnes också i Uppland. REUTER uppgiver den som förekommande i Sphagnum-tuvor. Vid Gamla Uppsala fann jag den °°, 1914 några exemplar. Dessa uppehöllo sig dock bland Lemna i en liten damm, dar de sprungo omkring på vattenytan tillsamman med Microvelia. Samtliga voro 1 Då den där går så långt norrut som till Idensalmi, hava vi i Sve- rige sannolikt att vänta ännu nordligare fyndorter än Mälaren och de övriga ovan anförda. ©. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 201 kortvingade exemplar. Ett kortvingat individ togs den ?? 4 ‘1915 bland Amödlystegium i ett skogskarr nära Vissjön, Ven- dels socken. — Härjedalen: Ett kortvingat exemplar togs 1 Lillhärrdal nara kyrkbyn i mossan vid stranden av en liten skogsbäck. Litteratur. AMYOT & AUDINET-SERVILLE. Histoire naturelle des Insectes Hémiptères. Paris 1843. Hackwirz, G. von. Entomologiska anteckningar. Entomol. tid- skrift. Uppsala 1910. JENSEN-HAARUP, A. C. Teger. Danmarks Fauna 12. Koben- : havn 1912. KUHLGA1Z, TH. Ahynchota. Die Süsswasserfauna Deutschlands. 7. Jena 1900. LUNDBLAD O. Nya lokaler för insekter. Entomol. tidskrift. Upp- sala ıgrı. —— Notiser angående Hemiptera. Ibid. 1912. REUTER, ©. M. Finlands och den skandinaviska halföns Hemzp- tera Heteroptera. Ibid. Stockholm. Separat 1882. SAHLBERG, JOHN. Synopsis Amphibicorisarum et Hydrocorisarum Fenniz. Notiser ur Sällskapets Pro Fauna et Flora Fennica Förhandlingar. Fjortonde häftet. Ny serie, elfte häftet. Helsingfors 1875. TryBoM, FiLip. Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt timmer och bland affall från sådant. Entomol. tidskrift. Stockholm 1885. WALLENGREN, H. D. J. Revision af släktet Corisa Latr. be- träffande dess skandinaviska arter. Ibid. 1804. WESENBERG-LUND, C. Insektlivet i ferske Vande. Kjobenhavn 1915. Bidrag till kännedomen om den svenska skalbaggfaunan. Av Anton Jansson. I nedanstående uppsats äro sammanförda anteckningar över fynd av coleoptera gjorda av mig under ferie- och se- mesterresor i skilda delar av Sverige och särskilt under exkur- sioner i min födelseprovins Nerike, ett landskap, som varit ofullständigt undersökt i coleopterologiskt hänseende men som rymmer så mycket av intresse i insektgeografiskt avseende, att det nog förtjänar sina särskilda kapitel. Anteckningarna äro gjorda som tillägg till GRILLS Förteckning över Skan- dinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera och om- fatta lokaluppgifter dels för ett antal för Sverige nya arter, dels för redan förut som svenska kända sällsyntare arter. Dessa bidrag till kännedomen om den svenska skalbaggfaunan utökas med en del fynd av coleoptera, vilka gjorts av andra coleopterologer, vilkas samlingar jag haft tillfälle se. Mera kritiska arter ha varit underställda herr EDM. REITTERS i Paskau granskning. Fam. Carabidæ. Nebria brevicollis FABR.: Gottland, vid Visby och Etelhem. Dyschirius thoracicus FABR.: Gottland, Klintehamn. » politus DEJ.: Närke, Östra Mark i Almby socken. D. eneus DEJ.: Gottland, Etelhem. Panageus crux major L.: Gottland, Etelhem. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 203 Cymindis angularıs GYLL.: Närke, kalktrakterna vid La- torp i Tysslinge socken samt Valön i Stora Hjälmaren. Lebia cyanocephala L.: Närke, Örebrotrakten, endast I ex. anträffat under mer än 20-årigt samlande. Odacantha melanura L. Herr EMIL SANDINS förmodan i Entomologisk Tidskrift, att detta vackra djur har en vidsträcktare förekomst i Sverige. än äldre uppgifter angifva, kan jag bestyrka, i det jag anträffat Odacantha så val i Östergötland vid sjön Tåkern som i Närke flerstädes vid Hjälmaren, dock endast Stora Hjälmaren, såsom vid Björk- sundet och på Valön. Dromius marginellus FABR.: Närke, Halsbergs socken (KALEB JANSSON). D. linearis OL.: Gottland, Visby vid Snäckgärdet. Trechus discus FABR.: Antraffades flera år i sträck lokalt talrik i Örebrotrakten, särskilt på de sanka genom Hjälmar- sänkningen nyvunna ängarna kring Hemfjärden, men har på senare år ej återfunnits. T. yivularis GYLL.: Förekommer i Närke dels pa ett litet område i Markkärret i Almby socken, dels vid Svartåns utlopp i Hemfjärden. I Markkärret, en skarpt avskild forma- tion med — såsom dessa anteckningar giva en antydan om — rik och intressant skalbaggfauna och rikt lägre djurliv för övrigt, lever arten djupt ned i mossan, som kantar en liten skogstjärn. På den senare lokalen träffas den under nedfallna löv vid den buskklädda stranden av en vik. Bembidium quadriguttatum FABR.: Gottland, Åkelösa myr. DB. quatuordecimstriatum THOMS.: Närke, Alnangarna vid Örebro. B. Schüppelii DEJ. Denna nordligare art som WÄNGDAHL förut. funnit i Hammar i Närke, har jag anträffat vid Svartåns utlopp i Hjälmaren. Licinus depressus PAYK.: Gottland, i trakten av Visby. Amara patricia DUFT.: Gottland, Visbytrakten. A. municipalis DUFT.: Småland, Virserums socken, och Närke flerstädes kring Örebro och även i staden, i träd- gardar. A. fumelica ZIMM.: Närke, Östra Mark i Almby socken. A. ovata FABR.: Närke, I ex. i Örebrotrakten. 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15. A. montivaga STURM. Av denna lättskilda, praktfullt mörkt grön-kimrande art fann jag i juni månad 1904 I ex. söder om Örebro. Ny för Sverige. Känd bland annat från Tyskland och flera lokaler i Finland. A. convexior STEPH.: Småland, Virserums socken, och Södermanland, Fiskeboda i Julita socken. A. curta DEJ.: Gottland, 2 ex. i trakten av Visby: Calathus piceus MARSH.: Skane i Kulla-Gunnarstorps- parken. Synuchus nivalis PANZ.: Gottland, Visby i Palissaderna. Anchomenus ruficornis FABR.: Gottland, Visby. A. parumpunctatus FABR.: Gottland. A. quadripunctatus DE GEER: Gottland, I ex. vid Visby. A. dorsalis PONT.: Gottland, Etelhem. Harpalus rubripes DUFT.: Gottland flerstades och Narke i kalktrakterna vid Latorp i Tysslinge socken samt vid Orebro. H. anxius DUFT. Denna i Sverige endast fran Skane, Öland och Gottland förut kända art har en märklig isolerad förekomst pa Vinön i Stora Hjälmaren. Den träffas här under stenar i gruset pa en lokal, som med sina lagvuxna tallar och enar och xerofila växtlighet för övrigt rätt mycket erinrar om en bit öländsk eller gottländsk natur. Acupalpus flavicollis STURM.: Närke, vid lergropar söder om Örebro. Fam. Haliplidæ. Haliplus obliguus FABR.: Gottland, Etelhem. H. lapponum TWOMS. Ett litet ex. av en Halzplus, som företer de for A. lapponum utmärkande kännetecknen, har jag funnit i en pöl vid Etelhem pa Gottland. REITTER, som i sin katalog upptar /apponum endast som varietet till 77. fulvus FABR., anser också exemplaret vara 7. lapponum. Fam. Dytiscidæ. Hyerotus decoratus GYLL.: Närke, Örebrotrakten. Coelambus Marklini GYLL.: Oland, Borgholm: Bidessus unistriatus ILL.: Närke, Markkarret. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 205 Deronectes Halensis FABR. Synes vara en art, som pa senare. decennier utbrett sig allt mera. Den är numera ytterst allmän i Närke i bäckar och dammar med lerbotten i Orebro- trakten, och jag har dessutom funnit den talrikt flerstädes på Gottland och i Skåne. ‚Hydroporus notatus STURM.: Öland, Borgholm. A. scalesianus STEPH.: Narke, ett par ex. i en pol vid Svartans utlopp i Hemfjärden. H. vittula Er.: Narke, allmän värtiden i Örebrotrakten. Colymbetes Grapei GYLL.: Östergötland i sjön Tåkern. Rantus conspersus GYLL.: Öland ibrackvatten vid Stora Rör. Ilybius angustior GYLL.: Småland i Virserumssjön. Liopterus ruficollis SHALLER: Gottland, Etelhem. Fam. Hydrophilidæ. Philydrus Sahlbergiz FAUV. Uppgives av THOMSON leva i skogskärr, men jag har funnit den i öppna havsvattnet vid långgrunda stränder på Gottland. Laccobius decorus GYLL.: Gottland, allmän i brackvatten vid Klinte. Limnebius picinus MARSH.: Närke, Björksundet i Hjäl- maren. L. sericans MuLs. Denna för Sverige nya art fann jag talrikt i slammet i ett dike vid Rälla på Öland juli månad 1914. Förut funnen i Danmark. Spercheus emarginatus FABR.: Östergötland i Tåkern. Helophorus æqualis THOMS.: Öland, allmän i brackvatten vid Borgholm och Stora Rör. Hydrochus carinatus GERM.: Närke, Björksundet i Hjäl- maren. Fam. Georyssidæ. Georyssus crenulatus ROSSI: Östergötland vid Tåkern. Fam. Staphylinidæ. Emus hirtus L.: Öland, Stora Rör. Trichoderma pubescens DE GEER: Närke vid Orebro. Platydracus stercorarius OL.: Oland vid Borgholm. 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Ocypus olens MÜLL.: Gottland, I ex. vid Etelhem. O. @neocephalus DE GEER: Gottland, Klintehamn. O. compressus MARSH.: Gottland, talrikt vid Visby i Pa- lissanderna under stenar i juni månad. Philonthus lepidus GRAV.: Närke, Latorp 1 Tysslinge socken. Othius fulvipennis ER.: Närke, i skogar kring Örebro. Nantholinus atratus HEER: Närke, i en Formzca rufa-stack i skogen Reträtten vid Örebro. Lathrobium fovulum STEPH.: Närke, Markkärret. L. longulum GRAV.: Närke, Markkärret. Cryptobium fracticorne PAYK.: Närke, allman i Markkärret. Stilicus rufipes GERM.: Närke, Örebrotrakten. S. affinis ER.: Närke, Halsbergs socken (KALEB JANSSON). S. orbiculatus PAYK.: Närke, Orebrotrakten. Vinön 1 Stora Hjälmaren. Myrmedonia limbata PAYK.: Närke, Örebrotrakten. Zyras collaris PAYK.: Närke, enstaka ex. i Markkärret och vid Hjälmarstranden i Almby socken. Microglossa nidicola FAIRM.: Småland, fyra ex. i ett bo av Hirundo riparia. Ny för Sverige. Allmän i strand- svalans bo i Torneå lappmark i Finland enligt J. SAHLBERG. Phlæopora angustiformis BAUDI: Närke, Östra Mark i Almby socken, 2 ex. under barken av tall. Ny för Sverige. Funnen i Finland vid Hälsingfors och Ladoga-Karelen. P. teres Grav.: Närke I ex. på samma plats som före- gående. Småland, Virserums socken, I ex. Ny för Sverige. Encephalus complicans ER.: Närke, Markkärret. Falagria obscura GRAV.: Närke, Örebrotrakten. Calodera uliginosa ER.: Närke, Markkärret. C. aethiops GRAV.: Närke, vid Svartåns utlopp i Hjälma- fen, 1 ex! 17.0kt. TORS: Ischnopoda leucopus MARSH.: Småland i Virserums socken. Uppgiften i GRILLS katalog om artens förekomst i Närke grundar sig på ett enda ex. funnet för många år sedan av v. häradshövding J. HULTGREN på Stora Holmen vid Örebro. På senare år har jag funnit den talrikt i maj och juni måna- der löpande på den fuktiga marken i lergropar söder om Örebro. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 207 I. umbratica Er.: Närke, 2 ex. i Markkärret. Ny för Sverige. Funnen i Danmark pa Seeland och i Jylland. Gnypeta carbonarta MANNH.: Närke, funnen talrikt på lerbotten i diken vid vattenkanten i Örebrotrakten. Aloconota currax KRAATZ: Skane, Kulla-Gunnarstorp. Upp- tagen bland de för Sverige nya coleoptera som D. L. UIJTEN- BOOGAART funnit pa Kinnekulle. A. sulcifrons STEPH.: Närke, Markärret, 1 ex. A. gregaria ER.: Narke, Markkärret, 2 ex. Ocyusa maura ER.: Närke, Markkärret. Myllæna intermedia ER.: Närke, funnen flerstädes såsom Markkärret, i Kvistbro socken och vid Björksundet i Stora Mellösa socken. : Myllena minuta GRAV.: Närke, allman i Markkarret. Disochara funebris Kraarz: Närke, några. ex. i Markkarret. Ny for Sverige. Funnen i Norge vid Tromsö och 1 Finland. D, obscura KRAATZ: Närke, 1 ex. i Markkärret. Ny för Sverige. Funnen i Finland och Tyskland. Sphenoma abdominalis MANNH.: Närke, vid Svartåns ut- lopp ı Hjälmaren, talrik under nedfallna löv. Placusa complanata ER.: Närke, Östra Mark i Almby socken under barken av tall. Pseudosipalia cæsula ER.: Av denna art, som enligt THOMSON lever hos lilla svarta myran, har jag funnit I ex. i Markkärret. Schistoglossa viduata ER.: Närke, Markkärret. Atheta incognita SHARP.: Skåne, I ex. vid Kulla-Gunnars- torp. A. triangulum Kr.: Närke, talrikt i multnande agnar i Orebrotrakten. Ny för Sverige. Känd fran Italien, Frank- rike, Tyskland. A. pilicornis THOMS.: Närke, i skogar söder om Örebro talrikt i svampar. : Metaxya tslandica KRAATZ: Närke, 1 ex. i Markkärret. M. punctulata J. SAHLB.: Närke, Markkärret, manga ex. tagna i mossan vid karrkanten. Av L. HAGLUND forut pa- visad som svensk. Dimetrota villosula KRAATZ: Narke, Markkarret. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. Traumoecia nigricornis THOMS.: Närke, Örebrotrakten och Markkarret. Philhygra palustris KıEsw.: Öland, Stora Rör. Anopleta corvina THOMS.: Närke, Ormesta i Almby socken i svampar. Thectura cuspidata ER.: Närke, Ormesta i Almby socken under barken av björk. | Dinarea æquata ER.: Närke, skogen Reträtten söder om Örebro i en stack av Formica exsecta. Aleuonota macella ER.: Närke, I ex. i Markkärret. Liogluta microptera THOMS.: Närke, Markkärret. Alaobia scapularis SAHLB.: Södermanland, Fiskeboda i Julita socken. Trichophya pilicornis GYLL.: Närke, Östra Mark i Almby socken. Euesthetus scaber GRAV.: Närke, Markkärret, dar den förekommer sparsammare än /. /@vzusculus MANNH. Astycops talpa GYLL.: Här och dar pa den sandiga stranden av Hjalmaren, i Närke vid Hjälmarsberg i Almby socken. Bryocharis analis PAYK.: Närke, Örebrotrakten och Almby socken. Acidota rufa GYLL.: Närke, Örebrotrakten. Pycnoglypta lurida GYLL.: Närke, vid lergropar söder om Örebro samt i Markkärret. Träffas i gräset vid vattenkanten. Anthobium Marshami Fauv. Ett ex.; som sänts till mig fran herr B. VARENIUS i Hälsingborg och tagits i trakten av denna stad, tillhör denna art. Ny för Sverige. Phleostiba plana PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby socken under barken av barrträd. Xylodromus monilicornis GYLL.: Närke, på samma lokal som föregående och i sällskap med denna. Proteinus atomarius ER.: Närke, Reträtten och Adolfs- berg vid Örebro. Fam. Pselaphidæ. Euplectus ambiguus REICHB.: Närke, Markkärret i en- staka ex. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 209 Bythinus puncticollis DENNY: Närke, endast fa ex. i Mark- kärret, där 5. dulbifer REICHB. däremot förekommer i största ymnighet. Bryaxıs sanguinea L.: Närke, pa en liten holme vid Vinön i Stora Hjälmaren. Fam. Silphidæ. Oiceoptoma undata MÜLL.: Närke, Sannahed i Halsbergs socken (KALEB JANSSON). Aylodrepa quadripunctata L.: Närke, Essön i Hjälmaren (D. LINDBERG); Södermanland, Fiskeboda i Julita socken. Fam. Anisotomide. Anisotoma cinnamomea PANZ.: Närke, I ex. på en vägg i Örebro. Liodes orbicularis HERBST: Närke, Halsbergs socken (KALEB JANSSON). Agathidium nigripenne KUG.: Närke, under barken av asp vid Guttersboda söder om Örebro. Fam. Catopidæ. Choleva intermedia KR.: Närke, 2 ex. flygande över ett åkerfält söder om Örebro. C=esteloides ER: Närke, 1 ex. vid Vretstorp ı Viby socken (J. HULTGREN). C. Sturmii Bris.: En @ i Örebrotrakten juni 1806. Ny för Sverige. Funnen förut i Spanien, Frankrike och Österrike. Sciodropa scitula ER.: Närke, I ex. i en rutten svamp i skogen Reträtten söder om Örebro sept. 1915. ; Catops nigrita ER.: Gottland, Etelhem. Fam. Scydmeenide. Eutheia plicata GYLL.: Södermanland, Fiskeboda i Julita socken. | Neuraphes elongatulus MÜLL.: Närke, vid Svartäns ut- lopp 1 Hjälmaren, 1 ex. i oktober 1915. Entomol. Tidskr. Arg. 36. Häft. 2—4 (1915). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Euconnus rutilipennis M. et K.: Närke, Markkärret I ex. sommaren 1915. Ny för Sverige. Förut funnen nord- ligast i Danmark på Seeland. Stenichnus exilis ER.: Närke, Hjärsta vid Örebro, 1 ex. under barken av asp. Vid Björksundet vid Hjälmaren även- ledes Tex. Fam. Trichopterygide. Trichopteryx sericans HEER: Närke, Markkärret. Aderces suturalis HEER: Närke, Markkärret bland multnad bark vid foten av träd. Fam. Clambide. Clambus minutus STURM: Närke, Örebrotrakten. Fam. Nitidulidæ. Meligethes maurus STURM: Närke, Almby socken. Nitidula carnarıa SCHALLER: Småland, Virserums socken. Epuræa thoracica TOURN. och E. thoracica v. suturalis REITTER, I ex. av vardera i en skog söder om Örebro. Såväl huvudarten som varieteten nya för Sverige. Forut funna bl. a. i Finland. E. obsoleta FABR. v. X-nigrum J. SAHLB.: Småland, Virserums socken. Varieteten ny for Sverige. E. terminalis MANNH.: Närke, Björkön i Stora Hjälmaren. E. varierata HERBST: Närke, Björkön i Stora Hjälmaren. E. pygmea GYLL.: Närke, allmän i barrskogar söder om Ötebro. E. pusilla ILL.: Närke, allmän i barrskogar söder om Örebro. Om våren under bark, på hösten i ruttnande svampar. E. boreella ZETT.: Närke, många ex. under barken av gran i maj 1913 vid Östra Mark i Almby socken. E. angustula ER.: Några ex. under barken av gran i maj månad på samma plats som föregående. Cryptarcha imperialis FABR.: Närke, Björkön i Stora Hjälmaren; Södermanland, Fiskeboda. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 2 Ur Fam. Dermestidæ. . Dermestes atomarius ER. THOMSONS uppgift att denna art lever under tang vid havskusten och GRILLS lokalupp- gifter: Sk., Hall, Boh., Bl., Sm., ÖL, Uppl., skulle lata en för: moda, att arten har speciellt marin forekomst. Den finnes emellertid aven inuti landet, namligen vid Stora Hjalmaren, dar jag funnit den sa val pa Valon pa ruttnande torskyngel, som uppkastats pa stranden, som vid Fiskeboda, dar den ar allman pa den sandiga sjöstranden. Dermestes laniarius ILL.: Gottland vid Visby. Fam. Histeridæ. Hister funestus ER.: Närke, Örebrotrakten. Atholus quattuordecimstriatus GYLL.: Närke, Örebro- trakten. Saprınus rugifrons PAYK.: Närke, Vinön i Stora Hjälma- ren; Södermanland, allmän på den sandiga stranden vid Fiskeboda. Gnathoncus punctulatus THOMS.: Närke, Örebro. Dendrophilus punctatus HERBST: Närke, funnen dels vid Hjälmarsberg i Almby socken i utsipprande almsaft samt en gang i mängd i multnande agnar söder om Örebro. Fam. Cucujidæ. Dendrophagus crenatus PAYK.: Närke, Skallerudsdalen i Halsbergs socken (KALEB JANSSON). Silvanus bidentatus FABR.: Närke, Orebro. Fam. Trogositidæ. Nemosoma elongatum L.: Närke, 1 ex. flygande i maj manad pa Stora Holmen vid Orebro. Fam. Colydiide. Cerylon deplanatum GY11.: Närke, ej sällsynt under bark flerstades. 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Colydium elongatum FABR.: Gottland, I ex. på en gran- stubbe i skogen vid Åkelösa myr. Cicones variegatus HELLW.: Skane, under bark av bok vid Kulla-Gunnarstorp. Fam. Anobiidæ. Dryophilus pusillus GYLL.: Närke, Skallerudsdalen i Hals- bergs socken (KALEB JANSSON). Anitys rubens HOFFM.: Närke, en gång funnen i mängd i en gammal ek vid Rynninge i Stora Mellösa socken. Fam. Sphindidee. Aspidiphorus orbiculatus GYLL.: Närke, Sommarro söder om Örebro. Fam. Lathridiidæ. Lathridius Bergrotht RTTR.: Närke, ett år anträffad i mängd på uthusväggar i Örebro. Cartodere filiformis GYLL.: Närke, Örebro, talrik i insekts- lådor (J. HULTGREN). Enicmus minutus L. v. minutissimus Mor.: Skane, Viken, i agnar. Varieteten ny för Sverige. Enicmus hirtus GYLL.: Närke, i en murken rönn vid Hjälmarsberg i Almby socken. Corticaria impressa OLIV.: Skåne, Viken, bland agnar; Närke, Örebrotrakten. Fam. Cryptophagide. Telmatophilus typhe FALLEN: Skane vid Hälsingborg pa Typha (KALEB JANSSON). Cryptophagus populi PAYK.: Gottland, Etelhem, 1 ex. fly- gande mot solnedgangen. C. bimaculatus PANZ.: Gottland. Atomaria subfasciata RTTR.: Öland, I ex. i juli 1914 vid Rälla under tang. Ny för Sverige. Förut funnen i Finland. A. procerula ER., Småland, Virserums socken. A. prolixa ER. v. pulchra Er. I min svenska samling har jag ett ex. av denna varietet, tyvärr utan lokaluppgift. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 213 Arten är förut ej funnen i Sverige och ej heller varieteten. Båda förut funna i Danmark. Anchicera clavigera GANGLB. På samma plats på Öland, nämligen Rälla, där MJÖBERG fann 2 ex. av denna då för Sverige nya art, lyckades jag i juli 1914 anträffa 2 ex., lika- ledes under på stranden uppkastad tång. Sedermera, maj 1915, fann jag i sällgods från Markkärret i Närke I ex. av arten. A. nigripennis PAYK.: Närke, Örebro. A. terminata COMOLLI: Närke, I ex. i Orebrotrakten. Fam. Endomychide. Mycetina cruciata SCHALL.: Södermanland, Fiskeboda; Närke, Orebro. Fam. Buprestidæ. Melanophila acuminata DE GEER: Gottland, Visby. Agrilus pratensis RATZB.: Närke, Reträtten vid Örebro. Trachys troglodytes GYLL.: Närke, Rynninge i Stora Mellösa socken, I ex. i maj månad 1899. Fam. Eucnemide. Microrrhagus pygmaus FABR.: Närke, Björksundet i Stora Mellösa socken, Latorp i Tysslinge socken, Trumön i Kvistbro socken. Throscus dermestoides L.: Närke, Örebrotrakten. Fam. Elateridæ. Corymbites serraticornis PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby socken. Adrastus pallens FABR.: Närke, i en trädgård i Örebro. Elater preustus FABR.: Södermanland, Tockenön i Stora Hjälmaren. E. sanguinolentus SCHRANK: Närke, Björksundet i Stora Mellösa socken (J. HULTGREN). Megapenthes tibialis Lac.: Västergötland, Hunneberg (J. HULTGREN). PANG ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Negastrius pulchellus L.: Närke, Almby och Längbro socknar. Cardiophorus ebeninus GERM.: Närke, på en sandsluttning vid Skrämsta i Änsta socken, mänga individer en varm sol- skensdag i maj IQII. Fam. Dascillidæ. Cyphon variabilis ‘THUNB. v. nzgriceps KIESW.: Närke, allman i Markkarret. Fam. Lampyride. Platycis minuta FABR.: Narke, Skallerudsdalen 1 Hals- bergs socken (KALEB JANSSON). Fam. Cantharide. Cantharis pellucida FABR.: Tämligen allman i västra Närke, saknas i Hjälmarområdet. Rhagonycha elongata FALLÉN: Närke, Örebro. R. atra L.: Närke, Almby och Längbro socknar. Malthinus frontalis MARSH.: Närke, Björkön i Hjälmaren. Malthodes atomus THOMS.: Öland, Ekerum; Närke, Hjäl- marsberg i Almby socken, Trumön i Kvistbro socken. Fam. Cleridæ. Opilo mollis L.: Öland. Corynetes ceruleus DE GEER: Gottland, Visby. Necrobia violacea L.: Gottland, Visby. Fam. Tenebrionide. Tenebrio opacus DUFT.: Öland, Halltorp 1900, mänga ex. pa en eksvamp. Penthaphyllus testaceus HELLW.: Närke, Rynninge i Stora Mellösa socken. Hypophleus fasciatus FABR.: Gottland, under barken av en gammal ek nära Löjsta kyrka. Hf. linearis FABR. Småland, Virserums socken pa tall- stockar. 7 ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 215 . Fam. Alleculidæ. Mycetochara axillaris PAYK.: Södermanland, Fiskeboda. Ernocharis linearis ILLIG.: Gottland, Etelhem. "E. obscura ZETT.: Närke, I ex. på en vägg i Örebro. Eryx ater FABR.: Närke, Björkön i Hjälmaren i en gam- mal ask. Hymenalia rufipes FABR.: Öland, Borgholm. Fam. Mordellidæ. Tomoxia biguttata GYLL.: Öland, Halltorp. Mordella maculosa NAEZEN: Närke, flerstädes under torra grantickor pa stubbar. Mordellistena abdominalis FABR.: Södermanland, Fiske- boda. Orchesia micans PANZ.:. Närke, Myrö i Ringkarleby socken; Stockholm vid Marieberg. Clinocara undulata KRAATZ: Närke, I ex. på en vägg i Örebro. C. fasciata PAYK.: Närke, Skallerudsdalen i Halsbergs socken (KALEB JANSSON). Fam. Melandryide. Serropalpus barbatus SCHALL.: Närke, I ex. pa en gata i Örebro. Abdera flexuosa PAYK.: Småland, Virserums socken; Söder- manland, Fiskeboda. Zilora ferruginea PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby socken, en gång tagen vintertid, en annan gång i maj månad under barken av tall. Melandrya caraboides _.: Skane, Kulla-Gunnarstorp (KALEB JANSSON). Fam. Pythidæ. Salpingus foveolatus LJUNGH: Närke, Hjälmarsberg i Almby socken; skogen Reträtten vid Örebro. Rhinosimus planirostris FABR.: Närke, i parker i Örebro. Pytho depressus L.: Skåne, Hälsingborgstrakten (KALEB JANSSON). 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Fam. Oedemerid&. Nacerdes melanura L.: Gottland, Visby. Asclera cerulea 1.: Öland, Halltorp. Fam. Anthicidæ. Anthicus gracilis PANZ.: Öland, 2 ex. vid Ekby på Ölands ostkust, under tång, som här var uppkastad på stranden på vidlyftiga sträckor. Ny för Sverige. Funnen bl. a. pa Hankö i Norge. A. luteicornis SCHMIDT: Skane, I ex. pa havsstranden vid Viken. Ny för Sverige. Förut funnen bl. a. i Finland. A. ater PANZ.: Narke, pa den sandiga stranden av Vinon i Stora Hjalmaren. Euglenes nigrinus GERM.: Öland, 1 ex. under hävning i alskogen nedom Rälla. Fam. Anthribidæ. Anthribus albinus J..: Gottland, Etelhem. Tropideres niveirostris FABR.: Södermanland, Fiskeboda. Fam. Rhinomaceride. Rhinomacer attelaboides FABR.: Närke, Karlslund i Läng- bro socken. Fam. Curculionide. Rhynchites purpureus L.: Öland, Borgholm. Apion rufirostre FABR.: Gottland, Visby, i mängd pa Malva silvestris. A. @eneum FABR.: Tillsammans med föregående. A. cracce L.: Närke, Örebrotrakten. A. violaceum KIRBY: Närke, Örebrotrakten. Polydrusus flavipes DE GEER: Närke, Björksundet i Stora Mellösa socken. Otiorrhynchus nodosus FABR.: Närke, Östra Mark i Almby socken; Ekeby socken. Trachyphleus digitalis GYLL.: Småland, Virserums socken. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 217 Foucartia squamulata HERBST: Öland, 1 ex. pa alvaren vid Borgholm; Gottland, ı ex. vid Visby pa Snäckgärdet. Tropiphorus obtusus BONSD.: Närke, skogen Reträtten vid Örebro pä albuskar. Cleonus glaucus FABR.: Närke, Örebrotrakten. Hypera trilineata MARSH.: Närke, Orebrotrakten. Bagous limosus GYLL.: Öland, i närheten av Borgholm. B. encaustus GYLL.: Öland, i närheten av Borgholm. B. lutulentus GYLL. v. nigritarsts THOMS: Tillsammans med föregående. Lixus bardane FABR.: Närke, Hjälmarsberg i Almby socken. Dorytomus lapponicus J. SAHLB I min förteckning över i Abisko nationalpark anträffade Coleoptera i Entomo- logisk Tidskrift 1914, sid. 101, hade jag upptagit Dorytomus salicinus GYLL. Uppgiften berodde emellertid på felbestäm- ning, i det att samtliga på platsen insamlade Dorytomus- individer visat sig tillhöra D. /apponicus, endast antraffad av J. SAHLBERG på Pallastunturi fjäll i Finska lappmarken. Vid Abisko förekom arten talrikt på Sa/ix lapponum 1 bäck- dalarna. Pissodes Gyllenhaali GYLL.: Närke, Sörby i Almby socken. Balaninus villosus FABR.: Södermanland, Fiskeboda; Närke, Hjälmarsberg i Almby socken. Phytobius velatus BECK.: Närke, vid Svartåns utlopp 1 Hjälmaren. Rhinoncus bruchoides HERBST: Nerike, Örebrotrakten. Ceutorrhynchidius pulvinatus GYLL.: Skåne, Häl- singborgstrakten, talrik på cruciferer. Ny för Sverige. Funnen Spi ase Finland. Tapinotus sellatus FABR.: Skane, Angelholm. Ceutorrhynchus melanostictus MARSH.: Skane, Kulla-Gun- narstorp. C. pleurostigma MARSH. Denna art lever som bekant pa cruciferer. Pa Öland förekommer den emellertid, t. ex. utefter hela havskusten mellan Stora Rör och Ekerum, pa bladen av al och hassel. Pa förstnämnda platsen angrep den ocksa cruciferer, t. ex. bladen av pepparrot. 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. C. timidus WEISE. Bland C. contractus MARSH., som jag insamlade fran kalplantor vid Virserum i Smaland, var I ex. av denna art. Ny för Sverige. Förut funnen i Europa till Livland. C. hirtulus GERM:: Narke, Orebro. Miarus micros GERM.: Småland, Virserums socken. Anthonomus pubescens PAYK.: Narke, Ostra Mark i Almby socken. A. varians PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby socken. Fam. Cossonide. Cossonus parallelepipedus HERBST. En kullblast gammal Populus nigra i Slottsparken i Örebro befanns i sitt inre vara helt sönderminerad av denna art. Trädet hade blåst omkull på en vinterdag i februari och hyste tusentals individer, imagines och larver, i full livaktighet. Rhyncolus turbatus SCHONH.: Närke, Örebro, i stor mängd i en gammal lönn i Oskarsparken; Södermanland, Fiskeboda. R. Thomsoni GRILL: Öland, talrikt i murkna almar nedan- för Borgholms slottsruin. Fam. Scolytidæ. Hylastes cunicularius ER.: Närke, Almby socken. Hylesinus crenatus FABR.: Gottland, Etelhem. Polygraphus pubescens FABR.: Närke, Hjalmarsberg 1 Almby socken. Cryphalus tiie PANZ.: Närke, anträffad flygande fler- stades vid Hjälmaren, säsom vid Hjälmarsberg och Björk- sundet, där åldriga lindar finnas. Tomicus micrographus L.: Närke, Hjälmarsberg i Almby socken. T. villosus FABR.: Öland, i närheten av Borgholm. Scolytus destructor ER.: Gottland, Etelhem. Fam. Lamiidæ. Pogonocherus ovatus GOEZE: Närke, Latorp i Tysslinge socken; Värmland, Bäckhammar. Pogonocherus hispidus L.: Närke, Orebro. ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 219 Fam. Chrysomelidæ. Donacia cinerea HERBST: Närke, Sottern i Svennevads socken (KALEB JANSSON). D. semicuprea PANZ.: Närke, Frösvidal i Kils socken. D. vulgaris ZSCHACH: Värmland, Bäckhammar. Luperus flavipes L.: Närke, flerstädes. Haltica Iythri AUBÉ: Gottland, Hemse, på hassel. Spheroderma cardut GYLL.: Närke, skogen Reträtten söder om Örebro pa Cirsium heterophyllum. Crepidodera aurata MARSH.: Närke, Markkärret. Mantura rustica L.: Närke, Örebrotrakten. Psylliodes dulcamare KOCH: Närke, Markkärret pa So/a- num dulcamara. P. cucullata ILL.: Närke, Östra Mark i Almby socken; Latorp i Tysslinge socken. Lina tremule FABR.: Uppträdde vid midsommartid 1915 i mängd jämte L. populi L. på aspbuskar i »Djurgärden» vid Eskilstuna. Även i Närke vid samma tid på Alnängarna vid Örebro. ; Plagiodera salicis DE GEER: Småland, Virserums socken. Cryptocephalus pini L.: Skåne, Ängelholm i barrplan- teringen. Cassida rubiginosa MÖLL.: Närke, Örebrotrakten. C. vibex L.: Närke, Örebrotrakten; Garphyttan i Tyss- linge socken. Fam. Coccinellidæ. Halyzia sedecimguttata L.: Gottland, Hemse på hassel- buskar tillsammans med //. duodecimguttata PODA. Platynaspis luteorubra GOEZE: Närke, Valön i Stora Hjälmaren. Scymnus minimus PAYK.: Öland, Halltorp. # Dessutom tva arter, som REITTER anser vara nya för vetenskapen: en Helophorus i 2 ex. fran Markkärret i Närke, en Adimonia i ett fatal ex. fran Oland. Bidrag till Ekeröns noctuidfauna. Av Frithiof Nordström. Under de bäda somrarna 1913 och 1914 vistades jag vid Närlunda å södra delen av Ekerö, den ett par mil väster om Stockholm, i Mälaren och landskapet Uppland belägna stora ön. Här uppföddes och insamlades en hel del fjärilar, huvudsakligen noctuider; särskilt gav fångsten på lockbete gott resultat. I det följande upptagas alla observerade arter, även de allmännaste, och har jag, då jag så kunnat, även antecknat deras relativa vanlighet de olika åren. Som min vistelse a nämnda plats inskränkte sig till tiden början av juni—början av september, kan jag givetvis ej lämna några uppgifter om de tidigare och senare flygande arterna. Där ej annat upp- gives, äro fjärilarna tagna på lockbete. Acronycta leporina L. Larven ej ovanlig båda åren på björk. »Mordlarv», varför ej flera böra förvaras tillsammans. Ofta, för att icke säga oftast, behäftad med parasitstekellarver. A. aceris L. Larven funnen i aug. 1913. A. megacephala F. Larven funnen i juli 1913. A. alni L. Två larver 1913, a körsbärsträd och oxel, en 1914 å björk. Den fullvuxna larven har alltid 13 gula band, ej 12, som i allmänhet uppgives och avbildas, det 13:de ar beläget å analplåten. Till förpuppningen, som äger rum i början av augusti, bör man giva larven ett stycke murket trä eller torv, vari han äter sig in och bereder sitt puppläger. Alla 3 ovannämnda larver gåvo felfria imagines. A. auricoma F. Larven ganska vanlig. A. rumicis L. Larven allmän överallt: F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA, 221 Craniophora ligustri F. En d i juni 1914. Agrotis fimbria L. En d i juli 1913, tillhörande f. solanz F., framvingarnas grundfärg mörkt olivgrön. 2 QQ *°/s 1914 ganska avflugna. En larv i mars 1915, lämnade imago 1°/5. A. sobrina GN. En d 5/7 1914. A. augur F. Mycket allmän bäda ären. Flera ex. ha ringfläcken förbunden med inre tvärlinjen, såsom MEVES be- skrivit i Ent. Tidskr. 1914, p. 16. Detta förhällande synes ej alls vara ovanligt; antingen utgöres förbindelsen av ett mer l. mindre tjockt svart streck, eller ocksa är ringfläcken kil- formigt utdragen till inre tvarlinjen. Hos 2 av mina ex. aro _ting- och njurfläcken förbundna med varandra genom ett svart streck och samtidigt äro båda fläckarna öppna mot framkanten, varigenom teckningen får utseendet av ett sling- rande streck. Å ett ex. är den svarta fläcken vid njur- fläckens utsida genom ett svart streck förenad med yttre tvärlinjen. Nagra ex. ha njurflacken svartgratt utfylld, a nagra framtrader tappflacken tydligt svartkantad. Som synes, är denna art högst variabel. Vingbredden uppgives av AU- RIVILLIUS till 32—42'", Nagra av mina ex. na upp till 45". A. obscura BRAHM. Tagen i flera ex. i juli—aug 1914, aldrig pa lockbete, alltid om morgnarna inne i ett stort rum, dit fönstren stodo öppna under natten. Nagra ex. mata 42", AURIVILLIUS’S maximimatt är 40", A. pronuba L. Vanligare 1914 än 1913, a. zunuba TR. allmännare. än huvudformen. Ett ex. uppfött ex ovo och kläckt redan */10 genom att larven drivits, mäter endast 47". A. triangulum HUFN. Allmän 1913, mindre allm. 1914. A. baja F. Mycket allmän båda åren i alla möjliga färg- nyanser och med mer |. mindre skarpa teckningar. A. c-nigrum L. Ganska allmän 1913, 1914 syntes ej ett enda ex. Fjärilarna av andra generationen i allmänhet mindre än de av första, en d 3/9 mater ej mer an 35" (AUR. 37—42). A. xanthographa F. var bade 1913 och 1914 mycket all- man, kunde vissa kvällar i medio av augusti räknas i 100-tal. De första ex. kommo båda åren sista dagarna i juli, mot slutet av augusti voro de sista försvunna. Denna art varierar som bekant mycket både i färg och teckningens tydlighet, från i spännvidd 222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. ljusgrå med tydlig teckning (ab. cahesa H.-S.), genom ljusare och mörkare rödbrunt ända ned till brunsvart eller gråsvart med föga mer än mittelpartiet av njurfläcken gulaktigt fram- trädande (ad. nigra TUTT.). A. rubi VIEW. Några stycken i juli. 1913. A. florida SCHMIDT. 2 dd 14/9 1913, en d °*/9 1914, alla nykläckta och fraicha. Torde således förekomma i 2 Foto D. Ljungdahl. Fig. 1. Agrotis occulta-former. Nederst v. implicata LEF. generationer i likhet med i Danmark, där den första av STRÖM angives flyga juni—juli, den andra sept.—okt. (KLÖCKER: Natsommerfugle, 1913). I Tyskland uppgives endast en gene- ration i juni—juli (KOCH: Raupen u. Schmetterlingskal., 1908). A. brunnea F. Nagra ex. i juli 1913. Spännvidd intill 41") (AUR. 33—37). En 2 klackt .i december, driven ex larva. A. primule ESP. Tämligen allmän 1913— 1914, Även några v. conflua T. A. plecta 1.. :Sällsynt. F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 223 A. simulans HuFN. 2 ex. d ® i juli 1914. A. exclamationis L. Ytterligt allmän 1913, 1914 endast fa ex. A. nigricans L., vilken 1913 endast erhölls i ett ex., ex pupa, var 1914 ganska allmän i juli—aug., många med grund- färgen rödbrun eller gulbrun (a. rubricans ESP.). A. corticea HB. var ej ovanlig 1913, 1914 syntes ej någon. A. segetum SCHIFF. Ej vanlig. A. prasina L. Ett ex. i juli 1913 och ett i juli 1914. A. occulta L. Tämligen allmän, även några stycken när- mande sig v. implicata LEF. samt en 2 3°/; 1914 med hela “ mittfältet betydligt ljusare än vingen i övrigt. (Fig 1, nederst). Chareas graminis L. Sällsynt. Epineuronia popularis F. dd mycket vanliga vid lamp- ljus 1913, mindre vanliga 1914. Inga $Y vare sig på lock- bete eller mot ljuset: E. cespitis F. Ej sällsynt 1913, ingen enda 1914. Mamestra advena F. Ej ovanlig 1913, ett ex. 1914. JM. tincta BRAHM. Sällsynt 1913, ingen 1914 M. örassice L. och oleracea L. Ej vanliga. M. dissimilis KN. Allmän 1913, ej allmän 1914. M. thalassina ROTT. och contigua VILL. Sällsynta. M. pisi L. Fj allman, ej ens larven funnen i mer an nagra ex. M. trifolit ROTT. Endast nagra fa ex. tagna i slutet af juli 1914. M. dentina ESP. 1913 några ex., 1914 inga alls. M. reticulata VILL. Som föreg. Dianthoecia albimacula BKH. En fängad på blommorna till Lilium marthagon !°/; 1913. D. nana ROTT. En d fångad pa Lilium marthagon '? 4 1913. C. capcincola HB. Ej ovanlig pa Lilium marthagon och Silene venosa i juli 1913 och 1914. Larven i aug.—sept. i de omogna Szene-kapslarna, som helt och hållet utfyllas av den fullvuxna larven, vilken ligger alldeies dubbelvikt for att fa rum. Uppfödningen ar lätt, om man blott har tillgang pa frokapslar; aven om larven nagon gang formas ata av ört- bladen, ratar han dem dock i regeln. Puppan ligger ofta 224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5. över 2 vintrar. Pä en puppa visade sig ett par svarta fläckar pa ena vingskidan, pa den fullbildade fjärilen motsvarades dessa fläckar av ett par ljusa d:o å ena framvingen. Bombycia viminalis F. Vanlig som larv i maj—juni i hopspunna bladtutor av sälg. 1914 även fångad på lockbete. Spännvidd 26-- 30", Miana literosa Hw. Flera 2 2 togos i slutet av juli 1914. M. strigilis CL. Mycket vanlig med /atruncula HB. 1913, sällsynt 1914. Diloba coeruleocephala L. Ej ovanlig som larv i maj— juni pa Prunus spinosa. Hadena porphyrea ESP. Flera ex. i aug.—sept. 1913. H. furva HB. Ej sällsynt, mest d d. FH. gemmea TR. En @ i aug. 1913. FH. monoglypha HUFN och /aferitia HUFN. Tämligen all- männa. FH. rurea F. Ganska vanlig 1914, endast huvudarten. H. basilinea F. En 2 Sfr 1914. A. secalis L. Sällsynt 1913. 1914 ytterst vanlig i en mängd variationer och övergängsformer, secalina HUFN, /euco- Stigma ESP. nictttans Esp. m. fl. Ammoconia cecimacula F. En d 14/9 1913, mäter 42" i spännvidd. Ett par, som jag uppfött från larv, mäter endast 330. (AUR. 37—40). Polia polymita 1. Mindre allman. Endast dd. Miselia oxyacanthe L. En d ex pupa 1°/9 1913. Dryobota protea BORKH. Mindre allman aug.—sept. 1913. Larven pa undersidan av ekens blad. Dipterygia scabriuscula L. Mindre allman, juli 1913. Euplexia lucipara L. Tamligen allman 1913. Som egen- het kan anföras, att larver anträffats pa Pelargonia och Fuchsia, vilka stodo pa en balkong. Pelargonian tycks f. 6. föredragas av manga noctuidlarver. Flera Agrods-arter har jag t. ex. uppfött under vintern med denna växt. Nenia typica L. Vanlig 1913, sällsynt 1914. Mina ex. mäta 34—45". AURIVILLIUS uppger måtten 38— 40”. Faspidea celsia I.. Sällsynt. Går såväl på lockbete (2 2) som på lampsken (4 d). Spännvidd 36—45"". (AUR. 38—40") F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 225 Flera ex. ha a framvingen en liten brun flack i innersta delen av fältet 4, motsvarande njurfläckens yttre begränsning. Helotropha leucostigma HB. Av 9 tillvaratagna ex. till- höra 3 ab. fibrosa HB. Hydroecia nictitans BKH med ab. erythrostigma HN samt H. micacea Esp. ej sällsynta. Den senare varierar högst be- tydligt i storlek, 29-41". AURIV. uppger 31—36"". Tapinostola Hellmanni EV. En & och en 2 ?/1 1914. Leucania impura HB, comma L och fallens L mycket vanliga 1913, mindre allmänt förekommande 1914. Detta se- nare år förekom pa//ens även i höstgenerationen, dess fjärilar dock märkbart mindre än första generationens. L. conigera F. och 4thargyria ESP. Mycket vanliga båda åren. Grammesia trigrammica HUFN. En d i juli 1913. Caradrina quadripunctata F. Intet ex. 1913, sällsynt 1914. C. Menetriesi KRETSCH. En d 3/7 1914. C. morpheus HEN. 2 något avflugna d d sept. 1914. Artens flygtid är ju eljest både i Sverige och Danmark juni—juli. Skulle den varma sommaren 1914 ha frambragt en andra generation? C. alsines BRYHM. Sällsynt. C. taraxaci HB. Fanns ej 1913, sällsynt 1914. Petilampa arcuosa HW. 3 d d hâvade å en sank strand- äng 9—12 juli 1914. Rusina umbratica GOEZE. Allmän 1913, 1914 sågos endast få ex. De större d d framkomma ungefär en vecka före 2 9. J d uppnä 36" (AUR. 28—33). Amphipyra tragopoginis L. Allman. 37" spännvidd är ej ovanlig. A. pyramidea L. Under juli—aug. 1913 mycket vanliga på lockbete. T. o. m. vid regn och stark bläst infann sig denna art troget, om ock alla andra sveko. Var 1914 säll- synt. Små d d mäta ej mer än 42”. Larven fanns à lind och alm. Teniocampa gothica L. Larven funnen några gånger pa unga aspar. T. pulverulenta ESP. Vanlig som larv å ek. Imagines variera mycket i storlek och teckningens tydlighet. c Entomol. Tidskr. Arg 36. Haft. 2—4 (1915). 15 226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. T. stabilis VIEW. Nagra larver tagna på ek och lind. Calymnia trapezina L. Vanlig som larv och imago båda åren. Varierar mycket såväl i storlek (24—35'") som färg: från ljust ockragul till mörkt rostbrun, mer 1. mindre starkt svartpudrad, mittskuggan fram- träder ofta mycket tydligt markerad. En i övrigt ljust gragul $ har hela mittfältet brunsvart, vari endast njur- | fläckens ljusa begränsning otydligt framträder: a. badiofasciata TEICH. ! Cosmia paleacea ESP. Sällsynt. Foto D. Ljungdahl. Ungefär halva antalet av mina ex. Fig; 2: Calymma trapezina A i ab. badiofasciata TEICH. tillhöra v. angulago HAW, vingarna rödaktigt ockragula. Som larvens näringsväxt uppger AURI- VILLIUS endast björk. Jag har lika ofta funnit den på Po- pulus tremula och även någon gang på balsamifera. Lar t at a aven leva pa al. Dyschorista suspecta HB jämte a. zners TR. Ej sällsynt. En 2 mater 34". D. fissipuncta Hw. Förekom endast 1913, mindre all- man an föregående. Plastenis subtusa F. Sällsynt: Dels pa lockbete, dels nedslagen fran bjork. Orthosia lota CL. Vanlig som larv och imago. Grund- färg gulgra——-brunröd. O. circellaris HUFN. Allmän 1913, sällsynt 1914. Spänn- vidd 30—40" (AuR. 30— 38). O. helvola L. Nägra ex. togos 1913. Xanthia citrago L. En 2 fo 1914 ex larva. X. lutea STROM. En d '*/s 1914. X. fulvago L. Mycket allmän, några ex. tillhöra a. ffa- vescens ESP. En liten d mäter ej mer än 27 mm. Scopelosoma satellitia L. Den arga mordlarven vanlig på snart sagt alla lövträd och även div. örter. Calocampa vetusta HB. Sällsynt 1913. Sågs ej alls till 1914. C. solidaginis HB. Av denna sällsynta art togs en d "le 1914. 5 1 Var. obscura Aur. är väl synonym till badiofasciata TeıcH, ehuru den förra endast hänför sig till fjärilar med mörkare, rödaktig grundfärg. F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 227 Cucullia umbratica L. Ganska sällsynt, på blommande Lilium marthagon. C. lucifuga HB. Såväl larver som imagines tagna i få ex., imagines på Lilium marthagon. Anarta myrtilli L. Larven tagen några gånger a ljung. Scoliopteryx libatrix L. Sällsynt. Vingbredd 38—47 mm. Abrostola tripartita Hurn.- Sällsynt 1914. Plusia chrysitis L. Mycket vanlig i juni på Lilzum marthagon, Lamium album och tistlar. De flesta ex. ha framvingarnas båda metallband förenade (v. juncta TUTT.). P. pulchrina HW. jämte a. percontatrix AUR. och jota L. ‘med a. percontationis TR. Sällsynta. 1913 pa Lilium marthagon, ej 1914. P. gamma L. Ganska allman. P. interrogationis L. I juli 1913 a Lilium marthagon, ej 1914. Av Euclidia mi CL. och glyphica L. fångades några ex. med hav. Catocala fraxini L. En ® 77/7 1913. Ar 1914 togos ett 10-tal ex. 1 juli—aug. Tyckes ha varit relativt vanlig 1914 på flera ställen i Stockholms närhet. . Angående fångsten av denna art (och även andra Cazocala-arter) bör ihågkommas, att den är mycket skygg och ej som noctuiderna i allmänhet endast låter sig petas ned från äpplehängena i fångstburken. Redan om man närmar sig något oförsiktigt, kastar fjäriln åt sidan och försvinner, i likhet med de flesta mätare, som gå på lockbete (dessa äro ej många). I allmänhet måste man med ett raskt tag med håven infånga den och sedan skynda sig att få den in i burken, ty eljest slår han snart sönder sig, så som han flaxar och väsnas i håven. — Många fjärilar gingo förlorade genom min fumlighet. Det var för resten omöjligt att, då man såg en 3—4 stycken på en gång, kunna infånga mer än en av dessa. En för samlingen obruk- bar 2 fick lägga ägg; larverna omkommo dock sedan ömk- ligen, då jag på grund av mobiliseringen nu i våras ej kunde ägna dem behövlig vård. Chaire En, PS 1913. Toxocampa pastinum TR. Ej ovanlig i juli—aug. Gär sällan pa lockbete. 228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Parascotia fuliginaria L. Sällsynt 1913. Zanclognatha tarsiplumalis Hs. Tämligen allman 1913, mindre allman 1914. Z. emortualis SCHIFF. 2 2% tagna i juli 1914, den största mätande 28 mm. i spännvidd. Herminia cribrumalis HB. En 6 8/7 1913, en d 3/7 1914. Pechipogon barbalis CL. Sällsynt. Spännvidd 23— 30 mm. Bomolocha fontis THNB. Sällsynt 1913. Ej a lockbete. Hypena proboscidalis L. Mycket allmän i flera genera- tioner, larver i alla stadier funnos sa gott som hela somrarna. Cymatophora or F. Larven van- lig a asp. Imago sällsynt à lockbete i juli. — Ä ett exemplar ex larva äro tvärlinjerna varandra mycket när- | staende, tangera varandra strax un- | der njurfläcken, gå därefter i sär för att vid bakkanten ater komma varandra mycket nära, dock utan att ga ihop. (Se fig. 3.) C. octogesima HB. En d !/r 1913. Brephos nothum HB. Larven funnen sällsynt å asp 1914. Foto D. Ljungdahl. Fig. 3. Cymatophora or F. ab. Anteckningar till släktet Hydrophorus FALL. (Diptera). Av Oscar Ringdahl. I del III av »Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands» lämnar den finske dipterologen RICHARD FREY en vacker - sammanställning av de i Finland funna arterna av familjen Dolichopodidae. Man förvånas både över den mängd av för finska faunan nya former som över det stora antal förut okända eller åtminstone obeskrivna arter, som här upptagas. Särskilt fäster man sig härvidlag vid de båda intressanta släktena Porphyrops MG. och Hydrophorus FALL. Av det förra uppställas 2, av det senare ej mindre än 8 nya arter. Hydrophorus-arterna äro alla bundna vid vatten och avlägsna sig aldrig langt därifrån. Finland är ju de »tusen sjöars land», och förekomsten av ett så stort antal får väl, anser FREY, sin förklaring därav, att en så stor rikedom på alla slags vattendrag finnes. Flertalet av de nybeskrivna arterna synes vara nordliga, rent arktiska arter, som på fjällen och tundran säkerligen ha en vidsträckt utbredning. Nägra av dem borde med all sannolikhet kunna återfinnas i våra egna fjälltrakter. Det överraskade mig mycket att på några av de jämt- ländska fjällen: Vällista, Åreskutan, Snasahögarna, Sylarna, finna en karakteristisk //ydrophorus-art allmänt förekom- mande, på vilken jag förgäves sökte få någon artbeskriv- ning att passa. ZETTERST EDT uppgiver i Dipt. Scand., att han tagit Örpunctatus LEHM. på Åreskutans topp. Då jag ej 230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. själv under min vistelse i Jämtland lyckades upptäcka nämnda art, misstänkte jag därför, att en artförväxling ägt rum, Detta kunde jag också konstatera vid ett genomseende av ZETTERSTEDTS samling, där ifrågavarande fjällform stod sammanblandad bade med drpunctatus LEHM. och med d2no- tatus ZETT. Arten har nu av FREY blivit beskriven under namnet geminus n. sp. Geminus FREY synes som sagt ha en vidsträckt utbredning pa våra fjäll. I Jämtland somrarna 1913 och 1914 fann jag den vara mycket allmän vid bäckarna ovan trädgränsen och ofta på smältvattnet invid snödrivorna. Även i barrskogsregionen togs ett och annat exemplar bland borealis, som på myrarna var den dominerande arten. I ENT. TIDSKRIET 1914 sid. 75 har jag anfört borealis Lw. som funnen vid Höganäs. Bestämningen av fyndet gjordes efter «Diptera Danica». Nu är emellertid borealis LW. och borealis LUNDBECK två skilda arter, vilket också FREY anser, varför han givit LUNDBECKS art namnet albi- ceps n. sp. Denna art ar utbredd over hela landet, säger FREY om dess förekomst i Finland men nämner ej, om den är allmän där, vilket troligen ej är fallet. I Danmark är den enligt LUNDBECK sällsynt och endast funnen i få exemplar. I Sverige är den nog även en sällsynt art men torde äga stor utbredning inom landet. Förutom det omtalade fyndet vid Höganäs har jag påträffat ett enstaka d-ex. på en myr vid Gäddede i norra Jämtland.” 1 d-ex. finnes i ZETTER- STEDTS samling under namnet /#oreus FALL. var. b. från Gästrikland. Den verkliga borealis LW. = binotatus ZETT. är ej fun- nen i Danmark, ej har jag själv ännu anträffat den i södra Sverige, men ovisst är ej, att den kan förekomma på de småländska myrarna. I fjälltrakterna i Jämtland var denna art mycket allmän i mossgravar och så gott som vid varje stillastående vatten. Likadant är förhållandet i Finland, där den enligt FREY hör till de allmännaste //ydrophorus-arterna. H. bipunctatus LEHM. den först beskrivna och lättast: igenkännliga arten inom denna grupp, synes vara en mera sydlig art. I Finland och likaledes i Danmark lär den vara sällsynt och i det förra endast förekomma i de sydligare delarna. Kring Hälsingborg och väl även på andra ställen i O. RINGDAHL: ANTECKNINGAR TILL SLÄKTET HYDROPHORUS FALL. 231 Skane förekommer den däremot ganska allmänt, särskilt pa passande lokaler vid kusten. Dessa 4 här nämnda arter synas vara alla hittills i vårt land kända arter av den grupp inom släktet, som har 2 punktformiga fläckar på 4:de längsribban. I Finland (inbe- gripet Ryska Karelen och Kola-halvön) äro ytterligare 3 arter till samma grupp upptäckta och beskrivna. — Nedanstående tabell upptager endast de svenska formernas hannar. I. Ansiktets övre del starkt metallglänsande grönt. ee PDAs le Me — Ansiktets övre del vanligen mattgrönt, ej starkt glän- SENSE CK Sas. RENE EEE re re rer à 2. Ansiktet bronsgult. Framlar ‚pa undersidan vid spetsen glest håriga, utan grövre små borst. 5 geminus FREY (Syn: RN ZE BE. p- p., binotatus ZETT. p. P., erufibar- bis GERST.) u neilkteivitelansande 1.43; starb Bene ars Jade Framlar på undersidan mot spetsen med en liten knöl eller ansvällning och strax där bakom några grövre, ofta böjda borst . . . albiceps FREY. (Syn.: borealis LUNDB.) — Framlarens undersida utan upphöjning vid spetsen men val med 3 eller 4 sma grova och raka borst . : ie Penal neorcals lew.) (Syn.: binotatus ZETT.) LoS) Hydrophorus-arterna börja tidigt pa våren, ibland redan i mars under solskensdagar visa sig i södra Sverige. De draga genast uppmärksamheten till sig genom sitt sätt att röra sig på själva vattenytan. De uppehålla sig gärna vid stillastående vatten, såsom insjöar, dammar, vattengravar, gölar och översvämmade ställen. Tillfälliga regnvattenpölar uppsöka de också. Men även vid kusterna förekomma flera arter, t. ex. praecox LEHM. ofta i stor myckenhet på läng- grunda stränder. Här får man mycket ofta se dem i kopu- lerande par springa på fuktig sand eller glida fram på vatt- net. Vid Skanör såg jag nämnda art hälla till i verkliga skaror pa stranden, där de ej sällan sagos med rov, vilket befanns vara en liten gul chironomid. Vid ett annat till- 232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. fälle observerade jag en gång, hurusom en del flugor av diverse slag samlats på ett nyligen avsågat träd, där de med begärlighet slickade i sig av den framsipprande saven, Uti det brokiga sällskapet befann sig också märkvärdigt nog ett individ av 7. bipunctatus. Helt plötsligt överfölls emel- lertid denna av en stor gulluden Scatophaga stercoraria F., som väl inom kort tog livet av dolichopoden. Nya svenska Diptera. Av Oscar Ringdahl. Porphyrops micans MEIG. d. Ansiktet smalt, ätmın- stone i övre delen under antennerna tydligt vitglänsande. Kindskägg vitt. Antennborst nägot längre än antennerna. Palper något framskjutande, i spetsen med små styva borst. Torax och abdomen av ljusgrön färg, abdomens 3 sista segment silverpudrade. Lar svarta, det bakre paret i inre hälften gula. Tibier gula. Framlår undertill och framhöfter svarthariga. Framtarsens första led bredast på mitten, Yttre parningsbihang enkla, bredast vid basen, i spetsen starkt in- atböjda. Inre bihang mycket små och otydliga. L. 4,5 mm. Arten har jag funnit i 2 d-exemplar vid en skogsbäck i närheten av Hälsingborg 20 maj d. a. Porphyrops patula RADD. d. Antennborst något längre än antennerna, i spetsen nästan omärkligt utvidgat. Ansik- tet ej smalt, vitglänsande. Kinder, framhöfter och framlär pa undersidan vithariga. Torax på mitten med 2 tydliga svarta strimmor. Fram- och mellanlår svarta med gul spets, baklår vid basen gula. Fram- och mellantibier gula, bak- tibier svarta med gul bas.’ Mellanhöfter med flera tätsittande borst, bildande en bakätriktad tagg. Yttre parningsbihang mycket långa och smala, bandformiga, inre bihang ävenledes långa, jamntjocka, svagt böjda. Vingfjäll vithåriga. L. 5,; mm. Vid Raa-an under hävning bland strandgräs 29 maj 14. 1 d samt 1 d i Jämtland vid Indalsälven, Undersåker, 22.juni)13. 1 Första framtarsleden i &petsen utvidgad. 234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Hydrophorus viridis MEIG. Lik /toreus FALL. d. Framlar på undersidan nakna, endast vid basen med borst, av vilka 2 äro längre, de övriga korta. Frän mitten till spetsen ha framtibierna pa baksidan en rad mycket korta borst. En d av denna art fångades tillsammans med 7. prae- cox pa havsstranden vid Skanör 17 augusti 14. Helophilus vittatus MEIG. 82. Antenner svarta, sista leden av egendomlig form, synnerligen bred, med spetsiga fram- hörn och rundade bakhörn. Ansikte under den kägelfor- migt framskjutande antennknölen djupt inbuktat, på mitten med avsats. Torax med 5 gulaktiga strimmor, den mellersta smalast. Skutell brungul, vid basen svartaktig. Bakkropp svart med gula sidor. Ovansidan med 3 par gulaktiga, på längden ställda, svagt mänformiga fläckar. Lär svarta med gul spets. De båda främre skenbensparen delvis gula, de bakre svarta med gul ring på mitten, tarser svarta. Vingar klara. plreumut i 2 fängade jag i Raa kärr pa vass 30 maj-d. a. Morelha podagrica Lw. Lik M. hortorum FALL. men mera svartbla. d. Framtibier pa baksidan nakna, ej läng- hariga. Mellantibier pa utsidan vid basen med en liten knöl, genom vilken arten lätt skiljes fran Aortorum. Huruvida denna art förut ar i litteraturen omnämnd för vart land av någon annan samlare, har jag mig ej bekant. I den BOHEMAN ska samlingen finnas flera ex., samlade i Lappland och Värmland. I mina dagboksanteckningar från Jämtland har jag redan förut omnämnt denna såväl som följ. 3 arter. I granskogarna på Vällistafjällen förekom den mycket allmänt i sällskap med AHydrofaea scambus och Pandellei. På kreatursspillning sågs den ofta. Hydrotaea Pandellei STEIN. En med 77. scambus ZETT. närbesläktad art. d. Framlär nästan jämntjocka, vid basen med 2 starka borst. Mellanlår jämntjocka, på undersidan med 4 till 5 långt åtskilda, liklånga borst. Mellantibier på insidan utan borst. Baktibier på framsidan nedom mitten med 4 tätsittande borst. Även denna art finnes i BOHEMAN's samling, där den står under namnet scambus. I västra Jämtland förekom den O. RINGDAHL: NYA SVENSKA DIPTERA. 235 synnerligen allmänt i granskogarna pa fjällen och syntes vara allmännare an scambus. Bada arterna tycktes har ersätta de i södra Sverige allmänna mefeorzca och zrritans, vilka ej syntes till i fjälltrakterna. Som föreg. art höll den också gärna till på spillning. Även i norra Skånes skogsbygd har jag funnit arten förekomma vid Åsljunga. Polietes nigrolimbata BONSD. Skiljes lätt fran /ardarta F. genom de svartaktiga vingfjällen och den svartbla kropps- färgen. d: mellan- och baklären sakna pä undersidan de långa fina borsthar, som finnas hos /ardarza. . ZETTERSTEDT omnämner i Dipt. Scand. en varietet av /ar- daria med mörka vingfjäll, tagen på Mullfjället i Jämtland, vilken utan tvivel är denna art. Tillsammans med de båda föreg. förekom arten allmänt på hästspillning i Jämtland från slutet av juni. Trichopticus rostratus MEADE d. Munkant särskilt starkt framskjutande. Dorsocentralborst bakom tvärsömmen 4, prä- alarborst saknas. Mellanlar på baksidan vid basen med grova borst. Baktibier krökta, vid spetsen med sporre, på in- och utsidan håriga. Baklår undertill nakna. L. 5 mm. Till färgteckningen är arten lik subrostratus ZETT. men skiljes lätt från denna på benens beborstning. 3 dd sam- lade på blommande Erigeron invid Handölsforsarna i Jämt- land *°/7 14. Mydaea van der Wulpii SCHNABL d. Ögon håriga, nästan sammanstötande. Antennborst glest langfjadrat. To- rax svartgra, 4-strimmig, dorsocentralborst bakom tvärsöm- men 4, acrostichalborst saknas, präalarborst mycket kort, sternoplerualborst 2, 2; det undre främre härfint, det undre bakre l/2 av det övre. Bakkropp med 2 par otydliga fläckar. Ben svarta, knän gula, baktibier i spetsen brett gula. Fram- tibier med I borst på utsidan, mellantibier på baksidan med 3 borst i enkel rad, baktibier på utsidan baktill med ı borst på mitten, utsidan framtill med 3 borst. Baklår på undersidan inåt med en rad långa, fina borsthår från basen till mitten. Vingfjäll och svingare gulaktiga. Vingar nästan klara. Bakre tvärribban böjd. L. + 5 mm. 1 d vid Edsäsen i västra Jämtland pa gärdesgärd 2 7ajuni 1 3. N ios) a ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5. Hydrophoria nuda SCHNABL. Art med nästan naket antennborst, tydliga acrostichalborst och kraftigt präalarborst av dorsocentralborstens längd. L. 4—6 mm. Ej sa fa ex. insamlade i västra Jämtland, där den före- kom vid bäckar tillsamman med 77. caudata, ZETT. Hydrophoria Wiersejskii MIK. Längsträckt smärt art. J. Antennborst fjadrat. Ögon något åtskilda av en smal svart pannstrimma. Torax med 3 breda svarta strimmor. Acrostichalborst små men tydliga, präalarborst ganska kort, 4/2 av dorsocentralborsten. Bakkropp med mot spetsen starkt avsmalnande ryggstrimma. Mellanlår undertill nakna. Fram- tarsens putor och klor välutvecklade. L. 6—7,5 mm. Skåne: Råå kärr på vass vid gyttjiga stränder, slutet av maj d. a. Aselia gibbera MEIG. Liten art med svartbruna svin- gare och vingfjäll. d. Baktibier längs hela utsidan med en rad borst, pa insidan länghäriga. L. — 3 mm. I d fr. Undersåker i Jämtland 27 juni 13. Hylemyia Schineri SCHNABL. §. Antenner långa, svarta, borst kortfjädrat, ansikte och kinder smala, panna utan strim- borst, palper svarta. Torax vitgratt pudrad med 2 breda ytterstrimmor. Acrostichalborst brett åtskilda, präalarborst langt. Bakkropp grå med svartaktiga reflexer. Ben svarta, tibier helt gula. Vingar gula, bakre tvärribban svagt böjd, kostalltagg ganska stor. Vingfjäll vitaktiga, täckande. Svin- oD © gare vitaktiga. L. + 6 mm. Undersåker 78/6, ?/7 13, 2 22. Hylemyia majuscule POK. En med carduz MG., crinitar- sata STEIN, criniventris ZETT. besläktad art. d. Grabrun. Antennborst tydligt pubescent. Präalarborst kort, '/s av dorsocentralborsten, sternopleuralborst ı, 2; det undre bakre nästan sa långt som det övre. Bakkropp av ungefar samma form och teckning som hos nämnda arter, ovanifran sedd mörk. ı:sta mellantarsleden på utsidan fran basen till ut- över mitten med en samling böjda borsthär. — Q är av ljusare färg med ganska tydlig brun mittlinje på torax. Pannan ovan antennerna rödgul till strimborsten. Mellan- tibier på baksidan med 4 borst i 2 rader, på framsidan inåt med I borst på mitten, ovanför det stora yttre. Agglägg- O. RINGDAHL: NYA SVENSKA DIPTERA. 237 nıngsrör i spetsen med en krans av korta, styva, tagglik- nande borst 1 likhet med candens ZETT. Ben helt svarta. Be eae SS mm; Ej sällsynt vid Edsasen i Jämtland ?7/6—??/1. Forekom även ovan trädgränsen pa Äreskutan. Chortophila pilitarsis STEIN. Nästan enfärgad svartgra art. d igenkännes lätt på sina egendomliga buklameller och baktarsernas behäring. Dessa senare ha lederna 2, 3 och 4 förkortade, så att tarsens längd knappast är mer än 1/2 av bakskenbenets, samt fransade med borsthår. Bukla- meller fotformigt förlängda, i spetsen på undersidan försedda med 2 små borst. L. + 4 mm. Undersåker vid Edsåsen 22 juni 13, I d. Chortophila atronitens STROBL. d. Svartglänsande något robust art. Ögon nägot ätskilda av en smal svart strimma. Panna och munkant tydligt och lika langt framskjutande, ansiktet nästan dubbelt så brett som kinderna under ögat. Antennborst naket, vid basen förtjockat. Torax svart. Sedd mot påfallande ljus helt svagt brunpudrad, framhörn något ljuspudrade. Acrostichalborst mycket fina, präalarborst nästan av dorsocentralborstens längd. Bakkropp svartglänsande, ofläckad, ej nedtryckt, bredast pa mitten. Parningsapparat med buklameller mycket stor, svartglansande. Ben helt svarta. Baklar på undersidan från basen till mitten med fina, särställda borsthår. Vingar vid basen svartaktiga med starka svartbruna ribbor, bakre tvärribban rak, kostaltagg otydlig. L. — 5 mm. Vingfjall vita. Svingare gula. Vällistafjällen ovan trädgränsen på gängstig 21 juni 14, I d. Kan något ytterligare göras för studiet av den svenska insektfaunan ? Ett diskussionsämne av J. Ammitzböll, Ystad. Förgäves har jag länge väntat atti referaten av Ento- mologiska föreningens sammankomster finna omnämnt någon diskussion om nedanstående ämnen, och som min tjänst ty- värr hindrar mig att personligen framföra dem, vilket jag helst velat, anhåller jag att på detta sätt väcka frågan i förhopp- ning, att någon annan vill finna den av tillräcklig vikt att förtjäna att föras vidare. Om det icke blivit för lång överskrift, skulle jag velat skriva: Föregår för närvarande en större förändring i Sveri- ges insektfauna, och, om så är, vad bör då göras för att stu- dera densamma”? Att en förändring jämnt och ständigt pagar och alltid pågått, äro väl alla överens om, och likaså, att den bör stu- deras, men frågan är, om vi göra vad vi kunna för att studera den. För ett besvarande av frågan hava vi ju först och främst äldre verk och förteckningar att tillgå, men därnäst är det även en fråga, om icke äldre insektsamlare hava funnit, att arter, som förr varit vanliga i deras ort, blivit sällsynta eller försvunnit och i stället andra uppträtt, antingen förut icke observerade eller förut sällsynta, som nu blivit vanliga. Visst är ett människoliv en kort tid för sådana observationer, men det förefaller mig, att jag i de 30—35 år jag i östra Skåne samlat insekter gjort dylika erfarenheter, och detta är nu an- ledning till att jag väcker frågan, i förhoppning att andra då J. AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 239 möjligen vilja framkomma med liknande. Vad nu först angär den, om jag sa far säga, negativa sidan av saken, att förut vanliga arter blivit sallsynta eller forsvunnit, ar jag icke 1 till- falle att yttra mig vidare härom, emedan mitt samlareomräde for de senare aren icke alldeles sammanfaller med mitt tidi- gare — jag bor nui Ystad, dar jag huvudsakligen ar inskrankt till den narmaste trakten om kasarnen, en tamligen enformig flygsandsplantering med blandad barr- och björkskog 4 ena sidan och odlad mosse a den andra, medan jag forut samlat i den högst omvaxlande trakten kring Kristianstad. Men pa- fallande tycker jag dock det ar, att jag pa dessa senare aren icke funnit nagot enda exemplar av eljest sa vanliga arter som Hepialus humuli (jag begagnar nomenklaturen i LAM- PAS katalog fran 1885), Emydia striata, Bombyx rubi, Satur- nia pavonia, Harpyia vinula, Hydroecıa nictitans, Grammesia trigrammica och Calocampa exoleta och endast nagot enda av Notodonta siczac och Calocampa vetusta — eller, för att nämna en annan grupp — de stora Caraber tyckas ju stadda i utdöende — jag har har endast sett C. nemoralis och ett enstaka exemplar av Procrusfes, som av annan person tagits en mil härifrån. Dembex rostrata hade 1902 koloni i Ystads sandskog — har sedan försvunnit. Frossan, som for 50—100 ar sedan härjade Over snart sagt hela riket — icke minst i Kristianstads- och Ystadstrakterna — har ju nu forsvunnit. Kan det icke bero pa att överföraren av dess smittamne, Anopheles, har forsvunnit? — Jag har atminstone aldrig kunnat finna nagon. Vad den positiva sidan angar eller fynd av arter, nya för provinsen eller riket, eller uppträdande av förut sallsynta arter i stor mangd, mäste beviskraft tillskrivas dem for att forandring intratt. Jag har hört berättas och betvivlar det visst icke, att Sverige är det land på jorden, vars insektfauna är bäst undersökt — men huru oändligt mycket återstår icke! För att nu endast tala om den enda delen av landet, jag känner till, östra Skåne, och den grupp, jag mest arbetat med, fjärilarna, har WALLENGREN före 1866 där funnit en synnerligen stor mängd förut där obekanta arter — och när sedan kyrko- herden J. ANDERSSON och jag omkring 1885 började samla i nära nog samma trakt, funno vi åter en stor mängd nya ar- ter — och så god samlare som WALLENGREN var, är det knap- 240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. past troligt, att han skulle översett dem alla, om de på hans tid funnits där. ANDERSSON och jag insände notiser härom till Ent. Tidskrift och flera gjorde på samma sätt, komplet- terande var i sin mån LAMPAS katalog, men på senare åren ha dessa notiser blivit mindre vanliga, och detta tror jag kan för en del tillskrivas hr E. MJÖBERGS artikel 1 Ent. Tidskrift för 1913, däri han — visst icke obefogat — bestrider värdet av dylika notiser, emedan den rätta bestämningen av fynden icke alltid vore obestridlig. Han kommer även med några förslag till rättelse, men, såvida mig bekant, har icke seder- mera nagot blivit gjort vid saken. Och da jag nu framlägger den till diskussion, blir det väl även min skyldighet att komma med några förslag i ämnet. Men innan jag detta gör, får jag omnämna de äldre art- förteckningar, av vilka vi kunna lära åtskilligt. Om de nämna en art som vanlig och den icke på senare åren funnits, måste vi antaga, att den av en eller annan orsak försvunnit. Ett pregnant exempel kan jag nämna från Danmark — i en gam- mal förteckning anföres Melitea galathea som vanlig, och in- gen nu levande samlare har funnit den där och ej heller fin- nes den från Danmark på museerna där. En felbestämning av en så lätt kännbar art är ju icke tänkbar. Och LINNÉS omnämnande av 3 arter Carabus, som icke sedan återfunnits — åtminstone den ena, zatricatus, som ju finnes pa Bornholm, skulle man kunna tänka finnas i östra Skåne — och jag har sökt mycket efter den, men hittills utan resultat. Av djur, som på senare tider tillkommit, och som äro sa lätt kännbara, att de icke gärna kunna tänkas översedda av äldre samlare, kan jag anföra följande: Cucullia precana i 2 ex. 1914, Hetiotela atralis, en liten vacker och i ögonen fallande pyralid, var vanlig 1914, fåtalig i år. Dasypolia templi, som väl eljest är tämligen sällsynt, har i år uppträtt i så stora mängder, att man tvingas till antagandet, att den funnit sig en ny näringsväxt (liksom rönnbärsmalen gått på äpplen); som sådan angives //eracleum, och som denna knappast finns i trakten, måste man tänka på nägon annan växt, och då väl närmast på potatis eller betor — detta dock endast en ren gissning av mig. Apamea testacea, Tapinostola elymi, Agro- tis ripe och A. cursoria med alla dess variationer äro en J. AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 241 bland vara vanligaste fjärilar. Hadena littorea är icke förut omnämnd fran Skane — likaså Szrex gigas och noctilio, som nu äro vanliga. Flugan Merodon equestre som omnämnts från Hälsingborgstrakten, har i flera år funnits här, förr sparsam, i år var den till och med under sin flygtid den vanligaste syrphiden — sålunda icke troligt att den skulle inkommit med blomsterlökar utifrån — jag har för övrigt även funnit den som puppa i jorden.! Pa lugna sommarkvällar efter solned- gång har jag flera gånger sett en stor dagslända flyga ut över öppna havet, troligen även den en nyhet, emedan ingen slända, som flyger så sent, förut anmälts från Skåne. ” Da jag samlar insekter, händer det ju ofta, att pojkar samlas omkring mig och fråga, vad de skola begagnas till. Jag brukar då fråga, vilken skola de gå i, och om de svara »folkskolan», frågar jag om de tro, att det finns elefanter och lejon i Sverige. Då de svara »nej», förklarar jag dem, att av den, som fär nöja sig med folkskoleundervisningen, kan man icke begära mera, än att de känna till, vilka stora djur som leva inom landet, av en elev i elementarlaroverk kan man fordra kunskap även till smärre djur och av professorerna vid universiteten till och med till de allraminsta, men de äro sa få och kunna icke vara överallt och söka, och därför fa andra hjälpa dem och skicka dem, vad märkvärdigt de finna. Och detta kunna pojkarna begripa — och som jag tror även all- mänheten. Men med denna tankegång har jag även uttryckt min uppfattning av amatörentomologernas förhållande till veten- skapen — och staten och dess tjänstemän, som ju äro veten- skapens självskrivna talmän. Och då ha även vetenskaps- männen och staten skyldigheter mot oss. Men innan vi taga denna hjälp i anspråk, låt oss då se till, huru längt vi kunna hjalpa oss själva. Var förening bestar ju för större delen av amatörer med vetenskapsmän som ledare och föregångsmän. Kan icke föreningen göra mera än hittills? Jag känner icke så noga till föreningens finansiella status, men skuile icke mera än hittills kunna offras? Det förefaller mig, som det ange- lägnaste är att fortast möjligt få författat kataloger, i likhet 1 Tabanus tarandinus, som anmälts från Hälsingborgstrakten, har jag för flera år sedan funnit i Kristianstadstrakten. Entomol. Tidskr. Årg. 36% Haft. 224 (1905). 16 242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. med GRILLS över coleoptera, över alla de olika grupper, där nyare sådana fattas. Och sedan bör det icke vara nog utan föreningen bör, även med pekuniär uppoffring, försöka skaffa en nämnd — eller vad man nu vill kalla det — till vilken ledamöter kunde insända djur för bestämning, och som se- dan i tidskriften införde märkligare fynd, sa att katalogerna ständigt höllos xp fo date — jag misstänker, att det går manga som mig, att man i samlingarna har djur, om vars rätta bestämning man är osäker, och därför icke vågar offent- liggöra nagot — och kanske de märkligaste fynd härigenom icke komma fram. Jag kan icke tro annat, än att det i Stock- holm finnes en coleopterolog, en dipterolog o. s. v., som bade ha tid och vilja att hjälpa ledamöter i landsorten, som icke hava tillgang till tillräcklig litteratur och museer till jämförelse. Och nog vore det mycket önskvärt, om Svensk Insektfauna, som har börjat med så många grupper, kunde fortsättas i litet raskare tempo, i synnerhet beträffande de grupper, för vilka hjälp icke är lätt tillgänglig i angränsande länders lit- teratur — och detta borde uppmuntras med pekuniär hjälp, om sa erfordras. Men även staten och dess ämbetsmäns hjälp torde er- fordras. Och var och en hava vi nog någon gang tagit oss friheten anmoda hrr professorer och docenter om hjälp med bestämningar och insänt märkligare fynd till museerna. Men skulle man icke kunna tänka sig en närmare samverkan än nu, t. ex. genom anställning — utan lön — av amatörer som undersökare för museerna av var sin trakt, att till dem ut- sändes desideratlistor, att de fingo fria porto för brev och för- sändningar till museum, och kanske till och med de, som så önskade, kunde få nagot litet anslag till kostnaden för ex- kursioner. Och kunde man icke tänka sig, att flitiga insam- lare uppmuntrades t. ex. med erhållandet av Kungl. Veten- skapsakademiens skrifter eller någon medalj eller på något annat sätt, som möjligen kan stå till förfogande eller av sta- ten utverkas? — . AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 243 Det av d:r AMMITZBOLL ovan uppställda diskussions- ämnet är ju pa sätt och vis ej nytt, da det inom entomolog- kretsar man och man emellan rätt länge ventilerats. Genom artikelns införande i vår tidskrift har emellertid frågan ställts på ett annat plan och är det att hoppas, att de olika me- ningar, som eventuellt göra sig gällande, måtte komma till synes i följande nummer av tidskriften. Och särskilt vore det ju av värde, om cheferna för statens entomologiska mu- seer, till vilka ju den aktade författaren i viss mån vänder sig, ville uttala sig i ämnet. £ Red. Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Kronobergs län. Av Ernst Orstadius. (Forts. fran thici;1915, p.168) Habrostola ©. triplasia L. Sällsynt. Endast en @ anträffad !°/, 15. tripartita HUFN. Ej sällsynt. Anträffad årligen. Plusia O. moneta F. Endast antraffad 13/7 och !*/ 14, då en d och 4 2% togos i min tradgard i Vaxjo. chrysitis L. ab. wuncta TUTT. Tämligen allman. Huvud- formen ser ut att saknas i Växjötrakten, åtminstone hava alla exemplar, som jag tagit — och dessa äro ej få — till- hört ovannämnda form. festucae L. Tämligen sällsynt. Synes uppträda i två generationer, den ena i juli och den andra i september. Den So 14 togs en nykläckt d, som är anmärkningsvärd för sin ringa storlek, endast 29 mm. mellan vingspetsarna. Möjligen äro höstexemplaren mindre. pulchrina Hw. Ej sällsynt. En ab. percontatrix AURIV. iota L. Ej sällsynt. En ‘ff 13 tagen d hör till ad. percontationis TR. gamma L. Arten i fråga, som 1915 varit mycket allman fran tidigt pa sommaren till i september, har av mig har 1 99 oe /s 14 tagen d hör till E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 245 Växjötrakten förut anträffats endast 1911 och 1914, och da sallsynt. interrogationis L. Tämligen allman. Uppträder ofta sa- som ab. flammifera HUENE. Euclidia O. mt CL. Allman. gdyphica L. Allman. Catocala SCHRK. “fraxint L. Av mig tagen endast i september 1914, da jag pa lockbete erhöll 4 individ. Arten var detta ar ej sällsynt. promissa Esp. Ett individ taget i Skruf 3°/7 14 pa lock- bete. Parascotia He. fuliginaria L. Sällsynt. 2 SS i Notteryd i mitten av juli 1912. Zanclognatha Lp. tarsipennalis TR. Allman. Standfussia SPUL. emortualis SCHIFF. Sällsynt. Endast 2 2% i juli rors. De hålla bagge 26,5 mm. mellan vingspetsarna. Max. enl. »Nordens Fjärilar» 24 mm. (Artens släktnamn: Enl. AURI- VILLIUS Sophronia GUEN., enl. LAMPA och KLÖCKER Zan- clognatha LD. och enl. ZEITZ Aethza HB.) Pechypogon He. barbalis CL. Ej sällsynt 1915. Troligen har artens fre- kvens varit densamma de föregående åren, ehuru den blivit av mig förbisedd. Bomolocha He. fontis THNBG. Rätt allmän. En d av ab. terricularis HB. tagen ”/s 14. Den sena flygtiden anmärkningsvärd. 246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15. Hypena TR. proboscidalis L. Allman. Tholomiges Lp. turfosalis WK. 3 dd tagna ??/, 15 i Räppe. Av dessa hava tva exemplar alla vingarnas grundfärg mörkt gra och teckningen otydlig, medan det tredje har framvingarna ljusare, >) rödaktigt grå med tydlig teckning och bakvingarna mörkgra. I »Nordens Fjärilar» och av SPULER omnämnes arten säsom ännu ej funnen i Sverige, men sedermera har den anträffats i Skåne samt i Hofmantorp och Urshult inom Kronobergs län. XVII fam. Cymathophoridae. Thyatira O. batts L. Ej sällsynt i juni 1914 och 1915 Cymathophora TR. flavicornis CL. (=or F.). Allman. fluctuosa Hp. Sällsynt. Endast 2 dd tagna 7/7 14 och 30/5 15, bägge pa »Kôder». duplaris L. Mycket allman. Polyploca He. cinerca GOEZE. Allman i april. XVIII fam. Brephidae. Brephos O. parthenias L. Allman. XIX fam. Geometridae. Geometra L. papilionaria L. Tämligen allman. Nemoria He. putata L. Allman. lactearia L. Allman. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 247 Acidalia TR. similata THNBG. Allman i juli, en d !/s. dimidiata HUFN. Ej allmän: 2 d' och I 2 resp. 77/1 12, 17/7 14 och ?°/s 15. Det ej avflugna Q-exemplarets sena flygtid tyder pa en andra generation. I SEITZ’ »Die Gross- Schmetterlinge der Erde» omnamner L. B. PROUT, som be- handlat matarna inom den palearktiska avdelningen, att arten i fråga »erscheint im Juni und Juli, eine etwaige zweiter Ge- neration spater». evirgularia HB. Allman. dd synas vara betydligt mindre amy Yo NAS har dd drsom mata-resp!15; 15, 16,5, och’ 17 mm., medan 2-exemplaren halla ungefär 20 mm. Avbild- ningarna hos SPULER visa d ej fullt 15 och $ 27 mm. Ett av d-exemplaren torde hora till ad. obscura MILL. med rökgrä "vingar och tämligen tydlig teckning. pallidata BKH. Åtminstone 1915 rätt allmän. Från de föregående aren har jag endast en ®, tagen !”/s 11. Troligen har den även dessa år ej varit sällsynt, ehuru jag förväxlat den med andra arter av släktet. deversaria Hs. Sällsynt. En °°fr 15 i Räppe tagen d har jag fört till denna art och ej till zzorzata Hw. på grund av den tydliga teckningen och de vid roten av framvingarnas fransar vid ribbornas ändar befintliga, tydliga små fläckarna. Exemplaret i fråga har dock ej framvingarnas utkant jämt bågböjd, utan den är något insvängd mellan spetsen och ribban 4. Vingarna äro starkt glänsande. aversata L. Huvudformen är på långt när ej så vanlig som ab. spoliata STGR. (= ab. remutata L.), vilken kan sagas vara mycket allmän. emarginata L. Allmän. imcanata L. Allman. fumata STPH. Skiljer sig ej i något avseende fran i Norrbotten tagna exemplar. Arten är allmän. remutaria HB. Allmän. En @ har 27 mm. spännvidd. zmmulata L. Allman. Codonia He. pendularia CL. Ej sällsynt. På en den °/z 13 tagen © 248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. är den ringformiga diskfläcken å framvingarna endast mycket svagt antydd. punciaria Lx (Sallsynt. Emo) 1572. linearia Hs. Sällsynt. En d '"!e 11. Rhodostrophia He. uibicarin CL: I Sällsynt. 2 dd. och al © resp. Yes "6213108 7,02: Lythria He. purpuraria L. 1 SEITZ’ »Die Gross-Schmetterlinge der Erde» anföras två säkert skilda arter purpuraria L. (= cruen- taria MUFN.) och purpurata L. (= cruentaria GUEN.), vilka sägas ofta hava förväxlats med varandra. Enligt där anförda beskrivningar på dessa huvudformer skall purpuraria hava framvingarna gula, mer eller mindre olivfärgade och försedda med tva rosafärgade tvärband, det ena nära vingroten ofull- ständigt, det andra i vingens yttre hälft, tämligen smalt. Även förefinnes mycket ofta »ein kurzes und unterbrochenes mittleres nach der Costa zu». Bakvingarna äro livligt orange- gula, i inkanten tämligen smalt olivgrå, fransarna rosa, för övrigt utan teckning eller blott med en svag tvärlinje. På bakvingarnas undersida framträder vanligen en fullständig rosafargad linje. Denna är på framvingarnas undersida för det mesta reducerad till en framkantsfläck. Purpurata ar mindre, har något kortare, vanligen mycket livligare färgade vingar, ett tvärband nära roten och dessutom två andra tvär- band. Dessa aro för det mesta helt och hållet sammanfly- tande eller förenade med varandra utom 1 framkanten, där en gaffelförgrening förefinnes, så att bägge banden bilda ett enda, betydligt brett band. Framvingarnas grundfärg stöter vanligen mera i grönt. Det purpurröda på bakvingarnas undersida är »meist sehr ausgedehnt». Vidare anföras olik- heter mellan de bägge arterna i fråga om d 4 könsapparat. » Die beiden Arten werden von LASPEYRES richtig unterschieden und von DUPONCHEL als wahrscheinlich gute Arten anerkannt und neuerdings (1905 und 1907) sehr klar durch DAMAISON bearbeitet, aber unter GUENÉE's irrtümlicher Nomenclatur». E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 249 Bägge de anförda formerna aro sommargenerationer. Såsom vargenerationer för purpuraria anföras: deceptaria VILL. (= abstinentaria FUCHS.) med nästan enfärgade, mörka, huvud- sakligen svartaktigt olivgröna framvingar, vilken form van- ligen ar mindre än sommarformen, och den i Lappland ensamt förhärskande sordidaria ZETT., »das minder extreme I Brut, die Bänder sind vorhanden, aber unscharf, dunkel und trüb». Värgenerationen av purpurata benämnes demaisoni form. nov. Den är avsevärt mindre än deceptaria, och teckningen, om den förefinnes, uppvisar liknande kännetecken som sommar- generationen. Âevesi Lampa anföres såsom ab. av purpu- raria, och rotarıa F. såsom »fast sicher eine Aberration von purpurata», med framvingarnas innersta tvärband skenbart försvunnet och den gula undersidan utan teckningar. PROUT säger sig icke kunna förstå, huru 7o/aria kommit att utgöra benämning för värgenerationen av furpuraria. Mina fyra Växjö-exemplar av fjäriln i fraga hava följande utseende: zo. &, 22 mm., 13/7 13. Framvingarnas grundfärg mörkt olivgul, tydligt stötande i grönt, de klart rosafärgade tvär- banden tydliga, breda, det innersta sträckande sig från fram- kanten till något över vingens mitt, det yttre vid framkanten otydligt gaffelgrenat, fransarna av samma klara färg som tvärbanden. Bakvingarna orangegula med bred, inåt avtagande mörk schattering av samma färg som framvingarnas grund- färg, i övrigt utan teckning och med rosenröda fransar. Vingarnas undersida ljusare orangegula, framvingarna utan andra teckningar än rosenröda fläckar i framkanten, mot- svarande gaffelgrenarna ä ovansidan, och bakvingarna med två smala tvärband av samma färg, det ena, tämligen svagt, över. vingens mitt och det andra utanför, tydligt och skarpt begränsat, intetdera bandet nående inkanten. Exemplaret i fråga bör således hänföras till sommargenerationen av pur- purata L. 2:0. %, 22 mm., '8/; 12. Vingarnas grundfärg orangegul, framvingarna en hårsmån mörkare än bakvingarna, ett endast i framkanten synligt tvärband nära roten och ett smalt, men vid framkanten tydligt gaffelgrenat sådant nära framvingens utkant. Framvingarna vid roten och bakkanten samt bak- 250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. vingarna vid inkanten svagt schatterade i gragrönt. Fransar röda. Undersidan ljust orangegul, framvingarna med en röd fläck ji framkanten, motsvarande tvärlinjens yttre gaffelgren a ovansidan, och bakvingarna med ett i framkanten gaffel- grenat smalt tvärband, som mot inkanten upphör vid ribban I b, tydlig röd diskpunkt a diskfältets tvärribba mellan faltets främre hörn och ribban 5. Detta skulle då vara sommar- generationen av purpuraria L. 3.0. d, 19 mm., !?/5 12. Framvingarnas grundfärg grön- aktigt olıvgul, tydligt glänsande, från den svartaktiga roten utåt småningom ljusare, två tydliga, rosafärgade tvärband, det inre smalt, strackande sig från framkanten till något över vingmitten, det yttre brett, tydligt gaffelgrenat, med den inre orenen i själva framkanten ätminstone dubbelt så bred som den yttre. Fransarna röda. Bakvingarna ljust orangegula, inkantshälften svart, utåt ej skarpt begränsad, i övrigt utan teckningar. Undertill äro vingarna ljust orangegula förutom vid roten och bakvingarnas inkant, där de äro svarta. De enda teckningarna å undersidan utgöras å framvingarna av två svagt utvecklade fläckar i framkanten, motsvarande gaffel- förgreningen a ovansidans tvärband, och a bakvingarna av ett vid framkanten brett grenat, smalt tvärband, som mot inkanten ej sträcker sig längre än till ribban 3. Alla vingarna, både ovan och undertill, i synnerhet fransarna, ganska starkt glänsande. Detta exemplar torde böra hänföras till vargene- rationen demaisonz PROUT. go. d, 20 mm., °,s 12. Framvingarna mörkt grabruna, stötande i grönt, tvärbanden mycket breda, otydligt begrän- sade, det inre avkortat och det yttre i framkanten ej för- grenat, vingroten svartaktig, utåt småningom ljusare. Bak- vingarna ovan säsom hos 3:0. Vingarnas undersida såsom hos 3:0, dock är bakvingarnas tvärband brett och sträcker sig mot inkanten in på fältet I b. Ovansidan glanslös. Bör även föras till demaisoni PROUT. Purpurata formerna äro ej sällsynta, vilket däremot torde vara fallet med purpuraria och dess avarter. E. QRSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 251 Ortholitha He. cervinata SCHIFF. Endast en @ anträffad, nämligen °/9 15. Möjligen är arten ej sa sällsynt, ehuru den blivit förbisedd på grund av likheten med följande art. Fores av AURI- VILLIUS till Æarophila GUMPPENB. och upptages av PROUT i SEITZ'ska verkets. text såsom den enda arten av slaktet La- rentia TR. limitata SC. Mycket allman. ei Anaitis Dur. paludata TUNBG. Tämligen sällsynt. En **/; tagen d hör till f. zmdutata HB. (= sororiata TR.) med vitaktig grund- färg, alla tvärlinjerna brett bruna och yttre mellanfaltet från ribban 3 till framkanten uppblandat med rostrött. Lobophora CURT. carpinata BKH. Mycket allmän i april. En '‘/s 14 tagen d hör till ab. fasciata PROUT med alla tvärlinjerna breda, gråsvarta, färgen i övrigt normal. En 2 7%/4 12 är en tydlig ab. unifasciata RBL, hos vilken form de breda, inre och yttre tvärlinjerna sammanflutit, så att de bilda ett tvärband över vingens mitt, endast i framkanten och helt obetydligt i bak- kanten skilda från varandra. halterata Hurn. Sällsynt. Tva 22 Se 13 och '%,e 15. Den förstnämnda av dessa hör till ad. zonata THNBG med skarpt framträdande skillnad mellan det mörka rotlältet och det ljusa, delvis gulpudrade, endast med ett par fläckar i framvingens fram- och bakkanter tecknade mittfältet. sexalata RETZ. Denna art, som förut om åren endast anträffats i enstaka exemplar, var 1915 mycket allmän från början av juni till slutet av juli. Mina 4 dd äro mindre än som angives i »Nordens Fjärilar», i det de mäta endast 19.5, 18,5, 18 och 17,5 mm. största vingbredd. Mellan vingspetsarna äro de cirka I mm. mindre: Operophtera Hr. boreata HB. Mycket allmän. En d har 33,5 mm. ving- bredd. brumata L. Mycket allman. 252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5. Triphosa STPH. dubitata "IL. »Sällsynt. Bod ls) 14 och em Pre Den förstnämnda torde hora till ad. cinereata STPH. Den har 37 mm. vingbredd, inre tvarlinjen a framvingarna så gott som utplanad mellan bakre diskribban och bakkanten och saknar nästan helt och hållet de många vaglinjer, som i mittfaltet och vingens inre del förefinnas hos typformen. Exemplaret stämmer även med den i SEITZ’ska verket befintliga avbild- ningen av ifrågavarande form. Eucosmia STPH. undulata L. Allmän. Lygris Hp. prunata L. Allman. testata L. Allman. populata L. Allman. En 9, tagen 17/5 14, har rege- mentslakaren L. TRAFVENFELT, som haft exemplaret till granskning, under hänvisande till »Entom. Nachrichten 1900, pag. 225», bestämt till /. /ufea STRAND. Exemplaret i fråga är nästan enfärgat gult med högst obetydlig anstrykning av brunt i mittfaltet och en tydligare sadan under vingspetsens snedstreck, rottvarlinjen mycket otydlig, de bägge andra tvär- linjerna, särskilt den yttre, jämte snedstrecket i vingspetsen tydliga, mycket smala, framvingarna 1 övrigt utan teckningar, de enfärgade fransarna vid roten av vingens färg, men utåt mörkbruna. Bakvingarna enfärgat gulvita, utan teckningar, fransarna vid roten mörkare än vingen, men utåt vita. Detta fjärilns utseende stämmer ej riktigt med beskrivningen av ab. lutea STRAND i »Die Gross-Schmetterlinge der Erde», dar först ad. dotata L. och sedan Zutea kännetecknas pa föl- jande sätt: Dofata »unterscheidet sich (fr. huvudformen) durch einförmigere Färbung, etwas die von mellnala (= associala BKH) wiederholend; das Mittelfeld der Vflgl ist zwar an seinen Grenzen scharf gezeichnet, schliesst aber keine dunkle Fül- lung ein». Zufea »soll die vorwiegende Form im arktischen Norwegen sein, sie ist extremer entwickelt als dofata. Die Vflgl fast einförmig rein gelb, nur die Postmedianlinie (yttre E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 253 tvärlinjen) scharf angedeutet und sogar diese zuweilen fast verloschen; Hflgl weisslich, fast oder ganz zeichnungslos». Enligt dessa beskrivningar borde mitt exemplar snarare höra till ad. dotata L. Denna form bör ej förväxlas med den dotata L., som -i »Nordens Fjärilar» upptages såsom egen art av släktet Zygrzs och hos SPULER föres under Zarentia. Denna art, som hos SEITZ benämnes pyraliata SCHIFF och föres till-/ygrzs. betecknas enligt PROUT oriktigt med dotata L. inst, f..dolaia,STGR. Aven en annan Q&, tagen le 11, har samma utseende som den nu beskrivna, ehuru exemplaret är avfluget och dåligt. Av huvudformen har jag ingen ©, däremot 11 dd. Detta beror väl på en tillfällighet, eller månne 2% äro säll- syntare? associata BKH. Ej sällsynt, men på långt när ej så vanlig som Zestafa och populata. Larentia TR. ocellata L. Ej sällsynt. bicolorata HUEN. Ej sällsynt, något allmännare än oce/- lata. variata SCHIFF. Ej sällsynt. En d och en ©, resp. je 15 och ??/e 13, tillhöra v. obeliscata HB, vilken form hos SEITZ upptages såsom egen art. Den förstnämnda mäter 23,5, 2-exemplaret däremot 28 mm. En 2 av huvudformen mäter 29 mm. Max. enl. »Nordens Fjärilar» 25 mm. cognata THNBG. Ej sällsynt juniperata L. Allman. Tva dd hora till ab. divisa STRAND med mittbandet pa ett eller flere stallen genomskuret av grundfärgen. szterata HUFN. Tämligen allmän. miata L. Mycket allmän såväl pa hösten som på våren. En *l/10 13 tagen © har framvingarnas grundfärg klart mörk- grön och bakvingarna mörkt gråbruna med grönpudrade ribbor och utkant. På hösten ha för det mesta ¢¢ anträffats, om vären däremot 2°. truncata HUFN. och zmmanata Hw. Enligt lektor E. WAHLGREN, som benäget granskat mina 19 Zruncala- och 24 254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS. zmmanata-exemplar fran Växjö, hora 8 med säkerhet till den förra arten, darav två hänföras till ad. perfuscata HW, tva »med stor sannolikhet» till ad. mediorufarıa FUCHS och de övriga till f. Principalis. Tre individ aro säkra zmmanata, men beträffande de övriga kan lektor W. ej med bestämdhet säga till vilkendera arten de höra. firmata HB. Av denna art har jag vid Växjö tagit 4 dd i september 1914 och en g i september 1915. Den är förut hos oss tagen av THEDENIUS vid Stockholm, 1895 av PEYRON pa Lidingön, 1896 av J. MEVES pa Värmdö och 1908 av LJUNGDAHL vid Stockholm. munitata Hp. Sällsynt. Det enda Smalandsexemplar jag har i behåll, ¢ !7/; 12, Notteryd, skiljer sig fran av mig i Pajala i arktiska Norrbotten tagna dd endast i det avseendet, att a Smälands-exemplaret den i fläckar upplösta våglinjen är fullt tydlig, medan den a Pajala-exemplaren knappast är märkbar. I likhet med J. MEVES exemplar (Ent. Tidskr. 1914, sid. 132) hava mina 6 exemplar frän Pajala liksom ock Smä- lands-exemplaret rotfältet av samma färg som inre. mellan- fältet, men rottvärlinien är å de flesta exemplaren åtminstone vid framkanten tydlig. viridaria F. Allman. fluctuata L. Allman. En & har mittbandet tydligt ända till bakkanten, ehuru bandets bakre hälft är mycket ljusare än den främre. didymata L. Mycket allmän. montanata BKH. Allman. suffumata Hp. Två dd tagna °; 15. Arten var detta ar ej sällsynt i Växjö omgivningar. Förut ej anträffad. Nämnda exemplar äro mycket större än av mig i Pajala tagna dd, vilkas framvingar ej mäta mera än 14 mm. i längd, medan Växjö-exemplaren hålla 16 mm. (Pajala-exemplaren torde tillhöra den från Nordskandinavien bekanta, betydligt mindre, i allmänhet svagt tecknade och med ljusare bakvingar försedda formen defumata STICH.). ferrugata CL. Allmän. unideniaria Hw. Sällsynt. En d 16/8 15 och tva ow resp. “/g 11 och "°r 15. designata ROTT. En 2 ??/; 11. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 255 vittata BKH. Ej sällsynt. dilutata BKH. Mycket allmän. Uppträder ofta som ab. obscurata STGR. En d "”/w 13 är ovanlig. Den har fram- vingarna entonigt ljusgrå, något mörkare vid roten, och alla tvärlinjer, utom ett par vid utkanten, högst otydliga. Liknar nästan helt och hållet, med undantag av beträffande färgen, ab. schneideri LAMPA, som jag har från Norrbotten och som har framvingarna svartera. autumnata BKH. Tämligen allmän. Da skillnaden mellan dilutata och autumnata synes vara högst obetydlig och säkert kunna faststallas allenast vid granskning på friska exemplar av dd genitalapparat, är det ju möjligt, att det vid närmare undersökning befinnes, att den sistnämnda arten är lika ofta förekommande härstädes som den förra. Av PROUTS utred- ning synes till och med som om aufummata skulle vara den 1 Skandinavien i övervägande antal förekommande. caesiata LANG. Allman. sociata BKH. Allman. albicillata L. Sällsynt. En 2 ??/6 14. alchemillata L. Allmän. Det vita bandet à framvingarna brukar ju ofta vara svagt utvecklat i fält 2 och kring ribban 3, men 1915 inträffade det egendomliga förhällandet, att pa alla av mig fängade exemplar detta i särskilt hög grad var fallet. På somliga exemplar var nämnda band till och med helt och hållet avbrutet. Spännvidd ned till 16 mm. albulata SCHIFF. Mycket allmän. obliterata HUFN. Sällsynt. Endast en gång anträffad nämligen °°'¢ 15, da en kraftigt mörkpudrad J togs. luteata SCHIFF. Allman. bilmeata L. Mycket allman. sordidata F. Mycket allman. Add. fuscoundata DON. och zzfuscata STGR. synas vara lika allmänna som huvud- formen. En den 77/7 14 tagen 9, 32 mm. spännvidd, har framvingarnas grundfärg överallt tämligen klart mörkgrön med ett av två svarta s-formiga linjer bestående tvärband i vingens inre del, ett oregelbundet svart, av den vanliga vita fläcken omkring ribban 4 avbrutet band nära utkanten och mellan dessa båda band två vinkliga svarta tvärlinjer, som äro tyd- liga endast från framkanten och inåt diskfältet. Framvingarna 256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I19T15. för övrigt vattrade av små, fina, svarta tvärstreck och punkter. Exemplaret i fråga överensstämmer helt och hållet i fråga om teckningen med den 1 SEITZ'ska verket befintliga avbild- ningen av furcala THNBG, med undantag av att den stora vita flacken kring ribban 4 saknas a avbildningen. Furcata THNBG är hos SEITZ upptagen såsom huvudform med sor- didata F., fuscoundata (DON.) STGR. och obscura PEYER (= infuscata STGR.) m. fl. såsom aberrationer. Typformen skall vara askgrä med mörka, band. En d, ?°/7 12, narmar sig ab. constricta STRAND, i det det ljusa mittfältet framträder endast sasom en rund vit fläck omedelbart utanför diskfältet och en avlang sadan fran ribban 4 till ribban 1 b. autummalis STROM. Ej sällsynt. Var i slutet av maj 1915 allman. Jag har fran Växjö 5 dd och en &, som alla nästan fullständigt likna den hos SEITZ avbildade Czdarza ruberata FRR. ab. variegata PROUT, men pa grund av bygg- naden hos dd ryggtagg har jag här fort dem till autumnalis. Största spännvidd 34 mm., enl. »Nordens Fjärilar» 30 mm. silaceata HB. Sällsynt. En © av huvudformen tagen ale 13. Denna har ej bakre diskribban samt ribborna 2 och 3 ljusa såsom fallet är med ad. znsulata Hw., av vilken form jag erhållit två dd 15/6 och 18/6 13. {-exemplaret har a undersidan alla vingarna försedda med en skarpt tecknad tvärlinje, bestaende av kraftiga, svartbruna trekantfläckar, och dessutom tva smala tvärlinjer innanför denna. Ehuru d exem- plaren äro mera avflugna, synes dock, att denna teckning hos dem ej varit sa framträdande. corylata THNBG. Allmän. Två exemplar tillhöra ab. ruplata HB. med mittbandet i fältet 1b delat av vitt. Denna form synes hava ungefär samma frekvens som huvudformen. comitata L. Allman. Tephroclystia He. oblongata THNBG. Sällsynt. En $ °/; 13. pusillata. SCHIFF. Ej sällsynt i slutet av maj och början av juni. conterminata Z. Denna art var 1912 allman i slutet av maj. Troligen bar den de andra aren varit sallsynt, enar jag ej da tagit den. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 257 togata HB. (= abretaria GOEZE). Allman. assimilata GN. Sällsynt. Ett exemplar klackt 19/4 13 ur en samma var under mossa tagen puppa. ADS CL. Sallsynt. “En 2 17/7 17: vulgata HW: Mycket allman. satyrata HB. Ej sällsynt. succenturiata L. Allman. Av v. subfulvata HW. har jag endast anträffat en Q 3/7 11. plumbeolata Aw. Flog allmant i juni 1915. Forut ej anträffad. tenuiata HB. Endast ett exemplar taget nämligen Troligen sällsynt. nanata HB. Allman. sinuosaria EN. Torde ej vara sardeles sällsynt. Tre exemplar tagna 17/g 11, °/7 12 och !®,z 15. Jag har aven tagit den a Långholmen i Stockholm °/¢ 10. lanceata HB. Mycket allman i april och början av maj. sobrinata HB. Mycket allman. Den flyger ända in i mitten av september. En ‘/9 15 tagen d torde böra särskilt omnämnas på grund av sitt avvikande utseende. Mittfältet är i inre delen i framkanten, innanför den stora streckformiga diskfläcken och vidare mot bakkanten svartbrunt, därutanför tyilligt vitt och i yttre delen i fältet 1 b, närmast ribban 2, samt i fälten 4, 5 och 6 likaledes svartbrunt. I dessa mörka delar av mittfältet äro ribborna svarta, varjämte ribban 2 i hela sin sträckning tvärs över nämnda fält är kraftigt svart. Yttre mellanialtet från framkanten till ribban 6 är även svart- brunt, dock ej så starkt som i mittfältet. Innanför våglinjens vita fläck i analhörnet finnes en skarpt framträdande svart- aktig fläck, varjämte väglinjen i övrigt inåt begränsas av mörka fläckar mellan ribborna. 18/7 AAS Chloroclystis Hs. rectangulata L. Mycket allman. Uppträder ofta sasom ab, nigrosericeata Hw. Collix GN. sparsata TR. Endast anträffad 1915, da 4 dd fangades i Bäckaslöf vid Växjö. De hava a bakvingarnas ovansida en Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 2—4 (1915). 17 258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. nära vingroten utgäende läng svartbrun härtofs, som ligger utefter främre diskribban och a spända exemplar döljes av framvingarnas mycket konvexa bakkant. Spännvidd: 22— 23 mm. Epirrhantis He. diversata SCHIFF. En d °*/ı 13. Detta exemplar av- viker ej i nämnvärd grad frän i Pajala av mig tagna dd. Det är dock något större och har ej sa tydlig vit teckning vid tvärlinjerna i framkanten. Arichanna Moore. melanaria \.. Rätt allmän. Abraxas LEACH. marginata L. Mycket allmän. En !/6 15 tagen $ bör kanske föras till ad. nzgrofasciata SCHÖYEN, ehuru framving- arnas mittband är avbrutet i övre hälften av fältet I b. Däre- mot äro bakvingarna försedda med ett fullständigt, millimeter- brett, jämnt band mitt över vingen. Från Pajala har jag två exemplar av 72grofasciata, av vilka det ena har mittbandet sammanhängande a alla vingarna, medan det a det andra exemplaret är a framvingarna fullständigt, ehuru i mitten av fältet Ib mycket smalt, men a bakvingarna avbrutet vid mitten av diskfältets tvärribba. Avbildningen av nämnda form hos SEITZ, där tvärbandet är brett avbrutet både a fram- och bakvingarna, är väl felaktig, då i texten står: »das Mittelband, wenigstens auf dem Vflgl vollständig, das Saum- feld wie sonst». Om mitt exemplar skall fa gälla för en nigrofasciata, har genom detta fynd dess sydgräns i Sverige, som förut varit Stockholmstrakten (J. MEVES), betydligt nedflyttats. Bapta STPH. temerata HB. Endast anträffad ??/5 14, då en $ togsi Bäckaslöf. Enl. »Nordens Fjärilar» är den förut tagen 1 Skåne och Östergötland. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 259 Deilinia He. pusaria L. Mycket allmän. En *%s 11 tagen ¢ hör till ab. ablataria FUCHS med nästan utplänade tvärlinjer. Endast om man håller fjäriln i ett visst läge i förhållande till ljuset, synes a framvingarna en antydning till två och å bakvingarna till en linje. Exemplaret är ej det minsta avfluget. exanthemata SC. Mycket allmän. Numeria Dur. pulveraria L. Var i slutet av maj 1914 och 1915 rätt allmän. Förut hade jag anträffat arten endast en gäng näm- ligen *8/5 11, da en d togs. En J har 36 mm. spännvidd. Max. enl. »Nordens Fjärilar» 32 mm. Ellopia TR. prosapiaria L. Ej sällsynt. Endast dd anträffade. Metrocampa LATR. margaritata L. Tva dd tagna */7 11 i Lilla Fylleryd, cirka 4 km. fr. Vaxjo. Ennomos TR. alniarza L. Ej sällsynt 1913, 1914 och 1915. Endast bod tagna. Selenia Hp. bilunaria Esp, Ratt allmän. dd synas vara betydligt allmännare an 9, åtminstone har jag ej lyckats erhålla flera an 2 PP, ehuru jag tagit ett avsevärt antal av fjariln i fråga. Den ena av dessa PQ, 15/5 14, har à framvingarna den bre- dare och mattare mittlinjen sammanfluten med inre tvärlinjen till ett mot bakkanten avsmalnande band, således en mot- svarighet, fast i annan riktning, till ad. zmfuscata STRAND, som har mellanrummet mellan mittlinjen och y#re tvärlinjen utfyllt. Zetralunaria HUFN. Sällsynt. Tre SS °'/s 14. 260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Gonodontis He. bidentata CL. Tämligen sällsynt. Två dd 31/5 14 och end "'/6.15: Himera Dur. pennaria L. Sällsynt. Två dd 2/10 14 och ??/9 15. Crocallis ‘Tr. elinguaria L. Ej sällsynt. Angerona Dur. / sordiata FUESSL. Dess bakvingar aro nästan helt och hället mörkbruna. En 2 med mycket fin, gles punktering bildar övergång till ad. spangbergi IPA. prunaria L. Allman. En 25,6 15 tagen d hör till ad. Eurymene Dur. dolabraria L. Sällsynt. Tre dd 34/5 14, 15/6 och "ie 15. Opisthograptis Dur. luteolata L. Aliman. Arten synes uppträda i två genera- tioner. Jag har funnit en övervintrande puppa, som kläcktes i bur °®/3. Dessutom har jag fangat fjariln i maj, juni, den 18/7 och den °/s. Spännvidd anda till 40 mm. Epione Dup. apiciaria SCHIFF. Tämligen sällsynt. parallelaria SCHIFF. (= vespertaria THNBG). Allmannare an foregaende art. Flyger langt in i september. Ett exem- Plate (ons. Semiothisa Hp. notata L. Mycket allmän. alternaria HB. Endast en 2 ?/& 11. Troligen sällsynt. liturata CL. Denna art, varav jag förut endast anträffat en 2 !/7 12 i Notteryd, var i slutet av maj och i juni 1915 allmän vid Växjö. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 261 Hibernia LATR. aurantiaria ESP. Sällsynt. Två SJS 15/10 12 och °%/10 14. defoliaria CL. Sällsynt. Tva dd 1/10 12 och "?,10 13. Phigalia Dur. pedaria F. Endast anträffad 1015, da jag i mitten av april fångade 3 dd. Biston LEACH. hirtarius CL. Endast 2 exemplar anträffade, bägge döda, torkade, ehuru fullt oklanderliga, det ena, en £, liggande å en gata i Växjö ?84 14 och det andra, en d, à central- fängelsets vägg inne i staden 7°/4 15. Amphidasis Tr. betularia L. Sällsynt. Endast en gang anträffad nam- ligen i april 1913, da en övervintrande puppa hittades. Fjäriln, en liten d, framkom °/s. Arten fores hos SEITZ till Biston. Boarmia TR. cinctaria SCHIFF. Allmän. En mycket mörk d. tagen 22/4 14, torde höra till f. nigraria RBL, varom PROUT säger, att den egentligen är »ein Synonym, das sich auf die am meisten verschwärzten Exemplaren bezieht». En annan S, °2/; 12, ar en tydlig ab. submarmoraria FUCHS med fram- vingens mittfält vitt och de övriga fälten betydligt mörka. En 17/5 12 tagen ® saknar det vita tvärbandet vid bakkrop- pens rot. repandata L. Mycket allman. Varierar ofantligt. Den härstädes vanligaste formen har mellan yttre tvärlinjen och vaglinjen en stor, starkt framträdande, skarpt begränsad, fyrkantig svartbrun fläck, som täcker hela fältet 3 och mera än halva fältet 4. Denna fläck, som är synnerligen karak- teristisk, finnes i beskrivningarna på de olika formerna om- nämnd endast för f. deversata STGR och ab. maculata STGR. Hos SEITZ beskrives den förra på följande sätt: »ähnlich der conversarta; Grundfarbe graulich, Mittelband hinten schmäler, distal von einem rundlichen, schwarzen Fleck (hinter der 2 262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Radialis) gefolgt». Da ab. conversaria HB. har svart mittfält, vilket ej ar fallet med den har vanliga formen, som har största delen av nämnda falt av samma ljust graaktiga grund- färg, som vingen i övrigt, kan har ifrågavarande form ej vara deversata. Ab. maculata STGR, som av PROUT pa grund av olikheter hos dd genitalia upptages såsom egen art, beskrives hos SPULER sasom »aschgrau, fast gar nicht dun- kel bestaubt, mit breitem schwarzem Mittelschatten nach der ersten Querlinie der Vflel und solchem Flecken im Saumfelde». Maculata finns enl. PROUT endast 1 Sibirien och Amurlandet. Dess europeiska form benämnes bastelbergeri HIRSCHKE, »wariabel, aber im Allgemeinen grösser und kräftiger gezeich- net», skild från vefandata »durch die weniger geknickte Antemedianlinie, durch den starken Mittelschatten, der dieser gewöhnlich genähert ist, und durch die kräftigeren Zeich- nungen der Unterseite. © oberseits weniger charakteristisch, Mittelschatten weniger dick, mehr distal gelegen». Denna beskrivning stämmer bra med här ifrågavarande form. Någon olikhet mellan dd sidoklaffar hos denna form och hos huvud- formen av repandata har jag på mina spända exemplar dock ej kunnat upptacka. jubata THNBG. Sällsynt. En 2 ‘1/; 11. crepuscularia SCHIFF. Jag har tillvaratagit 6 dd, som jag förut bestämt såsom tillhörande denna art, men sedan jag tagit del av PROUTS i »Die Gross-Schmetterlinge der Erde» befintliga beskrivningar pa denna och 2. bistortata GOEZE, vet jag ej, till vilkendera arten exemplaren i fraga höra. Enl. Prout bör crepuscularia vara ljusare än Özstortata, enl. SPULER tvärtom. Enl. PROUT flyger den förra arten med endast en generation i maj och juni, den senare i mars och april, enl. SPULER infaller crepuscularias flygtid i april, maj och juli, augusti och dzstorzatas 1 juni. Enl. PROUT är crepus- cularia »bestimmt viel weniger verbreitet als bzstortata», som är vitt utbredd i Europa och Asien, enl. SPULER är crepus- cularia allmän i mellersta och norra Europa (med undantag av polarregionen), under det att dzsfortata förekommer »in Mitteleuropa, sehr lokal, meist mit der vorigen Art (crepus- cularia) verwechselt, häufiger und besser unterscheidbar in England». E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 263 Av mina 6 exemplar äro 3 ljusare och 3 mörkare, alla, utom ett av det ljusare slaget, vilket är fångat °°/s, äro tagna i slutet av april. punctularia AB. (= scopularia THNBG). Allmän. Gnophos TR. É sordaria THNBG. Sällsynt. Två SS 73/6 12 i Notteryd och !!/; 14 i Växjö. Överensstämma med mina exemplar från Norrbotten. Förut ej tagen sydligare än i Södertälje (J. MEVES). myrtillata THNBG. Ej sällsynt i slutet av juli. Fidonia TR. carbonaria CL. Tre dd js och *%/s 14. Förut pa fast- landet ej funnen sydligare än i Uppland. Enl. LAMPA an- träffad på Gottland. Ematurga LED. atomaria L. Mycket allmän. Bupalus LEACH. piniarius L. Mycket allmän. Fastän jag fångat minst ett 50 tal av arten i fråga, har jag ej lyckats få en enda 9. Ett !7/; 15 taget individ har största vingbredden endast 24,5 mm. Minimum enl. »Nordens Fjärilar» 29 mm. Thamnonia Lo». wauaria EL. Allmän. brunneata THNBG. Mycket allman. Phasiane Dur. petraria Hp. Sällsynt. En d °%s 15. Ä detta exem- plar är den inre av framvingarnas tva raka tvärlinjer i det närmaste utplanad. Endast i fältet ıb synes en antydan till densamma. Perconia He. strigillaria HB. Allmän. XX fam. Nolidae. Nola LEACH. cuculatella L. Sällsynt. Tva dd ?/r 11 och en d ‘8h: 15. confusalis H.-S. Endast ett individ anträffat, nämligen en. ER 264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. XXI fam. Nycteolidae. Sarrothripus CURT. . revayanus SC. (= undulana HB). Entonigt gråbrun med mittfältet mera rostbrunt, svarta tvärlınjer och rödbrun disk- fläck. En:Q *8/, 13. Av ab. dilutana HB har jag tagit en © 1/5 12. Den har grundfärgen vitgrä, mittfältet gråbrunt, vid framkanten renare brunt och med skarpa svarta streck från inre tvärlinjen vid ribban I och i diskfältet. Diskfläcken gulröd. Av ab. degenerana HB har jag en d ??/7 14 fran Räppe och tva QQ 78/5 12 och te 15 fran Vaxjô. Grund- fargen pa dsssa exemplar ar vit med grönaktig anstrykning, rotfaltet svart, mittfaltet grabrunt, vid inre tvarlinjen och vid framkanten svart, den pa insidan med svart kantade vag- linjen samt övriga tvärlinjer tydliga, utfyllda med vitt, inre mellanfältet brokigt av svarta fläckar och diskfläcken mörkt rödbrun. En ??/4 13 tagen 2 tillhör ad. ramosana HB. Den har grundfärgen gråbrun, från vingroten ett brett, ramsvart streck till diskfältets slut, från vilket streck i dess underkant tjocka grenar utgå nära roten och vid mitten, diskfläcken svart, utåt med ljus skuggning, vaglinjen med dess inåt mörka begränsning antydd, likaså inre tvärlinjen, fast svagare, eljest utan teckningar. Dessutom har jag ?/s 14 tagit en 2, som jag icke kun- nat inrangera under någon annan form an ab. ilicana F. (= punctana HB), ehuru framvingarna i alla fälten hava den bruna färgen starkt uppblandad med djupsvarta, samman- flytande skuggfläckar, så att de få ett mörkbrokigt utseende. De för formen i fråga typiska stora, svarta punkterna, 2 1 inre mellanfältet och 2 vid bakkanten a vaglinjens plats, framträda emellertid tydligt, ehuru de, som finnas i inre mellanfältet, något beröra varandra och dessutom stå i för- bindelse med den svarta bakkanten. Vid vingens framkant finnas hvita fläckar nära vingspetsen och i inre mellanfältet. Diskpunkten mörkt rödbrun med svart kärna. Exemplaret i fråga är något mindre (22 mm.) än de andra (24,;—26,5 mm.). Hylophila He. prasinana L. Sällsynt. Larv, tagen 7/9 14, blev fjäril 27/3 15. En d fångad 12/6 15,0ch en 2 !*/s 15. 2 antenner E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 205 skola ju vara nakna, men det av mig fångade Ÿ-exemplaret har dem försedda med tydliga borst, som synas vara lika- dana som hos d-exemplaret. Övriga könskännetecken över- ensstämma med i litteraturen befintliga beskrivningar. XXIII fam. Arctiidae. Spilosoma STPH. mendica CL. Sällsynt. Endast en ¢ och en 2 erhållna, bägge genom uppfödning från larv. menthastri ESP. Allman. Två dd, fångade !?/e 15, hava framvingarna särskilt rikligt svartpunkterade och avvika dess- utom från andra exemplar därigenom att punkterna utanför diskfältet ända från framkanten in på fältet 1b bilda en blott av ribborna avbruten, jämt bäghöjd, vid ribban 4 mest ut- skjutande tydlig tvärlinje. Phragmatobia STPH. fuliginosa L. v. borealis STGR. Allmän som larv. Fjäriln anträffar man sällan. Parasemia He. plantaginis L. Sällsynt. Tre SS juli 1912 i Notteryd och en 2 nt 13 i Vrankunge. Diacrisia He. sannio L. Allman, En 1%% 11 tagen d närmar sig mycket ab. moerens STRAND, i det bakvingarna äro helt och hållet gräsvarta med undantag av ett band av den gula grundfargen tvars Over vingens mitt och de gula ribborna. Hos moerens skall grundfärgen ej synas annat än såsom matta fläckar innanför det breda, sotsvarta utkantsfältet. Arctia SCHRK. caia L. Mycket allmän, åtminstone såsom larv. Ofta uppfödd till imago. aulica L. Endast en gang anträffad nämligen ?/s 15, då en larv togs i Bramstorp på sälg. Den förpuppades 7°/s, och fjäriln, en d, framkom !/e. 266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Nudaria STPH. mundana L. Allman 1912 och 1915. Comacla WLk. senex HB. Allmän i början av juni 1912. Ej sällsynt vid samma tid 1915. En ?/z 15 i Bäckaslöf vid Växjö fångad d avviker från övriga individ därigenom att den tvärs över hela framvingen i dess mitt har en bred, mörk, i diskfältet vinkligt utskjutande skugglinje. Endrosa He. zrrorella CL. Sällsynt. Endast tagen °!/- 14, då en d anträffades invid Växjö. Cybosia Hp. mesomella L. Mycket allmän. Lithosia F. lurideola ZINCK. Allmän i juli. lutarella L. Sällsynt. Fyra dd tagna *°/; 12 i Notteryd, eljest ej anträffad. Spännvidd: 28,;—30 mm. XXIV fam. Anthroceridae. Zygaena F. lonicerae ESP. Egendomligt nog synes denna art vara sallsynt i trakten av Växjö, ehuru lampliga lokaler för den- samma naturligtvis ej saknas. Ätminstone har jag ej i närheten av staden anträffat den vid något annat tillfälle än ?$ då jag tog en d och en 2. Dessutom har jag 3/7 13 i Vrank- Ty as unge tagit en nyss kläckt, i närheten av den pa en ljung- kvist fästade kokongen sittande J. Procris F. statices L. Allman. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 267 XXVII. fam. Psychidae. Acanthopsyche HEY. atra L. (= opacella H.-S.). Den ”/s 14 togs à en gardes- gard i Skir en med bladbitar och korta fina stran i langdrikt- ningen belagd säck, 18 mm. lång, varur 1°/; en 2 framkom. Sterrhopteryx HB. hirsutella HB. Sällsynt. En d fångades i kvällsskym- ningen 16/6 13 i Hof invid Växjö. Saval hos SPULER som hos SEITZ finnes längden pa framvingen angiven till g—10 mm., men detta exemplar, som ar en säker /zrsutella, har vingen 12 mm. lang. Arten är förut i vårt land tagen 1882 i Hälsingland av RUDOLPHI (Ent. Tidskr. 1883 p. 37), 1891 av J. ANDERSSON i Värmland och 1911 av E. G. VRETLIND vid Enköping. Fumea STPH. casta PALL. (= intermediella BRD). Allman. Talaeporia HB. tubulosa RETZ. Två larvsäckar tagna 1 juni 1915, varur framkommo en d 78/g och en 2 2°/c. Solenobia Z. pimeti Z. Ur en d. 13/5 15 tagen larvsäck framkom d. 15/; en d och en annan d fångades 73/5 15, vilka bägge ex. enl. TRAFVENFELT antagligen hora till denna art. (EOS) Sven Lampa. Tiden flyr. Snart 36 är hava svunnit hän, sedan Ento- mologiska föreningen stiftades den 14 december 1879. Glädjen över föreningens utveckling uppblandas med vemod, när leden från de första ären allt mer glesna. Han, vars namn vi tecknat här ovan, var en av föreningens stiftare; en av dem, som under de första årens svårigheter med sitt arbete, sitt varma intresse och sin entusiasm bidrog till föreningens uppkomst och utveckling. Honom vart det ock förunnat att bliva den förste officielle representanten i Sverige för den s. k. praktiska entomologin, varigenom även ett av de mål, till vilka föreningen strävat, uppnäddes. Professor SVEN LAMPAS levnadshistoria hör ej till de alldagliga utan är tvärtom ganska ovanlig. Han föddes den 17 nov. 1839 på egendomen Ekeberga i Thorsö församling av Skaraborgs län. Föräldrarne voro godsägaren Seth Lampa och hans hustru Anna Kristina Rosell. Är 1850 inskrevs den unge Sven i Mariestads skola, men måste redan 1856 på grund av en ögonsjukdom avbryta studierna och avlade därför aldrig mogenhetsexamen. Redan under skoltiden framträdde allt mer de naturliga anlag, som snart skulle bliva bestämmande för hans kommande bana. LAMPA var född naturvän och hade en skarp blick för naturens olika former, parad med en ej obetydlig artistisk begåvning. Ynglingens intresse för naturen visade sig bland annat däruti, att han lade grunden till Mariestads museum. För detta ändamål behövdes även pänningmedel och han bru- ~ CEP ei ., Sthlm. A. Cederquists Graf. SVEN LAMPA f. 269 kade berätta, huru han för sitt kära museums skull, ehuru med hjärtat i halsgropen, även vågade uppvakta dåvarande landshövdingen i Mariestad Jonas Wærn samt huru välvilligt denne stundom i det yttre ganska sträve man upptog hans ärende. Da skolstudierna således måste avbrytas, ämnade L. ut- bilda sina artistiska anlag och började studier vid målareaka- demien, men även för dessa lade inom kort ögonsjukdomen hinder i vägen. L. beslöt då att ägna sig åt praktisk verk- samhet, blev bokhållare på egendomen Hallandsberg i Vä- stergötland och 1860 elev vid Julpa lantbruksskola i Väst- manland. Efter att samma år hava utexaminerats från skolan företog han en studieresa till Köpenhamn, Brüssel och Paris och blev efter hemkomsten förste lärare och vice forestan- dare vid Julpa lantbruksskola. En befattning, som han inne- hade till hösten 1864, då han gifte sig och övertog skötseln av den i Tillberga socken belägna egendomen Igelsta, som tillhörde svärfadern. Den praktiska erfarenhet och den in- blick i jordbruksförhållandena, som L. under denna period förvärvade, blev av ovarderlig betydelse för hans kommande livsgärning såsom praktisk entomolog. Den gamla aldrig slocknade kärleken till naturen vak- nade emellertid snart upp igen med förnyad värme, och L. beslöt därför att utarrendera jordbruket och ägna sig at studium och insamling av naturalier isynnerhet av fåglar och insekter. Han företog under denna tid, aren 1868—1878, flera samlingsresor till olıka delar av landet, vistades t. ex. en sommar pä Öland vid Isgärde, varifrän han bland annat gjorde utflykter till de berömda urgamla ekarna vid Halltorp och där påträffade Cerambyx cerdo L. samt andra sällsynta djur. År 1876 besökte han Kvikkjokk och hemförde ett rikt och värdefullt utbyte isynnerhet av högnordiska fjärilar. Un- der samma tid trädde han i närmare förbindelse med de flesta av vårt lands entomologer samt med naturaliehandlare i utlandet, i synnerhet i Tyskland. Genom dessa resor shaf- fade sig L. en på studier i naturen grundad noggrann kän- nedom om Sveriges fjärilar och deras utbredning. Hans första tryckta arbete blev också en 1877 utgiven förteckning över Sveriges fjärilar till och med pyraliderna. LAMPA lämnade 1878 Igelsta och flyttade över till Stock- 270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19135. holm för att där idka naturaliehandel och konservatorsverk- samhet. Redan i januari 1879 anlitades han under ledigheten efter professor CARL STÅL för utförande av vissa arbeten vid naturhistoriska riksmuseets entomologiska avdelning. Denna obetydliga början ledde sedermera till, att han under 18 år eller ända till 1897 kom att tjänstgöra såsom bitrade och preparator’ vid nämnda avdelning. Med glädje och tack- samhet skall jag städse ihagkomma det intresse och den noggrannhet, varmed L. utförde alla sina arbeten i riksmu- seet. Samarbetet med honom utgör ett av de angenämaste minnena från den tiden, jag hade förtroendet att vara inten- dent för riksmuseets entomologiska avdelning. Sommaren 1882 gjorde L. och undertecknad tillsammans en entomolo- gisk resa till Jämtland. Under en följd av år hade lektorn vid skogsinstitutet A. E. Holmgren på uppdrag av K. Lantbruksakademien lämnat utlåtanden och verkställt undersökningar rörande för lant- bruket skadliga insekter. När denne på grund av sjuklighet ej vidare kunde fullgöra detta uppdrag, erhöll LAMPA från är 1887 detta förtroende och började därmed sin verksamhet såsom praktisk entomolog. I denna egenskap företog han, somrarne 1887—1897 resor till olika delar av landet för stu- dium av insekthärjningar. Bland dessa må omnämnas resorna till Gottland 1887, 1888, 1889, 1892, till Eknö vid Furusund 1887 och 1888 samt till Hälsingland 1892 för studiet av korn- flugan och vetemyggan; till Skåne och Halland 1889, 1890, 1891, 1895 för undersökningar rörande ollonborren, till Vä- sterbotteri och Norrbotten 1892 i anledning av gräsmaskens härjningar samt till Gottland 1893 och 1894 för att studera rapsbaggens och några andra skadeinsekters uppträdande. När Entomologiska föreningens långvariga arbete för in- rättande i Sverige av en anstalt för den praktiska entomo- login omsider år 1897 kröntes med framgång, blev LAMPA på Lantbruksstyrelsens förord utan ansökan utnämnd till professor och anstaltens förste föreståndare. På grund härav lämnade han sitt arbete vid riksmuseet och utflyttade snart till den entomologiska anstaltens nya vid Norra Brunnsviken 1 LAMPA var en skicklig preparator och den förste som i Sverige införde förbättrade metoder för preparering av fjärilarna. Han uppfann även själv några prepareringsinstrument. SVEN LAMPA T- 271 = härligt belägna byggnad. Här förunnades det honom att med nödiga hjälpmedel i lugn och ro arbeta för sin uppgift under 12 år. Vid uppnådda 70 års ålder tog han avsked 1907. Efter avskedet bodde han först en tid i Stockholm men sedermera i egen villa på Lidingö, där han närmast på grund av ett anfall av influensa stilla avled den 2 dec. 1914. LAMPA var född naturvän med en utpräglad praktisk läggning, vilken ännu mer utbildats under hans mindre van- liga levnadsbana. Teorier, som ej hade stöd av praktiken och erfarenheten, satte han ej högt och kunde mot sådana framkomma med ganska träffande anmärkningar. Genom sin utbildning var han synnerligen lämpad att vinna den prak- tiska lantbrukarens förståelse och intresse för insekternas be- tydelse i lanthushållningen. Genom vänsällhet och en god- modig humor förstod han ock att överallt förvärva personliga vänner. Såsom ett ytterligare bidrag till kännedomen om LAMPA såsom människa och tjänsteman tillåter jag mig anföra, vad hans efterträdare professor ALBERT TULLGREN yttrat i en min- nesruna kort efter LAMPAS frånfälle: »Med LAMPA bortgick en personligen hjärtans snäll och god man, karaktarsegenska- per, som omedelbart lyste fram vid första mötet. Hans alltid försynta uppträdande och utpräglade blygsamhet voro ovär- derliga egenskaper hos honom. När han förlänades profes- sors namn, heder och värdighet, gladdes han nog över detta yttre bevis på att hans arbete krönts med framgång, men förblev samme enkle, rättframme och plikttrogne man, kom- plett i saknad av alla spår till fåfänga. Detta gjorde honom också ytterst populär, varthälst han kom under sina många resor inom Sverige. För mig som under hans senare tjänstear var hans assistent var han mindre chefen än vännen och i detta ord inlägger jag då allt det bästa detta ord kan ut- trycka». LAMPA var vid sin död änkling. Han hade varit två gånger gift; första gången med Agnes Amelie Söderström, som avled 1892 under vistelse i Paris, och andra gången med Fenny Helena Maria Ekström, död 1909. Han efterlämnade en son från första giftet artisten Sven Gunnar Lampa och en Sven Kristoffer, född 1896, från andra giftet. 272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Det återstår att säga några ord om LAMPAS författare- verksamhet och hans betydelse för Entomologiska föreningen. De festa av hans efter 1884 tryckta arbeten behandla såsom naturligt är skadeinsekter och praktiskt entomologiska frågor. En redogörelse för dem skulle i detta sammanhang upptaga allt för stort utrymme och passar bättre i en fram- tida historik över den praktiska entomologiens utveckling i Sverige. Hans övriga avhandlingar, som nästan alla äro ut- arbetade på riksmuseet, röra sig huvudsakligen om fjärilar och skalbaggar. Hans största och viktigaste avhandling är » Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepi- doptera». Endast den som noga känner förhållandena före denna förtecknings offentliggörande kan rätt förstå dess stora förtjänster samt det arbete och den mödosamma och om- sorgsfulla kritik, som kräfts för dess utgivande. L. har vid dess utgivande ej nöjt sig med att kritiklöst avskriva och sammanföra i litteraturen redan förekommande uppgifter utan noggrant prövat dem samt genomgått ej allenast riksmuseets utan även många enskilda samlingar, prövat bestämningarne och noga jämfört de nordiska formerna med lokalraserna från andra delar av det palearktiska faunaomrädet. Han har vi- dare undersökt och identifierat de gamla svenska författarnes förut nästan alldel s bortglömda eller orätt tydda arter och återgivit dem den prioritetsrätt, som tillkommer dem. På dylikt sätt äro till exempel samtliga av THUNBERG i Insecta suecica beskrivna arter efter de ännu i Uppsala förvarade typ- exemplaren genomgångna och tolkade. L. hade också glädjen se att hans tydningar blivit godkända och införda i de ar- beten över Europas fjärilar, som sedermera utkommit. Även i djurgeografiskt hänseende är förteckningen av stor bety- delse, enär den utgör en säker grund för vår kännedom om fjärilarnes utbredning i den Skandinaviska norden. När LAMPA år 1878 flyttade till Stockholm, blev han snart en god vän till professor OSCAR SANDAHL och var en ofta sedd gäst i hans vänsälla hem. Det var därför också naturligt, att han erhöll inbjudning till den sammankomst i SANDAHLS hem, då Entomologiska föreningen stiftades den 14 december 1879 L. utsågs da till suppleant i styrelsen, i vilken egenskap han kvarstod till den 21 december 1885, då han blev ordinarie styrelseledamot. Såsom sådan tjänstgjorde SVEN LAMPA T. 273 han ända till sin död och deltog ytterst regelbundet i sam- samträdena ända till de sista åren, då hans försvagade hälsa lade hinder 1 vägen därför. L. blev 1883 ständig ledamot och 1908 hedersledamot av vår förening. Åren 1891—1901 var han redaktör och ansvarig utgivare av Entomologisk Tidskrift och ända till 1909 utgivare av »Uppsatser i prak- tisk entomologi». Under senare halvåret 1894 tjänstgjorde han såsom föreningens ordförande. Föreningens och styrel- sens protokoll vittna om den livliga del L. städse tog i före- ningens förhandlingar. Varje år höll han ett eller flere före- drag i föreningen och sällan saknades vid någon samman- komst hans inlägg i diskussionen. L. har dock ej blott offrat tid och arbete åt föreningen, han har ock under årens lopp till SANDAHLS fond skänkt större eller mindre summor, vilka tillsammans torde uppgå till omkring 1,500 kronor. De av föreningens medlemmar, som hade nöjet att göra L:s bekantskap, skola helt säkert bevara honom och hans verksamhet för föreningen i kärt och tacksamt minne. Bland yttre utmärkelser, som tilldelades LAMPA må näm- nas, att han år 1897, då han lämnade sin tjänst vid riksmu- seet, av K. Vetenskapsakademien erhöll dess Linnémedalj i guld, som högtidligen överlämnades vid Entomologiska före- ningens sammankomst den 30 april samma år, samt att han ar 1901 blev riddare av K. Nordstjärneorden och 1906 leda- mot av K. Lantbruksakademien. Utgivna skrifter. : E. T. = Entomologisk Tidskrift. U. P. E. = Uppsatser i praktisk entomologi. 1. Catalogus Lepidopterorum Scandinaviæ. Pars. 1. Västerås. 1877. 8°. 16 pg. i 2. Några anmärkningar om Leptura gvadripustulata FABR. E. T. 2, 1881, p. 173—174. 3. Hadena unanimis TR., funnen i Sverige. E. T. 3, 1882, p. 31—32. 4.) iForlamuppiodares EB. T..4, 1883, p.-62. 5. Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. E. T. 4, 1883, p. 125—128. Entomol. Tidskr. Arg. 36. : H. 2—4 (1915). 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Bradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny skalbagge. FE. T. 5, 1884, p. 61—62. Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. E. T. 5 p. 145—150. (Grasflyets olika former). E. T. 5, 1884, p. 160—161. Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. E. T. 16,°1885,0p.) 1 1377, 2147 213: Om. hvitaxflyet ((Zadena secalis LL), "E. T: 7,,1886,,P9..57 71,135 —136. Deilephila nerii från Gotland. E. T. 7, 1886, p. 115—116, 143. Nagra iakttagelser angående luktorganet hos Bombyx quercus L: E. T. 7, 1886, p. 155—158, 203. Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos människan. E. T. 8, 1887, p. 5—20, 136—153. lakttagelser angående kornflugans uppträdande och lefnadssätt un- der sommaren och hösten 1887. Lantbruksakademiens Handl. och Tidskr. 26, 1887, p. 364—373. Kan Musca pumilionis BIERKANDER vara identisk med senare för- fattares lika benämnda art af släktet Oscimis?2 E. T. 9, 1888, D383 739. Redogörelse angående Entomologiska Föreningens insektsamling för 20.1807. Jes 1.20,71880, D.47- 49: Prislista för Skandinaviska Macrolepidoptera. Sthlm 1889. 8°. 12s. Hydroecia micacea Esp. såsom skadedjur. E. T. 10, 1889, p. 7—8. Entomologiska Föreningens insektsamling. E. T. 10, 1889, p. 16. Ollonborrarne. Deras lefnadssätt och utrotande. Sthlm 1889. 8°. 40 sid., figg. Om ollonborrarne. MEME: 10, 1889,,p. 217 2 Vära skadligaste ollonborrar. Sthlm 1890. 8 lagd tavla Agrilus pratensis Ratz. E. T. 11, 1890, p. 17. Om upprättande af sa kallade lockplatser vid ollonborrarnes svärm- ning. Christianstads läns Hush.-sällsk. Tidskr. 1889, p. 179—181. Ännu en myggart funnen i Sala grufvor. E. T. 11, 1890, p. 89—94- Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och för- rättningar under år 1890 af Statens entomolog. E. T. 12, 1891, p. 33—48. Smärre notiser: Statsanslag till ollonborrarnes utrotande. Gräs- hopporna i Algier. Stark lifskraft hos fjärilägg. E. T. 12, 1891, Ban: En fiende till Coloradobaggen; Zaemophloeus alternans och Pa- lorus depressus; Spindlarne och Sköldlössen. E. T. 1241891, pat Sädesknäpparne. E. T. 12, 1891, p. 55—61. En parasit funnen pa ollonborrelarven. E. T. 12, 1891, p. 62—63. Undersökningar rörande hvetemyggans uppträdande i Christianstads län sommaren 1889. — Christianstads läns Hushälln.-sällsk. Tidskr. 1890, p. 34—36. Gott väderkorn hos insekter. E. T. 12, 1891, p. 63. 1884, , 2. . 8 sid. med en färg- ~~ ws YY V3 WI Us ams SG La > © ESS tS HH = SVEN LAMPA f. 275 a Skydds- och utrotningsmedel: Ett enkelt sätt att utrota i bigärden besvarliga getingar. E. T. 12, 1891, p. 63—64. Hvetemyggan. E. T. 12, 1891, p. 113—135. Med en färgl. tavla. Kalflugan (Azthomyia brassice). E. T. 12, 1891, p. 136. Notis. Ollonborreinsamling 1891. E. T. 12, 1891, p. 136. Pogonocherus hispidus Lın., E. T. 12, 1891, p. 141. Aphodius fimetarius VIN, misstänkt att vara en skadeinsekt. E. Te SONG D Ar NAD Mjölmottet (Asopia farinalis Lin.). E. T. 12, 1891, p. 142. Trädgärdsnunnan. (Ocneria dispar Lin) E. T. 12, 1891, p. 142 Phaedon cochlearie Fax. såsom skadeinsekt. E: T. 12, 1891, p. 144. Bohvete som skyddsmedel mot »fällmask». E. T. 12, 1891, p. 158. Mot jordloppor. E. T. 12, 1891, p. 158. Satt att fördrifva vaggohyra. E. T. 12, 1891, p. 158. Myrors bortdrifvande. E. T. 12, 1891, p. 158. Resande svenska naturforskare. E. T. 12, 1891, p. 160. Gafvor till Föreningens insektsamling. E. T. 12, 1891, p. 176. Sätt att fördrifva larverna till Stickelbärssägaren (Vematus ventri- GOSS) 2 Br. We at) 1691 ..9.,296- Medel mot kalmasken. U. P. E. 1891, p. 65. Berattelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angaende resor och för- rättningar under ar 1891 af dess entomolog. E. T. 13, 1892, p. I—38. Notiser: Vatteninsekter, skadliga för fiskatvel; lantbruksentomolog; Statsanslag till Entomolog. Tidskrift. E. T. 13, 1892, p. 39—40. Röda tallstekeln (Zofhyrus rufus) och dess uppträdande i vara skogar. E. T. 13, 1892, p. 41—44. Skvdds- och utrotningsmedel. E. T. 13, 1892, p. 45. Litteratur: French, C., A Handbook of the Destructive Insects of Victoria. E. T. 13, :1892, p. 46—48. Galeruca xanthomelena SCHRANK. E. T. 13, 1892, p. 48. Halmstekeln (Cephus pygmaeus) 1 Nordamerika. E. T. 13, 1892, De 34. Ytterligare om Botrytis tenella. E. T. 13, 1892, p. 56. Eran Hallandsas.#E.. I. 13,.1892%p. 80. _Agromyza Lappe Loew. E. T. 13, 1892, p. 113—120. Notiser. _E. T. 13, 1892,-p. 128: Ett talande bevis för den praktiska entomologiens nytta. U. P. E. LJ 2: Vanessa polychloros såsom skadedjur. E. T. 13, 1892, p. 204. En för var fauna ny vifvel. E. T. 13, 1892, p. 208. Colias Verdandi ZETT., ab. immaculata och Hecla LEF., ab. San- dahli. E. T. 13, 1892, p. 249—250. Kornflugan (CAlorops pumilionis BiERK.). E. T. 13, 1892, p. 257— 274. Med 1 färgl. tavla. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende resor och för- rättningar under år 1892 af dess entomolog. E. T. 14, 1893, p. 1 —46. 276 67. 99. 100. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153. Notiser: Landtbruksentomolog för 1893. Statsanslag till Entomolo- gisk Tidskrift. Fridlysning af staren. E. T. 14, 1893, p. 47—48. Åtgärder för ästadkommandet af en entomologisk försöksstation, ET: 14, 1893, p. 48. Catocala adultera MEN. FE. T. 14, 1893, p. 78. Odonteus mobilicornis FABR. E. T. 14, 1893, p. 80. Litteratur: Ängsmasken, Il; af ©. M. Reuter. E. T. 14, 1893, p. ÖH Beretning om Skadeinsekter og Plantesygdomme i 1893. Af W.M. Schöyen. E. T. 14, 1893, p. 85—91. Rekvisition af landtbruksentomolog till Gotland. E. T. 14, 1893, Prom Utrotningsmedel: Mot roftjärillarver. Mot bisting. Medel mot plommonsnytbaggen. E. T. 14, 1893, p. 92—93. Frågan om verksammare skydd för insektätande småfåglar. E. T. 14, 1893, p. 95 —96. Chlorops circumdata Mric. E. T. 14, 1893, p. 169—170. Geotrupes typhoeus. E. T. 14, 1893, p. 234. Tephritis dilacerata LOEW. E. T. 14, 1893, p. 241—242. Statsanslag till Entomologisk Tidskrift. E. T. 14, 1893, p. 296. Berättelse angående resor och förrättningar under år 1893 af Konel. Landtbruksstyrelsens entomolog. E. T. 15, 1894, p. 1—40. Med 1 färgl. tavla. Märkligt fynd i en regnmätare. E. T. 15, 1894, p. 58. Potatisstamflyet (Hydroecia micacea Esp,) och Sädesbroddflvet (Agrotis segetum SCHIFF.) 1 Värmland. E. T. 15, 1894, p. 59—60. Achorutes armata NIcOLET. E. T. 15, 1894, p. 60. Hvetemyggan i nordvästra Skåne. E. T. 15, 1894, p. 60—62. Om sändningar och prof på skadeinsekter. E. T. 15, 1894, p. 62—64. Samling af skadeinsekter och parasiter. E. T. 15, 1894, p. 64. Förteckning öfver fjärilar, tagna på Hunneberg sommaren 1893. E. T. 15, 1894, p. 93—94. Egendomliga vanor hos mantidernas honor. E. T. 15, 1894, p. 118. Hydaticus stagnalis FABR. E. T. 15, 1894, p. 120. Tallspinnaren (Zaszocampa pint LIN). E. T. 15, 1894, p. 12 Landtbruksentomolog för 1894. E. T. 15, 1894, p. 222. Ollonborrelarverna. E. T. 15, 1894, p. 222. Maskar pa snôn. E. T. 15, 1804, p.226. Litteratur, dodo as néo4.ap 1228; Parasiticida. E. T. 15, 1894, p. 229—231. Rofgiriga Acarider. E. T5, 1894, p. 233. Anteckningar om insekters massuppträdande. E. T. 15, 1894, p. 2550234 Utrotningsmedel: Amerikanskt radikalmedel mot ohyra på husdjur. E: Titus, 41604 pi 2234. Oskar THEODOR SANDAHL. porträtt. HD. J. IWALLENGRENMEMME" TS) 1804, "sp. 326. ie ++. E..T. 5, 1894; 4p. 3253232 (Med MOL. 102, 4 SVEN LAMPA T. 277 Berättelse angående resor och förrättningar under år 1894 af Kongl. Lantbruksstyrelsens entomolog. E. T. 16, 1895, p. 1—44. Tallspinnaren (Zasiocampa pin! Lin.) i Frankrike. E. T 16, 1895, p- 48. Ollonborreinsamlingen i Danmark. E. T. 16, 1895, p. 56. Litteratur. E. T. 16, 1895, p. 57—60. Entomologisk fôrsôksstation i Frankrike. E. T. 16, 1895, p. 60. Utrotningsmedel: Mot flugor. Kastanieborrens larver. Mot bladlöss. E. T. 16, 1895, p. 62—63. Jordloppors fördrifvande. Mot hvitgördlade törnrosstekeln (Emphyltus cintus L.) och Cladius pectinicornis Fourcr. Hömasken (Asopra costalis FABR.). E. T. 16, 1895, p. 63—64. För nattfjärilsamlare. Ekoxen (Lucanus cervus L.). Skador genom risvifveln (Calandra oryze L.) i Ostindien. E. T. 16, 1895, p. 64. Blattina (kakerlackorna i Australien och Polynesien). E. T. 16, 1895, p. 68. Larvers. preparation för studier. E. T. 16, 1895, p. 72. Amerikansk insekt introducerad i Europa. E. T. 16, 1895, p. 50. Biologisk samling af skadeinsekter. E. T. 16, 1895, p. 88. Landtbruksentomolog för 1896. E. T. 16, 1895, p. 254. Berättelse angående resor och förrättningar under år 1895 af Kongl. Landtbruksstvrelsens entomolog. E. T. 17, 1896, p. 1—50. Med ı färgl. tavla. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 17, 1896, p. 50. Landtbruksentomolog för 1896. E. T. 17, 1896, p. 50. En för Skandinavien ny skadeinsekt. E. T. 17, 1896, p. 170. Jakttagelser i Sverige rörande kastanieborrens svärmningsperioder. E. T. 17, 1896, p. 175—176. En annan emulsionspridare. E. T. 17, 1896, p. 174—175. Ett bemärkelseär för entomologien i Sverige. E. T. 17, 1896, p. 224. Statsanslag till Entomologisk Tidskrift for 1897. E. T. 17, 1896, p. 292. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrätt- ningar för 1896 af dess entomolog. E. T. 18, 1897, p. 1—30. Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1897. E. T. 18, 1896, Pr 31. Insekter som människoföda. E. T. 18, 1897, p. 31—32. Grasflyet (Chareas graminis Lin.) i Skottland. E. T. 18, 1897, p. 32. Förening af praktiska entomologer i Nordamerika. E. T. 18, 1897, Pp: 4748. Ett enkelt förfarande vid beredningen af oljeemulsion. E. T. 18, 1897, p. 48. Tankar angäende behotvet af en för skogshushällningen anställd entomolog. E. T. 19, 1897, p. 53—58. Föreständare för Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 18, 1897, er Meddelande frän Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 18, 1894, p. 74—76. 144. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Krusbärsstekeln (Vematus ribesii SCOP.). E. T. 18, 1897, p. 76—80. Med 1 färgl. tavla. Smärre uppsatser och meddelanden. Fribrefsrätt för entom. anstal- tens föreståndare, p. 107. — Enkelt sätt att förvara insekter, p. 108. — Ollonborrarna, p. 108. — Gräshopporna i Algier, p. 108. — In- samling af sköldlöss, p. 109. — Mot hoppstjärtar, p. 109. — Enkelt medel mot mygg, p. 109. — Bruka insekter leka, p. 138. — E. T. 18, 1897. Utlåtande rörande pröfning af Lars PERSSONS' medel mot ollon- borrlarver. Kristianstad 1897. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrätt- ningar m. m. för 1897 af föreståndaren för Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 19, 1898, p. 1—48. Reseanslag af statsmedel. E. T. 19, 1898, p. 70. En svar härjning af nunnans (Lymantria monacha L.) larver. E. 19, 1898,°p. 120. Amerikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lefvande insekter. EP T.19,1898,.Pp: 145! Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stockholm. E. T. 19, 1898, p. 144. För Sverige nya skadedjur. E. T. 19, 1898, p. 144. Notiser: Aphodius quadrimaculatus L. Statsentomolog i Finland. É MICRO 1868, p. 180. Berättelse till Kongl. Landtbruksstvrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under ar 1898. “E:T... 20, 1899, -p. 1-70. Anslag till löfskogsnunnans utrotande. E. T. 20, 1899, p. 80. Nunnan (Zymantria monacha VAN.) dess utbredning, lefnadssätt, fortplantning och utvecklingsstadier. E. T. 20, 1899, p. 81—88. Med ı färgl. tavla. (Även Sthlm 1899. 8°. 8 sid. 1 färgl. tavla.) Utdrag ur assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt d:r YNgVE Sjöstevrs berättelse till Landtbruksstyrelsen rörande en under ar 1898 med statsanslag företagen resa i Nordamerikas Förenta Stater och Canada. E. T. 20, 1899, p. 89—106. Nya fynd af Coleoptera. E. T.'20, 1899, p. 112. Ytterligare rörande den svenska nunnelitteraturen. E. T. 20, 1899, Pp: 150-100: Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1899. E. T. 20, 1899, p. 160. Insektsamlingarna vid Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 20, 1899, p. 223—224. Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1900, E. T. 20, 1899, p. 283. Notis. E. T. 20, 1899, p. 296. Nunnan. ‘Tidn. f. Sthlms Läns Hushälln.-sällsk. 1899, p. 97—98. Löfskogsnunnan (Ocneria dispar L.). E. T. 21, 1900, p. 39—46. Med 1 färgl. tafla. (Även Sthlm 1900. 8°. 8 sid. ı färgl. tafla.) Adjunkten C. G. THomsons samlingar. E. T. 21, 1900, p. 48. > SVEN LAMPA T. 279 Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under är 1889. E. T. 21, 1900, p. 49—96. En för vär fauna ny staphylinid. E. T. 21, 1900, p. 152. Berättelse till Kongk Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under ar-1g00: E. T. 22, 1901, p. 1—56. Notiser: Statsanslag till Entomologiska Föreningen-i Sthlm, p. 62. — Statsanslag till nunnans bekämpande, p. 62. — Statsanslag rö- rande ollonborrarne, p. 63. — Skeppsvarfflugan (Lymexylon navale L.).— Tallskottvecklaren (Kezinza buoliana SCHIFF.). E. T. 22,1901,p.64. Två af våra för säden skadliga nattfjärilar (Hadena tritici L. och Secalis L.). E. T. 22, 1901, p. 129—136. Med 1 färgl. tafla. Gräsflyet (Char@as graminis L.). E. T. 22, 1901, p. 136. Notiser: En skalbagge, Dembrdium nigricorne GYLL., jämte några lokaluppgifter af H. MUCHARDT. E. T. 22, 1901, p. 142. För finska faunan nya insekter. E. T. 22, 1901, p. 158—159. Notiser: Notorrhina muricata Daim. och Phaleria cadaverina FAB. Is 1b, 29, weenie dor) Rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella ZELL). E. T. 22 p. 169. Koloradobaggen ater i Europa. E. T. 22, 1901, p. 170—174. ELEANOR ANNE ORMEROD. +. E. T. 22, 1901, p. 183— 186. Nephopteryx semilella ZNcK., en för Sveriges fauna ny pvralid. E. 18,22,f1997% 9.248. Nous ‘omutynd=at Coleoptera. E. 1) 23; 1902, po 28. Berattelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angaende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under ar 1901. E. T. 23, 1902, p. 65— 116. Vara inomhus skadliga malfjärilar. E. T. 23, 1902, p. 122—124. Med 1 färgl. tafla. Vära för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter. Sthlm 1902. 8°. 48 sid. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under är 1902. E. T. 24, 1903, p. 1—60. Notis: Statsanslag till Entomologiska anstalten. E. T. 24, 1903, p. 64. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under är 1903. E. T. 25, 1904, p. 1—64. Entomologiska Föreningens högtidssammankomst ä Grand Restau- rant National den 14 december 1903. E. T. 25, 1904, p. 130. Nagra af vara för trädgärden nyttigaste insekter. E. T. 25, 1904, p. 209—216. Anslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 25 1904, p. 238. Berättelse till Kongl. Landtbruksstvrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under är 1904. E. T. 26, 1905, p. 1—-56. ‘> 1908; 158. 200. 201. 205. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Trogosita mauretanica L. E. T. 26, 1905, p. 57—59. Lökflugan (Anthomyia antigua MG). E. T. 26, 1905, p. 60—63. Med 1 färgl. tavla. Apelmärgstekeln (Zaxonus glabratus FALL., agilis KLuG). E. T. 26, 1905, p. 63—64. | En sällsynt skalbagge. E. T. 26, 1905, p. 188. Några av Östergötlands sällsyntare dagfjärilar. HE. T. 26, 1905, p. 192. Ceutorrhynchus chrysanthemi (GERM.) GYLL. E. T. 26, 1905, p. 208. Rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella 7.). E. T. 27, 1906, p. I— 13. Med ı färgl. tafla. (Även Sthlm 1906. 8°. 16 sid. 1 färglagd tafla.) Applevecklaren (Carpocapsa pomonella L.). E. T. 27, 1906, p. 13—14- Applesägstekeln (/foplocampa testudinea KiuüG.). E. T. 27, 1906, p. 15. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under år 1905. E. T. 27, 1906, p. 17—64. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. D:o för studier i ut- Jandet. D:o för utgifvandet af en handbok i praktisk entomologi. BE. 1.027, NNE 104: Om s.'k. mordlarver." E. T. 27, 1906, p. 68. Meddelelser vedrorende insektangreb på markafgroder i Jylland 1905. (Ref): "E. "1.27, 1906,' p."96. En för vär fauna ny skalbagge. E. T. 27, 1906, p. 132. Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under ar 1906. E. T. 28, 1907, p. 33—64.. Om oxstynget (Hypoderma bovis D. G.). E. T. 28, 1907, p. 65—72. Med 1 färgl. tavla. Undersökningar af grankottar 1907. E. T. 28, 1907, p. 193—199. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 28, 1907, p. 199— 200. Rapsjordloppan. E. T. 28, 1907, p. 200. Agrikultur-ekonomisk försöksanstalt i Finland. E. T. 28, 1907, p. 200. Härmasken. E.-T. 28, 1907, p. 223—232. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord- bruksförsök entomologiska atdelning under år 1907. E. T. 29, 1908, p- 225—252. Om rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella ZELL.) E. T. 29, 1908, P- 2557272. Vara skadligaste spinnmalar af släktet Yponomeuta. E. T. 29, 1908, p. 273—277. Med 1 färgl. tavla. Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 29, 1908, p. 278. CARL Hans JOHANSSON. +. E. T. 29, 1908, p. 279—281. Med porträtt. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord- bruksförsök entomologiska afdelning 1908. E. T. 30, 1909, p. 193—242. Fortsatt undersökning af grankottar. U. P. E. 1909, p. 34. SVEN LAMPA 7. 281 206. Om angrepp genom rönnbärsmalens larver a äpplen under förvaring inomhus. U.P. E. 1909, p. 34—36. 207. Diverse skadeinsekter. U. P. E. 1909, p. 36—44. 208. Våra -allmannaste frôvifvlar eller s. k. smvgar (Brucaus L.). E. T. 30, 1909, p. 236—241. Med 1 färgl. tafla. 209. Om frostfjärilns uppträdande för närvarande. E. T. 30, 1909, p. 242. 210. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord- bruksförsök entomologiska afdelning 1909. E. T. 31, 1910, p. 198—205. (Så gott som alla i Ent. Tidskr. från och med 1891 publicerade ar- tiklar hava även tryckts i »Uppsatser i praktisk entomologiv. N:r 199, 200, 201, 204 och 208 hava även utgivits som »Meddelande från Central- anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Entomologiska Avdel- ningen» N:r resp. 1, 2,3, 6-och. 7.) , / Chr. Aurivillius. Über eine neue Gattung und Art von Anopluren. Von Eric Mjöberg. (Mit vier Textfiguren.) Cervophthirius n. ©. D Körper ziemlich gedrungen und abgerundet. Kopf schmal und fast parallelseitig. Hinterkopf in den Prothorax deutlich eindringend, stark chitinisiert ohne seitliche Vorsprünge. Fühler fünfgliedrig, von normaler Entwicklung, keine sexuelle Merkmale zeigend. Thorax etwa von der Breite des Kopfes, stark chitinisiert. Vorderbeine nicht so kräftig entwickelt wie die folgenden zwei Paaren, ihre Kralle sehr fein und spitzig. Das Abdomen zeigt zehn gut abgesetzte Dorsalsegmente aber nur acht Ventralsegmente, das erste Dorsalsegment ist zwar sehr klein aber doch ganz deutlich abgesetzt und trägt wie die acht folgenden etwa in der Mitte eine Reihe von nach hinten gerichteten Borstchen. Die Stigmen je eine auf den Segmenten 4—9 gelegen, mässig gross und nicht be- sonders merkbar erhöht. Sclerite und Platten fehlen gänz- lich, auch gibt es keine pleurale Chitinausbildungen. Gonopoden von normalem Typus, mit gut entwickelten Chitinstützen. Die neue Gattung gehört der ENDERLEIN sche Sub- familie Lexognathine an und kommt entschieden seiner Gattung Solenopotes am nächsten, unterscheidet sich aber sogleich durch den in den Thorax eindringenden Kopf, die Zahl der Dorsalsegmente, das Fehlen jeder chitinöse Aus- bildungen in den Pleuren, und die weniger hervortretenden kaum röhrenförmig erhöhten Stigmen sowie auch durch die Beborstung des ersten Dorsalsegments. ERIC MJÖBERG: EINE NEUE GATTUNG UND ART VON ANOPLUREN. 283 Cervophthirius tarandi n. sp. Färbung bläulich weiss; Kopf, Thorax und Beine wegen der kräftigen Chitinisierung gelbbraun ziemlich schmal, nach hinten ein wenig Vorderrande sieht man eine gebogene Chitinschiene (wie dies oft bei manchen Mallophagen der Fallist. Am Vorder- rande der Kopfes stehen jederseits drei kurze Börstchen und dazwischen und der Fühlerwurzel noch ein kurzes solches. In der Mitte der Oberseite des Kopfes bemerkt man wenigstens auf Spiritus- exemplaren acht bräunliche Flecken, die wahrscheinlich chitinöser Natur sind. Hinterecken des Kopfes fein abgerundet. Zwei längere und einwenig von diesen vorwärts entfernt ein kurzes Borstchen tragend. Die Verlängerung des Hinter- kopfes sehr tief in den Thorax eindrin- erscheinend. Kopf verbreitert, nahe dem Fig. 1. Cervophthirius tarandi MjÖB. n. sp. & gend. Antenne kurz und einfach. Thorax etwa von der Breite Krallen der zwei teren Beinpaare des Hinterkopfes mit den Grenzen der drei integrierenden Segmente deutlich markiert. Das Meso- und das Metatho- racalsegment je mit zwei Borsten. Die Beine ziemlich kurz und plump; die letzten Beinpaare viel grösser und wie überhaupt die zwei hin- kräftiger entwickelt. I Im Körperform ist das Männchen ein wenig kürzer und schmäler als das Weibchen. In beiden Geschlechtern zeigtdas Abdomen zehn deutlich abge- grenzte Dorsalsegmente. Betreffs der Beborstung verdient hervorgehoben zu Fig. 2. Cervophthirius Werden, dass niemals mehr als eine tarandi Mjön. n. sp. © Reihe von Borsthaaren auf jedem Seg- mente vorhanden ist. Ubrigens scheinen sie sich so zu ver- 284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15. teilen, dass etwa in der Mitte des Segments eine Reihe steht, deren Zahl ein wenig verschieden und wieesscheintauch variabel ist, dann folgt ein Zwischenraum, wo man keine solche findet, dann folgen zwei oderdrei, von denen wenigstens eines sehr lang ist. Endlich kommt das Randborstchen. Auf der Rückenseite sieht man zweisymmetrische Reihen von dunkleren unregelmässigen Flec- ken, die je eine segmentale » Impression» re- presentieren. Fig. 4 Einterleipsspitze Uber die Form der Genitalflecke und die des Cervophthirius ta- chitinöse Geschlechtsapparate des Männ- randi. MJöB., n. sp. I chens geben die Textfiguren 3 und 4 Erklä- rung. Gonopoden des Weibchens von gewöhnlichem Typus. Länge des Körpers Breite » Mehrere Exemplare von dieser Anoplure sind. vom Stu- dierenden HARALD BERGMAN auf einem schwedischen Renn- tier aus Karesuando erbeutet worden. Sie warennur aufdem Kopfe und den oberen Teilen des Halses anzutreffen. Die meisten fanden sich ringsum den Augen undden Ohren. Für die Güte seines Vaters, des Herrn Prof. A. BERGMAN mir das Material zur Bearbeitung zu überlassen spreche ich mei- nen herzlichen Dank aus. Typus: Schwedisches Reichsmuseum. Entomol. Ab- teilung. Von der Säugetiergat- tung Cervusistmeines Wissens noch nur eine einzige Anop- luren-Art beschrieben worden. 3 ? T 2 NM. 2% Anne 0,5 mm. I min. Fig. 4. Cervophthirius tarandi. Mjô8. n. sp. Das Bild zeigt die chitinösen Teile des männlichen Geschlechtsapparats. (A. TULLGREN foto.) ERIC MJÖBERG: NEBRIA KLINCKOWSTRÖMI N. SP. 285 Es ist dies die von NITZSCH in Germars Magazin. Entomol. 1818, III, 305, kürzlich beschriebene Pediculus crassicornis, deren systematische Stellung noch nicht aufgeklärt worden ist. Das Wirttier war Cervus elaphus. In WYTSMAN, Genera Insectorum-Anoplura (8t:me Fascicule) 1908 wird diese Art von DALLA TORRE an die Gattung Haematopinus geführt. Dass das betreffende Tier nichts mit den wahren /Zemato- pinus-Arten zu tun hat, ist ohne weiteres klar. Leider sind die Beschreibungen sowie auch die Abbildungen von dieser Art so schlecht, dass man kaum davon einige Schlüsse ziehen kann. Es ist nicht unmöglich, dass die Art in die hier be- schriebene Gattung sich einwandfrei einpassen lässt. Nebria Klinckowströmi n. sp. Ein neuer Käfer aus den Faeröern. Vorläufige Mitteilung von Eric Mjöberg. Mit der Bestimmung des von Herrn Dr. Axel Freiherrn v. Klinckow- ström neulich aus den Faeröern eingesammelten, sehr reichen Insekten- ausbeute beschäftigt habe ich eine ganze Reihe von Exemplaren einer Nebria-Art gefunden, die offenbar der Art Nebria brevicollis FABR. am nächsten kommt, von dieser aber in vielen Hinsichten deutlich abweicht und sicher eine eigene Species repräsentiert. Nebria Klinckowströmi n. sp. Grundfarbe dunkler als bei N. brevicollis FABR., der ganze Körper ein wenig mehr plattgedruckt und mehr parallelseitig. Prothorax besonders an der Basis auffallend schmäler mit tief eingegrabener Mittellinie und mit tiefem vorderen Quereindruck. Fügeldecke nicht so tief und ausgeprägt wie bei N. brevicollis FABR. gestreift; Beine rötlich, die Schenkel dunkler, die Spitzen der Tarsalglieder schwarz. Die Tarsen der zwei ersten Bein- paare auf der Oberseite deutlich pubescent, die des dritten Beinpaares ganz kahl. — Länge des Körpers etwa 12 mm. Mehrere Exemplare von Trangisvaag, Juni—Juli 1915. Smärre meddelanden och notiser. Tallskottvecklaren (/vetria buoliana HcHIFF), ännu en till Nordamerika från Europa importerad skadeinsekt. — Som bekant har ett icke ringa antal skadeinsekter under ärens lopp kommit över till Nordamerika från Europa, tack vare den livliga sam- färdseln mellan dessa delar av jorden; och flera av dessa ha ı sitt nya hemland uppträtt vida mer förödande än hemma i Europa. Vi behöva i detta sammanhang blott tänka på lövskogsnunnan och på den lilla almlövbaggen, av vilka den förra anställt enorm förödelse och den senare i många städer, där almar an- vändas på boulevarderna för att skänka skugga åt fotvandrarna, dödat dessa träd. Helt nyligen har den redan nu långa listan på dylika emi- granter ökats med ännu en, den för oss välbekanta tallskott- vecklaren. Förra året upptäcktes denna på Long Island och identifierades av A. Busck vid »Bureau af Entomology». Ytterligare efterforsk- ningar ädagalade, att arten vid flera tillfällen inkommit med tall- plantor från Europa och att den redan lyckats innästla sig i plantskolor och parker i nio olika stater. Med tanke på de sorgliga erfarenheter man gjort ifråga om andra importerade skadeinsekter är det ej förvånande, att veder- börande hysa stora farhågor, att tallskottvecklaren skall lyckas sätta sig fast på allvar. Därför har redan nu en rikt illustrerad broschyr över den- samma utgivits, vari påyrkas, att energiska åtgärder vidtagas för att utrota densamma. Även i Canada har man fått ögonen öppna för den nya fara, och jag fick för någon tid sedan brev från GORDON HEWITT, Dominion entomologist, med begäran om prov av insekten och dess skadegörelse, för att inspektörerna av importerade plant- skolealster skulle kunna lära sig att känna igen densamma. lvar Trägårdh. Bladlushärjning på bok, — Som väl alla entomologer iakt- tagit, ha under sistlidna sommar bladlöss uppträtt synnerligen SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 28 =] rikligt på en mängd växter. Så ha ju t. ex. vinbärsbuskarna mångenstädes totalt fördärvats, och under senare delen av som- maren ha de överallt kringflygande bladlössen varit till verkligt obehag. I nedanstående rader vill jag fästa uppmärksamheten på bokbladlusen (Pspllaphis fagi 1..), som jag under sommaren hade tillfälle närmare iakttaga och ehuru ej innehållande något nytt, kunna iakttagelserna likväl möjligen bidraga till att vidga vår kännedom om detta intressanta djur. Härjningen, om den nu får bära detta namn, då det endast gäller trenne mindre buskar, inträffade pa ett, en sommarvilla tillhörigt, område 1 närheten av Eskilstuna. Där finnas trenne inplanterade, 2—3 m. höga bokar, och mig veterligen de enda, som finnas inom den närmaste trakten. Islutet av maj började blad- löss uppträda tämligen allmänt på två av de tre bokarna med den påföljd, att den ena av dem under juni månad alldeles viss- nade och förblev så hela sommaren. Dock måste påpekas, att den växte på en ganska torr lokal, vadan ju även den ihållande junitorkan kunde ha spelat in. Märkligt nog funnos inga blad- löss på den tredje boken, ehuru den ej växte på längre avstånd fran de andra än c:a 25 m. Pä den andra av de angrıpna bokarna fortgick härjningen obehindrat hela sommaren, dock utan att alldeles döda eller atminstone för sommaren fördärva busken. De flesta bladen voro under juni månad på undersidan nästan täckta av vitulliga, stundom 1 stora högar sittande löss av olika storlekar. Ullen täckte dels hela kroppen, dels bildade den tvenne långa, plym- eller fjäderlikt grenade utskott från bakkroppen. Utom dylika vitulliga individer funnos även sådana, som voro rent gröna, utan spår av ullbeklädnad. Sista veckan i juni började även nymfer med vinganlag visa sig, och fran den 29 juni uppträdde en bevingad generation. Färgen var grönbrun med kroppens medianlinje och i synnerhet thorax mörkbruna; storleken var 2 mm. Under de närmaste dagarna flögo nu de till denna be- vingade generation hörande djuren livligt omkring, många av dem inhöljda i ull, och 1 början av juli voro de så talrika, att vid skakning av en gren riktiga sma svärmar eller moln flögo bort. Trots ivrigt sökande kunde jag ej upptäcka, vart dessa djur flögo, men jag såg dem slå ned på närstående buskar och gräs. Ungefär en vecka senare, eller närmare den 9 juli, voro de nästan försvunna, ehuru märkligt nog enstaka vingade löss kunde iakttagas ända in i slutet av månaden. Bladen voro nu riktigt täckta av i de klibbiga exkrementerna fastsittande tomma skinn, men därjämte funnos även nya generationer av vinglösa am- mor samt ungar i alla storlekar. De flesta djuren voro emellertid nu nakna, utan ull, av grågrön färg, som hos de minsta ungarna övergick 1 gult. 288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Alltsedan början av juni voro mänga blad skrumpna och halvvissna, och hela busken syntes under sommaren tämligen medtagen. Mot slutet av augusti gjorde den dock ett kraftigare intryck, med åtminstone åtskilliga blad felfria och utan löss. Andra däremot voro såsom förut skrynkliga, gråsvarta och under- till fullsatta av fastklibbade hudar och ull jämte sparsamma löss, såväl äldre som yngre. Vid denna tid, d. v. s. början av september, svärmade vingade bladlöss livligt omkring över- allt, men bland dessa funnos, såvitt jag kunde se, inga bokblad- löss, ehuru de nog stundom slogo sig ner på bokbladen. Ett atervändande av den i juli emigrerande generationen eller rättare dess avkomlingar ägde sålunda ej rum under denna tid, och då jag tyvärr nu måste avbryta iakttagelserna, har jag mig ej be- kant, huruvida detta var fallet under senare delen av september månad. Gunnar Alm. Nagra fjärilsfynd. — Mesperia alveus HÜBN. Denna för Skåne av AMMITZBÖLL och J. Meves (Ent. Tidskr. 1887, sid. 68 och 1914, sid 8) anmärkta art har jag tagit i Benestad, en mil norr om Ystad, icke alls avflugen så sent som **/s. I »Nordens fjirilar> uppgives flygtiden till juli. Den fanns på kvällen sovande pa en blomställning av Achzllea millefollium, med vars färger dess undersida rätt väl överensstämmer. ‘Iva andra ex. flögo på samma ställe ™/s 1913. — Cymatophora diluta FABR. Tagen vid Kågeröd i nordvästra Skane 19/9 1915. Ny för ov: > SLR RE 9 len Sverige. — Orthosia pistacina FaBR. Borgeby (väster ut från Lund) 78/9, 5/10 och 7/10 1915. Ej förut funnen i Sverige — Hygrochroa syringaria L. I Ent. Tidskr. 1890 sid. 84, omnäm- nes denna art såsom funnen i nordöstra Skane. Den tyckes vara utbredd inom landskapet, tv jag har funnit den i västra delen vid Kågeröd och i sydöstra vid Benestad. På sistnämnda ställe flög den talrik 1912, de senare åren sällsynt. Larven funnen och uppfödd på ask. — Scotosta rhamnata SCHIFF. Ej sällsynt i Benestad från mitten av juli till mitten av augusti. Ej förut anträffad i Skåne. — Zarentia pomoeriaria Rorr. ‘Tagen i Kågeröd 2/5 1914. Förut i Sverige funnen endast på Kinne- kulle. — Zarentia testaceata Don. Benestad '”/6 1913. Ny för Sverige — Callimorpha dominula 1. 2 2 © anträffade i Bene- stad !!ı 1913. Denna stora, lysande fjäril, som flyger i sol- skenet och är lätt att fånga, uppgives vara funnen i Sverige endast två gånger av ZETTERSTEDT och WAHLBERG Möjligen skulle även ett par andra fynd förtjäna omnämnas. Det gäller arter, som i »Nordens fjärilar» uppgivas funna har i landet en eller två gånger för ofta rätt länge sedan och för SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 289 vilka nya fyndorter sedermera ej omnämnts: — Zifhostege farinata Hurn. Borgeby ®%/5 1913. — Zarentia rivata HUBN. Benestad 15/6 1914. — Larentia picata HüBN. Ej sällsynt i Benestad. Per Benander. Om Brephos nothum Hs. — Denna art tyckes allt mer vinna terräng. I AurivirLıus’ »Nordens fjärilar» finnes den an- given för Östergötland, Hälsingland och Lule lappmark, senare angives den av J. ANDERSSON från Färlöf i Skane (Ent. ‘Tidskr. 1891, sid 32), av J. Peyron fran Lidingön (Ent. Tidskr. 1806, sid. 79, och .ıgıı1, sid. 68), av-J. Meves fran Velamsund, Värmdö (Ent. Tidskr. 1899, sid. 221) och av H. NORDENSTRÖM äterfunnen i Östergötland vid Linköping (Ent. Tidskr. 1913, sid. 384). De sista ären har jag funnit den vid Nacka i Söder- manland flygande april—maj, 1914 fann jag dess larv a Ekerön i Mälaren (Uppl.) samt vid Eknäs å Värmdön: 1915 fanns larven a Runmarö, Uppland, à alla lokalerna ingalunda säll- synt. Larven förekommer alltid mellan platt sammanspunna blad ä låga aspbuskar, fanns aldrig på sälg, som från Tyskland upp- gives såsom näringsväxt utom aspen, och detta, ehuru å samtliga lokaler väl så mycket sälgbuskar som asp förekom. Larven, som har de 3 första paren bukfötter förkrympta, är ljusgrön med 2 smala, vitgula rygglinjer, inneslutande ett mörkgrönt band, 2 smala, vitgula sidorygglinjer och en bredare vit sidolinje, upptill svartkantad, ovanför vilken de ockragula, svartkantade andhålen stå, ryggen med gulvita prickvårtor, bärande korta svarta, hår; huvudet grönt med svarta teckningar å sidorna; undersidan mycket ljust grön. Detta är den vanligaste teckningen. Emellan de ljusa linjerna äro ofta insprängda svarta skuggningar, som kunna helt ta överhanden. Inemot tiden för förpuppningen blir larven först mörkgrön, sedan brunröd, varvid teckningarna för- svinna utom den vita sidolinjen, som i de flesta fall kvarstår. Fullvuxna larver träffas från mitten av juni till början av juli. Till förpuppningen gnager sig larven in i ett stycke murket trä, i fångenskap även i torv, dock föredrages murket trä. Här "ligger sedan puppan i en mycket trång gång, som dess- utom är så kort, att puppans huvud berör det lock, som täcker gången. Gången göres 2—3 cm. lång och är oftast täckt av tvenne lock, ett inre närmast puppan, tunt, nästan ofärgat och med blott få träspånor inblandade, ett yttre hårt och sprött, i de flesta fall grågulaktigt och oftast med något inblandat trä- mjöl. Gängen göres antingen rak eller mer eller mindre vinkel- böjd, beroende på var larven börjar äta sig in i träet, huvud- riktningen av gången brukar nämligen vara i träets längdriktning. Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 2—4 (1915). 19 290 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. Är gången vinkelböjd, ligger alltid det inre locket i själva vin- keln. Flera av gångarna innehöllo i stället för puppa en parasit- stekelkokong, varur stekeln kläcktes antingen i juni—juli samma år eller också på våren nästa år samtidigt med fjärilarna. En- dast ett fåtal av pupporna från 1914 lämnade imagines 1915 i april och alla voro ¢. De andra pupporna, som undersökts, äro (i sept.) levande, varför de väl komma att övervintra en gång till. Enligt erfarenhet från Tyskland och Danmark ligger pup- pan stundom över två eller flera är. Frithiof Nordström. Iakttagelser angående Dicranura vinula L. — I Ent. Tidskr. 1914, 107 nämner hr E. KLEFBECK, hur larven till 2. vinula L. till sitt försvar utsprutar en vätska »frän en punkt pä huvudets nedre del». Vätskan kommer dock icke från huvudet, utan från en hos den fullvuxna larven några millimeter bred, horisontell springa a första thoracalledens undersida; något, som jag flera gånger varit i tillfälle att på allt för nära håll övertyga mig om. Den är nämligen ingalunda angenäm att få i ögonen, och även på huden framkallar den sveda. Då larven blir störd, intar han den bekanta skräckställ- ningen med huvudet djupt indraget i första kroppsringen. Här- vid öppnar den ovan omtalade springan sig och liksom står och dallrar till brädden fylld med en klar vätska. Oroas nu _larven yttterligare, indrages huvudet med ett ryck ännu en smula, varvid vätskan pressas ut i en fin stråle. Får larven däremot vara i fred, stannar den varnande dallringen av, springan sluter sig utan vätskeutgjutning och larven ätertar sä smäningom sitt normala utseende. Frithiof Nordström. För Sverige ny skalbagge. — I brev meddelar tandlä- karen LEONARD HAGLUND undertecknad, att han i Bergaskogen vid Kalmar funnit . Szenus morto GRAV. Arten är förut funnen bl. a. i Norge och Finland. A Intressanta insektfynd. — I samlingar, gjorda av elever vid Adelsnäs trädgärdsskola 1914—15, ha följande märkliga arter anträffats. Fynden äro med säkerhet gjorda i trakten kring Åtvidaberg, sannolikt vid Västantorp eller Adelsnäs. — Hemip- tera — homoptera: Melampsalta montana (Scor.). — Lepi- doptera: Plusia moneta F., Lophopteryx Camelina L., ab. Gi- raffina He., Catocala promissa Esp.. Atolmis rubricollis L., ab. Jlavicollis NEUBURG. AR Riksmusei entomologiska avdelnings skadesamling öpp- nad för allmänheten. — I och med riksmuseets i är skedda SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 201 utflyttning till sitt nya palats vid Frescati utanför Stockholm av- hjälptes museets sen länge kända trångboddhet. För entomologiska avdelningen blev det ungefär som om en torpare skulle flytta in i en ministervaning — ett något förbluffande långt steg. Helt na- turligt har intendenten skyndat sig att nu tillgodose behovet av en för den stora allmänheten tillgänglig skädesamling. Sedan någon tid tillbaka har den varit öppnad för allmänheten och ovanligt flitigt besökt. I en stor, ljus sal 2 tr. upp finner man den inrymd. I ge" digna, smakfulla skåp och montrer uppradas massor av 1 glän- sande färger prydda djur, grupper äskädliggörande insekternas biologi, prov på varandra härmande arter (mimicry), skyddstill- passningar, sanitärt och ekonomiskt viktiga former o. s. v., allt så smakfullt och omsorgsfullt monterat, att samlingen i det avse- endet säkert kan uthärda konkurrensen med det bästa i utlandet. Det är ju självklart, att meningarna om en dylik skådesam- lings uppgift och betydelse kunna vara delade. Så vitt jag för- står, torde emellertid den allmänna uppfattningen nog vara den, att en skådesamling i grova drag skall förtälja de kända insek- ternas system, i mån det är möjligt åskådliggöra de viktigaste typernas yttre och inre byggnad, belysa insekternas utvecklings- historia, demonstrera karakteristiska drag ur deras liv samt på- visa deras förhållande till människan, sanitärt och ekonomiskt. Kvantiteten av utställda föremål betyder mindre än kvaliteten. Korteligen, samlingen bör vara en stor, pedagogiskt väl utarbetad bok, ur vilken den bildningssökande kan inhämta det väsentliga rö- rande den ifrågavarande djurgruppen. Givetvis möter det vissa svå- righeter att i detalj följa en dylik plan, men i varje fall synes mig denna böra vara »den röda tråden» vid samlingens uppställande. Från denna allmänna grundplan må sedan obligatoriskt skjuta en utlöpare, som alldeles speciellt tillgodoser de svenska önskemålen, faunistiskt och biologiskt. Helt säkert har ovannämnda tankegång också föresvävat ordnaren av denna »skadesamling>. Men a andra sidan kan man ej värja sig fran den reflexionen, huruvida ej en önskan att fa samlingen fort (för att icke säga först!) färdig och ett visst skattande at effekten gjort sig väl mycket gällande pa bekostnad av planmässigheten. Visserligen ma man ej förglömma, att det effektrika alltid har sitt värde som attraktion och stimulans till närmare stu- dier, men detta far ej bortskymma malet det allra minsta. Sa t. ex. ma ej nödvändigtvis det grannaste sättas pa den bist syn- liga platsen pa bekostnad av det nyttigaste eller lärorikaste. Tvivelsutan är den svenska samlingen mest styvmoderligt behandlad. Sa t. ex. är den systematiska typsamlingen synner- ligen inkonsekvent ordnad. Vissa grupper (t. ex. sländor och rätvingar) ha fätt ett oproportionerligt stort utrymme och ätföl- 292 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915. jas av hela häften av »Svensk Insektfauna» inspikade i lä- dorna. Andra, minst lika viktiga och intressanta grupper äro däremot ytterst knapphändigt äskädliggjorda, t. ex. diptera och hemiptera. Uppgifter om arternas förekomst inom Sverige hade säkerligen varit till gagn. Att de svenska insekterna på riksmu- seum sen länge fått sitta emellan för de exotiska (speciellt afri- kanska) djuren är ett känt faktum, men månne ej för den talrikaste delen av de svenska entomologerna just denna del av insektfaunan är den viktigaste? De få specialisterna på de exo- tiska djuren äro lätt räknade och äro också alla sa försigkomna, att skädesamlingen för dem blir blott >til lyst>. Men för alla de andra bör den lämna reell behållning. Att de sanitärt och ekonomiskt viktiga arterna böra vara väl och instruktivt uppställda är ju ett av de viktigaste önske- målen, ty dessa äga ju för den stora massan ett alldeles särskilt värde. Denna del av samlingen är även splittrad och i flera avseen- den mycket underhaltig. Ej må man klandra, att ett och annat fattas, man kan ju småningom komplettera. Men som det nu är ställt, utgör gruppen ett mixtum compositum av både gott och ont. Utan plan finner man här och där, dels i de större montrerna dels i tre mindre, fristående, en mängd typer till- hörande denna kategori uppställda. En del patogena arter åtföljas av klipp ur t. ex. den av ‘TRAGARDH Översatta boken »Insekter och sjukdomar». Samtliga klipp, med undantag av ett (en uppsats av intendenten själv), äro osignerade och utan respektive författares medgivande offentligen spikade (månne fullt korrekt?) Andra arter få nöja sig med blotta namn på latin och svenska, de sistnämnda på museet ofta uppkonstruerade utan hänsyn om svenska vedertagna namn finnas. Av alldeles sär- skilt slag äro de sex i småmontrerna uppställda lådorna. Ut- göra de en provkarta på svenska skadedjur eller utgöra de en samling europeiska, så äro de lika illa hopkomna. Köpesum- man för detta utländska kram kunde säkerligen använts bättre. Rent komprometterande är ju lådan med rubriken: » Abies alba — gran»! Ty detta är ju en ädelgran, vilket utgör nä- gon skillnad, och ädelgranarnas fiender torde knappast intres- sera den svenska allmänheten. Bland de många barockheterna i de nu nämnda lådorna må anföras: som skadedjur på äpple noteras ett flertal Ahvnchites-arter, av vilka några sannolikt ej finnas i Sverige och i varje fall absolut ej göra skäl för nam- net äpplefiender, likaledes kan samma omdöme tryggt fällas om Balaninus- och Apion-arterna jämte ett flertal andra; däremot fin- ner man t. ex. ej rönnbärsmalen, vårt svåraste skadedjur på äpple; Porthesia chrysorrhoea är utomlands ett svårt skadedjur, men säll- synt i vårt land; Malacosoma neustrias utställda »larvbo» kan sak- löst undvaras, Andricus terminalis heter numera sen man kom- mit underfund med cynipidernas generationsväxling (värd att SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 293 demonstrera i skädesamlingen!) Biorrhiza aptera o. s. v. Det botaniska krimskramset kan gott slopas. Lädorna böra snarast omordnas! Med hjälp av tillgänglig litteratur kan lätt ett lämp- ligt urval för dem göras. Slutligen må som en brist berörande skådesamlingen i sin helhet påpekas, att preparat rörande insekternas inre och yttre byggnad saknas, liksom de från utländska samlingar väl kända och uppskattade små orienterande entomo-geografiska kartorna. Ovan gjorda kritiska anmärkningar få ej tolkas som ett un- derskattande av samlingen i sin helhet. Säkerligen ha många omständigheter spelat in, som vållat bristerna. Och en idealisk skådesamling göres ju ej 1 ett slag. Så myckert vackert och lärorikt finnes redan nu, att man måste betyga sin aktning för allt det arbete, som ligger bakom. Och man torde kunna vara övertygad om, att de väsentliga bristerna snarast möjligt av- hjälpas, och att sanningen i sin helhel småningom omordnas efter en väl disponerad plan. 2 a bi Utnämningar: Skogsentomologbefattningen. — 'Till laborator i skogsentomo- logi vid Statens Skogsförsöksanstalt har förordnats fil. d:r IVAR TRÄGÄRDH. Centralanstalten för jordbruksförsök. — Till assistent vid En- tomologiska avdelningen har efter d:r TRÄGÄRDH förordnats fil. mag. N. A. KEMNER. Forskningsresor. — D:r ABRAHAM Roman har återkommit till Sverige från sin forskningsresa till Amazonfloden. Hans hem- förda samlingar ha inlösts av Riksmusei entomologiska avdelning. D:r Eric MJÖBERG planerar ater en forskningsresa, nu till Nya Guinea. Utom Vegastipendiet, som förut tilldelats honom, har Kungl. Vet.-Akademien givit honom LETTERSTEDISKA rese- stipendiet. — Om utöver dessa medel pa privat vag penningar kunna anskaffas, ar det d:r MJÖBERGS avsikt att pr flygmaskin ta sig in till hjärtat av det ännu okända landet. Kan den pla- nen bli en verklighet, torde man av resan kunna vänta ur veten- skaplig och mähända även praktiskt-ekonomisk synpunkt ytterst värdefullt resultat. Meddelande. — I och för ett systematiskt arbete över svenska stritar mottager undertecknad gärna samlingar till bestämning. Alb. Tullgren Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm. Sammankomsten den 14 december 1914. Meddelades att föreningen genom döden förlorat sin heders- ledamot professor Sven LAMPA samt sin arbetande ledamot jäg- mästaren KARL HANSTRÖM. Till ledamot i föreningen hade av styrelsen invalts stude- randen vid Stockholms högskola RÉNÉ MALAISE. Till ordförande för närmast följande tvåårsperiod omvaldes professor CHR. AURIVILLIUS samt till ledamöter i styrelsen för samma tid hrr ROESLER och PEYRON. Till suppleanter i styrelsen valdes för 2 år hr HOLMGREN samt för ı år hr MJüBErG. Till klubbmästare och distributör av tidskriften utsågs hr RINGSELLE, till revisorer hrr CEDERQVIST och ARONZON med hr LJUNGDAHL som suppleant. På förslag av sekreteraren beslöt föreningen att utöver de ordinarie sammankomsterna mötas till extra s. k. samkväm, vid vilka smärre meddelanden och referat skulle förekomma. Till dessa möten skulle endast kallas de medlemmar, som genom an- mälan hos sekreteraren förklarade sig önska deltaga. Uppdrogs åt styrelsen att till en följande sammankomst för- bereda frågan om bibliotekets framtida förvaringsplats och skötsel samt att göra förslag om eventuellt behövliga stadgeändringar. Inledde kand. E. SELLMAN, Uppsala, en diskussion om de »ätgärder för utredandet av våra insekters geografiska utbred- ning», som från föreningens sida skulle kunna vidtagas. Hr SELL- MANS föredrag utmynnade i ett förslag, att föreningen skulle lata över de nordiska länderna utarbeta kartor, vilka skulle tillhanda- hållas för entomogeografi intresserade medlemmar. Som resultat av den efterföljande diskussionen uppdrog föreningen åt en kom- mitte bestående av hrr MJÖBERG, SELLMAN, WAHLGREN och TULL- GREN att utreda frågan och inkomma med förslag. D:r I. TRAGARDH höll föredrag om »kambiumminerare i björk» samt om »nagra av tallens och granens fiender bland smäfjäri- larna». (Jfr »Skogsentomol. Bidrag» 1—5 i tidskriftens h. 3—4, 1914). FÖRENINGSMEDDELANDEN. 20 Un Samkvimet den 11 februari 1915. Bestämdes att nagra beslut rörande föreningsangelägenheter vid dessa möten ej skulle fattas. Vid mötet, som hölls å Centralanstaltens entomologiska av- delning, demonstrerade sekreteraren ägg och larver av Zyp/ilo- cyba rose jämte en del av Ent. avd:s samlingar. Sammankomsten den 27 februari 1915. Meddelades att styrelsen till medlemmar i föreningen invalt hr GUNDE BERGSTRÖM, Bosjö bruk, Lindfors, samt assistenten vid Centralanstaltens för jordbruksförsök botaniska avdelning CARL HAMMARLUND. Föredrogs revisionsberättelsen för år 1914 och beviljades styrelsen och kassaförvaltaren full och tacksam ansvarsfrihet. »Undertecknade utsedda att granska Entomologiska För- eningens i Stockholm räkenskaper för år 1914 få efter fullgjort uppdrag avgiva följande Revisionsberättelse Allınänna kassan. Inkomster : Ärsavgifter arg NE 002 Uppl. räntor för Konad ee Nee pr MS RENE ar se SR 48:71 Insektfauna,.., ._.. SONNE eats NE TEICHNEIG) Kr. 2,633: 26 Kapital Konto (Brist) NN SRS Or » 84: 46 Kronor,2,717372 Utgifter : Godtgjorda räntor för 1914 . . Kr. 416:93 Biblioteket - . . OU TER ER 114: 08 Entomol. Tidskrift EME IA ÉCRAN SS eee MMSE KAU TAS RS SE Lu sie, as 304: 65 Omkostnaden, 2-5. hgh 309:13 Kr. 2,708: 23 Kapital Konto (Bristn as eas he ne be ee IE > 9: 49 Kroner 23717372 296 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ACES Regnells P. F. Wahlbergs O. Sandahls Claes Grills Ständiga ledamöter . I. W. Smitts . Obligationer : ft 1914 Kr. 2,000: » 3,006: » 10,000: 2,369: > 13600: OMG TO Tillgångar: Dane i Stock Banibanle Kassa Konto Kapital Konto . A. F. Regnells fond P. F. Wahlbergs" » Claes Grills Oskar Sandahls » I. W. Smitts Handelsbank Inteckningsbank Skulder : Ständiga Ledamöters fond . Ä särskildt Inventarie Konto 1015. Föreningens fonder: 31/2 1014 Kr. 2,000: — » 2 OOO a »)1 0,800: — » 2,441: 80 > 3,0006. 6,407: 43 Kr 114,930: 11,100: — > TOTER 18: 23 > 81: 06 » 84: 46 Kronor 26,532: 3 » 2,006: 87 >. 2,441: OS » 10,062: 50 > 6,407: 43 20 42 000 Kronor 26,532: 35 är Fôreningens bibliotek och förlagsartiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet Kr. 32,000: —. Efter att hava granskat samtliga räkenskaper och verifika- tioner samt värdehandlingar och funnit allt vara i behörigt skick och bästa ordning, och då således ingen som helst anledning till anmärkning föreligger, få vi härmed hemställa att full och tack- sam ansvarsfrihet måtte beviljas Entomologiska föreningens sty- relse och kassaförvaltare för räkenskapsåret 1914. Stockholm den 26 februari 1915. A. K. Aronson. Justus Cederquist. FÖRENINGSMEDDELANDEN. 297 Meddelades att föreningens vandringsstipendiat för år 1914 H. ALLANDER avlämnat reseberättelse. Meddelades att styrelsen för Centralanstalten för jordbruks- försök beslutat att alla publikationer från Centralanstaltens ento- mologiska avdelning framdeles skulle gratis tillställas Entomolo- giska föreningens medlemmar. Höll d:r I. TRAGARDH föredrag om »Vara svenska spinn- kvalster». Jfr Meddelande N:r 20 från Centralanstaltens entomol. avdelning. Demonstrerade skulptören O. STRANDMAN en i plastelin ut- förd skiss över Scarabeus sacer med sin gödselkula. Samkvämet den 9 april 1915. Vid mötet, som hölls å restaurant Gillet, demonstrerade d:r E. MJÖBERG en fluglarv, som parasiterade på en australisk groda, varjämte sekreteraren visade en mymarid, Anagrus sp., som kläckts ur ägg av rosenstriten. Meddelanden från Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar. 6. Sammankomsten den 14 februari 1914. Efter protokollsjustering företogs val av styrelse för året, varvid till ordförande utsågs docenten S. BENGTSSON, till sekrete- rare amanuens ALVAR NEANDER samt till övriga medlemmar lek- tor EINAR WAHLGREN, Malmö, fil. och teol. kand. H. Rosen och amanuensen A. KEMNER. Fil. mag. HENNING ÖLSSON refererade J. BRown, Some points in the anatomy of the larva of Zipula maxima. A contribution to our knowledge of the respiration and circulation in Insects, och F. Gersic, Über Tipuliden-Larven, mit besonderer Berück- sichtigung der Respirationsorgane. I anledning av referatet ytt- rade sig ordföranden om byggnaden hos ?#alacrocera-larven. Med belysning av talrika teckningar visades, hurusom motsvarande organsystem hos denna genomgäende företedde enklare och mer ursprungliga förhällanden. Amanuens A. NEANDER visade ett levande exemplar av den sällsynta dykarbaggen Cybister Roeselit Fuzssı., träffat vid Sjöbo 298 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI5S. i Skåne, samt ett par exemplar av den likaledes sällsynta troll- slindan Orthetrum coerulescens F., tagna av föredragaren somma- ren 1913 i trakten av Emmaboda i Småland. Kand. O. AHLBERG demonstrerade den egendomliga vatten- skinnbaggen Aanatra linearis F., insamlad av föredragaren i fjol 1 flera exemplar vid Bökeberg i Skåne, och redogjorde för viktigare punkter av dess byggnad och biologi. Med anledning av de- monstrationen yttrade sig ordföranden samt kand. C. GUSTAVSON, vilken senare omnämnde, att Aanafra linearis blivit tagen av honom vid Ryd i Småland. Sammankomsten den 29 april 1914. Sedan protokollet från föregående möte upplästs och juste- rats, föredrogos revisorernas berättelser över granskningen av sällskapets räkenskaper och bibliotek och beviljades åt vederbö- rande funktionärer full och tacksam decharge. Till medlemmar av sällskapet invaldes kandd. JoHan LIND- BERG Och AND. ELIASSON. Amanuens A. NEANDER refererade delar av C. WESENBERG- LUNDS arbete: Odonaten-Studien. Amanuens A. KEMNER föredrog om protheteli och praenym- phoida stadier hos Coleoptera, väsentligen med stöd av egna iakttagelser och med förevisande av teckningar och preparat (jfr intom. Tidskrift arg. 35. 1914, p. 87 ft.) Docent S. BEnGTsson berörde frågan om periodicitet i frost- fjärilens uppträdande samt visade prov pa s. k. limgördlar för fjärilns decimerande. Densamme framlade fyndet av en för den svenska faunan ny Ephemerid, Cems harrisella Curr. 1 dess olika utvecklings- stadier, anträffade av föredraganden under fjolåret vid Ifösjön i nordöstra Skåne, samt redogjorde för dess geografiska utbredning och viktigare kännetecken. Sin sedvanliga vårexkursion beslöt sällskapet eventuellt för- ägga till Bälteberga. Sammankomsten den 3 oktober 1914, Ordföranden omnämnde, att den av sällskapet i våras före- tagna exkursionen varit synnerligen lyckad. Den hade förlagts till Bälteberga och givit ett gott resultat. Till medlem i sällskapet invaldes kand. DANIEL PETERSSON. Lektor E. WAHLGREN höll föredrag över bladminerare bland insekterna och redogjorde för olika typer av minor inom skilda FÖRENINGSMEDDELANDEN. 209 ordningar, minerarnas levnadsvanor, deras ekonomiska betydelse m. m. Föredraget illustrerades av ett stort material säväl friska som pressade blad, minerade av olika larver. — I anslutning härtill framlade föredragaren fynden av fem för vär svenska fauna nya minerande microlepidopterer, nämligen: 1) Zifhocolletis stet- Zinensis NIVELLI, vars larv minerar pa Gversidan av Alnus-blad; den hade av föredragaren tagits 4 experimentalfältet vid Stock- holm; 2) Wepticula microtheriella Str. hade föredragaren träffat i Malmö slottspark, minerande i Corylus-blad; 3) Nepticula trima- culella HN. hade funnits i Malmö slottspark, minerande i Populus- blad; 4) Tischeria angusticolella Dur. hade anträftats à Borgholms alvar, minerande i blad av Rosa canina; och 5) Coleophora ochrea Hw. hade tagits pa alvarstäpp vid Karlevi. De fyra förstnämnda arterna hade alla kläckts. Med anledning av föredraget yttrade sig ordföranden. Kand. B. HAMFELT refererade Hırpec. SCHULTZ, Das Prono- tum und die Patagia der Lepidopteren och lämnade en samlad framställning av vår kännedom om nämnda egendomliga patagia- bildningar. I den på föredraget följande diskussionen deltogo ordföranden, lektor Wahlgren och föredragaren. Doc. S. BENGTSSON visade ett exemplar av den överallt säll- synta och ej med säkerhet förut från vårt land kända micro- lepidopteren Schoenobius gigantellus SCHIFF., anträffat av föredra- garen i augusti 1913 vid Ifösjön i Skåne, samt redogjorde för dess affiniteter och utbredning. Aman. QO. PALMGREN förevisade de sällsynta myriopoderna Julus minutus V. Porat och Brachydesmus superus C. L. KocH, tagna av honom den förra vid Ringsjön, den senare vid Char- lottenlund i Skåne. Sammankomsten den 5 december 1914. Lektor E. WAHLGREN föredrog om fåglars jakt på dagfjärilar, redogjorde för vad hittills är bekant härom samt framlade egna iakttagelser, under framhållande av frågans betydelse för upp- fattningen om fjärilarnas ofta påfallande s. k. skyddsfärgning (föredraget sedan tryckt i Entom. Tidskr. årg. 35. 1914, p. 179 ff.). I den åtföljande diskussionen yttrade sig, utom föredragaren, hr O. RINGDAHL och ordföranden, omnämnande av dem iakttagna fall. Folkskolläraren ÖSCAR RINGDAHL gav en intressant skildring av sin under sistlidna sommar med understöd av K. Vet.-Akade- mien företagna resa i västra Jämtlands fjällområde för undersök- ningar av insektfaunan. Resan hade lämnat ett rikt utbyte både i iakttagelser och naturobjekt, av vilka senare talrika för de skilda bältena karakteristiska och delvis mycket sällsynta arter av olika insektgrupper, företrädesvis Diptera och Coleoptera, visades. 300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS5. Doc. S. BENGTSSON framlade några anmärkningar om de nordeuropeiska arterna av släktet C/oöon Lracn inom Ephemeri- dernas grupp (föredraget senare tryckt i Entom. ‘lidskr. Årg. 35111974, lp: wont): Lektor E. WAHLGREN visade exemplar av snösländan Doreus Westwoodi Hac., taget av föredragaren i Ångermanland nära Her- nösand och ny för den svenska faunan. Bi PL. 1915. e ARG. 36. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. sI OT OI GT VI Gl OT we) 9 N el II Cederquists Graf. A.-B., Sthlm, 6 10 Foto, A. Tullgren, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ARG. 36. 1915. PL. II. 46 8 50 52 54 56 = st en 10 ht CN - (99) 10 + = — + ej Ne) 10) = N + © we] = A co cn cn CO an) = a fon + cn Ne) = DD = al an ce) an ae] (ag) t Cederquists Graf, A,-B., Sthln. Foto. A. Tullgren. ae 7 Le AS MAD ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ÄRG. 36. 1915. Pr. III. we] © N st SE we] a - oD 10 © = (30) > In ~ ~ I Le] co CO = aA + Ko) OO (<>) Te) Ne Yo © \o Neo I ~~ (<>) — cn LO | on Ve) 10 Xo) © No) © © Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. Foto. A, Tullgren. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ÄRG. 36. 1915. =S N Sfi © 00 © © © © — = — — = > = ce) Ye) nN = © =) S © © = © = = = © io) = a = @) & a) ox ©) ©) S 10 tf a — c9 10 ie) 00 [0.0] (æ) on Oo Foto. A. Tullgren. PL. IV. Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr: ärg. Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda ärgängar a I kr. och a 50 Gre, då minst tio tagas pa en gang. LAMPA, Sven, Förteckning över Skandinaviens och Finlands Mori ne GRILL, Craes, Entom. Latinsk-Svensk Ord fae — —, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. Tva delar, häftad. För ledamöter av Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. REUTER, ©. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Hemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Aörerygo- genea av EINAR WAHLGREN 3 Rätvingar. Oyfhoptera av CHR. AURIVILLIUS 2: 3. Slandor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av YNGVE SJÖSTEDT (2. uppl.) Sree 8. Nätvingar. ee iy hae ie av Eric MJÖBERG eae 10. Fjärilar. Lepidoptera. =D: Re. oe familjegruppen: Mottfjärilar (Pyz ae Med 4 pl Av EINAR WAHLGREN 11. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. Non Cera. Bam 0 Kise 5202 25, DFARRDEETO, Fam. 74-723, kt. 7.296: Dam 24 kr 7%. Fam. 25—26, med register över Drachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. is kr. 0:80:02 4. ‘kre 7250. AV HINAR WAHLGREN. 13. Steklar. ZZymenoßtera. ı. Gaddsteklar. Actleata., Kam. aie OR si ne Fam 2ER aan 0. Ee urn Hama kr. = 50.°-) Fam: 8, med: ‚vegzster.. Over Aculeata, Fam. ı—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS. 13. Steklar. Z/ymenoptera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Zydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN . Svensk Spindelfauna: ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Läcke- spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULLGREN . kr. » » me : 50 CU = (© Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11—30 (1890-1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter av Ent. Fören. 2 Kr.) Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Aurivillius, postadress endast: Vetenskapsakadeniten. INNEHÄLL WAHLGREN, EINAR, Svensk Insektfauna: 10. 11. Smäfjärilar, Mott- fjarilar (Pyralidina). Med Pl. I-IV.___..-..._... 27 Sid LUNDBLAD, O., Branchinecta och Polyartemia i Härjedalen __.... » — —, Anteckningar om vara vattenhemipterer ....-.................. » JANSSON, ANTON, Bidrag till kännedomen om den svenska skal- ba po Anar LA ES SE SR EN SE RES Lö Na » NORDSTRÖM, FRITHIOF, Bidrag till Ekeröns noctuidfauna ___._.___.._ » RINGDAHL, Oscar, Anteckningar till släktet Zydrophorus FALL. » es), Nya ISVEBSK AT era a ES a ee eee » AMMITZBÖLL, J., Kan något ytterligare göras för studiet av den svenska anscktiaunan? „ar re re » ORSTADIUS, ERNST, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Kronoberes läm-(forts. Ar h MM) nee » AURIVILLIUS, CHR.,.SVEN Lampa +. Med portratt :--...-_--.------2- » MJÖBERG, ERIC, Über eine neue Gattung und Art von Anopluren » — —, Nebria Klinckowströmi n. SP. ------------------2-.-.......... = » Smärre meddelanden och notiser: Tallskottvecklaren (Evetria buoliana SCHIFF.), ännu en till Nordamerika från Europa importerad skadeinsekt. — Bladlushärjning på bok: — Några fjärilfynd. — Om Drephos nothum HB. — Iakt- tagelser angående Dicranura vinula L. — För Sverige ny skalbagge. — Intressanta insektfynd. — Riksmusei entomologiska avdelnings skädesamling öppnad för all- mänheten. — Utnämningar. — Forskningsresor. — Med- era er ARE EN a a RS Rea = AUS, Foremnesmieddelanden 222 I PERRET re a nee » Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm. DY Distributor: Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, Upplandsgatan 77, Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Föreningens medlemmar erhälla Centralanstaltens Entomologiska avdelnings skrifter direkt frän institutionen. Postadress: Experimentalfältet. Utgivet den 14 december 1915. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. nen Mey lt St hh eee |: ae N ur a) UTN. ul SU DUN vite He aus y Vi N N . IN 061 M r À Re ni N ES . | ALT - | 2e) FA oe ©. , \ 17: = A \ : | re ie . e 7 NAS BE > oe 8; ; . SN vr Fr i j À ! À Es | ATP A x : Aa > 3 £ ÖR : | | 1 | À 7 oe '