k A Ay
Leg, EN
A
ak
* RN 1 Ye
RN #
EN I OMOLOGISK
TIDSKRIFT
UTGIVEN
AV
ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM
JOURNAL ENTOMOLOGIQUE
PUBLIE PAR LA
TRETTIOSJATTE ARGANGEN
1913
UPPSALA 1915
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
Häftet ı tryckt den 21 maj 1915.
S24 > 9 14 dec. 1915.
Ft ts r
i Se hs LE
1
’
i i ryka a
A 443% #1
Yt >
sn LL]
+ 4
a (4
+
i
a i "LE a
> hi
ran le Få i Lane
à Fig?
INNEHÄLL
AHLBERG, OLOF, Nagra för Halland nya coleoptera ._...............-
AEM G.Bladlusharninssparbok He er 00. ee ne
AMMITZBOLL, J., Kan något ytterligare göras för studiet av den
SVE MG KapIMSe MEA Me et an
AURIVILLIUS, CHR., SVEN Lampa +. Med porträtt ---.-..-.....-..-
BEN ANDERSKYERS Nagra faristynds "2 "1" 0. +...
BENGTSSON, SIMON, Eine Namensänderung --.........-........-.--.----
JANSSON, Aw’ TON, Arraphilus elongatus GYLL. och Arraphilus
RIT LOIR SONNERIE EE DER ER eel. (La)
— —, Zur Biologie des Thorictodes Heydent RITR__
nr OMC US OM OEA DANS ABR: EIRE a es a
— —, Bidrag till kännedomen om den svenska skalbaggfaunan
KEMNER, N. A., G. O. D. von Hackwrrz +. Med porträtt ......
LJUNGDAHL, D., Några lepidopterologiska anteckningar jämte en
delspuppbeskrivsingar PE ss 2 Le
sp Rrroyskinnsbaggeu te. 2 1.1. a ks a Dee li et SA
LUNDBLAD, O., Branchinecta och Polyartemia i Härjedalen ......
— —, Anteckningar om vara vattenhemipterer ....-------.----.-------
MJÖBERG, Eric, Uber eine neue Gattung und Art von Anopluren
er NV COPA ROM SIN OMIS SP. en. ne
NORDENSTRÖM, H., Nägra fynd av parasitsteklar under är 1914...
NORDSTRÖM, FRITHIOF, Bidrag till Ekeröns noctuidfauna............
=, (Olea Yee VIDS CODE, NA EEE NOR ee Nassa ses
— —, lakttagelser angående Dicranura vinula XL. ---._.----------
ORSTADIUS, ERNST, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom
Horde lan (Cort ben ER nn 2 ts
RINGDAHI, Oscar, Entomologiska anteckningar från västra
EN GA EG RER TSE EE EN RE ER EE
— —, Anteckningar till släktet Hydrophorus FALL.
ES NV svenska LIP CIA 2: nn Lu
‘TRAGARDH, Ivar, Tallskottvecklaren (Evetria buoliana SCHIFF.),
ännu en till Nordamerika frän Europa importerad
Sladeinselkeee te en m Rea MU.) Be Er
TULLGREN, ALB., Sveriges insektvärld utforskas av — utlänningar!
or Syerigcany skalbagge._-- 1:1... la en.
a TES SATA insektiynd 22. sa er ae
— —, Riksmusei entomologiska avdelnings skådesamling öppnad
NAT NET EEE +. Re Re el
oO ww
Ooo
vw
oO
D ve
>
ES
TULLGREN, ALB., Utnämningar
— —;. Forskmimgsnesor ester a 2122! he DER
— —, Meddelande _.___.. Bb os cl ra a a
WAHLGREN, EINAR, Några anteckningar rörande svenska Odonata
och Weuryopieras. "le. Le ee
— —, Svensk Insektfauna: 10, 11. Smäfjärilar, Mottfjärilar (Pyra-
liana): Med pl. I—IV_:2. 22 227 eee ee
WERNER-NIELSEN, J., Nyreflekkens farve hos Scopelosoma satel-
Uitte L. -=2.-2.---.2.22.2.. RES 7 6 TIS
Litteratur.
FRISCH, KARL VON, Der Farbensinn und Formensinn der Biene.
Av -GOSTA.R., GEDERGREN RSR eee
ÄHLANDER, FR. E., Svensk entomologisk och arachnologisk litte-
ratur åren I9II— 1912
Föreningsmeddelanden.
Entomologiska Föreningen i Stockholm:
Sammankomsterna den 14 december 1914, den 11 februari
1915 .0ch den 9 april 1915,22 RSR ee
Entomologiska Sällskapet i Lund:
Sammankomsterna den 14 februari 1914, den 29 april 1914,
den 3 oktober 1914 och den 5 december 1914 ............
Sid.
Sid.
94
12
SO
SI
| 36 1915 Hatt. 1
ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT
UTGIFVEN
AV
ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM
JOURNAL ENTOMOLOGIQUE
PUBLIE PAR LA
SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM
UPPSALA
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
1915
Entomologisk Tidskrift
som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram-
deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för
och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo-
loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sädana
uppsatser, som beröra värt eget lands fauna. Redaktionen riktar
därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i
tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre
uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med
tacksamhet.
Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions-
kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri-
villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste Cl.
Grill, Örnäs, Kungsängen, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt
föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare
och redaktör för tidskriften.
Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med-
delanden.
Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak-
tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad,
redaktören, postadress Experimentalfältet.
Albert Tullgren,
Professor, föreståndare för Centralanstaltens för
jordbruksförsök entomologiska avdelning.
TTS
—
Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr.
pr. årg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av
föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften
säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat
till salu for ett pris av 2 à 3 ore pr sida.
Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli-
vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ef ärsavgiften redan
erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första
häfte.
Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.)
To äldre årgångar gratis.
Annonspris ıo kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20
öre. För stående annonser erlägges 25 °/o av priset för varje
gång de ånyo under året införas.
Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar!
Entomologiska dagboksanteckningar
från västra Jämtland.
Av
Oscar Ringdahl.
Min sedan länge närda önskan att få se några av våra
svenska fjäll i verkligheten, komma dem in på livet och taga
dess växt- och djurliv i betraktande gick sommaren 1913 i
uppfyllelse, då naturen så att säga tog ut sin rätt och prompt
fordrade, att jag skulle ge mig av. Resan ställdes till några
lätt tillgängliga fjälltrakter i västra Jämtland. Tre veckor
tillbragte jag i Undersåker, och med utgångspunkt från Eds-
åsen, en liten by, belägen ett par km. väster ut från Un-
dersåkers station, gjorde jag dagliga utflykter i trakten där-
omkring, varvid som oftast de närliggande Vällistafjällen blevo
mitt mål. Särskilt låg det mig om hjärtat att under dessa
strövtåg försöka lära känna insektlivet och speciellt tvåvin-
garna, för vilka jag under flera års tid på det livligaste in-
tresserat mig. Ett ej ringa antal arter lyckades jag även
insamla under den korta tiden, men lätt begripligt var det
för mig, att ett längre uppehåll än detta var nödvändigt för
en intimare och fullständigare kännedom om ifrågavarande
art- och individrika grupp. För att kunna fortsätta under-
sökningarna sökte jag därför ett reseunderstöd från Veten-
skapsakademien, vilket även ur REGNELL's zoologiska gåvo-
medel kom mig till del, och jag kunde således redan följande
sommar fortsätta mina iakttagelser.
Resan anträddes den 15 juni från Hälsingborg, och jag
framkom till Undersåkers station följande dag efter 32 tim-
mars tågresa. Vid den första anblicken av fjällen märkte
jag, att. betydligt mera snö fanns på dem nu än som var
Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). I
ho
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
fallet ungefär vid samma tid det förra året. Åreskutan var
just nu som präktigast, och jag kunde ej nog beundra det
imponerande berget. Stora mängder snö syntes ha smält de
senaste dagarna på fjällen att döma av Indalsälven, som var
väldig i sitt lopp och översvämmade stränderna, så att träd
och buskar stodo i vatten. Min bostad blev under de när-
maste tre veckorna liksom det förra året Edsåsen. Edsåsens
södra sluttning är delvis uppodlad, och ägorna begränsas av
gärdesgårdar, som löpa ned mot Hennän, ett litet biflöde till
Indalsälven. De öppna slätterängarna prunkade av maskros,
nu i sin fulla blomning. Det fanns rikligt med Carum carvi
och Anthriscus stlvestris, den förra börjande blomma, den
senare i knopp. Den vackra Melandrium rubrum växte i
fläckar, och överallt lyste Barbareas gula kvastar. För övrigt
pralade Vola tricolor i vackra färger. De naturliga ängarna
voro nog örtrika, men blomningen hade ännu ej kommit i
full gång. Bland de arter, som där blommade, må nämnas
Antennaria dioica, Alchemilla vulgaris, Potentilla erecta, Viola
hirta och biflora, Geum rivale, Ranunculus, Polygala och
Anthoxanthum. De båda storbladiga örterna Aconitum och
Geranium stlvaticum stodo i knopp. Den vedartade växt-
ligheten på dessa ängar utgjordes mest av småbjörkar, sälg
och gråal. Nedanför sluttningen utbreder sig granskogen,
här och där öppen för mossar med dvärgbjörk och hjortron
eller lämnande rum för kärr med videbuskar och bestånd av
Spiraea ulmaria. Av insekter lade man de första dagarna
särskilt märke till växtsteklarna, som påtagligen voro de allra
allmännaste. Den mesta uppmärksamheten ägnade jag den
stora flugfamiljen Anzhomyidae, med vilken väl knappast na-
gon annan insektfamilj inom våra fjälltrakter i artrikedom
torde kunna tävla. Men ännu voro anthomyiderna ej talrika,
och de flesta, som fångades, hade pannblåsa, vilket visade,
att de nu som bäst höllo på att utveckla sig. Av släktet
Hydrotaca syntes endast enstaka ex. av dentipes FABR. På
buskarnas blad observerades Trichopticus nigritellus ZETT.
tämligen allmänt samt enstaka 7. Zongipes ZETT. Pa klä-
derna visade sig redan honorna till :Z. decolor FALL. Har
vanlig honan till denna art än är i dessa trakter, är det för-
vånansvärt, så sällan man lyckas påträffa hannen. Denne
©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 3
är också så olik honan, att man vid första ögonkastet tror
sig ha att göra med en helt annan art. Allmänna voro
Hydrophoria conica WIED., Pegomyia haemorrhoa ZETT.,
Chortophila pratensis MEIG. Av den nämnda Pegomyza-arten
var det endast hannarna, som voro allmänna. De till färgen
helt olika honorna förekommo mera sparsamt. Under björ-
karna kretsade de vanliga Zannza-arterna zuersurata ZETT.,
scalaris FABR. och serena FALL. Vid en liten bäck fann jag
pa blommande kabbelök bade Coelomyza spathulata ZETT.
och subpellucens ZETT. I synnerhet gladde mig fyndet av
den senare, eftersom det var första gangen jag päträffade
denna karakteristiska art. På björkstammar visade sig all-
mänt Mydaea quadrimaculata FALL. Vid marken flogo bland
örterna, liksom sökande, tachinider, såsom Æyrestia truncata
ZETT. och Aparomyia dubia FALL. Av empidider lade man
särskilt märke till Pachymeria nitida MEIG., en art som var”
mycket allmän, och som kretsade i sma svärmar under träden.
Mänga voro i parning, och honorna utsögo under akten
smaflugor. Ovan vattnet i torvgravar och pölar flög fram
och tillbaka /77/ara interstincta FALL., som troligen var den
vanligaste arten av släktet. Bland syrphiderna voro särskilt
Chilosia-arterna allmänna: vernalis FALL., nigripes MEIG.,
albitarsis MEIG. och pagana MEIG.
Snödrivorna på fjället lockade och den andra dagen be-
gav jag mig uppåt Vällista. Följde därvid den av turister
vanligen begagnade vägen till Vallbo. Den är först körväg
ned till Hennån, där en liten såg drives. Sedan upplöses
den i kreatursstigar, som efter ett stycke åter förenas, och
vägen bär uppåt i en bäckfära. Hela tiden går man genom
vacker granskog och över en och annan liten bäck eller ett
kärr, där man sommartiden lätt tager sig fram. Blåbärsriset
blommade rikt. Värmen var ganska hög men insektlivet
dock ännu ej rikt. De besvärliga plågoandarna mygg och
bromsar voro ännu ej färdiga. Vid kärr och bäckar blommade
Caltha, och där sågs Phaonia-arter såsom consobrina ZETT.
och alpzcola ZETT. samt Pipiza 4-maculata PANZ. Den bred-
vingade Zmpis borealis L. flög i sällskap fram och tillbaka
över fuktiga ställen, och honorna sägos ofta i små svärmar
dansa upp och ned vid grangrenarna. Uppkommen till björk-
4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
regionen såg jag, att ännu mycken snö låg kvar. Björkarnas
blad voro endast till hälften utslagna, och marken var brun.
Det kändes så egendomligt att från värmen i barrskogens
nedre del komma upp till snön i björkskogen, där det var
svalt och där det i mycket påminde om en marsdag i Skåne.
På stenar i björkbältets övre del satt överallt en liten grå
Chortophila, mycket lik trichodactyla ROND. men saknande
mellantarsens beborstning. Sällsynt fann jag Lzspocephala
alma MEIıG. Växtsteklarna voro allmänna har liksom vid
Edsasen. Insekterna voro dock ganska fataliga, och efter att
ha insamlat nagot i mina burkar, vande jag ater tillbaka.
Mot kvallen havade jag i en liten mosse, dar i torvgravar
Hydrophorus borealis Lw. var mycket allman tillsamman med
Dolichopus maculipennis ZETT. och Rhaphium longicorne FALL.
De tvenne följande dagarna voro mycket varma. En
"och annan broms, Zabanus aterrimus MEIG. och 7. montanus
MEIG., visade sig. Enstaka ex. av Phaonia perdita MEIG.
och Æustalomyia histrio ZETT. pa trädstammar. Av dagfjärilar
flögo allmänt vid Edsasen Zreris napi L., Vanessa urticae
L. och Thecla rubi L.
Den 21, 22 och 23 juni ställde jag äter mina vandringar
till fjälls. Det var ganska ansträngande att dagligen göra
dessa fjällturer, men jag belönades, ty jag fick se, huru in-
sektlivet för var dag utvecklades och blev rikare. I barr-
skogen började nu (den 23) de båda Hydrotaea-arterna
scambus ZETT. och Pandellei STEIN att uppträda. De er-
sätta här de på låglandet allmänna 77. meteorica L. och
zrritans FALL. och ha liksom dessa den vanan att flyga kring
människan och slå sig ned på kläderna och i ansiktet. Det
tycktes mig, som om de alltid voro allmännast i barrskogen
på fjället, men de förekommo även i dalsänkorna och följde
alltid under gott väder med upp på fjällheden i sällskap med
bromsar och mygg. Chrysotoxum fasciolatum DEG. och
Syrphus venustus MEIG. svävade över gångstigen i barrskogen,
och även i björkbältet förekom den senare allmänt. På häst-
spillning sågs Polietes nigrolimbata BONSD. i enstaka ex.
Sedan jag passerat björkskogen, var jag snart uppe på fjäll-
heden. Vällistafjället är ett flackt berg, som pa sin högsta
punkt når föga. över 1,000 m., på norra sidan öppnande sig
©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 5
i en bred sänka, däri drivornas smältvatten samlas till små
bäckar, vilka förenas till en huvudback, som forsande rinner
ned till Hennån. I väster ligger fjällheden öppen och sam-
manhänger med Grovfjället, och i sänkan mellan dessa berg
ligger en liten sjö, svårtillgänglig på grund av de sumpiga
omgivningarna. I en bäckdal ovan trädgränsen flög ej säll-
synt Argynnis Freyja THNBG. Pa fjallheden var det ganska
gott om tvåvingar på blommande Salix, hjortron. Szlene
acaulis och Asalea. På videhängena observerade jag flera
små anthomyider och empidider, såsom Chortophila parva
R. D. och Steaphila Macquarti ZETT. Den svartglänsande
Empis lucida ZETT. kretsade överallt i den klara luften, likaså
hannarna till Phaonta lugubris MEIG. och alpicola ZETT.,
vilka båda voro mycket allmänna. Pa Szene acaulis, kanske
den fjällblomma, som har mest insektbesök, fann jag allmänt
de för fjallheden så karakteristiska tvåvingarna Trzchopticus
subrostratus ZETT., Limnophora triangulifera ZETT. och flera
av de svarutredda Lzmnophora-arterna, Acroptena frontata
ZETT., Pegomyia lurida ZETT., Chilosia melanopa ZETT. och
andra. Hjortronblommorna voro också mycket besökta i
synnerhet av Phaonia- och Trichopticus-arter. Överallt vid
smältvattenpölarna och ofta invid själva snön förekom i stort
antal en Hydrophorus-art, mycket lik dorealis Lw. men val
skild från denna. Arten synes mig stå rufibarbis GERST.
nära, men av denna art är endast ® beskriven, ehuru VERRALL
även upptager d men ej beskriver den. Efter mina egna
iakttagelser tillhör boreaZs LW. mera mossarna och de lägre
fjälltrakterna, under det den andra är karakteristisk för hög-
fjället. Mot kvällen gjorde jag på fjället vanligen de rikaste
skördarna av anthomyider, som då i mängd slagit sig ned
på stenar och på marken. Skalbaggsfaunan* på land tycktes
mig fattig. Ehuru jag upplyfte en massa stenar, fann jag ej
mycket därunder: enstaka Nedrza Gyllenhalii SCH., Patrobus
excavalus PAYK. och septentrionis DEJ., Harpalus nigritarsis
SAHLB. och små kortvingar, Acidota crenata F., Anthophagus
alpinus F. och omalinus ZETT., Geodromicus globulicollis ZETT.
Pa en stenhall sprang en grönglänsande, snabbfotad Axcho-
menus ericett PANZ. Stlpha lapponica HERBST. kom flygande,
* Med bestämningen av en del skalbaggsfynd har Postexpeditör B. Va-
renius haft godheten hjälpa mig.
6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
glänsande i solskenet, och slog ned bland björkriset för att
sedan kila ner i mossan. TI en vattensamling strax ovan träd-
gränsen var ett rikt djurliv. Vad jag först lade märke till
var de feta grodlarver, som överallt summo kring på den
mossiga bottnen. På ytan virvlade i små sällskap Gyrinus
marinus GYLL. ‘Alla dytisciderna hade samlats i en liten
vik, där det var ett rörligt liv. Förargligt nog hade jag in-
gen vattenhåv med, varför jag fick göra fångsten med bara
händerna, men detta gick bättre, än jag väntat. Sedan skor
och strumpor dragits av, vadade jag en lång stund i det
ljumma vattnet, försiktigt kännande med foten för att ej sjunka
ned i den mjuka mossdyn. Flera dykare voro allmänna:
Ilybius angustior GYLL., I guttiger GYLL., I. aenescens THOMS.,
Gaurodytes congener PAYK., Hydroporus elongatulus STURM.
Ej så allmänna voro Scytodytes arcticus PAYK. och Rantus
bistriatus BERGSTR., och den största av de arter jag såg här,
Cymatopterus dolabratus PAYK., var sällsynt. Även dykare-
och små trollsländelarver summo kring mina fötter. Två
Corixa-arter voro mycket allmänna.
Den 26 juni skedde ett omslag i vädret. Från att förut
ha rått hög värme sjönk temperaturen hastigt och gick ej
över + 11° C., och kallt regn föll hela dagen. Insekterna
voro som bortblåsta. På e. m. följde jag Hennan och vände
på stenar i vattnet för att med pincetten nypa de plecopter- och
ephemeridlarver, som klamrade sig fast på deras undersida.
Nästa dag kom åter med gott väder. På Edsåsens södra
sluttningar fortsatte jag med samlandet. Leptis scolopacea L.
var otroligt allmän och fanns överallt: på trädstammar, väggar,
blad, stenar och örter. Likaså var Empis tesselata F. allmän
och fråssade på de allestädes närvarande anthomyiderna. Av
släktet 7rzchopticus uppträdde nu synnerligen allmänt: »27g77-
tellus ZETT., hirsutulus ZETT., innocuus ZETT., longipes ZETT.
och decolor FALL. På de fuktiga ängarna i sänkan visade
sig allmänt bland örterna Dolichopus-arter, såsom ungulatus
L., drevipennis MEIG., discifer STANN., urbanus MEIG., plu-
mipes SCOP., lepidus STAEG. och fzcipes MEIG. Pa trädstam-
marna klättrade en liten Medeterus, troligen tristis ZETT. Pa
en björkstam fångade jag en vacker, smart Phaonza-art, när-
besläktad med P. /uscata FALL. men hittills ej beskriven.
©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 7
Den har av professor P. STEIN betecknats med graczlis STEIN
IN LITT. Hundkäxen började nu blomma, Geranium silvati-
cum blommade mycket rikt, och även den stätliga Aconztum
slog ut en och annan blomma pä den soliga sluttningen. Säg
denna dag en hanne av Anthocharis cardamines L., det enda
exemplar jag iakttog här.
Söndagen den 28. Hela dagen ideliga regnskurar, tem-
peraturen ej överstigande + 10”. Under natten snöade det
på fjällen, och de voro på morgonen vitspräckliga av snön.
Under måndagen var det också mulet och kallt, men regnet
hade upphört. På läsidan av gärdesgårdar och buskar uppe-
höll sig så gott som allt, vad tvåvingar hette. Här sutto
allmänt de förutnämnda 7”zichoptrcus-arterna förutom enstaka
ex. av de mera sällsynta 7. mutatus FALL. och Æzans ZETT.,
Alloeostylus Sundewalli ZETT. allm., Phaonia morio ZETT. och
Zugubris MEIG. allm., vagans. FALL. sällsynt, flera Zzmno-
phora-arter, Symphoromyia crassicornis PANZ., Haematopota
pluvialis L. och andra. De voro alla dåsiga och kunde tagas
med fingrarna.
Den 30 juni. Efter den starka blästen hade det blivit
alldeles lugnt men var fortfarande mulet. Knogade äter i
väg pa Vällistafjället. Mydaea fulvisguama ZETT. och flavis-
quama ZETT. voro ej sällsynta i granskogen, varjämte Me-
sembrina mystacea L., Morellia podagrica Lw. och Polietes
nigrolimbata voro allmänna på hästspillningen. Morellia-ar-
terna ha samma vanor som vissa arter av släktet Hydrotaea,
att följa en och slå sig ned på kläderna. Trichopticus acu-
leipes ZETT. och Chortophila conifrons ZETT. visade sig, den
förra liksom andra arter av släktet en typisk blombesökare,
i synnerhet pa Geranium silvaticum. Pa fjällheden blåste det
likväl duktigt, och fa insekter voro dar i rörelse. Nagra
dagfjärilar syntes naturligtvis ej till. Tvänne noctuer tog jag
pa stenar; den ena av dem var Anarta Richardsoni CURTIS.
Endast humlorna voro härdiga nog och flögo omkring på det
blommande bläbärsriset. Nere i barrskogen var detta nu
utblommat. Framletade under stenar ett ex. av Cymindis
dasalis GYLL. samt flera st. Byrrhus pilula L.
Den 2 juli slängde jag ryggsäcken över axeln, och det
bar åter av till fjälls. Det var soligt men blåsigt väder.
8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Uppe på fjällheden var blåsten mycket stark. Sedan jag
övergått Vällista, ställde jag mina steg bort mot Grovfjället.
Terrängen var sumpig, och den lilla sjön i sänkan var omöjlig
att torrskodd komma till. Bland björkarna flögo björktrastarna
från träd till träd, och deras larmande läten överröstade den
lilla lövsångarens milda sång. Stenskvättor och ängspiplärkor
höjde sig sjungande i luften, och från tuvorna hördes oupphörligt
brockfäglarnas monotona läten. Anarta melanopa THBG. och
A. melaleuca THBG. flögo här och var upp från dvärgbjörk-
riset och fördes av vinden bort som en kastad sten. Av
Erebia lappona ESP. och Syrichtus centaureae RAMB. sagos
enstaka ex. Bland björkarna fladdrade en och annan Go:
phos sordaria THBG., och uppe på själva det torra högfjället
bland lavarna förekom i myckenhet Psodos coracina ESP.
Åtskilliga av de lägre trakternas anthomyidformer förekommo
även pa fjällheden. Av sådana må nämnas: Trichopticus
hirsutulus, nigritellus, longipes, aculeipes, hians, Hydrophoria
linogrisea MEIG., Chortophila varicolor MEIG.
Den 3 t. o. m. 9 juli var det mycket varmt med sydlig
vind och + 25° i skuggan. Den 5 och 6 var det märkligt
soldis, och vart man såg, tonade fjällen i blått. För flug-
fångsten var vädret mindre lämpligt, och jag sökte förgäves
efter något nytt. Aroynnis aglaja och Erebia ligea L. hade
börjat komma fram. Lycaena argyrognomon BERGSTR. och
semiargus ROTT. voro båda mycket allmänna på Edsåsens
blomsterrika ängar. Argynnis Thore HÜBN. var ej sällsynt
längs bäckarna på Vällista, och jag fångade den en dag nere
i dalsänkan vid Hennan. Colas palaeno L. såg jag några
gånger fara fram över ängarna i brådskande flykt. Om
kvällarna fladdrade talrika mätare kring buskar och träd,
såsom Cidaria munitata HUBN., alchemillata L., albulata
SCHIFF., ferrugata CLERCK., Acidalia fumata STEPH. och
andra jämte en mängd mikros. Ett fly, Mamestra dentina
Esp., förekom allmänt. Hur förvånad blev jag ej en kväll,
då jag från mitt fönster fick se en mängd stora vita fjärilar
i guppande flykt fladdra över ängarna. Det var Hepzalus
humuli L., vars hannar här utförde sin egendomliga flykt.
Efter en stunds sökande såg jag även de trögare gula ho-
norna, men deras antal var säkerligen betydligt ringare än
O, RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 9
de nästan ofattbart talrika hannarna. Vart jag blickade hän
över ängarna, sag jag dem. Vid denna tid stodo ängarna i
sin rikaste blomsterskrud, smyckade av otaliga prästkragar,
kummin, hundkäx, smörblommor och violer. Med rödklöver
och kråkvicker beväxta ställen på sluttningarna voro präktiga
fångstplatser för humlorna, som föga brydde sig om de resliga
Aconitum-bestanden. De Bombus-arter, jag iakttog kring Eds-
åsen, voro följande: consobrinus DAHLB., hortorum L., dis-
tinguendus MOR., agrorum var. arcticus DAHLB., kirbyellus
CURT., Zerrestris L., lapponicus F., hypnorum L. och dess
var. cingulatus, pratorum L., jonellus KIRB. och mastrucatus
GERST. Det var .nu tabanidernas gyllne tid. Man omsvär-
mades i barrskogen av honorna till ätminstone 4 arter:
Tabanus aterrimus MEIG., montanus MEIG., borealis MEIG.
och den lilla mörka dapponzcus WAHLB. Bland dessa var den
sistnämnda den minst vanliga. Hur otroligt allmänt broms-
honorna än förekommo, var det ej sa ofta jag lyckades er-
tappa hannarna. Dock såg jag dem vid några tillfällen både
i barrskogen, på myrarna och på fjällen ovan trädgränsen.
Under solvarma dagar svävade de då i luften på samma
sätt som syrphiderna. Bland granarna flögo glänsande cor-
dulier. Endast 2 ex. kom jag at; det ena var Cordulia
arctica ZETT., det andra alpestris SELYS. Gläntan vid sagen
var dessa dagar ett longicornernas »eldorado», och mänga
timmar tillbragte jag här under den värsta middagshettan för
att komma i besittning av en del av dessa präktiga skal-
baggar. För skogsbor voro väl sädana platser mycket van-
liga, men för mig, som är kust- och slättbo, var detta ett
synnerligen lockande fält. Monochammus sutor L. flög från
den ena granstockshögen till den andra, under det Stenocorus
inguisitor L. kvickt kilade undan på stockarna. Högt uppe
bland grangrenarna flög Pachyta lamed L., ibland sänkande
sig ned inom räckhåll för håven. Andra långhorningar, jag
fann här, voro: Åsemum striatum L., Leptura sexmaculata L.,
L. limbata LAICH., Amaeops pratensis LAICH., A. septentri-
onis THOMS., Tetropium castaneum L. och fuscum PAYK.,
Callidium violaceum L., aeneum DEG., undatum |L., och
Pogonochaerus fasciculatus DEG. En skalbagge, som här var
allmän och som fängslade mig mycket, var Chrysobothrys
10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
chrysostigma L. Någon större buprestid hade jag nämligen
ej förut sett i naturen, varför det var med en viss förtjusning
jag fångade den skygga skalbaggen, vilken uppskrämd flög
undan likt en Czcndela.
Den 7 juli lämnade jag Undersåker för att under någon
tid längre väster ut kring Snasahögarna göra mina iaktta-
gelser. På Turisthotellet i Enafors hade jag hyrt mig ett
litet rum. Fortfarande gassade solen lika hett, och alla gäs-
terna på hotellet längtade förgäves efter regn. Nar man in-
trädde på verandan, förvånades man över de stora mängder
av bromsar, mygg och knott, som myllrade på rutorna. Också
påstod folket, att på flera år dessa blodsugare ej förekommit
i sådana massor som denna sommar. Efter min vana skulle
jag naturligtvis se efter, om något användbart kunde finnas
bland den surrande mängden. Förutom de fyra arter 7aba-
nus, jag förut nämnt, fanns här också ex. av en annan art,
som jag strax antog vara »2grZcornis ZETT. Vid en närmare
undersökning har jag dock sedermera funnit, att de troligen
äro att räkna till en annan av ZETTERSTEDT beskriven art näm-
ligen faviceps. Det visade sig sedan, att ?flaviceps ZETT. i
denna trakt var en mycket allmän broms, igenkännlig på sina
vackert gröna ögon och den entonigt brungrå kroppen.
Den första natten blev intet av sömnen för myggornas
skull. De kommo oupphörligen in i rummet genom springor
vid fönstren, och deras retsamma musik ljöd hela natten över
mitt huvud. Dagen därpå tillstoppade jag alla öppningar vid
fönstren med tidningspapper, och de följande nätterna var
jag någorlunda fredad för dem. Men sömnen blev likväl
hela tiden mycket dålig. I rummet, som vette åt söder, var
det både dag och natt olidligt varmt, och det var först på
morgonen, då någon svalka förmärktes, jag kunde njuta ett
par timmars sömn. Ej underligt då, att en viss matthet
kändes om dagarna, och det var ej utan möda jag företog
mina vandringar över myrarna, där solen vid middagstid
strålade stekhett ned på mitt huvud. Den 8 uppehöll jag
mig mest hela dagen på de myrar, som utbreda sig mellan
Enafors och Snasahögarna. Det var ganska ont om antho-
myider på denna terräng. Den för myrmarker karakteristiska
Limnophora quinquelineata ZETT. var dock allman. Vid roten
©. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND, II
av björkstammar bland gräs tog jag ej sa fa ex. av Mydaca
spinicosta ZETT., en art, som jag även förmodar vara typisk
för mossar. Dolichopus Stenhammari ZETT. ma även nämnas
såsom synnerligen allmän här. En liten Zadanus-art, plebejus
FALL., sågs allmänt på björkriset. Aldrig har jag varit så
omsvärmad av flugor och mygg som denna dag. Mina kläder
voro formligen översållade med bromsar. Med håven fångade
jag tjogtals åt gången och trampade dem ihjäl. Det tycktes
också göra nytta, för skarorna glesnade så småningom. De
närgångna tvavingarna på myren voro: Zabanus aterrimus
MEIG., montanus MEIG., borealis MEIG., ?flaviceps ZETT.,
lapponicus WAHLB., Chrysops relictus MEIG., sepulcralis F.,
nigripes ZETT., Haematopota pluvialis L., Morellia podagrica
Lw., Zrichopticus decolor FALL., Aydrotaca scambus ZETT.
och Pandellei STEIN. De allmännaste bromsarna voro 7.
borealis och flaviceps. Allmänna voro följande dagfjärilar:
Argynnis pales var. arsilache ESP., Colias palaeno L., Lycaena
optilete KNOCH., Syrichtus centaureae RAMB. Mera sparsamt
förekom Oeneis norna THBG. Vid en bäck fångade jag ett
utfluget ex. av Argynnis Frigga THBG. På samma ställe
var Anthrocera exulans HOCHENW. ej sällsynt pa Geranium.
Överallt vid vattensumparna flög den vackra blå Aeschna
coerulea STRÖM och dess släkting juncea L.
Den 9 juli gick jag till fjälls. På den av Turistföreningen
spångade myren går man från Enaälven till trädgränsen på
Snasen på ringare tid än I timma. Sedan jag nått träd-
gränsen, följde jag Ingelån. På en fjällbrant ofvanför det
lilla Silverfallet hade ett par fjällvråkar sitt bo, och alltid då
jag kom förbi platsen, mottogs jag av vråkarnas välkända
vissling. Boet låg på en avsats och var lätt att upptäcka, i
synnerhet som den ena av fåglarna emellanåt slog ned på
bokanten. De vanliga fjällväxterna blommade rikt: Szlene
acaulis, Azalea, Pedicularis lapponica och oederi, Rhodiola
rosea och flera Sa/ir-arter. Genom havning bland Salix-
hängena gjorde jag en ganska god fångst av empidider och
anthomyider. Rhamphomyia-arter såsom morio ZETT., flexi-
cauda ZETT., nitidula ZETT. och caudata ZETT. voro ej säll-
synta. Av anthomyider funnos särskilt arter tillhörande de
pa fjällen bäst representerade släktena 77ichopticus, Phaonia
12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
och Zimnophora. Invid fjällbäckarna förekom allmänt Acrop-
tena frontata ZETT., mera sparsamt Albopsis glacialis ZETT.
och Acrophaga alpina ZETT., de båda sistnämnda skygga och
svåra att fånga. Alliopsis satte sig gärna på stenar ute i
vattnet. Ett ex. av Oedemagena tarandi L. hade slagit sig
ned på en sten i vattnet men undkom mig förargligt nog;
det var nämligen det enda ex., jag fick se denna sommar.
Jag hade önskat att hela dagen få stanna kvar på fjället.
Men troligen till följd av den intensiva värmen och min dåliga
sömn märkte jag flera gånger tecken till svindelanfall, varför
jag fann klokast att efter några timmar vända om mot Ena-
fors. På: återvägen över myren överraskade jag några myror,
vilka kommo stretande med en vacker blå skinnbagge, Zicrona
coerulea I.
Den 10 och 11 juli voro regniga dagar, och Snasen lag
dold av moln, som hängde ned till trädgränsen. Myren låg
tung och dyster, och knappt något insektliv förmärktes. På
furustammarna satt i skydd för vinden den förutnämnda
Limnophora quinquelineata ZETT., mest 22. Det kändes
likväl behagligt att få vandra där ute, fri som man var från
både mygg och värme. Men den 12 var det svala vädret
redan förbi, och solen värmde lika starkt som förut. Jag be-
gav mig av mot Snasen för att ovan trädgränsen fortsätta
med samlandet. Under vägen genom barrskogen fann jag
Hilara heterogastra NOW., vars dd i en ansenlig svärm
dansade under en grangren. Uppe på fjället svävade några
Tabanus-hannar ett par meter ovan marken. Då 7abanus-
hannarna i regel äro sällsynta, och som det sannolikt ännu
råder ovisshet om till vilka honor somliga skola föras, blevo
de ett välkommet byte. I övrigt var det redan förut för mig
välbekanta former jag såg och kunde anteckna.
Följande dag ställdes färden till Storlien med några små-
sjöar norr om Skurdalshöjden som mål för min vandring.
Bland bergen påträffade jag de stora honorna till Bombus
alpinus L., vilka med förkärlek uppsökte Pedicularis oederi.
På långt håll lyste ett litet fält av smörblommor och ditåt
skyndade jag. Men vid sidan om smörblommorna blommade
präktiga Szene acaulis-tuvor, och pa dessa var som vanligt
det mesta att finna. Jag omfladdrades av Argynnis pales
O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 13
och Zrebia lappona. Ett och annat nattfly kom krypande
mot de sköna tuvorna. Jag förmodar därför, att flyna ofta
och i all synnerhet vid blåsigt väder taga sig fram till blom-
morna på detta sätt. Av tachinider lade man särskilt märke
till den stora Echinomyia Marklini ZETT. och Gonia flaviceps
ZETT. En god stund stannade jag på denna sluttning åt
söder och iakttog det rika insektlivet bland blommorna.
Därefter begav jag mig upp på en av de närbelägna bergs-
knallarna för att som jag trodde i fred för myggen kunna
förtära några smörgåsar. Men de efterhängsna culiciderna
följde mig också dit upp, där det visserligen fläktade något,
‚fast ej nog för att hålla dem borta. Vid en liten tjärn med
steniga stränder var ett utomordentligt rikt dykareliv, och
aldrig har jag sett små dytiscider så allmänna som här. För
varje större sten, som vändes i vattnet, virvlade ett tjogtal
fram för att genast åter gömma sig under andra stenar. Jag
försökte fånga en del med händerna, men detta föll sig be-
tydligt svårare här bland de runda stenarna än i vitmossan
pa Vällista. Pa stenar vid stranden förekom allmänt Hydro-
phoria caudata ZETT., den allmännaste arten av släktet och
överallt förekommande, Acroptena frontata ZETT., Limnophora,
Dolichopus lepidus STAEG., Hydrophorus-arter 0. a.
Ur ett svart askmoln mullrade det betankligt, och for
att slippa bli genomvat har ute, dar det ej gavs nagot skydd,
maste jag skyndsamt ätervända mot Storlien. Av det hotande
ovädret blev dock intet. Jag hade ännu nägra timmar pa
mig, innan kvallstaget skulle ga, varför jag strövade litet
väster ut fran Storlien. Ögat möter här vänligt gröna, björk-
klädda släntor, vilka påminde mig om sydligare nejder. En
av Carex, Equisetum och Caltha igenvuxen bäck upptog här
mitt intresse. I haven fick jag bland annat: Dolichopus pict-
pes MEIG., brevipennis MEIG., discifer STANN., plumipes SCOP.,
rupestris HAL., urbanus MEIG., Porphyrops elegantula MEIG.,
P. crassipes MEIG., Rhaphium longicorne FALL., Syntormon
tarsatus FALL. och hannar av Chrysops sepulcralis F. Efter
en ganska givande dag reste jag med 7-täget tillbaka till
Enafors. Många resande förde med sig riktiga buketter av
den ståtliga Saxifraga cotyledon, för det mesta uppdragen
I4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
med rötterna. Det förefaller därför ej underligt, att fjällbruden
för varje år blir sällsyntare, när den skattas så helt.
Under de tre sista dagarna av min Enaforsvistelse uppe-
höll jag mig särskilt kring Handöl, där de blomsterfyllda
ängarna voro goda fångstställen. I all synnerhet var det
Matricaria och Achillea, som voro livligt besökta av tvåvin-
garna, såsom Zristalis intricarius L., arbustorum L., rupium
F., Helophilus pendulus L. och H. hybridus Lw., Leucosona
lucorum L., Syrphus torvus O. S., luniger MEIG., corollae F.,
cinctellus ZETT., Echinomyia Marklini ZETT., Gonia flaviceps
ZETT., Ernestia consobrina ZETT., Hylemyia tetra MEIG., An-
thomyia radicum L. På sandbrinkar vid Handölsälven fångade,
jag nagra dd till Thereva lunulata ZETT. Strax intill fallet
pa blommande Zrzgeron fann jag en Zrzchopticus, som jag
menade vara småväxta ex. av swbrostratus ZETT. Vid en
närmare granskning har jag dock funnit, att de 3 ex. jag
fångade tillhöra en annan art, nämligen 7. rostratus MEADE.
På e. m. d. 16 lämnade jag Enafors och återvände till
Undersåker och Edsäsen, där jag stannade en veckas tid för
att se, hur insektlivet nu gestaltade sig och vilka ändringar
i detsamma, som under min bortovaro hade försiggätt. Av-
mejandet av slåtterängarna var i full gång. Den vackra
Cirsium heterophyllum, som nu blommade så rikt på ängarna,
fick snart böja sitt tunga huvud för lien. Heracleum blom-
made på sluttningarna, och jag hade väntat att på dess flockar
kunna göra goda fångster. Det fanns nog flugor på dem
men mest gamla bekanta: Trzchopticus longipes ZETT. och
variabilis ZETT. Den förstnämnda, som förut varit så oerhört
talrik, hade betydligt avtagit i antal, under det den senare,
förut sällsynt, blivit något allmännare. På de fuktiga ängarna
i sänkan stod Spzraea i sin yppigaste blomning. Dar vim-
lade det av tvåvingar, fast vanliga arter, alla frossande på
det ymniga ståndarmjölet. Förgäves sökte jag på buskarnas
blad efter anthomyider. Knappast något stod där att finna;
allt hade sökt sig till Spiraea. Även skalbaggar kravlade i
kvastarna, så den blå Gaurotes virginea L. och den grågröna
Leptura virens L. Det var nu gräshoppornas tid, och bland
gräset vid ens fötter var ett livligt hoppande. Vackra
prästkragar blommade i sängar på Edsåsens sluttningar och
O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 15
besöktes gärna av de här allmänna tachiniderna Zchinomyia
Marklini ZETT., Gomia flaviceps ZETT. och Tachina futilis
ZETT.
Den 17 på kvällen mulnade det, och svalkande västan-
vind blåste. För nattıjärilfängst uppsökte jag vid Io-tiden
en ännu ej avmejad blomsterrik äng, där det fanns gott om
klöver, kråkvicker, Carduus crispus, Cirsium heteroph., Silene
venosa o.s.v. Ännu funnos enstaka Hepialus humuli kvar, fast
den egentliga flygtiden för arten nu syntes vara förbi. Tal-
rika flyn genomkorsade luften i pilsnabb flykt. Ofta såg
man än här än där ett fly fladdra bland gräset och sätta sig
på klöverblommorna. Flera /P/usza-arter uppträdde ganska
allmänt: Zulchrina HW., tnterrogationis L. och diasema BolSD.
Den allra bästa fjärilblomman syntes mig den ovannämnda
Cirsium, och då man vid midnattstid. undersökte den, kunde
man vara säker på att i de allra flesta korgarna påträffa
Agrotis cuprea HÖBN., sittande djupt nedborrad och honungs-
drucken, låtande sig lätt taga med burken. Ett annat mycket
allmänt nattfly var Hadena lateritia HUFN., vilket ofta om
nätterna sågs flyga kring husknutarna. Flera andra flyn och
mätare voro i rörelse, däribland Dzanthoecta nana ROTT.,
Geometra papilionaria L. och Cidaria truncata HUFN.
Under de återstående dagarna företog jag exkursioner
kring Edsåsen, på Vällistafjällen och Åreskutan, längs Indals-
älven o. s. v. Under strövtägen var jag nu ej besvärad av
bromsar; deras antal hade betydligt reducerats. Vid sågen
var Chrysobothrys chrysostigma fortfarande allmän. Sa snart
ett litet moln skymde bort solen, blev skalbaggen trög och
lät sig taga med händerna. På granstockarna visade sig all-
mänt Dexia triangulifera ZETT. Vid en på marken liggande
murken björkgren fångades Megachile nigriventris SCHENK.,
just då biet skulle krypa in i grenen. Då jag bröt sönder
denna, fann jag långa rader utav celler, förfärdigade av
björklöv. Langs bäckarna blommade Saxifraga azzoides i
svällande tuvor. Det befanns vara en utmärkt blomma, som
lockade till sig ett stort antal tvåvingar men även steklar,
såsom vanliga getingar och Odynerus-arter: bifasciatus L.,
den allmännaste samt szeczcus SAUSS. och trimarginatus ZETT.
Av anthomyider märktes särskilt Zrzchopticus variabilis och
16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
longipes samt separ ZETT., Limnophora-arter Phaonia scutel-
laris FALL. o. a. I granskogen på Vällistafjället visade sig
av släktet Hydrotaea utom scambus och Pandellei även mili-
Zarıs MEIG. och en liten förut okänd art, som av prof. STEIN
i brev benämnts /rltibia n. sp. Pa hästspillning uppträdde
förutom den redan nämnda FPolietes nigrolimbata även den
närbesläktade i södra Sverige så allmänna P. /ardaria F.
Jag hade väntat få se en del egentliga rovflugor, men dessa
syntes förvånansvärt fattiga. Av sådana påträffades endast
4 arter: Laphria flava L. och gilva L. samt Cyrtopogon
lapponicus ZETT. och lateralis FALL. Den ståtliga Aconztum
var nu i dalen nästan utblommad. Nya generationer av Va-
nessa urticae L. och Pieris napi L. började flyga. Även
Pieris brassicae L. sågs, fast ej allmän. De allmännaste
större dagfjärilarna voro dock Argynnis aglaja L. och Erebia
ligea L., den förra på ängarna, den senare överallt från Eds-
asens sluttningar igenom barrskogen och björkbältet och
även fast sparsamt ovan trädgränsen. Vid en bestigning av
Åreskutan fann jag utom den allmänna Acroptena frontata
ZETT. även allmänt //ylemyia cardui MEIG. och majuscula
PoK. Vid foten av berget intill bergbanan växte Heracleum,
de flesta dock utblommade. Här fann jag till min glädje
flera sällsyntare anthomyider: 7rzchoptecus hians ZETT., mu-
tatus FALL., cristatus ZETT., Hylemyia criniventris ZETT. och
Fannia mutica ZEIT. En av de sista dagarna av min vis-
telse i Jämtland upptäckte jag nära Indalsälven en björk, ur
vilken det från flera ställen sipprade fram sav, ett begärligt
lockmedel för insekterna. Oaktat vädret den 25 juli slog om
och blev regnigt, kunde jag dock vid detta enda träd göra
många rara fynd. Anthomyider, sådana jag ej väntat mig
träffa så långt i norr, tog jag här, t. ex. ZFannia hamala
MACQ., ciliata STEIN, fuscula FALL., speciosa VILLN. Vidare
fann jag här QQ av Phaonia gracilis STEIN IN LITT., dem
jag förut förgäves eftersökt, samt en d av den sällsynta
Aydrotaca bispinosa ZETT. Runt kring trädet svarmade ge-
tingar, vilka sökte hålla mig pa vederbörligt avstånd och även
ibland kunde försvåra infångandet av de åtrådda djuren.
Djupt inne i en springa, hopträngda i en klunga, sutto några
Cetonia metallica och sögo med begärlighet i sig av saften.
O. RINGDAHL: ENTOMOL. DAGBOKSANTECKN. FR. VÄSTRA JÄMTLAND. 17
Den 26 juli var den sista jag tillbragte pa Edsäsen. Med
tvataget pa e. m. hade jag tänkt resa, men ett häftigt ask-
väder med skyfallsliknande regn hindrade mig från att komma
till stationen. Jag reste i stället med kvällståget, stannade
"över natten i Östersund och fortsatte efter ett kortare besök
på Frösön över Stockholm hem till Hälsingborg.
Knappast någonsin har jag varit så gynnad av torrväder
‚som de 6 veckor jag vistades i Jämtland. Sålunda kunde
nästan varje dag begagnas till insektfångst. Skörden av in-
sekter blev också rik. Men jag tror dock, att några dagars
regn under den längsta torrtiden varit till nytta för insekt-
livets utveckling och möjligen framlockat ett större antal
tvåvingar.
Då jag med hänsyn till svårigheten att med säkerhet
bestämma en del anthomyider och andra dipterformer ej
kunnat uppgöra någon fullständig förteckning över de in-
samlade arterna, har jag i dessa mera fragmentariska an-
teckningar upptagit en del i allmänhet allmänna och karak-
teristiska insektformer i hopp om att de måtte innehålla ett
och annat av värde om insekternas, speciellt tvåvingarnas
utbredning. |
Nedanstående siffror visa, hur artantalet förhåller sig
inom grupperna av det insamlade materialet av egentliga
flugor.
Stratiomyidae 4 arter. Pipunculidae 4 arter.
Aylophagidae 2a) 303 Phoridae ea
Tabanidae Ian > Oestridae iris
Leptididae TRES Conopidae I <3
Astlidae AN N» Tachinidae + Dext-
Therevidae Ligue’ dae + Sarcopha-
Empididae SMS gidae + Muscidae 68 »
Dolichopodidae 37. Muss + Anthomyidae 188 »
Lonchopteridae leary Muscidae acalyp-
Syrphidae HE) terae 58 »
Tillsamman 519 arter.
* Den mesta uppmärksamheten ägnade jag, som redan i början an-
tyddes, ät denna artrika familj, av vilken jag som synes lyckades insamla
ett ej ringa antal arter. Ehuru jag även av andra artrika familjer såsom
Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). 2
18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
I det följande har jag fördelat anthomyiderna på släkten,
så som dessa äro begränsade i STEINS bestämningstabeller
över honorna:
Polietes 3 arter. Albopsis 1 arter.
Phaonia FÖR Acroptena 11.378
Alloeostylus 3h Enstalomyia BA 5
Trichopticus 14 » Prosalpia so,
Hebecnema 263 Hammomyıia ie et
Mydaea 19 16% Pegomyia 1512135
Myospila in r-à Hylemyta och Chor-
Hydrotaca De tophila 37.21
Ophyra SAND Lasiops Ale
Fannıa Ng: Anthomyia Bd
Coelomyta 2 tye Coenosia Sistas
Azelia Qin ap Macrorchis 31 thas
Limnophora DS. 1% Hoplcgaster DER
Lispa AE Myopia Tie
Lispocephala Tey ae Schoenomyza Wats
Hydrophoria Où
Syrphidae, Empididae och Dolichopodidae sökte samla så noggrant som möj-
ligt, visar dock tabellen, att artantalet inom dessa är blygsamt i förhällande
till »gräjackorna», som ScHiner skämtsamt benämner de oansenliga antho-
myiderna. Flera av dem äro troligen ej förut beskrivna. Men att med
bestämdhet nu uppgiva antalet vågar jag ej, då synonymiken inom flera
svårutredda släkten ännu är ganska oklar.
Nägra lepidopterologiska anteckningar
jämte en del puppbeskrivningar.
Av
David Ljungdahl.
En aberration av Argynnis euphrosyne L., Thyatira batis L., Hadena
illyrica FREYER., Brephos nothum Hüzn., och B. parthenias L., Hadena remissa
Husn., Nola cucullatella L., Erastria uncula CLERcK, en aberration av
Eucosmia undulata L., Agrotis prasina FABR., Hadena sublustris Esp., Lycena
eumedon Esp., L. astrarche BERGSTR., Phibalapteryx tersata Hisn., Lymantria
monacha L., Eulepia cribrum L., Mamestra trifolii Rotr., Hylophila prasinana
L., Eucosmia certata Hüsn., Larentia pupillata Tusc., Hesperia alveus HB.,
var. fritillum Trerıı., Tephroclystia sinuosaria EVERSM.
För denna lilla serie anteckningar gäller, att, om ej an-
nat angivits, fyndorten är Blidö i Stockholms skärgärd.
En aberration av Argynnis euphrosyne L.
Med behörigt aktgivande pa præcostalribbans utseende
har en av mig vid Forstorp i Mellösa, Södermanland, den 3
juni 1905 funnen Argynnis-aberration (4) kunnat bestämmas
sasom tillhörande denna art.
Exemplaret (fig. ı) är visserligen nägot avfluget, men
har dock alla teckningarna relativt klart framträdande. Det
häller i storlek 35 mm. mellan vingspetsarna. Bäda ving-
parens form är i så måtto avvikande, att deras utkant är
mindre böjd än hos huvudformen. Isynnerhet ha framving-
arna därigenom fått ett trekantigt utseende. Deras grund-
färg är något blekare än som brukar vara fallet hos ¢ av
20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
denna art. De hava ovan så gott som alla de vanliga teck
ningarne synliga, men delvis otydliga och förändrade till sin
form. Tydligast framträder den i diskfältets mitt och den å
tvärribban belägna fläcken. De utanför dessa närmast be-
Fig. 1. En aberration av Argynnis euphrosyne L. T. v. från undersidan,
t. h. från översidan. Ungf. nat. storl. Foto förf.
lägna fläckarna äro alla små och otydliga, och skuggfläcken
i mitten av fältet 6 saknas alldeles. Den därpå följande
punktraden samt fläckraden innanför utkanten äro lika till
formen och endast åtskilda av ett smalt mellanrum. Fläckarna
vid ribbornas ändpunkter avtaga i storlek och tydlighet mot
vingspetsen.
Teckningarna å bakvingarnas översida äro rätt skarpa,
men alla de i inre hälften vanliga teckningarna ha samman-
flutit till en stor mörk yta, i vilken finnas ett par matta
fläckar av grundfärgen; utkantsfläckarna äro utdragna inåt
till spetsvinkliga trianglar; punktraden och den utanför be-
lägna fläckraden ha förenats till grova svarta streck. Undersidan
överensstämmer mycket med vad som hos AURIVILLIUS sagts
om A. selene SCHIFF. ab. Thalia ESP. Inre hälften ar av en
ljusare gul färg och saknar alla andra teckningar än den
stora och tydliga diskpunkten och en obetydlig brunskugg-
ning vid roten. Silverfläckarna i fälten 1 b och 4 utdragna,
den förra utåt, den senare in i diskfältet. Yttre hälften är i
fälten 2—7 starkt skuggad med rödbrunt och med en fläck
av grundens färg omkring ribban 4. De silverglänsande kant-
fläckarna äro något utdragna och övergående i otydliga svart-
aktiga skuggfläckar. Fälten 5—7 strax innanför det röd-
bruna skuggbandet samt fältet 8 vid roten något silverglän-
sande. Alla silverfläckarna starkt skiftande i gråviolett.
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. DE
Thyatira batis L.
Den 4 aug. 1913 infangades ett större antal larver i
olika åldrar och av mycket växlande färgteckning. På samma
hallonstånd funnos så små som före andra hudömsningen till
nära fullvaxta. Den 12 aug. fanns, den första puppan fär-
dig, fästad i ytan av burens mosslager. Av de övriga lar-
verna förpuppade sig ännu en som föregående. De kvar-
varande förpuppade sig mellan näringsväxtens blad, vilka
hopfästes med varandra med nägra af brungrä trädar bil-
dade glesa maskor. Pupporna voro med analbeväpningen
löst fästade vid en spänad på bladet, en del så löst, att de
vid vidrörande av fodret nedföllo i mosslagret. Den sista
puppan färdigbildad den 1 sept. Efter ett par dagars frys-
ning i — 2° à — 5° inflyttades de i varmt rum den 10 dec.
och utsattes därefter sa smäningom för ökad värme (till omkr.
24°) med lämpligen avpassad fuktighet. Den 24 dec. kläck-
tes tvänne puppor (dd). Alla de övriga kläcktes efter hand
ända till den 4 febr. päföljande ar.
Fig. 2. Thyatira batis-puppans bakända. Teckn. av förf.
Puppan, se fig. 2, at omkring 12 mm. lang och av brun-
grå färgton, spräcklig av mörkare brunt samt med ett matt
utseende. Till formen kort och tjock med svagt framträ-
dande köl a thorax. Segmenten I—9 fint punkterade, de
främsta liksom puppans övriga delar fint rynkiga. 10:e seg-
mentets framkant på ryggen med små fördjupningar. Dess
undre sida med egendomliga märken efter larvens analfötter.
Cremaster något utdragen, slät, avrundad, på ryggen vid
basen tydligt avsatt och något rynkig, bärande 8 i spetsen
spiralrullade borst, varav 4 äro placerade i spetsen, 2 på
sidorna och 2 på ryggen.
22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
Hadena illyrica FREYER.
I slutet av april 1914 antraffades på olika platser (Ra-
sunda och Nacka vid Stockholm samt vid Vaxholm) flera
dels övervintrade larver, dels nybildade puppor. Blott hälften
lämnade imagines (den 9—27 maj), ur den andra hälften fram-
kommo så gott som samtidigt parasitsteklar. Om denna art har
E. WAHLGREN lämnat ett meddelande i Ent. Tidskr. 1912, p. 90,
Fig. 3. Hadena illyrica-puppans bakända. Teckn. av förf.
varjämte visas en avbildning av bakändan till en puppa (2).
Som tillägg anföres följande: Puppans längd omkring 15 mm,
Formen nägot längsträckt och sakta avsmalnande mot det
avrundade sista segmentet. De tva första segmenten ofta
med en svag intryckning vid framkanten. Segmenten 4—7
i framkanten nägot finpunkterade. Thorax med antydan till
köl. Sugtung och benslidor glest ärriga. Cremaster otydlig,
men med 2 grövre och 4 finare i spetsen krokböjda borst,
av vilka senare 2 äro sidoställda och 2 sitta pa ryggsidan.
Se ovanstående fig. 3, som avbildar en d-puppa.
Brephos nothum HÜBx. och B. parthenias L.
De soliga och varma dagarna omkring den 17 april 1914
gjorde jag en del exkursioner i närheten av Stockholm för
eftersökande av vära Brephos-arter, och ställdes kosan till en
ganska högländ skogstrakt, sumpig, snårig och tätt be-
växt med omväxlande barrträd, unga aspar och sälgarter
samt en och annan björk. Som snart visade sig, var denna
mark ett mycket lämpligt område för just dessa fjärilarter.
Genom detta område slingrade sig en smal väg utmed några
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 23
i en sänka liggande smala äkertäppor. Vägen var vid denna
årstid mycket fuktig och med djupa hjulspår, men på sina
ställen liggande öppet för solen. Här uppflög snart framför
mina fötter den ena tjärilen efter den andra och försvann
hastigt och skygot in i den så gott som otrafikabla smasko-
gen, som omöjliggjorde ett framgångsrikt förföljande. Jag
fann snart, att fjärilen med förkärlek vilade i de fuktiga hjul-
B. parthenias, L.
B.nothum, HÜBN
Fig. 4. Brephos parthenias L. och Brephos nothum Hüen.
Först. !/s. Foto förf.
spären i solskenet, där den genom sin färgteckning var mycket
svår att upptäcka. Med någon försiktighet lyckades det dock
snart att infånga ett större antal. De befunnos alla vara
B. nothum HÖBN., dock endast dd. Förutom besvärligheten
med småskogen var fjärilen rätt svår att infånga i flykten
till följd av sitt sätt att flyga, som i viss mån liknar mätar-
nas, fastän med tätare vingslag och raskare fart.
Under de första dagarna lyckades det mig endast att
anträffa SS, några dagar senare fann jag övervägande 229.
24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Dessa funnos sällan sittande på vägen, utan de kommo tyngre
och mera rätlinigt flygande tvärs över densamma. Av 2.
parthenias L. infångades samtidigt flera exemplar, men på en
plats där björken var rikare representerad.
Den som sällsynt ansedda 4. nothum HB. torde nog
förtjäna att grundligare eftersökas i och för ett närmare be-
stämmande av dess förekomst. Dess utbredning är, som be-
kant, angiven i prof. AURIVILLII » Nordens fjärilar».
Mången intresserad amatör har säkerligen i likhet med
mig önskat en något mera detaljerad beskrivning angående
denna art, i och för identifiering av möjligen infångade exem-
plar. Fördenskull har jag i sakens intresse vågat mig på
att med hjälp av det relativt rika och synnerligen fraicha
material, som jag nu är i besittning av, försöka efter bästa
förmåga göra en del jämförelser mellan de båda arterna, för-
utsättande att intresserade hava tillgång till nyssnämnda för-
fattares utmärkta arbete.
Till yttermera visso hava en del avbildningar, vilka kunna
anses som fullt typiska och som säkerligen komma gott till
pass, fått åtfölja detta mitt lilla meddelande.
Vad nu först och främst angår d av nothum, är denne
utan tvivel bäst skild fran parthenias genom sina kammade
antenner. En rätt betydande olikhet ar aven, att de hos
parthenias a framvingarna förekommande vita fläckarna till
största delen saknas hos xothum; yttre tvarlinjen är ofta en-
dast mot framkanten tydligt ljuskantad. Framvingarna hava
därigenom ett mera monotont utseende. Bredden mellan
vingspetsarna hos de spända exemplaren varierar mellan 31
—34 mm.
I motsats till farthenzas, där könen äro varandra mycket
lika både till storlek, vingarnas teckning och form, äro könen
hos »othum rätt olika varandra. (Jfr fig. 4.)
Vad nu 2 av xothum angår, så uppnår den mellan ving-
spetsarna blott 28—31 :mm. Vingarna äro till sin form be-
tydligt olika d, vilken har framvingarnas bakkant betydligt
kortare an framkanten. © har framvingarnas bakkant endast
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 25
obetydligt kortare än framkanten, vilket ger vingarna ett tvär-
hugget utseende.
Om framvingarnas teckning nämner prof. AURIVILLIUS isin
beskrivning av zothum om »en alldeles rak, snettgaende färg-
gräns» såsom typiskt för arten. Detta är fullkomligt riktigt,
så vitt det gäller £, hos vilken denna färggräns utgör det
mest utmärkande draget. Den uppträder där som ett brett,
ofta nästan helt svart: tvärband, som synes upptaga så att
säga hela inre mellanfältet. Vingarna äro i sin helhet mera
brokiga av svart och vitgrått. Yttre tvärlinjen är vanligen
i hela sin längd på utsidan ljuskantad (se vad som ovan
sagts om J).
Nyssnämnda snettgående tvärband tyckes hos d aldrig
vara svart, utan i de flesta fall endast något mörkare än
grundfärgen och ofta av samma färg, men alltid zzåt begrän-
sat av en tydlig mörk linje. Någon gång övergår det utåt
omärkligt i grundfärgen.
Samme författare har även angivit, att otha till skill-
nad fran parthentas skulle hava framvingarnas fransar enfär-
gade. Det visar sig, att så i allmänhet ej är fallet, och har
denna uppgift sannolikt tillkommit genom saknad av tillräck-
ligt stor jämförelsemateriel. I allmänhet förekomma dessa
fläckar à fransarna även hos zothum (se nedan), men deras
förekomst hos denna art synes vara något varierande, i det
att de ibland äro få eller otydliga och återfinnas de då tyd-
ligast mot vingspetsen eller någon gång saknas de fullständigt.
Utom de i ovannämnda arbete angivna teckningarna å
bakvingarna finnas hos båda arterna ännu en karakteristisk
teckning, vilken hos farthenzas framträder som ett av (ät-
minstone inåt) tydliga bågar bildat smalt band, vilket synes
utgå från bakhörnet, där det vanligen sammanhänger med
den svarta utkanten. Det följer därpå denna något diver-
gerande framåt och in i fältet 2. Hos d sammanhänger
detta tvärband oftast med den mörka utkanten, men tyckes
vanligen hava en mer eller mindre tydlig fri spets i fältet 2.
Hos 2 är bandet ofta fristående. En antydan till fortsätt-
ning av detta band kan någon gång skönjas vid utkanten
av de övriga fälten eller så att den mörka utkanten synes
på insidan vågig. Hos nothum återfinnes detta band van-
26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
ligen som en liten förtjockning av den svarta utkanten vid
bakhörnet samt som en större (d') eller mindre (2) fläcklik
utvidgning av densamma omkring ribban 2. Dessa fläckar
synas någon gång kunna helt och hållet saknas.
Om Bb. nothum HB. jämför vidare prof. AURIVILLIL » An-
teckningar om några skandinaviska fjärilar» i Ent. Tidskr.
IV, p. 37. Där beskrives bland andra av RUDOLPHI till riks-
museum insända fjärilar även ett exemplar (tydligen $) av
denna art (framvingarnas fransar uppgivas dock här som
'något skäckiga'), samt anföres därjämte RUDOLPHI's medde-
lande om artens levnadssätt. Även anmärkes, att det ut-
seende, som fjärilen har hos oss, i viss mån avviker från den
tyska formen.
Jämför även samma. tidskr. XVII, p. 79 (PEYRON) och
XX, p. 221 (MEVES).
Hadena remissa HUBN.
Puppa (¢) funnen den 6 juni och kläckt den 10 juni
1914. Längd 17 mm. och till färgen rödbrun. Segmenten
Fig. 5. Hadena remissa-puppans bakända. Teckn. av förf.
1—3 liksom övriga partier finrynkig. Segmenten 4—7 i
främre hälften punkterade. Cremaster (fig. 5) vårtlikt ut-
dragen, grovt rynkig, i spetsen bärande två grova i spetsen =
utåt krokböjda taggar samt på varje sida 2 små i spetsen
spiralrullade borst.
Nola cucullatella L.
Unga ‘larver anträffade pa Sorbus suecica. De förtärde
endast översidan av bladen. Före förpuppningen började
larven att på bladets undersida och av dess ludd förfärdiga
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 27
sin hylsa på så sätt, att den först byggde åt sig ett läng-
sträckt plan, i vars mitt den sedan under hela det synliga
arbetet hade sina analfötter fästade. Den sträckte sig så
efter behov ut från fästepunkten, för att med mundelarna
lösgöra och med frambenen hopsamla det fina luddet, var-
efter den drog sig tillbaka och av detta jämte ett frampres-
sat bindemedel förfärdigade den genom bottenplanets till-
ökande vid långsidorna en oval platta med uppböjda kanter.
Sedan långsidorna nått avsedd storlek, förde den kanterna
emot varandra och sammanfogade den utom i ena ändan,
där de fingo stå tätt kant i kant, bildande den springa, genom
vilken fjärilen sedan trängde sig ut.
Erastria uncula CLERCK.
Imagines infångade i mängd på gungfly bland Carex-
arter under soliga dagar i medio av juni 1914.
En aberration av »Eucosmia undulata L.»
Av denna art med sin synnerligen vackra och karak-
teristiska teckning infångade jag ett par dagar efter midsom-
mar 1914 ett nästan felfritt exemplar (2), som pa ett allde-
les särskilt sätt avviker fran huvudformen och torde pa den
grund förtjäna att omnämnas. (Fig. 6.)
Att varieteter förekomma av denna art, har TREITSCHKE
redan omnämnt 1 sitt arbete om »Die Schmetterlinge von
Europa», VI, 2, p.53, där han, sedan huvudformen noga be-
skrivits, säger: »Understundom bildar grundfärgen i vingar-
nas mitt och vid utkanten mörkbruna tvärband, och finnes
då i mitten invid framkanten ett litet tydligt svart streck...
Varieteter uppstå överhuvudtaget genom grundens ljusare
eller mörkare färg».
I Act. Soc. p. F.F.F. IX, p. 68 harıEnZIO REUTER: be-
skrivit en varietet subfasciata J. SAHLB., vilken beskrivning
jag har för jamforelses skull tillåter mig anföra: »Framving-
arna med mörkare mittfalt, vilket tämligen tydligt avsticker
från grundfärgen, innanför detsamma nästan anda till roten
smutsgrå med endast otydliga tvärlinjer; bakvingarna obe-
tydligt mörkare än huvudformen».
28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1015.
Av de båda ovan anförda författarna har tyvärr ingen
lämnat någon som helst avbildning till förtydligande, och in-
skränker sig därför jämförelsematerialet endast till ovan-
nämnda anföranden. Av de allra nyaste möjligen gjorda
fynden av var. el. ab. av denna art har jag tyvärr ej kun-
nat komma i tillfälle att taga del.
Det av mig funna exemplaret, vilket kanske borde be-
traktas som en möjligen genom för larven ogynnsamma lev-
“4
SAINT
Fig. 6. Eucosmia undulata L. Till vänster typiskt ex. av huvudformen,
till höger den av förf. funna aberrationen.
A. Översida. B. Undersida. Nat. storl. Foto förf.
nadsomständigheter uppkommen missbildning, skiljer sig fran
huvudformen först och framst genom sin ringa storlek, 1 det
att bredden mellan vingspetsarna endast nar upp till 23 mm.,
mot dennas 25—31 mm. Därnäst genom sitt något urblekta
utseende, delvis förorsakat genom de fina, bruna, vagiga
tvärlinjernas betydligt reducerade antal och inbördes lage
samt genom bakvingarnas sa gott som fullstandiga saknad
av dylika. Härigenom hava de hos huvudformen knappt
skönjbara diskpunkterna blivit mycket skarpt framträdande.
Följande beskrivning jämte ovanstäende avbildningar torde
lämna en föreställning om det av mig funna exemplarets ut-
seende.
Framvingarna tyckas i framkanten ej vara fullt så starkt
böjda mot spetsen som hos huvudformen och hava därför ett nå-
got spetsigare utseende. Det oredigt tecknade rotfältet är genom
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 29
ett tydligt mellanrum skilt från det av fyra tattstaende tvär-
linjer bildade inre mellanfältet. Mittfältet är ganska brett,
på insidan begränsat av en från inre mellanfältet något av-
lägsnad tvärlinje, som invid bakkanten är något utvidgad, på
utsidan begränsat av trenne jämnlöpande, mot framkanten
nästan försvunna linjer. Diskpunkten något långsträckt, svart-
brun. Yttre mellanfältet är brett ljusbrunt, mot framkanten
i sin inre hälft av grundens färg, mörkpudrat. Våglinjen som
hos huvudformen. Kantfältet ljusbrunt. Framkanten mellan
roten och till mitt för diskpunkten mörkbrun, endast avbru-
ten vid rot- och inre tvärlinjens utlöpande. Bakvingarna äro,
som nyss nämnts, så gott som i saknad av teckning, mörk-
pudrade och med ett utåt otydligt begränsat tvärband av
grundens färg över mitten. Diskpunkten liten och tydlig.
Vaglinjen svagt framträdande. Utkantslinjen något tydligare
än hos huvudformen. De båda vingparens undersida är i
motsats till huvudformen utan någon egentlig teckning, men
med skarpt framträdande diskpunkter och mycket tydlig ut-
kantslinje. Vingfransarna med något mindre, bruna fläckar
vid vingribbornas ändpunkter.
Agrotis prasina FABR.
Puppa (2) kläckt den 9 juni 1914. Längd 19 mm. Klart
mörkbrun. Segmenten utan någon egentlig ytskulptur, men
det 3—7 på ryggen vid framkanten med en rad grova, hål-
Fig. 7. Agrotis prasina-puppans bakända. Teckn. av förf.
liknande fördjupningar. Cremaster utdragen och utät nägot
tillplattad, ät sidorna utsvängd, i själva spetsen finrynkig och
30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5.
med 2 grova, vid basen åtskilda, i spetsen utåt krokböjda
tagpar. | (Se fig. 7.)
Hadena sublustris Esp.
Arten infangad i stort antal (dd) pa lockbete i slutet
av juni och början av juli 1914.
Lycæna eumedon Esp.
> astrarche BERGSTR.
Dessa bada arter saval som
Phibalapteryx tersata HUBN.
anträffades tamligen allmant pa Väddö i Roslagen sommaren
1908. Under en flerärig vistelse inat Mälaren har jag ej
lyckats anträffa dem. 1914 anträffades de ater och i mängd
pa Blidö. Isynnerhet den senare arten flög ymnigt om aft-
narna vid midsommartiden bland stora Berberis-buskar vid
stranden.
Lymantria monacha L.
En larv funnen halvvaxt i borjan av juli 1914, fortarande
bladen av Betula. Forpuppad den 19 och kläckt den 28
juli (2).
Eulepia cribrum L.
Imago (2) infångad den 18 juli 1914 pa lockbete.
Mamestra trifolii ROTT.
Larver i olika åldrar anträffades i stort antal på Che-
nopdium och Atriplex på ruderat plats i Stockholms utkant
omkring den I sept. 1914. Största delen av de äldre indi-
viderna voro besatta med de långsträckta, vitgula äggen av
någon parasitfluga. Dessa sutto alltid synnerligen hårt fästade
på ryggen och sidorna av de första lederna. Liknande har
observerats på en del andra nakna larver. På en Mamestra
pisi-larv observerades en gång ända till ett 40-tal sådana ägg,
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 31
vid vilket tillfälle tillfoljd av den strängt upptagna platsen
även de mittre och bakre lederna fått mottaga ett och annat.
På grund av larvernas relativt ringa storlek faller det
sig rätt svårt att med framgång avlägsna de hårt fastsittande
äggen. Detta har dock lyckats mig med larver av Chero-
campa elpenor L. Vid andra tillfällen har jag lyckats att
med en så kallad stickpincett åtminstone krossa eller skada
äggen och på så sätt rädda larver från undergång.
Hylophila prasinana L.
Larverna av denna art anträffades rätt rikligt omkring
den 20 aug. 1914 i två olika storlekar (före och efter sista
hudömsningen). ;
Larven vilar under dagen tätt tryckt till undersidan av
ekens blad, där den genom sin färg är rätt svår att upp-
täcka. Man finner den vanligen sittande mellan tvenne tätt-
sittande blad i grenspetsarnas bladgyttringar med indraget
huvud, bukfötterna utspärrade åt sidorna och analfötterna
bakatstrackta. Buk- och analfötternas långsträckta gripytor
jämte den bakåt avsmalnande kroppen giva larven ett syn-
nerligen karakteristiskt utseende. Analfötterna hava på ut-
sidan en skarpt framträdande röd, på båda sidor gulkantad
långslinje. ;
Flera av larverna voro angripna av parasitstekellarver
(till färgen klart gröna), som utkröpo genom ledgångarna
emellan fötterna, där de länge kvarsutto och tycktes fortsätta
att taga näring. S
De första kokongerna färdiga omkring den 24 aug.,
de sista den 10 sept.
Fucosmia certata HöBN.
Imago infångad i ett flertal (mestadels avflugna) exem-
plar i början av juni 1914.
I denna tidskrift, arg. XI, p. 84, XX, p. 221, och XXXV,
p. 129, omtalar J. MEVES sina fynd av denna art. I vad,
som där sages om larven och dess uppträdande, instämmes
tillfullo, emedan jag omkring den 8 juli s. a. antraffade den-
samma i stort antal pa Berberis-buskarna i trakten. Sedan
32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
jag fäst några medhjälpares uppmärksamhet på dess svår-
upptäckta gömställes utseende, avplockades en hel del så-
dana, och vid undersökning befunnos de flesta innehålla var
sin larv i olika åldrar. En del gömställen voro dock tomma.
Larverna inrymdes darpa i glasburkar, och voro de, ätmin-
stone i de storlekar, som jag anträffade dem, ej vidare be-
svärliga att sköta. Deras föda håller sig ju också relativt
länge frisk och behöver
ej så ofta ombytas. Inom
kort. dogo dock en del
(nagot mer an halvväxta)
genom parasiter. De öv-
riga förpuppade sig om-
kring den 20 juli.
Antecknas bör, att hos
pupporna framträdde ving-
arnas teckning mycket
skarpt redan så tidigt
som i början av sep-
tember. , ‚Fjarilen‘ synes
sålunda . ligga som fullbil-
dad i puppan omkring 7
månader. Att liknande för-
hållanden äger rum hos en
del andra tidigt flygande
arter är ju förut bekant.
Larentia pupillata
THUNBG.
Med tillhjälp av det
2. sociafa , BRK. | material, som jag, enligt
vad som meddelats i denna
tidskrift, arg. XXXV, p.
66, äger, har jag här som ett tillägg till prof. S. LAMPA's
uttömmande beskrivning av denna art i »Skand. och Finl.
Macrolepidoptera» velat i form av en del avbildningar av
denna och densamma liknande, ungefär samtidigt flygande
arter lämna en liten hjälp vid bestämmandet av möjligen
Fig. 8. Nat storl. Foto förf.
D. LJUNGDAHL: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 33
infangade exemplar samt därigenom verka for ett eventuellt
utrönande av dess förekomst och utbredning i vårt land.
Hesperia alveus Hp. var.
fritillum Tr.
Den 2 juli 1912 infangade jag pa
Svartsjölandet (Uppland) ett exemplar
(2), som nog bor hänföras till nämnda
var. Nagot typiskt exemplar av huvud-
formen, sådan den beskrives i prof.
AURIVILLIL »Nordens Fjärilar», har
jag ej i min samling, men har ett par
pa Gottland av f. d. överstelöjtnant
ROLF LINDBOHM infangade ex., vilka
blivit bestämda. till var. fritillum. TR. pi, 9. Hesperia alveus He.
(Fig. 9.) I både vad som angar flac- var. fritillum Tr. fran under-
karna i falten 2 och 3 i bakvingarnas ey RK NP Mn a
mittband samt fläcken i fältet 7 fran- Net först. Foto fürf.
skiljer sig mitt ex.
Tephroclystia sinuosaria EVRSM.
Larver funna pa Chenopodium album 1. pa ruderatplats
i Stockholms utkant en av de sista dagarne i aug. 1914. För-
puppades omkring den 10 sept. s. a. Efter frysning inflyttade
i varmt rum d. 10 jan. 1915 framkommo imagines d. 20—23
mars,
Entomol. Tidskr. Arg. Roe Ele (RA)
Eine Namensänderung.
Von
Simon Bengtsson.
In meinen »Bemerkungen über die nordischen Arten der
Gattung Cloéon LEACH» (sieh diese Zeitschr., Årg. 35, IQI4,
p. 210 ff.) beschrieb ich eine neue Gattung Pseudocloéon. Beim
Abfassen meines Schriftchens vergass ich leider ganz, dass
FR. KLAPALEK schon im Jahre 1905 in »Plecopteren und
Ephemeriden aus Java» (Mitteil. aus d. Naturh. Museum in
Hamburg, Jahrg. XXII, 1905, p. 105) eine gleichnamige Gat-
tung aufgestellt hatte, von welcher G. ULMER später in seinen
»Ephemeriden aus Java, gesammelt von Edw. Jacobson» (Notes
from the Leyden Museum, Vol. XXXV, 1912, p. III) eine
zweite Art, Pseudoclocon obscurum, beschrieben. Diese letztere
Arbeit wenigstens war mir wohl bekannt und ich zitierte sie
auch in meinen »Undersökningar öfver äggen hos Epheme-
riderna» (Entom. Tidskr., Årg. 34; Upsala’ 1013, EP. 275):
Da meine Gattung Pseudocloéon nicht mit der gleich-
namigen Gattung KLAPALEK'S zusammenfällt, muss ja jene
umbenannt werden und mag dafür den Namen Proclo&on
mihi erhalten.
Airaphilus elongatus GYLL. och Airaphilus
geminus KRAATZ.
Av
Anton Jansson.
Genom EDMUND REITTERS »Bestimmungs-Tabellen
der europäischen Coleopteren IV» (1881), där beträf-
fande släktet Azraphilus finnas införda »Berichtigungen
zu den Bestimmungs-Tabellen der europäischen Co-
leopteren I Teil» (pag. 39), fästes min uppmärksamhet pä
de olika arterna 14 vid Växjö. Av dessa
hör den förstnämnda d i följd av sin ljusa blåvita grundfärg
otvivelaktigt till v. caza. Exemplaret är för övrigt märkligt
i det avseendet, att mittfältet är vid bakkanten mycket smalt
och att den normalt utvecklade tappfläcken berör med sin
spets den yttre tvärlinjen. Det andra d-exemplaret hor till
ab. ochrostigma EV. med något mörkare framvingar och tydlig
orangegul fläck i mittfältet mellan tappfläcken och yttre tvär-
linjen. Q-exemplaret torde även det, oaktat sin något mörkare
blågrå färg, höra till v. cana.
Om denna arts utbredning i vårt land säger AURIVILLIUS:
» Tämligen sällsynt, men utbredd inom områdets mellersta och
norra delar; sydligast funnen i Västergötland och på Gotland,
nordligast vid Luleå». Den finnes, enligt vad jag kan se, ej
omnämnd för Småland, åtminstone saknas den i LAGERBERGS
och VON PORATS IgII och 1913 offentliggjorda förteckningar.
rivosa STRÖM. (cucubalz FUESSL.). Endast ett individ, en
®, anträffat, nämligen 15/6 11 vid Växjö. Å detta äro ring-
och njurflackarnaS bakre och inre hörn brett (med ett avstånd
ungefär = njurfläckens halva bredd) skilda från varandra,
ehuru de enligt AURIVILLIUS, SPULER, SEITZ och KLÖCKER
skola sammanstöta. (SPULER: »An — — — und den ver-
bundenen Makeln von den nächsten Verwandten zu unter-
scheiden».)
Bombyeia STPH.
viminalis F. Endast en & anträffad ?/s 14.
58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Miana STPH.
strigilis CL. Allmän i juli 1914. Lika allmän som huvud-
formen om ej allmännare var v. /atruncula HB. Enligt SPULER
har denna form först av ROESSLER, sedan av andra författare
ansetts såsom egen art, och sasom sådan har den ock be-
handlats av A. KLÖCKER i «Danmarks Fauna» på grund sär-
skilt av analklaffarnas enligt sistnämnde författares påstående
fran strigilis avvikande byggnad. Genom sin i allmänhet
mindre storlek, olika färg, yttre tvärlinjens rakare sträckning
och det (åtminstone på av mig tillvaratagna 14 exemplar)
kraftiga svarta strecket tvärs över mittfältet, vilket streck till
sin inre hälft sammanflyter med tappfläckens undre kant, gör
också /atruncula otvivelaktigt intryck av att måhända vara en
särskild art. Beträffande storleken kan nämnas, att mina 6
exemplar av huvudformen hava en medelvingbredd av 25,41
mm., under det motsvarande tal för 10 exemplar av var.
ar 23,45.
Diloba B.
caeruleocephala L. Endast ett exemplar, en d, anträffat
=)
Oy Alle
Celaena STPH.
haworthz CURT. Två exemplar, bägge dd, tagna i
augusti 1914, höra till den enligt SPULER svartbruna ab.
erupta GERM.
Hadena SCHRK.
porphyrea ESP. Tämligen allmän.
adusta Esp. Tämligen allmän. En ?/7 14 tagen 2 med
tydlig teckning och framvingarna nästan entonigt gråsvarta,
helt obetydligt stötande i brunt, synes höra till v. duplex Hw.
(SEITZ: »eine dunkle aber einfarbige Form».) |
furva HB. Tämligen sällsynt. Tva 92 tagna 12/7 12%
Notteryd och 74/7 14.
gemmea TR. Sällsynt. Endast antraffad 1913, da tva
PO fångades "Va och 7%/o,
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 59
monoglypha HUFN. Allman. En ??/; 14 tagen ¢ har
framvingarnas grundfärg överallt jämnt mörkbrun med tydliga
ljusa tvärlinjer, gulvit delvis i fläckar upplöst väglinje med
tydliga svarta pilfläckar, njur- och ringfläcken tydliga, obe-
tydligt ljusare än grunden och alla ribbor svarta. Ett fint
svart streck från roten och ett grövre dylikt från den otyd-
liga tappfläckens spets till den yttre tvarlinjen. Exemplaret
torde på grund av sin entonigt mörka färg men det oaktat
tydliga teckning få betraktas såsom en mellanform mellan
ab. intacta PETERSEN och ab. znfuscata BUCHM.-WHITE. Den
. sistnämnda formen skall enligt KLÖCKER vara »ensfarvet
sortebrun med knap kendelig Tegning».
laterttia HUFN. Tämligen allmän.
rurea F. Allmän. En @ tagen !°/s 14, 42,5 mm. ving-
bredd (max. 39 mm. enligt »Nordens Fjärilar»), hör till a2.
putris HB. Denna form »hat den ganzen Vflel trüb graubraun
übergossen, das Mittelfeld zwischen innerer und äusserer Linie
von der Costa zum Ird dunkler braun; die weissen Schuppen
des Irds deutlicher; einige Exemplare sind einförmiger dunkel
und mit verloschener Zeichnung, während anderer heller braun
sind und deutliche Zeichnung aufweisen». (A. SEITZ: »Die
Grossschmetterlinge des palearktischen Faunengebietes».) 46.
ochrea TUTT, som genom sin gulaktiga grundfärg skiljer sig
fran huvudformen, är även allmän. Mindre ofta, ehuru ej
sällsynt, förekommer ab. alopecurus ESP.
basilinea F. Ratt allmän.
gemina HB. med ad. remissa TR. var 1913 tämligen all-
män. Även 1914 togos ett par exemplar.
secalis L. Allman. Detsamma gäller abb. secalina HB.
och J/eucostigma Esp. En ®, tagen 71/7 14, 28,5 mm. ving-
bredd, helt och hallet svartbrun, ehuru med synliga svarta
teckningar, måste hänföras till sistnämnda form, fastän njur-
fläcken ej har annan vit teckning an tva för blotta ögat
endast med svärighet synliga punkter i fläckens bakre, yttre
hörn. I SEITZ’ förut omnämnda verk säges ocksa rörande
ab. leucostigma: »bei dieser ist die Nierenmakel entweder
gelblich oder lebhaft weisslich oder, wie oft bei britischen
Stücken, dunkel, indem der Aussensaum nur 2—3 weisse
Punkten trägt».
60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Ammoconia Lp.
caecimacula F. Denna art, som jag ej förut anträffat, var
i september 1914 tämligen allmän 1 Växjö omgivningar.
Polia L.
chi L. Synes vara rätt sällsynt i Vaxjotrakten. Jag har
endast anträffat 3 exemplar den ?7/g 11 vid Gårdsby, vilka
alla sutto på en gammal gärdesgärd, varjämte jag fått ett
exemplar framkläckt ur en i Notteryd 1912 funnen puppa.
Dasypolia GN.
templi THNBG. Sällsynt. Endast en gang antraffad nam-
ligen 18/4 14, da en ® togs i Bäckaslöf vid Växjö.
Miselia STPH.
oxyacanthae L. Tagen 1 fyra exemplar pa lockbete 1914.
Tämligen sällsynt.
Dichonia He.
aprılina L. Tämligen sällsynt. Sex exemplar tagna
1914.
Dryobota Lp.
protea BKH. Allman i september 1914. Förut ej an-
traffad.
Dipterygia STPH.
scabriuscula L. Allman 1914 i senare delen av juni och
början av juli. Ett exemplar taget !”/s 14, förut om aren ej
anträffad. Alla mina exemplar hava framvingarna innanför
yttre tvarlinjen djupt svarta.
Chloantha B.
polyodon CL. Sällsynt. Endast en d anträffad !”/& 13.
Trachea He.
atriplicis L. Rätt allmän 1914. En ?/; 14 tagen d har
en vingbredd av 37 mm. Minimum enligt »Nordens Fjärilar»
40 mm. Förut om åren ej anträffad.
Euplexia STPH.
/ucipara L. 5 exemplar, alla QQ tagna 1914. Eljest ej
anträffad.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 61
Naenia SrpuH.
typica L. Tämligen allmän. En °/ 13 tagen d har en
egendomlig form på ring- och njurfläckarna. Från mitten av
den förras inkant utgår en skarp vitkantad spets, som når
fram till inre tvärlinjen, och njurfläckens övre del är genom
en utefter främre diskribban liggande, spetsig, skarpkantad
inatgaende vinkel utvidgad, sa att fläcken därigenom kom-
mer att något likna en bila med eggen utefter främre disk-
ribban.
Jaspidea B.
celsia L. Av denna art anträffade jag 1913 I d och
3 29, och 1914 insamlade jag 6 SS och 2 9. Sistnämnda
är var fjäriln under september månad mycket allmän i Växjö
närmaste omgivningar. A alla exemplar utom 2 d' 4 finnes
i innersta delen av fältet 4 å framvingarna en liten fläck av
mittbandets färg, vilken fläck å 3 exemplar är genom en
smal kroklinje förbunden med den å mittbandets utsida be-
fintliga tanden. Denna fläck saknas å avbildningen hos SPU-
LER och finnes ej heller omnämnd i »Nordens Fjärilar». Be-
träffande artens utbredning ma nämnas, att densamma synes
saknas i såväl Danmark som Finland, ehuru den ej torde
vara någon sa stor sällsynthet i Skandinaviska halvöns södra
delar. Den är en utpräglat ostlig art.
Helotropha Lop.
leucostigma Hs. Sällsynt. En d 1"/g 14 och 2 LS #4};
och ?/s 14. Eljest ej anträffad. d-exemplaret hör till ad.
albipuncta TUTT. med vit njurfläck.
Hydroecia Gn.
nichtans BKH. med ab. erythrostigma HW. Allmän.
micacea ESP. Endast 2 dd anträffade ®/s 13 och ?9/7 14.
Nonagria O.
typhae THNBG. Ä Bramstorps mosse cirka en mil söder
om Växjö anträffades våren 1914 i föregående års Zypha-
stänglar en mängd puppskal, varav framgick, att fjäriln varit
allmän 1913. I slutet av juli 1914, då jag åter besökte plat-
62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
sen, funnos puppor i mängd och även en och annan larv.
En del puppor medtogos och kläcktes mellan ?!/; och "Js.
Den preparerade fjäriln har stor benägenhet att bliva oljig.
Tapinostola Lp.
juiva HB: Sällsynt: End. lor3
Leucania He.
zmpura HB. Allmän.
pallens L. Allmän. Andra generationen flög rätt all-
mänt i september 1914.
obsoleta HB. Endast en gang anträffad, nämligen **/r
14, dä en d togs vid Bäckaslöf.
comma L. Allmän.
conigera F. Allmän.
Grammesia STPH.
trigrammica HFN. Ej sällsynt 1914. Förut ej anträffad.
Caradrina O.
quadripunctata F. Synes här liksom i Danmark och Tysk-
land vissa år uppträda i två generationer. Åtminstone har
jag anträffat den om hösten både 1911 och 1914. Så togs
en d ?1/8 11 och 2:28, fe och !/ıo 14. "Vanligast ar arten
i juni.
menetriesi KRETSCHMAR. Ej sällsynt i mitten av juli 1913
och 1914, da den flitigt besökte blommorna pa Zpxlobimm
angustifolium. Jag har tillvaratagit 2 SS och 5 PS9.
morpheus HEN. Ej sällsynt.
alsines BRAHM. Sällsyntare an morpheus.
taraxaci HB. Ej sällsynt.
Petilampa Auriv.
arcuosa HW. Tämligen sällsynt. Tagen varje år i juli
månad, dock endast dd. Ett exemplar har en vingbredd av
endast 21 mm.
Rusina B.
umbratica GOEZE. Tämligen allmän. I »Nordens Fjä-
rilar» angives vingarnas spännvidd till 28—33 mm., men **/¢
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 63
12 tog jag i Notteryd 4 dd, som hava en vingbredd av 35,
35,5, 30 och 38 mm.
Amphipyra O.
tragopogonis L. Allman. Arten växlar mycket i storlek.
Jag har en d med 29 mm. och en ® med 39 mm. vingbredd.
Taeniocampa Gn.
gothica L. Mycket allmän. Av de olika former, jag
tagit, kan jag med bestämdhet endast angiva ab. pallida
TUTT. och ab. gothicina Hs. Till sistnämnda form räknar
jag ett dvärgexemplar, en ??/4 12 tagen d, som har ring-
fläckens gränsfläck tämligen mörkt brun och ej har större
vingbredd än 26 mm. En @ mäter 38 mm. Detta exemplar
är egendomligt de/s därigenom att ring- och njurfläckarna äro
ovanligt stora, vilket gör, att ringfläckens gränsfläck fram-
träder såsom en smal, tämligen jämn båglinje mellan ring-
och njurfläcken och under den förra, dels ock därigenom, att
gränsfläcken mellan ringfläcken och inre tvärlinjen är genom
en från ringfläcken utgående, tvärlinjen med spetsen berö-
rande skarp tand delad i två delar. En annan @ är mon-
struös i sådant avseende, att vänstra framvingens ringfläck i
sin yttre rand helt och hållet sammanflyter med njurfläckens
vita innerkant, varjämte ett svart streck i själva bakkanten
av vingen sammanbinder den inre med den yttre tvärlinjen.
pulverulenta ESP. Sällsynt. Endast 4 exemplar, alla 2%,
tillvaratagna.
populi STRÖM. Sällsynt. 2 SJS 4 12 och ?/4 13. Arten
uppgives i »Nordens Fjärilar» såsom i vårt land endast fun-
nen i Skåne och Västmanland.
Stabilis VIEW. Ej sällsynt 1913 och 1914. Enligt den
litteratur, som för närvarande star mig till buds, ar arten
förut i Sverige endast funnen i Skane. Av mina exemplar
hora 2 dd och I YG till den rödgrå huvudformen. 3 99
höra närmast till den ljust gulgrå ab. pallida TUTT., och en
2 med nästan inga andra teckningar an ring- och njurfläc-
karna, den otydliga tappflacken och den tydliga, inat knappt
mörkskuggade väglinjen torde hora till den ljust brunröda ad.
zufa TUTT. En @ är en övergängsform från typformen till
64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
ab. pallida. Ett av pallida-exemplaren saknar helt och hållet
mörk skuggning innanför vaglinjen.
incerta HUFN. Allman. En Vi 14 tagen 2 hör till
ab. fuscata HW. En mycket vacker, *!/4 14 i Hov vid Växjö
tagen 2 avviker betydligt från de andra exemplaren. Den
har framvingarnas grundfärg askgrå, här och där uppblandad
med brunrött och med svart vattring, rottvärlinjen, inre och
yttre tvärlinjerna skarpt framträdande, mörkbruna, den sist-
nämnda med tändernas spetsar svarta, mittskuggan mörk-
brun, fullständig, ring- och njurfläckarna tydliga, den ljusa
våglinjen sammanhängande, tydlig, kantfältet mörkgrått, mör-
kare än grundfärgen, fransarna brunröda. Bakvingarna äro
över hela ytan brunsvarta med vitaktiga, utåt något mörkare
fransar. Huvud, halskrage, torax och vinglock rödgrå. En
annan betydligt avflugen 7°/, 13 tagen 2 har a vaglinjens
insida en rad från varandra tydligt åtskilda, svarta fläckar,
som äro störst i fälten 4 och 5. Exemplaret i fråga är grått
och skulle lätt kunna förväxlas med populi, om ej anten-
nernas beskaffenhet uteslöte ett misstag.
opima HB. Mycket allmän. Bland avvikande former må
antecknas 2 dd av ab. brunnea TUTT., entonigt mörkbruna
med ljus ring kring fläckarna och tydlig vaglinje, samt en &,
ljusgrå, med endast antydan till mittskugga, fläckarna nästan
omärkliga, men väglinjen tydlig (v. grisea TUTT.?).
Panolis Hs.
griseovariegata GOEZE. med ab. grisea TUTT. Allmän.
Särskilt förekom arten talrikt år 1912.
Calymnia Hs.
trapezina L. Sällsynt. En d kläckt 8/7 11 ur en funnen
puppa och en d, fångad °°/s 14, tillhöra huvudformen. En
24/7 14 tagen 2 torde på grund av sin ockragula, med rött
starkt uppblandade färg närmast böra hänföras till ab. ochrea
Tun.
Cosmia ©.
paleacea ESP. Sällsynt. Endast en gång anträffad, näm-
ligen ??/7 14, da en 2 togs i Bäckaslöf.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 65
Dyschorista Lp.
suspecta Hp. Arten, som förut ej anträffats och som i
»Nordens Fjärilar» uppgives sasom sallsynt i nordens södra
och mellersta delar, var i juli 1914 allman i Växjötrakten och
uppträdde da ofta även såsom ab. iners TR., av vilken form
jag tillvaratog 2 JS och 2 PS.
fissipuncta Hw. Fj sällsynt i juli 1914. 3 dd och 1 ©
tillvaratagna. |
Orthosia ©.
lota CL. Såväl huvudformen som den rédgra ab. rufa
TUTT voro allmänna 1914, 2 998 tagna jämväl 1913. 2 exem-
plar, bägge 9%, halla ej mera än resp. 28 och 29 mm. mellan
vingspetsarna.
macilenta HB. Denna sällsynta art, som enligt »Nordens
Fjärilar» anträffats i Sverige endast vid Kristianstad, var i
trakten av Växjö ej särdeles sällsynt 1914. Jag tog då på
»Köder» 3 dd och 2 29, av vilka ı d och 1 Q tillhöra
ab. nigrodentata FUCHS. med skarpt tandade, tydliga tvär-
linjer.
circellaris HUFN. Rätt allmän 1914. 1 $ tagen även
1913. I »Nordens Fjärilar» finnes storleken på crcellaris
angiven till 30—38 mm., under det /ofa uppgives till 30—44
mm. Mina 6 exemplar av den förra arten mäta dock i me-
deltal 35,75 mm., under det 9 exemplar av lota endast hava
en medelstorlek av 31,77 mm. Mitt största exemplar av czr-
cellaris håller 39 och av /Zoza 34,; mm. Klöcker uppgiver
även i »Danmarks Fauna» framvingens längd hos circellaris
till -1,,—1I,8.cm. och hos lota till 1,4—1, cm.
helvola L. Mycket allmän. Den uppträder här såsom
troligen överallt i flere olika former, varav jag endast vill
framhålla en °/9 13 tagen $, som har framvingarnas grund-
färg entonigt ljust brunröd med dragning åt rosa, mittskug-
gan tydlig, mörkare brunröd, fläckarna otydligt framträdande,
något gråaktiga, tvärbandet utanför yttre tvärlinjen knappt
mörkare än grundfärgen, hela bakkroppen ovan nästan rosen-
röd och bakvingarna med mycket breda, rödgula fram- och
utkanter.
fitura L. Allmän 1914. Jag har dock insamlat endast
Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 1 (1915). 5
66 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
4 22, vilka alla hava framvingarnas inre hälft tydligt ljusare
än den yttre.
Xanthia TR.
citrago L. Sällsynt. Det enda antraffade exemplaret,
en ® 7, 14, närmar sig ab. subflava Ev., i det att rot- och
yttre mellanfaltet aro tydligt mörkare än vingens grundfärg
1 övrigt.
aurago F. Sällsynt. Endast en gäng anträffad, näm-
ligen ®10 13, då en d togs à ett plank inne i Växjö.
lutea STROM. Tämligen allmän 1913 och 1914.
fulvago L.. Mycket allman. Ad. flavescens ESP. var ej
sällsynt 1914 i Växjö omgivningar.
Orrhodia He.
vaccinia L. Mycket allmän såväl höst som var. Av
denna art förekomma ju en mängd olika former, som synas
vanskliga att skilja från varandra, då mellanformer i alla gra-
der finnas. En från övriga former väl skild grupp synes
dock spadicea-gruppen med de tjocka, svarta tvärlinjerna
vara, ehuru även den inom sig innefattar former med olika
grundfärg och teckning i övrigt. Utan tillgång till veder-
börande auctorers typexemplar eller åtminstone till förut
säkert bestämt jämförelsematerial anser jag det snart sagt
omöjligt att med bestämdhet angiva, till vilken av de många
namngivna avarterna ett visst exemplar hör.
Scopelosoma CURT.
satellitta L. Allman. LINNE’s typform med brunaktigt
mörkgrå framvingar, av vilken form jag hösten 1914 tog 4
individ, är utan tvivel ej sa allmän som ab. brunnea LAMPA
med rödbrun grundfärg. Av huvudformen hava en d och
en ® vit njurfläck (= ab. albo-satellitia TUTT.) och 2 dd
gul (= rufo-satellitia TUTT.).
Xylina O.
furcifera HUFN. Tämligen allman.
lambda F. Sällsynt. 2 29 26/4 12 och, 7°/4.13 pablom:
mande salg.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 67
Calocampa SIPH.
vetusta HB. Allmän.
exoleta L. Sällsynt. En på björk lagd äggsamling till-
varatogs i april 1914, och av de framkläckta larverna upp-
föddes i glasburk en, vilken den 31 maj kröp ned i jorden,
där den invid glaset tillredde sin puppkammare, i vars vägg
en mot glaset vänd öppning möjliggjorde observation av lar-
ven. Förpuppningen ägde ej rum förr än den 21 juli, var-
efter fjäriln, en ©, framkom den 3 september. Burken för-
varades hela sommaren i skuggan i boningsrum. En g togs
på »Köder» 77/9 14.
solidaginis HB. Tämligen sällsynt. 3 22 2/9 13 och 1
d "/s 14. Av Q-exemplaren höra möjligen två på grund av
de svarta rot- och mittfälten till ad. suffusa TUTT.
Cucullia SCHRANK.
umbratica L. Torde vara tämligen sällsynt. En d och
en ® togos resp. ?°/6 och *#/4 11 à blommande jasmin, var-
jämte 2 2 tagits 13/6 14 ä Helgö.
lucifuga HB. Av denna mycket sällsynta art, som enligt
»Nordens Fjärilar» endast en gång och då såsom larv tagits
i vårt land, nämligen av AURIVILLIUS i Hälsingland, har jag
erhållit 3 SS, av vilka en togs ”/s 11 à jasmin och en annan
18/4 13. Det tredje exemplaret har erhållits fran en i Notte-
ryd '/s 12 tagen, i fångenskap uppfödd larv. Fjäriln kläcktes
T/a 13. Alla exemplaren äro mindre än mina exemplar av
umbratica. De halla 44,5, 45 och 46 mm.. mellan vingspet-
sarna. Puppan, som ar ljusbrun, med cirka 2,5 mm. lang,
plattad, något skedlikt utvidgad, 0,5 à 0,7; mm. bred mör-
kare analspets, vilar i en fast, med tjocka väggar försedd, av
jord och fina växtrötter sammanspunnen kokong, vars av
spinntradar förfärdigade insida är glatt. Den är av betydande
storlek med en längd av 30 mm. och en bredd (tjocklek) av
ungefär IQ mm.
Arten ar svar att skilja fran den föregäende, men da
samtliga exemplaren lyckligtvis aro dd, vilkas sidoklaffar aro
tydliga, och ett av dem dessutom ar uppfött fran det karak-
teristiska larvstadiet, mäste bestamningen anses säker. Bak-
68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS.
vingarna äro även mörkare än a det d-exemplar av umbra-
“ica, som jag tagit.
Beträffande denna arts förekomst i angränsande länder
finnes 1 »Nordens Fjärilar» anmärkt, att den »endast är iakt-
tagen i Norge vid Kristiania (larven) och fjäriln (JÄGERSKIÖLD)»,
varjämte KLÖCKER i »Danmarks Fauna» säger, att den »skal
vere funden ved Ribe i Jyll.>. Dess flygtid angives i sist-
nämnda verk tydligen oriktigt till aug.—sept.
Anarta TR.
myrtlli L. En avflugen 2 tagen ??/; 14 i Bramstorp.
cordigera THNBG. En d, tagen i Notteryd 1°}5 12,
skiljer sig från exemplar, fångade i Norrbotten, därigenom
att bakvingarnas svarta utkant är bredare och den gula fläc-
ken å framvingarnas undersida betydligt mindre. Päpekas
bör dock, att mina ex. från Norrbotten äro 99. Arten är
här sällsynt.
Prothymia He.
viridaria CL. Tämligen sällsynt. Jag har 2 dd, tagna
i Notteryd °/6 och */7 12, bägge med brungrå grundfärg och
otydligt, mörkt, ej rött tvärband a framvingarna, .saledes hö-
rande till 20. fusca "TUET.
Scoliopteryx GERM.
libatrix L. Allman. Om denna art finnes i »Nordens
Fjärilar» angivet, att den flyger i aug.—sept. SPULER säger
endast, att fjäriln övervintrar, och i »Danmarks Fauna» fin-
nes flygtiden förlagd till »Augusti—Oktober og igen om
Foraaret på Pilerakler». Jag har emellertid tagit arten, för-
.. fe) je) ... .. 99 . .. ..
utom under höst- och varınanaderna, jämväl “~/s i Växjö och
307, i Skruf. Därjämte tog jag ‘‘/7 13 i ett sammanspunnet
hallonblad en puppa, som blev imago *°/7. En 1°]; 13 a
asp tagen larv blev imago *"/7, och två andra '!/ 13 tagna
larver blevo fjärilar i början av augusti. En mycket vacker,
ej det minsta avflugen d togs *°/4 13 à blommande sälg.
Ehuru det exemplar, som togs 77/6, är betydligt avfluget, har
man svårt att tänka sig, att det skall hava övervintrat, och
även förefaller det mindre sannolikt, att exemplar, kläckta i
senare hälften av juli, skola övervintra. (Forts.)
Nägra anteckningar rörande svenska
Odonata och Neuroptera s. |.
Av
Einar Wahlgren.
Närmaste anledningen till nedanstående rader äro fyn-
den av två för vårt land nya arter tillhörande släktena /7e-
merobius och Boreus. Jag begagnar emellertid tillfället att
meddela några notiser, huvudsakligen av insektgeografiskt in-
tresse, om några arter av i rubriken nämnda insektgrupper
samt har ansett lämpligt att fästa uppmärksamheten på några
äldre fynduppgifter, som av någon anledning icke upptagits
i neuropterdelen av »Svensk insektfauna».
Ordn. Odonata.
Cordulegaster annulatus LATR. Av denna art, vars nord-
ligaste fyndort i »Svensk insektfauna» uppgives vara be-
lägen i Värmland, fann jag bland en samling insekter från
Nordmaling i Ångermanland ett ex. infångat sommaren
1910. Insamlaren, dåv. skolynglingen GUSTAV TUNDAL,
omnämnde, att denna slända allmänt förekom i trakten av
Nordmaling.
Aeschna coerulea STRÖM träffades i augusti 1910 ovan
trädgränsen på berget Luossavaara i Torne lappmark. De
nordligaste hittills kända fyndorterna (ZETTERSTEDT, Insecta
Lapponica, p. 1040) ha varit Kattisavan och Lycksele, båda
70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
i Lycksele lappmark och belägna langt ned i barrskogsom-
rådet.
Nehallenia speciosa CHARP., som förut endast är med
säkerhet känd fran Skane och Östergötland, träffades °°/¢
1910 på fuktig ängsmark vid Borgholm.
Ordn. Neuroptera.
Chrysopa perla L. Ett ex. infångat vid Skäralid i Skåne
sommaren 1901 företer på båda framvingarna en egendomlig
abnorm ribbförgrening, i det att 3:dje median-(ulnar-)fältet
icke, som hos släktet Chrysopa i allmänhet, är genom en
snettgående ribba delat i tvenne olikstora fält utan, såsom
hos släktet Nothochrysa, är medelst en längsribba, parallell
med median- och kubitalribban, delat i två i det närmaste
likstora fält. :
Ett dylikt fall är förut iakttaget hos Chrysopa phyllo-
chroma WESM. (A. REICHERT. Chrysopa-Notochrysa? Ent.
Jahrbuch 1908.)
Chrysopa phyllochroma WESM. I »Svensk insektfauna»
uppgives arten från Skåne, Småland, Halland och Gottland.
WALLENGREN (K. V. A. Handl. 1871) omnämner den emeller-
tid även frän Blekinge. Själv har jag träffat den allmän pa
buskar i Karlevi på Öland 22/5, ?5/& och ?°/s 1912 samt fångat
ett ex. av densamma i juli 1907 vid Stocksund i Stockholms-
trakten.
Chrysopa abbreviata CURT. anföres i »Svensk insekt-
fauna» från Skåne, Halland och Gottland. Också denna art
uppgives emellertid av WALLENGREN även från Blekinge.
Chrysopa ventralis CURT. Av denna art, förut känd från
Skåne, Småland och Uppland, varest jag träffat den vid
Stocksund och Uppsala (aug. 1902), äger jag ex. även från
Falkenberg, där den insamlats av läroverksadjunkten P.
JOHNSON.
Chrysopa septempunctata WESM. Också denna art är av
adjunkten JOHNSON träffad i Halland.
E. WAHLGREN: SVENSKA ODONATA OCH NEUROPTERA S. L. Fr
Chrysopa flava SCOP. är ävenledes av adjunkten JOHN-
SON tagen i Halland, vid Skrea.
Chrysopa vittata \WESM., som i »Svensk insektfauna»
uppges fran Skane, Blekinge och Östergötland, har jag träffat
vid Färjestaden pa Öland '?/s och ??/s 1908, i Kalmar i aug.
1910 samt pa Experimentalfaltet vid Stockholm 73/7 1911;
darjamte ar den av adjunkt JOHNSON tagen vid Frennarp, i
narheten av Halmstad.
Chrysopa tenella SCHM., som förut ar känd fran Skane,
Blekinge, Stockholmstrakten och Gottland, ar traffad vid Färje-
staden pa Öland 1/6 1908.
Drepanepteryx phalenoides L. Av denna överallt säll-
synta art träffades ett ex. pa en husvägg i Nybro i Kalmar
län 7°/¢ 1905.
Hemerobius lutescens STEPH. Ny för Sverige. 2 dd
och I ® tagna i Bergianska trädgården och pa Experimental-
fältet vid Stockholm ??/; och ‘/s 1903, 1 2 vid Färjestaden
pa Oland ?3/, 1908.
Arten har säkerligen hos oss varit sammanblandad med
AH. humuli .., med vilken den företer stor likhet. Likasom
denna senare tillhör 77. /utescens släk-
tet Hemerobius i inskränkt mening, * HN
d. v. s. avdelningen I B hos MJÖBERG
(»Svensk insektfauna») och har säsom Hanens analbihang hos a He-
A. humuli i framvingarna mellan ku- merobius De SE
bital-(subulnar-)ribbans båda grenar
två tvärribbor, ansiktet är gultbrunt och thorax är gul med
bruna kanter.
Fran 7. humuli skiljer sig arten framför allt genom d':s anal-
bihang. Medan dessa hos H. kumuli äro jamnbreda och i spetsen
starkt insvängda till två tänder, av vilka den bakre ovantill
är försedd med en smal tagg, äro de hos 77. lutescens innan-
för spetsen hopdragna och därpå i ändan utbredda med kon-
vex kant, såsom framgår av närstående figurer, hämtade från
P. ESBEN-PETERSEN, Bestemmelsetabel over Danmarks Me-
copterer, Megalopterer og Neuropterer. Flora og Fauna 1915.
72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
Det gula mittbandet på prothorax är tydligt bredare än de
bruna sidostrimmorna (hos Aummli lika med eller smalare än
dessa). Antennerna äro enfärgat blekgula (hos zur
brunringlade), och framvingarna äro något ljusare och teck-
nade med svagare mörka punkter och streck på ribborna.
For övrigt aro arterna sa lika, att honorna endast med
svårighet kunna skiljas. — I Danmark synes arten ej vara
sällsynt.
Micromus paganus L., som förut är känd från flera lo-
kaler till Uppland samt från Jämtland, träffades i Härnösand
29/6) TOLT.
Ordn. Megaloptera.
Stalis fuliginosa PICT. är hittills blott känd fran en
lokal i Skåne samt en i södra Lappland. Av herr G. TUN-
DAL har jag erhållit ett ex. från Nordmaling i Angerman-
land.
Ordn. Panorpatæ.
Panorpa germanica L. anföres av MJÖBERG i »Svensk
insektfauna» endast från Skåne till Östergötland. Sommaren
1907 träffade jag emellertid arten i norra Värmland såväl
vid Ransby i Dalby socken som vid Båtstad i N. Finnskoga
socken (WAHLGREN, Bidrag till kännedomen om öfre Klar-
älfdalens entomogeografi. Ark. f. zool. 1908).
Boreus hiemalis L. Om denna arts utbredning inom
landet kan ingenting med visshet sägas, då den hittills varit
sammanblandad med följande art. Ett ex. (d) tog jag
emellertid på snö vid + 1,5” lufttemperatur vid Nyköping */1
1914.
Boreus westwoodi Hac. Ny för Sverige. Ett ex.
({) träffat i granskog vid Härnösand på snö vid + 2° luft-
temperatur °/3 1910.
Arten har, som nämnt, hos oss icke varit skild från
föregående, som den mycket liknar. Den avviker därigenom
att pannan, som hos B. /uemalis är glatt, är försedd med
E. WAHLGREN: SVENSKA ODONATA OCH NEUROPTERA S. L. 73
ytterst fina tvärställda punktstrior, samt framför allt där-
igenom att sista bakkroppsledens trekantiga bukplät hos d
har svagt konkava sidor och nästan tvärt avskuren spets,
medan samma plåt hos 2. /wemalis har svagt konvexa kan-
ter och mera rundad spets.
B. westwood är känd från Norge och Finland men icke
träffad i Danmark.
G::0..,D=von.Hackwitz.
Den 12 januari 1914 av-
led i Vänersborg en av lan-
dets äldsta och mest intres-
serade entomologer nämligen
förre adjunkten i natural-
historia vid högre allmänna
läroverket; i Vänersborg
Gustaf Olof David von Hack-
witz. Han var född i Skara
1838 och blev student i Up-
sala 1856. Efter studier som
delvis bedrivits i Lund blev
han fil. kand. i Upsala 1867
och äret därefter adjunkt i
Vänersborg.
Tidigt intresserad för
allt som rörde naturveten-
skapen, blev han snart en
flitig insektsamlare och ehuru han ej enbart ägnade sina
krafter åt detta studium, bragte han samman åtskilligt av
värde. Den gren av hans ämne, som delade hans intresse
med entomologien, var ornithologien och särskilt sedan han
som intendent för Vänersborgs nygrundade museum fick den
rikhaltiga och värdefulla Erikssonska fågelsamlingen från det
tropiska Afrika att syssla med, drogs hans intresse för en
tid från entomologien. Han återvände emellertid snart och
sedan han 1905 avgått från läroverk och museum ägnade
G. 0. D. VON HACKWITZ. 75
han helt sitt intresse ät entomologien, särskilt smäfjärilarna,
som han ännu 75-arig dagligen sysslade med.
Von HACKWITZ var en naturvän som fa, en linnéan
av gamla stammen. Ett bevis pa hans mängomfattande in-
tresse äro hans efterlämnade samlingar, som utom en värde-
full boksamling rymma följande: en större samling svenska
insekter av alla ordningar, en samling utländska insekter
likaledes av alla ordningar, en samling svenska fäglar, ett
större, välordnat herbarium och en. del snäckor.
Personligen var han tillbakadragen och försynt och efter-
lämnade bland kamrater och lärjungar minnet av en god vän
och en duglig lärare.
N. A. Kemner.
Litteratur.
Insektfysiologi.
Kari v. FriscH. Der Farbensinn und Formensinn der Biene.
Zool. Jahrb. Abteil. f. allgem. Zool. u. Physiol. d. Tiere. Bd. 35,
Heft 1/2. Jena 1914. — Aven separat. — M. 13.
Efter den ställning frägan om binas färgsinne fätt under de
sista ären, särskilt genom undersökningar av v. Hess, var det
med en viss spänning, man hade anledning att emotse förelig-
gande avhandling av v. Frisch.
v. Hess ansäg bina fullständigt färgblinda och genom experi-
ment sökte han giva stöd för denna sin åsikt. De äldre för-
fattarna nöjde sig med att tilldela insekterna förmäga att skilja
färger från varandra, men man sökte aldrig utreda, huruvida
denna förmåga berodde på ett färgsinne, eller om det liksom hos
fullständigt färgblinda människor endast var ett särskiljande av
färger på grund av dessas olika ljusvärde (kvantitet).
Genom v. FriscH's undersökningar (en del publicerade redan
1913 i Münchener medizinische Wochenschrift 1913, n:r 1) fram-
gär med all tydlighet, att bina hava färgsinne, men ej fullstän-
digt överensstämmande med människans utan närmast motsva-
rande det hos de röd-grön färgblinda.
Jag vill här i största korthet anföra hans metoder och re-
sultat. Han använde en serie gråa papper (10X15 cm.) i 30
(sedermera 15) olika nyanser från vitt till svart. Bland dessa
infogade han ett par färgade papper (t. ex. gult). På varje
papper anbringades ett urglas. Dessa lämnades tomma utom på
de gula pappren, vilkas glas beströkos med honung (sedermera
vid experimenten utbytt mot sockerlösning, som erbjöd fördelen
att vara färglös och luktfri)... När bina vants att bliva utfodrade
på det gula papperet, fylldes alla glas med sockerlösning. Då
visade sig, att endast det gula papperet uppsöktes. Det bör
tilläggas, att vid alla försök omflyttades ofta pappren, så att
ingen dressyr på en viss plats kunde ifrägakomma. Dessutom
utbyttes glas och papper mot rena sådana, så att ingen lukt av
LITTERATUR vä
bin vidhäftade dem och störde resultaten av undersökningarna.
Av experimenten framgick, att bina skilde det gula papperet från
de grå. Vore bina fullständigt färgblinda och detta särskiljande
av färger berott på olika ljuskvantitet i färgerna, hade de bort
förväxla gult med en viss grå nyans av samma ljusstyrka, men
så skedde ej. Dressyr på en viss grå nyans misslyckades, där-
emot lyckades den väl med flere färger (utom gula även blåa).
Av experimenten framgick, att bina förnimma rött såsom mörkt
grått till svart, liksom röd-grön färgblinda, vidare att de för-
växla blått och purpurrött. Detta senare är naturligt, emedan
purpurrött består av komponenterna blått och rött, av vilka
endast blått uppfattas såsom färg och i detta fall såsom mörkt
bla. Blågrönt förväxlas med grått. Såsom en följd därav upp:
fattas gräsgrönt (= blågrönt + gult) såsom gult med grått. Orange-
rött (= rött + gult) måste enligt det, som nämndes om rött, upp-
fattas såsom mörkt gult. Följaktligen förväxla bina orangerött,
gult och grönt, vilka alla ses såsom gult, Vid dressyr på en
blandfärg (t. ex. orangerött eller grönt) lockades bina, när hela
färgskalan förelades dem, mer av de enkla färgerna (i dessa fall
gult), ty dessa måste för bina te sig såsom färger klarare än de
sammansatta dressyrfärgerna.
Författaren ägnar ett särskilt kapitel åt blomfärgerna och
sambandet mellan dessa och binas färgsinne. Han påpekar, hur
påfallande sällsynta i Europas flora blommor med rent röda och
blågröna färger äro. Detta sammanställer han med anpassning
för bin, för vilka rödfärgade blommor vore oändamålsenliga.
Ornitofila växter däremot äro i regel rent röda, blå däremot säll-
synta (svarande mot en annan beskaffenhet hos fåglarnas färg-
sinne).
Genom experiment påvisar även författaren, att bina iakttaga
färgernas olika anordning sinsemellan (kontrastfärger etc.) och
föremålens form. Härigenom förklaras t. ex., huru bina kunna sär-
skilja olika växtarters blommor.
Arbetet är av stort värde, emedan experimenten på ett kri-
tiskt sätt utförts med eliminering av felkällor, som ofta vidlåda
dylika experiment. Dessutom ligger dess betydelse i, att det
ställer uppfattningen om blommornas färger i en helt annan
dager, och blombiologien har härigenom riktats med ett arbete,
som ger svar på en hel del förut mycket oklara frågor beträffande
blomfärgen. Åt entomologerna kan arbetet giva uppslag till stu-
dier över andra insekter och deras förhållande till färger. Det
är visserligen ej lätt att utsträcka dylika undersökningar utöver
andra grupper än bin, men ett och annat torde dock kunna
göras, särskilt vad som rör pollen- och honungssamlande insekter,
som lättare kunna bli föremål för dressyr.
Gösta R. Cedergren.
78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Fortsatta praktiskt entomologiska forskningar inom
Englands besittningar (se E. T. 1913 h. ı och 1914 h. 1).
LORD CROMER har avgått såsom ordf. i direktionen för Im-
perial Bureau of Entomology och ersatts af AUSTEN CHAMBERLAIN
M. P., som uppsatt den till parlamentet avgivna årsberättelsen,
vari bl. a. meddelas följande: Byråns publikationer ha fortsatts
och utgöras dels av »Review of Applied Entomology», som ut-
kommer varje månad i 2:ne avdelningar, den ena för lantbruks-,
den andra för medicinsk och veterinär entomologi, dels av
» Bulletin of Entomological Research», som utkommer kvartalsvis
och innehåller originalartiklar (illustrerade); för året bl. a. en
uppsats om ‘Tsetseflugans biologi, en af D:r KR. ROBERTS om
malariaförande moskiter i Norra Borneo; en om blodsugande
insekter på Guldkusten i Afrika af D:r J.. Simpson; dessutom av-
handlingar om insekthärjningar på äkerfälten i S. Nigeria och
Nyassaland (Afrika). — Likasom förut hava tvenne »travelling
Entomologist» haft anställning i Afrika, en av dem Mr. NEAVE
stationerad vid Mljanje för att studera tabaniderna, vilka utan
tvivel spela en stor roll vid överförande av sjukdomar till hus-
djur; för detta ändamål lät styrelsen över Nyassaland uppföra
ett laboratorium åt Mr. N.; han lyckades utforska fortplantnings-
förhållandena hos 26 olika arter, om vilka förut intet var känt.
Mr. Neave har nu återvänt till England och efterträtts av D:r
W. LAMBORN, som placerats i Nyassaland och f. n. sysslar med
försök att utrota Glossina palpalis (överförare av »sömnsjukans»
hos människan parasit: Trypanosoma Gambiense (Flagellatæ), dels
genom direkta attacker på Glossinan själv, dels genom att bort-
hugga underskogen i de områden, där insekten lever. På väst-
kusten av Afrika hade D:r J. Simpson fått särskilt uppdrag att
utforska Glossinaproblemet i Norra Territoriet af Guldkusten;
hans föregående arbeten där äro redan publicerade i vol. V av
ulletin of Entomological Research; emellertid måste han nu på
grund av sjukdom avbryta sina forskningar och återvända till
England. — Den kände amerikanske entomologen Mr. W. FISKE,
som förut på uppdrag av Royal Society sysslat med forskningar
rörande Glossina i Uganda, vistas f. n. på Sesse-öarne 1 Victoria
Nyanza. Med allt skäl fäster man mycken vikt vid dessa Glos-
sina-forskningar, såsom framgår av en rapport från »Sleeping
Sickness Committee», som av statssekreteraren för kolonierna
fick i uppdrag att utreda frågan om sambandet mellan Trypa-
nosomiasis och vilda djur (däggdjur, särskilt antilopen?).
Mr. CHAMBERLAIN meddelar slutligen i sin ärsberättelse, att
undersökningarne rörande Stegomyia (överförare av gula feberns
smittämne) »in the Far East» gjort relativt ringa framsteg, men
att däremot mycket goda resultat vunnits med »the Carnegie
Studentships», som frikostigt understötts av Mr. M. CARNEGIE
LITTERATUR. 79
för att sätta yngre entomologer i England i tillfälle att i Amerika
studera metoder för utrotande av skadeinsekter. — En till juli
1913 utsatt kongress av officiellt anställda entomo!oger från
England och dess kolonier har till följd av kriget t. v. måst
inställas. (Ur »The Lancet» 27 mars 1015, ref. av H. NORDEN-
STRÖM.)
Svensk Entomologisk och Arachnologisk litteratur
åren 1911—1912.
Av
Fr. E. Åhlander.
Anmärkningar och kompletterande uppgifter emottagas med tacksamhet
under adress: Vetenskapsakademiens Bibliotek, Experimentalfältet.
Insekter.
I. ADLERZ, Gottfrid, Bilder ur Sveriges insektlif. — I: Sveriges
djurvärld, utg. af L. A. Jägerskiöld, Einar Lönnberg och Gott-
frid Adlerz. Uppl. 2, Sthlm 1911, s. 276—425, 85 textfig.
——, Cetonia aurata och Trichius fasciatus i myrbon. — Ento-
mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 43—46.
No
3: , Instinkt och förständshandlingar bland grävsteklar. —
Sthlm 1911. 8:0. 30 s., 4 textfig. — (Studentföreningen Ver-
dandis Smäskrifter Nr 176). — Pris 23 öre.
4. ——, Lefnadsförhällanden. och instinkter inom familjerna Pom-
pilidae och Sphegidae. 4. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 47,
NETTO Ore, 61S.
5. ——, Resa till Öland sommaren 1911. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 152176.
6. , Tiphia femorata Fabr., dess lefnadssatt och utvecklings-
stadier. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 21, 1911, 195.
Te , Ur gravsteklarnas liv. Sthlm ıgıı. 8:0. 48 s., 18 text-
fig. (Studentföreningen Verdandis Smäskrifter Nr 175). —
Pris 25 ore.
8. ANDERSSON, IL. G., Vara vanligaste fjärilar och skalbaggar jämte
anvisning om deras insamling och preparering. Översättning
och bearbetning efter dr. Curt Flöricke. — Sthlm 1912. 8:0.
128 s., 4 kolor. tafl., 72 textfig.
9. AXELSSON, G., »Nunnans» harjningar a Kolmärden. — Skogvak-
taren, Gäfle, Arg. 21, 1911, s. 203— 209, 2 textfig.
ilk.
10.
18.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5.
AURIVILTIUS, Chr., Cerambycidae: Cerambycinae. (Coleop-
terorum Catalogus, editus a 5. Schenkling, Pars 39). — Berlin
TOT2 SON 74 8:
——, Chrysopolomidae. (Lepidopterorum Catalogus, editus
a Chr. Aurivillius et H. Wagner, Pars 1.) — Ibid. 1911. 8:0. 45.
— , Collections recueillies par M. Maurice de Rothschild en
Abyssinie et dans l’Afrique orientale. Coléoptéres: Curculio-
nides. — Paris, Bull. Muséum, 1912, Ss. 350—369.
——, Danaididae. — I: Seitz, Grossschmetterlinge der Erde.
Fauna africana. Stuttgart [1911], s. 71—79.
——, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia. 12.
— Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 19, 1911, 41 s., 9 textfig.
, New Genera and Species of Striphnopterygidae and Lasio-
campidae in the British Museum. — London, Trans. Entomol.
Soc., III, S. 161—167, 5 textfig.
——, Nymphalidae. — I: Seitz, Grossschmetterlinge der Erde.
Fauna Africana. Stuttgart [1911—1912], s. 121—200, 20 tafl.
(29—48).
——, Satyridae. — Ibid. [1911], s. 81—T'19.
—, Svensk insektfauna. 13. Hymenoptera. 2. Guldsteklar.
Tubulifera. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1971, s.
1—12, 8 textfig.
BACKMAN, If. Louis, Der osmotische Druck bei einigen Wasser-
käfern. — Arch. ges. Physiol., Bonn, Bd 149, 1912, Ss. 93—114.
BAGNALL, Richert S., Descriptions of three new Scandinavian
Thysanoptera (Tubulifera). — Entomol. Monthley Mag., Lon-
don, Vol. 47, 1911, s. 60—63.
Bark, G. A., Bilusen. — Bigärden, Sthlm, Arg. 13, 1911, s. 105,
1 textfig.
BENGTSSON, Simon, An analysis of the Seandınavı ian Species of
Ephemerida described by older authors. — Ark. Zool., Sthlm,
Bd 7; Nr 36,11912,'27'8.
— , Neue Ephemeriden aus Schweden. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 33, 1912, Ss. 107—117.
——, se Lund, Nr 64 a—64b.
——, se Löfgren, G., Nr 70.
BERG, Bengt, Rosenvingade gräshoppan. — Fauna och Flora,
Upps. & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 97—98.
BERGROTH, E., Additions to = ‘Seal »Hemiptera Fabriciana ».
— Kbhvn, Entomol. Medd., NBdMHE9LT2,:5:359 363:
Bigården. Tidning för ne Ara. 13, 1911: == Ute.
Lundgre 8:0. 148s. — Pren.-avg. 2 kr.
——, Arg. Tap ig1 2a" did ro 8:0. MSIE
Biskötseln i Sverige ar 1758. [Utdrag ur »Hushälls- och Konst-
Cabinett», Sthlm 1578; medd. av J. H. Söderlund]. — Bigarden,
Sthlm; Ares Morse 20;
Biskôtsel under 1600-talet. (Enligt den tidens enda bibok på
4
svenska.) [Utdrag jämte reflexioner av C. S. Rydberg]. —
30.
3I.
32
40.
41.
49.
LITTERATUR. 81
Bitidningen, Helsingborg, Arg. 11, 1912, s. 31—33, 60—66, 107
Ae —— A An OOO.
Bitidningen. Sveriges Allm. Biodlareförenings Tidskrift for ar
1911. (Arg. 10.) Redigerad av N. Nilsson. Helsingborg 1911.
8:0. 276 s. — Pren.-avg. 2 kr. 35 öre. Föreningsmedl. 1 kr. +
porto.
er forrar nern (Ame EL.) =Mbidiergrz2 8:00 308 S.
BJÖRKMAN, L. E., Bilder fran insektvärlden. — Lund 1911. 8:0.
127 s., 9 kolor. tafl., 43 textfig.
BORG, Karl Anders Hjalmar. Nekrolog:
33. [TULLGREN, Alb.], Karl Axel Hjalmar Borg. — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 109, I portr. i texten.
B[ROLI]N, [Elof], Gula rotmasken. — Hemmansägaren, Sthlm,
Ärg. OHIO TU TANT IB 5.03%
DAHLGREN, K. V. Ossian, Bidrag till Skandinaviens entomogeo-
grafi. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 206—208.
, Förpuppningen af Cossus cossus L. — Ibid., s. 79—81.
DOANE, Rennie W., Insekter och sjukdomar. En populär fram-
ställning af de sätt, hvarpa insekter sprida och förorsaka några
af våra allmänt förekommande sjukdomar. — Öfversatt och
bearbetad af Ivar Trägårdh. — Sthlm 1912. 8:0. 1525., 16 tafl.
ECKERBOM, A. K., Kälflugan och hennes släktingar. — Landt-
mannen, Linkpg, Arg. 23, 1912, s. 244— 246, 5 textfig.
ELOFSON, A., Nägra synpunkter beträffande rödklöfverns be-
fruktningsförhällanden. — Hemmansägaren, Sthlm, Årg. 10,
1912, Nr 5, Ss. 3—4.
ENDERLEIN, Günther, Die Insekten des Antarkto-Archiplata-
Gebietes (Feuerland, Falklands-Inseln, Süd-Georgien). Sthlm,
Vet.-Akad. Handl., Bd 48, Nr 3, 1912, 170 s., 4 tafl., 35 textfig.
FABRE, Henri, Ur insekternas värld. — Autoriserad Översätt-
ning ur »Souvenirs Entomologiques» av Nils Lago-Lengquist.
Översättningen granskad samt försedd med förord av professor
Chr. Aurivillius. — Sthlm 1911. 8:0. 215 s., 11 textfig.
HENNING, Ernst, Om bladlöss a sädesslagen. — Landtmannabl.,
Sthlm, IgII,s. 243— 244, 2 textfig.
HOLM, G., Insect-remains [Falklands-Öarna]. — Uppsala, Bull.
Geol. Inst., Vol. 11, 1912, s. 183—184, I textfig.
HOLMGREN, Nils, Bemerkungen über einige Termiten-Arten. —
Zool. Anz., Leipzig, Bd 37, 1911, Ss. 545—553-
, Die Termiten Japans. — Annot. Zool. Japonenses, Tokyo,
Vol. 8, 1912, Ss. 107—136.
, Neue Termiten aus dem deutschen Entomologischen Mu-
seum. — Entomol. Mitt., Berlin, Bd 1, 1912, s. 280—282.
, Neu-Guinea-Termiten. — Berlin, Mitt. Zool. Mus., Bd 5,
1911, S. 451—465, I tafla, 7 textfig.
, Nyare undersökningar inom myrbiologien. — Populär
Eniomol. Tidskr. Årg. BOTH, 2 (1925): 6
82
49.
59.
on
59.
60.
N
_ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Naturv. Revy, Sthlm, Arg. 1, 1911, s. 112—118, 159—165, 216
— 222, 7 textfig.
HOLMGREN, Nils, Om termiter och myror. En inblick i sociala
insekters biologi. (Vetenskap och bildning, Bd 11).
1921118049286 S., 71. textire,
—, Termitenstudien. 2. Systematik der Termiten. Die
Familien Mastotermitidae, Protermitidae und Mesotermitidae.
— Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 46, Nr 6, 1911, 86 s., 6 taflor,
6 textfig.
— , Termitenstudien. 3. Systematik der Termiten. Die Fa-
milie Metatermitidae. — Ibid., Bd 48, Nr 4, 1912, 166 s., 4 tafl.,
88 textfig.
——, Termites from British India (Bombay) collected by Dr.
J. Assmuth, S. J. — Bombay, Journ. Nat. Hist. Soc., Vol. 21
1912, S. 774-793, 4 tail.
==" se: Wasmann, E., & Holmgren, Nils, Nr 177.
Insektfauna, Svensk, se: Aurivillius, Chr., Nr 18, och Wahlgren,
Einar, ıINTITL73.
KAJANUS, Birger, Biologisk > ¢
Av entomologiskt intresse ar avdelningen »Växtkultur i djurvärlden»,
Ss. 57—62.
KEMNER, A., Atlas öfver Fjärilar och Larver. Haft 1—2. —
Lund 10724 #870) 5.16.45 -24 (Sip a 2h ag tafl Prise 80
(Sma Böcker 1 Naturvetenskap. I—2.)
— , Beiträge zur Kenntnis einiger schwedischen Koleopteren-
larven. 1. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7 _ Nt-3T; 1912, B.S Kal,
20 textfig.
KOoLBE, H., Glazialzeitliche Reliktenfauna in hohen Norden. —
Deutsche Entomol. Zeitschr., Berlin, Jahrg. 1912, Ss. 33—63.
LAGERBERG Torsten, Anteckningar till Sveriges macrolepi-
dopterfauna. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, Ss.
13—42.
=, En märgborrshärjning i öfre Dalarna. — Sthlm, Skogs-
värdsför. Tidskr., Arg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 381—395, 7
textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 8, 1911,
Ss. 159—173, 7 textfig.
LEWREN, Alt W., Handledning i praktisk biskötsel. Femte revid.
uppl. 8:0. 1298., 83 textlig. che
nein ta) Es Om rodkloverens bestovning og de humlebiarter,
som herved er virksamme. Tidskr. f. landbrugets planteavl.
Bd 18. Kobenhavn 1911. [Referat af W—e.] Sveriges Utsädes-
för. Tidskr., Malmö, Årg. 22, 1912, s. 170—171.
LJUNGDAHL, D., Nägra fjärilnotiser. — Entomol. Tidskr., Upp-
sala; Arg. 32, os S'Mr26:
LJUNGSTRÖM, J. Alb., Binas mathällning under vinterhvilan.
För biodlare och bivänner. — Landtmannabl., Sthlm, 1911,
S. 424.
8:0..124 S.
63.
64.
69.
LITTERATUR. 83
LJUNGSTRÖM, J. Alb, De förnämsta biraserna. — Landt-
mannabl., Sthlm, 1911, s.90—91, 5 textfig.
LUND, Entomologiska Sällskapet. [Redogörelse för förhandlingar
d. 2 maj 1908—13 dec. 1911.] — Entomol. Tidskr., Upp-
sala, Arg. 33, 1912, s. 136— 144.
——, Universitetets Zoologiska Institution. Entomologiska
Afdelningen.
64a. BENGTSSON, 5., Entomologiska afdelningen. [Redogörelse
for verksamheten läsåret 1910—1911.] — Lunds Univ:ts
Ärsber. 1910—1911, s. 79—8o.
64b. , Entomologiska afdelningen. [Redogörelse för verksam-
heten läsåret 1911—1912.] — Ibid., 19rI— 1912, s. 84—85.
LUNDBLAD, O., Notiser angående Hemiptera. — Ibid., s. 260
701. |
, Nya lokaler för insekter: — Ibid., Arg. 32, 1911, s. 208—
201.
LUNDGREN, Alexander, Bistick och reumatism. — Bigarden,
Sthlm, Are. 13, 1911, .S.. 134—135.
——, Den praktiske biskötaren. — I: Veterinären. Boken om
våra husdjur, utg. av K. G. Lampa, A. Schwartz och A. Seyffert.
Sthlm 1911, s. 1204-1235, 26 textfig.
——, Italienska bin och införande av italienskt blod i bigärden.
— Bigärden, Sthlm, Arg. 14, 1912, s. 49—53, 4 textfig.
——, se: Bigärden, Nr 26—27.
LÖFGREN, Gustaf, Nekrolog:
70. B[ENGTSSON], S[imon], Gustaf Löfgren. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 108—109, I portr. i texten.
MEVES, J., se: Wermelin, J. H., Nr 179.
MJÖBERG, Eric, Mallophagen von Vögeln aus Ägypten und dem
Sudan. — I: Jägerskiöld, Results of the Swedish Zool. Exped.
torkeypt, Uppsala eet 4,.Nt tak Ay TON) 24 .Issfuställ, 10
textfig.
‚ Om en syd- och mellaneuropeisk relikt insektfauna pä
Gottland och Öland jämte en del allmännare insektgeografiska
spörsmål. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 33, 1912, s. 177
— 207, I karta, r textfig. Zusammenfassung s. 204—207.
‚ On a new termitophilous genus of the family Histeridae.
— Ibid., s. 121—124, 1 tafla, 3 textfig.
, Ueber einige auf Java von Edw. Jacobson gesammelten
Mallophagen und Anopluren. — ’s Gravenhage, Tijdschr., En-
tomol., Deel 55, 1912, Ss. 336—337.
MUCHARDT, Harald, Egendomlig varietet af Chrysomela lappo-
nica L. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 261—262.
NILSSON, N., se: Bitidningen, Nr 30—31.
NORDENSTROM, H., Anteckningar om nagra fynd af Parasit-
steklar under 1909—10. — Entomol. Tidskr., Uppsala. Årg.
2, IQII, S. 47—50.
56.
0)
SI
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153.
NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några fynd af parasit-
steklar under 1911 och 1912. (Syd-Halland och s. ö. Öster-
götland.) — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 33, 1912, s. 252
253:
NORDSTRÖM, Frithiof, Förpuppningen af Cossus cossus IL. —
Ibid.,.s: 729 —130.
——, Om Trichius fasciatus L. — Ibid., s. 130—131.
ODIN, Rut, Bipesten och dess kännetecken. Fritt efter Glea-
nings. — Bigården, Sthlm, Årg. 14, 1912, s. 6—8, 3 textfig.
OLOFSSON, Viktor, Anmärkningsvärd tillpassning hos getingar?
— Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 208, 1 textfig.
PAGENSTECHER, Arnold, Parnassius apollo L. von der Insel
Gothland. — Entomol. Zeitschr., Frankfurt a. M., Jahrg. 26,
1912, S. 93, 97—98, I21—122, 125—126.
PEYRON, J., Nya fyndorter för några svenska fjärilar. — Einto-
mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32. 1911, s. 125—126.
——, Några lepidopterologiska notiser. — Ibid., s. 59—72,
3 textfig.
PIEHL, Sven, Bälgeting (Vespa crabro) säsom skadegörare pä
ungbjörk. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Årg. QP ord:
Allm. Delen, s. 86—89, 4 textfig.
POPPIUS, B., Om förekomsten af Anopheles claviger Fabr.,
i svenska Lappmarken. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 33,
1912, S. 127—128.
QVISTGAARD, Erik, Rödvingad grashoppa. — Fauna och Flora,
Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 44.
REUTER, O. M., Protocimex siluricus Mob. och min uppfattning
af densamma. — Entomol. Tidskr., Uppsala,‘ Arg. 32, r911,
S. 205-200.
— , Ytterligare fynd af Teratocoris herbaticus Uhler i Skan-
dinavien. — Ibid., s. 206.
RINGDAHL, Oscar, Bidrag till kännedomen om våra anthomyi-
der. — Ibid., Arg. 33, 1912, s. 208—214.
, Tvenne för svenska faunan nya syrphici. — Ibid., Årg.
32,-IQLL,S. 124 —125. :
ROMAN, A., Die Ichneumonidentypen C. P. Thunbergs. Revi-
diert. — Zool. Beiträge aus Uppsala, Bd 1, 1911—1912, s. 229
293, I tail. 6. texting:
, Einige gezogene Ichneumoniden aus Südfinnland. — En-
tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, ıgıII, Ss. 20I—202, Arg. 33,
1912, S. 65 —72.
— , Zwei madagassische Schlupfwespen. — Ibid., Årg. 33,
1912, S. 243—248.
RYDBERG, C. S., se: Biskötsel, Nr 29.
SANDIN, EMIL, Coleopterologiska Notiser. 1. Nagra för Sveriges
Fauna nya Coleoptera. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32
IQII, S. 50—52.
96.
97:
98.
99.
100.
KOT.
102.
103.
104.
105.
106.
107.
108.
109.
RRO:
LITTERATUR. 35
SCHMIDT, Om de nyaste forskningsresultaten angående yngel-
röta, dess bekämpande och den blivande lagen om yngelfarsoter.
Föredrag. (Ur Leipziger Bienen Zeitung.) — Bigården, Sthlm,
Are. GA, 1912, s137 39,75 106, 1060 102, 110 r12\
SCHULZ, W. A., Aelteste und alte Hymenopteren skandinavi-
scher Autoren. — Berliner Entomol. Zeitschr., Berlin, Bd 57,
I9I2, S. 52—102.
SERNANDER, Rutger, Myrorna och växternas spridningsbiologi.
— Popular Naturv. Revy, Sthlm, Arg. 1, 1911, s. 253—259,
3 textfig.
SHELDON, W. G., Lepidoptera of the Swedish provinces of Jemt-
land and Lapland. — Entomologist, London, Vol. 44, I911, s.
357—362, Vol. 45, 1912, Ss. 23—27, 65—59.
Referat af A. T[ullgren] i Entomol. Tidskr., Sthlm., Arg. 33, 1912,
S 120:
SHIPLEY, A. E., En ödesdiger sjukdom bland bin. [Efter »The
Diseases of Hivebees.] — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm,
Ärg. 6, 1911, 269—273.
SJÖSTEDT, Yngve, Bland storvildt i Ostafrika. Jakt-, natur-
och djurlifsskildringar fran en zoologisk resa till Kilimandjaro,
Afrikas högsta berg, dess systerberg Meru och kringliggande
massaistäpper. — Sthlm 1911. 8:0. X + 622 s., 56 tafl., 286
textfig.
, Neue afrikanische Termiten im Schwedischen Reichs-
museum. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 20, 1911, 18 s.
Entomol.
——, Neue Ost- und Westafrikanische Termiten.
Tidskr., Uppsala, Årg. 32, IQII, S. 173—188.
, Neue Termiten aus Tripolis, Ober-Ägypten, Abessinien,
Erithrea, dem Galla- und Somalilande. — Ark. Zool., Sthlm,
BATENE 27,579 ram Se
, Några sällsynta fjärilfynd [Undert. Y. 5] — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 211.
— , Termitidae novae a Cl. Dom. Maurice de Rothschild ex
Aethiopia reportatae. (Vorläufige Mitteilung.) — Ibid., s.
171—172.
, Ueber die von Herrn Professor Einar Lönnberg in British
Ostafrika eingesammelten Termiten. — Ark. Zool., Sthlm,
Bd 7 Nr 8,.191W1..3: 8.
, Uber einige von Herrn Prof. E. Lönnberg in British Ost-
afrika eingesammelte Orthopteren. — Ibid., Nr 38, 1912, 28 s.
3 tafl.
, Zur Orthopterenfauna des Kamerungebirges. — Ibid.,
N£ 3741922, 30)S)) Bit, textiic.
——, Zur Termitenfauna Kongos. — Entomol. Tidskr., Upp-
sala, Arg. 32, I9II, S. 137—170, 8 textfig.
——, se: Stockholm, Nr I18—119.
113.
114.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915
S[ONDE]N, K., Ogenerade getingar. — Fauna och Flora, Upps.
& Sthlm, Årg. 7, 1912, S. 210—211, 2 textfig.
SONESSON, N. Pärongallmyggan. — Sveriges Pomol. För.
Årsskr., Linkpg., Arg. 13, 1912, S. 199— 200.
—, Stinkflyn som skadeinsekter på fruktträd. — Ibid.,
S. 142—146, 2 textfig.
STICHEL, H., Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterlings-
fauna und anknüpfende N — Berliner Entomol.
Zeitschr., Berlin, Bd 46, 1911, s. 33— 104, 1 tafl. (1 Ibid., 1908).
Refererad af E. Wahlgren i Erna Tidskr., Uppsala, Ärg. 33, 1912,
Sel 25%
STOCKHOLM. Centralanstalten for försöksväsendet pa jord-
bruksområdet. JIntomologiska afdelningen.
115. TULLGREN, Alb., Berättelse öfver entomologiska afdel-
ningens verksamhet under år 1910. andtbr.-
Akad. Handl., Arg. 50, 1911, s. 267—269.
116. , Entomologiska afdelningen. [Ber ättelse öfver verk- ;
samheten under år 1911]. — Ibid., Årg. 5I.IOI2, S: LOL
—193.
, se: Uppsatser 1 Praktisk Entomologi, Nr 166.
——, Entomologiska Föreningen. [Redogörelse för sam-
mankomsterna d. 24 sept. 1910—28 sept. 1912.] — Entomol.
Tidskr. Uppsala, Are. 32, 1917, s. 120 135 ates Are
33, 1912, Si) 133135; ee
——, se: Tidskrift, Entomologisk, Nr 12 4125
——, se: Uppsatser i Praktisk E ‘ntomologi, Nr 766.
Naturhistoriska riksmuseet. Entomologiska afdelningen.
118. [SJÖSTEDT, Yngve], Entomologiska afdelningen. [Redo-
görelse för verksamheten under år 1910.] — Sthlm,
Vet.-Ak. Arsb., 1911, s. 179—185.
119. [| ], Entomologiska afdelningen. [Redogörelse för
verksamheten under år 1911.] — Ibid., 1912, s. 175—182.
S[VENSSON, August], Frostfjärilens bekämpande. — Hem-
mansagaren, Sthlm, Arg. 9, 1911, Nr 9, S. 4.
SÖDERLUND, J. H., se: Biskötsel, Nr 28.
THULIN, Ivar, Beitrag zur Frage nach der Muskeldegeneration.
— . Arch. Mikr. Anat., Bonn, Bd 79, ‘Abt. 1, ror [tr. 1912},
S. 206— 222, I tall.
——, Studien über die Flügelmuskelfasern von Hydraphilus
piceus mit hauptsächlicher Rücksicht auf die Querschnitts-
bilder. — Anat. Hefte, Wiesbaden, Abt. ı, Bd 46, 1912, s. 185
— 252, ‘12: tafl., 4 textfig. Zusammenfassung S.. 247—248.
— , Ueber eine eigentümliche Modifikation der trachealen
Verzweigungen in den Muskelfasern. — Anat. Anz., Jena, Bd
41, 1912, S. 465—477, 10 textfig.
Tidskrift, Entomologisk. Utgifven af Entomologiska För-
eningen i Stockholm (Journal Entomologique, publie par la
125.
12/0:
1208
133:
134.
138.
139.
LITTERATUR. 87
Soeiete Entomologique a Stockholm). [Redaktör Albert Tull-
gren]. Arg. 32, 1911. — Uppsala ıgıı. 8:0. 2655.
=, Arg. 33, 1912. Ibid. 1912. .18:04, 212, VILKS.
TRYBOM, Filip, Mitothrips, eine neue Physapoden-Gattung
aus Britischen Ostafrika. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg.
33, I9I2, S. 145—151, I tafl. |
——, Physapoden aus Natal und dem Zululande. — Ark. Zool.
Sthlm Bd 7; NP 33,%1912773218:,5Htall:
——, Physapoden aus Ägypten und dem Sudan. — I: Jäger-
skiöld, Results of the Swedish Zool. Exped. to Egypt, Upps.,
Pt 4, Nr 19, 1911, 16s., 1 tafl.
—— , Physapoden, gesammelt von der Schwedischen Expedition
nach dem Brittischen Ostafrika. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7,
Nri22 TOO ars!
TRAGARDH, Ivar, Clercks minerarmal (Lyonetia clerckella
L.). — Trädgärden, Sthlm, Årg. 10, IQII, S. 229—231, 4
textfig.
(Aftryck af: Centralanst. f. Jordbruksfors. Flygbl. Nr 22, 1910.)
——, De insektätande fåglarna och deras betydelse. — Hem-
mansägaren, Sthlm, Arg. 10, 1912, Nr 4, s. 4, 5 textfig.
——, Den 2:dra internationella Entomologkongressen i Ox-
ford 5—10 Augusti 1912 [Undert. I. T—dh]. — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 262—263.
——, Den randiga jordloppan (Phyllotreta nemorum L.). —
Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21, 1911, s. 95—101, 4 text-
fig. — Trädgården, Sthlm, Arg. 11, 1912, s. 243—246, 4 text-
fig. — Hemmansägaren, Sthlm, Arg. 10, 1912, Nr 10, s. 3—4,
3 textfig. — Äfven som: Centralanst. försöksv. jordbruks-
omr., Flygblad Nr 31. Entomol. Afd. Nr tro.
——, Den större eller svarta märgborren (Myelophilus [Hyle-
sinus] piniperda L.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 21,
1911, S. 24—30, 6 textfig. — Äfven som: Centralanst. försöksv.
jordbruksomr., Flygblad Nr 29.
— — , Människan och insekterna. — Hemmansägaren, Sthlm,
Årg. 10, 1912, Nr 2, s. 6—7, 3 textfig.
———, Notes on the earlier stages of Orchestes fagi L. — En-
tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 73—78, 4 textfig.
——, Om biologien och utvecklingshistorien hos Cedestis
gysselinella Dup., en barrminerare. — Upps. Prakt. Entomol.,
Uppsala, 21, 1911, Ss. I—23, 15 textfig. Summary s. 21—23.
— Äfven som: Medd. Nr 53 fran Centralanst. forsdksv.. jord-
bruksomr. Entomol. Afd. Nr 9.
——, Om en Cantharis-larv med vinganlag. — Fauna och
Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 245—255, 3 textfig.;
Summary Ss. 255.
—— Om Orchestes fagi L., en bladminerare på boken. —
88
140.
IAT.
142.
143.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Fackafdeln.,
S. 33*—42*, 9 textfig.
TRAGÂRDH, Ivar, Om vatteninsekter. — Fauna och Flora,
Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912, s. 199-207, 5 textfig.
‚Om Prosopistoma foliaceum Fourc., en för Sverige ny
Ephemerid. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Årg. 22) LOI, Se
gi—104, 10 textfig., Summary s. 104.
, Protura, för forsta gangen funna i Sverige, jämte en redo-
görelse för deras organisation och äsikterna om deras systema-
tiska ställning. — Ibid., s. 189— 200, 4 textfig. Sammanfatt-
ning Ss. T99— 200.
—, Syrenmalen (Gracilaria syringella Fabr.). — Upps. Prakt.
Entomol., Uppsala, 21, 1911, s. 31—36, 8 textfig. — Äfven
som: Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Flygblad Nr 30.
TULLGREN, Alb., En glupsk rofätare. [Agrostis segetum]. —
Landtmannabl., Sthlm, 1911, s. 345, 2 texefig.
——, Frostfjärilen (Cheimatobia brumata L.). — Trädgården,
Sthlm, Årg. 10, I9II, S. 49—52, 6 textfig. — Landtmannen,
Linkpg, Arg. 22, 1911, 8. 112—115, 6 textfig.
(Aftryck av: Centralanst. f. Jordbruksförs. Flygbl. Nr 19, 1910).
——, Frostfjärilhärjningen i ar. — Lantmannabl., Sthlm,
IQI2, S. 330:
— , Gräsmasken pa härjartäg i Norrland. — Ibid., 1911,
SI 188,
—— , Löv-vivlarna. — Ibid., 1912, s. 252, 3 textfig.
——, Märgborrarna. — Ibid., s. 489, 2 textfig.
, Notiser rörande sköldlöss. [Undert. A. T.] — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 128.
——, Pachytylus migratorius I. [Undert. A. T.]. — Ibid.,
ATEHS3 STO n2, Sa 262:
——, Praia taczanowski André funnen vid Abisko. — Ibid.,
Arte, 32 MODES" 1272-128.
——, Raspbaggen, en blomätande skadeinsekt. — Landt-
mannabl., Sthlm, 1911, s. 414.
— , Skadedjur i Sverige ar 1910. — Upps. Prakt. Entomol.,
Uppsala, 21, 1911, s. 38—04, 1 tafl., 27 textfig. — Äfven som:
Medd. Nr 54 Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Entomol.
Afd.aNT 10.
, Skogens vanligaste skadeinsekter. — Landtmannabl.,
Sthlm, 1912, s. 33, ı portr. i texten.
, Trädgårdens vanligaste skadeinsekter. [1]—3. — Ibid.
IQII, S. 110—117, 147—148, 268— 269, 5 textfig.
——, Två spannmälsvivlar. — Ibid., 1912, s. 547, 1 portr. 1
texten.
——, Tysk entomolog [Aug. Selzer] gör upptäckter vid Abisko.
[Undert. A. T.] — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1911,
567127.
1:68:
164.
165.
166.
168.
LITTERATUR. 89
TULLGREN, Alb., Våra bundsförvandter bland insekterna och
hur man i våra dagar betjänar sig af dem i kampen mot skade-
djuren. — Landtmannabl., Sthlm, 1912, s. III, 121.
——, Våren och skadeinsekterna. — Ibid., s. 138, ı portr. i
texten.
——, »Applemasken». De bästa utrotningsmetoderna. —
id ASS).
, Äpple- och plommonvecklaren. — Upps. Prakt. Ento-
mol., Uppsala, 21, 1911, s. 102—111, 1 tafl., 4 textfig. — Landt-
mannen, Linkpg., Arg. 23, 1912, s. 79—82, 6 textfig. — Äfven
som: Medd. Nr 55 Centralanst. försöksv. jordbruksomr.,
Entomol. Afd. Nr 11.
, [Referat i Entomol. Tidskr.).
, se: Stockholm, Nr 115—1106.
» se. Bore KANYE, Nr 33%
TURESSON, Göte, Colias palaeno i Sydsverige. — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 257—258.
[ULRIKSEN, Fred.], Rof- och Kälfjärilen. — Lund, Skanska
Trädgärdsför. Tidskr., Arg. 35, 1911, s. 87—8o.
Uppsatser i Praktisk Entomologi. Med statsbidrag utgifna
af Entomologiska Föreningen i Stockholm i samverkan med
Centralanstalten for jordbruksförsök, Entomologiska Afdel-
ning. 21. — Uppsala 1911. 8:0. 1115., 2 tafl., 64 textfig. —
Prisikr:. 7225.
WAHLGREN, Einar, Bryodema tuberculata? — Fauna och
Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 6, 1911, s. 98—99.
, Eine neue Ctenophthalmus-Art. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 32, 1911, s. 105—106, 2 textfig.
— Flyktingar och immigranter bland vara dagfjärilar och
svarmare. — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Arg. 7, 1912,
Ss. 267—277.
, Nya fyndorter for Anthomyidae. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 258—260.
, Nya svenska Siphonaptera-fynd. — Ibid., s. 249—251.
, Summarisk redogörelse for innehället 1 Entomologisk
Tidskrift aren 1890— 1909. — Ibid., Arg. 32, 1911, s. I—LVII.
, Svensk insektfauna 11. Diptera. ı. Första underord-
ningen. Orthoptera. Andra gruppen. Flugor. Brachycera.
Fam. 25—26. [Dolichopodidae och Lonchopteridae]. — Ibid.,
Årg. 33, 1912, Ss. I—56, 16 textfig.
, Angermanländska fjärilar. — Ibid., s. 73—106, 1 textfig.
— [Referat i Entomol. Tidskr.].
WARLOE, H., Platypsyllus castoris Rits. — Ibid., s. 261.
WASMANN, E., & HOLMGREN, Nils, Tabelle der Termitophya-
und der Xenogaster-Arten. (191. Beitr. Kenntn. der Termi-
tophilen.) — Zool. Anz., Leipzig, Bd 38, 1911, s. 428—429.
N
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19135.
WERMELIN, J. H., Bokspinnaren i trakten af Sölvesborg åren
1908—09. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Arg. 9, 1911,
Allm. Delen, s. 1—6, 2 textfig.
— , Nekrolog:
179. MEVES, J., Johan Henrik Wermelin. — Entomol. Tidskr.,
Uppsala, Arg. 32, 1911, Ss. 107—108, I portr. i texten.
WERNER-NIELSEN, J., Litt Macrolepidopterstatistik for Norge.
— Ibid., s. 53—58.
VRETLIND, E. G., Cossus terebra Fabr. trouvée en Suede. —
Ibid.) Arg?) 33,0 1992; Ss: 128129:
——, Förpuppningen af Cossus cossus L. — Ibid., s. 129.
——, Imago af Eriogaster lanestris L. var. arbusculae Freyer
från Norge (jämte anmärkningar om FE. lanestris i allmän-
het i Skandinavien). — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32,
1911, s. 86—go, I textfig.
——, Lepidopteroiogische Mitteilungen 1—2. — Ibid., s. 82
85, 5 textfig.
— —, Nya fyndorter för några svenska fjärilar. — Ibid., Arg.
33, TOI2 US 1200;
——, Psyche (Sterrhopteryx) hirsutella Hübn. — Ibid.
SALZ
WIULFF], T., Kampen mot skadeinsekter i Sverige. — Trad-
garden, Sthlm, Arg. 10, IgII, S. 122.
WUST, V., Humlor och bin. (Ur Leipz[iger] Blienen] Zfei]t{un]g.
— Bigarden, Sthlm, Arg. 13, 1911, s. 6—7.
OSTERBERG, J. A., Bidrag till kannedomen om Nosema apis.
— Bitidningen, Helsingborg, Arg. II, 1912,-s. 140—141.
Arachnider.
von HOFSTEN, N., Zur Kenntnis der Tiefenfauna des Brienzer
und des Thuner Sees. — Arch. Hydrobiol., Stuttgart, Bd 7,
TOTTI 1912, 8.1762, m163— 229,5 1 tab. „2.textlig! ;
LUNDBLAD, O., En for Sverige ny Eylais-form. — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, s. 118—120, 1 textfig.
——, Hydracarinologiska notiser. — Ibid, s. 215—242, 4
texttig.
——, Nagra bidrag till kännedomen om vara hydracariner och
deras utbredning inom Upland. — Ibid., s. 57—64.
LONNBERG, Einar, och NEUMAN, L. G., Scorpions, Solpugids
and Ixodides collected by the Swedish Zoological Expedition
to Brit. East Africa. Scorpions and Solpugids by Einar Lonn-
berg. Ixodides par L. G. Neuman. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7,
Nr 2410712381;
NEUMAN, Carl Julius. Nekrolog:
6. TRAGARDH, Ivar, Carl Julius Neuman. +. — Entomol.
Tidskr., Uppsala, Arg. 33, 1912, Ss. 254255, 1 portr.itexten.
SI
PES
IO.
LT.
ney,
18.
LITTERATUR. O1
THULIN, Gustav, Beiträge zur Kenntnis der Tardigradenfauna
Schwedens. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 7, Nr 16, 1911, 60 S., 31
textfig.
TRAGARDH, Ivar, Acari. (Danmark-Expeditionen til Gronlands
Nordkyst 1906— 1908, Bind 3. Nr 14.) — Medd. om Gronland,
Kbhvn, Bd 43, 1912, $. 417—426, 5 textfig.
——, Acari (1st. series) (Biospeologica 22). — Arch. Zool.
Paris, Ser. 5, Tome 8, 1912, Ss. 519—620, 6 pl. (18—24).
——, Contributions towards the comparative Morphology and
Phylogeny of the Parasitidae (Gamasidae). — Ark. Zool., Sthlm,
Bd 7,.Nr.28; 1912,-24:s.,.30 textfig.
——, Discomegistus, a new genus of myriopodophilous Para-
sitidae from Trinidad, with notes on the Heterozerconinae. —
bild... Ntei2, 1911, 21'5., 13, texiiig,
——, Några anmärkningar till »Ueber die Acarina der Russi-
schen Polar-Expedition 1900— 1903» af D:r Sig Thor. — En-
tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, 1971, s. 134— 136.
——, Pärongallkvalstret (Eriophyes pyri Hal.). — Trädgården,
Sthlm, Arg. 10, 1911, s. 205-207, 3 textfig.
(Aftryck af: Centralanst. f. Jordbruksförs. Flygbl. Nr. 20, 1910.)
ser Neumanı Cran) NIO,
TULLGREN, Alb., Einige Chelonethiden aus Java und Krakatau.
— Leiden, Notes Mus., Vol. 34, 1912, Ss. 259—267, 10 textfig.
——, En för Sverige ny klokrypare (pseudoscorpion). — En-
tomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 32, I9II, S. 125.
——, Jordgubbs- och vinbärskvalstret. Två hotande finder. —
Landtmannabl., Sthlm, 1911, s. 171, 1 textfig.
——, Vier Chelonethiden-Arten auf einem javanischen Kaefer
gefunden. — Leiden, Notes Mus., Vol. 34, 1912, s. 268—270,
1 textfig.
WALTHER, C., Hydracarinen der nordschwedischen Hochgebirge.
T. 1. (Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekge-
birges in Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr. Axel Hamberg,
4, Lief. 5). — Sthlm 1911, 8:0, s. 587—612, 2 tafl.
Smärre meddelanden och notiser.
Nagra fynd av Parasitsteklar under ar 1914. — Under
några dagar i slutet av maj och början av juni träffades i när-
heten av Linköping vid gärdesgårdar diverse Pimplarider, om-
kring ett tiotal olika arter, några i riklig mängd såsom Æp/#zaltes
Dux (TscHEcK.) [= Æ. scutellaris (THOoms.)] d m. fl., dessutom en
Pimpla 2, som jag till början ansåg kunna stå nära P. terebrans
(Ratz), att döma av Ris, visserligen ofullständiga, beskrivning
(Ichn. der Forstinsekten I, 114); av Herr Doc. BENGTSSON, som
godhetsfullt granskat exemplaret, blev jag emellertid övertygad att
det ej kunde vara denna art, ehuru en närstående och sannolikt
obeskriven. Härmed beskrivning av exemplaret (bakersta ben-
paret något mutilerat):
Habitus Pimple (terebra excepta). — Caput tumidum, fere
cubicum, postice haud angustatum, vertice lato, clypeo emargi-
nato, genis brevibus. Oculi haud emarginati. Antenne articulis
cylindricis. Thorax gibbosus, punctatus, notaulis conspicuis,
har lagt sordin på naturvetenskaparnas reslusta. Ännu har den
ej hos dessa, vilka i första hand borde känna kärleken till svenskt
land och natur starkast, öppnat vyer för vetenskaplig forskning
på egen jord. Åtminstone finner man inga eller blott svaga
spår därav 1 litteraturen. Vi ha lagligen skyddat öar, sjöar,
skogar, fjäll, djur och växter, men blott i tvenne fall har plan-
lagts och utförts detaljerad zoologisk terrängforskning: det ovan
citerade HAMBERG ska företaget och Täkern-undersökningen —
vilkens resultat ännu så länge äro minimala.
Rätt underligt kännes det, när man årligen i den utländska
litteraturen läser om forskningsresor till — Sverige. Låt vara
att resultaten vetenskapligt sett äro medelmåttiga, men ändå är
det ju märkligt, att årligen en hel del studier göras 1 vårt land
av utlänningar och offentliggöras i utländska tidskrifter. Ännu
anmärkningsvärdare är, att ej sällan dessa »forskare» äro »sam-
lare», som helt säkert ej draga sig för att så vitt möjligt göra
rent hus, där de finna några märkligare ting. Några exempel!
Hır Risse, IHURAU och RANGNOW, av vilka den förstnämnde ät-
minstone officiellt är »Naturalienhändler», ha 1914 tillsammans be-
sökt »Lappland». Om deras fångst av diptera skriver B. LICHTWARDT
96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
i Entomolog. Mitteil. III, 1914 N:o 9, p. 276—279, om fjärils-
utbytet har RANGNOW hållit föredrag i »Deutsche Entomol. Ge-
sellschaft» den 1 mars 1915, och återfinnes ett kort ref. i säll-
skapets tidskrift h. II, 1915, där det omtalas, att han som »neu
für Lappland» konstaterat Dranthoecia cucubali S. V. och Selene-
phera lunigera Esp. med f. lobulina Esp.
En annan samlare, köpman Aug. Selzer 1 Hamburg, har 1
Internationale Entomol. Zeitschrift, N:o 51 och 52, 1914, en ar-
tikel, »Meine zweite! Sammelreise nach Lappland», som visar
prov pa en viss företagsamhet. Han hade nämligen av Veten-
skapsakademien begärt tillstand att fa göra samlingar i Abisko
nationalpark. Det blev emellertid avslag, men han tog skadan
igen utanför dess gränser.
Det är dock ej blott Lappland, som lockar de främmande
entomologerna. I Ȯntomologische Berichten witgegeven door de
Nederlandsche Entomol. Vereeniging», N:o 74, 1913, och 75,
1914, finna vi listor pa skalbaggar och skinnbaggar av D. L.
UIJTTENBOOGAART, Rotterdam, samlade pa Kinekulle. Det ar en
högst aktningsvärd rad för landet och Vg. nya arter. Nya arter skal-
baggar för Sverige torde följande vara: Haliplus heydenit WEHNCKE,
multipunctatus WEHNCKE, Hydroporus incognitus SHARP, Atheta
currax Kz., picipennis MANNH. var. orbata ER., brunnea ER., ca-
vifrons SHARP, inquimula GRav., Gyrophena poweri CROTCH, gen-
tilis Er., Olibrus liquidus Er., Coccinella 14-pustulata L., ab. colli-
gata WEISE, Anacena ovata REICHE, Telephorus lividus L., subsp.
rufipes HERBST, Anaspis pulicaria Costa, Toxotus meridianus L.,
ab. geniculatus Fourcr. och ab. chrysogaster SCHRANK, Orsodacne
cerasi L., ab. Zmbata Or. och ab. Duftschmidti WEISE, Gomioctena
5-punctata F., ab. flavicollis Drts., Aphthona cyanella Repr., Exo-
mias pellucidus Bou., Sitona lateralis GYLL., var. ononidis SHARP,
Dorytomus Dejeani Faust.
Listan i sin helhet upptager bortät 250 skalbaggarter, av
vilka utom de ovannämnda en stor mängd äro av geografiskt
intresse.
De insamlade skinnbaggarna äro få och av ringa intresse.
A. Tullgren.
1 Ett meddelande om hans första resa återfinnes i Ent. Tidskr. 1911,
P.#12%.
Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm
finnas till salu:
Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut-
givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr årg.
Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog.
Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda
årgångar å I kr. och å 50 öre, då minst tio
tagas på en gång.
LAMPA, Sven, Förteckning över Skandinaviens och
Finlands Mars blo pa fra ra
GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ord bok
——, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks
och Finlands Coleoptera. ‘Tva delar, häftad.
För ledamöter av Entomologiska Föreningen
Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till
etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare.
Reuter, OÖ. M., Finlands och den Skandinaviska
halvöns Zemiptera Heteroptera I.
Svensk Insektfauna:
1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Aplterygo-
genea av EINAR WAHLGREN :
Rätvingar. Orthoptera av CHR. AURIVILLIUS
2;
3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av
YNGVE SJÖSTEDT (2. uppl.) TR,
8. Nätvingar. Neuroptera. 1. Planipennia av
Eric MJÖBERG PS rahe eee PEUR TE
tr. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. Nemo-
cera, Fam. 1-9: ku 775. 2s Brachyeerd;
Kam. 14-23; kr 75. Fam. 24, kr. 275.
Fam. 25—26, med register över Lrachycera,
kr. —: 75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam.
Var am Fa Ark 35,502 LAN BENAR
WAHLGREN.
13. Steklar. ZZymenoptera. 1. Gaddsteklar.
Aubert Bam. 15: Jere ores 235! Fam::2:.kr
eRe Py SAVE RINNA 30, kr. eet a 7,
Ko." Fam o med: zegisier; ÖVER
Aculeata, Fam. 1—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar,
Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS.
13. Steklar. Hymenoptera. 4. Växtsteklar.
Phytophaga. Fam. Zydide, Siricide och
Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN .
Svensk Spindelfauna:
ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Läcke-
spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULIGREN .
kr; 15:25
» Nga 50
> 2: —
BON er
» 6: —
» 2: —
ET QUES
DE
Se. Su
DS. SEG
2 AND
ter = 30
Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11—30
(1890 1909). Pris 3 Kr. (For ledamöter av Ent. Foren. 2 kr.)
Re ane böra stelle till Be Chr. Darius. Kel. Veren-
skapsakademien, Experimentalfältet.
INNEHÄLL
RINGDAHL, O., Entomologiska dagboksanteckningar från västra
Fa E TER AS EEE U NIE SERRE ee Sid. OX
LJUNGDAHL, D., Några lepidopterologiska anteckningar jämte en
del-Puppheskrivmmgear. ER SPE VAN TER ER » 19
BENGTSSON,’ S.,-Bine: Namensänderung‘ 2 22 ee ee » 34
Jansson, A., Arraphilus elongatus GY11. och Arraphilus geminus
KRAATZ. Se ake Fe te ETS ee » 35
— — Zur Biologie des Thorictodes Heydeni Rrrr. -- » 39
ÖRSTADIUS, R., Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Krono-
bergs lan (forts. Fohery Fr Zee » 42
WAHLGREN, E., Nagra anteckningar rörande svenska Odonata och
Nesroptertte RES LENS RENE ee ot eens ape aes » 69
KEMNER, N: AE CO DE VON HAGRW PEL ETC oe re oe ieee » 74
Litterature: rss STRESS Te TORRES ER PRE TE PRESS EEE N » 76
Smärre meddelanden och notiser: Några fynd av parasitsteklar
under år 1914 — Zomicus monographus FABR. — Nagra
för Halland nya Coleoptera. — En rovskinnbagge. —
Nyreflekkens farve hos Scopelosoma satellitia L. —
Sveriges insektvärld utforskas av utlänningar! 2° » 92
Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER.
Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm.
Distributör:
Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, Upplandsgatan 77, Stockholm. :
Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast
möjligt därom underrätta redaktören.
Föreningens medlemmar erhålla Centralanstaltens Entomologiska
avdelnings skrifter direkt från institutionen.
Postadress: Experimentalfältet.
Utgivet den 21 maj 1915.
Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum.
Årg. 36 1915 Hait. 2—4
ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT
UTGIVEN
AV
ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM
JOURNAL ENTOMOLOGIQUE
PUBLIE PAR LA
SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM
;
4 eo
©
le oF
KIT FREE > tå
N Fock not
u
ÜULPFSAER
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
1915
Entomologisk Tidskrift
som utgifves av Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram-
deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för
och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo-
loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana
uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar
därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar atti
tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre
uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med
tacksamhet.
Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions-
kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri-
villius, Kel. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste Cl.
Grill, Örnäs, Kungsängen, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt
föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare
och redaktör för tidskriften.
Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med-
delanden. ;
Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak-
tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad,
redaktören, postadress Experimentalfältet.
Albert Tullgren,
Professor, föreståndare för Centralanstaltens för
jordbruksförsök entomologiska avdelning.
—— ON - —
—
Aldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr.
pr. ärg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av
föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften
säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat
till salu for ett pris av 2a 3 Ore pr sida.
Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli-
vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej ärsavgiften redan
erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första
häfte.
Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.)
Io äldre årgångar gratis.
Annonspris ro kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20
öre. För stående annonser erlägges 25 °/0 av priset för varje
gång de ånyo under året införas.
Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar!
RE
Due le th
SVENSK INSEKTFAUNA.
10.
TIONDE ORDNINGEN. f
FJÄRILAR. LEPIDOPTERA,
II. Småfjärilar. Microlepidoptera.
Sedan gammalt har man, huvudsakligen av praktiska
skäl, från de övriga fjärilarna avskilt åtskilliga familjer, om-
fattande mestadels smärre eller mycket små och därför av
samlare oftast förbisedda arter och sammanfört dem under
ovanstående benämning.
Mikrolepidoptererna utgöra icke någon systematisk en-
het, och åtskilliga av de s. k. storfjärilarna (makrolepidop-
tererna) äro mera släkt med smäfjärilsgrupper än vissa av
dessa senare inbördes. Det omfång man vill giva gruppen,
är därför inom vissa gränser skäligen godtyckligt. För »Svensk
insektfauna» har det synts lämpligt att låta gruppen omfatta
de familjer, som icke blivit behandlade i AURIVILLIUS’ »Nor-
dens fjärilar», d. v. s. de på svenska kallade mott-, vecklare-,
mal- och käkfjärllarna.
Nägon för alla smäfjärilar gemensam karakteristik kan
av ovannämnda skäl ej givas. I det stora flertalet fall är
redan den ringa storleken ett tillräckligt kännetecken. Denna
kan dock variera inom rätt vida gränser, från en vingbredd
av 3 à 4 mm. hos vissa malfjärilar till, i sällsynta fall bland
mottfjärilarna, över -40 mm. Till småfjärilarna höra emel-
lertid alla former med fjäderlikt kluvna vingar likasom alla
o
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 7
98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
med mycket ofullständigt ribbsystem eller mycket smala vin-
gar eller långa vingfransar. Hit höra vidare sådana fjärilar,
som i bakvingarna ha alla tre analribborna utbildade, och i
vilkas framvingar blott en analribba är fullständigt utbildad,
ävenså arter med utvecklade käkpalper. (Glasvingefjärilarna,
Aegerizde, och säckfjärilarna, Psychide, som i framv. ha 1
och i bakv. 3 analribbor, avvika från här upptagna grupper
antingen — de förstnämnda — genom delvis genomskinligt
glasklara vingar, eller — de senare — genom rudimentära
palper.)
Svårigheten med småfjärilarnas bestämning ligger huvud-
sakligen däri, att en undersökning av vingarnas ribbförgre-
ning oftast är nödvändig. Man kan därvid lägga vingen på
ett s. k. objektglas och med en pensel försiktigt avborsta
fjällen; enklare är dock vanligen att drypa en droppe xylol
på den torra, avtagna, på objektglaset lagda vingen, då den
blir så genomskinlig, att ribborna synas, varefter man, om
man önskar bevara den, kan drypa en droppe i xylol löst
kanadabalsam på densamma och täcka den med ett tunt
s. k. täckglas. Har man ont om exemplar, kan man utan
att avtaga vingen göra den genomskinlig med en droppe
xylol och undersöka ribbförloppet, innan xylolen hinner av-
dunsta. |
I det följande användes det SPULER ska beteckningssät-
tet, enligt vilket huvudribborna, framifrän räknat, betecknas
med romerska siffror, I—V (de båda sista analribborna med
g och 8), medan deras i vingkanten utlöpande grenar utmär-
kas med arabiska siffror, fogade såsom index till de romerska.
För jämförelses skull meddelas i nedanstående redogörelse
för ribbförloppet inom parentes den numrering av ribberna
(HERRICH-SCHÄFFER's metod), som använts i de flesta äldre
handböcker över fjärilar.
Ribban I (framv. 12, bakv. 8) Subcosta löper från ving-
roten strax innanför vingens framkant och utmynnar i den-
samma. II (framv. 11—7, bakv. 7) Radius, även kallad främre :
mittribban, går bakom den föregående från vingroten och
bildar till en början främre gränsen för det s. k. diskfältet;
i framv. upplôser den sig i högst 5 grenar (II,—II;), som gå
till framkanten, framhörnet eller främre delen av utkanten
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 99
i bakv. är ribban enkel. III (6—4) Media utgår likaledes i
en del fall från vingroten och delar då diskfältet på längden
men är vanligtvis inom diskfältet rudimentär, den bildar ge-
nom förgrening diskfaltets avslutning utat, disktvärribban, och
utmynnar i vingens utkant med 3 grenar, av vilka III, utgår
nära diskfältets framhörn, III; nära bakhörnet och III, dem
emellan. IV (3, 2) Cadztus, även kallad bakre mittribban,
utgår från roten och bildar diskfältets bakre gräns; den kly-
ver sig i tvenne grenar, av vilka IV, utgär nära diskfältets
bakhörn och IV, fran dess bakre kant. V, a och ß (Ic,
1b, 1a) äro analrıbborna, de utgå från roten, äro (utåt) ogre-
nade och mynna i vingens bakkant.
I åtskilliga fall kunna någon eller några av dessa ribbor
eller ribbgrenar saknas eller vara rudimentära eller vara mer
eller mindre förenade eller sammansmälta med varandra; i
några fall är bakvingarnas ribbförgrening lika med framvin-
garnas.
Alla sådana uttryck som fram-, ut- och bakkant, framom
och bakom, utanför och innanför referera sig till den utspända
vingen, likasom måttet på vingbredden (vbr.) syftar på av-
ståndet mellan framvingarnas spetsar, om de äro utspända,
så att vingens bakkant bildar rät vinkel med kroppen. I
några fall, t. ex. pterophoriderna (vilkas framvingar gärna spän-
nas något framåtriktade, för att bakvingarna skola kunna fullt
utvecklas), har i stället för vingbredden angivits framvingens
längd (fvl.).
Utom vingarnas ribbförlopp, form, färg och teckning äro
de för bestämningen viktigaste organen antennerna, sugröret
och palperna. Anfennerna aro hos småfjärilarna vanligen
enkla, d. v. s. nakna eller pa sin höjd håriga, cilierade;
stundom äro de sägade eller kamformiga. Deras innersta
leder äro ej sällan karakteristiskt utbildade, uppsvällda, ut-
bredda, plattade eller krökta eller försedda med tandlika eller
kamlika utskott och fjällbildningar. Sugröret, som är bildat
av de på insidan rännformiga, till ett rör sammanfogade under-
käkarna (maxillerna), kan vara väl utbildat och dä spiralfor-
migt hoprullat eller rudimentärt eller saknas. Endast hos en
grupp äro üverkäkarna (mandiblerna) utbildade. Palperna äro
av två slag, de nästan alltid väl utbildade underläppspalperna
Too ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
(i det följande blott benämnda pa/per), som äro treledade och
antingen bagformigt uppåtböjda eller framatstrackta eller hän-
gande, samt underkäkspalperna (i det följande benämnda
bipalper), som äro av växlande storlek och form och ofta
saknas.
Larverna ha oftast utom de 3 bröstfotparen 5 par buk-
fötter, som vanligen äro utbildade som £ransfötter, d. v. s. i
spetsen försedda med en sluten krans utåtriktade hakar, i en
del fall, hos fritt levande larver, såsom, grzpfötter, d. v. s. i
spetsen kluvna och med en halvkrans av inatriktade hakar
blott på yttre fliken. Hos åtskilliga malfjärilar, särskilt mine-
rare, äro fötterna starkt reducerade till antal och storlek:
Översikt av familjegrupperna.
I. Ribban II i bakv. enkel. Vinghinnan (med få undantag)
utan mikroskopiskt små kitintaggar.
A. Avståndet mellan HI, och III, i framv. vid utgången
ur diskfältet större än mellan dessa och de närmaste
ribborna. Diskfältet i framv. beläget närmare fram-
än bakkanten. a 1 fram- och bakv. med enkel rot.
I i bakv. vid diskfältets slut starkt närmad intill II
eller ett stycke sammansmält med denna. Bipalper
finnas (vanl.). Framv. avlångt trekantiga, bakv. stora,
breda med 'jämförelsevis korta fransar. — Eller också
äro vingarna fjäderlikt kluvna.
1. Mottfjärilar. Pyralidina.
B. Vingar hela. III, och II, i framv. vanl. ej längre
skilda fran varandra an fran de narmaste ribborna;
diskfaltet beläget ungefär i vingens mitt. I bakv. ar
I ej vid diskfaltets slut starkt narmad intill eller sam-
mansmalt med II. — Eller också ar ribbförloppet ofull-
standigt och vingarna mycket smala.
1. Framv. trapetsoidiska eller avlångt trekantiga med
rat eller svagt buktig utkant och fullstandig ribb-
förgrening; ribban V dock pa sin höjd i vingkanten
tydlig. Bakv. breda med korta fransar och a med
utbredd, skenbart kluven rot. I några få fall äro
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 10]
framv. smala och spetsiga men i sa fall ar a i framv.
(genom sammansmältning med Bf) fran roten anda
till mitten kluven. Antenner kortare an framv.
Palper starka, aldrig hängande; andleden kort. Bi-
palper saknas. 2. Vecklarefjärtlar. Tortricina.
2. Vingar sällan breda men i sa fall med väl utbildad
V i framv. Framv. vanl. smala och spetsiga med
utkanten utan eller nästan utan bakhörn jämnt över-
gående i bakkanten. Även bakv. oftast smala.
Ribbförgrening ofta ofullständig. Vingfransar, sär-
skilt på bakv. ofta mycket långa. Antenner stund.
längre än vingarna. Palper i regel svaga, stund.
hängande; om de aro uppaåtböjda, ar ändleden vanl.
väl utvecklad. Bipalper finnas eller saknas.
3. Malfjarilar. Tineina.
U. Bakv. med ribbförgrening som framv. (II med 4—5 gre-
nar). Framv. utan bakhôrn. Vinghinnan med (mikrosko-
piska) kitintaggar. 4. Käkfjärilar. Micropterygina.
Litteratur.
H. v. HEINEMANN. Die Schmetterlinge Deutschlands und der Schweiz.
II: 1, 2. Braunschweig 1863 o. 1870.
P. C. T. SNELLEN. De Vlinders van Nederland. Microlepidoptera.
Leiden 1882.
E. Meyrıck. A Handbook of British Lepidoptera. London 1895.
A. SPULER. Die sogenannten Kleinschmetterlinge Europas. Stutt-
gart I913.
L. SORHAGEN. Die Kleinschmetterlinge der Mark Brandenburg. Ber-
lin 1886. — Innehåller ej artbeskrivningar men talrika och utförliga upp-
gifter om larvernas levnadssätt.
FÖRSTA FAMILJEGRUPPEN.
MOTTFJÄRILAR. PYRALIDINA.
AV
EINAR WAHLGREN,
De till denna grupp med rätt eller orätt sammanförda
familjerna äro varandra sa olika, och deras hos oss förekom-
mande representanter ha sa föga gemensamt med varandra,
att deras allmänna byggnad nedan behandlas var för sig.
Översikt av familjerna.
I. Vingar hela. 1. Mott. Pyralidide.
II. Vingar delade.
A. Framv. kluvna i 2, bakv. i 3 flikar.
2. Fjädermott. Pterophoride.
B. Framv. och bakv. vardera kluvna i 6 flikar.
3. Mängflikisa fjädermott. Orneodide.
1. Fam. Mott. Pyralidide.
Fjärilar av 12—45 mm. vingbredd. Antenner trädfor-
miga, hos d starkare cilierade, sällan tandade. Palper av
växlande form, ofta starka, framåtriktade eller uppätböjda.
Bipalper i regel väl utbildade. Sugrör vanl. väl utvecklat,
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 103
spiralrullat; i några fall förkrympt. Punktögon finnas van-
ligen. Kroppsform i regel smärt. Ben smala, långa.
Framv. i regel avlångt trekantiga, stundom mera ut-
dragna, någon gang spetsiga. Ribbförgrening (fig. 1) full-
ständig utom att V saknas
och ß är svagt utvecklad.
II; och II, nästan alltid med
gemensamt skaft. Bakv. äro
brett trekantiga eller runda-
de med fullständig ribbför-
grening och alla 3 analrib-
borna utbildade; UI, och
III, brett åtskilda. Hällhake
finnes.
Framvingarnas teckning
överensstämmer närmast med
nattflynas, ehuru den oftast
är otydligare. Innanför mit-
ten finnes således i regel en
inre tvärlinje och utanför RT
mitten en yétre tvärlinje, var- dd
3 ; Eurrhypara urticata.
till kan komma en vanl. mera
obestämd vaglinje i närheten av utkanten. Fältet innanför inre
tvärlinjen är roZfältet och mellan denna och yttre tvarlinjen 7#24/-
fältet. 1 stället för den hos nattflyna på diskfältets tvärribba
belägna yurfläcken sta hos pyralididerna på samma ställe vanl.
2, stundom sammansmälta, mörka punkter. Längre in i disk-
fältet finnes stundom likasom hos nattflyna en vzingfläck (t. ex.
hos Scoparia) och där bakom antydan till en zZappfläck. Bak-
vingarna äro oftast utan teckningar, i regel vit- eller grå-
aktiga, på sin höjd med 1—2 tvärlinjer eller dessutom med
mörk diskfläck.
Larverna äro långsträckta, svagt håriga med små vårtor
och hornartad nacksköld, någon gång hos de i vatten levande
försedda med trakegälar. De ha fullständigt antal (5 par)
bukfötter, kransfötter. I regel leva de i spunna rör på värd-
växterna eller oftare i jorden kring deras rötter, stundom leva
de av animalisk föda, någon gång i vattnet; se vidare efter-
följande översikt.
104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Pupporna ha 9.— 11. lederna fria. De vila vanl. pä eller
i jorden i gles silkesvävnad.
Fjärilarna vila om dagen med plattlagda eller takformigt
slutna vingar och äro vanl. i rörelse först om natten. De
flesta övervintra som larver, några i puppstadiet.
Litteratur.
H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens Pyralider och Choreutider. —
Ofvers. K. V. A. Förh. 1871.
E. L. Raconot. Monographie des Phycitine et des Gallerinæ —
Memoires sur les Lepidoptéres red. par N. M. Romanorr, VII o. VIII,
1893, 1901.
För talrika och värdefulla uppgifter rörande pyralididernas utbred-
ning i Norrland har förf. att tacka doktor L. TRAFVENFELT, som även med-
delat fynden av de för Sverige nya arterna Crambus biarmicus, C. heringi-
ellus, Metriostola vacciniella och Scoparia alpina.
Översikt av larvernas levnadssätt.
(Nedanstående översikt är sammanställd efter utländska — mellan-
europeiska och engelska — källor, framförallt efter SoRHAGEN’s förut om-
nämnda arbete.)
I. Larverna leva av animalisk näring.
A. Av fett, läder, filt m. m.,:möjl. larver: Aglossa, Ephestia elutella.
B. Av vax (honung och bibröd).
1. I bikupor: Achroea, Galleria.
2. I humle- och getingbon: Aphomia.
II. Larverna leva av viktualier, bröd, sydfrukter o. d.: Ephestia, Pyralis.
III. Larverna leva av torra blad, halm, döda växtdelar: Aglossa, Ephestia
elutella, Herculia, Hypsopygia, Stenia.
IV. Larverna leva av levande växter.
A. På vattenväxter eller i deras stammar:
Arundo: Cataclysta, Chilo, Schoenobius forficellus, S. gigantellus,
Callitriche: Nymphula nympheata, Paraponyx, Carex: Dona-
caula, Schoenobius forficellus, Ceratophyllum: Paraponyx, Glyce-
ria: Chilo, Schoenobius forficellus, Hydrocharis: Nymph. nym-
pheata, Paraponyx, Lemna: Cataclysta, Nymph. nympheata, Para-
ponyx, Nuphar 0. Nymphaea: Cataclysta, Nymph. nympheata,
Potamogeton: Acentropus, Nymph. nympheata, Paraponyx, Scir-
pus: Cataclysta, Sparganium: Cataclysta, Nymph. nympheata o.
stagnata, Stratiotes: Paraponyx, Typha: Cataclysta.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 105
B. Pà landväxter.
I.
Under mossor och lavar: Crambus-arter, Platytes cerussellus, Sco-
paria.
Under eller på gräs: Anerastia, Crambus-arter, ? Diasemia, Ever-
gestis straminalis (kärrgräs), Platytes alpinellus, Pyrausta nubila-
lıs (majs), Salebria semirubella.
Kring rötterna av eller på örter (eller dvärgbuskar):
Actæa: Pionea olivalis, Althea: Homoeosoma nimbellum, An-
chusa: Cyn@da, Anthemis: Homoeos. nimbellum, Arctium:
Myelois cribrella, Pionea ferrugalis, Artemisia: ?Hypochalcia
ahenella, Nomophila, Nyctegretis, Phlyctenodes sticticalis, Pionea
elutalis, Pyrausta arealis, P. nubilalis, Aster (odl.): Homoeo-
soma nimbellum, Pionea ferrugalis, Pyrausta terrealis, Atriplex :
Phlyctenodes verticalis, Syllepta, Beta (socker-): Phlyctænodes
sticticalis, Calluna: Selagia argyrella, ?S. spadicella, Campanula:
?Crambus margaritellus, Pionea nebulalis, Cannabis: Pyrausta
nubilalis, Carduus: Homoeosoma-arterna, Myelots cribrella, Phlyc-
lenodes verticalis, Carlina: Homoeosoma nimbellum, Centaurea:
Psammotis hyalinalis, Chenopodium: Homoeosoma sinuellum,
Syllepta, Cirsium :: Homoeosoma binevellum, H. nebulellum, Mye-
lois cribrella, Phlyctenodes verticalis, Pionea ferrugalis, P. lute-
alis, Convolvolus: Eurrhypara, Pyrausta sambucalis, Cruci-
feræ: Evergestis extimalis, E. straminalis, Mesographe forficalis,
Cynara: Pionea ferrugalis, Echium: Cynæda, Myelois cribrella,
Epilobium: Cledeobia, Eupatorium: Perinephele, Pionea ferru-
galis, Fragaria (odl.): Pionea ferrugalis, Galeobdolon: Pionea
olivalis, Galium: Pyrausta flavalis, Genista: Nyctegretis, Geum:
Pionea olivalis, P. prunalis, Globularia: Ancylosis, Pempelia
subornatella, Gnaphalium: Nyctegretis, Pyrausta ærealis, P. cespi-
talis, Helianthemum: Cledeobia, Hypochalcia, Helianthus: Py-
rausta sambucalis, Helichrysum: Pyrausta @realis, P. porphy-
ralıs, Hieracium: Homoeosoma nimbellum, Humulus: Pionea
olivalis, Pyrausta nubilalis, Syllepta, Inula: Pyrausta albofasct-
alis, Jasione: Homoeosoma nimbellum, Lathyrus: Pyrausta fu-
scalis, Lotus: Cledeobia, Salebria semirubella, Linosyris: Homo-
eosoma nebulellum, H. nimbellum, Lychnis: Pionea olivalis, Mar-
rubium: Eurrhypara, Medicago: Salebria semirubella, Mentha:
?Heliothela, Psammotis pulveralis, Pyrausta aurata, P. porphy-
ralis, P. purpuralis, Mercurialis: Pionea olivalis, Myosotis:
Pionea olivalis, Nepeta: Pyrausta aurata, P. purpuralis, Nico-
tiana: Phlyctænodes sticticalis, Onopordon: Myelois cribrella,
Origanum: Microstege pandalis, Pyrausta aurata, P. nigrata, P.
porphyralis, Parietaria: Pionea stachydalis, Petasites: Pionea
olivalis, Plantago: Homoeosoma sinuellum, Pionea lutealis, Py-
rausta cespitalis, P. purpuralis, Polygala: Salebria palumbella,
Polygonum: Nomophila, Pyrausta fuscalis, Pyrola: Pionea
prunalis, Ranunculus: Pionea lutealis, Rheum; Eurrhypara,
106
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Rhinanthus: Pyrausta fuscalis, Rumex: Mesographe forficalis,
Pionea olivalis, Salvia: ? Heliothela, Pyrausta cespitalis, P. cin-
gulata, P. falcatalis, P. nigrata, P. sanguinalis, Scrophularia:
? Pionea verbascalis, Pyrausta @realis, Sedum: Nyctegretis, Se-
necio: Homoeosoma nimbellum, Perinephele, Pyrausta terrealis,
Solidago: Homoeosoma nimbellum, Microstege pandalis, Pyrausta
funebris, P. fuscalis, P. terrealis, Stachys: Perinephele, Pionea
ferrugalis, P. olivalis, P. prunalis, P. stachydalis, Pyrausta por-
phyralis, Tanacetum: Homoeosoma nebulellum, Thalictrum:
Pyrausta ærealis, Thymus: ? Ancylosis, Pempelia-arterna, Py-
rausta aurata, P. cingulata, P. nigrata, P. porphyralis, P. sangui-
nalis, Trifolium: Phlyctænodes sticticalis, Salebria semirubella,
Tussilago: Pionea lutealis, P. olivalis, ? Pyrausta sambucalıs,
Umbelliferæ: Everxestis extimalıs, Perinephele, Phlyctænodes
palealis, Pionea elutalis, P. prunalis, Urtica: Eurrhypara, Pio-
nea olivalis, P. prunalis, Pyrausta flavalis, P. fuscalis, P. hyali-
nalis, Syllepta, Vaccinium: Pionea prunalis, Pyrausta hamalis,
Salebria fusca, Verbascum: Pionea verbascalis, Veronica: Pio-
nea olivalis, P. prunalis.
Pa trad och buskar:
Alnus: Cryptoblabes, Betula: Microstege pandalis, Pionea pru-
nalis, Salebria betula, S. fusca, Trachonitis, Corylus: Pionea
prunalis, Cratægus: Rhodophea advenella, R. marmorea, Evo-
nymus: Trachonitis, Fraxinus: Euzophera, Pyrausta sambucalis,
Ligustrum: Pyrausta sambucalis, Lonicera: Pionea olivalis,
Picea: Dioryctria abietella och schütziella, Hyphantidium, Pinus:
Dioryctria splendidella och abietella, Populus: Hypochalcia, Ne-
phopteryx hostilis, N. rhenella, Prunus: Pionea prunalis, Rhodo-
phea advenella, R. marmorea, Trachonitis, Pyrus: Phycita, Pio-
nea prunalis, Rhodophea advenella, Quercus: Acrobasis-arterna,
Cryptoblabes, Nephopteryx similella, Phycita, Pionea prunalis,
Ribes: Eurrhypara, Pionea ferrugalis, P. olivalis, P. prunalıs,
Syllepta, Zophodia, Rosa: Pionea prunalis, Rubus: Pionea lute-
alis, P. olivalis, P. prunalis, ?Pyrausta fuscalis, P. sambucalis,
Salix: Nephopteryx rhenella, Salebria fusca, S. adelphella, Sam-
bucus: Pionea olivalis, Pyrausta sambucalis, Sorbus: Pionea
prunalis, Rhodophea advenella, Syringa: Pyrausta sambucalıs,
Tilia: Pionea prunalis, Viburnum: Pyrausta sambucalis.
Oversikt av underfamiljerna.
I. IV i bakvingen pa översidan med en harfrans.
A. U, finnes 1 framvingen.
Käkpalper tilltryckt fjalliga. Kroppen robust.
1. Gallerime.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 107
2. Kakpalper brett 3-kantigt fjälliga. Kroppen smart.
2. Crambine.
B. U, saknas i framvingen.
I. Sugrör saknas. 4. Anerastime.
2. Suerör finns. « 5. Phycitine.
II. Bakvingar pa översidan utan härfrans.
A. Sugrör saknas. 3. Schoenobiine.
B. Sugrör finns (und. Aglossa).
1. Il, i framvingen pa gemensamt skaft med Il, och
IL. 6. Pyralidine.
II, i framvingen utgår fri ur diskfältet.
a. Il, i framvingen på gemensamt skaft med II,
och Il. 7. Hydrocampine.
b. IL i framvingen utgår fri ur diskfältet.
9. Framvingen med uppstaende fjäll i diskfältet.
8. Scoparüne.
6. Framvingen utan uppstäende fjäll i diskfältet.
9. Pyraustine.
bo
I. Underfam. Galleriinæ.
Större arter (vbr. 16—36 mm.) med enkla antenner och
vanl. väl utvecklat: men kort sugrör. Palper hos d för-
krympta, hos © framsträckta. Bipalper trädformiga.
Larverna äro svagt. häriga, nästan färglösa och leva av vax 1 bi.,
geting- eller humlebon. Fjärilarna flyga om natten.
Släktöversikt.
I. Framvingens utkant ej insvängd.
A. Ansikte glattfjalligt. Framvinge smal med avrundad
spets. 1. Achroea.
B. Ansikte utspärrat fjalligt. Framvinge utåt bredare
med tydlig spets. 2. Aphomia.
II. Framvingens utkant tydligt insvängd. 3. Galleria.
1. Slkt. Achroea He.
I framvingen saknas IL; Ill, och III; ha gemensamt skaft.
Bakvingen har skarp spets; III, saknas.
108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
A. grisella F. Mindre vaxmotte. Huvud ockragult.
Framvingar grå med fettglans, utan teckningar. Bakvingar
ljusgrå. Vingbr. 16—25 mm. — Sk. (7,8).
Larven, som är ljusgrå med rödaktigt huvud och genomlysande mörkt
ryggkärl, lever från höst till vår i bikupor, där den inspunnen i en lös
oregelbunden vävnad förtär vax och bibröd.
2. Slkt. Aphomia He.
Framvingar hos d nära roten intill framkanten med en
blaslik upphöjning; diskfaltet är hos d mycket stort, och II,
och III, saknas. Hos ® sta dessa ribbor mycket nara var
andra. Bakvingar med mindre skarp spets an hos föreg.,
III, saknas.
I. A. sociella L. Humlemottet. Tavl. I, fig. 1. Huvud
och mellankropp vita (¢) eller gräröda (?). Framvingar hos
d vita, vid framkanten och i yttre hälften gulbruna, hos £
rödaktigt brungra med mörk diskflack, hos bada med 2 röd-
bruna tandade tvärstrimmor (hos ® stund. otydliga). Bak-
vingar gråaktiga. Vbr. d 24—32, 2 30—36 mm. — Sk. —
Ang. (6—8); allm.
Larven, som är gulgrä med rött huvud, brun nack- och analsköld och
mörka punktvärtor, lever sällskapligt höst—vär i humle- och getingbon.
3. Slkt. Galleria F.
Framvingar som hos de föreg. jamnbreda med starkare
(d) eller svagare (2) insvängd utkant; III, och III; finnas
även hos d. I bakvingarna ha III, och III; gemensamt skaft.
1. G. mellonella L. Vaxmottet. Tavl. I, fig. 2. Huvud
och mellankropp gragula. Framvingar askgrå, i främre delen
gul- eller violettbruna, i bakre delen brunröda—svartbruna.
Bakvingar gulvita—mörkgrä. Vbr. 30—35 mm. — Sk.—Uppl.
(6—8); allm.; lär tidigast vara införd med bin från Tyskland
ar 1700.
Larven är vit—smutsgrä med huvud och nacksköld rödbruna. Lar-
verna leva sällskapligt i bikupornas vaxkakor i en tät silkesvävnad, tätt
genomdragen av raka gångar; larven övervintrar.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 109
2. Underfam. Crambinæ.
Arter av I2—40 mm. vingbredd med vanl. enkla an-
tenner och hos båda könen långt framskjutande palper. Fram-
vingarna äro smala, långsträckta, bakvingarna breda.
De smala, svagt håriga larverna leva i silkesklädda gångar kring gräs.
rötter och bland mossa och inspinna sig vid förpuppningen i en kokong.
Larverna övervintra. Fjärilarna flyga i skymningen och vila om dagen med
nedåtvänt huvud och vingarna rullade kring bakkroppen på gräs och strån.
Släktöversikt.
I. Mindre arter (vbr. högst 30 mm.).
A. Il, och Il, i framv. med gemensamt. skaft: I bakv.
finnes III,. 4. Crambus.
B. IL i framv. fri. I bakv. saknas IIL. 5. Platytes.
II. Större art (vbr.-30—40 mm.). JJ; i framv. fri. 6. Chalo.
4. Slkt. Crambus F.
Arter av 16—34 mm. vingbredd med hos ¢ cilierade
eller svagt sagade antenner. Sugrör täml. langt, spiralrullat.
Palper långa, fran sidorna hoptryckta. © stund. mindre än
d och med smalare, spetsigare vingar. I framv. II; gemen-
samt skaftad med Il, (och II,). I bakv. III, och III, i regel
med gemensamt skaft.
Larver med stort och brett glänsande huvud och stund. dylik nack-
sköld och täml. långhåriga punktvartor.
Artöversikt.
I. Framv:s utkant utan nägon inskärning vid III,; utkantfransarnas rot-
linje, om sådan finnes, ej vid vingspetsen starkare än baktill.
A. Framv. starkt glänsande vita eller ljust gulaktiga utan tvärstrimmor.
1. Framv. något gulaktiga; utkanten svagt böjd, täml. sned; palper
knappt av mellankroppens längd. 6. C. lithargyrellus.
2. Framv. glänsande vita, stund. grästrimmiga; utkanten starkt böjd,
föga sned; palper betydligt längre än mellankroppen.
10. C. perlellus.
B. Framv. matta eller obetydligt glänsande. Grundfärg vanl. mörkare.
1. Framv. med ett vitt eller silverfärgat, väl begränsat längsband,
som genom tvärlinjer är uppdelat i 2—3 fläckar.
IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5.
a. Langsbandet delat i 2 flackar.
gy. Utanför langsbandet en ljus tvärlinje, som atm. ar antydd i
framkanten; fransar gra.
+ Tvärlinjen blekgul och blott framtill tydlig.
15. C. pinellus.
++ Tvärlinjen vit och anda till bakkanten tydlig.
16. C. mytilellus.
B. Sadan ljus tvarlinje saknas; fransar vita. 14. C. conchellus.
b. Langsbandet delat i 3 flackar, av vilka den yttersta har form
av en tvarlinje. 17. C. mytilellus.
2. Framv. utan sadant delat längsband.
a. Framvingarnas fransar starkt metallglansande utan mörka eller
ljusa fiackar; framv. alltid utan skarpt begränsat vitt langsband.
g. Framv. med 1—2 mörka tvärlinjer.
+, Framv. med en vinkelböjd, inåt brunbegränsad tvärlinje
nara utkanten (samt ett snett, blyfargat tvärstreck vid
spetsen). 24. C. hortuellus.
++, Framv. med 2 mörka tvärstrimmor.
\. Vingbr. 15—16 mm. 22. C. biarmicus.
$$. Vingbr. över 20 mm.
+. Framv. med spridda, grova, brunsvarta fjäll; inre
tvärlinjen bred, rak, den yttre bruten.
23. C. chrysonuchellus.
it. Framv. utan sådana fjäll. Tvärlinjer annorlunda.
x. Framv:s grundfärg ockragul; tvärlinjer ej brutna;
obestämda, ej näende framkanten.
2. C. inquinatellus.
X X. Grundfarg gra; tvärlinjer starkt brutna, den yttre
tydlig till framkanten. 3. C. geniculeus.
3. Framv. utan mörk tvärlinje. 25. C. culmellus.
b. Framv:s fransar ej eller svagt metalliska (und. fulgidellus och
margaritellus, som dock ha tydligt vitt längsband), ej starkare
glänsande än ytan, stund. med ljusa eller mörka fläckar; framv.
stund. med ljust längsband.
g. Framv. med en yttre, fint tandad, ljus tvärlinje; utan ljust
längsband; fransar med ljusa fläckar.
*, Framv. askgrå, vid utkanten brett gulröda.
20. C. truncatellus.
**, Framv. svartbruna med vita fläckar och tvarlinjer.
21. C. maculalis.
3. Framv. utan sädan tvärlinje.
*, Framv. i yttre 3:djedelen med en dubbel, mycket starkt
mot utkanten bågböjd tvärlinje; från roten till mitten ett
mer eller mindre tydligt vitt längsband. Fransar med
ljusa fläckar; franslinjen vågig.
$. Längsbandet mycket otydligt likasom den i mitten av-
brutna tvärlinjen. 18. C. verellus-
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA TIO. III
§§. Det vita längsbandet tydligt; likaså tvärlinjen.
19. C. falsellus.
++, Framv. utan sådan tvärlinje; i annat fall utan ljusfläc-
kiga fransar.
§. Fransar med vita fläckar. |
f. Framv. med skarpt begränsat, vitt längsband.
11. C. fulgidellus.
tt. Framv. utan sådant längsband. 1. C. fascelinellus.
§§. Fransar utan vita fläckar.
f. Framv. med brett, skarpt begränsat, vitt längsband.
13. C. margaritellus.
ff. Framv. utan sådant Jangsband, stund. dock med en
tydlig men smalare, gulaktig eller vit längsstrimma
längs bakre mittribban.
x. Framv. med 2 mörka tvärlinjer.
O. Inre tvärlinjen på mitten med en mot roten
riktad tand. 4. C. contaminellus.
OO. Inre tvärlinjen utan sådan tand.
5. C. salinellus.
XX. Framv. med 7 eller ingen tvärlinje.
O. Bakv. ljusgrå; framv. gula, bruna eller grå
med eller utan vit längsstrimma.
~. Framv. med vit längsstrimma från roten.
C]. Famv. även hos œ men i synnerhet
hos Q smala, långsträckta med starkt
sned utkant. Vingens framkant hos Q
ej intryckt strax före spetsen. Grund-
färg lergul—rostbrun; stund. med otyd-
lig yttre tvärlinje. 7. C. tristellus.
DE. Framv. hos oO kortare, utåt rydligt bre-
dare; dess utkant obetydligt sned, längre
än !/2 bakkanten; framkanten hos Q före
Spetsen något intryckt. Färg blekt
ockragul; utan tvärlinje.
8. C. selasellus.
X. Framv. utan vit längsstrimma.
(J. Jfr ovan C. tristellus.
[IC]: Framv. med föga sned utkant, hos I&I
breda, ockragula, hos © smalare, ljus-
grå, brunpudrade och vitribbade.
9. C. luteellus.
OO. Bakv. svartgrä; framv. mörkt olivbruna med
vit längsstrimma. 12. C. furcatellus.
"II. Framv:s utkant vid III, nägot inskuren, sä att vingspetsen där framför
blir mer eller mindre tydligt avsatt; franslinjen framför inskärningen
bredare och mörkare än bakom. Framv. med tydligt ljust längsband.
II2
No
A.
C. fascelinellus HB. Framv. blekt gra med ljusare ribbor,
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Det vita langsbandet uppdelat i en langre rotstrimma och en kor-
tare flack darutanfor.
1. Det ljusa längsbandet anda fran roten genom en tydlig mörk
strimma skilt fran framkanten.
a. Framför det ljusa langsbandet löper fran roten längs inre delen
av framkanten en ljus strimma.
g. Det ljusa langsbandet i sin yttre halft bredare och knappast
langre avlagsnat fran framkanten an vid roten.
26. C. dumetellus.
B- Längsbandet utanför mitten smalare; dess spets ligger längre
fran framkanten än dess rot. 27. C. pratellus.
b. Ingen ljus strimma i framkantens rotdel.
g. Langsbandets inre, strimformiga del ej naende vingens mitt.
29. C. heringiellus.
3. Längsbandets inre del näende utanför vingmitten.
*, Bakom det ljusa langsbandets yttre fläck finnas flera sma
vita längsstreck. 28. C. alienellus.
++. Bakom yttre langsbandflacken inga sådana stréck.
31. GC. ericellus:
. Det ljusa längsbandet vid roten endast skilt från framkanten ge-
nom en hårfin mörk linje:
D
a. Det ljusa längsbandet blott vid själva roten nästan vidrörande
framkanten. 30. C. silvellus.
b. Det ljusa längsbandet under längre sträcka löpande längs fram-
kanten.
g. Längsbandet börjar vid inre 3:djedelen svagt avlägsna sig
från framkanten och är ej delat av någon mörk längslinje.
32. C. pascuellus.
3. Langsbandet avlagsnar sig först utanför mitten, men dä has-
tigt, fran framkanten; i regel delat av en brunaktig langs-
linje. 33. C. uliginosellus.
. Framvingarnas ljusa längsband ej avbrutet eller uppdelat i en inre
och yttre fläck. 34. C. hamellus.
mot utkanten mera gulaktiga, vid bakkanten beströdda
med större svartbruna fjäll; två obestämda svartbruna,
vitkantade, mot framkanten bågformigt böjda tvärlinjer.
Bakv. gta. Vbr. 20-27 mm. — Sk, Ol Gott, (025
på sandfält.
Larven gul- eller rödaktig med ljusare ledgränser och brunt huvud;
kring rötterna av Triticum repens och Weingertneria canescens.
&
inguinatellus SCHIFF. Framv. ockragula, mer eller min-
dre, i synnerhet mot bakkanten, brunpudrade, mellan tvär-
(SE
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 115
linjerna ofta något ljusare. De bruna tvärlinjerna gå från
1. och 2. tredjedelen av bakkanten och upphöra vid ving-
mitten, den inre med en mörkare fläck vid diskfältet. Hos
f. ambiguella STRAND äro tvärlinjerna otydliga och vin-
garna nästan utan teckning. Bakv. gra. Vbr. 22—25
mms Ska— Äne. (7, 8); allm. pa torra ställen.
Larv gräaktig med svartaktigt huvud; pa unga grässkott.
C. geniculeus Aw. Framv. ljust violgrä—gulgrä, brun-
pudrade, i bakkanten något mörkare; bakre mittribban
och dess grenar i regel ljusare. Tvärlinjer svart- eller rost-
bruna; den inre stundom otydlig. Bakv. gra. Vbr. 20—
23 mm. — Sk. (8); salls.
Larvens utseende och levnadssätt som föreg.
C. contaminellus HB. Framv. brungula, vid bak- och ut-
kanten mera graaktiga, med 2 bruna tvärlinjer, den inre
fran första 3:djedelen av bakkanten gäende i bäge mot
diskfältets bakre hörn och därpå inåt mot framkanten,
även den yttre starkt inatböjd i sin främre del. Bakv.
mörkgrå. Vbr. 24—26 mm. — ÖL, Ög., Vg. (7, 8); på
torra ställen.
Larv knappt skild från följ.
Cosalinedius BUNT: Lavi. 1, fig. 3. Framv:epgulbruna;
langs bakre mittribban ett morkt skuggband; tvarlinjer —
utom den i översikten angivna olikheten — som föreg.
Bakv. blekt grå. Vbr. 18—24 mm. — Sdml., Uppl., s.
Västerb. (8); pa salthaltiga kärrmarker.
Larv ljusgra—gulgra med brunaktigt huvud och stund. mörkbrun,
delad nacksköld; lever i silkesgallerier längs stråt av Atropis maritima.
C. lithargyrellus HB. Framv. glänsande, ljust ockragul-
aktigt grå, mellan ribborna mörkare, utan andra teck-
ningar, hos @ smalare och spetsigare än hos d. Bakv.
mörkgrå. Vbr. 21—28 mm. — Sk.—Jämtl. (7, 8); allm.
pa sanka ängar.
Crises Semis Lavi. Le 4. Eramv. start) var
erande i farg och teckning. Hos huvudformen ockragula,
langs bakre mittribban med en vit eller silverglansande
smal längsstrimma, begränsad av mörkare skuggstrimmor;
hos f. paleella HB., vars grundfärg ar lika med huvud-
formens, saknas den ljusa längsstrimman, medan f. fusceli-
o
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (rots). 8
114
TO:
EE:
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
nella STPH. har längsstrimma som huvudf. men mörk-
brun grundfärg och f. aguzlella HB. har mörkbrun grund-
färg utan ljus längsstrimma; hos f. culmella HB. är icke
blott mittribbstrimman utan även ribborna & och IHL,—
IV, silvervita. Bakv. gra. Ant. hos d' borstlika. — Sk.
—Mdpd. (7, 8); täml. allm.
Larv svartgrä med svart huvud; lever pä gräs.
C. selasellus HB. Framv. blekt grägula med en glän-
sande vit, jämnbred, i 2 länga spetsar mot utkanten ut-
löpande, i bakkanten tandad längsstrimma, som framtill
kantas av en mörkgrå skuggning. Bakv. grå. Ant. hos
d svagt tandade... Vbr. 22—25 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8);
på fuktiga ängar.
Larv brunaktig med svart huvud; på Atropis maritima och andra
gras.
C. luteellus SCHIFF. Skild från de föreg. genom sina
mera rent gula, så gott som teckningslösa framv. En
yttre tvärlinje finnes stund. (likasom hos /rzstellus). —
Sk.—Uppl. (7, 8); sälls.
Larv vitaktig med huvudet och den delade nackskölden mörk-
bruna; pä Festuca ovina.
C. perlellus SC. Framv. glänsande silvervita, hos var.
(f.) warringtonella STT. starkt brunstrimmiga längs rib-
borna. Bakv. ljusare eller mörkare gra. Vbr. 20—28
mm. — Sk.—Uppl.(—Lappl.); var. finns ända upp i
Finmarken (6—8); pa fuktiga ängar.
Larv grön- eller brunaktig med mörkare huvud och punktvärtor;
pa Festuca, Aira m. fl.
C. fulgidellus HB. Framv. glänsande olivbruna med en
vit, smal, till utkanten näende, baktill 3-tandad längs-
strimma; bakom denna i vingens yttre hälft ännu en
smal vit längsstrimma, varjämte vingens bakkant i inre
hälften är vit. Bakv. vita, framkanten och en strimma
från utkanten längs IV, brungrå. Vbr. 22—26 mm. —
Sk. (8); sälls.
C. furcatellus ZETT. Framv. mörkt gul- eller rödbruna
med en vit, smal, baktill nära spetsen 3-tandad längs-
strimma. Bakv. mörkgrå, hos ® något ljusare. Vbr.
20—22 mm. — Hjd-—Lappl. (6, 7); i fjälltrakter.
14.
DE.
16.
17.
18.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA I0. II5
Larv ljusgrå med brungrå vårtor och glänsande svart huvud; lever
under mossa.
C. margaritellus HB. Tavl. I, fig. 5. Framv. gulbruna,
vid bakkanten ljusare. Det vita längsbandet når nära
utkanten, är utåt jämnt vidgat, på framsidan rakt, på
baksidan bukigt, skarpt tillspetsat samt försett med en
svag tand strax före tillspetsningen, som begränsas av
en brun linje. Bakv. ljusgrå. Vbr. 18—24 mm. — Sk.
—Lappl. (7, 8); på fuktiga ängar.
C. conchellus SCHIFF. Framv. gulbruna, längs bakkanten
ljusare. Det vita längsbandet avviker från de båda följ.
arternas därigenom, att det är bredare delat av en mörk-
brun tvärstrimma, och framför allt därigenom, att dess
yttre del icke bildar en romboidisk utan en mera oval,
utat tillspetsad fläck, vars spets är mera riktad mot ut-
kantens mitt. Bakv. môrkgrä Vbr. 21—25 mm. —
Sdml. (7); sälls.
C. pinellus L. Tavl. I, fig: 7. Framv. brungula, i bak-
kanten ljusare. Det vita längsbandet utåt jämnt till-
tagande i bredd, snett tudelat genom en rostbrun tvär-
strimma; dess yttre del rombisk med spetsen riktad
framom utkantens mitt. Bakv. ljust gråaktiga. Vbr. 19
—24 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8).
Larv gråaktig med svart huvud och nacksköld; lever under gräs
m. m.
C. mytilellus HB. Skild från föreg. endast genom den i
översikten nämnda vita tvärlinjen, som är belägen utan-
for längsbandets spets. Vbr. 20—22 mm. — Sk., Dalsl.
(8); sälls.
C. myellus HB. Tavl. I, fig. 8. Framv. ockragula; det
silvervita längsbandet från roten jämnt tilltagande i bredd
utåt, begränsat av bruna längslinjer och 2 gånger delat
av parallella, sneda, breda mörkbruna tvärlinjer. Bakv.
gråvita, utåt mörkare. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl.
(7).
Lary brunaktig med svart huvud och svart, delad nacksköld; un-
der mossa.
C. verellus ZCK. Huvudsakligen genom vad i översikten
nämnts skild fran f6lj.; den mörka Overpudringen svar-
116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
tare, mera regellös, varigenom teckningen blir oredigare.
Vbr. 16—19 mm. — Sk. (8); sälls.
19. C. falsellus SCHIFF. Tavl.I, fig. 6. Framv. gulvita med
mörkbruna ribbor; fran roten till vingmitten ett tydligt,
baktill tandat, vitt längsband och därutanför, begränsad
av den bagböjda mörka tvärstrimman, en stor, vit, halv-
manformig fläck, genomdragen av 3 mörka längsribbor;
dessutom vita fläckar i fram- och bakhörnet. Vingfran-
sar med flera vita fläckar. Bakv. täml. ljust gra. Vbr.
17—20 mm. — Sk.— Ang. Gao):
Larv grönaktig med brunaktigt huvud; lever av mossa.
20. C. truncatellus ZETT. Framv. askgra, vid framkanten
brett kanelbruna, i utkanten brett gulröda med en bre-
dare, brun, rak tvarstrimma snett Over vingmitten och
närmare utkanten en smalare, bagböjd, utat (stund. otyd-
ligt) vitbegransad tvarlinje. Vingfransar med flera ljusa
fläckar. Bakv. mörkgrå. Vbr. 26—34 mm. — Lappl.—
Hals. och n. Värml. (6, 7).
21. C. maculalıs ZETT.. Framv. svartbruna; en vit tvär-
strimma i bakkanten nära roten, fran mitten av bak-
kanten en annan, som slutar med en stor, fyrsidig, vit
diskfläck, och nära utkanten en vit, tätt sagtandad, fram-
till bagbojd tvärlinje. Bakv. mörkgrå. Vbr. 17—20 mm.
— Smal.; Jamtl.—Lappl. (6, 7); pa myrar.
C. biarmicus TGSTR. Framv. rostbruna—gulaktiga med
tva mörkare tvärlinjer, den inre bredare, mera obestamd,
i vingmitten fläcklikt utbredd, den yttre smalare, vitkantad,
bagböjd. I vingmitten en stund. otydlig vitaktig längs-
strimma, som av inre tvarlinjen uppdelas i tvänne fläc-
kar. Hos f. pallida STRD., den enda form, som hittills
träffats hos oss, äro framv. vitgula med brungul teck-
ning. Bakv. grå. Vbr. 15—16 mm. — Torne lappm.
(7); på myrar:
23. C. chrysonuchellus Sc. Tavl. I, fig. 9. Framv. grägula
—erabruna. Inre mörka tvärlinjen ungefär vid vingmit-
ten, bredare, mera obestämd, den yttre skarpare, bäg-
böjd. Bakv. mörkgrå. Vbr. 22—25 mm. — Sk.—Uppl.
(5, 6); på ängar och torra marker.
Larv brunaktig med brunt huvud; på Festuca ovina.
NO
D
28;
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 117
C. hortuellus HB. Tavl. I, fig. 10. Framv. ljusgula—
brungula, i framkanten mörkast, med mörkkantade längs-
ribbor. Hos f. cspitella HB. äro framv. vitgula och rib-
borna ej mörkkantade. Bakv. mörkgrå. Vbr. 18—22 mm.
— Sk.—Lappl. (6, 7); allm. pa ängar.
Larv vitgrä med ljusbrunt huvud; under mossa.
C. culmellus L. Framv. blekt ockragula, vid framkanten
vanl. mörkast, i inre bakre delen ljusare, nästan vita;
utkanten med svarta punkter. Bakv. grå. Vbr. 17—20
mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på betesmarker och
ängar.
C. dumetellus HB. Framv. gulbruna, i bakre delen av
utkanten utanför den vita eller blyfärgade vinkelböjda
tvärlinjen till följd av rikligt inblandade vita fjäll mera
gråaktiga; det ljusa längsbandet, inre hälften av fram-
kanten, en delad framkantfläck strax innanför tvärlinjen,
en 3-kantig spetsfläck och några strimmor bakom längs-
bandets yttre fläck glänsande vita. Huvudf. har i själva
utkanten svarta punkter, som saknas hos f. depunctella
STRAND. Bakv. mörkgrå. Var. doreellus CAR., som före-
kommer i Torne lappm., är blekare, mera tunnfjällig.
Vbr. 21—24 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på torra
ängar.
C. pratellus L. Tavl. I, fig. 11. Framv. gragula—gul-
bruna (2 i regel ljusare och med mera utbredda ljusa
teckningar än d) med ungefärligen samma vita (stund.
gulaktiga) teckningar som föreg.; mellan längsbandet och
framkantsstrimman oftast ännu en obestämd ljus strimma.
Bakv. gra. Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (5-8);
allm.
Larv jordbrun med gulbrunt huvud; på rötterna av Aira cespitosa.
C. alienellus ZCK. Tavl. I, fig. 12. Framv. gulbruna,
vid bakkanten ljusare, med en mörkare, svartbrun fläck
i det vita längsbandets avbrott och en. annan bakom
denna i bakkanten; de vita fläckarna i yttre delen av
framkanten och i vingspetsen otydligare än hos föreg.
Bakv. mörkgrå. Vbr. 20—21 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7);
sälls. på fuktiga ställen.
29. C. heringiellus HS. Vingar svartbruna; framv. med skarpt,
118
30.
OW
eH
bo
Oo
34.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5.
vitt langsband, som genom ett brett avbrott ar uppdelat
i en inre strimformig del och en yttre flack. Vingbr. 19
—21 mm. — Umea.
C. silvellus HB. Framv. ockragula, hos d ofta gråaktiga,
med flera blyfargade langsribbor. Det vita langsbandet
jamnbrett, pa baksidan ej tandat. Bakv. gra. Palper
ockragula. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); pa
fuktiga ställen.
C. ericellus HB. Tavl. I, fig. 13. Framv. brungula, vid
bakkanten vitaktiga, med en del blygra langslinjer; den
triangelformiga vita fläcken i vingspetsen tydlig. Bakv.
mörkgrå. Vbr. 20—23 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8).
C. pascuellus L. Tavl.I, fig. 14. Framv. ockragula med
atskilliga blyfärgade längsribbor, i bakkanten vitaktiga.
Det vita langsbandet brett, innanför avbrottet hastigt
tillspetsat, baktill otandat; vingspetsen vit med nagra
gulaktiga fläckar. Bakv. ljust gråvita. Palper ovan vita.
Vbr. 20—25 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på ängar
och betesmarker.
C. uliginosellus Z. Framv. blekt ockragula; det vita
längsbandet baktill med en tand; vingspets vit. För
övrigt lik föreg. Bakv. vita. Palper ovan vita. Vbr.
18—20 mm. — Sk., Uppl. (6, 7); sälls.
C. hamellus THNBG. Framv. bruna, vid ut- och bak-
kanten graaktiga; det vita langsbandet jamnbrett, till-
spetsat, avlägsnat fran framkanten, i bakkanten tandat.
Vingspets vit med en avlång brun fläck. Bakv. grå.
Palper gråbruna. Vbr. 20—24 mm. — Sk.—Lappl.; på
sand fält och torra backar.
5. slkt. Platytes EN:
Arter av 12—22 mm. vingbredd, lika föreg. I bakv. hos
våra arter är III, fullständigt sammansmält med III;, och IV,
utgår från samma punkt som den sistnämnda. I framv. ut-
går II; från diskfältets framhörn.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. I1Q
Artöversikt.
I. Framv. säsom föreg. släkte, avdeln. II; med vitaktig längsstrimma.
1. P. alpinellus.
II. Framv. som föreg. släkte, avd. I; utan ljus längsstrimma.
2. P. cerussellus.
1. P. alpinellus Hs. Tavl. I, fig. 16. Framv. med tydligt
flikformig spets, mörkt brungrå; den ljusa längsstrimman,
som är tillspetsad och når ut i utkantens fransar, delas
pa mitten av en sned brun linje; nara utkanten en vit,
brunkantad, 3 gänger vinkelbruten tvärlinje; fransar strax
bakom vingspetsen mörkgrå, därpå vita, sa blygrå och
slutligen vita. Bakv. grå. Vbr. 19—22 mm. — Sk. (7);
sälls.
2. 2: cerussellus SCHIFF. -Tavl. I, fig. 15." Framv.: med yt-
terst obetydligt avsatt spets, hos d bruna, hos @ vita,
brunpudrade, hos båda med två ljusa, brunkantade, ofta
otydliga, vinkelbrutna tvärlinjer. Bakv. brungrå. Skild
från föreg. och Crambus-arterna genom sin obetydliga
storlek: vbr. 12—15 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7); ej sälls.
på torra marker.
Larven jordfärgad med mörkare huvud; lever bland mossa.
6. Slkt. Chilo ZX.
Ansikte med hornartat utskott. Antenner cilierade. Pal-
per mycket långt utskjutande, från sidorna sammantryckta.
Bipalper korta. Sugrör mycket kort. Bakkropp särskilt hos
® näende längt bakom bakvingarna. I framv. ar IL fri, i
bakv. äro III, och III; varandra närstående, stund. skaftade.
1. C. phragmitellus HB. Tavl. I, fig. 17. Framv. med skarp
spets, ljusbruna—svartbruna, hos 2 ockrabruna—gragula, vanl.
med mörk punkt vid diskfältets spets, utåt med fina mörka
längsstrimmor mellan ribborna. Bakv. ljust gråbruna. Vbr.
30-38 mm. — Öl. (6); sills.
Larven, som är naken, vitgul eller grönaktig med 5 rödbruna längs-
strimmor och gulbrun huvud- och nacksköld, lever i strän av Arundo och
övervintrar.
120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
3. Underfam. Schoenobiinæ.
Arter av växlande storlek och vingsnitt med hos d cili-
erade antenner, rudimentärt sugrör, vanl. langt framskjutande
palper och oftast väl utvecklade bipalper.
Larverna äro långsträckta, nakna och leva inuti vattenväxter. Fjäri-
larna äro i rörelse om natten.
Släktöversikt.
I. Vingar hos båda könen täml. breda. Större arter.
A. IL i framv. utgår fri ur diskfältet. 7. Schoenobins.
B. II, pa gemensamt skaft med IL och Il.
8. Donacaula.
U. Vingar hos d långa, smala, tunnfjälliga. © vingad ell.
näst. vinglös. 9. Acentropus.
7. Sikt. Schoenobius Dur.
Medelstora—stora arter med mycket långa palper och
mycket kort sugrör. Bipalper 3-kantigt fjälliga, korta. Framv.
hos d täml. breda med avrundad spets och hos 2 smalare
med mycket skarp spets och mycket sned utkant.
Artöversikt.
I. of:s framv. med talrika svartaktiga fläckar; Q:s ockragula med en vingbr.
av 35—45 mm. I. 5. gigantellus.
II. :s framv. med en sned mörk tvärstrimma från spetsen till bakkanten;
Q:s ljusare. eller mörkare gulbruna med en vbr. av 30—35 mm.
2. S. forficellus.
I. S. gigantellus SCHIFF. Framv. hos d ljust grabruna—
gulgrå med svartbruna obestämda längsskuggor och flac-
kar samt utkantspunkter; bakv. gräbruna med ett otyd-
ligt tvärband. Hos @ äro framv. mera enfärgade med
otydliga punkter; bakv. vita. Vbr. d 25—30 mm. — Sk.
(7, (8) 2salls.
Larv lergul eller gröngul med gulbrunt huvud och nacksköld; lever
i strat och rötterna av Arundo phragmites. De angripna strana vissna
och avbrytas i vattenytan. Larven övervintrar, stund. 2 gånger.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 121
2. S. forficellus THNBG. Tavl. 1, fig. 18. Framv. hos d
ljust gulgra—grabruna, i framkanten brunskuggade; sned-
strimman mer eller mindre tydlig; utkantpunkter Mörka
Hos 2 saknas snedstrimman eller är mycket otydlig.
Bakv. vitaktiga, hos d med obestämt tvärband. Vbr. d
22—28 mm. — Sk.—Västml. (6, 7); sälls.
Larv grågrön med mörkare rygglinje; huvud svart med ljus vinkel-
teckning; nacksköld med svart vitdelad fläck. Den lever övervintrande
i Carex och Glyceria aquatica.
8. Slkt. Donacaula MEYR.
Endast genom ribbförgreningen skild från föreg.
1. D. mucronella SCHIFF. Framv. gråbruna med bred, ljust
gulgrå framkantstrimma och därbakom en mörkare skugg-
langsstrimma. Bakv. vitaktiga. Vbr. 25—29 mm. —
Vstml. (8); sälls.
Larv brun med ljusare, gulaktigt huvud; lever övervintrande i
Carex och Arundo.
9. Slkt. Acentropus Court.
Liten art. Palper korta; bipalper och sugrör saknas.
A. niveus OLIV. Framv. hos d halvgenomskinliga, gra-
aktigt mjölkvita; bakv. ljusare. Av © förekomma två former,
en fullvingad (f. Zansoni STPH.), en annan med blott korta
vingstumpar. Endast den förstnämnda torde vara traffad hos
Ve 11 18 mm, Sky Bk Smal. Ol, (7, 8); sälls.
Hanen flyger i synnerhet om natten tätt över vattenytan eller springer
pä densamma. — Larven som är vitgul, halvgenomskinlig med oregelbundna
längsrader av små borstbärande vårtor lever till en början inuti, därpå i en
rörformig hylsa på bladen av åtskilliga vattenväxter, såsom Potamogeton,
Myriophyllum, Zanichellia och Zostera; övervintrar.
4. Underfam. Anerastiinæ.
Overensstammer utom i fråga om sugröret med följ.
underfam.
122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1O15.
10. Slkt. Anerastia HB.
Medelstor art. Ant. hos d ovanför den starka rotleden
något böjda, kortcilierade; palper långa, framsträckta med
trubbig spetsled. Bipalper rudimentära. I framv. saknas III,,
i bakv. saknas IIL; III; och IV, ha gemensamt skaft.
1. A. lotella HB. Framv. matt, liksom mjöligt, rödgrå—röd-
brunaktiga; ribbor ljusgrå, brunpudrade; på diskfältets tvär-
ribba 1—2, stund. otydliga, mörka punkter. Bakv. grä-
aktiga. Vbr. 20—25 mm. — Sk., Gottl. (6, 7); på sand-
fält.
Larven, som är gulaktig med brunt huvud, lever i länga rör av
sand och silkesvavnad kring rötterna av Festuca, Aira m. fl.
5. Underfam. Phycitinæ.
Arter av 15—33 mm. vingbredd. Antenner hos d ofta
pa rotleden eller de närmast följande lederna med tänder,
knölar, förtjockningar eller utbuktningar, hos @ enkla. Sug-
rör väl utvecklat. Palper växlande.
Larverna, som i regel äro långsträckta, svagt håriga, samt på sidan
av 3. mellankroppsleden ha en tydlig ögonfläck, leva vanligen såsom cram-
binerna i silkesklädda gångar kring värdväxternas rötter eller mellan sam-
manspunna blad, i några fall i färska (Zophodia) eller torkade frukter
(Plodia, Ephestia) och förpuppas i jorden. Larverna eller pupporna över-
vintra. Fjärilarna flyga i skymningen eller om natten.
Släktöversikt.
I. III, (eller III,) saknas i bakv.
A. I; saknas i framv.
I. Ansikte med nedhängande fjälltofs. 12. Plodia.
2. Ansikte utan sadan tofs.
a. Bakv:s tvärribba vertikalt ställd.
11. //omocosoma.
b. Bakv:s tvärribba sned. 13. Zphestia.
B. Framv. med IL och II, skaftade.
1. IV, i bakv. utgår från diskfältets bakhörn eller myc-
ket nära därintill.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 123
a. Palper framåtriktade med täml. lång ändled. Ant.
hos d enkla. 14. Ancylosis.
b. Palper uppätböjda med kort ändled. Ant. (S)
med avlång fjällknöl nära roten. 15. Pempelta.
2. IV, i bakv. utgär längt före diskfältets bakhörn.
a. Palper uppatböjda. |
a. Palpändled tydligt kortare än mittleden.
* II, och Ill; i framv. skilda. Framv. med
stor vit framkantfläck, som bakät ätmin-
stone nar vingmitten. 16. Ayphantidium.
#*, IIL, och III, i framv. skaftade. Framv. utan
sadan fläck. 17. Eusophera.
ß. Palpändled ätm. sa lång som mittleden.
18. Nyctegretis.
b. Palper framåtriktade, sammantryckta.
19. Zophodia.
II. Bakv. med fulltaliga ribbor.
A. III, och III, i bakv. skaftade; i annat fall vingar svarta,
gulfransade.
1. Palper horisontella, så långa som huvud och mellan-
kropp tillsammans. 20. Aypochalecıa.
2. Palper betydligt kortare.
a. Palper framåtriktade eller snett uppåtriktade.
a. Palper korta. Vingar svartaktiga.
* Ant. hos d utan fjällknöl nära roten. Vin-
gar med gula fransar. 2102 Catastin.
** Ant. hos d med fjällknöl. Vingfransar ej
gula. 22. Metriostola.
ß. Palper täml. långa. Framv. gläns. rödbruna
eller gröngula. 23 Selasın.
b. Palper tydligt uppatbojda, sista leden uppat-
riktad.
a. Bakv:s diskfalt kort, ej naende vingens mitt;
dess bakre hörn langt och smalt utdraget,
darigenom att tvarribban ett stycke löper
utmed bakre mittribban.
+ IV, i bakv. utgår fran diskfältets bakhorn
eller nara intill.
124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
§. Ant. hos d ovan roten krökta med fjäll-
knöl i konkaviteten.
+. Bipalper hos ¢ pänsellika, inneslutna
i en längsfåra på läppalperna.
24. Salebria.
Tr. Bipalper enkla. Vingar ljusgrå, stund.
vid roten rödaktiga, med tydliga vita
tvärlinjer. 25. Nephopteryx.
§§. Ant. även hos J enkla.
y. Panna slät. Nordlig art.
26. Polopeustis.
t yy. Panna med yvig fjällbeklädnad.
27. Trachonitıs.
"+ IV, i bakv. utgår ett stycke före diskfältets
bakhörn; diskfältet pa sin höjd näende */s
av vinglängden.
\. Framv. med vit diskfläck.
28. Dioryctria.
$$. Framv. utan vit diskfläck. 29. Phycıta.
B. Bakv:s diskfält naende vingmitten, dess bak-
hörn kortare, dess tvärribba synes direkt fort-
sättas av IV..
+ Antennrotled hos ¢ med tydlig tand.
30: Acrobasts.
** Antennrotled även hos d utan tand.
§. III, och III, i framv. skilda. Framv. röda
eller med röd eller rödbrun inblandning.
31. Rhodophea.
§§. HL och II; i framv. skaftade. Framv.
vita, svartprickiga eller svartbruna.
32. Myelois.
B. III, och III, i bakv. skilda (vingar ej svarta eller gul-
fransade). 33. Cryptoblabes.
11. Sikt. Homoeosoma CURT.
Ant. hos d ovanför den starka rotleden med en liten
utskärning på baksidan. I framv. ha III, och HJ, gemensamt
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 125
skaft. Bakv. ha kort diskfält, III, saknas, III; och IV, utgå
ur diskfältets bakhörn och II är sammansmält med I nästan
till spetsen.
Larverna leva oftast i korgblomstriga växters blomställningar; de över-
vintra inspunna.
II.
i)
Artöversikt.
Framv. ockragula med 2 rödgulbruna tvärstrimmor, brun utkant och
mittpunkt. I. H. sinuellum.
Framv. utan mörka tvärstrimmor men med 2 par mörka punkter, ı par
innanför vingmitten och I par på disktvärribban.
A. Främsta punkten i inre paret stär längre utät än den andra.
1. Framv. långa, vid framkanten något benfärgade; bakv. vitaktiga.
2. H. nebulellum.
2. Framv. kortare, vid framkanten askgrå; bakv. grå.
3. H. nimbellum.
B. Främsta punkten i inre paret står längre inåt (mot roten) än den
bakre. 4. H. binevellum.
A. sinuellum F. Tavl. I, fig. 19. Framvingarnas tvär-
strimmor vid framkanten bredare, den inre i mitten trubb-
vinklig. Bakv. mörkgrå. Vbr. 20 mm. — Sk., Ög. ‚Gottl.
(6, 7).
Larv vitaktig med huvud och nacksköld brunaktiga; i rotstocken
av Plantago lanceolata och stjälken av Chenopodium.
H. nebulellum SCHIFF. Framv. blekt gulgrå, tunt brun-
pudrade, vid framkanten brett vitaktiga. Bakv. genom-
lysande vitaktiga med mörkare ribbor. Vbr..23—25 mm.
— Sk. (6, 7); pa sandfält och torra backar.
Larv smutsgrön med violettbruna längslinjer; i blomkorgar hos
Carduus.
A. nimbellum Z. Framv. grå, vid framkanten ljusare, 1
bakre delen blekt gulgrå. Framför det sedvanliga inre
punktparet står på främre mittribban ytterligare en brun
punkt. Bakv. mera brunaktigt grå än hos föreg. Vbr.
mindre, på sin höjd 20 mm., oftast mindre. — Sk. (6, 7);
på sandfält och torra backar.
Larv grön- eller brunaktig med purpurbruna längsstrimmor; i blom-
korgar hos Anthemis, Senecio, Aster, Jasione m. fl.
H. binevellum HB. Framv. bredare, grå, vid framkanten
brett vitaktiga; de svartbruna punktparen större än hos
126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS.
de föreg. Bakv. brungrå, ogenomskinliga. Vbr. 21—24
mm. — Sk., Og. (6, 7); sälls. pa torra skogsängar.
Larv blekgrön med rödaktiga längslinjer; i blomkorgar av Cirsium
lanceolatum.
12. Sikt. Plodia Gwn.
Overensstammer med följ. släkte utom genom det i slakt-
översikten nämnda.
1. P. mterpunctela HB. Indiska mjölmottet. Tavl. I, fig. 20.
Framv. från roten till mitten vitgula, därutanför glänsande
rostroda—purpurfargade; en tvarstrimma på gränsen mel-
lan de båda färgfälten, en annan utanför diskfältet samt
en mittfläck mer eller mindre tydligt blyglänsande. Bakv.
ljusgrå. Vbr. 15—18 mm. — Sk., Stockh., Umea.
Larven, som är gulvit med rödbrunt huvud och nacksköld, lever
av majskorn, korinter, fikon m. fl. torkade frukter.
13. Sikt. Ephestia GN.
Medelstora arter med hos d enkla, kortcilierade anten-
ner och tydliga bipalper. I framv. saknas Il, och IIL. I
bakv. ar Ill, ofta skaftad tillsammans med IV,; I till största
delen sammansmält med II.
Larverna med fina mörka punktvårtor; leva vanl. av torkade frukter.
Artöversikt.
I. Bakv:s diskfält kort; III, utgår fri (eller näst. fri) ur diskfältets bakhörn.
A. Inre tvärlinjen starkt vinkelböjd i form av ett Z. 1. E. kuehniella.
B. Inre tvärlinjen ej eller svagt vinklad.
1. Inre tvärlinjen vid framkanten till mittribban sned, därefter ver-
tikal. 2. E. figulilella.
2. Inre tvärlinjen rak, vertikal. 3. E. cautella.
II. Bakv:s diskfält längre; III; och IV, skaftade. 4. E. elutella.
1. E. kuehniella Z. Kvarnmottet.. Tavl. I, fig. 21. Framv.
skiffergrä med otydliga mörka tvärlinjer och mörk mitt-
punkt; yttre tvärlinjen vid framkanten i spetsig vinkel in-
atböjd. Bakv. vita, halvgenomskinliga. Vbr. 19—23 mm.
— Sk.—Uppl., huvudsakligen i kvarnar.
WAHLGREN; SVENSK INSEKTFAUNA IO. 127
Larven, som är svagt grön- eller rödaktigt vit med huvud och nack-
sköld gulbruna, lever, ofta massvis, i mjöl och förorsakar skada framför
allt genom att mjölet hopfiltas till kompakta massor.
bo
E. figulilella GREGS. Framv. mörkgrå med otydlig inre
tvarlinje, två mörka punkter pa disktvärribban och spår
till rödaktig inblandning här och var mellan ribborna.
Bakv. vitera. Vbr. 15—19 mm. — Tillfälligt införd med
fikon, träffad bl. a. i Stockholm.
Larven är rödaktigt vit med huvud och nacksköld bruna; lever av
torra frukter, även nötter.
3. E. cautella WLK. Framv. brungrå med otydlig mörk inre
tvärlinje och likaledes otydlig vitaktig yttre tvärlinje i när-
heten av utkanten. Bakv. smutsvita. Vbr. 14—20 mm. —
Tillfälligt införd och träffad bland oljekakor och på fikon.
Larv röd- eller gulaktig med brunt huvud.
4. E. elutella HB. Hömottet. Tavl. I, fig. 22. Framv. brun-
aktigt askgrå, vid bakkanten rödaktiga med 2 ljusgrå va-
giga tvärlinjer och 2 oftast sammanflytande, stundom fel-
slående punkter på diskfältets tvärribba. Bakv. blekt ljus-
grå. Vbr. 15—20 mm. — Sk.—Uppl. (7).
Larven, som är gulaktig med huvudet och den delade nackskölden
bruna, lever av diverse torkade frukter, bröd m. fl. matvaror samt hö.
14. Slkt. Ancylosis Z.
Medelstor art. Antenner hos d ovan rotleden utböjda.
Palper ganska langa, framatriktade eller svagt uppstigande
med nedatbojd ändled. Bipalper korta, tradformiga. I framv.
aro II; och Il, gemensamt skaftade, III, och III, skilda. I
bakv. saknas Ill;; I ar vanl. fri.
I. A. cinnamomella Dur. Tavl. I, fig. 23. Starkt variabel.
Framv. vanl. mer eller mindre kanelbruna med röd in-
blandning, vid framkanten och utkanten vitaktiga, med
tva vitaktiga, tandade, bakät konvergerande tvärstrimmor
och 2 bruna punkter pa disktvärribban. Bakv. hos d vit-
aktiga, hos 2 mörkare. Vbr. 20—22 mm. — Sk., Gottl.
(6, 7); pa sandfalt.
Larven ar gulaktig med brunt huvud: uppgives leva pa rotbladen
av Globularia. I Sk. mäste naturligtvis vardvaxten vara nägon annan.
128 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT 1915.
15. Sikt. Pempelia He.
Medelstora —smärre arter. Ant. hos ¢ ovan rotleden ut-
böjda med stark fjällknöl ı konkaviteten. Palper uppatböjda
med spetsig ändled. Bipalper hos d pänselformiga. Framv.
med ribbförgrening som hos föregående släkte, i bakv. äro
II och III, kort, HI, och IV, långt skaftade; I välutvecklad:
Artöversikt.
I. Framv. vid roten, innanför den inre tvärlinjen, med ett vitt obestämt
tvärband. 1. P. subornatella.
II. Framv. utan sådant tvärband.
A. Framv. med blodröd fläckartad inblandning. 2. P. dilutella.
B. Framv. utan rött. 3. P. ornatella.
I. À. subornatella DUP. Framv. brunröda, vid fram- och ut-
kanten vitpudrade, med 2 svarta, vitinfattade punkter pa
disktvärribban; tvärlinjerna vita, pa de mot varandra vända
sidorna mörkpunkterade, den inre vinklad. Bakv. mörkt
brungra. Vbr. 17—22 mm. — Sk., Bl., Gottl. (6, 7); pa
torra skogsbackar.
Larven, som är grågrön, på ryggen gulaktig, lever i silkesklädda
gångar kring rötterna av Thymus.
P. dilutella HB. Framv. smutsigt rödgula, mot bakkanten
mera gulbruna, vid fram- och utkant gråaktigt vitpudrade,
med diskpunkter som föreg.; inre tvärlinjen på utsidan
mörkpunkterad. Bakv. brungrå, hos d ljusare. Vbr. 17—
20 mm. — Sk., BL, OL, Gottl. (7, 8); pä torra backar.
Larv svartaktig, pa Thymus.
3. P. ornatella SCHIFF. Tavl. 1, fig. 24. Framv. gulbruna,
vid. fram- och utkanten samt längs inre delen av längs-
ribborna vitpudrade; inre tvärlinjen otydlig; diskpunkter
som föreg. Bakv. mörkt brungrå. Vbr. 21—23 mm. —
Sk., BL, Öl., Gottl. (7, 8); pa torra marker.
Lary pa Thymus.
i)
TÖS ,olkt: Hyphantidium SCOTT.
Ant. enkla, hos d kortcilierade. Palper medelmattigt
langa. Bipalper tradformiga. Framv. med ribbförgrening
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 129
som föreg. Bakv. med Ill; och IV, kortskaftade; I och II
mycket narstaende.
i.
FT. terebrellum ZCK. Tavl.ı, fig. 25. Framv. svartbruna
med 2 svarta diskpunkter 1 en stor vit framkantflack och
2 vita tvärlinjer, av vilka den inre ar bred, utät mörk-
kantad, med stark tand, den yttre svagt tandad, inät bre-
dare, utåt smalare brunkantad. Bakv. mörkgrå. Vbr. 19
— 23 mm. — Ang.
Larv gulvit med svarta punktvartor, i tall- och grankottar.
aan
17. SIkt. Euzophera Z.
Ant. och bipalper som föreg. I framv. II, och Il, kort,
III, och Il, langskaftade. I bakv. HI, och IV, kortskaftade,
II förbunden med I till utanför mitten.
Le
BE. pinguis Hw. Tavl. 1, fig. 26. Framv, rédgra med tva
skarpt tandade tvarlinjer av samma färg, den inre belägen
i ett brett svart tvärband, som upptar större delen av
vingens inre hälft, den yttre omgiven av mörk skuggning.
Bakv. ljust brungra. Vbr. 22—25 mm. — Uppl.
Larven, som är smutsigt ockragul med mörk ryggstrimma, lever
under bark pa ask (1 ex. i Centralanst:s för jordbruksförsök samlingar
uppgives vara klackt ur grankotte).
18. Slkt. Nyctegretis Z.
Ant. och bipalper som föreg. Palper' långa, samman-
tryckta och uppatbojda; ändleden i spetsen rundad. I framv.
äro II, och III; gemensamt skaftade, i bakv. aro stund. II,
och IV, skaftade, och III, utgår, om den finns, ur Il; II ar
förbunden med I.
I.
N. achatinella HB. Tavl. 1, fig. 28. Framv. rödaktigt
gulgrå med bruna skuggfläckar i synnerhet vid roten och
framkanten; de ljusa tvärlinjerna nästan raka, mot bak-
kanten starkt konvergerande, på insidan brunskuggade;
diskfläck mörk, utåt ljust begränsad. Bakv. brungrå, hos
d med en fjällfri fläck bakom bakre mittribban. Vbr.
17—22 mm. — Sk.—Uppl. (7); på sandiga ställen.
Larv mörkgrå; på rötterna av Gnaphalium, Artemisia och Sedum.
o
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Häft. 2—4 (1915). 9
130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
19. Slkt. Zophodia He.
Ant. enkla. I bakv. III, och II skaftade, den senare för-
bunden med J; III; och IV, skilda eller kort skaftade.
1. Z. convolutella HB. Krusbärsmottet. Tavl. 1, fig. 27.
Framv. brungrå, vid framkanten brett vita, med två vita
tvärlinjer, den inre på utsidan starkt brunbegränsad, den
yttre mera otydlig, tandad, brunbegränsad; mittpunkt dub- :
bel, svartaktig. Bakv. brungrå. Vbr. 26—30 mm. — Sk.
—Uppl. (4, 5).
Larven, som är gulgrön med svart huvud och nacksköld, lever vanl.
inuti krusbär, stundom även av vinbär; förpuppas i jorden. Puppan
övervintrar.
20. Slkt. Hypochalcia He.
Ant. hos d ovan rotleden utböjda utan tjällknöl (ehuru
vid böjningen med något grövre fjäll). Palper snabellikt fram-
skjutande, sammantryckta, med lång, lutande ändled. Bipal-
per tradformiga. I framv. äro IL och U, skaftade, HI, och
III, endast närstående varandra. I bakv. är I fri; diskfaltet
når endast !/g av vingens längd. Framv. hos 2 smalare än
hos d.
1. AH. ahenella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 29. Framv. brunaktigt
gragula med rödaktig inblandning, med 2 obestämda breda
mörkare tvärband. Bakv. gråbruna. Vbr. 20—29 mm. —
Sk.—Sdml. (6, 7).
Larven lever i rörlika gängar under rotbladen av Artemisia cam-
pestris.
21. Slkt. Catastia HB.
Ant. hos d ovan rotleden nägot utböjda utan fjällknöl.
Palper korta, svagt uppatbojda, med kort, spetsig andled. I
framv. aro II, och Il, skaftade, III, och II]; fria. I bakv.
samtliga ribbor fria.
1. C. marginea auriciliella Hs. Tavl. 2, fig. 30. (Huvud-
formen C. marginea SCHIFF. tillhör Mellaneuropas berg
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. ESE
och Balkan.) Framv. glänsande, morkt grönsvarta med
guldgula fransar. Bakv. svartbruna. Vbr. 19—21 mm. —
Förek. huvudsakligen i Lapplands och Jämtlands fjäll-
trakter; sydligast funnen i Hälsingl. (6—8).
22. Slkt. Metriostola Rac.
Ant. hos d ovan roten utböjda med tilltryckt fjällknöl i
utböjningen. Palper tjocka, snett uppätriktade. Framv. som
föreg. I bakv. II, + IH, och IV, skattade:
1. M. vaccmiella Z. Tavl. 2, fig. 31. Framv. brunsvarta
med ett mörkare tvärband av uppresta fjäll vid inre tredje-
delen, 2 liknande diskpunkter och otydlig yttre tvärlinje.
Bakv. svartbruna. Vbr. 18—1g mm. — Umea.
23. Slkt. Selagia He.
Ant. hos d ovan rotleden starkt utböjda med en stark
fjällknöl i inböjningen. Palper smärta, framsträckta med kort
andled. I framv. blott II, och Il, i bakv. III, och III, längt
skaftade.
Artöversikt.
I. Framv. brunröda, grapudrade. I. S. spadicella.
II. Framv. gröngula, silverglänsande. 2. S. argyrella.
I. S. spadicella HB. Framv. med 2 mycket otydliga, mot
mittfältet mörkkantade ljusa tvarlinjer och 1—2 svarta
diskpunkter. Bakv. brungrå. Vbr. 23—28 mm. — Sk.,
Öl. (7, 8); På torra ställen.
2. S. argyrella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 32. Framv. gröngula
eller grönaktigt gräbruna, vid framkanten blekt ockragula,
med obestämda gråaktiga längsstrimmor och 2 mörka,
stund. otydliga, diskflackar. Bakv. brungrå. Vbr. 26—
28 mm. — Sk.
Larv rödvit med olivgrön inblandning och rödaktiga rygglinjer
lever i sandrör kring Calluna; övervintrar.
132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1015.
24. SIkt. Salebria Z.
Ant. som föreg. I framv. II, och Il, skaftade, i bakv.
ILL, III; och IV, pa gemensamt skaft.
Artöversikt.
I. Framv. med mer eller mindre tydliga tvärlinjer.
A. Tvärlinjerna tydligt brunröda. 2. S. palumbella.
B. Tvärlinjer ej röd- eller gulaktiga.
1. Framv. utan brunröd inblandning.
a. Framv. med en svart mot roten vitinfattad fjällknöl innanför
inre tvärlinjen. I. «9: beiule:
b. Framy. utan sådan fjallknöl. 5a) S. fusca,
D
. Framv. med mer eller mindre brunröd inblandning.
a. Inre tvärlinjen starkt sned, nästan rak. 4. S. fæcella.
b. Inre tvärlinjen baktill knappt sned, tydligt vinkelböjd.
3. S. adelphella.
II. Framv. utan tvärlinjer, mörkt rosenröda, vid bakkanten blekgula.
6. S. semirubella.
I. S. detule GOEZE. Tavl. 2, fig. 33. Framv. svartgrä med
rödaktigt skimmer, tunt vitgräpudrade, med 1—2 svarta
diskpunkter och 2 vitaktiga, utåt mörkkantade tvärlinjer,
den yttre slingrande. Bakv. mörkt brungrå. Vbr. 21—23
mm. — Sk.—s. Västerb. (6, 7); sälls.
Larven är svartaktig med vit- eller gulaktig dubbel rygglinje och
liknande sidostrimmor; på våren mellan sammanspunna blad på björk.
N
S. palumbella SCHIFF. Tavl. 2, fig. 34. Framv. gråbruna,
vitpudrade, med 2 breda, brunröda, mot mittfältet skarpt
svartkantade tvärstrimmor, den yttre skarpt tandad; in-
nanför inre tvärstrimman en upphöjning av svarta utstå-
ende fjäll. Bakv. ljusgrå. Vbr. 24—28 mm. — Sk.—Äng.
(7, 8); pa torra backar.
Larven är mörkgrön med brunaktiga längslinjer; lever pa Polygala.
S. adelphella F. KR. Framv. mörkt askgrå, vid roten och
vid bakkantens mitt mörkröda, med 2 mörka, otydliga
diskpunkter och 2 vita tandade tvärlinjer, den inre mot
roten brett, mot mittfältet smalt svartkantad. Bakv. ljust
brungrå. Vbr. 23—26 mm. — Ett ex. sannolikt träffat i
Sverige; lokal okänd.
[GS
Larv mörkgrön med svartaktig sidolinje; på Salix alba.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 133
4. S. fecella 7. Yramv. gråbruna med blodröd inblandning,
tätt viterapudrade, med 2 svarta (ofta förenade) disk-
punkter och vitgrä, brunkantade tvärlinjer, av vilka den
inre är bredare och starkt sned, pa mitten tandad, den
yttre slingrande och fint tandad. Bakv. mörkt brungra.
Vbr. 25 mm. — Smäl., Öl., Jämtl. (7); i björkskogar.
5. S. fusca HW. Framv. svartbruna, sparsamt vitgrapudrade,
med 2 stora svarta diskpunkter och 2 vitgrä, mot mitt-
fältet smalt svartkantade tvärlinjer, den inre starkt bruten,
den yttre slingrande och fint smätandad. Bakv. ljust brun-
grå. Vbr. 22—24 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7).
Larv svartbrun med svart rygglinje; lever pa ljung men även
på sälg. |
6. S. semirubella SC. Tavl. 2, fig. 35. Huvudformen sak-
nar den vita längsstrimma i framkanten, som tillkommer
f. sanguinella HB. En mellanform med gulgrå framkant
ar f. zuiermediella KRUI. Bakv. brungrå. Vbr. 31—33
mm. — Sk:, Smal. (7); pa sandfalt.
Larven är grön med mörka längslinjer och ledgränser samt svart
huvud; lever inspunnen särskilt pa blommorna av Lotus.
25. Sikt. Nephopteryx He.
Ant. som föreg. Palper av medelmåttig längd, uppat-
böjda med rundad ändled. I bakv. IIL, IH, och IV, vanl.
med gemensamt skaft.
Larverna leva på träd mellan sammanspunna blad: pupporna över-
vintra.
Artöversikt.
I. Framv. i rotfältet brunröda. 1. N. hostilis och 2. N. rhenella.
II. Framv. utan brunröd inblandning. 3. N. similella.
1. N. hostilis STPH. Tavl. 2, fig. 36. Framv. mörkt askgra,
vid roten och stund. vid bakkantens mitt brunröda, med
två mörka, otydliga diskpunkter och 2 vita, tandade tvär-
linjer, av vilka den inre pa insidan begränsas av ett brett
svart tvärband och pa utsidan av en smalare svart linje.
Bakv. ljust brungrå. Vbr. 21—24 mm. — Ex. i Central-
anstaltens för jordbruksförsök saml., trol. fran Västmanl.
Larv chokladbrun med svart huvud; lever pä asp.
134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
N
N. rhenella ZCK. Skiljes från föreg. endast därigenom
att vingarna äro något bredare och grundfärgen är ljusare
grå, varigenom teckningen blir tydligare, särskilt den inre
tvarlinjen och det svarta tvärbandet. Vbr. 23—25 mm. —
Sk.—Uppl. (6).
Larv grön med huvud och ledgränser gulaktiga; på odlade Populus-
arter.
3. N. similella ZCK. Framv. svartgra, utåt ljusare, med svart
mittpunkt, inre tvarlinjen vit, bred, sned, den yttre vit-
aktig, otydlig. Bakv. mörkgrå. Vbr. 16—20 mm. —
Uppl. (6).
Larv svartaktig; på! ek.
26. Slkt. Polopeustis Rac.
Ant. hos d ovan rotleden svagt utböjda utan fjällknöl.
Palper korta, svagt uppatbojda, långhåriga. Vingar läng-
sträckta. I framv. Il, och II, skaftade; 1 bakv. I och IT samt
IIL, HI, och IV, skaftade;
1. P. annulatella ZETT. Tavl. 2, fig. 37. Framv. gräsvarta,
tätt vitpudrade, isynnerhet längs framkanten, med 1—2
svarta diskpunkter och 2 vitaktiga tvärlinjer, den yttre
slingrande. Bakv. brungrå. Vbr. 20—22 mm. — Lappl.,
där den går upp i björkregionen.
27: Slkt. Trachonitis Z.
Ant. hos d ovan rotleden utböjda med en trubbig tand
i inböjningen, längt cilierade. Palper av medelmättig längd,
något uppatbdjda, starkt sammantryckta. I framv. HI, och
III; fria, i bakv. I och II samt IIL,—IV, skaftade.
1. 7. cristella HB. Framv. gulgrå med svarta diskpunkter
och 2 ljusa brunkantade tvärlinjer, den yttre starkt svängd.
Innanför inre tvarlinjen fins en svart, utåt gulaktig fjäll-
knöl. Bakv. brungrå. Vbr. 20 mm. — Uppgives av ZET-
TERSTEDT vara funnen i Skåne.
Larv grön: lever glest inspunnen på blad av Betula, Evonymus och
Prunus spinosa.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 135
28. sikt. DioryCtria Z.
Ant. hos d ovan rotleden utböjda med fjällknöl i in-
böjningen. Palper mättligt länga, uppätböjda, med spetsig
ändled. I framv. IL och II, samt III, och Il, skaftade; i
bakv. IIL,—IV,; med gemensamt skaft och I mycket när-
stående II. |
II.
Artöversikt.
Inre vita tvärlinjen à framv. på insidan begränsad av ett brett röd-
brunt tvärband, som ej når framkanten; den vita mittfläcken fyrkantig.
1. D. splendidella.
Framy. utan sådant rödbrunt tvärband vid roten; den vita diskfläcken
smalare, halvmänformig.
A. Den vita diskfläcken ej utåt beskuggad. 2. D. abietella.
B. Diskfläcken utåt begränsad av mörk skuggfläck. 3. D. schitziella.
D. splendidella HS. Framv. silvergrå, svagt brunsvart
pudrade; tvärlinjerna mycket skarpa, silvergrå, svartkan-
tade; den vita diskfläcken pa utsidan begränsad av en
svart skugga; yttre tvärlinjen star vid framkanten mindre
snett än hos följ. art och är svagare tandad. Vbr. 28—
32 mm. — Uppl. (7).
Larv rödvit, grönskimrande, med brunt huvud och starka punkt-
värtor; lever i gängar under barken av tall och förorsakar utsöndring
av tjocka hartsklumpar pä barkens utsida.
D. abietella SCHIFF. Grankottmotiet. Tavl. 2, fig. 38.
Framv. mera brungrä, svart- och brunpudrade; tvärlinjerna
som grundfärgen, mörkkantade. Bakv. vitaktiga. Vbr.
25—28 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm.
Larv mörkgrä eller rödbrun med blek dubbel rygglinje, fina gul-
aktiga sidolinjer, brunt huvud och brun nacksköld; lever i gran- och
tallkottar samt i unga skott.
D. schütziella Fucus. Lik föreg. men mindre, med mera
brunpudrade framv. och mera rent vita tvärlinjer, av vilka
den yttre är försedd med skarpare tänder; särskilt skjuter
invid bakkanten en skarp tand inåt, varigenom tvärlinjen
vid själva bakkanten står snett utåt. Vbr. 23 mm. —
Sthlm. (7).
Larv rödbrun med svart huvud, utan punktvårtor; lever mellan
granbarr.
~
136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
29. Sikt. Phyeita Corr.
Ant. och palper som fôreg. I framv. aro III, och III,
starkt närmade intill varandra (sällan skaftade); i bakv. äro
III, och Ill, skaftade och I mycket närstående Il.
1. P. spissicella F.. Tavl. 2, fig. 39. Framv, grabruna, vid
framkanten mörkare, i inre halften med rödbrun inbland-
ning, med 2 vitaktiga, mot mittfältet mörkkantade tvär-
linjer och mörk diskfläck med korta utskott längs rib-
borna. Bakv. ljusgrå. Vbr. 22—27 mm. — Sk.—Uppl.
(7, 8).
Larv brun med morkare längslinjer, pa sidorna gulaktig; lever mel-
lan sammanspunna blad pa ek.
30. Slkt. Acrobasis Z.
Ant. hos d pa rotleden med en stark fjälltand, därovan
ej eller svagt bojda utan fjällknöl i inböjningen. Palper som
foreg. I framv. Il, och U, skilda men narstaende; i bakv. I
och II till mitten starkt narmade till varandra.
Artöversikt.
I. Framv. vid roten med rödaktig inblandning. ISA. zellerr:
II. Framv. vid roten utan rödaktig inblandning. 2. À. consociella.
1. À. zelleri RAG. Tavl.2, fig. 40. Framv..rödgrä, vid roten
samt utanför bada tvärlinjerna starkt roströda, i mittfältets
mitt och vid utkanten ljusare; tvärlinjerna ljusa, mot mitt-
fältet morkbegransade; diskfläckar 1—2, mörka. Bakv.
gulgrå. d:s ant. ovan rotleden med svag böjning. Vbr.
19—22 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7).
Larv grön eller gulaktig med mörkare längsstrimmor och huvud;
i rörformiga gångar på ek.
bo
A. consociella HB. Framv. violgra—svartbruna, vid roten
ljusare, i mittfältet mörkare, med två ljusa tvärlinjer, den
inre på insidan med ett svart band och därinnanför ett
gulaktigt; 1—2 mörka diskfläckar. Bakv. ljusgra. dis
ant. ovan rotleden ej utböjda. Vbr. 16—20 mm. — Sk.,
OUF(ZE3):
Larv brunaktig med svartaktiga langslinjer och ljusbrunt huvud;
på ek.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 137
31. Slkt. Rhodophza Gn.
Skild frän föreg. genom enkla antenner och starkt när-
made III, och II, i framv. I bakv. aro I och II samt III,
och Ill, skaftade.
I.
D
Oo
IL,
We
IT.
Artöversikt.
Framy. utan tvärlinjer, rosenröda, baktill vita. 1. À. rosella.
Framv. med 2 ljusa tvärlinjer.
A. Inre tvärlinjen blott vid bakkanten synlig. 2. R. marmorea.
B. Inre tvärlinjen när framkanten. 3. R. advenella.
R. rosella Sc. Bakv. ljust brungrå. Huvud rostgult; mel-
lankropp vit. Vbr. 18—20 mm. — Sk. (7); sälls. pa sand-
fält.
R. marmorea AW. Framv. mörkbruna, i framkanten viol-
grå, med svart, månformig diskfläck och 2 ljusa tvärlinjer,
den inre framtill förmörkad och inåt vid bakkanten be-
gränsad av en blodröd fläck, den yttre bagformig, svagt
tandad, utåt smalt rödbegränsad. Bakv. gråbruna. Huvud
och ryggsköld brunröda. Vbr. 18 mm. — Sk. (8); en
gång träffad vid Kullen.
Larv mörkt rödbrun; på slån och hagtorn.
R. advenella ZCK. Tavl. 2, fig. 42. Framv. rödbruna med
askgrå inblandning, med 2 fina, snett ställda diskpunkter
och 2 vitaktiga tvärlinjer, av vilka den inre i bakkanten
är gaffelformigt kluven och omfattar en brunröd fläck, och
den yttre är rödaktigt kantad, bågböjd och fint tandad.
Bakv. brungrå. Huvud och halskrage ljusröda. Vbr. 18
— 20 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8).
Larv ljusgrön med breda brunröda längsstrimmor; pa Cratægus och
Pyrus.
32. Sikt. Myelois Hs.
Ant. enkla. Palper av medellängd, uppatböjda. I framv.
och II, samt III, och III, skaftade. Bakv. som föreg.
Artöversikt.
Större art med vita, svartprickiga framv. 1. M. cribrella.
Mindre art med svartbruna framv. 2. M. tetricella.
138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
1. M. cribrella AB. Tavl. 2,hg. 41: Framv. vita, i fram-
kanten svagt gulaktiga med skarpt svarta punkter, av
vilka 2 nära framkanten, I vid roten, 2 pa bakre mitt-
ribban och 1 i vingens bakdel, dessutom ett antal smärre,
som bilda en yttre tvärlinje. Bakv. vitaktiga, i kanten
era. .Vbr..30-35 mmmd — Sk, BL, Ol. @ottle(@):
Larv brun- eller grönaktig med svart huvud och svart, delad nack-
sköld; lever i blomkorgar av tistlar och kardborrar m. fl. och övervintrar
i stjälken.
bo
M. tetricela SCHIFF. Framv. svartbruna med mörkare
diskpunkt; tvärlinjer otydliga. Bakv. brungrå. Vbr. 22
—23 mm. — Lappl.—Häls. (7, 8).
33. SIkt. Cryptoblabes Z.
Ant. hos d ovan rotleden med stark utböjning. Palper
långa, smala, starkt uppätböjda med tillspetsad ändled. Bi-
palper sma. I framv. utgå III, och III; mycket nära var-
andra; i bakv. utgå III, och Ill, nästan från samma punkt
och II är förbunden med I till mitten.
1. C. distriga Hw. : Tavl. 2, fig: 43. Framv. brunröda med
mörkgrä inblandning, med ett mörkgrätt streck pa disk-
tvärribban och 2 vitaktiga, mörkkantade tvärlinjer, den
yttre svagt tandad. Bakv. mörkgrå. Vbr. 13—20 mm. —
Ski (7):
Larv brun med svarta sidostrimmor och gulaktig linje vid and-
hälen; lever mellan veckade eller sammanspunna blad av al eller ek;
övervintrar.
6. Underfam. Pyralidinæ.
Hit höra medelstora—stérre arter med hos d (stundom
kamlikt) cilierade antenner, vanl. väl utvecklat sugrör, palper
av växlande form och vanl. tradformiga bipalper. I bakv.
ar Tri
Larverna som äro smärta, svagt häriga, leva i rörformiga, spunna
gängar kring värdväxternas rôtter eller bland matvaror och avfallsämnen.
Fjärilarna äro mestadels i rörelse i skymningen.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 139
Släktöversikt.
I. Palpändleden uppät- eller framätriktad.
A. Sugrör saknas. 34. Aglossa.
B. Sugrör finns.
1. I framv. utgär Il, fore II; ur Il, Yttre tvärlinjen
ej utsvängd. 35. Aypsopygia.
2. I framv. utgar Il, efter II, ur II, Yttre tvarlinjen
starkt utsvängd. 36. Pyralıs.
II. Palpändleden lutande.
A. Palpmittleden uppätböjd. 37. Herculia.
B. Palpmittleden lång, framatriktad. 38. Cledeobza.
34. Slkt. Aglossa LATR.
Ant. hos d längcilierade. Palper längt utskjutande, starkt
fjälliga med smal, naken ändled. I säväl fram- som bakv.
äro III, och Ill, närstående eller skaftade.
1. A. pinguinalis L. Fettmottet. Tavl. 2, fig. 45. Framv.
gragula, starkt och oredigt brunskuggade, med 2 ljusa i
synnerhet vid framkanten fläcklikt svartbegränsade tvär-
linjer och svart diskfläck. Bakv. gråbruna. Vbr. 28—37
mm. — Sk. —Lappl. (6, 7); allmän i matbodar, magasin,
hönshus m. m.
Larven ar mörkgraä—mörkbrun med kastanjebrunt—svart huvud.
Larverna leva i spunna rör, huvudsakligen av feta ämnen, fett, talg,
späck, smör o, s. v. men även av läder, filt o. d. Larven skall även
vara funnen i det fria, under bark, och lär dä leva av andra insekt-
larver. £
35. Slkt. Hypsopygia He.
Endast skild från följ. släkte genom det i översikten
nämnda.
1. H. costalis F. Tavl. 2, fig. 44. Vingar purpurvioletta med
gula fransar; framv. med 2 guldgula tvärlinjer, som i fram-
kanten äro fläcklikt utbredda; bakv. med 2 fina guldgula
140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
tvärlinjer. Vbr. 17—20 mm. — Ve. Ol., Uppl. (7, 8);
sälls.
Larven lever av vegetabiliska avfallsämnen.
36. Slkt. Pyralis L.
Ant. hos d dubbelradigt cilierade. Palper grovt fjälliga.
I framv. aro Il, och IL fria, III, och II: skaftade; i bakv.
äro II och III, samt III, och III; skaftade.
Artöversikt.
I. Framv. i mittfältet mycket ljusare än i rot- och kantfältet.
1. P. farinalis.
II. Framv:s mittfält blott vid framkanten något ljusare än grundfärgen.
2. P, lienigialis.
1... Pi \farinalis Lai j6lmötter. »"Ravl:#2, 18:46, 1 Eramıy.
violettbruna, i mittfältet gulbruna, med en stor, mörkare
skugeflack i bakre yttre delen av mittfältet och bakre
delen av utkantfältet samt 2 vita tvärlinjer. Bakv. grå
med 2 vita, slingrande tvärlinjer. Vbr. 17—28 mm. —
Sk.—Lappl. (6—8); täml. allm. i kvarnar, bagerier, uthus
Cte.
Larven är smutsvit med brungult—mörkbrunt huvud; lever bland
mjöl, kli o. dyl. men även av bröd, gryn, potatis, hö m. m.
[8]
P. lienigialis Z. Liknar föreg. men mittfältet är mörkare
brunt, de ljusa tvärlinjerna äro vid framkanten fläcklikt
utbredda, och bakv. äro mörkare grå med otydligare ljusa
linjer. — En gång funnen i Lappland.
37. Sikt. Herculia WEE
Ant. hos d kortcilierade. III, och III; i framv. närstå-
ende; II och III, i bakv. skaftade.
1. H. glaucinalis L. Tavl. 2, fig. 47. Framv. gröngrä, isyn-
nerhet vid framkanten svagt rödskimrande, med 2 räta,
vid framkanten svagt utvidgade gulvita tvärlinjer. Bakv.
brungrå med 2 fina vita tvärlinjer. Vbr. 24
Sk.—Uppl. (7, 8); pa spridda ställen.
Larven svartbrun med svart huvud; lever under avfallna löv.
263mm. ==
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 141
38. Slkt. Cledeobia STPH.
Ant. hos d med 2 borst på varje led. Palper snabel-
likt framskjutande. Sugrör knappt synligt. I framv. III, och
IH, skilda; i bakv. II och III, närstående.
me CC, angusialıs SCHIEE. Tavl.’2, he. 48 , Lramv, ockta-
gula—bruna—roströda, stund. med antydan till ett mör-
kare mittfält, med ljusa tvärlinjer, den inre knappt skönj-
bar. Bakv. gråaktiga med en otydlig ljusare tvärlinje.
Vbr. 20—23 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8).
Larv svartaktig med brunt huvud; lever pa Lotus och Helianthemum.
7. Underfam. Hydrocampine.
Medelstora—större arter med enkla (hos SJ kort cilierade)
antenner, palper av växl. beskaffenhet, långa och breda bi-
palper och utvecklat sugrör.
Larvernas utseende och levnadssätt växlande.
Släktöversikt.
I. Palper uppatbojda.
A. Antenner enkla. Oceller finnas. 39. Nymphula.
B. Antennleder i spetsen utvidgade, i synnerhet hos d.
1. Bipalper val utvecklade, föga kortare än läppal-
perna. Oceller finnas. 40. Paraponyx.
2. Bipalper förkrympta. Oceller saknas.
41. Cataclysta.
II. Palper framatstrackta eller lutande.
A. UL, och Ill, i bakv. vid roten närmade till varandra
ett kort stycke. 42. Stenia.
B. III, och III i bakv. ej närmade till varandra.
I. Vingar gulaktiga. ;
a. Framv. smala, spetsiga. 43. Permephele.
b. Framv. breda, trubbiga. 44. Psammotis.
2. Vingar vita, svartflackiga. 45. ÆEurrhypara.
I42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
39. Slkt. Nymphula ScHRK.
Ant. hos d kortcilierade. Palpernas två inre leder med
utstående fjäll, ändleden smal, tilltryckt fjällig. Bipalper
smala. Framben och bakben starkt förlängda. I framv. (IL,,)
I, och I, med gemensamt. skatt; i bakv. I ett langt stycke
förbunden, med II; övriga ribbor fria. — N. yzvulalis och
nympheata, som ha U, i framv. fri, föras stundom till ett
eget släkte, //ydrocampa LATR.
Larverna leva under vatten på vattenväxter; övervintra.
Artöversikt.
I. Framvingarnas diskfläck utan gul utfyllning. Teckning oskarp.
1. N. rivulalıs.
II. Framv. med brunt eller gult utfylld mittfläck. Teckning mörkare, skar-
pare.
A. Vingar rent vita med skarpa, smala, mörkbruna linjer.
2. N. stagnata.
B. Atm. framv. hos © gulaktiga, med bredare gulbrun bandteckning.
3. N. nympheata.
i. JV. szvulalis DUR Tavl. 2, fig. 40. Lik foljande art men
yttre tvärlinjen pa framv. på utsidan något tandad och
den dubbla yttre tvärlinjen på bakv. ej mörkt ifylld. Vbr.
17—19 mm. — Sk.; sälls.
N. stagnata DON. Tavl. 2, fig. 50. Framv. med mörk-
bruna teckningar: vid roten ett enkelt tvärband, innanför
mitten ett dubbelt tvärband fran bakkanten, utanför mitten
ännu ett mot framkanten gaffelkluvet dubbelt tvärband,
vars inre gren är förbunden med det inre dubbelbandet
och över den mörka diskfläcken när framkanten, som fran
roten till förbi mitten är mörkbrun; utkanten med brunt
kantband. Bakv. med 2 tvärband, det inre med ett hak-
formigt utskott, det yttre ett tydligt vagigt dubbelband.
Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (7, 8); allm. vid insjöar,
dammar o. dyl.
Larven, vilken som fullvuxen är mörkgul ellar gulbrun med brun-
o JO
bo
aktigt huvud och nacksköld, lever pa hösten och övervintrande såsom
minerare i blad av Sparganium, pa varen i en av bladstycken bildad
sick pa bladen. Den förpuppas i en lang, vit, med bladstycken om-
höljd och vid ett simmande blad fastspunnen kokong.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 143
N. nympheata L. Tavl. 2, fig. 51. Teckning i det stora
hela som föreg. Framvingarnas, likasom bakvingarnas,
yttre dubbelband med tandlika utskott mot utkanten; disk-
fläcken å framv. i mitten gulbrun; även det inre bandet
a bakv. dubbelt. Vbr. 21—31 mm. — Sk.—Västerb. (7, 8);
allm.
Larv gulbrun (som ung grön) med 3 mörka längslinjer och mör-
kare ledgränser; lever i en bladsäck på åtskilliga vattenväxter, såsom
näckrosor, Potamogeton, Hydrocharis, Sparganium o. a.
40. Slkt. Paraponyx HB.
I allt väsentligt lik föreg.
Larven på sidorna från och med 2. leden med 3 längsrader tofsformigt
ordnade långa, trådlika trakégälar; övervintrar.
IR
P. stratiotata L. Tavl. 2, fig. 52. Framv. vitaktiga, gul-
brunpudrade med en mörkare otydlig inre och en bredare,
inåt otydligt, utåt skarpare begränsad yttre tvärstrimma
samt en vit, mörkkantad diskfläck. Bakv. vita med an-
tydan till tvärband. Hos @ äro framv. mörkare och tvär-
banden otydligare. Vbr. 18—26 mm. — Smäl., Og., Uppl.
(6—8); salls.
Larven ar halvgenomskinligt grön- eller gulaktig med brunt huvud
och gråvita gälträdar. Den lever i en av bladbitar bildad sack pa
Stratiotes, Callitriche m. fl. vattenväxter. Förpuppning i en avlang, vit,
vattentat kokong.
41. Sikt. Cataclysta He.
Lik Mymphula men palperna smala, tilltryckt fjälliga.
C. lemnata L. Tavl. 2, fig. 53. Framv. med svart disk-
punkt och brunt band langs utkanten. Bakv. vita med
mörk diskpunkt och ofullständiga tvärlinjer samt i bakre
delen av utkanten ett djupsvart band med silverglansande
punkter. Hos 2 äro framv. längre och smalare samt brun-
gula. Vbr. 16—22 mm. — Sk.—Uppl. (6—8); allm.
Larven uppträder i 2 former,’ en gulbrun med bruna och svart-
aktiga streck, gulaktigt huvud och mörkare nacksköld och en sammets-
svart med vitaktigt huvud; den förra lever i hylsor av Lemna och
T44 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT 1915.
övervintrar såsom liten, den senare lever inborrad i åtskilliga vatten-
växter, såsom Typha, Sparganium och Arundo, och övervintrar nästan
fullvuxen. Förhållandet mellan de två formerna synes ej vara fullt
utrett.
42. ‘slkt. Stenia Gn.
Antenner av framvingarnas längd, hos d cilierade med
i spetsen förtjockade leder. Palper tätt fjälliga med dold
ändled. Bipalper tradformiga. Vingar mycket smala. Tarser
starkt förlängda. I framv. IL och II; skaftade.
I. S. punctalis SCHIFF. Tavl. 2, fig. 54. Framv. brungula
—rostbruna med otydliga mörka tvärlinjer och vit halv-
manformig diskfläck. Bakv. gulgrå. Vbr. 17—18 mm. —
Og., Gottl.,(7, 8).
Larv gulgrön med mörkare rygglinje och rödbrunt huvud; lever 1
spunna gangar bland döda växtdelar.
43. Sk. Perinephele Hr.
Ant. hos d cilierade, kortare än hos föreg. Palper som
föreg. I framv. H,—II, skaftade; i bakv. III, och II skaftade,
den senare forbunden med I.
1. PP Janrcealis SCHIFE.. Tavl. 2, fig. 55... Pramy. 2 oulonas
mörkpudrade, med stor, ljus, mörkkantad diskflack och
två ljusa, mot mittfältet mörkkantade, starkt tandade tvär-
linjer. Bakv. av samma färg med en tandad tvärlinje.
Vbr. 26—32 mm. — Sk.
Larv grön med gulbrunt huvud och mörkare rygglinje; lever i vit
spanad pa Senecio, Eupatorium, Stachys o. a.
44. Sikt. Psammotis He.
Som föreg.
Artöversikt.
I. Framv. ockragula, tätt brunpudrade med brun diskfläck.
1. P. pulveralis.
II. Framv. citrongula med gra diskfläck. 2. P. hyalinalıs.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 145
bt Pa pulveralis I». Tavl. 2; fig. 56. »Eramv. med 2 bruna,
nästan raka tvärlinjer och brunt utkantband. Bakv. av
samma färg med brun tvärlinje. Vbr. 19—21 mm. —
Sk.—Uppl. (7, 8).
Larv gräviolett med svart, delad nacksköld; lever pä Mentha.
2. P. hyalinalıs HB. Framv. matt citrongula med en större
halvmanformig gra diskfläck och stund. en mindre punkt
i ‚diskfältet samt 2 grä tvärlinjer, av vilka den yttre är
taggig och starkt slingrande. Bakv. blekare gula, i fram-
kanten vita, med en slingrande gra tvärlinje. Vbr. 27—
32 mm. Jfr även Microstega pandalis. — Sk.—Uppl. (7).
Larv grön med svarta punktvärtor; mellan sammanspunna blad
på Urtica.
45. SIkt. Eurrhypara He.
Antkeoch, palper som de narmast föreg. I framv. IL —
IT, skaftade; i bakv. II förbunden med I.
I. E. urticata L. Tavl. 3, fig. 57. Vingar vita med 2 dels
vis bandformiga flackrader vid utkanten, en större flack i
diskfältet samt flera smärre vid roten a framv. Huvud
och mellankropp gula. Vbr. 28—30 mm. — Sk.—Uppl.
(CTR
Larv gulaktig eller grön med svart huvud och svarta ryggstrim-
mor; lever mellan sammanspunna blad på Urtica, Mentha m. fl.
8. Underfam. Scopariinæ.
46. Slkt. Scoparia Hw.
Smärre—större arter med hos d kortcilierade antenner
och rakt framsträckta, undertill utspärrat fjälliga palper med
ofta dold ändled. Bipalper i spetsen med en snett avskuren
härpänsel. I framv. blott II, och II, skaftade; i bakv. II och
Ill,, stund. även III, och Ill; skaftade, varjämte I är förbun-
den med II. Framvingar med »nattflyteckning»: ringfläck,
tappfläck och njurfläck, två tvärlinjer och väglinje.
Fjärilarna flyga även om dagen. Larverna leva under mossa och lavar
1 sammanspunna rör.
Entomol. Tidskr. Årg. 36. Haft. 2—4 (1915). 10
I.
nk
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153.
Artöversikt.
Mellan njurfläcken och yttre tvärlinjen en brunrödaktig fläck. Större
art.
1. S. centuriella.
Mellan njurfläcken och yttre tvärlinjen ingen rödaktig inblandning.
Smärre arter.
A. Framv.‘ med utbredd mörkare teckning. Njurfläcken 8-, X- eller
ringformig; stund. otydlig.
I.
D
Njurfläcken, stund. även ringfläcken, gulaktigt eller gulbrunt ut-
fyllda. Väglinjen, när sådan finnes, på mitten ej så starkt böjd
som yttre tvärlinjen; mellan dessa linjer ett sammanhängande
eller nästan sammanhängande mörkt tvärband.
a. Våglinje saknas. Utkantfältet enfärgat eller blott vid kanten
ljusare. 2. S. cembre.
b. Vaglinjen tydlig.
g. Framv. med vit grundfärg, tunt pudrade; bade ring- och
tappfläcken gulaktigt utfyllda, fint svartkantade; de mörka
teckningarna skarpare an hos följ. 4. S. dubitalis.
Framv. grä, tätare pudrade; endast ringfläcken med gul-
aktig utfyllning, tappflacken utgöres av en punkt eller ett
svart streck. 3. S. ambigualis.
Vingmärkena utan spår till gulaktig utfyllning. Väglinjen stund.
starkare böjd än yttre tvärlinjen, stund. sammanstötande med
ATS)
denna; utanför vaglinjen ofta en trekantig flack.
a. Diskflacken (njurfläcken) berör yttre tvarlinjen.
6. S. sudetica.
b. Diskflacken mer eller mindre avlagsnad fran yttre tvarlinjen.
g. Diskflacken star starkt snett mot vingens framkant.
5. Ss. alpina.
3 Diskfläcken ungefär vinkelrätt mot framkanten.
*, Framv. rent vita med djupsvarta teckningar och vit-
aktiga fransar. 8. S. letella.
**, Framv. mer eller mindre gra- eller brunpudrade; fransar
flackiga eller med tydlig delningslinje.
$. Yttre tvärlinjen gör utanför njurfläcken en stark ut-
buktning och gar därefter starkt snett i riktning mot
bakkanten. Mittfaltet ej tydligt ljusare an rotfältet.
+. Yttre tvärlinjen gar fran framkanten till att börja
med inat, i riktning ungefär mot mittfaltets inre
bakhörn, och gör därpå efter att ha bildat en tänd
inåt den nyssnämnda utbuktningen. 7. S. murana.
it Yttre tvarlinjen gar fran framkanten i riktning mot
utkanten eller bakhörnet och fortsätter utan nagon
tydlig tand i den nämnda utbuktningen utanför
njurflacken. 9. S. truncicolella.
I
bo
Os
WALHGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 147
$$. Yttre tvärlinjen utanför njurflacken endast med svag
utböjning. Mittfältet helt eller delvis ljusare än rot-
fältet.
+. Inre tvärlinjen ej brett mörkskuggad; ring- och
tappfläcken därför tydliga; njurfläcken ungefär lika
långt från dessa som från yttre tvarlinjen. Vag-
linjen vanl. brett avbruten på mitten.
10. S. crategella.
tr. Inre tvarlinjen brett mörkskuggad; ring- och tapp-
flacken därför otydligare; njurflacken star närmare
yttre tvärlinjen än ring- och tappflacken. Vag-
linjen ej eller knappt avbruten. 11. S. frequentella.
B. Vingar näst. utan teckning; njurflack punktformig. 12. S. pallida.
S. centuriella SCHIFF. Tavl. 3, fig. 58. Framv. oreda,
hos d blagra med brun inblandning, hos ® bruna med
ljusare mittfält, med de två vanliga ljusa tvärlinjerna; ring-
fläck tydlig, tappfläck mörk, njurfläck S-liknande. Bakv.
brungrä. Vbr. 23-30 mm. — Lappl., Norrb., Hals.
(6—8).
S. cembre Aw. Framv. entonigt gulgrapudrade. De inre
vingmarkena 1 regel otydliga; njurflacken X-formig, i sin
övre del med gulaktig ifylining, ofta otydlig; inre tvär-
HD)
linjen otydlig, den yttre med svag bågböjning. Bakv.
gulaktigt ljusgrå. Vbr. 20—25 mm. — Stockholm.
Larv vitaktig med mörk rygglinje och ockragula punktvartor; bl. a
pa Tussilago.
S. ambigualis TR. Framv. vid roten smalare än hos följ.,
utåt breda; ring- och njurfläck i regel ofullständiga, den
senare ofta endast ett mörkt streck, den förra stund. med
gulaktig fyllning; vaglinjen mindre starkt böjd än hos följ.
men framtill bredare och mer otydlig; yttre tvärlinjen är
emellertid starkare böjd, varigenom fältet mellan denna
linje och våglinjen oftast blir uppdelat i två skuggfläckar.
Bakv. grå med otydl. mörkare kant. Vbr. 17—23 mm. —
Sk.—Ang. (6, 7).
Larven lever under mossa pa tradstammar.
S. dubitalis HB. Framv. vid roten taml. breda; ring- och
tappfläcken vanl. bada med gulaktig fyllning, större och
tydligare än hos andra arter; fältet mellan yttre tvarlinjen
och väglinjen ofta ej avdelat i en främre och en bakre fläck
148
UT
SI
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
utan bildande ett mörkt tvärband. Bakv. vita med tyd-
ligt mörkare kant. Vbr. 15—19 mm. — Sk.—Uppl. o.
Värml. (6, 7); på ängsmarker.
Larv gulbrun med svarta punktvärtor, mörkbrun, delad nacksköld
och rödbrunt huvud.
S. alpina STT. Framv. smala, särskilt hos ©, brungrätt
pudrade. Njurfläck 8-formad, de inre vingmärkena näst.
punktformiga. Tvärstrimmor fina, täml. skarpa; den yttre
går först snett inåt och bildar en tand, går därefter i flack
båge mot utkanten. Vaglinjen i regel nära utkanten, ut-
breder sig dock: på mitten inåt men träffar i regel icke
yttre tvärlinjen. Bakv. brungrå. Vbr. 19—23 mm. —
Torne lappm.—s. Västerb.
S. sudetica Z. Framv. hos d täml. breda, hos ® smala,
tillspetsade, vitaktiga, brun- och gulpudrade; tvärlinjerna
vita, brett gulbrunkantade; ring- och tappfläck svarta,
punktformiga; njurfläck stor, 8-formig, gulgrå, berör fram-
kanten och med yttre hörnet yttre tvärlinjen; fältet mellan
yttre tvärlinjen och våglinjen upptaget av två oftast sam-
manhängande bruna skuggfläckar. Bakv. ljusgrå. Vbr.
20 mm. — Lappl.—Sk. (7, 8); allmännast i fjälltrakterna.
S. murana CURT. Tavl. 3, fig. 59. Framv. täml. smala,
gulaktigt grävita, tätt och mörkt pudrade; ring- och tapp-
fläck mörka, den förstnämnda ofta med ljus fyllning av
grundens färg; njurfläck 8-formig, vanl. med ljusgrå fyll-
ning; mellan yttre tvärlinjen och vaglinjen två ofta sam-
manhängande skuggfläckar. Bakv. ljusgrå. Var. /uonzana
HoFFM.: med mörkare pudrade, ej gulaktiga framv. torde
vara den hos oss förhärskande formen. Vbr. 16—22 mm.
— Blek.—Lappl. (6, 7); allmannast i norr, där endast varie-
teten förekommer.
Larv brunaktig; lever under mossa.
S. letella Z. Tavl. 3, fig. 60. Framv. täml. smala, mjölk-
vita, i rot- och utkantfältet djupsvart fläckiga; ring- och
tappfläck djupsvarta, diskmärke 8-formigt med ljus ifyll-
ning. Bakv. vid roten näst. vita, vid kanten brunaktiga.
Vbr. 18 mm. — Sk.—Uppl.
S truncicolella STT. Framv. vid roten smala, utåt taml.
breda, något gulaktigt vitgra med nästan svart, jämn
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 149
pudring; inre tvärlinjen starkt tandad, ring- och tappfläck
streckformiga, njurfläck täml. otydlig; mellan yttre tvär-
linjen och vaglinjen två åtskilda skuggfläckar. Bakv. ljus-
grå. Vbr. 20—22 mm. — Sk.—Lappl. (6—8); i skogar.
Larv mörkt brunaktig; under mossa.
10. S. crategella Hp. Tavl. 3, fig. 61. _ Framv.: kortare än
hos föreg. och utåt bredare; inre tvärlinjen obetydligt
‚tandad; ringfläcken bildar en smal, liggande 0, tappfläck
streckformig, njurfläck tydligt 8-formig. Bakv. vitaktiga,
hos 2. mörkare. Vbr. 17—19 mm. — Sk.—Uppl. (7, 8).
Larv gulgrön med huvud och nacksköld svartbruna; under mossa.
11. S. frequentella STT. Framv. till formen som föreg., mörkt
brungra med: vitgrå inblandning; för övrigt mycket lik
föreg. men inre tvärlinjen utåt brett svart beskuggad och
utkantfältet mörkare med sammanhängande svartgrätt tvär-
band mellan tvärlinjen och vaglinjen. Bakv. brungrå.
Vbr. 17—19 mm. — Bl.—Uppl. (7); sälls.
Larv gulaktig eller grå med svart huvud och svarta punktvårtor;
under mossa på klippor.
12. S. pallida STPH. Framv. korta, breda, gulgrä med myc-
ket glesa mörka fjäll; teckning mycket otydlig, vanl.
endast bestående av en punktformig svart diskfläck och
en ljus yttre tvärlinje och mörka utkantpunkter. Bakv.
Imserat VbrInekmmi1Sie, ÖL (72:8); sälls.
9. Underfam. Pyraustinæ.
Medelstora—större arter med vanl. brett trekantiga vingar
och väl utvecklat sugrör; antenner och palper av växlande
form.
Larverna långsträckta, svagt håriga, leva vanligen i silkesspånad på
blomväxter. Fjärilarna äro vanl. i rörelse om natten, en del även om
dagen. Vingarna hållas i vila taklikt eller plattliggande.
Släktöversikt.
I. Panna tydligt kägelformigt framskjutande.
51. Phlyctenodes.
150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
II. Panna utan utskott.
A. Framv. vid bakkanten innanför mitten med en stark
fjälltand. 53. Cyneda.
B. Framv. utan fjälltand.
1. Bipalper tradformiga eller saknas.
a. Bakv. med utkanten bakom spetsen starkt in-
svängd. 52. Diasemia.
b. Utkanten å bakv. ej eller svagt insvängd.
a. Framv. med utkanten kortare än !/2 bak-
kanten. 50. Nomophila.
6. Framv. med längre utkant.
* Fram- och bakv. med avrundad spets;
framv. blågrå, bakv. enfärgat mörkgrå.
Fjällformer.
§. Palper undertill lång- och grovhåriga.
54. TZitanıo.
$$. Palper undertill kortare fjälliga.
. 48. Orenaia.
##, Alla vingar med mer eller mindre tydlig
spets.
§. Palper korta och täml. smala, pa sin
höjd dubbelt sa långa -som bipalperna.
49. Lvergestis.
$$. Palper långa och starka, mer än dub-
belt sa langa som bipalperna.
7. Palper uppätböjda, andled kort, upp-
atriktad. 47. Syllepta.
fr. Palper framatstrackta eller något hän-
gande, pa sin höjd andleden uppat-
riktad. (En översikt av arterna till sl.
Microstega, Mesographe, Pionea och
Pyrausta finnes under sl. Pionea.)
+. Bakskenben hos d med yttre mitt-
sporren rudimentär. 57. Pronea.
+ +. Bakskenben hos d med yttre mitt-
sporren utvecklad.
x. Framv. hos d vid roten med
en grop ovan täckt med fjäll.
55. Microstega.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 751
x X. Framv, hos d utan sådan
grop. 58. Pyrausta.
2. Bipalper i spetsen tydligt utvidgade.
a. Framv. gulaktiga. 56. Mesographe.
b. Vingar svarta. 59. Heliothela.
47. SIkt. Syllepta Hs.
Ant. hos d kortcilierade. I framv. utga III, UI, och IV,
från bakre diskfälthörnet, och II; är böjd och starkt närmad
till I, I bakv. utgå II och III, fran diskfältets främre och
IV, från bakre hörnet.
US zuralası se: Lavi. 3, tie. 63. ~ Vinegar -slansande/vit-
gula, i utkanten brungrå, med brungrå diskfläck och två
brungrå tvärlinjer, av vilka den yttre är starkt slingrande
och på utsidan ljuskantad; i mittfältet en del skuggfläckar.
Vbr. 30—35 mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm.
Larv grön med enstaka, täml. länga gröna här; lever i strutformigt
sammanspunna blad på Urtica.
48. Slkt. Orenaia Dur.
Ant. hos ¢ kortcilierade. Palper framätsträckta med kort
ändled. Vingar korta och breda. Ill, III, och IV, i framv.
wid roten skilda;, ll. fr ‚I bakv. utea HL, IN; och IV, ur
diskfaltets anda; II förbunden med I.
1. ©. alpestralis F. Tavl. 3, fig. 62. Framv. ljust blagra,
med tre sarskilt mot roten flackigt svartpudrade, ljusa, tan-
dade, svartkantade tvarlinjer, en svart, tandad utkantlinje
och svart diskpunkt. Bakv. mörkt grabruna. Vbr. 17—
18 mm. — Lappl. (7); 1 fjallen.
49. Slkt. Evergestis He.
Ant. hos d cilierade. Palper framåtriktade, mittleden
grovijällig, andleden kort. I framv. aro II, och II, skaftade,
Il, fri; IV, utgår innanför diskfaltets bakhorn och III, och
152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Ill, ur detsamma. I bakv. utga III,, II, och IV, ur disk-
faltets bakhörn och I ar langt förbunden med 11.
Artöversikt.
I. Bakv. endast mörka i utkanten. 2. E. extimalis.
II. Bakv. med mörkt utkantband och mörk mittstrimma.
A. Framv. gulgrå. I. E. frumentalis.
B. Framv. halmgula. 3. E. straminalis.
1. 2) framentalssE Ta | 3,18: 042 "Pramvimedosyie
aktiga, utät mörkt begränsade tvärlinjer, den inre starkt
tandad, den yttre svagare böjd; utkantfältet vitaktigt med
två gulaktiga skugestrimmor, som förenas mot vingspetsen.
Vbr. 25—30 mm. — Sk.
Larv gulaktig med mörk rygglinje och mörka punkter samt brunt
huvud; lever pa kruciferer, såsom Sisymbrium och Raphanus.
LS)
E.vextimalis SC... Tavl. 3; fie... 65... Framv. vitgula, utat
mörkare, med en stor violettbrun fläck i utkanten, 2 rost-
bruna, fina tvarlinjer samt en otydlig diskflack. Bakv.
vitgula. Vbr. 23—26 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7); ej sälls.
Larv gulgrön med svarta punkter, huvud och nacksköld, den se-
nare delad; lever i skidor av kruciferer.
3. E. straminalis HB. Tavl. 3, fig. 66. Framv. vitgula med
2 rostbruna tvärlinjer, en rostbrun ring och 8-formigt disk-
märke samt ett rostbrunt skuggband (väglinje) vid ut-
kanten. Bakv. gulvita. Vbr. 23--26 mm. — Sk.— Üppl.
(7):
Larv ovan mörkgrön eller violett med svart huvud, pä sidorna gul;
lever pä kruciferer.
so. Sikt. Nomophila He.
Ant. hos ¢ cilierade. Palper trekantigt spetsiga, hori-
sontellt framstäende, tätt och tilltryckt fjälliga; ändled dold.
Bipalper mycket små, trâdlika. Framv. långa, smala; bakv.
avlångt 3-kantiga. Ribbforgrening ungef. som föreg. Nattfly-
liknande fjäril.
1. N. noctuella SCHIFF. Tavl. 3, fig. 67. Framv. rostbruna
med tre mörkare fläckar (ring- och tappflacken samman-
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 153
stötande) samt två fina, starkt tandade tvarlinjer. Bakv.
ljust brungra. Vbr. 29—31 mm.-— Boh., Uppl. (7); sälls.
Larv gréngul med mörka, ljuskantade vartor och mörk rygglinje.
51. Sikt. Phlyctzenodes Hs.
Framv. långsträckt 3-kantiga, spetsiga; bakv. rundade.
För övrigt som föreg.
I.
[CS
Oo
Artöversikt.
Bakv. vitaktiga.
A. Bakv. utan teckningar. Tr. PP. paleahs.
B. Bakv. med en mörk tvärstrimma utanför mitten samt en annan nära
utkanten. 2. eR Verticalis.
Bakv. mörkgra. 3. - P. sticticalis.
P. palealis SCHIFF. Framv. blekt grönaktigt svavelgula
med fina, mot utkanten mörka ribbor. Bakv. glänsande
vita, mot utkanten blekt svavelgula. Vbr. 29—32 mm. —
Sk., Boh. (6); sälls.
Larv grön eller rödaktig med svarta punktvärtor och svart, ljus-
fläckigt huvud; lever sällskapligt i blomställningen av umbellater, t. ex:
«Daucus och Peucedanum.
P. verticalis L. Tavl. 3, fig. 68. Framv. ockragula, vid
framkanten och längs ribborna mer eller mindre, stund.
otydligt, graskuggade; med 2 graaktiga tvarlinjer och langs
utkanten en dylik vaglinje; diskflack atminstone antydd.
Bakv. gulvita. Vbr. 23—28 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7).
Larv grön med svarta punktvärtor och blekbrunt, mörkfläckigt
huvud; lever pa Cirsium, Carduus, Atriplex o. a.
Pisstıoneahss1L..». Kaviar 604 Eramv.brunal med
spridda gula och grävita fjäll, som i diskfältet bilda en
fyrkantig grägul fläck och i utkanten en gul tvärlinje.
Bakv. med otydlig ljus tvärlinje och gulvit utkantlinje.
Vbr. 21-23 mm. — Sk.—Uppl. (6—8); allm.
Larv grågrön, vanl. med mörk rygglinje, på sidorna gulaktig, med
ljusa, mörkkantade punktvårtor och svart huvud; lever på Artemisia
men har i utlandet även uppträtt i massor på klöver, vitbetor och
tobak.
154 ENTOMOLOGINK TIDSKRIFT IOIS.
52. Sikt. Diasemia Gn.
Antenner, palper och ribbförgrening som föreg.
1. JD. litterata SC. Tavl. 3, fig. 70. Vingar mörkbruna, de
främre något rostbruna. Framv. vid bakkanten med en
vid diskfältet avkortad tvärlinje nära roten, en annan lika-
ledes avkortad vid mitten samt en fullständig yttre tvär-
linje jämte några fläckar i mittfältet vita. Bakv. med en
inre bredare bågformig och en yttre smalare och vinkel-
böjd tvärlinje vita. Vbr. 18—20 mm. — Sk.—Lappl.
(6, 7); i skogsmarker.
Larv rödaktig med svarta punktvärtor samt huvud och nacksköld
gulbruna.
53. Sikt. Cynæda He.
Ant. hos 6 cilierade. Palper framätsträckta eller något
hängande, tilltryckt fjälliga, tillspetsade, med dold ändled.
Bipalper smä, pänselformiga. Framv. korta, utät starkt bre-
dare. III, och II, vid roten brett skilda; likasa II, och II,
i framv. och II och III, i bakv.
I. C. dentalis SCHIFF. Tavl. 3, fig. 71. Framv. olivbruna,
hos d ljusare, med vitaktig inblandning; inre tvärlinjen
bagformig, den yttre utomordentligt starkt vinklad med
ljusare fyllning i vinklarna; fransar flackiga. Bakv. brun-
aktigt vita (4) eller gråbruna (2) med starkt tandad men
otydlig tvärstrimma. Vbr. 20-25 mm. — Sk., Gottl. (7);
pa sandfalt; sälls.
Larv vitgul med huvud, nacksköld och punktvärtor svarta; lever
såsom minerare i rotbladen av Anchusa och Echium; övervintrar,
54. Sikt. Titanio He.
Antenner hos d cilierade. Palper framätsträckta, mycket
starkt och långt håriga. III, och I], i framv. från diskfältets
bakhörn, IV, något innanför; i bakv. II och I], ur främre;
II, —IV, ur bakre diskfälthörnet.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 155
Artöversikt.
I. Framv. brunsvarta med breda blägrä tvärlinjer. I. T. schrankiana.
Il. Framv. blågrå med svagare ljusa tvärlinjer. 2. T. ephippialis.
1. 7. schrankiana HOCHENW. Tavl. 3, fig. 72. Framv. brun-
svarta, med framkanten samt 2 fläckar i diskfältet, vilka
omsluta en svart fläck, samt tvärlinjerna ljusgrå. Bakv.
brunsvarta. Vbr. 18—20 mm. — Lappl.—Dir. o. Häls.
(6); huvudsakl. i fjällen.
T. ephippialis ZETT. Framv. ljust blågrå, i rotfältet och
inre hälften av mittfältet svartbruna, med ljusgrå tvärlinje
och våglinje samt mörk ring- och njurfläck. Bakv. ljusare
eller mörkare grå. Vbr. 19—21 mm. — Lappl., Jämtl.
(7); ı fjällen.
WN
55. Slkt. Microstega Meyr.
Aven bakv. hos d med en fördjupning vid roten och
dar bakom en liten kam av fjäll; annars som släktet Pronea,
med vilket arten oftast förenas.
1. Som foreg.’ men
vingar med mera rundad spets, ljusare, något gulaktigt
gra; yttre tvärlinjen skarpare tandad. Vbr. 21—25 mm.
— Sk.—n. Västerb. (5, 6).
Larv grå med punktvärtor, huvud och nacksköld svarta; lever på
åtskilliga växter, såsom Rhinanthus, Lathyrus, Solidago och Urtica.
P. sambucalis SCHIFF. Tavl. 3, fig. 82. Mycket lik Pzo-
. nea Stachydalis (se denna!), men den gulvita fläcken i disk-
fältet är odelad och under densamma finnes en mindre
trekantig, flack. Vbr. 23—24 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7).
Larv vitgrön med mörkare längsstrimmor och gulaktiga ledgranser;
lever pa Sambucus, Convolvulus, Ligustrum m. fl.
P. flavalis SCHIFF. Vingar citrongula, de bakre ljusare.
Framv. med brunaktiga diskfläckar och tvärlinjer och
skugglik våglinje. Bakv. med mörk tvärlinje och utkant-
linge. 12529: mms Sk. —Sdanla (7):
Larven uppgives leva på Galium mollugo.
P. nubilalis HB. Tavl. 3, fig. 83. Framv. ockragula, hos
d starkt överdragna med brunt, så att endast vingroten,
en fläck i diskfältet, en strimma utanför yttre tvärlinjen
samt själva utkanten äro gula, varemot mittfältet och ett
tvärband på vaglinjens plats äro gråbruna; hos © äro
framv. ockragula eHer rödgra. Tvärlinjer och våglinje
starkt tandade. Bakv. mörkare (d') eller ljusare (2) gra
med gulvitt tvärband. Vbr. 22(S)—30 (9) mm. — Sk. (6).
Larv rödaktig med svarta punktvårtor och huvud; lever i stammen
av humle, hampa m. fl.
P@realis HB. Tavl.3, fig. 84. Framv. .olivgra—oliv-
gröna—mörkt olivbruna, hos 2 mörkast, med en otydlig,
svagt svängd, gulvit yttre tvärlinje, en dylik strimma längs
utkanten och stundom en fläck av samma färg vid disk-
fältets slut. Bakv. ljusgrå—svartgrå med ett ljusgrått, hos
2 otydligt, tvärband. Vbr. 18—24 mm. — Sk.—Lappl.
(7, 8); pa sandfalt.
Larv grön- eller graaktig med mörka punktvärtor; lever pa Gna-
phalium.
P. commixtalis WLK. Framv. askgrä—gulgrä, mittfältet
föga mörkare, med en mörk yttre, otydlig, tandad tvärlinje.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). II
162
8.
9.
IO.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS.
Bakv. askgra—brungra med mörkare mittlinje och utkant.
Vbr. 22 mm. — Lappl.—Jämtl., Häls. (6); på myrar.
P. cespitalis SCHIFF. Tavl. 4, fig. 85. Framv. olivgrä
med roströd eller brun inblandning; diskfältets mörka
ring- och njurfläck med ljusare kärna; utanför diskfältet
ett mörkare, snett tvärband till vingspetsen. Bakv. brun-
grå med ett bagformigt, gulvitt, bredare tvärband och ett
smalare utkantband. Teckningar stund. mycket otyd-
liga. Vbr. 16—19 mm. — Sk.—Jmtl. (5, 7); allm. på
torra ställen.
Larv grön med mörka längsstrimmor och små svarta punktvårtor;
på rotbladen av Gnaphalium och Plantago.
P. sanguinalis L. Tavl. 4, fig. 86. Framv. gula; fram-
kanten, ett brett mot framkanten bredare och kluvet
tvärband och ett brett utkantband purpurröda. Bakv.
ljusgrå med otydlig, ljus, bagböjd tvärstrimma. Vbr. 13
—17 mm. Sk.
Larv grön, stund. nägot rödaktig, med gulaktigt huvud och smä
svarta punktvärtor; pa Thymus.
P. porphyralis SCHIFF. Tavl. 4, fig. 87. Framv. purpur-
bruna med blygra inblandning, med en rund och en smalt
trekantig guldgul fläck vid framkanten nära spetsen och
ofta 1—2 små gula punkter i-diskfaltet. Bakv. svart-
aktiga med vitgult tvärband och en ljus, otydligare strim-
ma vid utkanten. Vbr. 14—17 mm. — Sk.—Lappl. (5, 6).
Larv mörkgrå med ryggstrimma och huvud gula; på Mentha och
Origanum.
P. purpuralis L. Tavl. 4, fig. 89. Framv. purpurröda
eller purpurbruna med en mindre framkantfläck, en större,
rundad fläck därbakom samt en halvmanformig inkant-
fläck (de 3 fläckarna tillsammans bildande en hos f. con-
junctalis STRAND sammanhängande, yttre tvärlinje) guld-
gula samt guldgula fläckar vid vingroten och (2) i disk-
fältet och smal gul strimma vid utkanten, vilken senare
saknas hos f. demarginalis STRAND. Bakv. svarta med
gul diskfläck, gult tvärband och en smal, gul, purpur-
fjällig utkantstrimma. 2:dra gen. f. chermesinalis GN. är
större, med bredare gula teckningar; f. ostrinalis HB.
är mindre, mörkare, med smalare och mattare, mera vit-
13.
14.
15.
10:
17.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 163
gula teckningar. Vbr. 15—22 mm. — Sk.—s. Västerb.
och Jämtl. (6—o); allmän.
Larv grön med fina ljusa längslinjer och ljusbrunt huvud; pa
Mentha, Nepeta, Plantago m. fl.
P. aurata SC. Tavl. 4, fig. 90. Framv. svartbruna ljust
purpurpudrade, som föreg. med 2 guldgula fläckar bakom
varandra vid framkanten och en inåt svartkantad linje av
samma färg vid bakkanten samt 2 punkter i diskfältet.
Bakv. svarta med framtill något bredare guldgult tvär-
band, som stund. ej helt når framkanten. Vbr. 14—16
mm. — Sk.—Lappl.
Larv något mörkare än föreg.; på Origanum, Mentha m. fl.
P. falcatalis GN. Tavl. 4, fig. 88. Skild fran föreg. en-
dast genom det i översikten nämnda samt vanl. något
större vingbredd. Bakvingarnas kantband är ända från
bakkanten jämnt tilltagande i bredd. — Sk.
Larv ljusgrå med 2 mörka längsstrimmor, små svarta punktvårtor
och ljusbrunt huvud.
P. nigrata Sc. Tavl. 4, fig. 91. Vingar svartbruna med
svag purpurskiftning; bada paren med ett brett, bakom
mitten plötsligt smalare och där dubbelböjt band, som
efter böjningen återfår sin förra bredd; framv. stundom
med fin vit diskpunkt. Vbr. 13—18 mm. — Sk., Gottl.
(7); på torra ställen.
Larv grön eller brun med svarta punktvårtor; på Thymus och
Origanum.
P. cingulata L. Tavl. 4, fig. 92. Som föreg. men fram-
vingarnas vita tvärband nästan rakt eller svagt sling-
rande; tvärbandet pa bakv. svagt böjt. Vit diskfläck
saknası Mbr. 1416 mm. Sk, 1Og., 1Gottl?!(7=-0).
Larv gulgrå med svarta punktvärtor och gulbrunt, svartpunkterat
huvud; lever på Salvia.
P. albofascialis TR. Tavl. 4, fig. 93. Framv. svartbruna
med purpurskiftning och vitaktig pudring, bakv. svarta;
båda paren med bägböjt vitt tvärband. Vbr. 13—14
mm. HÖLL NGN (6); på alvarmark (Gottl.).
Larv gulaktig; lever i stor brun fläckmina på Inula.
P. hamalis THNBG. (= nychthemeralis H».). Tavl. 4,
fig. 94. Båda vingparen vita, vid roten gråpudrade,
164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
med breda svarta utkantband; framv. med 2 svarta disk-
fläckar, bakv. med 1. Vbr. 18—20 mm.°— Värml: och
Uppl.—s. Västerb. (6, 7); sälls.
Larv pa Vaccinium myrtillus.
18. P. funebris STROM. Tavl. 4, fig. 95. Alla vingar svarta
med tva stora, runda, vita fläckar; framv. dessutom med
en vit punkt i diskfaltet. Vbr. 19—20 mm. — Osterg.
—Lappl. (6—8).
Larv ljust gulgrön med mörkare ryggstrimma och gulaktigt huvud;
lever på undersidan av rotbladen på Solidago virgaurea.
59. Slkt. Heliothela Gy.
Ant. hos d nästan nakna. Palper hariga med utskjutande
kort ändled. Bipalper något utvidgade genom fjällbekläd-
naden. Vingar korta.
1. Hf. atralis Hs. Tavl. 4, fig. 96. Vingar svartbruna, framv.
metallskimrande, bakv. med vitgul mittfläck utanför disk-
fältets tvärribba. Vbr. 12—16 mm. — Sk, Hall.
2. Fam. Fjädermott. Pterophoride.
Fjärilar av 12—32 mm. vingbredd. Antenner tradformiga,
kortcilierade. Palper av växlande form och storlek. Bipalper
förkrympta. Sugrör väl utvecklat, spiralrullat. Punktögon
förkrympta eller otydliga, sällan tydliga. Ben mycket länga
och smala med starkt förlängda höfter; skenben stundom
genom fjällbeklädnaden förtjockade på mitten eller i spetsen;
de långa bakskenbenen med mitt- och ändsporrar; I. tars-
lederna starkt förlängda.
Framvingar smala, långsträckta, djupt, stundom till över
halva längden, kluvna i två flikar. Bakvingarna genom tvenne
djupa klyvningar delade i tre smala, fjäderlika flikar.
I framv. mynna I—II, i framkanten, den senare oftast i
själva framhörnet, H, i framflikens bakhörn, om sådant finnes,
III, och UL, som äro mycket korta och svagt utbildade,
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. I 65
mynna i själva utskärningen, III, i bakflikens framhorn, IV,
i dess utkant och IV, vanl. i bakhörnet, om sådant finnes.
Av analribborna finnas V och a, som vid roten är försedd
med en slynga, bildad av den reducerade ß. I bakv. mynna
de mycket svaga III, och III, i främre inskärningen, medan
den bakre, djupare inskärningen är riktad mot V eller mel-
lan denna och IV,; 2 finnes. Såväl i fram- som i synnerhet
i bakvingarna kan reduktion eller sammansmältning av rib-
bor förekomma. Bakvingarna äro försedda med hållhake.
Äggen äro avlångt rundade, ofta något tillplattade, glän-
sande, vit-, gul- eller grönaktiga.
Larverna äro av mycket växlande form, än långsträckta,
än korta och tjocka, stundom med välvd rygg, stundom starkt
tillplattade. Huden är vanl. klädd med korta borst, stundom
med vita, i spetsen kulformiga hår. Värtorna växla i storlek
och äro klädda med ı—flera borst, som stundom äro stjärn-
likt ordnade. Bukfötterna äro 5 par, försedda med en halv-
krans hakar, hos en del reducerade och utan hakar. Lar-
verna leva antingen fritt eller i lös vävnad pa blad, blommor
eller omogna kapslar eller också inuti stjälkar eller korg-
blomstriga växters blomfasten, alla (utom Platyptilia rhodo-
dactyla) på örter.
Pupporna äro smärta med långt tillspetsad bakända; av
bakkroppslederna äro blott de tre främsta orörliga. Mellan-
kroppen är försedd med 2 längsgående ryggkölar, som ofta
fortsätta på bakkroppen och där bära tornar, taggar eller
borst; bakkroppen dessutom med sidokölar. Pupporna äro
fästa medelst sista bakkroppsleden antingen horisontellt
med ryggsidan nedåt eller hängande med huvudet nedåt;
några förpuppas i en silkesvävnad.
Fjärilarna sitta på lägre växter eller på marken; i vila hållas fram-
vingarna horisontellt utsträckta, ofta något vecklade kring de hopveckade
och dolda bakvingarna, antennerna döljas under vingarna, och bakbenen
hållas upplyftade. De flyga i skymningen.
Flertalet arter uppträda i en, några i två generationer. De övervintra
vanl. såsom larver, stundom såsom ägg eller fullbildade.
166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15.
Litteratur.
H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens fjädermott. —. K. V. A. Handl.
1859.
O. HOFMANN. Die deutschen Pterophorinen. — Ber. naturw. Ver.
Regensburg. 1894—95.
E. Meyrick. Fam. Pterophoridæ. — Genera insectorum. Bruxelles.
1010.
Även rörande pterophoridernas norrländska utbredning har förf. haft
förmänen av meddelanden frän doktor L. TRAFVENFELT.
Oversikt av larvernas näringsväxter.
1. Örter (inkl. dvärgbuskar).
Achillea: Platyptilia pallidactyla, Antennaria: Platyptilia tesseradac-
tyla, Aquilegia: Amblyptilia punctidactyla, Calluna: Amblyptilia acantho-
dactyla, Clinopodium: Amblyptilia acanthodactyla, Convolvulus: Alucita
pentadactyla, Pterophorus monodactylus, Erica: Amblyptilia acanthodactyla,
Erodium: Amblyptilia punctidactyla, Eupatorium: Adaina microdactyla,
Galium: Stenoptilia bipunctidactyla, Geranium: Amblyptilia acanthodactyla,
A. punctidactyla, Geum: Oxyptilus didactylus, Helichrysum: Platyptilia
tesseradactyla, Hieracium: Oxyptilus ericetorum, O. hieracii, O. parvidactylus,
O. pilosellæ, Pterophorus scarodactylus, Inula: Pterophorus lithodactylus, Knau-
thia: Stenoptilia bipunctidactyla, Lactuca och Lampsana: Pselnophorus bra-
chydactylus, Leonurus: ?Oxyptilus didactylus Linaria: Stenoptilia bipuncti-
dactyla, Nepeta: Amblyptilia acanthodactyla, Ononis: Amblyptilia acantho-
dactyla, Pelargonium: Amblyptilia acanthodactyla, Petasites: Platyptilia
gonodactyla, Pieris: Oxyptilus hieracit, Pulmonaria: Alucita tetradactyla»
Salvia: Amblyptilia acanthodactyla, Saxifraga: Stenoptilia pelidnodactyla,
Scabiosa: Stenoptilia bipunctidactyla, Scutellaria: Stenoptilia bipunctidac-
tyla, Senecio: Platyptilia calodactyla, P. nemoralis, Pterophorus osteodac-
tylus, Solidago: Platyptilia calodactyla, Pterophorus osteodactylus, P. tephra-
dactylus, Stachys: Amblyptilia acanthodactyla, Succisa: Stenoptilia bipuncti-
dactyla, Tanacetum: Platyptilia ochrodactyla, P. pallidactyla, Thymus: Alu-
cita tetradactyla, Tussilago: Platyptilia gonodactyla, Vaccinium: Ambly-
ptilia acanthodactyla, Veronica: Oxyptilus didactylus, Stenoptilia pterodactyla.
2. Buskar.
Rosa: Platyptilia rhododactyla.
Översikt av släktena.
I. Framv. kluvna till mitten eller djupare; fig. 2 f.
8. Alucıta.
II. Framv. grundare kluvna.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 167
A. Framv:s framflik täml. bred, i utkanten snett avskuren,
med tydligt bakhörn (vid IL); fig. 2 a och b.
I. 3. bakvingeflikens bakkantfransar med en (någon
gäng otydlig) fläck av svarta fjäll. Främre fram-
vingeflikens utkant mindre starkt sned; fig. 2 a.
ae ip
Fig. 2. Framvingeflikar av a Platyptilia, b Stenoptilia, c Oxyptilus,
d Pterophorus, e Pselnophorus, f Alucita (efter SPULER).
a. 3. bakvingeflikens svarta fläck i yttre hälften av
bakkanten, nära spetsen.
1. Platyptilia: Eucnemidophorus.
b. 3. bakvingeflikens svarta fläck i bakkantens mitt.
a. Palper långa och smala med lang ändled.
1. Platyptilia.
Palper tjocka, från sidorna hoptryckta med
mycket kort ändled. 2. Amblyptilia.
2. 3. bakvingefliken utan svart fläck i bakkantens fran-
sar. Främre framvingeflikens utkant starkt sned;
IEA OO 3. Stenoptilia.
168 ' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
B. Framv:s framflik smalt tillspetsad utan hörn vid Ig;
dess utkant och bakkant säledes i samma linje; fig.
2 c—e.
I. Framv:s bakflik med antydan till bakhörn, bredare
Over mitten sanjivad rotentiia.2) ced:
a. 3. bakvingefliken med en flack av svarta fjall i
bakkantens fransar. Framv:s bakflik i spetsen
skärformig. 4. Oxyptilus.
b. 3. bakvingefliken utan svart fläck i bakkanten.
Framv:s bakflik ej skärformig.
5. Teter Op LOPES 0.6. Adaina.
Framv:s bakflik utan spar till bakhörn; fig. 2
72 De. US.
bo
I. .Underfam. Platyptiliinee.
Framvingarnas diskfalt utat tvärt avskuret. Tredje bak-
vingefliken med blott en längsribba (a).
1. Slkt. Platyptilia He.
Framvingarna inskurna till högst '/s. Pannan (utom hos
I. arten) med koniskt utskott och tofslikt utstående fjäll.
Framvingarnas bäda flikar med tydligt bakhörn. I framv.
utgå II, och II, tydligt innanför diskfältets framhörn, Il; och
Il, på gemensamt skaft från själva hörnet, II, från tvärribban;
fig. 2 a.
Artoversikt.
I. 3:dje bakvingefliken mycket kort, knappt näende vingens främre in-
skärning. — Undersl. Eucnemidophorus WALLGR. 1, P. rhododactyla.
II. 3:dje bakvingefliken av normal längd.
A, Palper och panntofs ung. dubbelt så långa som huvudet; panntofsen
naende till palpernas spets. N,
1. Bakskenb. gulvita, över vardera sporrparet mer ell. mindre tyd-
ligt rostbruna. Framv. ockragula, vanl. med tydlig brun teck-
ning. 2. P. ochrodactyla.
bo
io)
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 169
2. Bakskenb. fran mitten till spetsen likformigt rödbruna. Framv.
rostgula utan tydlig teckning. 3. P. pallidactyla.
B. Palper och panntofs pa sin höjd av huvudets langd. Panntofsen
nar ej palpernas spets.
1, Större arter (fvl. 1o—15 mm.). Framv. med blott en ljus tvär-
linje (över bäda flikarna nära utkanten).
a. Framv. gräbruna med obetydlig gul inblandning och stark vit-
pudring i mittfältet. ı. bakvingefliken undertill utan ljus tvär-
strimma, på sin höjd med en otydlig ljus fläck.
4. P. gonodactyla.
b. Framv. ockragula.
a Mindre (fvl. 10—11 mm.) 1. bakvingefliken undertill i
regel med en vit tvärlinje nära spetsen. 3. bakvingefli-
kens svarta bakkantfläck punktformig. 5. P. calodactyla.
3. Större (fvl. 14—15 mm.). 1. bakvingefliken säll. med an-
U
tydan till en gulaktig tvärlinje. 3. bakvingeflikens svarta
fläck täml. lång, streckformig. 6. P. nemoralis.
nN
Mindre (fvl. 9 mm.). Framv. med 2 vita tvärstrimmor, en invid
inskärningen, en (som hos föreg.) nara utkanten.
7. P. tesseradactyla.
P. rhododactyla F. Tavl. 4, fig. 97. Framv. rödaktigt
rostbruna med ljusare flikar och två ljusa tvärstrimmor,
av vilka den inre är mera obestämd och den yttre gar
invid inskärningen. 3. bakvingefliken vit, vid spetsen rost-
brun. Fvl. 9-10 mm. — Sk.—Uppl. (6, 7).
Larv grön, framtill med 2 vitaktiga rygglinjer och däremellan en
brunröd mittstrimma; lever i rosenknoppar.
P. ochrodactyla SCHIFF. Framv. ockragula med mörkare,
brunaktiga skuggfläckar, av vilka en trekantig framkant-
fläck mitt för klyvningen vanl. är tydlig. Fransar å båda
flikarna vitgula med svart rotlinje. Fvl. 12 mm. — Sk.—
Uppe (7. 8):
Lary grön med fina svarta vartor, mörkgröna rygglinjer och gul-
vita sidolinjer; lever pa Tanacetum vulgare.
P. pallidactyla HB. (Bertrami RössL.) Tavl. 4, fig. 98.
Framv:s grundfärg blekgul, starkt överdragen med rost-
röda fjäll, så att grundfärgen blott pa få ställen är synlig,
t. ex. vid bakkanten, i närheten av diskpunkterna och utan-
for den bruna framkantspunkten. Teckningen otydligare
än hos föreg. art, som den mycket liknar. Fvl. 12 mm.
— Sk.—s. Västerb. (7, 8).
170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS.
Larv olivgrön med 3 vita längslinjer pa var sida och smä svarta
ryggvärtor; lever pä Achillea ptarmica och millefolium (även Artemisia),
såsom ung mellan sammanspunna blad, senare i stammen.
4. P. gonodactyla SCHIFF. Tavl. 4, fig. 99. Framv. med
mörkbrun trekantig framkantfläck mitt för inskärningen.
Den mörka linjen längs roten av I. framvingeflikens ut-
kantfransar avbruten av en vit fläck. Fvl. 12—14 mm. —
Sk.—Lappl. (6).
Larv grönvit med smä svarta värtor, bred röd ryggstrimma och 2
röda strimmor ovan andhälen samt huvudet, den delade nackskölden,
analskölden och bukfötterna svarta; lever i blomstangeln av Tussilago
och Petasites.
5. P. calodactyla SCHIFF. (Zetterstedti ZELL.) Framv. lju-
sare än föreg. med likartad teckning; den mörka frans-
rotlinjen som hos denna vanl. med ljust avbrott. — Bl.
— Lappl.; allmännast i norr.
Larv i Solidago virgaurea.
6. P. nemoralis ZELL. Lik föreg. Den mörka framkant-
fläcken på framv. baktill mera tvärt avskuren; den mörka
fransrotlinjen i I. framvingeflikens utkant utan ljust av-
brott. — Lappl.; Norrköping (7).
P. tesseradactyla L. Framv. med vitaktig grundfärg, starkt
brungråpudrade med mörk triangelformig fläck i fram-
kanten och vanl. ett svart tvärstreck innanför klyvningen.
— Sk.—Jamtl. och s. Västerb. (5, 6).
Larv mörkt rödbrun med vitaktiga ryggfläckar och svarta värtor;
huvud och nacksköld svarta; lever pä hösten i stjälken av Antennaria
dioica och‘ Helichrysum arenarium, efter üvervintringen pa de unga
skotten.
Sy
2. Slkt. Amblyptilia He.
Framvingarna inskurna till ung. '/4. Pannan med trub-
bigt utskott och tilltryckt fjällbeklädnad: Båda framvinge-
flikarna med tydligt bakhörn. 3. bakkantfliken med tand-
likt utstående svart fjällläck. Ribbförgrening som föreg.
släkte.
I.
MT.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. u
Artöversikt.
Framv. rödaktigt brungrä. Inkanten av 3. bakvingeflikens fjälltand i
flikens mitt. 1. A. acanthodactyla.
Framv. svartaktiga, rikligt vit- och gulpudrade. 3. bakvingeflikens fjall-
tand tydligt utanför mitten. 2. A. punctidactyla.
A. acanthodactyla HB. Tavl. 4, fig. 100. Framv. smala,
rostbruna, rödbruna eller brungrå med mörkare teckning
och sparsam vitpudring. I framkanten vanl. en mörkbrun
triangelformad fläck och ett svart tvärstreck vid klyv-
ningen; över båda flikarna en ljus tvärlinje. Fvl. 10—11
mm. — Sk.—Lappl. (6, 7).
Larv rödaktigt gulgrön med vita längslinjer och stora, flerborstiga,
vita vårtor; på blommor och blad av talrika örter från olika familjer.
A. punctidactyla Hw. (cosmodactyla HB.) Lik föreg. Framv.
bredare, marmorerade; teckning svartaktig, de vita fläc-
karna större; undersidan svart med djupsvart (hos föreg.
brun) vitfläckig framkant. De 2 främsta bakvingeflikarna
undert. svarta (hos föreg. bruna). — Sk.—Lappl. (5—7).
Larv ljusgrön med vita längsstrimmor och enborstiga vårtor av
grundens färg; lever i kapslarna av Aquilegia samt i blommor och frukter
av Geranium och Erodium m. fl.
3. Sikt. Stenoptilia Hs.
Pannutskott koniskt, avtrubbat, tilltryckt fjälligt. Palper
hoptryckta med mycket kort ändled; mittleden ovan med ut-
stående fjäll, nästan 3-kantig. Framv. kluvna till '/s; båda
flikarna med mer eller mindre tydligt bakhörn. Ribbförgre-
ning som föreg.; fig. 2 b.
IE
II.
Lå
Artöversikt.
1. framvingefliken med ett tjockt, mörkt, av vita fjäll omgivet längs-
streck. 1. S. pelidnodactyla.
1. framvingefliken utan sädant langsstreck, pa sin höjd med en mycket
fin svart linje eller med enstaka i rad stallda svarta fjäll.
A. Framkantfransar a framv. mörkbruna. 2. S. bipunctidactyla.
B. Framkantfransar bilda fran vingmitten till spetsen en fin vit linje.
3. S. pterodactyla.
S. pelidnodactyla STEIN. Framv. brungra, i framkanten
mörkare, i bakkanten ofta gulgra, i vingmitten och flikarna
i)
Ios)
dor
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153.
vitpudrade; vid klyvningen en eller ett par svarta punkter.
Fvl. 10—12 mm. — Sk.—Lappl. (5, 6).
Larv grön med bred röd ryggstrimma, brunt, svartfläckigt huvud
och blekgrön, svartfläckig nacksköld; lever fritt på Saxifraga granulata.
S. bipunctidactyla Hw. Framv. gråbruna, vid bakkanten
smalt gulbrunaktiga, med i längsrader stående sparsamma
och enstaka vita och svarta fjäll; vid klyvningen 2 svarta
punkter och där innanför ofta ett litet svart längsstreck;
framfliken med en (ofta otydlig) vit tvärlinje. Fvl. 7—
10 mm. — Sk.—Dir. (6—8).
Larv gulgrön—livligt grön med talrika, korta, svarta borst, vita
knoppformigt förtjockade hår och vitgula vårtor, bred, brunröd rygg-
strimma mellan vitaktiga längsstrimmor och gult, svarttecknat huvud;
lever i stängeln och blomfästet av Scabiosa columbaria eller mellan
sammanspunna blad på Knauthia och Succisa m. fl.
S. pterodactyla L. Tavl. 4, fig. 101. Framv. kanelbruna,
vid framkanten mörkare, vid bakkanten gulaktiga, med 3
längsrader av svarta och vita fjäll och 2 mörka punkter
vid klyvningen. Var. paludicola WALLGR. är mörkare, och
de i bakre framvingeflikens utkantfransar befintliga mörka
flackarna aro förenade till en mörk linie. Fvl. 10— 12,5
mm. — Sk.—Lappl. (6-8), allm. pa soliga backar och
ängar; var. ar träffad pa sumpmark.
Larv blekt gulgrön med mörkare langslinjer och vitaktig sidokant,
svartfläckigt huvud och stora, svartkantade, med flera vita hår försedda
vårtor; lever fritt på blad, blomknoppar och omogna frön av Veronica
chamedrys.
4. Sikt. Oxyptilus Z. *
Panna utan utskott. Palper langre an huvudet, fran si-
na hoptryckta, framatstrackta eller nagot uppatbojda; and-
leden smart och spetsig; mittleden (utom hos ©. didactylus)
i spetsen med en spetsig fjalltofs. Framv. kluvna till over
!/s; brunaktiga med ljusare gula och morkare—svarta fjäll.
3. bakvingefliken med svart fjallflack i fram- och bakkant-
fransarna. I framv. utga I, och Il, fran Ly, eller ocksä har
IL,
sammansmält med II,; fig. 2 c.
WALHGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 178
Artöversikt.
I. Palper tjocka, täml. rakt framsträckta; mittleden med jämförelsevis stor,
TE
D
(#2)
spetsig fjälltofs; ändleden lika stor som mittleden.
A. 3. bakvingeflikens svarta fjäll i framkanten kortare än i bakkanten.
1. Framv. med vita teckningar.
a. 3. bakvingeflikens spets på båda sidor vitfjällig, på sin höjd
med några enstaka svarta fjäll; de svarta fjällen gå i flikens
framkant längre mot roten än i dess bakkant. 1. O. piloselle,
b. 3. bakvingeflikens svarta fjäll nå i framkanten till spetsen, i
bakkanten nå de ej helt ut till spetsen; i framkanten nå de
ej längre mot roten än i bakkanten. 3. 0. hieracü.
2. Framv. med gul, mera otydlig teckning. 2. O. Bohemanni.
B. 3. bakvingeflikens svarta fjäll i fram- och bakkanten lika långa och
i bäda kanterna näende till spetsen, där blott nägra fa vita fjäll
finnas.
I. 2. framvingeflikens utkantfransar med en vitaktig linje vid roten.
4. O, ericelorum.
2. 2. framvingeflikens fransar vid bakhörnet med en smal vit fläck.
5. 0. parvidactylus.
Palper tunna; mittleden nägot uppätböjd, tilltryckt fjällig utan tofs; änd-
led nägot lutande, kortare än mittleden. 6. O. didactylus.
©. pilosellæ ZELL. Framv. rödaktigt kanelbruna med
2 vitaktiga tvärlinjer över flikarna; bakflikens utkant-
fransar vid roten med en vitaktig, otydlig linje. 3. bak-
vingeflikens svarta bakkantfjall kortare än hos ©. hzeraczz.
Fvl. S-ıo mm. — Sk.—Lappl. (6, 7); allm. på torra,
soliga ställen.
Larv gulvit med korta, vita, knopplikt ansvällda här och smä vär-
tor med enstaka, länga, vita borst, gulaktigt, brunfläckigt huvud och
gulaktig nacksköld; lever i en lös vävnad av bladundersidans filthär på
Hieracium pilosella.
O. Bohemanni WALLGR. Skiljer sig från föreg. endast
genom gulaktig (ej vit), otydlig teckning och genom att
I. bakvingefliken undertill saknar vit spetsfläck. Möjl.
(enl. SNELLEN) en varietet av föreg. — Sk.
O. hieracii ZELL. Tavl. 4, fig. 102. Framv. mörkt röd-
bruna med 2 snövita tvärlinjer över flikarna; bakfli-
kens utkantfransar vid roten med en tydlig, vitaktig linje.
3. bakvingeflikens svarta bakkantfjäll bilda en tydligare
tand. än hos ©. pzloselle. Fvl. som denna eller något
större. — Sk.—Uppl. (7).
174 ENTOMOLOGISK TIDSERIFT IOIS.
UT
Larv gul- eller grönaktig med blekbruna—brunröda värtor, begrän-
sade av röda eller bruna längsfläckar; den genomskimrande tarmen be.
gränsas av blekgula längsstrimmor; lever i skotten av Hieracium um-
bellatum.
O. ericetorum Z. Framv. med färg och teckn. som föreg.
3. bakvingeflikens svarta fjäll bilda en tjock, svart, rundad
fläck, som är egendomlig för arten. Fvl. 8 mm. — Sk.
Og.
Larv smutsigt blekgrön med mörkt genomlysande ryggkärl och stora
rödbruna, 2-spetsiga rygg- och stora vita sidovartor, samtliga med stjärn-
formigt ordnade borst; huvud gröngult, brunfläckigt; lever på Hiera-
cium pilosella.
O. parvidactylus HW. Framv. mörkbruna med 2 snövita
tvarlinjer över flikarna; bakflikens utkantfransar ha icke
som de föregående någon vit rotlinje utan äro vid roten
svartbruna, på ett ställe smalt vitt genombrutna, i spet-
sarna grå. Fvl. 6—7 mm. — Bl., Gottl.
Larv som O. piloselle; lever som denna pa Hieracium pilosella.
O. didactylus L. Framv. mörkt rödbruna med 2 snövita
tvärlinjer över flikarna och en skarpt vit linje vid roten
av bakflikens utkantfransar. Skild från alla andra arter
genom att 3. bakvingefliken i mitten är rent vit med stark
svart fjällfläck kring spetsen. Fvl. 10 mm. — Sk.—Äng.
(6, 7).
Larv smutsgrön med mörkare genomlysande ryggkärl, begränsat av
vita längslinjer, stora vitkantade, delvis bruna värtor med stjärnformigt
ställda borst och blekgult, brunfläckigt huvud; lever pä Geum rivale (i
blommorna) och Veronica officinalis.
2. Underfam. Pterophorinæ.
Framvingarnas diskfält med spetsigt utdraget främre hörn.
Tredje bakvingefliken med 2 längsribbor (V och a). I framv.
har II blott 4 grenar, av vilka den första alltid utgär fri, de
andra fria eller förenade. (Hos A/ucita är Il ännu mer redu-
cerad.)
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA 10. 175
5. Slkt. Pterophorus GEOFFR.
Panna platt eller något välvd, glatt och tilltryckt fjällig
utan fjälltofs. Antenner med förtjockad, från sidorna hop-
tryckt rotled. Palper smala, framåtsträckta eller något uppåt-
böjda med kort ändled. Framvingar kluvna till */s. I framv.
utgå samtliga grenar av II fria från varandra; fig. 2 d.
I.
IT.
W
Artoversikt.
Alla skenben i spetsen och mellanskenben i mitten förtjockade genom
utstaende fjall. (Undersl. Oedematophorus WALLGR.) 1. P. lithodactylus.
Bakskenben ej, mellanskenben blott i spetsen förtjockade.
A. Bakskenbenens inre mittsporre betydligt langre än den yttre. (Undersl.
Pterophorus GEOFFR.) 2. P. monodactylus.
B. Bakskenbenens mittsporrar av lika längd. (Undersl. Leroptilus WALLGR.)
ı. Bakre framvingeflikens utkant utan punkter.
a. I. framvingefliken i framkanten mitt för klyvningen med ett
kort, mörkt streck. 3. P. scarodactylus.
b. I. framvingefliken utan sådant streck. 4. P. osteodactylus.
2. Bakre framvingeflikens utkant med svarta punkter.
a. I. framvingefliken utan mörkt streck i framkanten mitt för
klyvningen. 5. P. tephradactylus.
b. I. framvingefliken med ett svart streck i framkanten mitt för
klyvningen. Adaina microdactyla.
P. lithodactylus TR. Framy. gulgrå med spridda mörk-
bruna fjall; i mitten, stund. anda till roten, och vid roten
av bakfliken samt bakom det mörka tvarstrecket vid klyv-
ningen med strimmor av vita fjall; fransar vid framflik-
spetsen vita, i bakkanten mörka med ett vitt avbrott, i
bakflikspetsen mörkbruna, därbakom vita. Fvl. 13 mm. —
Sk., Bl., Gottl. (7—9).
Larv grön med vit, rödkantad ryggstrimma, röda rygg- och gula
sidovårtor och ljusbrunt huvud; lever fritt på Inula salicina.
P. monodactylus L. Tavl. 4, fig. 103. Framv. brunröda,
gulröda, rödgrä eller gulgrå med vita fjäll i mitten, fram-
kanten och pä flikarna samt svarta fjäll bakom framkanten
och i bakkanten; vid klyvningen en svart fläck. Fvl. 11
—13 mm. — Sk.—Uppl. (5—6; 8).
Larv grön med gulaktig rygglinje och vita sidorygglinjer och sido-
linjer, vitaktiga vartor, som pa ryggen bara bruna, pa sidorna stjarn-
I 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
(SSH
i)
JES
formigt ordnade vita borst; lever fritt på Convolvulus arvensis. Fjäriln
övervintrar.
P. scarodactylus HB. Framv. vitaktiga, mer eller mindre
brunpudrade, med en liten rundad mörk fläck något innan-
för klyvningen. Fvl. 10 mm. — Sk.—Västerb.; Jamtl. (7).
Larv brungrå med mörkbruna, vitfläckiga ryggplattor; lever i blom-
mor av Hieracium,.bl. a. murorum.
P. osteodactylus ZELL. Framv. blekt svavelgula, stund.
med en blekbrun strimma vid framkanten och vid roten;
vid klyvningen nagra bruna fjäll. Fvl. 10 mm. — Sk.—
Lappl. (7, 9).
Larv grön—vitaktigt brun, med små svarta fläckar, blekröda längs-
strimmor, små enhåriga vårtor och ljusbrunt huvud; lever i fruktställ-
ningen av Solidago virgaurea.
P. tephradactylus HB. Framv. blekt gulvita med enstaka,
i oregelbundna längsrader ordnade svarta fjäll; framfliken
med svart punkt i framkantmitten, nära spetsen och bak-
om spetsen; bakfliken med 3 svartaktiga punkter vid ut-
kanten; i klyvningen vanl. 1—2 punkter; framkantfransar
gulaktiga, övriga mera gråaktiga. Bakvingeflikar med en
svart punkt i varje spets. Fvl. 9-10,5 mm. — Dlr.—
Lappl. (7).
Larv ljusgrön med mörkgrön, ljuskantad ryggstrimma och otydliga
gula sidostrimmor, grönt huvud och stora, flerborstiga vårtor; lever fritt
på Solidago virgaurea. |
6. Slkt. Adaina Tutt.
Skild fran föreg. genom ribbförgreningen, i det att den
grenen av II utgår ur 3. grenen.
A. microdactyla HB. Framv. blekgula med enstaka svarta
fjäll, liten svart fläck i klyvningen och svart streck i fram-
kanten mitt för klyvningen; svart fläck dessutom mellan
sistnämnda och spetsen, i spetsen och i framflikens bak-
kant samt 3 punkter i bakflikens utkant. Fvl. 7 mm. —
Västerg. (Kinnekulle). (6, 7).
Larv gulvit med små, 1-borstiga vårtor och av enstaka kitinfläckar
sammansatta, tvärställda ryggplåtar; lever i stammen av Eupatorium
cannabinum.
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 177
7. Slkt. Pselnophorus WALLGR.
Hjässan med nedätriktade långa fjäll, panna något välvd
men utan fjälltofs. Palper smala, något uppatbojda, med kort
ändled. Skenbenen vid sporrfästena förtjockade genom fjäll.
Framv. djupt kluvna, dock ej till mitten; flikarna utan bak-
hörn. 3. bakvingefliken utan svart fjällfläck i bakkanten.
II; i framv. utgår (olikt alla föregående) icke ur diskfältets
tvärribba utan fran I], som förenad med II, utgår ur disk-
- fältets framhörn; fig. 2 e.
1. P. brachydactylus TR. Tavl. 4, fig. 104. Framv. mörk-
bruna, stund. med otydlig, gulaktig fläck i diskfältet och
gulvita strimmor i bakre delen av vingen, vid klyvningen
en gulaktig bagformig flack, avbruten av en större svart
punkt i sjalva klyvningsvinkeln. Fransarna med vit fläck
i framkanten vid mitten, strax utanför klyvningen och i
spetsen, i framflikens bakkant, i klyvningsvinkeln, 2 sådana
i bakflikens bakkant. Även bakv. med några sådana fläc-
kar. Fvl. 9-10 mm. — Sk., Bl. (6, 7).
Larv blekgrön med mörkare ryggstrimma, blekbrunt huvud och
stora vårtor med långa mörka borst och kortare vitaktiga hår; Jever på
Lactuca muralis och Lampsana.
8. SlIkt. Alucita I.
Panna platt eller något välvd med tilltryckta fjäll. An-
tenner med förtjockad rotled. Palper smala, framåtsträckta
eller något uppätböjda, med kort ändled. Framvingeflikar
mycket smala och spetsiga, något bakatbdjda. Bakvinge-
flikar. mycket smala, 3. fliken utan svart fjällfläck. Ribb-
systemet mycket reducerat. I. framvingefliken genomlöpes
av II, som ofta är ogrenad, stund. har tvenne korta grenar
(II, och Il;) till framkanten; fig. 2 f.
Artöversikt.
I. I. framvingefliken utan mörka punkter i kanten.
A. Större (fvl. 10—11 mm.). Hjässa och panna bruna; mellan anten-
nerna en fin vit tvärlinje. 1. A. tetradactyla.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 12
17 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
B. Mindre (fvl. 6—9 mm.). Hjässa och panna av framv:s vita färg.
2. A. malacodactyla.
II. ı. framvingefliken i kanten med mörka punkter. Snövit, sidenglän-
sande art. 3. À. pentadactyla.
1. A. tetradactyla L. Tavl. 4, fig. 105. Framv. gulvita med
otydliga gulbruna strimmor, i framkanten mörkbruna; fli-
karnas fransar vanl. utom i framflikens spets mörkbruna,
någon gang blott fransspetsarna bruna, då även vingen i
övrigt är ljusare (f. meristodactyla HOFM.). — Sk.—Dir.
(6—8).
Larv ljusgrå, starkt vitgrähärig, med svartaktiga tvärlinjer och
värtor; längs fötterna en gul strimma; huvud gulbrunt; lever pa Pul-
monaria och Thymus.
2. A. malacodactyla ZELL. Framv. gulvita, nästan utan teck-
ning, i framkanten blott svagt brunaktiga; fransar vit-
aktiga, endast i bakflikens bakkant svagt brunaktiga. — Sk.
3. A. pentadactyla L. Tavl. 4, fig. 106. Båda vingparen snö-
vita, sidenglänsande med fina, strödda, svarta fjäll pa mitt-
ribborna likasom i bakre framvingeflikens bakkant. Fvl.
15—16 mm. — s. Sv. (7, 8).
Larv blekgrön med vita sidorygglinjer, gulaktigt huvud och brun-
aktiga och vitaktiga stjärnformigt ställda hår på svarta vårtor; lever
(övervintrande) på Convolvulus.
3. Fam. Mängflikade fjädermott. Orneodide.
Fjärilar av 13—17 mm. vingbredd. Antenner tradfor-
miga, kortcilierade. Palper stora, något uppåtböjda; mitt-
leden bred, trekantig, starkt fjällbeklädd; ändleden smal, glatt
och spetsig. Bipalper saknas. Sugrör väl utvecklat, spiral-
rullat. Punktögon finnas. Ben ej förlängda.
Båda vingparen äro nästan till roten kluvna i tre flikar,
av vilka i sin tur den första är något mindre djupt kluven i
två, den andra i tre flikar; vardera vingen synes således djupt
kluven i 6 linjesmala, fiäderlika flikar.
I framv. mynna I och II, i framkanten, 1. fliken genom-
drages av IL, från vilken II, —II, utgå som korta grenar till
WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA IO. 179
flikens framkant; i 2. fliken löper. II, i 3. Il, i 4. II, 1
5. IV, och i 6. IV, medan V saknas och a utlöper i vin-
gens bakkant. Bakvingarnas 1.—5. flikar genomdragas av
samma ribbor som i framv., medan 6. fliken genomlöpes av a.
Bakvingen har hos ¢ 1 hallhake, hos @ 2.
‘Larverna dro vitaktiga utan teckning, nagot valvda med
djupa ledgranser och tydlig sidokant. Huden ar forsedd med
fina, spetsiga korn och bar sma borstvartor. Bukfotterna med
hakkrans. Vara arter leva i skotten eller blommorna av
Lonicera-arter.
Pupporna aro korta och tjocka; vila inspunna pa marken.
Fjärilarna flyga i skymningen; deras vingställning i vila synes av fig. 3.
De övervintra.
Fig. 3. Orneodes hexadactyla från buksidan; fotografi av levande
exemplar. — Foto A. TULLGREN.
Litteratur.
H. D. J. WALLENGREN. Skandinaviens fjädermott. — K. V. A. Handl.
1859. |
O. HOFMANN. Die Orneodiden des paläarktischen Gebietes. — Iris XI.
E. Meyrick. Fam. Orneodidæ. — Genera insectorum. Bruxelles 1910.
1. Slkt. Orneodes LATER.
Artöversikt.
I. Palpändled kort, föga utskjutande ur mittledens fjäll.
1. O. dodecadactyla.
II. Palpändled lang, nästan lika lang som mittleden. 2. O. hexadactyla.
180
Ie
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
O. dodecadactyla HB. Vingar blekt gulgrå; framv. med 2
breda, brungrå, vitkantade band, av vilka det yttre, sma-
lare, i framkanten börjar med ett enstaka fjäll. Tvär-
banden fortsätta nästan lika breda och tydliga över bakv.
Vbr. 13—16 mm, — Sk.
Larv rödaktigt gul, undertill vitaktig med gult, svartkantat huvud;
' lever i ansvällda unga skott av Lonicera xylosteum.
O. hexadactyla L. Fig. 3. Vingar blekt gulgrå; framv.
med 2 brungrå, gulaktigt kantade tvärband, av vilka det
Bakv. utan tvär-
yttre i framkanten börjar med en fläck.
band. Vbr. 13—16 mm. — Sk.—Uppl.
Larv gul med genomlysande mörk tarm; huvud och nacksköld mör-
kare; lever i blommorna av Lonicera, i synnerhet L. periclymenum.
Förklaring av tavlorna.
Aphomia sociella ©’.
Bay
Galleria mellonella &.
Crambus salinellus. 4. Crambus tristellus 2.
margaritellus. 6. falsellus.
pinellus. 8. myellus.
» chrysonuchellus. Io. hortuellus.
pratellus. 72. alienellus.
ericellus. T4 pascuellus.
Platytes cerussellus. 16. Platytes alpinellus.
Chilo phragmitellus ©’. 18. Schoenobius forficellus ©.
Homoeosoma sinuellum. 20 Plodia interpunçtella.
Ephestia kuehniella. 22. Ephestia elutella.
Ancylosis cinnamomella. 24. Pempelia ornatella.
Hyphantidium terebrellum. 26. Euzophera pinguis.
Zophodia convolutella. 28. Nyctegretis achatinella.
Tavl. 2
Hypochalcia ahenella. 30. Catastia marginea auriciliella.
Metriostola vacciniella. 32. Selagia argyrella.
Salebria betula. 34. Salebria palumbella.
semirubella sanguinella. 36. Nephopteryx hostilis.
Polopeustis annulatella. 38. Dioryctria abietella,
Phyeita spissicella. 40. Acrobasis Zelleri.
Myelois cribrella. 42. Rhodophæa advenella.
WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA 10. 181
43. Cryptoblabes bistriga. 44. Hypsopygia costalis.
45. Aglossa pinguinalis. 46. Pyralis farinalis.
47. Herculia glaucinalis. 45. Cledeobia angustalis.
49. Nymphula rivulalis. 50. Nymphula stagnata.
AI: » nympheata. 52. Paraponyx stratiotata ©’.
53. Cataclysta lemnata. 54. Stenia punctalis.
55. Perinephele lancealis. 56. Psammotis pulveralis.
Tavl. 3.
57. Eurrhypara urticata. 58. Scoparia centuriella.
59. Scoparia murana tuoniana. 60. » lætella.
61. » cratægella. 62. Orenaia alpestralis.
63. Syllepta ruralis. 64. Evergestis frumentalis.
65. Evergestis extimalis. 66. » straminalis.
67. Nomophila noctuella. 68. Phlyctænodes verticalis.
69. Phlyctænodes sticticalis. 70. Diasemia litterata.
71. Cynæda dentalis. 72. Titanio schrankiana.
73. Microstega pandalis. 74. Mesographe forficalis.
75. Pionea prunalis. 76. Pionea verbascalis.
Gigs » lutealis. 78. » nebulalis Q.
70s gt» olivalis. 80. Pyrausta terrealis.
81. Pyrausta fuscalis. 82. » sambucalis,
83. » nubilalis. 84. » ærealis ©’.
Tavl. 4.
85. Pyrausta cespitalis. 86. Pyrausta sanguinalis.
87. » porphyralis. 88. > falcatalis.
89. » purpuralis. 90. » aurata.
91. » nigrata. 92. » cingulata.
93- » albofascialis. 94. » hamalis.
95. » funebris. 96. Heliothela atralis.
97. Platyptilia rhododactyla. 98. Platyptilia pallidactyla.
99. » gonodactyla. 100. Amblyptilia acanthodactyla.
101. Stenoptilia pterodactyla. 102. Oxyptilus hieracii.
103. Pterophorus monodactylus. 104. Pselnophorus brachydactylus.
105. Alucita tetradactyla. 106. Alucita pentadactyla.
Fig. 1—14 äro svagt förstorade (1: 1,1), fig. 15—56 i naturlig storlek,
fig. 57—70 en obetydlighet förminskade, fig. 71—84 i naturlig storlek, fig.
85—106 starkare förstorade (1 : 1,3).
Branchinecta och Polyartemia i
Härjedalen.
Av
O. Lundblad.
Till mitt förut i tidskriften! lämnade meddelande an-
gående ovanstående båda kräftdjur ber jag härmed få foga
följande anteckningar för att något fullständiga bilden av ar-
ternas frekvens och uppträdande i Härjedalen.
Under besök sistlidne augusti månad (8:de—16:de) vid
Helagsfjallet med omkringliggande högplata i nordvästra Härje-
dalen konstaterades Branchinecta paludosa såsom allmänt,
eller t. o. m. mycket allmänt, förekommande litet varstädes
bland fjällen. Den fanns i de allra flesta tjärnar, dock ej i
vilka som helst. Tjärnarna voro alltid tämligen grunda (på
sin höjd ett par decimeter), rätt små, aldrig sjölika, vattnet
var klart och vegetationen minimal, nästan uteslutande be-
stående av glesa Carex-stand. Bottnen var som oftast all-
deles kal (således utan de här i fjällen så ofta förekommande,
täta Amblystegium-mattorna) och utgjordes av gråaktig lera
eller småsten och grus. Sa framt dessa betingelser voro
uppfyllda, kunde man nästan vara säker på att finna djuren.
I dylika tjärnar tog jag dem såväl norr, öster som söder
om Helagsfjäll; förutom vid själva Helagshyddan (se bilden)
i ett par tjärnar sydöst om Snusesjön cirka 980 m. ö. h.
omedelbart invid Jämtlandsgränsen, i ett par tjärnar på Jel-
gatsaives sydsluttning cirka 1045 m. ö. h., i tjärnar nordväst
om Helagshyddan cirka 1025 m. ö. h. och på Östra Helags-
1 1914, pag. 159: Some new localities for Polyartemia Jorcipata
FISCHER and Pranchinecta paludosa (O. F. MULL.) in Sweden.
O. LUNDBLAD: BRANCHINECTA OCH POLYARTEMIA I HÄRJEDALEN. 183
skaftet samt slutligen söder om fjället pa spridda ställen
av högplatån söder om sjöarna Vitvattn och Kroktjärn, här
pa en medelhöjd av 1000 meter. Pä flera av dessa lokaler
uppträdde arten i stim, räknande hundratals individer, vilka
oavlätligt simmande jagade varandra. Exemplaren, såväl
hannar som honor, voro mycket kraftigt utvecklade. Honorna
buro talrika ägg, vilka voro mogna och vid konservering
i sprit lossnade ur säcken. Hannarna, som äro störst, na
Förf. fot. 9/g 1915.
Liten, med Carex beväxt tjärn vid Helagshyddan. Fyndort för Branchi-
necta. Höjd över havet cirka 1030 m. I bakgrunden Helagstjället.
en längd av ända till 23 mm. Arten visar således alls
inga degenerationstecken på denna sin sydligaste lokal
hos oss. — De flesta exemplaren voro fullvuxna. Unga
träffades högst få, detta i motsats till förhållandet i fjol en
månad tidigare (jfr den citerade uppsatsen), då inga individ
ännu voro riktigt färdigbildade. Pranchinecta förekom även
i en tjärn belägen i passet mellan Stora och Lilla Axhögen
(nära Mittäkläpp) på 1112 meters höjd över havet, den högst
184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS5.
belägna fyndorten i Härjedalen. Även här voro de stora
och fullvuxna.
Slutligen förtjänar också anmärkas fynd av Dranchznecta i
en av Folotjarnarna,’ densamma i vilken förra året Polyar-
femia hittades. Detta är rätt intressant, emedan härigenom
sydgränsen för Dranchinecta i Sverige förskjutes ytterligare
några mil söderut till 62° 43! N. Aven ur en annan synpunkt
är lokalen av intresse. Den ligger nämligen ända nere i
björkregionen på blott cirka 900 meters höjd. Temperaturen
var i pölen + 17° C. kl. !/g3 e. m. den 16 augusti Säsom
lektor EKMAN i brev upplyst mig om och som vidare fram-
gar av hans arbete »Ostracoden aus den nordschwedischen
Hochgebirgen»,? pag. 171 ovan jämte not, har han endast
en enda gang funnit Branchinecta i björkregionen (vatten-
temperaturen + 14,8 C. kl. 8 e. m.). Nämnas bor ocksa, att
aven de exemplar, jag fann i nyssnamnda lilla, tidvis ratt
starkt upphettade pöl, voro stora och kraftiga.
Vad Polyartemia forcipata angar, så har jag ej mycket att
tillägga. I Folotjärn, där den förra året togs, fanns den nu
ej (kanske redan utgången för äret?), men däremot togs den
i högre liggande” trakter, sa t. ex. i en liten tjärn en halv
mil nordväst om Helagshyddan tillsamman med Pranchinecta.
Vattentemperaturen var + 17° C. kl. 4e. m. Vidare i en
tjärn pä sydsluttningen av Östra Helagsskaftet. Den synes
föredraga liknande tjärnar som Pranchinecta, men förekommer
nog sparsammare än denna. Äfven Polyartemia var nu full-
växt och exemplaren ätskilligt större än de förra sommaren
funna.
Alla nu nämnda fyndorter ligga i regio alpina (utom
Folotjärn). Ehuru flera andra, även i regio alpina liggande
tjärnar på andra ställen i Härjedalen undersökts under den
förflutna sommaren, ha dessa båda krustacéer ej där kunnat
anträffas. Sa t. ex. synas de saknas i nordöstra Härjedalen.
Där var däremot ofta Bythotrephes longimanus allmän; denna
1 Folo sammanhänger med /fölunge. Ej utsatta på Generalstabens
karta (Ljusnedalsbladet, 1: 100,000), men belägna strax söder om Djupdals-
bäcken vid Mittåkläpp och någon kilometer söder om Hågnvallen.
2 I Naturwissenschaftliche Untersuchungen. des Sarekgebirges in
Schwedisch-Lappland, geleitet von Dr. AXEL HAMBERG. Bd. IV, Lief. 2.
Stockholm 1908.
O. LUNDBLAD: BRANCHINECTA OCH POLYARTEMIA I HÄRJEDALEN. 185
art ar ju dock ej pa langt nar sa nordlig eller fordrande i
sitt uppträdande.! Visserligen hyser också nordöstra delen
av landskapet en mängd i regio alpina uppskjutande fjäll,
men dessa äro dock enstaka toppar eller höjdsträckningar
och i varje fall isolerade från de mera sammanhängande,
högre massiven västerut.
1 Så t. ex. förekom den i en liten, med rik vegetation beväxt, rätt
grund tjärn i barrskogen vid Långå, Härjedalen (cirka 450 m. ö. h.). Tjär-
nen upphettas starkt (+ 16? C. kl. 2 e. m.; mulet) och innehöll f. ö. ty-
piska varmvattensdjur.
Anteckningar om våra vattenhemi-
pterer.
Av
O. Lundblad.
Såsom ett litet bidrag till kännedomen om våra hemi-
pterer, i första hand beträffande deras utbredning, må följande
rader publiceras. Ehuru vår hemipterfauna, atminstone till
vissa delar, särskilt vad angår heteroptererna, är ganska väl
känd och varit så t. o. m. rätt länge, tack vare våra fram-
stående hemipterkännare — varigenom kännedomen om vårt
lands fauna på sin tid fick ett mycket stort försprång fram-
för kringliggande länders — så har likväl på senare år hos
oss icke mycket nytt kommit till vår kännedom om denna
djurgrupp. Dock ha en hel del smärre bidrag influtit, vari-
genom så småningom vår fauna riktats med flera nya arter,
men de allra flesta av dessa bidrag hava avhandlat mera
sydliga fyndorter, framför allt Skåne, Västergötland, Färön,
Gotska Sandön etc. Från Stockholmstrakten föreligga dess-
utom ett par uppgifter -— sa t. ex. inregistrerades i var fauna
Hydrometra gracilenta HORV. därifrån. Fran trakter norr
härom har dock ingenting nytt publicerats (förutom mina
»Notiser» i en föregående årgäng av denna tidskrift), varför
jag hoppas, att följande meddelande möjligen kan hava något
intresse ur entomogeografisk synpunkt, isynnerhet som de
nyssnämnda bidragen söder ifrån huvudsakligen röra land-
faunan. Som mina uppgifter ingalunda grunda sig på syste-
matiskt, utan blott på mera tillfälligtvis gjorda insamlingar,
lämna de ingen fullständig bild av faunan tillhörande de be-
handlade grupperna. Beträffande Uppland torde dock de allra
flesta av där förekommande arter också vara iakttagna. Då
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 187
i det sista sammanfattande, ehuru nu rätt älderstigna arbetet
över våra heteroptera hemipterer, nämligen O. M. REUTER’S
utmärkta och ännu alltjämt anlitade och lika användbara bok,
många av utbredningsuppgifterna grunda sig på ofta mycket
gamla meddelanden, så har jag ej trott det vara olämpligt,
utan tvärtom, efter vad jag hoppas, till någon nytta att med-
taga alla anträffade arter, även om åtskilliga av dem redan
förut finnas anförda. Detta så mycket mera, som uppgifterna
ofta, som nämnt, äro av äldre datum och väl kunna behöva
granskas ånyo. Och ej nog härmed: faunan genomgår även
förändringar. Här nedan anföras fynd huvudsakligen fran
norra hälften av Uppland, från Gästrikland och från Härjedalen.
Grupp I. Hydrocorisæ.
Fam. Corixidæ.
Micronecta KIRKALDY.
M. minutissima L. — Såväl utbredningen av denna art
hos oss som ocksa dess levnadssätt och upptradande torde
vara föga kända.
Arten är en utpräglad sjöform. Frän Tyskland finnes
dock uppgift om att den också vistas
i floder och bäckar; detta förekom-
mer även i vårt land rätt ofta, ehuru
arten ej når någon rikare utveckling
på dylika lokaler. Vid stränderna
av leriga åar har jag flera gånger
funnit den i Uppland (se nedan). Den
träffas ej gärna i smärre vattendrag,
utan bebor strandbältet i sjöarna,
vare sig vattnet är grumligt eller
klart, vanligen där vegetationen är
riklig, eller kanske rättare innanför
at den rika växtligheten av säv, vass
Micronecta minutissima L. r ac N
Es: en och nate. Kanske föredrager den
lösare botten, men den skyr dock
tre starkt kitiniserade dorsal- 3 :
sköldarna skimra igenom. ingalunda stengrund, såsom bevisas
188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
t. ex. av dess nedan anförda uppträdande i Vikarsjön liksom
troligen även i många andra av våra norrländska sjöars sterila
litorala områden. Också i Mälaren har jag ofta observerat
den bland sten. Om man lyfter upp en större sådan, finner
man de små djuren, som bruka sitta därunder, hastigt kila ut
at alla håll. I de flesta fall uppehåller den sig dock på mjuk
botten. Här må anföras några iakttagelser från Mälaren, där
jag oftast haft tillfälle att traffa på djuret.
Om man en varm solskensdag på våren, t. ex. i slutet
av maj, när vattnet är uppvärmt, försiktigt närmar sig den
långgrunda stranden, skall man, om lyckan är god, få se
stora svärmar av Micronecta-larver, somliga sittande stilla pa
bottnen, andra livligt kringsimmande. Vid minsta oförsiktiga
rörelse skrämmer man dem lätt, och de fly då utåt mot dju-
pare vatten, men komma snart upp'igen. Djuren leva, som
nämnt, sällskapligt, ofta i rent av otroliga mängder. Som
exempel härpå vill jag nämna en enkel beräkning från den
22 maj 1911, enligt vilken ungefär 500 exemplar funnos per
kvadratmeter. Det var rätt stora sträckor av bottnen, som
hyste så täta skaror av dessa små djur. Men icke alltid ser
man dem i sådana massor, även om de finnas på platsen.
Vid kyligare och mulen väderlek befolka de nämligen ej
gärna det allra översta vattenskiktet, utan synas med för-
kärlek gå något litet djupare ned. Så t. ex. voro de följande
dag (3/5), då himlen var mycket mulen, så gott som för-
svunna från stranden, och man såg endast till dem, när de
kommo upp för att förnya sitt förråd av luft. Naturligtvis
aro dessa larver ej häller lika allmänna varje ar och pa
varje plats.
Langre fram pa sommaren är arten icke sa talrik som
pa våren, och det vill synas, som om en synnerligen stor
procent av larverna gar förlorad. Manga exemplar ha val
da dött, eller möjligen dukat under for fiender.'. Angående
utvecklingen ma nämnas, att mot mitten av juni 1913 voro
de flesta av de tidigare samma var iakttagna larverna utbil-
dade till imagines, ehuru dock ännu ratt talrika ungar syntes.
1 Jfr vad MUCHARDT säger om Hebrus pusillus i Ent. tidskrift 1906,
p. 127. Aven denna art förhåller sig pa liknande sätt. Likaså Mesovelia
furcata (se nedan).
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 189
Ej sällan har jag iakttagit ett mycket fint, men dock
fullt märkbart, sirpande ljud, som höres, där djuret före-
kommer i mängd. |
Fyndorter. Uppland: Mälaren, flera ställen. Halmsjön,
Lunda socken. Pa senare stället ymnigt förekommande.
Hagaan vid Uppsala. Fyrisån samt dess tillflöden. Alsta-
sjön, Nysätra socken. — Gästrikland: Vid banken i Gävle
hamn. Flera exemplar i brackvatten bland nate. Testeboan
vid - Gävle och Strömsbro. Hillesjön, Hille socken, varest
larver iakttogos i stora skaror bland vid stranden flytande
gammal vass !5/6 1915. Valsjön, Valbo socken. Öjaren,
Högbo socken. Trösken vid Upplandsgränsen. — Västman-
land: Sagans utflöde i Oxfjärden. — Hälsingland: Varpen
vid Bollnäs. — Härjedalen: Linsällsjön, Linsälls socken
(sandstrandsjö, nästan utan vegetation). Ljusnans vattenom-
rade, t. ex. Ransjön, Linsälls socken, och Vıkarsjön, Hede
socken. I den senare samlades i juli 1913 imagines i det
klara strandvattnet. Bottnen var här stenig och utan vege-
tation. Vikarsjön är, sa vitt jag känner, en av de nordligaste
lokalerna i Sverige. Arten är även känd från Ljungans om-
råde (TRYBOM 1885).
Cymatia FLOR.
C. coleoptrata FABR. — En mera sydlig och i Svealand
rätt sällsynt art.
Fyndorter. Uppland: Uppsalatrakten pa ett par ställen,
t. ex. 1 Fyrisans 6versvamningsomrade bland gras vid Ultuna.
Garnsviken vid Sigtuna. Branshammarsjön, Alsike-Vassunda
socknar. Lydingesjön, Stavby socken. Svartsjön, Odensala
socken. Den sistnämnda sjön är intressant genom sin yppiga
vegetation, i mycket påminnande om Täkerns. Sjön är också
mycket grund. Cymata förekom i otroliga mängder. Det-
samma är förhållandet i vissa delar av Tåkern. — Västman-
land: Sagån nära dess utlopp i Oxfjärden. Från andra trak-
ter av landskapet har jag sett exemplar. — Gästrikland:
Vid banken i Gävle hamn togs '/7 1915 ett exemplar i brack-
vatten bland nate. Detta är nordligaste kända lokal hos oss.
190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
C. bonsdorffi SAULB. — I regel sällsynt, liksom fôre-
gående, eller åtminstone sparsamt förekommande. Den uppe-
håller sig stundom i svagt rinnande vatten. Gär långt
mot norr.
Fyndorter. Uppland: Några exemplar från en pöl med
torvbotten vid Skogshyddan, Uppsala. Liten bäck nära Hov-
gården, Rasbo socken. Svartsjön, Odensala socken, här
mycket vanlig. — Västmanland: Härifrån exemplar sedda.
— Dalarna: I en back 1 Leksandstrakten rätt talrik. —
Gästrikland: Vanlig i en skogstjärn nära Furuvik: Ett
exemplar taget i en vid havet belägen, men därifrån avstängd
pöl vid Norrlandet, Gävle. Vatten nästan alldeles sött. —
Härjedalen: Tjärn mellan Hedeviken och Vemdalen, Vem-
dalens socken. Flöttjärn nära Lunnäset, Hede socken.
Corixa GEOFFR.
Subgenus Callicorixa BUCH.
C. preusta FIEB. — Allman nästan överallt. Den gar
långt at norr och högt upp i fjällen, dar den ar den van-
ligaste corixiden.!
Fyndorter. Uppland: Uppsalatrakten. Har tagen pa vin-
tern i december under 8 cm. tjock is.” — Västmanland:
Härifrån exemplar sedda. — Hälsingland: Bollnastrakten.
— Bohuslän: Förekommer anda ut i yttersta havsbandet i
små gölar med bräckt vatten. — Gästrikland: Furuvik,
Trösken. — Härjedalen: Talrik pa flera ställen i Vemdalens
och Hede socknar, där den är tagen i regio subalpina på
Oxsjövålen och Sonfjallet samt Särvfjallen. Vid Helagsfjäll,
Storsjö socken, träffas den mycket ofta i tjärnar i regio alpina.
Subgenus Corixa GEOFFR.
C. hellenst SAHLB. — Arten lever i sakta rinnande vatten,
vid Uppsala vanligtvis i små, ofta leriga rännilar, där den
1 Vad som här säges om fjällen gäller, såsom framgår av vad som
nämndes i början av uppsatsen, endast Härjedalen.
? Corixa-arterna övervintra i vatten.
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. IgI
uppehåller sig i den sparsamma vegetationen. Den är på de
flesta ställen sannolikt rätt sällsynt.
Fyndorter. Uppland: Liten bäck vid Hovgården, Rasbo
socken. Librobäck vid Börjevägen, Uppsala, flera exemplar
av båda könen i april 1915. Hagaan vid Kvarnbo, Bond-
kyrko socken.
C. sahlbergi FIEB. — Denna är i Uppland en av de van-
ligare, kanske den allra vanligaste Corixa-arten. Hur långt
den går mot norr är ej med säkerhet känt, men troligtvis
uppnår den rätt höga breddgrader.
Fyndorter. Uppland: Litet varstädes. — Bohuslän:
Exemplar sedda härifrån. — Gästrikland: Allmän omkring
Gävle.
“€. linnet FIEB. — Rätt spridd, men icke på långt när
så allmän som föregående art.
Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala förekommer den
flerstädes. Lydingesjön, Stavby socken. — Västmanland:
Exemplar härifrån sedda. — Gästrikland: Sjön Trösken vid
Upplandsgränsen, den nordligaste fyndorten för arten hos oss.
C. distincta FIEB. (Syn. C. vernicosa WALLENGREN). —
Pä de flesta undersökta ställen sällsynt.
Byadoriess Uppland) 1 & vid Uppsla, — Dalarna:
1 2 i Leksandstrakten. — Härjedalen: 1 d (ovanligt litet
exemplar) är funnen vid Ortholmen, Hede socken, i en liten
tjärn i barrskogen. Detta torde vara den nordligast kända,
säkra fyndorten hos oss.
C. striata L. -— En allmän och långt åt norr gående art.
Fyndorter. Uppland: Vid Uppsala och i Mälaren är den
synnerligen allman och tävlar i detta avseende med €: sahl-
bergi och preusta. Branshammarsjön, Alsike-Vassunda sock-
nar. Svartsjön, Odensala socken. — Gästrikland: Kärr vid
Gävle. I Testeboan vid Strömsbro.
C. moesta FIEB. -— Arten är förut blott känd från Skåne.
Fyndorter. Uppland: Vid Uppsala har jag tagit flera
192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
exemplar, men arten hör där till de sällsyntare inom släktet.
— Halland och Bohuslän: Exemplar sedda härifrån.
C. limitata FIEB. — Förut känd fran Skane, Smaland
och Stockholm.
Fyndorter. Uppland: Flera exemplar av bada könen fan-
gade vid Uppsala, men arten forekommer dar mycket sparsamt.
C. semistriata FIEB. — Vidsträckt utbredning 1 Sverige.
Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala ar den ingen sall-
synthet; traffas ofta vintern igenom under is. —- Vastman-
land: Exemplar sedda härifrån. — Gästrikland: Flera exem-
plar av båda könen tagna i kärr i närheten av Gävle. —
Härjedalen: Arten är en av dem, som gå högt upp i fjällen.
Jag har tagit den i tjärnar på Oxsjövälen, Vemdalens socken;
på Särvfjällen, Hede socken; på södra Sonfjället, Linsälls socken.
Tjärnarna voro a alla dessa lokaler belägna i regio subalpina.
C. fabricii FIEB. — Sannolikt en mera sydlig form. Dess
utbredning är dock ännu helt obetydligt känd.
Fyndort. Uppland: Ett exemplar är funnet vid Uppsala.
C. fossarum LEACH. — Tämligen allmän, åtminstone
upp genom Svealand.
Fyndorter. Uppland: Vanlig på flera ställen vid Uppsala
i små stillastående vattensamlingar. Vid Gamla Uppsala fun-
nen i en liten, långsamt rinnande bäck. — Gästrikland:
PC funna i Björkeån, Hille socken. — Hälsingland: Jag
vill erinra mig ha sett exemplar härifrån. — Dalarna:
Några exemplar tagna vid Leksand: — Härjedalen: ¢ och
2 funna vid kyrkbyn, Lillhärrdals socken.!
Subgenus Arctocorixa WALLENGR.”
A. carinata SAHLB. — Arten visar en ratt egendomlig
utbredning, i det den förekommer på västkusten och i Norr-
! Arten har typiskt 6 gula tvärstrimmor på prothorax. Den ovan
nämnda honan från Härjedalen har 7 strimmor.
? WALLENGREN skrev Arctocorisa (Entomolog. tidskrift 1894). Han
följer härvid FIEBER och ansluter sig till AMYOT & AUDINET-SERVILLE
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. "193
land, men saknas på mellanliggande område, så vitt man
hittills känner. Säkerligen finnes den även på Sverives ostkust.
Fyndorter. Bohuslän: Pa Blabarsholmen vid Kristine-
bergs zoologiska station togos i juni I911 några exemplar i
svagt bräckt vatten. — Härjedalen: Tjärn vid Ortholmen,
Hede socken. Lunsjön, Storstalltjärn och pöl vid Långå
skans, samma socken. — De bohuslänska exemplaren äro
mindre än de härjedalska.
Subgenus Macrocorixa THOMS.
M. geofroyi LEACH. — Sällsynt, men spridd långt
mot norr.
Fyndort. Uppland: Ett par exemplar äro funna vid
Uppsala i lergrop vid Ekeby tegelbruk samt i kärr vid Skogs-
hyddan.
Fam. Notonectidæ.
Notonecta L.
N. glauca. — Allmän. Gär längt mot norr.
Fyndorter. Uppland: Vanlig överallt. — Gästrikland:
Gavletrakten. — Härjedalen: Vemdalen.
N. lutea MÜLL. — Huru långt arten går mot norr torde
ej vara med visshet känt, ej häller dess förhållande till före-
gaende art. Dock känd från Lappmarken i Ryssland vid
66” n. br. (SAHLBERG).
Fyndorter. Uppland: Ej sällsynt i Uppsalatrakten. —
Harjedalen: Talrik i en liten tjärn i Vemdalens socken
vid Floda.
Fam. Nepidæ.
Nepa L.
N. cinerea L. — I Svealand vanlig pa lämpliga lokaler.
Utbredningen mot norr mycket litet utredd.
(Histoire naturelle etc.), vilka visat, att det »rätteligen» bör skrivas Corzsa,
ej Corixa. Då emellertid det senare skrivsättet vunnit burskap och tillika
ar det äldsta, böra vi bibehålla detta och 1 överensstämmelse därmed an-
vända motsvarande stavning för resp. subgenera. För ernående av full
konsekvens härvidlag är därför nödigt ändra Åvrctocorisa till Arctocorixa.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Haft. 2—4 (1915). 1
194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Grupp II. Geocorisæ.
Fam. Gerrididæ.
Gerris FABR.
Subgenus Limnoporus STÅL.
L. rufoscutellatus LATR. — Går langt mot norr, men
nordgränsen ej fastställd.
Fyndorter. Uppland: Allmän överallt, liksom i hela
Svealand och Götaland. — Dalarna: Ej sällsynt vid Leksand.
Subgenus Hygrotrechus STÅL.
FH. najas DE GEER. — Förekommer oftast på lugnt fly-
tande åar och bäckar. Åtminstone norrut sällsynt.
Fyndorter. Östergötland: Några helt vinglösa exem-
plar togos vid sjön Stora Fjätmun, Röks socken, i en liten
beskuggad skogsbäck med rik vegetation. — Gästrikland:
Ovingade exemplar av båda könen (honorna bärande han-
narna på ryggen) togos i Jädraån, Högbo socken, i juni 1915.
Honorna voro starkt utspända av ägg, så att den gulvita
bindehuden mellan rygg och buk syntes på långt håll som
ett vitt band.
Subgenus Limnotrechus STÅL.
L. thoracicus SCHUMM. — Enligt REUTER synes arten
med säkerhet vara känd blott från Bohuslän.
Fyndort. Gästrikland: En vingad hanne togs i Jädraän,
Högbo socken, i juni 1015.
L. asperus FIEB. — Denna art är mycket allmännare än
den föregående och går troligen längre mot norden.
Fyndorter. Uppland: Omkring Uppsala äro några exem-
plar tagna, såväl vingade som ovingade. Bäck i Rasbo
socken. — Härjedalen: 1 ovingad © i Källsjön, Hede socken.
I ovingad ¢ i Storstalltjärn, samma socken. 1 ovingad Pi
regio alpina på Henvälen, Vemdalens socken. Vingade dd
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 195
samt I vingad ® på södra Sonfjället i regio subalpina, Lin-
sälls socken. 1 ovingad Q samt vingade och 1 ovingad ¢ i
regio subalpina vid Malmagen, Tännäs socken.
Som synes, gar arten högt upp pa vara fjäll och ar at-
minstone i Härjedalen ej sällsynt i bjorkskogen. Har aro
hannarna vanligen vingade och honorna ovingade. Hos flera
hannar, bade fran Sonfjallet och Malmagen, voro hemielytra
vita eller ljusgula mellan de bruna nerverna.
L. lacustris L. — Arten ar allman och nar en vidsträckt
utbredning.
Fyndorter. Uppland: Vanlig överallt. — Gästrikland:
Vanlig överallt. — Härjedalen: Aven här ganska allman.
L. odontogaster ZETT. — Likaledes allmän och långt
framträngande mot norden.
Fyndorter. Uppland och Gästrikland: Allmän överallt.
— Härjedalen: Allmän. Här är den ofta längvingad. De
flesta Gerris-arter äro som bekant dimorfa, med en makropter
och en brachypter form. Under det att en del redan i tätt
sydliga trakter vanligen äro kortvingade — såsom t. ex. najas
hos oss — uppvisa andra detta förhällande först pä mera
nordliga lokaler, medan de däremot i södra Sverige äro läng-
vingade. Detta senare är sannolikt fallet med odontogaster,
som enligt REUTER oftast lär ha korta vingar i Lappland.
En närmare utredning härav, baserad på stort material, vore
dock önskvärd. Så synes asperus förhålla sig på ett något
olika sätt i fjällen, i det hannarna vanligen äro vingade, ho-
norna ovingade (se ovan).
L. argentatus SCHUMM. — REUTER nämner arten som
sällsynt och anför den endast frän Östergötland och Stock-
holm. Jag har funnit den vara vanlig och vitt utbredd i
Uppland.
Fyndorter. Uppland: Talrik i Mälarens många vikar.
Alstasjön, Nysätra socken. Trehörningen, Fundbo socken.
Håga-ån och Fyrisån. Lydingesjön, Stavby socken. Halm-
sjön, Lunda socken (ytterst talrik). — Västmanland: Sagån
vid utloppet i Oxfjärden.
196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQIS.
Velia LATR.
V. currens FABR. — En uteslutande sydlig form.
Fyndort. Västergötland: 1906 iakttog jag pa Kinne-
kulle en mängd ovingade exemplar av arten. Djuren uppe-
höllo sig i en liten inne i skogen belägen, starkt beskuggad
bäck, där de än läto sig föras bort ett stycke med strömmen,
än hastigt löpte fram mot densamma. De uppträdde rätt
talrikt tillsamman. Vattnet var svagt porlande.
Microvelia WESTW.
MW, pygmea Dur. — Att denna lilla art i södra och
mellersta Sverige ingalunda är så sällsynt som man frestas
Fig. 2. Microvelia pygmæa Dur. Fig. 3. Microvelia pygmæa Dur.
Vänster täckvinge med 6 större, Ovingad o med antennerna be-
silvervita fläckar, av vilka den stående av 3 leder.
största genomdrages av ett mörkt ;
streck.
tro på grund av litteraturen (där den angives endast från Lund,
Ringsjön och Västergötland) ar alldeles otvivelaktigt. Tvärtom
synes den förekomma talrikt nästan överallt på gynnsamma
lokaler. Om utvecklingen vet man föga; iakttagelser från
Tyskland tyckas tyda på, att där förekomma åtminstone två
generationer per år. I mellersta Uppland träffar man fullvuxna
individer från början av april till slutet av september, kanske
längre. Troligen övervintrar den som imago. En larv har
jag sett vid Gamla Uppsala den 1 sept. 1913.
Ehuru jag fångat och undersökt en stor mängd exem-
plar, har jag likväl ej förrän på sista tiden funnit annat än
ovingade. Den 73/5 i ar tog jag dock i ett litet kärr vid
O. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 197
Sigtuna ett individ med långa, membranförsedda hemielytra.
REUTER i sin fauna av 1882 nämner intet om frekvensen av
makropterformen hos oss, men JENSEN-HAARUP framhåller,
att »Den vingede Form er meget sjelden i det nordlige
Europa», och KUHLGATZ säger beträffande tyska förhållanden:
»Geflugelte Imagines seltener als flugellose». Till REUTERS
skildring av färgteckningen kan fogas, att även membranen
kan vara försedd med vit fläck, såsom fallet var med mitt
exemplar (fig. 2). Fläckarnas antal varierar således mellan
5 och 6 (jfr aven KUIILGATZ).
Ett exemplar av denna art visar en anomali i antenn-
byggnaden. Antennerna äro namligen endast 3-ledade (fig. 3).
Det fångades vid Gamla Uppsala.
Fyndorter. Uppland: Ailmän i Uppsalatrakten. Brans-
hammarsjön i Alsike-Vassunda socknar. Trehörningen, Fundbo
socken: Lydingesjön, Stavby socken. Halmsjön, Lunda
socken. Sigtuna. — Östergötland: Stora Fjätmun, : Röks
socken. — Gästrikland: Trösken vid Furuvik. Ett skogs-
kärr strax söder om Ojaren, Högbo socken. — Härjedalen:
Ett kortvingat exemplar togs den 15 juli 1915 i en tjärn vid
Hedeviken, Hede socken, vilket är den nordligaste trakt,
varifrån djuret är bekant i Sverige.
Mesovelia MULS. & REY.
M. furcata MULS. & REY. — Nagra biologiska iakttagel-
ser över denna art i Skofjärden, anstallda förra året, må här
meddelas.
I juni och juli månader iakttogos talrika små larver,
uppehällande sig bland Potamogeton natans och Folygonum
amphibıum, på vilkas flytblad de bruka vila ut. De voro
ytterst livliga och kilade undan med stor snabbhet, om de
oroades. Då jag den 14 augusti återkom till platsen, visade
sig de flesta vara fullvuxna, alla tillhörande den kortvingade
formen. Här gäller detsamma, som förut sagts om Micronecta,
nämligen att djuret som imago är mycket sparsammare än
som larv. Larverna träffades i stora svärmar löpande om-
kring hit och dit på vattenytan och voro till ytterlighet
198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
allmänna. Av imagines kunde jag däremot först efter ät-
skilligt sökande få ihop ett 20-tal exemplar.
På tal om levnadssättet säger KUHLGATZ om denna art:
»Die Beine offenbar ausser zum Kriechen und Gehen auch
zum Schwimmen geeignet». Här skulle således det unika
förhållandet föreligga, att en till Geocorzse hörande hemipter
skulle kunna simma under vattnet! Redan av denna or-
sak låter påståendet något osannolikt och är i alla händelser
värt att närmare tagas i betraktande. Nu finnas visserligen
en del arter av gruppen, om vilka man vet, att de ibland
krypa ner i vattnet. Så t. ex. anför WESENBERG-LUND i
sitt nyligen utkomna, stora arbete (pag. 104): » Velierne horer
endvidere til de meget faa Hydrometrider, der foruden at
Igbe paa Overfladen tillige er i Stand til at bevege sig i
Vandet. Ikke sjældent dykker de ned og svommer af Sted
med Ryggen opad, men kryber dog langt hyppigere med
Bugen opad henunder Vandspejlet, helt indhyllede i et Luft-
lag». Längre fram i samma arbete star (pag. 467): »Saalænge
Haarbeklædningen er i god Orden, er flere af disse Former,
særlig Gerris og Limnobates,‘ i den Grad sikrede, at de
overhovedet ikke kan komme ned under Vandspejlet; andre
derimod kan dette, men kun idet de kryber ned fra faste
Genstande; i saa Fald lober de som oftest om paa Over-
fladehindens Underside (Vela) eller paa Vandplanter; kun
en enkelt Form (Rhagovelia)” viser Tilpasning til Svomning».
Av de till gruppen Geocoris@ hörande arterna, vilka alla pa
svenska kunna kallas »vattenlöpare», leva således våra arter
normalt ovan vattnet, och det är för de flesta en rent meka-
nisk omöjlighet att dyka ner i vattnet, beroende på den täta
filt av vattenskyende hår, som betäcker kroppen.” Varken
en Hydrometra, en Gerris eller en Microvelia är i stånd där-
till. En Gerris, som av olyckshändelse råkat i den fatala
belägenheten att fä vatten i behäringen och blivit nersköljd
under ytan, har ju ytterst svårt att reda sig och hart när
omöjligt att komma på rätt köl igen. Visserligen kan den
1 Här = Hydrometra.
2 Rhagovelia är nordamerikansk.
3 Möjligen äger även oljeavsöndring rum, såsom hos vissa andra
vatteninsekter, varigenom kroppen ej låter sig vätas av vatten,
©. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VÅRA VATTENHEMIPTERER. 199
långsamt förflytta sig under vatten genom slag av mellan-
och bakbenen, men rörelserna ske tungt och ovigt, och det
synes tydligt, att djuret är främmande för situationen.
Hur det förhåller sig med Mesovelia i berörda hänseende
synes vara alldeles okänt. KUHLGATZ' anförande får närmast
betraktas som en utan grund framkastad hypotes. Den är
för övrigt alldeles oriktig. Så vitt jag kunnat finna, gå djuren
aldrig frivilligt ner i vattnet och kunna ej alls simma. Då
t. ex. vid infangandet en del av djuren kommo under vatten,
fingo de håren i oordning och blevo våta. Liksom Gerris,
ehuru mycket sämre än denna, kunde de visserligen genom
artag förflytta sig någon centimeter genom vattnet, men om
simning i egentlig mening kan ingalunda bli tal. Det går
mycket långsamt och otympligt, och djuren kunna sedan ej
vidare taga sig upp till ytan igen utan sjunka till bottnen.
De röra benen endast i avsikt att fortast möjligt få fast mark
under fötterna igen. Troligt är, att dessa exemplar, över-
lämnade ät sitt öde, varit tillspillogivna, om ej tillfalle givits
dem att efter ett i vattnet befintligt fast föremäl, t. ex. en
växtstjälk, åter praktisera sig upp till ytan.
Jag har även närmare undersökt Mesovelia i akvarium
och har haft rik tillgång till exemplar. Försöker man trycka
ner ett djur under vattenytan, visar detta sig vara nästan
omöjligt. Hela djuret är inhöljt i en stor luftblåsa; särskilt
är luften riklig på undersidan i dess behåring. Har man väl
fått djuret under vattenytan, skjuter det strax upp igen,
bryter vattenhinnan och kommer att ligga torrt ovanpå den-
samma, så framt ej försöket gjorts så våldsamt och oförsik-
tigt, att håren kommit i olag. Det är således tydligt att
djuret ej kan simma, men jag vill ingalunda neka till att det
möjligen kan krypa ner längs en växtstjälk, ehuru jag dock
ej iakttagit detta.
Om parningen har jag ej sett några uppgifter. Jag har
iakttagit den i slutet av augusti. Härvid sitter hannen, som
är mindre, mörkare och mera långsträckt än honan, upp-
krupen på honans rygg, såsom ju brukar vara fallet hos
vattenlöparna. De hanliga genitalsegmenten äro under kopula-
tionen böjda något till höger. Sannolikt övervintrar den be-
200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ 15.
fruktade honan bland avfall pa stränderna. Blott en gene-
ration kommer till utveckling per ar.
Fyndorter. O. M. REUTER upptager ej denna art fran
Sverive. Så vitt jag har mig bekant, anföres fynd av den-
samma från vårt land första gången av G. VON HACKWITZ
i Entomolog'sk tidskrift 1910, pag. 243. Uppgiften gäller
Västergötland, där den hittades talrik vid Källstorp i vege-
tationsrika sjövikar (ovingade exemplar).
Uppland: Vanlig a ett litet område i Skofjärden (Mälaren)
utmed Vassunda socken. Den ??/& 1915 voro larver mycket
allmänna i Svartsjön, Odensala socken. Likaså (samma dag)
i Halmsjon, Lunda socken, där de i tusental sprungo på vid
stranden flytande vass. Konstaterandet av dessa nordliga
förekomster är ej utan sitt intresse, om vi betänka, att arten
så vitt känt egentligen tillhör södra och mellersta Europa.
Från Finland har den dock länge varit känd !, fran Danmark
däremot först på allra sista tiden.
Fam. Hebridæ.
Hebrus CURT.
H. ruficeps THOMS. — Hebriderna gälla för att vara:
sällsynta arter. De äro ej häller de vanligaste bland våra
hemipterer. Men det är nog med dessa, som med så många
andra av våra smärre artropoder, att de länge genom sin
litenhet undandragit sig uppmärksamheten och att man på
grund härav vet så litet angående deras utbredning. Helt
visst är det ännu för blott ett fåtal arter, som man funnit
den verkliga nordgränsen (jfr ovan angående t. ex. Mecrovelza).
Fyndorter. Uppland: Denna förut från Skåne och Öland
kända art finnes också i Uppland. REUTER uppgiver den som
förekommande i Sphagnum-tuvor. Vid Gamla Uppsala fann
jag den °°, 1914 några exemplar. Dessa uppehöllo sig
dock bland Lemna i en liten damm, dar de sprungo omkring
på vattenytan tillsamman med Microvelia. Samtliga voro
1 Då den där går så långt norrut som till Idensalmi, hava vi i Sve-
rige sannolikt att vänta ännu nordligare fyndorter än Mälaren och de
övriga ovan anförda.
©. LUNDBLAD: ANTECKNINGAR OM VARA VATTENHEMIPTERER. 201
kortvingade exemplar. Ett kortvingat individ togs den ?? 4
‘1915 bland Amödlystegium i ett skogskarr nära Vissjön, Ven-
dels socken. — Härjedalen: Ett kortvingat exemplar togs
1 Lillhärrdal nara kyrkbyn i mossan vid stranden av en liten
skogsbäck.
Litteratur.
AMYOT & AUDINET-SERVILLE. Histoire naturelle des Insectes
Hémiptères. Paris 1843.
Hackwirz, G. von. Entomologiska anteckningar. Entomol. tid-
skrift. Uppsala 1910.
JENSEN-HAARUP, A. C. Teger. Danmarks Fauna 12. Koben-
: havn 1912.
KUHLGA1Z, TH. Ahynchota. Die Süsswasserfauna Deutschlands.
7. Jena 1900.
LUNDBLAD O. Nya lokaler för insekter. Entomol. tidskrift. Upp-
sala ıgrı.
—— Notiser angående Hemiptera. Ibid. 1912.
REUTER, ©. M. Finlands och den skandinaviska halföns Hemzp-
tera Heteroptera. Ibid. Stockholm. Separat 1882.
SAHLBERG, JOHN. Synopsis Amphibicorisarum et Hydrocorisarum
Fenniz. Notiser ur Sällskapets Pro Fauna et Flora Fennica
Förhandlingar. Fjortonde häftet. Ny serie, elfte häftet.
Helsingfors 1875.
TryBoM, FiLip. Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt
timmer och bland affall från sådant. Entomol. tidskrift.
Stockholm 1885.
WALLENGREN, H. D. J. Revision af släktet Corisa Latr. be-
träffande dess skandinaviska arter. Ibid. 1804.
WESENBERG-LUND, C. Insektlivet i ferske Vande. Kjobenhavn 1915.
Bidrag till kännedomen om den svenska
skalbaggfaunan.
Av
Anton Jansson.
I nedanstående uppsats äro sammanförda anteckningar
över fynd av coleoptera gjorda av mig under ferie- och se-
mesterresor i skilda delar av Sverige och särskilt under exkur-
sioner i min födelseprovins Nerike, ett landskap, som varit
ofullständigt undersökt i coleopterologiskt hänseende men som
rymmer så mycket av intresse i insektgeografiskt avseende,
att det nog förtjänar sina särskilda kapitel. Anteckningarna
äro gjorda som tillägg till GRILLS Förteckning över Skan-
dinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera och om-
fatta lokaluppgifter dels för ett antal för Sverige nya arter,
dels för redan förut som svenska kända sällsyntare arter.
Dessa bidrag till kännedomen om den svenska skalbaggfaunan
utökas med en del fynd av coleoptera, vilka gjorts av andra
coleopterologer, vilkas samlingar jag haft tillfälle se. Mera
kritiska arter ha varit underställda herr EDM. REITTERS i
Paskau granskning.
Fam. Carabidæ.
Nebria brevicollis FABR.: Gottland, vid Visby och Etelhem.
Dyschirius thoracicus FABR.: Gottland, Klintehamn.
» politus DEJ.: Närke, Östra Mark i Almby
socken.
D. eneus DEJ.: Gottland, Etelhem.
Panageus crux major L.: Gottland, Etelhem.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 203
Cymindis angularıs GYLL.: Närke, kalktrakterna vid La-
torp i Tysslinge socken samt Valön i Stora Hjälmaren.
Lebia cyanocephala L.: Närke, Örebrotrakten, endast I ex.
anträffat under mer än 20-årigt samlande.
Odacantha melanura L. Herr EMIL SANDINS förmodan
i Entomologisk Tidskrift, att detta vackra djur har en
vidsträcktare förekomst i Sverige. än äldre uppgifter angifva,
kan jag bestyrka, i det jag anträffat Odacantha så val i
Östergötland vid sjön Tåkern som i Närke flerstädes vid
Hjälmaren, dock endast Stora Hjälmaren, såsom vid Björk-
sundet och på Valön.
Dromius marginellus FABR.: Närke, Halsbergs socken
(KALEB JANSSON).
D. linearis OL.: Gottland, Visby vid Snäckgärdet.
Trechus discus FABR.: Antraffades flera år i sträck lokalt
talrik i Örebrotrakten, särskilt på de sanka genom Hjälmar-
sänkningen nyvunna ängarna kring Hemfjärden, men har på
senare år ej återfunnits.
T. yivularis GYLL.: Förekommer i Närke dels pa ett
litet område i Markkärret i Almby socken, dels vid Svartåns
utlopp i Hemfjärden. I Markkärret, en skarpt avskild forma-
tion med — såsom dessa anteckningar giva en antydan om —
rik och intressant skalbaggfauna och rikt lägre djurliv för övrigt,
lever arten djupt ned i mossan, som kantar en liten skogstjärn.
På den senare lokalen träffas den under nedfallna löv vid den
buskklädda stranden av en vik.
Bembidium quadriguttatum FABR.: Gottland, Åkelösa myr.
DB. quatuordecimstriatum THOMS.: Närke, Alnangarna vid
Örebro.
B. Schüppelii DEJ. Denna nordligare art som WÄNGDAHL
förut. funnit i Hammar i Närke, har jag anträffat vid Svartåns
utlopp i Hjälmaren.
Licinus depressus PAYK.: Gottland, i trakten av Visby.
Amara patricia DUFT.: Gottland, Visbytrakten.
A. municipalis DUFT.: Småland, Virserums socken, och
Närke flerstädes kring Örebro och även i staden, i träd-
gardar.
A. fumelica ZIMM.: Närke, Östra Mark i Almby socken.
A. ovata FABR.: Närke, I ex. i Örebrotrakten.
204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15.
A. montivaga STURM. Av denna lättskilda, praktfullt
mörkt grön-kimrande art fann jag i juni månad 1904 I ex.
söder om Örebro. Ny för Sverige. Känd bland annat från
Tyskland och flera lokaler i Finland.
A. convexior STEPH.: Småland, Virserums socken, och
Södermanland, Fiskeboda i Julita socken.
A. curta DEJ.: Gottland, 2 ex. i trakten av Visby:
Calathus piceus MARSH.: Skane i Kulla-Gunnarstorps-
parken.
Synuchus nivalis PANZ.: Gottland, Visby i Palissaderna.
Anchomenus ruficornis FABR.: Gottland, Visby.
A. parumpunctatus FABR.: Gottland.
A. quadripunctatus DE GEER: Gottland, I ex. vid Visby.
A. dorsalis PONT.: Gottland, Etelhem.
Harpalus rubripes DUFT.: Gottland flerstades och Narke
i kalktrakterna vid Latorp i Tysslinge socken samt vid Orebro.
H. anxius DUFT. Denna i Sverige endast fran Skane,
Öland och Gottland förut kända art har en märklig isolerad
förekomst pa Vinön i Stora Hjälmaren. Den träffas här under
stenar i gruset pa en lokal, som med sina lagvuxna tallar och
enar och xerofila växtlighet för övrigt rätt mycket erinrar
om en bit öländsk eller gottländsk natur.
Acupalpus flavicollis STURM.: Närke, vid lergropar söder
om Örebro.
Fam. Haliplidæ.
Haliplus obliguus FABR.: Gottland, Etelhem.
H. lapponum TWOMS. Ett litet ex. av en Halzplus, som
företer de for A. lapponum utmärkande kännetecknen, har
jag funnit i en pöl vid Etelhem pa Gottland. REITTER, som
i sin katalog upptar /apponum endast som varietet till 77.
fulvus FABR., anser också exemplaret vara 7. lapponum.
Fam. Dytiscidæ.
Hyerotus decoratus GYLL.: Närke, Örebrotrakten.
Coelambus Marklini GYLL.: Oland, Borgholm:
Bidessus unistriatus ILL.: Närke, Markkarret.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 205
Deronectes Halensis FABR. Synes vara en art, som pa
senare. decennier utbrett sig allt mera. Den är numera ytterst
allmän i Närke i bäckar och dammar med lerbotten i Orebro-
trakten, och jag har dessutom funnit den talrikt flerstädes på
Gottland och i Skåne.
‚Hydroporus notatus STURM.: Öland, Borgholm.
A. scalesianus STEPH.: Narke, ett par ex. i en pol vid
Svartans utlopp i Hemfjärden.
H. vittula Er.: Narke, allmän värtiden i Örebrotrakten.
Colymbetes Grapei GYLL.: Östergötland i sjön Tåkern.
Rantus conspersus GYLL.: Öland ibrackvatten vid Stora Rör.
Ilybius angustior GYLL.: Småland i Virserumssjön.
Liopterus ruficollis SHALLER: Gottland, Etelhem.
Fam. Hydrophilidæ.
Philydrus Sahlbergiz FAUV. Uppgives av THOMSON leva
i skogskärr, men jag har funnit den i öppna havsvattnet vid
långgrunda stränder på Gottland.
Laccobius decorus GYLL.: Gottland, allmän i brackvatten
vid Klinte.
Limnebius picinus MARSH.: Närke, Björksundet i Hjäl-
maren.
L. sericans MuLs. Denna för Sverige nya art fann
jag talrikt i slammet i ett dike vid Rälla på Öland juli månad
1914. Förut funnen i Danmark.
Spercheus emarginatus FABR.: Östergötland i Tåkern.
Helophorus æqualis THOMS.: Öland, allmän i brackvatten
vid Borgholm och Stora Rör.
Hydrochus carinatus GERM.: Närke, Björksundet i Hjäl-
maren.
Fam. Georyssidæ.
Georyssus crenulatus ROSSI: Östergötland vid Tåkern.
Fam. Staphylinidæ.
Emus hirtus L.: Öland, Stora Rör.
Trichoderma pubescens DE GEER: Närke vid Orebro.
Platydracus stercorarius OL.: Oland vid Borgholm.
206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Ocypus olens MÜLL.: Gottland, I ex. vid Etelhem.
O. @neocephalus DE GEER: Gottland, Klintehamn.
O. compressus MARSH.: Gottland, talrikt vid Visby i Pa-
lissanderna under stenar i juni månad.
Philonthus lepidus GRAV.: Närke, Latorp 1 Tysslinge
socken.
Othius fulvipennis ER.: Närke, i skogar kring Örebro.
Nantholinus atratus HEER: Närke, i en Formzca rufa-stack
i skogen Reträtten vid Örebro.
Lathrobium fovulum STEPH.: Närke, Markkärret.
L. longulum GRAV.: Närke, Markkärret.
Cryptobium fracticorne PAYK.: Närke, allman i Markkärret.
Stilicus rufipes GERM.: Närke, Örebrotrakten.
S. affinis ER.: Närke, Halsbergs socken (KALEB JANSSON).
S. orbiculatus PAYK.: Närke, Orebrotrakten. Vinön 1
Stora Hjälmaren.
Myrmedonia limbata PAYK.: Närke, Örebrotrakten.
Zyras collaris PAYK.: Närke, enstaka ex. i Markkärret
och vid Hjälmarstranden i Almby socken.
Microglossa nidicola FAIRM.: Småland, fyra ex. i
ett bo av Hirundo riparia. Ny för Sverige. Allmän i strand-
svalans bo i Torneå lappmark i Finland enligt J. SAHLBERG.
Phlæopora angustiformis BAUDI: Närke, Östra Mark
i Almby socken, 2 ex. under barken av tall. Ny för Sverige.
Funnen i Finland vid Hälsingfors och Ladoga-Karelen.
P. teres Grav.: Närke I ex. på samma plats som före-
gående. Småland, Virserums socken, I ex. Ny för Sverige.
Encephalus complicans ER.: Närke, Markkärret.
Falagria obscura GRAV.: Närke, Örebrotrakten.
Calodera uliginosa ER.: Närke, Markkärret.
C. aethiops GRAV.: Närke, vid Svartåns utlopp i Hjälma-
fen, 1 ex! 17.0kt. TORS:
Ischnopoda leucopus MARSH.: Småland i Virserums socken.
Uppgiften i GRILLS katalog om artens förekomst i Närke
grundar sig på ett enda ex. funnet för många år sedan av
v. häradshövding J. HULTGREN på Stora Holmen vid Örebro.
På senare år har jag funnit den talrikt i maj och juni måna-
der löpande på den fuktiga marken i lergropar söder om
Örebro.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 207
I. umbratica Er.: Närke, 2 ex. i Markkärret. Ny för
Sverige. Funnen i Danmark pa Seeland och i Jylland.
Gnypeta carbonarta MANNH.: Närke, funnen talrikt på
lerbotten i diken vid vattenkanten i Örebrotrakten.
Aloconota currax KRAATZ: Skane, Kulla-Gunnarstorp. Upp-
tagen bland de för Sverige nya coleoptera som D. L. UIJTEN-
BOOGAART funnit pa Kinnekulle.
A. sulcifrons STEPH.: Närke, Markärret, 1 ex.
A. gregaria ER.: Narke, Markkärret, 2 ex.
Ocyusa maura ER.: Närke, Markkärret.
Myllæna intermedia ER.: Närke, funnen flerstädes såsom
Markkärret, i Kvistbro socken och vid Björksundet i Stora
Mellösa socken.
: Myllena minuta GRAV.: Närke, allman i Markkarret.
Disochara funebris Kraarz: Närke, några. ex. i
Markkarret. Ny for Sverige. Funnen i Norge vid Tromsö
och 1 Finland.
D, obscura KRAATZ: Närke, 1 ex. i Markkärret. Ny
för Sverige. Funnen i Finland och Tyskland.
Sphenoma abdominalis MANNH.: Närke, vid Svartåns ut-
lopp ı Hjälmaren, talrik under nedfallna löv.
Placusa complanata ER.: Närke, Östra Mark i Almby
socken under barken av tall.
Pseudosipalia cæsula ER.: Av denna art, som enligt
THOMSON lever hos lilla svarta myran, har jag funnit I ex.
i Markkärret.
Schistoglossa viduata ER.: Närke, Markkärret.
Atheta incognita SHARP.: Skåne, I ex. vid Kulla-Gunnars-
torp.
A. triangulum Kr.: Närke, talrikt i multnande agnar
i Orebrotrakten. Ny för Sverige. Känd fran Italien, Frank-
rike, Tyskland.
A. pilicornis THOMS.: Närke, i skogar söder om Örebro
talrikt i svampar. :
Metaxya tslandica KRAATZ: Närke, 1 ex. i Markkärret.
M. punctulata J. SAHLB.: Närke, Markkärret, manga ex.
tagna i mossan vid karrkanten. Av L. HAGLUND forut pa-
visad som svensk.
Dimetrota villosula KRAATZ: Narke, Markkarret.
208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
Traumoecia nigricornis THOMS.: Närke, Örebrotrakten
och Markkarret.
Philhygra palustris KıEsw.: Öland, Stora Rör.
Anopleta corvina THOMS.: Närke, Ormesta i Almby socken
i svampar.
Thectura cuspidata ER.: Närke, Ormesta i Almby socken
under barken av björk. |
Dinarea æquata ER.: Närke, skogen Reträtten söder om
Örebro i en stack av Formica exsecta.
Aleuonota macella ER.: Närke, I ex. i Markkärret.
Liogluta microptera THOMS.: Närke, Markkärret.
Alaobia scapularis SAHLB.: Södermanland, Fiskeboda i
Julita socken.
Trichophya pilicornis GYLL.: Närke, Östra Mark i Almby
socken.
Euesthetus scaber GRAV.: Närke, Markkärret, dar den
förekommer sparsammare än /. /@vzusculus MANNH.
Astycops talpa GYLL.: Här och dar pa den sandiga
stranden av Hjalmaren, i Närke vid Hjälmarsberg i Almby
socken.
Bryocharis analis PAYK.: Närke, Örebrotrakten och
Almby socken.
Acidota rufa GYLL.: Närke, Örebrotrakten.
Pycnoglypta lurida GYLL.: Närke, vid lergropar söder om
Örebro samt i Markkärret. Träffas i gräset vid vattenkanten.
Anthobium Marshami Fauv. Ett ex.; som sänts till
mig fran herr B. VARENIUS i Hälsingborg och tagits i trakten
av denna stad, tillhör denna art. Ny för Sverige.
Phleostiba plana PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby
socken under barken av barrträd.
Xylodromus monilicornis GYLL.: Närke, på samma lokal
som föregående och i sällskap med denna.
Proteinus atomarius ER.: Närke, Reträtten och Adolfs-
berg vid Örebro.
Fam. Pselaphidæ.
Euplectus ambiguus REICHB.: Närke, Markkärret i en-
staka ex.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 209
Bythinus puncticollis DENNY: Närke, endast fa ex. i Mark-
kärret, där 5. dulbifer REICHB. däremot förekommer i största
ymnighet.
Bryaxıs sanguinea L.: Närke, pa en liten holme vid
Vinön i Stora Hjälmaren.
Fam. Silphidæ.
Oiceoptoma undata MÜLL.: Närke, Sannahed i Halsbergs
socken (KALEB JANSSON).
Aylodrepa quadripunctata L.: Närke, Essön i Hjälmaren
(D. LINDBERG); Södermanland, Fiskeboda i Julita socken.
Fam. Anisotomide.
Anisotoma cinnamomea PANZ.: Närke, I ex. på en vägg
i Örebro.
Liodes orbicularis HERBST: Närke, Halsbergs socken
(KALEB JANSSON).
Agathidium nigripenne KUG.: Närke, under barken av
asp vid Guttersboda söder om Örebro.
Fam. Catopidæ.
Choleva intermedia KR.: Närke, 2 ex. flygande över ett
åkerfält söder om Örebro.
C=esteloides ER: Närke, 1 ex. vid Vretstorp ı Viby
socken (J. HULTGREN).
C. Sturmii Bris.: En @ i Örebrotrakten juni 1806.
Ny för Sverige. Funnen förut i Spanien, Frankrike och
Österrike.
Sciodropa scitula ER.: Närke, I ex. i en rutten svamp i
skogen Reträtten söder om Örebro sept. 1915. ;
Catops nigrita ER.: Gottland, Etelhem.
Fam. Scydmeenide.
Eutheia plicata GYLL.: Södermanland, Fiskeboda i Julita
socken. |
Neuraphes elongatulus MÜLL.: Närke, vid Svartäns ut-
lopp 1 Hjälmaren, 1 ex. i oktober 1915.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. Häft. 2—4 (1915). 14
210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Euconnus rutilipennis M. et K.: Närke, Markkärret
I ex. sommaren 1915. Ny för Sverige. Förut funnen nord-
ligast i Danmark på Seeland.
Stenichnus exilis ER.: Närke, Hjärsta vid Örebro, 1 ex.
under barken av asp. Vid Björksundet vid Hjälmaren även-
ledes Tex.
Fam. Trichopterygide.
Trichopteryx sericans HEER: Närke, Markkärret.
Aderces suturalis HEER: Närke, Markkärret bland multnad
bark vid foten av träd.
Fam. Clambide.
Clambus minutus STURM: Närke, Örebrotrakten.
Fam. Nitidulidæ.
Meligethes maurus STURM: Närke, Almby socken.
Nitidula carnarıa SCHALLER: Småland, Virserums socken.
Epuræa thoracica TOURN. och E. thoracica v.
suturalis REITTER, I ex. av vardera i en skog söder om
Örebro. Såväl huvudarten som varieteten nya för Sverige.
Forut funna bl. a. i Finland.
E. obsoleta FABR. v. X-nigrum J. SAHLB.: Småland,
Virserums socken. Varieteten ny for Sverige.
E. terminalis MANNH.: Närke, Björkön i Stora Hjälmaren.
E. varierata HERBST: Närke, Björkön i Stora Hjälmaren.
E. pygmea GYLL.: Närke, allmän i barrskogar söder om
Ötebro.
E. pusilla ILL.: Närke, allmän i barrskogar söder om
Örebro. Om våren under bark, på hösten i ruttnande svampar.
E. boreella ZETT.: Närke, många ex. under barken av
gran i maj 1913 vid Östra Mark i Almby socken.
E. angustula ER.: Några ex. under barken av gran i maj
månad på samma plats som föregående.
Cryptarcha imperialis FABR.: Närke, Björkön i Stora
Hjälmaren; Södermanland, Fiskeboda.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 2 Ur
Fam. Dermestidæ.
. Dermestes atomarius ER. THOMSONS uppgift att denna
art lever under tang vid havskusten och GRILLS lokalupp-
gifter: Sk., Hall, Boh., Bl., Sm., ÖL, Uppl., skulle lata en för:
moda, att arten har speciellt marin forekomst. Den finnes
emellertid aven inuti landet, namligen vid Stora Hjalmaren,
dar jag funnit den sa val pa Valon pa ruttnande torskyngel,
som uppkastats pa stranden, som vid Fiskeboda, dar den ar
allman pa den sandiga sjöstranden.
Dermestes laniarius ILL.: Gottland vid Visby.
Fam. Histeridæ.
Hister funestus ER.: Närke, Örebrotrakten.
Atholus quattuordecimstriatus GYLL.: Närke, Örebro-
trakten.
Saprınus rugifrons PAYK.: Närke, Vinön i Stora Hjälma-
ren; Södermanland, allmän på den sandiga stranden vid
Fiskeboda.
Gnathoncus punctulatus THOMS.: Närke, Örebro.
Dendrophilus punctatus HERBST: Närke, funnen dels vid
Hjälmarsberg i Almby socken i utsipprande almsaft samt en
gang i mängd i multnande agnar söder om Örebro.
Fam. Cucujidæ.
Dendrophagus crenatus PAYK.: Närke, Skallerudsdalen i
Halsbergs socken (KALEB JANSSON).
Silvanus bidentatus FABR.: Närke, Orebro.
Fam. Trogositidæ.
Nemosoma elongatum L.: Närke, 1 ex. flygande i maj
manad pa Stora Holmen vid Orebro.
Fam. Colydiide.
Cerylon deplanatum GY11.: Närke, ej sällsynt under bark
flerstades.
212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Colydium elongatum FABR.: Gottland, I ex. på en gran-
stubbe i skogen vid Åkelösa myr.
Cicones variegatus HELLW.: Skane, under bark av bok
vid Kulla-Gunnarstorp.
Fam. Anobiidæ.
Dryophilus pusillus GYLL.: Närke, Skallerudsdalen i Hals-
bergs socken (KALEB JANSSON).
Anitys rubens HOFFM.: Närke, en gång funnen i mängd
i en gammal ek vid Rynninge i Stora Mellösa socken.
Fam. Sphindidee.
Aspidiphorus orbiculatus GYLL.: Närke, Sommarro söder
om Örebro.
Fam. Lathridiidæ.
Lathridius Bergrotht RTTR.: Närke, ett år anträffad i
mängd på uthusväggar i Örebro.
Cartodere filiformis GYLL.: Närke, Örebro, talrik i insekts-
lådor (J. HULTGREN).
Enicmus minutus L. v. minutissimus Mor.: Skane,
Viken, i agnar. Varieteten ny för Sverige.
Enicmus hirtus GYLL.: Närke, i en murken rönn vid
Hjälmarsberg i Almby socken.
Corticaria impressa OLIV.: Skåne, Viken, bland agnar;
Närke, Örebrotrakten.
Fam. Cryptophagide.
Telmatophilus typhe FALLEN: Skane vid Hälsingborg pa
Typha (KALEB JANSSON).
Cryptophagus populi PAYK.: Gottland, Etelhem, 1 ex. fly-
gande mot solnedgangen.
C. bimaculatus PANZ.: Gottland.
Atomaria subfasciata RTTR.: Öland, I ex. i juli 1914
vid Rälla under tang. Ny för Sverige. Förut funnen i Finland.
A. procerula ER., Småland, Virserums socken.
A. prolixa ER. v. pulchra Er. I min svenska samling
har jag ett ex. av denna varietet, tyvärr utan lokaluppgift.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 213
Arten är förut ej funnen i Sverige och ej heller varieteten.
Båda förut funna i Danmark.
Anchicera clavigera GANGLB. På samma plats på Öland,
nämligen Rälla, där MJÖBERG fann 2 ex. av denna då för
Sverige nya art, lyckades jag i juli 1914 anträffa 2 ex., lika-
ledes under på stranden uppkastad tång. Sedermera, maj
1915, fann jag i sällgods från Markkärret i Närke I ex. av
arten.
A. nigripennis PAYK.: Närke, Örebro.
A. terminata COMOLLI: Närke, I ex. i Orebrotrakten.
Fam. Endomychide.
Mycetina cruciata SCHALL.: Södermanland, Fiskeboda;
Närke, Orebro.
Fam. Buprestidæ.
Melanophila acuminata DE GEER: Gottland, Visby.
Agrilus pratensis RATZB.: Närke, Reträtten vid Örebro.
Trachys troglodytes GYLL.: Närke, Rynninge i Stora
Mellösa socken, I ex. i maj månad 1899.
Fam. Eucnemide.
Microrrhagus pygmaus FABR.: Närke, Björksundet i Stora
Mellösa socken, Latorp i Tysslinge socken, Trumön i Kvistbro
socken.
Throscus dermestoides L.: Närke, Örebrotrakten.
Fam. Elateridæ.
Corymbites serraticornis PAYK.: Närke, Östra Mark i
Almby socken.
Adrastus pallens FABR.: Närke, i en trädgård i Örebro.
Elater preustus FABR.: Södermanland, Tockenön i Stora
Hjälmaren.
E. sanguinolentus SCHRANK: Närke, Björksundet i Stora
Mellösa socken (J. HULTGREN).
Megapenthes tibialis Lac.: Västergötland, Hunneberg (J.
HULTGREN).
PANG ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Negastrius pulchellus L.: Närke, Almby och Längbro
socknar.
Cardiophorus ebeninus GERM.: Närke, på en sandsluttning
vid Skrämsta i Änsta socken, mänga individer en varm sol-
skensdag i maj IQII.
Fam. Dascillidæ.
Cyphon variabilis ‘THUNB. v. nzgriceps KIESW.: Närke,
allman i Markkarret.
Fam. Lampyride.
Platycis minuta FABR.: Narke, Skallerudsdalen 1 Hals-
bergs socken (KALEB JANSSON).
Fam. Cantharide.
Cantharis pellucida FABR.: Tämligen allman i västra
Närke, saknas i Hjälmarområdet.
Rhagonycha elongata FALLÉN: Närke, Örebro.
R. atra L.: Närke, Almby och Längbro socknar.
Malthinus frontalis MARSH.: Närke, Björkön i Hjälmaren.
Malthodes atomus THOMS.: Öland, Ekerum; Närke, Hjäl-
marsberg i Almby socken, Trumön i Kvistbro socken.
Fam. Cleridæ.
Opilo mollis L.: Öland.
Corynetes ceruleus DE GEER: Gottland, Visby.
Necrobia violacea L.: Gottland, Visby.
Fam. Tenebrionide.
Tenebrio opacus DUFT.: Öland, Halltorp 1900, mänga ex.
pa en eksvamp.
Penthaphyllus testaceus HELLW.: Närke, Rynninge i Stora
Mellösa socken.
Hypophleus fasciatus FABR.: Gottland, under barken av
en gammal ek nära Löjsta kyrka.
Hf. linearis FABR. Småland, Virserums socken pa tall-
stockar.
7
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 215
. Fam. Alleculidæ.
Mycetochara axillaris PAYK.: Södermanland, Fiskeboda.
Ernocharis linearis ILLIG.: Gottland, Etelhem.
"E. obscura ZETT.: Närke, I ex. på en vägg i Örebro.
Eryx ater FABR.: Närke, Björkön i Hjälmaren i en gam-
mal ask.
Hymenalia rufipes FABR.: Öland, Borgholm.
Fam. Mordellidæ.
Tomoxia biguttata GYLL.: Öland, Halltorp.
Mordella maculosa NAEZEN: Närke, flerstädes under torra
grantickor pa stubbar.
Mordellistena abdominalis FABR.: Södermanland, Fiske-
boda.
Orchesia micans PANZ.:. Närke, Myrö i Ringkarleby
socken; Stockholm vid Marieberg.
Clinocara undulata KRAATZ: Närke, I ex. på en vägg i
Örebro.
C. fasciata PAYK.: Närke, Skallerudsdalen i Halsbergs
socken (KALEB JANSSON).
Fam. Melandryide.
Serropalpus barbatus SCHALL.: Närke, I ex. pa en gata
i Örebro.
Abdera flexuosa PAYK.: Småland, Virserums socken; Söder-
manland, Fiskeboda.
Zilora ferruginea PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby
socken, en gång tagen vintertid, en annan gång i maj månad
under barken av tall.
Melandrya caraboides _.: Skane, Kulla-Gunnarstorp (KALEB
JANSSON).
Fam. Pythidæ.
Salpingus foveolatus LJUNGH: Närke, Hjälmarsberg i
Almby socken; skogen Reträtten vid Örebro.
Rhinosimus planirostris FABR.: Närke, i parker i Örebro.
Pytho depressus L.: Skåne, Hälsingborgstrakten (KALEB
JANSSON).
216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Fam. Oedemerid&.
Nacerdes melanura L.: Gottland, Visby.
Asclera cerulea 1.: Öland, Halltorp.
Fam. Anthicidæ.
Anthicus gracilis PANZ.: Öland, 2 ex. vid Ekby på
Ölands ostkust, under tång, som här var uppkastad på stranden
på vidlyftiga sträckor. Ny för Sverige. Funnen bl. a. pa
Hankö i Norge.
A. luteicornis SCHMIDT: Skane, I ex. pa havsstranden
vid Viken. Ny för Sverige. Förut funnen bl. a. i Finland.
A. ater PANZ.: Narke, pa den sandiga stranden av Vinon
i Stora Hjalmaren.
Euglenes nigrinus GERM.: Öland, 1 ex. under hävning i
alskogen nedom Rälla.
Fam. Anthribidæ.
Anthribus albinus J..: Gottland, Etelhem.
Tropideres niveirostris FABR.: Södermanland, Fiskeboda.
Fam. Rhinomaceride.
Rhinomacer attelaboides FABR.: Närke, Karlslund i Läng-
bro socken.
Fam. Curculionide.
Rhynchites purpureus L.: Öland, Borgholm.
Apion rufirostre FABR.: Gottland, Visby, i mängd pa
Malva silvestris.
A. @eneum FABR.: Tillsammans med föregående.
A. cracce L.: Närke, Örebrotrakten.
A. violaceum KIRBY: Närke, Örebrotrakten.
Polydrusus flavipes DE GEER: Närke, Björksundet i Stora
Mellösa socken.
Otiorrhynchus nodosus FABR.: Närke, Östra Mark i Almby
socken; Ekeby socken.
Trachyphleus digitalis GYLL.: Småland, Virserums socken.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 217
Foucartia squamulata HERBST: Öland, 1 ex. pa alvaren
vid Borgholm; Gottland, ı ex. vid Visby pa Snäckgärdet.
Tropiphorus obtusus BONSD.: Närke, skogen Reträtten
vid Örebro pä albuskar.
Cleonus glaucus FABR.: Närke, Örebrotrakten.
Hypera trilineata MARSH.: Närke, Orebrotrakten.
Bagous limosus GYLL.: Öland, i närheten av Borgholm.
B. encaustus GYLL.: Öland, i närheten av Borgholm.
B. lutulentus GYLL. v. nigritarsts THOMS: Tillsammans
med föregående.
Lixus bardane FABR.: Närke, Hjälmarsberg i Almby
socken.
Dorytomus lapponicus J. SAHLB I min förteckning
över i Abisko nationalpark anträffade Coleoptera i Entomo-
logisk Tidskrift 1914, sid. 101, hade jag upptagit Dorytomus
salicinus GYLL. Uppgiften berodde emellertid på felbestäm-
ning, i det att samtliga på platsen insamlade Dorytomus-
individer visat sig tillhöra D. /apponicus, endast antraffad av
J. SAHLBERG på Pallastunturi fjäll i Finska lappmarken. Vid
Abisko förekom arten talrikt på Sa/ix lapponum 1 bäck-
dalarna.
Pissodes Gyllenhaali GYLL.: Närke, Sörby i Almby
socken.
Balaninus villosus FABR.: Södermanland, Fiskeboda;
Närke, Hjälmarsberg i Almby socken.
Phytobius velatus BECK.: Närke, vid Svartåns utlopp 1
Hjälmaren.
Rhinoncus bruchoides HERBST: Nerike, Örebrotrakten.
Ceutorrhynchidius pulvinatus GYLL.: Skåne, Häl-
singborgstrakten, talrik på cruciferer. Ny för Sverige. Funnen
Spi ase Finland.
Tapinotus sellatus FABR.: Skane, Angelholm.
Ceutorrhynchus melanostictus MARSH.: Skane, Kulla-Gun-
narstorp.
C. pleurostigma MARSH. Denna art lever som bekant pa
cruciferer. Pa Öland förekommer den emellertid, t. ex. utefter
hela havskusten mellan Stora Rör och Ekerum, pa bladen
av al och hassel. Pa förstnämnda platsen angrep den ocksa
cruciferer, t. ex. bladen av pepparrot.
218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
C. timidus WEISE. Bland C. contractus MARSH., som
jag insamlade fran kalplantor vid Virserum i Smaland, var
I ex. av denna art. Ny för Sverige. Förut funnen i Europa
till Livland.
C. hirtulus GERM:: Narke, Orebro.
Miarus micros GERM.: Småland, Virserums socken.
Anthonomus pubescens PAYK.: Narke, Ostra Mark i Almby
socken.
A. varians PAYK.: Närke, Östra Mark i Almby socken.
Fam. Cossonide.
Cossonus parallelepipedus HERBST. En kullblast gammal
Populus nigra i Slottsparken i Örebro befanns i sitt inre vara
helt sönderminerad av denna art. Trädet hade blåst omkull
på en vinterdag i februari och hyste tusentals individer,
imagines och larver, i full livaktighet.
Rhyncolus turbatus SCHONH.: Närke, Örebro, i stor mängd
i en gammal lönn i Oskarsparken; Södermanland, Fiskeboda.
R. Thomsoni GRILL: Öland, talrikt i murkna almar nedan-
för Borgholms slottsruin.
Fam. Scolytidæ.
Hylastes cunicularius ER.: Närke, Almby socken.
Hylesinus crenatus FABR.: Gottland, Etelhem.
Polygraphus pubescens FABR.: Närke, Hjalmarsberg 1
Almby socken.
Cryphalus tiie PANZ.: Närke, anträffad flygande fler-
stades vid Hjälmaren, säsom vid Hjälmarsberg och Björk-
sundet, där åldriga lindar finnas.
Tomicus micrographus L.: Närke, Hjälmarsberg i Almby
socken.
T. villosus FABR.: Öland, i närheten av Borgholm.
Scolytus destructor ER.: Gottland, Etelhem.
Fam. Lamiidæ.
Pogonocherus ovatus GOEZE: Närke, Latorp i Tysslinge
socken; Värmland, Bäckhammar.
Pogonocherus hispidus L.: Närke, Orebro.
ANTON JANSSON: OM DEN SVENSKA SKALBAGGFAUNAN. 219
Fam. Chrysomelidæ.
Donacia cinerea HERBST: Närke, Sottern i Svennevads
socken (KALEB JANSSON).
D. semicuprea PANZ.: Närke, Frösvidal i Kils socken.
D. vulgaris ZSCHACH: Värmland, Bäckhammar.
Luperus flavipes L.: Närke, flerstädes.
Haltica Iythri AUBÉ: Gottland, Hemse, på hassel.
Spheroderma cardut GYLL.: Närke, skogen Reträtten
söder om Örebro pa Cirsium heterophyllum.
Crepidodera aurata MARSH.: Närke, Markkärret.
Mantura rustica L.: Närke, Örebrotrakten.
Psylliodes dulcamare KOCH: Närke, Markkärret pa So/a-
num dulcamara.
P. cucullata ILL.: Närke, Östra Mark i Almby socken;
Latorp i Tysslinge socken.
Lina tremule FABR.: Uppträdde vid midsommartid 1915
i mängd jämte L. populi L. på aspbuskar i »Djurgärden» vid
Eskilstuna. Även i Närke vid samma tid på Alnängarna
vid Örebro. ;
Plagiodera salicis DE GEER: Småland, Virserums socken.
Cryptocephalus pini L.: Skåne, Ängelholm i barrplan-
teringen.
Cassida rubiginosa MÖLL.: Närke, Örebrotrakten.
C. vibex L.: Närke, Örebrotrakten; Garphyttan i Tyss-
linge socken.
Fam. Coccinellidæ.
Halyzia sedecimguttata L.: Gottland, Hemse på hassel-
buskar tillsammans med //. duodecimguttata PODA.
Platynaspis luteorubra GOEZE: Närke, Valön i Stora
Hjälmaren.
Scymnus minimus PAYK.: Öland, Halltorp.
#
Dessutom tva arter, som REITTER anser vara nya för
vetenskapen: en Helophorus i 2 ex. fran Markkärret i Närke,
en Adimonia i ett fatal ex. fran Oland.
Bidrag till Ekeröns noctuidfauna.
Av
Frithiof Nordström.
Under de bäda somrarna 1913 och 1914 vistades jag
vid Närlunda å södra delen av Ekerö, den ett par mil väster
om Stockholm, i Mälaren och landskapet Uppland belägna
stora ön. Här uppföddes och insamlades en hel del fjärilar,
huvudsakligen noctuider; särskilt gav fångsten på lockbete
gott resultat.
I det följande upptagas alla observerade arter, även de
allmännaste, och har jag, då jag så kunnat, även antecknat
deras relativa vanlighet de olika åren. Som min vistelse a
nämnda plats inskränkte sig till tiden början av juni—början
av september, kan jag givetvis ej lämna några uppgifter om
de tidigare och senare flygande arterna. Där ej annat upp-
gives, äro fjärilarna tagna på lockbete.
Acronycta leporina L. Larven ej ovanlig båda åren på
björk. »Mordlarv», varför ej flera böra förvaras tillsammans.
Ofta, för att icke säga oftast, behäftad med parasitstekellarver.
A. aceris L. Larven funnen i aug. 1913.
A. megacephala F. Larven funnen i juli 1913.
A. alni L. Två larver 1913, a körsbärsträd och oxel, en
1914 å björk. Den fullvuxna larven har alltid 13 gula band,
ej 12, som i allmänhet uppgives och avbildas, det 13:de ar
beläget å analplåten. Till förpuppningen, som äger rum i
början av augusti, bör man giva larven ett stycke murket
trä eller torv, vari han äter sig in och bereder sitt puppläger.
Alla 3 ovannämnda larver gåvo felfria imagines.
A. auricoma F. Larven ganska vanlig.
A. rumicis L. Larven allmän överallt:
F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA, 221
Craniophora ligustri F. En d i juni 1914.
Agrotis fimbria L. En d i juli 1913, tillhörande f. solanz
F., framvingarnas grundfärg mörkt olivgrön. 2 QQ *°/s 1914
ganska avflugna. En larv i mars 1915, lämnade imago 1°/5.
A. sobrina GN. En d 5/7 1914.
A. augur F. Mycket allmän bäda ären. Flera ex. ha
ringfläcken förbunden med inre tvärlinjen, såsom MEVES be-
skrivit i Ent. Tidskr. 1914, p. 16. Detta förhällande synes ej
alls vara ovanligt; antingen utgöres förbindelsen av ett mer
l. mindre tjockt svart streck, eller ocksa är ringfläcken kil-
formigt utdragen till inre tvarlinjen. Hos 2 av mina ex. aro
_ting- och njurfläcken förbundna med varandra genom ett
svart streck och samtidigt äro båda fläckarna öppna mot
framkanten, varigenom teckningen får utseendet av ett sling-
rande streck. Å ett ex. är den svarta fläcken vid njur-
fläckens utsida genom ett svart streck förenad med yttre
tvärlinjen. Nagra ex. ha njurflacken svartgratt utfylld, a
nagra framtrader tappflacken tydligt svartkantad. Som synes,
är denna art högst variabel. Vingbredden uppgives av AU-
RIVILLIUS till 32—42'", Nagra av mina ex. na upp till 45".
A. obscura BRAHM. Tagen i flera ex. i juli—aug 1914,
aldrig pa lockbete, alltid om morgnarna inne i ett stort rum,
dit fönstren stodo öppna under natten. Nagra ex. mata 42",
AURIVILLIUS’S maximimatt är 40",
A. pronuba L. Vanligare 1914 än 1913, a. zunuba TR.
allmännare. än huvudformen. Ett ex. uppfött ex ovo och
kläckt redan */10 genom att larven drivits, mäter endast 47".
A. triangulum HUFN. Allmän 1913, mindre allm. 1914.
A. baja F. Mycket allmän båda åren i alla möjliga färg-
nyanser och med mer |. mindre skarpa teckningar.
A. c-nigrum L. Ganska allmän 1913, 1914 syntes ej ett
enda ex. Fjärilarna av andra generationen i allmänhet mindre
än de av första, en d 3/9 mater ej mer an 35"
(AUR. 37—42).
A. xanthographa F. var bade 1913 och 1914 mycket all-
man, kunde vissa kvällar i medio av augusti räknas i 100-tal.
De första ex. kommo båda åren sista dagarna i juli, mot slutet
av augusti voro de sista försvunna. Denna art varierar som
bekant mycket både i färg och teckningens tydlighet, från
i spännvidd
222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
ljusgrå med tydlig teckning (ab. cahesa H.-S.), genom ljusare
och mörkare rödbrunt ända ned till brunsvart eller gråsvart
med föga mer än mittelpartiet av njurfläcken gulaktigt fram-
trädande (ad. nigra TUTT.).
A. rubi VIEW. Några stycken i juli. 1913.
A. florida SCHMIDT. 2 dd 14/9 1913, en d °*/9 1914,
alla nykläckta och fraicha. Torde således förekomma i 2
Foto D. Ljungdahl.
Fig. 1. Agrotis occulta-former. Nederst v. implicata LEF.
generationer i likhet med i Danmark, där den första av STRÖM
angives flyga juni—juli, den andra sept.—okt. (KLÖCKER:
Natsommerfugle, 1913). I Tyskland uppgives endast en gene-
ration i juni—juli (KOCH: Raupen u. Schmetterlingskal., 1908).
A. brunnea F. Nagra ex. i juli 1913. Spännvidd intill
41") (AUR. 33—37). En 2 klackt .i december, driven ex
larva.
A. primule ESP. Tämligen allmän 1913— 1914, Även några
v. conflua T.
A. plecta 1.. :Sällsynt.
F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 223
A. simulans HuFN. 2 ex. d ® i juli 1914.
A. exclamationis L. Ytterligt allmän 1913, 1914 endast
fa ex.
A. nigricans L., vilken 1913 endast erhölls i ett ex., ex
pupa, var 1914 ganska allmän i juli—aug., många med grund-
färgen rödbrun eller gulbrun (a. rubricans ESP.).
A. corticea HB. var ej ovanlig 1913, 1914 syntes ej någon.
A. segetum SCHIFF. Ej vanlig.
A. prasina L. Ett ex. i juli 1913 och ett i juli 1914.
A. occulta L. Tämligen allmän, även några stycken när-
mande sig v. implicata LEF. samt en 2 3°/; 1914 med hela
“ mittfältet betydligt ljusare än vingen i övrigt. (Fig 1, nederst).
Chareas graminis L. Sällsynt.
Epineuronia popularis F. dd mycket vanliga vid lamp-
ljus 1913, mindre vanliga 1914. Inga $Y vare sig på lock-
bete eller mot ljuset:
E. cespitis F. Ej sällsynt 1913, ingen enda 1914.
Mamestra advena F. Ej ovanlig 1913, ett ex. 1914.
JM. tincta BRAHM. Sällsynt 1913, ingen 1914
M. örassice L. och oleracea L. Ej vanliga.
M. dissimilis KN. Allmän 1913, ej allmän 1914.
M. thalassina ROTT. och contigua VILL. Sällsynta.
M. pisi L. Fj allman, ej ens larven funnen i mer an
nagra ex.
M. trifolit ROTT. Endast nagra fa ex. tagna i slutet af
juli 1914.
M. dentina ESP. 1913 några ex., 1914 inga alls.
M. reticulata VILL. Som föreg.
Dianthoecia albimacula BKH. En fängad på blommorna
till Lilium marthagon !°/; 1913.
D. nana ROTT. En d fångad pa Lilium marthagon '? 4
1913.
C. capcincola HB. Ej ovanlig pa Lilium marthagon och
Silene venosa i juli 1913 och 1914. Larven i aug.—sept. i
de omogna Szene-kapslarna, som helt och hållet utfyllas av
den fullvuxna larven, vilken ligger alldeies dubbelvikt for att
fa rum. Uppfödningen ar lätt, om man blott har tillgang pa
frokapslar; aven om larven nagon gang formas ata av ört-
bladen, ratar han dem dock i regeln. Puppan ligger ofta
224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5.
över 2 vintrar. Pä en puppa visade sig ett par svarta fläckar
pa ena vingskidan, pa den fullbildade fjärilen motsvarades
dessa fläckar av ett par ljusa d:o å ena framvingen.
Bombycia viminalis F. Vanlig som larv i maj—juni i
hopspunna bladtutor av sälg. 1914 även fångad på lockbete.
Spännvidd 26-- 30",
Miana literosa Hw. Flera 2 2 togos i slutet av juli 1914.
M. strigilis CL. Mycket vanlig med /atruncula HB. 1913,
sällsynt 1914.
Diloba coeruleocephala L. Ej ovanlig som larv i maj—
juni pa Prunus spinosa.
Hadena porphyrea ESP. Flera ex. i aug.—sept. 1913.
H. furva HB. Ej sällsynt, mest d d.
FH. gemmea TR. En @ i aug. 1913.
FH. monoglypha HUFN och /aferitia HUFN. Tämligen all-
männa.
FH. rurea F. Ganska vanlig 1914, endast huvudarten.
H. basilinea F. En 2 Sfr 1914.
A. secalis L. Sällsynt 1913. 1914 ytterst vanlig i en
mängd variationer och övergängsformer, secalina HUFN, /euco-
Stigma ESP. nictttans Esp. m. fl.
Ammoconia cecimacula F. En d 14/9 1913, mäter 42"
i spännvidd. Ett par, som jag uppfött från larv, mäter endast
330. (AUR. 37—40).
Polia polymita 1. Mindre allman. Endast dd.
Miselia oxyacanthe L. En d ex pupa 1°/9 1913.
Dryobota protea BORKH. Mindre allman aug.—sept. 1913.
Larven pa undersidan av ekens blad.
Dipterygia scabriuscula L. Mindre allman, juli 1913.
Euplexia lucipara L. Tamligen allman 1913. Som egen-
het kan anföras, att larver anträffats pa Pelargonia och Fuchsia,
vilka stodo pa en balkong. Pelargonian tycks f. 6. föredragas
av manga noctuidlarver. Flera Agrods-arter har jag t. ex.
uppfött under vintern med denna växt.
Nenia typica L. Vanlig 1913, sällsynt 1914. Mina ex.
mäta 34—45". AURIVILLIUS uppger måtten 38— 40”.
Faspidea celsia I.. Sällsynt. Går såväl på lockbete (2 2)
som på lampsken (4 d). Spännvidd 36—45"". (AUR. 38—40")
F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 225
Flera ex. ha a framvingen en liten brun flack i innersta delen
av fältet 4, motsvarande njurfläckens yttre begränsning.
Helotropha leucostigma HB. Av 9 tillvaratagna ex. till-
höra 3 ab. fibrosa HB.
Hydroecia nictitans BKH med ab. erythrostigma HN samt
H. micacea Esp. ej sällsynta. Den senare varierar högst be-
tydligt i storlek, 29-41". AURIV. uppger 31—36"".
Tapinostola Hellmanni EV. En & och en 2 ?/1 1914.
Leucania impura HB, comma L och fallens L mycket
vanliga 1913, mindre allmänt förekommande 1914. Detta se-
nare år förekom pa//ens även i höstgenerationen, dess fjärilar
dock märkbart mindre än första generationens.
L. conigera F. och 4thargyria ESP. Mycket vanliga
båda åren.
Grammesia trigrammica HUFN. En d i juli 1913.
Caradrina quadripunctata F. Intet ex. 1913, sällsynt 1914.
C. Menetriesi KRETSCH. En d 3/7 1914.
C. morpheus HEN. 2 något avflugna d d sept. 1914.
Artens flygtid är ju eljest både i Sverige och Danmark
juni—juli. Skulle den varma sommaren 1914 ha frambragt
en andra generation?
C. alsines BRYHM. Sällsynt.
C. taraxaci HB. Fanns ej 1913, sällsynt 1914.
Petilampa arcuosa HW. 3 d d hâvade å en sank strand-
äng 9—12 juli 1914.
Rusina umbratica GOEZE. Allmän 1913, 1914 sågos endast
få ex. De större d d framkomma ungefär en vecka före
2 9. J d uppnä 36" (AUR. 28—33).
Amphipyra tragopoginis L. Allman. 37" spännvidd är ej
ovanlig.
A. pyramidea L. Under juli—aug. 1913 mycket vanliga
på lockbete. T. o. m. vid regn och stark bläst infann sig
denna art troget, om ock alla andra sveko. Var 1914 säll-
synt. Små d d mäta ej mer än 42”. Larven fanns à lind
och alm.
Teniocampa gothica L. Larven funnen några gånger pa
unga aspar.
T. pulverulenta ESP. Vanlig som larv å ek. Imagines
variera mycket i storlek och teckningens tydlighet.
c
Entomol. Tidskr. Arg 36. Haft. 2—4 (1915). 15
226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
T. stabilis VIEW. Nagra larver tagna på ek och lind.
Calymnia trapezina L. Vanlig som larv och imago
båda åren. Varierar mycket såväl i storlek (24—35'") som
färg: från ljust ockragul till mörkt rostbrun, mer 1. mindre
starkt svartpudrad, mittskuggan fram-
träder ofta mycket tydligt markerad.
En i övrigt ljust gragul $ har hela
mittfältet brunsvart, vari endast njur- |
fläckens ljusa begränsning otydligt
framträder: a. badiofasciata TEICH. !
Cosmia paleacea ESP. Sällsynt. Foto D. Ljungdahl.
Ungefär halva antalet av mina ex. Fig; 2: Calymma trapezina
A i ab. badiofasciata TEICH.
tillhöra v. angulago HAW, vingarna
rödaktigt ockragula. Som larvens näringsväxt uppger AURI-
VILLIUS endast björk. Jag har lika ofta funnit den på Po-
pulus tremula och även någon gang på balsamifera. Lar
t at a
aven leva pa al.
Dyschorista suspecta HB jämte a. zners TR. Ej sällsynt.
En 2 mater 34".
D. fissipuncta Hw. Förekom endast 1913, mindre all-
man an föregående.
Plastenis subtusa F. Sällsynt: Dels pa lockbete, dels
nedslagen fran bjork.
Orthosia lota CL. Vanlig som larv och imago. Grund-
färg gulgra——-brunröd.
O. circellaris HUFN. Allmän 1913, sällsynt 1914. Spänn-
vidd 30—40" (AuR. 30— 38).
O. helvola L. Nägra ex. togos 1913.
Xanthia citrago L. En 2 fo 1914 ex larva.
X. lutea STROM. En d '*/s 1914.
X. fulvago L. Mycket allmän, några ex. tillhöra a. ffa-
vescens ESP. En liten d mäter ej mer än 27 mm.
Scopelosoma satellitia L. Den arga mordlarven vanlig på
snart sagt alla lövträd och även div. örter.
Calocampa vetusta HB. Sällsynt 1913. Sågs ej alls till 1914.
C. solidaginis HB. Av denna sällsynta art togs en d
"le 1914. 5
1 Var. obscura Aur. är väl synonym till badiofasciata TeıcH, ehuru den
förra endast hänför sig till fjärilar med mörkare, rödaktig grundfärg.
F. NORDSTRÖM: BIDRAG TILL EKERÖNS NOCTUIDFAUNA. 227
Cucullia umbratica L. Ganska sällsynt, på blommande
Lilium marthagon.
C. lucifuga HB. Såväl larver som imagines tagna i få
ex., imagines på Lilium marthagon.
Anarta myrtilli L. Larven tagen några gånger a ljung.
Scoliopteryx libatrix L. Sällsynt. Vingbredd 38—47 mm.
Abrostola tripartita Hurn.- Sällsynt 1914.
Plusia chrysitis L. Mycket vanlig i juni på Lilzum marthagon,
Lamium album och tistlar. De flesta ex. ha framvingarnas
båda metallband förenade (v. juncta TUTT.).
P. pulchrina HW. jämte a. percontatrix AUR. och jota L.
‘med a. percontationis TR. Sällsynta. 1913 pa Lilium marthagon,
ej 1914.
P. gamma L. Ganska allman.
P. interrogationis L. I juli 1913 a Lilium marthagon,
ej 1914.
Av Euclidia mi CL. och glyphica L. fångades några ex.
med hav.
Catocala fraxini L. En ® 77/7 1913. Ar 1914 togos
ett 10-tal ex. 1 juli—aug. Tyckes ha varit relativt vanlig
1914 på flera ställen i Stockholms närhet. . Angående fångsten
av denna art (och även andra Cazocala-arter) bör ihågkommas,
att den är mycket skygg och ej som noctuiderna i allmänhet
endast låter sig petas ned från äpplehängena i fångstburken.
Redan om man närmar sig något oförsiktigt, kastar fjäriln åt
sidan och försvinner, i likhet med de flesta mätare, som gå
på lockbete (dessa äro ej många). I allmänhet måste man
med ett raskt tag med håven infånga den och sedan skynda
sig att få den in i burken, ty eljest slår han snart sönder
sig, så som han flaxar och väsnas i håven. — Många fjärilar
gingo förlorade genom min fumlighet. Det var för resten
omöjligt att, då man såg en 3—4 stycken på en gång,
kunna infånga mer än en av dessa. En för samlingen obruk-
bar 2 fick lägga ägg; larverna omkommo dock sedan ömk-
ligen, då jag på grund av mobiliseringen nu i våras ej kunde
ägna dem behövlig vård.
Chaire En, PS 1913.
Toxocampa pastinum TR. Ej ovanlig i juli—aug. Gär
sällan pa lockbete.
228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Parascotia fuliginaria L. Sällsynt 1913.
Zanclognatha tarsiplumalis Hs. Tämligen allman 1913,
mindre allman 1914.
Z. emortualis SCHIFF. 2 2% tagna i juli 1914, den
största mätande 28 mm. i spännvidd.
Herminia cribrumalis HB. En 6 8/7 1913, en d 3/7 1914.
Pechipogon barbalis CL. Sällsynt. Spännvidd 23— 30 mm.
Bomolocha fontis THNB. Sällsynt 1913. Ej a lockbete.
Hypena proboscidalis L. Mycket allmän i flera genera-
tioner, larver i alla stadier funnos sa gott som hela somrarna.
Cymatophora or F. Larven van-
lig a asp. Imago sällsynt à lockbete
i juli. — Ä ett exemplar ex larva äro
tvärlinjerna varandra mycket när- |
staende, tangera varandra strax un- |
der njurfläcken, gå därefter i sär
för att vid bakkanten ater komma
varandra mycket nära, dock utan
att ga ihop. (Se fig. 3.)
C. octogesima HB. En d !/r 1913.
Brephos nothum HB. Larven funnen sällsynt å asp 1914.
Foto D. Ljungdahl.
Fig. 3. Cymatophora or F. ab.
Anteckningar till släktet Hydrophorus
FALL. (Diptera).
Av
Oscar Ringdahl.
I del III av »Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands»
lämnar den finske dipterologen RICHARD FREY en vacker
- sammanställning av de i Finland funna arterna av familjen
Dolichopodidae. Man förvånas både över den mängd av för
finska faunan nya former som över det stora antal förut
okända eller åtminstone obeskrivna arter, som här upptagas.
Särskilt fäster man sig härvidlag vid de båda intressanta
släktena Porphyrops MG. och Hydrophorus FALL. Av det
förra uppställas 2, av det senare ej mindre än 8 nya arter.
Hydrophorus-arterna äro alla bundna vid vatten och avlägsna
sig aldrig langt därifrån. Finland är ju de »tusen sjöars
land», och förekomsten av ett så stort antal får väl, anser
FREY, sin förklaring därav, att en så stor rikedom på alla
slags vattendrag finnes. Flertalet av de nybeskrivna arterna
synes vara nordliga, rent arktiska arter, som på fjällen och
tundran säkerligen ha en vidsträckt utbredning. Nägra av
dem borde med all sannolikhet kunna återfinnas i våra egna
fjälltrakter.
Det överraskade mig mycket att på några av de jämt-
ländska fjällen: Vällista, Åreskutan, Snasahögarna, Sylarna,
finna en karakteristisk //ydrophorus-art allmänt förekom-
mande, på vilken jag förgäves sökte få någon artbeskriv-
ning att passa. ZETTERST EDT uppgiver i Dipt. Scand., att han
tagit Örpunctatus LEHM. på Åreskutans topp. Då jag ej
230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
själv under min vistelse i Jämtland lyckades upptäcka nämnda
art, misstänkte jag därför, att en artförväxling ägt rum,
Detta kunde jag också konstatera vid ett genomseende av
ZETTERSTEDTS samling, där ifrågavarande fjällform stod
sammanblandad bade med drpunctatus LEHM. och med d2no-
tatus ZETT. Arten har nu av FREY blivit beskriven under
namnet geminus n. sp. Geminus FREY synes som sagt ha
en vidsträckt utbredning pa våra fjäll. I Jämtland somrarna
1913 och 1914 fann jag den vara mycket allmän vid bäckarna
ovan trädgränsen och ofta på smältvattnet invid snödrivorna.
Även i barrskogsregionen togs ett och annat exemplar bland
borealis, som på myrarna var den dominerande arten.
I ENT. TIDSKRIET 1914 sid. 75 har jag anfört borealis
Lw. som funnen vid Höganäs. Bestämningen av fyndet
gjordes efter «Diptera Danica». Nu är emellertid borealis
LW. och borealis LUNDBECK två skilda arter, vilket också
FREY anser, varför han givit LUNDBECKS art namnet albi-
ceps n. sp. Denna art ar utbredd over hela landet, säger
FREY om dess förekomst i Finland men nämner ej, om den
är allmän där, vilket troligen ej är fallet. I Danmark är den
enligt LUNDBECK sällsynt och endast funnen i få exemplar.
I Sverige är den nog även en sällsynt art men torde äga
stor utbredning inom landet. Förutom det omtalade fyndet
vid Höganäs har jag påträffat ett enstaka d-ex. på en myr
vid Gäddede i norra Jämtland.” 1 d-ex. finnes i ZETTER-
STEDTS samling under namnet /#oreus FALL. var. b. från
Gästrikland.
Den verkliga borealis LW. = binotatus ZETT. är ej fun-
nen i Danmark, ej har jag själv ännu anträffat den i södra
Sverige, men ovisst är ej, att den kan förekomma på de
småländska myrarna. I fjälltrakterna i Jämtland var denna
art mycket allmän i mossgravar och så gott som vid varje
stillastående vatten. Likadant är förhållandet i Finland, där
den enligt FREY hör till de allmännaste //ydrophorus-arterna.
H. bipunctatus LEHM. den först beskrivna och lättast:
igenkännliga arten inom denna grupp, synes vara en mera
sydlig art. I Finland och likaledes i Danmark lär den
vara sällsynt och i det förra endast förekomma i de sydligare
delarna. Kring Hälsingborg och väl även på andra ställen i
O. RINGDAHL: ANTECKNINGAR TILL SLÄKTET HYDROPHORUS FALL. 231
Skane förekommer den däremot ganska allmänt, särskilt pa
passande lokaler vid kusten.
Dessa 4 här nämnda arter synas vara alla hittills i vårt
land kända arter av den grupp inom släktet, som har 2
punktformiga fläckar på 4:de längsribban. I Finland (inbe-
gripet Ryska Karelen och Kola-halvön) äro ytterligare 3 arter
till samma grupp upptäckta och beskrivna. — Nedanstående
tabell upptager endast de svenska formernas hannar.
I. Ansiktets övre del starkt metallglänsande grönt.
ee PDAs le Me
— Ansiktets övre del vanligen mattgrönt, ej starkt glän-
SENSE CK Sas. RENE EEE re re rer à
2. Ansiktet bronsgult. Framlar ‚pa undersidan vid spetsen
glest håriga, utan grövre små borst. 5
geminus FREY (Syn: RN ZE BE.
p- p., binotatus ZETT. p. P., erufibar-
bis GERST.)
u neilkteivitelansande 1.43; starb Bene ars Jade
Framlar på undersidan mot spetsen med en liten knöl
eller ansvällning och strax där bakom några grövre, ofta
böjda borst . . . albiceps FREY. (Syn.: borealis LUNDB.)
— Framlarens undersida utan upphöjning vid spetsen men
val med 3 eller 4 sma grova och raka borst . :
ie Penal neorcals lew.) (Syn.: binotatus ZETT.)
LoS)
Hydrophorus-arterna börja tidigt pa våren, ibland redan
i mars under solskensdagar visa sig i södra Sverige. De
draga genast uppmärksamheten till sig genom sitt sätt att
röra sig på själva vattenytan. De uppehålla sig gärna vid
stillastående vatten, såsom insjöar, dammar, vattengravar,
gölar och översvämmade ställen. Tillfälliga regnvattenpölar
uppsöka de också. Men även vid kusterna förekomma flera
arter, t. ex. praecox LEHM. ofta i stor myckenhet på läng-
grunda stränder. Här får man mycket ofta se dem i kopu-
lerande par springa på fuktig sand eller glida fram på vatt-
net. Vid Skanör såg jag nämnda art hälla till i verkliga
skaror pa stranden, där de ej sällan sagos med rov, vilket
befanns vara en liten gul chironomid. Vid ett annat till-
232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
fälle observerade jag en gång, hurusom en del flugor av
diverse slag samlats på ett nyligen avsågat träd, där de med
begärlighet slickade i sig av den framsipprande saven, Uti
det brokiga sällskapet befann sig också märkvärdigt nog
ett individ av 7. bipunctatus. Helt plötsligt överfölls emel-
lertid denna av en stor gulluden Scatophaga stercoraria F.,
som väl inom kort tog livet av dolichopoden.
Nya svenska Diptera.
Av
Oscar Ringdahl.
Porphyrops micans MEIG. d. Ansiktet smalt, ätmın-
stone i övre delen under antennerna tydligt vitglänsande.
Kindskägg vitt. Antennborst nägot längre än antennerna.
Palper något framskjutande, i spetsen med små styva borst.
Torax och abdomen av ljusgrön färg, abdomens 3 sista
segment silverpudrade. Lar svarta, det bakre paret i inre
hälften gula. Tibier gula. Framlår undertill och framhöfter
svarthariga. Framtarsens första led bredast på mitten, Yttre
parningsbihang enkla, bredast vid basen, i spetsen starkt in-
atböjda. Inre bihang mycket små och otydliga. L. 4,5 mm.
Arten har jag funnit i 2 d-exemplar vid en skogsbäck
i närheten av Hälsingborg 20 maj d. a.
Porphyrops patula RADD. d. Antennborst något längre
än antennerna, i spetsen nästan omärkligt utvidgat. Ansik-
tet ej smalt, vitglänsande. Kinder, framhöfter och framlär
pa undersidan vithariga. Torax på mitten med 2 tydliga
svarta strimmor. Fram- och mellanlår svarta med gul spets,
baklår vid basen gula. Fram- och mellantibier gula, bak-
tibier svarta med gul bas.’ Mellanhöfter med flera tätsittande
borst, bildande en bakätriktad tagg. Yttre parningsbihang
mycket långa och smala, bandformiga, inre bihang ävenledes
långa, jamntjocka, svagt böjda. Vingfjäll vithåriga. L. 5,; mm.
Vid Raa-an under hävning bland strandgräs 29 maj 14.
1 d samt 1 d i Jämtland vid Indalsälven, Undersåker,
22.juni)13.
1 Första framtarsleden i &petsen utvidgad.
234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Hydrophorus viridis MEIG. Lik /toreus FALL. d.
Framlar på undersidan nakna, endast vid basen med borst,
av vilka 2 äro längre, de övriga korta. Frän mitten till
spetsen ha framtibierna pa baksidan en rad mycket korta
borst.
En d av denna art fångades tillsammans med 7. prae-
cox pa havsstranden vid Skanör 17 augusti 14.
Helophilus vittatus MEIG. 82. Antenner svarta, sista leden
av egendomlig form, synnerligen bred, med spetsiga fram-
hörn och rundade bakhörn. Ansikte under den kägelfor-
migt framskjutande antennknölen djupt inbuktat, på mitten
med avsats. Torax med 5 gulaktiga strimmor, den mellersta
smalast. Skutell brungul, vid basen svartaktig. Bakkropp
svart med gula sidor. Ovansidan med 3 par gulaktiga, på
längden ställda, svagt mänformiga fläckar. Lär svarta med
gul spets. De båda främre skenbensparen delvis gula, de
bakre svarta med gul ring på mitten, tarser svarta. Vingar
klara. plreumut
i 2 fängade jag i Raa kärr pa vass 30 maj-d. a.
Morelha podagrica Lw. Lik M. hortorum FALL. men
mera svartbla. d. Framtibier pa baksidan nakna, ej läng-
hariga. Mellantibier pa utsidan vid basen med en liten knöl,
genom vilken arten lätt skiljes fran Aortorum.
Huruvida denna art förut ar i litteraturen omnämnd för
vart land av någon annan samlare, har jag mig ej bekant.
I den BOHEMAN ska samlingen finnas flera ex., samlade i
Lappland och Värmland. I mina dagboksanteckningar från
Jämtland har jag redan förut omnämnt denna såväl som följ.
3 arter. I granskogarna på Vällistafjällen förekom den mycket
allmänt i sällskap med AHydrofaea scambus och Pandellei.
På kreatursspillning sågs den ofta.
Hydrotaea Pandellei STEIN. En med 77. scambus ZETT.
närbesläktad art. d. Framlär nästan jämntjocka, vid basen
med 2 starka borst. Mellanlår jämntjocka, på undersidan
med 4 till 5 långt åtskilda, liklånga borst. Mellantibier på
insidan utan borst. Baktibier på framsidan nedom mitten
med 4 tätsittande borst.
Även denna art finnes i BOHEMAN's samling, där den
står under namnet scambus. I västra Jämtland förekom den
O. RINGDAHL: NYA SVENSKA DIPTERA. 235
synnerligen allmänt i granskogarna pa fjällen och syntes vara
allmännare an scambus. Bada arterna tycktes har ersätta
de i södra Sverige allmänna mefeorzca och zrritans, vilka ej
syntes till i fjälltrakterna. Som föreg. art höll den också
gärna till på spillning. Även i norra Skånes skogsbygd har
jag funnit arten förekomma vid Åsljunga.
Polietes nigrolimbata BONSD. Skiljes lätt fran /ardarta
F. genom de svartaktiga vingfjällen och den svartbla kropps-
färgen. d: mellan- och baklären sakna pä undersidan de
långa fina borsthar, som finnas hos /ardarza.
. ZETTERSTEDT omnämner i Dipt. Scand. en varietet av /ar-
daria med mörka vingfjäll, tagen på Mullfjället i Jämtland,
vilken utan tvivel är denna art. Tillsammans med de båda
föreg. förekom arten allmänt på hästspillning i Jämtland från
slutet av juni.
Trichopticus rostratus MEADE d. Munkant särskilt starkt
framskjutande. Dorsocentralborst bakom tvärsömmen 4, prä-
alarborst saknas. Mellanlar på baksidan vid basen med
grova borst. Baktibier krökta, vid spetsen med sporre, på
in- och utsidan håriga. Baklår undertill nakna. L. 5 mm.
Till färgteckningen är arten lik subrostratus ZETT. men
skiljes lätt från denna på benens beborstning. 3 dd sam-
lade på blommande Erigeron invid Handölsforsarna i Jämt-
land *°/7 14.
Mydaea van der Wulpii SCHNABL d. Ögon håriga,
nästan sammanstötande. Antennborst glest langfjadrat. To-
rax svartgra, 4-strimmig, dorsocentralborst bakom tvärsöm-
men 4, acrostichalborst saknas, präalarborst mycket kort,
sternoplerualborst 2, 2; det undre främre härfint, det undre
bakre l/2 av det övre. Bakkropp med 2 par otydliga fläckar.
Ben svarta, knän gula, baktibier i spetsen brett gula. Fram-
tibier med I borst på utsidan, mellantibier på baksidan med
3 borst i enkel rad, baktibier på utsidan baktill med ı
borst på mitten, utsidan framtill med 3 borst. Baklår på
undersidan inåt med en rad långa, fina borsthår från basen
till mitten. Vingfjäll och svingare gulaktiga. Vingar nästan
klara. Bakre tvärribban böjd. L. + 5 mm.
1 d vid Edsäsen i västra Jämtland pa gärdesgärd
2 7ajuni 1 3.
N
ios)
a
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI5.
Hydrophoria nuda SCHNABL. Art med nästan naket
antennborst, tydliga acrostichalborst och kraftigt präalarborst
av dorsocentralborstens längd. L. 4—6 mm.
Ej sa fa ex. insamlade i västra Jämtland, där den före-
kom vid bäckar tillsamman med 77. caudata, ZETT.
Hydrophoria Wiersejskii MIK. Längsträckt smärt art.
J. Antennborst fjadrat. Ögon något åtskilda av en smal
svart pannstrimma. Torax med 3 breda svarta strimmor.
Acrostichalborst små men tydliga, präalarborst ganska kort,
4/2 av dorsocentralborsten. Bakkropp med mot spetsen starkt
avsmalnande ryggstrimma. Mellanlår undertill nakna. Fram-
tarsens putor och klor välutvecklade. L. 6—7,5 mm.
Skåne: Råå kärr på vass vid gyttjiga stränder, slutet
av maj d. a.
Aselia gibbera MEIG. Liten art med svartbruna svin-
gare och vingfjäll. d. Baktibier längs hela utsidan med
en rad borst, pa insidan länghäriga. L. — 3 mm.
I d fr. Undersåker i Jämtland 27 juni 13.
Hylemyia Schineri SCHNABL. §. Antenner långa, svarta,
borst kortfjädrat, ansikte och kinder smala, panna utan strim-
borst, palper svarta. Torax vitgratt pudrad med 2 breda
ytterstrimmor. Acrostichalborst brett åtskilda, präalarborst
langt. Bakkropp grå med svartaktiga reflexer. Ben svarta,
tibier helt gula. Vingar gula, bakre tvärribban svagt böjd,
kostalltagg ganska stor. Vingfjäll vitaktiga, täckande. Svin-
oD ©
gare vitaktiga. L. + 6 mm.
Undersåker 78/6, ?/7 13, 2 22.
Hylemyia majuscule POK. En med carduz MG., crinitar-
sata STEIN, criniventris ZETT. besläktad art. d. Grabrun.
Antennborst tydligt pubescent. Präalarborst kort, '/s av
dorsocentralborsten, sternopleuralborst ı, 2; det undre bakre
nästan sa långt som det övre. Bakkropp av ungefar samma
form och teckning som hos nämnda arter, ovanifran sedd
mörk. ı:sta mellantarsleden på utsidan fran basen till ut-
över mitten med en samling böjda borsthär. — Q är av
ljusare färg med ganska tydlig brun mittlinje på torax.
Pannan ovan antennerna rödgul till strimborsten. Mellan-
tibier på baksidan med 4 borst i 2 rader, på framsidan inåt
med I borst på mitten, ovanför det stora yttre. Agglägg-
O. RINGDAHL: NYA SVENSKA DIPTERA. 237
nıngsrör i spetsen med en krans av korta, styva, tagglik-
nande borst 1 likhet med candens ZETT. Ben helt svarta.
Be eae SS mm;
Ej sällsynt vid Edsasen i Jämtland ?7/6—??/1. Forekom
även ovan trädgränsen pa Äreskutan.
Chortophila pilitarsis STEIN. Nästan enfärgad svartgra
art. d igenkännes lätt på sina egendomliga buklameller
och baktarsernas behäring. Dessa senare ha lederna 2, 3
och 4 förkortade, så att tarsens längd knappast är mer än
1/2 av bakskenbenets, samt fransade med borsthår. Bukla-
meller fotformigt förlängda, i spetsen på undersidan försedda
med 2 små borst. L. + 4 mm.
Undersåker vid Edsåsen 22 juni 13, I d.
Chortophila atronitens STROBL. d. Svartglänsande något
robust art. Ögon nägot ätskilda av en smal svart strimma.
Panna och munkant tydligt och lika langt framskjutande,
ansiktet nästan dubbelt så brett som kinderna under ögat.
Antennborst naket, vid basen förtjockat. Torax svart. Sedd
mot påfallande ljus helt svagt brunpudrad, framhörn något
ljuspudrade. Acrostichalborst mycket fina, präalarborst nästan
av dorsocentralborstens längd. Bakkropp svartglänsande,
ofläckad, ej nedtryckt, bredast pa mitten. Parningsapparat
med buklameller mycket stor, svartglansande. Ben helt
svarta. Baklar på undersidan från basen till mitten med
fina, särställda borsthår. Vingar vid basen svartaktiga med
starka svartbruna ribbor, bakre tvärribban rak, kostaltagg
otydlig. L. — 5 mm. Vingfjall vita. Svingare gula.
Vällistafjällen ovan trädgränsen på gängstig 21 juni 14, I d.
Kan något ytterligare göras för studiet
av den svenska insektfaunan ?
Ett diskussionsämne
av
J. Ammitzböll,
Ystad.
Förgäves har jag länge väntat atti referaten av Ento-
mologiska föreningens sammankomster finna omnämnt någon
diskussion om nedanstående ämnen, och som min tjänst ty-
värr hindrar mig att personligen framföra dem, vilket jag helst
velat, anhåller jag att på detta sätt väcka frågan i förhopp-
ning, att någon annan vill finna den av tillräcklig vikt att
förtjäna att föras vidare.
Om det icke blivit för lång överskrift, skulle jag velat
skriva: Föregår för närvarande en större förändring i Sveri-
ges insektfauna, och, om så är, vad bör då göras för att stu-
dera densamma”?
Att en förändring jämnt och ständigt pagar och alltid
pågått, äro väl alla överens om, och likaså, att den bör stu-
deras, men frågan är, om vi göra vad vi kunna för att studera
den. För ett besvarande av frågan hava vi ju först och främst
äldre verk och förteckningar att tillgå, men därnäst är det
även en fråga, om icke äldre insektsamlare hava funnit, att
arter, som förr varit vanliga i deras ort, blivit sällsynta eller
försvunnit och i stället andra uppträtt, antingen förut icke
observerade eller förut sällsynta, som nu blivit vanliga. Visst
är ett människoliv en kort tid för sådana observationer, men
det förefaller mig, att jag i de 30—35 år jag i östra Skåne
samlat insekter gjort dylika erfarenheter, och detta är nu an-
ledning till att jag väcker frågan, i förhoppning att andra då
J. AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 239
möjligen vilja framkomma med liknande. Vad nu först angär
den, om jag sa far säga, negativa sidan av saken, att förut
vanliga arter blivit sallsynta eller forsvunnit, ar jag icke 1 till-
falle att yttra mig vidare härom, emedan mitt samlareomräde
for de senare aren icke alldeles sammanfaller med mitt tidi-
gare — jag bor nui Ystad, dar jag huvudsakligen ar inskrankt
till den narmaste trakten om kasarnen, en tamligen enformig
flygsandsplantering med blandad barr- och björkskog 4 ena
sidan och odlad mosse a den andra, medan jag forut samlat
i den högst omvaxlande trakten kring Kristianstad. Men pa-
fallande tycker jag dock det ar, att jag pa dessa senare aren
icke funnit nagot enda exemplar av eljest sa vanliga arter
som Hepialus humuli (jag begagnar nomenklaturen i LAM-
PAS katalog fran 1885), Emydia striata, Bombyx rubi, Satur-
nia pavonia, Harpyia vinula, Hydroecıa nictitans, Grammesia
trigrammica och Calocampa exoleta och endast nagot enda
av Notodonta siczac och Calocampa vetusta — eller, för att
nämna en annan grupp — de stora Caraber tyckas ju stadda
i utdöende — jag har har endast sett C. nemoralis och ett
enstaka exemplar av Procrusfes, som av annan person tagits
en mil härifrån. Dembex rostrata hade 1902 koloni i Ystads
sandskog — har sedan försvunnit. Frossan, som for 50—100
ar sedan härjade Over snart sagt hela riket — icke minst i
Kristianstads- och Ystadstrakterna — har ju nu forsvunnit. Kan
det icke bero pa att överföraren av dess smittamne, Anopheles,
har forsvunnit? — Jag har atminstone aldrig kunnat finna nagon.
Vad den positiva sidan angar eller fynd av arter, nya
för provinsen eller riket, eller uppträdande av förut sallsynta
arter i stor mangd, mäste beviskraft tillskrivas dem for att
forandring intratt. Jag har hört berättas och betvivlar det
visst icke, att Sverige är det land på jorden, vars insektfauna
är bäst undersökt — men huru oändligt mycket återstår icke!
För att nu endast tala om den enda delen av landet, jag
känner till, östra Skåne, och den grupp, jag mest arbetat med,
fjärilarna, har WALLENGREN före 1866 där funnit en synnerligen
stor mängd förut där obekanta arter — och när sedan kyrko-
herden J. ANDERSSON och jag omkring 1885 började samla i
nära nog samma trakt, funno vi åter en stor mängd nya ar-
ter — och så god samlare som WALLENGREN var, är det knap-
240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
past troligt, att han skulle översett dem alla, om de på hans
tid funnits där. ANDERSSON och jag insände notiser härom
till Ent. Tidskrift och flera gjorde på samma sätt, komplet-
terande var i sin mån LAMPAS katalog, men på senare åren
ha dessa notiser blivit mindre vanliga, och detta tror jag kan
för en del tillskrivas hr E. MJÖBERGS artikel 1 Ent. Tidskrift
för 1913, däri han — visst icke obefogat — bestrider värdet
av dylika notiser, emedan den rätta bestämningen av fynden
icke alltid vore obestridlig. Han kommer även med några
förslag till rättelse, men, såvida mig bekant, har icke seder-
mera nagot blivit gjort vid saken. Och da jag nu framlägger
den till diskussion, blir det väl även min skyldighet att komma
med några förslag i ämnet.
Men innan jag detta gör, får jag omnämna de äldre art-
förteckningar, av vilka vi kunna lära åtskilligt. Om de nämna
en art som vanlig och den icke på senare åren funnits, måste
vi antaga, att den av en eller annan orsak försvunnit. Ett
pregnant exempel kan jag nämna från Danmark — i en gam-
mal förteckning anföres Melitea galathea som vanlig, och in-
gen nu levande samlare har funnit den där och ej heller fin-
nes den från Danmark på museerna där. En felbestämning
av en så lätt kännbar art är ju icke tänkbar. Och LINNÉS
omnämnande av 3 arter Carabus, som icke sedan återfunnits
— åtminstone den ena, zatricatus, som ju finnes pa Bornholm,
skulle man kunna tänka finnas i östra Skåne — och jag har
sökt mycket efter den, men hittills utan resultat.
Av djur, som på senare tider tillkommit, och som äro
sa lätt kännbara, att de icke gärna kunna tänkas översedda av
äldre samlare, kan jag anföra följande: Cucullia precana i 2
ex. 1914, Hetiotela atralis, en liten vacker och i ögonen fallande
pyralid, var vanlig 1914, fåtalig i år. Dasypolia templi, som
väl eljest är tämligen sällsynt, har i år uppträtt i så stora
mängder, att man tvingas till antagandet, att den funnit sig
en ny näringsväxt (liksom rönnbärsmalen gått på äpplen);
som sådan angives //eracleum, och som denna knappast finns
i trakten, måste man tänka på nägon annan växt, och då väl
närmast på potatis eller betor — detta dock endast en ren
gissning av mig. Apamea testacea, Tapinostola elymi, Agro-
tis ripe och A. cursoria med alla dess variationer äro en
J. AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 241
bland vara vanligaste fjärilar. Hadena littorea är icke förut
omnämnd fran Skane — likaså Szrex gigas och noctilio, som
nu äro vanliga. Flugan Merodon equestre som omnämnts från
Hälsingborgstrakten, har i flera år funnits här, förr sparsam,
i år var den till och med under sin flygtid den vanligaste
syrphiden — sålunda icke troligt att den skulle inkommit med
blomsterlökar utifrån — jag har för övrigt även funnit den
som puppa i jorden.! Pa lugna sommarkvällar efter solned-
gång har jag flera gånger sett en stor dagslända flyga ut
över öppna havet, troligen även den en nyhet, emedan ingen
slända, som flyger så sent, förut anmälts från Skåne.
” Da jag samlar insekter, händer det ju ofta, att pojkar
samlas omkring mig och fråga, vad de skola begagnas till.
Jag brukar då fråga, vilken skola de gå i, och om de svara
»folkskolan», frågar jag om de tro, att det finns elefanter och
lejon i Sverige. Då de svara »nej», förklarar jag dem, att
av den, som fär nöja sig med folkskoleundervisningen, kan
man icke begära mera, än att de känna till, vilka stora djur
som leva inom landet, av en elev i elementarlaroverk kan
man fordra kunskap även till smärre djur och av professorerna
vid universiteten till och med till de allraminsta, men de äro
sa få och kunna icke vara överallt och söka, och därför fa andra
hjälpa dem och skicka dem, vad märkvärdigt de finna. Och
detta kunna pojkarna begripa — och som jag tror även all-
mänheten.
Men med denna tankegång har jag även uttryckt min
uppfattning av amatörentomologernas förhållande till veten-
skapen — och staten och dess tjänstemän, som ju äro veten-
skapens självskrivna talmän. Och då ha även vetenskaps-
männen och staten skyldigheter mot oss. Men innan vi taga
denna hjälp i anspråk, låt oss då se till, huru längt vi kunna
hjalpa oss själva. Var förening bestar ju för större delen av
amatörer med vetenskapsmän som ledare och föregångsmän.
Kan icke föreningen göra mera än hittills? Jag känner icke
så noga till föreningens finansiella status, men skuile icke mera
än hittills kunna offras? Det förefaller mig, som det ange-
lägnaste är att fortast möjligt få författat kataloger, i likhet
1 Tabanus tarandinus, som anmälts från Hälsingborgstrakten, har jag
för flera år sedan funnit i Kristianstadstrakten.
Entomol. Tidskr. Årg. 36% Haft. 224 (1905). 16
242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
med GRILLS över coleoptera, över alla de olika grupper, där
nyare sådana fattas. Och sedan bör det icke vara nog utan
föreningen bör, även med pekuniär uppoffring, försöka skaffa
en nämnd — eller vad man nu vill kalla det — till vilken
ledamöter kunde insända djur för bestämning, och som se-
dan i tidskriften införde märkligare fynd, sa att katalogerna
ständigt höllos xp fo date — jag misstänker, att det går
manga som mig, att man i samlingarna har djur, om vars
rätta bestämning man är osäker, och därför icke vågar offent-
liggöra nagot — och kanske de märkligaste fynd härigenom
icke komma fram. Jag kan icke tro annat, än att det i Stock-
holm finnes en coleopterolog, en dipterolog o. s. v., som bade
ha tid och vilja att hjälpa ledamöter i landsorten, som icke
hava tillgang till tillräcklig litteratur och museer till jämförelse.
Och nog vore det mycket önskvärt, om Svensk Insektfauna,
som har börjat med så många grupper, kunde fortsättas i
litet raskare tempo, i synnerhet beträffande de grupper, för
vilka hjälp icke är lätt tillgänglig i angränsande länders lit-
teratur — och detta borde uppmuntras med pekuniär hjälp,
om sa erfordras.
Men även staten och dess ämbetsmäns hjälp torde er-
fordras. Och var och en hava vi nog någon gang tagit oss
friheten anmoda hrr professorer och docenter om hjälp med
bestämningar och insänt märkligare fynd till museerna. Men
skulle man icke kunna tänka sig en närmare samverkan än
nu, t. ex. genom anställning — utan lön — av amatörer som
undersökare för museerna av var sin trakt, att till dem ut-
sändes desideratlistor, att de fingo fria porto för brev och för-
sändningar till museum, och kanske till och med de, som så
önskade, kunde få nagot litet anslag till kostnaden för ex-
kursioner. Och kunde man icke tänka sig, att flitiga insam-
lare uppmuntrades t. ex. med erhållandet av Kungl. Veten-
skapsakademiens skrifter eller någon medalj eller på något
annat sätt, som möjligen kan stå till förfogande eller av sta-
ten utverkas?
—
. AMMITZBOLL: STUDIET AV VAR INSEKTFAUNA. 243
Det av d:r AMMITZBOLL ovan uppställda diskussions-
ämnet är ju pa sätt och vis ej nytt, da det inom entomolog-
kretsar man och man emellan rätt länge ventilerats. Genom
artikelns införande i vår tidskrift har emellertid frågan ställts
på ett annat plan och är det att hoppas, att de olika me-
ningar, som eventuellt göra sig gällande, måtte komma till
synes i följande nummer av tidskriften. Och särskilt vore
det ju av värde, om cheferna för statens entomologiska mu-
seer, till vilka ju den aktade författaren i viss mån vänder
sig, ville uttala sig i ämnet.
£ Red.
Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan
inom Kronobergs län.
Av
Ernst Orstadius.
(Forts. fran thici;1915, p.168)
Habrostola ©.
triplasia L. Sällsynt. Endast en @ anträffad !°/, 15.
tripartita HUFN. Ej sällsynt. Anträffad årligen.
Plusia O.
moneta F. Endast antraffad 13/7 och !*/ 14, då en d och
4 2% togos i min tradgard i Vaxjo.
chrysitis L. ab. wuncta TUTT. Tämligen allman. Huvud-
formen ser ut att saknas i Växjötrakten, åtminstone hava
alla exemplar, som jag tagit — och dessa äro ej få — till-
hört ovannämnda form.
festucae L. Tämligen sällsynt. Synes uppträda i två
generationer, den ena i juli och den andra i september. Den
So 14 togs en nykläckt d, som är anmärkningsvärd för sin
ringa storlek, endast 29 mm. mellan vingspetsarna. Möjligen
äro höstexemplaren mindre.
pulchrina Hw. Ej sällsynt. En
ab. percontatrix AURIV.
iota L. Ej sällsynt. En ‘ff 13 tagen d hör till ad.
percontationis TR.
gamma L. Arten i fråga, som 1915 varit mycket allman
fran tidigt pa sommaren till i september, har av mig har 1
99
oe
/s 14 tagen d hör till
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 245
Växjötrakten förut anträffats endast 1911 och 1914, och da
sallsynt.
interrogationis L. Tämligen allman. Uppträder ofta sa-
som ab. flammifera HUENE.
Euclidia O.
mt CL. Allman.
gdyphica L. Allman.
Catocala SCHRK.
“fraxint L. Av mig tagen endast i september 1914, da
jag pa lockbete erhöll 4 individ. Arten var detta ar ej sällsynt.
promissa Esp. Ett individ taget i Skruf 3°/7 14 pa lock-
bete.
Parascotia He.
fuliginaria L. Sällsynt. 2 SS i Notteryd i mitten av
juli 1912.
Zanclognatha Lp.
tarsipennalis TR. Allman.
Standfussia SPUL.
emortualis SCHIFF. Sällsynt. Endast 2 2% i juli rors.
De hålla bagge 26,5 mm. mellan vingspetsarna. Max. enl.
»Nordens Fjärilar» 24 mm. (Artens släktnamn: Enl. AURI-
VILLIUS Sophronia GUEN., enl. LAMPA och KLÖCKER Zan-
clognatha LD. och enl. ZEITZ Aethza HB.)
Pechypogon He.
barbalis CL. Ej sällsynt 1915. Troligen har artens fre-
kvens varit densamma de föregående åren, ehuru den blivit
av mig förbisedd.
Bomolocha He.
fontis THNBG. Rätt allmän. En d av ab. terricularis HB.
tagen ”/s 14. Den sena flygtiden anmärkningsvärd.
246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ15.
Hypena TR.
proboscidalis L. Allman.
Tholomiges Lp.
turfosalis WK. 3 dd tagna ??/, 15 i Räppe. Av dessa
hava tva exemplar alla vingarnas grundfärg mörkt gra och
teckningen otydlig, medan det tredje har framvingarna ljusare,
>)
rödaktigt grå med tydlig teckning och bakvingarna mörkgra.
I »Nordens Fjärilar» och av SPULER omnämnes arten säsom
ännu ej funnen i Sverige, men sedermera har den anträffats
i Skåne samt i Hofmantorp och Urshult inom Kronobergs län.
XVII fam. Cymathophoridae.
Thyatira O.
batts L. Ej sällsynt i juni 1914 och 1915
Cymathophora TR.
flavicornis CL. (=or F.). Allman.
fluctuosa Hp. Sällsynt. Endast 2 dd tagna 7/7 14 och
30/5 15, bägge pa »Kôder».
duplaris L. Mycket allman.
Polyploca He.
cinerca GOEZE. Allman i april.
XVIII fam. Brephidae.
Brephos O.
parthenias L. Allman.
XIX fam. Geometridae.
Geometra L.
papilionaria L. Tämligen allman.
Nemoria He.
putata L. Allman.
lactearia L. Allman.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 247
Acidalia TR.
similata THNBG. Allman i juli, en d !/s.
dimidiata HUFN. Ej allmän: 2 d' och I 2 resp. 77/1
12, 17/7 14 och ?°/s 15. Det ej avflugna Q-exemplarets sena
flygtid tyder pa en andra generation. I SEITZ’ »Die Gross-
Schmetterlinge der Erde» omnamner L. B. PROUT, som be-
handlat matarna inom den palearktiska avdelningen, att arten
i fråga »erscheint im Juni und Juli, eine etwaige zweiter Ge-
neration spater».
evirgularia HB. Allman. dd synas vara betydligt mindre
amy Yo NAS har dd drsom mata-resp!15; 15, 16,5, och’ 17
mm., medan 2-exemplaren halla ungefär 20 mm. Avbild-
ningarna hos SPULER visa d ej fullt 15 och $ 27 mm. Ett
av d-exemplaren torde hora till ad. obscura MILL. med rökgrä
"vingar och tämligen tydlig teckning.
pallidata BKH. Åtminstone 1915 rätt allmän. Från de
föregående aren har jag endast en ®, tagen !”/s 11. Troligen
har den även dessa år ej varit sällsynt, ehuru jag förväxlat
den med andra arter av släktet.
deversaria Hs. Sällsynt. En °°fr 15 i Räppe tagen d
har jag fört till denna art och ej till zzorzata Hw. på grund
av den tydliga teckningen och de vid roten av framvingarnas
fransar vid ribbornas ändar befintliga, tydliga små fläckarna.
Exemplaret i fråga har dock ej framvingarnas utkant jämt
bågböjd, utan den är något insvängd mellan spetsen och
ribban 4. Vingarna äro starkt glänsande.
aversata L. Huvudformen är på långt när ej så vanlig
som ab. spoliata STGR. (= ab. remutata L.), vilken kan sagas
vara mycket allmän.
emarginata L. Allmän.
imcanata L. Allman.
fumata STPH. Skiljer sig ej i något avseende fran i
Norrbotten tagna exemplar. Arten är allmän.
remutaria HB. Allmän. En @ har 27 mm. spännvidd.
zmmulata L. Allman.
Codonia He.
pendularia CL. Ej sällsynt. På en den °/z 13 tagen ©
248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
är den ringformiga diskfläcken å framvingarna endast mycket
svagt antydd.
punciaria Lx (Sallsynt. Emo) 1572.
linearia Hs. Sällsynt. En d '"!e 11.
Rhodostrophia He.
uibicarin CL: I Sällsynt. 2 dd. och al © resp. Yes
"6213108 7,02:
Lythria He.
purpuraria L. 1 SEITZ’ »Die Gross-Schmetterlinge der
Erde» anföras två säkert skilda arter purpuraria L. (= cruen-
taria MUFN.) och purpurata L. (= cruentaria GUEN.), vilka
sägas ofta hava förväxlats med varandra. Enligt där anförda
beskrivningar på dessa huvudformer skall purpuraria hava
framvingarna gula, mer eller mindre olivfärgade och försedda
med tva rosafärgade tvärband, det ena nära vingroten ofull-
ständigt, det andra i vingens yttre hälft, tämligen smalt.
Även förefinnes mycket ofta »ein kurzes und unterbrochenes
mittleres nach der Costa zu». Bakvingarna äro livligt orange-
gula, i inkanten tämligen smalt olivgrå, fransarna rosa, för
övrigt utan teckning eller blott med en svag tvärlinje. På
bakvingarnas undersida framträder vanligen en fullständig
rosafargad linje. Denna är på framvingarnas undersida för
det mesta reducerad till en framkantsfläck. Purpurata ar
mindre, har något kortare, vanligen mycket livligare färgade
vingar, ett tvärband nära roten och dessutom två andra tvär-
band. Dessa aro för det mesta helt och hållet sammanfly-
tande eller förenade med varandra utom 1 framkanten, där
en gaffelförgrening förefinnes, så att bägge banden bilda ett
enda, betydligt brett band. Framvingarnas grundfärg stöter
vanligen mera i grönt. Det purpurröda på bakvingarnas
undersida är »meist sehr ausgedehnt». Vidare anföras olik-
heter mellan de bägge arterna i fråga om d 4 könsapparat.
» Die beiden Arten werden von LASPEYRES richtig unterschieden
und von DUPONCHEL als wahrscheinlich gute Arten anerkannt
und neuerdings (1905 und 1907) sehr klar durch DAMAISON
bearbeitet, aber unter GUENÉE's irrtümlicher Nomenclatur».
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 249
Bägge de anförda formerna aro sommargenerationer.
Såsom vargenerationer för purpuraria anföras: deceptaria VILL.
(= abstinentaria FUCHS.) med nästan enfärgade, mörka, huvud-
sakligen svartaktigt olivgröna framvingar, vilken form van-
ligen ar mindre än sommarformen, och den i Lappland ensamt
förhärskande sordidaria ZETT., »das minder extreme I Brut,
die Bänder sind vorhanden, aber unscharf, dunkel und trüb».
Värgenerationen av purpurata benämnes demaisoni form. nov.
Den är avsevärt mindre än deceptaria, och teckningen, om
den förefinnes, uppvisar liknande kännetecken som sommar-
generationen. Âevesi Lampa anföres såsom ab. av purpu-
raria, och rotarıa F. såsom »fast sicher eine Aberration von
purpurata», med framvingarnas innersta tvärband skenbart
försvunnet och den gula undersidan utan teckningar. PROUT
säger sig icke kunna förstå, huru 7o/aria kommit att utgöra
benämning för värgenerationen av furpuraria.
Mina fyra Växjö-exemplar av fjäriln i fraga hava följande
utseende:
zo. &, 22 mm., 13/7 13. Framvingarnas grundfärg mörkt
olivgul, tydligt stötande i grönt, de klart rosafärgade tvär-
banden tydliga, breda, det innersta sträckande sig från fram-
kanten till något över vingens mitt, det yttre vid framkanten
otydligt gaffelgrenat, fransarna av samma klara färg som
tvärbanden. Bakvingarna orangegula med bred, inåt avtagande
mörk schattering av samma färg som framvingarnas grund-
färg, i övrigt utan teckning och med rosenröda fransar.
Vingarnas undersida ljusare orangegula, framvingarna utan
andra teckningar än rosenröda fläckar i framkanten, mot-
svarande gaffelgrenarna ä ovansidan, och bakvingarna med
två smala tvärband av samma färg, det ena, tämligen svagt,
över. vingens mitt och det andra utanför, tydligt och skarpt
begränsat, intetdera bandet nående inkanten. Exemplaret i
fråga bör således hänföras till sommargenerationen av pur-
purata L.
2:0. %, 22 mm., '8/; 12. Vingarnas grundfärg orangegul,
framvingarna en hårsmån mörkare än bakvingarna, ett endast
i framkanten synligt tvärband nära roten och ett smalt, men
vid framkanten tydligt gaffelgrenat sådant nära framvingens
utkant. Framvingarna vid roten och bakkanten samt bak-
250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
vingarna vid inkanten svagt schatterade i gragrönt. Fransar
röda. Undersidan ljust orangegul, framvingarna med en röd
fläck ji framkanten, motsvarande tvärlinjens yttre gaffelgren
a ovansidan, och bakvingarna med ett i framkanten gaffel-
grenat smalt tvärband, som mot inkanten upphör vid ribban
I b, tydlig röd diskpunkt a diskfältets tvärribba mellan faltets
främre hörn och ribban 5. Detta skulle då vara sommar-
generationen av purpuraria L.
3.0. d, 19 mm., !?/5 12. Framvingarnas grundfärg grön-
aktigt olıvgul, tydligt glänsande, från den svartaktiga roten
utåt småningom ljusare, två tydliga, rosafärgade tvärband,
det inre smalt, strackande sig från framkanten till något över
vingmitten, det yttre brett, tydligt gaffelgrenat, med den inre
orenen i själva framkanten ätminstone dubbelt så bred som
den yttre. Fransarna röda. Bakvingarna ljust orangegula,
inkantshälften svart, utåt ej skarpt begränsad, i övrigt utan
teckningar. Undertill äro vingarna ljust orangegula förutom
vid roten och bakvingarnas inkant, där de äro svarta. De
enda teckningarna å undersidan utgöras å framvingarna av
två svagt utvecklade fläckar i framkanten, motsvarande gaffel-
förgreningen a ovansidans tvärband, och a bakvingarna av
ett vid framkanten brett grenat, smalt tvärband, som mot
inkanten ej sträcker sig längre än till ribban 3. Alla vingarna,
både ovan och undertill, i synnerhet fransarna, ganska starkt
glänsande. Detta exemplar torde böra hänföras till vargene-
rationen demaisonz PROUT.
go. d, 20 mm., °,s 12. Framvingarna mörkt grabruna,
stötande i grönt, tvärbanden mycket breda, otydligt begrän-
sade, det inre avkortat och det yttre i framkanten ej för-
grenat, vingroten svartaktig, utåt småningom ljusare. Bak-
vingarna ovan säsom hos 3:0. Vingarnas undersida såsom
hos 3:0, dock är bakvingarnas tvärband brett och sträcker sig
mot inkanten in på fältet I b. Ovansidan glanslös. Bör även
föras till demaisoni PROUT.
Purpurata formerna äro ej sällsynta, vilket däremot torde
vara fallet med purpuraria och dess avarter.
E. QRSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 251
Ortholitha He.
cervinata SCHIFF. Endast en @ anträffad, nämligen °/9 15.
Möjligen är arten ej sa sällsynt, ehuru den blivit förbisedd
på grund av likheten med följande art. Fores av AURI-
VILLIUS till Æarophila GUMPPENB. och upptages av PROUT i
SEITZ'ska verkets. text såsom den enda arten av slaktet La-
rentia TR.
limitata SC. Mycket allman.
ei Anaitis Dur.
paludata TUNBG. Tämligen sällsynt. En **/; tagen d
hör till f. zmdutata HB. (= sororiata TR.) med vitaktig grund-
färg, alla tvärlinjerna brett bruna och yttre mellanfaltet från
ribban 3 till framkanten uppblandat med rostrött.
Lobophora CURT.
carpinata BKH. Mycket allmän i april. En '‘/s 14 tagen
d hör till ab. fasciata PROUT med alla tvärlinjerna breda,
gråsvarta, färgen i övrigt normal. En 2 7%/4 12 är en tydlig
ab. unifasciata RBL, hos vilken form de breda, inre och yttre
tvärlinjerna sammanflutit, så att de bilda ett tvärband över
vingens mitt, endast i framkanten och helt obetydligt i bak-
kanten skilda från varandra.
halterata Hurn. Sällsynt. Tva 22 Se 13 och '%,e 15.
Den förstnämnda av dessa hör till ad. zonata THNBG med
skarpt framträdande skillnad mellan det mörka rotlältet och
det ljusa, delvis gulpudrade, endast med ett par fläckar i
framvingens fram- och bakkanter tecknade mittfältet.
sexalata RETZ. Denna art, som förut om åren endast
anträffats i enstaka exemplar, var 1915 mycket allmän från
början av juni till slutet av juli. Mina 4 dd äro mindre än
som angives i »Nordens Fjärilar», i det de mäta endast 19.5,
18,5, 18 och 17,5 mm. största vingbredd. Mellan vingspetsarna
äro de cirka I mm. mindre:
Operophtera Hr.
boreata HB. Mycket allmän. En d har 33,5 mm. ving-
bredd.
brumata L. Mycket allman.
252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQT5.
Triphosa STPH.
dubitata "IL. »Sällsynt. Bod ls) 14 och em Pre
Den förstnämnda torde hora till ad. cinereata STPH. Den har
37 mm. vingbredd, inre tvarlinjen a framvingarna så gott som
utplanad mellan bakre diskribban och bakkanten och saknar
nästan helt och hållet de många vaglinjer, som i mittfaltet
och vingens inre del förefinnas hos typformen. Exemplaret
stämmer även med den i SEITZ’ska verket befintliga avbild-
ningen av ifrågavarande form.
Eucosmia STPH.
undulata L. Allmän.
Lygris Hp.
prunata L. Allman.
testata L. Allman.
populata L. Allman. En 9, tagen 17/5 14, har rege-
mentslakaren L. TRAFVENFELT, som haft exemplaret till
granskning, under hänvisande till »Entom. Nachrichten 1900,
pag. 225», bestämt till /. /ufea STRAND. Exemplaret i fråga
är nästan enfärgat gult med högst obetydlig anstrykning av
brunt i mittfaltet och en tydligare sadan under vingspetsens
snedstreck, rottvarlinjen mycket otydlig, de bägge andra tvär-
linjerna, särskilt den yttre, jämte snedstrecket i vingspetsen
tydliga, mycket smala, framvingarna 1 övrigt utan teckningar,
de enfärgade fransarna vid roten av vingens färg, men utåt
mörkbruna. Bakvingarna enfärgat gulvita, utan teckningar,
fransarna vid roten mörkare än vingen, men utåt vita. Detta
fjärilns utseende stämmer ej riktigt med beskrivningen av
ab. lutea STRAND i »Die Gross-Schmetterlinge der Erde»,
dar först ad. dotata L. och sedan Zutea kännetecknas pa föl-
jande sätt: Dofata »unterscheidet sich (fr. huvudformen) durch
einförmigere Färbung, etwas die von mellnala (= associala
BKH) wiederholend; das Mittelfeld der Vflgl ist zwar an seinen
Grenzen scharf gezeichnet, schliesst aber keine dunkle Fül-
lung ein». Zufea »soll die vorwiegende Form im arktischen
Norwegen sein, sie ist extremer entwickelt als dofata. Die
Vflgl fast einförmig rein gelb, nur die Postmedianlinie (yttre
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 253
tvärlinjen) scharf angedeutet und sogar diese zuweilen fast
verloschen; Hflgl weisslich, fast oder ganz zeichnungslos».
Enligt dessa beskrivningar borde mitt exemplar snarare höra
till ad. dotata L. Denna form bör ej förväxlas med den
dotata L., som -i »Nordens Fjärilar» upptages såsom egen
art av släktet Zygrzs och hos SPULER föres under Zarentia.
Denna art, som hos SEITZ benämnes pyraliata SCHIFF och
föres till-/ygrzs. betecknas enligt PROUT oriktigt med dotata
L. inst, f..dolaia,STGR.
Aven en annan Q&, tagen le 11, har samma utseende
som den nu beskrivna, ehuru exemplaret är avfluget och
dåligt.
Av huvudformen har jag ingen ©, däremot 11 dd.
Detta beror väl på en tillfällighet, eller månne 2% äro säll-
syntare?
associata BKH. Ej sällsynt, men på långt när ej så vanlig
som Zestafa och populata.
Larentia TR.
ocellata L. Ej sällsynt.
bicolorata HUEN. Ej sällsynt, något allmännare än oce/-
lata.
variata SCHIFF. Ej sällsynt. En d och en ©, resp.
je 15 och ??/e 13, tillhöra v. obeliscata HB, vilken form hos
SEITZ upptages såsom egen art. Den förstnämnda mäter 23,5,
2-exemplaret däremot 28 mm. En 2 av huvudformen mäter
29 mm. Max. enl. »Nordens Fjärilar» 25 mm.
cognata THNBG. Ej sällsynt
juniperata L. Allman. Tva dd hora till ab. divisa
STRAND med mittbandet pa ett eller flere stallen genomskuret
av grundfärgen.
szterata HUFN. Tämligen allmän.
miata L. Mycket allmän såväl pa hösten som på våren.
En *l/10 13 tagen © har framvingarnas grundfärg klart mörk-
grön och bakvingarna mörkt gråbruna med grönpudrade ribbor
och utkant. På hösten ha för det mesta ¢¢ anträffats, om
vären däremot 2°.
truncata HUFN. och zmmanata Hw. Enligt lektor E.
WAHLGREN, som benäget granskat mina 19 Zruncala- och
24
254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS.
zmmanata-exemplar fran Växjö, hora 8 med säkerhet till den
förra arten, darav två hänföras till ad. perfuscata HW, tva
»med stor sannolikhet» till ad. mediorufarıa FUCHS och de
övriga till f. Principalis. Tre individ aro säkra zmmanata,
men beträffande de övriga kan lektor W. ej med bestämdhet
säga till vilkendera arten de höra.
firmata HB. Av denna art har jag vid Växjö tagit 4 dd
i september 1914 och en g i september 1915. Den är förut
hos oss tagen av THEDENIUS vid Stockholm, 1895 av PEYRON
pa Lidingön, 1896 av J. MEVES pa Värmdö och 1908 av
LJUNGDAHL vid Stockholm.
munitata Hp. Sällsynt. Det enda Smalandsexemplar jag
har i behåll, ¢ !7/; 12, Notteryd, skiljer sig fran av mig i
Pajala i arktiska Norrbotten tagna dd endast i det avseendet,
att a Smälands-exemplaret den i fläckar upplösta våglinjen
är fullt tydlig, medan den a Pajala-exemplaren knappast är
märkbar. I likhet med J. MEVES exemplar (Ent. Tidskr. 1914,
sid. 132) hava mina 6 exemplar frän Pajala liksom ock Smä-
lands-exemplaret rotfältet av samma färg som inre. mellan-
fältet, men rottvärlinien är å de flesta exemplaren åtminstone
vid framkanten tydlig.
viridaria F. Allman.
fluctuata L. Allman. En & har mittbandet tydligt ända
till bakkanten, ehuru bandets bakre hälft är mycket ljusare
än den främre.
didymata L. Mycket allmän.
montanata BKH. Allman.
suffumata Hp. Två dd tagna °; 15. Arten var detta
ar ej sällsynt i Växjö omgivningar. Förut ej anträffad.
Nämnda exemplar äro mycket större än av mig i Pajala tagna
dd, vilkas framvingar ej mäta mera än 14 mm. i längd,
medan Växjö-exemplaren hålla 16 mm. (Pajala-exemplaren
torde tillhöra den från Nordskandinavien bekanta, betydligt
mindre, i allmänhet svagt tecknade och med ljusare bakvingar
försedda formen defumata STICH.).
ferrugata CL. Allmän.
unideniaria Hw. Sällsynt. En d 16/8 15 och tva ow
resp. “/g 11 och "°r 15.
designata ROTT. En 2 ??/; 11.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 255
vittata BKH. Ej sällsynt.
dilutata BKH. Mycket allmän. Uppträder ofta som ab.
obscurata STGR. En d "”/w 13 är ovanlig. Den har fram-
vingarna entonigt ljusgrå, något mörkare vid roten, och alla
tvärlinjer, utom ett par vid utkanten, högst otydliga. Liknar
nästan helt och hållet, med undantag av beträffande färgen,
ab. schneideri LAMPA, som jag har från Norrbotten och som
har framvingarna svartera.
autumnata BKH. Tämligen allmän. Da skillnaden mellan
dilutata och autumnata synes vara högst obetydlig och säkert
kunna faststallas allenast vid granskning på friska exemplar
av dd genitalapparat, är det ju möjligt, att det vid närmare
undersökning befinnes, att den sistnämnda arten är lika ofta
förekommande härstädes som den förra. Av PROUTS utred-
ning synes till och med som om aufummata skulle vara den
1 Skandinavien i övervägande antal förekommande.
caesiata LANG. Allman.
sociata BKH. Allman.
albicillata L. Sällsynt. En 2 ??/6 14.
alchemillata L. Allmän. Det vita bandet à framvingarna
brukar ju ofta vara svagt utvecklat i fält 2 och kring ribban 3,
men 1915 inträffade det egendomliga förhällandet, att pa
alla av mig fängade exemplar detta i särskilt hög grad var
fallet. På somliga exemplar var nämnda band till och med
helt och hållet avbrutet. Spännvidd ned till 16 mm.
albulata SCHIFF. Mycket allmän.
obliterata HUFN. Sällsynt. Endast en gång anträffad
nämligen °°'¢ 15, da en kraftigt mörkpudrad J togs.
luteata SCHIFF. Allman.
bilmeata L. Mycket allman.
sordidata F. Mycket allman. Add. fuscoundata DON.
och zzfuscata STGR. synas vara lika allmänna som huvud-
formen. En den 77/7 14 tagen 9, 32 mm. spännvidd, har
framvingarnas grundfärg överallt tämligen klart mörkgrön med
ett av två svarta s-formiga linjer bestående tvärband i vingens
inre del, ett oregelbundet svart, av den vanliga vita fläcken
omkring ribban 4 avbrutet band nära utkanten och mellan
dessa båda band två vinkliga svarta tvärlinjer, som äro tyd-
liga endast från framkanten och inåt diskfältet. Framvingarna
256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I19T15.
för övrigt vattrade av små, fina, svarta tvärstreck och punkter.
Exemplaret i fråga överensstämmer helt och hållet i fråga
om teckningen med den 1 SEITZ'ska verket befintliga avbild-
ningen av furcala THNBG, med undantag av att den stora
vita flacken kring ribban 4 saknas a avbildningen. Furcata
THNBG är hos SEITZ upptagen såsom huvudform med sor-
didata F., fuscoundata (DON.) STGR. och obscura PEYER (=
infuscata STGR.) m. fl. såsom aberrationer. Typformen skall
vara askgrä med mörka, band. En d, ?°/7 12, narmar sig
ab. constricta STRAND, i det det ljusa mittfältet framträder
endast sasom en rund vit fläck omedelbart utanför diskfältet
och en avlang sadan fran ribban 4 till ribban 1 b.
autummalis STROM. Ej sällsynt. Var i slutet av maj
1915 allman. Jag har fran Växjö 5 dd och en &, som alla
nästan fullständigt likna den hos SEITZ avbildade Czdarza
ruberata FRR. ab. variegata PROUT, men pa grund av bygg-
naden hos dd ryggtagg har jag här fort dem till autumnalis.
Största spännvidd 34 mm., enl. »Nordens Fjärilar» 30 mm.
silaceata HB. Sällsynt. En © av huvudformen tagen
ale 13. Denna har ej bakre diskribban samt ribborna 2 och 3
ljusa såsom fallet är med ad. znsulata Hw., av vilken form
jag erhållit två dd 15/6 och 18/6 13. {-exemplaret har a
undersidan alla vingarna försedda med en skarpt tecknad
tvärlinje, bestaende av kraftiga, svartbruna trekantfläckar, och
dessutom tva smala tvärlinjer innanför denna. Ehuru d exem-
plaren äro mera avflugna, synes dock, att denna teckning hos
dem ej varit sa framträdande.
corylata THNBG. Allmän. Två exemplar tillhöra ab.
ruplata HB. med mittbandet i fältet 1b delat av vitt. Denna
form synes hava ungefär samma frekvens som huvudformen.
comitata L. Allman.
Tephroclystia He.
oblongata THNBG. Sällsynt. En $ °/; 13.
pusillata. SCHIFF. Ej sällsynt i slutet av maj och början
av juni.
conterminata Z. Denna art var 1912 allman i slutet av
maj. Troligen bar den de andra aren varit sallsynt, enar jag
ej da tagit den.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 257
togata HB. (= abretaria GOEZE). Allman.
assimilata GN. Sällsynt. Ett exemplar klackt 19/4 13
ur en samma var under mossa tagen puppa.
ADS CL. Sallsynt. “En 2 17/7 17:
vulgata HW: Mycket allman.
satyrata HB. Ej sällsynt.
succenturiata L. Allman. Av v. subfulvata HW. har jag
endast anträffat en Q 3/7 11.
plumbeolata Aw. Flog allmant i juni 1915. Forut ej
anträffad.
tenuiata HB. Endast ett exemplar taget nämligen
Troligen sällsynt.
nanata HB. Allman.
sinuosaria EN. Torde ej vara sardeles sällsynt. Tre
exemplar tagna 17/g 11, °/7 12 och !®,z 15. Jag har aven
tagit den a Långholmen i Stockholm °/¢ 10.
lanceata HB. Mycket allman i april och början av maj.
sobrinata HB. Mycket allman. Den flyger ända in i
mitten av september. En ‘/9 15 tagen d torde böra särskilt
omnämnas på grund av sitt avvikande utseende. Mittfältet
är i inre delen i framkanten, innanför den stora streckformiga
diskfläcken och vidare mot bakkanten svartbrunt, därutanför
tyilligt vitt och i yttre delen i fältet 1 b, närmast ribban 2,
samt i fälten 4, 5 och 6 likaledes svartbrunt. I dessa mörka
delar av mittfältet äro ribborna svarta, varjämte ribban 2 i
hela sin sträckning tvärs över nämnda fält är kraftigt svart.
Yttre mellanialtet från framkanten till ribban 6 är även svart-
brunt, dock ej så starkt som i mittfältet. Innanför våglinjens
vita fläck i analhörnet finnes en skarpt framträdande svart-
aktig fläck, varjämte väglinjen i övrigt inåt begränsas av mörka
fläckar mellan ribborna.
18/7 AAS
Chloroclystis Hs.
rectangulata L. Mycket allman. Uppträder ofta sasom
ab, nigrosericeata Hw.
Collix GN.
sparsata TR. Endast anträffad 1915, da 4 dd fangades
i Bäckaslöf vid Växjö. De hava a bakvingarnas ovansida en
Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 2—4 (1915). 17
258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
nära vingroten utgäende läng svartbrun härtofs, som ligger
utefter främre diskribban och a spända exemplar döljes av
framvingarnas mycket konvexa bakkant. Spännvidd: 22—
23 mm.
Epirrhantis He.
diversata SCHIFF. En d °*/ı 13. Detta exemplar av-
viker ej i nämnvärd grad frän i Pajala av mig tagna dd.
Det är dock något större och har ej sa tydlig vit teckning
vid tvärlinjerna i framkanten.
Arichanna Moore.
melanaria \.. Rätt allmän.
Abraxas LEACH.
marginata L. Mycket allmän. En !/6 15 tagen $ bör
kanske föras till ad. nzgrofasciata SCHÖYEN, ehuru framving-
arnas mittband är avbrutet i övre hälften av fältet I b. Däre-
mot äro bakvingarna försedda med ett fullständigt, millimeter-
brett, jämnt band mitt över vingen. Från Pajala har jag två
exemplar av 72grofasciata, av vilka det ena har mittbandet
sammanhängande a alla vingarna, medan det a det andra
exemplaret är a framvingarna fullständigt, ehuru i mitten av
fältet Ib mycket smalt, men a bakvingarna avbrutet vid
mitten av diskfältets tvärribba. Avbildningen av nämnda
form hos SEITZ, där tvärbandet är brett avbrutet både a
fram- och bakvingarna, är väl felaktig, då i texten står: »das
Mittelband, wenigstens auf dem Vflgl vollständig, das Saum-
feld wie sonst».
Om mitt exemplar skall fa gälla för en nigrofasciata,
har genom detta fynd dess sydgräns i Sverige, som förut
varit Stockholmstrakten (J. MEVES), betydligt nedflyttats.
Bapta STPH.
temerata HB. Endast anträffad ??/5 14, då en $ togsi
Bäckaslöf. Enl. »Nordens Fjärilar» är den förut tagen 1
Skåne och Östergötland.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 259
Deilinia He.
pusaria L. Mycket allmän. En *%s 11 tagen ¢ hör till
ab. ablataria FUCHS med nästan utplänade tvärlinjer. Endast
om man håller fjäriln i ett visst läge i förhållande till ljuset,
synes a framvingarna en antydning till två och å bakvingarna
till en linje. Exemplaret är ej det minsta avfluget.
exanthemata SC. Mycket allmän.
Numeria Dur.
pulveraria L. Var i slutet av maj 1914 och 1915 rätt
allmän. Förut hade jag anträffat arten endast en gäng näm-
ligen *8/5 11, da en d togs. En J har 36 mm. spännvidd.
Max. enl. »Nordens Fjärilar» 32 mm.
Ellopia TR.
prosapiaria L. Ej sällsynt. Endast dd anträffade.
Metrocampa LATR.
margaritata L. Tva dd tagna */7 11 i Lilla Fylleryd,
cirka 4 km. fr. Vaxjo.
Ennomos TR.
alniarza L. Ej sällsynt 1913, 1914 och 1915. Endast
bod tagna.
Selenia Hp.
bilunaria Esp, Ratt allmän. dd synas vara betydligt
allmännare an 9, åtminstone har jag ej lyckats erhålla flera
an 2 PP, ehuru jag tagit ett avsevärt antal av fjariln i fråga.
Den ena av dessa PQ, 15/5 14, har à framvingarna den bre-
dare och mattare mittlinjen sammanfluten med inre tvärlinjen
till ett mot bakkanten avsmalnande band, således en mot-
svarighet, fast i annan riktning, till ad. zmfuscata STRAND,
som har mellanrummet mellan mittlinjen och y#re tvärlinjen
utfyllt.
Zetralunaria HUFN. Sällsynt. Tre SS °'/s 14.
260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Gonodontis He.
bidentata CL. Tämligen sällsynt. Två dd 31/5 14 och
end "'/6.15:
Himera Dur.
pennaria L. Sällsynt. Två dd 2/10 14 och ??/9 15.
Crocallis ‘Tr.
elinguaria L. Ej sällsynt.
Angerona Dur.
/
sordiata FUESSL. Dess bakvingar aro nästan helt och hället
mörkbruna. En 2 med mycket fin, gles punktering bildar
övergång till ad. spangbergi IPA.
prunaria L. Allman. En 25,6 15 tagen d hör till ad.
Eurymene Dur.
dolabraria L. Sällsynt. Tre dd 34/5 14, 15/6 och "ie 15.
Opisthograptis Dur.
luteolata L. Aliman. Arten synes uppträda i två genera-
tioner. Jag har funnit en övervintrande puppa, som kläcktes
i bur °®/3. Dessutom har jag fangat fjariln i maj, juni, den
18/7 och den °/s. Spännvidd anda till 40 mm.
Epione Dup.
apiciaria SCHIFF. Tämligen sällsynt.
parallelaria SCHIFF. (= vespertaria THNBG). Allmannare
an foregaende art. Flyger langt in i september. Ett exem-
Plate (ons.
Semiothisa Hp.
notata L. Mycket allmän.
alternaria HB. Endast en 2 ?/& 11. Troligen sällsynt.
liturata CL. Denna art, varav jag förut endast anträffat
en 2 !/7 12 i Notteryd, var i slutet av maj och i juni 1915
allmän vid Växjö.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 261
Hibernia LATR.
aurantiaria ESP. Sällsynt. Två SJS 15/10 12 och °%/10 14.
defoliaria CL. Sällsynt. Tva dd 1/10 12 och "?,10 13.
Phigalia Dur.
pedaria F. Endast anträffad 1015, da jag i mitten av
april fångade 3 dd.
Biston LEACH.
hirtarius CL. Endast 2 exemplar anträffade, bägge döda,
torkade, ehuru fullt oklanderliga, det ena, en £, liggande å
en gata i Växjö ?84 14 och det andra, en d, à central-
fängelsets vägg inne i staden 7°/4 15.
Amphidasis Tr.
betularia L. Sällsynt. Endast en gang anträffad nam-
ligen i april 1913, da en övervintrande puppa hittades. Fjäriln,
en liten d, framkom °/s. Arten fores hos SEITZ till Biston.
Boarmia TR.
cinctaria SCHIFF. Allmän. En mycket mörk d. tagen
22/4 14, torde höra till f. nigraria RBL, varom PROUT säger,
att den egentligen är »ein Synonym, das sich auf die am
meisten verschwärzten Exemplaren bezieht». En annan S,
°2/; 12, ar en tydlig ab. submarmoraria FUCHS med fram-
vingens mittfält vitt och de övriga fälten betydligt mörka.
En 17/5 12 tagen ® saknar det vita tvärbandet vid bakkrop-
pens rot.
repandata L. Mycket allman. Varierar ofantligt. Den
härstädes vanligaste formen har mellan yttre tvärlinjen och
vaglinjen en stor, starkt framträdande, skarpt begränsad,
fyrkantig svartbrun fläck, som täcker hela fältet 3 och mera
än halva fältet 4. Denna fläck, som är synnerligen karak-
teristisk, finnes i beskrivningarna på de olika formerna om-
nämnd endast för f. deversata STGR och ab. maculata STGR.
Hos SEITZ beskrives den förra på följande sätt: »ähnlich der
conversarta; Grundfarbe graulich, Mittelband hinten schmäler,
distal von einem rundlichen, schwarzen Fleck (hinter der 2
262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Radialis) gefolgt». Da ab. conversaria HB. har svart mittfält,
vilket ej ar fallet med den har vanliga formen, som har
största delen av nämnda falt av samma ljust graaktiga grund-
färg, som vingen i övrigt, kan har ifrågavarande form ej
vara deversata. Ab. maculata STGR, som av PROUT pa grund
av olikheter hos dd genitalia upptages såsom egen art,
beskrives hos SPULER sasom »aschgrau, fast gar nicht dun-
kel bestaubt, mit breitem schwarzem Mittelschatten nach der
ersten Querlinie der Vflel und solchem Flecken im Saumfelde».
Maculata finns enl. PROUT endast 1 Sibirien och Amurlandet.
Dess europeiska form benämnes bastelbergeri HIRSCHKE,
»wariabel, aber im Allgemeinen grösser und kräftiger gezeich-
net», skild från vefandata »durch die weniger geknickte
Antemedianlinie, durch den starken Mittelschatten, der dieser
gewöhnlich genähert ist, und durch die kräftigeren Zeich-
nungen der Unterseite. © oberseits weniger charakteristisch,
Mittelschatten weniger dick, mehr distal gelegen». Denna
beskrivning stämmer bra med här ifrågavarande form. Någon
olikhet mellan dd sidoklaffar hos denna form och hos huvud-
formen av repandata har jag på mina spända exemplar dock
ej kunnat upptacka.
jubata THNBG. Sällsynt. En 2 ‘1/; 11.
crepuscularia SCHIFF. Jag har tillvaratagit 6 dd, som
jag förut bestämt såsom tillhörande denna art, men sedan
jag tagit del av PROUTS i »Die Gross-Schmetterlinge der Erde»
befintliga beskrivningar pa denna och 2. bistortata GOEZE,
vet jag ej, till vilkendera arten exemplaren i fraga höra.
Enl. Prout bör crepuscularia vara ljusare än Özstortata, enl.
SPULER tvärtom. Enl. PROUT flyger den förra arten med
endast en generation i maj och juni, den senare i mars och
april, enl. SPULER infaller crepuscularias flygtid i april, maj
och juli, augusti och dzstorzatas 1 juni. Enl. PROUT är crepus-
cularia »bestimmt viel weniger verbreitet als bzstortata», som
är vitt utbredd i Europa och Asien, enl. SPULER är crepus-
cularia allmän i mellersta och norra Europa (med undantag
av polarregionen), under det att dzsfortata förekommer »in
Mitteleuropa, sehr lokal, meist mit der vorigen Art (crepus-
cularia) verwechselt, häufiger und besser unterscheidbar in
England».
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 263
Av mina 6 exemplar äro 3 ljusare och 3 mörkare, alla,
utom ett av det ljusare slaget, vilket är fångat °°/s, äro tagna
i slutet av april.
punctularia AB. (= scopularia THNBG). Allmän.
Gnophos TR. É
sordaria THNBG. Sällsynt. Två SS 73/6 12 i Notteryd
och !!/; 14 i Växjö. Överensstämma med mina exemplar
från Norrbotten. Förut ej tagen sydligare än i Södertälje
(J. MEVES).
myrtillata THNBG. Ej sällsynt i slutet av juli.
Fidonia TR.
carbonaria CL. Tre dd js och *%/s 14. Förut pa fast-
landet ej funnen sydligare än i Uppland. Enl. LAMPA an-
träffad på Gottland.
Ematurga LED.
atomaria L. Mycket allmän.
Bupalus LEACH.
piniarius L. Mycket allmän. Fastän jag fångat minst
ett 50 tal av arten i fråga, har jag ej lyckats få en enda 9.
Ett !7/; 15 taget individ har största vingbredden endast 24,5
mm. Minimum enl. »Nordens Fjärilar» 29 mm.
Thamnonia Lo».
wauaria EL. Allmän.
brunneata THNBG. Mycket allman.
Phasiane Dur.
petraria Hp. Sällsynt. En d °%s 15. Ä detta exem-
plar är den inre av framvingarnas tva raka tvärlinjer i det
närmaste utplanad. Endast i fältet ıb synes en antydan till
densamma.
Perconia He.
strigillaria HB. Allmän.
XX fam. Nolidae.
Nola LEACH.
cuculatella L. Sällsynt. Tva dd ?/r 11 och en d ‘8h: 15.
confusalis H.-S. Endast ett individ anträffat, nämligen
en. ER
264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
XXI fam. Nycteolidae.
Sarrothripus CURT. .
revayanus SC. (= undulana HB). Entonigt gråbrun med
mittfältet mera rostbrunt, svarta tvärlınjer och rödbrun disk-
fläck. En:Q *8/, 13. Av ab. dilutana HB har jag tagit en
© 1/5 12. Den har grundfärgen vitgrä, mittfältet gråbrunt,
vid framkanten renare brunt och med skarpa svarta streck
från inre tvärlinjen vid ribban I och i diskfältet. Diskfläcken
gulröd. Av ab. degenerana HB har jag en d ??/7 14 fran
Räppe och tva QQ 78/5 12 och te 15 fran Vaxjô. Grund-
fargen pa dsssa exemplar ar vit med grönaktig anstrykning,
rotfaltet svart, mittfaltet grabrunt, vid inre tvarlinjen och
vid framkanten svart, den pa insidan med svart kantade vag-
linjen samt övriga tvärlinjer tydliga, utfyllda med vitt, inre
mellanfältet brokigt av svarta fläckar och diskfläcken mörkt
rödbrun. En ??/4 13 tagen 2 tillhör ad. ramosana HB. Den
har grundfärgen gråbrun, från vingroten ett brett, ramsvart
streck till diskfältets slut, från vilket streck i dess underkant
tjocka grenar utgå nära roten och vid mitten, diskfläcken
svart, utåt med ljus skuggning, vaglinjen med dess inåt
mörka begränsning antydd, likaså inre tvärlinjen, fast svagare,
eljest utan teckningar.
Dessutom har jag ?/s 14 tagit en 2, som jag icke kun-
nat inrangera under någon annan form an ab. ilicana F.
(= punctana HB), ehuru framvingarna i alla fälten hava den
bruna färgen starkt uppblandad med djupsvarta, samman-
flytande skuggfläckar, så att de få ett mörkbrokigt utseende.
De för formen i fråga typiska stora, svarta punkterna, 2 1
inre mellanfältet och 2 vid bakkanten a vaglinjens plats,
framträda emellertid tydligt, ehuru de, som finnas i inre
mellanfältet, något beröra varandra och dessutom stå i för-
bindelse med den svarta bakkanten. Vid vingens framkant
finnas hvita fläckar nära vingspetsen och i inre mellanfältet.
Diskpunkten mörkt rödbrun med svart kärna. Exemplaret i
fråga är något mindre (22 mm.) än de andra (24,;—26,5 mm.).
Hylophila He.
prasinana L. Sällsynt. Larv, tagen 7/9 14, blev fjäril
27/3 15. En d fångad 12/6 15,0ch en 2 !*/s 15. 2 antenner
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 205
skola ju vara nakna, men det av mig fångade Ÿ-exemplaret
har dem försedda med tydliga borst, som synas vara lika-
dana som hos d-exemplaret. Övriga könskännetecken över-
ensstämma med i litteraturen befintliga beskrivningar.
XXIII fam. Arctiidae.
Spilosoma STPH.
mendica CL. Sällsynt. Endast en ¢ och en 2 erhållna,
bägge genom uppfödning från larv.
menthastri ESP. Allman. Två dd, fångade !?/e 15, hava
framvingarna särskilt rikligt svartpunkterade och avvika dess-
utom från andra exemplar därigenom att punkterna utanför
diskfältet ända från framkanten in på fältet 1b bilda en blott
av ribborna avbruten, jämt bäghöjd, vid ribban 4 mest ut-
skjutande tydlig tvärlinje.
Phragmatobia STPH.
fuliginosa L. v. borealis STGR. Allmän som larv. Fjäriln
anträffar man sällan.
Parasemia He.
plantaginis L. Sällsynt. Tre SS juli 1912 i Notteryd
och en 2 nt 13 i Vrankunge.
Diacrisia He.
sannio L. Allman, En 1%% 11 tagen d närmar sig mycket
ab. moerens STRAND, i det bakvingarna äro helt och hållet
gräsvarta med undantag av ett band av den gula grundfargen
tvars Over vingens mitt och de gula ribborna. Hos moerens
skall grundfärgen ej synas annat än såsom matta fläckar
innanför det breda, sotsvarta utkantsfältet.
Arctia SCHRK.
caia L. Mycket allmän, åtminstone såsom larv. Ofta
uppfödd till imago.
aulica L. Endast en gang anträffad nämligen ?/s 15, då
en larv togs i Bramstorp på sälg. Den förpuppades 7°/s,
och fjäriln, en d, framkom !/e.
266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Nudaria STPH.
mundana L. Allman 1912 och 1915.
Comacla WLk.
senex HB. Allmän i början av juni 1912. Ej sällsynt
vid samma tid 1915. En ?/z 15 i Bäckaslöf vid Växjö fångad
d avviker från övriga individ därigenom att den tvärs över
hela framvingen i dess mitt har en bred, mörk, i diskfältet
vinkligt utskjutande skugglinje.
Endrosa He.
zrrorella CL. Sällsynt. Endast tagen °!/- 14, då en d
anträffades invid Växjö.
Cybosia Hp.
mesomella L. Mycket allmän.
Lithosia F.
lurideola ZINCK. Allmän i juli.
lutarella L. Sällsynt. Fyra dd tagna *°/; 12 i Notteryd,
eljest ej anträffad. Spännvidd: 28,;—30 mm.
XXIV fam. Anthroceridae.
Zygaena F.
lonicerae ESP. Egendomligt nog synes denna art vara
sallsynt i trakten av Växjö, ehuru lampliga lokaler för den-
samma naturligtvis ej saknas. Ätminstone har jag ej i närheten
av staden anträffat den vid något annat tillfälle än ?$
då jag tog en d och en 2. Dessutom har jag 3/7 13 i Vrank-
Ty as
unge tagit en nyss kläckt, i närheten av den pa en ljung-
kvist fästade kokongen sittande J.
Procris F.
statices L. Allman.
E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 267
XXVII. fam. Psychidae.
Acanthopsyche HEY.
atra L. (= opacella H.-S.). Den ”/s 14 togs à en gardes-
gard i Skir en med bladbitar och korta fina stran i langdrikt-
ningen belagd säck, 18 mm. lång, varur 1°/; en 2 framkom.
Sterrhopteryx HB.
hirsutella HB. Sällsynt. En d fångades i kvällsskym-
ningen 16/6 13 i Hof invid Växjö. Saval hos SPULER som
hos SEITZ finnes längden pa framvingen angiven till g—10
mm., men detta exemplar, som ar en säker /zrsutella, har
vingen 12 mm. lang. Arten är förut i vårt land tagen 1882
i Hälsingland av RUDOLPHI (Ent. Tidskr. 1883 p. 37), 1891
av J. ANDERSSON i Värmland och 1911 av E. G. VRETLIND
vid Enköping.
Fumea STPH.
casta PALL. (= intermediella BRD). Allman.
Talaeporia HB.
tubulosa RETZ. Två larvsäckar tagna 1 juni 1915, varur
framkommo en d 78/g och en 2 2°/c.
Solenobia Z.
pimeti Z. Ur en d. 13/5 15 tagen larvsäck framkom d.
15/; en d och en annan d fångades 73/5 15, vilka bägge ex.
enl. TRAFVENFELT antagligen hora till denna art.
(EOS)
Sven Lampa.
Tiden flyr. Snart 36 är hava svunnit hän, sedan Ento-
mologiska föreningen stiftades den 14 december 1879. Glädjen
över föreningens utveckling uppblandas med vemod, när
leden från de första ären allt mer glesna. Han, vars namn
vi tecknat här ovan, var en av föreningens stiftare; en av
dem, som under de första årens svårigheter med sitt arbete,
sitt varma intresse och sin entusiasm bidrog till föreningens
uppkomst och utveckling. Honom vart det ock förunnat att
bliva den förste officielle representanten i Sverige för den
s. k. praktiska entomologin, varigenom även ett av de mål,
till vilka föreningen strävat, uppnäddes.
Professor SVEN LAMPAS levnadshistoria hör ej till de
alldagliga utan är tvärtom ganska ovanlig. Han föddes den
17 nov. 1839 på egendomen Ekeberga i Thorsö församling
av Skaraborgs län. Föräldrarne voro godsägaren Seth Lampa
och hans hustru Anna Kristina Rosell. Är 1850 inskrevs
den unge Sven i Mariestads skola, men måste redan 1856
på grund av en ögonsjukdom avbryta studierna och avlade
därför aldrig mogenhetsexamen. Redan under skoltiden
framträdde allt mer de naturliga anlag, som snart skulle bliva
bestämmande för hans kommande bana. LAMPA var född
naturvän och hade en skarp blick för naturens olika former,
parad med en ej obetydlig artistisk begåvning.
Ynglingens intresse för naturen visade sig bland annat
däruti, att han lade grunden till Mariestads museum. För
detta ändamål behövdes även pänningmedel och han bru-
~
CEP ei
., Sthlm.
A.
Cederquists Graf.
SVEN LAMPA f. 269
kade berätta, huru han för sitt kära museums skull, ehuru
med hjärtat i halsgropen, även vågade uppvakta dåvarande
landshövdingen i Mariestad Jonas Wærn samt huru välvilligt
denne stundom i det yttre ganska sträve man upptog hans
ärende.
Da skolstudierna således måste avbrytas, ämnade L. ut-
bilda sina artistiska anlag och började studier vid målareaka-
demien, men även för dessa lade inom kort ögonsjukdomen
hinder i vägen. L. beslöt då att ägna sig åt praktisk verk-
samhet, blev bokhållare på egendomen Hallandsberg i Vä-
stergötland och 1860 elev vid Julpa lantbruksskola i Väst-
manland. Efter att samma år hava utexaminerats från skolan
företog han en studieresa till Köpenhamn, Brüssel och Paris
och blev efter hemkomsten förste lärare och vice forestan-
dare vid Julpa lantbruksskola. En befattning, som han inne-
hade till hösten 1864, då han gifte sig och övertog skötseln
av den i Tillberga socken belägna egendomen Igelsta, som
tillhörde svärfadern. Den praktiska erfarenhet och den in-
blick i jordbruksförhållandena, som L. under denna period
förvärvade, blev av ovarderlig betydelse för hans kommande
livsgärning såsom praktisk entomolog.
Den gamla aldrig slocknade kärleken till naturen vak-
nade emellertid snart upp igen med förnyad värme, och L.
beslöt därför att utarrendera jordbruket och ägna sig at
studium och insamling av naturalier isynnerhet av fåglar och
insekter. Han företog under denna tid, aren 1868—1878,
flera samlingsresor till olıka delar av landet, vistades t. ex.
en sommar pä Öland vid Isgärde, varifrän han bland annat
gjorde utflykter till de berömda urgamla ekarna vid Halltorp
och där påträffade Cerambyx cerdo L. samt andra sällsynta
djur. År 1876 besökte han Kvikkjokk och hemförde ett rikt
och värdefullt utbyte isynnerhet av högnordiska fjärilar. Un-
der samma tid trädde han i närmare förbindelse med de
flesta av vårt lands entomologer samt med naturaliehandlare
i utlandet, i synnerhet i Tyskland. Genom dessa resor shaf-
fade sig L. en på studier i naturen grundad noggrann kän-
nedom om Sveriges fjärilar och deras utbredning. Hans
första tryckta arbete blev också en 1877 utgiven förteckning
över Sveriges fjärilar till och med pyraliderna.
LAMPA lämnade 1878 Igelsta och flyttade över till Stock-
270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19135.
holm för att där idka naturaliehandel och konservatorsverk-
samhet. Redan i januari 1879 anlitades han under ledigheten
efter professor CARL STÅL för utförande av vissa arbeten vid
naturhistoriska riksmuseets entomologiska avdelning. Denna
obetydliga början ledde sedermera till, att han under 18 år
eller ända till 1897 kom att tjänstgöra såsom bitrade och
preparator’ vid nämnda avdelning. Med glädje och tack-
samhet skall jag städse ihagkomma det intresse och den
noggrannhet, varmed L. utförde alla sina arbeten i riksmu-
seet. Samarbetet med honom utgör ett av de angenämaste
minnena från den tiden, jag hade förtroendet att vara inten-
dent för riksmuseets entomologiska avdelning. Sommaren
1882 gjorde L. och undertecknad tillsammans en entomolo-
gisk resa till Jämtland.
Under en följd av år hade lektorn vid skogsinstitutet A.
E. Holmgren på uppdrag av K. Lantbruksakademien lämnat
utlåtanden och verkställt undersökningar rörande för lant-
bruket skadliga insekter. När denne på grund av sjuklighet
ej vidare kunde fullgöra detta uppdrag, erhöll LAMPA från
är 1887 detta förtroende och började därmed sin verksamhet
såsom praktisk entomolog. I denna egenskap företog han,
somrarne 1887—1897 resor till olika delar av landet för stu-
dium av insekthärjningar. Bland dessa må omnämnas resorna
till Gottland 1887, 1888, 1889, 1892, till Eknö vid Furusund
1887 och 1888 samt till Hälsingland 1892 för studiet av korn-
flugan och vetemyggan; till Skåne och Halland 1889, 1890,
1891, 1895 för undersökningar rörande ollonborren, till Vä-
sterbotteri och Norrbotten 1892 i anledning av gräsmaskens
härjningar samt till Gottland 1893 och 1894 för att studera
rapsbaggens och några andra skadeinsekters uppträdande.
När Entomologiska föreningens långvariga arbete för in-
rättande i Sverige av en anstalt för den praktiska entomo-
login omsider år 1897 kröntes med framgång, blev LAMPA
på Lantbruksstyrelsens förord utan ansökan utnämnd till
professor och anstaltens förste föreståndare. På grund härav
lämnade han sitt arbete vid riksmuseet och utflyttade snart
till den entomologiska anstaltens nya vid Norra Brunnsviken
1 LAMPA var en skicklig preparator och den förste som i Sverige
införde förbättrade metoder för preparering av fjärilarna. Han uppfann
även själv några prepareringsinstrument.
SVEN LAMPA T- 271
=
härligt belägna byggnad. Här förunnades det honom att
med nödiga hjälpmedel i lugn och ro arbeta för sin uppgift
under 12 år. Vid uppnådda 70 års ålder tog han avsked
1907. Efter avskedet bodde han först en tid i Stockholm
men sedermera i egen villa på Lidingö, där han närmast på
grund av ett anfall av influensa stilla avled den 2 dec. 1914.
LAMPA var född naturvän med en utpräglad praktisk
läggning, vilken ännu mer utbildats under hans mindre van-
liga levnadsbana. Teorier, som ej hade stöd av praktiken
och erfarenheten, satte han ej högt och kunde mot sådana
framkomma med ganska träffande anmärkningar. Genom sin
utbildning var han synnerligen lämpad att vinna den prak-
tiska lantbrukarens förståelse och intresse för insekternas be-
tydelse i lanthushållningen. Genom vänsällhet och en god-
modig humor förstod han ock att överallt förvärva personliga
vänner.
Såsom ett ytterligare bidrag till kännedomen om LAMPA
såsom människa och tjänsteman tillåter jag mig anföra, vad
hans efterträdare professor ALBERT TULLGREN yttrat i en min-
nesruna kort efter LAMPAS frånfälle: »Med LAMPA bortgick
en personligen hjärtans snäll och god man, karaktarsegenska-
per, som omedelbart lyste fram vid första mötet. Hans alltid
försynta uppträdande och utpräglade blygsamhet voro ovär-
derliga egenskaper hos honom. När han förlänades profes-
sors namn, heder och värdighet, gladdes han nog över detta
yttre bevis på att hans arbete krönts med framgång, men
förblev samme enkle, rättframme och plikttrogne man, kom-
plett i saknad av alla spår till fåfänga. Detta gjorde honom
också ytterst populär, varthälst han kom under sina många
resor inom Sverige. För mig som under hans senare tjänstear
var hans assistent var han mindre chefen än vännen och i
detta ord inlägger jag då allt det bästa detta ord kan ut-
trycka».
LAMPA var vid sin död änkling. Han hade varit två
gånger gift; första gången med Agnes Amelie Söderström,
som avled 1892 under vistelse i Paris, och andra gången med
Fenny Helena Maria Ekström, död 1909. Han efterlämnade
en son från första giftet artisten Sven Gunnar Lampa och
en Sven Kristoffer, född 1896, från andra giftet.
272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Det återstår att säga några ord om LAMPAS författare-
verksamhet och hans betydelse för Entomologiska föreningen.
De festa av hans efter 1884 tryckta arbeten behandla
såsom naturligt är skadeinsekter och praktiskt entomologiska
frågor. En redogörelse för dem skulle i detta sammanhang
upptaga allt för stort utrymme och passar bättre i en fram-
tida historik över den praktiska entomologiens utveckling i
Sverige. Hans övriga avhandlingar, som nästan alla äro ut-
arbetade på riksmuseet, röra sig huvudsakligen om fjärilar
och skalbaggar. Hans största och viktigaste avhandling är
» Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepi-
doptera». Endast den som noga känner förhållandena före
denna förtecknings offentliggörande kan rätt förstå dess stora
förtjänster samt det arbete och den mödosamma och om-
sorgsfulla kritik, som kräfts för dess utgivande. L. har vid
dess utgivande ej nöjt sig med att kritiklöst avskriva och
sammanföra i litteraturen redan förekommande uppgifter utan
noggrant prövat dem samt genomgått ej allenast riksmuseets
utan även många enskilda samlingar, prövat bestämningarne
och noga jämfört de nordiska formerna med lokalraserna från
andra delar av det palearktiska faunaomrädet. Han har vi-
dare undersökt och identifierat de gamla svenska författarnes
förut nästan alldel s bortglömda eller orätt tydda arter och
återgivit dem den prioritetsrätt, som tillkommer dem. På
dylikt sätt äro till exempel samtliga av THUNBERG i Insecta
suecica beskrivna arter efter de ännu i Uppsala förvarade typ-
exemplaren genomgångna och tolkade. L. hade också glädjen
se att hans tydningar blivit godkända och införda i de ar-
beten över Europas fjärilar, som sedermera utkommit. Även
i djurgeografiskt hänseende är förteckningen av stor bety-
delse, enär den utgör en säker grund för vår kännedom om
fjärilarnes utbredning i den Skandinaviska norden.
När LAMPA år 1878 flyttade till Stockholm, blev han
snart en god vän till professor OSCAR SANDAHL och var en
ofta sedd gäst i hans vänsälla hem. Det var därför också
naturligt, att han erhöll inbjudning till den sammankomst i
SANDAHLS hem, då Entomologiska föreningen stiftades den 14
december 1879 L. utsågs da till suppleant i styrelsen, i
vilken egenskap han kvarstod till den 21 december 1885, då
han blev ordinarie styrelseledamot. Såsom sådan tjänstgjorde
SVEN LAMPA T. 273
han ända till sin död och deltog ytterst regelbundet i sam-
samträdena ända till de sista åren, då hans försvagade hälsa
lade hinder 1 vägen därför. L. blev 1883 ständig ledamot
och 1908 hedersledamot av vår förening. Åren 1891—1901
var han redaktör och ansvarig utgivare av Entomologisk
Tidskrift och ända till 1909 utgivare av »Uppsatser i prak-
tisk entomologi». Under senare halvåret 1894 tjänstgjorde
han såsom föreningens ordförande. Föreningens och styrel-
sens protokoll vittna om den livliga del L. städse tog i före-
ningens förhandlingar. Varje år höll han ett eller flere före-
drag i föreningen och sällan saknades vid någon samman-
komst hans inlägg i diskussionen. L. har dock ej blott offrat
tid och arbete åt föreningen, han har ock under årens lopp
till SANDAHLS fond skänkt större eller mindre summor, vilka
tillsammans torde uppgå till omkring 1,500 kronor.
De av föreningens medlemmar, som hade nöjet att göra
L:s bekantskap, skola helt säkert bevara honom och hans
verksamhet för föreningen i kärt och tacksamt minne.
Bland yttre utmärkelser, som tilldelades LAMPA må näm-
nas, att han år 1897, då han lämnade sin tjänst vid riksmu-
seet, av K. Vetenskapsakademien erhöll dess Linnémedalj i
guld, som högtidligen överlämnades vid Entomologiska före-
ningens sammankomst den 30 april samma år, samt att han
ar 1901 blev riddare av K. Nordstjärneorden och 1906 leda-
mot av K. Lantbruksakademien.
Utgivna skrifter. :
E. T. = Entomologisk Tidskrift. U. P. E. = Uppsatser i praktisk
entomologi.
1. Catalogus Lepidopterorum Scandinaviæ. Pars. 1. Västerås. 1877. 8°.
16 pg. i
2. Några anmärkningar om Leptura gvadripustulata FABR. E. T. 2,
1881, p. 173—174.
3. Hadena unanimis TR., funnen i Sverige. E. T. 3, 1882, p. 31—32.
4.) iForlamuppiodares EB. T..4, 1883, p.-62.
5. Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. E. T. 4, 1883,
p. 125—128.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. : H. 2—4 (1915). 18
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Bradycellus rufithorax SAHLB., en för Sverige ny skalbagge. FE.
T. 5, 1884, p. 61—62.
Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. E. T. 5
p. 145—150.
(Grasflyets olika former). E. T. 5, 1884, p. 160—161.
Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. E.
T. 16,°1885,0p.) 1 1377, 2147 213:
Om. hvitaxflyet ((Zadena secalis LL), "E. T: 7,,1886,,P9..57 71,135
—136.
Deilephila nerii från Gotland. E. T. 7, 1886, p. 115—116, 143.
Nagra iakttagelser angående luktorganet hos Bombyx quercus L:
E. T. 7, 1886, p. 155—158, 203.
Om fluglarvers förekomst i tarmkanalen hos människan. E. T. 8,
1887, p. 5—20, 136—153.
lakttagelser angående kornflugans uppträdande och lefnadssätt un-
der sommaren och hösten 1887. Lantbruksakademiens Handl. och
Tidskr. 26, 1887, p. 364—373.
Kan Musca pumilionis BIERKANDER vara identisk med senare för-
fattares lika benämnda art af släktet Oscimis?2 E. T. 9, 1888,
D383 739.
Redogörelse angående Entomologiska Föreningens insektsamling för
20.1807. Jes 1.20,71880, D.47- 49:
Prislista för Skandinaviska Macrolepidoptera. Sthlm 1889. 8°. 12s.
Hydroecia micacea Esp. såsom skadedjur. E. T. 10, 1889, p. 7—8.
Entomologiska Föreningens insektsamling. E. T. 10, 1889, p. 16.
Ollonborrarne. Deras lefnadssätt och utrotande. Sthlm 1889. 8°.
40 sid., figg.
Om ollonborrarne. MEME: 10, 1889,,p. 217 2
Vära skadligaste ollonborrar. Sthlm 1890. 8
lagd tavla
Agrilus pratensis Ratz. E. T. 11, 1890, p. 17.
Om upprättande af sa kallade lockplatser vid ollonborrarnes svärm-
ning. Christianstads läns Hush.-sällsk. Tidskr. 1889, p. 179—181.
Ännu en myggart funnen i Sala grufvor. E. T. 11, 1890, p. 89—94-
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och för-
rättningar under år 1890 af Statens entomolog. E. T. 12, 1891,
p. 33—48.
Smärre notiser: Statsanslag till ollonborrarnes utrotande. Gräs-
hopporna i Algier. Stark lifskraft hos fjärilägg. E. T. 12, 1891,
Ban:
En fiende till Coloradobaggen; Zaemophloeus alternans och Pa-
lorus depressus; Spindlarne och Sköldlössen. E. T. 1241891, pat
Sädesknäpparne. E. T. 12, 1891, p. 55—61.
En parasit funnen pa ollonborrelarven. E. T. 12, 1891, p. 62—63.
Undersökningar rörande hvetemyggans uppträdande i Christianstads
län sommaren 1889. — Christianstads läns Hushälln.-sällsk. Tidskr.
1890, p. 34—36.
Gott väderkorn hos insekter. E. T. 12, 1891, p. 63.
1884,
,
2.
. 8 sid. med en färg-
~~
ws
YY V3 WI Us
ams SG La
> ©
ESS
tS
HH
=
SVEN LAMPA f. 275
a
Skydds- och utrotningsmedel: Ett enkelt sätt att utrota i bigärden
besvarliga getingar. E. T. 12, 1891, p. 63—64.
Hvetemyggan. E. T. 12, 1891, p. 113—135. Med en färgl. tavla.
Kalflugan (Azthomyia brassice). E. T. 12, 1891, p. 136.
Notis. Ollonborreinsamling 1891. E. T. 12, 1891, p. 136.
Pogonocherus hispidus Lın., E. T. 12, 1891, p. 141.
Aphodius fimetarius VIN, misstänkt att vara en skadeinsekt. E.
Te SONG D Ar NAD
Mjölmottet (Asopia farinalis Lin.). E. T. 12, 1891, p. 142.
Trädgärdsnunnan. (Ocneria dispar Lin) E. T. 12, 1891, p. 142
Phaedon cochlearie Fax. såsom skadeinsekt. E: T. 12, 1891, p. 144.
Bohvete som skyddsmedel mot »fällmask». E. T. 12, 1891, p. 158.
Mot jordloppor. E. T. 12, 1891, p. 158.
Satt att fördrifva vaggohyra. E. T. 12, 1891, p. 158.
Myrors bortdrifvande. E. T. 12, 1891, p. 158.
Resande svenska naturforskare. E. T. 12, 1891, p. 160.
Gafvor till Föreningens insektsamling. E. T. 12, 1891, p. 176.
Sätt att fördrifva larverna till Stickelbärssägaren (Vematus ventri-
GOSS) 2 Br. We at) 1691 ..9.,296-
Medel mot kalmasken. U. P. E. 1891, p. 65.
Berattelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angaende resor och för-
rättningar under ar 1891 af dess entomolog. E. T. 13, 1892, p.
I—38.
Notiser: Vatteninsekter, skadliga för fiskatvel; lantbruksentomolog;
Statsanslag till Entomolog. Tidskrift. E. T. 13, 1892, p. 39—40.
Röda tallstekeln (Zofhyrus rufus) och dess uppträdande i vara
skogar. E. T. 13, 1892, p. 41—44.
Skvdds- och utrotningsmedel. E. T. 13, 1892, p. 45.
Litteratur: French, C., A Handbook of the Destructive Insects of
Victoria. E. T. 13, :1892, p. 46—48.
Galeruca xanthomelena SCHRANK. E. T. 13, 1892, p. 48.
Halmstekeln (Cephus pygmaeus) 1 Nordamerika. E. T. 13, 1892,
De 34.
Ytterligare om Botrytis tenella. E. T. 13, 1892, p. 56.
Eran Hallandsas.#E.. I. 13,.1892%p. 80.
_Agromyza Lappe Loew. E. T. 13, 1892, p. 113—120.
Notiser. _E. T. 13, 1892,-p. 128:
Ett talande bevis för den praktiska entomologiens nytta. U. P. E.
LJ 2:
Vanessa polychloros såsom skadedjur. E. T. 13, 1892, p. 204.
En för var fauna ny vifvel. E. T. 13, 1892, p. 208.
Colias Verdandi ZETT., ab. immaculata och Hecla LEF., ab. San-
dahli. E. T. 13, 1892, p. 249—250.
Kornflugan (CAlorops pumilionis BiERK.). E. T. 13, 1892, p. 257—
274. Med 1 färgl. tavla.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende resor och för-
rättningar under år 1892 af dess entomolog. E. T. 14, 1893, p. 1 —46.
276
67.
99.
100.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19153.
Notiser: Landtbruksentomolog för 1893. Statsanslag till Entomolo-
gisk Tidskrift. Fridlysning af staren. E. T. 14, 1893, p. 47—48.
Åtgärder för ästadkommandet af en entomologisk försöksstation,
ET: 14, 1893, p. 48.
Catocala adultera MEN. FE. T. 14, 1893, p. 78.
Odonteus mobilicornis FABR. E. T. 14, 1893, p. 80.
Litteratur: Ängsmasken, Il; af ©. M. Reuter. E. T. 14, 1893, p.
ÖH
Beretning om Skadeinsekter og Plantesygdomme i 1893. Af W.M.
Schöyen. E. T. 14, 1893, p. 85—91.
Rekvisition af landtbruksentomolog till Gotland. E. T. 14, 1893,
Prom
Utrotningsmedel: Mot roftjärillarver. Mot bisting. Medel mot
plommonsnytbaggen. E. T. 14, 1893, p. 92—93.
Frågan om verksammare skydd för insektätande småfåglar. E. T.
14, 1893, p. 95 —96.
Chlorops circumdata Mric. E. T. 14, 1893, p. 169—170.
Geotrupes typhoeus. E. T. 14, 1893, p. 234.
Tephritis dilacerata LOEW. E. T. 14, 1893, p. 241—242.
Statsanslag till Entomologisk Tidskrift. E. T. 14, 1893, p. 296.
Berättelse angående resor och förrättningar under år 1893 af Konel.
Landtbruksstyrelsens entomolog. E. T. 15, 1894, p. 1—40. Med 1
färgl. tavla.
Märkligt fynd i en regnmätare. E. T. 15, 1894, p. 58.
Potatisstamflyet (Hydroecia micacea Esp,) och Sädesbroddflvet
(Agrotis segetum SCHIFF.) 1 Värmland. E. T. 15, 1894, p. 59—60.
Achorutes armata NIcOLET. E. T. 15, 1894, p. 60.
Hvetemyggan i nordvästra Skåne. E. T. 15, 1894, p. 60—62.
Om sändningar och prof på skadeinsekter. E. T. 15, 1894, p. 62—64.
Samling af skadeinsekter och parasiter. E. T. 15, 1894, p. 64.
Förteckning öfver fjärilar, tagna på Hunneberg sommaren 1893. E.
T. 15, 1894, p. 93—94.
Egendomliga vanor hos mantidernas honor. E. T. 15, 1894, p. 118.
Hydaticus stagnalis FABR. E. T. 15, 1894, p. 120.
Tallspinnaren (Zaszocampa pint LIN). E. T. 15, 1894, p. 12
Landtbruksentomolog för 1894. E. T. 15, 1894, p. 222.
Ollonborrelarverna. E. T. 15, 1894, p. 222.
Maskar pa snôn. E. T. 15, 1804, p.226.
Litteratur, dodo as néo4.ap 1228;
Parasiticida. E. T. 15, 1894, p. 229—231.
Rofgiriga Acarider. E. T5, 1894, p. 233.
Anteckningar om insekters massuppträdande. E. T. 15, 1894, p.
2550234
Utrotningsmedel: Amerikanskt radikalmedel mot ohyra på husdjur.
E: Titus, 41604 pi 2234.
Oskar THEODOR SANDAHL.
porträtt.
HD. J. IWALLENGRENMEMME" TS) 1804, "sp. 326.
ie
++. E..T. 5, 1894; 4p. 3253232 (Med
MOL.
102,
4
SVEN LAMPA T. 277
Berättelse angående resor och förrättningar under år 1894 af Kongl.
Lantbruksstyrelsens entomolog. E. T. 16, 1895, p. 1—44.
Tallspinnaren (Zasiocampa pin! Lin.) i Frankrike. E. T 16, 1895,
p- 48.
Ollonborreinsamlingen i Danmark. E. T. 16, 1895, p. 56.
Litteratur. E. T. 16, 1895, p. 57—60.
Entomologisk fôrsôksstation i Frankrike. E. T. 16, 1895, p. 60.
Utrotningsmedel: Mot flugor. Kastanieborrens larver. Mot bladlöss.
E. T. 16, 1895, p. 62—63.
Jordloppors fördrifvande. Mot hvitgördlade törnrosstekeln (Emphyltus
cintus L.) och Cladius pectinicornis Fourcr. Hömasken (Asopra
costalis FABR.). E. T. 16, 1895, p. 63—64.
För nattfjärilsamlare. Ekoxen (Lucanus cervus L.). Skador genom
risvifveln (Calandra oryze L.) i Ostindien. E. T. 16, 1895, p. 64.
Blattina (kakerlackorna i Australien och Polynesien). E. T. 16, 1895,
p. 68.
Larvers. preparation för studier. E. T. 16, 1895, p. 72.
Amerikansk insekt introducerad i Europa. E. T. 16, 1895, p. 50.
Biologisk samling af skadeinsekter. E. T. 16, 1895, p. 88.
Landtbruksentomolog för 1896. E. T. 16, 1895, p. 254.
Berättelse angående resor och förrättningar under år 1895 af Kongl.
Landtbruksstvrelsens entomolog. E. T. 17, 1896, p. 1—50. Med ı
färgl. tavla.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 17, 1896, p. 50.
Landtbruksentomolog för 1896. E. T. 17, 1896, p. 50.
En för Skandinavien ny skadeinsekt. E. T. 17, 1896, p. 170.
Jakttagelser i Sverige rörande kastanieborrens svärmningsperioder.
E. T. 17, 1896, p. 175—176.
En annan emulsionspridare. E. T. 17, 1896, p. 174—175.
Ett bemärkelseär för entomologien i Sverige. E. T. 17, 1896, p. 224.
Statsanslag till Entomologisk Tidskrift for 1897. E. T. 17, 1896,
p. 292.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrätt-
ningar för 1896 af dess entomolog. E. T. 18, 1897, p. 1—30.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1897. E. T. 18, 1896,
Pr 31.
Insekter som människoföda. E. T. 18, 1897, p. 31—32.
Grasflyet (Chareas graminis Lin.) i Skottland. E. T. 18, 1897, p. 32.
Förening af praktiska entomologer i Nordamerika. E. T. 18, 1897,
Pp: 4748.
Ett enkelt förfarande vid beredningen af oljeemulsion. E. T. 18,
1897, p. 48.
Tankar angäende behotvet af en för skogshushällningen anställd
entomolog. E. T. 19, 1897, p. 53—58.
Föreständare för Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 18, 1897,
er
Meddelande frän Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 18, 1894, p.
74—76.
144.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Krusbärsstekeln (Vematus ribesii SCOP.). E. T. 18, 1897, p. 76—80.
Med 1 färgl. tavla.
Smärre uppsatser och meddelanden. Fribrefsrätt för entom. anstal-
tens föreståndare, p. 107. — Enkelt sätt att förvara insekter, p. 108.
— Ollonborrarna, p. 108. — Gräshopporna i Algier, p. 108. — In-
samling af sköldlöss, p. 109. — Mot hoppstjärtar, p. 109. — Enkelt
medel mot mygg, p. 109. — Bruka insekter leka, p. 138. — E. T.
18, 1897.
Utlåtande rörande pröfning af Lars PERSSONS' medel mot ollon-
borrlarver. Kristianstad 1897.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående resor och förrätt-
ningar m. m. för 1897 af föreståndaren för Statens Entomologiska
Anstalt. E. T. 19, 1898, p. 1—48.
Reseanslag af statsmedel. E. T. 19, 1898, p. 70.
En svar härjning af nunnans (Lymantria monacha L.) larver. E.
19, 1898,°p. 120.
Amerikanskt sätt att insamla och utrota i vatten lefvande insekter.
EP T.19,1898,.Pp: 145!
Statsanslag till den Entomologiska Föreningen i Stockholm. E. T.
19, 1898, p. 144.
För Sverige nya skadedjur. E. T. 19, 1898, p. 144.
Notiser: Aphodius quadrimaculatus L. Statsentomolog i Finland.
É MICRO 1868, p. 180.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstvrelsen angående verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under
ar 1898. “E:T... 20, 1899, -p. 1-70.
Anslag till löfskogsnunnans utrotande. E. T. 20, 1899, p. 80.
Nunnan (Zymantria monacha VAN.) dess utbredning, lefnadssätt,
fortplantning och utvecklingsstadier. E. T. 20, 1899, p. 81—88. Med
ı färgl. tavla. (Även Sthlm 1899. 8°. 8 sid. 1 färgl. tavla.)
Utdrag ur assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt d:r YNgVE
Sjöstevrs berättelse till Landtbruksstyrelsen rörande en under ar
1898 med statsanslag företagen resa i Nordamerikas Förenta Stater
och Canada. E. T. 20, 1899, p. 89—106.
Nya fynd af Coleoptera. E. T.'20, 1899, p. 112.
Ytterligare rörande den svenska nunnelitteraturen. E. T. 20, 1899,
Pp: 150-100:
Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1899. E. T. 20, 1899,
p. 160.
Insektsamlingarna vid Statens Entomologiska Anstalt. E. T. 20,
1899, p. 223—224.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen för 1900, E. T. 20, 1899,
p. 283.
Notis. E. T. 20, 1899, p. 296.
Nunnan. ‘Tidn. f. Sthlms Läns Hushälln.-sällsk. 1899, p. 97—98.
Löfskogsnunnan (Ocneria dispar L.). E. T. 21, 1900, p. 39—46.
Med 1 färgl. tafla. (Även Sthlm 1900. 8°. 8 sid. ı färgl. tafla.)
Adjunkten C. G. THomsons samlingar. E. T. 21, 1900, p. 48.
> SVEN LAMPA T. 279
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under
är 1889. E. T. 21, 1900, p. 49—96.
En för vär fauna ny staphylinid. E. T. 21, 1900, p. 152.
Berättelse till Kongk Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt, dess tjänstemäns resor m. m. under
ar-1g00: E. T. 22, 1901, p. 1—56.
Notiser: Statsanslag till Entomologiska Föreningen-i Sthlm, p. 62.
— Statsanslag till nunnans bekämpande, p. 62. — Statsanslag rö-
rande ollonborrarne, p. 63. — Skeppsvarfflugan (Lymexylon navale
L.).— Tallskottvecklaren (Kezinza buoliana SCHIFF.). E. T. 22,1901,p.64.
Två af våra för säden skadliga nattfjärilar (Hadena tritici L. och
Secalis L.). E. T. 22, 1901, p. 129—136. Med 1 färgl. tafla.
Gräsflyet (Char@as graminis L.). E. T. 22, 1901, p. 136.
Notiser: En skalbagge, Dembrdium nigricorne GYLL., jämte några
lokaluppgifter af H. MUCHARDT. E. T. 22, 1901, p. 142.
För finska faunan nya insekter. E. T. 22, 1901, p. 158—159.
Notiser: Notorrhina muricata Daim. och Phaleria cadaverina FAB.
Is 1b, 29, weenie dor)
Rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella ZELL). E. T. 22
p. 169.
Koloradobaggen ater i Europa. E. T. 22, 1901, p. 170—174.
ELEANOR ANNE ORMEROD. +. E. T. 22, 1901, p. 183— 186.
Nephopteryx semilella ZNcK., en för Sveriges fauna ny pvralid. E.
18,22,f1997% 9.248.
Nous ‘omutynd=at Coleoptera. E. 1) 23; 1902, po 28.
Berattelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angaende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under ar 1901. E. T. 23, 1902, p.
65— 116.
Vara inomhus skadliga malfjärilar. E. T. 23, 1902, p. 122—124.
Med 1 färgl. tafla.
Vära för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter. Sthlm 1902.
8°. 48 sid.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under är 1902. E. T. 24, 1903, p.
1—60.
Notis: Statsanslag till Entomologiska anstalten. E. T. 24, 1903, p. 64.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under är 1903. E. T. 25, 1904,
p. 1—64.
Entomologiska Föreningens högtidssammankomst ä Grand Restau-
rant National den 14 december 1903. E. T. 25, 1904, p. 130.
Nagra af vara för trädgärden nyttigaste insekter. E. T. 25, 1904,
p. 209—216.
Anslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 25 1904, p. 238.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstvrelsen angående verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under är 1904. E. T. 26, 1905,
p. 1—-56.
‘> 1908;
158.
200.
201.
205.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Trogosita mauretanica L. E. T. 26, 1905, p. 57—59.
Lökflugan (Anthomyia antigua MG). E. T. 26, 1905, p. 60—63.
Med 1 färgl. tavla.
Apelmärgstekeln (Zaxonus glabratus FALL., agilis KLuG). E. T. 26,
1905, p. 63—64. |
En sällsynt skalbagge. E. T. 26, 1905, p. 188.
Några av Östergötlands sällsyntare dagfjärilar. HE. T. 26, 1905, p. 192.
Ceutorrhynchus chrysanthemi (GERM.) GYLL. E. T. 26, 1905, p. 208.
Rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella 7.). E. T. 27, 1906, p. I—
13. Med ı färgl. tafla. (Även Sthlm 1906. 8°. 16 sid. 1 färglagd
tafla.)
Applevecklaren (Carpocapsa pomonella L.). E. T. 27, 1906, p. 13—14-
Applesägstekeln (/foplocampa testudinea KiuüG.). E. T. 27, 1906, p. 15.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under år 1905. E. T. 27, 1906,
p. 17—64.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen. D:o för studier i ut-
Jandet. D:o för utgifvandet af en handbok i praktisk entomologi.
BE. 1.027, NNE 104:
Om s.'k. mordlarver." E. T. 27, 1906, p. 68.
Meddelelser vedrorende insektangreb på markafgroder i Jylland 1905.
(Ref): "E. "1.27, 1906,' p."96.
En för vär fauna ny skalbagge. E. T. 27, 1906, p. 132.
Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angäende verksamheten vid
Statens Entomologiska Anstalt under ar 1906. E. T. 28, 1907,
p. 33—64..
Om oxstynget (Hypoderma bovis D. G.). E. T. 28, 1907, p. 65—72.
Med 1 färgl. tavla.
Undersökningar af grankottar 1907. E. T. 28, 1907, p. 193—199.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 28, 1907, p.
199— 200.
Rapsjordloppan. E. T. 28, 1907, p. 200.
Agrikultur-ekonomisk försöksanstalt i Finland. E. T. 28, 1907, p. 200.
Härmasken. E.-T. 28, 1907, p. 223—232.
Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord-
bruksförsök entomologiska atdelning under år 1907. E. T. 29, 1908,
p- 225—252.
Om rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella ZELL.) E. T. 29, 1908,
P- 2557272.
Vara skadligaste spinnmalar af släktet Yponomeuta. E. T. 29, 1908,
p. 273—277. Med 1 färgl. tavla.
Statsanslag till Entomologiska Föreningen. E. T. 29, 1908, p. 278.
CARL Hans JOHANSSON. +. E. T. 29, 1908, p. 279—281. Med
porträtt.
Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord-
bruksförsök entomologiska afdelning 1908. E. T. 30, 1909,
p. 193—242.
Fortsatt undersökning af grankottar. U. P. E. 1909, p. 34.
SVEN LAMPA 7. 281
206. Om angrepp genom rönnbärsmalens larver a äpplen under förvaring
inomhus. U.P. E. 1909, p. 34—36.
207. Diverse skadeinsekter. U. P. E. 1909, p. 36—44.
208. Våra -allmannaste frôvifvlar eller s. k. smvgar (Brucaus L.). E. T.
30, 1909, p. 236—241. Med 1 färgl. tafla.
209. Om frostfjärilns uppträdande för närvarande. E. T. 30, 1909, p. 242.
210. Anteckningar rörande verksamheten vid Centralanstaltens för jord-
bruksförsök entomologiska afdelning 1909. E. T. 31, 1910, p. 198—205.
(Så gott som alla i Ent. Tidskr. från och med 1891 publicerade ar-
tiklar hava även tryckts i »Uppsatser i praktisk entomologiv. N:r 199,
200, 201, 204 och 208 hava även utgivits som »Meddelande från Central-
anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Entomologiska Avdel-
ningen» N:r resp. 1, 2,3, 6-och. 7.)
, /
Chr. Aurivillius.
Über eine neue Gattung und Art von
Anopluren.
Von
Eric Mjöberg.
(Mit vier Textfiguren.)
Cervophthirius n. ©.
D
Körper ziemlich gedrungen und abgerundet. Kopf
schmal und fast parallelseitig. Hinterkopf in den Prothorax
deutlich eindringend, stark chitinisiert ohne seitliche Vorsprünge.
Fühler fünfgliedrig, von normaler Entwicklung, keine sexuelle
Merkmale zeigend. Thorax etwa von der Breite des Kopfes,
stark chitinisiert. Vorderbeine nicht so kräftig entwickelt
wie die folgenden zwei Paaren, ihre Kralle sehr fein und
spitzig. Das Abdomen zeigt zehn gut abgesetzte Dorsalsegmente
aber nur acht Ventralsegmente, das erste Dorsalsegment ist
zwar sehr klein aber doch ganz deutlich abgesetzt und trägt
wie die acht folgenden etwa in der Mitte eine Reihe von
nach hinten gerichteten Borstchen. Die Stigmen je eine auf
den Segmenten 4—9 gelegen, mässig gross und nicht be-
sonders merkbar erhöht. Sclerite und Platten fehlen gänz-
lich, auch gibt es keine pleurale Chitinausbildungen. Gonopoden
von normalem Typus, mit gut entwickelten Chitinstützen.
Die neue Gattung gehört der ENDERLEIN sche Sub-
familie Lexognathine an und kommt entschieden seiner
Gattung Solenopotes am nächsten, unterscheidet sich aber
sogleich durch den in den Thorax eindringenden Kopf,
die Zahl der Dorsalsegmente, das Fehlen jeder chitinöse Aus-
bildungen in den Pleuren, und die weniger hervortretenden
kaum röhrenförmig erhöhten Stigmen sowie auch durch die
Beborstung des ersten Dorsalsegments.
ERIC MJÖBERG: EINE NEUE GATTUNG UND ART
VON ANOPLUREN. 283
Cervophthirius tarandi n. sp.
Färbung bläulich weiss; Kopf, Thorax und Beine wegen
der kräftigen Chitinisierung gelbbraun
ziemlich schmal, nach hinten ein wenig
Vorderrande sieht man eine gebogene
Chitinschiene (wie dies oft bei manchen
Mallophagen der Fallist. Am Vorder-
rande der Kopfes stehen jederseits drei
kurze Börstchen und dazwischen und
der Fühlerwurzel noch ein kurzes solches.
In der Mitte der Oberseite des Kopfes
bemerkt man wenigstens auf Spiritus-
exemplaren acht bräunliche Flecken, die
wahrscheinlich chitinöser Natur sind.
Hinterecken des Kopfes fein abgerundet.
Zwei längere und einwenig von diesen
vorwärts entfernt ein kurzes Borstchen
tragend. Die Verlängerung des Hinter-
kopfes sehr tief in den Thorax eindrin-
erscheinend. Kopf
verbreitert, nahe dem
Fig. 1. Cervophthirius
tarandi MjÖB. n. sp. &
gend. Antenne kurz und einfach. Thorax etwa von der Breite
Krallen der zwei
teren Beinpaare
des Hinterkopfes mit den Grenzen der
drei integrierenden Segmente deutlich
markiert. Das Meso- und das Metatho-
racalsegment je mit zwei Borsten. Die
Beine ziemlich kurz und plump; die
letzten Beinpaare viel
grösser und wie überhaupt die zwei hin-
kräftiger entwickelt.
I Im Körperform ist das Männchen
ein wenig kürzer und schmäler als das
Weibchen. In beiden Geschlechtern
zeigtdas Abdomen zehn deutlich abge-
grenzte Dorsalsegmente. Betreffs der
Beborstung verdient hervorgehoben zu
Fig. 2. Cervophthirius Werden, dass niemals mehr als eine
tarandi Mjön. n. sp. © Reihe von Borsthaaren auf jedem Seg-
mente vorhanden ist. Ubrigens scheinen sie sich so zu ver-
284 ENTOMOLOGISK
TIDSKRIFT IQ15.
teilen, dass etwa in der Mitte des Segments eine Reihe steht,
deren Zahl ein wenig verschieden und wieesscheintauch variabel
ist, dann folgt ein Zwischenraum, wo man keine solche findet,
dann folgen zwei oderdrei, von denen wenigstens eines sehr lang
ist. Endlich kommt das Randborstchen. Auf
der Rückenseite sieht man zweisymmetrische
Reihen von dunkleren unregelmässigen Flec-
ken, die je eine segmentale » Impression» re-
presentieren.
Fig. 4 Einterleipsspitze Uber die Form der Genitalflecke und die
des Cervophthirius ta- chitinöse Geschlechtsapparate des Männ-
randi. MJöB., n. sp. I
chens geben die Textfiguren 3 und 4 Erklä-
rung. Gonopoden des Weibchens von gewöhnlichem Typus.
Länge des Körpers
Breite »
Mehrere Exemplare von
dieser Anoplure sind. vom Stu-
dierenden HARALD BERGMAN
auf einem schwedischen Renn-
tier aus Karesuando erbeutet
worden. Sie warennur aufdem
Kopfe und den oberen Teilen
des Halses anzutreffen. Die
meisten fanden sich ringsum
den Augen undden Ohren. Für
die Güte seines Vaters, des
Herrn Prof. A. BERGMAN mir
das Material zur Bearbeitung
zu überlassen spreche ich mei-
nen herzlichen Dank aus.
Typus: Schwedisches
Reichsmuseum. Entomol. Ab-
teilung.
Von der Säugetiergat-
tung Cervusistmeines Wissens
noch nur eine einzige Anop-
luren-Art beschrieben worden.
3 ?
T
2 NM. 2% Anne
0,5 mm. I min.
Fig. 4. Cervophthirius tarandi. Mjô8. n.
sp. Das Bild zeigt die chitinösen Teile
des männlichen Geschlechtsapparats.
(A. TULLGREN foto.)
ERIC MJÖBERG: NEBRIA KLINCKOWSTRÖMI N. SP. 285
Es ist dies die von NITZSCH in Germars Magazin. Entomol.
1818, III, 305, kürzlich beschriebene Pediculus crassicornis,
deren systematische Stellung noch nicht aufgeklärt worden
ist. Das Wirttier war Cervus elaphus. In WYTSMAN, Genera
Insectorum-Anoplura (8t:me Fascicule) 1908 wird diese Art
von DALLA TORRE an die Gattung Haematopinus geführt.
Dass das betreffende Tier nichts mit den wahren /Zemato-
pinus-Arten zu tun hat, ist ohne weiteres klar. Leider sind
die Beschreibungen sowie auch die Abbildungen von dieser
Art so schlecht, dass man kaum davon einige Schlüsse ziehen
kann. Es ist nicht unmöglich, dass die Art in die hier be-
schriebene Gattung sich einwandfrei einpassen lässt.
Nebria Klinckowströmi n. sp.
Ein neuer Käfer aus den Faeröern. Vorläufige Mitteilung
von
Eric Mjöberg.
Mit der Bestimmung des von Herrn Dr. Axel Freiherrn v. Klinckow-
ström neulich aus den Faeröern eingesammelten, sehr reichen Insekten-
ausbeute beschäftigt habe ich eine ganze Reihe von Exemplaren einer
Nebria-Art gefunden, die offenbar der Art Nebria brevicollis FABR. am
nächsten kommt, von dieser aber in vielen Hinsichten deutlich abweicht
und sicher eine eigene Species repräsentiert.
Nebria Klinckowströmi n. sp.
Grundfarbe dunkler als bei N. brevicollis FABR., der ganze Körper ein
wenig mehr plattgedruckt und mehr parallelseitig. Prothorax besonders an
der Basis auffallend schmäler mit tief eingegrabener Mittellinie und mit
tiefem vorderen Quereindruck. Fügeldecke nicht so tief und ausgeprägt
wie bei N. brevicollis FABR. gestreift; Beine rötlich, die Schenkel dunkler,
die Spitzen der Tarsalglieder schwarz. Die Tarsen der zwei ersten Bein-
paare auf der Oberseite deutlich pubescent, die des dritten Beinpaares
ganz kahl. — Länge des Körpers etwa 12 mm.
Mehrere Exemplare von Trangisvaag, Juni—Juli 1915.
Smärre meddelanden och notiser.
Tallskottvecklaren (/vetria buoliana HcHIFF), ännu en till
Nordamerika från Europa importerad skadeinsekt. — Som bekant
har ett icke ringa antal skadeinsekter under ärens lopp kommit
över till Nordamerika från Europa, tack vare den livliga sam-
färdseln mellan dessa delar av jorden; och flera av dessa ha ı
sitt nya hemland uppträtt vida mer förödande än hemma i Europa.
Vi behöva i detta sammanhang blott tänka på lövskogsnunnan
och på den lilla almlövbaggen, av vilka den förra anställt
enorm förödelse och den senare i många städer, där almar an-
vändas på boulevarderna för att skänka skugga åt fotvandrarna,
dödat dessa träd.
Helt nyligen har den redan nu långa listan på dylika emi-
granter ökats med ännu en, den för oss välbekanta tallskott-
vecklaren.
Förra året upptäcktes denna på Long Island och identifierades
av A. Busck vid »Bureau af Entomology». Ytterligare efterforsk-
ningar ädagalade, att arten vid flera tillfällen inkommit med tall-
plantor från Europa och att den redan lyckats innästla sig i
plantskolor och parker i nio olika stater.
Med tanke på de sorgliga erfarenheter man gjort ifråga om
andra importerade skadeinsekter är det ej förvånande, att veder-
börande hysa stora farhågor, att tallskottvecklaren skall lyckas
sätta sig fast på allvar.
Därför har redan nu en rikt illustrerad broschyr över den-
samma utgivits, vari påyrkas, att energiska åtgärder vidtagas för
att utrota densamma.
Även i Canada har man fått ögonen öppna för den nya
fara, och jag fick för någon tid sedan brev från GORDON HEWITT,
Dominion entomologist, med begäran om prov av insekten och
dess skadegörelse, för att inspektörerna av importerade plant-
skolealster skulle kunna lära sig att känna igen densamma.
lvar Trägårdh.
Bladlushärjning på bok, — Som väl alla entomologer iakt-
tagit, ha under sistlidna sommar bladlöss uppträtt synnerligen
SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 28
=]
rikligt på en mängd växter. Så ha ju t. ex. vinbärsbuskarna
mångenstädes totalt fördärvats, och under senare delen av som-
maren ha de överallt kringflygande bladlössen varit till verkligt
obehag. I nedanstående rader vill jag fästa uppmärksamheten
på bokbladlusen (Pspllaphis fagi 1..), som jag under sommaren
hade tillfälle närmare iakttaga och ehuru ej innehållande något
nytt, kunna iakttagelserna likväl möjligen bidraga till att vidga
vår kännedom om detta intressanta djur.
Härjningen, om den nu får bära detta namn, då det endast
gäller trenne mindre buskar, inträffade pa ett, en sommarvilla
tillhörigt, område 1 närheten av Eskilstuna. Där finnas trenne
inplanterade, 2—3 m. höga bokar, och mig veterligen de enda,
som finnas inom den närmaste trakten. Islutet av maj började blad-
löss uppträda tämligen allmänt på två av de tre bokarna med
den påföljd, att den ena av dem under juni månad alldeles viss-
nade och förblev så hela sommaren. Dock måste påpekas, att
den växte på en ganska torr lokal, vadan ju även den ihållande
junitorkan kunde ha spelat in. Märkligt nog funnos inga blad-
löss på den tredje boken, ehuru den ej växte på längre avstånd
fran de andra än c:a 25 m.
Pä den andra av de angrıpna bokarna fortgick härjningen
obehindrat hela sommaren, dock utan att alldeles döda eller
atminstone för sommaren fördärva busken. De flesta bladen
voro under juni månad på undersidan nästan täckta av vitulliga,
stundom 1 stora högar sittande löss av olika storlekar. Ullen
täckte dels hela kroppen, dels bildade den tvenne långa, plym-
eller fjäderlikt grenade utskott från bakkroppen. Utom dylika
vitulliga individer funnos även sådana, som voro rent gröna,
utan spår av ullbeklädnad. Sista veckan i juni började även
nymfer med vinganlag visa sig, och fran den 29 juni uppträdde
en bevingad generation. Färgen var grönbrun med kroppens
medianlinje och i synnerhet thorax mörkbruna; storleken var 2
mm. Under de närmaste dagarna flögo nu de till denna be-
vingade generation hörande djuren livligt omkring, många av dem
inhöljda i ull, och 1 början av juli voro de så talrika, att vid
skakning av en gren riktiga sma svärmar eller moln flögo bort.
Trots ivrigt sökande kunde jag ej upptäcka, vart dessa djur
flögo, men jag såg dem slå ned på närstående buskar och gräs.
Ungefär en vecka senare, eller närmare den 9 juli, voro
de nästan försvunna, ehuru märkligt nog enstaka vingade löss
kunde iakttagas ända in i slutet av månaden. Bladen voro nu
riktigt täckta av i de klibbiga exkrementerna fastsittande tomma
skinn, men därjämte funnos även nya generationer av vinglösa am-
mor samt ungar i alla storlekar. De flesta djuren voro emellertid
nu nakna, utan ull, av grågrön färg, som hos de minsta ungarna
övergick 1 gult.
288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Alltsedan början av juni voro mänga blad skrumpna och
halvvissna, och hela busken syntes under sommaren tämligen
medtagen. Mot slutet av augusti gjorde den dock ett kraftigare
intryck, med åtminstone åtskilliga blad felfria och utan löss.
Andra däremot voro såsom förut skrynkliga, gråsvarta och under-
till fullsatta av fastklibbade hudar och ull jämte sparsamma
löss, såväl äldre som yngre. Vid denna tid, d. v. s. början
av september, svärmade vingade bladlöss livligt omkring över-
allt, men bland dessa funnos, såvitt jag kunde se, inga bokblad-
löss, ehuru de nog stundom slogo sig ner på bokbladen. Ett
atervändande av den i juli emigrerande generationen eller rättare
dess avkomlingar ägde sålunda ej rum under denna tid, och då
jag tyvärr nu måste avbryta iakttagelserna, har jag mig ej be-
kant, huruvida detta var fallet under senare delen av september
månad.
Gunnar Alm.
Nagra fjärilsfynd. — Mesperia alveus HÜBN. Denna för
Skåne av AMMITZBÖLL och J. Meves (Ent. Tidskr. 1887, sid. 68
och 1914, sid 8) anmärkta art har jag tagit i Benestad, en mil
norr om Ystad, icke alls avflugen så sent som **/s. I »Nordens
fjirilar> uppgives flygtiden till juli. Den fanns på kvällen
sovande pa en blomställning av Achzllea millefollium, med vars
färger dess undersida rätt väl överensstämmer. ‘Iva andra ex.
flögo på samma ställe ™/s 1913. — Cymatophora diluta FABR.
Tagen vid Kågeröd i nordvästra Skane 19/9 1915. Ny för
ov: > SLR RE 9 len
Sverige. — Orthosia pistacina FaBR. Borgeby (väster ut från
Lund) 78/9, 5/10 och 7/10 1915. Ej förut funnen i Sverige —
Hygrochroa syringaria L. I Ent. Tidskr. 1890 sid. 84, omnäm-
nes denna art såsom funnen i nordöstra Skane. Den tyckes
vara utbredd inom landskapet, tv jag har funnit den i västra
delen vid Kågeröd och i sydöstra vid Benestad. På sistnämnda
ställe flög den talrik 1912, de senare åren sällsynt. Larven
funnen och uppfödd på ask. — Scotosta rhamnata SCHIFF. Ej
sällsynt i Benestad från mitten av juli till mitten av augusti.
Ej förut anträffad i Skåne. — Zarentia pomoeriaria Rorr. ‘Tagen
i Kågeröd 2/5 1914. Förut i Sverige funnen endast på Kinne-
kulle. — Zarentia testaceata Don. Benestad '”/6 1913. Ny för
Sverige — Callimorpha dominula 1. 2 2 © anträffade i Bene-
stad !!ı 1913. Denna stora, lysande fjäril, som flyger i sol-
skenet och är lätt att fånga, uppgives vara funnen i Sverige
endast två gånger av ZETTERSTEDT och WAHLBERG
Möjligen skulle även ett par andra fynd förtjäna omnämnas.
Det gäller arter, som i »Nordens fjärilar» uppgivas funna har
i landet en eller två gånger för ofta rätt länge sedan och för
SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 289
vilka nya fyndorter sedermera ej omnämnts: — Zifhostege farinata
Hurn. Borgeby ®%/5 1913. — Zarentia rivata HUBN. Benestad
15/6 1914. — Larentia picata HüBN. Ej sällsynt i Benestad.
Per Benander.
Om Brephos nothum Hs. — Denna art tyckes allt mer
vinna terräng. I AurivirLıus’ »Nordens fjärilar» finnes den an-
given för Östergötland, Hälsingland och Lule lappmark, senare
angives den av J. ANDERSSON från Färlöf i Skane (Ent. ‘Tidskr.
1891, sid 32), av J. Peyron fran Lidingön (Ent. Tidskr. 1806,
sid. 79, och .ıgıı1, sid. 68), av-J. Meves fran Velamsund,
Värmdö (Ent. Tidskr. 1899, sid. 221) och av H. NORDENSTRÖM
äterfunnen i Östergötland vid Linköping (Ent. Tidskr. 1913,
sid. 384). De sista ären har jag funnit den vid Nacka i Söder-
manland flygande april—maj, 1914 fann jag dess larv a Ekerön
i Mälaren (Uppl.) samt vid Eknäs å Värmdön: 1915 fanns
larven a Runmarö, Uppland, à alla lokalerna ingalunda säll-
synt.
Larven förekommer alltid mellan platt sammanspunna blad
ä låga aspbuskar, fanns aldrig på sälg, som från Tyskland upp-
gives såsom näringsväxt utom aspen, och detta, ehuru å samtliga
lokaler väl så mycket sälgbuskar som asp förekom. Larven,
som har de 3 första paren bukfötter förkrympta, är ljusgrön med
2 smala, vitgula rygglinjer, inneslutande ett mörkgrönt band, 2
smala, vitgula sidorygglinjer och en bredare vit sidolinje, upptill
svartkantad, ovanför vilken de ockragula, svartkantade andhålen
stå, ryggen med gulvita prickvårtor, bärande korta svarta, hår;
huvudet grönt med svarta teckningar å sidorna; undersidan
mycket ljust grön. Detta är den vanligaste teckningen. Emellan
de ljusa linjerna äro ofta insprängda svarta skuggningar, som
kunna helt ta överhanden. Inemot tiden för förpuppningen blir
larven först mörkgrön, sedan brunröd, varvid teckningarna för-
svinna utom den vita sidolinjen, som i de flesta fall kvarstår.
Fullvuxna larver träffas från mitten av juni till början av juli.
Till förpuppningen gnager sig larven in i ett stycke murket
trä, i fångenskap även i torv, dock föredrages murket trä.
Här "ligger sedan puppan i en mycket trång gång, som dess-
utom är så kort, att puppans huvud berör det lock, som täcker
gången. Gången göres 2—3 cm. lång och är oftast täckt av
tvenne lock, ett inre närmast puppan, tunt, nästan ofärgat och
med blott få träspånor inblandade, ett yttre hårt och sprött, i
de flesta fall grågulaktigt och oftast med något inblandat trä-
mjöl. Gängen göres antingen rak eller mer eller mindre vinkel-
böjd, beroende på var larven börjar äta sig in i träet, huvud-
riktningen av gången brukar nämligen vara i träets längdriktning.
Entomol. Tidskr. Arg. 36. H. 2—4 (1915). 19
290 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
Är gången vinkelböjd, ligger alltid det inre locket i själva vin-
keln. Flera av gångarna innehöllo i stället för puppa en parasit-
stekelkokong, varur stekeln kläcktes antingen i juni—juli samma
år eller också på våren nästa år samtidigt med fjärilarna. En-
dast ett fåtal av pupporna från 1914 lämnade imagines 1915 i
april och alla voro ¢. De andra pupporna, som undersökts, äro
(i sept.) levande, varför de väl komma att övervintra en gång
till. Enligt erfarenhet från Tyskland och Danmark ligger pup-
pan stundom över två eller flera är.
Frithiof Nordström.
Iakttagelser angående Dicranura vinula L. — I Ent.
Tidskr. 1914, 107 nämner hr E. KLEFBECK, hur larven till 2.
vinula L. till sitt försvar utsprutar en vätska »frän en punkt pä
huvudets nedre del». Vätskan kommer dock icke från huvudet,
utan från en hos den fullvuxna larven några millimeter bred,
horisontell springa a första thoracalledens undersida; något, som
jag flera gånger varit i tillfälle att på allt för nära håll övertyga
mig om. Den är nämligen ingalunda angenäm att få i ögonen,
och även på huden framkallar den sveda.
Då larven blir störd, intar han den bekanta skräckställ-
ningen med huvudet djupt indraget i första kroppsringen. Här-
vid öppnar den ovan omtalade springan sig och liksom står
och dallrar till brädden fylld med en klar vätska. Oroas nu
_larven yttterligare, indrages huvudet med ett ryck ännu en smula,
varvid vätskan pressas ut i en fin stråle. Får larven däremot
vara i fred, stannar den varnande dallringen av, springan sluter
sig utan vätskeutgjutning och larven ätertar sä smäningom sitt
normala utseende. Frithiof Nordström.
För Sverige ny skalbagge. — I brev meddelar tandlä-
karen LEONARD HAGLUND undertecknad, att han i Bergaskogen
vid Kalmar funnit . Szenus morto GRAV. Arten är förut funnen
bl. a. i Norge och Finland. A
Intressanta insektfynd. — I samlingar, gjorda av elever
vid Adelsnäs trädgärdsskola 1914—15, ha följande märkliga
arter anträffats. Fynden äro med säkerhet gjorda i trakten kring
Åtvidaberg, sannolikt vid Västantorp eller Adelsnäs. — Hemip-
tera — homoptera: Melampsalta montana (Scor.). — Lepi-
doptera: Plusia moneta F., Lophopteryx Camelina L., ab. Gi-
raffina He., Catocala promissa Esp.. Atolmis rubricollis L., ab.
Jlavicollis NEUBURG. AR
Riksmusei entomologiska avdelnings skadesamling öpp-
nad för allmänheten. — I och med riksmuseets i är skedda
SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 201
utflyttning till sitt nya palats vid Frescati utanför Stockholm av-
hjälptes museets sen länge kända trångboddhet. För entomologiska
avdelningen blev det ungefär som om en torpare skulle flytta in i
en ministervaning — ett något förbluffande långt steg. Helt na-
turligt har intendenten skyndat sig att nu tillgodose behovet av en
för den stora allmänheten tillgänglig skädesamling. Sedan någon
tid tillbaka har den varit öppnad för allmänheten och ovanligt
flitigt besökt.
I en stor, ljus sal 2 tr. upp finner man den inrymd. I ge"
digna, smakfulla skåp och montrer uppradas massor av 1 glän-
sande färger prydda djur, grupper äskädliggörande insekternas
biologi, prov på varandra härmande arter (mimicry), skyddstill-
passningar, sanitärt och ekonomiskt viktiga former o. s. v., allt så
smakfullt och omsorgsfullt monterat, att samlingen i det avse-
endet säkert kan uthärda konkurrensen med det bästa i utlandet.
Det är ju självklart, att meningarna om en dylik skådesam-
lings uppgift och betydelse kunna vara delade. Så vitt jag för-
står, torde emellertid den allmänna uppfattningen nog vara den,
att en skådesamling i grova drag skall förtälja de kända insek-
ternas system, i mån det är möjligt åskådliggöra de viktigaste
typernas yttre och inre byggnad, belysa insekternas utvecklings-
historia, demonstrera karakteristiska drag ur deras liv samt på-
visa deras förhållande till människan, sanitärt och ekonomiskt.
Kvantiteten av utställda föremål betyder mindre än kvaliteten.
Korteligen, samlingen bör vara en stor, pedagogiskt väl utarbetad
bok, ur vilken den bildningssökande kan inhämta det väsentliga rö-
rande den ifrågavarande djurgruppen. Givetvis möter det vissa svå-
righeter att i detalj följa en dylik plan, men i varje fall synes mig
denna böra vara »den röda tråden» vid samlingens uppställande.
Från denna allmänna grundplan må sedan obligatoriskt
skjuta en utlöpare, som alldeles speciellt tillgodoser de svenska
önskemålen, faunistiskt och biologiskt.
Helt säkert har ovannämnda tankegång också föresvävat
ordnaren av denna »skadesamling>. Men a andra sidan kan
man ej värja sig fran den reflexionen, huruvida ej en önskan
att fa samlingen fort (för att icke säga först!) färdig och ett visst
skattande at effekten gjort sig väl mycket gällande pa bekostnad
av planmässigheten.
Visserligen ma man ej förglömma, att det effektrika alltid
har sitt värde som attraktion och stimulans till närmare stu-
dier, men detta far ej bortskymma malet det allra minsta. Sa
t. ex. ma ej nödvändigtvis det grannaste sättas pa den bist syn-
liga platsen pa bekostnad av det nyttigaste eller lärorikaste.
Tvivelsutan är den svenska samlingen mest styvmoderligt
behandlad. Sa t. ex. är den systematiska typsamlingen synner-
ligen inkonsekvent ordnad. Vissa grupper (t. ex. sländor och
rätvingar) ha fätt ett oproportionerligt stort utrymme och ätföl-
292 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1915.
jas av hela häften av »Svensk Insektfauna» inspikade i lä-
dorna. Andra, minst lika viktiga och intressanta grupper äro
däremot ytterst knapphändigt äskädliggjorda, t. ex. diptera och
hemiptera. Uppgifter om arternas förekomst inom Sverige hade
säkerligen varit till gagn. Att de svenska insekterna på riksmu-
seum sen länge fått sitta emellan för de exotiska (speciellt afri-
kanska) djuren är ett känt faktum, men månne ej för den
talrikaste delen av de svenska entomologerna just denna del av
insektfaunan är den viktigaste? De få specialisterna på de exo-
tiska djuren äro lätt räknade och äro också alla sa försigkomna,
att skädesamlingen för dem blir blott >til lyst>. Men för alla
de andra bör den lämna reell behållning.
Att de sanitärt och ekonomiskt viktiga arterna böra vara
väl och instruktivt uppställda är ju ett av de viktigaste önske-
målen, ty dessa äga ju för den stora massan ett alldeles särskilt
värde. Denna del av samlingen är även splittrad och i flera avseen-
den mycket underhaltig. Ej må man klandra, att ett och annat
fattas, man kan ju småningom komplettera. Men som det nu
är ställt, utgör gruppen ett mixtum compositum av både gott
och ont. Utan plan finner man här och där, dels i de större
montrerna dels i tre mindre, fristående, en mängd typer till-
hörande denna kategori uppställda. En del patogena arter
åtföljas av klipp ur t. ex. den av ‘TRAGARDH Översatta boken
»Insekter och sjukdomar». Samtliga klipp, med undantag av
ett (en uppsats av intendenten själv), äro osignerade och utan
respektive författares medgivande offentligen spikade (månne fullt
korrekt?) Andra arter få nöja sig med blotta namn på latin och
svenska, de sistnämnda på museet ofta uppkonstruerade utan
hänsyn om svenska vedertagna namn finnas. Av alldeles sär-
skilt slag äro de sex i småmontrerna uppställda lådorna. Ut-
göra de en provkarta på svenska skadedjur eller utgöra de en
samling europeiska, så äro de lika illa hopkomna. Köpesum-
man för detta utländska kram kunde säkerligen använts bättre.
Rent komprometterande är ju lådan med rubriken: » Abies
alba — gran»! Ty detta är ju en ädelgran, vilket utgör nä-
gon skillnad, och ädelgranarnas fiender torde knappast intres-
sera den svenska allmänheten. Bland de många barockheterna
i de nu nämnda lådorna må anföras: som skadedjur på äpple
noteras ett flertal Ahvnchites-arter, av vilka några sannolikt
ej finnas i Sverige och i varje fall absolut ej göra skäl för nam-
net äpplefiender, likaledes kan samma omdöme tryggt fällas om
Balaninus- och Apion-arterna jämte ett flertal andra; däremot fin-
ner man t. ex. ej rönnbärsmalen, vårt svåraste skadedjur på äpple;
Porthesia chrysorrhoea är utomlands ett svårt skadedjur, men säll-
synt i vårt land; Malacosoma neustrias utställda »larvbo» kan sak-
löst undvaras, Andricus terminalis heter numera sen man kom-
mit underfund med cynipidernas generationsväxling (värd att
SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 293
demonstrera i skädesamlingen!) Biorrhiza aptera o. s. v. Det
botaniska krimskramset kan gott slopas. Lädorna böra snarast
omordnas! Med hjälp av tillgänglig litteratur kan lätt ett lämp-
ligt urval för dem göras.
Slutligen må som en brist berörande skådesamlingen i sin
helhet påpekas, att preparat rörande insekternas inre och yttre
byggnad saknas, liksom de från utländska samlingar väl kända
och uppskattade små orienterande entomo-geografiska kartorna.
Ovan gjorda kritiska anmärkningar få ej tolkas som ett un-
derskattande av samlingen i sin helhet. Säkerligen ha många
omständigheter spelat in, som vållat bristerna. Och en idealisk
skådesamling göres ju ej 1 ett slag. Så myckert vackert och
lärorikt finnes redan nu, att man måste betyga sin aktning för
allt det arbete, som ligger bakom. Och man torde kunna vara
övertygad om, att de väsentliga bristerna snarast möjligt av-
hjälpas, och att sanningen i sin helhel småningom omordnas
efter en väl disponerad plan. 2 a bi
Utnämningar:
Skogsentomologbefattningen. — 'Till laborator i skogsentomo-
logi vid Statens Skogsförsöksanstalt har förordnats fil. d:r IVAR
TRÄGÄRDH.
Centralanstalten för jordbruksförsök. — Till assistent vid En-
tomologiska avdelningen har efter d:r TRÄGÄRDH förordnats fil.
mag. N. A. KEMNER.
Forskningsresor. — D:r ABRAHAM Roman har återkommit
till Sverige från sin forskningsresa till Amazonfloden. Hans hem-
förda samlingar ha inlösts av Riksmusei entomologiska avdelning.
D:r Eric MJÖBERG planerar ater en forskningsresa, nu till
Nya Guinea. Utom Vegastipendiet, som förut tilldelats honom,
har Kungl. Vet.-Akademien givit honom LETTERSTEDISKA rese-
stipendiet. — Om utöver dessa medel pa privat vag penningar
kunna anskaffas, ar det d:r MJÖBERGS avsikt att pr flygmaskin
ta sig in till hjärtat av det ännu okända landet. Kan den pla-
nen bli en verklighet, torde man av resan kunna vänta ur veten-
skaplig och mähända även praktiskt-ekonomisk synpunkt ytterst
värdefullt resultat.
Meddelande. — I och för ett systematiskt arbete över svenska
stritar mottager undertecknad gärna samlingar till bestämning.
Alb. Tullgren
Föreningsmeddelanden.
Entomologiska Föreningen i Stockholm.
Sammankomsten den 14 december 1914.
Meddelades att föreningen genom döden förlorat sin heders-
ledamot professor Sven LAMPA samt sin arbetande ledamot jäg-
mästaren KARL HANSTRÖM.
Till ledamot i föreningen hade av styrelsen invalts stude-
randen vid Stockholms högskola RÉNÉ MALAISE.
Till ordförande för närmast följande tvåårsperiod omvaldes
professor CHR. AURIVILLIUS samt till ledamöter i styrelsen för samma
tid hrr ROESLER och PEYRON. Till suppleanter i styrelsen valdes för
2 år hr HOLMGREN samt för ı år hr MJüBErG. Till klubbmästare
och distributör av tidskriften utsågs hr RINGSELLE, till revisorer hrr
CEDERQVIST och ARONZON med hr LJUNGDAHL som suppleant.
På förslag av sekreteraren beslöt föreningen att utöver de
ordinarie sammankomsterna mötas till extra s. k. samkväm, vid
vilka smärre meddelanden och referat skulle förekomma. Till
dessa möten skulle endast kallas de medlemmar, som genom an-
mälan hos sekreteraren förklarade sig önska deltaga.
Uppdrogs åt styrelsen att till en följande sammankomst för-
bereda frågan om bibliotekets framtida förvaringsplats och skötsel
samt att göra förslag om eventuellt behövliga stadgeändringar.
Inledde kand. E. SELLMAN, Uppsala, en diskussion om de
»ätgärder för utredandet av våra insekters geografiska utbred-
ning», som från föreningens sida skulle kunna vidtagas. Hr SELL-
MANS föredrag utmynnade i ett förslag, att föreningen skulle lata
över de nordiska länderna utarbeta kartor, vilka skulle tillhanda-
hållas för entomogeografi intresserade medlemmar. Som resultat
av den efterföljande diskussionen uppdrog föreningen åt en kom-
mitte bestående av hrr MJÖBERG, SELLMAN, WAHLGREN och TULL-
GREN att utreda frågan och inkomma med förslag.
D:r I. TRAGARDH höll föredrag om »kambiumminerare i björk»
samt om »nagra av tallens och granens fiender bland smäfjäri-
larna». (Jfr »Skogsentomol. Bidrag» 1—5 i tidskriftens h. 3—4,
1914).
FÖRENINGSMEDDELANDEN. 20
Un
Samkvimet den 11 februari 1915.
Bestämdes att nagra beslut rörande föreningsangelägenheter
vid dessa möten ej skulle fattas.
Vid mötet, som hölls å Centralanstaltens entomologiska av-
delning, demonstrerade sekreteraren ägg och larver av Zyp/ilo-
cyba rose jämte en del av Ent. avd:s samlingar.
Sammankomsten den 27 februari 1915.
Meddelades att styrelsen till medlemmar i föreningen invalt
hr GUNDE BERGSTRÖM, Bosjö bruk, Lindfors, samt assistenten vid
Centralanstaltens för jordbruksförsök botaniska avdelning CARL
HAMMARLUND.
Föredrogs revisionsberättelsen för år 1914 och beviljades
styrelsen och kassaförvaltaren full och tacksam ansvarsfrihet.
»Undertecknade utsedda att granska Entomologiska För-
eningens i Stockholm räkenskaper för år 1914 få efter fullgjort
uppdrag avgiva följande
Revisionsberättelse
Allınänna kassan.
Inkomster :
Ärsavgifter arg NE 002
Uppl. räntor för Konad ee Nee
pr MS RENE ar se SR 48:71
Insektfauna,.., ._.. SONNE eats NE TEICHNEIG) Kr. 2,633: 26
Kapital Konto (Brist) NN SRS Or » 84: 46
Kronor,2,717372
Utgifter :
Godtgjorda räntor för 1914 . . Kr. 416:93
Biblioteket - . . OU TER ER 114: 08
Entomol. Tidskrift EME IA ÉCRAN SS eee
MMSE KAU TAS RS SE Lu sie, as 304: 65
Omkostnaden, 2-5. hgh 309:13 Kr. 2,708: 23
Kapital Konto (Bristn as eas he ne be ee IE > 9: 49
Kroner 23717372
296 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT
ACES Regnells
P. F. Wahlbergs
O. Sandahls
Claes Grills
Ständiga ledamöter .
I. W. Smitts .
Obligationer :
ft 1914
Kr. 2,000:
» 3,006:
» 10,000:
2,369:
> 13600:
OMG TO
Tillgångar:
Dane i Stock Banibanle
Kassa Konto
Kapital Konto .
A. F. Regnells fond
P. F. Wahlbergs" »
Claes Grills
Oskar Sandahls »
I. W. Smitts
Handelsbank
Inteckningsbank
Skulder :
Ständiga Ledamöters fond .
Ä särskildt Inventarie Konto
1015.
Föreningens fonder:
31/2 1014
Kr. 2,000: —
» 2 OOO a
»)1 0,800: —
» 2,441: 80
> 3,0006.
6,407: 43
Kr 114,930:
11,100: —
> TOTER
18: 23
> 81: 06
» 84: 46
Kronor 26,532: 3
» 2,006: 87
>. 2,441: OS
» 10,062: 50
> 6,407: 43
20 42 000
Kronor 26,532: 35
är Fôreningens bibliotek och
förlagsartiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet Kr. 32,000: —.
Efter att hava granskat samtliga räkenskaper och verifika-
tioner samt värdehandlingar och funnit allt vara i behörigt skick
och bästa ordning, och då således ingen som helst anledning till
anmärkning föreligger, få vi härmed hemställa att full och tack-
sam ansvarsfrihet måtte beviljas Entomologiska föreningens sty-
relse och kassaförvaltare för räkenskapsåret 1914.
Stockholm den 26 februari 1915.
A. K. Aronson.
Justus Cederquist.
FÖRENINGSMEDDELANDEN. 297
Meddelades att föreningens vandringsstipendiat för år 1914
H. ALLANDER avlämnat reseberättelse.
Meddelades att styrelsen för Centralanstalten för jordbruks-
försök beslutat att alla publikationer från Centralanstaltens ento-
mologiska avdelning framdeles skulle gratis tillställas Entomolo-
giska föreningens medlemmar.
Höll d:r I. TRAGARDH föredrag om »Vara svenska spinn-
kvalster». Jfr Meddelande N:r 20 från Centralanstaltens entomol.
avdelning.
Demonstrerade skulptören O. STRANDMAN en i plastelin ut-
förd skiss över Scarabeus sacer med sin gödselkula.
Samkvämet den 9 april 1915.
Vid mötet, som hölls å restaurant Gillet, demonstrerade d:r
E. MJÖBERG en fluglarv, som parasiterade på en australisk groda,
varjämte sekreteraren visade en mymarid, Anagrus sp., som kläckts
ur ägg av rosenstriten.
Meddelanden från Entomologiska Sällskapets i
Lund förhandlingar.
6.
Sammankomsten den 14 februari 1914.
Efter protokollsjustering företogs val av styrelse för året,
varvid till ordförande utsågs docenten S. BENGTSSON, till sekrete-
rare amanuens ALVAR NEANDER samt till övriga medlemmar lek-
tor EINAR WAHLGREN, Malmö, fil. och teol. kand. H. Rosen och
amanuensen A. KEMNER.
Fil. mag. HENNING ÖLSSON refererade J. BRown, Some points
in the anatomy of the larva of Zipula maxima. A contribution
to our knowledge of the respiration and circulation in Insects,
och F. Gersic, Über Tipuliden-Larven, mit besonderer Berück-
sichtigung der Respirationsorgane. I anledning av referatet ytt-
rade sig ordföranden om byggnaden hos ?#alacrocera-larven. Med
belysning av talrika teckningar visades, hurusom motsvarande
organsystem hos denna genomgäende företedde enklare och mer
ursprungliga förhällanden.
Amanuens A. NEANDER visade ett levande exemplar av den
sällsynta dykarbaggen Cybister Roeselit Fuzssı., träffat vid Sjöbo
298 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI5S.
i Skåne, samt ett par exemplar av den likaledes sällsynta troll-
slindan Orthetrum coerulescens F., tagna av föredragaren somma-
ren 1913 i trakten av Emmaboda i Småland.
Kand. O. AHLBERG demonstrerade den egendomliga vatten-
skinnbaggen Aanatra linearis F., insamlad av föredragaren i fjol
1 flera exemplar vid Bökeberg i Skåne, och redogjorde för viktigare
punkter av dess byggnad och biologi. Med anledning av de-
monstrationen yttrade sig ordföranden samt kand. C. GUSTAVSON,
vilken senare omnämnde, att Aanafra linearis blivit tagen av
honom vid Ryd i Småland.
Sammankomsten den 29 april 1914.
Sedan protokollet från föregående möte upplästs och juste-
rats, föredrogos revisorernas berättelser över granskningen av
sällskapets räkenskaper och bibliotek och beviljades åt vederbö-
rande funktionärer full och tacksam decharge.
Till medlemmar av sällskapet invaldes kandd. JoHan LIND-
BERG Och AND. ELIASSON.
Amanuens A. NEANDER refererade delar av C. WESENBERG-
LUNDS arbete: Odonaten-Studien.
Amanuens A. KEMNER föredrog om protheteli och praenym-
phoida stadier hos Coleoptera, väsentligen med stöd av egna
iakttagelser och med förevisande av teckningar och preparat (jfr
intom. Tidskrift arg. 35. 1914, p. 87 ft.)
Docent S. BEnGTsson berörde frågan om periodicitet i frost-
fjärilens uppträdande samt visade prov pa s. k. limgördlar för
fjärilns decimerande.
Densamme framlade fyndet av en för den svenska faunan
ny Ephemerid, Cems harrisella Curr. 1 dess olika utvecklings-
stadier, anträffade av föredraganden under fjolåret vid Ifösjön i
nordöstra Skåne, samt redogjorde för dess geografiska utbredning
och viktigare kännetecken.
Sin sedvanliga vårexkursion beslöt sällskapet eventuellt för-
ägga till Bälteberga.
Sammankomsten den 3 oktober 1914,
Ordföranden omnämnde, att den av sällskapet i våras före-
tagna exkursionen varit synnerligen lyckad. Den hade förlagts
till Bälteberga och givit ett gott resultat.
Till medlem i sällskapet invaldes kand. DANIEL PETERSSON.
Lektor E. WAHLGREN höll föredrag över bladminerare bland
insekterna och redogjorde för olika typer av minor inom skilda
FÖRENINGSMEDDELANDEN. 209
ordningar, minerarnas levnadsvanor, deras ekonomiska betydelse
m. m. Föredraget illustrerades av ett stort material säväl friska
som pressade blad, minerade av olika larver. — I anslutning
härtill framlade föredragaren fynden av fem för vär svenska fauna
nya minerande microlepidopterer, nämligen: 1) Zifhocolletis stet-
Zinensis NIVELLI, vars larv minerar pa Gversidan av Alnus-blad;
den hade av föredragaren tagits 4 experimentalfältet vid Stock-
holm; 2) Wepticula microtheriella Str. hade föredragaren träffat i
Malmö slottspark, minerande i Corylus-blad; 3) Nepticula trima-
culella HN. hade funnits i Malmö slottspark, minerande i Populus-
blad; 4) Tischeria angusticolella Dur. hade anträftats à Borgholms
alvar, minerande i blad av Rosa canina; och 5) Coleophora ochrea
Hw. hade tagits pa alvarstäpp vid Karlevi. De fyra förstnämnda
arterna hade alla kläckts. Med anledning av föredraget yttrade
sig ordföranden.
Kand. B. HAMFELT refererade Hırpec. SCHULTZ, Das Prono-
tum und die Patagia der Lepidopteren och lämnade en samlad
framställning av vår kännedom om nämnda egendomliga patagia-
bildningar. I den på föredraget följande diskussionen deltogo
ordföranden, lektor Wahlgren och föredragaren.
Doc. S. BENGTSSON visade ett exemplar av den överallt säll-
synta och ej med säkerhet förut från vårt land kända micro-
lepidopteren Schoenobius gigantellus SCHIFF., anträffat av föredra-
garen i augusti 1913 vid Ifösjön i Skåne, samt redogjorde för
dess affiniteter och utbredning.
Aman. QO. PALMGREN förevisade de sällsynta myriopoderna
Julus minutus V. Porat och Brachydesmus superus C. L. KocH,
tagna av honom den förra vid Ringsjön, den senare vid Char-
lottenlund i Skåne.
Sammankomsten den 5 december 1914.
Lektor E. WAHLGREN föredrog om fåglars jakt på dagfjärilar,
redogjorde för vad hittills är bekant härom samt framlade egna
iakttagelser, under framhållande av frågans betydelse för upp-
fattningen om fjärilarnas ofta påfallande s. k. skyddsfärgning
(föredraget sedan tryckt i Entom. Tidskr. årg. 35. 1914, p. 179 ff.).
I den åtföljande diskussionen yttrade sig, utom föredragaren, hr
O. RINGDAHL och ordföranden, omnämnande av dem iakttagna fall.
Folkskolläraren ÖSCAR RINGDAHL gav en intressant skildring
av sin under sistlidna sommar med understöd av K. Vet.-Akade-
mien företagna resa i västra Jämtlands fjällområde för undersök-
ningar av insektfaunan. Resan hade lämnat ett rikt utbyte både
i iakttagelser och naturobjekt, av vilka senare talrika för de
skilda bältena karakteristiska och delvis mycket sällsynta arter av
olika insektgrupper, företrädesvis Diptera och Coleoptera, visades.
300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOIS5.
Doc. S. BENGTSSON framlade några anmärkningar om de
nordeuropeiska arterna av släktet C/oöon Lracn inom Ephemeri-
dernas grupp (föredraget senare tryckt i Entom. ‘lidskr. Årg.
35111974, lp: wont):
Lektor E. WAHLGREN visade exemplar av snösländan Doreus
Westwoodi Hac., taget av föredragaren i Ångermanland nära Her-
nösand och ny för den svenska faunan.
Bi
PL.
1915.
e
ARG. 36.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT.
sI
OT
OI
GT
VI
Gl
OT
we)
9
N
el
II
Cederquists Graf. A.-B., Sthlm,
6
10
Foto, A. Tullgren,
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ARG. 36. 1915. PL. II.
46
8
50
52
54
56
=
st
en 10 ht CN - (99) 10
+ = — + ej Ne) 10)
= N + © we] = A
co cn cn CO an) = a
fon + cn Ne) = DD =
al an ce) an ae] (ag) t
Cederquists Graf, A,-B., Sthln.
Foto. A. Tullgren.
ae
7 Le
AS
MAD
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ÄRG. 36. 1915. Pr. III.
we] © N st
SE we]
a
- oD 10 © = (30)
> In ~ ~ I Le] co
CO = aA + Ko) OO (<>)
Te) Ne Yo © \o Neo I
~~ (<>) — cn LO | on
Ve) 10 Xo) © No) © ©
Cederquists Graf. A.-B., Sthlm.
Foto. A, Tullgren.
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. ÄRG. 36. 1915.
=S N Sfi ©
00 © © ©
© — = — —
= > = ce) Ye)
nN = © =)
S © © = ©
= = =
© io) = a = @)
& a) ox ©) ©) S
10 tf a — c9 10
ie) 00 [0.0] (æ) on Oo
Foto. A. Tullgren.
PL. IV.
Cederquists Graf. A.-B., Sthlm.
Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm
finnas till salu:
Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut-
givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr: ärg.
Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog.
Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda
ärgängar a I kr. och a 50 Gre, då minst tio
tagas pa en gang.
LAMPA, Sven, Förteckning över Skandinaviens och
Finlands Mori ne
GRILL, Craes, Entom. Latinsk-Svensk Ord fae
— —, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks
och Finlands Coleoptera. Tva delar, häftad.
För ledamöter av Entomologiska Föreningen
Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till
etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare.
REUTER, ©. M., Finlands och den Skandinaviska
halvöns Hemiptera Heteroptera I.
Svensk Insektfauna:
1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Aörerygo-
genea av EINAR WAHLGREN 3
Rätvingar. Oyfhoptera av CHR. AURIVILLIUS
2:
3. Slandor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av
YNGVE SJÖSTEDT (2. uppl.) Sree
8. Nätvingar. ee iy hae ie av
Eric MJÖBERG eae
10. Fjärilar. Lepidoptera. =D: Re. oe
familjegruppen: Mottfjärilar (Pyz ae Med
4 pl Av EINAR WAHLGREN
11. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. Non
Cera. Bam 0 Kise 5202 25, DFARRDEETO,
Fam. 74-723, kt. 7.296: Dam 24 kr 7%.
Fam. 25—26, med register över Drachycera,
kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam.
is kr. 0:80:02 4. ‘kre 7250. AV HINAR
WAHLGREN.
13. Steklar. ZZymenoßtera. ı. Gaddsteklar.
Actleata., Kam. aie OR si ne Fam 2ER
aan 0. Ee urn Hama
kr. = 50.°-) Fam: 8, med: ‚vegzster.. Over
Aculeata, Fam. ı—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar,
Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS.
13. Steklar. Z/ymenoptera. 4. Växtsteklar.
Phytophaga. Fam. Zydide, Siricide och
Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN .
Svensk Spindelfauna:
ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Läcke-
spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULLGREN .
kr.
»
»
me
: 50
CU
= (©
Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11—30
(1890-1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter av Ent. Fören. 2 Kr.)
Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Aurivillius, postadress
endast: Vetenskapsakadeniten.
INNEHÄLL
WAHLGREN, EINAR, Svensk Insektfauna: 10. 11. Smäfjärilar, Mott-
fjarilar (Pyralidina). Med Pl. I-IV.___..-..._... 27 Sid
LUNDBLAD, O., Branchinecta och Polyartemia i Härjedalen __.... »
— —, Anteckningar om vara vattenhemipterer ....-.................. »
JANSSON, ANTON, Bidrag till kännedomen om den svenska skal-
ba po Anar LA ES SE SR EN SE RES Lö Na »
NORDSTRÖM, FRITHIOF, Bidrag till Ekeröns noctuidfauna ___._.___.._ »
RINGDAHL, Oscar, Anteckningar till släktet Zydrophorus FALL. »
es), Nya ISVEBSK AT era a ES a ee eee »
AMMITZBÖLL, J., Kan något ytterligare göras för studiet av den
svenska anscktiaunan? „ar re re »
ORSTADIUS, ERNST, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom
Kronoberes läm-(forts. Ar h MM) nee »
AURIVILLIUS, CHR.,.SVEN Lampa +. Med portratt :--...-_--.------2- »
MJÖBERG, ERIC, Über eine neue Gattung und Art von Anopluren »
— —, Nebria Klinckowströmi n. SP. ------------------2-.-.......... = »
Smärre meddelanden och notiser: Tallskottvecklaren (Evetria
buoliana SCHIFF.), ännu en till Nordamerika från Europa
importerad skadeinsekt. — Bladlushärjning på bok: —
Några fjärilfynd. — Om Drephos nothum HB. — Iakt-
tagelser angående Dicranura vinula L. — För Sverige
ny skalbagge. — Intressanta insektfynd. — Riksmusei
entomologiska avdelnings skädesamling öppnad för all-
mänheten. — Utnämningar. — Forskningsresor. — Med-
era er ARE EN a a RS Rea = AUS,
Foremnesmieddelanden 222 I PERRET re a nee »
Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER.
Kammakaregatan 8, 2 tr. ö. g., Stockholm.
DY
Distributor:
Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, Upplandsgatan 77, Stockholm.
Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast
möjligt därom underrätta redaktören.
Föreningens medlemmar erhälla Centralanstaltens Entomologiska
avdelnings skrifter direkt frän institutionen.
Postadress: Experimentalfältet.
Utgivet den 14 december 1915.
Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum.
nen
Mey lt
St hh eee |:
ae
N
ur a)
UTN. ul
SU DUN
vite
He aus
y
Vi
N
N
.
IN
061
M
r À
Re
ni N
ES . |
ALT - |
2e) FA
oe ©.
,
\ 17:
= A \
: |
re ie .
e
7 NAS BE
> oe 8; ;
. SN vr Fr i
j À !
À Es |
ATP A x :
Aa > 3
£ ÖR :
|
|
1
|
À
7
oe '