Kr, run! Me | 1 bi € N | Så | Say ale | al’ rou SÅ A N Fi i à 1 | | 1 k À a ito) CR \ a OR M x Aie ri . < \ : L Rav i 5 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL: ENTOMOLOGIQU PUBLIÉ PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM TRETTIOSJUNDE ARGANGEN 1916 N 238433 3 ~ ational Muses UPPSALA 1916 > ÖN a ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B Häftet 1 tryckt den 9 mars 1916. ye » » 2I juni 1916. » 3—4 » » 12 dec. 1916. ? # re Be. à tv Redaktör och ansvarig utgivare: Prof. Albert Tullgren, Experimentalfältet. INNEHALL BRUNDING |. A. 2. Pjanlanstran Kronobergs län. «T. > "2 "2 Sid. 99 Ericson, Isaac B., Rhagium Iberonis n. sp. 1. B. Erics 240 FRISENDAHL, AXEL, Nagra coleoptera fran Jämtland ._.....--....-- 30 HERMANSSON, SIGURD, Nagra för Halland nya coleoptera-......... » 164 JANSSON; ANTON, Hemipterologiska meddelanden -_____...-------- » 33 PH GS NCIS EM SU ee ON N » 64 Jonaxssox, K. E., Zwei für Schweden neue Spinnen._..__..___.... » 42 KLEFBECK, EINAR, Bidrag till kännedomen om Macroplea cur- DES NE RS oA Et PR ST A ES BA Se » III — —, Om larverna av Calocampa vetusta HBN. --..-.------------ » 165 NTE EIA ORNS Ts En puppoUr la. ee a en » 60 — SS NEO NIT SO NINO CKN Ste So » 61 — —, Nagra lepidopterologiska anteckningar och puppbeskriv- ningar samt en del parasitstekelfynd ___:____.._....______.- > 70 LUNDBLAD, O., Anteckningar om vara vattenhemipterer, II. Med TND LA TIS CRAN Sr Re lo et ee a N pn » 217 MALAISE, RENE, Anteckningar om några lepidopterologiska fynd frans tockholmskskärsard sn nn ua tl on > 145 MEvEs, JuLius, Lepidopterologiska anteckningar __.___............... > 210 NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några insektfynd fran 1915 » 59 NORDSERGMERERERHIOn Rättelse 09 0, 2. rue » 64 ie enidopterelogiskaunotisern ln et pes An » 115,175 ORSTADIUS, ERNST, Bidrag till kännedomen om fjärilfaunan inom Kromoberas lan) (forts. fram aro. 1915) 1... > I Porat, C. O. von, Nya fjärilfynd i Jönköpingstrakten _______..... » 62 NE TN AE di a Oy ES Er ed. » 3 ae oVenSka silkesodlareföreningens. m » 165 — —, Entomologbefattningen vid Lunds universitet > 166 = a anse tor entomologiska forskningar .-._........ ____1..... » 166 RINGDAHL, O., Einige neue Anthomyiden aus Schweden > 233 Roman, ABR., Entomologiska naturförhällanden i brasilianska AMAZON OM RE AM AA en » 131,196 SAHLBERG, JOHN, »Kan något ytterligare göras för studiet av den svenska insektfaunan.» Ett diskussionsinlägg » 55 UREGREN, Arp., Intressantare insektiyad "70. » 3 — —, 16. Skandinaviske Naturforskermode i Kristiania 10.—14. » 63, 166 — —, En ny strit, Zyphlocyba Bergmani, fran Norge ooo » 65 — —, En lömsk fiende till var van nyckelpigan » 95 = = CAUSE DES VILL fUMMenmiOVeN@e oc » 164 VARENIDS, B., Nya’skalbagofgnd tes: en eee eee ÄHLANDER, FR. E., Svensk entomologisk och arachnologisk litte- Litteratur. BERGSGE, VILH., Fra mark og skov. Av ALB. TULLGREN......... »Danmarks Fauna»: A. KLÖCHER, Natsommerfugle III; K. HEN- RIKSEN og A. C. JENSEN-Haarup, Biller II, III; J. G. NIELSEN og K. HENRIKSEN, Træ- og Bladvepe. Av AUB. LUELGREN re ee 2. oe Jock eee FABRE, J. H., »Instinktets mysterier hos insekter og edderkop- per» samt »Skik og brug hos insekterne». Av ALB. TULLGREN 2205-22 ne SCHRÖDER, CHR., Die Insekten Mitteleuropas insbesondere Deutsch- lands. BEL IE HE Ay ALE. cd ULUGREN pee 2 Seitz, ADALBERT, Die Gross-schmetterlinge der Erde III. Av ÉINAR SV ALL GREN ju ze an. 2 2 re WESENBERG-LUND, C., Insektlivet i ferske Vande. Av SIMON BENGTSSON 2. 24.22.1121. 22 EN EN Föreningsmeddelanden. Entomologiska Föreningen i Stockholm: Sammankomsterna 8 1915, 75/9 1915, 3/10 1915, ?/ız 1915, 14119 1915, oar IGG, 11910, 22/4 TOTS: re Till Entomologiska Föreningens medlemmar! ._...........--.-------- Sid. 241 161 160 168 174 Arg. 37 1916 Hatt. 1 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIE PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1916 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Foreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhallande lank mellan vart lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste CI. Grill, Örnäs, Kungsängen, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. —— — Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. arg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu för ett pris av 2 à 3 öre pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej årsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.) 10 äldre årgångar gratis. Annonspris 10 kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 °/0 av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! Bidrag till kännedomen om fjarilfaunan inom Kronobergs lan. Av Ernst Orstadius. (Forts. fran h. 2—4, 1915, p. 267.) XXVIII fam. Pyralidae. Aphomia Hp. sociella L. Allman. Flygtiden angives av WALLENGREN i »Skandinaviens Pyralider och Choreutider» 1871 till juni och juli samt av SPULER till juni. Mina 2 dd och I © fran Växjö harıjae cock tacit resp. °°/s,-77/5 och, 27/5. Crambus F. enquinatellus SCHIFF. Mycket allman, särskilt i senare hälften av juli pa torra, öppna platser. Framvingens längd, som hos SPULER angives till 12—13 mm., är hos mina 9 exemplar (6 fr. Stockholm och 3 fr. Växjö) ej fullt 11 mm. i medeltal. tristellus SCHIFF. Mycket allman vid samma tid som föregående art. Varierar betydligt. 2 dd mörkt gulbruna med bakre diskribban och ribborna 3, 4 och 5 gula. En d är ljust brungul, stötande i grått, med väl utvecklad silvervit längsstrimma. En tredje d, som har samma grundfärg som den sistnämnda, saknar helt och hållet ljus strimma från roten, men har en strimma, något mörkare än grundfärgen, 1 faltet 1b och en liknande, ej från roten utgående linje i diskfaltet. Torde val hora till ad. paleella HB. Entomol. Tidskr, Årg. 770 ER (1956). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI 6. perlellus SC. Allman a ängsmark. Förutom typformen, som ofta förekommer grastrimmig, har jag ”/ 15 tagit ett vackert exemplar av v. warringtonella STT. med endast fram- kanten, ett strack i diskfaltet ovanfor bakre diskribban och mellanrummen mellan utkantens ribbor vitaktiga. Framvingafna eljest mörkgrå. Vingarna hava samma starka glans som hos typformen. Vinglängd: hos typformen 11—12 och hos var. 10,, mm. Den sistnämnda skall ju också vara mindre, men från Pajala i Norrbotten har jag dock ett exemplar, varå framvingens längd är väl 12 mm. Enl. SPULER skall ving- längden hos huvudformen vara 12—13 mm. margaritellus HB. Ej sällsynt. Möjligen är fjäriln här nere i allmänhet något större än uppe i Norrbotten, åtmin- stone synes det så att döma av mina exemplar från bägge hållen. myellus HB. Tvä exemplar fn 13 och (65 sallsynt. falsellus SCHIFF. Allman. chrysonuchellus Sc. Allman i maj och början av juni. hortuellus HB. Av denna i juni och juli mycket allmänna och mycket varierande art har jag, forutom typformen, tagit foljande tydligt avvikande former: 1:0. Två dd 18/6 15 och le 15. Framvingarna mycket mörka, den blyglänsande brutna tvärlinjen nara utkanten och den korta blylinjen invid vingspetsen tydliga, men dessutom aro alla mellanrummen mellan ribborna, utom narmast ut- kanten, mörkt blyglansande. Ribborna och fältet mellan den brutna tvarlinjen och utkanten mörkt gulbruna. | 2:0. En °®fr 11 tagen d har framvingarna enfärgat gul- vita, forutom ett brett band fran roten längs hela framkanten, vilket ar tämligen mörkt gulbrunt, ljusare i själva framkanten. Ej den minsta antydning till tvärlinjer. Framvingens längd 9,5 mm. 3:0. En d, tagen °/s 11, har, förutom den brutna tvär- linjen nära utkanten och den korta linjen vid vingspetsen, tvärs över framvingen en något innanför mitten av bakkan- ten utgående, mycket sned, fin men tydlig, gulbrun linje, som vid diskfältets slut nästan rätvinkligt brytes och fortsätter till framkanten. Grundfärgen är enfärgat gulvit, utom vid fram- E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 3 kanten och i utkantsfaltet, pa vilka stallen den ar gulbrun. En annan d, !?/s 11, har samma utseende, men den nämnda fina linjen ar tydlig endast mellan bakkanten och ribban 2. dumetellus Hp. Allman. pratellus L. Mycket allman. alienellus ZCK. Av denna vackra art, som enl. WALLEN- GREN ar sällsynt i Södra Sverige och dar »sa vidt vi känna endast funnen vid Trolle Ljungby i Skane», har jag antraffat ett exemplar nämligen '?’g 15 a den s. k. Spetsamossen vid Vaxjo. ericellus HB.- Troligen allman. Jag har dock tillvara- tagit endast en 79/6 15 tagen d. Framvingens längd 8 mm. pascuellus L. Allman. Chilo Zck. phragmitellus HB. Endast anträffad ”!/; 15, da en d togs. Förut hos oss endast antraffad pa Oland. Schoenobius Dur. forficellus THNBG. Endast en d anträffad nämligen *°/r 15 i Räppe. i Donacaula MEYR. mucronella SCHIFF. Sällsynt. Tre dd och en ® resp. El IA, al), och an I5 samt ör AS Ephestia Gn. elucla Tip. Ej antraflad) fore an 1915, da 2 dd och 3 @2 togos mellan 18/7 och !*/s, därav tva inne i min bostad. Zophodia He. convolutella Hp. Allman i maj. Salebria Z. palumbella SCHIFF. Ej sällsynt i juni och början av juli. fusca HW. Denna art, om vilken WALLENGREN säger, att den »tillhör endast fjällen och den högre norden, der den blifvit funnen under juni och juli månader bland björk, såväl i svenska Lappmarken som i norska Finmarken», ar 1 Vaxjo- trakten allmän a ljungbeväxta mossar. Exemplaren härifrån likna helt och hållet av mig tagna Norrbottens-exemplar. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Aglossa LATR. pinquinalis L. Ej sällsynt. Pyralis L. farinalis L. Ute i det fria tagen endast 27/7 13. År 1912 flög den tämligen allmänt i uthusbyggnaderna, särskilt stallet, a Vallen, c:a ett par kilometer fran Växjö. Nymphula SCHRK. stagnata DON. Allman, nympheata L. Allman. En !°r 15 tagen d har fram- vingarnas och delvis även bakvingarnas vita fläckar överdragna av mörkbrunt, sa att teckningen blir otydlig. WALLENGREN anmärker, att detta förekommer merendels hos 22. Av mig tagna PS aro större och hava betydligt ljusare (nästan guld- gul) grundfärg an dd. stratiotata L. Sällsynt. Endast ett individ, en 0, an- träffat nämligen i Vrankunge vid norra ändan av sjön Åsnen 113: Eurrhypara He. urticata L. Allman. Scoparia Hw. ambigualis TR. Mycket allman i juni och juli. cratgægella HB. Allman. Syllepta He. ruralis Sc. Sällsynt. En $ 17/g 11. Framvingens längd 16,5 mm. Euergestis HB. extimals Sc. Sällsynt va ON 11 13 och eure Flygtiden angives av SPULER till maj och juni. Pionea GN. pandalis HB. Ej sallsynt. prunalis SCHIFF. Ej sällsynt. inguinatalis SCHIFF. Två exemplar stachydalis ZCK. Två exemplar 14/7 11 och °/7 15. forficalis E. Mycket allman i juni, juli och augusti. 14 ~ lenaır sch erst E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 5 Pyrausta SCHRK. terrealis TR. Ej sällsynt 1915. Förut ej anträffad. fuscalis SCHIFF. Endast ett exemplar, en d, anträffat nämligen °/s 15. Mycket lik föregående art, men skiljes lätt fran denna genom de mindre skarpspetsade framvingarna, den starkt tandade yttre tvarlinjen, som vid ribban 2 har en lang, spetsig, inatgaende vinkel, och framvingarnas ljusgra kantfalt. Hos Zerrealis förefalla vingarna mörkast i utkants- fältet. cespitalis SCHIFF. Mycket allmän. Den härstädes van- ligaste formen, som är matt, brunaktigt olivgrå med otydliga teckningar, har d:r TRAFVENFELT bestämt till f. sordidalis HB. Dit hänför han även ett exemplar med samma grund- färg, vilket dock har bakvingarnas två gula tvärband fullt skarpt framträdande, under det att framvingarnas teckningar, i följd av den särskilt utanför diskfaltets slut täta grapudrin- gen äro mera otydliga. Mina exemplar av arten i fråga äro tagna 1 maj. porphyralis SCHIFF. Ett exemplar 1'°/5 12. Troligen sallsynt. Mojligen kan arten dock vara allmannare an som forefallit mig, da den i det fria är Jatt att förväxla med pr puralis och särskilt med aurata, vilka bägge arter har aro mera vanliga. purpuralis L. Allman. Förekommer tydligen i tva ge- nerationer, av vilka vargenerationen är mindre. Sommarge- nerationen /. chermesinalis GN. torde även i allmänhet hava kraftigare gula teckningar. En !!/, 13 tagen J av nämnda form har framvingarnas grundfärg, delvis bakvingarnas ut- kantsfält, huvud och halskrage samt bakkroppsspetsen klart röda. Framvingens längd hos vargenerationen 8 och hos sommargenerationen 9—IO mm. aurata SC. Ej sällsynt. nychthemeralis HB. Endast ett exemplar antraffat näm- ligen ??/g 11. Arten är förut i Sverige endast anmärkt fran Värmland (WALLENGREN) och Ångermanland (WAHLGREN: Ent. Tidskr. 1912, p. IOI). SPULER säger om densamma: »lokal und selten», och enl. WALLENGREN är den »en af de sallsyntaste inom slagtet». funebris STROM. Tva exemplar °/7 13 och 73/6 15. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Arten i Sverige ej anträffad sydligare an i Östergötland. Den finnes dock av SPULER upptagen for mellersta och södra Europa. XXX fam. Tortricidae. 1 underfam. Tortricinae. Acalla He. emargana F. Av huvudformen, som är sällsynt, har jag endast tagit en ¢ ?/9 15, varemot v. caudana F. var rätt all- män hôstetid 1914 och 1915. hastiana L. Av denna härstädes ej särskilt allmänna och som bekant oerhört varierande art har jag, förutom 3 individ av typformen, tagit ett exemplar av £. coronana THNBG, ett individ, som bildar övergång fran huvudformen till sist nämnda form, ett exemplar av f. aguilana HB. samt 4 exemplar av den såsom aberration av /. psorana FROEL utav J. KENNEL (»Die palearktische Tortriciden») upptagna confixana HB. Endast två av dessa 10 exemplar äro fångade pa hösten, de öv- riga äro övervintrade, men någorlunda val bibehallna exemplar. abietana HB. Sällsynt. Två exemplar av huvudformen, 191, 11 och 1/10 14, samt ett exemplar av ab. confixana HB. med framvingarna entonigt mörkbruna, förutom det skarpt begränsade rotfältet, som ar gulvitt. Aven huvudet ar gul- vitt, thorax och vinglock vita. maccana TR. Sällsynt. Tva exemplar !°/4 11 och 1"/s 12. mixtana HB. Sällsynt. En d 7*/o 13. niveana F. Allman. Arten varierar betydligt bade med avseende a framvingarnas grapudring och beträffande mängden av upprättstående fjäll. Sa har ett °'/s 13 taget exemplar ett brett, utåt ej skarpt begränsat, snedgaende, gråbrunt band över framvingen och dessutom en vinkligt bruten, utåt svagare skuggfläck, som upptager yttersta delen av vingen från anal- hörnet till framkanten, varjämte vingens grundfärg är tydligt stötande i grått och de upprättstående fjällen talrika ej blott tvärs över vingens mitt, utan även i dess yttersta del. Tre exemplar höra till den ej ovanliga v. scofana STPH. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 7 lipsiana SCHIFF. Allmän. A mina exemplar framträder den vita punkten i framvingens mitt tydligare hos 22 an hos dd. aspersana HB. Ett exemplar #/4 12. Detta avviker fran typformen i sådant avseende, att grundens nätformiga teck- ning ar mycket obetydlig och att fran framkantsfläckens ytter- sta del gar ett tydligt, smalt, rödbrunt tvärband mot utkanten ungefär till ribban 2. WALLENGREN (»Species Tortricum et Tinearum Scandinaviæ», 1875, och »Skandinaviens Vecklare- fjärilar», 1889) har ej arten upptagen såsom svensk, men den har sedan hans tid tagits atminstone i Vasterbotten ay TRAF- VENFELT ar 1912. contaminana HB. (=reticulana STROM). 1914 och 1915 var denna art ej sällsynt i september. Sistnämnda ar upp- trädde den dock mest såsom v. czlzana HB., hos vilken form framvingarnas mörka teckningar inskränka sig till finare nät- formig sådan och, vid framkanten, början till ett mot anal- hornet riktat tvarband. Amphisa Curt, gerningana SCHIFF. Ett exemplar !/s 11. prodromana HB. (= lunana THNBG). Ej sällsynt i april. WALLENGREN angiver artens flygtid till juni och juli. KENNEL sager, att, under det flygtiden for det mesta anses infalla i april och maj, densamma av TEICH angives till september t. o. m. april. SPULER anger april—maj som flygtid och juli —september som larvtid. Samma larvtid omnämner även TEICH (enl. KENNEL). Dichelia GN. gnomana CL. Allman i juli. Capua STPH. reticulana HB. Sällsynt. Tre SS resp. 78/6 14, 19/7 och 18 fq 15. favillaceana HB. Allman. Särskilt var arten i maj och juni 1915 ytterst vanlig. Cacoecia He. piceana L. Sällsynt. Ett exemplar °°/s 14. rosana L. Ej sällsynt i juli. ioe) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI 6. musculana HB. Allman i maj och juni. lecheana L. Sällsynt. Endast en gang anträffad näm- ligen i maj 1913, da jag under en barkflisa a en päronstam i min trädgård fann en puppa, som ”/& lämnade fjäril. costana F. Tre exemplar tagna ?9/; 15. De hava alla tämligen ljust grå i stället för ockragul grundfärg. Enligt TRAFVENFELT möjligen en lokalvarietet. Pandemis Hes. ribeana. HB. Mycket allman. Växlar mycket i storlek. Jag har exemplar med endast 17 mm. spännvidd, under det. att 2 22 halla något över 23 mm. Dessa Q-exemplar aro varandra olika i så måtto, att det ena exemplaret har ljust ockragul grundfärg och saknar nätformig teckning, vilken däremot å det andra exemplaret med mera i brunt gående grundfärg är starkt utvecklad. heparana SCHIFF. Allmän. Liksom 770eana har denna art 1915 uppträtt såsom skadedjur a dvärgäppleträden i min trädgård, dock ej i högre grad. Tortrix L. politana Hw. Sällsynt. En d '°/s 15. Enl. WALLEN- GREN ar arten »under juli manad funnen i Skane pa sand- fält». Om artens flygtid finnas olika uppgifter: enl. KENNEL juli och vidare i september och oktober, enl. SPULER fr. april till juni samt i augusti och september. Det av mig tagna exemplaret är synnerligen tydligt, med klar silvergrå grund- färg och ej avfluget. ministrana L. Allman. forskaleana L. Allman. bergmanniana L. Ett exemplar °°/ 15. Troligen ej sa sällsynt, ehuru förbisedd pa grund av dess likhet med näst- foregaende art. loefflingiana L. Sällsynt. Det enda exemplar jag tagit, en d '° 15, tillhör f. ectypana HB. viridana L. Atminstone i Växjôtrakten är denna art sällsynt. Endast ett exemplar anträffat nämligen °/7 14. forsterana F. Tämligen allman. paleana Hp. Två dé ‘1 13 och 7%/7 15 samt tva $Y E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 9 147-13 och "YT 15. Alla dessa hora till f. zeierana FROEL med enfärgat svartgrä bakvingar. Q-exemplaren hava tyd- ligt spetsigare framvingar an dd. Enl. WALLENGREN var arten fore 1890 inom Skandinavien endast funnen pa Dovre, och såväl hos SPULER som av KENNEL anmärkes den ej sa- som funnen i Sverige, men val i Norge. 1901 har den emel- lertid iakttagits a Experimentalfaltet, varjämte den 1911 upp- trätt såsom skadedjur a timotej och angskavle i Malmöhus län och vid Torshälla. rusticana TR. Mycket allman. wahlbomiana L. Mycket allman. Mina exemplar växla i storlek från 15 till 21 mm. Minimum enl. KENNEL 16 mm. pensiana THNBG. Sällsynt. Två SS '?/r 12 i Notteryd och °/7 13 i Växjö, bägge tillhörande den ljusa typformen. Oporinia Hs. tortricella Hp. Denna förut ej iakttagna art vari början av april 1915 ej sallsynt. 2 underfam. Phaloniinae. Clysia HB. ambiguella HB. Sällsynt. Två ad #och Yeti Phalonia He. badiana HB. En d Js 13. smeathmanniana F. Tre exemplar i juli 1915, då arten ej var särdeles sällsynt. Eljest ej iakttagen. nana Hw. Ej anträffad förr än 1915, då den i juni månad var allmän. Arten är hos oss ej känd från annan trakt än Småland. Euxanthis He. angustana TR. (=cruentana H.S.). Denna art, varav jag förut endast anträffat en d '*/7 14, var i juli 1915 myc- ket allman i Vaxjotrakten. 3 underfam. Epibleminae. Evetria Hs. duplana Hp. Endast anträffad 25 15, da en d och en © erhöllos. 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19 16. buoliana SCIFF. (= Zurionella L.). Pa små tallbuskar ser man varje år ofta unga skott angripna av larverna, men märk- värdigt nog har jag endast en gång lyckats fånga fjäriln. I juni 1915 tog jag ett flertal puppor, som alla i slutet av ma- naden gavo fjärilar. resinella L. Aven denna art far man sällan i haven, ehuru hartsgallknölar med larver eller puppor varje år äro mycket vanliga a mindre tallar. Någon avsevärd skada a träden torde larverna icke åstadkomma. Argyroploce Hp. salicella L. Tre exemplar tagna se, ?*/r och 77/7 15. Forut ej antraffad. capreana HB., corticana HB., sororculana ZETT. och sau- ciana HB. torde alla vara allmänna i trakten, men da jag ännu ej har mitt materiel sakert bestamt, kan jag ej med bestamd- het yttra mig om deras forekomst harstades. variegana HB. Allman. Larverna upptradde 1915 ganska talrikt a ett par dvargtrad i min trädgård, dock utan att göra någon avsevärd skada, enär de efterhöllos. pruniana HB. Allmän. dimidiana SODOF. En d 7*/5 15 med tydligt, i rött ga- ende vita teckningar. Enl. WALLENGREN förekommer arten i Sverige endast i Lappland. schreberiana L. Sällsynt. En d och en 9 ?jr 15. micana HB. (= olivana TR.) En d “/6 12 i Notteryd. schulsiana F. Allman pa ljungbeväxta torvmossar i juli. bipunctana F. Allman. umbrosana FRR. Mycket allman. lacunana DUP. Ett exemplar °/, 13. rivulana Sc. Ej sällsynt i juli. antiquana MB. Sällsynt. Tre exemplar av typformen er- hållna” Merz, °/o 4! och 79/7152) Ett */7 12 i Notteryditaner exemplar har d:r TRAFVENFELT hänfört till f. unicolorana. Det har ej andra teckningar än en obestämd mörk schatte- ring vid mitten av framvingarnas framkant samt en liknande svag skuggfläck vid utkanten. Flygtiden angives av SPULER till juni—augusti och av WALLENGREN till juni—juli. Arten är enl. sistnämnde författare i Sverige endast funnen i Skane och Västergötland. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. II ericetana Westw. Sällsynt. En d °/7 13 och två 22 5; 13 och 4/; 15. Ar enl. WALLENGREN funnen endast i Skane. mygindana SCHIFF. Allman. Olethreutes Hp. arcuella CL. Bj sällsynt. Ancylis He. lundana F. Allmän. Formen pa framvingarnas mörka inkantsfläck varierar, sa att dess yttre kant ibland är vinkelrät mot vingens bakkant, men oftast bildar en spetsig vinkel inät, i vilket fall fläcken blir nara halvcirkelformig. Aven kan fram- kanten i dess inre ljusa hälft vara försedd med sma mörka punkter, å ett av mina exemplar 7 stycken. Spännvidd 14—17 mm. myrtillana TR. Allman. siculana HB. (= apicella SCHIFF.). Allman. WALLEN- GRENS beskrivning pa denna art är vilseledande. Den vita strimman fran vingroten sträcker sig betydligt langre an till halva vingen, men utsänder fran mitten av vingen en gren i riktning mot analhörnet, därvid en långsträckt, tresidig, pa langden mer eller mindre av vitt delad morkbrun flack upp- kommer i själva vinkeln. Någon tresidig framkantsfläck förekommer ej. Spännvidd 12,5—17,5 mm. mitterbacheriana SCHIFF. Antraffad endast 1913, da den i juni svarmade mycket talrikt omkring ekarna. Spännvidd I2—I5 mm. lactana F. (= laetana F.). Ej sällsynt i juni 1915. Två exemplar tagna även °!/; 14. Spännvidd 14,5—17,s mm. tincana HB. Endast ett exemplar anträffat nämligen en d “Je 15. Enl. WALLENGREN funnen endast i Skane. unguicella L. Mycket allman i maj och juni à ljungbe- vaxta ställen. uncana HB. (= uncella SCHIFF.). Allman. A ett 18/7 15 taget exemplar (2) aro framvingarnas teckningar till största delen och bakvingarna helt och hållet svartbruna. Undertill aro jämväl alla vingarna svartbruna. Spannvid 14—18,5 mm. biarcuana STPH. Allman i juni. Enl. WALLENGREN fun- 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. nen endast i Skâne, sedermera även i Angermanland och Dal. Spännvidd 15—17,5 mm. diminutana Hw. Ej sällsynt i juni och juli. Enl. WAL- LENGREN (1889) ar arten ej funnen i Sverige, men val vid Kristiania och pa Dovre. Jag har ej heller i Ent. Tidskr. efter 1889 sett den omnämnd såsom svensk. Antagligen har den tagits pa flera ställen i vårt land, ehuru dels fynden ej blivit offentliggjorda, dels ock fjäriln förväxlats med forega- ende art, som den ibland mycket liknar. Till sådan förväx- ling har jag själv gjort mig skyldig beträffande exemplar, som jag tagit i Stockholm !/7 10. Lobesia Gn. permixtana HB. Två exemplar !/& 13 och ?"/6 15. Enl. WALLENGREN förut funnen endast i Bohuslän och, enl. mig av d:r TRAFVENFELT lämnad uppgift, även i Uppland. Rhopobota Lp. nevana Hp. Allman i juli och augusti. En d och en ® äro tagna sa sent som resp. °/9 och 19/9. Vid bestämning av arten kan man lätt, pa grund av den djupa inskarningen i framvingarnas utkant under vingspetsen, lata forleda sig att taga den för en Axcylıs, helst som bakvingarnas ribbförgre- ning synes nara överensstämma med förgreningen hos ett par arter av nämnda släkte. dd av xevana iro dock lätta att igenkänna pa den skarpa svarta skuggflacken i bakvingarnas framkant pa undersidan. Spännvidd 11 (¢)—15 (2) mm. Bactra STPH. lanceolana HB. Var i slutet av juli 1915 allman a Spetsa- mossen vid Växjö. Förut endast ett exemplar taget "Xr 12 i Notteryd. A förstnämnda ställe uppträdde, jämte typ- formen, en form, som har framvingarna enfärgat grå utom vid framkanten, där de äro brett ockragula eller gråvita från roten till spetsen, utan andra teckningar än tätt med små mörka punkter i själva framkanten, motsvarande hakfläckarnas mörka punkter hos huvudformen. Jag insamlade dock endast 3 exemplar av typformen, alla dd, och 2 av den andra formen, E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJÄRILFAUNAN. 13 bägge 29. Någon skillnad i utseende mellan dd och 2Y finnes ej omnämnd vare sig hos WALLENGREN eller hos SPULER. Anmärkningsvärt är, att de 2 Q-exemplaren hava märkbart kortare antenner än dd. Epinotia HB. corticana HB. (= isertana F.). Två exemplar ‘ff 13. nanana TR. Sällsynt. Tvä exemplar ° och !°r 15. Spännvidd 9—10 mm. naccouanar 2. Sallsynt.? vas Gi YE 13toche fö cruciana L. Fyra exemplar tagna i slutet av juli 1915. Enl. WALLENGREN sakna framvingarna blylinjer. A mina exemplar äro dock vingarnas teckningar begränsade av tyd- liga bly- eller rattare silverglansande linjer. incarnana HW. Allman under juni och juli. Avbildnin- gen hos SPULER av denna art ar mindre överensstämmande med fjarilns verkliga utseende. Framvingarnas tvarband, som a figuren endast synes såsom ett smalt snedstrack i fram- kanten, är i verkligheten tydligare och framträder i framkan- ten såsom en stor mörkbrun fläck. Vanligen synes tvärban- det ända till bakkanten, ehuru det i bräddarna är obestämt och mot bakkanten upplöst i fläckar. ramella L. Sällsynt. Tre exemplar 1/, 13, 77/7 och !%s 15. Flygtiden angives av WALLENGREN och SPULER till juli—augusti. Det !9/9 tagna exemplaret ar också betydligt avfluget. ustomaculana CURT. Sällsynt. Tre exemplar ?°/7 14 i Bramstorp samt 18/7; och 7°/7 15 vid Vaxjo. trimaculana DON. Allman. 27 Semasia STPH. hypericana HB. Mycket allman. Asthenia He. pygmeana HB. Allman iapril. Enl. WALLENGREN en- dast i Uppland, sedermera tagen i Dal. Tmetocera Lb. ocellana F. Larver iakttogos a dvargtraden i min trad- I 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. gard 1915, dock ej i större antal. Fjäriln kläcktes i fangen- skap "2/6. Ett exemplar fangades i en skogsbacke 7°/; 15. Notocelia MEYR. uddmanniana L. Sällsynt. Två exemplar */; och 77/7 15. suffusana Z. Sällsynt. Ett exemplar *$/6 15. roborana TR. Tämligen allman. Larver funnos 1915 a krukrosor, som i februari upptogos fran min källare. En av dem uppföddes till imago, som framkom !"/4. Rosorna hade sommaren och hösten 1914 stått ute i min trädgård. Epiblema Hs. cana Hw. Sällsynt. Endast anträffad °/¢ 12 i Notteryd, då 2 29 togos. A två exemplar, som jag tagit i Stockholm, är hela yttersta tredjedelen av framvingen betydligt ljusare (vitgrå) än vingen i övrigt, vilket däremot ej är fallet å Notte- rydsexemplaren, å vilka den vitgrå färgen allenast inskränker sig till spegelfläcken och framkantshakarna. Någon antydan till det av WALLENGREN omnämnda tvärbandet över vingens mitt finnes ej. Att märka är dock, att Stockholmsexempla- ren äro dd. pflugiana HW. Sällsynt. En d je 12. Enl. WALLEN- GREN endast i Skåne. luctuosana DUP. (= cirsiana ZELL.). En 2: Se 12. similana HB. (= bimaculana DON.). Ett exemplar taget 6/9 13. I början av september 1915 var arten ej sällsynt 1 Växjôtrakten. En d, tagen */9 15, har de stora inkants- och spegelflackarna jämte framkantshakarna tydligt stötande i rött. crenana HB. Mycket allmän, särskilt tidigt på våren. Jämte typformen med dess vita teckningar i framvingarnas bakkant träffas former med dessa teckningar helt och hållet rostbruna, grå eller till och med svarta. A en !¥/4 15 tagen d äro framvingarna entonigt svarta med endast små punkter i framkanten samt den tresidiga fläckens vid analhörnet fina gränslinjer vita. tripunctana F. Två exemplar ”!/& 14 och 7/7 15. Arten är lik Notocelia roborana TR., från vilken den dock skiljes bl. a. genom frånvaron av den skarpt begränsade, svarta, trekantiga fläcken nära framvingarnas analhörn. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 15 subocellana DON. (= campoliliana SCHIFF.). Mycket all- man i juni vid buskbeväxta ängskanter. demarniana F.R. Denna enl. litteraturen förut ej fran Skandinavien kända art var 1915 allman i Växjötrakten a liknande lokaler som subocellana. Lektor J. A. Z. BRUNDIN hade förut tagit den i Urshult i södra delen av Kronobergs län, där den jämväl av honom återfanns 1915 såsom allmän. Den liknar mycket, åtminstone att döma av de 4 exemplar, jag tagit, både till storlek, vingform och teckning, Epinotia incarnana HW., fran vilken den dock vid närmare granskning lätt skiljes bl. a. genom framvingarnas skarpt begränsade sneda mittband, som vid framkanten är mycket smalt, men små- ningom utvidgas mot bakkanten, där det är tydligast. Hos zncarnana är nämnda band mycket otydligare, särskilt mot bakkanten, där det är upplöst i fläckar eller försvunnet. Dess- utom är huvudet hos demarnzana helt och hållet vitgult, medan zncarnana har hjässan av thorax’ mörka färg, ansiktet där- emot vitgult. I ribbförgreningen synes ej råda stor skillnad mellan de bägge arterna. Spännvidd 14,; mm. Enl. mig av d:r TRAFVENFELT lämnat meddelande är arten av honom funnen vid Omberg i Östergötland. tetraquetrana Hw. Mycket allmän 1915 i slutet av maj och i juni. Även tagen 1913. nisella CL. Allman i augusti och början av september 1915. Lätt igenkänlig på det mörka rotfältets yttre kant, som i mitten skjuter ut i form av en kraftig, i spetsen av- huggen tand. Arten varierar mycket. Ett '/s 15 taget exem- plar har bakkanten utanför rotfältet till i närheten av anal- hörnet klart rostbrun. Enl. WALLENGREN skulle detta exemplar hora till huvudformen, men enl. SPULER till v. pavonana DON. Spännvidd 13,5—16 mm. penklertiana F.R. Allmän i juli 1915. En 8 tagen sa sent som den °°. Ett gott kännetecken i fråga om artens teckning synes vara, att framvingarnas ljusa eller kanske lika ofta gråbruna mittfält i sin yttre kant bildar en lång, utåt- gående spetsig vinkel i fältet 1b. Av mina 6 exemplar hava 3 mittfältet vitaktigt, de andra gråbrunt. Spännvidd 12— 14,5 mm. tedella CL. Mycket allman i juni och juli i granskog. 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. bilunana Aw. Endast antraffad 1915, da den i juni och juli ej var särdeles sällsynt. Enl. WALLENGREN endast an- träffad i Östergötland och pa Gottland. ophthalmicana Hp. Tagen 1 september 1913, 1914 och 1915. A en & har den ljusgra vattringen, som a de andra exemplaren endast i obetydlig grad fôrefinnes, vid inre hälf- ten av bakkanten och runt omkring den svarta fläcken vid analhörnet och därifrån uppåt mot framkanten tagit sa Over- hand, att vingarna synas hava ljusgra grundfarg och vara vattrade med svartbrunt. TRAFVENFELT har benämnt denna form privata f. n. sordidana HB. Endast en gang anträffad nämligen 1°/9 14, dä en d togs vid Växjö. Lipoptycha Lp. plumbana Sc. En SINA Carpocapsa TR. pomonella L. Allman såsom larv, men fjäriln får man ej ofta i haven. Jag har endast lyckats fånga en d °°/s 14 och ents fö 16: ' Laspeyresia He. compositella F. "Tämligen sällsynt. Tre SS ?/r 13, ?%Je och '"/; 15. Torde vara den minsta av Sveriges vecklare. Spännvidd: ej fullt 9—10 mm. duplicana ZETT. Sällsynt. Två exemplar */7 och 8/7 15. Enl. WALLENGREN i Sverige funnen endast i Lappland. perlepidana Hw. (= jungiella L.). Mycket allman i maj. Upptages ej av SPULER såsom skandinavisk, men av WAL- LENGREN såsom förekommande i södra och mellersta Sverige in i Uppland och i Norge pa ett par stallen. orobana TR. Sällsynt. Två exemplar °/r 13 och */7 15. WALLENGREN säger, att den är funnen endast i Skane, men tillägger: »enl. dir WOCKE äfven i Lappmarken». dorsana TR. Ej sällsynt i maj och juni. Den vita in- kantsflacken ar hos denna art mycket smalare an hos orobana, men däremot kan jag ej finna, att den, såsom uppgives hos SPULER, ar mindre böjd. Snarare skulle jag anse den, ate E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 17 minstone att döma av mina exemplar, mera böjd hos dorsana. Spännvidd 12,5—15,5 mm. XXI fam. Glyphipterygidae. Simaethis LEACH. pariana CL. Sällsynt. Ett exemplar 79/19 14. WALLEN- GREN uppgiver sasom flygtid maj och juni. Glyphipteryx HB. bergstrasserella F. Tämligen sällsynt. Tre exemplar Bois sch". )s 13 same 27/6 15. haworthana STPH. Torde vara allmännare an föregående art. Jag har erhallit ett exemplar !*/s 14 och tre exemplar Gis ast XXXIV fam. Cossidae, Cossus F. cossus L. Larverna anträffas ej sällan i asp. En full- vuxen larv erhölls */9 15. Den lades i en glasburk med jord uti och kröp genast ned for att förpuppas, utan att bry sig om ett i burken inlagt murket aspstycke. Overvintrar da detta skrives. XXXV fam. Aegeriidae. Trochilium Sc. tipuliforme CL. Ett exemplar ?°/7 15, sittande a en vin- barsbuske 1 min tradgard. XXXVI fam. Pterophoridae. Platyptilia He. ochrodactyla HB. Ett exemplar ?°/7 15. bertrami ROSSL. Ett exemplar 13/7 15. Amblyptilia He. cosmodactyla Hp. Ett exemplar */s 15. Entomol, Tidskr. Arg. Guid Tae (1070). D 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Stenoptilia He. pelidnodactyla STEIN. Allmän i juni. pterodactyla L. Ett exemplar !®/» 12 i Notteryd. Oxyptilus Z. plloselle Z. Allman i juli. didactylus L. Ett exemplar 18/7 12 i Notteryd. Pterophorus GEOFFR. scarodactylus HB. Allman i juni och juli. XXXVII fam. Orneodidae. Orneodes LATR. hexadactyla L. Tämligen sällsynt. Fyra exemplar “/6 och 2, a8, fa MOON Hu Ng XXXVIII fam. Gelechiidae. Dasystoma Cort. salicellum HB. En d */5 15. och, en © **//4 12, den sistnämnda krypande pa ett staket. Artens 28 hava för- krympta, spetsiga, i kanten håriga vingar, som a det av mig tagna exemplaret äro 4 mm. långa. Enl. WALLENGREN (Species Tortricum et Tinearum Scandinaviæ», 1875) hos oss funnen endast i Dalarna. Chimabache Z. phryganella HB. En d "ho 13. jagellawe. Tya dd a 43. Semioscopis HB. anella EB. En. duo / 18 avellanella HB. Allman i april och början av maj. Epigraphia STPH. steinkellneriana SCHIFF. Två dd 39/4 13 och 18/4 14 Enl. WALLENGREN endast i Västergötland. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. IQ Depressaria Hw. arenella STNDF. Mycket allman i april och maj. propinguella TR. Två exemplar ??/5 12 och ?°/g 13. ocellana F. Allman i april och maj. Ett exemplar ?°/s 11. applana F. Den allmännaste av släktet. Liksom före- gående arter anträffas den mest pa våren. angelicella HB. Endast anträffad 1913 i början av juli, då åtskilliga exemplar togos, av vilka jag har 3 i behåll. Om artens förekomst i Skandinavien säger WALLENGREN endast: »Hab. in Suecia, secundum specimen in Museo Holmiensi». Enl. L. J. FREDBERG tagen 1 Dal. Hofmannophila Spur. pseudospretella STT. Denna art, som i Sverige ar känd endast fran Öland, där den anträffats av TRAFVENFELT (A. TULLGREN: »Vara snyltgäster», 1914, p. 125), ar 1 Växjö- trakten rätt allman. Jag har tagit den i maj och augusti 1911, juni 1913, april och september 1914 samt september 1915, sistndmnda ar sittande a yttersidan av en laduvagg. Mina 7 exemplar variera i spännvidd fran 17 till något över 21 mm. Fores vanligen till släktet Dorkhausenta HB. Pleurota HB. bicostella CL. Allman i juni. Varierar mycket i storlek. Jag har ett exemplar, som mater endast 18 och ett annat, som är 24 mm. mellan vingspetsarna. Enl. SPULER kan den dock hava en spännvidd av anda till 26 mm. Rhinosia Tr. ferrugella SCHIFF. Ej sällsynt i juli. Framvingarnas grundfärg växlar mellan ljust gul och brungul. Harpella SCHRK. forficella Sc. Tre exemplar '?/, 11, 7/7 12 och ??/r 15. De hava en spännvidd av 20,5, 25 och 26 mm. Enl. SPULER ar spännvidden 22—24 mm. Arten är enl. WALLENGREN funnen i Skane, pa Öland och i Västergötland. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Borkhausenia He. tinctella HB. En 2 ?7/& 15. Enl. WALLENGREN endast i Skäne, Blekinge och Gottland. stipella L. Allmän. minutella L. Ett exemplar 17/6 11. Endrosis He. lacteella SCHIFF. Allman i juni och juli. Den kan vara betydligt mindre än som angives hos SPULER, 16 mm. Ett av mina exemplar har en spännvidd av 14 mm., men TULL- GREN (» Vara snyltgäster» p. 123) uppgiver minimum till 13 mm. Acompsia Hs. cinerella CL. Ej sallsynt i juni och juli. Sophronia He. semtcostella HB. Ej sällsynt. Jag har 3 dd och alla tagna i juli. Q-exemplaret har smalare och spetsigare framvingar och ljusare grundfärg an dd. Nothris Hs. sabinella Z. Ett exemplar °/y9 13. Enl. WALLENGREN endast i Skane och Västergötland. Tachyptilia HEIN. populella CL. Ej sällsynt. Varierar mycket. Ett exem- plar, taget ?°/7 15, har framvingarna vid bakkanten anda fran roten till den vita, vinklade tvärlinjen djupt svarta, vilken färg i vingens mitt delvis nar upp till framkanten. A ett annat */s 15 fångat exemplar ar den vita tvärlinjen jämnt bag- bojd utat och har endast en obetydlig ansats till de tva hos typformen skarpa, spetsiga tänderna utåt och inåt i fälten 5 och 6. Å alla exemplaren är den inre hälften av bakkroppen gråaktigt gul. Larver och puppor anträffade i sammanrullade aspblad. Epithectis MEYR. mouffetella SCHIFF. Ett exemplar 1°/7 13. Lätt igen- känlig pa de enfärgat gra, något i rött stötande framvingarna, E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 21 som hava 4 parvis stallda, skarpa svarta punkter, av vilka det yttre paret star mera snett, parallellt med utkanten. Recurvaria H.S. leucatella CL. Denna förut ej iakttagna art var i juli 1915 allman, Den syntes med förkärlek halla sig till oxel- traden. Chelaria Hw. hübnerella DON. Två exemplar °/9 13 och ‘Jo 15. Teleia HEIN. alburnella Dup. Ett exemplar 77/7 15. Jag har i litte- raturen ej funnit den uppgiven for Sverige. proximella HB. Mycket allman. triparella Z.. Sällsynt. Tva exemplar ?°/s och °/¢ 15. Gelechia Z. velocella Dur. Allman. ericetella HB. Mycket allman i slutet av maj och i juni. virgella THNBG. Allman i maj och juni, viduella F. Sällsynt. Två exemplar 1°/¢ 13 och */6 15. Bryotropha HEIN. affinis DGL. Tva exemplar °*/ı 16. Arten synes ej forut vara anmarkt for Sverige. Enl. SPULER forekommer den i nordvästra Ryssland, mellersta Europa, Piemont (och Syrien). Flygtiden angives av samme författare till maj och juni. terrella HB. Ett exemplar 13/6 11. Anacampsis HEIN. vorticella Sc. Sällsynt. Ett exemplar 1°/7 13 och två exemplar 3/7 15. Xystophora HEIN. tenebrella HB. Ett exemplar */6 12 i Notteryd. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9I 6. Aristotelia HB. ericinella Dur. Ej iakttagen fore 1915, da den i slutet av juli och i början av augusti var ganska allman a ljung- bevaxta ställen. Tagen vid Växjö och i Hjortsberga. Enl. WALLENGREN endast i Skane och Västergötland. Aven tagen 1 Dal enl. FREDBERG. XL fam. Momphidae. Pancalia Curr. leeuwenhoekella L., v. latreiella CURT. Alla mina exem- plar synas tillhöra denna form, som av WALLENGREN upp- tages sasom egen art. Enl. SPULER skall huvudformen hava en spännvidd av 10—12 mm. och vara mörkare an lafrezella. Mina exemplar äro 13—15 mm. WALLENGREN uppger, att var. endast är anträffad i Skane, huvudformen däremot fran Skane upp till Lappland. Mompha He. conturbatella Hp. Två exemplar '8/7 13 och ett exemplar 25/3 15. Enl. WALLENGREN endast i Lappland. Blastodacna WCKE. putripennella Z. Denna arts larver iakttogos 1915 a ett Cellinitrad i min trädgård. Jag märkte, att några blomstall- pingar vissnade och fann vid närmare eftersyn larverna i själva veden vid blomskottets bas, dar de även forpuppades. Ett blomskott med puppa intogs, och fjäriln kläcktes 15/6. En annan art kellerella Dup. ar åtminstone fran Skane och Blekinge känd såsom astadkommande liknande skador a apple- träd. Enl. SPULER skall putripennella även förekomma i Sverige, men jag har ej i denna tidskrift sett den anmärkt såsom svensk. Batrachedra STT. preangusta Hw. Torde vara ratt allman. Tre exemplar 13/7 13,121, NOCH ai a eee E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 23 XLI fam. Coleophoridae. Coleophora Z. fuscedinella Z. Allman. Uppträdde 1915, tillika med följande art, såsom svårt skadedjur a björk. Enl. WALLEN- GREN endast känd från Skåne. nigricella STGCH. Mycket allmän. 1915 uppträdde den, jämte föregående art, i sadana massor, att, då man på vissa ställen skakade en mindre björk, säkerligen ett 1,000-tal fjärilar flögo ut från densamma, för att genast åter slå sig till ro. Larverna hade förut på sommaren härjat björkskogen, så att den på många ställen såg ut att vara liksom brunbränd i följd av de vissnade löven. Härjningen torde, att döma av tidningsnotiser och samtal, som jag haft med ortsbefolkningen, som ofta trodde, att skadan kom sig av de i juni starka frost- nätterna, hava sträckt sig över hela länet. XLII fam. Gracilariidae. Gracillaria Z. alchimilella Sc. Sällsynt. Tre exemplar ?!/5 14, ”/e och 26/6 I populetorum Z. Ett exemplar °°/5 12. elongella L. Mycket allman. Tagen i april, maj, juni, sept. och oktober. Den ar dock pa hosten sallsyntare. Xanthospilapteryx SPUL. syringella F. Mycket allman. Särskilt vanlig var arten i augusti 1915. Ett exemplar taget sa sent som !!/9. auroguttella STPH. Ett exemplar !*/s 14. Enl. WALLEN- GREN endast i Skane och Västergötland, enl. FREDBERG även i Dal. Ornix Z. guttea Hw. Tva exemplar !/s och “/6 13. Lithocolletis Z. quercifoliella Z. Troligen allmän. Tre exemplar ?°/s 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. 16/6 12 samt 74/5 15. Enl. WALLENGRENS beskrivning ar den lätt att skilja fran alla andra skandinaviska arter av släktet, enär den ar den enda, som har framvingarnas ljusa langslinje fran basen räckande utöver vingens mitt. Enl. SPULER skall den forsta framkantshaken (fran vingroten rak- nat) icke sträcka sig utöver den första bakkantshaken, men detta gor den dock tydligt pa mina exemplar. och Bucculatrix Z. Jrangulella GOEZE. Allman i juni 1915. XLV fam. Lyonetiidae. Lyonetia Hp. clerckella L. Allman 1915, dä den fångades !° och '*/s. Den ?9/9 intogos två à äppletrad i min trädgård antraffade kokonger, vilka gävo fjärilar 1/10 och 3/10. Det ena av sist- nämnda exemplar har framvingarna betydligt mörkare an de övriga exemplaren, särskilt längs bakkanten, dar de aro mörk- grå. Då dessa puppor intogos, anträffades på fem små dvärg- träd åtminstone ett 50-tal kläckta kokonger, men endast nämnda två okläckta. XLVII fam. Elachistidae. Elachista Tr. albifrontella HB. Två exemplar °/7 13 och ?"/6 15. 316 77 argentella CL. Två exemplar 18/6 12 i Notteryd och /6 13 i Vaxjo. XLIX fam. Scytrididae. Epermenia Hp. chærophyllella GOEZE. Tre exemplar i maj 1912 och ett 22/5 mG Scythris Hp. chenopodiella HB. Två exemplar 78/7 16. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 25 L fam. Hyponomeutidae. Scytropia HB. crategella L. Den '?/& 14 anträffades à Helgö en över- spunnen vildapel, a vilken bade larver och puppor funnos. Av medtagna puppor kläcktes en 73/6, och fjäriln befanns vara av denna art. Eljest ej iakttagen. Hyponomeuta Later. padellus L. Ur två puppor, tagna å en hagtornshack 1 Urshult ?/; 13, framkommo fjärilarna 13/7 och "tr. Bagge exemplaren hava framvingarnas grundfärg tämligen mörkt blågrå, endast närmast roten, vid analhörnet och vid fram- kanten nära vingspetsen gråvita. cognatellus HB. och evonymellus L. Spanader a hägg av endera eller bägge arterna äro mycket vanliga, men jag har tyvarr forsummat att taga reda pa, vilken art, som varit deras upphov. Troligen har det val varit evonymellus. 1 förbi- gaende ma namnas, att jag a Langholmen i Stockholm an- träffade bägge arterna a benved, därtill samtidigt pa samma buske. Swammerdamia He. heroldella TR. Mycket allman. compunctella H.S. Var allman 1914. Ar av WALLEN- GREN och SPULER ej upptagen sasom skandinavisk, och jag har ej heller i annan litteratur funnit arten anförd såsom sådan. Argyresthia He. conjugella Z. Denna art, som jag förut ej tagit, ehuru den naturligtvis funnits i trakten, var 1915 mycket allmän i juli. Första exemplaret anträffades ”?/6. Om något angrepp av larverna å äpplen detta år har jag dock ej hört talas. Troligen ha väl Jarverna vid äggläggningen hållit sig till rönnarna, som i år varit mycket rikbärande. ephippella F. Mycket allmän 1913, mindre allmän 1915, då den tycks hava ersatts av följande art. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. nitidella F. Ej antraffad före 1915, da den emellertid var mycket allmän i augusti och ända in i september. retinella Lea Ura exemplar. 1 zoch ett, 0/7. sorbiella TR. Ett exemplar */7 15. pygmeella AB. Allman. goedartella L. Allmän. A en 1%/; 15 tagen 9 har den guldglänsande färgen hos framvingarna tagit sa överhand, att man endast med svårighet kan skilja grundfärgen fran den vita teckningen. brockeella HB. Ej allman. Två exemplar °/; 13 och 13/7 15. tlluminatella Z. Två exemplar ‘8/6 12 i Notteryd och ett 18/7 15 i Växjös Hos WALLENGREN och SPULER finnes arten ej upptagen sasom svensk, men val sasom funnen i Norge. Funnen av TRAGARDH i Stockholmstrakten (»Sveriges skogsinsekter», 1014, p. 164). Cedestis Z. gysselinella Dur. Ett exemplar *°/7 15. Cerostoma LaTR. vitellum L. Två exemplar !*/s och 7°/9 15. radiatellum DON. Tre exemplar 1/4, 1/8 och 11/9 15. parenthesellum L. Ett exemplar ?°/7 15. asperellum L. Fyra exemplar ®!/s 13 och ett ?%s 15. aylostellum L. Tämligen allman. Fångad i augusti och flera gånger uppfodd till imago fran larver, tagna a Lonicera. Plutella SCHRK. porrectella L. Tvä exemplar °/9 13 och !!/s 15. Enl. WALLENGREN endast i Skane och Blekinge. maculipennis CURT. Mycket allman. Uppträder ibland i en form med framvingarnas bakkant roströd i stället för vit- aktig, vilken form TRAFVENFELT benämnt ferruginella n. f. annulatella CURT. Mycket allmän. Hos SPULER finnes flygtiden angiven till juni och hösten. Mina 3 exemplar aro dock tagna Pa, Rochas: E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 27 LI fam. Acrolepiidae. Acrolepia CURT. assectella Z. Tvä exemplar ?"/4 14 och °/1o 15. Arten synes ej förut vara anmärkt for vårt land. Avbildningen hos SPULER överensstämmer ej bra med mina exemplar. A dessa ar den inre ljusa fläcken i framvingarnas bakkant helt obe- tydlig, den yttre däremot större och skarpt trekantig, varjämte framvingarnas yttre tredjedel är endast obetydligt ljusare än den övriga delen. LI fam. Tineidae. Scardia TR. boleti F. Tämligen sällsynt. Eyrajd d !/6 och 19/7 13 samt > °/e och “8/7 15) Tinea Z. granella L. Ett exemplar 1/9 15. cloacella Aw. Allman. Tagen 1913 i juni, 1914 i maj och 1915 i juni och juli. corticella Hw. Tre exemplar 77/7, 7#/; och !/s 15. I beskrivningen hos SPULER omnamnes, att arten ar lik para- sitella HB., som angives vara »braungelb u. weissl. gemischt; die Adern rostgelb» etc. Om corticella sages bl. a., att den ar vitare och har ribborna »nicht dklr». A mina exemplar ar grundfargen vit, men ribborna, atminstone de, som utlopa i vingspetsen och utkanten, aro ganska tydligt (under lupen) gula. Arten ar enl. WALLENGREN anträffad endast i Väster- götland och Uppland, enl. FREDBERG även i Dal. pellionella L. Ett exemplar °/e 11. lapella HB. Ett exemplar ”!/6 13. Enl. WALLENGREN endast på Gottland och i Blekinge. Tineola H.S. btselliella HUMMEL. Allmän inomhus. LIII fam. Monopidae. Blabophanes HS. zmella HB. Ett exemplar 1/6 13. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Monopis Hs. rusticella HB. Allman. Hos SPULER angives minsta spännvidden till 16 mm., men ett av mig */9 15 taget exem- plar mater ej mera an 13 mm. mellan vingspetsarna. I superfam. Tineides aculeatae. Incurvariidae. Incurvaria Hw. capitella CL. Sällsynt Ett exemplar 7°/6 13. pectinea HW. Tva exemplar °/5 14 och 38/5 15. Nemophora HB. pilulella AB. Allman. pilella F. Allman. Adela Latr. croesella Sc. Sällsynt. Tva dd /6 11 i Växjö och ja 12 i Notteryd samt en 2 le 15 i Vaxjö. degeerella L. Sällsynt, Tvä dd fa och !‘/7 12 samt en ® */; 12, alla i Notteryd. dd antenner 34 mm. Tischeriidae. Tischeria Z. complanella Hp. Två exemplar 1°/6 och 19/7 15. Spänn- vidd 10 och 11 mm. Nepticulidae. Opostega Z. salaciella TR. Denna art var i juli 1915 allman bland klöver. Ett exemplar taget även °/ 13. Enl. WALLENGREN är den anträffad endast i Skåne. Archilepidoptera. Eriocranidae. Eriocrania Z. semipurpurella STPH. Allman i april. E. ORSTADIUS: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FJARILFAUNAN. 29 Micropterygidae. Micropteryx He. aureatella Sc. Sällsynt. Ett exemplar ?/6 12 i Växjö och fyra exemplar °/s 12 i Notteryd. Spännvidd 9—9,5 mm. aruncella Sc. Tvä ff #7 15. Flygtiden angives av SPULER till maj och juni, men ZELLER (»Drei Schabengatt- ungen» 1851, p. 327) omnämner fynd i början av juli i Reinerz och i augusti pa alperna. Spännvidd 7,5 mm. Hepiolidae. Hepiolus F. humul: L. Allman. Jusconebulosus DE GEER. Sällsynt. hecta L. Allman. 1915 var arten mycket vanlig. Nagra coleoptera fran Jamtland. Av Axel Frisendahl. Har nedan meddelas nagra fynd av sallsyntare skalbag- gar fran Ragunda socken i östra Jämtland pa c:a 63° n. br. Bestamningen av staphyliniderna har godhetsfullt gjorts av D:r ET HAGLUND) Kalmar Trachypachys Zetterstedtii. GYLL. Av denna ytterst säll- synta insekt fann jag den 28 juli 1907 ett ex. vid Gerilasa- gen. Den sprang med otrolig snabbhet pa en vedkast av nysagad barrved och hade sånär undgått att bliva gripen. Mig veterligt är detta det tredje exemplaret, som hittills ta- gits 1 Sverige. ZETTERSTEDT tog ett ex. i Wittangii Torne lappmark 1821, och dessförinnan hade prosten GRAPE funnit ett i Karesuando. (Se ZETTERSTEDT: Insecta lapponica.) I Norge aro tillsammans 4 ex. tillvaratagna i Maalseiven och Saltdalen. (SPARRE-SCHNEIDER: Maalselvens insektfauna.) Vi- dare är den funnen pa fyra lokaler i Finland samt vid Petrograd. Microsaurus tenellus GRAV. = fpolystigma WANK. Ett ex. tillvarataget i Hammarstrand sommaren 1908. Förut känd från Sibirien, Lithauen, Finland och Norge. Stenus ruralis ER. Nagra ex. från Skogen sommaren 1915. Ny för Sverige. Lathrobium dilutum ER. I juli 1908 togs ett ex. av denna sällsynta skalbagge i »mjölet» i en gammal murken björkstock vid Hammarsågen. I juli 1915 återfann jag den i två ex. under barkbitar vid standen av Indalsälven. Ny för AXEL FRISENDAHL: NAGRA COLEOPTERA FRAN JAMTLAND. 31 svenska faunan. Ar i de nordiska länderna förut tagen i ett ex. i Danmark, i Norge samt i Finland pa 66° 25! n. br. Gymnusa variegata KIESW. Nagra ex. tagna fran juni— augusti 1915 i övre delen av djupravinen norr om Hammar- forsen samt vid kallkällbäcken vid Skogstorpet i Skogen. Förut i Sverige endast funnen i Dalarna. Microglotta nidicola FAIRM. Tagen vid midsommartiden 1911 i flera ex. i och omkring ingångarna till strandsvalans bo, dar den kröp tillsammans med sina släktingar Microglotta pulla GYLL. och warginalis GYLL., båda nya för Jämtland. Jag har ej sett mdicola anmärkt fran Sverige förut,' medan den i Finland ar tagen pa flera lokaler anda till Lappmarken. Phleodroma concolor KRAATZ. Ett ex. fran sagen vid Hammaren i juni 1908. I Finland tagen till 68° n. br. Aven funnen i Norge. Brachyusa concolor ER. Djupravinen pa norra sidan om Indalsalven vid Hammarforsen bildar vid mynningen ett litet delta, och har fann jag av denna for faunan nya art ett par ex. juli 1908. Juli 1915 aterfann jag deni nagra ex. pa samma lokal springande omkring i solskenet pa den upp- slammade jorden. | Tagen i Mellan-Europa och ryska Lappmarken. Anotylus hamatus FAIRM. Av denna lilla millimeterlanga oxytelin tog jag juni och juli 1915 2 22 och 1 d i pälsen på ett fôrtorkat lammkadaver. Känd fran Mellan-Europa, Finland och Norge. Mannerheïmia divergens MÄKL. Av denna art tog jag okt. 1914 i Skogen två exemplar inkrupna i barkspringor pa en gran. Fran maj—okt. 1915 fann jag da och da nagra ex. genom att »sikta» mossan kring en nyhuggen björkstubbe i granskogen. Arten finnes beskriven av MAKLIN i Sv. Vet. Ak. Handl. Band 18, N:r 4, 1881 efter exemplar fran Sibirien. I REITTERS stora katalog över Europas skalbaggar finnes den upptagen under släktet Phyllodrepoidea och endast anmärkt för Sverige. D:r HAGLUND, som bestämt mina ex., har den 1 Sedan detta insändts till tidskriften, har arten publicerats som fun- nen i Småland av hr ANTON JANSSON (Ent. Tidskrift 1915, sid. 206). 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. just från Jämtland tagen av SAHLBERG, men därom har jag ej sett något i litteraturen. Omalium foraminosum MÄKL v. lagopinum J. SAHLB. Ett ex. fran Hammaren 1908. Bestämd av D:r HAGLUND efter ex. i hans samling. Kand fran Norge och Finland. Anisotoma fracta SEIDL. Tagen i flera ex. vid Boback 1906—1907 under juli—aug. samt vid Hammaren juli 1908. Pa bada lokalerna forekom den inom ett mycket begransat omrade. Lado Felskit WANK. Vid Gerilasagen togs i juli 1907 ett ex. flygande i barrskogsbrynet. Tillförne endast noterad fran Lithauen och fran tre lokaler i södra Finland. Zorochrus dermestoides HERBST. Av denna lilla knäp- pare tog jag den 26 juni 1906 2 ex. vid Geriläns utflöde i Indalsälven bland den uppslammade barken pä stranden. Pa dessa ex. aro tackvingarna helt svarta med undantag av en mycket svagt antydd skulderflack, och bora de kanske hänföras till a. humeropictus Buyss. (Se REITTER: Fauna germanica). Huvudformen dermestordes ar enligt GRILL ej med säkerhet anford fran Sverige men val fran Norge och Finland. Phryganophilus ruficollis FARR. Aven denna stora och vackra skalbagge synes efter de fataliga uppgifterna vara en stor sallsynthet, som harmed tillfores var fauna. Jag fann 1 ex. vid foten av Stadsberget, 2 '/2 mil fran Hammaren, den 24 juni 1914. Den flög vid hetaste tiden pa dagen i den unga granskogen. Dess värre fick jag ej tillfälle att nar- mare undersöka platsen, da möjligen flera ex. kunnat till- varatagas. REITTER uppräknar i sin Fauna germanica i allt 29 ex. från de mellaneuropeiska bergstrakterna till Schlesien. I Finland är den enligt SAHLBERG tillvaratagen på fyra lo- kaler. Hemipterologiska meddelanden. Av Anton Jansson. I kännedomen om Hemiptera heteropteras utbredning i Sverige finnas ännu luckor att fylla liksom naturligtvis än mer beträffande Hemiptera homoptera. Nedanstående uppsats utgör ett bidrag till kunskapen om våra arter av den först- nämnda underordningen. Under årens lopp har jag nämligen under entomologiska utflykter i olika delar av Sverige, ehuru mera pa sidan av saken, insamlat Hemiptera heteroptera, at- minstone inom vissa familjer. Då jag först på senare tider givit mig i kast med att ordna det hopbragta och bestämma de arter, vilka förut ställts undan bland det obearbetade materialet, fann jag, att min samling rymmer så pass mycket anmärkningsvärt, att en publicering därom kan vara motiverad. Jag upptager här nedan sådana lokaluppgifter för arter, funna av mig, vilka vidga den kännedom om vara Hemiptera heteropteras utbredning prof. O. M. REUTER ägde, då han utgav sitt arbete: Finlands och den Skandinaviska halv- öns Hemiptera heteroptera. Dessutom meddelar jag en del iakttagelser i biologiskt och morfologiskt hänseende samt anser mig också böra nämna om fynd av sådana sällsyntare arter, för vilka endast mycket gamla fynduppgifter finnas i litteraturen, men vilka jag återfunnit i de landskap, där de veterligen först anträffades. Fam. Cydnidae. Thyreocoris scarabaeoides L.: Södermanland, Fiskeboda i Julita socken. Sehirus luctuosus MULS. et REY: Närke, Orebrotrakten och Hjälmarsberg i Almby socken; Södermanland, Fiskeboda. Entomol. Tidskr. Årg. 37. H. I (1916). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. REUTER anser, att Sehzrus luctuosus möjligen endast ar en varietet av S. morzo L. De svävande karaktärer han anför göra ett särskiljande av arterna svårt, och den förvirring man råkar i vid försöket att hänföra exemplar till ena eller andra arten minskas icke vid jämförandet av diagnoserna i REUTERS ovannämnda arbete och i A. C. JENSEN-HAARUPS arbete: Taeger. REUTER säger nämligen, att S. morio är den större arten, 7?/3—0 !/3 mm., och S. /xctuosus den mindre, 5 ?/4s— 7 mm., under det att JENSEN-HAARUP uppgiver, att S. ductuo- sus ar den större arten, 7—9 mm., och S. 770710 den mindre 6—8 mm. Fam. Pentatomidae. Podops inuncta FABR.: Gottland, Visby. Odontoscelis dorsalis FABR.: Oland, Stora Ror. Sciocoris umbrinus WOLFF: Skane, Halsingborgstrakten ; Narke, Ostra Mark i Almby socken. Aelia rostrata BOH. Av denna art, som BOHEMAN be- skrivit efter exemplar fran Gottland, men som också före- kommer bl. a. pa Bornholm, har jag funnit ett ex. pa Snack- eardet vid Visby. Stagonomus pusillus HERR. SCH. Denna art ar antraffad av VON HACKWITZ i Västergötland (Ent. Tidskrift 1910 under namn av Lusacoris binotatus), samt enligt benaget med- delande av d:r E. MJÖBERG, av HAGLUND i Östergötland och av HOFFSTEIN på Runmarö i Stockholms skärgård. Själv har jag funnit den första gången för väl 15 ar sedan i stor mängd på en med lingonris och gräs bevuxen plats i barrskog vid Östra Mark i Almby socken, Närke, samt på senare ar, 1908, vid Fiskeboda i Södermanland, där endast ett exemplar erhölls. Släktet Stagonomus bör bland våra svenska Pentatomider placeras närmast Peribalus och är lätt igenkännligt på den mycket korta bakkroppen, som knappast är längre än bred, samt på det framåt starkt sluttande pronotum. Scutellen är längre än halva bakkreppen, har bred, tungformig spets samt vid vartdera bakhörnet en glatt ljus fläck, som hos S. pusillus är större än hos Sciocoris och till formen nästan triangulär, ej avlång som hos Neottiglossa. A. JANSSON: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 35 Den i Sverige funna arten ar ett litet natt djur, omkring 5 mm. lang, till färgen ovantill brunröd, undertill gulbrun liksom antennerna, vilka äro mörkare mot spetsen. Connexi- vum är gulaktigt, försett med svarta fläckar. Hela kroppen har starka, svartbruna punkter, vilka äro ställvis ljusare, på benen finare. En annan i Danmark funnen art, S. bipunc- tatus L., saknar punkter på benen. S. pusillus är hittills icke funnen vare sig i Danmark, Norge eller Finland. Chlorochroa pinicola MULS.: Småland, Virserums socken. Pentatoma rufipes L.: Närke, Örebrotrakten, tämligen allmän. Eurydema festiva L.: Småland, Virserums socken. Denna präktigt färgade art förekom i juni 1910 rätt talrikt på Car- damine amara i ett skogskärr. På samma plats växte också Cardamine pratensis, men denna art var ej angripen af £Eu- rydema. Picromerus bidens 1.: Närke, tämligen allmän i Orebro- trakten. Falla dumosa L.: Öland, Rälla, I ex. i juli 1914. Rhacognathus punctatus 1..: Närke, allman pa pil- och albuskar i Markkärret samt vid Hjälmarsberg i Almby socken. I den entomologiska litteraturen, bl. a. i denna tidskrift, ha meddelanden forekommit om iakttagelser av Pentatomider, som livnara sig av rov (J. NORDIN, Ent. Tidskrift 1886, sid, 32, ©) SANDAHT. 1891, sid. 232, D. EJUNGDAHL 1915, sid. 94). Själv har jag observerat Rhacoguathus punctatus, sugande pa en Chrysomelidlarv, och ZZcrona coerulea L., sugande pa en Lochmaea capreae LL. Samtliga iakttagelser ha gällt släkten till gruppen Asopzna, och JENSEN-HAARUP meddelar ocksä i sitt ovannämnda arbete (i tillägget), att flera Pentatomider, Prrtheus, Picromerus, Troilus, Rhacognathus, Falla och Zicrona, alltså samtliga tillhörande Asopina, visat sig vara övervägande köttätande. Däremot torde nämnde författares uppgift, att dessa köttätande Pentatomider endast utsuga döda djur, icke överensstämma med verkligheten. Andra iakttagare ha meddelat i litteraturen om motsatta er- farenheter, och själv kan jag tillägga, att den Chrysomelidlarv, som jag iakttog som offer för Rhacognathus, genom vald- samma krängningar med kroppen visade, att den var vid liv. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Acanthosoma hemorrhoidale L.: Närke, Örebrotrakten, ej sällsynt våren och försommaren på hägg. Elasmucha (Clinocoris) ferrugatus FABR.: Närke, Örebro- trakten; Södermanland, Fiskeboda. Endast I ex. på varje plats. Elasmucha picicolor WESTW. (Clinocoris Fieberi JAK.) Av denna art har jag i min svenska samling I ex., tyvärr utan lokaluppgift. Förmodligen är exemplaret tagit i Skåne eller på Öland. Enligt vad professor A. TULLGREN i brev med- delat, har han för många år sedan funnit den i Småland, vid Förlösa norr om Kalmar. REUTERS förmodan, att arten, som är funnen i Danmark och i Finland, också förekommer i Sverige, har således bekräftats. I sitt arbete: Insekternas levnadsvanor och in- stinkter (Stockholm 1913) anfor O. M. REUTER om arterna av släktet E/asmucha (sid. 210), att honorna förbliva liggande liksom ruvande over det ställe, dar äggen lagts, samt att honorna »under larvernas första dagar skola försvara dem mot angreppen av andra insekter och aven mot de rovgiriga hanarna av samma art». REUTER nämner intet om att lar- verna efter klackningen taga plats pa honan, liksom fallet ar med vissa spindelarter. Jag har emellertid, atminstone i ett fall, sett en hona av Elasmucha griseus L., som var sa gott som fullsatt pa övre och undre sidan av kroppen med ny- kläckta larver. Fam. Coreidae. Spathocera (Atractus) Dalmani SCHILL.: Öland, St. Rör, där arten förut anträffats av THOMSON och studeranden LUN- DELL, enligt THOMSONS Opuscula entomologica 1869, sid. 340; Södermanland, Eskilstuna vid »Djurgården»; Närke, Örebrotrakten. Endast I ex. på varje plats. Pseudophleus Fallent SCHILL. Av denna art, som förut från Sverige endast är känd i I ex., taget på Gottland av BELFRAGE, fann jag i juli 1914 2 ex. på hedmarkerna vid Rälla på Öland, där för övrigt Bathysolen nubilus FALL. och Coriomeris denticulata (SCOP.) också förekommo. Arenocoris spinipes FALL.: Närke, Örebrotrakten. Coriomeris denticulata (SCOP.) (Dasycorts pilicornis BURM.): Småland, Virserums socken. A. JANSSON: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 37 Rhopalus abutilon Rossı.: Öland, Halltorp. Rhopalus maculatus H. SCH.: Närke, Markkärret i Almby socken, där arten är allmän på huvudena av Eriophorum, men där Comarum palustre, på vilken I. NORDIN funnit den i olika utvecklingsstadier, rikligt växer. REUTER uppgiver arten leva på Thypha, som icke finnes i Markkärret. Chorosoma Schillingi SCHUM.: Skane, Raa. Fam. Lygaeidae. Nysius lineatus COSTA (helveticus H. Scu.): Närke, pa backar pa kalkgrund vid Latorp i Tysslinge socken, dar Calluna vulgaris, bland vilken arten enligt REUTER uteslutande forekommer, icke finnes vaxande. Drymus brunneus F. SAHLB. Förekommer i Närke i Markkärret samt vid Svartåns utlopp i Hjälmaren under ned- fallna lov lika talrikt som 2). sylvaticus FABR. _ Lamproplax (Drymus) picea FiLor. Denna för Sverige nya art, som enligt REUTER högst sällsynt forekom- mer under mossa pa tuvor vid kanten av skogskarr, fann jag första gången i sistlidna augusti månad i Markkarret, Närke. Den är här mycket lokal, träffas i ett eller annat exemplar på en art Sphagnum, ej i närheten av vattenytan utan ett stycke in i skogen. Förut funnen bl. a. i Norge och Finland. Scolopostethus Thomsoni REUT. (decoratus HAHN.): Närke, Markkärret. Rhyparochromus chiragra FABR.: Närke, Ostra Mark i Almby socken; Södermanland, Eskilstuna. Ischnocoris angustulus BOH.: Närke, Östra Mark i Almby socken; Södermanland, »Djurgarden» vid Eskilstuna. Sphragisticus nebulosus FALL.: Närke, Östra Mark i Almby socken, Latorp i Tysslinge socken. Aphanus lynceus FABR. Av denna art, som enligt REU- TER endast tillhör områdets södra del, har jag funnit några ex. i maj månad 1915 vid Östra Mark i Almby socken, Närke. Fam. Berytidae. Neides tipularius L. REUTER anmärker om det Nezdes närstående släktet Perytus, att en del av dess arter med hän- 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. syn till vingarnas och pronoti därav beroende bildning aro dimorfa, ett forhallande, som ej insetts av FIEBER, vilken uppstallt en mangd arter av de olika formerna. Ehuru REUTER även om WVerdes tipularius anför, att denna art ar dimorf, i det att saval en form med flygvingar som en utan sadana forekommer, synes han icke hava aktgivit pa, att FIEBER aven har utan att tanka pa dimorfism uppstallt tva arter av Neides tipularius’ bevingade och obevingade form. Han kallar den obevingade N. parallelus. Aven ett arbete av sa färskt datum som JENSEN-HAARUPS ovannämnda Taeger (1912) följer FIEBERS uppställning och upptager som arter N. tipu- larius L. och N. parallelus FIEB. samt skiljer dem med just de karaktärer, vilka REUTER påvisar vara särskiljande for den bevingade och obevingade formen av N. tipularius, dock utan att angiva, att den han kallar N. parallelus FIEB. ar ovingad. En illustration i JENSEN-HAARUPS nämnda arbete visar tydligt pronoti olika utseende hos de båda »arterna». Hos N. #pularius är pronotum bakåt bredare, uppsvällt och uppstigande, hos N. parellelus är pronotum, såsom REUTER angiver för den ovingade formen, parallelt och plant. Däre- mot talar REUTER icke, såsom JENSEN-HAARUP, om den olika punkturen hos de båda formerna; JENSEN-HAARUP uppgiver, att punkturen hos N. tipularius är fin, hos N. parallelus grövre och djupare. Jag har i min samling två ex. av Neddes, ett från Öland och ett från Närke. Det sistnämnda är bevingat och har ett pronotum, som överensstämmer med REUTERS beskrivning på N. tapularius’ bevingade form liksom med JENSEN-HAARUPS karaktärer for N. tipularius. Det förra har just det pronotum, som JENSEN-HAARUP säger utmärka WV. parallelus, men det är i saknad av flygvingar och därför väl att anse helt enkelt som REUTERS ovingade form av MN. #pularius. JENSEN- HAARUP uppgiver emellertid, att N. tzpularius är något större (10—12 mm.) än N. parallelus (10 mm.); mina exemplar äro lika stora (10 mm.). Att REUTERS utredning av dimorfismen hos Nerdes och Berytus varit obekant for eller ej godkännes av JENSEN- HAARUP, framgår även av att den senare i Taeger upptager en Derytus-art (B. geniculatus FIEB.), som REUTER vill redu- A. JANSSON: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 39 cera till endast en av de två formerna av en art (2. monti- vagus BREMI). Berytus affinis REUT.: Södermanland, Eskilstuna i »Djur- garden», I ex. i juni 1915. Fam. Aradidae. Aradus brevicollis FALL.: Närke, Östra Mark i Almby socken, under granbark 30 april 1898. Aradus betulinus FALL.: Närke, Almby socken. a Fam. Tingitidae. Aldetha tricornis SCHRANK. (Dictyonota crassicornis FALL.): Närke, Latorp i Tysslinge socken. Fam. Hebridae. Hebrus pusillus FALL.: Närke, Markkärret. Hebrus ruficeps THOMS. Under det att jag av foregaende art i Markkarret endast funnit ett enda exemplar, fullvingat, förekommer 2. ruficeps pa nämnda plats i den största individ- rikedom, men hittills har jag endast funnit ex. med outveck- lade hemielytra. Aven i Danmark är arten endast funnen i den kortvingade formen. I Markkarret forekommer arten pa Lemna och andra vattenväxter samt löpande pa vattenytan. Vintertiden erhålles den alltid i mossa, som hemtagits fran karrkanten för undersökning. I sallgods, taget vid kanten av »Farbrorstorps mosse» 1 Knista socken, Narke, funnos nagra exemplar av arten. Fam. Hydrometridae. Hydrometra stagnorum L.: Småland, Virserums socken. Den anträffades dels bland växter i vattenkanten vid en a i norra delen av Virserumssjön, dels vid de sterila, stenbundna stränderna av sjöns östra del. Fam. Mesoveliidae. Mesovelia furcata M. & R. Detta intressanta djur före- kommer ytterst allmänt i Markkärret, Almby socken, samt i sjön Trehörningen, Snavlunda socken, båda lokalerna i Närke. I Markkärrets öppna vattendel är ytan täckt av bladen av 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Nymphaea, Hydrocharis och särskilt Lemna polyrhiza, som i vikarna bildar sammanhängande, stora, gröna mattor, och på dessa håller Mesovelia till. I sina rörelser på bladen eller promenader utåt vattenytan är den rätt sävlig, men inträffar något störande, spritter svärmen av Mesovelior utåt vatten- ytan, och det är ej lätt att utan håv fånga något av djuren, vilka liksom Gerrzs-arterna därvid göra kast åt sidorna. I början på försommaren myllrar det av myriader larver av Mesovelia. Framåt midsommar efterträdes detta första stadium millimeterlånga larver av en något större, mera lång- sträckt form, som ännu har larvernas mjuka kropp, ochrförst vid midsommartiden har jag funnit det utbildade djuret. Full utveckling till bevingade individer synes arten icke nå hos oss lika litet som i Finland, där den är funnen flerstädes, utan stannar utvecklingen vid den alla spår till vingar sak- nande, gult olivfärgade svartstreckade, »liksom fernissade » — som REUTER träffande säger — formen. Bland hundratals individer, som jag vid skilda tillfällen på eftersommaren och långt in på hösten undersökt, fanns ej en med vingar. Egen- domligt är, att det enda exemplar av arten, som anträffats i Danmark, enligt JENSEN-HAARUP var bevingat, men som be- kant är vingarnas utbildning hos en del Hydrometrider och Veliider beroende på klimatet, och hos t. ex. Velia currens upptrada de bevingade individerna endast längre söderut, i södra Europa. På eftersommaren bli Mesoveliorna i Markkärret allt spar- sammare, men ännu i september 1915 såg jag individer in copula, varvid den på sin smalare kroppsform lätt igenkänn- liga hanen sitter på honans rygg. Sannolikt övervintrar djuret som imago liksom Gerris- arterna på land, men jag har emellertid, trots att jag ofta och noga vintertid undersökt mossa och tuvor i vattenkanten, aldrig därvid funnit något ex. av arten.! 1 Dessa mina anteckningar voro nedskrivna och inlämnade till Ento- mologisk Tidskrift för tryckning, innan sista häftet av tidskriften för 1915 utkommit och alltså innan jag kunde äga kännedom om herr O. LUND- BLADS i nämnda häfte publicerade anteckningar över Mesovelia. Ehuru vad jag har att meddela rörande Mesovelia’s biologi delvis är en upprepning av vad herr LUNDBLAD anför, har jag ansett mig böra delgiva mina iakttagel- A. JANSSON: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 41 Fam. Veliidae. Velia currens FABR.: Närke, Hjälmarsberg i Almby socken. Microvelia pygmaea DUF. I lergravar strax söder om Örebro fann jag sommaren 1915 denna art talrikt förekomma i olika utvecklingsstadier samtidigt, den fullbildade formen alltid utan vingar. Fam. Reduviidae. Ploeariola culiciformis DE GEER: Närke, Örebrotrakten. Pygolampis bidentata GOEZE: Närke, Örebrotrakten. Opsicoetus personatus L.: Gottland, Visby, på husväggar. Rhinocoris annulatus L.: Öland, Halltorp; Småland, Vir- serums socken; Närke, Almby socken samt Trumön i Kvistbro socken. I Markkärret fann jag i maj månad 1915 en nymf av arten, som övervintrade under löv på en mosstuva. Fam. Dipsocoridae. Ceratocombus coleoptrata ZETT.: Närke, 1 ex. under löv, okt. 1915 vid Svartåns utlopp i Hjälmaren. Dipsocoris pusillimus J. SAHLB. Denna för Sverige nya art, för vars bestämning jag står i förbindelse till prof. A. TULLGREN, har jag många gånger, särskilt vårtiden, erhållit med löv, mossa o. dyl., som hemförts för undersökning från Markkärret i Almby socken, Närke. Det lilla, knappt milli- meterlånga djuret springer omkring med mycket livliga rörel- ser. Det är efter döden mycket sprött, och särskilt de fina, hårbeklädda antennerna ha benägenhet att falla av. Arten är förut funnen i Ryska Karelen, Sydtyskland, på Korsika och i Grekland. Släktet förut ej representerat i Sverige. ser, da artens levnadshistoria, enligt vad d:r O. WESENBERG-LUND i sitt stora arbete Insektlivet i ferske Vande (Köbenhavn 1915) säger, är »i det hele kun lidt undersögt». Zwei fur Schweden neue Spinnen. Von | Karl Erik Johansson. Tetragnatha groenlandica THOR. (W. S.) Den letzten Sommer fand ich in Lerum (c:a 2 Meilen östlich v. Göteborg) einen geschlechtsreifen d von der Gattung Tetragnatha LATR., der auf einem abgetöteten Baumstamm umherkroch. Als ich die Spinne untersucht hatte, glaubte ich eine 7efragnatha groenlandica vor mir zu haben. Da ich unterdessen daran nicht sicher war und sehr gern wissen wollte, ob es wirklich ein Exemplar von dieser seltenen Tetragnatha-art sei, sandte ich sie zu D:r W. SORENSEN in Kjöbenhavn, der die Freundlichkeit hatte sie zu bestimmen und bestätigte, es sei eine Ze/ragnatha groenlandica. Diese Spinnenart ist von THORELL beschrieben, aber er hatte vor sich nur eine unreife 2 (THORELL: Om några Arachnider frän Grönland. Öfvers. K. V. A. Handl. 1872). Die geschlechtsreife 2 und der 4 wurde dann von D:r W. SORENSEN näher beschrieben (SORENSEN: Danmarks etc. Edderkopper; Entom. Meddelelser, 1903). Zu dieser Beschrei- bung hat d:r SORENSEN in einem Brief an mich einige Bemer- kungen das letzte Exemplar betreffend hinzugefiigt. Er hat mich freundlichst erlaubt seine Worte anzuführen. Er schreibt: Det er meget vanskeligt at give en god Beskrivelse av en art, hvarav man kun har faa Exemplarer; thi, det er da umueligt at sige, om man ikke beskriver Exemplaret. Jag ser saaledes at der paa Deres Exemplar findes en tand mind- re i den nederste Raekke paa Giftkrogerne. Og efter at jeg har set Deres Exemplar, vil jeg sige, et jeg ved omtalen av Pladen paa d's Palpe havde gjort bedst i at omtale K. E. JOHANSSON: ZWEI FUR SCHWEDEN NEUE SPINNEN. 43 »Tuberkeln» pa dens Inderside som vix quadratum (eller noget lignende) og i at kalde den minutum og ikke blott parvum. Thi den er lille og svaer at se paa Deres Exem- plar. Naar jeg tilföjer at Midtöjnen paa Deres Exemplar er lidt minder end paa det Danske, har jeg omtalt alt, som ikke er fulstandigt ens hos begge Exemplar.» Diese Spinne ist vorher gefunden: Gronland, Disco (C. NYSTRÖM), Norge, nahe Christiania (Prof. COLLET); Danmark, Bornholm (BUDDE-LUND). Phoeocedus braccatus L. KOCH. Von dieser Spinnenart fand ich den 25. juli dies Jahr in Lerum einen geschlechtsreifen d. Das Tier ist schon a priori von der Zeichnung des Riickens leicht zu erkennen, aber natiirlich miissen auch die charakteristischen Geschlechtsteile untersucht werden um sicheres Resultat zu erhalten. Ich fand es unter dem Moose einer gegen Südwest abneigenden Felsenplatte. | Die nächsten Fundorte sind die deutschen: Lausitz und Nassau (ZIMMERMANN), Nürnberg (KOCH) und der Rhein- provinz (BERTKAU). SIMON gibt die Ausbreitung an: Europa media et meridionalis. Gatle, 26. 8 1985. Svensk Entomologisk och Arachnologisk litteratur ar 1918: (Jämte tillägg för 1911—1912.) Av Fr. E. Åhlander. Anmärkningar och kompletterande uppgifter emottagas med tacksamhet Ge under adress: Vetenskapsakademien. Insekter. ADLERZ, Gottfrid, Konservering af murade stekelbon för mu- seiändamäl. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, I isi, Finn, Myrormas liv. — Sthlm’ 1973..,8%. 243 Sv SELENE ALM, Gunnar, Växtodlande myror. — Fauna och Flora, Upp- sala & Sthlm, “Are. 8, 1913, 5. 233-258, 1 textue AURIVILLIUS, Chr., Curculioniden und Cerambyciden gesam- melt während der schwedischen zoologischen Expedition nach British Ostafrika. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r 21, 1913, LOS, 3 texte: ——, Lepidoptera. — I: Klinckowström, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ibid., N:r 12, Tore, Ss. 15—17. ——, Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia. 13. Ibid N:r 22, 1913, 3508 samgtextiig. —— , New Species of Longicornia from Borneo. — Journ. Sarawak Mus., Vol. 1, .N:r 3, 17913, 5., 1.20, 1 tavla —-—, Nymphalidae. [Fortsättn.] — I: Seitz, Gross-Schmet- terlinge der Erde, Fauna Africana, Bd 13, Stuttgart [1913], SK 201 292, 12 tavl. AURIVILLIUS, C., BERNHAUER, M., GEBIEN, H., HELLER, K. M, SCHMIDT, A., & STROHMEYER, H., (Botanische und zoologische Ergebnisse einer wissenschaftlichen Forschungsreise nach den Samoa-Inseln, dem Neuguinea-Archipel und dem Salo- mons-Inseln von März bis Dezember 1905. 8). Beiträge zur 10. Tr. 12. I 3. 14. St 16. 17% 19. ZT. LITTERATUR. 45 Kenntnis der Coleopterenfauna der Samoa-Inseln. — Wien, Denkschr. Math.-nat. Klasse Akad. Wiss., Bd 89, 1913, s. 688—608. BENGTSSON, Simon, Undersökningar öfver äggen hos Ephe- meriderna. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, S27 320, STAV hy etext ile. = ce Bund INSE AL 42. ; Bigärden. ‘Tidning fôr biskôtare. — Arg. 15. — Red. och utg. Alexander Lundgren. — Sthlm 1913. 8°. 160+60 s. —— Pret avg. 22 ‘kr. Bitidningen, Sveriges Allm. Biodlarefürenings Tidskrift för år 1913. (Arg. 12.) Redigerad av N. Nilsson. — Hälsing- borg 1913. 8°. 308 s. — Pren.-avg. 2 kr. 35 Ore. Förenings- med). i kta porto. Bryk, Felix, Uber das Auftreten einer Mutation mit ver- ändertem Adersysteme von Parnassius Apollo auf der Insel Gotland: — "Arch. Rassenbiol.,,, Berlin, Jahre. 9, 1912, s. 681— 693, 7 textfig. ——, Uber zwei Formen fennoskandischer Lepidopteren. — Helsingfors, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn., H. 39, 79135, 5257-01,,3%textiip: DROTTI, Simon, »Gräsmarken». — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 22, 1912, (tr. 1913), Ss. 135— 140, 1 textfig. ——-, Nagra skador pa ärtväxter, förorsakade av insekter. [Undert. S. D—ij]. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, N:r 29, Sp 38; Epwarpes, Tickner, En bikupa. — I: Var underbara Värld, ute Pav GrAndersson)iSthlm” rors ih.N4r Ss 7 5—80, 5 textfig. ; FEDERLEY, H., Dicranura vinula L. und ihre nordischen Rassen. — Helsingfors, Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., ES NERO OmO-—NGQnrt,, 20) S.. VE tavla. HENNING, Ernst, Nagra ord om hvetemyggan (Contarinia Tritici) med särskild hänsyn till hennes härjningar i mellersta Sverige sommaren 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23,.,.12903,,5..60-..81, no” textiig. ——, Om hvetemyggans härjningar 1 mellersta Sverige som- maren 1912. — Landtmannen, Linkpg, Arg. 24, 1913, s. MES TION Sutextio, HOLMGREN, Emil, Von den Q- und J-Kôrnern der querge- streiften Muskelfasern. — Anat. Anz, Jena, Bd 44, 1913, I DAN 240, 10) textig: HOLMGREN, Nils, Termiten aus Java und Sumatra, gesam- melt von Edward Jacobson. — s’Gravenhage, ‘Tijdschr. Hntomols: Deel 56, 1913978. 13-28, 2 tavi: D C3 N on 2] — ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI 6. HOLMGREN, Nils, Termiten aus Natal und dem Zululande. Gesammelt von Dr. Ivar Trägårdh. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 321—366. ——, Termitenstudien. 4. Versuch einer systematischen Monographie der Termiten der orientalischen Region. — Sthilm, Vet.-Akad. Handl. Bd 50, Nr 2, or 270 2e tavl. 14 textfig. ——, Termites from British India (near Bombay in Gujerat and Bangalore) collected by Dr. J. Assmuth, S. J., Part 2. — Bombay, Journ. Nat. Hist. Soc., Vol. 22, 1913, Ss. 101— Lipsey tayl. Insekter, Ett par för hagtornshäckar skadliga. — Skanska Trädgärdsför. “Lidskrs, Lund, Aro. 27 1073, SÅ 37.030: Jansson, Anton, Atomaria fimetarii Herbst. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 383—384. ——, Fran exkursioner i Helsingborgs- och Engelholms- trakterna. —— Ibid. is. 332. JenseN-Haarup, A. C., Provisional description (with a figure) of a supposed new genus and species of the family Capsidæ (Div. Labopario Reut.?) — Ibid., s. 54 55, I textfig. Jounsson, Pehr, Huru man under äldre tider bekämpade skadeinsekter i trädgårdarna. Nagra anteckningar. — Skanska Trädgärdsför. Tidskr., Lund, Arg. 37, 1913, S. 66—68, 79—82. Jorpan, K., Observations on certain names proposed in Dr. Verity's paper on the Rhopalocera Palaearctica in the col- lection of Linnaeus. — London, Journ. Linn. Soc., 32, N:r Den RTO LS sALgZ- 194: KAUDERN, Walter, På Madagaskar. — Sthlm 1913. 8°. 301 s., ill. Insekter s. 69—72. Kenner, A., Beiträge zur Kenntnis einiger schwedischen Coleopterenlarven. 2—3. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r 13. ab, 1913, S. 1301523, UNIAVIA aT z#textne ——, Vara Clerider, deras lefnadssätt och larver. — Ento- mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1013,85. 191-—210, 12 texthe: KLEFBEcK, Einar, Bidrag till Sveriges och Norges entomo- seograun. — Ibid., s. 395-2309, . KrinckowsSTRÖM, Axel, Über die Insekten- und Spinnen- fauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, Nam2,1913, 34 S., satextie. von LINNÉ, Carl, Linnés föreläsningar öfver djurriket. Med understöd af Svenska Staten för Uppsala universitet utgifna och försedda med förklarande anmärkningar af Einar Lönn- berg. — Uppsala 1913. 8°. 607 s. Insekter s. 210— 284. —— , Skrifter, utgifna af Kungl. Svenska Vetenskapsakade- mien. — 5. Iter Lapponicum. Andra upplagan. Med br 44. 45. 46. PAT 48. 49: 50. LITTERATUR. 47 lagor och noter ombesörjd af Th. M. Fries. — Uppsala Wore. 18272688, ll. Innehaller pa spridda ställen uppgifter av entomologiskt intresse. Lyuncstr6m, J. Alb., Bin — blommor — frukt. Binas be- tydelse för växtbefruktningen. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nir 46, 5..565--566. ——, Biynglets forplagning. Om yngelbin. — Bigärden, Sthilms Are tes ga, 7 ng: ——, Handbok i biskötsel 1 såväl halm- som ramkupor. — Fjärde översedda och tillökta upplagan. — Sthlm 1912. 8°. 176 s., 1 tavla, 73 textfig. LUND. Entomologiska Sällskapet. 41. |Benorsson, S., Redogörelse för förhandlingar d. 27 jan. 1912—14 dec. 1913.] — Entomol. Tidskr., Uppsala Are 4, 19134347657 Kor ——, Universitetets Zoologiska Institution. Entomologiska Avdelningen. 42. BENGTSSON, S., Entomologiska Avdelningen. [1912 —_ 1913|. — Lunds Univ. Ärsskr., 191 2— 1913 (tr. 1913), S. 94. ; LUNDBECK, Wilh., Orthorrhapha brachycera og Cyclorrapha. — I: Klinckowström, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r LOAM EOT ZS: 17720. LUNDBLAD, O., Entomologiska anteckningar. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 211—214. — —, [Referat i Entomol. Tidskr.] LUNDSTRÖM, Andor, Sorgmantelns, vinbärsfuksens och ami- ralens förekomst i Hernösandstrakten 1912. — Ibid., s. 388. ——, Tre sällsynta fjärilar fran Jämtland. — Ibid., s. 388. MALMGREN, C. E., Aforismer om bina och biskôtseln. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, N:r 46, s. 570. MaAULE, James, Myrornas hämnd. (Drag ur myrornas psy- kologi) — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Arg. 8, HO SSA 40.50: Meves, J., Försök med infektion af nunnans larver. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Arg. 11, 1913, Fackafdeln., Ss 260° 220 MjÖöBERG, Efric]., Mallophaga. — I: Klinckowström, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ank. Zoo! Sthime phd, Nee 2, LOIS IS: 24: ——, Preliminary desciptions of some new, Australian Gryl- lids and Forficulids. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 19T 3448..26— 34: NEANDER, Alver, Zur Morphologie der Stigmen bei Aeschni- den und Libelluliden-Larven. Vorläufige Mitteilung. — Ark. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Zool.;Sthim, Bd 18, Nir 74, rors) Ors texte N Zusam- menfassung s. 5. 53. NORDENSTRÖM, H., Brephos notum (Hiibn.) — Entomol. Tidskr., Uppsala; Arg. 34, 1913, s. 384. 54. ——, Praktiskt Entomologiska undersökningar i England. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 65—67. 55. NORDSTRÖM, Fritiof, Larver till Macrothylacia rubi L. för- puppade pa hösten. — Ibid., s. 68—69. 56. ORrstapıus, Ernst, Nagra anteckningar om fjärilfynd i Pa- jala, Norrbottens län. — Ibid., s. 215—230. 57. PEYRON, John, Nagra praktiska vinkar beträffande uppfö- dandet af fjärilarnas förstadier. — Ibid., s. 367—375. 58. Poppius, B., Coleoptera. — I: Klinckowström, Uber die In- sekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool; Sthims Bd °8, Nir a2, 1002 NS 7 12, 1 textlig: 59. ——, Hemiptera. — I: Klinckowström, Über die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ibid., s. 12. 60. ——, Zur Kenntnis der Miriden, Isometopiden, Anthocori- den, Nabiden und Schizopteriden Ceylon’s. — Entomol. 'Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, 8. 239— 260. 61. VON Porat, C. O., Fjärilsfynd, mest fran Jönköpingstrakten. ibid isin; 9 104 62. REUTER, O. M., Herr A. C. Jensen-Haarups bok om Dan- marks Hemiptera-Heteroptera och mitt Meridsystem. — Ibid., s. 64—65. 63. ——, Insekternas levnadsvanor och instinkter intill grynin- gen av de sociala instinkterna. — Sthlm 1913. 8°. 454 s., 54 textfig. 64. ——, Vägglusfamiljen (Cimicidae), dess fylogeni, systematik, ekologi och utbredning. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. RATIO IS RS Dit, 65. RIEDEL, M. P., Nematocera polyneura. — I: Klinckowstrôm, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faer- öer.= Ark. Zool: Sthlm,"Bd 73, NT 12 1913,15. 20-078 66. RINGDAHL, Oscar, Anthomyid-fynd. —- Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 168—175. 67. ——, Eine neue Anthomyid aus Schweden. — Ibid., s. 50-58: 68. RINGSELLE, G. A., Nagra fynd af Coleoptera. — Ibid., s. 231 230% 69. Roman, A., Arktiska ichneumonider i Skandinavien. — Ibid., sa Ten ib. 70. ——, Hymenoptera. — I: Klinckowström, Uber die In- sekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool Sthimg KURS Nir 12) (rors, Shares. 71. ——, Neubeschreibungen und Synonyme zur nördlichen 81. 87. LITTERATUR. 49 Ichneumonidenfauna Schwedens. — Entomol. ‘Vidskr., Upp- sala, Arg. 3 IRON, 15: men 1 3 2 Roman, A., Philippinische Schlupfwespen aus dem schwed- ischen Reichsmuseum. 1. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r Te, 1013, 5% 8. —-—, Philippinische Schlupfwespen aus dem schwedischen Reichsmusenm, 2. Ibid ANT 2%, 19173, 22 8. SAHLBERG, John, Till kännedomen om Haltica Engströmi och dess biologi. — Entomol. 'Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 261— 270, I tavla. SANDIN, Emil, Nagra iakttagelser öfver vara under barken pa trad lefvande Drominus-arter. — Ibid., s. 379—381. ——, Odacantha melanura Linné. — Ibid., s. 381— 382. — —, Ar Cerambyx cerdo Linné dömd att försvinna ur Sveriseshtauna: —— Ibid.,. Ss. 382-383, SCHIRMER, Karl, Zwei neue Dipteren aus dem Norden und Süden Europas. — Wiener Entomol. Zeitung, Wien, Jahrg. 32, 1913, 5.722R 222, SCHULTHESS, A., Vespiden aus dem Stockholmer Museum. — Arke Zool. Sihlm, bdes, N:r 17, rong, 23.5. 10 textig: Setzer, August, Die Unwandlung von Er. ligea L. var. adyte Hb. aus Lappland durch die einjährige Zucht aus dem, Er zu Kr ligea "LE. — ‘Intern? ‘Entomol. "Zeitschr., Guben, Jahrg. 6, 1913, s. 279— 281, 1 tavla. SILVESTRI, F., ‘Tisanuri raccolti dal Dr. I. 'Trägärdh nel Natal e nel Zululand. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r 1, POM, 158, Tr texthip: SJÖSTEDT, Yngve, Byggnadskonst hos insekterna. — Sthlm, Vet.-Akad. Årsbok, TOU 200-272 texte. ——, Eine neue Phasmide Palophus titan. Die grösste bisher bekannte gefliigelte Orthoptere. — Sthlm, Vet.-Akad. Handle Bay ONE Öns, 8 S., 1 (tava: ——, Ergebnisse einer botanischen Forschungsreise von Josef Brunthaler nach Deutch-Ostafrika und Südafrika (Kapland, Natal und Rhodesien.) ı. Teil. 2. Termiten. — Wien, Denkschr. Akad. d. Wiss., Math.-naturv. Klasse, Bd So) Monet 138:.07209-—- 12T: ——, Neue Orthopteren aus Ost- und Westafrika nebst einigen anderen zugehörigen Formen. — Ark. Zool., Sthlm, BAS ANT Noisy 20, s4rjaltavl. ——, Uber Termiten aus dem inneren Congo, Rhodesia, und Deutsch-Ostafrika. Revu Zool. Afric., Bruxelles, Vol. 2,7903, SAIS TOUS RAI = DE Stockholm. Nem Ome SPITTA, E. J.,. Var vanliga husfluga. — I: Var underbara Värld, utg: av L. G. Andersson, Sthlm, b. 1, 1913, s. 1— To, 15 MEME, Entomol. Tidskr. Arg. 37. Haft. 1 (1916). | 50 88. 39. go. OT. 99. 1 00. DO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI 6. Srep, Edward, Bladskärarmyrorna. — I: Var underbara Varld, utg. av. L. G.: Andersson, Sthlm, 1913, h. 5, s. 104 100) AA TSG ——, Den »vegatabiliska» fjärillarven. — Ibid., s. 102— 103, 2 texthig. —-—, Lysmaskar. —Ibid., h. 6, Sthlm 1913, s. 130— 132, 5 textfig. StoBBE, Rudolf, Mallophagen. 2. Beitrag. Die’ Gattung Eutrichophilus Mjöberg.) — Deutsche Entomol. Zeitschr., Berlin, Jahre Tore, sees O25 O7,, 5 textiip. STOCKHOLM. Centralanstalten för försöksväsendet pa jordbruksomradet. Entomologiska afdelningen. 92. ‘TuLLGREN, Alb., Entomologiska afdelningen. [Berät- telse öfver verksamheten under ar 1912). -- Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Arg. 52, 1913, s. 160—162. — —, Entomologiska Foreningen. [Redogörelse för sam- mankomsterna d. 14 dec. 1912—27 sept. 1913.] — Entomol. Ridskr., Uppsala, Are. 34, 01013, se 71, 7208180: — —, Naturhistoriska Riksmuseet. Entomologiska avdel- ningen. 94. [Sosrepr, Yngve|, Entomologiska afdelningen. |Redo- görelse för verksamheten under ar 1912.] — Sthlm, Vet.-Akad. Ärsbok, LO 13,.52 270-1082. STRINDBERG, Henrik, Einige Stadien der Embryonalentwick- lung bei Myrmica rubra unter besonderer Berücksichtigung der sogenannten Entodermfrage. — Zool. Anz., Leipzig, Bd AT, TOMS, SC 502,527, 9, testug. .——, Embryologische Studien an Insekten. — Zeitschr. wiss. Zool.; Leipzig, Bd 106; 1913, 20 227, kuptextue: SWARTLING, Stina, Ohyran [pa fjäderfä] och dess utrotande. — Lantmannabl, Sthlm, 1913, N:r 16, s. 200— 201, 4 textfig. SYLVÉN, A., Märgborrhärjningen i Sarna aren 1910—12. Anteckningar och iakttagelser. — Sthlm, Skogsvärdsför. Midskm, Arg. rö, 1913), -Hackatdelni ys: 140*—152*, I textfig. Tidskrift, Entomologisk. Utgifven af Entomologiska Förenin- gen i Stockholm. (Journal Entomologique, publié par la Société Entomologique à Stockholm). [Redaktör Albert Tullgren]. Arg. 34. Tr Uppsalay 9132 32.053988 TRAGARDH, Ivar, Bidrag till kännedomen om dipterlar- verna. 2. En svampätande Anthomyidlarv. Egle (Antho- myia) spreta Meig. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r 5, 1913, 16 S., ı tavla, ro textfig.; Eng. summary s. 12——TS5. ——, Contributions towards the Comparative Morphology of the trophi of the Lepidopterous Leaf-Miners. — Ibid., N:r 9, TO TS KA SIESS nO extn o: 102. 104. 105. 106. 107. 108. 109. 115. 116. "LITTERATUR. SI TRÄGÄRDH, Ivar, Hvarpa beror bladminerarnes förmåga att om hösten konservera klorofyllet i bladen? — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. SALONS -Se'17o-——190, textes Eng. summary s. 188—190. ——, Om Nepticula sericopeza Zell., ett skadedjur pa lön- nens frukter. — Sthlm, Skogsvärdsför. Tidskr., Arg. IT, 1913, Fackafdeln., s. 291*—303*, 10 textfig. ——, Om Pädogenes och Polyembryoni, två egendomliga fortplantningssätt hos insekterna. — Fauna och Flora, Upp- sala & Sthlm, Arg. 8, 1913, s. 149—163, ro textfig. ——, Om studiet af insekternas instinkter och dess be- tydelse för den praktiska entomologien. — Ibid., s. 81— 05. ——, On the chemotropism of insects and its significance for economic entomology. — Bull. Entomol. Research, London, \V.ol...A,. 1013, S..813 117. ——, Undersökningar öfver rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella Zell.) ar 1910 och 1911. — Upps. Prakt. En- tomol., Uppsala, 22, 1912 (tr. 1913), s. 1—42, 2 textfig.: tysk resumé s. 36—42. — Aven som: Sthlm, Medd. N:r 72 Centralanst. försöksv. jordbruksomr. Entomol. Afd. N:r 12. TULLGREN, Alb., Husdjurens parasiter bland insekter och kvalster. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, N:r 1, s. 6; N:r 20, SON ESA she: ——, Kornmalen. Ett viktigt skadedjur i spannmälsmaga- sin. — Landtmannen, Linkpg,, Arg. ZA, LOI 3, S 204 205: ——, Nagra av eftersommarens viktigaste skadedjur. — Pantinannabl., Sthlm; 1013, N:r 36, S. 451--452, 2 textfig. ——, Pachytylus migratorius L. [Undert. A. T.] — Ento- mol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34g ROLE SOQ: =~, oKadedjur 1 Sverige ar 1911. —.Upps. Prakt. En- tomol., Uppsala, 22, 1912 (tr. 1913), S. 43— 134, 17 text- fig. — Aven som: Sthlm, Medd. N:r 73 Centralanst. för- sôksv. jordbruksomr. Entomol. Afd. N:r 13. mm Spinnmalar: — Tantmannabl., Sthim,.1913, N:r 25. Se 320. ——, Sädesbroddflyet (Agrotis segetum Schiff.) och några andra ekonomiskt viktiga jordflyn. — Upps. Prakt. Ento- mol., Uppsala, 22, 1912 (tr. 1913), s. 141— 144, 1 tavla. — Aven som: Sthlm, Medd. N:r 74 Centralanst. försöksv. jordbruksomr. Entomol. Afd. N:r 14. ——, Vara fiender flugorna. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nir 30, S. 394-395. ——, Vara vanligaste skadeinsekter. ‘Ire färgplanscher utgivna av Albert ‘Tullgren och malade av Axel Ekblom. 120 LIMO LOT eo 16:58 s$.,.2 pl. iS) un 117. 126. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. 1. Frukttradens skadeinsekter. 2. Bärbuskarnas, köksväxternas och rotfrukternas skadeinsekter. TULLGREN, Albert, se Stockholm, N:r 92. — wae) Lidskrift,„ Entomol... No: ULMER, Georg, Trichoptera. — I: Klinckowstrôm, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark Zool, Sthln, BUSH NI 12. Tons Sa 2129. UPPSALA. Universitetets Zoologiska Institution. 118. WIREN, A., Zoologiska institutionen. [Redogörelse för verksamheten läsåret 1911—1912]. — Uppsala, Univ. Redogör., 1911—1912 (tr. 1912), s. 119—120. Entomologi s. 120. 119. ——, Zoologiska Institutionen [1912—1913]. — Ibid., TOR Ol SST VA DT Entomologi s. 125. Uppsatser 1 Praktisk Entomologi. Med statsbidrag utgifna af Entomologiska. Föreningen i Stockholm i samverkan med Centralanstaltens för jordbruksförsök Entomologiska Afdel- ning) 22410120 Uppsala LOT Ze, 8°. Ay "see tava 20 fextiiowe——\ Pristkr. 125) UIJTTENBOOGAART, D. L., Lijst van Coleoptera verzameld op den Kinnekulle (Zweden in Juli 1912). — s’Graven- hage, Ber. Nederl. Entomol: Ver, Deel’ 4 trous 15 0623" WAHLGREN, Einar, Drei neue schwedische Chloroporiden. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 34, TOT3,2S 4ER ge ——, Neue Schmetterlingsformen aus dem Alvar-gebiete der Insel Öland. — Ibid., s. 164— 167, 2 textfig. ——, Siphonoptera. — I: Klinckowström, Uber die In- sekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 1S, Ne 270.173, SÅ 21. ——, Sveriges insektgeografiska indelning pa grundval af makrolepidopterernas utbredning. — Entomol. ‘Tidskr., Uppsala, Arg. 34, 1913, s. 136—163. ——, Tillägg till »Ängermanländska fjärilar». — Ibid., SD ——, [Referat i Entomol. Tidskr.] WALLENGREN, Hans, Physiologisch-biologische Studien über die Atmung bei den Arthropoden. 1. Die Atmung der gehirnlosen Aeschnalarven. — Lunds Univ. Arsskr., N. F. Afd. 2, Bd 9, N:r 16 [=F ysiogr. Sällsk. Handl., N. F. Bd.; 24, Nir 16], 1913, 32.5, 1 tavla, 14 texthe.; Zusam; menfassung s. 31. Warn, John J., Blomflugans larv och hans härjningar bland bladléssen. — I: Var underbara Värld; utg. av L. G. An- dersson, bh. 6, Sthlmrorz,s. 116 121012 texte. 120. 130. WwW Io. LITTERATUR. 53 Warp, John J., Bönsyrsan och hennes släktingar. — I: Vär underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, Sthlm, h. 2 7,1913, Ss. 40, 46, Kontexttig! —— , Myrlejonet och dess kula. — Ibid., h. 5, 1913,)s. 190 -102,17) texting: Verity, Roger, Revision of the Linnean Types of Palae- arctic Rhopalocera. — London, Journ. Linn. Soc., Vol. 32 Nr 2154 1983, 8.5073 — 191. WiREn, A., Se Uppsala, N:r 118 —ı19. Arachnider. BERGROTH, E., On some Limnobiinae from Northern Europe. — Helsıngfors; A etauSocı Hauna et’ Bloral\Fenn:, 37; NIE ÖRE TOS, To, S.,.r tayla. HEDLUND, T., Om kvalstersjuka och några andra sjuk- domar och skador pa hafre 1 Sverige. — Tidskr. f. Landt- män, Lund, Ärg. 34, BOSSE hey KLINCKOWSTRÖM, Axel, Über die Insekten- und Spinnen- fauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool., Sthlm, Bd SNMP; TONS; <34™s:, 25 texthg. DE LESSERT, Roger, Arachnides (Araneae et Opiliones). — I: Klinckowstrôm, Über die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool., Sthlm, Bd 8, N:r LOS NS 2532, 4 textfig. LUNDBLAD, O., Bidrag till Sveriges hydracarinefauna. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. SG HONG I 35 AiG a textfig.; Auszug: Zur Hydracarinenfauna Schwedens, s. 45. = eben Archenurus. kjerrmanı£ Neuman: — Zool. Anz,, Leipzig, Bd 41, 1913,.S.. 421-423, 3) textiig. ——, Uber Arrhenurus nobilis Neuman. — Ibid., Bd 42, VOS Sa) Op 02s -——, Zur Kenntnis der Larve von Thyas dentata S. Thor. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. SA bone, Sa 46-50, 2 textfig. Neumann, L. G., Ixodidae. — I: Klinckowstrôm, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. -— Ark: Zoo, Sthlm, (Bd BI NI I2, Sh 33. Pocock, R. J., »Härmning» bland spindlarna. — I: Var underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, Sthlm, h. 2, LOWS S. 24727 O tex tiie 7 Vattenspindelnes——wlibid-, RÖN Sthlm) 19173, \5: 14. MUO 2 textfig. ——, X-strâle spindeln, — Ibid., h. 3, Sthlm 1913, s. 562 57er textfie. 54 roe ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. THOR, Sig., Neue Acarinenformen aus Vättern (Schweden), gesammelt von D:r Sven Ekman. — Zool. Anz., Leipzig, Bd Ar, ons r04 172, io texthe. x TRAGARDH, Ivar, Prostigmata. — I: Klinckowström, Uber die Insekten- und Spinnenfauna Islands und der Faeröer. — Ark. Zool); Sthlm vB dö, Nr 112,719 13525.033 32% TULLGREN, Alb., Husdjurens parasiter bland insekter och kvalster. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, N:r 1, s. 6; Nir 20851207: Niailig258Sje4 12. ———, Skadedjur issvengeyar z9rr.. — Upps? BraktssEnio: mol., Uppsala, 22, 1912 (tr. 1913), s: 43— 134, 17 textig. ”Kan något ytterligare göras for studiet av den svenska insektfaunan ?” Ett diskussionsinlägg av professor John Sahlberg, Helsingfors. Denna fråga, som av doktor AMMITZBÖLL väcktes till liv i förra numret av var tidskrift, har pa flera hall uppmärksammats. Ett intressant inlägg i diskussionen utgör nedanstående utdrag ur ett brev till tidskriftens redaktör och vilket med prof. SAHLBERGS medgivande här införes. »Den av herr AMMITZBÖLL väckta frågan har även intresse- rat mig ganska mycket, och då jag en längre tid än kanske nå- gon annan nu levande entomolog sysselsatt mig med exkursioner i vårt land, det är mer än 50 ar, har även jag kommit att tänka på insektfaunans förändring. Att en sådan och en ganska väsent- lig försiggår är alldeles tydligt, och tyvärr består den bl. a. däri, att flera arter bliva sällsynta samt helt och hållet dö ut. Detta överensstämmer för Övrigt med min världsåskådning. Jämförelse- vis fa äro de arter, som flytta in. Följden blir nog den, att vi t. ex. här i södra Finland om ett par hundra ar ha en mycket fattigare insektfauna än för närvarande. Detta förorsakas nog av den s. k. »kampen för tillvaron», som är en förstörande, ej en uppbyggande företeelse inom den organiska världen och i vil- ken naturligtvis »Homo sapiens, nature regnorum tyrannus», spelar huvudrollen. Hur kulturen inverkar på insektfaunan direkt eller indirekt ligger i öppen dag. De stora oröjda skogarna hysa icke få intressanta insekter, som ej kunna finna medel för sin existens, sedan skogarna bliva »städade och ordnade», och manga sumpiga kärrmarker med sin egendomliga fauna visa ett helt an- nat utseende i entomologiskt hänseende, sedan de förvandlats till bördiga ängs- och åkerfält. Men även en långsammare föränd- ring av en lokal kan åstadkomma en väsentlig förändring 1 dess insektliv. Här i närheten av Helsingfors fanns kort innan jag blev student år 1865 ett litet träsk, omgivet av ett kärr (flackmosse 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 191060. och tallmyr). Det blev genom några väldiga diken uttorkat, men har allt fortfarande bibehållit naturen av en mycket sank äng, som på senhösten blir översvämmad och förändrad till en liten sjö. Denna lokal har jag under omkring 5 decennier nästan varje höst och vår besökt. Den har då varit en av de rikaste exkursionsplatserna här i trakten. I början utgjordes vegetatio- nen huvudsakligen av Zgwisetum fluviatile, småningom uppträdde Carex-arter, särskilt C. vesicaria, 1 rik mängd. Längs dikena och i kanterna började också videbuskar uppträda och småningom utbreda sig. Huvuddelen var dock täckt av vattendränkt Sphag- num med inströdd Comarum palustre och andra vanliga kärrväx- ter. Nu har på senaste aren Avra cespitosa börjat taga över- handen på flera ställen vid stränderna. Och vilken skillnad fin- nes ej mellan insektfaunan då och nu! ‘lvänne arter funnos da årligen mycket allmänt, Corticaria longicornis och Æpurea palus- tris. Stundom funnos även (ett år i stor mängd) Loreaphilus Henningianus och Bembidium contaminatum, vilka nu nästan spär- löst försvunnit. Nu finnes i ofantlig mängd överallt på kärret Pycnoglypta lurida, vilken saknades de två första decennierna på platsen men fanns några kilometer därifrån, nära Vanda å. En annan staphylinid, som man numera årligen kan finna här mer eller mindre talrikt, är Calodera riparia. Vissa arter hava fort- farande varit allmänna och småningom blivit allt talrikare, t. ex. Stenus proditor, nitens samt de överallt allmänna St. fuscipes och carbonarius samt framför allt Paederus riparius. Detta gäller nu om alldeles tydligen i ögonen fallande förändringar. Om säll- syntare arter är det ej lätt att påvisa förändringar, ty flera äro ju så beroende av klimatiska förhållanden. : En trakts insektfauna behöver studeras bra manga ar a rad, innan man något sa när lärt känna densamma även 1 av- seende på en enda insektordning, åt vilken man så gott som uteslutande ägnat uppmärksamhet. Nagra arter kunna all- deles oförmodat uppträda i mängd, där man aldrig sett dem, och många förbliva okända, emedan man ej förstått att uppsöka dem. — Otaliga exempel på vartdera fallet kunna anföras. För några år sedan påträffades här vid Helsingfors på en lokal, där jag un- der lång tid varit van att sälla efter skalbaggar, i riklig mängd en ny art, som jag kallat Epurea x-rubrum (förmodligen den- samma, som A. JANSSON i Ent. ‘Tidskr. kallat Æ. obsoleta v. x- nigrum J. SAHLBG.). — Efter skogseldar infinna sig några arter mycket snabbt på de sotbrända stammarna och föröka sig has- tigt, t. ex. Dinoderus eller rättare Stephanopachys substriatus och elongatus, Lemophloeus muticus och Platynus 4-punctatus. — Av skalbaggar, som undgått uppmärksamheten, emedan man ej för- stått att söka dem, vill jag ock nämna ett par exempel. I Karis- lojo har jag med min son samlat i ungefär 30 år och flitigt be- sökt en lokal, Karkali udde, där vi bl. a. också funnit exemplar STUDIET AV DEN SVENSKA INSEKTFAUNAN. 57 av Zilora ferruginea, men Xylita livida hade vi aldrig funnit i socknen förrän för ett par ar sedan, da min son började under- söka graninsekter och flitigt använde den entomologiska »bilan», samt funnit denna insekt inne 1 av Æ/ansenia angripna stammar; och sedan dess hava vi huggit fram talrika exemplar av denna vackra skalbagge och dess larver pa mer än en lokal 1 samma socken. Flera dylika exempel kunna anföras, bl. a. beträffande dytiscider, varom jag hållit ett föredrag vid Naturforskarmötet i Helsingfors 1902 och varöver ett referat ingått i mötets förhand- lingar, p. 26—32. — Bland gammal sågspån under brädstumpar vid vattensågar förekommer ofta i stor ymnighet från sydligaste delen av landet långt upp i Tavastland, troligen ännu nordligare, Uloma Perroudi och sällsyntare, men ävenledes mycket utbredda, Tachys bisulcatus samt Batrisus venustus, om vars förekomst man ej haft aning, förrän man började flitigt söka på dessa lokaler. Den vackra Oxyporus Mannerheimil har här i landet en stor ut- bredning, men träffas nästan uteslutande i små rostbruna agari- cineer, som växa flockvis 1 brända skogar under sotiga granar. Under Marchantia samt krypande på stenar å dylika lokaler kan man över hela landet finna Stenus bilineatus ofta tillsammans med de mindre sällsynta Micropeplus tesselatus, Helophorus tuberculatus och Simplocaria metallica. Ett par kuriösa fall från senaste sommar vill jag ännu an- föra. ‘Till följd av sviter av sjukdom under vårterminen hade jag ej krafter att avlägsna mig många steg från min sommarvilla i Karislojo. Då företog jag mig en vacker dag att tränga mig in under en vacker Abies picta, som vi för ungefär 30 år sedan planterade endast några meter från husknuten och vilken hade frodiga grenar ända till jorden. Här sållade jag där hopade gamla barr, löv och mossa samt fann till min överraskning en för Finland ny curculionid, Darypzthes mollicomus, och detta i tal- rika exemplar. Om den finnes annorstädes 1 landet på liknande lokaler återstår att undersöka. Vid många herrgårdar och villor 1 södra Finland finnes samma praktträd planterat. — Vidare revs på mitt sommarställe ett gammalt uthustak av pärtor. Jag sållade bland de murkna och delvis mögliga träsmulorna och fann där bl. a. några exemplar av Hapalarea pygmea, som jag aldrig förr funnit i Finland, och i stor mängd den eljest sällsynta Phyllo- drepa iopterum. Man må därför vara försiktig i att draga nega- tiva slutsatser i insektgeografiska frågor. Bottniska viken utgör ingalunda en sådan gräns för vissa arter, som man till följd av förefintliga uppgifter kunde förmoda. Da vi i gamla arbeten, t. ex. i »Insecta Fennica», om vissa arter läsa: »habitat in Fennia australi rarissime» och därtill stun- dom tillägget: »semel tantum captus» och vi på grund av vår kännedom om samma arts förekomst på rätt lokal nu måste säga »frequenter» eller »frequentissime», så våga vi dock ej påstå, att 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. arten nu blivit allmännare än fôr ett sekel sedan. (Exempel: Anchomenus obscurus = oblongus och Gyrophæna boleti.) Att manga arter utbreda sig alltmer västerut är tydligt, men det är vanskligt säga vilka alla som göra det. Endast om dag- fjärilar, som äro lätta att observera och hava talrika liebhabrar, kan man draga mera berättigade slutsatser, men även därvid måste man vara försiktig. Coenonympha Hero var förut känd endast från sydligaste hör- net av värt land. Nu har det visat sig, att den flyger allmänt 1 Tavastland ända till dess västligare delar. Parnassus apollo uppträdde år 1914 talrikt kring Päijänne och hade förr under manga ar ej observerats i Jyväskyla-trakten. I dessa fall skulle jag vilja se en förändring; men då TENGSTRÖM i sin »Catalogus Lepidopterorum faunae fennicæ preecursorius» 1869 för Argyn- nis Freja anför endast provinserna Lappland och norra Öster- botten, och vi nu veta, att denna fjäril på lämplig lokal och tid ingenstädes inom vårt område behöver sökas förgäves, tror jag ingalunda, att denna fjäril på sista halvseklet blivit allmännare och mera utbredd, ty jag vet, att så många ivriga fjärilsamlare förbisett och försummat kärrfjärilarna. På grund av det anförda tror jag frågan om insektfaunans förändring är mycket invecklad och svårlöst, samt att man borde behandla den i sammanhang med frågan om orsakerna till denna förändring, vilket vad växtätande insekter beträffar ofta nog kan göras. För ett par tiotal år sedan härskade här i Helsingfors en ofantligt stark höststorm, varvid granskogarna i närheten brö- tos ned. På sådana ställen uppväxte sedan: frodiga asptelningar, pa vilka under några ars tid förekom i största ymnighet Lina tremule, som eljest varit en stor raritet och nu ater smaningom försvunnit. De av herr AMMITZBÖLL anförda axemplen från fjärilarna äro nog av intresse, så vitt det gäller ett allmännare uppträdande. Beträffande Dasypolia templi har även jag mycket brytt min hjärna. Arten har vissa höstar träffats tämligen talrik mitt inne i staden, sittande på husväggar, och det har varit en gåta var larven le- ver, då större umbellater ej finnas på nära håll. Synnerligen in- tressant vore, om det kunde konstateras, att larven verkligen kan leva på potatis. I huvudsak ber jag slutligen få framhålla, att det vore av stor vikt, att Sveriges fauna bleve nogare undersökt. Härtill be- höves enligt min tanke följande: 1. Sann vetenskaplig fosterlandskärlek! 2. Iver att samla, väckt redan i unga år. 3. Faunistiska handböcker. (Vi stå i Finland i stor tack- samhetsskuld till Sverige och svenska entomologer för sådana.) 4. Privata samlingar i mängd. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 59 5. Specialister för skilda grupper. 6. Ett centralorgan för offentliggörande av enskilda intres- santa upptäckter och förteckningar. (Entomologisk tidskrift.) 7. Vid universiteten en speciell lärare i deskriptiv ento- mologi, som följer studenter på exkursioner ute i det fria och handleder vid insekters bestämning. ; 8. En centralsamling, som söker samla det för landets fauna väsentligaste, och för vilken alla entomologer borde hysa intresse. 9. En entomologisk bytesförening. Att utsända »massamlare» utan speciella kunskaper till skilda delar av landet har hos oss icke varit till stor nytta, men spe- cialister borde på allt sätt understödjas 1 sina strävanden.» Smärre meddelanden och notiser. Anteckningar om några insektfynd från 1915. — Un- der 1915 års sommar syntes parasitsteklarna uppträda rätt spar- samt, antagligen beroende på ogynnsam väderlek — torka under försommaren med kalla dagar 1 medio maj — högsommaren reg- nig eller kylig. Under nära 7 veckors vistande vid Hallandsås (Östra Karup) blev också fångsten helt ringa, relativt rikligare under några dagar medio augusti, och då huvudsakligen på unga albuskar i strandskogen nära havet, bl. a. följande: Aztomalus alboguttatus (WESM.) = honan av denna art, sa vitt mig bekant, endast i några fa ex. anträffad i Skane; /chn. fusorius (L.) Q; Anv- lasta pectinata (Tmoms.) © (determ. A. Roman), enligt THOMSON funnen 4 ett ställe i Skane; Paniscus testaceus (HGN.) Q; avsett fran dessa steklar förekom pa albuskarne rikligt Avomala Frischir (HERBST.), som jag ej förr iakttagit i denna trakt. — I själva strand- bältet kunde pa graminéerna endast högst fa parasitsteklar under denna sommar upptäckas, bl. a. braconiden Coclinius parvipennis (THoms.) ¢, enligt THOMSON anträffad på sandmarker i Skane; av rovsteklar Harpactus lunatus (DAHLB.) ¢; bland coleoptera den till flygsandsfälten hörande curculioniden Cheorhinus geminatus (FABR.) — Bland sällsyntare apider under året anträffade kunna nämnas: Andrena labialis (Kirsy) d, ÖG., pa buskar 16, VI; Andrena ovina (Kirey) d 2 (Taomsons A. pratensis), ÖG., skogs- bryn 25 och 27 april; liknar A. cineraria, skiljes från Q på mel- lankroppens behåring, fran ¢ på mandiblerna; Andrena carbo- naria (L.) ® (THomsons A. filipes Fasr.), OG., pa buskar 16, VI; Podalirius retusus (L.) 2 OG., Linköping, på blommande buskar 15, VI; förut (1911) tagen ¢ @ flygande över boet à skogsvägar 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1910. jämte /Vomada-honor (parasiterande hos Podalirius?). Af humlor: Bombus derhamellus (Kir8y) 9 ÖG., S:t Lars, på blommor 5, OG.: B. distinguendus (Mar.) OG., Linköping, på blommande buskar. H. Nordenstrom. En puppbur. — Hos naturaliehandlare finnas som bekant puppburar av olika konstruktion till salu. Som jag icke funnit någon av de förefintliga typerna tillfredsställa de anspråk jag har på en puppbur, så har jag sedan flera år tillbaka använt mig av BEF SS a 52 > en sadan av egen konstruktion och tillverkning. Det torde möjligen med nägon händighet ej vara svårt för den som sa önskar att efter de upplysningar och ritningar, som här lämnas, förfärdiga eller läta förfärdiga sig en enligt min erfarenhet lämplig puppbur. 1) Först och främst bör för hällbarhetens skull materialet helst vara zinkplät, ej allt för tunn, ungefär 3/1 mm. 2) En grund läda, 22 cm. läng, ı5 cm. bred och 3 cm. hög, i hörnen vil hoplödd och med en 3/1 cm. bred, omkring 2 cm. från bottnen pa utsidorna fastlödd fläns. 3) En till det inre av denna lada ej alltfor trangt avpassad och ungefär 14/2 cm. hög ram indelas genom varandra korsande, SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 61 lika höga ribbor i ett lämpligt antal fack, helst av olika stor- lekar. Antalet fack bör nog ej vara för stort, ty om vederbö- rande vill hålla reda pa de fjärilarna tillhörande tomma pupp- skalen, så faller detta sig nog annars rätt svårt, när exempelvis flera kläckningar inträffa samtidigt; bättre då att ha två eller flera burar. Vid detta ramverk fastlödes på den sida, som skall vara nedåt, fin trådduk (s. k. silduk), helst av nysilver, ej mässing eller järn men möjligen förtent jarnduk. Därpå anbringas 1 vart och ett av de fyra hörnen en kort vinkelböjd zinkplåtbit som fot, och bör det hela, när det nedställts 1 lådan, blott obetydligt överskjuta dennas kanter. Som stöd kan även, istället för nyss- nämnda fötter en liten flänsbit fastlödas på insidorna av lådans kortsidor på sådan höjd över bottnen, att samma resultat upp- nås. Hur som helst så uppstår emellan trådduken och lådans botten ett tomrum, varom mera nedan. 4) Över allt detta en ungefär 12 cm. hög huv av likaledes fint trådnät stadgad genom vinkelböjda zinkplåtribbor, och vilken passar tätt till lådans kanter och vilar på den utanpå befintliga flänsen. 5) Det ovannämnda tomrummet uppfylles med en från barr, mossa o. d. befriad matta av den s. k. »renlaven» Cladonia ran- viferina f. alpestris SCHÆR., den vackra, tätgreniga formen, som ofta begagnas till prydnad mellan dubbelfônster, och vilken matta val fuktas och nedpressas. Denna bor sedan, sa liinge den an- vändes, hållas rätt fuktig och behöver ej ofta tillses, emedan den länge behåller fuktigheten och ej möglar samt kan hålla ut i åratal. Puppburen är nu färdig att tagas i bruk, och begagnas de olikstora facken efter puppornas storlek eller antal av samma art, varjämte det är med fördel förenat att tillsammans med dem in- sätta en anteckning om artens namn, om det är känt, varom ej kan ju i journalen anmärkas, var puppan till den eller den lar- ven ligger, genom att på utsidorna av ramen anbringa nummer och bokstäver så som teckningen visar. Sedan bör åtminstone i allmänhet någon mossa eller lav fyllas på i facken för att hålla omgivningen, om så behövs, mera fuktig, än vad fallet blir, då blott fukten från den under trådduken befintliga laven tränger upp, samt att i någon mån hjälpa till att kvarhälla puppskalet, då fjärilen utkryper. Dessa fack kunna helt naturligt ej användas för andra puppor än sådana, som bruka vila i eller på jorden eller bland löv o. d. Fritt upphängda sådana kunna jämte lämp- ligt stort stycke av underlaget lossas och uppfästas i så vitt möj- ligt liknande ställning på huvens sidor eller tak. D. Ljungdahl. Prunus avium som lockbete. — Under en synnerligen blåsig, klar och kall kväll och förnatt den 12 juni 1915 (Blidö, Uppland) infångades på ett utanför mitt fönster blommande få- 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. gelbärsträd en mängd nattfjärilar. 'Tilloppet var ytterst rikligt, men trots hjälp kunde blott en ringa del infangas, huvudsakligen beroende pa svårigheten att sköta havarna 1 den starka blåsten. Det ensamt stående trädet vajade mycket häftigt och kommo natt- flyen farande som pilar fran läsidan för att i trädets omedelbara närhet tvärt sakta farten och därpå reglerande denna efter gre- narnas slängningar, tills de lyckades få fäste, som sedan säkert bibehölls. En del av dem lotsade sig med stor skicklighet in till i mera lugn invid stammen sittande smärre grenar. Mätar- fjärilarna hade det dock rätt besvärligt. Jag antecknar här det antal, jag erhöll av de arter, som huvudsakligen tycktes före- komma: Plusia gamma L. 20 29, Mamestra dentina Esr. 10 dd och 4 29, M. glauca He. 1 d och 1 ®, M. reticulata Nix. 1 d, M. thalassina Rorr. 1 S, Eucosmia certata He. 2 Q 9, La- rentia siterata Hen. 2 QQ, L. miata L. 1 ®, samt ett till oigen- kännlighet avfluget nattfly, möjligen en Orrhodia 2. Dessutom förekom i icke ringa antal Metopsilus porcellus L. Till följd av att jag från och med dagen därpå måste vistas i Stockholm nå- gon tid, kunde icke konstateras, huruvida detta lockbete fortsatte att besökas. D. Ljungdahl. Nya fjärilfynd i Jönköpingstrakten. — ‘Till vad jag förut i denna tidskrift meddelat om storfjärilar (macrolepidoptera), som anträffats 1 Jönköpings omnejd, kunna nu läggas följande 15 ar- ter, fördelade på 13 släkten, därav fem släkten förut ej represen- terade i trakten. Uppgifterna grunda sig 1 de flesta fall på exem- plar tillvaratagna av skolynglingarna BirGER MAGNUSSON (B. M.), CARL ERIK MAGNUSSON (C. E. M.) och STEN ANDERSSON (S. A.). Pheosia fremulae Crerck. — Ljungarum (Hagaberg) — B. M. Thyatira bats No — lenhult. — BAM Setina wrorella i, — Yaberg. — €. E.. M. «(Syn.-fndrosa irrorella CL. i SPULER: Die Schmetterlinge Europas.) Acronycta auricoma FABR. var. pepli HB. — Bararp nara Jön- köpingar Os %,,M. Agrotis baja FABR. — Bararp. — S. A. Agrousipuiris Nu. — Tenhult Br Mamestra advena Fasr. — Tenhult. — C. E. M. Mamestra contigua VitL. — Tenhult. — B. M. Hadena furva He. — Bararp. — C: E. M. Abrostola urticae Hurx. — Bararp. — C. E. M. (Syn. Habro- stola tripartita HUFN. enl. SPULER.) Rivparia melanaria L. — Ljungarum — Epc. WIESLANDER. Hedenstorp vid Västersjön nära Jönköping. — Redaktör C. NORD- LING. (Syn. Arichanna Moore melanaria 1. enl. SPULER.) Epirrhanthis pulverata "THUNB. — Tenhult. — S. A. (Syn. Æp. diversata SCHIFF. enl. SPULER.) SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 63 Scoria lineata Scop. — Jönköping; Visingsö. Lygris associata BoRKH. — Bararp. — B. M. Cidaria stterata Hurn. — Bararp. — C. E. M. (Syn. Za- rentia sit. enl. SPULER.) GO. won Porat En för Sverige ny strit, S/rongylocephalus Megerlei SCOTT, har av undertecknad anträffats i Markkärret, Almby socken 1 Närke. Arten är beskriven från England, sedermera funnen i Finland. Bestämd av prof. A. TULLGREN. A. Jansson. Intressantare insektfynd. — Av elever vid Kgl. Lant- bruksakademiens trädgårdsskola ha under sommaren 1915 vid Experimentalfältet anträffats följande arter, vilket torde kunna på- räkna ett visst intresse. Æ#zpiphorus paradoxus L., Agrotis fim- bria L., Dianthoecia carpophaga BKuH. ab. (v.) capsophila DUP., Bo- armia roboraria SCHIFF., Hepialus fusconebulosus DG., Tabanus ta- randınus 1., Agrion Fohanssont WALLENGR. Alb. Tulleren. Tva fjärilfynd. — Fran folkskolläraren Axel Binning har ingätt meddelande, att han sommaren 1915 i Västmanland an- träffat Zyge@na scabiose SCHEVEN. De funna exemplaren, som granskats av prof. AURIVILLIUS, infångades den 4 juli vid Berga- fallshöjden ı Hjulsjö socken. Arten flög pä en med glest stäende träd och buskar bevuxen örtrik äng. — Den 22 juni togs av samma person två ex. av Melitea dictynna L. vid Hultatorp i - Järnboås socken, Örebro län. Red. Nya skalbaggfynd. — Limnebius aluta BEDEL. Ett exem- . fe] o tae .. .. Y plar av troligen denna art fran Pålsjö skog, nära Hälsingborg. — Rhaphirus ochropterus Er. Ramlösa under växtämnen. — Coeno- corse (Palorus) Ratzeburgi WissM. Hälsingborg pa väggen av en sideslada. — Psammoecus bipunctatus F. Hven pa strandgriis. — Simplocaria acuminata Er. Hälsingborg. D. Varemus. 16. Skandinaviske Naturforskermede i Kristiania 10.— 14. Juli 1916. — Prospekt och anmälningsblanketter torde kunna erhållas fran den svenske generalsekreteraren Prof. W. LECHE, Stockholms högskola. — Anmärkningsvärt nog ha vederbörande denna gång lika litet som vid det näst föregående mötet i Stock- holm 1898 bemödat sig om att tillgodose de entomologiska intressena. Den utveckling entomologien, såväl den rent veten- skapliga som den praktiska, under de senaste årtiondena nått, kunde med fog påkallat en särskild sektion för entomologi såsom fallet var t. ex. 1880. Till följd av den nuvarande anordningen 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. och med kännedom om den envist ensidiga uppfattning, som vara svenska universitetsrepresentanter äga om begränsningen av ämnet zoologi, är det fara värt, att de i mötet deltagande svenska entomologerna bli ytterst fa. .Det blir väl ingen annan rad, än att vi fa söka realisera den för några ar sedan inom Entomolo- giska Föreningen i Stockholm väckta planen pa ett gemensamt »nordiskt entomologmöte». A: Rättelse. — I mitt meddelande om Ekeröns noctuidfauna i Ent. Cidskr. rors, p. 222, ham texten till fig. rakatzbi. ser aktig. Bilden visar överst ett ex. Agrotis occulta v. implicata LEr., 1 mitten ett ex. av huvudformen och nederst, såsom även framgår av hänvisningen i texten, den där omnämnda nya aber- rationen. Frithiof Nordström. #4 Hos Entomologiska Fôreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr arg. Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda argangar à 1 kr. och à 50 Gre, da minst tio tagas på en gang. LAMPA, Sven, Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera . . GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok — —, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. ‘Iva delar, häftad. För ledamöter av Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reurer, O. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Hemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. Aplterygo- genea av EINAR WAHLGREN £ Rätvingar. Orthoptera av Cur. AURIVILLIUS 7 3. Sländor. Zseudoneuroptera, 1. Odonata av YNGVE SJOSTEDT (2. uppl.) CES 8. Nätvingar. ee i eh av Eric MJÖBERG dis 10. Fjärilar. Lepidoptera. Fer ee ae familjegruppen: Mottfjärilar(?yralidina). Med 4 pl. Av EINAR WAHLGREN 11. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. x. N emo- Gra, Kam! LOK un 2, KAN PECKA, Faw Ae oes Meee en. Fam. 24, ka En. Fam. 25—26, med register över Arachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. Bar Obs 2.4, kur NOR AV -KINAR WAHLGREN. 13. Steklar. /Zymenoptera. ı. Gaddsteklar. Arsleoa, Fam, ot, kr eae —ı ) Pam... kr. ay ee Aten SO Mer. eee SATAN 75 Kies 50,0. Fam. S,ccmed Register; Over Aculeata, Fam. 1—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS. 13. Steklar. AWymenopiera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Zydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN . Svensk Spindelfauna: ı och 2. Klokrypare, Chelonethi och Lacke- spindlar, Phalangidea av ALB. ‘TULLGREN . kr. > » lo © N Te 25 == Ge Alfabetiskt Register till EntomologisK Tidskrift årg. 11—30 (1890 —1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter av Ent. Foren. 2 Kr.) Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Aurivillius, postadress ndast: Vetenskapsakademien. INNEHALL OrsTADIUS, E., Bidrag till kännedomen om fjärillaunan inom Krono- Bergs Tnt Oro) 9." AN SERRES ee Side FRISENDAHL, AXEL, Nagra coleoptera fran Jämtland___ » 30 JANSSON, ANTON, Hemipterologiska meddelanden .........--.------------ » 33 JOHANSSON, K. E., Zwei für Schweden neue Spinnen .......-..----.- » 42 ÄHLANDER, Fr. E., Svensk Entomologisk och Arachnologisk litteratur AESTOTZ.IES. ES ote a De keh ur SID ASS Ät RER Se » 44 SAHLBERG, JOHN, »Kan något ytterligare göras för studiet av den svenska insektfaunan». Ett diskussionsinlagg ......----- --- ». 255 Smärre meddelanden och notiser: Anteckningar om några insekt- fynd under 1915. — En puppbur. — Prunus avium som lockbete. — Nya fjärilfynd i Jönköpingstrakten. — En för Sverige ny strit. — Intressanta insektfynd. — Två fjärilfynd. — Nya skalbaggfynd. — 16. Skandinaviske Naturforskérmode, —Rattelsey 238 Rene » 59 Föreningens kassaförvaltare: Hr I. Roeser. Kammakaregatan 8, 2 tr. 6. g., Stockholm. Distributör: Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, Upplandsgatan 77, Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Föreningens medlemmar erhålla: Centralanstaltens Entomologiska avdelnings skrifter direkt från institutionen. Postadress: Experimentalfältet. Utgivet den g mars 1916. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. Arg. 37 1916 Hatt. 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPESAL A ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1916 eo lan ınsyj SV SEN Up; Ca oO x MAR 27 1917 2? & Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Foreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhallande lank mellan vart lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste CI. Grill, Stockholm, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt före- ningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. —n— — Äldre årgångar av tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. årg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 årg. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ej. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu for ett pris av 2 a 3 Ore pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsind. Om ej årsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott å tidskriftens första häfi Le. Ständig ledamot erhäller vid erläggandet av avgiften (100 kr.) ro äldre årgångar gratis. Annonspris 10 kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. For stående annonser erlägges 25 °/o av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! En ny strit — Typhlocyba Bergmani n. sp. — fran Norge. Av Alb. Tullgren. I höstas erhöll jag av prof. ARVID BERGMAN till bestam- ning en strit, vilken han under säregna förhållanden antraffat i oerhörd mängd under en resa i Norge sistlidne sommar. Vid flyktigt paseende liknade arten frappant den vanliga ro- senstriten (Zyphlocyba rose L.), men individerna voro genom- snittligt större. En närmare granskning visade också, att jag hade att göra med en helt annan art, och till på köpet en som ej hittills fanns representerad i den skandinaviska littera- turen rörande stritar. Ett studium av den utländska littera- turen visade snart, att arten var ytterst nära besläktad med Typhlocyba hippocastanz, vilken J. EDWARDS 1888 beskrivit ‘ran England 1 »The Entomologist’s Monthly Magazine» Vol. XXV. Ehuruval EDWARDS’ beskrivningar såväl i nyssnämnda publikation som i »The Hemiptera-Homoptera of the British "slands», London 1896, p. 217, äro knapphändiga och likaså 2 originalbeskrivningen åtföljande teckningarna ej kunna an- ses fullt oklanderliga, synas mig vissa fakta bestämt tala för att de norska djuren representera en fran Azppocastani skild art, och jag har därför ej tvekat beskriva densamma som en för vetenskapen alldeles ny. Innan jag övergår till beskrivningen av denna nya 7 ypAlo- cyba, vill jag förutskicka en redogörelse för fyndet och cite- rar här vad prof. BERGMAN skriftligen meddelat mig. Entomol. Tidskr. Årg. 37. H. 2 (1916). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. » Under sista hälften av juli och första hälften av augusti manader 1915 vistades jag som svenskt ombud vid norska renbetesförsök pa fjället Mauken i Norge, 6. om Tromso, och bodde jämte min son i Rundhaugen pa norra stranden av Maalselven vid Kirgisnes bro. Mellan Maalselven och fjallet leder en bred landsväg fran kusten in emot svenska gränsen. I slutet av juli började en strit att svarma öfver denna lands- vag om kvallarna. Under den forsta veckan av augusti upp- trädde den i sådan massa, att den blev till verkligt obehag for de trafikerande. Den trakt, varom har är fråga, ligger ungefär pa 69° n. br. Stritarna funnos flerestades utefter vägen, men massupp- trädandet var begränsat till ett omkring 2 km. långt stycke av landsvägen mellan Rundhaugen och Nordmo. Vägen är där kantad med Epzilobium angustifolium, som just stod i blom. På sydsidan ligga sanka ängs- och skogsmarker bevuxna med ganska mycket al isynnerhet utefter ett par bäckar, vilka korsa landsvägen. Men dessutom växa där björk, vide och gran. På nordsidan, åt fjället till, ser man omväxlande barrskog och äng. Sommaren 1915 hade i dessa trakter varit mycket regnig och kall till medio av juli, då det skedde omslag i vädret. Den 22—23 juli regnade det emellertid våldsamt, så att älven, vilken börjat sjunka, åter steg under några dagar. Efter den 23 juli blev det klart och varmt väder. På dagarna kunde värmen vara nästan tropisk. Aftnarna voro ljumma. Klockan 7 em. höll sig temperaturen vid omkring 18? C. Den 7 au- gusti inträffade första nattfrosten, och efter denna tid blevo nätterna kalla. Massuppträdandet av striten inträffade som sagt just under första veckan i augusti. På aftnarna var då hela vägen täckt av de små, ljusgula insekterna, som även funnos överallt på vegetationen i när- heten. I luften svävade de i miljarder. Den gående blev vit på kläderna, som om det varit snöfall, och insek- terna slogo som hagel emot ansiktet fastän mindre hårt. Man kunde icke tala för att ej få dem i munnen. Min son, som en afton gick med insektshåv i hand, fångade i luften på några ögonblick flera liter. Massan såg ut som en hög av vete- korn. — De till prof. TULLGREN överlämnade exemplaren äro ALB. TULLGREN: EN NY STRIT FRAN NORGE 67 fångade i luften. — Dar vi bodde, hade man en annan afton glömt att halla ytterdörren stängd några timmar, och under den tiden hade det samlats så mycket stritar i förstugan, att det blev riktiga drivor, då de skulle sopas ut. På morgnarna voro alla stritarna borta från landsvägen för att åter börja svärma följande kväll. Efter vad jag kunnat erfara av ortsbefolkningen uppträ- der denna strit årligen i svärmar under kortare tid på som- maren, men man sade sig aldrig hava sett den i sådan mängd som 1915.» Anförda meddelande erbjuder ju ett nytt intressant exem- pel pa sammanslutning, »svarmning», av en solitart levande insekt. Talrika dylika fall aro ju förut kända, men huvud- sakligen fran andra insektgrupper, t. ex. skalbaggar och rat- vingar. Vad homoptererna betraffar aro exemplen ytterst fa och bland stritarna tycks blott ett vara bekant. Man har nämligen enligt O. REUTER! for lange sedan iakttagit vandrings- svärmar av den vanliga spottstriten (Phz/enus spumarius). Att de nu observerade stritsvarmningarna varit vandrings- svärmar ar osannolikt. Snarare kan val företeelsen vara att jämföra med t. ex. ällonborresvärmningen, alltså ett fenomen, staende i sammanhang med parningsdriften. Liksom vid allon- borresvärmningarna endast hanarna äro i livlig rörelse, tyckas även dessa stritsvärmar ha utgjorts uteslutande av hanar. Av prof. BERGMAN erhöll jag nämligen ett glasrör innehållande minst 500 individer, samtliga med hav fångade i luften. Alla dessa voro hanar. Att stritsvarmningarna ävenledes iakttagits på samma trakt flera år i följd, tyder ju även på att jämfö- relsen med ållonborresvärmningen är den riktigaste. Typhlocyba Bergmani n. sp.” d. Övervägande blekt citrongul. Benen med undantag av de svarta klorna vitgula. Scutellen med ett brett vitgult 1 Reuter, O. M., Insekternas levnadsvanor och instinkter. Sthlm 1913, P» 363. 2 Typhlocyba Bergmani n. sp. — &. Vorwiegend hell zitrongelb; Beine weissgelb mit schwarzen Klauen. Schildchen mit einem weissgelben Mittel- bande, das vor der Querfurche mit zwei dunklen Punkte versehen ist. Flü- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. mittband, som strax framom tvarintryckningen har tva sma svagt markerade mörka punkter. Vingar hyalina, men med en gulaktig ton och med svagt rökfärgad membran. Sista buksegmentet tvärskuret; sista ryggsegmentet starkt urbuktat, på varje sida vid basen med en tät grupp av sex korta, men grova och styva borst. Genitalvalvler saknas. La- mine genitales långa, båg- böjda, i yttre hälften sma- lare och jämnbreda samt i spetsen snedskurna och något utvidgade (från si- dan sedda). Längs övre kanten bära de en rad av tättsittande ytterst korta borst (omkr. 14 st.). Styli genitales finspetsade med spetsen vikt ut åt sidan om laminæ genitales. Penis vid roten starkt krökt, därefter starkt av- smalnande. I spetsen bär den fyra grenar, av vilka de två bakre (ventrala) Typhlocyba Bergmant n. sp., d—e hos nee en seite Sn tile FSC tade i samma linje som penisspetsen, men ovan- ifrån sett starkt divergera. Dessa båda grenar äro till mitten kluvna i tvänne, av vilka den inre grenen är väsentligt kor- tare än den yttre. De båda främre (dorsala) grenarna äro, då penis ses från sidan, nästan vinkelrätt, dorsalt utstående, Fig. 1. a—c hanens yttre genitaldelar hos gel hyalin, schwach gelblich; Membran rauchig getrübt. — Letztes Bauch- segment mit geradem Hinterrande; letztes Rückensegment tief eingebuchtet, an jeder Seite der Basis mit einer Gruppe von 6 kurzen, groben Borsten. Genitalklappe fehlt. Genitalplatten an der Spitze schwach erweitert, schräg abgestutzt, am Innenrande mit 14 äusserst feinen Börstchen. Griffel fein gespitzt, am Ende nach Aussen umgebogen. Penis an der Basis stark ge- krümmt, dann stark verschmälert, am Ende mit vier gabelig geteilten Zwei- gen, jede Gabel höchstens so tief wie das Stielchen lang ist. Bei der nahe verwandten Art 7. hippocastani Epw. sind die beiden oberen Zweigen bis zur Grunde geteilt. — Körperlänge (mit Flügeln) ungefähr 4 mm. ALB, TULLGREN: EN NY STRIT FRAN NORGE 69 Ovanifran sett divergera även de samt klyvas till något mer an en tredjedel likaledes i tva nagot olikstora grenar. Kroppens langd (incl. vingarna) ungefar 4 mm. Som förut nämnts, ar denna art ytterst nara besläktad med 7. hippocastant EDW., sa nara, att jag lange varit tvek- sam, om den verkligen varit en fran denna skild art eller ej. EDWARDS’ art ar emellertid enligt hittills offentliggjorda upp- gifter blott antraffad pa hästkastanjen, vilket trad givetvis alldeles saknas i de trakter, dar 7. Bergmanz ar anträffad. EDWARDS pointerar vidare, att de bada framre (dorsala) pe- nisgrenarna aro delade anda till basen, under det att hos 7. Bergmani klyvningen ej ens nar mitten av grenen. Om »la- mine genitales» yttrar sig EDWARDS ej alls i texten, men den offentliggjorda teckningen antyder, att smaborstens antal blott är 8. Likaledes visar teckningen av »styli genitales», att dessa bihang hos 7. /hippocastani matte vara väsentligt grövre i spetsen. Påpekas må dock än en gang, att EDWARDS’ teckningar ej verka vidare förtroendeingivande. Fyndet av denna art ger mig slutligen anledning fram- hålla, att 7° rose utom nu beskrivna art äga manga anförvan- ter, som äro habituellt mycket lika varandra. Ett närmare studium av 7. rose-gruppernas arter inom Skandinavien torde därför vara rätt givande. Arterna åtskiljas jämförelsevis lätt vid studium av de hanliga genitalierna. Hur pass karakteris- tiska dessa aro kan dömas av de teckningar beträffande 7. rose och Pergmant,, som jag bifogat denna uppsats. Nagra lepidopterologiska anteckningar och puppbeskrivningar samt en del parasitstekelfynd. Av David Ljungdahl. Parnassius mnemosyne L., Pyrameis cardui L., Vanessa urtice L., Epinephele jurtina L., Nemeobius lucina L., Lycaena icarus Rott. ab. melanotoxa Pınc. Marr., L. cyllarus Rort., Acherontia atropos L., Deilephila galii Rorr., Hemaris tityus L., H. fuciformis L., Drepana lacertinaria L., D. falcataria L., Acronycta euphorbiae F., Agrotis depuncta L., A. cuprea Hp., Charaeas graminis L., Mamestra oleracea L., M. contigua Vırr., M. pisi L., M. trifolii Rorr., Bombycia viminalis F., Hadena lithoxylea F., H. rurea F., H. illyrica Frr., Brachionycha nubeculosa Esp., Grammesia tri- grammica Hrn., Taeniocampa stabilis Vıew., Panolis griseovariegata GOEZE., Calymnia trapezina L., Orthosia lota CLErck., Xylina furcifera Hrn., Calo- campa solidaginis Hp., Hypena proboscidalis L., Acidalia virgularia He., Triphosa dubitata L., Eucosmia certata H8., Larentia variata SCHIFF. ab. obeliscata Hs., L. montanata Brkn., L. nigrofasciaria GoEzE, Asthena candi- data Scuirr., Tephroclystia sobrinata HB., Boarmia repandata L., B. ribeata CLERCK., Ematurga atomaria L., Bupalus piniarius L., Spilosoma menthastri Esp., Comacla senex Hs., Gnophria rubricollis L. ab. flavicollis Neue., Cossus cossus L., Hepialus hecta L., samt följande parasitsteklar: Amblyteles anurus Tuoms., A. subsericans Gray., Labrorychus flexo- rius THUNBG., Cratichneumon nigritarius GRAv., Heteropelma calcator WEsm., Anilasta didymator THUNBG., A. caedator Grav., Ichneumon hypolius THOMS., Pimpla examinator F., Hepiopelmus leucostigmus GRAV. Beträffande det stadium i fjärilens utveckling, som kal- las puppan, sa torde detta nog vara forhallandevis mindre ofta behandlat. O. WILDE lämnar i sitt arbete om »Die Pflanzen und Raupen Deutschlands», Berlin 1860, en del av- bildningar av puppor, dock alla troligen utforda utan nagon DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 71 hjalp av förstoringsglas. I en uppsats i »Transact. of the Lin. Soc. of Lond.» om »The external morphology of the lepidopterous pupa: Its relation to that of the other stages and to the origin and history of metamorphosis. — Part I—III» Lond. Aug. 1890, behandlar Epw. B. POULTON företrädesvis och mycket ingående samt belysta av ett stort antal utmärkta bilder, de karaktärer, som hos detta stadium angiva könet. P. HAWERHORST gor i ett kortare meddelande i »Tiid- schrift voor Entomologie», Jaarg. 1910, några anmärkningar om »Staartspitsen onzer Heterocerapoppen», som åtföljas av ett par planscher med mycket schematiserade avbildningar. Föregående och föreliggande samt eventuellt följande av mig i denna tidskrift lämnade försök till beskrivning jämte avbildning av några svenska noctuid- och geometridpuppor utgöra ett blygsamt bidrag till kännedomen om detta stadium med särskilt avseende på cremasters byggnad. För att kunna åstadkomma en generell avbildning av : cremaster, vilken ju som bekant sedan länge ansetts lämna ganska goda artkännemärken, fordras självfallet, att så många puppor som möjligt av samma art hopföras och undersökas. Om dylika avbildningar skola kunna användas i och för iden- tifiering eller systematisering, så torde schematiska sådana möjligen ej vara fullt lämpliga. Men framställningen av lämp- liga bilder erbjuder naturligtvis en del svårigheter, däribland icke minst den att kunna sammanbringa tillräckligt material (samlare bruka vanligen ej tillvarataga de genom kläckning erhållna tomma puppskalen, möjligen blott ett par tre stycken att insätta i samlingen). Ett urval måste därpå göras för att kunna erhålla ett exemplar, lämpligt att utgå ifrån. Där- jämte förekomma ofta en del tydliga missbildningar, vilka synbarligen uppstått genom vissa omständigheter vid förpupp- ningstillfället, då ju alla puppans delar äro mjuka och öm- tåliga, och då just cremaster med sin beväpning fått en eller annan (för livsfunktionen synbarligen betydelselös) skavank, såsom t. ex. då den blivit tillstukad eller snedvikits, taggar och borst hopsnotts med varandra och med förefintlig spånad, eller annars fått någon mer eller mindre abnorm ställning. Cremaster och dess beväpning kunna till och med någon gång hos exemplar av samma art vara så gott som försvunna. 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 191 6. Hos puppan förekommer ju även såväl som hos larven och fjärilen en del individuella variationer. Till de avbildningar av puppans bakre parti, vilka som förut nämnts av mig lämnats i denna tidskrift (1914 p. 59, 1915 p. IQ) har jag använt helt och hållet eget material, för en del arter ett ratt rikligt sadant (erhallet genom klackning), for andra av dem ater, såsom några i Sverige åtminstone mera sällan funna arter, t. ex. Chloantha hyperici F., Caradrına Menetriesii KRETSCHM., o..a., av vilka jag genom kläckning blott erhallit ett enda exemplar, har detta avbildats. I foreliggande meddelande har mitt studiematerial genom synnerligen vänligt tillmötesgående ökats av herrar d:r JOHN PEYRON, tandl. FRITHIOF NORDSTRÖM, dir ERNST ÖRSTADIUS, kand. R. MALAISE m. fl. For bestamningen av parasitsteklarna stannar jag i stor förbindelse till dir ABRAHAM ROMAN, som välvilligt tagit del av mina fynd, och meddelas har med hans benagna tillstand de uppgifter, som han har lämnat om desamma, och inflyta dessa under respektive varddjurs namn. Parnassius mnemosyne L. — Av denna sällsynta och lokala art infangade jag i början av augusti 1908 vid Backa pa Björkö i Roslagen, Uppland, samt vid det mitt emot över Bagghusfjarden belägna Rörvik en del synbarligen alldeles nykläckta exemplar, dock allesamman dd. Arten ar förut anträffad av prof. CHR. AURIVILLIUS pa en plats ej synnerligen långt avlägsen från ovannämnda fynd- ort, nämligen på några holmar utanför Edeboviken. Konser- vator W. SMIDT meddelar, att han funnit arten i Blekinge. Av adjunkt A. RINGSELLE har meddelats, att han funnit arten vid Norrvreten på Singö, belägen ej långt från prof. AURIVILII fyndort. Som utbredningsomrade angives Sveriges ostkust ända upp till Medelpad. Samstämmigt uppgives flygtiden vara juni månad, och DAVID LJUNGDAHL: NAGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 73 torde darfor det anmarkningsvarda med mitt fynd vara den sena flygtiden. Fjärilen synes vara tämligen lätt att infånga på grund av sin rätt långsamma fykt. Pyrameis cardui L. — Imago infångad i tvänne all- deles nykläckta exemplar 22 den 11 och 29 aug. 1915 (Blidö, Uppland). Vanessa urticae L. — Den 27 aug. 1913 framkom ur puppa parasitstekeln Pzmpla examinator FABR. Denna stekel- art är som bekant mycket polyphag och har t. o. m. antraf- fats som parasit pa Coleoptera. Till dess långa värddjurs- lista kan harmed tillfogas ovanstående art, fran vilken den ej forut ar kand. Epinephele jurtina L. — Ur puppa framkom den 20 juli 1915 (Stockholm) parasitstekeln Amzblyteles anurus THOMS., vilken art anses som sällsynt. Nemeobius lucina L. — Pa en kallang av omkring 200 []m. och rikligt beväxt med Primula officinalis anträf- fades denna relativt sallsynta art ratt ymnigt i slutet av maj och början av juni 1905 (Forstorp, Mellösa, Södermanland). Trots flera utflykter at olika hall i trakten och med aktgivande pa nyssnamnda lokalitets egenheter lyckades det ej att upp- tacka nagon annan fyndplats. Lycaena icarus ROTT. ab. melanotoxa PINCITORE- MAROTT. — I »Internationale Entomologische Zeitschrift», Jahrg. 8, har professor d:r COURVOISIER 1 Basel under rubriken »Nomenklatorische Siinden und Probleme» i följd behandlat ett antal Lycænider, och ibland de under Z. zcarus ROTT. upptagna var. och ab. forekommer en, vilken av PINCITORE- MAROTT (Giorn. di Agricolt. etc., 1873 p. 248—252, jämte Giorn. di Scienza Nat. etc., 1879 T. 3, F. 14) givits namnet melanotoxa (den svartbägiga). Denna ab. synes karaktäri- seras av den bägliknande teckning, som a framvingarnas under- sida uppstatt genom att fran den i fältet ı b (i inre fläck- raden) belagna dubbelflackens framre halft ett brett svart och 7 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. liksom övriga teckningar vitkantat streck fortsätter in mot den i samma fält belägna rot- fläcken. I "denna tidskrift synes aberrationen ej vara förut om- nämnd för Sverige. Jag har 1907 vid Åby nära Uppsala funnit ett exemplar ($), vilket, förutom att vara typiskt, även betydligt understiger huvudfor- mens mått. Det spända exem- ee a RE, ine plaret håller nämligen en bredd Förf. foto. av endast 24 mm. e Enligt muntliga uppgifter har aberrationen flera gånger anträffats här, dock endast honexemplar. Till förtydligande medföljer här en avbildning (fig. 1). Lycaena cyllarus ROTT. — Fjärilen antraffades i icke ringa antal vid Åby i Fundbo socken, Uppland, 1907 i mit- ten av juni. Den flög om förmiddagarna längs ett soligt skogsbryn och åtminstone på denna plats, som dag efter dag kunde konstateras, alltid åt ett och samma håll, medsols. Se- dan har jag funnit fjärilen i enstaka exemplar vid Skå-Säby, Svartsjölandet, Uppland, 1909 och 1913. Av Fundbo-exem- plaren håller en d 36 mm. mellan vingspetsarna mot det i »Nordens Fjärilar» uppgivna maximimåttet 33 mm. En @ fran Svartsjölandet befinnes, förutom att den är övervägande blå, understiga det uppgivna minimimattet 30 mm.; den håller nämligen blott 24 mm. Acherontia atropos L. — Av min hyresvärd vid vistel- sen på Forstorp i Mellösa socken, Södermanland, 1905 över- lämnades till mig ett exemplar av denna art, vilket av ho- nom funnits dött på marken under en av de vid husväggen stående bikuporna. Det hade av honom visats för en hel del personer, vilka av lätt förklarliga skäl ej kunnat omtala för honom, vad slags djur detta var. Deilephila galii ROTT. — Tvänne larver funna kring- krypande pa en landsvägskant i medlet av aug. 1010 (Svart- DAVID LJUNGDAHL: NÄGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 75 sjölandet, Uppland). Imagines framkommo d. 19 maj och d. 27 juni IQI1. Hemaris tityus L. — Fjärilen ej sällsynt (vid Forstorp, Mellösa, Södermanland) i början av juni 1905. Den besökte med förkärlek den pa berghällarna blommande Viola tricolor. Hemaris fuciformis L. — Fjärilen funnen i flera exem- plar (pa Svartsjölandet, Uppland) i början av juni 1910. Drepana lacertinaria L. och D. falcataria L. — Ur puppa till D. Zacertinaria L. framkom d. 23 febr. 1915 para- sitstekeln Labrorychus flexorius THUNBG. Samma stekelart framkom den 14 och 17 jan. 1916 ur puppor till D. falcatarıa L. (Blidö, Uppland). Den ar förut känd fran Thais polyxena, Th. mediocaste, Anarta myrtilli, Cymatophora or, Anisopteryx aescularia, Hypocrita jacobeae, Hyponomeuta padellus FH. mali- nellus och Hl. evonymellus. Acronycta euphorbiae FABR. — En larv observerad vid förfärdigandet av sin kokong. Larven fanns den 8 aug. 1915 (Blidö, Uppland) i fullt solsken omkringkrypande pa en mindre, ur den omgivande grasbacken uppskjutande, lavbe- klädd sten, pa vilken den slutligen i en tvär vinkel av en centimeterhôg förhöjning tycktes hava funnit en lämplig plats. Den började där att med mundelarna avbita och med kraftiga bakätböjningar avslita relativt stora stycken av de under och omkring honom befintliga lavpartierna, som han därpå fästade runt omkring sig. Alltefter som arbetet till- växte, formade larven detta medelst utåtriktade tryckningar med kroppen, tills lämpligt utrymme ernåtts. Slutligen hade han dolt sig till fullkomlig skyddande likhet med sin om- givning. Agrotis depuncta L: — Puppa funnen i slutet av juli och kläckt den 16 aug. 1914. Imago tagen på lockbete om- kring den 20 aug. 1915 (Blidö). Agrotis cuprea HUBN. — Fjäriln allmänt förekommande i medio av aug. (Blidö), då den i det starkaste solskenet mitt 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Mamesira Mamestra Mamestra Mamestra Hadena Charaeas fist L. oleracea L, contigua VILL. trifolii ROTT. rurea F. £raminisL. Xylina Panalis furcifera HUFN. griseovariesalacoeze Ammoconia Epineuronia Epineuronia caecimacula F cespitis F ‚PopularisE Hadena Orthosia alymniz Hypena Bombycia TRES Zucosmia illyrica FREYER Jota CLERCK. trapezinal. proboscıdalisı. viminalistarr dubilalaL certata HB. Forstoring 242 ger. D. Ljungdahl del. DAVID LJUNGDAHL: NAGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. Va pa dagen besökte blomkorgarna av Scabzosa arvensis. Upp- skrämd gjorde den blott några slingrande kurvor, for att strax därpå slå sig ned på någon av blomkorgarna i närheten. Ett och annat exemplar fanns även sittande på Centaurea Jacea. Charaeas graminis L. — Puppan (fig. 7) rödbrun, 15— 18 mm. lång, trind och tämligen långsträckt, mot cremaster spolformigt avspetsad. Vingslidor grovt rynkiga, nående till 4:de segmentets bakkant; sugtungslidor betydligt kortare; antenn- och mellanbenslidor kortare än de senare och liksom Fig. 20. Charæas graminis L. — Puppans bakända. Teckn. av förf. dessa grovt tvarrynkiga. Bakryggen avensom segmenten I—3 övervägande fint rynkiga. Atminstone segmenten 4—7 pa ryg- gen i främre hälften grövre, i bakre hälften liksom under finare punkterade. Cremaster (fig. 20) rätt långt utdragen, trind, grovt långsrynkad samt på ryggsidan i spetsen blank; skulpturen avslutas vanligen inåt på ryggen i en jämn båge. I spetsen tvänne grova, raka, i hela sin längd samstående avtrubbade taggar.! Mamestra oleracea L. — Puppan (fig. 3) mörkt brun- rod, matt, 16—19 mm. lang, trind och spolformigt avspetsad mot cremaster. Ving- och sugtungslidor naende till 4:de seg- mentets bakkant; mellanben- och antennslidor kortare, alla fint rynkiga. Atminstone segmenten I och 2 med parvis ställda, 1 Ett av de undersökta exemplaren hade taggarna i yttre hälften parallellt tudelade. 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. stora grunda intryckningar (jfr J/. pzsz L.). Segmenten 1—8 punkterade. Cremaster (fig. 21) vid basen bred, utåt avsmal- nad; på ryggen skarpt avsatt mot segmentet, i yttre hälften rynkig, i inre grovt långsrefflad med refflorna slutande i en Fig. 21. Mamestra oleracea L. — Puppans bakända. Teckn. av förf. jämn båge; i spetsen samt under utan egentlig skulptur; vid basen under starkt intryckt. Ytterst med tvänne grova, raka, | 5 | . 3 vid basen samstaende, sedan divergerande, i spetsen tvar- huggna och vardera med tvänne sma at sidorna utvikta flikar försedda taggar. Mamestra contigua VILL. — Puppan (fig. 4) brunröd, 15 —18 mm. lång, trind och spolformigt avsmalnad mot cremaster. Ett otydligt begränsat område på mitten av segmenten I—3 med svartbrun färgton. Vingslidor nående till 4:de segmen- tets bakkant, sugtungslidor obetydligt kortare; mellanben- och antennslidor kortare än de senare. Ving-, sugtung- och benslidor jämte övriga främre partier, med undantag av de grovt tvärveckade antennslidorna, grovt rynkigt punkterade; hos 2 synas dessa partier mer eller mindre sakna punkterin- gen. Bakryggen blott i de inskjutande partien mellan fram- vingslidorna och mellanryggens bakkant punkterad. Å seg- menten 1—3 ar punkteringen rätt gles och ibland finnas an- tydningar till liknande intryckningar som hos MM. fzsz L. (se ne- dan); dessutom finnas hos dessa segment närmast framkanten en rad av hälliknande fördjupningar. Segmenten 4—8 på ryggen i sin helhet grovt punkterade, det 8:de dock i mindre grad. 8 på undersidan blott i främre hälften med Segmenten 5- DAVID LJUNGDAHL : NÂGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 79 tydlig punktering. Cremaster (fig. 22) utdragen, pa ryggsidan nagot avsatt, i yttre halften blank — grynig, i inre mer eller mindre tydligt langsrynkad; pa undersidan utan egentlig skulp- Fig. 22. Mamestra contigua VILL. — Puppans bakanda. Teckn. av förf. tur, vid basen med en rund, blank och djup skalighet; inre hälften pa varje sida med ett tillplattat, öronliknande utskott; i spetsen tvänne vid basen samstaende, starkt divergerande, grova taggar, som i spetsen äro kluvna i tvänne sma at sidorna utböjda spetsiga flikar. Mamestra pisi L. — Puppan (fig. 2) brunrôd—svart- brun, 16—18 mm. lång, trind, bakåt spolformigt avspetsad. Fig. 23. Mamestra pist L. — Puppans bakända. Teckn, av förf. Ving- och sugtungslidor ungefär likformigt nående till 4:de segmentets bakkant. Segmenten 1—8 i sin helhet punkterade, vilket jämte de övriga främre partiernas finrynkighet ger pup- 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. pan ett nagot matt utseende. Atminstone segmenten 1 och 2 med några mycket stora men grunda, parvis ställda inbukt- ningar (jfr. JZ. oleracea L). Cremaster (fig. 23) utdragen och rätt grov; vid basen oftast något inknipen och under skarpt intryckt; på ryggen i inre hälften grovt och mer eller mindre glest, oregelbundet vågig; yttre hälften ävensom hela under- sidan oftast utan egentlig skulptur; i spetsen tvänne mycket grova, raka och vid basen åtskilda, divergerande taggar, vilka i spetsarna äro tvärt tillstukade och med ett par små åt sidorna utvikta flikar.! Mamestra trifolii ROTT. — Puppan (fig. 5) blank och genomskinlig, ljust brungrön, omkring 15 mm. lang. Till for- men trind, ratt jamntjock och mot cremaster na- got avtrubbad. Ving- och sugtungslidor na- ende till 4:de segmentets bakkant, mellanben- och antennslidor kortare; Fig. 24. Mamestra trifolii Rott. Puppans dessa partiers skulptur bakända. Teckn. av förf. mycket fin och obetyd- lig. Segmenten 5—7 åtminstone i främre hälften pa rygg- sidan tydligt punkterade. Cremaster (fig. 24) mycket kort, bred och tvärhuggen, oftast nagot bucklig; i var och en av tvärhuggningens ändpunkter med ett kort borst och pä rygg- sidan strax bakom vart och ett av dessa även ett kort dy- likt; nedom basen vanligen med 4 mycket fina rakt utsta- ende, sidostallda har. Puppan, som vilar i jorden i en omkring 12 X 16!/2 mm. stor, spröd hylsa, har mycket tunn hud. Nar denna vid klack- ningen avstrykes, sammanskjutas de rörliga segmenten tub- liknande i varandra.? 1 A ett av de undersökta exemplaren fanns pa ena sidan av cremaster en tagg av alldeles samma utseende som och blott obetydligt mindre an de bada ordinarie. 2 Om pupporna till Mamestra dissimilis Knock. och M. thalassina Rott. vågar jag ej, emedan ännu ej tillräckligt stort material föreligger, saga mera, än att de äro ytterst svåra att åtskilja; dock vill jag i sammanhang har- med framhålla, att de synas tydligt bestyrka släktskapen med de har förut beskrivna arterna: M. oleracea L., M. pisi L. och M. contigua Vit. DAVID LJUNGDAHL: NAGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 81 Av ett antal under hösten 1914 fardigbildade puppor klacktes pafoljande var (mars—april) endast 4 exemplar, de övriga ett dussintal kläcktes 1 febr.—mars 1916, och üver- vintrade dessa senare således tvänne gånger. Bombycia viminalis F. — Puppan (fig. 17) glänsande ljusbrun, 11—13 mm. lång, trind och spolformigt avspetsad mot cremaster. Ving-, antenn- och sugtungslidor vanligen likformigt nående till 4:de segmentets bakkant, mellanben- slidor kortare; alla dessa jämte övriga främre partier fint rynkiga. Segmenten 4—7 endast på ryggen i framkanten punkterade, i övrigt liksom bakryggen och de bakre seg- Fig. 25. Bombycia viminalis F. — Puppans bakända. Teckn. av fört menten utan egentlig skulptur. Cremaster (fig. 25) kort och bred, grovt natadrigt rynkad, med rynkorna nedlopande over segmentet till det g:des bakkant; ytterst med tvänne vid basen åtskilda, grova, utåt krokböjda taggar samt nedom dessa 4 fina, mot spetsen förtjockade och spiralböjda borst, varav 2 aro sido- och 2 ryggställda. Hadena lithoxylea FABR. — Ett synnerligen typiskt Q-exemplar av denna enligt AURIVILLIUS i Sverige sallsynta art (funnen i Skane och pa Oland) infangades av mig pa lock- bete den 20 juli 1915 (Blidö, Uppland). Exemplaret håller 49 mm. mellan vingspetsarna. Nyssnämnda författare angiver som maximimatt 45 mm. Hadena rurea FABR. — Puppan (fig. 6) till färgen klart rödbrun, 14—17 mm. lang, trind, mot cremaster trubbigt av- spetsad. Ving- och sugtungslidor drygt naende till 4:de seg- Entomol. Tidskr. Arg. 37. H. 2 (1916). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Fig. 26. Hadena rurea FaBr. — Puppans bakända. Teckn. av förf. mentets bakkant. Åtminstone segmenten 4—7 på ryggen i främre hälften mycket tätt, baktill glesare samt under obe- tydligt punkterade; seg- menten I— 3 oftast med nagon, 8— 10 utan egent- lig skulptur. Ovriga partier fint rynkiga. Cre- master (fig. 26) kort och mer eller mindre tydligt avsatt; vanligen endast allra narmast de tvanne grova samt nagot nedat- riktade, vid basen brett atskildalyrformigt bojda taggarna med mycket fin skulptur; dessutom finnas fyra knappt half- ten sa langa och i spet- sen spiralrullade borst, varav tvänne äro sido- ställda och de båda an- dra utgå från ryggsidan. Den 4 juli 1914 fram- kom ur puppa till denna art parasitstekeln /ch- Fig. 27. Hadena rurea F. et ab. Först. 3/1. neumon hypolius THOMS, Bet, foto. ansedd som rätt säll- DAVID LJUNGDAHL: NAGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 83 synt. For denna parasit har jag forut varit i tillfalle att be- stämma ännu ett annat värddjur, nämligen //adena adusta ESP. (Se A. ROMAN: »Neubeschreibungen und Synonyme». ot. Tidskr..1013,.p-- 175). Av denna fjärilart äger jag i min samling trenne av mig pa olika tider och platser infangade exemplar, vilka efter noggrann examination måste anses tillhöra denna art, men vilka pa anmärkningsvärt sätt franskilja sig bade huvudfor- men och ab. alopecurus Esp. Bättre än någon beskrivning torde ovanstående avbildningar (fig. 27) tydliggöra utseendet. Det översta exemplaret är huvudformen, det därunder är den av mig funna formen och nederst ett typiskt exemplar av ab. alopecurus ESP. De av mig funna avvikande ex. hava infångats på följande platser: Stora Skuggan vid Stockholm i juni 1905; Svartsjölandet, Uppland, d. 25 juni 1912; Blidö, Uppland, d. 1 juli 1914. Hadena illyrica FRR. — I mitt foregaende meddelande (Ent. Tidskr. 1915, p. 22) omnämnde jag, att blott hälften av de funna pupporna lamnade fjarilar, och att ur den andra hälften samtidigt framkommo parasitsteklar. Denna parasit har befunnits vara Amblyteles subsericans GRAV., som ar ej sallsynt, dock ej forut klackt ur denna art. Som kanda vard- djur uppgivas ett par spinnarearter, av vilka Cosmotriche pota- toria är en. Brachionycha nubeculosa Esp. — I en av lindalléerna vid Stallmästaregarden, Stockholm, fann jag den 24 april 1907 en d och den 30 i samma månad 1909 en $. Det första exemplaret fanns fullt fardigt sittande i en barkspringa, det andra med vingarna ännu slankigt hängande sammanslagna uppåt ryggen, arbetande sig varsamt uppför stammen. Grammesia trigrammica HUFN. — Imago förekom ytterst allmänt under första hälften av juli 1915 (Blidö, Upp- land). Den började flyga i solnedgången och strök då med snabba kast fram tätt över gräsbackarna. På de uthängda lockbetena var den kväll efter kväll i flertalet. Vingarnes färg varierade från blekt grågul till roströd. Taeniocampa stabilis VIEW. — Flera nära fullväxta arver funna vid Frescati invid Stockholm i slutet av juni 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. 1915. Förpuppade i slutet av juli. Kläckta påföljande ar i januari—mars. Förut funnen nordligast som larv pa Ekerö av F. NORDSTROM (Ent. Tidskr. 1915, pag. 226). Panolis griseovariegata GOEZE — Puppan (fig. 9) matt, brunröd; 15—17 mm. lang, trind och spolformigt till nästan koniskt avspetsad mot cremaster. Vingslidor naende till 4:de segmentets bakkant, sugtungslidor kortare, antenn- och ben- slidor liklanga men kortare an sugtungan; i jambredd med vingslidornas spetsar framskjuta ändarna av det bakersta ben- parets slidor. Alla dessa partier rynkiga. Övriga främre par- Fig. 28. Panolis griseovariegata GoEzE. — Puppans bakanda. Teckn. av förf. tier ävensom bakryggen grovt, rynkigt punkterade. Segmen- ten I—Q övervägande punkterade, segm. 5—7 à ryggen i framre halften synnerligen grovt. Segmentet 4 har pa ryggen nara framkanten (se fig. 9) en egendomlig, karaktaristisk bild- ning, ett stort och djupt, svart arr av njur- hjartliknande form och med mycket uppsvällda kanter. Liknande bildningar synas förekomma hos puppan till Dianthoecia proxima HB. (jfr. mitt meddelande i denna tidskrift 1914, pag. 62). Cre- master (fig. 28) vartliknande, utdragen, gropigt rynkig; 1 spet- sen med tvänne vid basen brett åtskilda, långa, raka, grova, nålvassa taggar; därjämte 4 långa, fina, raka borst, av vilka 2 äro sido- och 2 ryggställda. Calymnia trapezina L. — För att kunna erhålla så stort material som möjligt av puppan till denna art infånga- des i en lindallé vid Stockholm ett större antal larver. Ur DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 85 en av pupporna framkom den vackra form, som gar under namn av ab. dadiofasciata TEICH. Exemplaret ar innanför det absolut svarta mittfältet av den vanliga grä-gul-gröna far- gen och skiftar utanför detta svagt i rött. Puppan (fig. 15) ljusbrun och svagt bladaggig, 11-—13 mm. lang och spolformigt avspetsad mot cremaster. Ving- Fig. 29. Calymnia trapezina L. — Puppans bakända. Teckn. av forf. och sugtungslidor naende till 4:de segmentets bakkant, an- tenn- och mellanbenslidor kortare; alla dessa jämte övriga främre partier fint rynkiga. Segmenten 1—8 fint rynkigt punkterade, det forsta och sista av dem i mindre grad. Cre- master (fig. 29) vartlik, utdragen och utom i spetsen grovt rynkigt langsrefflad, med tvänne grova, samstaende, i spetsen utåt krokböjda taggar samt nedom dessa 4 likaledes krok- böjda borst, varav 2 aro sido- och 2 ryggstallda. Orthosia lota CLERCK. — Puppan (fig. 14) glansande ljusbrun, 13—15 mm. lang, trind, rätt jämntjock och trubbigt EA Fig. 29. Orthosia lota CrercKk. — Puppans bakända. Teckn. av fört. avsmalnad mot cremaster. Ving-, antenn- och sugtungslidor oftast drygt naende till 4:de segmentets bakkant; alla dessa 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. jämte övriga främre partier fint rynkiga. Segmenten 4—7 blott i främre delen punkterade, i övrigt liksom bakryggen och de bakre segmenten utan egentlig skulptur. Cremaster (fig. 30) mycket kort, bred och trubbig, grovt och glest rynkig, på rygg- sidan oftast avsatt mot segmentet, samt med tvänne vid basen åtskilda, grova, utåt krokböjda taggar och nedom dessa 4 i spet- sen spiralböjda borst, varav 2 äro sido- och 2 ryggställda. Xylina furcifera HUFN. -— Larven förekom tämligen rikligt pa Alnus glutinosa i början av juli 1915 (Blidö, Upp- land). Färgen mycket varierande; en del övergingo redan efter tredje hudömsningen i gröngrått, andra behöllo sin gul- gröna färg tills efter sista hudömsningen, då de antogo den mörka jordgrä-gragröna fargtonen, Ett par av de knappt halvväxta larverna visade sig sakna aptit och började få en sjuklig färg. Kort därefter utkröp på buksidan bakom bröstfötterna en stekellarv, som omedel- bart påbörjade sin kokong. Denna placerades så, att när den var färdig vilade fjärillarvens tomma skinn med bröst- fötter och huvud på bakändan av densamma. De båda ko- kongerna ytterst lika varandra, till färgen smutsigt vita, med två mer eller mindre tydligt framträdande, tandade, gråa tvär- band. Deras storlek var omkring 2!/2 x 6 mm. Den 24 juli framkom ur den ena av dem parasitstekeln Azzlasta didymator THUNBERG, förut känd fran Earias chlorana, Dianthoecia echii, D. porphyrea, D. cucubali, Cucullia tanaceti, Ell. fasciaria, Hec. serena och Anarta myrtill. Den 28 1 samma manad framkom ur den andra kokongen en stekel, vilken d:r ROMAN med någon reservation (till följd av att bak- benens färg ej fullt stämmer) anser vara Anzlasta cedator GRAV., ej förut känd från Sverige. Puppan (fig. 8) matt, mörkt rödbrun, 14—17 mm. lång. Till formen trind, dock med ett område från spetsen av mel- lanryggen till och med första segmentet takformigt tillplattat; bakkroppen spolformigt avspetsad mot cremaster. Vingslidor nående till 4:de segmentets bakkant; antenn-, mellanben- och sugtungslidor ungefär lika långa men kortare än de förra, i jämnbredd med vingslidornas spetsar synes därför det ytter- sta av bakre benparets slidor; antennslidor grovt tvärveckade; DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 87 övriga främre partier grovt rynkiga; vingslidorna dessutom oftast med tydligt framträdande ribbförgrening. Bakryggen och segmenten 1--8 oftast rynkiga, 4—7 dessutom i främre Fi.g 31. Xylina furcifera HUFN. — Puppans bakända. Teckn. av förf. delen punkterade; första segmentet oftast med ett par mer eller mindre tydligt framträdande inbuktningar liknande dem hos M. pisi L. Cremaster (fig. 31) kort, bred och mycket grovt rynkig, med rynkorna pa ryggsidan övergående i till bakkanten av 9:de segmentet naende refflor; ytterst med tvänne vid basen nästan samstående, grova, raka, convergerande, trubbiga taggar, samt nedom dessa 4 mot spetsen förtjockade och spiralböjda borst, varav 2 äro sido- och 2 ryggställda. Hypena proboscidalis L. — Puppan (fig. 16) glänsande brunröd med ljusare ledgångar, 11—13 mm. lång. Till for- Fig. 32. Hypena proboscidalis L. — Puppans bakanda. Teckn. av förf. men nagot langstrackt och med atminstone bakryggen och segmenten 1—3 takformigt tillplattade. Ben-, antenn- och vingslidor likformigt naende till eller över 4:de segmentets 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. bakkant; sugtungslidor oftast nagot kortare; vingslidor nagot insvangda bakom spetsen; dessa och övriga främre partier fint rynkiga; antennslidor glest tvärveckade. Bakryggen samt segmenten I—3 med bred och rätt tydligt begränsad, blank bakkant, de senare ävensom segmenten 4—8 fint punkterade!, segmenten 5 —8 i framkanten med en liten valk, övriga utan egentlig skulptur. Cremaster (fig. 32) vid basen bred, utåt avspetsad i riktning med segmentet och utan skulptur, ytterst med tvänne grova, närstående och jämnlöpande, i spetsen utåt spiralböjda taggar samt 6 i spetsen förtjockade och spiralböjda borst, av vilka 4 äro sido- och 2 ryggställda. Acidalia virgularia HÜBN. — Fig. 33 visar till vänster ett ex. av huvudformen; i mitten en ej ovanlig form; det Fig. 33. Acidalia virgularia HB. — Huvudformen, varieteten och abberrationen. — Först. 1/4. Förf. foto. till hoger återigen ett ex., funnet pa Blidö, Uppland d. 8 aug. 1915, företer ett rätt avvikande utseende och gor nästan in- tryck av att vara en egen art. Exemplaret är till färgen mo- notont grått, med tvärlinjerna, mittskuggan och diskfläckarna tydligt framträdande, våglinjen saknas dock alldeles; i övrigt torde fig. lämna en god föreställning om dess utseende. 1 Vid starkare förstoring, omkr. 50 ggr., visar det sig, att punkterin- gen (denna egendomliga ytskulptur, till vilken jag hoppas att någon gång framdeles få återkomma) hos denna puppa till sitt utseende rätt mycket avviker från här förut omnämnda arters, hos vilka den består av merendels runda skålformiga fördjupningar, Dessa återfinnas även hos denna puppa, men äro oftast försedda med upphöjd kant, och de största hava dessutom i mitten ett i spetsen ofta något intryckt korn och kunna så att säga när- mast liknas vid en månkrater. Som av det följande framgår har även punkteringen hos puppan till. Triphosa dubitata L. ett något olika utseende. I förbigående kan nämnas, att puppans till Scoliopteryx libatrix L. ytskulp- tur företer ännu en annan karaktär. DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPIEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 89 Triphosa dubitata L. — Puppan (fig. 18) mörkbrun- svartbrun, matt och med ljusare ledgangar; 13—15 mm. lang, till formen tämligen långsträckt och främre delen pa rygg- sidan svagt, takformigt tillplattad. Vingslidor överskjutande 4:de segmentets bakkant; antenn-, mellanben- och sugtung- slidor ungefär lika långa, ofta något längre än de förra; bak- benslidornas spetsar ofta framskjutande; alla dessa jämte övriga främre partier fint rynkiga, vingslidorna dessutom med tyd- ligt framträdande ribbforgrening. Segmenten 1—7 med kornig skulptur (de grövsta kornen äro i spetsen snett kraterliknande intryckta), de främre jämte bakryggen dock övervägande Fig. 34. Triphosa dubitata L. — Puppans bakända. Teckn. av förf. rynkiga, det 7:de i bakkanten liksom de sista utan egentlig skulptur; 10:de segmentet avtrubbat och i framkanten pa ryggsidan djupt tandat. Cremaster (fig. 34) vid basen avsatt mot segmentet, pa undersidan med en liten grop; trind, ut- dragen; i inre hälften grovt rynkig och pa ryggen med ryn- korna ett stycke nedlöpande pa segmentet; utat avsmalnande i en lang, grov tagg, som ytterst ar delad i tvänne utatbojda spetsar; dessutom med vanligen 4 mot spetsen fortjockade och spiralböjda borst, varav 2 aro sidostallda (nara taggens bas) och 2 ryggställda. Eucosmia certata HÜBN. — I början av juli 1914 in- fångade jag, som förut nämnts (Ent. Tidskr. 1915, p. 31), ett större antal larver av denna art. Ur en av pupporna fram- kom den 9 febr. 1915 ett fran huvudformen rätt betydligt avvikande Q-exemplar. Det skiljer sig förnämligast, som nedan- staende fig. 35 visar, genom sitt betydligt smalare mittfalt, go ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. vilket dessutom ar nastan helt svartbrunt. En utförligare be- skrivning torde knappast vara behövlig, emedan jag har såsom jämförelse även medtagit ett typiskt exemplar av huvudformen. Fig. 35. Eucosmia certata HB. — A. huvudformen, B. abberration. Horst. 11.0 Torf. Toto, Puppan (fig. 19) mörkt rödbrun, 12—14 mm. lang, trind, bakre delen rätt kort och nästan koniskt avsmalnad mot det avtrubbade sista segmentet. Ving-, antenn-, mellanben- och sugtungslidor vanligen lika langa och naende till 4:de seg- mentets bakkant; alla dessa jämte Ovriga främre partier grovt rynkiga. Bakryggen och de första segmenten grovt rynkigt punkterade, de följande till och med det S:de grovt punk- terade; det 7:de och vanligen även det 8:de med ratt bred, Fig. 36. Eucosmia certata HöBN. — Puppans bakända. Teckn. av förf. skarpt begränsad, blank bakkant; det 9:de utan egentlig skup- tur. Cremaster (fig. 36) kort och bred, avsatt, under vid basen med en fördjupning; pa ryggsidan vanligen i inre hälf- ten rynkig med rynkorna nagot nedlöpande pa segmentet, DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 91 som 1 framkanten saknar tänder; ytterst med tvänne grova, vid basen närstående, divergerande och vanligen något utät- böjda taggar, samt 6 i spetsen spiralböjda borst, varar 4 äro sidoställda och 2 ryggställda. Larentia variata SCHIFF. ab. obeliscata HUBN. — För larven till denna ab., vilken som bekant pa senare tiden upp- tagits som egen art, angiver A. KOCH (Raupen und Schmet- terlingskalender, Berlin 1908) Pus silvestris som närings- växt. Den 8:de juni 1915 (Blidö, Uppland) fann jag en larv pa Funiperus communis. Som fullväxt var denna 18 mm. lang, tämligen tjock och till färgen grön. Sidobuklinjer och rygelinje grönvita, den senare delad av en mörkgrön linje. Buk-, sido- och sidorygglinier vitgrona med någon dragning i gult. Fötter gröna. Mundelar något rödbruna. Förpuppade sig den 10 juni. Puppan 12 mm. lång, med spånad fästad vid några av näringsväxtens barr, och fullkomligt med larvens färg och teckning, purpurfärgad. Kläckt den 24 juni (2). Den avstrukna larvhu- men analspetsen och dess beväpning svagt den smutsigt rödgrå, det tomma puppskalet smutsigt mjölkvitt. Larentia montanata BRKH. — Av apotekare HERMAN SVENONIUS har jag emottagit för min samling ett exemplar d av denna mycket vanliga art och av honom infångat vid Knutby i Upp- land juni 1912. Det företer, som av vidstående avbildning (fig. 37) framgår, en synnerligen abnorm utveckling av analklaffarna. Larentia nigrofasciaria GOEZE. — Larven, vilken som be- kant lever på törnrosbuskar, an- träffades i början av juli 1914 i flera nästan fullvuxna exemplar (Blidö, Uppland). Den be- kanta, bakom huvudet mycket breda, purpurbruna teckningen på ryggen försvann hos de kraftigare tecknade individerna vid tredje ledens bakkant, hos de svagare tecknade däremot redan vid andra ledens framkant. Hos de förra fortsatte de Fig. 37. Larentia montanata BRKH- Forst. 1/4. Forf. foto. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. båda bakre fotparens färg uppåt ryggen till en teckning lik: nande den ade främre lederna, samt det framför dem varande fotparets till ett jämnbrett tvärband över ryggen. Hos de senare voro endast fotparen färgade. Mellanformer funnos. Asthena candidata SCHIFF. — Fjärilen förekom syn- nerligen allmänt i slutet av juni 1915 (Yxlö, Uppland) i en hagmark, mycket rikt beväxt med hasselbuskar. Den tycktes företrädesvis under dagen vila på undersidan av nyssnämnda buskes blad. Tephroclystia sobrinata HUBN. — Larven är som be- kant mycket vanlig på enbuskar i början av juni. Ur en del infangade nära fullvaxta larver utkröpo parasitstekellarver (en ur varje), vilka fästade sina kokonger vid näringsväxtens barr. Dessa kokonger voro till form, storlek och teckning rätt lika med dem som erhållits ur ovannämnda larver till Aylına furcifera HUFN., dock med betydligt vitare grundfärg och på mitten tzcknade med tvänne breda, djupt svarta och oregel- bundet tandade tvärband, dessutom voro de båda ändarna av dem avenledes svarta. Den 23 och 25 juni 1915 framkommo ur dessa kokonger parasitstekeln Casinaria ichnogaster GRAV. Den 20 juli samma år framkom ur en puppa till denna fjärilsart parasitstekeln Platylabus pactor WESM., förut känd från Zupzthecia minutata och E. absinthiaria samt är ansedd som sällsynt (Blidö, Uppland). Boarmia ribeata CLERCK. — En larv funnen på och uppfödd med Funiperus communis. Färgen grön, utan någon egentlig teckning. Förpuppad den 18 juni och fjärilen kläckt den 5 juli 1915 (Blidö, Uppland). Boarmia repandata L. — För larven till denna fjäril uppgivas en hel del olika näringsväxter såsom: Salix caprea, Carpinus, Ulmus, Betula och andra lövträd, Lonicera, Clema- tis, Genista och Vaccinium. 1 början av juni 1915 fann jag (på Blidö, Uppland) flera larver på Funzperus communis, av vilken de med synnerlig förkärlek förtärde det späda, yttersta av arsskotten. Som bekant är ju denna larv mycket vari erande till sitt utseende och ingen av mina larver överens- DAVID LJUNGDAHL: NÅGRA LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 92 stämde med den beskrivning som lämnats i » Nordens Fjärilar», och kan om dem svårligen lämnas annan uppgift än att de i otrolig grad till sitt utseende liknade de 2—3-åriga enkvis- tarnes bark och voro i fullständig saknad av några som helst långslinjer. Pupporna färdigbildade i mosslager mellan den 17 och 25 juni. Fjärilen kläckt den 3—10 juli. Boarmia jubata THUNB. — Ett exemplar funnet den 19 juli 1913 (Svartsjölandet, Uppland). Gnophos sordaria THUNB. — Fjärilen (SS) förekom ej sällsynt i sumpig barrskogsmark i skymningen under de sista dagarna av juni 1915 (Blidö, Uppland). Ematurga atomaria L. — Den 26 april 1914 (Stock- holm) framkom ur en puppa parasitstekeln Cratichneumon nigritarius GRAV., förut känd från Fidonia piniaria, Macaria lituraria, M. signaria, Trachea piniperda. Angerona prunaria, Eriogaster lanestris, Clost. reclusa, Teniocampa miniosa, Plu- sia gamma, Pl. festuce. Denna stekel ar allman pa konti- nenten, men hos oss sällsynt, åtminstone uppåt landet. Bupalus piniarius L. — Den 9 maj 1914 framkom ur en puppa, funnen vid Stockholm, parasitstekeln Heteropelma calcator WESM., förut känd fran Panolis piniperda, Hylophila prasinana, Anarta myrtilli och Larentia variata. Cossus cossus L. — Den 6 juli 1912 fann jag pa Svart- sjölandet, Uppland, vid middagstiden och i fullt solsken en d och en ®, säkerligen stadda i kopulationsärenden. De sutto båda pa en gärdsgärdstör, ® överst och d ett par cen- timeter nedanför, och fasthöllo sig vid stören med de tva bakre benparen och med kroppen utstaende i spetsig vinkel. Som de nu sutto den ena över den andra och med huvudet uppåt, liknade de pa det mest förvillande sätt ett par av- brutna grenar; bakkroppen och framvingarnas spetsar med sina vattrade teckningar övergående i störens färg och form, brottytan förvillande härmad genom halskragens ljusgula bak- kant, thorax gråbruna, bakåt vitaktiga färg samt svarta bak- kant och bakryggens gulgrå. Sannolikt i förlitande på sin 04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. skyddande förklädnad lato de icke det minsta oroa sig ens genom vidrörande. Comacla senex HUBN. — Fjärilen funnen av mig i blott ett enda exemplar i juli 1905 vid St. Skuggan, Stock- holm. E. ORSTADIUS uppgiver den som allman i Växjö- trakten I912 (Ent. Tidskr. 1915, p. 266). Spilosoma menthastri Esp. — Ur puppa framkom d. 7 feb. 1916 (Blidö, Uppland) parasitstekeln Hepiopelmus leu- costigmus GRAV. Denna stekelart ar pa kontinenten ej säll- synt, men ar ej forut antraffad sa pass nordligt och ej heller förut kläckt ur puppa till denna fjäril. Gnophria rubricollis L. ab. flavicollis NEUBURG. Av prof. A. TULLGREN uppmärksamgjord på denna ab. har jag vid närmare undersökning i min samling funnit, att ett av exem- plaren, en &, tillhör densamma (halskragen gul i stället för röd) och är av mig funnet på Svartsjölandet, Uppland, d. 15 juli 1911. Hepialus hecta L. — I medio av juli 1908 (Väddö, Uppland) fann jag denna art under ett par kvällar flygande pa ett mycket litet område, omkr. 50 kvm., i tät blandskogs- mark, inne bland buskar och högt gräs. Flygtiden varade under högst tjugo minuter före solnedgången. I anslutning till ovanstående! anser författaren att det skulle vara synnerligen värdefullt om innehavare av noctuid- och geometridpuppor, kläckta eller döda, men framförallt absolut säkert bestämda, ville stå till tjänst med att antingen helt överlåta möjligen befintligt överflöd av sådana puppor, eller låta mig efter överenskommelse som lån få mottaga eventuellt i samlingar befintliga; ty, som sagts, stort material är av högsta betydenhet, och måste jag därför lita till in- tresserades välvilja och blir dem i förväg ytterst förbunden. Se i övrigt om detta i denna tidskrifts annonsavdelning! 1 För fig. 10 och 11 hänvisas till denna tidskrift årg. 1914, p. 61, 63, och för fig. 13 arg. 1915, p. 22. Fig. 12 har medtagits som jämförelse till RAS Des En lomsk fiende till var van nyckelpigan. Av Alb. Tullgren. ‚en gammalt betrakta vi nyckelpigorna, i all synnerhet de stora, sjuprickiga, som vara ; mest hängivna kamrater i kampen mot vax- ; ternas plägoandar — bladlössen. Varhelst [vi finna en större bladluskoloni, träffa vi ocksa för det mesta nyckelpigor eller deras À larver i färd med att kalasa pa lössen. Och vi glädja oss at deras rovgiriga frässeri, som gör oss sä goda tjänster. Om alltsa nyckelpigorna äro väldiga rövare, lät vara specialiserade pa till synes värnlösa smakryp, bladlöss, blad- loppor och sköldlöss, sa hindrar ej detta, att de bland andra insektvärldens pygmeer äga ätskilliga fiender, som angripa och betvinga dem. Lyckligtvis äro dessa dock fa och sällsynta, varför de säkerligen ej i stort kunna utöva nägot inflytande pa nyckelpigornas frekvens. Bland nyckelpigornas fiender är det särskilt en, som i flera avseenden ar rätt märklig. Den torde därför kunna parakna ett visst intresse. Känd är den ju förut, men fa torde ha haft tillfälle stifta bekantskap med densamma. En av dagarna omkring midsommar i fjol gick jag och spanade efter något av intresse på en av backarna i Haga- parken. Vegetationen var mager på marken under tallarna. Men det fanns rikligt med hieracier, som intresserade mig, emedan de voro angripna av en bladlusart. Här och var 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. satt också en nyckelpiga pa bladen, vilket just ej var sa märkvärdigt. Men sedan jag strovat fram och tillbaka en stund, tyckte jag det var ratt besynnerligt, att nyckelpigorna allt fortfarande sutto stilla pa alldeles samma platser jag först såg dem. Dessutom föreföll det också, som om deras täckvingar voro bra mörka. Alltnog, jag började skärskåda dem något närmare. Det visade sig då, att en liten parasit- stekel angripit dem och fängslat fast dem vid bladen. Under dem satt nämligen en liten gråbrun stekelkokong och mellan dennas yttersta, glesare trådar voro nyckelpigornas ben sä- Coccinella 7-punctata, fången i Perililus terminatus’ kokongtrådar. (Orig.) kert tjudrade. Att den förpuppade parasitstekellarven levat av nyckelpigan var ju klart, ty ehuru ännu vid liv syntes dock nyckelpigan slö och lidande. Täckvingarnas röda färg var mörknad, och det under vanliga förhållanden glänsande och prydliga djuret hade i fångenskapen hunnit nedsölas av det kringrykande landsvägsdammet. Då jag lyfte upp täck- vingarna, visade sig bakkroppen vara hopsjunken och tunn som ett löv. Jag medförde några angripna exemplar hem. Ett lös- gjorde jag försiktigt från sin kokong. Befrielsen var dock till föga glädje, ty bojorna och parasiten hade gjort nyckelpigan svag, och gången var därför den sjukes stapplande. Dagen därpå dog nyckelpigan. Ett annat orubbat exemplar levde ett A. TULLGREN: EN LOMSK FIENDE TILL VAR VAN NYCKELPIGAN. 97 par dagar, men satt hela tiden orörlig och visade blott tecken till liv, då jag med pincetten vidrörde henne. Någon av de sista dagarna i månaden öppnade sig ko- kongerna med ett lock i den främre, mellan nyckelpigans framben liggande ändan och framsläppte små svarta och gulhuvade steklar av ett par millimeters längd. De visade sig vara små braconider, som vännen ABR. ROMAN bestämde till Perzlitus terminatus NEES. Det lag nu nara till hands att se efter, vad THOMSON hade att förmäla om arten i sina »Opuscula entomologica» p. 1740. »Funnen flerstädes i Skane» är allt vad man far veta om artens förekomst i Sverige. Nagra andra fyndnotiser for vart land har jag ej heller kunnat finna. THOMSON faster vidare uppmarksamheten pa, att just denna art forut av AUDOUIN, WESTWOOD och RATZEBURG anförts vara parasit pa fullbildade nyckelpigor. En liten studie av litteraturen visar att AUDOUIN redan 1839 (»Quelques observations sur le parasitisme des insectes») kände till denna nyckelpigornas (Cocc. 7-punctata och 5- punctata) parasit. Hans iakttagelser kompletteras sedermera av RATZEBURG, som i »Die Ichneumonen der Forstinsecten», Bd III, 1852, p. 61, redogör för några iakttagelser angående Perilitus (Microctonus RATZ.) terminatus, med vilka mina egna ovan anförda stämma val överens. Han liksom även WEST- WOOD voro övertygade om, att Perilitus-larven levat i nyckel- pigans inre, och genom några experiment söker han ytter- ligare bevisa detta. Han sammanförde nämligen en frisk nyckelpiga med en Perzilitus-hona. Så snart denna blivit den förra varse, angrep hon och stack nyckelpigan med sitt ägg- läggningsrör upprepade gånger under tvenne dagar. RATZE- BURG kunde även iakttaga, att styngen riktades mot bukens ledgränser. Nyckelpigan dog — ej att undra på — av de manga styngen. Experimentet visar emellertid, att Perilitus- honor avlägga äggen i nyckelpigans inre. Under normala förhållanden stickes väl varje nyckelpiga blott en gång, då näppeligen mer än en parasitlarv kan bli tillfredsställd av en nyckelpiga. Var parasitlarven praktiserar sig ut ur värddjurets kropp är ännu ej säkert avgjort. Något öppet sår lämnar den ej Entomol. Tidskr. Årg. 972 KHafte 2211970). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. efter sig. RATZEBURG anser enl. MARSHALL, att den gatt ut mellan buksegmenten, men att såret snabbt och fullständigt gror igen. Själv har jag pa preparat sökt efter utgangshalet, men ej lyckats avgora fragan. Pa gransen mellan 7. och 8. ryggsegmenten funnos dock pa ett exemplar sprickor i huden, vilka mojligen kunna tyda pa ett f. d. utgangshal. — RILEY omnämner i »Insect Life» I, p. 102, att en amerikansk art, pa grund av larvens lage i varddjurets bakkropp, sannolikt gar ut pa gransen mellan bakkroppen och mellankroppen, men anför också ett uttalande av PATTON, vilken säger att larven patagligen gatt ut genom ett hal pa det sista ryggsegmentet. Det markligaste med denna parasit ar val, att den an- griper en fullbildad insekt. Blott ett ringa antal likartade fall äro förut kända. Enligt WESTWOOD (»Introduction of insects», Vol. II, 1840, p. 143) angripes sa t. ex. vissa vivlar och "RILEY skildrat i »Insect’- Life», vol. 4680 pastor hur en amerikansk coccinellid, Megzlla maculata, angripes, ävenledes av en Perzlitus (Centistes). I samtliga kända fall tycks det ha varit regel att kokongen legat under värd- djuret, som varit med benen insnärjt i kokongvävnaden. Detta ar ju rätt egendomligt, men kan möjligen förklaras pa foljande satt. Da larven nyss krupit fram, fjattrar den med nagra tradar varddjurets ben for att forhindra, att det annu vid liv varande djuret flyttar sig. Härigenom vinner ju ste- kellarven och sedermera stekelpuppan ett visst skydd, dold som den ar under varddjurets buk. Möjligt ar ju dock, att stekellarven börjar spinna kokongen under djurets buksida, varvid detta naturligtvis gor anstrangningar for att befria sig fran parasiten, och da kunna ju ytterst latt benen trassla in sig i kokongtradarna. Av släktet Perilitus upptager THOMSON 15 arter, av vilka alla med undantag av nu skildrade art aro till levnads- sättet okända. Ma vara skalbaggsamlare ha ögonen med sig och hjälpa till att konstatera, om flere av vara Periliti aro skalbaggspecialister! Fjarilar fran Kronobergs lan. I. Av J. A. Z. Brundin. I anslutning till fängelsedirektören E. ORSTADIUS’ i senaste haftena av Entomol. Tidskr. intagna uppsats »Bidrag till kännedomen om fjarilfaunan inom Kronobergs län» vill jag i korthet redogöra för de fjärilfynd, jag under de sista fyra aren gjort inom samma lan. Mina fynd härröra dels fran Växjötrakten, dar jag var och höst använt en stor del av min lediga tid till fjarilfangst, varvid jag aven lyckats insamla en del arter, som ej finnas anförda i ORSTADIUS’ uppsats — liksom naturligtvis 1 denna finnas upptagna manga av mig ej påträffade —, dels fran Urshults socken, belägen omkr. 4 mil söder om Växjö, i vilken socken jag aren 1912, 1913 och 1915 varit bosatt fran början av juni till mitten av augusti. Hela sommaren 1914 vistades jag utom Janet. I Urshult har jag, såsom ju var att vänta pa grund av ortens sydligare lage, funnit en del arter, som ej hittills iakt- tagits i trakten av Växjö. Da ingen bestämd plats inom socknen nämnes, har insamlingen skett strax söder om sjön Åsnen i närheten av Urshults kyrka omkring 2 mil från Blekingegränsen. De av mig i Urshult anträffade arter, vilka redan finnas anförda av ÖRSTADIUS för Växjötrakten, har jag ej omnämnt, utom i de fall att frekvensen visat en påtaglig olikhet eller eljest någon särskild anledning till omnämnande forefunnits. Däremot har jag efter varje större grupp upp- räknat de arter, vilka anträffats vid Växjö men ej i Urshult. Mina fynd i Växjôtrakten av arter, vilka ORSTADIUS angivit som sällsynta och vilka av honom endast funnits i ett eller ett par exemplar, har jag i allmänhet ansett mig böra omnämna. I min förteckning har också medtagits några fynd av sällsyntare arter, som gjorts av lärjungar vid härvarande b. allm. läroverk, vilkas samlingar lämnats mig till gransk- ning. Särskilt har skolynglingen HUGO NORDSTEDTS samling visat sig innehålla flera arter av intresse. 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Systematik och nomenklatur äro desamma som i SPULER, »Die Schmetterlinge Europas». Nagra arter och former aro godhetsfullt granskade av lektor E. WAHLGREN, Malmö. För bestämningen av de flesta smafjarilar står jag 1 stor tacksamhetsskuld till regements- läkaren L. TRAFVENFELT. Pieridz. Pieris daplidice L. Ett ex. */15 15 vid Vallen nara Växjö (NORDSTEDT). Nymphalide. Vanessa polychloros L. Ej sällsynt i Urshult i början av aug. 1915; observerad därstädes även 1913. — Flera larver iakttagna 1915 vid Växjö (NORDSTEDT); likaså i S. Sandsjö s:n (VALFR. ÅKESSON). Polygonia L-album ESP. Ett ex. av denna sällsynta art togs i slutet av juni 1914 av skolynglingen AXEL JOHANSSON vid Åkvarn, Nottebäcks s:n. Exemplaret är skänkt till Riks- museum. Melitea cinxia L. Förekommer sällsynt i Urshult. Sommaren 1915 togos 2 ex. vid Middingstorp nara sjön Mien och 2 ex. nära Urshults kyrka. Iakttogs vid Mien > även 1913. Brenthis selene SCHIFF. Ett ex. taget 1914 vid Tegnaby, ı mil söder om Växjö, av nuv. studenten TURE HOLMER; har av WAHLGREN forts till ad. thalza HB. B. pales SCHIFF. v. arstlache Esp. Ett ex. taget 1 km. söder om Mien ?!/ Satyrus semele L. Ej sällsynt i Urshult. Coenonympha hero L: Flera exemplar iakttogos i en skogsäng vid Middingsbrate nara Mien i slutet av juni 1913 och 1915. C. tiphon ROTT. Tämligen allman i Urshult. Endast huvudformen antraffad. 6.13% Erycinide. Nemeobius lucina L. Ett ex. 7°/5 12 a Sirkön i Åsnen. J. A. Z. BRUNDIN: FJARILAR FRAN KRONOBERGS LAN. I. 101 ' Lycænidæ. Thecla w-album Kn. En d */: 15 i Urshult. Lycena astrarche BGSTR och L. zcarus ROTT. Ej säll- synta i Urshult. L. amanda SCHN. Förekommer sällsynt i Urshult. Två ex. fangades 1915. L. semiargus ROTT. Förekom ej sällsynt 1915 bade pa Sirkön och nara Urshults kyrka. Hesperiidæ. Adopea lineola O. Flog tämligen allmänt i ragakrar i Urshult i slutet av juli 1915. Augiades comma L. Takttogs åtminstone 1915 i Urshult. Alla av ORSTADIUS för Växjötrakten angivna dagfjärilar ha av mig anträffats i Urshult utom Pyrameis cardui L. Be- träffande Argynnis adippe L. ab. cleodoxa O. och A. paphia L. vill jag anmärka, att båda åtminstone sommaren 1915 voro ganska allmänna i Urshult. Sphingide. Deilephila galii ROTT. Ett ex. "/7 15 i Gårdsby s:n (FOLKE LAGERGREN). Även anträffad i S. Sandsjö s:n både som larv och fjäril (V. AKESSON). — Ej av mig funnen i Urshult. Alla övriga av ORSTADIUS för Vaxjotrakten angivna svär- mare har jag insamlat i Urshult. Av Smerinthus tilie L. har dock anträffats endast ett ex.; detta tillhör ad. maculata WALLGR. Notodontidæ. | Cerura bifida HB. En d och en ® tagna i Urshult; ® har 44 mm. vingbredd. — En larv anträffad vid Växjö hösten 1914 av NORDSTEDT. Pheosia gnoma F. (Ph. dictæoides Esp.). Två ex. anträf- fade vid Vallen nära Växjö, det ena av NORDSTEDT °°/r 15. Notodonta zicsac L. En , tagen i Urshult 17/7 13, har en vingbredd av 49 mm. N. dromedarius L. Sällsynt i Urshult. Endast en $ antraffad (vingbredd 45 mm.). Lophopteryx camelina L. Ej sällsynt i Urshult. Pterostoma palpinum L. En d fe 15 i Urshult. — Tva ex. (d och 2) 4/7 15 i S. Sandsjô s:n (V. ÅKESSON). 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Pygera anastomosis L. En 2 (vingbredd 44 mm.) kläcktes °°/; 15 ur puppa, tagen vid Hagsjöryd i Urshult. — Tre dd ur puppor tagna vid Vallen nära Växjö 1914 (NORDSTEDT). Endromididæ. Endromis versicolora L. Sällsynt i Vaxjotrakten. Ett par ex. togos i slutet av maj 1915, det ena av NORDSTEDT. Lasiocampidæ. Eriogaster lanestris L. En $ 18/4 14 och en d 15 vid Växjö. Honan, som mater 42 mm. mellan vingspetsarna, saknar den vita flacken vid framvingarnas rot samt har vinkeln mellan tvärlinjen och framkanten tydligt spetsig. Hos hanen bildar tvärlinjens inre begränsning med framkanten i det närmaste en rät vinkel. I Urshult har jag endast en gång iakttagit denna art, nämligen juli 1913, då jag fann en larvkoloni på Salix pentandra vid Aramo. Epicnaptera ilicifolia L. En 9 kläckt ur puppa, funnen hösten 1912 nära Växjö. — Två larver på asp i Urshult 1915. Dendrolimus pint L. Larver ej sällsynta i närheten av Växjö hösten 1914. Lymantriide. Dasychira fascelina L. Larver ej sällsynta våren 1915 i Växjötrakten. Stilpnotia salicis L. Två OC fran larver, anträffade 1915 i Urshult. Lymantria monacha L. Två 2%, den ena *%/s 12 i Urs- hult, den andra !"/9 15 nara Växjö. Alla av ORSTADIUS för Växjôtrakten angivna fjärilar till fam. VUI—XV ha av mig insamlats i Urshult utom Leu- codonta bicoloria SCHIFF. och Drepana curvatula BKH. Noctuidæ. Colocasia coryli L. Larven en gang funnen av mig vid Växjö. Acronycta leporina L. Ett ex. togs 1914 vid Växjö så sent som ??/g, — Förekommer tämligen sällsynt i Urshult. J. A. Z. BRUNDIN: FJÄRILAR FRAN KRONOBERGS LAN. I. 103 A. megacephala F. Ej sällsynt i Urshult. Flera larver anträffade i juli 1913. Fyra ex. fångades 1915; ett av dessa har 45 mm. vingbredd. A. cuspis HB. Ett ex. (vingbredd 48 mm.) 1915 i Urshult. A. euphorbie F. Larven vid tvenne tillfällen tagen i Urshult. Agrotis sobrina GN. Två dd och två 9Y tagna i Urs- hult i början av aug. 1913. dd ha framvingarna helt och hållet överdragna med grått och tillhöra således var. gru- nert GN. A. augur F. Ett ovanligt stort 2-ex. (vingbredd 47 mm.), taget 22/7 13 i Urshult, har val 2 mm. lang, tydligt svart- kantad tappflack samt ett svart grovt streck fran njurflacken till yttre tvarlinjen. Ett annat Q-ex. med framvingarna gråa, något glänsande, utan spar av rött, torde tillhöra ad. hippo- pliaes H.-G. A. baja F. Bada aren 1912 och 1913 var denna art mycket allmän i Urshult. 1915 kunde jag ej finna ett enda exemplar. A. xanthographa SCHIFF. Ett ex. °/s 13 i Urshult. A. rubz VIEW. Troligen sällsynt i Urshult. A. dahlii HB. Ej allmän i Urshult. A. cinerea HB. En & ??/& 15 i Urshult. Exemplaret, som har en mörkare, rödgrå färg, tillhör enl. WAHLGREN ab. livonica TEICH. Mittskuggan är hos detta ex. endast svagt antydd i motsats till det vanliga förhållandet hos denna art. SEAN recussa Her "Ener !Yarıssi Urshult: A. tritict L. Funnen bade i Växjö °°/s 14 (T. HOLMER) och i Urshult ??/; 15. A. ypsilon ROTT. En d Je 15 i Urshult. A. vestigialis RoTT. En d 7/7 14 vid Tegnaby (T. HOLMER). Chareas graminis L. Ratt allman i Urshult 1912. Senare ar sällsyntare. En 2 med 37 mm. vingbredd tillhör ad. tricuspis ESP. i Mamestra tincta BRAHM. Larver av denna art har jag vintertiden (1°/2) funnit inuti gångar i barken av masurbjörk. M. nebulosa HUFN. Ett ex. vid Växjö 1915 (ERIK Jo- HANSSON). 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. M. trifold Row. ‘En té 5 1 Urshult. JM. glauca HB. Inalles har jag tagit 4 ex. av denna övervägande nordliga art: en d ?/s 12 nära Växjö samt 2 dd och 1 $ i början av juni 1915 i Urshult. Alla ex. till- hora otvivelaktigt huvudformen. Bombycia viminalis F. Tvaex., d och §, 78/7 13 i Urshult. Diloba coeruleocephala L. Larver av denna art voro ej sällsynta i Urshult. Jag fann dem pa apple, plommon, vild- apel och rönn. Jämförelsevis talrikt sag jag dem ar 1915 och da mest pa vildapel. Celena haworthi CURT. Ett felfritt, skarpt tecknat ex. togs förra året sa sent som 7°/y nara Växjö. Hadena monoglypha HUEN. ab. infuscata BUCHAN.- WHITE. En © ?/s 13 i Urshult. H. basilinea F. Synes vara sällsynt i Urshult. Endast ett Q-ex. tillvarataget. H. secalis L. En id, tagen Str 12 i Urshult, med en- tonigt rödbruna framvingar — endast framkanten och ett par ställen i utkantsfältet svagt mörkskuggade — och i utkanten vit njurfläck torde kunna föras till a6. mzctzcans ESP. Pohlia chi V.. Sällsynt i Urshult. Ett ex. rens: Brachionycha nubeculosa ESP. En $ 78/4 15 nara Växjö. Miselia oxyacanthe L. Larver togos 1912 i Urshult pa plommon. Dichonia aprilina L. Flera larver togos 1912 i Urshult. Dipterygia scabriuscula L. Ett ex. 1914 vid Växjö sa sent som ?7/s. Nenia typica L. Torde vara sällsynt i Urshult. Endast ett ex. antraffat av mig. Tapinostola fulva HB. En d 18/9 14 vid Växjö. Calamia lutosa HB. Ett ex. 1915 i Växjö pa lockbete (NORDSTEDT). Leucania lithargyrea Esp. Ej sällsynt 1915 i Urshult. Ett ex: tagetraven 191 3: Grammesia trigrammica F. Tagen i Urshult bade 1913 och 1915. Tämligen sällsynt. Hydrilla palustris HB. En d 18/6 15 i Urshult. Tentocampa pulverulenta Esp. Ej sällsynt i Vaxjo- trakten 1914 och 1915, da jag fangade inalles 7 ex., 4 dd J. A. Z. BRUNDIN: FJÄRILAR FRAN KRONOBERGS LAN. I. 105 och 3 28. En L£ tillhör ad. pallida TUTT. och en Q ab. rufa TUTT. T. populi STRÖM. En 2 7/5 15 vid Växjö (V. ÅKESSON). T. incerta HuFN. Av mina vid Växjö insamlade ex. tillhöra 2 dd och 1 2 ad. fuscata Hw. Cosmia paleacea ESP. En 2 ?"/g 14 nära Växjö. Orthosia macilenta HB. En $ 7%19 13 vid Växjö. I likhet med ORSTADIUS fann jag 5 ex. 1914. Förra hösten kunde intet ex. anträffas. Orthosia circellaris HUFN. En d tillhör ab. ferru- ginea HB. Xanthia aurago F. Av denna art har jag i Vaxjotrakten tagit inalles 6 ex. under aren 1913—15. En $ ?% 15 till- hör ad. fucata ESP. Orrhodia vau punctatum Esp. En d "/ı 15 nara Växjö. Xylina soca ROTT. En Q 78/4 15 vid Växjö. X. lambda F. Av denna art har jag under aren 1913—15 tagit inalles 6 ex., 4 dd och 2 YY. — Ur de gängse hand- böckerna fär- man den föreställningen, att endast QQ av Xylina-arterna övervintra. Jag har emellertid funnit bade 22 och SS om våren av såväl X. furcifera som X. lambda. Av mina 4 X. lambda-8 d äro 3 tagna i slutet av april. Calocampa vetusta HB. Observerad i Urshult */¢ 15. (CE Coral we eA vate 2) 23 ghtavoch ah \vid .Vaxjo: Tagen även av NORDSTEDT. — Larven anträffad i Urshult. Cucullia umbratica L. Tämligen allman i Urshult 1915. C. chamomille SCHIFF. Ett ex. 1915 vid Vaxjo (NORD- STEDT). Exemplaret tillhor enligt dr L. TRAFVENFELT den ej förut i vårt land iakttagna ad. chrysanthemi HB. (»bräun- lichschwarz verdunkelt»). Anarta cordigera THNBG. En @ kläckt 15/3 15 fran larv tagen vid Växjö (NORDSTEDT). Erastria uncula CL. Tva ex. togos *°/g 15 i Urshult: Prothymia viridaria CL. I Växjötrakten har jag antraffat bade huvudformen och ad. fusca TUTT. 2 ex. av vardera. — En @ av huvudformen i Urshult. Catocala fraxint L. Ett av mina ex., taget vid Växjö 79/9 13, tillhör ad. moerens FUCHS. Standfussia emortualis SCHIFF. En d 7° 7 12 i Urshult. 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Bomolocha fontis THNBG. ab. terricularis HB. synes ej vara sa sällsynt i Småland. Jag har fångat fjäriln bade vid Växjö och i Urshult. Tre larver, som togos pa odonris hösten 1913, utvecklades alla till ad. Tholomiges turfosalis WK. Forekom 1915 tämligen all- mant a en mindre skogsmosse nara Urshults kyrka. Jag fann den första gången 1#/7. Den °'/7 fångade jag pa en kort stund ej mindre än 6 ex., alla dd. Om förekomsten i länets södra del av den stora mängd nattflyn, som flyga endast var och höst — flygtid enl. AURI- VILLIUS, »Nordens fjärilar»: april—maj, maj—juni eller aug.— sept., sept.—okt. — kan jag i allmänhet ej yttra mig. Det ar endast av ett fatal bland dem jag lyckats finna larver, och dessa aro nästan alla omnämnda i det föregående. Av de under sommarmanaderna flygande — flygtid enligt » Nordens fjärilar»: maj—juli, juni—juli, juli—aug. eller aug. — och av ORSTADIUS for Växjôtrakten anförda nattflyna har jag i Urshult funnit alla utom följande: Colocasza coryli, Acronycta alnt och pst, Agrotis subrosea, fimbria, triangulum, umbrosa och brunnea, Mamestra persicariæ, oleracea och geniste, Dianthoecia proxima och rivosa, Celena haworthi, Leucanıa obsoleta, Petilampa arcuosa, Cosmia paleacea, Dyschorista suspecta och fissipuncta, Cucullia luctfuga, Anarta myrtlli och cordigera, Habrostola triplasia samt Plusia moneta och jota. Av dessa 25 arter bora naturligtvis manga kunna patraffas även i södra delen av länet. De flesta av dem dro emeller- tid sällsynta; 10 arter ha av ORSTADIUS funnits i endast I ex. Att jag ej var i tillfälle göra insamling i Urshult just sommaren 1914 kan också till en del förklara den stora olik- heten, ty bland de 25 arterna ar det ej mindre an II, som av ORSTADIUS antraffats endast detta ar. Innan jag lämnar fam. Moctuide, vill jag påpeka, att, enligt min erfarenhet fran föregående höst, nattflyna da före- kommo i ovanligt ringa bade art- och individantal i Vaxjo- trakten. Cymatophoridæ. Thyatira batis L. Ett ex. le 15 i Urshult. Cymatophora flavicornis CL. Allman i Urshult. En i bur kläckt © tillhör den av F. NORDSTROM omnämnda och J. A. Z. BRUNDIN: FJÄRILAR FRAN KRONOBERGS LAN. I. 107 avbildade ad. (Entom. tidskr. 1915, p. 228). Detta ex. har i likhet med alla mina 5 d-ex av huvudformen framvingarnas grundfärg tydligt rödaktig. — En 9,tagen 1/7 15 i Urshult, med ljusare, rent gra grundfärg a framvingarna saknar den runda fläcken och bör således räknas till ad. unimaculata J. MEVEs. En till synes nykläckt d av huvudformen togs 1914 vid Växjö sa sent som !$/g. C. fluctuosa Hp. En d ‘6e 13 i Urshult: C. duplaris L. Allman i Urshult. Vingbredd till 37 mm. Geometride. Nemoria viridata L. Förekommer sällsynt i Vaxjo- trakten. Acidalia dimidiata HUFN. Tämligen allman i Urshult. A. bisetata HUFN. En ® !5/g 13 i Urshult. A. humiliata HUFN. Två dd 29/5 15 vid Gäddeviksäs i Urshult. A. mornata Hw. Var åtminstone 1912 tämligen allman i Urshult. — En 2 14/9 14 vid Växjô. A. immorata L. Troligen sällsynt i Urshult. Två ex. togos 1912. A. remutaria HB. En d, tagen vid Växjö 77/5 13, har, tydliga diskpunkter a bada vingparen. Codonia punctaria L. Ej sällsynt i Urshult. — Fran Växjötrakten har jag 1 d och 2 22. Lythria purpurata L. Mina 4 Lythria-exemplar tillhöra enl. WAHLGREN alla denna art. En d ar tagen i Urshult, de övriga vid Växjö. Ortholitha cervinata SCHIFF. Endast ett ex. taget av mig vid Vaxjo. Odezia atrata L. Ej sällsynt i Urshult. Vissa ar ar den t. o. m. allman; sa observerade jag 1915 anda till ett 10-tal ex. samtidigt. Lobophora viretata HB. Två 2% togos vid Vallen nara Växjö i maj 1915, den ena av H. NORDSTEDT. Arten forut funnen i Stockholmstrakten och Vastmanland (Entom. NOS AOL p. 126" Och ror." Dr TD Eucosmia undulata L. Ej allman i Urshult. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Lygris prunata 1. och L. associata BKH. synas båda vara sallsynta i Urshult. Larentia variata SCHIFF. var. obeliscata HB. Ett föga avfluget Q-ex med 29 mm. vingbredd är taget vid Växjö 1915 sa sent som 1/9. Ett annat ex. togs i Urshult °/s. Flygtid enl. »Nordens fjärilar» juni—juli. SPULER anger den fran maj till sept. L. parallelolineata RETZ. (= vespertaria BKH.). En d 22/5012. 1 Urshult: L. quadrifasciaria CL. Tva 22 1913 i Urshult. Den ena tillhör var. thedeniz IPA. L. cucullata Hurn. Tva $S 4/7 15 i Urshult. Ly galiata HB! Ent Qu etre 1 Urshult: L. albicillata L. En 2 7/6 16 vid Växjô. Livres tenter 4e ja 2s TU esate L. alchemillata L. Av de 3 ex. jag tagit 1915 i Urshult har ett det vita bandet a framvingarna avbrutet i falten 2 och 3; de övriga ex. aro fullt typiska (jfr Entom. Tidskr. 1915, p. 255). L. obliterata HuFN. Tva dd °°% 13 och !/6 14 vid Vaxjo. L. silaceata Hp. En @ tagen sä sent som !?/s 13 vid Vaxjo. Tephroclystia-formerna i min samling äro ännu ej alla bestämda. I Urshult har jag dock med säkerhet tagit fol- jande arter: T. pusillata SCHIFF. Ej sällsynt. T. togata HB. Endast 2 ex. tillvaratagna. Troligen sallsynt. T. succenturiata L. v. subfulvata HW. Ett ex. ™/7 13. 7. nanata HB. Möjligen allman. T. sinuosaria Ev. Varje ar funnen i ett eller flera ex. T. sobrinata HB. Allman. Chloroclystis rectangulata XL. Torde ej vara allman i Urshult; jag har dar ej funnit mer än två ex. Epirrhantis diversata SCHIFF. Tre dd 79/4 15 vid Växjö. Selenia bilunaria Esp. och S. tetralunaria HUFN. Bada arterna iakttagna i Urshult; av den senare endast ett ex. le qe S. lunaria SCHIFF. En d 19/6 14 vid Växjö (NORDSTEDT). J. A. Z. BRUNDIN: FJÄRILAR FRAN KRONOBERGS LAN. I. 109 Gonodontis bidentata CL. Tre dd fran Växjôtrakten; en tagen redan 1°/s. Himera pennaria L. Av larver, tagna i Urshult i juni 1912, utvecklades i början av sept. 3 dd och I Semiothisa alternaria HB. Denna art ar ej sällsynt i Urshult. Sommaren 1915 tycktes den t. o. m. vara allmän- nare in S. notata L. Jag har tillvaratagit 3 dd och 2 228. S. liturata CL. Ej allman i Urshult. S. sienaria HB. En d och tvä 2% togos 1915 i Urshult. Hibernia aurantiaria Esp. Tre SS tagna vid Växjö 1912 och 1913. H. marginaria BKH. Två dd 18/4 12 och 19/4 15 nara Vaxjo. H. defoliaria CL. Larver ej sällsynta pa ek i Urshult. — En d, tagen i Växjö *°/10 12, tillhör ad. obscurata STGR. Amphidasis betularia L. En d och en 8 kläckta i bur; larverna antraffade vid Vaxjo. Boarmia lichenaria HUFN. Sällsynt i Urshult. Fyra dd tagna 1975. Gnophos obscuraria HB. Sällsynt i Urshult. Fyra dd tagna 1913 och 15. Bupalus piniarius L. Allman i Urshult. Två 29, kläckta i bur, äro mörkbruna och torde således närmast tillhöra 9-ad. fuscantaria KRULIK. Phasiane petraria HB. Ganska allmän i Urshult. — Även i Växjôtrakten var den åtminstone à vissa lokaler ej sällsynt våren 1915. Vid Kvelleberg nära Växjö sag jag '/e ett 10-tal ex. inom ett ganska begränsat område. Perconia strigillaria HB. Ej allmän i Urshult. Av de under sommarmånaderna flygande — flygtid enl. »Nordens fjärilar» : maj—juli, juni—juli, juli— aug. — och av ORSTADIUS for Växjôtrakten anförda mätarna (ang. Tephro- clystia-arterna se föreg. sida) har jag i Urshult funnit alla utom följande: Aczdalia deversaria och tmmutata, Codonia linearia, Ortholitha cervinata, Larentia munitata, unidentaria, vittata, albicillata, obliterata och silaceata, Collix sparsata, Epir- rhantis diversata, Lapta temerata, Ennomos alniaria, Amphi- dasis betularia, Boarmia cinctaria, crepuscularia och jubata, Gnophos sordaria och Fidonia carbonaria. 110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19 16. Beträffande de endast vår och höst flygande mätarna gäller vad som sagts om de vid samma tider flygande natt- flyna. Nolidæ. Nola cuculatella L. Ej sällsynt i Urshult 1915. Fyra didi togos 4/1 tr och fyra, 29 7°); a. Nycteolidæ. Sarrothripus revayanus SC. Endast ett ex. (tillhorande ab. degenerana HB.) har jag tagit i Urshult ?°% 12. Arten flyger tydligen allmännast om våren. I Vaxjotrakten har jag tagit 3 ex. i maj och ett i slutet av april. Hylophila prasinana L. Sällsynt i Urshult. Chloëphora bicolorana FUESSL. En d 3/7 13 i Urshult. — Ett ex 78/7, rs «vid Vallen: nara’ Vaxjo (NORDSTEDT) samt ete "7 16 19. Sandsjor(V: AKESSON). Arctiidæ. Phragmatobia fuliginosa L. Ett ex. av huvudformen N 15 Ürshult: Coscinia cribrum L. En d togs a en skogsmosse i Urs- Rule 4/7715. Atolmis rubricollis L. Ur puppor, som togos vid Växjö varen 1913, framklacktes 4 ex. i början av maj. Lithosia complana L. En 2 °°; 15 i Urshult. Anthroceridæ. Anthrocera loniceræ ESP. Allman i Urshult. Alla till fam. XX— XXIV av ORSTADIUS for Vaxjotrakten anförda arter har jag funnit i Urshult utom följande: Vola confusalis, Spilosoma mendica, Arctia aulica, Endrosa irrorella och Zzhosia lutarella. Psychide. Taleporia tubulosa RETZ. Två SS tagna i början av juli 1915. — Någon annan art till denna fam. har ej av mig iakttagits i Urshult. (Forts.) Bidrag till kannedomen om Macroplea -curtisii LAG: Av Einar Klefbeck. Bland de talrika skalbaggar, som aro bundna vid vattnet och vattenväxterna, är det endast ett litet fatal som träffas i havet och dessa da ej i rent saltvatten, utan 1 det brackta vattnet i vikar eller laguner. Till dessa höra några former av det Donacıa närstående släktet Macroplea CURT. eller Hemonia LATR. I THOMSON’s Skandinaviens Coleoptera VIII uppgivas som funna i Sverige 3 arter, som »finnas endast i brakvatten». Dessa bruka i nyare arbeten vara sammanslagna till en art, M. mutica FABR., och de olika formerna betraktas som varieteter av denna. Om deras levnadssätt och utveck- ling ha i aldre tider manga ofta mot varandra rent stridiga asikter framkommit, men tack vare noggranna studier av BOVING, BROCHER och MAC GILLIVRAY äro de nu rätt val kända. Hos oss tyckas de däremot ej närmare studerats, atminstone har intet publicerats, och torde därför några iakt- tagelser, som jag kommit i tillfälle att göra, ha sitt intresse. Under en exkursion till Snäckgärdet norr om Visby fun- nos den 14 augusti 1910 på rötterna av den där, vid myn- ningen av en. liten bäck, växande Potamogeton filiformis PERS. talrika larver av Macroplea mutica var. Curtisiz LAC., vilka insamlades med näringsväxten och hemfordes. Under ett par dagar voro da vaxterna med larverna helt enkelt inlagda i papper i en portör, vilket ej tycktes bekomma dem något. Efter framkomsten (till Uppsala) blevo larverna nedlagda i T2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. nagra burkar, dar vatten tillsatt med nagot salt pafylldes, och tycktes de trivas utmarkt trots att vattnet sallan byttes. Detta beror sakerligen pa, att de forse sig med andningsluft ej fran vattnet direkt utan fran näringsväxten pa sätt som i det foljande beskrives. Larverna äro vita, till formen något påminnande om scarabeidernas. Längden 8—10 mm, bredden 3 mm. Huvu- Larver och kokonger av Macroplea curtisti Lac. (Foto. A. TULLGREN). det ar litet, käkarna bruna, antennerna korta; pa vardera sidan finnas 5 punktögon. De tre mellankroppslederna bära tre par hakformade, ledade, ljusbruna ben. Bakkroppens ledantal är svårare att bestämma. De 7 första segmenten äro stora, på översidan genom en fåra delade i två subseg- ment men på undersidan odelade. Efter dessa tyckes vid första påseende endast I analsegment följa, vilket är vinkel- böjt mot den övriga kroppen. Så uppfattades förhållandet förr, t. ex. av PERRIS, under det att HEEGER ansåg denna kroppsdel bestå av två segment och slutligen MAC GILLIVRAY KLEFBECK: BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM MACROPLEA CURTISII LAC. II 3 och BOVING betrakta den som sammansatt av tre. Pa bak- kroppens spets sitta tva kraftiga, bruna taggar, de s. k. caudal-taggarna. Såväl pa ryggen som pa sidorna finnas korta har. Av trakéôppningar finnas ett par pa mellankrop- pen och atta par pa bakkroppen. De äro alla sma utom det sista paret, som sitter vid caudaltaggarnas bas. Nar larven skall ata, pressar den sig tatt intill vaxten och gnager sig sa småningom in sa långt att huvudet blir helt dolt. De bada caudaltaggarna stickas samtidigt in i vaxten och bidraga sa att fasta larven. Men även när den ej ater, kan man fa se den sitta med dessa instuckna, ibland med f. 6. snett utåtriktad kropp. Taggarna äro da sa långt in- stuckna, att ett par kanaler bildats ut från de luftfyllda in- tercellularrummen i växten. När så larvens bakkropp med de båda stora andhålen tätt pressas mot växten, kan luft direkt pumpas in i larvens trakesystem från växten. Det uppgives även, att detta också kan ske genom håligheter i själva taggarna. Den förbrukade luften skall sedan i blås- form bortgå genom de små andhålen. Detta kunde jag aldrig iakttaga och möjligt är väl, att luften ej släppes ut, utan i stället genom diffusion med vattnets luft får syrehalten för- nyad. Redan i slutet av augusti förpuppades de första av mina larver, varvid de spunno sig ovala, bruna kokonger. Detta skedde alltid om natten eller tidigt om morgonen. Enligt BÖVING, som en enda gang iakttagit tillvägagångssättet hos en Donacia, bildar larven först av ett vaxartat ämne, som av- söndras från huden, själva stommen till kokongen, vilken sedan förstärkes av ett sekret, som kommer från munnen och till sist bestrykes med tarminnehall. Då de så blivit fullständigt luft- och vattentäta, gnager larven ett hål genom den vid växten fästade sidan och in genom växtens epidermis. Genom detta hål sker sedan luftväxlingen. Ur kokongerna framkommo de fullbildade djuren efter en pupptid av c:a en månad. De första kläcktes d. 1 oktober, de nästa — flertalet — d. 20—25 oktober och de sista d. 15 november. De kröpo omkring på växterna under vatten- ytan och kommo aldrig upp ovanför denna, men voro dock ständigt omgivna av ett luftlager, som gav dem silverglans. Entomol. Tidskr. Årg. 37. Häft. 2 (1916). 8 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Denna luft hämta de fran blasor, som avges av växterna, som de leva pa, och kvarhalla den tack vare varandra korsande fina har. Enligt BROCHER ledes den fran växtens yta utefter de finhariga antennerna till övriga kroppsdelar, således pa samma sätt som hos £/mzs-arterna. Nar luften genom and- ningen blivit mindre syrerik, forbattras den helt enkelt genom diffusion mellan luften i vattnet och luftlagret kring kroppen. Parningen skedde aven under vattnet, och abdomen pa ett par honor blev betydligt uppsvälld, men någon ägglägg- ning kom ej till stand trots att intet av djuren dog fore den 22 november och de sista först mot slutet av december. Lepidopterologiska notiser. Av Frithiof Nordström. Under den tid jag sysslat med fjärilars fångst och upp- födning har jag gjort en del fynd, iakttagelser och rön, som möjligen kunna vara av intresse. Beträffande fynden har jag i det följande endast antecknat de mer anmärkningsvärda. Dessutom har jag upptagit maximi- och minimimatt för ving- bredden, såvida de skilja sig från de siffror, som härför an- givas i AURIVILLIUS »Nordens Fjärilar», vidare några larvbe- skrivningar, som antingen saknas i >» Nordens Fj.» eller skilja sig från dem, som där förekomma, slutligen en del iakttagel- ser i övrigt rörande larverna och deras parasiter. Angående fångsten med lockbete har jag i stort sett gjort samma iakttagelser, som J. MEVES meddelat i Ent. Tidskr. 1914. Under sensommaren 1914 voro särskilt de då vanliga äskvädersnätterna givande, om det blott ej regnade för stritt. På sommaren med de ljusa nätterna äro fjärilarna betydligt skyggare än eljest, varför man då måste hålla ha- ven under äpplehängena för att uppfånga de fjärilar, som släppa sig ned från desamma. I mars—april och under hös- ten med dess mörka kvällar äro fjärilarna mycket mindre skygga; i allmänhet behöver man då ej använda haven, den bör naturligtvis dock alltid vara med för infångande av för- biflygande fjärilar, som ej gå på lockbete. Under de mörka kvällarna måste man använda sig av lykta. Denna bör vara liten och lätthanterlig och ej för starkt lysande, varigenom många fjärilar skrämmas. Har man ej medhjälpare, som bär lyktan, hänger man densamma i ett knapphål eller i bröst- 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. fickan eller också fästes den på en i nedre ändan spetsad käpp, som köres ned i marken. I ena handen hålles cyankali- burken, vilken föres tätt under den på hänget sittande fjäri- len, med den andra petar man lätt till densamma, varvid den utan vidare släpper sig ned i burken. Är man något van, kan man, utan att störa de övriga, på samma hänge sittande fjärilarna plocka ned dem allesammans i burken, en och en. Särskilt Cafocala-arterna äro dock mycket skygga (vilket jag varit i tillfälle nämna i en föreg. uppsats i denna tidskrift 1915), ävensom Zoxocampa, Parascotia, Zanclognatha och alla Cymatophorider, vilka samtliga forhalla sig som matarna vid lockbetet, d. v. s. de fladdra hastigt at sidan, da man närmar sig. Nagra gånger har jag pa äpplehängena fångat Hyloicus pinastri L. och Metopsdus porcellus L., Lithosia-arterna komma rätt gärna samt ett fatal mätare, eljest är det noctuiderna och cymathophoriderna, vilka lockas mest och av dessa som be- kant särskilt honorna. Dock komma ej alla noctuider, vissa arter, t. ex. av slaktena Plusza, Cucullia och en del andra, kunna finnas alldeles i närheten pa blommande växter utan att taga minsta notis om de skönt doftande äpplehängena.! För att driva eljest övervintrande larver att redan samma höst eller under vintern lämna imagines, brukar jag på hös- ten, sedan larverna en längre tid ej intagit någon föda, pla- cera dem särskilt varmt och fuktigt och bada dem i ganska varmt vatten, omkring 30° C., samt upprepa denna badning flera gånger med någon dags mellanrum, tills larven åter bör- jar äta; sedan går uppfödningen lätt. Många larver låta dock ej driva sig, med andra lyckas vinteruppfödningen utan min- sta svårighet och även utan badsejour. I det följande har jag vid de arter, som äro lätta att driva, antecknat detta. Som näringsväxter under vintern bjudes gräs, inplanterat i krukor (Poa annua brukar stå sig bast), Taraxacum, salad, kål m. m., Pelargonia ates av manga larver, ävensom färska äpplen, skurna i tunna skivor; ringblommor (Calendula) finnas ju långt in på vintern och ätas särskilt blommorna härav gärna av flera arter. 1 En utmärkt marmelad, s. k Schmetterlingsköder, att insmörja äpple- hängena med har jag de sista aren köpt fran firman E. A. BÖTTCHER i Berlin. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. CLF De fa parasitsteklar och parasitflugor, som i denna upp- sats nämnas, äro godhetsfullt bestämda de förra av d:r A. ROMAN, de senare av folkskolläraren O. RINGDAHL, och be- gagnar jag tillfället att även har tacka dem for detta. Pieridæ. Pieris rape L. En infangad d mater 39 mm. i ving- bredd, en 2 e. 1.1 36 mm. (»Nordens Fjärilar»: 42—50 mm.) Pieris napt L. förekom den torra och varma sommaren 1914 särdeles ymnigt å Ekerö i Mälaren. I skogskanter, som gränsade till åker och äng, hade de sitt nattkvarter i det nära meterhöga gräset, där de sutto här och var, oftast några stycken tillsammans på varje strå. I en gammal, i det närmaste uttorkad ankdamm, helt och hållet täckt med andmat, brukade fjärilarna slå sig ned under dagens hetaste timmar, antingen direkt på andmaten eller också på en gammal brädlapp, som låg i pölen. Här sutto de tätt trängda till varandra, vinge vid vinge, stundom 50 stycken eller flera, tydligen njutande den läskande vätska, som denna sommar var sa fattig på. En @ i min samling mäter 37 mm., en annan © (napwe Esp.) 38 mm., flera dd och 22 40 mm. (Nord. Fj.: 42—47 mm.) En d, Ekerö maj 1913, har a bade fram- och bak- vingar de ribbor, som omgiva mittcellen, starkt vagiga. Ur ett hal vid ena vingskidan av en övervintrande puppa ‚kröp en fluglarv ut, som lämnade imago 19/5: Exorista vul- garis FALL. Leptidia sinapis L. En d har en vingbredd av endast 34 mm. Gonepteryx rhamni L. En d e.l. mater 43, en infångad d 45, en dio ® 46 mm. i spännvidd. I »Nord. Fj.» anges minimimattet til 55 mm., 1 ADLERZ, »Svenska Fjärilar», till 50 mm. Nymphalidæ. Pyrameis cardui L. I slutet av juni och början av juli 1915 infångades ett par mycket nötta ex. av denna art à Runmarö i Stockholms skärgård. Vanessa io L. Sommaren 1912 företog jag svaltfodning 1 I det följande har jag använt förkortningen e. L. för ex. larva. 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. av en samling larver och erhöll mycket små imagines, de minsta med en vingbredd av endast 39 mm. Dylika små ex. ha ju fått ett särskilt namn, ab. zozdes O., men de skilja sig ej genom annat än storleken och möjligen genom något mörkare nyans från sina större syskon. Genom svält- födning torde man kunna få fram dvärgformer av de flesta fjärilar, åtminstone har jag många gånger oavsiktligt erhållit sådana av diverse noctuider och andra. Parasitflugan Æxorista vulgaris FALL. har jag flera gån- ger kläckt ur zo-larver. Vanessa urtice L. Flera ex. tillhörande £. nubilata RAGN. och en v. polaris STGR (40 mm. i spännvidd) fångades vid Vigg- byholm i Uppland 1912. Ur urtice-larver har jag kläckt Exorista vulgaris FALL. V. polychloros L. Nagra stycken togos à Runmarö ??/4 och °/s 1915. V. antiopa L. Som ett bidrag till Vanessa-arternas over- vintringsplatser kan nämnas, att en 2 av denna art fanns i Tumba, Södermanland, !?/g 1910 i en gammal ihålig, kull- fallen stubbe. — Ex larva har jag flera ex., ej mätande mer än 55—60 mm. i vingbredd. Polygonia calbum L. Ett ex. e. 1, mäter endast 40 mm. Det är även mörkare än större exemplar. I allmänhet synas minimiexemplar hörande till släktena Vanessa, Polygonia, Me- litea och Argynnis vara mörkare än ex. av normal storlek. — Larven har jag ej sällan funnit pa sälg, vilken närings- växt jag ej förut sett angiven. Melitea cinxia L. Två ex. i min samling mäta i spann- vidd endast 33 mm., ett annat 34. Melitea athalia Rory. A bakvingarnas undersida är av de ljusa fläckarna i rotbandet den tredje från framkanten räknat mycket varierande i storlek. Normalt är den något mindre än den andra; detta kan gå så långt, att den endast synes som en ljus, svartkantad prick, vilket är fallet hos ett av mina ex.; jag har dock aldrig sett, att den helt saknats. Å andra sidan kan den vara större än normalt, lika stor som den: andra! och delvis eller helt och hållet flyta samman 1 I »Dagsommerfugle», Köpenhamn 1908, angiver KLÖCKER i översikten av Melitea-arterna som ett av skiljemärkena mellan athalia Rott. och dic- FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 119 med den i inre mellanfältet stående ljusa fläcken. Ett ex. har den fjärde flacken fran framkanten raknat forsedd med tydlig, svart mittpunkt. — Ett av mina ex. nar ej upp till högre vingbredd än 30 mm. (Ekerö *°/7 1913). Hos ett ny- kläckt individ, Runmarö 2°/¢ 1915, aro de eljest svarta |. svart- bruna teckningarna betydligt ljusare — brungrå — a bade över- och undersida än normalt. Argynnis euphrosyne L. Ett ex. mäter endast 31 mm. 1 spännvidd. I »Nord. Fj.» uppgives flygtiden till »maj—juni, norrut i juli». Jag har i stockholmstrakten funnit flygtiden vara juli(—aug.). Ur en puppa kröp ”?/s 1915 en cm.-lang, gulaktig flug- larv ut mellan huvud och thorax. Imago 1/6: Exorista fim- briata MEIG. A. paphia L. En d mäter i spännvidd endast 52 mm.; 2 andra dd nå ej heller upp till »Nord. Fj:s» minimimått, 60 mm. En ab. valesina Esp. 2 togs à Ekerö !/+ 1914.! Erebia ligea L. En d från Värmdö mäter ej mer än 37 mm. mellan vingarna, flera andra från olika orter över- stiga ej 40 mm. (»Nord. Fj.»: 42—48). Satyrus semele L. En d mäter endast 33 mm., under- stiger alltså »Nord. Fj:s» minimimått med icke mindre än II mm. Pararge hiera F. En d mäter 37 mm. Aphantopus hyperanthus L. En d mater endast 33 mm. | | Epinephele jurtina L. Ur flera puppor fran Enskede, Södermanland, 1915 erhölls i juli parasitstekeln /chneumon caloscelis \VSM., en ur varje puppa. Coenonympha pamphilus L. Exemplar a 25 mm. aro ej ovanliga. Nagra av mina ex. ha a bakvingarnas översida, tynna Esp. att denna tredje flack är mindre än den andra hos athalia, me- dan den hos dictynna är lika stor som denna. Detta kan man således ej lita pa som differentialdiagnos. Dessa arter skiljas ju lattast (se »Nordens Fjärilar») genom den rad mörka punkter, som hos dictynna star i yttre mel- lanfaltet, men som saknas hos athalia. 1 I Internationale Entom. Zeitschrift, Guben, för °°/2 1916 påpekar professor Dr. von LiNsrow, i en uppsats om paphia-aberrationer, det av de flesta författare begångna felet att angiva, det blott 9 varierar till ab. valesina Esp. Såväl han själv som några andra angifna författare ha även funnit ab. I valesina Esp. 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. innanfor den bruna barden, 2 mer eller mindre tydliga svarta prickar. Lycænidæ. Thecla W. album KNOCH. Pa Ekerön i slutet av maj 1913 voro larverna vanliga pa alm och pupporna funnos ofta under almarna, fasta vid grässtrån m. m.; forekommo säll- synt 1914. Manga ex larva mata ej mer än 25—26 mm. i spännvidd. Callophrys rubi L. Den gröna, med korta och fina, rost- röda borst försedda, gråsugglika larven träffas ej sällan å blåbär, inkrupen i bären, varvid särskilt de halvmogna bären urätas. Zephyrus quercus L. En>$, som togs à Ekerö !?/7 1914, har hela bakkroppen fortfarande 'omgiven av puppskalet, men är f. ö. fullt utbildad. Något dylikt har jag ej förut obser- verat å i det fria tagna fjärilar, ehuru jag genom larvupp- födning fått sådana exemplar av t. ex. Vanessa urtice L. och Leucania impura HB. Chrysophanus virgauree IL. Flera ex. mata ej mer än 26—28 mm. i spännvidd. C. phleas L. Fn J mäter 22 mm. Lycena icarus ROTT. En liten ®, tagen på Runmarö #6 1915, tillhör ad. coerulea SCHILDE. L. cyllarus ROTT. Vingbredd 27—35 mm. »Nord. Fj.» anger 30—33. Hesperiidæ. Hesperia malve L. Ett ex mäter 18, några andra 21 mm. i vbr. »Nord. Fj.»: 22—24. — Ur en puppa fran Ekerö 1913 kläcktes 1914 parasitstekeln Zadrorychus tenuicornis. Sphingidæ. Metopsilus porcellus L. En 30 mm. lang larv hade nagra flugägg fästade vid de främsta lederna (Ekerö 1913 °/s). !?/9 kläcktes första flugan: Winthemia quadripustulata FABR. Hemaris fuciformis L. och #tyus L. voro 1915 ganska vanliga a Runmarö på blommande Lychnis viscaria. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 121 Notodontidæ. Cerura bicuspis BKH. En larv a björk, funnen °°/7 1910 vid Eknäs à Värmdö. Lar äfven, ehuru sällsynt, vara fun- nen pa al och asp. | Cerura bifida Hp. En 15 mm. lång larv, som satt död pa ett blad? (Ekerö *°/7 1913), hade fullt med sma vitgula parasitstekelkokonger staende ut fran bada sidor. Ur dessa kläcktes ®/g 12 stycken Apanteles sp. Dicranura vinula L. Äggen, som i regel läggas pa bla- den av asp och Sa/zx-arter, har jag även någon gang funnit avsatta pa kvistarna av naringsvaxten. Angaende larvens satt att utspruta vatska till sitt forsvar, se Ent. Tidskrift 1915 sid. 290. En bland de vanligaste parasitsteklarna a denna larv (ett 20-tal olika arter aro kända) ar den brungula Panzscus cepha- lotes, vars sma svarta ägg man ofta ser fästade pa och emel- lan de främre kroppsringarna av den fullvuxna larven. Dessa agg klackas vid tiden for vardlarvens forpuppning, sedan han spunnit sin kokong. De i början ljusgröna larverna utsuga vinula-larven utifrån, tills blott det tomma larvskinnet återstår, då parasitstekellarverna äro 15—20 mm. långa, smutsvita med förtjockad sidokant och i undersidans mitt en bred, genomskinlig, brun rand; innanfor huden synes fullt med lik- som sma vita korn eller gryn. Larvernas kokonger — jag ‘har funnit deras antal växla mellan 5 och 7 -— som antingen laggas tvars Ofver fjarilkokongen eller oftast 1 dess langd- riktning, ligga sa tätt packade intill varandra, att man med svårighet kan taga isär dem; de äro i början vita, men bli småningom sotsvarta, äro cylindriska med avrundade ändar, glest smaludna och 15—18 mm. långa. Förpuppningen äger rum på våren, varefter imagines äta sig ut genom den tjocka fjärilkokongen. En annan, sällsynt parasitstekel, ar den stora Lurylabus larvatus auct (vinulator DE GEER), vilken jag en gång kläckt ur en puppa från Runmarö. Denna larv lever alltså inuti sin värd. Drymonia chaonia HB. Larven funnen 1915 pa ek vid Experimentalfältet. Gick /s ned i jorden, där förpuppningen 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. ägde rum i en hala, invändigt klädd med en svartbrun, tunn men seg spanad. Enligt »Nord. Fj.» skall à Drymonza-arter- nas larver sidolinjen ej fortsätta ut pa huvudet. A den av mig funna larven gick emellertid den gula sidolinjen anda fram till munnen, varigenom även mundelarna bli gula a det eljest enfärgat gröna huvudet. Larvens allmänna habitus pa- minner mycket om noctuidernas. Ryggen är vitgrön, mörk- nande mot sidorna, sidorygglinjen gul med en vit fläck å varje led, sidolinjen även gul med en vit fläck bakom varje andhål och å de främre lederna smalt rödkantad. Mot tiden för förpuppningen försvinner den vitgröna ryggfärgen och larven blir likformigt grön med bibehållen gullinjering. And- hålen synas svarta, men a första och sista leden äro de tyd- ligt ljusa med tjock, svart kant. Fullvuxen är larven 50 mm. lang. — Är enligt »Nord. Fj.» en gång förut funnen vid Experimentalfältet; av d:r PEYRON funnen på Lidingön (Ent. Didskr IG, s::03). Notodonta 2icesac L. Aggen finner man från början av juni till början av augusti på undersidan av bladen till asp och sälg, vanligen enstaka, ibland 2—3 tillsammans, alltid nära bladkanten. Lophopteryx camelina L. Larven har jag flera gånger funnit på rönn. Pterostoma palpina L. Larven lever som bekant på flera Populus- och Salirarter. Den nykläckta larven äter bladet från spetsen, lämnande mittelnerven kvar som ett utstående spröt, utmed detta spröt sitter larven tryckt med huvudet vänt från bladspetsen och är i denna ställning mycket svår att upptäcka. På Resarön, utanför Vaxholm, fann jag 1915 sa sent som */s en nykläckt larv, vilket möjligen kan tyda på förekomsten av en andra generation. Denna tid brukar larven eljest redan hunnit till puppstadiet. — En ovanligt stor +, tagen à Värmdô i början av juni 1914, mater 55 mm. 1 vbr. Phalera bucephala \.. Jag har sa sent som */10 (Resarön 1915) pa ek, pa två långt ifrån varandra belägna platser, fun- nit samlingar av 10—15 mm. långa larver, de största stadda i hudombyte (det andra?). Äggen till dessa måste vara lagda antingen av en mycket sent kläckt 2 eller av en £, FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 123 tillhörande en andra generation. Aggstadiet varar ungefär 14 dagar, om man beräknar tiden mellan varje hudombyte till ungefär 8 dagar, skulle äggen sålunda vara lagda i början av september. I »Nord. Fj.» anges ej någon flygtid, ADLERZ i »Svenska Fjärilar» anger denna till maj—juni, KLOCKER i »Natsommerfugle I» for Danmarks vidkommande till maj— juli, for Tyskland ar flygtiden enligt BERGE-REBEL »Schmetter- lingsbuch» maj— juni och mera sällan även juli eller augusti. Pygara anastomosis L. I mitten av augusti 1911 fann jag à Runmarö flera äggsamlingar pa undersidan av bladen till Saliv pentandra. Äggen läggas tätt bredvid varandra i större eller mindre samlingar, ofta i 2 lager på varandra. Alla larverna spunno någon tid efter första hudömsningen in sig var för sig sasom PEYRON beskrivit i Ent. Tidskr. 1911, S. 03, ingen enda fortsatte sin utveckling denna höst, trots flera försök från min sida att hjälpa till; kanske hade det lyckats, om jag först lagt larverna på is en tid? Pygera curtula L. och pigra HUFN. Jag tror mig i an- ordningen av det dubbla rödgula sidobandet ha funnit ett sätt att skilja de fullvuxna gy & Zaun! aioe. bs larverna till dessa arter fran tun oe oo varandra. Detta sidoband Q. 6. utgôres av 2 rader rödgula Fig. 1. Skematisk teckning av sidoban- ee : RR » det hos Pygera pigra L. (a) och curtula vårtor, vilka hos pzgra sta Hum. (¢): i avlanga flackar av samma färg, dessa fläckar aro i nedre raden sammanflytande till en vagformig linje, a de framre lederna sammansmalta de dess- utom med övre radens fläckar till ett brett odelat band. Hos curtula aro endast vårtorna rödgula, utan eller med obetyd- liga, rödgula fläckar omkring, vilka dock aldrig sammanflyta till en vågig linje (fig. 1). Den ljusa »gaffel»-teckningen, som ofta, kanske oftast, finnes a huvudet, följande suturerna mellan hemisfärerna och clypeus och således i form av ett upp- och nedvänt Y, har jag funnit hos båda arterna, vilka även kunna ha helt svart huvud utan teckning. Denna teck- ning varierar f. 6. i utsträckning och skärpa, ibland är »skaf- tet» på Y:t mycket brett, så att teckningen blir ett brett, i ena ändan vinkligt utskuret band, vilket jag atminstone funnit hos 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. curtula nagra ganger. — Curtula har jag vid flera tillfallen tagit som larv pa Populus balsamifera. Lasiocampidæ. Lasiocampa trifolii Esp. Två larver, funna à Runmarö i juni 1915, ato helst blommorna till rödklöver. I början av juli spunno de i mossan sina ljusbruna, svagt njurformiga, hårda och fasta, 25 mm. långa kokonger. Dessa äro tätt besatta med fina, mörka, knappt millimeterlanga borst, vilka vid beröring lätt lossna och fastna i fingrarna. Macrothylacia rubi 1. Äggen, som läggas i oregelbundna högar eller klumpar, oftast dock i ett lager, anträffas ofta på telegrafstolpar oeh trästaket, på bladen av diverse träslag, björk, sälg m. fl, jag har även funnit dem lagda runt ett grässtrå ungefär som ringspinnarens ägg, men utan den ord- ning, som utmärker dessa senare. Larven anträffas särdeles ofta på låga sälgbuskar i diken och ängskanter. Larverna anses ju höra till de svårare att få att över- vintra. Man kan emellertid driva dem att förpuppa sig redan på senhösten genom att hålla dem varmt och fuktigt. Jag brukar hålla några stycken tillsammans i överbundna glas- eller bleckburkar, som till 1/4 äro fyllda med jord, som hålles jämnt fuktig och till !/4 med mossa, samt försöka hålla en temperatur av 30” C. eller mera. Då och då kan man även bada larverna i varmt vatten. Efter en tid börja de så spinna trådar, först till synes på måfå, sedan ge de sig ned i mos- san, där de snart förfärdiga sina ovanligt långa och rymliga, tunna kokonger. Dessa bruka stå mer eller mindre upprätt i mossan med sin övre ända i nivå med mossytan, aldrig liggande. Puppan uppehåller sig än längst ned i kokongen, än högst uppe i densamma, så att överkroppen t. o. m. stic- ker upp ur öppningen i kokongens övre anda; om man i senare fallet vidrör puppan, drager hon sig genast tillbaka längre ned i kokongen, jag skulle nästan vilja säga röret. Jag har även lyckats bra med övervintring genom att lägga larverna i en liten trälåda, som fylles delvis med jord eller sand och däröver ett tjockt lager mossa. Denna låda får stå ute under vintern, utsatt för väder och vind, endast övertäckt med ett glest metallnät. I januari—februari kan FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 125 man sedan ta in ladan, da man vanligen finner larverna hop- rullade tatt tillsammans i en klunga pa ett stalle 1 mosslagret. Efter nagra dagar kan man placera ut dem i skilda burkar, vilka ställas pa ett varmt ställe och fuktas emellanåt. Som bekant intaga larverna ej någon föda efter övervintringen. I de flesta fall gar förpuppningen bra, en liten procent av larverna dör alltid. Saturniidæ. Saturnia pavonia L. En kokong, som jag fann à Run- marö i juni 1915 pa marken, var till mer an hälften fylld med en tat, seg, vitaktig spanad, vilken visade sig besta av tatt sammangyttrade parasitstekelkokonger. Ur dessa och genom sma hal i favonza-kokongen framkommo i juni—juli ett antal steklar, tillhörande Spzlocrypius tibialis THOMS. (?syge- narum THOMS.), först kommo endast bd, 4 stycken, och efter en veckas uppehåll uteslutande 2, 14 stycken. En annan Spilocryptus-art, fumipennis GRAV., är förut känd fran Sat. pavonia (se E. T. 1883, s. 20). Ur en pavonia-puppa fran Runmarö kläcktes våren 1916 en parasitfluga: Exorista sp.? Drepanide. Drepana falcataria L. och lacertinaria L. Larverna, som sakna sista paret bukfötter och i dess ställe ha sista leden utlöpande i ett oparigt, kort, mjukt, uppät-bakät riktat stift, leva pa björk och al. Larven uppehäller sig pa bladets översida, som med nägra trädar frän kant till kant är ränn- formigt hopdraget. Dä larven oroas, kastar han framkroppen häftigt ät sidan och sätter den samtidigt i hastig vibration. Puppan, hos /alcataria svagt, hos /acertinaria mycket starkt vitpudrad, vilar inom ett blad, hopdraget nagot mera an for larven och är dessutom omgiven av en tunn silkes- hylsa, som vid huvudändan ar mycket gles, vid bakändan försedd med ett runt hal, varigenom den avstrukna larvhuden brukar skjutas ut. Denna silkeskokong ar hos /acertinaria vitgul—svavelgul, hos falcataria ljusare eller mörkare brun. Ur puppan till fa/cataria har jag en gang a Värmdö kläckt parasitstekeln Zadrorychus tenuicornis. 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Noctuidæ.! Utom genom att lata honorna lagga agg erhallas de flesta noctuidlarverna lättast genom fångst med slaghav efter mörkrets inbrott, da särskilt skogs- och dikeskanter äro gi- vande. De pa trad och buskar levande erhallas ju bast ge- nom nedskakning. Demas coryli L. Larven, som lever pa diverse trad och buskar — oftast har jag funnit den pa björk och Safir, en gang pa rönn — lever ej fritt pa bladen, utan alltid inom ett eller flera med några trådar hopfästa blad. Kroppsformen ar något plattad. Harpenseln a ryggen av 11:te leden angi- ves i allmänhet vara svart, den är emellertid lika ofta rost- röd, alltså av samma färg som hårpenslarna å lederna 4 och 5, även 6:te leden stundom med roströd härpensel; dessa främre hårknippen äro ofta rikt inblandade med svarta hår. Förpuppningen sker mellan sammanspunna blad. Acronycta leporina L. Om tillfälle gives, förpuppar sig larven gärna i murket trä, varvid ingångshålet täckes av sam- manfiltad grå ludd av larvens hårbeklädnad, 1—3 mm. innan- för detta yttre lock finnes ännu ett av trämassa, hårt och fast, vilket utåt är plant men inåt rundat, övergående i sidoväg- garna. Finnes ej murket trä att tillgå, förpuppar sig larven i mossa eller mellan sammanspunna blad. A. aceris L. Till förpuppningen använder larven gärna träspanor, som han själv gnager av friskt eller murket trä, varvid bildas en grund fördjupning i trät och en kokong pa- minnande om Dicranura vinula’s. Denna är dock ej sa hard, utan eftergivlig för tryck, mycket seg och rikligt in- blandad med larvens har. Stundom göres kokongen dubbel, da den yttre ar gles och genomskinlig och endast har och dar inblandad med några större traspanor. I brist pa tra eller bark anvander larven till forpuppningen vad som finnes att tillga, en gang spann en larv t. o. m. in sig vid glas- vaggen i en burk utan annat bidrag till kokongen, utom sil- ket, än sin egen harbekladnad. ; Beträffande denna grupp hänvisas f. ö. till en föreg. uppsats om Ekeröns noctuidfauna i E. T. 1915, s. 220, där en del fynd och iakttagelser omnämnas, vilka naturligtvis ej upprepas här. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 127 A. megacephala F. De larver, jag haft inne av denna art, ha förpuppat sig i jord eller mossa. Skall i det fria för- puppa sig 1 barkspringor nara eller vid marken. A. tridens SCHIFF och ps? L. förpuppa sig gärna i mur- ket tra, eljest 1 mossa, jord eller mellan sammanspunna blad. A. euphorbie F. Larven är funnen pa vitt skilda väx- ter. Jag har bl. a. funnit den på Azbes rubrum, Rubus ideus och Salix vımınalıs, vilka jag ej förut sett upptagna pa denna larvs matsedel. A. rumicis L. Utom pa de festa träd- och buskslag samt divetse örter har jag funnit larven pa Urtzca och Pelar- gonia. Förpuppning mellan blad i en tunn; vit silkeshylsa. A. auricoma F. Förpuppning som föregående. Craniophora ligustri F. Förpuppning mellan blad eller i en kokong med inblandade träspänor. Agrotis strigula F. En avflugen d togs i början av augusti 1915 a Runmarö. i A. sobrina GN. En 6, fangad i Tumba 73/7 1914, har en vingbredd av 34 mm. A. fimbria L. och pronuba L. aro båda lätta att driva. A. hyperborea ZETT. En ® togs i augusti 1911 vid Asp- vik a Varmdo vid lampsken. A. triangulum HUFN. Larven ar såsom de flesta Agrotzs- arter lätt att driva, då man far imagines i nov.—dec. Lar- vens färg ar ljusbrun, ofta med dragning i grått eller rött, ryggen med mörkare brun teckning, som ofta är så suddig och otydlig, att larven verkar enfärgad, undersidan brungra—brun- grön—gröngra. Rygglinjen ljus, oftast å den fullvuxna d larven upplost i sma pric- Fig. 2. met bild av en del teck- kar, stående i en mörkbrun ningselement hos larven till Agrotis tri- linje, a densanmne utgä angulum Hurn. (Se texten) a varje led framat—nedat mörka snedstreck, som utåt äro mer |. mindre tydligt ljust begränsade (av rester av sido- rygglinjen); vinkeln, som bildas å ryggen mellan dessa sned- 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. streck, är oftast mer 1. mindre mörkt utfylld, varigenom upp- står en spad- eller rutformig fläck å varje ryggled (se fig. 2 a och b); a de bakre, särskilt den 10:de och 11:te leden, bli dessa snedstreck i sin yttre, intill den försvunna sidorygglinjen gränsande, del förtjockade och förmörkade, ibland helt svarta, varigenom a dessa leder bildas 2 kilformiga fläckar (c); prick- vårtorna äro ljusa, men hos mörka ex. tar ibland den mörka pigmenteringen intill dem överhand, så att de synas mörkare än grundfärgen. Sidolinjen är otydlig, något ljusare an grund- färgen, eller saknas; i dess överkant sta de ljusa, svartringade andhålen, vilka ofta runtom äro omgivna av ett litet svart fält, stundom går från varje andhål ett mörkt, otydligt streck snett nedat—bakat. 11:te leden har ibland ett ljust tvärstreck. Huvudet är ljusare 1. mörkare brunt med 2 svarta streck, utanför vart och ett av dessa ett ljust band och därpå ater ett kortare och finare svart streck; ibland är hela pannan mellan de 2 första strecken svart, varigenom huvudet verkar svart med 2 ljusa. streck (d). Larven äter gärna Taraxacum, kal och Calendula, av vilken senare särskilt blomknopparna och diskblommorna ätas. A. baja F. Larven lätt att driva. Jag har uppfött den ex ovo med färska äppleskivor. Larven är ljusbrun med drag- ning i gult, grått, grönt eller rött, rygglinjen är ljus, smalt mörkkantad, sidorygglinjen ljus, liksom rygglinjen ofta upp- löst i småprickar, sidolinjen bred, gragul—brungul, mellan denna och sidorygglinjen är färgen oftast mörkare än å ryg- gen. Ryggen är tecknad med mörka snedstreck, som mötas i rygglinjen, varigenom bildas framåt öppna vinklar, dessa snedstreck äro på utsidan vitaktigt kantade och övergå a de sista lederna till bruna, kilformiga fläckar, som à 11:te leden baktill äro begränsade av ett vitaktigt tvärstreck, prickvår- torna mörka, pa ryggen sta a varje led en framför sned- strecket och en i bakkanten av detsamma. I överkanten av sidolinjen sta de ockragula, svartkantade andhälen. Huvudet ar litet, gulbrunt med 2 korta, bruna bagformiga streck. Nagra ägg fann jag en gång (Djursholm !!/9 1915) på översidan av ett björkblad och, så länge björk fanns att tillgå, åto de med begärlighet härav. Larven lever ju eljest på diverse Ortartade växter, Zararacum, Primula m. fl. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 129 A. c-nigrum L. Aven av denna larv kan man mycket lätt fa imago i nov.—dec. Larvens hud är sammetsartad, matt. Färgen ar gräbrun—grägrön, undersidan av samma farg; rygglinjen ar mycket smal, vitaktig, ofta endast synlig a de främre lederna, i det morkskuggningen a ömse sidor sa tagit överhand, att den a de övriga lederna synes mörkare än grundfärgen, sidorygglinjen ar ljus, från 4:de leden upplöst i småstreck, som nedtill kanta de å denna led börjande svarta, kilformiga fläckarna (hos yngre larver uppträda dessa fläckar endast a de bakre lederna); de kilformiga fläckarna tilltaga i storlek och färgstyrka bakåt, äro störst och djupt sammets- svarta a 11:te leden. Den breda sidolinjen ar grågulaktig, i sin övre del mer |. mindre inblandad med orangegult, särskilt starkt å de främsta lederna; 1 överkanten av detta sidoband stå de ljusa, svartringade andhålen. Prickvårtor svarta, små, föga framträdande. Huvudet gulbrunt, mörkbrunt nätådrigt och med 2 svarta, kil- eller bågformiga streck och. stundom vid sidan härom med en ljus linje och därpå en mindre, mörkbrun fläck. Larven har jag uppfött med Zaraxacum, ringblommor (helst knopparna), blommorna till s. k. höstarter (Chrysanthe- mum voseum) samt med äppleskivor. A. xanthographa F. ab. cohæsa HS togs 1915 i några ex. a Runmarö. Bade hos denna aberration och hos huvudformen är ej sällan partiet mellan ring- och njurfläckarna, såväl som en mer |. mindre utdragen fläck vid ringfläckens insida, morkbrun—svart. — Larven är lätt att uppföda utan över- vintring. A. florida SCHMIDT. 3 dd togos a Runmarö 1915 ie im A. brunnea F. Larven later lätt driva sig till forpupp- ning pa hösten. A. depuncta L. Tagen a Värmdö 1911, Viggbyholm, Uppl., 1912 och Runmarö 1915. A. cuprea HB. Förekom a Runmarö 1015 i större antal än jag förut anträffat denna art. Satt ofta på dagen på Scabiosa-blommorna. dd flögo gärna mot lampsken. A. exclamationis L. 2 298 fran Viggbyholm 1912 och en J fran Runmarö 1915 ha mittfältet mörkgrått pa rödbrun botten. Entomol. Tidskr. Arg. 37. Haft. 2 (1916). 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 191 6. A. recussa HB. En d tagen vid Viggbyholm 1912, 2 dd vid Borgholm pa Öland samma år. A. ypsilon ROTT. %°/5 1915 togs à Runmarö en avflugen d. A. vestigialis ROTT. En d har jag tagit vid Lagan, Krbgs län, Sm., i juli 1902, en d à Runmarö 1°/s 1915, den sista lokalen den nordligaste, jag sett angiven för denna art. Pachnobia rubricosa F. Ur en 20 mm. lång larv (Vigg- byholm, Uppl.) kröp !?/7 en stekellarv ut och spann sin 7 mm. långa svart-vita kokong vid ett grässtrå. I slutet av juli kläcktes stekeln: Anzlasta didymator THUNB. 9. (Forts.) Entomologiska naturforhallanden i bra- silianska Amazonområdet. Av A. Roman. ten tropiska naturen har alltid lockat oss nord- europeer. Av den orsaken torde något in- Itresse kunna påräknas för följande enkla -~ framställning av den natur, som möter ento- mologen i det ofantliga lågland, som genom- iE skäres av jordens största flod, Amazonas, och - © _ == dess många tillflöden. Skildringen är grun- dad på författarens vistelse i mellersta och övre delarna av detta område juli 1914—juli 1915. Som största delen av de hemförda samlingarna ännu (maj 1916) ej är färdig for be- arbetning, gäller tills vidare, att »nomina sunt odiosa», vil- ket dock för denna uppsats torde vara av mindre vikt. Första intrycket. Redan på angbatsfarden fran den stora handelsstaden Para till det inre landets huvudort, Manaos vid utloppet av bifloden Rio Negro, erhålles ett kraftigt intryck av landets allt övervägande skogsnatur. Resan tar fyra dagar, varav för- sta natten plagar upptagas av färden från den sydligare Para- mynningen till huvudfloden genom en av de »furos» eller na- turliga’ kanaler, som skilja den väldiga ön Marajö från fastlan- det. Går man upp på däck i första morgongryningen, får 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. man se, huru den lugna kanalen, farbar for oceanangare pa 6—7,000 ton, ar överallt kantad av tät urskog, ett högst intressant skådespel for den, som förut blott ar van vid Nord- europas jämförelsevis öppna, fran slingerväxter fria skogar. Intrycket stegras ännu mer av det korta avståndet till stran- den, som stundom knappt överstiger 50 meter. Dessa kana- ler förbindas av tvärkanaler, vilkas mynningar då och då pas- Flodlandskap Figg. 1 & D seras. Som marken mellan dem är mer eller mindre sank, är den föga bebodd, och de fa palmbladshyddorna göra blott ett svagt avbrott i vildmarken. Den egentliga Amazonfloden möter blicken ej som en stor vattenyta, vilket man skulle vänta, utan med Overras- kande måttliga proportioner. Saken ar nämligen den, att flo- den av öar delas i flera strömfåror, och som alla öarna äro skogklädda, märkes blott den fåra båten går i. Av män- skor ses fortfarande föga, en kanot då och då, rodd av en man längst fram i fören med en kort paddel, vars runda blad liknar en brödgrisslas. Eller en handelsångare, knogande på en vid sidan fastgjord lastbat (»alvarenga» eller »batelao»), sällan en liten enmastad segelskuta, »coberta>, med lag kajuta längst akterut. Pa stränderna ses med långa mel- lanrum en kakaoplantering med sin tata, gulaktiga grönska, en fiskarhydda av palmblad (»palha», eg. halm), bebodd av ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 133 »cabôclos» eller sedan generationer bofasta indianer, mycket sällan ett litet samhälle, vilket dock den stora ångaren stolt passerar utan ens en signal. För övrigt blott skog åt alla håll, ofta dock med ett litet avbrott av fri horisont uppåt och nedåt floden. Amazonas är således ännu, även i sin nedre, _mest befarna del, en utpräglad vildmarksflod, trots sin ena- stående farbarhet för stora fartyg. från Amazonas (Rio Purüs). Entomologi på ångbåtarna. Redan ombord på ångaren till Manaos anträffas en och annan karakteristisk insekt. På dagen passera ofta fjärilar från stränderna över och omkring. båten, men sla sig sällan ned ombord. Däremot kan man vara säker på att under de heta timmarna få se en och annan kort och kraftigt byggd regn- broms med svart yttre vinghälft, den s. k. »caboverde» eller ännu oftare blott »motüca» (betyder annars broms i allmän- het). Den väcker obehagliga känslor hos de infödda passa- gerarna, ty i land är den ett välkänt plågoris, som alltid håller sig nära marken och anfaller de vanligen strumplösa fötterna, men blott mitt på dagen. De större flodångarna, som ha elektriskt ljus, få likväl efter dettas påtändande mot- taga en vida större invasion av nattliga insekter. Kring lam- porna och i taket flyga och sitta en mängd olikartade små- 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. djur. Först och främst nattfjärilar av olika grupper, fran väl- diga spinnare till obetydliga »micros», men mest noctuer. Vidare gräshoppor och syrsor av ett fatal arter, nästan vita kackerlackor, eldflugor av lampyridernas familj, en decimeter- Fig. 3. Bo av Apocia pallida i skogen. Cellkakan tackt av getingar. lang, gräsgrön mantid med ett rosenrött »dga» pa var täck- vinge, flera arter jordloppor och andra smärre skalbaggar, några speciella flugor samt alltid ett antal arbetare av den blekgula eller röda nattgetingen Apoica pallida, vars bo, be- stående av en hängande, rund cellkaka med fnösksvamplikt förtjockad bas, ej sällan påträffas i täta och skuggiga snår eller låga trädkronor. Någon gång uppenbarar sig även en med väldiga käkar försedd jätteslända av det speciellt ameri- kanska släktet Corydalis. ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFÖRHÄLLANDEN, 135 En vanlig skalbagge ombord ar en liten P@derus-art, myc- ket lik var P. riparius. Den fruktas av brasilianerna, som pasta, att den blott genom att springa pa huden astadkom- mer brannsar. Djuret ar oskadligt, men forvaxlas med en nattlig insekt av langstrackt form, kallad »potö», som verk- ligen förorsakar inflammerade, svidande strimmor med bränn- blåsor. Om detta mystiska djur kunde ingen bestämd upp- lysning erhållas. Alla hade hört om den, några få blivit »brända» av den, men ingen sett den, enär man genast strök bort den, då man kände den i mörkret. Möjligen är det en hemipter, ty reduviider med klibbig buksida finnas i landet, och något i den vägen förefaller nödvändigt för att kunna skada genom blotta vidrörandet. Insekter inomhus. Boningshusen äro till följd av sin nödvändigt luftiga be- skaffenhet hemvist för ett ej obetydligt antal insekter, isyn- nerhet på landsbygden, där de bättre husen i allmänhet äro byggda av soltorkad röd lera i en stomme av trästänger. På dagen lägger man mest märke till några steklar. Kanske tal- rikast är den stora, svartbruna och mörkvingade »caba de igreja», en form av den över både Nord- och Sydamerika ut- bredda pappersgetingen Polistes canadensis, vars gråpapperska- kor med kort, excentriskt skaft byggas uppe under taken, var och en av ungefär ett halvt dussin individ. Då både folk och getingar äro vana vid varandra, ske olyckshändelser så gott som aldrig. Nästan ännu större, men smärtare, är en pryd- ligt svart och gul sphegid av släktet Scelzphron, som även- ledes under taken, men oftast utanför väggen bygger decime- terlånga, tappformiga lerbon och fyller deras celler med för- lamade spindlar. Dessa tillhöra nätspinnande arter med mjuk bakkropp, av vilka tydligen ett par, tre föredragas framför andra. Andra hussteklar äro en liten solitär geting, mycket lik vara Zzonotus-arter, som gör hål i lerväggarna såväl på in- som utsidan (fönstren sakna glas, så att kommunikationen är fri); ett ludet, ljusbrunt bi, Ceztrzs lanipes, föga större än getingen och som gör liknande hal i väggarna, samt biets 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. parasitbi, glatt och svagt metallglansande med brunfläckade, klara vingar; slutligen en blågrön guldstekel (Chrysis Gen- bergi), som tämligen säkert snyltar hos getingen, men kanske också hos Centris, ty guldsteklarna äro ofta mångsidiga i va- let av värdar. En särskilt för entomologen odräglig snyltgäst i alla varma klimat, således även i Amazonas, är den lilla röd- myran Monomorium pharaonis. Den träffas såväl i staden som på landet, men aldrig utanför människoboningar. Ge- nom sin litenhet och smalhet tränger denna myra in överallt och angriper vad ätbart den finner. Entomologens torkade insekter äro snart en samling avskräde, om de ej skyddas av naftalin eller förvaras i verkligt täta bleckburkar — då de a andra sidan måste vara väl torkade för att undgå mögel. Myran har till den grad blivit parasit, att den ej längre byg- ger några bon, utan uppföder sin avkomma i första bästa skyddade vrå, t. ex. en tillsluten ask, mellan kläder i en kof- fert, ja till och med ertappats i en pistolpipa i en resväska. Jämte Monomorium är en svart, dubbelt så stor formicid mycket vanlig i husen i Manaos. Till utseendet liknar den var Formica fusca, men rör sig ännu livligare än denna. Upp- skrämda fördubbla dessa myror sin livlighet på ett egendom- ligt, oregelbundet sätt, som hade de i en hast förlorat för- ståndet. Att detta under vanliga förhållanden är gott, synes emellertid, då flera tillsammans släpa iväg ett tyngre föremål, ty då draga alla i rätt riktning utan de onödiga krok- vägar man ser vid vara myrors transporter. Nar solen gatt ned, framkomma de stora, svartbruna kac- kerlackorna, »barätas» (Periplaneta) och börja sitt gnagande pa alla torra, organiska ämnen. Att fa tag i dem är ej sa lätt, ty de äro lika goda snabblépare som de sma, lyckligt- vis sällsyntare arterna har hemma. Pa dagen finner man ej sällan deras om en brun böna erinrande äggkapslar, som i två rader innesluta 15—16 ägg var; kapslarne sitta fastklist- rade här och där i rummens vråar. Till all lycka ha kac- kerlackorna inomhus ett par fiender av sin egen klass, som ej låta dem bli alltför talrika. Först och främst en impone- rande, gråbrunspräcklig spindel (lycosid?), vars storlek fram- går av att den med benen omfattar en yta på 7—8 cm. tvärs- ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFÖRHÄLLANDEN. 137 över och att dess plattade äggsäckar mata nara 2 cm. i dia- meter; denna livnär sig av kackerlackorna själva och betrak- tas därför som van i huset, dar den sitter pa väggarna utan att någonsin besvära människor. Mot äggkapslarna däremot riktar sig en besynnerligt korthuggen, svart parasitstekel med långa bakben, men ytterst liten bakkropp, £vania appendi- gaster, som jämte kackerlackan följt människan i alla varmare länder ända upp till Mellaneuropa. På lantgårdarna upp- täcker man emellanåt en ljusare brun, bred kackerlacka av en halv gång större längd än den vanliga. Ser man blott en hastig skymt av den, kan den gott tagas för en liten råtta. Infödingarna äro vana vid alla dessa inhyseshjon och finna deras närvaro tillhöra naturens ordning, men främlingen torde nog häpna i början. Med eller mot sin vilja finner han sig dock snart däri och har på det hela taget föga olägenhet av hela menageriet med undantag av myrorna, som åtminstone entomologen alltid måste ha i minnet. De i flertalet tropiska länder så fördärvliga termiterna göra i Amazonas skogsland föga skada i boningshusen, troligen emedan de i skogen ha så rik tillgång på mjukt, fuktigt trä, att de ej mera rå på det torra och hårda, som står skyddat för regn. Till inomhusfaunan kan räknas även myggen, om den också i allmänhet utvecklas utanför de fyra väggarna. I Ama- zonlandet användes aldrig namnet »mosquito», som ju annars är vedertaget för tropiska myggor, utan »carapana», lånat liksom en massa andra benämningar från »lingua geräl», det särskilt förr längs de större floderna brukade indianska sam- färdselspråket. Som myggen i allmänhet finns året om, ger den ett lika användbart nödfallsämne för konversation som väderleken, fastän den kanske mera inbjuder till personlig- heter. Dess egentliga blomstringstid på landsbygden infaller medan vattnet sjunker i floderna under mitten av torrtiden och lämnar efter sig talrika dypölar, som före sitt uttorkande hinna producera betydliga kvantiteter av de små odjuren Ar- terna och till stor del även släktena äro väl helt andra än våra, men uppträdandet är ungefär detsamma, blott att vär- men åstadkommer en större livlighet liksom hos nästan alla insekter. Som bekant överföra myggorna den fruktade mala- rian, men detta är ej fallet överallt, utan blott på vissa, van- 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. ligen valbekanta platser, dar livligare trafik rader och folk fran olika hall mötas i större skala än vanligt. Den art, som i Amazonomradet meddelar den vanliga malarian med dagliga frossanfall, utmarkes av ett synnerligen försiktigt tillvagagaende och ett sa fint och dämpat pipande, att man nätt och jämt hor det ens helt nara örat. Möjligen ar samma art den van- ligaste inomhus i Manaos, ty denna uppför sig pa samma sätt, men ger lyckligtvis ingen malaria, atminstone i vanliga fall. För att skydda även hängmattan, den vanliga liggplatsen un- der resor och på landet, använda brasilianerna ett särskilt slags myggnät med »ärmar», som fastknytas kring de bägge upp- hängningsrepen. Härmed nog om faunan inomhus, vilken ju har det stör- sta personliga intresse för alla, som vistas i landet, eftersom ingen kan undandraga sig dess bekantskap. Entomologerna skänka den i allmänhet sitt förakt såsom varande till stor del kosmopolitisk; endast läkarna ha på goda grunder börjat ägna den ett vetenskapligt intresse. Eftersom de så ofta förbigås med tystnad, har det förefallit lämpligt att här om- tala dem, ty hur kosmopolitiska dessa insekter än må vara, har dock var del av världen sin variant av typen. Insekterna i det fria. Ojämförligt rikare är naturligtvis det insektliv, som leves oberoende av människan. Att lämna en översiktlig, men ej alltför torr redogörelse därför är en av de svåraste uppgifter som kunna givas. Just rikedomen i den tropiska insektvärl- den förminskar översiktligheten, vartill kommer att så myc- ket är nytt för européen, även om han förut läst sig till kännedom om ett och annat och kanske även på muséer sett de torra mumierna av många tropiska insekter. Det är en helt annan sak att se djuren leva och sköta sina göromål, utan museumetiketter och utan några bokliga påpekanden. För att få reda i framställningen torde det bli nödvändigt att ej blott tänka på djuren själva, utan även på den omgivning de leva i, ty de ha ju alla sina olika livsbetingelser. ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 139 Oppen mark. Lantgardarna i Amazonas omgivas alltid av ett röjt område, större ju äldre garden är. Naturlig öppen mark sak- nas i nästan hela landet, utom där vattnet står många meter högt under regntiden och hindrar uppkomsten av skog. Be- folkningen anser därför de stora grässlätterna vid mellersta och övre Rio Branco (biflod från norr till R. Negro) som syn- Fig. 4. Röjd mark med paranötträd (Bertholletia) i bakgrunden. Nedan- för de största träden Solanum grandiflorum. nerligen märkvärdiga och talar med beundran om dem. All odling i skogstrakterna sker genom svedjebruk, ty skogen har inte värde som sådan, utan brännes obekymrat. Fäl- landet av den årliga kvantiteten skog är lantmannens tyng- sta arbete, ty urskogens träd äro stora och ofta hårda. Vid passerandet av det röjda fältet kring en gård är det några karakteristiska insekter, som fängsla uppmärksamheten. En drygt decimeterlång gräshoppa (acridiid) har sitt huvudkvar- ter i odlingarna och flaxar undan som en fågel för vandra- ren, lyckligtvis blott enstaka, ty annars vore det synd om lantmännen. De stora vägsteklarna av släktet Pepszs skjuta pilsnabbt fram utan ett ljud, vanligen på ungefär meterhöjd 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. över marken. Får man genom en lyckträff se en sådan slå sig ned — alltid på eller nära marken — befinnes den vara en 3—4 cm. lång, oftast sammetssvart, men stundom brons- glänsande insekt med färgade vingar och vackra proportio- ner. Respekterad som den är genom sin storlek och sin gadd, visar den ingen vidare rädsla, men lämnar i alla fall föga upplysning om sitt levnadssätt, ty den försvinner snart i en rishög eller ett busksnår för att leta efter de spindlar, var- med den uppföder sin avkomma. Dessa steklar påstås jaga fågelspindlar, och det är möjligt, att åtminstone vissa av de många arterna så göra, men då de flesta iakttagare med fa- gelspindel blott mena en ovanligt stor spindel, så kan saken ej tagas för avgjord och ännu mindre som allmän regel. På trädesmark, om man får använda detta ord på tal om ett land, där intet växelbruk bedrives, skjuter snart upp en hoptrasslad, halvt ört-, halvt busk- och trädartad ruderatvege- tation, särskilt utmärkt av taggiga Solanum-arter. Den stör- sta av dessa (S. grandiflorum?) är ett litet träd av 2—4, un- dantagsvis ända till 6 meters höjd med stora, lysande blå blommor. Dessa besökas flitigt på morgnarna av stora bin, däribland en verklig, gulbandad humla (Bombus cayennensts). Detta är för ett tropiskt lågland något högst ovanligt, ty hum- lorna tillhöra annars kallare klimat och pläga under tropikerna uteslutande finnas på bergen. Sydamerika är emellertid det stora undantaget från regeln. I det inre Amazonområdet fin- nes blott den gulbandade arten, men i Parätrakterna även en helsvart; bägge arterna ha mörka vingar. Bona torde byggas i skogen, åtminstone ser man oftast där den stora honan flyga sökande tätt över marken. För befolkningen är humlan väl- bekant och kallas »manganga». Den pastas vara argsint, om boet störes. På den stora Solanum lever talrikt en nära 2 cm. lång, ovan grön, undertill röd »bärfis». Om bladskärarmyrorna, alla odlingars svåraste fiende i Central- och Sydamerika, är redan så mycket skrivet, att det torde vara nog konstatera deras allmänna förekomst även i Amazonas. Redan BATES berättar åtskilligt om dem i sin klassiska resebeskrivning från samma land, och fran Central- amerika har man BELTS intressanta redogörelse för hur han upptäckte, att dessa myror använda de hemburna bladbitarna ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 141 till odling av svampmycel. På senare år ha metoder uppfun- nits att fördriva dem genom att pumpa in giftig rök i deras gångar, och dessa medel användas även i Amazonas av före- tagsamma lantbrukare. Den skog, som skall svedjas vid en gård, fälles i början av torrtiden och får sedan ligga och torka någon vecka, innan den brännes. Under denna tid kläckas naturligtvis massor av Fig. 5. Bo av bladskärarmyror (Atta). Till h. en stor och vid ingång; till v. stack av röda lerkorn. I förgrunden en gångstig. insekter, som leva under de fällda trädens bark och i deras ved, varjämte andra skaror utifrån passa på och taga sin tillflykt under den lossnande och remnande barken. Det bör därför vara livligt i och omkring trädstammarna, och en un- dersökning av de väldiga bråtarna är verkligen ovanligt in- tressant. Då vi närma oss, märkes kanske, om blicken är vaken, hurusom åtskilliga insekter från barken hastigt flyga iväg eller också släppa taget och falla till marken. Det är diverse skalbaggar av longcornernas, anthribidernas och vivlar- nas familjer, mest med barkliknande färgteckning — ofta även skulptur — som på detta sätt i god tid undandraga sig vår 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. uppmarksamhet och det vida raskare än motsvarande djur i norden. Ej sa angsliga äro de groteskt långsträckta brenthi- derna, ett slags vivlar. De skänka oss i allmänhet intet be- aktande förrän vara nypor aro färdiga att sluta sig om dem, men sa aro de ocksa i regeln sysselsatta med kurtis. Rov- och vapenflugor (asilider och stratiomyider) av stundom egen- domligt utseende sitta gärna pa stammarna, och även sma, uppenbart barkimiterande gräshoppor kan man finna där. Vad som aldrig saknas är myror av flera slag, än stora »to- candeiras» — tumslanga ponerider — än djupsvarta, hårda formicider med brett, sköldlikt ansikte och sävliga rörelser, vaktmyrorna par préférence, an diverse smamyror, som ej aro sa obekymrade om omgivningen, utan helst taga sin vag i barkspringorna, dar sadana finnas (barken ar ofta slat aven pa stora trad). Pa alla stammar, som legat åtminstone några dagar, mär- kas liksom mörka, upphöjda ådror. Knackar man hål på en sådan, väller genast fram en smal ström termiter. I början komma mest arbetare, men dessa ersättas hastigt av soldater, vanligen s. k, nasuti med huvudet framtill utdraget i en spets, men utan käkar, vilka hos andra termitsoldater kunna ha så äventyrliga former. Om några minuter draga även sol- daterna sig tillbaka, och reparationsarbetet börjar inifrån tun- neln. I förbigående må nämnas, att medan i Afrika »nasuti» och käkförsedda soldater äro skarpt skilda, finns i Amazonas en termittyp, vars soldater ha både väl utvecklat »tryne» och ansenliga käkar. Om vi bryta loss ett stycke löst sit- tande bark, visa sig större massor av termiter. På den fuk- tiga stammen inunder »rinna» de fram i breda floder, som grena ut sig här och där. Det är arbetare med blott en och annan soldat, som Overraskats under vandring till och från murkna och ätbara ställen i veden. Så stillsamma som termiterna äro emellertid ej flertalet inhysingar under barken. Allra livligast äro de talrika kac- kerlackorna i alla åldersstadier, vilka med blixtens hastighet rusa bort till ännu orörda skrymslen. Lika snabba äro syr- sorna, fastän de gärna pläga dröja ett ögonblick först under livligt spel med sina hårfina antenner. En och annan klum- pig tenebrionidbagge tar saken lugnt, litande på sitt pansar ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFÖRHÄLLANDEN. 143 och, ifraga om en stor, svart, carabidliknande art, även pa den outsägligt vidriga stank han efter behag kan sprida om- kring sig. Lika lugna aro lamellicornerna av släktet Passalus, som likna tillplattade, långsträckta tordyvlar och vanligen före- komma flera tillsammans. De aro kanda for att ovanligt nog varda sig om sina vita, tunnhudade larver, som leva av mur- ket tra och därför endast hittas i stammar, som legat nagot- sånär lange. Liksom longicornerna har Passalus förmåga att gnissla med thorax mot bakkroppen och göra det genast man tar dem i nypan. — Dessa barkinsekters kroppsform ar liksom hos vara arter i allmänhet plattad, men har träffas former av en rent grotesk tunnhet. I synnerhet utmärka sig härför några tvestjartar, histerider och kortvingar, dar man har svart att se någon plats för »innanmate», Dessa aro dock extrema former, som tillbringa hela sitt livi det tranga utrymmet mel- lan barken och tradet och antagligen funnit sin sakerhet bero pa förmågan att gömma sig i de trangsta möjliga ‘springor. Manga andra djur krypa under barken blott om dagen, men aro om natten ute och jaga i det fria. Dit hora de beryk- tade fagelspindlarna (Mygale), klumpiga, grovludna odjur, som enligt en segt fortlevande tradition skulle fanga bl. a. sma- faglar i sina nat. Nu torde de ej spinna nagra nat, utan leva ungefar som vara jaktspindlar, men fagelstek kunna de nog någon gang fa ändå, om de nämligen lyckas överraska sovande småfåglar, allra helst ungar i boet. Pa dagen äro dessa vidunder tröga och olustiga och söka blott komma undan. Svårigheten för entomologen är egentligen att få ned dem i de vanligen medförda spritflaskorna utan att komma för nära de vassa, giftiga käkarna med något finger. De i torrare tropiska länder så allmänna skorpionerna äro i Amazonas sällsynta och påträffas huvudsakligen i stub- bar, men även under bark. Den åtminstone i mellersta de- len av landet minst sällsynta arten är 8—9 cm. lång, svart med rödbrun sista stjärtled och mycket ljusskygg. Över- raskad om dagen gör den lika litet som fågelspindlarna några anfallsförsök, utan retirerar fortast möjligt till något hål. Skor- pionernas släktingar, de små klokryparna, äro allmänna un- der bark och i allmänhet större än våra arter, intill en 5 mm. Medan vi ännu befinna oss bland svedjebråtarna, kan det vara 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. skäl att omnämna stubbarne efter de palmer som fällts jämte övriga träd. Ur dessa stubbar flyter, medan de äro färska, en snart jäsande saft med vinartad doft, som lockar talrika insekter. Utom sma bin av släktet 77zgona samlas dar isyn- nerhet skalbaggar: klumpiga, svarta palmborrare (vivlar), niti- dulider, histerider och även blokiga jordloppor. I svampar på äldre stubbar och stammar erhållas vackert tecknade bag- gar av erotylidernas familj. (Forts.) Anteckningar om nagra lepidoptero- logiska fynd fran Stockholms skargard. Av R. Malaise. Under min vistelse sommaren 1915 på Resarön vid Vax- holm upptäckte jag en lokal för vissa mera ovanliga fjärilar. Lokalen i fråga bestod av en gammal fullständigt igen- vuxen torvmosse på ungefär två hektar, omgiven av djup barrskog. Vegetationen bestod huvudsakligen av skvattram (Ledum palustre) samt 1 mitten ett litet bestånd av odon (Myrtillus uliginosa). Hela mossen var dessutom bevuxen med gles barrskog. Bland naztflvn karakteristiska för lokalen märkas: Agrotis subrosea STEPH., som fanns dels som larv på Myrtillus och Ledum, dels såsom imagines. Larven ar till fargen brunviolett med gul rygglinje; sido- rygglinjens övre hälft gul och undre rödgul; mellan ryge- linjen och sidorygglinjen den violetta grunden marmorerad med fina svarta linjer, som mot sidorygglinjen övergå i ett svart streck; sidolinjen bred, gul; undersidan svagt gulröd. Huvudet ljust rödbrunt med två mörka nedåt avsmalnande streck. Förpuppning i jorden omkring den !9/;; kläckt den *°/7. Av imagines, sex dd och två 28, finnas flera farg- variationer. Fyra stycken hava gråbrun grundfärg med tyd- liga bruna gränsfläckar och med det karakteristiska svarta strecket, som förenar ringfläcken med njurfläcken, samt i övrigt tydliga teckningar; ring- och njurfläck rent grå. Två stycken, en d och en £, sakna nästan fullständigt den bruna färgen och av gränsfläckarna återstå endast det ovan om- talade strecket. Teckningen för övrigt tydlig. De återstå- ende exemplaren hava rödbrun grundfärg, svagt överpudrad med grått. Den gråa färgen framträder tydligast såsom fina begränsningar av tvärlinjerna samt på ring- och njurfläckarna. Entomol. Tidskr. Årg. 37. H. 2 (1916). 10 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Dessa aro försedda med en tydlig brun kärna, som även förekommer hos de övriga fast svagare. Gränsfläckarna och även strecket försvunna, endast antydda genom mittskuggan, hela teckningen suddig, endast tvärlinjerna tydliga. De sist- nämnda exemplaren synas närma sig, enligt de beskrivningar, som stått till buds, den från England kända och numera utdöda huvudarten. De övriga äro väl att anse såsom var. subcoerulea STGR. Såsom en egendomlighet kan det förtjäna anmärkas att flykten är fladdrande såsom en mätares, men ej surrande som de flesta nattflyns. Agrotis sobrina GN. en ® fångad den !?'g. Plusia microgamma HB. en Y fångad den 17/5. I Sverige endast känd från Hälsingland och Jämtland. Plusia interrogationis L. vanlig som larv på odon. Av mätare funnos: Arichanna melanaria L. allmän både som larv på Ledum palustre (fanns dock ej på Myrtillus uliginosa, vilken uppgives som näringsväxt) och som imago. Fjärilen vilade med förkärlek på tallstammar. De av mig funna larvernas färgteckning överensstämmer icke med den beskrivning, som lämnas i AURIVILLIUS » Nordens fjärilar», och lämnas här för den skull en beskrifning. Kroppen gul med svarta långslinjer; rygglinjen fin, dubbel; sidorygglinjen smutsgul, !/2 mm. bred, kantad med fina svarta linjer; sidolinjen gul, bred, med två fina avbrutna, otydliga langslinjer, samt med svarta vårtpunkter; ovan sidolinjen tva fina svarta långslinjer, som sammanflyta vid varje segment; sidobuklinjer tvenne '/2 mm. breda, smutsgulbruna; huvud gulbrunt; fötter rödaktiga. Lygris testata L. Allmän. Larentia variata SCHIFF. var. obeliscata HB., kläckt från larv tagen på odon. Tephroclystia togata HB. Rätt allmän. Boarmia crepuscularia SCHIFF. Kläckt från larv tagen på odon. Från liknande fastän mindre lokaler på Värmdö vid inloppet till Skurusund funnos: Arichanna melanaria L., som tycks vara bunden vid R. MALAISE: ANTECKNINGAR OM NAGRA LEPIDOPTEROLOGISKA FYND. 147 torvmossar bevuxna med Zedum. Från dessa ställen kunna även antecknas två exemplar av: Tholomiges turfosalis WOCKE (> Lilla malflyet»). Förut tagen i Sverige av JOSEF ANDERSON, Hovmantorp i Smaland, och Norra Strö, Skane, pa sanka platser (Ent. Tidskr. 1897, pag. 111): I Riksmusei samling av smafjarilar hava bland en del obestämda fjärilar, samlade av Prof. BOHEMAN i Småland, nagra befunnits vara av denna art. Pa Resarö har jag dessutom funnit: Lymantria monacha L. Lymantria monacha L. ab. eremita OCHS. En nästan svart d. Agrotis stigmatica HB. Förut nordligast fran Oster- götland. Agrotis speciosa Hs. En d kläckt den au Huvudarten är ej anmärkt för Sverige och A. speciosa var. arctica ZETT. sydligast känd fran Vaxholms- trakten. Exemplaret över- ensstämmer till färg och i huvudsak även till teckning med hu- vudarten, men skiljer sig från denna genom två mörka streck, som förena ringfläcken med inre tvärlinjen, och mel- Fig. Agrotis speciosa KB. och A. lan vilka ringfläcken Speciosa v. arctica ZEtTT. Foto A. TULLGREN. skickar in en utlöpare. Comacla senex HB. Allmän i kanten av en torvmosse omkring den ?/7. Semiothisa alternaria HB. Kläckt från larv tagen på Rhamnus cathartica. Litteratur. Till studiet av vara sötvattensinsekter. C. WESENBERG-LuUND, Insektlivet i ferske Vande. Med 379 illustrationer. Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag. Kjo- benhavn 1915. Stor 8:0. 528 sidor. Pris: häftad 11 kro- nor! 25 Gre,’ bunden+15:: -: Utan tvivel är det fa länder, om ens nägot, vars insektfauna i närvarande stund är sa väl utforskad och i för vetenskapen be- tydelsefulla, till dels monumentala verk framlagd som vårt lands. Namnen C. F. FALLÉN, L. GYLLENHAL, J. W. ZETTERSTEDT, C. H. Boneman, H. D. J. WALLENGREN, A. E. HOLMGREN och, »last but not least», C. G. THOMSON beteckna här märkesmännen, som ge- nom sina insatser för alla tider väl inskrivit sina namn i den svenska entomologiens historia. Men om detta kan utsiigas om saken, sedd fran deskriptiv- systematisk sida, så utfaller omdömet ej lika gynnsamt 1 fråga om utrönandet af formernas rent biologiska förhållanden. Även här står dock det svenska namnet CHARLES DE GEER ännu den dag i dag av intet överglänst, vid sidan av en SWAMMERDAM, en RÖSEL VON ROSENHOF, en RÉAUMUR, och av en senare tids inlägg på samma gebit träda ju Gorrrr. ADLERZ m. fl. undersökningar på ett synnerligen efterföljansvärt sätt i förgrunden. Vad särskilt våra sötvattens insektvärld beträffar, äga vi allt sedan De GEER's tid nära nog intet bidrag till kännedomen om dess levnadsförhållanden, och hela detta rika fält ligger där- för ännu i dag så gott som outforskat. För en inblick på detta såväl teoretiskt som praktiskt-ekonomiskt viktiga och intressanta område ha vi varit — och äro det alltjämt — hänvisade till ut- ländska källor. Frånsett specialundersökningar, har ju sedan ett par decennier i den utländska litteraturen förelegat flera goda sammanfattande arbeten över sötvattensinsekternas liv, där väsent- ligen allt, som tills dato varit känt på området, på ett förtjänst- fullt sätt blivit sammanfört. Såsom sådana äro framför allt att nämna L. C. Miarz, The natural history of aquatic Insects. Lon- don 1895 och det större, mer omfattande verket av K. LAMPERT, Das Leben der Binnengewässer. 2. Aufl. Leipzig 1910. Av ar- beten, mer lämpade till ett första studium, förtjänar antecknas G. ULMER, Unsere Wasserinsekten. Leipzig 1911. LITTERATUR. 149 Det verkar så mycket mera nedslående, att forskningen på detta gebit hos oss allt fortfarande synes ligga nere, da a ena sidan man betänker vårt lands, framför de flesta andra länder, oerhört rika vattensystem — av både stillastående och rinnande vatten av alla kategorier — och vårt lands så växlande natur- förhållanden under vitt skilda breddgrader, och å andra sidan man fått bevittna det storartade hydrobiologiska arbete, som un- der de sista 10—15 åren utförts 1 vårt naboland, det på sötvat- ten jämförelsevis illa lottade Danmark. Kontrasten träder här i sanning skarpt i dagen. Det är från Köpenhamns universitets sötvattensbiologiska laboratorium i Hilleröd a Sjælland, redan världsbekant, som detta uppsving i den hydrobiologiska forskningen i vårt grannland har utgått. Detsammas högt förtjänte ledare är just ovan anförda arbetes författare, Dr. phil. C. WESENBERG-LUND, som intager en mycket bemärkt plats bland danska biologer, sekunderad av en stab av medarbetare, bland vilka framför andra bör nämnas den utmärkte, grundlige forskaren Dr. ADAM Bovine, vars överflytt- ning till N. Amerika betecknar för dansk biologisk forskning en svårersättlig förlust. Sedan Dr. WESENBERG-LUND med sitt år 1904 publicerade stora verk »Plankton Investigations of the Da- nish Lakes» avslutat sina planktonundersökningar, har han vänt tillbaka till sin ungdomskärlek insekterna och i en lång rad av högst förtjänstfulla vetenskapliga avhandlingar redan nedlagt om- fattande resultat av sina insektbiologiska studier!, allt i det be- römliga syftet att söka införa sötvattensinsekterna i den hydro- biologiska forskningen. I sina »Odonaten-Studien» ställde Dr. WESENBERG-LuND i utsikt »alle diese Arbeiten in einem grösseren Hauptwerk: ‘Biologie der Siisswasserinsekten’ zu sammeln», och 1 C. WESENBERG-LUND: 1) Die littoralen Tiergesellschaften unserer grösseren Seen. Internat. Revue d. gesam, Hydrobiologie und Hydrographie. Bd. 1. Leipzig 1908. 2) Ueber die Biologie von Glyphotælius punctato-lineatus Retz. etc. ibid. Bd. 3: 1910. 3) Ueber die Respirationsverhältnisse bei unter dem Eise überwintern- den luftatmenden Wasserinsekten. ibid. Bd. 3. 4) Uber die Biologie der Phryganea grandis etc. ibid. Bd. 4. 1911. 5) Biolog. Studien über netzspinnende Trichopterenlarven. ibid. 1911. 6) Biolog. Studien über Dytisciden. ibid. 1912. 7) Odonaten-Studien. ibid. 1913. 8) Fortpflanzungsverhältnisse: Paarung und Eiablage der Süsswasser- insekten. Fortschr. d. Naturw. Forsch. Bd. 8. 1913. 9) Wohnungen und Gehäusebau der Süsswasserinsekten. ibid. Bd. 9. 1913. I dessa arbeten samt i LAMPERT'S ovannämnda verk finnes överhuvud all hithörande, tills dato utkommen speciallitteratur förtecknad. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. är det av alla vänner till sôtvattensentomologiska studier med stor glädje att hälsas, att med utgivandet av föreliggande bok denna plan blivit verklighet. Arbetet ligger nu sedan i fjol framför oss i en ståtlig och synnerligen tilltalande volym. Det verkar så mycket mer impo- nerande, som det, såsom förf. själv yttrar i förordet, är byggt opp »fortrinsvis paa Forf:s egne lagttagelser», till större delen redan nedlagda i hans ovan anförda strängt vetenskapliga förar- beten. Men det tillgodogör sig tillika hela den rika litteratur över vatteninsekter, som under de sista decennierna sett dagen, varibland de viktiga undersökningarna av BROCHER, PORTIER m. fl. Särskilt har, upplyser förf., av litteraturen medtagits »saadanne biologiske Iagttagelser, som Forf. ikke selv har anstillet, endvidere anatomiske Bygningstrek, der belyser de biologiske Studier, som er blevet gjort til Genstand for Omtale». Arbetet måste därför sägas återspegla i samlad och översiktlig form hela vår känne- dom tills dato på detta område av insektbiologien. Verket är att betrakta som ett halvt populärt. Det är, sä- ger förf., »bygget op paa Iagttagelser, som enhver kan anstille, naar han med aabent Oje ferdes i Mark og Skov». For läsningen av boken kriives över huvud ingen större sys- tematisk kännedom, enär nästan alla närmare omtalade former äro avbildade. Av systematiska översikter o. dyl. finner man föga eller så gott som intet och lika litet av detaljerade ana- tomiska beskrivningar av de omtalade djuren, som skulle verka tröttande på en större läsekrets. Om detta allt oaktat arbetet ändock kanske bär en i viss mån »lärd» prägel över sig, ity att i stor utsträckning djurens vetenskapliga namn och även veten- skapliga termer ha bibehållits, torde detta få skrivas pa författa- rens Önskan att göra boken lättare användbar även för läsare i de övriga skandinaviska länderna, och det ligger häri enligt min mening en förtjänst. Ty om förf. ock med sin bok har syftat till »et storre Publikum>, så torde likvisst, såsom företalet later förstå, han därmed framför allt avsett att tjäna det uppväxande släktet, att hos de unga väcka och fördjupa intresset för naturen, och härtill just synes mig arbetet i hög grad ägnat och den ve- tenskapliga »barlasten» alldeles icke böra avskräcka. Ej minst med tanke på dessa yngre ämnessvenner torde ett medtagande av kortare systematiska översikter av viktigare i vattnet levande insektformer varit lämpligt och välbetänkt.! På ett fylligt illustrationsmaterial är med rätta lagd mycken vikt. Av landskapsbilder i fotografi — som numera börja bli rätt vanliga även i vetenskapliga verk — finnes ej mindre än 1 För ett noggrannare bestämmande av djurformerna kan hänvisas till utkomna delar av »Svensk Insektfauna» och »Danmarks Fauna» samt, där dessa icke räcka till, till »Die Sisswasserfauna Deutschlands». LITTERATUR. 151 ett femtiotal, alla original. Otvivelaktigt tjäna de, vid sidan av det övriga bildmaterialet, att betydligt öka bokens popularitet och användbarhet. Innehållet låter uppdela sig i en speciell och en allman del. I den förra, som utgör arbetets huvudpart (sid. :—439), behand- las under särskilda kapitel i systematisk följd alla de olika ord- ningar, som inrymma vatteninsekter, alltifrån hoppstjärtar (Collem- bola) till. steklar (Hymenoptera). Åt samtliga grupper skänkes en tillbörlig uppmärksamhet, men då vissa ordningar, såsom Collem- bola, Neuroptera, Lepidoptera och Hymenoptera, innehålla endast ett fatal former, som dro bundna vid vatten, fa de helt naturligt en mera knapphändig behandling. En annan synpunkt, som ver- kat bestämmande i samma riktning för andra ordningar, såsom särskilt FPlecoptera, ha varit naturförhällandena i författarens hem- land och därav betingad begränsning i de hydrophila formernas förekomst. Detta gäller isynnerhet de större rinnande vattnens fauna och dess biologiska förhållanden. Emellertid finna vi så- som ett genomgående drag framställningen icke inskränkt ute- slutande till de i Danmark förekommande arterna, utan den tager ofta hänsyn även till utom-danska lokaliteter och deras insekt- liv, särskilt när det gäller att få en fylligare och för resp. grupp eller former. karakteristisk bild av dess ökologi. I belysning av det nu sagda får väsentligen det förhållandet sin förklaring, att åt ordn. Diptera (114 sidor), Coleoptera (98 sidor), Trichoptera (68 sidor) och Odonata (54 sidor) det största utrymmet i fram- ställningen har tillmätts. I verkets allmänna del, som svarar mot dess sista eller 16. kapitel, lämnas en samlad översikt av vatteninsekternas liv, som utifrån allmänna biologiska synpunkter närmast sammanfattar det i de föregående kapitlen avhandlade stoffet. Det betraktas under följande huvudrubriker: I. De ferske Vandes Insektsamfund, II. Om Overfladehinden og Vandinsekternes Forhold til denne, III. Om Respirationsorganer og Respirationen hos Vandinsekter, IV. Om Vandinsekternes Overvintring, V. Om Overgangsstadier mel- lem Vandinsekternes Liv i Luft og i Vand, VI. Ernæringsfor- holdene, VII. Æglægning og Parringsforhold, VIII. Om Be- vægelsesorganerne hos Vandinsekterne och IX. Vandinsekternes Sanseorganer. — Om än skildringen även här i första hand an- knyter sig till danska vatten och deras insektfauna, så få vi dock i större utsträckning än i den speciella delen stifta bekantskap med intressanta drag av livet i andra zoners sötvatten, så bl. a. med de insektsamhällen, som ha tillpassat sig till det högst egen- domliga livet i de vattenmängder, som Bromeliaceer, Sarracenia- ceer, Nepenthaceer o. a. tropiska växter uppsamla i särskilda bladreservoirer. Även insektlivet i saltsjöar, saliner, brackvatten m. m. beröres. Man behöver icke läsa många sidor i WESENBERG-LUNDS bok, 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. förr än man är pa det klara med, att man vägledes av en for- skare, som mer och pa ett mera förstående sätt än de flesta andra gjort sina studier ute i själva den levande naturen, och man av- lyssnar med instämmande förf:s bekännelse om sig själv, att den er skrevet af en Naturelsker, en der har lert Naturen at kende i Storm og i Stille, og som har haft den i vore Dage selv for en Naturforsker sjældne Lykke at kunne leve sit Liv i den og sammen med den». Hela framställningen bäres upp av natur- stämning och entusiasm och på ett så levande och medryckande sätt skildras allt, att man känner sig liksom leva med i samma miljö, vare sig förf. (sid. 46) förer oss »en Solskinsdag til Bred- den af en stille Skovse eller en med Siv omrandet Mose» och låter oss beundra »den legende Elegance», hvarmed luftdjuren par excellence, en Zibellula eller Aeschna, »stadig flyende, slaar over fra den ene Livsfunktion til den anden, den Trefsikkerhed, hvormed Byttet forfolges og gribes, og den utrolige Hurtighed, hvormed Parringsorganerne bringes ı Beroring med hinanden, Parringen udfores og Parringshjulet atter oploses», eller vi stiga med honom (sid. 300) »i Baaden en stille Efteraarsdag, naar Lo- vet falder og den hvide Aakandes store runde Blade som brune Plader ligger over det sorte Mosevand», och söka fa en inblick i Virvelbillernas (Gyrénus) liv, eller när han (sid. 182—183) hänförd sjunger den lilla Fonstrupbäckens lov, vilken skänkt ho- nom sa »mange lykkelige Arbejdstimer» och vars fauna kommit att spela en dominerande roll i hans bok. Här liksom pa sa manga andra ställen i denna lyser fram författarens varma känsla för naturen, dess mystik (se t. ex. sid. 331—332) och dess oändliga skönhet. Den avger utifrån denna synpunkt pa samma gång ett kraftigt och uppfordrande försvar för naturskydd. Författaren lägger i sin skildring alltigenom i dagen en skarp iakttagelseförmåga och ej minst visar han sig äga en öppen och skärpt blick för de yttre villkorens ombildande inflytande på or- ganismen samt dennes förmåga att tillpassa sig till variationerna i yttre förhållanden, varpå i varje kapitel framläggas — även i bild — talrika och slående exempel. Överallt söker förf. upp- visa det nära sammanhanget mellan djurens byggnad och liv, mellan organisation och levnadssätt och ställer ofta förhållandena i detta hänseende in i en ny och träffande belysning. Hör t. ex. den enkla förklaring han giver oss om anledningen till Harkran- karnes (Tipulide) långa ben! »Gaa blot en Gang ud, naar Som- mervinden leger i Rorskovene og sog efter de store Stankelbens- myg; de sitter i stille Vejr oppe i loppen, naar det blæser, længere nede; de tre Ben har de slaaet om et Straa, de tre andre om et andet. Naar da vinden fjerner og nærmer de to Straa til hinanden, ser man alle Benvinklerne skiftevis hoje og strekke sig, Kroppen selv sidder ophængt midt imellem de to Straa. Ene LITTERATUR. 153 og alene de lange, bojelige Ben bevirker, at Dyret under saa- danne urolige Forhold kan indtage en Hvilestilling. . .» Ett av de mest intressanta och läsvärda kapitlen i hela bo- ken ar säkerligen förf:s framställning av »Overfladehinden og Vandinsekternes Forhold til denne» (sid. 462—475). Förf. inför här ett nytt, betydelsefullt, hittills förbisett moment till förklaring av att »Havets og de ferske Vandes Dyresamfund i det store og hele staar saa skarpt sondrede ovenfor hinanden, og at Hav og Ferskvand kun med Vanskelighed og kun yderst langsomt in- byrdes udveksler Former», och finner ett, sådant i det förhällan- det, att sôtvattensorganismerna i mycket hög grad göra bruk av »Overfladehindens Sammenhengskraft» (»the surface film», MIALL) 1 motsats till havsdjuren, som nästan aldrig utnyttja den. Där- för »medens man i Havet kun kan tale om tre store Dyresam- fund: Dybhavets, det pelagiske og det littorale, vilde man i de ferske Vande ikke helt med Urette kunne nævne endnu et fjerde, Overfladehindens eller Vandspejlets Dyresamfund». »Soerne ska- ber her i sin littorale Region — till vilken ’Overfladehindens Dyreliv ganske fortrinsvis inskrænker sig — for sine Organis- mer» — och det är »i ganske vesentlig Grad Insekterne, der har vidst at utnytte Overfladehindens Sammenheengskraft som bærende Princip» — ligesom en dobbelt Bund, foruden selve Sobunden tillige Overfladen». Pa ett synnerligen klart och fängslande sätt skildras ingående det bruk, som insekterna göra av ythinnan och sättet, varpå de i detta hänseende äro tillpassade. Förf. har här, väsentligen på basis av det för hithörande studier grundläg- gande arbetet av F. BRocHER, Les phénomènes capillaires et leur importance dans la biologie aquatique. Annal. de Biol. lacustre, Bd. 5. Bruxelles 1910, sammanfört sina under en följd av år, övervägande ute i själva naturen, gjorda specialiakttagelser till en fyllig enhetsbild och har särskilt till kännedomen om Dytisci- dernas, Hydrophilidernas och Mygglarvernas användning av kapillärfenomenen här framlagt nya och viktiga bidrag. Hela arbetet igenom, vilket kapitel man än för tillfället vill utvälja till studium, står författaren, kort sagt, för oss som en rent gudsbenådad skildrare med en beundransvärd stilistisk talang och en djup, suggererande känsla för naturens oändliga rikedom och skönhet, vilket allt förenar sig att göra läsningen av boken till en verklig njutning för varje bildad och lämna en rik be- hållning. Till detta goda totalintryck, som man får av arbetet, bidra- ger i icke ringa mån det rika illustrationsmaterialet, som med få undantag är alldeles utmärkt och av vilket ej mindre än omkr. 35 % är originalbilder, samt den i allo präktiga och förstklassiga utstyrseln, som gör det aktade förlaget all heder. Jag tror, att jag utan överdrift kan utsäga, att WESENBERG-LUNDS bok star i sitt slag oupphunnen i hela den biologiska litteraturen, och vi 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. kunna icke annat än glädja oss Over, att den är avfattad pa ett av de nordiska ländernas språk och sålunda ock litt smältbar för oss svenskar. Arbetet har sin givna plats i varje naturväns bib- liotek. 4 Till sist tilläter jag mig päpeka nägra felaktigheter och bris- ter, som jag vid läsningen har funnit. En del av dessa hänföra sig till avbildningarna, som nägra ätergiva oriktigt bestämda djur- former. Sålunda är den 1 fig. 70 à sid. 79 avbildade larven icke Leucorrhinia caudalıs CHARP., utan larven av Orthetrum cancella- tum L., sasom särskilt abdomens byggnad tydligt visar. — I fig. 268 a sid. 336, som utgör en sammanställning av Tipulid-ima- gines och vilken figur borde kunnat göras långt mer instruktiv, medan den nu verkar tämligen intetsägande, är den stora 1 mit- ten avbildade formen icke Pedicia rivosa L., utan Tipula maxima Popa (= Z. gigantea SCHRANK, men maxima har prioritet). — Av de a sid. 335 avbildade larverna är den nedersta, i fig. g återgivna val icke en Zriogma-larv, vilket släktes larvstadium hit- tills, så vitt jag vet, är okänt, utan larven av Cylindrotoma dis- finctissima WIED., som just lever à Anemone nemorosa L. och som jag flera gånger har fått utkläckt.! A sid. 342 säges om Pedicia-larven, att den är »næsten 4 cm» lang, men i avbildnin- gen av den, fig. 267 a, som säges vara »nat. Storrelse», mäter den 3 cm. Samma inkongruens mellan text och avbildning gar igen i fråga om larven av Tipwla gigantea (fig. 267 b). — Sista stycket a sid. 320 bibringar läsaren alldeles otvivel- aktigt två oriktiga föreställningar, dels att tungans utskjutbarhet hos släktet Si/enus åtminstone gäller i fråga om larven, dels att det är denna som avbildas i fig. 257. Men Sfenus-larven har ju ett helt annat utseende och dess tunga kan alldeles icke »som en fin Traad slynges ud». Det är ju en viss risk med att »lave tykke Boger», ty man kan, innan man hinner slutet, råka i motsägelse med sig själv! {tt par sådana fall i boken ber jag få peka på. På sid. 477 ytt- ras om trachégälarnas generella förekomst, att »de kan sidde paa næsten alle Legemsdele undtagen paa Hovedet», vilket kommer i strid med vad som säges a sid. 29 om deras förekomst hos Ephemeriderna, hos vilka de »kan ogsaa findes ved Grunden af Keeber (Fo/a)». Att de nu verkligen icke existera här hos släkt. Folia rakar vara sant, enir den av Eaton (Revis. Mon. of Rec. Ephemer., Trans. Linn.Soc. London 1883—1884, p. 42, Pl. 27) såsom en ¥ol/a-larv beskrivna formen icke är denna, utan, såsom J. G. NEEDHAM (New York State Museum. Bullet. 86. Albany 1905 p. 28) har visat, larven av släkt. Chirotonetes EAT., medan den 1 Jag antager, att det är samma larv, som jag en gång fick nöjet lämna min vän WESENBERG-LUND, och vilken nu genom något missförstånd fått figurera som en Triogma. LITTERATUR. ISS av Eaton (anf. arb. p. 204, Pl. 49) med nagon tvekan sasom denna art uppfattade är larven av släkt. Ameletus Kat. Trache- gälar finnas således utbildade à huvudet hos Ephemerid-larver och utom hos nyssnämnda Chirotonetes, i långt starkare utveckling, men liksom här 4 basen av maxillerna, hos larven av släkt. Ol- goneuria Pict. (se Eaton, anf. arb. Pl. 26, fig. 11 och VAYSSIERE, Recherch. sur l’organisation des larves des Ephémérides, PI. 6, fig. 59), och borde deras férekomst hos detta släkte, synes mig, i första rummet hava omnämnts. — Att trachégälar hos Ephe- meriderna kunna förekomma »ved Grunden af Ben», såsom förf. ä samma sida (sid. 29) uppgiver vara fallet hos släkt. Apheme- rella, torde vil bero pa något misstag, och över huvud är intet exempel mig bekant på deras förekomst å benen hos Epheme- riderna. Däremot träffas de hos larven av ovannämnda släkte Chirotonetes i ett par väl utbildade knippen å frambröstet innan- for frambenens insertion (se VayssiiRe, anf. arb. Pl. 7, fig. 69). Ett annat exempel av liknande art är uppgiften a sid. 495, att »saasnart Puppehuden er sprængt og Myggen begynder at komme frem, sluger den ligesom....Ephemerider store Luft- mængder, der bidrager til at holde Legemet udspilet» .etc., vil- ket icke väl harmonierar med vad förf. förut har yttrat å sid. 32 om subimagostadiet hos Ephemeriderna, att djuren a detta stadium »er tungere (än såsom imagines), da Tarmen ikke indeholder Luft; derimod har man fundet den fyld med Vand». Jag anta- ger, att forf. har denna sista uppgift fran A. Fritze, Uber den Darmkanal der Ephemeriden, Freiburg 1888, p. 17, som i denna punkt polemiserar med PALMÉN och förfäktar det påståendet, att »der Darm des Subimago.... ist immer mit Wasser gefüllt» och tillagger: »um dies zu constatieren, bedarf es nur eines sehr ein- fachen Experiments. Wenn man die frisch gefangenen Thiere sofort in starken Alkohol wirft, so sinken simmtliche Subimagines ohne Ausnahme zu Boden, während die Imagines an der Ober- fläche des Alkohols schwimmen bleiben». Detta stämmer icke överens med mina iakttagelser, och torde verkliga förhållandet vara följande. Jag har funnit genom experiment å talrika sub- imagines av olika arter (Ephemera, Heptagenia, Cloéon, Ephemerella m. fl.), att sådana individer — utkläckta 1 akvariet — som ha stått mer omedelbart inför sin omvandling till imago (omkr. 6 timmar eller mindre) alltid — 1 likhet med imagines — förbliva simmande på ytan av alkoholen (7o—8o % sprit), vare sig denna har hällts på djuren i glaset eller de kastats ner häri, men att däremot nykläckta eller ännu endast några (åtminstone 2—3) tim- mar gamla subimagines alltid utan undantag genast sjunka till botten av glaset med alkohol. Om kroppens större spec. vikt i senare fallet beror, såsom synes mig, i betraktande av den fysio- logiskt och biologiskt stora betydelsen av tarmens funktionsväx- ling hos dessa djur, mest sannolikt, därpå att tarminnehållet hos 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. subimago 1 början är vatten, torde dettas uttömmande följaktligen få anses äga rum under subimago-livet, en kortare tid (i allmän- het några timmar) före omvandlingen till imago, och icke, såsom Fritze håller före, »entweder während oder gleich nach der letz- ten Häutung, also dem Ausschliipfen des Imago». Det gläder mig att kunna konstatera, det förf. numera är väsentligen på reträtt från sin äldre uppfattning beträffande Ephe- merid-larvernas näringsförhällande hän mot en enligt min mening riktigare. I sitt arbete »Danmarks Insektverden», Kobenhavn 1899, pag. 695 karakteriserade förf. detsamma med dessa ord: ‚Dognfluelarverne er Rovdyr, der kaster sig over smaa Vand- lopper og andet Kryb, der kommer i deres Nærhed», därmed skattande at den av PictET, FRITZE och manga andra, isynnerhet populärskribenter, företrädda åskådningen. Nu få vi däremot läsa (sid. 21), att »de fleste Larvers Næring er vist udelukkende Gron- alger og Diatomeer, enkelte snapper dog Smaadyr, hvor de kan». Men alltfort sitta för förf. Cloeon-larverna »paa Blade og Stilke og afventer lurende de talrike Smaakrebs, Orme o. s. v.» eller Ephe- mera-larverna i sina hal »auf Beute lauernd» (Wohnung. u. Gehäu- sebau d. Süsswasserinsekt. pag. 56). Jag vill nu icke med förf. »sporge en Daphnie, en Muslingekrebs eller en af Vandets Regn- orme eller Myggelarverne om, hvilken Opfattelse de har af Dogn- fluen i Larvestadiet», men vill i stället fråga min vän författaren själv: har förf. manne någon enda gang sett verkligen en Ephemerid-larv (lika gott vilken som helst) kasta sig över eller snappa dylika sma- djur? Sådant strider åtminstone emot min erfarenhet, samlad un- der mångåriga studier av dessa djur både i akvarier och ute i naturen. Sammanställda med undersökningsresultaten fran ett stort antal lar- vers — av olika släkten och arter — tarminnehåll, ha de bibragt mig följande uppfattning i föreliggande fråga: 1) alla våra nordiska arters näring utgöres av mer eller mindre lerhaltig organisk de- tritus, med större eller mindre inblandning av levande element, såsom olika slags alger, vävnadsfragment av mossor och högre växter, pollenkorn, djur och djurrester, som allt avgnages från substratet, till vilket ändamål just deras mundelar pa det närmaste äro tillpassade: 2) de grävande formerna (Ephemera) kunna när- mast betraktas såsom typiska detritusätare, livnärande sig av starkt lerhaltig detritusgyttja, medan 3) hos såväl den natanta som den reptanta typen av larver de mineraliska beståndsdelarne träda starkt tillbaka och de levande elementen — i långt övervägande grad av vegetabiliskt ursprung — dominera; och 4) ingen enda av våra larver har rovdjurstyp i sig. I fråga om parningen hos Ephemeriderna, som omnämnes å sid. 38, har förf. i en punkt säkert icke träffat det rätta. »Med kikkerten kan man iagttage», säger förf., hurusom under akten »Hannen bæres ganske af Hunnen; den sidder under Hunnen, saavidt jeg kunde se, med sammenlagte, nedad rettede Vinger» LITTERATUR. 157 etc. — ungefär så, kan jag tänka mig förf. har föreställt sig, som C. BERNHARD, Uber die vivipare Ephemeride Chloéon dipterum. Biol. Centralbl. Bd. 27. Leipzig 1907 p. 468, har avbildat kopula hos denna art. — Parningen varar endast några fa flyktiga se- kunder — i samtliga av mig iakttagna fall mindre än !/2 minut — och det är därför ytterligt svårt att utröna parningsställningen. Av olika arter (Ephemera, Siphlurus, Potameis, således våra stör- sta former) har jag dock några gånger haft kopulerande par i min hand och fullt säkert lyckats förvissa mig om, att hannen är på ett annat sätt orienterad i förhållande till honan än som skildras av förf., BERNHARD o. a., 1 det han vänder icke sin buk- utan sin ryggsida mot honans buksida och följaktligen icke med vingarna nedatriktade, utan hopslagna bakåt mellan sin rygg och honans undersida, där det för dem blir god plats, upphängd som hannen är i en vid båge under henne, med sina långa fram- ben i supinationsställning fastklamrade kring honans hals och kopulationstången applicerad fast kring hennes 7. abdom.-seg- ment; sina svansborst har han slagna uppåt och framåt över ho- nans rygg, mellan hennes vingar. Ett och annat störande tryckfel, som icke blivit anmärkt, förekommer. Sa bör i förklaringen till fige. 26 och 27 »Vaar- fluelarvens (Bolig)» korrigeras till larven af /olymitarcys virgo Ouv., och à sid. 346 (sista tre raderna) och sid. 347 (andra ra- den) »larven» ändras till puppan o. s. v. Naturligtvis har jag med dessa anmärkningar pa intet vis velat ens det ringaste nedsätta arbetets värde, som ju därav i det stora och hela förblir oberört, men tänkt, att, ifall de prövas värda något beaktande, de skulle kunna uppmärksammas för en eventuellt ny Udgave och särskilt för den planerade tyska upp- lagan. Säkerligen skulle arbetet enligt min mening vinna i värde, också såsom uppslagsbok, om då även tillades litteraturhänvis- ningar samt en kortare sammanställd litteraturförteckning, vars fullständiga saknad nu onekligen kännes såsom en brist. Därför kan Dr. WESENBERG-LUND, när han från sin brygga vid den vackra Furesoen (sid. 514) skådar tillbaka på sitt slut- förda verk, göra det med sann tillfredsställelse, och varje vän av naturen och särskilt av dess insektliv, både ung och gammal, skall säkert vilja. bringa honom ett tack för den 1 sällsynt grad fängslande och lärorika skildring av ett av de mest intressanta områden i naturen, som han med sin bok har givit oss. När den suppleras med den, såsom vi må hoppas, snart färdigliggande, av Dr. WESENBERG-LUND väsentligt omarbetade 2. upplagan av VILH. Bercsor’s välkända »Fra Mark og Skov», ska vi äga en större handbok i allmän insektbiologi på skandinaviskt språk, vartill in- tet annat land, tror jag, kan uppvisa ett motstycke. Må den- samma mäktigt bidraga till ett väckande och fördjupande av in- sekternas studium! Simon Bengtsson. 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Ett världsomfattande fjärilverk. Adalbert Seitz, Die Gross-schmetterlinge der Erde. 111.! Den paläarktiska avdelningen av nämnda arbete föreligger nu fullbordad ı och med det nyligen avslutade fjärde och sista bandet, omfattande geometriderna. I likhet med noktuidbandet företer ocksä detta mänga ny- heter eller snarare avvikelser fran den gängse STAUDINGER- Reser'ska systematiken, särskilt släktindelningen, och nomen- klaturen, vilka möjligen kunna vara av intresse för svenska en- tomologer och värda att beaktas. I det följande skall därför — likasom i fråga om noktuidbandet — ges en översikt av det an- vinda geometridsystemets underfamiljer och slakten, 1 den man de äro representerade av svenska arter. Inom parentes anges, i händelse av olikhet, släktets omfång med användning av de i STAUDINGER'S katalog brukade namnen. Fam. Geometridæ. 1. Underfam. Brephine. Brephos ZANCK. 2. Underfam. Oenochromine. Alsophila HB. (Anisopteryx). — Efirranthis Hs. — Odesia Bsp. 3. Underfam. Hemitheinæ (Geometrinæ). Pseudoterpna Hs. — Hipparchus LEECH (Geometra papilionaria L.). — Combibena Hs. (Euchloris). — Hemithea Dur. — Chlo- rissa STEPH. (Memoria). — Thalera He. (T. fimbrialis Scor.). — Hemistola Warr. (Geom. chrysoprasaria Esp. = vernaria HB.). — lodis HB. (Thalera lactearia L. och putata L.). 4. Underfam. Acidaliinæ. Rhodostrophia Hs. — Timandra Dur. — Acidalia TR. (ar- terna 15-—24 i »Nordens fjärilar»). — Ptychopoda Curt. (Acidalia- arterna 1—14 i »Nordens fjärilar»). — Cosymbia HB. (Zphyra). 5. Underfam. Larentiinæ. Lythria HB. — Larentia Tr. (cavaria Hw. = Ortholirha cervinata). — Ortholitha He. (övriga arter). — Mesotype HB. — i Ti: arg: 34, sid. 7376; II: årg. 85, sid.2223. LITTERATUR. 159 Lithostege HB. — Anaitis Dur. (A. plagiata L.). — Carsia Hs. (Anaitis paludata ‘THNBG.). — Chesias TR. — Nothopteryx PROUT. (Lobophora polycommata SCHIFF. och carpinata Bxu.) — Lobophora Curt. (L. Aalterata Hurn.). — Mysticoptera Meyer. (Lob. sexalata Retz.). — Malacodea "TNGSTR. — Operophthera HB. (Cheimatobia). — Oporinia Hs. (Lar. autumnata BK = nebulata "THNBG.). — Triphosa Stern. — Calocalpe He. (Zucosmia). — Philereme He. (Scotosia). — Eustroma HB. (Lygr. reticulata Scuirr.). — Lygris Hs. (övriga arter). — Cidaria ‘TR. (hit hora samtliga Zarentia- arter utom de ovan till Oporinia samt till nästföljande 5 släkten förda). — Pelurga Hes. (Lar. comitata T.). — Venusia Curr. (Zar. cambrica Curt.). — Hydrelia He. (flammeolaria Hurx. = Lar. luteata Scuire.) — Æuchoeca HB. (nebulata Scop. = Lar. obliterata Hurn.). -— Discoloxia Warr. (Lar. blomeri CURT.). — Asthena HB. — Eupithecia Curr. (Tephrochystia, utom följ.). — Gymnoscelis Mas. (Tephr. pumilata He.). — Chloroclystis HB. — Collix Guen. — Coenocalpe Hs. (Phibalopteryx lapidata HB.). — Horisme He. (övriga Phibalopteryx-arter). 6. Underfam. Geometrinæ (Boarmiinæ). Arichanna Moore. — Abraxas Leacu. (jfr de båda följ. släktena). — Zomaspilis Hs. (Abr. marginata L.). — Ligdia Guen. (Abr. adustata SCHIFF.). — Lapta SispH. — Cabera TR. (Dilinia). — Anagoga HB. (Numeria). — Ellopia TR. — Campaa Lam. (Metrocampa). — Ennomos Tr. — Selenia HB. — Phalena L. (Æygrochroa). — Gonodontis Hs. — Colotois Hs. (Himera). — Crocallis "TR. — Angerona Dur. — Ourapteryx Leech. — Pla- eodis HB. (Zurymene). — Optsthograptis Hs. — Æpione Dur. (jfr följ.). — Cepphis HB. (Ep. advenaria HB.). — Hypoxystis Prout. (Hypoplectis). — Pseudopanthera HB. (Venilia). — Macaria Curt. (Semiothisa). — Theria HB. (Hibernia rupicapraria SCHIFF.). — ‚Erannis Hs. (Hibernia; jfr foreg.). — Phigalia Dur. — Poecilopsis Harr. (Bist. pomonaria HB. + lapponaria BSD). — Nyssia Dur. (Bist. zonaria SCHIFF.). — Lycia He. (List. hirtaria CL.). — Biston LEEcH. (2. strataria Hurn. + Amphidasys betu- larta \..). — Bodrmia ‘Tr. — Gnophos Tr. — Psodos Tr. — Pygmana Bsp. — I/sturgia HB. (Fidonia). — Ematurga LED. — Bupalus LEacH. — Selidosema HB. — Itame HB. (Thamnonoma). — Lithina Hs. (chlorosata Scop. = Phas. petraria). — Chtasma HE (Pies. clawraie N. — ys Tie (Scodzona): \— 'Stona Dup. (Scorza). — Perconia He. Texten, som lyckligtvis förelåg färdig före krigsutbrottet, är författad av den engelske entomologen L. B. Prout och är av mycket stort intresse. Åtskilliga även för uppfattningen av våra svenska arter revolutionerande utredningar äro gjorda. Be- 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. skrivningarna, särskilt av svårbestämda arter, äro utförliga, och uppmärksamhet har i detta band även ägnats åt utvecklingssta- dierna. Värdefulla äro också sammanställningarna av de hittills beskrivna aberrationerna. Och man torde ha rätt att fordra, att personer, som anse sig behöva beskriva nya sådana, först toge kännedom om de i det Serrz’ska verket (och andra därmed jämförliga moderna handböcker) anförda, i stället för att belasta den redan förut starkt tyngda litteraturen med fullkomligt över- flödiga namn och rent meningslösa deskriptioner. Einar Wahlgren. Danmarks Fauna. Haandboger over den danske Dyre- verden udgivet av Dansk Naturhistorisk Forening. Av denna även för svenska zoologer och naturvänner värde- fulla skriftserie ha ytterligare några entomologiska delar utkom- mit (jfr Entomol. tidskr. 1911 och 1913), vilka det är oss ett nöje fästa uppmärksamheten på. Först må nämnas, att A. KLÖCKER utgivit en tredje del av »Natsommerfugle» omfattande fam. Geometride. Volymen omfattar 162 sidor och illustreras av ej mindre än 284 avbildningar, större delen sammanförda till 18 planscher, tryckta pa glättat papper. Bilderna äro genom- gående goda, de fotografiska reproduktionerna helt enkelt för- traffliga. Häftets pris är Kr. 3: 25 Av »Billerne» ha ett par nya delar (II och III) utkommit. Del II omfattar »Pragtbiller og smeldere», fam. Zlateride, Bu- prestide, Trixagide, och Æucnemide. Den ir författad av den kände coleopterologen K. Henriksen och utmärker sig liksom övriga delar av denna förträffliga fauna genom talrika original- illustrationer (130 st. pa 114 sidor) till en god text. Särdeles förtjänstfullt synas mig larvformerna ha blivit behandlade. De goda avbildningarna och den utförliga texten göra detta kapitel även för praktikens män värdefullt. Priset på denna del är Kr’: 80: Del III av »Billerne» omfattar »Trebukke», fam. Ceram- bycide, och är bearbetad av A. C. JeENSEN-Haarup och K. HEN- RIKSEN. Volymen omfattar 112 sidor med 93 förträffliga text- illustrationer. Även i denna del äro larverna utförligt och väl behandlade: Priset är Kr. 1:75. Slutligen återstår att anmäla »’Tr&- og Bladhvepse» av J. G. NIELSEN og K. HENRIKSEN. Volymen behandlar de s. k. phy- tophaga hymenoptererna och omfattar 232 sidor med 134 avbild- ningar, därav 23 sammanförda till en plansch (fotografisk repro- duktion). Om textbilderna är ingenting annat än gott att säga, vad planschen beträffar kan däremot göras den anmärkningen, att den vunnit i tydlighet, om djuren fotograferats 1 något för- storad skala. LITTERATUR. 161 Vad texten angår, skiljer den sig i någon man fran nyss- nämnda skalbaggarbeten, 1 det den mindre än dessa ädagalägger — i vissa avseenden atminstone — ett personligt arbete. Under- ‘ligt är emellertid ej detta, dä gruppen delvis är mycket svar- bearbetad. Särskilt gäller detta nematinerna, vilkas systematik ännu tarvar omsorgsfull utredning. Helt säkert ha dock de båda författarna med hjälp av den tillgängliga litteraturen gjort vad göras kunde och deras arbete kan därför med nöje rekommen- deras envar, som önskar sätta sig in i ämnet. Häftets pris är Kirke: ANT Die Insekten Mitteleuropas insbesondere Deutschlands. Herausgegeben von Prof. Dr. CHR. SCHRODER. Bd. II. Die Ameisen von H. Srrrz. — Die Schlupf- und Brack- wespen von QO. SCHMIEDEKNECHT. Stuttgart 1914. Bd. III. Die Gallwespen von J. J. Kierrer. — Die Blatt- und Holzwespen von E. Ensiin. Stuttgart 1914. — Varje band pris häftat Mk. 7: 20, bundet Mk. 8: — Detta arbete, varav blott ovan anförda två band hittills ut- kommit, bådar att bli ett för varje allmäntintresserad entomolog oumbärligt uppslagsverk. Det avser ej att utgöra en fullständig fauna över Mellaneuropas insekter, utan upptager blott alla kända släkten och ett urval viktigare arter. Ej minst värdefullt blir det därigenom, att den »allmänna delen» är så utförlig och up to date. Man far här bl. a. en utförlig översikt av respektive gruppers yttre och inre organisation samt av deras biologi, var- vid alla moderna synpunkter beaktats. Dessutom givas 1 sär- skilda kapitel värdefulla anvisningar för studier och insamling. Så t. ex. lämnas beträffande myrorna en redogörelse för de tek- niska hjälpmedel den moderne myrforskaren betjänar sig av. Synnerligen intressant är KIEFFERS skildring av cynipidernas ge- nerationsväxling och gallbildningarnas orsak, uppkomst och bygg- nad m. m. ‘Till varje behandlad insektgrupp är fogad en värde- full litteraturförteckning. Verket, som illustreras av talrika textbilder och färglagda planscher, kan på det varmaste rekommenderas, så mycket mer som priset i förhållande till valutan är ringa. AT * # # VıLH. BERGSOE. Fra Mark og Skov. Billeder av in- sekternes liv i ny bearbejdelse av C. WESENBERG-LUND. — I og II. Kobenhavn og Kristiania. Gyldendalske Boghandel. Nordisk For- lag 1015—1916. Pris pr band Kr. 3:60. — Det är nu manga ar sedan VILH. Bercsor’s berömda na- turskildringar »Fra Mark og Skov» utkom och för den nuvarande Entomol, Tidskr. Arg. 7m de 222970). II 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. yngre generationen är den val alldeles okänd. Fa populärveten- skapliga böcker på nordiskt språk ha rönt ett sådant erkän- nande som denna, ej blott på grund av det rika och sakliga innehållet utan ock på grund av det språkligt mästerliga fram- ställningssättet. De senare åren ha ej heller mäktat frambringa något motsvarande. Bercsor’s bok har länge varit utgången ur bokhandeln och har dessutom — åtminstone inom Sverige — varit ett svaratkomligt arbete. En ny upplaga var därför önskvärd. Och då vi nu, trettiofem år senare, hälsa den nya upplagan väl- kommen, så göra vi det desto hellre, som den framträder fullt modernt omskapad, låt vara så radikalt, att den ter sig snarare som en helt annan bok än Bercsor’s originalupplaga. Visst har den förlorat något av sin folkliga läggning. Den har blivit en stor och fyllig handbok i biologi med specialhänsyn till insektvärlden. Och som sådan förlorar den kanske en del av den bredare pu- bliken, man vinner for lang tid framat en stadig trupp av gyn- nare bland den studerande ungdomen och förresten bland alla andra som helt eller delvis ägna sig at naturstudier, ej minst entomologerna. Mannen, som omskapat BERGSOE s bok, som satt prigeln pa den nya upplagan, är C. WESENBERG-LUND. Någon presentation behöves ej för svenska entomologer och skulle till äventyrs några av dem ej känna honom, sa behövs blott en hän- visning till Sımon Benctson’s här införda recension av hans ar- bete »Insektlivet i ferske Vande». Det skulle föra oss för långt att närmare ingå pa en redo- görelse för innehållet i »Fra Mark og Skov». Blott några ord. Efter en framställning av insekternas byggnad, utveckling o. s. v. behandlas i »Anden Bog» insekternas förhållande till människan. Här fa vi en god popular framställning av kulturväxternas fien- der, rovdjuren och parasiterna, som hjälpa oss i kampen mot dem, människans personliga fiender bland insekterna, husdjurens plågoandar o. s. v. I bokens tredje avsnitt behandlas insekternas förhållande till den omgivande naturen: ett helt kapitel om blommorna och in- sekterna och ett om de fenomen vi kalla »skyddande likhet>, m. m. Så följer det fjärde avsnittet om de samhällsbildande insekterna, termiter, myror, bin, humlor, o. s. v. Här behandlas också de på ett ännu gryende socialt stadium levande gräv- steklarna och bien. Till hjälp för svenska och norska läsare bifogas till sist ett par värdefulla ordlistor till förståelse av de danska djurnamnen. Ett begrepp om verkets fyllighet ge sidoantal och illustra- tioner, resp. 1,169 och 917. Härtill kommer en mängd plansch- bilagor. Genom utgivandet av denna nya utvidgade upplaga av »Fra Mark og Skov» torde väl det Gyldendalska förlaget ha slagit ett rekord. Jag tror knappast någon annan av våra nordiska LITTERATUR. 163 förläggare skulle vågat sig pa utgivandet av ett sa voluminöst och rikt illustrerat arbete till ett sa billigt pris som detta. Man ma Önska företaget all framgång. Säkert skall detta gedigna arbete bland oss svenskar vinna många vänner. J. H. Fasre. »Instinktets Mysterier» hos insekter og ed- derkopper. Andet Oplag. — »Skik og brug hos insekterne». Bada översatta till danska språket av W. Dreyer. Gylden- dalske Boghandel. Nordisk Forlag. Kobenhavn 1916. Pris pr volym 3 kr. Fa entomologiska forskare ha som FABRE varit i ordets vidstracktaste mening populära. Hans serie biologiska studier »Souvenirs entomologiques» äro ju kända över hela världen, vär- derade av fackmannen för den grundliga utredningen av en mångfald insektarters levnadsförhållanden och den snillrika tolk- ningen av yttringarna av insekternas själsliv, uppskattade av den stora allmänheten dessutom på grund av en mästerlig och med- ryckande prosakonst. För de icke romanska folken torde emeller- tid FABRE'S arbeten varit mest bekanta till namnet, ty det popu- lära språket med sina skiftande och ofta bildlika uttryckssätt er- bjuder synnerligen stora svårigheter att i detalj förstå. För den svenska allmänheten voro nog Fasre’s skrifter så gott som all- deles okända, tills Nits LAGO-LENGQVIST 1911 utgav i översättning brottstycken ur »Souvenirs entomologiques». De nu av dansken W. DREYER Översatta delarna komplettera vår bekantskap med FABRE högst väsentligt, ty blott några få stycken återfinnas i LAGO-LENGQVIST'S Översättning. På mig har den Dreyerska översättningen gjort det allra bästa intryck och synes det, som om han vid densammas utfö- rande lyckats bättre än den svenske översättaren samt har i varje fall trognare följt originalet. FABRE'S arbeten behöva ju ingen rekommendation. Varje entomolog har ju rent av skyldighet taga kännedom om dem. I de danska böckerna finna vi bl. a. följande stycken översatta: i »Instinktets Mysterier>: »Den gronne lovgreshoppe» (Locusta viridissima), »Empusaen» (en rovskräcka {Empusa pauperata]), »Trebukken» (Cerambyx miles), »Aadselgraverne» (Necropho- rerna), »Spyfluen», »Fyrrens processionsspindere» (Cnethocampa pinivora), »Eumeniderne» (murargetingar), »Osmierna» (bin, Osmia-arter) samt flere artiklar om spindlar; i »Skik og Brug hos Insekterne»: »Cikaden», »Den andegtige Knæler» (bön- syrsan — Mantis-art), »Guldlobebillen», »Murerbierne» (Chali- codoma sp.), »Aertens Snudebille» m. fl. De båda böckerna framträda i gedigen utstyrsel med talrika planscher och äro väl värda sitt pris. AT Smarre meddelanden och notiser. Croesus latipes VILL. funnen i Sverige. — Bland våra växtsteklar tilldraga sig Cyoesus-arterna uppmärksamheten, dels pa grund av benens egendomliga byggnad (»vingad» tibia och metatarsus), dels genom larvernas praktfulla färgteckning. Hittills kände vi fran Sverige blott två arter, Cr. septentrionalis L. och varus VILL. Jag har nu nöjet anmäla en tredje art, Cr. latipes Vill., ett fynd, som är av desto större intresse, som arten, så vitt jag kan finna, ännu ej blivit funnen varken på skandinaviska halvön eller i Danmark och Finland. Visserligen uppgiver ENSLIN 1 sin monografi » Die Tenthrediniden Mitteleuropas», p. 366, att Cr. latipes förekommer »im nördlichen Europa», men syftar troligen med detta uttryck pa dess förekomst i Östersjöprovin- serna (t. ex. Riga) och i Ural. Jag anträffade Cr. /atipes i fjol somras vid ett besök pa det von Ehrenheimska godset Grönsöö vid Mälaren. I en hage (??/s 1915) satt på en liten björk ett tiotal larver, iögonenfallande genom storlek och färg. De voro nästan tumslånga, hade ett starkt fettglänsande svartbrunt skinn och voro bl. a. prydda med bjärt gula, rätt stora fläckar kring andrörsmynningarna. Jag tog dem med hem och i början av september förpuppade de sig i jorden. Den 15 maj erhöll jag den första imagon, sedermera ha ytterligare sju exemplar kläckts, alla honor. Då parthenogenes är vanlig bland växtsteklarna, insläppte jag för ett par dagar se- dan (18/5) fyra honor i en bur innehållande en liten inplanterad björk. Ägg hava nu lagts i mängd och hoppas jag därför fram- deles kunna återkomma med en notis om artens utvecklings- förhållanden. Alb. Tullgren. Nagra för Halland nya Coleoptera. — Under exkursioner i Halland sommaren 1915 har undertecknad påträffat följande för provinsen nya skalbaggar. Dromius 4-notatus PANZ. — 1 ex. Bidessus geminus FABR — I ex. från Torup, I ex. från Halmstad. från Halmstad. Amara littorea THOMS. — 2 ex. Epurea pusilla WL. — I ex. fran Halmstad. fran Halmstad. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. Aphodius niger PANZ — 1 ex. fran Halmstad. _ Hadrobregmus sericeus THOMS. — 2 ex. fran Halmstad. Cantharis pellucida F ABR. — 1 ex. fran Oskarström. Malachius marginellus OLiv. 1 ex. fran Tylôsand. Anaspis lateralis FABR. — 1 ex. fran Halmstad. Nacerdes melanura L. — 3 ex. fran Halmstad. Tropideres dorsalis THUNB. — 165 Apion cerdo GERST. — 1 ex. fran Halmstad. Apion nigritarse KIRBY. — 7 ex. fran Halmstad. Sztones griseus FABR. — 5 ex. fran Halmstad. Otiorrhynchus picipes FABR. — 2 ex. frän Halmstad. Tomicus 4-dens HARTIG. — 4 ex. frän Halmstad. Tomicus Lichtensteinii RarzB. — 3 ex. frän Halmstad. Phyllodecta cavifrons THOMS. — ı ex. frän Enslöv. ex. fran Aled, 2 ex. fran Halmstad, Rhynchites uncinatus THOMS.— 1 ex. fran Skedala. 1 ex. fran Nyärsäsen. Lund den 10 mars 1916. yw Sigurd Hermanson. Om larverna av Calocampa vetusta HBN. — I mitten av maj 1915 insamlades i Karlskoga, Vrml., pa en tunn gren av Prunus triloba en äggsamling, tydligen av någon fjäril. Äggen, som sutto i en ring kring kvisten, voro först ljusa, men mörk- nade snart och blevo bruna. De kläcktes den °'/,, varvid sma ljusgröna larver framkommo. Dessa började genast äta körsbärs- blad i det de skeletterade dem. Efter ett första hudombyte d. ?/6 voro de fortfarande helt gröna, men angrepo nu bladen i helhet. Efter andra hudömsningen d. "/& uppträdde tre vita rygglinjer och två vita sidolinjer. Tredje hudväxlingen inträffade den °/c, varvid på sidorna visade sig gulvita prickar, tre på varje led. Denna teckning bibehölls även efter fjärde och femte hudom- bytena den !?/s och 1 ?1/6, dock blevo rygg- och sidolinjerna mera gulaktiga och de senare upptill svartkantade. Efter sista hudömsningen avbeto och uppåto larverna ofta skaften av bladen samt ato även unga grenar och grönbark. "Trots att de bjödos såväl jord som mossa för förpuppningen dogo de, den ena efter den andra. Några konserverades och bestämdes av d:r PEYRON till Calocampa vetusta HBN. Denna uppges i AURrRIVILLIUS> Nordens Fjärilar» leva på örter liksom de övriga arterna av släktet och i Horman »Die Raupen der Gross-Schmetterlinge Europas» an- ges, att de förekomma pa Polygonum, Cyperacéer och Iris. BERGE uppger, att de leva pa fuktiga ställen pa nyssnämnda växter, alltså under helt andra förhållanden än i det här omnämnda fallet. De förpuppas djupt ned i jorden och kläckas redan på hösten samt övervintra som fullbildade och avlägga äggen på våren. Einar Klefbeck. »Svenska silkesodlareföreningen.> — I dagspressen med- delas, att »Svenska silkesodlareföreningen», som sedan tre år till- 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. baka i Göteborgstrakten verkat för främjandet av den inhemska silkesodlingen, flyttar till Skåne, varvid den »Skånska silkesod- lareföreningen> uppgår i densamma. Ordförande i den nya sty- relsen för »Svenska silkesodlareföreningen» är folkskolläraren NILS ÅRNELL, Jordholmen. Det är att önska att denna nu, som det synes på allvar igångsatta verksamhet, röner framgång. För- utsättningarna härför synas också vara de bästa, sedan man lyckats få tag i en Morus alba-ras eller varietet, vilken av de danska resultaten att döma är härdig 1 vårt karga klimat. För- hoppningar finnas även, att Svenska silkesodlarefüreningen får komma i åtnjutande av räntemedlen från den av Drottning Jose- fina för inhemsk silkesodling grundade fonden, som disponeras av » Föreningen för silkesodlingens främjande». Entomologbefattningen vid Lunds universitet. — Riks- dagen har beviljat ett anslag av 4,500 kronor för år 1916 till en lärarbefattning i entomologi vid Lunds universitet. Det är den gamla intendentsbefattningen i entomologi, som i och med detta synes gå en säkrare framtid till mötes, något som säkerligen alla vårt lands entomologer hälsa med glädje. Anslag för entomologiska forskningar. — Kungl. Veten- skapsakademien har tilldelat tre entomologer vardera 100 kr.: Assistenten N. A. KEMNER för studier av mullvadsbonas gäster, Kandidat B. HAMFELT för microlepidopterologiska forskningar och Redaktör A. JANSSON för studier av coleopter- och hemipterfaunan i Örebrotrakten. — Abisko Naturvetenskapliga Stations styrelse har tilldelat. studerande RENE MALAISE ett understöd av 375 kr. för studier av växtsteklar i Torne träsk-trakten samt studeranden STEN BERGMAN 250 kr. för ornitologiska och entomologiska studier inom samma område. Det 16. Skandinaviske Naturforskermote i Kristiania, 10.— 14. juli 1916. — Från »Norsk Entomologisk Forenings» ord- förande har anlänt inbjudan att deltaga i sammankomster och exkursioner under naturforskarmötet. Programmets lydelse är följande: » Norsk Entomologisk Forening? arrangerer for de skandinaviske Entomologer under Naturforsker- motet folgende Sammenkomster av Entomologer: Tirsdag II. Juli. Kl. 6 Eftm. Aarsmote i »norsk entomologisk Forening» (kun for Medlemmer) og derefter Kl. 8 Eftm. selskapelig Samvær for skandinaviske Entomologer paa Holmenkollen. SMARRE MEDDELANDEN OCH NOTISER. 167 Onsdag 12. Juli. Kl. 9 Form. Ekskursion til Næsoen (20 Km. fra Kristiania). Hjemkomst om Aftenen. Torsdag 13. Juli. Kl. 10—3. Særskilt Mote av Entomologer med Foredrag og Diskussion. Fredag 14. Juli. Kl. 3.2; Eftm. eller Lordag Morgen (efter nær- mere Avtale) entomologisk Ekskursion med Gudbrandsdals- banen til Dovre (Fogstuen spec. Koleoptera; Kongsvold spec. Lepidoptera). Tilbakereisen kan foregaa efter enhvers Onske. » Anmälningsblanketter och program kunna erhållas genom undertecknad. Det är ju att önska att så manga som möjligt av oss sven- ska entomologer hörsamma denna vara norska kollegers vänliga inbjudan. Alb. Tullgren. Foreningsmeddelanden. Sammankomsten den 6 maj 1915. Till nya medlemmar i föreningen invaldes: N:r 848. WRANCKE, CARL VICTOR, läroverksadjunkt, Strängnäs. 849. SMITT, V., konservator, Stockholm. 850. BACKSTROM, KARE, studerande, Sthlms högskola, Djurs- holm. 851. AARÔE, ARVID, studerande, Sthlms högskola, Sthlm. 852. BENANDER, PER, folkskollärare, Borgeby, Flädie. 853. BARTHEL, CHR., professor, Experimentalfältet. 854. WELANDER, ELVING, folkskollärare, Rumskulla, Ingatorp. 855. HEMMENDORFF, ERNST, lektor, Nya Elementarsk., Sthlm. 856. WESTERGREN, TYCHO, läroverksadjunkt, Jakobs realläro- a verk, Sthlm. 857. LINDVALL, Nırs, trädgårdsmästare, Sundsvall. 858. CEDERGREN, GOsTA R., amanuens, Uppsala. 859. JÄDERHOLM, ELOF, lektor, Norrköping. 860. Svenska Mosskultur föreningen, Jönköping. | 861. LINDBERG, D., banktjänsteman, Ensk. Banken, Orebro. 862. AURIVILLIUS, MAGNUS, fil. stud., Stockholms högskola, Vetenskapsakademien. Till det lediga vandringsstipendiet hade tre sökande anmält sig: KARL LUNDBLAD, Västerås, JARL NORDLING, Jönköping, och DANIEL ANDRA, Vänersborg. Stipendiet tilldelades studeranden NORDLING, som på Omberg och vid Tåkern ämnade studera stek- lar, skalbaggar, fjärilar och sländor. Beträffande biblioteket beslöt föreningen, att det skulle som förut förvaras på Riksmuseets entomologiska avdelning, sedan med avdelvingens intendent överenskommelse därom träffats. Redogjorde sekreteraren, prof. TULLGREN, för frågan om växt- inspektions införande i Sverige. D:r I. 'TRÄGÄRDH dels refererade ett av Bureau of entomo- logy i Washington utsänt meddelande om ZÆvefria buolianas över- förande till Nordamerika samt en av engelsmannen FROHAWK för- FORENINGSMEDDELANDEN. 169 fattad uppsats om ett organ för utkastande av exkrementer hos fjärillarver, dels ock demonstrerade en av honom i Zululand funnen Diopsis-art. Sammankomsten den 25 september 1915. Meddelades, att föreningen genom döden förlorat sina leda- möter direktören J. Fr. M. HAMNSTRÖM, Skara, och professor CARL LUNDSTRÖM, Helsingfors. Till ledamöter invaldes: N:o 863. Drotry, SIMON, assistent vid Centralanstaltens jord- bruksavdelning, Experimentalfältet. 864. Malmöhus läns hushallningssallskap, Malmö. 865. ENGBERG, AUGUST, direktör, ‘Tridgardsskolan, Härnö- sand. 866. ELIASSON, ÅxEL, lärare, Trädgårdsskolan, Härnösand. 867. ROSANDER, K. HENRIK A., lektor, Härnösand. Docenten Nits HOLMGREN höll ett av talrika teckningar och preparat belyst föredrag: »Om arthropodhjärnan». Professor Cur, AURIVILLIUS meddelade några iakttagelser fran Jämtland angående Ciudex nemorosus, som visat sig för människor relativt ogiftig. Doktor E. MJÖBERG meddelade fynd av en på ren funnen ny anoplur samt redogjorde för en på en australisk känguruart fun- nen oestrid. Assistenten N. A. KEMNER redogjorde för insektfynd i mull- vadsbon. Samkvämet den 30 oktober 1915. Hrr MALAISE och NORDSTRÖM demonstrerade en del sällsyntare svenska lepidoptera och d:r MJÖBERG visade teckningar av intres- santare australiska insekter. Samkvämet den 3 december 1915. Artisten LJUNGDAHL visade sällsynta fjärilar från Stockholms- trakten. Prof. TULLGREN redogjorde för ett nytt skadedjur på äpple och d:r PEYRON visade parasiter fran Hadena lateritia-larven. Sammankomsten den 14 december 1915. Förrättades val av ledamöter i styrelsen, varvid omvaldes för en tid av två år hrr TULLGREN, sekreterare, GRILL, LYTTKENS, TRAGARDH och MJÖBERG (suppleant). 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Till revisorer omvaldes hrr CEDERQVIST och ARONZON med hr LjUNGDAHL som suppleant. ‘Till klubbmästare omvaldes hr RINGSELLE. Till hedersledamot efter prof. O. M. REUTER valdes prof. JOHN SAHLBERG, Helsingfors, och efter prof. Sv. LAMPA prof. L. REH, HAMBURG. Till nya ledamöter invaldes: N:o 868. LUNDSTRÖM. ANDOR, banktjänsteman, Härnösand. 869. ANDERSEN, M. P., trädgårdsdirektör, Jönköping. 870. JOHNSSON, PATRIK, läroverksadjunkt, Malmö. 871. ROHLANDER, GUNNAR, fil. kand., Saltsjö-Järla. 872. Weibullsholms växtföorädlingsanstalt, Landskrona. 873. FUNKQVIST, H., lektor, Alnarp, Åkarp. 874. PETTERSSON, DANIEL, fil. stud., Sätila. 875. NEANDER, ALVAR fil. stud., St. Södergt. 47, Lund. Grosshandlaren K. KNUTSSON skildrade i ett av skioptikon- bilder belyst föredrag sina »Minnen från en vistelse i Kamerun åren 1883—1895». D:r E. MJÖBERG visade en del av d:r MUNTHE i den s. k. Härnögyttjan funna fossila skalbaggarter. Sammankomsten den 26 februari 1916. Meddelades att föreningen genom döden förlorat sin heders- ledamot D:r BRUNNER VON WATTENWYL. Till nya ledamöter invaldes: N:r 876. Om, Oscar, fil. stud., Rundelsg. 16, Lund. 877. SEFVE, Ivar, lektor, Falun. 878. HELLSTEN, JOHN, fil. mag., Vindhemsg. 22 A, Uppsala. 879. KARLMAN, Gustar, redaktör, Braheg. 14, Sthlm. 880. TJADER, ERIK, fröhandlare, St. Nyg. 1, Sthlm. 881. ANDERSSON, Lars GABRIEL, lektor, N. Latin, Sthlm. 882. Fajers, F., fil. mag., e. o. seminarieadj., Strängnäs. 883. CARLSSON, O. V., skolföreständare, Bergsg. 23. Sthlm. 884. NILSSON, HARALD, med. stud., Stockholmsvägen 7, Rasunda. 885. Frorın, C. L., lärare vid Berg. Trädg., Vetenskaps: akademien. 886. JOHANSSON, BJÖRN, fil. kand., amanuens, Zool. Inst., Lund. 887. Btnninc, AXEL, folkskollärare, Prinsg. 10, Göteborg. 888. WaALLIN, Hervip, amanuens, Bot. Inst., Lund. 889. GUSTAFSSON, Cart, fil. mag., Lund. 890. HAMFELT, Kart, fil. stud., Brunnsg. 1, Lilla Raby, Lund. Nir. 801. PRO 0 2: 893. 894. 895. 896. 897. 898. 899. goo. gol. 902. 903. 904. 923- 906. IT: 908. ergs 910. FÖRENINGSMEDDELANDEN. — i FRIEDNER, G. C. V., skogselev, Skepparg. 43, Sthlm: SVEDMARK, B. ]., » Lästmakareg. 27 B, Sthlm. RYDBECK) A. Hz » , Skepparg. 4, Sthlm. LUNDEQVIST, N. A., » , Nybrog. 16, » Nitsson, E. R., » , Experimentalfältet. BERNER, NILS, » , Rädmansg. 55, Sthlm. RIDDERSTRALE, G. A., » ı Skeppare- 4304 2 SÖDERLUND, N. L. » , Davidbagaresg.o, » ALLGEN, CARL, fil. mag., St. Gräbrödersg. 14, Lund. RYDÉN, Nırs S., folkskollärare, Hälsingborg. DE VERDIER, NILS, apotekare, Stockholm. OLsson, AXEL, trädgårdsarkitekt, Näsby. HOFFMEYER, Erik Br., exam. pharm., Orstedsvej 3 II, Köpenhamn. Bruun, HELGE, studerande, Kalmar. CARLSSON, ALBERT, studerande, Kalmar. ALVÉN, K. A., folkskollärare, Alvesta. NILSSON, A. G.; trädgårdsmästare, Ruuthsbo, Char- lottenlund. LINDSTRÖM, PER Ivar, Skarpskytteg. 93, Härnösand. BENGTSSON, VEDEL, fil. stud., Gröneg. 7, Lund. LAGERGREN, BERNDT, assessor, Banérg. 7, Sthlm. Föredraget för aftonen hölls av d:r ABR. ROMAN, som i ord och bild skildrade sin forskningsresa till Amazonfloden. Därefter demonstrerade laborator I. TRÄGÅRDH Dendroctonus micans jämte av densamma förorsakade skador på gran från Dalarna. Samkvämet den 7 april 1916. Omkring 25 medlemmar voro denna dag samlade till sam- kväm a restaurant Rosenbad. Meddelade sekreteraren att in- bjudan att deltaga i Norsk Entomologisk Forenings möten och exkursioner 1 sammanhang med 16:e Skandinaviska Naturforskar- mötet anlänt. Sammankomsten den 29 april 1916. Till nya ledamöter invaldes: NEEAOEL: Ol 2. 913. 914. SCHOYEN, T. H., statsentomolog. Kristiania. JOHANSSON, K., folkskollärare, Kyrkheddinge. GUSTAFSSON, GUNNAR, fil. mag., Smedjebacken. ÖSTLIN, OLOF, maskiningenjör, Sthlm. 172 Nir 915, 916. 917. 918. 919. 920. 921. 922. 923. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. RAMBERG, SIGNE, preparator, Riksmuseum, Veten- skapsakademien. GRONBERG, A. F., folkskollärare, Torshälla. Hu tin, Eric, fil. stud., Sthlm. BERGMAN, STEN, fil. stud., Sthlm. SIMMONS, H. S., lektor, Ultuna, Uppsala. Jansson, O., fil. stud., Uppsala. VLEUGEL, J., Tullförvaltare, Luleå. LENHOFF, C. G. K:son, seminarieadjunkt, Luleå. Exstrom, M., fil. stud., Uppsala. Upplästes och godkändes revisionsberättelsen samt beviljades styrelsen och kassaförvaltaren full och tacksam ansvarsbefrielse. »Undertecknade, utsedda att granska Entomologiska För- eningens i Stockholm räkenskaper för ar 1915, fa efter fullgjort uppdrag avgiva följande Årsafgifter . : Biblioteket, gava av ‘ ordféranden Revisionsberättelse. Allmänna kassan. Inkomster: NER Hg GAN herr professor Chr. Aurivillius >» 222: 25 Upplupna räntor för år 1915 > 1695320575.) [Kane 216842 KapıtalrKontortbrust ar 191g) LOLA. ENT » 480: 10 Kronor 3,164: 10 Utgifter: Biblioteket . . Kary 147,138 Entomologisk Tidskrift » 2,062: 68 Insekt- och spindelfauna . . . . >» 183272 Omkostnadern 2... © » 351: 86 Obligationers Vinst och Förlust Konto EA SEGER RSS aaa a o> LO: =) Kr. 3.049408 Kapital Kontor «sö, ME CARRE so : » 84: 46 Kronor 3,164: Io Föreningens fonder: 4/1 1915 31/42 1914 A. WF Regnellse@. u... Kr (20133 70 are ones eas P. FS'Wahlberesiaas. A532. cui s2noOGstor » | 20062 8% OÖ. Sañdah ne ei osm ean Py, PO} C02 SSO ima 0, 002 tae Claes: (Grills tas, sell 24m Boni 2350078 I. W. Smitis bete am: i Sannin, ASEAS » 6,407: 43 Ständiga ledamoters Hfondii92 0% Asn) 340002 RU 63,000: Se FORENINGSMEDDELANDEN. 173 Tillgångar: Obligationer ie HR le ME 200. > 1 Stockho) Rene De TOO. » » Handelsbank ..... » TOO » » » Inteckningsbank .. » 3: 66 RSS A KOC OMS ue czy fate SL ENNSEN SÅ ck; tue houle, a Bed Kapıalakonto 7 CNE À » 480: 10 Risdon 26,989: 55 Skulder : AVN BSSERIG OT) E IST OMG a un 22... An. bh ot oe NO 2,07 3: 75 PARA EDIDERES Ban. TEs TIERE LOOS Claes Grills og RR RN Mies DE Se DRM AM År | ANSLOG EN Re Oskamesandabis 3... JE eyes on he A? RPS OO, 06.27''5.0 I. W. Smitts » MCE etree ee ar eaten) SONT: A Ständiga ledamöters fond Sly ae leis, Ir Ra On Almqvist & Wiksells oo EN Bu RATE » 3322 20 Baer 26,989: 55 Ä särskilt Inventarie Konto äro Föreningens bibliotek och förlagsartiklar upptagna till brandförsäkringsvärdet Kr. 32,000: —. Revisorerna, som granskat räkenskaper och verifikationer även- som värdehandlingarna, hava därvid funnit allt ı bästa ordning. Pa grund härav hemställa vi, att full och tacksam ansvars- frihet mätte beviljas Entomologiska föreningens styrelse och kassa- förvaltare för räkenskapsåret 1915. Stockholm i mars 1916. Justus Cederquist. A. K. Aronzon.» För minskandet av omkostnaderna för 1916 års tidskrift emottog föreningen tacksamt av direktör J. Cederquist en gåva av klichéer till ett värde av 100 kronor. Till 1916 års vandringsstipendiat utsågs studeranden vid Södermalms högre allmänna läroverk BENGT WINBLADH. Från 1915 års stipendiat JARL NORDLIND hade ingått reseberättelse. Vid sammankomsten redogjorde prof. A. BERGMAN 1 ett synnerligen . intressant föredrag, belyst av bilder och preparat, för sina studier rörande renbromsarna, speciellt Oedemagena ta- randis, äggläggning, utveckling och bekämpande. Vidare fäste sekreteraren ytterligare uppmärksamheten på Norsk Entomol. Forenings inbjudan till möten och exkursioner vid 16:e Skand. Naturforskarmötet. Slutligen demonstrerade assistent N. A. KEMNER biologiska preparat av Phytoecia cylindrica’s utveckling samt fäste uppmark- samheten på olämpligheten av det i litteraturen förekommande svenska namnet »hasselvedbocken», enär arten torde leva ute- slutande i umbellater. 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Till Entomologiska Föreningens medlemmar. For manga ar tillbaka grundades en samling portratt av Entomologiska Föreningens medlemmar. Pa senare tid har emellertid blott ett fatal nya portratt influtit, varfor samlingen ännu sa lange är synnerligen bristfällig. Härmed anhalles därför förbindligast, att de föreningsmedlemmar, som ännu ej bidragit till samlingens fullständigande, ville till underteck- nad insända sina porträtt jämte a visitkortsblankett skriven namnteckning. Alb. Tullgren. Ent. Fören:s sekreterare. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr arg. Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda argangar à ı kr. och à 50 Gre, dä minst tio tagas pa en gang. LAMPA, SVEN, Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera ... GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok — —, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. "Två delar, häftad. För ledamöter av Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Hemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. SES genea av EINAR WAHLGREN Slandor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av YNGVE SJOSTEDT (2. uppl.) Hine 8. Nätvingar. ar Tie a aes av Eric MJÖBERG ne 10. Fjärilar. Lepidoptera. Te Sm fjärilar. 1:sta familjegruppen: Mottfjärilar(Pyralidina). Med 4 pl. Av EINAR WAHLGREN : 11. Tvavingar. Diprera. 1. oe Ts eae cera, Fam. R OM 3 eG. CA AC) Fam. 74 23 En aye ail. 24, kr. se gas Fam. 25—26, med register över Drachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. Tee ee 802 24. Er 0 AVE TS TINA R WAHLGREN. 13. Steklar. ZZymenoßtera. 1. Gaddsteklar. ON Alone okra lia HAM. 2,-kr. — NES dt 9 ete Pegi Fan 7. ki.) go. Ham 3; “med: register: Over Aculeata, Fam. 1—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS. 13. Steklar. Hymenoptera. 4. Växtsteklar. Phytophaga. Fam. Lydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN . Svensk Spindelfauna: 1 och 2. Klokrypare, Chelonethi och Lacke- spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULLGREN . Rätvingar. Orthoptera av CHR. AURIVILL USE Br is 25 » 16 50 2: — » 8: — » 6:— » 21 — 15 Pr no lb » — 50 > 25 N 26 2030 Alfabetiskt Register till Entomologisk Tidskrift arg. 11— 30 (1890 1909). Pris 3 Kr. (For ledamöter av Ent. Foren. 2 Kr.) Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr, Aurivillius, postadress endast: Vetenskapsakademien. INNEHALL TULLGREN ALB., En ny strit, Thyphlocyba Bergmani, fran Norge, Sid. 65 LJUNGDAHL, DAVID, Några lepidopterologiska anteckningar och pupp- beskrivningar samt en del parasitstekelfynd ...... » 70 TULLGREN, ALB., En lömsk fiende till var van nyckelpigan. . . . » 95 BRUNDIN, J. A. 2. > Fjänlar fran Kronoberss län. IL... a » 99 KLEFBECK, EINAR, Bidrag till kännedomen om Ne or DAC. EE : a ME TREN fa NON thee ae EL dl NORDSTROM, FRITHIOF, PR del HOSEL MAR. 5 » 115 ROMAN, ABR., Beene ieee Hatorförkällanden brasilianska Aa me CO NE ACL en Tora Ra Sr OT MALAISE, R., Anteckningar om nägra lepidopterologiska fynd frän So: oe SE En ne DA ANS Intteratum Ue 4 BER ee PS) REC MER N Smärre don ech notiser: ee latipes VILL., funnen i Sverige. — Nagra för Halland nva coleoptera. — Om larverna af Calocampa vetusta HBN. — »Svenska silkes- odlareföreningen». — Entomologbefattningen vid Lunds universitet. — Anslag för entomologiska forskningar. — Det 16:de skandinaviska naturforskarmôtet i Kristiania, 10—14 JUIL TOTO: 5 0 SISTEMA. bee RSR ee Me SR EEE Foreningsmeddelandem OMR M PEN EE ae geet et eRe cen 3 - > CO Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. 6. g., Stockholm. Distributör: Läroverksadjunkten A. RINGSELLE, sommaradress: Singö; efter 12/,: S:t Eriksgatan 51, 4!/, tr., Stockholm. 19 Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Föreningens medlemmar erhålla Centralanstaltens Entomologiska avdelnings skrifter direkt från institutionen. Postadress: Experimentalfältet. Utgivet den 21 juni 1916. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. Arg. 37 1916 Hatt. 3—4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIVEN AV ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIETE ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM UPPSALA ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 1916 Entomologisk Tidskrift som utgifves av Entomologiska Foreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Redaktionen utgöres av en av styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående av föreningens ordförande prof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, överste Cl. Grill, Stockholm, doktor I. Trägårdh, Stockholm, samt före- ningens sekreterare, undertecknad, som är ansvarig utgivare och redaktör för tidskriften. Varje författare svarar själv för riktigheten av sina med- delanden. Alla uppsatser, vare sig med rent vetenskapligt eller prak- tiskt-entomologiskt innehåll, torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experimentalfältet. Albert Tullgren, Professor, föreståndare för Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska avdelning. m — Äldre årgångar dv tidskriften erhållas till ett pris av 5 kr. pr. ärg.; 20% rabatt vid köp av minst 10 arg. Medlemmar av föreningen kunna erhålla ytterligare reducerat pris. Lösa häften säljas ef. Av en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu for ett pris av 2 a 3 Ore pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan ärsavgiften (6 kr.) bli- vit erlagd, tidskriften gratis tillsänd. Om ej ärsavgiften redan erlagts, uttages densamma genom postförskott & tidskriftens första häfte. Ständig ledamot erhåller vid erläggandet av avgiften (100 kr.) 10 äldre årgångar gratis. Annonspris to kr. pr hel, 5 kr. pr halv sida, pr rad 20 öre. För stående annonser erlägges 25 °/o av priset för varje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! Lepidopterologiska notiser. Av Frithiof Nordström. (Forts tir NS sid.“ 730.) Chareas graminis L., vars dd voro mycket vanliga vid lampsken pa Runmarö i augusti 1915, uppträdde till stor del som v. brunnea LAMPA. | Mamestra advena F. En äggsamling, som jag fann 3 m. högt i en sälg, kläcktes '/s. Larverna uppfoddes sedan med sälg till hösten, da de fingo Zaraxacum och kal. Höllos varmt och lämnade första imago 1"/12. M. dissimilis KNOCH. Äggen har jag en gång funnit på undersidan av ekblad; larverna föddes till en början med ek. Ej heller denna larv är vanlig på träslag. M. thalassina ROTT. Ägg funna !!/; på undersidan av sälgblad; larverna härmed uppfödda till imagines. M. contigua VILL. Larven har jag flera gånger funnit pa bjork. — Ur en puppa fran Tumba fick jag varen 1909 stekeln Cratichneumon fabricator. M. piste L. Larven har jag bl. a. funnit pa Menyanthes trifoliata och flera gånger pa rönnbuskar. Larven förekom i Tumba synnerligen rikligt 1908, da jag i ett 20 m. langt dike pa en liten stund med händerna plockade 30—40 st. Ur ett stort antal puppor fran de da insamlade larverna kläcktes följande var parasitflugan Echznomyza fera L. Flugan kläcktes direkt ur puppan, vars främre ”/3 voro fullständigt utfyllda av flugpuppan. Da flera pzsz-larver förvaras tillsam- mans, angripa de gärna varandra, särskilt falla de i hudom- byte stadda larverna och de färska pupporna offer för sina Entomol. Tidskr. Arg. 37. Häft. 3—4 (1916). 12 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. kamrater. Av en samling puppor fick jag en gang redan i början av december en imago. M. trifoli ROTT. Larven fann jag en gang pa vanlig odlad aster; lever eljest som bekant pa A#iplex och Cheno- podium. M. glauca HB. Larven, som uppgives leva pa Vaccinium- arter och Aconztum och även anträffats pa Zussilago, har jag funnit pa tradgardsros (Lagan, Sm. 1905) och salg (Tumba, Sdml. 1909). En larv, som jag fann '?/s 1915 pa Runmarö, uppföddes med Zararacum och Plantago och gick i puppa ”T/g i en 60 mm. lang, vid båda ändar tillsluten gang, som larven gjorde i mossan och invändigt klädde med glesa silke- trådar. M. dentina Esp. En d från Runmarö har ring- och njurfläckarna mycket stora och så närstående, att de beröra varandra, dessutom saknas den karaktäristiska, vita, tandade fläcken. Dianthoecia capsincola HB. A en ® sammanstöta ring- och njurfläckarnas bakre och inre hörn, ett kännetecken, som eljest utmärker cucubali FÖSSL. — Parasitstekeln Zurylabus tristis GR. kläcktes ur flera puppor från Ekerö 1914— 15. Bombycia viminalis F. En vanlig parasitstekel pa denna art är Meteorus scutellator NEES. Ganska ofta ser man den lilla spolformiga NMeteorus-kokongen hänga ned i sin trad har och där pa sälgbuskar, som äro angripna av viminalis-larven. Miana literosa Hw. Nagra 2% togos i slutet av juli 1914 vid Tumba. Vbr. 22—23 mm. M. strigilis CL. Vbr. 24—27 mm., latruncula HB. 23— 24 mm. M. bicoloria VILL., som förut i vårt land endast är fun- nen några gånger i Skane och pa Öland, tog jag i 2 d-ex., det ena tillhörande 7. rufuncula How., pa Runmarö '!/s 1915 vid lampsken. Vbr. 23 mm. Hadena lateritia HUFN. Vbr. 40—49 mm., enligt »Nord. Fj.» 44—49 mm. H. sublustris ESP. togs i flera ex. pa Runmarö i slutet av juni—början av juli 1915. Vbr. 40—43 mm. H. basilinea F., som enligt »Nord. Fj.» skall vara allmän åtminstone i södra delen av Sverige, har jag för Stockholms- FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 177 traktens och skärgärdens vidkommande funnit särdeles säll- synt. A. gemina HÜBN. har jag endast fått som larver, dels övervintrande under mossa À stenar, funna vid Duvnäs, Sdml. 1914 och lämnande imagines i slutet av maj, dels tagna hösten 1915 på Resarön och sedan drivna i varmrum, lämnande imagines i början av december samma år, både av huvud- arten och av v. remissa HÜBN. Larven är ljusare eller mörkare brungrå med svarta prick- vårtor, brun-svart nack- och analplåt, genomskurna av de vitaktiga eller grågula rygg- och sidorygglinjerna; av dessa är rygglinjen en aning bredare än de andra och svagt mörk- skuggad a ömse sidor, sidolinjen ar bred, gravit-brungul, alltid skarpt begränsad, i dess övre del stå de ljusa, svart- kantade andhålen; buksidan ljusare än ryggen; huvud ljus- brunt med sidorna mörkt nätådriga och ibland dessutom med ett mörkt bågstreck å vardera sidan. Lever på gräs. FT. illyria FRV. I slutet av mars 1908 fann jag i Tumba under en sten en c:a 30 mm. lång noctuidlarv, gråbrun med otydliga längdlinjer, vilken redan dagen efter fyndet spann in sig i en kokong av jord och träflisor. Den '?/ı erhöll jag ur puppan parasitstekeln Amb/vteles subsericans. Fjarilpuppan ar av artist D. LJUNGDAHL igenkänd såsom tillhörande z//yrza. Dichonia aprilina L. En 8 °/s 1912 vid Viggbyholm, en ® i slutet av augusti 1915 på Wärmdö, båda ex. larva. Dryobota protea BKH. Vbr.-maximum 35 mm., enligt »Nord. Fj.» 33 mm. Chloantha. hyperici F. En 2 fångades ”?/- 1914 i Tumba. Vbr. 29 mm. Enligt »Nord. Fj.» ar flygtiden augusti eller maj—juni och vbr. 23—25 mm. Arten ar endast 2 ganger förut funnen i vårt land, av LAMPA pa Wärmdô (aug. 1883) och av D. LJUNGDAHL pa Svartsjölandet (?’/ 1913). Trachea atriplicis L. En 2 togs den ?f/6 1915 pa Run- maro. Faspidea celsia L. har jag vart och ett av aren 1909—14 tagit pa olika lokaler i Södermanland och Uppland. Nena typica L. Gar lätt att driva, ater gärna Pelargonia och appleskivor. 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Tapinostola hellmanni ER. En d togs vid Enskede utan- for Stockholm 7°/g 1915 och en o i augusti 1915 à Runmarö. Luceria virens L. En d tagen i Tännö socken i Smä- land, en mil söder om Värnamo, i början af augusti 1900. Förut känd fran Skane, Halland och Gottland. Leucania impura HB. En ® har a framvingarna en båge av sma, men tydliga mörka prickar pa samma sätt som hos obsoleta HB. L. pallens L. har jag tagit sa sent som i början av ok- tober, i Stocksund 1914. L. obsoleta HB. har jag i flera ex. fran Svartsjölandet, Uppl., tagna i juli 1913 och i enstaka ex. fran Wärmdö och Resarön, augusti 1915. Av Leucania-larverna har jag lyckats med drivning av zmpura HB., comma L., conigera F. och Lthargyria ESP. Grammesia trigrammica HUFN. med roströd grundfärg (a. evidens BORG) var 1915 a Runmarö vanligare an huvud- arten. Caradrina Ménétrièsi KRETSCH. En @ togs vid Vigg- byholm 1912. C. grisea EV. Flera ex. tagna vid Viggbyholm 1912 och pa Runmarö 1915 ?%/6—1/7. I »Nord. Fj.» uppgives flyg- tyden juli—aug. @ är större an d. Hydrilla palustris HÖBN. dd voro rätt vanliga pa Run- marö 1915 15/6—?/1. Vbr. 28—33 mm. Aven tagen vid Vigg- byholm 1912. Petilampa arcuosa Haw. En avflugen ¢ togs à Resarön 3/3 1015. Teniocampa gothica L. v. gothicina Hs. En d togs ?/a 1915 vid Stocksund. T. pulverulenta ESP. har de sista åren varit vanlig som larv på Wärmdô. Även tagen vid Viggbyholm 1912 och imago i Stockholm 1916. Förekommer oftast på ek, men även på flera andra träd- och buskslag, såsom ask, alm, hassel, slån, odlad ros, rönn m. fl. Larvens grundfärg vari- erar högst betydligt, från svartgrönt genom mörkt blågrönt, grägrönt och rent gräsgrönt till gröngult och vaxgult eller också ar larven brunaktig-köttröd. Rygg- och sidorygglinjer äro vitaktiga, någon gang föga framträdande, sidolinjen bred, FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 179 gulaktig eller tegelfargad, alltid med smal gul över- och underkant. I1:te leden ar a ryggen något upphöjd och dar försedd med ett vit- eller gulaktigt tvärband, som någon gång kan vara otydligt; nack- och analplåt variera från gul- grönt—mörkbrunt; huvudet är alltid grönaktigt, oftast svart- marmorerat (a yngre larver helt svart). Prickvartorna äro svarta, ej alltid tydliga. Bröstfötterna svarta. Larven lever mellan oregelbundet hopspunna blad, vilket gömställe han först på natten lämnar, överfaller då gärna och uppäter yngre och svagare larver. Då larven oroas, lyfter han upp och böjer tillbaka hu- vudet och de 3 bröstringarna samt rör bröstfötterna hastigt, liksom gripande, munnen står full av vätska och larven hugger »ilsket» efter varje föremål man sticker åt honom. T. populeti TV. (populi STROM) har jag kläckt från larver, tagna på Wärmdö 1914. : T. stabilis VIEW. har jag i april 1914 och 15 tagit i Tumba. Larven var tämligen vanlig pa Wärmdö 1914 o. 15 pa ek och någon gang pa asp, det senare året även tagen vid Experimentalfaltet pa ek. T. incerta HUFN. Ur en larv fran Wärmdö kläcktes 1912 parasitstekeln Menzscus murinus. Cosmia paleacea Esp. En $ ex. larva (Wärmdö 1914) har ring- och njurflackarna forenade genom en millimeterbred »kanal». En annan @ har tydlig tappfläck med fin brun be- gransning. Plastenis retusa L. En @ ex. larva '/s 1913. Larven tagen a Lovön. ~ P. subtusa F, En d %/9 1915 vid Tumba. Ovanligt sen flygtid! Orthosia lota CL. Vbr. 30—34 mm. »Nord. Fj.» uppger ett vingbreddmaximum av 44 mm., men torde väl detta vara tryckfel. KLÖCKER anger framvingens längd till 14— 17 mm. (Natsommerfugle, Kphmn 1913) och BERGE-REBEL till 17— 18 mm. (Schmetterlingsbuch, Stuttgart 1910). Larven anfaller gärna andra larver. O. nitida F. har jag tagit i 2 Q-ex. à Wärmdö, i augusti IgII och 1914, den ena mätande 30, den andra 36 mm. i spannvidd. »Nord. Fj.» 32—34 mm. 180 EN1OMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. Orrhodia vau-punctatum ESP. har jag tagit i Tumba 1/11 1913; > 6/20 1914! och? fa or “samt Stoeksund) 78). Tom! Lar vara bland de saval tidigast som senast pa aret flygande fjärilarna, ar i Skane tagen ända in i december. O. vaccinii L. Larven uppgives som ung leva pa sälg och ek. Jag har funnit den pa och uppfott den med, utom dessa tradslag, aven bjork, apel, lind och alm. Aylina socia ROTT. Enligt »Nord. Fj.» övervintrar honan; jag har även tagit en övervintrande d (v. umbrosa Esp.) 18/4 1915 vid Tumba, där jag dessutom fängat en 2 Jo 1914. En d har jag fran Wärmdö ex. larva °/s. Larven togs pa alm, at dock diverse andra trädslag, särskilt gärna lind. Calocampa vetusta Hp. Larven funnen pa och uppfodd med sa olika växter som Salix caprea, Trifolium, Taraxacum och Ranunculus acris, av den sistnämnda ats huvudsakligen blommorna. C. solidaginis HB, Funnen som larv vid Enskede i juni 1915 och kläckt */s. Cucullia lucifuga HB. Larven tagen vid Tumba 1906 och: 1909. Mina imagines fran Ekerö ha en vingbredd av 46—55 mm. och äro PP. ORSTADIUS uppger (E. T. 1915, 67) att hans ex. mata 44,5—46 mm., men äro de alla dd, vilket förklarar deras mindre storlek (»Nord. Fj.» 45—50 mm.) Av mina wwbratica-ex. överstiger ingen 50 mm. C. lactuce Esp. *°/s 1910 togs vid Skönstavik 1 Söder- manland en larv av denna art pa Sonchus oleraceus, kröp °Js ned i jorden till förpuppning. I oktober kläcktes 3 parasit- flugor: Winthemia quadripustulata FABR., vars tomma puppor jämte 2 döda fluglarver funnos i Zactuce-larvens jordhåla. Catocala adultera MENETRIES. (Fig. 3). En 2 av denna ej förut i Sverige anträffade art togs pa lockbete pa Ekerön 24/3 1913 och är förut felaktigt bestämd till zupsa L. Genom sina vita fläckar å framvingarnas översida och det yttre vita tvärbandets å deras undre sida förlopp, vilket noggrant be- skrives i »Nordens Fjärilar», skiljer den sig dock fran znupfta. Anmärkningsvärd är detta exemplars ringa storlek, vingbred- den ej mer än 57 mm. Arten är förut känd från Ryssland och sydligaste Finland. Utom de karaktärer, som framhållas »Nord. Fj.», vill jag här lämna en utförligare beskrivning | FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER 181 av arten. Av bilden framgär tydligt yttre tvärlinjens olika förlopp hos adultera och nupta, den förra saknar den V-for- made, djupt ingäende vinkeln vid ribban 1, har bildas i stället b. Fig. 3. a. Catocala adultera MEN. fran undersidan. Nat. storl. b. Gat. nupta L. ‘c: Cat Foto D. LJUNGDAHL (a—b), A. TULLGREN (c). . adultera MEN. en rat vinkel, bada tvarlinjerna aro ljust utfyllda, den inre blavitt, den yttre vitt; hos zwffa gör vaglinjen mellan ribborna 182 ENIOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. 2 och 5 en tydlig, om ock svag bukt inåt, vilken inbuktning saknas hos adultera. A bakvingarna, som ej äro karmin- färgade utan gulroda, är det yttre svarta bandet ej tandat vid utkanten som hos ##pta och mittbandet är a sin inre sida mera rundat. Å framvingarnas undersida observeras genast det skarpa V, som av det yttre vita bandet bildas på ribban I. På bakvingarnas undre sida märkes, att det svarta tvär- bandet är mindre »trasigt» i kanterna än hos z2pra och att utkantsbandet i sin helhet är något smalare. Laspeyria flexula SCHIFF. 2 dd togos vid Enskede !/s 1915, den ena alldeles nykläckt. Flygtiden är eljest juni— juli. Vbr. 24 och 27 mm. »Nord. Fj.» 28—32 mm. Parascotia fuliginaria L. Larven har jag uppfott bade med Zolyporus.arter och med murket tra, ater även lavar. Overvintrar efter 2:dra hudômsningen vid en längd av 4—6 mm. Vbr. 19—28 mm. Tagen pa flera lokaler i Söderman- land och Uppland, aven langt ute i Stockholms skargard. Zanclognatha tarsiplumalis HB. tagen i flera ex. 1915 i Tumba och pa Wärmdö i juli samt a Resarön ?/s. Z. emortualis SCHIFF. har jag i juli 1914 och 15 tagit i flera ex. pa Wärmdö. Vbr. 24—29 mm. »Nord. Fj.» 23— 24 mm. Herminia derivalis HB. En & och en ganska avflugen d togos pa Runmarö °/s och !?/s 1915. Ovanligt sen flyg- tid! Förut (1880) av LAMPA och O. Th. SANDAHL funnen a Ingarön i Stockholms skärgård. H. tentacularia 1. Enligt »Nord. Fj.» skall d':s antenner ej vara förtjockade. I BERGE-REBEL: Schmetterlingsbuch sages i släktöversikten, att endast derzvalis saknar denna förtjock- ning. Detta stämmer även med min erfarenhet; Zentacularia- hanens antenner äro lika dem hos d till cribrumalis, d. v. s. de hava i sin första tredjedel en liten förtjockning, som på innersidan saknar kamtänder. — Flygtiden angives till juli; à Runmarö 1915 flög arten åtminstone till mitten av augusti. Vbr. 23—28 mm. Cymatophoride. Cymatophora octogesima HB. Nagra ex. togos à Run- maro i slutet av juni IQIS. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 183 Brephide. Lrephos nothum HB. Fran larverna har jag kläckt para- sitstekeln Sagarıtıs crassicornis TSCHOH. (Jmf. E. T. 1915. 290). D. parthenias L. Ur en puppa fran Tumba 1911 erhölls parasitstekeln Lupalamus lacteator GR. Geometridæ. Thalera putata L. Fran larven har jag kläckt stekeln Mesochorus anomalus HGN. De laciearia Vann Em (tons a Wärmdor#/miotsnel »Nord. Fj.» uppgives flygtiden till juni. Acdalia virgularia HB. Funnen a Ekerö i juli 1913 och 14, ganska allmänt förekommande, a Runmarö i juli—aug. 1915, ingalunda sällsynt. Arten synes vara 1 tilltagande. Vbr. 15—21 mm. À. straminata TR. Flera stycken tagna a Ekerö i juli 1913. Förut tagen a det närbelägna Svartsjölandet av D. LJUNGDAHL (E. T. 1914, 65). Eljest i vårt land endast känd fran Skane och Stockholm. A. mornata Hw. Nagra stycken! tagna i juli 1914 a Ekerön. A. aversata L. Huvudarten ar överallt sällsyntare an v. Spoliata STAUD. A. incanata L. Nagra ex. togos i juli 1914 pa Warmdo. Fran Ephyra pendularia CL. — larven har jag kläckt en liten parasitstekel Apanteles sp. Rhodostrophia vibicaria CL. var ej sällsynt i en mager skogsbacke vid Viggbyholm 1912 och à Ekerö 1913—14 i juni—juli; även tagen à Runmarö i juni 1915. Huvudformen vanligast, därnäst 2. s#igata STAUD. (Viggbyholm); à Run- marö togs även v. fasczata RBL.: rummet mellan mittlinjen och yttre tvärlinjen helt utfyllt med rosenrött; a ett ex. ar även fältet utanför yttre tvärlinjen svagt rödpudrat, således närmande sig ab. roscata ERSCH. Ortholitha cervinata SCHIFF. En d tagen à Runmarö vid lampsken !?/s 1915. 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1016. O. limitata Sc. Jag har ex. med en vingbredd av ej mer an 28 mm. Anaitis plagiata L. En @ har en vbr. av ej mer än 32 mm. Fjäriln har jag tagit fran juli till augusti, en ganska val bibehållen 2 i Tumba sa sent som */s, tillhör val en andra generation. I Danmark och Tyskland forekommer ar- ten ofta i 2 generationer, den första i maj—juni, den senare i aug(—sept.). En 2 fran Wärmdö 1/7 1914 tillhôr ad. Zangens FRITSCH.: framvingarnas tvärlinjer mötas ett stycke nedom mitten, Lobophora halterata HUFN. var mycket vanlig 1 Stock- holmstrakten i juni 1915; även ab. sonata THNB. ganska all- man, dock endast 99. Vbr. 20—29 mm. L. sexalisata HB. Ur en larv fran Tumba har jag kläckt parasitstekeln Mesochorus anomalus HGN. d. Cheimatobia brumata L. Den ”/10 1913 hade jag i en fruktträdgärd i Tumba tillfälle att se denna art uppträda en masse. Det vimlade denna kväll av drumata. De flesta hanarna flögo ej, utan kröpo omkring pa stammar och grenar, sökande de här och där sittande honorna. Överallt iakttogos par in copula, manga dd i dessa par t. o. m. med Annu ej utvecklade vingar eller med oregelbundet utvecklade sadana, skrynkliga och buckliga. Någon gang fladdrade en d slappt i vag, alltjämt in copula, med @ dinglande efter sig. De voro ej det minsta skygga, jag hade blott att sätta cyankali- flaskan under dem och peta ned dem i denna. På en stund hade jag tagit ett 6otal. Jag tänkte mig följande ar få se trädgården härjad av larverna, men märkvärdigt nog före- kommo ej dessa i större mängd än vanligt. Triphosa dubitata L. Minimimätt 31 mm. »Nord. Fj.» 38 mm. Eucosmia certata HB. har jag tagit bade som larv och imago vid Viggbyholm 1912, à Ekerö 1913 och vid Skünstavik i Södermanland 1910. De minsta ex. ha en vbr. av endast 32 mm. E. undulata L. Larven lever inom ett rör- eller strut- formigt hopdraget blad av Salzr-arter och asp. Skeletterar. A ett sälgblad hopfästas kanterna fran spetsen till 1/3 (eller mindre) av bladets längd, varigenom bildas en grund strut, FRiTHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 185 som täckes med ett grovt, glesmaskigt, brunt nat. Nar larven skeletterat denna del av bladet, hopfastas kanterna langre upp mot bladskaftet och sa fortsattes tills det mesta av bladet ar förtärt. I bottnen pa struten hopas larvens exkrementer. Parasitstekel: Apanteles ?brachycerus THUN. dd, flera ur samma larv, spinna under larven sina 4 mm. langa vitaktiga kokonger. Scotosta vetulata L. Vbr. 25—28 mm. Larven lever mellan sammanspunna blad av Rhamnus cathartica. Lygris testata L. Minimiex. av 27 mmi:s vbr. L. populata L. 2% tyckas i regel vara ljusare an JZ. | En 2 fran Torne träsk såväl som en fran Runmarö ha ej annan brun teckning an snedstrecket i framvingens spets och Fig. 4. Lygris populata L. ab. Först. 1/3, Foto A. TULLGREN. tvarlinjerna samt en mycket svag, ljust rostbrun skuggning i främre delen av mittfältet. En d fran Enskede (Fig. 4) har fargerna a framvingarna omkastade, sa att mittfaltet och rot- fältet aro gula och vingens övriga partier bruna med nästan omärkligt snedstreck i vingspetsen; de ljusgula bakvingarna ha en bred, brun bard i kanten; a undersidan äro alla vin- garna gula, de bakre ljusare med likadan bard som a översidan, denna abenation kunde göra skal för namnet zuversa. Larentia fulvata L. Minimimätt 23 mm. L. ocellata L. Sista generationens larver övervintra som fullvuxna i en jordhala, dar forpuppningen ager rum pa varen. L. bicolorata HUFN. Larven lär i regel forpuppa sig i jorden. Jag har emellertid en gang funnit den enfargat ljus- gröna, svagt vitpudrade puppan inom ett blad av al, hop- 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. spunnet pa sa vis att en liten del av detsamma böjts in mot undersidan och fasts med nagra vita tradar. L. variata SCHIFF. Vbr. 21—28 mm. L. obeliscata HB. Vbr. 24—28 mm. Utom de rent yttre skillnaderna mellan dessa 2 arter, skilja de sig även beträffande flygtiden, varzata flyger juni—juli, odeliscata fran början av juli till början av sept. Aven larvernas näringsväxt är olika, varzata lar leva pa gran, obeliscata, som jag kläckt flera gånger, pa tall. Obeliscata s puppa ar antingen grön eller svartbrun, rygg- linjen mörkare, gulgrönt kantad, sidorygglinjen bred, vitgul, sidolinjen smal, vitgul, buklinje d:o (således vad den gröna puppan angar alldeles samma teckning som larven), sugtung- och benskidor något ljusare än puppan i övrigt, cremaster alltid brunrött med tudelad torne och flera spiralrullade sido- borst. Längd 10—11 mm. L. cognata TANB. A ett dussin ex. fran olika platser i Stockholms narhet och skargard aro rot- och mittfalten nagot mörkare bruna an vingen i övrigt, såsom nämnes i » Nord. Fj.», ej av samma färg som J. MEVES funnit hos samtliga sina ex. fran Uppland (se E. T. 1914, 132). L. juniperata L. 2 dd, en fran Uppland och en fran Södermanland tillhöra ad. divisa STRAND. Fran larverna far man ofta den lilla parasitstekeln Meteorus versicolor W. (Jfr. även under Bombycia viminalis.) Larverna till cognata och juniperata leva som bekant pa enen. Deras olika utseende framgår av följande: cognata ‘THUNB. juniperata L. Mörkgrön med blåvit rygg, be- Mörkgrön med svartbrun rygg- gränsad av de vitgula sidorygglin- | linje, vita sidorygglinjer och gulaktiga jerna, sidolinjerna även vitgula, i | sidolinjer, de senare i överkanten överkanten med smal rödbrun bard; mer eller mindre fullständigt rödkan- undersidan enfärgat grön. Huvud | tade; bröstfötter röda. Huvud brunt, grönbrunt. Längd intill 20 mm. ofta med dragning i grönt. Längd Puppan ljusgrön m. brun cre- | intill 20 mm. master. Puppan grön, olinjerad eller brun- svart m.kromgula sidorygg-ochsidolin- | jer, vilka senare kunna ha eller sakna brunröd överkant; brun cremaster. Bada arternas larver forpuppa sig mellan nagra hopspunna barr. Cognata flyger i juni—aug., junzperata sept.—okt. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. I 87 L. siterata HUFN. De mjölkvita, kortovala, plattade äggen har jag flera ganger funnit i maj—juni pa undersidan av haggens blad, oftast enstaka, ibland 2—3 tillsammans. Den mycket smala larven lever pa varjehanda lövträd, såsom asp, Safix-arter, lind, ej sällan appletrad; ar grön med rödbrun rygglinje, oftast upplöst i fläckar, kan också alldeles saknas, och mer eller mindre tydlig, gulaktig ryggsidolinje, sista leden med 2 små bakåtriktade, mjuka utskott, rödaktiga, av samma färg äro även 3:dje bröstfotparet och första paret bukfötter ävensom ett längdstreck i bukens mitt, vilket senare dock kan saknas; någon gång skiftar hela undersidan i rött. Det upptill kluvna huvudet är enfärgat grönt. Längden uppgår till 25—30 mm. Till förpuppningen försvinna alla teckningar, larven blir enfärgat äpplegrön; spinner sig en rymlig och glesmaskig håla i ytan av jorden eller mossan. Puppan är gulbrun-brun med grönaktiga vingskidor, rygglederna med svarta prickar, ordnade i tvärrader; svagt vitpudrad; 11 mm. lång. Puppvila 21—22 dagar. Ur puppan har jag kläckt parasitstekeln Platylabus dolo- rosus WSM. d. L. miata L. Vbr.-max. 34 mm. L. truncata HUFN. Vbr.-minimum 24 mm. — Larven, som uppgives leva pa Vaccinium, Fragaria, Rubus, Lonicera, Salix m. m., har jag funnit pa och uppfött med Ovolus tube- VOSUS. L. üimmanata HW. Nagra ex. tagna a Ekerön i aug.— sept. 1913 tillhöra ad. marmorata Hw. Vbr. 25—26 mm. L. firmata HB. har jag i 2 ex. fran Tumba, tagna °/s 1915. Ar endast känd fran Stockholmstrakten (alla fynd- orterna inom en radie av några mil) och fran Växjö (E. T. 1915, 254). L. teniata STEPH. har jag tagit 4 Ekerö ?1/; 1913 och vid Enskede *°/s 1915. L. olivata BKH. S& fran Runmarö 13/s rors. L. fluctuata v. neapolisata MILL. tagen vid Viggbyholm i juli 1912 och a Wärmdö 1914. L. didymata L. Larven ar grön med mörkgrön ıygg- linje, vitaktiga sidorygglinjer, nedtill kantade med mörkgrönt, vit sidolinje, stundom försvinnande ä de mellersta lederna, 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. vit buklinje: huvud gulgrönt-grönt. Prickvartor sma, svarta, bärande korta, men tydliga, svarta har. Da larven sitter hopdragen aro ledgränserna gröngula. Träffas oftast pa bla- bärsris, men även pa Zaraxacum, Trifolium, Veronica chame- drys m. m. — a. ochroleucata AUR. har jag fran Ekerö 1914 och Runmarö 1915, jämte övergängsformer. L. montanata BKH. Av denna varierande art har jag en d, tagen vid Experimentalfältet 19/7 1915, tillhörande ab. continuala KRUL,: framvingarnas mittfält enfärgat brunt (kan även vara svart) med svart mittpunkt; v. lapponica STAUD. har jag i 2 ex, ¢@ fran Torne träsk samt en d tagen sa sydligt som a Eker6n 1913, det senare ex. ar dock 29 mm. mellan vingarna, medan Torne trask-paret blott har en vbr. av 24 mm., v. lapponica förut funnen sydligast i Jämtland. L. suffumata HB. har jag i juni 1915 tagit vid Sundby- berg och a Runmarö. Vbr. 24-30 mm. L. quadrifasciaria CL. var 1915 ej ovanlig a Runmarö. Vbr.-max. 30 mm. Av ad. Thedenii LAMPA har jag 2 dd fran Ekerö 1913 0. 14. L. designata ROTT. En & Runmarö 13/3 1015. Flygtid enl. »Nord. Fj.» maj—juli. L. dilutata BKU. Av mina ex. tillhör endast ett (ex larva) huvudarten, alla de övriga hora till ad. obscurata STAUD. med övergångar till ad. schneider? LAMPA. Alla aro fran olika platser i Uppland och Södermanland. Ur dilutata- larverna far man ofta en liten Apanteles-art. L. cuculata HUFN. Ej sällsynt vid Viggbyholm 1912 och à Ekerön 1913 0. 14. Den gult och svartgrönt längsbandade larven träffas allmänt pa Galzwm verum. L. galiata HB. Ett ex. togs '°/s 1915 pa Runmaro vid lampsken. »Flygtid maj--juni och stundom en andra ofull- standig generation i aug.» (»Nord. Fj.») L. lugubrata STGR. togs *°/6 1914 i Stockholm, fullt överensstämmande med beskrivningen i »Nord. Fj.» och ej med de MEVE’ska ex. (Se E. T. 1914, 134). L. luctuata HB. var ej ovanlig pa Ekerön 1913—14 och var pa Runmarö ganska allman 1915. L. luteata SCHIFF. En & fran Ekerö har alla tecknin- garna 4 vingarna sammanflytande, varigenom dessa bli mörkt FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 189 ockragula med ett millimeterbrett ljusare tvärband a fram- vingarna, vari den mörka diskflacken star, och ett ljusare rot- falt a bakvingarna innanfor diskflacken. L. flavofasciata THNB. 2 ex. fran Ekerö 1913. L. bilineata L. Vbr. 22—27 mm. Jag tror mig ha funnit att arten i Stockholmstrakten tenderar till melanism, i det ar fran ar de ex. bli vanligare, som ha mittfaltet mer eller mindre starkt överdraget med brunt, av en smalare eller bredare brun inre begränsning av de vita linjerna, vilka mörka begrans- ningar t. o. m. kunna mötas i mitten. L. sordidata F. Av aberrationerna har jag tagit znfuscata STAUD. i Tumba och vid Enskede. L. autumnalis STRÖM. Vbr.-max. 32 mm. En d från Enskede juni 1915 hör till ad. Ziterata DONOV. och 2 dd fran Runmarö %°/4 1015 till ab. obsoletaria SCHILLE: framvin- garna nästan enfärgade, svartaktigt gråa, mittfaltets yttre del endast obetydligt, knappt märkbart ljusare än vingen 1 övrigt. L. corylata THNB. — Larven träffas i aug.—-sept. pa diverse lövträd, särskilt ofta har jag funnit den pa rönn. Kroppsformen är mycket smal; färgen grön med 2 gulaktiga linjer längs ryggen och en likafargad i bukens mitt; ar ofta tecknad med brunrott, dels en större eller mindre flack i bakkantens mitt av de flesta rygglederna, dels a undersidan med stänk av samma färg. Det i spetsen tvakluvna huvudet är gulgront med brunröd kantstrimma, vilken stundom breder ut sig till en större flack a huvudets övre del. Da larven oroas, stracker han sig antingen rakt ut fran underlaget med huvudet böjt in mot kroppens undersida eller också, särskilt om han uppehåller sig mitt på en bladyta, rullar han ihop sig snäckformigt på bladet. Blir 30 mm. lång. Puppan är gröngul-gulbrun, thorax och bakkroppen med bruna fläckar i tvärrader. Längd g—10 mm. L. nigrofasciaria GOEZE. En d fran Runmarö *°/6 1915 mäter ej mer an 25 mm. i spännvidd. L. vubidata F. 2 ex taena 7/6 1913) a Ekerö. L. comitata L. Vbr. 25—32 mm. Chloroclystis rectangulata L. flög à Runmarö 1915 ät- minstone till mitten av augusti, flera ex. tillhörande abb. sub- @rata HB. och nzgrosericeata HAW. 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 191 6. C. debiliata HB. var ej ovanlig a Runmarö 1915, larven pa blabärsris. Phibalapteryx tersata HB. var i juni—juli 1914 tämligen allman pa Wärmdö, pa Runmarö mycket vanlig !°/—början av augusti 1915. Flygtid enligt »Nord. Fj.»: juni. Lpirranthis pulverata THNB. Förekommer allmänt vid Nacka i Södermanland april—maj. Den större, mycket ble- kare och mindre livligt tecknade d är sällsyntare an 9. Arichanna melanaria L. Vbr.maximum (2) 42 mm. Abraxas grossulariata L. En © fran Ekerö °/7 1914 har en vbr. av 35 mm., en annan Q, fran Runmarö augusti 1915, 46 mm. Maximum enligt »Nord. Fj.» 41 mm. A. marginata L. Vbr. 20—27 mm. »Nord. Fj.»: 22— 25 mm. Av Dilinia pusaria IL. har jag några gånger fran Wärmdö- larver kläckt ad. rotundata Hw. A en J, tagen vid Experi- mentalfältet °*/7 1915, äro vingarna ej snövita som hos huvud- arten, utan ha de en ljust brungrå ton (mörkare an hos exanthemata SC.) utan spar av mörka stank pa översidan — pa undersidan äro framvingarna vid framkanten nägot brun- pudrade — och med svagt markerade tvärlinjer, vingarna sakna diskpunkter a såväl över- som undersidan. Exemplaret närmar sig således ad. heyeraria HD., som har vingarna »einfarbig, bleigrau verdüstert» (BERGE-REBEL: Schmetter- lingsbuch). I översikten över Dendrometride i »Nord. Fj.» upptager AURIVILLIUS som en av skillnaderna mellan släktena Bafta och Cabera (= Dilinia), att det forra har, det senare saknar diskpunkt a framvingarna. Hos exanthemata har jag aldrig sett diskpunkt ens a bakvingarna, vilka hos pusaria ofta ha en liten skarp, svart diskpunkt; hos en d i min samling av denna senare art finnas tydliga svarta diskpunkter a saval fram- som bakvingarna. Det ovan sagda hanfor sig till vingar- nas översida, deras undersida kan hos båda arterna antingen ha eller sakna diskpunkter. Numeria pulveraria IL. Nbr. 32—34 mm. Max. enligt » Nord. Fj.> 32 mm. Ellopia prosapiaria L. Ej ovanlig a Ekerö i juli 1913, även tagen a Wärmdö i flera ex. 1915. Jag har dock endast FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. Ig! lyckats få en enda @ de övriga äro dd. Vbr. 28—35 mm. Enligt »Nord. Fj.» 29—34 mm. Ennomos alniaria L. Tagen som larv eller imago a Wärmdö, Ekerö och i Tumba. @ betydligt sällsyntare an d. d flyger mot ljuset. Selenia bilunaria Esp., som enl. »Nord. Fj.» är allmän, har jag funnit vara mycket sällsynt i Stockholmstrakten, har endast 2 2, tagna i juni 1915, vid Enskede och på Run- marö. Gonodontis bidentata CL. Larven har jag en gång funnit på Cytisus laburnum. Himera pennaria L. Tagen som larv och imago pa Wärmdö, Ekerö, Runmarö, vid Skönstavik och Viggbyholm. Larven på alm, asp och ek. Crocallis elinguaria L. fångas bäst nattetid vid lampsken, då man dock endast får dd. | Eurymene dolabraria L. har jag tagit på Wärmdö 1911, ett ex. satt spetsat på en slånbusktorne (troligen av en törn- skata). Opisthograptis luteolata L. Larven vanlig på rönn och plommonbuskar. Puppan vilar inom en rymlig, tunn men tät spånad, till färgen smutsvit eller grårödaktig. Denna kokong göres mellan blad eller i fångenskap vid burens bot- ten, väggar eller tak med några bladrester som stöd. Semiothisa notata L. Vingbredd intill 30 mm. Max. enl. » Nord. Fj.» 28 mm. S. alternaria HB. har jag tagit vid Viggbyholm. Fran Æibernia defoliaria CL.-larven har jag kläckt parasit- stekeln Apanteles ?opaculus THUN. d. H. aurantiaria Esp. har jag tagit vid Tumba ?T/10 1909. Phigalia pedaria F. Larven har jag tagit vid Skönstavik, pa Warmdo och Ekerö pa apel, asp, björk och sälg; ofta behäftad med parasitstekeln Apanteles 2 tenebrosus W., manga i samma larv, deras kokonger 3,5 mm. långa, ulliga, brungula. Amphidasis betularia L. Nbr. 35 (d)—60 (2) mm. »Nord. Fj.» 40—51 mm. — Parasitstekel: Apanteles Popacu- lus THUN. Boarmia repandata L. Manga av mina ex. fran Stock- holmstrakten äro tecknade pa samma sätt som ORSTADIUS Entomol. Tidskr. Arg. 37. Haft. 3—4 (1916). 13 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. angiver som vanligast för Växjö-traktens repandata (E. T. 1015, 200: B. roboraria SCHIFF. tog jag i juli 1913 och 14 pa Ekerön, 6 dd, 1 2. Larven fann jag pa björk; den upphör tidigt, redan 1 augusti, vid 20 mm. längd, att äta och flyttar sig därefter ej från sin kvist, där han sitter fäst med bukfötterna och rakt utstående till följande vår, då utvecklingen fortsättes. Parasitstekel: Phylacter chlorophthalmus W., gör i mosslagret sin cm.-langa, vita kokong. B. jubata THNB. togs i några ex. 4 Runmarö 15/8 1915. »Nord. Fj.» anger endast flygtiden juli. B. crepuscularia HB. Larven fann jag pa Ekerön i juli 1913 pa ljung och uppfödde den harmed till imago. Fjäriln var 1915 ganska vanlig vid Enskede, dar i början av juni flera ex. insamlades, dock endast dd. B. punctularia HB. Vingbreddsmax.: 30 mm. Ur den fullvuxna larven kryper ofta ut en parasitstekellarv, som i mossan gör sin vita, cm.-långa kokong, varur följande vår stekeln kläckes: Phylacter discolor W. Gnophos sordaria THNB. ar ej ovanlig i Stockholms- trakten, var 1915 tämligen allman pa Runmarö. Ex. med 36 mm:s vingbredd aro vanliga. Maximum enl. »Nord. Fj.» 33 mm. Fidonia carbonaria CL. Ett ex. togs 31/5 1914 i Vallen- tuna, Uppland. Ematurga atomaria L. Larven lever såväl pa vara van- liga trädslag, såsom ek, bjork, hägg och sälg som pa ljung, Orobus, Trifolium, Rumex och andra örter. — Jag har några 22 med samma ockragula grundfärg à vingarna som d. Ur puppan har jag kläckt Heteropelma calcator &. Phasiane clathrata L. Vbr. 19—27 mm. »Nord. Fj.» 21—24. Scoria lineata SC. Största vingbredden 41 mm., enl. »Nord. Fj.» 35 mm. En larv (Tumba, slutet av april) spann vid ett grässtrå en snövit kokong, liknande Zyg@na-larvernas, men mera langstrackt och ej sa hard och fast. Puppan kan även vila fritt i jorden. Perconia strigillaria HB. En $ togs à Wärmdô "J; 1915. FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 193 Arctiidae. Spilosoma mendica CL. Ur en puppa kläcktes parasit- stekeln Meropzus migratorius. Sp. menthastri Esp. ‘Ja 1914 kläcktes parasitflugan Ernestia radicum FABR. fran en larv, som i september 1913 lamnade vardlarven och forpuppade sig i mossan. Coscinia cribrum IL. Tagen i juli 1915 à Wärmdö och i augusti samma ar pa Runmaro. Enligt »Nord. Fj.» och BERGE-REBEL, »Schmetterlingsbuch» skola bakvingarna vara mörkgrå. Mina 5 ex. (alla äro SS) ha bakvingarna ljust gragula med framkanten i större eller mindre utsträckning mörkare gra. Aven skall enligt BERGE-REBEL (i » Nord. Fj.» nämnes intet härom) huvudarten ha framvingarnas utkants- linje svart, mot spetsen upplöst i fläckar; hos mina ex. består utkantslinjen av fläckar eller korta streck på ribbändarna, endast å ett ex. äro de i bakhörnet förenade till en samman- hängande linje. Dessa karaktärer stämma rätt väl överens med dem som äro utmärkande för den från Sydtyskland och de sydliga alpdalarna kända v. punctigera FRV., hos vilken dock av framvingarnas punktrader of7ast blott den 1:sta och 3:dje (från vingroten räknat) äro bibehållna; hos samtliga mina ex. framträda alla 4 punktraderna, även om hos det största och ljusaste av dem den 2:dra och 4:de äro ganska suddiga och sakna några punkter. Cybosia mesomella L. Minsta vingbredden 26 mm. Enligt »Nord. Fj.» 29 mm. Lithosia deplana ESP. Minsta vingbredden 25 mm.; enligt »Nord. Fj.» 28. Q synes vara sällsyntare an d. — En d med @:s gråa bakkropp, fram- och bakvingar och med otydlig, smal, gul framkant infångades 1°/7 1914 a Ekerö tillsammans med en mängd normalt färgade deplana av båda könen; sam- tidigt togs även en J, som bildar en övergång mellan denna mörka och den normala d. Aro möjligen griseola HB. L. lurideola ZINCH. Minsta vingbredden 25 mm.; enl. »Nord. Fj.» 30 mm. — Larven träffas ofta på lavklädda stenar i skymningen, särskilt efter regn. Jag har även funnit den med begärlighet äta nedfallna, halvvissnade almfrukter. 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. L. complana L. forekommer pa alla lokaler i Stockholms- trakten sällsyntare an /urzdeola. Larven anträffas under samma förhållanden som /urzdeola’s och är liksom denna lätt att upp- föda. Utom lavar äter larven gärna vissnad eller halvvissnad Stellaria media, blåbärsris och t. o. m. mossa. Zygenide. Zygena meliloti L. Exemplar med 6:te fläcken antydd genom en röd skuggning äro ej ovanliga. 4 ex. fran Ekerö tillhöra ad. stentsii FRV., 2 av dessa ha dessutom fläckarna I och 2 samt 3 och 4 sinsemellan sammanflutna (ad. conflua STGR.). Z. filipendule L. Vingribborna, som vid passagen genom fläckarna oftast aro röda som dessa, äro stundom i fläckarna 3 och 6 av samma svarta färg som vingen i övrigt, varigenom dessa fläckar delas mitt itu. En © ex larva från Bohuslän 1913 tillhör ad. cytisi HB. En liten d (30 mm.) från Run- marö !°/s 1915 har framvingarnas fransar tydligt bruna i spetsarna såsom är fallet med Z. /ippocrepidis HUBN., men den svartblå kanten å bakvingarna är mycket smal, ej bredare än hos flipendule. — Larven är ofta hemsökt av parasit- stekeln Charops decipiens, vars larv ej lämnar värdlarven, förrän denna spunnit sin kokong; den svartbruna, ovala stekel- kokongen ligger inuti #/pendulæe-kokongen. Psychide. Fumea casta PALL. Larvsäckarna voro 1915 mycket vanliga pa Runmarö. De c:a 12 mm. långa, med olika långa halmstrån, torra enbarr o. d. på längden klädda säckarna sutto fästade här och var, helst på stenar och stenmurar, i slutet: av juni. Imagines ??/6—??/1, SS och PR i ungefär lika antal. Vid kläckningen stannar ®:s puppskal kvar i säcken, men d-puppan tränger till ”/z ut ur densamma. sitter utanpå säcken, starkt krumböjd med sista lederna ofta kvar i puppskalet. Strax efter kläckningen är den ytterst livliga ¢ färdig till kopulation, varvid han alltid sätter sig på sidan av den alltjämt U-formigt böjda 2. Äggen läggas i FRITHIOF NORDSTROM: LEPIDOPTEROLOGISKA NOTISER. 195 puppskalet och täckas med den ull, som eljest utgör ÖS analtofs. © har visserligen utvecklade, om ock tunna och fina ben, men kan det oaktat ej röra sig på slät mark, där hon blir hjälplöst liggande på sidan. Hon lämnar heller aldrig sin säck, utan sitter där till sin död. Träffar hon ej någon d, lägger hon ej äggen. Vbr. 13—14 mm. ® 5—6 je} mm. lang. Sesiidæ. Trochilium apiforme CL. En fg mater endast 30 mm. i vingbredd. Minimimatt enligt »Nord. Fj.» 35 mm. Sesia scolieformis BKH. och zchneumoniformis F. har jag funnit i Stockholm. Hepialidæ. Hepialis humuli L. En @ nar en vingbredd av 73 mm, med 3 mm. överstigande max. enligt »Nord. Fj.» H. silvina L. Vbr.25—46 mm. »Nord. Fj.» 30—45 mm. ER. hecta: le. + Nibt.maxs 294mm. > Nord fj.>. 274mm: Entomologiska naturforhallanden i bra- silianska Amazonområdet. Av A. Roman. (Forts. fran h. 2, sid. 144. I urskogen. = ring gårdarna med deras odlingar reser sig iskogen fran flodsidan sett som en mur. Vill iman in dit, måste först det tätt igenvävda ¢skogsbrynet passeras, vilket har stora lik- i heter med taggtradshindren kring en befast- ~- ining. Det ar således ej som hos oss att i Tee. Oy lina pa var som helst, utan man far vackert halla sig pa stigarna, om man vill undvika ett svettdrivande arbete med skogskniven. Öppningen i skogsbrynet liknar ett portvalv och leder efter fa steg in 1 den skumma, jäm- förelsevis svala naturliga pelarsalen. Har ar markens växt- lighet ej längre sa kvävande tat, man har åtminstone arm- bagsrum och slipper de sega, ofta taggiga smalianerna. Jorden ar täckt av torra lov, vilket pa nordbon gor ett höstligt in- tryck och bildar en egendomlig kontrast med grönskan runt omkring. Där mera ljus tränger ned genom någon lucka i lovvalvet, klädes marken av en klargrön, sirligt utarbetad matta af Selagznella, eller också bilda nära manshöga scita- minéer täta grupper. Med den totalt förändrade omgivningen följer en lika förändrad insektfauna. Bland de första djur, som härinne fängsla uppmärksam- heten, är med stor sannolikhet en blåskimrande jättefjäril av ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFÜRHALLANDEN. 197 släktet Morpho, som i nyckfullaste zigzag fladdrar längs gäng- stigen, nu en, strax därpå tio meter Over marken. Utan speciell traning och redskap äro de otroligt svåra att fånga och erhållas därför hälst genom kläckning, då ju också exem- plaren bli oskadda. Dessa praktdjur äro alla hannar; honorna ha matta färger och äro helt tröga och lätta att ta, nota bene om man får syn på dem i grenverk och andra skrymslen. En annan karaktäristisk sydamerikansk fjärilgrupp, de smal- vingade, brokiga heliconierna, tillhör däremot ej så mycket den täta urskogen, utan föredrager öppnare platser. Just i dunklaste skogen är det tvärtom, som några av landets egen- domligaste trollsländor förekomma. De synas tillhöra agrio- nidernas spensliga familj, men nå en kroppslängd av 12—15 cm. med jämförelsevis breda, glasklara vingar, vilkas spetsar äro bjärt ljusgula. Under deras långsamma, osäkra flykt i halvskymningen ser man av hela djuret knappt annat än de ljusa, dansande vingspetsarna. De äro dock ej så lättfångade, som man kunde tro, ty vid första misstanke om fara styra de kursen in mellan täta grenar och blad, där håven ej kan följa efter. Urskogen är hemvist för en häpnadsväckande mängd olika slags stritar, från de stora fulgoriderna och sång- stritarna till helt små, men ofta brokigt och vackert tecknade former. Den bekanta Fulgora laternaria finns även i Ama- zonomradet, men ej allmänt. Folket känner till den under namnet »jequirana-boia», men tror, att den är giftig och sticker människor med sugsnabeln. Däremot nämnes ingenting om att djuret skulle lysa i mörkret, vilket här i Europa påståtts i entomologiska skrifter. Sangstritarna synas sällan till, men höras desto mera under torrtiden. Hannarna halla sin kon- sert fran trädstammarna under dagens heta timmar, och ljudet liknar pafallande en lokomotivvissling, upprepad i oandlighet. Smastritarna hora till de allmannaste besökarna pa underve- getationens blad, och larverna till en del membracider leva precis som vara bladlöss, sugande pa gröna skott. Verkliga bladlöss synas sällan till. Hela undervegetationen i skogen kan man säga vara be- vakad av myror. De sitta i alla skott- och bladspetsar och »mjölka» membracidlarver liksom våra myror bladlössen. En vidare utveckling av denna verksamhet visar sig däri, att 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. myrorna stundom i bladvinklar nara sin »boskap» anlägga sma tillfälliga bon av träsmulor. — Pa bladen komma och forsvinna talrika flackiga och bandade jordloppor, flugor och steklar jamte de redan omtalade smastritarna samt en mang- Fig. 6. Myrträdgärd i fällt träd. fald fjärilar. Dar skogen är öppnare och isynnerhet nara brynet förekomma ofta tovor av örter i grenklykor eller hängande på lianer. Vidröras de, myllra genast en mängd små svarta myror (formicider) fram och dugga ned över fred- störaren. Det är de s. k. myrträdgårdarna, upptäckta av den tyske botanisten ULE och bestående av ett fåtal bestämda växter. Rötterna bilda en ansenlig klump, i vilken myrorna ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 199 bo. Samma symbios uppträder hos en orchidé (Corzanthus), som alltid växer, fast tämligen sällsynt, i änden pa torra, kvarsittande grenar i sumpskog, men där är det röda for- micider, som bebo rotklumpen. — Vid framträngandet bland storbladiga scitaminéer och ungpalmer finner man ej sällan sitt huvud omsvärmat av getingar och måste ögonblickligen taga till benen: Dessa getingar ha störts i sina bon, som sitta pa bladens undersida, och reagera naturligtvis kraftigt. Lyckligtvis aro de sma och förfölja ej långt, annars skulle man betänka sig for att avvika fran stigen. I fråga om ge- tingar hyser Amazonområdet flera arter än något annat land på jorden (A. DUCKE i Parad upptager över 90 sociala arter). Vara välkända Vespa saknas totalt, och inga av landets arter äga deras tvärhuggna bakkroppsbas, vilken i själva verket är en speciell egendomlighet för detta släkte. Däremot ha de flesta bakkroppen mer eller mindre skaftad och bli darigenom smartare. Deras bon äro ofantligt varierande i form och kon- sistens, och materialet ar ej ens alltid pappersmassa, utan någon gang även lera. Välbekanta i muséerna äro de fasta, vitgraa pappcylindrar, som förfärdigas av den lilla vitbandade Chartergus chartarius. De kunna na över en halv meters langd och hanga vanligtvis i trad utmed vattendragen. De storre arterna bygga liksom hos oss dels i marken, dels 1 tradkronor; några av dem gärna i sällskap med de svarta och gula »chapim»-stararne, vilkas pungformiga bon äro sa van- liga i gardarnas närhet, och då i en form som liknar fagel- boen. Honungssamlande bin finnas talrikt i skogen, fastän fa blommor synas till, nar man gar pa marken. Men det är ej vara välbekanta A/zs, utan de gaddlösa släktena Melipona och 7rzgona. Vara bin importeras pa sin höjd någon gang, men trivas ej val i det varmfuktiga klimatet. J/e/zpona-arterna dro större an flertalet Zrzgona och ha bredare bakkropp; bägge släktena utmärkas av en högst förenklad vingnervatur. De förra bo i trädens ihåliga grenar och stammar, vanligen högt uppe, samt äro ytterst fredliga. Vid skogshygge bruka lantmännen ta vara på de bon som nå marken någorlunda oskadda, såga av det bebodda grenstycket och hänga upp det i något träd vid garden. Intressantare genom sin mang- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. formighet aro likväl 77zgona-boen. Bina själva synas över- allt och aro fullkomligt orädda trots sin brist pa kraftigare vapen. Det är samhallskanslan som skänker dem säkerhet, ja formar manga arter att utan tvekan överfalla var och en som nalkas deras bo, varvid de flyga in i öron, nasa och mun och bita sig fast i haret. Storleken ar olika hos olika arter; en svart art (7. Goeldu?), som alltid besöker banan- blommor, ar lika stor som vart honungsbi, medan andra sma stackare — »abelha mosquito» — knappt na 3 mm (dessa ha den egendomliga smaken att sla sig ned pa svettiga han- der). Bona sitta oftast lagt och befinna sig pafallande ofta i gamla termitbon, t. o. m. vägg om vägg med termiterna. Ingången är hos kanske de flesta arter försedd med ett »fluster» 1 stjärn-, tratt- eller rörform av trämassa eller harts, tydligen för att underlätta bevakningen mot myror och andra fiender (ett stjärnformigt, trubbigt trekantigt fluster har även iakttagits på ett lågt sittande Melipona-bo). Termiterna bo i dessa skogar oftast i träden, särskilt där marken är lågländ, medan sådana imponerande pyramider och pelare, som äro kända från Afrika och Australien, alldeles saknas. Boen sitta som rundade, svarta klumpar i grenvink- lar, på stamsidorna eller i toppen på avbrutna stammar. Lik- som i Afrika finnas mörkfärgade dagtermiter, som utan skydds- tunnlar tåga längs trädstammarna. Flertalet arter äro knappt större än våra bruna skogsmyror; en drygt centimeterlång art torde vara bland de största. Denna art, som antagligen bygger i marken, har soldater med ovanligt stort, gulbrunt huvud och måttligt långa käkar. Till följd av sitt undangömda levnadssätt påträffas den oftast som byte hos en glänsande slät, svart »tocandeira» eller stor poneridmyra. I marken byggande termiter finnas naturligtvis blott i de skogar, som aldrig nås av högvattnet. De största ovanjordsbyggnader som där iakttagits äro knappt meterhöga, röda lateritkäglor, uppförda kring telningar eller ungpalmer och tillhörande en större termit med ungefär »normala» soldater. En företeelse, varom mycket talats och skrivits och varpå den tropiska naturen lämnar de vackraste exemplen, är efterharmningen, även kallad mimicry. I Amazonas-sko- garna finnas förbluffande prov därpå, och en uppmärksam ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. : 201 naturvän stöter på ett eller annat av dem var gång han är ute. Mindre eleganta än det klassiska sydamerikanska exem- plet, Heliconzus-fjärilarna och deras efterhärmare, men lika utpräglade äro åtskilliga skinnbaggar av reduviidernas rovgiriga, men sävliga familj. Där de sitta på undervegetationens blad, äro de i form och färgteckning förvillande lika än 7rzgona- bin, än de i tropikskogarna allmänna parasitsteklarna med färgade vingar. Fördelen av denna imitation torde väl vara, att de tröga skinnbaggarna oaktat sin exponerade plats på bladen lämnas i fred av de kringsnokande myrorna, som miss- taga dem för snabba, alltid flygfärdiga steklar, vilka de lärt sig att ej öda några ansträngningar på. Några sesiider äro i Amazonas liksom 77ochilium hos oss getinghärmare och antaga illusoriskt de slanka formerna och vingteckningen hos landets former av denna grupp. Ännu egendomligare för en nordbo är det att någon gång fånga en förmodad spindel, som vid närmare påseende befinnes vara en gräshoppa (lo- custid). Den korta kroppen och de långa, tunna benen aro ännu pa en meters avstånd vilseledande, dar djuret sitter halvt dolt av ett par blad. Ett annat slags bedrageri ha några spindlar tillägnat sig, i det de antagit gestalt av myror, ej blott myror i allmänhet, utan bestämda, vanliga arter. En spindel härmar ‘en liten livlig, röd myra med svart huvud och smal bakkropp, som talrikt löper omkring på scitaminébladen i undervegetationen. Bedragaren springer bland sina före- bilder, är lika stor som de, har samma färg, med huvudet antytt genom svart främre del av cephalothorax och har bakkroppen abnormt smal för en spindel. En annan art åter- ger träffande en svart, betänksam myra med brett, sköldlikt utplattat huvud, parvisa taggar på tinningar och thorax, grov skulptur och bred bakkropp. Denna myra ser man isynner- het på liggande stammar och grenar och den har aldrig brådtom. Spindeln har samma matta glans på kroppen, ett par taggar ge likhet med tinningar, abdomen är skaftad och cirkelrund, benen jämförelsevis korta och beteendet lika fleg- matiskt som hos myran. Honan lägger sina ägg i hög på ett blad och spinner en vit silkeshinna däröver; själv står hon på vakt över äggsamlingen. För henne är det av oskattbar nytta att tagas för en välbekant, osårbart hård myra. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. En del otvivelaktiga efterhärmningar finnas i membraci- dernas redan nämnda stritfamilj, dar sällsamma former äro talrika. Alla deras egendomligheter ha samma grund, näm- ligen att prothorax upptill utdragits på det mest växlande och vidlyftiga sätt. I Sverige finns blott en art av gruppen, Centrotus cornutus, som är något puckelryggig med en kraftig tagg åt var sida. En art från Amazonas tar sig ut som en myra, bärande en vingad insekt i munnen. Detta låter täm- ligen komplicerat för att vara ett enda djur, men är så astad- kommet, att thorax’ utskott vetter bakåt och genom kulor och taggar bildar »myran», medan stritens egen lilla kropp, omsluten av vingarna, utgör »bytet». Utskottet är således större än kroppen. En annan art är starkt hoptryckt med oregelbundet naggade konturer och gråbrun färg; effekten är den av en torr, trasig bladbit, och det behövdes mer än en blick för att bli övertygad. om att biten var en insekt: — Ett sådant efterhärmande av livlösa ting är, fastän i olika hög grad, allmänt hos de många insekter, som leva bland det torra lövet på marken. Till stor del av denna orsak märkes i början ej mycket av denna undangömda fauna, men har uppmärksamheten en gång blivit väckt gör den sig påmind vid varje utflykt i skogen. Ur samlarsynpunkt äro dessa in- sekter ovanligt obehagliga, ty färglikheten med marken och deras stora behändighet att slinka undan och gömma sig göra dem mycket svåra att fånga, då håven ej kan hanteras fort nog bland de många hindren på marken. Bäst märkbara äro några dagfjarilar, av vilka särskilt må nämnas en större art med matt gråbrunspräckliga framvingar (i ungefär samma stil som var Satyrus semele), medan bakvingarna äro klart blå med några vita prickar. Den är en av de allmännaste representanterna för typen »visset löv», medan en del andra nära marken flygande arter söka i möjligaste mån bli osyn- liga genom spenslig kropp och mer eller mindre genomskin- liga vingar, varigenom de förefalla ännu bräckligare än de äro. Huvudmassan av markfaunans större former äro ortho- pterer, syrsor och kackerlackor. Liksom de under bark levande arterna äro de flinka i sina rörelser, och medvetandet om sin snabbhet gör dem rent av oförskämda. En minut kunna de stå stilla med svängande antenner och betrakta sin oviga ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN, 203 fiende, men vid minsta rörelse a hans sida aro de borta i ett ögonblick. Nedfallna frukter ha naturligtvis sina besökare, ifråga om sådana med mjukt kött mest skalbaggar och bland dem ej fa kortvingar. Paranötträdens (Dertholletia) stora, klotrunda frukter aro vanligen bebodda av en större tvestjärt, medan de ligga och multna pa marken. Den största fara, for vilken markens insekter kunna ut- sättas, ar val anfall av rövarmyror (£citon). Dessa üverfalla ett område pa flera tunnland nästan samtidigt, genomsöka Fig. 7. Paranöt-frukter. T. v. fullständig frukt; t. h. med borttaget ytterskal. alla vråar och avtaga med sitt byte i långa gasmarscher, var- vid de gärna välja de jämförelsevis banade vägar, som på marken liggande stammar och grenar erbjuda. I raderna synas här och där soldater, som starkt avvika från arbetarna genom stort, runt, vitgult huvud med långa, kroklikt böjda käkar. Bland bytet märkas framför allt delar av hästmyror — släktet Camponotus, varav vi även i Sverige äga ett par arter — vilka genom sin storlek annars förefalla ganska för- svarsdugliga. De äro emellertid tämligen tröga och ljusskygga och överväldigas dessutom av antalet, ty £Eczzon kommer i tusental, medan Camponotus-samhallena i Amazonas blott synas bestå av några hundratal individer. De livliga ortho- ptererna förefalla att i allmänhet undgå rövarmyrorna, eftersom de sällan bäras med bland bytet, men detta kan ju även bero på att deras storlek och tyngd kanske göra det lämpligare att förtära dem genast. Bland de skenbart fåtaliga blommorna i urskogen ha de 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. oansenliga palmblommorna ett visst intresse for entomologen. De sitta hos vissa arter i tata ruskor, skyddade af ett fast, ofta liksom palmens stam och blad taggigt holster. Pa laga palmer kan lätt konstateras, att de aro insektblommor, ty de vitaktiga plymerna bruka vara fulla av skalbaggar och 777- Fig. 8. Skogsträd (leguminos), blommande pa bar kvist. Bakom det en lövklädd tradkrona. Manaostrakten. gona-bin. Tydligen aro manga av skalbaggarna särskilt till- passade for dylika blommor, eftersom man dar i mangd finner flera slags blekt färgade sma vivlar och andra former, som ej synas till annorstades. För botanister i de tropiska skogarna ar det en valbe- kant svarighet att fa kannedom om de stora skogstradens ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 205 och lianernas blad, blommor och frukter, emedan dessa sitta alltför högt uppe och sa intimt hopblandade, att man ofta ej säkert vet, vart nedfallna delar hora. Nu gör entomologen den reflektionen, att alla dessa blommor i höjden naturligt- vis ha sina besökare bland insekterna och en stor del av frukterna sina skadedjur. De senare finner man ratt ofta, da frukterna fallit ned, men de förra? Blommorna besökas ju strax de slagit ut, om de nedfallna tar ingen honungsälskande insekt någon notis. Här är ett område, där den tropiska entomologien blott långsamt kan göra några framsteg, ty när skogsträd fällas äro de ej alltid blommande, och ännu mera sällan finns en insektsamlare till hands för att taga prov på de djur, som till äventyrs återvända till de fallna träden, innan blad och blommor vissnat. — Av blommande skogsträd får naturvännen då och då en glimt, varvid isynnerhet de träd göra sig bemärkta, som blomma på bar kvist. Det påståen- det är berättigat, att dessa träd ofta höras förr än de ses, ty alla flygfän i kronan åstadkomma tillsammans ett surr, som hörs ett gott stycke i skogens stillhet. Kan man så genom någon lucka i trädkronorna få en bit utsikt över det sjung- ande trädet, så märkas snart nog med goda ögon eller ki- kare en mängd rörliga prickar där uppe. Glädjen över det intressanta skådespelet störes dock hos entomologen av för- argelse över hans oförmåga att vara med på närmare håll. Det är framför allt ärtträd (papilionacéer och cæsalpiniacéer), som locka dessa talrika insekter, varibland bislaktena Xy/o- copa och Centris torde spela en framstående roll. I bergs- trakter äro antagligen de blommande träden lättare synliga från marken än i Amazonas' lågland, men det är föga troligt, att kronornas åtkomlighet är mycket större. Sumpskogen. Lantgårdarna äro naturligtvis om möjligt byggda på mark, som höjer sig över flodernas högvattensnivå. På många håll är emellertid sådan mark sällsynt, och där måste husen uppföras på pålar för att nå över den under halva året sanka grunden. Dessa månader, februari—juni eller så omkring, 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. ar rorelsefriheten till lands högst inskränkt och odlingarna ligga, vata och öde. Det är årets svara tid for folket) ty fisket blir mindre givande samtidigt som jakten knappt kan bedrivas, emedan vattendjuren spridas kring de väldiga över- svämmade markerna och landdjuren ej längre äro bundna vid de vanliga vattenställena. Den tiden bör främlingen ej betunga lantborna med besök, såvida han ej genom med- förda förråd kan i någon mån bidraga till sitt och deras uppe- hälle (penningar mottagas knappast och skulle för övrigt göra föga nytta). Skogen på detta lågland, vilket gar under namnet »igapo>, är helt olika den på permanent torrt land. Ej blott de in- gaende arterna äro andra, utan det hela är glesare och mindre rikt på lianer, varemot epifyter förekomma längre ned på stammarna i följd av det bättre ljuset. Genomsnittshöjden är nog lägre, fastän enstaka träd äro lika resliga som i den »torra» skogen, t. ex. den väldiga bombacéen »sumauma» (troligen Cezba pentandra) med sin släta gra stam och sin svamphattformade krona. Under namnet sumpskog ingå för övrigt ett flertal växtsamhällen, och stora träd finnas natur- ligtvis blott i sådana af betydligare ålder, vilka också äro de entomologiskt intressantaste. — Då låglandet genom vatt- nets sjunkande torrlägges, är marken i början bar, här och där med täta snår av buskar och låga, oftast taggiga palmer i utkanten av skogen, men efterhand uppväxer en frodig gräs- och örtvegetation. Har ar orden gödd och bördig, varför lantmännen så snart som möjligt anlägga odlingar av ma- niok, majs, sockerrör m. m., som just hinner bli moget till skörd, innan vattnet når upp igen om cirka 5 månader. När majsen börjar bli färdig, föres ett förbittrat krig med »capy- vara» eller vattensvinet ///ydrochoerus), en meterlang gnagare trots namnet, vilken är lika stor liebhaber på söta majskolvar som odlingarnas ägare. I den nyss omtalade örtvegetationen finnas mera blommor än i skogen, och entomologen mötes på dessa marker av ett livligt vimmel av flygande insekter, kan- ske främst steklar, ty tjärilarna, om också rätt individrika, räkna tämligen få arter. På gamla odlingar växer ofta det lilla fruktträdet »caju» (Anacardium), som tål vid fem mana- ders väta. Dess sma skära blommor äro talrikt besökta av ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 207 insekter, isynnerhet svarta Z/rzgona, dess päronformiga, saftigt svampiga »frukter» (egentligen uppsvällda fruktskaft) hemsö- kas av getingar, som äta sig långt in i köttet och med svå- righet låta bortjaga sig. I skogsträden, bland vilka /’7cus- arter ej äro sällsynta, hänga från de grova grenarna meter- långa grå myrbon av spröd pappersmassa, ett slags ersättning för »myrträdgårdarna» i den höglända skogen och liksom dessa. vid beröring levererande massor av små ilskna svarta formicider. Nar igapö-skogen är översvämmad, befares den med för- del i kanot, men hälst med infödd roddare, ty risken är stor att komma vilse i detta trots sina omväxlande och intressanta detaljer så enformiga mellanting mellan vatten och land, där ungefär samma omgivning upprepas i oändlighet. Vid den tiden blomma trädens orchidéer — de flesta ha emellertid oansenliga blommor — stundom även många träd och buskar trots det djupa vattnet. Av insekter ses emellertid rätt litet utom myr-, termit- och getingbon i träden, där säkerligen även flertalet övriga insekter ha sin varelse. Fjärilar och troll- sländor ses naturligtvis allt emellanåt flyga förbi, de senare dock ej så talrikt som man skulle vänta. På trädstammarna sitta ofta nära vattenkanten mörka, långbenta spindlar, som undvika närmare bekantskap genom en blixtsnabb förflyttning till stammens frånsida eller i nödfall över vattnet till ett an- nat träd. Några meter upp på träden upptäckas ofta små mörka flädermöss med ljus teckning på ryggen, vilka med huvudet nedåt (fastän ej hängande) bespeja den annalkande båten och med en kort lov genom luften uppsöka en avlägs- nare stam. Vatteninsekter. De talrikaste vatteninsekterna äro utan tvivel »skräddarna» (hydrometrider och gerrider), välbekanta från våra vatten, men här uppträdande i skaror på tusental, varemot våra vir- velbaggar (gyrinider) äro sparsamt representerade av små arter, som på det kända sättet snurra runt på vattenytan. Ett par representanter för insektgrupper, som ej bruka ha med vattnet att göra, äro egendomliga för Sydamerika. Den Entomol. Tidskr. Arg. 37. Haft 3—4 (1916). 14 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. ena är en tunn, straliknande phasmid — »levande pinne» — av knappt 2 centimeters langd,som gravitetiskt skrider fram pa vattenytan och val liksom sina släktingar ar växtätare. Den andra ar en med harknippen forsedd nattfjarillarv av slak- tet Palustra. Släktet beskrevs av BURMEISTER fran Argentina, varför den amazonensiska arten troligen är en annan. Vid första anblicken tror man dem vara i sjönöd, där de klumpigt bukta sig fram i vattenytan, men de visa sig snart ha metod i sitt uppträdande och generas ej av en stunds vistelse nere i vattnet. De ha tydligen ingen bestämd foderväxt, utan gnaga på både rotade och fritt simmande örter, på både djupt och grunt vatten blott det är lugnt. — Då vattnet är i sjunkande, kan det löna sig att håva utefter strandkan- terna. I håven får man diverse fiskyngel och tumslånga, fint byggda räkor, som det vill synas landets största kräftdjur, samt smärre insekter. Flertalet av dessa äro skinnbaggar; små Corixor med vit ryggsiga och »baratas d'agua», kacker- lacksliknande bottendjur, som giva kännbara styng med sin sugsnabel och fästa sina ägg i en tät kaka på den flata ryg- gen (de närsläktade, kolossala Delostoma tyckas saknas i Amazonas). Vattenskalbaggar är det märkvärdigt ont om. Palpicorner och dytiscider erhållas blott i få individer och sällan i större arter. Vissa arter nöja sig med sa litet vatten som) “t. ex. i fotspär par ‘en: lerig vag, omen! atomedammit beredda pa tata ombyten av vistelseort, ty om man med handen tömmer ur ett sådant vattenhål, flyga skalbaggarna bort efter en minut. — Trollsländor finnas naturligtvis talrikt, och deras larver höra till vattenhåvens konstanta innehåll. Nagra sådana larver som observerades i en grund damm, lago i regeln dolda i muddret på bottnen, man då de flyttade sig skedde detta ryckvis i rak linje och så hastigt, att man blott ett ögonblick skymtade ett streck i vattnet. En i Europa allmän grupp vattendjur, som synes saknas i Amazonas' flod- system, är de små kulformiga, mjuka vattenakariderna. Om det verkligen förhåller sig så, måtte det bero på vattenhöj- dens ständiga växling, vilken skillnad i vanliga fall uppgår till 12—15 meter, men enligt uppgift av lantmätare kan pa enstaka ställen nå över 20 meter. Bottenförhållandena bli härigenom helt olika dem i våra vatten, så att en förändrad ROMAN: ENTOMOLOGISKA NATURFORHALLANDEN. 209 sammansattning av vattenfaunan oberoende av klimatet ej ar nagot att undra pa. Harmed ha bjudits nagra bilder fran en rik och av ento- mologer sällan undersökt natur. Som de kommit till stand helt provisoriskt, ar det författarens bon att fa deras brister bedömda med överseende av den gunstige läsaren. ê Yrotonrn Coara. nt Ferm NM. OF Jörmas ” f Bahia Norra Sydamerika med Amazon-omradet. Lepidopterologiska anteckningar. Av J. Meves. Hanvisande till mina lepidopterologiska anteckningar, in- tagna 1 denna tidskrifts årgång 35 (1914) sidorna I—43 och 123—141, far jag nu meddela några ytterligare anteckningar. Av Sphinx pinastri L. ab. caerulescens M11 har jag vid Södertälje lyckats fånga ytterligare en d den 17 juli 1915. En d av Hepialus fusco-nebulosa DE GEER togs vid Sö- dertälje den 25 juli 1915. Detta exemplar hade mycket skar- pare och grannare teckningar an mina dd fran Jämtland. Psyche opacella HS. Den 2 juli inflögo pa min ver- anda vid Södertälje ett dussintal hannar. I en pa verandan stående larvbur befanns da vid undersökning en nyss ut- kläckt 2, utstrackande det bästa hon kunde bjuda pa ur hylsans öppning. En larv af Zzmantria monacha L. fann jag 1915 vid Södertälje till min fasa, medveten om den fara ett allmän- nare uppträdande av denna skadeinsekt kunde medföra for granskogen. Emellertid kunde lyckligtvis ej spåras flera exemplar därav, ehuru en del närstående granar proflimmades och ortens tidningar intogo beskrivningar på larv och fjäril. — Larven kläcktes den 22 augusti. Det var en Q. Agrotis fimbria L. v. rufa TUTT. med rödaktiga, rost- färgade framvingar; en 2 togs vid Södertälje den 14 augusti 1914. Agrotis sobrina DuPL. En d, fångad vid Vaxholm den 7 augusti 1893 och närmast hanforlig till v. gruneri GN. / visar teckningen avvikande så tillvida, att mittskuggan ej bil- J MEVES: LEPIDOPTEROLOGISKA ANTECKNINGAR. 205 dar en utgaende vinkel till njurflacken, utan ar nastan rak, löpande långt innanför sagda flack. Agrotis augur F. v. omega ESP. — blekt rödaktig med mycket skarpt framträdande, svartkantade ring- och njur- fläckar — som jag förut fått från Vaxholm, Bohuslän och Väster- götland, har jag år 1915 funnit även vid Södertälje. Av Agrotis augur F. v. hippopheas HB.-GEY, gråbrun med mycket distinkta tvärlinjer, fångades en $ den 27 juli 1915 vid Södertälje. Av ) WEnSmyrvänı\Slbid., s! 242 244,3 texter EDWARDS, Tickner, Bidrottningen. — Ibid., D. 2, [1914—] 197,5, 5.085 06090, 7atexthe: EKBLOM, Axel, Nekrolog: MJÖBERG, Eric, Axel Ekblom +7. In memoriam. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 221—222, 1-portr. i texten. ERLANDSSON, Elis, Intressant fjärilsfynd. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Arg. 9, 1914, s. 143. Esper, Karl, Bistick som medel mot reumatism. — Lant- mannabl., Sthlm, 1914, N:r 33, s. 364. — Bigarden, Sthlm, Argo, EO TA SITZ Tu: ——, Könsbestämningen i bikupan. — Bigarden, Sthlm, Arg. 16; 1914, S. ‘5153: Frey, Richard, Nya svenska Empidider (Diptera). — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 315; HOTA, Sums 80: Grishoppor. — I: Vår Underb. Värld, utg. av LYG An- dersson, D. 1, 1914, Ss. 513-519, 1) tavla tromtextnet GRONBERG, Gösta, Märgborren, en fara för vara Norrlands- skogar. — Skogen, Sthlm, Arg. 1, 1914, s. 185—198, 10 textfig. HAGLUND, L., Intressanta skalbaggsfynd. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. SALO TAN SÅ TEE ——, Nytt från Riksgränsen. — Ibid., s. 105-106. 32. 33: Oa Win mn en 44. 45. 46. LITTERATUR. 243 Hay, Bernhard, Zwei sehr bemerkenswerte neue Varietäten von ‘Tetrix Kraussi Sauley. — Wiener Entomol. Zeitung, Wien, Jahrg. 33, 1914, s. 184—185, 2 textfig. HOLMGREN, Nlils}, On some termites collected by Mr. Green in Ceylon. — Spolia Ceylonica, Colombo, Vol. 8, 1913, s. 277—284. 1. ——, Wissenschaftliche Ergebnisse einer Forschungsreise nach Ostindien, ausgeführt im Auftrage der Kgl. Preuss. Akademie der Wissenschaften zu Berlin von H. v. Buttel-Reepen. 3. Ter- miten aus Sumatra, Java, Malacca und Ceylon. Gesammelt von Herrn Prof. Dr. v. Buttel-Reepen in den Jahren 1911— 1912. — Zool. Jahrb., Jena, Abt. Syst., 36, 1914, s. 288— 290, I tavla. JANSSON, Anton, Abisko nationalpark i coleopterologiskt hän- seende. ~— Entomol. ‘Tidskr., Uppsala, Are. 35; 1914, s. HOT TOG: ——, Argynnis Frigga Thbg var. improba Btlr funnen i Sverige. — Ibid., 106—107. : ——, Cylas formicarius’ F. utbredning. — Ibid., s. 108. ——, Gottlands Carabus-arter. — Ibid., s. r1o— rrr. Jounston, H. H., Det vandrande bladet. — I: Var Under- bara Värld, utg; av L. G. Andersson, D. 1, 1914, s. 494— 497, 4 textfig. Jättefjäril, En, fran Madagaskar. — Ibid., s. 201, 1 tavla, I textfig. KEMNER, A., Ein Fall von Prothetelie nebst Bemerkungen über pränymphoide Stadien in der Käferentwicklung. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 87—05, 5 textfig. mses Atlas Ner tg: KIMPFLIN, J., Myrornas. orienteringssinne. — Vetenskapen och Livet, Sthlm, 1914, s. 41—45, 3. textfig. Kirpy, W. F., En jätte bland silkesfjärilar. — I: Var Under- bara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 1, 1914, s. 173— 176, 4 textfig. KLEFBECK, Einar, Iakttagelser angående Cerura vinula. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. Shel, SÅ KO KREUGER, Elsa, Physiologisch-biologische Studien über die Atmung bei den Arthropoden. 4. iiber die Bedeutung der Luft des Elythralraums bei Dytiscus. — Lund, Univ. Arsskr., N. F., Bd 10, Afd. 2, Nir 13 [= Fysiogr: Sällsk.: Handl., N. F., Bd 25, N:r 13], 1914, 18 s., 3 textfig. 2—3: se: Wallengren, H., N:r 109—110, LABITTE, Alphonse, Insekternas kamp för tillvaron. — Veten- skapen och Livet, Sthlm, 1914, s. 299—314, 19 textfig. + 244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1916. 47. Larsson, Robert, Ur naturvetenskapernas värld. Populära uppsatser. (Populär-vetenskapliga Avhandlingar. 39.) — Sthlm, 1974. On MAD Av entomologiskt intresse äro särskilt kapitlen Insekter och sjukdomar, s. 62—66; Husflugan, mänsklighetens gissel, s. 67—76; Mimikry. Maskering inom djurriket, s. 99— 106. 48. LEVANDER, K. M., Kertomus retkestä Ruotsin länsirannikolle. [Redogörelse för en exkursion till Sveriges västkust.] — Luonnon Vstävä, Helsingfors, 18, 1914, S. 154—159, 181 100. ie 49. LinpecrEN. A., Nytt monteringsmedel för insektlädor. — Entomol, Tidsk.,; Uppsala, Are. 35; agi4, ss 112 —Lıg. 50. LJUNGDAHL, D., Nagra fjärilsfynd jämte puppbeskrifningar. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35,. 2924, S..58 Oo, 17 textfig. 51.. LJUNGSTRÖM, J. Alb., Bin — blommor — frukt. — Bigarden, Sthim,, Aro.2716,01014,s. 103-106, texthic! 52. ——, Biets tunga. Huru biet smakar nektar. — Bigärden, Sthlm, Arg. 16, 1914, Ss. 17—19, 4 textfig.; tillägg av Alex- ander Lundgren, s. 19. LUND. Entomologiska Sällskapet. 53. Blencrsson, Simon], [Redogörelse för förhandlingar den 22 febr. 1913—29 nov. 1913]. — Entomol. Tidskr., Uppsala, ro. 35, Old, Ss.) TIG T2 1e ——, Universitetets Zoologiska Institution. Entomologiska Avdelningen. 54. BENGTSSON, S., Entomologiska Avdelningen. [Redogörelse for verksamheten läsåret 1913—1914.] — Lund, Univ. Arsber., 1913—1914, S. 98—99. 55. LUNDGREN, Alexander, Biraser. — Lantmannabl., Sthlm 1913, N:r 46, s. 573. — Bigärden, Sthlm, Arg. 16, 1914, s. 43—44. ——, se: Bigärden, N:r 13. 56. Main, Hugh, Fjärilpuppa härmande en orm. — I: Var Under- bara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 1, 1914, s. 461— 462, 2 textfig. 57. —— Skräckställning hos en fjärillarv. — Ibid, D. 2, [1914—]r915 s. 625—626, 2 textfig. 58. Meves, J., Lepidopterologiska anteckningar. — Entomol. Tidskr., ‘Uppsala; Are Nas /1914,48) 1 43,0 1237 142,5 tysE TES 81138. SAS ENS 7 HAL 59. ——, Macrolepidopterers fångst och preparering. — Ibid., Sil 109 078 60. MJÖBERG, E., Preliminary description of a new representative of the family Termitocoridae Silv. — Ibid., s. 98—g9, 2 textfig. ——, se: Ekblom, Axel, N:r 23. 2 Te 73: 15: 76. 77: LITTERATUR. 245 Mullvadssyrsan. — I: Var Underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, D..1, 1914, s 3603510, 2.textiig. NILSSON, N., se: Bitidningen, N:r 14, NORDENSTRÖM, H., Anteckningar om några fynd av parasit- steklar under 1912 och 1913. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg 35,.1914, Si 108-109! ——, [Referat i Entomologisk ‘Tidskrift]. von Porat, C. O., Fjärilsfynd. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, S. 220. ——, Odonatfynd, mest fran Jönköpingstrakten. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 164—168. ——, simmande’ nattslända. — ‘Ibid:, s. 229—230. PouLTon, E. P., Varningsfärger. — I: Var Underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 2, [1914]—1915, s. 696—700, I tavla, 4 textfig. Rincpant, Oscar, Bidrag till kännedomen om vara antho- myider. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 42 152, = Eyndorter tor Wiptera. — Ibid., 3.60 77. Roman, A., Beiträge zur schwedischen Ichneumonidenfauna. = Ark. 2001, SH Bd. 0, N:o 2, 19714, 40 Ss. , Philippinische Schlupfwespen aus dem schwedischen Reichsmuseum. 2. — Ibid., Bd 8, N:r 24, 1914, 225. Rosen, Nils, Biskôtselns betydelse för växtkulturerna. — ‘Skanska Trädgärdsför. 'Tidskr., Lund, Arg. 38, 1914, s. 117— 119. SELZER, Alugust}, Meine zweite Sammelreise nach Lappland. — Intern. Entomol. Zeitschr., Guben, Jahrg. 7, 1914, Ss. 343 — 347, 355356, 3 textfig. ——, Überführung der Hochgebirgsform eines Schmetterlings in eine solche der Ebene. — Umschau, Frankfürt a. M., jahre 13, 1914, Ss; 3609 371, 1. texting. SJÖSTEDT, Yngve, Isoptera. — Beiträge zur Kenntnis der Land- und Süsswasserfauna Deutsch-Südwestafrikas, heraus- geg. von W. Michaelsen, Lief. 1, Hamburg 1914, s. 71—92, 1 tavla. ——, Svensk insektfauna. 3. Tredje ordningen. Sländor. Pseudoneuroptera. 1. Första underordningen. Odonata. — Andra upplagan. — Uppsala 1914. 8°. 43 s., 36 textfig. — sr Termiten. — (1:7) Exeebnisse der, Zweiten. Deutschen Zentral-Afrika-Expedition 1910—1911 unter Führung Adolf Friedrichs, Herzogs zu Mecklenburg, Bd ı, Zoologie. Lief. 4, Leipzig 1914, s. 89—95, 4 tavl. ——, Termiten aus Zambesi, Rhodesia, Nyassa und Süd- Nigeria. — Ark. .Zool., Sthlm, Bd 8, N:r 28, 1914, 9 S., 3 textfig. 88. 89. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOI 6. SJÖSTEDT, Yngve, ‘Vermiten aus Madagaskar eingesammelt von Herrn Dr. W. Kaudern 1911—r1912. — Ark. Zool, Sthlm, Bd 8, N:r 27, 1914, 18 s, 3 tavl., 6 textfig. 53) SerMStockholin;,.N:r #86: Skjutbaggen. — I: Var Underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 1, 1914, S. 435—436, 1 textfig. STEP, Edward, Skyddande likhet hos insekterna. — Ibid., IAS 363, mertexthicns 2 dis 02624: ——, Vattenskinnbaggar. Ibid., D. .2, [1914]—1915, s. 7900144, 013 texte STOCKHOLM. Centralanstalten för försöksväsendet pa jord- bruksomrädet. Entomologiska avdelningen. TULLGREN, Alb., Entomologiska avdelningen. [Berättelse över verksamheten under ar 1913.] — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Arg. 53, 1914, s. 209— 211. ——, Centralanstaltens för jordbruksförsök Entomologiska Avdelning. — Upps. Prakt. Entomol., 23, 1913 [tr. 1914], 52 21.20, 1 Ontextiee STOCKHOLM. Entomologiska Föreningen. [Redogörelse för sammankomsterna den 14 dec. 1913—24 sept. 1914.] — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, SKUTT ÖS IT 232-254. ——, Naturhistoriska Riksmuseet. Entomologiska avdelningen. (SJÖSTEDT, Yngve], Entomologiska afdelningen. [Redogörelse för verksamheten under år 1913.] — Sthlm, Vet.-Akad. Arsbok, 1914, s. 167—172. THULIN, Ivar, Zur Kenntnis der Oocyten von Vespa ger- manica. — Anat. Anz., Jena, Bd 46, 1914, s. 600—608, 4 textfig. Tidskrift, Entomologisk. Utgiven av Entomologiska Före- ningen i Stockholm. (Journal Entomologique, publié par la Société Entomologique à Stockholm.) [Redaktör Albert Tullgren]. Arg. 35. — Uppsala 1914. 8° 234 s. TrRYBOM, Filip, Nekrolog: AURIVILLIUS, Chr., Filip Trybom 7. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 81—86, 1 portr.; bibliografi s. 84—86. ‘TRAGARDH, Ivar, Bladminerare. — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 23, 1913 [tr. 1914], s. 40—68, 19 textfig. — Aven som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksv. jordbruksomr., N:r gt. Entomol. Avd. N:r 16. ——, En for Sverige ny skalbagge == ‘Entomol irdskr, Uppsala, Are #25) ror, rs tr ——, Gran- och tallkottarnas vanligaste skadeinsekter. — Skogen, Sthlm, Arg. 1, 1014, 's. 42—50, 5) textfig. ——, Om lönnvecklaren (Tortrix forskaleana L.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 23, 1913 [tr. 1914], s. 1—20, 94. 104. 105. 107. LITTERATUR. 247 17 textfig.; eng. res. s. 16--20. — Aven som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksv. jordbruksomr. N:r 90. Entomol. Avd. N: BEN. ‘T([RAGAR]pH, I[var], Skogsentomologiens närmaste framtidsut- sikter. — Entomol. 'Tidskr., Uppsala, Arg. 3 Rea EOE Anan: SI tr talg ——, Skogsentomologiska bidrag 1—5. — Ibid., s. 188— 299, 12 textiic.-seucelsk, res. Ss. 207 260. ——, Sovställningen hos Heriades maxillosa. — Ibid., s DOCS res Ho ONenees skogsinsekter. _ Sthlm 1974. 8°. 270 Su 16 tavl., 136 textfig. TULLGREN, Alb., Den moderna praktiska entomologiens kampmetoder. — Sv. Pomol. For. Arsskr., Sthlm, Arg. 15, 0728. 100 F2. ——, Intressanta fjärilfynd. — Entomol. Tidskr., Uppsala, ALO. 29 D LOMAS 2103, ——, Kamp mot övervintrande skadedjur i trädgården. —. Lantmannabl., Sthlm, 1914, N:r 43, s. 456. ——, Nagra viktiga skadeinsekter i trädgården just nu. — Did, Nei ase str ——, Skadedjur pa rovor och kalrétter. Svåra härjningar landet runt.. MIbid Nr 30/1363: ——, 'Trägnagande insekter. Ett giv akt för vinterarbetet 1 trädgärden.. —"Ibid.; N:ri 52; si! 540: ——, Två blomvivlar. (Anthonomus pomorum L. och rubi Herbst.). — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 23, 1913 (tr. 1914], s. g1—100, I tafla. — Aven som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksv. jordbruksomr., N:r 93. Entomol. Avd. Nir 28: ——, Vara snyltgäster inomhus och i ladugården bland , insekter och spindeldjur.. —- Sthlm 1014. 8°; 296 s., 180 textfig. ——, Våren och skadeinsekterna. — Lantmannabl., Sthlm, 2974, Nar 19, .S. 200. ——, Vara vanligaste skadeinsekter. Tre färgplanscher ut- givna av Albert Tullgren och mälade av Axel Ekblom. — 3. Sädesslagens och fodergräsens skadeinsekter. — Sko- gens skadeinsekter. — Sthlm 1914. 8° 14 $. ——, se: Tidskrift, Entomologisk, N:r 87. mm SE stockholm, N: 32 82. UPPSALA. Universitetets Zoologiska Institution. 106. WIRÉN, A., Zoologiska institutionen. [Redogörelse för verksamheten läsåret 1913—1914.] — Uppsala Univ. Redog TON ATOS 124-125: Entomologi s. 125. Uppsatser i Praktisk Entomologi. Med statsbidrag utgivna av Entomologiska Föreningen i Stockholm i samverkan med 248 108. 109. TO Ta. 12102% ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19106. Centralanstaltens för jordbruksförsök Entomologiska Avdel- ning. 23. TOS. —- Uppsala’ 101498" Maonts VE tavia 58 textfig. WAHLGREN, Einar, Fåglar och fjärilar. — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 179—185. ——, [Referat i Entomologisk Tidskrift.] WALLENGREN, Hans, Physiologisch-biologische Studien iiber die Atmung bei den Arthropoden. 2. Die Mechanik der Atembewegungen bei Aeschnalarven. A. Das Chitinskelett. B. Die Muskulatur des Abdomens. — Lund, Univ. Arsskr., N. E., Bd ro, Avd..2, Nir 4 |— Eysiogr. Sällsk Hand, N.-F.,. Bd, 25, Nir 4] 1914, 23 saır tavla, 4 texte. ——, Physiologisch-biologische Studien über die Atmung bei den Arthropoden. 3. Die Atmung der Aeschnalarven. Die Ventilationsgrösse des respiratorischen Darmes. Ist der Rhytmus der Atembewegungen von Wasserstrommungen bedingt? Die Notatmung. — Ibid., N:r 8 [= Fysiogr. Sällsk. Handl., N. F., Bd 25, N:r 8], 1914, 28 s., 16 textfig. I. se: Kreuger, Elsa, N:r 45. | WALTER, C., Hydracarinen der nordschwedischen Hochge- birge. Zweiter Teil. — Naturwiss. Unters. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, geleitet von A. Hamberg, Bd 4. Lief. 5, Sthlm 1914, s. 613—638, 3 textfig. Warp, John J., »Djävulens vagnshäst». — I: Var Under- bara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 1, 1914, s. 469— 472, 7 textfig. | ——, En av världens största skalbaggar. — Ibid., s. 488— 490, 2 textfig. ——, Sköldbaggen och hans egendomliga larv. — Ibid., Ss. 553-555, 4 textfig. ——, Fâgelparasiter. — Ibid., D. 2 [1914—J]1915, s. 604 — 606, 6 textfig. (2 4 s. 603). rs (Getingarna ochyderas verktye. —— Ibid SD OT MT 5. 162-160, 7 texte. ——, Torndyvelns löss. — Ibid., s. 220— 221, 3 textfig. ———, Ur -getingarnas: hemliv. —. Ibid., .s. 401 410,9 textfig. Ur vägg-getingarnas levnad. — Ibid., D. 2 {1914—]1915, 5.712 7110, Oxtextiies VARENIUS, B., Bidessus delicatulus Schaum. —- Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 35, 1914, s. 1171—x12: WIRÉN, A., se: Uppsala, N:r 106. VRETLIND, E. F., Ett litet bidrag till kännedomen om Jotunheimens Macrolepidoptera. — ‘Tromso, Mus. Aarsh., 35—36, 1912— 1013 |tr. 1913—1914], s. 1—10. LITTERATUR. 249 Arachnider. D{ant], C. G., Ägg av spinnkvalster på äppleträd. — Sv. Pomol. För. Årsskr., Sthlm, Årg. 15, L9TA, Så 54% LUNDBLAD, O., Uber das bisher unbekannte Weibchen des Arrhenurus kjerrmanni Neuman. — Zool. Anz, Leipzig, Bd 44, 1914, S. 427-430, 3 textfig. Pocock, R. I, Fägelspindlar. — I: Var Underbara Värld, Utg avi Anderson, D: 1, 1944, 5. 330— 333, 2 textfig: ——, Minörspindlarna. — Ibid., s. 464—-466, 4 textfig. Spirra, E. J., Korsspindeln. — I: Var Underbara Värld, utg. av L. G. Andersson, D. 2 [1914]—1915, s. 657—665, 13 textfig. Dagespmdel, En. — Ibid., DAT, 1914, s. 378 —-379, I textfig. ‘TRAGARDH, Ivar, Krusbärskvalstret, Bryobia praetiosa K. — Upps. Prakt. Entomol., Uppsala, 23, 1913 [tr. 1914], s. 69 —go, 7 textfig.; eng. res. s. 87—89. — Aven som: Sthlm, Medd. Centralanst. försöksv. jordbruksomr., N:r 92. Entomol. Awd: Nene’. ——, On the new genus Ceratoacacus Ewing (Acarina). — Entomol. Tidskr., Uppsala, Arg. 3821904, Sa 780- 187. TULLGREN, Alb., Vära snyltgäster inomhus och i ladugärden bland insekter och spindeldjur. — Sthlm 1914. 8°. 296 s., 180 textfig. rs PURE” foutent 123154 ENTOMOL. TIDSKR. Arg. 37, 1916. h. 3—4. MONAT TR ray Ena NN AU Watt Ahh I Att fra EN \ tage! iy) tune Auctor del. Cederquists Graf. A.-B., Sthim. Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm finnas till salu: Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- givna av Ent. Föreningen i Stockholm, pr årg. Vid rekvisition hos Centralanstaltens Entomolog. Avdelning, Experimentalfältet, lämnas enskilda argangar a 1 kr. och a 50 öre, då minst tio tagas pa en gång. LAMPA, SVEN, Förteckning över Skandinaviens och F inlands Macrolepidoptera GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok — —, Förteckning över Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera. ‘Tva delar, häftad. För ledamöter av Entomologiska Föreningen Exemplar tryckta på endast ena sidan, avsedda till etikettering, eller interfolierade, kr. 1: 20 dyrare. Reuter, O. M., Finlands och den Skandinaviska halvöns Hemiptera Heteroptera I. Svensk Insektfauna: 1. Borstsvansar och Hoppstjärtar. ee genea av EINAR WAHLGREN Rätvingar. Orthoptera av CHR. AURIVI ILLIUS Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata av YNGVE SJOSTEDT (2. uppl.) =E Nätvingar. RS 1. Eee av Eric MJÖBERG GO © a 10. Fjärilar. Lepidoptera. IL. er. ee familjegruppen: Mottfjirilar(Pyv ag Med 4 pl. Av EINAR WAHLGREN 11. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. ene: Gera, Pam, u g.kr. "750 2, Drachycera, Baile ok To Bam. 224 kr. VE: Fam. 25—26, med register över Brachycera, kr. —:75. 2. Cyclorapha, 1. Aschiza, Fam. DPR Gero 0224. Kies 50. AV EINAR WAHLGREN. 13. Steklar. Mymenoptera. 1. Gaddsteklar. Added Kam: 2. kr, 1" Ham. 2.-kr. == ge FEN IDAG Gast. te 43... Fam:: 7. ker. so Ram. 8, med Tegzsier Over Aculeata,Fam. ı—8.kr. —: 50. 2. Guldsteklar, Tubulifera, kr. —: 25. Av CHR. AURIVILLIUS. 13. Steklar. Mymenoptera. 4. Växtstektar. Phytophaga. Fam. Lydide, Siricide och Tenthredinide (e. p.) Av ALB. TULLGREN . Svensk Spindelfauna : 1 och 2. Klokrypare, Chelonethi och Lacke- spindlar, Phalangidea av ALB. 'TULLGREN . KGAA TS <2 5 > 1950 > 8: en » 6:— >» 21 — meee JAS 25 O > —2 75 > — 50 > I 25 BEE ae 7530 Alfabetiskt Register till EntomologisK Tidskrift arg. 11— 30 (1890-1909). Pris 3 Kr. (För ledamöter av Ent. Foren. 2 Kr.) -Rekvisitioner böra ställas till Professor Chr. Aurivillius, postadress endast: Vetenskapsakademiien, INNEHALL NORDSTRÖM, F., Lepidopterologiska notiser (forts. fr. h. 2) . . . Sid. 175 Roman, Apr., Entomologiska naturförhällanden i brasilianska Amazonomradet. (forts fa) I Sa ER oe MEVES, J., Lepidopterologiska anteckningar . . . . me .:. 4 : LUNDBLAD, O., Anteckningar om vara vattenheinipterer II. Med I «plansch eme RENE: axe SEE MER EEE RC ASE RINGDAHL, O., Einige neue Anthomyiden aus Schweden. . . . » 233 ERICSON, 1.-B. SVARS Ute S0ep0nts "SD ER ee De PRE ÂHLANDER, FR, Svensk Entomologisk och Arachnologisk littera- tur at LIOTAs ee. OT CT Es CRAN ESC RENE (Den sedvanliga avdelningen fôr »Notiser och Smärre Meddelan- den» har av utrymmesskäl ej kunnat medtagas i detta hafte.) Föreningens kassaförvaltare: Hr E. ROESLER. Kammakaregatan 8, 2 tr. 6. g., Stockholm. Distributör: Läroverksadjunkten A. RINGSEL::, S:t Eriksgatan 51 IV!2 Stockholm. Ledamöter, som ändrat adress, uppmanas vänligen att snarast möjligt därom underrätta redaktören. Föreningens medlemmar erhålla Centralanstaltens Entomologiska avdelnings skrifter direkt från institutionen. Postadress: Experimentalfältet. Utgivet den r2 dec. 1916. Distribueras inom 14 dagar efter utgivningsdatum. ee e he D q de | IA ®, = Il | —=o Zn. LO | N 1 | | | RAD TUE © | Br We £ Se oe“. | ae + SLR = . | | | Il ITH | 3 9088 01 Il