LIBRARY

mmfLm

|Ät)GlftTÄHÅ®Ö3E,lB3

I LIBRARY

		V\ w
				BfejjrotW	Wm

mmmmm

Digitized by the Internet Archive in 2016 with funding from

University of Illinois Urbana-Champaign Alternates

https://archive.org/details/finlandi19desekl00mech

k;

wm

,■><* A‘

V)

!

r

fe’

i:*

A.

\

•. ■• •1

t "-■“ .V'0

■ i

.( ■

v:/'..

1 ' ■ ; ■ H

■ ■ ■ '■ ^ >\ • a’ A ' ■ ’ '

■ ♦

f '.. . k' N'.

>1^-

FINLAND I IP SEKLET

FIIAMSTÄLDT I OKI) OCH HlLl)

AF

FINSKA SKRIFTSTÄLLARE OCH KONSTNÄRER.

STOCKHOLM.

HUGO GEBERS FÖRLAG.

REDAKTIONSKOMITÉ

FÖR texten;

c. G. ESTLANDER, L. LTNDELÖF, L. MECHELIN, TH. REIN, Z. TOPELIUS. FÖR illustrationerna:

(I. BERNDTSON, A. EDELFELT, E. JÄRNEFELT.

UTGIFVARE

L. MECHELIN.

HELSINGFORS 1893.

F. TILOMANN. BOK- OCH STF.NTRYOKERI.

luiustana GoHegs LHirmy

Rosa ijisncJ, Jl/inois

Sid.

3.

INNEDlUSFORlEC^NINfi EIEE JINEÄID 1 19 SEKEEE'

TEXTEN.

Inledande ord af Z. Topelius

Kap. I. Landet. Af Z. Topelius 5.

Namn, geografiskt läge, politisk gräns, areal, konfiguration 5. Landhöjning 8. Bergen 9. Vattnen 11. Mineralogi 15. Klimat 16. Växtlif 19. Djurlif 21. — De historiska landskapen och deras vapen 23. Egentliga Finland 24. Nyland 26. Tavastland 32. Satakunta 34. Ka- relen 37. Savolaks 41. Österbotten -14. Indelningen i län 48.

Kap. II. Polket, Af Z. Topelius 49.

Stamfolk 49. Det finska folket 52. Folknäringar 58. Samfärdsel 64. Hemlif 67. Kyrka, skola, vidskepelse 72. Sport och folknöjen 78.

Kap. III. Politisk öfversigt. Af L. Mechelin 82.

Finlands förening med Ryssland 82. Statsförfattningen 87. Regeringsperioderna efter 1809 s. 89. (Alexander I:s regeringstid 89, Nikolai I:s 94, Alexander II:s 97, Alexander IILs 105). Stat och kyrka 112. Lagstiftning, lagskipning, förvaltning 116. Militären 123. Finan-

serna 127. Folkmängden. Sociala förhållanden 129.

Kap. IV. Nationalhushållningen 131.

A. JiLjjnt-, Bank- och Försäkrimjsväsemlet. Af Emil Schybergson s. 131.

Myntväsendet 131. Bankväsendet 135. Försäkringsväsendet 137.

B. Landtbruk, Industri och Handel. Af L. Mechelin s. 138.

Landtbruket: Finska Hushållningssällskapet 138. Mustiala landtbruksinsti- tut, jordbruksskolor 139. Landtbrukssällskap 140. Mejeriväsendet 141. Nyare framsteg 142. Forstinstitutet, Finska forstföreningen 144. Trädgårdskulturen 144. Industrin: Hemslöjd, skråväsende 144. Järnindustrin 145. Träförädling 147. Pap- persbruk och öfriga industrier 148. Polytekniska institutet och öfriga tekniska läro- anstalter 151. Föreningen för Konstfliten 151. Tekniska föreningen 152. Arbe- tarnes ställning 152. Handeln: Historik 153. Handelsskolor 155. Navigationssko- lor, handelssjöfarten 155. Finlands Exportförening 156.

C. Kommunikationerna. Af Felix Heikel s. 157.

Äldre samfärdselmedel 157. Ångbåtar 158. Kanaler 159. Järnvägsanlägg- ningar 160. Post, telegraf, telefon 162. Vintersjöfart 163.

Kap. VL Det allmänna undervisningsväsendet 165.

A. Universitetet. Af Th. Eein s. 165.

Sid.

FIXLANI) I

SEKLET.

r>. FJciiicitt(ni(irort‘rk(’.)i. Af Au(ju.st Ra.msav

s. 174.

Do tidigare utvecklingsskedena 174. Senaste reformer 178. Pedagogiska föreningen 181.

( Folkskolcräficndrl . Sä/(.sk)t/j för folkhildniiKj. Af (J. Lönnheck s. 181.

Aldro förhållanden 181. Reformens förberedelser 182. Nuvarande organi- sation 184. Abnormskolor 186. Folkhögskolor 187. Folkbibliotek 187. Folkupp- lysningssällskapet, Svenska folkskolans vänner, Finska folkskolans vänner 188.

Kap. AA. Vetenskapliga och Litterära Samfund 189.

A. Finska Vetenskaps- Societeten. Af L. Ltndei.öf 189.

B. Socictas pro Favna et Flora fennica. Af Fredil Elfving s. 194.

C. Finska. Litteralarsällskapet. Af E. G. Pai.mén s. 196.

1>. Svenska Litterat arsällskapet i Finland. Af A.xel Lille s. 201.

E. Finsk- U(j riska sällskapet. Af E. N. Setälä s. 203.

F. Ftnska Historiska samfundet och Finska Fornininnesförenimien. Af Joh. Eich.

Eamelson s. 204.

Historiska samfundet 201. Abo stads historiska museum 205. Fornminnes- föreningen 206. Arkeologiska kommissionen 207.

G. Sällskapet för Finlands Geopraft och Geoprafiska föreninpen. Af R. Hult . . s. 208.

II . Finska Läkaresällskapet. Af J. \V. Runeberg s. 209.

Läkaresällskapet 209. Föreningen Duodecim 211.

J. Juridiska Föreninpen. Af R. Montgo.mery ■ s. 212.

Juridiska föreningen 212. Fängelseföreningen 213.

Kap. A^II. Den Vetenskapliga Litteraturen 214.

A. Historien. Af AL G. Schybergson s. 214.

R. Bättsvetenskap, Xationalekonoini och Statistik. Af Wilhelm Chydenius . . . s. 220.

C. Teolopin. Af Herman Rabergh s. 225.

D. Filosofin. Af Tii. Rein s. 228.

E. Filolopin.

A. Den finska filo login. Af E. N. Setälä s. 231.

I). Den svenska filologi n. Af I. A. Heikel s. 239.

C. Klassisk, orientalisk och modern filologi. Af I A. Heikel . . . s. 240.

F. Matematik och Naturvetenskaper .

I. Alatematik, astronomi, fysik, kemi, geologi, mineralogi. Af Selim

Lemström s. 244.

II. Den naturalhistoriska forskningen. Af Fredr. Elfving s. 249.

G. F>e Medicinska Vetenskaperna. Af M. W. af Sciiultén s. 253.

Kap. VHI. Den Sköna Litteraturen 260.

A. Finlands Svenska Litteratur. Af C. G. Estlander s. 260.

Åbotiden till 1827 s. 260. Runeberg och Lördagsqvällarna. Lars Stenbäck.

Tiden till 1840 s. 264. Runeberg. Cygneeus. Topelius. Tiden till 1863 s. 274.

Tiden efter 1863 s. 291.

R. Finlands Finska TÅtteratur. Af E. Aspelin s. 297.

Michael Agricola. Begynnelser. Samlandet af folkpoesins skatter. Elias Lönn- rot 297. Kalevala 299. Folkskalder 307. Litteraturens utveckling från 1860-talet.

.Ä. Oksanen. Julius Krohn A. Kivi 308. Den senaste tiden 312.

Kap. IX. Den Periodiska Litteraturer. Af V. Va.senius 319.

327.

Kap. X. Konsten

A. De biMniide hvnsterna. Af .1. J. Tikkankn .

K .1///.S7/./'//. Af H. K. VON \>'lIJ.EHHANI) . . .

C’. Den scenisliU kojisfen. Af Weuneh Södeiui.iei-m

Till texten i Kap. I höra följande, enligt Landtinäteri styrelsens ge- neralkarta och andra källor, under ledning af Fkithioe Neovius sammanstälda kartor:

Karta öfver Sforfurstendömet Finland

» » Alands ock Äbo skänjärd

» » Snin/a valtnot

s. 327. s. 348. s. 35().

ILLUSTRATIONERNA.

A. EFTERBILDNINGAR AF KONSTVERK.

1. TAFLOR.

Sia.

Fr. Ahlstedt: Begrafning 73.

A. V. Becker: Barndopet 75.

Sjuk qvinna 77.

Ett parti piquet 336.

G. Beendtson: Laxfiske 62.

På rekognocering 124.

Brudens visa 340.

Konstkännare i Louvren, helbild

i heliogravyr, vid 340.

A. Edelfelt: Från Brunnsparken vid Helsing- fors 7.

Kaukola ås (Tavastland) ... 14.

Vid Helsingfors hamn (vinterbild) 26.

Gata i Borgå 30.

Runosångerska 51.

På hafvet, helbild i heliogravyr,

vid 57.

I en tavastländsk by ... . 69.

Gudstjenst i skärgården, helbild

i heliogravyr, vid 74.

Hertig Karl vid Clas Flemings

lik 218.

Drottning Blanqa, träsnitt . . . 340.

Sid.

A Edelfelt: L. Pasteur, helbild i heliogravyr,

vid 339.

Kristus och Magdalena, träsnitt . 341.

R. W. Ekman: Alexander I och Finlands Stän-

der (kopia efter E. Thelning), helbild i autotypi, vid ... 84.

Landtdagens öppnande den 18 September 1863, helbild i auto- typi, vid 100.

Elgskyttarne 269,

P. Lyytinen 307.

Axel Gallén: Wuokatti, berg i Sotkamo . . . IL

Imatra, vinterbild . . ... 19.

Tavastländsk interiör .... 54.

Vallgosse från Paanajärvi, hel- bild i autotypi, vid .... 54.

Badstuga 70.

Aino-myten, triptykon, helbild

i heliogravyr, vid 300.

Sampo smides, helbild i auto- typi vid 302.

Middagshvila, helbild i helio

gravyr, vid 342.

Första undervisningen, träsnitt . 345.

FINLAND 1 IDiiK SFKLKT.

		Siri.	1	Sid.
W. IIOLMPEltG:	Furudunge	11.	F. VON Weigiit: Berguf med hare	20.
	Toriseva .....	17.	Järpar	21.
	llet sommardag, helbild i		Stridande tjädertuppar, hel-
	lieliogravyr, vid	64.	bild i autotypi, vid . . .	334.
	Skog i regnväder, träsnitt .	3J5.
E. Jansson :	Klöfver ess, träsnitt	336.
			2. SKULPTURVERK.
Eei!o Jaenefeet:	Svedjefolk i arbete, helbild
	i träsnitt, vid ....	58.	W. Runeberg: Lagen, helbild i autotypi, vid	116.
	Tavastländsk bondgård	68.	Per Brahes staty i Abo	166.
	Kor i torfrök, helbild i		Vetenskapen och konsten, hel-
	lieliogravyr, vid .	142.	bild i lieliogravyr, vid .	189.
	Aunterlandskap, helbild i		J. L. Runebergs staty i Hel-
	träsnitt, vid ....	343.	singfors	280.
A. L.vuhaeus:	Kvinna med barn	328.	Apollo och Marsyas ....	338.
A. Lie.teeund;	Klockbyte	57.	Byst af A. Fryxell ....	339.
B. Lindiiolsi :	Barrskogsinteriör, helbild i		C. E. Sjöstrand: Porthans staty i Åbo (tecknad
	lieliogravyr, vid .	20.	af G. Berndtson) ....	215.
	Skogstjern, helbild i auto-		Kullervo (tecknad af A. Geb-
	tvpi, vid	338.	hard)	304.
E. Löfghen :	Erik XIV och Karin Måns-		R. Stigeli. : De skeppsbrutne, helbild i
	dotter, träsnitt	333.	lieliogravyr, vid ....	.346.
II.J. Munsteiuijelm :	Skogstjern i månsskens-		En arbetare	346.
	belysning, helbild i he-		J. Takanen : Aino, helbild i lieliogravyr, vid	337.
	liogravyr, vid ....	337.	Rebecka	337.
IIeeene Scujerfbeck :	En konvalescent	342.	Joh. Vilh. Snellmans byst i
Venny Soldan-Beofeldt : Middagsmål i stuga	55.	Kuopio, tecknad af E. Järne-
Th. Waeneebeeg:	Högland	9.	felt	321.
T. Wasast.ieena :	Lappskt landskap . . .	20.	V. Wallgren: Kristushufvud, helbild i helio-
V. Westerholm :	Eckerö postbrygga, helbild		gravvr, vid	228.
	i autotypi vid ...	7.	Echo	342.
	Höstlandskap, helbild i		Mariatta, helbild i autotypi,
	autotypi, vid ....	342.	vid	344.
Maeia Wiik:	Ute i världen ....	343.	E. WiKSTRÖJi: Stockflötare	343.
	B.	PORTRÄTT.
		Sia. 1		Sid.
Kejsarene och Storfurstarne Alexander I, Nikolai I	!	L. G. von Haartman *	96.
och Alexander II,	helbild i lieliogravyr, vid	89.	Alexander Armfelt, teckning af G. Berndtson .	103.
Deras Majestäter Kejsaren och Storfursten Ale-		J. M. Nordenstam, E. Bergenheirn, R. I. Örn,
xander III och Kej	sarinnan Maria Feodorowna	i	A. Mäkipeska, i grupp, teckning af d:o .	108.
samt Hans Kejserliga Höghet Tronföljaren Ni-		A. Brunou, teckning af d:o	110.
kolai Alexandrowitsch, helbild i autotypi, vid	106.	C. G. Ehrström, teckning af d:o	110.
Carl Mannerheim, teckning af G. Berndtson . .	83.	A. Grotenfelt, teckning af d:o	118.
Jakob Tengström, teckning af d:o	86.	Henrik Borgström d. ä., teckning af d:o	132.
Gustaf Mauritz Armfelt	, teckning af d:o	90.	J. F. Hackman, teckning af d:o	133.
Robert Henrik Rehbinder *		Henrik Borgström d. y., teckning af d:o . . .	136.

* Utfördt efter portriitt i olja.

FINLAND I SKK1.1';T,

S. CJriponbcrg, teckning af d:o

G. .1. Silfversvan, teckning af G. Berndtson . .

A. Manninen, teckning af d:o

J. von Julin *

N. L. Arppc, teckning af E. Järnefelt ....

F. W. Kosenlew, teckning af G. Berndtson . .

Gust. A. Lindblom, teckning af d:o

L. Krogius, teckning af d:o

Alexander Nikolajewitsch såsom tronföljare, teck- ning af d;o

Uno Cygnaeus, träsnitt efter fotografi . . . .

G. G. Hällström, teckning af G. Berndtson . .

N. G. af Schultén

Elias Lönnrot *

C. D. von Ilaartman, teckning af G. Berndtson .

K. F. von Willebrand, teckning af d:o . . . .

J. A. J. Pippingsköld, teckning af d:o . . . .

Johan Jakob Tengström, teckning af d:o . . .

Gabriel Rein *

Mathias Calonius, medaljong af R. Stigell . . .

Johan Jakob Nordström *

Axel Fredrik Granfelt, teckning af G. Berndtson

Frans Ludvig Schauman *

Johan Vilhelm Snellman *

Matthias Alexander Castrén, träsnitt

August Ahlqvist, * af E. Järnefelt

Georg August Wallin *

Sill.

i:i8.

B19.

139.

145.

14f).

155.

160.

171.

183.

190.

210.

216.

217.

221.

222.

226.

227.

230.

233.

235.

243.

Sill.

F. W. A. Argelander 246.

Johan Jakob Nervänder * 247.

Nils Gustaf Nordenskiöld 248.

Adolf Erik Nordenskiöld, träsnitt 249.

Alox. von Nordmann 251.

Immanuel llmoni, teckning af G. Berndtson . . 254.

Jakob August Estlander * 255.

Frans Michael Franzén, teckning' af A. Edelfelt . 201.

Joh. Ludv. Runeberg, efter ett af A. Edelfelt för detta verk måladt porträtt, helbild i helio-

gravyr, vid 270.

Lars Jakob Stenbäck, teckning af G. Berndtson . 271.

Fredrik Cygnaeus,* träsnitt 281.

Zacharias Topelius, teckning af G. Berndtson . . 283.

Josef Julius Wecksell, teckning af d:o . . . . 291.

Makkonen och Kymäläinen, * teckning af A. Geb-

hard 308.

Julius Krohn, efter fotografi 309.

Alexis Kivi, efter teckni ng 311.

Robert Lagerborg, teckning af G. Berndtson . . 323

R. W. Ekman, medaljong af E. AAHkström . . 329.

C. L. Engel, träsnitt efter byst af V. Wallgren . 331.

Werner Holmberg, medaljong af R, Stigell . . 334.

J. Takanen, teckning af G. Berndtson .... 337.

F. A. Sjöström, teckning af d:o 347.

Fredrik Pacius, träsnitt 349.

K. Collan, teckning af G. Berndtson 351.

C. ÖFRIGA ILLUSTRATIONER.

Hafvet i storm, skizz af W. Toppelius .... 6.

Från Helsingfors skärgård, skizz af P. Halonen . 7.

Barösund, skizz af W. Toppelius 8.

Enontekis fjäll, träsnitt efter fotografi .... 10.

Nokia fors, efter fotografi, tecknad af P. Halonen 12.

Vy från Impilaks skärgård, efter fotografi, teck- nad af E. Järnefelt 13.

Tallbacke, teckning af A. Edelfelt 15.

Ruskeala marmorbrott, efter fotografi, tecknadt af

P. Halonen 16.

Vinterlandskap, skizz af E. Järnefelt, helbild i

autotypi, vid 17.

Murtaja, skizz af G. Berndtson 18.

Åbo, sedt från domkyrkans torn, helbild i helio-

gravyr, vid 24.

Vy af Åbo, efter fotografi 24.

Kuustö slottsruin, efter fotografi 25.

Sid.

Nådendal, efter fotografi 25.

Wiurila, efter fotografi, tecknadt af G. Berndtson . 25.

Willnäs, efter fotografi, tecknadt af d:o .... 26.

Kastelholm, efter fotografi, tecknadt af d:o . . 27.

Helsingfors vid södra hamnen, helbild i helio-

gravyr, vid 27.

Nikolaikyrkan i Helsingfors, efter fotografi . . 27.

Sörnäs hamn vid Helsingfors, teckning af A. Edel- felt 28.

Norra Esplanadgatan i Helsingfors, efter fotografi 28.

Borgå, teckning af A. Edelfelt 29.

Borgå bro, teckning af d;o 29.

Kotka hamn, efter fotografi 30.

Hangöudd (Tulludden), efter fotografi, tecknad af

A. Edelfelt 31.

Langenkoski, teckning af G. Berndtson . . . . 31.

Malmgård i Perno, teckning af d:o 32.

Utfördt efter porträtt i olja.

FINLAM» I lODi-; SFKLFT.

Sid

lliiiigö l)aclliiis, lecUniiig al' L. Sparre .... 112.

Sarvlax (Nylaml), efter fotografi, tccUnadt af (L

Honidtson dd.

Fagervik (Nyland) efter fotografi, tecknadt af (J.

lfcrndt.son dd.

'I’jiislerl)y (Nyland), teckning af («. Berndtson . d4.

Tavastelius, efter fotografi d4.

Karlberg vid Tavastelins, efter fologi’ali, tecknadt

af L. Sf»arre d5.

.Jyväskylii, efter fotografi d5.

Björneborg, efter fotografi dO.

'ratninerfors, efter fotografi dO.

Kangasala, efter fotografi, tecknadt af P. Halonen d7.

Monrcpos, teckning af A. Edelfelt d8.

Monrepos, teckning af d;o • . d9.

^^4borg■, efter fotografi d8.

Wallinkoski, träsnitt efter teckning af A. Edel- felt d9.

linatra, teckning af A. Gallén . 40.

Kuopio, efter fotografi 41.

Porrassalmi, efter fotografi, tecknadt af L. Sparre 41.

Puijo berg, skizz af E. Järnefelt 42.

Nyslott, efter fotografi 42.

Punkaharju, skizz af A. Edelfelt 43.

Willmanstrand, efter fotografi, tecknadt af E. Da-

nielson . ' 43.

Wasa, efter fotografi 44.

Mustasaari kyrka, f d. AVasa hofrättshus, skizz

af E. Järnefelt 44.

Uleåborg, teckning af E. Danielson 4.5.

Wasa hamn, skizz af E. Järnefelt 45.

Torneå, teckning af E, Datiielson 46.

Aavasaksa, efter fotografi, tecknadt af E. Daniel- son 46.

Storkyro och Lappo, teckning af G. Berndt-on . 47.

Ämmä fors, efter fotografi, tecknad af L. Sparre. 47.

Ivalo, efter fotografi, tecknad af A. Gallén . . . 48.

Forntida redskap, teckning af V. Bloms edt . . 50.

Karelare, teckningar af A. Edelfelt 55.

Bonde från norra Savolaks, teckning af E. Jär- nefelt, helbild i fototypi, vid 56.

Nyländsk skäribo, teckning af A. Edelfelt . . . 56.

Österbottnisk timmerman, teckning af G. Berndtson 56.

Österbottnisk skäribo, teckning af d:o .... 56.

Österbottnisk flicka, teckning af d:o 56.

Lappgosse, efter fotografi, tecknad af d:o . . . 57.

Ren med pulka, efter fotografi, tecknadt af d:o 57.

Rastande rerkaravan, teckning af G. Berndtson,

helbild i fototypi, vid 57.

Sid.

Svedjad mark, teckning af A. Edelfelt .... 58.

Stockflotta, teckning af A. Gallén 59.

'rjärbrännare, skizz af d:o 60.

Skördeåker, efter fotografi, tecknad af Ij. Sparre . 61.

Björnjagt, teckning af L. Sparre 61.

Sälskyttar, teckning af G. Berndtson 62.

Sälskytt, teckning af d:o 6d.

Laxpata, efter fotografi, tecknad af V'. Blomstedt 6d.

Stakad isväg, teckning af A. Gallén 64.

Åkdon på Fredrikshamns torg, teckning af E.

Järnefelt (i 4.

Abo kärra, teckning af E. Järnefelt 65.

TJärbåt, teckning af A. Gallén 65.

Bätstakning upjiför fors, efter fotografi, tecknad

af A. Gallén 66.

Emigranter, teckning af K. M. Enckell .... 66.

Lappkåta, efter fotografi, tecknad af G. Berndtson 67. Österbottnisk bondgård, skizz af E. Järnefelt . . 68.

Nyländsk bondgård, efter fotografi, tecknad af L.

Sparre 68.

Väfverska, teckning af A. Gallén 69.

Interiör af en österbottnisk stuga, skizz af E. Jär- nefelt 70.

Slädar, teckning af E. Järnefelt . . . ■ . . . 71.

Maksmo kyrka, skizz af d:o 72.

Leppävirta kyrka, efter fotografi 72.

Ruokolaks klockstapel, teckning af A. Edelfelt . 73.

Gudstjenst vid Ivalo guldvaskeri, efter fotografi,

tecknad af A. Gebhard 74.

Österbottniskt brudpar, efter fotografi, tecknadt af

d:o . 74.

Läsförhöret, teckning af V. Blomstedt .... 75.

Vånå kyrka, teckning af A. Edelfelt .... 76.

Sunds kyrka, efter fotografi, tecknad af G. Berndt- son 76.

Önninge by, teckning af V. Westerholm . . . 77.

Skidlöpare, teckning af V. Blomstedt .... 78.

Skidlöpare, teckning af d:o 79.

Skridskoklubben i Helsingfors, teckning af G.

Berndtson 79.

Trafvare med Sulki-släde, teckning af V. Blomstedt 80.

Nyländska jaktklubbens paviljong, efter fotografi 80.

Aminne gård, teckning af G. Berndtson . . . 90.

Senatshuset, efter fotografi ........ 93.

Riddarhuset, efter fotografi 10 L

Vid den kejserliga eskadern, teckning af G.

Berndtson 106.

Ständerhuset, efter fotografi 109.

Åbo domkyrka, efter fotografi lld.

Interiör ut' Abo doinkyrkn, efter fotogrull . . .

Nya grekisk-ortodoxa kyrkan i Helsingfors, efter

fotograli . .

Sörnäs fängelse, efter fotograli, tecknadt af A.

Gebhard

Tavastehus slott, teckning af V. Hlonistedt

Wiborgs hofrättshus, efter fotograli

Finska gardets kasern, efter fotografi .... Nylands bataljons kasern, efter fotografi . . .

Dragoner, teckning af G. Berndtson

Keservbarack vid Willmanstrand, efter fotografi,

tecknad af V. Blomstedt

Lägerbild, soldater vid té, teckning af G. Berndt- son

Kadettkären, teckning af II. Backmanson . . .

Hangö hamn, efter fotografi, tecknad af V. Blom- stedt

Fiskars, Billnäs och Svartå, efter fotografi, teck- nade af A. Gebhard

Finlands Bank, efter fotografi

Kalevas hus, efter fotografi

Erkkylä gård, efter fotografi, tecknad af L. Sparre Ayreshire-ko från Sippola, efter fotografi . Ayreshire-tjur från Sippola, efter fotografi .

Finsk tjur från Järvikylä, efter fotografi, tecknad

af S. Granfelt

Finsk ko från Järvikylä, efter fotografi, tecknad

af d:o . .

A. Borgströms mejeri i Hangö, efter fotografi,

tecknadt af G. Berndtson

Från Aland, efter fotografi, tecknad af S. Granfelt Vuojoki gård, efter fotografi, tecknad af L. Sparre Hästmarknad, teckning af G. Berndtson Järvikylä gård, efter fotografi, tecknad af V.

Blomstedt

Hästhandel, teckning af G. Berndtson .... Strömsdals bruk, teckning af E. Järnefelt . Wärtsilä jernbruk, efter fotografi, tecknadt af V.

Blomstedt

Björneborgs ångsåg, efter fotografi

Nokia pappersbruk, efter fotografi

Pitkäranta kopparbruk, efter fotografi, tecknadt af

P. Halonen

Tammerfors klädesfabrik, efter fotografi .... Kymmene pappersbruk, efter fotografi, tecknadt af

V. Blomstedt

Polytekniska institutet, efter fotografi .... Konnus kanal, efter fotografi, tecknad af V. Blom- stedt

114.

1 15.

117.

118. 120. 121. 125.

125.

126.

127.

133.

134.

135.

137.

138.

139.

140.

141.

140.

141.

142.

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

150.

151.

152.

Marknadsi)ild från Helsingfors, teckning af -\.

Edelfelt 154.

'forg i 'fammcrfors, efter fotografi 155.

Navigationsskolan i Abo, efter fotograii, tecknad

af V. Blomstedt 156.

Vaala hamn, efter fotografi, tecknad af L. Sparre 157.

Saima kanal, Juustila sluss, efter fotograli. . . 158.

Saima kanal vid Lauritsala, efcer fotografi, teck- nad af V. Blomstedt 159.

Bogskärs fyr, teckning af L. Sparre 160.

Järnvägsbron vid Uleåborg, efter fotografi . . . 161.

Pielis kanal vid Joensuu, efter fotografi. . . . 162,

I Hangö hamn (april 1893), efter fotografi, tecknad

af G. Berndtson, helbild i autotypi, vid . . 164.

Universitetets hufvudbyggnad, efter fotograf . . 167.

Universitetets bibliotek, efter fotografi .... 168.

Interiör från univ. bibliotek, teckning af V. Sol-

dan-Brofeldt 169.

Första Maj (bild ur studentlifvet), skizz af Eero

Järnefelt, helbild i autotypi, vid .... 172.

Studenthuset, efter fotografi . 173.

Gymnasium, numera lyceum, i Wasa, efter fotografi 176. Svenska normallyceum i Helsingfors, efter fotografi 177. Finska lyceum i Tavastehus, efter fotografi , . 178.

Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors, efter fo- tografi 179.

I en samskola, efter fotografi, tecknad af G.

Berndtson 180.

Folkskoleseminariet i Jyväskylä, efter fotografi . 184.

Folkskolehus i Tammerfors, efter fotografi . . . 185.

Folkskolehus i Wiborg, efter fotografi .... 186.

Folkskola i Janakkala, efter fotografi 186.

Folkhögskolan i Kronoby, teckning af H. Neovius 187. Nordsjö-Botby folkskola, efter fotografi .... 187.

Folkbiblioteket i Helsingfors, efter fotografi . . 188.

Polarstationen i Sodankylä, efter fotografi, teck- nad af L. Sparre 192.

Norrsken, teckning af L. Sparre 192,

Från finska polarexpeditionen, teckning af d;o . 193,

Palmhuset i Botaniska trädgården i Helsingfors,

efter fotografi 195.

Paikkari torp, där Lönnrot föddes, efter fotografi 197. Finska Litteratursällskapets hus, efter fatografi . 200.

Statsarkivet, efter fotografi 204.

I Abo stads historiska museum, efter fotografi . 205.

D:o d:o d:o . . . 205,

Åbo slott, träsnitt efter fotografi 206.

Olofsborg, teckning af A, Edelfelt 207.

Observatorium i Helsingfors, efter fotografi . . 246.

8

FIXLANl) I IDllK SKKLET.

Sill.

Nya kimrgiska sjiikliiiset i Helsingfors, eller Ibto-

grali 250.

L. Horgholnis sjukgymnastik, teckning af S. A.

Koinänen 258.

Fagerniis dårhus vid Kuogio, efter fotografi . 259.

Elgskyttarne, teckning af L. Sj)arre 268.

Hunebergs tidigare bostad i Borgå, skizz af A.

Edclfelt 270.

Kung Fjalar, teckning af d:o 276.

Döbeln vid .lutas, teckning af d:o 277.

"Wilhelm von Schwerin, teckning af d:o, helbild

i autotypi, vid 278.

Sid.

1 Kunebergs senaste hem i Borgå, efter fotografi 278.

Kunebergs grafvård, efter fotografi 279.

Vintergatan, teckning af A. Edelfelt 284.

Pohjolabröllopet, skizz af A. Gallén 300.

Ateneum, efter fotografi 330.

Abo teaterhus, efter fotografi 357.

Nya teatern i Helsingfors, efter fotografi . . . 358.

Scen ur Elinan Surma, teckning af L. Sparre, hel- bild i fotolitografi, vid 360.

VIGNETTERNA

äro tecknade:

till kap. I af Axel Gallén.

till afdelningen Landskapen i kaj>. I af G. Berndtson. till kap. II af Axel Gallén.

af Emil Wikström, af G. Berndtson. af Louis Sparre. af A. Edelfelt. af Eero Järnefelt.

III

IV

Yl VII

VIII A af A. Edelfelt.

,, ,, „ B af Louis Sparre.

„ „ IX af Louis Sparre.

„ „ X af A. Edelfelt.

Slutvignetten af Louis Sparre.

Heliogravyien af Joh. Ludv. Runebergs porträtt är utförd hos F. Tilgmann i Helsingfors, den af „Mid- dagshvila“, af A. Gallén, hos F. Pavhisscn i Wien, alla öfriga heliogravyrer äro gjorda hos P. Dvjardin i Paris. Autotypierna och fototypierna äro utförda hos F. Tilgmann i Helsingfors.

Träsnitten äro skurna af O. Andersen i Köpenhamn.

Flertalet af de fotografier, som användts vid utföiandet af bilder, hafva utgått från Daniel Nyhlins foto- grafiska atelier i Helsingfors.

l'R()(illAMMI-:T Föl! TFXTFN:

Kap. I. Landet.

Landets natur; de historiska landskapen af Z. Topelius.

» II. Folket.

Stamfolk; det finska folket; folknäringar; samfärdsel; heinlif; kyrka, skola,

vidskepelse; sport oeh folknöjen » densamme.

» III. Politisk öfversigt.

Föreningen med Ryssland; statsförfattningen; regeringsperioderna efter 1809; statsförvaltningen; lagskipningen ; lagstiftningen; finanserna; militärväsendet; evang. lutherska kyrkan oeh öfriga trossamfund » L. Meciielin.

IV. Nationalhushållningen.

A. Mynt-, bank- och försäkringsväsendet » E. Schybergson.

H. Jordbruk, industri och handel:

Näringarnas utveckling; Poly tekniska institutet; landtbrukslär overk; öfriga yrkesskolor; föreningar för ekonomiska och tekniska syften; yrkesarbetarens

ställning m. m » L. Mechelin.

C. Kommunikationerna:

Landsvägar; ångbätslinjer ; kanaler; jernvägar » Felix Heikel.

V. Det allmänna undervisninsgväsendet.

A. Universitetet » Th. Rein.

B. Elementarläroverken; Pedagogiska föreningen » Aug. Rämsay.

C. Folkskoleväsendet; föreningar för folkbildning »Cl. Lönnbeck.

VI.

Vetenskapliga och literära samfund.

A. Finska Vetenskaps-Soeieteten

B. Soeietas pro fauna et flora fenniea

C. Finska Literatursällskapet

D. Svenska d:o

E. Finsk-Ugriska sällskapet

F. Historiska samfundet, Forminnesf öreningen

G. Sällskapet för Finlands Geografi oeh Geografiska föreningen

H. Läkaresällskapet

.1. Juridiska föreningen

L. Lindelöf.

F. Elfving.

E. G. Palmen.

A. Lille.

E. N. Setälä.

JoH. Ricii. Danielson. R. Hult.

J. V. Runeberg.

R. Montgomery.

VII.

Den vetenskapliga literaturen.

A. Historie

B. Rättsvetenskap, nationalekonomi oeh statistik

C. Teologi

L). Filosofi

E. Filologi:

a) den finska filologin

b) den svenska d:o ^

c) klassisk, orientalisk och modern filologi j

F. Matematik och natur- )

vetenskaper . . . . )

G. Medicinska vetenskaper

» M. G. Schybergson. » W. Chydenius.

» H. Räbergh.

» Th. Rein.

» E. N. Setälä.

» I. A. Heikel.

I » S. Lemström och j F. Elfving.

» M. V. AF Schultén.

K:i|). VIII. Den sköna literaturen.

\. Finlands svenska literalur af C. Cl. I^stlander.

15. Finlands finska literalur » E. Asrelin.

IX. Den periodiska literaturen »V. Vasenius.

X. Konsten.

De bildande konsterna » .1. .1. '1'ikkanen.

Ii. Musiken » R. E. V. Willehrand.

(!. Den sceniska konsten » W. HOderh.jelm.

riKHillAMMKT FÖl!

llJAJSTRATIONKiv.

RNA:

Vyer af landskap, städer, kyrkor och andra publika byggnader, landtgårdar, fabriker, från olika delar af landet.

Folktyper, scener ur folklifvet.

Porträtt af framstående män.

Bilder till en del skaldeverk. Reproduktioner af taflor och skulpturverk.

Ilclii aiitalot illustrationer blir omkring 300; en stor del liäraf ntgöres af enkom för verket utförda arbeten af <}. lierndtson, 1> lo mst ed t, E. Danielsson, A. Edelfel t. A. (i allén, R. II a lö- nen, E. Järnefelt, Venny S o 1 d a n - 1> r o f e 1 d t, J.. Spar re, R. Sti ge 11, \b \V e s t e )• li o 1 m , E.

\’ i k s t r ö m.

.\f illnstrationeiaia ntföres en mindre del i beliogravyr ocli träsnitt, större delen i antotvpi och fototypi.

De geografiska kartor, som ingå i l:a häftet, äro enligt Landtmäteri styrelsens generalkarta och

andra källor sannnanstälda under ledning af general Erithiof Ne o vins.

Anmärkning. De i häftets slut insatta kartor och helbilder hänföra sig till följande ställen i texten;

Finlands karta till s. .ö.

Kartan iifver .Vlands och .Vbo skärgård » » 7.

» » Saiina vattensystem » » 1.3.

Eckerö jiostbrygga af V. Westeriioi.m » » 7.

Vinterlandskap af E. .Tärnefelt » > 17.

Barrskogsinteriör af B. Linoholm » » 20.

A bo, sed t från Domkyrkans torn » » 24.

Helsingfors, vid sfidra hamnen » » 27.

Med sista häftet följer titelblad för hela verket, detaljerad inriehälls för teckning samt anvisning för mbindningen. Rättelse i l:a häftet: s. 5, rad 7 uppifrån står: SO och SV, läs: SV. och Vb

^^iderna skifta, seklerna droppa bort i historien. Dag, som är, har ärft den dag, som förgått, och iemnar sitt arf dt dag, som kommer. H varje sekei trycker sitt märke pä iand och foik. Tidsförhåiianden mana att teckna för samtid och eftervärid det nuvarande Finiand, sådant det är i nittonde sekiet.

Så maktiöst och bortskymdt än detta iand framträder vid sidan af rikare iänder, begär det, utan anspråk, men utan tvekan, sin andei uti Europas kuiturarbete. Det är geografiskt en brygga från vester- tiii österiand och en af de yttersta vaktposterna mot nordpoiens isar. Det bär historiskt inom sig den enda igenkänneiiga kvariefvan af en fordom vidt utbredd, nu i sina fiesta grenar utdöende foikstam, som uppbiom- strar i detta rotskott och riktar kuituren med sin egendomiiga iifsåskådning. Det framter i sin odiing en af menskiighetens tåimodigaste och mest energiska segrar öfver naturmakterna och i sina historiska öden beviset pä hvad ett foik kan bära, utan att föriora sig sjäift. Detta iand kan ej hegrafvas i snön, detta foik kan ej utpiånas från nationernas antai, utan att en öde fiäck uppstår i Europas nord och ett tomrum i refiexerna af dess kuitur.

Må det sekei, som står vid portarna, kärieksfuiit mottaga det nittonde sekiets arf, fyiia dess brist ocb föra det framåt tiii nya frediiga segrar i den JJi ismäkti- ges hägn!

Z. To pel i US.

I. LÅXDET.

\ ainn: Suoini, P^inlaml. Inula namnen lui finn folket öfverflvttats pa landet oeh i äldre ^ ^ tider lieteeknat flera oTenar af den finska folkstammen.

Geografiskt läge: Pa nordöstra sluttningen af Atlantens dalkäeken, mellan yj°, 48', 30" oeh 70°, ()', 30" nordlig hredd samt 37°, 10' oeh 50°, 27' longitud österom Ferro.

Politisk gräns: i\Iot Pyssland frän Kajajoki (8ysterhä(‘k) vid Finska viken iifver midten af Jaidoga i oregellmnden sträekning norrut till norska gränsen, 1,400 kilometer. Därifrån i NV., SO. oeh SY. mot Norge, 002 kilometer. Mot Sverige at S. långs INInonio oeh Torne:! elfvar, 470 kilometer, (jfriga gränsen mot V. är Bottniska viken oeh mot S. Finska viken.

Areal, utom Fiidands andel i hafven oeh Ladog.i: 0,783 geogT<ifisk:i □ mil, motsva- rande 373,004 D kilometer, hvaraf 41,050 □ kilometer insjöar. Ytvidden motsv:irar ungefär

Ihighuul, Skottland, Irland, Nederländerna oeh Belgien tillsammant:igna. Största längden fr:"m norr till söder är 1,054 km. oeh största hredden frän öster till vester 510 km. Sydspetsen iir udden Hangö, som med 28 km. utskjuter i Finska viken, oeh nordligaste })unkten Skorajokis utflöde i T;uni elf.

Fiidand iir i Eiirop;: ensamt stående i sin d.ining oeh sin tillväxt, sin geologi oeh sin

hydrogr;ifi. Dess läge till omgifvaude haf är analogt med Europas. Athmten, i hvilken nittonde

seklets lifsväg utmynnar, omhimnar hallon Europa med tv:ä armar, Medelhafvet oeh Östersjön, vinkelriita emot hvarandra. Östersjiai, den europeiska nordens lifseentrum, omhnnnar halfön Einland med tvä armar, Einska oeh Bottniska vikarna, vinkelriita mot hv:irandra. Nordpolens granne Östersjön kan ieke i politisk oeh kulturhistorisk Itetydelse miit.i sig med tropikernas granne iNIedel- luifvet, men iir för Europas nord hvad iNIedelhafvet iir för dess söder.

Östersjön :ifteeknar pä kartan en hafsjungfru, som här Einland vid sitt Itröst oeh Skandinavien pä sin krökta skuldra. Alla Östersjöns friare hafva giljat till Einland, där hafsjungfruns hröst, nuHlj;i oeh armar s:inunanflyta. Eiuhmds beherskare har varit Östersjöns herre.

flordens nordliga kontinenter, med undantag af Skandinavien oeh Finland, slutt:i <dla mot Ishafvet, allts:i mot nattsidan, oeh förfrysa under })olarmakternas öfverviilde. Skandimiviens oeh Finlands sluttning mot solsidan iir den enda nordliga, som erl)juder lif oeh odling ett varaktigt fäste. Skandinavien hliekar med emi (")g:it mot Atlanten, Finland med häda mot Östersjiin.

FiM.ANh I I si;ku;i'.

( )st(Tsj(Mi :ir cll smalt, ocli iii(»t iion- långsträckt iiimmhal’, som fran r)4:d(‘ l)i‘C(l(l<>;i‘a(lcn

till inemot |)olcirkcln mäter en _vta at mii;'efär 410,000 Q kilom(‘ter. Dess st(")rsta (ljii|) i s("»(li-a liassinen ä’i' lL’7 meter, altaner mot n(»ri‘ oeli är i k'inska viken ställvis 100, i liottniska viken sällan (»Iver iSO meter. rtlT)r dess dalsinttninji-, som n|)|»ta<ici' en femtedel af Knropas yta, strinnma ‘4Ö0 floder oeli fin-siUma sa Oetydliiit d(‘ss saltlialt, att (")steisj(’»va*;(‘n ;ii- till en f(‘mt(*del flodvatten. Denna va<i’ n|)|ir("»res lätt, tillfryser lätt oeli tyckes, jämtiird med Xordsjlms, fladdra mot klijipoiaia. Khl) och flod äro knapt märkhara, vattnet stiger oeli faller med olika vindar. Men emedan floderna äro inanda oeli afloppen tränga, star (")st(‘rsj()ns vattiai vid (fresimd 4 ni. 7ö em. liiigre än Nordsjlms oeli läiii^st i norr \id 'Fornea tidtals (i meter li('ii;re än Finska vikens. IIäi‘af följa stän- diga strömdraii, som, i ITinaiinj;- med stormar, dimmor, isar, klippor oeli gi-inid, .ställa s)()mannens mod |ia liarda prof. Men in_na fai‘or ITirina liejda den liflii>’a sanifärds(>ln. Fyra länd(‘i‘s liiifvnd- stä'd(‘r oeli mer än 40 lietydande handelsplatser ludolka Ostersjiais knstei'; 1)0,000 st()ri‘e liandels- fartyi;', ntoiii oräknade mindre, förmedla arlii;(‘n varnliytet mellan dess hamnar.

II il f vet i st onii .

Mot dett;i stormigti Inif utsträcker Finhind en kust af, i nik linie, l,44d km., hvilken, om niiin följ(‘r alla kustens kröknin_ii,;ir, ujtptiiger en längd jif 4,(S00 km. Finska vikens längd är 427 km.; dess störstii hredd 7ö oeli snuilaste (ifverfarten ö2 km. Bottniskji vikens längd är (>40 km., dess stöirstii hredd 21).') oeli dess smahiste ()fv(“rfiirt i (^varkiai 7.Ö km.

()stei'sjöns s()dr:i kuster tiro moränhildniugtii-, (")])])na, hig:i, stindigii, omgifmi af dyner, där liafvets svidlviig hihhit egeudomlig;i lainkar (Xehrungen ). Esthinds kust med sina kidkherg tintager mhin en fastai’e form. Finska kusten liiijer sig ])ä granitgiamd, såsom en fästning, hvilken för- svaras af tva hälten utiinverk.

Ytterst mot hafvet ligger ett hiilte :if kiihi klijipor. Inminför dtmi uthreda sig skoghevuxna öar, än enst<ik:i, än i storti gru])})er, som hihhi vidsträektii skiirgårdiir. Tnminför sktirgårdtirmi hugttir sig fastliindets kust, som vid Finsksi viken är inskuren <if smahi hafsviktir, men vid Fottniskti vik(‘ii jiimnare, ()])])n:ire. iMotliggtinde sven.ska kusten fnimtia- en liknande, mindre örik strandhildning.

;CKEFJ() P(FSTI’>RY(i<FA, kktki: kx tafi.a af V. WesTERHoI.M.

I 19'"' !^i;Ku;r.

7

Skiil-ojirdcil lM")rj:ir \ id l'''iid:mds i'»strn ”r;iiis ucli :il IT»I jer kiislcii i lu‘l:i dess htiind, med mid;iiit:i;;' ;il tv;i ("tppnaiv s(r:ickor pa \cstkuslcii. Sl(")rsla (»”■ni|)|)(Tna äro i siwlcr Alaiids, Aho och ICkciiiis arkipcIajiiT, i vcstcr < ^)\arkciis. k\rar ocli hakar :ii'o häf cj lilln'ickli_i;'a. rtan talrika sj("»prickar ocli

Frän Brunnspavk(Mi vid H o Is i n gf o rs , ftter cn tufla af A. Edelfelt.

])a klipporna maladc landmärken skulle seglaren förvillas i dessa labyrinter af ilar, holinai', klip})or, uddar, vikar oeli snnd, livilka heständigt ö])pna nya iitsigter, nuai äfven med sina ])lötsliga kast- vindar fordra en sjövan hand vid roder oeli segel. I tiiflan om natnrskiinhet gifver mängen ]>riset af den smala, slingraiide farleden vid Barösund i Ekenäs skärgård. Alands arkipelag är ett ölandskap för sig. Fyra vidt skilda ögrnpjter, ]>rändö, Knmlinge, Kökars oeli Föglö skärgårdar, sluta sig till en eentralö, fasta Aland, som mäter ;>7 km. i längd oeli 32 km. i hredd. Yest- 1 igaste punkten är Fekerii, med Signilskärs klijipor, hvarifran posthatarna nt- segla })ä sina äfventyrliga färder till Sverige.

Stundom har en lai- staka nt])ost förirrat sig langt nt i hafvet. Fn sädan är klip[)ön Högland, som med syskonön Tytärsaari mäter 80 G kilometer, niidt i Finska vikiai. Diai 17 ffiili 1788 utkämpades här en häftig, men oaf- gjord sjöstrid mellan sven- ska oeh ryska flottorna. F,a,. iioisingfo,-. skärgani.

l•'l^LAM> I iri'”- h^i:Ku;T.

Landhöjning. I‘’itil:m(l Ikii- u|>|)stigit och lortiiti- ännu, (Irypiindc :tl' v:ittcn, att uppstiga iii- ( )st(Tsj()n.

riidcr landets och lialvcts hotten avhclai’ tyst, men oaflatligt, den underjordiska elden. Intet llekla, ing(“ii (ieyser, ieke ens en vann källa, endast stundom ett lätt jo)'dskalt, fi’)i'i'ader lians däi- \aro. lian ITirmar ieke spi-änga det tjocka skal, hvai'ine<l ])olarki)lden har kringmura.t hans härdar; han lihinar endast skrynkla den olvanliggande jordskorpan, liiija ett område, stinka ett iinmit. Liingstiml, sekel efter sek(*l, ii]»])lyfter luin den phita, ]):i hvilken l"inhind oeh den motliggiinde kusten af Sverige h\ihi. Ilehi (istei^sjiähden synes vtirti i en vtigfoianig läirelse: hrijning i noi-i’, sänkning i sinlei-. het ä'r en vag, som ieke mädes med nutids imitt, en urtidslM")! j:i, som ma j('stätiskt rulhir frtim genom årtusenden.

V,-A

Fenomenet är länge kändt, men dess mätning fiir ny oeh li»r ofullsttindig fitr :itt kunmi vtira exakt. Af 1 .äOaiiäg.i mäiFen, inhuggmi i strandkli]»})orna, Iwr imin trott sig kunmi henikmi,

:itt P)ottnisk:i vikens norr.i kuster hiija sig t,-iO till 1,70 meter, men Finska vikens norra kust emUist ()0 centimeter });i KM) ;ir. lliijningen aftager mot siider, utgiir svenskti kusten vid Stockholms lireddgrad 0, oeh (ifvergttr sydligtire, vid Sktines oeh Pommerns kuster, till en lang- s:im sänkning.

]\Ier:i märkhtini äro följdermi af dettii, ännu delvis gtitlika fenomen. Ltmdet hiijes, luifvet rinner umhin, striindermi hlotttis, sluttningen tilltager. J)är skepj) fordom seglade, flyt(‘r nunu‘ra knapt (‘11 hat; där fiskaren fordom utlade sina nät, ])(‘tar nu hans ko ])a den gnina strandäng('n. (Irund oeh klippor upjista, dem intet sjökoit fiirr vetat af; grunden viixa till holmar oeh (,ar, dessa gro tillsamman med hvarandra oeh fastlandet. Stränd(‘rna utvidgas, hamnarna uppgrundas, sjöstäderna tvingas att flytta efter d(*t flyende hafvet. Med hvarje mansalder uppstiger ett nytt odlingshart land, oeh hvarje s(‘kel skänker Finland ett furstendimu'.

I'INL.\.M) I SKKU-:'!’.

!(

1 lojiiingcMi ()inl>il(l:ir landets vta. I )et liorlriiiiiaiide liatsvaltiiel har kvarstamial i dalarna oeli i!,'itvit ii|)|»hol at sjoai’ oeh kari'. I l)oi'jan \'oro d(‘ stora sjöarna liats\'ikar oeli dei^a.-' iiiv nnin^jai snnd. I)(‘ssa snnd hlefvo floder oeh dessa fh»der allt stiådare. Islossinnocn ivekte med vårfloden stenar fran stränderna oeh lähh' dem at(‘r, dar stroinfaran var <>;rnnd. I)äi'af n|)|)stodo forsai*, soin (‘j fnnnos förr oeh hvilka ständi<-t fi>rändi-as. Fa af Fiidands floder äro nninei-a seodhara oeh äfv(‘ii dessa c‘iulast i>a korta sträckor eller vid invnidn, liarna.

( Jeoloi>'erne säji'a oss, att denna allt ännn fort^iacanh* skapcäseakt af har den fjärde i oi’diun<>;en. Vid den fiirsta höjde sig nrherg(‘ns granit nr planetens sjudande innandihne, oeh jordhäfningar danad(' hafvens rännor. Klimatet var tro])iskt med motsvarande vegetation. \ i<l <h-n andra hetäekt(*s norra Fnroj)a ända till Kiev oeh Rhens delta, sasom nii (Iriinland, af ofantliga ismas- sor, herg(‘n nedtvngdes eller sjönko under oceanens niva. I tredje perioden rnllade oeeanvagen fran noi’dvest m(‘d flvtande ish(*rg oeh oerhoi'd våldsamhet öfver dessa trakt(‘r af norden, splittrade*,

Högland, oltor cii tafla af Th. W.VENF,iti3iai<;.

refflade oeh glattslipade hergeii, kringströdde rullstenarna, upptornade äsar oeh sandkullar, svarfvade jättegrytorna, aflagrade nioarna. I fjärde tidsperioden, som ännn fortfar, hegvnte med landhiijningen och aflagringen af lösare jordarter de nnvarande arktiska växt- o(*h djurformerna.

Bergen. Man har anmärkt*, att Finlands herg innehalla första oeh sista kapitlen af jordens historia, men de mellanliggande saknas. Förgäfves söker forskaren i dessa stenmassor af de äldsta, s. k. kristalliniska formationerna ett spar af växt- eller djurlif. Omedelbart, ntan öfvergängar, har lifvet här framträdt pä urtids grnnd.

Finlands nnvarande herg äro endast sköflade rötter af forntida högre fjällmassor. Detta herg- land forvänar ieke, det saknar höjd. Än döljer sig dess granit under jordytan, än nthreder han sig i flata hällar, än gär han genom landet i langa, laga vågryggar, afhrutna af dalgångar, inoar, kärr. Endast i högsta norden torna sig hergen i fjällens ödsliga majestät. Högsta kända fjäll- toppen inom Finlands område, Taivaskero af IMaanselkä, nppnar likväl endast en höjd af 858

Ignatius, Finlands Geografi 1: lUfi.

in

I'IM.AM) I Ii)'-'- SKKI.KT,

meter, eti d\ :irj;iiiiitt mot Alpei-iuis. Det i'elativ:i andel är i nordost, livarifVan li(">jdeii

smainii_i;'om altaner mot s('»d(>r oeli vestei' 1'ran dUO till 2<l() oeh KM) im*tei-, intill dess att knst- dalarna siiiyj;'a si”’ imder lialvets yta. N^attendelaia-n mellan Oslersjiai oeh Ishat vet iit^ai' vid ()9:de hi'(‘ddi;'raden IVan den skandina \ iska 1 jäilr_Vi><;’en oeh krin^nnirar Finland i en hm<i;, slin<;'raiide ha,”-e. Fiider sin ITtrsta, tjällartade, ai' moai-, kärr oeh ladlstenar afhi-ntna sträeknin*;- mot 0. till Talkmiaoivi \id rvska gränsen häi’ tjällk(Mljan namnen Snolaselkä', Uantatnntnri, Saariselkä, kr<)- ker sig dä’r|)a mot S. oeh antager det allmännast kända namnet Maan^^rlk-ä, landets rygigrad. Alvikande än at O. än at V., tTdjer d(‘ii politiska gränsen hlott d(*lvis natni‘gTäns(*n. Xär Maan- selkä närmat sig ()4:de hi-eddgrachm vid Miinankivi, (dvta-gar han till iTskt område oeh fortfar där alt d(‘la vattmai mellan Finska, viken oeh Ilvita hafvet.

PZnontckis fjäll vid fiTäiispii mot Norge.

Det är denna stamrvgg med sina iitgreningar, som afdehir Finlands dalar.

Maanselkä utsänder, hörjande längst i norr, fidjande armar: 2) ät S. Oimasselkä; l>) at \h

Kivalo; 4) at SY. Suonienselkä; ö) åt V. Kainimselkä; (>) at SV. oeh V. Salpaiisselkä.

Suomenselkä genomh"»per midten af landet fraii ()5°, 4d’ nordlig l)redd till (52° vid Bottniska viken. Salpausselkä, en delvis af inlandsisen n])})kast<id morän, är stängselninren mot Finska viken och genoinliiper sitdra Fiidands hela hredd från 42° till 22° östlig longitnd. D(‘ssa tva hiijdsti-äekor l)ilda med stamrvggens has en oregelhnnden likhent triangel.

Fran Snonienselkii till Salpausselkä iitga at S. oeh S( ). fvra hiijdsträekor: 7) Sataknnnanselkä ; 8) Iliimeenselkä; 9) Savonselkä; 10) Karjahmselkii. Från Salpansselkii, hvars imålersta del tiii- grenar sig i tvä ]»arallehi hiijdarmar, ntga 11) :it SV. Lohjanselkii, som ntliiper i Ilangiindd; oeh

i'iNLAM» I in'": si;ku:i'.

1

Furuduiigo, oftcr on tafla af \V. HoLMr.Ei!(;.

12) :it SO. Åyilipäänselkä, som ^ar (Hvcr gvänsen in ]»a ryskt omrado.

Dessa 12 liöjdsträekor afdela 14 stiirre dalomraden, al Indlka 8 äro kustshittnin<>ar med en sida ()})})en mot liafvet oeli G iidaiidsdalar, som instänija vattnen, till dess att di‘ finna en ntlo}>])s- ränna genom kustdalarna.

Vattnen l)ero af dalarnas gränser och sluttningar. Finlands omräde är genom politiska grädi- ser mot Norge och Ilyssland afstängdt frän Tshafvet, men tva af dess nordligaste dalar äro

Wuokatli, l)crg i Sot kamo

riM.AM) I H»"' sKKijyr.

iilskiiniii stycken :if ishafsslnttninjicn och sända till detta haf sina vatten. Xoit oin Maanselkä nthreder siji kiänj;' den l,4lM □ kin. stora eentralsjini ICnare (Inari) den finska andel(*n af Laj>p- land. llär strihninar i strida forsar iiriinsfloden 'Fana (dä-nojoki), im^dan Enares infl()de Ivalojoki och ntfliale Paatsjoki fiira (»deinarkernas vatten till lsli:ifv(*t. (fsteroin Maanselkä, sänder (‘ii sjihäk hei\n'dal ett vattensystem af .'>,2r)() Q kiloinet(‘rs oinfan<i; till Hvita hafvet.

7V// l>()ttiiixka vilcrn ntstrihnina fidjande vattiai:

(Jränsfloden Tonicu räknai' nnder sitt 4H1 kni. langa lo|)|) 192 forsar. J)ess biflod Mtionio

ii])])samlar vattnen frän (dt oniräde af 1 Ij.ld.ö D kilometer.

Kemi elf omfattar ett flodomrad(^ af öd,14d D km., ujiptager, bland flera stora bifloder, den d(M) km. länga Ou- nasjoki oeli genomflyter sjön Kemijärvi.

Ulea df (Onlnjoki) baler en läng rad af sammanflytande sjöar genom ( )nlnjärvi (984 □ km.), Aminä tall oeb Xiska m. fl. stora forsar till liafvet. Hela den delvis kanaliserade farleden är 320 km. läng oeb totalslnttningen 200 meter.

Det vidsträckta österbottniska slätt- landet vid norra delen af Bottni.ska viken räknar fa sjöar, nien talrika oeb betydande floder: ntom de redan nämnda, 8imo, Ijo, Siikajoki, Pybäjoki, Lajtpo- joki, Kyi’ö m. fl.

Kuiiio elf (Kokenuieiijoki) omfat- tar ett flodområde af 30,759 □ km. Dess 395 km. länga hutvndström är ntloppsrännan fiir vestra Finlands stora sammanbnndna sjöar. Den 43 km. länga Xäsijärvi forsar genom Tammerkoski in i eentralsjiin Pybäjärvi oeb vidare ge- nom Xokia fors oeli nya sjöar till elfven Knmo. Totalslnttningen 100 meter.

I vinkeln mellan de bäda, hafsvi- karna ntfalla mindre floder, l)land livilka den i öfrigt oansenliga Anrajoki vunnit ett frejdadt namn i Finlands historia. Till Finaka viken ntströmmar i Å^t/mmcnc elf, jiimte mindre vattendrag, mellersta Finlands yattensystem, som mäter 40,403 D km. i vidd oeb 3)4<l km. i längd frän norr till söder, (emtralsjön är Päijänne, bvars största l)redd ej öfverstiger 21 km., men bvars bingd är 110 km. oeb ytvidd 1,142 □km. INIan bar till dess område räknat, förutom namnlösa sjiiar, ()40 namngifna oeb bland dem sä betydande som Pnnla- V(^si (493 □km.) i iister oeb Keitide (081 □km.), (bai största af sjöaiata norr om Päijänne. D('n delvis kanaliserade segelleden öfverstiger 100 km., men inväntar genomgriifningen af smala näs föi- att fördnbblas. Kymmene elf strömmar i mäktiga forsar oeb fall (Jyränkö», Kalkis, Anjala, Hög- fors) g(Miom fem mvindngar nt i bafvet. Totalsbittning 120 m.

SAIMA VATTNEN

JO km-.

FINI. AND I 1'.)'”' SKKI.FT.

()str:i l^inhiiuls \':itl(‘ns\stcin, soin i vidd uppt.i^cr (»4,17l? Q km., eller en sjetled<-l ;d k in- l;mds _vt:i, utstrinnimir ^-enont Wnokxni (Wdioksi) i Linloj»;;!. At dess oi-jikmide miiiifi,<i oeli stoi':i sjikir iir SdiiiKt (7() m. iUver hafv(‘t) d(‘ii im‘st kcinda sialra hassineii, hvilkeii i si*^ U|)|)samlar vattnen tran (Mi inlamlssk:ir^’ard af fjärdar, <)ar och sund utan motstycke i kairopa. ( )m d(‘ss vidd far man (‘ii fiireställninji;, när maii V(‘t, att Soisalo, ett omradi* af Q km., är (M) pa alla sidor

kiängfluten i'». An^hatariu' i;'a i siitt vatt(*n, d(*lvis ”('110111 kanaler oeli slussar, eii straCka af .‘)7() km. Pi(‘lisjärvi, själf eeii- tralsjö i (‘tt ostligare* syst(‘iii, mäter i vidd 1,01)7) □ km. oeli instriun- niar i Saiiiia g(*uom d(‘U 04 km. langa kanaliserade Pi(*lis elf. .Vila dessa vatten Oryta sig i Iniatra (*n utloppsränna genom Salpausselkä oeli forsa i VVuoksi 100 km. at S( )., tilldess att de m(*d tva flod- armar utflöda i Ladoga. 'Potal- sluttning 100 m. En genare och lugnare väg fran Saima till hafvet liar menniskohanden hanat i Sainia kanal.

khiropas största insjö L<((lo(j(i (Laatokka), livars norra hälft nu*d dess kuster tillhör Finland, är ett öppet, stormigt innanhaf af klart, sött vatten, 280 km. i hingd, 140 km. i hivdd oeh 1,004 □ km. i ytvidd. Norra Ladoga har vid kusten en större skiirgard (Impi- hiks, Sordavala) iiägra enstaka öar (VValamo) oeh ett djhi]) till 200 meter. Södra delen är grnndare, stränderna kala oeh sandiga. Sjön mottager 70 tillfliiden, hvaiähland fran ryska sidan Svir oeh llmen- sjöns utlo})]) Wolehow. (Tenoni La- doga utflöda hela Saiinasystenu*ts vatten i den hreda, segelliara, kej- serliga Xcira till Finska viken.

Ladogas hiijd öfver denna hafsvik Vieräknas till 18 m. 11 ein. nnd(*r normalt vattenstand, men detta va- lierar lietydligt nnder olika ar.

Sjöarna äro den finska geografins stolthet, men pa samma gang dess förtviflan, emedan ingen lärohok, ingen karta formar nikna eller namngifva dem. Nästan hvarje dalbotten i Finland är, eller har varit, en sjö. Skaldens matt })ä ;>de tusen sjöars land» u}>pnar ieke en fjänh*- eller femtedel af det verkliga antalet. 1 rikedom }>a vatten kan Finland jämföras endast med arkipelager oeh deltahinder. Det l>är haf omkring sig, haf inom sig, haf under sig. Fn del af vattnen har sjun- kit in nnd(*r lamhets yta oeh l)ildat dessa mossar oeh kärr, hvilka l)eständigt hota oeh beständigt

Vy friln Iinpilaks skäriiAnl.

11

1'iM.AM) I si;ku:t.

inl)jti(l;i odhircii, i d;i,L;' IVusl iiiistcn, ont lio :if iii;di:iiid:i l)i‘)fdi^’;i tikcrtiill. M;itiiini;':iniii nro ;if olikn (hiliiiii ocli iirctilrn icke med s!ik(“rli(‘t k:ind, incn iimii liiif trott sij;- kiiiiii!i hcriikiiit, iitt kärr och inossnr \id h(‘(rj;iii :il' dctt:i ;irlnmdr:idc upi>toj;'o procent af hindets ytti och nu, vid slutet af sainina sekel, ej knnn:i idverst iitii Ihl |)roeent. Diktirens sptide eritfriir iner:i hiiul, än det fri- kosti”'a haf\(“t skäiiker _ii(‘noin att \'ik:i tillhiikii.

hdnhiiuU sjikir äro ieke soin andr:t sjrtar, dess I loder ieke soni andfii floder. Till fiiljd af

den hiniisiiint tillväxiinde shitt- nin<i’en är här en stor oeh hi<i'n krtift i lu-ständin' ri)- r(‘lse niot hestänuhi nnil. llvtid nian i andr:i l;ind(‘r ktilhir flo(lsystein(‘r, det är i Fin- hmd sj(")systeiner, »str.itai' . En flod är här eiuhist sista s]»r:in<>'(*t af sjitn. ( )eli sjitn Viindrtir, likiisoin floden. Fitt ständigt, stiktit, ofta omärk- ligt strömdrag ftirrtider Inms vandringslust, lian förgrenar sig, smalnar, vidgtir sig åter oeli g:ir, än i ett sund, en <i, en Itäek, än i en Itrusande fors, att ii})})söka sin grannsji), tilldess att alla fiirenade finmi en ränmi, som för dem till hafvet. Stundom stängei' en liöjdkedja, en as, en sandmo hans väg. H.ir han druckit sig stark nog af vårflödet, g(“- nomhrvt(T han hindret; fiir- mar han det ieke, tager han en omväg eller silar sig fram under jordytan. Tid efter au- n;ui göra vattnen revolt oeh fiträndra nejdens utseende. Den .-) April 18.‘)0 genomskiir l.,än- gelmänvesi en kjimihhimm oeh stiirtade in i den '2 meter lägn* liggande Koiiu*. D(“n 4 Au- gusti FSö!) genomhrtit den stor;i Kiuiknlii |T;|\ astliOi(l), riter en tafla at A. Ei>i:i.Fia,T. I l()ytiäineu eil imiliin k:i-

mtldamiu oeh störttide sig m‘d

i den 20 meter lägri' ligg<nuh“ sjön Pvhäselkti. i\lenniskoh<ind(*n <ir stiindigt i verksiimhet lör att förekonnmi dessti revolter ellei' göra dem oskadliga.

INlan luir lieräkmit <itt Einland, i förluilhinde till sin storlek, luir en tredjedel mer:t inre v:tll(‘n <in Sverige, d gånger mer än Xorge oeh Schweiz, S gang(‘r mer än enropeiskti Kysshind, !(• gånger mer än Tyskland oeh Skotthmd samt när:i 4(1 gtmger mer än Diinmiirk, ( )sterrike-rngern oeh Frankrike. Till fiiljd af landhJijningxai, skogaiiias fallande oeh karixais nllorkande, a’ro d(‘ssa

FINLAM» I l!!'»’ SKKUyi'.

v;it tcniuassor i laiiiisamt, nuai loilsatt sjimkan(l(‘. Ilvarjc ar lallas (‘llcr utla|)|)as sj()ar och tr.isk t(’»r landviMnin^' clha’ incn ickc sällan li’)lj(‘i' ctt(‘rat aiificrn, när odlaren i nthvlc inol

sin 1'iäska hla sj<) fatt ett frost hrincandc kärr. Sjiäirnas djup varici'ar Iran <l(* <;iaindastc vatten till luäydliet djn|)are dalklvftor, än det ntanfih' knst(>n svallande hafvets. I lolkets häreställniiifi’ äi-o (‘11 d(‘l sjiiar hottenliisa. I (‘ii del är vattiu‘t eiannladt af lera eller iniirkt al ka'ri'ens ntllöde, i andra kiästallklart oeh e-enoinskinli,i;t pa lH‘t_vdlii;a djnp. Likasa vexland(‘ ä'r deras fä’r}2;, fran ett nästan svart vatten till d(‘t bjärtaste hla. Det finska land- skap('t är (“ii oniV(‘xlini>' af h(‘ri>', sj(), skoii', nioss(‘ oeh nio, livartill i knstdalariia komma slätten oeh floden. ])en harda, milsvida, med Ijnng oeh glesa furor hevuxna sandmon är egendomlig för Finland oeh äferfinnes ingen- städes i samma ensliga storhet. ]\Ion är (‘j ()ken, (‘j stejip, ej prärie, ej dödstystnad, ej lifs- glädje oeh likväl nå- got heslägtadt med alla dessa; en inom sig slu- ten kraft, ett begrun- dande allvar, en iiatnr, som i sina stämningar kan vara vemodigt vek, men som vill odelad vara sig själf. Sommar- tid förmörkar, vinter- tid lifvar liarrskogen det finska landskapet.

Sjön är dess solsida, dess fönster, dess pnl- Tallbacke,

serande hlod. Sjön är,

sommar och vinter, dess fria utsigt, dess öippna väg, dess maning till lif. Utan sjön vore detta land ett stenröse mellan drifvor.

Mineralogi. Med rikedomen på herg skulle man vänta en rikedom på metaller, men »det äldsta kapitlet af jordens historia» är fattigare, än de efterfödjande. Mycket är ännn ej undersökt. Xågot litet guldsand vaskas i Lapplands floder, enstaka grnfvor gifva koppar oeh tenn. Endast en af metallerna har naturen utstrött med frikostig hand. Järnoxiden ingår i en stor del af

k;

FIN LAM) I 1!)"» SFKLLr.

l:iii(l(‘ts j()i'(l ocli källor; lian lii;'li;(T soni ett Inaiiit ji;olf |)a lioltncn af iistra k^iiilands sjiiar, jiliindras, renas, ITnäidlas och växer atei‘ oiii .')•• ar till ny sk(’)i’d pa liottnen af si(")ii. (Jraniten franiträdei' i alla dess loriner ined lalts|)al(*ns tTirvittrande afart i Ostra kdniand, lienäinnd »i'a])akivi . Poidyr, sandsten, skifferarter, niarnioi' anträffas; kalk finnes vnini^' vid sydknstcai; stenkol saknas. Sand och lera i alla variationer oinv(‘xla nunl allnvialslainniet af ”'aniinal liafshotten eller den frnkthara. nivllan af ITirinnItnadc' skogar oeli mossar. ( )m land(*ts mineraloui kan sägas, att massan af mate- rial ieke fiir närvarande motsvaras af dess ekonomiska värde, imai ligger liesjiaradt fTir en framtids insigtsfidlare användning.

Klimat. Sohais stralar falla snedt mellan ()0:de och 70:d(‘ lireddgraden. 1 [iignordiskt, kallt, liardt är fiirvisst detta land oeli likväl mera gynnadt, än nagot annat land nnder samma ])ol- li(")jd, Sveiäge oeli Norge undantagna. J )(‘t liggei' ieke luigt, det sluttar mot solsidan, har stora, djupa vatt(*n omkring sig oeh i sig, liai‘ därtill en, ieki* omedelbar, men kännbar andel af

( bdfströmmens varni- luft. Jsotbermen utvi- sar i Finland samma värmegrad vid (3(3° ])ol- böjd, som i norra Asien vid ö4° oeb i Lalira- dor vid 48°. Jämfö- relsen med det sydli- gare* Europa utfaller mindre gynsam. Arliga medelvärmen är i södra 8])anien + 18, i Frank- rike -f- 12, i England oeb norra Tyskland + 8, i 8verige oeb Xorge + H ä + 4. i Finland + 2,ö, i norra Eyssland + 1.

Inom Finland V(t- kar landets utsträck- ning fran söder till norr betydande skilnader.

ATd den tid, niir körsbären mogna i Abo (arlig medelvärme + 4,iii), blomma smultronen i Tammer- fors (årlig medelvärme + d,8(i), oeb la})})en fröjdar sig åt godt slädföre vid midsommar (arlig medel- värme - 2,Gs). Olikbeten är märkliarast om vintern, da medeltemperaturen i Januari vaiåerar mellan (5,7 i Helsingfors oeb — 12,!i i Torneå; men medelvärmen i Juli (+ 17) är bögst i norr oeb längst i söder ungefär lika. En annan olikhet följer af landets bredd, ^"(‘stra Finland är 2 grader varmare, :in det östra. Tredje teinperaturskilnaden beroi* af niirbeten till bafvet. Kontinentalklimatet medför skarj>are motsatser mellan köld oeb värme, torka oeb nedeiåiiird, bvar- för kustens luft är fuktigare oeb jämnare, svalare sommartid, varmare vintertid. Hafvet kyler om våren oeb värmer om biisten. 1 INlaj löfvas träden tva veckor tidigare i det inre af landet, än vid kusten, men fälla om hösten tidigare sina löf. 1 allmänhet närmar sig landets klimat, till följd af vattenmassorna, bafskliinatet. Högsta värmegraden öfverstiger sällan + J(J; (bai lägsta med säkerhet kända bar någon sällsynt gång U])pgått i det nordliga Finland till 4S. Fppgif- ter om lägi’e temperatur äro otillförlitliga.

It US k ea 1 a ma rmoilmi 1 1.

* A I ■

VlXTKKLAXDSKAI'

Eki:o Jäi:xkfelt.

1'IM.AM) I I!)'”': SKKU-yr.

17

\’int(‘ni iitstr;ick(‘r sitt välde till linltva aret. Xovcanher, I )eeeinl)er liiistvinter, Jaimaiä, Fehi iiai i hitgviiiter, Mars, April vai’vint(‘i’, Maj, diini var, duli. Augusti sommar, Se|>teml)er, Oktober liiist. Det är eii kort »rimska, en lan<j; sni). I s<")di’a kdnhmd kvailij-^cr siiiai långt in i Apiil, i det norra langt in i Maj. Sydkustens sjiifart är vanlig(*n ö mana<l(‘r (December April), l>ottniska vikens norrom (^varken 7 manader (Xov(‘mb(‘r Maj) stängd at is. I>lokad(‘n iir nnder olika vintrar olika. I stränga vintrar akes nu‘d bäst ()fv(*r Finska viken till Estland, iUver Alands haf oeb (^vark(‘ii till Sv(‘rig(‘. Sedan (*n isbrytare niirnei-a stangai’ väldiga min-ai', bar- rnarr vid Hangii lyckats ber-eda err öjrprar sj(")far-t ar-et orrt.

Vinter- oeb sorrrrnar irrtr-äda stirrrdorrr jrlötsligt ])a fa dagrrr-, stirrrdorrr rtred lartga, ostadiga (ifver-- garrgstider-. Nagr-a tr-o sig Itafva rrrär-kt, att dessa obestärrrda <)fver-gängar tilltaga i längd. Islossrrings- tiderr ])a vär-ert är err lif- v(‘ts rrppstärrdelse, Irvarorrr ('tt sydligar-e klinrat ej Itar err anirrg. INIed den obe- skrifliga känslan af vak- narrde lifskraft förenar sig irrtr-yeket af en dag irtan natt. Errdast vid syd- kusten irrtr-äder err kort skynrrring. I firlla tre rrra- rrader-, oeli nordligast än lä'trgr-e, finnes i stör-sta delerr af Finland irrtet niör-ker rner. Natten strå- lar-, den nordliga hirnrne- lerr kastar- skirggor rnot söder, oeli står där en rrrolnbank i rror-r*, afteek- nar- sig landskajret utan skuggor-. Irrgen målares ])ensel förmår atergifva det dr-örnlika irrtr-yeket af err sådan natt, där alla för-ernal synas själflysande oeb ljuset ej irtgår fran err purrkt, utan samtidigt fran alla.

T detta beständiga

Toriscva, pftcT cn tafla af W. IIoi.mbkim

ljus utvecklar sig växtlif- vet rrred err förvånarrde

hastighet. Allt lefvande skyrrdar att lefva. ålellart fröet, stängeln, blomman och frrrkten ligger- en errda larrg dag, oeh rrär han är för-hi, när derr fiir-sta stjärrrarr ater la-gynner tirrdra [>a aftorr- hirnrnelerr, har växterr rnogrrat till skörd. Lifvet har gerrornilat sirr kor-ta ar-seykel, det har- fullgjor-t sitt värf, oeh förvissningen Irörjar-. En rrordan blåser; err frostrratt här-jar; derr döende växtvärlden ikläder sig till afsked sirra pr-aktfullaste fär-ger-. Natten rrrör-knar-, löfven falla; bar-r-skogerr errsaru står grön i förgärrgelsen. Afven harr sofver, ntcn han är en krigare, varr att sofva i full rustning.

►^trrndom, i Juni eller Augusti, kastar vintern err härjamle skugga irt pa sorrrrrrar-en. Aker-fäl- ten stå i sirr starkaste växt eller i nrognaderrs början. Då konrmer- ert nor-dartvind, sonr lugnar-

18

l'INLAM» I SKKLKT.

till kv:ill(“M. Ilimlcii khiniiir ocli skiltar i <;T()nt. 'l^MnixTainrc*!! sjunker, käi'i-ct utaiidas sin dinlande IVost. \Md midnatt an<>it’ver t(Tm()in(“t(‘ni fiTspnnkten, vid solens npjiganj^ eller diirnnder. Axen ("dveidragas med en lätt isskoi^pa, oeli d(‘nna är ännn oskadlig. Men fiiljer därpä en varm dag, förvand- las axets kärna till (‘ii näringsliis vä'tska, olyekan är skedd oeli odlarens liopj) fin- ar(*t förspildt.

Idtei- lii>st(‘ns l'()rvissning ffiljer i Oktober »Sankt Ifritas sommar» ni(*d klar sol oeh styrkande lukstinft; därefter regn, dimmor, mnl(‘n liimmel oeli svart natt. J)ä faller ändtlig(*n d(*n fiirsta snön, som lifvar oeh lyser natnriais dJalshädd. Längsta dagim oeh längsta natten variera med hredd-

I\I 11 1- 1 a j a.

graden frän 10 timmar till 2 nianader. Norden har alltid ett öfverskott af Ijns, till fiiljd af snön, norrskenet och solreflexerna i morgon- oeh aftonskymningen.

Vintern kommer, men ej som en fiende, mycket mer som en kär oeh fiirtrogen vän. Ilan bygger broar, jämnar vägar oeh gör de otillgängliga kärren farhara. Växtlifvet är skendiidt, djnr- lifvet ligger till största delen i dvala, menniskolifvet uppvaknar till ny verksamlnä. Utan snön vore jordbruket, utan isarna samfärdseln ieke miijliga under denna breddgrad. Oeh högvintern börjar med ett tillväxande ljus, som redan tidigt i sig här ho])pet om vären.

Ilådande vindar äro S. oeh SAh, därnäst N., AA, SO., NV., O. och N(0. Stormarna äro tal- rika, tidtals uppträdande säsom cykloner. Nederbörden varierar under olika är, i medeltal OOO

FINLAM) I SFKLIOT.

]'t

milllnictcr. Norrskriicn intciisivM i nordlij;!) I^dnlaiul. Åskväder ocli luif^elfall jäiidiirelsevis fa oeli mindre fiMäklaiule.

Växtlif. Beläj;('t vid noia^a polcirk(“ln, pa uriinsen mellan den kalla oeli temj)erei’ade zonen, inrymmer Finland badas växtlif oeli liädas djnrlif. Abixter oeli djnr äro nnderkastade alla j>;rader af armod oeb strid, se«ei‘ oeli iindergäng-; men ing(*nstädes är lifvet ntdiidt, det kämpar iinnn vid randen af den eviga sniin. Kndast arternas antal aftager mot norr. Sixli^a Finland räknar ännii 709 arter kärl växter; norra Finland endast d29. Jn längre mot norr, desto mer blifva de lägn; växtarterna fl(‘rtal, medan de li<)gr(‘ d(> nt eller fiirkrympas. Skogarna njijiliiira fiirst vid G9:de

Imatra, vinterbild, efter en tafla af A. GallÉx.

breddgraden, men enskilda träd, såsom björken, lista sig, krypande langs marken, ännu högre mot norr. För ieke många sekler tillbaka voro Lapplands nu skoglösa bedar bevuxna med barrskog, livars kvarlilifna rötter vår tids resande up})gräfva till bränsle. Naturen själf bar bär varit skogs- åverkare, dess lifskraft liar försvagats under klimatets tryek. När sol oeli luft ej fått tillträde till trädens rötter, Itilda sig vattensamlingar, livilka tillfrysa, töa, tillfrysa åter och skada trädets bark. Trädet miirknar, stormen kiillstörtar det, kärret eller mossan inkräktar skogens förra område. Odla- ren skall icke blott eröfra den ödemark, som är; lian skall möta äfven den, som botar att komma.

Finlands skogar bestå nästan uteslutande af tall, gran, bjiirk oeli delvis al. Landets dyrba- raste träd, falfen i sin mognad som fura, beliöfver 80 till 100 är för att blifva byggnadstimmer, 140 till 180 ar för att blifva sägstoek. Ju längre mot norr, desto längsammare tillväxt. Vid

FINLAND I I SKKl-FT.

()7:(lc l»rc(l(lj;iii(l('ii liiir iii:in tiimiit cii 1'iirji om 41)0 :ir och vid (>l:sta cii aim<m om ölfS ar. (Iraiini hclii')! ver ctl l(')}i;a koi'tar(‘ v:ix'tomlo|)|». llaii har inkräktat (h*n hi’)r(li<>'ai’e marken, medan luran m")jes med sandjoi'd oeli hei'”’. Mytens, Inmimets och sänj^faglarnas älsklin<>;sträd, hjörken,

växer i liisare jord och gar, som

dväi'gl)ji)i-k, h()gre än tallen mot noi-r. .[Ini tiäfves i fuktig joid och kantar i langa sträckor käia-ets eller flodcais oeh sjiairnas stränd(‘r.

Sj)ridda, men allmänna i hela landet äro rönnen, li(i(j<jen oeh

xähjen. I/mden gar vild till (53°, lön- nen till (52°, arken oeh alnten till (51°, men planteras nordligare. Eken är, liksom Ijapplands fura, en var- ningssignal. Ånnu i l)<)rjan af ffirra seklet förekom hon hiigre mot norr oeh var talrik vid sydkusten. Nn iir hon siillsyntare oeh gar sällan högre än (50°, men förekommer })lanterad

Lallp^^kt landskap, efter en tafla af T. Wasastjerna.

ändti till (53°.

Allmiinnaste hnskar äro ride oeh

en. Ilarreln gar till (51°. Moar oeh skogsmark hetäekas af IjeiKj oeh flerti risarter. I nthyte

mot siiderns fndeter har denna höga nord fatt en rikedom af förträffligti Itärsorter, hland hvilkti

akerhär, hjortron, ludlon, smultron, hlahär, lingon, triinltär, äro de mest kända oeh eftersökta. Trädgårdsodlingen h:ir lyek.its framhringti ;ip])len, päron, plommon oeh körshär, goda vid sydkusten, iitharti tinnn vid (52° oeh däröfver. Ivrnshiir oeh vinhtir mogna ännu vid (53°; viiminkan, täckt till vintern, odlas ställvis.

.Veklinnitiserade förekomma lärkträdet, }>ilen, syrenen, flädern, spiretin, alla slags köksväxter

oeh hlonister. Linet odhis tdlmänt till (54°, oeh mest i mellersta Fiidand, hampan mindre <dl-

mänt ända till (5(5°. Tohakrplantan har fatt sin skyddtide täpp.i för l)on- dens hushehof.

Af närijigsväxterna är ra<jen den mest värderade oeli allmännast odlade intill (54°. Högre i norr förfryser han ofta, men mognar i gynsamma som- rar ännu vid 07° oeh försöksvis ända till (5!)°. Kornet iir allmiint oeh norrom 04° det mest odlade, ända till (5(S°. Medan det Aland hehiifver 110 dagar att mogna, räknar man nnder de höga hreddgraderna endast (53 dagar mellan fröet oeh skörden.

Ilafren är allmän till (54°, därefter sällsyntare. Europas hröd, h vetet, är i Finland deserthröd oeh odlas i lan- dets södra delar till (52°, men införes

mest fran Kvssland. Det vigtigaste ,, ,, . t.

P.eifrut ined hiiro, oftor on tallii af F. vox t\ UKaiT.

KIN LAM) I si;KU’;r.

2\

n;irini;’s;imm‘l, näst ranvii, äro jiolälcnia , hvillci IV:m <it (Iclla :irlmii(li‘inl(‘ odlas allmänt i

li(‘la landet och ntträhigt de lordoni allmänna rofvoiaia. Af ()fi'i<;a nä’rin<;svä'xtei‘ odlas endast ärterna nu‘ra allmänt, nu‘dan rikedomen pa äthara svampar endast i städerna funnit en användiniif^.

Ända till (ilkde I )redd*>raden, hvaiäielst (‘ii fhiek af jorden li}i;ft;(‘i' (ippen ITh' solens stralar, framhriiii^ar den korta sommaren än<;’sväxter oeli hlomster af alla artei’, som tala nordiskt klimat. ()dlad(‘ j;r:isarter äro timotej, kliifver oeli alopeenrns. \hiss oeli 70 artei- starr^räs «;a till ()H .

( )st(‘i-sj()ns vattenfloi'a ä'r nthredd ännu vid sydkusten, men aftynar vid vestknsten, diir äfven flodei' och insjiiar framalstra ett riiii;arc‘ antal aiäer af siitvattensfloran. Därcmiot äro inossai’ oeh lafvar utomor(l('ntliii,t aiärika o(‘li sky in<;’en sniigräns. Utan rikedomen pa remais fTn-nämsta näriii”', ren- lafven, sknlh* Finlands hiigsta nord vara fiir menniskor ohehoeli*;'.

Djurlif. Den finska djurvärlden ansluter sig närmast till den skandinaviska, med tillägg af nya arter, som inflyttat frän (ister. lAoin norra Europas vanliga Inisdjin-, hland hvilka den till sitt yttre oanseadiga, nuai utomordentligt ihärdiga finska hä- st(‘ii tillvnnidt sig en fiirtjent uj)pmärk- samhet, räknai’ lan- d(‘ts fauna 4öt) ar- ter ryggrad sd jiu-.

fJagt oeli fiske ha varit landets äld- sta näringar, men hytet har aftagit i samma mån odlin- gen tilltagit. xVr IcSHfS nthetalades premier för 03 d()dade hjiir- nar, 48 vargar, 34(5 lodjur, 3,301 räfvar,

.■)() järfvar, 3ö3 utt- rar, 05 märdar, l,2()8 hermeliner oeh 5,381 roffäglar. Den skada dessa rofdjnr föror- saka beräknas till

300,000 mark ärligen. Björnarnas antal förminskas; pa Ahmd är han utrotad. N^^argen är under olika vintrar än talrik oeh närgången, än sällan synlig. Biifven talrik.

Om gnagarnes talrikhet vittna 100,000 ärligen exporterade harskinn oeh 50,000 ekorrskinn. Bäfvern är utrotad, igelkotten sällsynt. xVf 7 arter sälar jagas om våren vid alla kuster gråsälen oeh ringsälen. Af idislarne är den fordom talrika, redan nästan utrotade elgen fiädlyst sedan år 1858 oeh tilltager i antal. Renen, allmän i Ijap})land, går vid östra gränsen siidernt ända till Ladoga. Af hvaldjnren visar sig stundom tnmlaren vid Finlands kuster.

xVf 368 antecknade arter fåglar äro 331 i landet inhemska. Af dessa (ifvervintra 63; de (ifriga flytta om hösten till varmare länder. Till sommargästerna höra svalan, lärkan oeh de bekantaste sangfåglarna. Näktergalen sjunger om våren vid sydkusten oeh Ladoga. iNIindre tonrik, men med hela det riirande l)ehaget af en nordisk sommarnatt, lifvar talltrasten de ensliga skogarnas tystnad.

,Iäri):ir, efter en t.nfla af F. vux Wincinx.

FIM.AM) I SKKLKT.

M:in Iroi- si^' iaktta»»-;! (>ii märkb.ir fT)i-ininsknin»- ;if (le>ssa f(")r folket kära oeh fiirtrogna s;iiigare till loljd :if (Ic* tillt:ig;ui(l(‘ iimssmoi-deii ]):i nordens flyttklglar under deras flygt (>fver jiiedelliafs- kustern:!.

Ifhind h()nsf:igl;irim äro tjäd(‘iii, orren oeh jäi‘pen ;if l)etydelsc för jagten. Vidare räknas 1^0 :irter v:id;ire, 1 :ii-t tnina oeh 41) :irtei- siinhiglar, hland hvilka svanen, gasen, ejderii, 14 arter ni:i- s:ir oeh 2 :irter loimnar. Kräldjuren äro f:i, endast d arter orrnar, 3 ödlor och 3 grodor.

Fisk:u-im räkTui i dett;i v;ittenrik:i land 110 ;irter, af hvilka 60 lefva i salt, 31 i sött oeh 13 l):id(‘ i s:dt oeh sött v.itten. Denna gräns är, ined hafsvattnets ringa sälta, ohestänid. De allmännaste, mest värdenide oeh mest fängade äro hixen, siken, ahhorren, giösen, gäddan, siklöjan (niujkan), sillvarietetermi strömming oeh hvasshuk, laken, iden, hraxen, rudan, girsen, alen oeh nejonögat. Kmhist i nedm lopjiet af Kemi elf fangas i medeltal ärligen 57,800 kilogram lax oeh 18,580 kgr. sik, i gynsamnui :ir betydligt däröfver. Uleä elf gifver i medeltal 42,211 kgr. lax; Kumo elf

28.000 kgr. lax oeh 30,700 kgr. sik; Kymmene elf 45,050 kgr. lax oeh 30,700 kgr. sik. Samma fiskarter f;ingas äfven i de stiirre insjiiarna, men dessas mest värderade hyte är den i hela det inre landet till sofvel l)eg<ignade niujkan. Vid Päjänes stränder fangas ärligen från 115,000 till

140.000 kilogram mujka. I Keitele sjö) lika myeket; andra sjiöar oheräknade. Strömmingsfisket vid hafskustern.i är af stor ekonomisk lietydelse. Fångsten heräknas ;inda till 10 millioner kgr. årligen. Stiiren fångas i I./adog;i, men är sällsynt vid hafskusten.

Finlands fauna räknar 280 arter hlötdjur oeh 10,000 arter insekter. Kräftan är talrik oeh fångsten lönande intill G 2°, hvarefter hon endast förekommer planterad i några mindre vattendrag. Biskötseln idk:is numera endast på några orter vid sydkusten. Illa lieryktade äro norra Finlands oeh Lap])huids tidlösa myggor, hvilka förbittra den korta sommarens ro. Syrsiui lietraktas i det inre landet nästan som ett husdjur. Den svartgrå musslan döljer sin pärla i åar och sjöar.

Allt detta utvisar ett land i lieständig kamp med naturmakterna, ofta slaget, aldrig liesegradt, alltid lioppfullt, alltid lefvande äfven under den djupaste snö. Sä föga återstår här af södeiais sorglösa hehag, att i detta land glädjen liknar en flyktig solglimt, rikedomen en saga oeh naturens ljufvaste fägring en försvinnande dröm. Hårdt allvar, blandadt med vemodig resignation, är det utmärkande draget i Finlands natur. Hemligheten af dess skönhet liestår i den ständiga, obevek- liga vexlingen af lifvets skendöd oeh lifvets uppståndelse. Hälften af dess lif är begrafvet i natt, oeh hälften står i odödeligt ljus. Skalden frågar: »Säg kan man dö för detta land?» Ja, svarar historien. ( )eh lefva !

FINI>AN1) I K»'»’ SKKLKT.

jOniT

Nai^

^(C't"''' Alanöj^

- ^jtWtTK.MC oicr'^^

I-AKE'''’'

Finlands historiska landskap Im npp- statt kring medel tidsl)orgar, fran livilka '0 li()f(lingarnc stvTt sina slottslän. Dessa landskaj) sammanfalla i sin kärna med naturliga dalomräden oeli landets fördelning mellan befolkningens olika grup})er.

(Jränseiaia fram- eller återflyttades efter beliof. Den senare ei- vila styrelsen, som kunde umbära borgarna, införde landets indel - inng i mera konventionela län, livilka fortfarande i sina hufvud- delar ansluta sig till landskapsindelningen.

De historiska landskapen äro nio, nämligen, uppriiknade i den tidsordning de framträdt i kulturen och landets historia:

1) Egentliga Finland; 2) Åland; 3) Xgland; 4) Tavastland ; ö) /Safakiinfa; 6) Karelen; 7) Savolaks; 8) Österbotten och 9)

Lappland, Det sistnämnda landskapet, tillhörande ett vidsträckt oeh glest befolkadt område, som till iifriga delar inneliafves af Xorge, Sverige och Ryssland, har dock aldrig haft egen styrelse.

Från äldre tider kvarstå heraldikens titlar och sköldemärken. Storfur- stendöniet Finland för i skölden, hvilken uppbär en storfurstlig krona, ett upprätt och rytande, krönt lejon i rödt fält. Lejonet, som omgifves af nio silfverrosor och trampar på en nedböjd sal)el, håller i den harneskklädda högra framramen ett bart

huggande svärd. I^andskapet Egent- tigdöme, framter i sin sköld en krönt, rödt fält korsstälda glafvenstakar sedda med blå, tvåuddiga flaggor, tigdömet Satakuntas vapen visar i en upprätt gångande kriint björn, huggande svärd mellan två silfver- för i rödt fält en kattlo mellan tre Landskapet Karelen, liksom de skölden tvänne armar, den ena här- den andra betäckt af ringpansar livilka kämpa om en gyllene krona, skapen, livilka samtliga ega rang der: Aland, i blått fält en gyllene Nvland, en o;vllene båt mellan tvä

liga Finland, som bär titel af her- gyllene hjälm, öfverlagd tvänne i (lansar) med guld-spetsar och för- fyrdelade af ett gyllene kors. Her- ett af blått och guld deladt fält hållande mellan framramarne ett stjärnor. Hertigdöniet Tavastland stjärnor oeh fjTa rosor af silfver. föregående ett hertigdöme, för i neskklädd oeh beväpnad med svärd, oeh med sabel i blottad hand, allt i rödt fält. De öfriga land- af grefskap, visa i sina vapenbil- hjort med juvelsmyckad halsring; silfverströmmar i blått fält; Savo-

laks, i svart fält en spänd gyllene handbåge med silfversträng och gyllene pil, hvars spets oeh fan äro af silfver; Osterlmtten, sex löpande silfver-hermeliner, stälda två i Ijredd, i blått fält; samt slutligen Lappland, i rödt fält en framåtvänd, med eklöf skrans krönt och omgjordad vild man, bärande pä axeln en klnbba af gnid. De äldre städerna bära likaledes enhvar sin va- pensköld.

FINLAND I Kl'”: SFKLFT.

1. KCiKNTLHJA FINLAND.

Aiirii<l;il{‘ii, hindets sy(lv(‘stra hinn, nicllan (iOalc oc-li ()l:sta hn‘(l(li>ra<kai, här namn frän (l(* tider, när d(“tta område ensamt kallades kdnland. Alla öfi'i<i;a landskaj) henänmdes dä skildt, och ITir hela landet hrukades (Uai ohestäinda h(‘n!iinidn<»'en Östeiäand. Namnet Finland hehidde sex arlmndi-ad(‘n ha’ att i si”' in(lraj>a landets ("ifriga delai’ oeli an<<ifver därmed den tid, som de skilda folkelementerna hehiihU* hir att igenkänna hvarandra som samma folk.

Stiirre delen af Egentliga Finland är en hiirdig slätt, som endast vid kusten oeh längst i noidost afhrvtes af herg oeh åsar. Ilafvet inskär djuiia vikar, kusterna kantas af vidsträckta skärgäi'dar. Insjiiarna äro fä oeh floderna ohetydliga. Aurajoki afdelade fordom landets tvä lag- sagor, »norra» oeh »siidra» Finland imal iifiäga landskaj) som hiländer. Ilär, i landets mildaste luftstreek, jia det tätthefolkade, väl odhuh* slättlandet, vid malndTirande herg, vid kustens kalkbrott oeh undei’ skyddet af Aho fäste, framtriidde landets första kulturbygd oeh skadejdatsen hör dess äldsta historiska minnen. Här landsteg den hirsta korshären; här diijites de hirste kristne; liäi’ hygdes d(*n hirsta kyrkan (Räntärnäki), den hirsta horgen (Ahohus); här hegynte med den hirsta

Vy af Aho med donikyikan i fonden.

militära, andliga oeh civila styrelsen den första staden, det hirsta ordnade samhället, den hirsta handeln oeh industrin, den hirsta skolan oeh akademin, den hirsta vetenskajien, konsten oeh litt(‘- raturen, de tidigast heriimda namnen af kyrkofurstar, krigare, statsmän, lärde oeh skalder. An i dag, sedan detta landskap hirlorat sin centrala lietydelse, lefver det ej endast jia minnen oeh anor, det fortfar att intaga en framstående jilats i landets kultur.

Aho stad har frän 11 ~)( till l(SlR bevittnat oeh lieseglat Finlands historia. Staden ujijistod i skydd af det lika benämnda fästet som hygdes af den hirsta korshären ,oeh sedan utvidgats. Hvilket ieke hindrat, att Aho hrändes oeh jilundrades af ryska striifjiartier redan 1 1 1)(S oeh tdkS. Dess manga gånger af eld oeh fiender härjade domkyrka, som ännu viirdnadshjudaude kvarstar, fulländades ar 13(M) oeh hlef ieke blott medeljauikten hir katolicismens stat, utan ä’fven som vall- fartsort en miitesjilats hir varubytet vid messorna. Aho hlef i 1 4:de oeh 1 .ö:de seklerna läkt genom sin mäktige hiskoji oeh sin handel jiä Tyskland. Sedan malsatte krigd, ridonnationen oeh elden dess välstand. Hertig Johan, Vasafursten, som i’esid(*rade i Aho med sin gemål oeh sitt hof.

i'iNLAM) I si:ku;t.

<lr("mi(l(“ liiir siii:i imj;(l(mis(li-('>iimi:ii' oin cll sj:il l’st:in(li<>t tiiiskt incii ;it’ sin hrodcr, kiin^’ lAi'ik. Slottet

l)cl!ii;T;i(l(‘s ocli iiito<;'s efter liiiiiji; iindei- tronstridenni ;

Inindeln liirstiirdes, hiskopeii hief en ki'on;ins t j:insteni:in. i\n en t;':in<;’ npplefde Aho en Meknad i;lans ficnoin sin akadnin KidO oeli fortfor att vara landets ti‘adit ionela medelpunkt intill den olyckliga 4 Septeinher l(Sj?7, som lade stad(‘n i aska. Aderton ar fiirut hade Finland hlifvit (“11 del af ryska riket; Aho lag fiir aflägs(‘t fran Petei’s- hiirg ocli fiir niira till Stockholm. Ar FSM) flyttades sena- ten oeh styrelseverk(‘n, 18l!8 miiversitetet till Helsingfors. Fiir Aho aterstodo dess erkeliiskop, dess hofrätt, dess län.s- hiifding, dess hushållningssällska}), dess handel ocli (Fss minnen i hrons, de senare uppresta statyerna af den fin- ska historiens fader Porthan och akademins grundläggare Per Pi'alie.

Xyhygdt på håda stränderna af Aiirajoki, räknar Alio 82, 000 invånare. Dess restaurerade slott inrymmer ett inusemn fiir fornsamlingar. Dess likaså restaurerade, med fresco- och glasnialningar jirydda domkyrka hevarar stoft("t af Erik XI\":s drottning Katharina INIansdotter ocli den äldsta adelns familjegrafvar. Den allniäima vyn är tagen från domkyrkan pä venstra flodstranden. I akademins högt fielägna ohservatorium har Argehmder en gång heräknat solsystemets rörelse framat i världsrymden.

Den med sommarvillor hehygda ön är lierömd för sina ekar oeh för Chonei källa, minnet af en skald från hörjan af detta århundrade.

JCuustö (af Kmisisto, granskog) 1(3 km. 8(4. om staden var Aho hisjiarnes starka horg, som (lustaf Vasa lät ned- rifva och hvaraf nu endast ruiner åt(u-sta.

Xade/ichil ((iOO inv.), nu eu besökt liadort lö km. XV. fraii Alio, lilomstrade uuder katolska tideu gxmoni sitt rika hrigittim-rkloster, det

X å d c n d a 1.

enda nunneklostret i Finland. Ett återstående minne från denua tid är den gamla klosterkyrkan.

(3,8<M) inv.) är en idog sjöstad norr om Aho,- historiskt bekant genom den där afslutade, för nordens maktställning så hetydelsefulla freden 1721.

Ijandskapet räknar många gamla herresäten, hland hvilka Willnäs och AViurila här i bilder återgifvas. Sa/o köping är en af Ahos gamla marknadsjåatser.

A/ and (Eyland?, })a finska Ahvenanmaa, ahhor- landet) var tidtals, med titel af grefskap, ett län under h()fdingen i Ivastelholm. 1 dess vidsträckta skärgård

4

1'iNhAM) I lit'": skku:t.

;in» ()mkriii<;' !M) 1>cI)(mI(I;i och iTirdchulc

i S tT)rs!iiiiliii<;:n-. Ilalvct :ir <lcss ski>r(lcl’:ilt,

O ,

ni(‘ii |);i [’ast;i A land idkas äfv(‘n jurdl>i*iik. Intill 171 o V(»ro ("ms sko»i;!ii' konuii^vns

_v|)|)(‘i'st;i in:ii'k l'(">r clj;';ii\ incii näinii(l;i ar lät svenska st_vi’(*lscn skidla skogarna och nedskjuta (‘Igai-na, af frnktan att lyssaiaic där- itran kninh* hota Stockliolin. 1 ätta ar var i)ii en olK‘hodd <")dein:u'k. Befolkningen atei- vände nK“d freden, men växt- ocli djnrlif ät(‘rfingo aldrig sin fiirra hloinstiäng. 1 )(*n sista elg('n j)ä Aland skitts är 1774.

Bä (‘M udde i Smids socken kvarstä ruiner af Alands fäste Kaxlclholm. Det li.ir l>(‘vittnat heta strid(*r om ("istersjöväldet mel- lan svenskar, danskar och rvssar, helägrats, att rtiineriia numera skyddas fTir fullständig kaserner, som IS.öd fhrstfirdes af en engelsk

sköflats, hränts oeli efter 171. 4 fatt förfalla, tilldess ödeläggelse. En yngre ruin äi‘o Bomarsunds hefästa flotta med franska landstigningstrupjier.

•i. XYLA^l).

r.andska|)et (Uusimaa) har fVitt sitt namn af tidigt inflyttade svenska kolonister. Till arealen det minsta, är detta landskap ^lå samma gang det tätast befolkade och omfattar stiirsta delen af kustsluttningen siidei-om Salpausselkii. Ehuru i regelu ett slättland med hiirdig lergrund, afhruten

llel singfors liainn. Vinterhild.

SEDT ÖFVER SÖDRA HAMXEX.

1’INLAM) I Hl''’' .''ICKUri'.

:il siiii(liiio:ir, ^cnuinkorsiis Nvliind al laj-a l)crji;siT}i};iir och c<;cii(loni- lifia li(">j(ll<ullai-, inolsvarandc dciii, som uiidcr liafsylan hilda dess skär- j;ai'(l. Kusten äi‘ insagad, med vi- kar oeli iiddai', floderna koi'la, sjiiarna sma, men talrika vid landt- rvjijivn. Ki'ine- de manga liei-regod- sen har iij)]»statt ett välordmnlt joi-dhrnk, som, i fiirening med fa- hrik(*r oeli hergv(‘i'k, uthredt ett allmännare välstånd, än i nagot annat landskap.

J.iandets nya Imfvudstad IFcl- ifiiKjfor,^ l)är sitt namn efter kolo- nister frän Helsingland oeli upp- Kastclholni. stod omkriiig är lööO vid mynnin-

gen af en liten ä, Vanda, liedan i d('tta sitt första emhryo som ohetydlig smastad fick Helsingfors ett politiskt dop genom den där i (fustaf II Adolfs närvaro samlade finska landtdagén 1(5 16. Ar 1039, när segelleden he^fanns uppgrundad, flyttades stadcai 5 km. i HO. till sin nuvarande plats på Estnäs udde oeli vegeterade ett sekel igenom ohianärkt intill sitt andra oeli tredje politiska doj), när svenska armén kapitule- rade liär är 1742 oidi när Augustin Elirensvärd här u})] iförde Sveahorg fiir att ersätta det fiirlo- ra<lc AVihoig'. Helsingfors växte nu i betydelse som operationsbas för svenska örlogsflottan oeli bevittnade 1788 (Jiistaf IH:s tedeuni öfver sjöslaget vid Högland samt Sveaborgs kända kajiitula- tion 1808. Därefter kom det fjärde dopet, ett eldsdo}), som genom en iideläggande hrand samma är röjde jilats för en lietydelsefullare framtid. Staden fTirklarades 1812 vara Finlands Imfvud- stad oeb blef detta faktiskt 1819. IMen ännu ett halft sekel behiifde Helsingfors för att igen- kiinna sig själft i sin nya bestämmelse vid landtdagén 1803.

Dess befolkning hade då stigit från om- kring 8,000 (1812) till omkring 20,tMIO 1803 oeb räknar nu (1892) inemot 70,000.

J. A. Eli ren- ström nyreglerade stadens ])lan, C. I...

Engel bygde dess fiirsta ])alatser förge- neralguverniiren, se- naten, universitetet m.fl. Kejsaren-Stor- fursten bebor vid sin

bärvaro ett senare Xikolaikyrk an i Helsingfors.

FINLAM) I Ii)"'- SFKI.FT.

•_’K

u})pfö)-(lt ])alat!-!. Efterliaiid liai' den nnga liufvudstaden blifvit })rydd med talrika monumentala kyggnader för olika allmänna ändamal. Staden har 4 luther- ska kyrkor, h varibland en tysk, 2 grekisk-ortodoxa oeh 1 katolsk kyrka, ntom privata bönehus, synagoga, oeh församlingslokaler, 3 teatrar, 4 militärkaserner, 7 större sjuklms oeh ett stort

I'INL.\M» I 1 SKKU;T.

Borgå.

antal läroverksbyggnader. En.skilda moiminentala byggnader lia tillkommit nnder senaste })erioden af stadens utveekling. I stadens centrala esplanad restes 1885 en genom bidrag från bela landet

bekostad staty af skalden J. L. Runeberg. Stadens förniiin- sta parker äro Kajsaniemi frän 1839, Brmmsparken från 1840, Tölö park från 1870. Helsingfors har med jämnade klij)por oeli utfylda stränder vunnit ett sk('jnt läge })å en i Finska vi- ken iitspringande bergkransad lialfT), omgifven af iiar, klip])or och sund. Ex2)orthanmen är hufvndsakligen stadens norra hamn intill förstaden Sörnäs. Den regelbundna ångljåts- trafiken är koncentrerad i södra hamnen. Tillväxande förstäder upp- Borgä bro. lläset i IIOIT.

Sveahory (1,500 inv. utom garnisonen) är med sina granitmurar anlagdt på 7 öar, af hvilka 0 äro med hvarandra förbundna, 4 km. SO.

■ in I IM, AM» I 111"' SKKU;T.

(»Ill stiidcii. l liiiivcrk (»cli l»:ilt(Ti(‘r |»:i (»iii_:;il’\;iii(l(‘ li(>j(lcr k(»iii|»lcttci:i l»(“iiistniii<;(‘n. d'\;i liclgiide

l»l:its(T, den liiiii^l s_vidii;;i orlodox!! kiitcdndni ocli iiiiliii;j;':ir(‘tis, l'dirciis\;irds, j;t:i1, ITirhIcfvo oskii-

diidc vid ('iij>('lsk;i och fr:iiisk;i flottornas hoiii- l»ard('ni(‘iit af Svcalioru' i Auiiusti liSöö.

Honju (4,;)0() inv.), cn sj(’»stad fran 1 4:d(‘ seklet oeli hiskojissäte sedan 1 1 , är l»eläj>(>t

vid det sej;'ell»ara utlo]»- l»et af (Ml lika IxMiäinnd a, öC) kni. XO. fran I lelsinofoi^s. Historiska minnen äro i>yninasii- Iniset, där landtdaj>en 1 8(M) sammanträdde, oeh domkyrkan, där ständei-na efter svnivMi trohetsed mottogo ^Vle- xander I:s ivgentf i »rsä le- ran. J'ht ti‘edje minne äi‘ skalden l\nm‘lKM'gs af staten inlösta oeh i (»förändradt skick hevarade hem. Kn af landsmän liekostad minnesvärd lietäeker hans graf.

Stad(Mi /yorisa (],(S(M) inv.) österom Jlorgä. anlades vid Herna hafsvik 174Ö, niir den flyttade riksgränsen gjorde en sta]»elort d;ir Ixdiöflig. Staden, som fiirst liette Degerhy, n]i|»kallades 17ö‘2

rtatn i 15ur<;a.

Kutka hamn.

FINLAND I ^^i;KU;r,

ftlcr dmttniii^' Lovisji rii-ikii ocli är nu en hiulort. Den lu-täslii Srar/fio/iiini i duss nä'r- lu't kiipitulcriuh' bSUcS.

Kolka (Wil)oi‘^'s län), nnnu‘i-<i stad innd 4,000 inv. ocli Onläjiic*!)

[)ä en i) vid KyniineiK'

('Ifs nordliga ntlo])ps- ann, var (‘ftcr 1 74o en station f()r ryska (ir- logsflottan oeli har hlif- vit en betydande nt- skeppningsort f()r ti';i-

virke, soni nedflottas pä elfven. I närheten är det genom tv;l blodiga sjiislag 1700 oeh 1701 l >ek anta Svenxksu n d.

Frcdrlkxhanin (Haniina 2,800 inv., Wiborgs län), var gränsfästning frän 1723, hriindes 1742 oeh inrymmer sedan 1810 finska kadettkäi‘en.

Vester om Helsingfors äro kuststäderna Ekenäs oeh Hangö. Eke näs (2,000 inv.), en sedan l300:talet känd handels|)lats vid Pojo vik, är bekant fiir sin vaekra skärgärd, sitt seminarium för folkskolans lärarinnor oeh sin i handeln eftersiikta hvasshnk. H(n\(jö (2,500 inv.), en ny stad på udden af samma namn oeh numera Fiidands vinterhamn, är en af landets mest besökta badorter.

La ngenkoslci.

FINLAND I skku.;t.

llär niiiiiis l>(‘ty(l}iJHl<* ;m- l:ifi'ji;iiiiio'ar iT)r »Tanitciis l)(‘ai'l)(‘tniiig. U(l(l(‘ ocli liainn voro kända läiij>t tillhaka af sjidai^andc. JCj längt frän Ekenäs kvar- sta miner af Rasel)or<>s foi'(loin betydande slott.

Undei- vaeki-aste soni- inartiden har Kejsaren ined (Jenial oeh familj ])lä- gat l)es<)ka den sydfinska skärgarden. Dessa landt- ligt enkla hesiik liafva kvarstannat i kärt minne lios kustbefolkningen. Åt Ilans Majestät har upp- fiirts en enkel sommarvilla, benämnd Lan(jen]co>fki , med laxfiske vid en af Kymmene elfs ntlop})s-armar. Eland betydande herresäten ätergifvas här Malmgärd, Sarvlax, Fagervik oeh Tjusterby.

TAVASTLAÅl) (HÄMEEAMAA).

I./andska])et, nu fördeladt pa fem län, är det mest centrala och omfattar, i en längd af 480 km. oeh en bredd af 320 km., hela Päijännedalen jämte södra delen af Näsijärvi dalen. Yatten- dragen dela sig mellan dessa sjösystemer, strömmande i länga sträckor ned till hädas utlopjisrän- nor. En olägenhet för sjötrafiken är, att sjcöarnas (ifversvämningar föranledt fällningen af en del

Ilaiifjö hiollm.-i.

MNLANI) I I SKKLKT.

33

ViittciKlni*;’. l)('t sloi':t l*;iij:inn(‘ siinktcs ai-cn 1S2() till 1827 cj min- dre än 1 in. 1!) cm., hvarat' d(‘ gnmdai-c änj;- hatslcdcrna ännn ha känniiii»'. Och likväl älskar folket sina sjeiar sä högt, att tavastlän- dingen hellre ror (“ii dnhhelt längr(‘ väg, än gar ell(‘r äker en kor- tare, hvarfi')!' lians k_vr- kor alla äro hygda vid sjiistränder fTir att kiiiina hesökas m(‘d hät.

Jaindskapet här de all- männa dragen af herg, sjö) oeli mo, men medan det välodlade siidra Ta- vastland sett skogarna glesna, falla harrsko- gens skngg< ir dj npa ] la ^ ^ y i a n <l i.

norra Tavastlands moar.

Landskapet har underlydt liöfdingen i det af Birger Jarl 1249 npjiförda fästet Tdvasfclnis (Hämeenliima, Kronohorg), som kvarstär väl underhållet och numera användes som tukthus för kvinliga fTirhryterskor. l"nder dess skydd np})stod en marknadsplats, som 1650 fick stadsjirivilegier.

34

FINLAND I si-:km:t.

killladcs dt(T sitt fäst(‘ 'fa rasfrJnix och flyttades 1 770 till en na’i'l)el;i<;(‘n rymligare ])lats. Staden (0,000 inv.) är läne- residens och naturskönt helägen ined sin ]>ark vid Wanaja- vesi. I dess inirliet är .liiJaiiko, en trang kittiddal, onigifven af 1)i-ant stii])ande bergväggar kring den aldrig af stormar nadda sjiin j»a dess grytbotten. Denna natursköna punkt nnderlyd(‘r (‘gemlonien Karlb('rg.

Vid sti-anden af dyväsjiirvi, som stai- i segelbar fiir- bindelst' med Jkiijänm*, är sedan 1(S,‘17 JijräxkijUi (!2,000 inv., Wasa län), moderstaden för den finska folkskolan 1802. Här är landets första oeh stiirsta seminarium för folksko- lans liirare oeli lärarinnor, kiäng livilka Folknpplysningssäll- skapet sedan 1884 samlat allmänna säng- oeh musikfester. llcÅnoJa (1,.‘)00 inv., S:t Miehels län), anlades 1770 pä, venstra stranden af Jyränkö ström, (lär Päijännesystemet utflödar i Kvmmene, oeh var en tid residens filr det s. k. Kymmenegärds län.

4'alrika herregårdar erinra om de tider då siidra Tavastland till en stor <1(4 underlydde ad- liga gods.

Tj lister hy (N yhiml).

4. SATAKUNTA.

Södra delarna af Satakunta, Tavastland, Savolaks oeh Karelen voro tidigt befolkade o(4i odlade, medan deras norra delar länge förblefvo obebodda utmarker (erämaat), livilka endast som- martid besöktes för jagt oeh fiske af de sydligare boende. Satakunta (hundramannabygd, skattelag) omfattar Kumo elfdal oeh norra delen af Näsijärvis vattensystem i en längd af 214 km. o(4i hredd af 100 km. Börjande fran Suomenselkä, strömma stora sjöar — Etseri, irankavt‘si.

Tiiviisteh 11.'^.

nM,AM) 1 I!)'”' .'^i;Ku:r.

'I\»iv(‘si, Kcmnsscllci, Wnskivcsi, Ikmtnvcsi, \\'isuvcsi, 'rnriiiiiiics, S()tk;iiisclk:i, Kiiovcsi, .Jäiiiitiki, Ikilovcsi m. H. iiviioiit Murnki k:iii:ilis(‘i';i(l(“ l<»i's in i N:isi j;irvi lin' :itt scinnv, i Pyliii j;irvi iniU:iiHl(‘ Wannjnvnsi, liäiiyclmänvrsi, Uoiiic, Mallasvcsi, Ikilkaiiccnvcsi och inaiij;a andra, ntflikla i Kinno. ( hn Kcnrns- sclkä äi' cn tolksäi;'cn : linndra ikir, tiisiat nd- dai' ocli in<i'cn ntan namn . kai luTg-sklvlta i norra Sataknnta ( dois) liai' ”'ilvit ui)i)liof at tre sainmanflytamh'

>ivarta sjiiar, kallade 'rorixrva, alla smala som aar, men hotten- l(’)st d)nj)a oeli skiiyii'ad(‘ af h(>i>a, lodräta, gra klippväggar. ( )m det hla Mallasvesi skämtar folksägmm, att när jät- ten pustamU* vadat i)fver den djUj)a sjön, utropade han: se pa den, som nästan gick mig öfver ^tiifvelskafteii!

Den öi) km. langa Kyriisjärvi störtar sig i det heriimda Kyrö fall ni. utför hranta klippväggar ned i en mindre sji), Kii'kkojärvi. Sataknnta är stolt öfver sina sjöar oeh vidtfrejdadt för sina asar (Kangasala m. fl.) Jiied hländande, vida utsigter iifver vattenspeglarna, r kustens närhet iifverga dess milsvida, ensliga moar till slätter med <ljup sand.

Kumo elf är segelhar i>0 km., fran utlo})])et vid Iläfsö hamn till den betydande utskejipnings- orten Björnchory (Pori, 10,40(1 inv.). Staden var känd i 14:de seklet, har nianga gänger härjats af eld, senast 18ö2, oeh tre gänger flyttats. Af Kumo slott i dess luirhet återstår numera intet spär. ö2 km. fran staden hevaras inom en hägnad af sten »S:t Henriks ])redikohus», en af älder

halft förstenad ria, (hir, eidigt folksäg- nen, Finlands förste a})Ostel oeh skvdds- helgon, hiskop Hen- rik, predikat. — Ika- Hx iir en ki)])ing vid Kyriisjärvi.

Baumo (4,000 inv.) en gammal sjö- stad, var fordom he- römdt för sitt fi'an- eiskanerkloster, ( ä)l- legium liaumense.

Ta m m e rf o rs (Tampere, 21,r)00 inv.) vid Xäsijärvis forsande utflöde i Pyhäjärvi, hlef stad

KINLAM) 1 ,'<KKU':T.

9^

l>jr)i-iu‘lH)i\ir.

lT7r>, fristad 1821 ocli är nu sitt lands friiinsta falnåksort f('»r tillv(‘i-kning af linne oeh boniulls- viifnador, kliiden, papper ni. ni. \dittenkraften, storindustrin oeli den tullfria infTu-seln af rämaterial ha medfört l>efolkiun<f oeli välstand. Norrom detta »Fiidands Maneliester» vidga sig frän l)ergs- liöjden Pi/ynili-kc utsigterna öfv(T de stoi'a, glänsande vattentrvmaer, som ffirläna Satakunta ett sa. egendomligt behag.

I INLANI) I I^KKUrr.

;!7

Dell tinskii sanjicns h(‘inln'<;‘(l ( Karjala, af karja, l)oska|)) omfattar landets (‘»sti’a och sydiistra d(‘lar mellan hi’»j(lsti':iekorna Maanselkä, Kivalo och Kai'jalanselk;i, jämte kustdehai sydost oni Sal- j)ansselk:i, det hela ('tt område af dhO km. i län”;d fran X. till S., men ni(‘d mycket omve.xlande hi-(‘dd. Ingxai del af rinland liar u|»|)h“fvat sa manga skiftande* (")d(*n, som denna tummelplats fiir <;räns- fejderna mellan det sv(*nska oeh i*yska väld(*t. I)ä'rom vittnar än i da^' landskaiiets va])ensk()ld. Xiitehoros i!;räns af kléU' karelarnes område i tva hälfter; fredsfTirdraget i Tensina löh,")

atergaf lit Hyssland Ladogastranden, det s. k. K(‘xholms län; fr(*den i Stolhova Kil 7 ga f det a nyo at Sv(‘rig(*; fn‘dsf()rdrag(*n i Xystad 17‘21 oeh i Aho 174.‘> lade stfirsta- delen af Karelen und(*r Hyssland; Al(*xander l:s manifest af d. 2.‘> I)eeeml)(*r 1811 aterförenadi* detta fränskilda »(himla kdnland» med det öfriga Finland. Delar af Karelen nnderlydde salnnda styresmän i Kexholni, Xarva, Knopio, Ileinola (Kymmeiu*gärds län), men den traditionela hnfvndorten förhlef alltid Wihorg. Efter 1721 lades stora områden nnder donatiom*!* ät ryske magnater, hvilka gods nn inköpts af finska statsverket oeh iidiisas af sina ähoar. Landskapet har, nnder dessa lyekans oeh herradömiets skiften, hlifvit efter i odling. Det är ett nytt land, ]iä hvars höjning en ny tid arhetar. Ingångsporten fiir de finska stamfolkens inflyttning iir pä samma gäng en öfvergängs- hrygga fran iisterländsk-rysk till vesterländsk-finsk natur, frän slättländer till bergländer, frän flodsystemer till sjiisystenier, frän stepjier oeli fruktbara lerfält till asar, moar, mossar oeh kärr. Karelen har sandhedar, men fä slätter, oftare likasom pä hvarandra staplade höjder, »mäkien mäet», backarnas hackar, som folket kallar dem. Dess ensliga norra bygder siika sig luft i Saimavattnen, men hela landskapet graviterar ät Ladoga.

Wihorn (22,000 inv.) har nppstätt i skydd af det lika henämnda fäste, som Torkel Knutson upp- reste 1203 vid det inre af Wihorgska hafsviken för att betrygga Karelens eröfring. Täiget norrom det 12 km. langa oeh smala iidoppet Trangsnnd samt söderom Saima kanals mynning i vikens innersta fjärd, Snomenvedenpohja, är pä samma gäng gynsamt, hetryggadt oeh skönt. Staden räknar sina pri- vilegier frän 1403, sina nu raserade mn- i-ar frän 1477 och har frän denna till vär tid som fästning delat öden med slot- tet. A^^iborg, som var biskopssäte frän 157)4 till 1710, är numera läneresidens oeh säte för landets tredje hofrätt frän 1839. Staden har ärft sin betydliga handel af det utan- för hafsviken lig- gande Björkö, som nnder medeltiden var nederlagsort för han- sestädernas handel pä Ryssland. Den 3 Juli i c* i

•' K. an ga sal a (Sa t ak un t a).

;;s

!■ INLAND I SKKU;r.

17‘.M) v:ir liär det s. k. WilM)i\<>;ska lopjtct . De fia-ciKuU* svenska (irlo^s- tlottorna instängdes \id liafsvik(‘ns in- lopp af de f()renade ryska flottorna oeh l)ri)to sig nndei' (liistaf III:s eget befäl lyckligt, eliiirn med stoi’a f(")i‘lnster, ige- nom.

I ai- var HV/yo/y/.s sloll Fin-

lands poiänvekel. i lär li(")ll en afsatt konung, Kai'l \'I1I Knuts(jii, sitt hof, intill dess att han 1 44S afs(‘glade till Stoekliolin, b")r att at(Mlaga sin ki'ona. Jlär tiniadc*, 40 Xo- ,, veinhci' 1407), (Uai i'vktbai'a »vihorgska smällen»,

Alunrcj)n>. ^ ^ • *

da låddaren Knut Posse med en krntmina s])rängde i luften stormande fit-ndei'. (Jang eftei’ gang motstodo slottets oeli stadems lasta mnrar alla den i-yska makt(ais fiä-siik att fa fast fot i Finland, intill dess att det malskjntna, ntlmngra<le Wdhorg, efter det tappraste fiu-svai', gaf sig at ryska hären under tsar Peters eg(*t ludäl' den .‘>0 ,Iuni 1 < 1 0. I var tid restaureras det fiirfallna, imai ännu aktningsbju- dande slottet, som senast lidit af bi’and 1S,‘)4 oeh ISöti.

Xori‘om W iborg ligger en landtgäivl, som i biirjan af seklet donerades at baron Ludv. Xicolav. Jlan oeh hans lika natnrälskande littlingar ha omskapat (hauia j)lats till en ber()md lustgård.

WiWol-L^

som lililMt kallad ett l'(">rii(lla(ll l'inlainl ocli >oiii \ittiiar om hvad konst och smak, i ITn-cning mc<l iiiHliiia till^an^ar, kmma <;'i’>ra al' ett finskt lamlska|).

hnatra. ^Vnokscn ntflialar nr siulra Saima, hildandc ett mindre fall, som snart \idgas till en hr(‘d sti'('»mfara.

Ivfter en kilometer hiirjar floden visa oro, sti-("midra_ii’et till- tager, hei‘g m(")ta, Whioksc-n sammanträng(‘s och stiirtar i skum utfor Taiuiokoski, som kallas »lilla Imatra». Lfter en miudn' fors, Linnakoski, vidgar sig fhxleu atei- till (hai im}>ouerau(le hreddiai af .‘hkS meter, da hon phitsligt mitter (‘U trang bergsklyfta, där hou ])ressas iu i (‘ii ränna af kuapf 41 meters hredd. Här har hou framfT)r sig eu hrant af 10 lu. i li(»j(l oeh 875 m. i längd. Heums svindlande

fall - (‘Iler f(»rs, om man vill — ntfiir denna hrant är det rvkthara Imatra. ()gat kan ej fatta oeh tanken ej fiilja d(‘tta tnmmel af vagor, som hlixtsnaht jaga oeh nedtram})a hvaramh'a.

Vattnet skiftar beständigt färg oeh stänker i dimmor uppåt hergsväg- garna. iNIan kan med lätthet kasta en sten från ena till andra stran- Momeiio-.

den, men det starkaste roj) kan ieke hiiras dit (jfver.

Europa har liiigre oeh hredare fall, än Imatra, men intet, som kan jänifiiras med detta i vattenmassa. Wnoksen antages under niedelhredd oeh medelhastighet nedföra 475 knhikineter vatten i sekunden. Trvcket af dessa massor i en s:l smal ränna är enormt, men har iinnn ej tagits i

Wallinkoski.

FINLAND I Kl'"- SFKLFT.

Kl

iiiispnik ill' iii(lusli'in. I^lt liotcl, rii jäniviij;’, en lim Tifvcr lniiiti‘ii ocli elektrisk l)(‘l_vsniii_<>; st:i till (le liilrikii lm-isleni(‘s (lis|)nsition. i\mm slTisar Iniiilrii sin kr.ift, om det iii‘ ett sl(‘>s(*]’i iitt f("»i‘luii- ligii sitt hiiid. Sydli,i;'iire erlijudei' llodeii \\'^iillinkoski oeli imdi‘ii forsiii’ till industrins tjenst.

rtom Wihori;’ räk- iiiii' Kiirelen tre städei'. Joriis/iK (2,H()0 inv.), vid Pielis (*lfs utlo]))) i Pvhäselkä fjiii’d ;it' ()rivesi, iir en nnuk- iiiidspliits, som 1842 fatt stiids])rivileii;iei‘ oeli i'iiskt tillväxei’. Liido- iiii-hamnen Sor<lar(iJ<( (1,400 inv.) lilef st;id 18K) oeli drifver liiin- dc‘l jiii IVterslmrg. /wv- hohu (Käkisidmi, 1,200 inv.) Inir iijipstiitt vid ett fäste iif Siimimi mimn pjt tv:i (">iir i Wuoksi vid dess nu- meni nordliga ntlojijis- iirm, så gammalt, :itt ingen känner dess nr- sjirnng. Sedan 'Torkel Knntson tog fästet 1208 oeli åt('r fTirloriide det 1290, var det rvskt till 1 ."iSO, svenskt till 1 ö97, ryskt till 1 (il 1 , svenskt till 1 7 lo, ryskt till 181 1 oeli sedan denmi tid finskt oniriide, men ni(‘d rysk giirnison. Stadens välstand liar gått till- liaka, sediin Wiioksens liixfiske oeli Inindi*! driigit sig till den iivii, sydliga utlojipsiirmen.

]"alanm fridlystii kloster är, enligt sägen, anlagdt ar 992 ]>a en S km. lang klijipö i iijipna iKidoga, ()0 km. SS( ). fran Sordavala. Dess natiirskrmliet, dess rikedom oeli dess gästfndiet såsom vallfartsort äro vida liekanta. Ladogas norra kust nu‘d dess liranta lierg oeli dess slingrande far- leder mellan öarna liör till landets minst liesfikta, men mest storartade natnrseenerier.

riM.AM) I 111'”' SKKI.KT.

II

K u o p i o.

r>. SAVOI.AKS,

t^avo, Savonmaa, 300 kni. i längd ocli ]S(J kin. i l)redd, liknar till formen (*tt ]»äron med stjälken mot norr oeli omsluter Saimadalen mellan ^avonselkä, Karjalanselkä oeli Salpausselkä. Xamnet liärledes fran Savilaliti (8:t Mieliel) eller fran ryska ordet savolotseliii*, pä andra sidan om vattendelaren. laindskajiet, som först nnderlydt WiOorg, sedan Nyslott, har fått erfara sin dryga andel af gränskrigens härjningar oeli delades 1743 genom godtyekliga jxamstreek j)å kartan mellan Ryssland oeli Sverige. I hela det vattenrika Finland är Savolaks det vatten- rikaste landskapet oeh mera skärgård, än konti- nent. Shittningen är lag, men genomkorsad af äsar oeh höjder, hvilka, i förening med vatten, öar och sund, erhjiida de mest omvexlande iitsigter. Hvarje försök att välja de skönaste möter en täflan om priset med andra.

l’orra>s almi.

KIN LA NI) I III'”- si;k'li:t.

Sii\i)l:iks rjikiKii' lem sliidcr. Liiiicivsidciiscl

;ir k 1101)10, |);i cii liallV) vid K:dl:ivcsi, :ml:i_i>;dt af (iiislai III 1770, nu iiic<| i), (MM) invaiiarc. Staden ar l)isk()|)ssa’lc s(‘dan ISnl, en af landets mest kesokta niarknads|)latser, medelpunkt för inland(‘ts >j<)tart ueli ö)stra kdniands kultur. ('tsi<;ten fran l)aeke i närlietcai är l)(‘r(")ind för sitt \id- sträekta sjö|)ei’s|)ektiv. lOn smal, kanalisei'ad

vattenstrat leder nui-rnt till den nya staden JdoD- .<(ihin, liandels])lats fin- en vidsträckt landsl)yo;d.

St. Mirhil (lf,.‘)(M) inv.) vid en vestli*»' inr(‘ vik af Saima vai- före Ku()j)i() Savolaks nied(‘l- puidvt, l)lel stad iSIfS oeh läiieresidens 1 (S4I). Sedan dess seg-elled genom sunden Mifvit fin'djn])ad, stiger dess omsättning.

Xi/s/of/ (Savonlinna, 1,()(M) inv.) nj)])stod kring fästet ( )lofsl)org, som restes af Erik ^VxeLs.son Tott ar 147ö pa en i) i Kyrinisalini sund mellan Saima-sjiairna Haukivesi i noi-r oeli 14Idajavesi i siäler. Detta fäste, Finlands bäst bibeliallna Pujo l)oi<r. medeltids) )o]-g, Savolaks’ nyckel, äfven kalladt Xyslott, har alltfran

sin första tillvaro hejdat okärkomna besök, mänga gänger beläg- rats oeli senast bhjkerats 17SS. Ar 17lb4 finnes Xyslott U])ptaget som stad och är nu en hesökt

N ysl ot t.

Imimi vid SainKis s(‘ii'(‘l l(‘d. 'Tva tiimiiars anii,l)als\iiii' i SO. tVaii Xvslott liii'g(‘i' en al’ 1’uruvcsi krinj^lhilcii smal och h hin. lana; l*it nkaha rju , livars hela

hr(‘(l(l u|)])lajics al' (‘ii hiuitaiuh' as, ("d’v(‘r hvilkcii laiids- vät>'(‘n gar nu‘(h‘lst färjor \id ("ms ä’iid|)uid':t(‘r. Dciiiia skoghcvuxna, s:illsaint formade ("», som än liknats vid en simmamU' <’»dla, :in vid en vatlenfag(‘l med nlhrcdda \ingar, ulhriils till kronopark 1S41 och mottager, som (‘Il af Saimas främsta pristiiflarc, talrika främlingar i ett f(")r dem npj)f("»rdt hot(‘l.

\dd siidra kusten af stora Saima ligger Williiian- xtrund ( Lap])eenranta, inv.), fordom lastage[)lats

fiir Wihorg. s(‘dan hefästadt 1 7‘2;>, intaget af rvssarne efter ett hlodigt nederlag f(")r de svenska vapnen 17-fl oeh shitlig(‘n (‘ii fredlig handelsstad fran 17(S4. Finska dragonreg(‘ment(*t är fTnäagdt här oeh en sommarhostad inredd att (‘mottaga K(‘jsaren med familj vid de läger- m()t(‘n, som hvart tr(‘dj(‘ ar här anställas nu‘d land(‘ts trup|)er.

( )stra Finland är rikt ]>a tranga [lass, där en liten styrka kan hjuda en öfverlägs(‘n motståndare sjietsen, oeh Savolaks var (‘ii skäde])lats för 17<S(S ars krig. Vid Porraxx((hni sund, (S km. fran St. IMiehel, försvarade sig (1. Id Juni 1780 öOO savolaksaiv med tva kano- ner mot en ("ifverlägsen fientlig styrka, fingo fiirstärk- ning oeh heh(")llo sin position under oafhruten strid 17 timmar a rad. Bland Savolaks ("ifriga slagfält ma endast nämnas: 1700 Kärnäkoski oeh Partakoski, d:ir Kuolima sji’) utflödar, samt vid lijiivvis vattendrag i norra Savolaks.

ISOS Virta hro

\Vi 1 1 in :i 11 st r ål 11 (1.

4-1

MM-ANi) I ?<i;ku;i'.

Wasa.

7. ÖSTEK150TTEN.

Utan att räkna, den finska andelen af Lappland, npj»tager detta landskaj) (Polijanniaa, Xord- eller Botteidandet j ungefär tvä femtedelar af Finlands yta eller lika niyeket som kommgarikena Bayern, Bachsen oeli Wnrtteinl)erg tillsainmantagna. Längden frän X. till B. utgör 705 oeli den varierande bredden fran 170 till 320 km. Österbotten är ett mot Bottniska viken langsamt slut- tande slättland, genomfaradt af floder, beströdt med milstenar, laga kullar och granitliällar, men i

XO. vid gränskedjorna antagande karakteren af Ijergland. Xamnet Polijanniaa fär en egendomlig lietydelse däraf, att vida områ- den i verkligheten äro en torr- lagd, allt ännn upjistigande bafs- botten. Landet liiijes sä märk- bart, att redan 30, 20, ja 10 är medföra ändringar i kastens ut- seende. ( )eh emedan finska val- len lika längsamt sluttar nn- der liafsvtan, blir landvinningen större här, än vid den djupare svenska kusten. Diai hördiga ler- mvllan, som i siidra (")st(“rbotten skajiar en af landets rikaste* korn- „ . , , X- , 1,- , X , liodar, npiihör i*tt st veke norrom

Alustasaan kyrka, t. il. asa Irof ra 1 1 sh us. ’ Ii

15

r)i):(r|(‘ ltiT(l(l;ii-:i(l(‘ii och iilvcr- j;;ir i cii HjmdhhiiMhul

iilliivi:il jord. Sjr)syst(!nici-iiii l)e- Imlla sin kiii^aktcr i liiiglan- dct, nicn ()fv(‘i'<'-a j>a slätten till flodsystenuT. I Falvids krök- ninji:; at N(). giir noivlanvin- daiiia kännhara vid den (■»l»j)na knsten frän 04° noriait, medan deii niel- ha-sta kusten skyddas af vidsträckta skärgårdar. Den administrativa indel- ningen liar ofta fiiriin- drats; Korsholm liar an- ricaborg. ^Dts som laiidska})ets hnf-

vndort.

Emedan Österhottens Oefolkning är tätast vid knsten ocli glesare inåt landet, liafva här n])})stått 9 kuststäder, alla af yngre datnm, men endast en uppstad. Aldst är Wasa, som 1855 erhöll det offieiela namnet Xikolaistad (10,800 inv.). Orten fiek sin lietydelse genom fästet hohn från medlet af 14:de seklet, en medel tidsborg, hvaraf hlott vallarna kvarstått till vår tid. Wasa stad anlades 1000 af Karl IX med hans ätts namn och vapen till belöning för österhott- ningarnes bistånd i khihhekriget mot konung Sigismnnds anhängare. Ötadens då djnpa och bekväma hamn tillgrundades efterhand sa, att Wasa, efter en ödeläggande hrand 1852, flyttades nyhygdt 5 km. närmare hafvet till Brändö hamn. Staden är läneresidens, säte för landets andra hofrätt sedan 1770 oeh södra Österhottens friimsta exportort. På dess förra })lats kvai-står hofrättens på sin tid berömda hns, förvandladt till kyrka.

Söderom AVasa äro städerna Kri.^ifhiesfad (2,700 inv.), anlagdt 1052 med namn efter drottning Kristina, och Kaskö (800 inv.), anlagdt 1785. Kaskös hamn är den djupaste ])å vestknsten.

AVasa liin räknar i norr tre sjöstiider, alla flyttande sina hamnar efter det flyende hafvet: Xylcarlchy (1,100 inv.), anlagdt af Gustaf II Adolf segeraret 1017 vid Lappo elfs mynning, härjadt af elden 1858; Jakohxiad (Pietarsaari 2,200 inv.), anlagdt 1000 af Jakob Delagardies enka Ebba Brahe, hrändt af fienden 1714 oeh af vådeld 1835, samt Gamlakarlehy (Kokkola, 2,400 inv.), anlagdt samtidigt med dess namnfrihide, i det från khihhekriget kända Karlehy. Dessa städer blomstrade före Sainia kanal som exportorter iifven för Savolaks. Xykarlehy, kiindt genom striderna här oeh vid Jntas 1808, har ett seniinarinm för landets svenska folkskolelärare. Jakob- stad är J. L. Rn- nehergs födelseort.

Gamlakarlehy tillha- kaslog en fientlig engelsk landstigning 1854.

Den öppna kn- sten af Uleåliorgs län räknar 4 sjöstäder.

Brahes fad (3,200 inv.) erhöll grnndläg- garens namn 1052,

Wasa liainn.

1(1

FIM.AM) 1 Hl'”- SKKLin.

liiirjadcs :if elden IMlO oeli hade h")r<‘ anj>;far- t_vi>’(‘ns Uonkiin^ens en betydande handelsilotta. Vl<'al)<)r(j (()iilii, K), 000 inv.) var (*n äldi'e l<<")|)ing, soin 1'iek b(‘tydelse i>(‘noin en liär an- la<;'d boi‘<j; 1 bOO oeli stadsprivilegiei’ 1010. Sta- den, V. M. I"ranz('ns födelseort, liai' plundi-ats af fiencha' 1714, ödelai;ts af bi'and 1S22 oeli är nn iäneresidens samt norra ( )stei‘bottens oeli ri(‘a elfs exportlianin. 1 )(*ss bor»- antänd(‘s af askan 1701) oeb sprana,- i luften. Kemi (OdO inv.) är (ai nyanlas;'d stad vid dcai stora flodens fiski-ika ntlo|)p. Tornca (l,d00 inv.), (ai östad vid ntlo])p(4 af (hai lika Ixaiäinnda gräiiselfvcai, räknar sin tillvaro fran 1021 oeli tillhiirde \4*st(a-bott(ai intill l(SO0.

Dess betydelse är att vara gränsort i!;ent(anot det jia svcaiska elfstramhai liiioamle Haparanda oeb

att niottaifa främlingar, som komma för att se nndnattssolen pa <let 02 km. längia' i norr belägna b(a-()mda berget

Kn lang rad af sjöar ofvanför 04:de breddgradiai samla sig i den böirjande forsrännan af Hleå elf oeb kasta sig i Annuä ~> m. 44 em. höga fall med dan in i Oulnjärvi. llär lät Karl IX år 1007 np])föra ett fäste, l\(tj(iiichor(i, pa en ö strax ofvanom fallet, fiir att beskydda nejden mot infall frän ryska sidan. Fästet nj)|»fylde sin bestämmelse intill 1710, da d(“t, en manad för- svaradt af 50 invalider mot 3,000 man, nödgades ka])itnlera för linnger oeb kort därefter s})räng- des i luften. Pa södra stranden af strömmen hade stad(*n Kaja na (1,200 inv.) ii]>])stått. Dess marknader voro de mest besiikta i norra Finland. Xaninet är af Kainu, Kaimmmaa, Kajanien, Kvenernas land, ett folknamn i nordliga ( IsteiFotten, livai4'ör Kai-1 IX inlbrdc* i kommgatiteln »dc* J.,appars oeb Kajaners konung». Ammä fall kiänggieks 1840 med en 14 m. S5 em. lang sluss, genom livilkeu längväga tjärbatar kunna nedga till sjön för att ater stakas eller dragas fran strandvägar up])för forsarna. Hit ankom Kejsar Alexander I ]):i sin finska rundresa i Augusti 1811), lät ro sig i storm öfver sjön, fortsatte en d(4 af vägen ridamU', gående eller akande ]>a

bondkiii'ra genom obanade (")demarker, sj)isade i löfprydt stall, fortsatte resan till ytt(*rsta gränscai

af sitt rike i Tornea oeb återvände sedan langs kustvägeu, öfverallt fTtljd af folkets beundran.

( )sterl)Ottens slätter lia druekit niyeket blod. Här lunk' vän oeli fiende* utrymim* att lAras, oeb bär voro de slagfält, som alltifrån klubbekrigets tider afgjoil landets öde, ])å isen af Ilmola a 151)0, ])å isen af Kyri) elf 1714, vid ( dravais kullar 18t)8, förutom v(*xlande segrai* oeb n(*der- lag vid Revolaks, 8iikajoki, I./a])])o, Alavo m. fl. Två bland d(*ssa fält ;iro bär atergifna i bild:

8torkvro med dess rull- stenar oeb biördiga åker- fält samt slätten vid La]»])o kyrka.

Jjaj)j)latal är i fol- kets föreställning den obe- stämda, <)de nord, där vä'- garna upjibiira, diir re- narna beta, diir åkern ej mera ger korn oeb den utdöende skogen kryper långs marken. I verk- ligbet(*n bar La}»pland

.\avasnksn.

KIM.AM) I Hl'"- SKKUT.

•17

iii<i'cn ;iiin!iii n:i- turlii;’ iil';ilis, ;iii Islijilvcl.

inlräiiiicr :illt litt- ii'iv at norr. Hä- sten, kr»rvä_ii'en neli akeni fitlja tinska nyl)_vii<;'aren in i>a lappens om- råde, livarluäsl lai slnttninji; mot sol- sidan luMAnler miij-

f(’)r en korn- j

sk('»i‘d. Iek(‘ ens där ”7\

skoi;'en npj)lu')r, s(>r sitt;

nyhyjijiaren tillbaka. Frambir honom liäji;rar ääinn fisket vid Isliafsknsten. Men därifrån stänges han genom den })olitiska gränsen mot Norge, en smal landremsa, livilken han hlott kan öfverskrida som legohiträde ät norske fiskare. Fngen har fragat Finland vid fredsfT»rdragen.

Fn kort tid hägrade ett Kalifornien i denna yttersta nord. 8ä’gner gingo hland folket om gnldfvnd i La])pniarkerna. Tvä frän Kalifornien återvände finske sjömän hegäfvo sig nt pä en fotvandring oeh lyekades finna guld i sanden vid Ivalojokis stränder mellan (38:de oeh (h):de breddgraden. Kyktet spriddes, sjömännen fingo mänga efterföljare, styrelsen reglerade oeh skattlade denna nya näringsgren. 1870 fmmo oOU vaskare 10,130 gram guld, hvilket följande äret ditförde 475 arbetare. Desse utvaskade 50,693 gram. Därefter har guldletningen nedgätt med vinsten.

1880 funno 07 arbetare endast 4,701 gram. (ful dsanden förekommer i mänga lappska floder, men i mikroskopiskt fina flisor, som ieke löna ett ansträngande arbete, med ödemarkens alla för- sakelser. Guldletarnes hufvudstation KuJtala vid Ivalojoki är, som skydd oeh kontroll, uppförd pä styrelsens fiiranstaltande.

torkyro och Lajipo.

Åiumä fors.

FIM.AM) r IO'^K SKKLKT.

I)cii linskii jiii(l(‘l(‘n :if Ii:i|»|>liiii(l imdcrlvdcr l 'l(‘;d)oi-”'s liin ocli i’()i-dc!:is i ett v(‘stligt oiimidc, Tornen L:i pjnnnrk im‘d ICnont<‘kis, sniiit ett ostligt, Kemi ln|i]mi;ii'k ni(‘d nordligaste kyrkan Uts- joki, 107 kin. si')d(‘rom Nordk:i|). 1'aiontekis ;ir en kil in |):1 norskt onirad(‘, lika onaturlig, som

I V a 1 o.

norska gränsen mot Finland. La})])inarkens ]>äi‘la är den stora, djiijia, fiskrika, med öar bestrijdda Knare sji), som 10 månader af året lietäekes med is, men i -Inli oeh Angnsti vimlar af fiskare- båtar. T (ifrigt äro La}»[)lands storartadt en.sliga natur, dess fjällar, dess vägliisa hedar, »tundrorna», dess strida forsar, dess langa vinter, dess ljusa sommarnatt, dess norrsken, dess lnft})ers})ektiver, dess renar oeli vargar, dess lax oeli dess mygg, hättre kända genom resande, än många sällan hesiikta delar af Fdnland.

Landet indelas i följande 8 län med deras areal i kvadratkilometer:

	LAND.	INSjitAi:.	Sr.MMA.	»0 AF HELA LANDETS.
Abo och I)jörncl)oi’gs län incd Åland . . .	2.3,13b	1,035	24,171	6,47
N vlands tän	11,131	741	11,872	3,18
Tavastclms län	17,!»59	3,625	21,584	5,78
AViborgs län	31,409	3,632	35,011	9,88
Knoj)io län	35,746	6,984	42,730	11,44
St. Alichcls län	17,275	5,565	22,840	6,11
Wasa län	38,309	3,402	41,711	11,17
ricåborgs län	156,979	8,662	165,641	44,Ti
Finlands andel af I.adoga	—	8,014	8,014	2,14
Hela Finland	331 ,944	41 ,660	373,604	100

Z. ToeKLirs.

II. FOUvET.

STAM FOLK.

Uet folk, som kygger ]>a Fiiilnnds granit, tillhör norra och nordiisti-a Europas iddsta inlyyggarc.

Det fanns där före all historia, före all saga, sasom den dnnkla, töckniga hakgrnnd, där hvarje minne och hvarje synkrets npjdiöra. Det kallades redan vid hörjan af vär tideräkidng Foi eller Finnar, en af grannfolken gifven henämning, inen själft har det kallat sig iSnoinala Iref, ett vida spridt namn af omtvistad härledning. Dessa folknamn hafva slutligen öfveidlyttats })å landet, det främmande som Finland, det genuina som Suomi, Suomcninaa.

Där historien förlorat alla späi-, har S})räkforskningen lyckats iij)pleta stamförvandtska})er. l^pråkforskarne säga oss, att finnarne tillhöra en stor folkstam, den finrk-u(/rirka, hvaraf leniidngar för närvarande finnas spridda }ni ett ganska vidsträckt område, från Oh och Ural i öster ända till Donaus stränder i vester och söder, där en ensam stående föi'})ost, wa</ya)rrne, anträffas. Magya- rernes närmaste stamfränder, åtminstone i språkligt afseende, äro orfjakerne vid Oh och Läysch och vngulerne kring Ural. I det östra europeiska Ryssland ho hroderfolken ryrjäncr och votjaker samt de med finnarne närmare heslägtade Volga-folken inordvincr och freheronisser. Finnarnes närmaste släktingar äi’o likväl deras graiinar i trakterna kring Östersjön: karclare, vcj>.scr, roter, ester, liver, hvilkas sprak icke skilja sig fran finskan mycket mer, än t. ex. danskan från svenskan. Ännu återstår att uämna lapj)arne, hvilka antropologiskt icke torde tillhöra den finsk-ugriska folkstammen, men hafva tillegnat sig ett finsk-ngriskt sprak. — Dessa folk, med undantag af magyarerne, utgöra fattiga, försvinnande spillror af fordom lifskraftiga folk, hvilka en gång, under de första århundradena af var tideräkning, nästan uteslutande hehott och heherskat cn stor del af det nuvarande Ryssland. Endast vid Finska och Bottniska vikarnas kuster funno denna talrika folkfandljs längst mot XV. framskjutna grenar en af ödemarkerna skyddad och dock genom hafven öppen fristad för mensklig kultur. Att finnarne lefva, att de bevarat sin folkegendondighet oeh lyckats u})pnå europeisk civilisation, därför ha dc till stor del att tacka sitt på samma gång hårda och solbelysta, slutna <x*h öj)pna, skyddade och dock fiir Europas inflytande tillgängliga land.

no

KIXl.ANI) 1 SKKJ.F/r,

Ujiiiincnic \i<l Dvino, iiiiikli^ii jindii till 14:dc seklet »[(‘iioin handel oeli i-ik(*d()inai', äfvensoin ma<ivarenie, äro de (‘iida lolk al' finsk stam, som ^rnndat riken. Alla de (')frifi^a hafvsi saknat politiskt initiativ. Det mäi'klij«;aste hevis därpå är, att pluralit(*ten af de folk, som äi‘ 802 kallade llnrik till sin heli(‘i’skare, vai’ finsk; oeli likväl <>;i'nndades iek(; en finsk stoianakt, utan eii rvsk. ('astrén aid'('»r (‘ii het(‘eknande tselnidisk folksäfi;(*n. Slaver oeli tsehuder stodo laistade till strid mot hvarandra; anförarm* ("ifverenskommo att afgiira striden genom ett vad. Kn slav och en tsehud skulle hvardei'a kullhngga ett triid, och den, som fiirst hlef färdig, skulle hlifva herre i landet. Tsehuden hegynte pä sitt grundliga sätt att hugga vid i'oten, men den fyndigare slaven hegynti* vid topjien, hl(‘f f(')i-st färdig oeh tog alltsä herraväldet. Ryska folksägner tillägga, att tsehuderne, som öfver allt annat älskade* friheten, h(*llr(* än att hlifva trälar ofvan jord, hegrofvo sig med sina skatter under jord(*n, oeh där h*fva d(* än i dag m(*d sina stora hoskapsh jordar, guld, silfver oeh sohelskinn.

Med undantag af lajiparne ha alla vestfinska folk varit krigiska, men deras styrka har legat i fiirsvaret, iek(* i anfallet. Där de ej själfve trängts framät, hafva de aldrig gätt ut att eröfra

främmande länder, men ytterst ihärdigt försva- rat sitt eget, Bjarmerne försvarade sig mot slaverne i 150 är. Svenskarne hehöfde tre kors- tåg och likaledes 150 är för att styckevis eröfra det glest befolkade oeh af inbördes fejder siui- drade Finland. Den f<')renade ryska makten l>e- höfde inemot tre sekler för att, likaledes stycke- vis, eröfra detta land.

Ingen skriftlig krönika, ingen urkund, inga hällristningar eller runstenar bevara minnet af dessa hedniska finska folk, som ej kände skrif- konsten. Allt hvad vi veta om dem skulle inskränka sig till fornlenmingar frän stenåldern och järnäldern, vapen, smycken, spär af befäst- ningar och andra nationers torftiga skildringar, därest icke finnarne själfve bevarat en sällsynt rik och varaktig muntlig tradition. Episka sån- ger, blandade med lyrik och trollsånger, gingo i arf frän slägte till slägte genom mänga år- hundraden och hegynte u})ptecknas i slutet af f(>rra seklet. Elias Lönnrot lyckades i dem äterfiima och hopfoga spillrorna af ett stort, med de homeriska sångerna jämfördt nationalepos, som 1885 utgafs i tryck under benämningen Kalcvala. Af dess 52 sånger (runor) hära de yuigsta spår af kristendomens inflytande, medan flertalet vittnar om hög ålder oeh de äldsta antyda en beröring med Indiens myter. I dessa sånger afspeglar sig en trogen bild af folkets seder, kultur och lifsåskådning under längst förflutna och fiuliistoriska århundraden.

Kalevala och språkforskningen angifva, att de finska folken vid sin inflyttning i linland stodo vid öfvergången från nomadlifvet till fasta boningsplatser. De idkade åkerljruket i dess flvtthara form som svedjebruk i barrskogarna och betade sina boskapshjordar i dalarnas löfskog. Jagt och fiske voro hufvudnäringar, byteshandel vid kusterna binäring. De kände järn, koppar, silfver och guld, smide och ylleväfnad. Eamiljelifvet var intensivt utveckladt och kvinnan som husmoder hållen i ära. Under den frie mannen stod krigsfången, mildt behandlad som tral. Slägter och slägtchefer förenade i fredstid familjerna; husfadern var domare med oinskräidct makt. I krigstid var hären folket och stam- eller slägt(‘hefen anförare till lamls eller sjiis, men dess(* frie hedningar erkände ingen konungamakt. INIan har spår af folkmöten (ting), men i (öfrigt var sandiället doldt i familjen, sedvänjan lag och hamnarna hytesj)latser, men städer okända.

I'’INLANI) I SKKlvK'!'.

Filiiuinic voro sol- ocli (“Iddyrkarc, lios livilka cn litrandc kärlek till ljuset oiiivexlade med intrvek af vint(‘rnattens mörker. Hos alla kringhoeiide folk lia d(! ända till nyare tid varit hervktade för sin trolldomskonst, oeh själfva ha de varit öfvertyj«ade om denna sin heirdij2;lietsfnlla makt. iNIen i den finska nia<2;in ligger en upplnijd grundtanke, som mer än nägon annan natur- religion närmar sig kristiaulomen, nämligen den, att ordrf har skajtat världen. Ordet är allting öfvermäktigt. Styrkan är endast ett utflöde af vislieten, oeh vis är l)lott den, som äger det skapamU' onht, ursprungsordet, f()rutan hvilket ingen hesvärjelse äger kraft. Häri ligger grund- skihiaden mellan de finska oeh de ariska folkens lifsåskädning. De ariska folken hafva alltid lagt hjältekraften främst i svärdshragd. Skandinavernes Odin var den visaste hjälte, niirdan han var härskarornas fader oeh förebild; finnar- nes Väinämiunen var den mäktigaste hjälte, nucdan han var den visaste.

Finnarnes milda naturreligion fiek ej tid att antaga hestiimda former, men innel>ar ett heundransvärdt djup. De tillhädo icke na- turföremålet, de sökte den i detta lefvande anden (haltian). Allt var individualiseradt, allt hade sin haltia, men i natnrföremälet var anden hunden och framträdde endast i menniskan fri genom ordet. Därigenom l)e- herskade menniskan allt, men icke oinskränkt, tv öfver henne stod ett namnlöst högre väsen, askans herre, som bodde i molnen och kalla- des Den gamle (Ukko). Han framför andra var ordets gifvare och styrde i sista hand luenniskornas öden. Mytens öfriga namngifna ]»ersonligheter — skogskonungen Tapio, vat- tenkonnngen Ahti, underjordens heherskare Tnoni, alla försedde med hustrur och barn, luftens, eldens, S(dens, månens, stjärnans söner och döttrar m. fl., alla dessa voro endast personifierade naturkrafter. Icke ens folk- hjältarne Väinämöinen och Ilmarinen, som dock varit med om världens skapelse, hedra- des med gudavärdighet. Ett af mytens finaste drag var att förlöjliga desses och andra hjiiltars nienskliga svagheter. Och sålunda kände den finska myten i verkligheten ingen annan gud, än denne, i obestämda konturer framträdande Gamle. ]\Ien äfven han dyrkades icke i sinliga former. Bjarnierne hade fraii svartahafsfolken lånat tempel och gudabilder. Lap})arne tillhädo sällsamma naturföremål (sejder). Finnarue kände ingen hilder- dyrkan, endast heliga träd, källor, sjöar oeh berg. Intet hlod fläckade offren. Ilusfadren hängde elgens horn i det heliga trädet; husmodren spilde vid dess rot några dro}>par af boskapens mjölk.

Med detta öfversinliga grunddrag i den hedniska myten, skulle man väntat ett lätt insteg för kristendomen, men så skedde icke. Kristendomen mötte det segaste motstånd. Orsaken var till någon del, att korset pätvangs med svardsmakt, men en dju[)are grund låg i hedendomens obe- nägenhet att böja sig under ett högre ord, än dess eget miiktiga ursprungsord. När detta styfva motstånd efter sekler var biaitet, sammanväxte kristendomen så helt med folkets lifsåskådning, att detta än i dag med ömtålig misstro betraktar allt, ända till den minsta ändring af hokstafven, som synes <let af vi ka från dess nya ursprungsord, Kristi tr<'».

FINI.AXI) I SKKLKT.

fixska foi.kkt.

IJcsiiltiitct ill' Finlands liistoriii scdiin iir IIT)? iir det finskii folket. Det Inu’ Siunnmnvuxit oeh fortfiir iill sainnninviixii <if nrsiinin^ligen skildii oeli niot liviinindi-<i fientlif^ii folkeleinent(*r, tvii lH‘sl;iot!i(l(‘ oeh elt 1'riininiiuide. Fn riid trad iif |)rovid(‘iitiel n])])fostriin »^enoingar hela detta ntveeklinj^sskedi'. 'Fva vildvuxna asiiiliskii rotskott iif (‘ii nnmt»;greid^, fTirvissniinde stiini fönimdde ej iitveeklii sig utiin stikl. De iinf('>rti'od(les at ett fräinnuuide (ifvervälde, nog starkt iitt stiala oeh lyftil, men iek(> nog rd'verlägs('t att ne(ltriiin])ii oeli nppslnka d(‘in. De uppväxte i en härd skola, men som pa samma gäng var en npj)fosti’an i frihet oeh europeisk kidtnr. Xär denna skola gifvit hviul hon fihinädde, anf()rtrodd(‘s det sammanvuxna oeh mogimde folk(‘t ät en stoianakt fiir att i (less hägn uppfostras till lyekliga framst(*g oeh nya priifningar. Finlands stiirsta jiolitiska omskiften iii‘o nnderhart vid afpassade fTir sin rätta tid. I ständig strid mäste Enro})as gränsvakt härdas; men dess framfiirna (Klen äro en horgen fiir dess framtid. Ett folk, som ("ifverlefvat hvad detta öfverlefvat, kan ieke d("), sä länge det heliallei' sig själft.

De i luda landet allmänna jättesagorna heviini. sjiären efter en tidigare, nn fiirsvnimen hefolk- ning af friimmamh' stam. Xär de nuvarande finnarne inflyttat, kan ej med säkerhet utredas, ein(‘(lan iidlyttningen Siinnolikt skett nnder loj^jiet af flera ärhnn(lrad(m i hiirjan af var tideräkning. Tidigiist kommo lapparne, däredter taviisterne, S(‘dan karelarne, sist svenskarne, ehnru flera skäl tala f()r en myek(‘t tidig svensk kolonisation pä vestknsten oeh Aland. Vid tiden f(")r det fiirsta svenska korstäget 1157 voro likväl stora områden af det inre landet ohehodda ödemarker. Fyra folk lägo dä i ständig strid med hvarandra om jagtmarker, fiskevatten, lietesmai-ker oeh svedje- länder. En granne hetraktades som en rival, slägter oeh stamfolk drogo härjande in })ä hvar- andras omräden, oeh knsthefolkningen seglade nt pä krigstäg till sjös.

Det, som vi nn kalla finska folket, fanns dä ieke till. Det är en produkt, ieke af spräk oeh härkomst, ntan af den historiska traditionen. Gemensani tro, styrelse, lagar oeh samhälle, i lore- idng med den fTirsta politiska gränsen af 1328, gäfvo dessa ätskilssträfvande folkelementer sam- manhällning oeh solidaritet. Gemensamma vännei’, fiender, välfärd oeh ofärd medförde hehof af hvarandras histand. Lapparne förl)lefvo de längst oberörda; de tre öfriga folken hegynte växa tillsamman, ehnrn sä längsamt, att ännii i sextonde seklet tavaster oeh karelare härjade ]>ä hvar- andras omräden. ( )eh ännu i vära dagar ha olika seder, lynne oeh spräk gifvit np})hof at gagidösa strider om tillvaron af ett eller tvä folk i Finland.

Det är anmärkinngsvärdt, att finsk oeh svensk hefolkning i Fiidand, ehnrn flytande som skilda strömmar bredvid hvarandra, ntan att blandas, likväl aldrig upprest sig mot hvarandra, fastmera stätt i samma hnl vid hvarandras sida, hvarhelst svärd lilef draget inom eller utom landet. Kivalitet har nj)})statt, ieke förtryek. Likaberättigande har varit ett grunddrag i lagstiftningen. En soeial, ieke jiolitisk nnderlägsenhet har ätskilt folkets finska talande plnralitet frän dess svenska talande minoritet, oeh att utjämna detta traditionela missfiirhällande har frän "trealje decenniet af detta århundrade varit den nya tidens soeiala problem i Finland.

Sedan Sverige i tre korståg, 1157, 1240 oeh 1203, eröfrat Finland, likstäldes detta land 1362 med Sveriges gamla provinser. Folkfriheten var där gammal lag. Träldomen afskaffades i hela riket 1335, oeh adelns senare försök att infiira HLgenskapen misslyckades. Oivgelhnndeidieter ha i tider af svårt betryck ej kunnat undvikas, men sedan mer än ett halft årtusende är hvai;je finsk medborgare en frihoren man.

Sveriges lag oeh samhällsskiek infördes ntan motständ i ett land, där lag oeh samhälle ej fnnnos förnt. Folket inväxte i dessa nya former, tilhimpade (han eft(*r sitt lynne oeh hlef fiirtroget med dem som egna. Landets aflägsna, mer än halfva än4 afstängda läge medfiii-de en autonomi.

FINLAND 1 l'»'"' SFKLFT.

som biel' imirkhiir iiär dni mäktlj^c' biskopen i Al)o imdei- uidoiisslridenia biel' landets vei-kligc* slvresman. Finland näinnd(‘s 1'ran denna tid vid sidan af Sverige såsom likets andra bnfvnddel. Men sa litet lag atran efter politisk själfständigbet (separatism) i det finska lynnet, att folket gang efter gang (1020, ir)(>2, 1742, 17SS) enhälligt oeli med ovilja afböjde frest(‘lsen till affall fran sin lagliga öfverliet. Det beliöfdes en tvingande historisk nödvändighet fiir att efterliand försvaga oeb slutligen upplösa sambandet imal Sverige.

Fa-öfringen af Karelen 1202 hade fiirt svenska vapen till Rysslands jiortar. Finland oeb i senare tid östersjöväldet blefvo nn de tvä makternas ständiga tvisteämne. F(")ljden bäraf blefvo de blodiga krig, som, nu‘d korta vapcadivilor, ('»delade Finland i oOO är. bolket n]»pva’xt(^ i vapen oeb delade nu‘d Sverige segrar oeb nederlag, men den ena gen(‘rationen eft(*r den andra bygde i aska oeb sadde i blod. livar tredje vapcaiför man ntsknds för bären, när faran ej kallade man ur bnse. Slutligen, när fran 1714 till 1722 stilrsta delen af landet läg liärjadt ända till svarta inullen, ntarniadt, folktomt oeb öfvergifvet i fiendeband, begynte bopjiet, ieke troheten, svigta. Frän denna tid vaknade sjioradiskt öfvertygelsen, att en sädan ställning var obällbar. Freden kom, läkte sären oeb befolkade ödemarkerna; äter kom kriget, äter freden, åter kriget oeb ät(a- freden; men så stark var jiligtkänslan, så orubblig troheten, att när det afgfirande skiftet inträffade 1808, de fleste då lefvande i Finland ansägo allt förloradt. De bedrogo sig. Först nu lilef det möjligt att bygga den framtid, pä bvilken sä många sekler förgäfves arbetat, sä länge Finland var Sveriges blodiga sköld.

F'(>rvånande är den tålmodiga, okufliga tro pä framtiden, bvanned odlingen under krig oeb armod, ena banden vid plogen, andra banden vid svärdfästet, ständigt eräifrat land i ödemarkerna. Länge hade folkets politiska medvetande slumrat under den oui»pbörliga härda kampen för tillvaron, men det hade vaknat i trettioära kriget oeb fiek, hundrade år därefter, ordet vid frihetstidens riksdagar. Xär dä 1809 Finland blef en del af det ryska riket oeb Alexander I bögsint fiirklarade dess folk uppböjdt Idand nationernas antal, hade detta folk i sitt konstitutionela statsskiek mognat för nationelt medvetande. Dess historiska oeb geografiska ställning mellan tvä makter, af bvilka den ena beherskade traditionen, den andra nutiden, tvang Finlands folk att rikta sin främsta u]»p- märksambet pä utveeklingen af sin kultur oeb sitt folkmedvetande. IMen i detta utveeklingsarl)ete läg sä litet en politisk separatism, — bvilkoTi för öfrigt landets hela historia förnekar, — att fastmera folket, ej mindre än dess inhemska styrelse, ständigt sökt garantierna fiir landets framtid i ett troget uppfyllande af pligteriia mot monarken, som hägnar äfven Fiidands intressen, oeb mot det mäktiga rike, med bvilket landet är förenadt. Den kris i opinionerna, bvilken alltid ätföljer inträngandet af en ny tradition i den gamlas remnor, bar i Finland varit oblandadt social oeb icke berört det politiska området. Ingen sammansvärjning, ingen revolt, icke ens en tendens i parti- striderna bar förverkat detta lands är 1809 grundlagda ])olitiska ställning, oeb Fiidands folk förlitar sig därför, med orubbadt förtroende till sin Monark, }»ä de lagars belgd, bvilka, under hans beskydd, ät detsamma bevara en ostörd utveckling.

Xatur, öden oeb traditioner ba påtryckt den finska folktypen en gemensam prägel, som väl varierar betydligt inom landet, men lätt igenkäimes af främlingen. De allmänna karaktersdragen äro: härdad, tålig, passiv kraft; resignation; ihärdighet med dess afviga sida, envishet; en senfärdig, begrundande, inåtvänd tankegång; till följd däraf sen vrede, men dä utan bejd; lugn i dödsfara, försigtigbet efteråt; fåordig tystnad, omvexlande med l»redt ordflöde; böjelse att vänta, uppskjuta, lefva för dagen, men därefter icke sällan brådska i otid; vidhållande af det kända gamla med

Fixi.AM) I i!i'» si;ku;t.

olK‘ii:ij;(‘iili('( l(')r iivtt; |)li<;'t(i‘olH‘l, lii^lydiind, IVihctskiirlck, i;'iistfVili(‘t, ärlij^hct och innerst en fiir-

kiirlek hir :indli<>; he^Tundnin*;', som i-iijer sij;' i en oskiTintad, nu‘n vid hokstiifven hängiinde gnds-

IVuktiin. Aliin igeid<:imi(‘r tinnen |>a hans slutna, reserv(‘i'ade, otillgängliga liällning. Han l)eh(ifver tid att tiia oeli hlitva tiirtrogen, men hlii’ dä (‘ii pålitlig vän; kommer ofta hir sent, stär ofta i \ägen, ulan att märka det; helsar en näitande hekant, när (haine )‘edan luinnit ett stv(*ke fiirhi, och tig(‘i- där det vore hättre* att tala, men talar stundom, däi’ det vore hättn* att tiga. Han är en af världens IT»rst(‘ s(»ldat(‘r, men siste i‘äkn(‘inästai'e; sei’ guld framfiii’ sina fotter, men kommer sig ej h")r att taga u|)p det; ITu-hlir fattig, där andra hlifva låka. Amiral von Stedingk sade: finnen hehiifver en p(*tai’d i iTggen, hir att komma i riirelse . I (hai ytti‘e gestalten äro endast medellängd oeli kraftig krop|»shyggnad allmänna. Den intcdlektuela hegäfningen heliöfver väckelse.

i\Ian igenkänner ej den drumlige hond})ojken, när han gått nägot ar i skola, eller vallgos- s(‘ii, hvilkeii ej kunde 1‘äkna eii takt ])ä sin näfverlur (udi i dag hlåser esskornetten i

Tschaikowskys »1 8 1 ». \dlja och arbetslust

hero af impulser. Pei' Jfrahe sade om fin-

narne: »och är till mär- kande om detta folket, som hemma latas ])ä ugnen, att en af dem

arbetar utomlands mer än tre andra». Slutli- gen höra till de all- männa dragen kärlek till sagor, visor, ord- språk, gåtor och tanke- (ifidngar samt en bii- jelse för satir, som obe- vekligt förlöjligar egna (K‘h andras dåi'ska]>er.

Tavasten (Häniä- läinen) bildar kärnan af denna folktv}), som Tavastlanilsk niti i iiO-, eftor eii tafla af A. (Iali.ex. .,f ]iQuom mottagit silUl

mest ntmärkamle drag.

Han hehoi- landska])en Tavastland, Sataknnta, nori-a Nyland och siidra Österbotten, utom kust- sträckan, samt Egentliga Finland, där en koloinsation af hans nära fränder ('sterne inblandat sitt Idod och sitt stympade s])råk. Han är groflemmad, stundom storväxt, muskuliis, axelhivd, med hredt ansigte, iid)()jd näsa, grå <”)gon, brunt eller lingult hår. Ai’hete och fiirsakelser gifva honom ofta (*tt drag af förtidig ålderdom. Ilan är hland sina landsmän <len härdigaste, ai^hetsainmaste, tarfligaste 0(*h fiirniijsammaste, men äfven den mest konsei'vative, mest långtänkt(‘ och mest styfsinte. Klädd i sin mchko, en gi-of läiåtshlus, :ti- han sommartid j»a ntarhet(‘ fran soh*ns uppgång till S(‘na kvällen och

VaI.JXJOSSF. FKAX l^AAXA.TÄRVI (IvFUSAMo)

FFTFK FX TAFFA AF A. (iALFFX.

KlNLANl) I lii'"' SKKI.K'!'.

M(>jor sig (la m(‘(l sin lallclciui<( , (mi mjiilräU, som han här i en nälvcMTcnscl |>a lyggcn. Sadan liai’ han i arhniulradcMi förhlifvit, nästan ofih-ändrad i de inia* och noiTa dclaiaia af sitt oinradc, nicn i ntkant(‘rna hni' han Ijnsnat och uppnatt sin samtid. I l(>iTct jcnst ]>a dc adliga godsen har hiijt,

men icke ntjäanat hans styfva, ärliga sinnelag. Tavasten talar d(‘ii liärdare, vestfinska munart(*n och liar länat ord frän svenskan. Jlan saknai- karela- rens poetiska hegäifning, livarfiii- d(-n äldre mvten hos honom (hätt nt, men oväntadt talrika nyare folksånger äro äfveii på hans område antecknade.

Karclarcn (Karjalaineii) befol- kar landskapen Karelen, Bavolaks och norra Österbotten. Jiimförd med tava- sten, är han smärtare, rörligare, lifli- gare, känsligare, ostadigare, fiidd skald, f()dd handelsman, håret hrnnt, (igonen grå eller brima, lemmarna sjiensligare, hela hans yttre öpjmare och tillgängligare. Karelaren är ett begäfvadt barn, hvars up})fostran blifvit försummad. Det är han som ända till våra dagar bevarat den gamla finska myten, och han ökar den ständigt med ny lyrik. Han brukar slägtnamn; hans språk är den mjnka, diftongrika ostfinska mnnarten, hvari han vid Ladogaknsten inlilandar ord från ryskan. Wiborg är fyrspråkigt: där talas, jämte finska och svenska, äfven ry.ska och tyska. Ättling och frände till medeltidens ryktbare bjarmer, har karelaren af dem ärft böjelsen för resor och kiipenskap. Fordom ströf vande kring hafvet på krigståg och l>y teshandel, ses han nn ständigt på väg med sin forvagn till Petersburg eller sin jala pä Ladoga. Betänkliga konkur- renter ha uppstått med jiirnvägar och ångbåtar, men karelaren finner nya utvägar; i Petersburg betalar sig allt, till och med gatstenar och myrägg. Hans besparingar äro tvifvelaktiga; han tager lifvet sorglöst, lefver godt, mir han kan, och delar med sig åt andra. »Har man ej bröd, så iiter man

Karelaro.

hvetebröd». I södra Karelen bakas mjukt bröd alla dagar, me- dan det fattiga norra Karelen anlitar bar- ken. En stor del af Karelen har, delande griinsmarkers öde, blifvit långt efter det öfriga Finland. Frän nuHllet af detta år- hundrade höja sig åter jordbruket, slöj- den och folku2i})l}’s- ningen, men retar- deras af talrika pro- letärer (inhysingar), som på en del orter uppgå till 37 procent af befolkningen.

Middagsmål i stuga (Savolaks), efter en tafla af Venny Soedan-Urofeldt.

50

Fl. \ LAM) I SFKLFT.

Xv ländsk skäril)o.

I )(‘ii i-ysk(‘ karcliirc‘11 ()st(‘roin gränsen Inii’ genom religion, lagiii' oeli styrelse hlifvit IVäimnande för Finland, men bevai-ar slamtyiKai i sj)räk, s(‘der oeli lifsäskäd- idng. Karelske landlliandlare fran Ar- ka ngelska gnv(‘rnementet kiångvandra i kdidand oeli fraternisera med lie- folkningen. Den finske karelaren är en krokig blandning af kolonier, dem krig o(di . flyftningar kastat om livar- andra. I Savolaks har han ntliil- dat en egen ty|), savolaksaren, som i intelligens oeli f'()rni{)genliet tagit fiirsteget framom sina grannar. ]\I(*d savolaksaren täflar nordiistm-hottnin- gen, hvars s])räk hårdnat oeli livars kultur antagit vestfinska former. Syd- karelaren särskilde sig ännu för fem- tio är sttlaii genom l.rokiga folkdnig- ter. Af formen })å den gifta kvinnans

broderade linne, hriistnål oeli liufvudkläde (linntn) igenkände man hennes hemort. Numera ha smaklösa nya moder fått insteg; endast den prydliga, <’)fver nacken nedhängande länga, hvita hufvudduken i Jääskis är allmännare känd. Männens högtidsdrägt är en hvit eller blå kaftan med bälte. Vintertid brukas hög mössa af illerskinn, sommartid låg hatt med sjiännen.

Karelaren är dagsidan, tavasten nattsidan af den finska folktypen. Ifådas geografiska ställ- ning, den ene i östern, den andre i vestern af landet, har varit af jirovidentielt inflytande. Den från vester inträngande svenska makten med dess öfverlägsna kultur mötte den styfve tavasten som en mur, hvilken hlott långsamt och aldrig fullständigt genombröts. Stäld i vester, skulle den lätt mottaglige karelaren löpt fara att denationaliseras, medan han i öster ej haft att frukta kultu- rens öfvermakt oeh däiäill l)ehållit ett bredt bälte af stamförvanter mellan sig och slaverne. Fin- lands framsteg ha genom denna ställning hlifvit fördriijda, men dess nationalitet bevarad.

Landets svenska befolkning bebor hela Aland med närliggande skärgård, södra Nyland och kusten af södi-a Osterhotten. I kuststäderna äro de svenska talande talrika, i några öfvervägande.

Emedan svenskan i mer än tva år- hundraden varit bildningens oeh de högre samhällsklassernas språk, hafva många finska talande uthytt sitt mo- dersmål emot denna, medan andra begagna bada s})raken. Inlandsbygder- nas svenska talas i åhlei'domliga mun- arter, som bevara spår af den gamla norräna tungan. Stamtypen, ljust hår, blå ögon, smäiå, reslig växt, varierar, men det röi-ligare, hetsigare, frimodi- gare, ostadigare svenska folklynnet är lätt igenkiinneligt. Själfkänslan är ömtålig. Fri jordegare så långt han luinnes tillbaka, är den sven- ska österbottningen född demokrat och rädd om sin frihet; därtill östorhof t nisk flickn.

w

Boxde frax xorra Savolaks, af Efho Jäkxfffft.

HeKocr. P- Dujardi-n Paxis.

Pa HAFVET p;fter en tafla af A. EdeLFELT.

Rastande eenkakavan.

F1NLAM> I SKKUir.

ö7

tT)(l(l tr;isl(">j(l:ir(‘, hviirlT»!’ han anträffas som timmerman laiii;t tran hemorten, lemnamle joi-<lhrnket at sina han(lkraftii>;a kviTinor. Xylän(lini;(‘n, sämre sl(>j(lai'e, men hättre joi^dhrnkare, har hlitvit i herretjenst ni(‘ra nmlfallande oeh fiirloi-at sin spänst i,*;het. lians lif ])a v(‘dskntan är en omvexliiii»; af harda iniHloi' oeh sihnniii hvila nnder väntan pä vind. Ahindingen är sjinnan, sk(‘ppsredare oeh, till f<’)lj<l af ständii»; heriirin»»- me<l Svcaäge, närmast f(")rtroi>(“n med detta land. Fiskaiv, sasom alla k\isthor, ijär han längn' till hafs än nägon af dessa.

I öfrigt är d(‘n svenska hefolkinngen mera aidagd fiir prak- tiskt f(»rvärf, än fiir känslor oeh tank('(")finngar, men äfven j)a dess område ha antecknats ieke fä sägner oeh visor, ofta af en grofkornig naivitet, som saknar sitt motstycke hos <h‘n finska hefolkidngen. I den svenska folkvisan är nmsi- ken Imfviidsak, oi'det hisak; i den finska tväiäom. Den

skandinaviska myten fortlefvcr endast i ortsnanm, vidske- pulka.

]K*lser oeh talesätt, sasom »Thoren gär» m. fl.

Af de svenska folkdrägterna kvarsta enstaka spar i kvinnornas sommar- drägt oeh åtsittande små mössor. I ( )st(“rhotten predikade pietismen mot alla hjärta färger oeh lyckades mångenstädes fiirvandla dessa till gra eller svaiäa, men lyckades ej afskaffa det messingspryd<la knifhältet, hvars stal ofta hlo- dar gästahuden och marknaderna. Af obetydlig, stundom af ingen anledning flyger, under rusets inflytande, knifven ur slidan. J)ä kastar sig kvinnan emellan med dÖMlsfimiktande mod, oeh heune har man att taeka för mänget lifs räddning. Där svensk oeh finsk hefolkning äro grannar utan att Idan- das, låna de vanligen hvarandras goda egenskaj)er, men i städernas grann- ska}) oeh i blandade gränstrakter, där folktv})en rakat i uj)])lösning, träda ej sällan hadas skuggsi- dor fram.

Lappoi, som delats emellan fyra folk, står i sitt språk, men ieke i sed oeh lynne, närmast det finska. Han kallar sig .^ameUtih oeh räknar sig till ära den finska slägtskapen, som finnen ieke vill vidkännas oeh som är betydligt aflägsnare, än den mellan karelare och tavaster. Lappen är ieke en half- hroder, han är kmpä en kusin till finnen.

Han är kortvuxen, spenslig, vig, mörkhårig, brunögd, äu likgiltigt passiv, än hetsig, liflig och nyfiken som ett barn, vekhjärtad, naiv, lätt bedragen oeh lätt skrämd, ett naturbarn, som både i yttre o(*h inre saknar den finska typens grunddrag oeh djup. Fjällappen, hvars hela existens heror af hans renhjordar oeh som flyttar med dem frän afhetade marker till ny renmossa, fortfar som sina fäder att vara en

'oberoende nomad oeh hai- häst l)evarat sin Klockhvto, otter ou tafla ai A. LmiEu-xn.

Lapi>goss(’.

s

FLNLA.Nl) I Ii)'»-: SKKIJ-rr.

urs|»iiiii<;li^'!i tv|). l^^iskiii'(‘l<i|>)K‘ii, livilkcii om soiur:n‘n!i llyttitr till liafskusten eller JOnarc* sji), hehor under vinlein lasta höstäder oeli har, <>:enoiu sitt hei'oende af andra, mera defi;enei‘erat. Ett i(;ke rinj;a aidal laj)j)ska sägnei' oeh sänger har antecknats, vittnande om kärlek till denna stigliisa,

luigmtrdiska hernhygd, som hir andra synes sä afskräekande.

Nyare tiders fi-edliga förl)ind(‘lse med Ilyssland liar i städerna oeli i Wihorgs omgitningar iidVirt en njxh- kolonisation, mest af kiijmiän, handtverkare oeli trädgärdsodlare. Flitiga oeh spar- samma, fiirvärlva sig dessi* snart en förmiigenliet, sta i vänskapligt f(’)rhällande till hefolkningen

oeh assimilera sig vanligen redan i andra geiua-ationen ni(‘d denna. Den i landet förlagda ryska

militärcai omhytes pi-riodiskt. Spridda ITirekomnia inflyttade fi/alcat', dannkar, nnrnnun, engclsmäti, f<k()lf(ir, fratistiiän, hvilkas ättlingar redan i mänga generationer hlifvit landets egne. Zigenare kringstriifva i landets inre delar. Judanic äro genom äldre lagar fiirhjndna att inflytta; men

emedan afskedade ryske* soldater af judisk härkomst fätt tillåtelse att med sina familjer kvarstanna i landet, har en fätalig jndisk ludolkning n])|»stätt i Helsingfors oeh några andra städer vid syd- kusten.

Svedjad mark.

FOLKXARI^^dAR.

Skogens afrödjande var i äldre tider ett vilkor för odlingen; däraf fiirklaras folkets ärfda föreställning, att växande träd ej är egendom, snarare impediment. Intet folk har sä niisshushällat med sin skog, som det finska. Sedan 30 är har styrelsen medelst forstväsendet si)kt infiira en rationel skogshushällning och däri understödts af virkets växande värde vid export. Kronans skogar, som 1887 mätte 14,275,185 geometriska hektarer, äro genom natnrenlig afverkning betryg- gade för sin äterviixt, men om f()rl)rukningen af de enskilda skogarna vittna följande näringar: Åkerns föregångare sveden, som n])]>hört i största delen af vestra Finland, är ännn vanlig i landets östra oeh inre delar. Träden fiillas och hlifva- liggande öfver en sommar att torka, hvar- efter sveden antändes. Askan bidrager att gifva, en g(^d sädesskörd. Där man skonslöst tager flera skördar, blir jorden utmärglad. Vida sträckor finnas, särskildt i södra Havolaks, som för mansåldrar genom svedjande gjorts ofruktbara. Lagstiftinngen har länge hekämpat och slutligen lyckats i någon

S^'K1).TEF()LK I AliBETE, kiti:r r.x taii.a af EeUO JäUXEEEET.

1'INLAXl) I Kt'»- SKKU':T.

man hämma svn(lj(‘l)niU(“l. Själlva d(‘t v(‘i;cllmmlna äkcrhnikct klyfvcr aili^cii millioner imea stam- mar till ii'är<l('seär(lar, medan fritt hetande hoskap afhit(>r elha- n(‘dtrampar de späda trädplantorna.

F()lja sa öfriga näringar. Utöfver klimatets, järnv(‘rkens, tegelbrukens, gasverkens, järnvägai'n('S, anghatarnas oeh andra hehof, exporterar Finland ärligen hetv<lande kvantiteter ved till Petershiirg, Stoekholm oeh andra östersjöhamnar. l\iist(*rnas vedhuggare afskalar hergens skogsheklädnad ; det tunna jordlagret, århundradens affall, torkas af solen, hortrinner med regnet, hortl)läs(*s af stormen, oeh herget är kalt. Stoekliandlaren föraktar de.ssa småsmulor; mindre än 100,000 stammar lönar ieke en ängsäg. llomhai fiirvänas att ])lötsligt se sig i l)csittning af oväntade* rikedomai-, säljer sin timmerskog fiir fjäi'dedelen af verkliga värdet, eller säljcT han hemmanet, som, heröfvadt sin skog, hlir väixlelöst. Stoekhuggarens yxa arhetar vintern igenom; stammarna skola före vären till vattendraget. Dä är hekvämast att kalhugga skogen, moget oeh omoget; de smä dimensionerna hlifva sleepeTS, pitprops oeh annat mer. Därefter vidtager stoekfhitarens mödosamma, ofta lifsfar- liga arhete pä vät, hal, rullande stock. Stammarna, tusen, tretusen eller flera, sammankedjas till

Stockflotta, af (i.vu.KX.

flottor, som numera framdrifvas med bogserangljätar pä insjötirna; men i elfvtir oeh forsar flyta stockarna lösa med strömmen. Månader igenom bor flötaren i sin provisionela koja pä flothin. An skingras denna af stormen, än törna stockar mot elfvens stemtr och stränder. Dessa förvillade mäste äter hopsamlas och ledas pä rätt kurs, men mängen stam sjunker oeh hlir, med sin upp- stående topp, en fara för sjöfarten. 8trandägaren protestertir, fiskaren protesterar; trafiklederna stängas, stränder oeh vatten orenas af Itark. Mellan dessa stridande intressen har lagstiftningen medlat, ej alltid med iinskvärd framgång.

Ändtligen, efter årslång färd, har skogens stam hunnit fram till sågverket. Ödemarkens fura gär i sin ram mot sägens tänder och aflagras som plankor, bräder oeh annat mer. Sågverkens vara utskeppas till vestra Europa oeh Medelhafvet. Kotka firar en fest, när sommarens första million af nedflötade stammar är fulltalig, men dimensionerna minskas med afverkningen. Trädets hearhetning till trämassa, papper oeh andra dyrlfara artiklar hör till fabriksindustrin.

Finlands tjära gär till Tyskland, England och södra Euro})a. Hon tillverkas, enligt nyare metod, i ugnar. Det äldre, ännu brukliga sättet att tillverka tjäran i milor tager tre är i ans])räk. Första sommaren afskalas en smal remsa af tallens l)ark. Kådan utsipprar. Följande .sommar afskalas det mesta af harken, sä att endast en smal rand häller trädet vid lif. Xästa vinter

I IM.AM) I I!)'"- SKKLKl'.

t;u

ncdhiiji^cs tnidct, kivtvcs, torkiis ncli uppradas |)a varcii i cii rund, ti‘att loiani^ (tjärdal), soiii

ItctäCkcs iuc(l lukti^' jord ocli sedan antändes i dalens |)eiåferi. ^lyeken pa])asslij'het foialras dä nalt oeli dai;', l()r att den i sitt inre i;l()dande ndlaii ej skall np|)flainma i la”'or. 10f't(‘r fyi'a veckor ;ir dess kada ((irvandlad till tjära, soin nedrinner geiioiu trattiMis (ippnin^ i däiainder anl)ra<;ta tunnor oeli, allt eftei- \ii'kets kadlialt oeli Ivekad hrännin»', ”itvei- 10, LO), .‘lO tnnnoi- tjäi'a eller

däröfver. Priserna vexla eftei- utlandets noteringar oeli gifva ofta en knapj) daglön, men in- tet f(>r virket. Afven liei-k tillv(*rkas genom kokning af tjäran. Kn .stor del af (j.ster- liottens skogai- liar stii})at för tjärdalarna.

Till allt anlitas skogen. Bondkvinnan kommer för att tillverka badkvastar eller ned- skära löf till vinterföda at faren oeli finner det ofta be- kvämast att nedhugga björken. Efter henne komma man eller liarn, som afskala liark till garfverierna eller näfver för eget oeli andras beliof. Virke beliöfves till allt oeh asp- virke för tändstieksfabrikerna. Skeppsvarfven npjisöka det liii- sta. Och såsom hade skogen ännu ej användning nog, ned- huggas millioner unga lijörkar för att vid midsommar prvda hvarje gård i landsliygden, me- dan ett oräknadt antal unga granar faller för harnens glädje })å julaftonen.

Då komma äfven natur- makterna för att hegära sin andel i skogen. Skadeinsekter, jordrattor, harar, hackspettar härja. När stormen eller eyklo- nen framfar med sådan vald-

Tjär))riiiin!ii-o, af A. (Jali.éx.

samhet, som den ‘28 .Viigusti 1800, faller skogen som för karteseher. Vanligare 0(‘h mera förhäi-- jande äro de under alla torra somrar talrika skogseldarna, hvilkas rök då, i förening med r()ken frän sveder oeh kyttländer, aromatiskt omtöcknar hela landskap. Vanvärdade sveder ha sin andel i dessa förödelser, men oftare händer, att vallhjonet elh>r en väigfarande u])})g(")r eld for att värma sig eller koka ])Otätei- oeh kvarlemnar glöd i askan. En vindfläkt kommer, en gnista nj)pllammar oeh antänder mossa i närheten. Lägan slingrar sig ormlik n})})för höjdslnttningen, finner mii-ing i Ijnngen, npj)nar trädens rötter oeh fattar i granens yfviga skägg. Nu hvirflar hon nppat oeh kastar sig i skvar af gnistor fran trä<l till träd. Milslänga sträckor äro snart i“tt eldhaf; bulor.

FINLAND 1 Hl"'- SFKLLT.

^kitnlar och (‘iistaka toi'|) hlilva ladornas rol'. Man nr husc ”ar, ofta ha-pifvcs, iit att hcgränsu

elden med diken, oeli när f^lntlii. ieke fiinna, ntl)i'eder si”’ idver ne likt ntsträeka sina ”'r(Miar inot den in(‘»i’krädde vandraren. I'a ar därefter star ater en nng, ljns”’r(’)n löfsko”’ |»a den ned- hrnnna barrskogens plats. Sa stark är natimais r('|)rodnk- tiunskraft äfven i detta liarda klimat, att hon i de flesta fall ”■odtgitr hvad hon fiirsyndat.

Det är hlott nienniskohanden, som ska})ar nya iklemarker i iit- hvte mot dem hon hehvgger.

Det har tagit tid att i

Fiidand infiira det rationela jordhrnkrf, som nu med de nyare redska})en utbreder sig fran kusterna inat. Fädernes extensiva aker med vanskötta ängar var doek ett framsteg i ))redd med sveden.

Kyttländeiv> äro svedernas arftagare. Det utdikade, torrlagda kärret u})pgräftas, torfven antändes oeh gifver skörd i askan, men up})bränner pä samma gäng äldre matjord. Säden torkas allmänt i rior oeh far där ett rökbad, som l>evarar dess grobarliet. I öfrigt vexla landskapens olika sed och redskap, men i ett äi’o alla ense, nämligen att anse jordbruket vara den främsta af alla näringar. Fin- nens hela skaplynne gör honom förtrogen med åkern, som lärt honom oförtröttad arheta, tåligt vänta, alltid ho}>pas oeh likväl ieke misströsta, om ho}>pet sviker. Hellre börja ])å nytt. Fråga

honom om lif oeh helsa; han svarar fåordigt. Fråga honom om hans åker, oeh han blir vältalig.

Bj (irnj agt.

(12 I INI.AM) I 19"f: SKKLKT.

An^cii har han rintiaktat a’n<la till senaste ai'tion<len, da ni(‘jeri(‘i‘ och smiii^pris l)oska|)S-

skidseln en l'(')rnt okänd l»etydels(‘. kä’)rnl liai- han svältlTxlt sin hoskap; delta hlif\-er nn (>n da- li<i ekonomi. St_vi’elsen ntsiinder aji,ronoinei’ och m(‘jerskor, pa samma };'ang som jordhi-nkel liar sina hi'»i;re och läj;'re skoloi' (Miisliala), sina en- skilda l'("ireniiii;ar och sina ärliga utställningar nu‘d |)risutdelning. 1 tjnrskvddsriireiiingarna käntjia mot rah(‘t och vanvärd. ( )l'ta misshandlad, äi- hästen doek alltid sin ägai’(‘S stolthet. Niithoskapen liiir- jar nn tälla med honom om fiireträdet.

Ja(/lcii som näring hedrifves mest med sna- i-oi- oeh skvtte. Räfven fangas i sax eller iTirgii- tas med stiTknin; vargen jagas pä skidor i djnp

sni» ellei' tängas i hdlgi’oj). JJjiirnen ringas i idet, ntdrifves med riik eller hun- dar oeh mottages af jiigaren med sjijiit eller kulor. Stundom skjiites han frän lafve, där liau uedgräft (‘u diidad ko, eller })a svedeu, där han begärligt afliiter mognande korn. lians fall firas med gästabud; i folksängen tilltalas han med de önnnaste smeknamn. ])enna

stundom farliga jagt sfär i liiigt anseende, oeh dess mästerskyttar heundras som folkhjältar. iNIärten Kitnnen, död ISihl, fälde vid 7d ärs älder sin 1 08:de fullvuxna hjörn, utom oräknade ungar.

flagtlagar fridlysa matnyttigt villehräd under vissa ärstider oeh edg hela äret; jagtföreningar inköpa uteslutande jagträtt })ä mimh-e omräden. Fägel jagas med hund eller snara. Vid kusterna plundras sä tankliist sjiifägelns ägg, att äfven den dyrhara ejdern ärligen minskas. Sälskytten

jagar sitt skygga hyte om vären ^•id ku- sterna. Klädd i en hvit skjorta, dragen öfver hans vinterdrägt, närmar han sig

varsamt sitt hy te pa isen. An skjuter han sälen, som solar sig })ä iskanten, än diidar han nngarna med kluhha. Om hö- sten fängas sälen i nät oeh försvarar sig modigt. Säljagten är ofta grym, alltid lifs- farlig, men vanligen inhringande. Ofta

dröjer skytten i mänader vid utklijipor i hafvet; ofta lossnar den is, där han jagar, och drifver med honom till sjös. Ifvarje är försvinna sälskyttar eller räddas nnder- l)art frän flytande isstycken.

FisÅ-d hedrifves sä obetänksamt, att dess läka fiirrädskamrar mängenstädes en- dast vid lektiden gifva fängst. Vanligaste redska}) äro not, ryssjor, krok och nät, dessa senaste stundom ända till ö ä 8 meter dju})a för strömming (skötar). Det indräg- tigaste laxfisket sker med s. k. jxifor. J forsen hygges en rymlig, trekantig kam- mare med horrhäl i bottnen, basen inhiijd i vinkel och s])etsen mot striimnuai. Laxen gar mot striimmen och finner i vinkeln en (’)])}>ning, genom hvilken han inkumima'

La X f i s k o.

FINLAND 1 SKKUri’.

03

i (Ini slutuii patan. Ilar atcrliiiiKT han icke iikt sin tranj;'a ingångsport. Patan npj)lyttcs, vattnet, rinner nt, laxarne spi^attla pa hottnen, stnndoin till linndradetal i en vitjtnn<>’. l)(!ii starka lisken

dixlas ined ett lätt slaj;' pa nosen oeli upp- radas pa stranden i ordninj»’ (d't(‘r sin stor- lek, livar-efter fän<>'sten vanligen säljes pa auktion at väntande upjikiijiare.

Es>’endonilig’a fiskredskaj) äro kassar af videkvistar, utlagda i forsen fiir nejoii()<>;on, samt fiskj>;ärden (katselior), nppfiirda af spjä- lor i sjiiarna. Ilär, som i })ataii, siiker fisken f()r<i;äfves sin ingängs})ort. Ljustring vid eld- bloss har varit ett omtvekt fångstsätt. Ibit(*n framskrider Ijiullöst j)å grimda vatten i mörka Injstkviillen oeli här })ä sin stäf ett klart lysande eldhloss. Den pa sjiins liotten hvilande fisken bländas af eldskenet oeb öfverraskas af ett diidande hngg med ett sp(>tsigt, gaffelformigt järn. Ljustring under fiskens lektid liar af nyan* lag förliju- dits. Äfven kräftan fångas vid eldbloss; om dagen med liåf oeli bete. Ett komiskt fångstsätt har införts af ryska soldater. En pojke vadar barbent i bäcken, kännande sig för med foten.

Den i sitt Ingn störda kräftan kniper sig fast i hans tar; foten upplyftes, oeli bytet är fångadt.

L a X ji a t i

l■■|^l>ANI) I sKk'u;r.

SAMFÄRDSEL.

Sjön och vinterfrosten l)vgde i Finland de första vägarna. Efterliand nppstodo de första gäng- oeh ridstigarna, hvilka up})sökte höjdernas friare utsigt. När dessa stigar senai’e l)lefvo kiirvägar, hehöllo de sin vana att l)estiga liöjderna, hvarför många landsvägar ännu hesväras af hackar, som ntan svårighet kunnat kringgås. Branta och krokiga, skulle dessa vägsluttningar mån- gen gång vara vådliga, därest icke den finska hästen vore van att hålla emot utför häcken, ofta så envist, att han måste manas att påskynda lo])pet. Vintervägarna gina öfver kärr och isar. Bostvägarna, som underhållas af jordägarne, :iro i regeln goda, och stationer för hästoml)yte finnas

s(‘dan 10:de seklet, i me- deltal för hvar löah' ki- lometer. Böda stolpai- an- gifva våglängden. Skjnts- legan för en häst är för närvarande 10 [)enni för kilometern, åkdonet inlu'- gripet. Anspråken ])a Itc- kvämlighct måste da vara sina. Vagn ma ej paräk- na^. Landshygden kän- ner inga andra fvrli jnliga åkdon, än karelarens lätta kärra; städerna hetjenas af hyrknskarnes droskor.

IIet SOMMAKDAG eftki! tafla af W. I Iolm J?EK(;.

V ir .

' , ' ' r\K.

riM.AM) I SKKU;i'.

Soniiiiiiriikdoiict ;ir |ii'iiiii- tivl : (IcM kiindii tviili jiili”:i k:ii'i':iii, (Wvci’ livars lijiil- iixcl, ofta iilan rcssortcr, äi‘ aiil»i'a<il ett smalt säte fT)!' |)(*rsoii(T iiicd li;ii-(la(l(‘ iuTV(‘i'. rn_<i(“ stoffurstar lia funnit detta sätt att i-(‘sa i Finland pikant. Fa senare tid Inir den Itekvä- inare s. k. akokärran vunnit allmännare in- st( a;. Släden varierai- i form oeli storlek.

J)är vattcndrajj;ets hredd liindrat l)r(>l)y<!;ii'iia(l, fin-as äkdon oeli resande i färjor öfver sundet. Ftt fiir de finska vägaiaia egendomligt hinder äro grindarna, som ]>a slätt- hvgderna skulle vfdla täta iippeliilll, därest ej vid de flesta ett harlinfvadt barn stode tillreds att fiirtjena en slant.

Egendomliga äro hät- färdei-na utför de nord- liga- elf varnas strida for- sar. Den långa, smala, vanligen med tjära la- stade båten styres af en edsvuren styrman, bvars finska Ingn genom stän- diga faror fått en nödig tillsats af rask beslutsam- bet. En tvär vändning, en sekunds tvekan, oeb båten vore i sin ilande fart genom strömbvirfveln krossad mot klipporna.

Han försvinner i skum- met, dyker åter npj) oeb gungar i nästa (igonblick trygg på lugnare vatten.

Olyckshändelser äro säll- synta, men inträffa stun- dom vid hög flod, som gör stenarnas märken osynliga.

Före järnvägarna var samfärdseln mellan sär-

Tjärh-O.

I 10'”: si;k'u:t.

skilda landska]) ocli ined ut- landet ringa. Hemdygdens dand äro där starka oeli k;ir- leken till ensligt oderoende ett utniiirkande drag. Krig oeli nialär liafva stundom tvingat l)efolkningen att öf- vergifva demnien. Niälåret 1S67 jagade skaror af mänga tusende nt ])ä landsvägarna. Htugan stängdes, den fnisna åkern lemnades att förvildas, dela familjen drog ut att detla. Men dessa förtvif- P.åtstakning iii)pför fois, .af A. (Ulléx. dide skaror, soiu öfverallt

utsträckte sin daiid efter

f)röd, sprängde aldrig en läst dörr, ])dmdrade aldrig en ensligt delägeu gärd, rörde icke ett detande får pä skogsdacken. njäl])samdet mötte dem öfverallt, där något fanns att gifva, men förmädde ej dindra, att en del af dem, som sjuka ocd resignerade släpade sig framät, slutligen döende seg- nade ned vid vägkanten. Senare nj)])Stod en annan emigration, mindre af nöd än af i öfrigt trånga ocd knappa fördallanden demma, nämligen den till Amerika oed delvis Australien, Sydafrika, Stilla dafvet. Emigrationen tog sin l)örjan dland Öster- dottens rörliga defolkning, svensk ocd finsk, men dar föga ntdredt sig till andra delar af landet.

Den finska kolonisationen i Amerikas Förenta Sta- ter deräkiias föi' niirvarande till omkring 80,000 personer, de flesta dosatta i dem af nordstaterna, dvilkas klimat mest niinnar sig Finlands. De skildras som duglige arl)etare, dvilka dedalla sitt s])rak jämte engelskan, dygga egna kyrkor ocd läsa egna, för dem ntgifna tidningar. Fmigran- tens gyllene dröm är att en dag atervända ocd med sina desparingar inki')})a ett skuldfritt dem- man i fiidernedygden. I verkligdeten atei-viinder mådiinda dvar 10:de eller Ld):de. De öfriga dlifva

Em i gran to r.

I■'I^'LA^1) I l!!'»: sKKLF/r.

07

l)ol’;is(a i (l(“t nvii landet, i livars sprak och sed deras l)ani växa iii, eller sakna do medel för älem‘san oeli ga IT)rlorade i denna i'('servoar h"n’ JMiro|»as nttli)<len.

lon annan (“inlgration är den at linske sjonuin, livilka nn, anlitade hir sin dngligli(d, segla ])ä alla nationers handelsflottor, lon förcanng i hemlandet utsänder f(”*r (hmi själasörjare till J>ondon, New Vork och San Fransisco. Finski' arhetare finnas nn öfverallt, liksom i 17:de seklet finsko soldater.

JIKMLIF.

Hem oeh hemlif fä i norden en annan oeh stihax' hetvdelse, än i sydliga klimat, där den fria natin-en aret om är tillgänglig oeh endast natten, regnet, stormen päkalla en tillflykt. Det nordiska hemmet förenar med l)eliofvet af skydd äfven beliofvet af en sammanslntning, som stär-

L a p p k å t a.

ker familjebanden oeh fördjupar känslorna, lott nordiskt hem är den begränsade ramen för tvä tredjedelar af ett meimiskolif.

Det finska ordet koti, koto betecknade ursprungligen det nomadtält, som ännu brukas af lap- parne och som bestod af top})formigt resta stänger, beklädda med renhudar och tätade vid utsidan med tilltrampad snö. Eldstaden af grästenar var inne i tältets midt, och röken fick utlopp i täl- tets topp. Förrådsrum oeh sofplatser inreddes vid tältets väggar; öfver golf och bäddar utbreddes reidmdar. Utom tältet funnos äfveu särskilda föri-ädsrum, anbragta pä höga stänger, för att ej ätkommas af vilddjuren.

FINLAND I I!)'”- SLKLLT.

i;s

1 )(‘iiii:i |)iiiuitiva l)u-

liadc rc<laii vid iiii- iianirs iidlyttidiii;' i lan- det koiiimil ur hmk oeli (‘rsatis al deii lasta 1h>- .-tadeii, pörh'!, en ryndiii’ stiliga al (»kilad stuck. l'dd- staden al stcaiar ueh s(>- nare al te”'el stod invid Viit;'^'(‘n ; i‘(”>k(”»j»]»nini;' tanns

i taket. iDnisterna ersattes al väii\<i'()j)j>iiin<i-ar, ”iiie-oar, suin stänii’d(*s med draghicka. Fasta sol- platser, holiag och ut lins vittnadi' redau oin en liih jandi' kultur, som älven kände sin lyx i kvinno- prydnad, sillver ueli guld.

Ny länd sk boiidgärd.

Numera äterlinnes piirtet endast i allägsna skogsl »ygder oeli är älven där sällsynt. Stugan är nu timrad al Viilad stoek med en eller Ilera sidokamrar oeh i nagra landskap tndelad genom en korridor med ntgang at hada sidor. Herregardslika Ims om tvä våningar bygger endast storlionden

i Österbotten, målar dem med oljelärg oeli i'eserverar den vanligen obelxxlda <jlra vanin- gen lör gästabud. Den mest brukliga lärgen är .riid järn- mylla. F(»nsternas antal oeli höjd angilva beholvet al ljus oeh utsigt. T stiirre dehai al mellersta, södra oeli östra Fin- land äro l(■»nsterna ännu glesa oeh små, med tendens att växa. 1 vestra delen al lamhä an- taga de stilrre dimensioner oeh blilva i Österbotten sa tätaoeh höga, att de kyla stugan nuxl lultdrag. Aunau ventilation

Tfivastländ^k bondgård, af Focuo .I.\Kxr.ri:i.T.

KIM,ANI) I SKKU;'!'.

(;o

iiiiscs ("tl vcrl Kxliii'. (Ilas- rutor komino l(’irst iiit- <1(T t'(">iT:i S(‘l<i(‘t i alliiiän- nar(‘ linik. I )(“ voi‘o i l)t"*rjan sa sällsynta, att cii savulakshoiulc, som lyc- kats t'()rskatla si>;- dcima rara liusprydiiad, l)(‘stäii- digt satt i f<‘>iisti'(“t t(M’ att tillropa dc‘ lTti’l)i- iiaciidc: d(‘ skulli' fiir all del akta si»;- att sticka handen in giMioni rntan.

d'ro_ii;lodyter finnas ick(‘ i detta land. Afven den fattiit(‘S koja inryin- nu‘r de fiirsta vilkoren f(>r en inensklig tillvaro.

1 den normala ryndi_”a stngan saiidais familjen vid maltiderna oeli un- der d(‘n mörka delen af dygnet, miinnen vid trä- slöjd, kvinnorna vid s])anad, nllkardning oeli andra lieinsysshjr. Afven tidningar intriinga numera i stugans aftonsainkväm. Inhysingen, tiggaren, i‘otehjonet, mångenstädes äfven hiinsen, sämjas i stngan som gardens egm*. I den stora, iipjaia spisen med dess haktign sprakar en stockeld, llrin- nande torrvedsstiekur (pei1oi‘) instickas vid heliof i väggspringorna eller kringhäras, ofta med

olycklig påföljd, äfven i ladugarden. Yid liiigtider lyser i taket en konstrik s})än- lykta. 1 lemstöpta talgljus fnnnställas för gäster. Under taket hänger trävirke :itt torka, jämte länga stänger, pä hvilka runda kakor af raghröd n}>pradats genom ett häl i hriidet. Eland bohaget mäi-kas det stora malade matl)oi'det, sängaiaia, vanligen tvä öfver hvjirandra, med deras brokiga, konst- färdigt hemväfda ylleryor fiir värdsfolket och de gamla, hreda bänkar fiir (ifriga; äfven pa ngnen siiker iidiysingen gärna en sofplats. Ett litet hörnskap fiii-varar l)i- hel, ])salmhok och penningar. Vägguret, med eller ntan bjärt maladt skap, far ieke saknas, men den lika l)järt malade kläd- kistan fiirvaras i kammaren eller pa vinden.

En mindre källare, stängd med lucka, är under golfvet; förrädshodar och potates- källare nte. Öfriga uthus äro stallet, ladugarden, rior, la- dor och den ieke minst vigtiga badstugan med sin heta

Väfvci-sk:

70

KrXI.ANl) I 11)'»- SKKLKT.

\ fViiii

stciiiir |»:i n_n'iicii.

I’:i (less l;it'vc im- (l(“i' l;ik(‘t |)isk:i sii;’

(lo Icukmdo 1110(1 kvastar af l)j(M'kl(‘)t', ooh (lossa l»ad äro on al lul- kots iii(‘st oni- tyokla n julninoai'.

I liola laiidot Ita- das livar lördai^s- k\'äll, undoi' skörd ooh triisknini;' livar

kviill, ocll ]>a 011 liitoriin- af cii öste rhot t ii i sk stuga, af Eero .Iäi:nki'ELT.

dol ort(>r hada män

ooli kvinnor geinensanit, utan att detta anses anstiitligt. Xägra lia för sed ;itt efter liadet springa nakna till stugan genom snihi.

Kiirrcdska]) ooh hatar vtiriera i olika hindska}). Det äldsta åkdonet, purilo, som hestod af

två i ändarna kriikta stänger, saninian- hundna med vidjor, är numera sällsynt, men ett jiriniitivt rede af krokiga träd- rötter, skackJor, brukas fiir arhetssladtir ]ia oländig skogsmark. 8eldoii och kär- ror äro fiiremål för de fiirmögnares lyx. Kusthons segelliat är heräknad för Oster- sjiins stormar, men vid sydkusten ooh på en del insjöar hruktis envist fädernes flathottniga, grundgående, vanligen ki- kande ekstook för rodd. I de flesta insjöar föredragas långa, smala, ärtskid- formiga oeli vådligen ranka liåtar såsom de mest lättrodda. Tavastlands oeh ISa- volaks stora kyrkhåtar, som ros med 10, ända till Lhi par årar och stundom kunna inrymma ända till lUU jiersoner nnder fiirden till kyrkan, äro föremål för hela hyalagets stolthet och täflan. Byns ung- dom anser det för sin största ära att med en sådan segra i ka}i})ro(ld, och för att nå den största möjliga snahhhet, sparar man icke hundradetal ägg, med hvilkas hvita håten strykes hal uudertill.

Med sin kärlek till enslighet och oheroende, hygger finnen gärna sin gård på en kulle vid sjiistranden, men i tätt befolkade nejder finnei- man stora, stads- lika hyar, förs(*(lda med landthandlande,

lUidstuga.

KINLAN'1) I 1

SKKU:i'.

71

])()st('X|u‘(lit iuii, :i|)ot(“k, liiiiult v<Tk:ir(‘, l)i':iii(lk:ir, toi\i;'m:irkiiii(l, skolor, hiscst iij;'or, lolkhiMIolck. I dcssii l)_v:ii' ”(“sliiltiir sii;' hcmlifvcl I don (‘iisligii i;jii'doii ti';in<>'(‘s :dlt lillsiiiiiiinm krinj;' liom-

sliijdon, soin iir pa sanima i;ani; otl l»oliol ooli ott tdroidn<;'sl»and. I\\arii(‘ii ooli siiiodjan aro Icdkots

<;iinstliiij;ar, nioii do-

kvällen, at den

l)lick V

mörker,

stäno-da

ida af

011 allt liopplösaix' konkurrens mod fa- öriksindnstrin. Att den flitio'a spinn- roeken ännn snrrar i folkstngan, att skäk- tan och horsten be- reda linet, att kar- dan kammar sin ull, att väf stolen, synålen ocli strumjistickan ännu sörja för hem- mets liehof, ja att hemväfnader ännu bjudas till salu för låga priser, därför har landets ekonomi att tacka folkets en- visa vidhållande af ärfd sed och det öf- verflöd af tid, som långa vintrar tillmätt det finska folkhem- met. Hemslöjden är ett lifsvilkor för de nordiska folken. Utan den återstå för mer än hälften af menniskolifvet endast sömnen, lätjan, håglös- heten och fattigdomen.

Enformigt enkelt, men långtifrån tungsint är folkets hemlif. Här är den nte sä fåordige, slutne finnen spraksam, (ippen, förtrogen hland sina egna. flär kan han, vid sin flammande härd i vinter- glömma sin hårda kamp för tillvaron och fritt öfverlemna sig åt tankarnas spörsmål eller böjelse för skämt och hnmor, som legat förtyngd under yttre tryck. Här ljusnar hans id en makas kärlek, ett l)arns joller och ungdomens lekar. IMellan honom och nattens drifvorna, mödorna, hrödsorgerna reser sig den klart up[)lysta, varma, fiirtrogna stugans dörr. Huru skulle ej han älska sitt lugna hem!

FINLAND I ]!•'"■ SKk'U;T,

KYRKA, SKOLA, VIDSKEPELSE.

Finska folket liar invuxit i lutlierska kyrkans tro oeli betraktar denna sasoin sin lifsgrnnd. ])e seliisinatiska rörelser, livilka tid efter annan njijistå oeh finna näring i folkets håg för inåt- vända betraktelser, afsiindra sig ieke från kyrkans grundvalar; de äro yttringar af ett bebof att ingjuta nytt lif i stelnande forinei’. Andliga väekelser utbreda sig ined fareldens hastighet, u])j>-

f la innia i nit oeh lugna sig efter- hand. Den tyska, äfven i Sverige utbredda pictixmcn hade redan en tid fått fäste i Savolaks genom folktalaren Paavo Kuotsalainen, när den i början af lS40-talet inträngde i Österbotten, kvarleninande dju]'a sjiar i lifsåskadningen. Desse ]ii(‘- tister, livilka af skörtena |ia sina tröjor fingo henäniningen körfiläi- afsimdrade sig fran världslifvet, slöto sig trängt tillsaninian o(*li hlefvo af niotstandarne angifna för konventiklar. D(‘ras stränga fordran jia ett lif i luågiåse framkallade i

virta kyrka.

FINLAND I I!)'”- HIOK I>i: T.

IviKtkoliiks klockstapel.

t*n begafvad son, är hans st()rsta ärelystnad Kyrkan är ortens medel [>nnkt. För (k* offringar, men värmengnar vin- tcTtid liöra ännn till undanta- gen. Ftan torn oeli kloeksta- ])el är kyrkan ej kyrka. Klock- ringningen behåller sin vörd- nadsbjudande klang; orgeln kan mnbiiikis, men blir allt all- männare. ..Vltartaflan, förr ett gesälli)rof, blir efteiäiand konst- närlig. I gamla kyrkor be- täekes mangen mnr af adliga \ a])ensköldar, men (ifvei^allt, i nya oeli gamla, hänger i ram Kejsarens regentförsäkran om ett ornbbadt vidmakthållande af landets religion oeli grnndlagar.

r iddre tider begrofvos de d()da helst nnder kvrkans golf.

söidra l‘'itdand en i-eaklioti, b\ilken, im- dor beniiiimingen e/'e////r/os'/// i Iriimsla rmiiiiict nppstiilde li'on som salighets- grnnd. Fn ti'edje, oberoende viickelsc ntgiek fi-an en predikant i Fap|>land, L.kst.mufs, hvars anli:ingai-e fordra .yvii- dernas bekännelse och förlatelsg_ iiditr försand ingen. Fii fjiirde, ha pl ix/rnir, in- triingde fran Sverige oeb fann anliiin- gare i ( )stei-bott(‘n ; en femt(', vicfndi- s/cnic, utbredde sig i s<)di‘a Finland. Slutligen framti'ädde, i hirbimd med föreniinmda, da frilci/rl-li(/r, med den all- miinna fordran pa lefvande krisfendom. Alla dessa sta ]>a trons grnnd oeb afvika (‘tidast i mindre viisentliga hirosatser.

Toleransens jirineip har efterhand vmmit insteg i lagstiftningen, men an- hängaiaie af andra kyrkor :in den Inthei- ska äro ieke talrika i Finland.

Den lutherska församlingen viiljer oeh aflönar sin sjiilasörjare. I hvarje landsförsamling äro fri bostad oeh jord- läg(*nhet honom tillförsäkrade. Förhål- landet emellan prest oeh församling iir i regeln godt, ofta förtroendefullt. J*re- sten oeh hans familj sta folket nära oeh aiditas ofta som radgifvare. Har braiden att en dag se denne i kap})a oeh krage inessa vid altaret, ^s nybyggnad, nnderhall eller ]>rydnad sparas inga npp-

P>rgraf 11 i 11 g-, ett('i- ni af Fr. Ahlstkdt.

10

71

l'h\'I,ANI» I <KKLl<;r.

XiiiiRTii äro hygieiiiiskt uti^cilda grafgardar, prydda ni(‘d träkors för de fattiga oeli stenvårdar för de (Iiulbtjenst vid Ivalo guldvaskeri i Lai.pian.l, förmögna, inhägnade i kyrkans närhet, ffegrafnin-

gar firas af de senare ined lakan fih’ fönsterna odi rundliga maltider; för fattig oeh rik sjunges en jisalm, förrän den dikle häres pä utstriklt granris till d(*n sista hvilostaden.

F()r de länga afstanden ske dopen vanligen i kyrkan eller i prestgärden. Mängen nyfödd fär

}>a en s.ådan do})färd, miltal i vinterköld och insvejit i fårskinnsfäll, göra sin första bekantskap med världen. Dopet firas med kaffe ät faddrar och anf<>rvandter.

I skärgärden och andra fran kyrka aflägsna trakter hålles sommartid stundom gudstjenst i det fria.

BröUops><cdernu variera i olika delar af landet. I några kvarstäi’ den gamla seden att fria med talman. Vanligen äro de unga pa fTirhand ense, och utgången heror af fästnhins fiiräldrar. Ingen under- handling om hemgiften, intet köp under formen af hrudgåfvor, men väl ständs- och fiirmögenhetsskilnader kunna vålla ett af- slag. Har allt gått efter ("uiskan, afkunnas lysning i kyrkan tre söndagar å rad, och hridlopet firas i fiirmögnare gardai’ med tre dagars gästahud. Stugans väggar och tak klädas invändigt med hvita dukar; golfvet hestriis med enris; garden niöjas med hjiirkar sommartid; hruden klädes af en yrkesskicklig ])erson i silkesstrumpor och skor. sid(*idvlä’dning med skärj) ocJi en konstrik, tornhiig, hai-dt tillviiden har-

( )> t c i t)() 1 1 11 i ' k t In ii (1 jiiir.

Gudst JENS T i skäkgåuden

KIN LA NI) I HI""' SKKLKT.

7:>

Läsförliin-et.

j)yr!tiiii(l mod myokot glitter, krona oeh slöja, allt för tillfället liyrdt af hrudkläderskan. Därefter följer ett tag till vigseln i kyrkan nnder spelmannens örndmarseh; sedan imlltid med presten i högsätet, slutligen lekar oeli dans, som fortsättas följande dagar. Objudne brndsiares gäfvor begag- nas af fattiga })ar som bidrag för bosättningen. Endast storbonden bar rad att bekosta denna ståt, som efterband förenklas. Yid mäng(‘t bnöllop ä‘r kaffet enda undfägnaden, — åter samma <lryek, som i ett finskt bem lika förtroget åtföljer glädjen oeb soi-gen.

Civiläktenskap är ieke infördt i Fin- land, där kyrkan af alder belgar äfven borgerlig lag, i det att bvarje domstol börjar årets sessioner med gudstjenst. In- till medlet af detta ärbnndrade stod .sko- lan nnder kyrkans moderliga omvardnad.

Numera skilda, beröra de bvarandra blott i religionsundervisidugeu, som är obliga- torisk oeb öfvervakas af kyrkan. Innan- läsningen bitrjar i bemmet imdei' ledning af modi-en eller af ambulatoriske lärare.

Därefter följa katekesen, lägre oeb bögre folkskolan. Men kyrkan bebalba- sin kontroll öfver ungas oeb gamlas läskun- nigbet gen(.)m arliga h'(-<!for/tör, som äro

obligatoriska folkmöten, firas med måltider lUmi.lopet, oftor on tafla af .v. v. P.k< kkk.

7C

I SKKUOT.

picslcii och Uloclcjircii. Scdjin liOO ;ii‘ :ir l:isl<mini<;lictcn s:i iilliniin i hdiiland, att cii icke läskumdi!; iitvcr S eller 10 ars ald(‘i‘ h<">r till sällsviita imdantajii;. L:ini>;(‘ var i hmdshy^deii folk(‘ts hokliin^ad l»eii;r:iiisadt till ahe- hok, kat(‘kes, |isaliid)ok, hihel oeli almanacka, livailill kom en eller annan |)ostilla eller andlig st riiskrift. Denna tranga synkrets har sedan tva eller tr(‘ årtionden mycket utvidgats.

Nnnu'i‘a ntga, fiirntom skolhiie- k(‘rna, histoiåa, helsolära, natnr- hn‘a, i‘(‘Sel)eskrilningar, skönlit- teratur oeh en mangfald olika hisning |>a hada s|n'aken i nj)))- lagor at manga tnsen exem- plar, heidknade fiir sj)ridning hland den jordhrnkande lu*- folkinngen oeh ki’o]»]»sarl)e- taiaie.

Äii i-n ipSnjsnijtrilH-r kvr- v*.« kvik», »f A. Emeu-b-t.

kan obligatoriskt i det enskilda

lifvet genom .skriftskolan, som bereder ungdomen till <less första nattvardsgang. Skriftskolan be- tecknar inträdet i andelig myndighetsålder, och nattvardens l)egaende är ett vilkor fiir ingående af äktenskaj). Frejdebevis af kyrkoherdeembetet fordras vid många tillfällen.

Om läroverken och folkundervisningen se l;ing]-e fram. Folkskolan möttes vid sin början FSbo af mycken misstro bland landsbefolkningen. Far, mor och förfäder hade redt sig utan skola; barnen troddes liira sig missakta sina föräldrar och sitt fäderneyrke, blifva öfvermodiga, vänjas vid lierresedei', fiirvillas i sin kristendom och annat mer. Denna ogrundade fruktan har efterhand gifvit vika och kvarstar, jämte tredska mot kostnaden, endast i få, de envisaste bland landskommu- nerna, men den tid skiinjes redan, då iilveii dessa anslutit sig till den allmänna rörelsen att inrätta folkskolor, af hvilka i ]iågra kommuner räknas ända till 10 och diiiaitiifver. Oryningen af en ljnsai'e framtid dagas i aflägsna, glest befolkade skogsbygder och har senast, ]>a den bildade ung- domens initiativ, funnit en ny Ijnshärd i folkhögskolorna.

^ I sjuhundra år har kyrkan, i trehundra år skolan ITuä ett utrotningskrig mot

hetlendomens vantro, utan att lyckas np])rycka dess Witter. Vidskepelsen hai' numera glesnat med baiTskogarnas skuggor och skyr att öppet framträda, men glimmar under askan i folkets förestiillningai’. iMan finner ännu stundom en hirvirrad blandiung af kristna och hedniska hågkomster, ofta endast som ärfda sägner och talesätt, hvilkas betydelse nutiden ghimt. Tron på ordets makt fortlefver i »läsningarna» (luvut), som, med eller utan ti‘ollkunniges bi- stånd, brukas mot många sjukdomar, krämpor och sår eller f(')r lycka i kärhåe, fiir god årsväxt, hir boska]>ens trefnad, fiir smiiilycka, väderlycka, fisklycka, jagtlycka, väflycka, skatt- gräfningar oeh annat mer. 1 dessa besvärjelser anropas om hvarandra (lud. Frälsaren, jungfru Maiäa oeh hemliglugs- fulla makter af tvetydigt urs})rung. Di-akeldar lysa iifver nedgräfda skatter. Kyrkan och kyrkogårdeji besiikas natt('- Sunds kyrka. tid, (le diidas ben anlitas och jiimte d(*m vigscåringai-.

I INI.ANI) I 1!>'” SKKU-:T.

|)s;ilmlt()ck(“r, st:il, :isl< (i junlcii fiiniiii tonitid!! stenyxor), oi-nisk:iliin-, spiiidlai-, j^rodor; inangen siuk<loin hesvärjes i liadstngan. Nio slags drler anvadidas; ett hängande sall profetia-ar. IhOO-talets

Ii(‘Xor, soin redo oni påsknatten })il kvastar till Hlaknila, ha efteilrädts at kloka guininoi’, till livilka niaii resei' langa vägar, eller af trollkar- lar, livilka skaffa tillrätta stnlet gods. Bland inveket kvaeksalveri ingar äfveii anvähidlmr folkmedicin; fran denna härstaininar d(*n nu af läkarekonsten ado})terade massagen. De u])plyst(' le, de okunnige frukta, oeli mest fVuktadt i norra Finland ä'r att lilifva »krossad», det är att at nägon (naän hemsökas med oförklar- liga krämpor, som kunna gälla lif- vet, om de ej göras oskadliga genom andra, motverkande trollmedel.

Kyktet för trollkunnigliet till- växer mot norr. T Sverige är hela Finland misstänkt. I Xyland litar man ieke rätt pä tavastländingen. I Tavastland fruktar man österhottningen, oeh i ()sterhotten anses lapjiarne vara de fruktansvärdaste. Kastar man stal i en pliitslig stormhvirfvel, hlir en lapj)- gumma synlig, sopande med sin kvast.

Den hedniska »haltian» kvarlefver i ti-on ]>ä radare eller i-än. Berg, sjöar, floder, källor, ja äfven hostiider hafva sitt rä, oeh mängen intygas ha sett dem. Annu för sextio ar sedan offrades småmynt i kiillorna. Rönnen är helig oeh spär i elden friarelyeka. (Irodan o{*h svalan far ingen döda: grodan har fiirr varit menniska, och svalan ligger om vintern i dvala }>a sjöhottnen. At spindeln offras affallna tänder. Spinner han nedat, hädar han ofärd, u])pat lyeka. Ormen haller ting ukhI sitt folk, o. s. v.

Sjuk kvinna, cltcr en taila af A. voX Bixkkk.

Iledendomens sol- (K-1i eldsdyrkan kvarlefvei- i niidsommarelden (kokko), som pa nägra orter tiindes iifven om pingstnatten (helavalkea). Kokkon tändes helst })ä bergshöjder, men iifven pä vattnen, oeh är ett kärt folknöje. Där genomvakar hyns ungdom midsommar- natten under musik, lekar och dans, utan aning om att de fira solgudens fest, haldershälet, vid den ärstid, när dagens drottning stär högst pä himme- len. Pä gärden eller pä fältet stär en hög, hlomsterprydd stäng (fordom maj- stäng). Stugan iir löfprydd, trappan eller garden kringgärdad med unga björkar.

Ynglingarnes salutskott ljuda i den dag- klara natten, och herregärdens unga dött- rar afklijipa i hendighet rägax, om- knutna med })rofetiska färger, som nästa

natt angifva sorg eller glädje. önninge hy (Ålan.U.

78

KINI>ANI) 1 J9»"- 8KKLKT.

lCt( kiist('t motstycke till <lcn licdtiiskc Ikildcr vid midsoimmii- är julen, dä världens ljus n]>i)rinn(‘r i ai-ets mörkaste natt. Sä fattig finns inf>en koja i Fitdand, att där ej skulle tändas ett ljus |»a julmorgonen. Halm äi' uthredd j)ä stugans golf; sj)arfvar oeli boskaj) fä extra fö rpläg- ning. dulottan Ixirjar tidigt, klockan o, (> ell(*r 7; alla, som kunna le?nna stugan, äro nuid klin- gande bjällror i)ä färd till d(>n klart U|»])lysta kyrkan. Finnas tva ])i-ester, .stä de bada vid altaret. .Vnd('drägten uj)|)stig(‘i' som en rök i den frostiga vinterluft(!n. dulen är arets största bögtid. Till dess firande sj)arar värdinnan sina bästa förråder, ungdomen sina lekar oeb barnen sina förlioj)p- ningar. I*a landsbygden är julmorgonen, i städer oeb pä berrgärdar julaftonen högtidens glan.spunkt. dulgranen med dess tända ljus, d(‘ss glittei- oeb frukter, dess barnskara oeb gäfvor saknas i stä- derna endast där sorgen gästar. Allmänna.ste bögtidsrätt(*r äro lutad fisk oeb r i. sgryn sgröt, bvartill bos d<‘ förmögnaie komma skinka oeb tärta.

Ski Jlöi)are.

Ij 3/(^rn%it.cit-.

SPOKT ()(M[ POLKNOJKN.

Den berömda skådespelerskan fru Louise Fleiberg yttrade en önskaji att resa till Finland »för att se menniskor, som icke likna alla andra menniskor». Hon skulle beliöft resa längt frän lioteller och stadslif för att icke igenkänna Europa oeb samtiden. Kulturströmmarna gå, nu*d snabbare kommunikationer, nivellerande öfver detta, som öfver andra länder; de högre och bildade klassernas lif skiljer sig föga frän samtidens allmänna ty})er. Det egendomliga måste sökas hos massan af landtl)efolkningen.

Styrka, vighet, snabbhet, säkert öga och säker hand stä, här som aimorstädes, högt i j)ris; men icke mindre, än dessa föi-eträden, aktas tankens skärpa. En skicklig gätgissare, en impi-ovi- satör vid folkfesterna, kan påräkna samma l)ifall, som en skicklig skytt eller en snabb skidlöpaiv. S})ort, i betydelsen af en metodiskt utvecklad färdighet, har fiirst i nyaste tid funnit insteg bland de bildade samhällsklasserna. Massorna, beti akta sporten S(jm lek och deltaga endast där d(‘ finna ett ]n-aktiskt ändamål.

1-'INI.AM) I l!'"'- SICKI.KT.

Xiilurhiiulci- ocli h:i lijuil folket fT»itroi>'(‘t med skidaii, skridskon oeli se<:el kmgt

innan städerna lu-gynte ined sina idrottställin^ar. SlcUlan^ läii';’d oeli In-edd vaiaei-a olietydligt. Mesta vigten fäst(*s vid smidigt, kvistiritt virke, som doek helst hör ha en kvist nnd(>r Fotens plats.

Denna plats heklädes med sälskinn, lon vänd mot hiilen. I skidtäFling pä distans ntgäi- den vam' jäga- ren niistan alltid som S('grare; i hiijdsprang kan lian ö F vert räf fäs af tränad ungdom. Åkning pä .^krl(J- .•<kor, framkallad af sjöarnas hlanka höistis, har blifvit ungdomens älsklingssport. \äd städiTiia nnderhrdlas snöfria hanor vint('rn om, helysas om kvällarna oeh Föirete ett rörligt lif vid täflingar med musik, flär segrar den tränade iingdom(‘ii, manlig oeh kvinlig, med sirlig figiiräkning, medan hygdernas skridsko- löpare föraktar hehaget, endast han fiirst hinner mälet.

Traftäflhujar ha hlifvit hesökta folknöjen. Sty- relsen oeh enskilda fiireningar upjinumtra en god hästskötsel med premieutdelningar. Den elliptiska trafhanan, vanligen om en kilometer, upprnätes i fehruari eller mars pa is, prisdomarnes sekundur fäller utslaget, och segraren luilsas med de tätt packade äskädarnes hurrarop. Den finske trafvaren, känd för sin uthällighet, har öfverträffat för- väntan äfven i snabbhet. Högsta kända världsrekordet är 1 kilometer ])ä 1 minut 1 7 sek. Högsta härtills uppnådda finska rekordet är 1 kilom. pä 1 min. 42 sek. Men det senare har presterats på dulibelt så lång bana, som det förni.

Skri(li<koklul)ben i Helsingfors.

l*i'isl)(‘l<’>nta k(ijii»u'(irni(j((i‘ aiiordiiiis, d('ls IVa- s])(»rl, dols l'(")r ii|>|)iiiunti'aji af s)()dui;iij>'a fiskarc*- l);it;ir. I fläsk hiäs imälan klipjioi- och skär äro dessa ka|)|)sc_<>:liiij;ar kustltefolkninjiciis lifvadc iii(‘)t(‘s|ilals(*i-. Sciiclklnhhai-na iilinana livarandra till täflan om vandrini>'spokal(T, livilkas vinnande

eller f("»rlorande är fihaanal f(">r all- nuint intresse. Afven roddtäflan, i kanoter ocli andra hatar, omfattas af allt fl('ra deltaiiare.

( i jjiiniaiiHlc iir infiird i alla skolor och fiir alla a hlei’sk lasser; manli<>a ocli kvinliga fiireningar, äfven en atletklnhh, fTiranstalta upp- visninjiai'. Yelocijieden liar sina khdihar, kanotsjiorten nthredei- sij»,-. Simkonsten inäifvas i skolor. ^läl- skjntnins;ar anställas af militären ocli jagtkluhharna. .lä<i;arens yrke har (ifverallt 1 iland folket npjifostrat skyttar, hvilkas knla med det lugna sigtet sällan fTirfelar sitt niäl.

Utom s])ortkretsarna äro kälken, gungan, holhai och trissan allmänna folknöjen. Kälkakning ;ir harndoniens mest omtyckta nöije. lauidet har ingen hrist jni därtill })assande h()jdsluttningar, men i senare tid ha äfven konstgjorda kälkhanor (montagnes russes) kommit i hriik vid städerna. Ihi annan form hir samma nöje* är shingkälken, som eiänrar om karusellen. Fran en fast pale pa isen utga riirliga sidoarmar med vid dem fästa kiilkar, som framdrifvas med svindlande hastighet i (*n hanad cirkel, (hingan är allmiint sonimarniije, som pa nagra orter varierar med luftiga s[)räng ]>a kriugsviingande linor. Ilollsjielarne o(*h trisskastarne, de hirre skolungdom, de senari* hyarnas ynglingar, dela sig i krigfiiramh* partier. Käg(*ls])elet är siillsynt utom städer och 1k*it- gärdar, diir äfven nyare euro}ieisk idrott, sasom sjiarkstöitting, och sp(*l, såsom crocket och hoccia, kommit i hruk.

II var silker icke ungdomen sitt niije i dansen? Af urs[)rungliga folkdanser atersta numera endast fä, men melodierna talrika och lanade motiv egendomligt varierade. Allmännast dansas jänka och polska, })ä nagra orter vid hriillo}) menuetten, hvari äfven de äldre deltaga. H(*rrefolks danser uttränga de enklare gamla. Folklekarna ;iro mänga, ähh-e och nyare, mest vid juletid. och kunna ej uppräknas.

V.B/cm^uéi

ined s ii 1 k i -s 1 äd i\

Xyländska j ak t k 1 iiMio ii s jia v i 1 j o n g.

FrNLAM) I Hl»'- si;ku-;t.

81

ICtt (‘i!;(‘ii(lomli^t och :illiiiäiit tolkiiiijc* är lalkkooii , som hcstar i tillfälli»'- t'r»r|)h'i<''MiM^ lT)r uti sainlu arluäan* till hradskamlc sysslor. J'ai akcr hchiifvcr skä‘i‘as, cn äii<»' hci’f>as, cii ria triiskas, ett i>;äi’(l(‘ stän»as, (>tt fiske päskyiulas, eii hrud iitstyi^as eller aimat sädaiit, livartill fin- tillfället saknas lH‘h(dlii>a arhetskrafler. (Jrannar oeli vänner irdijndas da att medverka ntan annan ersätt- nin<;', iin extra nndfäa;nad, som rättar sig eftei' räd oeli läg(*nliet. Pä en dag kan dä medliinnas mänga dagars arhetc' nnder mnntert sams[)i’äk, oeli den ('iiigliet, den gTannsämja, som rada vid dessa glada tillfällen, höi-a till de vackra sidorna af folklifvet.

Finnen älskar vnisik, äfven glad musik, livarom de melodiei- vittna, dem man ("ifverallt far liiira pä dragliarmonikor, fioler oeli kringvandrande italienares })ositiver. Hvilket icke hindrai- naturstämningen i hans lugna sjinir och ensliga harrskogar att vanligast färglägga folkvisan i moll. Där visan saknas, ersättes hon ofta af kyrkans entoniga psalmer, hvilka fätt en ndlex i andeliga folkvisor.

De gamla mytiska rnnorna sjöngos vaidigen vexelvis af tvä sängare, hvilka, sittande mot hvarandra, liöllo hvarandra i händerna, därvid den andre sangaren upprepade strofen, medan den förste uttänkte fortsättningen. De nya sängarne, som i östra Finland äro välkomne vid alla folk- fester, improvisera, med eller utan nationalharpan hantele, sina ofta satiriska dikter inför heun- drande aliörare. Is^ädana improvisationer behandla vanligen ämnen ur folklifvet, men höja sig stundom till }>atriotisk glöd. Talrika ordspräk gä som gängliart mynt och måla träffande en situation. Gatlekar brukas som prof pä skarpsinnighet. Vid skenet af aftonbrasan täfla äldre och yngre om äran att uppfinna och tyda klyftiga gätor, af hvilka, liksom af ordspräken, flera tusende äro antecknade. Den, som förfelat tydningen af ett visst antal gätor, förvisas, under skämt och ätlöje, till en mystisk ort, Hymylä, där allt är upp- ocli nedvändt, där trädet liugger yxan, där grytan kokar värdinnan o. s. v., för hvilket allt han vid äterkomsten bör redogöra.

Främlingen anar icke, huru mycken naturlig glädtigliet dock kan lio under finnens kärfva yta, där han, fri frän bekymmer, kan vara sig själf. Under starkt tryck är behofvet af en reak- tion desto kännbarare. Den stränga nordiska naturen har sin korta, men tjusande vär. llelt kan den icke glömma sin vinternatt; odeladt kan icke heller nordbon hängifva sig ät gladare intryck, det är alltid ett allvar i själfva löjet, men just detta ger det en djupare färg, än den lätta glädje, som icke vet af en gardag eller en morgondag.

Z. Touelius.

'■'Vj;-

FINLANDS FÖRFINING MED RYSSLAND.

Det nittonde seklet hade ieke hunnit längt p:i sin liana, dä ett krig ntliröt, hvilket medförde en genomgripande förändring af Finlands politiska ställning.

{frundlagdt i Finland under 12:te och 13:de ärlmndradena, hade det svenska väldet här ända till tsar Peter den stores tid segerrikt motstått den ryska maktens päträngning. Men det stora nordiska kriget slutade med nederlag för de svenska vapnen: genom fredsslutet i Nystad är 1721 afträddes Finlands sydöstra del till Ryssland. Ytterligare nödgades Sverige enligt fredsfördraget i Äho 1743 medgifva gränsens framflyttning till Kymmene elf. Gustaf ITT lyckades ej genom 1788 ärs krig ätervinna nägon del af det förlorade.

Dä de rvska trupperna i fehruari 1808 ryckte öfver gränsen, mötte de i hörjan nästan intet motständ. Inom nägra veckor hade de framträngt i sydvest till Aho, i nordvest längt fram i Österliotten, ty den svensk-finska arméns öfverhefälhafvare, Klingspor, kommenderade oafhrutet till ätertäg. Den 3 maj kapitulerade den starka fästningen Sveaborg. Krigets iitgäng syntes redan afgjord. Emellertid hade försvarstrupperna i april omsider gripit till offensiven. Under liefäl af Adlerckeutz, von Döbeln m. fl. i Österbotten och Sandels i Savolaks vunno de segrarna vid Siikajoki, Revolaks, Lappo, Alavo, Wirta bro och hragte angriparena att vika. Efter erhällna förstärkningar och anförd, iifven den, af skickliga generaler, gjorde den ryska armen dock sin öfvermakt gällande. Innan ärets slut nödgades de svenska och finska trupperna utrymma landet och draga öfver Torneä elf till Sverige.

Kejsar Alexander l hade redan i hörjan af kriget förkunnat sin afsigt att eröfra hela det svenska Finland. Af det manifest, som den 20 mars g. st. 1808 utfärdades till det ryska folket, och af ett kort förut aflätet meddelande till främmande makter framgär, att Kejsariai dä hade tiinkt sig Finlands införlifvande med <len ryska staten säsom eröfringens resultat. Under krigets fortgäng hlef denna plan modifierad. I ett manifest af den ö juni 1808 till Finlands invänare

FINLAND I SKKU;'!.

8:!

t'örUliir:ul(' Kcjsami, att landets ^ainla lagar skulle heligt vidinaktliallas. Däreftei- utfärdades ludalliuug om val af de|)uterade för de fyra staiideu för att leiuua ujtplysuiug om landets tillstrmd oeh yttra sig om im‘dleu att lätta tryckande hördor. Denna hefallning väckte (ifverallt l)etänklig- liet('r, dess ätlydande hlef mångenstädes afhöjdt. Den förnämsta orsaken härtill vai-, att en sädan (h‘i)utation, eidigt landets lagar, som criifrareii lofvat vidmakthälla, icke kunde ega hcfogeidiet att uttala folkets önskningar och hehof. IVi ohenägenhetcn att skrida till valet vei-kadc utan tvifvel äfven den omständigheten, att kriget ännu fortgick med vexlaude framgängar och att eriifrarcn därfih- icke äunu kuude betraktas säsom den rättmätige suveränen.

Efter förnyad u})[)maning, åtföljd af förklaringen att de})utationen ingalunda skulle ega en landtdags u})j)gift, hlefvo valen dock slutförda. Dä de de})uterade, soin af valmännen i särskilda instruktioner erinrats att hälla pä iakttagandet af landets lagar, })å seidiiisten Ijegäfvo sig till St. JVtershurg, var krigets utgäng genom fullhordandet af landets faktiska ockupation afgjord. Den finska deputationens förnämsta åtgärd var att till Kejsaren öfverleinna ett memorial, iiniehållande en kort redogörelse för de svensk-finska grundlagarnas stadganden angäende ständerna säsom folkets representation. .Jämte det de deputerade förklarade sig pa grund af dessa stadganden icke kunna inga uti nägra sådana öfverläggningar, som tillhöra landets ständer, framhöllo de till Hans Majestäts hepröfvande nödvändigheten af en allmän stän- dernas saminankomst inom landet, för att inhemta nationens röst i de ämnen, som röra allas väl ocli gemensamma hästa».

Denna framställning vann Kejsarens godkännande. Depu- tationen emottog snart det meddelandet, att Hans jMajestät be- slutit, det »en allmän landtdag hållas skall, sä skyndsamt sig göra läter». Sedan deputationen därefter under loppet af några veckor öfverlagt om åtskilliga åtgärder, egnade att lindra krigs- tillståndets följder, hegäfvo sig dess medlemmar i januari 1809 åter till hemlandet. De deputerade hade till sin ordfiirande utsett friherre Carl Mannerheim (1759 — 1837). Denne man, som med sann patriotism förenade statsmanna klokhet och verlds- mannens takt, har såväl genom det sätt, hvarpa han ledde den finska deputationens arheten och förde de däraf påkallade under- handlingarna med ryska utrikesministerium, som ock genom sin värksamhet vid Borgå landtdag och senare såsom medlem af landets styrelse, gjort sig liiigt förtjent om fäderneslandet.

Den 20 januari (1 febr.) 1809 utfärdades nådigt påbud därom, »att likmätigt landets för- fattningar, en allmän Landtdag skall hållas uti Borgå stad den 10 (22) mars detta år». — Kejsar Alexander infann sig personligen i Borgå den 27 mars n. st. och undertecknade samma dag följande:

»Försäkran till samtliga Finlands inl)yggare.

Vi ALEXANDER I, med Guds näde. Kejsare och Bjelfherskare öfver hela Ryssland, etc. etc. etc. Storfurste till Finland etc. etc. Giire veterligt:

Att sedan Vi, efter Försynens skickelse, tagit Storfurstemhiniet Finland i besittning, hafve Vi härmedelst velat bekräfta och stadfästa Landets religion och grundlagar samt de privilegier och rättigheter hvart och ett stånd inom lierörde Storfurstendiime isynnerhet och alla dess inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittills enligt konstitution åtnjutit. Lofvandes att bibehålla alla dessa förmåner och författningar fasta och oförryckta i sin fulla kraft. Till yttermera visso hafve Vi tecknat denna Försäkringsakt med Vår egenhändiga underskrift. Gifvet i Borgå den 15 (27) Martii 1809.

(,’arl Maniieiiieim.

ALEXANDER.»

S4

KiM.ANi» 1 ]{)'>■ si:kli:t.

|)(“ii li(S mars ii. st. f’()rsi<>:<^ick laiidtdagciis ("»]>])nand(‘ cidijit sadant (•(‘rcmoiiiol, som vid svenska riksda)>;ai’na var Kejsai-en h(»ll fran den med kdidands va|)en ])iydda tiomm ett ta! pa

Iranska språket, livarefter landtinai'skalken oeli taimänmm framti’;idde med tal ])a standens vägnai" till K('jsaren, och tillf(")rordnad(^ jnstiti(*kansh‘rn nppläst(! d(^ propositiomo’, som till ständ(*j‘nas heliandlinj»; (U'v(“i-lemnad(!s. - Fidjande dag (^gd(‘ d(‘n hiigtidliga hyllningsakten ]-iini nti domkyrkan. IIvarj(' stand i siti ordning afhnh* ti‘o- och lmldh(*tsed(‘n, däri de hnfvudsakligen fin^hnndo sig »att f('»r sin i’ätta iifvcM-liet Inllla den stormäktigste häirste Alexander den fin-ste, Kejsai^e ocli Hjelfher- skar(‘ ()l'vei- hela Ry.ssland och Storfurste till Finland, samt oryggligen u])prättliålla landets grund- lagai’ och konstitution, sädana de f(>r närvarande äro antagna och gällande». Kejsarens ofvan aiihirda, don 27 mars underteckmuh^ fih-säkringsakt V)lef däreft('r np[)läst och till landtmarskalken (>fv(“rlemnad, hvarj)ä Alexander till ständerna riktade ett sålydande tal:

».liifr oinot lager med öm rörelse de Iro- oeli Imldlictseder, som Finlands invjinare nu gifvit Alig genom dcra.s lagligen valda representanter.

De band, som förena .Mig med dem, befastade af detta frivilliga bevis af deras tillgifvenhet Oeli helgade af denna högtidliga akt, blifva därigenom mer dyrbara för Alitt hjiirta, mer öfverensstämmandc med mina grundsatser.

Då .Tag lofvat dem att bibehålla deras Religion oeh deras grundlagar, har .Tag velat ådagalägga det värde .Tag sätter på. upjiriktiga uttryck af kärlek oeh förtroende.

.Tag b('der den Allsmäktige (tudeu gifva Alig styrka oeh vishet att styra detta aktningsvärda folk efter dess lagar och den eviga rättvisans oryggliga ordning!»

Nu fnimträdde en iidlis»; härold och utro]mde Kejsttren såsom Storfurste <if Fiidtind, livarefter akten afslöts med Te Deum.

Kejsaren afreste följande dag. Ständeriiiis iirlteten vidtogo. f)e till dem ('ifverlemnade jtropo- sitioiuaaia voro ej mänga, men de innehuro omfattande uppgifter: organiserandet af landets centrala styrelse, ordnandet af dess finanser, dess myntsystem, dess militärväsende. Bland landtdagens medlemniiir fnnnos åtskilligti, som vid svenska riksdagar förvärfvat erfarenhet i folkrepresentationens värf. Frän emhetsverken införskaffades rikligt niiiterial för de finttnsiela frägornas pröfning. Tjenstemän inkallades frän olika delar af landet titt tillhandagå utskotten med upplysningar. Veten- skapsmän vid Aho universitet, i frtimsta rummet iNlATiirAs Calonius, nordens största jurist pä denna tid, anlitades för en del frågors speciehi beredning. Förutom svaren å de kejserliga propositionerna tiflätos från landtdagen flera petitioner angående åtgärder, som till landets fromma horde vidtagas, isynnerhet för :itt lindra de svåra lidanden kriget i mänga landsdelar framkallat. — Den nye herskaren utitfvade intet tryck pti ständernas (tfverhiggningai-; hans uttryckliga vilja var <itt landt- dagen skulle få arheta nnder full frihet och .^jälfständighet.

Den 1(S juli infann sig Alexander äter i Borgå för landtdagens af.slntning, hvilken i högtid- lig form egde rum följande dtig. Kejsaren höll diirvid ett tal, hvari han äter gaf uttryck ät sina högsinnade tänkesätt och sin iipjifattning af de grunder, som nu hlifvit lagdti fitr Fitdands framtidti politiska ställning.

Alexander Imde icke velat liegagna erttfrarens öfvermakt till att, med förintande af Fiidands förra samhällsskick och lagar, införlifva landet med den ryska statskroppen. Fiidand skulle oskilj- aktigt förenas med Ryssland, men med sttirkare Itand än tvångets, — med tillgifvenhetens. Underlydande samma monark som kejsardömet Rysshind och gentemot friimmande makter utgö- rtinde en integrerande del af det ryska väldet, skulle Finland dock vara själfständigt i sina inrt' angelägenheter, nnder åtnjutande af sitt eget lagbundna statsskick. Kejsar Alexander har i särskildtt offieiela akter frandiållit och betonat detta, att storfnrstendömet nu hade hlifvit en stat, — <itt det finska folket inträdt Idand mitionernas tal, — :itt hindets politiska existens vtir gtirtinttaad, — att det skulle stynis enligt sin konstitution.

Den riittsligii grunden för denna gestaltning tif Finlands förening med Ryssland utgör(‘S huf- vndsttkligen af Kejsarens redan nämnda försäkringsakt af den nmrs 18Ui), genom hvilken han bekräftade och stadfästade landets fitrrti grundlagar. Dessa grundliigtir, om hvilktis väsentligti innehåll Kejsaren tidigare tagit k:inm*dom. hade dittills utgjort Sveriges och Fiuliiuds gtamaisamnui

OCH Fixlaxds Ständei;.

incn l)l(‘t'vo iiii ^{illaiKh' f<"»r l^^iiihuid särskildt. II varje farha|;a att landet hlefve sasoin provins intJirlifvadt dumI kejsai^dinnet nniste skin^Tas <;(‘noni jji;rundla<^ai’nas l)(*kT’äftande, ty d('ssa la_i>ar ntijiMa allti<>;enoni l'()rrattnin<>’(‘n fiir en stat, de skidk; alldeles ieke kunna tillämpas pa t'(')rvaltinn<>;en af en ])rovins.

Härtill kommer, att anfiirda f(’>rsäkrinj>sakt, livaiå K('jsar(‘n liii^tid ligen ladastadc* ix'(lan fiäait uttahuU' l()ften, i(*k(‘ var en endast j)assivt, af (ät l)es(*gradt folk eniottagen nädegäfva, livilken skidU' kunna fraimUdes äterkallas. ])et niindigen miirkas, fiir det fiirsta, att i de sainnda

bekräftade grundlagai-na uttrvekligvai stadgas, att de i(*k(‘ kunna utan ständernas samtyeke u])p- häfvas ell('r ändras, oeli fia' det andi^a, att dessa lagars stadfästelse utgjorde förutsättningen fT)i- ständernas den 2‘.) mars ä folkiäs vägnar till den nye monarkcai afgifna liylliungsed, hvilk(*n, äfven d(ai, innehöll f(>r})ligt(*lse om grundlagarnas u})})rättliållande.

l\I('d afseende därä, att Finlands förening med Ryssland hlef på omförmäldt sätt ordnad ocli genomfiird, medan krigsoperationer mellan Ryssland och Sverige ännu fortforo ocli långt innan Sveriges monark genom fredsfördrag afstått från sin rätt till Finland oeh fritagit dess invånare från deras trohets})likt mot honom, framställer sig emellertid den frågan, huruvida icke ständernas hyllningsed i Borgå i själfva verket bör betraktas såsom en tvungen underkastelse, eller, därest den kan såsom frivillig erkännas, bör stämplas såsom ett rättsvidrigt affäll från Sveriges konung och den svenska staten.

Svaret på denna fråga måste närmast lyda, att en sådan handling, som valet af lamltdagsmän i alla delar af landet, icke skulle kunnat genom vapenmakt framtvingas. Likaså måste de valde och de själfskrifne landtdagsmännens handling, att ijifinna sig till landtdagen och att där hylla Rysslands Kejsare såsom Finlands Storfurste, tillmätas karaktären af frivillighet. Att Kejsar Ahvxander betraktade det så, framgår af den till Fiidands folk den 4 a}>ril 1809 utfärdade kungörelsen om hyllningsakten, hvari säges att Kejsaren ansåg den trohetsed ständerna »frivilligt och otvunget aflagt» såsom god och förl)indande hvarje Finlands inbyggare. Tilläggas l)ör, att valfriheten mellan olika förfaringssätt här, såsom städse i den l)esegrades läge, icke var obegränsad. Blott tvenne utvägar stodo till buds: att fasthålla vid föreningen med Sverige och medels folk- lesningarnas vidare utsträckning fortsätta striden, — eller att antaga de vilkor segraren erbjänl. Ife ledande männen i landet voro öfvertygade diirom, att det förra alternativet endast skulle leda till ökade lidanden för landet och en slutlig underkastelse på vilkor, som ej kunde lieräknas. Medvetna därom, att det senare alternativet, strängt juridiskt bedömdt, innebar ett affäll från det ])olitiska sambandet med Sverige, hvilket, om ock genom krigshändelserna rubbadt, icke ännu var formelt upphäfdt, måste dock de män, som i denna l)rytningens tidpunkt hade att f(>reträda sitt land, fatta det icke blott såsom en rättighet, utan ock såscun sin pligt, att handla så som de det gjorde. Konung (iustaf Adolf, som dragit sa mycken ofärd öfver sitt rike, hade genom en oundviklig revolution blifvit från tronen afsatt. Den nya regeringen måste koncentrera återstoden af Sveriges försvagade krafter på försvaret af det, som icke ännu gått fiirloradt; för Finland för- mådde den intet mera tillgöra. Xu ville Kejsar Alexander, utan att afvakta fredsslutet med Sverige, genomföra Finlands förening med kejsardömet under l)evarande af landets förra samhiillsskick och rättsordning. Han ])åkallade härtill Finlands ständers medverkan. Att efterkomma denna upj)- maning var därför (ui af omtanken om fosterlandets framtid förestafvad jdigt, inför hvilken alla betänkligheter af nyss antydda foiauella natur måste vika.

Så har också eftervärlden bediimt de finske män, som deltogo i deputationen till S:t Feterslmrg år 1808, och dem, som vid landtdagen i Borgå förde nationens talan. De voro på intet vis solida- riska med den grupp af gengångare från adelns strid med konungamakten i Sverige och från det förrädiska Anjalaförbimdets tid, hvilka flyktat till Ryssland och där på eget initiativ smidde planer för Fiidands lösryckande från Sverige. Aäil fanns ibland dem en man, som hlijde sig öfver de andra genom sin framstående liegåfning och stora energi: Sprexgtpoktex. Det lyckades

8(1

FIN LAM) I 8I;KL1:T.

lionom ocU <itt la s]K‘la cii i'ol i l.SOS ocli ISO!) ars liäii(l(‘ls(*i', ända därliän, att han af Alexandor

iitnämnd(‘S till Finlands lin-sto gonoral^iivoi-nin-. Mon det visado si»; snai't, att d(*nna ntnäinninij;,

som i fdidand i;jort ott ])insaint intryck, var ott missgro])]). Ilos Sj)rongtpoi-ton var snillet fi‘)rdunk- ladt al lalänna ooli hiijolso liir intri^oi-, patriotisinon iindorordnad don ])orsonliga äro^irif^lioton ooli liorsklystnadon. Ilola hans skaplynno utgjorde on hjäi-t kontrast mot don finska national- karaUtär(>n. Kodan innan l>orgä landtdag afslutats, hl(‘f han ontl(‘digad från gonoralgiivorniirsomhotot, ooh han oi-hidl al(h'ig vidare något inflytande jia landets angelägenhet or.

Innan vi lenina det ndnnesvärda ständei-midet i Korgå, hiira här antecknas de män, hvilka ledd(‘ föi-handling{U‘na vid detsamma. Såsom landtmarskalk fih- adeln fungerade friherre R. AV.

Dk (Jefi:, talmän i de ofrälse stånden voro: hiskoj)en Jakoi? Tkngstuöm i ])resteständet, hand- landen ('ii. TitAiM* i hoi-gareståndet oeh honden K. Klockars i bondeståndet. Af dem har Tengstrihn en varaktig plats i Finlands häfder. Utom de förtjenster lian inlagt såsom vitter och

lärd skriftstiillare oeli i sin egenskap af kyrkans främste em-

hetsnian, har han gjort sig gällande äfven som j)olitisk per- sonlighet.

Det vai- dock icke endast finsko män, som omedelhart medverkade till genomförandet af Kejsar Alexanders hiigsin- nade planer för gestaltandet af Finlands })olitiska framtid. Kejsaren biträddes härvid med stor skicklighet af sin ryske statssekreterare Sreransky, hvilken synes hafva med full öfvertygelse omfattat de idéer hans ädle herskare ville för- verkliga för att främja Finlands väl tillika med kejsardömets sanna intressen. iSin asigt om den politiska inneliörden af

de statshandlingar, genom hvilka landets förening med Ryss- land ordnades, har Speransky uttalat i orden: »Finland är

en stat, men icke en provins».

Den 17 septemher 1809 afslöts i Fredrikshamn freden mellan Ryssland och Sverige. Konungen af Sverige afstod

för sig och sina efterträdare frän alla rättigheter till Finland, hvars de faeto allaredan fulll)ordade öfvergång under ryske Kejsarens S})ira sålunda l)lef internationelt erkänd. Kågra bestämningar angående Finlands ställning i dess förening med Ryssland innehåller fredsfördraget icke, endast en antydan därom, att Alexan- der I redan tryggat sina nya undersåtars rättigheter. För öfrigt kan föi-dragets 4:de artikel åbero- pas såsom ett bevis för den uppfattningen, att segraren, om han ock genom försäkringsakten af

den ^7-27 1809 tillerkänt Finland inre själfständighet, likväl åsyftat, att detta land gentemot

främmande makter skulle utgöra en integrerande del af den ryska rikskomplexen.

De i det föregående framstälda hufvuddragen af den betydelsefulla vändpunkt i Finlands öde, hvilken innel)äres i 1808 — 1809 å,rs händelser, erfordra ett belysande tillägg l)eträffande landets föregående ställning. Inom deu svenska staten utgjorde Fiidand en sammanfattning af landskap, hvilka sedan medlet af l-l:de seklet i alla hänseenden voro lika berättigade med de landskap, af hvilka det egentliga Sverige l)estod. Alellan svenskar och fiunar rådde ej nagon åtskilnad i poli- tiska rättigheter. De senare deltogo lika som de förre i stiftandet af statens lagar, och dessa lagar voro gemensamma för hela staten, såvidt ej lokala egendomligheter })åkallade speciela undantag. Denna politiska enhet och likformighet hade dock icke utplånat den j)å härstamning och språk beroende olikheten mellan flertalet af Fiidands inbyggare oeh moderlandets, — detta så mycket mindre, som den svenska statsstyrelsen, långt ifrån att förfölja det finska folkelementet, tvärtom fordrade att })resterskapet skulle undervisa den finska befolkningen pä dess t;get sj)rak oeh tidtals erinrade tjenstemännen om nödvändigheten att begagna detta sj)råk i beröringen nual den finska

.Fakol) Tengstrum.

I'IM.AN1) I Hl'": skkli;t.

87

;i 11 mogen. Den lielolkning nl' svenskt ni-sprimg, soin lieliodde en stor del al 1'iidands kusttrakter, had(‘ visserligen hilu-hallit sitt svcaiska modersmål, men nndei' s(‘kl(‘i-nas lojip antagit ett i nagon man annat skaplyniu' :in dess stamlTirvandtca- pa andi'a sidan Ilottenlialvet. Dessa omständighetei- i tCircMiing m('d d('t g(‘ogra tiskt afskilda l:ig('t hade till n‘snltat, att. Fiidand, oaktadt den jiolitiska enheten, framstod sasom ett land fiir sig vid sidan af d(‘t (‘gentliga Sverige;. D<;tta, dualistiska fiirhallamh' gaf sig uttryck äfven i offentliga urknmU')’. Sa t. ex. siiges i 1()‘J() ars i-iddai-hitsoi‘d- ning, att all adel i Srrn\(/e och Fiti/am/ skall infinna sig till riksdagarna; i 172;i ars adliga j)rivil('gier ntlofvas, att ad(‘lsfan(‘reg(mientet ahhåg skall hinkas ntom Srcn<jcs och, Fndandx, (jrämei'; kungliga féirsäkran till h()nd(‘stånd('t af 17H0 liar till fiirennil firenxica och, fhu^ha allmogens fri- o(*h rättigheter o. s. v.

Xationalitotsidéii hade visserligen vid tiden fiir Finlands skilsinessa frän Sverige ieke ännu vunnit den ntveekling oeli styrka, som längre fram gjort den till en af de främsta drifkrafterna i värt sekels jiolitiska omgestaltningar. Oeh ehuru inom Finlands folk medvetandet att ntgiira en särskild nationalitet’ redan var vaket, hade samhället ingalunda visat sig mottagligt för den af nägra oroliga hnfvnden omfattade tanken pä politisk söndring frän det svenska brödrafolket. Men ofvan anfiirda förhållanden äro doek egnade att förklara, hvarför den ryska politiken ansåg sig kunna hänvända sig till Finlands inbyggare såsom till ett annat folk än det svenska. De för- klara jämväl hvarför landets intelligens, sedan krigets utgång var gifven, kunde uppträda med erforderlig nationel sammanhållning, da Alexander äskade ständernas medverkan vid ordnandet af föreningen med Ryssland enligt grunder, som inneburo bevarandet för framtiden af det dyrbaraste Finland under sin förening med Sverige förvärft: dess andliga kultur, dess fria institutioner och dess fasta rättsväsende.

ST AT SFO R FATTA I A GE A.

Den svenska statens grundlagar, hvilka år 1800, enligt Kejsar Alexanders försäkringsakt, förblefvo vid gällande kraft för storfurstendömet Finland, voro; Regeringsformen af den 21 augusti 1772, i åtskilliga delar ändrad genom Förenings- och Säkerhets-akten af 1780, äfven- som några till dessa lagar sig anslutande fiirfattningar angående speciela ämnen samt ett antal lagar fran olika tider, som innehöllo stadganden angående riksdagarna och riksståndens samman- sättning.

De l)åda förstnämnda urkunderna, hvilka vid tillämpningen liöra med hvarandra samman- ställas och jämföras, utgöra ännu i dag den hufvudsakliga källan fiir Finlands konstitutionela rätt. Och denna konstitution sträcker i själfva verket sina rötter ännu längre tillbaka i tiden, ty nti grundlagarna frän Gustaf ITI:s tid häntydes pä styrelsesättet före är 1(580, jämte det Konungalial- ken i Landslagen af år 1442 ännu såsom rättskälla åberopas. Lagtolkaren bör således i före- kommande fall söka ledning af den äldre tidens statsrättsliga principer och rättsbud.

Dä det gäller att här i korthet ätergifva de väsentliga dragen af det finska statsskicket, sadant det sedan är 1800 varit och är, bör följande anmärktdng förutskickas. Själfva det faktum, att herskaremakten i Finland år 1800 öfvergick till Rysslands Kejsare, innebar ett upphäfvande af grimdlagarnas stadganden rörande tronföljdsordningen, monarkens religion och en del andra, endast pä det svenska konungahuset tillämpliga bestämningar, ty i dessa ämnen, som iiro föremål för den ryska grundlagens stadganden, kunna, enligt sakens natur, några särskilda bestämningar i finsk grundlag ej komma i fråga. Vidare är att märkas, att landets nya politiska ställning kräfde organiserandet af nya centrala myndigheter för styrelsen och den högsta lagskipningen. Kejsaren aflät härom proposition till landtdagen i Borgå, och den första lagstiftningsakt, som efter landtdagens afslutande kom till stånd, var reglementet för regeringskonseljen af den 18 augusti

I 1 skku;t.

ISO*.), liV!ii-s lml’\-ii(ls:ikliii;;i l)(‘st:iimiin<;!ir trjiddc i stället IT)!' liva<l uti j;'i'iuidlaj;'anui af 1 772 oeli 17S!) var stad^adl om rikets kollegier oeli h()<>sta domstolen. Denna förändrini»; af styi^elseverkets orj;'aiiisal ion, l)(‘tin»'ad ädveii däraf, att. detsamma skulle liafva sitt säte i h'inl((ii(h liuf\udstad oeh sal(‘des ieke pa samma oi‘t diii’ monarken själf resi<lerade, innehar doek iek(* nä<i;on ändi‘in<>; af den konstitution, som i d(‘ nämnda gi'undlafi;arna inncliälles.

Dn af de ledamU* j»i‘undsatsei'na i d(‘ima konstitutioti är, att re<>-(‘ringsmakt(‘n tillin")!' monarken ensam, att han allena, säsoni statens liufvud, »äi‘ ansvai'i‘>' (Jud oeh fosterlandet föi' dess styrsel . 1 )e emhetsmän, som ega, histä honom med rädslag oeh vei-kställighet, äi'o endast honom ansvai'iga f(")r sina i'ad oeh handlingar, de kunna ieke af ständei'na i'ättsligon ställas till ansviir. ( )eh stän- dernas Ixddgenliet sti'äekei' sig ieke till i'('gei'ingsäi'enden.

Det regei'ingssyst(‘iu, hvilket vanligcai lK‘tc“ekuas såsom det parlamentariska, är salunda främ- mande f(")i' hdnhinds statsförfattning. Men eftei'trvekligt fi'amhälles i grundlagarna den ])rinei]), som utgör den filrnämsta hiirnstenen i det konstitutionela systemet, nämligen att r(‘geringsmakt(“n skall utöfvas i enlighet med lagarna, säväl grundlag som öfrig lag, oeh att lag ieke kan utan ständernas nuxlverkan stiftas, ändras ellei' u})phäfvas.

Dä begreppet lag kan anses omfatta alla af statsmakten till efterrättelse utfärdade stadgan- den oeh föreskrifter, hör här framhällas, att detta begrepp ieke har denna vidsträekta betydelse uti de ])aragrafer af 1772 ars regeringsform, som giira stiftandet oeh u})phäfvandet af lag beroende af monarkens oeh ständernas (")fvei'ensstämmande beslut. 1 den svenska staten hade nämligen konungen af älder ansetts berättigad att utfäi'da förordningar, med giltighet af lag, angående sådana, isynnerhet till statsförvaltningen hörande angelägenheter, som ej v(^ro ordnade genom den allmänna lagen. Jhi histoi'iska grunder, och äfven med stöd af särskilda bestämningar i 1772 års regeringsform, är det tydligt, att denna grundlag icke afsag att inskränka monarkens s. k. administrativa oeh ekonomiska lagstiftnings- eller förordningsmakt. Den af ständernas medverkan beroende lagstiftningen, livilken eidigt regeringsformens uttryckssätt utgör kujatiftningen i egentlig mening, omfattar grundlagai'na, ständsprivilegierna, de rättsområden, som bilda innehållet af 17d4 års lagbok, nämligen civilrätten, straffrätten och vissa delar af den ekonomiska rätten, vidare sjölag, kyrkolag, myntlag, banklag, grunderna fhi' härväsendets organisation och därutöfver sådana nya lagfrågor, som kräfva fastställandet af allmänna och varaktiga rättsnormer. Ilätt till initiativ i lagstiftningen tillkom doek endast numarken.

På statshushållningens gehit äro de konstitutionela principerna sä till vida förverkligade, att nya skatter ej kunna påläggas f<^lket utan ständernas samtycke, samt att ständerna, då hevillning äskas, ega pröfva statsbehofven och l)csluta angående de anslag för särskilda ändamal, som skola anvisas, eller de tillskott, som för den ordinarie budgeten erfordras; till f<")ljd hvaraf jänivä'1 upptagandet af statslån anses bero af ständernas samtycke. Men ol)erocnde af ständerna bestämmer Ivejsaren- Storfursten aflöningsstaterna för embetsverken och öfriga ordinarie utgifter. Dessa bestridas af statsverkets ordinarie inkomster, hvilka, däi'est öfverskott up[)står, äfven kunna till allmänna ai'be- ten och andra tillfälliga 1)ehof af monarken anvisas. Ett betydande undantag fran ständernas l:)eskattningsrätt förefinnes dock, enär Kejsaren-Storfursten eger utan ständci'nas medverkan fastställa landets tulltariff, — ett undantag, som har sin historiska förklaring däri, att tullarna i den svenska staten i äldre tid(‘r betraktats mindi-e såsom en gren af beskattningen, än som ett medel att reglei'a. industrins och handelns inti'essen. Tullintraderna hiira till statsverkets ordinarie inkoinster, hvilka för öfrigt utgöras af statsdomänernas afkastning, de skatter, hvilka, såsom fiirnämligast grundskat- terna och de personela ntskylderna, af ständerna beviljats utan tidsbegränsning, samt afgiftei' vid anlitandet af statsanstalter och diverse ])oster.

Da härtill kommer, att grundlagarna, jämte det de tillei'känna ti'onens innehafvai'(‘ de vanliga monarkiska ])rerogativen: att liafva öfverliefälet öfvei' krigsmakten, att utnämna till statens tjenster, att belöna ITirtjente medborgai'e med adidskaj), att benåda fVan äilömdt sti'aff m. m.. inrymma

/

Nikolai I.

Alexander IL

1'INI.AM) I 10'"' SEK MOT.

8(»

lioiioni ('iisiiin al'gör:ni(l('rätt(‘ii i fra^or löraiuK' utrikespolitiken, Sii finner nian, att Finlands kon- stitution lagt i monarkens liand alla eifordei-liga vilkor för en stark i-egeringsniakt.

Ifvad at(T angar garantierna för folkets rättigheter oeli niedhorgarnes frihet, sä stadga dessa grundlagar, — utöifver hvad ofvan anförts oni regeringens hirande enligt lag samt om folk- representationens deltagande i lagstiftningen oeh om dess heskattningsrätt, — att ingen niedlior- gare fär kränkas till lif eller leni, ära, välfärd eller egendom, annorlunda än [lä grund af laglig dom, att ingen fär undandi-agas den domstol, som enligt lag är hans forum, att »skicklighet, förtjenst, erfarenhet och hepriifvad medhorgerlig dygd» skola vara enda och rätta grunden fiir befordran till statens tjenster samt att dessa tjenster skola endast med iidiemska män besättas, där ej monarken under vissa i lagen antydda fiirutsättningar finner nödigt härifrän undantag göra.

En del dylika garantier voro faststälda genom de speciallagar af 1723 och 1789, som innehälla ])rivilegier för de fyra ständen: ridderskapet och adeln, presteständet, borgareståndet och honde- ständet. Ständsprivilegierna, hvilkas bestånd l)ekräftats genom grundlag, hafva visserligen närmast haft till uppgift att genom fasta laghud ordna de fyra politiska ståndsklassernas rättsliga ställning i samhället och trygga dem vid vissa speciela rättigheter, hvilka delvis innehuro höreträdesrättig- heter, men de innehälla därjämte stadganden, som haft betydelsen af allmänna garantier för med- horgerlig rätt.

Dessn fyra ständ bilda underlaget fiir folkrepresentationens sammansättning vid lamifdaff. För landtdagens organisation skall senare redogöras.

Angående regeringskonseljens organisation och uppgift innehöll 1809 års reglemente följande hufvudsakliga bestämningar:

Finlands allmiinna styrelse anförtros en regeringskonselj, bestående af tvä departement. Allt hvad rättvisans och den allmänna hushållningens handhafvande vidkommer öfverlemnas till kon- seljens åtgärd, med undantag af ärenden, hvilkas afgörande, enligt lagarna, omedelbart tillhör Högsta makten. Justitie departementet är landets högsta domstol och eger den allmänna tillsynen öfver rättsvården. Ekonomie departementet handlägger ärendena rörande landets allmänna hushåll- ning och förvaltning, hvilka under förra styrelsen voro fördelade på särskilda kollegier. I enlighet härmed omfattar detta departement ett antal expeditioner, mostvarande förvaltningens skilda grenar. — Generalguvernören är ordförande i konseljen, hvilken består af fjorton ledamöter. Konseljens prokurator öfvervakar lagarnas efterlefnad. Konseljen kan icke utöfva annan makt, än den Hans Kejserliga Majestät konseljen anförtrott; därför skola dess beslut i Kejsarens namn utfärdas.

Efter denna redogörelse för hufvuddrageu af den statsförfattning, med hvilken Finland in- trädde i föreningen med kejsardömet Ryssland, återstår ännu att omnämna ett grundlagsbud, hvars betänkliga innehåll under de stundande tiderna gjorde sig gällande, nämligen det stadgande i regeringsformen, enligt hvilket bestämmandet af tiden för ständernas sammankallande helt och hållet ankom pä monarken.

REGERINGSPERIODEKNA EFTER 1809.

Alexander I hade ät ständerna öfverlemnat att föreslå de män, som skulle bilda den första uppsättningen af regeringskonseljen. I enlighet med ständernas val kallade Kejsaren till ledamöter af justitie departementet: Tandefelt, y. AVillebrani), Carp, Wallerian, Gyldexstolpe, Krogius och Erwast; till ledamöter af ekonomie departementet: de Geer, vox Troil, Rotkirch, Maxxerheevi, Tueixdberg, Nordexsvax och Bladh, samt till prokurator Mathias Caloxtus. Statsmanna egen- skaper i högre mening torde endast få af dessa män hafva besutit; men embetsmanna skicklighet och fosterländskt nit voro i rikt mätt representerade i denna konselj, som nu eniottog uppdraget

KIN LAM) I 11)'"-

:itt liiiiidhiirvii 1'diilands •,;iilliiiiinn:i styrelse». Den oktolu')’ ined nnderrättelse därom, att re^erin^skons(‘l jen sannnanträdt l'd'ter Spren^tporten, som i jnni IS(M) entledi”’ats, hade liirst Haimlay dk Tolj.y hlifvit utnämnd till Finlands iidieral^iivca-ntir. lian eftei’trädd(*s doek redan hiljande ai’ al' 1'ai!IAN Stkiniikii. (17()li iSdl), som kvarstod till ar 18‘Jd samt igenom sin aktniiii^’ fiir lagarna oeh sitt linmana väsemh' elterlemnat ett äradt minm*.

De (inska ärendenas h")i-edi'a<;'nin‘>; ^lios Kejsaren Inuh*

ISO!) ntt’ärdad(‘s en nadi‘>: knn<<;örelso i Aho stad oeh hih-jat sina <;r)j-omrd.

irjan

omhetrotts rvskc statssekreteraren Stieranskv.

till (

lAlmrn (l(*nne häri biträddes af en finsk emhetsman, hof- rättsassessoi-n fiäherre Robert FIeximk Rehbixdei;,, kunde en dylik anordnin<;- hlott vara, af provisorisk natur, ty Fin- lands grimdhiitar fordrade, att endast finske män skulle i landets värf hrukas. Med erkännande liäraf hade oek Alexander, i anh*dning af ett framkastadt f()i‘slag om de finska ärendenas fördelning pä resp. ryska ministrar, själf uttryckligen fiirklarat att alla frägor rörande storfnrstendö- met skulle frän den finska styrelsens organer riktas ome- delhart till Kejsaren. Ar 1811 ini-ättades i 8:t Retershurg en af finske män sainniansatt komité för finska ärendena

jämte ett statssekreterare-emliete. Det tillhörde statssekreteraren att i öfvervaro af kinniténs ord- ffirande föredraga ärendena hos Kejsaren, sedan de hlifvit inom koinitén till föredragning heredda. Komiténs förste ordförande hlef den namnkunnige friherre Gustaf Maukitz Armfelt (1757 — 1814), konung Gustaf FIlis rikt hegäfvade gunstling, som efter denne konungs död haft att utstä många ödets vexlingar oeh är 1810 ätervändt till sitt finska fosterland. Han hade till en början slagit sig ned pä sitt fideikommiss Ämitine i Halikko, men kallades af Kejsaren till 8:t Petersburg, där hans medverkan togs i anspråk redan för utarlietandet af förslaget till komiténs organisation. Armfelt vann snart Alexanders förtroende och egnade sig med hängifvenhet ät Kejsarens tjenst, främst sä vidt angick Finland, men äfven i andra angelägenheter, för hvilka Kejsaren anlitade hans räd och biträde. Till statssekreterare utnämndes Rehbixder (1777 — 1841), hvars framstående egenskajier gjort sig gällande redan under hans anställning såsom biträde ät Speransky.

I 1809 års reglemente för regeringskonseljen voro gene- ralguvernörens funktioner en- dast i korthet angifna. Såväl hans ställning såsom regerings- konseljens ordförande, som ock hans (ifriga åligganden i egen- skap af den exekutiva mak- tens chef, ordnades närmare genom en instrnktion af fe- liruari 1812. Häri stadgades: att generalguvern()ren skall värda sig därom, att Kejsa- rens fiirordnanden noga verk- ställas samt att landets inbyg- gare »skyddas vid lagen, deras

KINl.ANI) I SKKU;T.

Ul

V!ilf’rm_<>’n:i piuvilcgicr, Iri- och r;ittiglu“l(‘i’;» att han cgci’ hur\u<lins(*cn(lct (hvcr dc administrativa inrättiunjj,arna, ii,('n()in insjK-htionsrcsoi- hör <;(")i'a si^ IT)rtro<;'cn med tillsta/idet i landet samt (;^na omsorg at näringaiaias fiirkotran m. m. Samti<ligt nttäi'dad(*s instruktion hh' |H'oknratorn sasom kontrollant af lagskipningiai oeh ledan' al aklagareväsend(*t. Af politisk h(‘ty(lels(‘ är stadgandet att prokin^atorn, ifall genera lgnvern<)r('n eller konseljen afviker frän lag, åligger att däi-emot giira fiireställning samt att han är berättigad att, om lians anmäi’kning iek(* uppmärksammas, anmäla om saken hos Kejsaren.

Härmed var organisationen af Finlands styrelse fullbordad.

Emellertid hade en ny jilan, äfven den välvillig mot Finland, mognat i Kejsarens tankar. De delar af detta land, som enligt fredssluten 1721 oeh 174o underlagts Kyssland, hade ieke sammanvuxit med kejsardiimet. Kyskt förvaltuingssvstem var infTirdt, men svenska lagar voro delvis ännu gällande. Karelarue utgöra visserligen en särskild gren af den finska folkstammen. Oeh en del af dem, förnämligast i trakterna norr om Ladoga, tillhiirde den grekisk-ortodoxa kyrkan. Men i allt väsentligt liknade dock det (ifvervägande flertalet af hefolkuingen i det s. k. Gamla Finland fortfarande till seder oeh S})räk sina bröder i vester och norr om de gränser politi- kens hand hade uppdragit. Att kvarhålla denna hefolkning under ett annat styrelsesystem, än det (ifriga finska folket, framstod sasom omotiveradt, sedan Finland i dess helhet kommit under samma herskares s})ira. Om storfnrstendömets gräns flyttades ihirniare kejsardömets hnfvndstad, kunde däraf ej nägoii ])olitisk olägenhet u})pstä. Alexander beslöt därför att med storfnrstendömet inför- lifva det »finländska guvernementet» under benämningen Wiborgs län. Det skedde genom manifest af den 28 december 1811, hvilket den 31 i samma manad <ätföljdes af en förordning om det som skulle iakttagas med afseende ä AVihorgs läns förening med Finland. Häsom ett hland de många bevisen på den omsorg oeh följdriktighet, hvarmed Alexander 1 genomförde hvad han i sin för- säkringsakt af den mars 1809 utlofvat, må här anföras, att Kejsaren egenhändigt redigerat följande stadgande i nämnda förordning: »Btändernas re[)reseiitationsrätt vid storfnrstendömet

Finlands landtdagar ordnas i AViborgs län enligt de allmänna grundsatserna i landets konstitution».

Ej ringa svårigheter voro förknippade med verkställandet af denna förening, som af lätt insedda skäl var misshaglig för mänga af dem, hvilkas persoidiga intressen ieke främjades af sakernas nya ordning. Ät en särskild, af regeringskonseljen tillförordnad komité uppdrogs att utarbeta förslag till de skilda förvaltningsgrenarnas omdaning till öfverensstämmelse med storfur- stendöniets (ifriga län. Dessa organisationsåtgärder hade ett kraftigt stöd i Armfelt, hvars hörtjenst det oek var, att en så klok och energisk man, som Karl Johax Bt.tekxvall (1704 — 1815), blef AVihorgs läns förste landsluifding. Det hirtjenar härjämte framhållas, att organisationskomitén, med landshöfding Btjernvall såsom ordfiirande, utförde sitt uppdrag med den ihärdighet, att komitén redan vid utgången af år 1813) hade afslutat sina arljeten. De af densamma uppgjorda förslagen hlefvo där})å granskade af regeringskonseljen och efterhand understälda Kejsarens stadfästelse samt såsom fiirfattningar för AVilmrgs län utfärdade.

Äfven för landet i dess helhet vidtogos nnder de fhrsta åren af föreningen med kejsardömet, isynnerhet 1811 och förra delen af 1812, en mängd åtgärder, genom hvilka statsförvaltningen utvecklades enligt de nya förhållandenas kraf. Alexander I egnade dessa angelägenheter ett intresse och en uppmärksamhet, som med varm beundran omtalats af de män, Armfelt och Kehhinder, hvilka däri voro Kejsarens personliga medarbetare.

I denna verksamhet inträdde nödvändigtvis ett afhrott, då Napoleon öppnade sitt stora fälttåg mot Kyssland. Kejsaren lemnade S:t Petersl)urg och hegaf sig till armén. Bedan den ryska natio- nen i patriotisk hänförelse visat sig kunna hringa de största offer ät fäderneslandets försvar oeh Napoleons väldiga härar hlifvit förintade i detta fälttåg med dess oerhörda vedermödor, var det naturligt, att ledningen af de europeiska makternas gemensamma krigsföretag för Napoleons slut- liga störtande skulle tillfalla Alexander I.

FiXL.wi) I si;ku;t.

ICtt ;il' (1(“ rr)rstii inoniciitni i hildandet af koalitionen niot Napoleon utgjordes af den öfverens- koniinelse, som i augusti 1812 träffades mellan Alexander oeh Sveriges nyss utkorade kronprins Karl Johan. De häda furstarnes miitesplats var Finlands dävarande hufvudstad Abo. 1 Sverige sakmules ej d(‘, som vid detta, möU; anknöto förhopj)iungar om Finlands återförening med Sverige. Men up})görelsen giek ej i denna i-iktning. Den ersättning Sverige skulle fä för att ined sin härsmakt, under kron[uånsens hefal, nuMverka i de hlifvande operationerna mot Napoleon, var — Norge. Kombinationen var likartad ni(‘d den, som gjorts af Napoleon, dä han, inledande sin vän- ska})spolitik mot Ryssland, är 1807 i Tilsit föreslog Alexander att taga Finland frän Sverige. Sättet, hvai-j>ä dessa landvinningar realiserades, hlef dock hvarken i det ena eller i det andra fallet det, som vid ten-itoriahi utvidgningar är det vanliga. Finlands eröfrare beaktade den djupa prin- ci})iela betydelsen af en egen statsorganisation för ett folk, som upi)iiätt en erforderlig grad af kultur och nationel individualitet. Saniina princip gjorde sig gällande, dä icke heller Norge säsoni ett krigsbyte, utan säsoni en själfständig stat, är 1814 förenades med Sverige. Flistoriens vittnes- börd besannar bäi-, att byggandet })ä rättens grundval är vilkoret för politiska skapelsers varaktighet. Snart sagdt otaliga, voro de politiska kombinationer, som sägo dagen under det Napoleonska tide- bvarfvet med Wienerkongressen säsom slutpunkt: förskjutningar af statsgränser, styckningar och bo})fogninga.r af binder och folk, nedbrytningar ocli u})presningar af troner och dynastier. Men oförändraile kvarstä af sagda tids politiska skapelser endast dessa tvä, vid bvilkas ordnande och upprättbällande folkens rätt bar aktats: Finlands fiirening med Ryssland och Norges med Sverige.

Att den politik Alexander är 1809 omfattat med liänsigt till Finland var gynsani äfven för Rysslands inti‘essen, visade sig i själfva verket under den skickelsedigra tid, bvarom nu är fräga. Finlands pacifikation hade ernätts sä omedelbart efter Borgä landtdag, nationen hade redan så tydligt ådagalagt sin tillgifveidiet för den nye berskaren ocli tillförlitligbeten af sin lojalitet, att iVlexander är 1812 kunde frän Finland bortdraga alla de ryska trupper, b vilka sedan krigsåren kvarbällits diir, ocb sända dem att säsoni en särskild kär, under chefskap af Finlands generalgu- vernör Steiidieil, deltaga i operationerna emot franska armén; ocb nybildade finska trupper gjorde garnisonstjenst i S:t Petersburg. G. INI. Armfelt förordnades att, jämte sin egen befattning, förestå generalguveriiörsembetet under Steinbeils frånvaro.

Frän det världshistoriska fälttåget till Frankrike återvände Alexander i juli 1814 till sin ryska hufvudstad. Armfelt var dä af sjukdom fjättrad vid sin bostad. Kejsaren besökte honom två gänger i veckan för de finska ärendenas behandling — en yttring af ej mindre bevågenhet mot den sjuke, än intresse för det land lian företrädde. Efter Armfelts död, den 19 augusti

1814, blef friherre Kxut vox Troil (17G0 — 1825) kallad till ordförande i komitén för finska ärendena.

Någon tid efter Wiener-kongressens afslutande fick Finland emottaga ett kejserligt uttalande, som ytterligare bekräftade varaktigheten af den är 1809 lagda grunden för landets politiska ställ- ning, nämligen manifestet af den februari 1810. Den genom detta manifest meddelade be-

stämning, att regeringskonseljen hädanefter skulle benämnas Kejserluja Senaten för Finland, var väl icke, i ocb för sig, särskildt betydelsefull, men af vikt var det härför frambällna motivet, att Kejsaren ville utmärka den finska styrelsens omedelbara förbällande till Kejsarens person genom att gifva den enahanda benämning, som de högsta styrelseverken i kejsardömet ocb det därmed nyligen förenade konungariket Polen egde. Ocb genom sin inledande framställning utgör mani- festet ett af de aktstycken, som gifvit autentiskt uttryck ät Alexander I:s konstitutionela politik gentemot Finland, såsom framgår af följande utdrag:

— — — — — Öfvertyg.ade att deu författning och de lagar, soin, öfverensstäiuniandc med finska folkets lynne, seder och bildning, under en lång följd af år utgjort grundvalen för dess borgerliga frihet och lugn, icke kunde utan våda för dessa

inskränkas eller rubbas, hafve Vi, från första stunden af Vår regering öfver detta land, icke allenast på det högtidligaste bekräftat

samma författning och lagar, med de hvarje finsk medborgare i följd däraf tillkommande friheter och rättigheter, utan ock, efter föregången öfverläggning med landets församlade Htänder, tillförordnat en särskild styrelse, som, under namn af Vår Regerings-

Kixi.ANi) I si;k'u:t.

konselj, siiiimiiiiisiil t af fiiiske män, liidills i \'ärt nanm hesin']) landets civila liirvallniiifr oeli rättvisans ski[)anile i sista instanee, oluToende af all annan makt, iin lafiarnes, oeli den \’i, säsoin Kej^ent, i fidjd af dem, sjiillva ntidva. Det, är [)ä sädatit siiff \'i velat liäde äda}t:alii{rga de tiink('sätt, som ledt oeli framf;ent skola liila Oss i liiinscende till Vära linske nndersätar, oeli tillika, fiir eviirdeliaa tider, befästa din fiirsiikran de af Oss emottajiit, aiif;;äendc hibeliälbindet iit deras siirskilda tiirfjittiiinf^ imiler V'är oeli \’äre Kftertriidares sjiira.

ar 1812 li;i(l(‘ (*n kejserlig kiiiigörelst' lililvit bestänidt, :itt staden llcUiiuffoni

skulle Yttra storfurstendöniets liufvudstttd. llär uppfördes nu de ntidigti juiltlikti byggntiderna, 1)1.111(1 hvilkti sentitshuset frtuustar genom sin inonunientala skilnhet, oeli till den 1 oktober 1819 verkstäldes semitens oeli de därunder lydttmU* centrala embetsv(‘rkens flyttning frän Abo till Hel- singfors.

Mer än en gäng efter 1809 uppstod frägtin om ständernas sammankallande. Ar 1812, dä- flere ärenden redan erkänts fordra landtdagens medverkan, tifbröts jilanen genom det stora krigets utbrott. Under ären 1818 oeli 1819 var saken äter ä bane. Finska koiniUn öfv(Heninade till

Senatshuset.

Kejsaren ett memorial härom, livari äfven behöfligheten af vissa konstitutionela reformer (bl. a. fastställandet af periodicitet fiir landtdagarna) påvisades. Förslaget lilef af Kejsaren icke afböjdt, men uppskjutet; och ehuru Kejsaren angående åtskilliga ärenden uttiyckligen förordnat, att de skulle till ständerna hänskjutas, förgingo hans återstående regeringsår utan landtdagsplanens för- verkligande.

(Irefve Öteinheil efterträddes år 1823 i generalgiivernörsembetet af grefve A. Zakrewsky (1783 — 18(55). Fullkomligt främmande för Finlands statsskick, var denne i början böjd att öfver- skatta den personliga myndighet, som lagligen kunde tillkomma honom såsom generalguvernör. Det lyckades honom att kort efter sin utnämning utverka ett antal kejserliga förordnanden utan ärendenas föregående beredning i senaten och finska komitén. IMen senaten lät icke därvid bero, utan aflät till Kejsaren en skrifvelse, hvari framhölls generalguvernörens »glömska af faststälda former» äfvensom det lagstridiga i en del af de ifrägavarande förordnandena. »Emot- seende Eders Kejserliga IMajestäts högsta afgörande — — — — , måste senaten afhälla sig att gifva nägon verkställighet ät generalguvernörens fem skrifvelser äfvensom åt hvarje mdan, som

!il

FINLAM) I SEKI.FT.

(l(“iuu‘ äiiiiii kan tillställa senaten i saimna fonn oeli nied samma tendens.» J)(*nna vädjan

till monai'k(‘n vai’ ieke iPifäng. Ärendenas heliandliiifi; l)raf»;tes ;lter i rätt spär, om oek livarje- handa svårigheter, sä länga* Zaki*e\vsk_v vai' genei’alguvei*n()i*, ännu u])j)stodo.

Ar ISlt) i'(")retog Kejsai* Alexander en vidsträckt i‘esa genom Finland. Kommande trän Arehangel, anlände han den 25 augusti till Sordavala, hesiikte Kuo])io, gjoiale en nu;d stora l)esvär- liglu“tei- lT)r(‘nad atvikidng till Kajana, rest(* idver Fleähorg ända till gränsestaden Torneä, stähh* sedan färden genom vestknstens städer till Aho, därifrän senaten ännu ieke afflyttat ocli där universit(*tet hragtx^ honom sin hyllning, })eskädade det mäktiga vattenfallet vid Tammerfors, där han kort därefter genom fristadsprivilegie]* väckte till lifs en hety<lande industri, miinstrade de finska trup})erna ä Luolais läger vid Tavastelius, tog med tillfredsställelse kännedom om nybygg- nads- o(*h planeringsarl)et(*na i I I(*lsingfoi‘s samt ätei*vände den 14 september till H:t Petersburg. Märkligare, än resans yttre drag, vai* dess betydelse för känslornas band mellan furste oeli folk. Ofverallt möttes Kejsaren med oförstäld hänförelse och tillgifveidiet. (jfverallt u])})trädde han med hjärtevinnande blidhet oeli vänlighet. Ilade redan därförinnan den för folkets rättigheter och väl (immande monarken utplånat intrycken af eröfringskriget, som slet sekelgamla band, sä inpräg- lades under denna resa hos folkets djupaste led den }>ersonliga bilden af Kejsaren-Storfursten säsom en symbol af ädla herskaredygder.

Sä mycket större och allmännare blef sorgen, dä Finlands bygder nåddes af Imdskapet om Kejsarens död i staden Taganrog den 1 december 1(825.

Kf.isar Nikolai fiirkunnade genom ett manifest den december 1<S25 sin äldre broder Storfursten Konstantins afsägelse af regeringen och sitt eget ipipstigande ])å »Kyska tronen samt tsardömet Polens och Storfurstendömet Finlands därifrån oskiljaktiga troner». Samma dag utfärdade den nye Kejsaren-Storfursten en regentfiirsäkran till Finlands inbyggare af enahanda innehåll som .Vlexander J:s fiirsäkran af den mars 1809.

En bland de första regeringsåtgärderna af större lietydelse var indragningen af den är 1811 for finska ärendena inrättade komittm i S:t Petersburg och organisationen därstädes af »Statssekre- tariatet för Finland». Det kan anses utredt, att Kehliinder tillstyrkt denna åtgärd, hufvudsakligen för undanriidjandet af ett missförhållande, som röjt sig däri, att komitcäi begynt få karaktären af en instans öfver senaten, hvilken dock skulle vara det egentliga styrelseverket och den egentliga rådskammaren. 1 manifestet angående denna förändring, af den 17 mars 1820, uttalar Kejsaren uttryckligen, att han ville hafva höredragningen hos sig af de finska ärendena ordnad i enlighet med Finlands grundlagar och därfiir Idliehållit statssekreterare-endietet. I själfva verket stadgar 1772 års regeringsform i detta iimne endast att ärendena skola föredragas af en statssekreterare, som ansvarar för den riktiga expeditionen af monarkens lieslut; grundlagen fordrar ej, om än den icke hindrar, en fiirstärkning af ärendenas beredning medels en komité eller j)å annat sätt.

T konsekvens med anfiirda åtgärd öfverliits genom förordningen den 2 juni 1826 ät senaten afgöranderätten i åtskilliga ärenden, som fiirut varit monarkens })röfning fiirbehällna. Tillika stadgades, att några till Kejsaren stälda ansökningar icke vidare finge hos statssekretariatet ingif- vas, utan borde alla sådana ansökningar inlemnas till senaten.

Enligt grundlag voro liekännare af annan troslära, än den lutherska, uteslutna från statens tjenst. Detta innebar en obillighet, sedan AViliorgs län, där några tiotusental invånare voro grekisk- ryska trosbekännare, blifvit med det öfriga Finland äterforenadt, och sedan det visat sig, att icke sä få ryssar genom naturalisation förvärfvade finsk medborgarerätt. För upphäfvande af denna obillighet hade en med ständernas samtycke vidtagen grundlagsändring varit erforderlig. Det

skedde doek, ar 1S27, jienom en adininislrativ tT)r()i(lMin<;'. Men Kejsaren l:it i Hirord ningens in- <ii'ess int(>ra en liänsynstnll in()tiv(“rin<>; af at”'äi'dens nialviindi^lKit, som iek(! ined<^afve <less uppskju- tande till den tid, da laiuUds stiindei' Titer kunde samniaidvallas.

k'ragan oin landtdai;’s hallaiuU' synes fiir (UVigt allt mera lia trädt i hakurnnden. Det är nogsamt lT»rklarligt, att den furste, som mer än nägon af hans samtida hade sin allmänna politik riktad pä np])rätthrdlandet af den ahsolnta monarkins j)rineip, vilh^ nndvika att i (‘ii af sina egna stater taga lolkrepresentationens nu‘dv(‘rkan i anspi'äk. ( )eh l)(‘stämmandet af tid])nid<ten fiir landtdag heixxlde jn ('idigt dS r('geringsfornien j)ä sätt liiir tidigare päpekats — nt(‘shitande af monarken.

Det vore doek orätt att fiirmena, att Fiidands konstitution under denna regeiängsperiod varit helt oeli hället skjuten äsido. Visserligen l)egagnades den administrativa lagstiftningsmakten ända till sina yttersta gränsei-, men endast i fä undantagsfall, utom det nyss nämnda af 1827, hlefvo (U‘ssa gränser öfverskiädna. I vissa angelägeidieter, t. ex. eensnrväsendet, ntfärdades fiirordningar med tillkännagifvet syfte att ästadkomma likhet med livad i kejsardiimet var gällande. Men detta syfte gick aldrig nt pä nägon hopgjntning af Finlands angelä- genheter med Kysslands eller deras snhordinerande nnder ryska myndigheter: storfnrstendöniet styrdes, sä- som dess grundlagar fordrade, särskildt för sig, vid sidan af kejsardömet. ( )ch administrationens verksam- het fortfor att vara en förvaltning cnlujt lagarna, den nedsjiink icke till ett konstitntionsvidrigt enihetsmanna- godtycke. Att Kejsaren erkände de grnndlagsenliga gränserna för sin lagstiftnings makt i Finland, visade sig särskildt nnder arlietet pä en kodifikation af lan- dets samtliga lagar. Hedan ett dylikt arhete i Ryss- land hlifvit fnllhordadt, tillsatte Nikolai är 1830 en finsk lagkommission med enahanda uppdrag. Kommis- sionens första förslag granskades af en särskild komité, hvilken i sitt utlåtande till Kejsaren anmärkte, att 1734 års allmänna lag icke ens i sin formella upp- ställning, än mindre till någon del af sitt innehäll, kunde ändras utan ständernas medverkan. Kejsaren heaktade detta ntlätande och föreskref, att den allmänna lagen skulle lenmas ornl)had och endast de administra- tiva förordningarna systematiskt omarbetas. Rättvisan fordrar antecknandet äfven af sädana drag frän ett tidehvarf, nog mycket besknggadt af reaktionens anda.

Efter Zakrewskys afgäng är 1831 hlef furst Alexaxder Mexschikoff (1787 — 1869) general- guvernör öfver Finland. Emedan furst iNIenschikoff tillika kvarstod vid ledningen af ryska ma- rinväsendet och till följd häraf förldef bosatt i S:t Petersburg, tillförordnades år 1833, generalgu- vernören till biträde, en adjoint, pä hvilken de af generalguvernörens funktioner, som särskildt fordrade vistelse i Helsingfors eller resor inom landet, lilefvo (ifverflyttade. Den af Mensehikoff själf bibehållna viktiga liefogenheten att med sitt utlåtande heled.saga senatens framställningar till Kejsaren torde erhållit ökad betydelse, dä iMenschikoff befann sig i tronens närhet och sålunda ofta var i tillfälle att personligen för Kejsaren utlägga sin mening. I hvilken grad därigenom intrång skett pä statssekreterarens ställning såsom föredragande, må här lemnas osagdt. Menschi- koff, en man af hög hegäfning, trädde ej gärna tilll)aka tia- nägon annan. T allmänhet torde han dock icke hafva motverkat senaten. Fiir öfrigt omfattade den finska styrelsens verksamhet nnder hans tid sällan annat än f()rvaltningsnppgifter af måttlig härvidd.

Robert Henrik Rehbinder.

I (r(“tlio :ir hndc j;i'cf\c Ivclihindcr liaiidliaft statsscki-ctcraro (fran ai- 18d4 luaiämiidt niinister- slatss(“kr(‘t(‘rar(‘) (‘inhctct, <la drxlcn ar 1841 kallade lioiioin hort. Djnj) var saktiaden vid lians <;rat. Samtid och eftervärld ha enhälligt Ixxlöint lionoin säsoin en man med fasta »Tundsatser och manliij; kai'aktär, fosterländskt tänkesätt och säker hliek — d(*n rätte mannen pä sädan ansvarsdryg j)lats. Ilans efteiärädare hhd' (J. M. Aianfelts son, grefve Alkxandek Akmfelt (1794 — 1870), hvars Ixäydande statsmanna skicklighet under den fTiljande peiäoden fick rikligare tillfälle att göra sig gällande.

Antalet af senatens ledamöter, som ursprungligen vai- 14, hade ar 1820 hlifvit ökadt till 20, och är 1822 förordnades en af de tio i hvartdera departementet till vieeordförande. De förste vieeordlörandene hlefvo: i justitie dejiartementet friherre (Ivhlenstolpe, i ekonomie departementet grefve Mann(“rh(‘im, häda redan är 1809 inkallade i regeringskonseljen. Efter Gyldenstolpe be- kläddes vieeordförande emhetet i justitie de- ])artenientet 1881 — 1854 af friherre A. G. Mellix (1775 — 1850). Han hade vid Borgä landtdag gjort sig hemärkt säsom sekreterare hos adeln oeh redan 1810 inkallats i sena- ten. Bland ledamöter i justitie departemen- tet, hvilka under längvarig emhetsutöfning därstädes vunnit anseende, l)öra frän detta tidehvarf nämnas: A. F. R. de l.v Ckapelle, friherre G. vox Kothex, A. Lohmax, J. V. Forsmax, P. J. Törxquist. Inom ekonomie departementet ntöfvades hetydande inflytande af A. H. Falck (1772 — 1851), finanschef frän 1820 samt 1828 — 1833 därjämte vice- ordförande. Representanter för solid emhets- duglighet voro, hland länge kvarstäende leda- möter, isynnerhet L. S.vckleen, B. U. af B.iörkstéx, F. W. Pippixg, K. 5". Trapp. Det är för öfrigt en naturlig följd af den strängt kollegiala organisationen, att enskilda medlemmar af sGuelsen enligt regeln icke infiir offentligheten framstä i högre grad än deras kolleger. Det förnämsta undantaget i detta hänseende var friherre L. G. vox Haartmax (1789 — 1859), hvilken efter mång- sidig användning i statens värf — Idand annat säsom ledamot i finska komitén i S:t Petersburg oeh senast som landshöfding i Aho län — år 1840 hlef utnämnd till finanschef och äret därpå tillika till vieeordförande i ekonomie departementet. Under de aderton år von Haartman tillhörde senaten intog han där en ohestridt ledande ställning. Myntväsendets ordnande, reform af Finlands Bank, byggandet af Saima kanal, tullverkets förl)ättring, statshushållningens skickliga ledning, med det resultat, att betydliga (ifverskott samlades i statskassan, se där de hufvudsakliga vittneslxörden om von Haartmans värksamhet. Enligt tidens skaplynne en högdragen byråkrat, var han därjämte mån om den finska styrelsens anseende samt om landets fortgående förkofran. — Prokuratorsem- l)etet, från hvilket den frejdade Calonius afgätt 1810, innehades 1822 — 1854 af friherre Carl AValleex (1781 — 1807), som torde ha åtnjutit stort förtroende hos Kejsar Nikolai och hvilken omhetroddes en mängd särskilda uppdrag, hland hvilka det mest hetydande var ordförandeskapet i ofvan nämnda, är 1835 tillsatta lagkommission.

FINLAM) I SFKMIT.

!)7

Lan(U(lai>'<inias laiigvariga susjuaision, som fjärmade m(*(ll)oi-<>arne frän statslifvot, kmi(l(; ej uiulgä att V(‘i'ka liämmaiuU' pä allmänandans utveckling’, isynnerliet sä länge tidnings])ressen ieke ännu lu')jt sig till niigon [)olitisk l)(‘ty(lelse. ])eu ))yräki’atiska regimen, som liöljei- statsmyndighe- ternas verksamhet i hemlighetens slöja och vidgai’ klyftan nuälan styrande oeh styrda, vann under detta tidehvarf allt mera insteg. IVlen utanfih’ administi’ationens sferer hegynte efterliand kraftei’ af annat slag att verka, de krafter, som re})resentei’a idéernas makt i det menskliga samfundslifvet. Ilvad Johan Ludvig Ruxedukg, Elias Lönnrot, Johan AVilhliai Snellman, Johan Jakor Nordstkö.^i, Fredrik Cyijnaeus oeh andra deras samtida hetydt för Inöjandet af nationalandaii, danandet af friare tänkesätt oeh stärkandet af tron i)ä det finska folkets framtid, — det skall närmare franiga af senare afdelningar i detta verk. Här vare det nog att erinra om dessa friska

oeh ädla väckelser, som frän idéernas män gingo ut till folket och i medhorgarnes sinnen mot-

verkade inflytelsen af det iiolitiska lifvets dvala. Oeh dessa väckelser voro städse af ädlaste halt: inga omstörtningsfantasier, blott den lagbundna frihetens oeh samhällsordningens läror, inga uto- })iska chimärer, endast den rena fosterlaiulskärlekens oeh den lojala furstetrohetens grundsatser.

iMen ju längre ären skredo fram, desto tyngre kändes trycket af det fortfarande stillaståendet

i lagstiftningen oeh alla de öfriga angelägenheter, där nägon reform icke var möjlig utan stän-

dernas medverkan.

Sa utbröt kriget med vestmakterna. Krimkriget benämndt, sträckte det sig dock ända upp till Finska och Bottniska vikarnas kuster.

I mars 1854 besökte Kejsar Kikolai Helsingfor.s, åtföljd af alla sina söner. Jämte anord- nandet af ätgärder för landets försvar torde Kejsaren afsett att personligen förvissa sig om sinnes- stämningen i landet. Hvad han i detta afseende inhemtade var utan tvifvel egnadt att befästa hans tillit till Finlands folk. Det var tydligt, att pligtens bud här ej skulle åsidosättas under kriget. — Till försvarsåtgärderna hörde äternp})sättandet af en del af den indelta armén, som sedan 1810 varit upplöst.

Kejsar Nikolai bortrycktes af döden den 2 mars 1855, och Alexander II tillträdde regerin- gen, mottagande den svåra niipgiften att fullfölja försvaret mot Englands, Frankrikes och deras allierades förenade arméer och flottor. Blokaden af Finlands hamnar, som vidtagit 1854, under hvilket år fästningen Bomarsund på Aland blifvit intagen och förstörd, fortsattes år 1855. Från den engelska eskadern i Bottniska viken gjordes 1854 tillfälliga landstigningar, hvarvid upplag af trävaror och annan privat egendom brändes. En svår förlust drabliade landet därigenom, att större delen af dess liandelsflotta blef fiendens l)vte. Det största af de anfall, som under detta krig riktades mot finska kustorter, var bombardementet af Sveaborg den 9 — 11 augusti 1855. På senhösten detta är afstannade krigsoperationerna.

I mars 1856, medan fredskongressen var församlad i Paris, gjorde Alexander II sin första resa i Finland såsom monark. Under tidigare besök härstädes såsom tronföljare och universitetets kansler hade han redan vunnit varma sympatier, med hvilka nu förenade sig hoppet om en ny tids ljusning. Dessa sympatier strömmade Kejsaren tillmötes öfverallt på hans färd. Frän hans vistelse i Hel- singfors framstår såsom en särskildt minnesvärd tilldragelse den session Kejsaren den 24 mars höll med senaten. Främst uttalade han i hjärtliga ord sin tacksamhet för senatens och invånarnes nitiska medverkan till åtgärderna för landets försvar och sin förhoppning att Finland, efter de lidanden och förluster kriget medfört, äter skulle höja sig till välstånd. Bedan uppläste Kejsaren en not, innefattande uppdrag åt senaten att utarbeta eller förliereda förslag angående upphjälpande af handeln och- sjiifarten, utvecklande af landets industri, befordrande af folkskolors inrättande i

FLNLAM» I lil'"' SKKLKT.

<)S

liindslvomiuuiuTnii, l()il);ittrini(l(‘ af koimnunikationsväscndet medels kanalei’ oeh järnvägar samt om ()kand(! af d(‘ lä^re statstjenstemäiuiens afliaiiii^ar.

Relormenias vä”’ skidU; sädedes nu beträdas, diii’om Ixdiiifde ('j mei’ nägot tvifvel rada. Men var det väl nu’)jligt att häri erna tillfredsstidlande resultat utan medvei’kan af landets ständer? Det var ej i r(‘gei’ing(*ns rädslag, som nödvändigheten af folkrepresentationens inkallande främst hlef erkiind. Reliofvet af landtdag oeli nationens längtan att se d(*nna institution åter fram- manad i verkligheten fi^amlnills diirförinnan ])å annat liåll: af professor (h i lians in-

bjudningsskrift till den fest, som universitetet firade i anl(*dning af Kejsarens kriining i september 18r>(), oeh af professor F. L. Scuauman i det högstämda tal, som af honom liiills vid denna fest oeh hvars genljud gick iifvei’ hela landet. Ordet lanätda;/, så länge bannlyst, hlef från denna stund brännpunkten hu’ tidens patriotiska sträfvanden.

Finlands dåvarande generalguvernör, grefve F. W. R. Berg (1794 — 1874), som tillträdt detta emhete i hiirjan af år 1855, torde icke ha hyst något särskildt intresse för landtdagsplanerna. Med sitt i’örliga sinne och sin verksamhetsifver ville han visserligen befordra framsteg, åtminstone })å det ekonomiska området. Men hans hirehild i statsklokhet var Metternich. Han sökte därför i det längsta förbehålla sig ställningen af den, från hvilken alla initiativ utgingo och på hvars omsorg eller inflytande allt framåtskridande måste bero. Något offentligt bedömande af styrel- sens verksamhet borde ej tillåtas; censurens tyglar blefvo af Berg hårdt tilldragna. Det saknades ej rifningar emellan generalguvernören och senaten. ]\Iinisterstatssekreteraren, å sin sida, fann nödigt stärka sin ställning genom att år 1857 utverka inrättandet af en komité vid statssekretariatet, som egde afge utlåtanden i de ärenden Kejsaren till komitén hänsköt.

Emellertid niklgades grefve Berg dock efter hand inse, att åtskilliga viktiga lagstiftnings- och finansfrågor icke kunde utan grundlagarnas kränkning vinna sin lösning på administrativ väg. Sedan han härom gjort anmälan hos Kejsaren, meddelades senaten i maj 1859 en kejserlig befallning att inkomma med uppgift å de ärenden, som främst påkallade landtdagens medverkan. Mängden af sådana jirenden var naturligtvis högst betydlig, fördelningen i viktiga och mindre viktiga svår nog. Först i början af 1801 ingick senatens framställning till Kejsaren.

Men traditionens makt gjorde sig gällande. Betänkligheter mot de finska ständernas sam- mankallande hade hos Kejsaren uppstått. I stället för landtdagen inkallades genom nådigt mani- fest af den 10 april 1801 »ett utskott af män bland Finlands fyra stånd till sammanträde i Helsingfors den 20 januari 1802».

Detta manifest väckte en smiirtsam kiinsla af missräkning, förenad med farhågor för framtiden. Ty ett dylikt utskott af tolf re})resentanter för hvarje stånd var en för landets grundlagar främ- mande representationsform, det saknade därhir helt och hållet den befogenhet, som tillkom stän- derna, och likväl skulle utskottets utlåtanden och förslag läggas till grund for utfärdandet af lagar. Om ock dessa lagar komme att »gälla endast intill förstinfallande landtdag», blefve dock sålunda ständeimas rätt eluderad.

Inom få dagar efter manifestets utfärdande hade i Helsingfors församlats ansedda medborgare från olika delar af landet. Det beslöts att i en underdånig adress anhålla hos Kejsaren om ett återkallande af det grundlagsvidriga påhudet.

]\Ien innan detta beslut hunnit utföras, trädde saken i ett förändradt skede. Redan då mani- festet delgifvits senaten, hade senatorerna Törxquist, C. Ckonstedt, B. Fedekley, H. V. FuRrii.iELM och A. F. MrxcK samt prokuratorn K. E. (Iadd framhållit det ur grundlagens syipnmkt betäiddiga i dess innehåll. Varskodda häraf och af den opinion, som från allmänheten fiirspordes, hade upphofs- männen till manifestet — deras namn må lemnas åsido, emedan fullständig utredning om initiativet och delaktigheten icke ännu står till buds — - skyndat att söka godtgöra sitt betänkliga felsteg. De hade hos Kejsaren utverkat en förMarhuj af manifestets syftemål. Denna fiirklaring, som i sjiilfva verket var en f()rändi’ing, meddelades i ett reskri[)t den 24 a}>ril 18G1 till senatorn S. (4i:ii>ENnEHG,

i.WDIDAaKNS ÖriWANDE DEN 18 SEDTE:\n?EK ISC),’

^'IMiA^l) I 1!)'"' SKKI.KT.

(losio-nerad ordfin-imde i utskottet, oeli itm(‘li()ll, att utskottet ej>'d(! i sadaiia äreiuleii, som eulifjjt gruudla»' ('rfordrade stäiideiuas uu‘dverkau, (*udast afi2;it'va fiirslag till laudtdagS[)roj)ositiouer, lueu i (dViga tragor giira fraiuställidugar, som komme att i den adiuinistrativa lagstiftnim>;ens väg slut- tT)ras. — Utskottets l)etyd('ls(‘ begränsades därigenom till deii af en f()r])eredande komité. Oeli i en kungiirelse, hvilken i augusti s. ä. utfärdades angäende do femtiotvå ärond(*n, som skulle utskottet f(u-eläggas, blef denna l)ogränsning ytterligare inskärpt.

Don allmänna opinionens oro vardt sälunda lugnad. Det s. k. danuari-utskottet, livars arljeten ieke voro utan gagn säsom ledning vid utarbetandet af landtdagspropositioner, betecknar blott en tillfällig e})isod i Finlands statslif. Men denna episod bar sin märkliga plats i historien, säsom ett bevis pa den vaksamma kärlek till grundlagarna, som förblifvit radande i landet, oaktadt den längvariga politiska dvalan, och därjämte pä den ädla rätträdigheten hos den monark, som utan tvekan samtyckte att rätta en i manifestets högtidliga form vidtagen, men af skefva, om ock i grunden välmenta, rädslag föranledd ätgärd. Alexander II torde härvid hafva senterat, att den opposition, som endast fordrar respekt för gällande lag, är en bundsförvandt, ej en fiende till en pä sunda })rinciper bygd regeringsmakt.

J)en 18 juni 1868 utfärdades kejserligt »päbud om eii allmän landtdag med Finlands stän- der i Helsingfors den lö september 1863». Ljusare, mera hoppgifvande än förr, strälade nu midsommarsolen öfver Finlands bygder.

Under de senaste åren hade ätskilliga förändringar i styrelsepersonulen egt rum. Jj. G. von Haartman afgick frän senaten är 1858 och efterträddes pä viceordförandens plats af den ener- giske J. ]\I. Nokdenstam (1802 — 1882) samt säsom chef fiir finansexpeditionen af Fabian Lan- GEXSKiöLi) (1810 — 1863). Till generalguvernör efter grefve Berg utnämndes hösten 1861 friherre P. Bokassowska’, hvilken ären 1848 — 1854 varit generalguvernörsadjoint och därunder lärt sig känna och förstä detta land samt blifvit värderad för sin 0})artiskhet och sin sansade karaktär.

1 juli 1863 fick landet emottaga ett besök af sin monark. Detta liesök, som torde föranledts af den spända situationen i utrikespolitiken, hade närmast till ändamäl mönstrandet af de finska tru})perna, hörsamlade i läger invid Tavastehus. Säväl där som i Helsingfors egnades Kejsaren den varmaste hyllning af hög och läg, gammal och ung. Särskilda deputationer frän landskom- munerna i de närmaste länen uppvaktade honom med uttalanden af tacksamhet för landtdagskallelsen.

Sä stundade hmdtdagen. Smyckad till högtid, hälsade Finlands hufvudstad Alexander II välkommen, dä han, konstitutionens äterupprättare, anlände för att i egen person öppna det finska ständermötet. I Kejsarens följe liefunno sig flere af kejsardömets ministrar. Finlands minister- statssekreterare hade redan tidigare infunnit sig. Efter sin ankomst kallade Kejsaren hit sina söner, storfurstarne Alexander, Wladimir och Alexej. De första dagarna u})ptogos af förberedande åtgärder, säsom utnämning af landtmarskalk och talmiin, deras edgång m. m. Den 18 september, efter det gudstjenst hållits i Nikolaikyrkan, försiggick landtdagens högtidliga öppnande i kejserliga palatsets tronsal. Härvid höll Alexander II på franska språket följande tal:

Eppresentaiitor fur Storfurstendömet Finland!

Då .Tag ser Eder härf^tädos församlade, känner Jag Mig lycklig att hafva kunnat uppfylla Edra förhoppningar och Mina önskningar.

Länge har Min uppmärksamhet varit fästad vid ett antal i landets väl djupt ingripande frågor, hvilka efter hand blifvit väckta, men icke kunnat afgöras, emedan deras lösning beror af ständernas medvei kan. Vigtiga statsskäl, dem Jag ensam egt att bedöma, hafva under !Mina första regeringsår hindr.at Mig att sammankalla Storfurstendfhnets ständer. Men .Tag har dock så tidigt låtit vidtaga förberedande åtgärder härtill, att .Tag numera, då ingen tvingande anledning till uppskof förefinnes, kunnat församla Eder, för att, efter det Jag hört Min Senat för Finland, förelägga Eder de lagförslag Och öfriga ärenden, hvilka skola utgöra föremål för Edra öfverläggniugar under denna landtdag.

Med afscende fästadt på dessa frågors stora vigt, har Jag låtit dem på fihhand granskas af män, därtill utsedda af landets förtroende. Den offentlighet, som gifvits åt denna församlings förhandlingar, har beredt Eder tillfälle att på förhand lära känna ämnena för Edra öfverläggniugar och att öfvertänka dem, rådförande Eder med nationens åsigter och behof. I följd bäraf bör det blifva Eder möjligt att, oaktadt frågornas omfattning och betydenhet, afsluta Edra arbeten inom den af grundlagen för stän- dernas sammanvaro förcskrifna tid.

ICO

FINLAND I HJ'-"' SFKLFT.

Al il(‘ rc<l()frurclsor riinuido liiiidots drälstd, Jag vill Illta A( Kdfr öfvcrlomiia, skolcn I finna, att- statsverkets inkomster alltid viirit tillräckliga fdr de liiiiatide statsutgifternas hetäekande, samt att en betydlig tillväxt i de irnlirekta skatterna, som förmänligt vittnar om landets stigande välständ, tillätit allt större anslag användas till främjande af dess andliga och materiela intressen.

Fndast till bestridande af krigskostnaderna åren IS.ö.ö oeb 185d samt till bekostande af järnvägen emellan Helsingfors och Tavastebns bar .fag tillåtit Storfnrstendömets styndse att upptaga statslån. Älven rörande dessa skall en redogörelse Eder före- liiggas, som utvisar att, ränta oeb amortissoment för desamma kunna af statsverkets närvarande tillgångar bestridas. Min vilja är doek, att framdeles intet statslån må ntan Storfnrstendömets ständers medverkan upiåagas, .så franit ieke ])lötsligt fientligt anfall eller annan oförutsedd allmän olycka skulle giira sådant oundgängligen nialvändigt.

De nya anslag, .lag vid denna landtdag af Eder begär, afse också endast nya åtgärder för den allmänna bildningens oeb välståndets biijatide. At Eder öfverlemnar .Tag att fritt afgöra öfver d(>ssa åtgärders lämplighet och omfång.

Elere stadganden i Storfiirstendömcts grundlagar äro icke mera tillämpliga ])å de förhållanden, som genom dess fiircning med Kejsarriket inträdt; andra sakna nödig tydlighet och bestämdhet. Då Jag önskar se dessa bri.ster .afhjälpta, skall Jag Låta uppgöra förslag till siirskilda förklaringar och tillägg till desamma, att ständern.as pröfning föreläggas vid nästa handtdag, hvilken Jag har för afsigt att sammankalla efter tre år. Fasthållande de konstitutionelt monarkiska grunds.atser, som uppbär.as af Finska folkets öfvcrtygclscr samt äro sammanvuxna med landets lagar och institutioner, vill .Tag genom sagde förslag ytterligare utsträcka den rätt till själfbeskattning, ständerna nu grundlagscnligt ega, äfvcn.som återgifva ständerna den motionsrätt, dem af ålder tillhört, fiirbehållandc iVTig likväl iidtiativet i grundhagsfrågor.

I kännen ^lina tänkesätt och Mina välönskningar för de folks lycka och välgång, som Försynen förtrott ,åt i\Iin omsorg. Tngcn handling från .Min sida bitr hafva kunnat störa det förtroende, som måste ega rum emellan Regent och folk. Måtte detta förtroende emellan Mig och det redbara och trogna Finska folket, framdeles såsom hitintill, utgöra den säkra föreningslänken Oss emellan. Den skall då kraftigt bidraga att befordra detta folks lycka, som för Mitt hjärta alltid förblir dyrbart, s.amt gifva Mig en ytterligare anledning att sammankalla Eder till periodiskt .återkommande landtdag.ar.

Det tillhör Eder, representanter för Storfurstendömet, att genom värdighet, hofsamhet och lugn i Ivlra öfverläggningar ådagalägga, att fria institutioner, långt ifrån att v.ara vådliga, utgöra en borgen för ordning och trefn.ad hos det folk, som i sam- råd med sin Regent och med praktiskt förstånd arbetar på utvecklingen af sin välfärd.

Jag förklarar den utlysta landtdiigen härmed iippnad.

Detta tal, som strax blef uppläst ocli i trvck utdeladt bäde pä svenska oeb finska språken, star tecknadt i liäfderna såsom ett af de lyckligaste moment i Finlands nyare historia. Den för- flutna tidens långa pinsamma ovisshet om statsförfattningens fnlla bestånd var skingrad. Vägen var öppnad till konstitntionel utveckling och gagneligt .fratnåtskridande under förtroendefull sam- verkan mellan monark och folk. — Jdå Kejsaren följande dag afreste, följd till stranden af landt- dagens medlemmar och en oöfverskådlig folkmassa, var det med djup rörelse han bjöd farväl och emottog sina tacksamma fin, ska undersåtars afskedshelsning.

p]j mindre än 48 propositioner hade Kejsaren af låtit till ständerna. De herörde snart sagdt alla grenar af lagstiftningen och därjämte betydande finansåtgärder, bl. a. anslag till folkskolor, kanaler, järnvägar och Du’båkar. Det dröjde någon tid, innan nödig vana vid de från förra seklet härstammande formerna för ståndens och utskottens arheten var vunnen. Älen sedaii framskred landtdagens verksamhet med stor intensitet. Och uti intet af stånden saknades män med insigt och förmåga till del)attens uppbärande och de olikartade frågornas lösning. Det visade sig, att det femtioåra afbrottet i det representativa systemets tilhimpning icke utplånat de inom det finska sam- hället af gammalt rotfästa egenskaper, som utgöra förutsättningarna för detta system. — Inom den normala tiden af fyra månader var det dock icke miijligt att slutföra det omfattande programmet. Landtdagen afslutades först den 15 april 1864.

At samtliga stånden hade lokaler ben^dts uti riddarJmsef, en egentligen blott för ridderskapet och adeln afsedd byggnad, hvilken några år förut blifvit uppförd för detta stånds räkning, med hidrag ;if statsmedel. — Någon fördelning af landtdagsmänuen i skilda partier egde vid denna första landtdag icke rum. Väl kunde hos en mindre del representanter skönjas ett något konser- vativt skaplynne och hos andra, särskildt inom adeln, en mera utprägladt liberal ståndpunkt, än flertalets var. INIen några skarpt mot livar;mdra afsöndrade grupper uppstodo härigenom ej. När senare en verklig partibildning kom till stånd, skedde det på grundvalen af sprakfrayan, d. ä. frågan om att i det offentliga lifvet inrymma åt det finska sjn-åket en ställning, motsvarande befolkningens sammansättning i nationelt hänseende.

Af de båda nationalspråken hade svenskan efter 1809 fortfarit att såsom förut vara landets officiela språk och den högre kulturens organ. Till en början förspordes knapt något missnöje luirmed i de djupare sandiällslagren. Skrifkuimigheten var då föga utbredd blaud allmogcai, hvilkeji

FINLAND I RFKI.FT.

Iiii

(l:ii-tr»r Viir v:m att anlita l)iti‘:i(l(“ ioi- rätt(“j2;an<i;ssl<ril't(“rs uppsättning ocli (‘inotta<i:na liandlinjijars tvdnin»!. 1 d(‘n innntliiia förliandlinjiiai iidin* domstol var det aldia’^ parterna förmenadt att ut- trveka sig pä linska, (u*li undantag voro d(! domare, som endast g(*nom tolk kund(! meddela, sig med de rättss(')kande. I själlva V(‘rket liadci just kondeständet vid 1800 ars landtdag kland sina )K‘titioiu‘r up})tagit älven den »om rättigluä, att allt Iramgcnt i alla älven till liögsta oit gäemk; j)iiklika akter, snj)})liker ocdi rättegängsmäl, fä ketjena sig af det förut krnkliga svenska s))räket». Om oek denna })etition dikterats, ej af likgiltigliet för finskan, ni(*n af farliäga för föriindring i annan riktning, förklarar den doek i sin män, hvai-för spräkfrägan ej tidigai-e kommit ]>ä dagord- ningen. Oeli visserligen har det varit af gagn, ej endast i formelt hänseende, att man i det unga, finska statslifvet till en körjan fick ketjena sig af ett redan stadgadt knrials])räk oeli ej alltfiir snart kehöfde taga ihop ni(*d den svära ii})})giften att dana och använda ett andra knrials})räk.

]\[en i den män den finska literatnren och folkhildningen utvecklades samt nationalmedvetan- det h(‘>jdes, framstod det finska spräkets uteslutning frän officiel användning alltmera såsom ett missförhållande, hvilket förr eller senare mäste aflägsnas. Under Kejsar Xikolais regering hade, pä tillskyndan af ett fätal särdeles ljusskygga och kort- synta styrelsemedlemniai’, ett fiirsök att hämma den finska literaturens utveekling hlifvit gjordt genom föreskrift till censuren den S april 1850 att icke tilläta tryckning af andra finska skrifter, än sädana som afsägo »religiös uppkyggelse eller ekonomisk nytta». Denna onaturliga fö- reskrift kunde ej upprätthål- las. Och (let politiska lifvets ateruppväckelse gaf sedermera ökad fart äfven ät literatnren pä finska, jämte det frågan om språkens ställning i det offent- liga lifvet nu ädi-og sig en an- nan uppmärksamhet än förr.

Det var under sädana förhällanden, som Johan AVilhelm Sneltaian (1806 — 1881), den fram- stående puklicisten och filosofen, hvilken pä våren 1863 kallats till ledamot af senaten och kort därpå, efter Langenskiöhl, (ifvertagit finansportföljen, utverkade Kejsarens godkännande af en grund- läggande förordning i språkfrågan. Detta skedde under Kejsarens ofvan omtalade inspektionsresa till lägret vid Tavastehus, och redan den 1 augusti 1863 utfärdades denna förordning, hvars huf- vudsakliga stadganden lydde: »Ehuru svenska språket fortfarande föi'klifver landets officiela språk,

förklaras det finska tungomålet likväl vara med det Ihrra lika kerättigadt uti allt sådant, som omedelharligen herör den egentligen finska kefolkningen i landet; i höljd hvaraf skrifter och hand- lingar på finska hädanefter skola vid alla domstolar och emketsverk i Finland utan hinder emot- tagas.»

Angående riktigheten af den princi}), som härigenom erkändes, torde meningarna icke varit delade. Alen det har i senare tid anmärkts, att en sådan förordning icke liort utverkas utan bered- ning i senaten och att spräkfrägan l)ort lösas under medverkan af ständerna. För öfrigt skulle denua fiirordning endast utgöra det fiirsta steget. En stor del af den följande tidens partistrider

Rid darlnisot.

02

FINLAND I lO'”': FFKLKT,

li:ti' sii;' kriiij;' fra,!;-:m oin otl sii:il)l)iti(> cllor l:iiii>;s!iiiimjire iitta^imdo af do vidare Kte*>;en till

oi-naendo af finska si)rakots fnllständi<;a likställiii;liot mod svenskan i offioiolt liänsoondo. Vid landtda<i'ania njordo si»' allt ifi'an do l»ada sj)rakons jänd)()rdi_<?liot «;ällando, ni(*d tolknini»;

sasoin fiinnodlin*;', där sadan oidordrados.

Kojsai-(‘n nodsallo ar IStid on koinito nnd(‘i' Nordonstains prosidinin fiir utar])otande af förslaj»; till ny i-o^cringsform ooli ny landtdai^sordnina;. Det ITn-ra af dessa fiirslao; lemnados tills vidare l)(‘r()(‘nd(‘, ni(‘n an_<>aende landtdag-sordning hlef j)r()j)osition aflät(*n till ständerna är 1807. Antagen af ständ('rna, ju-oinnlgerades denna nya grundlag den 15 a))ril 1809. Den vigtigaste af de refor- mer 1809 äi\s landtdagsordning innehar var lamltdagaiaies periodieitcä: åtminstone livart femte äi' skola ständerna enligt denna lag sammankomma. He])resentationssättet hlef, utan öfvergifvande af den liäfdvimna indelningen i fyra ständ, väsentligen fiirliättradt genom utvidgning af valrätt oeli valharlud till de ofi-älse ständen oeh genom införandet af en ny institution, de s. k. förstärkta utskotten eller 0t)-manna delegationerna, li vilka i de fall, dä eidorderlig öfverensstämmelse i ständens heslut elUa- lagenlig plin-alitet ieke kommit till ständ, med ständernas rätt verkställa afgörande vot('ring i anslags- oeli hevillningsfrågor äfvensom i andra frågor, hvilka ej fä fiirfälla. Af prin- eij)iel vigt är landtdagsordningens stadgande, att Fiidands ständer representera det finska folket; landtdagens skilda ständ (‘ga säledes ej rätt att enligt äldre tiders uppfattning hetrakta sig säsoni mälsmän för koi‘porativa ståndsintressen, de skola arheta fiir hela folkets väl. Denna princi}) hlef genomförd äfven med liänsigt till utskotten, där omröstningen förut skett ständvis, men numera sker p(‘r capita. Genom stadgandena angående statsutskottet har ständernas hefogenhet i finans- frågor hlifvit tydligare ordnad. Bland de reformer, som i ridderskapets och adelns sammansättning oeh arhetsordning vidtagits genom den samtidigt med landtdagsordningen utfärdade riddarhusord- ningen, hör framhållas u})phäfvandet af den föråldrade indelningen i tre skildt för sig voterande klasser: herre-, riddare- och svenneklasserna.

I Wihorgs län kvarstod den ahnormiteten, att äl)oarne ä donationsgodsen (de egendomar, som under fiirra seklet hlifvit förlänade åt ryske adelsmän och embetsmän) icke voro i sin jordhe- sittning oeh öfriga rättsliga ställning lika tryggade, som deras vederlikar i iifriga delar af landet. Kejsaren erkände vigten af att fullfölja Alexander I:s plan, och 1867 års ständer hiföllo till förslaget om u})ptagande af statslån för att för finska kronans räkning inköpa donationsgodsen i den mån frivilliga aftal härom kunde med donatarierna träffas, hvarefter godsen skulle hehörigen .skiftas oeh till landhoarna å desamma försäljas. Det må redan i sammanhang härmed anföras, att donationsgodsens inliisen numera hlifvit i det närmaste slutfiird. Statsverket har utgifvit om- kring 1 7 millioner mark, hvaraf största delen efter hand amorteras af hönderna. En hefolkning af 80,000 })ersoner har genom själfständig jordeganderätt vunnit möjlighet till ekonomisk och sedlig förkofran.

Ett af de många ärenden 1867 års landtdag hade att handlägga hildade en kontrast till den politiska riktningen i de öfriga. Det gälde frågan, huruvida den med föregående landtdags samtycke utfärdade temporära tryckfrihetslagen skulle fä fiirlängd giltighet. Såsom vilkor härför föreslogos nu restriktiva ändringar, hvilka ständerna funno så betänkliga, att de afböjde deras införande. Resultatet blef, att tryckfriheten uj)phörde och systemet af ])reventivt öfvervakande af det tryckta ordet åter blef })äbjudet. Initiativet till ])ropositionen i detta ämne hade utgått frän den år 1866 utnämnde generalguvernören grefve N. Adlerp.eiUt (1818 — 1893), som i biirjan af sin härvaro var mycket ömtålig för tidningskritik.

I gagnelig riktning gjorde Adlerberg samtidigt sitt inflytande gällande, i det han kort före landtdagens afslutning utverkade jmoposition om byggandet af en järnväg frän Riihimäki station å Helsingfors — Tavastehus banan till S:t Petersburg. Han hade jämväl utverkat ryska statsverkets deltagande i detta företag med en tredjedel af kostnaderna (hvilken andel senare hlifvit af finska statsverket inlöst). De ekonomiska förhållandena i landet voro vid denna tid ganska b(‘kymmer-

1‘INI.AM) 1 SKKLIOl'.

siiiuniii. Skönlon Imdo imdoi- florc' nt' do fTn-otiaondo ai-on sla<i;it fol i vidsträckta landsdolai', ooli don vintorlika väron hS(57 lät ladai-a on yttoiäi»ai'o inissvä’xt. Mon ständerna saj^o mod rätta i d('n fiiroslagna järnvä<t:on (*tt nu'dol att öofordra landets industriella ntv(‘oklin<>;. Do tvokad(; därfiir ioko att, oaktadt tidens l'inansi(‘la trän^inal, bifalla till fin-sla^ot ooli »arant('ra ett statslän fiir ändainalot.

Snollnians förnämsta verk säsom finansoliof var genomförandet af myntreformen ar ISbö, genom livilken metalliskt mynt blef det enda lagligt gällande mynt i landet. Tung var den böixla han hade att bära vid ledningen af styrelsens verksamhet för lindrande af den nild, som fram- kallats af missväxterna, lian vidhöll härvid ståndaktigt principen att statens mellankomst ej bör utsträckas ända därhän, att de enskildes omtanke oeh arbetshag förshq)[)as.

Af välvillig hänsyn för landets finansiela ställning samtyckte Kejsaren i oktober 18(57 till en åtgärd, livilken af mången samtida betraktades såsom i politiskt hänseende nog betänklig: de finska indelta trinipernas upplösning.

Snellman lemnade sin })lats i senaten i juli 1868.

Då ständerna år 1872 åter sammanträdde, hade landet repat sig efter missväxtperioden. iNIed de goda åren, hvilka från år 1869 fortforo under hela 1870-talet, vaknade (ökad företagsamhet i alla affärsgrenar. Statsverkets inkomster stego oeh lemnade utan svårighet medel till successiv utveckling af sådana all- männa inrättningar, på hvilka en stigande kultur stälde ökade anspråk, såsom undervisningsväsendet, medicinalverket, fvrvä- sendet m. m. — Regeringens talrika propositioner till 1872 års landtdag gälde nästan uteslutande eivilrättsliga eller eko- nomiska och finansiela frågor. Endast från ständernas sida beträddes det politiska gebitet genom en del petitioner, bland hvilka särskildt är att märkas den enluilligt framstälda an- hållan, att Kejsaren mätte förelägga ständerna förslag till tryckfrihetslag. Denna anhållan lyckades icke vinna monar- kens bifall. Men ständernas uttalande har måhända dock bidragit därtill, att en större liberalitet efter hand blef rådande från pressmyndigheternas sida. Under en lång följd af år, ända till slutet af 1880-talet, såg tidningspressen sig i tillfälle att utan nämnvärda inskränkningar diskutera landets allmänna angelägenheter.

Den 8 januari 1876 afled grefve Alexander Armfelt. I nära 35 års tid hade han innehaft ministerstatssekreterare- embetet. Genom sitt ridderliga väsende och sin fina takt vann han monarkernas l)evägenhet och de ryske statsmännens sympati. I Finland lärde man sig, ju längre det led, allt bättre inse, att Armfelt i sin embetsutiifning var besjälad af sann })atriotism. Hans efterträdare blef friherre K. E. Stjeknvall-Walleen (1806 — 1890), livilken redan i 20 år såsom adjoint stått vid Arm- felts sida. Dä han nu vid 70 års ålder öfvertog statssekreterare-emhetet, lände det honom till lättnad, att han sedan längre tid med personlig vänskap omfattats af Alexander II, hvars intimare siillskapskrets han, jämte sin för skönhet oeh själsadel berömda syster, fru Aurora Karamsin, tillhörde. '• Adjoint blef den habile, fint liildade C. Paemroth (1826 — 1880).

En allmän finsk industri- och konstutställning var under sommarn 1876 föranstaltad i Hel- singfors. Kejsaren ville taga kännedom om densamma. Han anlände den 14 juli jämte Kejsa- rinnan, Tronföljaren och dess gemål samt hertiginnan af Edinl)urg. De höga gästerna dröjde tre dagar, tronfiiljareparet ännu en fjärde. Tretton år hade förgått sedan Kejsarens förra besök. Att Finland och dess hufvudstad gått framåt under denna tid, det tedde sig nu för hans blick. Att

Alexander Armfelt.

1)1

FIM.AM) [ I!)"'- SKKLirr.

liaiis l'insk!i tolk l»(•ll•:lkt:l(l(‘ honom snsoin ,^iii vän och välg(')r:nv, det skiinjdes i den festliga glädje, hvarmed de kejserliga gäslei-na helsades vid alla tillfällen under detta ))(‘S(»k. Själf uttalade Kej- saren i (h“t trontal, som af genei’algiiv(‘i'n(")i’en u])j)lästes vid (ippnandet af landtdagen i januari 1(S77, sill erkähisla f("»r emottagandet i kdulands hufvudstad oeh sin tillfredsställ('lse (»fver de framsteg han vid utställningen hevittnat.

De ärcanlen, som fiirelades ständerna ar 1877, voro sä talrika oeh hetydande, att de ieke kunde inom vanlig tid sluthehandlas. Kftei’ ett afhiaitt fTir sommaren fortsattes landtdagen pä liiisteii oeh afslutad(‘s i januari 1878. Den vigtigast(‘ af regeiängens [irojiositioner var den angäeiide införande af allmän värm-pligt. R(‘g(‘i-ingens förslag var upjigjordt enligt filrehildeii af den nägon tid fiirut i kejsardihnet utfiirdade värnepligtslagen. Ständernas utskott fiireslog eii oniarhetning i vissa delar, hufvudsakligeii för att ur synjmukteu af medborgai‘U(‘s jändikhet inför lagen aflägsna det miss- förhallaiuU*, att värnepligtens vei-kliga fullgörande skulle drahlia hlott den minoritet, som }>ä grund af lottniugen inkallades till aktiv tjenst, medan flertalet värne})ligtige endast hlefve inskrifne i r(‘servens rullor, utan nägon öfningsskyldigliet i fredstid. Detta ändrades sälunda, att reservisterna skulle tre iir ä rad kallas till öfningsmöten, saniinanlagdt 90 dagar. Päör att i själfva lagen gifva uttryck ät den jämförelsevis hegränsade up[)gift, som, i motsvarighet till naturen af landets poli- tiska städlning, horde tillhöra den finska, pä värnepligt grundade armén, tillädes följande stadgande: »Fiidands krigsmakt har till ändamäl att värna tronen oeh fäderneslandet, samt därigenom äfven hidraga till kejsardömets fiirsvai-.»

Dehatten inom ständen angäende denna fi’aga fortgick i flera dagars tid oeh hade, säväl i fiirsvaivt f(’)r värne[)ligtsidén, som i angrejipen mot densamma, en alltigenom ujiphöjd karaktär. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med utskottets hirslag hlef värnepligtslagen af samtliga stånd anta- gen med uugefiir -j.^ af de afgifna riisterna.

1 hela denna angelägenhet visade det sig, att Alexander II hyste förtroende till Finlands folk. Eyske krigsministern Miljutin hade afstyrkt })ropositionens framställande, under tydligen uttalad misstänksamhet mot det politiska tänkesättet i Fiidand. Men Kejsaren följde ej häri hans räd. Oeh dä det utreddes, att de af ständerna vidtagna ganska väsentliga ändringarna i lagför- slaget afsägo att hättre lämpa den nya institutionen till Finlands förhällanden, vägrade Alexander c\j att stadfästa lagen, sadan den af ständerna antagits. Ilan Inföll jämväl till ständernas hem- ställan att, i anledning af värne})ligtens införande, invänarnes skyldighet att }>restera kvarter ät niilitäi‘en i fredstid hlefve begränsad till de fall, da tru})per äro stadda på genomtåg eller tillfälliga komnienderingar.

^Meningsbrytningen i värnepligtsfrägan var olieroende af den jiartigrujipering, som i öfrigt ^•id denna landtdag framträdde, hufvudsakligen vid l.iehandlingen af åtskilliga })etitionsförslag beträf- fande finska sjirakets ställning säväl i lagski})ningen oeh förvaltningen som i undervisningsväsendet. Striderna voro stundom rätt skarpa. IMen det saknades ieke reja-esentanter för ett moderat oeh objektivt bedömande af behofven. Oeh sålunda ernåddes pluralitet för framställningar till regerin- gen, hvilka haft ett lietydande inflytande på skolväsendets orgainsation i de fiiljande tiderna.

Ett framstående rum hland regeringens propositioner intog den angaende guldmyntfotens införande, hvarom närmare i kap. IV. Af löfriga minnesvärda drag från detta ständermöte hör hudgetfrågornas behandling här ej förbigås. Den i landtdagsordningen, § 30, uttalade konstitutio- nela grundsatsen, att beviljandet af nya medel till fyllande af statens hehof fiirutsätter, att stats- verkets ordinarie tillgångar härtill ieke förslå, framstod till sin jiraktiska betydelse, sedan de ordi- narie statsinkomsterna liegvnt stiga i större ])rogression än de ordinarie utgifterna. Statsutskottet up])gjorde nu en hudgetkalkvl för den kommande finansperioden för att utreda, huru stora hevill- ningsanslag för särskilda ändamål verkligen vore af nöden. Detta förfarande, hvarigenom stats- regleringen hlifvit mera planmessig, än förr, oeh extraordinarie beskattningen tillhiirligen begränsad, har iakttagits vid alla de följande landtdagaiaia.

Kixi.ANM) I I!)'-'’ si;k'u;t.

10.-,

Den f>;o(ltveklij>:a l)elian(llin<>;, ITir livilken den kristna hefolkninjjjen i Turkiet i strid med gällande fördrag varit utsatt, hade föranledt Ryssland oeh andra makter att söka förmä Porten till luuliga reformer. Dä alla fiireställinngar pä diplomatisk väg voi‘o fruktlösa, fann Alexander II nÖKlvändigt att vädja till vaj)nens makt. (Jenom ett uti Kyssland oeh Finland utfärdadt manifest af den april 1877 förkunnade Kejsaren, att han hefalt sina tru})per öfverskrida Turkiets gräiis. - Finska gardet hlef i likhet med de ryska gardestru})perna kommenderadt till krigsskäde- jäatsen, där det med utmärkelse deltog i ätskilliga strider oeh i täget <")fver Kalkan-bergen. — Fuligt ett inom presteständet väekt förslag anvisade Fiidands ständer en million mark för värden af sjuka oeh särade i kriget samt anliidlo att fä ställa denna summa till Kejsarinnans fiirfogande. T öfrigt blef storfursteiidömet icke berördt af detta krig, hvilket, som bekant, afbröts genom prcdi- minärfreden i Ban Stefano oeh definitivt afslutades genom fredsfördraget i Berlin den 13 juli 1878.

jNIängen sorg och mänget tungt bekymmer kastade sina skuggor öfver den väg, })ä livilken Alexander II framgick för att föra sitt ryska folk till en allt ljusare framtid. Tsaren-befriaren, han, .som genom lifegenskapens upphäfvande aflägsnat det tyngsta hindret för utvecklingen af en friare samhällsordning, angreps gäng efter gäng af mördareliänder, utsända från nihilisternes hem- liga förbund, som förvrängt frihetsidealen till en förstörande anarkism. De reformer Kejsaren ville genomföra mötte svårigheter af mänga slag och kunde delvis icke bringas till en harmonisk afslutning. Upproret i Polen kunde ej kväfvas utan stränghetsåtgärder, föga öfverensstämmande med Alexander IT:s sinnelag. Resultaten af Turkiets besegrande, hvilket kräft sä stora offer, syntes ej bereda den ryska nationalkänslan all den tillfredsställelse, som däraf förväntats.

j\Ien om den ädle furstens lifsgärning ej kunde utan personliga lidanden utfiiras, framstar dock hans tidehvarf med öfvervägande ljusa drag uti Rysslands häfder såsom en tid af mångsidiga väckelser och storartade framsteg. Och pä den anspråkslösa tafla, där historien tecknar Finlands öden, finnes ej någon annan }>eriod, som vore jämfiirlig med Alexander ILs regeringstid i kraftig och upplyst samverkan mellan monarken och folket till institutionernas utveckling och till läijande af landets såväl andliga som materiela kultur.

Sorg och fasa väckte öfverallt i Finland den hemska underrättelsen om kejsarmordet den 13 mars 1881. — A"id landtdagen påföljande år besliito ständerna, att åt minnet af Kejsaren-Storfursten Alexander II skulle i Finlands hufvudstad up})resas en monumental staty samt för ändamålet en nationalsubskription föranstaltas. I denna subskription hafva äfven de ringaste i samhället med sina små skärfvar frivilligt deltagit.

Kejsar Alexander III uthirdade vid sin tronbestigning en försäkran till Finlands invånare, livilken i samma form som enahanda försäkringar af 1809, 1825 och 1855 uttalar en bekräftelse af landets religion, grundlagar och privilegier. Tillika aflät Hans Majestät ett nådigt reskript till generalguvernören, af följande lydelse:

»Då Yi, genom nådigt manifest af denna dag, bekräftat den Författning, Hans Majestät Kejsar Alexander Faulovitscb, Glor- vördigst i åminnelse, förlänat Storfursteiidömet Finland, och hvilken Yår nu hädangångna Högtälskade Fader, Hans^Majestät Kejsar Alexander Nikolajevitsch, med Finlands Ständers samtycke utvecklat, bafve Yi gjort detta med innerlig tillfredsställelse, enär vi därvid haft i nådig åtanke de mångfaldiga bevis af orubblig tillgifvenhet ocb tacksamhet för Sin Monark och Yälgörare, detta Lands inbyggare ådagalagt, och hvarigenom de för Yår oförgätliga och för deras väl alltid ömmande Fader förljufvat Hans regering.»

Redan i maj samma år utgaf Kejsaren påbud, att landets ständer egde sammankomma den 19 januari 1882. Vid landtdagens högtidliga öppnande den 24 januari 1882 representerades Kejsaren af generalguvernören, som uppläste trontalet, hvars början lydde:

»Då jag på grund af Landtdagsordningcn kallat Eder att öfverlägga om många för landet vigtiga frågor, har .Jag ledts af den fasta föresatsen att orubbligt följa Min i Gud hädangångne högtälskade och oförgätlige Faders föredöme, som oaflåtligt vår- dade sig om Finlands väl och därigenom förvärfvade sig dess uppriktiga kärlek och tacksamhet. Jag beder den Högste, att Han måtte bistå Mig i Mina bemödanden att trygga Mitt trogna finska folks lycka, om hvars redbara egenskaper Jag särskildt öfver- tygat Mig under Mina besök i detta land jämte Aliii familj, i det Jag tillika bevarar det mest angenäma minne af de känslor, som därunder blifvit för Oss uttryckta.

FINLAND I H)'-K SFKLFT.

|)('lt!i (len iiv(‘ iiionaikcns t(')rstii Iront.il, som ätvcMi i sina (UViga dolar andados välvillig

omsoi-g oni slctrliirstcndinnets inti-osscn och sälnnda l)ädad(“ godt fiir fVanitidiai, cmottogs incd varm (‘rkänsla at ständeiaia o<‘h hela landet.

Tronskiftet medförde i själfva vei-ket ej nägot afhi'ott i det ref ormar) som vidtagit IShd. I vttrc' hänseemh' hlef detsamma till oeh med underlättadt genom tätare landtdagar. Sedan mili- tärväsendets oi-dnande oeh jäi‘nvä'gsnät(*ts utveckling stegrat statsl)udgeten, visade det sig vanskligt att i-eglera densamma hir sä länga perioder som fem är. Pä senatens framställning liärom har Kejsaren städse pa hirliand l)estämt, att pafidjande landtdag skall hällas eftei’ tre är. Phi del vig- tiga frägor, väckta redan ar ISho, erhidlo nu sin liisning. Bland dem l)ör främst nämnas en konstitutionel reformätgäi-d: i eidighet med en af ständerna vid 1885 ärs landtdag antagen pro})o- sition hlefvo genom maidfest af den 25 juni 188() stadganden om motionsrätt för ständerna

iidiirda i landtdagsordningen ; vidare den länge och moget fi)r])eredda fragan om ny strafflag, som sluthehandlades vid landtdagen 188H. Fin- iifrigt Inide alla dessa landtdagar, dels genom

regeringens propositioner, dels genom petitionsförslag och är 1888 äfven nnjtioner af landtdagsinän, rika och mängsidiga ])rograin fin- sin verksamhet.

D(‘t har ej heller saknats personlig heröring mellan Alexander ITI och hans finska undersätar. Sommaren 1885 mönstrade Hans ^Majestät de finska trup})erna, för första gängen efter värneplig- tens infih-ande sammandragna till alhnänt lägermöte vid Villmanstrand. Resan utsträcktes därifrän till Helsingfors. Kejsaren ocli Kejsarinnan beledsagades af sina sinier, de unge Storfurstarne,.

äfvensom af migra andra medlemmar af Kejsarhuset. Yid ])resentationen af senatens ledamö- ter uttalade Kejsaren sitt erkännande af det sätt, hvar}>ä värnepligtssystemets införande hlifvit fullhordadt, samt framhöll nägra vigtiga angelägeidieter, som komme att till senatens rädpläginng öfverlemnas. En oskrymtad tillgifvenliet för Kejsarparet lades i dagen från l)efolkningens sida.

Kejsarinnan Maria Feodorovna.

Kejsar Alexander III.

Tronföljaren, Storfursten Nikolai Alexandrovitsch.

FINI-AM) I l!»'»': SKKI.K'!'.

107

l'toni (lotta ()l'l'ioi('la l)os()k ooli (>tt annat ar ISDI, i tru|)|tla»Tot vid \'illinanKtraiid, liar Kojsaroii imal sin iainilj ofta ini(l(*r (Umi vackra sonnnai-tidon siikt vodoik vickolso ^onom rosor i kdnlands vidsträckta skärgård. Mängonstädos, dä'i‘ don kejserliga oskadoiTi kastat ankai-, har don [)l(‘)tsligt si‘tt sig omringad af otaliga hatar och slupar. Knkolt och hjäitligt har tiaktons ungdom bringat Kojsaron och Kojsarinnan sin hlomstorhvilning och sin sängarhyllning. Knk(dt och vänligt liar donna hyllning omottagits. Intet hofooromoniol har fiiroski-ifvit ordningen, livari känslorna finge ge sig nttrvok

Af landtdagarnas verksamhet ha i det fiiregäende hlott enstaka drag kunnat framhällas. Frukterna af denna verksamhet skola närmare franigä af nedan fiiljande (ifversigt af lagstiftningen. Men (lärfTirinnan torde en kort äterhliek })ä ståndens sammansättning vara påkallad.

Rejiresentationsrätt vid landtdag tillhiir inom riihJerskapet och adel» hvarje [)å riddarhu.set introducerad ätt och utiifvas antingen af hufvudmannen fiir ätten eller, om han uteblir, af annan medlem af ättmi, med fiireträdesrätt fiir den, som enligt hlodshandet är hufvudmannen närmast, eller oek genom någon af hufvudmannen hefullmäktigad medlem af annan ätt. Antalet af de introducerade ätter, som icke utslocknat, är för närvarande 237, livaraf 7 grefliga och 50 friherr- liga. Vid landtdagarna, sedan år 1803, liafva i medeltal ungefär 140 ätter varit representerade. IMedan adelsmännen i äldre tider hörde till de tre kategorierna: jordegare, krigare och emhetsmän, finner man numera bland dem äfven vetenskapsmän, pulilicister,^ affärsmän, pedagoger, artister, m. m. Landtmarskalksplatsen har innehafts vid landtdagarna 1803 — 04, 1807 och 1872 af viceordfö- randen i senaten friherre Nokdenstam, 1877 — 78 af friherre J. A. vox Kokx (1815 — 1878, framstående emlietsman, senator och chef fiir jordliruksexpeditionen 1805 — 1873), vid landtdagarna 1882 och 1885 af friherre 8. W. vox Tkoil (f. 1833, jurist, liankman, godsegare och 1885 — 1891 viceordförande i senatens ekonomie dejiartement) samt vid landtdagarna 1888 och 1891 af V. vox Haartmax (f. 1830, senator 1870 — 1888 och från 1882 därjämte ledamot af finska komitén vid statssekretariatet).

Presfestandef, sådant det enligt 1809 ars landtdagsordning är organiseradt, består af erke- biskopen såsom själfskrifven talman och de öfriga biskoparna såsom själfskrifna medlemmar samt 28 representanter, valda stiftsvis af den lutherska kyrkans ordinarie jirester, äfvensom 1 å 2 deputerade för universitetet och 3 å 0 för elementarläroverkens lärare. Sålunda har, genom de två sistnämnda kategorierna, äfven den världsliga Inldningen vunnit insteg i detta stånd. Erke- biskopen E. BERGEXHEni (1798 — 1884) var prestestandets talman vid de fyra fiirsta landtdagarna, biskopen A. J. Horxborg (1821 — 1883) förordnad härtill vid landtdagen år 1882; åren 1885, 1888 och 1891 har erkebiskopen T. T. Rexvall (f. 1817) varit talman.

Numera är horgaredandet icke, hvad dess bibehållna gamla namn angåfve, en från städernas borgare i egentlig mening, d. ä. kiipmän och handtverkare, utgången fiirsamling. Valrätt och val- harhet i stad tillhör hvarje skattskyldig medlem af stadskommun, som icke är adelsman eller har valrätt i presteständet ; undantagna äro för (ifrigt sjömän, soldater, enskilda tjenare, daglönare. Antalet landtdagsmän i borgareståndet, hvilket står i visst förhållande till resp. städers folkmängd och därfiir efterhand stigit, utgjorde vid 1891 års landtdag 57. Vid de fem landtdagarna t. o. m. den år 1882 voro till talniän utsedde: liorgmästaren R. I. Orx (1824 — 1885, vice ordförande i senatens justitie departement 1874 — 1877), fabriksegaren, kommerserådet F. åV. Frexckell (1821 — 1878), liorgmästaren W. Zilliacus (1823 — 1887, senator från 1875), borgmästaren A. Frey (1825 — 1877) och efter hans död läkaren, professor Georg Waelgrex (1814 — 1889) samt öfver- direktören i skolstyrelsen L. Lixdelöf (f. 1827). Vid landtdagarna 1885, 1888 och 1891 har talmansplatsen innehafts af kommerserådet .1. Kfrtéx (f. 1836).

FINLANI) I 19'»:' HEKLKT.

I .aiidtdiigsiuiimuMi i h()/i(Je.'<f(in(Icl utses genom indir(“kta val, en för enlivar af landets (‘>2 domsagor. \ödi'ätt tillhör jordegarc* samt innehafvare af kronohemman oeli arnaidatorer af kronans domänlägeidietei’, saframt <le ej tillhöra annat stand eller äro i statens tj(‘iist. Det sociala begreppet homh' är numera iek<' nixlvändigtvis förbundet med re])resentantskapet i detta ständ. Man finner där hland hönd(‘r i ('gentlig mening äfven sädana joi'(h‘gare, som förvärfvat akademiska lärdoms- graden- ell(>r f(")i-nt vai'it civila eller militära statstjenstemän. Vid de tre första landtdagarna från ai- 18()d vai- bonden A. Mäkipeska (1812 18^7) ståndets talman. Därefter har bonden C. -J.

Si.oTTH (f. 1827) vid fem landtdagar ä rad ledt ståndets förhandlingar. Eidigt landtdagsordningen skall en af Kejsaren filrordnad lagfaren seki-eterare »biträda tahnannen med räd oeh tillhandagä ståndets medhnnmar med npj)lys?dngar om en hvars lagliga rättigheter oeh skyldigheter».

Representationens fördelning i fyra skilda grnp})er saknar ej olägenheter. Det kan inträffa, att all erforderlig sak- kännedom i vissa frågor ej står till bnds i hvarje stånd. Sådan brist suppleras doek genom den beredning ärendena undergått i de gemensamma utskotten. Det tillhör äfven utskotten att genom förslag till sammanjämkning af skiljak- tiga beslut i resp. stånd åvägabringa stiinderl)eslut, där sådant är möjligt. I vissa fall ernås detta resultat genom de s. k. förstärkta utskotten (se ofvan s. 102). Landtdagsordningen medger äfven gemensamt sammanträde af alla stånd; men detta har ieke visat sig vara någon ])raktisk arbetsform oeb bar därför föga anlitats. Såsom en fordel kan det anses, att debatten inom stånden ytterst sällan gestaltar sig till sådana talarekonstens tornérspel, som i stora represemtantför- samlingar ofta inkräkta på ärendenas sakliga behandling. Förhandlingarna vid den finska landtdagen bafva i öfvervä- gande grad karakteren af en pi-aktisk, på sak gående diskussion, där vältalig- hetens pris ej vinnes genom vidlyftigbet eller vackra fraser. Sä länge den finska landtdagen fortfar att, utan någon på- verkan af klass- eller ståndsintressen, j)atriotiskt fylla sin uppgift, torde dess omdanande i moder- nare former ej framstå såsom ett oafvisligt bebof.

Efter att länge ba varit hänvisade till provisoriska lokaler bafva de tre valda stånden numera sina prydliga sessionssalar i det nya sfänderhusef, bvilket, ehuru adeln fortfar att begagna sitt riddarhus, med skäl blifvit så benämndt, enär det omsluter lokaler för samtliga utskott och landt- dagens gemensamma arkiv oeb bibliotek.*

Många äro sedan är 1863 de landtdagsmän, som genom sin fasta hållning, sitt oförtrutna arbete och sin betydande insats i debatterna förvärfvat en aktad ]dats i fädei-neslandets politiska

E. Rerfrc'11 hei m. A. Miikipeska.

A"igncttcn till detta kap. återger skiilptiireii E. Vikströms ])risbelönta förslag till fris öfver stäiiderliusets luifvmlingång.

FINLAND 1 SFKLFT.

JOi)

historia. Att här tVamhälla desse niäii uiidoiäates endast af d(‘t skäl, att uliTniinet ej tillåter <>;()ra d(‘t ined tillh(>rlig fullständighet.

Tronskift(‘t ar tSSl ;ltfT)ljdes af })ersonalf(‘>rändring i landets hada hiigsta einheten. fieneral- gnvern()ren grefve Adlerherg afgiek pä vären 1(S81. ilan hade efter hand intagits af aktiung fiir Finlands institutioner samt lärt sig inse, att generalgiiverniiren hiir stiida sig }>ä senaten och kon- centrera sin up})niärksandiet }>ä de vigtigast(“ angelägeidiet(‘rna, <le som underställas Kejsarens eget afgiirande. Adlerherg synes jämväl liafva senterat, att Finlands främste eml)etsman, hvars ålig- ganden äro endast genom finsk lag utstakade, häst fyller sin pligt oeh motsvarar monarkens fiirtroende, om han söker sin ära i att verka fiir deHa lands sanna intressen, hvilka, läitt fattade, aldrig kunna korsa kejsardömets. — Adlerhergs efterträdare hlef grefve F. IIeidkn, hvilken ännu kvarstär säsom generalguvernör. — Förtroendeu})pdraget att under ordiiiarie genera Iguverniirens franvaro förestä hans emhete har undei- 1800- oeh 1870-talen tilldelats dels frihem* Xordenstam, dels generalen friherre B. Indrenifs ( 1 8Fd -f 882), senator frän 1800 oeh därjämte frän 187o generalguvernörsadjoint. Till denna adjointsplats kallades ar 1887) senatorn oeh genera- len, friherre E. af Fokselles (1817-1891).

A f ven St j er n va 1 1 - Wa 1 1 een drog sig år 1881 tillhaka, för sin höga ålders sknld. Till mini- st erst a t ssekretera re utnämndes da Th. Bruun (1821 — 1888).

Långvarig verksamhet i rysk statstjenst hade ej hos Bruun utplånat intresset för hans fin- ska fosterland, men han saknade dock den närmare förtrogen- het med det finska statslif- vets faktorer, som för minister- statssekreteraren är behöflig.

Sedan general C. Ehrnrootii i par års tid beklädt detta em- bete, öfvergick detsamma år 1891 till general W. v. Daeiin (f. 18.98, efter militärisk bana guvernör i Wiborgs län 1881, senator 1885, statssekreterare-adjoint 1889). Till adjoint utnämndes senatorn Procopé. Samma år blef den vid statssekretariatet inrättade komitén för finska ärenden indragen.

Förändringar i senatens organisation och arbetsordning hafva tid efter annan blifvit vidtagna, dock utan rubbning af de är 1809 faststälda grunderna. Dels har senatens rätt att utan hem- ställan till monarken slutligen afgöra ärenden blifvit något utvidgad, dels antalet af ekonomie depar- tementets expeditioner efterhand ökats. De äro numera fiiljande nio: justitie-, civil-, finans-, kam- mar-, militie-, ecklesiastik-, jordbruks-, kommunikations- samt handels- och industri-expeditionerna. Dä det tillhör expeditionerna att öfvervaka de till resp. förvaltningsgrenar hörande myndigheter och inrättningar samt taga initiativ till lagstiftnings- och styrelseåtgärder, innehafva expeditionerna en ställning, analog med fackministeriernas i andra länder. T stor konselj af l)åda departementen behandlades förr samtliga landtdagsfrågor, men handläggas numera endast de ärenden, som Kejsaren särskildt hänskjuter till sädan beredning.

Bland redan aflidna senatorer, som under tiden efter 1855 tillhört justitie departementet, hafva följande ansetts böra här särskildt framhallas: J. E. BERCiROM (1796 — 1869), hvilken såsom

FIM^ANI) I SICKLKT.

or<HV)r:imlc i siii'skil(l:i liiiikoinitécr Icdt utarl)('t<m(lct al' (‘ii miingd laii(lt(la^'s))i-()])ositioner; M vox Knoi;i:in(; (ISTJ — l<S74), en tid älven pioknrator; d. I). Dahl (IcSlO framstående krinii-

nalist; A. Hni Nor (1S21 — 1S87), senator fi’an 1872, därfiirinnan mångsidigt använd i lagdered-

ningsarketen, en af de skickligaste juristei' ocli skarpsinnigaste stats- män 1'iidand fostrat, själfständig i sina äsigter, fast till karakt(*ren; ( '. (1. Eiii:sti:()M (1822—1881)), livars namn är med ära fästadt vid strafflagsi-eformen. I ekonomie dej)art(‘mentet uppbars vieeordfT)- randcais kall i tjiigufvra ars tid med väi'digliet oeli kraft af Xokdex- sTAM (se ofvan ss. D!) oeli 1()7). (\ O. ruOxVSTEDT (1800 — 1884),

senator 184Ö 70, f(")renad(‘ med erfareidi(‘t frän den föi-ra regimen

en öp])en bliek fT)r den nya tidens kraf. Jk Fedekley förvaltad(‘ kainmai-(‘xj)editionen 1807— 02 med erkänd sakkunskaj). Langen- ski(")lds oeli Snellmans verksamhet som finanseliefer skall i nästa kaj), ytterligare beröras. S. II. Axteel (1810 — 1874) medförde till ebef- skap(‘t för eivil-expeditioiien en i olikartade ujipdrag öfvad admini- strativ föianäga oeli smidighet. H. V. Fekeiueem (1810 — 1872) A. liruuoii. ledde säsom chef för ecklesiastik-ex})editionen 1857 — 08 den slutliga

bearlietningen af folkskoleväsendets organisation. F. O. ae Bkunéu (1807- 1874), i sjutton är ledamot af finska komitén i B:t Petersburg, blef där en intim med- arbetare ät grefve A. Armfelt. K. vox Tkapp (1802 — 1875), väl förfaren i finansväsendets detal- jer, blef finanschef efter Snellmans afgäng. K. Fr]:i’H.JELM, chef för militie-expeditionen 1802 — 82, handhade de administrativa ätgärderna för värnepligtssystemets genomförande. O. Nohhméx (1822 — 1880), som efterträdde von Porn i chefskapet för jordhruksexpeditionen är 187d, har inlagt betydande förtjenst vid ledningen af statsjärnvägarnas förvaltning och kraftigt verkat för åtgärder till jordl)rukets förkofran.

Senaten har i regeln rekryterats bland högre civila eml)etsmän, i enstaka fall frän vetenskaps- männens led. Men år 1882 inkallades nästan samtidigt tre personer i anledning af den ställning de genom sin verksamhet vid landtdagarna intogo i det offentliga lifvet, nämligen Ij. Mecheux och G. Z. Foksmax (hvilken sedermera, dä han l)lef adlad, antog namnet A k.jö-Koskfxex) till senato- rer i ekonomie de})artementet och II. ]\Ioxtgo.meka’ till prokurator. Dessa utnämningar tillmättes, väl icke utan skäl, en viss jiolitisk l)etydelse. Mechelin demissionerade i juni 1800, snart därpå äfven Montgomery frän den plats i finska komitén i S:t Petershurg, hvilken han dämera innehade. Samma är afgick äfven dåvarande })rokuratorn A. vox Weissexuerg. — Af de nuvarande senatorerna hafva viceor<lföranden i justitie departementet, frihei-re J. Ph. Pal.méx (f. 1811), och finanschefen friherre H. Molaxder (f. 1817) längsta tid tillhört senaten, den föiTe sedan 1807, den senare frän 1800.

Frågan om de häda natioiialsprakens likstäldhet vid statsmyndig- heterna, hvars tidigare faser i det föregående l)erörts, har under lop}>et af 1880-talet l)lifvit h")st genom förordningar, hvilka i fullt mätt till- godosett anspråket }>å finska s}>råkets höjande till jämbördighet med det äldre kurials})räket. Senatens ])luralitet hade })å juridiska och j)rin- ci})iela skäl yi-kat ärendets hänskjutande till ständerna. Men i enlighet med minoritetens af generalguverniiren understödda äsigt blef frågan afgjord på den administrativa lagstiftningens väg. — I den män d(^ äldre statstjenstemännen ersättas af yngre, hvilka, enligt hvad lagen numera fordrar, tillbihäigen känna landets häda språk, kan sj>räkrefor- men äfven i den praktiska tillämj)ningen varda fullständigt genomförd.

Solidaiäteten mellan de högre bildade och folkets djupare led, hvilken i (öfrigt uppbärens af de sociala förhållandenas beskaffenhet, hai- redan (\ (;, Ehrsii

I''IN'LAN1) I si:ivu;t.

1 1 1

vunnit i styrka, s(‘<lan de allniännaiH* vinnlagt si”; oni att knnna använda häda national-

s|)räki“ii. Dnn politiska hotydolsen härat' är (*j ringa i ett land, som Inn- liiigsta holiof af fast natioiu‘1 saniinaidiällning ocli däi‘ partistridn’ pa den ('nntäliga grnndvalcn af (»likln*t i S[)i'ak kunnat lc‘da till fördorflig s])litti-ing. Åfvon yttre fin-liällanden liafvu nnni(a-a ni(‘dv(‘i-kat till att nthreda (U*t tänkesätt, att hi-oderligt samarbete bin- äga rnm mellan de bada element, af livilka Fiidands folk ntgiires, oeli att olägenhet(‘rna af s})rakdnalism(‘n vä’ga mindre, ä’n den vada det inn(*bnr(; att bryta med knltimms traditioner.

däinkesättet o(‘li sinnesstämningen med liänsigt till Kysslaml och den ryska nationen liai* genomgått olika stadier. De farliagor fi>r framtiden, som under de första tiderna efter 1809 bland allmänheten förs})ordes, blefvo snart skingrade genom Alexander I:s upprepade förklaringar angäende fastheten af den grund, soin lagts för f^inlands inre själfständighet, oeh genom statsledningens faktiska motsvarighet till dessa förklaringar. Frän det ryska samhället förnnmmos ej heller migra röster i motsatt anda. Pä mängens uppfattning verkade särskildt den trygghet Finland vunnit mot de forna ständiga krigsfarornas förnyande. Salnnda var vägen banad för vänskapliga rela- tioner mellan finnar och ryssai'. Under loppet af den följande perioden alstrades doek, genom stagnationen i det offentliga lifvet, en känsla af misströstan, som naturligtvis ieke var egnad att befordra närmandet mellan de bada ländernas invånare. Men häri inträdde en märkbar hirändring, sedan det finska folket är 1863 äterfätt visshet om en normal tilläm})ning af landets grundlagar oeh genom Kejsarens egna ord erfarit, att kejsardömets })olitik ieke vidare skulle hindra de konstitntionelt monarkiska grundsatsernas iakttagande inom storfnrstendömet. Xn, dä folkets vitala krafter fingo göra sig gällande i fruktbart arbete fiir fosterlandets utveck- ling, nn framstod äfven föreningen med Ryssland i en ljusare dager. Detta gaf en prägel af vänskapligliet ät den personliga beröringen mellan ryssar oeh finnar, h vilken l)egynt tilltaga i liflighet, sedan ett fiirbättradt system fiir handelsrelationerna ökat de ömsesidiga affärsförbindel- serna, oeh isynnerhet sedan järnvägen till 8:t Petersburg stegrat samfärdseln.

Fortgåendet i denna riktning har doek numera l)lifvit utsatt för betänkliga stiiringar. Se- dan början af 1880-talet har Finlands rättsliga ställning vaiät föremål för ständiga angrepp i den ryska tidnings|)ressen. Dylika angrepp förekommo visserligen äfven under den fiiregäende perioden, men endast enstaka oeh utan att vinna genljud i det ryska samhället. Men det sista decenniet har haft att bevittna ett ihärdigt oeh liatfnllt pennkrig mot Fiidands institu- tioner. Än har man yrkat pä ett npjäiäfvande af det statsskick oeh den inre själfständighet Alexander T tillförsäkrat Finland, än äter sökt bevisa, att nagon sadan tillfhrsäkran alldeles ieke egt rnm, att Alexander 1 velat förunna det eröfrade landet endast en viss administrativ autonomi, ehuru finnarne genom djärfva ränker tillskansat sig mera vidtgäende privilegier. Den kärlek till fäderneslandet oeh dess institutioner, som besjälar Finlands invånare, har man beteck- nat såsom »separatism», — ett slagord, egnadt att väcka misstänksamhet mot det finska folkets lojalitet.

Detta är hnfvnddragen af hvad ett fanatiskt parti i kejsardömet sedan tio år idkeligen np})- ]-e}>at i tidningar, tidskrifter och böcker, för att dana en komjiakt opinion mot Finland oeh åt denna opinion bereda insteg i de ledande sfererna.

Försvar från finsk sida mot angrejipen har naturligtvis ieke underlåtits. De grnndliisa poli- tiska beskyllningarna ha blifvit tillbakavisade, de oriktiga statsrättsliga påståendena fullständigt vederlagda. Det har skett såväl i den dagliga }>ressen som i liöcker och broskyrer af J. R. Danielson, L. Mechelix, R. Heemaxsox, A. Meermax. Men försvaret har ieke kunnat tränga fram till någon större del af den ryska allmänheten. Väl hafva äfven ryske publicister i denna })olemik stält sig på Finlands sida och bidragit till att ådagalägga, huru föga ett rättskränkande förfarande mot Finland vore förenligt med Rysslands intresse oeh värdighet. Men det aggressiva partiet har icke låtit sig däraf hejdas.

FINLAND I I!)»"- SEKLET,

1 IL*

M:m liii(l(.‘ rcdiiii tyckt sig i cii del reg(*ringsätgiirdcr finnu en reflex af henirda })artis program. Den oro, som liäi-af framkallats i Finland, gaf sig siirskildl uttryck i landtmarskalkens oeli tal- männens tal infiir tronen vid öppnandet af landtdagen den 24 januari 1891. Kejsaren utfärdade i anledning liäraf den 28 fehiuari (12 mars) ett r(‘skrij)t, livari uttalas, att Hans Majestäts afsigter ga ut j)a befästandet af riksbandet nudlan storfurstendömet ocb kejsardömet, men därjämte fram- ball(‘s, att l’iidands rättiglietei' skola oförändrade b(“varas ocb att nägon ändiäng af pi4ncij)erna f("»r landets inre styrelse icke är afsedd.

Sedermera bar en konferens af ryska oeli finska styrelseni(“dlemmar l)lifvit nedsatt for att afgifva utlätande om ett af Finlands senat uppgjordt förslag till kodifikation af landets grundlagar ocb ett (birifrän väsentligen afvikande fiirslag af generalguvern()i-en.

I)etyd(4sefulla frägor stä sålunda ])å dagordningen vid det 19:de seklets slutskede. Den väg, på bvilken dessa IVågoi’ kunna vinna sin liisning, är i Fiidands giaindlagar utstakad. ( tfiirtydbara ä‘i-() landtdagsordning(‘ns ord i dess § 71: »(Jrundlag kan stiftas, ändras, fiirklaras eller upjduifvas

caidast på framställning af Kejsaren oeli Storfursten och med alla ståndens bifall».

STAT ()('II KYRKA.

\v 1817 firades i Finland den lutherska kyrkoreformationens trebumlra års jubileum. I sammanhang härmed gjordes hos Kejsar Alexander I framställning om behofvet af tidsenliga för- ändringar i den redan år 1()81) stiftade kyrkolag, som gälde för den eramjelirk-lntherska kyrkan i landet. Kejsaren tillhirordnade fiir detta ändamal en komité under ordförandeska}) af erkebisko- })en Tengström. Under sina sista lefnadsår förmådde Tengström ej fullfölja detta arbete. Senare, då erkebisko})en Melartin var komiténs ordhirande, anlitades jur. ])rofessorn J. ,1. Nordstriuns med- verkan, oeb år 1845 aflemnade komitén sitt förslag till kyrkolag. Fiirslaget understäldes dom- ka})itlens, hofrätternas och andra myndigheters granskning, hvarefter en ny komité under })residium af erkebisko])en llergenheim omarbetade detsamma. Detta nya förslag, redigeradt hufvudsakligen af teologie })rofessorn F. L. Schauman, hirelades landets ständer 18Go, dock icke till slutligt antagande, utan till })reliminärt bedömande. Vid 1897 års landtdag sluthördes detta lagstiftnings- vei‘k, som kräft sa längvariga förberedelser, och den b december 1899 utfärdades nu gällande» kyrkolag f(>r den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

T den gamla kyrkolagen var en })iånci})iel åtskilnad icke iakttagen mellan kyrkans och statens lagstiftningsföremål. Däri ingingo, bland annat, äfven sådana stadganden, som stéidde sig })å statens tvångsmakt och därhir rätteligen hörde till den världsliga lagens gebit. Den nya kyrko- lagen har tagit till rättesnöre att stadga om det, som angår kyrkan i och för sig, samt, i fraga om kyrkans feirliållande till staten, hufvudsakligen blott bestämma kyrkans })ligter emot staten.

De väsentliga dragen af den evangelisk-lutherska kyrkans nuvarande författning äro föl- jande. llvarje församling har sitt bestämda territoriala område (hvarmed den l)orgerliga kommu- nens vanligen sammanfaller) och eger rätt att själf hirvalta sina angelägenheter. Denna h»r- valtning utöfvas dels vid allmän kyrkostämma, dels genom ett af stämman valdt kyrkoråd och en för skiitseln af kyrkans egendom utsedd kyrkovärd. Kyrkostämmas beslut skall underställas senatens stadfästelse, om det afser fTu-yttring af någon hirsamlingen tillhiirig fastighet eller u|)p- tagande af lån })å längre tid. Religionsvården handhafves i hvarje församling af en eller flerc* prester. Kyrkostyrelsen utöfvas af en bisko}) och ett domka})itel för hvart och ett af (h* tre stift, i hvilka landet är indeladt. Hvarje stift är deladt i })rosterier. Frosten har det näi- mare inseendet iifver försandingarna. — Den hiigsta styrelsen öfver kyikan tillkommer landets regering.

FINLAND I 8KKLFT.

l*rost(‘nias ali^j^aiKUai äi’o i kyrkola^iai noggrant utstakade; likasa vilkoren kompetens till jtresterli»; tjcaist. Kyrkoherde- oeh kapellanstjenst aiisiikas hos domkapitlet, som iipphir d(^ tic mest hirtjente sökandena pä förslag". Dessa hirrätta j)i"ofgudst jenst(‘r i hirsa ml ingen, hvilken oek är berättigad att inkalla en fjärde })rof'predikant. Sedan anställei" hirsam lingen val. Domkapitlet utfärdar fullmakt ät den af kandidaterna, som vid valet erhållit de flesta rösterna. För ett ieke ringa antal pastorat är doek kyrkoherdens utnämning f(>rhehällen Kejsaren, rtnämiungen sker da pä grundvalen af domkapitlets förslag, valresnltatet oeh senatens ntlätande.

Ihskop väljes af presterna i stiftet. Domkapitlet nppf()i- pä förslag de tre, som erhällit luigsta röstetalen. Kejsaren ntser en af dessa till biskop. Domkapitlet hestär af hisko[>, säsom ordförande, samt domprosten i stiftssta- <len, tvä assessorer, valda af oeh hland

stiftets prester, oeh en juridiskt bildad sekreterare.

Prestmöten hällas stiftsvis hvart femte är, eller oftare, om sä nödigt är.

Deras ändamål är att diskutera teologi- ska oeh kyrkliga frågor samt förbereda ärenden för kyrkomötet.

Allmänt kyrkomöte eger rum åt- minstone hvart tionde är. Det liestar af hiskoparne, trettio stiftsvis valda pre- ster, en lekman frän hvarje prosteri (f. n. 45) samt en senator, en ledamot frän hvarje hofrätt oeh en professor frän hvardera af universitetets teologiska och juridiska fakulteter. Erkehiskopen är själfskrifven ordförande vid kyrkomötet.

Kyrkomötet tillkommer initiativrätt till stiftande af ny eller ändring af gällande kyrkolag samt afgöranderätt i fråga om antagande af ny psalmbok, kyrkohandbok, katekes oeh hihelöfver- sättning. I lagstiftningsfrågor beträf- fande den lutherska k\n-kans förhållande till staten oeh till andra religionssam- fund i landet skall kyrkomötets ntlä- tande af regeringen inhemtas.

Såsom synes, är själfva stiftandet Ål) o domkyrka,

af kyrkolag icke öfverlemnadt åt kjn-ko-

niötet. Dess förslag skola underställas statens lagstiftande organ: Kejsaren-Storfursten oeh stän-

<lerna. Det är att märkas, att endast den evangelisk-lutherska kyrkan i landet får sin kyrkolag faststäld genom statens lagstiftningsmakt. Redan pä grund häraf kan denna kyrka sägas innehafva ställningen af en stats-kyrka. Detta framgår dessutom af andra omständigheter: det lutherska presterskapets rättsliga och ekonomiska ställning, sådan den är ordnad oeh tryggad genom 1723 års privilegier, 18G9 års landtdagsordning oeh andra speeiela lagar, samt universitetets uppgift att vid en särskild teologisk fakultet dana prester ät de lutherska församlingarna.

I seklets början var landet deladt i två biskopsstift. Abo oeh Boryd stift. Ar 1850 bildades af de nordliga landsdelarna ett tredje stift, hvars styrelse förlädes till Kuopio. Den främste af

FINLAND I 1(M'K SEKLKT.

l»iskn|):ini(‘ är (Tkcliiskopeii i Aho, såsom själfskrifvoii ordfiH-ando vid kyrkomötet ocdi talman i |)rest(‘sl:md(‘t vid Imidlda^'.

l'irk(*l)isko])anie imdei- detta arlumdrade till oeli med Ikirgeidieim, livilken innehade embetet aren ISöO -1S(S4, Inilva i det ITnegaemh^ hlifvit nämnda. Af hiskoparne i Borga hade F. L. SciiAF.MAN (DSlO -1877) redan fi’an sin v(‘rksamhet vid inuversitetet imHlfiirt ett frejdadt namn sasom vetenskapsman, predikant oeh j>atriot. Fiirste biskop i Knoj)io stift hlef den fint bildade Ib \b l'K(>s'ria;rs (Ifhö — 1884), som i .■)d ars tid beklädde detta embete.

I IT)rega( iide kaj), har redan framhilllits, hurn djupt rotad den lutherska läran är i folkets m(‘dvetand(‘ oeh vädFlsaskadiung. Det fih- protestantismen öfverhnfvud karakteristiska draget, att

mana en livar till egen forskning i de heliga skrifterna samt ät det kristna troslifvet bereda sedlighetens grundval, har uppburits af det finska folklynnet, med dess böjelse för ensliga betraktelser och dess ringa mottaglighet för de yttre formernas symbolik.

Dä den svenska staten pä 1700- talet öppnade })orten för den religiösa toleransen genom stadganden om tillä- telse för främynande trosförraiiter att, under vissa vilkor, fritt utöfva sin re- ligion, bibehölls likväl lagens stränga förbud mot affall frän den lutherska läran. Denna exklusiva ständpunkt för- blef i Finland gällande, till dess stän- dernas medverkan i lagstiftningen äter togs i anspråk. Numera är i 1869 ärs kyrkolag uttryckligen stadgadt, att den, som vill öfvergä till annat kyrkosam- fund, ej skall af den lutherska kyrkan därifrän hindras. Genom detta lagbud och den i landtdagsordningen af samma är införda rättssatsen, att valrätten till landtdag är oberoende af trosbekännelse och att endast icke-kristna äro frän val- barhet uteslutna, har trosfrihetens prin- cip hlifvit i den finska lagstiftningen up])tagen.

Ijångt innan denna utveckling inom landets allmänna lagstiftning egt rum, hade regeringen ordnat den grekisk-ortodoxa kyrkans ställ- ning i landet. Da Kejsar Alexander I äterförenade Wiliorgs län med det öfriga Finland, bestämde han tillika, att den högsta andliga myndigheten i kejsardömet, den heliga synoden, fortfarande skulle leda de grekisk-ortodoxa församlingarnas i nämnda län rent kyrkliga angelägenheter. Men dessa församlingars ställning till staten i administrativt och ekonomiskt hänseende reglerades genom förordningar af Finlands regering. Efter hand uppstodo smärre grekisk-ryska församlingar äfven i andra delar af landet, än AViborgs län. Samma system, nämligen att de i kyrkligt afseende underlyda synoden i S:t Petersburg, men i öfrigt emottaga sina rättsnormer af den finska rege- ringen, gäller likformigt för dem alla. Af finska statsmedel utgifvas bidrag till aflönande af de

Interiör af Aho domkyrka.

l-MNLANI) T shki.KT.

115

sniM st;ulslT»rsiimlinf;!tnKis ])ivst(“r Siunl hckostiis dossutoiu ii:i<i;r:i s. k. r(‘sc|trcstc*r, som med i-cli<>ioiis- vard lillhandaga si>ridt lunaide hckäiniaro af <lon »rckisk-ortodoxa läran. Tillsynen öfver ifra^a- va rande församlingar liar liandliafts af »Andliga styi’elsen» i Wdliorg, nylig('n ersatt medels ett biskopsombeto. Tvenne ryska klost(*r finnas inom Finlands omräde, pä öiarna \bdamo oeb Konne- vits i Ladoga sji). Yalamo kloster, en af ryssar mycket besiikt vallfaitsoit, är berömidt fiii' sina rik('domar oeb sitt naturskrma läge. - Missbälligheter af religiiis anl(‘dning bafva veterlig(‘ii aldrig uppstått mellan de biandvis boende lutheranerna oeb grekerna i landets ("istra giänsmaiker.

Genomförandet af trosfrihetens jirineip, sädan den är 18()9 lilifvit af lagstiftanai erkänd, päkallade vidare ätgärder från statsmaktens sida. Säväl vid kyrkomihe, som vid landtdag, framträdde olika meningar om vidden af den religionsfrihet lagen borde medgifva. Svårigheter vid frågans lösning bereddes äfven däraf, att rättigheten till öfvergång från ett trossamfund till ett annat ej kunde såsom allmängiltig grundsats genomföras, enär den grekisk-ortodoxa kyrkan vidhåller för- budet mot utträde ur dess sköte. Omsider bar år 1889 en lag kommit till stånd, genom hvilken anhängarne af annan proiestantisk troslära, än den evangelisk-lutherska, tillerkänts rättighet att bilda kyrkosamfund, under iakttagande af de be- stämningar sagda lag innehåller beträffande dylika dissenterförsamlingars rättsliga organisation.

Romersk-katolska kyrkosamfund kunna däremot ieke i Finland bildas. Katolikerna åtnjuta här endast den rätt till utöfning af sin religion, som är dem inrymd genom stadgandena af 1779 och 1781. Men i världsligt hänseende ega kristna af alla läror lika rättigheter i den finska staten, sedan en författning af 1889, med ändring af äldre grundlagsbud, förklarat tillträdet till finsk statstjenst öppet för finska medborgare af annan kristen troslära än den evangelisk-lutherska och såsom en allmän rättsregel uttalat, att skiljaktig- het i kristen trosbekännelse icke skall medföra någon olikhet i finska medborgares rättigheter oeb skyldigheter. — Att omfatta någon icke- kristlig religionslära är däremot oförenligt med finsk medborgarerätt.

Med stöd af 1889 års dissenterlag har ett mindre antal baptist- och metodistförsamlingar i landet uppstått. I den senast afslutade befolk- ningsstatistiken, den för år 1890, voro dessa dissenters, hvilka ännu knapt torde uppgå till tio- tusende, inbegripna bland lutheranerna. Af landets hela befolkning vid 1890 års slut, 2,380,140 personer, hörde 2,334,547 till den lutherska, 45,132 till den grekisk-ortodoxa och 401 till den romersk-katolska kyrkan.

Till den lutherska kyrkans verksamhet ansluta sig enskilda föreningars sträf vanden. Finska Bibelsällskapet, stiftadt år 1812, har, delvis under medverkan af det berömda »Kritiska och utländska bibelsällskapet» i London, kraftigt befordrat de heliga skrifternas spridning Idand folket. Sällskapet, som omfattar flere auxiliärsällskap i olika delar af landet, står under Kejsarens beskydd. Erkebiskopen är ordförande i sällskapets verkställande komité. — Lutherska Erangeli i-förening en,- .stiftad 1873, arbetar jämväl för bibelns spridning oeb utsänder dessutom annan religiös literatur.

Nya grekisk-ortodoxa kyrkan i Helsingfors.

FINLAND I ]!)'15 SEKL1-:T.

I lii

l•"nl^<lca iiiis.'<i()iis.'<ältsi'((j)(’l hildadcs nr IcSr)!) med att vei‘ka f(")r lutlier.ska lärans utbredande

bland liednin<;ar. Sällskaiaä bar ett ejiet inissionsfält i sydvestra Afrika. Dess j)ä frivilliga ”'afvor <;rnndade inkomster lia nj)])<i;att till 70- ä 00,000 mark ä)‘ligen. Ar 1875 stiftades Finska .youi(rNsi/i !ssi()tissä/ls/c((j)('l, livars ändaimll är att beivda själavärd ät finska sjcämän i utländska hamnar. Denna fiireniii”' nnderballer finska prester ä särskilda oiäer i England och Nordamerika samt iippbäi' baidör bidi'a<i; af statsmedel.

rA(;sTii'TVMi\(;, rA(;sKii'i\iNo, F()rvaltnik(;.

däll reformerna ]>a grundlagens omräde, af bvilka de vigtigaste i det föregående berörts, ansluta sig de lagstiftningsåtgärder, som i väsentliga delar up})liäft ståndens privilegier. De i socialt liiinseende mest betydande af adelns ]>rivilegier voro: den uteslutande rättiglieten att ega säterieiv (1. ä. jordegendomar med skattefrihet, oeb adelns rätt att för gröfre brott dömas af liofrätt, livilken domstol jämväl var forum för civila tvistemål mellan adelsmän. Genom lag af 1804 är förkla- radt, att livarje finsk medborgare, utan åtskilnad till stånd och olika samhällsklasser, skall vara berättigad att förviirfva jord äfven af säterinatur. En annan lag, af 1867, har upphäft adelns nyss luimnda nndantagsställning med hänsigt till domstolarna. Rättigheten att idka handel och handtverk var, eidigt skråsystemet, ett })rivilegiiim för dem, som pä grund af burskaji voro horgare i stad. iMen 1879 års näringslag har tillerkänt livarje finsk medborgare, man eller kvinna, lika frihet att ntöfva det niiringsyrke han eller hon för godt finner, (dcli numera är rättigheten att deltaga i förvaltningen af städernas angelägenheter äfvensom representationsrätten vid landtdag från de forna borgarnes slutna korporation utsträckt till samtliga medlemmar af stadskommunen. En iindiång af gammalt privilegium är det jämväl, att bondeståndets led vid landtdag öppnats för jordegare, som icke äro bönder i egentlig mening (jfr ofvan s. 108). Minst hafva presteståndets privilegier berörts af den nyare lagstiftningen. Dessa privilegier hafva till ändamål att bereda en tryggad ställning ät den lutherska kyrkan och dess tjenare; de kunna därför vidmakthållas, utan att detta innebär något afsteg från den år 1803 af lagstiftningen beträdda vägen att upphäfva ståndsprivilegier, sä vidt de strida mot de enskilda medborgarnes rättsliga jämlikhet.

En oskattbar lycka för Finland var, att 1734 års lag, som efter är 1809 fortfor att i landet gälla, är ett af de yppersta lagverk någon tid eller migot land haft att uppvisa. Lagstiftuiugens stillestånd i mer äu femtio år skulle annars haft vida svårare följder. Tidens gäng medför dock ovilkorligen en utveckling af rättsåsigterna och ställer anspråk })ä motsvarande omdaning af lagarna, IMångfaldiga voro därför de reformbehof, som hopat sig till tiden för det re})resentativa statsskicketts ateru})plifvande.

Mer än andra grenar af den allmänna lagen var den straffrättsliga delen föråldrad. 8edan den tid, då missgärnings- och straffbalkarna i 1734 års lag utarbetats, hade ett humanare tänke- sätt och en djupare psykologisk utredning gjort nya principer gällande i fråga om hrottens rätta natur och ändamålsenliga bestraffning. Motsatsen inellaTi dessa principer och de gällande rätts- buden hade visserligen i någon män utjämnats genom en vidsträckt användning af monarkens benådningsrätt: sålunda har det i lagen för en mängd brott stadgade dödsstraffet sedan år 1820 icke blifvit tilläiupadt. Men det straff, hvartill dödsdomen vanligen förvandlades, nämligen förvisning till Sibirien, stod utom ramen för Fiidands rättsskipning. Och verkställandet af kropj)Sstraff af olika slag jämte andra sådana straffarter, som äro främmande för krafvet på f()rl)ry tårens 1)ättring, kunde ej alltid genom leuteration undvikas. Med <)j)pen blick för nödvändigheten af ett förändradt system härntinnan aflät regeringen till ständerna år 1803 en ]>roposition angående (/mndcnia för en ny strafflag. Dessa grunder blefvo i allt väsentligt af ständerna godkända. Iläianed var det system

i-

Lagen.

KFTKK I-;X S^TATY AF W. KrXFI!EK(i.

MNLAM) I si;ku;i'.

17

(‘iiligl hvilkct sicullc utarhcliis. Da ett sadaiil oiiilaKaiidc arl)ctc iiiastc ci-lordni

in_v(‘U('ii tid, u(l'äi'dad(‘s (“iii('ll('rtid ai- IStiC), iiu‘d ständernas bifall, ett antal f<")i-ordidnf;ai-, soni i särskilda d(‘lar refonneradii laj;'(‘ns lT)renäinnda balkar. Ilär är ej tilllalb; att nännare bilja ganii’en af det läni>;variga oeh giaindlij^a beiXMlningsarbete, först nti sj)eeiela komitéei- oeli däi'efter inom senaten, hvilket (*i>;nades ästadkommandet af (*n tids(‘nli<>- strafflag. Ai- bSMö blef lagfijrslaget f(>r('lagdt ständeiaia. Ärendets bebandling kiimU^ doek iek(‘ slntfiiras fi'»rrän vid 1 H88 ars landtdag. J^fter ('i’hall('n kejseiäig sanktion blef Finlands nya sti'afflag den 19 deeeinlua' 1889 ntfäi’dad att träda i gällande kraft den 1 januari 1891. l\Ien denna tidsbestämning blef ätei'kallad genom ett manifest af den ^/i3 deeember 1899, livari förklarades, att till ständerna skidle aflätas pi-ojx)- sition angäende sädana ändringar i den nya strafflagen, som befunnits nödiga föi' nndanriidjande af olägenheter oeh sväriglieter, livilka genom denna lags införande konime att nj)})stä, samt att lagen ieke sknlle träda i kraft, innan berörda ändringsfiirslag ledt till resultat. INIed största omsorg behandlade ständerna är 1891 den grannlaga uppgift, som genom ant^alda j)ropositi(m var dem förelagd. Förslaget kunde ej utan modifikation af ständerna antagas. i\Ien den lagtext ständerna a sin sida godkänt vann ieke monarkens sanktion. Yid nästa landtdag torde ärendet ånyo före- komma. Emellertid bidar man, ej utan bekymmer, på den tid, då hindren för den l)etydelsefulla strafflagsrefornien upphört. Det tillhör en framtida oväldig })röfning af samtliga till saken hörande urkunder att afgiira, huruvida den intervention, genom hvilken ryske statsmän lyekades framkalla en hämsko på den redan stadfästade finska strafflagens införande, varit grundad ä giltiga oeh oafvisliga skäl, eller om den framgått ur politiska hiafsigter.

Samtidigt med utarbetandet af straff- lagen förbereddes en reform af lan- dets fängelseväsende. Frihetsstraff af olika grader oeh tidslängd skulle nu bilda det hufvudsakliga straffsystemet.

Söniäs fängelse.

118 FIX LAM) I lO»"' SFKLFT.

Tavasteluis slott.

Och straffen skulle anordnas pa sådant sätt, att förbrytarens onda böjelser kunde bekämpas, att han genom undervisning och vana vid strängt arltete blefve återförd på det rättas väg. För tillämp- ningen af ett sådant system yoro de gamla fängelserna odugliga. Nya byggnader måste uppföras. ])et första cellfängelset, inyid Tayastehus stad, fullbordades 1871. Pä hemställan af ständerna tillsattes år 1873 en komite för att ipipgöra ett noggrant fiirslag till vidare Ijyggnader. Enligt detta förslag fortsattes nybyggnads- och ombyggnadsarl)etena. Ar 1890 var programmet genom- f()rdt. Landet har nu 4 centrala fängelser, nämligen straffängelserna invid Helsingfors (Sörnäs) och i Abo, för manliga förbrytare, straff- och arl)etsfängelset i Tavasteluis, bestående af cellbygg- nader och det gamla slottets lokaler, för kviidiga fångar, samt arlietsfängelset i Willnianstrand, för lösdrifvare af mankön. Vidare finnes i hvarje läneresidensstad ett länsfängelse, med cellflyglai-, där det s. k. enkla fängelsestraffet afsittes samt häktade, men icke ännu dömda personer förvaras. Smärre distriktsfängelser och kommunala häkten kunna här lemnas åsido. För minderåriga för- brytares korrigering har nyligen en anstalt, å Koivula i Thusby, blifvit fullbordad. Statens utgifter för dessa fängelsebyggnader ha u])pgått till närmare 8 millioner mark. — Det var dock ej nog, att de nödiga l)yggnaderna anskaffades. Hela förvaltningen måste orga- niseras, bevakningspersonalen inöfvas, fångarnas arbete ordnas, det hela ledas i den anda af allvarlig stränghet, parad med mennisko- vänlighet, som det nya systemet fordrade. Främsta förtjensten härom tillhör Adolf Grotexfelt (1828 — 1893), som år 1807 utsågs till inspektör f()i- fängelserna och sedermera till öfverdirektör i den år 1881 inrättade fångvårdsstyrelsen. Framstående fackman på krimi- nalens område, egde han tillika den outtriktliga hängifvenhet för sin sak, som ett banbrytande reformarbete tar i ans})råk. Han har i detta arbete verksammast blifvit biträdd af P. Pkofeldt, numera direktör fiir straffängelset i Tavasteluis.

Adolf (iiotenfclt.

FINLAND I 19'''^ SKKLKT.

119

Dii inan öfvorhiirkar r(‘fonnmia pa civilrättens oinräde, finner nian med tillfredsställelse, att kvinnans rättsliga ställning hlifvit väsentligen fiirhättrad. Ogift kvinna var förut omyndig liela lifv('t igenom; enligt en lag af 1804 äi‘ lion myndig vid 25 ars ålder, men kan blifva det n;dan vid 21 år, om hon det åstundar oeli sadant för domstolen anmäler. Samma lag stadgar, att mö vid 21 års ålder (>ger rätt att utan giftomans samtycke ingå äktenskaj). Den gamla regeln, att son skulle liafva dubbel lott mot dotter i arf efter adelsman oeli bonde, har fått vika för lika arfsrätt för båda könen, på sätt redan fTirut var gällande i städerna oeh inom presteståndet. Efter samma grundsats har giftorätten, d. ä. mannens och hustruns andelsrätt i deras geniensainma egendom, reformerats. Lagen om makars egendomsförhållanden af 1889 har ordnat denna ange- lägeidiet i syfte att bättre skydda hustruns rätt mot missbruk af mannens målsmanskap. Äfven i andra grenar af lagstiftningen har början blifvit gjord till förverkligande af kvinnans rättsliga likstäldhet med mannen, i det nämligen myndig kvinna tillerkänts rösträtt i kommunen och rät- tighet att själfständigt idka luiringsyrke efter eget val.

Den gamla lagen kände ej till något annat slag af affärsbolag, än de, i hvilka bolagsmännen gemensamt och ömsesides ansvara för bolagets förbindelser. Af stor betydelse för landets ekono- miska utveckling var därför lagen om aktiebolag af 1864. Nu, när bolagsmans ansvarighet kunde begränsas till den summa han i företaget insatt, blef det möjligt att mot aktier hopsamla kapital från olika håll till industriela och andra företag. Aktiebolagets form har i själfva verket erhållit en mycket vidsträckt och mångsidig användning i Finland. Samtidigt med nyss nämnda lag utfärdades lag äfven om kommanditbolag. Ej långt därefter, är 1868, följde ett antal förordnin- gar, hvilka pä ett tidsenligt sätt ordnade de rättsförhällanden, som hänföra sig till konkurs, boskilnad under äktenskap, urarfvagörelse, inteckning i fast egendom oeh borgenärers inbördes förmänsrätt. — Till framstäende reformer pä det civil rättsliga området hör äfven lagen af 1864 om förmyndarevärd. — En betänklig brist i rättssystemet blef afhjälpt genom lagen af 1880 angående författares och konstnärs rätt till alster af sin verksandiet.

I äldre tid ansågs det nödvändigt att, till betryggande af grundskattens utgörande, strängt begränsa delningen af jordlägenheter och hindra afsöndring af mark från densamma. Är 1864 beträdde lagstiftningen en annan väg. Efter hand har allt större frihet medgifvits såväl till styck- ning af hemman som till bildande af smä parceller. Genom särskilda lagar liafva de legala formerna, vilkoren och iakttagelserna vid fastighetsköp blifvit väsentligen reformerade. Jordegarnes skyldighet att bygga och underhälla landsvägarna samt upprätthälla hållskjutsningen har blifvit kännbart lindrad genom lagarna af 1883. Jordbrukets gamla binäringar fisket och jagten ha genom nya lagar af 1865 och 1868 befrämjats. Den svårlösta frågan, huru sköfling och vanvärd af skog skall hindras utan upphäf vande af jordegarens fria förfoganderätt öfver sina skogsmarker, har lagstiftaren sökt lösa genom skogslagen af 1886. Lagarna af 1868 om vattenledningar och vattenverk och af 1875 om flottning af skogsalster liafva, utom annat, till uppgift att jämka mellan jordegarnes och industrins stundom stridiga intressen.

Sjölagen af 1873 bragte rättsnormerna för rederiet och sjöfarten till öfverensstämmelse med nutidens fordringar. Vigtiga tillägg häri befunnos dock senare af nöden och gjordes genom speciela lagar är 1889. — Stadganden om införande af det metriska systemet för mätt och vigt utfärdades 1886. — Den frisinnade näringslagen af 1879 är redan tidigare omnämnd. Hvad däri stadgats i ändamål att trygga arbetarnes rätt och intressen har vidare utvecklats genom lagen af 1889 angående skydd för arbetare i de industriela yrkena.

Rättsförhållandet mellan husbönder och tjenstehjon hörde till de tidigast upptagna reformfrå- gorna. Utgående från ett patriarkaliskt åskådningssätt, hade den äldre lagen ej tillräckligt liegränsat husbondens makt. 1865 års legostadga har velat gifva de myndiga tjenstehjonen det mätt af rättslig tryggliet och själf ständighet, som är förenligt med ett personligt tjensteförhållande. Denna lag har i vida kretsar beredt insteg ät de humana idéer, ur hvilka den framgått. I human riktning reformerades

120

FIM.AXI) I ]0'"- SKKLKT.

Siimli(li»1 r»)i-ratlniM^-ania aiif;'at‘ii(l(‘ försvå rsl i >sa jxa-soiici- ocli deras heliandliiig. En genoingri})an(lc* för]»ättring af fattigvården i landet liai- fatt sitt njipliof genom lagen i detta ämne af ESTtt.

Kedan vi<l landtdagen ESöd (54 saintyekt(‘ ständerna till n])|)liäfvande af det system, som sedan är 1800 vaiät gällande i fräga om örännvinsöränning. Detta system bestod däri, att livarje jordegare egde rätt att säsom en binäring vid sin landtliiisbållning tillverka brännvin. Lägenhetens kamerala storlek ellei- skatt(‘inatt (mantal) var bestämmande för den omfattning, bvari sagda till- verkning liek bedrifvas, oeli föi’ beloj)])et af den afgift, bvilken under namn af brännvinsbrännings- arrende därför till kronan erlades. Redan länge hade man insett, att de moraliska vädorna af denna s. k. liusbebofsbränning, som gynnade ett omättligt förtärande af rnsdryeker, icke uppvägdes af de ekonomiska fördelar den förständige jordegaren kunde bereda sig af en dylik handtering. Den nya lagen i ainiud, utfärdad den 2 mars 18(55, stadgade, att l)rännvin finge tillverkas endast i fabriker, undei- beliörig kontroll, oeli föreskref tillika stränga gränser för handeln med denna vara. Dessa gränser hafva genom senare författningar gjorts ännu trängre. Lagens generela förbud mot minuthandel och utskänkning af brännvin i landskommunerna har utgjort ett kraftigt stöd för filantropiska fTuvningars ihärdiga sträfvanden att frän l)efolkningens lefnadsvanor aflägsna l)ruket af rusdrycker. Åfven ölhaudelu har, i enahanda syfte, blifvit af lagstiftningen reglementerad.

Riittegangsväsendet är i sina hufvuddrag fortfarande så- dant detsamma, })ä sekelgam- mal grund, blef utstakadt ge- nom rättegångsbalken i 1744 ars lag. Frågan om domstols- reform har visserligen varit pa den legislativa dagordningen up})tagen, och för närvarande är en säi-skild komité nedsatt för utarljetande af förslag till den })rocessuela lagstiftningens utveckling. ]\Ien de ändringai-, som hittills kommit till stand, förnämligast genom lagen af den 27 april 18G8, ha icke ruhl)at, endast modifierat, det gamla systemet. Den vigtigaste ändring, som genom denna lag vidtogs, var instansordningens föremkling genom indragning af kämnersrätten (första domstolen i stad) och lagmansrätten (andra instansen pä landet).

För lagskipningen i fiirsta instans är städernas jurisdiktion skild fi‘an landsbygdens. Llärads- rätten är underrätt ])ä landet; dess område benämnes domsaga. Rättens ordförande, häradshiif dingen, utnämnes af Kejsaren, men det folkeliga elementet i lagskipningen är här re})resenteradt genom nämnden, bestående af minst fem l)land ortens invånare utsedda män. Om nämnden enhälligt omfattar en annan mening, än häradshöfdingen, blir nämndens röst gällande. I alla andra fall sker afgiirandet enligt häradshöfdingens mening. Fn hvar af landets 02 domsagor omfattar två eller flere tingslag; rätten sammanträder i regeln två gånger om året uti hvarje tingslag. — Underrätt i stad är rådstufvnrätten, bestående af borgmästare och rådmän. Rådmännen väljas af stadskommu- nens medlemmar, borgmästaren utnämnes af Kejsaren l)land tre på samma sätt valda kandidatei-. — Ofver dessa domstolar står hofrätten, sammansatt af })resident jämte hofrättsråd och assessorer, lauidet har tre hofrätter. Abo hofrätt inrättades år 1622, Wasa hofrätt åi’ 1775 och Wiborgs hofrätt är 1839. Rättsväsendet i östra Finland, hvars omdaning vidtog efter 1811, har i hög grad befrämjats genom stiftandet af en särskild hofrätt föi' denna del af landet. Taigskipiungsmakten

FINLAND I Ht'”' SKKLKT.

i hr)<>;sta instans tillliiir i [)riiu*ij) Kejsarcn-Storfnrstcn själf. Men ut(")fnin<2;(*n af donna makt är anfiirtrodd ät senatens jiistitie (l(>j)artenient, som diiiner i Ilans Majestäts namn; endast diidsdomar hemställas till monarkens (>j>;et skärskådande.

Anlitandet af advokat fiir rättej>'än<>;ars förande är ieke obligatoriskt: en hvar ;ii- herättijiad att själf inför domstol sin talan föra. Advokaterna e<»;a därför här i landet ieke naj^on offieiel karaktär.

ISjälfständig oeh oberoende är i Finland domarens stälhung, säväl i nnderrätt som i hofrätt: grundlagen stadgar, att domare ieke fär utan laga ransakning oeh dom frän sitt embete skiljas. Inamovibilitetsprineipen är dock icke tillämpad ä senatens justitie de[)art(unent, hvars ledamöter i likhet med de öfriga senatorerna innehafva ställningen af monarkens birtroendemän.

INIänga äro de finska domare, hvilkas lifsgerning är förtjent att i häfderna bevaras. ]\Ied den erinran, att nästan alla de i en föregäende afdelning af <letta kap. omiuimnda ledamöter af justitie de})artementet tidigare verkat såsom domare i underrätt eller hofrätt, nödgas vi här inskränka oss till att, jämte födelse- och dödsår, anteekna de mest framstående bland de jurister, som under detta århundrade beklädt presidentembete i hofrätt, nämligen i Åbo: Eiuk WALLr:xsKöiJ) (1779 — 1840), K. F. Eichter (1782 — 1858), G. F. Rotkirch (1815 — 1884); i 5Vasa: K. A.

Finska gardets kasern i Helsingfors (hör till texten s. 125.)

Adlerstjerna (1770 — 1857), E. F. Brander (1788 — 1800), J. AV. Forsman (1788 — 1883), 8. Ekbom (1807 — 1880), i AA^iborg: K. E. Gadd (1800 — 1883), 41 L()nnblad 1823 — 1887).

Statsförvaltningens allmänna ledning tillhör senatens ekonomie departement. Men för det speeiela handhafvandet af förvaltningen i dess olika grenar äro centrala emltetsverk inrättade. Hvarje sådant embetsverk står under inseende af någon utaf ekonomie de})artementets expeditioner (se ofvan s. 109). Såsnart regeringskonseljen (senaten) år 1809 trädt i verksamhet och hunnit utarbeta nödiga reglementen, blefvo centrala embetsverk eller styrelser organiserade ftir niedicinal- väsendet, postverket, tullverket, pulflika liyggnaderna, landtmiiteriet, väg- och vattenbyggnaderna, lots- och fvrväsendet. Fiirfattningarna angående dessa verk äro utfärdade åren 1811 — 1810. Ehider Alexander I:s regering tillkommo ytterligare liergsstvrelsen och allmänna revisionsrätten med revisionskontoret. Under Kejsar Xikolais tid inrättades en censurstyrelse och manufaktur- direktionen. 47fter 1800 hafva följande embetsverk organiserats: forststvrelsen, statistiska central- byrån, öfverstyrelsen för skolväsendet, jernvägsstyrelsen, statskontoret, fångvårdsstyrelsen, industri- styrelsen. Slutligen har, år 1892, en landtln-uksstyrelse trädt i verksamhet. Behofvet af S})eciel insigt för vården om statsförvaltningens olikartade uppgifter har genom denna, icke utan dryga kostnader genomförda, utveckling af administrationen blifvit ganska fullständigt tillgodosedt. — Af de framstående läkare, som varit generaldirektörer i medicinalstyrelsen, skola några i ett senare

IG

FINLAND 1 SKKLKT.

k;i|i. (miiiiiiniKis. K:i|). oiii koiisl(‘n skall ej l'()rl)is(‘ de utmärkta arkitekter, som stätt i spetsen f()i' lty”<;iia(lsst_vi'elsen. Laiult luiiteriets ans;’elä<;’enli(‘ter leddes läii<;’e oeli med symierli<>; skiekligliet af ( W. OvLDF.N (IcSOli— 1S72), som äfveii ^{‘iiom ut";ifiia skiäftei' ädagala^t sina gedigna kunskaj)er. 1 nära trettio är var frilien-e ( '. vo\ Ivosknkamuff (17!).‘> — 1<S4()) elief för väg- oeli vatten- l•yggnadskären. Af lians eft('rti'ädare liai- den liiigt I)(‘gäfvade fiälieia-e K. Stjekxvall (f. 181!)) varit en af lianörytaivna fiir järnvägshyggandet i kdnland; lian kallades senari* till insjiektör för jä‘rnvägarna i k(‘jsardr>nu‘t. (J. STuriMBEiai (f. 18!2.‘)) kvarstar, allmänt aktad, säsom generaldirektöir för statsjärnvägaiaia allts(*dan d(“tta emlxäes inrättande. Hearlietn ingen af landets statistik ledd(*s ni{‘d fi'amstäc“nd(‘ insikt af hyrans förste chef G. Rein oeli lians efterträdare K. E. F. Jgnaties (f. 18;>7, senator I88ö). EftiT det II.E LAGEunoiif; (f. 1842) ntnämnts till gencraldirektöir för postverket, är 1887, beträddes med stor energi i-(4’ormernas väg i denna ITirvaltningsgren. Fnllföl- jandet liäraf har doek hlifvit fiirsväradt genom de omgängar, som det finska postväsendets genom manifest(‘t den 12 jnni 18!)0 ]»ähjndna snhordinerande nnder inrikesministern i kejsardömiet medfiir. Denna ätgiird föiranledde 18!)1 ärs landtdag att i en jietition till monarken framställa, linrnledes det ieke öfverensstämde ni(‘d landets grundlagar, att en finsk förvaltningsgren gjordes heroende af myndigliet, som ieke nnderlyder finsk lag.

I spetsen föir livart af de 8 län, uti livilka Finland i administrativt hänseende är indeladt, stär en länestyrelse. Denna iitgöres af guvernören (ända till 1834 henämnd landsliöfding), livilken ensam (*ger heslutanderätten, samt landssekreterare oeli landskamrerare, som lios guvernören före- draga ärendena oeli kontrasignera hesluten äfvensom i hans fränvaro ega gemensamt utöfva hans heslutanderätt. Guvernörernas, hufvudsakligen genom landshöfdingeinstruktionen af 1734 utstakade verksamhet är af mängsidigaste slag: inseendet öfver polisväsendet oeh skatteup[)hörden, ekonomiska angelägenheter, exekutionsverket, utförandet af senatens heslut, handräckning ät öfriga centrala myndigheter m. m. Jaänens administrativa underafdelningar äro härad och länsmansdistrikt. — Flere af de s. 110 framhällna senatorer i ekonomie departementet hade tidigare varit guvernörer. Af öfriga landshöfdingar och guvernörer, som genom förtjänstfull verksamhet kvarlemuat varak- tigare minne, höra nämnas: O. AVibelies (177)2 — 1823) landsliöfding i Kuopio län 1803 — 1809, F. G. Stjebnvall (1707 — 1815) i Nylands och Tavastehus dä ännu förenade läii, R. AA7 Lager- BORG (1790 — 1849) i Uleähorgs län, grefve C. M. Creutz (1820 — 1893) i xVho och Björnehorgs län, friherre G. v. Alethan (f. 1828, senator sedan 1888) i Uleähorgs och därefter i Nylands län, Chr. Oker-Blom (f. 1821, senator 1882 — 1892) i AViliorgs län.

Viktiga reformer pä förvaltningens område egde rum genom lagen om kommunalförvaltningen })ä landet af 1805 och lagen af 1873 angående kommunalförvaltning i stad. Genom frisinnad och ändamålsenlig tillämpning af den medhorgerliga själfstyrelsens princi}) hafva dessa lagar gifvit kraftiga impulser till samfnndsandans stärkande. Sagda })rincip var visserligen icke ny för det finska samhällslifvet. Men pä hindshygden, där hade kyrkliga och horgerliga angelägenheter l)e- handlades nnder kyrkoherdens ledning vid sockenstämma, var organisationen alltför hristfällig och ohestämd; och i städerna egde endast horgerskapet, och i vissa frågor gärdsegarena, någon talan, medan heslutanderätten i regeln tillhörde magistraten. Nn däremot eger hvarje välfrejdad och beskattad medlem af kommunen utöfva rösträtt i dess angelägenheter. I landskommunerna ntöfvas heslutanderätten vid kommunalstämma; endast fa kommuner ha föredragit att, })å sätt lagen medger, öfverläta denna rätt åt valda fullmäktige. För städerna åter, med undantag af dem hvilkas inva- nartal icke öfverstiger 2,090, har lagen föreskrifvit det re}>resentativa systemet eller heshitande- rättens utöfning genom stadsfullnuiktige, hvilkas antal är faststäldt i visst förhållande till stadens folkmängd. Taxeringsnämnder påföra årligen hvai’je kommunalmedlem det antal skattören, enligt hvilket han skall deltaga i utgörandet af det för året erforderliga tillskott till hetäckande af kommunernas utgifter. Såväl lands- som stadskommunen voterar själfständigt sin hudget för ar(4. Fndast i vissa frågor aligger det kommunen att underställa sitt heslut senatens resp. guvernörens

KINLAM) I l!)'”' SKKLKT.

1 2'.’,

godkiimiiimle; s:ul:ina iVagor äro: t'(»rsäl jiiinji; af koinmimal fasti<;'li(*t, u|)|)ta^aii(le af lan pa lan^iirc tid, ntfänlaiide af stadgar riirande häls()vard(‘n, ordningen, sedliglieUai. Vcrkstiilliglictcn liandliafves j)a landet af koinimmalnäinnden, i stad af drätselkainniimai iindei- inseende af magistraten; dess- utom tillsättas efter heliof särskildu nämnder ellei' dii'ektioner fiir folkskoleväsendet, fattigvården oeh andra fin-valtinngsgrenar. - Vid jämfiirelse af tillståndet i kommunei-na fiire oeli efter denna fT)i-valtningsreform mäste det obetingadt ('i'kännas, att själfstyrelsens iitveekling varit af stor oeh gagnel ig 1 )etydelse.

Åi denna iifversikt torde, oaktadt dess kna[)j)liändigliet, fi-amgä, att tidsskedet frän feSdd i Fiidands offentliga lif varit en mångsidigt fiaikthärande reform p(U'iod. S(“daii 1880-talets slut måste såsom deii fiirnämsta uppgiften för Fiidands statsmän oeli folkrepr(‘sentanter anses fiirsva- randet och bevarandet af den rätt som gäller, af de framsteg som genom fosterländskt arbete vunnits. Denna ujipgift är förestafvad af deii heliga plikten att ät kommande slägten trygga vilkoren för det finska folkets tillvaro. En sådan på konservering riktad politik bör sa mycket mindre få svikta eller vackla, som de gångna årtiondenas reformer, långt ifrån att skatta åt nyhetsjäktan eller omstörtningsbegär, utgjort en nödvändig utveckling på historiskt gifna grunder eller en varsam tillämpning af moget pröfvade rättsprinciper samt }>a det politiska området aldrig öfver.skridit måttet af de anspråk Finlands folk i sin undanskymda ställning är berättigadt att hysa och u[)prätthålla.

MILITÄREK

Det militära indelningsverket bestod däri, att samtliga jordlägenheter genom landskapsvis ingångna kontrakt med kronan förbundo sig att uppställa det antal soldater, som belöpte sig })å landskapet eidigt rotering, hvarjämte regeringen anvisade kronolägenheter till l;)Oställen och löne- Indrag ät officerare och underbefäl, (lenoni roteringen l)estämdes huru många och hvilka hemman gemensamt skulle underhålla en infanterisoldat. Härvid undantogos de största hemmanen, hvilka under benämningen rusthåll indelades att anskaffa och underhålla häst och karl för kavalleriet.

Indelningsverkets statskloke ordnare Carl XI leddes af tvenne hufvudsyften: nationalförsvarets styrka skulle genom all jordegendoms omedelbara ansvarighet därför göras oberoende af vexlin- garna i finansläget; och då den mest betydande samhällsklassen, jordegarne, hyste soldaterna i sin inidt såsom brukare af soldattorpen, skulle en i politiskt hänseende gagnelig solidaritet mellan armén och folket uppstå.

I det 10:de seklets l)örjan utgjorde numerären af Finlands indelta trupper något öfver 11,000 man, oberäknadt reservTn eller vargeringen, äfven den })å indelt grund.

En af de [)ropositioner Alexander I föreläde ständerna i Borgå 1809 gälde inrättningen af landets militär. IMed högsinnad u|)pfattning af det grannlaga i denna fråga under de radande förhållandena uttalade Kejsaren, att Finlands »national militär» väl borde l)ibehållas, men att en upplösning af den dåvarande indelta armén dock var nödvändig. Äfven ständerna ansågo önskvärdt att denna armé, efter dess sista Idodiga strid i vapenl)rödraskap med Sveriges, ej förrän i en aflägsnare framtid åter skulle kallas under fanorna. Vid landtdagen utarbetades förslag till de vakansafgifter, som skulle erläggas till statskassan från jordlägenheterna såsom vederlag för l)efriel- sen från uppställandet af soldater. Härom utfärdades en fiirordning år 1810. Officerarne vid den u})plösta indelta armén bibehöllos dock för lif stiden vid sina förra boställen, hvilka därefter utarrenderades för statskassans räkning.

Xu följde i det finska militärviisendets historia en lång period, under hvilken något l)estämdt system icke kom till stånd. 1812 uppsattes tre värfvade jägarregimenten, 1818 Helsingfors imder- visningsbataljon, hvilken 1829 blef lifgardets finska skarpskyttebataljon. Af jägareregimentena

FIXLAM) I V.i'’':' SKKI.ICT.

toi^inerades 1S27 sox skarj)skytto))atal- joiioi", iu(*ii (lossa blofvo upjdiista i-odan ar 1 HdO. Saimna ai- vidtog H])[)sättan- d('t af on värfvad inarinkar, som hil- dadc »F(’)i-sta finska sj(")oki])agot». J)oiiiiii flottafdolning ooli gardot ntgjoi-de liinge landets liola niilitiirstvrka. 184C) l)ilda- dos däi-jänito on gi-onadierskar])skyttoLa- taljon. — I s])otson fiir do finska tru})- pornas bofäl nndor poriodon 1812 — 1880 följde [);1 livai‘andra gonoralorna PaJvM- FELT, lvEUTEi:SKJ()LD, ( }. EuMNROOTH ooll 8TI-: VEN- SxElN 1 [ VAL.

Det orientaliska krigets utbrott 1808 })åkallade förstärkning af Finlands för- svarskrafter. Till en början formerades ett andra sjöekipage, (deli 1854 vidtog åtei’n})])sättandet af indelta trupper. Yid tiden för Krimkrigets af slutning utgjor- des dessa trup[)or af 9 l)ataljoner skarp- skyttar. Xumerären af de indelta oeli de förutnämnda värfvade tru})[)erna upp- giek nu till 10,700 man.

Detta krig hade ej erbjudit den finska militären något nämnvärdt till- fälle till f()rvärfvande af krigiska lagrar. Fiistningen Bomarsund, med blandad finsk oeli rysk besättning, kunde i sitt isolerade läge, utan understöd af flotta, ieke motstå engelsmännens oeli fransmännens öfvermakt. Fiendens landstigningsförsök voro för (■■»frigt ieke af någon betydelse. Finska gardet blef i liörjan af år 1854 jämte den ryska gardes- kåren afkommenderadt till gränsen mot Preussen oeli Österrike. Doek hade äfven de indelta trujiperna, oaktadt den korta tid hvarunder de varit i öfning, redan ådagalagt en duglighet oeh sant militiirisk anda, som af Kejsaren med erkännande framhölls i ett manifest 1857.

låfter fredsslutet minskades bataljonernas numerär. Men åtgärder vidtogos för den kvalitativa utveeklingen. Fn finsk skarpskytteskola med ett undervisningskompani inrättades temporärt ar 1858, under ledning af öfverstelöjtnanten 11. Costiander, som varit af Kejsaren beordrad till Berlin för att studera det preussiska skarpskytteväsendet. Besultaten af den härigenom sjiridda utbildningen framstodo fördelaktigt, dä iVlexander II år 1808 mönstrade de finska trupperna å Parola-LiKjlais lägerfält. 8åsoni redan är nänindt (s. 108), blef vo doek de indelta trupperna, enligt kungörelse af 1807, up|)lösta år 1808. Utom finansiela skäl torde härtill hafva medverkat den i ledande militära kretsar efter hand omfattade åsigt, att indelta trup})er, som endast en kortare tid af aret kunde hållas i öfning oeh hvilkas manska}) åldrades ])å rotan samt saknade reserver, ej skulle motsvara den moderna krigskonstens fordringar i ett allvarligt krig. — Ins})ektörer för indelta militären voro: i början friherre A. F. Bamsay, som senare beklädde höga militär})lats(T i kejsardömet, därefter senatorn friherre C. ay)N Kothen, använd i mångahanda viirf, grefve A. Aminofe, oeh slutligen friherre Frnst v. AVilleiuiani) (1S20 — 1887), en oförvägen, martialisk })ersonlighet.

P;i rekognoscering, efter en tafla af (t. Berndtson.

FIM.AXI) I 19"'= 8KKU:T.

( Jar(l('sl):it:ilj(m(“n jänitc' rit(>rst(KU'ii af (lon n-dan 18()2 till ett kaderek i] )a<i;e naluee- rad(‘ marinen — var allt livad Finland hade af militär eft(*r 1S()8. Det finska gardet del- tog jämte rvska gardeskåren med utmärkelse i turkiska kri- get 1877. Slaget vid (foruv Dulmiak oeli Balkanhergens öfvergäng i vinterkölden äro (!(' märkligaste minnen hatal- jonen medfört från detta fält- t;ig. Den kommenderades där- under först af friherre G.

Ramsay, sedan af V. Procopé (numera ministerstatssekrete- rare-adjoint).

Emellertid hade fiirhere- delser vidtagits till värnepligts- systemets införande. Bedan väriiepligtslagen, hvars antagande af stämlerna är omtalad s. 104, den 27 decemher 1878 hlifvit utfärdad, skred regeringen med energi till uppförandet af kaserner oeh anskaffandet af utrustning. De sedan 18()8 upplmrmi vakansafgifterna från roterade hemman oeh rusthåll hade besparats oeh bildat en betydande fond, som nu användes till uppsättnings- kostnader.

Den 1 november 1881 inträdde det första uppbådet värnepligtige i tjänstgöring, och forme- rades 9 skarpskyttebataljoner, inlieräknadt gardet. Bommaren 1888 höllos de första öfningsmötena med reserven, hvilken för detta ändamål är fördelad i 82 kompanier, hvart med sin hyggnads- komplex och sitt öfningsfält på skilda punkter inom samtliga län. Benare har ett dragonregimente hlifvit uppstäldt.

Fördelningen på olika vapenslag, livarom Kejsaren (jeh Storfursten ensam besluter, är sålunda ieke ännu genomförd. Bestämmandet af den aktiva tru[)pstyrkans numerär i fredstid sker genom lagstiftningsåtgärd, som beror af ständernas samtycke. Denna fredsnumerär är för närvarande 5,000

Dnigoncr.

KINI.ANI) I l!)'-'-: SKKLKT.

I_'(i

iiiiin. Ilvai‘je reservist (jf- vas i 00 (lagar, flirdelade j)a ti-(* s(jimnaian()t('n. Efter .”) ars tjänst i resoi-ven äi'o de värnej)ligtige intill fylda 40 är inskrifna vid landt- väiaiet, livilket endast vid fiendtligt infall i landet far till dess föl-svar njiphädas. Det har hlifvit sagdt, att Fin- lands niilitärsystein har ka- raktären af en milis med ka- drar. Orimdtanken har varit den, att staten hur sörja för att en hvar, som är förplig- tad att i fall af krig träda i UoscM-vbarack i W i 1 1 m a n st ran ,1. ledet, «-hällit ätminstone na-

got mätt af militärisk öfning.

]\Ied den nuvarande aktiva fredsstyrkan stisoni utgangsjtimkt, kan reservens mmierär uppskattas till inemot 27,000 niiin, af hvilka ungefär 4,000 genomgått aktiv tjänst, de öfriga endast öfnings- möten. Landtvärnets numerär har heräkmits skola uppgå till inemot G0,()00 man, af hvilkti vidjtass K), 000 tjemit i jiktiva trupper, de öfriga hlott i reserven.

Krigskommissarier jämte npphädsnämnder förti registren öfver de värnepligtige och verkställa deras inkallande, imder inseende :tf länenämnderna, i hvilka guvermörerna äro ordförande.

( feneralgiivernören är chef för finska armtai, i utöfningen af denna funktion hiträdd af en stal), hvars chef sedan 1888 är generalen W. 8chaumax.

Den närmare centrala ledningen af tripipernas angelägenheter tillhör hefälhafvarestyrelsen, he- staende af hefälhafvaren för finska militären och dennes adjoint jämte stal). Befälhafvarens plats har alltsedan värne})ligtens införande innehafts af generalen friherre G. Ramsay (f. 1834).

länligt värnepligtslagen tillkommer det krigsministern i kejsardömet att, i enahanda egenskap för den finska militären, handlägga och hos Hans Majestät föredraga sädana de finska trup})erna rörande ärenden, som icke hänföra sig till lagstiftningen eller den ekonomiska förvaltningen. Till biträde häri är en högre finsk officerare anstäld hos krigsministern.

Hvart tredje är sammandragas tru})perna till gemensamma lägermöten vid AVillmanstrand. Här har Kejsaren redan tveime gänger mönstrat den finska militären, som därvid af monarken hugnats med nådiga loford.

At (.)rdnandet af sanitetsväsendet vid trup- })erna har mycken omsorg hlifvit egnad.

En särskild (ifverkrigsdomstol i Helsingfors utgör andra instans öfver trup})ernas krigsrätter.

( Ifficerarnes utbildning sker i Fhislca Icadeit- Jearen. Den pä Sprengtportens initiativ är 1780 inrättade krigsskolan pä Haapaniemi i 8avolaks hlef ateru])})rättad 1812 och flyttad till Eredriks- hamn är 1819 under anthrda, nuvarande l)enäm- ning. Kadetterna, hvilkas normala antal är 120, undervisas i 4 allmänna och 3 s])ccialklasser.

Lä go rl) i 1(1 : Soldator vid t hö.

FINLAND I ID'»' SFKLKT.

127

I iii'ä(tiiini;'(‘n är int(“rn:il. Säsoiii (‘xlcnuM- cinolt:i^’:is dock iniiiici-:i, tVivilli^ii i)'!iii li-iippcnia, d. ä‘. sadaiia soiu pä »lamd af li(’)i;r(‘ hildniiii»,' äro lK>rä’t1i^ad(! att olua-ocnde af lottniiig ocli i'cdaii fiirc 2l ars aldcr gciioiu clt ars aktiv tjänst full^äira sin v:irncpli<;t.

l'inska kadcttkärcn har ätnjntit ans(‘cndc säväl fiir sin nndcrvisnin<;’, som f(")i- god kaini'atanda och alvarlig disci[)lin. IM dindvtorsplatscn var generalen frihei're .I. K. Mfnck (I7th) - IfStiö, frän ISö.”) vice kansh“r vid nnivei'sit(‘tet ) för sitt ridderliga väsende upplmren af nngdomen. Åtskilliga

läi’ai’(‘ nied hiig vetenskaplig hihhdng, säsoin IM 1)EI!(;kx- iiKLM, Fi;fi)i:ik ( 'Y(iNAi;rs, (h d. ]\lK('in:Lix, IM Xeovifs, ha gifvit lyftning ät studierna.

Ihider en läng följd af äi- kunde endast fä af de nt- diniitterade kadett(Tna finna plats vid finsk trii[)}). De ö)f- riga hlefvo officerare i Ryss- land, där de städse rönt ett välvilligt emottagande oeh i Kadettkåren. alliiiäidiet gjort heder ät det

finska namnet. iNfed värne- pligtens införande togs kadettkärens verksamhet i

ans[)vak hnfvndsakligen för Finlands l)ehof.

Ryska rikets försvar kan, i händelse anfallen riktas mot

Finland, erfordra större härsmakt därstädes, än de finska trupperna utgöra. Därför äro äfven ryska tru[)per i Finland förlagda. Dessa tru[)per stä enligt den finska värnepligtslagen under befäl af Finlands generalguvernör.

X(jggrant arbete gjordes af »Cdvil- och ekonomiutskottet» vid Borga landtdag för att l)ringa utredning om de statsutgifter, som förestodo Finland i dess nya ställning, oeli de statsinkomster, som till deras hetäckande kunde })äräknas. De förslag och den l)udgetkalkyl, ständerna med stöd däraf öfverlenmade till monarken, tjenade sedan i länga tider säsom norm för finansregleringen, om ock siffrorna efterhand tillväxte. Lagarna angående beskattningen samt räkenskaps- och upp- hördsverket kvarstodo för det mesta oförändrade frän tiden dä landet var förenadt med Sverige.

Anspråkslös var till en början storfurstendömets ljudget. iMed föringående af de aldra första åren, då icke allt ännu hade kommit i normal gång, finna vi att statsutgifterna för år LSI 5 upp- gått till en total summa af 5,732,000 mark. * Tio är där})å, det sista året af Alexander I:s regering, hade denna summa stigit till 7,5GG,0O0 mark. Sedan höllo utgifterna sig så stabila, att de efter ytterligare tio år, 1835, u})pgingo till 7,G23,000 mk. Att den finska regeringen iakttog sträng sparsamhet, framgår tydligt af dessa siffror. Det gälde att slå sig ut med statsverkets ordinarie tillgångar, ty ovisst var, när ständerna blefve sammankallade och extra tillgångar med deras samtycke kunde beredas. Statshrist skulle kunnat hafva vådliga fidjder. Därför hnshållade man så noga, att nästan årligen €dt icke ringa öfverskott uppstod: för de anförda tre aren 1815,

* För att underlätta jämförelsen med senare tid äro beloppen omförda frän rubel silfver till mark.

rjS FINLAND I 19'^K SEKLET.

iSl^f) och l(S.‘)r) utgjorde i själfva verket stateiiH inkomster resj). t), 707, 000, 8,888,000 och <), 18:5,000 mark.

kai ))(!t_V(lli<>'are tillviixt visade statsinkomstcaaia imder det pafidjande decenniet, i det de år 184Ö ste};'o till 11,201,000 mark. Till stegringen hidrogo liufvudsakligen tullinkomsterna, tack vare L. (i. von Ilaartmans i‘ef’ormer i tullfiirvaltningen. Utgifterna liade ej ökats i samma hör- hrdlande, de u|)j)gingo sagda år till 8,005,000 mark. Nu inträdde dock en raskare stegring i stats- utgifterna. Ar 185:5 — vi sträcka ej jämfiirelsen till decenniets slut, emedan året 1855, till f()ljd af kriget, icke f()ret(“dde normala siffror u})pgingo utgifterna till 12,110,000 och inkom- .'^terna till 12,0:50,000 mark. Märkas hör dock att hyggandet af Saima kanal och utfärdandet af ohligationer f(»r detta ändamål hidi-og till stegringen af l)åda dessa })Oster.

Låtom oss än vidare hegagna siffrornas s})råk, hvars vältalighet i finansfrågor är obestridlig.

Ar 180-1 - det sista året af de många, fin- hvilka statsregleringen egde rum utan ständernas nu‘dverkan — stego statsutgifterna till 18,0:5:5,000 och inkomsterna till 17,74:3,000 mark; tull- inkomsterna hade nu, från 4,425,000 mk år 185,3, Inöjt sig till 7,050,000. Under det första decenniet af det re}>resentativa statsskickets tillämpning (ikades budgeten icke ol)etydligt, om ock 1807 års svåra missväxt delvis rubbade beräkningarna. Utgifterna uppgingo 1874, afsedt frän anslagen hir jtagående järnvägsbyggnad, till 20,455,000 och inkomstenia till 28,378,000 mk, oheräknadt statsverkets behållning och afkastningen af ett jernvägslån. Den reformerade hränvins- skatt(>n (se s. 120) hade gifvit ett tillskott af :3,500,000, särskilda andra af ständerna beviljade teni])orära skatter 1,200,001) mk. Ordinarie inkomster af olika slag hade ökats efter 1870 i följd af stigande affärsverksamhet och välstånd i landet. Enahanda omständigheter utiifvade fortfarande sitt inflytande så att statshokslutet för 1884 utvisade en summa af 41,400,000 mk inkomster och

38.009.000 mk utgifter, oljeräknadt 1)ehållning från föregående år å ena och järnvägsanläggningar ä andra sidan.

Det sålunda ernådda gynsamma finansläget motiverade nedsättning af skatterna. Den tem})orärt beviljade inkomstskatten, som inhragt omkr. 1 miljon, förnyades ej vidare af 1885 års landtdag. Vakansafgifterna frän roterade hemmanen, inemot 900,000 mark, upphäfdes. Den ordinaiåe jord- skatten lindrades, genom förändradt heräkningssätt, med 15 å 20 procent. Exportafgiften på trävaror har efterhand nedsatts med mer än hälften. Åtgärd i motsatt riktning har visserligen iifven egt rum, men l)lott i mindre omfattning, genom stegring af importtullen fiir en del artiklar.

Enligt den l)udgetkalkyl, som af statsutskottet vid 1891 års landtdag uppgjorts för finans- perioden 1892 — 94 skulle stcdsinhomstcrna i årligt medeltal under denna period uppgå till

53.753.000 mk. Häraf belöper sig något öfver 30 milj. })å beskattningen, däraf största delen eller 23 ^^3 milj. på tullen och annan indirekt skatt; af domäner och förräntadt kapital påräknas :3 ^(4 milj., af järnvägarna netto 3,200,000, frän Finlands Banks vinst 1,200,000, af posten, kana- lerna och andr.i statsanstalter Ijrutto 3,100,000. Återstoden, 11 ^ 2 milj., står till huds genom öfverskott från föregående period, hvari inhegripes odisponerad del af ett upptaget jiirnvägslån. — Statsutgifterna äro beräknade till 47,390,000 mark. Häri ingå 7,832,000 mk till järnvägsan- läggningar. Af de ordinarie utgifterna l)el()})er sig pä regeringen 1,881,000, på domstolarna 1,310,000, })å den civila administrationens olika grenar 8,300,000; sistnämnda post omfattar dock äfven postverket med 1,70(),000 och lotsverket med 1,090,000 mk. Anslaget för militären är 0,374,000, för universitetet, ]>olytekniska institutet och det öfriga undervisningsväsendet jämte ve- tenskap och konst 0,150,000 mk. Statsskulden kostar i riintor och amortering 4,377,000.

Utgifternas raska stegring under reform})erioden kunde synas betänklig, därest ej inkomsternas ökning fortgått i samma proportion och detta utan anlitande af ansträngande heskattiungsåtgärder.

* På senaste tid Lar budgeten ieke upptagit statsjärnvägarnas bruttoinkomst ocb exploitationskostnad, utan endast netto- inkomsten. Ofvan meddelade siffror äro i enligbet liärmed reducerade för att undvika oegeidfighet vid jämförelsen med näst- följande siffror.

FINLAND I H)‘": SFKLFT.

12!)

\’i(l j;iinföivls(‘ nu‘(l 1S(54 nrs Inidoct finiior inan, att don ix*lativt starkast)* <)knin<i; af iitf^iftor ogt niin undor följando rnhriker:

JSIJI. FiiiiiiiHpcrit)(lc'ii

Eleinentarlärovorkon, folkskoloväsondot, ahiionnskolor, läroanstalter fin- jord- årlifrt”inoleltal.

bruket, handeln, industrin oeh sjöfarten 1,179,000 0,277,000.

Helsovärden 885,000 2,2d5,000.

Postverket 41)8,800 1,700,0(10.

Lots- ocli fyrväsendet 220,000 1,000,000.

Att dylika, för landets andliga och luateriela utveckling sä vigtiga intressen nu kunna sä mycket rikligare än förr tillgodoses, utgör onekligen ett tillfredsställande resultat af finansernas förkofran.

Landets järnvägsnät skulle naturligtvis ej kunnat ästadkommas utan anlitande af krediten. Statsskuldens totalhelojip är för närvarande ungefär 77 million mark. Iläraf belöper sig när- mare 70 millioner pä järnvägslänen. Största delen af lånen liar emitterats genom förmedling af Finlands Bank i förening med utländska, mest tyska bankirer. Huset M. A. von Rotliscliild et Söline i Frankfurt a. Main är den firma, som först införde finska statspapper i utlandet. Sedan konverteringar egt rum, är länens räntefot numera dels 4 dels 3 ^,2 procent. Statens järnvägsnät, inberäknadt utgiften för de under byggnad varande banorna, representerar en kostnad af ungefär 155 millioner mk. Skulden utgör således mindre än hälften af denna kostnad.

FOLKMÄNGDEK SOCIALA FORHÅLLANDEN.

Folkökningens gamla fiender, krig, missväxt och farsot, bafva under innevarande sekel ej ofta vunnit något större öfversteg. Minskning af folkmängden har egt rum under krigsåren 1808 ocli 1809, farsotsåren 1833 och 1830, missväxtären 1866 och 1807 samt isynnerhet 1808, då tyfus härjade i missväxtens spår. Men i ärligt medeltal beräknad, har folkökningsprocenten i Finland varit högre, än i flertalet af Europas öfriga länder.

Under de 25 åren 1815 till 1840 tillväxte folkmängden frän 1,006,000 till 1,440,000; den hade 25 år senare, är 1805, ökats till 1,843,000. Nu följde ogynsamma är; l)efolkningssiffran var 1870 endast 1,709,000. INIen därefter har tillväxten varit stark och oafbruten. Vid 1801 års slut steg invänartalet till 2,412,135. Om ej abnorma förhållanden inträffa, bör Fiidand vid århundradets utgång räkna omkring 2,700,000 invånare. — Närmast efter Finland i folkmängd stå af Europas stater konungarikena Grekland, Danmark, Serbien, AViirtemberg och Norge.

Antalet lefvande födda barn var under senaste årtionde minst 72,436, hiigst 81,724; antalet dödsfall 42,875 ä 51,744. Folkökningen, som för decenniet 1881 — 00 i årligt medeltal utgjorde 30,003, pä,verkades blott obetydligt af skilnaden mellan in- och utflyttade. Pä senaste tid är dock emigrationen stadd i tillväxt.

Enligt 1800 års statistik hade 2,048,500 af landets invånare finska S})råket, 322,000 svenskan till modersmål. Af öfriga 9,000 hade ungefär hälften ryskan till modersmål.

Stadsbefolkningen uppgår numera till något mer än 10 % af hela folkmängden. Af alla Europas stater företer endast Ungern ett ännu större procenttal, än Finland, för landtbefolkningen. Också upptager yrkesstatistiken 77 % af Finlands invånare under kategorin jordliruket och dess binäringar, men icke fullt 10 ®/o under öfriga ekonomiska yrken: industri, handel, kommunikationer.

Dessa siffror förklara i sin män hvarför den sociala frågan, hvilken i flere länder står såsom ett oroande problem pä dagordningen i det offentliga lifvet, här icke antagit någon hotande gestalt. Proletärerna på landsbygden äro nog sä talrika i vissa trakter, och deras behigenhet lemnar mycket öfrigt att önska. Men resignerade, som de äro, och kringspridda bland jordegarne.

FIM.AXI) I SHKUvT.

lios livilkil (le ”'enoin iU'l>ele v:mli»vn linna siii utkomst, ut^iini de iek(( ett sadaiit proletariat, som skulle li(')ja en liotaude riist mot saiidiällsorduingeu. At<i;är(lei’ af olika sla<*’ lia ock frau statens sida d(‘ls vidtagits, dels Idifvit f(")ii)eredda i äudamal att haua väg tor deiiua folkklass till fiirbätt- rad(‘ lefuadsvilkor. — 1 den män lagreformerna angående underlättad joi'ddelning fullföljas, så att de själf{‘gande jordl»rukai-nes klass kau ()kas i hredd med folknumerären, torde ytterligare garantier vinnas fiir fortheståndet af den lugna sociala ordiung, som sedan åiåiimdraden varit rådande bland bdn lands landt befolkning.

l)('ii skefva läran om antagonismen mellan arbetet ocli kapitalet bar icke vunnit insteg bos aibetarne i Fiidands fabiiksindustri. Finåiållandet mellan arbetsgifvare och arbetare bar i allmäidiet varit tillfredsställande. Ytterst sällsynta äro bär de fall, då industrielt företag bastigt ledt till rik(‘dom. Att tala om arbetarens utsugande till förmån för ka[>italisnien skulle bär sakna faktisk giamd. Också liafva arbetarefiirejungarnas sträfvanden bittills varit riktade, ej på uto})ier, men j)å nära liggande ])raktiska intressen ocb pä böjandet af bildningsnivån. Att denna sunda ocb lojala anda skall fortlefva, därtill finnes så mycket mera utsigt, som äfveii regering ocb ständer baft ocb bafva uppmärksambeten allvarligt egnad ät främjandet af arbetarnes väl.

]\Ian kunde tro, att ståndsskilnaden vore nog sä ut})räglad i detta land, som nästan ensamt i låuropa bibebållit folkrepresentationeris indelning i ständsklasser. kSu är dock icke fallet. Under seklets förra bälft fortfor bördsadeln iinnu att i den sociala sammanlefnaden upprättbälla vissa ans}>råk })ä företräde. Men de friska vindarna under reform})erioden frän 00-talet bafva fullstän- digt bortblåst bvad ännu fanns kvar af aristokratisk kastanda.

Ocb tilläggas biir, att ståndsskilnadens utjämnande icke efterträdts af någon sådan skar}) söndring i »öfverklass» ocb »underklass», som i en del andra länder gjort sig gällande. De stora förmögenbeternas antal är bär jämförelsevis ringa; en utmanande lyx i lefnadssättet ytterst sälls})ord. Af stor lietydelse i socialt bänseende bar äfven varit, att finska S}U‘äket vunnit allmännare insteg i de bögre sainbällslagren. I sin fortgående tilläm})ning af den rättslifja jämnlikhetens grundsats, bvars innebörd ej må förblandas med den sociala nivellerinyens bjärns})öke, bafva lagarna stått i vexelverkan med det allmänna tänkesättet. Härtill kommer att det nutida samfundslifvet i Finland kännetecknas af mångsidig verksambet af sådant slag, som utöfvas af fria associationer ocb bvilken i såväl ekonomiska som andliga angelägenbeter närmar de olika sainbällslagren till bvarandra.

Filantropin fortfar i sin sträfvan att lindra armodets lidanden, men bar efterband up})stält för sig äfven andra mål. Den mest framstående platsen liland samtidens filantro})iska företag i vårt land tillbör de talrika föreningar, bvilka med lära ocb föredöme arlieta för liefordrandet af nykterbet i lefnadssättet. Fängelseföreningen skall, sedan strafflagsref ormen definitivt blifvit en verklighet, se sig böra i större omfattning än bittills fullfölja sina bemödanden för frigifna fångars återförening med sambället. De up})gifter, ät bvilka föreningarna »De lilindas vänner» ocb »För lyttas bistånd» egna sig, omfatta danandet af arbetsskiekligbet till själfförsörjning. — Men vår lista måste begränsas.

Kvinnans böga kall att såsom bemmets vestal värda nationens sedliga kraft ocb u})})fostra medborgare med allvarlig }iligtkänsla utesluter ej bennes deltagande i den filantro})iska sambälls- verksambeten. Ocb därutiifver bafva kvinnorna i våirt land, isynnerbet de som icke fästats vid det nämnda kallet, efter band vunnit allt flere arbetsfält. I affärslifvet, inom administrationens byråer, i litera tur ocb konst, ocb framförallt pä undervisningens gebit verkar kvinnan i tiiflan med mannen. Meningarna kunna vara delade angående vissa af de åsikter, som inom kvinnosaks- föreningarna framträdt i fråga om kvinnans ställning. Men för bvarje fördomsfri betraktare måste det sätt, bvai’}')å kvinnans enianci})ation från förra tiders trånga bundeidiet egt rum i detta land, framstå såsom en glädjande företeelse i det sociala lifvet ocb såsom en löftesrik fiirstärkning af vårt folks intelligenta arl)etskrafter.

L. Mkchelin.

IV. i\AT lOVxVLHUSHÅLLNLWEX.

A. MYNT-, BANK- OCH FÖRSÄKRINGSVÄSENDET.

1. Myntväsendet. Pä penningeväsendets oinräde företedde Finland i början af innevarande århnndrade en brokig och föga tilltalande bild. Svenska sedlar oeli svenskt skiljemynt cirkulerade jämsides med ryska bankoa ssignationer. Köpslut gjordes ömsom i svenskt, ömsom i ryskt mynt. Skuldebref och köpeafhandlingar stäldes att lyda än ä den ena, än ä den andra myntsorten. Dessa tvenne slag af bytesmedel hade endast det gemensamt, att de begge gingo med tvångskurs och fluktuerade i värde.

I Sverige hade man visserligen vid 1800 års riksdag beslutit att, med upphäf vande af tvångs- kurssystemet, bringa ordning i penningeväsendet. Men frukterna af denna, liksom af tidigare åtgärder i samma syfte, blefvo af ringa varaktighet. Ar 1810 befanns det ånyo nödigt att tillägga sedlarna tvångskurs och det töfvade till är 1834, innan inlösen af sedlarna åter vidtog. De ryska sedlarne hade redan är 1808 nedgått till hälften af sitt nominela värde (rubel silfver) och sjönko år 1811 yttermera till en tredjedel samt slutligen till två sjundedelar däraf.

Med öppen blick för bristerna i penningeväsendet såväl i Sverige som i det land, med hvilket Finland nu blef förenadt, uttalade sig ständerna vid Borgå landtdag för ett eget mynt, prägladt i ett till Abo förlagdt mynthus och bärande storfursten dömets vapen, men lydande ä rubel speeie samt till skrot och korn öfverensstämmande med det ryska silfvermyntet. Dock borde såväl vid skatteuppbörden som i enskilda likvider äfven fullhaltigt svenskt silfvermynt emottagas, enligt dettas värde i förhållande till silfverrubeln. De svenska och ryska sedlarne och koppar- myntet skulle däremot gälla såsom betalningsmedel endast efter kurs. Ständernas önskan att fä landets penningeväsende baseradt på metalliskt mynt såsom värdemätare kunde emellertid ingenting förmå gentemot trycket af det såväl i Sverige som i Byssland rådande tvängskurssystemet. Hvad åter beträffar det svenska myntets fortfarande giltighet, förklarades visserligen i det manifest, som den 29 december 1809, pä grundvalen af ständernas beslut, utfärdades angående myntväsendet, att alla kronans inkomster skulle frän påföljande års början betalas endast i ryskt silfvermynt eller i sedlar, lydande å rubel banko; och längre fram fann sig styrelsen föranlåten att vid straff af konfiskation förbjuda införseln af svenska sedlar å lägre valör. Alen dessa påbud hade icke åsyftad påföljd. I östra delarna af landet, där handelsförbindelserna med kejsardömet redan hunnit blifva lifligare, hade de svenska sedlarna visserligen till någon del utträngts ur rörelsen. Alen i Österbotten samt i Abo län äfvensom i vestra delarne af Kylands och Tavastehus län voro de ännu mot

FlNIvAM) I SEKLIOT.

sliilcl iif 1 (k‘t hut'vu(ls:ikli<^ii l»yt(‘siiic‘(ll(‘t, ocli ryskt mynt imvändos förnämligast blott fiir

likvi(l(>raml(‘ af kronoutskybU-rna.

I )(‘t visade sig liärvid, atl det ekonomiska lifvet föl jei' en viss iliärdiglietslag, mer ellei- mindi'e oberindt af politiska omgestaltningar. Den finska handeln fortgiek i gamla traditionela l)anor. Till Sv(‘iig(', främst Stoekbolm, findes isynnerhet landtmannavaror, o(*h därifrån bemtades liksom finnt (!tt flertal af landets f()rn()denheter. Det vai- därfin- sä myeket naturligare att de svenska s(‘dlarna ieke förlorade sin gängbarhet i Fiidand, som vanmtbytet med kejsardiimet endast småningom, hand i hand med birbättrade kommunikationei-, kom att sj)ela en jämfiirelsevis betydande roll i det finska folkets ekonomi.

I Sverige hade emellertid, som nämdt, tvängsknrssystemet upphört och silfverutvexling äter vidtagit ä)' 18d4. bkmi är senare, är 1889, genomfördes en motsvarande reform i Ryssland, och nuijlighet förelag nn att äfven i Finland (ifvergä till metalleirkulation.

Detta skedde genom den s. k. myntrealisationen. De svenska sedlarna invexlades till en för allmäidieten fiirmånlig knrs mot silfverrnhel oeh (ifversändes i den mån invexlingen fortgick till

Sveiåge för att där utbytas mot metall eller vexlar ä utländskt me- talliskt mynt, som användes till att i S:t Petersburg inköpa silfver- rublar. Myntrealisationen päbörjades är 1840 och fortsattes under de tvä päföljande åren. Summan af de invexlade svenska sedlarna motsvarade i nu gällande mynt ungefär tio millioner fimska mark.

Myntrealisationen var I.iars Gabriel von Haartmans verk. Han var ordförande såväl i en förljeredande komité, hvilken är 1839 ntsägs för uj)pgörande af förslag i iimnet, som i en är 1840 tillsatt temporär afdelning af senatens ekonomie departement, åt hvilken reformens genomförande öfverlenmades. Svårigheter af mänga slag mötte vid fullgörandet af detta uppdrag, men tack vare von Haart- mans energi kunde det slutföras inom jämförelsevis kort tid och utan förlust fiir det allmänna.

Sävidt myntrealisationen afsag att med utträngande af de svenska sedlarna genomföra enhet i landets myntväsende, blef dess verk bestående. Men reformens andra, för Finlands ekonomiska utveckling väsentligare syftemål, nämligen åstadkommandet af sta- bilitet i bytesmedlets värde, ernåddes endast ofullständigt. Landets enda penningeinstitut, det år 1811 inrättade »vexel-, låne- och depositionskontoret», sedermera Finlands Bank, hvars sedlar allt sedan myntrealisationen blefvo det hufvudsakliga bytesmedlet, ålades visserligen att vid anfordran med metall inlösa dessa sedlar, och andra åtgärder vidtogos för att säkerställa bankens förmåga att fullgöra detta sitt åliggande. Men samtidigt tillädes äfven de i kejsardömet emitterade sedlarna gångbarhet inom Finland och det ålåg banken att emottaga dessa sedlar lika med sina egna. Då silfverutvexlingen i kejsardömet emellertid under orientaliska kriget (1854 — 1856) upphörde och dä Finlands Banks metalliska fond, om ock tillfylle.sgörande för inlösen af dess egna sedlar, där- emot icke kunde motstå en ökad tillströmning af ryska sedlar, återstod för banken icke annat än att äfvenledes upphöra med silfverutvexlingen. Efter en period af endast halft annat årtionde, hvarunder landet åtnjutit fördelarna af ett l)ytesmedel med stabilt värde, instäldes därför sedlarnas inlösen och vidtogo ånyo de ekonomiska olägenheter, som tvängsknrssystemet för med sig.

En ny reform pä detta område blef af nöden; en reform egnad att varaktigt ordna landets myntväsende. Mot slutet af 1850- och i början af 1860-talet gafs såväl i tidningspressen som i broskyrer uttryck ät tanken, att ett bytesinedel med stabilt värde utgjorde ett oeftergifligt vilkor för att landet skulle kunna räddas ur det bekymmersamma ekonomiska tillstånd, hvari det befann sig. Äfven inom styrelsen insåg man, att en sådan reform mer än andra kunde säkerställa landets

KlXl.AM) I l!)'"'- SKKLKT.

('kononiiska utv(‘ckrm<>;; ocli da det S('dan ”'älde att^ vidta<^a d(' ii(")di_«;a al”är- dcnia f()r rcfoniions ^laiointin-andc, la<le de lc‘dand(! .stalsmäiiiicii i dasken en f()st('rlandskärl(‘k ocli oiu‘i\<>i, väl värda alt iliäj^koinmas.

II vilka svärighetcM- de därvid hade att (‘d'vei’vinna, IVani^är i sin man jämväl af den länj;a tid som erfordi^ades fiir reformens <«;enomf()i-and(‘. Den 4 a})ril I8()t) utfärdades den fiirsta fT)roi‘dnin<>;en i ämnet, genom livilkcai Finland erliidl sin skilda myiitenluä, henämd »mark» (= (*n fjärdedels ladud) oeli indelad i ItlO »penni». ]\Ien silfverntvexlingen vidtog iek(> fiirr än fem är därefter, dä metalliskt mynt genom fiiroi-dningen af <len 8 november 1860 fiirklarades fiir enda lagligt betalningsmedel.

Emellertid hade Finlamls Banks sedlar i likhet med de ryska efterhand nedgätt i värde ined ungefär tjugu })rocent. Men detta sjunkna värde lad('s icke till grund fiir sedlarnas inhisen, utan de invexlades till sitt nominalheloji]) i silfver. Afven den enskilde var nödsakad att efter samma norm inlösa sina förliindelser. Reformen kunde därför icke undgä att medföra ruhlmingar i affärs- och värdeförhällandena. Men offren äro gliunda, och 1865 ärs myntreform framstär numera säsom en af de vackraste ljuspunkterna i Finlands ekono- miska historia.

Myntreformen pähörjades medan Fabian Langenskiöld var chef för finansexjieditionen i Fin- lands senat. Han afled dock redan är 1863 eller sälunda tvä är innan reformen kom till stånd. Dess lyckliga utförande var förunnadt hans efterträdare Johan AYilhelm Snellman, och det erfor- drades hela dennes uthållighet och varma patriotism för att hringa reformen till förverkligande.

i:m

FINI,AM) 1 SKKLF/I'.

tillskivf han ('m(‘ll(‘i'ti(l ick(! si*;- ciisani lT»i-tj;inst(‘ii däi-af, utan erkände ()))i)et den andel äfven andra hatt i den hctvdclsefulla tVä_ii;an.s l("»snin»’. däinväl d(; i-yskc^ statsmän, som haft att nthlta siij; an<;'a(‘nde relonmai, hade slutligen ('rkänt dess hei-ättigande.

S(‘dan niynli-efornuais gcaiondiu^ande har kdnland varit i ätnjutamh* af ett oialnadt myntsystem, grundadt pä metalliskt mynt säsom enda lagligt h(‘talningsmed(‘l. ]\Ien utan fi)rändringar liafva doek myntlT)i'hällandena, sädami de (1:1 ordmules, iek(i kiinmit foiäheshi till m’irv:irande tid. Flere :d' de lämha-, med hvilk;i kdnhind stär i liflig ;iff:irsf(h'hindelse, luide sitt myntväsende h:iseradt pä guld säsom v:irdemät:m'. Dä silfret ])ä l(S70-t;det v:ir uuderkast:idt starka prisfluktuationer, ä,ter- verk:ule dess:i pä värdefindiällandet melhin sagde länders mynt, j)räglade af guld, oeh det finska siltvermyntet. Fin- :itt undvik.i ohigenhetermi af säd:um värdefluktuationer vidtog styrelsen ätgär- dei‘ hir att äfven i Finland iifvergä till guldmyntfot. Proposition därom förelädes landtdagen

Fiskars.

(Hur till afdelning B.)

år 1877, och den 0 augusti samma ar utfärdades landets nu gällande myntlag, enligt hvilken metalliskt mynt, grundadt på guld såsojii värdemätare, är enda lagligt betalningsmedel, jämte det myntenlieten, marken, är faststäld till samma vigt fint guld, som i Frankrike och öfriga länder, hvilka anslutit sig till det franska myntsystemet. Silfvermyntet är numera endast skiljemynt.

Guldmyntet, som priiglas i tio och tjugu marks valörer, förekommer endast i ringa mängd i den allmänna rörelsen, hvars behof af bytesmedel nästan uteslutande tillgodoses genom Finlands Banks sedlar. — En förordning af är 18(36 tillerkände äfven privatbanker under vissa fiirbehåll rätt att emittera sedlar. Men denna sedelutgifningsrätt har ej i någon större utsträckning kommit till användning och upphäfdes helt och hållet genom en år 1886 utfärdad ny lag angående enskilda bankföretag.

Präglingen af landets mynt verkställes sedan år 1864 vid finska statens myntverk, hvars direktör i mer än tjugu :ir var den skicklige ingeniiiren A. F. Soldan.

i'iNLANi) I si;kli;i'.

I

2. Bankväsendet. Det iiu-sta iH-imin^ciiiHtitutct i l^^inland var en diskont» IT>r ullanin<; mot vvxlar, aktior ocdi l)or<*(‘n. Det im-ältadcs i Älto ai- 180.‘) ined flt aktiekapital al ir»(),000 riksdaler baidco, ineii in)[)hörde till följd af kiåget redan ar 1808.

Tre ar senare, den 12 deeendter 1811, utfärdades ivgleniente för »\"exel-, lane- oeli deposi- tioiiseontoiret i Fiidand», numera »Fiidands J>aido>. Banken, som förlädes till Abo, skulle enligt reglementet liafva ett grundka})ital af (m million rubel silfvei- eller tvä millioner rubel bankoassigna- tioiier, men mer än hälften däraf kom ieke banken till del, oeli äfven denna summa inflöt emlast efterhand under en tid af fem är. Bankens närmaste uppgift var att utgifvu län ät personer, som stodo i skuld till bankinrättningar m. ni. i Sverige. Länen beviljades mot inteckning i fast egendom pä landet samt mot hv})otek af fabriks- oeh brukstillverkningar, men äfven 2uot borgen. I bankens program ingick därjämte sedelemission, ehuru i ringa utsträckning. Sedlarna skulle nämligen lyda endast ä små valörer: 20, 50 och 75 kopek samt 1, 2 oeh 4 rubel bankoassigna- tioner. Denna sedelutgifning var högst är 1821 med 2,189,000 rubel, nedgick är 1888 till

828.000 rubel, men steg äter under de närmast följande åren till 1 ä 1 million rubel banko- assignationer.

Stiirre l)etydelse fick ban- kens sedelemission fi’än är 1840. Sedlarna utfärdades dä- mera äfven ä högre valörer och blefvo till följd af mynt- realisationen och därmed sam- manhängande åtgärder det huf- vudsakliga bytesmedlet i lan- det. Ar 1841 uppgick l)ankens sedelemission till 2,329,000 rubel silfver, året därpå till

3.075.000 rubel samt varie- rade under den närmast föl- jande tiden mellan fyra och sex millioner rubel.

Till följd af de resurser,

som den ökade sedelemissionen tillförde banken, utvidgades dess rörelse, jämte det bankens verksamhet äfven i öfrigt omorganiserades. Är 1859 tillkommo ytterligare nya verksamhetsgrenar. Men sin nuvarande gestaltning erhöll banken icke förr än år 1868, dä den öfverlemnades till landets ständer.

Redan vid Borgå, landtdag hade ständerna hemstält om inrättande af en bank, som skulle styras och förvaltas af ständerna eller deras fullmäktige och benämnas: »Finlands Ständers Bank». Äfven pä detta område sökte ständerna sälimda ordna förhållandena efter samma grunder, som därförinnan varit gällande. Statsbanken i Sverige, benämnd »Riksens ständers bank», hade näm- ligen allt sedan dess grundläggning varit under ständernas »egen garanti och värd», och detta förhållande blef uttryckligen faststäldt i 55 § af 1772 års regeringsform. Under en följd af år iakttogs detta stadgande i Finland endast såtillvida, att bankens revision försiggick i närvaro af representanter för de skilda stånden. Men då landtdagarnas sammankallande pä 1860-talet äter vidtog, blef det vid Borgå landtdag framstälda förslaget genom regeringens initiativ ånyo upptaget. Dock kunde ännu vid 1863 — 1864 års landtdag enhet icke vinnas mellan regering och represen- tation angående frågans detaljer, och reformen kom därför icke till stånd förr än vid följande ständermöte 1867.

FINLAND 1 19'"^: SKKLFT.

Mcii sedan dess eller tVan oeli ined ar 1808 befinner sig banken under ständernas garanti oeb värd. ()f verinseendet (dver banken liandliafves af bankfnlhnäktige, valde till lika antal frän bvarje ständ; neb ständerna utse likaledes eft(‘r samma grund revisorer fiir granskning af bankens fiirvaltning. Däremot tillsätt(‘s bankens verkställande direktiir oim-delbart af regeringen, hvilken äfven utnämner (ifriga medlemmar i direktionen äfvensom fiireständarne för bankens filialkontor bland jK‘rsoner, som till ett antal af tre i sädant afseende föresläs af bankfidlmäktige.

Intill äi- 187() handhade* banken fiirvaltningen af statsverkets medel, men nämnda är inrätta- des f()r sädant ändamäl (*tt särskildt embetsverk, statskontoret.

K(‘gh*menten fiir bankens fiirvaltning antagas af ständerna, men blifva ej gällande utan Kej- saren och Storfnrst(*ns stadfästelse. Ikinkens vinst anvisas af ständerna dels till bankens stärkande, dels till budg(*tsbehof.

\dd utgängen af är 181)2 uppgick bankens grundfond till 10 millioner, reservfonden till 8 millioner mark. 8ummau af utliipande sedlar utgjorde 40 millioner mark; häremot svarade guld- behällningen i bankens hvalf, 22 millioner, samt fordringar i utlandet och stats[)apper ä utländskt mynt, 24 millioner. Bankens placeringar uti inhemska vexlar, län och kreditiv uppgingo till 39 inillioner. Nettovinsten fiir äret var 2,030,694 mark 10 penni. Banken, hvars hufvudkontor jämte (ifriga centrala embetsverk är 1819 förflyttades till Helsingfors, har filialer i 8:t Petersburg samt i tolf städer inom landet.

Ar 1883 flyttades baidvcu, som dittills varit inrymd i senatshusets sydöstra flygel, till eget hus. 8enare har ett eget sedeltryckeri fiir banken inrättats.

Privatbankerna i Finland datera sig frän 1800-talet. Gagnet af privat- banker hade visserligen redan tidigare framhällits, men det dröjde till senare hälften af 1850-talet, innan dessa önskningar togo en bestämd form. Dä ])ublicerade Henrik Borgströ.ai d. y. (1830 — 1805) några liroskyrer, i hvilka han jämte de*t han ifrade för den sedermera är 1805 genomförda mynt- reformen, med värme och sakkännedom föreslog grundläggandet af en privatliank samt en hyiioteksförening, den sistnämda för förmedlande af jordbrukarnes behof af stäende län. En kreditanstalt för jordbrukare, baserad })ä de intecknade egendomarnas ömsesidiga ansvarighet och benämd »Finlands hypoteksförening», grundlädes är 1800. Dess utläning u})j)gär fiir närvarande till ungefär 25 millioner mark. Upplå- ningen sker genom emission hufvudsakligen i utlandet af obligationer, af hvilka en del lö}>er med 4, en annan del med 4 procents riinta. Föreningen har en reservfond, uppgående till 500,000 mark.

Den första privatbanken, lienämnd Föreningsbanken i Finland, grundlädes är 1802 med ett aktiekapital af 3 millioner mark, och Henrik Borgström lilef dess fiirste verkställande direktör. Därefter förgick mer än ett årtionde, innan någon ny bank kom till ständ. ]\Ien })ä 1870-talet oktrojerades tvenne privatbanker, nämligen Nordiska Aktiebanken f(>r handel och industri är 1873 och Wasa Aktiebank år 1879. Sedermera hafva tillkommit Nylands Aktiebank år 1887 samt Helsingfors Folkbank och Kansallis (Osakepankki är 1889.

Fiiljande siffersammanställning, omfattande såväl Finlands Bank som ])rivatbankerna, åskåd- liggör bankväsendets utveckling i landet under de senaste decennierna:

	1872.	1882.	181)2.
Bankernas egna fonder (grundkajätal och reserver) .	17,354,<MM)	42,0)13,000	51,007,000
1 )epositioner	30,078,000	51,020,000	118,230,000
Inrikes vexlar	14,257,000	3(),090,000	7 5,570,000
Lån	10,081,000	20,80(),000	07,705,000
Nettovinst	1,077,000	3,301,000	4,558,000
Antal kontor	20	51	82

FINLAM» I SFK'U;T.

S])iirl>ank(“ni:i voi-o vid ISDO ars utgaii<!; l.‘)l» till antalet. Af dcni voro .‘»0 hciägna i stad mod OM doj»ositionssiffia af .‘>4 millionoi’ mark, lOO pa landshy^dcai mod 7 ndllionor mark i do|>o- sitioiu‘r.

Ar 1SS7 inrättad(‘s on |»ostsj»arl)ank, livilk(‘ii dook ioko vunnit naj>()n st('»i’ro anslutning'.

3. Försäkringsväsendet. Don äldsta f(">i'säkringsanstalt(‘n i Finland är »Städernas allmänna brandstodsbolag», som är iSdd trädde i stället f(’>r ett tidigare bestående > HrandfTn-säki ingskontor». Städernas allmänna l)randsto(lsbolag är grundadt [>ä (»msesidig ansvaiägliet, men för fiirsäkrad egendom np})bäres de fem fiirsta aren inträdesafgift. Dolaget bar efter band ]io})samlat en reserv- fond, som nnmeia n})j)gär till 4,410,000 mark. Endast fast egendom, främst fastigliet i stad, emottages till försäkring. Försäkringssumman, som är FS72 nj)j)giek till endast cS.‘) millioner mark, liade vid ntgängen af är 18D2 stigit till 242 millioner mark.

För brandförsäkring af säväl fast som lös egendom }>ä landet bildades ar l(Sö7 »Finska brandstodsbolaget för lan- det». Därförinnan var hä- radet, })ä grnnd af ett stad- gande i 1734 ars lag, för- })ligtadt att ersätta brand- skada inom dess omräde; oeli denna skyldighet kvar- stär fortfarande för lägen- heter, som ieke ingätt i nägot brandstodsbolag. Vid sidan af l>randstodsbolaget för landet hafva }»a senare tid flerstädes nppstätt an- dra brandstodsföreningar, hvilkas verksamhet doek endast hänför sig till en viss landsbygd.

Emedan städernas all- männa brandstodsbolag ieke, i likhet med brandstodsbo- laget för landet, till för- säkring emottager lösegendom, uppstod är 1871 i Abo »Btädernas i Finland brandstodsl)olag för lösegendom», äfvenledes grundadt pä ömsesidig ansvarighet mellan försäkringstagarne. Sedermera hafva grundats tvänne aktiebolag för brandförsäkring, Fennia år 1881 oeh Pohjola år 1891.

Det första sjöförsäkringsbolaget, »Finska sjöassuransfiii-eningen», stiftades ar 1800 i Abo såsom en ömsesidighetsförening. Äfven de sjöassuransföreningar, som senare uppstått oeh af hvilka några omfatta endast en mindre del af landet, äro grundade }»å ömsesidig ansvarighet. Men år 1889 bildades ett aktiebolag för sjöförsäkring, benämndt »Triton».

I lifförsäkringsbransehen arbeta tvenne inhemska aktiebolag, nämligen Kaleva, grundadt år 1874, oeh Suomi, grundadt år 1889.

Äfven ett inhemskt olyeksfallsförsäkringsbolag finnes sedan 1888, aktiebolaget »Patria».

Vid sidan af de inhemska bolagen opererar i Finland ett flertal utländska försäkringsbolag, hvilkas verksamhet är normerad genom en förordning af 1891.

Emil Schybergsox.

18

FINLAND I IS)'": HiCKLKT.

]3R

S. ( i ri j)Oii 1)0 !■<!:.

K LANDTmU K, INDl^STRI 0(11 HANDEL

Landtbriiket. l’;i 1'^iiilands vidsträckta oini-ade idkas jordhi-uket i en nians;fald af olika foiama’, frän fT)i‘fädi'ens primitiva odlin<^ssätt, svedje])rnket, till det int(‘iisiva. mänj2;skift(*sl)riiket. Nyodling fortgår i grannskapet af gammal kultur. Denna underkastas efter hand förändrademetoder. Oeli klimatet med- g(‘i’ ej vid j)olargi':insen samma alstring, som vid Finska vikens kuster: i norden är framtidsmålet en systematisk gräsodling, i S()dern iidiöstas rika sädes- skiirdai- vid sidan af foderväxteiaia oeli trifvas fruktträden under odlaretis värd.

I alla tider liafva jordcais odlan* genom erfarerdietsrön siikt hilda sig nägot l)egrep[> om de lagar, som hsäinga fiireteelsei-na i naturen. Sä up})kom fihdadrens l)rukningssätt oeli gick i arf frän slägte till slägte utan andra förändringar än de, som af nya erfarenlietsrön oafvisligen pälijö- dos. Bristfällig var doek den kunskap, ])ä livilken jordbruket hygde, sä länge vetenskajiens lednitig saknades. i\Iot slutiä af 17()()-talet gjordes i Finland de första ansatserna att genom naturforsk- ningen inverka pä landtliushällningen. iNlen denna inverkan sträckte sig ej långt, ty den agrono- miska, vetenska^ien gjorde själf ännu sina första lärosjiän. 1 det lh:de seklets början utgjorde den frän förfädren ärfda rutinen de finska jordbrukar- nes allmänna läromästare.

Sä fortgick det ännu i årtionden. Åkern Ijrukades i tvä eller tre skiften. Rågen upptog ensam lika areal, som korn, bafre ocb ärter till- sammans. Foderväxter odlades icke. De naturliga ängarna gäfvo livad de förmådde till foder at kreaturen, bvilka filr öfrigt, under en mindre del af året, erböllo drank frän gärdens bränneri. Så- dant var det vanliga systemet. Där ängen var god ocb i förbällande till äkern vidsträckt samt

icke led inkräktning genom bafreodling, där kunde liolåkerns kraft någorlunda vidmaktbällas. Sädana gårdar voro ej alldeles sällsynta. Förfogade de därjämte öfver en riklig mängd dagsverken från underlydande torp, så kunde egaren stå sig lira ocb lemna en verklig förmögenbet i arf. iNIen annars tärdes efter band jordens kapitalvärde genom försvagande af dess alstringskraft. Pä de smä lägenbeterna var föirliä Ilandet ungefär enahanda.

Åtgärder för jordlirukets biijande hörde till en början ej till den finska regeringens program.

iMen det fanns ett samfund af icke uteslutande en- skild karaktär, som liärat egnade sin omtanke, näm- ligen Finska Husbällningssällskapet. Stiftadt den 1 november 1797 af framstående finske män, bar detta sällskap alltifrån sin begynnelse utöfvat en mång- sidig verksamhet för näringarnas befrämjande. Dess första l)etydelsefulla åtgärd fiir landets jordbruk var ])otatisodlingens s})ridande. Efter 1809 blef Kejsar Alexander l s5illskai)ets beskyddare. Dess verksam- het stöddes genom rikliga donationer af enskilda personer. Ett vigtigt initiativ togs af I lusbållnings- sällskapet, dä det bos regeringen bemstälde om in- rättandet af ett landtbruksinstitut. D('nna luanställan

Ayrcshirc-ko frän Sippola.

KINLAM) I SKK'U;T.

(;. .1. Sill'

Is i>;(‘n()iu kejserligt [("»rordiiiiiide af den 24 ang. iSdO. Miixliala stora ()i'versteir)jtnantsl)()ställ(“, en egendom oin (i, (HM) hektarer i Tainniela socken, anslogs IT)r institnt(‘t. Härmed vai’ l)()rjan gjord att tilH(")i‘a landds jord- bruk v('t('nska])ens vä'gledning. iVrcai ISikS — ledd(‘s institnbds ai-bete af S. ( J (171)0 18b!), scaiator 18bl) livilken ädagabuU' en anmäi’k-

ningsvärd framsyntlid särskildt i fi'aga om m jölkl)oska})(‘ns förädling.

\’äekelser utgingo fi'än Mustiala institut oeli fi‘an kdnska Ilusliall- ningssällskapet, livilket bl. a. föranstaltade allmänna landtbruksmöten, det första ar 1847. Åtskilliga jordegare hade i utlandet studerat agronomi oeb inföirde nya metod(“r på sina gods. På 18r)0-talet var ett rationelt vc.xel- oeli kojipelbruk ivdan tillämpadt a en mängd herrgårdar. Pland banbrytaiaie från denna tid äi‘o att nnirkas; \V. Paeckman (f. 1818) j>a

Ilarjns i Wiborgs län, A. v. Daehx (f. 1823), som })å sitt stora gods Sippola i samma län upp- dragit en af landets yjipersta ayresliire-stammar, Julies Fkey på Kaislaks nära AViborg, C. A4<:tteriiofe på Hongola i Tavastelins län, grefve xVug. Ahmeelt (f. 182b) till \\4nrila i Abo län (se pl. s. 32), (I. J. Silfversvax (1811) — 1887), hvilken under omskapandet af landtbrnket a Vestankärr i Abo län ådagalagt, att rationela metoder böra leda till välstånd, ej till ruin, P. ()sTRiXG, (1819 — 1872), som ledde reformerna å frili. Mnncks egendom Erkkylä i Tavastland oeb därefter verkade såsom agronomisk skriftställare.

Det talrikt besökta 5:te allmänna landtbrnksinötet i Fredrikshamn år 18b0 vittnade genom sina diskussioner om det lifliga intresse, livarmed landtlinsliållningens ut- veckling numera omfattades, och hlef af särskild betydelse genom sin liehandling af förslag till jordbrukskreditens organiserande.

Snart därpå inrättades Finlands Hypoteksförening (se ofvan s. 13b). Dess utlåning togs raskt i anspråk, men nu följde upjirepade missväxtår, som gjorde det svårt för en del jordegare att uppbära den erhållna krediten. Det rationela jordliruket fick ej sällan liära skulden för missräkningarna. Och visserligen har mången jordbrukare lidit förluster genom de förän- dringar han med ifver infört i sin hushållning, ty ifvern understöddes ej alltid af tillräcklig insigt. Klart är för öfrigt, att de agronomiska lärorna måste modifieras enligt detta lands klimat och att en ändamålsenlig tillämpning af de nya metoderna })å den finska jordens skötsel ej kunde ernås utan missgrepp och lär})engar.

Bönderna tvekade till en början att ansluta sig till reformrörelsen i landthushållningen. Deras ståndpunkt gaf sig uttryck i frågan: »hvarifrån skall man taga bröd, om man odlar gräs i sin åker?» Småningom vunno dock andra åsigter in- steg. Ar 1858 vidtog inrättandet af jordbruks- skolor i olika delar af landet. Genom dem sjuåddes elementerna af kunskapen om rationel jordkultur. En af de första jordbruksskolelärarne var A. ]\[axnixex (1831 — 18G6), själf en allmogeman från Savolaks.

I sina pojmlärt hållna skrifter utlade han med öfver- lägsen klarhet det teoretiska vetandets betydelse för landtmannen. I slutet af 1850-talet och under loppet af bO-talet anstälde regeringen statsagronomer och läneagronomer att tillhandagå jordlirukarne med up})- lysningar och råd. Föredömet från välskötta större egendomar utöfvade ock sin inverkan. Och själfva

A. Alannincn.

A y rpsh i rc- 1 j u r frän Sippola.

MO

KIM,AM) I 10'-'^ f^KKUOT.

(l(‘ii svoro inissvilxtcn 1SC)7 vardt coi ma- ning att ick(‘ vidan; ensidigt ondinlda sä- desodlingen. X(")dvändiglieten att k("»j)a säd, da frosten fiir.stiirt den egna skin-den, fram- kallade en j)l(")tslig stegring af landets smiir- e.\))ort. Detta gaf l)(‘kräftelse ät rcdorm- vännenias sats: att ladugarden är en säker inkcjinstkälla äfven dä säden drahbas af missväxt, oeli att d('t därför är god eko- nomi att geiiom odling <)ka, den fodertill- gäng, livaraf ladngärdens afkastning beror.

1 denna riktning liar den finska landtliushällningen sedan dess gä,tt stadigt framät. Härvid har /amJthrnks.^ällskapem verksamhet varit af omfattamh' Ixitydelse. Finska Hnshällningssällskapet kunde ej räcka till för alla delar af landet, ej heller nog speeielt egna sig ät landthrnkets angelägenheter. Redan 1828 bildades ett särskildt hn.shällningssällskap för Uleäborgs län, och är 1847 grundades Viborgs läns landtbrnkssällska}). Nylands och Tavastehns läns landtbrukssällska}) stiftades 1850, 8:t Michels läns 187)8, Kno])io läns 18bl, Bataknnta landtbrukssällska}) 1862, Wasa läns 1863. Organiserade säsom })rivata föreningar, hafva dessa .sällska}) doek tillika haft en })lats i det offentliga lifvet, i det de bistätt regeringen i dess omvårdnad om landthushällningens intressen. Hällska})ens direk- tiomo- hafva nändigen (ifvervakat en del jordbruksskolor oeh de sedan början af 60-talet till allt

A. Borgströms mejeri i tlangii.

1-I\I.ANI) I lOf»- SKKUCT.

Ml

st("»iT(‘ Jiiitnl iiiriittadc mcjciiskolonia, ut t<‘>rl ätvcii andra uppdrag af )'c<;(*riiig(‘n samt afj;ifvit utlå- tanden i en miiiifijd iircndcn r()i'arnl(; jordbruket. Sällskapens själfständi^a verksamhet har ätei* f()rnämli<*ast h(‘stätt i f()ranstaltandet af laiidt- hrnksmihen och utställningar samt utsändandet af länedejor, trädgårdsmästare oeh shijdlärare föi- medd(‘lande af undervisning oeli räd l)land lä- nets allmoge. Sällskapen ätnjutu ärliga hidrag af statsm(‘del, omkring 8,000 mk för hvai‘je h’in. — Pä en del orter hafva äfven trähigre föi-(*ningar för Finsk ko från .Järvikvlä. landthrukets hefräiiijande hildat sig, under namn

af landtmannasällskap eller landthruksgillen.

Stora ansträngningar hafva erfordrats för att höja ladngärdsskötselns ståndpunkt. Kreaturs- rasens förhiittring befanns niidvändig. I södra delen af landet har detta skett hnfvudsakligen genom import af ayreshire-djur frän Skottland och deras korsning med landtrasen; på ett mindre antal gods har företräde gifvits åt holländska och angler-raserna. I de nordligaste landsdelarna vidinakthälles den goda ras, soin där i de gräsrika dalarna danats. I Savolaks, särdeles i Kiuruvesi socken, finnes inhemsk boskaj), som pä senare tid genom urval och vård utvecklats till en utmärkt mjölkras. Sträfvandena i sistnämnda riktning ha blifvit ledda förnämligast af X. Grotenfelt (f. 1840, blef 1892 öfverdirektör i Landt- bruksstvrelsen), hvilken äfven intager ett af de främsta rummen i arbetet fiir mejeri- industrins utveckling. Denna utveckling har på mångsidigt sätt främjats af landets regering. Ett högre mejerilänjverk, anlagdt i samband med Mustiala landtbruksinstitut, silrjer främst för utbildningen af lärare och lärarinnor i mejerifacket, och 17 prak- tiska mejeriskolor ntdimittera årligen oin- kring 70 kvinliga elever med kunnighet i mjölkhushållning och kreatursskötsel. Stats- mejerister stå till huds med råd i alla till facket hörande frågor. För anläggning af distriktsmejerier utgifvas amorteringslån af statsmedel — till utgången af 1892 hade närmare 300 sådana lån, å 2,000 å 5,000 mark, blifvit beviljade. Transporten af exportsmör å statsjärnvägarna underlättas ej blott genom billiga fraktsatser, utan ock genom vagnarnas afk\dning under somma- ren och uppvärmning i vinterkölden. —

Karakteristisk för Finland är den stora spridning handseparatorn erhållit, jämte det stationer för uppsamling af grädde från glest belägna gårdar blifvit anlagda. —

Landets smörexport uppgick 1871 — 1875

i årligt medeltal till 4,740,000 kilogram; Från Åland.

t

•12

KIN LAM) I 1 !»''') SI;K'I>LT.

(le sciiiislc aren har (Icnsaimiia r)l'v(*i-stif>;it 8 niill. kilobi-., livarjämtc kvaliteten lortfarande fiirljätt- rats. Statistiken ()l'vei' liornhoskaiK-n iipptaj^ei- fih- åi' 1881 — (>5, 081) tjnrai- oeli oxar, Töd,!]] koi' och 211,1!)() st. nn<;i)oska|); 1800 hade dessa siffror ökats till resj). 81,().ö2, 028,270 —

och 207), 2Ö0. l'ar(‘iis antal visar filr sainnia tid en tillväxt frän 887), 000 till 1,07)4,000.

dordknltin-en har utvecklats jämsides ni('d ladiigärdsskötseln : erfareidietens vittneshilrd, att dessa häda hnfvndgrenar af landthnshällidngen önisesides niäste stö<la hvarandra, kan ieke ni(‘i‘a hc*stridas. Ihidantag äro nninera de stilrre gods, där inängskifteshruk och artifieiel giäisodling ieke vore införda, och talrika äro redan de ndndre lägenheter, livilka åtminstone delvis tillämpat de nya nu‘todei-na. * Användning(‘n af mekaniska tröskverk, slätt(‘rniaskiner, skilrdemaskiner oeli annan filrhättrad r(“dskap liar äfven i allmogens hnshällning tagit en utsträckning, som i sin män visar, att jordhrnkarm' ieke misstidsta om m()jliglieten att erhälhi afkastning af det ka})ital, hvilket (gnas ät den finska joi’dens ratiomda skötsel.

Mustiala landthruksinstitnt är fortfarande organiseradt enligt systeinet, att eleverna jämte t(‘oretisk undervisning skola erhålla öfning i ))raktiska landtbiaiksarheten. Ar 1874 inrättades ett

andra landthruksinstitnt pä Krono- l)Org, ett staten tillhörigt gods vid Ladogas strand, men lärokursen vid detta institut är tillsvidare ej mycket större än vid de vanliga jordhruks- skolorna. Af dessa äro nu 1 1 i verksamhet. Utom de redan om- nämnda stats- oeli läneagrononierna, liland livilka isynnerhet statsagroiio- nien K. .1. Forsberg (f. 1828, nu- mera öfveringeniör i Landthruksstv- relsen) utöfvat ett stort och gagneligt inflytande j)ä jordhruksreforniens ge- nomförande i olika delar af landet, liafva landthrnksingeniörer hlifvit an- stälda, jordhrnkarne till histänd, sär- skildt i fråga om nttorkning af sanka marker. Ät denna fråga har rege- ringen på senaste tid egnat mycken n})pmärksamliet. Kilrrodling har vis- serligen i alla tider liedrifvits. iNIen mänga af de otaliga kärren och mossarna liafva en ofantlig utsträckning och kunna icke torrläggas ntan kostsamma flodrensnings- och kanaliseringsarheten. Dessa arheten hekostas till en del af statsmedel. Såhmda kunna tusende och åter tusende hektarer frukthar mark vinnas åt odlingen, isynnerhet i Wasa och Uleähorgs län. Bland öfriga regerings- åtgärder märkes anvisandet af 2 mill. mk liesparade statsmedel till odlingslån ät mindre jordhrnkare.

* Bliind stora gods, livilka gjort sig bemärkta för omfattande odlingsarbeten oeh hög kultur samt såsom föredömen bidragit till landtbriikets framsteg i olika delar af landet, må nämnas: Wnojold med Lavila invid Ilaumo, där A. B.iöRKEXIIHIM fortsatt sin faders i stort planlagda arbeten, Kjulohohns fideikommiss, som eges af friherre A. Cederceeutz, Wiksbety och Kojo i Tammcla, upparbetade af den i jordbruk och industri lika verksamme A. W. Waiiren (1814 — 1885), KotHjö i Urdiala, tillhih-igt guvernör T. Costiander, Brödtorp i I’ojo, med systematisk noggrannhet upparbetadt af friherre E. Hisixoer (f. 1832), lloyn i .Tanakkala, tillhörigt friherre H. G. Boi.iE och kändt äfven såsom plats för en af landets tidigaste mcjeriskolor, Kinttula i Artsji), som eges af E. Duxcker (f. 1836), en bland landets främste fackmän i landthushällningcns olika grenar, Moinio med underlydande gårdar i fllimä, väl skötta redan af sina föregående egarc, bröderna af Forselles, och numera tillhöriga grefvc F. Berg, Ykspää nära ^Viborg, till stor intensitet utveckladt af junnera aflidne köpmannen V. Rotue, samt nordligare i landet JärvikyUi i .lorois, som disponeras af X. Grotesfeet, Simananniend i Libelits, tillhörigt .1. E. Hällström och där landets äldsta mejeriskola samt äfven en jordbruksskola äro förlagda, Ori.sbertj i grannskapet af Wasa, tillliörigt E. Bjöukexheim.

Vuojoki gård.

FIM.AXl) I I9'"' SlOKLirr.

Sumiiiiin Imr tr»i'(l(‘I<it.s |»a dr koniimmcr, som \clat |>a sill aiisvafij;li(‘l (‘»fvcrlaga länens ntgil vande.

AngacMKh* vidden af landets odlade jor<l liar stati- stiken iek(‘ ännn kommit till säkra resultat. Den liru- kad(* jordviddens <trH(ja iikninj»; <>(*nom nyodlingar har eldigt ajiproximativa nppgifter sedan 1881 utgjort fi'an 0,000 till 10,000 liektarer. Ar 1800, som var ett me- delg( )dt är, skördades af räg, korn oeli liafre saniman- lagdt 11,.‘)48,000 hektoliter. Da skörden af dessa sädes- slag under den synnerligen gynnsanima femärsjierioden 1871 — 7ö uppgått i ärligt medidtal till endast 8,427,000 hektoh, skönjes häraf, att den finska jordens alstrings- förniäga genom jordhrnkarnes bemödanden hlifvit stegrad.

Sveriges landthrnksliteratnr, afsedd för nära likartade knltnrförliällanden, har dels mnedelbart, dels genom öfver- sättningar till finskan, kommit Finlands landtmän till godo. Bland de föga talrika originala arlieten, som här utkommit, märkas E. Bonsdorffs åren 1870 och 1871 ntgifna verk »Fysiken tillämpad pä det rationella jord- lirnket i Finland» och »(drsakerna till missväxten» samt frän senaste tid X. Grotenfelts läroböcker i mjölkhns- hällning och kreatnrsskötsel, flere publikationer af friherre B. Gripexrerg rörande mejeriväsendet äfveusom A. Bix- DELLs oeh G. Grotexfelts vetenskapliga monografier })ä agriknltnrkemins oeh bakteriologiiis omräden. Veten- skapliga inliigg äro jämväl S. Lemströims undersökningar Hästmarknad. angående nattfrosterna och medlen att förekomnui deras

härjningar. Den periodiska literatnren i agrcmomiska äm- nen representeras hnfvndsakligen af Biet, red. af J. Jerxstr()M, oeli Macuiviljehjs-Iehti (= Jord- brnksbladet), red. af Th. Forssell.

iNIyeket har under de senaste årtiondena gjorts för förbättrandet af hästen, den finska jord- brukarens trogna och oumbärliga medarbetare. Man har föranstaltat årliga traftäflingar i alla delar af landet, premiering af väl skötta nnga hästar, spridning af goda tifvelshingsttir. Hästskö- tare- och hofbeslagsskolor ha hlifvit inrättade. Dessa åtgärder hafva vidtagits dels af regeringen, dels af hästvänsföreningar. Mer än nå- gon annan har härvid E. Duncker för sina framstående insigter i hästknltnren hlifvit anlitad. Eörsöken att korsa den finska hästen med utländska rasdjnr hafva icke manat till efterföljd. Det har be- funnits mera ändamålsenligt att genom urval af afvelsdjur och förliättrad ans utbilda den inhemska hästrasens för lan- dets förhållanden lämpade och delvis ut- märkta egenskaper. Ar 1890 var antalet hästar och föl i landet 298,400.

Insigten, att skogen böir vårdas och icke planlöst förbrukas, vinner blott läng-

.räivikylä gärd.

naiiit iiistc”' hos hololkniii^cai. ( )(lliii<>siirl)et(*t pa h^iiilands jord liai- varit och är i dc aflägsnarc hyffdcriia ännu i dag (‘ii kanij) med yxa och (‘Id mot d(*n idvciinäktiga skogen. Kn inkomstkälla i'(»r egaren hlcF hans skog (‘iidast i den män städernas oeh industrins hehof af ved eller sagaiaies hehof af timmer kunde frim hans mai‘ker tillfn‘dsställas. Med egen eidareidiet om skogens värd(* uj»ph(")r man all skidla densamma, sä vidt det icke sker genom ofiirständig hortslumpning till stockspekulanler. (')fverdrifna äi‘o dock farhägorna, att skogshiäst skall up})stä i detta land. Kli- matet är gynnsamt fiu’ skogens äterväxt. fSälunda underhjäl])es de enskildas skogshushällning. Och staten, som (‘gei- ej mindre än 14 mill. hektaivr skogsmark, lärer ej Iriingä det sedan slutet af liSoO-lalet smäniugom införda systemet af i‘atiom‘1 forstförvaltning. Faekmän föi’ denna hushälls- gren danas vid forstinstitutd 1 Evois, hvars direktoi- A. BnoMCiVisT (f. 1840) genom undervisning oeh utgifna skrifter hällit den rationella skogsvårdens fana högt. Finska forsiförenimjcn, stiftad är 1877, verkar lifaktigt fiir dessa intressen genom möten oeh try{^kta »Meddelanden».

1 ärhundradets hörjan stod trä<J_(/dr<IsknlfHrcn })ä en jämfih-elsevis hög ståndpunkt i sydvestra delen af landet, särdeles Aho stads omnejd. Härmed giek det sedermera nägot tillhaka. Såsom en fi’amstäende representant för den tidigare rådande nitälskan för hortikulturen kvarstod i seklets

midt professor J. R. Saiilbeiuj, hvars stora fruktgärd lluvitus i Yläne öfver- träffat allt, som i fruktodling hlifvit försökt i detta land. Bland odlare af hlommor oeh juydnadsväxter har främ- sta rummet intagits af friherre F. IM. Hisixgeh (1803 — 1884) })å Fagervik i Nyland (se j)l. s. 33). lAi Svartå hos friherre F. Lixdeh äro alla grenar af hortikulturen väl representerade. Bland faekmän, som utvecklat trädgård syrket till själfständig och l)etydande affär samt hidragit till hortikulturens nya framsteg })å senaste tid, äro att märkas G. Nik- LAXDER i AVihorg, M. G. Stexies i Hel- singfors. Finska Träd (jardsf ören imjen, stiftad år 1881 i hufvudstaden, på hvars egor dess plantskolor oeh växthus äro anlagda, ställer som sitt mål att i vida kretsar verka för trädgårdsskötselns höjande. Dess sträfvanden ledas energiskt af generalen J. af Lixdeoks (f. 1831). Föreningen underhåller ock, med hidrag af statsmedel, en trädgårdsskola; en annan sådan skola finnes å Kup})is vid Aho. — Landets städer hafva hegynt alltmera vårda sig om sina offentliga trädgårdar och parker.

Vida sträckor af Finlands odlingsbara jord vänta ännu })ä gräftan och plogen. Mycket arbete och kapital kräfves för fullföljandet af uppgiften att bringa den redan l)rukade jorden i liiigre kultur. De framsteg, som gjorts under det 19:de seklet, l)erättiga doek till den förho})}uiing, att landets modernäring fortfarande skall förkofras oeh bidraga att hiija nationens välstand.

Industrin. Af de tre förmer, i hvilka industrielt arbete l)edrifves — hemslöjd, handtverk, fal>rik — var utan tvifvel hemslöjden eller husfliten i Fiidand den mest producerande, ännu ett godt stycke in pä 10:de seklet. Hvarje gods och hemman, ja hvarje jordtorp, var, så att säga, ett särskildt ekonomiskt område, livilket i miijligaste grad genom egna hjälpmedel tillgodosåg sina hehof.

Gårdens kvinnor spmmo ullen från de egna fåren samt linet och hampan frän den egna åkern, väfde lärfter, dräller, holstervarstyg, vadmal och andra ylletyger, mattor, ryor m. m. samt förfärdigade

KINLAM) I 1(1'": SKKU'/!'.

ir.

sinn och ottnsl nivcn inhiincns klädcspln*;'»;. iMnimcii tiiiii-ndc linsen och s:i_i>ndc phinkor, shijdndc rik('iTcdskni) och Imsoin-ad, tillverkade slädar och kärror, hatar och t'iskrcdska|). Talgljusen sttijitcs

hcniina, hcinhi-ygdt var idet, i egen panna var hränn- viiU‘t heredt.

Penningen var tnnnsädd och svar att ätkoinina, nian sökte gitra sig sa litet som iniijligt heroeiide af den. Tjenstefolket aflidiades hufvndsakligen ined kost och jier- sedlar, oeh ju mera husfliten sörjde fiir de egna hehofven, desto mindre koinnio inkiip i fräga. Sillunda kunde äfven eii jämfiirelsevis ringa fiirsäljning af [irodukter lenina nii- digt (ifverskott af penningar till hetalning af skatt oeh af enskild skuld, ifall sädan asamkats.

Sammanställas dessa korta antydningar med de tidi- gare gifna konturerna af jordbrukets äldre ståndpunkt, så framstår totalbilden af de gångna tidernas landthus- liållning. Och verkligheten erlijuder, ännu i den dag som är, tillfälle att se denna hild: i glest hehygda trakter, fjärran fran jiirnvägarna och de stora stråkvägarna, sörjer husfliten fortfarande för tillverkningen af de enkla före- mål, som liehöfvas i hemmet och vid gårdens skötsel. Ja, äfven där liflig trafik eger rum samt hehofvens mång- fald vuxit och liilliga faliriksvaror stå till l)uds i när- helägen handelsbod, är hemslöjden af vigt för hushållniiigens gång, ty icke ens pa det intensiva jordbruket kunna arbetstimmarna under den långa vinterns mörka kvällar användas. Och huru skulle väl kvinnornas från öfriga sysslor lediga tid bättre tillgodogöras, än vid spinnrock och väfstol?

Handtverk och handel skulle få idkas endast i stad, så stadgade lag sedan medeltiden för att genom näringarnes koncentrering befordra städernas uppkomst. Allmogens hemslöjd var dock, såsom synes, häri icke inbegripen. Äfven nagra andra undantag från stadsmanna näringarnas stränga afgränsning hade hefunnits nödvändiga: socknarna berättigades antaga handtverkare för yrken, som i landsbygdens ekonomi ej kunde undvaras och för h vilka hemslöjdens skicklighet ej räckte till. Garfvare, skomakare och smeder voro de allmännast förekommande socknehandtverkare. Kvarnar, sågar och järn- bruk måste få anläggas vid vattenfall och forsar. La- gen tillät redan })å 1700- talet, att fabriksindustrin stälde sig utanför skråvä- sendets råmärken.

Finlands berg äro fat- tiga })å malmer; l)lott ett fåtal järngrufvor har l)ear- hetats. Men från Sverige kunna malmer lätt hemtas till de sydvestra kusttrak- terna. Här anlades åtskil- liga masugnar, andra ater i det inre af landet, där

myrmalmer och sjiimalmer ström^dai- hn

FINLAND I SFKLKT.

I Kl

ITtrcliniias. 1 )(> äldre jjirndnikeii äro nästan alla anlagda af egai'e till stora gods, som fiirfogadi* <)fvcr ogen skog till kolinng oeli egna nnder- liafvand{‘s ("»kedagar till niäliga foi'slingar. Stangjäi'n, svailsinido oeli gjntgods var i langa tider nästan allt hvad hrnken ntsämh* i niarkmuhai. lOn mångsidigare produktion inleddes af d. vox driax (1787 - 185;)), som med sälls])ord (‘iiergi och omtä’nksamhet refoianerade Fi.^kar.'^ jäiaiverk i vestra Nvland. kai annan hanhiytare var X. L. Aki’i*k (1808 — 18(il), som danad(‘ \\'är/.'<!/ä järid»ruk till ett industrielt centrum hir noi‘ra Kai'elen oeli slutligen där äfven inrättade ett modernt valsverk. Hvad desse män grundläde, har sedermera vidaiai utvecklats. Fiskars’ finsmi- den samt dess j>logar och iifriga jordhruksi-edska}) intaga jämte hrukets valsade jäiai en ohestridt hiig rang saväl pä den finska som pä den rvska marknaden. Vid Wärtsilä hei‘edes numera äfven stal af sjömalm N. L. Arj)pc.

enligt en ipv metod. Stromsdal i Nilsiä, ett af de äldsta hruk i Savo-

laks, tillhörigt ett rvskt holag, har utvecklats enligt tidens fordringar. Det största valsverk i landet finnes ]ia DahJxhrak i Kiniito. En mängd mekaniska verkstäder har under de senaste ärtiondena uppstiltt, dels i samhand med stängjärnsverk ]>a landet, dels skildt för sig i städerna. Af de verkstäder, som företrädesvis egnat sig at hyggandet af angfartvg, intagas främsta rummen af (^riiddon et (d:is etahlissement i Alio, Warkaus järnverk i Eep[)ävirta, tillhörigt Paul Wahl ET (’:i, som i tre årtionden försett Saima- vattnen med angliatar, samt Björneborgs mek. verkstad, li vilken utvidgats af W. Rosexlew et C:i. Eii lietydande inrättning, hufvudsakligen för fartygs- reparationer, är Helsingfors skeppsdocka med verkstäder, egare O. Eklund. Mångsidig tillverkning af landthruksmaskiner eger rum vid Jlatbildedals hruk i Bjerno; efter amerikanska modeller tillverkas slåttermaskiuer oeli hästräfsor af Abo järnm aniif aktur aktiebolag samt handredskap vid Billnäs, tillhörigt frih. F. E. Hisixgee. -Järnhroar till landets järnvägar utföras numera hos

Brobgggnads aktiebolaget i Helsingfors. Tillverkningen af kraftmaskiner oeh fahriksma- skiner af olika slag har, äfven den, gjort betydliga framsteg, sedan de mekaniska verkstä- derna, hvilkas arbetsprogram ursprungligen var alltför vid- sträckt, begynt egna sig åt olika specialiteter, i den mån utvecklingen inom öfriga in- dustrigrenar oeh jordbruket lieredt den mekaniska indu- strins alster en ökad afsätt- ning.

Bi tkäran ta ko})jiarl iruk på norra kusten af Ladoga sj(") har af sin egare, bankir- firman E. IM. INIeyeu et C:i i S:t Petersburg, hlifvit ut- vidgadt till ett ansenligt oeh mångsidigt etalilissement. Såsom biprodukt vid ko[)parus rening erhalles silfver. Uti Ivalo elfdal utvaskas guhl (se s. 47). Någon nämnväi’d betydelse hafva dessa metaller doek ej i Finlands }a’oduktion.

FiM.AM) I 10'"' si;k'u:t.

1 17

^ nuiiga^l ai alla indiistricla raänincii star träet den rinska närinj;'sl'lit(‘n till Itiids, om ock dyrbarare trädslag saknas. Det är därl'()r naturligt, att sågverken till bäde antal oeli produktions- värde intaga det Iräinsta riiniinet bland landets indnstrigrenai'. AngkralUois tillämpning medförde genomgTi))ande iörändringai- i sägröi-elsens gestaltning. I’örr voi'o alla sägai- anlagda vid vatten- fall. rnder de senaste ärtiondena bar man f(”)reträd('svis bygt ängsagverk, som erlialla bi-änslet till ängmaskinen gratis genom affallet vid sägningen, oeli plaeei^at dem vid (dfmynningai’ ellei' andra sädana trafikpunkter, dit timret kan framflottas. Salunda bafva städerna Ifjiirneborg oeli Kotka till fiiljd af sitt liige vid utlojipen af Kuino oeli Kymmene elfvar, längs bvilka virket frän skogarna kring de vidsträckta sjiisystenien i vestra oeli mellersta Finland nedflottas, blifvit den finska sägindustrins linfvudorter. Ilär meddelade bild af ett bland de stora sägverken invid ]>j()rneborg kan betraktas säsom n-jireseiitativ för andra dylika anläggningar. Af landets inemot döO sägverk utgöres doek flertalet af smä anläggningar, afsedda att försäga timret frän närmaste

Björneborgs Ångsåg.

skogar, isynnerhet i trakter där flottleder saknas. Bräderna föras då pä järnväg till exporthamnen. Mycket har gjorts, men mycket äterstär ännu att göra för att i tekniskt hänseende utveckla vår sägindnstri därhän, att dess alster till kvaliteten ma varda sä goda som möjligt. Äfven handsäg- ning idkas ännu i de flesta landsdelar. Arbetsförtjensten härvid under vintermäna derna saknar ej sin ekonomiska betydelse, och produkten finner marknad jämväl i utlandet.

Tillverkningen af möbler samt af fönster, dörrar och andra byggnadsdelar, hvilken förr idka- des endast säsom handtverk, bedrifves numera äfven fabriksmässigt, vid ängsnickerier. En del af dessa leverera fullständiga hus. Landets främsta möbelfabrikant är K. Bomax i Abo.

En annan gren af träförädling, tillverkningen af trädrullor, har pä senare tid vunnit insteg. Aktiebolagen Kaukas oeli Tornator hafva brutit väg för denna löftesrika exportaffär, genom hvilken björkskogarnes värde stegras.

FIN LAM) I 19”’- 8FKLFT.

(Ji':m('ns och iisju-iis mckiiiiiskii slipniiij^ till j)a))j)tTsinassii var dock den fijr Fiidands ekcnioini mest hetydclsetidla utvecklingen |»a ti';itT)i-:idlin<^'ens onn-ade. I );i niäktij^a vattenfall ocli riklig till- gäng ]);i vii'ke äro d(' väscaitliga vilkorc-n föi' (haina industri, är densamma väl (-gnad fiir värt land. I m(‘dlet af 1 cSOO-talet vidtog inrättandet af träsli]>eriei'. Fn d(“l af massan hereddes till

])aj)|). iM(‘U nagra. äi- senare hegynte man aidiigga j)a])i)ersl)rnk i sammanhang med träsli[)eri.

'rillvei’kinng(‘n af trä’|)ai)i)ei- ondattai" numera äfven finare i)aj)|)erssorter, sedan beredning af cellu- losa, (1. ä. pä kemisk väg vunnen paj)persmassa af trä, hlifvit infiird. Främst i ledet hland dem, som gifvit Finlands industri denna ntvec-kling, stär II Idesta.m (f. 18.‘)S), chef for Nokia aklic- hoia(/x ])appersl)i‘nk och slijuaäer. lletydandc etahlissement af samma slag äro; Kyntmene, Kuu- .'^ankoi^ki och Walkcakoi^ki , tillhiirande aktiebolag med dessa af forsarne länade namn, ocli Mäattä paj)jH‘i'sbruk, aidagdt af (J. A. lSi;i:LA('iiirs. Den stiirsta, träsliperifabrik är Enno aktiebolags vid \\bu)ksen. -- 1'inlands ])aj)})crsfabrikation hai‘ dock äldre anor. Redan i seklets biirjan funnos nagra nnndre j)a})persbruk. Det iildsta i stiiiae skala aidagda är det firman -I. C. F]!ENCKELL ET Son tillhiiriga paj)j)ersbrnket i Tammerfors, d;ir säväl lump som trämassa och lialmmassa an- vändas och hvilket därfTu’ hai‘ att npj)visa den mångsidigaste produktion af paj)[)er. Fiäimsta

rangen i tillverkningen af fina pa}>perssorter, ute- slutande af lump, inta- ges af Tervakoski liruk i Janakkala, livars di- sponent sedan årtionden är A. F. Wasenies (f. 1S2(S). — 1890 var an- talet pa})persbruk, trä- sli})e]-ier, cellulosa- och })appfal)riker 42. Största delen af tillverkningen exporteras till Ryssland och främmande, äfven t ra n sa 1 1 a 1 1 1 i sk a 1 ä n d ei'.

Klädesfabrikationen, af gammalt bofast i lan- det, har gjort vacki-a ansatser till en hiigre utveckling. Lift ois och

Ta /Il Ili erfors klädesfabriker äro de främsta. — Thnnefal)riken i Tammerfor.s, anlagd af A. Törngken och G. AVasastjerna och öfverläten till det af dem stiftade 'Tammerfors linne- och Järnmann- faktur aktieholcuj, är en bland storindustrins förnämsta representanter i Finland med nära 1,000 arl)etare (se pl. s. 30). Dubbelt så talrik är dock arbetspersonalen vid den på andra stranden af samma fors belägna bonndlsfabriken, anlagd år 1835 af engelsmannen Finlaa^son och fortfarande förkofrad enligt tidens kraf. Af landets öfriga bomullsfabriker är Forssa aktiebohujs etablissenient i Tammela det största, med 1,100 å 1,200 arbetare. Detta bolags stiftare och mängäriga ledare voro H. Borgstrcöm d. ä. (1799 — 1884, se pl. s. 132), hvars verksamhet egnades icke blott åt industrin och handeln, utan särskildt äfven åt hnfvudstadens försköning genom parkaidäggningai-, samt A. AV. AVahren (se noten s. 142).

I Uleåborg hafva brödermi Astriöm skapat ett industrielt verk, som i sin branch, läderfabrika- tionen, med ett årligt tillverkningsvärde af bortåt 2^2 mill. mk, står utan like i norden. De öfriga omkring 590 garfverierna och läderfabrikerna i Fiidand arbeta alla i jämfiirelsevis liten skala.

1

Nokia pa])persbi'iik.

FIM.AM) I 111'”’ SKKLi:'!'.

I 111

(Jhislinik finnas i d(‘ fl(‘sta län. Den vanli<;'a jirudnktioncn ä’i' finistci^j^las och hnlcljci’. lAiidast fa af hrnkcn, i främsta nnninct Xo/.yo i;lasln'nk i llrdiala, tillverka äfven slipadt hoinlsj^las. Inom d(Mi keramiska industrin i-(“|)r(“S(‘nt(‘i‘as den h()<>re konst färdii^lieten af Arahia jxirslinsfahrik vid 1 lelsinjifoi^s, nrsprnn<;li<>’(‘n en filial af Riirstrands herihnda fahrik i Stockholm. W. .Vnd- srkxs kakelfahrik i Helsing- fors och nägra andra dylika hatva jämväl vinidagt sig om iakttagande af smakens for- dringar. Dessa giira sig äfven gällande vid granitens hear- hetning till grafvärdar oeh för hyggnadshehof. Den fin- ska stenrikedomens tillgodo- görande genom ex}>ort i större skala har inledts af akticho- hujct Granit med liufvudsta- tion i Hangö.

Talrika äro mjiilkvar- narna. Af de till omkr. 1,200 st. up})gäende kvarnar med vattendrifkraft äro doek de flesta gamla oeh smä. Framstegen i denna indiistiå liafva känne- teeknats genom anläggningen af stora ängkvarnar. Den största hland dem är Wasa äni/krarn, försedd jämväl med en väldig elevator (se jil. s. d.')). Tvenne ansenliga soekerhrnk finnas i landet, men de hero af importerad rävara, emedan hvithetsodlingen liär ej hönar sig. Till storindustrins oniräde höra ätskilliga af de omkr. 30 tohaksfahrikerna oeli af de omkr. 00 öl- oeh porter- hiyggerierna.

Gränsen mellan storindustri oeh mindre industri är för öfrigt vansklig att npjidraga, sedan de legala gränserna mellan falirik oeh handtverk bortfallit och äfven den mindre industrin begynt använda kraft- oeh arlietsmaskiner. Landets industriela utveckling stär i själfva verket icke att ses endast i de stora fabriksanläggningarna; den har icke heller vaiät ensidigt riktad åt vissa

r i t k :i r a n t a k o p }) a r b r ii k .

Tammerfors klädesfabrik.

1

j:.() finlaxj) i skklkt.

iti(liisti-ij;ivii:ir, som kmiiiii iiriteta lT)i’ cxpoi-t, den riijcr si»' i cii växaiuk* iiian^fuM af in(liisti'iela ITtrclag, i (‘tl inan»',si(li»'ai'(‘ tillifodosocaide af landots (‘»'na l)(‘liof. Dessa deln^f liafva naturligtvis ökats i ka|)|) med välstand(‘ts och öildinngens främste»'. Sa t. ex. fiirete lifsinedels- ocli l)ekläd- nadsindusti'i(‘i'na i sina olika fin-greinngai' en helt annan ståndj)unkt nu än f<)i'r. Anspråken j)å l)ä'ttr(! hyggnader och konddrtahlare höstäder hafva framkallat en hel st‘rie industrier, som ännu hir |)ar dt‘eeniuer tillhaka knapt fiuinos till.* Literaturens ]'aska tillväxt har irujtsvarats af en anmäi'kningsvärd utveekling af hoktryekeriindustrin, såväl hvad tryckeriernas antal, som hvad d('ras tekidska ntrustiung vidkommer. Den äldsta ti'yekei'ifirman är J. Fkp:xckell et Sox; hland nya firmor har aktieholag(d Weieix et (irnös inrättat sig i största skala. T stentryck och kemiskt konsttryck står F. Tilgmaxx främst. ])en betydliga användning telefonen och den elektriska h(‘lysidngen erhållit i vårt land har gifvit upiåiof åt härtill erforderliga industriela anläggningar.

lm])orten af andra länders industrialster är emellertid fortfarande ganska ansenlig. Omotive- radt vore det dock att häri se en olycka eller en ekonomisk svaghet, ty denna import hetäckes

genom landets exj)ort, och den ökning af den industriela pro- duktionen, som kapi- talets och arbetskraf- tens successiva steg- ring medger, hör väl äfven framgent afse såväl ex})orten som den inhemska mark- naden.

I den officiela industristatistiken är totalvärdet af den fin- ska industrins }>ro- duktion för år 1890 uppgifvet till 167 mill. mk. För 1885 var detta värde hei-äk- nadt till 127 \,3 mill. I.(ängre tillbaka i tiden

kan jämförelsen ej sträckas, emedan denna gren af landets statistik var föga tillförlitlig, innan densamma af den är 1884 inrättade industristyrelsen blifvit planmässigt ordnad och bearbetad. Svårigheten att erhålla fullständiga primäruppgifter vållar dock, att äfven ofvan anförda siffror äro endast approximativt riktiga. De vittna emellertid om beaktansvärda framsteg i landets indu- striela produktion.

Utrymmet medger ej att här ingå på den vidtomfattande frågan, huru statens tullpolitik inverkat på industrin. Endast det må här antecknas, att de äldre tulltaxorna voro strängt pro- tektionistiska, delvis prohihitiva, men icke framkallade någon snabbare stegring af industrin, samt att enligt 1869 års tulltariff, som något minskade tullskyddet, de för industrin behöfliga utländska råämnen, materialier och maskiner hafva fått tullfritt eller mot lindriga tullafgifter iidiemtas. — Sedan 1890 står på den politiska dagordningen ett förslag, åsyftande genomgripande förändrin-

* Äfven j)å landsbygden är byggnadskonsten stadd i utveckling. De af W. S.jösTiiöjf utgifna ritningar till landtmanna- byggnader leiiina härvid cn förtjenstfull vägledning.

K y in in ene p a p u e r s b r u k.

FINI.AM) I lO»"' SKKI.KT.

I.')

giir ;it' lullsyst(‘m(‘t. l^irhagoriiii, att sadaiia tia-jind ringar skola skadliji;t inverka j»a landets nä- ringslit, gafvo sig uttiTek i en [)etition till monarken at 18i)l ai's landtdag.

Ar 1847 utfärdades fiirordidng oin inrättandet af Irlcniiika rcal.^kolor i Helsingfors, AI»o oeli A\4isa. 8kolau i Helsingfors utvidgades 1872 till eu polyteknisk skola oeli ytt(M-ligare, ar 1870 till ett })olytekniskt institut. D(' andra bada realskolorna omdanades ar 1885 till ind iislrislcolor, oeli dylika industriskolor inrättades i H(‘lsingfoi‘s, Kuopio oeli Tammerfors. Dessa skolors upjigift är att meddela de kunska[)er oeh färdigheter, som äro af nöden för arbetsledare oeli verki nästa i-e vid fabriker oeli byggnadsföretag samt för maskinister. 8amnia är, 1885, utstakades grunderna för handtverksskolor, livilka trädde i stället för söndags- oeli aftonskolorna. 1 liandtverksskolorna utgöra teckning och ritning de främsta undervisningsämnena, därnäst bokföring, praktisk matematik 111. 111. Dessa skolor äro af tvä slag, högre och lägre. De inrättas af städerna med bidrag af statsmedel. Undervisningsspräket är i handtverks-, likasom i industriskolorna, lämpadt efter ortens spräkförhållanden. I Helsingfors finnes, i stället för högre handtverksskola, en cad raJ.dcola för konrtfUtcn, hvars hufvndmäl kan sägas vara att verka fiir handtverkets höjande till konstindustri i alla de brancher, där det skönas for- dringar kunna för- enas med det nytti- gas. Denna skola, som jämväl utbil- dar lärare för de vanliga handtverks- skolorna, har till- kommit på initiativ af professor C. G.

EsTLANDEKOch Stäl’ under ledning af Förcnhujcns för konstfUten styrelse.

Skolan är inrymd i den till konst- industrins fromma med statsmedel upp- förda byggnaden Ateiicuni, hvarom mei‘a i annat sammanhang. Elevantalet har de senare åren utgjort 300 å 400 af båda könen.

I sammanhang härmed bör i korthet erinras, att äfven hemslöjden blifvit föremål för om- vårdnad från statens sida. Ambulatoriska slöjdlärare undervisa allmogen i landets östra delar, där slöjdkunnigheten står lägst. Fasta skolor i väfnadskonst och annan slöjd äro inrättade i olika delar af landet. Dessa åtgärder förmedlas af landtbrukssällskapen och Finska Hushållningssäll- skapet, hvars driftige sekreterare E. R(>xnbäck (f. 1838) särskildt vinnlagt sig om folkslöjdens intressen.

Polytekniska institutet är Finlands högskola för de tekniska vetenskapernas studium. Utveck- ladt ur den forna tekniska i-ealskolan i Helsingfors, blef institutet till sin nuvarande omfattning organiseradt genom de af regeringen den lö januari 1879 utfärdade stadgar.

Institutet är förgrenadt i fem fackskolor: för arkitektur, ingeniörväsende, maskinbyggnad, ke- misk teknologi och landtmäteri. Lärokursen är fyraårig, utom i fackskolan för landtmäteri, som genomgås på tvä år. Det första året undervisas eleverna gemensamt i de allmänna läroämnen, som läggas till grund för de speciela studierna. Fordringarna på kunskaper voro i hörjan ej

r o 1 V t c k II i s k a institutet.

lillnicklij;( hi')j;a; de stc<i;r:i<k‘s p;(‘ii()in en föi’oi'(lning af 1880 och äro nu analoga nicd inträdesfor- dringaiaia vi<l univca.sitctct. 0 äldi-c och 4 yngre ordinarie lärare handhafva nndei‘visningen i följande äniiuai: allmän kemi, kenii.sk teknologi, allmän och tillämpad fysik, mekanik oeh mate- matik, deskriptiv och j)i-ojektivisk geometri, grafisk statik och ingeniörvetenskap, hro-, väg- och vattenhyggnad, mekanisk teknologi, maskiid)yggnad, arkitektur, hyggnadskonstruktionslära. F(>r öfriga ämnen, såsom metallurgi, elektroteknik, konsthistoria, nationalekonomi och industiåel lagstift- ning, agronomi, inhemska och utländska sj)råk m. m., äro extra lärare anstälda.

Institutets föi-valtning handhafves närmast af dess direktor, hvilken jämte prodirektor utses af senatens ekonomie dej)artement hland tre af lärarekollegiet föreslagna lärare. Lärarekollegiet hehandlar frågor rörande undervisningen oeh disci})linen. Öfverinseendet öfver institutet utöfvas af senatens handels- och industri-expedition; förmedlande organ är Industristyrelsen, hvars öfverinten- dent fungerar såsom institutets inspektor.

J\)lytekniska institutets elevantal har de senare åren utgjort omkring 150. Undervisningen

förfogar öfver god materiel och ett rikhaltigt bibliotek samt l)e- drifves med stor intensitet.

Institutets u})pgift är ej endast den, att ställa teknisk insigt till den enskilda indu- strins förfogande. Institutet fyl- ler äfven statens behof af inge- niörer, arkitekter oeh landtmä- tare. Sålunda har polytekniska institutet en vidtgående bety- delse för nationalhushållningen. Äfven föri- hade såviil staten för sina ekonomiska företag, som ock den privata industrin, behof af teknici. De inför- skrefvos från utlandet, eller ock anlitades finnar, som studerat vid utländska tekniska läroan- stalter. Men alla dessa faek- män hade vunnit sina insigter utan att Finlands säregna förhållanden därvid kommit i betraktande. Nu fiirbindes de tekniska vetenskapernas kosmopolitiska element med det observationsmaterial, som fäderneslandets industri och kommunikationsanstalter erbjuda. Först genom vårt polytekniska institut har det tekniska vetandet blifvit l)ofast i Finland.

Ftt vittnesbörd om det lifaktiga intresse, hvaianed landets tekniskt bildade män omfatta de uppgifter, åt hvilka de egnat sig, är den år 1888 stiftade Tekni^lca föreningen, som håller diskus- sionsmöten dels i Helsingfors, dels }>ä andra orter, samt publicerar sina Förhandli ngar, hvilka jämte tidskrifterna Suomen teollismidehti (Finska industribladet) oeh Teknikern utgöra de perio- diska organen för tekniska fackfrågor af olika slag.

Industrins framsteg väcka så mycket mera tillfredställelse, ju mera de visa sig gynnsamma äfven för arbetarnes ekonomiska ställning. Vid en mängd af de större industriela inrättningania i Fin- land hafva egarne redan länge egnat prisvärd omsorg åt arbetarnes väl. Det skönjes isynnerhet vid indnstrihärdar på landsl)ygden, hvilka med sina arbetare l)ilda likasom ett gemensamt helt. I städerna, där fabriksarl)etarne vanligen bo s|>ridda bland den öfilga befolkningen, är (mi dylik

K o n 11 ii s k a II a 1.

KIN LAM) I I!)'"' SKKLLT.

I

s;iinin<inslutiiiiii;‘ svanirc att astadUoinma, iiu-n pa inan^ahanda sätt liaiva dock äivcn fahrikscfiarc i städer haft omtanke om sina arbetares intressen. 11 vad arl)('tsh")n(*rna vidkomni(‘r, sä knnna d(^ naturligtvis ieke h(‘stämmas endast nr filantro|)isk syn])Uid<t. I allmänli(‘t äro ai^hetslihieiaia i den finska industrin icke oskäligt laga oeh ieke undei-kastade sä täta oeli staika v(‘xlingai', som i de stora industriländerna äi' fallet. Strejker hafva därfin- knappast fiirsports hland Finlands fahriksarhetare.

Indiistristyrelseii har begynt insamla noggranna ii})j)lysningar angäende arhetslinier, arbetstid, sanitära förliällanden, bildningsständpunkt m. fl. omständigheter, af hvilka industriarhetai-nes ställ- ning kan bedömas. Färdiga resultat af denna empiete fiireligga doek icke ännu. - - J)e yrkes- inspektörer, som blifvit tillsatta för att öfvervaka efterhdnaden af 1880 års lag om skydd för arhetarne i de imlustriela yrkena, hafvai redan verkat fiir aflägsnande af sanitära missfiirliällanden i fabrikslokaler, där sådana förekommit.

Den moderna idén att genom ett omfattande försäkringssystem ersätta bristen pä själf.ständig förtänksambet bos den arbetande klassen bar äfven i Finland vunnit förespråkare. Fin komité under ordförandeskap af den mångsidigt verksamme ledamoten i industristyrelsen L. Gkipexbeko (f. 1852) bar afgifvit betänkande och förslag i detta ämne.* Inom komitén hafva meningarna varit delade i frågan, huruvida obligatorisk försäkring bör införas, eller icke. Det skall i en snar framtid visa sig, bvilken princip lagstiftningen kommer att omfatta i detta hänseende.

Handeln. I likhet med industrin var handeln i äldre tid underkastad bvarjebanda regle- mentering. Långt in i 19:de seklet kvarstod skilnaden mellan stapelstad och uppstad, mellan grosshandel och krämarehandel. Imagen bestämde de rättigheter, som tillhörde den ena och den andra af dessa kategorier; den stadgade ock, att ingen köpenskap fick idkas pä landet.

1879 års näringslag har slutligen uppbäft all denna reglementering, från bvilken särskilda undantag redan därförinnan blifvit medgifna. En livar är nu lierättigad att, efter en enkel anmälan hos vederbörande myndighet, iippna handel, i stad eller pä landet, i parti eller minut eller bådadera.

Det är dock ej endast de legala vilkoren för handelsyrket, som fiirändrats. Kreditväsendets och kommunikationernas utveckling bar medfört ännu större omgestaltning.

Kreditväsendets utveckling genom bankerna har haft till följd, att grundläggandet och utvid- gandet af handelsaffär icke i samma grad, som f(5rr, beror af tillgången på eget kapital. Äfven utan kapital kan den personliga dugligheten göra sig gällande, särdeles i de numera så vanliga agentur- och kommissionsaffärerna.

Få voro förr de handelshus i sjöstäderna, som ej tillika idkade skeppsrederi för att med egna fartyg bedrifva såväl utförseln som införseln af sina varor. Man ansåg .sig sålunda hafva kon- junkturen bättre i sin hand, än om man berodde af fraktslut med andra redare. Xu däremot är skeppsrederiet vanligen en affär för sig; såväl ex})ortörer som importörer kunna med visshet på- räkna, att fraktlägenheter, vare sig med seglare eller med ångare, skola stå till buds för deras varusändningar, om de ock själfva ej ega något fartyg.

De österbottniska sjöstädernas inre handelsområde sträckte sig intill 1850-talet långt in i Savo- laks. Efter Sainia kanals öppnande blef Wiborg (hai naturliga afsättningsorten för nämnda land- skaps produkter och importorten för dess behof af utländska varor. Senare har Kuopio l)egynt täfla med Wiborg i denna handel, och en ytterligare fördelning däraf framkallas af den savolaksska järnvägen. Det finska smöret, för hvilket Stockholm länge varit den förnämsta afskeppningsorten, vann senare sin l)ästa afsättning i S:t Petersburg, men sändes numera därjämte till Köpenhamn, England och Tyskland. Helsingfors, som ännu för några årtionden sedan låg efter i grosshandeln,

* En rikhaltig statistisk undersökning oin de på enskildes initiativ härintills inrättade sjuk-, bcgrafnings- och pensions- kassor för arbetare och handtverkare i Finland har på ofvan nämnda koinités uppdrag år 1891 blifvit utgifven af Art;. Hjelt.

20

FINLAND I 10»? RKKI.ET.

liiii’ lT»rst(‘^ct tV;iint'()r Aho och \Vil)oi’g, sedan jäiai vägsnätets ntsti‘äekning och kapitalstyrkans

st(»ia’c koncentrering i lintviidstaden gifvit ntväg Inirtill.

Marknaderna i landets städer halva, till l<’)ljd af landthandelns nthrediung och koinnmnika- tionernas f()r]):ittrand(‘, ITnäorat stiirsta delen af sin fiirra hetydelse för inrikes varu-nthytet. Af ekonomisk vigt äro dock ännu de marknader i en del sjöstäder, där skärgårdsljoarna sälja den saltad(* sti’( »mm ingen, (haimi allmiinna niidvändighetsvara äfven hör inlandets befolkning, äfven-

som nägra hästmarknader o(di kreatursmarknader. Pä de större städ(‘rnas torg rader dagligen en liflig trafik med landtmannavaror.

Flera af landets shirre handelshus hafva varit verk- samma äfven pä industrins olika omräden. Det är isyn- nerhet en industrigren, hvil- ken städse dragit till sig kö])inännens up})märksamhet, nämligen sägindustrin, inom hvilken tekniken är jämförel- sevis enkel, men de kommer- siela operationerna af öfver- vägande betydelse.

Efter hand har inom han- deln en fördelning pä olika förrättningar vunnit insteg. I de större städernas butiker finner man ej numera alla möj- liga varuslag sammanförda. Grosshandeln säväl hir ex}»ort som för import har begynt specialisera sig efter hufvud- artiklar. Dock fortfara åtskil- liga handelshus att, enligt sina traditioner, idka en mycket mångsidig rörelse.

Ytterst fä af de nuva- rande affärshusen räkna sin uppkomst frän äldre tider. Ett af de äldsta är firman C. Erenckell et Son, hvars stif- tare är 17(31 öfvertog bok- tryckeri i Abo; numera omfattar firmans verksamhet grosshandel och boktryckeri i Helsingfors samt ])appersbruk i Tammerfors m. m. Sedan 19:de seklets början har firman Hackman et C:o i Wihorg utvecklat sig till östra Finlands, om ej hela landets, främsta affärshus. Det leddes länge af enkefrn M. E. Hackman och hennes son J. F. ILvckman (1801 — 1870, se }»1. s. 133), hvars klokhet och varsamhet gjorde sig gällande ej blott i firmans vidsträckta sägrörelse och importaffär, utan ock i allmänna värf. Eandets största skeppsredare under århundradets mellersta del var G. G. Wolef

^Marknadsbild från Helsingfor;

FINLAND I in'’"' .SFKLFT.

1

(liSOO — 1SC»(S) i \\'asa; näst lionoin Pi:ti;u Malm (IcSOO KS(‘)8) 1 flakohstad, -loiiAN IjAN<; m. i'l. i Hraliostad samt (J. i:t ('. JiniamoM i l ileahorj»;, livilkcn sist nämnda firma jämväl idkat hotycllii!; säi>T()rcdso. I Aho nj)parl)(‘tado (\ ]M. j)Ain.sTR()M sin firma, som idkade l)äde liandel, i-edeiä och industri, till den främsta j)å orten. Mängsidijj; affär bedrefs därstädes äfven af (fusT. A. Jmnd- HLOM (182.S — 1889), livilken därjämte såsom landt- dagsman och kommunalman kvarlemnat ett aktadt

minne. Beträffande gnmdläggaren af den ansedda ctust. A. Lin(li)iom. firman H. Borgström et C:o i Helsingfors hän- , visas till s. 148. Firman Rosenlfav et (’;o i Bjöi-neboro; intager

numera det främsta rummet hland landets export(h’er af trävaror. Af ven i utlandet har dess ledare F. Mh Rosenlew (1831 — 1892) varit högt värderad fiir sina gedigna affärsmannaegenskaper.

Den teoretiska utbildningen för köpinaniiayrket söktes vanligen vid handelsskolor i utlandet, förnämligast Tyskland. Jämförelsevis få voro dock de ynglingar, som kunde bekosta så dyra studier; flertalet fick atnöja sig med inheintandet af rutin vid inhemska handelskontor. Ar 1839 inrättades af dåvarande handelssocieteten i Aho en handelsskola, som ännu är i verksamhet; 1864 tillkom pä enahanda sätt en handelsskola i Uleäborg. Dessa skolor och det år 1882 af enskild man grundlagda handelsinstitutet i Helsingfors understödas numera med statsmedel. Med räntorna pä en frikostig donation af bröderna B. Fellman (-|- 1862) och J. Fellman (f 1870) underhålles sedan år 1882 ett handelsinstitut i Brahestad. Ar 1887 skred regeringen till inrättande af handels- skolor i Kuopio och MTborg; senare hafva sådana’ läroverk kommit till stånd äfven i Tammerfors oeh Björneborg. Undervisningen i handelsskolorna, hvilkas kurser äro af olika omfattning, meddelas efter ortens förhållanden antingen på svenska eller på finska eller ock parallelt på hvartdera språket.

Redan tidigt egnade regeringen omsorg at danandet af fartygsbefäl. Ar 1812 påbjöds inrät- tandet af navigations- skolor i Abo, Helsing- fors och AVasa. Nu- mera finnas sådana sko- lor äfven i Uleåborg,

Mariehamn, M^iborg och Raumo. Navigations- skolan i Abo bar van- ligen varit den mest be- sökta. Det goda an- seende de finska sjö- kaptenerna i alhnänbet åtnjuta bär i sin mån vittne om den nautiska undervisningens dug- lighet.

Handelssjöfarten var under seklets förra hälft af relativt större bety- delse i landets ekonomi.

Torg i Tammerfors.

FINLAND I lil'»’ I^EKLKT.

:iii mmuTii :ir I )(> till IVaktfart |);i väiidsliafvcii utsända, segel fa gafvo sina i-ederier

(‘11 god inkomst, rnder Kriniki-iget lilef stiirre delen af fartygen tagen af fi(*nden, npjiliränd i liain- nania eller i lyckligaste fall sald till utlandet. Slaget träffade liärdt. Men eftei‘ kriget skn-d man im-d (‘iiergi till liand(‘lsflottans rderni»i»l)yggande. Inom mindre än tio är voro luckorna fylda. .\nnn In pa 1870-talet i‘ädde goda fraktkon jimktnivr. Men änghätarne, som tidigare hlifvit an- vända mest för passagerareliefordran, liade liegynt konkurrera äfven pä dem allmänna fraktmark- naden. Segelfartygen förmädde pä ätskilliga fraktvägar ej ntliärda denna konkurrens. Flere af vära rederi(‘r inski‘änkte sin verksamhet. De finska segelfartygens tonnage, som är 1878 utgjort lf!)4,088, lia(l(‘ är 18!)1 lunlgätt till ^2o,(>d!). Och detta nedgäende liar isynnerhet egt rum inom de större fartygens grniip. Däi-emot har ängfartygens antal pä samma tid vuxit frän Kil med 8,710 tons drägtighet till ikSti, mätande 2ö,74o tons. Möjligt är doek, att landets rederirörelse, som pä senare tider Imfvudsakligen haft i sigte de regelhnndna komnmnikationsliniernas tryggande, (hvarom ni(‘ra i nästa afdelning), äter höjer sig till stiirre allmän aktivitet, sedan säkrare erfarenhet

vunnits angående de fartygsslag, som med hästa fördel kunna användas i nutidens fraktfart. Tusendetal fin- ska sjömän, som nu segla pä främ- mande nationers fartyg, kunna dä ätervända i eget lands tjenst.

Emedan varuvärdenas beräk- ning i handelsstatistiken frän 1885 sker efter andra grunder, än förr, äro jämförelser med tidigare perio- der vanskliga. 1886 — 91 har total- värdet af in- och utförseln utgjort lägst 176 millioner, högst 251 millioner mark. Störst är varuom- sättningen med Ryssland, dit Fin- land utfiir varor för i medeltal 35 millioner och därifrån importen sti- ger till inemot 50 millioner mark. Exporten iir därnäst störst till Stor- l)ritannien, Danmark, Frankrike, importen störst frän Tyskland, Storbritannien, Sverige.

Antalet fartyg, som är 1891 inhöpte i Finlands samtliga hamnar, var 11,633, mätande 1,991,539 tons. De afgängna fartygens antal var 12,010 om 2,043,465 tons. Ångfartygen repre- senterade ungefär 60 procent af tonnaget.

Rörsinstitutionen är främmande för Finlands affärslif. Detta är en höljd af handelns decen- tralisation, hvilken äter l)etingas af den själfständiga utrikeshandelns naturliga fördelning pä ett flertal handelsstäder. Värdepap])er säljas visserligen pä s. k. fondbörsauktioner, men dessa egna sig icke för stön-e spekulationer, vare sig af sund eller osund natur.

I myntväsendets stadga, bankernas soliditet och kommunikationernas fortfarande utveckling har den finska handeln goda bundsförvanter. Hvad ofvan, s. 150, är sagdt om tnllpolitikens bety- delse för industrin, har sin tillämpning äfven pä handeln.

De numera regellumdet hällna köpmannamötena, med deras centrala handelsdelegation, hafva, liksom äfven skeppsl)efälhafvareföreningarna, tagit initiativ till ätskilliga gagneliga ätgärder. Ar 1891 stiftades Finlands Exportförening, hvilken, ])ä ständernas förord, tilldelats ett ärligt stats- anslag af 25,000 mk till understödande af dess sträfvanden att isynnerhet för nya artiklar bana väir till afsättningsorter i utlandet. E. IMeciiklin.

Xa viff ationsskolan i Aho.

KINLAM) I Hl'-'’ r<KK'l>i:T.

157

i\ KOMMIINIKATIONKILXA.

rii(l('r (le första (leeennierna af det l!):de seklet voro gaiig;sti"’ar, liyväj-^ai’, allmäruia lan(lsvä<>’ai‘, sjiiar oeh vatfendrag de (-nda. fTiriuedlare af saii)f':n-ds('lii i vart land.

Stigen, som genom skogar oeh käri' leder till ny byggarens ensliga stuga i ()demai'ken, hyvägen, som förhinder aflägsna gärdar oeh hyar med de stiirre sti-äkvägarna, äro de finaste grenarna i det adersystem, som sjirider ekonomiskt välstånd, nya tankar oeh en känsla af samhiirighet äfven till de mest undanskymda bygder af fosterlandet.

J)e allmänna landsvägarna, hygda oeh imderhällna pä, grund af gammal lag af jordegarne, förena städer oeh andra mer betydande orter i olika riktningar med livarandra. i\I(-d häst och kärra forslar up|)landshon längs dem sin tjära, sitt smör oeh andra })rodukter till närmaste sjöstad oeh hemtar därifrån i utbyte järn, salt, kaffe, socker o(*li andra förnödeidieter. Häst och kärra eller vagn äro ock det enda fortskaffningsmedlet för resande och för posten. Redan i medlet af l()00-talet infördes den s. k. skjutshållningen, be- stående däri, att fastig- betsegarne förpliktades att för frambefordran af j)Ost ocb resande bålla hästar vid gästgifverierna eller bästombytesplat- serna, där äfven nattlo- gis ocb enkel kost kunde erhållas. T)å den fast- stälda skjutslegan varit låg och farhastigbeten jämförelsevis hög, bar denna anordning väsent- ligen underlättat den per- sonliga samfärdseln ocb gjort, att det i andra

länder allmänna diligensväsendet bos oss ej vunnit insteg. — Landsvägarnas totala längd utgör omkring 44,000 (i Sverige omkr. 00,000) kilometer.

Men redan innan ordentliga vägar blifvit banade, bildade Finska ocb Bottniska vikarna samt de otaliga sjöarna och vattendragen naturliga trafikleder.

Emellan kustorterna underhölls i början af århundradet förbindelsen uteslutande medels större ocb mindre segelfarkoster. Öfver insjöarna färdades man i långa, smala roddbåtar eller med segelskutor. Vattendragen tjenade ock som flötleder för landets skogsprodukter, och deras bety- delse har i detta af seende på senare tider hellre ökats än minskats, dä till följd af den stegrade trävaruexporten milliontal trädstammar ärligen nedflottas från det inre af landet till kusten. Af särskild betydelse äro i landets nordligaste del de stora, vattenrika elfvarne. De äro väl uppfylda af forsar, som göra en färd uppför desamma lika mödosam, som nedfärden vågsam ocb lockande för turisten, men de utgöra dock i vida trakter den förnämsta eller enda trafikleden. Samfärdseln med utlandet gick bufvudsakligen öfver bafvet.

Posten till utlandet fiirdes med rodd- eller segelliåt genom den vidsträckta skärgården och öfver Alands baf till Stocklujlm. Resande följde med postbåten eller begagnade sig af privata

Vaala hamn

vid Uleå elfs utflöde ur Uleå träsk.

FINLAND I Hl'"- SKKFICT.

S(‘f>(*ljiil-d(T (‘ll(T s. k. |>ak(‘tt)):itiir. I liviiit<lc‘i'a fallet vai‘ frainkoni.sten 1)C1‘oc‘ik1c* af väder ocli vind, och ivsans längvariglict oniiijlig att jiä förhand hcräkna. ])i*n gyllene regeln: tid är pengar, hade ännn ej tryckt sin |)r:ig(‘l j>ä sainfänlsinedlen.

Med äi' 18ldt) ingick en ny aera fTir landets koinmunikationsväsen. Till de tidigare sani- färdsniedlen kom da värt ärhnndrades stora ujipfinning — änghäten.

Det var siindagen den 5 juni 18d(), nu en helgdag i duhhel heniärkelse, soin det svenska ång- fartyget »Solide» ankom till Aho på sin första ordinarie tnr frän Stockholm. J)et medförde 24 ])assagerare, och (ifveidarden hade varat dO timmar. Föiljande afton anträddes återfärden med 29 ]>assagerai-c. Jfåten gjorde därefter turer en gång i veckan mellan Aho och Stockholm. Priset i salong eller liytt var 15 Rdi- hanko (Fmk 31, 5o).

»Sol ide» fick snart medtäflare. I Aho hade bildats Finska Angfartygsholaget, som pä Aho varf lät hygga ångbåten »Furst Menschikoff», 8 fot djupgående och 120 fot lång. Båten utskilts }>å vatten redan i juni 1830, men hlef färdig först på liösten s. å. Den 2(5 oktober gjorde liåten

S a i m a kanal: J u u s t i 1 a sluss.

sin proftur, som, enligt ortens Idad, gestaltade sig till en högtid för stadens innevånare, hvilka talrikt liade församlat sig för att vänligt och gladt helsa det första finska ångfartyget. Båten gjorde ock vid profresan den aktningsvärda farten af 10 eng. sjömil i timmen.

För samma liolags räkning liygdes samtidigt i England, af ek och kop])arförhydt, ett ång- fartyg, som levererades på våren 1837 och under namnet »Storfursten» de följande åren, alterne- rande med »Furst Menschikoff», gjorde reguliera turer tre gånger i månaden emellan Stockholm, Aho, Helsingfors, Reval och S:t Petersburg, medan »Solide» fortfarande trafikerade linien Aho — Stockholm.

Längs landets södra kust var sålunda ånghåtsfarten tryggad. Under följande årtionde till- kommo på denna linie ett par nya håtar. Afven AViliorg och andra kuststäder anlöptes.

Emellertid hade man äfven i den höga norden varit betänkt j)å att bereda sig fördelen af ängl)åtsförl)indelse med södra delen af landet. 1 1'leåhorg hade bildats ett ångfartvgsholag. Och den 1(5 juni 1839 firades i Alio en hiigstämd fest med anledning af ("ippnad ånghåtsfart längs

FINLAND I 1!)'”' SFKLICT.

1 ’>\)

liuulots hela kuststräcka ända, upp till Toi-iu‘ä. Den nya anj;l)ät(‘n » Uleahor*;» hade anländl oeli »jort sin proftur för att hiljaiuh* da<>: anti-äda sin lT»rsta resa till Tornea nie(l anliijtande af d(i flesta kiiststiider. Den lilla ängskonerten, som niäth' (‘iidast 20 ton oeli var ö ^ 2 h>f djupgående, fortsatte sina turer till oeli med är 184)5, men sedan inträffade ett afhrott i änghätsfarten [läi risterhotten ända till är 1S57.

I annan riktning vann dänanot änghätstrafiken föire Krimkriget en väsentlig ntveekling, i det regelhmiden ängliätsfTirhindelsc inleddes emellan sydfinska hamnar oeh Lyheek. Det var den tyska propellerängaren »Hengist», som i oktoher 1852 öppnade denna trade och imder hela seglations- äret 1858 gjorde resor emellan Lyheek oeh Helsingfors eller Aho.

Samtidigt med det änghätar infördes })ä de längre linierna, vidtog äfven den lilla ängslups- farten, som sä mycket hidrager till sommarlifvets hehag oeh underlättar den lokala samfärdseln i städernas närhet. Redan 1888 började i Helsingfors lilla »Lentäjä» oeh följande är i Abo »Aura» giira turer i dessa stiiders omnejder.

Den stilla, fredliga utvecklingen af vär sjöfart led ])ä 1850-talet ett svårt afhräek genom Krimkriget (se of van s. 156). Men med freden i Paris oeh Alexander H:s uppstigande pä Ryss- lands och Finlands förenade troner in- gick en ny tid äfven för landets kom- munikationer.

Fredsåret 1856 var ock i detta hänseende lyckosamt. Dä fullbordades oeh invegs under hela landets lifliga deltagande Saima kanal, hvilken förbin- der Sainias vidsträckta vatten med haf- vet vid 5Viborg. Kanalen, som är 59 kilometer läng, däraf 86 km. gräfda, och räknar 28 slussar, är det största och vackraste arbete af detta, slag, som i värt land utförts. Behaget af en färd utmed densamma förhiijes genom den omgifvande naturens skönhet. Genom den direkta förbindelsen med det fiäa hafvet öppnades en ny framtid för hela ()stra delen af landet, isynnerhet sedan sund och strömdrag mellan de skilda

till Saima vattensystem hörande sjöarna gjorts farbara. Äfven inom Päijänne och Näsijärvi vattens^^stem hafva större och mindre kanaliseringsarbeten efter hand kommit till utförande.

Angbätsfartens utvidgande blef efter fredsslutet 1856 en angelägenhet, ät hvilken särskild omsorg egnades.

För linien S:t Petersburg — Helsingfors — Abo — Stockholm anskaffades nya bättre ångfartyg, och därjämte började mindre ångbåtar gä längs kusten mellan närliggande städer. — De öster- bottniska städernas trafikl)ehof l)lef jämväl från 1857 tillgodosedt. Den regell)undna ängbåtsfarten [)ä Lybeck l)lef äter upptagen och vidare utvecklad.

Redan 1856 förekom direkt ångbåtsfart emellan finska hamnar samt Köpenhamn och England. Men denna trade sköttes länge af utländska fartyg och lemnade i afseende ä regelbundenhet mycket (ifrigt att önska. De första finska båtarna insattes på denna linie af Wasa Kordsjö aktiebolag, hvilket med ångaren Fennia är 1878 började regelbunden trafik emellan England oeh Åbo samt kuststä- derna vid Bottniska viken. Detta bolag tillkommer ock förtjensten att först hafva, låtit finska ångare gå pä fraktfart emellan utländska, hamnar. Wasabolaget har dock numera blifvit öfverflygladt

iSaima kanal vid Lauritsala.

FINLAND 1 I!i'>K SKKLFT.

KiO

al h''iiiska iVii^l'ai‘iy”’sakti(‘l)ola<>vt i 1 l.(‘l sin <>■(’( )i-s, livilket 1884 l)(")i'ja(le sin v(‘i'ksamliet pa linl(ai sfxlra k'inlan(l — Iviipenhamii -Kngland, odi delvis med und(‘rst()d al statiai liastigt utveeklat sig. Dess stora första klassens ang- l»atar nnderliTdla nn regellmnden trafik mellan de sydfinska knststädeiaia samt svenska, tyska, danska, engelska, belgiska, franska oeli spanska hamnar, jämte det de, isynnerhet nndei- vintermånaderna, idka utländsk fraktfart. Stiftare af d('tta holag var L. Krogils (18,‘)11 -I8t)0), som förvärfvat ett aktadt namn l)äde säsom skieklig navigatiir oeli genom annan verksamlnd f(”>r den finska sjiifartens främjande.

lOn mängd hakar oeli fyrar vägleda seglaren mellan de skär och under- vattensgrund, som sä talrikt förekomma vid vära kuster. Antalet fyrhäkar oeh fyrfartyg, som ännu år 1880 var endast 10, ujipgiek år 1892 till 4h. Dessutom har sedan 1888 belysning af inlopj) till hamnar oeh tranga ställen i skärgården anordnats, enligt ett billigt, i Sverige upjifunnet system, medels små gasoljefyrar, af livilka redan 1892 ieke mindre än 99 voro up})Stiilda. Bland de stora fynirna hör särskildt nämnas Finlands Eddystone, Bogskärs fyr, bygd pä en af hafvet öfversköljd klijipa långt ute i Östersjön, söder om Aland.

Samtidigt med änghåtsfartens utveckling utåt oeh längs kusterna har ett för samfärdseln inom landet icke mindre väsentligt framsteg gjorts på de inre vattendragen. Ar för är ha nya insjöhåtar tillkommit och nya linier öpjmats i olika delar af landet. Snart sagdt alla större sjöar och sammanhängande vattendrag befaras nu af regelbundet gående ångbåtar.

Om de finska ångbåtarna, isynnerhet dem som trafikera hafvet, kan sägas, att de äro väl utrustade, komfortabelt inredda och föras af dugligt befäl.

Tanken att Itygga järnvägar i vårt land u{)])togs till allvarlig diskussion strax efter Bariserfreden.

I enlighet med ett redan några år tidi- gare uppgjordt för- slag l)eslöt regerin- gen att med finska statsmedel till en början utföra en 107 km. lång bana från Helsingfors norrut till Tavaste- hus. Arbetet pabiir- jadesl8ö8. Den 17 mars 1802 kunde lianan högtidligen invigas och ö})])iias för trafik. Denna tilldragelse helsades öfveralt i landet med odelad glädje såsom gryningen af en ny framtidsdag för det finska folket.

Missväxt och en svår ekonomisk kris hindrade under de närmast fiiljande åren järnvägs- arbetets fortsättning. Men vid 18G7 års landtdag besliko ständerna på regeringens framställning byggandet af en bana, som från Riihimäki station vid Helsingfors - Tavastehus järnväg med

Bogskärs fyr.

FINLAND I lO'"' SFKI.FT.

lOI

luM-öraiulc' af Päijämie vattensystem skulle ga genom Wihorg till S:t Petei-slnirg. Denna järnväg fullhordades 1S70, dä densamma Alexandersdagen, den 11 septemhei', nppläts filr trafik. I aidägg- idngen däraf deltog ryska riksskattkammaren med 2 ' 2 millioma’ metalli’id)el, men sedan denna anpart är 18S2 hlifvit inlöst, tillhör hanan uteslutande finska statsvei'ket.

Därnäst hygdes under aren 187 D 73 af ett privatholag en järnväg ifrau llyvinge station till Finlands sydligaste, laugt i hafvet utskjutande udd(‘ Ilangö. Dä holaget emellertid snart kom pä oheständ, inlöstes hanan ar 1875 af staten.

Vid samma tid utfördes, jämväl af ett })rivatholag, med sid)veidion af Borgä stad en hana ifrän nämnda stad till Kervo station. Denna endast 33 km. langa ])ihana är tillsvidare den enda privata järnväg, som finnes i landet.

För statens räkning hygdes vidare ären 1874 — 70 en järnväg frän Tavastehus till landets forna hufvudstad Al»o oeh till fabriksstaden Tammerfors vid södra ändan af Näsijärvi.

Sedan 1878 har aiTetet pä järnvägarnes utsträekning med af ständerna anslagna medel fort- gätt utan afhrott, med en stående kär af ingeniörer oeh arbetsledare.

Jäinvägsbroii vid Uleåborg.

Främst ville man draga en l>ana norrut, för att närmare förena de aflägsna nordliga l)ygderna med södra Finland. 1883 fulll)ordades Wasahanan, som frän Tammerfors i en östlig båge leder upp till Wasa stad. De följande ären drogs järnvägsspäret allt längre norrut genom det öster- bottniska slättlandet, (ifver dess mänga äar oeh elfvar. 1885 näddes Gamla Karleby oeh' 1880 Uleäborg, som ligger pa 05° N. bredd oeh är den noi-dligaste stad i världen, som eger järnvägs- förbindelse. Till den österbottniska järnvägen fogades ett par år senare en l)ibana till elakobstad.

Nu följde i ordningen den Bavolaksska banan, som frän Kouvola station vid Helsingfors — S:t Petersburgs järnväg sträeker sig emellan Päijänne oeh 8aimavattnen upp till 8:t iNIichel och Kuopio. Den blef färdig 1880 oeh fortsattes fidjaude är söderut till den betydande export- och sägverksstaden Kotka vid Finska viken.

Samma är vidtog arbetet ä tvenne nya betydelsefulla bansträekhingar: den ena frän AViborgs stad genom Karelen till Sordavala vid Ladoga oeh vidare norrut till Joensuu; den andra frän Tammerfors genom Satakunta till Björnel)org vid Bottniska viken. Frän karelska banan går en bil)ana till Imatra vattenfall, dit trafiken frän AViborg öj)}mades hösten 1892.

FINLAM) I 19'"' SFKLFT.

S(‘(l;m (le uii(l(T hyjjjgiiad varaiKlc hanoiaia sanit den af ständerna redan beslutna, men ej ännu med arbete bela”;da banan fifin dyväskybi stad till Keinai station )>a Wasa jäiaiväj^ blifvit slutförda, är, kan man säga, järnvä’garnas stamträd färdigt oeli omfattar alla de skilda landskapen, utom Lapjnnarken. I )(‘ii närmaste framtiden tillbiu- det att lata de länga, bufvudgrenarna skjuta kraftiga sidoskott samt att norr om Hott niska viken sammanknyta det finska järnvägsnätet med det svenska.

j >e finska järnvägarna äro alla breds])äriga, enkelt, men solidt utförda. Farhastiglieten är mod(“rci'a(l; för ])ei-sontägen pä de äldre banorna o(S, j)ä de sedan 1878 bygda 27 km. i timme]i. 1’assagerarevagnai'iia äro iim‘dda efter genomgångssystemet, dels med 2, dels med 8 klasser.

llyggnadskostnaden var fiir de sydliga banorna jämförcdsevis liög, ungefär 100,000 mark per kilometer. Sedan 1878 bar man följt ett billigan* byggnadssätt oeli lyekats nedbringa kostnaden till 00,000 ä 70,t**bl mark }>er kilometer.

Jauigden af samtliga, trafikerade banor i landet uppgår f. n., är 1893, till 1,982 km. eller, om de under byggnad varande, snart färdiga l)anorna medräknas, till 2,401 km.

Finlands ingeniörkär har genom sitt arbete vid säväl kanal- som järnvägsanläggningar gjort sig väl förtjent om fäderneslandet. Den främsta platsen l)land järnvägsingeniörerna tillkommer

Th. Tallqyist (f. 1839), li vil- ken säsom (öfveringeniör haft ledningen af alla under åren 1880 — 1892 utförda järnvägs- anläggningar.

Ångkraftens införande i samfärdselns tjenst har själf- fallet i hög grad underlät- tat ])Ostförbindelserna i landet. Kraftiga ansträngningar hafva äfven i öfrigt under senare år gjorts för postväsendets tids- enliga utveckling. Till bely- sande häraf mä anföras, att antalet postanstalter är 1862 var 42, är 1882 uppgick till 120 och vid utgången af 1892

hade ökats till 520, samt att antalet postförsändelser af alla slag från 9,211,340 år 1882 vuxit till 20,265,505 är 1891.

Elektrisk telegrafledning infiudes i landet under Krimkriget, närmast för militära ändamäl. Det skedde })ä föranstaltande af ryska regeringen, och telegrafen i Fiidand är fortfarande en ryska statens tillhörighet. Endast järnvägarnas telegrafledningar tillliöra finska staten och skötas afdless tjenstemän.

Telefonen har vunnit stor utbredning, säväl i städerna, som pä landsbygden. Till slutet af år 1892 hade ej mindre än 244 koncessioner ä anläggning och exploitaticm af telefonledningar blifvit af senaten meddelade ät bolag och enskilda personer. En del koncessioner omfatta bety- dande trådnät. I scidra delen af landet är telefonförbindelse u})prättad mellan de flesta städer.

Piolis kanal vid Jocnsim.

8älunda ha kanaler, ångbåtar, järnvägar och elektriska ledningar blifvit bygda, och vårt land har kommit i åtnjutande af det 19:de seklets y])persta kommuidkationsmedel. IMen därmed var i ett nordligt, hafomslutet land ej allt gjordt, som måste giiras för att betrygga sandardseln och det

FINLAND r lii'-'-’ SFKLFT.

ig:5

produktiva arl)et(‘ts däi-at' l)(‘i-o(‘ud(* utv(*ckliiig. l']tt mäktigt Idiidcr återstod ä'iimi att ("dvci’viiiiia : viiiterkithUai och isen, som under ilere mänader hvai-je är fullständigt hlokei-ar väi'a kiistei-. Att ])ryta denna l)lokad oeh hereda oss oludiindradt tillträde äi’et om till den stora världsmai‘knadeii hlef ett lifsvilkor f(">r liandelns oeh näringainas vidai-e ha-kofran. Vägen ined hantag <)fver S:t JVtershnrg stod väl (ipjieii, men den var fTir läng oeh fiir dyr. Ingen annan utväg fanns än att söka trotsa vinterstormarna, miirkivt oeh isen })ä Ostersjiai. Att ästadkomnia en regelhnnden vintertrafik (ifver ett isn[)j)fyldt haf, därpä riktades nn alla hemixlanden. Fiiretaget säg väl omiij- ligt ut, men det mäste vedervägas.

Främst gälde det att fä till ständ en vinterkommnnikation mellan vär naturliga vinterhamn Ffangi) oeh Stockholm.

För detta ändamäl hygdes af finska staten är 1877 en välutrustad vinterängare oeh isbry- tare, lienämnd »Fi.vpress». Första vintern giek lyckligt, och Exjiress fnllfidjde sina turer en gäng i veckan.

1878 öfvertogs häteii af enskild person, kaptenen C\ Korsmän, som med subvention af finska staten ocli delvis understödd af svenska kronan med synnerlig energi arlietat för vintertrafikens upprätthällande. Befälhaf varen ä Express A. A. Granroth (f 1892) fvlde med utmärkt skick-

lighet sitt ansvarsdryga kall.

Under de första tio åren af sin verksamhet, eller t. o. m. vintern 1887, kunde Express fem är utan afhrott göra sina regelbundna turer, tvä är l)ehöfde endast tvenne veckoturer på grund af ishinder inställas, men de tre återstående vintrarna var trafiken en längre tid afbruten. Den järnhårda vintern 1881 var isblokaden fullständig, under fyra hela mänader; vintern 1883 infrös Express den 18 februari uti Finska viken och lyckades först den 30 mars uppnå Stockholm. 188G låg båten likaledes infrusen frän den 18 fel)ruari till den 2 april.

Framgången hade väl sålunda varit långtifrån fullständig, och ofta hade Express och dess passagerare varit utsatta för öfverhängande fara, men möjligheten af en vintertrafik pä Östersjön hade dock blifvit ådagalagd, och detta manade till förnyade ansträngningar och mer vidtgäende planer.

Kedan under de nämnda åren hade privata ångare, vid behof assisterade af Express, sökt och delvis lyckats att undei’ vintern upprätthålla trafik på Lyheck. Nu blef det nödigt att öfver Östersjön öppna direkt vinterförbindelse med Köpenhamn och England. Mejeriväsendet i landet hade nått den utveckling, att för dess alster en snal)l)are och mindre kostsam väg, än den öfver Sverige, måste banas till den engelska marknaden. Och Ryssland hade genom högre tullar för- svårat afsättningen af vära industrialster åt öster, hvarför nya marknader för dem mäste sökas i vester.

Pä up})inaning frän finskt håll insatte det »Forenede Dampskibsselskal)» i Köpenhamn är 1887 tvenne ångbåtar för regelbunden veckotrafik, så vidt möjligt året om, på linien tiangö — Köpenhamn, och följande är laörjade äfven Finska Ångfartygsaktiebolaget vintertrafik pä linien Hangö — Hull. Tyvärr voro dock vintrarna 1888 och 1889 så stränga, att ishinder hämmade all trafik frän Hangö frän Imrjan af februari till slutet af april.

Denna vinterns öfvermakt under två på hvarandra följande är lät landet djupt känna afl)rot- tet i den pälaörjade och af affärsvärlden redan päriiknade vintertrafiken, och gaf dtirfiu- anle<lning till nya kraftansträngningar för att för framtiden besegra hvarje hinder.

Efter det fackmän varit utskickade för att studera konstruktionen af de bästa kända isl)rytare, lät finska regeringen år 1889 för en kostnad af 700,000 mk l)ygga ett kraftfullt isbrytarefartyg »Murtaja» (se pl. s. 18), afsedt att under vintern hälla Hangö hamn öppen samt vid utgående och inkommande assistera vinterängarne. Och något är senare anskaffade Finska Angfartygs- bolaget tvenne större, för vintertrafik särskildt utrustade starka ängbätar för linien Hangö — Kö- penhamn— Hull.

Hil

FINI.AM) I SKKLICT.

Dcssil l)ciiir»(lim(lcn liafva, cj ojorts fia^gafvcs. Redan första vintern var »Mnrtaja» i tillfälle att liäfda sitt iykt(^ som nordens stai^kastc; ishrytiii-e, oeli trafiken fortgiek utan afhrott. 1891 var vintern jämförelsevis mild, men 1892 voro isföi-liällandena myeket svära. Tack vare Murtajas energiska verksamhet, hlef dock ishlokaden ständigt hruten, oeli den regelbundna ängbätsfarten knmbi n])j)rättbällas.

Ännu svarare natnrbinder ii|)j)reste sig mot trafiken under den ex('mpellöst kalla vintern 189d, som betäekte bebi (fstersjön med is. Med Murtajas bistånd begränsades doek sjöfartens afbrott till C) ä 7 ve(‘koi-. Emellertid var detta afbi-ott en mainng till nya åtgärder för att krossa vin- teins ^älde oeli balla kommunikationen till det fria vesterbafvet öippen.

l.yekas dessa bemÖKlanden, oeli de niäste göra det, bar en ny farväg öppnats för landets framåt- skridande, oeli en fredlig segei- vunnits, bvaröfver äfven större nationer kunde känna sig stolta.

Felix Heikel.

I II AN G Ö HAMN.

Y. DET ALLMÄXXA UNDERVISNINGSVÄSENDET.

A. UNIVERSITETET.

1-^ iuhnids Universitet, gmiuladt år 1(340 i Åbo på bedrif vande af landets dåvarande general- .J. guvernör, grefve Per Brahe, men sedermera förlagdt till Helsingfors, bar för Finlands hela knlturutveekling haft en betydelse, som svårligen kan öfverskattas, och som med skäl förvärfvat detsamma benämningen »landets bjärta». Det bar alltsedan sin stiftelse utgjort den egentliga brännpunkten för allt intellektnelt lif i landet. Alan bör, för att förstå denna universitetets betydelse, erinra sig, att intet annat tongifvande bildningscentrnm liär funnits, att ett liof bär lika litet baft någon varaktig stad, som en mäktig ocb rik Iiördsadel med själfskrifna anspråk på att få bestämma tänkesätt oeb sed. Afven den på affärsverksambet grundade förmögenbeten med däraf följande inflytande bar intill senare tid varit jämförelsevis mindre betydande. Finland bar ej egt några Alediceer. Den egentligen ledande klassen bar utgjorts* af de civila embetsmännen, till bvilka då l)öra räknas äfven prester ocb skolmän. Hvad de militära tjensterna vidkommer, bar deras antal åtminstone efter 1801) varit ringa i jämförelse med de civilas. För erbållandet af alla mera lietydande civila befattningar bafva åter akademiska studier utgjort ett nödviindigt vilkor, bvarför nästan alla, som eftersträfvat en sambällsställning utöfver den stora massams, strömmat till universitetet, där de mottagit sin andliga prägel. Det bör vid sådant förbållande icke förvåna, att universitetet öfvat ett så stort inflytande på opinionerna ocb att det stått i medelpunkten för den allimänna uppmärk- sandieten i långt bögre gratl ocb inom vidsträcktare kretsar, än sådant plägat vara fallet annorstädes.

Universitetets vigt såsom centrum för det intellektuela lifvet blef efter skilsmässan från Sverige till en början, relativt taget, snarare större än mindre, då ju nationen nu öfverbufvud befann sig mera isolerad, mera bänvisad uteslutande till sig själf. Så godt som alla de företag, föreningar ocb samfund, bvilka under de första decennierna efter denna tidpunkt uppstodo med syfte att befrämja den bögre andliga odlingen, uppväxte inom universitetets moderliga sköte eller till följd af impulser fran biigskolan. Dessa förbällanden vållade, att man äfven i de bögsta

] 10'>K SKKLI’;r.

ivgcriiiiisicrctsanm var honä^en :itt hcli^akta lifsyttriii^aiaiii vid liiigskolan ocli bland dess ungdom sasoin (‘tl slags bai^oinetei' pa de ])olitiska tänkesätten i landet, livarvid man stundom mäliändii öfverskattade dessa lilsytt ringars verkliga betydelse.

I^mellertid bafva mimnda {(»rliTdlanden nnder senai‘e tider i nägon man föriindi-at sig. Efter det konstitutionella statsskiekets ätei'u])j)lifvande oeli den kommunala själfstyrelsens införande bafva allniiinna intressen ti'ädt i fiirgrimden, hvilka fiir sitt ofbaitliga dryftande funnit mera egnade oi-ganer i bjlkreja-esentationen oeh i pressen. Universitetet bar sedan dess begynt intaga en nagot mindre uppmärksammad, men i själfva verket kanbända naturligare oeli för dess egentliga uppgift,

att vara- den vetenska[)liga forskningens oeb undervisningens vårdarinna, gynn- sammai“e ställning.

Universitetet, förut vanligen kalladt Academien i Abo, var från början inrät- tadt efter mönstret af bögskolan i Up- sala. Det finska universitetet erböll så- lunda en ganska vidsträckt själf styrelse- rätt oeb en jurisdiktion öfver sina egna medlemmar, som i början t. o. m. inne- fattade rätt att döma till döden. Den bögste styresmannen kallades kansler, bvartill plägade utses någon af Sveriges magnater. Däremot voro under den sven- ska tiden akademins materiela tillgån- gar, mätta med nutidens måttstock, gan- ska knappa. Till bennes underbåll voro anvisade räntor från en mängd under kronan skattskyldiga bemman, men bon fick själf draga försorg om dessa räntors uppbörd, oeb mycket ofta, isynnerbet un- der krigstider, voro de skattskyldiga oför- mögna att betala. Den liäraf vållade l)risten pä medel bämmade i bög grad akademins verksambet. Själf var bon länge inrymd i en trång oeb oansenlig byggnad. Först år 1802 lades i närvaro af konung Gustaf IV Adolf grundvalen till ett nytt oeb rymligare universitets- bus, bvars byggande dock endast lång- Pci- Brahes staty i Åho. fortskred. Likväl kunde dessa

yttre svårigbeter icke kväfva det veten- skapliga oeb litterära lifvets uppblomstring, oeb vid 1700-talets slut samt in på början af detta sekel bade Abo universitet lyckan att Itland sina lärare räkna flere framstående nuin, sasom »den finska bistoriens fader» H. G. Porthan, den utmärkte juristen M. Calonius, skalden b. INI. Franzén m. fl., byilka förstodo att med framgång bäfda dess anseende i den lärda yärlden.

Efter Finlands förening med Ilyssland sökte den nye regenten, Kejsar Alexander I, lika ädelsinnadt som statsklokt, att befästa sin eröfring genom att göra landets invånare belåtna med sin nya ställning. Universitetet fick särskildt erfara ]>rof }>å lians böga ynnest. Det bibeln »Ils i bufvudsak vid samma inre organisation som dittills, samma ])rinci}K>r af själfstyrelse samt

KINLANI) I SF.KLKT.

KJ7

hiro- och studiclVilict fortioro ntt vara <;’a'llan(lc, pa samma fi;aii<;' dess mat(!ricla tillgan^ar hlcfvo väscntlif>'en tT>rstäi’kta. Kiidands mdversitet har föi- sin rättsliga ställnin^; att trygj^a siji; vid |)rivilcf^icr, hvilkas i;'ilti^’li(*t äi‘ »'(‘nom <i;rundla»; l)(‘kräi'tad. Själfva det konstitutioiiela 1'iiridamentet hir dess tillvaro star nämli<i;eii att finmi i de «;ainla, men f'oi'tfarande g'iltij>:a j)restai)rivilegiei'na af hvilkas § 2 stadgar, att »Keelesiae och Ueipnhlieae seininaria, nämligen Aeademiei-, (Jynmasiei- och Seholar .... skola hlifva vid inaeht häddna och befordrade». Dä ar 1801) det nya ix‘gle- mentet för regeringskoiiseljeii (sedermera kejserl. senaten) utfärdades, nndantogs däri uttryckligen universitetet frän de anstalter, hvilka stäldes under konseljens värd, och tillerkändes detsamma en egen jurisdiktion »enligt de academiska constitutionerna». ( )eh har universitetet sedermera genom landtdagsordningen af 1809 fatt sig den vigtiga rättigheten tillfiirsäkrad att till landtdag välja tvenne representanter, hvilka hafva säte i presteständet.

Kejsar Alexanders liögtbetrodde man, rikssekreteraren Mikael Speuansky, blef akademins kansler är 1809.

ITnder hans förvalt- ningstid utfärdades för densamma 1811 en ny stat, li vari- genom lärarnes löner förbättrades, profes- sorernas antal öka- des frän 14 till 20 och anslagen för samlingar och im-ätt- ningar betydligt höj- des. Jämväl anvi- sades medel till full- bordande af det 1802 päbegynta nya uni- versitetshuset, som blef färdigt 1816.

Till utverkande af dessa förmåner åt akademin bidrog

verksamt dess däva- Universitetets hnfvuelbyggnad i Helsingfors,

rande nitiske pro-

kansler, den redan på annat ställe, kap. III, omtalade Abo biskopen J. Tengström, som synes hafva i hög grad förvärfvat Kejsar Alexanders förtroende.

Efter Speranskys fall 1812 bekliiddes kanslersembetet en tid af en finsk man, den bekante grefve Gustaf Mauritz Armfelt. Men efter hans död vederfors universitetet den utmärkelsen, att till dess kansler år 1810 utnämndes Kejsarens egen liroder. Storfursten Nikolai Pavlovitscti, som innehade befattningen ända till dess han är 1825 besteg tronen. Förmånen att sålunda ega sin högste måls- man i tronens närmaste grannskap har universitetet äfven därefter åtnjutit, i det kanslerskapet inne- hafts af Tronföljarne Storfursten Alexander Nikolajewitscti, sedermera Kejsar Alexander II 1820 — 1855; Storfursten Nikolai Alexandrowitsch 1855 — 05; Storfursten Alexander Alexan- DROwiTSCH, numera H. M:t Kejsar Alexander III, 1805 — 81; Storfursten Nikolai Alexandrowitsch sedan ar 1881. Finlands ministerstatssekreterare har vanligen varit förordnad kansler till biträde.

Den brand, som 1827 lade Abo i aska, förstörde det nya universitetshuset äf vensom största delen af de vetenskapliga samlingarna. Frukterna af seklers trägna mödor gingo sålunda inom

FINLAND I SFKLFT.

h;s

n:ij;ra timniai' fiaioi^adc. I>lan<l det fiirlorade var l)il)liotekets ))oksainlin<>', utgöi'ande onikriiig no, (MM) hand, oher;d-:nadt en mängd handskrifter af ett fiir kännedomen om landets äldi‘e historia och litt<‘i«atnr delvis oersättligt värde. Denna hrajid hade till följd universitetets fljttidng till den nya hnfvndstaden Helsingfors, j)ä det, säsom i mainfestet härom sades, ett närmare sand)and sknlle eiaias imälan nniv(‘rsitetet samt landets iifverstyielse och hiigi-e anktoriteter. Jki samma gang hestiimdes, att d(‘tsamma till ndnne af Fiidands välgörare Kejsar Alexander 1 framdeles sknlle hära namnet ^tlcxn/idc»- Vnivcniictcl i Finland. 1 Helsingfors öpj)nade högskolan sin verksam- het i’edan liiisten 18‘dS i provisionella lokaler, hvilka doek snart kunde uthytas mot en ny huf- vudhyggnad, som, nppfiird efter ritningar af C. L. Enokl i en enkel, men värdig och j)rydlig renässansstil, med stor hiigtidlighet invigdes den Ih juni 1832. Den för finska förhållanden storartade hyggnaden med sin rymliga, af doriska kolonner })rydda vestihyl, sin halfeirkelformiga aula eller »solennitetssal» med amfiteatraliskt up})Stigande bänkrader, imponerade pa allmänheten,

som småningom hegynte fiir- sona sig med universitetsflytt- ningen, hvilken till en hörjan mottagits med en viss oro.

Sedermera hafva efter hand jämväl öfriga fiir högskolan nödiga byggnader kunnat up])- föras. Så t. ex. det på en h<)jd l)elägna astronomiska oh- servatoriet med sin vidsträekta utsigt öfver land oeh haf; det ut- och invändigt lika smak- fulla l)ihlioteket, äfven af En- gel; den anatomisk-fysiologi- ska inrättningen; den stora »la- horatoriihyggnaden», numera inredd för särskilda museer oeh samlingar samt tillökad med en ny flygel föi- kemiska laboratoriets behof; patologisk- anatomiska inrättningen; bota- niska trädgårdens orangerier, bland hvilka märkes ett nyligen uppfördt större palmhus m. m. ]\Iedel till dessa betydliga byggnadsföretag hafva erhållits dels genom särskildt beviljade statsan- slag, dels genom en enkom till universitetets fiirmån påbjuden exporttull på trävaror samt den universitetet för en tid förunnade rättigheten att få np})bära inkomsten af lediga })astorat. Den vigtigaste samlingen är allmänna biblioteket, hvars tillväxt tagit rask fart, isynnerhet sedan, på franiställning af ständerna, dess årliga anslag år 1883 ökats från G,(MM) till 18,000 mark. Antalet volymer utgör för närvarande vi^l}>ass 200,000, oberäknadt diverse småskrifter. Utom allmänna biblioteket finnes ett särskildt ryskt bibliotek med ett volymtal af öfver 40,000.

Flvttningen till Helsingfors blef en vändpunkt i universitetets historia äfven därigenom, att dess gamla stadgar eller »eonstitutioner» då ersattes genom nya och förändrade »statuter» (1828). Dessa utbyttes i sin tur mot statuterna af 1832, hvilka fortfarande giilla, om än i flere punkter ändrade genom senare stadganden.

Enligt dessa statuter utöfvas högsta styrelsen öfver universitetet af kansler, som omedelbart för Kejsaren föredrager de ärenden, hvilka bero }>å monarkens afgiirande. A själfva universitets- orten star en vicekansler i s})etsen för förvaltningen, hvilken närmast handhafves af rektor och

konsistorium. lv('ktoi‘, som ulniimims pA lr(‘ Ar, ;ii- oi^dtiiriimlc i konsistorium, livmA, i vmili^ii f:ill, 1 L’ |)rof('ssor('r j;imt(^ honom inuolnilvn s;it(‘; i oii del ärcndon doltnjjja dock siinitli<f!i ordimmh; professorer. lAtt mindre utskott inom konsistoiAum med i-ektor i spetsen Inindliar vai-den om detalj(‘rua af uuiv(‘rsitetets ekouonu.

M('d liäusvn till V(‘tenskajKTua ;ir li("»j;skolan indelad i fyi'a fakult(“tei‘: den teologiska, den juridi- ska, d('u medicinska o(‘h den filosofiska, af livilka den sistmnnnda hestAi- af tvenne sektionei': <len historisk-filoloi>’iska oeli d(‘ii fysisk-matematiska. Deii teologiska fakulteten egei’ 4 ordimnAe pi’of(‘s- sioner och '2 adjnnktnna-; den juridiska likal('des 4 ordinarie professioner oeli 2 adjnnktnrer; den medicinska 7 ordinarie och 4 extra ordinarie professioner samt en lärareplafs i tandliikareknmst; liisto- i'isk-filologiska sektionen 11 ordinarie och 1 extra ordinarie profession; fysisk-mateit)atiska sektionen 7 ordinarie jn-ofessioner. Snni- nian af ordinarie professioner är således 33. Till de nämnda, pa ordinarie stat uppförda 5 extra }>rofessionerna komma ytterligare [)ersonelt anstälda extra ordinarie professorer, livilkas antal för närvarande (varen 1893) är 10. Vidare finnas docenter, livilka för när- varande äro till antalet 38, äfvensom lektorer för under- visningen i nyare sprak samt exercitiemästare. Hela antalet lärareplatser utgör för närva- rande 107, livartill ytterligare komma, tjenstemän för vården om biblioteket ocb samlingarna samt för kansliet ocb ränteriet.

Ilvarje fakultet är lierät- tigad att utdela lärda grader.

IMagister- ocli doktorsvärdig- het meddelas antingen enskildt, eller offentligt vid s. k. so- lenna promotioner, livilka med mycken ålderdomlig ståt firas, vanligen livart 4:de är. De solenna proniotionerna, livilka dock under senare tider egt rinn blott inom filosofiska fakulteten, firas i universitetets aula, som vid tillfället är fybl af en inbjuden, festligt klädd publik. Den af fakultetens professorer, som för gången fungerar som promotor, håller ett för tillfället liinipadt tal och bekläder därpå proniovenderna med insignierna })ä deras nyvunna lärda värdighet: en krans af lager och en gyllene ring för magistrarne, en sidenklädd hatt för doktorerna. Fest- musik och kanonsalut beledsaga denna ceremoni. Till seden hör, att vid hvarje promotion magi- strarne hland stadens unga damer utse en s. k. »kranslunderska». En middag med tal och skålar samt på kvällen en af de nyss promoverade magistrarne gifven bal afsluta festligheten, till hvilken resande från alla landets delar pläga infinna sig. Till inemot senare tider hafva dessa promotioner nära nog haft karakteren af nationalhögtider för den bildade klassen af landets befolkning.

Interiör frän universitetets bibliotek.

1'INLANM) I SKKLKT.

170

r;iui«i,li(‘t(‘n :itl varda inskrifvcn sasom stiKha-ando vid univvi-sitotet ut»()r i i'(‘g(dii afläggan- dct ai' en dels ski'il'tlig, dels inmillig »st ud('iit(‘xani(*ii » ett iiiklvändigt vilkoi'. Men engang inskiåfven, har studenten en ganska stor frihet att hestäniina ordningen oeli sättet fiir sina stndiei-, livilka i allmänliet iek(‘ hafva fonnen af knrsei', de där inom hestämd tid l)orde g(‘noingäs. De akademiska fiireläsningarna äro till stiirsta dehai |>uhlika, sä att Tditirarne fin' (hmi ieke (*rlägga nägon särskild afgift. Anda till inemot medlet af detta sekel klädd(‘ univ('rsit(‘tsläi'ai'ne sitt vetenskaj)liga skrift- stiilleri f('»i' d(“t mesta i fonnen af akademiska dissertationer, vanligen pä latinska spräk(*t. »Ven- tilationen», ellei' den offentliga granskningen, vid hvilken fihäattaren horde fiirsvara sin afhandling mot opjxmentens anmärkningai-, fiirsiggiek j)ä en med alla en klassisk vältalighets snpeiäativei- spä’ekad latin, oeh hai’ äfven eljest, med de manga därvid uj)j)trädande funktionärerna, praeses, enstos, resj)ond(‘nter, o))ponentei‘, en fornäldrig prägel. (Jenom statutfiu-ändringen af 18ö2 förenk- lades delvis foianen fT)r disputationsakterna. Afhandlingarna skrifvas numera vanligen j)å svenska eller, efter det är 18ö8 den fiirsta dissertation ]>ä finska utkom, äfven ]>ä detta spihk; stundom doek äfven pä latin (dier nägot främmande modeiait spräk. Antalet utgifna akademiska afliand- lingar utgjorde uiuku' de tre läseären 1890 — 1898 tillsamman 5ö.

Mn högskola sädan som Finlands, aflägsen frän civilisationens stora liufvudsträtar, nulste hafva sin förnämsta betydelse uti att förmedla sin egen nations delaktighet i den högre vetenskapliga bildningen. Hon har ieke samma betingelser, som åtskilliga af hennes medsystrar i Furopa, fiir att kunna verka banbrytande pä den rena forskningens område. xVtt bon doek ej underlåtit att i

sin män bidraga till det vetenskapliga forskningsarbetet, därom vittna namnen pä åtskilliga bland

de män, livilka såsom lärare tillhört henne, om det oekså är sant, att forskningen hos oss, dä

ämnets natur sådant tillåtit, med förkärlek vändt sig till föremål, livilka haft sammanhang med det egna landet, dess natur och folk. Vi ipijiräkna här ieke naninen på de forskningens nialsmän, livilka lyckats giira sig förtjente om vetenskapen, utan hänvisa i detta afseende läsaren till de afdelningar af föreliggande verk, som handla om den vetenskapliga litteraturen. Anmärkas kan doek, att ätskillige vetenska})sniän, livilka vunnit rykte i den lärda världen, ursprungligen erhållit sin bild- ning vid detta universitet, om de än ieke varit fastade vid detsamma sasom lärare; sa språkfor- skaren A. -I. H.kögrex, astronomen H. (tYldéx oeli Asiens kringseglare N. A. E. Xokdexskiöld.

Under den närmaste tiden (hter 1809 radde, trots de förökade niatcnåela resurserna, en viss domning i det intellektuela lifvet vid universitetet. Porthan var dild, Cåilonius tagen i anspråk för andra värf, oeh Franzén hade öfverflyttat till Sverige. Endast spridda lifsteeken riijde sig

under den tid universitetet ännu liefann sig i Abo. Tidskriften Jlnemosijne, 1819 — 1823, redigerad af professorn i romerska litteraturen .1. G. LixsÉx, yrkade pä arbete fbr finskt sjiräk oeh finsk nationalitet, oeli docenten i historia A. T. Arvidssox n})j)trädde såsom förkänpie fiir liknande idéer, jämte det lian med nngdomlig hänsynslöshet angrep allehanda bestående fiirliallanden. Tidpunkten var dock ieke gynnsam för dylika sträfvanden; ^Vrvidsson, som till IMneniosyne skrifvit en ipijisats, livari bland annat klandrades förhållandena vid den dåvarande finska militären, och som därigenom väckt vieekanslerns, grefve F. Aminoffs, vrede, blef med åsidosättande af lagliga former skild från sin docentur oeh niidgades, utan utsigt till bergning i hemlandet, (ifverflytta till Sverige 1823.

Men kort efter flyttningen till Hcdsingfors bildade sig vid hiigskolan en krets af yngre, högt liegafvade män, varmt lifvade af litterära, vetenskapliga oeh fosterländska intressen: det s. k. Iöi'<hi(jssäJhkaj>et, li varom det niinuare i ett följande kapitel. Från denna krets utgick eu id(*el lyftning, som efterhand spridde sig till allt vidsträcktare lager af nationen. Runebergs skaldska}), där grekisk formklaidiet harmoniskt sammansmälte med noi-diskt känslodjup; Eiinnrots framgångs- rika arbete att i ljuset framdraga skatterna af det finska fblki^ts forntida sång oeb visdom; Snell- mans energiska sträfvan att bit inföi‘a den mäktiga idéströmning, som då, i den idealistiska filosofins skepnad, från Tyskland bredde sig öfver en stor del af Europa — detta allt kunde i(*ke förblifva utan verkan. Xärmast beriirdes liäraf naturligtvis universitetet oeh dess ungdom.

1'INl.ANI) I I!)'”- SKKLIOT.

171

Lilvct inom (Icnmi s(‘n:ii'(“ lutdo dittills iinnu hihohrdlit mycket nf iildre tiders i’:diet oeli sjiillsvrdd. I )ryekenskii]) oeli slii»'simd voi-o långt itVini sällsynta. Men dessa osedei’ aftogo i samma man d(‘ id(‘('la intresscaia vunno inst(‘g. Åtskilliga. tilMragcäsei' hidrogo särskildt till att rikta siniuaia mot h(')gi’(‘ imll; sä t. ex. <1(mi jnl)(‘lfest, som 1 cS40 fii-ades till minm* af universitetets 200- äriga tillvaro. \dd d(‘tta tillfälle anst;ild(‘S promotioner i alla fyra fakidtet(‘rna, oeli till dem liade infunnit sig talrikare gäster än vanligt, säväl frän eget land, som frän främmande hindei*. I'ran Sverige hade hland andi^a anländt den gamle skalden hiskop Fraxzéx, som nu ätersag sitt fäder- u(‘shmd oeh dess liiigskola under helt andra fiirhällanden, än de, hvarunder lum .‘10 ar tidigare lemnat dem. Ilelsad med jubel af ungdomeu, som mangrant tägat ut frän staden den aid<ommaude till miltes, var han fi)r(*mäl för allas hyllning oeh vördnad. Bland gäster frän Byssland märktes, jiimte nägra andra kiinde vetenskapsmän oeh litteratiirer, den framstäende skriftstiillaren J. (Jrot, s(‘dermera anstäld säsom professor i ryska spräket vid Helsingfors universitet, där han kvarlemnat ett aktadt minne. Åtskilliga vetenskapliga och skönlitterära arlieten hlefvo utgifna i anledning af julielfesten, livilken därigenom, liksom genom den nationela lyftning den gaf sinnena, fick en bety- delse längt (ifver stundens.

I^tudentkåren hade af gammalt haft för sed att fira s. k. »majfester», till livilka talrika gäster af häda könen inbjödos. En särskild märkvärdighet fick majfesten år 1848, livilken för alla därvid när- varande blef oförgätlig. Dä sjöngs första gången offentligen Bunebergs »Vårt land» med Pacii enkom för detta tillfälle komponerade melodi, hvilken sång från denna stund blef landets nationalsång. Vid samma tillfälle höll Finlands liäste talare Fredrik Cygxaeus, känd äfven som skald oeh historiker, ett tal, hvilket väckte till klar låga patriotismens gl()d i de ungas sinnen.

Den finskt nationela rörelsen, som åsyftade att höja det stora flertalets af landets invånare språk, det finska, till kulturs})råk, hade på 1840-talet vun- nit stor anslutning inom de yngre akademiska kret- sarne. Men man hade lyckats ingifva ej blott lan- dets generalguvernör, furst Mensciiikoff, utan äfven Kejsar Nikolai den tanken, att under dessa sträf- vanden dolde sig revolutionära tendenser och att den finska högskolan icke förblifvit oberörd a£ tidens politiska omstiirtningsbegär. Några beklagliga excesser, till hvilka ett antal studenter gjort sig skyldiga, tycktes gifva denna tanke ytterligare bekräftelse. Särskilda åtgärder lilefvo därför vidtagna för att ställa ungdomen under en noggrannare tillsyn, och dåvarande vicekansler, general J. M. Nordexstam, fick order att strängt undertrycka hvarje yttring af op})Ositionslust. De studerande hade af ålder varit indelade i s. k. »nationer», eller, såsom de efter 1828 kallades, afdelningar, efter de särskilda landskap, från hvilka de härstammade, men denna institution l)etraktades af de makt- egande såsom hiirden för en revolutionär pro[>aganda, hvarför afdelningarna i statuterna af 1852 up})häfdes och ersattes genom en indelning eftei- fakulteter. En annan förändring, som skedde genom dessa statuter, var att den filosofiska professionen upphäfdes. Kejsar Nikolai tillskref, såsom liekant, filosofin en stor andel i den omstiirtningsanda, som vid denna tid upprörde hela vår världsdel.

En oskattliar lycka för det finska universitetet under dessa lirydsamma förhållanden var, att det till förespråkare hos monarken hade dåvarande Storf ursten-tronföljaren Alexaxder Nikolajewitsch.

Alexander Nikolajewitsch säsom tronföljare.

17‘-’

KIM.AM) I SKKLKT.

|)('Mii(‘ un_<i'(‘ fursl(‘ li:i(lt‘ 1S12 f()rstii j^aii<2;cn hosökt I lolsiii.nlors ocli dot iiiiivorsitot, livars kansler han var, samt i-odan da ”(‘iioni sitt lika ädhi som liiimana väsende vunidt allmänna, sympatier. Ilan anvi'inde s(‘derniei'a vid kritiska tillfälhai sitt iidlytande till inuversitetets hästa. I hönjan af ar 1 SÖ 1 hade ett antal stndent(‘r fi;ifvit nttiyek at det dä i’ädande missniijet med vieekansleiai _e,(‘iiei-al Xordenstam iz;en()m att, elnn-ii iid)jndn(‘, ntehlifva frän en l)al, den vieekansler gaf till firande af Stoi'furst(>n-tron f(")l jarens 2ö-äriga kanslerskap. Kejsai- Nikolais vi'ede ()fv(‘r denna sid- vöi'dnad mot en hans förtro(Mideman hotade indversitetet ni(‘d omedelhart tillslutande. Men d(“t lyckades troididjarcai att hlidka sin fadei- och utvei’ka de skyldiges tillgift, livilken lian vid ett jiersonligt hesiik i Helsingfors meddelade universitetets i dess solennitetssal fTirsauilade medlemmar. \'id samma tillfälh^ hivistadi* han (‘ii S(‘ssioii af det akademiska konsistoriet, därvid hau öfver- lemuad(‘ den första fullmakten a en jirofession i finska s}>räket ät den nyss frän sina forsknings- färder ätervände .Mathias ^Vlkxandkr (kvsxuÉx. Att den frisinnade och menniskovänlige fursten skulle tillvinna sig en omätlig jioindaiåtet i Finland, faller af sig själft.

klland de hirsta ätgä'i-dcr han efter ipipstigandet pä tronen vidtog var att till vieekansler i general Xordenstams stiille utiuinma generalen friherre IMunck, med livilken en liheralare riktning i universitet(‘ts styrelse hegynte göra, sig gällande. Afven äterstäldes den indragna })rofessionen i filosofi, om än till en hörjan uuder annat namn (profession i »sedelära och vetenskapernas system»), oeh till dess iunehafvare utiiiimndes den af 0|)inionen högt up|)hurne J. Ak Snellmax. Ar IShS ätiTinfördes den för ungdoihen kära afdelniugsinstitutionen, livilken sedan dess egt heständ, utan att hesanna de farhågor, för hvilka den en tid varit fiirenial. J)e studerande äro numera indelade i i>ex afdelningar, den nyländska, savolaks-karelska, tavastläiidska, vestfinska, vihorgska oeh öster- hottniska. II varje afdelning stär under tillsyn af en Impektor, utsedd hland jirofessorerna, oeh en kurator, hvartill efter af afdelningen anstäldt val i regeln hirordnas nägon doeent eller licentiat.. Afdelningarna sammankomma till veekomöiten, där, under inspektörs ordförandeskap, litterära frågor oeh afdelningens angelägenheter afhandlas. Deu disciplinära uppsigten öfver de studerande tillhör rektor oeh den s. k. »diseiplinskommissionen», livilken hestar, jämte rektor, af de ö fakultets- oeh sektionsdekanerna. Alen därjämte ega studentafdeliiingarna att öfvervaka sina niedlemmars sedliga förhållande oeh vid hehof tilldela dem liestraffningar. Denna ungdomens själfkontroll har visat sig vara ett verksamt medel att upprätthålla ordning och sedlighet. Slutligen hafva studen- terna äfven rättighet att å allmänna möten af hela kåren hesluta om vissa dem gemensamt riirande frågor.

De vid universitetet närvarande studenternas antal utgjorde höstterminen 1828 enligt tryckt förteckning 330. Under de därpå följande 30 åren förhlef antalet tämligen stationärt, i det att detsamma höstterminen 1858 var 300, men det har sedan dess betydligt stigit, sä att det höstterminen 1888 utgjorde 1,002. Höstterminen 1802 var det 1,043. Dessa siffror utvisa doek ej hela antalet inskrifne studenter, emedan, till följd af fattigdom oeh andra orsaker, fiir hvarje termin mänga af dem nödgas uteldifva från universitets-staden. Sä steg t. ex. höstterminen 1888 totalsumman inskrifne till 1,773 och höstterminen 1802 till 1,852. Af de hiistterminen 1802 inskrifne till- hörde 224 teologiska fakulteten, 553 juridiska, 178 medicinska, 440 historisk-filologiska sektionen oeh 448 fysisk-matematiska sektionen. Orsaken till den under de 3 sista decennierna så betydligt ökade frekvensen ligger dels i det stora antal nya läroverk med dimissionsrätt till universitetet, som här uppstått, l)land andra alla de med finskt undervisningss})råk, af hvilka det äldsta inrätta- vles 1858, dels däri, att landets intensiva utveckling under de senaste årtiondena i hög grad stegrat hehof vet af intelligenta krafter.

I summan af studerande ingå äfven de vid universitetet inskrifna krinUya rtiidcntcrna. Den första af dessa immatrikulerades 1870, deii andra 1873; sedan har antalet vuxit, så att detsamma höstterminen 1802 npjpgiek till 31 närvarande och 55 inalles inskrifna. Af dessa studerade 3 juridik, 4 medicin, 23 historisk-filologiska och 25 fysisk-matematiska vete7iska})ei‘.

BTLI) UH STUDENTJ.I FVKT.

KIN LAM) I lil'”' Si:KLi;'r.

l'itt gcnuMiSiiml l'(")r(‘nini;'sl)im(l c<2;ii slu(lnit(‘ni:i i del s. k. stiidcnl liuscl, nicdclst

t’ri\'illij;'!i gfiivor fran luda landet o(di af studenteiaia själfva <;(‘ii()iii soiréei", Iconserter ]ii. ni. insani- lad(‘ medel. Inskriftiai pa. liiis(‘ts fr()iitesj)is »spel siiae palria dedil» antyder Silttet fin- dess till- komst. llpi)fördt efter ritning af A. 11. I )ai.sti;().m, imigdes det den Idi novendtei- 1.S70. Det innehrdl('r en större f('stsal, rnm filr afdcdiungarna, stiidentfaknlt('terna oeli åtskilliga Idand studen- terna bildade vetenskapliga, förcningai-, en musiksal, läsesalai- med nt- oeli inhindska tidningai- samt r('stanration. Studentkårens bibliotek, som innelialler nära öO, ()()() volymei- oeli tidigari* äfven haft sin })lats i stiuUaitlinsct, liar nnmern flyttats till en särskild, af kären nppfiird byggnad.

Nagra n})])gifter om nniversitetets finansiella förhållanden torde slutligen liäi- fiirsvara sin ])lats. Universitetets 'inkomster bestå dels i ett på statsbudgeten iqipfördt ärligt anslag, n[)j)gaende f()r nästlidet år till omkring 742,000 mark, dels i intressen å fiirriintade kapitaler, omkr. 410,000 mark, dels i diverse inkomster, såsom för ntarrenderade rättigheter att utgifva almanaekor oeh hålla apotek, })rivata donationer samt afgifter för begagnande af de vetenskapliga samlingarna, fiir af universitetet in)}>låtna lo- kaler, för examina m. m., omkr. 100,000 mark, el- ler tillsammans vid pass

1.101.000 f. mark årligen, llehållningen i samtliga fonder var vid utgången af 1891 omkr. 0,190,000 mark. Värdet af univer- sitetets fastigheter kan approximativt anslås till

2.850.000 mk.

De ordinarie profes- sorernas oeh biblioteka- riens löneförmåner utgöra

8.000 mark, som efter 5 och 10 år ökas med

1.000 mark h vardera gän- gen. Extra ordinarie pro- fessorerna ätnjnta en lön af 5,000 mark, som med

förhöjningar stiger till 0,500 mark. För docenterna finnas anslagna 12 understöd, 0 till belo})}) af 3,500 oeh lika många till belopp af 2,500 mark, hvilka bortgifvas åt däraf förtjente docenter för 3 är i sen der.

Finland är fattigt, och detta har bland annat till följd, att ett mycket stort antal — man antager ^/4 — af samtliga studerande nödgas, för att kunna idka studier vid universitetet, skuldsätta sig i större eller mindre grad; detta sä mycket mer, som det har varit oeh är mycket vanligt, att söner af mindre bemedlade föräldrar, allmoge, mindre handtverkare och årl)etare sträfva fram den »lärda vägen». För att i någon mån afhjälpa det ekonomiska trångmål, hvari en stor del af de studerande befinner sig, finnas inrättade stipendier, tillkomna dels genom enskilda donationer, dels genom anslag af allmänna medel. Sammanlagda summan af de stipendier, som terminligen kunna till fattiga studerande utdelas, stiger för närvarande till 30,000 mark. Utom dessa stipendier finnas anslag af statsmedel för att sätta längre hunna vetenskapsidkare och universitetslärare i tillfälle att företaga utländska resor i vetenskapligt syfte. Äfven några })rivata donationer äro anslagna till uppmuntrande af vetenskapliga resor oeh forskningar. Under allra senaste tid har

tS t lul c n t 11 u s e t.

171

FIX LAM) I SLKLIOT.

iiiiivcrsilHct Milvil ihri<;'k()imii(*t iiicd tvcmic (lonaliom*r, livilka till kolo] >])('! vida idvoilräffa alla lidiljjaiH' jiafvor al' saiiiiiia sla^'. D(‘ii oiia är on af f. d. ])i‘()fessoni i ])and’(")i‘los8iiin”skoiist d. A. .1. l*iiM‘iN(iSK()Li) (j IHlFd) toHtainoiitorad siiiimia af 200, ()<H) luk till inriittaiido af on ])i'ofos8ion i tillämpad fvsik. l)(‘ii andi’a, iinmi inoi'a storartado <i;äfvan kostar i on t(‘staniontai'isk dis])osition, kvarii;'(‘nom m(‘dioino lioontiaton II. Antlll, fikld i AVasa ook aflidon innovarande år 181K5 i l’aris, till dot nniv(‘rsitot, däi‘ kan i tidon idkat sina studior, (ifvorloinnat on snniina af 800, 000 ink mod vilkor att åi-lii>;a räntan fiirdolas till rosonndorst<)d i votonska])ligt syfto, sålnnda att kvarj(‘ stipondiat årli<;'on skall tip])käi’a 8,000 mk nndor ti’o års tid.

(taktadt d(‘ssa k('tydando tillskott, är dook sammanlagda kolo])])(‘t af do donationor, som gonom onskikla gifvaro kommit nnivorsitotot till godo, ioko stort, jämfiirdt mod livad rikaro ländor i d(‘tta afso(‘nd(‘ kafva att iijijivisa. Mon dossa gäfvor ntgiira i alla kändolsor aktningsvärda kovis jui patriotiska ook nuainiskovänliga tänkosätt samt vittna i sin mån om don kärlok, livarmod Fin- lands folk omfattar sitt kildningsoontrnm, sitt skiitokarn, sitt nniversitot.

Th. Reix.

B. E L E M E X TA R LÄ R 0\ E R K E Ä.

Fn omdaning af 8verigos ooli Finlands mulervisningsvork var i g()rningen vid det nittonde soklets ingång. Skolordningon af 1724 motsvarade icke mera tidens kraf; den allmänna knltnr- ntveoklingen stälde nva ansjiråk }>å skolan, oeli ])å pedagogikens eget område liröto nya, lifgifvande ideer fram; det i tidens famn sjunkande seklet kade lemnat kraftigt groende frön ooli redan sj)i- rande ])lantor i arf åt det, som grydde. 8åsom en frukt af reformsträfvandena framträdde år 1807 en ny skolordning med tendens att tillgodose det reala kildningskeliofvet, jämte det ansatser gjor- des till att stärka den fåtaliga lärarekåren ooli att köja dess kildning. I Finland kann emellertid denna nya ordning ioke kringas till efterlefnad, innan kriget 1808 ntkröt, ook efter fredsslutet återgick skolan i gammalt spår. A^isserligen kade redan vid landtdagen i Borgå ständerna uttalat sig för åtgärder till undervisningsväsendets förkättrande, ook på grund af regeringskonseljens år 1813 afgifna l)etänkande angåonde skolorganisationen i AA^ikorgs län kade äfven Alonarken erkänt niulvändigketen af »att den redan under landets förra regering påtänkta samt efter tidekvarfvets förändrade lärometod läm])ade föi’kättring oek reglering af allmänna undervisningsverket i Fin- land klefve till verkställigket kefordrad». Alen de förkeredande arl)etena för reformen drogo ut ])å tiden, så att den af l)ekofvet påkallade genomgripande omdaningen först år 1841 klef en verkligket.

Under kerörda tidskifte l)ikekölls sålunda den från 1000-talet kärrörande indelningen af sko- lorna i pedagogier, trivialskolor oek gymnasier. De förstnämnda voro karnskolor för meddelande af den första undervisningen ook förkeredde till inträde i trivialskolorna. Dessa, mod sexårig kurs j)å fyra klassei-, utgjorde de egentliga elementarläroverken, ekuruväl med ett läroprogram, som till öfvervägande del upptog de klassiska språken ock kokreiska; deras urs])rungliga syfte var iifven att gifva sina akmmer nödig förkildning för kefordran på preste- ook lärarokanan. Aled trivial- skolan var förenad en s. k. aj)ologist- eller skrifvareklass, afsiald för de elever, som ioke ville fortgå på den lärda kanan. Eleverna gingo kärifrån direkt ut till kandeln ook kandtverkorieiaia. De kögsta ook mest ansedda kiroanstalterna voro gymnasierna, iifven de med ensidigt klassisk riktning, men med mera omfattande kurser, än trivialskolorna, ook nteslntande afsodda att förkor(‘da till akademiska studier. Skolornas yttre förkållanden voro ioke lysande. Skolknsen voro å en del orter så föga afpassade för sitt ändamål, att flere klasser arketade i samma rnm. Lärarne voro få till antalet, med ringa eller ingen faokutkildning ook illa aflönade. Kro})])saga användes ofta med strängket. Enskilde lärare fnnnos dook äfven under denna tid, kvilka utmärkte sig

KIM. AND I l!)'”': !<KKU;T.

70

gcMioin tVninstiicMulc skicklighet och hn'iii'ct'("»nn;iga och gnfvo iiiis(‘cii(lc al det lärovci’k, da'r d(? voro anstälda. Skolläranic hade <h‘M tiden vissa t'()i’eti'äd(‘si-ättigh(‘tei' vid ansiikan om pastoi^at. rtsigt(‘n att ei-li:llla ett sadant hildade (*tt ved(‘i-lag h")r d(; kna|)|)a liinevi! koren pa skoll)anan och tillförde denna persoma’ med hiigre akadeanisk hildning. Vid seklets hiirjan fnnnos i landet, förutom p(‘dagogi(aaia, fiiljande elementarläroverk: katediailskolan i Alxj, ar 18i)0 eft(a- nniv(a'sit(‘tets flyttning till Jlelsingfors omhildad till gymnasium, gymnasiet i Hoigä samt 7 tiävialskoloi'.

Kn annan hild tcalde undervisningsväsendet i »(himla Finland» elha' Wihorgs län. l)(*tta hade erhållit sin organisation genom en skolordning af 1804. Den fiirsta undervisningen medde- lades i elenuaitarskolor. Frän dessa läi‘overk mottogos eleverna i nägon af länets 7 kretsskolor med dels tvä-, dels treärig kurs. Spetsen af organisationen utgjorde det treklassiga gymnasiiä i ^Vihorg. Lärojilanerna lemnade vid sidan af de klassiska språken ett hetydande laim jämväl fiir moderna sjiräk, matematik oeh naturvetenskajier samt öfrig niedhorgerlig kunska}). Fiirhindelser med jiedagogikens hemland, Tyskland, delvis förmedlade genom universitetet i Dorpat, hade hanat väg föir aiifiirda organisation. Dessa förbindelser sträckte sig iinda därhän, att den högre hild- ningen kläddes i det tyska sjiräkets drägt oeli till ieke ringa del meddelades af tyske män — ett förliällande, soin visserligen ieke var gynnsamt för undervisningen, dä en stor del elever vid inträdet i skolan ej kände tyska spräket. 1 detta skoldistrikt upjnnärksammades fran det all- männas sida äfven heliofvet af anstalter för kvinnohildning. Ar 1812 fnnnos hiir ieke mindre än () publika läroverk för flickor. — Denna organisation undergick i hnfvndsak ingen förändring, dä länet är 1811 förenades med det öfriga Finland.

Bäsom ljuspunkter }iä den pedagogiska horisonten och hehädande ny dag för undervisning oeh uppfostran framträdde under detta tidsskede särskilda, [lä enskildt initiativ tillkomna privata l)ildningsanstalter. En arbetare i Pestalozzis anda blef den store mästarens lärjunge oeh beundrare f. d. löjtnanten (_)dekt Gripexberg (1788 — 1848), som ar 1812 öppnade en jirivat skola för att fiirverkliga sina jiedagogiska })rineiper. jMärkelig pä sin tid var denna skola främst genom de gamla spräkens fullständiga uteslutning frän läroplanen och de moderna kultursprakens upptagande i deras ställe. Med vexlande framgäng upprätthiUls detta Finlands första realläroverk till är 1822, dä det, efter att tveniie gäuger hafva flyttat hopalar, slutligen indrogs. Benare, är 1835, (ijipnade Gripenherg doek en ny skola i Helsingfors. — Btörre varaktighet fick ett ar 1831 i Helsingfors grundadt privat skolföretag, Helsingfors lyeeum. Planen till detta hade uppgjorts inom en krets af yngre universitetslärare, hland hvilka mä nämnas docenten, sedermera })rofessorn i dogmatik A. A. Laurell, som hlef lyeeets förste föreständare, J. L. Runeberg, J. J. Nervänder oeh R. O. Lille. Under insigtsfull ledning, först af Laurell, sedermera, frän är 1845, af den energiske K. Raukman (1805 — 1850), oeh med fiörmänen af utmärkta lärarekrafter, vann det nya företaget inom kort lierättigadt anseende säsoni landets yjipersta läroverk. Det innehöill ieke blott gymna- sialklasser, utan jämväl hottenskola. Programmet bröt med den äldre skolan, i det att vid sidan af de klassiska spräkeu heliinäg plats anvisades ät de moderna s})i‘äken. Äfven andan inom skolan oeh metoden voro andra, än i de föräldrade [uddika läroverken. Helsingfors lyeeum, som upprätthällits intill är 1801, hlef sälunda af epokgörande betydelse säsom en förelöpare till en kommande nydaning af Finlands skolväsende. — En tredje enskild läroanstalt med utprägladt reali- stisk tendens grundlädes är 1840 i Alio af gymnasiilektorn, sedermera erkehiskopen E. Rergenhelu, men egde ej långvarigt beständ.

Aret 1841 lieteeknar en vändpunkt i den finska skolans lif. Bmaningom hade förarlietena för den redan kort efter landets fiirening med Ryssland nödig befunna reformen af undervisnings- väsendet slutfiirts. Nämnda är emanerade ändtligen särskilda förordningar angaende läroverkens fullständiga omdaning, efterföljda 1843 af en detaljerad gymnasii- oeh skolordning. Det stadgades nu, att elementaruudervisningen skulle meddelas i lägre elementarskolor med en eller tvä klasser, högre elementarskolor med fyra klasser samt gymnasier med tva, senare tre klasser, i hvilka

170

I•■|M.AN1) I SKKLKT.

(‘IcincntiiniiKlrrvisningcn afslutiulcs, till grund fiu’ vf‘t(“nskii])liga studier vid universitetet. Gymnasier al' detta slag orgaiuserad(>s i Aho, I)()i‘ga, Kuo])io oeli Wasa; i Wihoi'g bildades ett gymnasium med C» klasser genom sammaudi-agning af en kretsskola oeli det äldre gymnasiet. Hiigre elemen- tarskolor uppriittades, förutom pä, gymnasiiort(*r, i sex af landets städer; antalet lägre elemen- tarskolor lilef do. Det förut i ekonomiskt afseende illa, stälda, lärareståndet erhöll nya, en aiistiindig heigiiiug tryggande f()rmäner; dessutom filrstärktes lärarekrafterna vid skolorna genom arbetets fiirdeluiug pä fb‘re tjenstei'. I läroprogrammet bi))eli(")llo allt fortsättningsvis de klassi- ska språken, främst latinet, en ])redoniinerande ställning, men jämförd med den äldre undervis- uingsj)lanen, b(‘ti‘eknade doek den nya ett framsteg i allmänt humanistisk oeli real riktning. rnd(‘rvisniugss[»rakef förblef svenskan, utom att i skolorna, i W"iborgs län vissa ämnen skulle föredragas ]>a ryska, livilket sjiräk, säsom tillförene (frän 181.2), var oliligatoriskt undervisnings- ämne i alla skolor.

För f(")rsta gaugen i eu skolordning för Finland bestämdes, att i elementarläroverken under- visning skulle meddelas i finska s^iräket. Xy tid hade randats, det finska sjiräket hade höjts frän folkspräkets obeaktade plats, det hade lilifvit föremäl för vetenskaplig forskning, det var bä- rare af en ursprunglig folkpoesi, oeh en finsk litteratur hade be- gynt uppspira. Ar 1857 päbjöds ö})pnandet i Jyväskylä af Finlands första, högre elementarskola med finskan säsom undervisningsspräk, och, successivt utvidgad med gym- nasialklasser, dimitterade denna skola 1865 de första studenter, som pä finska bestodo sin exa- men för inträde vid universitetet.

Reformerna, är 1841 sträckte sig äfven till området för kvinnol)ihl- ningen. Medan den unga flickans undervisning tidigare varit en sak för hemmets enskilda omsorg, up})- togs denna nu i statens hägn.

(dffentliga läroverk för kvinno- Gymnasium, numera lyceum, i \Vasa. ^ ,

bildning organiserades i Helsing- fors och Abo, jämte det den sedan äldre tid i Wiborg existerande högre »Töchterschule» bibehölls, utom att det tyska undervisningsspräket byttes till svenska. Detta utvecklingssteg blef af betydelse längt utöfver de nya skolornas egentliga verksamhetssfer. Ty ehuru ännu läng tid framåt en stor del af det uppväxande kvinliga slägtet erhöll sin utbildning uteslutande i hejnmet eller i inhemska eller utländska piävata pensionat, bidrogo statens fruntimmersskolor i väsentlig män till att fastställa vissa allmänna fordringar pä innehållet af kvinnobildningens elementarkurser.

Dessa nydaningsätgärder hade gifvit undervisningsverket en till det yttre ny organisation och äfven reformerat läioplanen såtillvida, att frän skolans fjärde klass och genom gymnasium en fördelning i tvenne linier blef införd: en klassisk, som förberedde till »läroståndet», och en för öfriga lefnadsyrken afsedd linie, där moderna språk och teckning för det mesta trädde i de klassi- ska språkens ställe.

Tidens kraf på en vidare utveckling, särskildt i real riktning, medförde de partiela reformeiv som vidtogos genom skolordningen af år 1856. Denna hade dock ej länge egt bestånd, innan åter nya problem u})pstodo.

FINLAND I lO'”- SKKI.FT.

177

l)('t c“ft(T hand ()ka<lc‘ antalet läroiiinncn och (läi'af Villlad sj»littrin<>; i nndcrvisnin''-^) stcj^rado fordringarna jta den [H-dai^o^iska inctodcai, hir att <;oda resultat matte vinnas. Det var ieke mera no»;, att läranai luuU' teoretiska insiji.ter i sitt v(‘tenska]>lii?a faek; han maste äfven danas i sitt kall att ntrdva imdervisninii;, oeh detta knnde endast ske imd(‘r direkt lednin»; vid ett läroverk. Fiir att tillgodose dessa oafvisliga ans])räk nppiäittades är 1804 i Helsingfors en normalskola ni(;d ändamäl att vara en eentralanstalt för lärarekandidaters nthildning. Vid denna skola, som star under inseende af [)rofessorn i pedagogik oeh didaktik vid universitetet, mottages den hl if vande läraren efter aflagda universitetsexamina säsom auskultant under ett års tid, egnad ät praktiska (ifningar oeh prof, hvilka ledas oeh hediimas af ett kollegium, hestäende af skolans fyra öfverlärare. — Omfattande l)äde elementar- och gymnasialklasser, hlef noianalskolan ett fullständigt läroverk. Ursprungligen voro svenska oeh finska })arallelklasser organiserade vid anstalten, men den finska afdelningen flyttades är 1873 till Tavastehus, för att dock är 1887 äter förläggas till hufvudstaden, säsom en fristäende skola för sig.

Skolans Jedning, ända frän medeltiden i kyrkans värd och efter reformationen hibehällen hos stiftsstyrelserna, var fortsiittningsvis anförtrodd ät domkapitlen. Sniäningom länkades dock uppmärksamheten ])ä behofvet af en enhetlig centralförvalt- ning af hela skolverket. Lan- dets ständer tillstyrkte äfven skolans skiljande frän den kyrk- liga förvaltningen. Pä grund af en är 1869 emanerad för- fattning inrättades i sädant syfte öfverstyrelsen för skol- väsendet. Detta embetsverk er- höll år 1874 sin nuvarande organisation. Chefsplatsen i detsamma har sedan dess inne- hafts af L. Lindelöf, förut professor i matematik vid uni- versitetet.

En tidrymd af täta och omfattande reformer hade nu inträdt. En ny skolordning utfärdades 1872, i vissa hänseenden kännetecknad af en mera humanistisk anda, än de föregående, och af ett sträfvande att tillgodogöra en nyare tids pedagogiska erfarenliet. Normalskolan l)lef typen för de högre undervisningsanstal- terna, och de allmänna elementarläroverken i Finland skulle utgöras af lyceer för grundläggandet af den vetenskapliga l)ildningen samt realskolor med ändamäl att fortsätta och utvidga folkskolans kurser äfvensom att förbereda till inträde i fackskolor. Efter hand sammandrogos nu elementar- skolor och gymnasier till lyceer med ätta års kurser, samt inrättades nya sädana. Ur lyceernas program utmönstrades hebreiskan helt oeh hållet, jämte det utrymmet för de klassiska språken något reducerades till förmän för de båda inhemska S})räken. I Helsingfors organiserades dess- utom ett svenskt reallyceum med språkundervisning i uteslutande modern riktning. ■ — Af de 11 fullständiga lyceerna blefvo 8 svenskspråkiga, medan i 3 undervisning meddelades pä finska. Pealskolornas antal Idef 19, af hvilka 10 med undervisning pä finska. Äfven flickskolorna ökades med trenne nya, alla svenskspråkiga.

Oaktadt de obestridliga framsteg de inneburo, fingo de är 1872 tillskapade förhållandena icke läng varaktighet. Den s. k. språkfrågan hade till väsentlig del blifvit en skolfråga. Sträfvandena för det finska språkets höjande stälde som sitt mål, att det stora flertalets af nationen språk

Svenska norinallyceiim i Helsingfors

23

178

FINLAND T K)"® PEKLIOT.

l»l(‘Fv(' Full.sliin(li<i;t likstiildt luod det äldre kultiir.sj)r:lk(‘t svenskan. Fiir att nå detta mål vore det läål vändigt, att de liiigre bildningsanstalterna i vidsträektaste män blefve tillgängliga tor barn, utgångna nr rent finska, hem. De ti‘e finsksja-åkiga lyceerna vore icke nog för att tillfredsställa dessa fordringar, livarfiir nya bord(‘ inrättas. Visserligen funnos finska realskolor sjiridda öfver hela landet, men deras program tillvann sig ieke förtroende, utan stämplades fastmera såsom en biimsko på de finska, sträfvandena, då dessa skolors elever icke förbereddes för den högsta veten- skaj)liga undervisningen, den vid universitetet. Kn med entusiasm uppburen, men delvis äfven agitatoriskt up[)drifven liflig företagsamliet att pä enskild väg grundlägga finska lyceer gjorde sig gällande. Förutom det redan 1871 i Helsingfors öj)pnade tillkommo under åren 1874 — 79 icke mindre än (5 privata klassiska lyceer med finskt undervisningsspräk, de flesta i städer med förut existerande svenska, statslyceer.

A^id landtdagen 1877 — 78 framlades en mängd petitionsförslag angående skolväsendet, framför allt i syfte att bereda finska s})råket större insteg. De olika önskningsmälen granskades omsorgs- fullt. Ständerna be- slöto en gemensam petition till monar- ken, hvari såsom le- dande tanke fram- hölls, att hvarje bil- dad person i Fin- land borde känna landets båda språk. Därför yrkades af ständerna pä sådan förändring i elemen-

Finska lyceum i Tavastehus.

tarläroverkens läse- ordning, att eleverna i lyceer med svenskt undervisningsspräk skulle grundligt in- hemta det finska språket, och i lyceer, där undervisnings-

spräket var finskan, bibringas grundlig kännedom af svenska språket. Tillika framhöllos vissa normer för bestämmande af läroverkens undervisningsspräk, hemstäldes att statsunderstöd mätte gifvas åt privata lyceer, som fylde ett verkligt behof, och uttalades den demokratiska grundsatsen, att ingen för fattigdoms skull mätte frän statens läroverk utestängas, hvarför friplatsernas antal ej borde strängt begränsas. Slutligen anhöllo ständerna, att i åtskilliga angifna städer lyceer med finskt undervisningsspräk måtte af staten inrättas.

Aled beaktande af denna petition skred regeringen snart till reorganisationsätgärder. Redan är 1883 gåfvos nya former åt det finska skolväsendet. Realskolorna indrogos nu, och lyceerna blefvo dels klassiska, dels reala, de förra upptagande latin och grekiska i läroplanen, de senare med ett program, i hvilket nämnda ämnen ersattes af moderna, språk, jämte det större utrymme bereddes för naturvetenskaperna, matematik och teckning. Dessutom ökades i alla lyceer antalet lektioner i de inhemska språken. Vid sidan af de fullständiga lyceerna med åtta årsklasser organiserades i några städer elementarskolor med tvax, tre och fyra årskurser. Efter denna, indel- ning har landet för närvarande (1893), förutom de tvä normallyceerna i Helsingfors, såväl det svenska som det finska med klassisk bildningslinie, 14 klassiska lyceer, af hvilka 8 med finskan

FINLAND I I SFKLL'I'.

17!)

()(‘li 5 1110(1 svoliskaii som uiulorvisiiingssjirak samt 1, i livilkot hada spiakon användas jämsidos. Koallycoormi äro 7 till antalot, 5 finska ooh 2 svonska. Af do 15 olomontarskolorna äro 8 svonska, () finska ooh 1 tväspräkig. Kn dol af do tväklassiga olomontarläroverken äro dook som häst

stadda i omorganisation till roal- ellor horgaroskolor med afshitade kiirsor i praktisk riktning,

hvilkon roform genomlTiros i don män kommnnorna fiirklara sig villiga att, nndor tillfiirsäkran af rundlig statssnhvontion, öfvortaga dessa anstaltor.

llörelson för det finska språkets hiijande har ieke ensidigt herört endast gosskolan, ntan har äfven sträckt sina verkningar till området för kvinnohildningen. På enskildt initiativ (öpjmades redan år 1864 i Jyväskylä den första finskspråkiga flickskolan, är 18()9 trädde en likartad

anstalt i verksamhet i Helsingfors, och efter hand ökades antalet. Ar 1885 upptog staten omsi-

der detta hildningssträfvande genom grundläggandet af G finskspråkiga flickskolor i olika delar af landet. — Antalet af staten underhållna s. k. fruntimmersskolor stiger för det närvarande till 11. Dessa läroverk afse att hereda den vid 16 års ålder från dem utgående mognande kvin- nan en af slutad ele- mentarbildning, som i hufvudsak är lik- artad med den vid lyceerna meddelade, ehuru kurserna äro mera begränsade.

Redan tidigt hade till fruntimmerssko- lan i Helsingfors såsom privata före- tag organiserats fort- sättningsklasser, för- nämligast i syfte att bereda alunmerna till lärarinnekallet.

O

Ar 1885 öfvertagna af staten, ha dessa klasser erhållit en fast organisation så- som lärarinnesemi- narier.

Ett beaktansvärdt rum vid sidan af de offentliga läroverken intaga de privata skolorna. Den första barnaundervisningen, hvilken föregår inträdet i de högre skolorna, är, där den icke bedrifves i hemmen, föremål för en vidsträckt småskoleverksamhet af enskild natur. Likaså erbjuder kvinno- bildningens främjande, oaktadt inrättandet af ett icke ringa antal statsläroverk för detta ändamål, allt fortsättningsvis, såsom i äldre tider, ett fält för en betydande, vanligen medels statsanslag understödd enskild företagsamhet, särskildt i städer, i livilka det lokala skolbehofvet icke fylles af offentliga läroverk. Förutom dessa anstalter, med i hufvudsak samma undervisningsplan som statens fruntimmersskolor, har under det senaste decenniet grundats ett antal till universitetet ledande privata elementarläroverk såväl för gossar som för flickor. Bland dessa intages en fram- skjuten plats af de s. k. samskolorna, i livilka gossar och flickor från det lägsta stadiet till det högsta samfäldt åtnjuta undervisning, och frän livilka elever af båda könen sedan några är alla- redan diniitterats till universitetet.

FINLAND I SFKLKT.

tillfälle för den frän när oeli fjärran till skolstäderna samlade nngdonien att njnta hemmets uppfostrande inflytande vid sidan af skolans.

Karakteristisk fiir det finska skolväsendet är dess demokratiska tendens. Intet samliällsständ ;ir utestängdt frän tillträde till de högre hildningsanstalterna, hvilkas terminsafgifter därtill äro ytterst laga. Man finner i dessa tor|)arens och handtverkarens söner och döttrar sida vid sida med den rike godsegarens, ka})italistens eller den högre emhetsmannens. Ur den officiela statistiken för läroäret 1891 — 92 framgär, att af statslyceernas elever 18 ®/o voro söner till torpare, handtverkare och lägre horgare i städer; flir flickskolorna utgjorde denna kategori 14 ^o- Tillströmningen till elementarhiroverken är äfven, i förhällande till landets folkmängd och hosättningsföiliällanden, ansen- lig. Under nämnda läsear utgjorde antalet elever i samtliga till universitetet förande skolor 5,212, hvaraf 588 flickor i samskolorna. I fruntimmersskolorna var elevnnnierärcn 2,049. Statsverkets

I4\(‘cklingcn af den inre ai-Oclsplancn fi'»i‘ fdidands hiigia* skolor har, i den män <lct ]>raktiska hcliofv(‘t af nndci'visning i <le modciaia knl{nrs]»r'äkcn tillgodosetts, fört till en längt gäende splitt- ring af l(‘kti(tnspr(»gi-amni(‘t. \4d sidan af de i elementarläroverken vaidiga vetenskapliga flutken har rnm heredts at minst trenne sj)rak, fiirntom <le tvä inhemska. J)e p(‘dagogiska svärigheter, som häraf vallats, pakalla en stämlig omtanke om knrseiaias metodiska hehandling och framfiirallt fiirehyggandct af öfveransträngning genom lämplig fi)i'delning af ai‘h(‘te och hvila samt beaktande af ki-oppslig reki-cation. Den dagliga aiTetstiden i skolan öfverstiger icke fem timmar. (Jymna- stiken, obligatorisk i alla skolor, har synnerligen np])märksammats, och af en för sin betydelsefulla uppgift vannt intrcss(“i-ad gymnastiklärarckär har häg för kroj)})sliga öfningar och idrott med fi'amgang väckts hos det npj)växande slägtet. Ferierna äro rundligt tillmätta, sommarlofvet frän 1 jmu till 1 s(‘])t(‘inher, jnlledigheten frän 20 december till 14 januari, och lemna sahmda rikligt

F1M>AM) I in'»' SKKLKT.

IHl

lT)r dotta skolväsoiuK' liafva varit i raskt sti^aiuU'; inodaji skolkudfijcton ar ISd.d tiir d(; offent- liga skolorna up})gick till ondast (178, OdO ink, liado den tio ar sonaro, ai’ 187)}, stigit till 890, OOt), li varefter denna utgiftspost fortfarande svält ut, så att den nu, för år 189)}, utgör 2,)}00,000 mark, i hvilket tal den till )}()0,0()0 ink uj)pgående subventionen fiir enskilda skolfiiretag ieke inbegripes. — Med frikostigliet lia vidare nva, tidsenliga skolbus uj)j)förts för de flesta lyeeer oeli fruntimmersskolor.

De genomgripande reformer af det finska skolväsendet, livilka itdeddes i>å 1800-talet oeh sedermera fortgått, liafva, framför allt genom skoladministrationens skiljande från den kyrkliga, bidragit till att gifva lärareståndet en mera själfständig ocli framskjuten plats. Lärarekallet är icke vidare, såsom i äldre tider, företrädesvis en genomgångsstation till kyrkligt emliete, utan har blifvit en lifsupjigift för en faekmaimakår. De impulser, som fingo uttryck i upprättandet af normal- skoleinstitutionen samt professuren i pedagogik och didaktik, verkade äfven lifgifvande inom denna kår och gåfvo ujiphof åt en allmän pedayofiisk förening, hvilken, organiserad är 1863, har sin centralafdelning i Helsingfors och filialer i flere af landets städer. Denna förening har till mål att väcka och underhålla intresset för uppfostrans och undervisningens sak. Vid diskussions- möten behandlas pedagogiska principfrågor jämte skolfrågor för dagen, och genom Tidskrift utgifven af Pedagogiska Föreningen i Finland, som regelbundet utkommit sedan 1804, har behofvet af ett eget publicistiskt organ pä detta område blifvit pä ett förtjenstfullt sätt tillgodosedt. — Sam- manslutningen inom lärarekåren har vidare främjats genom allmänna läraremöten, hvilka, ånyo upplifvade genom en författning af år 1889, gifvit skolans män tillfälle att frambära erfarenhetens önskningsmål till behj ärtande vid skolverkets ledning. — Skollärarena ega numera äfven repre- sentationsrätt vid landtdag, genom minst tre, högst sex, ombud i presteståndet.

En ny tid med nya riktningar för den intellektuela och materiela utvecklingen har efter hand undanträngt de gamla institutionei', som mottagits i arf från förgångna sekel, och pä deras grund uppfört en ny byggnad för bildningens och vetandets förmedlande. Portarna ha öppnats för Fin- lands hela ungdom, oberoende af sprak och samhällsställning. I vidare kretsar, än förr, sprides nu den högre bildningens ljus. Domen öfver det 19:de seklets arbete i detta syfte tillhör den tid, som randas.

August Ramsay.

C. FOLKSKOLEVÄSEXDET. SÄLLSKAP FÖR FOLKBILDÄIÄG.

Finlands mångsidiga utveckling under det 19:de seklet har omfattat äfven folkundervisningen och därigenom stärkt och stadgat nationens lifskraft för framtiden.

Folkbildningen, i detta ords vidsträcktare mening, har dock i Finland sina rötter långt i det förflutna. Såsom allmän läskunnighet har densamma här trenne seklers anor, ledande, likasom i öfriga protestantiska länder och af samma orsak som i dem, sitt upphof tillbaka till reformationen. Den allmänna folkundervisning, som reformationen framkallade, var visserligen till sitt syftemål uteslutande religiös och kyrklig och omfattar ju ej annat, än den nödvändigaste religionskunskap och färdighet i innanläsning. Men äfven med denna inskränkning bör den omständigheten ej underskattas, att menige man i allmänhet varit och är läskunnig.

Senast publicerade statistik i ämnet, angifvande förhållandet den 1 maj 1891, upplyser, att af de 461,000 barn i åldern mellan sju och sexton är, som dä funnos i landets evangelisk-lutherska församlingar, omkring 17,000 saknade all undervisning, antingen till följd af naturfel eller af andra orsaker. Resten, eller 444,000 barn, inhemtade åtminstone ofvan antydda minsta mätt af boklig kunskap och färdighet. Af de icke undervisade sjutton tusen befann sig dock mer än hälften ännu i åldern under tio är. Af de grekisk-ryska församlingarnas 8,827 barn i ofvan nämnda ålder voro 4,370 i saknad af all undervisning.

FINLAND I 19"": 8KKLET.

18‘i

Likilsoiii i andra j)rotostantiska: länder, var här i äldre tider klockaren församlingens egentliga haiaialärare. Men nästa steg i utvecklingen, eller infiirandet af särskilda »skolmästare», hlef i hdnland endast delvis uttaget. l>äde lag och sed fordrade tidigt, att föräldrarne, antingen själfva (‘Iler gxaiom andra, i hemmet skulle undervisa sina haiai, och detta föi‘hällande har i hufvudsak fortfarande sin giltighet. Kyrkolagen af 18G9 förutsätter lika litet, som dess föregångare, i regel några särskilda skolanstalt(‘r for dcai allmänna religiösa folkundervisningen, och af ofvan nämnda 444,000 harn undervisades nära hälften, eller 207,000, antingen endast i hemmen eller därjämte i söndagsskolor o. d. Klart är, att denna hemundervisning skall från pedagogisk-teknisk synpunkt hafva sina stora brister, men forhises får (‘j heller — allraminst i en brytningstid som vår — den moraliska hetyd(*lsen af denna folksed. Med skäl ha därför äfven vännerna och hefordrarne af en hiigre folkbildning i Finland fäst stor vigt vid att, sä vidt imöjligt, den traditionela hem- undervisningen u})})rätthålles ocdi yttermera förkofras.

1 städerna, där hemlifvet gestaltar sig annorlunda, än pä landet, har den första undervisningen dock mestadels öfvergått till lägre folkskolor och småbarnsskolor. Pä landsbygden kompletteras den primära hemundervisningxm mångenstädes genom en skolmästare, som flyttar från hy till hy inom sitt distrikt, u})pchäller sig pä hvarje ställe ett visst antal veckor och där samlar omkring sig traktens Ijarn i skolåldern. Huru ofullkomlig denna s. k. andjulatoriska skola än är, har den dock i ett glest hefolkadt land haft att utföra ett ci vilisa toriskt arbete af betydelse och viker därför endast långsamt och motvilligt för framträngande nya och bättre former. Yid den tidpunkt, som ofvan citerade statistiska siffror afse, undervisades icke mindre än 175,000 barn i ambula- toriska skolor pä landet. Dessa skolor inrättas och underhållas af de kyrkliga församlingarna.

Till en fullständig bild af den kyrkliga folkundervisningen i Finland hör vidare en framställ- ning af skriftskolan samt läsförhören, om hvilka redan i kap. Il är taladt.

Tänker man sig läsförhören något och skriftskolorna betydligt mindre allmänna, än nu för tiden, de senare därjämte långt mera summariska, de ambulerande lärarne långt fåtaligare, hem- undervisningen däremot allmännare, men läskunnigheten ojämnare än nu, — så har man ungefär en föreställning om den folkundervisning, som förekom i Finland vid det 19:de seklets ingång. INIen vid nämnda tidpunkt är det ock man skönjer de första b(‘gynnelserna till den rörelse, som skulle baua väg för verkliga folkskolor. Uttalanden framkomma dä, hvilka, om också svagt, af spegla filantropisternas nya syn pä uppfostran och undervisning, Pestalozzis epokgörande sträf- vanden samt Bells och Lancasters massundervisningsidé och därigenom bland de bildade sprida nya vyer i frågan om folkundervisningen. Andliga strömningar af flere slag gä pä djupet af det finska samhället och l)ilda, i förening med nämnda utifrån kommande impulser, en opinion för inrättande af stående folkskolor, som tager sig ett lifligt uttryck i tidningslitteratureii redan pä 1840-talet.

Här, som pä andra områden, blir orientaliska kriget gränsstenen mellan det gamla och det nya. I den not, som Kejsar Alexander II den 24 mars 1856 uppläste i Finlands senat och som innefattade’ det närmaste reformprogrammet för Finland (se ofvan s. 97), innehöll punkt 3 det uppdrag ät senaten »att afgifva förslag, huruledes organisation af skolor för folkbildningen inom kommimerna pä landet må underlättas». Denna punkt motsvarade, såsom vi i föregående öfverblick sett, den upplystare opinionens inom landet redan medvetna och uttalade önskan. Härmed var kejsarordet gifvet, och från nämnda dag kan Finlands nya folkskoleväsende räkna sin begynnelse.

Domkapitlen fingo först uppdraget att uttala sig i saketi, men den »folkskola», som de föreslogo, var endast en förberedelseanstalt till skriftskolan. Öfver denna ståndpunkt hade dock den allmänna meningen redan höjt sig. En bland de strängaste kritikerna af domkapitlens förslag utgick frän den man, som senare blifvit kallad den »finska folkskolans fader».

Uno Cygnaeus, född i Tavastehus den 12 oktober 1810, hlef genom sin utvecklingsgång mångsidigt förberedd för sin blifvande uppgift. Efter afslutade studier hvarvid till en l)örjan

FINLAND I 10'"' SKKLFT.

mi

luiturvetonskaponiii ocli läkaroyrkot förosväfvat honom som mal, ögnade sig Uno Cygnaeus ät ))rostakallot. Utöthingon af detta kall förde honom för en tid längt frän hendandet till ön Sitka, där hati säsom själasörjare för landsmän i rysk-amerikanska kompaniets tjenst iinder fem är (1840 — 45) hade att l)efatta sig med personer af hiigeligen olika l)ildningsgrader oeli härkomst. Återkommen härifrän, vann han anställning säsom inspektor för finska försandingens i S:t J^eters- hnrg kyrkoskola. Den finska koloidn i kejsarstaden, mest rekryterad hland arhetarel)efolkningen i olika delar af Finland, lemnade honom äter ett rikhaltigt material för inträngande i hemlandets folkhildningsförhållanden; hans hefattidng nthildade honom till organisatih- och ledare af en större skolkomplex; och genom tyska pedagoger, som vistades i Petersburg, gjordes han hekant med den tyska pedagogiken och fann häri, och isynnerhet i Pestalozzis, Diesterwegs och Fröhels skrifter, svaren pä de frägor han tidigare pä egen hand liegriindat. Han var för öfrigt en ideelt anlagd personlighet, med förmäga att se förhällandena i stort, och hade, vid sidan af mycken subjektiv känslighet, en seg, kolerisk viljekraft, som, jämte hans städse orubbliga tro pä sin sak, gaf honom styi-ka att utföra det icke riuga nydaninasarbete, h varti 11 han nu blef kallad.

Dä anmärkningsskrifterna öfver domkapitlens för- slag inkommit till senaten, fäste Cygnaei skrift genast den främsta uppmärksamheten vid sig. Och i nära öfverensstämmelse med hvad däri föreslagits vidtog nu regeringen de första afgörande åtgärderna. Betydande förtjenst inlades härvid och i folkskolefrägans vidare fullföljande af dåvarande ecklesiastikchefen, senatorn H. Y. Furuhjelm. En kungörelse utfärdades den 19 april 1858, hvari den nya folkundervisningens grunder i korthet faststäldes, och Cygnaeus fick i uppdrag att genom resor i eget land och i utlandet närmare stu- dera folkbildningsförhällandena. Besan i utlandet, som räckte ett är, omfattade hufvudsakligen de skandinaviska och tyska länderna samt Schweiz och bestyrkte för C-ygnaeus riktigheten af de pedagogiska principer, till hvilka hans föregående studier redan fört honom. För- gäfves sökte han dock förverkligad sin original- och älsklingsidé: handarbetets användande säsom ett formelt bildningsmedel i skolorna. Med intryck förnämligast af de schweiziska folkskoleför- hällandena nedskref han efter återkomsten, pä regeringens uppdrag, ett fullständigt förslag till finska folkskolans organisation och blef, ännu innan något beslut i afseende härä var fattadt, utnämnd till öfverinspektor för folkskolorna. Såväl i en af regeringen tillsatt komité, bland hvars medlemmar funnos flere af landets mest framstående män, som i tidningspressen och i särskilda broskyrer samt slutligen inom själfva regeringen genomgick Cygnaei förslag nu under flere är kritikens skärsehl, hvarur det till slut i allt hufvudsakligt utgick med seger. Den första frukten häraf var inrättandet hösten 1863 af folkskollärare- och lärarinneseminariet i Jyväskylä, organise- radt enligt Cygnaei principer och hvars första direktor han jämväl blef. Det andra resultatet var utfärdandet af en folkskoleförordning, som hemtat sina hufvuddrag ur hans förslag, om ock äfven andras utlåtanden därvid tillgodogjorts. Tio är efter den historiskt minnesvärda sessionen i senaten kunde Alexander II nu stadfästa denna förordning, som ntfärdades den 11 maj 1866.

I det följande skall här redogöras för hufvuddragen af den genom denna förordning och senare författningar skapade folkskoleorganisationen. Cygnaeus hade lyckan att ännu under mer än tvä decennier kunna ordna och leda den finska folkskolans angelägeidieter och att härunder

Uno Cygnaeus.

181

FINJ.ANI) 1 KfiF SKKLKT.

8c sitt lil',sarlKit(* allt mera ei'käii(lt och hkmI värmo omfattadt. Ilaii bortgick, ärad af sitt land, don 2 januari 1888. l^olkskolans lärare ooli lärarinnor ha uj)})rest ett monument ])ä hans graf.

»Läraren gör skolan», var utgångs- oeli kärnjaudvten i rygnaei hela folkskoleorganisation, oeh scauinarierua inrättades därhu' enligt de hästa hlrehilder, som dä funnos i Euro])a. Kurserna voro, oeh äro, 4-äriga, oeh ni(‘d hvarje seminarium äi'o öfnings- eller »normal »-skolor föi-hundna. Internat är jämvä'l lidilnlt i alla s(‘iuinarier i en eft(*i' finska förhållanden modifierad form. Ilandarhets- oeh slöjdundervisidngen ger vidare do finska seminarieiaia en säregen ])rägel; slöjden i“epresenteras i hvarje seminarium af sin särskilda lektor oeh l)etjenas genom verkstäder med sina verkmästare. Egendom- ligt för de finska seminarierna iir slutligen sammanförandet af ett lärare- oeh läi-arinneseminarium j>a samma ort, under samma, ledning oeh med till största delen gemensam lärarepersonal m. m., genom hvilken koneenti-ation af krafter mänga fTn^delar vunnits. Enligt denna princip organiserade iiro seminarierna i Jyväskylä oeh Boixlavala, det senare öj)pnadt hösten 1880, häda afsedda fiir den finska talande hefolkningen. Ett sädant »sammansatt» seminarium med dess (öfningsskolor har, utom direktor oeh föreståndarinna, en lärarepersonal af 10 ä 11 lärare och 6 lärarinnor. Elevantalet i själfva seminariet var läseäret 1880 — 90 i Jyväskylä 195, i Sordavala 157. För den svenska hefolkningen finnes ett lärarinneseminarium i Ekenäs, öp[)iiadt 1871, oeh ett lärareseminarium i

Xykarlehy, öp[)iiadt 1873; denna befolknings geogra- fiska s})littring i tvenne stiirre grupper föranledde här afvikelsen frän nämnda princip. Elevernas antal i dessa seminarier 1889 — 90 var 107.

Den emancipation frän kyrkan, som mångenstädes ännu utgör ett önskemål för folkskolan, faststäldes i Finland i princip genom 1858 ars kungörelse och tillämpades i 18GG års folk- skoleförordning. Dä en särskild centralstyrelse för landets hela skolväsende inrättades 18G9, ingick därför öfverinspektorn för folkskolorna häri såsom en själfskrifven medlem. Hvarje stad har såsom sin lokala auktoritet en folkskoledirektion och en särskild folkskoleinspektör. Samtliga folkskolor på landet äro numera fördelade i tolf inspektionsdistrikt med hvar sin, uteslutande för detta ändamål anstälda, inspektor, som hör hafva insigt och erfarenhet i folkskoleväsendet. Hvarje folk- skola har sin af kommunen eller skoldistriktet valda direktion, hvari äfven en folkskollärare eller -lärarinna hör ingå. Pastor i församlingen är icke själfskrifven medlem i direktionen, ehuru han däri kan inväljas, men presterskapet såsom sädant tillkommer att öfvervaka religionsundervisningen äfven i folkskolorna.

Folkskoleförordningen innehåller för städerna den förpligtelse, »att folkskolor till det antal och i sådan utsträckning inrätta och underhålla, att alla de'l)arn, som icke i hemmen eller andra skolor erhålla motsvarande eller inera omfattande bildning, l)lifva undervisade frän och med åttonde till och med fjortonde äldersäret». Detta är den enda form af skoltvång, som finnes, och något annat lärotvång, än det allmänna kyrkliga, finnes icke. Emellertid framgår af statistiken, att allmän folkskolegång är något så när genomförd i Finlands städei’. På landet funnos däremot under läseåret 1891 — 92 ännu blott 953 egentliga eller, såsom de i lagen kallas, hiigre folkskolor, i hvilka 38,000 barn undervisades. Om alla l)arn i folkskoleåldern hesiikte folkskolan i fyra år.

FINLAND I l!)"'- SFKLLT.

18Ö

sasoni ni('Miiig(Mi är, l)oi-d(‘ det nuvarando antalet follsskolor pä landet ätndnstoiK* tyrdubldas. I'ör att ieke jäinlTnxäsen med andra länd(‘r skall ställa si<>- oliadelakligaia* F<)i‘ kdnland, än riittvist är, niä liär do(‘k (‘rinras om livad i d(‘t i’()i-('<i;äende äi' sa<;(lt om den allmänna läsknnnij^lieten. F<)i' öfrigt liar älven trivilligluäens prineip sin myekiä lu*aktansvärda sida: folkskolans fi^amsteg liafva ej vunnits genom yttre maktsjiräk oeli l)(‘)t(‘r, utan giaiom liildningens egen inre makt. Läsearet 1S91 — 92 voro ännu 57 af Finlands omkring 470 landskommuner i saknad af folkskola, men dessa befunno sig mest i sädana delar af landet, där själfva natur- oeli befolkningsfiirliällandena ställa stora svårigheter i vägen för en stående folkskola. För iifrigt vinner denna tvängfria folk- skola ärligen allt stiirrc utbredning. Afven införandet af skoltväng, i ineningen af fiirpligtelse för kommunerna att inrätta skolor i skäligt fiirliällande till folknumerären, bar emellertid flere gänger fiireslagits vid landtdagarna, men ännu ieke lyekats vinna tillräeklig opinion fiir sig.

Folkskollärarens oeli -lärarinnans ekonomiska ställning är bär, som annorstädes, ansjiräkslös, men i allmänliet icke dälig. Till de sedvanjiga fiirmänerna in natura af kommunen eller skoldi- striktet pä landet, hvartill i de flesta fall kommer kontant lön, lägger staten ett lönebidrag af 800 mark för livarje lärare ocli 600 mark för livarje lärarinna, och denna grundhön ökas smä- ningom till respektive 1,200 och 900 mark. Städerna, som ät- njuta bidrag af staten i ett visst förhållande till sin folk- skolebudget, onikr. 25 procent däraf, underhålla sin lärare})er- sonal hufvudsakligen med kon- tant aflöning. Statspension efter 30 tjensteär, tillfälligt under- stöd eller pension vid sjuklighet samt pension för aflidne lära- res enkor och minderåriga barn trygga yttermera folkskollärare- personalens materiela ställning.

I socialt afseende torde Finlands folkskollärarekår icke ha samma skäl till klagan, som före- finnas i flere af Europas kulturländer. Aktning och sympati komma densamma öfver hufvud till del, och mängen medlem af kåren användes i allmänna förtroendevärf. Detta beror dels pä vissa sociala förhållanden i Finland, dels antagligen äfven pä den störie omsorg, som strax från hörjan egnades folkskollärarepersonalens bildning. Mången, isynnerhet l)land lärarinnorna, är dess- utom själf utgången ur ett bildadt hem. Att skolan och läraren ieke blifvit folket påtvimgna, är slutligen icke den minst vigtiga faktorn i denna stämning.

Uppförandet af folkskolehus har för kommunerna medfört icke ringa kostnader. I mängen landskommun har den eljes sä sparsamma allmogen härvid ådagalagt stor frikostighet. I en del städer utmärka sig folkskolebyggnaderna för en h<ög grad af prydlighet. Numera har regeringen dragit försorg om utarbetandet af normalritningar för skolhus pä landet.

Den europeiska nutidsfolkskolan har, och måste hafva, öfverallt ungefär enahanda program, hvad beträffar undervisningsämnenas antal, art samt till och med omfång. Detta ligger i dessa ämnens oundgänglighet såsom grund för all mensklig bildning och deras behöflighet för det praktiska lifvet. Det yttre i undervisningsprogrammet är således ej det, som bestämmer folkskolans

t

Folkskolehus i Tammerfors.

24

IHti

KINLAND 1 l!)'”' SKKLKT.

typ i (“tt hiiul, iilim hcrctr p:l inre f(>rliallim(lcii. Hvad (kai finska folkskolan hoträffar, är

(l<‘ii till sin |)rinci|t och riktning pcstalo/.zisk; ickc oinfäiiffct af <lc |>ensa, som inhcmtas, utan <len själfv(‘rksamli(“l, livanncd haiaict lillcfz;- nai' sii;' dcin, ocli den däraf l)(“tingadc hannoidska ut, vcck linden af d(!ss psyki- ska ocli fysiska (*j^cnska|>cr äro livad (Uaina folkskola - - principi(‘lt ätinin- stoiu' Ixdraktar säsom vi^tij^ast. Kn annan tyjiisk (‘giaihct hos den finska folkskolan är dess imll alt vara eller hlifva en för alla folkklassers harn ge- niensani »hottenskola >. I följande ytt- rande af (Vgnaeus saininanfattas kort(‘- ligen häda dessa principer: »Uppfattar man folkskolan ur tidsenlig synpunkt säsom samhällets hottenskola, ... sä mäste man nöidvändigt yrka jiä en fast skola, som icke är en hlott lexläsnings-

anstalt, där ett knaiitihändigt mätt af

, Fol kskolehus i Wiborg.

vissa utanlexor samt mekanisk färdighet

i tankhis innanläsning hihringas eleverna, utan en uppfostrin(jsamtalt.y> Härmed sammanhänger den stora betydelse den finska folkskolan fäster vid de praktiska öfningarna i handarbeten oeli slöjd. T detta afseende ha som kändt Cygnaei idéer, konsekvent fullföljande Pestalozzis ocli Fröhels tankegäng, varit af banbrytande betydelse.

])et })raktiska utförandet af den finska folkskolans program lemnar iinnu mycket öfrigt att önska, men det liästa, som kan siigas härom, är, att folkskolan själf säkerligen ej heller är omed- veten om sina hrister. Att Fin- lands folkskola i häde yttre ocli inre afseende liefinner sig i en period af utveckling, hin- drar ej, att densamma redan af alla samhällsklasser upp- fattas säsom en af de krafti- gaste häfstiingerna för natio- nens vidare fiirkofran i själf- ständig kultur och samfunds- anda.

Abnonnskolofna höra äfveii omnämnas liär, ty deras upp- gift är ju likartad med folk- skolans. Undervisning för döf- stumnui infördes tidigast ge- nom enskildt initiativ. Först är 1858 inrättades af staten en döfstumskola i Aho. Är 18(‘)6 öppnades ett hlindinstitut i Helsingfors. Nägra andra dylika anstalter hafva senare till- kommit, slutligen äfven skolor fiir andesvaga barn. Fä regeringens föranstaltande har nyligen förslag hlifvit upipgjordt till en fullt tidsenlig organisation af abnormskoleväsendet. Det kan

KIN1>ANI) I SF,K'U';i'.

187

(‘inotscs att. den utvcckliiii»' detta IT)rslai>,' innchär vai'd('i- ji(Mi(»iiilT)rd, iniiaii det 1 !):d(‘ sckl(‘t ;^att till ända.

I)(“ii s(‘iiast(* tid('ii har halt att i>lädja sig at nya ansatsia- till folkhildningcais liiijandc. Sedan

ett par tleeennier \'oi'o de i Danmark uppkomna f()lkhö(jKk()loraa kända i l'in- land, oeh dä oeli dä hade äfv(‘ii tiirslag dykt npp att här siika ästadkoimna likartade inrättiungai'. ]Men häilill he- höfdes entusiasm, oeh denna tändes i skitet af 80-talet af åskmolnen ])ä den politiska horisonten. Enskilda perso- ner och kommnner, allmoge och herre- män, särskilda sällskap och framför allt stndentafdelningarna togo sig med ens saken an för att hringa den till verk- ställighet. Ensamt af och genom .stu- denterna samlades frän våren 1889 till vären 1890 omkring 85,000 mark till fonder för särskilda folkhögskolor. Den första folkhög.skolan i Finland med finskt nndervisningssprak uppstod i Kangasala, den första med svenskt språk i Borgå. I Kronohy har det första folkhögskolehuset uppförts under ifrigt och aktivt deltagande frän allmogens sida. I Eimingo och Ilmola (Österbotten), i Jorois (Savolaks), i Hvittis (Satakunta), i Esbo (Nyland) äro likaså folkhögskolor redan öppnade, och pä Aland, i Tavastland och östra Finland äro andra beslutade eller planerade. Rörelsen är för ny för att dess historia ännu skulle kunna skrifvas, men liörjan lofvar det bästa, och det icke minst glädjande tecknet är, att folkhög- skolans program är sansadt och praktiskt samt att det icke är något politiskt eller religiöst parti, icke någon särskild samhälls- klass, som ensidigt uppbär den nya anstalten. I detta nya sträfvande för folkbildningen ha alla krafter, alla riktningar endrägtigt mötts.

Men det är fä, som kunna begagna sig af folkhögskolan i ett land, där befolkningens gleshet försvårar äfven den vanliga folkskolans besökande.

Sä mycket vigtigare är det då, att åtminstone böcker spri- das så vidsträckt som möjligt.

Frän medlet af detta sekel börjar en allmännare rörelse för inrättande af folkbibliotek, och denna rörelse har sedan vuxit i bredd med folkskole- rörelsen. Sålunda kände man 1888 i landskommunerna 522 och i städerna 84 folklhbliotek med inalles omkring 224 tusen volymer, representerande ett penningevärde af million mark. Likasom folkskolorna, voro biblio- teken ojämnt fiördelade; medan 68 landskommuner ännu helt och hållet saknade sådana, funnos

Xordsjö-Botby folkskola i Helsinge.

188 FINLAND I 19"^ SKKLKT.

i iuulra iinda till () a T hihliotck. Dot Ktih-.sta i landet är Helsingfors folkbibliotek, som nämnda, är inneböll omkring 2,000 finska ocb 0,000 svenska band till ett värde af ondering 20,000 mark. Ifoklänens antal utgjorde samma ai‘ omkr. 34,000. Fiir detta bibliotek bar staden erbällit ett vaekert bus nuid rymliga läs(!salar.

Omsorgen om folkets bildande måste helt naturligt äfven föra tanken pä ästadkommandet ai god oeb läiu[)lig folklitteratur samt dess s[)ridande, oeb för detta ändamäl lia flere sällskap stiftats. Det förnämsta af dem är ))Follciti)idiiHnin<jsmlhk(vpet)), som började sin verksambet 1874. Detta sällskap, som bar sin styrelse i Helsingfors, med förgreidngar pä flere andra orter, bar hittills utgifvit inemot 80 })opulära skrifter, beriirande de flesta omräden af menskligt vetande. Skrifterna utkomma |)ä landets båda sj)räk; ätskilliga äro försedda iikmI bilder. Sedan 1881 utgifves ärligen en illustrerad folkkalender. Arsafgifterna af sällskapets medlemmar, livilkas antal har utgjort 4 å 5,000, göra det möjligt att till billigt }>ris s})rida publikationerna. Hvart tredje är föranstaltar folku])plysningssällskapet en allmän säng- och musikfest, hvarvid fosterländska föredrag hällas ocb täflan mellan olika orters folkeliga säng- ocb musikföreningar anställes. Sekreterarebefattningen

i sällskapet bar allt sedan 1878 bestridts af medicine licentiaten A. A. Granfelt (f. 1846).

För kunskapens spridande bland Finlands svenska allmoge stiftades är 1882 ett säll- skap, y> Svenska folkskolans vänner)), hvilket delvis arbetar i samma syfte som Folkupp- lysningssällskapet, men därjämte understöder folkskolor i svenska kommuner. Sällskapet har äfven understödt folkbibliotek ocb läse- stugor, utsändt stipendiater att hälla folkliga föredrag samt föranstaltat säng- och musik- fester i svenska trakter af landet. Dess publi- kationer omfattade under decenniet 1882 — 92 27 häften »Skrifter» samt dessutom julka- lendrar m. m. Antalet betalande medlemmar liar i medeltal ärligen varit 2,200. Intresset för sällskapet har bl. a. visat sig däri, att detsamma i gäfvor och testamenten redan fätt emottaga omkring 44,000 mark.

I det speciela syftet att befrämja folkliildningen i trakter, där den finska talande befolk- ningen till följd af sin fätaligliet, medellöshet eller andra ogynnsamma omständigheter behöfver hjälp, grundlädes 1889 ett sällskap ))Flnska folkskolans vänner)). Under den korta tid detta sällskap verkat, har det i främsta rummet sökt göra sig noggrant bekant med sitt arbetsfält, men därjämte äfven börjat understödja folkskolor samt grundlägga och understödja folkl)iblio- tek m. m.

Lokala mindre sällskap, hvilka arbeta i likartade syften, som de nämnda, finnas ännu. Alla, större som mindre, hafva de framgätt ur samma tanke, som under senare hälften af det 19:de seklet och icke minst under dess sista decennium med hela styrkan af en lifligt känd sanning genomtränger det finska samhället — den tanken, att bildningen är de smä folkens styrka, att det är den, och endast den, som tillförsäkrar dem en varaktig plats bland nationernas antal.

G. L(")Nnre('k.

Vetenskapen och Konsten.

EFTER ETT SKULPTURVERK AF W. RUKEBERG.

VI. VETENSKAPLIGA OCH LITTEKÄRA SAMFUND.

A. FIKSKA VETEKSKArS-SOCIETETEK.

Jsaintidens kiilturlif intaga de vetenskapliga och litterära föreningarna ett vigtigt rinn. Sedan Finland, afskildt frän det forna moderlandet, begynt lefva sitt eget nationela lif, måste behofvet af dylika föreningar i män af kulturens utveckling äfven här göra sig gällande. Universitetet, som utgjort den enda högre bildningshärden och vid sidan däraf hade sitt statsändamäl, kunde icke i längden ensamt tillfredsställa den fria vetenskapliga forskningens växande anspråk. Detta föranledde imder våren 1838 ett antal vetenskapsmän i Helsingfors, bland hvilka må nämnas professorerne Hällström, W. G. Lagus, I.«insén, Nervänder, Nordström, G. Rein och N. G. af Schultén samt öfverintendenten N. G. Nordenskiöld, att sammansluta sig till bildande af ett samfund under benämning »Finska Vetenskaps-Societeten», hvars ändamål skulle blifva »dels att framkalla själfständiga vetenskapliga forskningar, dels att genom lemnadt tillfälle till ömsesidiga meddelanden af de framsteg vetenskaperna ä andra orter gjort, i allmänhet lifva och befordra vetenskaplig verksamhet».

Sedan förslag till stadgar för den tillämnade föreningen uppgjorts och nnderstälts regeringens godkännande, utfärdades den 21 maj sagda är stadfästelsebref för densamma, hvari societeten tillika försäkrades om Hans Kejserliga Majestäts »nådiga hägn». Kort därefter, den 28 maj, höll Vetenskaps-Societeten sitt första konstituerande sammanträde, och utsågos därvid till ordfö- rande professorn i fysik G. G. Hällström samt till sekreterare professorn i matematik N. G. af Schultén.

Enligt berörda stadgar, hvilka, ehuru de betecknades såsom provisoriska, ännu gälla oför- ändrade, utgöres Vetenskaps-Societeten af tre sektioner, en matematisk-fysisk, en naturhistorisk och en historisk-filologisk. Societeten består af ett bestämdt antal ordinarie medlemmar, ursprungligen 10, men sedan 1888 15 inom hvarje sektion, hvarförutom till hedersledamöter kunna inbjudas män.

I!iu

l’INI.ANI» I SKKJ.KT.

»ii(in:ii-kl(‘ sasoin vctciiskapci-nas idkai-c och <;ynnai'c». Ordinarie incdhamnai-ne utvälja hland sig ärligen turvis inom de skilda s('ktionei'na vi(;(*ordl'()rande, hvilken det nästhiljande äi‘et utan vidare (»lv(‘rlager ordlT)rand('ska|)et. Sc‘ki'et(‘raren äi' däremot ständig och uts('s likaledes hland ordinari(‘ ledamöterna. Hoeieteten sammanträ- d(‘r en gang i hvarj(' manad, utom nmka' sommarferieiaia. Dessärs- oeh h()glidsdag hestämdes till den 20 april, som var den dävai^ande t ron t'('»l jarens, se<lennei-a K('jsaren Alexandei- ll:s fiidelscMlag.

Sin i stadgaiaia antv<hla n])])gift har soeieteten niirmast siikt främja genom en j)nhlieisti8k verksamhet, hvilken, i den män till- gängariu* nu‘dgifvit, iikats i omfäng oeli hetydelse. ])ess äldsta och iTtrnämsta ])uhlikation här titeln: ^\cta fSocietafis /Scieufiarutti Foinicae; (hai ntgifves i digra tomer om 000 ä' 1,000 sidor i kvart format. Det första häftet af dessa akter, omfattande omkring 20 ark, utkom i juli 1840 oeh utdelades vid en den 20 i samma må- nad hållen offentlig sammankomst till de många vetenskapens gyn- nare oeh vänner, som med anledning af universitetets 200 års jubelfest då voro samlade i Finlands hufvudstad. Första tonien af Acta afslutades dock ej i sin helhet förr än år 1842. (denom minister-statssekreteraren grefve Armfp:lt var societetcai i tillfälle att öfverlemna exemplar af detta sitt hörstlingsarhete ät såväl Kejsaren som tronföljaren och fick i gengäld mottaga nådigt erkännande för »den gagneliga verksandiet soeieteten ådagalagt till vetenskapernas fromma och fäderneslandets heder». Liknande uttryck af erkännande och välvilja kommo soeieteten äfven senare till del, dä dess publikationer öfverlenmades till samma höga. personer. Man skönjer häri, huruledes grefve Armfelt vinnläde sig om att inför monarken framhålla betydelsen af de vetenskapliga sträfvandena i landet.

Under det första kvartseklet af sin tillvaro medhann soeieteten utgifvandet af endast G tomer af sina akter. Sedermera ha 12 nya tomer tillkommit, sä att denna publikationsserie numera omfattar 18 tomer. De afhandlingar, som där ingå, äro afsedda för en vetenskapligt bildad läsarekrets, hufvudsakligen i utlandet, hvarför en stor del af dem är författad pä främ- mande språk, tyska, franska eller latin. Vid sidan häraf hegynte soeieteten 1857 utgifvandet af en samling up})satser in 8:o under titel: Bidrafj tiU Finlands nahirkännedom, etnografi oeh

statistik, hvilken förmodades komma att lemna »en tändigen trogen bild af den vetenskapliga

verksamheten i landet inom ifrågavarande riktning». Sedan 10 delar af denna samling utkommit, upphörde den 1864 och utl)yttes mot en ny serie under den allmännare titeln: Bidrag till kännedom af Finlands natur oeh folk, hvartill början gjorts redan 1858. Denna har sedermera fortgått i oafhruten följd. Hittills hafva 52 häften däraf utkommit. Språket i denna serie är i allmänhet dels svenska, dels finska; undantags- vis är dock något främmande språk, tyska, franska eller latin, användt.

Utom de två nämnda puhlikationsserierna »Acta» och »Bidragen», af hvilka den förra representerar den allmänt ve- tenskapliga och den senare den specielt fosterländska sidan af societetens program, utges årligen en Ofversigt af Finska Veten- skaps-Soe i etet ens förhandlingar, livari intagas jämväl smärre u})psatser och referat af vetenskapligt innehåll. Fiir öfrigt hai' soeieteten ännu bekostat utgifvandet af några enstaka }mhlika- X. (;. af .Schuitéii. tioiier, hvilka ej ingå i förenämnda serier.

<f. G. Hällström.

KINI.ANI) I H»"'- SICKUOT.

Htl

ICii SiirsUild onisorfi; har socictctcMi sedan lan»' tid tillhaka ej^nat at utredningen af eget lands klimatologiska ITn-hrdlanden. Planen härtill franistäldes fiirst af llällstriini 1844 oeh hragt(;s efUa' hans död till utförande af ish*rvandei'. Pä dennes liirslag tryektes under vintern 1845 formulär eller ohservatioushöeker för enklare naturalhistoriska. oeh fysiska, iakttagelser rörande vissa periodiska företeelser i djur- oeh växtlifvet samt äfven andra, i klimatologiskt hänseende vigtiga fenomen, säsom flodei’s oeh sjöars isläggnings- oeh islossiungstider, vindar, nederbörd m. m. Dessa formulär utdelades till hugade observatörer i alla delar af landet. Samtidigt härmed anordnades termomeha- oeh harometerol)servationer ä ett mindre antal stationer i olika delar af landet, hvilka för ända- målet genom soeietetens fiirsorg filrsägos med nödiga instrumenter. Dessa observationer lia sedan dess med större eller mindre regelbundenhet fortgått intill närvarande tid. De klitriatologiska anteckningarna ha blifvit sanimanstälda oeli utgifna i soeietetens »Bidrag» af hr A. Mop.ekg. De meteorologiska observationerna ha däremot endast till en mindre del hittills blifvit bearbetade, emedan nödiga medel för deras beräkning och utgifvande saknats. Sedan 1852 ha på soeietetens föranstaltande dessutom dagliga mätningar af hafsytans luöjd fortgått vid särskilda punkter af landets kuster, företrädesvis vid vissa lotsstationer. Ändamålet med dem har varit att lenina bidrag till utredningen dels af landets sekulära höjning, dels af det sammanhang, livari hafsytans tillfälliga vexlingar kunna stå till vindarne oeh lufttrycket, hvilket resultat man hoppades vinna genom samverkan med Svenska Vetenskapsakademin, som hade anordnat enahanda observationer längs de svenska kusterna i hela deras utsträckning. Ä finsk sida leddes dessa mätningar till en början af statsrådet Nokdenskiöli). En själfregistrerande apparat för dylika observationer, eller en s. k. limnigraf, inrättades med allmänna medel i Hangö 1885 samt stäldes under Vetenskaps- Societetens vård och inseende. Medels denna har man kunnat konstatera tydliga spår af ebb och flod därstädes, förorsakande en variation af omkring 1 decimeter i hafsytans höjd. Slutligen må omnämnas, att under de senaste åren jämväl undersökningar öfver åskvädersförhållandena i olika trakter af Finland medelst frivilliga observationer varit af societeten anordnade.

Bedan under de första tiderna af sin tillvaro rönte societeten flerfakliga prof })å styrelsens välvilja och tillmötesgående. Ett årligt anslag af 1,500 rub. bankoassignationer stäldes till dess förfogande frän den 1 januari 1840. Anslaget har efter hand ökats och uppgår för närva- rande till 15,000 mk. Äfven landets ständer visade sitt intresse för henne genom en vid 1872 års landtdag afläten petition af innehåll, att det anslag societeten dä ätnjiit mätte höjas till 27,000 mk för att vid densamma mätte kunna anställas en meteorolog, en geolog och en mineralog. Petitionen åsyftade en väsentlig utveckling af soeietetens organisation i riktning att ombilda henne till en af staten underhållen centralinstitution för fri vetenskaplig forskning. Det afsedda målet ernåddes likväl endast till en mindre del, i det regeringen med anledning af nämnda stän- derpetition fann godt förordna, att det på jSiervanders initiativ vid universitetet inrättade magnetiska och meteorologiska observatorium efter dåvarande innehaf varens afgäng skulle ställas under Veten- skaps-societetens inseende. I följd häraf öfvertog societeten den 1 juli 1880 vården om berörda inrättning, hvilken därefter, enligt nådigt bref af den 27 oktober 1881, ombildades till en central- anstalt för den meteorologiska forskningen i landet under benämning »Finska Vetenskaps-Societetens meteorologiska centralanstalt» .

(Tenoni denna åtgärd har societeten fått sig tilldeladt ett vigtigt officielt åliggande såsom främsta vårdarinna af den meteorologiska forskningen i landet. Den närmare tillsynen öfver anstalten utöfvas af ett särskildt meteorologiskt utskott, bestående af 3 ledamöter och 2 suppleanter, hvilka utses för ett är i sender. Soeietetens sträfvan har varit att bringa denna anstalt i jäm- höjd med motsvarande inrättningar i andra länder, ehuru ekonomiska svårigheter vållat, att detta hittills endast delvis kunnat ernås. Till de nya uppgifter, som betingats af meteorologins framsteg, höra bl. a. jämförande undersökningar af väderleksförhållandena på skilda orter i ändamål att utreda gången och utredningen af de atmosferiska rörelserna. Dylika undersökningar och pä dem

FINLAND I 1 !)»'•’■ SHKLFT.

iiniiidadc v:id(‘rl(‘ks|)roi>iios(*r Siiiiit utaiOtclandct af synoptiska vädorlckskartor ino;l s(‘dan migon tid i anstaltens prograin, (‘linni det oinnnU*, fran livilket liithörande observationer tel(‘grafiskt insandas, ännu är relativt inskräidct. Idu- öfrigt lia de för ett lialft sekel tillbaka päb.öi-jade magnetiska oeb ineteoi'olog'iska observatio- n('rna sedan dess foiägatt utan al'bi-olt, elnirn det sälnnda in- samlade mateiäalet endast till en mindre del hittills blifvit beai- b(‘tadt. Öfver anstaltens verk- samhet afger direktor ärligen en berätt(dse, som offentliggöres i ( )fversigten af societetens fiir- liandlingar.

Meteorologiska anstaltcais stat ii])])gär sedan 1891 till 82,01)0 •'b, “

mk. Dessutom bar ett ärligt an- slag af 18,400 mk i fyi-a ärs tid af regeringen blifvit stäldt till societetens förfogande för att därmed besörja bearbetningen oeb ntgifvandet af de under senaste årtionde dels vid meteorologiska centralanstalten, dels ä landsortssta- tionerna anstälda meteorologiska observationer, hvilka ej bärförinnan publicerats. Det finnes sålunda numera säker utsigt för att en väsentlig lucka i liithörande publikationer snart skall blifva fyld.

Dland vetenskapliga företag af större omfattning, i hvilka societeten haft tillfälle att medverka, förtjenar omnämnas den internationela polarforskning, som egde rum under tiden frän den 1 augusti 1882 till den 1 september 1883 och hvartill jdanen uppgjorts vid särskilda förberedande meteorologiska kongresser. För den finska polarexpeditionen inrättades i Sodankyhi kyrkoby en station, som försägs med erforderliga liyggnader och instrumenter.

De af regeringen för ändamålet beviljade medlen stäldes till societetens förfogande, .som jämväl hade att utöfva inseende öfver expeditionen och som till ledare för densamma utsåg pro- fessor 8. Lejiström. Till expeditionens uppgift hörde, utom anställande af meteorologiska och magnetiska iakttagelser, särskildt äfven forskningar angående de elektriska strömmarne från atmo-

sferen till jorden i ändamål att utreda norr- skenets natur. Dessa forskningar fortsattes ytter- ligare under åren 1888 — 1884, dels i Sodankylä, dels i Kittilä, och deras resvdtat synes specielt hafva tillvunnit sig utländska vetenskapsmäns uppmärksamhet. Kostnaderna för expeditionen samt för l)earbetningen och publikationen af dess arbeten hafva uppgått till inalles 130,000 mk, hvaraf ständerna anvisat 10,000 mk ur Längmanska fonden och resten utgått ur all- männa statsmedel.

INIen äfven forskningar af annat slag har societeten vid särskilda tillfällen i mån af sina tillgångar understödt. Sålunda har hon heviljat reseanslag för geologiska och naturhistoriska un- dersökningar samt äfven lemnat hidrag till några i arkeologiskt och etnografiskt syfte företagna Norrsken. stöiTC expcditioiier.

FINLAND I 19'-'- SFKI>F;I'.

SocietotcMi star i ir)rl)in(lelsc mod oii stor män^d votonskapli^a samfiiiid ooli iiii'ättnitigar i andra länder. För närvarande nndorlniller hon skriFthyto. mod inalles KiC) utländska institutioner, däraf lÖS i Enro[)a, 20 i Amerika, ö i Asien oeli d i Ansti-alien.

IVtydelsen af don u})pgift Finska Vetonskai)s-Sociotot(‘n har sig förelagd, arton och omfatt- inngen af dess sträfvanden, lia själfmant lodt tanken ])ä möjdigheton af en vidare ntveekling af denna institution. Kodan pa soeietotons 2r):te ärsdag uttalade den dä afgäemh; oi-dfiirandon i sitt helsningstal den förhoppning, att det andra fjärdedelsseklet af soeietotons verksandiet ej sknlle slutas ntan att se denna förening omgestaltad till en vetenskapsakadend nnder en eller annan anspräkslösare form. Samma tanke har sodan dess mer än en gäng sökt sig nttryek, ehuru dess förverkligande allt ännu är en from önskan. Ett steg i den antydda riktningen har visserligen skett genom meteorologiska centralanstaltens ställande under soeietetens inseende. INIon tillsvidare är meteorologin den enda forskningsgren, hvars systematiska bearbetning salunda är genom statsät- gärd öfverläten ät Vetenskaps- Soeieteten. Pä andra omräden saknas iinnn fast anstälda ar- betare, hvilka kunde egna ode- lad tid ät den vetenskapliga forskningen. Detta förhällande mäste väsentligen reducera de anspråk, som kunna ställas pä soeietetens verksandiet.

V etenskaps-Societeten, som i likhet med de flesta andra vetenskapliga och litterära sam- fund i Helsingfors haft lan- dets högskola att tacka för sitt upphof och fortfarande till Imfvudsaklig del rekryterats ur dess lärarekär, har äfveu i yttre måtto stätt universitetet nära.

I mer än fyra decennier åtnjöt societeten gästfrihet inom dess murar, icke blott för sina sam- manträden och årsfester, utan äfven för sitt bibliotek, arkiv och boklager. Då detta för- hållande, i följd af ett å ömse sidor ökadt liehof af utrymme, icke längre kunde fortbestä, bevil- jades är 1881 ett skildt hwesanslag »tillsvidare och intill dess lämplig lokal kan hyresfritt, vare sig i kronans hus eller på annat sätt, societeten beredas». Frågan om eget hus är, framför allt med hänsigt till uppställningen och vården af hennes viirdefulla, hastigt växande bil)liotek, upp- gående till 10,000 volymer, af särskild betydelse för societeten, såsom ett vilkor för hennes trefnad <jch vidare utveckling.

Societeten firade den 29 april 1888 sitt 50 års jubileum och fick vid detta tillfälle mottaga varma lyckönskningar jämte uttryck af syni[)ati och erkännande, icke blott från vetenskapliga inriittningar i eget land, utan äfven frän en stor mängd utländska akademier och andra lärda samfund, hvilka därmed visade sitt deltagande för hennes sträfvanden. Vid samma tillfälle utde- lades tre vetenskapliga pris, livarje om 2,000 mark, hvilka landets styrelse, till illustrerande af denna högtid, vidvilligt stält till soeietetens förfogande. Vid senaste landtdag ihågkommo åter

l!»l

FINLAND I 19'": SEKLFT.

landets stäinUa- S()ci(‘teten ^cnoni ett ansla<>- af mark ur I>än<>;immska medlen att användas till

priskeliniande af nä^ot vet(‘nskaj)li‘i;t arhete under nästfi»! jande tre är.

Soeiet('t(‘ns f()rste s(‘kr(‘terare, kanslirådet af Seliultén, afgiek frun denna befattning, sorn lian inneliaft i nära 17 är, d(‘ii 20 april ISbr), sedan han kort fiirut leninat universitcdet säsoni professor eimaätus. Kftei- honom innehades sek reterarehefatt ningen af jirofessoiTi i kenii, uuniera senatorn, A. 10. Ai;im>k, intill den 2!l april liS(i7, frän hvilken tid underteeknad varit hehedrad med detta 1'Ppdrag.

Siisoin af denna korta historik torde framgä, har den verksamhet Finska Vetenskaps-Soeie- teten under sin öö-äriga tillvaro utveeklat, varit ganska mångsidig oeh omfattande. Det har ej hört till vår upjigift att ingå i redogörelse fi>r eller hedömande af hvad enskilda af dess medlem- mar genom sina sjieeialaiäieten i vehaiskajiens tj(*nst uträttat. Vi väga tro, att det äfven utan en sädan detaljgranskning skall kunna nu‘dgifvais, att soeieteten ej hlott genom de i dess skrifter framlagda frukterna af siu verksamhet, utan äfven genom de mängfaldiga väekelser till vetenskaplig forskning oeh jiroduktivitet, som ur dess krets iitgätt, fylt en icke oväsentlig ujipgift i 19:de seklets kulturarbete i Finland, samt att dess sträfvauden i sin män tjenat att förmedla den andliga gemenskapen melhiu finska nationen och Furo})as öfriga kulturfolk.

L. Lindelöf.

B. S(3CIETAS PRO FAUAA ET FLORA FEMACA.

Det var icke en tillfälligliet, att Fiidands första vetenskapliga samfund var Socictas pro fauna ef fora feunica, ty det finnes väl intet område för forskning, där sammanslutning under insigtsfull ledning sä lätt kan komma gagneliga resultat ä stad, som naturalliistoriens i dess första utvecklingsstadium. Erfarue vetenskapsmän var det icke, som grundläde detta sällskap. Det var till största delen unge studenter, som den 1 november 1821 sammankommo lios professorn C. R. SAiiLF.ERCiT och 1116(1 siiui lärare (ifverenskommo om stiftandet af ett Sällskap för finsk zoologi och botanik för att »medelst samlande af Finlands djur ocli växter göra en närmare bekantskap med landets Fauna ocli Flora». Med raskt mod grep man verket an. Den unga föreningens tillgångar voro ytterst begränsade — de utgjordes liufvudsakligen af medlemmarnes små inträdes- afgifter — men oegennyttan samt det vetenskapliga och patriotiska intresset desto stiirre, och inom några är hade man hophragt rätt betydande samlingar af inhemska naturalster. För deras uppställande beredde universitetet plats. Vid Aho hrand 1827 förstördes allt, men efter universi- tetets flyttning till Helsingfors oi-ganiserade sig sällskapet ånyo i denna stad och återtog sin verksamhet. Enligt de nya stadgarne af är 1829 var sällskapets ändamål »att anlägga (Kdi bilda ett finskt museum naturale och att sammanluänga nödiga materialier till en i möjligaste mätto fullständig Fauna et Flora Fennica», till hvilket ändamåls vinnande sällskapet skidle »insamla och förvara l:o) de inom Finlands område befintliga organiska naturalster; samt 2:o) uj)pgifter och underrättelser rörande dem»; vidare skulle, till försäkrande af samlingarnas fortfarande bestånd, en stående penningefond bildas. Till ledamöter skulle inbjudas »alla för fosterländsk naturkänne- dom nitälskande män». Ar 1838 kunde sällska])et för första gången utsända en sti})endiat, denna gäng till Lappland, och honom följde med längre eller kortare mellanskof andra exkurrenter, hvilkas skördar komnio museet att allt mer tillväxa.

Hade det, tack vare enskilda medlemmars uj)poffriugar, tidigare varit miijligt fiir sällskapet att ordna och heherska dessa samlingar i den lokal universitetet för dem up})lätit, Idef detta nu allt svårare, och det var endast en naturlig utveckling af hirhällandena, att sällskapet år 1858 afstod alla sina dåvarande och hlifvande samlingar till universitetet, för att i dess ägo och uuder

FINLAND I SKKLFT. H»')

Viird ilf (loss tjonstoinjin olt finskt naliirliistoriskt niusouin inritte komina till staml. Na<^ni of^mi samlinj^ar oi>or sällska]H‘t salunda icko. Arlif>;on utsändor d(it oxkurmitcr, inon dcissas skördar införlifvas oniodolhart mod univorsitotots finska musonm, livilkot liolt och liallot anta<i;it don karaktor af ott nationalmusonm, som fiirosväfvado sällskapots stiftaro.

Vid modlot af soklot, da öohofvot af samlingarnas votonskapliga lioarbotning blof kännbart, framstod ook för sällskapet allt mor nödvändigboton af ott ogot litterärt organ, där föir doss arbotoii skulle redogöras. I brist })ä tillräokliga model för ott dylikt vände sig sällskapet för [lianens realiserande till Finska Yeton- ska})s-Sooiototen, ooli detta samfund beko- stade de första häftena af vårt sällskaps [uiblikationor, livilka under titeln »Notiser ur Sällska[)ets [iro fauna et flora fennica förhandlingar» utdelades såsom bihang till Sociotetens akter. Ar 1858 öfvertog säll- skapet själft utgifvandet, oeh från 1870, då inalles 14 häften »Notiser» utkommit, fördelades publikationerna på tveime serier:

»Meddelanden från Societas pro fauna et flora fennica», afsedda för förhandlingarna och kortare afhandlingar, samt »Acta» för längre arbeten. Af de förra hafva under åren 1876 — 93 18 häften utkommit, af de senare åtta tomer. Till största delen upp- tagas dessa pulhikationer af up[)satser om den inhemska faunan och floran, men äfven arbeten af mer allmänt vetenskapligt inne- håll hafva däri ingått. Genom dessa sina skrifter har sällskapet blifvit kändt och aktadt i utlandet, och med icke färre än 225 utländska samfund står det nu i skriftbyte.

Ordförandeplatsen intogs under lång tid (1866 — 89) af professorn i botanik 8.

O. Lindberg. Tidigare var hans företrädare W. Nyländer den ledande personligheten inom sällskapet.

Sällskapets hedrande verksamhet förmådde regeringen att år 1801 bevilja det ett årligt stats- anslag af 800 mark, hvilket sedermera efter hand blifvit förhöjdt och sedan år 1884 utgör 3,000 mk. Sällskapets stående fond uppgick år 1892 till inemot 28,000 nik.

Palrnhiiset i Botaniska trädgården i Helsingfors.

Fredr. Elfying.

I!)()

FINLAN'1) I 1 SKKMOT.

FINSKA UTTFItATURSÄLI.SKAFET.

Tre (x-li ett hälft arhuiidrado hafva hirflutit, sedan den fiirsta l)ok ntgafs ])ä finska språket, oeli ändock liiir nj)pkonist(‘n af en finsk litteratni' i modern menin<^ det nittonde seklet till. Att man under ett par mansäddrar linnnit taj>;a i^en livad sekler fiii-summat, är i främsta rummet att tillskrifva det Finaka LiUemlur.^fällKkapch Inini^ifna oeli frnkthringande arhete i den fosterländska kulturens tjenst. Littei'atnrsällskaj)et har sähmda i den finska nationens lif tillvunnit sig en bety- delse, hvilken i hvarje lands historia skulle heteeknas så- som ensamstående.

llinga var detta sällskaps begynnelse.

Under ett samtal med Gap.riel IIkix, den redhare historieforskaren, som sedan hlef en af litteratursällskapets förste stödjepelare, föreslog då- varande medicine licentiaten Marti:n Johax Lixdfors i början af år 1831 grundandet af ett sällskap för befordrande af den finska litteraturen. Idén vann anklang, och den 16 fe- liruari 1831 på aftonen sam- manträdde tolf yugre och äldre akademici för att öfverliigga om saken. Sammanträdet hölls hos lektorn i finska språket Karl Kiklas Kecknian, det korta pi-otokollet fördes af Elias Löxxrot, sedermera säll- skapets verksammaste ledamot. Såsom öfverläggningens resul- tat iiänmes i det på finska affattade protokollet, att »huru än saken bedrefves, vore den lättare för flere än för en att främja», hvadan man beslöt att samla krafterna genom att grunda en förening. Nästa sammanträde hölls den 23 februari, då man öfverenskom om att säll- skapet skulle kenämnas iSuomalai.sen KirjalUsmiden Seura samt att dess ujipgift blefve att främja finska litteraturens och i synnerhet finska s}>råkets utveckling.

Till det nya företaget anslöto sig inom kort 21 andre medborgare; samtlige desse 33 hafva räknats som sällskajiets stiftare. Vi finna bland dem flere af vår nationela odlings mest frejdade män. Professorn, sedermera erkebiskopen E. G. Melartix blef sällskapets förste, fl. G. Linsen, romars])råkets oöfverträffade tolk, dess andre ordförande. Vice ordförande var under fh‘re år .1. ,1.

Elias Lönnrot.

FINLAND I 1 !)'>"= 8FKLFT.

I!I7

TF-N(iSTiU)M, (lon sainvc‘ts^T<inii(! filosolon ooh liäldaForskami. Sällskapotn fiirsta stadf^ar nj)[)sattoK af ,1. d. N()K1)stk()M, rättsvotonskapons skai'psiniii‘>;o ooli obiijlif^o känipo. »Värt lands» skald d. L. KuNEnERD, liäfdaforskaren M. Akiander, läkarno I. Ii.moni ooli E. A. In(;man ni. fl. tilllnärdo äfvon don lilla flook, soin näianast j;af det nya fiirotaget sitt stiid.

Bland do tusende, livilka sodorinera anslutit sig till sällskapet, märkas filosofen och statsman- nen d. V. Bnellman, länge sällska])ets ordfiirande ooh u})phofsman till flere af dess hetydel sefulla företag, spräkforskarne M. A. ChvsTRÉN ooh Au(j. Aulc^vist, hvardera en kortare tid sekreterare i sällskapet samt hanbrytare pä simlkforskningens oniräde, häfdatecknaren Ykj(>-Koskinen, sällska- pets ordförande under aderton för dess utveckling ytterst vigtiga är, spräkforskarene duLius Kroiin, F. W. Bothsten, Arvid Geni^tz m. fl.

Finska litteratursällskapets verksamhet kan lämpligen fördelas i fyra tydligt frän hvarandra skilda perioder. Aren 1850, 1865 och 1881 äro griinseär.

Den första 2)erloden, räknad till är 1850, var väckelsernas och förhoppningarnas tid. Ingen kunde ännu liedöma de öfvertagna uppgifternas vidd; ibland hoppades man det omöjliga, oftare underskattades de vunna resultaten. Sällskapet tycktes imder denna tid vara till främst för att trycka en enda mans arbeten, men denne man var Elias Lönnrot, den finska folkpoesins samlare, skaparen af det moderna finska skrift- språket. Periodens vigtigaste insatser i arbetet för den finska litteraturen äro Kalevala och Kanteletar.

Finska litteratursällskapet, lifligt öfvertygadt om vigten af Lönnrots sträf vanden, beslöt redan den 8 juni 1831 att med ett anslag »understödja kandidaten Lönnrots af berömligt nit företagna vetenskapliga resa, hvilken står i nära sammanhang med sällska- pets ändamål». Ar 1833 erbjöd sig sällskapet att utgifva Lönnrots »ännu otryckta samlingar af finska runor».

Anbudet emottogs med nöje, men Lönnrot ansåg samlingarna böra »ord- nas till ett helt sammanhängande verk, för att därigenom uti finska mytologin kunna åstadkomma något motsvarande den isländska Eddan». Han hade dä ungefär 5,000 runoverser sammanstälda till 16 sånger, men ville ytterligare göra insamlingar, hvartill sällskapet äfven gaf understöd. Tjenstegöromål vållade uppskof, men den 1 april 1835 förelåg omsider ett manuskript med titel ))KalevaIa eli Karjalaisten Runoja /Suomeji vanhoista ajoista-» (Kalevala eller Karelska sånger om Finlands forna tider), omfattande 12,078 verser och 32 sånger, och beslöt sällskapet att utan granskning trycka samlingen, hvilken äfven utkom vid årets slut.

Allmänheten fattade icke genast denna publikations betydelse, men Finska litteratursällskapets lilla krets gjorde det sä mycket bättre. Lönnrot tillspordes, om han ej ville fortsätta sina forskningar. Han svarade, att fornsängens skatter ingalunda ännu föreläge samlade. Dessutom borde ordspråk, gåtor, sagor och forntraditioner tillvaratagas, hvarjämte mycket återstod i lexikografiskt och gramma- tikaliskt afseende att göra. Rätta tiden för dessa undersökningar och skriftspråkets ombildning var inne. Tviflande pä sin förmåga, skulle Lönnrot icke åtagit sig arbetet, »därest icke en nästan oemotståndlig inre längtan drefve mig att i detta hänseende bjuda till att åstadkomma hvad jag möjligtvis förmår». Han frandade en plan, och sällskapet anslog 1,000 rubel banko till resemedel.

Paikkari torj), där Lönnrot föddes.

S)8

FINLAND I BKKLFT.

I l)()r'j:in jif ar 1 S,‘)8 lick sällskapet redo^iax^lse fT)r resultaten af i‘esan. Utom lyiåska sånger hade r),0h0 ords])råk, 1,200 gåtoi-, sagoi' ni. ni. insamlats, grundvalen fin- alla framtida pul)likationer j>a detta. håll. l^iiljamh* år eniottog litteratursällskapet. manuskrij)tet till Kanteldar fni/cka Snonicti r((nlioj(( l(U(liij(( j(( vir^iiä (Kautedetar (‘lh‘r finska folkets forna sånger oeli kväd(*n), i allt 21,007 verser (trvekt 1840). Däi-p;l utgaf Ja")nnrot sandingen Siioiiicii kan.^ati .safiati/a.skiija (Finska folkets ordspråk) år 1842, samt Siioiiien ka/isan arvoitiihia (Finska folkets gator) ar 1844.

Lönnrots s(‘grar väekte eidusiasm i det unga slägtets sinnen. Flere yngre forskare l)eträ<lde folkdiktsforskningeais fält, alla arhetande under Finska litteratursällskapets egid. »J. F. Ca.jan, M. A. Uastkkn, J). M I). Furoiafus, Au(l Aulqvist, Z. Sirelilis, F. Folén oeh FL A. Reinholm egnade siua krafter åt denua uppgift med en liängifvenhet oeh oegennytta utan like, räddande sålnnda åt eftervärlden ovanskligt sköna runosånger. Märkligast l)land dem är Kullervoeykeln, hvars npjteeknande iir Furo})a‘us föitjenst. INIed begagnande af dessa nya källor kunde Lönnrot, då första upplagan l)lifvit slutsåld, år 1840 utgifva Kalevala i den redaktion, hvilken fått sitt rum i världslitteraturen bredvid de största epopéer historien känner. Denna upplaga, som omfattar öO sånger oeh 22,805 verser, har sedermera blifvit flere gånger omtryckt. Pä litteratursällskapets initiativ hade förra u})plagan blifvit öfversatt till svenskan af M. A. Castrén 1841; den senare finnes fullständigt ätergifven äfven pä svemska af K. Collan 18G4 — 65, på tyska, franska, engelska, ungerska, estniska oeh ryska.

Ai litteraturs:illska})ets verksamhet pä andra områden under denna }>eriod förtjenar framhållas, att några goda folkskrifter utgåfvos, jämte det finska tidningar erliöllo mindre understöd, att en samlad ii})plaga af folkskalden Paavo Korhonens sånger föranstaltades, samt att sällska})et sökte främja skönlitteraturens uppblomstring pä finska, med syfte särskildt att fä Runel)ergs dikter mönstergilt öfversatta.

Därjiimte striifvade sällskapet att åstadkomma en vetenskaplig litteratur. Frän är 1841 iitgafs sålunda tidskriften Snomi med en volym ärligen. Dess uppsatser i fosterländska, företrädesvis historiska oeh lingvistiska ämnen voro visserligen under denna tiderymd nästan samtligen skrifna på svenska, men finskan gjorde framsteg pä andra häll. För att bereda densamma rum i den lärda skolan ombesörjde litteratursällskapet finska läroböcker i historia, geografi och matematiska ämnen. Snellmans i Sainia påbörjade kamp för en nationel kultur, Runef)ergs fosterländska dikt- ning, Castréns epokgörande forskningar i språkvetenskap oeh etnografi gäfvo mäktig väckelse åt nationalmedvetandet. Ar 1846 grundades ett annat litteratursällskap, Anomcdaineri KirjalUsuus- Seura Wiipurissa, hvilket, om ock i trängre omfattning, förtjenstfullt verkat för sin uppgift. Allt syntes lofva ett snabt förverkligande af tanken att bereda det finska språket dess tillbörliga plats inom nationens kulturlif.

Men andra skedet af Finska litteratursällskapets historia, eller perioden 1850 — 65, ingick under förhållanden, föga egnade att förverkliga de vackra ansatserna. Februarirevolutionen kom Europas samhällen att vackla i sina grundvalar. Knapt en svallvåg af stormen nådde Finland, men äfven h;ir sattes alla demokratiska sträfvanden under sträng bevakning. Tidningspressen, föreningsverksandieten och finskhetsarlietet fingo emottaga hårda slag; litteratursällskapet draliba- des måhända allra tyngst af reaktionens hand.

Sällskapet fick den 25 mars 1850 tillstånd att existera, dock på svåra vilkor. Studerande ungdom, handtverkare och allmoge uteslötos frän rätt till medlemskap; sammanträdena fingo })å intet sätt tillkännagifvas; sällskapet ålades på det nogaste tillse, att intet mot censurförfattningaiaia stridande måtte i dess publikationer ingå, o. s. v. Strax därpå utfärdades det redan tidigare (s. 10 1) omnämnda censurreskriptet, enligt hvilket endast skrifter åsyftande religiös up})l)yggelse eller ekono- misk nytta finge tryckas })ä finska.

i\Ien ej ens under dessa förhållanden lät Finska litteratursällskapet modet falla. Dess för- lagsverksamhet led visserligen svårt afbräck; särskilda ])ublikationer måste inställas. Men äldre

FINLAND I .SFKLFT.

]')!»

;irl)(*t(.“n fin<;'o oiiitiTckiis, och iiumI den al' hhato Salmi:laim:x (Ivudhock) redi^xTade samlin^(Mi iSiioiiini kaiixa» sa/iija ja /arinoif(( (kdnska i’olk(‘ts sa^or oeli hcrättelscr) I I (1852 — 181)0) pd's ett nytt hidi-a^' till kännedomen af den finska folk])o(‘sin.

Tillika fortfor arbetet föi‘ den vetenskaj)lij>a litteraturen. Im’UoiM‘:fs fiir sin tid ntmärkta SNXMisk-finska lexikon, F. W. Piimmnos utomordentligt noggranna Fiirteekiung (")fver i tiyek utgifna ski-iftca- j)ä finska samt f(')rsta delarne af Portiiaxs Opera rdeeta liilra till den tid, dä tryckning af finska skrifter var förbjuden. ]\Ien redan 1852 innelii)!! Suomi en af Vh.I()-Koskixkx filidattad beskrifiung öfver Tavastkyro socken, bvilken efter mänga omgångar fick tiyekas j)ä finska, utgi)- rande det första beviset pä obä,]ll)arbeten af 1850 ärs eensurreskri[)t. Efter band räka<le d(‘tta äfven i glömska, oeb är 1800 blef det uppliäfdt.

iNIed f(")rdubblad ifver tog Finska litteratursällskapet igen den förlorade tiden, användamb* sina resurser samtidigt }>ä olika bäll. Rotiistexs latinsk-finska oeb Ahlmaxs svensk-finska ( )rd- bok, särskilda språkläror samt läro- oeb läsel)öeker blefvo för undervisningen, J. Pii. Palmens af Löx^nrot öfversatta juridiska bandbok oeb den nya lagöfversättningen af (d. (^\xxejax för det medborgerliga lifvet ovärderliga hjälpredor samt grundval för framtida arbeten i samma riktniiig.

Äfven den populära litteraturen blef ibägkommen. ]\Ied folkskrifters utgifvande behöfde säll- skapet ieke vidare taga befattning, men Z. Topelies’ Naturens bok, den oöfverträffade läseboken, bvartill sällskapet erliallit förlagsrätten som gäfva af dess författare, blef en ieke sinande inkomst- källa (nio upplagor oeb 70,000 exemplar trycktes 1860 — 80). Öfversättningslitteraturen främjades med pris, oeli väg banades för finskans användning pä seenen genom utgifvandet af samlingen Näijtclmirtö I — IV.

Medel till denna utsträckta verksamhet erhöll litteratursällskapet förnämligast genom frivilliga gäfvor (hvaribland genom testamenten af bagaren Bloml)erg och kammarrådet liabbe tillsammans 105,385 mark). Frän är 1858 fick sällskapet ärligen 1,200 mark frän Hans Majestäts finska handkassa, samt för särskilda säsom vigtiga. ansedda företag statsanslag. Det nyvaknade konsti- tutionela lifvet samt 1803 oeh 1805 ärs språkförordningar gåfvo mängfaldt ökad bärvidd ät litteratursällskapets verksamhet. Under medverkan frän nationens sida uppreste sällskapet är 1804 en Staty ät Porthan, de nationela sträfvandenas banljiytare.

Tredje skedet i litteratursällskapets historia begynner med 1800-talets svära nödår, hvilka återverkade pä alla nationela sträfvanden. A"id samma tid blef frågan om finska oeh svenska s})råkens rätta inbördes ställning föremål för lifliga partistrider. Alen Finska litteratursällskapet, till hvars uppgift det ej hörde att taga del i striderna, fullföljde stadigt sitt program, gifvande detsamma allt stilrre utsträckning.

Arbetet pä folkpoesins utforskande har för denna tid att n]>pvisa eii nyodling af vigt: Lönnrot utgaf är 1880 samlingen ktnomen Jeaasan anthialsta loitsura noja (Finska folkets forna trollsånger), hvartill materialet insamlats under årtionden, (lenast därpå vidtog han med en ny upplaga af Kanteletar, hvilken det dock icke förnnnades ättioäringen att slutföra. Samtidigt förbereddes nya forskningar, hvilka snart skulle bära rik frukt.

Tillika hade betydande resultat vunnits pä andra områden. Finska språkets Ijnd- och formlära utreddes genom en mängd i Suomi tryckta uppsatser; språkets ordresurser blefvo med exemplarisk fullständighet förtecknade och tolkade i Lönnrots Finsk-Svenska lexikon, omfattande 2,200 sidor i stor oktav (tryckt 1800 — 80); för praktiska behof ntgäfvos Godenh.ielms tyskt-finska och AIeur- mans franskt-finska lexika, förutom mindre ordböcker samt undervisnings- och skönlitteratur. För den historiska forskningen, tidigare tillgodosedd genom Suomi, grundades Ifisforial/inen Arkisto (Historiskt arkiv), hvars utgifvande sedan öfvertagits af Historiska samfundet; finska litteraturen fiirtecknades i V. Vasenius alfabetiska och systematiska litteraturkatalog. Utgifvandet af 1734 ärs lag jämte däri gjorda tillägg och förändringar pä finska (1877) rönte sädan framgång, att en ny upplaga redan 1885 blef nödig.

•M)

FINLAND I SKKLKT.

Kostnadoniii Cör (haina vidt^aciidc vorksainliot kundo ondast dolvis botäokas goiiom onskild ol'l'orvilli<>liot, tilHalli^a ansla<>; ooli don nnniora till oiroa 10,000 mark nj)p<^aonde arsinkomston Iran l)okla<>;r(‘t. Kidij^t^ Fiidands ständors onhälli<2;a |)otitioii orh(")ll äfvoii sällskapet är 1878 för tio är framät olt äi’sansla<j af 10,000 mark för att allt framgent kinma verka för nationallitt(‘ra- turons främjand(‘. i\lod stor högtidlighet hegiok sällskapet den .80 juni —2 juli 1881 minnet af sin femtioäriga existens, ooli utgafs därvid })ä finska (sodan äfvon ])ä franska) on af E. G. Palmén törlattad Iramställning af dess verksamhet ooli finskhetcms framsteg 1881 — 81. Vetenskapliga föredrag ooh diskussioner höllos tillika i olika sektioner rörande spräkvetonskap, historia, etnografi ooh arkeologi; dessa förhandlingai' äro tryckta i Suomi, II lö.

Slutligen nägra ujiplysningar om fjärde rlccdef i litteratursällskapet historia.

Eolkjioesins utforskande, som redan syntes slutfördt, har med inträdet af tredje generationen arlietare fätt ny omfattning oeli karakter. Kunosänger, folkmelodier, sagor, ordspråk, gåtor, Ijesvär- jdser oeli magiska konster liafva insamlats öfver hela det finska språkområdet efter vida nog- grannare metod än förr oeli med oväntad framgång. Folkets dju})a leder liafva verksamt deltagit

i arhetet: smeden Heikki Meriläinen i Kaj a na må sär- skildt nämnas för sin oegen- nyttiga oeli frukthringande verksamhet. År 1889 hade litteratursällskapet samlade ungefär 22,000 episka, lyriska och magiska sånger, 13,000 sagor, 40,000 ordspråk, 10,000 gåtor, 2,000 folkme- lodier samt 20,000 hesvär- jelser och lekar, ett folklo- ristiskt material, hvars like i vidd och värde intet annat folk torde kunna uppvisa.

Forskningen har tillgo- dogjort dessa samlingar ge- nom publikationer, för hvilka i nästföljande kap. af detta verk redogöres i sanimanhang med de delvis under sällskapets egid utförda arbetena i finsk språk- vetenskap.

Icke mindre rastlöst är det arbete, som afser att ästadkomma en allt starkare förliindelse med kulturutvecklingen i det öfriga Euro})a. Nya och mycket förökade lexika liafva utgifvits eller äro under utarbetning för latinska, tyska, franska, engelska och ryska språken. Den sköna litteraturen har sällskapet befrämjat genom att utgifva öfversättningar af framstående verk. Infö- randet af finskan såsom parallelt undervisningsspråk vid INIustiala landtliruksinstitut gjorde särskilda, läroböcker på detta område nödiga, hvilka litteratursällskapet enligt uppdrag af senaten omliesiirjdcc Därtill komma nya ujiplagor af äldre arbeten, prisbelöniiigar m. m.

Ökade tillgångar liafva gjort detta forcerade arliete möjligt: boklagret lemnar numera en årsinkomst af 18,000 mark; testamenten af handlanden G. F. Ahlgrén m. fl. liafva stält till sällskapets disposition 225,000 mark; det fasta statsunderstödet af 10,000 mark blef 1888 för- nyadt på tio ar, hvarjämte betydande extra anslag beviljats för särskilda tillfälliga upjidrag. Då sällskapet pä förslag af Yrjö-Koskiiien beslutit anskaffa åt sig en egen lokal, gaf staten en därtill lämplig tomt, och enskilda medborgare tecknade i frivilliga bidrag 56,000 mark.

Finska Litteratursällskapets hus.

FINLAND r SFKLFT.

201

F()r ntt kuniiii hättiv hiyta nya hanoi' för den fosterländska odlingen liar littei^atiirsällskajict gäng efter annan leinnat tidigare inledda f()i‘C“t:ig ät enskilda ITiikiggan* samt (ifverlätit vigtiga oinräden ät nya ITireningar. Folkiip})lysningssällska[)et,.Fornniinnesf(")reningen, Ilistoiåska samfundet, Kotikielen senra (Fiireningen fiir liemlandets spräk), Finsk-Ugriska sällskapet liafva sälnnda trädt i dess s})är, delvis ersättande litteratursällska})ets tidigaiv inrättade sektioner; föreningen INInnra- liaiset (Myrorna) aiäietar säsom en afdelning af litt(“ratursällskapet. Emellertid är arLetsfältet i ständig tillväxt, äfvensä de andliga oeli materiela resiirsei- Finska litteratursällskapet använder i den finska litteraturens och den nationela odlingens tjenst. Huru än den finska nationallitteraturen framdeles mä utveckla sig, skall hon städse i Finska litteratursällskapet se sin »alma mater», sin första fostrarinna.

E. G. Paiaién.

1). SVEXSKA LITTERATUR8lLL8KArET I FIALAAl).

I medvetandet om den stora betydelse det svenska språket haft och fortfarande har i Finlands odlingshistorie, utfärdade är 1885 ett antal för saken intresserade vetenskapsmän, skriftställare och landtdagsrepresentanter en inbjudning till den svenska bildningens vänner i landet att grundlägga ett svenskt litteratursällskap i Finland.

»Den svenska bildningen i Finland», säges det i denna inbjudning, »har en lång och sällsynt vacker historie. Den har sina stora och kända namn, sina Gezelier, sin Porthan, sin Franzén och Euneberg. Men därjämte tallösa mindre, redan förgätne arbetare, h vilkas tysta lifsgärning är den bildningsgrund, som den närvarande tiden har att l)ygga pä. Den har haft sina strömningar, den kyrkliga under Karolinernas spira, den upplysta rationalismens i förra århundradet, den känslofulla spekulationens och offervilliga nationalkänslans i detta sekel. Ur dessa rörelser har den foster- ländska anda framgått, som utvecklat och ännu uppehåller vära fria institutioner samt uppammat vid den svenska bildningens sida ett ungt och verksamt finskt l)ildningssträf vande.

Vittnesbörden om detta sekellänga arbete hafva blott till ringa del blifvit samlade eller bearbetade. I synnerhet gäller detta om litteraturen i nästan hela dess utsträckning. jNIen äfven beträffande l)ildningsanstalternas uppkomst och utveckling återstår mycket för forskningen. I afseende ä de svenska folkdialekterna samt dithörande folksång och saga är visserligen arbetet päbörjadt, men ännu pä långt när icke afslutadt. Det är denna uppgift, som i främsta rummet bör tillkomma Svenska litteratursällskapet i Finland.»

Inbjudningen möttes med stort deltagande från allmänhetens sida. Vid sällskapets konstitue- rande möte den 7 maj 1885 kunde ordföranden meddela, att säsom medlemmar af sällskapet tecknat sig 1,0GG personer, hvilkas bidrag, under olika rubriker, stego till 144,950 mark. — Senare ökades sällskapets tillgångar genom att en af dess ledamöter, kamreraren Viktor Höekert, ät det- samma testamenterade hela sin förmögenhet, uppgående till 81,500 mk. Vid konstituerande mötet antogs äfven förslag till stadgar för »Svenska litteratursällskapet i Finland», stiftadt till åminnelse af Johan Ludvig Runeberg.

Enligt dessa stadgar har sällskapet till nppgift att samla vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland, sådana som icke offentliggjorda eller sällsyntare litterära alster, svensk folksång och saga, upplysningar om äldre litterära föreningar och företag, historiska handlingar, särskildt rörande undervisningsväsendet, biografiska underrättelser, bref af litterärt eller kulturhistoriskt intresse, samt att l)earbeta och offentliggöra det sälnnda samlade materialet; att främja svenska språkets studium genom undersökning af folkdialekterna och utgif- vande af lämpliga läro- och läseböcker, samt att främja litterär verksamhet pä svenska språket genom prisbelöningar och understöd.

2G

‘202

FINLAND I Hi''” SEKLET.

Siillska))(‘t lc(l(‘s :if oii hostyrolse af 12 p(‘r, sonor, livilkon inom sig ärligon utser ordfiiramle, vice or(lf(")rait(l(', sekret<!rare, arkivarie och skattmästare. Af ledamiiterna i hestyrelsen underkastas fyra hvarje ar omval.

Dciss publikationer utgifvas nnder den gennaisamma titeln »Skrifter utgifna af Svenska littera- tursällska})et i Finland > oeli tillliandalulllas medlemmarna gratis. Sällskapet liäller sitt årsmöte den f) februari, .1. L. Runebergs fönlelsedag.

llvilken liflig v(u-ksamliet sällskapet under sin åttaåriga tillvaro utvecklat framgår däraf, att detsainma. redau utgifvit ieke mindre än 23 tomer skrifter, alla af betydelse för vår odlingshistoria, flerc af ett högt viirde för densamma, llär må blott nämnas H. G. Poriltam href till 31. Calo- niiis oeb ull)0 akademis studc nimatrikel, redigerade af den inom sällskapet synnerligen verksamme forskaren W. I^Acnis, vida, re Ordbok öfoer est ländsk-sv enska dialekterna af A. O. Freudentiial oeb II. A. Vendell, De finska klostrens historia af K. G. Leinberg samt Aho universitets lärdomshistoria, af livilket arbete, omfattande de vid nämnda universitet representerade veten- skaperna, fyra delar utkommit i tryck.

Sällskapets litteriira verksamhet har dessutom siikt sig uttryck i den regelbundet återkommande publikationen med rubrik Förhandlingar och u/ppsatser. Denna publikation är afsedd att gifva en bild af det inre arbetet inom sällskapet samt att tillika innehålla kortare uppsatser af intresse för landets odlingshistoria.

Slutligen bör nämnas, att sällskapet eger, utom en värdefull manuskriptsamling, ganska om- fattande samlingar af svenska folksånger och sagor, hopbragta bland Finlands svensktalande l)efolk- ning a,f personer, som årligen för detta ändamål utsändas med understöd af sällskapets medel.

Svenska litteratursällskapets tillgångar stego vid ingången af år 1893 till 162,000 mark, hvarförutom 1891 års landtdag ur Längmanska fonden tilldelat detsamma ett anslag af 10,000 mark. Sällskapet har sålunda beredts utväg att till uppmuntrande af den litterära produktionen utgifva ett ärligt pris, alternerande mellan historiska och spräkvetenskapliga skrifter samt skön- litterära alster.

För tidigt är det ännu att bedöma, li vilka frukter det Svenska litteratursällskapets verksamhet skall bära. Såsom en säker vinst af densamma framstår dock redan nu, att förgångna tiders svenska odlingsarbete i Finland erhållit en fullständigare belysning.

Allt sedan sällskapets stiftelse har, pä grund af val och återval, ordförandeplatsen beklädts af professorn C. G. Estlander och sekreterarebefattningen af öfverinspektorn i skolstyrelsen C. Synnerberg.

Axel Lille.

E. FmSK-UGRISKA SÄLLSKAPET.

Vid tidpunkten för Finska Litteratursällskapets femtionde årsdag leddes uppmärksamheten mer än vanligt på de utmärkta resultat, som sammanslutning och samverkan här ernått, och dä föddes också den första tanken på att grimda ett särskildt sällskap, hvars uppgift skulle vara att undersöka de finsk-ugriska folkens språk och seder, gudatro och sagor o. s. v. Arbete fanns pä detta fält till öfverflöd. De förr gjorda nndersökningarna voro alldeles otillräckliga, och pä samma gäng kunde hvarje är, som gick, för alltid från forskningen undandraga en inåiigd oersättligt material, då de finsk-ugriska folken pä mänga håll endast såsom små öar sticka upp ur den stora slaviska oceanen, hvilken måhända inom kort fullständigt skiiljer hort dem med sina vågor.

För att åt forskningen rädda dessa material och för att uthreda kännedomen om de finsk- ugriska folken äfven bland en större allmänhet stiftades Suomen hcimokansojen seura (Föreningen för de finska folkstammarna). Detta sällskap, som ieke sträckte sig utom eii liten krcTs af

FINLAND I 1!)"": 8FKLFT.

2o;{

.sakUunni^H', ii|)|)li()r(l(‘ (‘ni(>ll(‘i‘ti(l läiiili>>(>n snart med sin v(‘rksanih(“t. I );i hin-jadc ))rol'(*ssoi' 0'i'TO Donnfk ilVigt arl)(‘la l’()r hildandct al’ (“tl allmänt sällskaj), livilket sknilc ha ett nteslntandc V(‘t(*nsk!ij)ligt syftiMmll och till stor d(‘l sknih* <j;(“noni nu‘dl(‘insal'gil't(‘r anskal'1'a d(; fin- midcrsi‘)k- idngarna n(’)dii>-a pcninnoxam-dicn. Hans anstränginngar medförde oeksä ett vackert r(!snltat. fSnart hade en mängd personer lofvat hlifva stiftande medlemmar i det F'mHk-V(jrhka aälMcnpcl, s.i att d(‘ii 15 nov('inber HStSd det konstituerande sammantriidet kunde hällas. Stiftarne betalade i m<‘d- lemsafgift 200 mark, mänga ännu mera, och sälunda hade redan vid tiden f(")r d(‘t konstituerande sammanträdet penningeförbindelserna stigit till omkring 85,000 mark.

Sällskapets ändamäl är »att befordra kännedomen om de finsk-ugriska folken genom veten- skaplig undersökning af deras språk, arkeologi, fornhistoria ocli etnografi». Till förverkligande af <letta ändamäl bar sällskapet arbetat pä flera sätt.

En af dess vigtigaste uppgifter har varit att anställa undersökningar pä själfva de af de finsk-ugriska folken bebodda omrädena. Sällskapet liar under de nio års förlopp, under livilka det egt beställd, utsändt flere stipendiater för att undersöka finsk-ugriska spräk ocli folk. Den alltför tidigt bortgängne V. Porkka besökte tscheremisserna, H. Paasonen mordvinerna, votjaker- nas spräk undersöktes af Y. Wichmann och det lapska språket af svensken K. B. Wiklund — många andra att förtiga.

En lika vigtig del af sällskajiets verksamhet har varit offentliggörandet af resultaten af de verkstälda undersökningarna. Den förnämsta publikationen har hittills varit Suoinalais-ngrilaiseri seuran aikakauskirja — Journal de la Société Fmno-Ougrienne, af hvilken redan tio häften utkommit (1886 — 1892). Denna tidskrift har innehållit artiklar frän den finsk-ugriska forsknin- gens olika områden: språkvetenskapliga undersökningar, folkloristiska och etnografiska uppsatser, och såsom språkprof ha värdefulla samlingar af olika finsk-ugriska folks sagor och poesi offent- liggjorts.

Förutom sin tidskrift påbörjade sällskapet är 1890 en andra serie: Suomalals-ugrilaisen seuran toimituksia — Mémoires de la Socieié Finno-Ougrienne, hvilken innehåller längre under- sökningar eller materialsamlingar; af denna serie ha fyra häften utkommit (1890 — 92).

Hösten 1892 utgaf sällskapet en dyrbar puldikation vid namn Tnscriptions de V Orkhon, hvilken innehåller resultaten af d:r A. O. Heikees resa till Central-Asien äfvensom undersök- ningar af de inskriptioner, som Heikel på denna resa kopierat. Jämte honom har O. Donner deltagit i detta arbete. Med förklaringen af de kinesiska inskriptionerna ha två utländska veten- skapsmän, professorerna G. Devéria och Georg von der Garelentz, äfvensom senare i en särskild uppsats professorn i Leiden G. Schlegel varit behjälpliga. För fortsättning och })ublicering af dessa undersiikningar har sällskapet fått sig anvisade penningeunderstöd af Finlands regering och ständer.

Dessutom har sällskapet velat lifva det vetenskapliga intresset medels föredrag i ämnen, hörande till dess område, och ha sådana hållits vid alla mänadssammanträden, livilka stundom bivistats af en ganska talrik åhörarkrets.

Sällskapets fiirhandlingar ha alltsedan dess grundande ledts af senatorn friherre H. Molander såsom ordförande. A^ice ordförande var i början professor Aug. Ahlqvist och sekreterare O. Donner. Efter Ahlqvists död valdes till vice ordförande Donner och till sekreterare docenten E. Y. Setälä.

Finsk-ugriska sällskapet har förstått att omkring sin fana samla en trupp unga, entusiasme- rade arbetare i vetenskapens tjenst, med hvilkas hjälp sällskapet säkerligen äfven framdeles skall kunna med lika stor framgång som hittills arlieta till fromma för den forskning, hvars haiuA- f öra re det är.

E. Y. Setälä.

201

FINI.ANI) I !!)'»•• SKKLKT.

lONSKA HISTORISKA SAMFUNDET OCII FINSKA F( )RNM I NN ESFOREN INOEN.

Än meiTi direkt, än Finsk-ugriska Sällskajiet, leder Finska Historiska Samfundet sitt iippliof frän Finska, Littenitnrsällskapet. Ar 1864 Inldades nämligen inom sistnämnda sällskap en histo- risk sektion, som tvennc år senare vidtog med utgifvandet af en egen tidskrift, »Historiallinen Arki^to» (Historiskt arkiv). Bland de personer, hvilka upprättliöllo arbetet inom sektionen och hvilkas namn oftast återkomma i tidskriften, må framför andra ihägkomnias F. J. Babbe, Yrjö Koskinen, k. E. F. Tgnatius, K. A. Bomansson och S. G. Elmgren. Emellertid gjorde sig behofvet af en fullt själf ständig förening äfven på detta område smäningohi gällande, h varför nyssnämnde forskare är 1875 utverkade regeringens stadfästelse af stadgar för ett »Finskt Histo- riskt Samfund». Enligt dessa stadgar utgöras samfundets samtlige ledamöter af [lersoner, »hvilka

genom utgifna skrifter visat prof pä förmåga af veten- skaplig forskning i finska historien». Också fick an- talet ursprungligen icke öf- verskrida 15, men dä denna siffra visat sig alltför låg, är den numera sedan är 1889 höjd till 24.

Af sill föregångare mot- tog Historiska Samfundet i arf Historiallinen Arkisto, hvaraf 12 delar hitintills utkommit. Förutom sam- fundets protokoll med däri ingående kortare meddelan- den, innehåller detta »arkiv» afhandlingar, uppsatser och jämväl urkunder frän alla den fosterländska häfda- forskningens olika områden.

Brist på tillgångar utgjorde länge en svär hämsko pä samfundets verksamhet. Dock vidtog »det är 1882 med utgifvandet af en samling »Todistuskappaleita Suonien historiaan» (urkunder till upplysande af Finlands historia), och dä det samtidigt kom i åtnjutande af ett anslag ur Läng- manska fonden, hvilket jämväl därefter med varierande belopp utfallit, har i fråga varande publika- tion, om ock under afbrott, kunnat fortgå. De serier, hvilka härintills utkommit, inuehälla urkunder angående skatte- och förmögenhetsförhällandena på 1500-talet, Consistorii academiei Aboensis äldre protokoll (utgifna för åren 1640 — 1664) samt handlingar belysande förvaltningen i Finland under de minnesvärda åren 1808 och 1809. Med sistnämnda samling är början gjord till utgifvande i vidsträckt skala af vigtigare förut icke offentliggjorda aktstycken rörande den finska statens grundläggning och första öden. Emellertid har en lietydande del af hithörande kiillmat('rial intill senaste tid varit spridd i familjearkiv eller stätt att söka i samlingar utom landets grilnser. Därför har Historiska Samfundet i förening med vederhiirande arkivarie arbetat })å att — i

Statsarkivet.

FINI.ANI) I 1!)'”' SHKLI';'!'.

205

original eller alskiåft samiiuml(»ra dessa aktstyeken inom d(! innrar, diir d(t halva sin rätta |)lats, nänilig(‘n ^''inlands nya, ähidanialseidigt npptiirda oeli i sitt slag t. o. m. storartade statsai'kiv.

l)land arhet(‘ii, ntgifna af kdnska Historiska SainfnmUä, l)('»r vidare nämnas »Ihografi- nen Nimikirja» (Ihografiskt lexikon. H(‘lsingfors 1870 — 8.‘), med ett tilläggsliäfte är 1880).

Detta digm arbete innehåller lefnadsteekningar öfver de män oeli kvinnor, som gjort sig be- märkta i fäderneslandets häf- der. De flesta äf de i allmän- het kortfattade Inografieriia livila pä stndinm af otryckta källor.

I detta sammanhang mä nägra ord jämväl egnas den lokala historiska förening, som bildat sig ocli verkar i den gamla Imfvndstaden vid Auras I Åbo stads historiska museum,

minnesrika stränder.

Ar 1881 up[)(Irogo stadsfiill mäktige i Al)o ät en bestyrelse af fem personer inrättandet af ett historiskt museum, afsedt att upptiiga föremål, som knnde belysa stadens äldre och nyare historia. Bestyrelsen konstituerade sig under ordfitnindeskap af kommerserådet Fredkic Rettig, som fortfarande kvarstår i nämnda Itefattning. Åluseet inrymdes i Abo slott, först i ett af slottspredikanten uthyrdt rum, sedan i en af staten upplåten större våning. Efter någon tid utvidgade museibestyrelsen sin verksamhet genom att år 1884 under titeln »Bidrag till Abo stads historia» påbörja utgifvandet af handlingar och aktstycken. För erhållande af härtill nödiga medel

bildades följande år, på ini- tiativ af museibestyrelsen, »Sällskapet, för utgif vande af bidrag till Abo stads histo- ria». De publikationer detta sällskap — ofta dock med särskildt understöd af herr Rettig — bekostat, äro sedan 1889 fördelade i tvenne se- rier, den första upptagande urkundssamlingar, den andra innehållande originalafhand- lingar och bearhetningar af källorna. Af sistnämnda se- rie hafva två häften utkom- mit, omfattande Äbo stads historia under sjuttonde seklet af Ca KL vox Bonsdorfe, af- I Abo stads historiska museum. dcållingama T lÅ . Af llvad

FINLANI) I 19”"' SKKLF/r.

iiOfi

rvdiin l'()rcli<;”;or rnmig-ar, nll arbetet i afs(!eii(l(- a vetenskapli»- noofri-aiuihet oeli öfversi<>;tli”' u]>p- ställtiinji; kan tjeiia siisoin inlaistei' rrn' de historiska inono^^ralier iitver andra finska städer, livilka f(')r närvarande äro under iitarbetnin”'.

Den jänibärande arkeolooins utv('eklin<>- i de skandinaviska länderna väckte i Finland insigten därom, att äfven de finska folken kvarbannat i jord(*ns skiite vittnesbiird om deii kam]> mot is oeh frost d(> sedan urminnes tider haft att utstå för nordens odlin”;. Att så var f<illet, därom vittnade redan de fornfynd fråu landets förhistoriska peiåoder, livilka, eftei' tidigare samlingars förstöring genom Aho hrand 1827, upjisamlats i Fniversitetets historisk-etnografiska museum.

På initiativ af J. Asuelin (f. 1842) skred ett antal yngre män 1870 till bildande af en Finsk med syfte att väeka folkets intresse fiir ujipsamlande af arkeologiska

A 1)0 slott.

föremål. Ett inledande jirogram, i korthet berörande fornforskningens olikti grenar oeli material, spriddes i en första ujijilaga af 2,000 exemplar oeh framkallade ett lifligt deltagande från allmän- lietens sida. Detta har sedan dess visat sig i en fortgående ström af föräringar oeh meddelan- den, livilka vid föreningens höstsammanträden, efter jordarlietenas afslutande, stundom uppgått till ett halft tusental.

Allmänhetens oeh den jordhrukande befolkningens intresse har föreningen vidare sökt väcka och underhålla genom utsända stipendiater. Dessa hafva häradsvis genomvandrat landet för att uppsiika, heskrifva och kartlägga fasta fornlemningar och uppsamla dels fornfynd, dels kolonisations- och andra traditioner. Finlands öl härad äro numera, med undantag af ett halft tiotal, af föreningens stijiendiater genomforskade.

För att likaledes systematiskt u})})samla resterna af den historiska tidens kulturformei- har för- eningen utrustat fem konsthistoriska ex})cditioner, livilka, för diä mesta undei' ledning af litt(‘ratören

FINLANM) I M)'-'-: SKKLKT.

207

Kmil Nekvandki;, h:irtills g(‘iionistr(>l'v:it l:m(l(‘(s äldsta l<ultiirl)y<:;dcr t'(")r l)(!skrifnin<^, aftcjckninj;, kalk(‘rin<>; ocdt totograforin*;’ af liitlua-aMdc niatciåal i kyrkor ooli pä, (*f^(‘n(loinai'. De sälunda sam- manl)raj>;ta sainlingarna erbjuda ett rikt material till d(“taljerad iitredniiifi; af den ställrdn^ Finland efter kristendomens infiirande intagit till den vesteuropeiska konstens formiitveekling.

8äsom en följd af det genom Foiaiminnesf()rening(m väekta intresset foi' landets foridemningai- fär äfven anses, att desamma genom cn af monaiäc oeli ständer antagen fiirordning af den 2 april 1888 blifvit stälda under lagens hägn. För värden af landets fornminnen oeli öfvervakandet af nämnda förordnings efterlefnad inrättades är 1884 ett skildt embetsverk, den arkeologiska^ kom- missionen, bestäende af en statsarkeolog säsom ständig ledamot oeli sex af särskilda vetenskajiliga samfund för tre är i sender valda ledamöter. Forntidens minnesmärken i värt land äro sälunda numera skyddade för det fortsatta förfall, som beklagligtvis länge varit deras lott. Bland åldriga borgar, som redan blifvit restaurerade, är Olofi<ho)'(j, vid Xyslott, den förnämsta.

Olofsborg.

Sedan nuvarande statsarkeologen J. E. Aspelin genom komparativ undersökning af det för- historiska materialet i den fiiisk-ugriska norden framvisat den arkeologiska betydelsen af den sibiriska bronskulturens utredande, särskildt vid öfre »fenisei, där grafstenarne stundom äro försedda med odechiffrerade inskrifter, tog föreningen är 1887 initiativ till en numera liflig vorden forsk- ning pä detta område. I sådant syfte har Föreningen med inom landet sammanskjutna medel utrustat tvenne expeditioner till Central-Asien med uppdrag att uppsöka oeh genom mekanisk kopiering och fotografering uppsamla förenämnda inskrifter dels vid öfra Jenisei pä norra och södra sidan af Sajanska bergen, dels pä j\.ltai, samt genom arkeologisk undersökning fastställa deras samband med grafvarnas innebörd. Också lyckades det föreningen att genom en för- beredande publikation, In.^criptions de rie/iissel, Flelsingfors 1889, rikta äfven utländska lärdes uppmärksamhet pä detta nya, i flera hänseenden vigtiga forskningsomi*ade. Fortsättningen af arbetet har i värt land öfvertagits af Finsk-ugriska sällskapet (se ofvan s. 203).

Vädjande till allmänhetens medverkan, har Fornminnesföreningen vidare föranstaltat en insam- ling af ortsnanin, hvilka dels är(.> för det nn brukliga språket oförklailiga, dels hafva mytologisk.

FINLAND I 19'A'- SKKLFT.

liistorisk eller iiiitikvarisk, stUMdoin <it' folktraditionen liu^klarad l)C*tyd(dse, äiveiiHoin anlagt en oinlattande <>;eneal<)”isk sandine' ITn- landets ofräls(* slägter; j)nl>likation af liärpä <>i'undade <!,(*nealogiei‘ liar i-edaii \idtagil.

Al förenin^(>ns ordinaiåe judilikation, dess tidskrift, hafva l)> häften utkoniinit.

don. Kicii. Danielson.

e. SAUNKArET FOl! EINEAKDS (iEOEUAFI 0011 OEOORAFISKA

FOREKINOEA.

lletydande bidrag till iiti'(‘dningen af Finlands geografi liafva nnder årens lojip sandats lios åtskilliga af statens einbetsverk. ]\[en dessa sanilingar liafva tidigare endast till en ringa del blifvit bearbetade, oeli bearbetningen har vanligen skett blott föi' vissa praktiska syften. Behofvet af en systianatisk undersökning af Finlands geografi blef efter hand allt mera kännhart. Ar 1881 böljade 1\. F. F. loNATirs (dä direktor för statistiska centralbyrån, år 1885 senator) utgifvandet af sitt stort anlagda verk »Finlands geografi, handbok för medborgare» (publicerad både pä svenska och ])å finska). Kort därjiå njipstod tanken att till ett vetenskapligt samfund förena vännerna af den geografiska A'etenskapen. Kesultatet af förberedande öfverläggningar luäroni, hvarunder olika me- ningar i vissa afseenden gjort sig gällande, var, att är 1888 icke ett, utan tvenne sådana .samfund kommo till stånd.

/Su/iskapef för Finlaiuh pcofjrafi stiftades på initiativ af professorn friherre J. A. Palmen, hvilken fortfarande såsom detta sällskaps sekreterare egnat dess angelägenheter en synnerlig omtanke.

Sällskapet bar gjort till sin uppgift >uitt liefordra undersökningar inom matematiska och fysiska geografin samt af geografiska frågor riirande Finlands naturförhållanden, kultur och befolk- ning». Det räknar bland sina medlemmar flere imiversitetsprofessorer samt embetsmän inom sådana förvaltningsgrenar, för hvilka geografiska förhållanden af olika slag ega betydelse. Genom sam- verkan af dessa krafter, ocli rikligt understödt af regeringen och ständerna, liar sällskapet under den korta tid det existerat redan liopbringat en , betydande samling material, vetenskapligt bearbetadt och offentliggjordt i sällskapets bulletin, benämnd Fennia, hvaraf hittills åtta volymer utkommit.

Särskildt har sällskapet liemödat sig att lägga säker grund för ett framtida kartverk öfver landet genom att uppsöka de äldre astronomiskt och trigonometriskt bestämda fixpunkterna samt fastställa nya sådana. 1 detta makt})äliggande arbete hafva främst herrar A. Doxner och A. Petrelius varit verksamma. Kännedomen af landets geologiska förhållanden, isynnerhet af istidens egendomliga bildningar, moränerna och åsarna, samt af landhöjningen, har riktats genom åtskilliga uppsatser i Fennia, bland hvilka de af W. Raaisaa' och J. J. Sederholm på detta gebit äro de mest betydande. Studium har därjämte egnats insjöarna och vattendragen, Finlands måhända största egendomlighet, samt äfven andra grenar af fosterlamlskunskapen, såsom befolkningsstatistiken, etnografin och geografins historia.

Katurförhållandena i ryska Karelen och ry.ska Lappmarken öfverensstämma så nära med Finlands, att den finska forskningen måste omfatta äfven dem, om dess resultat icke skola blifva halfva. Ilvad forskningsfärderna till nämnda trakter åvägabragt i naturhistoilskt afseende har ])ublicerats af Societas pro fauna et flora fennica. Men dessa expeditioners geografiska, geologiska och etnografiska iakttagelser hafva kommit 8ällska])et fbr Finlands geografi till godo och finnas nedlagda i särskilda afhandlingar uti Fennia.

P>land öfriga föremål för siillskapets arl)eten böra nämnas förl)eredandet af ett nytt kartverk öfver Fiidand i stor skala och anordnandet af observationer öfver vinterns sniitäcke ]>å närmare tvåhundra orter i olika delar af landet.

FIM.AM) I Hl'”' SKKUrr.

”0!)

Dcmiii iiit('iisiva V(Tksiimli(‘t ITir dcii tdstcrUiiHlsk.i vctcnskapcMS ITirkolVan iiai' tillvunnit sij;- ett vällörtjent (‘rkännaiuk*, oeh den vackra hej^ynnelsen lat(‘r einotse hetyilande i-cisnltat i tVanitiden.

Sällskaiud liar ITir närvai-ande öf) ordinarie* le-damiiter, ITirdelade på tre sektioner, samt ett mindre antal koi*responderande eller lu*dersl(“dam(")ter. ()i*d tia-ande och vice oi-dtiirande väljas årli<;-eJi.

Oco(/)'afinka förcniiHjcii i Fiiilaud, Iivars stadgar stadfästades år 1888, liar framgatt ur en fri geografisk klubb, som bildades, då en regelbunden undervisning i geografi vid universitetet ai- 1886 för första gången blef infiird af docenten 11. Tlui/r. Fiireningens ändamål är »att främja intresset för geografi oeb närslägtade vetenskaper samt att befordra geografisk forskning, främst inom eget land». Medlemskapet står mot en ringa årsafgift öppet för alla intressei-ade; antalet medlemmar är f. n. inemot 300, förutom korresponderande oeb bedersledamöter.

Föreningens mänatligen återkommande möten, med föredrag oeb utställningar af kartor, foto- grafier, etnografiska oeb natnrbistoriska kollektioner, hafva utgjort ett vigtigt medel fiir nående af det utstakade målet. Därjämte bar föreningen lagt grunden till ett framtida geografiskt mnseum, ämnadt att belysa olika länders natur, kulturståndpnnkt oeb produktion. Hennes samlingar oeb bibliotek, som erhållit plats i universitetet, användas för den akademiska undervisningen ocli liesökas äfven af skolornas lärare oeb elever.

Geografiska föreningens tidskrift, påbörjad 1888 under redaktion af E. Hult, bar sedermera utkommit med sex nummer om året. Afsedd att utgöra ett organ för alla föreningens sträfvanden, har den till år 1892 innebållit såväl populära artiklar, lieliandlande geografiska resor, undervis- ningsfrågor oeb ekonomiska ämnen, som ock vetenskapliga afhandlingar. Da fiireningens veten- skapliga verksamhet, som företrädesvis varit riktad pä fosterlandets fysiska geografi, efter band nätt en större utveckling, bar det liefunnits nödigt att utgifva en särskild serie Veteiiskapluja meddelanden. Eäntorna pä en donation af 12,000 mark hafva användts till att utsända yngre vetenskapsidkare till olika delar af landet, bvarje gäng med en begränsad uppgift att lösa. Sålunda bar J. E. Rosberg undersökt de sekundära orsakerna till landökningen vid Finska vikens kuster samt deltabildiiingen i södra (jsterbottens elfvar. Andra stipendiater hafva gjort hydrografiska undersiikningar, studerat istidens moräner oeb åsar m. m.

Regeringen oeb ständerna hafva genom anslag understödt äfven Geografiska föreningens arliete.

R. Hult.

II. FINÖKA LÄKAHESÄLLÖKAPET

räknar sin tillvaro frän den 11 oktober 1835.

Redan tidigare hade visserligen vid universitetet i Abo under inverkan af Isr. Hvasser bildats ett sällskap för diskuterande af medicinska frågor och för vetenskapliga öfningar. Det bestod till största delen af studerande. Vid Äbo brand gingo sällskapets bibliotek oeb arkiv upp i lägor, oeb sällskapet upphörde att finnas till.

Ar 1834 hade landets läkare, pä uppmaning af dåvarande t. f. generaldirektören Carl Daniel VON Haartman (1792 — 1877), bildat en förening för uppköp af nyare medicinsk litteratur, bvilken skulle kringsändas mellan föreningens medlemmar. Men det var först ofvannämnda dag, den 11 oktober 1835, vid ett sammanträde, till livilket von Haartman kallat alla i bufvudstaden varande läkare, som beslut fattades om stiftandet af ett alla Finlands läkare omfattande sällskap, livars iindamäl var att vid regelbundna sammanträden meddela vetenska})liga iakttagelser oeb diskutera

210

FIN [.AND I 19'*": SFKLKT.

C. 1 ). von 1 1 il il i’t iiii

iiicdicinska frågor äfveii.soiii att lu-fonlra de inodicinska intressena i land(‘t genom anläggamlet af ett medicinskt liibliotek ocli genom kring- sändande af n}*are medicinsk litteratur till sällskapets medl(*mmar.

De krafter, idver livilka sällskapet fiirfogade, voro icke stora: landets luda läkarekär räknade ej mer än (>4 medlemmar, det vill säga icke fullt så mänga, som nu finnas ensamt i hnfvudstaden. ( )cli d(! medlemmar, som aktivt kunde deltaga i sällskajiets arketen, voro ett ringa fätal. ( trdfiirande valdes fiir hvarje är, men ända till 1847 voro endast tre personer omvexlande föremål för detta val. Dessa trcnne sällska})cts st()dje})elare voro von llaartman, 1. Tlmoni ocli Jv. II. T()RNK()T1I. Åfven sekreterare valdes för hvarje år, men under hela denna tid hlef F. »1. K arbe ständigt återvald. Och utom dessa fvra upptriidtle endast tvenne, nändigen E. J. Bonsdorff och E. J. A. Wirzén, såsom föredragare vid mötena.

Om arhctarne voro få, lemnade de dock ej ur sigte sällskapets mål, den medicinska Inldnin- geus höjande och vet(*nskaj)ens Ijefordran i fäderneslandet. Hå kunde den frän början hysta

planen att utgifva en egen vetenska])lig tidskrift sättas i verket år 1841, då fiirsta häftet af Finska Läkaresällska})ets handlingar såg dagen. »Ilandlingarne» utkomnio de fiirsta åren icke mvc‘ket ofta, icke heller i digra häften, men inneludlet i tidskriften, likasom i föredragen vid mötena, var godt och mångsidigt, om också den vetenskapliga u})})fattningen i mycket måste förefalla vår tid friimmande, präglad som den var af dåtidens naturhistoriska och naturfilosofiska betraktelsesätt.

iNIot slutet af 1840-talet inträffade en brytningstid i sällskapet.

E. A. IxGMAN, K. F. VON WiLLEBRANT) ocli J. W. PippiNG hade återvändt till hemlandet, fulla af lefvande intresse att verka fiir utlne- dande af det nya åskådningssätt och de läror de nnder långvarig vistelse vid vetenskapernas stora centra inhemtat i beröring med de ledande andarne för den nya exakta riktningen i den medicinska vetenskapen.

Pa deras initiativ biirjade Läkaresällskapet år 1848 jämte »Hand- lingarne» ntgifva i månatliga häften en publikation benämnd »Notisblad för läkare och farmaceuter», hvilken till jämförelsevis ringa del innehöll originalnp[)satser, men hnfvudsaligen redogiirelser fiir vetenskapens framsteg och referat af hvad annars knnde vara beaktansvärdt i den medicinska litteratnren ntomlands. Hällskapets möten lifvades af talrika och intressanta meddelanden och före- drag af den nya skolans män, dels angående egna iakttagelser, men främst redogörelser för det vetenskapliga lifvets företeelser i de stora knltnrländerna.

Brytningar mellan representanterna för det gamla och det nya åskåd- ningssättet knnde icke undvikas. De gamle ledarne drogo sig snart tillbaka, och den nya generationen (öfvertog ledningen af sällska])ets aiPeten. pw I Tyvärr vållade dock en tidig och oväntad diid svåra luckor i ledet

jf l)l;nid dem, som numera främst förde sällskapets fanor. Ar 1858 dogo

Pi})ping och Ingman. (Äfven Crusell, den snillrikt anlagde, men halft utveck- lade forskaren, som, ehuru bosatt utom landet, lifligt intresserade sig för sällskapet, afled samma år). Men K. F. v. AVillebrand (1814 — 1893, från 1874 generaldirektör för medicinalverket) fortfor länge att genom sin idsk- värda personlighet och sina liffnlla andraganden intaga en framstående .1. A. .1. Pippingsköld. phits iiioin läkaresällska})et, och snart trädde betydande arbetskrafter i de

K. F. von Willebiand.

KINLANI) I 19‘>"- SKKUOT

2) I

horlj^iingnos ställe. O. 1'".. A. II.ielt, V. von Hkc kkh, K. S. SiitKLirs, ,1. A. .1. Pii*i’iN<;sKr)U) oeli fl. A. rjSTi.ANDKi; ei;'n:i(le sitt :irl)(‘te oeli sin vet(“nskji))li<>;ii l'("n'mäga iit hefonli^andet af sällska- |H‘ts sträfvanden, oeli ett allt stiirre antal yngn' niedleimnar biirjade vei-ksanit deltaga i desaniina. Säsoni redan tidigare antydts, var det mera den repi-odiiktiva, än den själfständigt forskande veten- skapens talan, som vid sällska])ets miiten oeli i dess publikationer fiirts af dem, livilka stodo i sjietsen för den nya tidens genombrott. Det yngn* slägte, som njijiväxte vi<l deras sida, kände alltmera bebofvet af eget forskningsarbete. Detta medfiirde äfven en omgestaltning af läkar(*säll- skapets publikationer. Sedan Estlander är 1800 i elfte bandet af sällskapiäs »bandlingar» offentliggjort en framstående afliandling om Chorioiditis i f<)ljd af febris tyjiliosa reeurrens, fattades beslutet, att »handlingarne» skulle utgifvas fyra gänger om aret i form af en själfständig veten- skaplig tidskrift oeli notisbladet icke vidare utkomma.

Likasom Estlander varit den, livilken närmast gifvit uppslag härtill, sä var det äfven han, som fortfarande genom sina meddelanden vid sällskapets möten, genom sina mänga betydelsefulla afhand- lingar och uppsatser samt genom sin personlighet främst väckte hos ett yngre slägte häg och mod att själf iakttaga och forska samt meddela resultaten i den form, att de kunde uppträda pä vetenskapens stora vädjobana.

En vidare utveckling af sällskapets tidskrift egde rum är 1880, dä häftenas antal iikades till sex om äret, och frän och med är 1887 hafva finska läkaresällskapets handlingar regelbundet utkommit med ett häfte hvarje manad.

Yid sällskaiiets femtioåra minnesfest 1885 utgafs en festskrift i tvenne band, det ena innehål- lande vetenskapliga afhandlingar, det andra sällskapets femtioärs historia, skildrad af O. E. A. Hjelt.

Det är dock icke allenast i sällskapets publikationer, som man bör söka ett uttryck för dess betydelse för värt lands odling pä den medicinska vetenskapens omräde. I samma män, som tidskriften visar en tillväxt i omfånget och intensiteten af det vetenskajiliga lifvet inom sällskapet, har detta äfven förkofrats vid sällskapets möten, där en allt mera talrik mängd själfständiga iakttagelser och undersökningar meddelats af sällskapets medlemmar, jämte det frågor af större betydelse utförligare diskuterats.

Finska läkaresällskapet, hvars medlemmars antal sedan de första åren af dess tillvaro mer än fvrdubblats, har väsentligen medverkat till den medicinska vetenskapens förkofran i vårt land. Men äfven i andra afseenden har detsamma utöfvat ett betydande inflytande pä utvecklingen af vära medicinalförhällanden. Vid de allmänna läkaremöten, livilka sällskapet sedan år 1866 för- anstaltat, till en början hvart tredje, sedermera hvart annat är, hafva många för läkarekåren och för landets medicinalväsende betydelsefulla frågor behandlats och vunnit en sakkunnig belysning. Dessa möten hafva dessutom utgjort ett vigtigt föreningsliand mellan läkarne i olika delar af landet och bidragit att höja allmänandan inom landets läkarekär,

Äfven det af sällskapet grundlagda och allt vidare förkofrade Inblioteket, hvilket är det enda större specialbililiotek, som pä läkarevetenskapens omräde finnes i landet, har haft och har sin stora betydelse.

Af staten hafva sällskapets sträfvanden befordrats genom ett anslag, hvilket efter hand för- höjts och numera utgör 3,000 mark ärligen. För öfrigt hafva utgifterna bestridts genom med- lemmarnas ärsafgifter och lösen för sällskajiets publikationer. Finska Läkaresällskapet är numera ieke det enda allmännare samfund af läkare i landet. Ar 1882 stiftades af medlemmar i säll- skapet jämte yngre medlemmar af medicinska fakulteten föreningen Duodecim, hvars syfte i främsta rummet varit att verka för finska s}>räkets utliildning och användning pä det medicinska området. Genom utarbetandet af en finsk medicinsk terminologi och mallsamling, genom sina möten och diskussionerna vid dem samt genom sin med föreningens namn benämnda tidskrift har fiireningen ifrigt och med framgång arbetat för detta sitt mål, jämte det tidskriftens innehåll äfven alltmera antagit en vetenskaplig prägel. J. W. Ruxebeeg.

FINLAND I ]!J"F SEKLET.

I. JURIDISKA KORKA IKGEK

Dnma iTd-caiin*;' l('d(‘r sitt iippliof fVan medlet af 1850-talet, da under inflytelse af det lif- fullarc! inlr('sse f("»r allmänna anji^elägeidieter, som vid denna brytinngstid i Finlands nyare historia framtr;idd(‘ inom alla samhällskretsar, ett antal jurister i hufvudstaden sammanslöto sig for att vid enskilda samkväm uthyta äsigtei- i lagtolkidngsfrågor och andra juridiska ämnen.

Snart u})))stod tanken att utvidga denna privata krets till en offentligt diskuterande föreinng. Vid ('tt talrikt hesiikt sammanträde den 15 december 1850 }>eslöts att bilda en juridisk hdrening i Helsingfors. Till en h(5rjan lyckades d(d doek ej att vinna regeringens tillstånd till föreningens stiftande. Men ])lanen (ifvergafs icke. Ar 1861 förnyades ansökningen om stadfästelse af de stadgar, som emellertid hlifvit för föreningen uppgjorda. Numera gjorde sig ej några betänkligheter på högsta ort gällande. Den 11 februari 1802 hlef senaten i tillfälle att utfärda tillståndsresolu- tion Ihr »duridiska fiireningen i Finland».

Fnligt stadgarna är föreinngens ändamål »att bereda idkare af lagfarenliet oeli öfriga för rättsvetenskap intresserade medborgare tillfälle att offentligen utbyta äsigter och erfarenhet i hit- hörande ämnen».

Till föreningens säte bestämdes Helsingfors, med lemnad rättighet att bilda filialafdelningar, dock endast i de städer, där hofrätter finnas inrättade.

Såsom ett verksamt medel för befrämjande af föreningens ändamål upptaga stadgarna utgif- vandet af en juridisk tidskrift, innehållande protokoll öfver föreningens förhandlingar och lieslut, upplysande rättsfall och u})psatser i rättsvetenskapen samt därmed sammanhängande ämnen.

Föreningen konstituerade sig vid allmänt sammanträde i Flelsingfors den 30 och 31 maj 1802. Som medlemmar af densamma hade då antecknat sig 202 personer. Till centralbestyrelsens förste ordförande utsågs professorn (numera vice ordföranden i senatens justitie departement) J. Pii. Pal:mén. Några månader senare vidtogo äfven filialafdelningarna i Abo, Wasa och Wiborg nödiga konstituerande åtgärder, sa att föreningens samtliga afdelningar före årets slut kunde begynna sina förhandlingar. Dessa hafva intill närvarande tid fortgått enligt gemensamma, för hvarje år inom centralbestyrelsen uppgjorda diskussions])rogram.

Till en l)örjan inskränkte sig föreningens verksamhet till diskussion af de i årsprogrammet upptagna frågorna från lagfarenhetens olika områden, åsyftande dels att utbilda en communis opinio vid tolkning och tillämpning af gällande lag, särskildt uti ämnen, däri lagstiftningen icke följt med de faktiska samhällsförhållandenas utveckling, dels att låta åsigterna angående de principer, som borde läggas till grund för lagarnas ombildande och föiPättrande, uttala sig och bryta sig mot hvarandra. Sist berörda syftemål var så mycket betydelsefullare, som just vid denna tid beredelsearbeten i landet pagingo för folkrepresentationens inkallande efter mer än femtioårigt stillastående i det lagstiftningsarl)ete, hvilket enligt grundlagarna påkallar landtdagens medverkan.

Fmellertid hade redan vid föreningens första årsmöte 1863 l)eslut fattats om förverkligande af det andra i stadgarna förutsedda sättet att befrämja föreningens syften, nämligen utgifvandet af en tidskrift. Ar 1865 l)egynte Tidskrift ntgifven af Juridiska föreningen i Finland att utkomnuL redigerad af Palmen med Inträde af C. G. Ehrström och A. Grotenfelt.

Tidskriften u])[)lefver för närvarande sin tjuguättonde årgång. Den har eidigt regeln utkommit i fyra häften om året. P('daktionen har fortfarande handhafts af härtill utsedda nu‘dlemmar af centralbestyrelsen eller under dennas inseende af andra författare, jämte det tillfälliga bidrag lem- nats af ett stort antal äldre och yngre jurister samt äfven af personer ur andra samhällsklasser. Af de }>ersoner, som handhaft hufvudredaktionen af tidskriften, hafva Ehrström och P. Heraianson under den längsta tid därå nedlagt iniida.

1'IN'LANl) F 1!)'”' SI':KIJ;T.

2i:i

'l'i(lskrift('ns iimchrill har ITtrdcIal si»' j)a V(“t('iiskai)lifi;a al'lian(lliii»;ar, ivdo^ijiircl.sci' hir diskiis- sioiisfragonia oclt dessas l)(*haiidliii»; samt rättsfall, mest fi'än donistolarnas, iiicii äfvcn fi'äii adud- nistrativa inyndi»hcters i-ättsskipniiigsoiiirädc'. — Tidski'ift(*ii utgär f. n. i 700 excmjilai'.

Utan att (Hverskatta »hiridlska fiireidngens verksandiet toi’d(‘ det Ixira (»rkännas, att densainnui ieke varit utan gai>neli»;t inflytande pä rättsäsigternas l)estäniinand(* samt däiig('noni ]>ä lagtillänip- ningen oeli äfven pä lagstiftiungens utveekling i värt land. I ätskilliga åinneii liafva lagretor- mei-na gätt i den riktning, för livilken fiircaiingen, pä framstäld motivering, uttalat sig. leke sä sällan liar tolkningen af gällande lag tagit varaktigt intryck af sättet, hvarjiä inom fiireinngen frägor i ärsjirogrammet blifvit utredda o(‘h liesvarade. (.)eh af de lagförbättringar, som iinnn stä pä dagordningen, liafva de vigtigaste, t. ex. de angäende exekutionsväsendet, om domstolarnas oeli rättegängssättets ombildning, om sakförareständets böjande, flerfaldiga gänger utgjort fiiremäl för öfverläggning oeli belysning vid föreningens möten oeli i dess tidskrift. Bäväl fiir rättsskipningen som för rättsteorin bar det varit af vigt att genom de i tidskriften meddelade rättsfallen vinna inblick i domstolarnas ätgärder. — Till föreningens meritlista kan oek läggas, att frän dess krets inbjudning utgick till bildande af den l^^intjeheförcninfj, som är 1870 kom till ständ, och livilken genom sina asyler och inrättningar sökt verka till fallna medmenniskors u})prättande.

Tvenne gånger — 1870 och 1889 — liafva pä föranstaltande af föreningen allmänna finska juristmöten blifvit hållna.

Ar 1892 var antalet af föreningens medlemmar 362. Efter Palmen intogs ordförandeplatsen är . 1865 af Ehrström, livilken är 1876 efterträddes af R. Moxtgomeiiy. 1882 — 1890 var J. Eorsman och sedan sist nämnda är är H. Borenius föreningens ordförande.

K. iNIoXTGOMERY.

YII. DEN VETENSKAPLIGA LITTERATUREN.

A. HISTORIEN,

I lider hårda jAtre förhållanden liröt det finska folket bygd i ödemarken. Ett ordnadt sain- V. ' hällsskick grundlädes i dessa nordliga bygder, och sträfvandet för utbredandet af bildningens ljus vann där tidigt insteg. Att följa detta mödosamma arbete frän dess början och teckna de förhållanden, under hvilka det fortgått, Idef den finska historieskrifningens hufvudupjigift.

Den förste, som banade väg i denna riktning, var Henrik Gabriel Porthan (1739 — 1804), som därför blifvit kallad »den finska historiens fader». Född i Saarijärvi i norra Tavastland, blef Porthan student 1754 och utnämndes 1777 till eloqventieprofessor vid Äbo universitet. Jämte det han nitiskt handhade denna befattning, egnade han sig åt att samla, ordna och l)earbeta materialet till Finlands häfder. Han saknade icke helt och hållet föregångare. Professorerna vid Abo universitet Algot Scarin (1084 — 1771) och Johan Bilmark (1728— 1801) hade redan tidigare författat afhandlingar om enskilda punktei- ur Finlands häfder. Alen Porthan var den förste, för hvilken Finlands historia tedde sig såsom ett själfständigt forskningsområde, hvilket för dess egen skull borde bearbetas. Porthan hade i sin tavastländska hemliygd blifvit liekant med den finska allmogens språk, folkpoesi och traditioner samt under tjenstgöring vid universitetsliihlioteket gjort sig förtrogen med manuskriptsamlingar ocli äldre tryckta skrifter, berörande Finlands förgångna öden. Stödd pä sådana förutsättningar, lielyste han Finlands hednatid, medeltid och lärdomshistoria i en mängd till största delen pä latin författade afhandlingar, hvilka utmärka sig genom skarp- sinnig kritisk granskning. Det mest hetydande bland Porthans verk är PauH Juristen Chronicoir ej)is('oporuin finlandensium, annotaironihus ef syllorje monumenforum iUustmtnm (1784 — 1800), en utläggning af en äldre latinsk krönika öfver Finlands biskopar. Alaterialet till detta verk hemtadc

FINl.AM) I 1!)'”^ SKKUrr.

l’()rthiin till väsentli»; del fraii en sandinj;' af Aho domkyrkas e^ohandlin<>;ai-, som hlifvit benämnd »Abo domkyrkas svartbok». Krinras mä, att bisko])arn(^s verksamhet i hdnland imdei’ medeltiden oeb äfven senare var af den omfattamU' betyd(‘lse, att en skildring af densainma ej är b(^gränsad till kyrkohistoriens omräde, ntan hmmai’ upplysning om de flesta sidor af sandiällslifvet.

Under Porthans h‘(hdng egnade sig khåk Lenc(ivist, Kristfried (Janander m. fl. ät historiska forskningar, men den främste af hans lärjungar var .Jakoi? Tengstkö.m (1755 — 18.52), som stude- rade vid Aho universitet, blef teologieprofessor 1790, biskop i Abo stift 180.5 samt 1817 Finlands erkebisko]) (se pl. s. 80). Ilan egnade sig tidigt med förkärlek ät historiska studier, hvilka hufvudsakligen rörde sig kring den finska kyrkans oeh det finska undervisidngsväsendets historia imder medlet af sjuttonde seklet. Hans j\finne öfver JohanncH Elai Terseno^ (1705) är utmärkt ej mindre genom undersökningens grnndlighet, än genom den ansläende framställningen, ur hvilken förf:s intresse för sin hjälte, den snillrike, men stridslystne biskopen i Åbo, senare i Link(5ping, .lohannes Terseriis, framlyser. Mindre framstående från litterär synpunkt är hans biografi öfver en af Terserus företrädare på Abo biskopsstol, som ntkom i en cykel latinska afhandlingar 179G — 1815 med titeln Vita et merita Imaei Eothorii, men äfven detta verk är rikt }>å upplysningar om Finlands kyrka och undervisningsverk under Sveriges storhetstid. Ge- nom mångfaldiga värf drogs Tengström senare l)ort från de historiska forskningarna, men hans kärlek till den inhemska historien gaf sig dock fortfarande till känna genom publikationer af historiskt värde.

Då Finland genom kriget 1808 — 09 skildes från Sverige, hade således grundvalen Ihifvit lagd, på hvilken den finska historiska litteraturen skulle byg- gas. Allmänhetens intresse hade hlifvit väckt, oeh till oeh med hade den tyska historieskrif varen Fredrik Riihs genom sitt i Leipzig 1809 utgifna arbete »Finn- land und seine Bewohner» sökt göra resultaten af de finska forskarenas arbeten kända i Europa. Men kriget oeh den förändring i Finlands politiska ställning det medförde verkade här, liksom på många andra områden, hämmande. Den porthanska periodens lifaktighet efter- följdes af märkl)ar afmattning, och under ett decen- nium framträdde icke något betydande historiskt arbete.

Först pä 1820-talet l)egynte nya, friskare fläktar blåsa. Från universitetet i Abo utgick maningsropet att arbeta på grundläggandet af en själfständig fosterländsk bildning. Fosterlandets forntid och historiska minnen måste själffallet blifva en hufvudkälla, ur hvilken denna rörelse hemtade sin näring, och nästan alla, som anslöto sig till densamma, hade därför l)lickarna riktade på det förgångna, äfven om de icke voro historiker i egentlig mening. En sådan nationel riktning har, där den gjort sig gällande inom historieskrifningen, ofta ledt till ensidigt uppskattande af det ursprungligt inhemska, med förbiseende af utifrån komna bildningselements betydelse. Den finska historieskrifningen undgick dock tills vidare denna stötesten, ty ännu beherskades hon af Porthans ande, och de yngre forskare, som framträdde, anslöto sig med pietet till hans objektiva uppfattningssätt.

Såsom en af denna tids grundligaste forskare ljör nämnas F. AV. Pipping (1783 — 18G8), som länge var universitetsbibliotekarie och därvid gjorde sig fiirtrogen med Finlands litterära häfder. Särskildt egnade han sig åt att samla (_)ch förteckna den finskspråkiga litteraturens äldre.

2l(i

FINLAND I K)"J HFKLET.

ollast. ol)(*l\'(llio-a, iii(*n sällsynta ocli f(")i' lärdoinshistoiåen värdclulla alst(‘r. K(;sultat(ai af lians lan<2;vari<i;a. iniidor IVainträddi*, hl. a., i en IHöO — 57 [luhiiccrad, li(5gt skattad J^^hiecknivfj öfvcr i Injck tihiifiia nkrifler jxi finska sprakd oeli i Ifis/oriska hidrcKj till Finlands (Jalcndario(jrafl.

Kn l’i-ainstä(‘nde hearh(*taro af hdniands lärdoinsliistoria var äfven filosofieprofessorn Johan Jakok Tfnostk()M (1787 — 1858). Ilans verk Kronodxjiska förladcnhajar ock anteckningar (ifver |)r()kansU‘rei’ oeli lärare vid universitetet (18.88) utgiires af en rad biografier öfver de män, som nj)])l)uril det finska universitetets verksamhet. Arbetet är ieke en universitetshistoria i egentlig mening, nuai innehrdler vigtiga element till en sädan. I särskilda verk skildrade J. J. Teng- stiäim de hiigge Gezclierna, hvilka säsom hiskojiar oeli prokanslerer så mäktigt inverkade [lå det finska, hildiiiugslifvet, att slutet af 17:de seklet efter dem i vår andliga odlings historia fått namnet »(Je/.eliernas tidelivarf». Johan Gezelii d. ä:s niinne (1825) oeli Gezelii den yngres minne (1883) intaga såväl genom undersökningens fnllständigliet, som genom den klara, oeli afrini- dade formen ett utmärkt rnm i Finlands historiska litteratur.

Jnris})rofessor Vilhelm Gabriel IjAous var likaså en flitig historisk forskare. Hans Aho hofrätts hisloria (del 1, 1834) innehåller noggrant ntarhetade biografier öfver de män, hvilka sedan Aho hofrätts grnndläggiiing haft säte i denna, domstol. I arlietet Finska adelns gods och dller (1858) har han meddelat rikhaltigt material till den finska adelns historia. Professorn i ryska språket M. Akiandek (1802 — 1871), hvars kyrkohistoriska arbeten längre fram omförmälas, gaf i skriften Om Donationerna i Wihorgs län upplysningar angående de förläningar af jordagods, som egt rum i östra Finland.

iMedan desse, oberoende af sin emhetsmannaställning, egnade sig åt den inhemska häfdaforskningen, var Gabriel E,ein (1800 — 1867) under en lång följd af år historiens officiela representant vid innversitetet, där han verkade såsom docent i historia och åren 1834 — 61 såsom professor i samma ämne. Han återgick till de frågor inom Finlands medeltidshistoria, hvilka redan Porthan upptagit till bearbetning. Hans första akademiska, arbete. De vetere Carelia ante occupationem svecanam (1825 — 30), blef icke slntfördt, men gaf dock anledning till förhoppnin- gar om att den nnge författaren skulle hlifva en värdig fnllföljare af Porthans verk. Sedermera behandlade han tiden för kristendomens införande i Finland i flere afhandlingar, hland hvilka Biskop Thomas och hans tid (1838 — 39) är den märkligaste. Den lärda, pä omfattande littera- turstudium liygda undersökningen är ett af de mest upplysande äldre bidragen till Finlands medel- tidshistoria. Såsom imiversitetslärare verkade Rein för höjandet af intresset för fäderneslandets historia genom att han gång efter annan behandlade densamma i sina föreläsningsknrser. För en större allmänhet lilef denna hans lärareverksamhet fruktbringande genom att dessa kurser efter hans död ntgåfvos under titeln Föreläsningar i Finlands historia (2 delar, 1870 — 71), hvilket verk i ganska stor omfattning meddelar Finlands öden från äldsta tider till 1809. Arbetet är en opartisk och i fosterländsk ton hällen sammanstälhdng af de resultat, som den finska historie- skrifningen på 1840-talet uppnått, men här till såväl innehåll som form talrika S})år af att hirf. icke slutligt öfverarbetat detsamma. Af hans senare arlieten må nämnas Kriget i Finland, J788, 1789 och 1790 (del I, 1860, bland Finska vetenskaps-societetens Bidrag). Bein var van att nr biblioteken hemta upplysningar om det förgångna, medan den moderna arkivforskningen förblef honom främmande. Hans historiska metod motsvarade därför på slutet af hans hana icke mera de fordringar, som nppstäldes. På ett för sin tid förtjenstfnllt sätt har han bearbetat Finlands statistik.

En särskild jäats vid sidan af den objektiva forskningens män intager en skriftställare, hvars originela subjektivitet ej mindre i historiska, än i })oetiska och kritiska skrifter gjorde sig gällande:

V AF

Johan Jakob Teng.stiöi

FINLAND I lO""- SKKLFT.

217

Fkkdimk ('v(iNAKrs. Iliuis letiKidsdnta riterfinnas i cii aimaii del af detta arl»ete. Sasoni före- läsare oeli iniimestalare väckte han kärlek till liistoiåens stora <>’estalter, och livad han i trv<‘kta skrifter nu'ddelade allmänheten har jirä^eln af storslagen lifsaskädning samt hängifven foster- landskärlek, men var nästan alltid fragmentaiäskt och ofulländadt. Den värdefullaste af hans historiska skrifter är Joaknn Zahru< Duncker och Iirnis oiiKiifitiiKj (1HÖ8), däiä han skildrai’ en af de redhai’aste hjältariu' fraii 1808 — 00 ars krig med stöd af dennes egna liref, en hok, som pä ett vaekert sätt ansluter sig till den fosterländska riktning, hvilken i Jliinehergs dikter fick sitt mäktigaste uttrvek.

Med de historiska skriftställare, som pä 1840-talet framträdde, hegynnei- ett i viss mening nytt skede i Finlands historiska litteratur. Arkivforskningen vinner fran denna tid ökad bety- delse. De flesta forskare vistades numera for längre eller kortare tid i utlandet för att ur arkivens gömmor framleta material, med stöd hvaraf nya upplysningar kunde vinnas eller gamla uppgifter rättas och förfullständigas. Tillika stegrades anspråken }>ä uttömmande behandling af de fiirelig- gande ämnena. Den uppfattning af historiens metod, som redan tidigare gjort sig gällande vid den histo- riska forskningens hufvudhärdar, trängde sälunda fram också till värt land.

Bland dem, hvilka såsom utgifvare af arkivaliska aktstycken belyste Finlands liäfder, hör nämnas biblio- tekarien vid kungl. biblioteket i Stockholm Adolf Ivar Arwidsson (1791 — 1858), som, tvungen af poli- tiska förhållanden, år 1823 hade lemnat Finland.

Han utgaf i Stockholm Handlmgar rörande Fin- land.^ historia (10 delar, 1846 — 58), en omfattande och värderik publikation, till hvilken han hemtade materialet ur riksarkivet i Stockholm. En förtjenstfull arkivforskare var jämväl docenten J. E. A. Grönblad (1814 — 1864), hvars förnämsta publikationer voro:

Urkunder vjrplysam/e Finlands öden och tillstånd i slutet af lG:e och början af 17:e århundradet samt Fya källor till Finlands medeltidshistoria, de sist- nämnda till största delen hemtade ur danska Gehei- mearkivet.

Fabian Collan (1817 — 1851) behandlade i en följd uppsatser och afhandlingar. Om reformationens grundläggning i Finland, Erik Fleming m. fl., ämnen ur Finlands historia på Gustaf Vasas tid. En förtjenstfull skildring af Anjalaförbundet utgafs af grefve G. 31. (^reutz (pseudonymen Maunu Malmanen).

Karl Konstantin Tigerstedt (f. 1822, lektor vid Abo gymnasium) valde drottning Kristinas tid till sitt speciela forskningsområde och egnade särskild uppmärksamhet åt Per Brahe d. y:s verksamhet såsom Finlands generalguvernör under hennes regering. Besultaten af sina forskningar har han ieke samlat till ett större helt, utan meddelat i smärre publikationer, bland hvilka må nämnas: två akademiska afhandlingar om Per Brahes förvaltning i Finland, Handlingar rörande Finlands historia kring medlet af 17:de seklet äfvensom Bidrag till Kexhohns läns historia under drottning Kristinas regering. I sin helhet gifva hans up})satser en mångsidig l)ild af de inre förhållandena i Finland på den tid, dä Sverige ännu fröjdade sig öfver glansen af nyvunnen storhet.

Georg Zakarias Forsman, såsom författare känd under pseudonymen Yr.k") Koskinen (f. 1830, professor 1863 — 1882, senator 1882, adlad med namnet Yrjö-Koskinen) egnade sig åt forskningar

Gabriel Rein.

LMfi

KIM.AM) I SKk'IJ«yr.

riM-aiidc (let liiindflscrika lidskittc, da 1'iidand, uiidci’ kanijuai mellan konung Sigismund och hertig Kai'l, intog en i \iss man själtstiindig politisk ställning. Ilans X ii ijasofa , .sni si/i// ja lr( j>a ak>fet (l(Sr)7 öh), som ISh l ().ö ntgats i svensk ("dvei‘sättinng med titeln Khihhekriget oeh hdnlands sociala tillstand vid slutet al' Ihie århundradet» oeh 1877 utkom i en oniarhetad finsk upplaga, är en pa omlattamh* material sti')d<l teckning af 1'inlands ('xleu ir)!)2 11)00, hvari d(‘ii honde-

rörelse, som är känd umlei’ namnet K luhhekriget, utg)”»r eenti-alpiud<ten. Inledningsvis i'edogör förf. f»"tr den ähh'e utvecklingen allt fran (Justaf Vasas tid. Ihidei' titeln Ticdo! Snoiiini xaiain niaiiiai- sintdrsla ( rpplvsidngar om den finska stammens foiaitid) puhlie(‘rade Forsman 1 802 en akademisk afhandling, däri han siiktc* utreda finuanias slägtskapsfilrlnlllanden till sä'i-skilda af antikens oeh

Hertig Karl vid Clas Fleinings lik.

medeltidens författare nämnda folk. Ilans arheten voro de första historiska specialarbeten, som utgafvos på finska språket.

K. A. Bomaxssox (f. 1827, statsarkivarie) Itehandlade i en akademisk afhandling, Hertig Johan och ha nr tid (1802), Fiidands ("xlen under h()rjan ;tf Erik XTV:s regering oeh författade monografier ('tfver ämnen ur Finlands medeltidshistoria. — Docenten J. E. Waahane.v (1834 — 08) belyste i akademiska <ifhandling;ir och iirkundssandingar Finlands inre tillstånd fnm hörjan af 17:de seklet iti pa (lustaf II Adolfs regering. K. Pl. Ic IccxATirs (se ofvan s. 208) skref Fin- iandr historia nnder Kart X Gnrtafr regering (180ö).

Medan hindets jtolitiska öden oeh offentliga lif j)a olika tid[)unkter hhdvo närmtire utreddii genom ofvannämnda f<')rfattares arbeten, egnade andra skriftställan* sig ät betirbetningen af de

FINI.AM* I lO'"- SKKLKT.

•JHt

littcTiirii häf(l(‘i-nji och läidomsliistoricii. SvK.v ( IOi..M(ii!i:x (I. 1H17, vicchihliotckjiiic) j)ul)li(*('rii(l(‘ (M> Öfrcrsli/f af Fhi/a/a/s li/Icra/ar (tvfi (l(*hir, lcS<>I, liShö) och l'()i'hittii(lc* littci-Jilm- histoHskii s|)cciahiii(ler.s(")knini>;:ir äfvcnsoin Iclnadstcckningar. \"crkct l''hilav(/.'< hiiimcxrurda män, som utii;afs af flcrc f()i'fattarc i syfte att i l)io<>'i’afisk form popiilaiåscra Finlands histoiåa (tva delar, ISöd ö7), innehåller monog-rafier af hans hand öfver flei-e af Finlands hisko])ar. Sj)rak- forskaren fl. -1. LA(irs (f. FSlM, i)rofessoi') helyste i Sk-<(hlcii J. //. KcUijrcim finska

Icfnaäsniinnni (1884) förhallandena vid Aho universitet mot slntet af 18:de seklet. Hland hans biografiska arheten förtjena äfven biografierna öfver Erik Eaxman och Johan -lakoh Nordström att särskildt nämnas. — Den produktive finsksi)räkige skriftställaren -Iruus KuoiiiV, för hvars öfriga litterära verksamhet redogiires i senare afdelningar af detta verk, bearbetade den finska folk})oesins och den finsks})räkiga litteraturens historia.

Med undantag af G. Ileins föi-eläsningar (jch en af A. 1. Arwidsson utarbetad »Läi-ohok i Finlands historia och geografi» äfvensom ett populärt kompendium pä finska af fl. F. Kajaani hade ännu intet hlifvit gjordt för att i en (ifversigtlig framställning sammanfatta de resultat, som sedan Fortbans tid vunnits genom de finska bäfdaforskarenas arbeten, bvarför G. Z. Forsmans Oppikirja Snoincn kansan Itisforiassa (Lärobok i finska folkets historia, 1800 — 72) giek ett ganska allmänt kändt l)ebof till mötes. Detta arbete, som stöder sig pä delvis genom själfständig forskning sammanbragt material, utkom i en tysk up})laga 1878, en svensk upplaga 1874 samt en andra finsk upplaga 1881 — 82. Författaren hade numera vunnit en ställning i det })olitiska lifvet säsom en af de främsta ledarena af det finska S]>räkpartiet oeb kunde ieke undgå att i sin historiska skriftställareverksambet röna inflytande af sitt förbällande till dagens stridei'.

Den finska folkstammens öden och dess daning till en särskild nationalitet utgöra bufvudämnet för den nämnda lärobokens framställning. Häraf betingas ett betraktelsesätt, som icke sällan låter den svenska rättsordningens oeb kulturens infiirande i Finland samt detta lands intima deltagande i det svenska statslifvet framstå snarare säsom ett binder för den s})ecifikt finska nationalitetens utbildning, än säsom en förmånlig faktor i det finska folkets utvecklingsgång. Åtskilliga granskare af arbetet bafva betecknat detta uppfattningssätt säsom ensidigt, medan boken å andi’a sidan ifrigt togs i fiirsvar af politiska meningsfränder till författaren. Forsmans ständpunkt röjde sig ännu tydligare, än i Buomen kansan historia, i hans är 1870 pulJicerade biografiska stmlie Vrjö Jlaunu Spyciajtportenista ja Saonien ifscnäisi/i/desfä (()m G. M. S}>rengtporten oeb Fiidands själfständig- bet), däri förf. af symp)ati för det mål, som föresväfvade Sprengtporten, Finlands själfständigbet, föranledes att uppsöka möjligast ädla motiv fiir dennes handlingssätt. Hland granskare af denna skrift bör särskildt framhållas den ofvannämnde K. K. Tigerstedt, bvilken uti en på forskning stödd artikelserie i Finsk tidskrift belyst det själfviska i B})rengtportens bevekelsegi-under.

Den af G. Z. Forsmans nyss nämnda skrifter framkallade meningsstriden, den enda, som söndrat finska bistorieskrifvare i olika grup|)er, in)[)börde småningom, isynnerhet som Forsman själf allt mera drogs från den historiska skriftställareverksambet en till politiska oeb administrativa värf. Huruvida han bildat en historisk skola i egentlig mening, synes vara tvifvelaktigt.

Medan denna polemik fortgick, framträdde ett antal yngre forskare, bvilkas skriftställareverk- sainbet bär endast antydningsvis kan beröras. Med liflig bäg egnade sig publicisten K. Castréx (1851 — 1888) åt undersökningar om de händelser, som föregingo oeb efterföljde landtdagen i Borgå 1809, i syfte att utreda, huru Finlands nuvarande statsskick gi-undlades. Han bortrycktes i förtid från sina arbeten, men bann doek utgifva en seiåe Skiidri/if/ar ur Fiidands ni/are historia (1881 — 82), som för första gängen på ett ingående sätt utredde särskilda sidor af detta ämne. — Prof. E. G. Palméx återväckte minnet af en af frihetstidens mest betydande ekonomiska oeb politiska författare genom ai-betet Politiska skrifter af Anders (’/n/denius med en historisk iidedniia/ (1877 — 80). — Ib-of. Jon. Bich. Daxielsox undersökte i J)ie Xordisehe Fraye in den Jahren 174(1 — ril (1888) de nordiska staternas politiska relationer under medlet af 18:de seklet

l;i!i i

KINl.AM) I 19'>K SEKLET.

iiicd särskildt atsccndc' j);i den lictydclsc; de dij)loni}itiska törvecklingaiMia hade hh* Finland.

till dessa radei- ntgaf en Fiiilaiids hisloria (två delar, 1887- -89), livari den inre, kultur- historiska utvecklingen i j;iiuförels(‘vis stor omfattning behandlas. - - Htatsarkivarien 11. Hai^sExV r(‘dig(‘i'ade en god edition af den redan af Porthan begagnade medeltida urkundssamlingen ^Ibo (loinki/rlcaii Srar/hok (1(S90). - Prof. K. (1. LEiNUEiUi författade l)c frn.dca ldoi=,ircriH hidoria (1890; ntgör (*n dd af Svenska litteratursällskapets i Finland })uhlikationer). Prof. låniEL Asi>i;lIi\ behandlade i sä)‘skilda arbeten den finska konstens historia.

JCtt drag, som å'fv(Mi höi’ framldllas, är det stigande intresse, hvarmed lokalhistorien under det senaste artiomht hlifvit omfattad. Flere unga författare hafva i en noggrann och detaljerad undersökning af de enskilda landskapens och städernas historia sökt den fasta grund, pä hvilken en allt säkrare kunskap om fäderneslandets öden borde byggas. Särskildt fiirtjenstfullt liar ett historiskt samfund i Aho verkat i denna riktning (se ofvan s. 205).

Medan de finska forskarena främst egnat sina krafter åt bearbetningen af den inhemska historien, har dock andra länders historia icke hlifvit helt och hållet obeaktad. Icke sällan utkommo monografier, grundade på ingående studium af de vesteuropeiska folkens historia. Några skiaftställare voro äfven i tillfälle att i utlandet anställa källforskningar i sådana ämnen. Sålunda samlade })i’of. J. (h Frosteres (f. 1820) i Frankrike material till de franska protestanternas historia })å Ludvig XIV:s tid och utgaf under titeln Lcs irisnnjrs protestants sons Louis ATT^ (Paris 1808) ett upplysande bidrag till camisardernas historia. Hugenotternas kamp mot Richelieu tecknades af undertecknad i Le Due de Rohan et ta rhute du j>arti protestant en Franee (Paris 1880). Den vesteuro])eiska och nordiska konsthistorien under förra hälften af vårt århundrade .skildrades af prof. ('arl Gu.staf Fstlaxder (f. 1834) i J)e bildande konsternas historia frän slutet af förra är/nindra- det intill vara dcKjar (Stockholm 1807), hvilket framstående arbete i.synnerhet egnar uppmärk- samhet åt kamj)en mellan klassiska och romantiska smakriktningar i konstens hufvudorter och i norden.

Finlands historiska litteratur kan icke i glänsande framställningskonst täfla med andra, större länders. Men hennes flesta alster utmärka sig genom flärdfri sanningskärlek och allvarlig forsk- ning; jämte det hon sålunda fullföljt sin vetenskapliga uppgift, har denna litteratur Indragit att stärka nationalandan och att bereda det finska statslifvet det behöfliga stödet af en allt rikare inblick i de historiska föregåenden, pä hvilka det nuvarande sainhällsskicket hvilar. Och kom- mande skriftställare hafva goda förarbeten att l)ygga på, dä de fortsätta den häfdateckning, hvars hufvuddrag här hlifvit angifna.

M. (t. Schyberosox.

B. RÄTTSVETENSKAP, NATIONALEKONOMI OCH STATISTIK.

Då Finland år 1809 efter skilsmässan från Sverige började en egen tillvaro såsom stat, egnade landets främste jurist, professorn vid Åbo akademi Mathias CAloxius (1738 — 1817), sin erfarenhet och sitt arbete åt de statsmamiavärf, som kräfdes för ordnandet af Storfurstendömets styrelse och öfvervakandet af dess gamla lagars tillämpning under de nya förhållandena. Detta hindrade honom dock ej att fortfarande handhafva sitt lärarekall: jämte det han sasom ])rokurator i Regerings Conseillen tillsåg att de emhetsmän, hvilka han såsom professor utbildat, uppfvlde sin skyldighet, förberedde han allt fortfarande för landets tjenst nya led af den studerande ungdomen.

Calonii tolkning af Finlands rätt har, ehvad den meddelats före eller efter år 1S09, allt framgent varit af den största betydelse såsom grundval för deras arbete, hvilka efter ('alonius innehaft hans lärostol.

FINLAND I Ut'"' SFKUT.

('iilonii i trvck ul^itna skril't(‘i-, d(‘ tlosta atlattade j>a latin, behandla bireti-ädesvis ämnen af privaträttsligt och straffrättsli^t innehall, säsoin: triildomen eidij^t Sveiåf^es forna läitt, straffet fiir f(’)rs()k till dräj), äktenskai)sf()rord, biott i^irande förtrodt j>'ods, läitten till fynd oeli hittef^ods, läran oin })reskrij)tion i brottmål, liypntek, skamstraff, frammanande af brottslings eget erkännande infiir rätta m. fl. Universitetsbiblioteket i Helsingfors fTn-varar ett antal digra band, innehållande i handskrift (ädonii fiireläsinngar i civilrätt, straffrätt, kyrkorätt, eivilj)roeess och straff process, (alonii Opera omaia ntgåfvos genom A. 1. Arwidssons försorg i fem band, i Stockholm 1(S20 idb, hvarförutom ett tilläggsbaiid utgifvits är 1870 af d. v. ])rokuratorsadjointen ddi. Sederholm. Dessa editioner iniiehälla doek ieke de nyss nämnda föreläsningarna, men viil, förntom de vetenskajdiga publikationerna, en mängd fiir lagtolkningen betydelsefulla utlåtanden af Ualonius i Sveriges Hiigste Domstol, hvaraf han 1798 1800 var ledamot, äfvensom aktstycken, tillkomna under hans verk-

samhet såsom Fiidands prokurator 1809 — 10.

(ädonii framställning är enkel och klar: uttryckssättets elegans röjer, att stilen bildats under inflytande af antikens oeh up[)lysningstidehvarfvets litteratur. ]\Ien den formens adel oeh uttryckets kraft, som äro Cådonius egna, bero af hans tankes skiirpa oeh hans herravälde öfver ämnet. Calonius, hvilken flerestädes uttalat sitt förakt för den oför- måga, som skyler sig genom vidlyftig dryftning af betydelselösa skolteser, fattar såsom sin up})gift att fi-amställa satser, hvilka kunna tjena såsom rätte- siiiire vid lagens tillämpning. Skälen för dessa satser gifvas korta och bindande. Utländsk rätt oeh rätts- vetenskap förbises icke, men författaren sätter ej någon ära i att upprepa hvad andra sagt: för de liirdes strider redogöres med fä ord, som träffa hufvudsaken. Till ledning för sin lagtolkning tager ('alonius naturrätten, det sunda förnuftet: enligt dess kraf löser han de särskilda rättsfrågorna, utan an- s})råk att framställa något system uti modern me- ning. Men hans rättsuppfattning är nationel: den har grundats på en genom omfattande historiska stndier vunnen kunskap om den tidigare rättsut- vecklingen och dess förhållande till samhällsväsen- dets daning.

Privaträttens och straffrättens målsmän vid universitetet voro efter Calonius AV. (I. Lacjus (1786 — 1859) och K. E. Ekelund (1791 1843). Lagus har endast med smärre afhandlingar

riktat den juridiska literaturen; hans förnämsta skrifter höra till historieforskningens område (se ofvan s. 216). Ekelunds mest betydande verk äro hans Föreläsnhujnr öfrer roaierska priraträtten, .som ntgåfvos efter hans död (3 delar, 1850 — 51). Författaren återger i en klar och .sakrik fram- ställning de läror, som samtidens doktrin nppbygt på grundvalen af v. Savignys system.

J. Ph. Palmén (f. 1811, j urisprofessor 1844, senator 1867) af.såg vid sin akademiska under- visning främst utbildandet af praktiska jurister. Bland Palmens vetenskapliga skrifter uppskattas i.synnerhet Ilättrlnrtorixka hidrcKj till follnntajen af 1784 ars lap, en serie smärre afhandlingar, utgifna 1849 — 52. Genom Juridisk haudltok för uicdhorperliy hildniuy, 1859, har Palmen gjort den inhemska lagfareidietens hnfvudsakliga innehåll tillgängligt för den större allmänheten; hans klara skrifsätt gjorde honom särskildt egnad för en sådan uppgift. Af bestående vetenskapligt värde äro flere af de uppsatser, som han i den periodiska litteraturen offentliggjort.

[Mathias Caloniiii?.

222

FINI.ANI) I 19''“: SFKLI-:T.

I)()(lcii Itorli vcktc li(li_<;t l)i("»(lcriia Kntt LA(;rs (1 824 - 1859) oeli Rohkht Lagts (1827 — 180.4). Den liuTcs :il’li:m(llin}i,iir oiii alcrf(tll i hroU och om (Uuht^iraffci samt den sciiares framställning af läi'an om oäkia hanis l^(W>ff(irll(lll(( iidni voro liiftcsrika hegynnelser till vetenskaj)lig pi’oduktion. Kohciä laigns inlade heaktansviird föi-tjenst äfven genom ntgifvandet (180L 02) af tidskiåften

Jiiridiski AdHuu.

i', (i. lCiii:sri;r).M har redan tidigare i detta verk hlifvit nämnd (s. 11(1 och 111). Med hans tilltiäide till |)rofession(*ii i kriminallagfarenhet och rättshistoria, är 18()0, l)lef den moderna straff- r;ittsvetenskaj)en inf<">i'd vid l'inlands högskola, lians föreläsiungai' utmärkte sig genom grimdlighet och sant vetenskaplig anda. 8amma egenska])cr känneteckna ock hans utgifna afhandlingar, Idand hvilka den förmimsta :ii- den om iiriiictjiai för fänf/clre.sfrajfctr ordnande. Den vigtigaste uppgift Lhrström utloiä är (‘inellertid i-edaktionen af det Lörsta förslaget till ny strafflag för Finland, ett

arhete, som mera än något annat lagheredningsföre- tag kräft teoretiska insigter. Ehrström, som 1877 kallats till ledamot af senatens justitiedepartement, deltog äfveji i den slutliga utarbetningen af detta lagförslag. 1889 års strafflag (se ofvan s. 117) innebär sålunda en väsentlig del af lians lifsgärning.

låhrströms efterträdare såsom professor i straff- rätt, .Iaakko Forsman (f. 1849), har jämväl tagit en betydande del uti förarbetena för strafflagen. Bland de vetenskapliga arbeten, som Forsman utgif- vit, må framför andra nämnas lians afbandlingar 0111 nödfdhdåndet, om deIaJdi(/hef i hrott ocb om .d-ade.dänd I hrottrnal, i bvilken sistnämnda en af den nya strafflagens vigtigaste delar tolkas.

Den civilrättsliga litteraturen fran senare år- tionden bar främst att uppvisa B. IMontgomerys afbandlingar om affräde.'< förin o>i och ackord i den nfldnd.dca konkar.da(/sfiffninf/en samt om holai/s- konfrakfef i lTd4 nr.s- /o//. Utnämnd till professor i civillagfarenbet ocb romersk rätt år 1870, bar IMontgonierv, genom att vid den akademiska under- visningen, ni(*d tillgodogörande af den moderna rätts- vetenskapens metod, meddela en systematiserad kun- skap 0111 den inbemska privaträtten, åt dess studium gifvit en märkliar lyftning. Bland smärre publika- tioner af bonoiii bör frambållas en JVofice sur Ics traraiix Ici/islcdifs de la J>icte du Grand-Duche de Finlandc i »Annuaire de la Société de législation comjiarée» (Paris 1880). Montgomerv, som åren 1882 — 1890 varit })rokurator, bof- rättspresident ocb slutligen senator, bar förblifvit sin vetenskapliga kallelse trogen; därom vittnar lians IJandhok i Finlands allmänna jirivaträff, bvaraf första afdelningen utkom 1889.

Den inbemska civilrätten ocb civilprocessen bafva vidare tolkats af B. xV. AVredk ocb Jimjan 8erlachits. Wrede (f. 1851), som sedan år 1885 varit professor i civillagfarenbet ocb romersk rätt, bar förutom smärre up})satser utgifvit afhandlingar om kvitfnimj, om jiroccssi nrändn in</a rna ocb om herisrätien. 8erlacbius bar, jämte flere mindre ipipsatser uti sakrätt ocb familjerätt, offentliggjort afbandlingar (»m aterri nniiaj till konkursbo samt om klander 1 jordafamj enVajl de svenska landskapslayarna. AV. Chydenius bar 1)1. a. bebandlat läran om leveransa flalel enligt finsk rätt.

Johan .takob Nordstiöm.

KINI>AM) I SKKU:T.

Stiitsr;itt(‘ii och ITM-ViiltiuM^srättcM hhhvo under rulumdiiidcts t()r(stii decennier odhnh*.

Men |):1 l<SdO-t:d('t erhidlo de vid nnivei-sit(‘tet en representiint, soin i lärdom oeli snilh; wtär jämsides med (ädonins, -JoiiAN dAKon NoKDSTiniM (ISOl — 1S74). I'(")r tolknin<;en nf I'inhmds

oit’entli<2;a riitt har Nordstrihns vetenskaj)li«a verksamhet samma l)etv<lels(*, som Calonii hh- tolk- ningen af landets privaträtt och straffrätt. Dä rättsnormerna i hdidands gällande statsfiirfattning leda sina Witter längt tillhaka i tiden, var en grundlig forskning i Sveiäges gamla rättskällor den n()dvändiga fiirheredelsen för en framställning af den nyare statsrätten. Fältet var ieke alldeles obeai-hetadt; nägra delar däraf hade redan hlifvit af svenska histoiäker och rättslärde utredda. Men Nordström är den förste oeli tillsvidare den ende, som systematiskt oeli fullständigt fi-amstält Sveriges äldre rättshistoria. Hans under aren iSdl) och 1840 ntgifna stora v('rk: fill

Srniftka namhälUförfattnimjcn^ hii^iorld, innehåller jämte stats- och förvaltningsrättens utveckling iifven straffrättens oeh privaträttens. Nordströms framställning fängslar, likasom Calonii, genom stilens adel och tankens skärpa; den inger vid hvarje rad fiirtroende genom sitt allvar oeh sin sakenlighet. Hvad än senare forskning, med rikare tillgång pä hjäljnnedel, kunnat finna i arhetet tarfva rättelse, sä kvarstär detsamma i sin helhet oöfverträffadt, allt fortfarande en grundval för lagfarenhetsstndiet i Sverige och Finland. — Till Svenska samhällsfiirfattningens historia ansluter sig en systematisk framställning af Finlands offentliga rätt, hvilken, meddelad vid akademiska föreläsningar och i lärarens egen handskrift bevarad uti universitetsbiblioteket i Helsingfors, beklag- ligtvis icke blifvit i tryck utgifven. Orsaken härtill är den, att Nordström, hvilken är 1840 öfverflyttade till Sverige, därstädes, säsom riksarkivarie upptagen af dryga embetsgöromål, icke kunnat vidare egna sig ät tolkningen af Fhnlands rätt. De arbeten han utgaf efter 1840 biira, säsom tillhörande Sveriges litteratur, i denna öfversigt lenmas äsido. Efter Nordström l)lef J. W. RosenuorCt (1822 — 1871) är 1857 professor i statsrätt. Sedan han under 1850-talet ntgifvit sär- skilda afhandlingar, bland hvilka den förtjenstfnlla skriften Om faUigdnmcn och aUmciiina fattigvår- den i Finland mä framhällas, utgaf Rosenborg är 1803 ett icke omfångsrikt, men gediget arbete Om riksdagar, en fortsättning af Nordströms författningshistoria. Denna Rosenborgs bok erhöll en särskild betydelse äfven för det jaditiska lifvet, dä ständernas verksamhet efter långvarigt afbrott äter vidtog samma är boken offentliggjordes. Rosenborg har ock deltagit i utarbetandet af Landt- dagsordningen, den grundlag, genom hvilken sä betydelsefulla reformer i afseende ä folkrepresen- tationen blefvo införda (se ofvan s. 102).

Rosenborgs lärostol intogs är 1874 af L. Mechelin (f. 1839), hvars verksamhet vid högskolan varade till är 1882, dä han kallades till ledamot af senatens ekonojniedepartement. Under det utvecklingsskede, som tog sin början är 18G3, hade ett })raktiskt behof af en systematisk fram- ställning af Finlands statsrätt gjort sig allt mera gällande. Särskilda hirhällanden läto det pä 1880-talet framstå säsom nödvändigt, att äfven de, som icke kände landets språk och för hvilka dess juridiska litteratur därför var otillgänglig, skulle sättas i tillfälle att erhälla säker upplysning om Finlands offentliga rätt. Ar 1880 utgaf Mechelin pä franska språket under titeln Precis du droit puhlic du Grand duché de Finlande en kortfattad redogörelse för de finska grundlagarnas innehåll och statsförvaltningens organisation. Denna till ryska och engelska språken öfversatta skrift efterföljdes är 1889 af en uti Marqvardsens mouumentala »Handl)uch des Oeffentlichen Rechts» införd framställning af Finlands statsrätt, hvari Mechelin enligt den moderna statsrätts- vetenskapens metod utvecklat författningsurkundernas innehåll. Pä 1870-talet hade INIechelin fram- stält det svenska riksrådets statsrättsliga ställning i äldre tider samt utgifvit ett bidrag till läran om statsförbund, oeh, statsunioner.

Till tolkningen af Finlands statsrätt har Robert Hermanson (f. 1840), sedan 1884 professor i offentlig rätt, genom en afhandling Om Finlands ständer gifvit ett bidrag, förberedt genom forsk- ningar i allmän rättslära, hvilkas resultat tidigare offentliggjorts uti en afhandling Om lagstift- ningen. I ett är 1892 ntgifvet arbete Finlands stat.^trätt.diga ställning har Hermanson med 'stor

FIXr.AM) I ]!)'>'■• SKKLF/r.

2lM

<;iim(lli<;Iict Itcliiindlat d(* riitt«vet(‘iiskai»lipi fVa^or, af livilkas ))e.svaran(k‘ karakteriseiångoii af storfurslciidiMurt.s i'ättsli^a fitrliallaiidc till kejsai'd<"nii(‘t horor, och incd ledning af däi‘vid vnnna sliitsats(‘i- frainslält <lcn i-ätt, livilk(*n tillkoninior Finland sasoin stat.

I)(> histoi-iska in-knndoi-, hvilka t jona till holysning af sist näninda rättsfrågor, hlefvo saniman- stälda ooh ])å olt (hvortygando sätt analysorado af don. Uirii. Daxiklson i arhotot Fitilands förcnhKj med rj/xica rikrt, utgifvot 181M) (äfvon j)å finska, lyska och tyska sj)råkon). Ifland

(»friga skriftoi-, som ioko (*gontligon hia-a till den juridiska littoi-atnren, men dock nära l)oröra dess område, intages ett framstående rnni af Env. ])EK(}hs åren 1884 — 88 i 2 delar ntgifna arhete 1 er fi/t/rrlsc (xdi rara laialldaf/a r, aferhlndc ]>d Finlands l‘onslifnfion(d(( ufrecldhaj vnder dr sr naste tju;in aren. Här fiitxdinnes ett rikhaltigt material fiir hediimande af lagstiftningens verk- samhet nnder reforni])erioden.

Fiir studiet af Finlands finansrätt och särskildt den något invecklade jordheskattningen har del år 188.') utgifna omfattande verket Sforfarstendönief Finlands kainrralhuffarcnltet af d. G. VON IloNSDouFF (1795 — 1873) varit af stor betydelse. Därefter hafva finansrättsliga ämnen be- handlats i åtskilliga monografier, bl. a. äfven af llosenborg. - På den ekonomiska rättens område har })rofessor A. JjIL.ienstrani) (f. 1821) varit den mest })roduktiva hdrfattaren. Bland hans skrifter böra afhandlingen Om skifte af jord och den år 1881 utgifna l)oken De nordiska hi/^<piin</a- hatkarna särskildt framhållas. Professor d. X. Lano har bearlietat sina föreläsningar om Finlands sjörätt till ett verk, hvaraf första delen utkommit 1890.

Nödvändiga hjälpredor vid lagfarenhetens stndinm äro sådana lageditioner, i hvilka rättskäl- loi-na från olika tider finnas efter sitt innehåll systematiskt sammanstälda. 1784 års lag har blifvit »med tillägg, förändringar och förklaringar, gällande i Finland» ntgifven af K. K. Sj<)Ros och K. \y. SuiAN. Af detta fiirtjenstfulla arhete hafva flera upplagor utkommit, d. Ph. Palmen ntgaf 1801 »Finlands grundlagar jämte till dem hörande statshandlingar». Enligt en något för- ändrad ])lan har E. Mechelin 1877 och 1891 publicerat grundlagarna jämte öfriga statsrättsliga urkunder. Afven för olika administrativa rättsområden hafva dylika samlingar Idifvit utgifna. Alla })ublikationer af detta slag hafva skett pä landets båda språk.

.Vtt Finlands juridiska litteratur är jämförelsevis fattig pä större verk har sin förklaring dels i fåtaligheten af de krafter, åt hvilka rättsvetenska})ernas vård varit anförtrodd, dels i den omstän- digheten, att detta fåtal ofta tagits i anspråk äfven för statslifvets up[)gifter. Nordström, Ekelund, Ikdmén, Liljenstrand, Bosenborg, Ehrström, IMontgomery, Mechelin, Forsman hafva varit anlitade vid utarl)etandet af mer eller mindre omfattande förslag till lagreformer. En stor del lagkomitéers utlåtanden ansluta sig genom sitt innehåll till den rättsvetenskapliga litteraturen.

Pä nationalekonomins område funnos goda traditioner från 18:de seklet: den finska presten och riksdagsmannen Anders Chydenius framstälde samtidigt med Adam Smith en ekonomisk lära af väseiitligen likartadt innehåll som den brittiske tänkarens. Man kan säga, att Finlands natio- nalekonomer Idifvit dessa traditioner trogna; den socialpolitiska riktningen är, tillsvidare, i vår litteratur föga representerad — våra ekonomiska skriftställare hafva i allmänhet omfattat den frisinnade nationalekonomins läror. Men till någon större vetenskajdig l)etydenhet har denna gren af litteraturen icke höjt sig. Den har behandlat sina ämnen dels i syfte att hland den st(‘)rre allmänheten ])0])ularisera nationalekonomins lä]‘or, dels hir att vetenskapligt belysa vissa för tiden särskildt vigtiga frågor. Henrik P>orgstr(")M d. y. (se s. 18b) banade genom sina liroskyrer väg för en utveckling af mynt- och kreditväsendet; II. Frenfkell tecknade Det i/alnstriela arhetet i dess förhållande till nationalförmöjenheten ; den alltför tidigt hortgångne Ernst Linder (188>8 — 18G8) hann ej utgifva mer än första delen af sina .ifhandliia/a r i natioiadekonomiska ämnen, som ådagalade hans framstående begäfning för den ekonomiska vetenska})en; khu.rx Heikee (f. 1844) har med stöd af statistiken skildrat det finska liankväsendets utveckling. M(‘d skäl biir här äfven erinras om den ]»eriodiska litteraturens bidrag till utredningen af statshushållningens sjiörjsmal.

l<'INI.AN'l) I SKKLKT.

225

.1. \". Snkllman oflii uppsntsc'!' at dessa ämnen; oeli ett l)etydand(! inflvtatide pä tänkesättet

i nationalekonomiska frägor utiiFvades frän 1 SGO-taUä intill 18S0-talet. af tidningen Helsingfors Dagblad, där dessa fi’ägor med vetenskaplig insigt l)eliandlad(‘S af A. 11. ( 'ii voi;nh:s (f. 18.‘>.‘5j.

Tnom Finlands statistiska, litteratur intag(*s det främsta rummet af de rikhaltiga offieiela publikationer, som utgifvits af Htatistiska ( Aaitralbyrän. Tidigast bearluäades landets statistik af (T 1\KIN. Det mest betydande verket i senasb; tid är Jämförande hcfolknhajin^tatiHtilc, med sär- skildt afseende ä förliäUandcna i Finhind, utgifvet 1801 af A. Doxstr()M (f. 1810, Statistiska centralbyräns n. v. direktor). Åtskilliga statistiska ämnen ha m(‘d framgäng behandlats af Auo. n.TELT oeli J. V. Taliajvist. Generalen F. Neovius (f. 1830) bar genom en skrift om liandels-

relationerna mellan Finland oeh Ilyssland gjort ett godt inlägg pä liandelsstatistikens oniräde.

Wilhelm Ch ydenius.

C. TEOLOGIN.

Den teologiska vetenskapen i Finland i 19:de seklet bar företrädesvis fullföljt det fosterländska syftet att stöda landets lutherska kyrka i hennes lifsverksamhet, som städse varit af den djupaste betydelse för det finska folkets andliga lif. Sin säregna karakter har teologin därför erhållit genom de historiska förhållanden, som påverkat den finska kyrkan. Redan vid seklets början nöjer sig inom k}Tkan en sträfvan efter utveckling med hänsyn till gudstjenstordning, kyrkorätt och religiös folkundervisning. Härjämte utöfva de inom kyrkan framträdande religiösa lifsrörelserna, hvilka i sin uppkomst leddes af H. Renqvist, Paavo Ruotsalainex och F. G. Hedberg, ett inflytande äfven pä den teologiska vetenskapen och framför allt på den religiösa litteraturen. ]Men äfven det 19:de århundradets allmänna skaplynne har i någon mån påverkat den finska teologin. Icke sä, som skulle hon smittats af tidens böjelse för tvifvelsjuka; den finska teologin har fortfarande förblifvit stående på den uppenbarade lärans grund; men gentemot förnekelsen och skejäicismen har äfven hon sett sig manad att uppträda till försvar för den kristna lifsäskådningen.

Den eocegetiska teologin representerades under århundradets första decennier af Jakob Bons- DORFF (1763 — 1831), som jämte litterär verksamhet äfven på området af öfriga teologiska discipliner företrädesvis sysselsatte sig med gamla testamentets exegetik, samt H. H. Fattenborg (1769 — 1849), hvilken gjorde sig känd såsom utgifvare af ett grekiskt handlexikon öfver nya testamentets heliga skrifter. Bland senare målsmän för den exegetiska, vetenskapen framstod isynnerhet Gabriel Geitlix (1804 — 1872). Grundlärd kännare af de semitiska språken, befordrade han kraftigt studiet af hebreiskan vid det finska universitetet och banade väg för förliättrandet af den finska bibelöf versättningen. Hans hebreiska grammatik, tryckt år 1856, är en af de yppersta i sitt slag och har därför åtnjutit anseende äfven utom Finlands gränser. — Med Axders AViliielm Txgmax (1819 — 1877) inträdde det exegetiska studiet i ett nytt skede af utveckling. Redan före sin befordran till professor i exegetik vid universitetet gjorde sig Ingman känd såsom utgifvare af en förtjenstfullt reviderad öfversättning af bibeln på finska. Senare har han i sitt förnämsta exege- tiska arbete, Baamatun selifyksiä (Förklaringar till den Heliga skrift), på ett själfständigt sätt framstält den nyare bibeltrogna exegetikens resultat med afseende ä liibelns uthiggning. Ingman är den förste af de finska teologerna, som på ett mera omfattande sätt liegagnat det finska språket i vetenskapliga arbeten och eger därför särskild förtjenst såsom grundläggare af en teologisk veten- skaplig terminologi pä finskt tungomål. I hela sin omfångsrika skriftställareverksamhet, som hänför sig äfven till andra teologiska discipliner, än den exegetiska, framstår Ingman såsom en trogen anhängare af den s. k. Wiirttembergska bibliskt-teologiska riktningen. På det i närvarande tid fortgående arbetet med den finska bibeltextens förbättrande har Ingman öfvat ett väsentligt inflytande.

29

FINLAND I 8KKLFT.

liikilsoiii (len cxc^ct isk.i, sM liar iilvon dcii l\i/rlro/i ia/ori.ska v(‘tenska])(‘ii i Finland i l!):de s(‘klct IVandin- allt siikl- l'idU’(‘»lja (*tt fosterländskt syfte. Vdd ärliundradets biirjan är l)isko|)OiL sedermera erkekiskopen Jakom ddoxcsTiarM (se ofvan s. 8(), 210) kyrkans oeli den teologiska vetenskapens nu‘st frainstäende persoidigliet. Mångsidigt ingripande* oeli ledande pä det kyrkliga oeli vetenskapliga, likasom pä det ])olitiska lifv(*ts olika oinräden, liar lian såsom vetenskapsman isynnerhet gjort sig ITirtjent om den fosterländska Odlingens historia. Utom de verk, livilka i en ITiregäende ujipsats hlifvit omnämnda, liar lian utgifvit JlandUtKjat' till 'upphi>iiiin<) af Fltilatids ki/rlroli islorl(( samt J)cv prcxtcrH<ja Ijeiislyöri lu/en i jiho Mifl, i hvilka arheten han nu'd kritiskt omdöiiK' samlat källskrifter af hestäende värde för den finska kyrkans historia. Ilorgahiskopeai M. J. Aj.op.kfs oeli hans son, domprosten M. Aloim>:us, hafva äfven inlagt stora förtjenst(‘r i den af Tengströrn re|)resenterade riktningen; den förre såsom föirfattare af Bor<pi ( r i/iinufsil hixtoria f(S(l4 ltS17, den senare isynnerhet genom speeialforskningar angående Borgå stifts inre historia, hvilka väl ieke hlifvit offentliggjorda, ntan förvaras i handskrift i Borgå doni- kajiitels arkiv, men af flere forskare hlifvit använda. Särskild betydelse för den fosterländska kyrkohistoriska forskningen ega (’. H. Strandbeku, fTirfattare af Aho stifts herdaminne, ett })å detal j forskning synnerligt rikt arhete, och M. Akiander. Den sistnämndes verk Jfistoriska upplys- nha/ar om reliyiösa rörelser i Finland innehåller en rikhaltig käll- saniling och därpå grundad framställning af de religiösa lifsrörelser,. som genomgått den finska kyrkan och lemnat djujia spår uti folkets tänkesätt. Ilans Herdaminne öfver forna Wihorys och nurarande Borya Stift samt Skolrerkct inom forna Wihorys och nuvarande

Borya Stift liro jämte flere kyrkohistoriska monografier äfvenledes af

bestående viirde. Tillgodogörande den speciela forskningens resultat, utgaf G. F. IIelsingius (1815 — 185G) år 1855 Försök till fram-

ställniny af Finlands kyrkohistoria. Enskilda delar af den kyrkliga utvecklingen på olika tider hafva behandlats i monografier af H. BÅ- BERCiH (f. 1838), professor i kyrkohistoria 1872 — 92, numera biskop i Borgå stift.

J toymatiken idkades under århundradets förra luilft med föga själf- ständighet. Representanterna för denna vetenska]) stödde sig företrä- desvis på den evangeliska teologin i Tyskland. Med Axel Fredrik Granfelt (1815 — 1892,

})i‘ofessor 1854) erhöll den dogmatiska vetenskapen en bärare af största betydelse. Skarpsinnig” och utmärkt af mångsidig lieläsenhet på de flesta områden af menskligt vetande, var han själf ett lef vande bevis därpå, att ödmjuk tro pä Kristi evangelium väl kan stå tillsamman med

klarsynt intelligens och de mångsidigaste insigter. Hans verksamhet såsom vetenskaplig skrift- ställare är af lika gedigen som omfattande art, den är en spegelbild af alla de religiösa och sociala lifsfrågor, som under det 19;de seklets senare del framträdt inom Finland och inom kul- turutvecklingen öfverhufvud. Alla dessa spörjsnuil söker han l>etrakta i den kristna sanningens ljus. I sina skrifter Det kristliya lifvets vilkor och väsende, Om nådens ordniny samt Om den kristliga trons väsende uttalar han sin förmedlande uppfattning af de frågor, med afseende å hvilka de samtida religiösa rörelserna afvika från hvarandra, ilans förnämsta arbete. Kristlig Dogmatik, som upplcfvat 3 upplagor, framställer deu kristna sanningen systematiskt ordnad enligt dess egen grundprincip i motsats till sådana låktningar i nutiden, som från densamma afvika. I det mest omfattande af sina verk, De)i kristliga sedeläran, söker Granfelt visa huru kristendomen kan och bör genomtränga och helga hela det menskliga samfundet och det enskilda lifvets för- hållanden och sålunda alstra sann sedlighet. Den i Sverige framträdande nya riktuing, som efter sin up])hofsman benämnts valdenstriindanismen, föranledde Granfelt att i flere* smärre skrifter uttala sig angående läran om fiirsoningen. lians skrift Om de ytterSa ti nyen utfiir vidlyftigai’e-

Axel Fredrik Granfelt.

FIM.ANI) I SKKLH'1'.

J->7

<1(‘ i hans (l()j;'imitik uttalade tankar i detta ämne. Dessa, likasom hans (dri^a talrika skriltei', genomgås af ett apologetiskt grnnddi-ag. Ilans teologiska stäml|)iinkt äi’ den urspiaingliga kiisten- <loinens, sj)ekidativt framstäld i anslntidng till samtidens v(!tenska|)liga insigt. (i. .Ioiiansso.v (f. 1(S44, [M-ofessor i dogmatik oeh moral 1S77, hiskop i Knoi)io stift 1884) har hl. a. framstält /)('f kris/li(/a samvct^ihcfircppct och dcxx hisforla. — I jämhredd med den af (Ji^anfelt hireträdda <U)gmatiska riktningen har under de senaste deeeniderna framträdt en annan, kallad dcai hihliskt teologiska. Dess grunddrag är sträfvajidet att dogmatiskt sammanställa hihelns lifsäskädning säsoni sädan, oberoende l):ide af den kyrkligt dogmatiska spekulationen oeh af den evangeliska kyrkans bekännelse.

Praktisk teologi. Afven på detta område intager vid seklets hiirjan dakoh Tengstrilm ett inflytelserikt rum; väl ej såsom skriftställare, men såsom ordnare af kyrkans praktiska verksandiet oeh dess kyrkorättsliga förhållanden samt den teologiska undervisningen vid universitetet. Såsom skriftställare på detta område har den förut nämnde Jakob Bonsdorff inlagt förtjenst ge- nom sin framställning af Pastoralteologin för <let akademiska seminariets behof oeh sina predikoutkast. Den mest framstående och in- flytelserike representanten för den praktiska teo- login är professorn, sedermera biskopen Frans Ludvig Schauman (se of van s. 98, 112 och 114). Den första innehaf varen af professuren i denna vetenskap (1847 — 1865), har han utöfvat ett mångsidigt inflytande på den fin- ska kyrkans lifsverksainhet. Hans förnäm- sta verk äro Handbok i Finlands kgrkorätt,

1853, hvilken dock ej blifvit afslutad, och Den praktiska teologin, 1875 — 76. Med fullt skäl bör till Sehaumans verk äfven hänföras Jet af honom utarbetade Förslag till Kyrkolag för Storfurstendömet Finland, 1863, ty om ock detta förslag, innan det stadfästes såsom lag, undergick åtskilliga modifikationer, blefvo dock de af Schauman omfattade kyrkorättsliga principerna, särskildt med hänsyn till frågan om förhållandet mellan staten och kyrkan, nonn- gifvande för den finska kyrkans nya ordning.

— Afven såsom homilet har Schauman ut- öfvat ett vigtigt inflytande på predikoverksamheten inom kyrkan. Tre delar Predikningar kallna på sön- och högtidsdagar höra till de mest framstående af de i Finland under 19:de seklet utgifna predikosamlingar.

Dels säsoni själfständig utgifvare af teologiska och kyrkliga tidskrifter, dels sasom medarlietare i af andra utgifna, har Schauman därjämte mångsidigt uttalat sig i tidens frågor på det teologiska och kyrkliga området. At studiet af den praktiska teologin vid universitetet har han gifvit ett nytt, lifskraftigt innehåll.

Såsom organer för det teologiskt vetenskapliga lifvet hafva under 19:de seklet åtskilliga tid- skrifter framträdt. De mest anmärkningsvärda äro: Ecclesiastikt intelligensblad 1839; Ecclesiastikt litteraturblad 1840- — 45, utgifvet af E. Rancken; Väktaren, tidskrift för läroståndet, ntgifven med biträde af B. O. Lille och F. L. Schauman, af A. A. Laurell 1847 — 49; Tidskrift för finska

Frans Ludvig Schauman.

228 FJNLANl) I H)'-"' SFKLKT.

kurkan af L. Scliauiiian, 1807 50; HannlufiHvlU tiel , toologisk ocli kyrklig mauadsskiäft af

f'. L. Scliaiiiuaii 1800 70; 'rUhln-lfl för Teolix/l och Ktjrha af II. Kabergli 1877 — 82, 8amt

IV//7/yV^, w(‘<lan ar 1888 ulgifveii af E. Ilergrotli ni. fl.

Den re/ii/iö.sa nj)j)/>i/(/(/(’lrcll/lcral uren, soin omfattar cii mängd stör^re oeli mindre arbeten, har i-önt etl. genomgäemhi inflytatide af de religiösa rörelserna. Den till II. Kemjvist sig anslutande väek(‘lsen (‘gde i sin u|)j)bofsman oeli ledare äfven sin förnämste skriftställare. Bland andra af honom författade oeh bearbetade skrifter torde särskildt böra nämnas tvenne, som äro uttryck af ifrägavai-ande riktidngs egendomlighet: Jjyhylcäincn i/rc koeffelciims ja 'parannuxen-neuvo, 1827 (Kort undei-visning om själfj)röfning och bättring) samt Lijliykamcn lalkindo rnkoukren tarpecUi- riiu(/erl(( , 1885 (Kort undersökning om bönens nödvändighet). Den pietistiska ‘riktningen, som först utbredde sig i Savolaks, hade uti d. F. Bkrgii sin litterära ledare. Motsatserna mellan pietismens religiösa, lifsäskädning och den s. k. evangeliska riktningen, hvilken främst u})[)bars af F. G. irEDUKRc, hafva tecknats i ritskilliga delvis })olemiska skrifter. Iledberg utgaf icke blott särskilda tidskiäfter säsom organ för den evangeliska rörelsen, han har dessutom framstält de för denna riktning egendomliga läror i arbeten, af hvilka de förnämsta äro Verklärans vederlägg ning och. Era)igclil försvar, 1847 — 51, samt Trons lära till saligheten, 1853. Tilläggas mä, att ifrågavarande religiiisa rörelser icke gått ut på l)ildandet af några från den lutherska kyrkan afskilda sekter.

Denna fragmentariska öfverblick gifver blott en svag bild af det i finska folkets lif djupt ingripande arbete, som den finska teologin öfvat. Ljuset i det finska folkets lif har varit Guds ord. T detta ljus ha vuxit upj) dess sedliga kraft, dess tålamod, dess förtröstan i lidande och arbete, dess lydnad för lag, dess ödmjuka hopp äfven i tider af mörker och nöd, dessa tilltalande drag, .som så aktningsbjudande känneteckna värt folk.

. Den kyrka, som i det 19:de seklet fostrat och vägledt det finska folket att förstå och fylla sin uppgift, har erhållit sin insigt ur den verksamhet vi här skildrat. Detta har varit och är ännu den finska teologins mål — det har varit och skall fÖrblifva dess fiåijd och ära att få öfva sitt arbete i fosterlandets tjenst.

Hermax Råbebgh.

T). FILOSOFIK

Äfven vid Abo universitet herskade under en läng tid det slags filosofi, som efter reforma- tionen genom Melanchtons inflytande blef rådande vid de lutherska högskolorna. Den utgjorde en i någon män förenklad samt frän en del tomma härklyfverier renad skolastik, som dock i mycket var l>eslägtad med medeltidens, om än den ortodoxi den förra hyllade ej mera yar den katolska, utan den evangelisk-lutherska. iSIed all ifver sökte man äfven hos oss utestänga nya filosofiska riktningar, isynnerhet den såsom kättersk utropade Cartesianska, hvilken, gynnad af naturforskarne, tog en och annan ansats att intränga äfven i Abo. Fj förrän under det adertonde seklet lycka- des det sådana s^^stem, som uppvuxit ur den nyare tidens jordmån, att vinna fast fot vid det finska universitetet: först det Leibnitz-Wolfiska, senare äfven det Locke’ska.

H. G. PoKTHAX, mannen med den omfattande lärdomen och den sällsynta lärareförmågan, hvars namn redan flere gånger nämnts i detta verk, sträckte sin omsorg om ungdomens bildning äfven till den filosofiska undervisningen, i det han höll föreläsningar bland annat i logik, psyko- logi, estetik, naturrätt och pedagogik. Ilans ståndpunkt var visserligen mindre den stränga syste- matikerns, än den populariserande eklektikerns. Närmast var det dock Lockes erfarenhetsfilosofi han hyllade, utan att af densamma draga de materialistiska slutsatser, som en del franska tänkare däraf dragit. Porthan upplefde den omhvälfning, som Kant mot slutet af 170()-talet åstadkom

Héliog. P. Diyardin, Paris

Krist USHUFVUD.

EFTER ETT SKUI.PTURVERK AF W. WALLGREN.

FiNLANi» I I!)'"’ si;ku;t.

22!»

<;'(“iu)iH sin »kritisk:»» tilosuli, ineii v:ii' iiincii v:in :il (l(‘iis:imm:i, och s:i hiii}^»! lum Icfdc, v:»lh»(lc li:ms koloss;»!:» :»i»k(o»-ilct, :»lt K:»i»ts l:i»-:» cj k»»i»d(‘ <i;(>i';» sig g:tll:»i»dc i Aho.

K»ii('llcrtid rr:iinlr:iddc koil (dlcr Poith:ii»s dixl clt s:ills;ii»»t ocl» i Fii»l:»i»ds littciär:» hiifdci- hittills oi»st:ik:» fcJioi»K‘i»; f(")rsökct :»tt iV;inist:ilh» ett nytt, :if :»lh» lT)rcg:uig:ir(‘ ohoroende filosofiskt system. Dess »»[»phofsm:»»» v:»r (Jahuiel Iskakl IIakt.max, f. 177(5, |)»‘estsoi» fnli» Al:»i»d, hvilkei» hlef docent i filosofin och :ik:ideniins hihliotek:»i‘ie, n»en dog red:»i» 1801), hlott ihl :lr g:in»n»:il. JOn ;if II:irtin:»n iitgifven liirohok i geognifi h:»r i tio npphigor v:»rit n»yeket :mv:ind vid iindervisnii»gen h:ule i Sveriges och i Finhinds skolo»’. II:»i» idk:»de :ifven :ii»»i:in litteriir verks:inihet, men h:»ns ege»itlig:i Icillelse hlg :»fgjordt :lt filosofin. 0:»fsedt någr:» :»k:idemisk:» :»fh:»i»dlii»g:»r, ntg:if li:u» ett större filosofiskt :»rbete, Kvnskaj)s/ära, hv:ii’:»f 2 deh»r »»tkommo 1807 — 08. Den ti-edje delen, som ski»lle :»fslut;i verket, s»»g ;»ldrig d:»gen, till följd :»f författ:irens död.

Själf försäkrar ITartm:in, att lian haft hufvuddrageii till sin knnskajislära färdiga redan innan h:»n, i den enslighet hvari han lefde, hört t:»las om Kant eller läst någonting i filosofi, »utom något litet komjiendium i litterära historien». Man har betviflat detta påstående och lieskylt Ilartman föi’ att af fåfänga hafva velat dölja sitt beroende af andra tänkare. En närmare undersökning visar dock, att systemet — så långt man i dess ofullbordade skick kan bedöma det — i det väsentlig:» är hans eget, om än det närmare utförandet bevisar, att han lärt af andra. H:»rtma»i är eni[)irikei’, han förnekar giltigheten af alla s. k. begi’epp :» priori. Värt medvet:»nde intygar, säger h:in, oveder- sägligt tillvaron såväl af vårt eget jag såsom ett ting i sig själft, som äfven af ting »»torn »ned- vetandet, hvilka genom de intryck de göra })å våra sinnen blifva till för oss. Ur jagets natur söker Ilartman deducera dess olika yttringssätt. Denna empiriskt psykologiska deduktion skall bilda grundvalen för den egentliga kunskapsläran, som borde utreda frågan om kunskapens ursprung, grunder, innehåll ocli värde, och hvilken var afsedd att ingå i den ej utkomna tredje delen af arbetet. Pä kmiskapsläran skulle åter hela det öfriga systemet byggas.

Framställningen är hos Hartman utmärkt af stor klarhet och logisk skäi’pa, stilen är liflig och varm, om än stundom något deklamatorisk. Han erinrar i flere afseenden 0211 vissa senare uppträdande filosofer, såsom en J. Fries, en F. E. Beneke, hvilka i Tyskland bekämpade idealismen. Det lider föga tvifvel, att Hartman, om han uppträdt i något annat land, där de yttre förhål- landena varit gynnsammare, skulle ådragit sig en långt större uppmärksamhet.

Blott en egentlig lärjunge har Ilartman uppfostrat: Kakl Sederiiolm, f. 1789, som i Abo studerade filosofi under hans ledning. Sederholm flyttade sedan till Ryssland, där han såsom prest vid särskilda lutherska församlingar tillbragte återstoden af ett oroligt lif och dog 1867. Han utgaf på tyska språket flera arbeten af dels filosofiskt, dels teologiskt innehåll. Det mest omfat- tande bär titeln Der <jeisti<je Kosmos, einc Weltanschauung der Versöhming, Leipzig 1859, där föi’f. sträfvar att åstadkomma en försoning melh»n kristendom och filosofi.

Vid universitetet föredrogos Kants och Fichtes systemer, det senare af professoiai Fredrik Bergbom (1785 — 1830); Schellings däremot vann i Finland, i motsats till föi’hållandet i Sverige, endast en ringa uppmärksamhet. Ingen af dessa läror vann dock här var.iktigare insteg, hvilket däremot blef fallet med Hegels. Detta system representerades sedan medlet af 1830-talet af Johan Jakob Tengström (se ofvan s. 216), professor i filosofi 1828 — 48, och öfvade äfven inflytande pä några samtida teologer. En ojämförligt mera energisk och framgångsrik målsman erhöll dock den hegelska filosofin i Finland uti Johan Vilhelm Snellman (1806 — 1881). Ehuru Tengströms lärjunge, var det hufvudsakligen pä egen hand han gjorde sig förtrogen med detta svårtillgängliga system, hvilket han med sig införlifvade pä ett sätt, som icke gjoi’de intrång på hans egen skarpt utpräglade individualitet. Docent i filosofin 1835, begynte han en liirareverk- samhet, som genast stälde honom i främsta ledet af universitetets yngre förmågor. Äfven utgaf han 1837 en bearbetning af den hegelska s. k. »objektiva» logiken, den första af annan hand än Hegels egen, äfvensom första häftet af en »filosofisk elementarkurs», innehållande psykologi. Men

2:i()

FINLAND 1 1 SFKLFT.

(ill l'()lj(l ill' en koiillild nicd iiiiivcrsit(*tsinyndi<>'li(“t(*niii l(“inn<id(* Siudliium fiii- en tid fiidcniesliuidct 18.‘>‘d och hco-iif sij*' till Svcrif^c. Vid sidiin ni' flitiji; jnihlicistisk ocli skiinlittcrnr vcrkRiindict Itdlhordiidc linn hnr den lilosotiskii clcinciitni-kurscn, liviirs tvcnnc senan* liiiiten iiji^itiiga (subjektiv) loo-ik och rättslnni, siiint iit^iif en ined rättn jirisiid iifhimdling om de! akadcmo^ko shidiirm. ll(')stcn 1840 hegni' han si<»’ till Tyskhmd, där Inm kniit p(*rson 1 i_i>; bekantskap in(*d flei-e iif d(*n där pä<»'äcnd(* filosofiska 1'örelsens inrdsniän, säsoni J). Stnmss, (\ L. ]\Iiclielet, A. Kuge. Under vintern 1840 41 skr(*f han i Tfihingen (*tt arlietx* pä tyska språket, Die Idce der Peraöiiliclikcit,

hvilket utgjorde ett inlägg i d(*n dä rädiinde sti‘id(*n orn Guds jiersonlighet. oeli fiirliällande till (l(“ii nicnskligii })crsonligh(‘tt*n. Sm‘llnian tog här sin ständpunkt inom den Hegelska skohins s. k. venstm flygel, d. v. s. den, som jiiinteistiskt låter det ahsolutiis medvetande om sig sammanfalhi med den ändligii andens medvetande om det iihsoluta. Denna skrift, som särdeles förmånligt

l)(‘dömdes i den Hegelska skolans organ, Berliner .lidirhiicher, tillvann Snellman i Tyskhmd iin- seende af att vani en af samma skolas skar])sinni- gaste och grundligaste tänkare. Återkommen fr<m Tyskland, vistades han ännu ett år i Sverige, där hiin hland anmit deltog i en häftig tidningsfejd riirande Strauss’ äsigter om evangelierna, Siimt utgaf sin förniimsta filosofiska skrift. Luran om rtaten, pä livars stilistiska form han nedlade mycken omsorg. Denna skrift — hvars ledande tanke är att nationalandan utgör allt statslifs riitta grundval — liar utöfvat (*tf stort inflytande pä tänkesättet i l'örf':s fädernesland.

Återkommen dit, egnade sig Snellman under flera är ät })uhlicistisk verksamhet. Den efter Tengström h*diga filosofie professionen sökte han 1848, men utan framgäng till följd af den ogunst han ädragit sig hos de makthafvande. Det är förut (s. 171, T72) omtaladt, huruledes hela [iro- fessionen indrogs, men äterstäldes efter regent- omhytet 1850. Andtligen vorden professor, ut- vecklade Snellman en intensiv och inflytelserik lärareverksamhet, hvilken dock ej blef längvarig, emedan han redan 1863 utbytte katedern mot finansebefs-taburetten. Planer till filosofiska arbeten, däribland en ny bearbetning af läran om staten, bvilka sysselsatte Snellman under bans senare är, kommo ej till utfiirande. En upplaga af bans samlade arbeten i 12 band är som bäst under utgifning.

Bland filosofins senare målsmän kunna nämnas: AVii.helm Bolin, f. 1835, universitetsbiblio- tekarie sedan 187i3, bvilken utgifvit bland annat: Familjen, studier, 1864; Enropar .^lafr/lf oeh filosofins politiska läror, 2 delar, 1868, 71, innebällande en bistorisk-kritisk framställning af de förnämsta statsfilosofiska feorier sedan nyare tidens början. Personligen bekant med ocb varm beundrare af Ludvig Feuerbacb, den ryktbare författaren till »Das AVesen des Cbristentbums», har Bolin, med begagnande af förut otryckt material, utgifvit en monografi, Jj. Fenerhaeh , se in Wirken und seine ZeiUjenossen , Stuttgart 1891. Därjämte bar Bolin i bäftevis utkommande »Studier ocb föredrag» samt i särskilda tyska och svenska tidskrifter behandlat jämväl filosofiska ämnen. — Tiiiodolf Br:ix, f. 1838, professor i filosofi sedan 1869, ursitrungligen hegelian, men .sedan anslutande sig närmast till 11. Lotzes idealrealism, har utom ett ]>ar h'irob(‘)ck(*r i logik och

FINLAND I lO'»: SFKUOT.

2:u

jtsykoloi;’! samt nagra iilosoliska iippsatsci’ 1 svenska oeli finska, tidskrifter, ntgifvit (dt, ntfiirligare arlu‘t(‘, Förxöh flll cn fravi.^fäll nhi<i af j>i<i/k<)lo(jui, 1 del. l(S7t), 'l del. 1 afd. 1801, däri lian sökt tillgodogiira resultat(‘n af senare tiders empiriska forskning j)ä, psykologins omräde.

l)(ai modcn-na forskningsgren man heniimner »psykofysik», och som vill gcaiom noggrann observation exakt bestämma fTirluillandet i afseende ä styrka oeb varaktighet imdlan själsakt(;rna och de dem motsvarande fysiska tillstånden, bar lios oss liaft en beaiäKdaix*. ILialmar Nkkh.ick, f. 18()0, iitgaf pä grund af experimentia-, (bmi han anstält ä prof. W. Wiindts })sykofysiska laboratorium i JA;i])/.ig, en undersökning Zar des Licldsums, 1887, bvilkeii af sakkännare blef för-

delaktigt bedömd oeli förvärfvade siu författare docentur i experimental psykologi vid Finlands uni- versitet. Till förlust för vetenskapen afled lian redan 1889. Edva un Westermarck, f. 1862, docent i sociologi, bar pä engelska språket utgifvit ett större arbete, The kisfonj nf hum na amryuuje, 1891, bvilket af den engelska kritiken blifvit lofordadt och som öfversatts till svenska, tyska och franska.

En vetenskap, hvilken står filosofin nära, nämligen peda<jo(jiken, har jämväl i Finland haft representanter. Bland författare pä detta omräde kan, utom J. V. Snellnian, hvilken i sina blad »iSaima» och »Litteraturbladet» skref flere förträffliga uppsatser i ujipfostrings- och skolfrågor, anföras den redan nämnde A. A. Laurell (1801 — 1852), hvilken sökte befrämja vårt skolväsen- des utveckling äfven såsom skriftställare genom AfhaadUngay i uppfosfringsldran, 1831, 33. Den förste docenten i pedagogik, K. A. Alcenius, väckte genom arbeten öfver det inhemska skol- väsendets historia förhoppningar, hvilka dock svekos genom hans förtidiga död 1853. Behofvet af en lärostol i den pedagogiska vetenskapen hade emellertid uppmärksammats.. Den finska hög- skolan har varit en af de första i hela världen, där pedagogiken för sin räkning erhållit en särskild ordinarie profession; den inrättades 1852 vid teologiska fakulteten, men flyttades senare till den filosofiska. Bland dess innehafvare bör nämnas Z. J. Cleve, f. 1820, hvilken författat, i hegelsk anda, utom en lärobok i psykologi, ett större arbete, skolpedagoyik, 1884, utgifvet äfven på finska. Hans efterträdare, F. Perander, bekämpade, ur hegelsk synpunkt, den Herbartska })edagogiken, hvaremot professionens nuvarande innehafvare, W. Reev, är en anhängare af sistnämnda lära. O. Wallin, folkskoleinspektör, har utgifvit ett närmast för folkskollärare afsedt arbete; Kaasakoulun kasvatus- ja opetusoppL (Uppf ostrings- och undervisningslära för folkskolan), 1883.

Th. Rein.

E. FILOLOGIK

A. Den finska filologin. Den finska filologins egentliga grundläggare var professorn vid Abo universitet, den förut nämnde, mångsidige Henrik Gabriel Porthan. Dä han begynte sitt lifsarbete, var visserligen den första början redan gjord: tre finska språkläror hade utkommit, af hvilka den sista var jämförelsevis användbar, några ordlistor och ett försök till en större finsk ordbok hade publicerats, och äfven några fragment af finsk poesi hade blifvit samlade och till och med offentliggjorda. Men före Porthan hade ingen fullt uppfattat dessa ämnens betydelse, ingen hade förstått, att det här stode den finska vetenskapen till buds ett arbetsfält, bvilket borde betraktas som i första rummet det finska folkets lott vid den menskliga vetenskapens arbetsför- delning. Porthan sysselsatte sig med alla grenar af den finska filologin: undersökning af det finska språkets och dess dialekters grammatik och ordförråd, finskans jämförande med andra finsk-ugriska språk, den finska kulturhistoriens undersökning medels språkliga hjälpmedel äfvensom den finska folkpoesin, mytologin, vidske[)elsen, med ett ord: det finska språket och den finska »folkloren» i hela dess omfång.

Porthans lifsgärning hör hufvudsakligen till det föregående århundradet; af de män, som i biirjan af vårt århundrade mottog(j hans arf, fanns det ingen, som idkade forskningar på så vidsträckt

232

FINLAND 1 l!)'»': SKKLFT.

som li:m. l IitdciWtkniiijfen iil' det, liiiska spi^akct lick tai liidvudsakliijjcii prakliHlc riktJiing. I)(!ss äiidainTd hl(d' faststälhuidet. al' eti gemensamt skrii'tsj)rak genom användidng af matcaåal fran olika dialekter, alUsa det finska, sprjlkets npphiijande till ett kultnrsprak. Denna forskiungens praktiska riktning var en naturlig f<")li<l af Finlands fin^ändrade politiska ställning, hvilken niid- vämligt l)i‘agte tankarna pä hiijandet oeh utveeklandet. af det spräk, som den stora majoriteten i land(‘t talad(*.

1)(^ tvä män, som voro do egentliga i‘oprcsentanterna fiir detta arbete, voro vestfinnen (j!ustaf Renvall (1781 — 1841, (loe(‘nt i finska språket vid Abo universitet, kyikoherde i Uskela 1819) och (istfinnen REiNiroLi) von Recker (1788 — 1858, adjunkt i historia vid Abo indversitet 1810), bvilka i nägon män utgjorde en niotvigt mot hvarandra i ’ striden mellan de olika dialekterna. Jämte dem verkade, hufvudsakligen i praktisk riktning, Jakoi>. Judén eller Juteini (1781 — 1855, magistratssekreterare i Wiborg 1818).

Ihaivall offentliggjorde åren 1810 och 1811 afhandlingar om det rätta talandet och skrif- vandet af finska sj)räket (Dc oiihoepla et orth-opraphAa tingum fenmae). Den i detta arbete försvarade finska rättstafningen var i hufvudsak just den, som sedan vunnit burskap i det nuva- rande skrifts})räket.

Vid denna tidpunkt fingo de, som beflitade sig om undersökningen af det finska språket, en kraftig väckelse utifrån. Den berömde danske lingvisten Rasmus Rask besiikte är 1818 på ge- nomresa Abo och meddelade äfven finnarne sitt lågande nit och sitt intresse för språkveteTiskapen. Ilan uj)])manade Renvall att utarbeta en finsk ordbok och förmådde grefve Rumjantsoff, den rike ryske mecenaten, att skänka de för tryckningen nödiga penningarna. Efter flere års arbete utkom sä år 1880 Renvalls förträffliga Saomalainen Sana-Kirja, Lexicon Ungiue fhinlccp, som till stor del grundar sig på Porthans och Chr. Gananders förarheten och hvari ordförklaringarna med hänsyn till de utländske lärdes behof gåfvos pa latin och tyska.

Under tiden hade icke heller de öfriga för det finska språket nitälskande männen varit .sysslolösa. Under en tidrymd af endast ätta är hade hela tre finska språkläror utkommit, alltså lika många, som tidigare under halftannat århundrade. Straiilaianns (StrÅiilaians) Finnische Sprachlehrc, som länge utgjorde utlänningarnas enda källa för studiet af finskan, äfvensom Judens Försök till utredande af finska språkets (jrammatik voro visserligen båda af föga värde, men däremot var Reinhold voti Beckers Finsk (jrammatik (Abo 1824) ett synnerligen märkligt arbete, med hvilket, såsom Lönnrot säger, undersökningen af finskan tog ett »sjumilasteg» framåt. Såsom förtjenster hos denna språklära bör särskildt nämnas, att däri uppenbarar sig en synnerligen klar uppfattning af språkföreteelserna, att i densamma äfven regelbundet tagits hänsyn till östfin- skans egendomligheter och att den innehåller den första finska syntaxen. Samtidigt hade äfven Renvall skrifvit en finsk spräklära, med hvars offentliggörande han likväl, förekommen af Recker, lät tillsvidare anstå. Först år 1840 utkom Renvalls Finsk sjyråklära enVujt den rena vestfnska dialekten; afsigten med detta, verk var att försvara den vestfinska dialektens historiska berättigande i jämbredd med den östfinska, hvilken senare hade börjat få mänga anhängare.

Äfven samlandet och publicerandet af folkpoesi tog vid denna tid god fart, Carl Axel Gottlund och tysken H. R. von SciiRr)TER offentliggjorde (åren 1818 oeh 1819) ett par mindre .samlingar, och läkaren Zacharias Topelius (1781 — 1831) j)ublicerade fem häften Suomcn kansan vanlioja riinoja ynnä myös nykyisempiä lanluja (Finska f(dkets gamla runor jämte nyare sånger). Judén och Renvall undersökte de finska runornas byggnad, och Recker försökte å sin sida i »Turun viikkosanomat» (Aho veckotidningar, 1820) att ur olika runor sammanställa, ett slags biografisk bild af hufvudhjälten i de finska e})iska runorna, Väinämöinen — ett företag, från hvilket Lönnrot enligt egen uppgift fått den första tanken ])å att förena de finska e})iska runorna till ett helt.

Vid denna tid började från finskt håll äfven undersökidngen af de med finskan hesldytade språken ibland sjiilfva. de folk, som talade dessa spräk. At detta arbete egnade Anders Johan

FINr.ANI) I SlCKl.KT.

2Xi

S.HHJUEN (1794 l(S5r)) sitt lit'. iraii var till hörden fimu!, skoinakareson fran littis socken, tnen för-

rättade sitt lif'sar])ete ntoni fostei-landets »ränser. Äfven Sjögren fick, till en ))<")rjan endast indii-ekt, nien senare äfv'en dir(‘kt genom hrefvexling, mottaga. ni)pimmtran af Rasmus Rask. För att fiirhereda sig till undersökningen af de i Ryssland boende finska folken hegaf lian sig är 1820 till S:t Petersburg, där ban studerade Rysslands spräk och historia, llär offentliggjorde han sin afliandling Vhcr (lic finni.sche Sprache und ihre Li/fcrafiir (1821), livilken, i likhet med en senare, af orientalisten II. Kkllohen utgifven afliandling, DIe (rrun(lzu(/e der FinniHch.eti Sprcudie (1847), var afsedd att gifva utlänningen en öfversigt af finska språkets egenheter. Aren 1824 — 1828 reste Sjögren på finska statens bekostnad bland de finska folken i norra oeli nordiistra delarna af det europeiska Ryssland ocli samlade angående dessa trakter en mängd etnografiskt, språkligt, geografiskt ocli historiskt material, hvilket han offentliggjorde i talrika afhandlingar. Återkommen från sina resor, valdes Sjögren till adjunkt vid vetenskapsakademin i S:t Petersburg, i hvars tjenst han för hela sitt återstående lif kvarstod; till ordinarie akademiker utnämndes han är 1844. Sina sista forskningsresor gjorde han till liverna i Lifland och Kurland (1840 och 1852). I Johan Andreas Sjöprens (jesamnielte Schriften offentliggjor- des år 1801 största delen af Sjögrens undersökningar angående de finsk-ugriska folken.

Sjögren kan pä visst sätt l)etraktas såsom en förelöpare till den man, som bör anses såsom den nyare finska språkforskningens och etnografins grund- läggare. Matthias Alexander Castrén var prestson från Österbotten och föddes den 2 december 1813.

Redan mycket tidigt fattade han, såsom han själf säger, »beslutet att egna sin lefnadsverksamhet ät un- dersökningen af den finska och andra därmed besläg- tade folkstammars spräk, religion, seder, lefnadssätt och öfriga etnografiska förhållanden». Vid samma tid som Castrén afslutade sina universitetsstudier (1830), hade Elias Lönnrot samlat det finska folkets episka runor till ett helt, till folkeposet Kalevala, hvilket utgifvits af det nyligen grundade Finska Litteratur- sällskapet. Läsandet af detta epos väckte hos Castrén en brinnande lust att undersöka den finska mytologin och att öfversätta Kalevala till svenska, sä att dikten blefve känd äfven utom den lilla kretsen af finska s})råket mäktiga personer. Pä sina första forskningsresor, hvilka han åren 1838 och 1839 gjorde till Lappland och ryska Karelen, ville han därför hufvudsakligen samla mytiska sagor och runor äfvensom förklaringar till Kalevala. Dessa förklararingar var han sedermera i tillfälle att använda vid utarlietandet af den svenska öfversättningen af Kalevala, livilken pä ett enkelt och noggrant, men på samma gäng poetiskt sätt ätergifver andan i det finska originalet.

De första frukterna af sina språkvetenskapliga forskningar offentliggjorde Castrén i en af- handling De affhiitate declinationum in llnpua fennica, esthonica et lajyponica (1839). Han kunde emellertid icke nöja sig med de i litteraturen tillgängliga underrättelserna, utan hans håg låg allt fortfarande åt resor för anskaffande af ett mera tillförlitligt material för den jämförande språkforskningen. Är 1841 hegaf han sig i sällskap med Elias läinnrot pä resa till Lappland och det Arkangelska guvernementet. Efter att ha skilts från T.iönnrot reste Castrén pä bekostnad af finska staten österut frän Arkangel och undersökte saniojedernas, delvis äfven syrjänernas si)räk. Dä han i november 1843 efter ofantliga mödor och strapatser anlände till (Ibdorsk för att såsom

Matthias Alexander Castrén.

30

2‘d\

FINLAM) I 19'": SEKI.F/r.

(“tno<;Tal' och liii<;'vist ansluta si^ till en af votcnskaj)saka)leinin i S:t Petershurg utsänd forsknings- cx|)('(liti()u, luåstc liaii (‘uiclica-tid i f<)ljd af sjukdom afhiytii sin resa och ätervända till liendandet. Ihider sin henmiavaro utgaf han sma syrjiinska och tscheremissiska sj)räkläror pä latin.

kdter en kort nudlantid Ixgaf sig (äistrén i fehruaiå 184.') pä en ny, ni()dosani Bihiriefärd, hvilk('ii i’:ickte hela fyra ar, och undersiiktx; nu en mängd olika språk ocli dialekter: samojediska, mongoliska, tungusiska, tataiåska, jenis(‘i-ostjakiska, kottiska ocli ostjakiska.

]'d't(‘i' sin hemkomst (‘rhidl Castrén är 1851 professiuxai i finska s])räket och litteraturen, hvilket eiulade nyligen hlifvit iurättadt. I sin professorsafhandling J)c ajfixis j)crsonalihus Ungua- nnti af/(( Icannii (1850), sök(*i- han uppvisa den altaiska spräkfamiljens, d. v. s. de finsk-ugriska, samojediska, turkiska, mongoliska och tungusiska sj)räkens, iid)ördes (ifverensstämmelse vid hil- daudet af j)ersouah'indclser. Ett är tidigare liade Castrén säsom den första frukten af sin resa offentliggjort en kort ostjakisk s])räklära och ordhok. J)e fiircläsningar, livilka han säsom professor var skyldig att liälla, omfattade synnerligen vidsträckta omräden, ocli utarhetandet af desamma tog en stor del af hans krafter i ansjiräk. Hela den tid, som blef öfrig, använde han till arbete pä en samojedisk grammatik. INIen hans arbetsdag hlef icke lång. liedan den 7 maj 1852 dukade han under för en pä hans mödosamma resor ådragen lungsjukdom.

('astréns efterlemiiade skrifter och material offentliggjordes, slutredigerade till största delen af andra })ersoner, både pä tyska och svenska i serierna JVordische Reisen und Forscdiungen I — XII och dVordisIca resor och fors/ni logar I — VI. Den svenska serien omfattade endast de arbeten, som ansågos kunna intressera en större allmänhet: reseminnen och resehref, etnologiska och myto- logiska föreläsningar äfvensom en del smärre skrifter. Den tyska serien omfattade dessutom en samojedisk grammatik och ordhok äfvensom ostjakiska, tungusiska, bnrjätiska, koibaliska och karagassiska samt jenisej-ostjakiska och kottiska språkläror.

Pä det finsk-ugriska området är Caistréns hnfvndarhete en finsk mgtologi, i hvilken han utvidgat den finska mytologin till en finsk-ngrisk och gifvit en i sina hnfvnddrag riktig bild af densamma. Om man tar hänsyn till den korta tid, })ä hvilken detta arbete utfördes, måste man rentaf förvåna sig (>fver detsamma. Säsom s[)räkman bidrog Castrén förnämligast till de samo- jediska, mindre till de finsk-ugriska språkens utredning. Hans snillrika, allt uppoffrande person- lighet skall i den vetenskapliga forskningens historia alltid stä såsom en af de skönaste och mest upplyftande företeelser.

Pä den akademiska lärostolen för finska språket efterträddes Castrén af Elias Löxnkot, om hvars mångsidiga, verksamhet laalan i detta arbete varit fråga och längre fram i sammanhang med den finska litteraturhistorien vidlyftigare skall talas. Vi l)ehöfva därför icke här nämna, huru Lönnrot publicerade Kalevala, Kanteletar, finska folkets ordspråk, gåtor och liesvärjelser. Han offentlig- gjorde dessa folkpoesins alster såsom en »bild af forna tiders lif, seder, sinnelag och öfriga beskaf- fenhet, liksom äfven till vägvisare hir Finlands framtida sång och sångare». Lönnrots publikationer hade alltså icke ett egentligen vetenskapligt ändamål, hvilket äfven framgår däraf, att han icke offentliggjorde runorna sådana de nr folkets mun upptecknats, utan ho})smälte olika varianter till ett helt. Han ville emellertid härvid ieke anse sig åtei-n})pbygga, rekonstruera runornas nrs})rnng- liga form, utan han ville gå till väga j)å samma sätt, som rnnosångarne själfva. Liksom sångarne förde tillsammans material från olika runor, likaså ansåg sig äfven Lönnrot, som kände flera runor än någon annan finsk sångare, vara Ijerättigad att smälta tillsamman olika varianter. Han bevarade emellertid alltid samvetsgrant sina in‘sprnngliga sandingar, livilka nu äro en af den finska folkloreforskningens värdefullaste källor.

flenna folkpoesi, genom hvars samlande och publicerande Lönnrot gjort sitt namn odödligt, inverkade i hög grad på det under nthildning varande finska skriftspråket. Dittills hnfvndsak- ligen baseradt pä vestfinskan skyndade det att tillgodogöra sig de rikligare ordskatter, böjnings- former och talesätt, som det östfinska rnnosjiråket erbjöd, och Lönnrot var en af de fiirsta och

FINLAND I K*'"': SFKLF/I'.

2.'!.')

lT)rMiiinstii odhirne af detta refonnerade sUrifts|)i-ak. Afven j)a annat sätt verkadi; Lönnrot fiir rcfornioringen af det finska skriftspnlket, nämligen genom att nmd oförlikneligt mästerskap hilda en stor mängd nya termer, hcliöfliga för olika ändaniill, [)ä hotanikcais, juridikens oeli andra vetenskapliga oeh samhälUdiga områden, livilka den finska litteratunai vid denna tid biirjade att omfatta.

Sin pä talrika resor förvärfvade vidsträckta kännedom om finskan begagnade Lönnrot (;m('l- lertid ieke endast till språkets uppodlande i praktisk riktning, utan äfven fin- vetenskaplig forskning. I den af honom redigerade tidskriften Mehiläinen offentliggjorde lian en afliandling om verbläran i finskan oeh i tidskriften Suomi för aren 1841 och 1842 en artikelserie, .spv-u-

kets (jrammatlk, som innehåller en mängd för denna tid rentaf utmärkta iakttagelser angående finska språkets både ljud- oeh formlära.

De resultat af sina undersökningar, som Lönnrot i dessa artiklar offentliggjort eller tecknat sig till minnes i sina an- teckningar, tillgodogjorde sig också snart Fab. Collan och G. E. Eurén för den praktiska grammatiken. Under sin vi- stelse i Lappland i början af år 1842 gjorde Lönnrot anteckningar angående den lappska dialekten i Enare, livilka han flera är senare publicerade pä tyska med titel Uehcr den Enare-lapphchen Dia- lekt. Samma är, 1842, besökte Lönnrot vepserna i Olonetsiska guvernementet och samlade här materialen till sin profes- sorsdisputation. Om det nordtschudiska språket.

Den vidlyftigaste af Lönnrots alla publikationer var hans finsk-svenska ord- bok, som utkom åren 18G6 — 1880. Denna mer än tvåtusen sidor omfattande ordliok innehåller vidlyftigt material; man saknar likväl i densamma uppgifter om, livilka ord äro verkliga folkspråksord och livilka äro nybildade, äfvensom till h vilken dia- lekt de olika orden höra.

Redan innan Lönnrot påbörjade utgifvandet af sin stora ordbok, hade han afgått från professuren i finska språket. Hans efterträdare blef August Ahlqvist (182G — 1889). Berörd af den gryende nationela väckelsen, begynte Ahlqvist redan som yngling pulilicera poem och små läroböcker j)å finska. Det litterära arbetet under denna det inhemska skriftspråkets reformationstid ledde den unge, lofvande skalden in pä studiet af det finska språket, och snart hade han beslutit att helt och hållet hängifva sig ät vetenskapen. Redan som ung student sandade han efter Lönnrots exempel runor och undersökte dialekter både i Finland och i Arkangelska guvernementet, och sedan han är 1854 aflagt sina universitetsexamina, anträdde han sin stora resa, som med ett enda, kort uppehåll räckte till början af är 1859. Till först besökte han finnarnas närmaste stamför- vanter, voterna i Ingermanland, esterna i Estland och Lifland samt vepserna i Olonetsiska guver- nementet. Efter denna förberedelse reste lian till de finsk-ugiäska folken vid Volga, mordvinerna och tscheremisserna, och besiikte äfven de därstädes boende turkisk-tatariska folken. Resan utsträcktes

FIN LAM) I SFKLKT.

iindii till Sil)ii‘i(“ii, däi- han und(‘rs(”)l<t(* vogidcnias och ostjakcrnas S}>rak. Äfvcn senare, efter en lan»’ mellantid, hegal' sig Ahh(vist tva särskilda gänger (aren 1877 och 1880) ut pä i-esa fiir att IT)rfullsländiga dessa sina iind('rsökidngar. Sina pä resorna gjonhi observationer liar lian pä ett tilldragamh' sätt 1'ramstält i arhcOaia jUiiL^lcliiida mnlkoilla \’’enäjäll<i (Minnen frän resor i Kyssland) och U/iler dni \\’(></ii/ni and O.djakra.

I )(' nännast(‘ vetenskajiliga- frukt(‘rna af Alihjvists forskning voro: ]^ofisJc (jraanaat.ik j em i a

s/>raIrj)rof och ordforleclnii mj (18r)()), Viron ni/ki/uenrauy.'i/ä kirjallisuadetifa (Orn den nyare estniska, litteraturen, Suonii KSö;")), ^IntecIcnliH/ar i nord/.schadisican (1801), livilka sistnämnda utgjorde komplement till L(>nnrots puhlikatioma- om samma sjiräk, samt slutligen hans ]\;rmch eincr mokscha-mordcin ischrn (/ ra laaialik neh.d Texfen 'und WörlerverzcicJmiHH (1861). Först efter ett }>ar tiotal är kunde Ahh|vist äter hörja publicera resultaten af sina resor. Är 1880 utkom Ueher dic Sjtrache der Xord-Odjaken I (texter och ordbok) ocb först efter lians död en Vogidischoi Wörterrcrzeich nir, bvilken ban under sin lifstid bunnit fä färdig i manuskript.

Orsaken diirtill, att Abhjvist under sä läng tid icke sysselsatte sig med sina undersökningar angäende de aflägsnare slägtsjiräken, voro de jiligter, som ätföljde professuren i finska .sjiräket ocb som fordrade, att Ablqvist närmast använde sin tid till undersökning ocb uppodling af detta spräk. Hans j)rofessorsafbandling, iSaomalainen runo-as-oppi kiehd/iselfä kannalta (Finsk verslära frän spräklig ständpunkt, 1803), var den första fullständiga framställningen af de gamla finska runornas versmätt ocb alliteration ocb berörde äfven den nyare eller konstpoesins regler. I sina föreläs- ningar började ban föredraga en systematisk finsk s})räklära, bvaraf första delen utkom i tryck är 1877 med titel Snomen kiclrn rakennm (Finska spräkets liyggnad). I detta arbete var fram- ställningen icke begränsad endast till finskan, utan förklaring af spräkföreteel serna söktes genom jämförelse med de beslägtade s})räken. För undersökning ocb uppodling af finskan grundade Abl(|vist är 1871 en särskild tidskrift Kieictdr (Spräkets genius), som bar baft stor betydelse såväl i })raktiskt-s})räkligt som i vetenskapligt afseende.

^led särskildt intresse bängaf sig Abhjvist ät undersökning af finska spräkets kultnrord, livilka ban använde som kulturbistoriska bevismedel. Den grundtanke, pä bvilken ban stödde sig, var den, att om nanuici pä ett föremål blifvit länadt, äfven själfva föremålet lånats, d. v. s. att namnet följt föremålet. Ablqvists undersökningar pä detta område publicerades år 1871 under titeln De vc.djinska språkens kniturord (pä tyska 1875). Detta verk är i mänga afseenden särdeles snillrikt; man finner dock däri äfven mänga alltför djärfva hypoteser.

Äfven innebället i Kalevala var ett af Ablqvists alltid återkommande föreläsningsämnen. 8in upjifattning bäraf började ban likväl publicera först efter Lönnrots död ocb sedan Julius Krobn framträdt. 1 sin afbandling Tutki muksia Kalevalan teksfissä ja tämän tarkastusta (Stu- dier angäende Kalevas text ocb granskning af densamma, 1886) gjorde ban några anmärkningar mot den af Lönnrot faststälda Kalevalatexten. Följaiide år utkom Kalevalan karjalaisuus (Kale- valas karelska urspning), bvari författaren söker besvara frågorna, bvilken finsk folkstam diktat Kalevala ocb livar detta skett. Beklagligtvis tog likväl Ablqvist vid dessa undersökningar icke bänsyn till det urs])rungliga material, bvaraf Kalevala sammanstälts, eller de s. k. varianterna, livilka ensamma kunna bafva betydelse för den vetenskajäiga forskningen.

Ablqvist åsyftade med sina undersökningar af finskan j)ä visst sätt alltid den j)raktiska nyttan. För honom var icke det finska språkets historiska utveckling bufvudsak, utan ban ville alltid klargöra, livilka former enligt de i språket rådande lagarna borde anses vara rikti<ja ocb alltså användas i skriftspråket. 1 sin spräkvetenskapliga metod bade Abbjvist icke böjt sig från en blott jämförelse till en verklig sjiråkbistorisk ståndpunkt.

T bredd med Ablqvist verkade vid universitetet, i synnerhet pä 1880-talet, duLius Khohn (1835 — 1888, docent i finska sjiräket ocb litteraturen år 1802, lektor i finska språket vid uni- versitetet 1875, extra ordinarie jirofessoi’ 1885), om bvars flitiga verksamhet som finsk skriftställare

FINLAND I I9"K yFKI.FT.

2:57

iifvon pil jmiiiit ställc' talas. Sin V(‘t(‘iiskaj>lij;;a vcrksanihet l»cj>;ynt(! Krohn susoni forskar(! i den finska litteraturens historia. Ilans afliandlinj;- Suoninikiciliien runolUHU'HH lluntsliivallan aikava (Den finskspräkiga poesin nnder det svenska väldets tid, 18()2) l)elyser pä ett fiirtjejistfnllt sätt denna fiir den finska litteraturen fiiga frnkthringande p{*riod. ddll detta oinräde liiir äfven Sunma- laiscn virsikiijan his/orla (Den finska j)salinl)okens historia), som ntkoin är 1880, dä ästadkoni- inandet af en ny finsk psalmbok var en af dagens frägor. I sina nniversitetsföreläsningar, hvilka framdeles komma att offentliggöras, har han behandlat d(*n finska litteraturens historia frän Agrieola till nyare tider.

Frän området för den skrifna litteraturens historia utvidgade Julius Krohn sina undersökningai’ till den oskrifna litteratui’, som lefver pä folkets lä])])ar. Undersökningen af den finska folkpoesin, folkloren, hlef oeksä snart medcl})iudvten för Krohns vetenskapliga sträfvan. En förtidig död afhröt detta arbete. Af hans vidlyftigt planlagda Finska litteraturens historia utkom endast den första delen, undersökningen af Kalevala (1885). (fafslutad hlef äfven publikationen af finnarnes ursprung- liga episka runor, Kalevatan toisinnot (Kalevala-varianterna); endast ett häfte, Samporunorna i Finland, hann Krohn trycka före sin död.

Julius Krohn har fört den finska folkloreforskningen in pä en alldeles ny bana. Förutom att han pä ett nytt sätt belyst en stoi* del af detta forskningsoraräde, har han härigenom äfven i hög grad bidragit till utvecklingen af folkloreforskningens metod i allmänhet. Den forsknings- metod, till hvilken han under sitt arbetes lopp smäningom avancerade, var en historisk-geof/raf sk. Ilan delade hvarje äfventyr eller saga i dess enskilda drag ocli sökte genom att med hvar- andra jiimföra alla varianter komma pä det klara med, hvilka drag ursprungligen tillhörde sagan i fräga, hvilka voro förändrade eller komna frän annat häll. Jämförelsen af varianterna skedde i geografisk ordning, emedan forskningen har visat, att folkjioesins produkter icke sprida sig till- sammans med språket, utan tillsammans med kulturen, till f<>ljd hvaraf den geografiska beröringen härvid har större betydelse, än den spräkliga slägtskapen. Medels denna forskningsmetod sökte han bestämma folkpoesins vandringar och dessa vandringars riktning äfvensom de fiirändringar, som den af psykologiska sktil under vandi-ingen undergätt.

Sedan vi omtalat dessa vetenskapens stormän, Castrén, Lönnrot, Ahlqvist och Krohn, böra vi äfven fästa vår uppmärksandiet vid de män, som arljetade vid deras sida, äfvensom nämna några af de yngre forskarne.

Af äldre vetenskapsidkare, som rörde sig pä mycket vidsträckta områden, niä här endast nämnas den redan förut omtalade C. A. Gottlund, J. A. Lindström och D. E. D. Europ^us. En hvar af dem har utgifvit flera skrifter, hvilka till sitt innehåll äro antingen spräkvetenskap- liga eller filologisk-historiska. Ett och annat riktigt och värdefullt kan man nog finna i dessa mäns skrifter, men det är alltid blandadt med allehanda fantasterier. Af Europieus’ förtjenster böra emellertid särskildt anmärkas utarbetandet af en ganska användbar svensk-finsk ordbok (1853) äfvensom hans delaktighet i samlandet af de finska episka runorna: det var han, som lemnade de vackraste bidragen till den andra redaktionen af Kalevala, nämligen Kullervo-runorna.

De yngre hade lärt sig att hälla sin forskning inom de rätta gränserna. I synnerhet vändes uppmärksamheten till de finska dialekterna l)äde utom och inom Finland. Sedan Torsten Aminoff (1838 — 1881) är 1866 undersökt dialekten i södra Österbotten, om hvilken han offentliggjorde ett värdefullt arliete, l)örjade dialektundersökningar utkomma i rask följd. Af dessa mä nämnas de af A. Genetz (född 1848, professor i finska språket ocli litteraturen 1891, i finsk-ugrisk språkforskning 1893) utgifna afliandlingar om rysk-karelska n och olonetsiskan, V. Porkkas af- handling om den ingriska dialekten, O. A. F. Lr)NNROHMS om Jääskis-dialekten samt E. N. Setäläs syntaktiska undersökning af folkspråket i nordöstra Satakunta. Nästan alla dessa dialektundersök- ningar ha ingått i den af Finska Litteratursällskapet utgifna tidskriften Suomi. Samma sällskap har börjat utgifva finska sjiräkets minnesmärken från iildre tider (Monnmenta tingua’ fennico’.

FINLAND I SFKLFT.

2:i8

Saoilini Icirici) iiuilntonicrkkcjä), hvanif fiirsta delen, redigerad af E. N. Setälä och svensken K. J>. Wiklund, nyligen uikonnnit.

I)(i finska ljudens hildande undersökte redan Matiiias Akiandkr i sin skrift Fömik tiU ulrcämni} af (huka Hprähcla IjndhUdiihuj (184(‘)) och senare med stiirn^ framgång A. Genet/ i sin aflnuidling LaalphxjFwhnjmihc EhifilhvxuKj in das Htmlhuii der wcstfinnischen Hprachen, 1877. lOn fonetisk metod for fiirklaring af sj)råkforeteelserna användes af samme författare i hans Versmdi cincr karelLschcn LauUehre. Angående finskans syntax pu})licerade G. A. Avellan {1785 -1809) flei-a afhandlingar. På egna undersökningar grunda sig till stor del de läroböcker i syntax, som utgifvits af Yii.i() Kosktnen, A. G. Cokander, A. W. Jahnsson och E. N. Setälä. Af de läroböcker i ljud- och formlära, som utkommit sedan Euréns, är den af A. Genetz den vigtigaste.

Hänvisande i öfrigt till framställningen om det »Finsk-ugriska sällskapet», nämna vi här af arbeten rörande de till finskan i aflägsnare slägtskap stående språken endast A. Genetz’ tschere- missiska sj)råkj)rof och Kola-lapska, ordbok, H. Paasonens mordvinska språkprof och ljudlära samt Y. WfCiiMANNS votjakiska S})råkprof.

Antalet af de på det jämförande och språkhistoriska området offentliggjorda arbetena är jämförelsevis litet. Till de tidigaste hör Oskar Plomstedts (1838 — 1871, docent i finska och ungerska, språken 1869) afhandling Halottl heszéd ynnä sen johdosta vertailevia tutkhnuksia Unkarin, Saomen ja Lapin klelissä (Halotti heszéd — det äldsta minnesmärket af ungerskt språk — och med anledning af detsamma anstälda jämförande undersökningar af ungerska, finska och lapska språken, 1869). Otto Donner (f. 1835, extra ordinarie professor i sanskrit och jämförande språkforskning 1875) har försökt sammanställa de finsk-ugriska språkens ordförråd och jämväl bestämma själfva de ursprungliga »rotorden» i sitt arbete Veryleichendes Wörter- huch der finnlsch-ayrischen Sprachen, af hvilket tre häften utkommit (1874—1888). Angående de finsk-ugriska språkens inbördes slägtskap har han uttalat sig i sin afhandling Dle yeyenseitige Verirandtschaft der finnisch-xiyrischen Sprachen. Han har äfven gifvit en öfversigt af den finsk- ugriska. språkforskningens historia och offentliggjort flere andra, mindre skrifter. E. K. Setälä (f. 1864, professor i finska språket och litteraturen 1893) har försökt att enligt nyare metodiska principer undersöka tempus- och modusbildningen i de finsk-ugriska språken (Zur Gesehichte der Tempus- tind 3IodusstammhUduny in den finnisch-uyrischen Spracdien, 1887). I sitt arbete Yhteis-suoxna- lainen äännehistorla (Samfinsk historisk ljudlära) har han velat ge en bild af de vestfinska språkens ljudutveckling frän den tid, dä dessa språk ännu utgjorde ett enhetligt språk, ända till vära dagar. Han har dessutom publicerat Lisiä suomalais-uyrilaisen kielentiitkiniuksen historiaan (Bidrag till den finsk-ugriska språkforskningens historia).

Insamlandet, j)ublicerandet och undersökningen af finsk folkpoesi ha under de sista åren fortsatts med allt större ifver: medelpunkten för dessa sträf vanden har Finska Litteratur-sällskapet fortfarande, liksom ända frän arbetets början, varit. Tid efter annan ha upptecknare utsändts ät olika häll, och på sista tiden har på visst sätt hela det finska folket anslutit sig till detta sam- lingsarbete; vid hvarje’ sällskapets saimnanträde anmälas till sällskapet insända samlingar af folk- poesi, kommande från alla delar af landet och ävägabragta af personer i de mest olika lefnadsvilkor, af prester och smeder, stenhuggare och folkskollärare, skolgossar och bönder.

Af de mänga publikationer af folkpoesi, med hvilkas föranstaltande sällska])et är sysselsatt, har bl. a. den af Kaarle Krohn redigerade SuomaJaisia kansansatnja (Finska folksagor) börjat utkomma; detta arbete är en för den vetenskapliga forskningens ändamål afsedd upplaga, h vilken träder i stället för den af Eero Sal:melainen (Erik Rudbeck) utgifna, för en större allmänhet afsedda samlingen af finska sagor och sägner (1852 — 1866). Af Suomen kansan sävehniä (Finska folkmelodier) ha tvä häften utkommit, och M. Varonen har offentliggjort tvä delar af Saomen kansan inumaisia taikoja (Finska folkets forna trollkonster).

FINLAND I lU"": SFKLKT.

230

Af un(U*rs(”)kningar an<2;;ion(l(^ folk])<)('sin mil liäi‘ näiniias O. I)()nii(‘rs iij»])sats(;r Kalcvipoeu (18G0) ooli Der JIi//hus ron Sampo (1871), i livilka liaii, aiislutaiide sig till ett vid dcima tid ganska allnuint åskådningssätt, vill filrklara folkets Ixa-ättelser såsom delvis IVanigångna nr en poetisk uppfattning af vissa natinåoreteelser. Från en likartad ståndpunkt ntgår äfven ICliki, Aspelin (f. 1847, extra ordinarie professor i estetik 181)2) i sitt idérika arl)ete Kalevalan inllci- niuksia (Kalevala-stndier, 1882), för livilket såsom källor begagnats själfva de ursprungliga rnnc- samlingarna och ieke blott den tryckta redaktionen af Kalevala. Jnlius Krolins metod har hans son Kaarle Khohn (f. 1803, doeent i folkdiktsforskning 1888) tillämpat på sagoforskningen. Den första delen af hans Tutkhnnksia suomalairfen kansanralvjcn aJalta (Undersökningar på de finska folksagornas område) berör djursagorna och har äfv^en ntkommit på tyska. För närvarande är den första delen af Jnlins Krohns efterlemnade Finska mytologi, slntförd af Kaarle Krohn, nnder tryck.

I vårt land vände sig forskningen i finsk språkvetenskap ocli folklore genast från början

och tidigare än- annorstädes till den lefvande källan, till folket själft. Då vi icke hade några gamla språkliga minnesmärken, fans för oss ieke mycken frestelse till kammarstndier; också har antalet af de s. k. kammarlärde hos oss alltid varit mycket litet. iNIaterialet till det finska

språkets och den finska folklitteratnrens historia måste upptecknas nr folkets mnn. Pä samma

gång som denna hrist på gamla källor försvårat forskningen, har den således äfven ledt forsk-

ningen in på en rätt och naturenlig strät. Pä den finska filologins område har vetenskapen i värt land hittills skapat det originellaste och själfständigaste, och de resultat den redan ernått berättiga oss att äfven för framtiden af densamma hoppas goda frukter både för den nationela och den internationela vetenskapen.

E. N. Setälä.

B. Den svenska filologin. Den svenska filologin i Finland står, såsom naturligt är, i det närmaste samband med studiet af denna vetenskap i dess moderland, Sverige. Under det 17:de och 18:de århundradet utgäfvos i Sverige många och betydande arbeten till belysande af forn- litteraturen och fornspräket. Dessa arbeten, editioner af de isländska sagorna, landskapslagarna och andra medeltida litteraturalster, imdersökningarna om runorna samt de stora glossarierna, voro äfven hos oss kända och studerade, men någon själf ständig forskning på detta område förekom här icke.

Den första undersökning af svenskt folkmål i Finland finna vi i kyrkoherden A. J. Hippings 1846 publicerade afhandling Om svenska spräkdialekten i Nyland. Syftet med densamma är mera historiskt, än språkligt. Författaren vill bevisa, att Finlands södra och vestra kust sedan urminnes tider varit bebodd af ett skandinaviskt folkslag. Riktigt har han vederlagt ett pästädt starkare inflytande af finskan pä den nyländska dialekten och visar, att denna i några afseenden har en synnerligen ålderdomlig karakter; mindre lycklig är han i sitt försök att utreda, med livilka dialekter i Sveiäge den nyländska har närmaste frändskap.

Först genom Axel Olof Fi!Eui)exthal (f. 1836) infördes i Finland en svensk språkforsk- ning af vetenskaplig betydelse. Ilans första mera betydande arbete hänförde sig till den isländska litteraturen, ett forskningsområde, som han äfven senare varit tillgifven. Men företrädesvis har hans vetenskapliga verksamhet dock varit riktad på de svenska landsmålen i Finland, tian utgick härvid frän sin födelsebygd Nyland och utgaf 1870 en öfversigtlig framställning Om svenska allmogemålet i Nyland. Ilans luirmaste större afhandling af detta slag gäller det i mänga stycken egendomliga Närpesmålet i Österbotten (Uler den Ndrpesdialekt). Pä grund af detta arbete blef Freudenthal 1878 utnämnd till extra ordinarie professor i svenska språket och litteraturen. En omfattande undersökning om det österbottniska Vöråmålet ntkom 1890. Till Freudenthals tidigaste arbeten höra hans undersökningar Om svenska ortnamn i Nyland, Egentliga Finland och Aland,

210

FINLAND I 19"f' HEKIAOT.

al' livilka l'ramjj;ar, alt delar af dessa landska]) sedan heden lid varit hehodda af svensk Ixdolkning. liikasa inti-(\ssant i sprilkliji;!, som i kullnrhisloi-iskt afseende är afliandlin^en Om Nijländxka mam- orh Icrl/inoiiamii inidcr vicdclfideti (1877). Säsoni antikvarisk forskare har Fnaidentlial egnat ni)i)märksandiel ät landets svenska forrdeinningar och fornfynd. Äfven pä det folkloristiska omrädet liar han nppträdt säsoin författare. J)en oi-tografiska reformrörelsen, sådan den jirecise- rades pä nordiska i-ättstafningsmötet eger i Freiidenthal en inflytelserik representant.

Såsom lärare liar Freiidenthal utgjort medelpunkten oeh d(‘ii mer eller mindre direkta ledaren af nästan all vetenskajilig verksamhet inom den svenska filologin i landet. 11. Vi:ndell har, likasom hans lärare, hörjat med att helysa den isländska litteraturen, men har senare egnat sitt flitiga arhete liufviidsakligen åt dialektforskningen. Freiidenthal hade äfven riktat sin ujipmärksainhet {)ä de kolonier af svensk hefolkning, som frän fordom funnits på några små öar vid Estlands och Liflands kuster samt närmaste fastlandshygd och publicerade 1875 om Rå(jö-

och Wichlcrpalmalel. Senare besökte Vendell de.ssa orter samt den i slutet af förra seklet i södra liyssland anlagda kolonin Gammal Svenskby, och utgaf 1881 Lcmt- und Formlelirc der schwe- direhen Mundarlcn in den Ålrch-ydele^i Ormrö 'iind KukJcö in EhRland samt behandlade seder- mera dialekten å Ranö. Är 1886 utgäfvo Freiidenthal och Vendell tillsammans Ordbok öfver de erfldndrk-.sren.^ka dialekterna. Munarterna ])å dessa afskilda orter liafva bibehållit en ålder- domlig iirägel, men visa en nära slägtskap med dialekterna i Finland; liäda grupperna betecknas numera i vetenskajien med den gemensamma benämningen »östsvenska dialekter». Ar 1892 utgaf AVndell ett större arbete om Red ersö målet (Österbotten). Andra dialekter ha genom yngre forskare blifvit undersökta. Till folketymologin har Vendell lenmat flere intressanta bidrag.

Det folkloristiska forskningsfältet, ännu föga vetenskapligt bearbetadt, har sedan seklets midt varit föremål för ujipmärksamhet. Främst liör bland samlare af folkloristik nämnas d:r J. O. I. Rani’ken i Wasa, som 1848 puldicerade den första uppmaningen att samla ord, visor, gåtor och danser bland Finlands svenska allmoge och som hopbragt en synnerligen omfattande handskrifven folkloristisk samling från Österljotten. Sedan 18G0-talet har en mängd upjisatser om svenska folkseder samt prof på säng och saga publicerats, bland annat i studentafdelningarnas kalendrar, län systematisk samling har af den nyländska studentafdelningen begynt utges under titeln »Ny- land». Denna samling omfattar hittills iSandinr/ar af ord (c. 17,000) ur nyländrka aUrnoyemålet, Xi/ldndrka foIk.sa;/or, NyJä ndska folkvisor, Xyländska folkseder oeh bruk, vidskepelse m. m.

Sedan 1874 har Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors samlat ett rikt språkligt och folkloristiskt material. Det är förnämligast studenter från skilda svenska bygder i landet, som under ledning af jirofessor Freiidenthal varit verksamma för detta ändamål. Genom Svenska Litteratursällskapet i Finland inbergas årligen skördar på detta fält. Mycket häraf är ännu icke jnibliceradt. iMen arbetet fortgår, och en betydlig del af de svenska trakterna i Finland är alla- redan genomforskad.

Äfven det bildade svenska talspråket i Finland har under senaste tider varit föremål för vetenskaplig granskning. Den i Sverige pågående reformrörelsen till förmån för en praktisk Ijud- enlig ortografi har äfven hos oss omfattats med varmt intresse, hvarvid vårt något afvikande uttal särskildt blifvit beaktadt, säsoni af docenten i fonetik H. Pipping.

Den svenska filologin i vårt land fullföljer sålunda i allt större omfattning och under med- verkan af allt flere yngre förmågor sitt mål att vetenskapligt belysa det språk, hvilket vid sidan af det finska sedan urminnes tider varit inhemskt i Finlands bygder.

T. A. Heikicl.

C. Klassisk, orientalisk och modern filologi. Vid den tid, då Abo akademi öjipnades, hade ortodoxins formler oeh stridsfrågor lagt beslag })å det vetenskajiliga intresset. Studiet af sjiråken — såväl de semitiska som de klassiska - tjenade den teologiska vetenskapen eller afsäg

FINI.AM) I lO'”- 8KK'LI;T.

241

iitl)il(l;ui(l(‘t iif (“H formel färdigliet att i himdeii ellei’ ohimdeii stil använda dessa lärdomens tiingo- imll, främst i-omarspräket. Men vid d(‘t adertonde seklets midt hegynte en friare* uppfattning visa sig, oeli innan ärhnndradet nätt sitt slut, kan man 1'edan tala om oiäentaliska oeli klassiska studier vid Abo akademi.

Vid det nya seklets ))örjan innehas })rofessionen i romerska språket oeli litteraturen - dä oeli ännu femtio är framät kallad profession i poesi oeli vältalighet — af ingen mindre än Hk M41K G.mikiki. roHTiiAN, ulliversitetets ypperste lärare oeli forskare. Portlians historiskt fria hliek, hans klara ande, mättfulllieten och reiilieten i hans latinska stil karakterisera honom som en värdig representant af den nyliumanistiska kulturstriimningen. Porthans omfattande handledning i predikovältalighet visar en innerlig förtroligliet med andan i de gamles retoriska konst. Med utomordentlig skicklighet förstod lian att afpassa den antika retorikens regler efter det kristliga predikoföredragets fordringar och skapade sålunda ett arbete af bestående värde. — Äfven en och annan rent vetenskaplig fråga, som vid denna tid var föremål för filologernas uppmärksamhet, har af Porthan med själfständighet behandlats.

Den klassiska kulturens andra modersmål, grekiskan, hade sedan universitetets stiftelse varit sammankedjad med de semitiska språken. Samma person hade att företräda båda, hvaraf följden hlef, att nästan blott nya testamentets grekiska uppmärksammades. Först 1812 fick grekiskan en skild lärostol. Dock hade uppfattningen af den helleniska världen såsom ett skildt forsknings- område redan några decennier tidigare begynt vinna insteg.

Detta finner man äfven vid en blick pä den mans skriftställareverksamhet, som vid seklets ingång representerar de semitiska språken samt grekiskan. Gustaf Gadolin (1769 — 1843) be- handlade ställen i Gamla testamentet under polemik mot rationalismen och var bevandrad i arabi- skan, men han skref äfven dugliga afhandlingar i grekisk fornkunskap och mytologi.

Gadolins efterträdare, Johan Bonsdorff (1772 — 1840), är i motsats till den förre en ifrig och öppen anhängare af rationalismen. Denna hans åskådning framträder såväl vid behandlingen af ämnen från den grekiska filologins område, som särskildt i hans undersökningar öfver en del i Gamla testamentet omtalade underverk. Bonsdorffs utförliga och lärda arbete »Om Egyptens plågor» vann äfven erkännande i utlandet. Hans religiösa heterodoxi samt hans liberala stånd- punkt i politiska frågor gjorde, att han 1823 nödgades anhålla om och erhöll ständig tjenstledighet från sin profession.

Porthans efterträdare i eloquentieprofessuren, J. F. Wallenius, var en utpräglad representant för tidens konservativa, byråkratiska och i många stycken egoistiska tendenser. Hans skrifter ha en mera rent filologisk karakter, än Porthans, men äro torra och nyktra, i stil och själfständig uppfattning dennes underlägsna. Inom den rena vältalighetens område utvecklar han en betydande kraft, som dock ej är fi-i från en viss svulst. Wallenius tillkommer förtjensten att först ha väckt och befordrat intresset för antik konst i vårt land.

Vid denna tid utgjorde klassikens studium utgångspunkten för det vetenskapliga arbetet äfven inom historiens och filosofins område. Pi-ofessorerne i lärdomshistorien, den älsklige, idealistiske skalden Frans IMtchael Franzén och den outtröttligt arbetsamme och noggranne Fredrik Wilhelm Pipping, hafva med framgång behandlat estetiskt-klassiska ämnen. — Anders Johan Lagus, från 1805 professor i filosofi, var en grundlig filolog med fin uppfattning, fri blick och ett varmt och klart framställningssätt. — Den tidigare omnämnde filosofen och historikern Johan Jakob Tengström egnade sig med ifver åt klassiska studier. Hans filologiska arbeten, som liehandla ämnen ur grekiska litteraturhistorien eller äro egnade åt textkritiken, visa, att han var fullt inne i tidens filologiska spörsmål och litteratur. Han är den förste i vårt land, som gjort själfständiga handskriftsforskningar till klassiska författare.

Inom den orientaliska filologin inskränkte man sig under seklets första decennier hufvudsak- ligen till hebreiskan. Efter hand upptagas dock flere af österlandets sjtråk. I. U. Wallenius

31

FINLAND I HFIE SFKLET.

LM 2

(1 7!).') ^ 1H74) var (‘ii kännare af arahiskan «amt fiireläste ()fver sanskrit (jcli arnieniska.

lians namn l»(‘varas dcssutoin genom en af lionom gjord l)etydligar(! stipendiedonation fiir ])efräm- jarnk' af d(‘ orientaliska studierna vid universitetet. Wallenii like i lärdom var den skarpsinnige och grundlige docenten i orientaliska s])räk K. (1. Sj()STKDT (171H)- 1834), som först införde studiet af |)ersiskau. Ilaii skref trenne afliandlingar, hänförande sig till olika grenar af den oiientaliska litteraturen — den })ersiska, den arabiska oeli den hebreiska. — (lAnKiEL (Jeitlix, som ai' 183Ö hlef professor i orientalisk litteratur, har genom sina djupa insigter i persiskan fhrskaffat sig (‘tt herömdt namn iifv(‘ii utom sitt eget fädeiaieslands gränser. lians nypersiska grammatik pä latinska s])räket har till senaste tider mycket anväöidts äfven i utlandet, (feitlin var en god kännaie af orientaliska mynt oeh hai' ordnat universitetets betydande muhammedanska myntsamling. Ilans senare verksandiet säsom })rofessor i biblisk exegetik har Ijerörts ä s. 225.

Vi ätervända till d(‘ klassiska s})räken. Axel (tAbkiel S.tösth()M (171)4 — 1846) säg i öfver- sättandet af grekiska skalder till svenskan sin u})pgift säsom innehafvare af en lärostol, som skulle tjena den humana bildningen. Sjiiströms öfversättningar af Anakreon oeh de grekiska epigrammen samt af Theokritos utmärka sig genom trohet i up})fattningen och en för det mesta l^a-klig form; de äro ett vackert bidrag till litteraturen.

8amma human istisk-e.stetiska uppfattning af de klassiska studierna hyllades äfven af Jojiax (tabkiel Lixsén (1785 — 1848), frän 1828 till 1848 professor i vältalighet oeh skaldekonst. Hans öfversiittningar frän romerska antologin oeh de romerska elegikerna vore väl förtjenta att i'ä(ldas frän glömskan. Linsen var dock ej blott öfversättare. Han har äfven skrifvit flere afliandlingar, som hänföra sig till Roms historia och litteratur. Det är mindre detaljforskningen, än det dju})a allvai-et i uppfattningen oeh författarens intresse för kulturutvecklingen, som ger dessa skrifter värde.

Ln framstäende representant för den estetiska riktningen inom filologin under denna period hiir här ej förbigäs: Johax Ludvig Runeberg. Liksom Franzén, har äfven denne vär störste skald gätt i skola hos de gamle. Runeliergs »Jämförelse af Euripides’ och Senecas Medea» och hans »Iakttagelser angående den tragiska koren» öfvertyga oss — äfven om det resultat han vinner ej vore fullt hällbart — om att de grekiska och romerska författarne ej haft en själfstän- digare eller mera kongenialisk tolkare i värt land.

Ej utan framgång liemödade sig Edvard JoxXas Wilhelm af Bruxér (181G — 1871) att gifva de klassiska studierna en strängare vetenskaplig karakter. Brunér, en känslig, fin och varm- hjärtad person, var den klassiska kulturen nästan svärmiskt tillgifven. Hans arbeten äro lärda och grundliga, men han gräfver sig ofta in i detaljer och förlorar därigenom en allmännare syn j)ä tingen. Dä därtill kommer, att hans latinska stil är cirklad och trång, hafva Brunérs arbeten ej fått den betydelse hans filologiska lärdom och själf ständiga uppfattning af de behandlade ämnena hade låtit förmoda. Särskildt äro hans grammatiska afliandlingar svärfattliga och delvis pä afvä- gar. Betydligt mera njutbara äro de undersökningar, som hänföra sig till Roms historia och fornkunskap. Icke utan värde är hans undersökning om det antika liokväsendet, och med sitt sinne för detaljer och för poetiska känsloskiftningar blef Brunér i sina undersökningar öfver tiden och ordningen för Ciitulli dikter banbrytande. Äfven såsom textkritiker utvecklade han en lycklig talang. Brunér innehade professionen i romersk litteratur — under hans tid fick den detta namn — från 1851 till sin död.

Vid seklets midt hade läroverken att uppvisa flere framstäende lärare i roma rsjirä ket. Den förnämsta bland dem var skolrektorn K. R. Forsman, som redan pä 1840-talet utgaf pä svenska skrifna ord- och sakförklaringar till Cäcero o(‘h Caesar samt editioner af dessa författare, hvilka värdigt kunna ställas vid sidan af de editioner af klassiska författare med tyska förklaringar, som senare blifvit sä vanliga i Tyskland.

RNLAM) r SKKLKT.

21.5

År 184!) hiulo (ioitlin lemnat professuren i orientaliska litteratin-en fiir att bereda rinn at en man, som vid denna tid liegynt vinna (*nrop(“isk ryktbarhet. (Jeoi:<; ArorsT Wallin (1811 1852)

hade, efter att i S:t Peterslinrg ha luidrifvit grundliga förberedande studier i (h; ()st(‘rländska s|»raken, 1848 företagit en resa till orienten. Under sex ilrs vistelse i Egy[)ten, Syrien, Persien o<di frainfiir allt bland iiknens lH‘dniner, nnder imuigfaldiga nmbäranden oeh faror, förvärfvade han sig en insigt i de orientaliska sprilken, soin var sällsynt i Europa, oeh en kännedom af den arabiska öknen oeh dess invänare, som ingen enroiié före honom egt. Efter äterkomst(*n frän denna länga resa enligt hans eget förmenande alltför kort f<)r inhemtande af den fnllständiga kännedom af orienten han eftersträfvade — vistades han först nägon tid i London. Han biträdde (hirnnder vid utarbetandet af en ny karta öfver Arabien för ostindiska kompaniets räkning. Geografiska sällskapet i London, i hvars tidskrift berättelser öfver en del af hans resor äro publicerade, tillerkände honom kungliga })riset för geografiska n])ptäckter. Af geografiska säll- skapet i Paris fick han mottaga en silfvermedalj. I tyska orientaliska sällskapets tidskrift publicerade han ny-arabiska bedninsänger, som väckte stor uppmärk- samhet. Arabernas konstpoesi och deras nationela grammatik gjorde han samtidigt till föremål för un- dersökningar. En betydelsefull verksamhet i veten- skapens tjenst tycktes förestå, dä Wallin, tvä är efter det han ätervändt till hemlandet, dog frän sitt stort planlagda arbete (1852). Efter Wallins död hafva hans reseanteckningar och bref frän orienten blifvit utgifna; likaså hans anteckningar i arabisk Ijndlära och öfver bedninspräket: tydliga vittnesbörd om Wallins skarpa iakttagelseförmäga och djupa natursinne.

Wallins efterträdare blef den rikt begäfvade Hek- MAN Kellc;ren. Han var egentligen sanskritist och har såsom frukten af sina sanskritstndier efterlemnat en vacker svensk öfversättning af Nala-sängerna. Pä otroligt kort tid gjorde han sig förtrogen med de orientaliska språken, hvari han utnämndes till professor 1854, men han dog redan två är därefter, vid 34 års ålder. En af honom pä tyska bearbetad turkisk gram- matik har fortfarande värde.

Efter Kellgrens död öfvertogs den orientaliska professuren af Jakob Johan Wilhelm Lagus (f. 1821), en väl bevandrad och framstående for- skare inom den klassiska litteraturens, de orientaliska språkens och den iidiemska kulturhistoriens område. Hans på 1840-talet utgifna källundersökningar till Plutarchos’ Inografier äro de grund- ligaste afhandlingar i klassisk filologi, som intill den tiden blifvit skrifna vid vårt universitet. Genom en utförlig och skickligt affattad Lärokurs i arabiska språket har Lagus gjort under- visningen i detta språk en betydande tjenst. Frän 1866 — 86 var Lagus professor i grekisk litteratur.

Sanskritstndiet är representera dt af professor O. Donnek, hvilken, såsom förut anförts, äfven deltagit i den finsk-ugriska språkforskningen. — Docenten i semitiska språk K. L. TALL(ivisT har })ublicerat flere undersökningar inom kilskriftsforskningens område. Äfven syriska ämnen hafva under de senaste aren blifvit i vetenskapliga arlieten behandlade vid vårt universitet. — Xuvarande professorn i biblisk exegetik, K. A. R. Tötterman, har ådagalagt en omfattande semitisk språk- kunskap.

Georg August Wall i u.

FINLAND I Ii)'''- SFKLKT.

( '. Synm;i;i5i:h(;s s:mit ]>n)f(‘ssom M(! R W. ( J u.sta fssoxs, O. K. Tudeels ocIj I. A. IIeikels iii’l»ctcii i klassisk lilologi, liksom (ilViga icke fataliga vetenskapliga publikationer pa detta område Iran den senaste tiden, behandla Imfvndsakligen grammatiska, textkritiska oeh antikvariska frågor.

Ar 1841 inrättadcis vid universihitet en ordinarie; professur i ryska språket oeli litteratureji. Dess förste inm-liafvare, -Iakoh (Jhot (1812 -1898), en man med stor litterär begäfning, puldice- rade under de tolf ar han tillhörde vär högskola atskilliga arbeten, dels pä svenska, dels pä ryska, i de till hans lärostol höi'ande ämnen. Den öfv<*rvägande delen af Grots skrifter har doek utkom- mit senare, medan han verkade säsoni ledamot oeh slutligen vice })resident i Vetenskapsakademin i 8:t Petershiirg, och tillhiu' d;irfT)r uteslutande Rysslands litteratur. De ryska- spräkstudierim hafva i Fiuland för öfrigt. bedrifvits förnämligast i praktiskt syfte och utan att gifva uj)phof åt någon vetenska})lig litteratur.

Kännedomen af de germaniska och romaniska folkens litteratur har befordrats genom en professur i lärdomshistoria, af hvars innehafvare den poetiskt begåfvade A. W. Törnegren (1817 — 1860) utgaf skrifter om den äldsta sceniska konsten i Spanien och om Trubadurerna. — i\ (}. Estlander (f. 1834), sedan 1808 professor i estetik och modern litteratur, såsom nyss beri»rda professur numera benämnes, hai-, vid sidan af sin omfattande verksamhet på den estetiska kritikens och konsthistoriens område, utgifvit flere värdefulla arbeten till belysning af den medel- tida romaniska litteraturen. Bland dem må nämnas Poema del Cid i svensk öf versättning med kritisk och historisk inledning, PIrees inédHes da roman de Tristan, prceédées de recherches sur sou oriyme ef son développement samt Bidray till den Provengaliska litteraturens historia. — Xumera har äfven det rent filologiska och lingvistiska studiet af de romaniska och germaniska språken oeh deras litteratur vunnit vetenskapliga målsmän hos oss. Docenterna J. AV. Söderiijelai, A. G. AVallensköli) och U. L. Lindel(")F hafva utgifvit afhandlingar angående åtskilliga hithö- rande iimnen. Att ett nyligen stiftadt samfund för främjande af det moderna språkstudiet med lifaktighet omfattat siii uppgift, därom vittnar publikationen Mémoires de la Societé néo-philolo- yique d Hclsiuyfors.

I. A. Heikel.

F. MATEMATIK OCH KATURYETENSKAFER.

I. I slutet af 18:de århundradet framträdde vid universitetet i Åbo flere betydande förmågor såsom forskare och lärare inom de exakta vetenskapernas område. De yngre af dem stodo vid det nya seklets ingång beredde att vidare stöda och leda det vetenskapliga arbetet. En lycka för fäderneslandet var, att i spetsen för detta arbete funnos sådana män, som kemisten Johan Gadolin (1760—1852) och fysikern Gustaf Gabriel Hällström (1775 — 1844).

Gadolin visar sig i de flesta af sina arbeten som den djupt tänkande forskaren. Xya banor begynte under hans verksamhetstid brytas för såväl fysiken som kemin; Gadolins vetenskapliga undersökningar sträckte sig till bada dessa områden. Ett bestående värde hafva än i dag hans både teoretiska och experimentela arbeten i värmeläran. Hans klara utredning af lagarne för kroppars specifika värme och hans tankar om den alisoluta nollpunkten skola, jämte experimentela bestämningar af flere kroppars specifika värme samt isynnerhet af isens smältninysvärme, städse erkännas såsom vittnesbörd om sin upphofsmans snille. Så betydelsefulla än hans teoretiska spekulationer inom kemin voro för hans tid, hafva de dock ej lemnat så djupa spår, som hans experimentela forskningar. Angående dessa förtjenar särskildt nämnas, att Gadolin var den förste, som använde måttanalysen vid kemiska rön. Alinnet af hans undersökningar röramh* den intres- santa ytterjorden i Roslagen bevaras genom benämningen yadolinit å ett i denna jordart funnet

FIM.ANl) r 19'-'- f^KKI^KT.

2 <5

siillsynt iniiuTJil. (Jiuloliii to^ ni verksam del i saiutid(‘ns 1'osterla'ndska sträfvaiiden, i.syniierliet j»a (let (‘konomiska området. Fraii j»rofess\ii'(‘ii i kemi algiek han ar 1822.

Hällström var en nt[)rä'glad j)ersonli<>;liet, som med ihärdighet och framgati»' ^(‘nomtörde d(( Ujipgifter han sig förelagt. l*rofessor i fysik hlef han ISOl. Kn närmai-e redogörelse för de talrika afhandlingai’ han ntgifvit kan ej här ifrägakomma. De innefatta dels observationer inom olika gnmar af hans vetenskaj), dels äfven te(n‘etiska nmhn-sökiungar. Åtskilliga af hans forsk- ningsresnltat hafva ett varaktigt värde. Bland dem mä nämnas hans hestämning af temperaturen för vattnets största täthet, en del kroppars iitvidgningskoeffieient(‘r fin- värnu*, heräkiungar rörande Helsingfors klimat pä grund af egna långvariga ohservati(mer. Hans skrift »Om nattfrosterna i Finland» fiirtjeiiar oek att i minnet bevaras. — Under deji för universitetet i Aho betydelsefulla j)eriod, dä kejsar Alexander I anvisade rikliga anslag för akademins utveckling, tog Hällström en verksam del i nydaningsätgärderna. Med särskild nitälskan omfattade han det astronomiska ohservatoriets uppbyggande oeh det astronomiska studiets befrämjande.

Efter att liafva framhållit dessa tveune stödjepelare för naturforskTiingen i landet under äi-hundradets första decennier, skola vi öfverblicka arbetets gäng inom en livar af de vetenskaper, nu‘d hvilka denna uppsats har att befatta sig.

Jfafciiiatikens främsta representant var länge X. G. af Bchultéx (1794 — 1800, professor 1820 1857) ). Kunnig och nitisk arbetare, publicerade han en mängd afhandlingar, vittnande om

matematisk skärpa, af hvilka några tillvunno sig uppmärksamhet äfven i utlandet. De flesta hafva ingått i Finska Vetenskaps-Societetens akter. Ett högre uppsving tog dock den matematiska vetenskapen i F^inland, sedan Loren/. Leonard Lindeeöf (f. 1827) lilifvit dess målsman vid universitetet. Den sällsynta klarhet och precision, som karakteriserade hans föredrag från katedern, utmärker äfven hans skriftställeri. Pä luöjden af sin tids matematiska vetande, har Lindelöf behandlat flere frågor af lietydelse för matematikens utveckling. Främst må nämnas arbetet Xcfo/es- (Jc calcul des variations. Rediyces en coUahoration avec J/. rAhhé Moiyno (Paris 1801), hvari denna del af den högre analysen blifvit framstäld på ett sätt, som knappast torde af något annat verk öfverträffas. Bland Lindelöfs öfriga talrika skrifter mä särskildt nämnas: Propriétcs (jéncrales des polyedres, qui sous une étenduc snperficiellc donnée renferment le plus yrand volunie, hvilken af Vetenskapsakademin i Berlin år 1880 belönades imal Steinerska priset, och Trajectoire d’un corjjs assujetfi d se mouvoir sur la surface de la ierre sous rinjluence de la rotation terrestre, hvilket arbete af Finska Vetenskaps-Societeten vid dess 50 års jubileum 1888 utmärktes med ett af regeringen föräradt pris. - Till stor saknad för universitetet blef Lindelöf redan 1874 bortkallad från sin professur och utnämnd till öfverdirektör i skolstyrelsen. Äfven andra förtroendeuppdrag i statslifvet ha tagit honom i anspråk. Han har dock fortfarit att taga del i det vetenskapliga lifvet, såväl genom värdefulla publikationer, som genom fortsatt hand- hafvande af sekretariatet i Vetenskaps-Bocieteteu. — G. Mittac4-Leffler (f. i Btockholm 1840) blef 1877 })rofessor i matematik i Helsingfors. Han hade haft förmånen att af de stora matematikerna Hermite i Paris och AVeierstrass i Berlin vägledas i sin vetenskapliga utveckling, hvilken sålunda tidigt nådde en framstående mognad. Bland haus många arbeten hafva särskildt de på funktionsteorins område beredt lumom ett aktadt rum l)land samtidens främsta matema- tiker. Hans verksamhet i Finland blef ej långvarig, enär han år 1881 kallades till professor vid den nya högskolan i Btockholm, nieu han hade dock redan gifvit kraftiga impulser åt matematikens studium härstädes. Tilläggas bör, att Mittag-Ijeffler grundlagt och leder den sedan 1882 utkommande betydande tidskriften Acta inathematica, i hvars redaktion Lindelöf är Fin- lands re})reseutant. — E. Xeovius, professor i matematik sedan 1883, har företrädesvis syssel- satt sig med undersökning af minimalytor, öfver hvilka han publicerat förtjenstfulla afhand- lingar. Bland yngre matematiska författare hafva E. A. BtenrerCt och H.i. AIellin gjort sig mest bemärkta.

FINLAND I K)'»-: SKKU:T.

2 k;

^ Isl rotioiii III (tIiöII i (l(‘ti ;ii' lfS2.‘5 Iran Ki)ni^slK'r<;' i 'ryskhunl inkallado Friedrich Wilhelm Aikh st Ar(;elander (*n i-c|»n‘s(*ntant al' (>för‘>ällig hotydelsc. Han kvarhlcf cj i Fiidand längre, än till 18.‘)7, inen det vai’ medan han fiirestod ohservaloiäet i Alm oeli senare ohservatoriet i I lelsingfoi‘s, som lian grundläde* sin ställning så- som (“11 al samtid(*ns ut märktaste astrononu* r. ] 1 ä r uttTmles dc* ol)S('i-vationei‘, som ledde honom till hestäni mande af solsystemets riirelse i rymden.

De hildade därjämte* utgängs|)unkten fen- Argelan- elers vigt igaste* arhete*n, DuirJniiusieruiii/ <!es nörd- lic/icii Ilinnneh oeh Durcli iinis/eriui;/ der Him- 'iiichzoiie zirischcii 1.1 nnd dl Grad .^iidlichcr Decllnafioii, m. fl. härtill sig anslutande arbeten, som utgäfvos, sedan Argelande*r eifverflyttat till l)onn. Af akademin i 8:t l^etershurg })rishel()na- des hans skrift af är l<So7 Ueher dlc eujene Ueiecifiniij der Soinienri/rf.emr. Bland eifriga ar- heten frän lians vistelse i Finland mä anfeiras hans féirteekning öfver vorrrkeii, iakttagna i Åbo ocb Helsingfors.

Professor Fredrik Woldstedt (1813 — 18(11), som bade tagit en verksam del i den finska (jrad- mätiiliKien oeb därom publicerat särskilda afband- lingar, afbröts tidigt i sin verksamhet genom sjukdom. Adalrert Krueger, tysk till börden, (f. 1832), förestod Flelsingfors observatorium säsom jirofessor i astronomi 1862 — 80. Framstående såsom jiraktisk astronom, bar ban riktat vetenskapen med flere värdefulla specialundersökningar. Hans största vei'k är: Zonenhenhach- tiuujen der Sternc zirirehen ö.ö und (hl Grad nördUcher Declination, cuKje.deUt an den Stern- warten zu Helrimjforr nnd Gotha, utgifvet i 2 liand på bekostnad af Helsingfors universitet.

Xumera är Kriie*ger di- rektor för ohservatoriet i Kiel, ocb utgifvare af den ansedda tidskriften »Astronomisebe Nacli- riebten». — PIugo (tyldén (f. 1841) be- gynte bär sin veten- skapliga bana, men kal- lades, ännu helt ung, först till Pulkowa, se*- dan till jerofessor vid svenska Vetenska})s- akademin. De skrifter, som förskaffat honom ett frejdadt namn i de*n vetenskapliga världen,

tillhöra därför icke hans fäderneslands litteratur. - A. Donner (f. 18ö4, astronomie profe*ssoi- 1883) bar offentliggjort en mängd astronomiska iakttagelser, däribland e*n fortsättning till I\rue*gers

FINI-ANl) I SKKLKT.

•JI7

Zom‘iil)Ool»a(‘litun<>;(‘n». llaii har Icdl ai-hcU*! vid uppsid-candct af ti'ian^(‘li)Uiikt(.a-na t<’»r den rysk- skaiidiiiaviska gradiuätiuM<;'(‘ii och äi‘ (‘ii af dcltaj^arciia i Viii'ldsf()r(*inM<;(‘n fih- stjärnhiimiiclciis afhildninij;.

Inom fi/i<lk('iis oinradc in)|)lräd(k‘ iindcr seiiaic delen af 1 liillstrihns verksamhetstid en man af sällsynt lH‘<j;äfinng, doiiAN .Iakoii Nekvaxder (ISOÖ 1848). Redan hans fiirsta arheten |)ä (‘lektrieit(‘tslärans omräde, säi-skildt uppfinningen af en galvanometer, tillvnnno sig fackmännens nppmärksamh(‘t. Undei’ en längre utrikesresa [)ä l8.‘)0-talet trädde Xervander i l)eröring med (Jauss och Weher samt l)lef därigenom lifligt intresserad fiir utforskandet af jordmagnetismen, som g(*nom nämnda mäns utmärkta arbeten hragts pä den vetenska])liga dagordningen. I denna under- sökning ansäg han äfven Finland höra giira sitt inlägg. Det lyckades Xervander att ästadkomma inrättandet af det nictcoroloyiska och mcujncthka ohserrntorict i Helsingfors. ])enna anstalt hlef genom hans trägna omsorg sä väl utrustad, att deii kunde uthärda täflan med de Ijästa dylika anstalter pä sin tid. Därom vittna de fyra hand observationer Xervander utgaf och hvilka })rishe- liintes af Vetenskapsakademin i S:t Petersburg. Bland hans öfriga skrifter i fysik intager Bestämningar af tiden för solens rotation, härledd nr temperaturens variationer pa jordytan, en framstäende plats. Om Xervanders rika anlag för skaldekonsten skall talas i nästa kapitel. Fäderneslandet väntade ännu mänget verk af hans skapande snille, dä döden afhröt hans hana i mannaålderns fulla kraft.

Adolf Moberg (f. 1813) hade tidigare egnat sig äfveu åt kemiska arbeten, men innehade 1849 — 75 })rofessuren i fysik och odlade med mångsidig flit denna vetenskap). Hans studier öfver rotationsmagne- tismeii oeh vagrörelsefenomeueu äro med omsorg ut- förda, men hans största fiirtjenst är att hafva samman- stält de klimatologiska iakttagelserna i Finland från 1859 till 1888. Mol)erg har därjämte utgifvit värde- fulla arbeten rörande den finska farmaeopén.

Efter att hafva deltagit i den svenska vetenskapliga expeditionen till Spetsbergen är 18G8 riktade Selim LemsLröm (f. 1818, professor i fysik 1878) sin forskning företrädesvis pä polarljuset oeh de jordmagnetiska feno- menen. Han har om dessa ämnen publicerat särskilda skrifter, bland hvilka må nämnas Oni orsakerna till jordens maynetiska tillstånd samt det är 1886 pä svenska och franska utgifua arbetet Orn polarljuset eller norrskenet. Resultaten af den finska polarexpeditionen (se ofvan s. 192) äro utgifna af Lemström under medverkan af E. Biese i arbetet Exjdoration internationale des réyions polaires 1882 — 1884. Lemströms senaste undersökningar hafva gält elektricitetens inflytande pä växtligheten äfvensom nattfrosterna i Finland och medlen att förekomma deras härjningar. De förberedande arbetena för öfvergängen till metriska mätt- oeh vigtsystemet blefvo af Lemström enligt regeringens uppdrag utförda.

Extra ordinarie professorn A. F. Sundell (f. 1843) har bl. a. utgifvit en lärobok i analytisk mekanik äfvensom undersökningar angående särskilda delar af elektricitetsläran. Hans konstruk- tion af en barometer i form af en kvicksilfverluftj)ump har tillvunnit sig förtjent uppmärksamhet. Af betydelse för meteorologin äro hans publikationer af insamlade iakttagelser rörande åskvädren i Finland under de senare åren. — Bland yngre arbetare pä fysikens fält märkas Tii. Homéx och G. Melander; särskildt mä Hornens arbete Ueher die Electrieitätsleituny der Gase framhållas.

Johan Jakob Xervander.

21S

FINLAND 1 lO""’ SFKLKT.

ICitor (Jaduliiis dixl ii|»])l):irs den vetenskapliga foi'skidngen inom kemin f(")rtjenstfidlt af Pkhr Anou' \'oN lioNsDoitFi’ (17iM- IcSd!)). Sasom (*lev af Peizelins hade Honsdorff tillfälle att hlieka in i sin store lärares i'eforniatoriska arhete; han inedfTn^de fiir dessa studi(‘r en öfvad förniäfia att väeka intr(‘sse tTn- kemiska nndersr)knin<>ar. Själf liai- han j)uhlie(*rat en mänj>(l arheten. Säsom ett af de hetydels(‘fnllaste hland dessa kan anses hans 1828 — 80 iitgifna Bidrag flll afjjöraude af finujan, om elilor, jod m. //. mct<(Hoider deo syra- cllee bas-fn/dande kroppar.

Åfven Adolf ICdvakd Ai:im>e (f. 1818) har haft förmånen att uthilda sig under ledning af J)(‘rz{‘lius, hvilken torde ans(‘tt Ai'ppe såsom (m af sina främsta lärjungar. Genom Ar{)pe infördes den organiska kemins studium vid vårt universitet. Talrika undersökningar på detta gebit — om pyrotartarsyran, om vinsyran, om fettsyran m. fl. äro af honom offentliggjorda. Ej mindre talrika äro hans puhlieerad(‘ analyser af mineralier. Ai'[>})es verksamhet vid universitetet afhröts tidigare, än från vetenskapens synpunkt önskvärdt varit, genom hans öfvergång till administrativa värf. - Ilans efterträdare i kemie professuren, J. J. Ciiydenius (1880 — 1890), ådagalade håde i

forskning oeh i undervisning en framstående l)egåf- ning, men svår sjuklighet hriit i förtid hans kraft, lians arl)eten om thorjorden ega l)estående värde. Genom åtskilliga litterära uppsatser liai- han intres- serat äfven en större allmänhet för naturvetenskap- liga frågor. — För närvarande representeras den kemiska vetenskapen hos oss förnämligast af pro- fessor Edv. Hjelt, hvars offentliggjorda undersök- ningar isynnerhet behandla spörsmål inom den or- ganiska kemin, jämte det han inlagt förtjenst såsom läroboksförfattare, samt friherre Aug. af Schultén, som egnat sin forskning företrädesvis åt den oorga- niska kemin.

För mineralogin oeh geologin inrättades först 1852 en särskild professur vid universitetet. Där- förinnan voro dessa vetenskapsgrenar hänförda till kemins läroområde. INIen det emhetsverk, som var betrodt med vården om bergsväsendets och järn- industrins intressen och hvilket år 1821 erhöll en fullständigare organisation, främjade äfven veten- skapliga u})pgifter. XiLs Gustaf Nordenskiöld (1791 — 18GG) hade redan tidigt omfattat mine- ralogins studium. Sedan han en tid arbetat i Sverige, äfven pä Berzelii världsberömda labora- torium, och efter hemkomsten, tack vare generalguvernören grefve Steinheils intresse för mineralogin, fått tillfälle att påbörja utförandet af geognostiska undersökningar i Finland, hlef Nordenskiiild 1828 öfverintendent vid bergsstaten i landet. Rikliga statsanslag beviljades honom för stiulieresor i främmande länder. Han utgaf 1827 Försök till framställning af kemiska mineralsgstemet, ett arbete, som af samtiden hlef högt upjiskattadt. Nordenskiölds forskareflit varade till hans lefnads kväll. Därom vittna de rika mineralsamlingar, som han frän sina äfven till Sibirien utsträckta resor hemfört och ordnat, äfvensom de många afhandlingar, i hvilka han offentliggjort sina vetenskapliga undersökningar. Hans sista betydelsefulla arhete var ett förslag till organisation af landets geologiska undersökning.

Hans son Adolf Erik Nordenskiiuj) (f. 1882) gjorde sina studier hufvudsakligen vid Hel- singfors universitet. Hans sällsynta hegåfning tilhh'Og sig tidigt u}>pmärksamhet. Redan hans första vetenska])liga publikationer huro en prägel af själfständighet och tankeskär})a, som innefattade rika

FINLAND I SFKLFT.

210

l()t’tni lT»r M:in (‘inotsil<»:, att v;ir li()<>;sk()la snail skitllc i lionoin ci-lialla sin fiirslc

s|H“(*iele lärare i "cologi oeh niim‘raloj;i. Men (‘tt tal, som Xordenskiiild liallit vid en akademisk fest, hade till päfidjd, att han 1857 nrulpides ()fv(‘id'lytta till Sverige, hvai-est han snaiä kallades till professor vid Vet(‘nskapsakademin. I)(*n saknad man i Fiidand mäste känna däriifver, att Nordenskiölds verksamhet iitöfvats iitanfih- hans fosterlands gränser, hiir ej hindra oss att med tillfredsställelse erkänna det stora tillmötesgående, hvarmed hans nya hemland stält till lians fiir- fogande de betydliga hjälpmedel af olika slag, som hehöfdes för fullföljandet af Noi'denskiölds vetenskapliga arbeten oeh omfattande forskningsplaner. livad denne vär frejdade landsman med haidirytande kraft verkat och åstadkommit, är en vinning för vetenskapen i alla länder.

Nära jämnårig med Nordenskiiild var den såsom general vid ryska aitillerict aflidnc Axi:l (Jadolin (1828 — 1892), äfven han af sin hufvudsakliga verksamhet upjitagen utom Finland, men som doek därjämte gjort betydande inlägg i vårt lands vetenskapliga arbete genom de värderika afhandlingar han publicerat i Finska Vetenska})s-8oeietetens akter. Hans undersiikningar röra sig på mineralogins, särskildt kristallografins, samt äfven på fysikens område. Sina rikhaltiga veten- skapliga samlingar liar han genom testamente öfverlåtit till vårt universitet. ~ Professor F. J. Wiik (f. 1839) har i flere skrifter meddelat sina iakttagelser rörande Finlands geologi, men äfven åt mineralogin har han egnat ett omsorgsfullt arbete i sin mineralkarakteristik; senast har Wiik tagit ihop med systematikens uppgifter genom arbetet Försök till en atomvigten grundad grup- pering af de kemiska elementen.

Sp:lim Lemstr()5i.

II. Den naturalhistoriska forskningen har i Fin- land, liksom i andra länder, begynt med den inhemska faunan och floran. Redan pä 1600-talet togos ansatser i denna riktning vid universitetet i Abo, men först när Linnés ordnande snille gjort det möjligt för forskaren att finna sig till rätta bland den yexlande mångfalden af olika djur- och växtformer, tog naturhistoriens stu- dium fart hos oss, liksom annorstädes. De dithörande vetenskaperna omfattades under senare hälften af 1700- talet i värt land, liksom i moderlandet, med ett intresse, som väl aldrig tillförene kommit någon vetenskap till del. Det var icke blott en modesak att samla växter och insekter, emedan den store Linné och hans lärjungar i alla världsdelar gjorde detta; man kände det som en pligt mot fosterlandet att utreda dess naturalster och uppdaga dessas användning, oeh under inflytande af tidehvarfvets prakti.ska riktning hoppades forskarne j)ä ett betydelsefullt tillgodogörande af dittills förbisedda inhemska naturföremål och pä en lycklig acklimatisering af främmande länders alster.

Ledare för dessa studier var P. Kalm (1716 — 1779), en af Linnés mest framstående lär- jungar, känd genom sina resor i Nordamerika och författare till en mängd vetenskapliga arbeten. Jämte honom verkade vid högskolan P. A. Gadd (1727 — 1797) i samma riktning. Deras veten- skapliga arbeten, öfverensstämmande med tidens allmänna riktning, beaktades och värderades äfven i utlandet, och deras nit för höjandet af åkerbruk, ängsskötsel, trädgårdsodling och andra näringar lofvade landet nytt välstånd. Mot slutet af förra seklet minskades emellertid intresset för dylika forskningar. Dels hade erfarenheten afkylt de tidigare förväntningar man gjort sig om acklimati- sering af främmande växter och djur; förhoppningen att kunna odla mullbärsträd och silkesmaskar i norden hade man uppgifvit, och många andra i samma stil. Dels förmådde de nya ledarne icke

Adolf Erik Nordenskiöld.

32

FINLAND 1 SEKI.FT.

2:)0

i Siminia <>Tiul inlmsKora, som do o-aiula. Eii afmattning inträdde, ocli tilldraf^elserna 1808 — 0!) kund(‘ icke annat än öka <lonna.

hittills liade den finska faunan ocli floran ])eliandlats i sarninaidiang ined Sveriges, men efter den politiska skilsmässan Inillo sig de svenska naturforskarne inom sitt rikiis nya gränser, f '

Einland var man hänvisad till sig själf, oeh det var klart, att det egna landets natur främst !

sknile af forskningen heaktas, dä denna äter vaknade.

i\f största betydelse fiir denmi forskiung lilef Socic/af< pro fcmna et ftora fennlca, fiir livars -

stiftande oeh utveckling tidigare i korthet redogjorts. Man kan utan mycken öfverdrift säga, att j

allt, som S(‘dan 1821 gjorts för utredningen af den finska faunan och floran, hlifvit inom detta

Sii Ilska]) ästadkommet. j

Den lediinde ])ersouligheten ]>ä 1820- och 1830-talet var G. 11. Sahlbero, professor i zoologi ]

och botanik. S.dilhergs s])eciidstudiurn var insekterna. Ilans hufvudarhete, Inseeta fennlca, syssel- \

siitte honom under mer än 20 är och gjorde jämte andra arheten af liknande art honom till en ’

idvtad entomolog. En tid af liflig verksamhet hegynte i medlet af 1840-talet, dä W. Nyländers ^

(f. 1822) energiska ])ersonlighet började göm sig gällande. Med ifver pädref han samlingarnas 1

ordmuide och bearbetning, och det viir han, som, medveten om sin egen förmäga, genomdref, att *

sällskii])et hegynte utgifva sina »Notiser», hvilkas första häften han till största delen själf fylde. j

Nyländers tidigaste skrifter voro af entomologisk art, men snart egnade han sig helt och hället ät i

hotiiniken. Iliins redogörelser för floran i olika delar af landet öfverträffade i noggrannhet och fullständighet alla tidigiire arbeten af detta slag, och den förteckning öfver universitetets finska växtsamling (Ilertmrium Jfmel Fennici) han jämte Th. S.elan är 1859 utgaf var, genom att ^

den tydligt angaf de luckor, som borde fyllas, en mäktig sporre till vidare imdersiikningar. Detta d

arbete lemnade Nyländer ät andra och koncentrerade sin verksamhet inom lafkunskapen. Hans Essal (V^ine nouvelle classlficatlon des llchens (1854 — 55), hans Eynojtsls llehenum (1858 — 69), hans Llchenes Scandinavue (1861) stälde honom i främsta ledet af samtidens lichenologer. I Finland hlef hans verksamhet icke sä lang, som önskvärdt varit. Dä professuren i zoologi och botanik delades, blef han den förste professorn i botanik 1857, men i denna l)efattning kvarstod han icke längre än till 1863, då han, missnöjd med förhållandena i hemlandet, flyttade till Paris. Där fortsatte han sin rastlösa verksamhet. Ständigt vidgande området för sina lichenologiska studier, har han i rask följd ])ul)licerat en mängd arbeten r(5rande lafvarnes systematik och nämnes nu pä sin ålder- dom som en af alla tiders mest förfarne laf kännare. Franska vetenskapsakademin skänkte honom 1869 genom »Prix Desmazieres» sitt erkännande för hans arbete rörande de tropiska lafvarne.

För den finska naturalhistorien var Nyländers bortflyttning en svär hörlust, men de impulser han gifvit fortforo att verka. Hans intresserade lärjungar fortsatte undersökningen af floran i landets olika delar; den förut föga beaktade kiy})togamfloran uppmärksammades mer och mei-.

Mossornas studium befordrades af hans efterträdare, svensken S. O. Lindberg (1835 — 1889), en skarpsynt och originel systematiker, hvars studier företrädesvis omfattade den skandinaviska moss- floran och som pä sitt område var en erkänd auktoritet, äfven han af Pariserakademin hedrad med Prix Desmazieres (1885). Svamparnes stora grup]) fann i P. A. Karsten (f. 1834) en likaså hängifven och uthållig, som skar])synt bearlietare. IVIed fullt skäl kan man säga, att i den dag, som är, icke blott de högre växternas utliredning inom landet är väl känd, utan äfven kryptogam- floran nästan lika väl undersökt, som i Europas stora kulturländer.

Till motsvarande resultat hafva zooJogerne kommit. Ryggradsdjurens fauna var redan vid seklets midt till sina hufvuddrag känd, och sedan dess har kunskapen därom gått oaflätligt framåt.

De artrika insekterna liafva af flere forskare studerats, och framför andra har J. Sahlberg (f.

1845), framgångsrikt fortsättande sin farfars arbete, i talrika afhandlingar lemnat bidrag till kännedomen af den finska och öfver hufvud den nordiska insektfaunan. Endast bland de lägsta djuren, liksom bland de lägsta växterna, finnas ännu gru])per, som vänta bearbetning.

FINLAND I 1 SFKLIOT.

251

F()i- eii riktig uj»praltMing <it' ctl lands natiir är (Uä (ancllcrtid n<)digt att känna icke l)lutt de enskilda växt- oeli djurlornier, soin där fiirekoinina, ntan älven huru dessas uj)))trädande lill- saininans gifvc‘r trakterna deras allniänna karakter oeli hestäniiner de enskilda lokaliteternas utseende. Oeh dä växtligliet(‘n i detta afseende sjudar en längt stiu-n; roll, än djurvärdden, sä äliggei' det botanisten att genom dylika to[)ografiska undersökningar karakterisera landet. I Finland togs initiativet till sådana forskningar })å 1800-talet af »1. 1*. Nourlin (f. 181-2), och S(*dan dess ha olika delar af landet efter hand hlifvit undersökta.

Men forskningen måste äfven jämfiira eget lands naturförhållanden med grannländernas. Kedan tidigt utsträckte de finska naturforskarne sina exkursioner utom landets gränser till llvita liafvet o(di till Onega. Särskildt märklig är den stora expedition, som pä initiativ, taget inom Socletas pvo fauna et fora fcnnica, är 1887 i geografiskt och naturhistoriskt afseende undersökte Kola halfön och hvars arheten, kompletterade genom några senare forskningsresor, spridt ljus öfver en af Euroj)as minst kända nejder.

Man har i dessa gränstrakter funnit en natur, som i mänga afseenden öfverensstämmer med Finlands och med den skandinaviska halföns, och det allmänna resultatet af jämförelsen mellan naturen i de olika delarne af norra Europa är, att trakterna ve- sterom Onega samt därifrån upp till Hvita liafvet äro att betrakta såsom det skandinaviska gebitets mest mot öster framskjutna utpost. Pä andra sidan om Onega vidtager en annan natur; själfva jorden har där en annan geologisk karakter, och den djur- och växtvärld, som lefver därpå, har ett annat tycke.

Systerbäck, Ladoga, Svir, Onega, sjön och flo- den Wig, Hvita liafvet, Ishafvet, se där den gräns de finska naturforskarne, förtrogna med sitt eget lands natur och med grannländernas, efter omsorgs- full undersökning hafva uppdragit emellan Skan- dinavien i vidsträckt mening och Nord-Pyssland.

Nämnom ännu, att man redan i midten af 1700- talet begynte göra fenologiska observationer, iaktta- gelser af tiden för de mest i ögonen fallande epo- kerna i naturens lif, flyttfåglarnas ankomst och affärd, växternas löfsprickning, blomning och bladfällning, m. m. dylikt. Mer, än i södern med dess jämnare klimat, ådraga sig dessa företeelser uppmärksamhet under nordens korta somrar, och vårt land har hedern att kunna uppvisa synnerligen långvariga och talrika observationsserier, hvilka själffallet äro af betydelse för bedömandet af den nordiska naturens lif. Med hängifven flit hafva dessa iakttagelser sammanstälts af A. Moberg (förnämligast fysiker, se of van).

De finska naturforskarne hafva, såsom synes, företrädesvis sysselsatt sig med sitt eget land. De hafva af dess naturalster sammanbragt rika nationalsamlingar, som i universitetets museer tjena kommande forskare till ledning. De hafva i talrika arbeten redogjort för sådana frågor, hvilkas besvarande såsom en pligt ålegat dem framför andra länders forskare, och genom detta arbete bidragit till vetenskapens allmännare utveckling. Men de hafva icke därför låtit sin blick begränsas af hemlandets natur. Nyländer, Lindberg, Karsten hafva nämnts hland hotanisterne. Äfven zoo- logerne hafva med framgång arbetat utom den inhemska naturforskningens område.

Mest berömd bland dem var utan tvifvel Alex. von Nokdmann (1803 — 1866). Af Rudolphi och Ehrenberg i Berlin infördes han i den nya värld, som, tack vare mikroskopets förbättring, pä

‘2b2 FINLAND 1 SKKLFT.

lS20-tiil(‘t «")|»i»iiii(l(“ si»’ IT)!’ lorskiii’(*n. Iliiii studerado dur fem ai’, o(di där utf()rde han sina föi’sta n])|>seendev:iekande arl)(*t(“n oin d(! läj-re djurens oeli särskildt vissa intestinalmaskars l)yggna<l och ntv(‘ckling ( Jllln‘0(/i‘(<pli isclie l>cilrä(/c zar Xatunicxchicldc der wirhcllose/i Thiere, Berlin 1832, Du Dijdozoou jxiradoxnm , l*aris 1S3.3). Ar 1832 profcissor i zoologi ocli botanik vid Kiche- lienska lyeenni i ( )dessa och S(‘derin(‘ra, iifven direktor fiir l)otaniska trädgarden därstädes, fortsatte lian sina inikrosko|)iska forskningar samt undersiiktr* under talrika resor floran oeh faunan, särskildt ryggradsdjuren, i siidra Ryssland iinda till Kaukasus. Aj’ 1849 hlef han jirofessor i zoologi och botanik, eftei’ jirofessnrens delning 1852 i zoologi (‘iisamt, vid univ(“rsitetet i Helsingfors, där han, intresserad af d(> rika fynd af fossila hen han i siidra Ryssland gjort, företrädesvis egnade dessa samlingar sina undersiikningar, })uhlicerade under titeln Palaeontolofjie SUd-liusalands (1858 — GO). Ilan kallades ISGO till medlem af Académie des Sciences i Paris.

Samtidigt nual von Xordmann verkade entomologen grefve C. G. Mannerhedi (1797 — 1854), hvars systematiska bearbetning af flere grupper hland skalhaggarne ännu är klassisk, något senare 18 \V. Mäklix (1821 — 1883), äfven han en flitig entomolog, och under senare tid har O. M. Reuteh (f. 1850) dokumenterat sig såsom en af samtidens främste specialister i fråga om hemi- jtterernas ordning. Såsom deltagare i den svenska expeditionen till Sj)etshergen år 18G4 studerade A. el. Maljickex (f. 1834) den ai’ktiska faunan och floran och inlade stor förtjenst vid hearhet- ningen af expeditionens skördar, särskildt hafsmaskarna och ryggradsdjuren. Bedan tidigare nämndes -I. Sahlherg såsom en framstående kännare af den nordiska insektvärlden. Anda till Behrings sund sträcker sig det område, hvars fauna han studerat.

Redan på 1840-talet infördes den jämförande anatomins studium i Finland, då nämligen 18 ,1. Boxsdokff (f. 1810) hegynte utgifva sina sorgfälliga undersökningar rörande den anatomiska l)yggnaden af åtskilliga ryggradsdjur, särskildt af deras nervsystem. För denna vetenskaps förkofran vid högskolan arljetade han med outtröttlig flit, och han har lenmat ett det vackraste vittnesbörd därom i det anatomiska museum han sammanbragt och hvilket ock bär hans namn. Pä den jäm- förande anatomins område har äfven n. v. professorn i zoologi, friherre J. A. Palméx (f. 1845), arbetat och genom noggranna undersökningar och skarpsinniga diskussioner utredt flere frågor angående insektkroppens byggnad. Äfven på andra områden hafva inlägg af allmänt vetenskaplig betydelse gjorts af denne forskare. Genom studier rörande ett antal arktiska fåglar visade han, att deras flyttning sker hings vissa bestämda vägar, och gaf därigenom uppslaget till de internationela observationer, som till utredning häraf pågå i Europa och i Nordamerika.

De iidiemska naturforskarne vid seklets slut arbeta under andra, gynnsammare förhållanden, än deras föregångare. De vetenskapliga hjälpmedlen i eget land hafva utvecklats. Museer af olika slag, bibliotek, moderna laboratorier, en botanisk trädgård tjena undervisningen och det vetenskap- liga arbetet, och yngre forskare söka följa de iildres exempel.

Såsom })roduktiv lichenolog har E. AYaixio (f. 1853) gjort sig känd. Bearbetningen af den inhemska floran har fortsatts af A. Osv. Kihl:\l\x (f. 1858), som under talrika resor i höga norden studerat vegetationens kani}) mot det arktiska klimatet, och n. v. professorn i botanik, Fredr. Elevixg (f. 1854), har gjort inlägg i den växtfysiologiska forskningen.

Fredr. Elfvixg.

riNLAM) I 111'"' .'^KKUyi'.

(i. 1)K MKDKMNSKA \ KTKNSKAPKKXA.

\'i(l (lot lil-.do s(‘kl(‘ts inträde oeli iimler dess lorstii decennier vai' den medicinska litteratin-ens ntvecklint;’ i värt land ntesliitande förknip[)ad med luigskolan. De praktiserande läkarnes antal var ringa, och en vetenska})lig jtrodnktion kunde icke af dem förväntas. ]\Ien äfven vid liiigskolan voro de medicinska lärarne mveket fätaliga: tvä professorer, en extra ordinarie professoi-, tva adjunkter, livaraf den ena var l)otanist. 1811 (ikades de ordinarie ])rofcssionernas antal till tre, adjunkternas till fyra. Till det ringa antalet krafter kom ytterligare, att de nödiga hjälpmedlen för medicinsk forskning nästan alldeles saknades. A"äl fans en anatomisk inrättning, men den första för undervisningen afsedda klinik öj)pnades först 1882, efter universitetets flyttinng till 1 lelsingfors.

Icke desto mindre var det ingalunda hrist pä vetenskapligt nit och intresse hos de män, som förmedlade öfvergängen frän det förra seklet till det närvarande. Främst bland dem hör nämnas (tABKIel Erik Haartmax (1757 — 1815, professor i medicin sedan 1789, adlad von Haartman), en klar och fördomsfri ande, som ifrade mot teoretiska spekulationer och alla dessa konstlade system, som bidragit att hämma medicinens framsteg. 8jälf väl förberedd, äfven inom den vid denna tid ännu ringaktade kirurgin, ville han vädja till erfarenheten och den nyktra iakttagelsen af de sjuka. Sä mycket var han dock barn af sin tid, att han i en af sina anmärkningsvärdaste skrifter, om den »konglutinerande inflammationen», som innefattar sårläkningen, icke kunde under- läta att själf framlägga en serie hypoteser. Ett annat arbete, »om sär», grundar sig pä egna iaktta- gelser; han beskrifver här sina försök att behandla sär med borax, hvars gynnsamma verkan, särdeles pä orena sår, icke undfallit hans skarpa öga. Dä Haartman sökte orsaken till borax’ verkan ])ä sär just i dess förruttnelsehindrande egenskap, hvilken han genom egna försök att försätta l)lod och kött med detta ämne l)evisade, kan hans arbete betraktas såsom en förelöpare till nuti- dens antiseptiska system, hvilket gjort en sä stor omhvälfning inom kirurgin. Äfven hans öfriga skrifter beröra mestadels })raktiska rön och iakttagelser.

Haartmans medbröder, anatomen Gabriel Boxsdorff och kirurgen, e. o. professorn Josef PiPPiXG (adlad Pippixgsköld), voro framstående hirarc, men utvecklade ingen synnerlig vetenskaplig produktivitet. Pipping, som 1811 l>lef den första ordinarie professorn i kirurgi och olistetrik samt var en skicklig praktiker, utgaf endast några smärre praktiska afhandlingar, bl. a. om »hank», som denna tid rikligt begagnades vid alla möjliga åkommor.

Under värt sekels första decennier hade det åskådningssätt, enligt hvilket medicinen, liksom hvarje annan gren af naturvetenskapen, l)(ir grundas pä inkttagelse, och för hvilket Haartman var en värdig tolk, ingalunda vunnit allmänt erkännande. Tvärtom hade natnrfilosofernas anspråk att genom spekulation utreda sjukdomens väsende och konstruera medicinens system framträdt med förnyad styrka. Denna riktning erhöll i svensken Israel Hvasser (1790 — 1868), som är 1817, kort efter Haartmans afgäng, tillträdde den medicinska lärostolen, en snillrik representant vid vår högskola. Hans dunkla, men med synnerlig värme utvecklade doktriner, hvilka utgå frän satsen »sjukdom är själfförstöring», torde icke ha vunnit mycken anklang hos ungdomen, liksom ock de disputationer i praktiskt medicinska ämnen han utgaf nog mycket förråda teoretikern; men däri- genom, att han förstod att hos sina hirjungar ingjuta vördnad för och kärlek till läkarens höga kall, blef dock hans inflytande betydelsefullt och djupgående. Om Hvassers intresse för liikare- konstens fortkomst i värt land vittnar äfv^en det af honom 1820 hildade medicinska sällskap, som blef en föregångare till det 1835 stiftade Finska Läkaresällskapet.

Redan 1829 utbytte Hvasser sin lärareplats vid den finska högskolan mot en dylik vid Upsala universitet. Den lärjunge, som bäst för.stätt honom och hvars vetenskapliga riktning i

251

KINLANJ) J liJ""' SKIvLKT.

viss mini hildiir en (ilUTldaug till mästiirons : Jmmanukl IlmoxNI (1797 — 185(5), intog 1832 liaiis lärostol.

iMiuälcrdd lunU* liögskohins flyttning till Helsingfors egt rinn 1828. Den niedieinska faknl- tet(‘iis lärareknifter ocli aiäietssätt undergingo till en början fiigii förändring. Betydelsefullt var doek innittandet iil det kliniska institutet, hviirigenoni de jiniktiskt niedieinskii vetenskaperna ändtligen erliöllo det fiir undervisningen nödiga sjukniat(“rialet.

Ehuru Ilinonis ideidistiska häg egentligen var föga anlagd för vetenskaplig forskning i modern mening, tillkommer lionom doek förtjensten att liafvii gjort början med pulilikation af kliniska iidvttiigelser, hviinif flere serier efter hand ingingo i Läkaresällskapets handlingar, äfv^ensoni att i ett mera omfattande arbete: Ihdrati idl Nordcm listor ia, hafva sammanliragt ett värdefullt

miit('riid, om än friimstälhiingen är rik pä hypotetiska äskädningiir.

De män, som kort före samt efter universitetets flyttning till Helsingfors företrädde kirurgin och barnförlossningskonsten, Johax Agapetus Tiörngren (1772 — 1879), CArl Daxiel v. Haartmax och Laps Henrik Törnrotii (1796 — 1864), arbetade hufvudsakligen i praktisk anda och riktning. V. Haartman var isynnerhet en liffull jiersonlighet, hvilken genom längvariga studier i utlandet, särdeles i England, hemtat väckelser frän de stora kulturländerna; han utgaf flere afhandlingar, dels af obstetriskt, dels af kirurgiskt innehäll. Hans initiativ till bildandet af det Finska Läkaresällskapet har tidigare framhållits, s. 215. Törnroth, som ären 1838 — 57 innehade den kirurgisk-obstetriska lärostolen, offent- liggjorde sina kliniska iakttagelser, berörande liland annat den operativa behandlingen af fria bräck, därvid han följde fransmannen Gerdy’s invagi- nationsmetod.

Om än sålunda ett otvifvelaktigt framåtskridande egde rum pä värt medicinskt vetenskapliga område, kan dock förrnärkas, att man på 1830- och delvis på 1840-talet ännu icke hade nog känning af den rastlösa utveckling medicinen med dess många förgreningar genomgick i Europas ledande länder. Men efter hand framträder en förändring i detta afseende. Flere yngre förmågor hade vid de stora kulturhärdarna fullbordat sina studier. De kommo tillbaka med nya idéer, läror, sträf vanden och gåfvo uttryck däråt i sin vetenskajiliga produktion. Erik Alexander Ingman (1810 — 1858) delgaf resultaten af sina utländska iakttagelser och sökte i uppsatsen Ovatko taudit itsenäisiä eläväisiä olentoja (Aro sjukdomarna själfständiga organiska väsenden) skjuta bresch i det delvis föråldrade åskådningssätt Ilmoni hyllade; lian författade bl. a. en förtjenstfull afhandling om urinförgiftning under hafvande- skapet. Den liflige, sangviniske Knut Felix v. Willebrand, hvilken efter Ilmoni 1856 erhöll den medicinska lärostolen, hemtade från sina talrika resor ett stort intresse för nya läkemedel och deras användningssätt, hvarom hans arbeten om verkan af tartarus enieticus i syfilis, om verkan af secale cornutum, om jod mot tyfus och frossa m. fl., bära vittne. Den högt begäfvade Joakim M^iliielm Fipping (1818- 1858) egnade sig mest åt obstetriken samt skref om de olika metoderna att fram- kalla förtidig börd och om nafvelliräck. Evert Julius Bonsdorfe (f. 1810), som 1845 öfvertog lirofessionen i anatomi och fysiologi efter den i sin vetenska}) föga produktive Nils Abraham Ursin, gaf genom sina redan ofvan s. 252 nämnda undersökningar i djuranatomin uppslag till forskning pä ett för vår högskola nytt område: det komparativt anatomiska. Senare egnade han sig med en polyhistors mångsidighet åt författarskap jiä fysiologins, terajieutikens, balneologins, rättsmedicinens, entomologins m. fl. områden.

Bå 1840-talet och under de tvä följande decennierna offentliggjorde Frans floiiAN Habbe (1801 — 1879), en följd af arbeten af medicinskt-statistiskt och historiskt intresse.

Under denna period af lifaktig förbindelse med den medicinska vetenska})en i utlandet fram- trädde en egendomlig personlighet, hvilken till och med vågade gå nya, obanade vägar: Gustaf

FINLAND 1 l!)'”- SFKLIOT.

‘jr,r,

Samufl ('laisFLi. (ISlO — 1858), docciit i incdiciiisk fvsik. dddijjjnrc, iin na<>;()ii iiiiiiitii, riktade han sin taidce pil ‘»itlviinisnuais användiindci .siisoin läkcMiiedel. Ihaliin 18.‘>8 1'ninditde han de lT)rsta resultaten al' siiut studi(‘r i dettii iifseende. S(‘d(‘rinerii jinilvinh! lum och iin vände praktiskt gent- emot en hel mängd lokidii idcommoi' säväl giilvanismens kemiskii ((‘lekti'olytiskii ) som dess kanstiskii vei-kningar Siimt ntgaf härom ller<i aflnindlingar hade i (“get hmd oeh i Kysshind, där Inins lijrsiik vnnno ej ringa njipmärksiimhet. (5aisell kiin anses säsom den v(“rkligii grnndläggina*!! iif gidviino- t(“rap(“iitiken pä nämnda områden, ehnrn lian ej förmådde göra simi idéer gälhinde i vidiiia; kretsar. Utländske forskiire ntveeklade sedan vidare lians ofnllgängna tankar oeh fiirslag siimt gäfvo d(*m en fnllt praktisk användning. Inom eget land tillgodogjorde isynnerhet Willehrand Crnsells forsk- ningar; han ntgaf 184G en afhandling »om gidvanismen säsom läkemedel».

Till den utveckling vär medicinska vetenskap hunnit i slntet af 1850-tidet mäste ett nytt element tillkomma, för att den sknlle knnna kallas i fnll mening modern. Det var icke nog med att vår läkarekonst tillgodogjorde sig den europeiska forskningens resultat. Det gälde att äfven hos oss infiira själfva denna forskning med alla dess talrika tekniskii hjäljmiedel oeh i idhi dess olika specialriktningar, sädan den gestaltat sig i Europas kultur- centra. Denna uppgift hlef förbehållen 18G0- och 70-talens män.

iNIen den nödiga förutsättningen för dess lösning var en tidsenlig förstärkning af de medicinska lärarekrafterna och hög- skolans förseende med nya institutioner. 1852 hade en ordi- narie lärostol i farmakologi och farmaci samt medicinsk kemi blifvit inrättad; 1857 tillkommo dylika lärostolar i harnförloss- ningskonst jämte barnsjukdomarnas klinik äfvensom i patologisk anatomi och statsmedicin. 1871 och 1874 inrättades en extra ordinarie profession i ögonläkekonst samt i syfilidologi och derma- tologi. Efter hand nppstodo fysiologisk-kemiska, fysiologiska och patologisk-anatomiska institutioner.

Bland detta tidskiftes banbrytare bör i främsta rummet nämnas den energiske, klarsynte Jakob August Estlander (1831 — 1881), innehafvare af lärostolen i kirurgi sedan 18G0. Under hans kraftfulla ledning uppblomstrade kirurgin vid vär högskola till en ståndpunkt, jämförlig med den densamma intog vid Europas mera betydande kliniker. Genom en serie själfständiga iaktta- gelser och idéer gjorde han vär kirurgiska vetenskap bekant äfven i utlandet. Estlanders arheten om chorioiditis efter fehris reciirrens, om brand i nedre extremiteterna efter fucJdyfus, om svulster i öfverkäkeri och i hröstkörteln äro offentliggjorda dels i iidiemska, dels i tyska och franska tid- skrifter. Hans sinnrika, 1872 publicerade metod att ersätta defekter i ena läppen med en del af den andra är af vetenskapen accepterad. Men framför allt har hans 1879 publicerade metod att bringa kroniska vargörningar i lungsäcken till läkning genom utskärning (resektion) af refbens- stycken, hvarigenom bröstväggen kan insjunka mot varhälans botten, vunnit allmänt erkännande samt tillämpas numera öfverallt under namnet »Estlanders metod». Liksom alla tidehvarfvets kirurger, intresserade sig Estlander varmt för sträfvandet att utrota sårinfektionssjukdomarna, som föranledde en hög mortalitet bland särade och opererade; han gjorde egna försök i detta afseende, utan att desamma dock ledde till åsyftadt resultat.

Dä ögonsjukdomarna 1872 afskildes frän kirurgin, blef Frans Josef v. Beuker (1823 -1891), hvilken tidigare innehaft professionen i farmakologi och farmaci, en samvetsgrann värdare af detta ämne och den nybildade ögonkliniken. Bland hans arbeten mä nämnas Om kolhydraternas för- ändringar inom den lefvande organismen samt undersökningar öfver linsens byggnad hos menniskor och däggdjur.

Jakob August Estlander.

KINl^ANJ) I ]<)"K SKICLKT.

( )t'I'() I’J)VAi:i) AiT(;n!^'r (f. 182!))? iimclialvai-en al' Wii-ostoleii i j>atolofi;iHk anatomi,

()l'v(‘rt()<>; (lon vi^ti^a n|)|)<j;ittoii att i var lakiilt(“t, infin^a d(*tta nya äinno. Ilan.s ansträtif>;nin‘i;ai‘ i (l(‘tta syrt(‘ kr("»ntos ^onoin dot nya, fullt tidsoidi^-a patologiskt-anatoiniska institutets (ippnande 1878. Iljelts tali'ika piddikationei- hei-in-a d(;ls den j)atolo<';iska anatomin (om nerveiaias regenei’ation, <'»fv('rsi*;'t af 1,000 Iikö]t])nin<i;ai- m. fl.), dels sundlietslagstiftning(m i l^didand, i livai's utveeklinj»; lian hade en vi<;'tif2; and(‘l, d(*ls medieinens och naturvetenskapens histoiåa.

Skum Osvakd W^asast.ikkna (f. 18dl), infiirde en sträng, kritisk metod vid dui kliniska imdei-visningen pä den im-(* m(“dicinens omräde samt lemnade flere vet(‘nska])liga bidrag.

Inom l)arnf()i-lossningskonst((n förvärfvade sig dosEF Adam Joakim Piumngsköld (1825 — 1802), hvilken 1870 efOaträdde den tidigt aflidne Knut Samuel Sihelius (författare till en afhandling om placciila jiracriaj, sasom detta ämnes representant, förtjensten att hos oss g(5ra giillande de i-enlighetens och antiseptikens grundsatser, hvaraf enligt den moderna forskningens vittnesb(5rd de födandes helsa och viilfärd heror. Ifan hlef i tillfälle att strängt och med stor framgång genom- föra desamma i det nya harnhördshuset, som 1878 (Ippnades. Hans talrika publikationer beröra

dels barnförlossningskonsten och gynekologin (om bäckenets mekanism ocli variabla former, om dödligheten bland barn- sängskvinnor, om urogenital- fistlar 0. s. v.), dels barnsjukdo- marne (anteckningar om skarla- kansfebern i Helsingfors m.fl.).

Den generation, som efter- trädde de män, hvilkas verk- samhet vi nyss skildrat, har det tillkommit att upptaga och föra vidare det verk desse på- liörjat. Allt talrikare krafter hafva strömmat till den medi- cinska vetenskapens tjenst och upptagit hos oss förut ej od- lade specialområden; allt be- stämdare söka de förverkliga den sanning, att en liten nation endast genom ett iirligt, allvarligt deltagande i det allmänna stora forskningsarlietet kan i veten- ska})ligt afseende häfda sin plats.

Här må endast en kort (ifversigt meddelas öfver denna generations verksamhet, hvilken ännu l)ågår.

Inom anatomin och fysioloyin, hvilka förenade företräddes af K. G. Hallsten (f. 1835) intill 1882, då anatomin afskildes och erhöll en egen representant, G. Asp (f. 1834), hafva de nyssnämnda samt R Tigerstedt (f. 1853, sedan 1886 professor i fysiologi vid Karolinska institutet i Stockholm) publicerat flera arbeten. Hällstens hänföra sig till fysiologins och opti- kens områden, As])s till fysiologins och histologins; Tigerstedt har utvecklat en omfattande produktion på fysiologins olika gelut, hvaraf dock största delen härstammar från hans vistelse i Sverige.

Inom den fysiologiska kemin och farmacin har professor E. Sundvik (f. 1849), professor i detta ämne s(Han 1886, lemnat åtskilliga bidi'ag, bland hvilka må nämnas Om parnin(]>(pyoccsm'rna 1 (Jjnrorf/anlfimcn, särski/df (f/yknro)myrrj>arnln(/arna.

Nya kirurgiska sjukhuset i Helsingfors.

KINI.ANI) I I!)'»-' SKKLHT.

257

Den inve medicinen liiroträdes sedan 1877 al d. W. IvI NKherc; (f. IHdd), livilkon i Ilen* alliandlinpn- saväl oxperinientelt som kliniskt heliandlat frågan oni all)umiimrins uppkomst ocli \'ilkor samt gifvit kliniska kidrag angå('nde patologiska transsudats alkuminlialt, perniciös anänd, (lon ()})erativa l)oliandlingon af cmj)yom o. s. v. ]f. IIolsti (f. IHöO) har likalod(‘s studerat emj)yemens heliandling samt publicerat bidrag till kännedomen om den granulösa njuratrofin, om tuberkulosens utbivdning m. m. 11. SiiovEus har skrifvit om den epidemiska eere))rospinal-menin- giten oeh om frossan i Finland samt lemnat bidrag till magsjukdomarnas patologi. A. IIolmueiu; har belyst nervsjukdomarna oeh deras behandling, F. W. Westeklund s[)etelskans förekomst i Tyrvis.

Pä kiruvyins omräde efterträdde F. Saltzman (f. 1889) 1888 Estlander och blef i tillfälle att leda fullbordandet af det af Estlander planerade nya kirurgiska sjukhuset samt där genomföra (len moderna antise})tiken. Saltzmans arbeten beröra den operativa gynekologin (»Sju ovarotomier») samt kirurgin (buksnitt vid tarmocklusion, pylorus resektion, hvitmosseförljand m. m.). M. W. af ScHULTÉN (f. 1847), e. o. professor 1888, Saltzmans efterträdare 1891, har experimentelt och kliniskt undersökt hjärnskadorna och deras inverkan pä ögats cirkulation, angifvit en metod att studera ögonbottnen under stark förstoring samt utgifvit flere afhandlingar af kirurgiskt innehåll, säsom angående käkankylos, blindtarmskräfta m. m. Till vår kirurgiska litteratur hafva ytterligare medverkat: docenterna L. Krohn, som afhandlat om benhinnans användande, H.j. v. Bonsdorfp’, som skrifvit om höftledsäkommor, skottsår i buken m. m., och A. Krogius (bakteriologiska imdersökningar om urininfektion) samt läkarne K. Linden (om rosen), G. Schnitt (om deforme- rande arthrit hos barn, fjädrande finger), K. J. v. Fieandt (buksnitt), E. Roos (kasuistik, sår- dränagens betydelse) — förutom flere yngre krafter.

Lärostolen i ögonläkekonsten tillträdde efter v. Becker K. B. Wahlfors (f. 1848), som behandlat bl. a. stockningspapillens uppkomst, skelningens orsaker, starrsnittet. Docenten G. A. Nordman har lemnat bidrag pä den fysiologiska optikens omräde samt i frågan om konstgjord starrmognad m. m.

I harnförloss7iingsko7ist och gyTfiekologi hafva vi att anteckna: G. Heinricius (f. 1853), sedan 1890 Pippingskölds efterträdare; han har experimentelt och kliniskt studerat modrens och fostrets fysiologi pä flere områden, lemnat bidrag till kännedomen om placenta hos hund oeh katt samt publicerat åtskilliga gynekologiska och obstetriska afhandlingar. O. Engström, e. o. professor i gynekologi sedan 1892, har med sina publikationer hufvudsakligen rört sig pä den operativa gynekologins område (myotomier, ovariotomi under hafvandeskap m. ni.), men har dessutom skrifvit om förlossningens inverkan på fostrets respiration och om eklampsi. M. G. Stenbäck har afhandlat ansigtsförlossningar, J. A. Törngren såväl fostrets fysiologi, som gynekologiska frågor.

För barnsjukdo7ftia7-7ia inrättades år 1890 en egen lärostol. Dess första innehafvare blef ÄV. PippiNG (f. 1854), hvilken offentliggjort studier öfver pneuniococcus, öfver späda liarns digestions- förhållanden m. m. A. CTopatt har skrifvit bl. a. om hysteri hos barn, F. Westereund har statistiskt behandlat frågan om barndödligheten i Finland.

Den patologiska a7iafomin, som i den moderna bakteriologin erhållit en vigtig utgrening, representeras sedan 188G efter H.ielt af E. A. Homén (f. 1851), hvilken utgifvit experimentela Indrag till ryggmärgens patologi samt flere arbeten pä nervpatologins omräde: nervsystemets för- ändringar efter amputationer, multipla neuriter m. m. Bakteriologiska arbeten af C. Lundström t (om gonococcus), af W. CA^gnaeus (om tyfusbacillen) böra ock antecknas.

Pä rättsmedicinens område, som redan tidigare varit föremål för de finska läkarnes intresse, bevittnadt genom flere lifliga principstrider, senast pä 1870-talet om kroppsskadors lifsfarlighet, har J. A. Florin behandlat frågan om tvifvelaktiga sinnestillstånd i förhållande till civillag samt om lifsfarans rättsmedicinska betydelse. \j. W. Fagerli^nd har skrifvit om drunkningsvätskans inträngande i tarmen, om benkärnans utveckling i extremiteternas ben under första lefnadsäret, om fosforförgiftningar i Finland samt dessutom medicinskt-historiska uppsatser.

FINLAND I 10"K SKKLICT.

L*f)S

! I lllliviii n Imr iippiialt |)lats sasoni ett siirskildt läroäimie, i det, sedan ständerna därom |»etilion(‘rat, (‘ii lärostol tiu’ densaniina inrättades iSilO. l)(aina äi‘ ännu ol)esatt. Litterärt verk- saninia |>a detta omräde liatva varit \\\ Sitksdoki f, som utjijifvit arl)eten om den ])akteriologiska vattenundei-s()kningen, om tvättkläders desinfektion m. m., A. d. Palmhkrg (f. 18dl), livars om- fattand(! arbete Allmän hch(>rar(hlära pa (jnuKl af denn iillämpnliKj i olika länder är utgifvet jämväl |)ä fi-anska, sj>anska och engelska s})raken, (\ (,^viST, som offentliggjort undersökningar rörand(“ vaeeinämnet, samt 1\. Kelandkr, bvilken utgifvit studier i-örande lielsovärden pä landet.

Om sjukgymnastik(‘ns utveckling liafva bl. a. }>rof. Asj) oeli gymnasten L. I>ERf;iiOLM gjort sig väl förtjeidc.

1 si/Jilid()l()(/i oeli dcrmalolo;/! ;iro arbeten pul)lieerade af K. K. J^ac^valin oeli \V. Grefjjerg, livardera om subkutan kvieksilfverterapi, af (J. S.mirnoee, flere afliandlingar om syfilis behandling med subkutana calomelinjektionei’, af K. Linden röi-ande kvieksilfrets resorption oeli elimination, af d. V. ll.iELMMAN om lijärnsyfilis.

L. Rcrgholnis s^jukgymnastik.

I psi/kialri, livari vetenskaplig undervisning meddelas vid Lappviks sjukhus, äro att märka arbeten af A. Tii. Saelan (f. 1834): bidrag till kännedomen om hjärnlokalisationerna, fall af mora- liskt vansinne, samt af E. Hougberg om sinnessjukdom inför kriminel domstol, om paralysie générale.

Inom fa/idläkarekon.de/i, som 181)2 erhållit en särskild lärareplats vid fakulteten, har dess första innehafvare, Matti Ayräpää, skrifvit om behandling af sadelnäsa med odontologins hjälj)- medel.

De talrika vetenskajiliga afhandlingarna under detta tidskifte hafva dels framträdt säsom akademiska afliandlingar, dels publicerats i Läkaresällskapets allt digrare handlingar oeli i den 1884 grundlagda finskspråkiga tidskriften Duodeeim. Men i vida större utsträckning, än förut, hafva de sökt oeli funnit plats i utländska tidskrifter, hvilket i sin mån vittnar om våra författares sträfvan att ej blott tala till sina landsmän, men att föra ett strä till den allmänna forskningens stora sta ek.

FINLAND I 19'»' SIOKLFT.

259

l)(‘n nu‘(lic‘inskii vctcMiskapons fiMH^trädarc hafva jiiin.sidos nicd siii (dVi<>ii v(*rk,sainlic*t kraftigt (kdtagit i det arheti* fin- den allmänna Inäso- oeli sjnkväi’dens fiirltättramk*, som nnder seklet fram- gångsrikt pågått oeh hvarom 1)1. a. flere nya, tidseidiga sjnkanstalter bära vittne.

Vi hafva sett, linru de inedieinska vetenska})liga in- stitutionerna och ])arallelt därmed den medicinska litte- raturen under det sekel, som snart går till ända, från en ringa början växt till en akt- ningsvärd grad af utveckling.

Att detta kunnat blifva im")]- ligt har väsentligen berott därpå, att nationen oeb dess styrelse med offervillig hand skänkt vår vetenskap sin uppmuntran. Vi kunna häri se ett otvetydigt tecken })å en raskt stigande kultur; ty det allt mera stegrade intresset för läkekonstens framåtskridande visar, huruledes vårt folk i allt vidare kretsar vaknat till insigt af helsans omätliga värde och icke mera litar till vidskepliga inflytelser eller dunkla naturmakter, utan af den vetenskapliga forskningen begär medlen till dess bevarande oeh förbättring.

]M. W. AF ScHCLTÉN.

V

o

\ botiden till 1827. ITnder fiirsta tredjedelen af värt ärlmndrade var Abo landets litterära . centrum, oeh Frans Michael Franzén (1772 — 1847) var det ojämförligt mest berömda skaldenamnet den tiden. I hela Svea rike fans vid århundradets början bland det yngre slägtet ingen, som bättre förtjenade detta namn, än den unge professorn i historia och moral vid Abo universitet, Selma-sängernas skald och Creutz’ prisbeliinte minnessängare. Af Franzéns hela dikt- ning hör obestridligen den l)ästa delen till den period af hans lefnad, som förflöt i hemlandet. hArsta bandet af hans skaldestycken, som han utgaf i Abo 1810, året innan han öfverflyttade till Sverige, innehåller flertalet af hans sångmös oförgängligaste alster, dem han sålunda vid afskedet lemnade, liksom den evärdelige Kaleva-sängarn sitt strängaspel, till en glädje ät hemlandet och för att där återväcka, när tiden var inne, en säng af ändå högre klang och fägring.

J detta l)and finner man alla hans oskuldsfulla barndomsbilder, hans Selma-sånger och säll- skapsvisor, hans la[)pländska idyll, »Den gamle knekten» och så många andra ljufliga alster, dem naturen och menniskolifvet väckt till lif i hans Idida ande. Såsom någonting nytt framträdde i biilladen om den gamle karolinen fosterlandskänslan i form af minnen frän forna strider, yppad hos en namidös krigare och förknippad med känslan för hemlandsnaturen. Och om än liknande ingifvelser senare klingat i manligare toner och framträdt i sannare skepnader, bör ej förbises, att Franzén äfven i uttryckssättet gifvit uppslaget härtill. Men också i tidens vanliga ämnen lyssnade man hos Franzén med förtjusning till en ny, en (immare, renare, själfullare känslas slag. Huru sjöng man ej under dessa brydsamma tider hans »Sörj ej den gryende dagen förut» till en vemodig triist vid det, som ej kunde hjälpas! 1 sä varma, innerliga ord hade gustavianerna ej ])lägat prisa måttlighetens dygd, och aldrig hade deras epikureism stält maningen att dricka champagnen, när den pärlar som bäst, }>å den grund, att njutningen förlorar sin adel och Ijufhet, sen anden förgått. Tidigt hade Franzén lärt sig att i naturen skåda anden, redan vid sin moders hand leddes han till att i grönskan, vattnet, skyn se blott »ett genomskinligt flor för ett gudondigt godt», och samma godhet äi- fiir honom det enda verkliga i menniskolifvet.

FINLAND I I!»'»'- J^FKLLr.

2(il

l)(‘iin:i inildii (l_v<>:(l(‘liii'a, tT)r livilkeii lums Ivrik fT;lii hinjiiii cgt .sa iiiaii<i;ii poetiska, väl icke alltid iiiäst('i’lii;'t fulländade, iiuai alltid fl('Kland(^ oeli väll jiidaude uttryck, kom till tals i de sam- sj)nlk (\ii'l oeli Kuudi, pr(‘st(‘u och hans maka, f()rd(! >eu afton i liapj)lau(h>. 1 läidiiramh; skildrin<^ar af den nordliga natiinai, liär och där kansk(‘ nagot fantastiska, omvexla med hctraktelser (ifvci- menniskans lycka samt lifvcts mal och rätta vä’rdc, och därunder framträder gestalten af en kvinna, som är en af de älskvärdaste i den svenska vitdirheten. Dikten iir filosoferande och s(‘deskildringarna för länga, men allt detta hindnir icke, att lämelis karaktershild utv(‘cklai- sig pa ett lefvande sätt. llon påminner i mycket och mångt om fiai Lenngi-ens kvinnoid(‘al : samma käckhet i maneren, samma kvicka svar ocli odlade vett, samma snnda, mera husliga och j)raktiska, än svärmiska håg, men med ett tillskott af djup- sinnighet, af oändlig liängifvenliet mot den älskade, som ger hen- nes karakter ett dju})are värde.

Franzén säger själf, att hilden är tecknad tdter hans maka. Fih’

Franzén utgjorde kvinnan öfver hufvud det högsta inbegreppet af mensklig godhet, ömhet och be- hag, och med detta inbegrepp stod hans egen sångmö i närmaste för- vantskap.

Innan diktsamlingen utkom, hit han på de sista liladen trycka ett stycke, »Den inre föreningen», som han diktat med tanken pä sin hortflyttning.

Att han sålunda öfvergaf hem- landet, vid dess skilsmässa från Sverige, berodde väl närmast på hans karakters medgörlighet gent- emot vännerna i Stockholm, också gentemot hans maka, men tvifvels- utan i grunden på hoppet att i Sverige kunna bättre bevara oeh förkofra sina andliga egodelar.

Det är doek blott i lekamlig måtto han vill skiljas frän sitt land.

( )fver den söndring maktspråk åstadkommer mellan folken och Frans .Michad Franzén,

öfv^er de gränser, som bevakas

af ropande vakter, ser han en andevärld, där de åtskilda kunna lefva fiirenade, doldes de äfven l)akom murar och svärd. En betydande länk i denna andliga fiirening utgjorde hans egna skalde- verk, äfven om hans sångmö, efter öfverflyttningen, mer och mer förlorade sin konstnärliga frihet. Dels riijer hon för mycken inverkan af filosofin och moralen, dels fördes hon hort från sitt rätta skaplynne, då Franzén beträdde den berättande och dramatiska diktningens fält. Icke desto mindre emottogos de följande banden af hans skaldestycken allmänt i liemlandet som kärkomna budskap från den saknade, oeh när sången äter började höja sig lios oss, egnades honom af de unge den mest hängifna beundran.

FINLAM) I 10«"' SEKLET.

202

Dii Friiiizoii leniiiiit landet, 1811, ser def iit, som om san^gudinnonia hade följt honom at. Dåixdtei- hlir det de hörsta aren alldeles tomt pa den lilla })arnass det gustavianska tidehvarfvet np))rest i A ho.

Men nulan därförinnan varsnai- man ett märkhart aftynande i det vittra lif, som ii})pspirat kring Porthan mot adertonde äiliimdradets slut. Det äldre slägte, som jämte Franzén .slagit sina lyror i limderna vid Auras sti'and, eller, enklare sagdt, i Äho tidningar, hade hortgätt ellei’ eljes förstummat.s, oeh nägra nya ämne.s-svenner med lofvande anlag hade icke visat sig. Om Gu.staf III:s tid verkat underhart lifvande pä sinnena, höijade däremot, ju längre det led pä sonens olycksdigra regering, alstringskraften oeh lusten aftaga.

Af de äldre stod visserligen den i detta verk redan flere gänger nämnde Jakob Ti:ng ström kvar, nuMi hans vittra »Tidsfördrif» oeh »Läseöfningar» hörde till 1790-talets alster, och den kloke biskopens taidvar sysselsatte sig nu med andra saker. TengstiAm hade isynnerhet uti harn- oeh sällskapsvisan, som den tiden hlifvit moderna, funnit flera äkta pärlor af en glädtig oeli oskuldslull stänudng, väl icke sä fiidvänsliga och genuina, som Franzéns, men alltid utmärkta genom en vårdad och säker form, en korrekt behandling af spräk och vers. En vacker kantat, i hvilken han ISOö tolkade saknaden vid Franzéns första makas graf, hiir till de sista alstren af 'Tengströms diktkonst.

Denna formela säkerhet, som, i förening med det upplysta tänkesättet, utgör hästa delen af det vittra arf adertonde seklet hade att lemna ät det nittonde, egde icke Miciiael Chor.eus (1774- -1800) i samma grad, som Tengström. Känslosamheten, närd af ett bröstlidande, som lade honom tidigt i grafven, framträder däremot starkare hos Cdioneus, särdeles i hans elegier. Af den kvickhet, för hvilken han i unga är var känd, finner man i hans dikter ej mänga spår. Chonei större dikter, om yppigheten, om menniskans värde och bestämmelse, om sälllieten, om den dygdiges hopp och en annan om den stilla dygden, äro beti-aktelser af Leopolds sort, med någon tillsats af ett kristligt element, men utan den flygt i tanken, att han skulle förmått höja sig (ifver de abstrakta begre})peus motsägelser. 8öker ban, såsom i minnesdikten (ifver »Ebrensvärd», att med makt lyfta sig up}) ur de prosaiska alternativen, blir ban i stiillet oklar. Bäst bar ban lyckats i dikten »Trollbättan», där ban å ena sidan liesjunger naturens öfvermakt, bevittnad i Polbems ofullbordade verk, ä andra sidan menniskosnillets seger, när det nu skapat sig en farled med kringgående af det jättelika naturbindret. Cbonei sannskyldiga område voro dock, liksom Eranzéns ocb Tengströms, de förtroligare känslor, som v})pas i familje- ocb sällska})slifvets små biindelser, af bvilka också ban ger några täcka, om ock med mindre säker band tecknade bilder. Det var Franzén, som samlade ocb 1815 utgaf vännens ocb skaldebroderns ])oetiska kvarlätenskap med en varm oeb liffull lefnadsteckning, säkerligen det bästa })rosastycke vi ega från denna tid ocb ett förebud till de många utmärkta minnesbilder ban författade som Svenska akademins sekreterare.

Bland de unge män, som lagerkröntes af Franzén vid promotionen 1810, då denne tog afsked af parnassen i Abo, var floHAX Gabriel Linsen (se ofvan s. 242) den, pä hvilken Franzén bygt de största förlioppningarna. Plan hade omfattat honom med en faderlig välvilja, som Linsén äfven i poetiskt afseende sökte rättfärdiga. Docent 1812 ocb adjunkt 1813 i romer.ska litteraturen, framträdde ban 181G som })romotionsskabl med ett poem »Ungdomsidealen», där ban i ett full- tonigt oeb värdadt språk prisar fribetens ocb fosterlandets idéer, därnäst vetenskapens ocb konstens lietydelse. Han samlade uågra unga förmågor till ett vittert förbund, Aura-fiireningen, ocb frukten af dessa bemödanden blef en kalender, som utkom i Abo 1817 oeb 1818: två anspråkslösa häften, bvilka dock äro årtiondets mest betydande vittra företeelse. I företalet hoppas Innsén, att »Franzéns älskvärda minne, det skalden kvarlemnat likt en tem})elläga pä Auras straud, skall lifva dem vid försöket ocb att någon fläkt af hans anda skall kännas i deras dikt». Till kalenderns lyriska stycken bar dock Linsén lemnat blott få bidrag, mera utmärkta genom akademisk rykt och

FINLAND I 19'"' SFKLFX

2«.'{

.s;ikerli('t, än poetisk ingifvelse. Ocksä l)l(‘l'vo hiins diktalster iifver linfvud ieke manga; det l)ä.st}i är väl »Den finska fosterbygden» i tidningen Mneniosyne, (*n dikt, ins})ir(‘rad af fosterlandskän- slan, däri nn äfven kärleken till det finska folket ingär som ett moment, medan den borgerliga friheten och religionen prisas som den unga nationens yppersta af Sverige ärfda egodelar. Kn ädelt aidagd natur, l)egynte hans lynne fördystras af sjnklighet oeli af olyckor, som öfv'erstego <let vaidiga mättet. Redan 1822, i slutordet, dä han nedlade Mneniosyne, gei' han till känna, att hans korta författarebana är till ända, ocli det sorgliga äi', att detta hlef en sanning. Sin verskonst använde han visserligen ännu pä att öfversätta stycken af romerska skalder. Men för öfrigt gjorde hans bildade smak oeh litterära hegäfning sig gällande i de akademiska festtal lian vid flere tillfallen höll oeli som förskaffade honom stort anseende säsoni vältalare.

En hurtigare oeh rörligare ande, hade Adolf Ivar Arvidsson (se ofvan s. 217), äfven han (>n af de unge poeterne i »Aura», kunnat blifva en Hammarsköld i vär svenska vitterhet, om han ej sä tidigt öfvergätt till politiskt skriftställen. Lockad redan i liarndomen af det hugstora i Sveriges forntid, hade han under ett besök i Stockholm lärt känna de s. k. göternas fornnordiska sträfvanden. Hans dikter i »Aura» gä gärna i folkvisans tonart, med rikligt af näckar och elfvor, nägon gäng i fornnordisk versform med gamla* skalder och högsatta kämpar. Äfven fosforistiska försök i romantisk symbolism saknas icke, ej heller, i yngre ären, en ganska sinlig erotik. Sedan han med en undersökning om romantikens ska'plynne blifvit docent 1817, begynte han en öfver- sättning af Yolsungarnes saga 1820 — 1821, och längre hlef icke hans poetiska hana. Dä han senare (1832) samlade sina lyriska försök och tryckte dem i några exemplar under titeln »Ungdoms rimfrost af Sonen i Örnskog», visar detta, att han knappast tog sin dikt som mer än — ett i ungdomen vanligt poetiserande. Större förtjenst inlade Arvidsson genom sin i Stockholm utförda samling »Svenska fornsänger» 1834 — 37. De ströftäg han gjorde pä det politiska området under en tid, dä tystnaden ansågs såsom landets bästa politik, och hvilka föranledde hans förvisning frän universitetet och öfverflyttning till Sverige 1823, utmärkte sig delvis genom en verve, som ger dem ett vittert värde.

Produktivast hland dem, som i »Aura» hade försökt sina vingar, var Axel Gabriel Sjöström (se s. 242), hvilken ock i samtidens ögon steg högst; hos eftervärlden har han sjunkit i en glömska, som måhända är större, än han förtjenat. Genom att uppehålla Abo tidningar och, efter branden, i Helsingfors upprätta en ny tidning gagnade han den nya periodens skriftställare, dem han eljes just icke kunde befrämja, hvarken med sin kritik eller sina egna alster. Han saknade tvä väsentliga vilkor, originalitet och smak, men han egde en lätt och rik verskonst i förening med en imitativ förmåga, som lät honom lyckligt efterbilda olika maner, Franzéns menlöshet, Anakreons erotik, göternes fornsång och fosforisternes mystik: i »Aura» finnes af alla sorter. Sjöström hlef flere gånger utsedd att skrifva proniotionsdikter, hvilket visar det anseende han åtnjöt. Sålunda tillkommo hans längsta, stycken, »Oskulden», »Skyddsgudinnorna» och »Hjertats hemlig- het». iUanden, som några veckor efter promotionen 1827 ödeladehiniversitetsstaden, dess lärdoms- skatter och minnesmärket], erbjöd honom ett gripande ämne, som han sökte skildra i tolf lyriska bilder, »Taflor af vädelden i Abo». I dessa bilder möter man här och där en präktigare målning eller en rörande skildring, men lika ofta smaklösa och vulgära drag. I Helsingfors fortsatte Sjöström blott med sina öfversättningar, framför allt af grekiska skalder, pä sätt tidigare är nämndt.

I och med denna vädeld gick vitterheten under i Aurastaden, där det efter ödeläggelsen och universitetets bortflyttning skulle varit alldeles tyst, om icke en främling där sökt och funnit en fristad. Lars Arnell, en af Carl Johans statssekreterai-e, som i Abo uppsatt en bokhandel, innan han fick anställning som Hushållningssällskapets sekreterare, begagnade ledigheten till att fortsätta det öfversättningsarbete, med hvilket han efter sitt skeppsbrott siikt berga lifvet. I Stockholm hade han, utom en mängd öfversättningar af romaner, låtit trycka (1828) sin mästerliga för- svenskning af Walter Scotts »Lady of the lake», och i samma flödande, färgrika språk ätergaf

FINLAND J SFKLFT.

]ian nu 1 Al.o Th oinas Moores »I^alla Rookli», hvarjäinte lian pä ett värdifijt sätt införlifvade nu‘d vär litteratin- mycket af del hästa den franska oeli den enj^elska romantiken iifver liufvnd framhra^t.

J)e tvä sista årtiondena af Aliotiden Ixhra doek icke hedihiias eftei- de poetiska alstren allena; <le äro gryninj^sti(l(*n föi’ ett nytt äskädningssätl, som hlef ett nytt ujijislag i vär diktning. Äfven i afscende ä vitterhetiai fann man, alt efter 1809 en egen grund mäste läggas för hildningen i landet, om ock denna foitsättningsvis talade svenska. Det var dolian Jakoh Tengstriim (se ofvan s. ‘2 K) oeli 229), som tog frägan till tals i »Aura» uti en till styl oeh tankar lika ansläende uppsats, hvilken ger klaven för den hildade opinionens iitveekling i detta hänseende, (xrunden borde vinnas genom en anslutning till finska folket, ett käi-leksfullt omfattande af dess sed, dess säng oeh saga, främst doek dess spräk, hvilket de liildade klasserna, med bibehällande af sitt svenska modersmäl, horde tillegna sig oeh använda i alla offentliga förhandlingar med menige man. Af den fornfinska myten vore väl ingen direkt hätnad att vänta för vitterlieten, men anslutningen till folkets varma väsen kunde medföra en pänytthidelse frän den ytliga och själfviska förständsodling juan kallat u])plysning. Denna lika vackra som }>raktiska äsigt ingick i de ideal Linsen besjöng, medan han i sina uppsatser i ISInemosyne, i enlighet med tidens spekulation, uppfattade natio- nen som ett väsen, pä hvars egeidieters utvecklande man horde arheta, alldeles som individen arbetar pä sin karaktersutveckling; och Arvidsson ‘i Morgonbladet gick än längre och säg i nationen ett urväsen, ur livilket slägten uppkomma oeh dit de ätergä, en lefvande organism, som icke blott bör utvecklas till sin egendomlighet, utan därifrån ock allt främmande bör säsoni skadligt aflägsnas. Sålunda umgicks man mycket med tanken pä en nationel, ur det finska elementet upprunnen poesi, under det man i verkligheten, af gammal vana och af bristande originalitet, följde rörelserna i Sveriges vitterhet i spären. I tankarna skymtade nya ideal, men det lilla man framhragte hade gammal akademisk eller götisk anstrykning.

Runeberg och Lördagskvällarna. Lars Stenbäck. Tiden till 1840. Under tiden fans i Abo en grupp af ynglingar, studenter sedan Imrjan af tjugutalet, som läste på graden och beredde sig en framtid, hvars betydelse för fosterlandet ingen dä kunde drömma om. Flere af dem, säsom Johan Jakob Neralvnder (se ofvan s. 247), Johan Wilhelm Snellman (se s. 229), Johan Ludvig Runeberg (1804 — 1877) och nägra dennes kamrater frän \Vasa skola, tillhörde öster- bottniska studentafdelningen ; andra frän olika landsändar hade slutit sig till dem, säsom Bengt Olof Ihlle (1807 — 1875) frän Heinola, Elias Lönnrot, nyländing, och Fredrik Cygnaet's (1807 — 1881), som frän Petersburg kommit till universitetet i Abo. Kästan alla voro de medel- löse oeh sökte under försakelser oeh genom konditioner, än vid universitetet, än ute pä landsorten, att skaffa medel till sina akademiska studier. Lifligt var deras intresse för den sköna litteraturen, främst för den skaldekonst, som uppblomstrat i Sverige under striden mellan den akademiska oeh <len romantiska skolan; Franzén var deras rätte skaldefader, men äfven Tegnér, Stagnelius, fru Ijenngren och hland de äldre Bellman och Lidner voro föremäl för deras studier och samsj)räk. Flere af dem öfvade sig med ifver i verskonsten; redan som skolgosse i AVasa hade Runeberg, än })ä allvar, än pä skämt, skrifvit stycken i Clionei, Lidners och Bellmans manér samt besjungit en vargjagt, den han åsett i hemti’akterna, mei’a pä skämt, än pä allvar, men pä elegantare hexametei', än man finner hos mängen mogen skald. Okända för allmänheten, hade de också utvecklat sig oberoende af Abotidens poeter. Nervänder, den mest • lirädmogna af dem alla, hade vid vid promotionen 1827, däi- han intog hedersrummet, gjort sig känd som ett under af lärdom, men att han vid femton är skrifvit formfulländade klagosånger öfver lifvets förgängelse och hade lädan full af lyriska stycken var lika okändt, som att han gift sig vid tjuguett års ålder. Lille och Runeberg, som äfven mottogo lagerkransen vid denna promotion, hade hvardera fatt införa i Sjöströms Abo Tidningar par tre stycken, men att Runeberg redan dä hade under aiLete en

FINLAND I 1!)'*"' SKKLIOT.

205

bonittaiule dikt, »Klgjagton», af utoiiiordentlig betydelse för var vitteiliet, »kanske d(;t finlräffl igaste, som någonsin pa finsk jord blifvit skrifvet», såsom Cygnaeus då redan yttrade i ett bref till sin far, biskopen, visste endast vännerna, åt livilka den unge skalden meddelat poemet.

C'ygnaeus gjorde själf i tystliet, trots det osäkra gehör för modersmålet han hade med sig från Petershiirg, försök med att binda sin tankes motspänstiga ax i diktens band, men, storsinnad som alltid, beundrade han blott desto mera vännens mästerliga säkerhet och ville, att denne omedelbart skulle låta trycka sin dikt med dedikation till grefve Rehbinder. Men liuneberg, med den förundransvärda själfkritik, som utmärkte honom, och i känslan af att skaldekonsten skulle för honom blifva en hög och helig uppgift för lifvet, lade den att hvila, tills hans sångmö) nätt en fullare mognad, och i detta hänseende är året efter promotionen och stadens hrand, hvilket är han tillbragte hos erkebiskop Tengström i Pargas, af stor betydelse. Mellan genljuden af Franzén, Stagnelius, Bellman, Tegnér, märkbara i de älskliga förstlingarna af hans sångmö, och genljuden af antikens lyrik, som förnimmas dessa år, möter man lyriska dikter, i livilka hans eget väsen börjar uttrycka sig, utan tillhjälp af andras former. Liksom i Nervänders, Lilles, Cygnaei första försök, möter oss äfven i Kunebergs ännu osjälf ständiga förstlingar en melankolisk stämning, som hos honom hade sin tillfälliga anledning i ett öfvergående bröstlidande, men eljes var främmande för hans af naturen friska, till öfverdädighet muntra lynne. Han uttömde den ock till sista droppen i sitt första större fulländade poem, »Svartsjukans nätter», som han begynte nedskrifva hösten 1828. Denna dikt i fem, än klagande, än berättande eller skildrande monologer är ock den sista, där han anslutit sig till en annans sätt: med sin mästerliga, af personifikationer och praktfulla bilder öfverflödande diktion påminner den om Stagnelius, och till samma förebild hänvisar äfven denna känslans sinliga glöd, som jämte misstro till och klagan öfver verkligheten gör »Svartsjukans nätter» sä olik Runebergs öfriga dikter.

Till hans utveckling i dessa unga är hör äfven kärleken, som här i Pargas uppstod mellan honom och Fredrika Tengström, en ung anförvant till erkebiskopen, till hvilken hennes mor tagit sin tillflykt efter branden. I hans lyrik sökte sig kärleken till Frigga, stark och själfull som den var, gärna uttryck i antikartade stycken; i hans lefnad medverkade den till det beslut han nu fattade att söka sin utkomst vid universitetet, pä samma gäng han blef medveten om, att skaldekonsten var hans egentliga lifsuppgift.

Hösten 1828, dä högskolan äter öppnades i Helsingfors, samlades vänkretsen i den nya universitetsstaden, och det begynte snart visa sig, hvilken högtbegäfvad generation det nya lärdoms- sätet fått emottaga af det gamla. En uppmärksam läsare af de Tidningar frän Helsingfors, som Sjöström 1829 började utge, skulle i deras bidrag pä vers och prosa kunnat märka, att en ny tid randades för vär skönlitteratur. Egnande sig ät de mest olika vetenskaper, drogos de till hvar- andra af ett och samma lefvande intresse för vittra, filosofiska och fosterländska frågor. De ledande i kretsen voro Nervänder och Runeberg, hos livilka ett glädtigt och meddelsamt lynne förenade sig med stort snille, mera sprittande kvickt hos den förre, mera hjärtligt och humoristiskt hos den senare. Snellman, som frän teologiska studier öfvergätt till filosofiska och alltid var lika djupsinnig som oböjlig i sina äsigter, egde rika tillgångar för meningsutbytet. Till den gamla kamratkretsen anslöto sig i Helsingfors nya medlemmar, bland dem män, hvilka innan kort intogo framstående platser i vär utveckling, såsom Johan Jakob Nordström, Axel Fredrik Laurell och Mathias Alexander Castrén, dem läsaien återfinner inom andra delar af detta verk. Som ett formligt förbund i ett eller annat syfte får man icke anse dessa berömda »lördagskvällar», de voro fria samkväm, men hvilka fortsattes under större delen af 1830-talet, eller tills Runeberg lemnade Helsingfors. Man samlades i den stora enkelhet, som tidens seder och de unga framtids- männens små omständigheter kräfde. Dä en och annan satte eget bo — Runel)erg gifte sig 1831 — begynte äfven fruntimmer deltaga i samkvämen. Jämte Fredrika Runeberg (1807^ — 1879) har Augusta Wallenius, född lAindahl, genom täcka dikter i tidningar och kalendrar intagit en

;j4

FINLAND I SKKLFT.

2nr,

oin ock hlygsiini )>liits i var vitterlict; vid sin nyligen (1892) tinnuU; död var lion den sista (‘»fverlclvande Iran liirdagskvällarnas väc-kelserika tid.

Till att krets('ii så länge saininanliiills l)idrog väsentligen Lille, livilken, godlynt, frorn och vänsåll, var hhträllligt egnad att eniottaga förtroenden frän stridande parter ocli gä emellan, när meningsutbytet nägongäng ville öfvergä i missämja. Han hade slagit sig pä teologi, där han tog sina grader och 1840 hlef pnjfessor. Varmhjärtad och nunl en stor fond af beundran, använde han sin verskonst, hvars tidigare alster i Franzéns anda han spridt i tidningar och kalendrar, till alt fira nägon allmän eller enskild tilldragelse, vanligen anslutande sig, utan vidare anspräk pä oi-iginalitet, till en eller annan känd förebild.

Emellertid hade en märkbar förändring inträdt hos Löi-dagskvällarnas sällskap, i den män de unga mognade för det offentliga lifvet. Lönnrots närvaro i kretsen, dä han de första ären af 1830-talet kom frän sina vandringar fT)r att taga de medicinska graderna, väckte tanken pä ett finskt litt(*ratursällskap, hvars stadgar skrefvos af Nordström och antogos vid en allmän samman- komst, där Linsen förde ordet. Afven fiirsta fiirslaget till en finsk konstförening vann liflig anslutning inom kretsen, och Helsingfors jmvatlyceum (se ofvan s. 175) har den helt och hället att tacka fiir sin tillkomst. Föremälen fiir deras tankar och samspräk voro icke mera af blott litterär och ]>o(äisk art; ])atriotismen hade vaknat ibland dem, de nationela intressena, främst intresset fiir folkets seder, spräk och kultur, hade hlifvit en makt i deras sinnen, säsom de ock efter dem hlefvo en allmän makt i samhället; och denna fosterlandskärlek är numera den yppersta springkällan i deras litterära verksamhet.

Mindre likväl hos Nervänder, som funnit sin lefnadsuppgift pä den exakta forskningens omräde och i sin diktning hlef väsentligen stäende pä 1820-talets ständpunkt. Oafsedt ett litet häfte öfversättningar af konung I.iudvigs i Bayern dikter, som han utgaf 1830, bevara hans lyriska stycken det franzénska tycket, utan att röja nägon synnerlig originalitet. Formfulländade uttryck för tillfälliga stämningar eller reflexioner af allmänt mensklig art, är det sällan hans dikter erbjuda uägon ingifvelse af fosterländsk natur. Poesin var för honom ett drömmens rike, där skalden är konung och därifrän världen ser så ful och prosaisk ut, medan verkligheten i sanning är en gudinna, hög, lugn och majestätisk, pä en tron af granit, med ett ymnighetshorn i sin hand och herskande i ett rike, som är öppet för forskarn, men icke tillgängligt för poeten, (»Dröm och verklighet», »Skalder») en uj)pfattning, sä olik Runebergs, och som visar, att vetenskapsmannen hos Nervänder redan nu hade öfvertaget.

I.iyckligtvis förläde han dock icke sin lyra, innan lian afslutat poemet »Jephthas Bok, en Minnes-säng i Israel», som han begynt under sina österländska studier i Abo. Denna dikt blef hans skaldskaps hufvudverk, och ett af de yppersta skaldeverk i hela vär vitterhet. I elfva sänger framställes, dels huru Israels stammar i Samuels tid draga ut i härnad mot midianiterne och dels huru kvinnorna under tiden församlats pä Gileads berg att enligt en gammal sedvänja begråta Jephthas dotters öde. Tanken, som med konstnärlig följdriktighet och afrundning genom- föres, är kvinnans stilla, försakande och förgätna lott i motsättning till mannens bragdrika lifs- gärning. Dikten genomgås af en fin och stark stämning, däri än eldiga, än ljufva rörelser af rent mensklig eller landska})lig art blanda sig med det bililiska. Beundransvärd är hans förmåga att kläda bibelns ton och föreställningssätt i ett klangfullt spräk och en välljudande vers.

Det är dock märkbart, att ingifvelsen icke är fullt sä stark i de senare sångerna, och möjligt är, att dikten aldrig hade slutförts, om ej Nervänder fallit pä tanken att, liksom Runeberg året förut gjort med »Grafven i Perrho», insända »Jephthas bok» till pristäflan i Svenska akademin, där den också 1832 erhöll mindre priset. Han befann sig dä som bäst pä väg till utlandet med universitetets stora reseunderstöd. Frän denna forskningsfärd, som varade i fyra är, har mau reseanteckningar och bref, där han i ett lifligt och spirituelt spräk heriir resans händelser, isynnerhet naturintrycken, äfven besöken hos store män och pä berömda orter, också ihägkommer

FINLAND I H)'""- SFKUOT.

207

Viiimoniii där hemma, men däremot hirlorat de {axitiska iiitrcHseiia nr sigte. Efter hemkomsten, dä han lade hela sin stora energi i fysikaliska och niet(*orologiska forsktnngai’, äi- det hlott sällan oeli ganska tvunget han rör vid lyran.

Annan var den betydelse fosterlandskärleken erhöll i och fiir lluNKHiaais hela skaldska)). JIos ingen af medlemmarna i hans kamratkrets gä de fosterländska väckelserna sä långt tillhaka i tiden, som hos honom. Sin ö))pna blick för verklighet(‘ii hade han med sig frän sitt östei- hottniska harndomshem, där den tidigt utvecklats under jagt och fiske, och denna lust filr att umgås med naturen gaf honom den lefvande kännedom af dess höreteelser, som utmärker all hans diktning. När han sedan som ung student i tvä är, 1824 och 1825, konditionerade, dels i Saarijärvi, dels i Ruovesi, mottog han, tack vare denna öppna, lifliga blick, mäktiga intryck ej hlott af inlandsnaturen, utan ock af det finskatalande folk, som lefde i dess sköte och som varit honom hittills främmande. Uppvuxen pä det svenska kustlandet, blef han aldrig mäktig det finska språket, men han trängde icke dess mindre med förundransvärd intuition till folkets inre väsen, omfattande med djup sympati dess egenart i tänkesätt och seder, i säng och sägen. Ett annat slag af fosterländska väckelser frän samma är och samma trakter voi‘o de krigiska hägkomster frän Finlands sista strider, som fortlefde i bygderna, närmast inom den familj, där han var lärare. Huru umgänget här med krigare frän 1808, deras berättelser och personligheter väckte hans fosterlandskänsla, har han själf sagt oss i inledningssången till »Fänrik Ståls sägner».

Samtidigt mognade hans skaldskap till full själf ständighet. Detta visade sig redan i det första häfte »Dikter» han utgaf 1830 pä våren. Jämte »Svartsjukans nätter» samt de i Abo

och Pargas tillkomna lyriska dikterna, där franzénska och andra toner genljuda, dels omedvetet,

dels i medveten täflan, ingå här stycken, där skalden är helt och hållet sig själf, främst den

första samlingen af de små relief bilder frän landtlifvet, dem han benämner »Idyll och Epigram».

För att finna, huru det folkeliga samverkade i hans diktning med det största mästerskap i formen, behöfver man blott erinra sig den hithörande dikten »Högt bland Saarijärvis moar». I det andra häftet »Dikter» af 1833, där de tjusande lifsbilderna fortsättas, varsnar man äfven i de större lyriska styckena en viss förkärlek för folklifvet (»Bondgossen», »Tjensteflickan», »Sjömansflickan» m. fl.), men den nationela fullkomningen af Runebergs diktkonst ligger dock djupare, än blott i valet af folkeliga ämnen. I själf va hans styl, denna lugna och klara realism, hvars hemlighet han lärt sig hos antiken, får det nationela sitt högsta uttryck, röjdt i en besinningsfullhet, där känslan, om än sä stark, aldrig blir retorisk, en hofsam, moderat och försonlig uppfattning af verkligheten, aldrig lidelsefull eller sinlig, en manlig och dock pä samma gäng mild lefnadston, ett spelande mellan muntert skämt och vemod, och allt detta klädt i en diktion, lika enkel och stor, som rik pä naturfulla bilder, en vers, lika välljudande, som ofelbar. Att de lyriska stycken, där denna hans egen styl till först yppades, »Svanen», »Hvad jag är säll», »Vid en källa». »Den sjuttonåriga», »Hvem styrde hit din väg?», »Det var dä», för att här nämna blott dem, som äro upprunna ur den bildade klassens själslif, blefvo familjära i allt vidare kretsar, visar, huru hans diktning var nationel i denna högre mening.

Efter första dikthäftet följde »Grafven i Perrho», där häda slagen af inflytelser, de krigiska och de folkeliga, sammangätt till ett. Den gripande berättelsen om bonden Hane och hans sex söner, som reste sig emot den härjande fienden under den s. k. lilla ofreden, skrefs 1831 pä hösten och öfversändes till Svenska akademin, som tilldelade den mindre priset i andra rummet, en dom, den Runeberg kanske icke utan anstöt emottog. Realismen i Runebergs framställning, det folkeliga i hans skildring var någonting sä nytt, att det torde förefallit domarene underligt, pä samma gäng de kände sig gripna af diktens varma fosterländska känsla. Och nekas kan ju icke, att där är någonting stelt och forceradt, som isynnerhet blir märkbart vid en jämförelse med »Molnets broder», ett alster af samma slags inspiration, men tillkommet fyra är senare: här är skildringen mycket bredare, den patriotiskt heroiska känslan rör sig mycket friare.

FINl.ANI) J ]!)'»•■ SKKLKT.

2GK

.liinilr (Icssii ai’))otcii lia(l(! liaii IVamtagit d(;t stora ])ocmii, »Elgjagten», i livilket han

(“l'l(!r aUa-koinston fran sin kondition 182(5 i Al>o hade l)egynt att ])oetiskt gestalta sina intryck al det linska folkets väsen och hdverne. Med niognadt konstnärskaj) och en nndi-ansvärd konst- närlig själfheherskning tog han sönder den i-edan fulländade skildringen. Till hufvudäninet, den hos gods(‘gai'(‘n, den »välaktade luuT kommissarien», anordnade stora elgjagten, fogade han en käi-lekshäodelse, den i-aske Mathias, hjör-njägai-ens frän Km-u, frieri till den blomstrande Hedda |)ii heiagai'den. lian inföi-de en mängd ejrisoder oeh gestalter-, hlarrd airnat en mästerlig teckning af crr triipj) ar-katrgelska gär-dfar-ihandlar-e, dessa den firrska honderis förryskade stamförvantei-. Ilan gaf därmed en totalhild af allirtogens lif, sä konstrikt sarrrrnanväfd, att den i alla sina delar liknar lefvande ver-klighet. Han hihehöll idyllfor-rrierr, hexarneterrr, den utförliga skildringen, de episka adjcktiverr, dem han irtgahrmla länat fVärr Voss eller Göthe, utan själfhenitat frän antikens

Elgsky ttarne, af L. Sparre.

mästare. Ehuru utomordentligt rik pä detaljer, verkar dikten icke nedtryckande eller alldagligt, emedan skalden alltigenom är besjälad af sin varma sympati för de höga dragen i folkets väsen, sädant han lärt känna det, dess fromma, förnöjsamma och mot den nödstälda liken hjälpsamma sinnelag, enkelheten och älderdomligheten i dess seder, det pä en gäng besinningsfulla och poetiska i dess talesätt, som gaf honom rätt att med de sinnrikaste liknelser pryda samspräken i dikten, allt medan den kosteliga humor, hvarmed han behandlat verkligheten, sprider sitt skimmer öfver det hela.

An mera förandligad är idyllformen i de tvä dikter, »Hanna» (1836) och »Julkvällen» (1842), enhvar om tre sänger, där han behandlat landtlifvet inom den bildade klassen, pä prest- gården och herrgården, de tvenne härdarne för svensk odling bland folket. Hans nationela styl

KIN LAM) I l!»"'- SKKIJOT.

2m

nar här sin liö»'sta »rad af fnllkoinnin»-. I livardera in<>är ett folknligt (‘l(‘incnt, i livardcra äro (>n fast sod, en vördad ordnin»;, enkla, ond)had(! täidcesätt radande; irif^a dagcais tvistefrågor uppriira sinnena, f »Hanna», ('tt soniinarstyeke af skäi-aste stämning, är det kärhiken, som medfiir den lätta oro oeli spänning idyllen Ixdiiifver, oeli det är vänskaj)en, som liisei- dem. Kärleken, sädan Runeberg läter den framträda i Hanna, äi' en mild låga, livilken kan ()gord)liekligt uppflamma, men likväl brinna lifvet igenom, om blott de yttre förutsättningarna finnas. Skämtsandieten, där den lyser fram i denna tjusningsfulla dikt, är ieke den natnrfriska bumorn i Elgskyttarne, utan ('tt fint löje, blandadt i den nordiska midsommarkvällens lätt vemodiga stämning. I »dnlkvällen» äter, ett oändligt varmt vintersty(*ke, blandar sig skämtet iiuhI ett djupare allvar, oeb oron är liäi' till oeb med stöm', än idyllen gärna ville tåla vid. Till berrgården, där den gamle majoren oeb bans familj bereda sig för belgdagskvällen, bar kommit underrättelse om att den trupp, däi-

Elgsky tttanie, efter en tafla af R. V. Ekman.

kaptenen, den äldre dotterns make, tjenar, borta i turkiska kriget lidit svåra förluster. Utan att känna något om den saknades öde, bängifva sig den unga makan oeb bennes mor, majorskan, åt en sorg, som förtryter den gamle krigarn, gör honom vresig oeb bård. Vid dessa misshälligheter bar den sextonåriga fröken Augusta, husets yngre dotter, rikligt tillfälle att utveckla sin naturs oändliga älskvärdhet: med en säng frän gamla tider blidkar hon fadren, för systern har bon diktat en täek romans, som för en stund åtminstone sprider leende öfver hennes förgråtna drag, oeb i folkets stuga, där Pistol, soldaten frän skogstorpet, majorens gamle vapenbroder, skrämmer l)ort julfröjden med grymma krigshistorier, får bon gubben att anslå en annan ton oeb förtälja en tröstrik händelse frän sista kriget. Medan Augusta sålunda sköter sitt värf i drängstugan, anländer kaptenen; sårad, men ieke farligt, har ban fått återvända till hemlandet, och nu löser sig allt i harmoni, dock med ett slutackord af den mest manliga oeh upphöjda ton. För Pistol, hvars son, hans enda ålderdoms stöd oeh tröst, har följt kaptenen och blifvit pä valplatsen, förestår en

270

FINLAND I SKKLKT.

hilnlare lott i den ö<lsli»;:i hyddan, nien då majoren oeli fröken Augusta hjuda honom att flytta till herrgarden och soldaten stolt f()r(‘drar ohei-oendet, om oek i armod, framfih’ nådehjonets ställ- ning ])å den rika herrgåi-den, framkallas för majorens syn hela det maidiga lefnadsmodet hos den tru}))) han hirl i stiiden oeh därmed det arma, heliga fädernesland, som fostrat sådana söner en vändning, hvarigenom »dulkvällen» förebådar de högsta alstren af Kunehergs patriotiska diktning.

M(‘d »llanna» hade Uuneherg vunnit i Sverige samma erkännande, som i hemlandet kommit honom till del för »Klgskyttarne». Jlan erhöll 1839 Svenska akademins stora prishelöning, och kort där])å hegynhi hans europeiska ryktbarhet, då Xavier Marmier, i sina studier af den nordiska vitterheten, stälde honom vid sidan af Oehlenschläger och Tegnér såsom en af nordens tre stora skalder.

Under tiden hade hans akademiska hana icke varit lika framgångsrik. På grund af sina studier i det antika dramat hade han hlifvit docent (1830), men adjunkturen förvägrades honom (1833). Under den tidens små litterära förhållanden inhragte hans diktning ej stort; genom timmar i ])rivatlyceum och information samt vanan att aldrig lefva (ifver tillgångarna vann han emellertid hergning f(”)i' sin familj och kunde äfven sända små understöd åt mor och systrar i Österbotten.

Vid universitetet väcktes slutligen för- slag att anställa honom som extraordi- narie professor i estetik, men då denna uppgift syntes honom obestämd, undan- bad han sig den och föredrog, när famil- jen växte till, att söka en lektorstjenst vid gymnasium i Borgå. Till denna stad (öfverflyttade han på våren 1837.

För inkomstens skull, men väl också emedan han ville uttala sig, hade Rune- berg 1832 öfvertagit »Helsingfors Mor- gonblad», som han redigerade till sin hortflyttning, med bidrag af den ene och den andre l)land umgängesvännerna. För att förse sin tidning med följetong skref han ett antal berättelser och andra prosastycken, äfvensom dramatiska bearbetningar, imitationer och utkast, hvilka ega betydelse blott såsom förarbeten för den dramatiska diktningen vid slutet af hans skaldebana.

I Morgonbladets litterära och kritiska uppsatser, dem han stundom gaf en dräpande ironisk form, har Runeberg angett sin ställning till föregångare och samtida inom sv^enska vitterheten, där det blott är tre, Franzén, fru Lenngren och Almqvist, åt hvilka han egnar en mera odelad beundran. Akademikernes diktning syntes honom för begreppsmässig eller retorisk, romantikernes hällningslös, osann och osund. Hans kritiska ståndpunkt är den af en obetingad realism, som förkastar hvarje försök att förädla verkligheten: skaldens sak är blott att förklara henne, och till den ändan må han bortlemna ur sin bild det tillfälliga, oväsentliga, grumliga, medan han fasthäller och utvecklar den i företeelsen varsnade idén — de enda förändringar han får tillåta sig. Men med verkligheten förstår då Runeberg icke allenast det handgripliga yttre omliöljet, utan fastmer denna inre ordning och ledning, som blott alltför ofta är skymd för menniskan, sänkt i lifvets sorger och bekymmer, men som just poesin har sig förelagdt att afslöja för hennes blickar. Hans uppfattning var sålunda en upphöjd, nästan religiös idealism, fullt förenlig med hans skaldekonsts realistiska skaplynne. »Naturen», säger han i en af sina akademiska afhandlingar, »är en lofsång ät Skaparen, och af denna sång, förnimbar för den, som förstår att lyssna, är poesin ett genljud».

Wilhelm vox Schweeix,

EFTER EN TECKNING AF A. EDELFELT.

JoH, Ludv. Runeberg.

EFTER EN TAELA AF A. EDELFELT.

FINLAND I ]!»""= SKKI.KT.

271

ÅfvcM i nionniskolifvot är don stadj^juU' ordningen god, ntvockljmd(‘, lin-liättrande för den enskilde;, ty ledningen af det luda är gndondig, frainätskridainle. Del jordiska är ingeaiting ondt, det är hlott begränsningen, i oeli genom hvilken det gndoinligu framlyser, oeli ntan hvilken det ieke vore skönjbart eller skinit. Själfva afgrnnden, säger han, kan blott visa, Imrn härligt oeli stort Skaparens verk är.

Af denna liarmonilära, som sedan fiek sitt fiirnämsta nttryek i poemet »Knng Fjalar», liar Rimeberg utvecklat den religiösa innebörden i den sista berättelse lian lemnade till Morgonbladet, >Den gamle trädgårdsmästarens bref», där lians prosa, (djes något styf, är fri oeli ins[)irerad, som hans vers. T dessa bref förtäljes om en nng flicka, trädgårdsmästarns dotter, som för att konfir- meras varit borta från den blomstervärld, där han npjifostrat henne, och efter konfirmationen återvänder dit, gripen af pietismens dystra lära om naturens förtappelse, om djäfvnlen, världen och vårt eget kött. Detta verk, det enda verk, där Runeberg satt någon dagens fråga under debatt, innebär sålunda ett skarpt angrepp på pietismen. Det bemöttes af Lars Stenbäck, och en polemik uppstod, som föranledde Runeberg att tränga djupare in i dessa frågor och närmare formulera sin åsigt. Af hans svar till Stenbäck, af legendartade dikter från denna tid, af inträdes- och rektorstal i Borgå gymnasium finner man, huru i hans ande den antika och den kristna världsåskådningen hopsmultit till en hans friska natur och sunda realism motsva- rande lifsupjifattning. Af antiken, där han tillfören e lärt sin sakenliga, flärdlösa framställningskonst, hade han ock sin strålande syn på lifvet, sin tro på det gudomligas immanens; af kristendomen äter ett dju- pare andelif, denna varma känsla för allt menskligt, denna fasta förhoppning, att det onda skall, genom efterföljelsen af Kristi kärlekslära, försvinna ur världen.

Pä denna tro lät han ock vid Lilles sida prestviga sig 1838, af skäl, att han som lektor var ledamot af stifts- styrelsen; själasörjarens kall utöfvade han dock icke.

Innan vi följa Runeberg på hans alltjämt sti- gande bana under 1840-talet, stanna vi för att kasta en blick pä vitterheten för öfrigt under det årtionde, som med undran sett honom framträda. Dä Ner- vänder upphörde och Lille icke företog sig något större, såg det till en l)örjan ut, som om ingen annan af Lördagskvällarnas vänkrets skulle på allvar egna sig ät poesin. Och pä andra häll erbjuder årtiondet icke mycket beaktansvärdt. Par noveller af tillfälliga författare och ett antal öfversättningar, tvä berättande dikter, klumpiga försök i romantikens maner, af den skriflystne majoren Lagervall, som begagnade än svenska än finska språket, och tre dramatiska försök, utgifna i Stockholm 1837 under titeln »Thalia» af Anders Oskar Roos, böra icke vidare uppe- hålla oss. Den enda af trettiotalets författare, som l)ör nämnas vid Runebergs sida, är Lars Jakob Stenbäck (1811 — 1870), helst han ock till denne bildar en sällsam kontrast. Student i Abo kort före stadens brand, fördjupade han sig i antikens vitterhet, men också i den tyska, utan någon bestämd plan; han läste humaniora, som det hette. Dessa studier fortsatte han i tvä år i Upsala, därifrån han 1832 återvände till Helsingfors, utan att ännu något lefnadsmäl skulle klarnat för honom. Ehuru tillhörande samma studentafdelning, som flertalet af Lördagskvällarnas krets, slöt han sig icke till den; dess muntra ton stämde föga till hans lynne, som var allvarligt, lidelse- fullt, stundom bittert. I hela hans diktning fins intet drag af godmodigt skämt, och när han undantagsvis, såsom i det tjusningsfnlla skaldebref i elegiskt versmått, som han riktar »till en vän»

Lars .lakol) Steii))äck.

272

FINLAND I 19»R SFKLKT.

odi iipptilgil träiiist i siii diktsamliiij»', är stäind för en friskan* lefnadsnjiitning, far vänskapen, soin blandar sig däri, en för vär hela diktning ovaidigt j)assionerad ton. Nägon gäng kan han väl njuta helt och fnllt af naturen, oni oek hans sätt att nttiyeka sin stämning är ett annat, mera eldigt, än (ömt, men at menniskolifvet oeh dess nöi-elser erfar han sällan någonting, där ieke en ('llei' annan svart fhick visade sig. »l>rnd(*n» oeh »Till Rnneherg» knnna anföras som undantag, men hm-n dyster ter sig icke kärleken själf i hans harm, hans »vilda harm», såsom han älskar att heteekna den. Hans hela diktning är bekännelse, den är lika subjektiv, personlig, sensitiv, som Runebergs är objektiv, saklig och plastisk. För verkligheten egde han icke något skarpt öga, hans intryck äro stundom skefva, ofta färgade af en ensidig pessimism, hans fond af ingifvelser är också mycket begränsad, men den ins})irerande känslan är icke desto mindre uppriktig och sann, liksom den är utomordentligt stark, till och med häftig: hos ingen af våra diktare har sannings- känslan varit så fTndierskande, som hos honom (»Studentsång», »Till Johan Wilhelm Snellnian»). Med Franzéns hlida ande stod Stenl)äcks i ingen förvantskaj); det är icke heller från hans dikt- konst han utgått, utan frän Riickerts och Uhlands, af hvilken senare han gjorde ett antal öfver- sättningar, som är-o upptagna bland hans dikter. Men han egde af naturen ett utmärkt gehör för versbyggnad och poetiskt språk; för den eldade känslans alla skiftningar finner han lika vällju- dande, som målande och gripande uttryck.

Snart kom Stenbäcks lefnad till en l)rytning, som riktade hans ande på a?idra ting och efter hand gjoide slut [)ä hans diktning. Han hlef 1835 fattad af den pietistiska rörelse, som vid denna tid upprörde hans hemtrakter, och därmed klarnade för honom hans lefnadskall; han tog den filosofiska och därefter den teologiska graden, men dä docenturen 1844 förvägrades honom för hans sekteristiska äsigters skuld, sökte han sig till rektor i Wasa elementarskola, därifrån han visserligen 1855 kallades till pedagogieprofessor vid universitetet, men blott för att ett halft är senare hamna i Storkyrö pastorat vid själasörjarens lefnadskall. För poesin vai* pietismen, denna kristendomens pessimism, som i själens frälsning undan jordelifvets synd ser det enda nödvändiga för menniskan, så godt som tillintetgörande, dä ju poesin ej kan lefva utan föreställningen om jordelifvets skönhet och godhet. Medan själsstriden hos honom ännu fortgick, diktade han i eldiga utgjutelser hjärtats ängestfulla kamp mot synden, dess glädje i Kristus och andra det dolda lifvets hemligheter; några af hans skönaste stycken, såsom »En natt», hvilken han tillhragt pä den väns graf, som delat väckelsen med honom, höra till denna tid. Af alla ingifvelser ur världslig källa var fosterlandskänslan den, som längst stod bi. Denna känsla, som hos Stenbäck var mest af folkelig art, flödade ännu djup och varm i det inspirerade stycket »Vid Porthans minnesfest 1839», men redan året därpå, dä han till jubelfesten utgaf sin diktsamling, sade han i en epilog farväl åt skaldekonsten: nedfallen inför Guds sannings majestät, fann han dikten icke nog ren och hvarje jordisk form för träng att uttrycka känslans öfversvinnelighet, hvilket tyväiT äfven skönjes i hans psalmdiktning, hvarom blir anledning längre fram nämna några ord.

Ungefär ett liknande förlopp röjer sig hos en yngre studentkamrat och skaldebroder till Stenbäck, Jakob Henrik Roos (1818 — 1885), hvars dramatiska försök »Ines» (1839) i Almqvists maner och tvä häften »Dikter» (1841 och 1843) visserligen icke framsprungit ur ett brinnande hjärta, som dennes, eller lägga i dagen nägon större originalitet, men dock bevittna en god formtalent och vackra känslor. I sina lyriska stycken visar han sig som en ganska välskolad lärjunge af Runeberg, i den berättande diktcykeln Leinola är ingifvelsen äter Almqvists, men alla fläktar frän det ena som frän det andra hållet dogo bort för en pietism af det mest trängbröstade slag.

]\Iot slutet af detta tidskifte lemnade dock äfven en af Lördagskvällarnas krets, där pietismen icke öfvade något inflytande, sitt bidrag till vär vitterhet. Något sådant hade man väl knappast väntat sig af Johan ^Vilhelm Snellman, den skarpe tänkaren, som efter sin öfvergång frän teologiska till filosofiska studier sysselsatte sig med logikens och metafysikens svåraste frågor. »S})anska flugan», en kritisk skrift, hvaraf tre häften utkommo 1839, 1840, 1841, hehandlar mest

FINLAND I 1 SFKLFT.

273

(lon iikndeniiskii och |HTio(lisku litteraturen i ett ojämnt oeli fö<>;a värdadt spnlk, men med en skärpa oeh n})priktigliet, som mäste väcka uppseende i dessa meidöslietens tider. Snellman hefann si<^ dä s('dan hösten I8dl) i Sto(*kholm, sin födelsestad. Under nmgänf2;e med iVugnst Hlanehe, llendiard lOlis Malmström, frn Flygare-Carhai, Ahmjvist oeh andra svenske litteratiirer, ntv(K‘kladc han fik- par tre är en öfverraskande produktivitet. En mästare i den speknlativa deduktionen, röjer han nn oek en betydande novellistisk talang. Alm<[vists beryktade berättelse »Detgäran» lockade honom att skrifva en fortsättidng med samma titel, i hvilken han utdrar konsekvenserna af det fria kärleksförhällandet mellan hjälten och hjältinnan i Alnuivists berättelse, })ä ett sä otvnnget och fint motiveradt sätt, att man knappast varsnar afsigt(^n, medan följderna af den fik-derfhringande läran träda fik- ens ögon. Förloppets sannolikhet, de liffidlt skildrade scenerna och väl hållna karaktererna röja diktaren, icke tänkaren. Känner man hänsynslösheten i Snellmans natur, är det förvänansvärdt, med hvilken moderation han här bedömer lifvet. Men [)rohlemet, äktenskapets betydelse för kärleksförhållandet, sysselsatte honom än vidare, och samtidigt som han arbetade med den Hegelska filosofins svåraste spörjsmål, sökte han lösa detta problem på diktens väg. Han fattade jilanen till fyra noveller under den gemensamma titeln »Fyra giftermål», taflor i Terhurgs maner, af hvilka dock endast den första, »Kärlek och kärlek», af honom själf offentlig- gjordes. Stoffet för dessa berättelser säger han sig hafva funnit bland fall, som visat honom den förändring kärleken genom giftermålet undergår, men framställningen, ehuru full af lif och godt lynne, förtynges af filosoferande.

Snellman hade vid denna tid företagit en forskningsfärd, hvars resultat han 1842 nedlade i »En resa i Tyskland 1840 — 1841», som ger en både upplysande oeh fängslande totalbild af Tyskland pä den tiden. Det lifliga språket, den mångsidiga iakttagelsen, vexlingen mellan färdens tilldragelser, anekdoter, betraktelser, öfversigter och skildringar, men främst resenärens personlighet, denna upprätta, oförskräckta, positiva natur, som är sä benägen att skära företeelserna öfver en kam, men genom sin filosofi är lärd, att de böra ses frän flera sidor, göra hans arbete till ett framstående verk i sitt slag. Grundtanken i hans bedömande af tyska nationen, att endast det vetande, som blir lefvande hos nationen och närmast i dess politiska lif, är ett verkligt vetande, är af intresse äfven såsom grundsats i hans egen lifsgärning. Pä det skönlitterära området skref han efter hemkomsten till Finland blott mindre betydande saker såsom följetong i »Saima», romantiserade reseminnen, skizzer frän kriget 1808 — 1809 och från samtiden; af större vigt äro hans kritiker af tidens vittra företeelser, särdeles sedan förhållandenas tvång föranledt honom att ersätta sin tidning »Saima» med tidskrifter af mer litterär art, »Kallavesi» 1840 och »Litteratur- blad för allmän medborgerlig bildning» frän 1847.

Slutligen må här nämnas, pä gränsen mellan detta och det följande tidskiftet, en samling skizzer, »Hundrade minnen från Österbotten», af Sara Elisabeth AVacklin (1790 — 1846), som jämväl öfverflyttat till Sverige och under därvarande vittra förhållanden nedskrifvit sina minnen. Affattandet fullbordades först 1844, men hennes hågkomster äro till det mesta härflutna från första årtiondena af århundradet till och med Kejsar Alexanders resa (1819) och staden Uleäborgs brand 1822. I ett pigt och åskådligt språk skildrar hon staden och dess omgifningar vid den väldiga fors, där FTleä elf kastar sig ut i Bottenhafvet, de naiva sederna i en af världens nordligaste kulturorter, där lefnadstonen får en underlig- blandning af polarnaturens tröghet och tyngd med kulturens genom en liflig handel från södern komna inflytelser. Mest fängsla de tidigare berät- telserna, där humöret är muntert och anekdoterna flyta raskt och osökt ur pennan. Dä hon senare vill skrifva mera vackert, vinner väl framställningen i afrundning, men blir icke sällan konstlad och sentimental. Ett särskildt intresse erbjuda Sara lisa \Vacklius minnen genom den egendomliga omständigheten, att Franzén, Buneberg och Topelius framlefvat flera eller färre år af sin barndom i de förhållanden hon skildrar. Äfven andra framstående österbottniska män och slägter äro ihägkomna i detta memoarverk, som ännu 1887 upplefde en ny upplaga i Stockholm.

:i5

KIXLANI) I 19'"' SKKLIOT.

. Runeberg. Cygnaeus. Topelius. Tiden till 1863. Med 1840 iiitriider var svon.ska vittor- lu‘l ick(‘ i iiagot nytt skodc, livad grundsatserna vidkoinim*!'. Jkitriotisinen oeli det ideala askåd- ningssätl(‘t utliredik* sig nuT oeli mer som dess ledande prineipei’. Men miirkhar är den lifligare prodiiktion, som riijes iimUa- d(‘ssa ärtiond(‘n. rniversitetcäs jnheläi’ (jfr s. 171), dä Nervänder och St(‘id)äck gjorde iii)|» sina räkningar med poesin, i det d(‘ iVamlmro sina liästa skapelser, ntgiir i detta liänseemk* en vändjamkt. Kalenderlitt(‘raturen, som växte bäde i antal oeh värde, liär vittne härom. »Finsk Xational-kalender för 1840» oeli den af d. (JiiOT pä svenska och ryska ntgifna kalendern till minm* af sekularfesten gjorde hörjan. För att ihimiia hlott de hästa, »Neek(*n», iitgifven af F. Herndtson för 1845, 1810, 1847, 1840, »Lärkan», iitgifven af E. v. (^vanten för 1845 oeh 1840, »Fjärihi», utgifven af F. B(‘rndtson 1851, oeh »Veteranen >, iitgifven af (1. Lagus 1858, visa d(*, huru vid sidan af de ledande diktarne en allt talrikare skara af yngre Apollosöner framträdde. Hit höra den af L. Forsten oeh andra f. d. kadetter 184() ntgifna kalend(‘rn »Finska Kadett(*n» o(*h (isterhottniska stiidentafdelningens ströskrift » Joukahainen», hvars fiirsta häfte utkom LS43 oeh som sedan vnnnit efterföljd inom flere andra stiulentafdelningar. En särskild n^ijmiärksamhet förtjenar Robert Tengströms »Finsk Anthologi > oeh »Fosterländskt Alhuni», hvilket han jnihlieerade tillsammans med II. Kellgren oeh K. Tigerstedt 1845 och 1847, dä här genom öfversättningen af finsk folksång oeh saga inflytelsen af det folkeliga elementet väsentligen förmedlades. Redan 1841 hade en metrisk öfversättning af Kalevalas första njiplaga ntgifvits af M. A. Cfistrén; den komjiletterades med Knllervo- oeh Lemminkäinen-cyklerna, 1851 oeh 1852, öf versa tta efter nya njiplagan af C. (1. Rorg, Ii varefter Kalevala genom en ny och fullständig öfversättning af K. C5)LLAX 18G4 äter infördes hos den svenska allmänheten i landet. Ej utan hetydelse för den }>oetiska smakens uthildning äro de öfversättningar frän Fleine (af K. Lollan), (föthe, ( )ehlensehläger, Rohert Bnrns, frän Lermontoff oeh andra ryska skalder, antika oeh orientaliska dikter, som siigo dagen under detta tidskifte.

Oeksä antalet af lyriska dikthäften ökades ansenligt denna tid, och om äfven flere af dem äro förstlingar, hvilka sedan ieke följdes af mognare verk, vittna de dock om, huru allmänt den vittra lusten och förmågan hade spridt sig. Detsamma gäller novellerna, af hvilka man pä dessa är kan räkna mellan trettio oeh fyratio, största delen doek formade efter utländska mönster. Dumas, Jules Sandeau, Diekeus, än mer efter Emilie Carlén oeh Aug. Blanehe, hvilkas arheten genom tvenne i Borga oeh Wihorg förlagda romanhihliotek vunno iikad spridning. Ett godt teeken var det, att landsortens pressar deltogo i den vittra produktionen; i Aho tycktes till och med ett litterärt centrum äter uppstå med sitt eget novellhihliotek »Aura», som utkom åren 1847 I85() med ganska många originalnoveller oeh dramatiska stycken. Afven teaterrejiertoaren

hiirjade förses med inhemska alster, mest lustspel och sångstycken, för de kringresande truppernas oeh sällskapsspektaklens hehof. Vältaligheten, däri Cygnaeus framträdde som mästare, gick för iifrigt sin gamla, vanligen tunga gäng vid de akademiska festerna oeh i Vetenskaps-Soeietetens minnestal. Historieskrifningen, som visserligen framhragte dugande forskningsarheten, har i stili- stiskt liänseende föga anmit nänmvärdt, än Cygnaei arheten, som längre fram skola lieröras. Däremot höra i detta sammanhang Matthias Alexander Castréns »Nordiska resor oeh forskningar», offentliggjorda efter den store språkforskarens död i sex delar, 1852 — 1870, af hans hängifne vän oeh hiograf C. (4. Borg, omnämnas, enär de i sina herättande oeh skildrande delar erhjuda hehaget af en klar oeh lugn prosastyl med lätta inslag af skämtande lynne. Hållna i en liflig styl oeh ieke sällan försatta med en kostelig humor, tillförsäkra äfven (xeorg August Wallins »Reseanteck- ningar från Orienten 1843 -1840» (ntgifna 18(54 — 18(50 af 8. O. Elmgren) åt den kände arah- forskaren en plats hland vära jirosaister pä denna tid; han ger jiä samma gäng en fängslande hild af den lugna arahdoktorn, i hvars skepnad han vägat sig in i norra Arahien hland öknens harn, oeh af dessas seder, lynne oeh lefverne.

FIMvANI) I l!)'”' SFKI.FT.

( )l‘v(T iill (l(‘niKi vittra produktion hiija sifi; nå<;-i-a skriftställai-o af l)(!tydcnh(!t, (yVjiaiacuH, d'oj)clius, Ikaaultsoii, l'rc(liåka skalcUais maka, fi-änist dock Rnncbcrjij själf, livars verk, i d(!ii man

de utkomino, numera ludsades i liela lamUd som de vigti^aste tilldragelser. Ilans bosättning i Rorgä visade sig pä intet sätt menlig tVir hans skaldskap. At jagten oeli fisket, kunde han liänge sig som f(')rr, hans enkla, gästfria lefnadsvanor, hans öppna, kärnfiåska väsen gjorde honom till det lilla samhällets beundrade, men o(‘ksä älskade storman, som uj)})söktes af i-esande frän när och fjärran. Sällan reste nägon notablare främling i landet, som ieke, i likhet med Xavier Marinier, l)esökte den store skalden i den lilla staden.

Det var under sädant umgänge han erhöll uppslaget till »Nadesehda, en dikt i nio sänger» (1841), det första större skaldeverk, där hans sänginö lenmat hemlandets kända och kära för- hållanden. För denna bild ur det ryska lifvet under Katharina ll:s spira lUhytte han idyllformen mot romansens friare, mera lyriska versbyggnader, orimmade och af utomordentlig vekhet och finhet. Samma rikedom })ä malande drag ur naturen oeh lifvet, som i de inhemska dikterna, finner man icke här. Kuneherg besökte aldrig Kyssland, men de drag han anbringar äro lyckligt valda och tillräc*kliga att ge en egendomlig varm och mjuk färg och en viss mollton ät dikten. I afseende ä det historiska, säväl i tidskostymen, som personerna, är det förvånansvärdt, med hvilken säker intuition han skildrar själfherskaredömets väsen, vare sig dikten riir sig i slafvens hydda eller i adelns slott, med Potemkin och Zarinnan själf. Berättelsen om slafvinnan Nadesehda, som väcker kärlek hos de l)äda furstesönerne, ädel och högsinnad hos den äldre, lidelsefull hos den yngre brodern, ger han ett lyckligt slut genom kejsarinnans fint motiverade mellankomst och i kraft af den mensklighetskänsla, som genomtränger allt och icke saknas alldeles ens i det af passionen härjade eller i flärd förstelnade hjärtat. Runel)erg, som alltid stod främmande för det förnämare och elegantare världslifvet, behandlar och bedömer det med samma ädla humanitet, som det folkeliga. Det är ock i denna samma milda och manliga, lugna och försonliga styl vi lärt känna i hans hemlandsdikter, som Nadesehda är hällen. Och samma styl, men med en helt annan

färg och ton, är rädande i »Kung Fjalar, en dikt i fem sänger», där hans sängmö äfvenledes rör

sig i främmande förhällanden. Här är det tvenne världar, den fornnordiska vikingatidens och den väl äfven stridbara, men })ä samma gäng poesifylda och drömmande Ossianska diktvärlden, genom hvilka händelsen ledes. Det ,är berättelsen om Gerda, kungabarnet, som pä nordiskt vis af fadren ntsättes, men räddas och föres till Morven, där hon uppväxer i kung Morannals gärd till en härlig jungfru, den af hjältarne eftersträfvade Oihonna. Men hennes häg är fyld af ryktet om den unge, i skaldernas sänger firade sjökonungen Hjalmar, och när denne kommer pä vikingavis, slär Morvens här och tar henne som byte, Idir hon sin l)roders maka. Tv Hjalmar är Fjalars son, som, i trots af fadrens ed att frid skall råda och täckelig sed hägnas i Fjalars rike, brutit sig samma ban till bragder och berömmelse, som Fjalar själf hade vandrat, innan han, gammal vorden, svor att skapa lugn och lycka med samma sin viljas makt, som tillförene ledt honom att pä krigets strät

skapa sin ära. Och (dihonna är det barn han vigde ät döden, när siaren, gudarnes tolk, i den

stund han svor denna sin ed, manade konungen att icke trotsa pä sin egen makt, utan gifva gudarne äran. Och nu har det dock gätt, som siaren förutsagt; genom naturliga, ur lifvet själft hemtade medel hafva de mäktige länkat det sä, att Fjalar fått det mest öfverväldigande bevis pä liui-u menniskan, äfven den kraftfullaste och egenmäktigaste, är ledd af dem och är intet emot dem, och med denna klarnade insigt gär han försonad till gudarne. Med rätta kallar Runeberg, i den märkvärdiga utläggning han ger af sin dikt i ett svar pä Snellmans kritik. Kung Fjalar en säng till Gudarne; i själf va verket har han i intet annat skaldeverk sä som här gjort mennisko- lifvets innersta och högsta spörjsmäl till diktens grundmotiv. Det är sin tro ])ä lifvets goda, uppfostrande beskaffenhet han i denna dikt äskädliggör. Ingenstädes visar sig heller hans skalde- kraft sä stor och mästerlig, som här, där det gäller att genomföra ett sädant motiv i och genom lefnadsförhallanden af den mest storslagna art, vare sig man tar hänsyn till den lefvande snillrika

27G

FINLAND I SEKLET.

koiiipositioii, hviiiiucd Imn imdfjjatt hviirjc* intryck af afsif^tliglict, ollcr dcii kraftfulla karakteristiken i diktion och inctci'. Ilans vei\s äi- lika fnlliindad, oin det j^äller att träffa det fornnordiska kväd(“ts j)i(‘<;'nanta kärfliet, säsoni i den fiirsta och den sista af de fem sångerna, eller att i de nicllei‘sta ansla den ( )ssianska diktens mildare ton.

Under tiden hade han afslutat sin lyriska diktning med tredje liäftet »Dikter» 184d. Man ser, att de i-ent lyiåska ingifvelser han haft nnder de senaste tio åren äro af elegiskt, till och med svårmodigt slag, den idveigifnas fin-tviflan, Ihiststämningar, toner och tankar ur ett liiigre lif. Hit h(>ra ett antal legender, dem han hearhetade eller fritt iij)pfann, m('dan han sökte sin lösning af den i'eligiösa fragan. Afven detta häft(* (ippnas af några smärre herättande dikter, bland dem

tvenne, i hvilka han behandlat krigiska minnen och dem han sedan upptog i »Fänrik Ståls Sägn('r». Tiden var niimligen nu inne, att dessa sägner, som sedan ungdomsåren grott i hans

Kung Fjalar.

fantasi, mognade och framträdde såsom de för oss dyrbaraste alstren af hans fosterlandskärlek. Dels var nu hans sångnii) i sin fulla skaparkraft, dels tillkommo yttre gynnsamma omständigheter. I Borgå och dess omnejd sammanträffade han åter med en och annan deltagare i 1808 års krig eller med de närmaste ättlingarna till sådana, af hvilka han erhöll många lefvande och karakte- ristiska drag, och så utkom 1842 G. Montgonierys lifliga och episodrika krigshistoria. En yttre sammanslutning för dessa i öfrigt fristående dikter, så vexlande till meter och diktion, till ton och stämning, vann han genom att tillskrifva sägnerna en enkel krigare, en fänrik, hvars bekantskap han gjorde under informatorstiden. Det är dock blott få stycken, där fänriken införts talande, än fiirre, där ton och talesätt i någon mån lämpas efter hans karakter. Fänrik Ståls gestalt bör förstås blott som ett poetiskt uttryck för den folkeliga traditionen. Formen är stundom rent lyrisk, stundom mera episk, tonen går från den mest upphöjda och hänförda känsla genom alla skalor till den af bitter ironi eller folkelig munterhet, varierande, allt efter som ämnet för gången

FINLAND I RFKI.KT.

277

l)jö(l skal(l('M. I)(‘tla heroiskt t'ost(‘rh'iii(lska l)il(lcr^all(‘ri, (liir hvarjc stveko siar som ett afslutadt lielt för si^, <>;er (‘ni('llerti(l en (otalhild af den ()desdi<ii;ra kamp, efter livilk(‘ii Finland skildes fran Sv('ri«:e oeh inl(‘ddes j);! nva hanor. I)(^ tre h{irf()rd(‘hnngarna oeli d(! mäi’keligaste valj)hitsermi

äro ihägkomna, alla grader, ifrän konungen och fältmarskalken till trosskusken och marketenterskan, hafva sina representanter, den rotfattige veteranen och soldatgossen, ja själfva vagabonden frän landsvägen, vittna om den nedärfda krigiska andan hos folket, oeh frän samhället, som med ångest

27K

FINLAND I SFKLKT.

r(")lj(l(‘ (Icii liM' |)lii>;t(‘n orli äran känipinidc anndii, laU*r (l(‘ii li()gt u])j)satt(* (‘inlx^tsnianiien, såväl soin (Icii långa toi^pHickan, oss ITiniiimna, liiini trolicUai och pligtkänslan delades af alla lager. Att äfven inindrc' ädla känslor knnde däi'nnd(‘r liafva vaiåt i riirelse i saniliället, heaktar skalden icke, da, (‘idigt hans åskådningssätt dylikt hih- till det förgängliga och oväsiaitliga i folkens lif. Däremot (‘gnar han en och annan dikt, t. ex. Knliudf, <l,t fienden, och det torde förtjena frainlnlllas, att, hnrn höigt än jiatriotisinen flammar, falh>r intet ord af hat eller liitterhet mot landets ovän. Hela samlingen ("ijijmas af en ixait lyrisk dikt, »Värt land», som med musik af l^acius hlifvit Finlands nationalsäng; här nttryckes den fosterländska grnnd, nr hvilken dikterna iqipspirat och hvaraf de sammanfattas till ett helt.

l"örra samlingen af Fiinrik Stills sägner utkom 1848, den senare 1800, hvardera med 17 stycken. lån viss olikhet i stylen är miirkhar i de häda samlingarna: öfver hnfvud är den mera ideelt hällen, lugnare oeh till kom])ositionen S(n'gtälligare i den föiTa, lifligare, mera karakteriserande och anekdotisk, men ocksä mera dramatisk i den senare. Den länga tiderymden mellan de l)åda liälfterna hade icke varit utan sin inverkan. Anledningen till tidsutdrägten var väl främst }>salm-

hoksarbetet, som älades ho- nom 1853, dä han var som bäst i farten med sina »fänri- kar». Han hade nyss åter- kommit frän sin svenska resa, den enda lian gjorde till ut- landet; färden hade gestaltat sig till ett triumftåg, som vi- sade skalden, huru djupt hans verk trängt igenom äfven jiä andra sidan Bottenhafvet, och lifvad af de bekantskaper han gjort, satte han sig nu till verket, dä kallelsen kom till det röttande och långvariga psalmhoksverket.

När erkebisko}) Bergen- heim satte nytt lif i de stora I Kunchergs senaste hem i Borgå, nn nationalegendom. kyrkokoniiteerna, SOlll SUttit

sedan 1817, funnos betydande

krafter att tillgå för en förnyelse af den svenska församlingens sångbok. Runeberg, Stenbäck och Lille kallades till verket, och mot förmodan hlef det icke Stenbäck, utan Runeberg, som utförde det. Hans psalmbok, med enskilda bidrag och öfversedd af de tindre, utkom 1857 och intiehäller inemot bO egna psalmer; de öfriga äro mestadelen omarbetningar af 1695 års psalmbok eller ändringar i den Wallinska. För detta arbete tilldelades honom en nationalbelöning genom en allmän subskription, som inbragte 74,000 mark och väl i grunden var en tacksam hetsgärd för hans hela skaldeverksamhet. Samtidigt fick han teologie doktors värdighet, och vid juhelpromo- tionen samma år hlef han [>romoverad af sin gamle vän Lille. ]\Ien när kritiken ur kyrklig och folkelig synpunkt hegynte, befans uttryckssättet i hans psalmdiktning lida af för stor konstnär- lighet och icke heller det dogmatiska vara i alla delar tillfredsställande. I hörjan af 1860-talet framträdde en stor mängd andliga sånger, bland andra af J. H. Roos, där visserligen konstnärligheten ieke var för stor, men den stränga dogmatiken icke heller visade sig ensam fiirslå. Äfven Stenhäck gre}) sig nu an och gjorde ett eget psalmhoksförslag (1866), som dock fiiga beaktades: han hade ieke skonat den gamla psalmhokens kära otympligheter mer, än Runel)erg det gjort - därtill var

KIM. AM) I K)'"' SKKl.KT.

han f(’)r invck('( andans man och |>o(‘t — nnai l(”)r d(^t hildado medvetandet syntes hans psalmer stela och magra: j)oesin had(‘ tagit sin hämnd liir den l(")rkast(‘lsedom han idvei' henne uttalat. JOmelhMäid had(‘ en ny psalmhokskonnté nedsatts i hvilken Z. Topelins var den ledande

persoidighehai, oeli fiir hans smidigare oeli själftiirsakamh^ snille lyekades det att fä till ständ 1(S(‘)(S ett fiirslag, som omsider vid kyrkomötet 188(5 hlifvit antaget.

Som en heKining f(>r sin miida ansäg Rnnel)erg jämväl, att han 1857 fiire nppnädd Tdder liek afgä frän sin lektorstjenst, med full pension. Men elmrn han nn liade fria liänder, fylde sig andra samlingen af sägn('rna blott längsamt. Det är sannolikt att orsaken härtill fär sökas oeksä i hans fantasi, där en utveckling till det dramatiska tyckes haiva försiggått: »vore jag blott yngre , säger han, >och hade bättre historiska studier, kunde jag vara hngad att börsöka pä det sättet», hlan ätertar sina försök i den Heibergska vädevillens form, och ett af dem utarbetar han till en familjemälning, »Kan ej», som trycktes 18(52 och sedan gick nägra gänger öfver scenerna i norden, endast i Helsingfors har den hällit sig längre. De skarpt utmejslade karaktererna och den kraft- fnlla dialogen stämma icke rätt till ett lustspels liitta ton och gäng. Som ett dramatiskt lärospån ansäg han äfven sin tragedi »Kungar dock i afseende ä den dra utvecklingen af karakterer handlingen lemnar föga önska och såsom skildring af lands heroiska tidsålder intar ett framstående rum i världs- litteraturen. Andra kunna hafva tolkat den på grund af vidsträcktare studier, men ett mera lefvande förstånd för dess väsen, en större f rändskap med dess upp- höjda realism har ingen egt.

Men därmed hade Ru- nebergs utveckling nätt sin slutpunkt. Samtidigt som Kun- garne pä Salamis trycktes, hösten 1863, träffades skalden af ett slag- anfall, hvilket lade honom pä sjuk- bädden, där hans kraftfulla natur höll ut i mer än tretton ar. Han afled den G maj 1877, och vid hans jordfästning närvoro landets ständer. Under hans sjukdom afslutades editionen af hans samlade arbeten i sex band, med up})tagande endast af de dikter och afhandlingar skalden efter sin stränga måttstock godkände som fulländade. Efter hans död utkommo tre häften »Efter- lemnade skrifter». Hvad han själf hade gillat öfverlät han lugnt ät eftervärlden, ömtålig för kritiken endast dä den gälde hans originalitet. Efter hand <5fversattes hans större arbeten till de europeiska kulturspråken, och senast har hans plats i världslitteraturen l)lifvit tillgodosedd genom W. Eigenbrodts tyska öfversättning af hans samtliga episka dikter. — I hufvudstadens centrum reste Finlands folk ett monument ät sin störste skald. Stoden, mejslad af hans son AValter Runeherg, aftäcktes med stor högtidlighet i maj 1885.

Vid Runebergs sida under den länga pröfningen pä sjukbädden, liksom tillförene i ljuft och ledt, stod hans maka, Fredrika Runeberg, hans medhjälparinna i de litterära studierna, men som därjämte intar ett eget rum i vår berättande diktning. Hon hade begynt att hjälpa honom i

280

FIXI.AM) I Hi''"' SEKUOT.

Morfjjonbladet med (dvorsältningar ocli ])earl»etningar, ))Iaiid livilka lion nii och dä insmög en egen sl,nni|). I ungdomen och ännii j>ä äldn; dagar skret' hon vers, mera kraftig oeli kärnfull, än vacker, nuai den ])lats hon heredt sig i vär vitterhet heror väsentligen af de prosaskrifter, med livilka hon frandi‘ädde ]>ä 1840- o(*h IHöO-talen: en mängd allegoriserande, i österländsk sagoform klädda »Teckningar och drömmar» (i Necken 1847 och i Snellnians Litteratnrhlad 1850 -58) samt herättelserna »Frn Catharina Hoije ocli hennes döttrar» (1858) och »Sigrid Liljeliolm» (1802). Den förra af dessa herättelser är en liflig och mycket omtyckt skildring frän stora ofredens dagar, grundad pä jiartigängaren Löfvings anteckningar, livilka väl alltför mycket ingätt i kompositionen, men ocksä gifva ät hei-ättelsen en god tids- och lokalfärg. I »Sigrid läljeliolm» har tvärtom det historiska fätt tjena. som omhöljc för författarinnans varma intresse för kvinnans lott och hör liennes rätt till själfständig utveckling.

Det var först sent, eller dä Nervänders ocli Stenbäcks lyror redan tystnade, som Fkedrik

Cygnaeus framträdde med dikter, livilka ocksä förundrade samtiden mera än de anslogo, men innan ännu Snellman ätervändt frän Sverige för att störa stillheten i värt samhällslif, hade Cygnaeus begynt verka för de patriotiska kän- slornas väckande hos den studerande ungdo- men. Historien hade varit hans lefnadsstu- diuni, och hans mission hlef att meddela sin entusiasm för allt stort i historien, särskildt i Finlands förflutna öden. Dä han äret efter kandidatexamen erhällit en lärare})lats i kadett- kären, hade han där fått tillfälle pröfva, hvilken makt han egde öfver ungdomens sinnen. Det var det utmärkande fiör hans patriotism, att han med en stor hängifvenhet för den svenska tidens minnen förknippade en liflig beundran, närd genom vistelsen i Petersburg, för det mäk- tiga rikes herskare, under h vilkas spira fäder- neslandet nu befann sig. Längtande efter en vidsträcktare verkningskrets, tog han afsked frän kadettkären 1838 och hlef äret docent i historien. Denna anställning jämte aflöning som rektor vid hufvudstadens trivial- skola och liefattningen som kurator för österhottningarna, den han samtidigt erhöll, voro anspräks- lösa nog i yttre måtto, men skaffade honom tacksamma åhörare för de upphöjda idéer och varma känslor han ville sprida i dels bundet, dels ohnndet tal.

Såsom vitter författare framträdde han till först med tvä häften »Ispiggar» (1837 — 1841), livilka följdes af tvä häften »Vandringsbilder», tillkomna under den fyraåriga resa i utlandet (1843 — 1847), som han företog med universitetets stora reseunderstöd. Hos vännerna i Lördags- kvällarnas krets hade Cygnaei lyriska försök väckt tvifvel om hans poetiska hegäfning. Bristen pä formsinne och herravälde öfver en högt, men ocksä vidt sväfvande inbillning gjorde hans dikt oklar och tung, hvartill kom, vid de tidigare, ur det intima eller bildningslifvet öfver hufvud hem- tade ämnena, en grubblande, tungsint stämning. I »Vandringslnlderna», <lär han söker återge intrycken af historiens hjältegestalter eller den samtida bildningens heroer, fär dikten något mera klarhet och kraft; det är, som om han frän inflytelsen af Lamartines vemodiga öfvergätt till Victor Hugos stormodiga diktning. Det är dock först med de fosterländska ämnena, som hans

.T. L. Eunehergs staty i Helsingfors.

FINI.AM) I l!)'»"' SKKLirr.

2SI

skiipolsogiifvii, (‘luiniväl aldrif»; mästerlig, stundom förmär gilva en lycklig fonn at ingit'v(‘lsenia. Till dessa fosterländska dikter höra promotionspoennen 1840, I8ö0 och 1804, langa hetraktelser öfver Pehr Brahes oeh Porthans tidehvarf samt den finska folkdikten, varma, formlösa hägiingar, än i det förflutna, än i framtiden, mälade af hans stora fosterhmdskäilek. Samtida hafva intygat om poemet 1840, hvilken djup verkan j)ä de unga sinnena (Vgnaeus gjorde med sitt nya sätt att se i stort, hvad som händt oeh gjorts i Fiidand, säsom vore det sällsi>orda vittra eller kiågiska bragder. Eftervärlden har ej j)ä samma sätt kunnat förbise versens styfhet, diktionens tvungeidiet och öfverdrifterna i omdönnet, men kan icke heller misskänna fosterlandskänslan.

Samma hiijelse fT)r (öfverdrift i herihn som i tadel följde honom som historieskrifvare och kritiker, men i j)rosaframställningen skänker hans originela uttryckssätt ett behag, som frängär hans vers. De länga, om ffean Paul erinrande perioderna afrunda sig med en säkerhet, som vittnar om det välde han med tiden vunnit öfver språket, hvars alla resurser han anlitade f()r en mellan ironi, humor och invektiv skiftande uppfattning. Hans historiska arbeten äro alster af omfattande källforskning och patriotisk meditation, rika pa skimrande vyer, där ofta nog äsigtens san- ning är mindre verksam, än inbillningens förespeg- lingar, fulla dessutom af personliga erinringar, infall, utvikningar af alla slag, tillkomma utan strängare metod, men fängslande som kåserier i stor styl. Ur synpunkten af Finlands väl och ära bedtimer han det förflutna, som om dess män kunnat eller bort ledas af hans patriotiska impulser. Denna subjekti- vism går igen i hans tvä dramer, »Claes Flemings tider» 1851 och »Hertig Johans ungdomsdrömmar»

1854, där han sökt att omsätta sina betraktelser i dramatiska gestaltningar, men utan rätt förmåga att ge personerna ett verkligt lif eller handlingen någon, vare sig yttre eller inre, nödvändighet, hvartill kommer hans benägenhet att omskrifva tankarna med meta- forer oeh anspelningar, som förtynga dialogen. Det, som ger läsningen af C^ygnaei dramer, liksom af hans skrifter öfver hufvud, sitt intresse, är det intima och oförstälda umgänge man därunder har med en stor- sinnad ande, varm för det heroiska, det ridderliga,

det lojala och humana, men öfver allt annat hänförd af beundran för sitt land, dess folk och de personer, som i tiden verkat för dess väl.

Främsta rummet bland hans kritiska skrifter intar hans dju})sinniga tolkning af Kullervo- cykeln (1853), af hvars tragiska gång och vilda poesi han ger en mästerlig framställning. En förtjenstfull studie af den efterroniantiska vitterheten i Tyskland oeh Sverige är hans akademiska afliandling om »Erik XIV som dramatisk karakter» (1853). Det bästa beviset på Cygnaei befogenhet som vitter kritiker är hans oförstälda Ijeundran af I-lunel)ergs skaldskap, så konträrt motsatt hans eget. Fri från all afund, hvilken lumpna känsla hade intet rum i hans karakter, prisade han Runeberg för hans diktnings klara, formfulländade objektivitet.

Till Cygnaei kritiska arbeten, hvilka helt säkert l)land alla hans verk f(">r eftervärlden bil)e- hållit största intresset, hiira äfven de biografiska skildringarna af Nervänder (1848) och Franzén (1872), hvilka egentligen tillkommit såsom minnestal. Cygnaei vältalighet skilde sig icke mycket frän hans framställningssätt som essayist: samma lu-eda, lugna ordflöde, samma lyriska förknippning

2G

Fredrik Cygnaeus.

282

I-INLANl) I SKKLKT.

il t pcrsoiili^ii lifi^koinslcr, Ijärriin fiiniiii järnfiirclscr, kiuislof iilla liotraktolser med de iiitry(;k ämnet väekl hos honom, nnm det hvj»erholisk<i är här mera pä sin phits, oeli det mästerligii i utförandet, den värdio;ii hrillninf^en, de mättfiillii j>;estei-na samverkade till iitt lios äliiirarne fnunkalla de känslo- stämnin^iir, livilkii heherskiide honom sjiilf. Det v<ir företrädesvis som talare han utöfviide det väekels(‘rikii inflytiinde, som hlii- märkhiirt frän den stund han trän Fredrikshamn öfverflyttiir till \miversitetet. Med oheskriflig hänfiirelse skall ungdomen hafva lyssmit till hans tal om »Finlands munn» (hm 13 nnij 1848. Ungdomen förhlef honom trogen äfven under ett senare, nyktrare tidskifte: är efter är iijipvaktades Intn pä sin fTxlelsediig med säng, oeh hyllningen besvarade han 111 ed ett tal.

Återkommen frän sin länga utrikesresii oeh sediin han nägra är som docent fiireläst iifver fninskii r('volutionens historia, Imde han 1854 utnämnts till professor i den nyinrättiide lärostolen för estetik och nyare litteriitur, och verkade nu med desto större framgäng fiir spridandet af sina upphöjdil äsigter. Hitt inflytande som tiihire och skriftställare använde han äfven för befrämjande af teaterns intressen och, i egenskap af konstföreningens ordförande, för den bildande konstens utvecklande. Annu ett årtionde efter det han afgått frän sin profession fortsatte han till inemot sin död, 1881, denna länga, betydelsefulla verksamhet, af hvilken hans »Samlade arbeten» i 10 band och E. Nerviinders därtill fogade minnesteckning gifva en detaljerad bild.

jNIycket mindre originel och storslagen, än Cygnaeus, har Zacharias Topelius all den form- begäfning Cygnaeus saknade. Den yngste af skaldebröderne frän 1830-talet, har han omedelbart af naturen, i rikligare mätt, än någon af de andra, erhållit gäfvan att tala ett poetiskt språk, bundet eller obundet. Född 1818 invid Nykiirleby, grannstaden till Runebergs fiklelseort, blef hiin student 1833 och tillhörde egentligen icke Lördagskvällarnas krets, men stod dock under dess inflytelse i sin bildbaraste ålder. Han hade vid 13 års ålder skickats till liufvudstaden fiir att förbe- redas till studentexamen och i sådant hänseende anförtrotts ät Runeberg, i hvars hem han bodde. Vid jubel promotionen 1840 blef han magister; utom skönlitteraturen utgjorde filosofin och historien hans hufvudstudium. Han var en af dem, för hvilka Cygnaeus öppnat nya rymder i fädernes- landets historia, ehuru han visserligen stod pä en något annan grund, dä han 1845 (i Joukahainen) ifrågasatte, huruvida Finland egde någon historia före 1809. Frän hemmet äter hade han en fäderneärfd kärlek till den finska folkdikten, och dessa tvä känslor, i förening med hänförelsen för fosterlandets natur, blefvo de förnämsta trådarna i hans tjusande diktning.

Emellertid beträdde han, knapt 24 år gammal, vägledd af sin lätta skriftställartalang, publi- cistens bana, på hvilken han fortgick till sin medelålder. Topelius redigerade »Helsingfors tidnin- gar» med en varm, färgrik talang, som särskildt framstod i Leopoldinerbrefven, i kåserier, kritiska notiser och följetongen; han blef snart den stora allmänhetens gunstling och hans tidning landets mest spridda blad. LT denna verksamhet uppväxte på 1840- och 1850-talen en lyrisk diktning och en novellistik, som utgöra mycket betydande insatser i Finlands svenska vitterhet.

Det var 1845 Topelius samlat ihop sitt första häfte »Ljungblommor», det andra utkom 1850, och med tredje häftet och dess »Sylvias visor» afslöts 1854 denna hans lyriks rätta blomningstid. Liksom hos Franzén, hvars skaplynne och utveckling i sä mänga hänseenden gå igen hos Topelius, efterträdes den omedelbara lyriken af en symboliserande tankepoesi. När han 1870 utgaf sin nästa samling, »Nya blad», var sångmön märkbart förändrad, och när han 1889 ger ät sista diktsam- lingen titeln »Ljung», vill han därmed säga, att blomningstiden är slut.

Redan i sina första Ljungblommor framstår Topelius som en poet af Guds näde, född med detta sängens tungomål, som har makt att utsäga allt, hvad ett hjärta hojipas, älskar och lider. Helt visst ansluter äfven han sig i början till andras former, Franzéns, Runebergs, Almqvists, folkvisans, äfven dansmelodier ge form åt hans ingifvelser, och isynnerhet försöker han sig i den finska runoformen, ehuru det snart måste visa sig, att den var för enformig för lums rika lyriska begäfning. Ännu senare, när någon annans diktform anslagit honom, t. ex. Malmströms »Hvi

FINI.ANl) I 19'»' SKKLIOT.

28H

suckar det sa tun«t uti skogen?», är han, med sin utomordentligt riirliga oeli receptiva formfiiiariäga, snar att använda den. Tidigt liad(' han likväl funnit sin egen lyriska styl; sä tidigt, som före nndt(‘n af 40-talot, i »Lärk röster», i »O lät mig lefva (m liten tid», finma- man lians sängmö i fnll besittning af denna oändligt smidiga, af de mest välljudande musikaliska ord, de färgrikaste uttryck, de ömmaste toner hopväfda drägt, som sä förträffligt egnade sig hör hans milda, lätt vemodiga andes riirelser. I jämförelse nu‘d denna mjuka, yppiga form förefaller linnehergs lyrik nästan sträf oeh kylig; Tojielins utvecklar stämningen rikare ocli lifligare, men eger ieke Rnnehergs idéhalt, utan där han gär ntöfver stämningsmäleriet, är det en berättelse, en lifshild och i senare tider reflexionen han tillgriper.

Huru oeh pä h vilka ämnen han skulle företrädesvis använda denna sin tjusande form, visade sig snart. läka litet, som hos Franzén, kunde lidelsen ega någon rätt jordmän i Top(*lii milda natur; de fä lidelsefulla stycken man finner hland Ljungblommorna tyckas snarare vuxna i Alm- (jvists rosengärd, än pä skaldens egen grund.

Äfven erotiska motiv af personlig art har han ieke mänga, hans kärlek är knapt mer än en suck af längtan, ett begär att offra allt, och omfattar, liksom hos Franzén, icke sä mycket en viss kvinna, som ej fastmer kvinnan i all- mänhet. Den flydda, svikna kärleken har han visserligen också sjungit om, men blott som milda, vemodiga minnen. En mästare är han i att tolka kvinnans väsen, den unga moderns rörelser af stilla glädje och hopp, men isynnerhet den unga flickans skäraste stämningar, hvarför han ock dedi- cerat första samlingen af »ödemarkens bleka, röda, daggbestänkta, friska ljung i sommarblomma» ät Finlands flickor och till gengärd alltid haft sitt trofastaste stöd pä det hållet. Kvinligheten är öfver hufvud för hans sångmö lika utmärkande, som manlighet var utmärkande för Runebergs skaplynne; den röjer sig i känslans renhet, finhet och fromhet, såväl som i diktionens yppiga mjuk- het och i den försakelsens och själf uppoffringens ande, som är rådande i all hans diktning. Hvad är hans berömda »studentsång» annat än en utgjutelse af den mest själflösa kärlek, med Zachanas lopeiiu».

vetandet och fosterlandet som föremål, och slutsumman i »Ynglingens drömmar» är icke någon

Vägledd af Cygnaei och Runebergs patriotism, närd af folksången och historiska studier, upptog äfven Topelius tidigt fosterlandet såsom ett af sångens yppersta föremål: han hesj unger dess namn, dess öde, dess minnen, dess ädlaste söner, alltefter som de bortgingo ur tiden, men äfven praktiska verk till fosterlandets bästa, såsom »Sainia kanal»; och upptar han någongäng fjärran liggande ämnen, såsom »Napoleons grafvärd», sker det för att låta Finland tankfullt ned- lägga ett stycke ur sin granitbarm pä dens stoft, som i Tilsiterfreden dekreterade Finlands förening med Ryssland. Ty liksom Cygnaeus stälde sig äfven Topelius, huru varmt han än älskade det förflutna, afgjordt pä det nyas grund, anseende 1809 som en akt af försynen till det finska folkets underbara utvecklande, dock med den ätskilnaden, att Topelius aldrig vändt sig jiolemiskt mot den forna ledningen af landets öden.

FIXLAM» I 10'-': SKK U';r.

Vintergatan.

l denna fosterlandgkänslti inneslutes jämväl känslan för landets natnr, ur livilken mänga af lians älskligaste ingifvelser liärflntit, oändligt ömma oeh milda, men äfven friska oeli muntra stämningar. Metarens intrvek i daggryningen, skridskoäkarns nattliga färd till sin flicka, skidan som slinter öfver snön, och vären, isynnerhet våren, som är hans älsklingstid, med dess islossning, dess löfsjirickning och underbara aftonljus, äro nuttiv som betyga en munterhet, livilken äfven i afseende å menniskolifvets företeelser kan framalstra en skämtsam upjifattning. llos ingen annan !tf våra diktare eger ntitnrstämningen så oändligt mänga skiftningar, som hos Topelius, men att hans diktnings vä.sen dock i grunden är allvarligt och något vemodigt, har han själf angifvit med Kanteletars ord: »sången är af sorg upprunnen», och innerst är detta allvar en religiositet, livilken heherskar hans ingifvelser och söker lösningen pä all lifvets strid ofvanefter. Under den religiösa känslan ger sig den erotiska fången (»Hvem är din lefnads ljus?»), naturluiuförelsen genomtonas af en religiös ( ( )rions bälte >. »Vintergatan»), och ur denna grund alstras ock hos skalden en benägenhet för det (ifvernatnrliga, som låter (luds röst fiirnimmas äfven i ulfvens hjärta och hejda honom i sjiranget mot gossen, livilken är ute julnatten och ser }>å »Jesn stjerna (»( Idemarkens jul»). Ur denna grund framkväller till stor del den romantik, som utvecklar sig i haus diktiiiug, ju mera det lider.

FINLAND I H)"»'- SEKLFT.

m>

l)(‘ssa dni»; i TopHii skaldska]) äi’o sandade iii' » Ljun^hloniniorna», men atia-finna.s till en <^od del i all lians lyrik, trots den inärkliara tiirändiin^, soin inträdde mot niidten af femtio-talet. I det att ingifvelsen förlorar sin omedcfliarluf, ersättes diai af en spekulation, näf<;onting- nddt emellan symliolism och allegori, allt fiir mycket reflexion för att vara det fiirra ocli for mycket sväfvande för att vara det senare. »iSylvias visor» (I85d — ISöö), den sista ljungblomsskörden, bilda en (ifvergäng, de äro i detta biinseende livad »Fannysängermi» äro bos Friin/én. Formen, mera ninsi- kidisk än någonsin, iir en pniktkostym, som röjer sin egen rikedom, mer än diktens gcstidtning, bvilken stundom är mager nog. Temat i denna diktcykel är den fosterländskii naturens skönhet, dess frid gentemot lifvcts strid och kif, dess sjiegelbbinka vikiir, dess osknldsfnlla skördefolk, ocb Sylvia är det finaste, skäraste, (immiiste af dess väsen i fägelbamn, men så att denna skejmad blott bär ocb där, genom ett ocb annat drag, vidmaktbålles. Sedan, i de dikter, bvilkii samlats i »Xya blad» ocb i »I.,jnng», är det andra, fosterländska, geografiska, bistoriska, fysikaliska, bnina- nitära tankar, som framställas i den glänsande kostymen. J bilden af »Islossningen» i landets elfvar, främst Uleä elf, försinnebildligar ban 185() landets längtan efter en friare ocb själfständigare utveckling; i »Finlands böjning» framställes, bnrn nti jordens inre bor en vänlig jätte, som upp- lyfter landet ocb bvart tjugonde är skänker det ett grefskap, men jätten förvandlas till ungdomen, som med sin kärleks makt böjer landet, ocb slutligen är det dock icke individerna, ntaii andens eviga vägor,* som verka fosterlandets u[)pböjning. För denna andens i naturen filosofi fick ban godt utrymme i sina promotionsdikter (»Helsning» 1844, »Har vetenskapen ett fädernesland?» 1853, »Striden om ljuset» 1860, »Helsning» 1890). Att den religiösa känslan därvid skulle göra sig allt mera gällande som kyrklig mystik, var sä mycket naturligare, som ban en god del af 1860-talet var sysselsatt med psalmboksförslaget. Sä skildrar ban frosten i »Septembernatten 1867» som en straffdom, den Gud liit ntgä öfver landet för menniskornas förvetenbet, otro ocb synd. Men läter ban nägongäng, i striden mot tidens växande positivism, symbolismen falla, får bans vers en flykt, bans diktion en kraft (»Verldarnas daning», »Voltaires bjerta»), som man ej skulle vänta sig af Ljungblommornas skald, ocb samma starka flöde röjer bans dikt, då ban, manande eller bestraffande, berör det inbördes splitet (»Den originala skuldsedeln», »Draktänder»), slär ett slag för kvinnans rätt till bildning eller ger uttryck åt sin beundran för Garibaldi. INIåbända älskar man dock mera i dessa senare samlingar att bär ocb där möta smä stänmings- bilder, sädana som »Klockan klingar pä Roines strand», eller glädtiga, graciösa arabesker till dans- ocli andra melodier, bvilka påminna om ljungblommornas innerligare ocb omedelbarare tider.

I »Helsingfors Tidningar» })ä 1840-talet finner man, bnru följetongen, bvilken börjar med smä skildringar ur verkligheten, än i sagoform, än anekdotiska, växer till sig är för år ocb fär konsistens af noveller, belst med en historisk kärna, såsom »Drottning Sophia Magdalena» (1848) ocb »Gamla baron pä Rautakylä» (1849), tills diktaren vintern ocb våren 1850 läter där ingå sin första betydande novell, »Hertiginnan af Finland». Briljanta, med mjuka ocb fulla bänder utkastade sedeskildringar frän Abo pä 1740-talet omvexla i denna l)erättelse med detaljerade bilder frän det bedröfliga krig, som bär namnet »lilla ofreden», ocb emottogos med hänförelse, oaktadt den vansklighet ämnet innebar. All författarens konst kunde icke afbjälpa, att hjältinnan, Eva INIerthens, borgmästarens i Abo dotter, gett sig till älskarinna åt den fientliga öfvergeneralen, ett förhållande, som måste förefalla desto betänkligare, ju strängare grundsatser dä äiinn voro rådande i vår litteratur.

Med detta lärospån hade Topelins pröfvat sina krafter som historisk novellförfattare ocb dessutom funnit, att ban i sitt lilla blad med dess tvä numror i veckan likväl kunde hälla upp intresset äfven för längre berättelser. Sä öp})iiade ban hösten 1851 den berömda serie af skildringar ur svensk-finska historien, som under namn af »Fältskärns berättelser» bör till det yppersta litteraturen eger i den genren; de äro fullständigt öfversatta till danska samt delvis till tyska ocb engelska: Begynnande med slaget vid Breitenfeld ocb Gustaf Adolfs uppträdande pä trettioåriga

KINl.ANI) I If»"": SKKLI:T.

ki’ij;(*ts .slc!ul(*)»liit.s, skildi-jir liaii <l(i hetyddsefullastc! inoinentcn i vai- historia till och nu^d Gustaf lll;s revolution 1772, krigen i Pohai och inot Danmark, stormansvähhit, hexeriprocesserna, reduk- tionen, hnngei'sai-en, ('ai-l XII:s hjältehragder, stora ofredens fasor, äternpphloinstringen, frihetstidens partistri<ler, vetenskaj)en m(“d Linné, fritäidveriet och vidskepelsen samt den vaknande religiositeten. Innehållet behandlar han (ipisodiskt, i koilare, mer eller mindre fristående scener, som tillsammans hilda (Ml herätt(“lse, och af sadana anslar han tre ät livarje tidskifte. I kraft af djnptgäende källstndier tillägger han drag, som ge ät berättelsen en utomordentlig äskädlighet; lifligheten kommer frän hans alltid själfulla njipfattning. Han stannar icke vid naturens, lefnadens, händelsernas yttre utseende; det är de ledande tankarna i tiden, liksom de herskande känslorna hos personerna, som äi'o hestämmand(\ Hedan diktionens lediga behag och rik(‘dom pä träffande, än djupsinniga, än lekande och kvicka uttryck, vare sig det gäller att skildra lokalen, karakterisera tiden eller förtälja händelser, gör läsningen till en njutning, men värdet heror väsentligen pä hans förmåga att lefvandegöra tidens tankar i och genom fritt uppfunna gestalter, sida vid sida med historiska personlighet(M-, utan att de förra, om ej med ett eller annat undantag, fä tycke af personifikationer, och utan att de senare lida af den historiska verklighetens styfhet eller torrhet. Afräknas någon romantisk äfventyrlighet i början, en viss sentimental folkkärhet pä slutet och öfvertron, som i och med konungens förtrollade ring genomgäi’ berättelserna, kan det sägas, att sällan dikt och historisk verklighet hlifvit sä lyckligt förknippade, som i detta stora novellverks fem cykler.

Sambandet mellan episoderna ästadkommes genom de tvenne slägterna Bertelsköld och Larsson, hvilkas (iden följas genom hela tidrymden, förutom ett antal mindre familjer, af hvilka medlemmar nu och dä dyka u|)p i berättelsens ström, och af detta biografiska intresse förstår författarn att begagna sig med fin konstnärlig takt. Den förra af de l)äda frän samma bondgård i Österbotten utgångna slägterna stiger mot höjden, tack vare sitt ursprung frän ett kärleksförhållande mellan Gustaf Adolf och den i Stockholm uppfostrade finska bondedottern; lyckligare, än grefvarne af Wasahorg med liknande ursprung, skänker den ät Sverige i fem generationer framstående krigare, jorddrottar, statsmän och diplomater. Den andra slägten häller sig i dälderna, dels som bönder å stamgärden, tills den nästan utrotas under stora ofreden, dels som en rik borgarslägt i Wasa; de framstiga ur skuggan vid reduktionen, när stormansväldet störtas, och under frihetstiden, dä kungamakten är l)lott ett sken. Genom att åskådliggöra, i form af verksamma slägttraditioner, denna fortgående kamp mellan kungaväldet, aristokratin och folkväldet får berättelsen ett inre sammanhang och en djupare halt, som betryggar dess värde för framtiden och gör den till en läsning af nationel betydelse. Som en yttre omfattning har Topelius, enligt gammal god novell- diktarsed, anhragt mellan berättelserna de täckaste små familjebilder i fältskärns vindskammare, där ähörarkretsen anställer sina betraktelser öfver dikten. För de intressanta vinkar man här erhåller om diktarns åsigter om och afsigter med sin berättelse, glömmer man fråga, om fältskären verkligen kunde ega förutsättningar för en sä pass djup uppfattning af historien, för en så lätt dialogform eller sä lyckliga imitationer af tidens brefstyl.

Mellan cyklerna af »Fältskärns berättelser» och ännu langt efter det han dragit sig bort frän Helsingfors tidning, fägnade han den tidningsläsande allmänheten med kortare noveller, hvilka han sedan (1880 — 1881) utgaf samlade i »Vinter(|vällar», där äfven »Hertiginnan af Finland» ingick. Det var lyckliga historiska uppslag, såsom »Vernas rosor» och »Konungens handske», båda frän Gustaf HLs finska krig, eller skildringar frän det förnämare herrskapslifvet pä landet, såsom »Gröna kammarn pä Linnais gärd» och »Tant Miraheau», frän studentlifvet, såsom »Vin- cent våghrytaren», frän smästadslifvet, såsom »Guldspiiket» och »Fröken Drifva», från allmogelifvet, såsom »Brita Skrifvars» och »Pastorsvalet i Aidango». Många fängslande naturskildringar, känslo- fulla eller lekande kulturbilder, lifliga karaktershilder, mest af kviidiga eller ungdomliga naturer, möta äfven här, men så snart handlingen börjar utveckla sig, löper den ut i en öfversj)änd, äfven- tyrlig romantik, liksom drifven af föreställningen att en berättelse ej intresserar, med mindre ett

FINI.ANI) I Hl'”-: SKKMOT.

öfv(‘rnatiirlii»;t, sällsamt eller atminsloim utländskt element tillkommer. Diktarns stora ifceptivilct »gentemot tidens ledande författan', J>ul\ver, J)ickens, Alexandre Dumas, som fiirklarar novellernas olikartade ton oeli fär<>;, kan oek halva verkat [)ä kompositionen, oeli ju ni(*i-a pu sextiotalet de etiska spörjsmälen taga lih-fattaren i besitttiing, desto mera hlir motiveringen overklig, gestalterna fantomlika. Detta röjer sig mest i de häda sista novellerna, » Past(jrsvalet i Aulango» och ./Ung- domsdrömmar», men särdeles i den historiska romanen »Planeternas skyddslingar» i tre voll., vären 1880, som tillsvidare utgih- afslutningen pä denna sä fruktrika novellistik. lian har egnat denna roman ät drottning Kristinas regeringstid, som var en lucka i Fältskäriis berättelser, där denna nu tar plats som en vinterfrukt bland alstren af hans snilles högsommar.

Ur denna novellistik framgick äfven Topelii dramatiska diktning pä en tid, dä alla vära framstäende skriftställare arbetade [)ä att skapa ett inhemskt drama. Novellen »Gamla baron pä Rautakylä» omarbetades till skädespelet »Efter femtio är» och uppfördes vären 1851, ur första eykehi af Fältskärns berättelser samlades scenerna till sorgespelet »Regina von Emmeritz», som up})fördes tvä är senare och med sina stora historiska minnen oeli sina högstämda konflikter för- hlifvit det främsta stycket pä vär repertoar, och för ett sällskapsspel till förmån för studenternes byggnadsfond diktade han 1858 »Ett skärgärdsäfventyr», en täck vådevill frän adertonde århundra- dets hoflif, lokaliserad i Helsingfors. Ett liknande ämne, tillhörande området för »Fältskärns berättelser», ehuru med tillägg af det något för allvarsamma motivet af ett statsstreck, hade han tidigare (1852) förvandlat till text för vär första inhemska opera, »Kung Carls jagt», ocli då Nya teatern i Helsingfors skulle invigas 1860, diktade han sagospelet »Prinsessan af Cypern», däri han gjorde det visserligen omöjliga försöket att i de graciösaste redondilier försmälta till ett den grekiska och den finska diktens olika väsen. Slutligen har han af den gripande novellen »Brita Skrifvars» gjort en realistisk karaktersbild för scenen, hvilken måhända därför är det mest drama- tiska af hans stycken, att den icke kräfver någon längre utveckling. En genomförd karakters- utveckling och en strängare motivering, såsom dramat fordrar, låg väl icke i hans episodiska, målande skaplynne.

Jämte kvinnan har barnet varit det omhuldade föremålet för Topelii diktning. I anslutning till H. C. Andersen, kanske ieke sä djupsinnig, men med mindre koketteri och mera barnasinne, än denne, skref han »Sagor», hvaraf fyra häften utkommo omvexlande med »Ljungblommor». Därefter var han en trägen medarbetare i barntidningarna »Eos», »Trollsländan», »Nya Troll- sländan», och sålunda uppstod en mängd efter barnens horizont stälda sagor, berättelser, betraktelser, visor, lekar, dramatiskt hållna uppträden, dem han jämte de äldre sagorna begynte 1865 samla under titeln »Läsning för barn», hvaraf sedan sju volymer utkommit och till stor del öfversatts till danska och tyska. De äro hemtade ur folksagan, historien, alldagslifvet, men isynnerhet ur den natursymbolik, som utgjort en sä rik källådra i hans fantasi, liksom i hans språk, och besjälade äro de af alla hans andes ömma, fromma, fosterländska, alltid ädla och upphöjda känslor. Erkänner man Topelii grundsats, att för våra barn det l)ästa icke är godt nog, skall man ej heller under- skatta denna del af hans diktarverksamhet. Sin uppfostrande mission fullföljde han ytterligare genom att koncentrera hela sin spräktalang pä tvä läsel)öcker för den första undervisningen, »Naturens bok» (1856) och »Boken om värt land» (1875).

Sedan han 18-17 vunnit doktorsgrad med en afhandling om fornfinnarnes sätt att ingå äktenskap och 1852 erhållit ett lektorat i Wasa gymnasium, men befriats frän nödvändigheten att tillträda detta och lemna hufvudstaden genom att 1854 utnämnas till extraordinarie professor i Finlands historia, fick han ordinarie profession i samma ämne 1863 och fungerade 1875—1878 som univer- sitetets rektor. Ät vetenskaplig forskning har han icke egnat sig, men af hans vidsträckta kännedom om fosterlandets natur, dess folk och historia är äfven texten till de illustrerade verken »Finland framstäldt i teckningar» (1845 — 1852) och »khi resa i Finland» (1877) nämnvärda alster. Efter det han 1878 afgätt frän universitetet, bosatte han sig i skärgården, där han alltid älskat att

imd(‘i- H()inriii’MO sysselsätta sig med fiske. Pa det vaekra Björkii<lden liar han fortsatt sin diktar- v(!rksamliet, men oeksä lifligt deltagit i alla konstnäi‘liga oeh humanitära sträfvanden: konstnärs- gillet, liarnens majfTirening till smäfäghu‘nes skydd, djurskyddsfiireningen, den kristliga ynglinga- fihvningen. kht fiircanal fih- sin nations viirdnad ocli tacksamhet, åtnjuter han i hela norden en aktning, som fatt sitt uttryck hland annat i det stora jiris Svenska akademin tilldelade honom vid sin hundraårsfest 1886, (‘ft(T att redan 1878 hafva tilldelat honom sitt kungliga pris.

\dd samma tid som Topidius hegynte äfven Fredrik Perndtson (1820 — 1881) att tillvinna sig allmänhetens ujijunärksamhet. Ilan hade som ung l-jisalastudent öfverflyttat till landet, och sedan han 1842 inskrifvits vid väi‘t universitet, sökte han ärligt tillegna sig den här radande patriotismen. I tvä ungdomliga diktförsök hade han visat sig vara i hesittning af ett spräk, rikt pä hlomster frän })oesins allmänning, lians tredje poem däremot, »Den gamles minnen», är en romantisk kärlekshistoria frän finska skogsbygden, där runometern och Kyröfors allvarliga natur <lelvis stäfjat yppigheten. En varaktigare inverkan erfor han af Runehergs skaldskap, hans diktion hlef renare och manligare, äfven hans lifsäskädning fär nägot af Runehergs ljusa tro pä det ädlas och godas makt i menniskolifvet. I de redan nämnda kalendrarne »Necken» och »Lärkan» samt i ett häfte »Smärre dikter» (1840) utsände han en mängd lyriska stycken, däri de vanliga ämnena, naturens vemodiga sköidiet, lifvets längtan och ho])p, äro heliandlade, väl icke pä nägot originelare sätt, men smakfullt och väl afrundadt. Ilans anseende som diktare bekräftas af uppdraget 1847 att författa promotionsverserna, där han i vackra stanzer besjunger den fosterländska odlingens minnen. Något svärmeri fanns öfverhufvud icke i Berndtsons skaplynne, och han ger icke heller ett djupare eller genuinare uttryck åt fosterlandskänslan (»Vårsång», »Nyårshelsning»). Äfven kvinnan, som är ett långt lietydelsefullare ämne i hans diktning, utgör icke, som hos Topelius, föremål för en svärmisk känsla, det är hennes väsen han hringar sin hyllning, hennes öde och samhällsställning han egnar sin sympati. I sina noveller återkommer han gärna till detta tema. Berättelsen om »Augusta», den ädla flickan, som hellre än att kasta bort sitt hjärta pä en ovärdig, S(‘)ker att, trotsande förtalet, pä egen hand liryta sig en liana som lärarinna, är därjämte ett vackert uttryck ät den ofvannämnda optimismen. Denna novell och »En dags vexlingar» (båda i kalendern Necken) samt ett antal dylika i samlingen »Noveller och teckningar» (1851) äro kanske det hästa vi ega af sällskapsnovellen och pä samma gäng det mest betydande af Berndtsons kvarlätenskap. Karaktersteckningen är icke alltid så väl hållen och motiveringen på sina ställen otillfredsställande — enligt tidens smak skall berättelsen alltid innehålla någonting ovanligt, äfventyrligt, sällsamt — men hans konst är att lätt skizzera händelsen och mera låta ana utgången, än visa den, det är humanitetens idé han förfäktar gentemot sällskapslifvets fördomar och lyten, sedeskildringen är rik på träffande drag, den är gjord i ett friskt, godt lynne och utförd i ett lifligt, okonstladt och kvickt språk, som hör till det sundaste och bästa vi ega i prosastyl. Denna sin lekande konst öfverför han ej utan framgång äfven på landtlifvet (»Paavola-lilomman»); däremot lyckas han mindre väl i den historiska novellen (»Förrädaren»), där G. H. Melin är hans förebild.

Det fanns hos Berndtson en ådra af kvickhet och satir, som sökte sig fram i lyriska dikter, sådana som den bevingade »I mörkret», »Krök rygg», »När jag blef adlad», »Iswoschiken», den gaf sälta åt hans novellistik, men äfven i lusts})elet, som vid midten af 40-talet hegynte odlas i hufvudstaden och i Äbo, där egna teaterbyggnader blefvo uppförda, sökte sig Berndtsons muntra lynne ett spelrum. I den franska vådevillens form diktade han »Friaren frän Äbo», »Enleverin- gen», »Kamrer Tullboms sista äfventyr», »Kungens porträtt», i hvilka stycken den komiska hand- lingen är mindre rimlig, än rik pä lustiga situationer och kupletter. Samtidigt liearhetade han för de kringresande truppernas räkning stycken frän franskan, tyskan och danskan eller införde dem som följetong i Morgonbladet. Vid 50-talets ingång gaf den nu trettioårige författaren de liästa löften att blifva en det sunda vettets diktare. Dä inträffade i hans lefnad en vändning, hvars orsaker ligga inom privatlifvet. Hvad man därom vet är, att han från och med är 1852 ingick i redaktionen

FINLAND I I!»""- SKKMOT.

■JSO

t’(')r »Finliiiuls allmännu Tidning» och i cgcnskaj) af dess hnfvudrcdaktör hlef expeditionsclicf vid generalgnvernörskansliet. Flan hade 1847 hlifvit docent i estetik. Fnin hilsten 1844 liadc han redigerat Rnnel)ergs forna tidning, Morgonbladet. Nn hr<")t han pil samma gang med den fria puhlicistiken och med sin akademiska hana; han afstod frun täflan med ('ygnaens om den nvinrättade professionen i estetik ocli nyare litteratur. Men nr samma förhällande, som föranledt brytningen, uppväxte 1851 hans största skaldeverk, skadespelet »Ur lifvets strid», som ock hlef hans sista nämnvärda skapelse. Temat är det gamla, om hjärtats rätt gentemot bördsstoltheten, och stycket, som är utfördt i välljudande alexandriner, genomgås af ett vemodigt, högstämdt patos. Händelsen är förlagd till tiden för Oravais slag, och Döhehi och hans officerare, som införts i handlingen, väckte ett jubel, som förnummits äfven sedan dess nägot tomma idealism kommit publiken att svalna för stycket i öfrigt. Berndtson bade bär af omständigbeterna blifvit förd utom sitt skaplynnes rätta gränser: känslan blef sentijuental ocb ingifvelsen mestadelen af litterär art. Bättre, än genom de smärre stycken Berndtson senare skrifvit, bevisade ban sitt intresse för scenen genom ett stort antal öfversättningar och genom den fortgående sakförståndiga kritik ban egnade repertoaren. Ehuru pä äldre dagar nästan blind, saknades han sällan pä sin plats å teatern.

Samma idealitet i uppfattningen ocb samma omsorg ocb välljud i formen, som voro utmärkande för periodens framstående diktare, känneteckna äfven dess mindre poeter, af bvilka några må nämnas för att fullborda skildringen, om också brist på originel ingifvelse, alltför kritiskt lynne eller ogynnsamma omständigheter delvis hindrat deras utveckling.

En man af fin bildning ocb stor beläsenhet, bade Carl Wilhelm Törnegren (1817 — 1860) vändt sig företrädesvis till de romaniska folkens litteratur, den ban föredrog vid universitetet som professor i lärdomshistorien. Bland romansens ocb trubadursängens alster bade hans egen vers- konst blifvit säker, konstfull ocb varm. I sina lyriska dikter, bvilkas uppkomst mestadelen tillhöra tiden frän hans vistelse i Sverige 1837 till hans vistelse i Moskva 1842, röjer ban i hög grad förmågan att med de ord han väljer väcka bos läsarn klara, vänliga, sinnrika intryck; så när ban skildrar »Öresund», afskedet frän »Min svenska flicka», »Zigenarflickan», eller då ban manar »Finlands sångmö» till en muntrare ton. Men hans ingifvelser voro sparsamma, ocb ban använde sin verskonst tyvärr alltför litet äfven vid öfversättningar, af bvilka ban lemnat några mästerliga prof af spanska romanser och af Moores »Irländska melodier». Hans längsta dikt är belsningen till 1857 års magistrar, med klara tankar om ynglingens mål, om bildning, fosterland ocb språk. Törnegren var känd för konsten att berätta, ocb hans minne va” rikt på anekdoter, dem ban formade med stor konstfärdighet ocb gärna afslutade med en satirisk point. En frukt af detta satiriska lynne voro hans bref i Helsingfors tidningar (1856 — 1858), där ban i en lugn, god- modig ton uppvisar gängse löjligheter och öfverdrifter, bland annat i språkfrågan, ocb bvilka väckte sä mycket mera uppseende, som vår vitterhet varit jämförelsevis fattig åt detta håll.

Samtidigt som Berndtsons skaplynne utvecklade sig ät det komiska, framträdde pä student- kalasen en skämtsam diktare, Jakob Gabriel Leistenius (1821 — 1858), bvilken vann ett stormande bifall med sina improvisationer. Man förde honom i nägot sidorum, där en kamrat var till bands med papper ocb penna, någon gammal melodi eller meter föll honom i bågen, ocb de sålunda tillkomna verserna afsjöng den lille runde poeten själf pä sitt torroliga sätt. Dessa improvisationer röra sig om kamratlifvet ocb äro icke mycket fyndiga eller kvicka, men andas en genuin lustighet, utan att ge synnerlig anstöt ät anständigheten eller versformen. Uppmuntrad af de äldre diktarne, begynte ban odla sin talang ocb sträcka sina betraktelser frän studentlifvet utöfver det kälkbor- gerliga lifvets förhållanden, dem ban skildrar i skiftningar mellan burleskt och sorglustigt. IMedan ban, som nödgades uppehålla sig med information, långsamt studerade pä kandidatexamen, där latinet ocb historien voro hans bufvudämnen, leddes hans sångmö till dessa Inirleska travesteringar af gamla historien, som äro den mest markerande delen af hennes alster. Kung Crösus, Xantippa, Alcibiades, Dionysius, Sabinskornas bortröf vande, Meneuius Agrippa m. fl. äro harmlösa VTängbilder

37

KINI.AM) I SKKLI-:T

2iM)

af (le j>amla skolhcrättclscnia, där Insli^lieten U])))stär g(Mioni den moderna kostyjnen. Jdfvad af hifallet i de akad(‘iniska kretsarna, ntgaf lian 1847 ett litet häfte, »Pojken» henämndt, och ännu saniina ar en nagot störn* samling, »Ynglingen». Pland skämtdikterna möter man äfven allvarliga och n|)])h()jda stveken, och det var hans innersta lio|)[) att i den högre lyriken vinna det erkän- nande, han tyckte sig nog lätt hafva vunnit }>ä ett lägre oniräde. När han 1855 utgaf sina »Dikter», dä‘r de lustiga dikterna hlott i strängt urval intagits, har han närmat sig Tojielii maner, men det ä',r hlott nägongäiig (t. ex. »Diida hafvet») han lyckas ge ät dikten ett djujiare värde. Huruvida han ät ena ellei* an<h'a hället skulle nätt nägon stin-n^ fulländning, hlef oafgjordt; han dog i sin hästa älder.

Pland de nya diktarämnena, som i kalendrar och i tidningar gjorde sig bemärkta ]>ä fyratio- talet, fiirtjenar Ivmil v. (^vaxtkn (f. 1827) framhällas för sin veka, rent lyriska hegäfning. Lika grofkornig och lustig, som Leistenii diktning var, lika fin, formfulländad och melankolisk är sången hos V. (^vanten. Hans dikt är äii mera musikalisk och känslofull, än Topelii »Ljungblommor», men lemnar ingen lyrisk idé i hehäll hos läsaren. Det är naturens toner han söker kläda i ord, helst sädana de ljuda i natten, i (‘nsamheten och i den unga flickans sinne. Sällan hiir man af honom en sä munter ton som i hans »Vär.säng». Hans sängmi) är oändligt blyg och öm, med en stark lutning ät det finskt folkeliga. Hans längsta dikt, »Midsommarnatten», ett lyriskt dra- matiskt natursvärmeri, har dock en djupare andemening och })äminner med naturandarnes säng och dans om Atterhom. Dessa sina förstlingar, dem han offentliggjort i »Necken» och i sin egen kalender »Lärkan» 1845 och 1849, samlade han 1851 till ett häfte »Dikter». Han hegaf sig kort därj)ä för helsans skuld j)ä en resa till Söderhafvet. Pä återvägen stannade han i Stockholm och har sedan icke ätervändt till hemlandet, men kvarlenmade där sin »Suomis säng», som i musik af Pacius fortlefver pä ungdomens läppar, ett uttryck fiir dess fosterländska naturkänsla. 1 de nya förhållandena har hans diktning väl fått ett positivare innehåll, formen har mognat till stor klaihet och precision, men sitt lyriska, känsliga och allvarliga lynne har den hihehällit.

jNIedan det litterära lifvet i hufvudstaden sålunda spirade upp, syntes i Aho de afhrutna traditionerna äter vilja slä rot i den gamla jordmånen. J)et musikaliska sällskajiet, med anor frän Porthans och Franzéns tider, hade äter konstituerat sig och kom de litterära sträfvandena till hjälp, d. W. Lillja, den verksamme förläggarn, hade ingen svårighet att fylla »Aura», organet för dessa sträfvanden åren 1847 — 1854 och 1856, dä det utvidgades till en veckoskrift. Ej blott öfver- sättningar, utan mest originalnoveller och lustspel ingingo frän författare och författarinnor pä orten. De förnämsta härarne af denna verksamhet voro Johan August v. Essen (181 5 — 1873) och Nils Henrik Pinello (1802 - 1879). Den förre har i konstlösa berättelser ätergifvit hågkomster frän sista finska kriget (»iVIordnatten i Kauhajoki», »Det farliga skrinet») samt gjort försök äfven med sällskapsnovellen (»Ett tidens barn»). Hans mest liekanta dikt är ett sångstycke, »Skärgårdsflickan», efter fransk förebild, rikt pä kupletter med inhemska melodier och länge en omtyckt pjes pä siillskapsteatern. Genom lokaliseringen af franska stycken, till hvilka musiken arrangerades af Greve, bidrog äfven Pinello med sin ytligare talang att framalstra ett angenämt tidsfördrif. En harmlös pratsamhet och många små trefliga hågkomster känneteckna de »Små berättelser och tidsbilder af kapten Puff», som han under ett årtionde (1866 — 1878) fortsatte att utgifva, efter det att denna vittra blomning redan begynt aftyna. En gäng ville han gä djupare, men gick längre än sin liegäfning, dä han diktade en romantisk 0}>era, »Junkerns förmyndare», till hvilken den då redan ohjälplige lugelius satte musiken. Axel Gabiuel Tngelius, Agis kallad, var den flitigaste novellförfattaren i Aura åren 1849 — 1856. »Granriskojan», »Det gråa slottet», »Guvernanten Celias minnen», »Prokiga blad», »Heinolahlomman» äro i grunden ganska ordinära berättelser, men för- satta med en romantik, som blott röjer författarens lirist pä finare, sä artistisk som allmän bildning. Han ansågs för ett brustet geni, men brustenheten var väl mera af moralisk, än af est(*tisk ail.

FINLAND I lO'*"' SFKLFT.

201

Kiiu'llorti(l verkade (leiina lifaktighet pa uiigdonieii i Aho gyiimasimn, där en lust f()r vittra (dningar oeli förniägan att kornäct behandla det bundna språket 1'ortlef'de till in [)ä sjuttiotalet. l“bi vaeker idealistisk syftiung, i bvilken Aurastadens luinnen gärna inga, tyekes utmärkande för dikten vid denna härd. Tvenne ur dessa fiirhällanden fraiugängne diktare niä ännu nämnas såsom till- hörande detta skede. Karl Korekt IVIalmström (f. ISilO), soni utgaf ISöb ett häft(! »Diktei-», hvilket 1879 utkom fiirdubhladt till volymen, hehandlar lyrikens gamla ämnen med fint poetiskt gehör, utan att imitera någon af de äldre skaldebnöderna, men dock utan stiirre originalitet eller lif- ligare inspiration. Ilans ingifvelse tar ofta en religiös vändning, så.som ock hans lefnadskall blef det presterliga. Ofver hufvud äro hans diktalster utmärkta genom ett vekt behag, men de lemna blott matta och bleka intryck. I sitt historiska skådesi)el »Erik Fleming» (1867) visar han sig alltför lyrisk, så i handlingen som i karaktersteckningen. En djupare halt röjde Josef Julius Weuksell (f. 1838), hvilken redan som gymnasist tillvunnit sig ett namn utom kamratkretsen och som student hade en samling valda ungdomsdikter färdig redan 1860. Mest befann han sig här pä den gamla grunden, någon gäng påminner han om Franzén, oftare om Topelius, som man finner af de vågade metaforerna med alistrakt begagnade naturföremål, men lyssnar man uppmärksammare, förnimmer man förebuden till en lidelse, större än hos någon af vära diktare sedan Stenbäcks tid; och i mänga af ungdomsdikterna, där kärleken är nog sä himmelsblå, viinskapen så trofast, naturen sä huld och leende, märkes, huru en gryende skepsis kommer sångmön att kasta på nacken, hennes läpp att kröka sig, och en bitterhet smyger sig in i dikten, än mot världen, än mot honom själf, hvdlket allt varit dittills sällsynt i vår diktning. Och med fruktansvärd hast utvecklar sig tviflet till en brustenhet, en byronism, tills den tjugu fyra år ige diktaren känner sig som ett midnattens barn vid randen af det vansinne, i hvilket hans förnuft också slocknade. Dessförinnan hann han dock fullborda det historiska sorgespel, »Daniel Hjort», som l)lef hans korta skaldelefnads storverk. I hjälten, en af de dunkla figurerna frän Klas Flemings tider, har han för- kroppsligat sitt eget grubbel öfver lifvets gåta tillsammans med folkets hat mot de förtryckande herrarne. Han har riktigt inträngt i tidens väsen och därifrån dragit motiv såväl för karaktererna som för handlingens förlopp.

Följdriktigheten i deras utvecklande, i förening med den själfulla aktualiteten i dialogen, gör detta stycke till ett af de bästa historiska skådespel i den svenska litteraturen öfver hufvud, äfven om den frambrytande lyrismen, hvilken föga minskar styckets spelliarhet, röjer författarens ungdom. När det första gången uppfördes på teatern i Helsingfors, hösten 1862, hade sinnesrublmingen hos författnren redan begynt, och ju evidentare sorgespelets förtjenst syntes, dess bittrare kändes den förlust vitterheten gjort, när det befanns, att hans själssjukdom var obotlig. För skaldens vänner återstod blott att i nya editioner (1868, 1876, 1891) samla tonerna från denna så sorgligt söndersprungna lyra.

Tiden efter 1863. Vid denna tidpunkt hände icke blott, att den yngste, mest lofvande dik- tarens skaldebana slöts för alltid, utan ock att den gamle, ännu sä kraftfulle mästaren, i det han med Kan ej! och Kungarne på Salamis tycktes öppna en ny period i sitt skaldelif, bröts ned pä sitt långvariga sjukläger. Flere af de andre diktarne hade vid denna tid äfvenledes afträdt från parnassen, och några skalder af högre rang syntes icke begynna stigningen. Förhällandet är anmärkningsvärdt, men beror ej blott pä den tillfälliga uppkomsten af snillen.

Arbetet pä stats- och samhällsskickets förliättrande, som efter det långa stilleståndet vidtog med landtdagen 1863, kunde ej vara utan inverkan pä litteraturen. De politiska och nationela frågorna togo nationens intresse och intellektuela krafter i anspråk, medan litteraturen dittills haft lejonparten af den allmänna uppmärksamheten. Bä.sta delen af nationens intelligens gick nu åt

Josof Julius Wecksell.

FIXl.ANl) I SKKUOT.

till Ktntslil v(*ts |)i’ak(i.skii vsirl, och allinaiilioteii, iippta^^en däral, lyssnade; endast ined förströdt sinne till dikten. Det friska, oeli fria lif, soin liegynte <j;enoinströinnia samhällskroppen, borde, tyckes d(‘t, kommit äfven vilterheten till f>;odo, fört med sig nya ämnen, nya ingifvelser, ny häg, nytt mod att dikta. Det äi’ dock hlott i ringa män väi’ vitterhet afs])(*glar detta framåtskridande pä alla områden, och där man finner tidens sträfvanden berörda, har icke sällan diktarns konstnärliga fiåhet gått fiirlorad och dikteai hlifvit tendensiiis. ])etsamma gäller den nationela eller spräkstriden, som gifvit hlott fä uppslag ät den svenska vitterheten i landet, men däremot kostat henne en god d(d af hennes fiir utsättningar.

Men äfven riktningen i tidens allmänna åskådningssätt var en anledning till denna fiirändring. iMM-kärleken för den exakta, forskningen, som efterträdde föregående tidskiftes spekulation, medförde andra, 0(‘h som det tyckes, mindre lyckliga vilkor för dikten. Huru verklighetstroget hon ock i den Runehergska tidsåldern ville förfara, var hon till sin princip spiritualistisk; i tron pä en god, mild, f(>rhättrand(; ledning af lifvet var hennes världsåskådning glad och upphöjd, äfven i sin realism vai- hon human och vänlig, och där känslan stegrades, blef hon romantisk. Sådant lifvet ter sig i denna tidsålders poesi, hvars uppfattning af det menskliga samhällslifvet ej lät sig bindas af reaktionära företeelser i verkligheten, är det en harmoni af lätt försonade motsatser, ett framåt- skridande till allt störn' frihet och fullkomning, en väg till förbättring, en källa till glädje. Och motsvarande detta åskådningssätt, var diktens form öfver hufvud utmärkt genom afrundning, ett fiirädladt och korrekt språk. Under inflytelsen af positivismen i Darwins, i Buckles, i Vogts och andras läror förändrar sig diktens skaplynne småningom. Tviflet pä och förnekelsen af ett högre andel if fördystrar henne, gör hennes lifsåskådning pessimistisk, hennes ton trist, hennes färger mörka. Än inskränker hon sig till en nykter s. k. verklighetsdiktning, som lemnar det inre andelifvet oherördt, än söker hon, då poesin icke kan alldeles umbära glädjen, sin förnöjelse i sinnesnjut- ningen, och sensualismen blir en rådande princip i dikten.

Huru föga iin en vitterhet af sådan art är egnad att tillfredsställa andens högre b.ehof, kunde den icke desto mindre intressera såsom någonting nytt och äfven medföra verkliga framsteg. Det ideala äskådningssättets poesi hade nått och öfverskridit sin höjdpunkt, efter en sä rik växtlighet följde naturligen en afmattning, då ju nu krafterna ock behöfdes till annat. Om själfva idéerna,

som hittills besjälat vitterheten, kan väl icke sägas, att de föråldrats, men de ideala former, i hvilka

dikten klädt dem, naturens sinnebildliga förhållande till menniskolifvet, kärleken som idel själf- ujipoffrande hängifvenhet, patriotismen som ett gränslöst upphöjande och lofprisande af det egna folket och landet, konsten för konstens skull, voro förbrukade; poesins bildspråk och versbyggnader måste förnyas. Hvad de större skalderna uppfunnit för sig, hade öfverförts till poesins allmänning, utslitits i kalenderpoesin, förstlingshäftena, följetongsnovellerna. At detta håll, åt skapandet af nya former och upptagandet af nya föremål, ligger den nya riktningens styrka och förtjenst, sär- deles i jämförelse med den gamlas epigoner, hvilka under tiden fortsatt att ur dess fonder rejiroducera de gamla idealen i det gamla bildspråket. Då kiinnes det som ett nytt uppslag, när en yngre

generation begynner sjunga om och skildra hvad diktarn verkligen sett och erfarit och känt, äfven

om synkretsen är inskränktare och lägre, diktens ideala enhet bristfällig, språket alldagligare och mindre vårdadt; det är dock, trots känslans brist pä renhet och adel, en diktning af lif- och blodfullare natur, där den träder gentemot den ljumma och matta overkligheten hos idealismens eftersomniar.

Framställningen af dessa riktningar och öfvergängarna mellan dem måste här inskränkas till en öfversigtlig grujipering, helst flere af författarne ännu hefinna sig midt i sin utve(*kling.

Först måste dock anmärkas, att vitterhetens sjunkande efter 1863 icke biir förstås som en minskning i antal eller arter. Tidningarna, som vid denna tid blefvo dagliga och växte till formatet, behöfde för sin följetong romaner och noveller, som ensamt för sig kvantitativt upjiväga den förra periodens alla prosaberättelser. Äfven i Imndet språk kunna några mera omfattande

försvenskningiir njininas, siidann som Dikter Irän tVämmandc land ai’ K. (V)U.an, Poenia dd (Jid af C. G. Kstlandkr odi sangen oni Roland af lIu(io ak Sriiui/noN. F()r teat(a-n ntgafs, ntoni j)a andra ställen nämnda, (ifversättningar oeli kearhetningar, 1881 ett »Teaterl)il)liotek» af jS'. KrsELEri', innelnillande ätta skadespel, en del fi’än ryskan. Af Wiehet.m Rolin (se s. 2d0) liafva Hliakespeares samtliga dramer pä ett lyekligt sätt bearbetats för seenen. Tidtals, .säsom omkring är 1870, bar kalenderi itteratnren varit ganska talrik. Bland stndentafdelningarnas kalendrar bar »Nyländskt album» med förkärlek upptagit svensk folkdiktning. Förstlingsdiktliäftena äro under dessa ärtionden längt talrikare, än under de föregäende, äfvensä dramatiska oeli novellförsök, pä bvilka ingen fortsättning följt. Det har icke saknats de, som lyftat sina vingar till flygt, men styrkan att hälla sig uppe, en originelare lifsu[)[)fattning, en djupare begäfning ha förefunnits sparsammare än under förra skedet.

1 hörjan hör flertalet af dem, som hällit sig nog länge uppe att ega en plats ätminstone i samtidens hägkomst, till den idealistiska riktningen, det är den gyllene tidsålderns epigonei'. Samma varma håg, som ledde Tiieodor Sederholm (1832 — 1881) att i en rad publicistiska företag verka för kvinnans och l)arnens utbildning, röjer sig ock i hans menlösa små dikter, lians lustspel och tre volymer berättelser »I Finland». Med samma varma fosterländska håg förenar Emil Fredrik Nervänder (f. 1840), son till skalden och fysikern, en lefvande tro pä det godas makt jämte mera initiativ och större själf ständighet, särdeles i sina »Berättelser frän Finland af Emlekyl» (1877) samt »Finska Bilder» (1887). Par enaktsstycken, »Den lilla finskan» och »Guvernören kommer!», äro lyckligt funna interiörer, medan hans äldre, i högre stil hållna dra- matiska arbeten, »Vid Anjala» och »Kungabarnen», lida af ett svärmeri, som ieke rätt lämpar sig för ett sä allvarligt och något tungt skaplynne som hans. Mindre betydande äro hans tva häften lyriska »Dikter af Emlekyl». En varaktig förtjenst har han inlagt genom den uppoffrande pietet, med hvilken han studerat och samlat våra litterära och fornminnen. — Främsta rummet inom denna riktning intar genom sin formfulländning Raeael Hertzberg (f. 1845). Han använde först sin vackra talang till öfversättningar och bearbetningar af finsk folksång (»Från Saimens och Päijänes stränder», »Finska toner» samt »Finska folksagor»), äfvensom af italiensk, fransk och spansk folkdiktning (»Folkvisor frän skilda länder»). Själfständigare förhåller han sig i de mänga häften, »Sagor af tz», »Sång och saga», »Smärre skizzer», »Dikter», »Nya Dikter», »Barndomshemmet», där han, sedan början af 1870-talet, format sina egna ingifvelser. Men dessa äro mestadels icke ur verkligheten, hvilket uppslag än nu och dä därur har härflutit, utan från denna idealvärld, som tillkommit genom poesins förmedling. Afven dä han sjunger om sin egen barndoms minnen, äro de flesta dragen gamla bekanta, men ingen af samtida diktare har en sä korrekt, vacker och välljudande diktion, med nära nog snillrika vändningar, ingen återger renare, älskligare känslor i täckare bilder. Hertzberg har äfven, ehuru med mindre framgång, försökt sig i historiska berättelser. Mera ur egen fatabur, men inskränktare i anseende till området, har Jonatiian Reuter (f. 1859) besjungit stämningar, scener och lefnadsvilkor i skärgården. Pä senare är och äldre dagar har K. J. Numell (kammarråd, f. 1826) utgifvit sina försök pä vitterhetens område (IMin konceptbok, fem band), bland dem tvä tragedier frän finska folkets forntid. Lika produktiv som anspråkslös, har V. Pettersson (faktor, f. 1849) funnit en stor och intresserad läsarekrets för sina talrika skildringar ur Helsingforslifvet, dem han publicerat i följetonger och samlat under titlarna »Bilder ur skatuddslifvet», »Den gamle polisgevaldigerns berättelser», »Pä lustfärd (öfver land och vatten». Af de ganska talrika författarinnorna inom denna riktning mä nämnas Maria I^ovisa Furuhjelm, född 1846 friherrinna Gripenberg (pseudonymen Maria) och Edith Forsman (f. 1853, pseudonymen Aina), hvilka i omsorgsfullt utförda skizzer och noveller skildrat lifvet, mest i landsorten, i en mild, allvarlig och religiös ton. - August Schaumans långvariga publicistiska verksamhet faller utom ramen af denna öfversigt. jNIen sedan 1892 utger han ett memoarverk, »Från sex ärtionden i Finland», hvaraf redan sex häften utkommit och hvilket såväl

nXI.AM) I SKKI.KT.

L>!n

|>:i <>;nin<l ;ii däri moddoladc upplysiiingjir oin litterära personliglieter, som ock särskildt tor den lediga, klara oeh träffsäkra styl, li vilken utmärker detta arbete, är att liänföi'as till den vittra litteratnr(‘n. Kn annan äldre författare, L. L. Laukéx (lyeeilektor, 1824 1884), nämna vi ieke

f(")i- hans liarndiisa dikter, hans »llninlor», som tillhöra en äldre ))eriod, utan för hans »Minnen frän skolan oeh iudv(Tsitetet», soin i enkla drag sprida en vänlig l)elysning öfver mänga af denna äldr(' periods litterära personer oeli fiirhäl landen.

kknel lertid hade den nya tidens anda begynt verka en förändring, oeli det är anmärkningsvärdt, att denna löjer sig till först i stylen. Medan lifsäskädningen ännn är sj)iritnalistisk, söker den sig nttryek i färgrikare sj)räk, hrntna eller äfven hrnstna formei’. Främst i denna öfvergängsgrup}) stär onekligen AViliiklm (Iahkiel Lagus (f. d. lyeeilektor, f. 1837) med sitt kraftiga patos och nägot tnnga lynne. Lyrikens lättare lek liggei' mindre för honom, än hennes berättande arter, i‘omansen oeh balladen, i hvilka en lifsnppgift eller ett lefnadslopp kan framställas (»Baeon», »Ividdar Unos sönier», helönt med mindre ]>riset af Svenska akademin, samt »Romanser»). Jämte det han på lifvet ställer n})phöjda oeh ideala fordringar, ser han det fnllt af bittra pröfningar, hrntna löften, sknld oeh brott. j\Ied denna benägenhet skulle han natnrligen dragas till det tragiska. 1 »Klnhhhöfdingen» (1809) ger lian dystra krigshilder, i »Drottning Filippa» (1875), som sjielar pä Engelhrekts tid, s}>rides däremot nägot mera Ijns kring den vackra bilden af Eriks af Pommern drottning, och i »Den nye adjunkten» (1881) har han sökt att under behagligt skildrade alldagsförhällanden låta en stor karaktersst>Tka utvecklas inför åskådaren. Sistnämnda stycke iir ett verkliglietsdrama, och så var äfven »T natten», en gripande, men ganska trist situa- tionsbild nr verkligheten. Nyligen ntgaf Lagns ännn en samling dikter, i hvilken äter romansartade stycken med sorgliga, nr verkligheten hemtade lefnadssagor äro det förnämsta. Mera lyriskt anlagd, har Anders Theodor Lindii (rådman, f. 1833) i sitt första dikthäfte 1802, tillökadt 1875, nätt en stor säkerhet, utvecklad genom talrika efterhildningar och öfversättningar frän andra språk, isynnerhet frän Kalevala. IJndh har icke några liestämda förutsättningar i den föregående tiden, hans diktion iir realistisk, men vacker och vårdad, och han har ett manligt sinnelag, som söker sina lyriska tankar utan svärmeri bland lifvets företeelser, de sorgliga och allvarliga, mera äii de glada, dem han dömer i en positiv och sakenlig, men alltid ädel anda. Liksom hos Lagns, är ock hos Lindh det fosterländska mera ton än tema, ocli tonen har hos honom gärna en svensk klang. Äfven Lindh kände sig dragen till dramat, med mindre framgång i »Konung Birger och hans bröder» (1804), medan han året därpå i sorgespelet »iMaria af Skottland» på ett fängslande sätt löste denna svåra tragiska uppgift, om ock hans humanitet i uppfattningen af Maria och dem, S(un omge henne, ger en mindre stor och sann bild, än den lidelsefulla skildring, Björnstjerne Björnson samtidigt gaf i sin tragedi »Maria Stnart i Skotland». Man måste beklaga, att Lindh icke fullföljt den sä lyckligt beträdda banan. Med rik och kraftig diktion och en förkärlek för mörka färger har O. M. Reuter (zoolog, se ofvan s. 244) i sina »Dikter» (1881) ätergett sina intryck nr verkligheten, särdeles den yttre naturen. T diktcykeln »Karin Månsdotters Saga> (1880), ehnrnväl förträffliga })artier icke saknas, har han dock ej i det hela lyckats ge det histo- riska ett högre poetiskt värde. Vid liknande uppgifter har äfven K. E. Wichmann, pseudonymen Gånge Rolf (seminariilektor, f. 1850), ofta nog kommit till korta, hans lyriska karakter.shilder nr historien i diktsamlingarna »Dikt och Drapa» (1882), »Bilder och Ballader» (1880), diktcykeln »Klnhhekiiget» (1893), äro mer eller mindre lyckade försök att bevinga det historiska stoffet. Ilögst stiger han, där entusiasmen för det fornnordiska och svenska, med en underton nr dagens partistrid, besjälar dikten; den gaf något af trumpetklang åt hans första diktsamling, »Pä fria banor» (1880). Tyvärr röjes icke alltid den korrekthet i formen, ej heller den genomarbetning i koni[)ositionen, som skulle utplånat dilettantismen nr Gånge Rolfs diktning. Om vi än förbigå andra författarinnor, bör dock i denna grupp en plats beredas åt Louise Adelaide Ehrnrootii (f. 1820), som i näi’a tre årtionden, i en stor mängd noveller och reseskildringar gett spelrum åt sitt goda lynne och

FINLAND I H)'""- SFKLFX

2!»:')

(läniii(l(T tillit (liiiiini.s IViioor till tals, isymuTh('t kviiinoiragan. Under sina käcka ströftag eniol männen rin- hon sig stnndoin pä, områden, som dc^ äldre ieke luäiädde, men där en yngre genera- tion är mera, hemmastadd. Mer, än nägon annan, har (l F. WAiiLmaaj ( hatal jonshikare, f. 1847) tagit dagens trägor till ämnen i skädesjud oeh novellei-, dem lian ])uhli(!erade i stort antal jiä den korta tiden af fyra är, 1881 -1884. Uppfinning, scenisk verkan oeh en saftig skildring knnna ieke fränkännas skädesjielen »Samhällsiippfostran », »J rörnstenar» oeh »Vald», men verkligheten är ieke rätt senterad i lefnadsförhällamlen eller karakterer. Med känsla fiir oeh kännedom af det folklif han skildrade gaf Axel Lille (redaktör, f. 1848) tväi dramatiska teckningar, rika pä iiyländska folksånger och danser, som dock icke stämma rätt väl med den nägot tunga realismen i dessa stycken. Lifliga skildringar af lefnadssättet i Tavastland, hland (isterbottens sälfängare

och pä Kysslands stepper läser man i O. Wp^tterhofes (forstman, 1885 -1892) jagthistorier »Frän skog och sjö >. I folkelig riktning har äfven P. NordmaNxN (kollega, f. 1858) utvecklat sin novellistik. Slutligen har senaste är en dramatisk författare af stor hegäfning, (Iustaf Adolf vox Numers (stationsinspektor, f. 1848), utgifvit dramer, som i finsk öfversättning gätt med hifall öfver scenen.

Omsider, med början af 1880-talet, skedde det genombrott, som äfven hos oss ledde dikten till ståndpunkten af en mer eller mindre komplett naturalism. » Verdandi, strödda l)lad af svenska Finländare», som utkom ären 1882 — 1885, kan i viss män anses som organ för de unge l)ärarne af den moderna dikten. Upphofvet till evolutionen är naturligtvis att siika i Frankrike, och, sävidt det gäller oss, mera hos Alphonse Daudet, än hos Zola, men den kom till oss också genom Skandinavien, frän Jacobsens, Kiellands, Strindl)ergs novellistik. Hvad framställningen vidkommer, gaf det tunga och trista vika för en eldad skildring, med nytt bildspråk frän områden, hvilka dittills icke beskattats af vår poesi. Handlingen, redan tillförene osäkert motiverad, blef obety- dande, stundom alldeles bristfällig, man vinnläde sig mindre om konsten att berätta, än om konsten att analysera och beskrifva. Om man härvid fängslade läsarens sinne genom föredragets liflighet, sä blef ä andra sidan uppfattningen af lifvets företeelser icke högre, än en mer eller mindre fin sensualism, som ser menniskans mål och visdom i den sinliga njutningen. Sä långt har Johan Jakob Ahrenberg (arkitekt, f. 1847) dock icke gätt i sina noveller. Sedan han pä 1870-talet ströfvat omkring pä främmande botten», har han i sina skildringar frän (istra Finland funnit rätta fältet för sin talang att måla. I de mindre karaktersbilder han samlat i häftena »Hemma» och »Österut», i synnerhet i de omfattande taflor han gett i »Hihuliter» och »Stockjunkarn», liar han lagt i dagen en ädlare uppfattning, en blick för högre spörjsmäl, bevittnad jämväl genom en förmåga af ypperlig humor, som blott framträder för sparsamt. Yi nämna särskildt »Anor», en novell i brefform, emedan han här visar sig iifven kunna spinna en ganska fin träd i en berättelse. Den mest representativa diktarn i denna grupp är Karl August Tavastst,ierna (f. d. arkitekt, f. 1860). Han är ock den mångsidigaste: i lyrik, drama och novell har han fram- alstrat i sin sort framstående verk. Till de tvä lyriska samlingar, »För morgonliris» oeh »Nya vers», med hvilka han till först bröt väg för den nya poesin, har han senare lagt en tredje, »Dikter i väntan», och för hvarje gäng har han röjt ett allt fullständigare herravälde öfver det moderna bildspråket. Men hvad han därmed bäst uttalar är icke sä mycket fosterlandskänslans rörelser eller de öfriga upphöjda känslor lyriken tillförene sjöng om, utan det till njutning träng- tande jagets stämningar, för hvilka han har beundransvärdt mjuka toner och färger. (Också är det ieke utan svårighet han i sitt skådespel »Affärer» förmått genomföra den karaktersteckning och den händelsernas logik, hvari dramats väsen består; hans mindre dramatiska försök äro stämningsbilder med hvarken nog teckning eller nog handling. Helst rör sig Tavaststjernas fantasi i romanen och novellen eller hvad man nu skall kalla denna moderna berättande diktning, där just berättandet är en svag sida. Kedan i hans första hithörande dikt, »Barndomsvänner», fann man en mängd af dessa briljanta beskrifningar, som man nyss lärt sig beundra hos

KINI>AX1> 1 U)''’’ BKKI.HT.

2!i(i

(liiMskai-nc, iiuai älven lijälteiis (ule oeli de situationer, <^enoni livilka han fördes, väckte intresse och t'örhoj)|)iungar löi- fi-aintiden. Den nästföljande., »En inföding», var förnätjil igast känsloanalys, iu('n därjiinile ett intressant fiirsök att karakterisera de olika hildningspartierna i landet, dock mera nu‘d hänsyn till teni))(a’ament, ä.n till sträfvanden och idéer. I »Ilärda tider», där ämnet är he.mtadt frän (hit stora nialärcit 1807 1808, har fiirfattaren slutlig(in fätt erfara, huru svärt det

vill vara, äfven fin- den mest förfinade sensualism, att, mcid naturalismens mäl och medel och utan h(»gre |)rincip(M-, framställa (itt samhälle i kamp mot (")det. Mähända har Tavaststjerna lyckats häst i d(i smä hilder han samlat och utgifvit efter hand (»I förbindelser», »Marin och genre», »1 unga är»), där man finner mänga tjusande stämningar ur lifvet i staden, pä badorten, vid hafskusten, mälade med fulländad konst. Det nya diktsättet har med talang användts af fröken .Vlexandra Gripkxukrcj, pseudonymen Aarne (f. 1857), till att uttrycka författarinnans sympatier i spräkfrägan (novellsandingarna »Strän», »I tätnande hid»). Ofver liufvud hafva fruntimren, för att blott nämna fiai Ixa Lange (f. Eorsten) och Gekda v. Mickwitz, icke tvekat att ansluta sig till riktningen i alla dess yttringar. Ett sorgfälligt studium af verkligheten pä målarens sätt, i förening med en säkrare konst att berätta och ett enklare S})räk, har gett en egen prägel åt Helena Westermarcks (f. 1857) novellsamlingar. Bland de yngsta hörfattarne förtj ena fra mhällas K. V. Zilliacus (f. 1855) för den friska humorn i hans »Utvandrarehistorier» och isynnerhet Mikael IjYREck (f. 1804), som i lyriska dikter, noveller och skizzer vi.sat sig besitta i hög grad riktningens fel och förtjenster; han skall väl dock, l)ör man hoppas, ifrän densamma arbeta sig fram till en klarnad idévärld.

Gentemot de olika riktningarna och skiftningarna i litteraturen har kritiken icke förhållit sig neutral. Sedan Snellmans Litteraturblad upphört med 1803 och I^itterär tidskrift, som begynte året där)'»ä, gätt in 1805, har frän 1870 pä hösten Finsk tidskrift utgjort organ för den litterära kritiken på svenska och sökt att med ett tveeggadt vapen bekämpa såväl den natuiiösa idealismen som den idélösa naturalismen. För att verka i samma syfte utgaf C. G. Estlander en samman- fattning af »J. L. Bimehergs estetiska åsigter» och en framställning af »Naturalismen enligt Zola». Noggranna »Biografiska anteckningar om Johan luidvig Runeberg» hafva utgifvits af Johan Elias Strömborg (lyceilektor, f. 1833). I varmt hållna bilder har Gabriel Lagus skildrat »Den svensk- finska litteraturens utveckling till Runeberg», medan Valfrid Vasenius (vice bibliotekarie, f. 1848), som i kritisk-biografiska arbeten behandlat Runeberg och Ibsen, i en förtjenstfull lärobok framstält den finsk-svenska litteraturens utveckling jämsides med den svenska.

H vilken vändning öfverhufvud förestår vår svenska skönlitteratur, om och när idéerna skola återtaga väldet i fantasins skapelser, är naturligtvis beroende af bildningens allmänna utvecklings- gång, men bestämmes dock äfven af de vilkor samhället erbjuder, särdeles de strömningar, som arbeta i nationens inre. Det vigtigaste är dock stora och ledande snillens tillkomst, om sådana ännu skulle förunnas oss enligt Försynens outransakliga rådslag.

C. G. Estlander.

B. FINLANDS FINSKA LITTERATUR.

Vid sidan af Finlands svenska litteratur har under seklets lopp en litteratur på finska språket uppstått och under de sista decennierna nått en omfattning och betydelse, som öfverensstämmer med nationens utveckling för öfrigt. Att l)äda dessa litteraturer äro uttryck af samma folkande och erhållit sin lifskraft genom att denna vaknat till själf med vetande, bevisas l)äst af den vexelverkan, som dem emellan egt rum. Om nämligen historiska förhållanden betingat, att den svenska littera- turens glansperiod ej blott inträffade förrän den finska vunnit nämnvärd lietydenhet, utan äfven blef ett af vilkoren för dennas tillväxt, sä kan å andra sidan ej nekas, att den förras härliga blomning stod i inre samband med den underbara företeelsen af den finska folkpoesins fram- trädande.

Ehuru man först i närvarande tid i egentlig mening kunnat tala om en litteratur pä finska språket, lades likväl grunden till en sådan redan för tre och ett hälft sekel tillhaka. Det är den lutherska reformationens folkliga riktning, som förtjensten häraf tillkommer. Genom att öfversätta Nya Testamentet (1548) och delar af Gamla Testamentet äfvensom genom att utgifva de nödvändi- gaste religiösa läroböcker och liturgiska skrifter på finska hlef biskopen Michael Agricola (1508 — 1557), sonen af en fattig fiskare, ej allenast reformationens stadfästare i landet, utan ock den finska litteraturens grundläggare. Under de följande århundradena riktades denna litteratur hufvudsakligen med arbeten af samma kyrkliga art. Undantag göra blott några lagöfversättningar, en och annan praktisk folkskrift samt anspråkslösa, mest af märkliga händelser framkallade poetiska utgjutelser. I de sistnämnda hlef äfven den urgamla finska runometern första gängen använd af diktare utanför det egentliga folkets leder, medan det unga skriftspråket företrädesvis i kyrkliga psalmer först bands i nyare versmått, länder det svenska väldets sista skede varsnas ett stigande intresse för studiet af såväl finska språket som den finska folkpoesin, hvars betydelse man började inse.

38

FINLAND I ]!»'•« 8KKLI0T.

•J‘)K

Kmcllertid var länlonuais sprak utcslutaiide latin ollor svenska, oeli därför liafva sädana män som Dani(‘l diislenins, den ol'ör‘>;ätli^e Henrik (Jal)riel Portlian och lians lärjungar Kristfrid (Janander oeli Krik Leneiivist alldeles ieke eller endast i ringa män riktat den finsksjiräkiga litteraturen, om oek deras arl)(‘te medelhart l'örl)er(‘dt densamma.

Hnder de tvä första decennierna efter den nya aei'ans inträde, dä nationen .sä att säga samlade sig för den kommande tidens själfständiga utveckling, var, säsom förut frarnstälts, den litterära |)roduktionen äfven pä sv('iiska sjiräket ganska svag. J)ä samtidigt intet gjordes för att höja finska spräket frän dess undanskynida ställning, utan svenskan ännu och länge framgent fortfor att ute- slutande vara d(*n läigre undervisningens och de hildade klassernas spräk, var ej heller någon liläktighet ])ä finska litteraturens område att motse. Sä mycket märkligare är, att denna icke desto mindre hade tvä representanter, hvilka livardera öfverträffa tidigare skriftställare pä samma s[)råk. De voro Jakob Judéx (se ofvan s. 232) och Carl Axel Gottlund (1790 — 1875). Juden var en tavastländsk hondson, livilken, hlifven student och elev af Porthan, fattade som sitt lifs upj)gift att arheta för litteraturen pä finska spräket. Vid sidan af sina praktiska tjensteäligganden fullföljde han denna uppgift med stor flit. Han offentliggjorde är efter är talrika häften, dels och mest i hunden, dels i ohunden stil, i hvilka han än i satirisk och ironisk, än i allvarlig form kämpade mot fördomar och vidskepelse samt verkade för kunskaper och upplysning. Juden var pä sitt sätt en representant fiir 18:de seklets upplysningsfilosofi och utstod mänga angrepp för sin frisinthet; i hans dikter äro förståndet och reflexionen förherskande. Den ihärdige mannens höeker spredos väl ej alltför vidt, men enskilda sänger gingo dock öfver landet och förhlefvo populära, tills hiittre skalder hunnit stämma sina .strängar högre. De sånger, som trängde djupast, voro de, i hvilka finsk själfkänsla och yrkan pä finska språkets höjande kommit till uttryck. Genom dem verkade Juden väckande, ej Idott pä allmänheten öfver hufvud, utan äfven särskildt j)ä enskilde unge män, hvilka skulle göra sig ett namn i den finska litteraturens historia. Gottlund var en af dem, hvilka han direkt uppmuntrade att egna sig ät finskt skriftställeri. Det skedde ej förgäfves, ehuru denne originelt anlagde man icke erhållit den plats i utvecklingen, hvartill hans hegäfning och energi syntes herättiga honom. Före och efter 1820 vandrade han i finnskogarna på gränsen mellan Sverige och Norge samt uppträdde sedan som den försummade hefolkningens i dessa trakter förespråkare. Vid sidan af denna själftagna vackra mission, som gjorde honom både känd och misskänd i Sverige, ntgaf han i Upsala små häften finska runosånger, hvilka han upptecknat ur folkets mun, samt sedan i hemlandet bland annat Otara (Karlavagnen), ett slags illustrerad kalender med omvexlande vetenskapligt och skönlitterärt innehåll. För öfrigt var Gottlund den envisaste kämpen i den strid, som ända till seklets midt fortgick mellan repre- sentanter för språkets olika dialekter, i det en livar ville åt sin dialekt förvärfva äran af att godkännas som skriftspråk. Under det segern småningom öfvergick pä den sida, som ansåg den vestfinska dialekten, livilken äfven Agricohi hufvudsakligen användt, böra tjena som grund för skriftspråket, fortfor Gottlund till sin långa lefnads slut att ensam bland alla ujipbära den ostfinska.

iMedan dessa })ionierer bröto sig sina ensamma vägar, uppväxte och tillväxte i kraft och kun- skap den man, som var af försynen utsedd till att varda den finska folkpoesins Columbus och det finska skriftspråkets grundläggare samt sålunda i egentlig mening den finska litteraturens fader — Elias Lönnrot. Liksom Agricola, utgick äfven Lönnrot frän en låg koja: hans fader var en fattig by.skräddare i en ödslig skogsbygd. Ilan var fÖdd 1802 och blef student 1822, samma vecka, som två andra Finlands stormän, Tvuneberg och Snellman, inskrefvos vid universitetet i xVbo. Bland väckelserna till den oförgätliga lifsgärning, som skulle göra deii unge studentens namn till ett af de mest älskade och vördade Finland eger, böra främst niimnas några af medicine doktor Zachris Topelius, fader till skalden af samma namn, utgifna häften, innehållande episka sånger, till stor del upptecknade efter sångare frän ryska Karehai. De djupa tonerna frän

FINLANM) I l!»'»-- SKKLKT.

‘JOfi

imdiuigiinula l)yf>(I('r jiimtc (l(‘ii iiin* rikst, som leder folkens hiiste siincr in pil de nya vä^ar, diir deras folks fi‘aintid vinkar, fi)rde Lininrot till att fortsätta och fnllhoi-da Topelii vei'k. Oaktadt äfven han valde nunlieinen till sitt faekstndiuin, <>af han sitt hjäitas kärlek ät folkpoesin oeh sin moders sj)räk, oeh det j2;jorde honom stor. Som läkare i det aflägsna Kajana np[)sökte han sängens källor i ödemarkerna, längt hortom civilisationens rämäi'ken, ända in i det af finnar hehodda lyska Karelen. Där fann han minn(‘sgoda sängare i mängd oeh samlade en oändligt rik oeh liärlig skörd af säng oeh saga.

Redan innan Liinnrot fann de sängrikaste nejderna, hade han nnder studieåren företagit vandringar i landet, uppteeknat sänger och pä eget förlag iitgifvit en del af dem i smärre häften med titeln Kautele (namnet pä det finska nationalinstrumentet). Finska Jjiltcratursällskapetx stiftelse heredde Lönnrot möjlighet att med trygghet fortsätta sitt arhete, och tack vare honom erhöll det nya sällskapet inom kort tillfälle att trycka en rad publikationer af finsk folkpoesi, hvilka gjorde epok, ej blott i den finska litteraturens historia, utan, kan man väl säga, i finska folkets lif öfver hufvud.

I Z. To})elii och Lönnrots tidigaste frän trycket utgifna samlingar af folkpoesi hade ett antal C})iska sänger dragit mesta uppniärksamhet till sig. Af sädana fann den senare allt flere och flere, men deras mängd och skönhet var ej det vigtigaste, utan det, att han upptäckte, att ett samhand fanns mellan dessa episka sänger, oeh att han verkligen, utan att göra väld pä materialet, förmädde sammanställa dem till ett helt — ett stort folkepos. Detta epos, som Lönnrot gaf namnet Kalevala efter de i sängerna skildrade hjältarnes, Kalevas söners, hemland, utkom frän trycket för första gängen 1835 samt fjorton är senare i en ny upplaga, livari dikten framträdde betydligt utvidgad. Han själf och andra samlare, främst den outtröttlige Daniel Europaeus, hade nändigen under tiden upptecknat nya sänger, hvilka kompletterade de förut hörda. Men Lönnrots samlingar omfattade ej blott episka sånger, utan alla arter af folkpoesi. Sålunda utkommo 1840 — 1844 de ofvan s.

198 rediin omnämnda samlingarna af lyriska sånger under namnet Kanteletar (d. ä. Kanteles

dotter), ordspråk ( Sananlasknt), gåtor (Arvoitukset); samt slutligen, år 1880, äfven en samling magiska sånger (Loitsurunot). Äfven folksagor hade Lönnrot upptecknat, men de jämte talrika andra utgäfvos af en ung forskare Eero Salmelainen (Suoinen Kansan mtuja ja tarinoita, 4 volh, 1852—63).

För att rätt förstå den finska litteraturens utveckling efter Kalevalas framträdande, måste vi här afhryta skildringens gäng, för att i korta drag karakterisera den folkpoesi, som sä plötsligt

och oväntadt kom att bilda en fast grund för en nationallitteratur pä finska språket.

Redan titlarna pä ofvan angifna sex publikationer, hvilka innehålla hvar sin olika art folk- diktning, utvisa den finska folkpoesins mångsidighet. Största öfverraskning väckte emellertid Kale- valas framträdande, ty ehuru den lärda världen sedan Porthans dagar visste, att finska folket egde en poesi, som vittnade godt om dess poetiska begäfning, ansågs den häde pä faktisk och teoretisk grund vara uteslutande lyrisk. Men nu visade det sig, att finnarne i sin Kalevala egde en berättande dikt, som genast efter dess utkommande tillerkändes en framstående |)lats vid sidan af de fä verkliga folkepos världslitteraturen känner till.

Kalevalas sånger härstamma frän heden tid och utan tvifvel frän de närmaste århundradena före kristendomens införande, läenna förhistoriska period är emellertid alltför dunkel, för att man skulle kunna, såsom Lönnrot m. fl. försökt, till faktiska händelser hänföra sångernas innehåll; senare forskare hafva också kommit till det resultat, att dikten hufvudsakligen hvilar pä rent mytisk

FINLAND I HF"'' SFKLCT.

.'iOD

j^iiiml. Mt‘ii imtin^cM <^nin(l(*n är den cMa cllor deii andra, gifva sangcnia en fullständig bild af de Inrna lijinai’m‘s ej blott religiösa oeb ideala världsåskådning, utan äfven deras yttre oeli inre lif jiimte de noidliga Jiejder d(* bebo ni(‘d hela den växt- oeli djurvärld, som tillhör deras skogar t»eli vatteu.

Det fiuska folkeposet omfattar ÖO sänger ellei' runor, tillsammans 22,!S0U verser, hvilkas ätta- stalviga meter utgiires af fyra trokéer. Allitterationen oeb parallelismen äro att nämna som de f('u-nämsta medlen, bvarigenom klang oeli omvexling gifvas ät versen. Denna meter är för öfrigt gemensam för hela den ursjirungliga gamla finska folkpoesin, d. ä. ej blott för de episka, lyriska oeb magiska sängerna, utan äfven för ordspråken oeb gätorna.

För att erbälla anknytningsjmnkter för närmare karakteristik, gifva vi bär nedan en kort antydan om diktens innebäll.

Pohjol abröllop 0 1.

Sången skildrar till fiirst världens skapelse oeb den ypjierste hjältens, siaren oeb sångaren Yäinäniöinens, födelse, växt- oeb djurlifvets uppkomst på den nya jorden samt hjältens första försök som jordbrukare (Sångerna 12). Efter en tragisk episod om den unga jungfrun Aino, bvilken, förtviflad öfver den åldrige Väinämöinens af hennes niinnaste understödda frieri, sökei’ döden i böljorna (S. 3 — 4) följer därpå berättelsen om tre Kalevalabjältars frierifiirder till Nord- landet, Pobjola, och äfventyr därstädes. Yäinämöinen pröfvar först sin lyeka, men sårar sig vid utförandet af förelagda arbeten (S. 5- 9). I dess ställe utför Ilmarinen uppdraget att smida Sampo, ett lyckobringande troll verktyg, som Pobjolas värdinna, Loubi, fordrar såsom lösen för sin sköna dotters band; dock nödgas han denna gång återvända tombändt (S. 10). Äfven den tredje

hjältens, Lemniinkiiinens, friarefärd slutar illa, ty vid försöket att skjuta en svan pa elfven i Tuo- nela (underjorden) dödas han försåtligt, oeb endast hans moders kärlek samt läkemedel ur skai)a- rens vistbus återkalla honom till lifvet (S. 11 15). Emellertid bafva ej Yäinämiiinen oeb

Aino-myten i Kalevala.

FINLAND I H)'’"- SKKLFT.

:iOi

lliniirinen uj)j)gitvit sina törlioppninjjjar, utan begifva sig bada anyo till Polijola, hvarust <lnn sonarc slntligon erliallor den s[)otska skiina, sedan han ytterligare utfiirt tre svara arbeten (S. Ib 10). — Nu firas i Polijola ett striteligt brölloj), livars glans Väinäni()inen godmodigt förbiijer nuid sin sang (S. UO 125). Strax efter bröllopet kommer Lemminkäinen till Polijola, bvarest lian, vred öfver att lian ensam lemnats olijuden, söker tvist och diklar gardens husbonde. Fruktan för dådets följder förer honom pä länga irrfärder. När han omsiiler återvänder till hemmet, finner han gärden vara in)j>bränd af fienden och modern gömd i ödemarken. Kölden tvingar honom att afbryta ett päbörjadt hänidetäg till Polijola (S. 2b 20). Efter en ny, djupt tragisk episod, hvari den olycksfödde Kullervos öden förtäljas (B. 31 3b), berättar sängen om långvarig ofred mellan Kale-

vala och Polijola. Väinämöinen jämte llniarinen och Lemminkäinen besluta nämligen att gemen- samt företaga ett stort härnadstäg till Nordlandet för att därifrån bortföra Bampo, trollkvarnen, med hvars tillhjälp där föres ett sorglöst lif i allsköns öfverfhkl. Under färden förfärdigar Väinä- möinen af en gäddas käkben den första kantele och framlockar därur ett sådant välljud, att hela naturen tjusas, menniskorna röras till tårar och själfva gudarna glädjas diiråt. Hjältarne bemäktiga sig Bampo, men då de anfallas af den förföljande Louhi, faller Bampo i hafvet och krossas i stycken, af hvilka de största sjunka ned i djupet, medan endast spillror föras af vinden till Kalevalas (Finlands) strand och där bli begynnelsen till Buomis evärdeliga lycka. (fenoTii sin visdom och kraft lyckas Väinämöinen afvärja alla fiendens anslag mot landets välfärd - sålunda tvingar han bland annat Louhi att frigifva solen och månen, hvilka hon instängt i ett ko})})arberg — till dess frid och glädje slutligen blifva beständande i Kalevala (S. 37 — 49). J diktens sista

säng äters})eglas striden mellan den kristna tron och folkets hedniska föreställningar. En jungfru vid namn Marjatta föder en son efter att ha förtärt ett lingon. Väinämöinen dömer honom till döden, men i dess ställe döpes barnet till Karelens konung, och i vredesmod seglar hjälten bort, kvarlemnande dock sin kantele och sina sånger till evig fröjd för Finland (B. 50).

Bampos smidande ocli bringande frän Polijola till Kalevala utgör diktens centralmotiv. Alla färderna till Polijola, vare sig ändamålet är att fria till den sköna jungfrun eller att befria solen och månen ur kopparberget, torde ursprungligen hafva samma grund som det egentliga eröfringståget. I dessa episka sånger ser man sålunda utveckladt och mångfaldigadt hvad prosasagan berättar om en omätligt stark hjälte, som genom mänga dödsfaror banade sig väg till ett fientligt land för att därifrån hemföra en underskön jungfru och onämnbara skatter. Denna Kalevalas kärna, som otvifvelaktigt är mytisk och gemensam för mänga nationers folkdiktning, har dock ej erhållit till alla delar likformig utbildning. Bjälfva hufvudmomentet, Bampos eröfrande, berättas nämligen jämförelsevis kortare än särskilda sidopartier och episoder. Däraf följer, att ur estetisk synpunkt väsentliga anmärkningar kunna göras mot dikten, betraktad som ett konstnärligt helt. Men alla sådana anmärkningar förlora i betydelse, när uppmärksamheten fästes på sångernas rent poetiska förtjenster och än mer pä den genomgående enhet, som de ega genom ämnets själfstäudigt finska behandling. Hvilka främmande mytiska beståndsdelar den komparativa forskningen än lyckats eller framdeles skall lyckas att uppvisa i Kalevala, så måste den dock medgifva, att det diktande folket gjort allt det lånade till sin egendom och gifvit allt sin andes prägel.

I poetiskt hänseende är först att framhålla, att berättelsen öfver hufvud fortskrider med den åskådlighet och stilla klarhet, som tillhöra det naiva folkliga epos. Där finnes intet tillgjordt, intet reflekteradt, men väl ställen, där den skildrade företeelsens art höjer sången till storartad energi i uttrycket. Sä t. ex. när Väinämöinens säng beskrifves med orden:

Fasta hällar häftigt dåna, Klipporna i stycken springa, Stenarna pä stranden rcnuia.

Väldigt kväder Väinämöinen, Sjöar svalla, jorden skälfver, Kopp.arbergen våldsamt häfva.

-

;!()2 FINI.ANI) I 1 SKKLK'1'.

I uskåilliglK'! och kraft kan (hai finska o])iska sången såhides täfhi ined det yjipersta, men i

jänif(‘)rels(‘ m(‘d lloineri sånger är doek skildringen af liämlelsernas fiirloj)}) icke sällan mager och fattig ])å (häaljer — något som natni-ligtvis ej hindrar, att Kalevala, såsom helt taget, ger en fullt lika omständlig hild af det diktande folkets egenart och lif, som det grekiska ejioset. Endast med afseende å de handlande personernas karakterer liar med rätta anmärkts, att den finska

sångmön ej lilott täflar ni(‘d, utan öfverträffar den grekiska. I detta liänseende är den honieriska sången tämligen torftig, ty de flesta grekiska hjältar framstå mera som typer, med en enda dominerande egenskaj), medan de finska framträda nästan som hestämda individualiteter — så

mångsidig är teckningen.

Andra egenskajXT hos dikten stå i närmaste samband med folkets nationalkarakter. iSängen <lri)jer sällan och alldeles kort vid skildringen af strid ocli blodiga dåd, under det man ofta möter partier, hvilka äro genomträngda af den innerligaste känslostämning. Det lyriska och idylliska har sålunda ett anmärkningsvärdt rum i Kalevala, så att hela episoder, såsom Ainocykeln och

bröllopssångerna, fått sin prägel däraf, jiå samma gäng bland annat moderskärleken flerstädes gifvits ett oförlikneligt skönt uttryck. Bom exempel härpå citera vi det svar Kullervos moder gifver sin son, då denne, tillbakastött af alla sina öfriga anhöriga, slutligen frågar henne, om hon skall begråta honom, niir ryktet s}>rider sig om hans död:

Ej cn moders liftg du anar, Känner ej ett modershjärta! Bittert skall jag dig begråta,

När jag hör, att död du hlitvit. Att du trädt ur folkets leder. Undanryckts vår slägt filr alltid; Floder gråter jag i stugan,

Vägor uppå golfvets tiljor,

Gråter nedböjd uti skjulet.

Tyngd af sorg i hoskapsstallet;

Snön jag gråta vill i glanskis, Bringar markens is att smälta, Gräs att skjuta fram ur jorden, Bäckar att hland gräset flöda. När jag saknar mod att gråta, Icke vågar högljudt klaga. Sörja uti menskors åsyn.

Gråter jag i hadstun hemligt. Gjuter ut min sorg på lafven, Dränker tiljorna i tårar.

(S. :j(i: l:!.ö— 1.)4),

Ofver hufvud kan man säga, att hemmets värld är fullständigast och skönast skildrad i Kalevala. ]\Ied största omständlighet sker detta i bröllopssångerna, där det öfverflödar af fina, naiva drag, hvilka Idotta hjärtat hos den unga bruden, som, full af vemod, skiljes frän föräldrahemmet, hos modern, som ser sina outtröttliga omsorgers och sin outsläckliga kärleks föremål draga en oviss framtid till mötes, och hos anhöriga eller vänner, hvilka deltaga i händelsen och gifva erfarna råd ät brud och brudgum.

Säsom nämndes, älskar ej den finska sängen strid och blodsutgjutelse. Därmed sammanhänger en omständighet, som utgör en af dess mest karakteristiska egendomligheter. De finska hjältarne utöfva sina storverk oftare med sängens och ordets makt, än med sviirdet. Enligt den urgamla folkföreställningen hade den vise, d. ä. innehafvaren af ursprungsorden, jnakt öfver tingen. I denna visdom är Väinämöinen starkast. Ofta nog afl)rytes därför berättelsens gäng af magiska sänger, genom hvilka ett behöfligt ting skapas, ett hinder undanrödjes o. s. v. Dock biii- erkännas, att stor inkonsekvens härvid eger rum. Sä se vi exempelvis en gäng Väinämöinen med sin säng hastigt och lustigt förflytta llniarinen till Pohjola, men själf har han kort förut nÖMlgats mottaga häst och släde af Louhi, för att kunna återvända till hemmet. Och vidare, hvad hade varit naturligare, än att Väinämöinen med ordets makt skapat Sampo! I stiillet smides undertinget af Ilmarinen med användande af vanliga verktyg. Denna magi, som är en lemning frän ett äldre kulturstadium, motverkar och up})häfver det heroiska. Dock giåpa hjältarne vid behof äfven till svärdet samt visa dä liäde mod och djärfhet. De magiska sångerna ersätta emellertid pä sitt sätt gudarnes omedelbara ingripande i händelsernas gäng i Ilomeri sänger, men det behöfver ej sägas, huru svag i estetiskt hänseende denna ersättning äi’, jämförd med hellenernas gudavärld. En lika

Bampo smides.

i:fter ek tafla af axel gallék.

FINI.ANI) I 19"'- SKKLKT.

sv;ij>- sidil hos Kiiloviihi är, iitt fimtnsin liär och där pä ori(‘nt!iliskt vis hrytcr v(‘rklijj;hctcns former och infiir i sängen Fiintiistiskii väsend(‘n, säsoni en liten nr hiifvet njipstigen nnin, hvilken plötsligt förviindhis till jätte, in. fl. d. De äro, sä iitt sägn, ohearlietiide natnrniyt(>r. Likväl niä erinras, att äfven Odyssens pä sina irrfärdei- iniitcr nndcrligii sjigofignrm-, oni dessa oek äro mer begränsade och tiiga mindre nim.

Till den äktii folkpoesins kännemärken liör oeksä det innerliga Siimhand, hvari den ställer menniskan och mitnren till livanindra. I detta afseende lemnar Kalevala intet öfrigt att önska. Liknelserna hemtas med fä nndantag frän den okultiverade naturen. Oeli i sängerna framträder den nordiska naturen sä äskadlig, sä trogen och lefviinde, som den endast kan varii det fiir ett fiintasirikt naturfolk. Lefvande är den ej blott i den mening, att allt är sant sedt och ätergifvet samt att skog, sji) och luft äro befolkade med sina verkliga innevänare, utan de vimla därtill af oräkneliga andeväsenden, hvarjämte själfva naturföremälen förlänas känsla och talförmåga. Naturen deltager i menniskans glädje och sorg, och dess medkänsla bidrager stundom underbart att höja stämningen. Sä t. ex. dä det säges om den plats, där Kullervo föröfvat sitt mest upjirörande brott, fiirfiirt sin okända syster, och där han söker döden:

Och (liir gret den grön.a ängen, (Tenoin lunden ljöd en klagan,

Alla örter små de sörjde.

Ljungens blommor fälde tårar Öfver jungfrun, som förfördes, tlodrens frukt, som här förstördes;

Oräset sköt ej uj)}» här längre. Ljungen har ej nya blommor.

Nya strän ej mer sig höjde På det olycksdigra stället.

Där den unga mön förfördes.

Där hans moders frukt förstördes.

(S. :!(!: :u)7--;us).

Ännu några ord om de vigtigaste personerna i dikten.

Väinämöinen är hufvudpersonen och till karakterens grunddrag finska folkets idealhjälte. Djup visdom och sängkunnighet äro hans förnämsta egenskaper; lugnt allvar kännetecknar hans uppträdande. Att dikten stundom låter honom, liksom andre män, för jämförelsevis ringa orsak klaga och fälla tårar, är ej att anse som bevis på omanlighet. Att gråta är det naturliga menskliga uttrycket för bedriifvelse och upprörd käusla, och fornfinnarne höllo det icke för ovär- digt mannen. När gråten stundom iifvergår det tänkbara (sä t. ex. när A^äinämiiinen kommer vinddrifven till Pohjola eller när Ainos och Kullervos mödrar sörja), sä är öfverdriften blott det naivt symboliska uttrycket för känslans djup. Däremot anstod det ieke en man att skratta. Skrattet ansågs bevisa lättsinne eller enfald, och Väinämöinens ständiga epitet är därför »den aUvarUye gamle» (vaka vanha). Med hänsyn till detta på de allmänna natur- och lifsvilkoren beroende karakteristiska drag erinra vi om, att skandinaverna och forngermanerna ansågo tårar, men väl ej skratt, nedsättande för mannen, medan däremot Homeri hjältar ej hysa någon konventionel äsigt, hvarken om det ena eller det andra, utan äro rent menskliga, i det de både gråta och skratta. Under krigståget mot Pohjola är Väinämöinen den ledande, i mod, kraft och rådighet allas öfver- man. Emellertid hindrar ej den vördnad sången i regeln egnar honom, att en komisk dager faller öfver den vise mannen, dä han uppträder som friare till unga tärnor. Sådant passerar dock blott under fredstid; dä det gäller Kalevalas väl och ve, låter han ej mera kvinnoskönhet bedåra sig. Sublimast skildrar honom dikten, när han, en annan Orpheus, tjusar jord och himmel med sitt strängaspel.

Smeden Ihnarinen är äter det hvardagliga arbetets man. Hans skicklighet är vida berömd och utomordentlig, ehuru han aldrig vid sitt arbete anlitar sången. För resten är han prosaisk och fantasilös, ej fallen för nytt eller initiativ, men ihärdig i att fullfölja hvad han begynt. När härtill fogas, att han är hederlig och godtrogen samt har ett ömt hjärta, så är en karaktersbild tecknad, som än i dag har giltighet för mängen finsk bonde.

Den tredje hufvudhjälten, den glade, lättsinnige Lcmminkäincn, har föga gemensamt med de föregående, men företräder icke desto mindre en ej alldeles sällsynt sida hos den finska

FINLAND I l!)>^'- SFKLFT.

Miitionalkiiriiktcrcn. Svärdslek odi kärl(,*ksl(!k äro lians jiassioiKT; efter häda är han lika lysten, och ständigt s('s han ]>ä länga l'ärd(‘r, siikande än det (aia, än det andra. ITans retsainina öfvennod gör, att han alltid finiu‘r strid, med sitt stätliga yttre oeh sitt ständigt muntra lynne tjusar han <le sköna. Men oaktadt allt detta, har han ett djupt känsligt hjärta, som varmt hänger fast

vid modren, om han oek ofta hinngar sorg ät den oändligt älskade.

I*ä sidan om detta tretal af domineramhi gestalter möt(;r oss i dikten en fjärde hjältefigur, den dystre Knllcrvo. Den se.x sänger omfattande episod, som herättar lians lefnadssaga, liildar f()r sig ett afslutadt helt af nästan dramatisk afrundning ocli <ljupt poetisk skömhet. Den stort

anlagda hjältens tragiska (ide heroi- pä att han är född till liämnare. Däraf härleder sig, att han

ej kan fylla en plats i det dagliga lifvet utan att hringa ofärd med sig. Haii fullgör omsider sitt

lifs upjigift, men lastad med liördan af denna ujipgift, har lian äsamkat sig skuld, för hvilken han söker- försoning i döden.

Af Kalevalas kviidiga karakterer står endast Louhi, Pohjolas herskarinna, i afseende ä skildringens omständlighet i samma linie med de store hjältarne. Hon synes ledd af hänsynslöst hegär efter makt och rikedom, när hon hjuder sin dotter som liin ät den, som smider Sampo, medan hon, efter att ha vunnit sitt mäl, endast nödtvunget fyller sin förhindelse. Un- der bröllopet är hon storartadt gästfri och en öm moder, men förvandlas därpå, sedan Lemminkäinen dödat hennes man, till en amazonartad drottning, som med krig och plundring hämnas oförrätten. Dä slutligen Kalevalahjältarne hortröfvat Sampo, grund- valen för Pohjolas välgång, hlir Ijouhi en hänidtör- stande fui-ie, livars demoniska hat erini-ar om Krini- hild, ehuru hennes planer icke krönas med samma framgång som den germaniska hjältinnans. — Ofriga kvinliga karakterer äro långt mindre utförda. Poh- jolas jungfru är det rika hemmets lyckliga dotter, som fritt disponerar öfver sitt hjärta och sin hand. Hon känner sitt värde och sin skönhet och är stolt däröfver. Kvickt och slagfärdigt och ej utan koketteri afspisar hon sina friare. Slutligen väljer hon Ilmari- nen för hans klara pannas och hans ståtliga gestalts skull, utan att hrv sig om, huru modern prisar Väinä- möinens visdom och rikedom. En skarp kontrast till henne hildar den olyckliga unga jungfrun Aino, hufvudpersonen i en episod af dikten, som utgiir ett motstycke till Kullervosagan. Hennes öde är tragiskt, som dennes, men hon gar ej under vid utförandet af ett värf i det yttre lifvet, utan i det hon vill försvara kvinnans rätt att själf liestämma öfver sitt hjärta.

Kanteletar ställer sig vid sidan af Kalevala som en kanske icke fullt jänuiliördig, men doek ovärderlig skatt af jioetisk skönliet. Den omfattar öfver 700 lyriska sånger, fördelade i tre liöcker, af hvilka den fiirsta innehåller för alla gemensamma sånger, den andra särskilda sånger, såsom flickornas, de ogifta kvinnornas, ynglingarnes och männens, samt slutligen den tredje ballader och romanser. Den, som gjort sig fiirtrogen med Kalev-ala, finner sig lätt till rätta i denna lyrikens

efter en stiitv ;if C'. K. S.iöstraxi

FINLAND I l!)"": SKKLKT.

hloinstorgiird. Dot lyriska el(‘niont(‘t i atorfiimos luu-, iiaturniili<")ii är densaiimia odi

ofta äfvcn stäimiingoii.

Främst i samlingon liar Ijiinnrot ställ tTiljaiide säng om Kmildc:

SiUiniiif>- fiiifril (lo väl iil(Iri<i, Smida liop l)lott löfiii ooli dikter, Som om stränj>as])olct säga,

Som om kantolo torknnna,

Att den gjorts af Yäinämöiiien, Af den höge hlifvit bildad.

Af den stora gäddans sknldra,

Af en sjölmnds t)r('da käkhen. Spelet är af sorger fogadt, Rildadt blott ntaf bekymmer;

Kni)an Inöggs af bårda dagar. Stamträd togs af olyeksöden. Strängarna af sorger snoddes, Skrufvaina af motgång endast, Därför kantele ej klingar. Ljuder ej i Ijnfva toner.

Ej i glädje strängaspelet. Därför ej i fröjdetoner.

Att den blef af sorgen slöjdad. Af bekymmer endast bildad.

Denna lilla dikt kan tjeiia som motto för hela den finska lyriken. Sorgmodiglieten tiildar nändigen i regel sångens grundton, resignationen dess slutackord. Däremellan framklinga vdsserligen iifven gladti toner, på samma gång en genuin humor, då och då, välgörande hryter allvaret. Men afser man också de sorgmodiga visorna ensamt, så kan man ej med skäl anklaga dem för enfor- mighet. Ord- och bildvalet är så rikt, så fyndigt och naivt, stämningen sä äkta och omedelbar, att den med originalspråket förtrogne läsaren ej tröttas att njuta däraf. Vid öfversättningen till främmande språk förgår tyvärr alltför mycket af färg och doft.

Jämte poetisk skönhet erbjuder äfven denna lyrik det hästa tillfälle att lära känna det diktande folket. Det är knapt möjligt att tänka sig ett lyckligt eller olyckligt menniskoöde eller ett mer eller mindre tillfälligt sinnestillstånd, som ej här fått sitt poetiska uttryck, allt sävidt det kan träffa ett folkets barn i enkla förhållanden.

Om vi exempelvis endast fästa oss vid flickornas sånger, finnas sådana, som ljuda vid sång-, dans- och lektillfällen, andra, hvari den unga flickan med osåradt hjärta skrytsamt besjunger sin frihet eller skämtar med jämnåriga af det motsatta könet, vidare sådana, som uttala antingen hjärtats behof af kärlek eller saknad efter den älskade, vare sig han är långt i fjärran eller död eller vändt sitt hjärta till en annan, och åter andra, i hvilka flickan gifver luft åt sina känslor, då hon måste skiljas från hemmet och taga tjenst hos främmande och lyda deras bud, samt slutligen andra, hvari hon klagar öfver illvilliga menniskors förtal, fattigdom och allehanda olyckor, 0. s. V. Ja, det vore icke svårt att af det rika förrådet sammanställa små biografier, begynnande frän barndomens lekar, fortgående genom lifvets sorg och glädje till h vilan under den gröna grafkullen. Detta för individer af l)åda könen. Men allt tillsammans berättar oss, huru generation efter generation lefvat och sjungit sin fröjd och smärta i våra fäders land.

Tredje bokens berättande sånger äro till ämnet frän de mest olika tider. De äldsta äro af mytiskt innehåll, den andra gruppen utgöres af medeltida legender af bibliskt innehåll och ballader, den tredje af sånger, hvilka behandla rent historiska motiv frän nyare tid. Bland de medeltida balladerna må särskildt nämnas Elinan snrma (Elinas död), hvari ett inhemskt historiskt ämne behandlas pä ett sätt, som i afseende å karaktersteckning och dramatisk verkan ställer dikten i hredd med de skönaste alster af detta slags poesi. I sången berättas, äkta halladmässigt, för det mesta i dialogform, huru riddaren Klaus Kurki äktar den unga Elina, men låter sin förra hus- hållerska Kirsti, hvilken ej vill afstå frän husets nycklar och makten, intala sig, att Elina under- håller en kärleksförbindelse med Olof, gårdens förnämste tjenare. Kirsti lockar den intet ondt anande Olof in i husfruns rum och kallar därpå den svartsjuke riddaren till stället. I sin hlinda lidelse antänder han huset, och först dä detta störtar öfver de oskyldiga, inser han sin orätt. Han kastar sig dä pä sin häst och spränger ut i sjön för att finna sin död.

De magiska sångerna utgöra en art folkpoesi, hvaraf endast obetydliga spär anträffats hos andra europeiska nationer, men som hos finnarne nått en storartad utveckling. Såsom tidigare

.39

KINLAM) I 19‘'K SKKLET.

301;

:ir oniliiliMll, iiio-ar ett aiitiil af (lossa saii»'or i Kalevala, inoii den valda samling Lönnrot senare i-edig(!rad(‘ bildai’ (‘iisain fia- sig en lika stor volym, som hela. detta epos. Med afseende å formen fia-dela sig trullsang(‘rna, hvilka vaidigen i'(‘citeras fiir att afvända eller fiirdrifva sjukdomar ocli annan ofärd, i tvä grupp(“i'. I )(‘ii ena, utan tvifvel äldi'(‘ gi-iipj)en omfattar sädana, sorn söka heherska d(‘t onda g(‘nom att nti-eda dess ursprung, (hai andra sädana, som l)egynna med att anföra, huruledes en liknande olyeka di^ahhat. nägon af ))ihelns lieliga ])(u‘soner. I poetiskt hänseende äro dessa sänger, hvilka kanski* närmast kunna karakteriseras som retoriska utgjutelser i hunden stil, af jämföi'(‘lsevis mindre väi'd(*, men sä myekel vigtigare äi‘o de för den folkloristiska forskningen.

Den tryckta samlingen af or<h)>t‘aken (omkring 7,700 till antalet) omfattar väl ej ens hälften af den ofantliga låkedom af tiinkesjiräk, som redan ujijiteeknats, men utgör icke desto mindre en utmärkt källa för den forskare, hvilken önskar studera det finska folkets föreställningar och tankar om allt hvad som hiirer till omrädet för dess erfarenhet. För liknande studier egnar sig ocksä samlingen af <jäior, hvilkas framkastande och lösande plägar fiirkorta de länga vinterkvällarna vid hrasans sken. •

Själffallet äi‘, att äfven promm(jan mäste vara allmänt uthredd hos ett folk, hvilket, sä,som det finska, älskar j)oesi. I själfva verket är rikedomen jiä detta slags folkdiktning nästan out- tömlig, om ocksä originaliteten mera ligger i hehandlingen, än i motiven, hvilka till största delen äro gemensamma för de flesta nationer. För forskningen erhjuder den finska folksagan särskildt intresse därigenom, att finnarne mottagit sagor säväl frän Ryssland som från Skandinavien och delvis sammansmält dem i nya kombinationer, i det de pä samma gäng bevarat en mängd drag, som försvunnit hos grannfolken. I rent litterärt hänseende bör lietydelsen af Eero Salmelainens samling skattas mycket högt, emedan därmed gafs i allmänhetens hand en bok, hvars prosastil var lika genuin som mönstergill.

För den nationela rörelsen, hvilken bland annat gifvit sig uttryck i Finska Litteratursällska- pets stiftelse och liemtat näring ur Runebergs episka folklif sskildring »Elgskyttarne», var Kalevala en uppenbarelse af ojämförligt värde. At ett folk med dunkel, oskrifven historia ätergaf detta epos en poetiskt förklarad, själfstäudig forntid och pä samma gäng ti'o på en historisk framtid. Ett folk, som framhragt en sådan dikt, tänkte man med hänfiirelse, kan ej vara bestämdt till undergång, det måste ega rätt till en jilats vid sidan af andra. Kalevala och den rika folkpoesin för öfrigt skänkte fi’amför allt ät ungdomen arbetsmod och själfkänsla, och det med rätta, ty berömde utländske vetenskajismän dröjde ej att med sitt vitsord bekräfta den inhemska värdesätt- ningen, hvari hjärtat skulle kunnat hafva för stor del.

Men huru djupt och mångsidigt denna folkpoesi än bidragit till väckelsen af ett medvetet nationelt kultursträfvande, kunde dock ej förhållandena genast sä omskapas, att en finsk litteratur med eus skulle framsprungit i dess spär. Anda till 1860-talets begynnelse måste man räkna den beredelsetid, som var nödvändig, innan författare kunde framtriida med arbeten af blifvande värde. De historiska språkförhällandenas makt gjorde, att till och med hela den litteratur, hvilken Kalevala redan under de första decennierna framkallade, var till språket svensk, ty endast Lönnrot offentlig- gjorde i en af honom själf redigerad tidskrift Mehlläinen (Biet) folkloristiska studier pä finska. I förbigående bör nämnas, att första upplagan af Siwmen historia af J. F. Kajaani, en värdefull, under 30 år oöfverträffad framställning af Finlands historia, utkom i samband med denna tidskrift. Den skriftställarverksamhet Kalevalas utgifvare utvecklade i Mehiläinen och äfven eljes var emellertid af dubbel förtjenst, emedan han genom densamma, sträfvande att sammansmälta de ostfinska, och vestfinska dialekterna, formade det nya skriftspråket. Till honom slöto sig andra författare, hvilka förnämligast medelst tidningar, men äfven genom att själfva författa eller öfversätta

FINLAN'1) I l!)""- SKKLKT.

:;07

skrifter :if populär art, siikte hos allmogc^klassen väcka ocli tillfredsställa läslusten, 'nil frani- !j;äng(‘ii af detta sträfvamh' hidroj»; iek(> litet en \\v folkets djupa l(;dei- utgången, vida spridd och snart af ett stort antal af landets mest l)(‘<>;afvade piester omfattad j)ietistisk riirelse. Dessa [)rester, hvilka stodo i nära personligt fiirliallamh^ till sina Tdiiu-ai-e, lade sig vinn oni att pix“dika oeli skrifva värdad, ren finska. När sedan den religiösa väckelsen förlorat sin urs[)rungliga stränghet, kvarblcf hos massorna en andlig lifaktighet, som yttrade sig i ett mindre vanligt intresse föi- läsning oeli allmänt vetande samt var, säsom nedanf<")i-e skall framgä, af stor betydelse fiir littera- turens utveckling.

De nämnvärdaste företeelserna pä den originala produktionens omräde tillhöra den lyriska och dramatiska poesin. Med anslutning till föregående redogörelse för den äldre folkpoesin ma bär nämnas, att denna tid en nyare folkdiktning blomstrade och tilldrog sig up})inärksamhet äfven utom själfva folkets leder. Till formen är denna ]>oesi öfver hufvud lik den äldre; men inne- liället och karakteren äro helt olika. De nyare folkskalderna, bland hvilka Paavo Korhonen (1775 —

1840) är den ryktba- raste, behandla med förkärlek dagens frå- gor, vare sig de äro af lokalt eller all- männareintresse. Om någon civil eller kyrk- lig tjensteman gjort sig förtjent af pris eller tadel, om någon ovanligare händelse inträffat, om gamla, goda seder glömmas eller en osed sprider sig bland folket, tje- nar det poeten till motiv för hans icke sällan improviserade säng. Ämnet behand- las än strängt allvarligt, än skämtsamt, men allra oftast med satirisk skärpa. Man ser således, att den naiva folkdiktningens tid är förbi, att med de nya motiven en ny ton anslagits. I poetisk skönhet förmår den nyare folklyriken icke täfla med den gamla; men såsom uttryck för hvad som innerst rör sig hos folket är äfven den af största värde. Pland annat utgöra sånger om och till Finska Litteratursällskapet, om finska språkets tillbakasatta ställning, m. fl. d. ett gensvar till de röster inom de högre samhällsklasserna, hvilka börjat mana till arl)ete för en litteratur på finska språket. Dels i afskrifter, dels frän mun till mun spredos sångerna omkring bygderna. Lönnrot själf utgaf en samling af Korhonens sånger (Korhosen runot, 1848), och senare har en hel antologi utkommit, innehållande dikter af icke färre än aderton folkskalder af samma slag, af hvilka den äldste är samme Korhonen och den yngste född 1835. Bland mera kända folkskalder må ytterligare nämnas La'ytinex, Makkonex, Kymäläinen och Puhakka. Anmärkningsvärdt och belysande för tidsförhållandena är, att denna folkdiktning, såvidt den är känd, framträder ungefär

1’ontti Lvvtineii, efter en tafla af K. V. Ek.MAX.

FINLAND 1 SFKJ.FT.

som Judon iilvcckliir sin stiirstii produktivitiJ, ocli hof^ynnor al'tajj;a, da med ]8()0-talets iiif;anj>' tidninj;ar l)li allt mera allmanna i hondeliemnien.

Samlidi<>;(, med dessa lolkskaldei- y|)|)ade sif^ mer (dier mindre Ixigafvade författare, livilka kliidde sina lyriska nigjntelser i moderna versmått; flere af dem liörde till det andliga ståndet. Med få undanlag niijde sig doek (Uaina gruj)j) af j)oeter med att offentliggiira sina dikt(‘r i tidningar, oeli därf(>r fiirtjena de att liiii- omtalas hufvudsakligen blott för det de i sin män l)idragit till s))i’åk(;ts utbildning. Af samtliga nämna vi särskildt endast den blinde skalden Kallio (IS. G. l>ei’g), bvilken i känslans inneidigb(*t (jeb diktionens fulländning (ifvertiåiffar andra. Märkligare i litterärt b;ins(‘ende :iro v:il d(* fiirsta fiirsöken till di-amatisk diktning })å finska språket, livilka

denna tid framträdde. Det var en veteran frän 1808 00

års krig, major Jakob Fre- drik IjAgervall fl787-

3Iakkonen och Ky mii 1 äi n cii.

ett par komedier ( Lapsiiuden i/stäväf, Barndomsvä Anders Varelius, bvilken för resten varit litterärt VekkuUt ja KeJckiiUt.

1805), bvilken författade de första dramer pä sagda språk, ocb ban använde därvid den för ändamålet fullkomligt otjenliga runometern. Minnes- värdare är landtmätaren ocb publicisten Peter Hannikai- NENS (f. 1813) skriftställare- verksambet. Hans enkelt an- lagda lilla folkkomedi Silmän- kääntäjä (Trollkarlen, 1847) innebäller några förträffligt tecknade allmogetyper ocb bar mänga gånger frän scenen visat sin förmåga att roa publiken. Vidare bar Hanni- kainen i lustspelet Antonius Futronius i Finland lokalise- rat danske skalden Holbergs komedi Erasmus Montanus samt äfven med någon fram- gång försökt sig som novellist (t. ex. Serkukset, Kusinerna). Kär senare, på 1870-talet, en stående finsk teater grundlä- des, riktade den gamle skrift- ställaren dess repertoar med nerna, i 4 akter). Slutligen utgaf kyrkoberden verksam på flere områden, en burlesk komedi.

Redan förut är sagdt, att litteraturens på finska språket egentliga uppblomstring är att räkna från 1800-talets begynnelse, alltså från samma tid, då i följd af friare politiska förbållandeu kultursträfvandena j)å alla områden togo fart. Samtidigbeten bvilar på så naturlig grund, att

FINLAN'1) 1 SKKU';T.

:jo!i

ingCMi vidiiiv förkliiring <if (loniiii onistiindighct l)(“li(d’v(!S. Att ITm- ()tVi<i;t den oiif^inahi oeli särskildt don vitti‘ii j)n)duktioMons stoj;iinj>; ställoi’ sig i dirokt förhilllando till don finska läsando ooli bildado allinänli(‘t(‘ns af folknndorvisningons ntvookling ooh grnndläggrdngon af liiigro lärovoi'k beroendo tillväxt, är on själffallon sak, inon vid sidan däraf fortgår ott rastlöst systematiskt sträfvande att dels gonoin (ifvorsättningar, dols gonoin originalarboton tillgodose de mångfaldiga områden, bvilka tillsammans bilda on nationallittoratnr. I spetsen f(>r detta arbete att skapa en finsk litteratur har Finska Littei‘atnrsällskapet gått, i allmänhet iakttagande don prineip, att det för sin del up])- hört att arbeta fiir en litteratniFranelie, såsnart det fnnnit att afsättningen l)lifvit nog stor, för att enskilde förläggare kunnat inlåta sig ])å att fylla beliofvet. Sålunda har sällskapet tillgodosett ej blott den egentliga folk- oeb lärobokslitteraturen, utan äfven den allmänt medborgerliga och veten- skapliga samt slutligen skönlitteraturen. Endast från detta sista område må exempelvis nämnas, att med finska litteraturen redan införlifvats, utom de flesta arbeten af Runeberg oeh Topelius, verk af världslitteraturens ypperste mästare, såsom Sofokles, Shakespeare (tio dramer i mönstergill (ifversättning af Paavo Cajander), Göthe, Sehiller, Lessing, Moliere o. s. v.

När Finska Litteratursällskapet 1881 firade sitt halfsekeljubileum, kunde det i sanning med tillfredsställelse blicka tillbaka pä det, som uträttats under den förflutna tiden, ty nekas kan ej, att den utförliga skildring om dess verksamhet, hvilken till dagens ära offentliggjordes, utgör ett oskattbart och omistligt blad ur Finlands odlingshistoria. Elias Lönnrot, hvilken lagt grunden till sällskapets arbete och allt sedan icke upphört att deltaga däri, var då vid 80 års ålder ännu lika verksam som i unga dagar. Af Lönnrots senare arbeten nämna vi den första botanik pä finska och en stor finsk-svensk ordbok samt slutligen ett betydande bidrag af originala psalmer och bearbetningar till den nya psalmbok, hvilken den finska kyrkan 188G antog i stället för den gamla, som gjort tjenst under tvåhundra år — en rörande afbetalning af den skuld, hvari han stod till folket för de sånger han upptecknat från dess läppar. I.,önnrots begrafning var en sorgefest för hela folket, men en sådan, hvari saknaden efter det, som varit, sammanfaller med tacksamt erkännande af ett lif, hvaraf ej en dag gått fiirlorad för fosterlandet, och hvari sorgen förvandlas till hopp och tro })ä framtiden.

Dä vi härefter gä att kasta en blick pä den originala produktionen under senast förflutna 30 är, är det måhända skäl att erinra, att det intensiva litterära arbete, som de mångfaldiga sä att säga praktiska behofvens tillfredsställande erfordrat, nödvändigtvis i någon mån verkat inskrän- kande pä densamma. Det är nämligen att märka, att ej ens de bästa originalförfattare ansett sig föi- goda att deltaga i öf versättningsarbetet, ty originallitteraturens uppblomstring förutsätter ovilkorligen, att sä mycket som möjligt af det bästa världslitteraturen eger göres tillgängligt jiå finska språket. Blott därigenom kan den allmänhet, hvilken endast är mäktig detta språk, erhålla nödig litterär insigt och smak. Att å andra sidan språket, i och genom samma arbete, oberäkneligt vunnit i stadga och smidighet, behöfver knapt påpekas.

Vid periodens ingång står den finska sångmön och räcker oss ett häfte dikter, som bär namnet Gnistor (Säkeniä), men väger tungt, som ett skrin med guldkorn. Den skald, A. Oksanen (August Engelbrekt Ahlqvist, se ofvan s. 235), hvilken utsändt diktsamlingen, var redan känd af allmänheten, ej blott från tidigare publicistår, utan äfven som språkforskare. Man visste således pä förhand, att det nu ej var fråga om en dilettant, och diktei‘mi bevisade det till fylles. Aldrig tillförene hade den finska konstlyriken klingat sä fulltonig, som hos denne sångare, hvilken med afseende ä både innehåll och form kunde upptaga täflan med de förnämste inhemske skalder pä svenskt språk. Dessvärre var Ahlqvist föga produktiv såsom skald. En värdig efterföljare af E. Lönnrot och M. A. Castrén, egnade han sitt lif i främsta rummet åt den finska språkveten- skapen; dikten var för honom ett stjufbarn, om också ett högt älskadt. Efter den första gnist- svärmen utgaf han ännu 1868 en annan, men sedan grep han mycket sällan till lyran, och den volym, hvari dikterna föreligga samlade, omfattar därför icke fullt ett hundratal sådana. Att de

(*j äro flere, Iteror dock ytterst pn ( )ksaii(*iis (igemloinliga skaldelynne, lians poesi är nämligen iek(! gestalt))il<land(! som Runebergs, ej lieller uttryck för musikaliskt stämningslif oeli glänsande vältalig som Top(‘lius’, utan näianast att jämföra med Stenbäcks lyrik, i det den utgör spegel- bilden af själslifv(“t lios en kraftfull ])ersotiligliet, bvilken helst, sluten inom sig, endast pä detta sätt bryt(‘r isoleilngen. Ilans dikt är vidare föga bildrik, men aldrig ger den anledning att tvifla })ä känslans ärlighet och djuj). Det är nämligen just känslans intensitet, sävidt den ger sig tillkänna i osökt träffande oi’d och ett energiskt genomförande af motivet, äfvensom formens smidighet och välljud, hvarigenom skalden fängslar läsaren. Dä till den enkla rättfram- heten kommer en stark biijelse för tungsinthet, kan ej nekas, att denna lyrik eger de kännspaka dragen af den finska jmesin iifver hufvud. Som nägot individuelt kan anmärkas en viss kärfhet, som stundom, när dikten förvirrat sig pä dagstridernas fält, öfvergär till bitterhet. Motiven äro nog sä omvexlande. Fosterlandet och inhemska politiska fejder, religiösa tankar, ungdomskärleken, hemlifvet och hjärtats inre strider och erfarenhet gifva skalden uppslag till dikter. Inom den först antydda gruppcai intages främsta runnnet af Savo/alseti laulu (Savolaksarens sång). Denna säng, satt i toner af K. (\dlan, har frän att vara en hyllning för diktarens sköna hembygd blifvit

en af de populäraste fosterländska sånger vi ega, näst efter Rune- bergs »A"ärt land». I dikten Suomen valla (Finlands makt) har den nationela rörelsen för finska språkets höjande och folkets väckande till själfmedvetande fått sitt högsta typiska uttryck. Af öfriga dikter nämna vi blott den sköna balladen Koskenlavkijan movsiamct (Forsfararens fästmör), h vilken i popu- laritet stål’ niira de föregående. Den stora f ört j enst Oksanen genom föredömet af sina dikter inlagt om den finska skalde- konsten, särskildt med afseende ä språkets formela utbildning, har han ökat genom mästerliga öfversättningai- frän främmande språk, bland hvilka den af Schillers »Lied von der Glocke» torde böra ställas främst, samt genom kritisk verksamhet. Både såsom öfversättare, l)earl)etare och kritiker har Oksanen verksamt deltagit i det långvariga arbetet för åstadkommande af en ny finsk psalmbok.

Ungefär samtidigt med Ahlqvist framträdde en annan för- fattare, Julius L. F. Krohn (se s. 236), h vilken, ehuru född af tyska föräldrar, fullständigt tillegnade sig finska språket samt i rastlös flit täflat med Lönnrot, men i mångsidighet saknat sin like i den finska litteraturhi- storien. Ja, om man tager lians hela lifsgärning i betraktande, var han en märkvärdig inkarnation af alla de riktningar — politiken undantagen — i hvilka den finskt nationela rörelsen gifvit sig uttryck såväl pä litteraturens som pä samhällslifvets område. Om under sådan omfattande verk- samhet ej allt, hvad han frambragte, var af första rang, är dock det hela af oförgätlig betydelse. Främst l)ör han nämnas som diktare, ej blott för sammanhangets skull, utan därför, att Krohn till sin grundkarakter var en ädelt anlagd skaldepersonlighet. Redan som student begynte han utgifva en jioetisk kalender, Mavsikoita ja Mustikoita (Smultron och Blåbär, I — IV, 1859 — 63), bvilken senare antog formen af en illustrerad tidskrift. I dessa publikationer inflöt större delen af de lyriska dikter, hvilka samlade utkommit under namnet Suonion runoelmia (Dikter af Suonio). Liksom Oksanen, ger sig äfven Suonio hel och hällen i sin lyrik, men i stället för af den förres ut})räglade manlighet mötes läsaren här af en vek natur, som verkar tilldragande genom sin renhet och oskuld, sin alltid varma, stundom eldiga känsla och på religiös grund hvilande tro på det godas, det rättas och fosterlandets framgång. I formelt afseende hafva Suonios kväden visserligen ej en lika ursprunglig karakter som Oksanens, men de äro mera omvexlande och sångbara, sä att

.Iiilius Krohn.

FINLAND I 1!)"K SFKI.FT.

.!l 1

mang"a af (kan inspirerat tonsättare. De vaekraste själfnpplefda dikterna hilda en cykel, txaiänind Emnia, och skildra kärleken samt lienunets lycika oeli sorger. dämt(! diktei’ i l)nnden stil ingär i samlingen en serie [)rosadikter, kallade Knun tarlnoHa (Manens berättelser), livilka förflytta läsaren

till de mest olika tider och länder, men ej nr den varma stämning eller utom kretsen af den

kärleksfnlla, ädla syn pä folkens och individernas lif, som är skalden egen. Dessa berättelser äro de första alster af finsk konstpoesi, livilka rönt äran af att öfversättas till flere främmande språk. Utom i nu omtalade dikter har Krohns skaldehegåfning gjort sig gällande pä mänga sätt. Sälimda har han flitigt tagit del i det redan nämnda psalmhoksarhetet och äfven skrifvit vackra originala psalmer, vidare har han varåt den förste, hvilken i hunden och ohunden stil diktat fiir barnen i de finska hemmen, och slutligen har han öfversatt dikter frän olika spräk samt ieke

färre än sju af Walter Scotts romaner. Beträffande Krohns verksamhet som forskare pä den

finska litteraturhistoriens, den finska språkvetenskapens och folkloristikens områden hänvisa vi till SS. 28G och 237 af detta verk, men höra här ännu särskildt framhålla hans Berättchcr ur Fin- lands historia (T — IV, 1872 — 78), hvilket sistnämnda arbete vunnit stor spridning och popularitet. Annu brinnande af arbetskraft och håg, slutade Krohn sitt lif, i det han drunknade pä en segelfärd.

Wd sidan af de redan bortgångne, Ahlqvist och Krohn, ställer sig närmast Yrjö-Koskinen (Georg Z. Forsman, se of van s. 217). I jämförelse med hans vetenskapliga arbeten är visserligen hans skönlitterära produktion — en historisk novell och lyriska dikter --- af mindre betydelse. Men i detta sammanhang Imr dock framhållas, att Yrjö-Koskinen kan anses såsom grundläggare af en historisk litteratur på finska språket, samt att han är den mest betydande forskare och författare pä den finska historiens område, som härtills framträdt.

Ingen af dessa skriftställare, af livilka dock de tvä förstnämnda verkligen voro skalder, hafva ens närmelsevis betraktat poesin som sin lefnadsuppgift. Ku träder oss till mötes en författare, Aleksis Kivi (Stenvall, 1834 — 1872), hvilken visserligen gjorde det och äfven i ursprunglig skaldehegåfning vida öfverträffade dera, men ä andra sidan var dem alldeles underlägsen i afseende ä formel utbild- ning. Likasom Lönnrot son till en fattig hyskräddare, var Kivi redan 17 år gammal, då han började sin skolgång.

När han sex är senare blef student, var hans helsa redan bruten i hiljd af umbäranden. Och bättre blef det ej heller sedan. Med den ringa inkomsten af sina arbeten och vänners understöd släpade han pä lifvets börda, hvilken kändes lätt, endast när inspirationens feber briinde hans hjärna, men sedan åter tryckte sä mycket tyngre. Ar 1870 hamnade han på sjukhuset, hvarifrän han utskrefs såsom obotligt vansinnig. I trots af att hans lif gestaltade sig sä d}"stert, var Kivi ej blott produktiv, utan skänkte sitt folk genialiska arbeten, livilka synas framsprungna ur alldeles motsatta lefnadsförhällanden. I sitt första verk, sorgespelet Kullervo (1800 — 64), behandlade den unge skalden den ofvanföre nämnda tragiska episoden ur Kalevala. Han fiirmådde väl icke på ett fullt tillfredsställande sätt lösa det svåra problemet att forma det episkt gifna ämnet till ett helgjutet drama, men arbetet är i hvarje fall intressant genom sträfvandet att framstiilla diktens mytiska och ideala figurer i realistisk teckning. Ej heller lyckades han senare i ett idealt anlagdt sorgespel, Karkurit (Flyktingarne, 1867), ty oaktadt diktionen saknar hvarken kraft eller patos, är dock karaktersteckningen delvis schematisk, motiven tvifvelaktiga, och det hela bristfälligt genomarbetadt. Det var också icke tragedin, utan komedin Kivi hade att tacka för sitt namn att vara den främste finske dramaturg. Hans förnämsta arbete är folkkomedin Nnmmisxmtarit

Aleksis Kivi.

FINLAND I HJki: SKKLFT.

( Mo-skoiiiiikarciKi, IHC).")), hvari lian nicd öl'v(‘i-läj^sc*n »vis coniica» tecknat odödliga typer oeli karakterer 1'ran den oingilning, i livilken lian ujipviixit. Ilär var han fnllkoinligt hennna, och den Friska, hreda humor, ined livilken han FraniFör sina sydtavastländska figurer i scener, soin stundom närma sig det hurleska, är af iirsprungl igaste slag. Skalden fick aldrig se detta sitt hufvudverk eller (“tis nägot annat af sina arh(!t(3n pä sc.(3nen, men efter hans diid har det oräk- neliga gänger sjielats imal en osviklig fraingäng, som hiijt det till den finska scenens oförgängligaste rep(“rtoarsty(!ke. Om samma mästerska}) att teckna folklif och karakterer vittnar vidare enaktsfarsen JvUdaits (Fiirlofningen), hvartill motstycket är att söka hland de holländska mästarnes yjipersta g(‘nr(“hilder frän landshyarna. Xär Kivi för tredje gängen upptog ett folklifsmotiv, valde han romanens form. Sä tillkom en märkvärdig hok, (Sju hnkler, f 870), soiti skildrar

sju hröders sorglustiga fTirsöik att i skogens enslighet gömma sig undan det ordnade samhällslifvet ni(“d dess l(“dsainnia anspräk pä läskunnighet ni. ni. Mänga st^ener i h(3rättelsen hafva icke utan skäl kallats grofva, ja räa, men den sedligt allvarliga grundtanken - bröderna erkänna slutligen det ofiirnuftiga i sitt företag det genuint finska i karaktererna samt naturskildringarna hära icke desto mindre geniets prägel. Ocksä har hoken vunnit stor spridning, hvarförutom yngre finske novellister iippet erkänna sin stora skuld till Kivi, ty hans roman är det första betydande försöket i berättande stil jiä finska. Ja, man kan väl säga, att »Seitsemän veljestä» varit af samma ban- brytande betydelse fiir den lierättande dikten, som Oksanens »Säkeniä» fiir den lyriska. Af skaldens ("ifriga arbeten nämna vi endast de tvä dramatiska (^naktsidyllerna Yö ja päivä (Natt och dag) samt Lea, af hvilka den senare är den sköna.ste dikt han skapat. Dramat spelar i Palestina under Jesu tid; Lea är nämligen dotter till evangeliets Zacheus. P^rälsaren uppträder icke pä scenen, men hans närhet är kännbar. Zacheus först och sedan Lea hiira hans upphöjda })redikan, livilken böjer hjärtan som vattuhäckar, och gripna af hänförelse, tillämpa de Messias’ lära })ä sina handlingar. De nämnda och öfriga personer afteckna sig klart och tydligt mot bakgrunden af den märkvärdiga tiden, och i diktionen när skalden en österländsk prakt och glöd, som (ifvergär allt hvad han eljes diktat. Detta arbete, hvari barndomsintrycken af en from moders religiösa lärdomar tagit sä härlig form, var den olycklige diktarens svanesång. Styckets konstnärliga fulländning gör det väl förtjent af att den finska teaterns uppkomst, säsom pä annat ställe berättas, är förliunden med detsamma.

Till samma äldre generation, som de närmast föregående, är slutligen att räkna Anders Törneroos, livilken gjort sitt författarenamn, Tuokko, väl kändt, ej blott genom förträffliga öfver- sättningar i bunden stil och originala lyriska dikter, utan äfven genom ett sorgespel, Satd, hvilket, oaktadt det mera vittnar om lyrisk, än om dramatisk liegåfning, likväl pä grund af formens full- tonighet och elegans har stor betydelse i den finska vitterhetens historia.

Dessa författare hafva i hufvudsak gifvit 1800- och 1870-talets litteratur dess karakter. Nu komma vi till den yngre och yngsta generationen, hvartill vi föra alla dem, hvilkas verksamhet förnämligast tillhör de tvä sista decennierna eller först denna tid liegynt. Antalet af skriftställare, hvilka förtjena att omnämnas, befinner sig härunder i ständigt stigande, och kunna de därför för- delas i grupper pä grund af den litteraturbranche de representera.

Ehuru hos de finske diktarne visat sig samma biijelse att afstä frän den liundna stilen, som nu för tiden gör sig gällande äfven annorstädes, har lyriken icke desto mindre fortfarande erhållit idkare. Främsta rummet bland dem intager Johan Henrik Erkko (f. 1849), som 1881 utgifnt en vald samling af sina förut i smärre häften offentliggjorda dikter (Valilcoima runoelmia). Utgängen ur allmogehem och verkande som folkskollärare, står denne skald ursprungligen nära naturen och folket. Hans lyrik erinrar därför mycket om Kanteletar. Där finnas bland hans talrika smådikter verkliga pärlor af en med folkpoesin befryndad frisk, omedelbar naturäskädning. Smekande örat med versens välljud, gifver han än en lifsbild, än en stämning af idyllisk art, än en poetisk reflexion eller tanke i epigrammatisk form, men alltid så, att bilden ses eller tanken

FINLAND 1 l!)"": SKKLLT.

::i3

tnnkos uto i skog och mark, där luften är sä ren och sund. J)ä han däremot vill stränga sin lyra högre och besjunga stiirn' fosterländska eller halladartade motiv, när ej utfiirandet pä längt när sannua fulländning. Detta gäller Erkkos ungdomslyrik, hvarigenom han eröfrat sig en plats vid sidan af, om ej (ifver Oksanen och Suonio. Senan* har han utgifvit nya dikthäften, hvilka ädagahigga, att han öfvergifvit sin tidigare natur- och äfven folkligt religiösa ständ[)unkt. Märk- ligast är samlingen Havailtitani (Sedan jag vaknat, 1886), innehällande ett antal rationalistiska »psalmer» (virsiä) eller hymner, i hvilka en panteistiskt färgad gudsföreställning med lifvet o(di friheten, kärleken och sanningen som hufvudbestämningar fätt ett djupt och hänfordt uttryck. 1 andra dikter, i hvilka fiirfattaren velat gifva vingar ät moderna, friare sandiällsidéer, har hans l\Tiska begäfning ej kunnat fullt smälta det reflekterande elementet, hvarför de ej heller ohetingadt beteckna ett poetiskt framsteg. I stället utgöra sorgespelen Tietäjä (Siaren, 1887) och Ai7U) (1893) det mest glädjande l)evis pä skaldens förmåga af utveckling. Det förra stycket, hvari vid behandlingen af det gammaltestamentliga ämnet om Israels kamp mot Moab och jNIidian förbindas moderna idt%- om vilkoren för folkens framtid, lider visserligen af väsentliga kompositionsfel, hvilka fördunkla grundtanken; men icke desto mindre innehåller det partier af hög lyrisk skönhet och djupa tankar samt isynnerhet en scen, den, hvari Bileam mot sin vilja välsignar Israels folk, af storartad dramatisk verkan. Det senare dramat är rent ut sagdt ett mästerverk. Skalden har nämligen i denna dikt ej allenast till konstnärlig fulländning höjt den äkta, finskt folkliga lyrik, som möter oss i hans tidigare poesi, utan därjämte lyckats genom kontrasterande karakterer och folkgrupper samt ädelt tankeinnehåll af vinna Ainoepisoden i Kaleval a ett dramatiskt och ideelt intresse, som ingen förut anat däri. Slutligen mä nämnas, att Erkko äfven uppträ dt som novellist med Kotoisia tarinoita (Berättelser frän hembygden) och Uskovainen (1890), skildrande en allmogemans psykologiska utveckling imder vexlande religiösa impulser.

Bland lyriska skalder är vidare att anföra Paavo Cajanoer (f. 1846), hvilken visserligen ännu icke ur kalendrar och tidskrifter samlat sina genom formfulländning och poetiskt innehåll utmärkta dikter, men dock gjort sitt namn ansedt genom de redan nämnda mästerliga öfversätt- ningarna af Shakespeares dramatiska arbeten och äfven andra diktverk i bunden stil; Arvi Jänne.s (Arvid Genetz, se ofvan s. 237), hvars af manlig känsla präglade dikter C3Iuufoja ja toivelta — IMinnen och förhoppningar) behandla fosterländska och ur diktarens personliga hemkrets tagna motiv och hvilken ej allenast vetenskapligt, utan tillika praktiskt i en mönstergiltig öfversättning af Runebergs »Elgskyttarne» faststält det antika episka versmåttets lagar i finskan; Kaarlo Kramsu, hvilken väckt uppmärksamhet genom balladartad behandling af finska historiska motiv, och Kasimir Leino (Lönnbohm), hvars lyrik (Ristiaallokossa — Bland brottsjöarna, 1890) andas ungdomlig frihetslust, pä samma gång han som novellist (Emmalan Elli, E/ämäMä — Ur lifvet) anslutit sig till den realistiska riktningen.

Pä den vackra grund till en finsk dramatisk litteratur Aleksis Kivi lade under 00-talet har sedermera oafbrutet bygts vidare. Några månader efter skaldens död uppstäldes en stående finsk teater i Helsingfors, och har densamma verksamt bidragit till att väcka och lifva produktionen pä detta område. Teaterns utmärkte energiske ledare, Kaarlo Bergbom (f. 1843), hvilken själf pä finska språket författat endast ett drama i två akter, Paoia 3loroni, samt ett antal noveller, har i detta hänseende inlagt stor förtjenst om den finska litteraturen, i det han stält sina öfverlägsna sceniskt tekniska och litterära insigter till författarnes disposition. Bland dramatiska författare förtjena följande att särskildt omnämnas. Evald Ferdinam) Jahnsson (f. 1844) har förnämligast väckt intresse genom att han behandlat ämnen ur Finlands historia. Sålunda har han i det pä flytande vers skrifna sorgespelet Lalll, så benämndt efter den bonde, hvilken 1157 mördade biskop Henrik, skildrat den första kampen mellan kristendomen och hedendomen i landet. Bättre lyckades han emellertid i Eartholdus Simonis, ett skådespel i tre akter, som erhållit sitt namn efter en gymnasist, hvilken stupade i kriget mellan Sverige och Ryssland 1656. Tilläggas ma, att Jahnsson

40

:ill

FINLAND I Hl'*'': SKKLKT.

iilven skritvil liistoriskii iiovcilci', silsoni I falaiijxiäii Jlcikki, livari skildi-as })rytningen mollan den li(‘dniska linska och don kiistna svenska knltnron ]>a 12()0-talot. Störn; insij<;t i den dramatiska toknik(‘n har Instspolslörlattaron Roijkut Kiijandeji (f. 1848) adagalafj^t i sex särskilda en- ocli t väaktsstyokon ( Axiahn iixiävuiiniic Vär vän Amalia; Pahanm pnla.s.sa Svär situation, o. a.). Dessa smästadsintoriörcM- äro visserligen ej synnerligt originella till sin uppfinning, men deras naiva livardagsgiädtighet häller dem doek fortfarande kvar pä finska t(‘aterns repertoar.

Den Förnämsta talang(‘n i (haina grnpj) är frn Minna Danth (f. 1844), en genialiskt hegäfvad skriftställarinna, hvai-s ai-hetxai äro att räkna till de märkligaste företeelserna i den nyaste finska litt('ratin-en. läfter att hafva i tidningar pa 70-talet offentliggjort nägra herättelser nr folklifvet, dehnt(!rad(‘ hon som dramatisk förfättarinna med tvenne folkskädespel, 3rurtovarlcnu>i (Inhrotts- stölden) och Jiomilan talomi (I Koinila gärd), hvilka väl ej i afseende ä fabeln erhjödo nägot ovanligt, men öfverraskade genom tekniska förtjenster, liflig, träffande dialog ocli särskilda origi- nell tecknade allmogetypca-. Näi'inaste tiden därefter lät hon sig påverkas af tidsströmningarna, särskildt den nyaste norska litteratm-en, och svingade sig hastigt npp till den främsta repre- sentanten föl- den moderna realismen i vär unga litteratur. Fru Canths följande skädespel tillhöra alla denna riktning, nämligen Tyihaiehen vaimo (Arhetarens hustru), livari hon med stor kraft frainställer liustruns värnliisa ställning vid sidan af en moraliskt förderfvad, försupen man. Kovan, onnen lajma (Nödens harn), en i lijärta färger gifven teckning ur arbetarelifvet med dess nöd som en naturlig grund till socialistiska omstörtningsidéer, och Fapin perlie (Prestfarniljen), hvars ämne är striden mellan ungdom och ålderdom, barnens nya syn pä tingen och faderns konservatism. Oafsedt svagare detaljer, vittna dessa arbeten om en sällsynt begäfning för dramat; alla ega i hufvndsak samma förtjenster som de första, och deras sceniska verkan har därför ej varit tvifvel- aktig. Författarinnans sista dram, Sylvi (1893, både pä svenska och finska), är ett af en verklig händelse föranledt talangfullt försök att psykologiskt förklara, huru en barnsligt outvecklad hustru blir sin mans mörderska. Samma idéer, som framträda i dessa skädespel, karakterisera äfven talrika af fi'u Canth utgifna noveller. Sä t. ex. Köyluiä kansaa (Fattigt folk), en liten mästerlig, gripande teckning ur de fattigas lif i en småstad, samt Hanna och Salakari (Blindskäret), hvilka röra sig inom landets bildade medelklass. I svensk öfversättning har en del af dessa arbeten gjort författarinnan känd äfven i Skandinavien.

Ehuru yngre än de föregående och mindre produktiv, bör Matti Kukikka ihägkommas för sitt folkskädes})el Vlinieinen ponnisfus (Den sista ansträngningen). Stycket är nämligen af sär- skildt intresse, ej lilott som folklifsteckning frän författarens födelsebygd, Ingermanland, utan äfven för sin halft historiska karakter. Det är veterligen det första och enda försöket att på scenen framställa verkan och intrycket af Kejsar Alexander II:s ädla liragd, lifegenskapens upphäfvande i Byssland. Kurikka har äfven utgifvit noveller. Slutligen kunna vi ej underlåta att här upptaga Gustaf Adolf von Numers (f. 1848) Idand finske dramaturger. Ehuru denne författare, som först vid 40 års ålder framträdde inför allmänheten, skrifver pä svenska, hafva hans dramatiska arheten regelbundet först uppförts pä finska scenen och sedan äfven i sin finska öfversättning utkommit frän trycket. Pä detta sätt har von Numers offentliggjort 3 historiska skädespel, af hvilka Ecrikki Palce och Elinan surma (Elinas död) behandla historiska motiv frän 1400-talet (det senare den händelse, som besjunges i den ofvanföre omtalade balladen i Kanteletar) samt Tuukkalan tappelu (Slaget vid Tuukkala) spelar under Finlands hednatid, äfvensom ett lustspel, Kuopion takana (Bortom Kuopio). Skådespelen utgöra ett slags förnyelse af en äldre, historisk- dramatisk litteraturriktning, hvaraf författaren mottagit lifligt intryck i sin ungdom, med en stark tillsats af modernt realistiska drag. Dä en liflig fantasi inger skalden hxkliga dramatiska situa- tioner och därtill kommer en naturlig begäfning för dialogen, ha dessa hans stycken haft god, delvis utmärkt framgång pä scenen.^ Det nämnda lustspelet, en uppslujipet glad, godmodigt satirisk.

KIN LAND I SKKLLT.

halft farsartad teekniiig af moderna idders störande iiitriid(! i en prestgard jai land(;t, liar likaledes gjort stor lyeka.

Xovellen har doek nnder senan* tid dragit till sig de flesta, fiinnagor. Anda iiunnot slutet af 1870-talet kunde inan föga tala om en novellistik jiä finska, ty oni Kivis ofvannämnda roman undantages, var allt, som därförinnan framträdde, utan hlifvande litterärt värde. Emellertid f<>r- tjenar den flitigaste berättaren frän den tiden, Karl .Jakor (fuMMERUS (f. 1840), att nämnas, emedan hans noveller (Ylhäiset ja nlhaiset Höga och laga rn. fl.) vunno stor spridning och utbredde lust för sädan läsning, samt mähända äfven den produktiva fru Tiieodolinda Haiinsson (f. 1888), hvars idylliska berättelser mest skildra folklifvet. Allmänhetens läslust tillfredsstäldes likväl förnämligast medels öf versättningar. Som de mest förtjente öf versättare pä ifräga varande gebit kunna här nämnas, utom elulius Krohn, som tidigare är omtalad, Waldemar Ciiurberg, hvilken under flere är utgaf ett romanbibliotek af utvaldt innehäll, och Samult Suomalainen, hvilken, jämte det han offentliggjort ett par samlingar lifligt berättade noveller och skizzer, för- värfvat sig namn af att vara kanske den skickligaste prosaöfversättaren, bland annat frän franska och ryska. Att den läsning, som sälunda gafs ät den finska publiken, gjort ett mäktigt intryck, det bevisas bäst af den lifaktighet i afseende ä den originala produktionen, hvilken öfverraskande hastigt utvecklat sig.

Det bör härvid särskildt framhällas, att den genom öfversättning tillgänglig gjorda novell- och romanlitteraturen ej blott läses af den finska talande bildade klass, hvilken tack vare skolorna ständigt tillväxer, utan äfven af bonden, handtverkaren och arbetaren, vare sig att de läna böckerna frän folkbiblioteken eller själfva köpa dem, såsom fallet är med de förmögnare på landet. Denna omständighet är af vigt, ty den förklarar den oväntade uppenl)arelsen af en redan ganska rik folknovellistik vid sidan af den l)erättande diktning, hvars upphofsmän tillhöra öfverklassen. A andra sidan är denna folknovellistik att betrakta som ett utbrott i fullkomligt ny form af den poetiska begåfning, hvilken fordom skapat den äldre och under detta sekels förra hälft den nyare folkpoesin i vanlig mening.

En dag i medlet af 1870-talet hände sig, att en äldre bonde långt uppe i det nordliga Fin- land föll pä hal is och bröt sitt ben, sä att han mänga veckor måste ligga till sängs. Sä bonde han var, hade han läst rätt mycket tidningar och allehanda böcker och därtill lärt sig att skrifva, och sä föll det honom in att berätta sitt lifs historia. Han lät göra sig en ställning, hvarpä han kunde skrifva, oaktadt han låg i sängen, och sä tillkom den första folknovellen. Denna berättelse Elämäni (Mitt lif) af Pietari Päivärinta (f. 1827), utgör sä att säga förebilden för en stor del af dem, hvilka författats af hans efterföljare. Den lilla liokens hjälte födes, den äldste af mänga syskon, i ett fattigt hem, hvarest, oaktadt nöden där är daglig gäst, kärleken sammanhäller familjen. En gäng skickas gossen ut att tigga, men när han efter nägon tid äterkommer, har ställningen sä förbättrats, att denna yttersta utväg ej mera behöfver anlitas. Föräldrarne lära gossen att läsa, och af en lyckligare lottad jämnårig lär han sig skrifva, ty den tiden funnos ännu inga folkskolor. Vid 12 ärs ålder måste han ut att tjena hos främmande. Par och tjugu är gammal, gifter han sig med en fattig flicka. Först bor paret hos främmande, sedan köpa de med lånade penningar litet jord, bygga sig med egna händer en stuga samt gräfta och dika ät sig äker. Arbetets välsignelse tryter ej. Smäningom betalas skulden, och efter mänga pröfningar och för- sakelser inträder välstånd i hemmet. Där lefva de, omgifna af en talrik barnskara, sä lyckliga, att de ej afundas nägon i världen. Men ofärden är likväl nära. Mannen har vuxit upp under den tid, dä tidningar och böcker började spridas bland folket, och med brinnande läslust kastat sig öfver dem. Hans sälunda förvärfvade kunskaper och hans redbarhet föranleda, att han gäng efter annan väljes till kommunens förtroendeposter. Dessa uppdrag föra honom bort frän hemmet, och sällskapslifvet gör, att han börjar försumma de sina, ja, han förfaller i dryekenskap och förgår sig i rusigt tillstånd mot sin hustru. Denna gärning väcker dock hans samvete. Han

FINLAND I H)""' SFKLKT.

:! 1 (1

iiMsiriin”(T sig att hekämpa sin hiijolse ooli lyckas äfvcn däri, för att sedan, luttrad ocli vis af ertareidieten, sätta sin liögsta lycka i att (*ga sin Imstrus ocli sina })arns kärlek samt medborgares aktning.

( )m det tillägg(w, att Päivärinta vid omkiång .‘30 ars älder blef klockare i en landsförsamling, sä <)l ver(‘nsstämmer berättelsen i allo med fiirfattarens biografi. Ocli inom den enkla ram, som denna anger, rör sig mängden af folklifsteckningar, hvilka han, up])muntrad af bifallet såväl i eget land, som i de skandinaviska länderna, till bvilkas språk hans berättelser delvis öfversatts, nu under lialftannat decennium årligen utsändt. J)e bästa liafv^a utkommit under det gemensamma namnet Mäniä/i havainnoita (Iakttagelser under lifvet) och utgiiras för det mesta af sä att säga biografiska fragment ocli episoder om jiersoner, hvilka författaren personligen känt. Emedan folkets lif rör sig i tämligen enalianda former, äro grundmotiven föga varierande, men detaljernas vex- ling, som stundom öpjinar rum åt verkligen gripande scener samt genom sin sanning ypperliga naturskildringar, framställningens osiikta enkelhet och allvar, livaremot en lika osökt humor dä ocli då bryter sig, göra, att läsaren för livarje gång ånyo låter sig fängslas. Visserligen kan det anmärkas, att fTirfattaren allt för ofta inväfver sina egna reflexioner i fierättelsen, men dä de på sitt sätt lika troget karakterisera folket som berättelserna själfva, så tager man dem icke ogärna med. J31and de vackraste sidorna af Päivärintas karakteristik af finska folket må särskildt påpekas den höga plats han skänker kvinnan i hemmet och vid mannens sida. En finkänslig — ja, underbart finkänsliga skildrar folkpoeten dessa kvinnor i deras naiva enkelhet kärleksfull, arbetsam och omtänksam hustru iir för mannen vilkoret för lifvets lycka. Den man går det väl, som älskar och ärar sin hustru; den går det illa, som missaktar hennes kärlek, hennes omdöme och råd. Om olyckligtvis hustrun har dåliga böjelser, äro man och hem förlorade.

Sådan är denne folknovellist i sina bästa arbeten. När han i en del senare berättelser velat gä utöfver sin egen ei-farenhetskrets, har det ej skett ostraffadt. Läsaren varsnar det genast pä skildringens l)redd utan motsvarande djup äf vensom pä det sökta i karaktersteckningen. Af Päivärintas större arbeten nämna vi därför endast Minä ja muiit (Jag och andra), hvilken ej heller utgör en enhetlig kom})Osition, utan en följd af spridda händelser och karaktersfigurer, hvilka mött författaren i hans lif. Vissa drag synas antyda, att boken kommit till efter läsningen af Dickens’ David Copperfiehl.

Emedan det knapt tillmätta utrymmet förbjuder oss att ingå pä närmare karakteristik af öfriga folknovellister, inskränka vi oss till följande allmänna anmärkningar. Deras stora antal — det vore lätt att uppräkna ett tiotal sådana, bvilkas anspråk pä uppmärksamhet ej är oberättigadt — ådagalägger, att denna egendomliga litterära företeelse ej är något tillfälligt, utan fastmera att anse som en genom den stigande kulturen förmedlad frigörelse af folkets andliga kraft. Afven andra omständigheter rättfärdiga denna uppfattning. Desse författare liafva nämligen under loppet af ett och ett halft decennium, d. ä. sä godt som samtidigt, uppstått, och nya uppstå fortfarande i de mest olika delar af landet, utan att man kan hos dem uppvisa något annat gemensamt, än att de alla sakna litterär bildning i egentlig mening; de fortfara alla att syssla med sitt enkla värf, vare sig jordbrukarens eller handtverkarens eller landthandlandens o. s. v., i det de endast om kvällarna, efter dagens arbete, eller om söndagarna gripa till pennan. I hvilken grad denna novellistik är förmögen af utveckling, är vanskligt att säga. Det förefaller väl, som vore endast de pä rätt spär, hvilka i likhet med Päivärinta teckna små bilder ur eget lif eller närmaste omgifning, men (let oaktadt måste medgifvas, att ett par af de mest begåfvade, såsom Kauppis-Heikki frän Savolaks (Tarvnoita — Berättelser, Mak j ärv ilä i set — Mäkijärviboarna, Vilja) och Alkio frän södra Öster- botten (Tecrelän perhe — Familjen på Teerelä, Eeva, Aikaitime kuvia I III — Tidsbilder, Mcnnyt — Förlorad) med delvis god framgång försökt följa den moderna realistiska novellens föredöme. Den senare försummar dock ej att välja motivet sä, att berättelsen ger en nyttig lärdom. I hvarje händelse utgöra denna halft naiva, halft konstnärliga folkpoesis alster genom språkets ursprungliga

friskliot on föryngTin^skällii för f()i'fattanu' friin do liöf>;ro klasserna, nuidan dc a andi-a sidan alltid skola förblifva värdefulla dokument för den, som (uiskai- lära känna det finska folket.

Ifland nyare novellister med konstnärliga ans])räk tillkommer främsta rummet Juhani Aiio (Brofeldt, f. 1801), }>restsou frän Savolaks. Genast med sina första, under förra hälften af 1880- talet utkomna noveller vann lian allmänheten oeh kritiken för sig. Han presenterade sig i dern som folklifsskildrare med fin observationsförmåga samt rikt, saftigt sjiräk. I berättelserna l^lihea alknan kuin isä lanqmn o.sfl (Dä far köpte lampan) och Rautatic (Järnvägen) tecknade han med stor sanning oeh humor den störing moderna kulturföreteelser göra i ödemarksboarnas stilla sinnen, medan han i Jfuudan markkinam les (En marknadskund) förtäljer ett brutet folkgenis tragiska öde. Därefter begynte Aho hernta sina motiv ur den bildade medelklassens lif, till först i Papin ty tär (Prestens dotter), skildrande, huru en ung flickas ande förkrympes i ett glädjelöst hem, i en välmenande, men trängsynt omgifning. Efter det han med denna novell inträdt bland de moderna realisterna, följde nägra mindre betydande arbeten, i hvilka denna ständpunkt än starkare accentuerade sig (HelJmanin herra — Patron Hellman, Jlelsinklln — Till Helsingfors). Därpä företog Aho en studieresa till utlandet, hvarunder han särskildt gjorde sig förtrogen med den nyare franska, litteraturen, och utgaf sedan novellen Yksln (Ensam), en berättelse om hopplös kärlek, samt tvä samlingar skizzer och stämningsbilder, kallade Lastuja (Bpänor), för att genom dem ytterligare dokumentera sig som den ojämförligt talangfullaste berättaren pä finskt spräk. Oaktadt den psykologiska analysen var genomförd med konsekvens och känsla, blef dock den förra boken pä grund af för långt gängen naturalism en stötesten för mänga, medan samlingarna af prosadikter helsats med enigt och varmt bifall, och i själfva verket innehålla en del af det vackraste, som skrifvits pä finska. Man ser där, att författaren kunnat i de franske stilisternes skola utbilda sina konstnärliga anlag utan att uppgifva något af sin ursprunglighet och utan att hans poesi förlorat sin äkta finska karakter. Genom öfversättningar till svenska och norska har Ahos namn blifvit kändt utom eget land, och den utländska kritiken har stält honom vid sidan af de bästa bland nordens novellister.

Frän samma landsdel som Aho härstammar äfven fJuHO Reijonen, numera prestman, hvilken i tvä sandingar Kertoehnia (Berättelser) och en längre novell Vaihdokas (Bortby tingen) visat goda berättareanlag. Bäst är han i smä utkast och bilder, hvilka till motiven erinra om Päivärinta. De gifva friskt och ofta humoristiskt tecknade typer och karakterer ur folklifvet med inströdda, förträffligt utförda landskapsskizzer. Äfven Vilho Soini, bördig frän Tavastland, har lyckats bäst som folklifsskildrare (Kirjavia kuvia pälkkyjen historiada — Brokiga bilder frän stockarnas lif). Af ännu yngre novellister kunna nämnas Teuyo Pakkala och Esko Wirtala, hvilka, båda hemma från det nordliga Pdnland, skildra sina hemtrakters natur och folk: den förre med erkänd fram- gång i Oulua soutawassa (Båtfärd till Uleäborg), den senare med etnografisk bismak i Se oli sallittu (Det var sä bestämdt) m. fl., samt Santeri (Ingman), hvilken väl uppvuxit i samma nejder, men synes med begäfning och förkärlek egna sig ät att teckna student- och stads- eller medel- ständslif öfverhufvud ( Hellaassa, Iltapuhtceksi — För kvällstunden); men deras utveckling är för mycket i sin början för att påkalla närmare karakteristik. (Jm också ej alla dessa oeh andra onämnda hälla allt hvad de lofva, tyckes dock säkert vara, att den finska novellistiken inträdt i ett fruktbart skede.

I afseende å den finska vitterhetens efter 1860 allmänna karakter vilja vi som komplettering- till föregående framställning^ tillägga följande. Sävidt en yttre inverkan är skönjbar, synes under periodens förra hälft, ja, ända till 1880-talet, inflytandet af Runebergs skaldekonst vara förherskande. Detta visar sig förnämligast i sträfvan efter klarhet i uttrycket och en ideal hållning i det hela. Endast de tidigare novellisterne och de dramatiske författarne hafva delvis gått i romantiska gängor samt äfven mottagit större påverkan af Topelius. Emellertid gör sig denna litteraturs folkliga och demokratiska ursprung frän begynnelsen så starkt gällande, att redan i dess första

KINl.ANI) 1 !!)»'•: SEKLKT.

:!I8

8k(‘(l(‘ upptriidcM’ on skald, vMoksis Kivi, i livars diktning idealismen förbinder sig med det mest realistiska, att ej säga (naivt) naturalistiska ät(!rgifvande af verkligheten. Först med 1880-talet gei- iidlytiindet af den norska poesin med Henrik ll)sen och Björnstjerne Björnson i spetsen en sp(H*ifikt modeiai karaktei- ut samma litteratin-. Afven här visai- sig en verklighets- och reform- poesi, hvari tidens idöstrihiiningar afspegla sig. Dä därtill kommer, att jämväl produktionen denna tid i anmärkningsvärd grad tillväxer, sä kan man med rätta säga, att litteraturen pä finska spräket nu'd nämnda decennium först tydligt anslutit sig till den nordiska som den yngsta och spädaste, men ick(' desto mindin själfständiga utgreningen af samma andliga stam.

Visserligen hade denna litteratur frän början varit ett uttryck för hvad som rört sig hos det finska folket, men den feberaktiga sj)änning, hvari spräkförhäl land enas omgestaltning länge hällit sinnena, har fia-st den sista tiden tillätit andra, allmännare och mångsidigare sträfvanden och intressen att fä rum ej blott i samhällslifvet, utan äfven i litteraturen. Uppnåendet af denna rikare ständ})unkt jämte den omständighet, att det finska spräket numera kommit till användning pä de flesta områden af menskligt vetande — senast äfven pä naturvetenskapernas och medicinens göi-a, att man utan fiirhäfvande kan påstå, det resultatet af det utvecklingsarbete vi pä före- gående sidor tecknat är en nationallitteratur på finska spräket, ringa och obetydlig i jämförelse nu‘d äldre sådana, men icke desto mindre egande sin särskilda karakter och redan så långt kommen, att den i hufvudsak och naturligtvis ständigt allt bättre och l)ättre fyller behofvet.

E. Aspelin.

IX. DEN PERIODISKA LITTERATUREN.

Historien om Finlands periodiska litteratur liknar i mänga stycken historien om ett nybygge i ödemarken.

Med ungdomlig förtröstan börjar nybyggaren fälla ocb sä sin sved. Men när första hösten skall belöna hans möda, dä kommer vintern i förtid, skördetiden ger »ej räg, men ger ispiggar pä axen». Ocb nästa är är allt öde ocb tyst: odlingens förkämpe bar stupat pä sin post eller dragit bän till andra värf, som bättre löna hans möda.

Alen innan alla spär af odling hunnit fullkomligt utplänas, kommer äter en nybyggare. Han börjar sin företrädares arbete om igen och fär ätminstone en skörd, där den förre fick ingen. Andra eller tredje äret stupar kanske ocksä ban. Alen odlingen har dock hunnit sä längt, att när en tredje arbetare kommer, denne kan hälla ut och längsamt kämpa sig fram, om ej till välständ, sä i alla fall till möjlighet att existera.

Pä samma sätt vexla i den finska pressens historia perioder af intensivt arbete med andra af tystnad ocb åtminstone skenbar overksamhet.

Orsaken härtill är icke svär att finna.

Den periodiska pressen kräfver ett ihällande arbete. Alen i ett land med små ekonomiska ressurser blir läsarkretsen liten ocb arbetarens materiela ersättning likaså obetydlig, stundom ingen. Under länga tider har därför arbetet i pressen burits upp förnämligast af intresse för saken. Detta gör, att ä ena sidan den finska pressen bar kunnat bland sina arbetare räkna den inhemska odlingens mest framstående män, medan ä andra sidan, där sädana hänförda arbetare saknats, utvecklingen stannat tillbaka och i hvarje fall pressens yttre uppenbarelse länge varit sä oansenlig som möjligt.

Alen äfven där hänförelse hos arbetarena funnits, har icke allt berott härpå. Gäng efter annan har pressen drabbats af härda slag frän de reaktionära, ljusskygga tendenser, som rädt

i Hymierliet under vart sekels fiu-ra hälft. Mot dessa tendenser liar den fosterländska hän- förelsen haft att föra en strid, hvilken stnndoni synts lika förtviflad som nybyggarens kamp mot frosten.

Ar 180t) egde Finland ick(‘ mer än ett enda jiressorgan, Alto lldning. Detta blad var arftagare till landets första periodiska jmhlikation, grundlagd 1771 af Porthan och andra foster- landsvänner. Dessa Tidnituiar, utgifna af ett sällskap i Alto, kimna närmast betraktas såsom (‘tt arkiv för den fosterländska forskningen och den inhemska poesin pä svenska språket, (^ch denna uppgift fyldes, oaktadt bladets ringa omfång, på ett framstående sätt, så att tidningen ännn i dag anlitas snart sagdt af hvarje forskare i fosterlandets häfder, språk och litteratur.

Från år 1810 förändrade emellertid bladet namn och pä samma gäng äfven uppgift. Abo allmänna tidning blef officiel, och i nio års tid hade Finland intet enda oberoende pressorgan. Ty de få öfriga försiik, som tidigare gjorts att grunda andra tidskrifter, hade aldrig kunnat fort- sättas mer än högst ett år. Så var fallet bland annat med den första finska tidskriften, Suomen- ki diset tietosanomat (Finskspråkiga underrättelser) 1776.

Ar 1810 börjar åter en period af större lifaktighet. Dä grundades tidskriften Mnemosyne, utgifven af någi-a yngre universitetslärare och med ungefär enahanda program som Abo tidningar, dock så, att äfven kulturfrågor, föranledda af landets förändrade politiska ställning, upptogos till intresserad diskussion. Följande är började R. v. Decker utgifva den första egentliga tidning på finska, Turun inikko-sanomat (Abo veckoblad), och ytterligare ett är senare påbegynte den entusia- stiske docenten A. 1. Arvidsson sitt Aho 3Iorgonblad i syfte att väcka det slumrande national- medvetandet hos landets bildade allmänhet.

Men dessa lofvande ansatser kunde icke alla fullföljas. Arvidssons blad bann icke lefva längre, än trefjärdedels är, innan det befanns för vådligt och indrogs; huru det gick lionom själf, är tidigare i detta verk omtaladt. Ar 1823 dog äfven Mnemosyne; dock uppstod år 1824 Abo underrättelser, för närvarande Finlands äldsta tidning, näst det är 1820 grundlagda officiela bladet Fhdands alhnäntia tidning.

Det sistnämnda utgafs i Finlands nya hufvudstad Helsingfors, och här uppstodo 1829, efter universitetets hitflyttning, äfven två nya blad, h vilka båda i den finska pressens historia hafva spelat en framstående roll.

Helsingfors 3Iorgonblad redigerades åren 1832 — 1837 af J. L. Runeberg, Helsingfors Tid- ningar frän ocb med 1841 af Z. Topelius. Flere af dessa skalders dikter och berättelser sågo i följd liäraf först dagen i dessa blad, och Runeberg utvecklade i sin tidning en litterärt-kritisk verksamhet, hvilken, riktad som den var mot Sveriges dä gällande litteratur, kan på sitt sätt

betecknas såsom en nationel själf ständighetsförklaring. Den starkt litterära riktning dessa blad sålunda inslogo har sin naturliga förklaring i rådande censurförliällanden. Den år 1829 utkomna censurförordningen tillät undertryckandet af äfven de mest bofsamma uttalanden, och det var sålunda icke lätt att bringa till offentligheten hvad man tänkte i fosterlandets vigtigare frågor. På litteraturens fält kunde man däremot röra sig friare. Emellertid sökte dock Topelius att

närmare följa med dagens tilldragelser, dem han behandlade dels i lekande öfversigter, dels i mera allvarlig form. Och när en rådande stämning icke kunde få ett direkt uttryck, så hade skalden alltid en utväg kvar: han uttalade i en allegorisk dikt hvad samtiden kände, och allegorin hirstods förträffligt af läsarena samt kommenterades sedan flitigt i den privata diskussionen.

I bredd med dessa tvä hufvudstadstidningar representerades den själfständiga pressen pä svenska språket ända inpå 1840-talet af de två Äbo-bladen (Abo tidningar lefde ända till 1861)

samt af en tidning i Borgå och en i Wasa. Intet af dessa blad utkom dock mer än två gånger

FINLAND I SKKMIT.

i vockiiM, och t'oniiat(‘i var knaj)l cn Ijänlcdcl al' hvad vara da<;ars lidrun^ar lujstii nig. Af tidningar j):i finska ntkoniino ända till är 184() aldiåg samtidigt flcrc än tvaainc, stnndom fanns intet enda finskt blad. Alla de finska lidinngarna iitkoinnio hlott (‘ii gäng i veckan, ingen af (hmi i landets hnfvndstad. Anmärkningsvärdast hhind dessa hlad är Onlnn Viikko-Hanomia (Uleähorgs veckoblad), grundad 1829 o(*h r('digerad bl. a. (en kortan; tid) af Elias L()NNRot.

Tidskriftslitteraturen äter har frän INInemosyiui ända till medlet af 184U-tah;t att ujipvisa icke fullt ett tiotal olika alster, nieu af dessa lefde blott ett, en andlig tidskrift, utöfv(‘r fyra är. Emellertid böra bland de utgifna tidskrifterna annoteras Lars ÖTENRÄCKS Evamjcliaki Veckoblad (1889 -1841) och Lönnrots 3[ehiläincn (Biet, 1886 — 1887,

1889 — 1840), den första pä finska utgifna tidskrift med litterära syften.

Midten af 1840-talet bildar epok i den finska pressens historia. Pä den publicistiska arenan upp- träder dä en kämpe af förut okänd art: tänkaren Johan Vilhelm Snellman. Han hade bildat sig för sitt värf genom resor i främmande land och genom studium af dessa lands förhållanden. Med de liberala kretsarna i Sverige hade han kommit i liflig beröring, och han hade äfven nägon tid arbetat i den svenska pressen. Utom andra skrifter hade han utgifvit »Läran om staten» (se of van s.

230). I enlighet med de grundsatser han i detta verk uttalat, särskildt den, att statens bestånd »sammanfaller med nationalandans utveckling», ville Snellman nu arbeta i sitt fosterland. För honom, likasom för Arvidsson, visade sig simrt universitets- vägen stängd. Han sökte då och fick en skol- rektorsplats i Kuopio, och här begynte han 1844 utgifva veckotidningarna Saima på svenska och Maamiehen ystävä (Landtmannens vän) på finska.

Den sistnämnda öfverlemnade han dock snart i andra händer, men i stället lät han något senare Saima åtföljas af ett litterärt bihang.

I Saima höjde Snellman sin stämma för att blotta de många bristerna i våra förhållanden, med satirens vapen angripa det kälkhorgerliga småsinnet, skonslöst gissla den inskränkta själf belåtenheten och väcka nationens bildade klass till intresse för samtidens och fäderneslandets stora frågor, samt främst till medvetande af dess solidaritet med massan af vart folk och af dess pHgt att för den- samma arbeta. Om några i ordets trängre mening politiska eller konstitutionela sträfvanden kunde vid denna tid icke blifva fråga. Men många andra vigtiga områden funnos — litteraturen och det vetenskapliga lifvet vid universitetet, skolväsendet, industrin, jordbruket och liandeln — inom hvilka ett lif var möjligt och de i nationen lioende krafterna kunde fiuna ett tillfälle till ädel verksamhet.

Att Saimas ofta ganska skarpa uppträdande skulle väcka anstöt, var naturligt, i synnerhet pä en tid, då, till följd af ovana, en ytterlig ömtålighet förefanns för hvarje offentligen uttaladt

41

l'I\LANl) I l!)'»'- SKIvLICT.

:!22

kliUKler. De vise oeli »iimle skakade pa sina Inifvnden öfver Sainms liänsyiislöshet. I ungdomens krets väckte den dänmiot en entusiasm, som ej alltid förgick med stunden. Men livad som för Saima hlef ()desdig(a't vai', att hela dess tiaidens stod i en skärande motsats mot dä radande rege- ringsgrundsatser, särskildt sädana de tillämjiades af dävarande generalguvernören, furst Menseliikoff. 'Py furst Mensehikoffs hela politik gick därpä ut, att frän Finland ingenting finge höras, hvarken godt eller ondt. Saimas hela tillvaro hlef därfiir en oafliruten kamj) mot censuren, till dess hladet slutligen indrogs 1840.

Oförtruten, j)äh()ijade dock Snellmaii redan följande är mänadsskriften Litlerahivhlad för allmän ■medbor(icrlh(j hildninfj, hvilken fortsattes ända till är 1803, först i Kuopio, sedan i Hel- singfors, dit Snellman flyttat. Likasom Saima })ä tidningsväsendets fält, hlef äfven detta Snellmans organ hanhrytande inom värt lands tidskriftslitteratur. Litterära, sociala, politiska och ekonomiska spörjsmäl, in- och utländska, hehandlades här af Snellman pä ett väckande sätt och i en glän- sande form.

Sainms undertryckande utgjorde förspelet till en rad af stränghetsätgärder mot pressen, fram- kallade af den frihetsskygghet, som rädde under 1840-talet och som i synnerhet efter revolutionerna 1848 steg till sin höjdpunkt, ehuru af dessa revolutioner ej nägot genljud hade försports i värt land. 1 synnerhet drabbades de finska tidningarna härdt. Snellmans mäktiga maningsrop hade framkallat ätminstone nägra försök att grunda finska tidningar, men det ena efter det andra af dessa blad fick dela Sairnas öde. Sä den af P. Hannikainen ntgifna Kanava (Kanalen) i Wiborg (1845 — 1847) samt C. A. Gottlunds blad Suomalainen (1840) och Suomi (1847 — 1840). Och är 1850 emanerade det oerhörda päbudet, att på finska intet annat finge tryckas, än hvad som rörde religion och ekonomi.

Ett dråpslag var därmed riktadt mot den del af pressen, som talade till nationens flertal; men den rörelse man ville kväfva var redan mäktigare, än att den hade kunnat undertryckas.

Ar 1847 hade under lofvande auspicier i Helsingfors grundats ett nytt veckoblad, Suometar. Det redigerades af fyra studenter, bland dem P. Tikkanen och AuG. Ahlqvist. Efter 1850 års förbud läg bladet snart i själatåget, men hölls ändå uppe. Och 1851 vågade man till och med grunda en ny finsk veckotidning i Abo, Sanomia Turusta, hvilken, äfven den, höll i sig, längre fram redigerad pä ett förtjenstfullt sätt af G. E. Eurén.

Sä komnio tidshändelserna den betryckta pressen till hjälp. Orientaliska kriget väckte i dittills okänd grad allmogens nyhetsbegär, och Suometar, som 1851 hade hundra prenumeranter, gick, energiskt ledt af Tikkanen och F. Polen, upp till 2,000 exemplar är 1854 och 4,000 år 1850. Strypsystemet var omöjligt att upprätthälla, dess vanmakt visades pä ett lysande sätt däri- genom, att styrelsen, för att motverka Suometars växande inflytande, 1857 uppsatte en egen officiel tidning pä finska, Suonien julktsia sanomia, numera Suomalainen virallinen lehti.

Äfven tidningspressen pä svenska förde under 1850-talet en härd kamp mot censuren och andra svårigheter. Allt oftare fick Topelius i Helsingfors Tidningar skrifva allegorisk vers i stället för ledande artiklar. (4ch af den redan förut fåtaliga stamtruppen stupade Morgonbladet 1855, efter att under sina sista är hafva varit lifligt och pigt redigeradt af Aug. Schauman (f. 1826). Men samma är, 1855, uppstod den vakna tidningen Vihorg, som under sex års tid, ledd bl. a. af Carl Qvist, med energi förde talan för ett frisinnadt reformarbete.

Detta blad var det första i Finland (det officiela här, liksom i senare, liknande fall, undan- taget), hvilket dristade utkomma tre gänger i veckan (1859). Snart (1800) följde veteranerna Helsingfors Tidningar och Åbo underrättelser exemplet, och innan kort togs nästa steg. Frän och med är 1862 hade Finland en oberoende daglig tidning, Helsingfors Dagblad.

Framträdandet af detta blad möjliggjordes af det nyvaknade politiska intresset och af de liberalare vindar, som börjat blåsa efter Alexander H:s uppstigande pä tronen. Men äfven det sätt, hvarpä bladet leddes, var någonting för Finland nytt. Efter Edvard Bergh, som de första

FIN LAM» 1 1 !»'’■• SFKLLT.

:!2::

iiivn var tidningens l(‘dan(l(‘ inan, öfv(>rl()gs den af Ivoheut IvACLKnoia; (liSd.") 1882). (lenoin

honom fiek Fiidand sin fiirsta sa att säga europeiska tidning, ett organ, som lade an njijia att snabt oeh korrekt redogöra för livad som tilldrog sig hemma oeh horta — hl. a. anlitades telegrafen i föint okänd ntsträekning uttala sig om litteratur oeh konst, göra läsarena hekanta med tidens anmärkningsvärdaste idériktningar oeh, framför allt, föra talan för frisinnade äsigter. Oberoende af alla meningsskiljaktigheter, hlef i tekniskt afseende Lagerborgs Dagblad det mönster, som alla större tidningar i värt land sträfvade att uppnä, men ofta nog utan att lyekas. Vemodigt yttrade därför till oeh med en vän till en af ])aghladets senare konkurrenter. Morgonbladet, dessa träffande ord: »livad som stär i Dagbladet i dag, det stär i Morgonbladet i morgon».

Till Dagbladets framgäng bidrog doek äfven utan tvifvel den omständigheten, att detta blad i publicistiskt afseende intog en ställning, i bvilken ieke senare tidningar kunnat stä. Lagerborg själf oeh hans trogna, mängäriga medredaktih’, Anders Ciiydenius, egnade sig helt och hållet åt publicistyrket, och därigenom vann bladet en icke ringa teknisk styrka: Lagerborg egde stor organisatorisk talang, Ciiydenius sörjde för att »ledare» icke fattades. Men just genom att ännu sä fä blad funnos, bvilka sköttes af yrkespublicister, lefde bos framåtskridandets vifnner kvar den föreställning, på bvilken den publicistiska verksamheten dittills varit bygd: att deltagande i pressens arbete var en skyldighet för enbvar, som pä något sätt kunde bi- draga till det allmänna bästa. Sålunda fick Dagbladet äfven under- stöd af en mängd äldre och yngre förmågor, och detta bidrog såväl till att göra innehållet rikt och omvexlande, som till att stärka bladets ställning såsom språkrör för de opinioner det förfäktade.

Denna Dagbladets framstående publicistiska ställning gjorde, att dess första konkurrent, Helsingfors Tidningar, snart nog stupade.

Topelius hade redan 1860 leranat bladets redaktion, men fortfor dock att till detsamma gifva värdefulla bidrag. Ar 1863 blef tid- ningen daglig, för att följa konkurrentens exempel, men detta försök öfversteg de krafter bladet hade till sitt förfogande, och det upp- hörde år 1866.

Emellertid hade dock Helsingfors hunnit fä äfven en tredje daglig tidning. August Schauman grundade, med riktig lilick för den uppåtgående hufvudstadens behof, är 1864 Hufvudstadshladct.

Till en böijan liten och alltid prisbillig, har denna tidning utvecklat sig med hufvudstaden, sä att den nu är Finlands största och mest sjaidda dagliga blad och annonstidningen quand mcmc.

Äfven pressen pä finska språket riinte naturligen inflytande af 1860-talets förändrade för- hållanden. Suometar började är 1863 utkomma två gånger i veckan, och samma år utkom en annan tidning, Helsingin mifisef (Helsingfors’ nyheter), lika ofta och en tredje, Päiväfär (Dagens dotter), redigerad af Ernst Linder, en gång i veckan. De sistnämnda dogo dock snart, men i stället tog Suometar 1864 ut det stora steget till daglig tidning. Härmed kunde emellertid ej fortfaras mer än tvä år; 1866 utgåfvos äter blott två nummer i veckan, och med samma år upp- hörde bladet alldeles. I två år var Finlands hufvudstad utan någon finsk tidning; ett halft dussin i landsorten utkommande veckoblad fingo fylla den finska publikens behof.

Den närmaste orsaken till detta nedslående förhållande var det ekonomiska betryck, som rådde i följd af missväxtären. Ofver hufvud har den finskspråkiga jiressen i detta afseende haft att kämpa mot ojämförligt större svårigheter, än den svenska. De finska bladen söka sin publik bland lager, som stå vida lägre pä samhällets rangskala, än de svenska tidningarnas läsarekrets, och i dessa lager är köpförmågan starkt beroende af det allmänna ekonomiska tillståndet. Men äfven under goda tider måste tidningarnas pris, bvilka redan föi- liladen på svenska icke äro höga.

1'JNLANl) I HC''-' SKKLKT.

;!21

hilllas mycket la^a, l'ör att hladcai skola kmina ei’hålla iia}>()ii nämnvärd spridning, ocli de inskränkta ressnrser tidningarna alltsä kunna rintoga idver inverka natnrligen liämmande pä j)ublieistikens tekniska utveckling.

Det visai' sig ock i d(*n finska pressens historia, att där stillastående eller tilll)akagäng kan skönjas, detta orsakats m(>ra af yttic liind(;r eller (ekonomiska sväiåglieter, än af bristande inre

kraft. Därför gryr äfven m(‘d början af 1870-talet för jmcessen en ny tid.

Nägi’a siffror skola ädagalägga d(‘tta.

Ar 1820 liad(‘ Finland blott (“ii (‘iida jx^riodisk skrift pä finska, medan }>ä svenska ntkommo tre. d'io är senai-e är förbällandet t va till sex, ocb 1840 är det tre till tio. Ar 1850 hafva de svenska periodiska skrift(‘i-na ej iikats, utan mnlgätt till (itt antal af nio, de finska äro däremot

ändä fyra. Åi' 18(50 ega redan bäda spräken lika mänga organ: fjorton. Ar 1870 hafva äter de svenska (Ifvervigten: sjutton mot tolf.

Man ser verkan af nödären. Men i slutet af 1870-talet blifva de finska organen äter flere, ocb 1880 stä 84 finska mot 28 sv(*nska. Ar 1892 är de finska bladens antal 85 mot 61 svenska.

Betydligt annorlunda ställer sig däremot jämförelsen, om man sammanräknar antalet numror,

i livilka <k‘ssa organ under äret utkommit. Ar 1860, dä bladens antal var lika, utgäfvos de fjorton svenska i sammanlagdt 1,560 numror, de fjorton finska däremot i blott 620. Ar 1880 var för- bällandet ännu 8,100 svenska mot 2,100 finska, men numera hafva äfven i detta afseende de finska bladen öfvervigten med (är 1892) omkring 6,200 numror mot 5,100 svenska.

Medan alltså })ä de senaste tvä ärtiondena de svenska bladens bäde antal och nummertal ()kats till det tre- ä fyradubbla, har de finska bladens antal under samma tid sjudubblats och nummertalet blifvit tio gänger större.

Detta resultat har dock ej ernätts blott pä grund af de förbättrade ekonomiska förhållandena. Äfven folkundervisningens framsteg och kommunikationsväsendets raska utveckling hafva medverkat härtill. Men i synnerhet har det starkt pulserande politiska lifvet ökat intresset för och behofvet af ett verksamt arljete pä pul)licistikens fält. Ju skarpare meningsbrytningarna framträdt, i syn- nerhet i spräkfrägan, men äfven i andra kulturfrågor, desto mera har pä olika orter uppstått behof af organ för de olika åskådningssätt, som brutit sig mot hvarandra, och sålunda hafva allt flere orter i landet fått organ ej blott för den svenska och finska befolkningens intressen, utan äfven för liberalare och mera konservativa äsigter.

Detta tillspetsande af de brännande frågorna gjorde äfven, att Helsingfors Dagblad småningom förlorade den dominerande ställning det en tid intog. Bladet hade såsom sin uppgift stält att betona allmänt sociala och politiska frågor framom spräkfrägan. Men denna ståndpunkt tillfreds- stälde icke längre dem, som ville mera energiskt förfäkta det svenska språkets rättigheter. Efter ett försök med veckotidningen Vikingen (1870 — 1874) grundades är 1883 den dagliga tidningen Nya Pressen (redaktiir Axel Lille), till hvilken den nämnda fraktionens män snart samlade sig. Denna splittring af krafter, som tidigare arbetat i förening med hvarandra, verkade försvagande pä Dagbladets ställning, och härtill kom efter Lagerborgs död tämligen täta redaktörombyten. Allt detta sammanlagdt vållade, att bladet är 1889 upphörde.

Pä det finska jiartiets sida hade är 1872 uppsatts Morgonhladei , i ändamål att föra partiets talan inför den del af allmänheten, som icke förstod finska. Bladet uppehölls länge med icke ringa uppoffringar och ledt af den trägne arbetaren August Hagman. Men äfven inom detta parti voro krafterna icke tillräckliga att i längden uppehålla såväl detta blad som det är 1869 grundade finska TJusi Siiornetar (Xya Suometar), hvartill äfven kom, att Morgonbladets i vissa afseenden starkt konservativa hållning beröfvade detsamma åtskilligas sympatier, hvilka i spräkfrägan öfverensstämde med liladet. Det nedlades därför är 1884. Visserligen efterträddes detsamma föl- jande år af Finland, redigeradt bl. a. af den outtröttliga publicistiska käm})en Agaton Meurman (f. 1826), men äfven denna tidning upphörde, 1892.

I)(Mi r(‘(laii näiiindii Uiisi Snonictar däinanot hiit'vudor<»aii<‘t tid' det Finska ]»ai1i(‘t. Don sainhuU* oinkrinji; sig snart sagdt liola, Finskliotsvännornas stanitrin)]) ocli gick småningom, nnai säkort FVaimit, mulor omsorgsFidl lödning af Viktor Löforkn (f. 184.‘>), För närvaramk; don äldsti^ bland rodaktiirorna För laiukds stiirro blad. År 18H1 blof tidningen ‘laglig, oob don har sodan doss alltmora utvidgat sig, sa att (bai nu är don stiirsta oob most spriddii af do Finska dagliga tidningarna.

]Mon äFvon inom dot Finska jiartiot upjistodo imanngsbrytningar, sä snait spräkstridons most brännando poriod var (iFvorständon, ooli sä grundados ar 1890 Päivälchtl (Dagbladot), afsodd att förfäkta dot äskädningssätt, som framträddo bland }>artiots yngre rnodlommar, oob särskildt bland de yngre finska skönlitterära skriftställarona, livilka i talrik mängd slutit sig till d(*tta blad.

I brodd mod hufvudstadsprosson bogynt(‘ äfvon pä 1870-talot landsortspressen att (ikas till antal och omfäng. År 1870 luuh* ondast tio landsortsstäder tidningar, inalles tretton, och af dessa utkom on fyra och on tvä gånger, men alla de öfriga blott en gäng i veckan. Ar 1882 hade redan aderton landsortsstäder tillsammans trettiofem tidningai-, och af dessa voro tre dagliga (alla pä svenska), men tjugu utkoinmo tvä ä fyra gånger i veckan. Veckobladen, inalles tolf, voro alltså redan afgjordt i minoriteten. JNIen år 1892 hade tjugusju städer tillsammans femtioen tidningar, bland dem redan fyra finska och lika mänga svenska dagliga; veckobladens antal hade däremot nedgått till fem. Af städer med öfver tusen innevånare voro blott Brahestad, Kristinestad, Jakob- stad och Kajana utan tidning, medan i Åbo utkommo fem (fyra dagliga), i Tammerfors fyra (en daglig), i Uleäborg och Wasa likaledes fyra och i Wiborg tre (alla dagliga).

Denna yttre utveckling motsvaras naturligtvis äfven af en inre: landsortstidningarna höja sig allt mer till språkrör, ej lilott för ortens liehof, utan äfven för allmännare syften. Såsom mest framstående i detta afseende kunna nämnas bland de svenska bladen en ny Aho Tidning, bland de finska Kaihu i Uleäborg och tdavo (numera Umi Savo) i Kuopio.

Tidskriftslitteraturen har likaledes under de senaste decennierna gått raskt framåt, dock har äfven den haft att kämpa mot icke ringa svårigheter, främst af ekonomisk art. Medan alltså mänga tidningar redan skötas af yrkespublicister, hafva däremot de flesta tidskrifter fortfarande bygt förnämligast pä den gamla grunden, intresset för saken. I synnerhet högskolans lärare hafva betraktat det som en hederssak att ej låta denna haltfullare gren af den periodiska pressen för- tvina, oberoende af huruvida den i materielt afseende kunnat löna deras möda.

Är 1859 vågade Fredrik Polen det för sin tid djärfva försöket att börja utgifva ett litterärt och äfven med illustrationer försedt månadsblad pä finska. Detta, Mehiläinen, up])hörde dock 1863, men fick följande är, 1864, en efterträdare i det af Julius Krohn redigerade illustrerade bladet Maiden Ja merien takaa, (Öfver land och haf). Äfven detta blef dock icke länglifvadt, det dog är 1866. Nägra är senare upptogs samma plan äter af samma energiska utgifvare, och Suomen kuvalchfi (Finlands illustrerade tidning) utkom ären 1873 — 1880. Tidigare, 1866, hade Yiuö Koskinen o. a. grundlagt den litterärt-jiolitiska mänadsskiäften Kirjallinen kniukauslehti. Denna upphörde år 1880, och i dess ställe trädde (frän år 1881) Vahoja, representant för en något yngre generation, än dess föregångare, och i följd däraf med starkare anslutning till nyare vetenskapliga och sociala riktningar.

Pä svenska språket hade man i öfver ett årtionde intet liknande organ. Litteraturbladet hade upphört 1863, och en efterföljare till detsamma. Litterär tidskrift, utgifven af Karl Collan o. a., upplefde blott en årgång (1864). Men luckan fyldes genom den är 1876 af C. G. Estlander m. fl. grundade Finsk Tidskrift, hvilken allt sedan dess bland tidskriftslitteraturen pä svenska intager det mest framstående rummet, INIer, än något annat föregående liknande organ, har detta gjort sig kändt äfven i Sverige och mottager äfven bidrag från detta land.

För öfrigt hafva den nyaste tidens mångsidiga intressen naturligtvis sökt sig uttryck pä tid- skriftslitteraturens fält. Pepresentanter finnas sålunda redan för olika grenar af näringslifvet

KINI>ANI) I SEKLKT.

(limdthriilc, industri, fiskcrici-, sko^sliuslnillrnn^', l)oktryok(‘fi in. in.), olika grenar af uppfostran, helsoviird, nykterlie.l, djurskydd, sj)ort o. s. v. De religiiisa ti<lskrifterna äro jämförelsevis talrika; de förnämsta af dem iiro nämnda s. 227 oeli 228 af detta verk. Afven kvinnosaken liar tvä organ, ett sviaiskt oeh ett finskt, stiaiografin likaledes tvä, till oeh med amatörfotografin ett. Med undantag af de religiiisa utkomma de flesta tidskiäfter i Helsingfors.

1 motsats till dessa siunnalorgan liafva tid (dter annan flere j)(;riodiska publikationer sökt sin publik bland b(‘folkning(!ns stoi'a massa f<>r att meddela denna kunskaper och väcka intresset för b(>gi‘e s('dliga oeb sociala syftcai. Af dessa fiiretag bar intet haft en sä storartad framgång, som det s(‘daii 1878 i dyväskylä af K. d. ( hiMMiutus utgifiia, A’^y/d7'A;/a.s-/on (liybibliotekets bihler- blad), bvilket för närv^arande utgår i mer än 20,000 exemplar. Denna siffra vittnar om, huru bildningshågxai vaknat bos Finlands allmoge, och bådar godt för utvecklingen af äfven andra den periodiska litteraturens grenar.

Men det är ej blott såsom läsare allmogen främjar pressens arbete. Den finska bonden, sedan gammalt van att i sång och saga ge uttryck åt sina känslor och erfarenheter, griper äfven gärna till pennan för att i sin landsorts eller i hufvudstadens blad berätta hvad som tilldragit sig pä hans ort eller uttala sig i någon kulturfråga, för hvilken hans intresse vaknat. Detta allmogens med- arhetarska[) i tidningaiaia giir, att ])ressen i Fiidand, med mera skäl än i månget annat land, kan kallas folkets röst, i synnerhet dä denna press tillika är fullkomligt främmande för all betald i‘eklam. ( )ch det allt starkare stöd pressen sålunda finner hos nationen, det utgör äfven en borgen för, att folkets röst, trots alla yttre hinder, skall veta att göra sig hörd och framgångsrikt verka för nationens oaf brutna fortskridande på bildningens och frihetens bana.

Valfrid Vasenius.

A. DE BILDANDE KONSTERNA.

1-^ j blott främlingen, »som far oss stolt förbi», utan äfven vi själfva skulle helt visst ansett det forntida Finland alltför fattigt ocli barbariskt för att kunna erbjuda konsten de allra nödtorftigaste förutsättningarna för dess existens, hade icke den arkeologiska forskningen visat, att hon varit bofast i våra ödemarker, sä länge kristendomen öfver dem spridt bildnin- gens ljus.

Våra gamla kyrkor, uppförda af de gråstenar, hvarmed en förhistorisk tids is-jöklar i myriader späckat Finlands jord, stå i sin obrutna enkelhet såsom vördnadsvärda minnesmärken af längst förgångna seklers byggnadskonst i de vidt spridda bygderna. Och den religiösa ifvern fylde dem med färglysande helgonbeläten och altarskåp, importerade från utlandet eller i nödfall förfärdigade pä stället, samt öfverdrog hvalf och murar med bilder till Guds och hans heliges ära, till templets prydande och församlingens uppbyggelse. Icke ens reformationen förmådde hos oss, såsom annor- städes, afbryta den från slägte till slägte fortärfda traditionen, hvars sista representant, Michael

riNlvAM) 1 1!)**':= SKKLKT.

;!28

'TomcLiiis, fiirliider (ill skaldon, l(*fd(; ännu ett <>()dt stycke in pä värt sekel som en flitig kyrko- mäliir(‘ i de afliigsnastci landsändar.

\'issei-ligen vai- för det mesta, sarndngen att säga, livarken originaliteten eller konstför- mägaii stor hos dessa ofiirskräckta mästare, livilka aldrig ryggade tillhaka inför konstens väldi- gaste jirohlem. Men sä jirimitivt deras mäleri än är, sä hevisar det likväl, att Finland sen

nrminn(‘s tid (*gt den naiva konst, som hlott heluifver oskrymtad tro för att hlomma i undan- skymda n(‘idei‘.

M(‘ii af en konst, som vill tillfredsställa luigre fordringar, finner man däremot endast till- fälliga späi’. J)e stora konst(‘})okerna följde ute i Furopas kulturländer pä hvarandra, och endast svaga (“fterdyningar hunno fram till vära kust(T. Den gotiska arkitekturen reste pä Auras strand i Aho domkyrka monumentet iifver kristendomens seger samt gaf pä omväg genom Sverige

den starkt förenklade fiirehilden till landsbygdens tempel. J)en katolska kyrkan under femtonde seklet och sextonhundratalets storvulna adel im- porterade ett och annat heaktansvärdt minnes- märke af renässansens och harocktidens konst. iVIen dessa voro dock alltför sällsynta för att hafva nägon betydelse för konstlifvet i landet. Det var först under tredje Gustafs dagar, med »de glada behofven», som intresset för shm konst vaknade iifven hos oss i vidare kretsar, om det än visade sig mera i lusten att smycka hemmen med vackra möbler samt i den dilettantiska öfning, som nu kom pä modet, än i en verkligt artistisk produktion.

Och äfven detta intresse förkväfdes snart af den följande tidens politiska l)ekymmer. Om det strax efter skilsmässan frän det svenska moderlandet fanns nägon, som vågade drömma stort om Finlands framtid, sä lärer dock knap- past ens den mest fantastiske sangviniker hittat pä att innesluta den finska konsten i sina för- hoppningar. De icke fåtaliga konstnärsämnen, som den gustavianska tiden väckt till medve- tande i landet, hade begifvit sig öfver till Kvinna med barn, efter en tafla af A. Laur.f.us. Sverige fÖr att SÖka sin Utbildning Ocll fort-

komst sä bildhuggaren Erik Cainberg (född af bondeföräldrar i Österbotten 1771, död i Abo 181G), hvilken likväl återkallades för att smycka akademins i Abo festsal med reliefer, sä ock den framstående genremålaren Alexander Laur.eus (född i Älx) 1783, död i Ilom 1823), som helt och hållet gick förlorad för Finland. Den finska konstens framtida utsigter tycktes klart belysas af Gustaf Wilhelm Finnbergs (född i Pargas 1784) öde. Strax efter 1808 reste han till Stockholm fiir att från mälaregesäll höja sig till artist. Ar 1817 återkommen till A1)0, förde han här ett lif af umbäranden och fruktlösa

konstnärsdrömmar, tills han efter stadens brand, 1827, utblottad och husvill sökte en tillflykt i den svenska hufvudstaden, där han dog år 1833. Några kyrkliga målningar och spridda porträtt vittna såväl om hans hegåfning som om de gränser fiirtvifladt ogynnsamma förhållanden stälde fiir hans utveckling.

1'INLANI) I 19'»' SI:KU”I.

.'520

Men krios:ir(‘t 1S08 föddes i Nystad JIomf-rt Wiuikfm Kkman, som oskiljaktij^t förknippat sitt namn mod minnet af den finska, konstens uppkomst. Oeksa han tyektes väl ärna <^u den utstakade vägen. Sin artistiska uppfostran fick han i Stoekholm, reste, liksom tidigare Lauracus, med svenskt stipendium för mänga är till utlandet, st(‘g fräii akademins agivé till dess medlem, fiek titel af kunglig svensk hofmälare oeh syntes redan rotfast i Sverige, dä han hröt med tradi- tionerna och äterflyttade till sitt fädernesland.

Ilär hade tiden ieke stätt stilla, om än till en hörjan utsigterna knaj)])ast ljusnat för konsten. Resignationens domning hade gifvit vika för känslan af att värt lilla folk, trots sitt armod, var ett helt för sig, hade nägot eget att taga vara pä oeh en egen framtid att skapa. Det var samma lyftning af det fosterländska medvetandet, samma stegring af folkets andliga kraft, som tog sig uttryck i och närdes af en Runebergs, en Lönnrots, en Snellmans verk, hvilken äfven gaf upphofvet åt den finska konsten.

Finska konstföreningen stiftades i Helsingfors är 1846. En sådan händelse hade knappast i något annat land kunnat fä en epokgörande betydelse.

Men den finska konstens historia är, kort sagdt, berät- telsen om denna händelses följder.

Ekman hade året förut hemkommit till Abo, där han väsentligen medverkade till inrättandet af en liten teckningsskola — oafsedt universitetets ritsal landets enda konstanstalt. I Helsingfors var en halft dilette- rande autodidakt, Magnus von Wright, dä för tiden preparator vid universitetets zoologiska samlingar, huf- vudstadens främsta konstnär, dess ende målare till professionen var svensken Johan Erik Lindh (1793 —

1865), som i all anspråkslöshet lifnärde sig med flitigt konterfejande i landets förmögnare familjer oeh som icke just stälde målet högre än att träffa likheten och skänka ansigtet helsans fägring. Någon offentlig konst- samling fanns icke, och de enskilda personer, hvilka egde konstverk af något värde, voro mycket få. Detta är nog för att gifva oss ett begrepp om landets konst- närliga resurser. De ekonomiska tillgångar, hvarmed konstföreningen började sin verksamhet, voro då i alla fall obestridligt större, men i förhållande till förenin- gens uppgift likväl högst obetydliga. Ty konstförenin- gen skulle ensam, genom enskildes tidsuppoffring och med enskilda medel, u})pbära de allmänna konstintressen, hvilka i andra länder åligga staten, och hon skulle därtill ersätta bristen pä köpare och mecenater. Det gälde ej blott att genom inköp och utlottning hland aktieegarne »befordra smaken för bildande konst samt uppmuntra till dess utöfning». En ritskola inrättades i Helsing- fors (1848), och tre år senare öfvertog föreningen den redan i Abo existerande; är 1849 lades första grunden till en konstsamling; årliga utställningar föranstaltades; understöd oeh uppmuntran gäfvos — de förra visserligen i knappaste mätt, såsom omständigheterna det tilliito, den senare däremot sä mycket rikligare — åt dem, som vågade sig in på den knaggliga konstnärsbanan.

Ser man tillbaka pä Finska konstföreningens verksamhet, så blir man slagen af den följd- riktighet oeh den energi, h varmed hon från början arlietat pa målet att ur ett intet skapa en finsk konst, och betänker man den skriande motsägelsen mellan detta mål och de förefintliga förutsättningarna för dess uppnående, sä måste man i sanning instämma i hvad som blif\dt sagdt oin dess stiftare, att en hop sådana idealister väl sällan kommit tillsamman. Mänga funnos ock.

42

K IN LAND I HM’»' SKKLLT.

■TIO

hvilkii i (l(‘s.sa striifvsmdcn KJigo blott fimtastiska svännerier af opraktiska estetiker. Ocli livad den stora |)ul)likeiis d(‘lta<j;and(‘ beträffar, sä niidgades till oeli med företagets förkämpar erkänna, att estetisk bildinng oeh konstbebof ieke ännu i nämnvärd grad förefunnos lios den finska all- mänhet(‘n.

I)(‘t var sal(‘des fi-amfiir allt det teoretiska medvetandet lios fosterländskt sinnade män om konstens betydelse fiir knltnren, som briit väg ITa- konsten i Finland. Säkert är, att den utveckling, livartill konstföriaiingen gaf impnlsen, biir till de mest oväntade och mest glädjande företeelserna i detta knlna land vid ])oleirkeln. Ännii liar icke ett balft sekel förgått sedan föreningens stiftelse. M(‘n d(‘t har dock hunnit visa sig, att konstnärlig b(*gäfning ej tryter värt folk. Konsten är icke mer hos oss en exotisk drifhus])lanta, artificielt npjidragen och vårdad af svärmiska entusiaster; hon har fattat säkert rotfäste i Finlands mark och hlickar med förtröstan sin framtid till möte. llon har redan i mycket märkhar grad uj)i)fostrat publiken, väckt konstliehofvet, förfinat smaken och själf kommit s:i längt, att hon icke mer behiifver räkna på öfverseende välvilja.

Det var först sedan re- sultaten af konstförenin- gens sträf va liden otvety- digt visat, att dessa icke syftade mot en orealiserbar utopi, som den finska re- geringen begynte skänka dem understöd i form af anslag, närmast för för- eningens skolor och till resestipendier (båda för- sta gången 1863), senare till pensioner åt förtjente finske konstnärer, årliga pristäflingar (första gän- gen 1873), allmänna expositioner ( i Helsing- fors 1876 och 1885), tillfälliga, men betydande inköp af konstverk, be- ställning af kopior efter äldre mästares målningar (första gången 1891) med mera. Man kan säga, att Finska konsthireningen — i början ett slags försyn för konsten i landet — småningom i viss mån förvandlats till en förmedlande myndighet för regeringens omsorg om de finska konst- intressena. Och denna omsorg fick ett storartadt uttryck i det palatslika, åren 1885 — 1887 pä statens bekostnad för konst- och konstflitföreningarna i Helsingfors uppförda Ateneum. Tack vare ett ökadt antal medlemmar (år 1891 voro 1,720 betalande aktier tecknade emot 509 år 1846) samt frikostiga donationer af enskilde konstälskare (främst den af handlanden V. Hoving i AViborg testamenterade fonden af omkring 240,000 mark), disponerar föreningen öfver ojämförligt rikare egna medel, än under sin fiirsta period.

Och konstföreningen står ej heller mera ensam som landets enda institution till konstens fromma. I den mån artisterna känt sig kunmi stå på egna fötter, hafva de, särskildt genom det år 1864 stiftade Konstnärsgillet, själfva begynt tillvarataga sina intressen. Sä till exempel grundade Konstnärsgillet år 1873 »finska artisternas och litteratörernas pensionskassa» och har flere gånger dragit försorg om den finska konstens deltagande i utländska expositioner. På senaste tid hafva dessutom i Åbo och AVil)org nya konstföreningar uppstått, af hvilka den sistnämnda i AViborg

FIM.ANI) 1 K»'”- SKKLKT.

.■5:51

iiirättilt !'"inl:imls trcnljc tcckiiinf^sskola, 181)1. Till <j;ill(*ts och rili-ciiinf^anias i I Iclsiti^lors ocli Aho årliga lotterier iMki)j)tes år 1891 arlu‘t(‘M af finska artistei- lT)i' tillsamman omkring ‘J7,000 mark.

A andra sidan visar allinänlietxais lifliga intn“sse fiir sandingarna i Ateneniti samt lT)i' enskilda och allmänna expositioner i Helsingfors oeli i landsortsstäd(‘rna nogsamt, alt konstnjntning(ai hlifvit ett oafvisligt heliof föi‘ den finska {)nhliken samt hvilken hildrungsfaktor konsten ledan är i lamhä.

Konstföreningens verksamhet hai- dock städse gält endast [)lastiken och målei-iet, icke arki- tekturen, som helt och hållet gått sina egna vägar. Men äfven hon tycktes till en hiirjan hlott yttermera illustrera konstens hop})lösa framtid i Finland.

Må man hetänka, att intill är 1870 ingen inhemsk man hefunnits kompetent till fyllande af intendent- eller, såsom den senare kallats, öfverdirektörs})latsen fiir landets allmänna byggnader — Fassi, Engel, Lolirmann, Edelfelt, hvilka följde på hvarandra i en oafhruten rad, alla voro de utländingar! Det var särskildt, när då och då något större byggnadsföretag fordrade konstnärligt uppfostrade arkitekter, som desse och andra främlingar inkallades: (diarles Bassi, en till Sverige inflyttad italienare, som stannade i landet för att uppföra universitetsbyggnaden i Äbo, tysken Engel från S:t Petersburg, inkallad för att för- vandla småstaden Helsingfors till storfursten- dömets hufvudstad, svensken Karl Setterberg för en liknande uppgift i Vasa, då staden efter den stora branden 1852 flyttades till sin nu- varande plats 1862 och fick sitt nya officiela namn, Nikolaistad.

Bland dessa män är det emellertid en, som så rotfäst sitt minne i Finland, att vi räkna honom för vår, trots hans främmande l)örd.

Och vi äro äfven i viss mening berättigade därtill, emedan han ej blott här utfört sin Imfvudsakliga lifsgärning, utan äfven under de tjugufyra är han bodde i Finland helt och hållet växte in i vära förhållanden. Det var Carl Ludvig Engel (född i Berlin 1778).

Väl må det kallas en lycka för oss, att valet föll pä en konstnär af Engels betydenhet, dä det gälde att i hufvudstadens offentliga byggnader åskådliggöra segrarens ädla afsigter med det imderkufyade folk, hvilket han ville hiija upp »bland nationernas antal». Visserligen förefaller det, som måste Engel själf, trots sin sällsynt storartade uppgift, hafva känt sin lott temligen tragisk, då han, med snillets gnista i sin barm, fann sig förvisad till ett aflägset samhälle, som i allmänhet knappast kunde skänka hans konstnärstankar mycket utöfver en menlös häpnad. Men sä mycket mer är han värd vår tacksamhet, då hans inspiration icke svalnade, dä han ej lät fordringarna pä sig själf sjunka mot den artistiska nivå hans omgifning representerade.

Engel blef skaparen af det monumentala Helsingfors, hvars uppgjorda plan i sitt slag själf är ett konstnärligt mä.sterstycke, som bevisar, att han likväl här icke stod alldeles ensam och oförstådd. I beundransvärd harmoni med det hafsfamnande, vidt skådande, öppna och ljusa, som planen afsåg, gaf han staden dess ännu i dag dominerande prägel, sä att säga dess arkitektoniska individualitet.

Engel var ett barn af sin tid och följde dess antikiserande riktning. En klassisk enkelhet var hans artistiska ideal, och förvånande äro den storhet, tn)ts jämförelsevis små proportioner, det

C. L. Engel.

FINLAND 1 H)""- SEKLKT.

■M2

lT»miun:i <illv:ii', trots dcii |)om|)()Sii stolliotcii i tidcsns smak, som han fiirmädde påtrycka sina verk. Konstmirlij^t de i-enast(! ihland dem äro väl tvillingspalatsen senatshuset (färdigt 1822) oeh hvggnaden ha- nniversiletet, som efter Åho hrand (1827) förlädes till Helsingfors. Men det .som sandingssalar liir världslittei'atnrens stora andar tänkta l)ihlioteket oeh Nikolaikyrkan, hvars kolonnadei- fran klippteia-assen tyetkas lyfta den fjärran fran liafvet synliga kupolen, likt Finlands furst(‘krona, luigt iifvei- stadens husmassor, visa kanske ännu mer djäiäliehm i hans sinnes flygt, u|)phöjdhet(‘n af hans stinfvan. Utom dessa Kngels största arbeten (se j)l. ss. 27, 98, 1(17, 168, 169), hvilka han sammanställ med hänseende till en mäktig totalvei'kan, n])pförde han såväl i Helsingfors som i landsoilen en mängd l»yggnader, såväl af tegel som af trä, f(")r hvilket sistnämnda material hans från stenkonstruktionen utgående formhehandling doek foga lämpade sig.

Engel dog i Helsingfors 1840, tolf år innan Nikolaikyrkan nådde sin fulländning. Hans hela verksamhet i Finland inföll sålunda under den konstnärliga trädestid vi redan .sökt karak- terisera. Det inflytande hans verk utiifvade pä den följande tiden måste anslås högt, om det än mera kan anas än j)åvisas, em(‘dan Fngel ej bildade någon skola af finska arkitekter. Ty han stälde i sina v(*rk f(')r vårt folk m()nster af en ädel skönhet, i tankens lyftning och den kla.ssiska formen i hög gi-ad liknande Runehergs diktning. Men denna öfverensstämmehse heror likväl kna{)past på ett iidlytande af arkitektens skapelser pä skaldens. Själf tillhörde Engel en äldre generation, oeh kunde ej, såsom hans trettioett år yngre landsman, Fredrik Pacius, göra sig för- trogen med de idéer, .som nu bt^gynte röra sig i det finska samhället.

]\Ien så mycket tydligare ådagalägga måleriet ocli skulpturen en sådan vexel verkan mellan tidens idéströmningar och konsten.

]\Ied Robert AViliielm Ekman hade Finland ändtligt erhållit en hemfödd artist af otvifvel- aktig talang och gedigen konstnärlig utbildning. Redan före sin hitkomst påverkad af de foster- ländska tankar, som vaknat i Finland, skyndade han sig att efter sin öfverflyttning ställa sin pensel i deras tjenst. De holländska, italienska och svenska genreämnena utbyttes mot finska, och det lifliga. intresse för den finska folkdiktningen, som Lönnrots upptäckter framkallat, tog form i bilder sådana som folkskalden »Bengt Lyytinen uppläsande sina runor i en finsk bondstuga» (1847), »Greta Haapasalo spelande kantele» (1868, i konstföreningens galleri), i den konstnärligt visserligen svaga kolossalmälningen af Väinämöinen, som, i likhet med grekernes Orfeus, tjusar hela naturen med sitt strängaspel (1866, studenthuset i Helsingfors). Från Sverige förde han med sig en 1845 målad scen ur Runebergs »Elgskyttarne» ; en annan tafla (af år 1856) med ämne ur samma dikt befinner sig i konstföreningens galleri. — Det var församlingarnas l)ehof af altartaflor, men icke någon inre kallelse, som gjorde Ekman till en produktiv religiös målare. Talrika dukar af hans hand äro spridda i vära kyrkor. Aren 1850 till 1854 smyckade han Abo domkyrkas högkor med fresker, bland hvilka märkas tvenne bilder ur den finska kyrkans historia.

Ekman har påtagligen utöfvat större inflytande pä den finska konstens utveckling, än Engel, men detta beror mera pä att han })raktiskt bevisade dess möjlighet i Finland, på valet af ämnen och på hans lärareverksamhet vid ritskolan i Abo, än pä värdet af hans egen produktion. I mot- sats till Engel saknade han kraft att upprätthålla sitt konstnärskap pä dess under gynnsamma förhållanden vunna ståndpunkt, och han nödgades själf upplefva den tid, då hans öfver hela Fin- land uppburna rykte förbleknade inför yngre och lyckligare förmågor. Ekman dog i Äbo 1873.

Också skul})turen uppträdde hos oss genast från början i rent patriotisk drägt, oaktadt äfven hon infördes hit af en främling. Det var tanken att resa en minnesstod i brons åt Porthan, »den finska häfdaforskningens fader», som lockade en ung svensk bildhuggare, Carl Eneas Sjö- strand (född i Stockholm 1828), öfver Ålands haf. Det varma intresse hans konst här väckte jämte hans egen redan länge närda lust att gifva plastisk form åt Kalevaladiktens gestalter bestämde honom att senare helt och hållet flytta hit öfver (1863) — en händelse, som skulle gifva honom betydelsen af banbrytare för den finska skulpturen. Utom Porthans i Rom utförda staty framgingo

I'IN'LAM) I l!*'"-' ,KKKU"r.

Kullcrvo slitiiiulc siim liiidor (lSr)(S, k()iisllT»rcnin<;(‘iis ^'jillci'!), dcii vidstnicklii icliclkomposi- tioncn V;iin:ini()iii(*tis s;in^'» ((“Itcr 1(S(»I) i uidvcrsilclcls vcstihvl), kolossjdsljit yii . K iillcrvo l:d:ind(! till sitt svärd» (IStiT, konst dircMitigcns j^allcri) ocli :indr':i dylika arhctcn sasoni rcsidtat al denna sinnesiäktninj;'. Sjösti-ands nägot kärlva, strän<i;t i'öi'(‘nklande heliandlinj^ssätt e^nar sig ocksä atgjoialf, häst f(’)r nu)nuin('ntalsknl])tnr och sadana h(‘roiska äinmai iii' en sagolik nrtid.

D(d var själlhdhä, att |)lastik(‘ns svärfattligare och dyrare konst sknlle niiita ännn sttirn; liiinler, än nnllericd, vid f(')rsök(‘t att hryta sig igenom i (‘tt land sädant som värt.

Men ekonomiskt hetryek oeli hristen pä all konst- närlig lifslnft motvägdes och ersattes ätminstone i nägon män genom spor- rande im})ulser frän ti- dens fosterländska hänfö- relse. Dell ledande själen inom konstföreningen un- der nära trettio är, Fredrik Cygnaens, var den sanna typen för en finsk konst- älskare pä den tiden.

Konsten var för honom ett slags religion, och i hans patriotiska entusiasm, som kände hvarken hinder el- ler gräns, samlade sig konstintresset i landet sä- som i en hrännpnnkt och strålade äter nt, väckande ökad ifver, uppmuntrande, där modet höll pä att sjunka, och i den fin- ska konstens morgon väkt drömmande sangviniska drömmar om dess framtid.

Publikens förhällande till konsten var ett liknande.

Fä voro de, som hade

kritisk hlick för konst- . Erik XIV och K.irin Månsdotter, cftor en tafla af E. .T. Löfgken.

värdet eller lust och rad

att omgifva sig med konstens dyra lyx, men alla sägo i henne en stor och fosterländsk sak, som man ville vara med om att befordra. Försandingtirnas hehof af altarbilder — dä för tiden det enda verkliga konstbehofvet i Finland — kom hlott måleriet till godo, enskilda beställningar fick Sjöstrand i allmänhet förgäfves vänta pä, och utvtigen att afyttra sina alster genom egna lotterier kunde icke ofta anlitas, och dä endast för mindre arbeten. Men gälde det att förverkliga en tanke, som väckte genklang i finska sinnen, sa var den offentliga offervilligheten redo att anskaffa medlen.

FINLAND I SEKLICT.

Aimu Sj(").sti‘<m(ls iijirmastc (‘llcrfiiljiiro, hildliu^giiicii \\ Runohoi’^, fick i sin imgdoin del af detta |)id)likcns kollektiva meeenatska]».

Sadan var konstens oeli särskildt sknl])lnrens ställning pä denna tid, iinder så exeeptionela förntsättningar lotfästc^ hon sig i Fiidand.

Afven Maiines von WAikjut (1810 1808) fiek tillräckligt })ä sin lott hade af landsmäns

nppninntran och af ekonomiska hokyininer. M. v. VVright var en flink och finkänslig målare med vaiant hjärta och säker hand. JNlen autodidakt som han var, förmådde han med all sin flit och sin kärlek iek(' hiija sig till ett fiäare konstnärskap. I hans fågelhilder träder det zoologiska intresset i fin-grunden, och i sina talliisa landskai)Sj)orträtt i blyerts oeli olja siiker han förgäfves att (M-sätta den bristande helgjudadietcMi genom ett elegant detaljerande. Afven hans hroder I^KHDiNANi) VON Wkioht (f. 1822) är som artist en själfgjord man. Men oaktadt sin isolering på fädernegodset i (IjiijKt af Savolaks, har han steg för steg med beundransvärd ihärdighet bragt

sitt djurmåleri betydligt närmare målet: en lefvande naturskildring (se pl. s. 20, 21).

Den generation af finska konstnärer, hvilken följer hanbrytarne i spären, är redan })etydligt manstarkare och har fördelen att finna jordmånen beredd för en rikare ut- veckling. De framsteg den finska konsten nu gör bero främst pä hennes anslutning- till utlandets stora konstskolor. Artisterna l)Osätta sig i Rom, Diisseldorf, Miinchen och Paris eller söka åtminstone att dröja ute så länge som möjligt och ofta åter- vända dit. Medan härigenom konstförmä- gan stiger i raskt tempo och i bredd där- med kritikens fordringar i hemlandet, sä undantränges det naivt patriotiska deltagan- det för ämnet i viss mån af intresset för det rent artistiska i konsten. Sedan 1863 allt kraftigare understödd af den finska regeringen, börjar konsten äfveii i allmän- hetens växande lyxbehof finna en säkrare grund för sin existens.

Redan fiire konstföreningens stiftelse hade Erik Johan Löfgren (1825 — 1884) begifvit sig den utstakade vägen till Stockholm, hvars akademi ännu länge förhlef den första stationen för konstnärsämnena från vestra Finland. Men först efter 1853 erhöll han i Diisseldorf sin egentliga utbildning. Trots sitt passivt veka lynne, hvilket gaf sig uttryck i en rad känslosamma kvinno- figurer, slog han sig i »Hagar och Ismael» (Diisseldorf 1858, konstföreningens galleri) samt »Erik XIV och Karin Månsdotter» (Paris 1864) pä den romantiska historiemålningen i stor stil. Hvad härtill i främsta rummet hade kräfts — en deciderad hållning i kompositionen, kraft i karak- teristiken och fasthet i teckningen, var emellertid honom lika främmande, som en ofta sympatisk idealitet i uppfattningen och en mildt behagfull kolorit voro egna för hans bilder.

I Löfg ren fanns det i alla fall intet gry till en hanérfiirare för det unga slägte, som sträfvade att h()ja den finska konsten till europeisk nivå. Denna roll tillföll däremot landskapsmålaren Werner FIolmberg (född i Helsingfors 183)0), som ungefär samtidigt med Liifgren följde den skandinaviska konstnärsströmmen till Diisseldorf. ITrustad med en sällsynt artistisk begåfning och ett hurtigt mod, utvecklade han sig snalit till ett mästerskap, som tycktes lofva honom en

\\'crncr IIoliii heijr.

S T R I D A N I) E T J Ä D E R T U P P A R.

KINI.ANl) I Ii)'”' SKKLKT.

tViliusU juten ställning inom det ino(l(‘nia l:m(lsl<ii|)siu;d(>i-i<‘t idvei- Iml viid. I loliuherj;- ansliit till den da ännn nva realistiska riktidngiai, som i noiTinaimen (Inde liade siti ledare. Men den tidens »naturalism snararc! bidordrade än utesli)! (>n omdiktning al naturen, livilket. visade sig säväl i ■ kompositionen» al' landskapet som i (kai stämningslnlla koloriten. Enligt dessa, principer lärde Holmberg sig att tolka drilkralten i Tysklands låkare natur (t. e.x. i <l(‘u ])arkbild med blommandci kastanjer af är 1S.")(), bvarnual han till först väckte uppseende i J )i'isseldorf, samt i den odaterade westfaliska bondgården, troligtvis frän följande är, i K(‘jsaren-Htorfui'stens palats i Helsingfors) och ibland bände sig äfveu senai'e, att hans noidiska landska}) fingo en liknamle y|)})igliet (t. ex. den })raktfulla skogsintei-i(')ren i regnväder af äi' 1801) |)ä samma ställe), kbnellertid visade sig redan tidigt Holmbergs själfständigbet bäde i val af motiv och i en ännu st(’)rre natursanning, än den filr skolan i allmänlu't utmärkande.

Skog i regnväder, efter en tafla af \V. Holmbeko.

Sedan han är 1857 ätervändt till Finland och för sommaren slagit sig ned i samma tavast- ländska nejder, hvilkas skönhet tidigare fylt Ilimeberg med en mäktig fosterlandskärlek, begynte det egna hos Holmberg fullt växa fram, befriande sig från främmande reminiscenser. I sina för- träffliga akvareller frän denna och följande sommar, hvilka han dock enligt tidens sed ej ännu ansäg för annat än studier, tog han i själfva verket steget ut till det moderna friluftsmäleriet. Det är emellertid aninärkningsvärdt, att han sä sällan lockades till att ätergifva vära insjövyer, sä otaliga gänger aftecknade af IMagnus von Wright. Holnd)erg föredrog en inskränktare terräng af intimt eller romantiskt lynne. Träden och skogen voro Holmbergs ungdomstycke, som han städse förl)lef trogen, om än hans motiv för öfrigt äro mycket olikartade. Hans färg är härvid så ojn- vexlande, att man ibland svårligen skulle tro hans bilder vara af samma hand.

l'IM>AM) 1 Kl""- SKKLIT.

Kli slor (Icl 111 I I()lml»crj;s Inllur st;mn:Hl(‘ i iil liiiulcl, incn oii inuni^d liar dock äfvcn liainnat i l^diilaml. Al' dessa ei;'(‘r kuiisl r()reiiin<icii alta, li vaiåhland ctl stort sa kalladt »idealiskt» sko<>'s- laiidska]» (ItSliO). 1-ai af de \aekrasle är en liet sommar- dag af samma ai’ i iiniversi- letels ritsal (se jil. vid sid. ti l).

Särskildt under denna sista \inl(‘f utv('eklade 1 lolml)ei'g, trots sin tilltagande hriislsjuk- iloni, en fidieraktig |»i'odnklivi- t(‘t, som ville lian skynda att gifva, da han im'irkt(‘, att hans korta dag h(")ll j>ä alt lida niol kvä'llen. Ilan dog i Diissel- <lorf KStiO, ieke fylda trettio är gammal. Ilans hami var kort - hlott ftmi snahha ar som själfsländigl utiifvande konstnär! Men om oek diiden hittert gäckade de fiirhoppniii- gar han väckt ej hlott i Fin- land, sä hade doek hans verksamhet betydelsen af en sporrande fiirehild för Finlands konstnärer och af en garanti för den finska konstens framtid.

Kn annan väg, än de tvä sistnämnda, inslogo Adolf vox Becker (f. 1S31) och Severix Falkmax ( f.S,")l— 1.SS9), hvilka mot slutet af IBöO-talet hegåfvo sig till Faris. Båda hlefvo

genremålare; den se- nare hemtade moti- ven till sina äldre och hästa dukar från Ita- lien, den fiirre dels från Frankrike (t. ex. »ett parti piipiet», i konstfiireningens gal- leri), dels från Öster- botten.

De flesta finska målare följde emeller- tid ännu något decen- nium framåt i Holm- bergs och I^öfgrens spår till I )i‘isseldorf, som vid denna tid hlifvit en centralhärd ej hlott för Tysklands, utan äfven för de nor- diska ländernas konst. Här studerade Vkto-

Klöfver o.ss, ettor cn tafla :if K. E. .I.vxssox.

RIXA NoKDEXSVAX

^KOGSTJERN I MÅNSKENSBELYSNING.

.. !

rw

il

Aino.

EFTER EN STATY AF J. TAKANEN.

FINLAND I l!)'»' SFKLFT.

:j:!7

— 1S72) religiöst Mulleri, inodan Ai>fxandra Frostkrfs (f. Arvid Lil.ielund (f. 1844) och Karl Emanuel Jansson (född af hondcföräldrar ]>a Åland 1840, död 1874) anslöto sig till den novellartade genreinälningen ined röi'ande eller luirnoristiska motiv nr harnavärlden oeh allniogelifvot — dessa konstnärliga »hyhistorier», hvilka länge voro gällande inom skolan i iMisseldorf. dill det hästa den finska konsten hittills framhragt höra Janssons fåtaliga målningar, t. ex. »Klöfveress» eller kortspel omhord på en åländsk skuta (målad på Åland 1871, i konstföreningens galleri), »Frieriscen från Åland» (l)iisseldorf samma är) samt »Slant i häfven» (IMisseldorf 1872, i Rnneliergs hem i Borgå), oeh detta ej blott genom sina rent artistiska förtjenster, iitan iifven oeh i ännn betydligt luigre grad genom den

varma medkänsla fTir folket, som lysei’ fram nr hans skildringar.

]\Ien en tärande lungsot tvingade Jansson att redan i liörjan af 1872 afbryta sitt arbete oeh ryckte honom slutligen, efter ett långvarigt lidande, endast tjngnsjuärig, l)ort frän en löftesrik liana.

Kort efter det penseln föll ur AEerner Holmbergs hand voro tvenne landskapsmalare redo att taga arf efter honom. H.ialmar M unste rh.telm (f. 1840) oeh Berndt Lindholm (f. 1841) började

hvardera sina studier i IMisseldorf och andra tyska konstorter, men den senare kompletterade dem

i väsentlig mån i Frankrike, där han äfven på salongen i Paris utstält flere af sina arheten. Ehuru Lindholm redan 1875 öfverflyttade till Sverige, och oaktadt de liåda konstnärernes mycket olika skaplynne, uppbäras de likväl i samma grad af den finska publiken. Man kunde måhända enklast med tvä slagord karakterisera motsatsen i deras uppfattningssätt. INlnnsterhjelm är idealist, Lindholm realist. Den förre är stämningsmålaren }>ar préférance, som med lekande lätthet ur siii inbillnings oeh sitt minnes fiirråd tyckes framtrolla sina tallösa, mest idylliskt leende bilder nr Fitdands natur. T Lindholms landskap är det däremot, utom behandlingens manliga kraft, respekten för lokalens gifna prägel, följd in i de minsta detaljer, som frapperar åskådaren. Tolkar INIim- sterhjelm med förkärlek insjönaturen och månskenet, så älskar Lindholm däremot skogen, hafsstranden och sol- ljuset.

Äfven andra konstnärer af denna åldersklass, såsom figur- och landskapsmålaren Fredrik Aiilstedt (f. 1839), marinmälaren Oskar Kleineh (f. 1840) samt landska})s- och marinmålaren Thorsten Waenerrerg (f. 1840), hafva annorstädes (i Frankrike och tiolland) afslutat den i Diisseldorf påbörjade studiekursen. Också torde man, trots den finska naturens egendomliga karakter, knappast i den finska landskapsmålningen kunna påvisa något genomgående skaplynne.

Emellertid hade icke heller skulpturen råkat i stag- nation efter den första ansatsen, dä Sjöstrand öfverflyttade sina penater till Kalevalandet. tian fann nämligen här snart tvenne begäfvade efterföljare i Walter Kunererg (f. 1838) och Johannes Takanen (1849 — 1885), den

förre son till Finlands store diktarkonung, den senare Kobccka, oitci- en staty af .1. Takanex.

Johannes Takanen.

FINl.ANI) 1 19'-K SEKLKT.

lill C‘ii fiitli}-- toi|»:ire i tniktoii af VVihoifi. Bada fingo dc sin utbildning i Köpenhamn, och båda l»egåfv() sig därefter, Bunel)erg 1802, Takanen elfva är senare, till Rom, som då ännu utöfvade samma dragrnngskraft på nordens bildhuggare, som Diisseldorf på dess målare. Men i riktningen af deras konst visade* sig från béirjan {*n stor olikhet, i det Runebergs tidigare arbeten ännu röja en stark ])å verkan af de klassiska traditionerna från Thorvaldsens tidehvarf, medan Takanen genast anslöt sig till en mera realistisk riktning.

Takanens lott blef den fattiga konstnärens vaidiga, att hålla sig till det lilla formatet och de små, för j)ubliken tacknämliga, motiven. Men till ersättning hafva hans kvinnofigurer (»Aino» 187C), lveb(*eka» 1877, » Androm(‘da» 1879) bl if vit den finska plastikens mest populära och genom afgjutningar inest sjaidda verk. Är 1884 gick han som segrare ur en af ständerna utlyst täflan

till ett monument i Helsingfors åt Alexander II samt erhöll kort därpå gemensamt med Runeberg beställning på dess utförande. Men ett oblidt öde ryckte honom bort, just då hans framtid ändtligt ljusnade och tillfälle erbjöds honom att höja sig öfver det gemremässiga till det monumentala.

Lyckligare gestaltade sig förhållandena för Runeberg, som redan kan blicka tillbaka på en rad för finska förhållanden ovanligt stora arbeten. Till hans äldre, antikiserande riktning höra marmorgruppen »Apollo och Marsyas» (1872, i konstföreningens galleri), bestäld af ett antal damer i Helsingfors, samt tre bilder, likaledes i marmor, ur Psykemyten. Senare har Runeberg, som 1870 från den eviga staden öfverflyttade till Paris, under inflytande af den franska skulpturen öfvergått till en mer personlig och mer individualise- rande formbehandling, medan likväl uppfatt- ningens idealitet fortfarande går som den röda tråden genom hans produktion (bronsstatyn öfver J. L. Runeberg, rest i Helsingfors 1885, Per-Brahe-stoden i Abo, modellerad 1885, samt Alexandersmonumentet, hvars utförande efter Takanens död tillfallit honom ensam). Särskildt har han i de allegoriska sockelfigurerna: Finland å Runebergsstoden, Lagen samt Veten- skapen och konsten å Alexandersmonumentet, funnit de ädlaste uttrycken för sin inspiration. — Såväl Runeberg som Takanen hafva dessutom utmärkt sig såsom framstående porträttbildhuggare (till exempel Takanens i Kuopio resta bronsbyst af J. V. Snellman och Runebergs byst af A. Fryxell i nationalmuseet i Stockholm).

Var det sålunda framför allt i Dusseldorf och Rom den finska konsten intill medlet af 1870-talet gick i skola, sä har sedermera världsstaden vid Seine utöfvat ett ännu bestämdare inflytande på hennes, liksom öfver hufvud på den nordiska konstens, utveckling. Hennes energiska framsteg under denna period bero också tvifvelsutan till icke ringa del pä, att hon med ifver deltagit i de stora kulturländernas konsttäf lingar, främst på de ärliga »salongerna» i Paris. Och i spetsen för framåtskridandet uppträder nu åter en ung konstnär, som frän sina första steg pä konstens bana följts af högt drifna förväntningar, hvilka han äfven fylt — till och med i rågadt mätt.

Apollo och Marsyas, eft,. ett skulpturverk af W. Runebero.

8kocjstj i; i;

FIM.AM) I I!»'”' SKKI>KT.

Et't(T Studier i Antwerpeii ocli vid »deolo des l)eimx-arts» i Paris d(*l)ul(‘iade Aiauurr IOdkli ki/i' (f. 1854) med den historiska idyllen »Drottning Planea» (salongen 1877), hvars |)oetiska j)arfvm genast förskaffade taflan en pojmlaritet, som ingen af hans senare hilder med strängare ska]»lynne fördmd<lat. Lusten för större uppgifter oeh mindre lättköjäa segrar dref honom likväl att redan med sin följande målning, »Jleitig Karl skymfande sin fiendes, (das Flemings, lik» (salongen 1878, i konstföreningens galleri, se })1. s. LM 8) öfvergu till den dramatiska historiemålningen oeh det stora formatet. Älen snart rycktes han med af den moderna »frilufts»-skolan, som i den tidigt hortgängne fhistien-Lepage hade sin mästare. Af finska allmogeseener, mest frän nylämlska kiishai, gjorde han sig nu en verklig specialitet inom den }>arisiska konstvärlden. De flesta af dessa taflor hafva stannat i utländska samlingar, »Gudstjenst i nylämlska skärgarden» (salongen 1882, se ])1. vid s. 74) i Luxeml)ourg-galleriet i Paris, »Pä hafvet» (.salongen 1884, se pl. vid s. 57) i samlingen Fiirstenherg i (döteborg, »Lördags- afton» (salongen 188b) i kungliga galleriet i Köpenhamn och sä vidare.

Edelfelts »genremålning» är emellertid af en sä annan art, än t. ex. Janssons, att man mäste tveka att använda samma benäm- ning för dem bäda. Skilnaden ligger ej blott i formatets olikhet, ej blott i friluftsmälarens energiska naturskildring, inför livilken diissel- dorfarens bilder förefalla försagda och något konventionela, utan äfven i själfva uppfatt- ningssättet. Medan Jansson väcker deltagande för den novellistiska episoden, för berättelsens inre mening, söker Edelfelt sin fulla verkan inom mälarekonstens eget gebit — genom en mäktig karakteristik böjer han de enkla äm- nena till rang af stor konst. Det är mäliända just pä grund af denna objektivitet Edelfelts artistiska öfverlägsenhet sä helgjutet framträ- der i hans porträtt, till exempel det af konst- närens moder (1884), af Pasteur (1885, Sor- bonne i Paris), af borgareståndets talman J.

Kurtén (1889, ständerhuset i Helsingfors), samt af personer ur S:t Petersburgs, Paris och Stock- holms högsta societet.

Tvä betydande arbeten frän senaste år beteckna måhända en vändning i Edelfelts konst, livilken dock här yppar sig mera i valet af motiv, än i formbehandlingen. Följande den strömning inom den moderna konsten, som söker gifva de konstnärligt utslitna religiösa ämnena nytt intresse genom att förflytta dem till vår egen tid, målar han i »Julkvällen» (salongen 1891) jungfru Maria i en fattig finsk barnaföderskas skepnad. Och till den stora bilden »Kristus och Magdalena» (salongen 1891) lemna honom hemlandets fornsänger uppslaget. Den botfärdiga synderskan är en bondflicka frän Karelen, och den frälsare, till hvars fotter hon kastat sig i ruelsens förtviflan — han är en ringa herde vid stranden af en bland våra tusen sjöar. Genom beställningar pä monumentala väggbilder för universitetets solenni- tetssal har Edelfelt erhållit uppgifter, som väl skola återföra honom till det historiska måleriet.

Såsom mellanarbetenj mellan dessa gedigna verk af den allvarligaste konstnärssträfvan har Edelfelt strött omkring sig bilder af ett lättare slag, såväl i olja, som i akvarell och pastell. Oaktadt

FINLAM) I 1!)"' SFKLFT.

siiiii till st('u’stii (IclcM tinskn iiiimcii, ;ii- Iklclfclt dcii mest kosmopolitiskc l)l})nd våni sirtister. Men dlvenilll visiir h:m si<>; s;1som en mästiire iil lii')^ intelligens och inedv(*tet lierraviilde iifver sina

iittrycksincd(‘l.

Ännu k'!in den iini»tds ICdcllclt gifvit den l'inHk:i konsten icke beräknas. Men det torde dock

cj vara li‘»r mycket att Siiga, att d(*t i IVäinsta nnnni('t varit lian, som sedan slutet af sjuttiotalet

hestiimt och oafhrutct hiijt deu finska allm:inhetens fordringar pä konstproduktionens artistiska värde.

Det kan anses het(‘cknande fiir smakens utveckling i Finland pä senaste tider, att i detta

land, hvars fattigdom hlifvit ett ords})räk, lyxmäleriet i dess mest raffinerade form, det miniatyrlika behandlings- siittet, kunnat fä en represen- tant. Till Gunnar Bekndt- SONS (f. 1854) sniä, hijouartade bilder af detta slag — vi nämna såsom exempel »Konst- kännare i Louvre» (1879), »Almée» (mälad i Kairo 1883) samt likartade porträtt af värde — sällar sig den glada parisiska genretaflan »Brudens visa» (1881). Under senare är har Berndtson dessutom med samma delikatess målat scener ur det finska krigar- lifvet i skog och mark.

Tvenne med Edelfelt och Berndtson ungefär jämnårige bildhuggare, Robert Stigell (f. 1852) och Ville Vall- gren (f. 1855), hafva jämfö- relsevis långsamt arbetat sig upp genom konstens svårig- heter till ett allmänt erkän- nande. Den förre började i Rom (»Amor med rosen» 1876), för att senare i Paris göra en ännu afgjordare front- vändniug, än Runeberg. Hans Drottning Blanca, oftor cn tafla af A. Edei.felt. seiiare arbeten utmärkas näm-

ligen af en kraftretdism, som

gör ett märkviirdigt afbrott i deu finska konstens stillsamma grundton — en realism, som ibland siar öfver i brutalitet, men som i den dramatiskt stortiinkta gruppen »De skeppsbrutne» (salongen 1891) i sin hänsynslösa konsekvens firar en verklig triumf. Äfven Vallgren, som från början studerat och fortsättningsvis arbetar i Paris och där, liksom Edelfelt, hlifvit lika mycket fransman som finne, trädde sent, men dä hastigt, fram i första ledet bland vära konstnärer. Listan pä hans verk är redan både lång och omvexlande — genrefigurer i stort eller litet format, fristående eller i relief, allegoriska, mytologiska och religiösa ämnen, porträttbyster och historiska ståndbilder af

L. Pasteur.

EFTER EN TÄFLA AF A. EDELFELT.

v'

1

V

v'

h' '■ ■ > ‘

, '

■'v>i

, '.f,

/■ »

y

•:> I

■ 'i

;

* a

■*i ■

‘i

■ t " ' ■ . . ' , - ■

Konstkännare i Louvre’n,

KFTER EN TAFLA AF G. BERNDTSON.

fl ’ ' *,

<1

l•'I^L.\M) I i!i"' si;ku:i'.

:m i

mommicntiil hiilliiinj;', sciuisl jilvcii *i;i;ilmtH)r med mera. (Jciioiii siii iim*<1 den Iranska

k()Mst(Mi har lian :if’v<‘M i mycket olika rlktninf;ar utvecklat sitt lina sinne t(»r |)lastisk lorni, livilken han som ta hos oss tiirstai’ att hesjäla med kiinslan af ett jiuls(‘rande lif. I ntli-yeket lif^gei- än ett inätvändt drinnlif (»Aino» 1889), än ett tra<;iskt djui) (» Koi-slast . 1890, i konstföreidn<^ons galleri), ;in en frisk nngdomsghidj(“ (»k^ko» 1887), iin nuxlveten kraft (d'orkel Knutssons lijälte- figur 1887, radhuset i Wil>org), medati äter »Mariatta > (1888) denna den tinska toi-nsangen.s und(‘rhara transkription af jungfru Maria i \hdlgrens staty endast är (‘tt namn föl- en hlottad kvinnokropps ryt- miskt flytande skönhet.

Åfven flere af vära konst- närinnor, säsom till exempel mälarinnorna ]\Iaria AViik (f.

1853) och Helena Schjekf- HECK (f. 18G2) samt hildhug- gariiman Sigrid af Forsel- LES (f. 18()0), hafva slutfört sina studier i Paris. Anmärk- ningsvärdt är, att den känsliga vekheten hos våra figurmåla- rinnor af den äldre genera- tionen hos deras ef terfölj er- skor fått vika för en nästan genomgående sträfvan till energisk karakteristik och formhehandling. De två först- nämnda se sig dock gärna om i barnavärlden, medan åter fröken af Forselles i en sym- bolisk mystik söker uttryck för spekulativa idéer.

Landskapsmålaren Vik- tor Westerholm (f. 1800) är en af de få finska konst- närer, sorn efter sjuttiotalet gjort sina studier i Tyskland, och äfven hans konstnärsbana visar samma vändning som Runebergs, Lindholms och

Stigells. Såsom redan full- Kristus <>ch Magdalena, efter en tafla af A. Edelfelt.

färdig artist och trots det bifall hans tidigare arbeten väckte (stora höstlandskap från Aland i stark kolorit), slog han plötsligt om för att nu med samma ifver sökti arbeta sig ifrån sitt i Diisseldorf vunna uppfatt- ningssätt och maner. De effektfulla atelierbilderna utliyttes mot anspråkslösare friluftsstiidier, hvari det impressionistiska helintrycket af ljus, luft och färg blifvit Imfvudsaken (se pl. vid s. 7).

Den franska impressionismen har helt visst under den sista tiden utöfvat inflytande äfven pä det finska måleriet öfver hufvud, ehuru sällan mycket påtagligt eller mycket ensidigt. Den finska

I Ht'-'- si;ku;i'.

k()Msl(‘n h:ii' i :illiii:iiilict iindvikil |»()l(‘inisk:i ytlcrli^liclci-, luillit sij; l'jiirr:m fniii de oppositioiicl:! hryt- nin<;':ir, livilkii \:iri( clt uliniii'k:md(‘ drii”; l()i- d(‘ moderna konst i-invl- seiaia i den stora väi-kkai, äl'v('n sa nära oss soin i Sveiä^v. Ilon har hittills ieke ta<;it del i själiva striderna, ntan niijt si<>’ ine<l att itivänta residtaten oeh drai^a nytta af deni.

l)(>eäfvad ined ett utjirägladt jiersonli^t konstnärslynne, framstår likväl i viss mån Axel (Iallkn

(f. 18()f)) i likhet med 8tii>;ell så-

som en vensterman inom den fin- ska konsten - han är den mest framskridna rejiresentanten hos oss för reaktionen mot naturalismen inom konsten. Afven lian siiker helst ])å imjiressionistiskt vis med ett siat»' det frapjierande i färgintrycket, men sträfvar tillika att

genom koloriten oeh, där denna ej räcker till, genom symholiska hjälpmedel uttrycka naturens djujia poesi (vildt romantiska land- skap frän det nordliga Finlands ödemarker). För det artistiskt intressanta skyr han hvar- ken det pinsamma i ämnet (»Sårfeber» 1889) eller en afskräckande fulhet (»CTiunma med katt» 1885). Som folkskildrare intar han för öfrigt en särskild plats inom vår lilla konstvärld. Det klingar ur hans bilder ur den finske jordarbetarens lif eu ton af färg- lös nöd, af tungt hetryck i en tillvaro utan glädje, af tyst, resignerad trötthet i en kamp utan hopj) (»Middagshvila» 1891). Det är, som läge där en hel värld mellan Galléns mulna kroppsarbetare oeh Ekmans patriotiska eller Janssons finkänsliga öfverklasshiinder, liksom en vid klyfta skiljer Edelfelts konst- närligt förnäma syn på folket frän denna dy- stra tolkning af dess öde. Jämsides med Gallén har Eero Järxefelt (f. 18G3) lika själfständigt vuxit u[)p till representant för den yngsta konstnärsgenerationens sträfvanden. Sä flärdlöst vackert hafva få före honom föi- stått ätergifva den själfulla Ijusstämningen i våra sommar- och vinterdagar (ett stort »Landskap frän norra Savolaks» och »Kor i

En konvalescent, efter en tafla af IIklknk 8( hjkhkbeck.

Eko, efter en staty af V. Vai.lguex.

HÖSTSTÄMXIXC4.

i:i'TEl! i:n taela af v. 'WESTERHOLM.

I•'I^I.A^I) I SKKLKT.

tortVrdv », l);i(la af ai- Viiitcilan(lHka|)»

18!).')). Hans porträtt lH>ra till »let häHta dcrr finska konsten hittills pi-esterat, o(äi senast (18t).‘)) har han i en stor hihl af gripande stämning skildrat svedjefolk vid det härda arhetet att hryta l)Jgd i den finska (aleinarken. Till dessa tvä sällar sig l)ildhuggaren Emil Vik- STK()M (f. 18G4), hvars »Stoekfliitare» (1891), som, balanserande pä en flytande stoek, med vild fart stryker ner för en fors, gifver prof pä hans käcka lynne, hans sorgfälliga naturstu- diiim och hans kraftiga karakteristik. IVIen med behandlingens liffullhet och säkerhet filr- hinder han i sitt utkast till gafvel grupp för ständerhuset i Helsingfors (1803) tillika ett öfverraskande innehåll af lefvande tankar och skapar ett fullödigt helt af den svära uppgiften att ej blott tvänglös^ utfylla ty mpanon fältets triangel, utan äfven förena den historiska bil- den af Kejsar Alexander I, vid Borgå landtdag tillförsäkrande det finska folket en egen fram- tid, med en framställning af denna handlings följder — Finlands utveckling i hägnet af religionen och lagen, hvilka utgöra de enda allegoriska figiu-erna i den stora kompositionen.

Ett senfödt barn af den europeiska konsten, har sålunda den finska konsten hittills endast beskedligt gått i skola hos andra. Men om än i det rent artistiska icke röjande någon egendom- lighet, har hon dock städse i ämnena och ofta ännu mer i den värme och intensitet, hvarmed de blifvit fattade, visat sig afgjordt fosterländsk. Det är därför så mycket mera påfallande, att den andra generationens artister icke fortsatte banbrytarnes för- sök att i konstens fasta former pänyttföda den forn- finska mytdiktningens gestalter. Den mening tycktes göra sig gällande, att nationalsångens ofta måttlösa fantastik omöjliggjorde den för konstnärlig framställ- ning. Emellertid hafva senast flere af våra yngre konstnärer börjat återupptaga dessa motiv. Hit höra Edelfelts »Magdalena», Vallgrens »Aino» och »Ma- riatta», »Stigells »Yäinämöinen» och »Ilmarinen» å studenthusets fasad i Helsingfors, Vikströms »Kul- lervo» som herdegosse, ett stort triptykon af Gallén till Ainosagan (1891, beställning af finska regeringen) samt hans illustrationer till Kalevala (se pl. s. 300).

Men dä den finska konsten återvänder till denna sin ursprungliga källa, sä sker det med helt andra krafter och i fullt medvetande af att det fosterländska i ämnet icke mer kan öfverskyla konstnärliga svagheter.

IVIå vi icke tilltro oss att opartiskt kunna bedöma värdet af hvad den finska konsten hittills frambragt.

Ute i världen, efter en tafla af Makia Wiik.

MNLANI) I SKKM’/r.

;u 1

Dell rosl(‘rliiii(lsk:i sloltlictcii <W’v(‘i- det (‘»tia är jii slädsc redo att (ifvcrskatta dess lt(‘tydelse. Men Imrii den ()\äldi»a doiiK*!) än nia falla, sa torde dock tva »oda egenskajxa- knajijiast kiinna Irankäniias var un_»a konst. \'äl är det s|)r;lk hon talar det univ(‘rs(‘lt moderna, men den

and(‘, som hcsjälar henne, är af»'jordt finsk. ( )eh eni(‘dan konst(‘n Iios oss, mer än anm^rstädes,

lätt h(‘stä'mma |»nhlikens fordrin»ar, sa har hon jämfih-elsevis fiått kunnat fiilja ((fvertyj>e]sens väg. Hennes niveekling har varit sund, ty den har ledts af allvarlig sträfvan o(;li varm ti‘o. Ilon liai- liTdlit sig oheriird af flärden och sensat ionslnsten oeli har ieke offrat ät den hanala smaken })ä liekostnad af hättre vetamh* fiir lä'tt k()j>t vinnings sknil.

I dessa egenskaper S(* vi d(‘ii säki‘aste horg(‘n f("»r den finska konstens framtid.

Briideus visa, efter cii tafla af f}. Heiindtsox.

Medan sknlpturen och måleriet af den fosterländska hänfiirelsen väcktes till lif oeli sporrades till en rask utveckling, fiill däremot liyggnadskonsten i Finland efter Engels diid tillhaka i sin dvala, hvarur hon hlott sporadiskt vaknade fiir att gifva u])[)hof ät någon mera hetydande offentlig byggnad, en gäng till och med åt en hel stad, det nya Vasa. Vi kunna frän denna }>eriod hland de fätaliga arkitekterne tif konstnärliga tendenser nämna endast en af finsk hiird, Engels elev A. E. Gr.vxstedt; de iitViga, i främsta rummet de officiela rejiresentantcrna för arkitekturen i landet, intendenterna fiir lyvggnadsstvrelsen och flere af »länekondnktörerna», voro ntländingar. Till de redan nämnda hiir ännu läggas svensken G. T. CiiiEwrrz (dfal 1802 i Aho), som hland annat hygde finska riddarhnset i Helsingfors oeh hvilken säsom lärare gjorde sig mycket förtjent om den finska arkitekturen.

KFTER EN TAFLÄ AF AXEL GALLÉN.

VrNTERl.ANDSICAP.

Maeiatta,

EFTER ETT SKT7LPTTJRVERK AF W. WALEOREX.

I'IM,.\M) I skku;t.

I)(Mina tr(><>'lu-t ma.slc Iräiust tillskrilvas hrisicii på kapital, slädciaias olicUalli^liat och i ick< ringa niåii äl'v('n hyggnadsmalerialct, som lT)r del mesta utgjordes al’ del hilliga ti'äet ej hloll j):i

d<Mi skogsfvlda lamlshvgd(>n, utan äfven i städ(‘rn<

I lelsingl'oi's ieke undantaget, till dess hy j

nadsordningon af år 1875 förl»jöd dess användamh* inom ett vidsträckt område af hufviidstadens centrum. Till och nu'd för kyi'k()hyggnader hade träet hlifvil i-egeln, åtminstone allt sedan stora ofredens tider.

Men så var d(‘t äfv('n illa sörjdt föi‘ arkitekternas uthildinng. dV utom att pa sextiotalet en lärare i arkitektur (ut- länding äfven han) un- der några år var aii- stäld vid tekniska real- skolan i Helsingfors, var den enda undervisning i byggnadskonst, som intill nämnda läroverks oinbildning till polytek- nisk skola (1872, sedan 1879 poly tekniskt insti- tut) erbjöds i landet, den, som stod till buds på det säkallade »intendent- kontoret» (sedan 1865 Öfverstyrelsen för de all- männa byggnaderna), där unge män nödtorftigt fingo lära sig teckna ocli hjälpa till vid uppgö- rande af arkitektoniska ritningar.

Från detta kontor utgick emellertid vår äldsta generation arki- tekter, livilkadock utom- lands kompletterade sina studier. Bland desse kan särskildt A. H. Dal- ström (1829 -1882) tillskrifvas betydelsen af den förste i den nu fiil- jande raden af konst- närligt utbildade finska arkitekter, liksom han

1870 blef den förste infödde direktören fiir byggnadsstyrelsen. Bland de verk han utfiirt b<’)r särskildt studenthuset i Helsingfors framhållas.

Följer sä en yngre slägtled, som, oafsedt intendentkontoret, Imrjade sin utbildning hos den ofvannämnde Chiewitz, men gjorde sina egentliga studier under den genialiske F. AV. Scholander i Stockholm samt pä resor i Europas olika länder: Th. Decker (f. 1838), F. A. Sjöström (1840 — 1885), Th. IIöijer (f. 1843) och J. Ahrenberg (f. 1847). Chiewitz’ elev var äfven E. T.agerspetz

Den första undervisningen, efter en tafhi af A. (Jalléx.

44

FINLAND I 1!)'»' SFKLKT.

(1847 1884). lD)rst. IVilicrro S. Gini*i:NJ5KR(i (f. 1850) ocli (1 G. Nyström (f. 1850) kunde vid

|)()lyt(‘knisk:i skolan i Jlelsinglörs inhemta <>rundli^a kunskaper i faeket, livilka de sedan yttermera utvecklade hos den heriiinde Heinrich Ferstel i Wien.

Denna tillstriinining af inhemska lÖrmagor pa ett område, som hos oss hittills pliijts hlott af utländinj;ar, had(^ sin hirutsättning i landets efter Krimkriget uppldornstrande välstånd och den i-aska fäll hyggnadsverksamheten på grund häraf tagit sedan medlet af sjuttiotalet. Offentliga hyggnader fiir statsförvaltningens alla grenar, fiir kyrkans, skolans, städernas och ständernas behof, hafva i stort antal uppförts (ifverallt i landet. Men särskildt har den hastigt tillväxande hufvud-

staden lernnat arkitekterne uppgifter i riklig mängd. I det gammalmodiga, smästadsmässiga beståndet af låga trä- hus ha under de sista femton åren uppvuxit bitar af en framtida storstad i modernaste stil. Och äfven privat - arkitekturen gör genomgående anspråk pä att presentera sig i konstnärligt skick.

Visserligen påminner en och an- nan monumentalfasad från den senaste hyggnadsperioden ännu i viss män om Engel särskildt genom den icke sällan återkommande kolonnställningen ä midtelpartiet öfver bottenvåningen (Dalströms studenthus, Lagerspetz'’ Ny- lands bataljons officersflygel. Gripen- bergs hus för Finska litteratursällskapet, Nyströms statsarkiv, alla i Helsingfors, samt Ahrenbergs guvernörsresidens i Wiborg). Men den moderna arkitek- turen går dock numera i en sä helt annan riktning, än under förra hälften af seklet, att hon äfven hos oss grund- väsentligt förändrat skaplynne sedan Engels dagar. Det Helsingfors, som nu häller på att växa upp omkring den af honom gifna stommen, är en helt annan andas barn. Engels stora tanke en stad af arkitektonisk hel- gjutenhet, lemnas obeaktad af de centri- fugalt sträfvande byggnadsstilarne. Den En arbetare, efter ett slailj)tiirvcrk af E. Stigell. enkelt klassiska hållningen ger rum för

omvexling i det hela, pittoresk rikedom i det enskilda. Arkitekterne i Finland äro af begränsttde kapittdtillgångar och gråstenens olämp- lighet för boningshus hänvisade till teglet. Men detta har likväl sällan fört till en ren tegelstil (såsom till exempel i Höijers brandverkshus i Helsingfors), utan mest till öfvermälad rappning med detaljer i gips, det vill säga till en påfäst klädnad, hvttrs lätthandterlighet och billighet gifvit den nyaste arkitekturen i Finlands hufvudstad en ypjngt dekorativ riktning, som knappast uttrycker det finska samhällets allmänna karakter och materiela resurser.

De Skeppsbrutne.

EFTER ETT SKULPTURVERK AF R. STIGELL.

\ h

FINLAN'1) I 1 SKKU;'l'.

IO|)()k<i'()rim(l(* Hm- dcii 1'iiiskji bygj^iiiKlskonstcns iil v('cklin<;- hlcl' Sji)slr("mis imHlnlhiiidc Hiisoni läraro i ;irkitokliir vid dcMi nyinnitlade polytckidska skolan i I Iclsin^jlors 'ry lian lin-stod

('j blott att väc‘ka. don konstnärliga bägcai bos sina <“l(>v(‘r ocb meddela deni gedigna knnskajier, utan gaf deni äfven säsoin praktiserande arkitekt det vackraste exempel.

Sjiistrinns byggnader utmärkas genomgä('nd(' af Ingn mätta, jiarad med fin (degans och i-enbet i linier oeb detaljer, om än de olika historiska stilarter ban pä modernt vis tillämpade ingalunda vidhöllos med arkeologisk strängliet. I Malmgärds lierresäte (nära Lovisa) anslutei- ban sig till den holländska slottsstilen, i Kides grästenskyrka till den romaniska stilen, medan af hans tre [irojekt till ständerlins d(‘ tvä tidigare voro fritt komponeraih* efter m(‘deltida motiv. ILdst vände han sig likväl till den italienska renässansen, livarpä hans tredje stätiderliiisprojekt är ett exempel, hvars härlighet doek ej förmädde bevara det frän saTiima (ide, som drabbade de tvä fiiregäende att fiirblifva luftslott pä pa})pret.

Sjöstriim luirde till de högst begäfvade konstnärer vårt folk hittills frandjragt, men han rycktes bort nästan samtidigt med Takanen, liksom denne i sin fulla mannakraft, och liksom han i den stund en stor uppgift skulle gifva hans geni dess fulla utveckling, dess lyftning till det storartade.

I produktivitet kan ingen af vära arkitekter mäta sig med Höijer, som måhända mer än de öfriga tillsamman bidragit till att gifva Helsingfors dess förändrade karakter. Till sitt skaplynne är han, man vore frestad att säga, den rena motsatsen till Sjöström. Fantasirik och originel, söker han främst det lifliga och glänsande, bekymrar sig föga om lugnet och stilfullheten, bryter linierna, framskjuter gaflar och hörnpaviljonger, hopar massor af dekorativa element och klär det hela i brokig färg- prakt. Det plastiska jämnmåttet i Sjöströms arbeten ersätter han genom en pittoresk effekt. Bland den stora mängden af Höi j ers byggnader i Helsingfors nämna vi det smakfulla folkbiblioteket,

Ateneum, frivilliga brandkårens hus samt braudverkshuset, hvars sköna torn bildar en utmärkande punkt i stadens silhuett.

Ehuru Gripenberg och Nyström vidhålla Sjöströms arkitekto- niska principer, visa äfven deras byggnader, i hvilken grad smaken för och behofvet af lyx vuxit hos oss. I ständerhusets hufvudfasader

har Nyström till och med upptagit sin lärares idé, medan han i det inre anordnat ett praktfullt

trapphus med ett af kolonner uppluiret tak och en fin kontrast mellan det färgade öfverljuset och

vestibylens halfdunkel. Dess skönaste prydnad från senaste tid skänkte han likväl Helsingfors genom statsarkivet, hvars grekiskt ädla formbildning, trots en större rikedom, fritt ansluter sig till Engels klassiska föredöme. För sparl)ankshuset i Abo med dess stora konsolgesims har Griperd^erg däremot sökt förebilden i den tidigare florentinska renässansen.

Decker och Ahrenberg hafva hufvudsakligen arbetat för landsorten. Af den förstnämnde äro de vackra, romaniserande kyrkorna i Tammerfors och Sibbo (Nyland), medan den senare bland annat lemnat ritningarna till slottet på Kjuloholm i holländsk renässans. En spirituel, idérik och mångsidig natur, har Ahrenberg äfven utmärkt sig som författare och som dekoratör (utsmyck-

ningen af grafkapellen i Abo domk}Tka och inredningen af kejsarvillan i Willmanstrand).

Väl har arkitekturen i det oaf visliga behofvet en vida starkare förutsättning för sin existens i ett fattigt land, än de öfriga konsterna. Men tillika den i syskonringen, som fordrar de ojäm- förligt största tillgångarna, oeh den, som minst egnar sig för uttryckande af en personlig konstnärs- drift, har hon likväl sist bland alla såsom själfmedveten konst rotfäst sig i vår mark. Den

första generationen af finska arkitekter är ännu i sin fulla mannaålder, och det vore därför mycket för tidigt att söka sammanfatta den finska byggnadskonstens mångfrestande sträfvanden i en gemensam karakteristik. J. J. Tikkaxex.

F. A. Sjöström.

FINl.ANl) I f^KKLiyr.

:mh

|{. MTSIKKN.

'I'()nk()iisU‘ii, <l(‘t <)in(!(l(*ll)}n-:i.st(! uttiyck(^t f(»r ineiuiiskaiis »könlietssinue, var älskad och utöfvad af Finlands folk redan i d(i ti(l(*r, hvilkas drag stä tecknade endast i dikt och saga. Sä länge den muntliga traditionen utgjorde den enda formen for hevaratidet af folkpoesins alster frän slägte till slägte, var dikten städse tillika säng. Knkel var rimosängarens melodi, enkla de toner, med hvilka han j)ä sin »kantele» hnlsagade sängen. Denna musik tjenade den reciterande säsom me- triskt st()d. Dä den rika folkdiktningen af hängifna forskare samlats, var det framför allt de {)oetiska skattiaaia, som väckte samtidens nj)pmärksamket. I senaste tid har dock äfven runornas foiaia följ(‘slagare, den egendoirdiga episka musiken, hegynt tillvinna sig intresse.

\dir folkmusik i öfiågt, främst den egentliga folkvisan, synes fiiga päverkad af runosängen och fiireter ick(' heller, säsom iidiemsk tonkonst, samma urs})runglighet. Nutida forskning har äda- galagt folkvisans i »vandring» från land till land, och om än under seklens lopp den främmande sången hlifvit nationalegendom, är det dock merendels lätt att up})daga en grundton, gemensam för mänga, och vidt skilda nationer. Vemodet är den nordiska folkvisans grundstämning, och en- kelheten i den harmoniska byggnaden dess naturliga karaktersdrag. Dock kunde mähända säsom en för den finska folkvisan betecknande egendomlighet angifvas, att stämningen däri ofta ter sig ej blott säsom vemod, utan rent af säsom missmod. Nationens skaplynne, päverkadt af yttre lef- nadsvilkor, har gifvit folkvisan sin prägel, och sedan tidernas början hafva glädje och sorg ingätt i det finska folkets lif ungefär i samma förhällandé, som värme och köld i vär karga natur.

Ur rent konstnärlig synpunkt fiireter vär folkviselitteratur stycken af ganska olikartadt värde, och mer än ett af dem har upj)märksammats mera pä grund af den i dunkel höljda härkomsten, än pä grund af styckets musikaliska innebörd. Enskilda af vära folkvisor äro dock konstverk i egentlig mening. Sä t. ex. den djupt sorghundna »Voi äiti parka» (O, du arma moder) och den undersköna »Tuoll’ on mun kultani» (Diir dröjer min älskling), för visso en af världens vackraste folkmelodier.

Förutom de finska folkvisorna, till hvilkas omräde samtliga de äberopade höra, och hvaribland ätminstone några antagas hafva rent finländsk härkomst, liar ett icke obetydligt antal svenska visor af skandinaviskt ursprung och skaplynne, sjungna bland värt lands svenskatalande kustbe- folkning, hlifvit upptecknadt. Åtskilliga hland dem erbjuda i musikaliskt värde och karakteristisk egendomlighet motstycken till de vackraste finska.

iNIycket arbete har redan egnats uppsamlandet af de poetiska skatter, som i visans form under århundraden lefvat pä folkets läppar. Resultatet häraf föreligger i flera betydande publika- tioner; men afslutadt är detta arbete ej. Vär tids lifliga intresse för folkloreforskningen skall sannolikt äfven frän detta omräde ännu bringa mängen pärla i ljuset.

Om den historiska utvecklingen af skön konst i värt land öfver hufvud kan sägas sä godt som fullständigt falla inom gränserna för en framställning af Finland i 19:de seklet, sä gäller detta i synneiäiet musiken.

De första yttringarna af verksamt musiklif i värt land röjdes vid 19:de seklets början inom det i x\bo år 1790 grundade »Musikaliska sällskapet», hvars syfte var att under samverkan af ortens musikvänner och yrkesmusiker vid enskilda och offentliga konserter 'bereda värdefulla ton- verk uppförande och allmänheten nytta och nöje. Efter det afbrott, som vållats af 1808 ärs krig, fortsatte sällskapet sina sträfvanden. Men styrelseverkens förflyttning till den nya hufvudstaden Helsingfors är 1819 och i synnerhet den förhärjande branden är 1827 med universitetets omedel- bart däraf föranledda öfverflyttande till Helsingfors verkade förlamande pä stadens andliga lif, och »Musikaliska sällskapet», hvars arbete pä ett därintills obrutet fält bildat en betydelsefull

FIN LAM) I si:ku:i'.

(“[)ok i (l(“ii godil siHiik(‘iis historia i vart hiiid, h.ir sodcniKTii ej långe inn(;li<ift ledningen ai' ton- konstens ()den i Fiidiind.

Särskildt kännbar biet' tiir inusiklit'v(‘t i Abo birlusten iif studentsiingen, den tiirnänistii be- ständsdeliMi i stadens voktdii resursia-. Kfter iniinstret id den iikiubaniskii k<")r(*n i Upsabi bade den förstil numskviirtettiMi är 1819 orgiinisenits iif nägni bennändande stndentei-. Den viinn inom kort tid, under ledning iif universitetets skieklige luusiklärari' K. Salck (1779 18.‘>.‘>), en ut-

veekling, som möjliggjorde lösandet af betydamb* uppgifter. Detta bidrog naturligtvis iitt i samma män öfverflytta tyngdpunkten fiir musikintressena till I Iiäsingfors, dä denna stad blef bögskolans säte. Härtill kom, att universitetid lyekiides säsom 8algés efterträdare vid sig fästa den man, som sedermera blef värt lands främste tonskald, nämligen Fredrik Paciuh (född i Hamburg 1809, död i Helsingfors 1891). Innan dess bade musiklifvet bos oss nästan uteslutamb* inskränkt sig till exekverande konst. Frän oeb med Paeius ega vi äfven en inhemsk musikalisk litteratur.

Emellertid bade värt land redan före denna tid frambragt en betydande komponist, Bern- hard Henrik Crijsell (1775 — 1838), bvilken dock i ynglingaären flyttade öfver till Sverige, hvarför hans verksamhet rätteligen tillhör detta lands musikbistoria. Crusells största arliete, den komiska operan »Lilla slafvinnan» (1825), har upplefvat flere föreställningar äfven i Fin- land, senast vid firandet af konstnärens hundra- ärsminne är 1875. Mest känd och värderad blef Crusell dock genom sin musik till sånger ur Teg- nérs Frithiofs saga, hvilken med den allliekanta dikten under decennier lefvat pä allas läppar och ännu är i besittning af mycken lifskraft.

IMedan sålunda vår förste inhemske kom- ponist verkade utom landets gränser, skapades vära första inhemska tondikter af en utländsk man. Fredrik Paeius tillträdde vid 25 ärs älder, efter att därförinnan hafva varit anstäld säsom konsertmästare vid hofkapellet i Stock- holm, musikläraretjensten vid universitetet i Helsingfors. Uppfostrad af mästarene Spohr och Hauptniann, företrädde han äfven säsom komponist den Spohrska klassisk-romantiska skolans riktning och visade sig i sina hästa verk, säväl som i sitt sant konstnärliga violinspel, säsom den store tondiktarens värdige lärjunge. Dessa konstnärsegenskaper i förening med hand- lingskraft och en vinnande personlighet satte Paeius i ständ att pä den unga hufvudstadens musiklif utöfva ett genomgripande inflytande. Med ortens ytterst begränsade orkester och körresurser, af honom sammanstälda till en »Symfoniförening» (1845) och en »Sängförening» (1848), uppförde Paeius efter hand musiklitteraturens storverk, sädana som Spohrs »Die letzten Dinge» och »Das Vater unser», Granns »Tod Jesu», Händeis »Messias», Mendelssohns »Paulus», Cherubinis »Beipiiem» och Fel. Davids »Le désert», Spohrs »Messa» för S-stämmig a-capella-k()r, måhända den svåraste köruppgift, som lösts hos oss (1868), nästan alla Beethovens symfonier m. fl. Studentsången ledde han med största insigt och intresse, och därutöfver fann han tid till en musikalisk diktareverksamhet, som icke blott blef banbrytande i Finland, utan ock tillförsäkrar honom en hedrad plats inom samtidens musikhistoria. Paeius’ största verk, operan Kumj Carh jagt, med text i historisk-romantisk

Fredrik Paeius.

1 SKKI.KT.

:jr.o

s(yl iiF Z. Topcilius, tolk:i(l(!S, fiH-näiiili^ast al’ aina.t()i'er, t’(>rsta gängen ur 1852 i IlelsingFors oeli (■mottogs ined liän l'(»relse. k yra ar därefter u])|)f<')rdes verket j)ä k. ojieran i Stockholm säsom festspel vid Karl XV:s knhning, och det hai- äfven därefter ingätt i sagda teaters repertoar. I Helsing- fors upptogs »Kiing Carls jagt» anyo, i delvis oinarhetadt skick, aren 1875 och 1880. En of(5r- minskad och f(')rt-jent popularitet ätnjnta ännu i denna stund särskilda af operans jiartier, bland andra den härliga romansen »Och liafvets" unga tärna» samt den jiraktfulla, i tidens pompösa smak skrifna finalen. ICtt annat di'amatiskt musikverk af Pacius, diktadt till Tojielius’ sagospel Prinsessan af (Vi)ern» och ujipfördt i Helsingfors aren 1800 (jch 1870, är för den större all- mänheten kändt fiirnämligast genom cavatinan »O harn af Hellas» och den ])ä runornelodin hygda »Kvarnsången». Bland Pacius’ talrika större komjiositioner mä vidare nämnas »Fantasi för violin» (1842), »Violinkonsert» (1845), kantaten »Weihe der Töne» (1839), »Zigenarmarsch» (1841), »Festmarsch» (1842), »Allegro Maestoso» (1850), »Mirjams Siegesgesang» (icke uppfiml) och Poilhan-kantaten (1859). Pacius’ fosterländska betydelse grundar sig dock i främsta rummet på hans sångkompositioner, t. ex. den fulhindadt sköna »Suorais säng», »Soldatgossen», »Fridshöner», samt framföi- allt vår folksång »Vårt land», komponerad är 1848 till Runebergs liärliga dikt af samma namn och för f(')rsta gången sjungen vid studentkårens minnesvärda »majfest» den 13 maj samma år (jfr. ofvan ss. 171, 282).

Med oförminskadt intresse fiir konsten verkade Pacius såsom tonsättare ända intill sin ålders höst. Han hade tillfredsställelsen att år 1887 få uppförd en under de nästföregående åren kom- ])Onerad opera »Loreley» till text af Em. Geibel. Fyra år därefter slöt Fredrik Pacius sitt verksamma lif, ärad och saknad säsom den finska tonkonstens fader.

Xationel i egentlig mening var dock, naturligt nog, icke den konst Pacius grundlagt och ut- öfvat i vårt land. Hvad lians impulser skola frammana, kommer sannolikt att bära prägeln af nationens skaplynne, men hans egen insats i vårt konstnärliga lif var till öfvervägande del en skänk ur ett större, rikare folks musikaliska öfverflöd. Detta Tysklands dominerande inflytande, märkbart pä flere områden af vår kulturutveckling och särskildt inom musiken, stadfästes ytterli- gare genom den andra i ordningen af våra betydande komponister: Konrad Greve (1820 — 1851). Född i Tyskland och elev af Ferd. David i Leipzig, lilef Greve vid 22 års ålder anstäld säsom konsertmästare och dirigent vid det återupplifvade musikaliska sällskapet i Abo. Han utöfvade i denna egenskap samt särskildt säsom komponist en i f<")rhållande till den korta lifstid, som blef honom beskärd, mycket rik och betydelsefull verksamhet. Greves förnämsta arbeten äro: musiken till »Sommarnatten» (1847) och till sagospelet »Systrarna på. Kinnekulle» (1850), båda af X. H. Pinello, samt till F. Berndtsons hi.storiskt-romantiska skådespel »LTr lifvets strid» (1851). Sist- nämnda stycke, minnesvärdt i vår konsthistoria äfven därför, att »Björneborgarnes marsch», numera kanske hela nordens populäi-aste musikstycke, dä för första gången efter 1809 offentligen utföi-des, hade för sin framgång i ieke ringa grad att tacka Greves vackra musik.

De af Pacius och Greve representerade Spohr-Mendelssohnska traditionerna föranledde icke omedelbart uppkomsten af någon musikalisk skola hos oss. Allmänhetens anspråk voro, änskönt de båda mästarnes verk med tacksamhet och beundran emottogos, ännu för små för att uppdrifva den öfriga inhemska produktionen öfver dilettantismens nivå, och konstbehofvet var ännu icke starkt nog att erbjuda den allvarligt arbetande musikern ekonomisk bergning.

Bland dilettanter, som på denna tid med bifall utöfvade komposition, må nämnas Fredrik Aegust Ehrström (1801 — 1850), orgelnist i Helsingfors, samt Axel Gabriel Ingelius (1822 — 1808). Båda kom})onerade företrädesvis sånger, bland hvilka särskildt Ehrströms »Vid en källa» samt Ingelius’ täcka »Vårsång» fortfarande åtnjuta popularitet.

Såsom dilettant debuterade äfven Pacius’ svärson, Kalevalas berömde öfversättare till sven- skan, Karl Collan (1828 — 1871), bildiotekarie vid universitetet i Helsingfors. Utrustad med rik musikalisk begåfning, gjorde han sig vid mogna är förtrogen med konstens teori, därtill närmast

I’IM.ANI> 1 1!)'": SI;KU"I'.

föranledd af sina i vcdxaiskapligt syfte fön‘taj;na forskningar pa folkvisans oninide. 1 lans komposi- tioner, i främsta rumnu‘t sänger f(')r manskvartett oeli f(")i- (‘ii nist vid [)iano, riija oek iidlytandet at denna hans forskning. (\>llan är i själfva verket den förste af vära tonskaldei", som sfikt pä sin konst tillämpa folkdiktens vaekra maning: »Lyssna till den granens siisidng, vid hvars rot ditt ho är fästadt», oeh hans sängers poj)idaritet grundar sig i ieke ringa grad just pä detta deras na- tionella skaplynne. Till Collans hästa skai)elser hör den urulerhart vackra »( )taliga vägor vandra» (ord af Runeberg), en förklarad gunstling hos alla sängens vännei- i norden, vidare »Stjärnan.^, »Rose-Marie», »Sylvias julvisa», »Du är min ro» m. fl. De värdefullaste af (Jollans manskvar- tetter äro »AVasa marsch» (ord af To})elius) och »Savolaisten laulu» (ord af Ahhjvist), musikaliskt väl funna och väl arbetade sänger, hurna och genomandade af en ungdomligt förtröstansfull fosterlandskärlek.

Med rika löften hegynte Filip von »Sciiantz (1835 1868) sin korta konstnärsbana. Stu-

dent är 1853, föranleddes han af en konflikt med universitetets disciplinära myndigheter är 1855 att leimia universitetet och egna sig ät musiken. Efter tvä ärs studier i Leipzig kunde han re- dan är 1858 vid en konsert i Helsingfors fylla programmet med egna kompositioner, främst en »Kullervo ouvertyr» och studentmarschen »Vi äro andens fria folk». Under åren 1860 1863>

var von Schantz dirigent vid den nybildade teaterorkestern, liegaf sig efter teaterns hrand sist- nämnda är till Sverige och återvände, från vexlande konstnärliga triumfer och ekonomiska motgångar därstädes, med liruten helsa till Helsingfors är 1864. Bland von Schantz’ kompositioner intages främsta rummet, förutom af de redan nämnda, af musiken till R. R. Rosendahls 4 akters skådespel Ainamo (1861) samt »Ynglingens drömmar», kantat med soli, melodram, kör och orkester till Topelii dikt med samma namn. Sistnämnda arbete, uppfördt först efter kompositörens död, röjer sin upphof smans begäfning i dess vackraste sidor, men lider därjämte af brister, hvilka väl varit främsta orsaken till, att den af sä mänga musikvänner i kärt minne bevarade tondikten under mer än tvä decennier ieke äter upptagits pä vära konsert- program. Beklagligtvis tillbakahölls nämligen von Schantz’ skaparekraft af de teoretiska studiernas ofullständighet, och hans större arbeten förete därför flerstädes dilettantens famlande osäkerhet vid sidan af kontrapunktisk finess och inspirerad melodik. Detta omdöme gäller äfven den ofvan nämnda studentmarschen, hvars eldande tjuskraft dock ännu länge skall motstä smakens vexlingar. Det fins däri, likasom i Gollans marscher, en ljus, lifvande optimism, nägot af 60-talets gryende nationela själf med vetande och nyvaknade lefnadsmod. Äfven flere af von Schantz’ mindre sänger röja en utprägladt konstnärlig individualitet och intaga ett framstäende rum inom vär lyriska musiklitteratur.

Bland de förenämndes samtida mä nämnas Karl Gustaf AVasenius (f. 1821) och August Tavastst.ierna (1821 -1882). Den förstnämnde är minnesvärd icke allenast säsom främjare och mäugärig ledare af musiklifvet i Åbo, utan ock säsom tonsättare (sångspelen »Bouppteckningen», »Guldkorset», »Tre friare» m. m.). Tavaststjerna, pä sin tid en af värt lands mest uppburne amatörsängare, har efterlenmat ett stort antal delvis värdefulla kompositioner. Främst bland dessa märkes operan »Semfira» (till text efter en dikt af Puschkin), uppförd i Helsingfors 1870, samt några större andliga sänger: »I Jerusalems döttrar» m. fl.

Collans och von Schantz’ närmaste efterträdare säsom tondiktens mälsmän i Finland höra samtliga ännu till vär tid, och en fullt objektiv uppskattning af deras verk kan därför väntas först af en kommande granskning. Att märkas är emellertid, att de sociala förutsättningarna för ntöfvandet af skön konst i värt land och allmänhetens anspråk pä hvad därutinnan hjudes under de senaste decenniernas snabba kulturutveckling väsentligen stegrats. Alan har vant sig vid att

K. ('ollan.

KINLAM) I in'’"' SKKIACT.

:i!>2

lilvcil i)ii (l(‘ii inlicinska iimsikaliskii pi-oduktioncn tillämpa hiigsta iniijliga mattstock, och dilettan- llsmcn är numera ocksä hos oss idcslutcn Irän varaktig framgäiig pä konstctis vädjobana.

l'rämst i väi'a imlida junsikci-s led stär F. Paciiis’ efUa-trädani säsom musiklärare vid uni- v(‘rsitclct, IviciiAKi) Fai/iin (t. lS.‘)ö). kh-än sitt fosterland dyskland, där han erhållit sin musi- kaliska utbildning, kom Faltin vid unga är till J^dnland, oeli han har sedan dess (ignat värt land allt sitt aiäiete, hvarhir han m('d skäl kan räknas hland de vära. Under ären 185(3 -1869 ansliild i Wdhoi-g, giaindhuh* lädlin därstädes en sängföreidng o(äi (m orkesterförening samt gaf genom talrika kons(‘rtei-, vid hvilka han själf medverkade*, dels såsom halare, dels säsom komponist och virtuos, ortens musiklif en dittills oanad lyftning. I lufvudstadens konstintiessen har Faltin (sedan äi’ 1869) fi-ämjat säsom orkesteranförare* och musiklärare samt i synnerhet säsom skapare och ledai'(> af d(“n under äi‘(in 1871 — 1884 verkande »Sängföreningem».

Faltins föiMiiimsta musikaliska arbeten äro: Kantat vid (‘ii fest för Topelins (1888) för kör

a-ea])ella, Promotionskantat (1890) för kör, soli och orkester, till omfattning och konstnärlig för- tjenst ett af d(‘ mest betydande arbeten, som skapats i Fiidand, talrika sänger, dels för en röst vid piano, d('ls för manskvartett, äfv(>nsom en mängd arrangement (Ililarianska lofsänger för kör, folkvisoi-, Bellniansmelodier m. m.). Dessutom har Faltin utgifvit koralböcker for finska kyrkan och en rik samling ])rehulier och koralslut, ett i sitt slag mönstergilt arbete (1888 — 1892).

Uti ledningen af hufvndstadens och därnnal hela landets musiklif (hätager vid sidan af Faltin M.MiTix WhociELius (f. 1846). Efter fullbordade musikstudier i Wien och Leipzig, därvid särskildt Kichard Wagnei‘s l)anl)rytande reformarbete bestämt grundriktningen för hané musikaliska äskäd- ningssätt, har VUegelius dels säsom komponist, dels säsom direktör för landets enda högskola för tonkonst: jMusikinstitutet i Helsingfors, utöfvat en mängsidig verksamhet oCh främjat de nyare

musikaliska idéernas insteg i värt land. Wegelius’ förnämsta kompositioner äro: ouvertyr till »Daniel Hjort», konsertrondo för piano och orkester, tvä kantater: »Den 6 maj», kompo- nerad till J. L. Kunebergs minne (1878), och »Julnatten», nägra a-capella-körer, »Necken» (dramatisk kör till text af G. Wennerberg) samt tvä ballader, »Ungmön i lunden» och »Mignon», för soloröst med orkester. Dessutom har Wegelius pä det vetenskapliga omrädet offentliggjort tvä värdefulla arbeten: »Allmän musiklära» (1889) och »Den västerländska musikens historia»

(1898).

l\or?ERT Ka.ianus (f. 1856), ledare af Helsingfors konsertorkester, har säsom komponist i främsta rummet omhuldat instrumentalmusiken, särskildt den orkestrala. Elev af konservatoriet i Leipzig och af J. Sveiidsen, debuterade Kajanus är 1881 med en symfonisk dikt, »Kullervo», uppförd under hans egen ledning i Leipzig. Bland hans större kompositioner märkas i öfrigt: tvä »Finska rapsodier» (1882, 1886), den förra u})pförd äfven i Leipzig och Dresden, »Sorg- marsch med anledning af E. Lönnrots död» (1884), »Aino», en symfonisk dikt, och »Romans» för violin med orkester, m. m. Kajanus har äfven komponerat särskilda sänger för manskvartett och för en röst samt stycken föi' piano.

I moderniserande riktning, under inflytande af den nutida tyska musiken, särskildt Liszt, har Kaee Flodin (f. 1858) både säsom kritiker och som komponist sökt leda allmänhetens musika- liska uppfattning. De mest lietydande bland hans kompositioner äro: »I skären», manskör,

»Cortége» för hornorkester, »I sommarnatt», för Idandad kör, samt »Helena», scen ur Goethes Faust för sopran med orkester.

Det af Kajanus framgångsrikt upptagna försöket att med anslutning till folkmusikens skap- lynne och vid behof med användande af dess motiv ätergifva ämnen ur vär folkpoesi har vidare fullföljts af Jean Sibelius (f. 1865). I likhet med von Schantz och Kajanus inspirerad af Kul- lervomytens sublima patos, har Sibelius uti en stort anlagd »Kullervo-symfoni» (1892) med rik fantasi och annijirkningsvärd originalitet, som dock ej sällan gränsar till godtycke, sökt gifva den härliga dikten en karakteristisk och specifikt nationel musikalisk drägt.

1'iNl.AM) I 1!M”- si:k'u:t.

Siholius, soin vid inusikiiistiliitet i I l(“lsiiij2,idis studerat l<()iiij)ositj(ai ii)i‘ Wegciliiis samt vidare utl)ildat sig i l>erliii oeli Wien, Iiar utom Kullervo-syuddruu komponerat hl. a. en pianokvintett o(*h en striikkvartett, (mi »Seene de hållet» oeh en »Saga» ITn- orkestei' äfvensom senast fl89dj <‘ii imponerande oi‘kest('rsnit(^ till histoiiska motiv.

Idand hegatvade yngre tonsättare m;i fT)r idrigt nämnas Armas dÄUNEKEi/r (f. 1809), Oskar jNIerikanto (f. 1808) oeli Ilmari Krohn (f. 1807), livilka samtliga en vaeker konstnäi-lig framtid synes vara förhehällen.

Pä sängens omräde förete särskildt de senaste decennierna anmärkningsvärda framsteg. När- mast gäller detta den samfälda sången, livilken säsom manskvartett och »hlandad köi’» idkas snart sagdt öfverallt i värt land.

Enskilda föreningar fiir samfäld säng tillkommer äfven nr rent konstnärlig synpunkt en plats i vär musikliistoria. Främst bland dem stär, förutom den Pacius’ska sångföreningen, livars verk- samhet ofvan anförts, den af Faltin år 1871 stiftade »Sängfiiren ingen i Helsingfors», hvilken under sin trettonåriga tillvaro, med hiträde af stadens orkester och framstående såväl utländska som inhemska solister, pä ett förträffligt sätt återgifvit tonverk af största betydenhet. Ffter »Sångföreningens» upplösning år 1884 hlef »Musikaliska föreningen i Wasa» körsångens för- nämsta representant i landet. Grundad är 1880, har denna förening, sedan är 1883 under

ledning af kaptenen Axel Stenius (f. 1850), med framgäng löst några af oratorieniusikens större uppgifter, säsom Mendelssohns »Athalia»-musik, Cheruhinis »Reqviem», Faltins »Promotionskantat», Haydns »Skapelsen» m. fl. Föreningen har under stort l)ifall konserterat äfven i Helsingfors. I hufvudstaden äro de hästa sängresurserna numera äter sammanförda i en under R. Kajanus’ ledning konstituerad symfonikör, hvilken år 1893 gjort sin egentliga delyyt med Beethovens stor- slagna »Missa solennis».

Den form, hvari samfäld säng mest idkas och älskas i värt land, är dock manskvartetten. Frän den akademiska kören, hvilken, med sina stadgade traditioner och sitt ständiga tillflöde af friska krafter, hos oss, likasom i Sverige, är kvartettsängens naturliga urbild och källa, utgä ät alla häll i landet musikälskande män, spridande hvar i sin stad, vid sidan af lifvets allvarliga värf, häg för kvartettsäng. Den fyrstämmiga manssängen har pä sädant sätt efter hand hlifvit ett karakteristiskt drag i det nutida Finlands sällskapslif.

Ur den akademiska sängföreningen hafva emellertid tid efter annan äfven särskilda elitkörer bildats. De första hland dessa voro de s. k. »tolfvorna», tredubbla kvartetter, livilka pä 1850- och 00-talen genom konsertresor i landet hopbragte penningar till det blifvande studenthuset i Helsingfors. De representerade den akademiska sängkonsten i dess bästa gestalt. Senare bildade sig vid universitetet, för tillfälliga ändamäl, men med det medvetna sträfvandet att höja manskvartetten frän amatörsängens till konstnärlighetens nivä, särskilda utvalda studentkörer, livilka här kunna samfäldt betecknas med namnet pä den senaste och mest kända hland dem, »M. M.» (»Muntra Musikanter»). Under mångärigt, träget arbete (sedan 1878) och under insigtsfull och konstförfaren ledning, främst af körens grundläggare, Gösta Sohlström, har »M. M.» i själfva verket, enligt den inhemska och utländska kritikens samstämmiga vittnesbörd, i afseende ä sängens välljud, pre- cision och nyansering nätt ett mästerskap, som näppeligen 'kan öfverträffas. Ocksä har ingen yttring af finskt musiklif utom landets gränser ådragit sig en sä smickrande uppmärksamhet, som den »M. M.» vid sina talrika konsertresor tillvunnit finsk kvartettsäng (S:t Petersburg 1878, Moskva 1882, Stockholm 1880, Köpenhamn 1888, Köpenhamn, Hamburg, Paris och Berlin 1889).

Pä sängens fält, sä allmänt odladt i värt land, äro för öfrigt de rent konstnärliga företeel- serna fåtaliga. Ett berömdt namn vann under ärhundradets förra hälft sångerskan Johanna von ScHOULTz (1813 — 1863), hvilken med lysande framgång uppträdde såsom primadonna pä flere af Europas främsta scener (Italienska operan i Paris 1833 — 1835), intill dess sjukdom i förtid bröt henues konstnärsbana (1842).

45

I)(‘ii l'()rslii, som oftcr luumc rrimigaii^siikt si<>; ut sån<^konst i vart land, är fröken

Mmilii', Mkciikun (f. 18)18), elev af Mässet i Paris, under flere ar en af Inifvndstadens mest aidi(ad(‘ konsertsäiifierskoi’.

Hennes elevei' fruarna Ida I)ASIliki!-Magklsen (f. 184(5), Emmy StiuImer-Achté (f. 1850) oeli E.mma EN(iDAiiE (f. 1852), d(i tvä förstnämnda därjämk! el(;v(;r af Masset oeli den sistnämnda af fiai Marcli(‘si i Paris, luifva: f()r(*trädesvis egnat sig ät dramatisk sängkonst, fruarna Ilasilier ocl) Aelilé vid dcai finska och fru Engdahl vid den svenska sc(*nen i Helsingfors. Ida Pasiliers konst- närsverksamluä inom eg(‘t land hlef dock jämförels(‘vis kort, i det hon under ären 1871 — 187(5 var fäst vid ojUTan i Stockholm och eft(‘r därpä ingånget äktenskaj) varit hosatt i Norge. Säväl |)ä scenen som i konsertsalen har fru Pasilier gjoiä sig känd säsom en utTiiärkt koloratursängerska. l^^ru Strömer-Achté, hvars sköna röst och sällsynt låka konstnärsbegäfning under »finska operans» tid (1871 -1870) utgjorde dess främsta stöd, har därefter endast undantagsvis, senast vid nägra af luMuie anoi-dnade operafiireställningar i Imfvudstaden (1891 — 1892), funnit tillfälle till utbild- ning och användning af sin ut[)räglade sceniska talang. Äfven fru Engdahls teaterhana afhröts i f(5rtid, dä svenska teatern, ungefär samtidigt med den finska, n(*dlade sin operarepertoar. Sedan dess har hon dock under spcläret 1888^ — 1889 säsom primadonna tillhört det af Aug. Arppe ledda »Inhemska o})erasällskapet», Iivarförutoin hon kreerade hufvudrollen i Pacius’ opera »Loreley» (1887).

l^luropeiskt lykte har bland nutida finska sängerskor tillfallit endast fru Alma Fohström-von Rode (f. 185(5), elev af fru Nissen-Saloinan i S:t Petersburg och Lamberti i Milano, samt fröken IIoRTENSE SvNNERBERCr (f. 185(5), clcv af Lamberti. läfter korta engagement vid finska operan hafva bäda med glänsande framgång uppträdt dels ]ai scenen, dels pä konserter i de flesta af Euro|)as och Amerikas hufvudstäder, samt äro för närvarande (1893) anstälda i Ryssland, Alma l'ohström säsom [)rimadonna vid ryska operan i Moskva, Hortense Synnerberg vid ett resande operasällskap. Em Fohströms liöga sopran, i förträfflig skola utbildad till utomordentlig konst- färdighet, ställer henne i främsta ledet bland samtida koloratursängerskor. Fröken Synnerberg är i besittning af en ovanligt djup och klangfull altstämma.

»Lieder» -sängen äger uti fru Maria Collan (f. 1845), dotter till F. Pacius och enka efter K. Collan, en framstående representant, som specielt ätergifver sin faders och sin makes täcka skapelser med oefterhiirmligt behag.

Ett icke ringa antal talangfulla yngre sångerskor bereder sig att träda i de förenämndas spär och skall för visso under framtiden med heder representera den vokala konsten i landet.

jManliga sängkonstnärer af betydenhet hafva härintills hos oss varit än mera sällsynta, än de kvinliga. Den så allmänt omhuldade kvartettsången tar de flesta vackra röster i anspråk utan att lända deras själfständiga utbildning till fromma, och utsigten till tiyggad existens hör i värt land tills vidare icke till konstnärsbanans lockelser. Sålunda har bl. a. N. PALDAisri (f. 1842), oaktadt sin musikaliska begåfning och sällsynt sköna tenorröst, kvarstannat inom amatörernes led.

Finska operan lyckades dock under sin korta, men i många afseenden lysande verksamhet äfven bland män tillvinna sig goda krafter. Pland dem må nämnas barytonså ngarne Elis Duncker (1844 — 1876) och Pruxo Holm (1852 — 1881), bäda i förtid skördade af döden, Filip Forstéx (f. 1852), sedermera under en tid fäst vid k. operan i Stockholm, nu konsertsångare i Wien, och H.TALMAR Frfa’ (f. 1856), f. 11. aiistäld vid k. ryska operan i S:t Petersburg, de enda finska sån- gare, som vunnit rykte utom landets gränser, samt Abraham Ojanperä (f. 1857), numera sånglä- rare vid musikinstitutet i Helsingfors. Tenorsångaren Gustaf Holmström (f. 1855) har varit anstäld vid särskilda operatrupper i Skandinavien och Finland.

Operan, fåtaligt representerad bland inhemska konstverk, har äfven pä våra scener varit en jämförelsevis sällsynt gäst. Dess historia faller i detta afseende nästan helt och hållet inom 1870-talet. Äfven tidigare hade operor visserligen med större eller mindre framgång blifvit gifna i Imfvudstaden, dels af amatörer, dels af utländska sällskap, men först under nämnda tid fiirekomma

KINLANI) I 111''"' HKKUCT.

<1(> r('g('ll)im(l(“( j);! i-(“])(‘i-to!iivn i ] l(>lsingloi-s, i det såväl svenska teateiai (1871) som den finska (1871^) l)e<>ynte (‘<»iia ('ii del af sina kraft(“i’ ät denna konst. Af ()fverväf>;ande betydelse; för den inhemska musiken blef finska opei-an, hvilkeai under Kaaju.o liKiUiHOMS enei-<i;iska ledidn^ lyekades med användande' af nästan tite'slutanele' inhemska f(’)rmäf»e)r fä ett stort antal af oj)e‘ralitteratnre‘ns re^prose'ntativa verk j)ä e-tt tillfre‘dsställande‘, stnndom utmärkt sätt u})j)fördt. Åfve‘n sve*nska 0[)crans reperteear var nndei- ele‘nna tiel he'tyelanele. l’uhlike‘n fiirmädde; doek e^j up])l)äi‘a kostnadeTiia för de;ssa företag, e)eli elen lyriska ivperteearen ne'dlaele's viel deee-nniets slnt, forst pä finska scenen (1879) e)ch seelan pä ele'ii svenska (1880). Efter elenna tid liar dramatisk musik e'j varit vaiuktigt re*pre‘- senterad i värt land.

Deui instrumentala tonkonstens liistoria i Fiidand är lätt öfverskädael. Det första försöket att np})rättliålla em orkesteT gjordes, säsom nämnelt, vid seklets hörjaii af »Musikaliska sällskape‘t» i Aho. Äf ven under senare tiel har detta vigtiga kemstmeelel, om än meel mänga och länga af- hrott, kunnat vielmakthällas i lanelets gamla liufvuelstad, och tillkomme*!- äran härför i främsta rummet elen om ortens musiklif högt förtjente K, G. Wasenius, hvilken hland annat är 1808, elä »Sällskapet» för tredje gängen äter ujiprättaeles, organiserade en nästan uteslutanele af inhemska musiker sammansatt orkester. För närvarande underhäller Musikaliska sällskapet i Aho med hi- elrag af statsmedel en utmärkt orkester under ledning af den kände tyske musikern K. Miiller- Berghaus.

Helsingfors hade ännu pä Pacius’ tid ingen stäende orkester, utan nödgades denne vid hehof samla för ändamålet nödiga krafter ur militärmusikkåren och bland ortens amatörer, hvilka han, säsom antydts, sammanslöt till en »Symfoniförening». Förnämligast på hans initiativ utsändes i slutet af 1850-talet några unga män med offentligt understöd till Tyskland för vinnande af fär- dighet i behandlingen af särskilda orkesterinstrument, och ficks sålunda till stånd det kapell, som är 1860 debuterade under v. Schantz’ ledning, IMed ett kort afhrott, i anledning af teaterbranden år 1863, har hufvudstaden sedan dess haft en stäende orkester, hvilken under god ledning be- funnit sig i stadigt framåtskridande. »Helsingfors konsertorkester», upprätthållen af en för ända- målet bildad orkesterförening med bidrag af offentliga medel, räknar för närvarande ett betydande antal artister och torde, väl sammansatt som den är och anförd af den talangfulle och konstför- farne R. Kajanus, fä anses såsom ett af nordens förnämsta musikkapell.

Utom i Äbo och Helsingfors finnas numera stäende orkestrar af betydenhet äfven i Wiborg och Wasa. De militära musikkårerna lemna för öfrigt på dessa och andra orter ett godt bidrag till musiklifvet. Särdeles framstående är finska gardets hornmusik, sedan tjugu år med konst- närlig skicklighet ledd af kapellmästaren A. Leandek.

Säsom skickliga pianister gjorde sig pä 1870-talet fröken Alie Lindberg (f. 1849) och ett decennium senare Harald von Mickvitz (f. 18o9) kända genom konserter inom och utom landet. Den förra verkar numera för sin konst i Norge; den senare innehar anställning säsom professor vid konservatoriet i Carlsruhe. Inom den yngsta generationen eger denna konst hos oss åtskilliga synnerligen lof vande adepter (Edvard Fazer, Karl Ekman m. fh). Den främste af våra violinvir- tuoser, Johan Lindberg (f. 1837), har sedan yngre år utöfvat sin konst i Stockholm, där han numera är professor vid Kongl. musikaliska akademien.

Fullständig konstnärlig utbildning står vår musikstuderande ungdom till buds vid Helsinyfors Musikinsiitut, grundlagdt år 1882 af L. Borgström m. fl. musikvänner samt upprätthållet, med bidrag af statsmedel, genom en i sådant afseende bildad »musikförening». Under M. Wegelius’ insigtsfulla ledning meddelas vid denna institution, som nu, sedan mer än ett decennium, med ständigt ökad elevfrekvens (101 år 1892 — 93) fullföljt sin vackra uppgift i konstens tjenst, af 9 lärare och 4 lärarinnor undervisning i såväl instrumentalmusik och säng som musikens teori. Musikföreningen har därjämte genom de musikaftnar och konserter, som med tillhjälp af institutets konstnärliga krafter föranstaltats, tagit en lietydande del i hufvudstadens musiklif under senaste decennium.

riNLAXI) I 1!»'*»' SKKUOT.

:{r.c

Alvni vid (‘M im*(l » I [(dsiii^itors k()Msert()i’k(^st(“r» f<)rl)unden skohi meddelas inom orkestei- musikens tack imd(irvisiuM^ at talrika el(!ver, livarfin-ntom ett stort antal enskilde lärare i alla delar al landet arke.ta l()i’ mnsikhildningiMis och tonkonstens iit))redning.

l'hi ^lädjamh^ yttrin<>; af ste<i;i’adt inti-css(‘ för tonkonst i värt land äi’o de under senaste tid |>ä initiativ al tolkhildningen främjande sällskap anoi-dnade musikaliska sommarfester, vid livilka säng- och musik f()r(“nirigar frän hela landet samlats, än ]>ä den ena orten, än pä den andra, till inhördes täflan och förnöjelse. Dessa fester verka icke hlott höjande ])ä musiklifvet inom de folkliga föreningai-, som vid dem äro r('pres(‘nterad(“, de hidraga tillika genom sin fosterländska syftning till att i allt vidare kretsar sjaida kärlek till tonernas konst.

Begynnelser till en iidiemsk tonkonst förefinnas redan. Allt flere musikverk hafva liemtat sina motiv ur runosängen och folkvisans vemodsfulla melodier eller landets drömmande, fagra natur, (‘Iler gifvit inspireradt uttryck ät stämningar och rörelser i värt samhällslif. Framskridande i denna riktning, där den konstnärliga u[)pgift(‘ii adlas af patriotiska ingifvelser, ställer den finska musikdiktningen sig vid sidan af de öfriga ideala krafter, som stärka nationens andliga lif och gifva detsamma själfständighetens jnngel.

K. F. V. WlLLEURAXI).

C. DEN SCENISKA KONSTEN.

Icke annorlunda, än i de stora kulturländerna, te sig i Finland den dramatiska konstens tidi- gaste öden. Teatraliska föreställningar i kyrkorna, afsedda att höja religiösa festers glans, gjorde säkert hiirjan äfven här, ehuru minnet af dem icke, såsom i södern, bevaras i digra handskrifter af mysterier och mirakel eller genom andra vederhäftiga vittnesbörd. Endast i »stjärngossarnas» aftonbesök i husen vid juletid, med deras Betlehemsstjärna af guldpapper pä en stång, deras tre heliga konungar — af hvilka den svarte med sin historiskt trogna ansigtsfärg får ersätta hvad som brister i tradition för öfrigt — och deras skrala sång, fortlefver ännu i några trakter af vårt land en stympad, oigenkännelig hågkomst från katolicismens fromma spektakler.

Från kp-kan och presterskapet gick den dramatiska konsten sin vanliga väg till skolan och dess alumner. Fastlagsspel och skolkomedi, de båda arterna af den gladare dramatiken under nyare tidens början, synas på detta område hafva smultit tillsammans i »fastelags spell» i skolorna. Det rent scdolärande lustspelet fick sin egentliga härd vid Abo universitet, hvars invigning den 17 juni 1640 redan firades med uppförandet af ett stycke af denna art — på svenska, medan skolkomedierna mest varit på latin — och blomstrade där intill århundradets slut, framalstrande till och med en anspråkslös början till inhemsk dramatik.

Orlig och onda tider för öfrigt kväfde sedan i Finland all håg för scenens lekar under nära ett sekel framåt. Men då den dramatiska konsten i Sverige, länge en främmande lyxplanta där, under Gustaf III fått fasta rötter i inhemsk jord, sände den också hit öfver några skott. Den första svenska trupp, som spelade i Finland, leddes af en viss Seyerling, en infödd tysk, som, oaktadt sin klena förmåga i svenskan, oförskräckt spelade pä detta språk. Den kom hit i början af 1780-talet och höll sig här i icke mindre än tjugu års tid, fägnande med sina, efter allt att döma, högeligen primitiva föreställningar en intresserad publik icke allenast i Äbo och Helsing- fors, utan ock i en del mindre landsortsstäder, hvilka måhända aldrig sedan dess hugnats med besök af professionela skådespelare. Representationerna försiggingo i lador och lider, på gäst- gifvaregårdarnas vindar och någongång i deras gästrum. Repertoaren var allt annat än klassisk; pjesnamn som »Skapelsen», »Andeskådaren», »Susanna i Babylon» antyda emellertid, att man icke nöjde sig med banaliteter, och med Envallsons »Kronofogdarne» skänkte man sin tribut åt den nyare svenska dramatiken.

KINLAM) I SKKIACr.

S('y(‘rlin<2;s triij))) hade sj>ri(ll smak för tcalraliska förcställiiiiij^ar vida omkring i Finlands hygdcr. Fftcr don knndo nndcr de följande deeennierna talrika andra sällskap äfven tyska här finna ett taeksamt fält för sin verksaiidu^t, oeh ä de orter, där för tillfället ieke en dylik konstnjutning stod till hnds, sörjde amatörer för de dramatiska heliofv(!ns tilllVcidsställande. Pä Sveahorg l)ildad(‘s inom garnisonen en trupp, som regelhnndet livarje sihidag gaf för(!stä Ilningar i Helsingfors alltid för kliekfnllt hns, oaktadt repertoaren ick(^ omfattade mer än ett enda styeke, > Kronofogdarne».

Den första egna lokal för teatern bygdes i Abo 18D1, det fiirsta egentliga teaterhus i Hel- singfors 1827, af Engel. Detta senare invegs af ett tyskt teatersällskai) med ett stycke af Kot/ebne oeh nnder tio är framät talas och sjnnges nn nästan mera tyska än svenska pä Finlands förnäm- ligare seener. Den tyska teaterdirektören Scbnltz spelar frän 1827 — 1884 ärligen i Helsingfors oeh bar jämte den rent dramatiska äfven en lyrisk repertoar; andra operatrnj)per frän Kyssland oeh Östersjöprovinserna, hland dem nägra af hög rang, göra den finska ])uhliken bekant med mnsikalisk-dramatisk konst och ntöfva väckande verkan pä niusiklifvet inom vära landaniären. En svensk trnpp, den \Vesterlundska, är under hela 30-talet sta- dig i Finland oeh spelar såväl i Helsingfors som i landsorten, ja t. o. m. pä landsbygden, hvarest stun- dom, enligt hvad traditionen förmäler, entréerna erlades in natura: för en kappe potäter kunde man få se Hamlet eller Fiesco eller Die Ahnfrau — direktörens genre var nämligen den höga tragedin, hvilket ieke hindrade honom att senare slä öfver till värdshusvär- dens mera prosaiska yrke.

Så följer ett anmärkningsvärdt tidskifte i teaterns historia hos oss, sträckande sig till 40-talets slut och betecknadt af täta besök af Sveriges utmärktaste skådespelare. Det inviges 1836 med ett månadslångt sommargästspel af Emelie Högqvist, den svenska teaterns hittills måhända största kvinliga konstnär, oeh fortsättes med namn som Toksslow, Pierre och Fredr. Delaxd, Nils Almlöf, i spetsen för trupper, hvilka i särskilda repriser spela såväl i Helsingfors som i Äbo, där 1838 ett nytt, prydligt teaterhus uppförts. Goda sceniska föianägor fylla platserna vid sidan af de nämnda utmärkta konstnärerna, och repertoaren omfattar den europeiska dramatikens storverk pä samma gäng som den svenska dramatiska litteraturens nyaste alster. Publiken lika väl som kritiken förstod till fullo att uppskatta värdet af dessa sceniska föreställningar, de första af gedignare halt man i Finland sett. Och om äfven nägra direkta spär af dessa truppers steg öfver de finska tiljorna icke genast falla betraktaren frän en senare tid i ögonen, sä måste han dock tillskrifva dem och den första rangens konst de delvis lijödo })ä förtjensten af att hafva väckt ett intresse för teatern, hvilket med deras upprepade besök i tysthet utvecklas och stiger, tills det vid seklets midt ger sig uttryck pä mångfaldiga, oförtydbara sätt.

.{58

l'IM.AM) I 1!)»' SKKUOT.

I)äst i()nii:iiU(!s k'!iiili:iii(l;t tillvaron al’ detta intre.sso i j)ul)likens hä^' att spela teater själf. I alla landsändar florera sällskapsspektakler i olika _<>'radationei- — frän den inhemska oeli ryska aristoki-atins franska koniedi(‘i- i Helsingfors’ soeiet(‘tshus till de anseidigt hlygsammare föreställ- ningarna i sinästädernas gästgifvaregardar. ( )eli nä’r slutligen nägra ainat(")rer väga sig pä att 1849 i I Ielsingfoi‘s sjnnga oeli spela Rossinis Ifarherare pä den gamla träteat(‘rns scen, sä sker det und(‘r en lH‘jdl()s entusiasm, som ieke fiirlorat i styi'ka, när f<)ljande är fiirsiikcä fiirnyas g(‘nom opej-an Kä'rl(‘ksdrycken af Doniz(‘tti.

Samtidigt hahimha’ sig teaterd i rekt(")ren Edvaud St.jI';knstr(")M att under ti’e ärs tid, 1850- 53, s})ela i Helsingfors, Aho oeli Wihoig'. Själf framstäende konstnär, liade lian omgifvit sig med goda skädespelare oeli vall sin r(‘pertoar med artistisk iirskilning. Man fär sålunda försmak af (‘Il god dacnde teat(‘rtrii])]), oeli i pressen hegynner frägan om (Ui sädan att allt allvarligare disku- t(‘ras. Oeli liksom fiii' att visa, livilka frukter man liäraf kunde jiåräkua för deu fosterländska dramatiken, framträda oeli njipfiiras nu de första st("»m‘ dramatiska alstren af inhemska författare:

1851 Topelius’ »Efter femtio är» och Berndt- sons »Ur lifvets strid» samt 1853 den först- nämndes ända till den dag som är pä repertoa- ren kvarstående »Regina von Emmeritz».

Under det är, som ligger mellan de häda nämnda, förteckna där- jämte teaterns annaler en händelse, som skall blifva af stor bärvidd för dess framtid. De dra- matiska intressena inom hufvudstadens konstäl- skande och konstöfvande kretsar flyta tillsamman i en ny operaföreställ- ning, men denna gäng

inhemsk från början till slut: Fivdrik Pacius’, vär folksångs tonsättares, till text af Topelius komponerade opera »Kung Carls jagt», upjiförd af amatörer — idel Helsingforsbor som rollinne- hafvare, orkestermedlemmar och statister — föi-sta gängen under oerliördt jubel den 24 mars 1852 och därefter ätta gänger ä rad för fulla hus. Och under inflytande af den stämning, som premieren framkallat, hesluter man att bygga ett nytt, tidsenligt teaterhus.

Blott långsamt iklädde sig hänförelsen emellertid den nödiga materiela formen. Orientaliska kriget kom emellan, och för de allierades kanoner fördunstade alla Inögidealistiska sträfvanden. Först åtta är efter det den väckts stod tanken pä ett nytt teaterhus realiserad i Helsingfors esplanad. Till invigningsfesten hade äter den finska sängen och musiken lijudit sitt bästa. F. von Schantz hade skrifvit en Kullervo-uvertvr, F. Cygnaeus en prolog och Topelius och Pacius äter i gemensamt arbete skapat »sagos}>elet» Prinsessan af Cypern. Under goda förebud dn^go sålunda sänggudinuorna in i sitt vackra nya hem; man hade visserligen icke, som Gustaf ITI, med skriftligt löfte pä froutesj)isen helgat templet »patriis mnsis», men man tycktes, bättre än det, vilja gifva samma löfte i verk och gärning.

FIM.ANI) I Hl'”' SKKMO'!'.

lOItcr (1(“M Stj(‘rns(r()inskii IriijijKwis liortfiiid ncli under kii”ct luide tejiteililvet i kdnliind fTu^otett, en bild, hvilken iek(‘ lit(‘t jiainiiide oni liden 1(S‘J7 40. I )e |)olitiska tTn liidlandena liindrad(;

nandigcai svenska trupper att komina <)lv(‘r lialvet, oeli de la, som underkastade sig besväret att resa iitver Torneä, voro naturligtvis ieke af Första rang. Men ett vederlag eibjöds, åtminstone i Helsingfors, af i Ryssland gast(‘rand(* tyska sällskaj), livilka nnd(‘r de krigiska tiderna ieke rosade sin marknad där. Sälnnda kom det sig bland annat, att bnfvndstaden, pa vaicn oeb sommaren ISöb, npplefdi' öfv('r femtio operafiireställningar af en utmärkt trupp, den Hcbramekska. Efter freden komma äter bättri' svenska skädes})elarsällska}) hit öfvei'. Andersson, direktör fiir det bästa af dem, bar med sig nägra gamla bekanta frän Stjernströms trujip oeb stannar i Finland till decenniets slut. Ilan })reseiit(Tar 1859 för flelsingfors publik fröken Hedvig Charlotta Fors.max, som, genast blifven dess gunstling, senare skall som fru Raa inrista sitt namn i den finska dra- matiska konstens liäfder.

Allt sedan femtiotalets början hade idén om en stäende teatertrupp ständigt hållits vaken. Att denna trupp genom rekrytering frän Finland småningom skulle öfvergä till fullt inhemsk, var där- jämte ett framtidsönskningsmäl hos sakens varmaste anhängare, framför allt hos Fredrik Cygnaeus, som ieke tröttnade att i tidningsuppsatser och broskyrer kiimpa för en helt oeh hållet fosterländsk riktning i teaterns organisation.

Emellertid fortsattes den goda början i Nya teatern under dess första lefnadsär hvarken af någon inhemsk eller ens af någon stående trupp. Pierre Delands sällskap hade för denna tid hyrt teatern. Men redan under andra året af stenteaterns tillvaro blef en stäende trupp bildad, och en ny blomstringstid tycktes träda in med den, fyllande alla förhoppningar, som man fäst vid denna organisation. Redan 1862 fick man glädjas åt att se ett af de allra förnämsta alstren af finsk dramatik, Wecksells Daniel Hjort, gå öfver scenen, bebådande, att en stor dramatisk skald blifvit Finland beskärd, och samma år framträdde Runebergs familjemålning »Kan ej». Afven i öfrigt var repertoaren god — truppen inveg sin verksamhet med Calderons »Lifvet en dröm», och namnen Shakespeare, Moliére, Sheridan, Hugo, Ponsard förekomma pä dess spellistor. De stora rollerna uppburos af nägra mycket framstående konstnärer. Österberg, Swartz och Freja Ryberg; 1862 engagerades Fredrik Deland, den utmärkte komikern, och 1863 Hjalmar Agardh, som sedan i nära trettio är kvarstod vid denna scen. Orkestern leddes af en finsk man, Filip von Schantz. En teaterskola grundades för att förverkliga tanken på en framtida rent inhemsk skä- despelarekonst — den stäende truppens medlemmar voro, på par undantag när, svenskar.

En ljus och trygg framtid syntes sålunda gry för den dramatiska konsten i Finland. Men alla vackra förhoppningar grusades bokstafligen, när en eldsvåda natten mot den 8 maj 1863 totalt förstörde den nya teatern.

Man lät dock icke modet falla. Teaterhusbolaget gjorde energiska ansträngningar, erhöll ekonomiskt stöd af landets styrelse, och sålunda kunde redan pä hösten 1866 den nya. teatern öppnas. Ahman-Pousette’ska sällskapet, som under mellantiden gästat den till en annan plats flyttade gamla, den s. k. Arkadiateatern, hyrde den nya pä ett år. Men efter denna tid uppsattes äter ett stående sällskap, denna gång icke, som senast, af teaterhusbolaget, utan af en inom hufvud- stadens publik bildad, pä aktier stäld s. k. garantiförening, en institution, som äger bestånd än i dag. De bästa af den nämnda truppens medlemmar trädde nu i Helsingfors teaters omedelbara tjänst: Ahman själf, vidare Gustafsson, Mallander, fröken Wiberg samt framför allt den forna fröken Forsman och hennes make, Frithiof Raa.

Tack vare dessa krafter — till livilka något senare kom en förtjusande trio af ungdom och behag, fröknarna Frankenfelt, Grabow och Tengmark — och en med litterär smak sammansatt repertoar, var Helsingfors’ publik under de närmast följande åren i tillfälle att njuta af en scenisk konst, som icke sällan kunde kallas stor. Minnena frän dessa tider samla sig främst kring Raa’s namn och de gestalter han på scenen skapat. En konstnär af den mest äkta halt, förenade han

FIXLAM) I t^KKLKT.

;;(;()

in(“(l en f^ciiijiliskt liii ii|)])l'Mltiiiii<i; den uiidcrhai-a.stc! lätlhct att ge den form oeli uttryck. Icke ens de, till livilkas harndomsliagkoinstei' det liiir att liafva sett Raa som (instaf Adolf i Regina von kanmeritz, som Daniel Hjort, som (Jringoire, liafva lu‘lt kunnat gliimma hans mäktiga spcd och hans siillsynt skiina organ. I )(")d vid (*ndast .‘)2 äi’S äld(‘r 1872, hade han dock hunnit lyfta sitt konstmirsnamn till en hiijd, diir det tillsvidar(“ i vär svaaiska teaters annalei- stär ensamt. Han ;ir ock den (*nde hland svenska teaterns fi^amstaende artister, hvars konst hirst i Finland vecklats ut till full hlomning och hvars rykte därfTu’ icke heller nätt utiifver vära gränser. Vid sidan af honom upphar hans maka den stora rejiertoaren, särskildt i roller af luigtragisk, lidelsefull karakter utvecklande en konst, som ej i mycket stod efter hennes mans.

S(“dan (kauia tid har ]S’ya teatern ständigt innehafts af en stående truj)[), med svenskan till sjiräk och fiir det mesta sammansatt af artister frän Sverige. Förmänen att sålunda kunna r(*kr‘y- tera sig med färdigt utbildade krafter har i icke oväsentlig grad inverkat på })restationernas heskaffenliet, om ock de (if verväga nde främmande elementen ieke uppmuntrat inhemska gryende tahmg(‘r att väga sig fram med sin omogetdiet och sin dialekt. Fä svenska teatern liafva äfven under de senaste decennierna åtskilliga stiirre och mindre arbeten af inhemska svenskspräkiga ilramaturger fiir första gängen uppförts; det märkeligaste är Runebergs »Kungarne pä Salamis», som framträdde pä tiljan 1878. Bland nyaste alster af inhemsk dramatik har Karl A. Tavaststjernas »Affärei-», 1800, haft den stiirsta framgång. - - Med talscenen har tilltals en lyrisk scen varit förhunden, såväl 0})era som ojierett. Företaget, har närmast stått under ledning af en scenisk inten- dent, äfven han vanligen hemma frän Sverige. Af garantiföreningens direktiirer egnade N. Kise- LEFF under 1860 — 70-talen en synnerlig omvårdnad åt teaterns angelägenheter. Af dess intendenter har den svenske fiirfattaren Harald Molander med framgång sträfvat att förlägga tyngdpunkten i ett godt samspel och att höja mise-en-scenen. Genom den svenska teaterns försorg har Helsingfors’ publik heredts tillfälle att beundra några af Skandinaviens och det öfriga utlandets förnämsta sceniska konstnärer, såsom Johannes Bruun, Betty Hennings, Knut Almlöf, Ellen Hartman samt Judic och Coipielin. ~ Ledningen af den svenska scenen öfvertogs hösten 1893 af skådespelaren A. Lindberg.

Det unga arbetet för finskt språk och finsk odling hade redan på många håll inhöstat rika frukter, innan det nådde den sceniska konsten. För dem, som i allmänhet förfäktade den inhemska skådespelarekonstens sak, hade väl tanken pä en framtida rent finsk scen icke varit alldeles främmande: på denna tanke, ehuru icke tydligt uttalad, liygger redan den tidigaste artikeln om inhemsk teater i Finland - af den adertonärige A. Meurman 1844; den formuleras klarare af Z. To})elius i Helsingfors Tidningar 1847, och den framträder som ett yrkande i en uppsats af Fredrik Cygmeus 1859; väl hade ock sedan 1848 pä sällskapsspektaklens repertoar förekommit några stycken på finska, tidigast och tätast Hannikainens Silmänkääntäjä — en folkpjes, som med sina på scenen ujipträdande husdjur af olika slag i drastisk realism öfverhjöd det modernaste i vär tid. Men först 1869 kan grunden till en finsk skådebana sägas liafva hlifvit lagd. Några teatervänner inom Helsingfors finsktsinnade kretsar föranstaltade nämligen den 10 maj sagda år i den för ändamålet hyrda Nya teatern en rejiresentation, vid hvilken Kivis »Lea» pä originalspråket uppfördes. Fru Raa hade gått in på det djärfva förslaget att spela hufvudrollen på ett tungomål, som hon ej var mäktig, och utan att förstå mera än den allmänna innebörden af sina replikei-, lärde hon rollen ord för ord samt gaf den en tolkning, som ej stod tillliaka för hennes största tragiska prestationer på svenska. Genom denna liragd hade hon för alltid förkni})pat sitt namn med den finska nationalteaterns ujipkomst.

Den hänförelse, som Lea-föreställningen födt och som lefde kvar långt efter kvällens flyktiga timmar, innebar säkra löften om tillkomsten af en finsk scen. Närmast följande år hirgingo visserligen under fortsatta försök: en tru})p liildades, men l)lott som underafdelning af en privat förening, »Suomalainen Seura» (Finska klubben), i Helsingfors och l)land dess medlemmai" den

TECKNING AF LOUIS SPARRE.

Kl NI. AND I SKKLK'I'.

:ii;i

delvis understödd iif frainstilende artister, som IVu Raa oeli sarifi;ersl<an Ida liasilier, en serie representatioiua-, både rent dramatiska oeli dramatisk-lyiåska. Men ])å vårcai 1872 grundades faktiskt den stående finska teatern: inl)judning till aktieteckning utfärdades oeli li()rsammades beredvilligt af allinånbeten, en direktion tillsattes, oeh sujetter — sex damer oeb sex herrar engagerades, till

en del från en af den svenske skådespelaren West(‘rmarek grundad elevskola, som äfven haft finska stveken på sin repiTtoai’. 1 sjietsen fiir det nya företaget stäldes den person, [lä hvars initiativ Lea-föreställningeii tillkommit oeli som ledt de dramatiska fiireställningarna vid Suonia- lainen Heura: doktor Kaarlo Berghom. (lenom sina studiei-, sin litteiåira verksamhet oeli sitt brinnande intresse för teatern var han härtill mer än någon annan egnad.

Den 13 oktober 1872 gaf den finska truppen sin fiirsta själfständiga representation i Björ- neborg, gjorde därefter ännu några månaders lärospån i landsorten och spelade pä våren 1873 i Helsingfors.

Pä hösten samma år togo emellertid de dramatiska sträfvandena på finskt håll (‘ii ny oeh oväntad riktning. Tanken på att med talscenen förbinda en lyrisk afdelning väcktes genom före- komsten af några utmärkta sångkonstnärer i Helsingfors och realiserades, oaktadt alla betänklig- heter, med en förvånande hastighet. Inom kort hade »finska operan» kommit till stånd och stält intresset för talscenen i skuggan. Under d:r Bergboms äfven pä detta område af djup insigt präg- lade ledning och med en personal, bestående af några bland de mest framstående lyriska artister vi egt — Emmy Strömer, Ida Basilier, Alma Fohström, Bruno Holm — lefde finska operan ett glansfullt lif i sex års tid, ända tills ekonomiskt tryck bragte tonerna att tystna. Icke blott för den musikaliska konsten i Finland verkade den mycket — tjngusex operor, l)land hvilka flera af musiklitteraturens bästa, hunno gifvas, Faust gick femtio gånger öfver scenen. Den har äfven mäktigt bidragit till höjande af intresset för finsk scenisk konst öfver hufvud, och den har inför Helsingfors’ svenska allmänhet med framgång fört de dramatiska sträfvandenas inom det finska lägret talan.

Den finska talscenens yttre öden erbjuda icke någon synnerlig omvexling. Fn del af året i hufvudstaden, en annan del i landsorten, stundom ock i S:t Petersburg — ett resande teatersällskaps lif med alla dess vedermödor, men visserligen med det sällsynt tacksamma målet i gengäld att i fullständigt obruten bygd utså kärlek till fosterländsk dikt och konst. Under operans existens var taltruppen mera hänvisad till landsorten, än den arbetade i hufvudstaden. Men numera hafva resorna blifvit allt färre.

Den inre utvecklingen företer en desto rikare bild.

När finska teatern nyligen högtidligt begick sitt tjuguårsjubileum, kunde i själfva verket dess medlemmar och dess vänner med stolthet blicka tillbaka pä de tvä decenniernas arbete. Man må betänka, hvad det vill säga att skapa en nationalscen för ett folk med sä ung bildning som värt, hvilket ej har de ringaste traditioner i konst, hvars språk först nyligen begynt att forma sig för högre kulturändamäl och hvars litteratur erbjuder sä godt som ingen repertoar hvarken i ori- ginal eller öfversättning.

Oaktadt det föga uppfostrande vandringslifvet och oaktadt hårda, oberäkneliga motgångar i öfrigt — flere framstående sujetter hafva midt i sin bästa verksamhet bortryckts af döden kan dock den finska skädespelaretruppen sägas i sin framställningskonst hafva nätt en ständpunkt, som fullt tillfredsställer de allt mera stegrade fordringarna. Den har delvis presterat första rangens konst: en skådespelerska, Ida Aalberg (f. 18 58), hvars talang vid den växt upp och som nu obe- tingadt måste räknas till nordens förnämsta, har i särskilda roller, i inhemska och utländska, i klassiska stycken och i moderna, i den stora repertoaren såväl som i den lilla, gifvit glänsande prof pä att dramatisk begäfning ingalunda, som man är sä böjd för att tro, fattas värt lugna, tillbakadragna folk. Hennes konst är glödande och passionerad, smidig och säker, en inre, en själens konst ännu mer, än de yttre medlens. Bland hennes mänga oförglömmeliga roller stå

46

;{(i2 FINLAND 1 SFKLFT.

iiiilhiiiida Nora i Ihscns »I)iikk(‘lijc‘ni» ocli Kirsti i v. Nuiiiers’ »Klinan surma» som individiiela skajK‘lser liitf^st. llllätidsk pnhlik liai- fi;il'vit oss rätt i vär iKmiidraii fT)r lioniie: i J>uda-Pest, i Sto(d<holm, i Kiijxadiaiun, i Berlin har lion u])})trädt und(;r stoil l)ifall. Af finska t(;aterns öfriga suj(‘tter mä nämnas d(‘ss fiirsta regissör, OsKAit ViLHo, Bruno Bö(")K — l)äda bortryckta af dixlen I>i:n.)amin IjFino, d(‘ii enda kvarstående trän t(*aterns första uppsättning, och Kaarola Avfli.an.

läksoin denna teater trainhi-agt en finsk skädespelarekonst, sä har den ock skapat en finsk 1'epertoar. Den liar eggat till dramatisk jiroduktion, och frän dess tilja hafva en numera ganska oinfängsrik litt('raturs lorstlingar jiresenterats for jmhliken; den har vaiät ett vehikel fiir införlif- vandet af den inhemska svenska liksom af den utländska dramatikens hästa alster med littera- turen pä finska och har sälunda, äfven i detta afseende gjort det nationela kulturarhetet oskatt- bara tj(‘iister. Repertoai-en har fiir iifrigt icke rättat sig efter dagtyckenas vindkast, utan fastmer sträfvat att ujipfostra publikens smak: inhemsk dramatik af värde i första rummet och det hästa af utliindsk, äldre oeh nyare, därhredvid, har varit den hxlande grundsatsen. Shakespeare, Moliere, Schiller, flolherg, Ihsen, Björnson äro lika mycket hemma pä finska teaterns scen som Kuneherg, Topelius, Minna (^anth och v. Numers. Äfven s[)clsätt och yttre utstyrsel hafva städse hurit präg(‘ln af konstnärlig insigt. Det hästa vitsord härom har gifvits af en hland Europas för-

nämsta skädespelare, som efter en representation här yttrade sin förväning öfver att teatern var sä ung, dä ju allt tycktes gifva vid handen, att den arbetade med en gammal god tradition till stiid. “

Dessa, resultat äro till en del frukter af en utomordentlig hängifvenhet såväl frän konstnä- rernas i‘gen sida som frän publikens; finska teaterns vänner hafva nämligen icke skytt de största (“konomiska offer fiir att upprätthälla en anstalt, hvilken nära nog Idifvit de finskt-nationela konststr-äfvandenas centrum. Men största andelen i alla dessa vinningar har likväl doktor Bergbom. Utan hans mängsidiga begäfning och rastlösa energi, utan den lyftning han fiirstätt förläna det stiirsta som det minsta hade helt visst ej finska teatern sä säkert och sä segerrikt gätt sin väg »per aspera ad astra». Det hör jämväl icke hlifva onämndt, att vid sidan af d:r Berghom hans

syster, Emilie Bekgbom, som med mindre vanlig insigt och kärleksfull energi gjort broderns uppgift till sin, har en väsentlig del i teaterns framgångar.

Som ett erkännande af d:r Berglioms förtjenster om fosterländsk odling har landets regering tilldelat honom en årlig lifstidspension.

flelsingfors’ teatrar åtnjuta fiir närvarande ett anslag af 24,000 mark hvardera. Därtill kommer ännu för svenska teatern en hyra af 1,000 ruliel för kejserliga logen och för den finska ett extra statsanslag af 8,000 mark gifvet i lietraktande af nödvändigheten för finska teatern att själf utbilda sina skådespelare - äfvensom frän Helsingfors stadsfullmäktige ett belopp med vilkor att gifva fem folkrepresentationer om året till halfva det vanliga hiljett})riset. Svenska

teaterns enskilda garanti har de senare åren vexlat mellan .‘10- och 10,000 mk; finska teatern har under samma tid haft sig tillfiirsäkrad en ärlig enskild garanti af 12- till 10,000 mark.

I landsortsstäderna hafva, utom den finska skädespelaretruppen, tidt och ofta teatersällskap frän Sverige gifvit fiireställningar. Tvenne inhemska kringresande trupper hafva pä senaste tider blifvit uppsatta: en svensk, som står under ledning af en inhemsk man, skådespelaren A. Akppe, samt nyligen äfven i Sverige och Xorge med framgång uppfört arheten af finska fiirfattare, äfven- som Aspegrens »finska folkteater».

Werner S()I)Erh.ielm.

öloranina, sliitfn än i Rnopp, ^Rall moan.1 nr sirt fuånp; nr uår RärlrR sRall nå npp I;ns, bin $Ians, bin fröib, biff ^pp, ©tft ^prr Klinna sRafI rn nåna fnöfrrfänböKa såna.“

t. i

Anvisning för bokbindaren.

Vid inbiiulningeii af »Finland i 1!» seklet» iakttages följande:

Alla de titelblad, som åtföljt de skilda häftena, uteslutas. I stället insattes det för hela verket afsedda titelblad, som åtföljer sista häftet.

Vidare utcslntes det blad i första häftet, å livilket Frogrammet för texteti och Programmet för iUasira- tionerna iiro tryckta.

I stiillet insattes nti slutet af vei-ket den nu meddelade Innehålls för teckning till Finland i 1!J seklet.

Kartorna.

Kartan med laibrikeu Storfurstendömet Finland insattes mellan s. 4 och 5.

Kartan öfver Åbo skärgård, och Åland insattes mellan s. 6 och 7.

Kartan öfver Saima vattnen insattes mellan s. 12 ocli 13.

Ilelhilderna insättas vid nedan angifna sidor.

Eckerö postbrygga (efter kartan) ....

Vinterlandskap af E. Järnefelt

Bai'rskogsinteriör

Abo, sedt fiån Dojnkyrkans torn ....

Helsingfors, vid Södra hamnen

allgosse frän Paanajärvi

Bonde frän Norra Savolaks

På hafvet, af Edelfelt, strax därefter Rastande renkaravan d:o ....

Svedj efolk i arbete

Gudstjenst i skärgården

Alexander I och Finlands ständer .... Alexander I, Nikolai I och Alexander II Landtdagens öppnande den 18 september 18(53 . Kejsar Alexander III, Kejsarinnan och Tronföljaren

Lagen, staty af W Runeberg

Kor i torfrök

I Hangö hamn

Första Maj (bild ur studentlifvet) ....

Vetenskapen och Konsten

Kristushufvud

Joh. Ludv. Runeberg, af Edelfelt .... Wilhelm von Schwerin, af d;o ....

Aino myten, af A. Gallén

Sampo smides, af d:o

Stridande tjädertuppar, af F. von Wright Skogstjern i månskensbelysning, af Mnnsterhjelm

Aino, af Takanen

Skogstjern, af Lindholm .......

L. Pasteur, af Edelfelt

Konstkännare i Louvern, af Berndtson

Höstlandskap, af Westerholm

Middagshvila, af Gallén

Vinterlandskap, af Järnefelt

Mariatta, af Wallgren

De Skeppsbrutna, af Stigell

Elinan surma, af Sparre

mellan	sid. 6	och	7.
»	»	16	»	17.
»	»	20	»	21.
»	»	24	»	25.
»	»	26	»	27.
»	»	54	»	55.
»	»	56	»	57.
»	»	»	»	»
»	»	»	»	»
»	»	58	»	59.
»	»	74	»	75.
»	»	84	»	85.
»	»	88	»	89.
»	»	100	»	101.
»	»	106	»	107.
»	»	116	»	117.
»	»	142	»	143.
»	»	164	»	165.
»	»	172	»	173.
»	»	188	»	189.
»	»	228	»	229.
»	»	270	»	271.
»	»	278	»	279.
»	»	300	»	301.
»	»	302		303.
»	»	334	»	335.
»	»	336	»	337.
»	»	»	»	»
»	»	338	»	339.
»	»	»	»	»
»	»	340	»	341.
»	»	342	»	343.
»	»	»	»	»
»	»	»	»	»
»	»	344	»	345.
»	»	346	»	347.
»	»	360	»	361.

-

'3 p5nitKaq löl ’ giifnsi vb: A

.1

i5v-

t' ^ ^ »fjil tiä Kth MEfWwl^ .'ish.'' i iohjiiir' ”!> J[lö\J^*^fr'- J ‘‘fl

^ 4j ' - - •

. s ”' ■ '■ ♦'Vi .*■■ • €»u 'i*\ #♦*,.! ktk^ .i.N ^7\ ♦ .1 i4>i»Éu..si\^ f lA^tkitii . u.»*i;.; i ?v‘*iJ<t

<SV. • d‘ iltVw-V |!5^UM . , i'*J!i; ^ ..U\ÄV i hiU 4x4^WfJ^rfTr-jgT^ M .■ •

V ;■ , \ ^’ ... ^ ’

A>\ I ' \ V\ni'4m'\ 'Ä il '*’ V- t ;J»jli- Ihi <tA^sii l

^ '•»'.■■■i» iitl «TJ

p;: ^0: - % -x;i • ” . ^anoHnil- - ,:j

■■'“^ ' 0 ifeo. i j- .v(t)i‘ ' i\/'ik>Y\uV' nuititfo? l«o(S (fii^3r

j|J »(:>' 1^ ^^^luJJ''>ta ^ivttNV^. ,Ät«i \'A’.>\|'''^ ''4^- •

'-' -jte ■

. « .f .

:>■ r : . .

^ • '•.w

“t 7ti

rf-

r

I

^ [i^	3
* -.m ■■	m ;
\^f‘	T,.,-,- ^-,
« --'Vi	«1* ’
,.>l ! .
	■; ■ : 4
- ^IS	i#wU '

• A’*:-
/I *.
.' iT	1


	? ■•
	"' '•
	o . ;‘ j

rSSf'

'rf

AT?.

• ^i PT

717

■.Ji'i ''.‘ i* <A “iiftfiUtT |■<^M\Ala■^ 4>v4W'i?'.

Auttvv^ tiii- (K f>iv liuj; ^ j

:ä » .*'1 k qrfiitlMöil-i^Wi / '

•>t. I i'T/..t/:--.,u.-(T i,,jj|^^Éwi^

, , n .iamtt I/IV -rL :

■ |rt»r^tun'< wniJ

. . iöTo/»: rtiht

'^'M

V. • • ' - .

-* s’’ > ".-c *

•! t'', Ai'pi T v4|^«r \f.ll'

Ii •wi'i'<iiA (f>* I mia/i'/. X wtlrtr».r»|^.

^ ; li!^ir>i 7;5^<!BB 'i'i «M* rfW>4Ah|fi}i» If*:

TTOil^rti^ ' lli i;P>n«f»l/L ;|l [l^r^

. . . .^ . .7 ' . IfU ihii

' • t • ' - • • 3(ö<to'V-iy^A7 '■

, ■ . -■*.; . i :- ■r. . . .. tpfUWi

1(1 lilWMrf

(V I» '

. -i (t>}trt(o)l äijVi f!a^*fcU»i/ii*»'l

tb)!', 'l’v'I In ,vwtfe»n5l .'rf)Ak1 .»L'» ,

*te

, .ÖP* -

H Iv 1(t (IÖ7 ntiMvff -

, ^ 1.4

'•- - - . iifsIsW''' -i 1^’ iiai|tia>

^ B * TtV^{^S%a»>W .,mKh »‘•fv</vi*-'i|ifit f fTibl'*: %

. i .^1 . a^fftrijigl*

..;/ . . , -="■ '■■ '•:’ " ^ -V

^- • ' ’ ^ '**1 i|‘4«WT»'

- llÉf!/urt<ir. W»5yjlwiig4^'

! ., . 1..J j»

r,, il

/ Il

RÄTTELSER:

Sida 5 rad 7 uppifrån står SO. och SV., läs: SV. och V.

» 18 » 2 » » 2° » —2°.

» 22 » 1.5 » » Päjänes » Päijännes.

» :il » 16 » » 1790 och 1791 » 1789 och 1790.

» ;i8 !) ff. uj)])ifrån hör meningen lyda: Här vistades en tid Karl Knutsson, innan han 1448 afseglaile till

Stocklu)lni lör att mottaga Sveriges krona.

» 50 » 12 nedifrån står 52 läs: 50.

» 198 » 8 » »25 mars » 27 mars.

» 229 »10 » » 18:20-talet » 1820-talet.

» 25.S »11 » » 1868) » 1860).

» 254 » 1 uppifrån » 18122 » 18124.

» » »13 » » 1879) » 1859).

I

>

■

*. '

»

'ii

.f

, <

1

y

5

I

, ■ ■' .’**>

t" ■

M

I

m.

'4v f

■4

. ■ - v

.T

I

[

-VV

4

iv:< y:

-.d) f-i .

t i "■ -;

\

is}

Wå^mt

iiSi

DATE DUE

111569981