00 Raas M TEET MUUEIE Ui M V5stiaa0 PAINIKE IKTPT FINLANDS ENDROMETRIDAE BESKRIFNA AF ALFRED POPPIUS, 7 Fil, Kand. Kolliesa: MED PLANSCHER ÖFVER DERAS RIBBFÖRGRENING, AKADEMISK AFHANDLING. Framställes med tillständ af Filosofiska Fakulteten vid Keyserliga Alexanders Universitetet i Finland till offentlig granskning i Hist Fl. lärosalen Onsdagen den 28 September 1887. p- v; EF m. LKP 0-8 o R VA < TY nC! a W OURI | HELSINGFORS, J, SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1887. J AY MITTN E 111 va 4 v Imlednine. Nägra utmärkande kännetecken för mätarefjärlarne torde ännu icke hafva päfunnits. Herrich-Schäffer karakteriserar dem (III pag. 5) pä följande sätt: Geometrider äro fjärlar med Dorstformiga antenner (kam- tänderna förhindra icke skaftet att vara Dorstformigt), odelade vimngar, de främre med 1, de bakre med högst 2 bakkantsrilbor och hällhake, 2 palper, inga oceller och frittlefvande larver med 21) (fa hafva 4) bukfötter. Vidare tillägger han: De flesta geometrider hafva ett späns- ligt yttre, d. ä. liten, fin kropp, stora, tunna vingar med svaga ribbor, litet hufvud, smä ögon, föga utstäende palper, icke syn- nerligen grof, stundom knapt tydlig tunga, medelmättigt länga ben utan borsthär, baktibier aldrig mer än dubbelt sä länga som lären. Under hvilan äro vingarne utbredda, endast de med tjock kropp hafva dem takformigt hoplagda. Mänga äroi rörelse en- dast om dagen, andra endast om natten. De törekomma frän tidigt pä vären till längt in i vintern, nägra arter synas öfver- vintra. * Larverna lefva aldrig i sällskap, äro icke storätare, blott fä kunna betraktas som skadliga, mera emedan de förstöra blom- mor och knoppar. Ingen larv lefver inom andra djurs kroppar, en- dast fä inom löst förenade blad. Därefter angifver HSS. att mätarefjärlarne skiljas frän öfriga hete- rocer-fjärlar pä följande sätt: 1. Frän Orneodider och Pterophorider genom odelade vingar och frän Pterophorid-släktet Adactyla, det enda med odelade vingar, genom att mätare- fjärlarnes baktibier icke äro mer än dubbelt sä länga som bakbenens lär. 2. Frän Tineider, Tortricider och Pyralider genom högst 2 fria bak- kantsribbor ä bakvinearne. Dessutom hafva Tineider och Tortricider länga och smala vinegar samt Pyralider 4 palper. 1!) Dä man skiljer emellan buk- och anal-fötter. 2 A. Poppius. 3. Frän Lithosider senom breda framvingar. 4. Frän Noctuider och Chelonider genom saknaden af oceller. 5. Frän Psychider genom tydliga palper. 6. Frän Liparider genom fränvaron af ribban 5 ä bakvingarne eller spänslig kropp och icke länghäriga ben. 7. Frän Drepanulider likasä genom att de sakna ribban 5 & bakvin- garne, eller, där denna ribba finnes, genom odeladt medianfält. 8. Frän Notodontider likaledes genom att ribban 5 ä bakvingarne sak- nas, eller, där denna ribba finnes, genom spänslig kropp och icke länghäriga ben. 9. Frän Saturnider och Bombycider genom närvaron af hällhake. 10. Frän Sphingider, Zygaenider och Hepialider genom borstformisa antenner. 11. Frän Cossider genom att framvinearne hafva endast en bakkantsribba. Herrich-Schäffers definition pä mätarefjärlarne utgör sälunda blotta negationer af andra fjärilgruppers kännetecken, utan att innehälla nägot utmärkande för mätarefjärlarne själfva. Senare (VI pag. 104) säger Herrich-Schäffer, att han icke är beläten med sin definition, emedan därvid jämvä! larven tagits till hjälp. Nu utgör emellertid just larven det enda specifika för mätarefjärlarne. Hvarken H.S. eller nägon annan har kunnat finna nägot annat utmärkande för dem. Detta oaktadt äro alla ense om att upp- ställa mätarefjärlarne säsom en skild och enligt allas samstämmiga äsigt naturlig grupp. Dä ett naturligt system endast baserar sig pä naturföremälens inbördes släktskap, sä icke blott kan, utan * bör afseende fästas vid djurens skilda utvecklingsstadier och de utmärkande kännetecknen hämtas dä frän det utvecklingsstadium, som bäst äskädliggör släktskapen. Att sälunda här hämta hufvud- karaktären för gruppen frän larven synes mig fullt berättigadt. Weismann behandlar i sin skrift ,Ueber den phyletisehen Parallelismus bei metamorphischen Arten* förhällandet emellan larvsystem och fjärilsystem. Han visar huru de orsaker, som ästad- komma förändringar, än kunna träffa larv-, än pupp-, än imago- stadiet och sälunda framkalla en variabilitet än i det ena, än i det andra stadiet, under det att Ofriga stadier förblifva oförändrade. Sä- lunda kan en art variera i larvstadiet, men förblifva konstant i imagostadiet och tvärtom. Weismann ädagalägger vidare, att för- ändringar i skilda stadier äro nästan oafhängiga af hvarandra, hvil- ket förhällande han söker bevisa genom att uppvisa arter, som va- riera i alla 3,12 ochiendast ett stadium. En art med för densamma utmärkande egenheter i alla 3 stadier skulle sälunda uppstä, om Dendrometridae. 3 under den geologiska tidsperiod, under hvilken arten uppstär, im- pulser till afvikelser träffa alla 3 utvecklingsstadierna. Att under sä- dana förhällanden afvikelserna blifva olika stora under de skilda sta- dierna är naturligt, och i följd häraf afvika somiliea arter frän hvar- andra mera under larv-, andra mera under pupp- eller imagostadiet. — Under den geologiska tidsperiod, som är erforderlig, för att ett nytt släkte skall bildas, anser Weismann, ätt orsaker, som fram- kalla förändringar, i ungefär lika grad inträffat under larvstadiet som under imagostadiet, till följd hvaraf de skilda genera afvika frän hvarandra ungefär lika mycket i larv- som i imagostadiet. Vid större systematiska grupper, säsom familjer o. d. afta- ger parallelismen äter, sä att än larverna, än fjärlarne äro mera formförvandta. Orsaken härtill anser Weismann vara den, att en ny grupp af högre systematisk rang hbildas, först dä ett sädant organ har undergätt förändring, som har den fysiologiska och morfologiska betydelse, att detsamma i följd af inbördes korrela- tionen organen emellan i sin tur värkar pä en större del af krop- pen. Nu kunna orsaker till förändringar af dylika typiska organ än hafva träflat mera larvstadiet, än äter mera imagostadiet och sälunda framkallat en grupp af högre systemätisk rang än mera typisk med afseende & larverna, än mera med afseende ä imagi- nes. Orsaken till inträdda förändringar i organismen söker Weis- mann i anpassning för förändrade lefnadsförhällanden. Sälunda bilda t. ex. dagfjärlarne en ganska naturlig familj med en orga- nisation afsedd uteslutande för rörelse om dagen, under det att deras larver till lefnadssätt öfverensstämma med andra fjärillarver och därför icke i samma män afvika frän öfriga fjärillarver, som — imagines afvika frän öfriga fjärlar. Weismann omnämner endast pä nägra ställen i förbigäende mätarefjärlarne, likväl äga hans teorier sin tillämpning äfven pä dem. Här är förhällandet raka motsatsen, mot hvad fallet var vid dagfjärlarne, i det att nämligen här larverna hatva en typisk frän andra larver afvikande form, under det att imagines icke äga nägon för dem,i motsats till andra fjärlar, utmärkande egen- het. Orsaken härtill torde vara analog' med hvad Weismann visar vara fallet hos dagfjärlarne, säsom jag 1 det följande skall söka förklara. Allmänt bekant &r, att fjärillarver pä olika sätt äro skyddade 4 A. Poppius. mot sina fiender, somliga genom att de äro försedda med länga här, hvilka tyckas göra dem oätbara, andra genom nägon obehag- lig vätska eller lukt m. m. Andra larver hafva en förklädande färgteckning, som gör dem lika dylika oätbara larver och äter andra hafva en maskerande likhet med blad eller andra föremäl, bland hvilka de vistas o. s. v. Alla dessa hafva dock, sävidt jag känner, den egenheten gemensam, att fälla sig till marken och här kortare eller längre tid ligga orörliga, dä de tro sig vara i fara. Äfven sädana sphinxlarver, hvilka först intaga hotfulla och afskräckande positioner, pläga, dä de se, att detta icke hjälper, fälla sis till marken. Larver, som lefva emellan sammanväfda blad, draga sig emellan dem, men öppnar man bladen, pläga äfven dessa fälla sig till marken. Frän denna allmänna regel göra mätarelarverna ett undantag, ity att de tvärtom vid fara haka sig än härdare fast, sammandraga kroppen, sä att den blir styf och härd, samt sträcka tillika ut sig frän den gren, hvarvid de hälla sig fast. Denna egenhet stär enligt mitt förmenande i nära sammanhang med deras kroppsform, hvilken hos en stor mängd mätare pä ett förvillande sätt liknar en förtorkad grenstump. Säsom hvarje annan skyddande likhet förklaras ocksä denna naturligast säsom uppkommen genom naturligt urval. Tillika blef kanhända egen- heten att göra sig styfva till nytta för dem, emedan de därigenom än mera liknade en grenända, och vidare genom att de sälunda kunde bespara sig den mödosamma och farliga vandringen, som förestätt dem, ifall de hade fält sig till marken. Med egenska- pen att likna en afbruten grenstump torde jämväl den bekanta egenheten, att mätarelarverna sakna fötter pä 6—8 segmentet, sammanhänga. Dä larven förvärfvat sig vanan att stä ut frän en gren, förblefvo endast de bukfötter till nytta, med hvilka den höll sig fast, de öfriga kunde mähända sätillvida hafva varit till skada, att larven genom deras närvaro i mindre grad ägde likhet med en grenstump. Genom naturligt urval skulle sälunda 6—8 seg- mentets bukfötter hafva försvunnit, under det att larvens kropp blef läng och smal samt erhöll knölar och uppsvällningar, allt för att genom likheten med en grenstump undgä sina fienders, särskildt insektätande fäglars uppmärksamhet !). ') Här antages med Brauer insektlarven med fötter som ursprungligare. Dendrometridae. 5 I sammanhang med ofvanstäende skulle jag vilja ställa ännu följande omständigheter. Mänga geometridsläkten hafva larver, som icke till utseende likna en förtorkad gren. En del af dessa larver lefva säsom alla de föregäende i träd, en annan del lefva bland örtartade växter, isynnerhet pä lingonris. Dessa larver äro i allmänhet smä, ungefär sä stora som de mindre bland de kvist- lika larverna, till färgen äro de oftast ljusare, ibland gröna. Sä- dana icke kvistlika larver, som lefva i träd, ser man ofta, under det de afgnaga bladkanten, haka sig fast med bukfötterna vid undre sidan af bladkanten. Skrämmas de, draga de sig i krok och stanna i detta läge i skydd af bladskifvan. Nägon benägen- het att fälla sig visa de icke, sävidt jag kunnat finna, och dä de göra sä, är det svärt att afgörn, om det sker af väda eller med afsikt. 1 alla fall förhälla de sig annorlunda än andra larver, ty de stanna icke orörliga, dä de nätt marken och gripa i all- mänhet fatt vid första föremäl, som möter dem i fallet. Härpä skulle, enligt mitt förmenande, bero, att man ofta, dä man krupit genom en buske, finner mätarelarver pä sina kläder. Enligt hvad jag varit 1 tillfälle att observera, förhälla sig de mätarelarver, som lefva bland örtartade växter, pä enahanda sätt. Äfven dessa fälla sig icke och stanna pä samma sätt orörliga, ofta nägot bäg- böjda, dä de oroas. De hafva ingen nytta af att sälunda stanna orörliga, tvärtom antagligen skada, ty deras fiender, som främst torde utgöras af rofinsekter, myror, ödlor o. d., fä därigenom en- dast lättare fast dem. Egenheten att sälunda stanna orörliga kunde hos dem mähända förklaras säsom ett kvarstäende arf frän en tid, dä deras stamförvandter lefde i träd och gjorde sig kvistlika. Afvikande frän andra mätarelarver förhälla sig Acidalia-lar- verna, hvilka lefva pä örtartade växter och rulla ihop sig i spiral, dä de se sig 1 fara. Här skulle sälunda egenskapen att resa sig pä bukfötterna gätt förlorad, säsom varande till skada. Samma vore fallet med Eupithecia-larverna. Säsom afpassade för att lefva förborgade i det inre af blomkronor o. d. skulle de, mera än andra hafva förändrat sig och hafva kvar af släktarfvet föga annat än saknaden af bukfötter pä 6—8:de segmentet. Sälnnda skulle mätarelarverna hafva hblifvit afpassade för 6 A. Poppius. ett dem allena utmärkande sätt att skydda sig, hvilket jag ville kalla att göra sig kvistlika, och detta har framkallat en genom- gäende förändring af hela larvkroppens yttre utseende, främst försvinnandet af bukfötterna ä 6—8:de segmentet. Men detta buk- fötternas försvinnande kunde rimligtvis icke invärka nägon för- ändring pä imagokroppen, som därför förblef utan nägot släkt- skapen lika tydligt utmärkande kännetecken, Alldeles oberörd af alla de förändringar, larven undergick, blef imagostadiet mähända icke, Sä härrör kanske mätarefjärlarnes spänsliga kropp frän larvens längsträkta kroppsform. Systemet grundar sig sedan Herrich-Schäffer hos nästan alla systematici pä ribbförgreningen. Härvid har dock uppstätt det missförhällande, att skilda författare användt olika namn för samma ribba. Ätskilliga svenska författares benämningar kunde härvid anföras, men dä ingen af dem behandlat geometriderna, förbigär jag dem alla. Tyska författare, sä t. ex. Lederer och Heine- mann använda samma hbenämningar som Herrich-Schäffer. Till dessa har ocksä jag slutit mig. Bäde pä fram- och pä bakvingarne sträcker sig frän ving- basen till ungefär midten af vingen ett fält, som framät och bakät begränsas af frän basen utgäende ribbor samt utät af en otydli- gare tvärribba eller s. k. tvärveck. Detta fält kallas medianfältet och de ribbor, som begränsa detsamma framät och bakät, kallas främre och bakre medianstammen. Medianstammarne bibehälla namnet medianstam frän basen till tvärribban, icke längre. Alla öfriga ribbor benämnas 1, 2, 3 0. s. v. i ordningsföljd räknad bakifrän. Nu kunna hos geometriderna 5 4 bakvingarne sami 11 & framvingarne saknas. Detta oaktadt bibehälla följande ribdor samma mnummertal, som om 5 och 11 skulle finnas, ty annars skulle motsvarande ribba inom närstäende släkten erhälia olika namn eller nummer. Nägon nämnvärd svärighet uppstär häraf likväl icke, ty D är den lättast igenkänbara ribban, säsom ut- gäende frän tvärribban, hvarför man ganska lätt lär sig se, om den saknas; efter 11 följer äter endast en ribba. Dessutom är att märka, att alla ribbor, som utmynna i bakkanten, erhälla nummer 1 och Detecknas 1a, 1b o. s, v. Äfven detta är nödvän- digt för att icke motsvarande ribba skall betecknas olika hos Dendrometridae. 7 skilda släkten. Utmed själfva framkanten finnes & framvingarne ännu en ribba, som hos skilda arter sträcker sig olika längt utät. Denna bär namnet costa och medräknas icke, dä man angifver ribbornas anta!. Dä flere ribbor utgä frän samma stam, säsom t. ex. 7, 8 och 9 ä& framvingarne, har jag kallat den del, som är gemensam för alla tre ribborna, till stammen 7—9 och den del, som är gemensam för $ och 9, till stammen 8—9. Vid median- fältets främre hörn kunna smä, af ribbor inneslutna rum uppstä, därigenom att ribbor, som utgätt skildt för sig, äter förenas. Sä- dana rum kallas öfverloppsfält. Till ribborna är ännu att räknas hällhaken, som finnes hos alla mätarefjärlar. Denna utgöres hos 5 af en obetydligt bägböjd spets eller fristäende ribba, som utskjuter framät frän bakvingar- nes bas eller den s. k. basfliken, Denna hake ligger utmed en fördjupning, som bildas & framvingarne framom främre medianstam- 1nen och täckes delvis af en öfver fördjupningen gäende tvärbrygsa. Sälunda förenar hällhaken bakvingarne med framvingarne, sä att framvingarne, dä de föras framät, draga bakvinsarne med sig. Hos ? ersättes haken af en tofs finare hakar. Adolph och efter honom Redtenbacher tala om tvä slags ribbor. De tänka sig nämligen vingen ursprungligen veckad likt en solfjäder, sädana ribbor. som löpa längs veckens fördjupningar, kallas konkava eller dalribbor (Thaladern), sädana, som löpa längs veckens ryggar, kallas konvexa eller höjdribbor (Bergadern). Red- tenbacher räknar sedan dessa ribbor i ordningsföljd framifrän samt betecknar dem med romerska siffror, hvarvid de konvexa eller höjdribborna erhälla de udda och konkava eller dalribborna de jämna talen. För att jämföra de förut anförda benämningarna med Redtenbachers och andra författares följer här ett uppräk- nande af ribborna frän framkanten mot bakkanten. Framvingar: Costa (eg. costa costalis) eller framkantsribban möter oss dä först. Den är (enl. Rdtbr) en konvex eller höjdribba och beteck- nas af honom med 1. Ribban 12, som utgär frän basen, följer sedan. Den är (enl. Rdtbr) en konkav eller dalribba och betecknas 71. För öf- rigt kallas denna ribba ofta subcosta (eg. costa subcostalis). Heine- S A. Poppius. mann kallar den Costalrippe och Herrich-Schäffer kallar den i sin , Erklärung der Tafeln'* för Vorderrandsrippe, men använder vid beskrifningarna benämningen Rippe 12 (eller Rippe 11, dä endast elfva ribbor finnas). Främre medianstammen, som likaledes utgär frän basen, följer nu. Den kallas ofta Radius, i hvilket fall 11 (eller 10 om 11 saknas) betraktas som dess fortsättning och sälunda jämväl kallas Radius. Främre medianstammens grenar kallas dä Sektorer. Redtenbacher betraktar främre medianstammen jämte dess grenar säsom uppkommen af tvänne konvyexa eller höjdribbor Radius och Sector, men dä dessa enligt hans förmenande hos Lepidoptera äro sä intimt förenade, att man icke kan särskilja, hvilka grenar höra till den ena eller andra stammen, gifver han dem ett gemensamt tecken 111. Brauer betecknar däremot hvardera med sin nummer, till följd hvaraf hans beteckningar af följande ribbor äro en num- mer högre. — Grenarne hbetecknar Redtenbacher med arabiska siffror, som ställas efterät likt indices. Sälunda blir 11 = 171, 1, 10 = TTT) 3:19 = JAD 5 OILI 0, == LITA 98 N 01 TILIA NI Emellan dessa grenar befintliga veck eller möjliga konkavribbor betecknas IZ1, 2, IIT, 4 o.s. v. Ribdan 5, som utgär frän tvärribban, utgör (enl. Rdtbr.) en rest af en ursprunglig konvexribba och betecknas förty V. De pä hvar sin sida om denna befintliga konkavribborna IV och VI synas endast som obetydliga strimmor och sammangä i midten af medianfältet till en enda. Bakre medianstammen, utgäende frän basen, kallas äfven Cu0t- tus. Redtenbacher betecknar den säsom varande en konvexribba med VZ och dess grenär: 4 = VII, 1, 3 = VII,3, 2—=VI1,5. Emellan grenarne finnes äter veck eller konkavribbor, som beteck- nas VII, 2, VII, 4 o. s. v. och synas som strimmor vid ut- kanten. Efter bakre medianstammen följer en stundom synlig strimma, hvilken af Redtenbacher betecknas säsom konkavribba med VIII. Ribban 1, frän basen, kallas ofta dorsalribba samt betecknas af Redtenbacher med IX. Stundom finnes vid basen af denna ribba en rest af Redtenbachers konvexribba XI, som sedan skulle följa, ifall densamma utvecklades. Dendrometridae. 9 * = Bakvingar: Ribban 8, kallas ofta Costa, at Redtenbacher 1. Främre medianstammen, Radius, at Redtenbacher III, med ASSISTED D M/L 0O] TTT): 3: Rildan 5 = Redtenbachers V. Bakre medianstammen, Cuvbitus, Redtenbachers VII, med RAA: = VILSI = VID DK. VIT, 5. Ribdorna 1a, 10 kallas dorsalribbor, at Redtenbacher 14= IX och 10:=- XI I och med detsamma ribbförgreningen blifvit lagd till grund för systemet, erkännes den vara ett uttryck för inbördes släktskap. Men i sä fall kunna icke de olika ribbförgreningsformerna stä oberoende af hvarandra, de mäste förbindas af mellanformer, sä- framt ej dessa hunnit försvinna. Vid en närmare undersökning visar det sig ock, att mellanformer finnas nästan öfverallt. En närmare redogörelse för, huru skilda ribbförgreningsformer, enligt hyad mina undersökningar gifvit vid handen, uppstätt den ena ur den andra, mäste jag likväl spara till annat tillfälle, dä jag har för afsigt att upptaga frägan, utan att vara bunden vid en sä inskränkt fjärilerupp, som den nu ifrägavarande. Jag har dock öfverallt vid släktbeskrifningarna försökt framställa ribbförgrenin- gen sädan den framstär vid jämförelse af närstäende släkten och icke oberoende iör sig. Likasä ingär i familj-beskrifningarna en jämtförelse af ribbförgreningen hos de till familjen hörande släktena. Enligt Herrich-Schäffers här följda inledning sönderfalla geometriderna i Dendro- och Phyto-metrider. Säsom mellanform kan släktet Odezia anses, i det att O. chaerophyllata hör till Dendro- och O. tibialata till Phytometriderna. Följes samma för- fattare vidare, sä indelas Dendrometriderna äter i tvänne grup- per: sädana som hafva och sädana som sakna ribba 5 ä bakvin- garne. Emellan dessa torde finnas en ganska fullständig rad af mellanformer, säsom ocksä Adolph framhäller, Sä finnes hos släktet Selenia ribban 5 ä bakvingarne, ehuru stundom inät för- svinnande. Rester af samma ribba finnes vid utkanten hos Opi- sthograptis och Hypoplectis. Hos en del släkten är mellanrummet emellan ribborna 4 och 6 ä bakvingarne i det närmaste lika stort, som om ribban 5 skulle förefinnas, hos andra har detta mellan- 10 A. Poppius. rum betydligt sammanträngts, sä att det icke än bredare än mel- lanrummen emellan andra ribbor. Gumppenberg kommer i sin ,Systema Geometrarum* till det resultat, att ribbförgreningen i systematiskt hänseende är värdelös, emedan a) skilda författare kommit till olika resultat, 0) H.S. själt senare förklarar tidisare använda gruppkaraktärer för oväsentliga och c) ribbförgreningen varierar inom samma art och samma släkte, Hvad den första punkten angär, sä torde alltid själfständisga bearbet- ningar af ett system mer eller mindre afvika frän hvarandra. Karaktärer hämtade frän ribban 5 och ribban 8 pä bakvingarne äterfinnas dock säväi hos H.S., Ld och andra. I alla afseenden afvika systemen sälunda icke. Den andra punkten motiverar Gppbg bland annat med att anföra, att H.S. ansett det för oväsentligt, om ribborna 3 och 4. 6 och 7 utgä frän kort gemensam stam eller hvardera för sie, pä samma gäng han erundat hela erup- per pä likartade olikheter. Frän hvilka organ man än hämtar indelnings- grunderna för sitt system, skall man väl finna, att icke alla olikheter i dessa organ äro af samma systematiska vikt. Den omständigheten, att det i syste- matiskt hänseende är oväsentligt om ribborna 3 och 4, 6 och 7 utsä frän gemensam stam eller hvardera för sig, berättisar ingalunda till förkastande af det som indelningsgrund, om ribban 8 & bakvingarne utgär för sie eller ur ribban 7. Med samma skäl kunde man klandra Gppbg själf, för att han hämtar indelningsgrunder frän vingformen, oaktadt han medgifver, att formen ä framvingarnes bakkant och bakvingarnes framkant är utan betydelse. Huru litet lämplig vingformen är att allena utgöra bestämmande grunden vid ett system, visar sig nogsamt i Gppbg:s ,Tabula desisnatrix Generum”. Här in- delas eeometriderna i I Margo al. ant. anticus arcuatus. 106 ja n» rectus; släktet Acidlia hör till bäda afdelningarna. Dessa indelas i , A. Maroo externus al. ant. ventriculosus. B. jä N maa äl:eCtTS! C. A 5, ISA] OX-tLOSTUSE D. E 5) n w = angulatus; Acidalia har arter hörande till de tre förstnämda. Undersrupperna indelas vuh i a. Angulus internus rotundatus D. 5 ja distinctus, Acidalia hör till bäda. Vidare följer: & Angulus anterior rotundatus. B ja & distinctus; Acidalia förekommer äter under bäda. Slutligen följer: * Angulus analis rotundatus Aca a n = distinctus; Acidalia under bäda. Detta släkte äter- finnes icke mindre än 8 gänger samt är ingalunda det enda släktet, som före- kommer upprepade gänger. Hvad slutlisen den sista punkten angär, sä beror allt pä, huru man uppfattar besreppet naturlist system. För min del anser jag naturligt system Dendrometridae. U vara ett system, som grundar sig pä förvandtskap d. v. s. gemensam här- komst. Vid ett sädant system utgör just öfvergängarna ledträden och de- samma blifva därför här till lika stor nytta, som de vid ett artificielt system äro till skada. Icke öfver allt är det möjligt att läta utvecklingshistorien be- rätta, hvad som under millioner är timat, och i sädana fall blir det nödvän- diet att leda sig fram genom existerande öfvergängsformer samt att hopa un- dersökningar af ätskilliga organ för att genom sammanställning af dessa un- dersökningar kunna, om möjligt, komma sanningen närmare. Att säsom H.S. söka bygga upp ett system nästan uteslutande pä ribbförgreningen torde knapt leda till hvarken naturligt eller artificielt system, men sä utan allt värde, som Gppbg tror, är mähända ribbförgreningen icke, hvarken för uppställandet af det ena eiler andra siaget af system. Det är under sädana förutsättningar jag försökt att underkasta finska fjärilformer en genomoeäende undersökning med afseende ä deras ribbförorening, hos dendrometriderna särskildt med af- seende & de variabla ribborna 10 och 11 pä framvingarne. För undersökning af ribbförgreningen har jag affjällat hvar- enda finsk art. Af rarare former har i Finland funna exemplar naturligtvis icke stätt att fäs. I sädana fall har jag användt exemplar frän D:r Staudinger i Dresden. Om endast ett eller par exemplar af en art stätt till mitt förfogande, har jag vid affjällningen gätt tillväga pä följande sätt, Först har en bak- och en framvinge med en knif försiktigt lösgjorts ofvan en tallrik med vatten. Efter att vingarne legat pä vattnet 15—10 minuter, har jag medelst en pensel upptagit en i sänder ä ett objektglas samt sedan genom att försiktigt klappa den med undre sidan af läng- fingret sökt lösgöra fjällen, Om vingen vill vidhäfta fingret, sä skuffas den pä ett torrare ställe af glaset. Sedan ena sidan sä- lunda blifvit behandlad, nedsänker man glaset i vatten, hvarvid vingen flyter upp. Densamma vändes nu med tillhjälp af pen- "seln under vatten och upptages äter pä glaset samt behandlas pä ofvanbeskrifvet sätt. För att aflägsna fjällen frän sädana stä!- len, där de sitta härdare fast t. ex. frän framvingarnes framkant, har jag dock alltid hjälpt till genom att afborsta fjällen med pensel. Härvid har det varit nödvändigt att borsta säväl i rikt- ning mot vingens spets, som mot dess bas, likväl sä sakta, att borstningen kunnat ske, utan att pä nägot sätt fasthälla vingen. Vingar af nyssfängade exemplar affjällas betydligt lättare än sä- dana, som tagas frän torra exemplar i samlingar. Säsnart jag funnit ribbförgreningen inom en art variabel, har jag allt efter tillsängen pä exemplar undersökt flere tiotal 12 A. Poppius. vingpar. Härvid skulle ofvanbeskrifna förtaringssätt varit altför tidsödande, hvarföre jag kokat ofta tiotal vingar pä en gäng i ett profrör med koncentrerad kalilut. Härigenom blifva vingarne genomskinliga, sä länge de äro väta, och kunna sälunda under- sökas. De former, som jag önskat bevara, hafva sedan affjällats pä förstbeskrifvet sätt. Planscherna äro utförda under 3 gängers förstoring med till- hjälp af ett ritprisma. Vid beskrifningarna är att märka, att vinglängden är upp- mätt sälunda, att jag placerat passarens ena ben ä ryggsidan af thorax, strax framom nälen samt dess andra ben vid vingspet- sen. Hvad jag kallat vinglängd, utgör sälunda hälften af den egentliga vingbredden eller hälften af största afständet frän den ena vingspetsen till den andra. Orsaken hvarför jag icke uppmätt afständet emellan vingspetsarne är den, att detta afständ är be- tydligt beroende af, huru fjäriln uppspännes. För att uppmäta det största möjliga afständet emellan vingspetsarne borde fjäriln uppspännas sä, att framvingarnes framkanter äro i rät linie. Vanligen plägar man dock draga vingspetsarne mera framät, sä att bakkanterna ligga i rät linie, men härigenom blir afständet emellan vingspetsarne mindre. Bau angifver i sin , Handbuch fir Schmetterlings-Sammler'* den egentliga vinglängden' d. v. s. afständet frän vingens bas till dess spets. Detta kan äter svärli- gen uppinätas, utan att vingen mer eller mindre skadas, ty pas- saren kan icke placeras vid vingbasen, utan att den yfviga här- beklädnad, som frän thorax sträcker sig utät vingen, nägot skadas. Alla beskrifningar pä vingformen äro gjorda efter afijällade ingar. Detta är af vikt att erinra sig, ty ofta framstä egendom- ligheter i vingformen först pä affjällad vinge. Pä thorax äro fjällen nästan alltid mer eller mindre lika här, men thorax kallas härig, dä hären äro länga och yfviga, sä att thorax fär ett ludet utseende. Annars äro hären ä thorax korta och tilltrykta. : Med afseende & ärliga generationer är att märka, att, säsom af texten framgär, ingen mätarefjäril i Finland förekommer i Here än en generation om äret. O Dendrometridae. 1: Synonymin har jag infört frän Staudingers Catalog, dock med tillägg af sädana synonymer, som Werneburg och Lampa upp- tagit, men Staudinger utelämnat. Min afsigt har varit, att säsom synonymer införa alla namn pä arten, som jag känner. Härvid har dock oegentligheter uppstätt, där jag icke varit i ständ att afeöra, huruvida namngifvarens afsigt varit att uppställa en ny art eller endast en varietet. Namn pä varieteter har jag nämligen icke haft för ufsigt att införa. — Frän Staudingers benämningar afvika: Plagodis (enl. H.S.), Ploseria diversaria (enl. Wng), Opisthograp- tis (enl. H.S.), Perconia utbrutet ur Aspilates (enl. H.S.), Ma- caria alternata (enl Wng), Cleora jubata (enl. Dup. och Lpa), Gnophos obscurata (enl. Wng), G. obfuscata (enl. Wng), Fidonia punctata (enl. Wng), Acdala similata (enl. Lpa), Parascotica (enl. H.S.) samt Hetrione, utbrutet ur Epione af mig själt. Geografisk utbredning. I Finland förekomma 88 dendrome- trider mot 126 pä skandinaviska halfön (enl. Lpa) och 454 i Eu- ropa (enl. Ster). Det finnes visserligen 41 dendrometrider, som förekomma pä skandinaviska halfön och icke i Finland, men däremot finnes det 3 arter, som anträffats i Finland, men icke pä skandinaviska halfön, nämligen: Diastictis artesia- ria, Aspilates gilvaria och Acidalia strigaria. Bland dessa förekomma Diastictis artesiaria och Acidalia strigaria icke längre västerut än i Finland, hvaremot Aspilates gilvaria an- träffats i England. Af de öfriga finska dendrometriderna har Hypoplectis adspersaria och Biston pomonarius sin västra gräns 1 svenska lappmarken samt Aczdalia decorata sin pä Gottland. Följande 13 arter hafva icke anträffats längre västerut än i Norge, nämligen: Ploseria diversaria, Macaria signaria, Bx- ston lapponarius, Gnophos sordaria, Gn. dilucidaria, Fidona loricaria, Psodos fusca, Abraxas melanaria, Odezia tibiale var. Eversmannaria, Geometra putata, Acidalia pallidata, Acid. im- morata och Pellonia vibicaria. Alla öfriga finska dendrome- trider förekomma ännu i England, som sälunda har 70 arter ge- mensamma med Finland. Ännui Nord-Amerika förekomma Eugo- nia Almiaria, Fidonia wauaria och Fid. brunneata. Södra gränsen ligger för Biston lapponarius och Odezia ti- Diale var Eversmannaria i Finland, för Fidonia loricaria i öster- 14 A. Poppius. sjöprovinserna samt för Ploseria diversaria, Fidonia carbonaria och Boletobia fuliginaria i Schweitz. Öfriga finska arter före- komma ännu i Italien samt Opisthograptis luteolata, Acidalia humiliata och Acid. decorata t. o. m. i nordöstra Afrika, Aspila- tes gilvaria, Acidalia dimidiata, Acid. rubiginata, Acid. decorata, Zonosoma punctaria och Pellonia vibicaria i Persien och Ti- mandra amata pä Borneo. Österut nä 25 arter icke fram till Ural, nämligen: Ewgonia Almiaria, Opisthograptis luteolata, Epione apicaria, Percomia strigillaria, Venelia macularia, Biston hirtarius, Bist. lappo- narius Bist. pomonarius, Hybernia defoliaria, Cleora jubata, Gnophos obscurata, Gn. sordaria, Gn. obfuscata, Fidonia lo- ricaria. Fid. carbonaria, Psodos fusca, Diastictis artesiaria, Acidalia — strigaria, Acid. dimidiata, Acid. straminata, Acid. aversata, Acid. incanata, Acid. decorata, Zonosoma orbicula- ria, Geometra putata. Följande 12 arter äro anträffade vid Ural, men icke längre österut: Fugonra autumnaria, Selenia lu- naria, Sel. tetralunaria, Plagodis dolobraria, Gnophos dilucida- ria, Acidalia pallidata, Acid. humiliata, Acid. inornata, Acid. remutata. Zonosoma punctaria, Geometra viridata och Odezia atrata. Följande 8 arter hafva sin östra gräns i Sibirien: Eugo- nia erosaria, Ellopia prosapiaria, Cabera pusaria, Pellonia vi- bicaria, Zonosoma pendularia, Acidalia Dbisetata, Acrd. emurgi- nata, Acid. immorata. De äterstäende 43 arterna hafva an- träffats ännu i östra Sibirien eller Amur. Genom att universitetets samlingar med utomordentlig be- redvillighet blifvit stälda till mitt begagnande och dess duplett- exemplar till material för mina undersökningar af ribbförgrenin- gen, har det varit mig möjligt, att göra mina artbeskrifningar efter finska exemplar. Endast dä exemplar af arten i samlingen saknats, har jae hbegagnat utländska, hvilket alltid är i texten angifvet. Dä jag själf hällre användt funna larver till att uppblästa bevaras för larvbeskrifningar, har jag mindre varit i tillfälle att följa deras förvandling. Anteckningar öfver denna har lämnats mig af Provincialläkaren J. M. J. af Tengström och studenten E. Reuter. Uppgifter Ofver fyndorter och flygtid har förutom af Dendrometridae. 15 förenämde Herrar lämnats mig af Professor John Sahlberg och Magister K. J. Ehnderg. De flesta uppgifter öfver fyndorter och flystid har jag naturligtvis erhällit frän universitetets samlingar och dess s. k. kladder. För detta ändamäl har jag förtecknat museets alla hithörande fjäril exemplar och försökt tillsodogöra mig hvarje uppgift i kladderna. För allt det tillmötesgäende och all den välvilja jag sälunda fätt röna, fär jag hembära min uppriktiga tacksamhet. Förteckning öfver användä och citerad literatur. (Arbeten, som äro försedda med *, har jag begagnat i orginal, de öfriga kän- ner jag endast ur citater). T? Admiral, J.; Genauere Wahrnehmungen iiber die Veränderung vieler Insecten 1774. * Adolph, E.; Ueber Insecten Flygel 1880. Albin, E.; A Natural History of British Insects 1720. Aldrovandus, U.; De animalibus insectis 1602. Ann, S. Fr. = Annales de la Societe Entom. de France 1832 — 1869. * Brauer, F.; Betrachtungen iiber die Verwandlung der Insecten im Sinne der Descendenz Theorie 1869. * Bau, A; Handbuch fir Schmetterlings-Sammler 1886. *Bd = RBoisduval, J. A.; Genera et index methodicus 1840. * Blkh = Borkhausen, M. B.; Naturgeschichte der Europ. Schmet- terlinge V 1784. Blankhaart, S.; Schauplatz der Raupen 1690. Brahm, N. J.; Insekten-Kalender I 1790, II 1791. Eull., M., = Bulletin - - - de Moscou. Cl = Clerck, C. A.; Icones insectorum 1—16 1729, 17 —55 1764. *Curo, A.j Saggio di un catalogo dei lepidotteri d'Italia IV 1879. Curt = Curtis, British Entomology 1823—1840. *Dup = Duponchel, P. A. J.; Historie naturelle des Lepidop- teres - - - de la France VII, VIII 1829—18531. * Enthomologists Monthly Magazin. * Entomologisk tidskrift utg. af J. Spängberg. 16 A. Poppius. Esp = Esper, E. J. €; Die Schmetterlinge in Abbildungen V 1794. | * Ev — Fversmann, E.; Fauna lepidopterologica Vulgo-Uralensis 1845. Fab = Fabricius, J. C.; Systema Entomologiae 1775. Genera Insectorum 1771. Species Insectorum 1781. Mantissa Insectorum 1787. Entomologia systematica I 1792, 11-11 1795, IV 1744. F.R. = Fischer v. Röslerstamm, J. E.; Abbildungen zur Berichti- gung und Ergänzung der Schmetterlingskunde 1838 —1845. Frr — Freyer, C. F.; Beiträge zur Geschichte europ. Schmetter- linge 1—111 1828—1830 (enl. Stgr 1828—1831). Neuere Beiträge zur Schmetterlingskunde I: 1—16 1833, II: 17—52 1836, III: 33—48 1839, IV: 49—64 1349, V: 65—80 1845, VI: 81—100 1852, VII: 101—120 1858. *Fx — Firen, J. H.; Lepidopteren Verzeichniss - - - v. St. Pe- tersburg 1849. *Gerhard, B.; System. Verzeichn. der Macro-Lepidopt. v. Nord- America 1878. Gn = Guenee, A.; Species general des Lepidoptöres IX—X 1857. Goedaerdt, J.; Metamorphosis naturalis 1635—1669. *Gppbg = Gumppenderg, C. v.; Systema Geometrarum 1887. * Hagen, H. K.; Bibliotheca entomologica 1862. Harris, M.; Natural History 1778. *Hb — Hiibner, J.; Beiträge zur Geschichte der Schmetterlinge I 1886—1789, II 1790 Nachtrag 1791 (? 1792). = Sammlung europ. Schmetterlinge 1805—1824, fort- gesetzt von Geyer 1827—1841. Verzeichniss bekannter Schmetterlinge 1816. Hdnr = Heydenreich, G. H.; Catalogus methodicus Lep. Europ. 1851. Hfn = Hufnagel; Tabellen - - - Berliner Magazin III 1766, IV 1768. ! *Hg = Hering; Die Geometriden Pommerns 1880. *Hn — Heinemann, £. v.; Die Schmetterlinge Deutschlands 1859. *HS — Herrich-Schäffer, G.; Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge I—VI 1842—1856. Dendrometridae. 17 Hw = Haworth, A. H.; Lepidoptera Britannica 1— 136 1803, 137—376 1810, 377—609 1812. Jl == 506 * Katter, F.; Entomologische Nachrichten. * Koch, G.; Die Geographische Verbreitung der europ. Schmetter- linge 1857. *L, = Lin= Linne, O. v.; Systema Naturae Ed X 1758, Ed XII 1767. Fauna Suecica 1761. Latr = Latreille, Genera UCrustaceorum et insectorum 1—1V, 1802-—1809. Lch = Leach, W. EF.; The zoological Miscelly 1 1814, I 1815, III 1817. *Ld = Lederer, J.; Die Spanner 1855. *Lpa = Lampa, S.; Förteckning öfver Skand. o. Finlands Ma- crolepidoptera 1884. Miiller, O. F.; Fauna Friedrichsdaliana 1764. Naturf. = Naturforscher 1774—1799. *Nlk —= Nolken, J. H. W.; Lepidopterologische Fauna v. Est- land, Livland u. Kurland 1867. Rajus, Historia Insectorum 1710. Rbr = Rambur, J. P.; Catalogue systematigue des Lepidopte- res de P'Andalousie XXI 1866. *Rdtbr — Redtenbacher, J; Nergl. Studien iber das Fliigelge- äder der Insecten 1886. Rossius P.; Fauna etrusca 1790. Mantissa 1792 —1795. Rott = Rottenberg, S.A. v.; Anmerk. z. d. Hufn. Tabellen 1777. Rösel A. J.: Insecten-Belustigungen 1746. *Rössl = Rössler, A.; Beiträge z. Naturgeschichte einiger Lepi- dopteren. Sc = Scopuli, J. 4.; Entomologia Carniolica 1703. Sepp, J. C.; Beschouwing der Wonderen Gods Bd. I—VIII 1715 —1860. *Sn — Stainton H. T.; A Manual of British Butterflies 1859. Spr = Speyer. *Stett. e. Z.; = Entomologische Zeitung her. zu Stettin. *Stgr = Staudinger, O.; Catalog der Lepidopteren des europ. Faunengebiets 1871. 2 Pii 18 A. Poppius. Stph = Stephens, J. F.; Illustrations of British Entomology, Haust. III 1851. Ström, H.; i Danske Vid. Selsk. Skr. 1783. *S. V. = Systematische Verzeichniss d. Schmetterlinge Wiener Ge- gend 1776. *Svs = Sievers, J. C:; Schmetterlinge in und um St. Petersburg 1852. Tlhng = Thunberg, C. P.; Museum naturalium Acad. Ups. 1788. Insecta Suecica I 1784, II 1791, III 1792, TVT 9240 1794, VI 1794. *Thomson, C. G.; Skandinaviens insekter 1862. *Tm = Tengström, J. M. J. af; Geometridae, Crambidae et Py- ralidae Fennicae 1859. = Catalogus Lepidopterorum Faunae Fennicae praecur- sorius 1869. *Tr — Treitschke, F.; Die Schmetterlinge von Europa VI 1827 X 1854—1855. *Wd= Wilde, O.; Die Pflanzen und Raupen Deutschlands 1861. * Weismann, A.; Studien zur Descendenz-Theorie 1875. *WL — Wullschlegel, J.; Fauna aus der Aargau 1879. *Wn = Wallengren, H. D. J. Skandinaviens 5 Heterocer fjärilar 1853—1871. x Index specierum noctuarum et geometrarum 1874. *Wng = Werneburg, A.; Beiträge zur Schmetterlingskunde 1864. Wood, W.; Index Entomologicus 1834— 1840. Alp == Alla JA (Clos Zitr = Zetterstedt, J. W.; Insecta laponica 1840. Dendrometridae. 19 Förkortningar vid lokaluppgifter n = norra, s == södra, 0 = östra, v = vestra, m = mellersta, o =och Alg. = Algier Alp. = Alperna Alt. — Altai Amer. —= Amerika And. == Andalusien Arm. = Armenien Balk. — Balkanhalfön Bask. = Baskier Bh. = Bohuslän BI. — Blekinge Christ.= Trakten kring Christiania Dalm. = Dalmatien Dals. = Dalsland Danm. = Danmark DIr. = Dalarne Engl. = England Eur. == Europa Frank. = Frankrike Gestr. = Gestrikland Gotl. = Gottland Grekl. = Grekland Gudbr. = Gudbrandsdalen Hall. — Halland Hls. = Helsingland Hrjd. = Herjedalen Ital. = Italien Jmt. = Jämtland Jutl. = Jutland Kast. = Kastilien Kat. = Katalonien Kauk. = Kaukasus Kjöb. = Kjöbenhavn Lapl. = Lappland. Mpdä. = Medelpad Norrb. — Norrbotten Nerk. — Nerike Orenb. = Orenburg. P. = Trakten kring Petersburg. Pyr. = Pyreneerna Ryssl. — Ryssland Schl. = Schlesiska bärgen Sdm. = Södermanland S1b. = Sibirien Sjaell. = Sjaelland Sk. = Skäne Skottl. = Skottland Sthlm. = Stockholm SV. = Sverige Syr. = Syrlen Trndhj. = Trondhjem Turk. = Turkiet Tysk]l. = Tyskland. Upl. = Uppland. VB. = Vesterbotten VG. — Vestergötland Vrm. = Vermland Vstm. = Vestmanland Äng. = Ängermanland ÖG. = Östergötland ÖIL. = Öland. De finska distrikten äro desamma, som Tengström använder och motsvara ungefär, men icke fullständigt, de s. k. landska- perna. Vid de finska lokaluppgifterna förekomma följande för- kortningar : 20 A. Poppius. Bff = Bonsdorff, Br = Brenner, Cal. = Coloander, Carl. = Carlenius, Chyd. = Chydenius, Ehnb.= Ehnberg, Env. = Envald, Fhm = Furuhjelm, Gk = Grönvik, Gthr = Giinther, Hamm. = Hammarström, Hllm — Hellström (j = junior), Inb. = Inberg, Ldl = Lundahl, Lm — Lundström, Mgn = Malmgren, Mkn = Mäk- lin, Ndn = Nordman, Nyl. —= Nylander, Pn = Palmen, Pipp. = Pipping, Pkd = Pippingsköld, Ppps = Poppius, Rr = Reuter, Sahlb. = Sahlberg, Simm. = Simming, Smn = Sundman, W:na — Wasastjerna, Wstm — Wikström, Wt — Woldstedt. Hfors = Helsingfors, Tfors = Tammerfors, Uborg = Uleäborg, Wstrand = Willmanstrand. Dendrometridae. Fam. Dendrometridae. Rilban 8 & bakvingarne utgär frän basen, skildt för si. Dä en mätarefjäril skall examineras, mäste säledes först en bakvinge affjällas.. Därefter bestämmes, huruvida ribban 8 utgär frän basen eller säsom en gren ur främre medianstammen. 1 före- gäende fallet hör fjäriln till ifrägavarande familj. Sedermera un- dersökes pä samma bakvinge om ribban 5 finnes eller saknas. I föregäende fallet hör ijäriln till gruppen Acidalidae, hvars grupp- karaktär dä bör genomses. Saknas äter ribban 5, sä kan fjäriln höra antingen till Odontoperidae eller Boarmidae, hvilkas grupp- karaktärer dä böra jämföras. Med afseende ä teckning visa dendrometriderna en ganska genomgäende likhet. Utmärkande härvid är: A!) en tvärlinie närmare vingbasen, inre tvärranden, B) en tvärlinie ungefär tvärs öfver midten af vingen, midtelskuggningen. Ofta finnes jämte midtelskuggning antingen innanför, i eller ytterom densamma en s. k. midtelpunki eller, om den är större, midtelfläck; stundom ersätter midtelfläcken midtelskuggningen. C) Vidare finnes en tvärlinie ytterom midtelskuggningen, yttre tvärranden samt D) en ljus, i vägor gäende tvärlinie ytterom yttre tvärranden, väglinien. Väglinien ätföljes bäde inät och utät af en mörkare skuggning; dessa linier har jag kallat vägliniens skugglinier. Slutligen fin- nes E) en fin, mer eller mindre sammanhängande linie utmed själfva utkanten, utkantlinien. Stundom afdelas ännu fransarne tvärsöfver af en mörkare linie. — Midtelskuggningen och teck- ningen ytterom denna fortsättes oftast öfver bakvingarne och sy- nes jämväl pä undre sidan. Sä genomgäende än denna teckning är, finnes knapt en enda ') Bokstäfverna äro desamma ä figuren vid Boarm. repandata. Tab. 8. 22 A. Poppius. art, där icke en eller flere af dessa linier kunna blifva högst otyd- liga eller helt och hället saknas. Vanligen inträffar, att hos samma art det ena exemplaret har den ena, det andra exemplaret den andra af ifrägavarande linier otydligare. För att icke vid hvarje art behöfva upprepa, att en eller annan linie kan vara otydlig eller saknas, päminnes här en gäng för alla, att artbeskrifnin- garna äro gjorda efter sädana exemplar, eller under sädan för- utsättning, att alla tvärlinier, som tilläfventyrs finnas hos den ifrägavarande arten, pä en gäng äro närvarande. 1:sta gruppen ODONTOPERIDAE. Ribban 5 ä bakvingarne saknast). Utkanten med utspräng eller utbukiningar pä Dbäda, eller allenast pä det ena vingparet. Vingspetsen skarp, utkanten invid densamma inätsvängä, ehuru stundom sä obetydligt, att det Dlir märkbart endast pä affjällad vinge. Kännetecknande för denna grupp är, att framvingarnes ut- kant icke är jämn, utan bildar utspräng eller utbuktningar. Stun- dom äro dessa utspräng tydliga, i hvilket fall andra kännetecken äro Ofverflödiga, ty förefinnas engäng utspräng vid framvingarnes utkant jämte det att ribban 5 ä bakvingarne saknas, sä är fjäriln att räknas till ifrägavarande grupp. Men ofta äro utsprängen endast otydliga utbuktningar, som blifva märkbara, först sedan vingen blifvit affjällad. I sädant fall kan man till och med utan att affjälla vingen igenkänna hithörande fjärlar pä deras skarpa vingspetsar. Ofta kan man mer eller mindre tydligt se, att ut- kanten är inätsvängd invid vingspetsen, men ocksä där denna in- böjning är sä grund, att icke häller den kan skönjas, utan att vingen affjällas, värkar den dock, att vingspetsen synes skarp. En afrundad vingspets utan ingröpning invid densamma förekommer dock inom denna grupp hos släktena Ploseria, Cabera och Abraxas. Gruppen omfattar i det närmaste Treitschkes stora släkte Ennomos, som han ställer i spetsen för mätarefjärlarne. Äfven Lederer sammanför de flesta hithörande släkten i en undergrupp under sin grupp III, men bortglöm- mer. helt och hället frän sin tabell , Eintheilung der Genera* Plagodis (hos ho- nom Eurymene), Opisthograptis (hos honom Rumia) samt Venilia, hvilka släk- ') Härifrän göra släktena Selenia och Ploseria undantag, ity att ribban 5 & bakvingarne finnes. Dendrometridae. 23 ten han dock sedermera vid släktbeskrifningarna upptager. Redan af denna anledning är tabellen oanvändbar och blir det ännu mer till följd af andra oegentlioheter. Sä t. ex. hänföres Odontopera till afdelningen ,A. Hintertlägel zwischen Rippe 4 u. 6 nicht ausgenagt*, samt vidare till underafdelningen ,b) Dieselbe gleichmässig ausgezackt*, d. v. s. bakvingarne äro lika mycket urgröpta emellan ribborna 4 och 6, som emellan öfriga ribbor. — Angerona har föga större urgröpning emellan ribborna 4 och 6 pä bakvingarne än Cro- callis, ehuru enligt Lederers tabell den förra borde hatva, den sednare sakna ingröpning. Sä smä olikheter, som om palperna räcka ända fram till pannan eller ej (skilnaden emellan Angerona och Epione) torde knappast kunna sär- skiljas. Att hämta kännetecken frän antennernas kamtänder är olämpliet, ty sädana företinnas endast hos 5. Herrich-Schäffer har ocksä lätit hithörande släkten stä invid hvarandra (VI pag. 107—110). Angäende hans ,Schema" kunde bland annat anmärkas, att hos Opisthograptis bäde ingröpningen vid vingspetsen och ingröpningen vid ribban 5 ä bakvingarne är nästan omärkilig. I sin tab. VII, Tabula affinitatum Geometridum och dess förklaring pag. VIII—IX sammanställer H.S. Angerona med Fidonia pä grund af ,staubige oder gesprenkelte Fläche mit undeutlichen oder drei Ouerlinien*. Bottenfärgen hos Angerona är säregen, nägot liknande förekommer endast hos Plagodis och Numeria, men icke hos Fidonia, där alls icke nägon för släktet typisk botten- färg förefinnes. Att tvärlinier saknas är likasä egendomligt för Angerona, hos Fidonia förefinnas sädana i reseln, om ock de stundom äro otydliga. Nägra hithörande släkten, nämligen Odowrtopera, Eugonia, Crocallis, Selenia och Pericallia bilda en ganska naturlig under- grupp. Dessa släkten päminna till yttre utseende om natttlyfjär- larne. Kroppen är nägot tjock, hufvudet litet och liksom indra- get i thorax, som är ullhärig. Antennerna hafva hos 5 dubbel kamrad, palperna äro länga och häriga, med spets utan här. Sug- tungan är hos Odontopera, Selenia och Pericallia af vanlig längd samt spiralrullad, hos Eugonia däremot endast af palpernas längd och hos Crocallis icke ens sä läng. Till färgen öfverensstämma som vanligt hufvud och thorax med framvingarne, abdomen med bakvingarne. Äfven vingformen päminner om nattflyfjärlarne, ty framvingarne äro länga och deras framkant är rak. Vingspetsen är skarp, utkantens utspräng pä framvingarne är olika hos skilda släkten. Sälunda finnes hos Selenia ett bredt och rundadt ut- spräng vid ribban 4, hos Eugonia ett skarpt utspräng vid samma ribba, hos Odontopera och Pericallia tvänne, tandlika utspräng, det ena vid ribban 4, det andra vid ribban 6, hos Crocallis fin- nes slutligen endast smä utskjutande vägor vid ribbornas ändor, dock tydligare vid ribborna 4 och 6. Ribbförgreningen hos till 24 A. Poppius. denna undergrupp hörande släkten utmärker sig genom att rib- borna 10 och 11 oftast utgä hvardera för sig frän främre median- stammen samt oftast äro fria. Lika nära förbundna sig emellan äro ej öfriga hithörande släk- ten. Närmast besläktade med föregäende, särskildt med Selenia, torde Plagodis och Epione vara. Äfven hos dessa släkten äro näm- ligen framvingarne länga och utkanten försedd med bred utbukt- ning, som är längst utskjutande i närheten af ribban 4. Bakvin- garne hos Epione hafva tvänne utbuktningar, emellan hvilka bildas en för släktet typisk ingröpning vid stället för ribban 5, hvilken här i öfverensstämmelse med karaktären för gruppen saknas. När- stäende till Epione äro äter Hetrione, som jag pä grund af olika ribbförgrening därifrän utbrutit, samt Hypoplectis, Perconia och Diastictis, bland hvilka de tre förstnämda släktena hafva, det sist- nämda däremot saknar utbuktning vid framvingarnes utkant. När- stäende till Plagodis äro äter Angerona och Numeria, bäda med de för Plagodis utmärkande och äfven hos Epione förekommande korta tvärstrecken samt med obetydlig utbuktning vid framvin- garnes utkant. Till dessa släkten sluter sig det fjärmare stäende släktet Venla, äiven det med skarp vingspets och utbuktning pä framvingarne, samt Opisthograptis med skarp vingspets, men utan utbuktning. Mindre skarp vingspets hafva Ploseria, Cabera och Abraxas, som äfvenledes sakna utbuktning, samt Macaria. Det sistnämda släktet har likväl säsom vanligt en utbuktning vid rib- ban 4 och emellan denna och vingspetsen finnes en, isynnerhet hos nägra arter päfallande djup ingröpning eller utskärning, i följd hvaraf vingspetsen synes skarp, säframt densamma ej affjäl- las. Affjällas däremot vingspetsen, sä ser man tydligen, att den är afrundad. Hos Macaria finnes dessutom ä bakvingarnes utkant vid ribban 4 en mycket tydlig, spetsig utbuktning. Säsom nämdes, utmärker sig ribbförgreningen hos de fem förstnämda släktena därigenom, att ribborna 10 och li utgä frän främre medianstammen oftast hvardera för sig, dock kunna de sedermera antingen hberöra hvarandra eller närstäende ribbor. Variationer i samma riktningar äterfinnas, dä man jämför ribb- förgreningarna hos närstäende släkten. Sälunda utgä 10 och 11 hos Plagodis hvardera för sig, men därefter sammanstöter 11 först med 12 och sedan med 10. Detsamma är fallet hos Ploseria, Dendrometridae. 25 men här är ribban 10 efter att hafva sammanstött med 11 1 e- delst anastomos förenad med stammen 8—9. Ocksä hos Nume a utgä ribborna 10 och 1! hvardera för sig, hvarefter 11 medelst anastomos är förenad med 12. Längre utät sammansmälter rib- ban 11 för ett kortare eller nägot längre stycke med ribban 10, som här utgär frän gemensamma stammen 7—9. Hos Venilia utgä likaledes 10 och 11 hvardera för sig, längre utät samman- smälter 11 med 12. En nägot afvikande ribbtörgrening förekommer hos Ange- rona. Här utgär ribban 10 frän främre medianstammen, under det att ribban 12 synes grena sig i 11 och 12. Dessutom finnes en anastomos emellan stammen 1/—12 och ribban 10, hvilken anastomos stundom icke ens räcker frän den ena ribban till den andra och stundom helt och hället saknas. Denna ribbförgrening tycekes mig böra förklaras i Öfverensstämmelse med hvad Lederer och Heinemann gjort sälunda, att ribborna 10 och 11 anses utgä ur främre medianstammen med kort gemensam stam, hvarefter ribban 11 för ett stycke skulle hafva sammansmultit med ribban 12, för att dock närmare framkanten äter skiljas därur. Ana- stomosen skulle sälunda härstamma frän ribban 11, där denna gick öfver frän ribban 10 till ribban 12. Denna förklaring be- styrkes af Heinemanns uppgift, att ribban 11 stundom utgär ur främre medianstammen, hvilket fall jag icke lyckats päträtta. Med Angeronas ribbförgrening öfverensstämmer Fpiones. Jag har nämligen funnit en dylik anastomos emellan 10 och 11—12 hos ett exemplar Epione paralellaria, som jag erhällit at Staudinger. Annars plär ifrägavarande anastomos hos Epione saknas, men äf- ven hos Angerona är den ju, säsom nämdes, stundom ofullständig. Lederer säger: ,11 und 12 sich nicht beriihrend, 10 entspringt aus 11%. Sädant har jag icke sett, men detta skulle äfven be- styrka, att ribborna 10 och li egentligen hafva gemensam stam, ehuru, pä sätt ofvan förklarades, ribban 11 sedermera hlifvit en gren till ribban 12. Bland de Epione närstäende släktena Hetrione och Hypo- plectis har Hypoplectis en ribbförgrening, som i det närmaste lik- nar Angeronas. Här utgä nämligen ribborna 10 och 11 ur främre medianstammen med kort gemensam stam, hvarefter antingen ge- mensamma stammen eller ock därjämte ribban 11 ett stycke sam- 26 A. Poppius. mansmälter med ribban 12, förutom att ribban 10 hberör gemen- samma stammen 8—9. Härmed öfverensstämmande är ribbförgre- ningen hos Diastictis. Hos Perconia och likasä hos Aspilates utgä ribborna 10 och 11 hvardera för sig, hvarefter ribban 11 berör ribban 12 och ribban 19 berör eller medelst anastomos är förenad med gemensamma stammen 8—9. Afvikande är däremot ribb- förgreningen hos Hetrione, där ribban 10 vid basen tyckes hafva sammansmultit med gemensamma stammen 8—)9, ty ribban 10 utgär ur denna stam. Med ribbförgreningen hos Hetrione öfver- ensstämmer äter ribbförgreningen hos Cabera.. Ifrän den hos Epione vanligen förekommande ribbförgrenings- formen utan anastomos emellan stammen 11—12 och ribban 10 skulle jag härleda ribbförgreningen hos Ellopia sälunda, att jag tänker mig, att ribban 11 hos Epione för ett stycke sammansmul- tit med ribban 10. Anastomosen emellan ribban 12 och gemen- samma stammen 10—11 hos Ellopia skulle sälunda härleda sig frän ribban 11, där denna gär öfver frän ribban 12 till ribban 10. En annan förklaring vore, att ribborna 10 och 11 skulle hafva sammansmultit vid basen till gemensam stam, hvilken sedan skulle beröra eller medelst anastomos vara förbunder med ribban 12. I hvardera fallet skulle sälunda ribborna 10 och 11 närma sig ribban 12. Emedan det i Finland endast finnes en art af släktet Ellopia, har jag vid tolkningen af dess ribbförgrening icke kun- nat leda mig fram genom öfvergängar frän art till art. Saknaden af material har äter hindrat mig att undersöka möjliga variatio- ner hos den enda art, som finnes. Min tolkning öfverensstämmer dock med andra författares. Sä säger Herrich-Schäffer III pag. 39 ,Rippe 10 verlauft bei Honoraria gesondert, bei Fasciaria ent- springt sie aus 11, welche bei allen 12 beriihrt*. Hos Lederer heter det, ,11 und 12 berihren sich, 10 entspringt aus 11*. Följer sä Opisthograptis och Macaria. Hos hvardera finnes i regeln endast 11 ribbor pä framvingarne, men hos Opisthograp- tis är stundom den 10:de ribban tvägrenig. Heinemann uppgifver att gemensamma stammen 10—11 berör 12. Inom Macaria äter har jag hos ett exemplar Mac. signaria frän Staudinger funnit 12 ribbor & den ena framvingen, som jag affjällat. Här sprungo rib- borna 10 och 11 ur gemensam stam, hvarefter ribban 11 för ett stycke sammansmultit med ribban 12. Annars har jag inom släk- Dendrometridae. 27 tet Macaria alltid funnit endast 11 ribbor ä framvingarne, hvar- vid ribban 10 i vanlig ordning utgätt frän främre medianstammen och antingen varit fri eller sammanstött med 11:te ribban (eg. ribban 12) eller ock med gemensamma stammen £—9. Dessutom inträffar hos Mac. notata att ribban 9, som annars i vanlig ord- ning utgär ur gemensam stam 8—9, ändas blindt midt emellan ribborna 8 och 10, eller ock att samma ribba 9 utgör en oren till ribban 10. Yttermera inträffar, att ribban 12 (här 11) öfver- gär som gren till ribban 10, under det att dess inre afbrutna del ändas blindt. Svärast förklarad är ribbförgreningen hos Abraxas. De tre finska arterna hafva alla olika ribbförgrening. Hos A. melanaria förekommer tvänne ribbförgreningsformer, den ena med ribborna 10 och 11 utgäende hvardera för sig, hvarefter 11 för ett godt stycke sammansmälter med 12, den andra med ribborna 10 och 11 ur kort gemensam stam samt fria. Hos A. Grossulariata och marginata finnes endast 11 ribbor, hvarvid 10 hos Grossulariata är med anastomos förenad hos stammen 7—9 och medelst en an- nan anastomos med ribban 12. Hos A. marginata är 10 fri. Här kunde mähända antagas, att ribborna 10 och 11 utgäende frän gemensam stam allt mera sammansmultit, tills de bildat en enda ribba. I detta fall borde släktet öfverföras till Boarmidae, dit A. melanaria under släktnamn Rhyparia äfven blifvit räknad. En annan förklaring af släktets ribbförgrening är att 11 smä- ningom sammansmultit med 12. För denna tolkning talar ana- stomosen emellan 10 och 12 hos A. Grossulariata, hvilken dä skulle utgöra en rest af ribban 11. För att bevisa riktigheten af denna sednare förklaring, skulle ribban 12 hos nägon art böra vara 2-grenig. En sädan variation har jag dock icke funnit hvar- ken hos de finska arterna A. Grossulariata och marginata eller hos de utländska A. Ulmaria och pantaria, hvilka jag för detta ändamäl undersökt. Anastomosen emellan 10 och 12 finnes all- tid, men den emellan 10 och stammen 7—9 saknas ofta. Säsom högst egendomlig mä anföras Heinemanns förklaring af ribbför- greningen hos släktet Metrocampa, dit han räknar den finska arten Ellopia prosapiaria. Först heter det nämligen (I pag. 625) ,die Costalrippe gabelt sich in Rippe 12 und gemeinschaftlichen Stiel von 10 und 11*, hvilket icke kan sägas, dä det gemensamma skaftet synbarligen utgär frän främre median- stammen. Vidare fortsätter Heinemann , — — bisweilen geht auch von Rippe 28 A. Poppius. 10 noch eine Rippe in den gemeinschaftlichen Stiel von 8 und 9, so dass die Costalrippe direct in diesen einzutreten scheint. För att fä bibehälla sin upp- fattning af att ribban 12 förgrenat sig i 12, 11 och 10, läter han ribban 12 därefter försvinna i en annan ribba. Mest egendomliet är dock slutet: ,An jeder Stelle, wo eine Gabelung der Costalrippe stattfindet, setzt sich der in den Vorderrand gehende Zweig auch iiber seinen Ausgangspunki Dis zur vordern Mittelrippe oder bis zu dem gemeinschafilichen Stiele von Rippe 7 und 8 fort. Grenarne skulle sälunda skjuta tillbaka för att bilda nya ribbor 10 och 11 i st. £. dem, som försvunnit. Vid beskrifningen af ribbförgreningen hos Hypo- plectis heter det äter: , die Costalrippe durchschneidet Rippe 12. Jämföras hithörande ribbförgreningsformer, finner man, att ribborna 10 och 11, ifrän att utgä hvardera för sig, allt mera sammansmälta med ribban 12, tills att icke blott ribborna 10 och 11 sammanhänga med 12 t. ex. hos Plagodis och Ploseria m. fi. utan ock ribban 9 ryckes ur sin förening med stammen 7—38, för att förenas med ribban 10 (Macaria). Tillika blir i allmänhet färgen lifligare och de typiska tvärränderna otydligare eller mera varierande samt larven mindre kvistlik. Larven är nästan alltid förvillande lik en förtorkad gren- stump. Till färgen är den brun, enfärgad eller spräcklig, stund- om gulaktig, stundom gräaktig. Likheten med en förtorkad gren blir än mera päfallande, genom att larven afsmalnar framät, är tjockare vid ledinsnöringarna samt ofta ä nägra leder försedd med större eller mindre knölar. Dä den oroas sammandrager den sig, hvarvid isynnerhet hufvudet jämte de 3 första segmenten hopdra- gas. Tillika blir larven härvid styf och reser sig pä de tvä baker- sta paren buktfötter, sä att den stär fritt ut frän grenen. I denna ställning förblir den orörlig, sä länge den tror sig vara i fara. Larverna till Selenia, Eugonia och Crocallis hafva pä buksidan af 4—8 segmentet knölar, hvilka likna förkrympta fötter, och lar- ven till Odontopera afviker frän alla andra mätarelarver därige- nom, att den har fötter jämväl pä 7:de och 8:de segmentet. Ydontoperidae. I. Framvingarnes framkant till största delen rak, thorax ullhärig. A. Tvärränderna ljusa, violetta---------- 5. Pericallia. b. a mörka a. Vingspetsarne med en mörkare, inät ljuskantad halfcirkel ------------- 4. Selenia. Dendrometridae. b. Vingspetsarne utan halfcirkel. 1. Färgen halmgul, midtelfältet mörkare 2. , = brandgul, utkanten , 32, = brungrä, bäda vingparen med ögonfläckar af hvit pupill och svart II. Framvingarnes framkant bägböjd, kroppen spänslig. A. Utkantfältet mörkare. a. Vingar brungräa ATS OAO ALT 543 KTTO N e TOO Saa b. » = gula med rödaktiga ribbor och eaa meeen aava one Fia etsijä Hä tud Si6 B. Midtelfältet mörkare. a. Bakvingar gula, framvingar bruna--- b. Bäda vingparen af samma färg 1. Bakvingar med tydlig ingröpning DA b utan ja * Midtelfältet begränsas af ljuseräa linier «+ << «eh ee eet n tn nananana ** Midtelfältet begränsas af mörkare TE Tmä (EJD 0100010010. 08 £.0 9.08 05:01n Sale 86 C. Hvarken midtel- eller utkantfält mörkare. 1. Vingar med svarta i tvärrader ord- nade fläckar. *Bäda vingparen gula----------.. **Ä tm. framvingar icke gula ------ 2. Vingar utan svarta fläckrader. *Ätm. framvingar Ofverallt med korta tvärstreck. ** Vingar med svart-violett fläck vid alkaa liemen 00 cd00080 0050500 -i Vingar utan svart-violett fläck vid bakre hörnen ----.-- +... ** Vingar utan korta tvärstreck. 4 Vingar svafvelgula med brand- gula fläckar vid framvingarnes TAKE an oo E Sait toT o ls osta a ov0la isi 10 3. Crocallis. 2. Eugonia. 1. Odontopera. 19. Diastictis. 12. Epione. 7. Ploseria. 13. Hetrione. 17. Ellopia. 8. Numeria. 9. Venilia. 20. Abraxas. 6. Plagodis. 11. Angerona. « Opisthograptis. 30 A. Poppius. ++ Framvingar ljusgula med mör- kare snedskuggning frän ving- Spetsen «+++ «ees on enaa n enne 21. Aspilates. +ii Vingar hvit eller gräaktiga E Pakvingar utdragna i spets 18. Macaria. 00 ”. icke n 2210022 x Bakving. m. 3 tvärränder 15. Perconia. XK D 5 2 5 16. Cabera. XXX » utan ja 14. Hypoplectis. 1. Odontopera (Stph. 1829). Ribbförgrening. Framvingar:1 frän basen, — 2 fr. bakre me- dianstammen pä ung. ?/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. samma hörn, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen ett stycke innanför medianfältets främre hörn, — 10 och 11 fr. främre medianstammen hvardera för sig, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfäl- tets bakre hörn, — 4 fr. samma hörn, — 5 saknas, — 6 fr. me- dianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstammen ett stycke innanför främre hörnet, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant rak, endast vid basen och spetsen obetydligt bägböjd. Vingspetsen skarp. Utkanten med skarpa utskjutande utspräng vid rilborna 4 och 6. Bakvin- gar med afrundade hörn och smä utskjutande vägor vid ribbor- nas ändor. Kroppen är gulgrä, abdomen nägot ljusare. Hufvud och tho- rax äro ullhäriga. Palperna häriga, deras spetsar, som äro utan här, synas skjuta nägot framom hufvudet. Antennerna hafva hos & korta kamtänder. Tungan är läng, spiralrullad. Lären hä- riga; bakersta benparet hos bäda könen med 2 par sporrar. Dendrometridae. 31 1. O. bidentata (L) Cl. Te. 7, 2 bidentata (1759);? S. V. pag. 103 Pectinataria (1776); Hb. Btr. I: 4 pag. 7 Dentaria (1789), Sml. 12 Dentaria (1824); Dup. VII: 143, 5—6 Dentaria; Tm 421 bidentata; Stgr 2270 Bidentata. Vingarnes färg är ofvan 0rungrä, med gulaktig glans. Fram- vingarne hafva 2 svartaktiga tvärlinier (yttre och inre tvärrand), af hvilka den yttre utät ätföljes af en hvitgrä tvärlinie. Yttre tvärranden fortsättes jemväl öfver hbakvingarne, som till färgen äro nägot ljusare än framvingarne. Alla vingar hafva midtel- fäckar af hvit pupill och svart ring. Utkantlinie saknas, fran- sarne bruna med hvita spetsar emellan ribborna. — Undertill äro framvingarne nägot ljusare, bakvingarne lika ofvan. Yttre tvär- rand samt midtelfläekar af hvit pupill och svart ring finnas lik- som ofvan pä bäda vingparen, men inre tvärrand saknas äfven pä framvingarne. Vinglängd 5 % 23—21 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven liknar en förtorkad gren- stump, är till färgen brun, stundom mer eller mindre grä- eller gulspräcklig samt afsmalnar nägot framät. Den har 2 par smä knölar pä ryggsidan af hvarje segment samt en valkformig upp- höjning pä 11:te segmentet. Den lefver pä Prunus, Betula, Vi- burnum, Salix m. fl. trädslag (t. o. m. pä tall enl. S. V.) samt anträffas 1 Augusti—-September. Puppan är mörkbrun, invid jor- den bland mossa, inom gles kokong samt öfvervintrar. Fjärilm utvecklas om vären eller förra delen af sommaren. Den förekom- mer bland träd, isynnerhet i barrskog, men fängas äfven pä Sy- ringa i trädgärdar samt är i rörelse om natien. Ä somliga orter är den tämligen allmän. Utbredning % Finland: Al: Jomala 5 — 86 (E. Rr). A: VI = vi Pargas Lofsdal Juni—Juli, (E. Rr); Piukkala %85 (Ppps). N: H:fors (Pipp.). F: Ruovesi 774 (J. Sahlb.); Kuhmois 782 (K. Ehnb.). S: Sysmä, Woipala 0586 (Ppps); S:t Michel 1879, 80, 83, 86 (K. Ehnb.). K.a: (enl. Tm:s Cat.). K: Kexholm (Tm) Sordavala (Chyd.), Walamo (Hamm.), Salmis (A. v. Bff, K. Ehnb.). Uukuniemi (Simm.). K.b: (enl. Tm:s Cat.) Kr: Petrosavodsk 5769 (J. Sahlb.). Tivdi 61 (Inb.). O.a: G. Karleby (Hllm. j., W:na) Jakobstad (J. Sahlb.). 32 A. Poppius. Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk-Hls.; s. o. m. Norge: Danm; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital.; s. Ryssl.; Alt.; 6. Sib. ! Nägra författare uppgifva vingspetsen säsom en 5:dje utskjutande tand vid utkanten. 2. Eugonia (Hb. 1816). Ribbförgrening, /ramvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen pä ung. 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvär- ribban, — 6 fr. främre hörnet eller fr. gemensam stam 6—9, — 1—9 (eller 6—9) fr. gemensam stam, som utgär fr. främre hör- net, — 10—11 fr. främre medianstammen strax innanför främre hörnet, tätt invid hvarandra eller förenade till kort gemensam stam, ofta sammanstötande med 12. — 12 fr. basen. Bakvingar: la och 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä '/, af dess längd, — 5 fr. samma stam, ett godt stycke innanför me- dianfältets bakre hörn, — 4 fr. bakre hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstammen strax invid främre hörnet, — 8 fr. basen. Ä det afbildade exemplaret af E. erosaria saknas pä fram- vingarne ribban 10, i stället finnes en anastomos emellan ribban 11 och stammen 8—9. Enligt mitt förmenande hafva här rib- borna 10 och 11 utgätt ur gemensam stam, hvarefter 10 berört stammen 8—9, men dess fortsättning har aldrig kommit till ut- veckling, eller ock har 10 sammansmultit med stammen $S—49. Vingformen. Framvingarnes framkant är rak, vid basen och spetsen obetydligt bägböjd. Vingspetsen är skarp. Utkanten har — ett ganska skarpt utspräng vid ribban 4 samt hos 2 mindre, väg- formiga utspräng vid öfriga ribbor. Bakvingarne hafva afrundade höru samt likaledes ett skarpt utspräng vid ribdan 4 och mindre, vägformiga utspräng vid öfriga ribbor. Kroppen. Hufvud och thorax ullhäriga. Antennerna hos 5 med dubbel rad kamtänder; palperna synas, dä fjäriln betraktas ofvanifrän, skjuta framom hufvudet, deras spetsar utan här. Sug- . tungan kort, icke spiralrullad. Lären ullhäriga. Kroppens färg samt sporrarnas antal olika hos skilda arter. Dendrometridae. 33 Kugonia. A: Pakersta benparet med 2 par sporiar----- »+ 2. autumnaria. B. ” ED ” 1 ” ” a. Thorax till färgen lika vingarne ------- 3. erosaria. b. 5 citrongul, ljusare än vingarne -- 4. Alniaria. 2. E. autumnaria Wng. S. V. pag. 103 Alniaria (1776); Hb. 26 Alniaria: Dup. VII: 142, 1—2 Alniaria; Wng Stett. e. Z. 1859 pag. 361 Autumnaria; Tm 416 alniaria; Stgr 2259 Autumnaria. Vingarnes färg är ofvan ockragul med utät mörkare, rödak- tig skuggning utmed utkanterna och öfverallt gleststäende smä rostbruna punkter. OÖfver framvingarne gä 2 lakät mer eller min- dre försvinnande och obestämda, rostbruna tvärlinier (inre och yttre tvärrand), af hvilka den yttre stundom, ehuru otydlig, fort- gär öfver bakvingarne. Emellan tvärränderna finnas pä framvin- garne rostbruna likaledes obestämda midtelfläckar. Utkantlinien otydlig eller ingen, fransarne gulhvita med rostbruna fläckar. — Undertill hafva framvingarne mörk, rostfärgad vingspets samt en- dast yttre tvärrand, för öOfrigt äro de här lika ofvan. PBakvin- garne äro undertill mörkare än ofvan samt hafva en bred tvär- rand, som till sitt läge ungefär motsvarar öfra sidans tvärrand, men ligger innanför midteltläcken. Bäda vingparen hafva under- till midtelfäckar, ofta med hvit pupill och rostbrun omkrets. Vinglängd 5 23, 2 26 m.m. Kroppen är ockragul; hufvud och thorax framtill lrandgula. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Leinadssätt och förvandling. Larven liknar en förtorkad kvist. Till färgen är den brun- eller gräaktig, 2:dra segmentet har 2 gula punkter. Hufvudet är försedt med en inskärning pä hjässan och är framtill platt. Kroppen afsmalnar framät och har 5:te— 11:te segmentet uppsväldt. Ä 5:te, 8:de och 11:te segmentet fin- nas större och ä öfriga segment mindre knölar. Den öfvervintrar och anträffas sedan om vären eller värsommaren pä Betula, Tilia m. H. Puppan är grön- eller gul-aktig, bläpudrad, inom gles ko- kong, emellan blad. Fjäriln utvecklas pä höstsommaren, före- kommer i löfskog, men är hos oss sällsynt. Den är i rörelse fö- 2 [9] 34 A. Poppius. reträdesvis om natten, ehuru 5 äfven anträffas om dagen. Vin- garne hällas under hvilan halft uppätriktade. Utbredning % Finland: A: Äbo, Ispois 1; Pargas, Lofsdal IX” s.s. larv pä Aln. glutinosa, puppa 2583, imago vr$83, en annan larv blef puppa 1.84, imago 84 (E. Rr). N: H:fors, Gumtäckt (W:na). H:fors (J. Sahlb.). S: S:t Michel, ur puppa, hösten 1886 (K. Ehnb.). HK: Kexholm Okt. 1849 (Tm). Utom Finland: P.: Öst. prov.; Sv.: Sm., Sthlm; Engl.; m. Eur.; n. o. | m. Ital. (pä bärg) Ural; Orenb. 3. E. erosaria (S. V.) S. V. pag. 103 Erosaria (1776); Hb. Bir. II pag. 100 Erosaria, pag. 99 Tiliaria (1790), Saml. 24 Ouercinaria (1824), 25, 440 Erosaria; Bkh. V pag. 92 Erosaria, 94 Ouercinaria (1794); Dup. VII: 143, 3—4 Erosaria; H. S. fig. 72— 73 Erosaria, fig. 74—75 Ouercinaria; Wng Stett, e. Z. 1859 pag. 361 Erosa- ria; Tm 416—417 erosaria; Stgr 2263 Erosaria. Vingarnes färg är ockra eller citrongul, utmed utkanten nä- got mörkare. OÖfver framvingarne gä 2 ganska markerade, brun- aktiga tvärlinier (inre och yttre tvärrand), af hvilka den yttre fortsättes öfver bakvingarne, ehuru här stundom ganska otydlig. Stundom finnes utkantlinie pä bakvingarne. Fransarne gulhvita, med brunaktiga fläckar. — Undertill äro isynnerhet bakvingarne mörkare än ofvan; framvingarne hafva inre och yttre tvärrand, bakvingarne endast en tvärrand, som synes vara en fortsättning till framvingarnes yttre tvärrand, men ligger innanför midtelfläcken. Bäda vingparen hafva tydliga midtelfläckar. Utkantlinien nägor- lunda tydlig, fransarne lika ofvan. Vinglängd 5 20, ? 22 m. m. Kroppen. Hufvud och thorax till färgen lka vingarne, ba- kersta benparet med 1 par sporrar. Vingformen. Utkantens utbuktning bäde pä fram- och bak- vingar större än hos öfriga arter af släktet. Lefnadssätt och förvandling. Larven är nägot mindre än före- oäende arts larv samt varierar liksom den emellan brun- eller oräaktig, med knölar och uppsvällningar. Likasä öfverensstäm- mer den med föregäende arts larv till lefnadssätt. Puppan är gulbrun eller grägul, inom gles kokong, emellan blad. Fjäriln är till lefnadssätt och förekomst lik föreg. art. Dendrometridae. 35 Utbredning ? Finland: A: Pargas, Lofsdal, 2:ne ggr 1884 sä- som larv pä Ouercus. De förpuppade sig i slutet af Juli och ut- 21 24 kommo VIIT, VII (E. Rr). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk. Upl.; Norge: Christ.; Danm.; Engl.; m. Eur.: And.; Ital. (pä bärg): Ryssi.; Ural: Sib. Hn uppgifver orätt, att endast E. Alniaria (haps Tiliaria) har 1 par sporrar & bakersta benparet. Wd:s kännetecken pä larven torde icke slä in pä alla exemplar. 4. E. Alniaria (L) Lin. S. N. X pag. 519 Alniaria (1758); Hb. Btr. II pag. 99 Canaria (1799), Sml. 23 Tiliaria (1824); Bkh. V pag. 87 Tiliaria (1794): Dup. VII: 143, 1—2 Tiliaria; Wng Stett. e. Z. 1859 pag. 560 Alniaria; Tm 416—417 cana- ria; Stgr 2260 Alniaria. Vingarnes färg är ljust ockragul, utät nägot mörkare, stund- om beströdda med otydliga punkter. Framvingarne hafva 2 bruna, skarpt markerade, om ock dunkla tvärlinier (inre och yttre tvär- rand). Utkantlinie saknas eller är otydlig; fransarne gulhvita med bruna fläckar. — Undertill hafva framvingarne rostfärgad vingspets, brunaktig midtelpunkt och brunaktiga punkter vid fram- kanten, för öfrigt lika ofvan. Bakvingarne äro undertill mörkare än ofvan, fullbeströdda med brunaktiga punkter samt försedda med midtelfläck. Vinglängd 5 2 omkr. 20 m.m. Kroppen. Hufvud och thorax citrongula, ljusare än vingarne; bakersta benparet med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling lika föregäende arters. Uthredning ; Finland: A: Pargas, Älön, 2 larver pä Alnus glutinosa. De förpuppade sig Ki och imagines utkommo aN (E. Rr). Merimasku, Rantala 1880 bland gräset ä en äng (Ppps). N: H:fors (Nyl.). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk. Sthlm; Norge: Christ.; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ita]. (pä bärg); N. Amer. 3. Crocallis (Tr. 1827). —Ribbförgrening. Framvingar: 1 fr. basen, — 2 fr. bakre me- dianstammen ung. pä %/, af dess längd, — 3 fr. samma stam in- 36 A. Poppius. nanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvär- ribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 fr. gemen- sam stam, som utgär innanför samma hörn, — 10 och 11 fr. främre medianstammen, antingen fria eller 11 berörande 12, 10 berörande stammen $S—49, eller ock bäda berörande stammen $8—9, hvarvid & det aftecknade exemplaret deras fortsättningar samman- smultit, — 12 fr. basen. — Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hör- net, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 ett stycke innanför samma hörn, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant rak, stundom t. o. m. inätböjd. —Vingspetsen skarp. Utkanten bägböjd, med utskju- tande vägor vid rilbornas ändor; den öfvergär nästan utan hörn i den rundade bakkanten. Bakvingar rundade, utkanten med ut- skjutande vägor vid riblornas ändor. Kroppen är halmgul, hufvud och thorax framtill nästan brand- gula. Hufvud och thorax ullhäriga. Antennerna hos 5 med dubbel rad kamtänder: palperna häriga, med spetsar utan här; sugtungan kort, knapt ?/, af palpernas längd, icke spiralrullaa. Pakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. 5. GC. elinguaria (L) Lin. S.:N. X pag. 520 elinguaria (1758); Hb. 20 Elinguaria; Dup. VII: 146, 3 Elinouaria; Bd. Gen. pag. 184 Elinguaria, Trapezaria (1840); H. S. III pag. 44 Elinguaria, III pag. 44, fig. 441 Trapezaria; Tm 422 elinguaria; Stor 2274 Elinguaria. Vingarnes färg är ofvan halmgul, framvingarne hafva 2 brun- aktiga tvärlinier (yttre och inre tvärrand), emellan hvilka botten- färgen är nägot mörkare. 1 detta mörkare midtelfält finnes en brun midtelfläck, stundom med ljusare pupill. Bakvingarne äro enfärgadt halmgula med brunaktig midtelpunkt, som stundom är otydlig eller saknas. Utkantlinien utgöres pä bäda vingparen af en rad punkter mellan ribborna, fransarne halmgula. — Under- till äro vingarne äfvenledes gula, stundom stötande i brandgult, hvardera vingparet med midtelpunkt och yttre tvärrand. Ving- längd & 21, 2 23 m.m. Dendrometridae. 37 Larven liknar en förtorkad grenstump, är till färgen brun, stundom stötande i grätt eller gult. Den afsmalnar framät samt är nägot uppsväld emellan iedinsnöringarne. Bäde pä buk- och ryggsidan finnas smä knölar, endast 11:te segmentet har en nä- got större knöl pä ryggsidan. Den lefver pä Ouercus, Prunus och Lonicera m. fl. samt öfvervintrar och anträffas sälunda före- trädesvis om vären. I Juni öfvergär den till puppa inom gles kokong, emellan blad. Puppan är brun och puppstadiet varar omkr. 3 veckor. Fjärilnm anträtfas i Juli, Augusti och är hos oss sällsynt. Vingarne hällas under hvilan utbredda. Utbredning % Finland: A: Pargas, Lofsdal, säsom larv pä Betula i Juni, puppa i slutet af Juni, imago a (E. Rr); Kisko N: H:fors Aug. 1852. S: S:t Michel hösten 1884 pä plank, 1886 ur puppa (K. Ehnb.); Nyslott (J. Sahlb.). &O.a: Ilmola (Hamm.). O.b: U:borg (Nyl.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Fls.; s. Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital. (pä bärg); Dalm.; Arm.; Alt.: Orenb.; 6. Sib. 4. Selenia (Hb. 1816). Ribbförgrening. Framvingar: 1 fr. basen, — 2 fr. bakre me- dianstammen ung. pä ?/, af dess längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6—9 fr. gemensam stam, som utgär frän medianfäl- tets främre hörn, — 10 czh 11 fr. främre medianstammen, hvar- dera för sig och hvardera fria, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett godt stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, finnes förhanden i strid mot gruppkaraktären, — 6—7 fr. kort gemensam stam, som utgär fr. medianfältets främre hörn, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant är rak, endast vid spetsen och basen obetydligt bägböjd. Vingspetsen skarp. Ult- kanten med tydligt, redt utspräng vid rivbvan 4. Bakvingarne äro afrundade, vid ribbornas ändor finnas utskjutande vägor eller Pan! tänder, som äro skarpare hos %. 58 A. Poppius. Kroppen: Hufvud och thorax ullhäriga. Palperna synas skjuta framom hufvudet, deras ändor spetsiga och utan här. Sug- tungan spiralrullad, antennerna med dubbel rad kamtänder hos ö. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Selenia. A. Hela vingen innanför yttre tvärranden mörkare 8. tetralunaria. B. Endast fältet emellan midtelskuggningen och yttre tvärranden mörkare ----------« < land, torde Walamo och Kirjavalaks invid Sordavala vara de fyndorter, der arten ärligen anträttas. Utbredning % Finland: HK: Walamo, % (Ndn); Sordavala, Kirjavalaks 84 (J. Sahlb.); Parikkala = (J. Sahlb.). H&M: och Kr: (enl, Tm:s Cat.). Utomi Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Hall., Vrm.; Norge: Telem. Odal.; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien. Gppg uppgitfver att 2 vore ljusare. 10. Opisthograptis Hb. 1816. (Rumia Dup. 1829). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom 1/, af dess längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen ett stycke innanför körnet, — 10—11 fr. gemensam stam, stundom samman- 4 50 A. Poppius. smältande till en enda ribda, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä !/, af dess längd, — 3 fr. samma stam, ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstammen ett stycke innanför hörnet, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant bägböjd isynnerhet mot spetsen. Vingspetsen skarp. Utkanten med otydlig ingröpning invid vingspetsen. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar afrun- dade med utskjutande spets vid ribban 4 och otydliga vägor vid öfriga ribbor. Kroppen är svafvelgul, trakten kring antennernas has och kring ögonen äfvensom palperna rödbruna. Palper ofvanifrän knapt synliga, sugtungan spiralrullad, antenner hos 5 enkla, först vid starkare förstoring synas fina här. Benen gula med rödbruna fläckar vid lederna, bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. 14. O. luteolata (L.) Lin. SSN. X pag. 525 luteolata (1758), F. S. II pag. 356 crataegata (1761); Hb. 32 Crataegaria (1824); Dup. VII: 141, 1 Crataegaria; Tm 425 crataegata; Ster 2280 Luteolata. Vingarnes färg är ofvan och under svafvelgul, framvingarne hafva rödaktig framkant och 4 rödbruna fläckar invid densamma, nämligen en vid basen, en annan utgörande början till inre tvär- randen, hvaraf en stundom synlig, otydlig punktrad äterstär. En 5:dje otydlig fläck sammanhänger med midtelfläeken, som är hvit med brun ring. En 4:de trekantig fläck utgör början till yttre tvärranden, hvaraf likaledes en otydlig punktrad äterstär. Bak- vingarne hafva yttre punktrad samt midtelfläck likaledes af hvit pupill och brun ring. Utkantlinie saknas, fransarne gula med bruna fläckar. Vinglängd 5 19, 2 21 mm. Utveckling och lefnadssätt. ZLarven liknar en förtorkad gren- stump, är till färgen brun, sällan grön samt framät afsmalnande. Pä ryggsidan af 6:te segmentet finnes en knöl eller tvärvalk, som är svart med en ljus fläck pä hvardera sidan. Pä buksidan at 9—11 segmentet finnas smä knölar likuande fransar. Den har 7 Dendrometridae. 51 par fötter, genom att säväl 7:de som 8:de segmentet jemväl har bukfötter, hvilka kunna indragas och icke begagnas vid gäendet. Den anträffas i Aug.--September pä Crataegus oxyacantha, Pyrus och Prunus. Puppan är brun, inom kokong, emellan blad samt öfvervintrar. Fjärilm förekommer under Juni i löfskog och träd- gärdar, stundom tämligen allmänt. Den är i rörelse pä dagen och om aftonen samt häller vingarne under hvilan utbredda. (E. . Rr har tagit larver pä Ribes nigrum. Dessa förpuppade sig i slutet af Augusti och blefvo imagines i medlet och slutet af Ja- nuari följande är), = = Utbredning % Finland: Ai: Jomala j; — 3786 (E. Rr). A: Abo, Kakskerta (E. J. Bf); Pargas, Juni— juli (E. Rr); Yläne (J. Sahlb.); Sastmola (Wm). N: Hfors (Tm, Nyl.). W: Ruovesi '774 (J. Sahlb.); Tfors (Ldl). S: Sysmä —86 (Ppps); S:t Michel Juni 1879, 80, 83 (K. Ehnb.); Nyslott (Inb.). H&.&: (enl Tm:s Cat). H: Kexholm (Tm); Kronoborg (Chyd.); Jaakkima (K. Ehnb.). HE&.b: Tuovilanlaks (Lm). H&.x: Tivdi (Inb).; Gorki (K. Ehnb.). €O.a: Ilmola (Hamm.). €&.b: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Hls.; s. o. m. Norge; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien; Arm; n. Afrika. Sepp berättar att 9 läeger 400 ägg i partier om 6ä 8 st. pä bladen af närinosplantan. — Arten förekommer söderut i 2 generationer om äret. = 11. Angerona (Dup. 1829). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre * medianstammen ytterom dess '/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen ett stycke innanför medianfältets främre hörn, — 10—11 fr. gemensam stam, hwarefter 11 för ett längre stycke sammansmälter med 12 och 10 sammanhänger med stammen 8&—9 medelst anastomos. Stundom saknas anastomosen emellan 8—9 och 10, stundom äfven den emellam 10 och 11—1? (d. v. s. där 11 gär öfver frän 10—11 till 11—12), — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. 52 A. Poppius. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, ofta kvarstär en strimma vid tvärribban, — 6 fr, medianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstam- men ett stycke innanför hörnet, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant nästan rak, vid basen och spetsen bägböjd. Vingspetsen skarp. Utkanten nägorlunda jämnt bägböjd. Bakre hörnet obetydligt afrundadt, bakkanten nästan rak. Bakvingar med afrundade hörn och wtskjutande vä- gor vid ribbornas ändor och ingröpningar dememellan; ingröp- ningen emellan rilbdorna 4 och 6 är djupast. Kroppen till färgen lik vingarne. Antenner hos 5 med dub- bel kamrad; palperna korta, icke synliga, dä fjäriln betraktas of- vanifrän. Sugtungan spiralrullad. Bakersta Dbenparets skenben klubblika!) med 2 par sporrar. 15. A. Prunaria (L.) Lin. S. N. X pag. 520 Prunaria (1758); Sc. Ent. carn. 533 Corticalis (1763); Hfn. Berl, M. IV, 26 Fulvaria (1766); Hb. 122, 123, 556 Prunaria; Dup. VII: 147, 1—2 Prunaria, 3—4 Corylaria; Tm 423 prunaria; Ster 2277 Prunaria. Vingarnes färg är hos 5 orange, hos ? halmgul, öfverallt med korta, mörka tvärstreck. Midtelpunkter finnas pä bäda ving- paren. Utkantlinie saknas, fransarne gula med mörka fläckar vid ribbornas ändor. Undertill äro vingarne nägot ljusare än ofvan. Varierar med hjärtare eller mattare bottenfärg, med tyd- ligare eller otydligare, tätare eller glesare stäende tvärstreck. Stundom är 5 halmgul lik 2. Hos var. sordiata (Fuessly) äro vingarne mörkbruna af att tvärstrecken undanträngt den bjärtare bottenfärgen, hvaraf endast ett afbrutet band i midten af vingen kvarstär. Vinglängd 5 22—24, 2 26 m.m. Leinadssätt och förvandling. ZLarven varierar emellan grä- och mörkbrun. Segmenten äro obetydligt uppsvälda vid mellan- lederna samt pä ryggsidan försedda med smä knölar i 2 längd- rader. Dessutom finnes pä ryggsidan af 8:de segmentet ett par större, spetsiga, bakätböjda knölar samt pä 11:te segmentet ett 1) Afbildade a tab. 4. Dendrometridae. 55 par mindre dylika. Ä mellersta segmenten finnas smä knölar i 2 längdrader jämväl pä buksidan. Den lefver pä Prunus, Loni- cera, Ulmus, Syringa samt Taraxacum officinale, Plantago major m. fl. och anträffas om hösten samt efter öfvervintring om vären. Puppan är mörkbrun, inom gles kokong emellan sammanspunna blad. Fjäriln förekommer i löfskog under Juni—Juli och är i rörelse om aftonen. Den flyger ganska bra och plägar sätta sig pä trädens hlad, hvarvid den häller vingarne utbredda. 1 all- mänhet är den sällsynt, men .förekommer ofta i flere exemplar. (Tm har tagit larven = och uppfödt den med Taraxacum officinale. Den förpuppade sig = och gaf fjäril 187761). Utbredning % Finland: &: Äbo (53"77 J. Sahlb.), (Nyl.); Kakskerta (E. J. Bff); Yläne (J. Sahlb.). N: (enl Tm:s Cat). T: Tfors (Ldl); Kuhmois 5782 (K. Ehnb.). %: Sysmä, Lipola 86 (Ppps); S:t Michel, medl. af Juni 1885 (K. Ehnb.); Tai- palsaari 1880 (K. Ehnb.); Kangasniemi Juli, 1879 (Smn). K.a: (enl. Tm:s Cat.). H: Jaakkima Juli 1884 (K. Ehnb.); Ruskeaia (Chyd.); Sordavala (Hamm.), Kirjavalaks (K. Ehnb.); Salmis (A. v. Bff); Kexholm ('T'm). KK.R: Ilomants 65 (Wt); Kuopio (K. VII Ehnb.). K&.r: Tivdi 57 (Tm). €.a: (W:na). Var. Sordiata. S: S:t Michel, Juni, 1883 (K. Ehnb.). K: Jaakkima Juli 1884 (K. Ehnb.), Suistamo, Oravaniemi 484 (Hamm.). H&.w: (Simm.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Upl., DIr.; s. o. ö. Norge; Danm.: Engl.; m. Eur.; m. o. n. Ital.; s. o. ö. Ryssl.; min. Asien; Alt.; Amur. Ld uppgifver 2 generationer, en i Maj och en i Juli. 12. Epione (Dup. 1844). Ribbförgrening öfverensstäminer med den hos Angerona. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjaä. Ving- spetsen skarp. Utkunten med bred, afrundad utbuktning emellan ribborna 2 och 6. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med af- rundade hörn och wtspräng vid rilborna 4 och 7, emellan hvilka [innes en ganska typisk ingröpning. 54 A. Poppius. Kroppen spänslig, till färgen lik vingarne. Palperna synas ofvanifrän räcka framom hufvudet, sugtungan spiralrullad, anten- ner hos 5 med dubbel kamrad ända till spetsen och länga kam- tänder. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Epione. A. Yttre tvärlinien utmynnar i framkanten, inre E jämnt bägböjd------------- 16. paralellaria. B. Yttre E utmynnar 1 vingspetsen, inre 5 bildar spetsig vinkel----- +++ 17. apiciaria. 16. E. paralellaria (S. V) ? Lin. S. N. XII pag. 864 vespertaria (1766); ?Hfn. Berl. M. III, 508 Repandaria pro parte (1767); S. V. pag. 104 Paralellaria (1776); Thng Ins. suec. pag. 5 vespertaria (1784): Hb. Btr II: pag. 94 (1790), Sml. 43, 44 Paralel- laria (1824); Bkh. V pag. 136 Affiniaria (1794); Dup. VII: 148,2 Paralellaria; Tm 427 vespertaria; Ster 2285 Paralellaria. Vingarnes färg är ofvan och under ljusgul med brandgula 70Dbor och tvärstreck samt mörk midtelpunkt pä hvarje vinge. Öfver framvingarne gä 2 mörkbruna tvärlinier. inre och yttre tvärranden, af hvilka den inre löper i jämn bäge och den yttre i bukter. Utkantfältet, d. v. s. fältet ytterom yttre ivärranden, är säväl pä fram- som pä bakvingarne mörkbruni. Utkantilinie saknas. Fransarne bruna med gula spetsar, utom vid ribbornas ändor, där äfven spetsarne äro bruna. Vinglängd 5 ?% 13—15 mm. Hos ? är midtelfältet ljusare gult och yttre tvärlinien ut- mynnar närmare vingspetsen. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är kvistlik, brun med ljusare segmentinsnöringar. De 4—5 första segmenten hafva en ljus rygglinie, infattad emellan mörka linier samt en ljusare linie pä hvardera sidan. Pä ryggsidan af öfriga segment finnas ljus- -* gula punkter i 2 rader (lup). Öfver fötterna löpa 2 gulhvita längdlinier och längs buken en gul dubbellinie. Den anträffas i Maj—Juni pä Salix, Alnus; Populus m. fl. samt lefver emellan sammanspunna blad. Puppan är mörkbrun. Fjärilm förekommer 1 löfskog under Juli—Augusti, merendels ganska sparsamt, ställ- vis allmännare, % rarare än 5. Vingarne hällas under hvilan utbredda. Dendrometridae. 55 (E. Reuter har tagit en larv pä Salix, den förpuppade sig i medlet af Juni oeh blef imago i medlet af Juli). Utbredning ; Finland: A: Äbo, Kakskerta (E. J Bff); Par- gas, Lofsdal K= N: (enl. Tms Cat.). W: (Hjelt). €: Sysmä, 18 . a o ; . Nordenlund 786 (Ppps): Nyslott (Carl.). H&.: (enl. Tm:s Cat.). K: Jaakkima (J. Sahlb.)); Kexholm (Tm) H&.b: Juga 15 (Wt) Polvijärvi Töö (Wt); Kajana. F&.x: (enl. Tm:s Cat.). O.a: Laihela (Inb.). €O.b: (enl. T:ms Cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Hls.; Norge: Christ.; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital. (pä bärg); s. o. 6. Ryssl. Orenb.; Alt.; Amur. Huru denna och följande art öfvervintra, hac jag icke sett angifvet. Tr. tror att följande art öfvervintrar som ägg. 17. E. apiciaria (S. V) ? Hfn. Berl. M. 101, 508 Repandaria pro parte (1766); S. V. pag. 104 Apiciaria (1776); Vill. II pag. 503, tab. 6 fig. 3. F. Marginaria (1789); Hb. Btr. 1: 3, 2, 0, Sml. 47 Apiciaria; Dup. VII: 148, 1 Apiciaria; Tm 426 api- ciaria; Ster 2284 Apiciaria. Vingarnes färg är ofvan ljusgul med brandgula ridbor och tvärstreck samt mörk midtelfläck pä hvarje vinge. OÖfver fram- vingarne gä 2 mörkbruna tvärlinier, inre och yttre tvärranden, af hvilka den inre Dildar en spetsig vinkel och den yttre löper i rät linie samt utmynnar i vingspetsen. Yttre tvärranden fortsättes Ofver bakvingarne och fältet ytterom denna, utkantfältet, är pä bäda vingparen mörkare. Utkantlinie saknas, fransarne inät bruna, utät gula. Undertill äro vingarne lika ofvan, men teckningen är otydligare. Vinglängd 5 2 14—16 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är kvistlik, brun, stun- dom gräaktig, med samma teckning som hos föreg. arts larv, frän hvilken den skiljes genom att pä leden emellan 4:de och 5:te segmentet finnas 4 i tvärrad stälda smä knölar (lup). Äfven denna art lefver emellan sammanspunna blad pä Salix, Populus, Alnus m. fi. och anträffas i Maj, Juni. Emellan samma ihopspunna blad öfvergär den i puppa. Puppan är brun med grönaktiga vingslidor och 2 spetsar vid hufvudet. Fjäriln förekommer kring vide och albuskar under Juli—Augusti och är hos oss sällsynt, 56 A. Poppius. 9 rarare än ö6. Den är i rörelse mot aftonen och häller vin- garne under hvilan utbredda. Utbredning ? Finland: A: Äbo, Ispois (E. Rr); Pargas Lofs- dal 2 (E. Rr). N: Hfors 5:47 (Tm). T: Kuhmois, % (K. v VIII Ehnb.). S: Sysmä, Seppälä 1786. S: Kexholm, Uguniemi (Tm). Kb: (enl. Tm:s Cat.). - G&.r: (enl. Tm:s Cat.). O.a: G. Karleby (Hllm. j.). €O.b: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.-Norrb.; s. o. m. Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital.; Dalm.; s. Ryssl.; Ural; Alt.; Amur. 13. Hetrione Ppps. Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen, pä ung. 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—10 fr. gemensam stam, ur hvilken 9 och 10 först afgä till framkan- ten, därefter 7 till utkanten, icke säsom vanligt först 7 och se- dan öfriga, — 11 fr. främre medianstammen, fri, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 ett stycke innanför hörnet, — 8 fr. basen. Vingformen lika som hos föreg. släkte. Kroppen öfverensstämmer med den hos föreg. släkte. 18. H. advenaria (Hb.) Hb. Btr. II: pag. 70. Sml. 45 Advenaria (1790, 1824); ? Fab. Ent. 109 Crenaria (1793); Dup. VII: 150, 5 Advenaria; Tm 428 advenaria; Stgr 2286 Advenaria. : = —Vingarnes färg. Ofvan är bottenfärgen ljusgul, öfverallt med gräbruna punkter (lup) samt likafärgade ribbor. OÖfver framvin- garne gä 2 brunaktiga tvärlinier, inre och yttre tvärranden, samt ytterom dessa en likafärgad skuggning, som motsvarar skuggli- nien innanför väglinien. Midtelfältet emellan trärränderna är Dendrometridae. 57 mörkare. Yttre tvärranden och teckningen ytterom denna fort- sättes öfver bakvingarne. Utkantlinien tydlig, brun. Fransarne inät gula, utät hvita, med mörkare fläckar vid ribbornas ändor. Undertill äro vingarne nägot bjärtare med samma teckning som ofvan. Vinglängd omkr. 14 m.m. Lefnadssätt och förvandling=. Larven är gröngrä med smä svarta punkter och 2 smä knölar pä 11:te segmentet. Längs hvardera sidan löper en gulhvit linie, som pä öfra sidan ätföljes af en mörkare skuggning. Den förekommer pä Myrtillus nigrum under Juli och Augusti samt förpuppar sig i jorden. Puppan är brun med mörkare vingslidor samt öfvervintrar. Fjärilm ut- vecklas i Juni. Hos oss är den anträffad endast vid Kexholm, men senare icke äterfunnen. Utbredning i Finland: HK: Kexholm, 756 (Tm). Utom Finland: Ost. prov.; Sv.: Sk. BI. Gotl. Vstm.; Danm.; Engl.; m. Eur.; Ital. (pä bärg); Ural; Arm.; Alt.; Amur. Beskrifningen pä larven är efter Wd. — Förutom den olika ribbförgre- ningen torde larvens afvikande förpuppningssätt och den helt och hället afvi- kande färeteckningen berättiga till utbrytning af denna art frän släktet Epione. 14. Hypopleetis Hb. 1816. Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä %/, af dess längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför hörnet, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främire hörn, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär frän främre medianstammen, ett stycke innanför främre hörnet, — 10-—11 fr. kort gemensam stam, hvarefter 10 samman- stöter med stammen 8—9 och 11 med 12, — 12 fr. basen. Bak- vingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför median- fältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. främre hörnet, — 7 strax innanför samma hörn, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant nästan rak, vingspet- sen skarp. Utkanten med wtbuktning emellan ribborna 2 och 5, bakre hörnet afrundadt. Vingarne jämförelsevis längsträkta. Pak- vingar med afrundade hörn, utan ingröpning vid utkanten. 58 A. Poppius. Kroppen till färgen lik vingarne. Palper ofvanifrän knapt synliga, korthäriga, sugtungan kort, spiralrullad. Antenner hos 5 med dubbel kamrad. Bakersta benparet med 2 par sporrar. 19. H. adspersaria Hb. ? Fab. Mat. 65. Pluviaria (1787); Hb. Btr. II pag. 71. Adspersaria (1790) Sml. 206 Adspersaria; Bkh. V, pag. 219 Adspersaria, pag. 253 Ja- cobaearia (1794); Dup. VIII: 178, 6 Adspersaria; H. S. fig. 431 Sylvanaria (1847); Tm 429 adspersaria; Stgr 2288 Adspersaria. Vingarnes färg är ofvan och under smutshvit öfverallt med bruna punkter, hvilka stundom bilda otydliga tvärränder. Ut- kantlinien brun, fransarne ljusa, vid vingspetsen mörka. Ving- längd 6 £% 16—18 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulgrä eller gulbrun med brungrä rygglinie och 4 bruna punkter pä sidan om denna ä hvarje segment. Under andhälen finnes längs hvardera sidan en hvit längdlinie. Den förekommer om hösten samt öfvervint- rar. Säsom näringsplantor uppgifvas Sarothamnus och Genista, hvilka icke torde förekomma hos oss; Bkh uppgifver dessutom Senesio och Linaria. Puppan är gul med rödgula vingslidor, inom gles kokong, som är vidfästad näringsplantan. Fjäriln ut- vecklas i Juni, är i rörelse om dagen och hos oss anträffad endast ä enstaka fyndorter. Utbredning ; Finland: Hä: Kexholm 56, 66 (Tm). H6.a: Galitzino 784 (K. Ehnb.). H&.%: Pälkjärvi 84 (Hamm). Utom Finland: Öst. prov.; Sv.: Lapl.; m. o. ö. Eur. ; Ital.; min. Asien; 6. Sib. Larvbeskrifningen är efter Wd. 15. Perconia Hb 1816. Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 fr. gemen- sam stam, — 10 och 11 hvardera för sig, hvarefter 10 samman- stöter med stammen 8—9 och 11 med 12, — 12 fr. basen. Bak- vingar: la, Ib fr. basen, — % fr. bakre medianstammen strax Dendrometridae. 59 ytterom dess '/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. främre hörnet, — 7 fr. främre medianstammen strax innanför främre hörnet, — 8 fr. basen. ' Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt, men obetydligt bägböjd. Vingspetsen skarp. Utkanten jämnt bägböjd. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med afrundade hörn och utskju- tande vägor vid ribbornas ändor. Ingröpningen emellan ribborna 4 och 6 djupast. Framvingarne jämtörelsevis länga. Kroppen spänslig, till färgen lik vingarne. Palper ofvanifrän knapt synliga, suogtungan spiralrullad. Antenner hos 5 med dub- bel rad kamtänder ända till spetsen. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. 20. P. strigillaria Hb. Hb. Btr. 1: 2, 2, 1. Strioillaria (1789), Sml. 125 Respersaria (1824), 540 —541 Strigilaria; Dup. VII; 171, 1 Strigillaria; Ev. F. V. U. pag. 395 Cre- taria (1844); H. S. fie. 423—424 OCretaria; Rbr. Cat. 21, 1 Herpeticaria (1866); Ster 2489 Strigillaria. Vingarnes färg är ofvan och under hvit öfverallt med gulgräa punkter (lup). Öfver framvingarne gä 4 gulgräa tvärlimier, inre tvärranden, midtelskugoningen, yttre tvärranden samt skugolinien utmed inre sidan af väglinien, hvilka med undantag af inre tvär- randen fortsättas öfver bakvingarne. Stundom finnes svarta mid- telpunkter. Utkantlinien gulgrä, fransarne hvita med erägula fläckar. Undertill hafva vingarne samma teckning som otfvan, men äro vid framvingarnes framkant mera bruntöckniga samt hafva tydligare midtelpunkter. Vinglängd omkring 20 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Zarven är läng och smal, silf- vergrä med hvit rygglinie infattad emellan svarta och i midten försedd med svarta strimmor. Pä hvardera sidan finnas & 2:dra och 3:dje segmentet 2 hvita punkter samt frän och med 4:de seg- mentet. pä ryggsidan af hvarje segment 5 svarta knölar, bland hvilka de 2 bakersta ä hvarje segment äro större och pä 9:de —11:te segmentet mera likna spetsar. Längs hvardera sidan gär en smutsgul linie i brunaktig infattning och under denna stä en- staka svarta punkter. Buken är ljusare grä med 2 svarta punk- ter pä hvarje segment. Den anträtfas om hösten samt efter att 60 A. Poppius. hafva öOfvervintrat om vären pä Sarothamnus och Genista, hvilka icke förekomma här. Puppan invid jorden, brunglänsande. Fjä- rilm förekommer annorstädes i 2 generationer, den ena ur öOfver- vintrande larver, den andra ur öfvervintrande puppor. Den an- träffas pä fält bland gräs, är i rörelse om dagen och häller vin- garne under hvilan utbredda. % är trögare än 5. Hos oss är den tagen endast af E. Reuter. Utbredning ? Finland: A: Pargas, Lofsdal 74 (E. Rr). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.— Upl.; s. Norge; Danm.; FEngl.; m. Eur.; n. o. m. Ital.; Balk.; s. o. v. Ryssl.; min. Asien; Alt. Larven är beskrifven efter Wd. 16. Cabera (Tr 19827). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—10 fr. gemensam stam, som utgär frän främre medianstammen ett stycke innanför medianfältets främre hörn, — 11 fr. främre me- dianstammen, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen, ung. pä dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hör- net, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstammen ett stycke innanför medianfältets främre hörn, 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjd, ving- spetsen nästan afrundad, utkanten nägorlunda jämnt hbägböjd, bakre hörnet afrundadt. Bakvingar afrundade med otydlig in- gröpning vid stället för ribban 5. Kroppen är till färgen lik vingarne. Palperna korta, ofvanifrän icke synliga. Sugtungan läng, spiralrullad. Antenner hos 5 med dubbel rad kamtänder, spetsen utan kamtänder. Bakersta ben- paret med 2 par sporrar hos bäda könen. Cabera. Snöhvit med gulgräa tvärlinier- + - + ----<- «<< sen 21. pusaria. Bruntöcknig med gulaktiga tvärlinier - --------- 22. exanthemata. Dendrometridae. 61 21. G. pusaria (L) Lin. S. N. X pag. 522 pusaria (1758); Hb. 87 Pusaria; Dup. VIII: 171, 2 Pusaria; H. S. III pag. 84 Pusaria, III pag. 85, fig. 251—252 Hey eraria (1847); Tm 412 pusaria; Stgr 2249 Pusaria. Vingarnes färg är ofvan fvat, glest beströdd med mörka punkter (lup). OÖfver framvingarne gä 3 gulgräa tvärlinier (inre tvärrand, midtelskuggning och yttre tvärrand), af hvilka de 2 yt- tersta fortsättas öfver bakvingarne. Undertill äro vingarne lika- ledes hvita med mörka midtelpunkter, som stundom saknas, och likafärgade mindre punkter (lup), hvilka vid framkanten stä tä- tare, men annorstädes glesare än ofvan. Utkantlinie saknas, fran- sarne hvita. Vinglängd & 17, % 16 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven är grön, stundom stö- tande 1 gult, stundom i brunt, med gulaktiga segmentinsnöringar och en nästan rödaktig, afbruten rygglinie. Pä sidorna om rygg- linien finnes hvita eller svarta punkter. Den förekommer mot slutet af sommaren pä Betula, Salix m. fl. och förpuppar sig i jorden eller emellan blad o. d. invid jorden. Puppan är mörk- brun och öfvervintrar. Fjärilm förekommer frän slutet af Maj till slutet af Juli i löfskog och är en af de allmännaste öfver hela landet. Den är i rörelse hela dygnet om och hvilar med utbredda vingar pä undre sidan af trädens blad. (Utkläckt i rum ur öfvervintrande puppa ; = (Ppps) = (Tm). Utbredning ; Finland: 1: Jomala, Geta —3086 (E. Rr). E VII A: Pargas, Nagu, Korpo (E. Rr); Nädendal, Merimasku (Ppps):; Kakskerta (E. J. Bff); Sastmola +834 (Wstm); Hvittisbofjärd 54 VII (Wstm); Uskeala (E. J. Bff). N: Helsinge 1768 (Pn). T: Kuh- mois 5782 (K. Ehnb.); Laukkas (Wt). %: Sysmä = — 1786 (Ppps); Nyslott (Inb.); Kangasniemi Juni 1879 (Smn); S:t Michel (K. Ehnb.). KK.d: Ilomants (Wt); Kuopio (Ehnb.). H&.xm: Tivdi (Inb.). O.a: Ilmoia (Hamm.) G. Karleby (Hllm)* €&.b: Uborg (Nyl). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; s. o. m. Norge: Danm.; Engl.; m o. s. Eur.; Ryssl.; Sib.; Orenb. 62 A. Poppius. 22. GC. exanthemata (sc) Sc. pag. 218 Exanthemata (1763); Hw. pag. 289 Arenosaria (1810); Hb. 88 Striaria (1824); Dup. VIII: 171, 3 Exanthemaria (1831); Tm 413 exanthe- mata; Ster 2250 Exanthemata. Vingarnes färg är ofvan nägot gulhvit, Ofverallt med mörka punkter (lup). Ofver framvingarne gä 3 gulaktiga tvärlinier (inre tvärrand, midtelskuggning och yttre tvärrand), af hvilka de 2 yt- tersta fortsättas öfver bakvingarne. Utkantlinie saknas, fransarne gulhvita. Undertill finnes nästan alltid svarta midtelpunkter, tvärlinierna äro otydligare och vingarne äro rikligare beströdda med stoftpunkter, för öfrigt lika ofvan. Vinglängd 5 17, ? 16 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är grön, stundom mer eller mindre brun, med gulaktiga segmentinsnöringar och mörk- gröna eller svarta fläckar pä ryggsidan vid början af hvarje seg- ment. Längs sidorna löper en gulaktig sidlinie. Den förekom- mer mot slutet af sommaren pä Betula, Populus, Salix m. fi. och öfvergär i puppa i jorden, inom gles kokong med inspunna jord- partiklar. Puppan brun, öfvervintrar. Fjäriln hör liksom före- gäende art till de allmännaste öfver hela landet. Äfven denna art vistas 1 löfskog och hvilar med utbredda vingar pä undre si- dan af trädens blad. Den är i rörelse hela dygnet om och före- mer frän slutet af Maj till medlet af Juli. (Af Tm utkläckt ur öfvervintrande puppa E i rum). Utbredning ; Finland: Al: Jomala (E. Rr). A: Äbo, Kaks- kerta (E. J. Bff); Pargas, Nagu, Korpo VII (E. Rr). N: (enl. Tm:s Cat.). TI: Ruovesi (J. Sahlb.); Tfors (Ldl); Saarijärvi (Wt); Laukkas (Wt); Kuhmois (K. Ehnb.). %$€: Sysmä —vu56 (Ppps); S:t Michel (K. Ehnb.); Nyslott (Carl.). H&.a; (enl. Tm:s Cat). Hä: Kexholm (Tm) Kronoborg (Chyd.); Salmis (A. v. Bff). H.R: (enl. Tm:s Cat.). H&r; Tivdi, Kivatsch (Inb.) %€&.a: Laihela (Inb.)' €&.B: Uborg (Nyl.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; s. o. m. Norge; Danm.; Fngl.; m. o. s. Eur.; Ural; Orenb.; min. Asien; Arm.; Amur. Dendrometridae. 63 17. Ellopia (Tr. 1825). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess '/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. främre hörnet, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen ett stycke innanför främre hörnet, — 10—11 fr. gemensam stam, som medelst anastomos el- ler omedelbart är förenad med 12, — 12 fr. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä '/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfäl- tets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. främre hörnet, — 7 fr. främre medianstammen ett stycke innanför hör- net, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjd, utkan- ten likasä. Vingspetsen skarp. Bakre hörnet afrundadt, bakkan- ten nästan rak. Bakvingarne hafva afrundade hörn och otydlig utbuktning vid ribban 4. Kroppen är till färgen lik vingarne. Palperna äro korta, ofvanifrän icke synliga, sugtungan spiralrullad. Antennerna hos 5 med dubbel rad kamtänder ända till spetsen. Bakersta ben- paret med 2 par sporrar hos bäda könen. 23. E. prosapiaria (L.) Lin. S. N. X pae. 522 prosapiaria (1758); Hfn. 32 Neustriaria (1766); S. V. pag. 96 Fasciaria (1776); Hb. 5 Fasciaria; Dup. VII: 141, 5 Fasciaria; Tm 415 fasciaria; Ster 2254 Prosapiaria. — Vingarnes färg är ofvan gräaktigt röd, ung. som nysskuren kork, än stötande mera i rödt, gult eller grätt. Öfver framvin- garne ga 2 mörkare röda tvärränder, inre och yttre tvärranden, hvilka den inre inät och den yttre utät ätföljes af en ljusgrä linie. Midtelfältet emellan tvärränderna mörkare. Yttre tvärranden fort- gär Ofver bakvingarne. Utkantlinie saknas, fransarne utät ljusare. Undertill äro vingarne ljusare än ofvan samt utan teckning. Vinglängd 5 18, 9 21 m.m. Varieteten prasinaria Hb är till färgen grön, för öfrigt med samma teckning som hufvudformen. 64 A. Poppius. Lefnadssätt och förvandling. Larven är ljusare eller mör- kare rödbrun med en bred gul linie längs hvardera sidan af ryg- gen. Ytterom denna löper längs hvardera sidan en gul strimma och öfver fötterna en dylik. Buken är gulaktig. Pä ryggsidan af hvarje segment finnes 1 par nägot större och pä sidorna nägra mindre knölar, frän hvilka alla ett svart här framsticker. Den har fotknölar jämväl pä 8:de segmentet samt lefver pä Pinus syl- vestris.. Puppan är brun, inom kokong emellan barr. Förmod- ligen öfvervintrar hos oss larven. Fjäriln framkommer i Juli, är i rörelse om dagen och häller vingarne under hvilan utbredda. Den förekommer här och där i sumpig tallskog. Utbredning % Finland: AI: Geta (E. Rr). A: Äbo (Mkn) Nädendal (Mkn); Kisko (Lihr); Pargas, Nagu IV (E. Rr). N: Sjundeä, Hfors (Nyl.). T': Tfors (Ldl). %: Kangasniemi, Juni 1879 (Smn); Kesälaks E (Tm). HK a: (enl Tm:s Cat.). K: Uguniemi (Simm): Kexholm (Tm). H&.b:(enl. Tm:s Cat.). F&.r: (Simm.). €O.a: G. Karleby +778, +779 (Hllm j.). G.b: Uborg (Nyl.); Kuusamo (J. Sahlb.). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk.—Hls. V. B.; s. o. m. Norge: Danm.; Engl.; m. Eur.; n. Ital. (pä bärg); Ural; Alt.; Sib. Arten förekommer söderut i 2 generationer om äret. 18. Macaria (Curt. 1829). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam in- nanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvär- ribban, — 6 fr. främre hörnet, — 7—9 fr. gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen ett stycke innanför främre hör- net, — 10 fr. samma stam, — 11 saknas, — 12 fr. basen. Stumn- dom ryckes 9 ur sin förening med 7—9 samt förenas med 10, stundom förenas med denna stam äfven 12. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 5 fr. samma stam strax innanför medianfältets främre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. medianfältets främre hörn, :— 7 strax innanför samma hörn, — $ fr. basen. Dendrometridae. 65 Vingformen. IFramvingarnes framkant 1 midten jämförelse- vis rak, vid basen och i synnerhet mot spetsen bägböjd. Ving- spetsen afrundad. Utkanten med hos alternata och notata djupare, hos liturata och signaria grundare imskärning invid vingspetsen emellan ribborna 7 och 4. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med afrundade hörn, det främre mera afrundadt. Utkanten med isynnerhet hos alternata och notata tydligt utspräng vid ribban 4. Kroppen. Hufvud, halskrage och antenner gula, för öfrigt lik vingarnes bottenfärg. Palper ofvanifrän synliga, sugtungan spiral- rullad. Antenner hos & sägtandade (lup). PBakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Macaria. A. Utkantens ingröpning invid vingspetsen knapt märkbar pä oaffjällad vinge. Isynnerhet ut- kantlinien, men äfven fransarne invid ingröp- ningen knapt mörkare: a) Bottenfärgen violettgrä med gul tvärskuggn. ytterom 3:dje tvärlinien (yttre tvärranden) 24. liturata. b) Bottenfärgen hvitaktig utan gul tvärskuggning 25. signaria. B. Utkanten med djup ingröpning invid vingspet- sen samt bredare och mörkare utkantlinie äf- vensom mörkare fransar invid ingröpningen: a) Teckningen ocksä ofvan med tydligen gulak- tig skiftning 5'.0t0:01a5000 vd! 00000 um ase 0 27. notata. b) Teckningen ofvan rent grä och brun, utan gulaktig inblandning--------- «ee 0sen 26. alternata. 24. M. liturata (L) CI. Ic. 66. liturata (1759); Thng. Mus. Nat. pag. 75, fig. 11 fuscata (1788); Hb. Btr. 1: 4, 4, X Liturata (1789), Sml. 54, 514 Lituraria (1824); Esp. V: 16, 7—9 Liturataria (1794); Dup. VII: 149,5 Lituraria; Tm 434 liturata; Ster 2304 Liturata. Vingarnes färg är ofvan violetterä med mörkbruna punkter (lup). Öfver framvingarne gä 3 mörkbrunä, mer eller mindre i punkter upplösta tvärlinier (inre tvärranden, midtelskuggningen, yttre tvärranden) samt strax ytterom dessa en 0red gul skugg- 5 66 A. Poppius. ning. Ytterom den gula skuggningen finnes antydan till en 4:de tvärlinie (skugglinien pä inre sidan om väglinien) äfvensom stun- dom en ljusare strimma (väglinien). Dessa tvärlinier begynna vid framkanten med mörkbruna fläckar. Bakvingarne äro obe- tydligt ljusare än framvingarne, med midtelskuggning och samma teckning ytterom denna, som ä framvingarne, samt dessutom mid- telpunkt ytterom midtelskuggningen. Utkantlinien pä bäda ving- paren upplöst i punkter, fransarne grävioletta med mörk delnings- linie. — Undertill Ofvergär den grävioletta färgen i gult, endast en fyrkant vid vingspetsen äfvensom bakvingarnes utkant är lius- grä. Teckningen är densamma som ofvan, ehuru otydligare. Bäda vingparen hatfva midtelpunkter. Vinglängd 5 2 17 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven är gulerön med mörk, gulkantad rygglinie samt pä sidorna om denna en hvit eller gul- aktig linie och öfver fötterna pä hvardera sidan dessutom en likafärgad linie. Hufvudet hjärtformigt genom en inskärning pä hjässan, grönaktigt med hbruna punkter. Den lefver pä Pinus i Augusti—September och öfvergär i puppa invid jorden bland mossa. Puppan brun. Fiäriln förekommer under Juni—Juli i barrskog pä somliga ställen ganska allmänt. Den äri rörelse om dagen och häller vingarne under hvilan utbredda. Utbredning % Finland: AI: Jomala, Geta (E. Rr). A: Äbo, Kakskerta (E. J. Bff); Pargas, Nagu, Korpo, vm (E. Rr). N: Hfors (Pipp), Pojo, Juni 1881 (K. Ehnb.). K: T:fors (Ldl); Ruovesi, 4 (J. Sahlb.). HE&.a: Pyhäjärvi +760. Eä: Jaakkima (J. Sahlb.). H&.fb: (enl Tm:s Cat.). H&.r: Gorki (K. Ehnb.); Petrosavodsk (Gthr). G,a: Wasa (Wulff). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; Kast. ; mon L tal: 1Sko.3N0 iRyssIäs EA Tn: S05ISID" Larvbeskrifningen är en] Wd. Arten förekommer söderut i 2 genera- tioner om äret, den ena ur öfvervintrande puppor. 25. M. signaria (Hb) Hb. 313 Signaria (1824); Dup. VII: 149, 6 Signaria; Tm 433 signaria; Stgr 2299 Signaria. Vingarnes färg är ofvan hvit, öfverallt med brunaktiga punk- ter (lup). Tvärs öfver framvingarne gä 3 brunaktiga tvärlinier Dendrometridae. 67 (inre tvärranden, midtelskuggningen, yttre tvärranden) samt ytter- om dessa 2 brunaktiga skuggningar, emeilan hvilka synes en Iju- sare strimma (väglinien). Vid framkanten finnes 4 brunaktiga fläckar, där tvärränderna begynna och innanför framkanten pä yttre tvärranden jämte skugglinien längs inre sidan af väglinien dessutom en dubbelfläck, hvars yttre del delas af ribborna. Bak- vingarne likna framvingarne, men här finnes endast midtelskugg- ning och yttre tvärrand samt midtelpunkt emellan dem. Utkant- linien pä bäda vingparen upplöst i punkter, fransarne hvita med mörka fläckar vid ribbornas ändor. — Unhdertill finnas midtel- punter pä bäda vingparen och framvingarnes mörkbruna fiäckar äro otydligare, annars lika ofvan. Vinglängd 5 ? 14—15 m.m. Vingformen. Framvingarne med grundare ingröpning invid vingspetsen och otydligare utspräng ä bakvingarne. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är grön, med mörkare rygglinie, som pä bäda sidor ätföljes af en hvit. Dessutom finnes längs hvardera sidan af ryggen en hvit och öfver fötterna en gul- hvit linie. Hufvudet är hjärtformigt genom en inskärning pä hjässan samt till färgen mörkgrönt med 2 rödbruna, hvitkantade fläckar. Puppa och förvandling likadan som hos föreg. art. Fjäriln är hos oss sällsynt samt förekommer under Juni— Juli. Utbredning ; Finland: A: Äbo, Kakskerta (E. J. Bff); Par- gas, Lofsdal Ei (E. Rr); Yläne (J. Sahlb.). KK: Kexholm 756 (Tm). K.r: (enl. Tm:s Cat.). €O.a: Laihela (Inb.). Utom Finland: P.; Ost. Srov.; Sv.: Sm., VG.—Upl.. Vstm.; s. Norge; Danm.; Tyskl.; Ital.; s. o. ö. Ryssl.; Arm.; Kauk.; Alt.; ö. Sib. Förvandlingen är enl. Wd. Arten förekommer söderut i 2 generationer om äret, den ena ur öfvervintrande puppor. 26. M. alternata (S. V.) S. V. pag. 106 Alternata (1776); Hb. 515 Alternaria (1824); Dup. VII: 149, 3 Alternaria; Tm 432 alternata; Stgr 2298 Alternaria. Vingarnes färg. Ofvan äro vingarne brungräa, genom att den hvita bottenfärgen är fulldeströdd med gräbruna punkter (lup). Tvärs öfver framvingarne gä 3 brungräa tvärränder (inre tvär- randen, midtelskuggningen, yttre tvärranden), hvilka begynna med 68 A. Poppius. mörkbruna fläckar vid framkanten. Yttre tvärranden bildar ett ganska Dbredt, brungrätt band, därigenom att den utät samman- hänger med skugglinien längs inre sidan af väglinien och den mörkbruna fläcken pä detta band invid framkanten är sälunda dubbel, i det att dess inre del utgör början till yttre tvärranden och dess yttre del början till skugglinien innanför väglinien. Dess- utom finnes pä detta band innanför framkanten en annan mörk- brun fläck, som delas af ribborna. Ytterom det omtalade brun- gräa tvärbandet synes väglinien som en ljus strimma och ytterom denna äter en brungrä skuggning. Utkantlinien är upplöst i bruna punkter (lup), utom vid ingröpningen invid vingspetsen, där den är sammanhängande och mörkbrun. Fransarne hvitaktiga med bruna fläckar, utom vid ingröpningen, där de äro mörkbruna. Bakvingarne hafva midtelpunkter och sakna inre tvärrand, men hafva för öfrigt samma teckning som framvingarne. — Urdertill hafva vingarne samma teckning som ofvan, men äro ljusare och hafva tydlig gulaktig inblandning i punkter och tvärränder, hvilken gulaktiga inblandning saknas ofvan. Vinglängd 5 15, ? 16 m.m. Vingformen. Framvingarnes framkant med djup ingröpning invid vingspetsen, bakvingarne vid utkanten utdragna i spets. Lefnadssätt och förvandling. Larven är glänsande brun med en svartbrun linie längs hvardera sidan. Den anträffasi Augusti — September och lefver enligt nägra författare (Tr.) pä Pinus, en- ligt andra (HS.) pä örtartade växter. Puppan är brun med grön- aktiga vingslidor, invid jorden. Fjäriln är hos oss anträffad en- dast nägra fä gänger i Juni—Juli. Utbredning i Finland: A: Pargas, Lofsdal ** (E. Rr). s: VII Sysmä, Hovila 787 (Ppps). K: Kronoborg (Chyd.). Kexholm "756 (Tm). H&r: Tivdi + (Tm). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—0G.; Norge: Christ., Naes; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital.; Dalm.; s. o. 6. Ryssi.; min. Asien; Arm.; Amur. Larvbeskrifningen är enl. Wd, Arten förekommer söderut i 2 genera- tioner om äret, den ena ur öfvervintrande puppor. Dendrometridae. 69 27. M. notata (L,) Lin. S. N. X. pag. 523 notata (1758); Hfn. 53 Exustata (1766); S. V. pag. 104 Notataria (1776); Hb. 53, 516 Notataria; Dup. VII: 149, 2 Notataria; Tm 431 notata; Ster 2297 Notata. Vingarnes färg är ofvan hvit, öfveralli med gulbruna punkter | (lup). Tvärs öfver framvingarne gä 3 gulgräa tvärlinier (inre tvärranden, midtelskuggningen och yttre tvärranden), hvilka be- gynna vid framkanten med bruna fläckar. Yttre tvärranden äf- vensom dess fläck vid framkanten är dubbel, skugglinien innanför väglinien ligger nämligen strax invid samt är nägorlunda lik en tvärlinie. Pä denna dubbellinie finnes dessutom innanför fram- kanten en brun, af ribborna delad fläck. Midtelskuggningen och dubbellinien fortsättas öfver bakvingarne. Utkantlinien nästan sammanhängande, brun, vid ingröpningen invid vingspetsen bre- dare och tydligare. Fransarne hvita, stundom med, stundom utan bruna fläckar, men vid ingröpningen alltid brunaktiga. Midtel- punkter finnas pä bakvingarne. — Undertill saknas framvingar- nes bruna fläckar, midtelpunkter finnas pä bäda vingparen, teckningen är tydligare än ofvan samt öfvergär mera i gult. Vinglängd 5 2 17 m.m. Afarten luteolaria Tm är gulaktig utan bruna fläckar. Vingformen är lika som hos M. alternata. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven har hjärtformigt hufvud genom en inskärning pä hjässan. Till färgen är den grön med en rad hbruna eller gula hjärtformiga tläckar pä ryggen och en gulbrun linie längs hvardera sidan. Den anträiffas i Augusti pä Betula, Salix m. fl. och förpuppar sig invid jorden. Puppan är brun med grönaktiga vingslidor. Fjärilm törekommer nägorlunda allmänt öfver hela landet kring buskar och i löfskog under Juni —Juli. Vingarne hällas under hvilan uppät, mer eller mindre hopslagna. Utbredning ? Finland: Al: Jomala (E. Rr) A: Pargas, Nagu, Korpo, Kimito (E. Rr); Uskela (Mkn). N: Sammatti, Karis- lojo (J. Sahlb.); Pojo (K. Ehnb.); Hfors (Tm). T: Kuhmois (K. Ehnb.). : Sysmä (—.786 (Ppps); S:t Michel (K. Ehnb.); Tai- VIINIT 70 A. Poppius. palsaari (K. Ehnb.). KK.as (enl. Tm:s Cat.). KK: Kronoborg (Chyd); Kexholm (Tm); Sordavala (K. Ehnb.). KK.b: (enl Tm:s Cat.) K.r: Kivatsch (Inb.). Petrosavodsk E (Inb.). GO.a: (W:na). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; s. o. ö. Norge; Danm.; s. Engl.; m. Eur.; Ital.; Grekl.; s. Ryssl.: Ural; Arm.; Alt.; ö. Sib. Larvbeskrifningen är enl. Wd. Arten förekommer söderut i 2 genera- tioner om äret, den ena ur öfvervintrande puppor. N 20 8 n . ä Af denna art har jag yy86 och 0387 i Sysmä tagit exemplar, som af- viker fräu hufvudformen däruti, att skugglinien utmed inre sidan af väglinien är tydlig och bred samt att bäda de bruna fläekarna pä dubbellinien yttre tvärranden hos det ena exemplaret äro otydliga, hos det andra saknas. Exem- plaren synas utgöra en mellanform emellan denna och föregäende art. 19. Diastictis (Hb. 1816). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam strax innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. främre hörnet, — 7—9 eller 7—8, dä 9 sak- nas, fr. gemensam stam, — 10—11 fr. gemensam stam, hvilken beröv 12. Därefter berör 10 stammen 8—9, — 12 fr. basen. Bak- vingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför me- dianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. me- dianfältets främre hörn, — 7 ett stycke innanför samma hörn, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjd, spet- sen nägorlunda skarp. Utkanten med utbukining emellan rid- Dorna 1 och 5. Bakre hörnet knapt afrundadt, bakkanten nästan rak. Pakvingar med utskjutande vägor vid ribbornas ändor och djupare ingröpning vid stället för ribban 5. Kroppen är till färgen lik vingarne. Palperna länga, tydli- gen skjutande framom hufvadet. FEmellan ögonen finnes en framät utskjutande Nhärtofs. Sugtungan spiralrullad. Antenner hos & med dubbel rad kamtänder och spets utan sädana. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Dendrometridae. 70 28. D. artesiaria (S. V.) SIIVE pag. 102 Artesiaria (1776); Hb. Btr. II pag. 55 Festucaria (1790) Sml. 15 Artesiaria; Dup. VIII: 181, 3—4 Artesiaria; Tm 460 Artesiaria; Stgr 2452 Artesiaria. Vingarnes färg är ofvan askgrä, framvingarne med svarta punkter (lup). OÖfver framvingarne gä 3 tvärlinier (inre tvärran- den, midtelskuggningen och yttre tvärranden), bland hvilka de 2 förstnämda stundom äro högst otydliga och den sistnämnda är dubbel. I närheten af midtelskuggningen finnes en svart midtel- punkt och tvärs öfver yttre tvärranden en rödbrun fläck eller skuggning, som sträcker sig emellan ribborna 3 och 4, vidare ett stycke utefter bakre medianstammen och ribban 2. Utkantfältet mörkare och i detta synas mer eller mindre tydligt 2 tvärskugg- ningar samt en liusare väglinie emellan dem. I närheten af fram- kanten finnes innanför denna väglinie en likaledes röd0run fläck. Utkantlinie saknas, fransarne mörkgrä. Bakvingarne sakna all teckning. — Undertill äro vingarne likaledes gräa, framvingar med otydlig midtelpunkt och yttre tvärrand samt gräa fläckar vid framkanten (lup), bakvingar öfverallt med gräa fläckar (lup). Vinglängd omkr. 15 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven är glänsande blägrön med fina hvita längdlinier pä ryggsidan och en gulhvit linie längs hvardera sidan, hvilken sistnämda löper under de mörkgröna and- hälen. Den förekommer i Juni—Juli pä Salix och öfvergäri puppa emellan blad. Pupran är mörkbrun och puppstadiet va- rar omkr. 3 veckor. Fjäriln Hlyger bland gräset ä ängar och an- träffas i Augusti. I Finland är den Manta endast ä en lokal. Utbredning i Finland: BK: Kexholm + 66, Suosaari —67 (Tm). a va Utom Finland: P.; Öst. prov.; m. Fur.; Ital.; s. o. ö. Ryssl.; Arm. Arten saknas i finska museet, jag har däraf sett endast ett 9 -exemplar frän Stgr. Larvbeskrifningen är enl. Wd. 20. Abraxas (Leach 1815). Zerene Tr. 1825. Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam (2 A. Poppius. hos melanaria strax innanför, hos öfriga ett stycke innanför me- dianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, -— 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—)9 fr. gemensam stam, — 10 och 11 antingen hvardera för sig (melanaria) eller ur kort gemensam stam, (melanaria och Grossulariata), i väda fallen sam- manstöter som oftast 11 med 12. Hos marginata saknas 11 och 10 är fri, — 12 fe. basen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hör- net, — 5 saknas, hos A. Grossulariata finnes dock spär däraf, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 ett stycke innanför fr. främre medianstammen, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjd. Ving- spetsen afrundad. Utkanten likaledes jämnt bägböjd, bakre hör- net 'afrundadt. Bakvingar med afrundade hörn och jämnt bäg- böjd utkant, endast hos Grossulariata med märkhar ingröpning vid ribban 5. Kroppen är olika hos de skilda arterna. Abraxas. A. Bakvingarnes bottenfärg gul -+---------. 29. melanaria. B. 5 4 hvit | a. Utkanten med rundade svarta fiäckar 30. Grossulariata. b. 3 helsvart «++ «ss s kkk nann 31. marginata. 29. A. melanaria (L) Lin. S. N. X pag. 521 melanaria (1758); Hb. 86 Melanaria; Dup. VII: 164, 3 Melanaria; Tm 409 melanaria; Stgr 2230 Melanaria. Vingarnes färg. Framvingarne äro ofvan hvita med % rader ordnade svarta fläckar, nämligen närmast basen flere eller färre mindre fiäckar, ytterom dem en dubbelrad och ytterom denna en enkel fläckrad, motsvarande midtelskuggningen. Vidare följer utät äter en dubbelrad och närmare utkanten en annan. Fransarne äro hvita med svarta fläckar. Bakvingarne äro ofvan äggula med svarta fläckrader, motsvarande ung. de 2 yttersta dubbelra- derna pä framvingarne. Fransarne gula. De svarta fläckarne Dendrometridae. 73 äro i allmänhet runda, isynnerhet pä bakvingarne. — Undertill aro bäda vingparen gula med samma teckning som ofvan. Dess- utom är att märka pä undre sidan en kal Duckla vid basen af framvingarne, bakom bakre medianstammen. = Vinglängd & 2? 22 m.m. Dubbelraderna kunna i förhällande till geometerteckningen förklaras pä 2:ne sätt. Antingen sälunda, att dubbelraden när- mast basen motsvarar inre tvärranden och af de yttre dubbelra- derna den ena yttre tvärranden och den andra skugglinierna ut- med väglinien; eller ock sälunda, att endast yttre tvärraden af dubbelraden närmast basen skulle motsvara inre tvärranden och endast inre tvärraden af dubbelraden ytterom midtelskuggningen yttre tvärranden. 1 detta fall skulle yttre tvärraden af dubbel- raden ytterom midtelskuogningen motsvara den inre och inre tvär- raden af duhbbelraden närmast utkanten motsvara den yttre af vägliniens skugglinier. Yttre tvärraden i dubbelraden närmast ut- kanten skulle dä motsvara utkantlinien, som i föregäende fallet saknas. Kroppen är gul med svarta fläckar. Antenner hos 5 med dubbel rad kamtänder ända till spetsen. Palperna korta, ofvan- ifrän icke synliga, sugtungan spiralrullad. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen, hos 5 med en härtofs, som inne- slutes i en ränna i skenbenet, dylik som hos Boarmia (tab. 8). Lefnadssätt och förvandling. Larven har pä rysgsidan en bred, mörkgrön, gulbrokig rand, som delas af en blä rygglinie och pä hvardera sidan ätföljes af en hvit linie med svarta fläckar. Dess- utom gär längs hvardera sidan en pomeransgul, af 2 bläa linier ätföljd sidlinie och under denna 2 fina, mattgula linier pä blätt botten, af hvilka den undre ätföljer andhälen, som äro svarta, omgifna af rostgult. Hufvudet och fötterna äro ocrangegula. Den lefver pä Vaccinium uliginosum och Ledum palustre samt anträf- fas i Maj Juni. Puppan är gulbrun utan kokong, invid jord- ytan. Fjärilm förekommer i Juli—Aug. företrädesvis i sumpiga skogar och äri rörelse om dagen. Hos oss är den mycket sällsynt. Utbredning i Finland:: A: Äbo, Kakskerta (J. E. Bff); Kisko (Libr). N: Hfors (Tm); Sammatti i (J. Sahlb.). S: Nyslott (Carl.) K: Kexholm (Tm). H&.a: Jaakkima (J. Sahlb.) K.b: 74 A. Poppius. Iisalmi yy 65 (Lm); Nurmis yy,75 (J. Sahlb.); Polvijärvi yy65 (Wt). K.r: Petrosavodsk (Gthr). O.a: G. Karleby (Hllm. j.). O.b: Sotkamo (Nyl.). Utom Finland. P.; Öst. prov.; Sv.: $k.—Hls.; s. Norge; n. Danm.; m. Hurtta Pn 0:10" RysslkOäISibä; Em ut: Larvbeskrifningen är enl. Wd. 30. A. Grossulariata (L.) Lin. S. N. X pag. 525 Grossulariata (1758); Hb. 81, 82 Grossulariaria; Dup. VIII: 187, 1 Grossulariata; Tm 410 grossulariata; Stgr 2232 Grossulariata. Vingarnes färg är ofvan och under krithvit med runda, svarta fläcekar, ordnade i tvärrader. OÖfver framvingarne gä nämligen en dubbelrad invid basen, % Nvilken Dbottenfärgen är gul, en ore- gelbunden tvärrad ytterom denna, motsvarande midtelskuggningen och vidare utät äter en dubbelrad, ? hvilken äfvenledes Dottenfär- gen är gul. Slutligen följer utmed utkanten ännu en fläckrad, som sträcker sig inpä fransarne, hvilka för öfrigt äro hvita. Bak- vingarne variera med 1—3 rader fläckar. Undertill äro vingarne lika ofvan. Vinglängd 5 2 21—25 m.m. Fläckraderna kunna i förhäilande till geometerteckningen uppfattas pä 2:ne sätt. Antingen sälunda, att inre dubbelraden motsvarar inre och yttre dubbelraden yttre tvärranden, hvarvid fläckraden utmed utkanten torde böra uppfattas som skugglinien utmed yttre sidan af väglinien, vid jämförelse med fläckraderna hos föreg. art. I detta fall vore tvärraderna här dubbla liksom hos Boarmia. En annan tolkning är, att endast yttre tvärraden af inre dubbelraden skulle motsvara inre tvärranden och endast den inre af yttre dubbelraden yttre tvärranden. Yttre dubbelra- dens yttre tvärrad skulle dä motsvara skugglinien utmed inre si- dan af väglinien och fläckraden utmed utkanten utkantlinien. Kroppen är gul med en svart fläck pä hvardera sidan vid basen af framvingarnes framkant, en större svart fläck pä ryggen och 5 rader svarta fläckar pä abdomen. Palperna äro ofvanifrän icke synliga, sugtungan spiralrullad samt antennerna äfven hos 5. enkla. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Leinadssätt och förvandling. ZLarven är till färgen hvit, stö- tande i gulgrönt med ilängdrader ordnade, svarta fläckar. Längs Dendrometridae. 75 ryggen löper en bred rand af dylika fläckar, bland hvilka hvar- annan fläck är större och fyrkantig och längs buken 2 vid seg- mentinsnöringarna afbrutna svarta linier. Utmed hvardera sidan gär en brandgul linie, som äter säväl pä rygg- som pä buksidan ätföljes af rader svarta fläckar. Öfver hela kroppen finnes här och hvar svarta här. Den lefver pä Ribes Grossularia. Där den anträtfas, foörekommer den vanligen i stor mängd och förstör bla- den, tili följd hvaraf stickelbärskarten falla af. Efter 2:dra hud- ömsningen tillbringar den vintern under affallna 1öf och förpup- par sig i Maj —Juni emellan blad. Puppan är i början gul, blir sedan rödbrun och slutligen nästan svart med gula vingar vid abdominalspetsen. Den är innesluten inom ett glest kokonghölje. Puppstadiet varar omkr. 3—4 veckor. Fjäriln utvecklar sig sä- lunda i Juli—Augusti och är i rörelse om aftonen omkring stickel- bärsbuskar i trädgärdar. Vingarne hällas under hvilan utbredda. Utbredning' i Finland: Al: Finström, Geta 5='86 (E. Rr). A: (enl. Tm:s Cat.). N: Hfors (Nyl., Wt). KK.a: (enl. Tm:s Cat.). K: Jaakkima, Impilaks (Ppps); Kexholm (Tm). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.-Wstm.; s. Norge; Danm.; Eng!.; m. Eur.: n. o. m. Ital.; Dalm.; Turk.; s. Ryssl.; Arm.; Orenb.; Sib.; Amur. Variationer af fjäriln och larven finnas beskrifna i ätskillisa meddelan- den till flere vetenskapliga tidskrifter. 31. A. marginata (L) Lin. 5. N. X pag. 527 marginata (1758); Sc. Ent. car. Staphyleata (1763); Hb. Btr. I: 1, 3, P* Maculata i Nachtrag Naevata (1791), Sml. 79 Nävaria, 80, 544 Marginaria (1824); Dup. VIII: 190, 1—2 Marginata (1831); Tm 411 mar- ginata; Stor 2237 Marginata. Vingarnes färg är ofvan och under krithvit, framvingarne med en svart fläck vid basen af framkanten (inre tvärranden), ett svart mer eller mindre i fläckar upplöst tvärband öfver midten (midtelskuggningen och yttre tvärranden) samt ett annat svart band utmed utkanten. Bäda tvärbanden fortsättas öfver bakvin- garne. Fransarne svarta. Undertill äro vingarne lika ofvan. Vinglängd 5 13, 2 15 m.m. Kroppen är svart, för öfrigt som hos föreg art. 76 A. Poppius. Lefnadssätt och förvandling. Larven är mörkgrön med lju- sare segmentinsnöringar, 3 gulaktiga linier längs ryggen och en hvit längs hvardera sidan. Den förekommer pä Salix, Populus m. fI. och förpuppar sig i jorden. Puppan är mörkbrun samt öfvervintrar. Fjärilm förekommer frän slutet af Maj till slutet af Juli företrädesvis kring videbuskar pä ängar. Den är en bland de allmännaste mätarefjärlar och är i rörelse isynnerhet om aft- narne samt hvilar pä blad och strän med utbredda vingar. Utbredning i Finland: An: Jomala (E. Rr). A: Äbo, (E. J. Bff); Pargas, Nagu, Korpo, Kimito <; — 55 (E. Fr); H ievasanI Sastmola (Wstm). N: Hfors 158 (Pv). TT: Tfors (C. Ldl); Ruo- VIL vesi 763 (Inb.); Laukkas (Wt); Kuhmois 82 (K. Ehnb.). S: Sysmä VT v156 (Ppps); S:t Michel, Taipalsaari (K. Ehnb.); Kan- gasniemi (Smn) H.a:; Galizino (K. Ehnb.). H: Sordavala (Hamm.) Kexholm or ju (Tm). H6.b: Eno, Kontiolahti 7765 (Gk). KG.r: aiomme Im) %&.a: G. Karleby "79 (Hllm j.) O.b: U:borg (Nyl); meta (J. Sahlb.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; Norge; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.: Ural; Sib.; Amur. Larvbeskrifningen är enl. Wd. Arten förekommer söderut i 2 genera- tioner om äret, bland hvilka endast den ena ur öfvervintrande puppor hos oss kommer till utveckling. ; 21. Aspilates (Tr.) Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—19 fr. gemen- sam stam, — 10 och 11 Nvardera för sig, hvarefter 10 samman- stöter med stammen 7—9 och 11 med 12, — 12 fr. basen. BPak- vingar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför median- fältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 saknas, — 6 fr. främre hörnet, — 7 strax invid, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämförelsevis rak. Ving- spetsen nägorlunda skarp. Utkanten jämnt bägböjd. Bakre hör- Dendrometridae. TT net afrundadt. Bakvingar med afrundade hörn, det främre myc- ket mera utskjutande än det Vakre. Utkanten jämnt bägböjd. Kroppen. Hufvud och thorax framtill gula, för öfrigt är krop- pen nästan hvit. Palper ofvanifrän syuliga framom hufvudet. Sugtungan spiralrullad. Antennerna hos 5 med dubbel rad kam- tänder ända till spetsen. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. 32. A. gilvaria (s. V)) S. V. pag. 102 Gilvaria (1776); Hb. 201, 5354—535 Gilvaria; Dup. VIII: 178, 2—3 Gilvaria; FS. tig. 487 Gilvaria; Stgr 2487 Gilvaria. Vingarnes färg. Framvingarne äro ofvan ljusgula med brun- aktigt stoft, hvaraf de stundom äro liksom grätöckniga. Snedt mot vingspetsen gär en gräbrun rand (yttre tvärranden), dess- utom finnes en ofta ganska otydlig midtelpunkt. Stundom finnes spär af en utkantlinie, fransarne ljusgula. Bakvingarne äro nä- stan hvita. — Undertill äro bäda vingparen ljusgula mot bak- kanterna nästan hvita, öfverallt med brunaktiga punkter (lup) och brunaktigt stoft mot framvingarnes framkant och bas. Bäda vingparen hafva bakät försvinnande snedrand frän vingspetsen och midtelfläckar. Fransarne som ofvan. Vinglängd 5 ? 17—18 m.m. Leinadssäti och förvandling. ZLarven är rödaktigt grä med mörkare fyrkantiga fläckar och 2 bruna linier längs hvardera si- dan. Den förekommer i Maj—Juni pä Achillea. Puppan är inom gles kokong, invid jorden. * Fjäriln är i Finland tagen endast af J. Sahlberg under Juli mänad, längt ute pä öppna, flacka mos- sar. Den flyger rakt och högt. Utbredning ? Finland: M: Sammatti, Junno-kärren (J. Sahlb.). T: Ruovesi, Siikaneva kärr v 74 (J. Sahlb.). Utom Finland: Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ttal. (pä bärg); m. o. 6. Ryss].; Arm.; Pers., Alt.; Amur. Förvandlingen är enl. Wd. HS. afbildar en var., som saknar all teckning. 78 A. Poppius. 2:dra gruppen BOARMIDAE. Ribdan 5 & bakvingarne saknas). Vingspetsen ajrundad. Utkanten invid densamma icke imätlöjd, utan i jämn bäge utät frän den afrundade vingspetsen. Utbuktning eller utspräng saknas. Genom sin afrundade vingspets och isynnerhet utkantens form invid densamma skiljes denna grupp ganska väl frän den föregäende, likväl mäste nägra former till undvikande af misstag päpekas. 1 detta afseende är först att nämnas G'nophos obscu- rata (tab. 8) inom denna grupp. Hos denna art finnes nämligen 3 utkanten pä bäda vingparen utskjutande uddar vid ribbornas ändor. En sädan udde finnes jämväl vid ribban S ä framvingarne, hvarigenom =vingspetsen synes skarp och utkanten invid den- samma inätsvängd. 1 själfva värket är dock utkantens hufvud- riktning äfven här jämnt bägböjd och nägon ingröpning invid vingspetsen eller utbuktning & utkanten, som kunde jämföras med hvad som förefinnes inom föregäende familj, kan här icke talas om. Lika litet fär man vid examineringen fästa sig vid, om vid stället för ribban 5 ä bakvingarne finnes nägon ingröpning, ty en sädan förekommer säväl inom denna som inom föregäende grupp. Ä andra sidan är att ihägkommas, att släktena Ploseria, Cabera och Abraxas inom föregäende grupp pä grund af ving- spetsen vore att räknas hit. Bland dessa igenkännes dock Plo- seria pä ofvan bruna framvingar och gula bakvingar, Abraxas pä att tvärränderna ersättas af i rader ordnade svarta fläckar och Cabera pä att ribborna 7—10 & framvingarne utgä ur gemensam stam, frän hvilken först 7. sedan 10 förgrenar sig. Bland öfriga släkten inom föregäende grupp saknas ingröpning invid vingspet- sen hos Opisthograptis, Angerona, Ellopia och Aspilates, hvilka alla dock mäste anses hafva skarp vingspets och sälunda icke kunna räknas hit. Säsom utgängsform vid en jämförelse af hithörande släkten torde Amphidasis vara lämpligast. Här är kroppen tjock och länghärig, vingarne länga, genom att vingspetsen är utdragen, 1) Härifrän afvika släktena Amphidasis och Biston sätillvida, att ribban 5 ä bakvinearne finnes, ehuru synbart svagare än andra ribbor. ” Dendrometridae. 79 samt geometerteckningen ganska tydlig. Med afseendeä ribb- förgreningen är att märka, att 10 och 11 utgä ur kort gemen- sam stam, hvarefter 10 medelst anastomos är förenad med stam- men 8—9. Med Amphidasis närmast hbesläktad är Piston samt vidare Hydernia, hvilka hafva liknande vingform, härig thorax och en ribbförgrening, som jämförelsevis obetydligt afviker frän den hos Amphidasis. Ä andra sidan bildar äter (leora öfver- gängsform frän Amphidasis till Boarmia, med hvilket släkte det vanligen förenas. Cleora öfverensstämmer nämligen med Amphi- dasis till teckning, men med Boarmia till kroppsform och ribb- förgrening. Släktet Boarmia har synnerligen tydlig geometer- teckning. Vingarne hafva ocksä här nägot förlängd vingspets, men kroppen är spänslig och ribbförgreningen är olika hos skilda arter. Hos en del arter äro 10 och 11 fria, hos andra samman- smälta de till kortare eller längre gemensam stam, sälunda bil- dande öfvergäng till den ribbförgrening, som är utmärkande för Fidonia. Nära besläktad med Boarmia är ocksä Gnophos, som äfven har ganska typisk geometerteckning, ehuru midtelskugg- ningen pä bäda vingparen ersättes af ögonfläckar, nägot som ocksä förekommer inom Boarmia. Hos Gnophos utgä 10 och 11 hvardera för sig, hvarefter de kunna sammanstöta vare sig med hvarandra eller med närstäende ribbor. Släktet Fidonia säsom ock därmed nära besläktade Psodos har 11 ribbor ä framvingarne, emedan 10 och 11 sammansmultit. Dessutom är att märka, att färgerna hos Fidonia oftast äro bjärtare samt geometertecknin- gen allt mera försvinnande, under det att vingarne blifva mera jämnrandiga eller enfärgade. Hos nägra arter är & till färgen olika 2. Sluiligen äterstär Scoria. Detta släkte ställes oftast i närheten af Fidonia och bör pä grund af i bäge mot hvarandra böjd framkant och utkant samt afrundad vingspets räknas till denna grupp. Ä framvingarne utgä ribborna 10 och 11 hvardera för sig samt äro fria, vingarne äro enfärgade. Larven är hos Amphidasis lik en förtorkad grenstump. Samma är fallet hos en del icke finska Boarmia-arter (t. ex. gemmaria, Abietaria, consortaria). Hos andra Boarmia-arter säsom ock hos öfriga hithörande släkten saknas denna likhet ätminstone oftast. Det enda hithörande släkte, hvars förvandtskap med öfriga mig veter- lisen blifvit ifrävasatt är Fidonia. Det oaktadt har än den ena, än den an- 80 A. Poppius. dra Fidonia-arten blifvit öfverförd till nägot af de öfriga släktena, hvilket bäst bevisar förvandtskapen. HS. ofverför visserligen Tab. VII Fidonia till den onaturliga kretsen 4, om hvilken han dock säger pag. IX: ,Die Gattungen sind unter sich fast alle sehr enge verbunden.* Psodos och Fidonia samman- binder han medelst Lythria. I sin ,,Schema* ställer han emellertid Fidonia bredvid Boarmia, under det att Psodos stär bland dem han ej lyckats dicho- tomiskt inregistrera. Boarmidae. I. Thorax, lär och skenben länghäriga. A. Bakersta benparet med 2 par sporrar 22. Amphidasis. B. ji jä aki valkpmiss 5 23. Biston. II. Endast thorax och lär länghäriga --------- 29. Psodos. III. Möjligen thorax, men icke ben häriga. A. Vingar utan annan teckning än under- till svarta ribbor--------- e eeen seen 30. Scoria. B. Vingar med teckning: a. Ätm. yttre tvärranden dubbellinie — 26. Boarmia. b. Tvärränderna icke dubbellinier 1. Ögonfläckar finnas ------------ 27. Gnophos. 2 ; saknas * Framvingar gulaktiga, bakvingar nästan hvita ----<< 56 (Tm). VI EA.b: (enl. Tm:s cat.). Här: Gorki +-84 (J. Sahlb.). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.; s. o. m. Norge; Danm.; Engl; Kast. n. o. m. Ital. (pä bärg); Altai; ö. Sib. Larvbeskrifningen är enlist Wd. Sepp berättar, att äggen läggas 6—3 stycken bredvid hvarandra pä barr. 29. Psodos. (Tr 1828). Ribbförgreningen är likadan som hos Fidonia. Vingformen öfverensstämmer nästan med vingformen hos Fi- donia carbonaria. Kroppen är svart; hufvud, torax och lär äro länghäriga. Palperna likaledes länghäriga och synas, dä fjäriln betraktas of- vanifrän, skjuta nägot framom hufvudet. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos hvardera könet. Psodos. 55 coracina. 56 fusca. 5 Antenner med kamtänder,----------. antenner enkla. 2 Vingar endast 2—3 mm breda, - ----- vingar af vanlig bredd. 55. P., coracina (Fsp.) Esp. IV: 197, 7, IV, 2 p. 74 coracina (1796 ?); Tr. VI:1 pag. 260 Trepidaria pro parte (1827); Frr Beitr. 36, 3 Chaonaria (1828); Dup. VIII: 208, 1 Trepi- 110 A. Poppius. data (1831); Stgr Stett. e. Z. 1861, 385 Chaonaria; Tm 452 trepidaria; Stgr 2415 Coracina. Vingarnes färg är ofvan och under glänsande mörkbrun, nästan svart med inmängda hvita fjäll (lup). Öfver framvingarne gä 2 mörkare tvärränder (inre och yttre), hvilka den inre inät, den yttre utat ätföljas af en ljus skuggning. 1 midtelfältet finnes en mörk midtelpunkt. "Tvärränderna hafva pä ribborna skarpa tän- der, som pä den inre äro riktade inät och pä den yttre utät. I utkantfältet finnes en otydlig väglinie. Utkantlinien afbruten vid ribbornas ändor, fransarne mörka. Bakvingarne hafva mid- telpunkt och samma teckning ytterom denna som ä framvingarne, ehuru teckningen här är otydligare. Undertill finnas midtelpunk- ter pä bäda vingparen, utkantfältet är ljusare och utkantlinien nästan sammanhängande, för öfrigt saknas teckning. Vinglängd 5 2 10—14 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Förvandlingen är obekant. Fjä- riln förekommer i Juli, är i rörelse om dagen samt häller vin- garne under hvilan utbredda. Utbredning % Finland: L: (Inb.); L..r: Kantalaks (J. Sahlb.); Triostrov 7280, Jekostrov 83. (Env.) Utom Finland: Sv.: Hrjd. — Lapl.; m. o. n. Norge; Skottl.; Alp.; Pyr.; Ital. (pä bärg); ö. Sib.; Amur. Tidigare uppgifter om i Finland funna exemplar af P. trepidaria afse helt säkert denna närstäende art. Samtliga exemplar i finska samlingen har jag förevisat Tm och äfven han anser dem alla vara coracina. Lika litet finnes i Tm:s samling nägot finskt exemplar af trepidaria. 56. P. fusca (Thnb). Thng Ins. Suec. VI pag. 53 fusca (1792); Hb. 329 Venetaria (1824) Dup. VHI: 208, 6 Venetaria (1831); Frr Beitr. 125, 4 Canitiaria (1831); Zett. Ins. Lapp. 965 Fuscaria (1840); Tm 453 fusca; Stgr 2420 fusca. Vingarnes färg är ofvan svart, 5 ljusare än %. Framvin- garne hafva 2 (inre och yttre), bakvingarne 1 (yttre) tvärrand, bäda vingparen hafva midtelpunkter. Utkantlinien otydlig, fran- sarne mörka. Undertill saknas inre tvärrand jämväl pä framvin- Dendrometridae. 11] garne, för Öfrigt lika ofvan. Vinglängd & 10,8 m.m. vingarne äro hos & endast ett par m.m. breda. Kroppen till tärgen lik vingarne. Antenner hos 5 med dub- bel rad endast under förstoring synliga kamtänder. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är mörkt rödbrun, mun- delar och ringar kring andhälen svarta. Huden är korning, un- der och pä sidorna sparsamt härig. Längs ryggen gär en afbru- ten svart linie med gul infattning samt länes sidorna ett par li- nier af samma färg. Den lefver pä V. Myrtillus, Arct. uva ursi och Draba verna samt öfvervintrar. Puppan gulbrun — mörkbrun med mörkare ringar kring abdomen, inom gles kokong, i jorden. Pupptiden varar 2—3 veckor. Fjäriln anträiffas endast i höga norden och pä alper, där den flyger omkring ibland örtartade växter om dagen. Vingarne hällas under hvilan utbredda. Utbredning ? Finland: L: Enontekis, Naimakka, Vittaukki vuröl, som puppa pä Leutsuvaara fjäll vr 67 (J. Sahlb.); LL.r: 30 Kola 3,83 (Env.). Utom Finland: Sv.: Upl. Dlr.—-Lpl,; Norge; Alp.; n. Ital. (pä bäre). Larvheskrifningen är enligt Sandberg Ent. Tidsk. 1884. 50. Scoria Stph. 1829. Ribbförgrening. Frarrvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 5 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. främre hörnet, — 7—9 fr. gemensam stam, — 10—11 hvardera för sig fr. främre medianstammen, fria, — 12 fr. basen. Bakvingar la 1b fr. basen, — 2 fr. bakre median- stammen ungefär pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, 4 fr. hörnet, — 5 sak- nas eller otydlig, — 6—7 wr gemensam stam fr. främre hörnet, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant jämnt bägböjd,i mid- ten oftast lindrigt inätböjd. Vingspetsen afrundad. Utkanten jämnt 112 A. Poppius. bägböjd. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med nästan skarpt främre hörn och afrundadt bakre hörn. Främre hörnet är ut- draget, sä att det väcker ett stycke ytterom framvingarnes bakre hörn. Kroppen —spänslig. Palpernas spetsar ofvanifrän synliga framom hufvudet, sugtungan läng, antenner äfven hos 5 enkla. Benen länga, det bakersta paret med 2 par sporrar nos hvardera. könet. Abdomen läng och tunn, Nvit med 5 svarta längdlinier. 57. S. lineata (Sc.) Sc. Fint. Carn. pag. 218 lineata (1763); Lin. S. N. XII pag. 870 deal- bata (1767); Cyr. Ent. tab. 1 fig. 8 Sordida (1787); Hb. 214 Dealbaria, 528— 531 Dealbata (1824); Dup. VIII: 209, 1—2 Dealbata; Tm 462 dealbata; Ster 2482 Lineata. Vingarnes färg är ofvan Nhvit utan teckning, under hvit med svarta ribbor och en svart linie rundt om vingen samt en grä- aktig tvärskuggning pä fram- stundom äfven pä bakvingarne (yttre tvärranden). Vinglängd 5 19, ? 21 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven afsmalnar framät, är bakät tämlisen tjock samt slutar med en spets. Till färgen är den skitfergrä eller gulaktig, pä hufvudet med 2 mörkare streck och längs ryggen med en brun linie, som ömsom är bredare och sma- lare. Dessutom finnas pä ryggsidan af hvarje segment 4 svarta punkter och längs sidorna en hvit strimma. Den förekommer om vären pä Hypericum. Puppan har 2 spetsar vid hufvudet och är gulbrun med mörkare schateringar samt innesluten i gulaktig kokong. Puppstadiet varar 2—3 veckor. Fjärilm förekommer pä ängar i Juni—Juli ställvis ganska ymnigt. Den är i rörelse om dagen och häller vingarne under hvilan utbredda. Utbredning % Finland: A: Finström 386 (E. Rr). T: Kuhmois Juni 1882 (K. Ehnb.); Ruovesi (Inb.). €: Sysmä i yn36 (Ppps); Heinola (Fhm); S:t Mickel (K. Ehnb.); Taipalsaari (K. Ehnb.). HK: Suistamo 34 (Hamm.); Sordavala, Kirjavalaks (K. Ehnb.); Kexholm (Tm) Parikkala (J. Sahlb.) H&.Rb: (enl. Tm:s Cat.). Här: Haapanava (K. Ehnb.). G.b: Kajana < (Mgn). Dendrometridae. 113 Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk—Upl!, Wstm,; s. o. m. Norge; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien; Amur. Larvbeskrifningen är enl. Wd. 3:dje Gruppen ACIDALIDAE. Rilban 5 & bakvingarne lika eller nästan lika tydlia som öfriga ridbbor. Säsom redan förut är anmärkt, finnes ribban 5 & bakvin- garne undantagsvis äfven inom föregäende grupper. Sä finnes den hos släktena Selenia och Ploseria inoin Odontoperidae samt Amphidasis och Biston inom Boarmidae, men förutom hos nyss- nämda släkten förekommer den äfven nägorlunda tydlig hos Hy- bernia och Scoria bland Boarmidae samt säsom en fin strimma vid utkanten inom ätskilliga andra släkten. Ribbförgreningen inom denna grupp visar stora skiljaktie- heter icke blott inom skilda släkten, utan ock inom samma art. Utgär man frän Parascotia, utgä ribborna 10 och 11 pä fram- vingarne hvardera för sig, hvarefter 10 medelst anastomos sam- manhänger med stammen 8—9. Härigenom bildas en öfverlopps- cell vid medianfältets främre hörn. Inom Odezia är ribbtörgre- ningen olika hos de skilda arterna. Hos Od. tibiale utgä 10 och 11 hvardera för sig, därefter sammansmälta de för ett kort stycke, för att sedan äter skiljas frän hvarandra, hvarefter 10 samman- stöter med stammen $—9. Hos Od. atrata utgä 10 och li ur gemensam stam, hvarefter de skiljas frän hvarandra och 10 sam- manstöter med stammen $—9. Ribbförgreningen hos Pellonia Ofverensstämmer med dem hos Od. tibiaie och ribbförgreningen hos Timandra med den hos Od. atrata. Hos Od. tibiale och Pellonia bildas sälunda tvänne öfverloppsceller, den ena genom att ribborna 10 och 11 sammanstöta, den andra genom att 10 och stammen 7—9 sammanstöta. Hos Od. atrata och Timandra bildas däremot en öfverloppscell af stammen 10—11 och stam- men 7—9. Eni det närmaste dylik ribbförgrening som den sist- nämda förekommer hos Zonosoma och Acidalia. Äfven här tän- ker jag mig nämligen, att 10 och 11 utgä ur gemensam stam samt sedermera för ett stycke sammansmälta med stammen V==9). hvarigenom ocksä här en öofverloppscell bildas af stammen 10—11 och stammen 7—9. Hos Geometra sammansmälter 10 vid sin 8 114 A. Poppius. utgängspunkt med gemensamma stammen 7—9 utan att bilda öfverloppscell; 11 sammanstöter däremot med 12, jämte det att dess utgängspunkt art för art förflyttas alltmera utät, sä att här uppstär en gemensam stam 6—11. Acidalidae lä Färgen G Valpo 0 00'00-va.0000 5500000005 b 0000 80 32. Odezia. II. 0 = mörkbrun- - : <<< s skn saken n naa enn 31. Parascotia. TII. N grön PNP m AS KENTA EKS KSE SA J 16STA J 00-09 Yk EE 37. Geometra. IV. >, — hvit, gul eller gräaktig. A. Med rödaktig snedrand frän vingspetsen 34. Timandra. B. Med rosenröda tvärlinier, midtelskuggning 0Ch Transarkisasts s iuoptSt kä. 33. Pellonia. C. Med 1—2 tvärrader svarta punkter---- 35. Zonosama. D. Utan snedrand, punktrader och röda tvär- lab Tar eno S khra ovato 19 ä piaoin: 010 ELO YAI RR ALA J 05 ie 36. Acidalia. 31. Parascotia Hb. 1816. (Boletobia Bd. 1840) Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. främre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, vid sin utgingspunki närmare till 4 än HU 6, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—9 ur gemensam stam, som utgär fr. främre medianstammen, strax innanför främre hörnet, — 10 och 11 hvardera för sig fr. främre medianstammen, hvarefter 10 medelst anastomos är förenad med stammen 8—49, sälunda inneslutande en öfverloppscell, — 12 fr. basen. Bakvin- gar: la, 1b fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 3 och 4 fr. medianfältets bakre hörn, — 5 fr. tvärribban, — 6—7 ur kort gemensam stam, som utgär fr. me- dianfältets främre hörn, — 8 fr. basen. Tvärribban böjer sig & framvingarne mera vid främre hör- net än vid det bakre. Ä bakvingarne böjer sig tvärribban nä- stan alls icke. Dendrometridae. 19155 Vingformen. Framvingarnes framkant lindrigt bägböjd, ut- kanten likasä. Vingspetsen nägorlunda skarp. Bakvingar med af- rundade hörn. Kroppen är till färgen lika vingarne. Palperna länga, utskju- tande längt framom hufvudet. Antennerna hos 5 med dubbel rad kamtänder och spets utan sädana. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. 58. P. fuliginaria (L.) L. F. S. pag. 327 fuliginaria (1761); S. V. pag. 108 Corbonaria (1776); Hb. 151, 348—549 Carbonaria; Dup. VIII: 186, 4 Carbonaria; Tm 451 fuligi- naria; Ster 2002 Fuliginaria. Vingarnes färg är ofvan mörkörun, framvingarne med 2 otyd- liga svarta tvärränder (yttre och inre), hvilka, den inre inät, den yttre utät, ätföljas af en gul af halfmänar Dbildad tvärrand. I midtelfältet emellan tvärränderna finnes en mer eller mindre tydlig svart midtelpunkt och i utkantfältet en gul väglinie. Utkantlinien svart, förtjockad emellan ribborna eller upplöst i punkter samt inät ätföljd af en rad gula punkter. Fransarne bruna med gula fläckar. Bakvingarne sakna inre tvärrand, men hafva för öfrigt samma teckning som framvingarne. — Undertill äro vingarne mot basen gulaktiga, för öfrigt med samma teckning som ofvan. Vinglängd 5 10, 2 15 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven är svart, pä ryggsidan finnas 2 rader gula värtor, hvarur framsticka svarta här med hvita och krökta spetsar. Andhälen och bukfötterna äro rödgula. Den har 3 par bukfötter och förekommer i Maj—Juni pä Bryum, laf- var och murket trä. Puppan är brungrön, ofvan eller invid jor- den samt inom kokong med inväfda jordpartiklar. Fjäriln an- träffas i Juli och är i Finland fängad endast fä gänger. Utbredning % Finland: A: (enl. Tm:s cat.). N: Hfors (Pipp., Nyl.). W: Tfors (Ldl). K4.r: (enl. Tm:s cat.). Utom Finland: Öst. prov.; Sv.: Sk. —Dlr.; s. Norge; Danm.; Engl. ; m. Eur.; Balk.; min. Asien; ö. Sib. Larvbeskrifningen är enligt Wd. 116 A. Poppius. 32. Odezia (Ba 1840). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen strax ytterom dess 1/, längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hör- net, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hiörn, — 7—9 ur gemensam stam fr. främre hörnet, — 10 och 11 hos Od. tibiale hvardera för sig fr. främre medianstammen, hvarefter de sammansmälta, sälunda inneslutande en främre öfverloppscell; därefter skiljas ribborna 10 och 11 äter frän hvarandra och 10 stöter tillsammans med stammen $8—49, sälunda inneslutande en bakre öfverloppscell. Hos Od. atrata utgä 10 och 11 ur gemen- sam stam, hvarefter 10 sammanstöter med stammen 8—9, inne- slutande en öfverloppscell, — 12 fr. basen. Bakvingar: 1 fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä '/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6—7 ur gemensam stam fr. medianfältets främre hörn, — 8 fr. basen sammansmäl- tande ett stycke med främre medianstammen. Bakvingarne hafva sälunda endast 1 bakkantsribba (icke la, 1b). Tvärribban stär pä bakvingarne snedt, hvarigenom medianfältets bakre hörn skjuter betydligt mera utät än det främre. Vingformen. = Framvingarnes framkant hbägböjd isynnerhet vid spetsen, som är nägorlunda skarp. Utkanten invid vingspet- sen räk, bakät bägböjd. Bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med afrundade hörn, det främre mera utskjutande än det bakre. Kroppen spänslig, till färgen lika vingarne. Palper ofvanifrän knapt synliga. Antennerna enkla, bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Odezia Wingar svarta med hvitt tvärband---------<-<<0en 60. tibiale. ka s 1620 SINN SNAIITOTO NOKIA STS RO U T-! TOT 59. atrata. Dendrometridae. YI VT, 59. O. atrata (L) Lin. 5. N. X pag. 524 atrata (1758), XII pag. 866 Chaerophyllata; Hb. 196 Chaerophyllata; Dup. VIII: 207, 4 Chaerophyllata; Tm 466 chaerophyl- lata; Stgr 2529 Atrata. | Vingarnes färg är ofvan och under kolsvart med hvita fran- sar krimg vingspetsen. Vinglängd 5 19—14, 2? 14—13 m.m. Lefnadssätt och förvandling. £Larven är grön, läng och smal lika ett bladskaft och lefver pä Chaerophyllum under senare delen af sommaren. Puppan inom gles kokong. Fjäriln förekommer pä ängar omkring slutet af Juni, ställvis ganska allmänt. Den är 1 rörelse om dagen och häller vingarne under hvilan utbredda eller uppät hopslagna. Utbredning i Finland: AI: (Tm) A: Äbo Kakskerta, Us- kela (E. J. Bff); Teisko (J. Sahlb.). N: Orimattila (Mkn); Hel- singe (Pn) T: Kuhmois (K. Ehnb.); Ruovesi (J. Sahlb.); S: Sysmä vi (Ppps) K&.a: (enl. Tm:s cat.). KK: Sordavala, Kir- javalaks (K. Ehnb.); Kexholm (Tm); Suistamo (Hamm.); Salmis (K. Ehnb.). K.b, K.r: (enl. Tm:s cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Hls; s. o. m. Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; Kast.; And. n. o. m. Ital. (pä bärg); Ural; Orenb.; Arm. — Larvbeskrifningen är enliot Wd. Arten förekommer söderut i 2 gene- rationer, den ena i Juni, den andra i Augusti. 60. O. tibiale var. Eversmannaria (H. S.) H. 8. fig. 443, VI pag. 76 Eversmannaria (1856); Tm 467 tibialata var. Eversmannaria ; Stgr 2530 Tibiale v. Eversmannaria. Vingarnes färg är ofvan och under svart. Framvingarne hafva ett bredt hvitt band, som frän midten af framkanten sträc- ker sig mot bakre hörnet och slutar med en inätböjd spets. Fran- sarne svarta, vid vingspetsen och bakre hörnet hvita. &Bakvin- garne hafva ett smalare hvitt band, som är bredast i midten (artens hufvudform saknar detta band). Fransarne hvita. — Un- dertill aro vingarne lika ofvan, utom att framvingarne hatva en hvit skuggning vid bakkanten och bakvingarne 2 hvita strälknip- pen vid basen. Vinglängd omkring 14 m.m. Kroppen svart; abdomen, ben och antenner med hvita ringar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarv och förvandling äro mig 118 A. Poppius. veterligen icke hbeskrifna. Fjäriln är nägra gänger aniräffad utom Finlands politiska gränser. Utbredning ? Finland: K.r: Jaleuba 63 (J. Sahlb.) Tivdi I medl. af Juli (Tm). Utom Finland: Norge: Saltd.; 0. Sib. 33. Pellonia (Dup. 1829). Ribbförgrening lika den hos Odezia tibiale, dock finnes här ä bakvingarne la, 1b. Vingformen. Framvingarnes framkant isynnerhet mot spet- sen bägböjd, vingspetsen nägorlunda skarp, utkanten lindrigt bäg- böjd, bakre hörnet afrundadt. Bakvingar med afrundadt främre och obetydligt afrundadt bakre hörn samt utbuktning vid ribban 4. Kroppen spänslig, till färgen lika vingarne. Palper knapt synliga framom hufvudet. Antenner hos 5 med dubbel rad kam- tänder ända till spetsen. Bakersta benparets skenben hos 2 med 2 par sporrar, hos 5 med 1 par vid tarsleden, men endast 1 sporre i midten. 61. P. vibicaria (L) CL. Ic. 3, 2 vibicaria (1759); Hb. 50 Vibicaria; Dup. VIII: 179, 6—7 Vibicaria; Tm 408 vibicaria; Ster 2227 Vibicaria. Vingarnes färg är lädergul. Framvingarne hafva 2 rosen- röda tvärränder (inre och yttre) samt emellan dem en likaledes rosenfärgad, bred och utät smäningom försvinnande midtelskugg- ning. Emellan midtelskuggningen och inre tvärranden finnes en brunaktig midtelpunkt. Utkantlinien rosenfärgad och likasä fran- sarnes yttre del Midtelskuggningen och teckningen ytterom denna fortsättas öfver bakvingarne. Undertill hafva vingarne en rödaktig anstrykning och samma teckning som ofvan, dock sakna jämväl framvingarne här inre tvärrand. Vinglängd omkr. 20 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven, som liknar en förtor- kad gren, är ofvan brun, pä sidorna ljusare och undertill nästan hvit. Rygglinien är ljusare och längs sidorna löpa tlere bruna Dendrometridae. 119 längdlinier. Den lefver bl. a. pä Tanacetum och Aira. Puppan brun, inom gles kokong. Fjäriln är anträffad hos oss endast nägra fä gänger. Utbredning ? Finland: A: Rimito (Cal.). Korpo, Storträsk vinöD (E. Rn. Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.— Hls.; Norge; m. Eur.; And.; Ital.; n. Balk.; Pers.; Sib. e ! Lxemplar af arten saknas i finska museet, jag har endast seit nägra utländska. Fjäriln förekommer söderut i 2 generationer, den ena ur öfvervin- trande puppor i Maj och den andra i Juli. 34. Timandra (Dup. 1829). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen strax ytterom 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hör- net, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—10 fr. gemensam stam, som utgär frän främre median- stammen ett stycke innanför främre hörnet, — 11 fr. främre medianstammen, medelst anastomos förbunden med stammen 8—10, sälunda inneslutande en öfverloppscell, — 12 fr. hba- sen. Bakvingar: la, 1b fr. basen, -— 2 fr. bakre medianstam- men, ung. pä !/, af dess längd, — 3 och 4 fr. medianfältets bakre hörn, — 5 fr. tvärribban, — 6—7 ur kort gemensam stam fr. me- dianfältets främre hörn, — 8 fr. basen. Tvärribban böjer sig hvarken pä fram- eller bakvingar, i följd hvaraf utskjutande vinklar icke uppstä vid medianfältets bakre hörn. Vingformen. Framvingarnes framkant hbägböjd isynnerhet mot spetsen. Vingspetsen symmerligen skarp. Utkanten invid vingspetsen rak, bakät bägböjd, bakre hörnet afrundadt. Pakvin- gar med afrundadt främre och obetydligt afrundadt bakre hörn = och särdeles skarp, spetsig utvbuktning vid ribban 4. Kroppen spänslig, till färgen lika vingarne. Palper knapt synliga framom hufvudet. Antenner hos 5 med dubbelrad kam- tänder och spets utan sädana. Bakersta benparet hos hvardera könet med 2 par sporrar. 120 A. Poppius. 62. T. amata (L. Lin. S. N. X pag. 524 amata (1758); F. S. pag. 322 amataria (1761) Hb. 52 Amataria; Dup. VII: 148, 3 Amataria; Tm 407 amataria; Stgr 2224 Amata. Vingarnes färg är ofvan och under blekgul öfverallt med mörka punkter (lup). Framvingarne hafva 2 fina rödaktiga tvär- linier (inre och yttre tvärranden), den yttre utmynnande i ving- spetsen samt fortgäende öfver bakvingarne. Dessutom löper frän vimgspetsen till midten af bakkanten och vidare tvärs öfver bak- vingarne en rödaktig skuggrand (midtelskuggningen). Framvin- garne hafva en svart midtelpunkt innantför midtelskuggningen och bakvingarne en dylik pä densamma. Utkantlinien röd, fransarne röda. Undertill äro vingarne öOfverströdda med tydligare stoft- punkter samt hafva samma teckning som ofvan, likväl saknas inre tvärrand jämväl pä framvingarne. Vinglängd 5 17, 2? 16 m.m. Lefnadssätt och förvandling. Larven förekommer i Augusti — September pä Rumex, Polygonum, Atriplex m. fl. samt utmär- ker sig genom sina olika tjocka segment, isynnerhet är 4:de seg- mentet uppsvullet. Till färgen är den i början brungrä, men blir efter andra hudömsningen mera köttfärgad. Frän munnen gä 2 bruna linier öfver pannan till slutet af 4:de segmentet och ytterom dessa finnes pä hvardera sidan en mörkare och bredare linie. Frän och med 5:te segmentet hegynner en afbrnten brun rygglinie och pä hvardera sidan om denna finnes en lika- ledes brun linie, som vid segmentinsnöringarna bildar bukter nedät till en längs hvardera sidan löpande brungrä sidlinie. Puppan är brungrä med bruna strimmor och fläckar, emellan blad. Fjärilm anträffas i Juli och är hos oss sällsynt. Den är 1 rörelse om natten. Utbredning ? Finland: A: (enl Tm:s cat.) s Kuhmois, Pasi 3582 (K.-Ehnb.) Kb: Kuopio (Bergroth); Ilomantsi 7:65 (Wt). K.r: Tivdi s5—3n67 (Tm). O.b: (enl. Tm:s cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—BI.; Norge: Odal; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien; Arm.; Borneo; Sib.; Amur. Larven har jag icke sett. Fjärilo förekommer söderut i Maj ur öfver- vintrande puppor samt i en annan generation i Juli. Dendrometridae. 121 35. Zonosoma (La. 1853). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen, ung. pä 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7—11 fr. gemensam stam, som utgär fr. spetsen af en öfverloppscell, (rän denna stam utgär först 7 selan 11, — 12 fr. basen. Bakvingar: 1 fr. basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä '/, af dess längd, — 3 och 4 fr. eller i närheten af medianfältets bakre hörn, — O fr. tvärribban, — 6 och 7 fr. eller 1 närheten af medianfäl- tets främre hörn, — 8 fr. basen. Sälunda finnes endast en bakkantsribba, icke la, 1b. Tvär- ribban böjer sig hvarken pä fram- eller bakvingar, i följd hvaraf här icke uppstä utskjutande vinklar vid medianfältets hörn. Vingformen. Framvingarnes framkant bägböid. Vingspetsen skarp, utkanten invid densamma rak, bakät bägböjd, bakre hör- net afrundadt, bakkanten rak. Bakvingar lika dem hos Pellonia. Kroppen till färgen lika vingarne. Palper ofvanifrän knapt synliga. Antenner hos 5 med dubbel rad kamtänder till ung. 2/; af deras längd. Bakersta benparet hos 5 med 1, hos ? med = 2 par sporrar. £onosoma. I Vingar utan ögonfläckar --------- «se reteenn 63. punctaria. II. mtn e = a A. Vingar brungrää----<---««esesenune na 64. orbicularia. E. karsta kyttä mk DE ta. 65. pendularia. 63. Z. punctaria (L) Lin. $. N. X pag. 522 punctaria (1758); Tr. VI: 1 pag. 352 Punctaria, pag. 366 Gyraria (1827); Dup. VIII: 171, 8 Punctaria; Hb. 574 Punctaria; H. S. fig. 415 Subpunetaria (1847); Tm 406 punetaria; Stgr 2222 Punctaria. Vingarnes färg är ofvan blekgul med mörkare punkter, hvilka vid framkanterna äro nästan svarta men för öfrigt rödak- tiga (lup). Tvärs öfver bäda vingparen gä 2 rader mörka punk- — ter (inre och yttre tvärranden) samt emellan dem en rödaktig tvär- skuggning (midtelskuggningen). Utkantlinien svart, vid ribbornas 122 A. Poppius. ändor afbruten. Fransarne gula. Uudertill är färgen nägot ble- kare, inre tvärrand saknas, för öfrigt som ofvan. Vinglängd 3 2? 14—17 m.m. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är grön- eller brunaktig med ljusbrun rygglinie pä de 3 första och 2 sista segmenten. 4—10:de segmentet har pä hvardera sidan en gul, inuti brun fläck, belägen emellan 2 bruna eller gröna linier, hvilka bilda en vinkel bakät. Den förekommer mot slutet af sommaren pä ek. Puppan är gulgrön eller gulbrun med mörkare strimmor och fläc- kar samt gulhvita kanter pä vingslidorna. Den är vidhäftad ett blad med abdominalspetsen samt medelst en träd, som gär tvärs öfver thorax. Vid ändan af abdomen finnes en kokongväfvad, hufvudsidan är tvärt afhuggen. Puppan öfvervintrar. Fjärilm förekommer i ekskog endast i trakten kring Äbo under Juni— Juli. Den är i rörelse om dagen och hvilar pä trädens blad med ut- bredda vingar. E. Rr har erhällit fjäriln ur öfvervintrande puppa /,. Utbredning % Finland: A: Äbo, Ispois,: Pargas, Lofsdal — Sr (E. Rr). i : Utom Finland: P.; Ost. prov; Sv.: BI-W.G., OÖ.G.; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien, Pers.; Ural. | 64. Z. orbicularia (Hb.) Hb. 60 Orbicularia (1824); Dup. VIII: 172, 6 Orbicularia; Tm 405 orhi- cularia; Stgr 2217 Orbicularia. Vingarnes färg är ofvan brungrä, egentligen hvit och gulbrun. spräcklig, öfverpudrad med svart. Tvärsöfver bäda vingparen gä 2 rader svarta punkter (inre och yttre tvärrand) samt emellan dem en gulbrun midtelskuggning. Pä framvingarne finnes innanför midtelskuggningen och pä bakvingarne i midtelskuggningen mid- telfläckar med hvit pupill och brun ring. Utkantlinien upplöst i en rad svarta punkter, fransarne brunaktiga. Undertill äro vin- garne ljussrä med brunaktiga stoftpunkter (lup), nästan utan teck- ning. Vinglängd omkring 14 m.m. Kroppen till färgen lika vingarne, abdomen med en vad af- länga svarta fläckar. Dendrometridae. 123 Lefnadssätt och förvandling.. Larven är gulgrön med gula ledinsnöringar, gul rygglinie och gula väglinier pä hvardera sidan om denna. RBuktfötter och hufvud äro rödaktiga. Den förekom- mer pä Salix och Alnus. Fjäriln är i Finland endast tagen af Nordmann vid Sordavala. Utbredning 2? Finland: KK: Sordavala (Ndn.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv: Sm.—Upl.; m. Eur:; n. Ital.; s. Ryssl. Arten saknas i finska muceet. Larven är beskrifven enliot Wd. 65. Z. pendularia (L, CL. Ic. 7, 5 pendularia (1759); Hfn. Berl. M. IV, 526 Albipunctata (1769); Hb. 66 Pendularia; Dup. VIII: 172, 5 Pendularia; H. S. fig. 357 Pendularia; Tm 404 pendularia; Stgr 2216 Pendularia. Vingarnes färg är ofvan [just rödgrä genom att den hvita bottenfärgen är öfversällad med rödaktigt stoft och svarta punk- ter (lup). Tvärsöfver bäda vingparen gä 2 rader svarta punkter (inre och yttre tvärrand) och emellan dem en otydlig gräaktig midtelskuggning. I midtelskuggningen finnes ä hvarje vinge en ögonfläck med hvit pupill samt & framvingarne brun, & bakvin- garne nästan svart ring. Utkantlinien upplöst i en rad svarta punkter, fransarne hvita. Undertill äro vingarne hlekare än "ofvan och af teckningen synas endast yttre tvärranden samt ut- kantpunktraden. Vinglängd & 14, ? 15 m.m. Lefnadssätt och förvarndling. ZLarven är till tärgen grön eller brun pä ryggsidan med 2 rader hvita fläckar vid ledinsnöringarna. Stundom finnes läugs hvardera sidan en gul linie och längs buken en rad gula punkter. Den lefver pä Betula och Alnus. Puppan är till färgen grön- eller gulaktig, vidfästad ett blad pä enahanda sätt som hos Z. punctaria. Fjärilm anträtfias ehuru — icke synnerligen talrikt öfver hela landet i löfdungar under Juni —Juli. Den hvilar pä trädens blad med utbredda vingar samt är 1 rörelse om dagen. Utbredning ? Fonland: A: Äbo, Kakskerta (E. J.-Bff); Pargas, Lofsdal 3 (E. Rr). N: (enl. Tm:s Cat.). E: Ruovesi 3 74 (J. Sahlb.), Laukkas (Wt), Kuhmois Juni 1882 (K. Ehnb.). $: 124 A. Poppius. Sysmä 736 (Ppps); K&.as (enl. Tm:s Cat.). K: Kronoborg (Chyd.); Kexholn 766 (Tm). Kb: (enl. Tm:s Cat.). Kr: Petro- savodsk (Gthr). Ob: (enl. Tm:s Cat). ILrt (Sahlb.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; s. Norge; Danm.; Engl.; m. Fur.; n. Ital. s. o. ö. Ryssl.; Sib. Fjäriln förekommer söderut i April—-Maj ur öfvervintrande puppor samt i ny generation under Juli—Augusti. 36. Acidalia (Tr. 1825). Ribbförgrening. Framvingar: 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ytterom 1/, af dess längd, — 3 fr. samma stam ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. främre hörnet, — 7—1[11 fr. gemensam stam, som utgär ur spetsen af en öfverloppscell, frän denna stam utgär först 11 sedan 7; stundom är öfverloppscell en vid spetsen öppen eller tillsluten med en anastomos emellan 11 och 7—10, — 12 fr. basen. Bakvingar: 1 fr. basen, — 2 fr. bakre median- stammen ung. pä 1/ af dess längd, — 3 fr. samma stam, ett stycke innanför medianfältets bakre hörn, — 4 fr. hörnet, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn, — 7 fr. främre medianstammen ett stycke innanför främre hörnet, (decorata, ru- biginata) eller frän själfva hörnet (fumata, strigaria, immutata, incanata) eller frän gemensam stam 6—1T. Vingformen. Framvingarnes framkant bägböjd, vingspetsen merendels nästan skarp, utkanten bägböjd, bakre hörnet knapt afrundadt. Bakvingar med mera afrundadt främre än bakre hörn samt utbuktning vid ribban 4. Inom släktet förekomma annars afvikelser med afseende ä vingformen i tvänne riktningar. Inom den ena riktningen bildar A. emarginata ytterlighet, här finnes det nämligen säväl pä fram- som pä bakvingar synnerligen ut- stäende utbuktningar. Förutom pä bakvingarne, där utbuktning förekommer nästan hos hvarje art, finnes en mindre framstäende utbuktning understundom äfven pä framvingarne t. ex. hos A. similata m. fi. Olikheterna i den andra riktningen visa sig med afseende ä framvingarnes längd. Hos A. aversata, remutaria och incanata är nämligen vingspetsen liksom utdragen, sä att utkanten Dendrometridae. 125 blir lika läng som bakkanten. I mindre män är detta fallet hos A. humiliata och pallidata. Kroppen är som vanligt till färgen lika vingarne. Palperna äro korta, ofvanifrän knapt synliga, sugtungan spiralrullad. An- tennerna hos bäda könen enkla, hos + stundom försedda med utstäende härtofsar, hvilka likna kamtänder. Med afseende ä 3:dje benparet sönderfaller släktet i 3 grupper, hvilka blifvit afskilda till särskilda släkten. Inom den 1:sta gruppen (Pylarge H. S) har & 1, 2 2 par sporrar & bakersta benparet, som är lika hos bäda ERIN minst men icke förkrympt. Hit hör A. fumata. Den 2:dra gruppen (Arrhostia Hb.) utmärker sig genom att & saknar, 2 har 2 par sporrar & bakersta benparet, hvars skenben dess- utom hos &5 äro tjockare samt försedda med härpensel, hvilken här efter vanligheten döljes i ett veck i skenbenet, hvarifrän den mäste frampetas. Hit höra A. strigaria, immutata, remutaria, in- canata, immorata, rubiginata och decorata. Den 3:dje gruppen (Ptychopoda Stph.) slutligen omfattar de arter, hos hvilka 5 saknar och ? har 1 par sporrar & bakersta benparet, hvars skenben för öfrigt äro olika. Hit höra A. similata, humiliata och muricata med bakersta benparets skenben hos bäda könen i det närmaste lika sä när som pä sporrarnes antal, straminata, pallidata med samma benpars skenben förkrympta hos 5 och aversata, inornata, dimidiata, bisetata, emarginata med bakersta benparets skenben hos 5 förtjockade och försedda med härpensel. Larverna äro länga och smala, utan knölar samt hafva egen- domligheten att vid beröring rulla ihop sig i platt spiral. De lefva i allmänhet pä örtartade växter samt öfvervintra och öfvergä i puppa inom gles kokong ofvan jorden. Puppstadiet varar omkring 3 veckor. Fjärlarne hälla vingarne under hvilan utbredda, nägot bakätriktade, samt äro företrädesvis i rörelse mot aftonen. Alla beskrifningar pä larverna äro gjorda förnämligast efter Wilde. Acidalia. I. Wingar med enstaka, gleststäende eller utan stoftpunkter. A. Wingar med krithvit bottenfärg och gräviolett utkantfält ------------- 73 decorata. A. Poppius. B. Wingar gul- och rödviolett brokiga « C. D. a. iA brandgula, jämnrandiga - - - - 5 blekgula. Bäda vingparen med utskjutande utbuktning vid utkanten-------- b. Ätm. framvingarne utan tydlis ut- buktning. 1. Framvingarnes framkant roströd D v s aleko + ITvärränderna katiebruna ------ ++ Ätm. inre tvärranden och midtel- skuggningen ljusa, gulaktiga- II. Wingar fullbeströdda med mörka stoftpunk- JN b. C D ter (lup). Färgen chokladbrun -------------- ;, Jämnrandig af gräbrunt och hvitt ;, gulhvit. Yttre tvärranden linielik med ut- skjutande tänder pä ribborna- - - Yttre tvärranden linielik med ut- skjutande skarp vinkel innanför fram- vingarnes framkant (vid ribban 6) Yttre tvärranden linielik med ut- skjutande rundad bukt innanför framvingarnes framkant -------- Tvärränderna icke linielika, utan tänder. 1. Midtelpunkter finnas pä bäda vingparen 4 Fransarne med svarta punkter vid deras bas (invid utkanten) ii Fransarne utan svarta punkter 2. Midtelpunkter finnas endast ä bakvingarne 50 as 8 SP dn 000 Bakersta benparet utan sporrar, förkrympt 0 ovv 00a Bakersta benparet med 2 par sporrar, icke förkrympt- - -- 83 muricata. 79 similata. 82 emarginata. 78 humiliata. 80 dimidiata. 81 bisetata. 72 rubiginata. 71 immorata. 70 incanata. 69 remutaria. 74 aversata. 75 inornata. 76 straminata. 68 immutata. 67 strigaria. 77 pallidata 2. 66 fumata 2. Dendrometridae. 127 Bakersta benparet med 1 par sporrar, icke förkrympt. Färgen gulaktig ------------ 66 fumata &. Färgen hvit------ een 77 pallidata &. 66. A. fumata (Stph.). Stph. III, 312 fumata (1831); Frr 77, 4 commnutata (1833); Bd. Ic. Gyp- sararia (1834), Gen. pag. 226 Nitidaria (1840); Spr Isis. 1839, 125 -Saltuaria; H. 8. fig. 9I—93 Commutaria (1847); Tm 399 commutata; Stgr 2192 Fumata. Vingarnes färg är ofvan smutsigt hvit, genom att den hvita Dottenfärgen är fullbeströdd med svarta punkter (lup). Öfver framvingarne gä 4 dunkla tvärränder (inre tvärrand, midtelskugg- ning, yttre tvärrand samt skugglinie utmed inre sidan af vägli- nien), hvilka med undantag af inre tvärranden fortsättas öfver bakvingarne. Inre tvärranden är oftast otydlig, de öfriga äro sigemellan ungefär lika tydliga, gulaktiga, icke skarpt markerade, d. v. s. ej lknande linier, samt utan utskjutande vinklar eller tänder. Midtelpiumkter saknas, utkantlinien svart, afbruten vid ribbornas ändor, fransarne ljusa. — Undertill äro framvingarne svarttöckniga, liksom sotiga, isynnerhet mot basen. Inre tvärrand saknas äfven pä framvingarne, de öfriga tvärrändernä äro där- emot pä framvingarne nästan tydligare än ofvan, pä bakvingarne otydligare. Midtelpunkter finnas pä bäda vingparen. Winglängd ö 16, 2 13 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos bäda könen till formen lika, kortare än öfriga berpar, men icke förkrympt, hos 5 med 1, hos 2 med 2 par sporrar *). Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulgrä med mörkare rygglinie. Den lefver pä Myrtillus och förekommer om hösten samt efter öfvervintring om vären. Fjäriln är nägorlunda allmän pä sanka, buskbeväxta ängar under Juni-—Augusti, först är 2, sedan ? allmännare. Utbredning ; Finland: A: N: T: 8: K.a: K: K.b: K.r; O.a: O.b: L: L,r: förmodligen i hvarje trakt. Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.; Norge; Danm.; Engl.; m. Eur;; n. o. m. Ital.; (pä bärg); Ural; Alt.; Amur *) Afbildadt tab. 11. 128 A. Poppius. 67. A. strigaria (Hb. ? S. V. pag. 117 Virgulata (1776), Hb. 95 Striearia, ? 94 Sylvestraria (1824); Dun. VIII: 177, 6 Strigaria; H. S. fig. 114—115 Strigaria; Tm 402 stri- garia; Stor 2200 Strigaria. Vingarnes färg är ofvan stötandei 0rungrätt, genom att den hvita bottenfärgen är symnerligen tätt öfversällad med svarta punkter. Öfver vingarne gä 4 (inre tvärrand saknas ätm. oftast) brunaltiga, matta, icke skarpt markerade tvärränder, motsvarande midtelskuggning, yttre tvärrand, skugglinie längs inre och längs yttre sidan af väglinien. Tvärränderna äro sigemellan ungefär lika tydliga. Bakvingarne hafva tydliga, svarta midtelpunkter, framvingarne sakna midtelpunkter. Utkantlinien mörk, samman- hängande; fransarne inät mörkare, utät ljusare. — Undertill äro vingarne grätöckniga med samma teckning som ofvan. Vinglängd o ON [2] any Kroppen. Bakersta benparet hos & icke förkrympt, dess skenben förtjockade samt försedda med härpensel, men utan sporrar; hos % icke förtjockade, utan härpensel samt med 2 par SPorrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulsrön med brun rygglinie och pä hvardera sidan om rygglinien & hvarje segment en hvit punkt samt gula strimmor. Längs hvardera sidan löper ofvanom fötterna en gul dubbellinie. Den lefver pä björk i Juli— Augusti. Puppan är brun. Fjäriln förekommer i Juni—Juli samt är sällsynt hos oss. Utbredning ? Finland: H: Kexholm 761 566 (Tm). K.r: 7 VII Tivdi a (Tm). L.r: Imandra +170 (J. Sahlb.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; m. o. s. Eur; Ryssl.; Orenb. A. strigilaria (Hb.) Ljusgrä, stötande i grönt, fullbeströdd med svarta punkter. Bland tvärränderna är yttre tvärranden tydligast samt liksom midtelskuggningen försedd med utätriktade tänder pä ribborna. Tydliga svarta midtelpunkter finnas pä bäda vingparen, fransarne med svarta punkter vid basen. Bakvingar med utskjutande spets vid ribban 4. Dendrometridae. 129 Bland exemplar frän ryska Karclen, som Ginther tillsändt Tengström i och för att undersökas, tror sig Tengström hafva funnit en 2 af denna art. Han har om densamma gjort följande anmärkning: ,nigropunctata Ld (Hein.) 2 Petros. Gänther 74 — pallida ossea, sub virescens, striga tertia distineta, parum arcuatus, subtile ferrulata''. Dä exemplaret icke stär att kontrolleras, har jag pä inrädan af Tengström upptagit denna art utan nummer, allden- stund artens förekomst inom värt faunaomräde tillsvidare mäste anses högst tvifvelaktig. 68. A. immutata (L.) Hb. 97 Sylvestraria (1824); Tr. Lin. S. N. X pag. 528 immutata (1758); 105—105 Sylvestraria; Tm 401 syl- VI: 2 pag. 306 Sylvestrata (1828); H. S. tig. vestraria; Stgr 2198 Immutata. Vingarnes färg dr ofvan hvit, hos 5 stundom gulhvit, öfver- allt med smä svarta punkter (lup). OÖfver framvingarne gä (dä alla äro närvarande) 5 gulaktiga, matta tvärränder (inre tvärrand midtelskuggning, yttre tvärrand, skugglinie längs inre och längs yttre sidan af väglinien), hvilka äro sigemellan ungefär lika tyd- liga, icke liknande linier, ntan nägot utbredda, hvarigenom vin- garne Diifva nästan jämnrandiga. Bakvingarne hafva samma teckning som framvingarne och bäda vingparen tydliga, svarta midtelpunkter. Utkantlinien upplöst i en rad svarta punkter, fransarne gulhvita. — Undertill äro vingarne likaledes hvita, mot basen svarttöckniga, bäda vingparen med midtelpunkter och yttre tvärränder, som äro tydligare än öfriga tvärränder och tydligare än ofvan. Vinglängd & 12, £ 11 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos & förkrympt, med skenben, som äro förtjockade och försedda med härpensel samt utan spor- rar *). Bakersta benparets skenben hos ? icke förkrympt, med 2 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. Larven är gulgrä med brungul rygglinie. Pä hvardera sidan om denna finnes ä hvarje segment en brun punkt och längs de mörka andhälen sträcker sig en höggul linie. Den lefver pä Plantago, Achillea, Valeriana och Spiraea samt öfvervintrar. Puppan är ljusgul, invid marken, inom gles kokong. Puppstadiet varar omkr. 3 veckor. Fjäriln förekommer kring buskar pä ängar under Juli nägorlunda allmänt. *) Afbildadt hos A. remutaria tab. 11. 130 A. Poppius. Utbredning ; Finland: A: Kakskerta (E. J. Bff); Pargas < VII — in (E. Rr); N: Hfors (Nyl.) Ts Jämsä vy82 (K. Ehnb.); Laukkas (Wt) S: 1 v u81 (Ppps). K.a: (enl. Tm:s Cat.). 1: Kexholm +760, -yö6 (Tm). IK.r: (enl. Tm:s Cat). Utom Finland: Öst. prov.; Sv: Sk.—Dir.; Norge: Christ; Danm.; Engl; m. Eur. Ital.; min. Asien; Arm.; Ural; Amur. H. S. afbildar bakersta benparets skenben hos 5 orätt utan härpensel 69. A. remutaria (Hb. ? Sc. Ent. Carn. 228 Spataceata (1763); ? Bkh. V pag. 231 Dentilinearia (1794); Hb. 98 Remutaria (1824) Dup. VIII: 177, 2 Remutaria; H. S. fig.' 86 —90 Remnutaria, ? fig. 94—95 Commutaria; Tm 400 remutaria; Stgr 2194 Re- mutaria. Vingarnes färg är ofvan gulaktigt hvit med stark glans, öfver- allt med smä mörka punkter (lup). OÖfver framvingarne gä 5, öfver bakvingarne 4 otydliga, gulaktiga tvärränder, motsvarande inre tvärrand, midtelskuggning, yttre tvärrand samt skugglinie utmed inre och yttre sidan af väglinien. Bland dessa är yttre tvärranden tydligast samt försedd med utskjutande tänder pä ribborna, isynnerhet tydliga pä framvingarne. Smä svarta midtel- punkter finnas understundom pä bakvingarne, sällan pä framvin- garne. Utkantlinien upplöst i svarta punkter mellan ribborna, fransarne hvita. — Undertill äro tvärränderna ofta nägot bredare, de inre otydligare; framvingarne hafva mot basen en svartaktig skuggning, för öfrigt lika ofvan. Vinglängd omkr. 14 m.m. Vingformen. Framvingar länga, genom att vingspetsen är liksom utdragen, sä att utkanten blir längre än bakkanten. Fram- kanten är vid basen nästan rak. Kroppen. Bakersta benparet hos 5 med förkrympta tarser och förtjockade skenben, som äro försedda med härpensel och sakma sporrar. Hos % har bakersta benparet 2 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulsrä eller brun, med mörkare rygglinie och 4 mörka punkter pä hvar je segment Under de svarta andhälen löper en hvit strimma. Den öOfvervintrar och anträffas fullvuxen i Maj samt lefver pä Taraxacum, Vicia m. H. Puppan är brun, invid jorden, inom kokong med inspunnet Dendrometridae. 131 jordstoft. Fjäriln förekommer kring ängsbuskar under Juli— Augusti samt är hos oss sällsynt. i 70505 [ 27 TYR JS 4 A 25 30 Utbredning ? Finland: A: Pargas, Lofsdal +— 5 (E. Rr) N: Hfors (Tm). T: Ruovesi (Inb.). K&.rm: Gorki 284 (K. Ehnb.); Tivdi (Inb.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv: Sk.—Hels.; s. o. m. Norge; Danm; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital. (pä bärg); Ural. Wng anser A. centrata (Fab.) vara synonym med A. remutaria; H. S. och Stgr anse äter centrata (Fab.) vara synonym med A. luteata (S. V.) och luteata (Fab.). 70. A. incanata (L) Lin. 5. N.X pag. 528 Incanata (1758); Tr. VI:2 pag. 275 Mutata (1828) ; Dup. VII: 177, 4 Mutaria (1851); B.S. fig. 98—100, Mutaria; Tm 398 mu- tata; Stgr 2191 Incanata. Vingarnes färg dr Orungrä, genom att den hvitaktiga botten- färgen är öfversällad med bruna punkter. Bäda vingparen hafva tydliga svarta midtelpunkter och brunaktiga tvärränder, bland hvilka den 1:sta eller inre tvärranden är otydlig och den 3:dje eller yttre tvärranden är skarpast markerad, linielik samt försedd med spetsiga, utätriktade tänder pä ribborna. Ytterom denna finnas ännu tvänne skugglinier, som sisemellan infatta en ljus väglinie. Utkantlinien svart, utvidgad till svarta punkter emellan ribborna. Fransarne hvita med mörka punkter (lup). €? är nä- got mörkare än 5. Undertill äro vingarne blekare än ofvan med otydligare teckning. Vinglängd 5 ? 15 m.m. Vingformen lika som hos 69 A. remutaria. Kroppen. Bakersta benparet lika som hos 68 A. immutata. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är ljusgrä eller gulbrun, med mörkare rygglinie och mörka vinkelstrimmor pä ryggen. Längs hvardera sidan gär en ljus linie. Den lefver pä Taraxa- cum, Thymus, Dianthus m. fl. samt öfvervintrar och är fullvuxen i Maj—Juni. Puppan brandgul, inom gles kokong, i jorden. Puppstadiet varar omkring 3 veckor. Fjäriln anträffas i löfskog under Juli—Augusti, hos oss sparsamt. 1532 A. Poppius. Vihreuntng i Finland: A: Kakskerta (E. J. Bf); Pargas, Lofsdal =— yx (E. Rr). N: Hfors Juli (Tm). Ti Tfors (Ld)): Kuhmois Juni 1882 (K. Ehnb.). EG: Kexsholm (Tm). KK.b: Nur- mis 775 (J. Sahlb.). H: Dvorets 7367. O.a: (enl. Tm:s Cat.) Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv: Sk.-Vstm.; Norge: Christ. Romsd; Danm.; Engl.; m. Eur; Ital.; Balk.; min. Asien; Arm. Alt. 71. A. immorata (L) Lin. 5. N. X pag.528 immorata (1758); Hin. 92 Graminata (1767); Hb. 133 Immoraria; Dup. VII: 166, 6 Inmoraria; Tm 396 immorata; Stgr 2174 Immorata. Vingarnes färg. Vingarne äro ofvan och under jämnran- diga af hvitt och gräaktigt guldrunt, därigenom att tvärränderna äro ungefär lika breda som mellanrummen dememellan. Ecent- ligen är bottenfärgen hvit och de 5 tvärränderna gula, bäda &f- verströdda med svarta punkter (lup). De? yttersta tvärränderna, som motsvara vägliniens infattningslinier, äro bredare än öfriga. Utkantlinien mörk, afbruten vid ribbornas ändor, fransarne hvita med mörk delningsrand tvärsöfver och mörka fläckar. 5 är nä- got mörkare än %. Vinglängd 5 18, 2? 15 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos 5 utan, hos 9 med 2 par SPporrar. *) Lefnadssätt och förvandling. Larven är brungrä med en brun dubbellinie pä ryggsidan samt frän och med 4:de segmentet 2 svarta punkter pä hvarje segment. Längs hvardera sidan löper en svart (enl. andra rostgul) linie. Den lefver pä Calluna m. fi. samt öfvervintrar. Puppan är mörkbrun, inom gles kokong samt har vid abdomen 2 större och 6 mindre spetsar. Puppstadiet varar omkring 2 veckor. Fjäriln anträffas under Juni—Juli & löfskog och ängsbackar ganska talrikt. Utbr edning ? Finland: A: Jomala (E. PL A: Kakskerta (E. J Bf); Pargas > (E R). N: Hiors'— 68(Pn)5'Sjums VI VII VI deä (Forsman) T: Tfors ij Jämsä, Kuhmois vj 1882 a Ehnb.); Ruovesi +-74 (J. Sahlb.); S: Sysmä 1 — yö, V TI vv vm 7 (Ppps); Kangasniemi, Juli 1879 (Smn). E6.a: Willman- *) Afbildadt tab. 11. pi (30) (Sv) Dendrometridae. strand. KK: Sordavala (Hamm.); Kexholm 56, 66 (Tm). Vin OIINV/TT K.b: (enl. Tm;s Cat.). K: Tivdi 07559, Petrosawodsk < (Tm). ; Utom Finland: P.; Öst. prov. Sv: Sk.—Hls., Jmt.; s. Norge; Danm.; m. Eur.; n. o. m. Ital (pä bärg); Bulg.; s. o. ö. Ryssl.; min. Asien; Orenb.; Sib. 72. A. rubiginata (Hfn.). Hin. Berl. Mag. II pag. 610 rubiginata (1769); S. V. pag. 110 Rubri- cata (1776); Thng Ins. Suec. I pag 8 Vittata (1784); Hb. 111, 487 Rubricaria (1824); Dup. VIII: 176, 5—6 Rubricaria; Tm 397 rubricata; Stgr 2178 Rubi- ginata. Vingarnes färg är otvan choklad-brun, öfverströdd med mörka stoftpunkter (lup), framvingarne med 5, bakvingarne med 2 gan- ska skarpt markerade, linielika tvärränder, motsvarande inre tvär- rand, midtelskuggning och yttre tvärrand. Fältet emellan mid- telskuggningen och yttre tvärranden är ljusare, framvingarne sakna. bakvingarne hafva smä midtelpunkter. Utkantlinien mörk, fran- sarne ljusa. Undertill stöta vingarne mera i gult, med samma teckning som ofvan. Vinglängd omk. 10 m.m. + Kroppen. Bakersta benparets skenben hos 5 nägot förtjoc- kade, med klen härpensel, utan sporrar;hos 2 med 2 par spor- rar, icke förtjockade och utan härpensel. Lefnadssätt och förvandling. Larven är grönaktig med en fin, brun rygglinie. Den lefver pä Thymus och förekommer i Maj— Juni. Puppan är brun, inom gles kokong, invid jorden, Fjärilm anträtfas i Juli och är hos oss fängad nägra fä gänger. Utbredning % Finland: K.a: Hiitola J; 61 (Tm). K: Kex- holm (Tm). K.r: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: Öst. prov.; Sv.: Sk., Gotl., Öl.; Danm.; Engl,; m. o. s. Eur.; min. Asien; Arm.; Pers.; ö. Sib. Arten saknas i finska museet, jag har sett endast en & fr. Stor. 73. A. decorata (Ss. V.) S. V. pag. 117 Decorata (1776); ? Fab. Spec. Ins. II, 265 Cinerata (1784) ; Thng Ins. Suec. I pag. 14 Violata (1784); ? Esp. V: 51, 2 Ornataria (1794); Hb.71 Decoraria (1824); Dup. VIII: 173, 2 Decoraria; Tm 403 decorata ; Stgr 2212 Decorata. 134 A. Poppius. Vingarnes färg är ofvan krithvit med enstaka bruna punk- ter (lup). Framvingarne hafva 3 tvärlinier, motsvarande inre tvärrand, midtelskuggning, yttre tvärrand. Bland dessa är isyn- nerhet yttre tvärranden skarpt markerad, linielik, hvaremot inre tvärranden och midtelskuggningen äro upplösta i punkter. Yttre tvärranden är mörkbrun, stundom nästan svart och bildar utät spetsiga uddar pä ribborna. Dessutom gör den 2 bukter utät, den ena vid ribborna 2—4, den andra vid 6—7. Utkantfältet violett-grätt med en brun fläck bakom hvardera af yttre tvärran- dens bukter. Den hvita väglinien tydlig. Utkantlinien bildar mörkhruna, inät hvitkantade halfmänar emellan ribborna. Fran- sarne brungräa med hvita fäckar och mörkare delningslinie. Ä bakvingarne fortsättes framvingarnes teckning, med undantag af inre tvärranden. Här finnas tydliga midtelpunkter. — Undertill saknas inre tvärranden jämväl pä framvingarne, hvardera ving- paren hafva midtelpunkter samt samma teckning som ofvan, ehuru den här är otydlisare och likasom suddigare. Vinglängd 5 15 —16, 2 13—14 m.m. Kroppen. Bakersta benparets skenben hos 5 nägot för- tjockade, med härpensel och utan sporrar, hos ? utan härpen- sel, med 2 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven skulle enl Curo lefva pä Thymus, men är, sä vidt jag känner,icke beskrifven, lika litet som dess förvandling. Fjäriln förekommer i Juli—Augusti bland gräs och är i Finland anträffad endast vid ett enda tillfälle. Utbredning ; Finland: KK: Kexholm > 66 (J. Sahlb.). VII Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Gotl.; m. o. s. Eur.; min. Asien; Arm.; Orenb.; Pers.; Alg. 74. A. aversata (L) Lin. S. N. X pag. 526 aversata, ? pag. 528 remutaria (1758); Hb. 56, 389 Aversaria (1824); Dup. VIH 175, 5—6 Aversaria: Hdnr. pag. 60 Latifa- seiaria (1851); Tm 393 aversata %$tgr 2172 Aversata. Vingarnes färg är ofvan ljusgul, nägot yrätöcknig af smä, mörka punkter (lup). Framvingarne hafva 3 bruna tvärlinier, motsvarande inre tvärrand, midtelskuggning och yttre tvärrand, bland hvilka de 2 sistnämda fortsättas Ofver bakvingarne. Yttre Dendrometridae. 135 tvärranden är tydligast, skarpt markerad, lik en linie och löper i bukter, Dland hvilka en skarp vinkel vid ribban 6 pä framvin- garne särskildt framstär. Ofta finnes förutom förenämda tvär- linier ännu 2 dunkla skuggränder närmare utkanten, emellan sig infattande väglinien. Hos hufvudformen är mellanrummet emellan midtelskuggningen och yttre tvärranden med punkter utfyldt till ett brunt tvärband, som saknas hos allmänt förekommande af- arten var. spoliata (Stgr). Midtelpunkter finnas pä bäda ving- paren, belägna än innanför, än utanför midtelskuggningen. Utkant- linien mörk, afbruten vid ribborna, fransarne ljusa med mörka punkter vid ribbornas ändor. — Undertill saknas inre tvärranden äfven pä framvingarne samt ocksä hos hufvudformen det bruna tvärbandet, för öfrigt som ofvan. Vinglängd 5 9 15 m.m. Vingformen och bakersta benparet hos 5 lika som hos 69 A. remutaria, hos ? med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är plattryckt med djupa ledinsnöringar. De 3 första och par sista segmenten hafva svarta punktformiga värtor, enhvar med ett utstäende här. Till färgen är den sammetsbrun; enhvar af 4—7:de segmentet har pä rygg- sidan 2 svarta punkter och ett svart kors samt utmed sidorna en hvit strimma. 8:de segmentet är gulaktigt med 2 svarta streck, som bilda en vinkel. Buksidan är grä med smä svarta punkter, andhälen svarta med hvit ring. Den anträffas om vären pä Geum och Melampyrum samt öfvergär emellan blad i rödbrun puppa. Hufvudformen af fjäriln är hos oss mycket sällsynt, afarten spo- liata förekommer däremot under Juli—August i löfskog ställvis ganska allmänt. Utbredrning ? Finland: A: Finström, Geta (E. Rr). A: Par- gas vii (E. Rr); Kakskerta (E. J. Bff). N: Hfors % 68 (Pn) Sjundeä (Forsman) TF: Tfors (Ldl); Ruovesi 4 (J. Sahlb.); Jämsä, Kuhmois Juni 1882 (K. Ehnb.). S: Sysmä 86 (Ppps): Kangasniemi Juli 1879 (Smn); Kuopio (Ehnb.). ka Willman- strand; 1: Sordavala (Hamm.); Kexholm 59 (Tm) IK.b: (enl. Tm:s Cat.). IKK.r: Petrosavodsk (Tm). O.b: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Äng;; s. Norge; Danm.; Engl.; m. o. s. Eur.; min. Asien; Orenb. 136 A. Poppius. 75. A. inornata (Hw.) ? Bkh. V pag. 568 Straminata (1794); Hw. Lep. Br. pag. 349 inornata (1810); Tr. VI: 2 pag. 272 Suffusata (1828); H.S. III pag. 17, fig. 309 Suffu- saria (1847); Tm 394 inornata; Stgr 2171 Inornata; Stett. e. Z. 1872 pag. 309. Vingarnes färg dr ljusgul, nägot stötamde i grönt med si- denglans och mörka punkter. Framvingarne hafva 3—5 matta tvärränder, motsvarande inre tvärrand, midtelskuggning, yttre tvär- rand samt skugglinier längs väglinien, hvilka med undantag af inre tvärranden fortsättas Ofver bakvingarne. Bland dessa tvär- ränder är yttre tvärranden tydligast och bildar innanför fram- kanten en afrundad Dbukt. Midtelpunkter finnas pä bäda ving- paren och dessa stä vanligast i midtelskuggningen. Utkantlinien otydlig, upplöst i punkter; fransarne ljusa, utan fläckar vid ut- kanten. — Undertill saknas annan teckning än yttre tvärrand och midtelpunkter. Vinglängd omkr. 13 m.m. Vingformen äfvensom bakersta benparet hos 5 lika som hos 69 A. remutaria, hos '$ med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är bakät tjockare, till färgen rödbrun, pä buksidan med omväxlande mörkare och ]jusare tvärband, pä ryggsidan med en fyrkantig mörkare fläck ä enhvar af de 5 första segmenten. De fyrkantiga ryggfläckarne begrän- sas af mörkare linier, hvilka sälunda vid ledfogningarna, där fläckarne stöta tillsammans, bilda x-formiga figurer med en hvit punkt i den främre vinkeln. Pä 10:de segmentet finnes en v-for- mig teckning, ur hvars spets en mörkare rygglinie fortgär bakät. Den anträffas i September och om vären pä Lactuca m. fl. Pup- pan är rostbrun, inom gles kokong, invid jorden. Fjärilm före- kommer pä ängar i Juli—Augusti och är i Finland anträffad fä gänger. Utbredning ? Finland: N: Hfors, slutet af Juni (Tm). Utom Finland: Ost. prov.; Sv.: Sk.—Dlr.; s. Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; Ital.; Orenb.; Ural. Saknas i finska museet. Denna art har jag hvarken som larv eller fjä- ril nägonsin sett. Beskrifningarna äro gjorda efter den i synonymin äbero- pade literaturen. Dendrometridae, N837/ * 76. A. straminata (Tr.) ? Hb. 94 Sylvestraria (1824); Stph. III. III pag. 310 Marginepunctata (1831, användt af Götze 1781); Tr. X: 2 pag. 205 Straminata (1835); ? Bd. Gen. pag. 225 Grammicaria (1840); H.S. 82, 83 Straminearia (1847); Tm 390 straminata; Stgr 2129 Straminata. Vingarnes färg dr gulhvit öfverallt med mörka punkter. Framvingarne hafva 5 gulaktiga, matta tvärränder (inre tvärrand, midtelskuggning, yttre tvärrand och skugglinier utmed väglinien). Dessa äro alla ungefär lika tydliga, icke limielika, utan nägot ut- bredda, hvarigenom vingarne Dlifva nästan jämnrandiga. Med undantag af inre tvärranden fortgä tvärränderna öfver bakvin- garne. Midtelpunkter finnas pä bäda vingparen. Utkantlinie saknas, fransarne ljusa med en rad svarta fläckar utmed de- ras bas. — Undertill äro vingarne nägot grätöckniga med samma och tydligare teckning än ofvan. Vinglängd omkr. 10 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos & förkrympt, utan sporrar, hos 2 med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulgrä, längs ryggen löper en mörkare dubbellinie och pä sidorna om denna finnes pä D:te—10:de segmentet mer eller mindre tydliga fläckar. Längs buken löper en ljusare strimma. Den öfvervintrar och anträtfas sälunda fullvuxen om vären pä Chenopodium, Thymus m. fi. Puppan är inom gles kokong, invid jorden, till färgen rödaktigt grä, vingslidorna grönaktiga med svarta ribbor. Fjäriln förekom- mer i Juli och är hos oss-fängad endast vid fä tillfällen. Vibredning i Finland. K: Ruokolaks % 53, Kexholm <; (Tm). K.r: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sthlm., Upl., Farhlt; Danm.; Engl.; m. Eur.; Dalm.; n. Ital. Saknas i finska museet. Jag har sett endast en 2 frän Stgr. 77. A. pallidata (S. V.) S. V. pag. 110 Pallidata (1776); ? Hb. 96 Pallidaria (1824); Tr. VI: 2 pag. 34 5 Pallidaria, VI: 2 pag. 36 ? Byssinata (1828); H. S. fig. 110—113 Pailidaria; Gn. IX, 494 Pallidata, 469 Argilata (1857); Tm 389 pallidata; St gr. 2131 Pallidata. 138 A. Poppius. Vingarnes färg är hos 5 gulaktigt hvit, hos 2 hvit, hvardera öfverströdda med mörka punkter (lup). Tvärs öfver vingarne gä 5 gulaktiga, matta tvärränder, motsvarande inre tvärrand, midte]- skuggning, yttre tvärrand samt skugglinie längs inre och längs yttre sidan af väglinien. Dessa tvärränder äro alla nästan lika tydliga, icke linielika, utan nägot utbredda, hvarigenom vingarne Dblifva nästan jämnrandiga, midtelpunkter saknas. Utkantlinien upplöst i en rad smä svarta punkter (lup), fransarne ljusa. — Undertill hafva vingarne tydligare teckning än ofvan, midtelpunkter pä bäda vingparen och en svartaktig skuggning. mot basen. Ving- längd?' o 1272 11 nim. Kroppen. Bakersta benparet hos &5 klent och förkrympt, utan sporrar, hos 2 med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. Larven är, sä vidt jag känner, icke beskrifven, likväl uppgitver Hering, att den förekommer om vären pä Achillea. Fjärilm anträtfas i Juni—Juli kring ängs- buskar, & är icke sällsynt, men ? är ganska rar. Utbredning ; Finland: A: Jomala (E. Rr). A: Pargas %;— oz (E. Rn; Töfsala 3784 (Vstm); Kakskerta (E. J. Bff). N: Hel- singe (Pn). Tf: Tfors (Ldl); Kuhmois, Jämsä, Juni—Juli 1882 (K. Ehnb.). %: Sysmä 86, (87 (Ppps). IK.a: (eni. Tin:s Cat.) KK: Kronoborg (Chyd.); Salmis (K. Ehnb.); Kexholm (Tm). HK.b: Kontiolaks 65 (Wt). H&.r: Gorki (K. Ehnb.); Tivdi jj (Tm). K.a: G. Karleby (Hllm); G.b: Kuusamo (J. Sahlb.): Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Hls., Jmt:.; s. Norge; Danm.; m. Eur.; Ital.; Balk.; Ural; Orenb.; Alt. 78. A. humiliata (Hfn,) Hin. Berl. M. IV pag. 614 humiliata (1769); S. V. pag. 110 Osseata (1776); Hb. 102 Ossearia (1824); Dup. VIII: 174, 4 Ossearia; Tm 392 Osseata; Stgr 2162 Humiliata. Vingarnes färg är ofvan gulhvit med enstaka mörka punkter (lup) och 5 gulaktiga, matta tvärränder, motsvarande inre tvär- rand, midtelskuggning, yttre tvärrand och skugglinie pä hvardera sidan om väglinien. Ytterom midtelskuggningen finnas midtel- punkter pä bäda vingparen, och detta mellanrum är bredare än de öOfriga. Framvingarnes framkant är roströd. Utkantlinien Dendrometridae. 139 dunkel, vid ribbornas ändor afbruten, fransarne ljusa. — Under- till äro vingarne lika ofvan, men med tydligare teckning. Ving- längd 5 10, £ 8 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos & icke förkrympt, skenbenen knapt förtjockade, utan sporrar, hos % med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. Larven skulle enl. Curo lefva pä Rumex, men är, sävidt jag känner, icke beskrifven. Fjäriln före- kommer i Juli kring buskar och är i Finland anträffad endast & spridda fyndorter. Utbredning % Finland: Al: Finström, Geta (E. Rr). A: Äbo 249 (Tm); Kimito, <—<%- (E. Rr). N: (eol. Tm:s Cat.). KK: Kexholm 760 (Tm). Utom Finland: Ost. prov.; Sv.: Sk.—Hls.; Danm.; Engl.; m. Eur.; Ital.; n. Balk.; Ural; Bask.; min. Asien; Algier. 79. A. similata (Thng). ? Hfn. Berl. M. IV pag. 612 Serpentata (1769); Thng Ins. Suec. II pag. 10 similata (1784); Dup. VIII: 175, 5 Ochrearia (1831); F. R. tab. 49 a—g per- ochraria (1838); Tm 386 perochraria; Stgr 2093 Perochraria. Vingarnes färg dr Orandgul med smä svarta punkter vid framkanten af framvingarne och vingarnes bas (lup). Öfver framvingarne gä 5 mörkare brandgula tvärränder (inre tvärrand, midtelskuggning, yttre tvärrand samt skugglinie utmed inre och utmed yttre sidan af väglinien), af hvilka inre tvärranden saknas & bakvingarne. Tvärrändeina äro nägot utbredda, hvarisenom vingarne blifva nästan jämnrandiga af mörkare och ljusare ränder. Svarta midtelpunkterv finnas ofta pä bäda vingparen. Utkantlinien svart, afbruten vid ribbornas ändor, fransarne mörka. — Undertill äro vingarne jämväl brandgula, öfverallt med glest- stäende svarta punkter samt svarta midtelpunkter pä bäda ving- paren (lup). Bland tvärränderna äro midtelskuggningen och yttre tvärranden tydligare än ofvan, de öfriga äro otydliga eller saknas. Vinglängd 5 ? 10 m.m. Kroppen. Bakersta benparet hos x» utan, hos 0 med 1 par Sporrar, men för öfrigt hos bäda könen lika. Antennerna synas hos 5 vara kamtandade i följd af utstäende härtofsar. 140 A. Poppius. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gräaktig med mör- kare strimmor. Den lefver pä Festuca och andra gräs samt an- träffas i Maj. Puppan är utan kokong, invid jorden. Fjärilm förekommer under Juni—Juli ganska allmänt kring ängsbuskar, ? är jämförelsevis rar. Utbredning ? Finland: Al: Finström, (E. Br). & Kakskerta (E. J. Bf); Pargas, Nagu a vin (E. Rr); Töfsala o 84 (Wstm). T: Saarijärvi (Wt); Kuhmois TT82 (K. Ehnb.); Tfors (Ldl); Lai- hela (Inb.); Jämsä (K. Ehnb.), S: Sysmä = 136 (Ppps); Kan- gasniemi Juli 1879 (Smn) St. Michel, Taipalsaari (K. Ehnb.); Nyslott (Carl.); Kuopio (Ehnb.). K.a: (enl. Tm:s Cat.). KK: Kex- holm (Tm); Jaakkima (K. Ehnb.); Salmis (K. Ehnb.). — b: (enl. Tm:s Cat.). EK.r: Tivdi s; (Tm). O.a: G. Karleby < 79 (Hllm J.). O.b: (enl. Tm:s Cat.). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk—Dlr.; s. Norge; Danm.; Engl; m. Eur.; Ital.; n. Balk.; s Ryssl.; min. Asien; ö. Sib. 80. A. dimidiata (Hin) Hin. Berl. M. IV: pag. 602 dimidiata (1769); S. V. pag. 117 Scutulata (1776); Fab. Mant. 211 Scutata (1787): Hb. 72 Scutularia (1824); Dup. VIII: 210, 4 Scutularia; Tm 388 dimidiata; Stgr 2107 Dimidiata. Vingarnes färg. Bottenfärgen är ljusgul, bruntöcknig, med gleststäende, Drunaktiga punkter. Tvärs öfver framvingarne gä ö nästan kafjeobruna tvärränder, bland hvilka den 1:sta eller inre tvärranden utgöres af en nägot obestämd linie, den 2:dra eller midtelskuggningen är wtbredd, tydlig och med skarpa utätriktade tänder pä ribborna, den 3:dje eller yttre tvärranden är äter linie- lik, ehuru vanligen upplöst i punkter pä ribborna, de äterstäende tvärränderna eller vägliniens skugglinier äro breda och fylla hela utkantfältet samt infatta sigemellan den i rundade bukter gäende väglinien. Med undantag af inre tvärranden fortgär samma teckning öfver bakvingarne. Bäda vingparen hafva midtelpunkter, Utkantlinie saknas, fransarne ljusa med en rad svarta punkter vid basen. — Undertill saknas inre tvärrand äfven pä framvin- garne, för öfrigt är teckningen densamma som ofvan, ehuru mat- tare och dunklare. Vinglängd omkr. 10 m.m. Kroppen. Bakersta benparets skenben hos & med härpensel; Dendrometridae. 141 utan sporrar; hos 2 med 1 par sporrar. Abdomen öfversällad med svarta punkter. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gräbrun med mör- kare rygglinie. Längs hvardera sidan af ryggen finnes & 1:sta — 4:de och 10:de — 12:te segmentet en brun linie. Pä 5:te — 9:de segmentet finnas 2 svarta punkter och en bakät öppen vin- kelstrimma. Utmed hvardera sidan löper en brun linie. Den förekommer i Maj—Juni pä Polyporus. Puppan är brungul, inom gles kokong. Fijäriln utvecklas i Juli—Augusti och är i Finland anträffad endast ä en fyndort. Utbredning i Finland: Ek: Kexholm +560 = 70 (Tm). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk—Upl,; s. Norge; Danm.; Engl; m. o. s. Eur.; Ryssl.: min. Asien; Syr.; Pers. Arten saknas i finska museet. Jaco har sett endast en $ fr, Stor. 81. A. bisetata (Hfn.). Hfn. Berl. M. IV pag. 618, 626 bisetata (1769); Stph. Ill. III, 306 Fim- briolata (1831); Dup. VIII: 173, 3 Reversaria (18381); H.S. fig. 116 Bisetaria (1847); Tm 591 bisetata; Ster 2155 Bisetata. - Vingarnes färg är gulhvit med gleststäende, otydliga, brun- aktiga punkter (lup). Öfver framvingarne gä 5 tvärränder, bland hvilka de 2 innersta, motsvarande inre tvärranden och midtel- skuggningen, äro gulaktiga och matta, den 53:dje eller yttre tvär- randen brun linielik, de 2 yttersta eller vägliniens skugglinier äro breda, till färgen bruna och fylla hela utkantfältet, sig emel- lan inneslutande den ganska tydliga, ljusa väglinien. Midtelpunk- ter finnas pä bäda vingparen. Utkantlinie saknas, fransarne ljusa med mörka punkter vid deras bas. — Undertill äro vingarne lika ofvan, men med mattare teckning. Vinglängd 5? 11 m.m. Kroppen. Bakersta benparets skenben hos 5 helt och häl- let omgifvei af länga här, utan sporrar, hos 2 med 1 par spor- Tar, utan här. Abdomen gul, utan punkter. Lefnadssätt och förvandiing. ZLarven är gräbrun med 2 mör- kare linier längs ryggen och sneda strimmor med gula fläckar längs sidorna. Den lefver pä Leontadon m. fi. Fjäriln är i Fin- land observerad endast vid Kexholm. 142 A. Poppius. Utbredning ? Finland: KK: Kexholm, börj. af Aug. (Tm). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—Bh., V.G.; Danm.; Engl.; m. Hur.; n. Ital.; Dalm.; s. o. ö. Ryssl.; min. Asien; Arm.; Sib. Arten saknas i finska museet. Jag har endast sett eu & och 9 frän Stgr. Uppgifves söderut förekomma i 2 generationer om äret. 82. A. emarginata (L) Lin. S. N. X pag. 524 emarginata (1758); Fab. Syst. 630 demandata (1793) sp. V: 20, 4-6 Demandataria (1794); Hb. 107 Emarginaria (1824); Dup. VII: 150, 4 Emarginaria; Tm 395 emarginata; Stgr 2173 Emarginata. Vingarnes färg dr ljusgul med rödaktigt skimmer och smä rödbruna punkter (lup). Öfver framvingarne gä 2 rödbruna, tyd- liga linielika tvärränder (inre och yttre tvärranden) samt emellan dem en rödbrun skuggning (midtelskuggningen). Midtelskuggnin- gen och yttre tvärranden fortgä öfver bakvingarne. Midtelpunk- ter finnas pä bäda vingparen, fransarne gula med skiftning i rödt och röda tfläckar vid ribbornas ändor. — Undertill saknas inre tvärrand och midtelskuggning pä bäda vingparen, för öfrigt som ofvan. Vinglängd 5? 12 m.m. Vingformen. Utkanten har pä bääa vingparen en päfailande tydlig utbuktining. ! Kroppen. Bakersta benparets skenben hos & förtjockade, med härpensel, wtan sporrar, hos 2 icke förtjockade, utan här- pensel, med 1 par sporrar. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är ockragul med brun rygglinie, som mindre framstär pä de första segmenten. Den öi- vervintrar och anträffas tullvuxen i Juni pä Galium och Plantago. Puppan är emellan blad, puppstadiet varar omkr. 3 veckor. Fjä- rilm förekommer under Juli—Augusti kring ängsbuskar merendels sparsamt. Utbredning ? Finland: AE: Geta (E. Rr). A: Pargas, Lofs- dal %— sin (E. Rr); Töfsala < 84 (Wstm). NM: Hfors + 49 (Tm). VIL Vili VIH Ts Kuhmois 5582 (K. Ehnb.). S: Sysmä 5786 (Ppps). K.a: Saima-kanal (Mkn). KK: Kexholm 7556, ym 70 (Tm). O.a: (W:na). Utom Finland: P.; Öst. prov.; Sv.: Sk.—-Upl.; Danm.; Engl.; m. Eur.; n. o. m. Ital.; s. o. 6. Ryssl:; Ural; Alt.; 'Sib. Dendrometridae. 143 83. A. muricata (Hfn). Htn. Berl. M. IV, 606; 625 muricata (1769); S. V. pag. 124 Auroralis (1776); Fab. Gen. pag. 291 Variegata (1777); Hb. Ptr. I: 2. 3 S. Sanguinaria (1789), Sml. 65 Auroraria (1824); Bkh. V pag 477 Auroraria (1794); Dup. VII: 166, 8 Auroraria; Tm 387 muricata; Ster 2106 Muricata. Vingarnes färg är ofvan och under äggul och rödviolett bro- kig sälunda, att framvingarne äro rödvioletta vid framkanten samt hafva tvänne rödvioletta tvärband, det inre med otydlig, det yttre med tydlig svart tvärrand. Bakvingarne äro gul- och rödviolett- spräckliga med tydlig svart yttre tvärrand och en rund, gul fläck i midten. Utkanten pä bäda vingparen gul, utkantlinie saknas, fransarne gula. Vinglängd omkr. 10 m.m. Kroppen gul- och rödviolett-brokig. Bakersta benparet hos 5 utan, hos 2 med 1 par sporrar. Antennerna hos & hafva härtofsar, hvilka se ut som kamtänder. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är ljusgrä med otydlig ljus rygglinie, infattad emellan mörkare. Längs hvardera sidan löper en hvitaktig strimma och pä 4:de—8:de segmentet finnes ä ryggsidan 4 svarta punkter samt under sidiinien en dylik punkt. Hufvudet är djupt deladt af en fära, som fortgär öfver följande "egment. Den förekommer i Juni pä Plantago m. fl. Puppan är ljusbrun med svarta strimmor pä vingslidorna samt omgifven af nägra kokongträdar. Fjärilm förekommer i Juli—Augusti ä sum- piga ängar fiygande bland gräset om dagen och är i Finland ta- gen endast en gäng. Utbrednina % Finland: Eä: Kexholm 60 (Tm). VII tom Finland: Öst. prov.; Sv.: Gotl., Sk., Dals., Wstm.; Danm.; Engl.; m. Eur.; Ital.; Arm.; Amur. Saknas i finska museet. Jag har sett endast en 5 fr. Sigr. 37. Geometra (L. 1767). Ribbförgrening. Framvingar 1 frän basen, — 2 fr. bakre medianstammen ung. pä 1/, af dess längd, — 5 fr. samma stam, hos » G. papilionaria och smaragdaria ett stycke innanför mediantältets bakre hörn och hos öfriga fr. själfva hörnet, — 4 fr. hörnet, — 144 A. Poppius. 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn hos papilio- naria och smaragdaria, hos öfriga än omedelbart fr. hörnet, än fr. gemensam stam 6—11, — 7—10 (6—11) fr. gemensam stam, som utgär fr. eller strax innanför medianfältets främre hörn, — 11 fr. främre medianstammen hos papilionaria, smaragdaria och viridata; hos putata däremot fr. främre hörnet eller fr. gemensam stam 6—11, hos lactearia fr. gemensam stam 6—11, — 12 fr. basen fri eller sammanstötande med 11. Bakvingar: la, 1b fr. basen — 2 fr. bakre medianstammen ytterom dess 1/, längd, — 35 fr. samma stam, hos papilionaria och smaragdaria ett stycke innanför medianfältets bakre hörn; hos viridata fr. själfva hörnet eller fr. kort gemensam stam 3—4; hos putata och lactearia fr. kort gemensam stam 3—4, som utgär fr. medianfältets bakre hörn, — 4 fr. bakre hörnet hos papilionaria och smaragdaria, hos öf- riga säsom nämdes fr. gemensam stam 3—4, — 5 fr. tvärribban, — 6 fr. medianfältets främre hörn hos papilionaria, hos öfriga fr. kort gemensam stam 6—7, som utgär fr. främre hörnet — 7 strax innanför främre hörnet hos papilionaria; hos öfriga säsom nämdes fr. gemensam stam 6—7, — 8 fr. basen. Vingformen. Framvingarnes framkant bägböjd, vingspetsen afrundad, utkanten bägböjd, bakre hörnet afrundadt, bakkanten nästan rak. ! Kroppen spänslig, till färgen lika vingarne. Palperna synas ofvanifrän skjuta nägot framom hufvudet. Antennerna hos O med dubbel rad kamtänder ända till spetsen hos papilionaria och smaragdaria, men till nägot öfver deras !/, längd hos putata och lactearia: hos viridata enkla. Bakersta benparets skenben hafva 2 par sporrar utom hos viridata, där 5 har 1, ? 2 par sporrar. Samma benpars skenben äro dessutom hos & till viridata, putata och lactearia nägot förtjockade samt försedda med härtofs, som inneslutes i ett veck i skenbenet, hvarur den mäste frampetas. Hos de större arterna hlir denna härtots glesare, eller saknas den. Geometra I Vinglängd 25 m.m. eller mera ------.-...- 84. papilionaria. IL. E under 20 m.m. A. Framvingar med midtelpunkt-------- 85. smaragdaria. E. JA utan -; Dendrometridae. 145 a. Bakvingar pä icke affjällad vinge med otydlig eller ingen utskju- tande spets. 5 med 1, ? 2 par SPporrar------ Keene nene nen ana 86. viridata. b. Bakvingar utät utdragna i tydlig spets. 5 ? med 2 par sporrar- 1. Tvärlinierna löpa i zigzag- 87. putata. Ho jä » = Jämnt--- 88. lactearia. 84. G. papilionaria (L) Lin. S. N. X pag. 522 papilionaria (1758); Hb. fig. 6 Papilionaria; Dup. VII: 151, 1 Papilionaria; Tm 380 papilionaria; Ster 2054 Papilionaria. Vingarnes färg är ofvan vackert grön, hos 5 stötande i blätt. Framvingarne hafva 3 af hvita halfmänar eller punkter bildade tvärlinier, motsvarande väglinien samt yttre och inre tvärranden, hvilka senare stundom synas säsom mörkare strimmor utmed nämda hvita tvärlinier. Understundom finnas midtelpunkter. Yttre tvär- randen och väglinien fortsättas öfver bakvingarne. Utkantlinien synes stundom som hvita punkter, fransarne gröna med hvita spetsar. — Undertill äro vingarne likaledes gröna med en otyd- lig hvit skuggning motsvarande yttre tvärranden, samt en otydlig punktrad motsvarande väglinien. Midtelpunkterna knapt tyd- ligare än ofvan. Vinglängd 5 26, % 30 m.m. Vingformen. Bakvingar med afrundade hörn och utskjutande vägor vid ribbornas ändor: Kroppen grön, antenner hos &5 med dubbel rad kamtänder ända till spetsen. Bakersta benparet med 2 par sporrar hos bäda könen. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är grön med en gul- aktig linie längs hvardera sidan eller ock gulbrun spräcklig. Den har knölar pä 2:dra samt 5—8:de, stundom äfven pä 9—11:te leden. Knölarnes spetsar äro rödbruna. Förnämligast lefver den pä Be- tula, men träffas äfven pä Alnus m. fd. Den förekommer om hösten samt efter öfvervintring om vären. Puppan är till färgen rödbrun, emellan med nägra trädar sammanspunna blad. Fjäriln förekommer sparsamt i löfskog och anträffas under Juli—Augusti 10 146 A. Poppius. stundom om dagen, ehuru den egentligen torde vara i rörelse om natten. = Vingarne hällas under hvilan uppät klappande eller hopslagna. Utbredning ? Finland: AR: Geta VIO VII A: Äbo, Kaks- kerta (E. J. Bff). Pargas, Lofsdal (E. Rr); Merimasku, Rantala (Ppps); Ikalis (Bergroth). N: Esbo (Tm). W: Jämsä 3,82 (K. FEhnb.). $: Sysmä (Ppps); S:t Michel Juli 1883, 84, 86 (K. Ehnb.); Taipalsaari 1880 (K. Ehnb.); Nyslott (Carl.); Kangasniemi Juli 1879 (Smn). H: Kexholm % Tm). E6.f: (enl. Tm:s cat.). EK.m: Pe- trosavodsk (G:thr). O9.a: G. Karlehy 10) (Hllm j.). GO.b: (enl. Tm:s cat.). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk.— W. B.; m. o. s. Norge; Danm.; Engl.; m. Eur.; Ital.; Ural; Sib.; Amur. Larven beskrifves vanlisen endast säsom grön, men är dock stundom eulbrun spräcklig, liknande ett vissnadt björk-hanhänge. Sä t. ex. tog jag i Sysmä den -786 pä björk en gulbrun mätarelarv, hvilken sä liknade ett hanhänge, att jag först ansäg den för ett sädant. Larven satt orörlig och och hopdragen hela den dagen, men hade under päföljande natt ändrat plats samt förtärt ett litet stycke af bladkanten. Följande natt hade den med nägra trädar sammanhäftat bladen, emellan hvilka den befann sig, och fästat Kea NA: E 25 sig vid det ena bladet. Den öfvergick nu i puppa, hvarur den yy utkröp en & af pipilionaria. Senare fann jag följande af Tm gjorda anteckning: ,,Den halfvuxna larven mkt lik de outslagna 5 — blommorna pä björk (gul och röd- E L 20 brun — strimmig — rutig) excl. d. y7-* Fjärilns skära gröna färg förbleknar snart och blir i fukt gul, hvarför den icke bör uppmjukas efterät, utan spännas i spännbräde kort efter det den blifvit fängad. Tr. uppgitver, att arten har 2 generationer, men uppgiften öfverensstäm- mer ej med andra författares. Abdomen är pä lefvande exemplar icke heller säsom Tr. säger, hvit, utan grön. 85. G. smaragdaria (Fab.) Fab. Mant, 192 smaragdaria (1787); Hb. 1 Smaragdaria; Dup. VII: 152, 5 Smaragdaria; Tm 381 smaragdaria; Stgr 2063 Smaragdaria. Vingarnes färg är ofvan gräsgrön. Framvingar med 2 af hvita halfmänar bildade tvärlinier (yttre och inre tvärrand) samt hvit midtelfläck. Bakvingarne mot basen och framkanten nägot ljusare, utät gräsgröna med en hvit limie parallel! med utkanten Dendrometridae. 147 (väglinien). Utkantlinie saknas vanligen, fransarne gröna med hvita spetsar. — Undertill äro vingarne likaledes gräsgröna, mot bakkanten hvitaktiga, hvardera paret med hvit midtelfläck och hvit yttre tvärrand. Vinglängd 5 16, ? 18 m.m. Vingformen. Bakvingarnes främre hörn afrundadt, det bakre knapt afrundadt, bakkanten rak. Kroppen lika som hos papilionaria. Lefnadssätt och förvandling. Larven förekommer om vären pä Achillea och är till färgen brungrä med svart rygglinie och en mängd knölar och värtor. Den har egenheten att bekläda sin kropp med bitar af näringsplantan, säsom hbitar af dess stam, torra fröskal m. m. Detta hylle spinner den sedan fast vid nägot föremäl och öfvergär inom detsamma i puppa, som är brungrä med svarta strimmor och 2 smä spetsar vid hufvudet. En del puppor utveckla sig samma är efter 3—4 veckor, en annan del öfvervintrar. Fjärilm är hos oss rar, anträffad endast ä spidda fyndorter i Juli—Augusti. - Uthredning % Finland: A: Pargas, Lofsdal vi S (E. Rr); Abo, Kakskerta (Cal). N: Gumtäckt (A. v. Bf); v stnan): Orimattila (Mkn). H&: Sordavala, Kirjavalaks < 84 (J. Sahlb.). Utom Finland: P.; Norge: Christ; Danm.; Engl.; m. s. o. ö. Eur.; Arm.; mi. Asien; Ural; Sib.; Amur: 86. G. viridata (L.) Lin. S. N. X pag. 523 viridata (1758); Hb. 11 Viridaria 352 Cloraria (1824); Dup. VII: 151, 4 Viridaria; H.S. fig. 567 Viridaria; Wng I pag. 225 Prasi- nata (1864); Tm 382 viridata; Stgr 2072 Viridata. Vingarnes färg är ofvan grön, framvingar med 2, (yttre och inre) bakvingar med 1 (yttre) hvit tvärrand. Framvingarnes framkant gulhvit. Utkantlinie saknas vanligen, annars utgöres den' af en rad hvita punkter. Fransarne gröna med hvita spet- sar. — Undertill äro vingarne ljusare gröna med endast yttre tvärrand. Vinglängd 5 ? 11 m.m. Vingformen. Bakvingar med afrundade hörn och utkant utdra- gen i spets vid ribban 4, knapt märkhbar pä oaffjällad vinge. 148 A. Poppius. Kroppen. Hjässan brun, thorax grön, abdomen gulaktig. Antenner hos bäda könen enkla. Bakersta benparet hos 5 med 1, hos 5 med 2 par sporrar. Ytbredning ? Finland: N: (enl. Tm:s Cat.). KK.a: Galizino G 34 (K. Ehnb.). 86: Kronoborg (Chyd.); Kexholm J. Tm). Krs Gorki 7,84 (J. Sahlb.); €O.a: (W:na): Utom Finland: P. Ost. prov.; Sv: Sk.—Upl; Norge; Danm.; Encel.; m. Eur.; Ital.; Arm.; min. Asien; Alt.; Orenb.; Ural. H.S. afbildar bakersta benparet hos & orätt utan härpensel. Frän G. viridata (L.) har Zeller, Stett. ent. Zeit. 1848 pag. 273, afskilt porrinata, som bl. a. igenkännes pä att framvingar- nes framkant är gul med talrika bruna fläckar och punkter. Treitschkes beskrifning pä viridata anser Zeller (Stett. ent. Zeit. 1848 pag. 276) och Staudinger (Catalog pag. 144) förnämligast gälla porrinata, men fästa härvid endast afseende vid imago. Huruvida äfven Treitschkes beskrifning pä viridata larven gäller porrinata larven är mig veterligen icke konstateradt, men detta tyckes Wilde pag. 363 antaga. 1 sä fall är larven till viridata (L.) icke känd och Wildes uppgift om dess näringsväxt icke till- förlitlig, ty man kan icke utan vidare antaga, att larverna till porrinata (Zllr.) och viridata (L.) skulle förekomma pä samma näringsväxter, dä fjärlarne enligt Zeller förekomma pä olika lo- kaler. Hering och Curo uppgifva Calluna som näringsväxt, mä- hända pä grund af att Zeller säger, att viridata-fjäriln förekom- mer pä ljungfält. Hering nämner vidare, att larven förekommer om hösten och öfvervintrar. Möjligen haiva alla 3 närstäende arter, viridata (L.), porrinata (Zllr) och pulmentaria (Gn.) lika eller i det närmaste lika larv. En uppbläst larv, som Staudin- ger utgifvit för larv till pulmentaria, öfverensstämmer bäde med Treitschkes och Staintons beskrifningar pä viridata, larven äfven- som pä Wildes beskrifning pä porrinata larven. Den är nämli- gen köttfärgad med mörkare rygglinie och framtill 2-spetsigt hufvud samt 2 smä knölar pä 1:sta segmentet. Huden är öfver- allt likasom knottrig af smä värtor. Treitsehkes viridata-larv lefver pä hagtorn, ek, hassel och Rubus arter samt anträffas i mellersta Europa i 2 generationer om äret en i Juni och en i September. Af värlarven utvecklas fjäril efter 3 veckors pupp- stadium, af höstlarven ur öfvervintrande puppa Dendrometridae. 149 G. pulmentaria (Gn.). Bäda vingparen gröna, öfverallt med korta, hvita tvärstreck. Antenner hos 5 med dubbel rad kamtänder. Denna art har Zeller (Isis 1847 pag. 486 och Stett. ent. Zeit. 1849 pag. 203) beskrifvit under namn af Cloraria. Tengström anför den med fräge- tecken säsom finsk i sin katalog och bifogar följande anmärkning: Haec spe- cies, Europe meridionalis incola, ex auctoritate Nordmanni sub nomine Geom. chloroticaria H. Sch., in Geomtr., Cramb. et Pyralid. Faunae Fennicae in- scripta, est N. pulmentaria Gn. vera (chloraria Zell.), at Zeller, gvi specimen postea vidit et determinavit, mere in dubio ponit, si illud in Fennia captum sit.* I den äberopade 1859 utgifna katalogen (Geomtr. Cramb. o. s. v.) uppgifves, att Nordmann tagit exemplaret vid Willmanstrand. Pä af mig gjord förfrä- gan hos Tengström, om han själf tror, att exemplaret värkligen är taget i Finland, svarar Tengström: ,Pä Nordmanns pulmentaria tror jag nu ej det ringaste. Trolieen har han blandat in utländska exemplar, som han fick frän särskilda häll bland de saker han skickade mig.* Pä grund häraf och dä arten icke bliivit äterfunnen i Finland, har jag trott mig berättigad till att endast pä detta sätt upptasa ifräsavarande art, pulmentaria Gn., utan att förse den med numiner, hvarigenom den blefve inregistrerad säsom finsk. 87. G. putata (L) Lin. S. N. X pag. 523 putata (1758), CI. Ic 5, 9 putatoria (1759), Lin. S. N. XII pag. 359 putataria (1767); Esp. V: 2, 7 Micantaria (1794); Hb. 10 Putataria; Tm 384 putata; Stgr 2079 Putata. Vingarnes färg är ofvan ljusgrön, hos & stötande i blätt, hvardera vingparet med 2 af hvita halfmänar bildade tvärränder (inre och yttre). hvilka löpa i zizag samt ät vingens midt ätföl- jas af en mörkare skuggning. Utkantlinie saknas eller utgöres af hvita punkter, fransarne nästan hvita. — Undertill äro isyn- nerhet bakvingarne blekare, teckning saknas. Vinglängd & 12, ON) Gymenana Vingformen. Bakvingar med afrundade hörn och utkant med tydlig utskjutande spets vid rilban 4. Kroppen. Antenner hos & med dubbel rad kamtänder till nägot öfver sin 1/, längd. Bakersta benparets skenben hos bäda könen med 2 par sporrar, hos 5 nägot förtjockade. 150 A. Poppius. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är ljusgrön med nägra röda fläckar pä hvarje segment. Hufvudet är 2-spetsigt. Den anträffas 1 Augusti pä Alnus, Myrtillus m. fl. och öfvergär dä i puppa, som till färgen är grön och som med nägra trädar är vidhäftad ett blad samt öfvervintrar. Fjärilm törekommer i löf- skog under Maj—Juni nägorlunda allmänt. Den häller vinsarne under hvilan utbredda och är i rörelse mot aftonen. (Tm har erhällit fjäriln ur öfvervintrande puppa = E Utbredning € Finland; At: Jomala, Finström, Gesta (E. Rr). A: Pargas, Korpo, Nagu, Kimito (E. Rr); Sastmola 7784 (Vstm); Hvittisbofjärd EI (Vstm); Uskela (E. J. Bff); N: Helsinge 768, 2,69 (Pn). W: Tfors (Ldl); Ruovesi 763 (Inb.); Jyväskylä (Wt); Kuhmois 3,82, Jämsä, Padasjoki (K. Ehnb.); Laukkas (Wt). s: Sysmä - (Ppps); Nyslott (Carl); Taipalsaari (K. Ehnb.). H6.a: Willmanstrand (Mkn). E6; Kronoborg (Chyd.); Walamo (Hamm.); Kexholm (Tm) R.b: Eno 765 (Gk); Nilsiä % (Pn) K.r: Gorki, Haapanava (K. Ehnb.); Kivatsch (Inb.). O.a: Kalajoki (Inb.). O.b: Kajana (Mgn). L: Muonio (Mkn). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk.—Hls.; s. o. m. Norge; Danm.; m. Eur.; s. Ryssl.; n. Ital. Larvbeskrifningen är enligt Wd. 88. G. lactearia (L.). Lin. S. N. X: pag. 519 lactearia (1758); F. S. 323 vernaria (1761); S. V. pag. 314 Aeruginaria (1776); Esp. V: 2, 4—6 Putataria (1796); Hb. 46 Aeru- einaria; Dup. VII: 151, 3 Putataria; Tm 385 lactearia, Stgr 2080 Lactearia. Vingarnes färg är ofvan blägrön, hvardera vingparet med 2 hvita tvärränder (inre och yttre), hvilka ät vingens midt ätföljas af en mörkare skuggning. Af dessa tvärlinier löper den yttre pä framvingarne nästan ? rät linie, pä bakvingarne i jämn Dbäge pa- rallelt med utkanten. Utkantlinien hvit, fransarne nästan hvita. Undertill äro vingarne ljusare, nästan utan teckning. Vinglängd ö ? 14 mm. Vingformen och kroppen lika som hos putata. Lefnadssätt och förvandling. ZLarven är gulgrön med rost- bruna ryggfläckar vid ledinsnöringarna. Hufvudet är 2 spetsigt, Dendrometridae. 151 dessutom finnes pä första segmentet 2 mindre spetsar. Den före- kommer i Augusti pä Betula, Populus, Mytillus m. fl. och öfver- gär pä hösten i puppa, som är gulbrun eller grönbrun samt öfver- vintrar. Fjäriln är sällsynt och anträffas i Juni i löfdungar. (E. Rr har erhällit fjäriln ur öfvervintrande puppa i De- cember). Utbredning % Finland: A: Abo, Ispois; Pargas, Lofsdal (E. Br). N: (enl. Tm:s Cat.). H&: Kronoborg (Chyd.); Kexholm (T'm). Utom Finland: P.; Ost. prov.; Sv.: Sk. Wstm.; Norge: Romsd.; Danm.; Engl.. m. Eur.; Ital.; n. Balk.; min. Asien.; s. Ryssl.; Orenb.; Amur. Rättelser: Pag. 13—14 stär Ploseria diversaria i. s. f. diversata samt pag. 14 O O Venelia i. s. f£. Veniläa och apicaria i. s. f. apiediaria. Pag. 42 stafvas syrin- earia i. s. £. Syringara. +320 — YI A a O kaara Ge pa : VR a ae N? SA 7.0d. bidentata. & 2. Eug. autumnaria. 2 3 4. Eug. Alniaria. F. Liewendals tryckeri, Helsingfors. 5. Croc. elinguaria. & 6. Sel. bilunaria. g 7. Sel. lunaria. &. Sel. tetralunaria. - aa nk 3 n en ee m 1 av v Jv p A AK 006 R, - = e Nr JW yi Ny JUIEAN 095779 v hah 17: "4.0 VN 1 N 1 N" 2. Per Syringaria. | r | an mitän Viikki ATA NN yi e Ak KI a o = 6 & == ==, ja Ang. Prunaria. 6 (E Z 4 20. Perc. strigillaria. 027 Cad. pusaria. A Cab. exantkemata. N s N 26. Mac. alternata. 27 Mac.notata. = tänna vw TY TI m A 28. Diast. artesiaria. === Abr. marginata. 7A 4 Wa 16 72% 12% ESTIN YZ 1 38. CL jubata E 45 Nt jka Yv) KÄYSÄ a n Wha K SALLA n —m— num 40. B.repandata(-39 cinctaria), 70 72 43. Cn. sordaria. (N 4445) mimi mi i i i / NI i < F F H H part ; 1 n ää punikki in a ätmni 356. Ps. hasca. 55. Ps. coracina. A EON K - EN N N E vaikkapa jost Mask ä Tab.10. 62. Tim. amata. 4 YLENI n Sn PI sn 4500PIN Mn PAh SI AL p+ ANNEN m Amyn NÄE 7 7 N H. Jeid. immorata. Tab. 72. 84. Geom. papilionaria. &I. Geom. putata. | 88. Geom. lactearia. : — K. liewendals tryckeri, Helsingfors. v UVEKE KAPINA X Pr UN SUIN] (NV Myy UN TLT YÖN S SYN KYL NPYTN JAAN D KIIN ML AVÄ NÄKI f | AION AKAVA YL O VY LOEANKLOYAT KT KN Vt IPALAL ILA URA UTA N Mui (N U J | | | i TL MUN | ä YYA PE 1 N KATTI VY i KN IN U KATTI TALNN ) MUA VALIT ET a N JAKO aN N RV PLAN N MN a MONISTA LÄYITTAISN ONE MTA 1 N i N i JU AITTA KOVILTA | J N JVITNI TUS LANEN JP N ON NY MUU v J TT N A : d 3 AS ot i i | i | ji UM YYA Ni N PTY Pundan L YKL di. MIKU dl W VT KePS : ä NITA A VUL i NUUTIN n YTKISIn aN JURAN YUI LATSTN KOTTAISVININ TN li MIN MIE VO ARIN M JN | L NN KA Jai IR IN 1 KLEIN Pa | IR JIN ; VU (A hy ; JTN MKI U PRN y i f yli j PE RNK y HUN CN KOTAN 7 N (UA NY N A N) H sil MPI TP OA HKS N ; in - ed AI E ONT 1100 SILTA M AT TaNi W Vi ile O YD (8. K TU SSN jä DEN NED TILEAIYS KN ES Ya LKK w 44c% 4Aoo br TIE 40 54% 04 & aims VA o MAO n mä ATT YTYSHYKY TYY OSAT SINN VOIMIN 4 64 dr n0yn 4h 0400 n lm lala kA 4 004 dtranda 4 o n +-4000h05% 07 € A » ) 24/4144 4 N DER KSOTA 464 0 n inv & 0500 & n OTA NTS NNN PSP PSYPSINN > (11110 aN Onas as 8 00905 922