'; ,

ÖK290
.A4

^ iJt

\wm msmw

ORD.MDE I ETT XATlRiIGT SYSTEM

OTTO ALCEMUS.

H^'

HELSDJGFORj
1K3.

^.

FmiS KiRLVEXTER.

ORDNADE I ETT NATURLIGT SYSTEM

OTTO ALCENIUS.

HELSINGFORS,

3. SIMELII ARF VINGARS TRYCKERI,
1863.

Imprimatur : Ca il von Schoultz.

Förord.

Botaniken har med all rätt blifvit införd såsom läroämne
vid Gymnasium och Högre Elementarskola, redan pä dess lägsta
klasser och om methoden för undervisningen i denna vetenskap
torde knappt olika meningar göra sig gällande. Att påbörja
botanikens studium med inlärandet af några hundradetals bota-
niska termer vore detsamma som att begynna latinstudiet med
utanläsning af Sjögrens Lexikon; att åter frän början genom
planscher studera vexternas delar, är ungefär att på en landkarta
lära sig hvad berg och floder äro för ett slags fysiska företeelser.
Ehuru erkänd således den satsen måste vara, att endast de lef-
vande vexterna sjelfva kunna gifva nybegynnaren ett verkligt
botaniskt vetande och väcka hos honom ett önskvärdt intresse, sä
lia likväl de tvenne förut nämnda methoderna till stor del blif-
vit följda vid våra skolor. Hvilka orsaker kunna finnas härtill?

Den förnämsta orsaken är omöjligheten att erliälla lefvande
vexter under största delen af läseåret. Men för att göra denna
svårighet sä ringa som möjligt, bör den andra, kanske lika vig-
tiga orsaken afhjelpas. Denna är bristen pä en billig och lämp-
lig Flora. Hartmans Flora kan en lärare ej gerna ålägga ele-
verne att köpa, för dess dyrhets skull. Den är dessutom olämp-
lig såsom innehållande ungefärligen lika många för vår Flora
frcmmande som densamma tillliörande vextarter. — Vid de Fin-
ska skolorna har behofvet blifvit afhjelpt genom Lönnrots Suo-
men Kasvisto. Det qvarstående trängande behofvet vid de sven-
ska skolorna har föranlcdt förf., som nogsamt kännt svårigheten
af sagde brist, att göra ett försök till dess afhjelpande.

Hvad kan då uträttas med en Flora? Jo, att eleverne, då
de alla äga Floror i hand, snart under lärarens ledning kunna
examinera vexter; att härunder det nödvändiga af den botaniska
terminologin lättast och lämpligast inläres samt den nödvändiga
bekantskapen med lefvande vexter göj-es grundligast; och en gosse,
engäng intresserad utaf att examinera och insamla vexter, fortfar

härmed under sommarmänadenia, för livilka länga ferier lian här-
igenom erhåller ett lika nyttigt och utbildande som nöjsamt tids-
fördrif — n.vttigt ingalunda ensamt för de framsteg han sålunda
gör i vextkännedom, utan derjemte för det rörliga och friska lif
han härunder kommer att föra, den kärlek, hvarmed han börjar
omfatta naturen, den uppmärksamhet han vänjer sig att egna alla
företeelser samt det skönhets- och ordningssinne, som uppväckes
och underhälles genom försöket att erhålla sin samling vacker
och välordnad. På detta sätt kommer enhvar af eleverne att
äga ett litet herbarium och detta bör ökas under hvarje sommar,
så att detsamma vid elevens afgång från Gymnasium bör befin-
nas någorlunda fullständigt för enhvars hemort. Dessa herbainer
kunna på skolorna ersätta lefvande vextcr, då sådana ej äro att
tillgå.

Förf. har trott sig öka nyttan af denna boks begagnande
genom att i korthet omtala artei^nas egenskaper och nytta, att
lemna utförligare beskrifningar öfver isynnerhet de större vext-
familjerna samt isynnerhet genom att införa examinering enligt
naturligt system. Då just genom examinei'ing enligt ett S3's{em
detsamma grundligt Inläres, så kan det ingalunda anses lämpligt,
att vexterna examineras enligt ett system (hvilket sedan förkastas
såsom onaturligt) och anordnas enl. ett annat, som måste förbli
obekant och svårbegripligt, om klasserna i det system, dit vex-
teina sålunda instickas, äro skilda genom allmänna bestämningar,
som äro högst svåra, ofta omöjliga för eleverne att iakttaga, ocli
hvilka bestämningar dessutom lida af talrika undantag (som icke
angifvas). Då nu just dessa fel vidlåda det Fries'ska systemet,
sådant det är framställdt i Hartmans Flora (och Suomen Kas-
visto) och det derföre vore ytterst svårt för en nybegjmnare att
enl. detsamma verkställa examinering, så har förf. vågat— hvil-
ket kanske skall anses alltför djerft — anordna de naturliga fa-
miljerna i ett nytt system.

Kågon skada kan detta nya system ej åsUuUvomma, allden-
stund ännu intet naturligt system lyckats göra sig allmänt erkändt
och gällande i Botaniken. Derföre ligger den egentliga vigten
af naturliga systemer icke uti kännedom af klasser och ordnin-
gar, som äro olika hos de fleste förff., utan i hufvudafdelnin-
garna och de naturliga familjerna, hvilka äro allmänt erkända
och ungefärligen desamma i alla naturliga systemer. Nyttan åter
af det införda systemet, äfvensom orsaken till dess införande
äro förut anlj'dda, och med visshet tror sig förf. kunna påstå,
att detsamma lätt kan begagnas vid vexters examinering. Emel-
lertid finnes äfven det Linneiska systemet här bifogadt till be-

v

gagnande för öfnings skull och för examinering af fle slägten, som
möjligen äro svårare att påfinna enl. det naturliga S3'stemet.

För dem, som fortfarande yrka pä, att det Linneiska syste-
met är det enda för examinering lämpliga, vilja vi anmärka, att,
om i stället för de 24 Linneiska klasserna lika många af de
största naturliga familjerna inläras, eleven får en indirekt kän-
nedom af öfver fi,ra femtedtlar af Finlands kärlvexter. Dessa 24
familjer, ordnade efter deras artantal hos oss äro : Synantherea;,
Cyperacese, Gramineae, Caryophyllesc, CrnciferEe, Rosacea;, Pa-
pilionaceae, Ranunculaceee, Personatse, LabialsB, Orchideae, Na-
jadefe, AmentaccEe, Pol5'podiace8e, Ericinefe, Umbelliferee, Poly-
gonese, Boraginete, Chenopodiaceee, Juncacese, Liliaceee, Gruina-
Ics, PriraulacefE, CalycauthemBe. De 10 första af dessa familjer
innefatta redan betydligt öfver hälften af våra kärlvexter.

Att föröfrigt göra examineringcn enligt det naturliga syste-
met så lätt som möjligt har öfverallt varit förf:s ögnamärke.
Klasserna i det nat. systemet äro få, beskrifna med lätt iakttag-
liga kännetecken och alla undantag från dessa genast anmärkta.
Såsnart klassen är bestämd finnas de derunder hörande famil-
jerna uppställda i en kort öfversigt och åtskiljda med så enkla
karaktärer som möjligt; derefter är pä sina ställen familjei'na
närmare bcski-ifna, enl. hvilken beskrifning vexten }'tterligare
pröfvas, sä alt full säkerhet erhälles om hvilken familj densamma
tillhör; sedermera är äter en öfversigt af slägtena bifogad till
hvarje fam. och talrika afdelningar af arterna gjorda uti de större
slägtena. Någon närmare slägtbeskrifning har förf. af flere skäl
ej ansett nödvändig, och ofta äro (då lätthet i examineringen
derigenom vinnes) slägtkaraktärerna rättade endast efter våra
finska arter af slägtet.

Både för att underlätta examineringen och åstadkomma en
önskvärd korthet är antalet af arter, slägten och familjer betyd-
ligen förminskadt. Förf. har ansett, att de vextarter, som ensamt
tillhöra Lappland och R3'ska Karelen utan af saknad kunde bort-
lemnas från denna Flora och sålunda ha 1 familj, 26 slägten
samt omkr. 150 arter från dessa trakter blifvit uteslutna. Dess-
utom ha 17 i Hartmans Flora och Lönnrots Suomen Kasvisto
upptagna, nyare slägten genom sammanslagning försvunnit. Af
familjerna äro likaledes genom sammanslagning ej mindre än 19
— säkert till båtnad — bortgångna. Deremot hafva 15 arter,
som ej tinnas upptagna i Suomen Kasvisto, här tillkommit.

Nu till fel och brister, som ej stått i förf:s förmåga att af-
hjelpa. Genom bristande tillgång till fullständiga herbarier har
förf. ofta mött svårigheter och derigenom mindre fel möjligen

VI

inkommit. Phi sLor brist är den pä uppgifter om vextlokalerna
för sällsyntare vexler, men då förf. ej kunnat erhålla sådana
uppgifter från större delen af landet sä liar öfverallt endast land-
skapet, der en vext förekommer, nppgifvits (säsom i Suom.
Kasvisto och Herbarium Musei Fennici). Genom förf:s aflägsen-
het frän tryckningsorten har äfven några fel och inkorrektlieter
insmugit sig, hvilka dock ej torde vara af någon större betydenhet.
Slutligen vill förf. med några få ord beröra det i Floran upp-
ställda systemet, ehuru här ej är utrymme för en fullständigare
utveckling och försvar för detsamma. Monokntylcdonerna äro
fördelade i 2 klasser, den lägre svarande mot de Fries"ska Spa-,
dicifloraj och Glumitlorse, den högre mot Liliiflora; och Fructi-
tlorae. — Bland Dikotyledonerna äro uppställda 4 serier af vext-
familjer, alla begynnande med lågt stående och föga utvecklade,
samt slutande med fullkomligt utbildade fan.ilje:-. Ai" dessa 4
serier (hvilka dock ej i Floran äro skildt omnämnda) gränsar en
genom sina lägsta familjer till Ormbunkarna, de 3 öfriga till
Monokotyledonerna. Den första serien (som utgöres af kl. Bra-
cteitloraj och Staminiflorae) begynner neml. med Coniferee, den
2:dra (utgörande kl. Sertiflorse) med Ranunculacefe och Nym-
phseacefc, den 3:dje (som utgöres af kl. Calycitlorfe och Annuli-
llora') med Polygonea; (och Piperinee), den 4:de (= kl. Semini-
ilora?) med UmbelliiVrce. Förf. ho|»pas att systemet genom dessa
korta vinkar rigtigare kan uppfattas i sin helhet; men det må
för öfrigt sjelf vittna om sin naturlighet och användbarhet.
Gamlakarleby i April 1863.

0. 4.

Förklaring öfver förkortningarna.

För att fullkomligt förstå sättet för vextarternas benämning,
må följ. exempel tjtna till upplysning: 13:d.e slägtet heter NAJAS
och (ierunder stär 43. N. fragilis Rostk. (CauUnia Willd., N". minor
AU.). Detta vill säga: arten heter Najas fragilis, sä benämnd
af Rostkow (se förteckn. öfver författarne), men benämnes Cau-
Unia fragilis af Willdenow och Najas viinor af AUioni.

Strax efter beskrifningen pä en art uppgifves dess vanliga
storlek, uttryckt i fot (') och decimaltum (") — för mindre
vextdelar n3'ttjas äfven linjer ('") — ; vidare artens varaktighet
genom tecknen © enårig, ]) tväärig (första året utan blommor,
men med rot, som qvarlefver öfver vintern och det andra året
bär blommor och frukt), ^ flerårig (neml. roten: stjelken hvarje
vinter förvissnande), ^ buske eller träd ; vidare ordningsnummer
på de månader, dä arten blommar eller för Ormbunkarna, då
frukten mognar; samt slutligen för de vextarter, som finnas af-
bildade i Svenska Botaniken (S. B.), ordningsnummern derstädes.

De förkortningar, eom begagnas för arternas vextställen, äro
alla lättfattade t. ex. Fjelltr., Bergsspr., Fukt. st., Odl. st. i
stället för Fjelltrakter, Bergsspringor, Fuktiga ställen. Odlade
ställen. — Huru ymnigt vexterna förefinnas uttryckes genom
allm. allmän och r. rar eller sällsynt.

I hvilken trakt af Finland, hvarje art förekommer utmärkes
genom landskapsnamnen : Ål. Åland, Eg. F. Egentliga Finland,
Nyl. Nyland, Tav. Tavastland (v. om Päijäne och Keitele), Sav.
Savolax (ö. om nämnde sjöar), Sat. Satakunda, Öst. eller Österb.
Österbotten, Kar. Karelen. Österbotten fördelas i s. Öst. och
n. Öst. eller en sydlig och en nordlig del, mellan hvilka gränsen
går strax söder om Brahestad. Karelen fördelas i 3 delar: s. Kar.
eller Karelen söder om Wuoksen, Lad. eller kusttrakten längs
Ladoga, norr om Wuoksen, samt n. Kar. eller norra Karelen.
Härvid bör märkas, att ett — mellan tvenne landskap (t. ex.
Al. — Nyl.) utmärker att vexten förekommer ej allenast i dessa
utan äfven i mellanliggande landskap (således för vårt ex. i Al.,

Viil

Eg. F. och Nyl.)- — Utom dessa nyttjas följande beteckningar:
Sydl. för Sydligaste delen af Finland, ungefär till 61 bredd-
graden ; Södr. för Södra delen ungefär till 62 graden ; till s. Öst.
utmärker att arten upphör mot norden först vid 63 eller 64
breddgraden (härvid bör märkas att detta upphörande i allmänhet
sker tidigare i östra än i vestra Finland); Vestr. utmärker kust-
trakten af Bottniska viken, Sydv. Sydvestra delen af landet. För
vextarter som förekomma i hela landet, utsäges detta om de en-
dast finnas spridda, men aUmän (utan ortsbestämning) om de i
största delen af landet allmänt förekomma.

Följande förkortningar äro dessutom ofta eller stundom be-
gagnade: afd. afdelning, beg. begagnas, Beskr. Beskrifning, bl.
blad, blr blommor, fam. familj, följ. följande, föreg. föregående,
hv. blr hvita blommor, kl. klass, m. mycket, n. nästan, omv.
omvändt, ordn. ordning, pist. pistiller, r. blr röda blommor,
si. slägte, stund, stundom, stånd, ståndare, var. varietet.

Botaniska Förfatlare,

(som namngifvit de i Floran upptagna arterna).

Ag. Ar/ardk — Ait. Aiton — All. Allioni — And. Andersson —
Andrz. Andrzeiowski — Ard. Arduino.

Bernh. Bemhardi — Bess. Besser — Big. Bigelow — Blijtt — ^
Bor. Bareau — Al. Br. Alex. Braun — Br, Rob. Brown.

Cass. Cassini — Chaix — Clairv. Clairvilte — Coiilt. Coulter

— Cr. Crantz — Curt. Curiis.

DC. l!e CandoUe — Desf. 1 -esfontaiues — Desv. Lesvaux — Von

— Dum. lumortier.

Ehrh. Ehrhart.

Fenzl — Fr. E/ias Fries — Tli. Fr. Tkeod. Fries.

Geertii. Gartner — Gaud. Gandin — Gay — Gil. Gilibert —
Gmel. Gmelin — Godr. & Gren. Godron & Gi-enier — Good. Goode-
nough.

Haenk. Ilnuke — Hall. Haller — Hn. Bartman — ■ Hayn. Ha^ine

— Hoffm. Hoffman — Hop. Hoppe — Horn. Homemann — Höst —
Huds. Hudson.

Jacq. Jacqvin.

Kalm — Kit. Kitalhel — Koch — Kunth — KöU. Kölle.

Laest. LcBStadius — Lam. Lamarck — Led. Ledehour — Lehm.
Lehmann — Lej. JLejeune — Less. Lessing — L'Her. VEeritier —
Lightf. Lightfoot — Liljebl. Liljeblad — Lindl. Lindley — Lk. hink

— L. Linné — Lois. Loiseleur beslongchamp.

MK. Mertena ef- Koch — Mey. C. A. Meyer — E. Mej^ E. H.
Meyer — Mich. Michaux — Mill. Phil. Miller — Mhlnb. Muhknherg

— Miill. 0. F. Miiller — Murr. Mwray — Mönch.

Nolt. Nolte — Nutt. Nuttall — F. N)'!. Fredr. Xy länder —
W. Nyl. Willj. Nyländer.

PB. Palisot de Beauvois — Pantz. Pantzer — Pers. Persoon —
Poll. Pollick — Pourr. Pourret.

Reich. Keichenbach — Retz. Petzius — Rich. Richard — Rostk.
Rostkov — Roth — Rudb. Rndbeck — Rupr. Ruprecht — Röhl.
Röhling — Röm. Römer — RS. Röiner (f Schultes.

Sal. Saiishuvij — Sant. Sauter — Sclik. SchLuhr — Schlecht.
Schlecktendal — F. II'. Schmidt — Schrad. Schrader — Schrank —
Schreb. Schreber — Schult. J. A. Schultes — C. F. Schultz — Schuni.
Schumacher — Scop. ScopoH — Ser. Seringe — Sibtli. Sibthorp —
Sm. Jam. Edw. Smith — Somf. Sommerfett — Spenn. Spenner —
Spr. Sprengel — Sternb. Sternherg — Sw. Swartz.

Tausck — Tlniill. Thulllier — Trin. Trinius — Turcz. Ture
zaninow.

Valil — Wg. Wahlenberg — Wallm. Wallman — Wallr. Wall-
roth — Web. Weber — Weig. Weigel — Weis — Wendl. Wendland
— Vill. Villars — W., Willd. WiUdenow — Wimm. Wimmer —
With. Withering — Wiilf. Wulfen.

I. Linné's' Sexual-System.

<

9-

s <

Stänrlare ensam
„ 2 . .

4, lika länga ....

5

6, lika långa ....

7

.8

9

10

omkring 12

llcre än 12, fastade

på blomfodret . . .
flere än 12, fastade

jemte foderbladen pä

samma fäste , som

uppbär pistillerna .
4, af livilka 2 längre,

2 kortare

6, af hvilka 4 längre,

2 kortare

alla i en stam ....

2 skilda stammar . .

3 eller flere knip-
pen

Ständarknapparna hopvexta med

hvarandra

. Ständarknapparna fästa på pistillen
Alla i Han- och hon-blr på samma

blr } vextstånd

1-kö- ) Han- och lion-blr pä olika vext-

nade. ( stånd

En del blr 2-könade, en annan del 1-

könade

Vexter utan ljudliga könsdelar

Ståndar-
strängar-
na för-
enade :

/ al

1 kl

2

3

4

5

6

7

8
> 9
10
11

12

13

14

15
16

17

Monandi'ia.

Diandria.

Triandria.

Tetrandiia.

Pentandria.

Hexandria,

Heptandria.

Octandi'ia.

Enneandria.

Decandria.

Dodecandria.

Icosandria.

Polj^andria.

Didynamia.

Tetradynamia.
Monadel phia.
Diadelphia.

18 ,. Polyadelphia.

19
20

21

22

23
24

Syngenesia.
Gynandria.

Monoecia.

Dioecia.

Polygamia.
Cryptogamia.

XII

Klasser^ orduiugar och slägteu enligt Linneiska Systemet.

Anm. Den feta stilen utmärker familjer, livaraf alla eller
flere slägten tillhöra den klass och ordn. der familjen upptages.
Kursiv stil åter utmärker slägten, som lätt komma att uppsökas
under den klass och ordn., der de äro ställda, men som ecientUgen
tillhöra eller vanligen föras till annan klass eller ordn. Orsaken
till denna obestämdhet äro variationer i ständarnes antal, hop-
vexning o. s. v. inom samma slägte, eller ock en större svårighet
än vanligt vid iakttagandet af klass-karaktärerna för vissa slägten.

Nummern efter slägtena och familjerna hänvisar till dessas
ordningsnummer i Floran.

I Kl. MONANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pistill 1.)

Vattenvext med kransvisa blad; blr i bladvec-
ken: 113^16 hopvext med fruktämnet Hippuris (185).

Bladlös, köttig vext; blr 3 tillsammans: liylle

af ett grönt fjäll Salicornia (189;.

Gräslik hafsvext; blr på ett platt fäste utan hylle Zostera (14).

2 Ordn. DIGYNIA. (Pist. 2 )

Örter med skiftevisa blad; blr i hufvud med_

foderlikt, slutl. saftigt och färgadt hylle . . . Blitum (193).

Vattenvexter med motsatta blad och mest enkö-
nade blr i bladvecken CallUrkhe (184).

2 Kl. DIANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)

Träd med blr utan hylle i vippa . . . Fi-axinus (99).

Örter med ( Fodret 4-deladt, frukt-

sambladig ' ämne 1 Veronica (260\

blomkrona och j Fodret 5-flikigt, frukt-

bladig stjelk. \ ämnen 4 Lycopus (285).

Örter med sambladig krona och bladlös

stängel JLentibularieee (uv).

Ört med 2-bladigt foder och 2-bladig

ki-ona Circaea (221).

XIII

ört med 4-bladigt foder, vanl. ixtan krona . . Lepidmm (178).

Bladlös köttig vext med blomh3dle af ett en-
samt fjäll Snlicornia (189'.

Små stjelklösa vattenvexter ; blr i bladlianterna
med liylle som föreg Lemna (13).

Gräslik vext med blr i hufvudlikt gyttrade ax Rhi/ncospora (25'.

2 Ordn. DIGYNIA. (Pist. 2.)
Gräs med n. axlik blomsamling Anthoxanthum (28).

3 Kl. TRIANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)

Liten buske med barrlika blad ; alla blom-
delar 3- tåliga Empetrum ri06).

Örter med motsatta i Bladen hela Valerianella (227).

blad och 5-kluf- / Bladen parbladigt de-

ven krona. ( lade Valeriana (228).

Örter med kransvisa blad, 3 — 4-klnfven krona Ga/mm (223).

Stor vattenlilja med svärdlika blad Irls (73).

Gräs med blr i glest, ensidigt ax och borst-
lika blad frän roten Nardus (27''.

Gräslika vexter utan eller med trinda blad ;
6-bladigt hj^Ue Juncits 1 58).

Gräslika vexter; blr utan hylle, i ax inom
hvar sitt fjäll Cyperacea; (vii).

2 Ordn. DIGYNIA. (Pist. 2.)

Gräs med blr inom 2 blomfjäll Oraminefe (vin).

Ört med foderlikt, 5-deldt blomhylle .... ChenopoMum (192).

3 Ordn. TRIGYNIA. iPist. 3.)

Små fukt-ör- i Foder och krona 5-bladiga Stellaria (203^.

ter med mot- Foder 3-klufvet, krona 3-bladig . . Elatine (212 >.
siitta blad. (Foder 2-bladigt, krona 5-flikig . . . Montia (211).

4 Kl. TETRANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)
Bladen kransvisa; blrna små, stjemlika i vippa Stellat£e (Lxviii),

XIV

■ liluni- . FriikUuinic 1, under blum-
' kro- [ man; blr inom holk . . If insjiceae (lxx).

nan I Fi'uklännie 1, uti blman;
' '' sam- I blr ensamma Gmtidiui (250).

bla- [ Fruktämnen 4 ; blr i kran-

™''^^" ^ dig. \ sar ^fe,ltha (284).

Blomkronan 4-bladig, ofvanpå

satta. ' fruktämnet Cornus (319).

Bladen , Blomhyllet kronlikt, 4-deladt Majanthemum (69).
skiftevisa, I Blomhyllet foderlikt, 8-kluf-

hela. ( vet Alchemilla (224).

Bladen / Blomh3dle enkelt, färgadt, 4-

skiftevisa, ) klufvet Sangiiisorba (225).

parbla- jHylle af 4-bladigt foder och

diga. ( krona Cardandne (165).

/ Foder och krona 4-

Blad och blom- \ klufna nautagåuese (i-ii)-

stängel frän roten, i ^^dQV och krona 5-

f klufna Limosella (259).

2 Ordn. DIGYNIA. (Pist. 2.)

Bladen kransvisa Gallum (323).

Bladen motsatta " Getitiana (250).

Bladlös, trådlik parasit Cvscuta (269).

3 Ordn. TETRAGYNIA. (Pistiller 3—7.)

Små fuktvexter ( Fruktämne ensamt . . . Scujina (199).

med motsatta blad. (Fruktämnen 4 Bulliarda (213).

Vatten vexter med / Blomhylle foderlikt, 4-

skiftevit-a blad ■ bladigt Potamogetoii (17).

och blr i ax. ' Blomhylle O Ruppia (16).

5 Kl. PENTANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)

IB.) Blomkronan (eller det kronlika hyllet) sambladig.

Träd med enkelt, färgadt hylle Ulmm (100).

Buske med oregelbunden blomkrona ofvanpå

fruktämnet Loniccra (322).

Liten buske med hjulformig krona och fruktämne

inom blman Solanum (254).

XV

Liten Ijällbuske med ständigt grönu
blad ocli klocklik krona Azalea (112).

/''Ståndarne fastade på kronan,
Qj.. i motsatta dess flikar; märke

1 enkelt Priiniilaceae (Lin).

<'er V Ständar- Fruktämne 1 , märke

,, .Ine fästa-i enkelt Solanaceae (Lvii).

] de pä 1 Frukt- / Fröhus mäng-
vat- \ kronan, ' ämne \ fröigt .... (weiitiauefe (tv).

1 skiftevi- \ l,mär- i Fröhus fåfrö-
^^"" I sa med I ken 2. igt ..... Convolvulaceje (lix).
vex-f "i^ss 1 Fruktäiunel, märken 3 I"oleinouiace»e (lx).

I flikar. ^ Fruktämnen 4 . . . . Buragineae (lxii).
^^^- ■ Ständarne fria frän kronan, fo-

\ dret vidvext fruktämnet . . . C^auipamilacete (i-xi).

b) Blomkrona af fria blad.
Träd eller buske med helbräddade blad Rhamnus (218).
Buskar med flikiga blad och bärfrukt Ribes (217).
Örter med oregel- i Foder 5-bladigt . Viola (128).

bundna sporre- < Foder litet, 2-bla-

förande blr. ( digt Impailtns (129).

Ort med en ensam regelbunden blma

pä enbladig stängel Famassla (125).

Ört med flockvisa regelbundna blr;

5 stånd, med och 5 utan knappar . Erodium (121).

2 Ordn. DIGYNIA. (Pist. 2.)
a) Blomhjdle dubbelt.

Blr i dubbel flock med 5-bladig krona
och (ofta otydligt) med fruktämnet
hopvext foder Uinbelliferse (lxiv).

Blr i %ippa, kronan sambladig; frukt-
ämnen 2 med gemensamt märke . . C3'nanchum (253).

Blr ensamma, kronan sambladig, fi"ukt-

ämne 1 Gentiana (250).

Blr i hufvud: bladlös parasitvext . . Cuscuta (269).

1») Blomhylle enkelt.

Träd med fårgadt, sambladigt blom-
hylle Ulmus (100).

Liten ört med foderlikt hylle; 5 stån-
dare med och 5 utan knappar . . . Ilerniaria (194).

XVI

Öner med kronlikt hylle ; bladen med
hinnakäga stipelslidor P^krpimwm (187 >.

Öner med foderlikt (sällan kronlikt)
hylle: bladen utan stipelslidor . . Chenopofliaceir (.\(.i<).

3 Ordn. TRIOrNlA. (Piii. 3.)

Buske med blr i vippa: de vnersta större, kön-
lösa Vibnrnnm (326).

Ört med enkelt, kronlikt hyUe. sktftevisa blad Pot^yommm (187).

Ört med 5-bladigt foder och krona, motsatta
blad Steltaria (203).

4 Ordn. TETRAGTXIA. (Pist. 4.)

On med ensam blma på enbladig stängel . . . Pamassia (125).

5 Ordn. PEXTAGTXIA. (Pist. 5.)

Bladig stjelk: ståndame nedtill något hopvesta Lånarn (118).

Bladlös ( Blr i klase Drosera (126).

stängel. \ Blr i hnlVud inom holk Armeria (239).

6 Ordn. POLTGTÄIA. (Pist. många.)
Liten ört med enblommig stängel ilyosums (1471.

6 Kl. HEiiNDRIA.

1 Ordn. iIO^'OGT^'IA. (Pist. 1.}
Liljevexter med enkelt, kronlikt biomhylle . Kiiliacese (ui).
Vatienvexter med blma tätt gyttrade på en

tjock kolf Aroideae (v).

Gräslika vexter med 6-bladigt 'grönt eller

brunt) biomhylle Jnncacese (n).

Vanen- eller Blr med dubbelt hylle i klase L^simackia (216).
fukt-véxter med i Blr i bladvecken med klock-
motsatta blad. - likt foder, vanl. utan krona Peplis (219).

2 Ordn. DIGTNIA. (Pist. 2.)

Träd med enkelt, fargadt. sambladigt biomhylle Llmut (100).
Örter med enkelt, kronlikt hyUe. skiftevisa blad Poh^gommm (187).

3 Ordn. TEI-HEXAGrSTA. (Pistiller 3— €.)

Öner med bladig stjelk och stipelslidor: enkelt
(brunt eller grönt) båMuhylle Snmez (188).

Wll

örter med stängeL trådlika rotblad och fo-

derliki blombylle Triglocliin (60>.

Ort med gräslika blad och blr i as med kron-

likt hylle ToQeldia (67>.

Vattenrext med halftrinda blad, blr i klase

med kronlikt hylle Scheuchzeria (61 \

4 Ordn. P0LYGY2sIA. (Pist. många.)

Vattenvext med stängel : blomfoder och krona 3-
bladiga Alisma (63).

7 Kl. HEPTAXDRU.

1 Ordn. MOXOGrNIA. (Pist. 1.)
Ort med nästan kransvisa blad. ensamma blr
med dubbelt hvlle Trientali? (245).

8 Kl. OCTANDWA.

1 Ordn. MO^'OGTN"IA. (Pist. 1.)
Träd med enkelt, iargadt blomhylle:

blad hela rim»a (100).

Träd med dubbelt blomhylle; bladen

handlikt flikiga Acer (320).

Buske med blr i ax på bar qvist:

blomhylle enkelt, kronlikt Daphne (108).

Små buskar eller krypande örter med

foder och sambladig krona Ericineae (xxiv).

Bladlös. QälUg parasit med lai^dt

foder och fribladig krona ..... Moniitropa (111'.
L>rter med -å-bladig krona och långt,

skidlikt fruktämne tmder blman . . Caljcantliein» (XUi).
Liten fuktört med 4-bladig krona

(som stund, saknas) och fruktämne

inom blman Elatme C212).

VatteuText med foder och sambladig

krona Ljfrimacliim 0^6).

Örter med enkelt, kronlikt blomhylle F^tggmmm (187).

2 Ordn. DIörKIA. (Pist. 2.)

Träd med enkelt, färgsdt blomhylle, hela blad . . . Vlwmt (100).

n

XVIII

Träd med dubbelt blomhylle, flikiga blad Acer (320).
Örter med / Bladen med stipelslidor, fruk-

enkelt, ' ten nöt Pohjgonum (187).

färgadt i Bladen utan stipelslidor, fruk-
blomhylle. ten flerfröig Clir3^sosplenium (215).

3 Ordn. TRIGYNIA. (Pist. 3.)

Örter med enkelt, kronlikt blomlij^lle Polygonum (187).

4 Ordn. TETRA-PENTAGYNIA. (Pistiller 4 eller 5.)

Ört med foderlikt blomhylle af 4 bredare och 4
smala blad Paris (68).

Ört med 2— 3-klufvet foder och (grön) 4 — 5-kluf-
ven krona Adoxa (325).

Liten fuktört med 4-klufvet foder och 4-bladig
krona (som standom saknas Elatine (212).

9 Kl. ENNEANDRIA.

1 Ordn. HEXAGYNIA. (Pist. 6.)
Vattenlilja med blr i flock Butomus (64).

10 Kl. DECANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)
Vexter med hela blad och enkelt märke . . Kriciuese (x.viv).
Örter med flikiga eller delade blad, 5 märken Oeranium (120).

2 Ordn. DI6YNIA (Pist. 2.)

Örter med skiftcvisa blad, fröhus två-

rummigt Saxifraga (216).

Örter med motsatta, helbräddade blad,

enrummig frukt Caryopliylleee (xi.iii).

3 Ordn. TRIGYNIA. (Pist. 3.)

Örter med motsatta, helbräddade blad,
enrummigt fröhus Caryopliylleee (xLiii).

4 Ordn. PENTAGYNIA. (Pist. 5.)

Örter med motsatta, helbräddade blad,
enrummigt fröhus Caryopliyllese (xmii).

XIX

örter med hela, tjocka och saftiga blad, 5
flerfröiga småfrukter Sedum (214).

Örter med flikiga eller delade blad, 5-bladig
krona och nederst hopvexta ståndare . . Clruinales (xxv).

Ört med dubbelt 3-fingr.ade blad, foderlik
4 — 5-klufven krona Adoxa (325*.

11 Kl. DODECANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)
Blr med 12-tandadt foder och 6 kronblad . . . Lj^thrum (220).

2 Ordn. DIGYNIA. (,Pist. 2.)
Blr med 5-klufvet foder och 5 kronblad . . . Agiimonia (226).

3 Ordn. TRIGYNIA. (Pist. 3.)

Blr (skenbart) bestående af ett skafladt frukt-
ämne, 12 — 20 ståndare och klocklikt h3'lle . Euphorbia (105).

12 Kl. ICOSANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)
Träd med stenfrukt Prunus (238).

2 Ordn. DI-PENTAGYNIA. (Pist. 2—5.)
Träd eller buskar med bär-
lik frukt Rosaceje (l); afd. Poiuacese.

3 Ordn. POLYGYNIA. (Pist. flere än 5.)
Buskar eller örter med frukt

af flere karpeller »osacese (l); afd. Senticosae.

13 Kl. POLYANDRIA.

1 Ordn. MONOGYNIA. (Pist. 1.)

Träd med blr på ett gemensamt skärm-
förande skaft Tilia (123).

Vattenvexter med stora blr och talrika
kronblad Mympliscaceie (xxxM).

Ört med nedtill trädaktig stam, mot-
satta blad, foder och ki-onblad 5 . Heliantheraum (127).

XX

örter med Foder- och kron-blad 4 . . . . Actaea (153).

dubbelt i Foderblad 3, snart affallande,

blomhylle < kronblad 4 Clielidoninni (156).

och skifte- i Foder f ärgadt , 5-bladigt med

visa blad. ( sporre, kronblad 1 Delphinium (151).

2 Ordu.. DI-PENTAGYNIA. (Pist. 2—5.)
Orter med motsatta, helbräddade blad, nedtill

förenade ståndare Hypericwn (124).

Örter med skifte- ,Blr regell)undna med 5

^isa, delade blad, j sporrar Aqvilegia (250).

färgadt foder. ' Blr oregelbundna Aconitnm (152).

3 Ordn. POLYGYNIA. (Pist. flere än 5.)

Örter med talrika småfrukter .... Ranuncitlacese (x.xxv).

14 Kl. DIDYNAMIA.

1 Ordn. GYMNOSPERMIA. (Frukt af 4 små nötter.)
Örter med motsatta blad och sambladig, ore-
gelb. blomkrona Ijatoiafje (i.xm).

2 Ordn. ANGIOSPERMIA. (Frön uti fröhus.)

Örter med oregelbunden, sambladig blom-
krona och fruktämne inom blman . . . Personatse (i-vui).

Ört med n. regelbunden blomkrona of van -
på fruktämnet Linntea (321).

15 Kl. TETRADYNAMIA.

1 Ordn. SILICULOS^.. (Skidor korta.)
Igenfinnas i fam. CriBciferte (xxxix): afdd. Siliculosse och
Itfucanieutacese.

2 Ordn. SILIQVOS.^. (Skidor långa.)
Igenfinnas i fam. Cruciferse (xxxix) : afd. Siliqvusae.

16 Kl. MONADELPHIA.

1 Ordn. PENTANDRIA. (Ståndare 5.)
Kronan sambladig, bladen hela LysimacMa (246).

XXI

Kronan fribladig, bladen hela Linum (118).

Kronan iViblartig, bladen delade (5 stånd, med
och 5 ntan knappar) Erodium (121).

2 Ordn. DECANDRIA. (Stånd. 10.)

Blrna regelbundna med 5 stift eller märken Oruinales (xxv).
Blrna oregelbundna i Bladen 3-fingrade . . . Ononis (135).
med ensamt mäi-ke. ( Bladen parbladiga . . . Anthyllis (136).

3 Ordn. POLYANDRIA. (Stånd, talrika.)
Blr med dubbelt foder, talrika ståndare och pistiller Malva (122).

17 KL DIADELPHIA.

1 Ordn. HEXANDRIA. (Stånd. 6.)
Blr oregelbundna med sporre och 2-

bladigt, aftallande foder f iiinariacese (xxxviii).

2 Ordn, OCTANDRIA. (Stånd. 8.)

Blr oregelb. med sambladig, i spetsen franskantad
krona Polygala (130).

3 Ojdn. DECANDRIA. (Stånd. 10.)

Blr oregelb., fjärillika; ståndarne: 9
hopvexta, 1 fri . Papilionaceee (xxxiv).

18 Kl. POLYADELPHIA.

1 Ordn. POLYANDRIA. (Stånd, mänga.)
Orter med motsatta blad ; ståndarna vid basen
förenade i 3 eller 5 knippen Hypericum (124).

19 Kl. SYNGENESIA *).

a) Blrna tätt samlade till ett blomster
och omgifne af en fjällig holk, fruk-
ten enfröig Synantliert^ae (lxxi).

*) Denna klass fördelas på olika sätt i ordningar af Linné

XXII

h) Frukten flerfröig.

Kronan / Fruktämnet (Stift O, märken 2 . . Gentimm (250).

sambla- ) inom blman. ( Stift och märke 1 . . Solan um (254).
dig, regel- ) Fruktämne under blman (blr inom

bunden. holk) Jasione (272).

Kronan sambladig, oregelbunden; fruktämne

under blman Lobelia (273).

Kronan fribladig, ore- I Fodret 5-bladigt .... Viola (128).
gelbunden med sporre. ( Fodret 2-bladigt .... Impatiens (129).

20 Kl. GYNANDRIA.

1 Ordn. MONANDRIA.
(Ståndarknapp 1 — dock med 2 ofta skilda rum.)
Orter med parallelnerviga blad och oregel-
bundna blr Orcliiflete (xiv).

2 Ordn. DIANDRIA. (Ståndarknappar 2.)

Ort med parallelnerviga blad och m3"cket stor
5-bladig blma Cypripedium (74).

och Hartraan. De Llnnéiska ordn. äro: 1) Polyyamia cegualis,
2) Polyg. su2^erflua, 3) Polyy. Jrustranea, 4) Pohjg. necessaria (alla ut-
görande fam. Synantherese) och 5) Monogamia (de öfr. slägtena).
Den första ordn. har alla blrna i blomstret tväkönade (hit höra
afd. Cynarocephalee och Cichoriacese samt Eupatorium och El-
dens); Polyg. superjiua har 2-könade blr i midten af blomstret och
fruktsamma honblr i kanten (hit höra de fleste af afd. Corymbi-
ferse); Polyg. fmstranea har ofruktsamma blr i kanten (Centaurea)
och uti Polyg. necessaria äro endast kantblrna fruktsamma, men
icke de 2-könade blrna i blomstrets midt (Filago). — Hartman
åter öfverför ordn. Monogamia till kl. Pentandria och fördelar
Syngenesia uti ordn. Monoclinia och PolycKnia: den förra (sva-
rande mot Linnéiska ordnn. 1 och 3) med endast 2-könade blr
(eller könlösa), den sednare (ordnn. 2 och 4) med 2-könade blr
och honblr. Då likväl dessa ordningar äro j^tterst svåra att sär-
skilja för nybegynnaren och deremot de naturliga afdeln. lätt
igenkända, så hänvisas för examinering af Synantherese helt och
hållet till dessa.

XXI 1 1

21 Kl. MONOECIA.

1 Ordn. MONANDRIA. (Stånd. 1.)

Vatienvexter med trådsmala, skifte\isa blad;
ensamma blr i bladvecken Zannichellia (15).

Vattenvext med långa, gräslika blad, bh- på

en platt kolf Zostera (14).

Smä vattenvexter med motsatta blad, blr i blad-
vecken Callitriche (184).

Höga vattenvexter med blr i stora och täta
kolfvar Typha (20).

Örter: hanblr omkr. 12 utan hylle, omglfvande
en liyllelös honblma och omgifna af ett klock-
likt svepe Euphorbia(105).

Barrträd Pinus (91).

2 Ordn. DIANDRIA. (Stånd. 2.)

Små stjelklösa, flj^tande vattenvexter med blr i blad-
kanten .- Lemna (12).

Höga vattenvexter med blr i stora och täta kolfvar Typha (20).

3 Ordn. TRIANDRIA. (Stånd. 3.)

Gräslika ' vexter med blr i ax, utan hylle . . Carex (22).

Gräslika vexter med blr i ax; hylle af tal-
rika, ull-lika hår Eriophorum (23).

Vattenvexter med blr i tjocka kolfvar eller
klotrunda hufvud; ly^lle af fjäll eller borst Typliacese (vi).

4 Ordn. TETRANDRIA. (Stånd. 4.)

Träd eller buskar med blr i hängen på bar
qvist Ahius (95).

Örter med brännande hår; blr med foderlikt
hylle Urtica (101).

Liten ört med en långskaftad hanblma och

oskaftade honblr vid roten Littorella (240).

Vattenvexter med fint pardeldta blad Myj-iophyllum (186).

5 Ordn. PENTANDRIA. (Stånd. 5.)

Hög ört med dubbelt blomhylle och långa, vridna

klangen Bryonia (103).

Örter med hopgyttrade blr; enkelt, foderlikt hylle Atripkx (191).

XXIV

6 Ordu. POLYANDRIA. cStänd. flere än 5.)

Löfträd eller buskar med han- ocli lion-

blr i skilda hängen Aineutaceae (xvi).

Barrträd med kottar Pinus (91).

Vattenlilja med pillika blad samt talrika

ståndare och pistiller Sagittaria (62)^

Vattenvexter med fint pardeldta blad, 4 — 8

ståndare Myriophyllum (186).

Vattenvext med fint klynnedeldta blad,

12—20 ståndare Ceratophyllum (183).

22 Kl. DIOECIA.

1 Ordn. MONANDRIA. (Stånd. 1.)

Hafsvexter med kransvisa blad; blr med foderlikt

hylle Najas (13).

2 Ordn. DIANDRIA. (Stånd. 2.)

Träd eller buskar med blr i hängen och hela blad Salix (92).
Ti-äd med blr i vippa och.parbladiga blad Fraxmus(99).

3 Ordn. TRIANDRIA. (.Stånd. 3.)

Gräslika vexter med blomhylle af talrika, ull-
lika hår Erioiihorum (23).

Liten buske med barrlika blad; blomfoder och

krona 3-bladiga Empetrum (106).

Buske eller litet träd med barr; blomhylle 0;

frukt torrt bär JuniiJerm (90).

4 Ordn. TETRANDRIA. (Stånd. 4.)

Tornig buske eller litet träd med dubbelt blom-
hylle Tihamnm (218).

Tornig buske med enkelt blomhylle och blr i
bladvecken Hippophae (107).

Buske eller litet träd med blr i hängen och

flerfröigt fröhus Salix (92).

Buske med blr i hängen på bar qvist; frukten

stenfrukt Myrica (94).

Ört med brännande hår, foderlikt blomhylle . Urtica (101).

\\\

5 Ordn. PENTANDRIA. (Stånd. 5.)

Bii8ke med dubbelt blomh3^11e, blr i klasar och

bärfrukt Jiibes (217).

Buske eller litet träd med_ blr i liängeu och fler-

fröigt fröhus Halix (92).

Buske med blr i hängen pä bar qvlst och sten-
frukt 3r>^rica (94).

Lång slingervext med handlika blad, nötlik frukt Humulus (102).

6 Ordn. POLYANDRIA. (Stånd, flere än 5.)

Träd eller buskar med blr i hängen . Ameutaceae (xvi).

Träd med dubbelt . blomhylle , blr i
vippa Acer (320).

Vattenliljor med fruktämne under

blman, 9 — 12 ståndare lIy<lrocIiarifleae (xi).

Örter med enkelt, 6-deldt blomh5dle,
6 ståndare Rumex (188).

Ört med enkelt, 3-deldt blomhylle,

9—12 stånd Mercurialis (104).

Örter med dubbelt ( Pistiller 3 . . . Sliene (206).

h3'lle()chl0 ståndare. (Pistiller 5. . . Melandriwn (208).

Ört med dubbelt hjUc, talrika stån-
dare och pistiller Pnhus (231).

7 Ordn. MONADELPHIA. (Ståndarsträngar hopvexta.)
Barrbärande träd eller buskar Couiferae (xv).

23 Kl. POLYGAMIA.

1 Ordn. MONOECIA.
(Enkönade blr på samma stånd som de 2-könade.)
Träd med 5-deldt foder, 5 kronblad, 8

ståndare Wer (320).

Träd utan blomhylle, 2 ståndare ...... Fvaxinus (99).

Liten buske med 3 foderblad, kronblad och

stånd Fiinpetrum (106).

Örter med enkelt blomhj^lle, 5 ståndare. . Atriplex (191).

Gräs med polygamiska blr uppsökas i fam. Oramiiieae (vii ).

2 Ordn. DIOECIA.

(Enkönade blr på olika stånd med de 2-könade.)

Träd med 5-deldt foder, 5 kronblad, 8 ståndare . . . Acer (320).

Träd utan blomhylle, 2 ståndare Fraxinus (99).

Liten buske med 3 foderblad, kronblad och stånd. Empctrum (106).

24 Kl. CRYPTOGAMIA.

1 Ordn. FILICES. (Ormbunkar.)
Utgöres af famm. Polypodiaceae (i), Ijycopodiaceae (ii)
och Kqvisetaceae (ni).

2 Ordn. MUSCI. (Mossor.)

3 Ordn. ALG^.. C Alger.)

i Ordn. FUNGI. (Svampar.)

II. Fries' Naturliga System.

A. COTYlEDONEi;. Hjertbladsvexter.

I. DICOTYLEDONE^. Tvåhjertbladsvexter.

Ser. 1. COROLLIFLOR.^.

(Kronan sambladig, ståndarne fästa pä dess insida.)

1 kl. Seminiflorse. 2 kl. Aunuliflor%. 3 kl. Tubiflorse.

(.Kronan fäst ofvanpä
skild med en led fr
fruktämnet.)

Familjer.

1. Synanthereae.

2. Dipsaceee.

3. Valerianese.

4. Rnbiacese.

5. Caprifoliaceee.

och (Kronan fäst på en disk
In rundtomkring fruktäm-
net, öppen i botten.)

Familjer.

6. Campanulaceee.

7. Lobeliacege.

8. Convolvulaceae.

9. Boragineee.
10. Labiatse.

il. Menyanthese.
12. Polemoniacese.

(Kronan fäst under frukt-
ämnet, sluten i
botten.)

Familjer.

13. Oleinese.

14. Asclepiadese.

15. Gentianeae.

16. Solanaceee.

17. Personata;.

18. Lentibularieee.

19. Primulaceae.

20. Plantagineae.

21. Plumbaginese.

Ser. 2. THALAMIFLOR^.

(Blomkrona af flera, fria blad; ständarne fästa jemte kron-
bladen på ett eget fäste.)

4 kl. Disciflorie. 5 kl. Sertiilor%. 6 kl. Columniflorse.

(Stånd, och kronblad fä-
sta på kanten af en öf-
ver eller omkring frukt-
ämnet befintlig disk.)

Familjer.

22. Cornese.

23. UmbelliferEe.

(Stånd, och kronblad
fästa rundtomkring
eller på fruktäm-
nets bas.)

Familjer.

26. Nj^mpheeacese.

27. Ranunculaceee.

(Stånd, fästa under
fruktämnet på en
punkt- eller pe-
larlik torus.)

Familjer.

33. Tiliacege.

34. Malvaceee.

24. Adoxese.

25. Acerineae.

28. Papaveraceec.

29. Fumariacefe.

30. Cruciferae.

31. Polygalese.

32. BalsamineBC.

35. Gruinales.

36. H5'pericine8e.

37. Cistineae.

38. Violariese.

39. Droseraceae.

40. Silcnaceä!.
4'i. Alsinacea;.
42. Elatineee.

Ser. 3. CALYCIFLOR^.

(Blomkrona af fria
pä den

7 kl. Fauciilorse.

(Stånd, fästa i fodrets
svalg vid öfra kanten
af den tunna torus.")

Familjer.

43. Cucurbitacese.

44. Ribesiacese.

45. Rharanese.

46. Saxifragea-.

47. Crassulaceai.

48. Lythrarieae.

49. Onagrarieae.

50. Halorhageai.

blad, jcmte de äfven
blomfodret vidvexta

8 kl. Rositlorse.

(Stånd, fästa vid den ring-

formigt upp.svällda öfrc

kanten af torus.)

Familjer.

51. Pomaceae.

52. Senticosae.

53. Drupaceae.

54. Papilionaceae.

fria ståndarne fästa
torus.)

9 kl. €entrillor%.

(Ständ. fästa i fodrets
botten vid en punktlik
eller omärklig torus.)

Familjer.

55. Ericineae.

56. Empetreae.

57. Eiiphorbiacese.

58. Portiilacaceae.

59. Paronychieat;.

60. Polygoneat'.

Ser. 4. mCOMPLET^.

(Blommor ofullständiga med ingen torus och således utan
kronblad endast med enkel kalk af fjäll o. s. v.)

10 kl. Bracteiflorie. II kl. Jullflora;. 12 kl. Niidlflora;.

(Blomkalk enkel, bildad

af flera i krans sam-

manvexta blad.)

Familjer.

61. Thymeleee.

62. Elaiagneae.

63. Ulmaceae.

64. Urticaceae.

65. Chenopodiaceae.

(Blr skildkiinade, förena-
de i ett hänge, utan an-
nan kalk än tjäll o. d.)
Familjer.

66. Cupulifcrac.

67. Salicineae.

68. Belulineae.

69. Myriceae.

70. Conifera;.

(Blr utan hylle sittjinde
utan skaft 1 blad-
vecken,-)
Familjer.

72. Callitrichinea;.

73. Ceratopliyllea'.

(Characeae.)

71. Eqvisetaceae.

11. MONOCOTYLEDONE^. Etthjertbladsvexfer.
13 kl. Vructiflorse. 14 kl. Liliiflor»>. 15 kl. Spadiciflorsc.

(Blomkiilkcn med stan- (Kalk af 3 dier 6 fi!a eller (Kalk 0. 4-bladig eller

darne fästa ofvan-

liopvexla blad, jemle

af fjäll, hår eller

på fruktäm-

stånd, fästa under

dyl. Blr ulan

net.)

fruktämnet.)

skaft.)

Familjer.

Familjer.

Familjer.

74.

Orchidese.

78. Liliaceee.

82.

AroideBe.

75.

Iridese.

79. Alismaceai.

83.

Potamogetonese,

76.

Hydrocharidese.

80. Nartheciaccse.

84.

T5'phace8e.

77.

Najadese.

81. Juncacese.

85.

C}'perace8e.

16 kl. Glumiflorse.

(Blr, l)ildande småax af skiftevisa yttre och inre fjäll.)

Familj:

86. GramincsD.

B. MMM. Groddtrådsvexter.

III. HETERONEME^.

Vexter med rot. stam och blad.

17 kl. Filires. Ormbunkar.

(Försedda med tydliga
kärl, utan köns-
skillnad.)

Familjer.

87. Polj^podiaceBe.

88. Ophioglosseae.

89. Marsileacese.

90. Lycopodiaceee.

18 kl. Ittusci. Mossor.

(Vexter af blott celluler, endast

med spår till kärl; skilda

kcinsdelar.)

Familjer.
(Bryaceee.)
(Hepaticse.)

IV. HOMONEME^.

Rot, stam och blad icke skilda.

lU kl. AIäse. Åker

20 kl. I<'ungi. Svampar.

Hl. 11. CoroUiflora;.

(Bir tvåk

önade med frill fodi

och sambladig krona, som

uppl

jar de 5 eller färre

ttåndarne.)

Familjer.

LI.

Plumbaginea'.

LII.

Plantagiiiese.

LIII.

Primulacea?.

LIV.

Lentibulariea'.

LV.

Gentiaiieae.

LVI.

Asclepiadea>.

LVII.

SolanaceJe.

LVIIL

PersonatJB.

LIX.

Convolviilaceas.

LX.

PolemoniacesB.

LXI.

Campanulacea;.

LXII.

Boragineae.

LXIII.

Labiatpe.

Kl. 12. Seininiflora;.

(Bir tvåköiiadc med dubbelt hylle: fo-
dret hopvcxt med fruktämnet och ofta
otydligt; kronan fribladig eller sam-
biadig. ofvanpä fruktämnet; stån-
darne 5 eller färre. Frukten
fåfröig. )

Familjer.

LXI V. UmbellifersB.

LXV. Acerineae.

LXVI. Cornea>.

LXVII. Caprifoliaceae.

LXVIII. Stellatae.

LXIX. Valeriane».

LXX. Dipsacese.

LXXI. Svnantherew.

FINLANDS KÅRLVEXTER.

1. KRYPTOGAM KÄRLVEXTER.

(4:e klassen.)

FILIGE8. Ormbunkar.

Vexter (Jios oss alltid örtartade) utan blommor ock könsskillnad
med stoftUka frön, samlade i fröhus, som sitta på bladetts baksida elL
i enkelt ell. grenigt ax, mera sällan i bladvecken. (Hos tvenne våra arter
tillkomma ett annat slags, gröfre frön.) Fröen (sporerna) sakna hjert-
hlad och förlänga sig endast vid groningen till en groddtråd.

Familjer.

Bladlika ell. bladbärande vexter med fröhus
på bladens baksida ell. i skärmlöst, enkelt
ell. grenigt ax Polypodiaceae (i).

Ständigt gröna vexter med små, tättsittande
blad eller större (syl-lika) blad från roten ;
fröhus i bladvecken ell. i skärmförande ax Lycopodiaceee (ii).

Bladlösa ledade vexter med tandade slidor;
fröhus på inre sidan af sköldlika i ax sam-
lade fjäll Eqvisetacese (ai).

Fam. I. POLYPODIACE^, Egentliga Ormbunkar.

Beskrifning. Örter (hos oss) med under jorden dold
mångårig stam (rotstock), som uppbär vanl. flerdelade, i knoppen
inrullade blad (stamblad). Fröhusen (sporangierna) sitta vanl,

1

pä bakre sidan af bladen, samlade uti nakna eller med ett hinn-
aktigt svepefjäll betäckta plättar; de äro mycket små samt om-
gifna af en ledad, elastisk ring, som vid mognaden sammandrages
och klyfver fröhuset, hvarvid de fina fröen (sporerna) utkastas.
Hos de 2 sista slägtena (vanl. afskiljda i egen fam. OpMotjlossew)
sitta bladen på en upprätt stam, äro ej i början inrullade, och
uppbära ej fröhusen, som här äro större, utan ring och sitta i
ett eget ax.

Hos oss finnas 8 slägten med tills. 23 arter.

Fröhus i

plättar ell.

linjer på

bladens

baksida.

Fröhus i
Fröhus i

Slägten och arter.

SLinjeformiga med svepe af
samma form Asplenium.
Runda med i här upplöst
svepe Woodsia.
Runda ell. aflänga med sve-
pefjall Aspidium.
Runda utan svepe Pol}'podium.

Plättarne under den tillbakavikna blad-
kanten i en oaf bruten linje Pteris.

Plättarne under den tillbakavikna blad-
kanten på egna fruktblad, som äro
mindre än de omgif vande ofrukts.

bladen Struthiopteris.

grenigt ax Botiychium.

enkelt ax (bladen odelade) Ophioglossum.

1. ASPLENIUM.

») Stambladet deladt i jemnbreda ell. vigglika småblad.
A. septentrionale Hoffm. (Acrostichum L.) småbladen 2 — 3
i stambladets topp, jemnbreda, spetsade och inskurna. —
2—6" — 2|. 6, 7. — S. B. 534, 1.
Bergs springor, r. Sydl., Lad.

A. Breynii Retz. (A. alternifolium Wulf., A. germanicum Weis)
småbladen flera, skiftevisa, n. vigglika, inskurna, de nedre nå-
got sammansatta. — 2—4" — 4- 6, 7. — S. B. 534, 2.
Bergsspr. r. Sat.

*) Anm. Hos flere hithörande arter äro plättarne sam-
manflytande, sä att de slutl. betäcka hela bladskifvan.

3. A. Kuta muraria L. småbladen flera sittande tills, på skilda
grenar, omv. äggrunda, naggade, stund, flikiga. — 2 — 4" —
2|. 6, 7. — S. B. 306.

Bergsspr. r. Nyl., Lad.

b) Stambladet med enkla, n. runda parblad.

4. A- Tricliomanes L. parbladen oskaftade, grundt naggade;
hela stjelken glänsande brun. —4—6 — 2j. 7. — S. B. 131.
Bergsspr. Södr.

5. A. viride Huds. parbladen kortskaftade , djupare naggade;
stjelken nedtill brun, upptill grön. — 4 — 8' — 2|- 7, 8. —
S. B. 462, 774.

Bergsspr. r. Lad.

2. WOODSIA.

6. W. ilvensis Br. (Acrosticlwm L., Polijpodium Sw.) stambladet
parbladigt med pardelade och tandade småblad; plättarne
slutl. sammanflytande, brunludna. — 3 — 3" — % 1.
Berg, allmän.

3. ASPIDIUM (Polypodium L.).

a) Späda, ljusgröna ormbunkar, med snart försvinnande
svepe.

7. A. fr agile Sw. (Cj;stopteris Bernh.) stambladet med lancett-
lik omkrets, parbladigt, parbladen vanl. pardelade med tan-
dade flikar — stundom n. 3-dubbelt parbladig; plättarne run-
da, åtskilda, svepet med bred bas, fästadt under plätten, snart
försvinnande. — 3—8" — %. 1, S.

Berg etc, hela landet.

8. A. Thehjpteris Sw. (Pohistichum Roth.) stambladet enkelt
parbladigt med pardelade blad och helbräddade flikar; plät-
tarne nära bladkanten, sammanflytande. — 2j. 7 — 9.
Strand. Sydl., Tav.

b) Stora ormbunkar, med n. aflänga, k)'ökta plättar ; svepe
af samma form.

9. A. crenatum Somf. (Asj^lenium Fr.) stambladet med triangu-
lär omkrets, 3-dubbelt parbladigt med trubbiga och trubbigt
naggade småblad. — 12 — 16" — 2j..

Fjelltr. r. Tav., n. Österb.
10. A. lilix fe mina Sw. (Asplenium Bernh. •■— Krus-bräken)
starabladet med lancettlik omkrets, dubbelt parbladigt med

parklufna och landade småblad. — 1^—2^' — 4 7, 8. —
h) compHcatum: dubbelt mindre med S-formigt krökta parblad.
Skog. allm. hela landet. — b) Ål., Sat.
c) Stora ormbunkar med runda plättar och njurlika svepe-
fjäll.

11. A. Filix mas Sw. {Puhjstichum Roth. — Träjon) stambladet
med aflängt lancettllk omkrets, enkelt parbladigt med lancett-
lika, längspetsade, djupt pardelade småblad och aflånga, trub-
biga och sågade, stundom inskurna flikar. — 2 — 3' — 2|. 7, 8.

— S. B. 51.

Skog. allm. Södr. — Roten är ett ganska verksamt medel
emot mask.

12. A. cristatum Sw. (Pohjstichum Roth., Polijpodhrm CaUijiteris
Ehrh.) stambladet med smalt lancettlik omkrets, enkelt par-
bladigt med n. äggrunda, pardelade småblad och vanl. hela,
äggrunda, trubbiga, hvasst sågade flikar. — 1' — 2|. 7 — 9.

— S. B. 390.

Låga skogsäng. Södr. — Ganska lik förcg. men mindre och
mörkare till färgen.

13. A. si^inulosum Sw. (Pohjstichim DC. — Tagg- braken) stam-
bladet dubbelt parbladigt, med parklufna ell. pardelade små-
blad och aflånga taggsäga de flikar. — 1 — 2' — 2|. 7, 8.
Skog. allm. — Varierar mj^cket, stund. 3-dubbelt parbladig.

4. POLYPODIUM.

14. P. vuUjare L. (Stensöta) stambladet enkelt pardeladt med
skiftevisa, n. jemnbreda, trubbiga flikar. — i^^ — 1' — 2}^ 6, 7.

— S. B. 37.

Berg, sten. allm. — Roten har sötaktig smak och begagnas
i bröstsjukdomar, äfvensom mot gikt och skörbjugg.

15. P. Phe(j6pieris L. stambladet enkelt parbladigt med motsatta,
oskaftade, djupt delade småblad och helbräddadc flikar; de
nedersta småbladen nedböjda, de öfre sammanflytande. —
8—12" — 2}. 8, 9.

Skog. hela landet.

16. P- Lryopferis L. stambladet med n. triangelformig omkrets,
trefingradt med n. dubbelt parbladiga småblad. — 7 — 12" —
^ 7, 8.

Skog., allmän.

17. P. rhwticum L. ( P. alpestre Iloppe) stambladet med bredt
lancettlik omkrets, 2 — 3-dubbelt parbladigt, parbladen skifte-
visa, plättarne åtskiljda. — 2' — 2|. 8.

Fjälltrakt, v. Lad. — Liknar till utseende n:o 10.

5. PTERIS.

18. P. a q ui 1 1)1 a L. (Örnbräken) stambladet 3-fingradt med dub-
belt parbladiga småblad. — 2—3' — 2}. 8, 9. — S. B. 90.
Skog., väg. allm. till s. Österb. — Är den största och vack-
raste af våra ormbunkar, men gulnar vid första köld. Brin-
ner med stark hetta, h^■arföre den kan begagnas som bränsle
och lemnar äfven en förträfflig aska. Roten begagnas emot
mask.

6. STRUTHIÖPTERIS.

19. Ä. germanica Willd. (Osmunda Strnth. L. — Strutsbräken) de
ofruktsamma stambladen parbladiga med pardelade småblad,
i form af en strut omgifvande de smalare, enkelt parbladiga
fruktbladen. — 2—3' — 2|. 8, 9.

Bäckdalar r., hela landet. — De ofruktsamma bladen likna
stambladen hos Asp. FilLx mas.

7. BOTRYCHIUM.

20. B. matr Icarioides Willd. (B. rutaceum Sw.) bladen vanl.
2, långskaftade, fastade nära stammens bas, dubbelt parbla-
diga med äggrunda, flikiga småblad. — 4 — 7" — 2|- 8, 9. —
S. B. 372, 2.

Betesmarker, hela landet.

21. B. lanceolatum Rupr. (B. palmatnm Presl.) blad ensamt, n.
oskaftadt, fästadt ofvan stammens midt, nära axet, dubbelt
parbladigt med lancettlika småblad. — 5" — ^ 7.
Betesm. r. Nyl.

22. B. Lunaria Sw. C0s/»M?j(7a L«?«ar/a L.) blad ensamt, n. oskaf-
tadt, fästadt vid stammens midt, enkelt pardeladt med half-
runda småblad. — 3—5" — 2|. 7, 8. — S. B. 372, 1. —
b) rlwinbeum: Småbladen fj^rkantiga.

Betesm. hela landet. — h) n. Österb.

8. OPHIOGLOSSUM.

23. O. vulgatum L. (Ormtunga) bladet ensamt, äggrundt — af-
långt, ungefär midt på' stjelken. — 4—7' — 2}. 7, 8. —
S. B. 378.

Betesm., äng. r. Ål., Nyl., s. Österb.

Fam. II. LYCOPODIACE^, Lummervexter.

Beskr. Örter med oskaftade och odelade blad, hos Ly-
copodium små, tättsittande på stammen, hos Isoétes större och
utgående från roten. Frön (sporer) antingen af ett slag, stoft-
lika, sammanhängande 4 och 4, eller af tvenne slag, då jemte
de föreg. i skilda fröhus vanl. 4 gröfre frön utbildas. Fröhusen
sitta vid bladens bas, eller i skärmförande ax (genom bladens
öfvergäng till skärm). Hos oss 8 arter i 2 (ell. 3) slägten.

Anm. Oftast föres si. Isoétes till fam. Marslleacem.

Slägten och arter.

Undervattensvext med blad från roten och frön af

2 slag Isoétes.

Ständigt gröna, bladbetäckta vexter med frön af 1

eller 2 slag Lj-copodiuni.

9. ISOETES.

24. /. lacustris L. (Braxengräs) bladen flere tillsammans, syl-
lika, 4-pipiga, inom sin vida bas inneslutande fröhusen. —
1—2" — i4 6, 7. — S. B. 600.

Sjöbotten, troligen i hela landet.

10. LYCOPODIUM.
a) Fröhus i oskaftade, mest ensamma ax.

25. L. selaginoides L. (Selayinella sjiinulosa Al. Br.) frön af 2
slag; stjelkarne tufvade, bladen spridda, lancettlika, sågtan-
dade. — 2—3"^— 2|. 7, 8. — S. B. 612, 2.

■ Fukt. äng. r. AL, Lad., n. Österb,

26. L. inundatum L. fi'ön af ett slag, likasom hos följ. arter:
stjelken nedhggande med uppräta axgrenar, bladen spridda,
n. jemnbreda, helbräddade. — 2—3" — 2|. 7—9. — S. B.
612, 1.

Kärräng, r. Nyl., s. Österb., Kar.

27. L. alpinum L. stjelken krypande med uppräta 4-kantiga gre-
nar, bladen i 4 rader. — 1—2" — % 8.

Fjelltr. n. Österb.

28. L. annotinum L. (Gran-lummer) Stjelken laypande med upp-
räta, trinda (j — 1' höga) grenar, bladen med hvass udd, i
omkr. 5 rader. — 2^ 6—8. — S. B. 570.

Skog, allm.

b) Fröhus i skaftade, mest par\'isa ax.

29. L. cl av a tum L. (Matte-lummer) stjelken långt krjqjande,
bladen spridda, liårspetsade. — 2}. 7, 8. — S. B. 59.
Skog, allm. — De fina fröen, kallade maskmjöl eller gul
nicht begagnas till puder för hudlösa ställen, till att föi'vara
piller uti, samt till härmande af blixten på theatrar. Utaf
de långa stjelkarne flätas vackra mattor, hvartill äfven föreg.
och följ. art kan begagnas.

30. L. complanatum L. (Jemna) stjelken långt krj^ande med
kljmnedelade, platta grenar; bladen i 4 rader, hopvuxna, men
med fri udd. — 4 8. — S. B. 95.

Skog. hela landet. — Begagnas allm. ss. gult färgämne. Med
bresilja färgar den j'lle blått.

c) Fröhusen i bladvecken.

31. L. Se Ingo L. (L}"s-lummer) stjelken klynnedelad med n. jemn-
höga grenar, bladen spridda. — 2 — 5" — ^ 6 — 10. — S. B.
119.

Skog, berg, hela landet. — Ar, liksom äfven de föreg. ar-
terna! mer eller mindre grad, farlig till invertes bruk, af
skarp smak, verkande kräkning och purgering.

Fam. III. EQUISETACE^, Fräken vexter.

Bes kl-. Bladlösa vexter med mångårig, krypande rot-
stock, pipig, strimmig och ledad stjelk, vid lederna lätt sönder-
delad, der omgifven af hvasstandade sUdor och vanl. utsändande
kransvisa gi-enar. Fröhusen sitta (omkr. 6) på undre sidan af
kantiga, skaftade, sköldlika fjäll, som sitta tills, i ett ax i top-
pen. Hvarje frö är omgifvet af 4 vridna, i spetsen vidgade trå-
dar. — 1 slägte med hos oss 7 arter.

11. EQVISÉTUM.

a) Stjelken nedtill grenig, men utan kransgrenar, öfver-
vintrande.

32. E. scirpoides Mhlnb (E. reptans S. B., E. variegatum var.
scirpoides Mich.) stjelken inuti flerpipig, vanl. nedliggande,
vid basen grenad i talrika, m. smala, djupt 4 — 5 fårade gre-
nar; slidorna mörka med hvitkantade tänder. — 4 — 8" —
21- 7, 8. — S. B. 702.
Kärr, r, n. Östei-b.

8

33. E. hiemale L. (Skäfte) stjelken enpipig, mängslrimmig, gre-
nad i 2 — 3 grenar; slidorna livita med en svart rand nedtill;
tänderna snart affallande. — 1—3' — 2(. 5, 6. — S. B. 330.
Skog. r. Nyl., Lad. — Den liårda, finkantiga stjelken be-
gagnas till poleiäng af hårda trädslag och metaller. Är skad-
lig för kreatur.

b) Stjelken kransgrenig med n. nppräta, enkla grenar
(stund, enkel) : axen utbildas om sommaren, dä gre-
narne äro fullt utvexta.

34. E. fluviatile L. (A-fräken) stjelken enpipig, mängstrimmig,
axet och slidtänderna svarta. — 1 — 25' — 2|i 6, 7. — 1) H-
mosum: utan eller med fä och korta kransgrenar.

Vatten, allm, h) grundare st., dik. — Är den enda såsom
fodervext (för kor) nyttiga af våra arter.

35. E. jiahistre L. (Kärr-fräken) stjelken flerpipig, 6 — 8 fårad,
slidorna gröna med smä hvitkantade tänder. — 1 — 1^' —
2}- 6, 7. — S. B. 402.

Fukt. äng. hela landet. — Skadlig för hästar och får.

c) Stjelkar af tvenne slag; den ena tidig, axbärande, utan
ell. med outvexta kransgrenar, den andra ofruktsam,
alltid med kransgrenar.

36. E. sylvaticum L. (Skogs-fräken) kransgrenarne vanl. ned-
böjda, ånyo kransgreniga, på axstjelken utvexande efter axet;
slidoraa med få, men stora och breda, trubbiga, bruna tän-
der. — 7 — 12" — 2(. 5—6. — h) capillare: kransgrenar n. rakt
utstående, härfina.

Skogsäng, allm. b) Lad., Nyl.

Z1'. E. pr äten Si Ehrh. (Ängs-fräken) axstjelken vanl. med en-
kla, rakt utstående grenar; slidorna ljusa med smala, ljus-
bruna, spetsiga tänder ; den ofruktsamma stjelken med vanl.
enkla 3 — 4-kantiga grenar. — 2|- 4, 5.
Äng. allm.

38. E. ar v ense L. (Aker-fräken) axstjelken utan kransgrenar,
snart förvissnande, med ljusa slidor och svartbruna, smala
tänder; den ofrukts, som hos föreg. — 4—8" — 2{. 4, 5. —
S. B. 474.

Lerjord, allm. — Mycket liknande föreg. art, som af Linné
äfven inbegreps under detta namn, men något större. På
rotstocken befinna sig, isynnerhet vid lederna, rotknölar n.
af nötters storlek, som innehålla stärkelse.

2. MONOCOTYIEDONEI, Etthjertbladsvexter.

Vexter (hos oss alltid örtartade) med tydliga Mnsorganer , och
frön, som i<id groningen titvechla ett lijerthlad. Roten bestående af enkla
rottrådar, hvllka mycket ofta utgå frdti en underjordisk stam, som an-
tingen år hoptryckt och helt kort (lök) eller krypande och ledad (rotstock).
Bladen sitta skiftevis på den ofta ledade stjelken , hvilken de vanl. om-
fatta med sin bas, och äro parallelnerviga, hela och helbräddade. Blom-
delarne åro 3-taliga. Blomhylle hos de lägsta O, eller bestående af hår
eller fjäll, men typiskt en 6-hIadig blomkalk, som stundom är foderlik.
Stundom bestående af 3 foderlika och 3 kronbladlika blad, men vanl. kron-
lik, fri- ell. sam-bladig. Ståndarne 3 til. 6, stundom genom felslagning
färre, mera sällan fere. Fruktbladen 3 fria ell. hopvuxna, genom fel-
slagning 2, sällan flere.

Anm. De lättaste kännetecken pä våra monokot^yledoner
äro de skiftevisa, parallelnerviga och helbräddade bladen, samt
de 3-taliga ständarne och kalkbladen (då en verklig blomkalk
finnes). Undantag härifrån göra endast Stratiotes och Najas genom
tandade samt Najas och Faris genom kransvisa blad 5 Majanthemum
och Paris genom 4-taliga blomdelar ; Anthoxanthum, Sagittaria, Stra-
tiotes samt famm. Najadea och Orchidece genom icke-tretaliga stån-
dare.

A. (5:e klassen.)

GIUIIFIORJE. Fjällblommi?:a.

Blomkalken ingen eller ofullständig (sällan 6-bladig), bestående af
hår, ell. fjäll, ell. foderlika blad. Blrna oskaffade, sittande i ax eller
kolfvar '). Frukten fri, af få, oftast ett enda fr ö"^). Roten icke lök-
formig. — Hos oss gräslika örter med jemnbreda blad ^).

Undantag göra: ') Fam. Juncacese samt Lemna, Najas och
Zannichellia med annan blomställning ell. ensamma blr. 2) Jnn-
cus med mängfröig frukt. ^) Calla, Lemna och arter af Pota-
mogeton med bredare blad.

10

Familjer.

Simmande ell. nedsänkta vattenvexter med 1, 2
ell. 4 ståndare Najadese (n).

!Blr samkönade i
kolf Aroide* (v).
Han- och hon-blr i
skilda kolfvar ell.
öfvervat- I * hufvuden .... Typhaceae (vi).

"Oledadt, inuti
svampaktigt
strå med he-
la bladslidor Cyperaceee (vii).
Ledadt , ihå-
ligt strå med
lilufna blad-
slidor .... Gramineae (vin).
Blomkalk af 6 fjällika blad.
Stånd. 6 Juncaceae (ix).

tens-vex-
ter med

Blr i

Hylle -ofull

ständigt af

borst eller

3 eller 6 /ax ell.<^ fjäll. Stan

darne 3
stånd. ^'iPPa-

Fam. IV. NAJADE.E, Najadeer.

Bes kr. Simmande ell. nedsänkta vattenvexter ulan rot-
stock. Blomkalk O, eller af ofärgade fjäll: hos Najas sambladig
och inneslutande könsdelarne. Ståndarne i tväkönade blr 4, i
enkönade vanl. ensamma. Frukt (ut. hos Lemna) af 1 ell. 3 — 7
enfröiga nötter. Fröen utan hvite. 6 slägtcn med 25 arter.

Anm. I Frieska systemet hör endast Najas till Najadese,
Lemna föres till Aroideee och de öfriga bilda fam. Potamogetoneoe.

Slägten och arter.

Frukt 2—4 fröigt fröhus; fritt simmande, stjclklösa

vexter med blr i bladkanten: hylle enbladigt . . Lemna.
/ tvåbyggare med blr i bladvecken :

Frukt en en- i i^alk omgifvandc nöten Najas.

sam enfröig \ ståndare och pistiller sittande skifte-
nöt [ visa på ett af bladet uppburet platt

^ fäste Zostei-a.

/ Sambyggare : blr utan hylle i blad-

( vecken Zannichellia.

Frukt af 3—7 \ tvåkönade blr utan hylle i (2-blom-

smänötter. i ™^^^^ ^"^ ^"PP'**

f tvåkönade blr med 4-bladig foderlik

\ kalk, i ax Potamngeton.

11

12. LEMNA.

39. L. minor L. (Andmat) bladen runda, platta, med en ensam,
likasom hos de följande i vattnet fritt nedhängande rottråd.

— O 6—8. — S. B. 324.

Allmän till s. Österb. — De små sammanhängande bladen
betäcka ofta en stor vattenyta.

40. L. g ib b a L. som föreg. men med pä undre sidan uppsvällda,
kuUriga blad. — O 6—8. — S. B. 324.

Sällsynt, Al. — Har liksom de två följ. arterna sällan blr.

41. L. polyrrhiza L. bladen runda, platta, under röda, med
Qere rottrådar frän hvarje blad. — Q. — S. B. 324.
Sällsynt, Tav., s. Kar. — Ung. dubbelt större än de föreg.

42. L. trisulca L. bladen lancettlika, vanl. 3 korsformigt hop-
vuxna. - O 6, 7. — S. B. 324.

Kustprovinserna, hela landet.

13. NAJAS.

43. X. fragilis Rostk. (Caulinia Willd., N. minor All.) bladen
mest 3 i krans, m. smala, glest uddlandade ; ståndarknappen
med kort sträng. — \ — 1' — © 7, 8.

Stillastående vatt. r. Nyl.

44. A', marina L. (X- major Roth.) bladen 2 — 3 i krans, jemn-
breda, skiftevis tandade; ståndarknappen vanl. utan sträng. —
O 7 — 9. — b) muricata: stjelken taggig med röda leder.
Hafsvik. r. Nyl., s. Österb. b) Nyl. — Större ocli fastare
än föreg.

14. ZOSTÉRA.

45. Z. angustifolia Horn. bladen långa, gräslika, flernerviga
med otydliga sidonerver; den blomfästet inneslutande slidans
klaffar upptill rundade. — ^. 1.

Vatten, r. Nyl.

15. ZANNICHELLIA.

46. Z. pulycarpa Nolte (Z. palustris L.) bladen trådsmala, med
stipler; nötterna oskaftade.; stiftet kortare än halfva nöten.

— O 6, 7. — S. B. 630, i.
Grundt vatt. kusttrakt, till s. Österb.

47. Z. peclicellata Fr. (Z. peclvncuiata Reich.) blad SOm föreg.
nötterna skaftade, dessutom upphöjda pä ett gemensamt skaft;
stift n. af nötens längd. — 1—2' — © 6, 7.

Hafvet, Nyl.— Österb.

12

16. RUPPIA.

48. R. maritima L. bladen trådsmala; ståndarknappar aflånga;
nötterna skaftade, äggrunda, obet. sneda. — 2(. 7, 8. — S. B.
650, 1, 2.

Hafvet r. Nyl.

49. K. v os te Ila fa Koch, blad som föreg., ständarkn. rundade,
nötterna med mycket sned spets. — 2}^ 7, 8. — S. B. 650, 3.
Hafvet r. Nyl.

17. POTAMOGÉTON.

a.) Bladen jemnbreda — trådsmala, vid basen slidlika ;
axen med långt åtskilda blr.

50. r. marinus L. bladen trådsmala, 1-nerviga; axen flerblom-
miga, blommande under vattnet, nötterna (stora som hamp-
frön; torra rynkiga. — 2^ 7.

Hafvet, sjöar, Sydv., Tav., n. Österb.

51. /*. iiectinatus L. (Kamm-nate) bladen jemnbreda — tråd-
smala, vanl. 1-nerviga; axen fä-blommiga, blom. öfver vatt-
net; nötterna (af små ärters storlek) torra, kölade. — 1 — 4'
- 21. 7, 8.

Mest i hafsvatt. — hela kusttr.

52. P. zosteraceus Fr. de nedre bladen jemnbreda, 5-nerviga,
de öfre smalare och 3- ell. 1-nerviga. — 2}. 7, 8.

Hafvet r. Eg. F.

1j) Bladen jemnbreda — trådsmala, utan slidor, med fria
stipler; axen med närmade blr.

53. P. pusillus L. (Dverg-nate) bladen trådsmala, stjelken n.
trind ; axen små, täta. — 2}. 7.

Diken, hela landet.

54. P. rmicronatus Sclirad. (P. com^jrfss?^ L.) bladen smalt jemn-
breda, 3 — 5-nerviga, stjelken plattad, axen något glesa, 4 — 6-
blommiga, vid blomningen n. af skaftens längd. — 2j. 7.
Vatten, r. ÅL, Tav., s. Kar. (Nyl.).

55. P' zosterifolius Schum. (P. compressus Fr., P. /aticauleV^^g)
bladen jemnbreda, mängnerviga, stjelken plattad, bladlik;
axen 10— 12-blommiga. — 1—4' — 2J. 7.

Sjöar, r. — s. Kar., Nyl.

c) Bladen lancettlika ell. bredare, alla nedsänkta och hinn-
aktiga utan (ell. med m. korta) skaft.

56. P. crispus L. (Krus-nate) bladen hälft omfattande, smala,

13

vågiga, fint sågade; axen korta och^fåblomniiga med skaft
af bladens längd. — till 3'. — 2}. 7.
"Vatten, r. Ål.

57. P. perfoHatus L. (Al-nate) bladen stjelkomfattande med
hjertlik bas, vanl. äggrunda — aflånga, helbräddade. — till
3' — 2|. 7. — S. B. 580.

Stående och rinn. vatt. allmän.

58. P. prcelonf/us Wulf. bladen m. stoi'a, halftomfattande, hel-
bräddade, trubbiga, lancettlika; axen stora med (n. 1') långa
skaft. — 2j. 7, 8.

Djupa sjöar, hela landet.

59. P. lucens L. bladen afsmalnande till ett kort skaft, stora,
bredt lancettlika, uddspetsiga, m. fint sågade; axskaften uppåt
tjockare. — till 3' — 4 7, 8.

Djupa sjöar, Nyl., Tav. (n. Österb.).

d) Bladen lancettlika ell. bredare, de nedre oskaftade och
hinnaktiga, de öfre tl}'tande och skaftade.

60. P. (jr aminens L. (/'• hetevophjUus Schreb. — Gräs-nate) de
flyt. bladen, som stundom felslå, läderaktiga, ovalt äggrunda,
mångnerviga, de nedre smalt lancettlika, 7-ner%aga; axskaftet
upptill tjockare. — 2—3' — 2|. 7, 8.

Grund, vatt., hela landet. — En annan art, som kommer denna
ganska nära och utan tvifvel finnes inom landet är P. nitens
Web., skiljande sig genom åt båda ändar spetsiga öfre blad
samt halftomfattande, vanl. rännformiga och tillbakaböjda
nedre blad.

61. P. nigrescens Fr. alla bladen hinnaktiga, 5-nerviga, de öfre
ovala, de nedre smalt lancettlika; axskaftet jemntjockt. —
^ 7, 8.

Vatten, r. Lad., n. Österb.

62. P. rufescens Schrad. {P. Jluitans Sm. — Röd-nate) de flyt,
bladen n. läderaktiga, aflånga, brunröda, för öfr. som föreg.
— 2—3' — 2|. 7, 8.

Vatten, hela landet.

e) Bladen ovala, alla skaftade och läderaktiga, de öfre
flytande, de nedi-e snart försvinnande.

63. P- uatans L. (Gädd-nate, Aborre-nate) de nedre bladen n.
lancettlika. — till 4' — 4 ?, 8.
Vatten, allm.

14

Fam. V. AROIDE^, Aroideer.

Beskr. Örter med blad ifrån en tjock, kr5'pande rotstock
eller (i varmare länder) med slingrande ell. busklik stam. Blom-
morna tätt packade på en tjock, köttig kolf, som vanl. omgifves
af en 1-bladig, inuti färgad blomhölsa. Blomkalk O ell. 6-bladig,
foderlik. Ståndarne obestämda (hos Calla) ell. 6. Fruktämnet
1- ell. 3-rummigt-, frukten vanl. bär. 2 slägten med hvar sin art.

SI äg te 11 och arter.

Blomkolf i stängelns spets med hölsa, blomkalk O, fruk-
ten 5— !0-fröigt bär Calla.

Blomkolf pä sidan af stängeln utan liölsa, kalk 6-bladig,

frukt 2— 3-fröigt fröhus Acorus.

18. CALLA.

64. C. palustris L. (Missne) blomhölsan inuti hvitfärgad, stånd,
omkr. 6, bladen hjertlika, långt skaftade ; bären röda. —
8—15" — 14. 6. — S. B. 39.

Vatten, kärr, allmän. — Rotstocken begagnas som nödbröds-
ämne, sedan dess brännande skärpa genom kokning för-
svunnit.

19. ACORUS.

65. A. Calamns L. (Kalmusrot) stängeln platt, ofvan kolfven
bladlik, bladen jemnbreda (svärdlika). — 2—3'. — 2}, 7, 8.
— S. B. 100.

Vatten, Eg. F., Nj^l. — Rotstocken med skarpt kryddaktig
smak är ofticinell. Begagnas såsom magstärkande. Skall i
15:de århundradet bliiVit införd från Asien till Europa.

Fam. VI. TYPHACE^, Typhacecr.

Beskr. Vatten- ell. kärrvexter med tjock rotstock, bladig
stjelk med smala, jemnbreda blad. Han- och hon-blr i skilda,
cylindriska ell. klotrunda kolfvar, de förra ofvan. Blomhylle af
hinnaktiga fjäll ell. borst. Ståndare 3. Frukten 1-fröig nöt. —
Fam. omfattar endast 2 slägten, hvaraf 6 arter hos oss.

Slägten och arter.

Kolfv. cylindriska, 1 med han-, 1 med hon-blr;

hylle af borst, ständsträngar hopvuxne T5'pha.

Blr i flere klotrunda hufvudcn ; hylle af fjäll . . . Sparganium.

15

20. TYPIIA.

66. T. latifolia L. (större khibbrör) bladen bredt jemnbreda;
den gula han-kolfveu omedelbart öfver den svartbruna, tjoc-
ka (f) hon-kollVen. — 3—6'. — 2|. 7. — S. B. 520.
Vatten, till s. Österb. — Det rikliga fjunet hos honblrna
nyttjas till stoppning.

67. T. angustifolia L. (mindre klubbröi') bladen smalt jemn-
breda ; blomkolfvarne pä något afständ frän hvarandra, lion-
kolfven dubbelt smalare än hos föreg. — 3—6'. — SJ. 7. —
S. B. 234.

Vatten, r. Ål., Nyl., Ta v.

21. SPARGANIUM (Igelknopp).
«) Bladen vid basen bildande en kantig slida.

68. S. ramosum Huds. (S. erectum cc L.) stjelken grenig. — 1 — 3'.

— 2|. 7. - S. B. 464.
Vatten, hela landet.

69. S. simpUx Huds. is. erectum P L.) stjelken enkel. — 2\.1. —
S. B. 342. — b) boreale: bteden långa, flytande. — c) fluitans:
stjelken uppstigande med uppräta ell. flytande blad, han-
hufvud vanl. ensamt.

Vatten, hela landet, h) Österb. c) Nyl., s. Österb.
b) Bladen vid basen platta.

70. S. na t ans L. stjelken något grenig, han-hufvuden talrika,
nötterna med m. långt spröt, bladen flytande. — 2}. 7.
Sjöar, Södr.

71. S. minimum Fr. ^S. natans Lasst.) stjelken enkel, han-hufvud
ensamt, nötterna n. utan spröt, bladen uppräta ell. flytande.

— 2(. 7, 8.

Grundare vatten, hela landet, sällsynt i norra delen.

Fam. VII. CYPERACE^, Halfgräs.

Beskr. Gräslika örter, med oftast krj^pande, flällig rot-
stock, oledadt, inuti fyldt, svampaktigt., ofta trekantigt strå, gräs-
lika (sällan trinda) blad med nedre delen hopvuxna omkring
strået till en slida ; blrna ofta en-könade, samlade i ax, utan eller
med borstlikt hylle, hvarjc blomma innanför ett litet fjäll iaxfjält)\
stånd. 3 med uppräta knappar; stift 1 med 2 ell. 3 trädlika mäi-
ken ; frukt en 1-fruig nöt, hos Carex omgifven af ett flasklikt
frögömme. Axen ensamma ell. vanl. flere tills, (i klase, hufvud
ell. vippa), ofta med ett eller flere bladlika skärm- ell. svepeblad.
5 slägten med 78 arter.

16

Slägten och arter.

Blr enkönade, utan liylle; frukten omgifven af ett

frögömme Carex.

Blr tvåkönade (stund, enkönade), med hylle af tal-
rika borst, som utvexa till länga, ull-lika hår . Eriophorum.
/Alla axfjällen med blr, ell. 1 — 2 utan :

Blr tväköna-1 »lärk. 2 cll. 3 Scirpus.

j IT 1 De 3 — 6 ne- / Asien med rundtom-

de, med kor- 1 1

< dersta axfjäl- V kring lagda fjäll, mär-

ta ell. mga i ^^^ tomma J ken 2 Rhyncospora.

hylleborst, f (axen fä, i ) Axen med 2-sidigt lag-

\ hufvud). [ da fjäll, märk. 3 . . Schoeniis.

22. CAREX.
Öfversigt af arterna.

Axet ensamt, I Hanblr i toppen, honblr nedtill, märken 3 afd. a.

enkelt, utan < „ „ „ „ märken 2 „ b.

skärm. ' Han- och honblr på skilda stånd „ c.

/ Ax skenbart ensamt, n. /Ax med 3 bladlika

klotrundt, sammansatt af | skärm „ d.

tätt gyttrade smäax. ( Ax utan skärm . „ e.
/ Axen få, klotrun-
l da, med utsperra-

j Axen tätt närmade, nästan I de frukter .... „ f .

, .. v A v. ^^ ./ Axen talrika, ägg-

skarmlosa, med hanblr i\ r-

Ax flere, I å fo^^^^S* " S-

toppen. . I Axstjelken grenig,

^ 5, .. I I med småax på

tvakona- / \ ,

\ grenarne .... „ h.

j .. , /Axen n. klotrunda,

de,mar- \ I -, ^ a c ■

Axen mer ell. mindre när- 1 med utsperrade fr. „ i.
. ^ J I Axen äggformiga,

^*^" ^- ' made, n. utan ell. med 1 ^ätt närm., mörk-

korta skärm ; hanblr vid J bruna „ k.

/Axen smalare (ätm .

basen*). f , ^n s c

' I toppaxet), näg. af-

\ lägsnade, ljusare „ 1.

Axen långt åtskilda (det (Skärmen korta . . „ m.
nedersta åtm. 2 gång. sin | Skärm. långa, blad-

Jängd från det närmaste). ( lika „ n.

*) Hanblr saknas ofta i de nederstn axen.

17

Ax flere, en-
könade, niär-'
ken 2, hanax<
i toppen, hon-i
ax uedanför.

Honax n.

oskaftade. ,

Ax flere, en-könade, märk. 2, haiiax i niidtcn af axsam-

lingen, honax ufvan och nedan afd. o.

'Ilanax ensamt, ell. 2— 3 närma-
de, skärinlösa, olikstora; hon-
axens skärm vanl. koi'tare än

strået „ p.

Hanax 2 — flere, de nedre med
skärm ; honaxens skärm vida

längre än strået „ q.

\ Honaxen med skaft n. af axens längd . . „ r.
Hanax ensamt med honblr i toppen *) ; hon-
axen korts kaf tade, uppräta „ s.

Skärm läng- .
re än strået,
fruktgömmen
I glatta .... „ t.

Skärm kor-
tare än st]'äet,
fruktg. små-
V ludna .... „ u.
Honax nåen-
de öfver haÄ-
axet , fruktg.
Ismäludna . . „ w
Honax aflägs-
iiade frän han-
axet, fruktg.
jlatta .... „ X.
[Honax uppräta ell. (äldre) ngt lu-
tande med skaft och stora skärm

utan slidor „ y.

Glesblommiga; skänn
med långa slidor . „ z.
Tätblommiga; skänn
med m. korta sli-
dor „ å.

Fruktgömmen glatta „ ä.

„ små-
ludna „ ö.

Ax tlere.

enkönade.

märk. 3.

Hanax'
ensamt
(utan hon-
blr).

'Honax uppräta, utan/
eller med kortare
skaft än axet, klot-
runda— äggformi-
ga; det öfversta
tätt närmadt till
hanaxet.

Honax uppräta, lan-j
cettlika, glesblom-
niiga med skaft om-
gifna af skärmsli-
dorna.

Honax lång-
skafc., hän-
■ gande.

Hanax flere (alla axen
länga, tätblommiga, cy-
lindriska).

*) Arterna 120,121 ha stund, honblr i hanaxets topp,- men
häaigande ax.

2

18

a) 72. c. pauciflova Liglitf. (C. kuroghcJnn Elirli. — Hvit-StaiT)

nötterna 2—4 smala, nedböjda. — 3—5". — 2(, 6. —

S. B. 539.

Kärr, hela landet.

b) 73. C. p ti lic ar is L. (Lopp-stair) axet smalt, glesblommigt,

nötterna omkr. 6, nedböjda. — 6 — 10". — 2\. 6. — S. B.
533.

Fukt. äng. r. Al.
74. C. capitata L. axet n. klotrnndt, tätt. — ^ — 1'. — 2J. 6.
Äng. i fjelltr n. Osterb.

c) 75. C. dioica L. (Tväbyggar-starr) hanaxet lancettlikt, hon-

axet ovalt. — 3—8". — 2|. 5, 6. — S. B. 551.
Fukt. äng. hela landet.

d) 76. C. cy per oides L. (Schelhammei-in. capitata Mönch) småaxen

glesblommiga, med hanblr vid basen, honblr ofvan. —
3-8". - 0, ]) 6-8.
Fukt. st. r. Lad.

e) 77. C. chordorhiza Ehi-h. (Täg-starr) småaxen 2 — 5 med

hanblr i toppen, honblr nedanför; rotstocken läng, tråd-
lik, krypande. — 6—12". — 2). 6.
Kärr, hela landet.

f) 78. C. mur i c at a L. (Spets-starr) axen 4 — 6 rundade, tills.

bildande ett afbrutet cylindriskt ax; frukterna utsperrade.
— 8 — 12'. — 2|j 5,6. — b) brtinneata: axfjällen med röd-
bruna hår.
Torra st. Södi*. b) Lad.

g) 79. C. vulpina L. (Räf-starr) axen tätt gyttrade, tills, bil-

dande en tjock axlik samling, strået skarpt trekantigt. —

1-2^'. — '2|. 6.

Våta st. Sydl.
80. C. teretiuscula Good. (Trind-starr) axen gyttrade, tills.

bildande en långsmal axlik samling, strået- trekantigt med

något upphöjda (konvexa) sidor och stora, svarta, hela

fläil vid basen. — |— 2'. — 2|. 5, 6.

Kärr, hela landet.
A) 81. C. paradoxa Willd. axen gyttrade pä grenarne och i

stråets topp ; strået vid basen omgifvet af svarta i trådar

upplösta fjäll. — 1 — 15'. — 2|. 6.

Kärr, r. Nyl., Tav., Lad., Sat.
»■) 82. C. stellulata Schreb. (vStjern-starr) axen 3 — 5, taggiga

af de utsperrade, sprötade frukterna. — ^—1'. — 2(- 6.

Fukt. äng. allmän.
*) 83. C. leporina L. (C. ovalis Gond. — Har- starr) axen 4 — 6,

19

alla 2-könade, med smalspetsade, ljusbruna, hvitkantade
fjäll; fi-uktgömmena med breda hinnkanter. — ^ — Ii'. —
2}, 5, 6.
Fukt. äng. allmän.

84. C. keleonastes Ehrh. upprat ;'^axen 3 — 5, 2-könade med
trubbiga fjäll, fruktgömmen utan hinnkanter. — I — 1'. ^
^ 5, 6.

Kärr, r. n. Osterb., Kar.

85. C. (jlareosa Wg. strået spädt, något lutande; axen vanl.
3, det öfversta 2-könadt, de nedre honax; fruktg. utan
hinnkant. — 4—6". — 2|. 6, 7. — S. B. 645.
Hafsstr. r. Nyl., s. Kar., Österb.

/) 86. C. inicrostachya Ehi'ii. axen 3 — 5, närmade; toppaxet
jemnbredt, 2-könadt, de nedre honax, kortare, aflånga;
skärm otydliga. — 1'. — 2|. 6, 7.
Kärr, r. Nyl., n. Kar., n. Osterb.

87. C. helvola Blytt, axen omkr. 5, tättsittande, alla jemn-
breda, lika långa, det öfversta 2-könadt, de nedi-e honax;
skärm korta, hinnaktiga. — 1'. — 2j. 7.

Fjelitr. r. s. Kar.

88. C. canescens L. (C. curta Good. — Grä-starr) axen 4 — 8,
åtskilda, aflånga, grå-gröna, utan ell. med borstlikt skärm;
stråen tätt tufvade. — 1—1^'. — 2|. 5, 6. — b) suhhliacea
(C. »»aceVewirt Fr.) axen smärre, mera åtskilda och rundade.
Fukt. st. allmän. 6) Södr.

89. C. vitilis Fr. (C. rersoonii Sieb.) som föreg. men med
de mogna axen något bruna;, fruktgömmet pä ryggsidan
med en fin och kort frän toppen nedgående mörkare rand
(spricka). — 1— 1^'. — 2|. 6, 7.

Fukt. st. i skog. Eg. F., Nyl., n. Österb. — Mycket nära
föreg.

90. C. norvegica Willd. (Norrsk-starr) axen 3 — 5, åtskilda,
ovala, det öfversta 2-könadt, de nedre honax, mogna
ljusbruna. — ^'. — 2\. Q.

Kärr i kusttrakterna, hela landet.

91. C. elongata L. (Rank-starr) axen 6 — 12, åtskilda, aflånga,
ljusbruna, n. utan skärm, stråen tätt tufvade. — 1 — 1^'.

— 2|. 7

Fukt. äng. hela landet.
in) 92. C. loliacea L. (Repe-starr) axen 3 — 5, n. runda, fåblom-
miga med hanblr vid basen ; strået spädt med smala blad.

— 6—12". — 5|- 6. — S. B. 664.
Fukt. äng. hela landet.

20

93. C. tenella Sclik. ((.'. gracilis Ehrh., C. Blyttii F. Nyl. —
Späd-starr) axen som föreg. med endast 2—3 honblr och
' 1—2 hanblr, de sednare i midten (d. v. s. mot spetsen);
bladen trådsmala. — 5—10". — 2J. 6, 7.
Fakt. äng. r. hela landet.

n') 94. C. r emot a L. axen 4—10 med hanblr vid basen och öf-
ver stråets topp nående skärm. — 1 — 1^'. — 2^ 5, 6.
Lund. r. Ål.

o) 95. C. disticha Huds. (C. intermedia Good.) de nedre axen
glesa med större skärm, de öfre tätare; de mellersta
alltid hanax, de öfriga stundom 2-könade. — 1—1^'.—
^ 5, 6".
Fiilit. äng. Ål., Nyl.

p) 96. C. vulgär is Fr. (vanlig starr) hanax 1, sällan 2; hon-
axen med nerviga fruktgömmen och bladlika, stråets topp
n. nående skärm ; bladen rännformiga med omärklig köl.

- \-V. - 2|. 5, 6.

Fukt. st. allmän. — Varierar mj^^cket.

97. C. tur fösa Fr. hanax 1 — 2; honax vanl, 3 med nerv-
lösa fruktgömmen och bladlika, stråets topp n. nående
skärm ; bladen kölade med platta kanter. — 1^ — 2'. —
^ 5, 6.'

Kärr, r. n. Osterb.

98. C. ewsiyitosa L. (Tuf-starr) hanax ensamt; honaxen med
nervlösa fruktgömmen och m. små, sällan bladlika skärm;
bladen kölade med utvikna kanter, stråen tufvade, ned-
till med bruna, bladlösa slidor. — \ — 1^'. — 2|. 5, 6.

— S. B. 222.

Fukt. äng. allm. — Varierar mj-cket.

99. C. strida Good. (Rak-starr) hanax 2 — 3: honaxen tätt
tryckta till strået med tätt nerviga fruktgömmen och,
bladlika skärm ; bladen kölade med slidor, som spindel-
väfslikt upprispas, då de dragas frän strået; stråen tuf-
vade, vid basen tätt beklädda med bladlösa slidor. —
2—3'. — 2|. 6.

Strand. Nyl., Tav., Lad., s. Osterb.
(j) 100. C. acuttt L. (Hvass-starr) honaxen cylindriska, de ne-
dersta lutande, med bladlika skärm vanl. af stråets höjd;
fruktgömmen n. kJotformiga, n. af de spetsiga axfjällens
längd ; bladen breda, strået m. sträft, med hvassa kan-
ter. — 1^—2'. — 2|. 6. — h) personata: axen bleka, lång-
smala, skaftade, strået n. .slätt.
Strand, allm. — Varierar mycket.

21

101. C. prolixa Fr. honaxen som föreg. med skärm högre
än strået; fruklg. plattade, vida kortare än de smalspet-
sade axfjällen ; blad och strå som föreg. — 2}- 6.
Strand, r. Nyl.

102. C aqvatilis L. (Vatten-starr) honaxen uppräta, vanl.
mot spetsen tjockare med n. nervlösa fruktgömmen, kor-
ta axfjäll och skärm längre än strået; strået- slätt med
trubbiga kanter. — 2'. — 2j. 6.

Strand, hela landet.

103. C. tricostaia Fr. honaxen som föreg. med upphöjdt
trenerviga fruktgömmen och skärm af stråets höjd, ax-
fjällen m. kortare än froktg. ; strået något sträft med
hvassa kanter. — 2'. — 2|. 6.

Strand, r. Nyl. — Alla arterna 96 — 103 ärt» pä det när-
maste förbundna med hvarandra och svärbestämbara me-
delformer äro ej sällsynta.

»•) 104. C. sa lin a Wg. honaxen uppräta, betydligt längre än
deras skaft (stund, med hanblr i spetsen) ; axfjällen utan
eller med kort udd — i förra fallet formen mutica, i
sedn. fallet cuspidata. — 5—8". — 2|. 6, 7. — S. B. 756.
Hafsstr. r. n. Osterb.
105. C. maritima Miill. honaxen slutl. hängande af skaftens
längd; axfjällen med ett borstlikt bihang, som är längre
än sjelfva fjället. — 1—1^'. — 2(. 6.
Hafsstr. r. n. Österb.

s) 106. C. Buxhaumii Wg. axen n. oskaftade med spetsiga fjäll
och länga bladlika skärm. — l—\\'. — 2|. 6.
Fukt. äng. r. hela landet.

O 107. C. fl av a h. (Gul-starr) honaxen kortskaftade, fruktgöm-
men med krokigt böjd spets. — 7 — 10". — 2|. 6.
Väta äng. allm.
108. C. O ed-er i Ehrh. honax tortskaftade, frnktg. med rak
spets. — 5—8". — 5j. 6.
Kärr, hafsstr. hela landet. ...

«) 109. C. (jlobularis L. (Klot-starr) honax vanl. 2, oskaftade,
äggrunda, aflägsnade från^ hvarandra, dett nedre med
skärm, som vanl. när upp Ull hanaxet. — 6 — 14''. — 2|j 6.
Fukt. skogsmark, hela landet.
110. C. pilulifera L. (Piller-starr) honaxen yanl. 3, oskaf-
tade, klotrunda, tätt närmade med n. klotrunda frukt-
gömmen och korta, syllika, slidlösa skärm. — 6 — 12". —
^ 6.
Stenbackar r. Sydv.

22

111. C. montana L. (Back-starr) ^^lionaxen 2 — 3, oskaftade,
ägg- ell. klotrunda, närmade, med n. aflånga fruktgöm-
men ocli syllika skärm med stor slida. — 3 — 8". — 2|. 5.
Lund. r. Sydv.

112. C. ericeforum PoU. ( C. ciliata Willd. — Ljnng-starr) hon-
axen vanl. 2, oskaftade, aflånga, närmade, med rundade
axfjäll och m. små slidlösa skärm. — 4—6". — 2j. 5.
Backar, hela landet.

113. C. prcecox Jacq. ( C. stolonifera Ehrh. — Vår-starr) honaxen
vanl. 2, kortskaftade, aflånga, något närmade med udd-
spetsiga fjäll och små slidförande skärm. — 2—6". — 2\. 5.
Backar r. Sydl., Tav., Lad.

^o) 114. C. ornithopoda Willd. (Fogelfot) honaxen 3— 6-blom-
miga med korta uddspetsiga fjäll och små bladlösa skärm-
slidor. — 4—6". — 2|. 5.
Fukt. äng. r. Ål.
115. C. digitata L. (Finger-starr) honaxen 6 — ^10-blommiga
med tvära fjäll af fruktgömmens längd ; slidor som fö-
regående. — 4—6". — 2|. 6.
Skuggiga skogsback. hela landet.

x) 116. C. sparsiflora Fr. (C. vaginata Tausch. — Slid-starr)
rent grön ; slidorna långa, vida, med breda till axets bas
vanl. nående skärm. — \ — 1'. — % Q. — h) boreaUs:
hanaxet rätvinkligt tillbakaböjdt.
Fukt. st. hela landet, b) n. Österb.

117, C. panicea L. (Hirs-starr) blågrön ; slidorna med smala,
borstlika skärm, vanl. nående axets topp; axfjällen spet-
sade. — 6—12", 4' 6. — b) subKvida: till alla delar spä-
dare med skärm 2 — 3 gång. längre än axskaftet.
Fukt. äng, hela landet, ö) n. Kar.

118. C. livida Wg. (Bly-starr) starkt blågrå, honaxen 1—2
omkr, 7-blommiga, med n. hvita fruktgömmen, trubbiga
axfjäll och öfver axet gående smala skärm; bladen m.
smala. — 1', — 2|. 6, 7.

Djupa kärr r. s. Österb., Kar.

?/) 119. f. pa llescens L. (Blek-starr) honaxen aflånga, gröna,
slutl. något bruna med breda öfver stråets topp gående
skärm. — 1—1 i'. — 2\. 6.
Ang. allmän.

t) 120. C, capillaris L. (Hår-starr) honaxen n. jemnbreda, grö-
na med hvitaktiga fjäll ; skärm smala, vanl. nående han-
axet. — 4—12". ~ 2\. 6.
Fukt. äng. hela landet.

23

a) 121. C. Ii mos a L. (Dy-starr) honaxen aflånga med blåhvita
fruktg. och smala skärm, axfjällen bruna af de nerviga
fruktgömmenas längd ; bladen blågröna, kölade, knappt
dubbelt bredare än sträet. — 1—2'. — 2}. 6, 7.
Kärrtrakt, hela landet.

122. C. irrigun Sm. honax som föreg.; axfjällen vanl. längre
än de nervlösa fruktg., svartbruna; bladen rent gi'öna,
platta, 2 — 3 gång. bredare än strået. — 2j. 6.
Kärrtrakt, hela landet.

123. C. Pseudocyperus L. (Slok-starr) honaxen länga, cy-
lindriska med nedböjda fruktgömmen, syllika axfjäll och
länga, bladlika skärm. ~ 1—2'. — 2}- 6, 7.

Strand. Sydl.
ä) 124. C Icevirostr is Fr. (C. rhyncoi:hysa Mey.) hanaxen 4 — 7,
honaxen skaftade med korta, lancettlika fjäll och upp-
blåsta, n. klotrunda frögömmen med långt 2- flikigt spröt;
bladen kölade, n. platta, m. breda; sträet upptill sträf-
kantigt. — 3—4'. — 2}. 6.

Väta st. r. Sav., Kar. — Störst bland våra Starrgräs
med \ tum breda blad.

125. C. ampuUacea Good. (Flask-starr) hanaxen 1 — 3, hon-
ax som föregående, men mindre (fruktg. med 2-tandadt
spröt); bladen rännformiga, strået slätt, trubbkantigt. —
1—3'. — 2{. 6.

Sti-änd. allm.

126. C. vesicaria L. (Blås-starr) hanax 1—3, honaxen kort-
skaftade med lancettlika, i spetsen och kanterna hinn-
aktiga fjäll samt uppblåsta, äggrunda fruktgömmen, bla-
den platta, sträet skarpt trekantigt, åtminstone upptill
sträft. — 1—3'. — 2J. 6. — S. B. 216.

Våta st. allm.

127. C. paludosa Gk)od. (C. acutifortnis Ehrh. — Kärr-starr)
hanax 2 — 3, honaxen n. oskaftade med korta, kortspet-
sade fjäll och äggrunda, n. trekantiga fruktgömmen, bla-
den platta, breda. — 2 — 3'. — 2{. 6.

Våta st. r. s. Kar.

128. C. riparia Curt. (C. crawa Ehrh. — Strand-starr) hanax
3— 6, tätt närmade, honaxen kortskaftade med äggrunda,
sjdspetsade fjäll af de äggrunda fruktgömmenas längd
ell. längre; bladen platta, mycket (3'") breda. — ända
till 5'. — 2}- 6.

Strand, r. Eg. F., Nyl., Tav.
o) 129. C. filiformis L. (C. lasiocarpaY^xxh.. — TrSd-starr) strået

•u

n. trindt; skärm ocli blad trådsmala, de förra n. utan slv-
dor, de sedn. rannformiga. — 2'. — 2}, 6, 7.
Strand., kärr, hela landet.

130. C. hirta L. (Ludd-starr) strået trekantigt; skärm med sli-
dor, bladen platta, hvardera håriga. — ^ — 2'. — Sj* 6.
Strand. Sydl.

Anm. Starrartcrna ut-visa en mager, kärrjord; endast
några få arter med mjukare blad (t. ex. C. Hava, panicea,
pallescens) duga till boskapsfoder.

23. ERIOPHORUM.
a) Axet ensamt.

131. K alpinum L. {Trichophorwn Pers.) strået 3-kantigt; axet

med skärm och rakt upp stående hår. — 6 — 12". —
2}. 6, 7. — S. B. 426, 2.
Kärräng, hela lanået.

132. E. capitatum. Host. (£. Ä'AewcÄZ(;;-/Hop. — Hufvud-ull) strået
trindt; axet n. klotrundt med svartbruna, ogenomskinliga
fjäll, de 3 nedersta betydligt större. — 2^ 5, 6. — S. B.
426, 1.

Fjelltr. n. Österb.

133. E. vaginatum, L. (Har-uU) stråen trinda, upptill 3-kantiga,
tätt tufvade; axet moget n. klotrundt med gråsvarta, ge-
nomskinliga, n. lika stora fjäll. — 6 — 12". — 2|< 4, 5. —
S. B. 781.

Kärr, allmän.

.b) Axen flere, skaftade med skärm {E. iiohjstachion L.).

134. E. gracile Koch (Späd ängsull) strå och blad 3-kantigaT
de sednare kortare än stråets mellanleder ; axen små, 3 — 4,
pä något sträfva skaft/— 1—1^'. — 2^ 6. — S. B. 490, 2.
Kärräng, hela landet.

135. E. latifoliuvi Hop. (Bredbladig ängsull) strået 3-kanfigt,
bladen platta, i spetsen 3-kantiga; axen 4 — 7 på sträfva
skaft. — 1—2'. — 2|. 6. — S. B. 180.

Kärräng. Sydl., Tav., Lad., n. Österb.

136. E. angustifolium Roth. (Smalbladig ängsull) strået trindt,
bladen kölade, längre än stråets nu,'llanledcr, i spetsen 3-
kantiga; axen stora på glatta skaft. — 1 — 1.^'. — 2|. 6. —
S. B. 490, 1.

Kärräng, allm. — Alla arterna vexa pä mager kärrjord,
duga icke, om ej tidigast på våren, till boskapsfoder. Den

25

långa livita ullen kan begagnas till stoppning, till utbland-
ning af vanlig ull etc.

24. SCIRPUS.

a) Ax ensamt; nöten med ett ledadt bihang af stiftets
qvarsittande bas Qleleocharis R. Br.).

137. S. palustris L. (Kärr-säf) märken 2, axet aflängt, ljus-
brunt; de 2 nedersta fjällen motsatta, omfattande hvar sin
hälft af axstjelken; strået bladlöst med 2 tvärhuggna sli-
dor. — i— 2'. — 2|. 5, 6. — S. B. 257.

Strand., våta st. alhn.

138. S. unifi/nmis Link. axet mörkbrunt; det nedersta axfjället
ensamt omfattande hela axstjelken, för öfrigt som föreg. —
6-9'. — 2|. 5, 6.

Strand, allm.

139. S. acicular is L. (Näl-säf) märken 3, axet äggrundt, 5 — 6-
blommigt; nöten med 8 upphöjda ränder, stråen n. härfina,
tufvade. — 1—3'. — © 5—8.

Strand, allm.

b) Ax ensamt; märken 3, nöten utan ledadt bihang
(_Limnochloa Reich.).

140. S. pauciflorus Lightf. iSc. Breothryon Ehrh. — Tagel-säf)
axet äggrundt och 5-blommigt, de nedersta fjällen nående
öfver halfva axet; strået med en enda bladlös slida. —
2—6'. — 2|. 6, 7. — S. B. 563, 2.

Str., fukt. st. N3'l., Lad., ÖsterL. (trol. längs hela Finska
kusttrakten).

141. S. ccespitosus L. {Trichophoruvi Hn. — Tuf-säf) axet ägg-
rundt, 3 — 7-blommigt , de nedersta skärmfjällen n. inneslu-

■ tände hela axet ; sti'ået nedtill med talrika slidor, den öfversta
med ett kort blad. — 3—12". — 2|. 6, 7. — S. B. 563,1.
Kärr, Nyl., Lad., n. Österb.

c) Axen flera, bildande ett tväsidigt sammansatt ax; mär-
ken 2 iBbjsmus Panz. — Schoenns L. och Huds.).

142. Ä compressus Pers. småaxen 8 — 12, h varje 6 — 8-blommigt;
sammansatta axet kox'tare än svepebladet; bladen platta. —
3—9". — ^. Q.

Fukt. gräsmark, r. Al. — Nyl.

143. <S^. rufus Schrad. småaxen 3 — 7, fåblommiga; sammansatta
axet af svepets längd; bladen trinda. — 2(< 6, 7.
Hafsstr. r. Svdl.

26

il) Axen liera i Imfvudlika, skaftade ell. oskaflade gytt-
ringar; märk. 3.
144. S. lacnstris L. (Sjö-säf) axfjällen urnnpna med udd ntaf
ryggnerven; strået trindt, bladlöst med slidor vid basen. —
4 — 8'. — 2\j 7. — S. B. 150. — 6) cjlmicus {S. Tabernamontani
Gmel.) mindre, mera blågrön med smärre svartbruna ax,
ocli ofta 2 märlien.

Strand, i vatten, allm. — Begagnas till taktäckning och
flätverk, såsom mattor (isynnerliet i Österbotten) och kor-
gar. Förbränd lemnar den en af målare och boktryckare
användbar svärta. Är dåligt boskapsfoder.
145.* /Sf. maritimus L. (Hafs-säf) axfjällen 3-spetsiga ; strået bla-
digt, hvasst 3-kantigt. — 1—3'. — 4 7. — S. B. 240.
Hafsstr. i vatt. Sydl., s. Österb.
e) Axen små , talrika i en mycket förgrenad samling ;
märk. 3.

146. *S. sy Ivaticus L. (Skogs-säf) axfjällen trubbiga med en
liten spets; strået bredbladigt, trubbigt 3-kantigt. — 1 — 2^'.

— 2|. 7.

Våta st. hela landet.

25. RHYNCHÖSPORA (Schoenus L.).

147. Ii. fusca RS. axhufvudet omkr. dubbelt kortare än svepe-
bladet ; ItyUeborst 3 ; axen mörkbruna, strået med borstlika
blad. — 3-10". — 2|. 6.

Kärr, r. Lad., Tav.

148. 11. a Ib a Vahl axhufvudet n. af svepebladets längd; hylle-
borst omkr. 10 ; axen hvita , äldre blekgula ; strået med
smala n. platta blad. — 6 — 14". — 2|. 6.

Kärr, Sydl., Tav., s. Österb.

26. SCHOENUS.

149. S. ferrugineus L. (Knapp-agh) axen 2 med gemensamt
skärmfjäll af axhufvudets höjd; bladen m. kortare än strået.

— i—r. — 2|. 6, 7. — S. B. 569.
Kärr, r. Lad.

Fam. VIII. GRAMINEiE, Gräs.

Be skr. Örter med knöligt ledadt, inuti ihåligt strå och
jemnbreda, skiftevisa blad, hvilka med sin nedre del — en på
sidan uppfläkt slida — omge strået mellan lederna. Der blad-

27

ekifvan öfvergär till slida, sitter ett hinnaktigt uppstående bihang,
kalladt bladsnärp. Blommorna oansenliga, ensamma eller vanl.
2 — flere- skiftevisa, tätt packade i ett tvåsidigt ax; men såväl de
ensamt, som i ax sittande sägas utgöra ett småax, som således
är en- eller fler-blommigt. Småaxen sitta ytterligare samlade i
ax eller vippa, och omges hvarje vid basen af 2 (sällan 1) skärm-
fjäU, som äro skiftevis fastade oeli vanl. olika stora. Hvarje
blomma äter inneslntes äfven af 2 olika stora fjäll — blomfjäll —
af hvilka det nedre är yttre, d. v. s. omfattar (åtminstone med
basen) det öfre eller inre: det yttre blomfjället har ett udda an-
tal (1 — 9) nerver, samt iippbär ofta pä ryggen en borst, dä det
inre är plattadt, mindre och vanl. 2-nervigt. Vid basen af köns-
delarna ligga ännu ett tredje slags fjäll — hyllefjäll — som äro
mycket små, vanl. 2, ofta omärkliga. — Ständarne 3 med knap-
par, som på midten sitta fastade vid sina strängar och 1 begge
ändarne äro uppklufna. — Fruktämne ensamt med 2 fria eller
nedtill hopvuxna stift och lika mänga vanl. fjäderlika märken. —
Frukt en enfröig hinnfrukt: fröet med stor, mjölig hvite. — 31
slägten med 68 arter.

Undantag bland våra gräs göra: Melica och några arter af
si. Glyceria genom hopvuxna bladslidor, Anthoxanthum genom 2
ståndare, Nardus genom ensamt stift och märke, samt saknad af
6käi'm fjäll.

Slägten.

A) Hela blomsamlingen axlik (småaxen oskaftade eller
med korta skaft, som genom småaxens täthet bli
omärklika).

Axet glest, ensidigt: småaxen

utan skärmfjäll Nardus.

Axet något glest, plattadt: små-
axen skaftade, könlösa blr 2 . Anthoxanthum.

Smäaxbeståen-
de af en 2-kö-
nad blomma
(ensam eller
med vidsittan-
de könlösa blr).

Småaxen utan svepe
med borstlösa skärm-
fjäll; blomfj. ensam+

Axet \ ^^^^ borst Alopecurus.

Småaxen utan svepe

trindt •( med borstbärande

skärmfj., blomfj. 2

och tätt. I utan borst Phleum.

Småaxen skaftade, om-
gifna af länga svepe-
bort, könlös blma 1 Setaria.

28

[ Axet äggTundt (blåaktigt) :
Småax 2— 5-blom- \ g^^epefjäUen tandade .... Sesleria.
miga, Aäd basen < ^^^^ jej,,„bredt, ensidigt:
med svepefjäll. J gvepefjällen pardelade . . . Cynosuru8.
Småaxen 3 i livarje axled, med

i skärmfjäll på yttre sidan . . . Elymiis.
/Småaxen oskaftade,
/ med sidan vända
Småaxen 1 ^^^^^ ^..g^^. skärm-
ensamma I fjällen 2 Tnticum.
i axleder- ] Småaxen med kanten
< vända mot fästet,
na, skifte- j skärmfj. 1 . . . . Loliam.
vis vända /småaxen kortskafta-
I de ; skärmfj . 2 ; ytt-
åt 2 sidor. I ^^ blomfjället med,

\ det inre utan borst Brachypodinm.

B) Småaxen tydligt skaf tade uti vippa (eller klase).

Småax flerblommiga (bruna): blrna omgifna af
talrika på fästet sittande långa hår; det yttre
blomfjället dubbelt längre än det inre .... Phragmites.
Blrna (brunaktiga) vid basen omgifna
af hår; blomfjällen hinnaktiga, det

yttre med fin borst Calamagrostia.

Blrna (bi-unaktiga) hårlösa; blomfj. -

Småax \ hinnaktiga (n. hvita) Agrostis.

I Blrna (rent gröna) hårlösa; skärmfj.
enblom- \ ^^^ J^^^^s rygg, yttre blomfj. med

rak, m. kort borst vid spetsen \ . . Miihlenbergia.
miga. i Blrna (rent gröna) hår- och borst-lösa ;

skärmfjällen med rundad rygg . . . Milium.
Blrna (rödlätta) hår- och borst-lösa
med 2 små fjäll (felslagna blr) vid
basen; skärmfj. med hvass rygg . . Digraphis.
, Hanblr 2 : den 2-köna-

Smäax bestående af en 2-1 '^^ ^^d 2 ståndare

j öfverst Hierochloa.

könad blma och vidsit- j jjanbbiia 1 med borst
tände hanblr. I ofvanom den 2-köna-

V de borstlösa Holcus.

Småax (uti ensidig klase) tvåblommiga med ämne

till en tredje blomma 7 . . . . Melica.

29

Småax beståen-
de af 2—7 2-
könade blr;
skärmfj. stör-
re än blomlj.,
nästan nående
småaxets spets.

Utan
borst.

Småax be-
stående af
2— flere två-
könade blom-
mor : skärm-
fjällen korta-
re än blom-
fjällen, ej nå-
ende små-
axets midt.

,. , , , C" I Rvggborsten liten, liår-
Ittre blomfj.l ^^^ , . .

'' < fin, n. rak Aira.

med borst. | Rygg^orsten stor, krökt Avena.
Skärmf}. af småaxets längd

(småaxen få) Triodia.

Skärmfjäll något kortare än
småaxet (småaxen talrika) Fluminia.
'Småaxen plat-
tade , yttre
blomfj. kö-
Skänn- \ ladt, spetsigt,
(vippan lång-
fjällen ] grenig) . . . Poa.

Småaxen kä-

spetsiga, 1 gellika, yttre

blomfj. trind-

ryggadt, trub-

badt (vippan ,

', blå, kortgre-

\ nig) Enodium.

trubbiga : små-
axen hängande, n. hjert-

lika •: Briza.

Skärmfj. trubbiga; små-
axen n. trinda och jemn-
\ breda (vattengräs) . . . Glyceria.
Yttre blomfj. hvassköladt:
småaxen ensidiga, gytt-

rade Dactylls.

.Borsten i fjäl-
/ lets spets ;
yttre skärm-
fjället 1-ner-
Aigt .... Festuca.
B orsten ne-
danom spet-
sen ; yttre
skännfjället
3-nervigt . Bromas

Utan borst *).< hela.

' Skärmfj .

Yttre blomfj.
med borst*).

\ Yttre blomfj.
'trindryggadt.

*) Hos ett par arter af si. Festuca saknas borst.

30

A v t er.
27. NARDUS.

150. -V. strida L. (Stagg) tätt tufvad med styfva borstlika blad
och naket strå. — 3—8". — 2^ 7. — S. B. 174.

Magra ängar, allmän.

28. ANTHOXANTHUM.

151. A. oåoratum L. (Vårbrodd) axet lancettlikt; de könlösa
blrna, som omge den 2-könade, bestående af hvar sitt fjäll
med lång rj^ggborst; bladen korta. — 4 — 12". — 2|, 5, 6.

— S. B. 11.

Äng. allmän. ■ — Är ett litet, men närande och välluktande
gräs, som åt höet ger dess angenäma lukt. Blommar n.
tidigast af våra gräs, men förvissnar derföre äfven tidigt.

29. ALOPECURUS.

152. A. pr äten si s L. (Ängs-kafle) strået upprätt; skärmfjällen
hopvexta n. till midten, spetsiga, kidna. — 1 — 3'. — % 6,7.

— .S. B. 14. — i) nigrescens (a/pestris'): strå Och blad glatta,
öfversta bladslidan 3 gånger längre äii dess blad. — c) nigri-
cans Ca. nigricani, Horn.): borsten liten, innesluten, fästad vid
blomfjällets midt Qios hufvudformen fästad nära fjällets
bas), axet slutl. svartnande; rotstocken långt krj^pande med
långa grenskott.

Ängar, ailm. till s. Öst. h) och c) S\å\. — Är af våra
bästa fodergräs, och kan pä lägländt, god jordmån slås llere
gånger om sommaren.

153. A. geniculatus L. (Kärr-kafle) strået nedliggande ell. upp-
stigande, knäböjdt; skärmfjällen trubbiga, nederst vid ba-
sen hopvexta. — ^—2'. — 2|. 6, 7. — S. B. 333. — i) /«/-
vtis (A. fiilvus Sm.): ståndarknapparna brandgula (hos huf-
vudformen hvitgula, äldre bruna), borsten liten, innesluten;
bladslidorna vanl. uppblåsta, blägröna. — 1 — 3'

Fukt. st. 6) mest i vatten — allmän.

30. PIILEUM.

154. P. prat ense L. (Ängs-kampe, Timothey-gräs) axet cylin-
driskt, skärmfjällen längre än deras borst. — 1 — 3'. —
2|. 6, 7. — S. B. 23.

Äng. allmän. — Är äfven af våra bästa fodervexter och
odlas med största fördel på kraftig, ler- och sand-blandad
jord.

31

155. P. alpinum L. (Fjell-kampe) axet n. ovalt, skärm^ällen
knappt längre än deras borst; öfversta bladslidan uppblåst.

— 1—2'. — 2|. 7. — S. B. 414.
Fjelltrakter, n. Österb.

31. SETARIA.

156. 5. viridis P. B. {Panicum viride L. — Kafvel-liirs) den kön-
lösa blman ofvanom den 2-könade; axet grönt, hårigt af
de sträfva, med nppät vända taggar försedda svepeborsten.

- ^-2'. - O 7, 8.
Odl. st. r. s. Kar.

32. SESLERIA.

157. S. coerulea Ard. {Cynosurus L. — Elf-exing) småaxen 2 — 6,
2 — 3-blommiga; yttre blomfjället i spetsen med 2 — 5 korta
borst. — \—r. — 2|. 4, 5, — S. B. 210.

Fukt. äng. r. Ål.

33. CYNOSURUS.

158. C. cristatus L. (Kamm-exing) axet upprätt. — \ — 2'. —
2|. 7. — S. B. 66.

Äng. r. AL, Nj;l.

34. ÉLYMUS.

159. E. arenarius L. (Elm, Strand-råg) blågrön med mycket
stort ax; bladen rännformiga, slutl. hoprullade. — 3 — 4'.
T- 2j. 7. — S. B. 60.

Sandiga stränder, hela landet. — Liknar mest af våra arter
de odlade sädesslagen genom sina stora frön, h^^lka äfven
pä Island insamlas och malas till mjöl. Gör pä många
ställen stor nytta genom fästande af flygsand.

35. TRITICUM.

160. T. repens L. iAyropyrum P. B. — Qvickrot) axet styft; blom-
fjällen med kort, rak borst; rotstocken långt ki-ypande. —
1—3'. — 21- 6, 7. — S. B. 38.

Odl. st. allmän. ^ Är ett besvärligt ogräs i trädgårdar o. d.
samt svår att utrota, men en ganska god fodervext. Roten
är mjölrik och närande: och kan deraf bakas ett helsosamt
och ej illasmakande bröd. Densamma lemnar äfven ett godt,
upplösande och blodrenande läkemedel.

161. T. caninum L. {Aijropyrum RS. — Hund-hvete) axet slakt,

32

blomfjällen med lång, flerböjd borst; roten tradig, tufvad.

— 2—3'. — 2|. 6.

Lundar, hela landet.

36. LOLIITM.

162. L. perenne L. (Ren-repe, Engelskt Raj^gräs) pmäaxen om-
kiing dubbelt längre än skärnifjällen, borstlösa,; rotstocken
krypande med bladskott. — 1—2'. — 2). 6,7."— S. B. 71.
Åkerrenar etc. Sydl. — Liknar mycket Triticum repens.
Utgör ett godt grönfoder och trifves bäst på fet lerjord.

163. L. linicola Sond. (L. arvense Schrad. — Lin-repe) axet m.
spädt och glest med småax föga längi-e än skärmfjällen
och vanl. borstlösa; roten tradig. — 1 — 3'. — O "7. —
S. B. 593.

Linåkrar, Sydl., Lad.

164. L. temnlentum L. (Där-repo) småaxen lika långa eller kor-
tare än skännfjällen , med långa borst; roten tradig utan
bladskott. — 2—4'. — 0 6, 7. — S. B. 192.

Åkrar, r. Eg. F., Nyl., Sat. — Är ett skadligt ogräs, hvara
frön säges förorsaka 3'rsel och blindhet.

37. BRACHYPODIUM.

165. B. pinnatum P. B. {Bromus L., Fesiuca Schrad. — Axsvingel)
småaxen 7— 18-blommiga, småhäriga. n. tumslånga; borsten
kortare än sitt blomfjäll. — 1—2'. — 2}. 6. — S. B. 739.
Torra äng. Södr.

38. PHRAGMITES.

166. P' communis Trin. iArundo rhrag7>iifesL. — Rör, Vass) strået
rörlikt med breda blad, vippan slak och utbredd, småaxen
4 — 5-blommiga, den nedersta blman endast med ståndare
och ej omgifveu af hår. — 4-9'. — 2\. 7, 8. — S. B. 114.
Vatten, fukt. äng. och åkr. allmän. — Begagnas till tak-
täckning och flätverk. Den stora mjuka vippan n3'ttjas så-
som dun (rörlugg), samt äfven till färgning (gult och grönt).

— Är störst af våra gräs.

39. CALAMAGROSTIS.
a) Borsten kort (stund, omärklig) fästad ofvan fjällets
midt eller i dess spets ; håren och skärmfjällen n.
lika långa, något längre än blman ; stråets blad platta.
167. C. phrngmitoides Hn. vippan stor (3 — 8"), utbredd, brun-
violett, i toppen slak ; borsten vanl. fästad ^^d blomfjällets

S3

midt; bladen breda (2—4'"), ganska stralVa, med långt
snärp (till 2'"). — 2— 3'. — 2}. 7, 8.
Strand, etc, hela landet.

168. C. llalle riana DC. {Aiunåo /'.?e«t/o/ Ar rtf,.?»//^ Schrad.) vippa
som föreg., något mindi-e: borsten fästad vid blomfjällets
midt-, bladen smalare (1^—3'") och glattare, än hos föreg.
med kort snärp {\"1- — 2—3'. — 2J. 7.

Strand, etc. — Lad.

169. C. lanceolala Roth. {Aiundo Calamayvostis L. — Röl'-hven)
vippa som föreg., till färgen mest gråbrun; borsten mycket
liten, i eller straxt nedom blomfjällets spets; bladen smala
(l'")i i kanten och ofvan sträfva. — 2 — 4'. — 2|. 7. —
S. B. 312.

Strand, etc. allmän. — Denna och föreg. 2 arter variera
mycket och öfvergä nästan utan gräns i hvarandra.

b) Borsten rak, fästad nedanom fjällets midt; liAren något
kortare än blman, skärmfjällen något längre; bladen
(utom de öfversta) trådlikt hoprullade.

170. C. strictn Hn. (C. mgkcla Ehrh., iJejeuxia negl. Kunth) vip-
pan upprat, gråbrun med korta vid blomningen n. horizon-
tala grenar, slutl, sammandragen, n, axlik; strået glatt. —
1—2^'. — :| 6, 7. — S.' B. 301. — h) elatior: dubbelt högre
med stor, något slak vippa.

Fukt. äng. hela landet. — I/") strand, n. Österb.

c) Borsten lång, fästad vid fjällets lias, pä midten böjd;
hären kortare, skännfjällen något längre än blomman ;
stråets blad platta (Dejeuxia PB.).

171. C. lapponica Hn. vippan upprat, smal, n. axlik, till fär-
gen violett; håren n. af blmans längd; borsten föga böjd,
af blmans längd. — 1—3'. — 2|. 7, 8. — S. B. 649.

Fj elitrakt. n. Österb.

172. V. sylvatica DC. (f- ainndinacea Roth, Agrostis arund. L. —
Skogsrör) vippan upprat, öppen, slutl. sammandragen, n.
axlik, till färgen brungrön eller gröngul ; borsten dubbelt
längi'e, hären mer än dubbelt kortare än blomman. — 2 — 4'.
- 2|. 6. — S. B. 96.

Skogsback. allm.

«l) Borsten kort, fästad vid fjällets midt; håren längre
och skärmfjällen dubbelt längre än blman; småaxen
tätt gyttrade, ensidiga.

173. C. e pigejos Roth (^Amndo L. — Landrör) vippan brun- eller
gråbrokig, upprat; strået sträft. — 2-6'. ~ % 1.

3

34

Torra st. hela landet. — Alla röi-arter äro af ringa värde sfi-
som fodervexter.

40. AGROSTIS.

174. A. Spicn venti L. ^Apera PB. — Aker-hven^ vippan stor
och yfvig, lutande, grön ell. brun; skärmfjällen olikalänga,
j'ttre blomfjället i spetsen med borst, som är flere gånger
längre än fjället. — \—y. — © 7. — S. B. 287.
Åkrar, allm. — Ett besvärligt ogrä^.

175. A. stoionifern L. (.1. (ilho L. — Hvit-hven, Fioringräs) vip-
pan pyramidformig, efter blomn. sammandragen : blomfjäl-
len 2 utan (ell. med mycket liten) borst; bladen platta med
långt, aflängt snärp. — 1—2'. — ^ 6, 7.

Fukt. äng. allm.

176. A. vulgär is With. {A. ruhraV^g. — Brun-hven) vippan ägg-
rund, öppen ; blomfjällen 2 (det nedre 3 gånger kortare än
det öfre) utan borst; bladen platta med mycket kort, tvär-
hugget snärp. - 1-2'. - 2|. 6, 7. — S. B. 581.

Äng. allm.

177. A. canina L. (Hund-hven) vippan före och efter blomnin-
gen hopdragen; blomfjäll 1 (vanl.) med krökt ryggborst;
rotbladen hopvikna, trådsmala. — 5 — 2'. — ^ 6, 7.
Fukt. äng. allm.

41. MUHLENBERGIA.

178. M. pendula Trin. (_Ayrostis svaveokns Blytt, Bl/jttia svaveol.
Fr. — Lukt-hven) vippan stor och utbredd, lutande med åt
en sida utdragna grenar, bladen breda (n. \"). —2—5'. —
% 7—8.

Skugg. st. r. Nyl. — Välluktande.

42. MILIUM.

179. M. effusum L. (Lukt-gräs) rippan stor och utbredd med
elaka, glesblommiga grenar. — 3—4'. — 2f- 7. — • S. B. 162.
Lundar hela landet. — Glatt och grönt gräs : har torkad en
ganska angenäm lukt och är af de bästa och mest närande
skogsgräs.

43. DIGRAPHIS.

180. ])• arundinacea Trin. (_Phn/aris h.^ Ba/dinr/er a Dum. — Rör-
flen) vippan före och efter blomningen sammandragen, med
tätblommiga grenar; blomman glatt, de felslagna fjäll-lika
blrna håriga. — 3 6'. — 2|. 7, 8. - S. B. 107.

35

Stränder, allmän. — En märkvärdig varietet med hvitran-
dade blad är det i trädgårdar ofta odlade rand-gräset.

44. HIERÖCHLOA.

181. II. horealis RS. (llo/cus oäoratus L., liter, odoraia Wg. —
Mysk-gräs) vippan fäblommig, utbredd med äggrunda, glän-
sande brungiila småax; blomfjällen i kanten håriga utan (ell.
med m3-cket kort) borst. — 1 — 2'. — 2}, 5—7. — S. B.
168. — b) Jirma: blrna med kort borst, bladslidorna sträfva.
Fukt. äng. hela landet. /;) Lad. — Välluktande.

182. IL nustralis RS. den mellersta blomman med krökt rygg-
borst, den nedersta med kort, rak borst under spetsen; för
öfr. som föreg. — 2}. 5, 6.

Skogsäng, r. S3'dl., Lad.

45. HOLCUS.

183. //. /anat US L. (Mjuk-tåtel) vippan tät, vanl. rödlätt; blom-
borsten kort, kroklik ; strået och bladslidorna mjuldudna. —
1—3'. — 4 6, 7. — S. B. 84.

Fukt. äng. r. Eg. F., Nyl. — Är ett ganska godt grässlag
och fäs att vexa der andra gräs ej trifvas, t. ex. i ren sand.

46. MÉLICA.

184. M. n utan. t L. (Slokgräs) småaxen n. klocklika, lutande,
glesa och glatta. — 1—1^'. — 2|. 5, 6. — S. B. 354, 1.
Lundar, allm.

47. AIRA.

185. A. fUxuosa L. (Krus-tåtel) vippan lutande, glänsande ljus-
brun, med fä, men långa, glatta grenar; småaxen 2-blom-
miga med utskjutande, något böjda borst; bladen . trådlika.

— 1 — 2'. — 2(- 6, 7. — i) montana: vippan smal, vanl. hop-
dragen med n. dubbelt större, purpurfärgade småax.
Skog, back. allm. J) s. Österb.

186. A. caspitosa L. (Tuf-tåtel) vippan stor och slakt utbredd,
mest mörkbrun, med talrika sträfva grenar; småa.ven 2-
blommiga med skaft till en 3:dje blma; borsten innesluten ,
n. rak; bladen platta. — 2—3'. — 2(, 6, 7. — S. B. 132.

— b) discolor: borsten utskjutande, bladen trådlika.
Äng. allm. i) Eg. F.

187. A. bottnica Wg. CGul-tåtel) vippan långsmal, gulglänsande,
med n. glatta grenar; småaxen som föreg. med utskjutande,
n. rak borst; bladen snart hoprullade. — 2 — 3'. — 2\. 7,8.
Hafsstr. läner.i Bnttn. viken.

36

48. AVENA.

») Sniåaxtn uppräta med 1 — 3-nerviga skärmfjäll.

188. A. pratensis L. (Angs-halVa) vippan klaselik med fä -i — 5-
blommiga småax; bladslidorna glatta. — 1 — 2'. — 2|. 6, 7.
Äng. Eg. F., Nyl.

189. A. pzibescens L. (Ludd-hafra) A'ippan smal med talrika
(2 — )3 blommiga småax ; de nedra bladslidorna ludna. —
1^—3'. — 2}. 6, 7. — S. B. 263.

Ang., allm.

190. A. elatior L. (^Ar^ henatherutn aver,aceurn PB., Ank. e/aCivs
MK. — Höhafi'a, Franskt raygräs) vippan smal; småaxen
2-blommiga, den nedra blman lianblma med läng borst, den
öfra 2-könad vanl. utan eller med kort och rak boi-st; blad-
slidorna glatta. — 2—4'. — 2|. 6, 7. — S. B. 48.

Äng., hafsstr. Syd v. — Är ett godt fodergräs, som trifvcs
nästan i hvaije jordmån, och varar i 6 ä 7 år.

b) Småaxen slutl. hängande med 5 — 9-nerviga skärmfjäll.

191. A. strigosa Schreb. (Vild-hafra) vippan ensidig, n. klase-
lik, med mest 2-blommiga småax: yttre blomfjället glatt, i
spetsen klnfvet i 2 länga, syllika flikar. — 2—3'. — © 6, 7.
Åkr. r. Nyl., Tav., s. Kar. — Odlad i Tj-skland på stäl-
len, der annat utsäde ej lyckas.

192. A. faiua L. (Land-hafra) vij pan likformigt utbredd med
mest 3-blommiga småax; yttre blomfjället vid basen hångt,
i spetsen 2-tandadt. — 1—3'. — © 6, 7. — S. B. 144.
Akr. r. K^yl., Tav. — Frön af denna och föreg. art kunna
begagnas såsom de af vanlig hafra (.1. sativa)^ hvilken dessa
arter äfven mycket likna.

49. TRIOUIA.

193. T. decumbens PB. {Ftstuca L., Foa Scop. — Tandsvinge])
"snppan n. klaselik med 4 — 8, 3 — 4-blommiga småax ; yttre
blomfjället 3-landadt; strået vanl. ncdliggande eller uppsti-
gande med hårigt bladsnärp. — .^ — 1'. — n|. 6, 7.
Skogar och hedar, Sydl.

50. FLUMINIA.

194. F. arundinacea Fr. (_Fesiuca avund. Liljebl., Fest. buitaiis
MK., Scoluch/oa Lk. — Vass-svingel) vippan stor och utbredd
med talrika 3— 5-blommiga småax; yttre blomfjället 3-tan-

37

dadt: strået upprätt, i nedre lederna rotsläende. — 2-5'.

— 21- 7, 8. — S. B. 370.
Åar, r. Nyl., Tav., Lad.

51. POA.

m) Vippan med mest parvisa grenar; strået bet3-dligt
plattadt.

195. P. annvn L. fHvit-grö) de nedersta grenarna mest ensidiga,
sliitl. nedböjda: småaxen 3— 7-blommiga; strået något plat-
tadt. - i-1'. - O, ]) 4-9. — S. B. 126.

Odl. och oodl. st. allmän.

196. V- cotnpiessa L. hela "sippan n. ensidig, smal med mj-cket
korta grenar : småaxen 4 — 9-blommiga ; strået mycket starkt
liopplattadt med långt luypande rotstock och skott. — 1—2'.

— 2|. 6.

Torra st. nära stränder r. Eg. F. — Hela gräset blåaktigt.

b) De nedersta vippgrenarna långa, omkr. 5 i krans;
strået trindt eller omärkligt plattadt.

197. P. nemor alis L. (Lund-grö) stråen tufvade, trinda och
glatta, med nakna, svartbruna leder ; ■sippan något ensidig
med 2 - 5-blommiga småax ; bladen smala med omärkligt
snärp. — 2 — 3'. — 2J. 6, 7.

Lund. allm.

198. P. »er otina Ehrh. (P. angustifoHa Wg., P. fertUis Host —
Strand-grö) stråen tufvade, trinda och glatta med af blad-
slidoma vanl. täckta leder; vippan likformigt utbredd med
4 - G-blommiga. tvåfärgade småax; bladen med långt snärp.

- 1 3'. — 4 7, 8.
Fukt. st. allm.

199. P. trivialis L. (Betes-grö) strået upptill sträft med något
hoptryckta slidor och grenskott, samt tradig rot; vippan
med 3 -5-blommiga småax och m. sträfva grenar; bladen
knappt 2 gång. bredare än strået med långt, n. spetsigt
snärp. - 2 3'. — 4 6, 7. - S. B. 88, 2.^

Äng. etc. allm.

200. P. re nio t a Fr. (P. sudetica Heenke) Strået med 2-äggade sli-
dor och bladskott samt något krj^Dande rot; vippan med
3-blomraiga småax; bladen mycket bredare än strået med
kort, rundadt snärp. — 3-5'. — 2(. 6, 7. — S. B. 614.
Fukt. lundar, r. hel. land.

201. /'. j^ratensis L. (Ängs-grö) strået trindt och glatt med
långt krypande rotstock; vippan med 3— 5-blommiga småax

38

och n. glatta grenar; bladen med kort och tvärt suärp. —
1-2'. — i^ 6, 7. - S. B. 88, 1.

Äng. etc. allm. Alla Poa-ai'ter lemna ett mycket godt
och närande hö.

52. ENODIUM.

202. E. coeruleum Gaud. i Muliuia Mönch, Meiic.a L. — Blå-tätel)
strået utan leder utom 1 vid basen; vippan smal med 2—3-
blommiga småax. - 2-3'. — ^ 7, 8. — S. B. 401.
Fukt. äng., skog. hela landet.

53. BRIZA.

203. B. media L. (Darr-gräs) småaxen 5— 9-blommiga i on något
gles, utbredd vippa. - 5 -IV. - £!}. 6, 7. - S. B. 300.
Äng. S3'dl., n. Kar.

54. GLYCERIA.
a) Yttre blomfjället 7-nervigt.

204. G. fluitans Br. [ Festuca L., ^Vva Liljebl. — Manna-gräs) vip-
pan ensidig, ganska gles med 1—3 grenar tills.; småaxen
långsmala, 7— 12-blommiga ; strået långt krypande, uppsti-
gande. — 1-3'. - 2|. 6, 7. - S. B. 102.

Strand, diken mest i vatten, allm. - De små fröen skola
i Polen och Preussen insamlas till mannagryn.

205. G. spectabihs MK. (G. aquatica Wg., l\a aq. L., Mo.iuia
maxima Hn. — Jätte-grö) vippan stor och yfvig, likformigt
utbredd; småaxen aflånga, 5 — 9-blommiga ; strå upprätt med
breda blad. - 2-8'. - 2|. 7, 8. - S. B. 30.

Vatten r. Sydl.

206. G. r emot a Fr. vippan nagot gles, n. likformig med slak
topp; småaxen n. jemnbreda, 4 — 6-blommiga; strå upprätt
med på båda sidor sträfva, men mjuka blad. — 2-4'. —
^ 7.

Fukt. st. r. Nyl., Tav., Lad.

I>) Yttre blomfjället 5— 1-nervigt.

207. G. distans Wg. (Pna dist. L. — Fager-gräs) vippan n. likfor-
migt utbredd, de nedersta grenarna 3—5 i half krans, snart
nedböjda; småaxen nästan jemnbreda, 3— 6-blommiga, yttre
blonifj. 5-nerviga; stråen tufvade, knäböjdt uppstigande.—
1-2', — 2|. 6, 7. — b) imlvinata: 1 — 3 tum hög med korta
parvisa vippgrenar.

Strand., fukt. st. hela landet, h) n. Öst. — Varierar mycket.

39

208. (J. aijttiitica Preal. (t?, airoide» Reich., Aira L., Catabrosa
Pii. — Vatten-grö) vippivii likf, utbredd, med 4 — 10 sam-
sittande grenar; småaxen aflånga, 1 3- (mest 2-)blommiga;
j'ttre blomtj. 3- nerviga, strået rotslående, uppstigande. —
i-U\ — 2J- 6-8. - S. B. 587.

Väta st. N}'1., Lad., n. Österb.

209. G. pv.s;dulina Lsest. (Arctophila fulva penduima And.) vippan
med hängande, liårfina grenar; småaxen atlånga, 5 — 7-blom-
miga; }'tti-e blomfj. med en enda tydlig nerv ; bladen glatta
med långt snäip; strået nedtill rotslående. — 1^ — 3'. — 2j. 7.
Strand., r. n. Österb.

35. DACTYLIS.

210- B. <)loiin r at a L. (Hund-exing) småaxen vanl. 4-blommiga;
bladen på båda sidor sträfva, med hoptr3'ckta slidor. —
2-3'. - % 6, 7. — S. B. 32.

Odl. st. allm. till s. Öst. — Är af de bästa fodergräs. Kal-
las i England Örchards grass.

56. FESTUCA.
a) Bladen alla platta med enkelt, m. kort snärp.

211. F. aruudlnacea Schreb. (F. liUorea Wg. — Strand-svingel)
vippan utbredd, lutande, med parvisa mång-blommiga gre-
nar och n. äggrunda, 3 -7-blommiga småax; borsten m.
liten eller omärklig. — 3^5'. — 2\. 1.

Hafsstr. Sydl. — Är ett godt gräs, men bör tidigt skördas.

212. /-'. p7-a/e)isis Huds. (/''. elatior L. — Ängs-svingel) vippan
före och efter blomningen sammandragen, något ensidig ; ena
vippgrenen, då de sitta parvisa, m. liten med 1 — 2 småax;
småaxen jemnbreda, 6 — 10-blommiga, utan borst. — 2 3'.
— 2|. 6. '— S. B. 54.

Ang. allm. - Är äfven ett mycket godt fodergräs.

Ii) Bladsnärpet 2-öradt: rotbladen borstlika ell. trådsmala.

213. F. rtihra L. (Röd-svingei) småaxen 5 — 10-blommiga, lan-
cettlika; strået trindt med platta blad; rotbladen smala,
iiopvikna. — 1—1^'. — 2}. 6.

Skog, äng. etc. allm.

214. F. ovina L. (Får-sviugel) vippan smal, u. ensidig, med af-
långa, glesa, 4— 6-blommiga småax; alla bladen borstlika,
strået kantigt. — i— 1^'. — 2}. 6. — F,. B. 78.

Torra st. allmän. — Varierar lika. röreg. ofantligt.

40

57. EKUMUS.

215. B. ^ecaiintis L. (Käg-losta) vippan slutl. lutaiuU^ lucd ägg-
raiidt atlänga, (vanl.i glatta småax; blrna vid mognaden
ätskiljda utan eller med korta borst; blad och bladslidor
glatta. — 2-4'. — O 6, 7. - S. B. 204.

Akr. hela landet.

216. B. arvensis L. (Aker-losta) vippan stor och utbredd, slutl.
lutande, med n. jemnbreda, glatta småax; blrna tättliggande
med borst, längre än blomfjället; blad och bladslidor tät-
håriga. — 1^ 3'. — 0 6. — h) imtulus: med utstående blr
och borst.

Odl. st., äkr. Sydl. — b) n. Österb.

217. B. mollis L. (Ludd-losta, vippan äggrund, tät; småaxen
mjulihåriga med borst af blomfjällens längd; bladen och
bladslidorna mjukludna. — 1—2'. — © 6, 7. — S. B. 465.
Odl. st. Sydl.

Fam. IX. JUNCACEiB, Tägvexter.

Beskr. GräslUta vextcr utan eller med slidbärande blad
och små blommor, samlade i hufvud, ax eller vippa. Blomhylle
af 6 agnlika, gröna eller bruna, efter blomningen qvai-sit tände
kalkblad, hvarje blomma dessutom vid basen onigifven af 2 hinn-
aktiga skärm ; ståndare 6, sällan 3 ; stift 1 med 3 märken ; frukt
ett S-skaligt, 3- eller fler-fröigt fröhus. 2 slägten med 14 arter.

SI äg ten och arter.

Fröhus 3-rummigt, mängfröigt; blad inga eller träd-
smala med på sidan klufna slidor Juncus.

Fröhus 1-rummigt. 3-fröigt ; blad platta med hela slidor Luiula .

58. JUNCUS.

a) Strået bladlöst med slidor vid basen ;' blr ensidigii
nedanom stråets topp.
218. J. conglomer atus L. (J. communis E. Mey. — Knapp-täg)
blrna talrika, tätt gyttrade i (vanl.) klotrundt, brunt huf-
vud; stånd. 3. — 1-2'. — 2|. 7. — S. B. 479, 2.
Våta st. hela landet. — Stråen begagnas till llätverk: märgen
till ljus- och lamp-vekar; den seduare kokad med mjölk
berömmes såsom maskmedel.

41

219. J. tfjusus L. {J. cuvvmmU E. Mey. — Veke-tåg) birna talrika
i dubbelt sammansatt vippa. vanl. gröna; stånd. 3. — 1—2'.

— 2|. 7. — S B. 47.', 1.

Våta st. Kusttrakten till s.' Uäterb. — Nytta som föreg.

220. J. balticus Willd. (J. cjlnncus Wg.) blrna talrika, bruna i
grenig vippa; stånd. 6, fröhuset trubbigt med udd, n. af
kalkbladens längd. — I4. 7. — S. B. 479, 3.

Hafsstr. r. Eg. F., s. Kar., n. Öst.

221. J. filiformis L. (Tråd-tågj blrna färre, kortskaftade i n.
enkel, grön eller Ijusbruii vippa; stånd. 6, fröhus n. klot-
rundt, kortare än kalkbladen. — 6 15". — 2J. 6, 7. —

*S. B. 479, 4.
Fukt. st. allmän.

Ii) Strået bladigt: blr i 2 — 8-blommiga hufvud i stråets
topp.

252. J. sylvaticus L. (J. aciitiftorus Ehrh. — Skogs-tåg) strået
upprätt, med trinda, knutigt ledade blad; blomhufvuden i
2-3 gånger sammansatt, stor vippa; alla kalkbladen udd-
spetsiga, kortare än det med kort spröt försedda fröhuset.

— 1^—2'. — £!|. 6, 7.
Fukt. st. r. Eg. F.

223. J. articulatus L. {J. lamprocavi^us l^hxh.. — Knut-tåg) strået
uppstigande ell. nedliggande med tydligt ledade blad; blom-
hufvuden i sammansatt vippa; de yttre kalkbladen uddspet-
siga, de inre trubbade, alla kortare än det med kort spröt
försedda fröhuset. — 1—1^'. — 2}. 6, 7.

Fukt. st. allm.

224. J. alpinus Vill. (J. ustulattis Hoppe, J. nodohsus Wg.) strået
Upprätt med otydligt ledade blad ; blomhufvuden i föga sam-
mansatt vippa; alla kalkbladen trubbiga, — de j^ttre med
kort udd — kortare än det spetsiga fröhuset. — 2 — 1^'. —
4 6, 7.

Fukt. st. Nyl., Lad. (trol. hela landet).

225. J. supinus Mönch : strået vid roten lökfovmigt naed m. 0-
tydligt ledade, ofvan fårade blad ; blomhufvuden 1—6 med
eller utan skaft; stånd, mest 3; yttre kalkbladen spetsiga,
de inre trubbade, n. lika länga, som det trubbiga fröhuset.

— 3—6". — SJ- 6, 7. — i) repens: strået nedliggande eller
flytande; blr i bladvecken.

P"ukt. st. Sydv. bi Nyl.

226. J. styrjius L. (Kärr-tåg) strået trädsmalt med oledade blad;
blomhufvuden 2 — 3, åtskiljda, 2 — 3-blommiga; fröhuset stort,

42

spetsigt, läDgro än kalkbladen. — 3 — 8". — I!j. G, 7. —
S. B. 497, 1.
Kärr, r. hela landet.

cj Strået bladigt: blrna skiljda (oj lui Imfvud).

227. J. trifidus L. strået vid basen med syllika bladämnen, i
toppen med 2-3 länga, trådsmala blad och 1—4 blr i blad-
vecken. — 3-G'. — 2}. 7. — S. B. 727.

Fjelltr. n. Österb.

228. J. hufonius L. (Padd-tåg) strået upprätt eller nedliggande,
enkelt eller klynnedeladt, något hoptryckt med trådsmala
rännformiga blad; blrna ensidiga; fröhuset ailångt, kortare
än kalkbladen, — 1 — 6". — O G — 8.

Fukt. st. allmän.
229 ./. cunipressus Jacq. 'J. Iju/ljosusL. — Stubb- tåg) Strået nedtill
fåbladigt, i toppen med vippa; bladen som föreg., fröhuset
n. klotrundt, längre än kalkbladen. — 4—12'. — 2}. 7. —

b) Gerardi (J. Gerardi Lois. : fiöhuset något 3-kantigl ocli
spetsigt.

Fukt. st. allm. Södr. b) hela landet.

59. LUZULA iJuncus L.).

230. /.. caiiipestris DC. (Fält-tåg) blrna i äggrunda, flockvis
sittande ax på längre eller kortare raka skaft; bladen m.
håriga. — 3—10". — % 4—6. — b) multifora i L. mnltijL

' Lej.): ståndarsträngarna slutligen af knapparnes längd. —

c) pallescens: axen smärre, Ijusbruna pä mer utstående skaft.
Skog, back. allm. c) Sydl.

231. L. jrliusa Wg. (L. verna/ia DC. — liår-täg, Il-tågl blrna åt-
skiljda i vippa, 1 3 på hvarje vippgren ; bladen håriga. —
4—10". — 2\. 4, 5. — S. B. 444.

Skog, allm.

B. (6:e klassen.)

LILIIFLOM. Liije})lomiiiig;a.

Blomkalken fuUständiij, af 6 fria eller hoj^vuxiia färgade blad, de
yttrt stundom foder lika. Jilrna ensamma ell. mindre tätt samlade; fruk-
ten mest ett måmjjrölyt fröhus, sällan bär ell. af Jiere fria karpeller.
Hoten t/anska ofta löifo-rmig. (Bladen vanl. bredare ån gräsens blad.)

Und. Kalken är fodei-lik hos Triglocliin oc-h Paris, samt
4-talig hos Paris och Majanthemum.

Familjer.
Frukten inom blman

n "^ -rt \ ^^ ^ ^^^' ^^^'^ mera
i 1 ell. mindre fria kar-

Blr regel- 1 re kalk- ] peller Alismacea; (x).

Ibladen fo- ] Fi-"l^ten under blman

^""^^^^ ' / af hopvuxna karpel-

derhka. f j^^^.. ^^^.^^ tvåbyg-

med fna I ^.^^,^ Hydrocharideae (xi).

I ' Frukt inom blman :

ståndare. ^ Alla kalk- ^ ståndare 6 (4, 8 . . Liliace^ ixu).
; t)laden {^VMki under blman:

\ ki-onhka. J gt^ndare 3 IrideLc (xiu:.

Blr oregelbundna: ståndare hopvuxna med

pistillens stift Orchidese (xivj.

Fam. X. ALISMACE^, Kärrliljor.

Beskr. Glatta kärrvexter med blad och blomstänglar ifrån
roten. Blrna tvåkönade ell. sambyggare med 6 fria kalkblad, de
3 yttre foderlika, de inre oftast färgade; ståndarne fria 6, 9 ell.
talrika; frukten af 3, 6 ell. liera, fria ell. något sammanvuxna,
1- ell. flerfröiga karpeller. Fröen utan hvite. — Hos oss 5 släg-
teu med tills. 6 arter.

44

SI ii •'ton o c 11 ui'ter.

Karpeller 3— 6, ; Karp. liopvuxnaT slutl. skiljbara;
1 — 2-fröiga; < ståndare n. utau strängar .... Triglochin.
stånd. 6. ' Karp. n. fria, ståndare med strängar Scheuchzeria.
Karpeller talrika, ( Ståndare talrika, blr sambyggare Sagittaria.

fria, 1-fröiga. ( Ståndare 6, blr 2-könade . . . Alisma.
Karpeller 6, mångfröiga; stånd. 9 Bntomus.

60. TRIGLOCHIN.

232.' T. palusire L. (Kärr-sälting) märken 3, frukten n. jemn-
bred; bladen trädlika; blr gröna i ett långt ax. — ^ — 1'.
— 2J. 6, 7. — S. K. 111.
Kärrjord, allm.

233. T. mar itiinum L. (Hafs-sältingi märken 6, frukten ägg-
rund, bladen köttiga, trinda ; blr som föreg. — \ — 1^'. —
£4. G, 7. — S. B. 112.

llaf,s.str. allm. — Hela örten har saltaktig smak, begagnas
till boskapsfoder.

61. SCHEUCHZERIA.

234. S. jialnstris L. bladen köttiga, halftrinda; blr gulaktiga i
gles klase. - 6-10". — ^ 6.

Kärr, hela landet.

62. SAGITTARIA.

235. -S'. sagittifolia L. (Pil-ört) bladen vid blomningen långt
skaftade, pillika; blr hvita, skaftade i kransar, de nedre
hon-, de öfrc han-blr. - 1-3'. — 2j. 7, 8. - S. B. 164. —
b) (jraminifoHa: bladen flytande, långsmala, utan ell. med
lielt korta flikar.

A' ätten, allm. h) Södr. — Skall vara skadlig för kreatur;
rötterna innehålla stärkelse och äro födande.

63. ALISMA.

236. -"I. r/antago L. (Svalting) bladen vanl. äggrunda, långt
skaftade; blrna hvita ell. nägot rödlätta, kransvisa i en stor
sammansatt vippa. — 1—4'. — 2\. 1. — S. B. 440. — b) gra-
minifoHum: bladen jemnbreda. gräslika.

Vatten, allm. 1) Nyl., n. Öslerb. — Är en giftig vext me<l
skarpa bläsdragande blad.

45

64. BUTOMUS.

237. B. umbtllatus L. (Blom-vass) blina rödlälta, stora och
vackra i en rikblommig flock; bladen jemnbrcda, nedtill
3-kanliga. — 3-4'. — ^ 7. — S. B. 296.
Vatten, hela landet. — Bladtn kunna begagnas till flätverk;
roten bitter, men stärkelsclialtig och närande 'sedan det
bittra ämnet genom kokning aflägsnats).

Fam. XI. HYDROCHARIDE^, Vattens kön or.

Beskr. Vatteuvcxter med blad cch blomstänglar mest från
roten. Blrna (mest) tvåbj'ggare, af 3 foderlika och 3 kronlika
kalkblad, omgifna af hinnaktiga hölsor. Hanblrna vanl. flere
tillsamman, med 6, 9, 12 ell. flere ståndare ; honbli-na ensamma,
oskaftade, med kalken vidvext fruktämnet. Frukten af 3 ell.) 6
hopvexta fruktblad, hos våra arter n. bärlik. Frön talrika, fa-
stade vid väggarne, utan hvite. — 2 slägten med hvar sin art.

Slägten och arter.
Hanblr med 9 stånd., honblr med 3 utan knappar;

frukten n. rund Hydrocharis.

Hanblr med 12 stånd, med och flere utan knappar;

frukten 6-kantigt bär Stratiotes.

65. HYDRÖCHARIS.

238. IL Mor sus rnnce L. { G rodbett, Dyblad) flytande med njur-
lika , ofvan mörkgröna , under rödlätta blad ; hv. blr. —
4 7. — S. B. 598.

Stillast. vatten, Södr.

66. STRATIOTES.

239. S. aloides L. (Vatten-aloé) före och efter blomaiingen ned-
sänkt, med jemnbrcda, i kanten taggiga blad ; hv. blr. —
2|, 7, 8.

Stillastående vatten, r. Tav., Lad., n. Österb.

Fam. XII. LILIACE.E, Liljor.

Beskr. Orter (hos oss) oftast med mångårig lök eller rot-
stock; bladig stjelk eller bladlös stängel med blad ft-än roten.

46

Blma 2-könade och regelbundna med kalk af 6 fria eller hop-
vexta, färgade blad (4 hos Majanthemum, 8 foderlika hos Paris)
ock fria ståndare af kalkbladens antal. Fruktämne fritt inom
blman, moget ett 3-rummigt fröhus eller fäfröigt bär. Hos oss
6 slägten med 12 arter.

Slägten och arter.

Blr i ax med 3-klufvet svepe: stift 3, fröhusets

rum i toppen ätskiljda Tofjeldia.

Blr ensamma med 8 foderlika kalkblad, 8 stånd.,

4 stift; frukten bär Paris.

; Blomkalken 4-delad. stån-
Blr i klase med sambla- | . /, ' nr • xi

dåre 4 Majanthemum.

diff kalk: frukten bär. f lai i n /? n-i • /-i n •

° ' Blomkaiken b-ilikig . . . Convallana.

/ Flocken med bladlika skärm;
Blri flock med 6-bladig\ stånd.knappar uppräta . Gagea.
' Flocken med hinnaktigt
kalk: frukten torr. i hölster; knappar tvär-

, lagda Alliiim.

67. TOFJELDIA.

240. T. boreaNs Wg. (T. pahixtris Huds., Anthericum cahjculatmn
P L.) blma livitgula med skaft, som vid basen omges af
det 3-klufna svepet; stiften m. korta, bladen gräslika. —
3-G". - 2^ 6, 7. — S. B. 482, 1.

Fjelltr. n. Österb.

68. PARIS.

241. P. qiiadrifolia L. (Trollbär) bladen ovala. vanl. 4 i krnns;
bäret svartblätt. — 4—8". — 2J. 5, 6. — S. B. 6.
Lund. allm. — Bären äro bedöfvande och starkt afförande:
hafva begagnats i huskurer, t. ex. mot kikhosta.

69. MAJANTHEMUM.

242. M. bifoNumDC. (Comnillaria L., Smilaclna J)^si. — Ekorrc-
bäi*) bladen hjertlika, 2 skiftevisa på stjelken; blrna små,
hvita; bären gulröda, fläckiga. — 3—6". — 2(. 6. — S. B. 454.
Skog, allm.

70. C ON VALLARIA.

243. C. majnlis L. (Lilje-konvaljc) stängeln bladlös, vid basen
vanl. omgifven af 2 ovalt^lancettlika blad; blrna hvita,

47

klocklika, ensidiga, välluktande; bären röda. — 4—7". —
2|, 5, 6. — S. B. 9.

Skogsbackar, allm. — Roten är nödbrödsämne: på blrna
distilleradt vatten är nervstärkande.

244. C. Poh/rjonatum L. (Polj/gonatiim awce/)s Mön ch. — Blad-kon-
valje) stjelken bladig, kantig; bladen skiftevisa, ovala; blrna
hvitgröna, rörlika på 1- (— 3-)blommiga skaft i bladvecken;
bären svartblä. — 8-12". -- 2|. 5, 6. — S. B. 41.
Skogsback., till s. Österb.

245. C. muUiflor a L. {Pohjijonatum Mönch. — Kungs-konvalje)
stjelken trind, blomskaften flerblommiga; för öfr. som föreg.
- li-2'. - 2f 5, 6. — S. B. 392.

Lund. r. Sydv. — Roten nödbrödsämne.

71. GAGEA (Ornithogalum L.).

246. G. lutea Schult. (Vårfru-lök) blomflocken oskaftad, kalk-
bladen rundadt trubbiga; rotbladet ensamt, gräslikt; löken
enkel, blr gula. — 4-6". — 2|. 4, 5. — S. B. 634.

Akr. etc. Sj-dv.

247. G. minima Schult. (Vår-lök) blomflocken skaftad, kalkbla-
den sraalspetsade ; rotblad som föreg. ; löken dubbel ; blr
gula. - 2-4". - % 4, 5. - S. B. 494, 1.

Akr., Södr.

72. ALLIUM.
a) Bladen platta.

248. A. Scorodopr asum L. stjelken trind, bladig; blomflocken
med knopplökar; bladen jemnbreda med plattade slidor; blr
violetta med livarannan ständarsträng i spetsen 3-nddig. —
2-3'. — 2|. 7.

Lund. r. Ål.

249. A. tirsinum L. (Björn-lök) stängeln kantig, bladlös; blom-
flocken utan knopplökar; bladen lancettlika, skaftade; hv.
blr. — 6-18". — 2|. 5, 6. — S. B. 236.

Lund. r. Ål. — Löken, fastän bitter, ätes i Siberien, Ir-
land o. a. st.

1») Bladen n. trinda.

250. A. oleraceum L. (Back-lök) blomflocken med knopplökar
och m. långspetsade hölster; ständai'ne af kalkbladens längd;
bladen halftrinda; r. ell. bruna blr. — 1—2'. — ^ 7, 8.
Back., äng. Sydl., Lad.

48

251. A. Schotnoprdsuiii L. (Gräslök) blomflocken ulan knopp-
lökar, längre än hölstret; ståndarne kortare än kalkbladen ;
bladen ihåliga; r. blr. - 4-10". — £4. 6, 7. — S. B. 89.
. — b) Sibiricum: större och gröfre med ofvan plattade blad.
Klippor, vid hafsknst. Sj^dl. b) Nyl. — Allmänt känd och
odlad såsom matkrvdda.

Fam. XIII. IRIDE^, Svärdsliljor.

Beskr. Liljelika örter med svärdlika blad, stora och pryd-
liga, regelbundna och 2-könade blr inom hölster. Blomkalken
kronlik, nedtill hopvext omkring fruktämnet, upptill 6-delad, med
3 yttre och 3 inre i.vanl. med de yttre olika) flikar. Ståndare 3;
stift 1 med 3 stora, bladlikt utbredda mäi-ken. Frukten under
biman, 3-rummig, mångfröig. Af fam. tinnes hos oss 1 slägte
med en enda, men ganska märkelig art, nemligen :

73. IRIS.

252. /. Vseudåcorns L. (Gul svärdslilja) blomkalkens flikar glat-
ta., de yttre tillbakaböjda; blr särdeles stora, gula. — 2 — 4'.
- 21. 6, 7. — S. B. 110.

Vatten r. hela landet. — Den grofva, horizontelt krypande
rotstocken är skarp, afförande (men äfven adstringerande)
och emetisk (verkande kräkning\ isynnerhet såsom färsk.
Torr blir den mera aromatisk. — Innehåller äfven garfämne
och kan derföre begagnas till bläck (kokad med viktriol).
Fröen hafva blifvit berömda såsom kaffesurrogat.

Fam. XIV. ORCHIDE^, Yxuevexter.

Beskr. Örter med trådlik rot eller rotknölar, af h vilka
vanl. 2 förefinnas: den ena mörk och saftlös, som utskjutit ärels
stjelk, den andi-a ljus och saftig, bestämd för det kommande
året. Blrna vanl. i ax eller klase, oregelbundna, ofvanpä frukt-
ämnet, af 3 yttre och 3 ini-e färgade kalkblad, hvaraf ett — läppen
— är mest utvcckUidt, olikt de öfriga och ofta vid basen försedt
med sporre. Ständarne typiskt 3 (såsom hos några utländska
slägten) af hvilka dock vanl. (hos våra arter med ett undantag)
en enda utvecklats, som helt och hållet är hopvext med pistillens
stift till en s. k. könxpetare. Ståndarknappen, som än är orörligt

49

fastsittande på könspelaren, än rörlig och ledad, består af 2 ofta
skilda rum, som innehålla det i korniga eller vaxlika massor
sammanhängande frumjölet (po/knmassoma). Märket ligger såsom
en klibbig fläck på könspelarens framsida, under knappen och
sammanhänger med pollenmassorna genom 1 eller 2 små glandier
[fötter). Fruktämnet är vanl. vridet (hvarigenom läppen kommer
nedåt), vid mognaden ett 1-rummigt, 3-skaligt fröhus med tal-
rika, mycket fina frön. — Af denna stora, sköna och märkvär-
diga familj finnas hos oss 15 slägten med 26 arter, alla mer
eller mindre sällsjmta.

Slägten och arter.

Bladiga örter : blrna / Ståndarknappar 2 ; kalken

stora, ensamma 1 5-bladig Cypripedium.

(sällan 2) med sko- j Ståndarknapp 1 ; läppen med

formig läpp. \ dubbel sporre Calypso.

i Läppen uppåtvänd , 3-kluf-
ven med punglik sporre . Epipogium.
Läppen i spetsen 2-klufven
utan sporre Neottia.
Läppen i spetsen hel utan
tydlig sporre Corallorhiza.

! Roten lökformig, läppen uppåtvänd,
odelad Malaxis.
/Läppen i spetsen 2-klufven (blad
Roten/ -^ "• niotsatta) Listera.
I .. . , Fruktämne o-
trådig,^ Läppen i I ^^^^^^^ ^^^^
läppen< spetsen hel, 1 svärdlika) . . Ceplialanthera.
i på midten ] -c ■, .■■ j
,0, i •; / Fruktämne med
neaai-f mskuren. \ .■,„, , p, t-^ •
f '> vridet skaft. . Epipactis.
vänd. \ Läppen odelad med skällik för-
djupning (sporre) Goodyera.

Bladiga, /Läppen bred, 4-klufven utan sporre . . Ophrys.
flerblom-/ Läppen jemnbred, i spetsen klufven,

migaörteil med kort, punglik sporre Coeloglosstim.

med rot- 1 Läppen jemnbred, odelad, med läng,

knölar: / trådsmal sporre Platanthera.

knappen J Läppen bred, 3-flikig, med smal sporre ;
orörligt I pollenmassornas fötter tättsittande . . Gymnadenia.
fastvext I Läppen bred, 3-flikig, med tjock sporre;
vid köns-\ fötterna åtskilda, inneslutna i en ge-
pelaren, ^ mensam säck Orchis.

4

50

74. CYPRIPEDIUM.

253. C. Calceolus L. (Gucku-skor) blomman mycket stor, 5-
bladig (gen. 2 blads liopvexning), brun utom läppen, som
är gul och kortare än de öfriga kalkbladen; stjelken fler-
bladig med ovala blad; roten krypande. — 7 — 10". — 2|. 6.
— S. B. 524.

Fukt. skog. r. n. Österb., Lad.

75. CALYPSO.

254. C. boreaUs Sal. (^Norna Wg., Cypripedium hulhosum L., Or-
chidium arcticum Sw. — Jungfrutoffel) blman Ijiisröd med
brunfläckig läpp; stjelk vid basen lökformig med ett ensamt
äggrundt blad. — 3—5". — S| 5, 6. — S. B. 518.

Fukt. lund. r. n. Österb. — Liksom föreg. bland de skö-
naste och märkvärdigaste af våra blommor.

76. EPIPOGIUM.

255. E. aphy Uum Sw. (£,'. Gmelini Rich., Satijriwn Epip. L. —
Skogsfru) hela örten blekt gulbrun med 2 — 6 blr af samma
färg; roten korallgrenig. — 4—7".— % 7, 8. — S. B. 512.
Skog. r. Nyl., Sav., Tav. ^ Pai-asit på ruttna trädstammar.

77. NEOTTIA.

256. JV. Nidus av is Rich. {Epipactis Sw., Ophrvsli. — Fogelbo-
rot) hela örten brungul jemte blrna; roten hopknippad till
likhet med ett fogelbo. — i— 1' — 2|. 6, 7.

Fukt. skog. r. ÅL, Lad., Tav. — Parasit på trädrötter,
ruttna löf etc.

78. CORALLORHIZA.

257. C. innata Br. (Ophrys Corallorh. L. — Korallrot) Örten grön
med korallgrenig rot och gulgröna blr i fåblommigt ax (läp-'
pen med en kort invext sporre). — 4 — 8". — 2|. C. —
S. B. 554.

Fukt. skog. hela landet.

79. MALAXIS (Ophrys L.).

258. Af. paludosa Sw. stjelken 5-kantig med 2—4 n. spadlika
blad vid basen; blrna små, gröngula i tätt ax. — 2 — 5". —
2|- 7, 8. — S. B. 662.

Kärr r. ÅL— Nyl., Tav., s. Österb.

51

259. M. monopkyllos Sw. stjelken 3-kantig med ett ensamt (säl-
lan 2) ovalt blad; blrna små, hvitgula i tätt ax. — 5 — 7'.

— 2|. 6, 7. — S. B. 663.

Kärr. r. Nyl., Kar., Tav., n. Österb.

80. LISTÉRA (Ophrys L., Epipactis Sw.).

260. L. övat a Br. stjelken smäluden med 2 bredt ovala blad;
kaUdäppens flikar trubbiga; blrna gröngula, 10-20 i axet.

— 1—2' — £!{. 6, 7.
Skogsäng, till s. Österb.

261. L. cordata Br. stjelken glatt med 2 n. hjertlika blad;
läppens flikar smalspetsade ; blrna brungula, 6—10 i axet.

— 4—6". — 2|. 6, 7. — S. B. 472.
Mossor, till s. Österb.

8 1 . CEPHALANTHÉRA.

262. C. ensifolia Rich. (_SerapiasWg.^ Epipactis Sw., Ser ap. gran-
di/lora L.) blrna stora, hvita med trubbig läpp och skärm
kortare än fruktämnet; bladen svärdlika ; roten hopknippad.

— 1—1^'. — 2^ 6, 7.
Fukt. skog. r. Al.

82. EPIPACTIS.

263. E. lat if o Ha Sw. (^Serapias L.) blrna brungröna med röd,
tillbakaruUad läpp, kortare än de öfriga kalkbladen ; frukt-
ämnet glatt; bladen äggrimda ; roten hopknippad. — 1^ — 2'

— 2J. 7, 8.
Skogsback. r. Södr.

264. E. palustris Cr. (^Serap. hngifolia L.) de j^ttre kalkbladen
brungröna, de inre n. hvita; läppen rundad, krusig, röd-
strimmig af de öfriga kalkbladens längd; fruktämnet små-
ludet; bladen lancettlika; i-oten krypande. — 1'. — 2}. 7,8.

— S. B. 449.
Fukt. äng. r. Al.

83. GOODYÉRA.

265. G. repens Br. {Satyrium L.) blommorna små, hvita, ensi-
diga, med smäludna j^ttre kalkblad ; bladen äggrunda, nät-
ådriga; roten krypande (bland mossa). — 6 — 8". — 2J. 7.
Fukt. skog. hela landet.

84. OPHRYS.

266. O. myodes L. (O. musdfera Huds. — Flug-yxne) blommor-
nas yttre blad gröna, de inre bruna och trådsmala utom

52

den breda läppen; örtbladen lancettlika — aflänga; rotknö-
larne runda. - 6-12". - 2|. 6, 7. - S. B. 293.
Fukt. äng. r. Al.

85. COELOGLOSSUM.

267. C viride Hn. (^Satyrium L., Orchis Sw., Hahenaria Br. —
Pung-yxne) blommorna gulgröna med 3-tandad läpp ; bladen
aflånga — ovala; rotkuölarne handlikt klufna. — 3 — 10". —
2|. 6, 7. ~ S. B. 507, 2.

Skogsäng. Vestr.

86. PLATANTHÉRA.

268. r. hifolia Rich. {Orchis L., Satyrium Wg. — Skogs-viol)
sporren n. jenintjock; ständarknappens 2 rum parallela;
bladen 2 n. motsatta, lancettlika — ovala; rotknölarne ägg-
formiga; hv. blr. — 8—14." — 2[ 6, 7. — S. B. 314.
Skogsäng, hela landet. — Mycket välluktande.

269. r. clilor antha Cust. (P. montann Reicli.) sporren nedom
midten vidgad och något plattad ; knapprummen nedtill
långt ätskiljda, npptill närmade; blrna stora, hvitgröna ; för
öfrigt som föregående. — 2^ 6, 7.

Skogsäng, r. AL— Nyl., Tav.

87. GYMNADENIA.

270. G. alhida Reich. {f^atyriwn L., Orchis Sw., Hahenaria Br.)
läppens mellanflik större än sidoflikarne ; sporren m. kor-
tare än fruktämnet; bladen aflånga; rotknölarne helt och
hållet delade; blrna små, guihvita. — 7—10". — 2j, 7. —
S. B. 507, 1.

ToiTa äng. r. n. Osterb.

271. G. cono2^sea Br. {Orchis L., Satyrium Wg. — Brudgran)
läppens flikar likformiga; sporren trådsmal, m. läng; bla-
den n. jemnbreda; rotknölarne handlikt delade; blrna röda
(stund, hvita). — 1—1^'. — 2|. 6, 7.

Äng. hela landet.

88. ORCHIS.

a) Läppen olikformigt 3-klnfven med stor hjcrtlik mel-
lanflik: rotknölarne hela.

272. O. militär is L. (Riddar-yxne) blrna stora, gredelina med
röd, fläckig, vid den hjertlika inskärningen med en liten
udd försedd läpp; sporren och blomskärmen mycket kor-

53

tare än fi-uktämnet; bladen n. aflånga. — 8 — 10". — 2\. 6.
— S. B. 340.
Skogsäng, r. Al.

b) Läppen grundt, n. likformigt 3-flikig; rotknölarne
Landlikt kliifna; sporren n. af fruktämnets längd,
kalkens yttre sidoblad utböjda; stjelken fylld, mergig.

273. 0. $ambncina L. (Fläder-yxne) blrna gula (ell. purpurröda)
med n. liinnaktiga skärm af blrnas längd ; bladen gröna,
de nedre trubbiga, mot spetsen bredare ; rotknölarne endast
i spetsen klufna. — {—!{'. — 2|. 5, 6. — S. B. 362.
Ängsback., ÅL, Eg. F.

274. O. maculata L. (Fläck-yxne) blrna gredelina (ell. hvita)
med röda linjer och punkter; de nedre skärmen af blrnas
längd, de öfre kortare; bladen svartbrun-fläckiga, lancett-
lika. — 1—1^'. — 2|. 6, 7. — S. B. 413.

Fukt. äng. hela landet. — Är den mest allmänna af våra
Orchideer.

«) Jjäpp och rotknöl, som föreg. afd. — sporren kortare
än fruktämnet; kalkens yttre sidoblad tillbakaböjda ;
stjelken ihålig.

275. O. cnrvifolia F. Nyl. blrna purpurfärgade ; de nedre skär-
men längre än blrna ; bladen utan fläckar, smalt lancettlika
(3—5" breda), kölade, båglikt tillbakaböjda. — V. — 2\. 6, 7.
Kärrtrakt, r. n. Österb.

276. O. aiKjustifolia Reicli. (O. Traunsteineri Saut.) blrna röda;
de nedi-e skäi-men af blrnas längd ; bladen utan fläckar, lan-
cettlika (omkr. 5" breda), upprätta. — 5 — V. — ^ 5 — 7.
Fukt. äng. r. Nyl.

277. O. incarnata L.*) (O. aMöWÄ<;/o^2a Wimm.) blrna blekt kött-
färgade, kortare än sina skärm; bladen blekgi-öna, lancett-
lika, upprätta (bredare än hos föreg.). — V . — % 6, 7.
Fukt. äng. Al., Tav., Lad., n. Österb.

278. O. latifoUa L. (ö. majaiis Reich.) blrna röda, kortare än
sina skärm; bladen ovala (1 — 1^" breda), irånstäende, vanl.
brunfläckiga. — \ — 1'. — 2|i 5, 6.

*) I Lönnrots Suomen Kasvisto tillhör sjmonomin och be-
skrifningen pä O. incarnata icke ofvanstående art, utan den hos
oss knappt funna var. af O. Sambucina med röda blr. Misstaget
har uppkommit deraf, att äfven denna var. kallas O. incarnata L.

54

Fukt. äng. r. Ål. — Alla de 5 sista Orcliisarterna äro föga
naturligt åtskiljda och torde utan gränser öfvergå uti hvar-
andra. Sä omnämnes (i Herbar. Musei Fenn.) från Wekke-
laks socken former af O. angustifolia Reich., som tydligen
öfvergå uti O. niaculata. Beskrifningarna äro äfven olika
hos olika förff. och namnen på det högsta förblandade.

AUm. anm. Orchideernas rotknölar innehålla stär-
kande och närande ämnen (mest stärkelse) och lemna (tag-
na om hösten, tvättade i hett vatten och sedan torkade i
ugnshetta) säkalladt Salep. Det mesta häraf hemtas dock
från Orienten.

3. DICOTYLEDONEI, Tvålijertbladsvexter.

Vexter — örter, bnslcar och träd — med tydliga hönsorganer och
frön, som vid yroninyen utvecJcla tvenne hjerthlad, hvilha (oftast) af ven
kunna urshiljas i fröet. Roten utyör van/, en såkallad pålrot , hvilken
tillvMier och förgrenar sig nedåt likasom stammen uppåt- Bladen sitta,
om stjelken är ledad, mot hvarandra eller i krans, annars vanh i spiral;
de åro fjäder- eller hand-nerviga , stundom hela och helbräddade men
mycket oftare till bladkanten eller skifvan mer eller mindre delade. Blom-
åelarne äro tyjnskt 5- (ofta dock 4-) taliya, och blommorna (utom hos
de lägsta) vanl. med dubbelt hylle af tydliyt ätshildt foder och krona.

Undantag: hjertbladen äro flere i krans lios barrträden, samt
saknas alldeles hos bladlösa parasiter; skiftevisa blad pä ledad
stjelk (såsom hos Monokotyledonerna) förekomma hos Umbella-
terna och Poiygonese; 3-taliga blomdelar finnas hos sistnämnde
fam., samt någi"a enskilda vexter (såsom Kråkbärsbusken, Elatine
triandra).

A. (7:e klassen.)

BRAGTEIFLORiE. Skärmblommiga.

Träd och buskar (några fä örter ', inga vattenvexter) med
vnkönade blommor % som sitta i hänge eller annan tät blomsam-
ling. ^ Blomhylle antingen saknas heltochhållet, eller är det en-
kelt * af fria eller hopvexta (sällan färgade) blad.

Undantag: 1) örter äro våra arter af famm. Urticaceae, Euphor-
biaceee, Cucurbitacese.

2) Ulmus, Daphne och skenbart Euphorbia ha 2-kb-
nade blr.

3) Hippophaé och Empetrum med ensamma blr i blad-
vecken.

4) Empetrum och Bryonia med dubbelt hj^Ue.

56

Familjer.

Barrträd med kottar eller bärlik frukt . . . Coniferaj (xv).
Löfti-äd (eller buskar) med skiftevisa blad,

samt han- ocli hon-blr i skilda hängen . Amentacese (xvi).
Löfträd med motsatta, parbladiga blad, po-

lygamiska blr Fraxineae (xvii).

Löfträd med 2-könade blr, sambladigt (fär-

gadt) blomhylle Ulmacese (xviii).

i Frukt torr, 1-fröig, nötlik Urticacese (xix).

Orter | Frukt saftig (bärlik) : hylle dubbelt Cucurbitaceee (xx).
(våra). ) Fi'ukt torr, 2 — 3 knölig, med 2 — 3

[ rum ocli lika många frön .... Eupliorbiaceae (xxi).
Småbuskar med 3-taliga blomdelar, frukten

bär Empetrese (xxu).

Buskar med 2- ell. 4-flikig blomkalk, 4 ell.

8 ståndare, frukten stenfrukt Vepreculte (xxiii).

Fam. XV. CONIFERiE, Barrträd.

Beskr. Höga, raka ti'äd, mera sällan buskar, med styfva,
barrlika, ständigt gröna och qvarsittande blad, än ensamma, än
2 — flere i ett knippe ocli vid basen förenade genom en slida.
Blrna i skilda han- och hon-hängen, sambyggarc ell. tvåbyggare.
Hanblr bestående af talrika ståndarknappar fastade vid hänge-
fjällen, utan något hylle. Honblr inom dubbla fjäll, af hvilka
de yttre förAdssna, de inre tillvexa och -bli än trädaktiga, bil-
dande en kotte, än köttiga, bildande ett bär: fruktämnen 1 — 2
under hvarje fjäll, slutl. 1 — 2 nötlika, men bara frön. Hos. oss
5 arter i 3 slägten.

Slägten och arter.

Tvåbyggare: /'Knappar 4 — 8, kransvisa; honblr en-
ständarknap- k samma, frukten enfröig; bladen nå-

par enrum- j got mjuKa och platta Taxus.

miga på sköld- \ Knappar 3^6, ensidiga ; honblr 3 till-
lika fjäll 5 I sammans bildande ett gemensamt
frukten bärlik. [ 3-fröigt bär; bladen stickande. . . Juniperus,
öambyggare: 2 knapprum tills, på ett fjäll*); kotte
af trädaktiga fjäll, hvaije betäckande 2 vingade frön Piuus-.

*) Några förff. betrakta hvarje sådant fjäll Bäsom en han-

57

89. TAXUS.

279. T. baccata L. (Iclgran) qvistarne platta af de åt 2 sidor
sittande jemnbreda barren; bären i toppen öppna, röda,
oskaftade i bladvecken; hanhängen klotrunda. — S. B. 265.
Skog. r. Al. — Buske ell. lågt träd, som blommar i Maj,
vexer mycket långsamt och kan derföre uppnå den ansen-
liga åldern af 2000 år. Bären och barren äro giftiga, men
den härda, rödbruna veden utgör ett ypperligt virke för
snickaren.

90. JUNIPERUS.

280. J. communis L. (En) barren 3 i krans, längre än de bär-
lika, men torra frukterna. — S. B. 289.

Skog, back. allm. — I sydligaste delen af landet ganska ofta
ett träd, som kan uppnå 30' i höjd och derutöfver, men
vanl. buske, desto mindre, ju längre man kommer mot norr.
Blommar i Juni, bär först gröna bär, som på det andra
året mogna och fä sin svartblå färg. Veden utaf enen är
hård, gulaktig och välluktande; kådan (som vanl. finnes
hopsamlad i myrstackar) begagnas till rökelse, fmstött till
radii-pulfver ; samt upplöst i sprit till fernissa. Af de bit-
tert söta, aromatiska bären beredas genom gäsning flere
spirituösa drycker, såsom enbärsbränvin (Genévre), enbärs-
vin, enbärsdricka. Afven vid bryggning af vanligt svag-
dricka begagnas enris och enbär. — Dessutom är enen af
våra ki'aftigaste inhemska medicin al vexter : dekokt på bär
och ris nyttjas emot andtäppa, skörbjugg och vattensot, samt
utvärtes (till tvättning) emot utslag, svullnader o. s. v. ; en-
olja emot lamhet, gikt m. m.

91. PINUS.

281. P. Ahies L. iAbies exceka DC. — Gran) qvistarne med
spridda, n. 4-kantiga barr, på undre sidan plattade; kotten
aflång, hängande med platta, rutformiga fjäll, yngre röd,
äldre brun. — 5. — S. B. 217. — b) medioxima (P. m^ien-
talis Hn?) kottefjällen afrundade.

Skog. allmän. — Högt träd (80 — 160'), som jemte tallen
bildar våra vidsträckta och för landet vigtiga barrskogar.

blomma med 2 enrummiga ståndarknappar och hopvexta strän-
gar; de lleste anse hvarje af de talrika fjällen för en ståndare
med 2-rummig knapp.

58

Granens liksom tallens största värde består i det byggnads-
timmer de lemna, hvilket ej allenast är långt, rakt och qvist-
fritt, ntan äfven genom den kåda, det innehåller, bevaras
längre än andra, äfven härdare, trädslag från förruttnelse.
Dpnna kåda är en för landet vigtig produkt : deraf brännes
tjära och beckolja, af den förra åter erhälks genom fortsatt
kokning beck; genom förbränning af qvarletvorna vid tjäru-
bränning fås kimrök. Hvitt (burgundiskt) beck är ren kå-
da, smältad och silad. Vidare erhålles genom inskärning i
trädet vanlig terpentin samt harz (colophonium) : den förra
i större mängd af tallen, det senare af granen. — I medi-
cinskt hänseende äro flere af de nämnda produkterna vig-
l.iga, såsom terpentin, tjärvatten (emot smittosamma sjuk-
domar), samt nyskotten af både tall och gran (tallstrunt),
hvilka äfven begagnas i stället föi- humla vid bryggningar,
samt till beredande af egna drycker (tallstruntöl, tallstrunt-
bränvin). — Ytterligare må ännu nämnas vedens begag-
nande till bränsel, barkens till garfning, samt barrens till
gödsel.

282. P- Larix L. iLarix turopma DC. — Lärkträd) qvistame
knöliga med platta, knippevisa, mjuka, slutl. afiallande
barr; kotten äggrund, upprat, yngre röd: fjällen med platta
spetsar. — 5.

Mindre träd, i stor mängd planteradt i södra Karelen under
kejs. Katharina, men egentligen icke finskt. — Af lärkträ-
det erhålles Venedisk terpentin.

283. P- sylvestris L. (Tall, Furu) barren parvisa, plattade af
kottens längd; kotten kägelformig, nedböjd, yngre grön,
med mot spetsen tjocka fjäll. — 5. — S. B. 91.

Skog. isynnerhet på sandjord, allm. — Högt träd (80 — 120'),
hvars n}rtta är omtalad jemte granens. Dess inre, i'Ostade
och målade bark utgör, vanl. uppblandad med något sädes-
mjöl, det mjöl hvaraf de norra trakternas barkbröd bakas.

Fam. XVI. AMENTACEiE, Hängeblommiga.

Beskr. Träd eller buskar med fjälliga knoppar. Bladen i
spiral, skaftade, enkla, hos oss århgen affallande, vanl. med
stipler. Blommorna sambyggare eller tvåbyggare, pä bar qvist
eller innan bladen hunnit fullt utvexa; tätt samlade uti hängen,
utan annat hylle än liängefjällen eller ock med ett enkelt hylle

59

af fria eller hopvexta fjäll. Stift eller märken 2. Frukten en-
rummig, enfriiig (nöt) ell. mångfröig (fröhus). Fröen utan hvite.
— Hos oss 7 slägten med 24 arter.

SI äg ten och arter.

i Frukt 2-skaligt, [ Blommor utan hylle; stånd,
flerfröigt frö- 1 vanl. 2 Salix.
hus med här-']Blr med ett skällikt hylle;
bärande frön. y stånd. 8 ell. flere Populus.
Frukt sten fruktar tad : hanblr utan hylle med
vanl. 4 stånd M)n-lca.

/Hanhängen med /Hanfjällen .3-blommiga: hvar
I sköldlika fjäll: I blomma med 4-deldt hylle;
honhängen I honhänget slutl. kotte med

mångblommiga j ovingade nötter Alnus.

Sam- I med 2 — 3 blr j Han fjällen 1-blommiga: hvar

I (slutl. små nöt- 1 blma med 3 bladigt hylle;

byg- ^terj under hvarlf honhänget med platta, affal-

fjäll. \ lande fjäll, vingade nötter . Betula.

gare. iHanhängen med plat-f Hanblr utan hylle ; frukt-
ta fjäll: honhängen \ skälen bladlik, tlikig . Corylus.
fäblommiga med sto-/ Honblr med skäl-likt hyl-
ra, vid basen af en i le; fruktskålen tillhärd-
skål omgifna nötter. \ nad, halfklotformig . . Quercus.
Anm. Denna fam. söndras vanl. uti 4 skilda famm.,neml.
Salicinece (Salix och Populus \ Myricece (Myrica), Eeiuhnece (Alnus
och Betulai samt Cupnliferce. (Corylus, Quercus).

92. SALIX.

a) Träd (sällan höga buskar) *).
284. S. fragilis L. (Pil) qvistame utsperrade, i vecken sköra;
hängen slaka med ljusgula fjäll; fröhusen kortskaftade glat-
ta; bladen lancettlika, snedspetsade, sågade, glatta, under
blågrå, samtidiga med blma. — 5. — S. B. 373.
Sydl. ~ Högt träd (40') med mjuk och lätt ved; troligen
förvildadt, såsom öfver hela landet allmänt odladt, för den
lätthet och hastighet hvarmed det tillvexer. Dä pilen upp-

*) Arternas storlek är den enda karakter, som på engång
gäller för han- och hon-stånd med blommor eller blad. — Af
afd. b) får S. pentandra stundom trädform; och S. hastata,phyKci-
folia (hvilka begge saknas i största delen af landet) samt S. Lap-
ponum kunde möjligen förvexlas med afd. c).

60

dragés genom i jorden nedsatta qvistar, förklaras lätt, hvar-
före i de norra trakterna n. endast lianträd vexa: man har
neml. undvikit att taga qvistar af honträden, emedan dessa
om sommaren besvära med sina håriga frön, som af vinden
öfverallt kringspridas.
285. S. c a pre a L. (Sälg) blr på bara, glatta qvistar ; liäiigefjällen
svartbruna; fröhusen långt skaftade, ludna; bladen ailånga

— omv. äggrunda, naggade, under gråludna, äldre ofvan
glatta, mörkgröna. — 4, 5. — S. B. 98.

Allmän. — Träd (30') eller stundom hög buske med hvit
och mjuk ved. Barken begagnas till garfning af finare
skinn.
:i86. S. acutifolia Willd. (& ;;;'Mw«'sa Wendl. ) blr pä bar qvist;
hängen liidna, men fröhusen glatta, hvardera oskaftade;
bladen n. jemnbreda, sågade ; qvistarne daggblå, smala och
slaka. — 4.
Odl. st. r. Lad. — Buske ell. lägre träd, trol. förvildadt.

to) Högre buskar (3—12' höga).

287. &■ iiantandra L. (Jolster) blr och blad samtida; ståndare
vanl. 5; fröhus kortskaftade, glatta, n. utan stift; hänge-
Ijällen ljusgula; bladen aflånga — omv. äggrunda, tätt så-
gade, glatta, ofvan glänsande mörkgröna, under något matta.

— 5, 6. — S. B. 325.

Skogsäng, allm. — Buske (sällan lågt träd), 5 — 10' hög,
närmast beslägtad med pilen. Barken (hos denna och de
flesta andra arter i slägtet) innehåller ett eget ämne, Salicin,
som i medicinskt hänseende nära öfverensstämmer med Chi-
nin, och är derföre ett verksamt medel mot frossa.

288. S. hastata L. blr och blad samtidiga; hängefjällen håriga,
glänsande; fröhusen glatta, skaftade, med kort stift*); bla-
den lancettlika — äggrunda, sågade, glatta, under blägrå med
stora hälft hjertlika stipler. — 3—6'. — 5, 6. — S. B. 719.
Fjelltr. r. — n. Österb.

289. S. nlgricans Sm. (S. stylaris Sering., S. jihi/licifoha auctt.

— Svart vide) blr vid bladsprickningen ; fröhusen med långt
stift och skaft af hängefjällens längd; bladen aflånga — omv.
äggrunda, vägigt sågade, vanl. glatta, under slutl. blägrä
vid torkning svartnande. — 8 — 12'. — 5.

Skogsäng, allm. — Varierar ganska mycket.

•; D. v. 8. kortare än märkena, liksom med långt stift me-
nas, att detsamma är längre än märkena.

61

290. S. phylicifolia L. (S. hicohr Koch.) blr vid bladspricknin-
gen; fröhusen kortskaftade, vanl. fmhåriga, med långt stift;
bladen lancettlika — ovala, sågade, glatta, under blägrå, vid
torkning knappt svartnande. — 3 — 7'. -- 5, 6.

Strand, etc. r. Lad.

291. S. Lappo 7121771 L. (S. arenm-inWiWd.^ S. hmosaWg. — Lapp-
vide) blr på bar qvist i n. oskaftade hängen ; fröhusen o-
skaftade, hvitulligamed långt stift; bladen lancettlika — ovala,
vanl. lielbi-äddade, med tillbakavikna kanter, tjocka, under
glänsande hvitludna, ofvan äldre n. glatta. — 3 — 6'. — 5, 6.
Kärr, hela landet.

292. S. ctTieiea L. (Gråvide) blr på bara, ludna, vidjelika qvi-
star i oskaftade hängen ; fröhusen skaftade, ulliga, n. utan
stift; bladen lancettlika — omv. äggrunda, glest sågade,
gråa, under gräludna. — 8 — 10'. — 4, 5.

Fukt. st. allra. — Närmast beslägtad med sälgen (liksom
följ.). Barken begagnas till garfning, de vidjelika qvistarne
till flätverk, och bladen leuina ett godt boskapsfoder.

293. S. nnrita L. (Ör-vadc) blr på bara, glatta qvistar i n. o-
skaftade hängen ; fröhusen som föreg. ; bladen omv. ägg-
runda med kort, bakåt böjd spets, helbräddade eller gles-
tandade, gråludna, skrynkliga. — 4 — 8'. — 4, 5.

Fukt. st. allra.

c) Lägre buskar (sällan mer än alnshöga).

294. S. mil I- tilloides L. blr Och blad samtidiga; hela vexten
glatt; fröhusen skaftade, n. utan stift; bladen n. hjertlika,
trubbiga, helbräddade, under något blåaktiga. — 1 — 2'. —
6. — S. B. 646.

Kärrtrakt, hela landet.

295. S. depressa L. blr och blad samtidiga: fröhusen långt skaf-
tade, med kort stift, vanl. silkesludna, uti skaftade och
bladiga hängen; bladen ovala, helbräddade eller glest så-
gade, vanl. glatta, under blågrå (ej svartnande). — 1 — 3'.
— 5, 6.

Fukt. skogsäng, hela landet.

296. S. 7'osmarinifolia L. blr pä bar qvist ; fröhusen kort skaf-
tade; ständarknappar mörka; bladen n. jemnbreda, hel-
bräddade, under silkesludna, slutl. glatta. — 1 — 3'. — 4, S,
Fukt. st. till s. Österb.

297. S. repens L. (Krj'p-vide) blr på bara, ur marken uppskju-
tande qvistar; fröhusen långt skaftade; stånd.knappar gula;
bladen lancettlika— ovala, n. helbräddade, med något till-

62

bakavikna kanter, under silkesludna, slutligen blekgrå. —
1—3'. — 4, 5.
Kärrtrakter Vestr.

93. PÖPULUS.

298. P. tremula L. (Asp) hängena länga, slaka, gråludna med
liårbräddade fjäll; bladen rundade med grofva, trubbiga
tänder, glatta. — 4, 5. — S. B. 103.

Lund. allm. — Högt träd (60' ocli deröfver) med n. stän-
digt darrande löf och lätt, hvit ved, som begagnas af snic-
kare till åtskilligt, men gör föga gagn såsom bränsel. Löf-
ven skola utgöra ett godt hästfoder.

94. MYRICA.

299. M. G a le L. (Pors) låg buske med lancettlika, mot spetsen
bredare och sågade, under punkterade blad ; blr på bar
qvist i små, bruna hängen ; stenfrukten bildad af de nöten
omgifvande, något uppsvällda hyllebladen. — 1—3'. - 4, 5.
— S. B. 76.

Strand., kärr: hela landet. — Hela vexten är aromatisk;
begagnades fordom vid ölbrygd i stället för humla, hvar-
igenom ölet blef mer rusgifvande, men äfven orsakade huf-
vudverk.

95. ALNUS.

300. A. g lut inösa Willd. (Betula Alnus L. — Al) bladen run-
dade ell. omv. äggrunda med tvär ell. intryckt spets, gröna,
klibbiga, under glatta, utom i nervvinklarne. — 3, 4. —
S. B. 128.

Skog, fukt. st. allm. till s. Österb. — Högt träd (till 80'),'
stundom buske med knöliga och vanl. krokiga grenar och
stam. Dess ved är vacker, rödaktig, nyttig till virke och
bränsle ; isynnerhet iitmärkt för dess varaktighet under vat-
ten (de flesta husen i Venedig skola vara bygda pä pålar
utaf al). Barken tjcnai- till garfning och färgning af brunt
och (med tillsats af jernhaltigt ämne) svart. — Trädet vore
nyttigt att plantera (genom frön, rottclningar eller friska
grenar) på fuktiga ställen, der andra träd ej trifvas.

301. A. incana Willd. (Bet. Alnus, incana L. — Grå al, Arre)
bladen ovala— äggrunda, dubbelsågade, under gråaktiga och
håriga (icke klibbiga). — 3, 4. — S. B. 595. — b) jnnna-
tijida: bladen n. pardelade.

Fukt. st. hela landet, b) Tav. — Buske eller litet träd,

63

som väl blmar tidigast af alla Finska vexter. Nytta såsom
af föregående.

96. BÉTULA.

30*^. B. vevrucosa Ehrh. {B. alla L., B. odorata Reich. — Värt-
björk) bladen triangel- eller rutformiga, med smal, utdragen
spets, dubbclsägade, glatta (älven på rottelningar); frukt-
hängefjällons sidoflikar riktade rakt utåt eller något nedåt;
fröet m. kortare än sin hinnkant. — -5. — S. B. 80.
Skog, torra st. allm. till s. Österb. — Högt träd, vanl. för-
blandad med följ. art, se denna.

303. B. g lut inösa Wallr. {B. alba L., B. odorata Hn. — Klibb-
björk) bladen n. äggrunda eller något hjertlika, spetsiga,
ojemnt sågade, på telningar småludna; frukthängefjällens
sidoflikar riktade uppåt; fröet föga kortare än hinnkanten.
— 5.

Skog. fukt. st. allmän. — Björkarne äro höga och vackra
träd (till 100') med hvit ytterbark (näfver), välluktande blad
och. ofta långsmala nedhängande qvistar (hängbjörk). De
äro näst barrträden Finlands ^ågtigaste vexter, då de ädlare
trädslagen Ask, Alm, Ek, Lönn och Lind saknas i största
delen af landet och dessutom ingenstädes finnes i den mängd
att de skulle bilda egna skogar (utom eken). Veden be-
gagnas till virke och bränsle; näfvern till taktäckning m. m.;
löfven till boskapsfoder samt till grön (med alun: Schiitt-
griin) och gul (med alun och krita: Schiittgelb) målarefärg.
Af näfvern erhälles s. k. Ryssolja, hvilken användes vid
beredning af Ryssläder eller Juft. Björklake, som utrinner,
då trädet säras om våren, kan beredas till mjöd och vin
(genom gäsning), sirap (genom inkokning) samt ättika (ge-
nom surning).

304. B. alp estris Fr. (Z5. Immilis Hn. — Fjell-björk) buske med
runda, trubbiga, ojemnt sågade, under släta blad; frukt-
hängena bredt aflänga, upprätta, fjällen med n. likformiga,
äggrunda , uppåtrigtade flikar ; fröet af hinnkantens längd
och bredd. — 4 — 6'. — 6.

Fjelldalar r. n. Österb. — Anses hybrid af föreg. och följ.

305. B. nan a L. (Dverg-björk) liten buske med små, runda, n.
naggade, iinder upphöjdt nerviga blad; frukthängen som
föregående, fjällen med n. likformiga, smala, uppstående
flikar; fröet bi-edare än dess hinnkant. — 1 — 3'. — 5,6. —
— S. B. 379.

Kärrtrakt, allm. isynnerhet mot norr.

64

97. CORYLUS.

306. C. Avellana L. (Hassel) buske med stora, rundade, kort-
spetsade, sågade, vid basen hjertlika blad; hanhängena stora
och slaka; ståndare omkr. 8 fastade på de 3-flikiga liänge-
fjällen; honhängena knopp-lika af tegeilagda fjäll,, med i
spetsen framskjutande märken. — 5 — 15'. — 3, 4. — S. B.
139.

Skogsback. Södr. — Frukten är ätbar (hasselnötter); deraf
kan äfven pressas olja. Grenarna begagnas till flätning af
korgar o. s. v.

98. QUERCUS.

307. Q. Rohur L. (Q. ■pe.dunculnta Ehrh. — Ek) bladen kortskaf-
tade, glatta, aflänga, bugtigt flikade; hanhängena smala, m.
glesa, blomhrllet 5 — 7-deladt med lika många ståndare ; hon-
hängena af 2 — 3 åtskiljda blr på ett långt skaft (flere gäng.
längre än bladskaften); frukten en stor aflång nöt med nå-
got mjukt skal (ollon). — 5. — S. B. 73.

Skog, Sydl. — Ett högt och väldigt träd (till 100') som
uppnår en m. hög ålder — en sinnebild af styrkan. Dess
ved öfverti'äffar våra andra trädslag i hårdhet, fasthet och
varaktighet, och är derföre dugligast till byggnader och allt
slags virke (isjamerliet till skeppsbygnad). Alla delar af
trädet äro adstringerande, isynnerhet barken, som derföre
såväl begagnas i medicin (såsom stärkande och feberdrif-
vande), som utgör det tjenligaste och mest begagnade ämne
vid garfningar. De på bladen genom insektstyng bildade
galläpplena tjena till färgämne och beredning af bläck (de
bästa erhållas af andra ekarter i södra Europa och Orien-
ten). Ollonen ha nyttjats säsöm surrogat för kaffe. — Eken
får hos oss ej fällas och användas, utan är enligt gammal
svensk lag kronans tillhörighet : ett stadgande, som troligen
orsakar, att detta vårt skönaste och nyttigaste träd små-
ningom helt och hållet utdör i Finland, då ingen jordägare
kan hafva eget intresse för dess bibehållande. Upphäfvandet
■^ af nämnde stadgande vore derföre högeligen önskvärdt.

Fam. XVII. FRAXINEvE, Askar.

Beskr. Träd med motsatta, parbladiga blad utan stipler.
Blma i vippa, mest polygamiska och ofullständiga (hos vår art

65

saknande allt hylle) med 2 ståndare, 1 pistill och 2 märken.
Frukt en enfröig vingfrukt. Fröen med hvite. — Hos oss
en enda art:

99. FRAXINUS.

308. F. exceisior L. (Ask) småbladen lancettlika, sågade ; blrna
på bar q vist, \itan hylle, i korsvist greniga \ippor (hanblom-
momas täta, hon- och de tvåkönade blrnas glesa). — 5. —
S. B. 175.

Skog. Södr. — Högt träd (till 80'), allmänt planteradt (ge-
nom mogna frön eller rottelningar) och ganska snabbt till-
vexande. Dess ved är hvit och fast, ypperlig till snickare-
virke och bränsle. Af spånorna brännes hos oss ett slags
tjära fSaarnenterva), som af allmogen begagnas i åtskilliga
'sjukdomar. Löfven äro ett godt boskapsfoder. Barken lik-
nar till n3^tta och verkningar ekbark och är officinell såsom
surrogat för China-barken.

Fam. XVIII. ULMACE^, Al mar.

Bes kr. Träd med skiftevisa blad och affallande stipler.
Blrna tätt samlade, 2-könade med enkelt, sambladigt, färgadt,
4 — 8-flikigt hylle och lika många ståndare, ensamt fruktämne
och 2 märken. Frukt (hos våra) en bredt hinnkantad nöt. Fröen
utan hvite. — Hos oss 2 arter af ett slägte neml.

100. ULMUS.

309. U. montana Sm. (U. campestrie L. — Berg-alm) blrna röd-
bruna med 5 — 6 ståndare och korta skaft i runda samlingar
på bar qvist; bladen dubbelsågade, n. ovala, vid basen
sneda; vingfrukterna glatta. — 5. — S. B. 13.

Skog. r. S}^dl. — Högt träd (60' och deröfver), allmänt
planteradt (med frön, telningar eller på trädet qvarsittande
qvistar, som nedböjda och betäckta med jord slå röttw).
Veden är härd och lemnar ett utmärkt virke ; barken be-
gagnas mot hudutslag, samt till garfning.

310. U. effnsa Willd. (U. ciliata Ehrh., U. pedunculatm Lam. —
Fjäder-alm) som föreg. men med (6 — ) 8 ståndare, lång-
skaftade blr (skaftet flera gånger längre än kalken) och hår-
kantade vingfrukter. — 5.

Skog. r. Eg. F., Sat., Tav., s. Kar. — Nytta såsom af föreg.

5

66

Fam. XIX. URTICACE^., Nässelavtade.

Beskr. Örter (hos oss), mest mod skarpa eller brännhåriga
blad, små, tättsamlade, enkönade bir med enkelt foderlikt, 4 — 5-
bladigt hylle och lika många ståndare ; frukten en 1-fröig nöt. —
2 slägten med 3 arter.

SI äg t en och arter.

Blrna 4-taliga; bladen motsatta, brännhåriga Urtic».

Blrna 5-taliga; bladen skiftevisa, sträfva Humulus.

101. URTICA.

311. U. dioica L. (Bränn-nässla) tvåbyggare; bladen hjertlika,
spetsade, grofsägade, mörkgröna. — 1 — 3'. — 2(. 6, 7. :—
S. B. 68.

Odl. st. allmän. — Är ett ganska godt boskapsfoder. Bla-
den nyttjas äfven vårtiden såsom grönkål. Stjelken kan
begagnas såsom hampa.

312. U. urens L. (Etter-nässla) sambyggare; bladen ovala, gi'of-
sågade, ljusgröna. — ^—1^'. — 0 6, 7. — S. B. 206.
Odl. st. allmän.

102. HUMULUS.

313. rf. Lupulus L. (Humle) tvåbyggare; lianblr med 5-bladigt
hylle, sittande uti vippa, honblr i ett kottelikt ax af ägg-
runda, tillvexande fjäll, hvarje omgifvande 2 för öfrigt bara
pistiller; bladen handlikt delade. — 2{, 7. — S. B. 332.
Steniga st. r. Södr. — Lång slingervext (till 30'), allmänt
odlad. De aromatiskt beska honaxen begagnas, såsom kändt
är, vid brygd : af vilda stånd äro desamma mindre kraftiga
än af odlade. Stjelken kan begagnas såsom hampa (hvilken
vext äfven tillhör denna fam.).

Fam. XX. CUCURBITACE.E, Gurkvexter.

Beskr. Örter med klängande, grenig och saftig stjelk, skifte-
visa, handnerviga, handlikt flikiga, sträfva blad och länga spiral-
vridna klangen, fastade vid sidan af bladvinklarne. Blrna enkö-
nade (hos vår art: sambyggare) med (skenbart) dubbelt hylle,
hvardera sambladigt, 5-flikigt ; ståndarne 5 vanl. hopvexta (hos vår
art: 2 och 2 hopvexta till strängar och knappar, den 5:te fi-i).

67

"Frukten under blman, (hos vår art) bär eller vanl. en stor, upp-
svälld, saftig gurkfrukt med 3 eller 5 mer eller mindre tydliga
rum. Fröen utan livite. En art:

103. BRYONIA.

314. B. a Ib a L. (Hund-rofva) bladen med hjertlik bas, handlikt
flikiga, sträfprickiga ; blrna gulaktiga, i klasar, honblrna
mindre än lianblrna ; bären svarta. — 5 — 10'. — 2|. 7, 8. —
S. B. 105.

Odl. -st. r. Ål. — Roten är m. stor och tjock, innehåller
ett eget bittert ämne, Bryonin, som är lösande och mask-
vidrigt.

Fani. XXL EUPHORBIACE^, Räfmjölksvexter.

Beskr. Örter (hos oss), med enkönade blr utan eller med
enkelt blomhylle (lios utländska arter likväl ofta med utbildad
krona). Stift 3, sällan 2. Frukten (hos våra) ett knöligt fröhut;
af 3, sällan 2 enfröiga rum, uppspringande med lika många skal.
— 5 arter i 2 slägten.

Anm. Hos si. Euphorbia äro blrna skenbart 2-könade, eme-
dan hanblnia utgöras af ensamma ledade ståndare, och honblman
af en långt skaftad pistill och de förra, till antalet omkring 12,
omgifva den sednare, samt utvändigt inneslutas af ett sambladigt,
foderlikt, 8 — 10- flikigt svepe med hvarannan flik utböjd och kron-
bladslik. Hela blomsamlingen liknar sålunda en 2-könad blrna
med sambladigt foder och 5 — 5 små kronblad*).

Slägten och arter.

Tvåbyggare med 3-deladt foderlikt hylle, 9—12 stån-
dare, 2 märken och 2-rummigt fröhus Mercurialis.

Sambyggare utan blomhylle (skenbart: 2-könade blr

med dubbelt hylle), märken 3, fröhus 3-rummigt Eupliorbia.

*) Att den beski-ifna blomsamlingen ej är en 2-könad blrna
visa 1) analogin : dä alla andra i denna stora fam. ha enkönade
bhnor; 2) de skaftade och ledade, vid lederna affallande stån-
darne; 3) ståndarnes obestämda antal och deras utvexande vid
olika tider; 4) den långt skaftade pistillen som stundom vid skaf-
tets spets visar spär till blomhylle.

68

104. MERCURIALIS.

315. il/, perennis L. (Biiigel) stjelken enkel med skaftade, mot-
satta, n. ovala, sågade blad; blrna gröna i glesa långskaf-
tade ax frän bladvccken. — 1—1^'. — 2|. 5. — S. B. 455.
Lundar, Sydl. — Örten svartnar vid torkning, luktar illa
och är skadlig för meniiiskor och djur.

105. EUPHORBIA.
a) De kronbladslika svepetlikarne med 2 horn.

316. A'. Esula L. blomsamlingarne gula, i sammansatt flock (lik-
som hos alla följande arter), flocken mångstralig med blad-
lika svepen: de allmänna svepebladen bredt lancettlika, de
enskildta njurlika; örtbladen smalt lancettlika. — 1 — 1^'. —
2|. 7, 8.

Odl. st. r. Tav., s. Kar.

317. E. Pep lus L. (Räf-mjölk) flocken 3-strålig, svepebladen ägg-
runda, örtbladen omv. äggrunda, skaftade 5 blr gulgröna. —
1-1'. — O 7-9.

Odl. st. ÅL, Fg. F., Nyl.

I») De ki'onbladslika svepeflikarne utan horn.

318. E. palustris L. (Varg-mjölk) flocken mängstrålig med först
3-, sedan 2-delade strålar; svepebladen äggrunda, örtbladen
lancettlika; blrna gula. — 2—4'. — 2|. 8.

Kärräng, r. Nyl.

319. E. Helioscopia L. (Reformsgräs) flocken 5-8trålig med först
3-, sedan 2-delade strålar; svepe- och ört-bladen n. omv.
äggrunda, småsågade; blr gulgröna. — 6 — 12". — O 7 — 9.
— S. B. 70.

Odl. st. allm. Södr. — Mjölksaften, som hos alla Euphor-
bier är skarp och något giftig, begagnas af denna art emot
reformar, vårtor m. m.

Fam. XXII. EMPETREtE, Kråkbärsbuskar.

B e s k r. Småbuskar med lädcrartade blad och små enkönade
bh- i bladvecken. Foderflikar, kronblad och ståndare 3. Frukt-
ämne (3 — ) 9-rummigt, moget ett bär med ett frö i hvart rum.
— Hos oss en enda art:

69

106. EMPETRUM.

320. F. nitji-um L. (Ki-äkbär) småbuske med jemnbreda, barr-
lika, ihåliga blad, brunaktiga blr och svarta bär. — 1 — 1^'.
— 4, 5. — S. B. 259.

Hedar etc. allmän. — Bären mindre smakliga, skola i mängd
ätna orsaka liufvudverk. Kokade med alun ge de röd färg.

Fam. XXIII. VEPRECUL^, Tibastbuskar.

Beskr. Buskar med hela, helbräddade blad och regelbundna
blr. Blomkalken enkel, vaul. färgad, sambladig, med 2 — 4-flikigt
bräm. Ständarne med korta strängar fastade pä kalken, af sam-
ma eller dubbelt antal som flikarne. Stift 1 med odeldt märke.
Frukten enfröig stenfrukt (eller nöt). — Hos oss 2 arter i hvar
.sitt slögte (hvilka slägtcn ofta fördelas på 2 skilda familjer :
Elceagnem OCh Thymeha).

SI ägten och arter.

Blr två.b)'ggare med foderlikt 2-deldt hylle Hippophae.

Blr tvåkönade med kronlik 4-klufven kalk Daphne.

107. HIPPOPHAE.

321. E. r hamnoides L. (Hafstorn) buske med långa tornar-, bla-
den n. jemnbreda, under silfverfjälliga; hanblrnas hylle 2-
deldt, honblrnas urnupet, slutl. hopvexande med nöten till
en gul stenfrukt; blrna tidiga, små, gröngula. — 5 — 8'. —
5. — S. B. 385.

Hafsstränder, Vestr. — Tjenlig att plantera till fastfästande
af lös sand. Stenfrukterna rodna af köld, qvarsitta öfver
vintern.

108. DAPHNE.

322. D. Mezérevm L. (Tibast, Källarhåls) bladen lancettlika :
blr röda, axlikt hopsittande på den bladlösa qviyten ; sten-
frukten röd. — 2—3'. — 4, 5. — S. B. 7.

Fukt. skogsäng, hela landet. — Blrna äro välluktande, men
hela vexten innehåller skarpt gift. Barken är bläsdi-agande
och kan begagnas i stället för spansk fluga. Fruktemr,
nyttjas såsom gift åt rofdjur, och äro sä starka att 6 styc-
ken döda en varg. — Qvistar och bark färga gult och brunt.

B. (8:e klassen,')
STÄMIMFlORiE. Ståiidarbloniniiga.

Orter och småbuskar (eller träd 'j med clitbhelt hlomhylle och 2-lconade
blr. Blomfodret (vanl. sambladigt) qvar sittande ^, men fritt från fruk-
ten. * Ståndare och kronblad (de förra talrika eller dubbelt aå många
som de sednare, högst sällan '* af deras antal) fastade i blommans botten,
under fruktämnet ; samt antingen stnndarne förenade med sina strängar
eller knappar eller ock kronbladen hopvuxna till en samhladig krcna (fri
från ståndarne). Sällan är o både ståndare och kronblad fria. *

Undantag: 1) I varmare länder är större delen af hithörande
vexter träd, men hos oss linnas endast 2 trädarter (si. Tilia).

2) Affallande är fodret hos Monotropa, Tilia och Impatiens-

3) Hopvext med fruktämnet är fodret hos Vacciniese. 4) Hos
Azalea, Linum, Impatiens, Viola och Droseracese. 5) Hos sist-
nämnde fam., samt Pyrolese, Tilia och Helianthemum.

Familjer.

' ^ Stånd, fria; stift och

Frukt / gtänd. \ märke 1 Ericinea)

flerrum- I ^ ^^ j Stånd, nederst hopvuxna; (xxiv).

migt frö- I ( ™ärken 5 Gruinales

1 /* I Stånd, hop- (xxv).

Blr I hus eller I ^ [ Bladen I y^xna till en

bär eller \ ' \ skiftevisa, < pelare . . . Malvacese

af flere i tal- / sågade. / C^vi).

ai nere ■ \ ^ g^^^^ ^^.^ Tiliacese

>un - I ^^..^ j.^^^. I ^ .^^ 1 g]^(jg^ motsatta, helbräd- (xxvii).

n eller I \ ^^^^'■^ stånd, förenade

■ \ \ i flere knippen Hypericinese

Frukt enrum- [ Stånd. 5, stift ell. mar- (xxvin).

migt fröhus med j ken 4, 5 Droseraceae

fröfästen längs j Stånd, tahika, stift och (xxix).

väg^garna. [ märke 1 Cistineee

(XXX).

?1

R, , Mod sporre: stånd. 5 (^«^^'' ^'^^^^'S^ " " ^'^^^^'l'^
Blr I , ^..^ ^ ^ Foder 2-bladigt, af- (xxxi).

gel-

med förenade knappar, j ^^jj^^^^ Balsaminen

Stånd. 8 med hopvuxna strängar, en-rum- (xxxu).

miga knappar Polygaleae

bund-^ Stånd. 10 med hopvuxna strängar (vanl. (xxxni).

en ståndare fri) Papilionaceae

(xxxiv).

Fam. XXIV. ERIClNEiE, Ljungvexter.

Be skr. Småbuskar, sällan örter med hela vanl. skiftevisa,
öfveråriga och läderartade blad samt regelbundna tväkönade blr.
Blomfodret sambladigt (utom hos Monotropa) fritt eller vidvext
fruktämnet ; kronan af 4 — 5 fria eller oftare hopvexta blad ; stån-
darne dubbelt sä många (utom hos Azalea) fria fj-ån kronan, med
knappar, söm utsläppa fi-ömjöiet genom 2 häl i spetsen och der
oftast äro försedda med 2 egna bihang (horn); stift och märke 1,
det sednarc stund. 4 — 5-flikigt. Frukten ett 4 — 5-riimmigt bär eller
fröhus med talrika, små frön. — Hos oss 9 slägten med 21 arter.

Slägten och arter.

/Buske med talrika blr i flock; 5-tan-

Krona af/ dadt foder Ledum.

5 fria I Örtlika småbuskar med blr i klase,
blad, fo- j (sällan ensamma eller i fäblommig

der fritt, \ flock), £-deladt foder P)'rola.

stånd. 101 Bladlös parasit med blr i klase: topp-
(Pyrolece)\ blmans delar 5-taliga, sidoblrnas 4-

\ tåliga Monotropa.

Kronan , Stånd. 5; kronan klocklik Azalea.

sambla- \ Stånd. 8 ; fodret färgadt, med ett grönt

dig, fo- <; 3'tterfoder Calluna.

dret fritt f q|S„f] -iq ( Frukten torr Andromeda.

(^Ericece). * ( Frukten bär Arctostaphylos.

Kronan sambladig, fodret ( Kronan till basen

vidvext fruktämnet, som ' 4-delad Oxycoccos.

moget blir ett bär; stånd. 8) Kronan 4-flikig ell.

{Vaccinieo'). \ tandad Vaccinium.

109. LEDUM.

323. L. palustre L. (Getpors, Sqvattram) bladen n. jemnbreda,
med tillbakavikna kanter, under brunulliga ; blr hvita ; frö

72

huset S-rummigt, bristande från basen. — 2 — 3'. — ^6.

— S. B. 18.

Kärrtrakter, allmän. — Alla delar ha en stark, döfvande
lukt. Begagnad vid ölbrygd är den skadlig och verkar huf-
vudvärk. Bladen äro officinella (pä Apotheken : Rosmari-
nus sylvestris).

110. PYROLA.
J8) Blr i längskaftad flock.

324. P. umb ellata L. (Chimaphila Nutt. — R.54-Ört) bladen vigg-
lika, mot spetsen sågade, blrna rödlätta, 2—6 tillsamman.

— 3—6". — 2|. 8. — S. B. 27.
Barrskog r. Eg. F., Nyl., Tav., Sav.

b) Blr ensamma.

325. P. uniflora L. (Moneses grandijlora Salisb., Chi.Jiajhiia Ft. —
Enblommig vintergrön) bladen rundadt äggrunda, sågade;
blomman hvit, nedböjd, välluktande. — 3 — 4". — 2\^ 1. —
S. B. 176.

Fukt. skog. till s. Österb.

c) Blrna i klase.

326. P. secunda L. (Ensidig vintergrön) bladen ovala, sågade;
blrna små, grönhvita, n. klocklika i en tät, ensidig klase.

— 4—6". — 2|. 7. — S. B. 566.
Skog. allmän.

327. P. minor L. (Liten vintergrön) bladen rundade— ovala, så-
gade; blr små, hvita eller rödlätta, n. klotrunda, inneslu-
tande det korta, raka stiftet. — 4—7". — 2j. 7, 8. — S. B.
550.

Skog. hela landet.

328. P. media Sw. bladen rundade, naggade; blrna hvita, hälft
slutna, n. runda med kort, något utskjutande, n. rakt stift.

— 7—12". - 2|. 7, 8. — S. B. 311.
Skog. r. till s. Österb.

329. P. chlorantha Sw. bladen rundade, n. helbräddade, kor-
tare än deras skaft; blrna öppna, gröngula, fätaliga med
långt, böjdt stift. — 7—12". — 4 7, 8. — S. B. 453.
Skog. hela landet.

330. 7*. rotundifolia L. (Rundbladig vintergrön) bladen som
föreg., af skaftens längd; blrna öppna, hvita, tiilrika med
stift som föreg. — \—V. — 2|, 7, 8. — S. B. 304.
Skog. allm.

73

111. MONOTROPA.

331. M- Hypöpitys L. (Hypop. viuUiflorn Scop. — Tall-Ört) blek-
gul, fjällig, n. köttig parasit på rottrådar af andra vexter;
ståndarknappar enrummiga, märke sköldllkt. — 4 — 8". —
2J- 7, 8. — S. B. 97.

Skog. r. Södr.

112. AZALEA.

332. ^1. procumbens L. nedtryckt småbuske med röda blr i
toppen och aflånga blad med tillbakavikna kanter. — 1^ — 3".
- 7, 8.

Fjelltr. n. Österb.

113. CALLUNA.

333. C. vulgaris Salisb. (C. Erica DC, Erica mig. L. — Ljung)
bladen små, tätt sittande i 4 rader; kronan mindre än det
färgade fodret; blr röda (sällan livita) i ensidig klase. —
1—2'. — ^ 8. — S. B. 53.

Skog., hedar: allmän. — Kan vid foderbrist begagnas så-
som hö.

114. ANDRÖMEDA.

334. A. cahjculata L. (Cassandra Don. — Finnmyrten) bladen
aflånga; blr gula i ensidig bladig klase, klocklika med ett
2-bladigt ytterfoder. — 1—3'. — % 5, 6. — S. B. 583.
Kärr, r. Nyl., Tav., Lad., Österb. Allmännare mot norden.

335. A. ccerulea L. (Phyllodoce Sal., Menziezia Sm. — Lappljung)
blr violetta med äggformig krona, på färgade skaft uti top-
pen; bladen jemnbreda. — 3 — 6". — b 7. — S. B. 535.
Fjelltr. n. Österb.

336. A. polifolia L. (Blomris) blr rödlätta, för öfr. som föreg.;
bladen lancettlika med tillbakavikna kanter, under grå. —
i_l'. _ ^ 5^ 6. — S. B. 445.

Kärrtrakt, hela landet. — Blad och stielkar kunna begagnas
i stället för galläppel vid svartfärgning.

115. ARCTOSTAPHYLOS. •

337. A. officinalis Wimm. (Arhidns Uva ursi L. — Mjölon) bla-
den smalt omv. äggrunda, hclbräddade, läderaktiga, qvar-
sittande ; blrna rödlätta, äggformiga, på korta, färgade skaft
i täta klasar; bären röda. — 8 — 12". — l^ 5. — S. B. 85.
Hedar, barrskog: allmän. — Bladen innehålla mycket garf-

74

ämne, nyttjas vid garfning, till svartfärgning och 1 medicin,
såsom adsti-ingerande, is3'nnerhet verksamma vid njurarnes
sjukdomar; lia äfven begagnats bland röktobak. Bären äro
saftlösa, osmakliga.

338. .1. alpina Spr. {ArhtUiis L.) bladen n. omv. äggrunda, så-
gade, skrynkliga, förvissnande;' blr som föreg. men hvita
och n. flockvis sittande; bären svartblä, saftiga. — 4—6".

— % 6. — S. B. 487.
Fjelltr. n. Österb.

116. OXYCOCCOS.

339. 0. 2)<ilnstris Pers. (Vacchuum Oxyc. L. — Tranbär) bladen
äggrunda, med tillbakavikna kanter, under grå; blr röda
med tillbakaböjda flikar, ensamma på långa skaft; stjelken
krypande, trädlik; bären stora (35 — 5'")- — 2 — 6". —
]& 5, 6. — S. B. 12.

Kärr, allmän. — De röda, skarpt sura bären äro ofticinella ;
begagnas äfven till hvitkokniug af silfver.

340. O. microcarpus Turcz. (Små tranbär) till alla delar min-
dre än föreg., isj^nnerhet bladen och bären (2 — 2j"0; de
små på blomskaften sittande skärmen glatta (hos föreg. art
med håriga kanter).

Kärr, Nyl., Lad., Sat.

117. VACCINIUM.

341. V. Vitis idcea L. (Lingon) bladen omv. äggrunda, med
tillbakavikna n. helbräddade kanter, läderaktiga och qvar-
sittande, under punkterade ; blrna hvita eller rödlälta, klock-
lika, i klasar; bären rÖda (sällan hvita). —3—12". — ^ 5.

— S. B. 116.

Skog, back., allmän. — Bären allmänt begf^gnade i hus-
hållet; af dem beredes äfven ett slags vin.

343. V. uliginosum L. (Myrtilius Gil. — Odon) bladen omv.
äggrunda, helbräddade, alTallande; blrna hvita eller rödlätta,
äggformiga, mest parvisa ur egna knoppar; bären blå, nå-
got kantiga. — 2 — 3'. — 1^ 6. — S. B. 331.
Kärrtrakter, allmän. — Bären mindre smakliga, men orätt-
vist beskyllda, att förorsaka hufvudverk.

343.1 V. Myrtilius L. (Myrtilius jm/ra Gil. — Blåbär) bladen ägg-
runda, sågade, affallande ; blrna rödlätta, klotrunda uti blad-
vecken; bären svartblå, runda. — ^—2'. — ^5. — S. B. 163.
Skog, allm. — Bären smakliga, allmänt begagnade. — Hos
denna och de 2 föreg. arterna äro blomdelarne stund. 5-taliga.

75

Fam. XXV. GRUINALES, Storknäbb -blommiga.

Beskr. Örter med regelbundna blr Gios oss). Fodret 5-
bladigt, i knoppen togellagdt; kronblad 5, i knoppen bopvridna;
ständarne 10, eller genom felslagning 5, vid basen mer eller min-
dre förenade; märken 5. Frukt af 5 karpeller. — 4 slägten,
11 arter.

Slägten och arter.

Fröhus n. lO-rniTimigt, 10-fröigt: stånd. 5; bladen

helbräddade Linum.

Fröhus 5-rummigt, mängfröigt: stånd. 10; (bladen 3-

fingi-ade) Oxalis.

Fröhus 5-rummigt, ,' De lossnade stiften tillbakarul-
5-fröigt med långt V lade : blr ensamma eller parvisa

spröt, från hvilket .' (blad handnerviga) Geraninm.

de 5 stiften vid i De lossnade stiften vi-idna. blr i
mognaden lossna. [ flock (bl. parbladiga) Erodium.

118. LINUM.

344. L. catharticum L. (Vild-Hn) stjelken upptill klynnedelad;
bladen motsatta, aflänga; blrna små, hvita. — 3 — 8". —
(3 6, 7. — S. B. 250.

Äng. etc. Sydl., Sat., s. Österb. — Örten är afförande.

Anm. Det allmänt odlade linet (Linum usitatissimum L.)
finnes stundom förvildadt i södra Finland.

119. OXALIS.

345. 0. Åcetosella L. (Harsyra) bladen 3-fiugrade med omv.
hjertlika småblad; blrna hvita, ensamma på skaft från rot-
stocken. — 2—4". — 2|. 5. — S. B. 10.

Skuggiga st. allmän. — Har en skarpt angenäm, sur smak
och kan ätas såaom sallat. Ur den utpressade saften bere-
des oxalsyra, som är ett dödande gift.

120. GERANIUM. *

») Blr ensamma på länga skaft.

346. G. sancjuineum L. (Röd storknäbb) bladen 5 — 7-deldta med
trubbiga, inskurna flikar ; blrna stora, purpurröda. — 1 — 2'.
- ^ 6, 7.

Backar, Ål. — Nyl.

76

l>) Blr parvisa, stora; kronbladen alltid längre än fodret;
fleråriga, större örter med stora blad.

347. G. palustre L. stjelken uppstigande; bladen delade nedom
midten i (3 — ) 5 inskuret tandade flikar: blrna röda med
hela kronblad, n. glatt foder och nedåt föga vidgade stån-
darsträngar; fruktskaften nedböjda. — 2—3'. — 7. ^ S. B.
677.
Fukt. äng. r. Tav., Sav., Lad.

!348. G. sylvaticum L. (Allmän storknäbb) stjelken upprat; bla-
den delade nedom midten i 5 — 7 inskurna och sågade fli-
kar, de öfversta oskaftade; blrna rödvioletta (sällan hvita)
med urnupna kronblad, hårigt foder och nedåt föga vidgade
strängar; fruktskaften raka. — Ij — 2g'. — 7.
Äng., skogsback. allm.

349. G. pratense L. bladen delade n. till basen i omkring 7 in-
skurna och tandade flikar; blrna ljusblå med hela kronblad,
hårigt foder och nedåt äggrundt vidgade ståndarsträngar. —
1—2^'. — 7.

Äng. etc. r. Sav., s. Kar., Lad.

c) Blrna parvisa, små; enåriga, mindre örter med små
blad.

350. G. bohemicum L. bladen delade nedom midten i 3 — 5 tan-
dade flikar, alla skaffade; blrna blå, kronbladen urnupna,
n. af det håriga fodrets längd ; örten klibbliärig. — 7, 8.
Svedjeland r. Södr. — Kommer, äfven i storlek, nära G.
sylvaticum.

351. G. Robertianum L. (Stink-storknäbb) bladen ända till ba-
sen delade i 3 — 5 inskurna flikar (småblad) ; blrna röda,
klocklika med 10-kantigt foder; stjelk och blad ofta röda.

__ 1 -1 1 ' 7 8

Stenback, till s. Österb.

352. G. lucidum L. bladen n. njurlika, delade nedom midten i
3 — 5 trubbiga, inskurna flikar; blrna röda med 5-kantigt
foder; stjelken och rotbladen blodröda. — 4 — 7". — 6, 7.
-ät S. B. 556.

Skugg. klipp. r. Ål.

353. G. rotundifolium L. (G. pusillum L.) bladen njurlikt runda,
5 — 7-klufna i vigglika flikar; blrna violettröda med urnupna
kronblad och hvarannan ståndarsträng knapplös; stjelken
mycket fint smäluden. — J — 1'. — 6 — 9.

Torra st. Ål.— Nyl.

77

121. ERODIUM.

354. E. cicutarium L'Her. (Geranium L.) bladen dubbelt parbla-
digt delade med tandade flikar; blrna röda, 4—7 i flocken;
hvarannan ståndarsträng knapplös; nedliggande eller upp-
rätt, vanl. klibbhärig. — 3-8". — © 5—7.
Odl. st. Södr.

Fam. XXVI. MALVACEJE, Mal va- ar tade.

Beskr. Örter (buskar eller ti'äd) med skiftevisa, vanl. hand-
nerviga, stipelförande blad, och regelbundna blr i bladvecken.
Fodret 5-klufvet, i knoppen kantlagdt, vanl. med ett ytterfoder;
krona 5-bladig, i knoppen vriden ; ständarne talrika med till ett
rör hopvexta strängar och enrummiga knappar; märken flere
(hos vår art med gemensamt stift). Frukt af flere i krans ställda
karpeller (hos vår art omkr. 10, enfröiga, slutl. lossnande). Fröen
utan hvite. — 1 art.

122. MALVA.

355. M. horealis Wallm. (Kattost) bladen rundadt njurlika,
grundt 5 — 7-flikiga; bina små, hvita; kronbladen knappt
längre än fodret. — .1—1^. — O 6—9 — S. B, 142.
Gator, vägar Sydl., Tav., Lad., s. Österb.

Fam. XXYII. TILIACE^, Lindar.

Beskr. Träd med skiftevisa blad, affallande stipler och re-
gelbundna blr. Foder (4—) 5-bladigt, affallande, i knoppen
kantlagdt: kronblad (4 — ) 5, i knoppen tegeilagda; ståndare tal-
rika, fria; stift 1 med 5-deldt märke. Frukt af 5 fast hopvexta
karpeller (hos vårt slägte enfröiga; hela fröhuset affallande oöpp-
nadt). — Hos oss 1 slägte med 2 arter.

123. TILIA.

356. T. parvifolia Ehrh. (T. europcsa L. — Smäbladig Lind)
blr hvitgula i mångblommig ^ippa, vid hvars skaft är fast-
vext ett gulaktigt öfver blrna nående skärm; bladen snedt
hjertlika, sågade, under blägröna, glatta, i nerv-vinklarne
ulliga; fröhuset mjöllikt ludet med tunnt skal. — 7.
Lund. Södr., s. Österb. — Allmänt planteradt träd (genom

78

rottclningar om våren). Veden är mjuk och lätt, tjenlig
till finare snickarearbeten. Basten begagnas till rep och
mattor. Blrna äro välluktande, något svettdrifvande ; ge
vid distillering ett skönt vatten.
357. T. vulgaris Hayn. (T. intermedia DC. — Mcllan-lind) SOm
föreg. men med blomskärm af vippans höjd, större och tal-
rikare blr, större, under bleka blad och tjockulliga fröhus
med hårdt, trädartadt skal. — 7. — S. B. 40.
Lund. r. Nyl., Sav., Lad. — Nj^tta som af föreg.

Fam. XXVIIL HYPERICINE.^, Johanuisörtev.

Beskr. Örter (hos oss) med ledade stjelkar, motsatta hcl-
bräddade blad utan stiplcr och i-cgclbundna blr i klynnedelad
vippa. Foder och krona 5-bladiga: det förra i knoppen tcgellagdt,
den sednare vriden. Ständarne talrika, nederst hopvcxta i 3 eller
5 knippen. Fröhus af 3 (hos våra) eller 5 rum med lika många
stift och märken. Frön talrika, utan hvite. — 3 arter af 1 slägte:

124. HYPKRICUM.

358. //. perforatu:a L. (Johaunisört) stjclken glalt med 2 upp-
höjda ränder; blrna gula med (mest) i kanterna svartpric-
kiga kronblad och lanc€fttlika spetsiga foderblad; bladen
vanl. aflänga, genomskinligt punkterade, hälft omfattande.
— 1—2'. — 2|. 7, 8. — S. B. 75.

Back. allm. Sudr. — Innehåller harz och cLherisk olja, som
röja sig genom lukten och färgen, dä bladen gnuggas. An-
vändes till röd- och gul-färgning, men icke numej-a i me-
dicinen.

359. II. qv adr anrjuJum L. (//. Juhiuni VV^illd. — Jlannablod) stjel-
ken glatt, 4-kantig; blrna bi'andgula med öfvei-allt svart-
prickiga kronblad och ovala, trubbiga foderblad; bladen
äggrunda. — 1—1^'. — 2|. 7, 8. — S. B. 359.

Back. till s. Österb. — Nytta som föreg.

360. //. liirsutum L. stjelken trind, smäluden; blrna blekgula
med i sjjetsen svartprickiga ki-onblad och allänga i kanterna
glandelbärande foderblad ; bladen ovala, under smäludna. —
%'. — ilj. 7, 8.

Back. r. Eg. F.

79

Fam. XXIX. DROSEKACEvE, Daggörter.

Beskr. Örter med bladlös eller enbladig stängel och regel-
bundna blr. Fodret 5-deldt, kronan 5-bladig, ståndare 5, mär-
ken 3—5. Frukten enrummigt, 3— 5-skaligt fröhus med fröfästen
längs skalens midt. — Hos oss 4 arter i 2 slägten.

SI äg t en och arter.

Blma ensam pä enbladig stjelk, med 5 mängstråliga

honingsfjäll Parnassia.

Blr på bladlös stängel i klase, före blomningen in-
rullad; bladen med långa glandelhår Drosera.

125. PARNASSIA.

361. r. palnstris L. (Slätterblomnia) bladen hjertlika, glatta;
blman hvit, med 4 märken utan stift; honingsfjällen med
omkring 15 knoppbärande strålar. — 4 — 8". — 2|. 7, 8. —
S. B. 172.

Strand., våta äng. allmän.

126. DRÖSERA.

362. /-'. rotundifolia L. (Rundbladig daggört) bladen n. runda,
långskaftade; hv. blr. — 2-8". — i2|. 7. — S. B. 688.
Kärr, allmän. — Bladen äro retliga; örten syrlig, begagnas
till beredning af tätmjölk.

363. l>. lonyifolia L. (Långbladig daggört) bladen tunglika,
dubbelt kortare än stängeln; hv. blr. — 2 — 5". — 2|. 7. —
S. B. 689.

Kärr, hela landet.

364. i-, inter media Hayn. bladen omv. äggrunda eller spadiika,
knappt kortare än stängeln; hv. blr. — 1 — 2". — 2|. 7.
Kärr, kustpro^^nserna till s. Österb.

Fam. XXX. CISTINE^, Sol bl o mm or.

Beskr. Örter eller småbuskar med (åtminstone nedtill) mot-
satta, helbräddade blad och regelbundna blr. Fodret af 2 yttre
och 3 inre blad; kronan 5-bladig; ståndare talrika, fria; stift
och märke 1. Frukten 1-rummigt, mångfröigt fröhus, med frö-
fästen längs de 3 — 5 skalens midt (stundom genom dessas invik-
ning 3 — 5-rummigt). — Hos oss 1 slägte och 1 art.

80

127. HELIÅNTHEMUM.

365. U. vulgäre Gsertn. CCistus Uelianth. L. — Solblomma) stjel-
ken 11. örtartad, uppstigande; bladen alla motsatta, aflånga,
med stipler; blr gula i klase. — 4—8". — 2}. 7. — S. B. 391.
Ängsback. r. AL, Tav.

Farn. XXXI. VIOLARIE^, Viol bl o mm or.

Beskr. Örter (våra) med skiftevisa, stipelförande blad och
ensamma, oregelbundna blr. Fodret 5-bladigt; kronblad 5, det
nedersta med sporre; ståndare 5 med mycket korta strängar och
gammanliängande knappar; stift och märke 1. Frukten enrum-
migt, mångfröigt, 3-skaligt fröhus med fröfästen längs skalens
midt. — Hos oss 10 arter i ett enda slägte.

128. VIOLA.
Si) Blad och blomskaft från roten.

366. V. 23 a lust ris L. (Kärr- viol) bladen njurlika, glatta, glest
naggade; bli-na gredelina med mörkare ådror. — 2 — 3". —
2^ 5, 6.

Våt gräsmark, allmän.

367. V. svecica Fr. bladen bredt hjertlika, glest naggade och
vanl. glest småhäriga utom det nedersta som är njurlikt
och glatt ; blrna blå, de 4 öfre kronbladen i spetsen hela. —
2{. 5,6. — b) epipsila (F. epipsila Ledeb., V. Fennica F. Nyl.)
större med n. dubbelt större blr.

Dyiga strand, r. hela landet.

368. V. u It g inösa Schrad. bladen utdraget hjertlika, glest nag-
gade, n. glatta; blrna violetta med mörkare ådror, kron-
bladen i spetsen intryckta, de 2 sidobladen med n. sporrelik
klo. — 2^ 6.

Strand, r. Nyl.

369. V. unihrosa Fr. bladen bredt hjertlika med smal öppning
vid basen, glest naggsägade, gleshåriga; blrna blå (livita)
med lång, nedåt vidgad sporre. — 2J- 5, 6.

Strand, etc. r. Nyl., Sat., Tav., n. Österb.

370. V. coUina Bess. bladen utdraget hjertlika, tätt naggade,
småludna jemte skaften; blrna violetta, de 4 öfre kronbla-
den i spetsen hela; märket vinkelrätt nedböjdt. — 2}. 5,6.
Lund. r. Lad. — Blrna välluktande.

8i

1») Blrna först från roten, fullständiga; sedan pä bladig
stjclk utan blomkrona.

371. V. mirahilis L. (Under- viol) bladen njiirlikt hjertlika; rot-
blrna hvitblä, välluktande, ofruktsamma. —6—9". — 2}. 4, 5.
Lund. Södr.

c) Blad och blomskaft frän stjelken ; stiplerna sågade.

372. V. ar en ar i a DC. CSandviol) bladen rundadt hjertlika, vanl.
finhäriga, något blåaktiga (isynnerhet under); blrna små,
hvitblä; stjelkarne tufvade. — 1—3". — % i^ b.
Sandback. Södr.

373. V. sijlvatica Fr. (V. sylvestris Lam. — Skogsviol) bladen
bredt lijei-tlika, n. glatta; stiplerna små, lancetthka; blrna
blå. — 4—7". — 2|. 5—7. — S. B. 290.

Lund. skogsäng, allm. Södr.

374. V. c an 191 a L. (Hundviol) bladeii utdraget hjertlika ; stiplerna
lancettlika eller ailånga; blrna blå.— 4—6'. — 2\. 5—7.—
S. B. 682.

Back. etc. allmän. — Varierar något.

<1) Blad och blomskaft fj-ån stjelken; stiplerna parklufn
med stor ändtlik.

375. V. tricolor L. (Styfmorsblomma) de nedersta bladen n
hjertlika, de öfversta lancettlika; blrna vanl. hvita och gula
mindre ofta violetta. — 3—10". — © 4—9. — S. B. 44.
Åkr. berg. allmän. — Är laxerande och blodrenande, nytt-
jad mot s. k. mjölkskorf hos barn.

Fam. XXXII. BALSAMINEN, Balsaminer.

Beskr. Örter med skiftevisa blad utan stipler och oregel-
bundna blr med sporre. Foder 2-bladigt, affallande; lu-ona af
4 blad, det nedersta störst, utdraget till sporre; ståndare 5 med
sammanhängande knappar; märken 5. Frukten fröhus, genom
fröfästets utskott 5-rummigt, med 5 elastiskt uppspi'ingande skal.
Fröen utan hvite. — Hos oss endast en art:

129. IMPATIENS.

376. J. no Ii t anger e L. (Springkorn, Vild Balsamin) stjelken
med uppsvällda leder och ensamma flerblommiga blomskaft

6

82

i bladvecken; bladen äggrunda, sågade; blrna stora, gvila,

hängande. — 2—3'. — © 7, 8. — S. B. 371.

Fukt. st. r. till s. Österb. — Blr och blad innehålla gult

färgämne.

Fam. XXXIII. POLYGALEiE, Fogelörter.

Beskr. Orter Oios oss) med skiftevisa blad utan stipler och
oregelbundna blr i klase. Foderblad 5, livaraf de 2 inre äro
större och ki-onbladslika (vingar) ,- kronblad egentl. 5, hvaraf dock
2 äro mycket små, otydliga, de öfriga sammanvexta sinsemellan
och med ständarne till en på ena sidan öppen pip (i spetsen frans-
kantade: hos våra); ståndare 8 med i 2 stammar förenade strän-
gar och enrummiga knappar; stift 1 med 2-deldt märke. Fruk-
ten ett 2-rummigt, 2-fröigt fröhus. — 2 arter i 1 slägte.

130. POLYGALA.

377. P. vulgär is L. (Fogelört, Marielin) bladen n. jemnbreda,
de nedersta kortare, ovala; blrna blå (sällan hvita), vin-
garna m. längre än fröhuset. — 3 — 6". — 2|, 6, 7. — S. B.
712.

Ängsback. r. Al., Eg. F., Lad. — Bladen kunna begagnas
till ett hälsosamt och välsmakande the.

378. P. uliginosa Reich. (P. amara, u/igin.Hn.) bladen n. jemn-
breda, de nedersta längre, spadlika; blrna små, blå (eller
hvita), vingarna n. kortare än fröhuset. — 2 — 4". — 2J. G, 7.
Fukt. äng. r. ÅL, Nyl., Sav., Lad.

Fam. XXXIV. PAPILIONACE^, Fjäi-ilblommiga.

Beskr. Örter (hos oss) med skiftevisa, skaftade och sam-
mansatta (parbladiga) blad, fria stipler och oregelbundna blr.
Fodret fiitt, sambladigt, 5-flikigt eller tandadt; kronan fjäril-lik,
typiskt 5-bladig, men genom de 2 nedersta kronbladens hopvex-
ning endast 4-bladig *) (detta nedersta blad är på längden hop-
viket, omgifver könsdelarne och kallas Lökn; det motsatta, öfver-
sta och största bladet kallas seglet och de 2 likformiga sidobladeu
vingarna). Ståndarne 10 antingen alla med strängarna hopvexta

*) Hos Trifolium äro alla kronbladen nedtill hopvexta.

83

(monadelfiska), eller vanligare 9 hopvexta och den 10: de (öfver-
sta) fri (diadelfiska) ; pistillen (genom fclslagning) ensam, med
enkelt stift och märke. Frukten ett enrummigt, 2-skaligt fröhus
med fröfäste längs öfra fogen (balja eller ärtskida), sällan enfröigt
och afifallande oöppnadt. Fröen stora, utan fröhvite. — Hos oss
finnas af denna stora fam. 36 arter i 10 slägten.

Slägten och arter.

. . , Blr (små) i klase, kronan af-

/ ^ o I fallande, baljan 1 — 2-fröig,

Lla- I ' '*'^- I Bal- I uppbristande Melilotiis.

1 darne \ . ' ^^^' (små) i tätt hufvud, kro-

^^^ ] ' s^ J*^^""'"^ \ nan qvarsittande, baljan 1—4-

\ diadel- i . , I fröig, affallande oöppnad . . Trifolium.
3-fin- i I laia. i ^^^ (gtörre) i fåblommigt huf-

f Ilska. \ Y vud, baljan mängfröig . . . Lotus.

grade. ^ Baljorna krökta, längre än fodret . . Medicago.

^ Stånd, monadelfiska Ononis.

; Stånd, monadelfiska: fodret uppblåst, in-

Bladen I beslutande baljan Anthyllis.

parbla- )q^^^^_ diadelfiska: blr i klase; baljorna
(liga medj ^^^-^q^ g^t längd-utskott från öfra fogen

uddblad. [ ^.^^ hälften 2-rummiga - . . . Phaca.

, Bladen slutande med en kort och rak udd :

Bladen I märket under glatt Orobus.

parbla- 1 Bladen slu- [ Märket under glatt (bladen

diga utan 1 tände med ] 1 — 3-pariga *) Lathyrus.

uddblad. f ett grenigt ^Märket under ludet (bladen

'^ klänge. ' raängpariga) Vicia.

1. fjotese; hjertbladen \id groningen bladlika.
131. MELILOTUS.

379. M. macrorhiza Pers. (M. offiduaHs Willd., Trifolium Meli-
lotus L. jemte följ. arter) blrna gula med lika långa kron-
blad; baljorna äggrunda, rynkiga, smähåriga, kortskaftade ;
småbladen skarpt sågade. — }) 7.

Odl. st. r. ÅL, Eg. F. — Anses af flere förff. såsom yu-
rietet af följ., se denna.

380. M. officinaiis Lam. (Gul honingsklöfver) blinia blekgulu
(stundom n. hvita) med kölen kortare än de 3 öfr. krou-

*) Med undantag af L. maritimus.

84

bladen; baljorna omv. äggrunda, kortskaftade, n. glatta;
småbladen ofvan midten gnindt sägtandade, i spetsen in-
tryckta. — 2-4'. — }) 7. — S. B. 69.
Torra st. r. N}^, — Har torkad en skarp aromatisk lukt.
Berömmes som boskapsfoder, men begagnas Uuiipligast en-
dast som kr3a:lda bland annat foder. Af blrna, torkade och
pulveriserade, bei-edes s. k. Meloten-pläster. — Är särdeles
nyttig i herbarier emot mal.

381. M. a Ib a Lam. (M. vutgnris Wiikl. — Hvit honingsklöfvcr)
blrna hvita : seglet längre än de 3 öfr. kronbladen ; bal-
jorna äggrunda, rynkiga, glatta, oskaftade ; småbladen glest
sågade.. - 2-6'. — ]) 7, 8. - S. B. 69, d.

Odl. st. Sydl., s. Österb. — Nytta som af förcg.

132. TRIFOLIUM.
a) Blomlmfvuden runda. — Fleråriga.

382. T. pr äten se L. (Ängs-klöfver, Röd-väppling) blrna mctl
öfverallt hårigt foder, röda, i n. äggformigt hufvud, vid
basen omgifvet af de öfversta bladen ; småbladen vanl. ägg-
runda, stiplerna äggrunda, tvärt afsmalnande. — 5— !'• —
6-8. — S. B. 268.

Äng., allm. — Är ett boskapsfoder af bästa sort: odlas
derföie i stort (isynnerhet i Tyskland), kan bergås 2-3
oånger om året, men bör förnyas hvart 3:die eller 4:de år.
— Af blrna torkade och målade skall beredas ett slags nöd-
bröd.

383. T. medium L. (Skogs-klöfver) blrna röda i klotrundt, frän
de öfversta bladen atlägsnadt hufvud med n. glatt foderpip,
håriga tänder; småbladen lancettlikt aflånga, stiplerna jemn-
breda (de öfversta lancettlika), jemnt afsmalnande. — i — i'-
_ 6_8. — S. B. 460.

Äng., back. Södr. — Nytta som af föreg.; odlas med större
fördel än denna pä kalk- och sand-jord.

384. T. hyhridum L. (Alsikeklöfver) blrna hvita eller rödlätta
med glatta blomfoder; småbladen bredt ovala; stjelken upp-
stigande med skaftade blr i öfra bladvecken. — 1—2'. —
7, 8. — S. B. 129.

Äng. allm. Södr. — Nytta som af T. prateusc.

385. T. repens L. (Krypklöfver, Ilvit-väppling) blr som föreg.;
småbladen omv. äggrunda, i spetsen urnupna ; stjelken kry-
pande med m. längskaflade blommor. — 3— 9". — 6—9. —
ri. B. 344.

85

Allmän. — Nytta som af T. pratense, öfvergär tillochmed
denna i närande kraft och rekommenderas Isynnerhet till
färfoder.

386. T.frnyifertim L. (Smultron-klöfver) blrna röd lätta med
bläslikt nppsvälldt, hårigt och nedböjdt foder; småbladen
och stjelkcn som förcg. — \—l\'. — 7, 8. — S. B. 714.
Stränder r. Al. — Är äfven god fodervext, ofta odlad i
England.

387. T. monfannm L. (Bcrgs-klöfver) blrna hvita med långt och
smalt segel (dubbelt längre än vingarna) och något hårigt
foder; siiiåbladen bredtlancettlika; st] elken upprat. — ^ — 1'.

- 7, 8.

Torra st. Sydv. — Kunde odlas på stenig och mindre frukt-
bar jord.

b) Blomhufvuden aflånga (n. axlika). — Enåriga.

388. T. arv ense L. (Back-klöfver) blrna rödlätta med långhårigt
foder, hvars borstlika tänder äro dubbelt längre än kronan;
småbladen jemnbreda, naot spetsen bredare. — 3—12". —
6, 7.

Back. Södr.

389. T. spadiceum L. (Brun-klöfver) blrna gula, slutl. glän-
sande bruna med nedböjdt segel och hårigt foder; småbla-
den aflånga, stiplerna kortare än bladskaften. — 6". — 6—8.
Ang. hela landet.

390. T. agrartum L, (Guld-klöfver) blrna gull-gula med ned-
böjdt segel och n. glatt foder; småbladen lancettlika, stip-
lerna ej kortare än bladskaften. — 1'. — 7.

Back. Södr.

133. LOTUS.

391. L. corniculatvs L. (Käringtand) stjelken nedliggande, stip-
lerna och småbladen omv. äggrunda ; blrna gröngula, omkr.
5 tills, i flocklikt hufvud. — i—1'. — 2J. 6. — S. B. 334.

— i) crassifolins bladen köttiga.

Betesmark, allm. Södr. — Ganska god fodervext.

134. MEDICAGO.

392. M. sa tiv a L. (Luzern) blrna violetta i klase; baljorna spi-
ralvildna; småbladen aflånga — omv. äggrunda, stjelken
slankigt upprat. — Sj^ 6, 7.

Sällsynt, Nyl. (vid Helsingfors) utan tvifvel förvildad. —
Odlad såsom ypperlig fodervext.

86

393. M. falcata L. (Skär-klöfver) blrna gula i klase, baljonia
krökta (i form af en skära) omkr. 4-fröiga; småbladen jeran-
breda — aflänga, stjelken uppböjd. — 1-2'. — 2|. 6, 7. —

' S. B. 248.

Back. etc. r. Nyl. (vid H:fors) kanske äfven förvildad. —
God fodervext.

394. M. lupidina L. (Humle-klöfvcr) blrna m. små, gula i af-
långt liufvud, baljorna njurlika, 1-fröiga; småbladen omv.
äggrunda; stjelken nedliggande eller uppböjd. — \ — 1'. —
O 6-8.

Åkerrenar etc. Al. — Nyl.

135. ONONIS.

395. O. hircina Jacq. (Stall-Ört) blrna bleliröda, parvisa i blad-
vecken, n. axlikt samlade; småbladen vanl. äggrunda; stjel-
ken n. upprat, klibbhårig. — 2—3'. — ^. 7.
Åkerrenar etc. r. Nyl. — Illaluktande.

136. ANTHYLLIS.

396. A. Vulner ar i a L. (Räfklor) bladen flerpariga: uddbladet
störst; blrna (vanl.) gula i 2 tätt förenade liufvuden, som
omges af handlikt delade skärmblad. — ^—1^'. — 2}. 7. —
S. B. 395.

Ängsback. r. AL, Nyl. — Örten ger gul, blrna blå färg.

137. PHACA.

397. P. astragalina DC. (Astragahts alj^inus L.) bladen 8 — 12-
pariga med aflånga, (yngre) under mjukhåriga småblad:
uddbladet (pä äldre blad) vanl. icke utveckladt; blrna blå
eller hvita; baljorna 3-kantiga. — 3—8". — 2). 6, 7.
Fjelltrakter, Tav.— Kar.

398. P. frigida L. bladen 4 — 5-pariga, med äggrunda, trubbiga
småblad; blrna gula i 2 — 4 jemnhöga klasar; baljoi-na ned-
böjda, något håriga och uppblåsta. — 2j- 7,

Fjelltr. r. n. Österb.

399. P. campestris Wg. (^Oxytropis DC, Astragahis L.) bladen
mångpariga med lancettlika, spetsade, silkesludna småblad;
blrna gula på från roten uppstigande stängel ; baljorna upp-
räta, mjukhåriga, uppblåsta, n. 2-rummiga. — 2—4", —
^ 6, 7.'

Torra st. Tav.— Kar., Nyl.

87

2. Ticiese: hjertbladen vid gi'Oiiingen tjocka, qvarblif-
vande i fröet under jorden.

138. OROBUS.

400. O. tuberosus L. {Lathyrus macrorhizus Wimm. — Gökärter)
stjelken vingkantad; bladen 2 — 4-pariga med n. lancettlika
småblad; blrna purpurröda eller violetta i klasar. — { — 1'.

- 2}. 5, 6.

Ängsback. Eg. F., Nyl., Tav. — Knölarne på rotstocken
äro ätliga och välsmakliga.

401. O. niger L. (Lafh/rus Wimm.) stjelken kantig, grenig ; bla-
den 4 — 7-pariga med n. ovala småblad ; blrna som föreg. —
1-2'. — 2J. 6, 7.

Angsback. r. AL, Nyl., Tav. — Svartnar vid torkning. —
Roten nödbrödsämne.

402. O. vernus L. (^Lathyrus Wimm. — Kräkärter) stjelken kan-
tig; bladen 2 — 4-pariga med stora, äggrunda, långspetsade
småblad; blr som föreg. — 1-1^'. — 2^ 5. — S. B. 640.
Lund. Södr.

139. LÅTHYRUS.
a.) Bladen mångpariga med m. stora stipler.

403. L. maritimus Big. (_Pisum L. — Strandärter) bladen 3 — 8-
pariga med ovala småblad och n. spjutlika stipler; blrna
röda, i mångblommig klase. —1'. — 2J. 7, 8. — S. B. 640.
Hafsstr. r. Nyl., Lad., n. Österb. (trol. längs hela Bottniska
viken, fast sällsynt). — Enligt KitteFs förmodan inhemsk i
Amerika, och öfverförd till Europa. — De stora, mörk-
bruna fröen (ärterna) böra kunna användas nästan såsom
odlade ärter.

b) Bladen fåpariga med stipler endast af stjelkens bredd.

404. L. pratensis L. (Ängs-vial) stjelken 4-kantig, bladen en-
pariga med lancettlika småblad; blrna gula. — 1 — 2'. —
2|. 7, 8. — S. B. 49.

Äng. allm. till s. Österb. — Ganska god fodervext.

405. L. palustris L. (Kärr-vial) stjelken 2-vingad ; bladen 2—3-
pariga med lancettlika — jemnbreda småblad; blrna röda;
de 2 öfre fodertänderna m. kortare än de öfriga. — 1—2'.

- 2^ 7, 8.

Våta äng. i kustprovinserna.

406. L. sylvestris L. (Skogs-vial) stjelk och bladskaft bredt 2-
vingade; bladen enpariga med lancettlika småblad; blrna

88

röda; de 4 öfrc fodertändema n. lika stora. — 2—5'. —
i2|. 7, 8. — b) latifoUus {Lath. latif. L., L. platyphyllos Retz.)
med bredare, n. ovala blad. — S. B. 254.
Ängsback. Södr. b) Nj-L, Kar. — God fodervext: förtjente
odlas på stenig mark.

140. VICIA.
a) Blrna m. små i fåblommig klase på långt skaft.

407. V. hirsuta Koch. (Ervum Mrsutum L. — Duf-lins) bladen
6 — 8-pariga med n. jemnbreda småblad; blrna ljusblå, bal-
jorna ludna, 2-fröiga. — ^2 — 2'. — O 6, 7.

Torra st., åkr. allmän. — Ar, liksom alla vickerarter, ett
godt boskapsfoder.

408. V. ieirasper ma Lois. (Ervum L. — Sparf-lins) bladen 3—4-
pariga med n. jemnbreda småblad; blrna ljusblå, baljorna
glatta, 4— 6-fröiga. — ^—2'. — Q 6—8.

Torra st. S}^dv.

fo) Blrna större i mängblommig klase på långt skaft.

409. V. Cracca L. (Fogel-vicker) småhårig; småbladen lancett-
lika; blrna blå: de nedre fodertänderna kort lancettlika,
seglets klo dubbelt längre än dess skifva; baljorna 6 — 10-
fröiga. — 1-3'. — 2|. 6—8.

Åkr., äng. allmän.

410. V. villosa Roth. (Ludd-vickcr) ull-likt luden; småbladen
aflångt lancettlika; blrna blåvioletta: de nedre fodertänderna
långa, syllika; seglets klo och skifva af samma längd; bal-
jorna 3— 6-fröiga. — \—?,'. -- ]) 7, 8. — S. B. 166.
Åkr. Ål.

411. V. sylvatica L. (Skogs-vicker) glatt; småbladen aflånga;
stiplerna med långa tänder; blrna hvita med blåa ränder.
- 1-4'. — 2}. 7, 8. — S. B. 136.

Skogsäng, hela landet.

c) Blrna stöiTC på korta, fåblommiga skaft i bladvecken.

412. V. sepiumL. (Busk-vicker) blomskaften 3— 5-blommiga med
violett-röda blr; bladen 5 — 8-pariga med aflångt äggrunda
småblad. — 1^-2'. — 2|. 5, 6. — S. B. 326.
Ängsback. hela landet.

413. V. $ a tiv a L. (Foder-\åcker) blrna parvisa, röda; bladen
5 — 7-pariga med n. omv. hjertlika med kort udd försedda
småblad. — 1^-2'. — © 7. — S. B. 230.

Åkr. Södr. — Är ett allmänt odladt, ypperligt foderslag:

8y

trifves bäst pä mjuk lergrund. Med fröen gödas tama fog-
lar; äfven kunna de malas till mjöl, som uppblandadt med
sädesmjöl bakas till bröd.
414. V. anijustifolia Roth. (Smalbladig vicker) blrna röda (säl-
lan Inita) 1 eller 2 tillsamman; bladen 3— 5-pariga med
lancettlika — jemnbreda sraäblad. — i— 1- — O '7-
Back. etc. hela landet.

c. (9:e klassen.)

SERTIFLOm;. Krai)sl)Iomiiiiga.

Orter (hos oss), med skiftevisa blad. Blommorna ensamma
eller näi-made i klase ', 2-könade med enkelt (stort, kronlikt och
fribladigt) eller vanl. dubbelt h3'lle och från hvarandra fria blom-
kransar af sinsemellan fria foderblad, kronblad (då krona finnes)
och ståndare. * Foderbladen ofta mer eller mindre färgade, af-
fallande ^ före eller jemte kronbladen. Ståndarne talrika eller 6
{f5a-väldiga eller diadelfiska). '' Frukten alltid fri.
Undantag: 1) annan blomsamling finnes hos Thalictrum, Cheli-
donium.

2) ståndarne äro hopvexta (diadelfiska) hos Fuma-
riacese.

3) fodret qvarsittande hos NympliEeaceee.

4) 5 ståndare hos Myosurus, 4 hos Cardamine hir-
suta, 2 hos Lepidium ruderale.

Familjer.

Fruktämnen flere (sällan ensamt, enrummigt); stån-

dai-ne talrika (eller 5) Ranunculacea;

Fruktämne ensamt, flerrummigt ; ståndarne talrika; (xxxv).

kronblad i flere kransar Nymph8eace8e

„ /' , / Blr regelbundna, stånd. (xxxvi).

Frukt- / Foder 2-bla- , , -, -o

1 \ talrika Papaveracese

ämne en- 1 digt afi:al- JBlr oregelbundna; stånd. (xxxvn).

samt; \ / 6, diadelfiska Fumariaceae

i kronbladen. I ^^.^.„,„.,\

krön- I ^ (xxxviii).

bl d 4 f F*^<1^^ 4-bladigt; stånd. 6, fyrväldiga . Cruciferse

\ (XXXIX).

Fam. XXXV. RANUNCULACEA, Ranunkelartade.

Beskr. .Orter med skiftevisa, vanl. delade blad och regel-
bundna (hos 2 slägten oregelbundna) blr af enkelt ocli färgadt
eller dubbelt hylle. Foderbladen oftast färgade (alltid då krona
saknas), sällan fullkomligt gröna, affallande jemte kronbladen,
som äro af foderbladens antal, flere, färre eller O, stund, ganska

91

märkvärdigt bildade; ståndarne talrika (hos Myosurus 5). Fruk-
ten af flera karpeller, antingen talrika, enfröiga, ställda i spiral
på ett utdraget fäste eller färre i krans, flerfröiga, sällan genom
felslagning ensamma (hos 2 af våra arter). — Hos oss finnas 13
slägten med tillsammans 35 arter.

Slägten och arter.

/ Hylle 5— 10-bladigt, karpeller utan

Karpeller tal- / ^p^.^^ Anemone.

rika, enfröiga ; \ jj^^jj^ 6-bladigt, karpeller med långt,
hylle enkelt, < j^Pjj-jgj. gpj-Q^ (blr stora, ensamma

fargadt / ^o g^^^j^gpi^ j^ed findeldt svepe) . . Pulsatilla.
(Anemonece). \ jjy^g 4-bladigt (blr små i ^ippa) . Thalictrum.
/ a) Ständarne talrika:
Karpeller tal- / Foderblad 5, kronblad 5 (hvita) med

rika, enfröiga;! naken 'honingsgrop Batrachium.

hylle dubbelt; »Foderblad 5, kronblad 5 (gula); ho-
, , , } ninssarropen kantad eller täckt med
kronbladen 1 ^...^^ ^ ^^ Ranunculus.

med en ho- jpoderblad 3, kronblad vanligen 8

ningsgrop j (gvila) *) Ficaria.

på klon I b) Ståndarne vanl. 5:
(RauuncukcB). \ Foder- och kronblad 5; karpellerna

\ på ett långt, svanslikt fäste .... Myosurus.
Hylle enkelt, färgadt, 5— 6-bIadigt;

/ karpeller 5—10 Caltha.

I Hylle dub- , Foderblad 10— 16; krou-
beit; fodret i blad små, tunglika . Trollius.
Karpeller I färgadt; ^Foderblad 5; kron-
V blr regel- / blad 5, strutlika med

1—10 (utom \ bundna. ^ sporre Aqvilegia.

J 'Kronblad 1 med spor-

bos Trollius), ^ HyUe dub- i ^^^ innesluten i fo-

Ibelt; fodret 1 clrets sporre Delphinium.

mångfröiga j färgadt; ^ Kronblad 2, hornlika,

I blr oregel- / inneslutna af det öf-

(Helkborece). f f versta, sporr- eller

^" ■ \ hjelmlika foderbladet Aconitum.
\ Hylle dubbelt af 4 foder- och 4 kron-
^ blad; karpell ensam, bärlik .... Actsea.

*j En art af Anemone (417) har imder det kronlika hyllet
3 foderlika svepeblad, och kan derföre lätt komma att sökas här.

92

1. MEMONEM.

141. ANEMONE.

415. A. nemorosa L. (Hvitsippa) bladen 3-fingrade, från roten;
blman livit, vanl. 6-bladig, ensam pä en stängel, som på
midten uppbär ett 3-bladigt, bladlikt svepe. — 5—8". —
2(. 4, 5. — S. B. 3.

Lund., fukt. st. till s. Österb. — Är skarp och blåsdra-
gande, skadlig för menniskor och kreatur.

416. A. r anunculoides L. (Gulsippa) bladen som föi'eg. ; blrna
gula, vanl. 5-bladiga, 1 — 3 pä stängel som föreg. — 3 — 6".
— 2\. 4, 5. — S. B. 405.

Lund. r. Sj^dv. — Skadlig som föreg.

417. A. Hepatica L. {llepatica triloha DC. — Blåsippa) bladen
något njurlika, 3-klufna, tjocka, under vanl. rödaktiga;
blomman himmelsblå, ensam på stängeln, med ett 3-bladigt
foderlikt svepe. — 3—5". — 2|. 4, 5. — S. B. 141.
Skogsback. Södr. — Är vårens täckaste, mest älskliga blom-
ma. Blir lätt genom odling dubbel och är det äfven någon
gång såsom vild.

142. PULSATILL A (Anemone L.).

418. r. v em a I is Mill. (Mo-sippa) bladen parbladiga med omv.
äggrunda, inskurna och sågade småblad; blman hvit, ut-
vändigt rödbrun. — 2—6". — 2\. 5.

Hedar, r. Tav.^ — Lad.

419. F. paténs Mill. bladen långskaftade, 3-fingradt delade med
n. rutformiga, delade och landade småblad ; blman m. stor,
ljusblå, n. upprat, m. tidigare än bladen. — 4 — 8". —
\ 4, 5.

Back. r. Tav., s. Kar.

420. P. vulgär is Mill. iAnem. Pulsatilla L. — Gökskälla) bladen
parbladigt findeldta med jemnbreda flikar; blman samtidig
med bladen, lutande, röd- violett, med n. raka kalkblad,
dubbelt längre än ståndarne. — 2—7". — 2}. 4, 5. — S. B.
292.

Sandback. r. s. Kar.

421. P.pratensis Mill. (Ängs-sippa) bladen som föreg.; blman
svartviolett, utvändigt grå med i spetsen utböjda kalkblad,
föga längre än ståndarne. — ^ — 1'. — 2j. 5. — S. B. 299.
Torra äng. r. s. Kar. — Alla arterna ha stora och sköna
blommor.

ya

143. THALICTRUM.

•122. T. flavuTii L. (Ängsruta) bladen dubbelt parbladiga med
vigglika — omv. äggrunda, vanl. 3-tlikiga småblad ; blrna
gula, flockvisa i vippgrenarnes spetsar. — 2 — 3'. — 2|. 6, 7.

— S. B. 328.

Fukt. äng. hela landet. — Roten skall verka såsom rha-
barber; bladen färga gult.

423. T. rariflorum Fr. {T. siricimn * boreale F. Nyl.) bladen
2( — 3-)dubbélt parbladiga med omv. äggrunda trubbllikiga
småblad, de nedersta parbladen mindre än de mellersta;
blrna gula, n. klos visa pä de uppräta grenarne i en gles-
blommig, lancettlik vippa. — 2'. — 2}. 7, 8.

Elfstränd. r. n. Östei-b.

424. T. kemense Fr. bladen 2— 3-dubbelt parbladiga, n. 3-fin-
grade (d. v. s. de nedersta parbladen n. lika stora med det
mellersta bladtt\ med rundade eller omv. äggrunda trubb-
flikiga småblad; blrna gula, i en slutl. gles, äggformig vippa.

— 2J. 7, 8.

Limd. r. n. Osterb. — Denna och föi-eg. art anses af Leest.
för varieteter af en hos oss ej anmärkt art T. simpkx L.

2. RÅNUNCULEM.

144. BATRACHIUM.

a) Alla bladen nedsänkta, findeldta, oskaftade.

425. B. marlnum Fr. stjelken trind och benhvit; bladflikarne
framåt riktade ; stånd, kortare än pistillerna ; fruktfästet
kägellikt. — 2}. 7.

Hafsvatt. ÅL— Nyl.

426. B. circiiinatum Fr. (Fanunc. divaricatus Schrank) stjelken
trubbkantig; bladen platta med rund eller halfrund omki-ets;
stånd, längre än pistill. ; fruktfästet klotrundt. — 2|. 6—8.

— b) oUi^andrwa mindre med något skaf tade blad och 8 — 10
stånd.

Sjöar ÅL, Nyl. b) Nyl.

b) Alla bladen nedsänkta, findeldta, skaftade.

427. />. trichophijllum Chaix. bladen med oregelbunden om-
krets; stånd. 12 — mänga, längre än pistill.; fruktfästet klot-
rundt; karpellerna med kort stift. — 2\i 6—8.

Vatten, ÅL (trol. i hela landet).

428. B. confervoides Fr. bladen som föreg. (flikarne hårfina);

94

stånd. 6—10, längre än pistill.; fruktfästet n. cylindriskt;
karpellerna utan stift; bkna m. små. — vanl. 2—3". — O 7.
Vatten, Nyl., n. Österb.

429. B. admixtum W. Nyl. som föreg. men med jemnbreda
bladtlikar och karpeller med kort stift. — 7.

Vatten, n. Österb.

c) De nedre bladen nedsänkta, iindeldta: de öfre flytande,
njurlika, 3 — 5-klul'na.

430. B. heterojihylluvi Yv. de nedre bladen n. oskaftade med
1 eller flere boi-ster i llikarnes spets; fruktfästet klotrundt.

— £| 6—8.
Vatten allmän.

431. B. peltatum Fr. de nedre bladen längskaftade ntan borster;
fruktfästet äggformigt. — 2|. 7, 8.

Vatten, s. Österb. — Alla arterna i detta slägte samman-
fattades i Linnes Ranunculus aquatkus. De äro ännu hos OSS
föga undersökta, och arterna 427 — 431 mycket nära sam-
manhängande med hvarandra. B. peltatum är utelemnad
i Herb. Mus. Fenn. och Suom. Kasv. såsom ej tillräckligt
skiljd frän B. heterophyllum, men torde dock med samma
rätt, som de andra, (ivarstä.

145. RANUNCULUS.

n) Rotbladen n. njurlika, hela eller klufna; stjclkbladen
till basen delade i smala flikar.

432. Ii. sce/er atus L. (Latrachium Fr. — Sår-ranunkel) bladen
3-klufna eller deldta, med inskurna flikar: de öfre bladens
helbräddade; blrna sniä, med slutl. långt utskjutande frukt-
fäste. — é- 2'- - O 6 8. - S. B. 412.

I eller vid vatten, allm. till s. Österb. — Är m. skarp och
giftig för menniskor och djur. Utvertes är den särdragande,
invertes inflammerande och dödande.

433. R- auricomus L. (Finger-ranunkel) rotbladen hela eller 3-
klufna, stjclkbladen lingerlikt delade i 5 — y jemnbreda, vanl.
helbräddade flikar. — 1-1 i'. — 2\. 5, 6.

Äng. allm. — Är n. utan skärpa.

434. II. cassubicus L. i-otbladet vanl. ensamt, stort, helt, nagg-
tandadt; skaftets bas innesluten i en hinnaktig slida; stjclk-
bladen som föreg., med lancettlika, sågade flikar. — \\ — 3'.

- i^ 5, 6.
Fukt. st. r. Svdl.

95

b) Bladen (alla) 3— 5-delade och flikiga med jemnbreda
flikar.

435. B- acriis L. (Vanlig ranunkel, Solmöja) stjelken vanl. till-
irvckt hårig; blomskaften släta; fruktfästet glatt. — 1 — 2'.

— 2|. 7, 8. — S. B. 375.

Äng. allmän. — Skarp och särdragande; bladen sönder-
stötta kunna begagnas såsom spanskfluga.

436. 11. polyanthvmos L. (Rikblommig ranunkel) stjelken «t-
sperradt luden; blomskaften fårade; fruktfästet styfhärigt.

— 1— 2i'. — 2|. 6, 7.

Äng. Södr. — Mindre skarp än föreg.

c) Bladen (alla^ 3-fingrade och flikiga med vigglika eller
omv. äggrunda ändflikar.

437. R. bulbosus L. (Lök-ranunkel) stjelken med utstående hår,
vid roten lökformigt uppsvälld; blomfodret nedböjdt. —

— 5-8". — 2|. 5, 6. — S. B. 387.

Angsback. Al. — N3'l. — Löken skarp och bläsdragande, men
likväl genom kokning ätbar.

438. R. repens L. (Kryp-ranunkel) stjelken glatt, med krypande
refvor från roten; bladen n. dubbelt 3-fingrade; fodret till-
tryckt. — ^—2'. — 2!^ 5—8. — S. B. 400.

Fukt. st. allmän. — Utan skärpa.

«) Bladen (alla) odeldta.

439. R. Liiiyva L. (Ä-ranunkel) stjelken upprat med smalt lan-
cettlika, glest smätaudade blad; blrna stora; karpellerna
med kroklikt spröt. — 2—5'. — 2f. 7, 8. — S. B. 636.
Åar, sjöar till s. Österb. — Skarp och blåsdragande,^ gan-
ska farlig för kreaturen.

440. R. Flammula L. (Ält-ranunkel) stjelken vanl. uppstigande;
bladen lancettlika, skaftade; blrna små. — 5— !'• — 2\- 1.

— S. B. 117.

Fukt. st. allmän. — Blåsdragande ; skadlig för hästar och får.

441. R. replans L. (Träd-ranunkel) stjelken båglikt krypande
och rotsläende; bladen n. trådsmala; blrna små. — 3—6".

-— 2|- 7.
Fukt. st. allmän. — ■ Föres vanl. såsom varietet till föreg.

146. FICARIA.

442. F. r anuuculoldes Mönch {Ranunc. Ficaria L. — Korskål)
bladen hjertlika; blman vanl. ensam, gul. — ^'. — 2\. 5.

— S. B. 17.

96

Lund. Sydv. — Unga blad kunna ätas som sallat. Roten
består af mjöliga knölar, som äfven äro ätliga.

147. MYOSURUS.

443. M. m-hiimus L. (Rått-svans) bladen jemnbreda, ifrån roten;
stängeln med en ensam liten, gulaktig blma. — 1 — 3". —
O 4—6. — S. B. 690.

Torra st., åkrar: hela landet.

3. HELLEBOREM.

148. CALTHA.

444. C. palustris L. (Kalfleka) stjelken uppstigande; bladen
hjert- eller njurlika, naggade; blrna gula. — j — 1'. — 2\, !j.

— S. B. 200.

Våta st. allmän. — Är skadlig för kreatur. Blomknopparna
kunna ätas med salt och ättika (såsom kapris). Blrna ko-
kade med alun ge gul färg.

149. TROLLIUS.

445. T. eui-opceus L. (Bullerblomster) bladen handlikt 5— 7-de-
lade; blrna gula, stora och rundade af de tillslutna foder-
bladen; kronbladen omkr. 9 af ständarnes längd. — 1 — 2'.

— 4 6, 7. — S. B. 383.

Äng. r. hela landet. — Roten giftig.

150. AQVILEGIA.

446. A- vulgär is L. (AklejJ bladen dubbelt 3-fmgrade med run-
dade flikiga småblad; blrna stora, vanl. blå (gulröda, hvita);
karpeller 5. — 2'. — 2|. 7, 8. — S. B. 118.

Lund. efc. r. Sydl., Sav. — Har döfvande egenskaper. Är
allm. odlad i trädgårdar.

151. DELPHINIUM.

447. D. Conao/jd a L. (Riddarsporre) bladen 3-fingrade, findeldta;
blrna blå, i grenig vippa; karpell ensam. — 1—2". —
O 6, 7. — S. B. 58.

Åkrar r. Eg. F., Nyl. — Blrna ge, liksom föreg., en vac-
ker blå tinktur.

152. ACONITUM.

448. A. Lycoctonum L. {A. sejttentrionak Köll. — Stormhatt)
bladen handlikt 3— 7-klufna och flikade; blrna vanl. blå

97

(gula, livita) i stor, klibbhårig klase; öfversta foderbladet
med cj^lindrisk sporre; karpeller 3. — 4—6'. — 2|. 7,8. —
S. B. 654.

Fjelltrakt. r. Lad. — Förlorar mot norden sin skärpa, så
att den i Norrland kan ätas som grönkål.

153. ACT^A.

449. A. spicata L. (Paddbär) bladen dubbelt eller 3-dubbelt 3-
fingrade; blrna hvita i en äggrund, längskaftad klase; bä-
ren svarta. — 1-1^'. — 2}. 5, 6. — S. B. 291.
Lund. hela landet. — Är starkt giftig. Bären ge med alun
svart bläck. Slägtet hör egentl. till en egen afd. Pseoniese,
med ståndarknappar, som öppna sig inåt, då hos de öfi'iga
afdd. knapparna alltid öppna sig utåt.

Fam. XXXVI. NYMPHTEACEiB, Näckrosor.

Beskr. Vattenvexter med krypande rotstock; långskaftade,
stora, flytande blad och blr. Fodret vanl. 4 — 5-bladigt, stort,
innantill färgadt, qvarsittande; kronbladen talrika i flere kransar,
småningom öfvergäende till talrika ståndare; fruktämne 1, med
stjernlikt märke. Frukten mängrummigt fröhus ; fröen talrika.
Hos oss 2 slägten med 3 arter.

Slägten och arter.

Fodret 5— 6-bladigt; kronbladen 8—16 Nupliar.

Fodret 4-bladigt; kronbladen flere än 16 Nymphsea.

154. NUPHAR.

450. X. pumilnm DC. bladen små (2" breda) med trubbigt 3-
kantiga skaft; blrna små (1" i diameter), gula med omkr.
10-stråligt, flikadt märke och ståndarknappar med endast
\ gång större längd än bredd. — 2|, 7.

Vatten r. Tav., Lad., n.' Österb.

451. iV. luteum Sm. (iVympkrea L. — Gul näckros) bladen med
upptill 3-kantigt skaft ; blrna gula med 12 — 20-sträligt, odeidt
märke och aflängt jemnbreda ståndarknappar. — 2(, 7. —
S. B. 266. — 6) minus: blrna små, n. som föreg. med 10 — 12-
stråligt märke.

Aar, sjöar allmän. J)- Sav. — Rotstocken rik på stärkelse,
bitter, adstringerande ; likväl genom kokning begagnelig till
nödbrödsämne.

7

98

155. NYMPH^A.
452. -.V. alba L. (Hvit näckros) bladen med trinda skaft; blrna
m. stora, hvita naed 10 — 20-sti'åligt mäi'ke. — ^. 1. —
S. B. 92. — b) minor: blad och blr dubbelt mindre, —
c) biradiata: märket med en stjernlik, mörkröd fläck.
Åar, sjöar, hela landet. — b) Sav., Lad., s. Österb. —
c) Tav., Lad. — Rotstocken som föreg. — Har största blr
bland våra vexter.

Fam. XXXVII. PÅPAVERACE^, Vallmo- artade.

Beskr. Mjölksaftiga örter med skiftevisa blad och regel-
bundna blr. Fodret 2-bladigt, mycket snart affallande ; kronblad
4; ståndare talrika; märke 1. Frukten enrummigt fröhus (med
ofullkomliga sldljeväggar). — Hos oss en enda art:

156. CHELIDONIUM.

453. C. maj US L. (Sval-ört) mjölksaften brandgul; bladen par-
bladiga med flikiga småblad; blrna gula, i flock; frukten
skidlik. - 1—3'. — 2(. 5-8. — S. B. 67.
Trädgärd., murar etc. Sydl., Sat., s. Österb. — Den skarpa,
brännande saften borttager vårtor och reformar ; lemnar äf-
ven en varaktig gul färg.

Fam. XXXVIII. FUMARIACE^E, Jordröksvex ter.

Beskr. Örter med skiftevisa findeldta blad och oi-egelbundna
blr i klase. Fodret 2-bladigt, litet, affallande; kronblad 4, de 2
inre (hos våra) sammanhängande med spetsarna, det öfra af do
yttre med sporre; ståndare 6, sammanvexta i 2 knippen, den
mellersta knappen i hvart knippe 2-rummig, de båda yttre en-
rummiga; stift och märke 1. Frukten enrummig: fröhus eller
nötlik. 2 slägten med 4 arter.

SI äg ten och arter.

Frukten flerfröigt, 2-skaligt, långsmalt fröhus; stjel-

ken med lök Corydalis.

Frukten enfröig, nötlik, n. klotrund; utan lök . . . . Fumaria.

157. CORYDALIS.
454. C. solida Sm. bladen dubbelt 3-fingradt delade med fler-
klufna småblad ; blommorna röda med bredt vigglika, klufna

99

skärm; de inre kronbladens r}'-gg med en smal och kort
vingkant; stiftet med en knälik böjning vid basen. — 4 — 8".

— 2J- 4, 5. — S. B. 531, 1.

Lund. Södr. — Den täta lök, som denna och följ. arter
hafva vid stjelkens bas, är bitter och kryddaktig, begagnad
emot mask. (Alla arterna kallades Fumaria lulhosa L.)

455. V. läxa Fr. som föreg. men stiftet från basen jemnt upp-
stigande utan knä. — 2-5". — 2J. 4, 5. — S. B. 531, 2.
Lund. r. ÅL, Eg. F., Sat. — Varierar med hela skärm,
liksom föi'eg.

456. C. fabacea Pers. (Nunneört) blad som föreg.; blrna röda
med hela, n. äggrunda skärm; de inre kronbladens rygg
med en bred, långt öfver bladspetsen nående vingkant;
stiftet jemnt uppstigande. — 3—7". — 2J. 4, 5. — S. B. 15.
Lund. r. AL, Sat.

158. FUMARIA.

457. F. offlcinalis L. (Jordrök) bladen dubbelt parbladiga med
delade och flikiga småblad; bh-na ljusröda (hvita) med n.
svart spets, m. litet foder; nöten i spetsen intryckt. — \ — 2'.

— O 6, 7. - S. B. 42.

Odl. st. allmän. — Örten är bäsk och magstärkande; inne-
håller saltsyradt kali.

Fam. XXXIX. CRUCIFER^, Korsblommiga.

Bes kr. Örter med skiftevisa blad och regelbundna blr,
sittande utan skärm i vanl. länga klasar, som nedtill bära mogna
frukter, men upptill fortfarande utveckla nya blommor. Foder-
blad 4 affallande; kronblad 4 (hos Lepidium 0) kors%asa; stån-
dare 6 (hos Cardamine hirsuta 4, hos Lepid. 2) 4 längre, 2 kor-
tare; stift 1, märke helt eller 2-klufvet. Frukten vanl. en skida
(siliqva) d. v. s. ett 2-väggigt, 2-rummigt fröhus med en tunn
fröbärande skiljevägg och vanl. nedifrån uppbristande skal; stund,
på tvären ledad eller nötartad. Fröen utan hvite. — Hos oss 24
slägten med 43 arter.

Familjen fördelas uti 3 afdelningar:

1. Siliqvosse: skidan lång (åtm. 3 gånger längre än bredj.
mångfröig, trind eller 4-kantig.

2. Siliciilosse; skidan kort, uppbristande, vanl. plattad.

3. TlTiicaiiieBitacefe : skidan nötartad och 1-fröig, eller med
2 nötlika, icke sönderbristande rum.

100

Slägten och arter.

SkitLan trind eller 4- /Skidan på tvären le-

kantig; stiftet långt, ! dad; fodret tillslutet

flerc gånger längre än \ Skidan med 3 — 5-ner-

skidans bredd. (Bla- < viga skal ; fodret nt-

den, ätni. vid roten, jl stående

l)'rformiga ; blr något f Skidan trind med 1-

stora, gula). \ nerviga skal

Skidan med 1- Skalen 1-ncrviga ; frön

nerviga eller i 2-radiga (hvitgula blr)

nervlösa, icke I Skalen l-ner^^■ga; frön

elastiska skal j 1-i-adiga (livita blr) .

(bladen hela \ Skalen nervlösa, ski-

eller parflikiga;/ dan något kort (gu-

hvita — gula [ la, sällan livita blom-

blr). \ mor)

Skidan med f Fodret något utståen-
nervlösa, ela- \ de (blr hvita eller

Slä-

dan

trind.

stiftet

stiskt uppsprin- s gredelina)

kort. f gande skal (blad/ Fodret tätt slutet (blr

parbladiga). blekröda)

Skidan med 3-iierviga skal (blad klufna

\ eller fnideldta, blr små gula) . . . .

. Märket urnupet eller helt (blr gida
Skidan ( ^.,1^,^, j^^,j^j^ . ^^^^ jj^^j^^^

4-kantig / jij^-j^et 2-mkigt (blr stora, violetta;
med kort j
stift. [

Skidan

med bred

skiljevägg

(som är

parallel <!

med ski- i

dans plat-f

tade si- \

dor).
Skidan med
smal skil.ie-
viigg (som är
vinkelrät mot
skidans plat-
tade sidor).

blad hela)

Märket n. helt (blr gula, blad flikiga)
Ståndarsträngar nedtill med tandlikt
bihang; kronbladen 2-klufna, ski-
dan oval med långt stift

Stånd. . Skidan oval — aflång med

strän- 1 kort stift

gar \ Skidan om v. äggrund med
utan j långt stift (ljusgula blr) .
bi- f Skidan n. klotrund (ej plat-
liang. ^ tad) med kort stift (hv. blr)
Skid. mångfröig, omv. triangellik
Skidan mångfröig, n. rund, hinn-
kantad, urnupen

Skidan mångfröig, oval (liten

vattenvext med syllika blad) .

Slddan n. rund med 1-fröiga rum

Raphanus.

Sinapis.
Brassica.
Turritis.
Arabis.

Nasturtium.

Cardamine.

Dentaria.

Sisymbriuin.

Erysimivm.

Hesperis.
Barbarea.

Farsetia.

Draba.

Camelina.

Cochlearia.
Capella.

Thlaspi.

Subularia.
Lepidium.

101

. ' Nötskidan 2-fröig, 2-rum- [ Skidan alläng, 4-kan-

S \ mig, af 2 pä hvai-andra lig- < tig . Cakile.

a , gande rum. ( Skidan snedt äggrund Bunias.

I ] ^^ , , ( Skidan klotrund, upprat . Neslia.

■^ / Nötskidan slutligen ^^.^^^^ ^^^^^^^ pj^^^^ j^^^.

"• I l-^'"ö'S- ( gande Isatis.

Anm. Bland Siliqvosae linnes i si. Nasturtium arter med
ganska korta skidor; hvaremot bland Siliculosse något långa ski-
dor finnes hos Draba incana.

1. SILIQVOSM.

159. RAPHANUS.

458. R. Raphanistrum L. {Rapkanistr. arvense Wallr. — Åker-
rättika) bladen lyrformiga; blrna gula eller hvitgula, vanl.
med violetta ädi-or. — 1—2'. — © 7, 8. — S. B. 623.
Åkrar, hela landet. — Fröen innehålla en fet olja; ha utan
skäl ansetts skadliga. Slägtet kommer genom skidans bygg-
nad närmast afd. Nucamentacese.

160. SINAPIS.

459. S. arvensis L. (Åkersenap) skidorna knöliga, trinda, glatta,
utstående, m. längre än deras stift ; bladen äggrunda, bugt-
tandade — lyrformigt flikade; stjelken trind, sträf hårig. —
1 — 2' — O 6 — 8. — h) amhigua : skiåovjxa. sträf håriga.
Åkrar, ÅL— Nyl., Kar. h) Nyl.

460. S. a Ib a L. (H vitsenap) skidorna trinda, styfhåriga, utsper- '
rade, föga längre eller n. kortare än deras stift; bladen
lyrformigt klufna och flikiga; stjelken kantig, borsthärig. —
1^-3'.— O 7—9.

Åkrar r. Nyl., Sat., s. Österb. — Fröen gifva hvit eller
Engelsk senap, allmänt känd som matkrydda och begagnad
i medicinen (senapsdegar). Odlas derföre i andra länder.
•461. S. ni(jra L. (Brassica Koch., Melanosinapis communis Spenn.
— Svartsenap) skidorna 4-kantiga, tryckta till stjelken;
bladen n. lyrformiga, de öfversta hela; stjelken glatt. —
1—3'. — (^ 6, 7. — S. B. 83.

Odl. et. r. Nyl. — Odlad och förvildad. Fröen ger svart
eller Fransk senap, använd som föreg.

161. BRÅSSICA.
462. B. campestris L. (Åkerkål) rotbladen något lyrformiga

102

och glesliåriga, stjelkbladen hjertlika, stjelkomfattande, blå-
aktiga, glatta. — 1—3'. — 0 6, 7.

Åkrar allmän. — Roten, hos den vilda arten ganska smal,
blir genom odling tvåårig, tjock och köttig och utgör den
i flere varieteter allmänt odlade rofvan.

162. TURRITIS.

463. T. glabra L. (Ai-ahis perfnNata Lam. — Toruört) rotbladen
tandade, finludna; stjelkbladen pil-likt omfattande, helbräd-
dade, glatta, bläaktiga. — 2—4'. — }) 6, 7. — S. B. 399.
Torra st. Södr.

163. ARABIS.

464. A. hirsuta Scop. (^Turritis L. — Berg-glis) blrna längre än
deras skaft ; bladen aflånga, sågtandade, omfattande, håriga;
skidorna tilltr)^ckta. — 1—2'. — 2|. 5, 6.

Stenback, r. Ål.— Nyl.

465. A. Svecica Fr. (^. arenosa, maciknta Fr.) blrna af skaftens
längd ; rotbladen vanl. parflikiga med n. vinkelrätt utstående
flikar, stjelkbladen lancettiika, de nedre sågtandade ; ski-
dorna utstående. — ^ — 1'. — }) 6, 7.

Back. Södr. ej sällsynt.

466. A. Thaliana L. {Sisymhrium, Gaud. -- Back-glis) blrna vanl.
kortare än skaften, rotbladen små, ovala, lielbräddade eller
tandade; stjelken späd, vanl. grenig med få lancettiika —
jemnbreda, helbräddade blad. — ^'. — © 4, 5.

Torra st. allm. till s. Österb.

164. NASTURTIUM.

467. A^. Ar mor a ci a Fr. (^Cochkaria L., Arvi. rustkana Koch. —
Pepparrot) rotbladen stora, aflångt äggrunda, hela, sågade;
stjelkbladen lancettiika, hela eller parklufna; blrna hvita;
skidorna ovala. — 2—3'. — 2|. 6, 7. — S. B. 242.
Odlad och förvildad r. Eg. F., Nyl. — Roten stor, allm.
begagnad som matkrydda ; är äfven berömd emot skör-
bjugg och vattensot. — Utvertes kan den nyttjas såsom
senap.

468. N. amphibium Br. {Sisijmbrium L. — Vattenkrasse) blrna
gula, kronbladen längre än fodret; skidorna n. klotrunda
med stift n. af skidans längd ; de nedsänkta bladen kamlikt
delade, de öfre lancettiika, sågtandade. — 2 — 3'. — 2(, 7, 8.
— S. B. 697.

Vatten r. Sat., Tav., s. Kar.

103

4S9. -V. si/Ivestre Br. iSist/mbr. L. — Strand-krasse) blrna gula,
kronbladen längre än fodret; skidorna jemnbreda med kort
stift; bladen parbladigt delade och flikiga. — 2~1'- —
2|. 7, 8. — S. B. 695.
Strand, r. Eg. F., Nyl.

470. iV. p a lust re DC. {Sisymhr. amph. b. L. — Kärr-krasse) blrna ■
gula, kronbladen af fodrets längd; skidorna aflånga med
kort stift; bladen pardelade. — i— 2'. — © 6— 9. — S. B.
<394.

Väta st. allmän.

165. CARDAMINE.

471. C. amara L. (Bitterbräsma) ståndarne med violettbruna
knappar af samma längd som kronbladen ; blrna något stora,
hvita; stift dubbelt längre än skidans bredd; småbladen
rundade — aflånga, alla tandade. — ^ — !'• — ^ 5, 6.
Fukt. st. Södr. — Bladen smaka som krasse.

472. C. pr atensis L. (Ängsbräsma) ständarne med gula knappar
dubbelt kortare än kronbladen; blrna något stora, hvita
éUer gredelina; skidornas stift kort; småbladen rundade —
aflånga, på stjelken vanl. helbräddade. - \ — 1^'. — 2^ 5, 6.

— S. B. 350.

Fukt. st. allm. — Begagnad mot skörbjugg och kramp.

473. C. parviflora L. blrna små, hvita; skidorna dubbelt län-
gre än deras skaft; bladen vanl. 4-pariga;, småbladen af-
långa— ^jemnbreda, alla helbräddade. — 3 — 8". — 0 5 — 9.

— S. B. 568.
Öfversvämmade st. r. Eg. F., Nyl.

474. C. sy I v at i ca Link: blrna små, hvita; stjelken vanl. fler-
böjd, mångbladig med 5 — 7-pariga blad ; småbladen tandade
<— flikigt inskurna). — 8—14". — © 6, 7.

Fukt. skog. r. Eg. F. — Ehuru vårt ex. ej fullkomligt öf-
verensstämmer med C, S3'lvatica genom sina n. flikigt in-
skurna småblad och skidor endast af skaftens längd, sättes
dock denna form under ofvanst. art, såsom dermed m. nära
sammanhängande, men väl skilj d från våra öfriga arter.

475. C. hirsuta L. blrna små, hvita med 4 ståndare; skidorna
3 gg. längre än deras skaft; stjelken n. rak med få, 2 — 4-
pariga blad; småbladen tandade. — 2 — 6". — © 5, 6.
Back. etc. r. Eg. F., Nyl.

166. DENTARIA.

476. V. b u Ib i f er a L. (Tandört) de nedre bladen 2— 3-pariga,

104

de öfre enkla med knopplökar i bladvecken ; blrna stora. —

1^-2'. — 2|. 5. — S. B, 356.

Lund. 1-. AL, Eg. F. — Roten skarp, beklädd af tjocka

fjäll.

167. SISYMBRIUM.

477. Ä Sophia L. (Stillfrö) bladen dubbelt parblädigt delade
med jemnbreda flikar; skidorna trådsmala, utstående på
länga skaft. — ^-2'. — © 7. - S. B. 203.

Torra st. hela landet, allm. i Södr. — Fröen nyttjade mot
mask ocli rödsot.

478. S. officinale Scop. iErijsimum L. — Vägsenap) bladen par-
flikiga ; gi'enarne iitsperrade med syl-lika, kortskaftade, tätt
tilltryckta skidor. — 1—3'. — 0 7-9. — S. B. 158.
Vägar etc. till s. Österb. — Fordom officineU emot skörbjugg,
bröst- och hals-sjukdomar. Fröen kunna nyttjas som senap.

168. ERYSIMUM.

479. E. Alliaria L. (^Sisymbrvum Scop., Alf. officiiialis Andrz. —
Lök-rym) bladen hjertlika, skaftade, biigttandade ; blrna»
hvita. — 1—3'. — Ö, }) 5, 6. — S. B. 208.

Lund. r. Eg. F., Nyl. — Luktar och smakar af hvitlök.

480. E. clieirantJioides L. (Åker-rym) bladen lancettlika, n.
helbräddade; blrna gula; skidorna dubbelt längre än dera»
skaft. - 1-2'. - O, y 6-8.

Odl. st. allm.

481. E. hieraciifolium L. {E. stvictum Gsertn.) bladen lancett-
lika, glest naggsågade; blrna gula,' skidorna 5—6 gånger
längre än deras skaft. — • 2 — 3'. — ]) 5, 6,

Torra st. i skärgård., hela kusttr., Lad.

169. HÉSPERIS.

482. II. viatronalis L. (Nattviol; bladen äggrundt lancettlika,
tandade; blrna rödvioletta (eller hvita). — 2'. — 2|. 6, 7.
Odlad och förvildad Ål., Eg. F. — Blrna välhiktande.

170. BARBARÉA.

483. B. vulgär is Br. i,Erysimum Bnrh. L. jemte följ. — Vinter-
krasse) rotbladens ändflik rundadt hjertlik, stjelkbladen par-
deldta liksom rotbladen eller (ätm. de öfi-e) groftandade
utan sidoflikar; kronbladen i spetsen intryckta; skidorna
vanl. fränstående. - 1-3'. - 2|. 6, 7. - S. B. 194.
Åkerrenar etc. r. Eg. F., Nyl.

105

'484. B. strida Fr. rotbladens ändflik aflängt äggrund, stjelk-
bladens oval med n. inga sidoflikar; kronbladen tvärhuggna;
skidorna tilltr}^ckta. — 1-3'. — }) 6, 7.
Strand, etc. hela landet.

2. SILICULOSM.

171. FARSETIA.

485. F. incana Br. (^Ahjssum L., Berteroa DC. — Sandhvita) hela
Örten gråluden; bladen lancettlika; blr hvita. — 2'. — 2j. 7.
S. B. 675.

Torra st. r. Sydösti'.

172. DRABA.

486. D. ver na L. i_Erophila vulgaris DC. — Vårälskling) blrna
hvita med 2-klufna kronblad pä bladlös stängel. — 1 — 3",

— O 4, 5. — S. B. 298.
Torra st. allm. Södr.

487. D. nemorosa L. blrna gula med urnupna kronblad; ski-
dorna n. aflänga, dubbelt kortare än deras skaft; bladen
äggrunda, sågade. — 3—6". — © 4, 5. — S. B. 767.
Torra st. r. Nyl., Sav., Lad.

488. D. incana L. blrna hvita med urnupna kronblad på mång-
bladig stjelk; skidorna ganska långa, vridna; bladen ägg-
runda—lancettlika med 2—4 sågtänder. — ^ -1'. — 2) 5i 6.
Torra st. r. Al.— Nyl., s. Österb.

173. CAMElInA.

489. C. sylvestris Wallr., Fr. (Myagrum sativum L. jemte föl].,
Cam. sativa Cr., Alyssum S. B. — Sand-dådra) något blåaktig
med tättsittande , något tjocka, n. helbriiddade blad; ski-
dorna sträfprickiga , päronformiga , något plattade med af
skiljeväggen utstående kanter och spröt (stift) längre än
halfva skidan. — 1—2'. — ]) 6. — S. B. 339.

Torra st., åkr. Nj4., Lad.

490. C. sativa Fr. (Fet-dådra) något blåaktig med blad som
föreg.; skidorna fint nätådriga, päronformiga med m. smal
kant och spröt knappt af skidans halfva längd; blrna i en
n. vipplik samling. — © 6, 7.

Akr. linland r. Al., Tav., s. Österb. — Mycket nära föreg.

— Fröen innehålla en ymnig olja, hvarföre örten odlas i
Tyskland o. a. ställen.

106

491. C. dentata Pers. (C. foetida Fr. — Lindådra) ljusgrön och
glatt: skidorna omv. äggrunda — klotrunda, m. uppblåsta
med tunna skal, n. omärklig kant och spröt som föreg.;
bladen aflägsnade, tunna, helbräddade — parklufna. — 0 6, 7.
Linåkrar till s. Österb. — Nytta som föreg.

174. COCHLEARIA.

492. C. danica L. (Skedört) rotbladen något hjert- eller njur-
lika, stjelkbladen n. triangelformiga, alla skaftade. — © 5, 6.
Steniga hafsstr. r. AL — Kyl. — Kan nyttjas mot skörbjugg.

175. CAPSELLA.

493. C. Bursa Pastoris Mönch. (Tklaspi L. — Lommegräs) rot-
bladen vanl. parklufna eller delade, stjelkbladen hela, pil-
liltt omfattande: bkna hvita. — ^—2'. — ©4-9. —
S. B. 273.

Allmänt ogräs på åkrar och torra st.

176. THLASPL

494. T. arvense L. (Penning-ogräs) bladen lancettlika, vid basen
pU-lika, sägtandade; blrna hvita, skidorna stora. — j— 1^'.

— © 6, 7. — S. B. 214.

Allm. ogräs. — Har något obehaglig lukt; nötboskapens
kött och mjölk skall få smak af örten, om de äta den ym-
nigt. Fröen ge en god lampolja.

177. SUBULARIA.

495. S. aqvatica L. (Sylört) bladen syl-lika från roten: bb-na
hvita på bladlös stängel. — \ — 1". — © 7, 8.

Strand, hela landet.

178. LEPIDIUM.

496. L. ruderale L. (Gatukrasse) de nedre bladen enkelt eller
dubbelt pardelade med smala flikar, de öfversta jemnbreda;
blr m. små, vanl. utan kronblad, med 2 stånd. — \ — 1'.

— }) 5-9. — S. B. 321.

Väg., grushög, etc. allm. till s. Österb. — Illa luktande;
fördrifver ohvra.

107

3 . NUCAMEATA CEM.

179. CAKILE.

497. C. maritima Scop. (Bunia.t CaJc. L. — Strandsenap) bladen
köttiga, vanl. bugtigt parklufna: blrna blåröda: skidans
öfre rum pil-likt. affallande. — 1 — \\'. — O 7, 8. — S. B.
407.

Hafsstränd. r. 1^'yl., s. Kar.. Sat.

180. BUNIAS.

498. B. orientalis L. (Ryss rofva) de nedre bladen pardelade
eller flikiga med stor, spetsad ändflik, de öfre hela. lancett-
lika, sågade; blrna giila. — 3 — 4'. — £}• 6. 7.

Odl. st. Sydl., Sav.. Lad. — Invandrad från Ryssland, är
den på sina ställen ett ganska qväfvande ogräs, men bör
upptagas ocli begagnas till boskapsfoder.

181. NESLIA.

499. X. paniculaia DesT. {Mi^affrum L. — Komdådra) bladen
lancettlika med pil-lik bas: blrna gula. — 1—2'. — ©7,8.
Odl. st. r. Eg. F., Nyl.

182. iSATIS.

500. /. t in et or i a L. (Vejde) rotbladen småtandade, stjelkbladen
helbräddade. lancettlika, pil-likt omfattande : bli-na gula. —
1—3'. — }) 7. — S- B. 35.

Hafsstränd. r. Sydv. — Då örten öfvergår till gäsning, ut-
vecklas ett blått färgämne, som före indigons införande all-
mänt begagnades, hvarföre örten äfven odlades i Frankrike
och Tyskland.

D. (10:e klassen.)

CALYCIFLORil. Foclerblommiga.

Orter med enkelt (litet) eller dubbelt blomhjlle, samt buskar eller
träd med dubbelt hjlle (ock saftig frukt); dessutom några smärre vatten-
vexter n. utan hylle. Blommorna regelbundna, vanl. 2-könade tned qvar-
sittande, mer eller mindre sambladigt ' foder , som ofta tillvexer med
frukten eller är vidvext densamma. Kronbladen fria."^ Ståndarne fria,
1 — talrika (vanl. 5, 10, 20); då de äro fere än 10, fastade på fodret.
Undantag: 1) Fribladigt foder hos afd. Alsinese af fam. Caryo-
phyllese, samt nägi'a fä slägten (Rumex, Sedum).
2) Hopvexta kronblad hos Montia.

Familjer.

Blomhylle O eller enkelt: A'attenvexter med- krans-
visa eller motsatta blad och (mest) enkönade

blr; frukt 1 eller 4 nötter Halorhagese

Hylle enkelt: /Bladen med liinnaktiga stipel- (xl).

blad skiftevisa * slidor Polygonese

eller 0; frukt j Bladen utan slidor och stipler (xli).

en ensam nöt*).( (eller 0) Chenopodiacese

i Örter med motsatta, / Foderblad eller (xlii).

helbräddade blad; \ flikar 5 . . . . Caryophyllese
fruktämne ensamt med j Foderblad eller (xLiii).

2 — 5 stift och marken, f flikar 2 — 4 . . . Portulacaceae
Örter med skifte- 1 Fruktämnen af krön- (xli v),

visa (sällan mot- j bladens antal .... Crassulaceai
satta) blad; frukt- ] Fruktämnen 2, nedtill (XLV).

ämnen 2 — 5. ' hopvexta Saxifrageee
Buskar eller träd [ Frukten fler-fröigt (xLVi).

med skiftevisa (säl- j bär (blad klufna) . Ribesiaceae
lan motsatta) blad; j Frukten 2— 4-fröig (xLvii).

fruktämne 1. ( stenfrukt (blad hela) Frangulacese
Örter med motsatta (sällan skiftevisa) blad ; (xLViii) .

fruktämne ensamt, stift och märke 1 . Calycanthemae
(XLIX).

Hylle dubbelt: ståndare 13— talrika Rosaceae (l).

*) Tvenne slägten (Alchenailla, Sanguisorba) af fam. Rosa-

109

Fam. XL. HALORHAGE^, Vattenspiror.

Bes kr. Vattenvexter med motsatta eller kransvisa, hela och
helbräddade eller findeldta blad samt mer eller mindre ofullkom-
liga blr, hvilka (utom hos Hippuris) äro sambyggare. Frukt af
en enfröig nöt eller 4 vid mognaden skilda smånötter. Fröen
utan h%ite. (De två första slägtena afskiljas vanl. och bilda dä
hvar sin familj : Cevatophylkce och Callitrichlnece.) Hos OSS finnas
4 slägten med 8 arter.

Slägten och arter.

Hylle O, ersatt af ett foderlikt svepe; ståndarne
12—20, n. utan strängar; frukten nöt; bladen
kransvisa, klynnedeldta Ceratophyllum.

Hylle O, stundom ersatt af 2 kronlika skärmblad;
ståndare 1; frukt slutl. delad i 4 smånötter;
bladen motsatta, helbräddade Callitriclie.

H}'lle af ett omärkligt med fruktämnet hopvext
foder; ståndare 1; frukten nötlik; bladen krans-
visa, helbräddade Hippuris.

Hylle dubbelt af kring fruktämnet hopvext (stund,
otydligt) foder och 4-bladig snart affallande
krona ; frukt delbar i 4 smånötter; bladen krans-
visa, kamlikt pardeldta MjTiophyllum.

183. CERATOPHYLLUM.

501. C. demersum L. (Floliår) stjelken läng, trådlik, mj'cket
grenig; bladen hårfina, de öfversta m. närmade; blrna små,
ensamma i bladvecken^ nötterna med spröt, ^'id basen för-
sedda med 2—4 taggar. — 2\. 7—8.

Stillastående vatt. r. Nj^l., Sav.

184. CALLtTRICHE.

502. C. antiimnalis L. blrna utan skärm ; bladen jemnbreda, en-
nerviga, från hvarandra aflägsnade; frukten med tunna ving-
lika hörn ; stjelken trådsmal, ända nedifrån grenad, alltid
under vattnet. — O 7, 8.

Vatt. hela landet.

503. C. vem a L. (Vattengröna) blrna inom 2 hvita skärmblad;

ceae, som äga dessa karaktärer, sliilja sig från de hithörande
två famm. genom örtartade stipler.

110

bladen n. spadlika och tre-nerviga (vanl. de öfre) eller jemn-
breda och en-nerviga (de nedre), upptill närmade; frukten
med trubbiga hörn och uppräta, affallande stift. — 0 5—9.
Vatten, allmän.

504. C. stagnalis Scop. blrna som föreg., bladen alla spad-
lika, 3— fler-nerviga ; frukten med vingkantade hörn och
qvarsittande, nedböjda stift. — O 6, 7.

Vatten r. Al.

185. HIPPURIS.

505. H. vulgär is L. (Hästsvans) bladen jemnbreda; blrna små,
i bladvecken. — i— IJ'. — 2). 6— 8. — S.B. 335.-6) ma-
ritima (ff. tetraphijlla Liljebl.) bladen lancettlika, 4 — 8 i krans.
— c)Jluitans: stjelken slak med 8 jemnbreda blad.

I eUer vid vatten, allmän.

186. MYRIOPHYLLUM.

506. M, verticillatum L. alla blr kransvisa i bladvecken, med
n. omärkliga skärm, hvita. -r 1—5'. — 2^ 7.
Vattenpölar, r. s. Kar.

507. M. spicatum L. (Kamblad) alla blr kransvisa, bildande ett
afbrutet, bladlöst ax, med fjällika skärm, hvita. — i2j. 6, 7.
Vatten, till s. Österb.

508. M. alterniflorum DC. hanblrna skiftevisa, honblrna i
krans, tillsamman bildande ett nästan bladlöst, glest ax. —
% 6, 7.

Sjöar etc. hela landet.

Fam. XLI. POLYGONEtE, Mångledade.

Beskr. Örter med knöligt ledad stjelk och skiftevisa, o-
deldta blad, hvars skaft vid basen äro slidlikt omfattande och
sammanhänga med en hinnaktig (af stipler bildad) slida. Blrna
,små, med enkelt, 3— 6-deldt, färgadt eller ofärgadt hylle (kalkh
Ståndare 5—9, stift 2—3, fria eller sammanvuxna. Frukt en
vanl. 3-kantig, 1-fröig nöt, oftast omgifven af den qvarsittande
kalken. — 2 slägten med 18 arter.

Slägten och arter.

Blomkalken kronlik, 5-delad ; stånd. 5—8 Polygonum.

Blomkalken foderlik, 6-bladig: de 3 inre bladen oni-

gifvande nöten ; ståndare 6 Rumex.

111

187. POLYGONUM.

a) Stjelken enkel, upprat med ensamt ax i toppen; ständ.
8; stiften 3, något liopvexta.

509. /*. viviparnm L. (Knopp-ax) blrna livita eller rödlätta, de
nedre i stället för frakt bildande knopplökar, som gro pä
stjelken; bladen lancettlika med tillbakavikna kanter. —
4-10". — 2|. '^. — S. B. 336.

Äng. etc. allmän.

b) Stjelken mest grenig, med ax i toppen; stånd. 5; stif-
ten 2, något liopvexta.

510. r. amphibiuvi L. ( Vatten-näfva) blrna ljusröda i aflångt
ax; bladen flytande, giaita, trubbiga, aflänga med hjertlik
bas. — 1 — 6'. — 2|u 7, 8. — h) terrestre: stjelken upprat,
bladen sträfhäriga, spetsiga, lancettlika med äggrund bas.
Vatten, hela landet. — b) pä land, Södr.

c) Stjelken mest grenig med ax i toppen och öfra blad-
vecken; ständ. 6 (sällan 8); stiften 2 (sällan 3), mer
eller mindre liopvexta.

511. P. lapaiJiifolium L. (Rödnäfva) axen täta, aflänga pä sträf-
prickiga skaft; stiften vid basen liopvexta; bladen ägg-
runda— bredt lancettlika, vanl. med en mörk fläck strax
nedom midten; stipelslidorna glatta; gulaktiga eller röd-
lätta blr. — 1 — 3'. ■ — 0 7, 8. ■ — b) nodosum (P. nodoswu
Pers.) med starkt uppsvällda leder. — c) incanum {P. inca-
num Schm.) med under gråludna blad och hårbräddade stl-
pelslidor.

Odl. st. allmän. 6) och c) fukt. st. S3'dl. c) utgör en me-
delform mellan denna och följ. art.

512. P. Perslcaria L. (Blek-näfva) axen täta, aflånga med glatta
skaft; stiften (sällan 3) liopvexta n. till midten; bladen lan-
cettlika, glatta, under föga blekare ; stipelslidorna kantade
med länga här; blr röda eller hvita. — ^ — 2'. — © 7, 8.
Fukt. st. Eg. F., Nyl.

513. P. niite Schrank: axen något glesa, jemnbreda; hylletutan
glandier; stiften hopvexta n. upp till märkena; bladen smalt
lancettlika — ^jemnbreda, tunna, platta, n. utan smak ; stipel-
slidor och blr som föreg. — O 7 — 9. — 6) minns (P. viinns
Huds.) till alla delar mindre (fingerhög).

Fukt. st. Södr. J) Eg. F., Nyl.

514. P. Ilydropiper L. (Bitter-näfva) axen glesa, jemnbreda

112

med slak topp ; hyllet glandelprickigt (mest 4-deladt); stiften
vid basen hopvexta; bladen lancettlika, vägiga, af skarpt
bitter smak ; stipelslidoma kantade med korta hår ; blr gula
eller rödlätta. — 1—2'. — © 8, 9. — S. B. 424.
Diken etc. allm. Södr. — De>. skarpa, likt peppar smakande
bladen begagnas i djursjukdomar.

d) Stjelken mest grenig och nedliggande med 1—4 blr i
bladvecken ; stånd. (5 — )8 ; stiften 3, fi-ia.

515. P- a vi cu lare L. (Trampgräs) bladen ovala eller lancettlika
med sargade stipelslidor ; blr hvita eller rödlätta. — 2" — Ij'-
— 0 5—10. — S. B. 406.

Odl. st. ytterst allm. — Varierar mycket.

e) Stjelken slingrande med blr i klasar; stånd. 8; stiften
helt och hållet hopvexta.

516. P- Convolvulus L. (Åker-binda) bladen hjertlikt pil-lika;
blomkalken ovingad, inuti hvit; nötterna småprickiga, glans-
lösa. — ^-3'. — 0 7, 8.

Odl. st. allm. — Nötterna kunna nyttjas såsom bohvete.

517. P. dumetorum L. (Busk-binda) bladen som f öreg. ; kalken
3-vingad med hvita kanter; nötterna släta, glänsande. —
0 7, 8.

Skogsback. etc. Södr. — Nytta som föreg.

188. RUMEX.

a) Tvåbyggare.

518. R. Acetocella L. (Berg-syra) bladen mest jemnbreda med
spjutlik bas; kalkbladen äggrunda, helbräddade, de yttre
tilltryckta. — i— 11'. — ]) 6, 7.

Torra st. allm.

519. E- Acetosa L. (Äng-syra) bladen pil-lika; de inre kalkbla-
den rundadt hjertlika, de yttre tillbakaböjda. — 1—2'. —
]) 6, 7. — S. B. 190.

Äng. allm. — Bladen ha en angenämt sur smak; innehålla
oxalsyra, som äfven häraf beredes. Kan begagnas till mat,
liksom dess slägtinge, den odlade patientian. Ätes äfven
gerna af boskapen och säges öka talgen hos dem. Roten
och färska öi-ten är god att begagna emot skörbjugg.

b) Blommorna 2-könade med bara kalkblad (utan upp-
höjda knölar).

520. C. Hippolapathum Fr. (/?. aquatkus L. — Hästsyra) bladen

113

platta, triangelformigt hjertlika; de inre kalkbladen ägg-
runda med tvär bas, helbräddade. — 4—6'. — 2\. 1. —
S. B. 209.

Strand. S3'dl., s. Östei-b. — Roten pulverisei-ad ger ett godt
tandpulver.

521. R. du7}iestic?ts Hn (Gärds-syra) bladen vägiga, bredt lan-
cettlika (ofta med hjertlik bas); de inre kalkbladen rundadt
hjertlika, n. helbräddade. — 2-3'. -- 2J. 7, 8.

Byar etc. allmän.

c) Blr 2-könade: de inre icalkbladen vid basen knöliga,
n. helbräddade-, blomsamlingen m. stor och tät.

522. K- crispus L. (Krns-syra) bladen lancettlika, vågiga, de
från roten vanl. med tvär eller sned bas; de inre kalkbla-
den hjertlika, vanl. ett med större knöl än de öfriga (hvars
knölar stundom felslå). — 2—3'. — SJ. 7.

Fukt. st. Eg. F., Nyl., s. Österb.

523. 7i. Hydr olapatlium Huds. (7?. aquaticus Fr., R. acuttts Wg.

— Vattensyra) bladen lancettlika, platta, de från roten myc-
ket långa; de inre kalkbladen triangelformigt äggrunda,
alla med knöl. — 4—6'. — 4 7.

Strand, r. Sat., s Kar.

ti) Blr 2-könade: de inre kalkbladen vid basen knöliga
oc-h hvass-tandade ; blomsamlingen gles.

524. R. ohtnsifolius L. bladen äggrundt hjertlika, vanl. trub-'
biga ; inre kalkbladen triangelformigt aflånga, i spetsen hel-
bräddade. — 2—3'. — ^ 1.

Fukt. st. r. 8. Kar., Nyl.

525. R- maritimus L. (Hafs-syi"a) bladen n. jemnbreda, vanl.
vågiga; inre kalkbladen med 4—8 långa borstlika tänder.

— 1—2'. — D 7, 8. — S. B. 706.
Strand, r. Lad.

Fam. XLII. CHENOPODIACE^, Mål lar ta de.

Beskr. Örter (hos oss) med skiftevisa, sällan motsatta
(stundom inga) blad utan stipler och slidor. Blrna små, vanl.
hopgyttrade, en- eller tvä-könade, med enkelt, foderlikt, oftast
5-deldt hylle; ståndarne 5, motsatta foderfliliarne, eller stundom

114

färre (1, 2); stift och märken 2( — 3). Frukten nötlik, enfröig,
med mycket tunnt skal (fvöblåsa), omgifven af den qvarsittande
kalken.

Slägten och arter.

Ledade, bladlösa vexter med blr i kolf: stånd. 1, 2 Salicomia.
Trindbladiga vexter med ensamma blr: kalken

färgad med bihang pä ryggen Salsola.

,' Fruk- i Mängb5'ggare : honblrna med 2-

■^'■^'^" \ ten / delad kalk Atriplex.

1^1- ) torr. (

diga

Blr tväkönade med 5-delad kalk . Chenopodium.

Frukterna med saftigt foder, hopgyttrade
°^'*^^- ^ till bärlik frukt Elitum.

189. SALICORNIA.

526. S. Il er b a ce a L. (Glas-ört) stjelken köttig, enkel eller med
motsatta grenar; blr med ensamma hyllefjäll, 3 och 3 till-
samman i de öfversta lederna. — 4 — 10". — O 7, 8. —
S. B. 252.

Hafsstränd. r. AL, n. Österb. — Innehåller, liksom följ.,
mycket soda, som äfven i stort beredes af dessa och några
andra beslägtade hafsstrandsvexter.

190. SALSOLA.

527. S. Kali L. (Soda-ört) stjelken nedliggande med något 3-
kantiga, taggspetsade blad ; blrna röda eller hvita, med skärm
af 3 sammansittande blad. — Omkr. 1'. — 0 7, 8. —
S. B. 47L

Hafsstr. r. Nyl., s. Kar. — Nytta som föreg.

191. ATRIPLEX.
a) Bladen triangelformiga.

528. A. hortensis L. (Trädgärdsmälla) Stjelken upprat med hjert-
likt triangelformiga, bugttandade (ofta rödgula) blad; hon-
kalkens 2 flikar rundade, till basen fria. — 1—3'. — ©7, 8.
Odl. st., strand, r. Sat. (förvildad). —Allmänt odlad köks-
vext.

529. A. hastata L. (.1. lat!folia Wg. — Spjut-mälla) stjelken
nedliggande eller med utsperrade grenar; de nedre bladen
spjutlikt triangelformiga; honkalkens flikar rutlika, något
tandade, på ryggen knöliga. — ^— 1^'. — O 7—9.-6) sa-
lina: upprat med under hvitmjöliga blad.

Strand. — södr. och vestr. kusten.

115

b) Bladen lancettlika eller smalare.

530. A. patula L. (J. angnstlfoUa Sm. — Vägmålla) stjelken vanl.
upprat nedtill med utsperrade grenar; bladen mest lancett-
lika, de nedre med uppätrigtade flikar vid basen ; honkal-
kens flikar rutlika, vanl. helbräddade och släta. — 1 — 2'.

— 0 6 — 9. — h) salina-erecta: npprät, grågul, med smalt
äggrunda blad och inga eller korta, uppräta grenar. —
c) salina-pr ost rata: nedliggande, vanl. födaktig med smalare,
något köttiga blad.

Odl. st. allm. — b) Strand. Sydv. — c) Strand. Nyl., s.
Kar., Sat.

531. J- littoralis L. (Strand-målla) stjelk och grenar uppräta;
bladen jemnbreda, helbräddade; honkalkens flikar rutlika,
med läng spets, tandade i kanten och på rj^ggen. — 1 — 2'.

— O 6-8.
Hafsstränd. r. Nyl.

192. CHENOPODIUM.

a) Bladen n. hjertlika, flikiga.

532. C. hybridum L. (Lönn-målla) blomsamlingarne i grenig
vippa ; fröen groft punkterade ; bladen stora (liknande Lönn-
blad). — O 7, 8.

Odl. st. sällsynt.

b) Bladen triangelfonniga.

533. C. Bonus Tlenricus L. (Blitvm Mey. — Henriks-målla) bla-
den n. helbräddade; blommorna samlade i ett långt, tätt
och grenigt, n. bladlöst ax. — § — 2'. 2|. 6 — 8.

Vägar etc. AL, Eg. F. — De nnga bladen kunna ätas så-
som spinat, och de första skotten beredas såsom sparris.
Bladen begagnas äfven till kj^lande omslag på svullna ben
etc.

534. C. urbicum L. (By-målla) bladen tandade, blekgröna; blom-
samlingarna i långa, uppräta ax i toppen och blad vecken.

— 1—2'. -- O 7, 8. — S. B. 459.

Byar etc. AL— Nyl., Tav. — Bladen kunna nyttjas som
spinat.

c) Bladen äggrunda eller aflånga, groftandade.

535. C. album L. (Svin-målla, Lergräs) bladen äggrunda, vanl.
under hvitmjöliga, de öfre smalare, ofta n. helbräddade;
blomsamlingarna i greniga ax. — 1 — 3'. — © 7 — 9. —
S. B. 411.

116

Odl. st. allmän. — Varierar mj'cket : helt grön är den
C. viride L.

536. C. glaucum L. (Blitum Koch. — Blå-målla) bladen atlänga,
trubbiga, bugttandade, under blågrå och mjöliga; blomsanil.
i koria klasar från bladvecken ; stjelken vanl. nedliggande.

- å-ir. - 0 '7-9.
Gator, Södr.

537. C. ruhrum L. (Blitum Reich. — Röd-målla) bladen glän-
sande, djupt bugttandade, de nedre äggrundt rutlika; blom-
saml. i täta greniga ax (ofta rödaktiga). — 1 — 2'. — 0 7—9.
Odl. st. Nyl., Kar., Tav., Sav., s. Österb.

d) Bladen äggrunda, helbräddade.

538. C. polyspermum L. (Fisk-mälla) bladen glatta, gröna;
blorasaml. i glesa vippor; ståndarne vanl. 3; nötterna stora,
ej täckta af blomkalken. — ^ — 1^'. — 0 7, 8.

Odl. st., strand. Södr.

193. BLITUM.

539. B. capitatum L. (Smultron-målla) bladen triaiigelformiga
med få tänder; blomsamlingarna i den bladlösa toppen, de
nedre i bladvecken, mogna vackert röda, liknande smultron.

— 1—2'. — 0 6, 7.

Trädgårdar r. s. Österb. — Förvildad.
5-iO. B. vii-f/atum L. bladen utdraget triangelformiga med tal-
rika, långa och hvassa, olikformiga tänder; stjelkens topp
bladbärande ; blomsaml. i bladvecken, som föreg. — Omkr'.
2'. -T- 0 6, 7.
Odl. st. r. Eg. F., Nyl., Sat., s. Österb. — Förvildad.

Fam. XLIII. CARYOPHYLLE^, Nej likartade.

Bes kr. Örter med motsatta, hela och helbräddade blad på
den knöligt ledade stjelken och regelbundna hvita eller röda
(sällan kronbladslösa) blommor, vanl. samlade i klynnedeldta vip-
por, sällan ensamma. Blomfodret af 5 (sällan 4) fria eller sam-
manvexta, alltid qvai-sittande blad; kronan af 5 (4) hela eller
2-klufna blad; ståndarne fria, dubbelt sä mänga (sällan lika
många) som kronbladen; fruktämne 1 med 2—5 fria stift. Frö-
huset med fritt fröfäste i midten, en- eller fler-rummigt, mång-
fröigt, öppnande sig i ett lika eller dubbelt antal skal, som stift
finnas; sällan enfröigt, nötlikt. Fröen med mjölig hvite. — Hos
oss 17 slägten med 45 arter.

117

Slägten och arter.

i Stånd. 5 med, 5 utan knap-

Foder sarabladigt, kro- \ ^^. Herniaria.

na O, frukten enfröig g^^^^ ^q. ^^^^^^^ tillhård-

(Pa:-on>jchiem). J ^^^^^ Sclerantlnis.

/ / Bladen trådsmala med

/ / I hinnaktiga stipler . . . Lepigonuni.

/ j 1 / Kronblad utan

i Stift 3 < ^^^^ \ ^^^' ^^■°-'^"^ ^"
Foder fri-l I 1 ^^'^' \ skäligt .... Arenaria.

I ,, I / ^^^'^ ) Kronblad med

bladigt, I ^^™"- 1 iitan i j^j^^ ^^.^j^^g 3.

Ibladen<! V''^^^'\ skäligt Halianthus.

kronblad | | /Bladen (korta, syl-lika)

j-i \ ^\ i i utan stipler; blr en-

utan eller \ '/ Stift 51 samma Sagina.

1 f , \ Bladen (längre, trådlika)

med kort J i skenbart kransvisa ge-

I 1 [ nom sina bladlika sti-

klo I y \ pler; blr i vippa . . . Spergula.

f , (" Fröhuset i spetsen lik-

(A/sinece). ■'^^■on- 1 \ foj.j^igt 10-tandadt . . Cerastiuni.

bladen I Stift 5. jp^^j^^^g^^ af 5 i spetsen

^2-kluf-J ^ 2-flikiga skal Malacliiuni.

' "^- Stift 3 : fröhuset 6-skaligt . . . Stellaria.

![ Foder klocklikt; kronbladen u-
j tan klo Gypsophila.
Stift 2. < p^^jgj. j-öi-iii^t, vid basen omgif-
( vet af ett ytterfoder Dianthus.
Stift 3; fröhus enrummigt, 6-skaligt . Silene.
/ , Kronblad hela eller 2-
/ Foder I klufna; fröhus flerrum-
V med \ ^'^^ Viscaria.
1 j Kronblad 2-klufna; frö-
Stift 5.,^ ^o^'ta\ j^^g enrummigt; blrna
j tän- I vanl. dioecister .... Melandriuni.
I der. [ Kronblad 4-kluf na ; frö-
> I \ hus enrummigt .... Lychnis.
\ \ Foder med långa bladlika flikar Agrostemma.

*) En art af si. Cerastium i följ. afd. har äfven hela kron-
blad. Kronbladen felslå oftast hos Sagina procumbens, stundom
hos Stellaria borealis.

118

1. PABONYCEIEJE.

194. HERNIARIA.

541. H. g la bra L. (Väg-ört) örten nedliggande med aflånga - omv.
äggrunda, glatta blad och små gulgröna blr i bladvecken.
— 1—6". — 2|. 7, 8.

Torra st. Sydl., Sav. — Har torkad en aromatisk lukt.

195. SCLERANTHUS.

542. S. j^erennis L. (Hvitknafvel) liylleflikarna trubbiga, kan-
tade nied breda, hvita hinnkanter; bladen små, syl-lika. —
2—4". — 2). 6.

Back. r. s. Kar.

543. iS. annuus L. (Grönknafvel) liylleflikarna spetsiga, n. utan
hinnkanter; blad som föreg. — 3 — 6". — O, ]) 6, 7.
Torra st. allm. Södr.

2. alsinEjE *;.

196. LEPIGONUM.

544. L. rubrum Fr. (SiJevgularia Pers., Arenaria L. — Fjell-narO
bladen plattade, uddspetsiga; blomfodret n. af fröhusets
längd; blrna röda. — 2-6". — O, 2|. 6, 7.

Torra st. hela landet.

545. L. medium Fr. blad.en halftrinda, spetsade utan udd; stjel-
ken trind; foder som föreg.; blrna hvita eller hvitröda. —
2j. 7, 8.

Fukt. st., gat. r. Ål., Eg. F., Sat.

546. L. salinum Fr. bladen köttiga, halftrinda, trubbiga; stjel-
ken hoptryckt; fodret kortare än fröhuset; blr som föreg.
- O 7, 8.

Hafsstr. trol. längs hela kusten.

197. ARENARIA.

547. A. serpTjllifolia L. (Sandling) bladen m. små, oskaftade,
äggrunda; foderbladen längre äu kronan. — 2 — 7". —
O 6, 7.

Torra st. allm. Södr.

548. A. trinervia L. (Skogsnarf) bladen stora, äggrunda, mest

*) Blrna hvita hos alla arter, utom i si. Lepigonum.

119

tre-nerviga, de nedre skaftade; fodret som föreg. ; stjelken
klynnedelad. — 2—6". — © 6.
Skog. till s. Österb.
549. A. lateriflora L. bladen ailånga— äggrunda, stoi-a; blrna
med stor krona, 1—3 tills, på ensamt blomskaft i bladvec-
ken-, örten vid roten grenad i flere n. enkla stjelkar. —
4 7, 8.
Fukt. st. v. n. Österb.

198. HALIANTHUS.

o50. //. pepioides Fr. (Arenaria L.) bladen köttiga, tättsittande,
lancettlika — äggrunda; blrna ensamma, skaftade. — 3 — 6".

- 2^ 6, 7.

Sand. hafsstränd. Nyl., s. Kar,, Österb.

199. SAGINA.

551. S. procumbens L. (Små-narf) nedliggande med lutande,
mest 4-taliga blr; kronbladen' kortare än fodret, offa fe-
lande. — 1—2". — 0 5—8.
Fukt. st. allm. till s. Österb.

352. S. nodosa Fenzl (Spercjula L. — Knutnarf) upprät med af
bladgytti-ingar knutiga grenar ; blrna 5-taliga, med krona
längi-e än fodret. — 2—8". — 4 7, 8.
Strand., Sydl., Vestr.

200. SPÉRGULA.

553. S. ar v en si s L. (Spergel) vanl. klibbliärig; bladen skenbart
kransvisa; stånd. vanl. 10; fröen med smal ringlik kant. —
|-li'. - O 7, 8.

Åkrar allmän. — Godt fodergräs, som is5'nnerliet skall öka
mjölken hos hornboskapen.

554. S. Morisonii Bor. (S. pen/andra L.) vanl. glatt; bladen som
föreg.; stånd. vanl. 5; fröen med bred, strimmig hinnkant;
blr vanl. tillslutna. — 0 6, 7. — S. B. 308.

Torra. sand. st. till s. Österb.

201. CERASTIUM.
a) Kronbladen kortare eller knappt längre än fodret.

555. C. semidecandrum L. mest luden med 5 ståndare; bladen
ovala; kronbladen hela, urnupna eller tandade, kortare än
fodret ; skärm- och foderbladen med breda hvita hinnkanter.

- 1-4". - 0 5.
Torra st. r. Nyl.

120

556. C. viscosum L. (C. g lomer atum Thuill.) långt klibbhårig
(håren lika långa som stjelkens diameter) ; bladen rundade
eller ovala; blrna n. gyttrade med 2-klufna kronblad; frö-
huset krökt. — 3—6". — © 7, 8.

Fukt. st. r. Nyl., Lad.

557. C. vulgatum L. (C. triviah Lk. -^ Horn-Ört) korthårig; bla-
den vanl. äggrundt aflånga ; blrna i glesare ^ippa ; kronblad
och fröhus som föreg. — \ — 1'. — O, ]) 6—8.

Åkrar etc. allmän. — Ett godt fodergi-äs.

b) Kronbladen ungefär dubbelt längre än fodret.

558. C. arrense L. bladen lancettlikt jemnbreda; blrna i mång-
blommig klynnedelad vippa. — ^ — 1'. — 2|. 7, 8.

Torra st. r. Eg. F.

559. C. alpinum L. bladen aflånga; blr 1 — 3 på hvaije stjelk;
blomskäl-men med bred hvit hinnkant. — 2 — 10". — 2[ 7 — 8.

— S. B. 745.

Fjelltrakt. Lad., n. Kar., n. Österb.

202. MALACHIUM.

560. M. aqvaticum Fr. (Cerastium L. — Mjuk-ört) stjelken slak.
kantig, klynnedelad; bladen stora, hjertlikt äggrunda; blrna
i grenvecken. — 1 — 3'. — 2^ 7.

Fukt. st. r. Tav., Sav.

203. STELLARIA.

a) Bladen breda, de nedre skaftade.

561. S. nemorum L. (Lund-narf) bladen stora, de nedre hjert-
lika, de öfre äggrunda; ki*onbladen klufna nedom midten,
längre än fodret. — 1—2'. — 2\. 6.

Fukt. st. hela landet.

562. S. media L. (Alslne L. — Yattu-narf) bladen n. äggrunda:
kronbladen 2-delade, kortare än fodret ; ståndarnc varierande
från 3 till 10. — 2—6". — 0 4—10.

O dl. st. etc. allmän.

b) Bladen oskaftade, jemnbreda eller n. jemnbreda.

563. S. kolostea L. bladen mot basen bredare, långspetsade,
smalt lancettlika; kronbladen klufna till midten, längre än
de nervlösa foderbladen; fröen m. stora, taggiga. — 1 — Ij'.

— 4 6, 7.
Lund. r. Sydl.

121

564. S. p a lus 1 7- is Retz. (S. glauca VVith. — Kärr-narf) blågrön;
bladen jemnbreda, glatta; kronbladen till basen delade, be-
tydligt längre än de 3-nerviga foderbladen ; stjelken upprat.

- {~r. ~ ^ 6, 7.

Fukt. st. hela landet.

565. Ä gr aminea L. (Gräs-aarf) rent grön; kronbladen af fo-
drets längd eller föga längre; stjelken nedliggande och upp-
stigande; för öfi-. som föreg. — i — 1'. — 2(. 6 — 8.

Äng. etc. allm.

566. S. longifolia Fr. (S. Friesiana Ser.) som föreg. men med
långa vid basen smalare, hårbräddade blad och vid blom-
ningen n. nervlösa foderblad. — j — 1^'. — 2\. 6 — 8. —
S. B. 506.

Fukt. skog. hela landet.

567. S. borealis Big. ki-onbladen stundom felande, alltid kor-
tare än de otydl. ner\åga foderbladen ; örtbladen smalt lan-
cettlika, tunna vid basen hårbräddade. — 1 — 4". — O 7.
Fukt st. i fjelltr. n. Österb.

c) Bladen oskaftade, lancettlika — äggrunda.

568. S. uliginosa Murr. kronbladen kortare än de otydl. ner-
viga foderbladen; örtbladen lancettlika — aflånga, något tjoc-
ka, blågröna, vid basen hårbräddade. — 2 — 8". — ©5-8.
Fukt. st. Södr.

569. 8. er assifolia Ehrh. kronan längre än fodret; bladen lan-
cettlika— äggrunda, glatta, något tjocka; blraa långskaftade,
ensamma i bladvecken. — 1 — 5". — 2(. 7.

Hafsstr. r. n. Österb., Lad.

3. SILENEM.

204. GYPSÖPHILA.

570. G. muralis L. (Fänting) m. grenig; blrna rödlätta på lån-
ga, tina skaft med naggade eller urn^pna kronblad. —
2-6". — O 7, 8.

Torra st. r. Sydl., Sav.

205. DIANTHUS.

571. D. deltoides L. (Ängs-nejlika) blrna röda, något fläckiga,
ensamma med djupt naggade kronblad. — 4 — 7 ". — 2j. 7, 8.
— S. B. 477. — b) glaucus: blåaktig med hvita blr.
Torra äng. allm. b) Nyl., s. Österb.

572. i>- arenarius L. (Sand-nejlik») blrna hvita, ensamma med

122

i fina flikar klnfna, invändigt håriga kronblad ; bladen smalt
jemnbreda, llere gånger kortare än stjeikens mellanleder. —
5— 8". — 2|. 7. — S. B. 613.
Sand. st. Sy dl., Sat., Tav. — Välluktande.

573. h. superhits L. (Prakt-nejlika) blrna Ijiisröda, vanl. nti en
gles vippa,' med kronblad som föreg. ; bladen jemnbreda,
n. af samma längd som stjeikens mellanleder. — 1 — Ij'. —
2|. 7, 8. — S. B. 436.

Äng, back. r. Nyl., s. Kar., Sat. — Svagt välluktande.

206. SILENE.
a) Fodret strutlikt, jemnt vidgadt mot spetsen.

574. S. rupestris L. liten och glatt; blrna små, hvita, vanl. i
klynnedelad vippa, med omv. hjertlika kronblad; bladen
lancettlika. — 3—6". — O 7.

Berg, Eg. F. — s. Kar., Sav., Tav.

1>) Fodret rörlikt (något vidgadt pä midten). — Klibb-
håriga.

575. S. noctiflora L. (Melandrium Fr.) bladen lancettlika; blrna
hvita eller något rödlätta med m. långa, linjesmala foder-
tänder; kronbladsskifvan med 2 tänder (bikrona) vid basen.

- ^-1'. - 0 7, 8.

Odl. st. r. Sydl. — Välluktande.

576. S. viscosa Pers. {Cuojbalus L.) bladen aflängt äggrunda med
vågiga kanter; blrna hvita med trubbiga fodertänder, utan
bikrona. —^1—2^'. — }) 6, 7.

Hafsstr. r. ÅL— Nyl.

577. S. nutans L. (Back- luta) bladen smalt lancettlika; blrna
hvita, lutande med korta spetsiga fodertänder och bikrona.

— 1—1^'. — 2|. 6, 7.
Backar, Sydl., Tav.

c) Fodret uppblåst, äggformigt, nät-ädrigt. Glatta.

578. S- infläta Stn. {Cvcuhalus Behen L.) blågrön ; sljelken något
uppstigande med mängblommig vippa; bladen lancettlika;
blrna hvita. — 1—2'. — 2J. 7, 8.

Äng. hela landet.

579. S. maritima With. stjelkarne vanl. llere tillsamman, ned-
läggande, vid blomningen uppstigande, 1— 3-bloramiga ; blrna.
hvita. — 2|. 7, 8.

Sand, hafsstränd. hela kusttrakten.

las

207. VISCARIA.

580. V. vulgaris Röhl. (F. purpwta Fr., Lychnis Viscaria L. —
Tjärblomma) kronbladen hela eller urnupna; stjelken upp-
till under lederna starkt klibbig af en tjärlik vätska; bladen
jemnbreda; blrna röda, sällan hvita. — 1 — 1\'. — SJ. 6, 7.

— S. B. 672.
Ängsback. allm. Södr.

581. V. ni}) in a Fr. ^Lychnis L.) kronbladen 2-kliifna ; stjelken
glatt; bladen n. jemnbreda, glatta; blrna röda. — \ — 1'.

— 2|. 7. — S. B. 693.

Back. etc. Eg. F. — s. Kar., Sav., n. Österb.

208. MELANDRIUM.

582. M. sijlvestre Rölil. (il/, diurnum Fr., Lychnis dioica L., L. ru-
bra Weig. — Skogsl5'st) långt klibbhårig ; de öfre bladen n.
äggrunda; blrna röda med korta spetsiga fodertänder. —
1-2'. - 2|. 6—8.

Skogsback. Sj^dl., Sat., Österb. "

583. M. prat ense Röhl. {äJ. vespertinum Fr., Lychnis a?6a Mill. —
Akerlj^st) kort klibbhårig; bladen n. lancettlika; blrna stora,
hvita med långa, smala men trubbiga fodertänder. — 1 — 2'.

— ]) 7, 8.

Torra st., åla-, till s. Österb. — Välluktande.

209. LYCHNIS.

584. L. Flos cucnli L. (Gök-blomster) bladen smalt lancettlika,
glatta; blrna röda (sällan hvita) i gles kl3'nnedelad ^^ppa.

— 1—2'. — 2\. 1.
Fukt. äng. allm.

210. AGROSTEMMA.

585. A. Githago L. (^Lychnis Lam., Githngo segefum Dest. — Åker-
ros) blad och foderflikar smalt lancettlika, de sednare längre
än de om v. hjertlika kronbladen; blrna ensamma, lång-
skaftade, stora, röda. — 1—2'. — 0 7. — S. B. 488.
Åkrar: hela landet.

Fam. XLIV. PORTULACACE^, Portlaksartade.

Be skr. Saftiga örter eller buskar, hos oss små fukt- eller
vattenvexter med (skiftevisa), motsatta eller kransvisa, hela och

124

helbräddade blad. Blomfoder 2-bladigt; krona af 5 fria eller
hopvexta blad; ståndare af obestämdt antal; märkena — tlere utan
stift. Frukten är ett enrummigt fröhus med fröfäste i mldten.
— Härmed förenas det ensamma slägtet Elatine (= fam. Eiatinece)
som afviker genom 3 — 4-klufvet foder och lika mänga kronblad
samt 3 — 4-rummigt fröhus. — 4 arter, 2 slägten.

Slägten och arter.

Krona sambladig på ena sidan delad till basen : stånd.

och märken 3 Montia.

Krona af 3 — 4 blad; ståndare 3 eller 8; märken 3—4 . Elatine.

211. MONTIA.

586. M. fontän a L. bladen vanl. lancettlika; blrna små, hvita,
långskaftade i bladvecken ; nedliggande och grenig eller upp-
rat och n. enkel. — 1— 3 '. — 0 6-8. — S. B. 540.
Fukt. st. hela landet.

212. ELATINE.

587. E. triandra Sclik. bladen motsatta, lancettlika, bredare
mot spetsen; blrna ensamma i bladvecken, oskaftade, röda,
3-taliga; örten krypande och rotsläende. — 1 — 3". — 0 6 — 9.
— S. B. 597,2. — b) callitrkhloides: större (öfver 2"), upp-
rat med jemnbreda blad.

Strand, r. trol. i hela landet.

588. E. Hydrofiper L. som föreg. men med 4-taliga blr. —
1—3". — 0 6—9. — S. B. 597, 1.

Strand, hela landet.

589. E. Alsinastrum L. upprat; bladen i krans, smalt lancett-
lika— n. äggrunda; blrna hvita i bladvecken pä korta eller
n. inga skaft, 4-taliga. — { — Ij'. — 0 7, 8.

Våta st., lerjord: r. Eg. F., Nyl.

Fam. XLV. CRASSULACE^, Fetörter.

Beskr. Örter med tjocka och saftiga, skiftevisa, sällan mot-
satta blad och regelbundna blr. Blomfoder fritt, af 5, sällan 4
fria eller något hopvexta blad; kronblad fria, af samma antal;
ståndare af samma antal eller vanl. dubbelt så många; frukt-
ämnen likaledes af samma antal som foder- och kron-bladen.
Frukt af 5 (4), vanl. aldeles fi-ia mångfröiga karpellcr, med frö-
fäste längs ini-e kanten och der bristande. — 5 arter i 2 slägten.

125

Slag ten och arter,

Blr 4-taliga i bladvccken, stånd. 4 Bulliarda.

Blr 5-taliga i vippa eller klase, sländ. 10 Sedum.

213. BULLIARDA.

590. B. aquatica DC. (Tillaa L.) bladen motsatta, jemnbreda,

ofta köttiga; blrna hvita, oskaftade. — ^—2". — O 6, 7.

— S. B. 724.

Fukt. st. Sydv., Sav., Österb.

214, SEDUM.
a) Bladen n. trinda, sidftevisa, tättsittande.

591. S. annuum L. (Bergknopp) bladen smalt aflånga, halftrinda;
blrna gula, klasvisa ; kronbladen knappt längre än fodret ;
utan bladskott. — 1—3". — O 6, 7.

Torra st. Södr.

592. S. album L. (Röd-knopp) bladen aflånga, trubbiga, ut-
stående, vanL något rödfläckiga; blrna hvita, skaftade; ned-
till med bladskott. ~ 3—8". — 2|, 7, 8. — S. B. 430.
Berg, sten. Ål.— Nyl.

593. S. acre L. (Fetknopp) bladen äggformiga, trubbiga; blrna
gula, oskaftade; stjelken nedtill med nedliggande bladskott.

— 1—4". — 2\. 6," 7. — S, B. 149.

Torra st. allmän. — Har en skarp, pepparlik smak och be-
gagnas utvertes (färska örten eller utpressad saft) till re-
nande och läkande af sär, samt invertes mot skörbjugg o. a.
to) Bladen platta, vanl. motsatta.

594. S. Telephiitm L. (S. vuhjare Lk- — Käringkål) bladen vanl.
äggnmda, sågade ; blrna hvitgula i upprepadt 3-greniga vip-
por. — 4—1'. — 4 8. — S. B. 447.

Bergssprickor, tak etc. allm. till s. Österb. — Blad, rot-
knölar och unga skott begagnas för deras saltiga smak som
sallat eller kål.

Fam. XLVI. SÅXIFRAGE^, Stenbräckartade.

Be skr. Örter med skiftevisa blad och regelbundna blom-
mor. Blomfoder med eller mindre vidvext fruktämnet, sambla
digt, 5-, sällan 4-klufvet; kronblad vanl. 5 sällan felande; stån-
dare vanl. af foderflikarncs dubbla antal ; stift och märken 2.
Frukt af 2 nedtill hopvexta, upptill utsperrade, llerfröiga fear-
peller med qvarsittande hornlika stift. — 2 slägten med 7 arter.

126

Slägten och arter.

Blr med 4-klufvet färgadt foder xitan krona;

stånd. 8 Chrysospleninm.

Blr med 5-kliifvet grönt foder, krona och 10

ståndare Saxifraga.

215. CHRYSOSPLENIUM.

595. C. alternifolium L. (Guldpudra) bladen njurlika, djupt
naggade, skiftevisa, de öfversta tättsittande under de små
gula blrna. — 2—6". — £{- 5.

Fukt. st. Södr.

216. SAXIFRAGA. "

596. S. grannlåt a L. (Stenbrilcka) stjelken upprat, fäbladig;
rotbladen njurlika, rundadt flikiga; blrna stora, hvita; roten
med löklika knoppar vid stjelkens bas. — ^ — 1^'. — 2\. 5 — 7.
— S. B. 153.

Äng. back. AL— N)'l.

597. *S. ccBspiiosa L. stjelken fäbladig; bladen i talrika rot-
skott, vigglika, 3 — 5-klufna; blrna hvita eller något gulak-
tiga, ofvanpå fruktämnet. — 3—5". — 2\. 6, 7. — S. B. 731.
Fjelltrakt. r. Lad.

598. *S^. adscendens L. (S. coniroversa Stemb.) stjelken bladig,
enkel eller grenig; bladen vigglika, 3 — 7-tandade, klibbiga;
blrna hvita, ofvanpå fruktämnet, med korta skaft af fruk-
tens längd. — 4—12". — O, ]) 6, 7.

Klippor r. Eg. F , Lad.

599. S. tridacty lites L. Stjelken bladig, vanl. m. grenig; bla-
den vigglika, 3-deJade eller klufna, klibbiga, de öfversta
hela, lancettlika; blrna små, hvita, ofvanpå fruktämnet,
längskaftade. — 2-5". — Q 5, 6. — S. B. 476.

Torra st. r. ÅL, Eg. F., Nyl. — I Wichtis är funnen en
fullkomlig medelform emellan denna och föreg. art.

600. S. Jlirculus L. stjelken bladig, enkel; bladen hela, smalt
lancettlika; blrna stora, gula med fritt fruktämne och slutl.
nedböjdt foder. — ^—1'. — 2\. 7, 8. — S. B. 625.

Kärr r. Lad., n. Kar., n. Österb.
601.' S. nivalis L. Stängeln bladlös; rotbladcn n. omv. äggrunda,
sågade; blrna små, hvita eller rödlätta med kronblad af
fodrets längd. — 2—5". - 2|- 7, 8. — S. B. 728.
Fjelltrakt. r. Lad.

127

Fam. XLVII. RIBESIACEtE, Bärbuskar.

Beskr. Baskar med skiftevisa blad och regelbundna blr.
Blomfoder vidvext fruktämnet, med 5-deldt bräm; kronblad 5,
ganska små; ståndare lika mänga: stift 2 mer eller mindre hop-
vexta; fruktämnet under blomman. Frukt ett enrummigt, mäng-
fröigt bär med 2 fröfästen längs väggarna. — Hos oss 1 slägte
med 4 arter.

217. RIBES.

602. U. alpiiium L. (Må-bär) bladen 3-klufna; blrna gula, i
uppräta klasar med skärm längre än blomskaften ; bären
små, röda; ofta 2-b3^ggare. — 3—8'. — 5,6. — S..B. 223.
Skogsback. allm. till s. Österb. — Bären osmakliga.

603. R. rubrnm L. (Röda vinbär) bladen 3 — 5-flikiga; blrna gula,
i hängande klasar med m. korta skänn; bären röda. —
3—8'. — 5. — S. B. 199.

Skogsback. hela landet. — Allmänt odlad, med smakliga,
i hushållet och pä apotheken begagnade bär, hvaraf äfven
vin kau beredas.

604. R- niyrum L. (Svarta vinbär) bladen 3 — 5-flikiga, under
hartsprickiga ; blrna brungula i hängande klasar ; bären
svarta. — 4—6'. — 5. — S. B. 169.

Skogsback. mest i kusttrakter: hela landet. — Allmänt od-
lad, till alla delar starkt aromatisk. Bären beg. som föreg.
Bladen (unga) lemna ett välsmakande the.

605. R. Grossulavia L. (Stickeibär, Krusbär) taggig; bladen
3-flikiga; blrna brungula, ensamma eller 2 — 3 på gemensamt
skaft; bären stora, gulgröna. — 3— 5'. - 5. — S. B. 133.
Vid b}'ar, förvildad Eg. F., Nyl., Tav. ~ Allmänt odlad
med stora, smakliga, till sylter och vin begagnade bär.

Fam. XLVIII. RHAMNE^, Brakvedsbiuskar.

Beskr. Buskar eller små träd med enkla, odeldta blad och
smä blr knippvisa i bladvecken. BlomfoderfUkarna i knoppen
kantlagda, stånd, motsatta de små kronbladen, till antalet 4—5.
Frukt en 2— 4-i-ummig bäi-lik stenfrukt, hvarje rum med ett en-
samt frö. — Hos oss 2 arter af 1 slägte.

218. RHAMNUS.

606. R- Franyula L. (Brakved) utan tornar; bladen skiftevisa.,
helbräddade; blrna hvita, 2-könade, 2—5 i bladvecken med

ns

5 stånd, och n. helt märke; bären röda, slutl. svarta, 2 — 3-
fröiga. — 6 -12'. - 6, 7. — S. B. 109.
Skog. hela landet. — Bären och barken nyttjas som färg-
ämnen, den sednare äfven berömd såsom laxermedel. Ve-
den lemnar det bästa kol till krutberedning.
607. Ii. catharticus L. (Getäppel) tornig; bladen motsatta, så-
gade; blrna gröngula, 2-byggare med 4 stånd, och 4 mär-
ken; bären gröna, slutl. svarta, vanl. 4-fröiga. — 4—10'.
— 7. — S. B. 307.

Skog r. AL, Eg. F. — Af mogna bär beredes en laxerande
syrup (S)^'. spinse cervinee) samt med tillsats af alun och
pottaska en målarefärg — saftgröna.

Fam. XLIX. CALYCANTHEM^, Praktspiror.

Beskr. Örter (hos oss) med vanl. motsatta, hela blad och
regelbundna blr i bladvecken eller (genom bladens förvandling
till blomskärm) i ax eller klasar. Blomfoder sambladigt, fritt
eller vidvext fruktämnet, med ett jemnt antal (2, 4, 6, 12) flikar,
i knoppen kantlagda; kronblad fastade i foderpipen, af samma
eller halfva antalet som fodrets flikar, sällan felande; ståndare
af kronbladens antal eller dubbelt så många; stift och märke 1.
Frukt ett 2 — 4-rummigt, flerfröigt fröhus med fi'öfäste i midten.
Frön utan hvite. Hos oss 5 slägten med 11 arter.

Slägten och arter,

lilomfodret / Foderflikar 12, kronblad 6 eller inga,

fritt < stånd. 6 PepUs.

(Lijthrariea). ( Foderflikar 12, kronblad 6, stånd. 12 Lythrum.

S Foderflikar, kronblad och stånd. 2 . . Circsea.
Foderflikar 4, kronblad 4, stånd. 8;
frukten långsmal, med håriga frön
iruRiamnei ] (röda blr) Epilobium.

(Ona'jrariew).i Som. föreg. men med hårlösa frön och

\ gula blr Oenothera.

1. LYTHRARJEJE.

219. PEPLIS.

608. /'. Portula L. bladen motsatta, spadlika eller omv, ägg-
runda; blrna små, oskaftade i bladvecken, vanl. utan krona.
— 2-5". — O 7, 8. - S. B. 592.
Diken, vattengropar Södr.

129

220. LYTHRUM.
609. L. S.a lic aria L. (Fackclblomsler) bladen lancettlika med
hjertlik bas, 2 — 3 i krans ; blrna röda, i kransar, bildande
ett stort ax. — 1—4'. — 2}. 7, 8. — S. B. 256.
Strand, allmän.

2. ONAGRARIEM.

221. CIRC^A.

6J0. C. alpina L. (Hexört) bladen motsatta, hjertlika, tandade,
med liinnkantade skaft; blrna livita på glatta skaft. —
3—5". — flj- 6,. 7. — S. B. 567.
Fukt. skogar, hela landet.

222. EPILOBIUM.

a) Bladen motsatta \ stjelken med 2 upphöjda ränder.

611. E. roseum Schreb. stjelken m. grenig, upptill finhårig med
äggrundt lancettlika, glest sniåtandade, skaftade blad; blrna
röda. - i -Ii'- — 2|. 7, 8. — S. B. 742.

Fukt. st., r. Eg. F.

b) Bladen motsatta; stjelken trind med 2 hvitludna ränder.

612. E. oriy^anifoltum Lam. bladen äggrunda, spetsiga, sågtan-
dade, m. kortskaftade ; blrna röda, sällan hvita. — 3 — 6".
2|. 7, 8. — S. B. 707, 2.

Fjelltrakt. n. Östorb. — Utan gräns öfvergående i följ.

613. £. alpinum L. bladen ovala— aflånga, trubbiga, n. helbräd-
dade och n. utan skaft; blrna röda, sällan hvita. — 2—8".
— 4 7, 8. — S. B. 707, 1.

Fjelltrakt. n. Österb.

c; Bladen motsatta; stjelken utan ränder, finluden (åtm
upptill).

614. E. paiustre L. (Kärr-mjölke) bladen lancettlika— jemnbre-
da, n. helbräddade; blrna blekröda, stundoin hvita, med n.
helt märke. — 3—15'. — 4 7, 8.

Fukt. st. allmän.

615. E. muutannm L. (Berg-mjölke) bladen äggnmda, sågtan-
dade, m. kortskaftade ; blrna blekröda, stundom hvita med
4-deladt märke. — i ^2'. — 2|. 7, 8.

Skog. till s. Österb.

616. -f.'. yarviflorum Schreb. bladen lancettlika, glest sågtan-

9

130

dade, n. oskaftade; blrna röda med 4-deladt märke. —
1—2'. — 2|. 7, 8.
Fukt. st. r. Ål.

d) Bladen skiftevisa.
617. K. angustifolium L. (ChanKene) /'on Scop. — Prakt-mjölke)
bladen lancettlika; blrna stora, röda (sällan hvita), något
ui-egelbundna, i läng, rikblommig klase. — 2—4'. — 2(. 7.
— S. B. 130.

Skogsback. alliiiiln. — Ar en god fodorvext och ökar mjöl-
ken hos kor. Rotskotten kunna begagnas som sparris och
fröens sidenartade hår till A'äfnader, fint pappor o. s. v.

223. OENOTHÉRA.

G18. 0. hiennis h. (GultraQ Waden lancettlika, skiftevisa ; blrna
m. stora, gula med långt ofvan fruktämnet liopvext foder-
pip och i spetsen intryckta, naggade kronblad. — 2—4'. —
]) 7, 8. — S. B. 549.

Odl. st. r. Eg. F.,Nyl. — Förvildad ur trädgårdar. Roten
begagnas som sallat.

Fam. L. ROSACEiE, Rosblommiga.

Beskr. Örter, buskar eller träd mod skiftevisa, vanl. fli-
kiga eller parbladiga blad med stipler och regelbundna blommor
af dubbelt, sällan enkelt hylle. Blomfodret sambladigt, uppbä-
rande kronblad och ståndare, fritt eller stundom hopvext mod
fruktämnet, vanl. 5- eller 10- (4- eller 8-) flikigt; kronblad 5,
sällan felande; ståndare 1 — talrika, vanl. 4 gånger så många som
kronbladen; fruktämnen talrika, ställda i spiral på ett upphöjdt
(hos Rosen konkavt) fäste eller färre (1 — 5) uti enkel krans,
stundom hopvexta med hvarandra och med fodret; stift och
märken enkla, af fruktämnens antal. Frukten af 1- (sällan fler-)
fröiga karpeller, vanl. fria, ofta saftiga (stundom bildas, ehuru
karpellcrua sjelfva äro torra och saftlösa, en saftig frukt af blom-
fodret såsom hos Rosen, eller fruktfästet såsom hos Smultrouet).
Fröen utan hvite. — 15 slugten med 39 arter.

Denna fam. söndras lätt i 3 (ofta skilda) under- familjer, neml.:

1. Senticosce: karpellerna fria eller torra, inneslutna inom
fodret.

2. Pomacese: karpellerna 2— 5, hopvexta med hvarandra och
med fodret till ett saftigt äpple eller bär.

3. »rupace«e: karpell (genom felslagning) ensam, stenfrukt.

]3i

Slägten och arter.

Senticosce. <

Kro- i' Fodret grönt, 8-

na O, \ klufvet

stan- \ Fodret rödt , 4-
dare 4. f klufvet

Karpellerna
1-2, inne-
slutna i det

Mrdnande, f Krona 5-bladig , ståndare
ton-a fodret. \ ^^ OQ

/•Karpellerna torra med
ett långt, upptill krok-
likt spröt

Fodret^ Karp. torra utan spröt,
fodret m. stort, färgadt

10- (8-) ) (bruna blr)

Karp. torra utan spröt,
fodret mindre eller fö-
ga större än kronan,
grönt (gula blr) ....
Karp. torra, men sittan-
\ de på ett saftigt fäste

\ (livita blr)

.'Karp. saftiga, bildande

Fodret I ett sammansatt bär . .

^Karp. torra, inneslutna

5-kluf-'^ i den köttiga, färgade

j foderpipen: taggiga bu-

Kar-

peller-

na tal-

rika,

fröiga.

kluf-

vet.

vet.

skar med stora blr och

Pomacece. '

Lrujiacea :

■ röda frukter (njupon) .
Karpellerna 5 — 10 i enkel krans, fler-

. fröig-a

Buskar med helbräddade blad

i och i spetsen öppet bär . .

I Buskar med flikiga blad

• ' och slutna bär med nötlika

rum

Träd med parbladiga eller
parflikiga blad och bär med

\ hinnväggiga rum

Stift 5 : frukten äpple (stort bär med

. hinnväggiga rum)

Träd eller buskar med saftig stenfrukt

ocli slät sten

Alchemilla.

Sangvisorba.

Agrimonia.

Geuni.

Comarum.

Poten tillä.

Fragaria.
Rubus.

Rosa.

Spirsea.

Cotoneaster.

Crataegus.

Sorbus.

Pyrus.

Prunus.

132

1 . SENTICOSM.

224. ALCHEMILLA.

619. A. v u I a ar is L. (Daggkåpa) bladen njurlika, haudnerviga,
veckiga, 5 — 9-flikiga; blriia små, gyttrade, gulgröna. —
3-8". - 2|. 5, 6. — S. B. 261.

Äng. allmän. — God fodervext.

225. SANGVISORBA.

620. S. o//'ic2««//s L. (Blodtopp) bladen parbladiga; blriia mörk-
röda i täta, aflänga liiifvuden. — 1 — 2'. — 2|. 7, 8. —
S. B. 305.

Fukt. äng. r. Nyl. — Fordom officineli.

226. AGRIMONIA.

621. A. Eupator ia L. (Akermönja) bladen olikparigt parbladiga
med aflänga, n. ända till basen grofsägade, under mjuk-,
ludna småblad ; blrna gula i långsmal klase ; fruktfodret
ofvanpå betäckt med borst, de j^ttre utstående. — 1 — 2^'.

— 2|. 7. — S.^B. 99.

Skugg. st. r. Ål., Eg. F., Tav., Sav. — Ger ull en var-
aktig gul färg.

622. A. pilosa Led. som föreg. men med vid basen lielbräddade,
under endast på nerverna finhåriga småblad och uppräta
foderborst. — 4 7.

Sällsynt Tav., s. Kar., Lad.

227. GEUM.

623. G. urbanum L. (Nejlikrot) rotbladen parbladiga mod stort
3-flikigt uddblad; stjelkbladcn 3-delade med st(jra stipler;
blrna uppi'äta, gula; ki-onbladen ulan tydlig klo. — 2-- 3'.

- 2J. 6, 7. - S. B. 94.

ökugg. st. allm. Södr. — Roten är aromatiskt luktande och
lemnar en etherisk olja ; begagnas såsom magstärkande och
sveltdrifvande (surrogat för chinabai-ken) ; lägges i öl och
dricka att bevara frän surning.

624. O- i?) t er medium Ehrh. som föreg. men med något lutande
blr och kronblad med kort klo. — 2J, 6, 7.

Sällsynt Eg. F. — Är en medelform mellan föreg. och följ.
och anses hybrid af dessa.

625. G. riv a le L. (Fär-puppor) bladen n. som föreg. men med
små stipler; blrna lutande med klocklikt, brunt foder och

133

omv. hjertlika, gulröda med klo försedda kronblad. —

1—1^'. — 2J. 5, 6. — S. B. 231.

Äng. allm. — Roten mindre aromatisk än hos G. urbanum.

228. COMARUM.

G26. C. p a lus t. re L. (Kråk-klöfver) bladen 2— 3-par)ga med udd-
blad; fruktfästet svampigt uppsväldt. — 1— Ii'. — 2|. 6, 7.
- S. B. 310.
Kärr. allmän. — Roten ger gul och röd färg.

229. POTENTILLA.
a) Alla bladen 3-fingrade; blomdelar vanl. 4-taliga.

627. P. Tormentilla Scop. (Torm. erecta L. — Blodrot) stjelk-
bladen oskaftade med lancettlika, djupsägade småblad och
stora, 3— 5-klufna stipler (hvarigenom bladen synas vara 5-
fingrade). — 2-8". — 2|. 6-8. — S. B. 19.

Äng. skog. till s. Österb. — Roten är officineli, såsom ad-
stringerande (i rödsot o. a.). Begagnas äfven till garfning
(»ch rödfärgande af läder.

1») Alla bladen 3-fingrade; blomdelar (liksom hos följ.)
5-taliga.

628. P. novvecjlca L. bladen skaf tade med bredt lancettlika,
djiipsägade, nnder håriga småblad; blommorna små: kron-
bladen kortare åu fodret. — ^—2'. — O, ]) 6 8.
Back. etc. r. hela landet.

c) Rotbladen 5-fingrade.

629. P. alpestris Hall. (7^ mac«/ate Pourr., P.salishurgensisHiE,n\i..)
stjelken uppstigande med mest 3-fingrade blad; småbladen
omv. äggrunda ; kronbladen med en mörkare brandgul tläck
vid basen. — 3 — 6". — 2|. 5, 6.

Back. Vestr., Nyl.

630. P. rep t ans L. stjelken krypande med skaitade, 5-fingrade
blad; blrna stora, ensamma, pä länga skaft frän bladvecken.

— 1—3'. — 2|. 7, 8. — S. B. 709.
Äng. etc. r. Äl.

631. P. ar gentea L. stjelken n. upprat med oskaftade, mest 5-
fingrade, under hvitludna blad; blma små, i grenig vippa.

— 5 — 1^'. — 2|. 6, 7. — b) virescens: liten med under n.
gröna blad.

Torra st, allm. till s. Österb.

134

fl) Bladen parbladiga.

632. ['• anserina L. (Gås-ört) stjelken kiypande, bladen mång-
pariga, under vanl. livitliåriga ; blrna ensamma, långskaf-
tade. — 2|. 7, 8. — S. B. 152.

Gård., väg. allmän. — Varierar mycket.

230. FRAGARIA.

633. F. collina Ehrli. (Backsmultron) frukten n. klotrund, vid
basen omsluten af det uppstående fodret, fastsittande vid
sitt fäste; bladen 3-fingrade. — 2—6". — 2J, 5, 6. — S. B.
548.

Back. r. Nyl.

634. F. vesca L. (Smultron) fodret vid fruktmognaden nedböjdt,
frukten lätt lossnande från sitt fäste ; blomskaftens hår till-
tryckta; bladen 3-flngrade. -2-6'. — 2|. 5, 6. — S.B. 16.
Back. etc. allmän. — De s. k. bären af denna och de öf-
riga arterna äro välsmakande, söta och saftiga, och rekom-
menderas emot podager och stenplågor. Tjena äfven till
beredning af vjn, ättika och bran vin.

635. F. elatior Ehrh. (Jordgubbar) som föreg. men större och
med rakt utstående hår på blomskaften. — \ — 1'. — 2j. 5, 6.
Sällsynt Nyl. — En allmänt odlad och trol. genom odling
uppkommen form, som åter förvildats.

231. RUBUS.
a) Örter.

636. A*. Ckamcemorus L. (Hjortron) 2-byggare ; bladen njurlika,
5 — 7-flikiga; blommorna hvita, ensamma på stjelken; fruk-
ten röd, slutl. gul. — 4— S'. — 2|. 6. — S. B. 469.
Kärr, hela landet. — Frukten utmärkt saftig och läskande,
angenämt syrlig, men utan arom. — Af saften kan genom
gäsning beredas vin.

637. R. arcticus L. (Åkerbär) stjelken upprat utan refvor, 1 — 3-
blommig; bladen 3- fin grad e ; blrua röda (ofta med 6 — 8-
taliga delar); frukterna af talrika småbar, hvita — svartröda.
—.3 -10". — 21. 6. — S. B. 26.

Äng., dikeskanter allmän isynnerhet mot norden. — Fruk-
terna luycket aromatiska, till lukt och smak öfverträffande
nästan alla Europas vilda frukter. Af dem kunna tillredas
ypperliga viner, äfvensom de, insyltade, i norra delen af
landet kunde utgöra en ej så obetydlig exportvara,

638. U. saxatilis L. (Stenbär) stjelken borsthårig, flevblojjimig
med mycket långt krypande refvor ; bladen 3-fingrade ; blrna

135

hvita, kronbladen uppstående, föga längre än fodret : fruk-
terna röda, af fä småbar. — 1—2'. — 2^ 6. — S. B. 349.

— b) hjhridus: kronbladen rödlätta, längre än fodret.
iSteniga ängsback. allmän. — Frukterna saftiga, men ulan
synnerlig smak.

b) Buskar.

639. R. idwtis L. (Hallon) stammen upprat, borsttaggig; bladen
parbladiga, 1 — 2-pariga, under hvitludna: blrna hvita med
små, aflånga kronblad; frukten röd. — 3 — 5'. — 6, 7. —
S. B. 181.

Stenbackar, allmän. — Frukterna saftiga, välsmakande, men
ofta angripna af mask. Saften kan beredas till sirap och
vin, är i hushållet allmänt använd och begagnas äfven på
apothekcn, såsom ett lindrigt svettdrifvande medel.

640. E. ccEsivs L. (Blåhallon) stammen nedliggande, något blå-
aktig med små, raka taggar; bladen 3-fingrade; blrna stoi-a.
h^^ta med omv. äggrunda kronblad ; frukten blå. — 6, 7.

— S. B. 241.

Sten. st. r. Al. — Frukterna komma nära föreg.

232. ROSA.

a) Taggarna raka; småbladen enkelt sågade.

641. R. carelica Fr. {R. acicvlaris Lindl.) taggarna tätt sittande;
frukterna aflånga, sneda, mot spetsen glandelhåriga, liksom
deras skaft; småbladen aflånga — äggrunda, under gråaktiga;
blrna röda. — 6.

Backar r. Tav. — Kar.

642. R- cinnamomea L. (R. cinerea Svi\ — Kanelrosor) taggarna
glesa, mest parvisa vid bladvecken ; frukterna klotrunda,
glatta, liksom deras skaft; småbladen aflånga — omv. ägg-
runda, under askgrå; blrna röda. — 6. — S. B. 553.
Skogsback. hela landet. — I trädgårdar odlad med dubbla
blr.

b) Taggarna raka; småbladen fint dubbelsågade.

643. R- mollissima Fr. frukterna klotrunda med glandelhåriga
skaft; småbladen tätt gräludna, ovala — n. runda, vanl. trub-
biga; blr röda eller hvita. — 6, 7.

Ängsback. etc. AL— Nyl.

644. R. tomentosa Sm. fruktenia ovala med glandelhåriga skaft:
småbladen småludna, ovala, vanl. något spetsiga: blrna
röda eller hvita. — 6, 7. — S. B. 571.

136

Ängsback. r. Ål., Nyl. — Mycket nära föreg., svårskild
utan frukter.

c) Taggarna krökta, klolika ; småbladen enkelt sågade.

645. II. cor iifolia Fr. fruktämnena rundade, stund, päronlika,
med qvarsittande foderflikar och m. korta, glatta skaft;
bladen småludna, tjocka, ojemna; blrna röda eller livita.

— 6.

Back. r. Eg. F. — Svär att skilja frän följ. utan frukter.

646. R- dumetorum Thuill. fruktämnena elliptiska med snart af-
fallande foderflikar och glatta skaft; bladen småludna; blrna
röda. — 6, 7.

Back. etc. r. Sat., Nyl., s. Kar.

647. R. c an in a L. (Hund-rosor) fruktämnena äggrunda — atlånga
med affallande foderflikar och glatta skaft; bladen glatta;
blrna röda eller hvita. — 6, 7. — S. B. 29, 541.

Back. etc. Södr. — Blir högre än någon af de föreg. ar-
terna (till 10'), ofta odlad i trädgårdar under namn af enkel
törnros. Veden är mycket härd ; och begagnas af snickare
till inlagda arbeten. Af kronbladen fäs potpourri, samt ro-
senvatten och olja. Njuponen begagnas i husliället. — De
märkvärdiga, röda, taggiga utvexter, som ofta bildas pä
rosenbuskar och orsakas af en liten insekt, voro fordom i
stort rop mot allehanda sjukdomar.

233. SPIR^A.

648. 8. Ulm ar i a L. (Elg-ört) bladen parbladiga med fä parblad
och stort 3-klufvct uddblad; blrna livita i stor och m. gre-
nig vippa; karpellerna vridna. — 2—4'. — 2}. 6, 7. —
S. B. 189.

Äng. allmän. — Blrna välluktande; begagnade som thé
äro de svettdrifvande.

649. S. Filip endnla L. (Pei'lbands-rot) bladen parbladiga med
talrika, små parblad, utan större uddblad; blrna livita eller
något rödlätta i vippa; karpellerna raka. -■ 1— 1|'. — SI- 7.

— S. B. 154.

Torra äng. AL, Eg. F. — Roten angenämt luktande, med
talrika knölar, som innehålla stärkelse och kunna begagnas
som brödämne.

2. POMACE/E.

234. COTONEASTER.

650. C. vulgaris Lindl. (Mespilm Coton. L. — Oxbär) bladen
ovala, helbräddade, under gråludna; blrna små, hvita eller

137

rödlätta, 1 — 3 i bladvecken; bären röda. — 2— 4'. — ^5,6.
— S. B. 295.
Skogsback. Sy dl., Lad., Sat.

235. CRAT^.GUS.

G51. C. Oxyacantha L. (Ilagtorn) tornig; bladen 3- (5-) flikiga;
blrna livita, n. i flock, vanl. med 2 stift; bären röda. —
8-10'. — J^ 5, 6 — S. B. 157.

Skogsback. r. Al. — Busken har en ganska hårdved; bä-
ren mjöliga.

236. SORBUS.

652. S. Aucnparia L. (Pyriis S. B. — Rönn) bladen parbladiga,
under gröna; blrna hvita i vippa; bären röda. — 5, 6. —
S. B. 145.

Byar, skogskanter allmän. — Träd, som uppnår 60 fots
höjd, och gerna trifves i menniskors närhet, ja äfven i Lapp-
land omger innevänarnes boningar. Hela trädet har en egen
lukt och dess blr äro starkt doftande. Veden är duglig till
hvarjehanda arbeten. Bären äro skarpt sura, kunna beredas
till vin, bränvin och ättika.

653. S. Fennica Kalm (S. hybriäa L. — Oxelrönn) bladen vid
basen parbladigt delade, upptill endast flikiga och sågade,
under hvitludna; blr och bär som föreg. — 5, 6.

Byar, ängsback. r. AL, Eg. F. — Träd, stående midt emel-
lan rönn och oxel. Bären sötsura.

654. S. scandica Fr. (^Ci-atcegus ArialL.^ Pyrus Aria S. B. — Oxel)
bladen aflångt äggrunda, inskuret flikiga och sågade, under
hvitludna; blr och bär som föreg. — 6. — S. B. 45.
Byar, back. r. Eg. F. — Lägi-e träd, användbart såsom
rönnen.

237. PYRUS.

655. r. Ma lus L. (Äppleträd) bladen rundadt äggrunda, finså-
gade, glatta; blrna hvita, med vid basen hopvexta stift, i
oskaftad flock. — 5, 6. — S. B. 229.

Ang. back. r. Södr. — Trädet i vildt tillstånd tornigt med
små, sura frukter: i södra delen af landet allmänt odladt i
tallösa varieteter, med sötsur, söt, genomskinlig frukt etc.
Äfven af ^^lda äppel (väl mogna) kan genom gäsning be-
redas en dryck, kallad cider, allmänt begagnad i Tj-skland
etc. — Veden är ett godt virke.

138

3.. DRUPACEM.

238. PRUNUS.

656. /'. Pachis L. (Cerasits DC. — Hägg) bladen ovala, hvasst
sågade; blnia bvita i hängande klasar; frukterna svarta med
rund sten. — 5. — S. B. 121.

Löfskog, back. allmän. — Vanl. lägre (20 30' högt) träd
med egen (för hästar mycket vidrig) lukt. Veden god, i
Frankrike bearbetad under namnet Lucie-träd. Stenfruk-
terna ej osmakliga, användbara till beredning af vin och
ättika. Kärnorna ge en god olja, men innehålla, liksom
bittermandeln, ett m. skarpt gift, bläsyra.

657. /*. sp inösa L. (Slån) tornig; bladen n. lancettlika, finsä-
gade ; blrna h^^ta, ensamma eller par^dsa ; frukterna blåak-
tiga med plattad sten. — -5. — S. B. 151.

Back. r. Al. — 6 — 8' hög, mycket taggig buske med sten-
frukter användbara såsom häggens. Blr och späda blad,
lagda i hett vatten och torkade, utgör ett godt och hälso-
samt thé.

^ Anm. Prunus Cerasus (Kersbärsträd). upptagen i Lönn-
rots Suomen Kasvisto, kan ej, om äfven någon gång för-
vildad, med större skäl, än andra hos oss allmänt odlade
vexter, räknas till vår flora.

E. (ll:e klassen.)

GOROLLIFLOiyE;. Hronblommiga.

örter (alla våra ') med dubbelt hylle - af foder och sambla-
dig, regelbundet 5-flikig ^ eller oregelbunden krona. Ståndarne
af kronflikarnes antal eller hos oregelbundna blr färre (4, 2) :
fastade pä, kronan.'' Fruktämnet fritt (sällan nedtill hopvext med
fodret*), moget fler- (minst 4-) fröig* frukt.

Undantag: 1) Solanum Dulcamara, buske. 2) Glaux med
enkelt färgadt h3dle. 3) Ti-ientalis, Lj^simachia med 6 — 8 ; arter
af Gentiana, Cuscuta samt fam. Plantagineee med 4 kronflikar.
4) CampanulaceBe ha ständarne fria från kronan. 5) Campanu-
lacese, Samolus. 6) 2 frön finnas hos arter af famm. Convol-
vulac 86 och Plantaginese samt hos si. Melampyrum ; nötlik frukt
hos PlumbagincEe och Littorella.

Familjer.
/Stift och märken 5; frukten

en-fröig Plumbagineee (ii).

Frukt- 1 Blr regelbundna ; de

1 Märke i ^ ständarne skiftevi-
ämne 1^ f ^ \ sa med kronflikarne Plantagineee (Ln).

I ' ] Blr regelbundna, stånd.

1, en- i ^^^^ \ 5—8, motsatta kron-

Frön| Hmid-I fUkarne . Primulaceae (r.ii:).

rum- I ten. [ Elr oregelbundna,

I v stånd. 2 Lentibularieee (i-iv).

migt*).f Märken 2, fröfästen på frö-
1 husets skal (fröhuset stund.

\ n. 2-rummigt) Gentianese (Lv).

Fruktämnen 2 med gemensamt märke :

ståndarne hopvexta Asclepiadeae (i.vi).

Frukt- Mär- ; Stånd. 5,n. regelbund-
ämne \ ket j na blr, frön talrika Solanacese (lvii).
bär).| ^ hvanl.)jStänd. 4 eller 2, ore-

2-3- ^enkelt.' gelbundna blr . . . Personatse (lvui).
rum- i Märken 2, regelbundna blr,

migt, f frön 2—4 Convolvulaceae (ux).

fritt. V Märken 3, regelbundna blr . Polemoniacese (lx).
Fruktämnet 2— 3-rummigt, hopvext
med fodret; stånd, fria från kronan Campanulacese (i-xi).

*) Tvenne slägten (Lathrsea, Limosella), hvilka, ehuru de ha

uti
frö-
hus
( eller

140

Frukt af 4 smånötter i Stånd. 5 Boraginca: (LXii).

med gemensamt stift. (Stånd. 4 eller 2 . . . Labiatse ^LXiii).

Fum. LI. PLUMBAGINE^, Trift-avtade.

Beskr. Örter med tufvad rot och sldftevisa eller ihos vår
art) från roten uppkommande, hela och helbräddade blad. Blr
samlade i ax eller (Jios vår art) i hufvud inom hinnaktiga skärm,
med 5-tandadt, veckadt, hinnaktigt foder, 5 hopvexta eller nästan
fria kronblad, 5 ståndare motsatta kronbladen samt 5 stift och
märken. Fnikten enfröig, nötlik. — Hos oss en enda art:

239. ARMERIA.

658. A. elongata Koch {A. vulgaris Willd., Statice Anneria L. —
Trift) stängeln glatt med n. trådsmala blad från roten ; de
yttre skärmfjällen nddspetsiga; blrna ljusröda. — 1—1^'.

— 2j. 6, 7.

Torra st. vid kusten Eg. F., Nyl.

Fam. LII. PLANTAGINE^, Grobladsvexter.

Beskr. Örter med hela blad från roten och små blr i tält
ax (sällan ensamma). Fodret 4-deldt; kronan hinnaklig och qvar-
sittande, sambladig med 4-klufvet bräm; ståndarnc 4 med långa
strängar; stift och märke 1. Frukt ett kringskuret fröhus med
fröfäste i midten (sällan nötlik). — Hos oss 5 arter i 2 slägten.

Slägten och arter.
Blr en-könade, ensamma; stånd, fria från kronan;

nötlik frukt Littorella.

Blr 2-könade i ax; stånd, fastade på kronan; flerfröigt

fröhus Plantago.

240. LITTORELLA.

659. L- lacustris L. (Strandpryl) hanblman ensam, skaftad ;
honblrna oskaftade utan foder, men med ett 2 - 3-bladigt
svepe och 2- flikig krona, sittande i blad vecken ; bladen syl-
lika från roten. - 1-2'. - 2|. 6-8. — S. B. 532.
Strand., i vattenbrynet r. Eg. F., Tav.

enrummigt fröhus, ej höra hit, utan till fam. Personatse, igen-
kännas genom sina 4 olikalånga ståndare.

141

241. PLANTAGO.

660. r. maritima L. (Strand-kämpar) bladen jemnbreda, köttiga
och rännforniiga; axet jemnbredt ; fröhusen mest 2-fröiga.

— 2 6". — 2\. 1.

Hafsstränd. till s. Usterb. — Ar salthaltig och kan begag-
nas till sodaberedning; bladen kunna ätas som sallat.

661. P. lanceolata L. (Knopp-kämpar* bladen lancettlika, gles-
tandade; axet äggrundt eller klotformigt; fröhusen 2-fröiga.

— 5—12". - ^ 5-7. — S. B. 632.

Torra st. öödr. — Är en god fodervext, som äfven skall
odlas i England. Fröen(hos våra och isynnerhet ntlandska
arter) skakade i vatten, lemna ett jmmigt slem, begagnadt
i ögonsjukdomar och vid tvättning af finare tyger.

662. 7*. media L. (Slåss-kämpar) bladen ovala eller äggrunda,
n. helbräddade, ludna; axet ailångt, m. tätt; fröhusen
2-4-fröiga. — {—V. — q. 6, 7. — S. B. 631.

Äng. Södr.

663. P. major L. (Groblad) bladen äggrunda, glestandade, glatta;
axet långsmalt; fröhusen mängfröiga. — ^ — Ij'. — 2). 7, 8.

— S. B. 93.

A'äg., strand, etc. allmän. — Bladen begagnas utvertes, fri-
ska till renande och läkande af sår, samt invertes mot blod-
Uöde etc.

Fani. LIII. PRIMULACE.E, Vi f- ar tade.

Beskr. Orter med regelbundna blommor. Fodret 5- (sällan
6 — 7-) flikigt; kronan likaledes (hos Glaux O ; ständarne af kron-
tlikarnes antal och motsatta dem; stift och märke 1. Frukten
ett enrummigt, flerfröigt fröhus med fröfäste i midten. — Hos
oss finnas 6 slägten och 11 arter.

Slägten och arter.

Blad och blomstängel (Kronpipen öppen och bar . Primula.
från roten, blr i flock. (Kronpipen sluten och fjällig Androsace.

, Hylle enkelt, färgadt Glanx.

i I Fodret fritt, kronan stjernlik, stän-

Bladig^ Hylle i j^are vanl. 7 iblr hvita) Trientalis.

sfell' i '^"^' < Fodret fritt, ståndare 5 — 8 (blr gula) Lysimachia.

f ijeit. I Fodret hopvext med fruktämnet,

^ V stånd. 5 Samolus.

142

242. PRIMULA.

664. P. veris L. iP. officinalis Jacq. — Gulvifva, Oxlägga) bla-
den äggrunda, finludna, skrynkliga, naggade, smalt nedlö-
pande pä skaften; blrna gula med tratt-lik krona. — 3 — 6'.

— 4 4, 5. — S. B. 5.

Äng., skogsback. Sydl., Lad., Österb. — De välluktande
blrna nyttjas som thé, samt till beredning af vin och mjöd.
Roten luktar af anis och ger god smak ät dricka. Bladen
om vären till sallat.

665. P. far inösa L. (Blä-vifva) bladen smalt omv. äggrunda,
ofvan glatta, under hAdtnijöliga, småtandade; blrna grede-
lina, flere tillsammans, med foder n. af kronpipens längd
och bredt omv. hjertlika kronflikar. — 3 — 5". — 2[. 5, 6.

— S. B. 442. ^

Fukt. äng. r. ÅL, Eg. F., n. Österb.

666. /'. strida Hoi-n. bladen n. glatta, aflänga, smätandade;
blrna gredelina, smä, få i flocken, med foder m. kortare än
Jcronpipen och smalt omv. hjertlika kronflikar. — 3—6". —
2|. 6, 7.

Fukt. äng. n. Österb.

667. P. finnmar kica Jacq. (_P. sibirica Jacq., I', norvegica Retz.)
bladen ovala — äggrunda, glatta, helbi-äddade; blrna grede-
lina, 1 — 3 i tlocken, med foder n. af kronpipens längd. —
3_5'. — 2(. 7, 8. — 8. B. 530.

Strandäng, r. Österb.

213. ANDRÖSACE.

668. A. septentrionalis L. (Hillsko) bladen lancettlika, glest
sågtandade; blrna små, hvita, flere i tlocken, med kort
svepe. — 2—5" — }) 5, 6. — S. B. 483.

Sand. ställ. r. Lad.

244. GLAUX.

669. G- maritima L. (Strandling) bladen köttiga, aflånga, mot-
satta; blrna röda, oskaftade i bladvccken. — 2—6". —
2|. 7, 8. ^ S. B. 443.

_Haf8str. allm. Sydl., Vestr. — Sodahaltig, god fodervext,
äfven tjenlig till sallat.

245. TRIENTALIS.

670. T. euroiycea L. (DufkuUa) bladen ovalt lancettlika, hclbräd-
dade, n. i krans ; blrna hvita, ensamma. — 4—8". — 2|- 5, 6.

— S. B. 591.
Skog. allmän.

143

246. LYSIMACHIA.

671. L. vulgär is L. (Lysing) bladen bredt lancettlika, vanl. 3
i krans; blrna i vippa, gula, med 5-taliga blomdelar och
nederst hopvexta ståndarsträngar. — 2—3'. — 2\, 7, 8. —
S. B. 345.

Strand, allmän. — Ger gul färg.

672. L. N^umulai-ia L. bladen motsatta, rundade; blrna som
föreg., ensamma i bladvecken; stjellien krypande. — 3—10" .
— 2|. 7.

Fukt. st. r. Ål.

673. L. thyrsiflora L. (Xaztmburgia Reich.) bladen lancettlika,
motsatta; blrna små, gula, i täta klasar ur bladvecken, vanl.
med 6-taliga blomdelar. — 1— IV. — 2j- 7.

Vatten, allmän.

247. SAMOLUS.

674. S. V alerandi L. bladen skiftevisa, bredt spadlika; blrna
små, livita i glesa klasar i stjelkens topp*, blomskaften med
skärm pä midten. — 3—10". — © 7, 8.

Hafsstränd. r. Nvl.

Fam. LIV. LENTIBULARIE^, Blåsört- artade.

Beskr. Vatten- eller kärr-vexter med blad från roten och
oi-egelbundna blr pä stängel. Blomfodret 2-läppigt, kronan 2-
Uippig med sporre, ståndare 2 med enrummiga knappar, stift och
märke 1. Frukten 1-rummigt fröhus med fröfäste i midten;
fröen utan h%ate. — Hos oss 2 slägten, 4 arter.

Slägten och arter.

Blomman ensam med 2-läppigt 5-klufvet foder, bla-
den hela Pingvicula.

Blrna klasvisa med 2-deldt foder, bladen hårfint de-
lade med bläsor Utricularia.

248. PINGVICULA.

675. P. vulgär is (Fetört) blman blå med en S3d-lik sporre af
kronans längd; bladen aflånga, helbräddade, något köttiga.
— 2-5". — 4 5—7. — S. B. 36.

Fukt. äng. r. Ål., Nyl., n. Kar., n. Österb. — Bladen be-
gagnas, liksom daggörten (3(52) till beredning af tätmjölk:
spenvarm mjölk silas på färska blad eller ock gnidas kär-
lets kanter med bladen.

144

249. UTRICULARIA.

676. f. vulgär is L. (Blås-ört) bladen pardeldta; blrna brand-
gula med kägel-lik, fri, utstående sporre ; öfra läppen föga
högre än nedra läppens bas. — j— !'• — ^ '''i 8. — S. B.
572.

Stillast. vatt. hela landet.

677. L'. iiitermedia Ha}', bladen klynnedeldta; blrna svafvel-
gula med hög öfverläpp och kägel-lik, fri, tilltryckt .sporre.
- 3-5". — 2). 7, 8. — S. B. 561.

Kärr. hela landet.

678. U. minor L. bladen klynnedeldta; blrna blekgula med hög
öfverläpp ; nedre läppen kölad af den vidvexta, korta spor-
ren. — 2—3". — 2J. 7. — S. B. 585.

Diken etc. hela landet.

Fam. LV. GENTIA NE^, Gentianeer.

Beskr. Beska örter med regelbundna blommor. Fodret
(vanl.) 4 5-klufvet; kronan med lika många flikar, efter blom-
ningen vissnande och qvarsiitande ; ståndare 4, 5; stift 1 med
2 märken. Frukten l-rumniigt eller n. 2-rummigt, 2-skaligt frö-
hus med fröfäste på skalen. Fröen talrika med hvite. — 3 släg-
tcn med 6 arter.

SI äg ten och arter.

Bladen hel- i Stånd, med raka knappar, stift m. kort Gentiana.
bräddade och < Stånd, med vridna knappar, stiftet

motsatta. ( t3-dligt (fröhuset n. 2-rummigt) . . Erythra:'a.

Bladen skiftevisa, 3-fingrade; kronan invändigt hårig Menyanthes.

250. GENTIANA.

679. G. Tneumonanthe 1j. (Höstklocka) bladen jcmnbreda; blrna
m. stora, blå, klocklika; kronan glatt, med 5 större och
5 mindre flikar. — 4—10". — 2|. 7, 8. — S. B. 651.
Ang. r. s. Kar. — Fordom begagnad mot lungsot.

680. G. caiiipeitris L. (Fältsöta) bladen äggrundt atlånga, vid
roten omv. äggrunda; blrna rödvioletta med 4-taliga blom-
delar; fodret olikformigt af 2 större och 2 mindie flikar,
kronan i pipöppningen hårig. — 3 — 8'. — © 7, 8. —
S. B. 278.

Betesmark etc. Sydv.

145

681. G. Am are II a L. (Angsöta) bladen som föreg. ; blrna vio-
letta, med vanl. 5-taliga blomdelar och n. likformiga foder-
flikar; kronan hårig. — 2—8". — O 6—10. — b) linrulata:
stjelkbladcn smala, trubbiga.

Fukt. iing. Södr. h) n. Österb.

251. ERYTHR.T.A.

682. E. littoralis Fr. (E. linariifoHa lin.) alla bladen n. jemn-
breda; blrna röda, i kl3mnedelad vippa, med foder n. af
kronpipens längd; stjelkarne vanl. flere, i toppen grenade,
trubbkantiga. — 3-6". — ©, }) 7, 8. — S. B. 579,1.—
b) minor: med talrika, g3'tti"ade blr.

Strand. 83^01., Sat.

683. E. pulc helin Fr. bladen äggrunda; sljelken hvasskantig,
ensam, antingen enkel och enblommig eller n. från basen
kl3-nnedelad ; blrna röda, fodret kortare än kronpipen. —
1—3". — O, ]) 7, 8. — S. B. 579,2,3.

Strand. Al.— Nyl. — Denna och föreg. föga skiljda frän
den större E. Centau-ium (Gentiana L.) hvarmed de af Linné
förenades. De innehålla bittra ämnen och kunna användas
som följ.

252. MENYANTHES.

684. M. trifoliat a L. (Vattenklöfver) blrna i tät klase på stän-
gel från rotstocken, inuti hvita, utvändigt rödlätta. — ^ — 2'.
— 2|- 6. — S. B. 22.

Kärr. allmän. — Är officinell (under namnet Trifolium
aqvaticum) : dekokt på bladen nyttjas mot fi"Ossor, mask,
skörbjugg och magsjukdomar, samt äfven i djursjukdomar,
och vid ölbrygd i stiiUet för humla. Roten nödbrödsämne.

Fam. LVI. ASCLEPIADE.E, Tulkörter.

Be skr. Örter (eller buskar) med motsatta blad och regel-
bundna blommor. Fodret 5-deldt, kronan 5-klufven med bikrona
i pipöppningen ; ståndare 5 med hopvexta strängar och tvårura-
miga knappar: i hvarje knapprum bildas en vaxartad pollen-
massa, hvilka 2 och 2 genom ett trädlikt utskott förenas och
fästas vid märkets hörn ; fruktämnen 2 med korta stift och ge-
mensamt, 5-kantigt märke. Frukten 2 fria fröhölsor med tal-
rika, hårbärande frön. — Fam. tillhör de heta länderna: hos
0S3 enda art :

10

146

253. CYNANCHUM.

685. C V incetoxicuia }ir. (Asdepias\j.^ Vincetox. ojjlcinak Mönch.

— Tillkört) bladen hjertlikt äggrunda, långspetsade ; blrna
hvita, flockvisa i toppen och bladvecken. — 1 — 2'. — 2J. 6, 7.

— S. B. 249.

Sten. ät. AL, Eg. F. — Roten urin- och svelt-drifvandc,
begagnad mot vattensot och förgift.

Fam. LVII. SOLANACEiE, Eol mört -art a de.

Bes kr. Örter eller buskar med skiftevisa blad och regel-
bundna eller obetydligt sneda blr. Fodret 5-deldt; kronan 5-
tlikig, i knoppen veckad; ståndare 5; stift och märke 1. Fruk-
ten 2-rummigt bär eller frölius med talrika frön. — Hos oss 4
ölägten med 6 arter, hvaraf dock si. Verbascum vanl. föres till
följ. fam. (genom sina i knoppen tcgellagda kronflikar).

SI äg ten och ai-ter.

Frukten saftigt bär, kronan hjul-lik; ståndarkuap-

par tätt hopsittande Solanum.

Kro- ( Fröhuset glatt, öppnande sig med

lock i toppen Hyoscyamus.

tratt- I Fröhuset groftaggigt, bristande i 4

I lik. V f^l^Lal Datura.

Kronan hjul-lik, något oregelbunden: frö-
huset 2-skaligt Verbascum.

254. SOLANUM.

/ Kro- i

\ nan ;

ten \ . .„,, 1

torrt
frö-
hus.

686. S. DuJcamara L. (Qvesvcd) liten slankig buske med ägg-
runda eller spjutlika blad, mörkt violetta blr i klynnedelad
vippa och röda, något aflänga bär. — 1 — 5'. — 7, 8. —
Ö. B. 20.

Steniga st. hela landet. — Är starkt giftig ocli har en döf-
vande lukt. Bären purgera och verka kräkning, i mängd
förtärda ganska farliga (30 bär döda en hund inom 3 tim-
mar). Såsom motgift begagnas kräkmedel, samt ättika ut-
och invändigt. Barken på unga grenar smakar först bitter
sedan söt. The härpå har begagnats mot gikt och utslag,
men bör nyttjas med varsamhet.

687. S. nigruin L. enårig ört med äggrunda, vanl. något bug-
tiga, n. glatta blad, hvita (eller svagt ^ioletta) flockvisa blr

147

och svarta (stundom gröna) runda bär. — 1—2'. — 7, 8.

— S. B. 61.

Odl. st. Eg. F., Nyl. — Illaluktande och narkotisk som
föregående.

255. HYOSCYAMUS.

688. //. nlijer L. (Bolmört) klibbhårig; bladen omfattande, fli-
kiga; blrna smntsgula med violetta ådror, något olikfor-
miga, ensamma i bladvecken. — }) 7, 8. — 2 — 3'. —
S. B. 21.

Bebodda st. till s. Osterb. — Illaluktande och ganska gif-
tig, åstadkommer den yrsel, konvulsioner och döden. Mot-
gift är kräkmedel och ättika. Rötterna likna palsternackor
och ha stundom blifvit derraed förblandade. Af fröen pres^-
sas olja (Oleum hj'0SC3'ami).

256. DATURA.

689. /). Stramonium L. (Spikklubba) bladen glatta, äggrunda,
groftandade eller flikiga; blrna hvita, m. stora. — 1 — 3'.

— O 7, 8. — S. B. 43.

Gat. r. Eg. F.,Nyl. — Här och der odlad, samt någongång
förvildad. Till alla delar starkt giftig, isynnerhet de njur-
lika fröen. Är ofticinell liksom föreg.

257. VERBASCUM.

690. V. Thapsus L. (Kungsljus) brunuUig; bladen ovala, ned-
löpande pä stjelken ; blrna gula i tätt ax ; stånd, med lika
stora enrummiga knappar men olika strängar, 3 hvitludna,
2 n. glatta. — 2—5'. — J) 7, 8. — S. B. 79.

Toi-ra st. Södr. — Blr och blad något narkotiska, och
smärtstillande, de sednare läggas utvertes på sår. The på
blr nyttjas mot hdsta och bröstlidande, med sprit ge de en
god såi^balsam. Lukten af friska örten fördi-ifver i-ättor.

691. V. nii/rum L. (Kattsvans) bladen under gråladna, icke ned-
löpande, äggrunda— hj er tlika; blrna gula i något gles sam-
ling, med violettludna ständarsträngar. — 2 — 5'. — }) 7, 8.

— S. B. 590.

Torra st. Södr. — Egenskaper som föreg., men svagare.

Fam. LVIII. PERSONAT^, Maskerade.
Beskr. Örter med trind stjelk och skiftevisa blad eller of-
tare med mer eller mindre 4 -kantig stjelk och motsatta blad.

148

Blrna mer eller mindre oregelbundna med 4 — 5-deldt foder, 2-
läppig och vanl. tillsluten (maskei-ad), 4 — 5-flikig krona: llikarae
i knoppen tegellagda. Ständarne 4, 2 längre och 2 kortare, eller
ondast 2. Stift och märke 1. Frukten 2-skaligt och vanl. 2-
rummigt (hos Lathraa och Limosella 1-rummigt), flerfröigt (utom
hos Melamp)a-um) fröhus. Fröen med hvite. — Hos oss 10
slägten med 30 arter.

Släglen och arter.

Stånd. 4, kronan n. klotformig med 5-llikigt bräm,

fodret 5-klufvet Scrophularia.

Stånd. 4, kronan n. likfivrmigt 5-klufven Limosella.

Stånd. 2, kronan olikf. 4-flikig Veronica.

Fodret 5- (eller i Nederläppen hvälfd med

j fler-) flikigt ) sporre Linaria. '

I (stjelken trind, j Öfverläppen hvälfd, 'hop-
"" ^ " I bladen spridda). ( tryckt; ulan sporre . . Pedicularis.

I , Öfver- /' Öfverläppen längre,

dåre 4, IpQ^j.^^ ^_q^/ i^ppen i fodret plattadt, upp-

] kigt (stjel- I 2-flikig / blast Rhinanthua.

J ken 4-kan- I eller I LTndcrläppen längre,
\ tig med / tandad. [ fodret piplikt . . . Euphrasia.
j motsatta \ .. ; Öfverläppen tväi'hug-

Iblad). Stån-i Öfver- ^ gen; frön talrika . Odontites.
" '^P" I durknappar f läppen > Öfverläppen kölad
I med bihang.i ]^q\_ i med uppvikna kau-
P'^' ^ ter; frön 2—4 . . Melampyrum.

\ Fodret 4-flikigt, färgadt; bladlös, fjällig

parasit Lalhra-a.

258. SCROPHULARIA.

692. S. nodusa L. (Flenört) glatt; bladen smalt hjertlika, grof-
sågade, motsatta; blrna bruna, öppna. — 1.^ — 3'. — ^2j. ''i 8.
— S. B. 315.

Fukt. st. till s. Österb. — Fordom beg. mot skroller, hvaraf
slägtnamnet.

693. S. ver na ils L. klibbhårig; bladen brcdt hjertlika, dubbel-
sågadfc, motsatta; blrna gula, tillslutna. — 1—2'. — }) 5,6.
Odl. st. r. Eg. F. — Utifrån införd.

259. LIMOSELLA.

694. L. ajvaiica L. (Dy-Ört) bladen aflånga— jemnbreda, alla

149

från roten, längre än den enblomraiga stängeln; blman livit
eller rödlätt. — Omkr. 1". — 4 7, 8.
Vatten, hela landet.

260. VERONICA.

a) BIrna aflägsnade, långskaftadc i de skiftevisa bladens
veck .

695. r. hederifolia L. nedliggande ; bladen lijertlikt rundade,
3 — 5-flikiga med stor helbräddad ändflik; blrna ljusblå med
hjertlika, spetsiga foderflikar; fröcn omkr. 4. — 3-8". —
O 5, 6.

Äkr. r. Ål., Eg. F.

696. F. agrestis L. (Akerveronika) bladen äggrunda — hjertlika,
sågade; blrna blå eller n. hvita med aflånga, trubbiga, hå-
riga foderflikar; fröhuset djupt inskuret. — 3—10". —
O 5-9.

Åkr. Ål.— lSij'1., Tav., s. Österb.

b) Blrna kortskaftade, närmade till ett toppax ; de mot-
satta bladen småningom öfvergående till blomskärra.

697. V. vem a L. (Vårveronika) hårig; bladen 3— 5-flikiga, de
nedersta äggrunda, odelade ; bh-na n. oskaftade, m. små,
blå; fröhuset rätvinkligt urnupet. — 1 — 5". — © 4, 5.
Torra st. allm. till s. Österb.

698. F. arvensis L. (Fältveronika) hårig; bladen äggrunda, gles-
sågade; blrna kortskaftade, små, ljusblå; fröhuset spets-
vinkligt urnupet. ~ 3 — 6". — © 4, 5.

Torra st. allm. Södr.

699. V. serpyllifolia L. (Timje-veronika) glatt och uppstigan-
de; bladen rundade — aflånga, n. helbräddade; blrna skaf-
tade, hvita, blästrimmiga. — 3 — 8". — 2|. 5 — 7.

Fukt. st. allmän.

c) Blrna i rikblommiga toppax, med skärm fullkomligt
olika bladen.

700. V. spicata L. (Ax-veronika) bladen motsatta, äggrundt
lancettlika, likformigt sågade med helbräddad spets; blrna
blå med n. likalånga, trubbiga foderflikar. — ^ — 1'. —
2j- 6, 7. — h) hybrida (Ver. liybr. L.): m. gröfrc med bre-
dare,, trubbspetsade och trnbbsågade blad.

Torra st. r. Ål.

701. F. longifolia L. (Långbladig veronika) bladen vanl. 3—4
i krans, från bredare bas lancettlika, olikformigt eller n.
dubbelt sågade till bladspetsen ; blrna blå med olikalånga,

L50

spetsiga foderflikar. — 1—3'. — 2|, 7, 8. — h) maritima
(Ver. mar. L., Rolli.) : bladen 3 i krans, långspetsade med
långa, livassa, m. olika sågtänder.
Fukt. st. Södr. b) längs hela kusttrakten.

cl) Blrna i skaftade klasar frän bladvecken.

702. T', officinalis L. (Ärenpris) stjelkcn nedliggande, rundt-
omkring hårig med ovala, sågade blad och uppräta, täta
blomklasar; blrna blå, kortskaftade. — 3—8". — 2|. 5, 6.

- S. B. 159.

Back. allm. till s. Österb. — Begagnas såsom thé i åtskil-
liga sjukdomar.

703. V. ChariKednjs L. (Tlié-veronika) stjelken uppstigande, på
2 sidor hårig, med äggrunda, djupt sågade blad och glesa
blomklasar; blrna blå. — 4—12". — 2|. 5, 6. — S. B. 239.
Back. etc. allmän till s. Österb. — Beg. till thé, som föreg.

704. ]'. Beccahunga L. (Bäckböna) stjelken uppstigande, glatt
med tjocka, skaftade, äggrunda — allänga, grundt sågade
blad; blrna blå. — 6—14". — 2}. 5-9. — S. B. 127.'
Bäck. dik. r. AL, Nyl., Sav., s. Österb. — Bladen ge om
våren en välsmakande sallat.

705. V. Anaijallis L. (Vatten-veronika) stjelken upprat med
bredt lanccttlika, glest sågade blad och mängblommiga kla-
sar ; blrna blå eller rödlätta ; fröhusen omärkligt urnupna.

- 1-2'. - O, ]) 6, 7.
Dik. etc. r. Sav.

706. V. scutellata L. (Dy-veronika) stjelken slankig med n.
jemnbi-eda och helbräddade blad samt fåblommiga klasar;
blrna utsperrade, hvita, blåstrimmiga ; fröhusen djupt ur-
nupna. — 3—10". — 2|. 5—7. — h) villosa: hårig.

Våta st. hela landet, b) Nyl., Sav., Lad.

261. LINARM.

707. L. vulijaris MiU. (Antirrhinnm Linar. L. — Flugblomster)
hela örten (utom blomskaften) glatt; bladen n. jemnbreda,
strödda; blrna stora, gula, i en tät toppklase. — ^ — 2'. —
^1. — B. B. 196.

Torra st. till s. Österb. — Örten något skarp.

708. L. minor Desf. (Anlirrh. minus L.) hela Örten klibbhårig;
bladen smalt lancettlika, de öfra skiftevisa, de uedra mot-
satta; blrna blekgredelina, ensamma i bladvecken. — 3—8".

- 0 6, 7.

Akr. etc. r. Eg. F., Nyl,

15i

262. PEDICULARIS.

709. r. Sceytrum carolimim L. (Scepiruin carol. Rudb. — Kung
Karls spira) bladen parklufna, mest frän roten; blrna 3 — 4
i krans, bildande ett afbrutet ax, ni. stora, ljusgula med
röda. Ullslutna läppspetsar. — 1—2'. — 2|. 8. — S. B. 505.
Kärräng., fjelltr. r. Nj'l., Sav., Österb. — Utmärkt prydlig
vext.

710. J'. palu3t.)<-is L. (Kärrstaf) bladen pardelade, n. alla på
den uppräta ensamma stjelken; blrna röda med öppna kron-
läppar och 2-läppigt foder. — é— 1^'. — 2\. 6, 7.

Våta äng. allmän. — Har giftiga egenskaper och är ganska
skadlig för kreaturen. Den härda stjelken besvärlig för
slåttermanncns lic (hvaraf namnet Lievarg). Örten fördrif-
Ycr ohyra.

263. RHINANTHUS.

711. n. major Ehrh. (R. Crista gnlli L. jemte följ., Alectoro/o],hus
Reich. — Storskallra, Penninggi-äs) bladen mest lancettlika,
sågade, gulgi'öna; blrna gula med violetta öfverläpptänder,
krökt kronpip och utskjutande stift. — 1 — 1^'. — 0 6, 7.
— S. B. 348, 1.

Äng., åkerrenar allmän. — Är ett dåligt foder och besvär-
lig att skörda.

712. y?. minor Ehrh. (Akctorol min. Reich. — Lillskallra) bladen
mest jemnbreda, sågade, något blågröna; blrna gula med
rak kronpip och inneslutet stift. — \ — V. — © 6, 7. —
S. B. 348, 2.

Äng. allmän.

264. EUPHRASIA.

713. /'.'• officinalis L. (Ögontröst) bladen äggrunda, sågade;
blrna blågredelina eller hvita, strimmiga, med gul och hårig
pipöppning. — 2— 8". — © 6—8. — S. B. 267.

Back. etc. allmän. — Fordom både in- och ut-vertes be-
gagnad i ögonsjukdomar.

265. ODONTITES.

714. O. ruhrn Pers. (Euphrasia Odont. L. — Tandtröst) stjelken
grenig med n. jemnbreda, spetsiga blad; blrna röda, lika
långa eller längre än deras skärm. — a" !'• — Q) "^i ^■
Åkr. Södr. — Fordom begagnad mot tandvärk.

715. O- Ht tor a (is Fr. stjelken enkel med äggrundt lancettlika,

152

trubbiga blad: blrna mörkröda, de nedre kortare än deras
skärm. — 3—6". — Q 6, 7.
Hafsstränd. Nj'!. — Österb.

266. MELAMPYRUM.

a) Blrna åt alla sidor vända.

716. M. cristatum L. (Kam-skepling) blrna röda med gul myn-
ning, i tätt 4-sidigt ax ; blomskärmen röda, hopvikna, kam-
likt flikiga med hjertlik bas. — 1—1^'. — O 7.
Ängsback. r. AL, Eg. F. — Är jemte de två följ. arterna
af våra prydligaste vexter, men svartnar vid torkning.

717. M. arv ense L. (Äkerskepling) blrna röda med en hvit ring
på midten och en gul fläck pä underläppen, i något glest,
allsidigt ax; blomskärmen röda, platta, parklufna, lancett-
lika. — 1—1 i'. — 0 7.

Akr. r. Eg. F. — Skadligt ogräs pä åkrar, om det i mängd
förekommer.

b) Alla blr ät en sida vända.

718. M. nemorosuin L. (Lundskepling, Natt och dag) blrna brand-
gula i glest ax; skärmen violetta, tandade med pil-likt hjert-
lik bas; blomfodret hvitulligt. — Omkr. 1'. — © 6, 7. —
S. B. 423.

Lund. Sydl. — Öhar mjölken hos kor.

719. M. in-atense L. (Ängsskepling, Kohvete) blrna tillslutna,
Ijusgnla, i öfra blad vecken ; kronan 3 gäng. längre än det
glatta fodret. — {—!'. — © 7. — S. B. 286.
Skogsäng, etc. allmän. — Liksoin föreg. och följ. en god
fodervext.

720. M. sy Ivaticum L. (Skogsskepling) blrna Öppna, brandgula,
i öfra bladvecken; kronan föga längre än det glatta fodret.

- i-1'- - O 7, 8.
Skogsäng, etc. allmän.

267. LATHR^A.

721. L. sqvamaria L. -CFjällrot) vexten blekröd, enkel med åt
en sida hängande, röda blr; fröhus en-rummigt. — 2 — 5".

— 2|. 4, 5. — S. B. 316.

Skugg., fukt. skog. på rötter af hassel och lind r. Ål. —
Vid torkning blir vexten alltid svart, hvilket äfven till en
del är fallet med arterna i föreg. slägte.

153

Fam. LIX. CONVOLVULACE^, Vindor.

Beskr. Vanl. slingrande örter med regelbundna blommor.
Fodret fritt, 4— 5-deldt, ståndare 4 — 5, märken 2 med fria eller
hopvexta stift. Frukten ett 2-rummigt fröhus med 2 — 4 frön. —
Hos oss 2 mycket olika slägten med livar sin art.

SI äg ten och arter.

Blommorna stora, ensamma; fröhuset 2-skaligt . . Convolvulus.
Blommorna små, gj'ttrade ; fröhuset kringskuret —

trådlik parasit Cuscuta.

268. CONVOLVULUS.

722. C. arvensis L. (Akervinda) stjelken slingrande med pil-
lika blad ; blrna hvita, utv. rödlätta, på långa skaft ur blad-
vecken, med 2 små skärm pä skaftets midt; kronan plat-
tadt klocklik, veckig, med n. helbräddadt bräm. — 1—2'.
— 2\. 7, 8. — S. B. 341.

Akr. Södr. — Bb-na välluktande.

269. CUSCUTA.

723. C. europcea L. (Snarrefva) stjelken bladlös med sugvårtor,
grenig; bli'na hvita eller rödlätta, vanligen med bikrona
och 4-taliga blomdelar; märken trådlika. — © 7, 8. —
S. B. 352.

Parasit på humla, nesslor och hampa, Södr. — Den tråd-
lika stjelken, som kan uppnå mänga alnars längd, fäster
sig genom sugvårtorna \\å andra vexter och hemtar här-
igenom sin näring, sedan dess egen rot för^^ssnat. — En
annan art C. Epilinum Weih., som troligen förekommer i
inre delen af landet, vexer på lin och skiljer sig genom
gulaktiga blr, klubblikt vidgade märken och n. enkel stjelk.

Fam. LX. POLEMONIACE^, Praktklockor.

Beskr. Orter med skiftevisa eller motsatta blad, och regel-
bundna blommor vanl. i vippa. Blrna 5-taliga, kronan med i
knoppen tegellagda flikar. Stift 1 med 3 märken. Frukten 3-
rummigt fröhus. Fröen med hvite. — Hos oss endast 1 art
vildtvexande :

270. POLEMONIUM.
724. /'. coeruleum L. (Blågull) bladen parbladiga med talrika

154

lancettlika, helbräddade småblad; blrna blå, sällan hvita. —
1—2'. — 5J. 6, 7. — S. B. 309.

Äng., skogsback. r. hela landet. — Ar allmänt odlad i träd-
gårdar, och dcrf. pä mänga ställen endast förvildad.

Fam. LXI. CAMPANULACE^, Blåklockor.

Beskr. Örter med skiftevisa odeldta blad och 5-taliga, re-
gelbundna eller oregelbundna blommor. Fodrets pip vidvext
fruktämnet T ståndarne fastade framför (icke pä) kronan; stift 1
med enkelt eller 3 märken. Frukt 2 — 3-rummigt fröhus med
fröfäste i midten. Fröen talrika med hvite. — Hos oss 10 arter
i 3 slägten.

SI äg ten och arter.

Kronan regelbunden ; ståndare fria ; märken 3, frö-
huset 3-rummigt Campanula.

Kronan regelbunden; ständarknappar nedtill hop-

vexta; märke 1, fröhuset 2-rummigt Jasionc.

Kronan 2-läppig; ständarknappar hopvexta; märke

1, fröhuset 2-rummigt Lobelia.

271. CAMPANULA.

a) Bladen glatta, (pä stjelken) smala.

725. C. patula L. rotbladcn n. omv. äggrunda, stjelkbladen
lancettlika; blrna violetta, n. uppräta i gles vippa; kronan
klufven nedom midten. — 1 — 2'. — ■ }) 7, 8.

Äng. hela landet.

726. C. persicifoHa L. (Storklocka) bladen lancettlika— jemn-
breda; blrna stora, blå (stundom n. hvita), uppräta i gles
klase ; kronan grundt llikad ; märken längre än stiftet. —
2—3'. — 2|. 7, 8.

Ängsback. till s. Österb.

727. C. Totundifolia L. (Blåklocka) rotbladen njur- eller hjert-
lika, stjelkbladen jemnbreda; blrna blå, stundom hvita, lu-
tande i gles klase; kronan grundt flikad; märken kortare
än stiftet. — é— 1'. - 2j. 7, 8. — S. B. 297.

Back. etc. allmän.

b) Bladen sträfhåriga, hjertlika eller äggrunda (utom de
öfversta). Blrna i gles klase.

728. C. rapunculoides L. bladen hj er tlikt äggrunda; blrna vio-

155

letta, åt en sida lutande med tillbakaböjda foderflikar. —
1—2^'. — 4 7, 8. - S. B. 369.
Odl. st. Eg. F., Nyl., Lad. Rötterna ätliga.
T^. C. Trac keltum L. (Nossel-klocka) bladen lijertlika, djupt
dubbelsägade ; blrna blå (stundom hvita) med uppstående,
stj^fhåriga foderflikar; stjelken hvasskantig, styf hårig. —
2—3'. - 2\. 1, 8.
Skogsäng, r. Al., Lad. — Rötterna ätliga.

730. C. latifoUa L. bladen äggrunda, dubbelsägade; blrna blå
(sällan hvita), m. stora, med. uppstående, glatta foderflikar;
stjelken upptill kantig, hårig. — 2-3'. — 2}. 7, 8. —

. S. B. 272.
Skogsback. r. Lad. — Rötter och blad (om våren) ätliga.

c) Bladen håriga. Blrna gj^ttrade i hiifvud i stjelkens
topp, stundom äfven på dess sida.

731. C. Cervlcar ia L. alla bladen lancettlika; blrna blå med
kölade och trubbiga, utböjda, i spetsen åter inböjda foder-
flikar. — 2-3'. — ]) 7, 8.

Ängsback. r. Södr. — Rötterna ätliga.

732. C. g lo mer at a L. bladen äggrundt lancettlika, de frän roten
med hjertlik bas; blrna violetta, stundom hvita, med platta,
spetsiga och uppräta foderflikar. — ^ — 1^'. — 2j. 7, 8.
Äng. Södr.

272. JASIONE.

733. /. montana L. (Monke) bladen jemnbreda, vågiga; blrna
ljusblå, sällan hvita, samlade i hufvud inom mängbladigt
svepe; kronan djupt delad i jemnbreda flikar; märket iir-
nupet. — 1— 1|'. — O 7, 8! — S. B. 404.

Torra st. Sy dl., Tav.

273. LOBELIA.

734. L. Dortmanna L. (Notgräs) bladen alla från roten, jemn-
breda, utåtkrökta; blrna ljusblå i gles klase; märket om-
gifvet af en hårig ring. — 1—2'. - 2|. 7, 8. — S. B. 452.
Vatten, hela landet.

- Fam. LXII. BORAGINEiE, Sträfbladiga.

Beskr. Örter med skiftevisa, hela och helbräddade (mest
Bträfhåriga) blad och regelbundna eller stundom något sneda bLr

156

i ensidiga, före blomningen inrullade klasar. Fodret fritt, 5-deldt;
kronan 5-klufven, ofta med bikrona af 5 fjäll i kronpipens öpp-
ning; ståndare 5; stift 1 med enkelt eller 2 klufvet märke. Frukt
af 4 små enfröiga nötter. Fröen vanl. utan hvite. — Hos oss
10 slägten med 16 arter.

Slägten och arter.

Fodret vid fruktmognaden olikformigt 2-klufvet,

plattadt Asperugo.

/ /Nötterna öfverallt taggiga . . C^moglossum.

^^' .' Pipöpp- I Nötterna 3-kantiga, taggiga i

dret [ ningen 1 kanterna Echinospermiim.

och 1 med bi- I .Kronan n. fatlik, nötter-

kro I krona i-nj;-4- ' na fästa med den platta

I af trub- I I basen (föga sträfhäriga

1 biga, <^ ter- 1 örter) Mj^osotis.

bräm ^^j^^i j ) Kronan trattlik, / Kron-

n. ( kupiga i "' \ nötterna fästa \ pipen

lik- 1 fj^ll f glat-f genom ett häl ) rak . Anchusa.

for i (^^11^^" 1 f "^^^ basen ) Kron-

I knölar). I ta. 1 (m, sträfhäriga f pipen

™^§^* j \ \ örter). ■ krökt Lycopsis.

^" [ Pipöppningen med bikrona af länga, spet-

deld- siga fjäll S}'mphytum.

ta. 1 Pipöppnin- i Fodret 5-kantigt, 5-flikigt Pulmonaria.
V gen bar. ( Fodret deladt n. till basen Lithospcrmimi.
Kronan sned, olikf. klufven; pipöppningen bar Echium.

274. ASPERUGO.

735. A. procnmhens L. (Paddfot) stjelken kantig, nedliggande,
smätaggig; bladen upptill 2—4, n. näi-made till kransar;
blrna blå, i öfra bladvecken. — Omkr. 1'. — 0 5, 6.
Odl. st. hela landet.

275. CYNOGLOSSUM.

736. C. officinale L. (Hundtunga) mjukludcn; bladen lancett-
lika, spetsiga, något vågiga'; blrna röda eller violetta;
stånd, inneslutna i kronpipen. — 1 — 2{'. — }) 6 — 8. —
S. B. 302.

Vägar etc. Al.— Nyl., Tav. — Fordom officinell. Örten
fördrifver råttor.

157

276. ECHINOSPERMUM.

737. E. Lappnia Lelim. (Myusotis L. — Taggfrö) blomskaften
uppiäta; nötterna med 2 rader taggar i livarje kant; bir
blå (som hos förgätmigejn). — ^ — i'. — O 7.

Vägar etc. Sydl., s. Österb.

738. E. deflcxuiii Lchm. (Mijusotls Wg.) nötterna på nedböjda
skaft med 1 rad taggar i kanterna; blr som föreg. — 5 — 8".
- D 7, 8.

Bergstrakt, r. Lad.

277. MYOSÖTIS (Förgätmigej).
r) Fodret med raka här, kronbrämet n. platt.

739. M. p a lustris With. roten kr}'pande, stjelken kantig, upp-
till gi'enig, med spetsiga blad; fodret grundt flikigt; kron-
flikarne vanl. i spetsen intryckta. — 2 — 1^'. — 2|. 6 — 8. —
S. B. 72.

Våta st. Södr.

740. M. liiKjulata Röm. (JA caspitosa Sclmltz) roten tradig ; stjel-
ken trind, snart grenande sig, med trubbiga blad; fodret
nedom midten deladt, slutl. n. af blomskaftets längd ; kron-
flikarna rundade. — ^—1'. — ^• 6—10.

Strand, hela landet.

b) Fodret krokhårigt. Blrna m. små med mera konkavt
bräm.

741. M. arvensis Hoflfm. (M. intermedia Lk.) roten tradig, stjel-
ken kantig, grenig; fodret nedom midten deladt, dubbelt
kortare än blomskaftet, slutl. tillslutet. — 5— 1'. — ]) 6- 9.
Akr. etc. allmän.

742. M. hisplda Schlecht. (M. collina Reich.) fodret vid frukt-
mogiiingen öppet af det uppböjda skaftets längd; blomkla-
sarne glesblommiga, bladlosa. — 2 — 5". — © 4, 5.
Torra st. Sydl.

743. M. strid a Lk. fodret vid fruktmogningen slutet, upprätt
och n. utan skaft; klasarne glesblommiga, uppräta, vanl.
med blad nederst. — 1 — 3''. — O 4 — 5.

Torra st. Södr.
Anm. Alla arterna ha blå blr och sammanfördes af Linné
i en enda art, M. scorjnuides.

278. ANCHUSA.

744. A. officinalis L. (Oxtunga) sträfhärig; bladen lancettlika —
n. jemnbreda med ojemua kanter; klasarne slutl. parvisa

158

med blå eller n. röda blr. — 1-3'. — 4 6, 7. — S. B.

280.

Torra st. Al. — Nyl. — Fordom officinell. Bladen duga

vårtid till sallat. Är äfven godt foder för kor.

279. LYCÖPSIS.

745. L- arvensis L. (Anchusa Lehni.) hela örten tagghårig; bla-
den lancettlika, orogelb. tandade; blrna blå. — 1 — Ij'. —
O 6, 7.

Akr. Södr. — Nytta som föreg.

280. SYMPHYTUM.

746. Ä. officinale L. (Vallört) något sträf hårig ; bladen iigg-
rundt lancettlika, långt nedlöpande pä stjelken, de nedersta
utdraget äggrunda och skaftade; ståndarknappar dubbelt
längre än strängen ; blrna rödblå i nedhängande klasar. —
1—2^'. — 2). G, 7. — S. B. 418.

Odl. st. r. Eg. F., Nyl. — Officinell under namnet Consj-
lida major, begagnas mot blodspoltning och magsjukdomar.
Unga blad begagnas såsom sallat.

747. S. orientale L. mj^cket sträfhärig; bladen äggrundt lan-
cettlika, föga nedlöpande, de nedersta något lijertlika; stån-
darknappar af strängens längd; blr röda. — 1 — 2^'. —
^ 6, 7.

Odl. st. r. Eg. F.

281. PULMONARIA.

748. P- officin a ils L. (Lungört) något sträfhärig; bladen ägg-
rundt lancettlika, de från roten n. hjertlika, nedlöpande på
sina skaft; blrna röda, sedan blå. — 2~1'- "" ■^l' 5, 6. —

S. C. 135.
Lund. Sydl., Tav. — Fordom begagnad i lungsjukdomar.
Bladen till sallat.

282. LITHOSPERMUM.

749. L. arvense L. (Sminkrot) bladen smalt lancettlika med en-
kel, oförgrenad ryggnerv; blrna hvita; nötterna skrynkliga.
— i-r. - O 5, 6. — S. B. 386.

Akr. allmän. — Roten utvändigt röd, kan begagnas till
smink.

283. ECHIUM.

750. K. vulgäre L. (Snokört) sträfliårig; bladen smalt lancett-

159

lika; blrna blå med utstående ståndare, n. oskaftade. —
1—3'. — ]) 7, 8. — S. B. 274.
Odl. st. r. Eg. F., Nyl. — Roten innehåller rödt färgämne.

Fam. LXIII. LABIAT^, Läppblommiga.

Be skr. Örter (hos oss) med vanl. 4-kantig' stjelk, motsatta
liola blad och 2-läppiga blr, sittande i kransar (egentl. tätt hop-
ih-agna vippor) i bladvecken. Blomfodret 5-tandadt eller 2-läp-
pigt, kronan 2-läppig; ståndare 4, tväväldiga, eller endast 2; stift
1 med 2 märken. Frukt (liksom hos föreg. fam.) af 4 enfröiga
nötter; fröen utan hvite. (Fam. kallas äfven af blrnas ställning:
Kransblommiija eller Vertidllatce L.) — Hos OSS 17 slägten med 27
arter.

Slägten och arter.

A) Kronan n. likformigt 4-klufven med en urnupen llik
(d. v. s. nedre kronläppens 3 flikar n. lika stora sins-
emellan och med den urnupua öiVerläppen). Fodi'et
likformigt 5-tandadt.

Ståndarns 4 (n. likalänga) Mcntha.

Ståndarne 2 Lycopus.

B) Kronan tvåläppig: den nedre läppen 3-tlikig. Fodret
n. likformigt 5-tandadt.

Ufre kronläppen urnupen, m. mindre än den nedre . Ajuga.

Öfre krön- Nedre kronläppen n. likformigt 3-klaf-

läppen U1-- L ven . Origanum.

näpen, platt, j Nedre kronläppens mellanflik stor, platt,

löga högre \ omv. hjertlik Glechoma.

än den ne- / Nedre kronläppens mellanflik m. stor,

dre. [ kupig, naggad Nepeta.

Öfre kronläppen smånaggad, hvalflik, hög: nedre kron-

. läppen med 2 ihåliga tänder Galeopsis.

Öfre /Nedre kronläppens flikar jemnsmala: nötterna

krön- ( med hårig spets Leomirus.

läp- I „ , / Sidoflikarne ra. korta och smala,

^r.^ I Nedre krön- Ii- t •

pen I I spetsiga Lamium.

1 ^, S lappens mel- i o- 1 n- t.- • i

hel, \ K, , ) bidofli- 1 Kronpipen med en

1 „i^ / lanilik omv. \. i • \ i o , , ■ •• v . o, ,

hvali-f Jkarnebre-" liarkrets invändigt Stachvs.

lik, I ^^°^. / da och j Kronpipen utan här-
hög. V ^y*^''^^'^- I trubbiga. [ krets Betonica.

160

C) Kroi.an 2-läppig: nedre Ijippon 3-flikig. Fodret 2-
läppigt: öfre läppen med 3, den nedre 2 llikar eller
uddar.

, ^ / Blomkransar (mängblommiga ,
Öfre/ ®'^"^\ liufvudlika) med talrika, borst-

I upptill' lika skärm Clinopodium.

krou- I hop- ] Blomkransar (omkring 6-blom-
läpneus böjda.' ""^^^ afskiljda) utan tydliga

^^ j skärm Calamintha.

urnu- 1 / ^f^^ foderläppen likformigt fli-

r Stånd. \ kig (blrna små i hufvuden) . Th^muis.
'^''"- ■, raka. /Öfre foderläppen olikf. flikig

[ (blomkransar närmade till ax) Dracocephalum.
Öfre kronläppen hel, hvalflik: ständarsträngar
i spetsen 2-khifna med knappar pä ena tliken
(blomkransar närmade till hufvud med nj ur-
lika skärm) Prunella.

W) Kronan 2-läppig: öfre läppen 3-flikig. Fodret 2-läppigt
med tvärhuggna läppar.

Nedre kronläppen odelad; öfre foderläppen med en

ihålig knöl pä ry^-gen Scutellaria.

284. MENTHA.

751. M. nqvatica L. (Vattenmynta) de öfre blomkransarna när-
made till hufvud i stjelkens topp; fodret gleshårigt med
sylspetsade tänder ; bladen skaftade, äggrunda ; blr blekblå.
_ 1-2'. -- 2|. 7, 8.

Strand, r. Ål. — Välluktande.

752. M. yentilis L. (M. sativa L.) blomkransar älökiljda i blad-
vecken; fodret hårigt och kådprickigt med syl-lika tänder;
bladen kortskaftade, äggrunda, håriga; blr bläaktiga. —
i— 1'. — 21. 7, 8.

Odl. st. r. Nyl. — Troligen förvildad. Ilar (liksom de öfr.
art.) aromatisk lukt, begagnas till thé i frossor etc.

753. M. arvensis L. (Hästmynta) blomkransar som föreg ; fo-
dret vanl. liårigt med korta äggrunda tänder; bladen ägg-
runda eller något smalare, skaftade; blr rödblå, — ^ — V.
— 2|< 7, 8. — S. B. 279, — b) lapponica: grön med glatta
blad och blomskaft.

Fukt. st., strand, allmän. — b) n. Österb. — Har svagare
lukt än föregående.

161

285. LYCOPUS.

754. L. turopceus L. (,Kloört) bladen n. lancettliiva , inskuret
sågade ; blrna livita, vanl. rödpunkterade, i täta kransar. —
1-2'. — 4 7, 8. — S. B. 262.

Fnkt. st. till s. Österb. — Bladskaften färga brunt, och
jemte vitriol vackert svart.

286. AJUGA.

755. A. pyramidalia L. (Ruka) hårig; rotbladen stora, omv.
äggrunda, stjelkbladen (skärmen) ofta färgade, tättsittande,
längre än de blå blrna; blomkians. 6-blon.nniga. — ^'. —
2}. 5, 6. — S. B. 225.

Lund. r. Eg. F., Nyl.,-Sav.

287. ORIGANUM.

756. O. vulgäre L. (Dosta) bladen äggrunda, n. helbräddade;
blrna röda med färgade skärm, samlade i hufviiden, som
sitta i upprcpadt 3-grenig vippa. — 1 — 1^'. — 2j. 7, 8. —
Ö. B. 188.

Ängsback. etc. Al., Eg. F,, Lad. — Starkt aromatisk: bladen
ge ett smakligt thé, hvarföre den i Karelen kallas Tschaju-
heinä.

288. GLECHOMA.

757. 6'. hederacea L. (Jordrefva) stjelken kr3'pande med upp-
räta grenar; bladen njurlikt hjertlika, naggade; blrna vio-
letta i 6-blommiga kransar. — ^—2'. — 5|, 4, 5. — S. B.
183.

Torra st. allm. Sydl., Sat., Tav. — Örten (på apoth. Hedera
(errestris) m. aromatisk, resolverande, drifvande och sårlä-
kande. Bladen till thé.

289. NÉPETA.

758. X- Cataria L. (Kattmynta) bladen hjertlika, grofsågade,
under liksom stjelken gråluden; blrna Inita, rödprickiga i
kransar, närmade' till ax. — 1—3'. — 4 7. — S. B. 410.
Byar, väg. r. Nyl. — Blrna med stark lukt, särdeles ange-
näm för kattor (liksom Valeriana). Fordom officineli.

290. GALEOPSIS.
a) Alla blomkransarne ätskiljda. Örten mjukhårig.

759. G. Ladanum L. kronans öfverläpp tandad, stundom 2-fli-

11

162

kig; stjelkeii med .iemntjocka leder; bladen äggrunda— lan-
cettlika, sågade; blr röda. — ^ — 1'. — O 7, 8.
Odl. st. Södr. — Innehåller ett bittert liarz, och begagnas
till thé i bröst- och mag-sjukdomar.

b) De öfre blomkrans, tätt hopsittande. Örten borsthärig.

760. G. versicolof Curt. (G. cannabina Hoth. — Hampnässla) stjel-
ken med uppsvällda leder och äggrunda, sågade blad; blraa
stora (kronan 3 gäng. längre än fodret), gula med en stor
röd tläck på nedcrläppen. —1—3'. — O 7, 8. — S. B. 446.
Odl. st. allmän.

761. G. Tetrahit L. (Blindnässla) stjelk och blad som föreg.;
blrna röda — n. hvita, kronan knappt dubbelt längre än fo-
dret. - 1-2'. — 0 7, 8.

Odl. st. allmän.

291. LEONURUS.

762. L. Cardiaca L. (Bo-nässla) do nedre bladen handlikt 5-
klufna, de öfre vigglika, 3-kluf na, sågade; blrna hvita, röd-
prickiga, inuti ludna. — 1—3'. — 2|- 7, 8. — S. B. 195.
Byar, väg. Al.— Nyl., Tav., Sav.

292. L^MIUM.

763. L. album L. (Hvitplister) bladen skaf tade, hjertlika, spet-
siga, grofsågade; blrna stora, hvita. — 1 — 2'. — 2j. 5 — 9.
— S. B. 55.

Odl. st. allm. Sydv., s. Österb.

764. L. purpureum L. (Rödplister) bladen hjertlika, trubbiga,
trubbsågade, de nedre med långa, de öfre med kortare skaft;
fodertänderna efter blomningen utstående, längre än pipeu ;
blrna röda, kronpipen nedtill böjd och sedan smalare, med
en ki-ans af fina hår. — 3—10". — © 4—9.

Odl. st. allmän.

765. L. confertum Fr. (L. incisum W.) bladen som föreg., de
nedre njurlika, de öfversta (skärmbladen) vanl. flikiga; fo-
dret som föreg.; blrna röda, kronpipen rak, jemntjock utan
hårkrans. — 3 10". — Q 5—9.

Odl. st. r. n. Österb. — Föga skiljd från föreg.

766. L. amplexicaule L. bladen njurlika, trubbsågade, de nedre
skaf tade, de öfre omfattande; fodertänderna efter blomnin-
gen tillslutna, kortare än fodei-pipen; bbrna röda (stundom
outvecklade). — 3—8". — O 6—8.

Torra st. r. Sydl., Tav.

163

293. STACHYS.

7G7. S. palustris L. (Svhinässla) bladen smalt lancettlika, sä-
gade, med m. korta eller inga skaft; blrna röda (eller hvita)
i 6— 10-blommiga kransar. — 1^—2'. — 2|. 8. — S. E. 431.
— h) agi-estis: dubbelt mindre, mer gråluden.
Fukt. st., b) åkr. till s. Österb. — Rötterna, insamlade i
December och Januari månader, kunna beg. som sparris.

7G8. S. stjlvatica L. (Stinknässla) bladen Tijertlika, grofsågade,
skaftade ; blrna mörkröda i vanl. 6-blommiga kransar. —
2". — 2|. 7, 8. — S. B. 578.

Lund. etc. Södr. — Illaluktande. Stjelkarne kunna beg.
som hampa och ge ett hvitt garn. Bladen färga gult.

294. BETONICA.

769. B. officinalts L. bladen hjertlikt aflånga, rundsägade:
blrna röda, utvändigt hvitludna, oskaftade; blomkransarne
(vanl. utom den nedersta) närmade till ax. — j — 2'. —
21- 7, 8. — S. B. 284.

Lund. r. Nyl. — Verkar uppkastning; fordom begagnad
och berömd i medicinen.

295. CLINOPODIUM.

770. C^. vuhjare L. (Bergm)^ ta) bladen äggrunda, glest naggade,
håriga; blrna blekröda, vanl. i 2 hufvudlika ki-ansar. —
1—11'. _ 21. 8. — S. B. 441.

Ängsback. Södr. — Orten aromatisk, ger ett godt thé.

296. CALAMINTHA.

771. C Acinos Clairv. {^Thjmus L., Acinos vtihjaris Pers. — Har-
timjan) bladen ovala, sågade från midten till spetsen ; blrna
violetla med bukigt foder. — i— 1'. — O 6 — 8.

Torra st. Södr. — Välluktande: bladen till thé.

297. THYMUS.

772. T. Serpyllum L. (Backtimjan) krypande, Ständigt grön med
uppräta blommande grenar; bladen ovala — ^jemnbreda, här-
bräddade; blrna röda (sällan hvita) med bruna skärm och
foder. — 3—8". — 21. 6—8. — S. B. 320.

Sandback. hela landet. — Välluktande : ger ett stärkande
thé.

298. DRACOCEPHALUM.

773. ]J- tJiymiflorum L. bladen äggrunda — aflånga, sågade : blrna

164

blå, i kransar, uppåt närmade till ax; blomki-onau föga
längre än fodret. — 1'. — O 5, 6.
Vägkanter etc. r. Nyl., Lad., Sav.

774. ]). Ruysfhiana L. (Draknos) bladen n. jemubreda. hcl-
bräddade; blrna m. stora, violetta i kort ax. — 1'. — 2|. 7.
Äng. r. Lad.

399. PRUNELLA.

775. P. vulgaris L. (Brunört) bladen aflångt äggrunda, hel-
bräddade eller något tandade ; blrna blåvioletta (sällan hvita),
fodret plattadt, slutl. tillslutet, öfverläppen med 3 åtskiljda
tänder. — 3—8". — 2|. 7, 8.

Betesmark, alliuän.

300. SCUTELLARIA.

776. S. galericnlata L. (Getnos) bladen lancettlika med något
hjertlik bas, naggsågade; blrna blå, parvisa i bladvecken.
— i— 1'. — 2|. 7, 8. — S. B. 437.

Steniga st. vid vatten, allmän.

777. 8. hastifolia L. bladen helbräddade med n. pil-lik bas;
blrna violetta, närmade till ax, längre än deras skärm. —
3-8". — 2|. 7.

Steniga hafsstränd. Sydl.

F. cr2:c klassen.)

SEMIMFIOR^. Fröblommi^a.

Orter (kos oss endast några få huslcar och ett träd ') med blomnwr
i jiock eller hufvtid eller ock parvisa eller i upprepadt J—Jlergrenig
vippa. Bhmhylle dubbelt: fodret heltochhållet vidvext frnltämnet '^ , dess
iinder små, och ofta otijdliga eller förvandlade till här, fjäll o. d.; kro-
nan frihladig eller oftare sambladig, alltid ofvanpå fruktämnet. Stån-
dare af kronbladens eller flikarnes antal ^, 5 sällan färre (4, 3), fa-
stade på kronan, då denna är sambladig eller jemte de fria kronbladen»
på en öf ver fruktämnet liggande köttig skifva {disk^. Frukten alltid få-
fröig, hos oss (med högst få undantag '') antingen l-fröig eller sluil.
delbar i 2 enfröiga karpeller.

Undantag: 1) Buskar äro Cornus, Lonicera, Viburnum, träd
Acer.

2) Hos Adoxa är fodret endast hopvext med frukt-
ämnets nedre del; hos Acer fritt och affallande.

3) Adoxa och Acer ha 8—10 ståndare.

4) Adoxa och Lonicera.

Familjer.
Kronan / Blomdelar 5-taliga, märken 2 . . Umbelliferae (lxiv).
fribla- | Kronblad 5, ståndare 8, märken 2 Acerineae (lxv).
dig. ( Blomdelar 4-taliga, märke 1 . . . Cornese (i.xvi).
/ / Märke 1 (bladen hela,

/ ^^^ P^^"' I motsatta) Caprifoliace» (Lxvnj.

I ^'isa eller \ jj^^.^.^^ ^ (bladen hela,

Kronan I ^ '^'^PP'* <! kransvisa) Stellatee (lxviii).

Uller huf- Kj^^.j^g^ 3-5 (bladen

sarabla- /''^*^ ^^^^^^^f vanl. klufna eller de-

1 holk), y jj^^jg-j Valerianeje (lxix).

dig. I ( Mäi-ke enkelt, stånd.

f Blr i huf- V 4^ fj.j^ Dipsaceffi (lxx).

\ vud inom j jiärken 2, stånd. 5 med

\ Ji<^lk. I hopvexta knappar . . Synanthereje (lxxi).

166

Fam. LXIV. UMBELLIFER.E, Flokor.

Be skr. Örter med (mest ihålig), ledad stjelk, skiftevisa
(vanl.) flerdelade blad, hvars skaft vid basen äro mer eller min-
dre slidlikt omfattande, samt små (livita eller gula) blr i dubbel
flock. Flockarne utan eller med svepe, hvaraf det under bvarje
småflock sittande kallas enshikU, och det under hela flocken ail-
mänt svepe. Blomfodret vidvext fruktämnet, ofvanför detsamma
med 5 små eller aldeles omärkliga tänder ; kronan af 5 fria, (ofta
omv. hjertlika) blad, i flockens kanter ofta större (hvarigenom
kantblrna bli något oregelbundna); med smal klo; stånd. 5, lika-
som kronbladen fastade vid en uppsvälld disk ofvanpå fruktäm-
net; stift 2 med livar sitt märke. Frukten af 2 torra, enfröiga,
före mognaden sammanhängande karpeller (delfrukter), på läng-
den med 10 upphöjda ränder (åsar). Fröen med hvite.

Af denna stora, mycket naturliga och lätt igenkända familj,
finnas hos oss 19 arter i 18 slägten.

SI äg ten och arter.

A) Blr oskaftade i hufvud, samlade i flock.
Blomfodret stort 5-bladigt, frukten kroktaggig (bladen

3— 5-fingrade) Sanicula.

B) Blr i dubbel flock : frukten aflång — rund, med höga
ryggar, d. v. s. de 2 karpellernas sammanlagda tjock-
lek lika stor eller större än deras bredd.

, Fodertänder tydliga, utdragna ; frukten
Med all- ' j^^^jg^ Libanotis.

mänt \ po^jgrtän- / Svepen mängbladiga (blad

och en- . ^^^. pj^^j-^j. \ enkelt parbladiga) .... Sium.

skiklt / liga; fruk-j Svepen fåbladiga (blad 3-

svepe. \ ^g^ glatt. ' dubbelt parbladiga .... Conium.

Med en- / Svepen af 3 långa, nedhängande blad . Aethusa.

skildt, \ I Fi-ukten klotrund (bladen med

men utan) Svepen ^ jo^^^ ^.j^.^^.-^ (31^.^^^^

allmänt i ™"'"8'- i Frukten aflång (bladen med m.
svepe. [ bladiga. [ ^^^o ^^^^^-^ Oenanthe.

/Frukten äggfonnig med upphöjda åsar
Utan all- ( (blad dubbelt 3-lingrade med stora, n.

,1 hjertlika småblad) Aegopodium.

< Frukten aflång med upphöjda åsar (blad
enskildt i dubbelt parbladiga med smala flikar) . Carum.
svepe. f Frukten rundadt äggfonnig med platta

\ åsar (blad enkelt parbladiga) Pimpinella.

167

C) Blr i dubbel ilock; frukten vanl. oval, med plattadc,-
sällan (hos Lascrpitium och Selinum) kull riga ryggar :
de 2 karpellernas sammanlagda tjocklek tydligt min-
dre än deras bredd.

Med flei'bla- ' Frukten med bredt hinnvingade åsar

diga allmän- j (småblad n. hjertlika) Laserpitiiim.

na och enskil- i Frukten med låga trubbiga åsar (blad-

da svepen. I flikar n. jemnbreda) Peucedanum.

/Frukten med uppliöjda, hvassa åsar:

1 kronbladen lancettiika, spetsade
svene * det i

,. \ (bladen sammansatta med breda

allmänna sve-i n•^ \ a i-

. / flikar) Angelica.

pet fabladigt jpj,^^j,^ som föreg. ; kronblad omv.
och affallan-/ jyertlika (bladen med smala flikar) Selinum.
de eller | pi-^^kten med låga åsar (blad enkelt
■"" ^ ■ V parbladiga) Heracleum.

Utan allmänt och ensluldt svcpe: frukten med

åsar (blad enkelt jaarbladiga) Pastinaca.

I>) Blr i dubbel flock: frukten lancettlik— jemnbred (syl-
lik). Med enskildt, utan allmänt svepe.

Frukten utan åsar (bladen 2 — 3-dubbelt parbladigt
delade) Anthriscus.

Frukten (m. lång) med åsar (bladen 3-dubbelt par-
bladiga) Myrrhis.

301. SANICULA.

778. S. euroj)aa L. (Sårläka) bladen mest från roten, långskaf-
tiide med vigglika flikar; blrna hvita eller rödlätta, flocken
oregelbunden. — 1'. — 2J. 7. — S. B. 245.

Lund. r. Al., N}4. — Fordom berömd, såsom särläkande.

302. LIBANOTIS.

779. L. montana All. {Athamanta Lih. L. — Säfserot) bladen
dubbelt parbladigt delade, med lancettlik omkrets; blrna
hvita i täta småflockar; stjelken djupt fårad. — 1|- 3'. —
^ 7, 8. - S. B. 760. ■

Ängsback. r. ÅL, Eg. F. — Roten aromatisk, upptill be-
klädd med långa, svartbruna borst.

303. SIUM.

780. <S. latifolium L. (Strätta) bladen med utdraget lancettiika,

168

hvass-sågade småblad; blr hvita i stora och långskaftadc

llockar. — 3—4'. — 2|. 7, 8. — S. B. 178.

Vatten, r. Lad. — Narkotiskt giftig, isynnerhet roten.

304. CONIUM.

781. C. maculatnm L. (Odört) stjelken brunfläckig: bladen glän-
sande, med triangel-lik omkrets; frukten rundadt äggrund
med höga, rynkiga åsar; blr hvita. — 2—5'. — D '<• —
S. B. 226.

Torra st. Sydl., Sat. — Illaluktande och starkt giftig.

305. ^THUSA.

782. ^.'. Cynapium L. (Vildpersilja) stjelken vanl. nedtill fläc-
kig; bladen dubbelt parbladiga, glänsande, mörkgröna, med
triangel-lik omkrets; frukten äggrund med hvassa åsar; blr
hvita. - {-%'. - O 6—8. — S. B. 64.

Odl. st. Sy dl. — Giftig. Liknar något vanlig persilja.

306. CICUTA.

783. C. virosa L. (Sprängört) bladen dubbelt parbladiga med
lancettlika, sågade flikar; blrna hvita. — 3—4'. — 2|- 7, 8.

— S. B. 134.

Vatten, allmän. — Starkt giftig, isynnerhet roten och frukten.
Motgift mot denna och föregående narkotiska ilokor är
kräkmedel, samt ättika, såväl in- som utvändigt begagnad.

307. (ENÅNTHE.

784. GP. Pheliandr ium Låm. (Pkell. aqvaticum L. — Stäkra) myc-
ket grenig; bladen nedböjda, 3-dubbelt parbladigt delade,
med små och smala flikar; flockarne talrika, mångstråliga;
blr hvita. - 1-4'. — }) 7, 8. - S. B. 155.

Vatten r. vll., Nyl., Sat., Lad. — Är skadlig för hästar.
En tid berömd såsom medel mot lungsot.

308. ^GOPODIUM.

785. yE. Podnpvaria L. (Kirs-käl) bladen dubbelt 3-fingrade,
med vid basen sneda, sågade småblad; blr hvita. — 3—4'.

- 2|. 7,. 8. — S. B. 147.

Odl. st. Södr. — Unga blad kunna nyttjas som spenat, och
unga stjelkar som turkiska bönor eller sparris.

309. CARUM.

786. C. Carvi L. (Kummin) bladen dubbelt parbladigt delade.

169

småbladen med n. trådsmala flikar; blr hvita eller rödlätta.

— 1-1^'. — ]) 6-8. — S. B. 115.

Äng. etc. allmän. — Frukten begagnas till mat- och bröd-
krydda, vid distillering af brännvin, samt emot kolik. Unga
blad såsom grönkål. Roten äfven ätlig, genom odling för-
ädlad.

310. PIMPINELLA.

787. P. Saxifraga L. (Bockrot) bladen enkelt parbladiga med
rundadt äggrunda, sågade småblad; blr hvita. — 1 — 2'. —
% 6, 7. — S. B. 160. — b) dissecta: småbladen delade i jemn-
breda flikar.

Torra äng. hela landet. — Hela vexten aromatisk, och ett
godt, mjölkökande foder för kor. Bladen kunna begagnas
som sallat och matkrydda. Roten är magstärkande och
drifvande, ger blå färg åt brännvin (beg. till särbalsam).

311. LASERPITIUM.

788. L. latifolium L. glatt och bläaktig; bladen dubbelt 3-fin-
grade med snedt hjertlika, hvass-sågade småblad; blr hvita
i stor flock! — 3—5'. — 2J. 7, 8.

Skogsäng, r. Al. — Roten begagnas i djursjnkdomar.

313. PEUCÉDANUM.

789. r. palustre Mönch. (5e/e««m L., ThijsseUnum,'E.o^vii. — Mjölk-
rot) stjelken kantig; bladen med triangellik omkrets, 3-dub-
belt parbladigt delade med smala, uddspetsade flikar; blr
hvita. — 2—3'. — 2|. 7, 8. — S. B. 380.

Våta st. hela landet. — Roten är skarp och kryddaktig.
Lapparne tugga den i stället för tobak.

.313. ANGÉLICA.

790. A. s.ilvestris L. (Skogspipa) flockskaften finludna; de ne-
dre bladen 3-uubbelt parbladiga med stora äggrunda, hvass-
sågade småblad, det yttersta vanl. helt; blr hvita. —3—4'.

— 2|. 7, 8. — S. B. 303.
Fukt. st. allmän.

791. A. littoralis Fr. flockskaften n. glatta; bladen med fårade
skaft, dubbelt parbladiga, småbladen olikformigt sågade,
det yttersta 3-klufvet ; fröen slutl. lossnande från sitt skal ;
blr gulgröna. — 3—4'. — 2}, 6, 7.

Hafsstränd. r. Eg. F., Nyl., s. Österb. — Föga skiljd från
An(j. Archan()eHca L. (vexer i Lappland), hvartill denna föres

170

såsom varietet af Wahlenb. o. a. Roten är aromatisk och
magstärkande.

314. SELINUM.

792. S. Carvifolia L. stjelken fårad med hiiiuaktiga, n. genom-
skinliga kanter; bladen 2~3-dubbeIt parbladiga med smala
uddspetsiga flikar; blr hvita. — 1—2'. — 2j- 7, 8.
Skogsäng, r. Nyl., Eg. F.

315. HERACLÉUM.

793. //. sibiricum L. (//. i^j^ondi/Zium L. — Björnfloka) bladen
2— 3-pariga, småbladen stora, flikade och grofsågade; blrna
gröngula, likastora. — 4—6'. — }) 7, 8. — S. B. 363. —
b) angustifolittm (II. arKjvstif.h.): bladflikarne långa ochjemn-
breda.

Äng. hela landet. — Har torkad en starkt sötaktig lukt
(som Libstickan). Roten innehåller en skarp saft.

316. PASTINACA.

794. r. sativa L. (Palsternacka) bladen omkr. 4-pariga, små-
bladen äggi-unda, sågade och något inskurna, på öfre sidan
glänsande; blr gula. — 1 — 3'. — }) 7, 8.

Odl. st. förvildad. Sydl. — Den odlade roten är hvit, köt- .
tig, söt, begagnas till mat och boskapsfoder.

317. ANTHRISCUS.

795. A. sylvestris Hoffm. (Cerefolium Bess., Chairophyllum L. —
Hundfloka) bladen 2 — 3-dubbelt parbladiga ; cnskildta svepet
5-bladigt, nedböjdt; blr hvita i flere skaftade flockar. —
2-3'. — 2j. 6, 7. — S. B. 124.

Odl. st. etc. allmän. — Blrna ge gul färg.

318. MYRRHIS.

796. M. odorata Scop. (Srandix L. — Kjafvel) mjukhårig; bla-
dens slutflikar sågade; frukterna m. långa, slutl. svarta;
blr hvita. - 2-4'. - 2|. 7, 8. -S. B. 374.

Odl. st. förvildad r. S)'dv. — Bladen starkt luktande, anv.
till matkrydda, samt som lindrande medel i bröstsjukdomar.

Fam. LXV. ACERINE^, Lönnar.

Be skr. Träd med motsatta, handnerviga blad och regel-
bundna blr. Fodret affallande, fritt från fruktämnet; kronblad

171

5 i knoppen tegellagda; stånd, mest 8: märken 2. Frukt af 2
enfröiga, vingade karpeller. Fröcn utan li\'ite. — Hos oss 1 art:

319. ACER.
797. A. platanoides L. (Lönn) bladen handlikt 5-klufna med
spetsade, groftandade flikar; blrna polygamiska (några träd
ha 2-könade blr, pä andi'a komma ej stånd., pä ett tredje
slag ej pistillen till full utveckling) blekgula, pä glatta skaft
i jemnhög vippa. — 5. — S. B. 86.

Skogsäng. Södr. — Högt och vackert, allmänt planteradt
träd med bvit och hård ved. Ger om våren en saft, som
kan inkokas till sirap, och hvaraf äfven erhälles ättika och
något socker. Bladen äro torkade ett godt foder för får,
yngre kunna de begagnas som sallat eller käl.

Fam. LXVI. CORNE^, Benvedsartade.

Beskr. Buskar eller örter med motsatta hela blad och re-
gelbundna, 4-taliga blommor i vippa eller flock. Fodret vidvext
fruktämnet, med 4-tandadt bräm. Kronblad och ståndare 4.
Stift och märke 1. Frukten stenfrukt med 2-rummig, 2-fröig
sten. Fröen med hvite. — Hos oss 2 arter i ett slägte:

320. CORNUS.

798. C svecica L. (Hönsbär) ört artad ; blrna små. svartröda,
kortskaftade i flock inom ett stort 4-bladigt hvitt svepe
(flocken liknande en ensam blomma) ; bladen oskaftade,
äggrunda; stenfrukterna röda. — 4 — 6". — 2J. 6, 7. —
S. B. 201.

Äng., fukt. st. allmän; Sydl. rar. — Bären smaklösa.

799. C. sangvinea L. (Benved) buske med röd bark ; blrna hvita
i platt vippa utan svepe; bladen skaftade, äggrunda; sten-
frukterna svartblå. — 5—8'. — 6, 7. — S. B. 235.
Lund. r. Al. — Veden mycket härd. ,

Fam. LXVII. CAPRIFOLIACE^, Tryartade,

Beskr. Buskar eller örter med hela blad och (hos oss)
parvisa blommor. Fodret vidvext fruktämnet, med 5-klufvet
bräm. Kronan sambladig, 5-flikig; ståndare 5 eller 4, tväväl-
diga; stift och märke 1. Frukt 1 — 3-rummigt, 1— få-fröigt bär,
sällan torr. Fröen med hvite. — 2 slägten hos oss med hvar
sin art.

172

Slägten och arter.

Kronan klocklik, ståndare 4, frukten torr Linnaea.

Kronan 2-läppig, öfre läppen 4-klufven ; stånd. 5, fruk-
ten bär Lonicera.

321. LINNEA.

800. L. hor e al is L. (Linnea) örtartad, långt krypande med run-
dade, glesnaggade blad, ocli röd lätta par visa, nedhängande,
klocklika blr. — 2|. 7. — S. B. 1.

Barrskog, allmän. — Flere fot lång, med täcka, särdeles
välluktande blr. Örten begagnad mot gikt och rheumatism.

322. LONICERA.

801. L. Xyldsteum L. (Try) buske med ovala, håriga blad;
blrna parvisa, hvitgula, af skaftens längd; bären röda, vid
basen sammanvexta. — 2 — 4'. — 6. — S. B. 319.
Skogsback. till s. Österb. — Veden mycket hård. Bären
verka kräkning och purgering.

Fam. LXVIII. STELLAT^, Krans bl ad iga.

Beskr. Örter med 4-kantig stjelk, kransvisa, smala, hcl-
bräddade blad och små blr i vippor. Fodret vidvext fruktämnet,
med vanl. omärkligt bräm; kronan sambladig, vanl. 4-klufven;
ståndare vanl. 4; stift 2 med knopplika märken. Frukten torr,
delbar i 2 enfröiga rum. Fröen med livite. — Hos oss 9 arter
i 2 slägten.

Slägten och arter.

Kronan platt, n. utan pip Galium.

Kronan tratt-lik Asperula.

323. GALIUM.
») Bladen 4 i krans, utan udd i spetsen, (blr hvita).

802. G. b o re a le L. (Hvit-måra) stjelken upprat med lancettlika,
3-nerviga blad; frukten hårig. — ^-1'. — 2|. 7. — S. B.
122.

Back. allmän. — Roten ger skön röd färg på ylle.

803. G. palusire h. (Kärr-måra) stjelken ucdliggande med smalt
lancettlika, en-nerviga mot spetsen bredare blad (stundom 6
i krans); frukten glatt; blr i flerblommig vippa. — \ — 1^'.
- 2|. 6, 7.

Väta st. allmän. — Bladen svartna gerna vid torkning.

173

804. G. trifidum L. stjelk och blad som föreg., de senare något
bredare; blr med 3-klufven krona pä 1 — 3-blommiga skaft
ur bladveckcn. — 2—6". — ^ 6, 7.

Strand, etc. hela landet. — Bladen svartna ej vid torkning.

to) Bladen 6 i krans, med hvass udd i spetsen, (bh- h\ita).

805. G. uUginoium L. stjelken slanlug med smalt lancettlika
blad; blr i dubbelt 3-delad vippa; frukten finprickig. —
3—12". — 2|. 7, 8.

Fukt. st. allmän.

806. G. triflorum Mich. (G. svaveokns Wg) stjelken slankig med
allångt lancettlika blad; blr vanl. 3 tillsammans pä skaft
från bladveckeu; frukten hårig. — 1—3'. — 2|. 7, 8. —
S. B. 669.

Bergstrakt, r. hela landet. — Är toi-kad mycket välluktande.
Ger god smak ät dricka och brännvin. Fördrifver mal.

c) Bladen vanl. 8 i krans, med hvass udd i spetsen.

807. G. Aparine L. (Snärjgräs) stjelken slankig, m. sträf (af
små taggar) med 6—10 n. jemnbreda blad i krans; blrna
Imta eller gulaktiga på utsperrade raka skaft; frukten krok-
liårig. — 1-4'. — O 6-8. — S. B. 419.

Odl. st. allmän. — Roten färgar rödt, saften begagnad mot
skörbjugg och frukten som kaffesurrogat. Den hos oss fö-
rekommande formen är G. Aparine * inftstum Kit.

808. G. Mollugo L. stjelken slankig, glatt med smalt lancettlika,
trubbiga, kortuddiga blad ; blrna hvita i rikblommig vippa ;
frukten glatt. — 1—3'. - 2|. 6, 7. — S. B. 357.
Backar etc. r. Sydöstr., Sat. — Roten färgar rödt.

809. G. verum L. (Gulmåra) stjelken upprat, finluden, otydligt
4 kantig (n. trind) med 8—12 jemnbreda blad i krans ;
blrna gula; frukten glatt. — 1—2'. — 2|. 7. — S. B. 165.
Back. etc. allm. till s. Österb. • — Blrna ge gul, roten röd
färg på ull. Bringar mjölk att ysta och ger osten gul färg.

324. ASPÉRULA.

810. Å. odorata L. (Mysk-madra) bladen lancettlika, omkr. 8 i
krans ; blrna hvita i upprepadt 3-greniga vippor ; frukten
krokhårig. — 4—8". — 2|. 6,. 7. — S. B. 218.

Lund. r. Nyl., Tav. — Torkad m. välluktande liksom Ga-
lium triflorum, som den äfven liknar till utseende och an-
vändning.

174

Fam. LXIX. VALERIANEiE, Vendelartade.

fjeskr. Örter eller buskar med motsatta vanl. pardelade
ellei- flikiga blad. Blommorna i flerdelade vippor eller hufvud
(utan holk). Fodret vidvext fruktämnet; kronan sambladig med
3 — 5-klufvet bräm; ståndare 5 eller genom felslagning färre (3j,
hos Adoxa genom tu-kl5'fning 8 — 10 med enrummiga knappar ;
märken 3, hos Adoxa 4, 5. Frukten fåfröigt bär, eller torr (och
1-fröig). Fröen med eller utan hvite.

Hos oss finnas 4 slägten med hvar sin art. (Adoxa afskiljes
vanl. till en egen fam. Adoxew)

Slägten och arter.

Stånd. 8—10, stift och märken 4 eller 5; foder
2— 3-flikigt; frukten bär Adoxa.

Stånd. 5, stift 0; kantblrna med stor och platt kro-
na; frukten bär (buske) Viburnum.

O

Frukten torr, 3-rummig (2 rum tomma)

Stånd. 3, ^ xitan fjun (ört med hela blad) . . . Valerianella.
stift 1. i Frukten torr, 1-rummig, med fjun (ört

[ med parbladiga blad) Valeriana.

325. ADOXA.

811. A. MaschateUina L. (Desmansknopp, Mj^skört) rotbladen
dubbelt 3-fingrade, långskaftade, stjelkbladen 2, enkelt 3-
fingrade; blrna 5, gröngula, i hufvud, toppblomman med
8, de öfriga vanl. med 10 ståndare. — 2 — 6". — ^ 5. —
S. B. 435.

Lund. Södr. — Har stark mysk-lukt.

326. VIBURNUM.

812. V. Opuhis L. (Olvon) bladen 3-klufna, hvasstandade ; blrna
hvita, de större kantblrna könlösa; bären röda. — 4—8'.—

% 6, 7. — S. B. 337.

Skogsäng, hela landet. — Bäi*en förlora sin elaka smak,

sedan de frusit; ättika och brännvin kunna af dem tillredas.

327. VALERIANELLA.

813. V. olitoria Mönch. (Fadia Vahl., Valeriana Locusta L. —
Vinter-rapunzel) stjelken klynncdelad med smalt aflånga
blad; blrna ljusblå, sumlade i hufvuden i grenarnas topp;
frukten n. klotrund med slät topp. — 3 — 10". — O 5 — 8.
— S. B. 232.^

Åkr. etc. r. Ål. — De första bladen ge en ganska god
sallat, hvarföre örten äfven odlas.

175

328. VALERIANA.
814. V. o/ficinalis L. (Vendelört) bladen parbladigt delade.
5— 9-pariga, med lancettlika småblad; blrna rödlätta eller
n. hvita i upprepadt 3-grcnig vippa. — 2—4'. — 2|. G, 7.
— S. B. 25.

Fukt. st. allmän. — Elma luktande; roten utgör ett af de
vigtigaste krampstillande och nervstärkande medel: är kraf-
tigast om våren. Örten Lar en särdeles hivande verkan på
kattor (liksom Kattmjmtan).

Fam. LXX. DIPSACE.^, Vädd-artade.

Beskr. Örter med motsatta blad och blr i hufvud inom ett
gemensamt svepe eller holk. Hvarje blma dessutom omgifven af
ett foderlikt, enskildt svepe. Fodi-et liopvext med fruktämnet,
med vanl. borstlikt bräm ; kronan sambladig, oregelbunden, 4-
(5-) flikig; ståndare 4 med fria knappar; stift 1 med enkelt märke.
Frukten enrummig, enfröig (skalfrukt), innesluten i sitt svepe.
Fröen med hvite. — Hos oss 2 slägten med livar sin art.

Slag te a och arter.

Blomfästet hårigt; fodret med 8—16 borstlika flikar . Trichera.
Blomfästet fjälligt; fodret med 5 små strålar Succisa.

329. TRICHERA.

815. T. ai-vensis Schrad. (Scabiosa L., Knnutia Coult. — Äker-
vädd) bladen pardelade ; blrna rödvioletta (eller hvita) i platt
hufvud, de yttre större. — 1—3'. — 2|. 7, 8. — S. B. 322.
Akr. etc. hela landet. — God fodervext, kan om våren be-
gagnas som kål.

330. SUCCISA.

816. 'S' pratensis Mönch. (Scabiosa Succisa L. Fältvädd) bladen
hela, lancettlika; blrna blå, sällan Inlta, likastora, i klot-
rundt hufvud. — 1—2'. — 4 8, 9. — S. B. 422.

Äng. allmän till s. Österb.

Fam. LXXI. SYNANTHEREiE, Holkblommiga.

Beskr. Örter med vanl. skiftevisa blad och små blommor,
tätt hopsamlade i hufvud inom hoLk (hvilket blomster något lik-
nar en ensam stor blomma). Holken bestående af vant. gröna

176

ijäll antingen i en enkel krans (enl-el höll) eller i flere rader lagda
på hvarandra itegelkujd liollc). Blommorna 2-könade eller honblom-
mor, regelbundna och piplika eller oregelbundna och tunglika;
ofta begge slagen inom samma holk: de piplika i midten {disk-
hlommor') och de tunglika i kanten (jstrålblommor). Blomfodret fast
hopvext med fruktämnet, foderflikarne förvandlade till fjäll, tag-
gar, enkla hår eller fjäderlikt fjun, som bekransa toppen af den
mogna frukten. Kronan ofvanpå fruktämnet, hos 2-könade blr
med 5-tandadt, hos honblrna vanl. med 3-tandadt bräm. Stån-
dare 5, lastade i kronpipen, med fria strängar och långa, till ett
rör omkring stiftet hopvexta knappar. Stiftet långt med 2r mär-
ken. Frukten enrummig, enfröig, hopvext med fodret, vanl.
med bihang i toppen. Fröen utan hvite.

Af denna mycket naturliga och derföre lätt igenkända familj,
tillika den största bland kärlvexternas familjer, finnas hos oss
35 slägten med 84 arter.

De hithörande slägtena fördelas lätt i följ. 3 afdelningar.

1. Cynarocepltalse: alla blommoi-na piplika och 2-könadc
(eller könlösa), bildande stora blomster med tegellagd holk.
Blomfästet fjälligt; frukterna med fjun.

2. Coryinbiferse: alla blrna piplika, 2- eller 1-könade, bil-
dande smärre blomster eller ock blrna af 2 slag: piplika, 2-
könade i midten och tunglika honblr i kanten af hvarje
bloiuster.

3. Ciclioriacese: alla blrna tunglika och 2-könade.

Slägten och arter.

1. CYNAnOCEPHALJE.

Kantblrna större, oregelbundna, könlösa; holkfjällen

sargade Centaurea.

/Holk af mjuka ijäll Saussurea.

Blrna / pj^jj^ ^^ krokuddiga fjäll Lappa.

lika, I Holk af i Alla holk- / Frukter med hårlikt fjun Carduus.
alla < hvassa, V fjäll med < Fruliter med fjäderlikt

tväkö- 1 rakud- } udd. ( fjun Cirsium.

[ diga j De inre holkfjällen färgade, utan
"'^ ^' \ fjäll. ( udd (gula blr) Carlina.

2. CORYMBIFERM.

Frukterna med 2—4 småtaggiga borst; fästet fjäl-
ligt, holken enkel med stor loderholk, vanl. utan
strålblr Bidens.

177

Kantblrnas frukter utan, diskblrnas med fjun:
fäste Qälligt

AUa
fruk-
terna

med
hårlikt

fjun
(fäste I
bart).

tegel-

Holk

enkel.

Alla
fruk-
terna
utan
fjun
eller
borst
(hol-
ken
tegel-
lagd).

kanten, holk enkel utan strålhlr

/'Blad skiftevisa, smala,

Strål- I ludna; honblr i kanten

/ eller på egna stånd . .

blr 0. ) Blad motsatta (3-deldta);

Holk \ [ alla blr 2-könade . . .

Strålblr / Strälblr i enkel rad,

af annan j lancettlika

färg än j Strålblr i flere rader,

lagd. i diskblr. ( trådsmala

( Strälblr tal-
Strälblr af samma i pjj^^a,

1 färg som diskblr. ) Strålblr få
\ ( (6-9) . .

Blr och blad samtida (bladen par-
/ klufna); holken af gröna i spet-
sen svarta fjäll med små fjäll

vid basen

Blr pä stan- - Enblomstrig med
gel, tidigare \ långa strålblr i fle-

än (de sto- j re rader

ra, runda- j Flerblomstrig med
de) rotbla- t korta eller inga

den. \ strålbk

Fä- 'Blomster i tät vippa med korta

stet i strålblr

fjäl- * Blomster ensamma på långa skaft,

ligt *• med länga strålblr

eller I Blomster i klasar, utan strålblr ; ^
hå- f honblr med oflikad krona, blan-

rigt. \^ dade med de 2-könade

^ Blom- I I klasar : honblr oflika-
stren \ de, blandade med de

talrika < andra

Fä- I utan / 1 vippa : honblr få, 3-fli-

strälblr. kiga i kanten

stet ( Blom- /Med eller utan strålblr;

ster en- I fästet slutl. kägellikt

bart. / samt ) (bladen delade i tråd-

eller få ij smala flikar) ......

grentop-rMed strålblr; fästet n.
parna. \ platt (bladen hela) . .

Filago.

Gnaphalium.

Eupatorium.

Aster.

Erigeron.

Inula.

Solidago.

Seneeio.

Tussilago.

Petasites.
Achillea.
Anthemis.

Artemisia.

Tanacetum.

Matricaria.

Crysanthemum.
12

178

3. CICHORIACEM.

(Alla ha gula blr utom Mulgedium, och bart fäste utom Hypocliaeris.)

Frukter utan fjun, holk enkel med några mycket

små fjäll vid basen Lapsana.

/Fjunet,Holk enkel Tragopogon.

Fruk- / skaf- < Holk tegellagd ; fästet med stora
\^Qy. k tadt. ' kronbladslika affallande fjäll . . . Hypochauis.
T \ I Holk enkel med smärre fjäll vid ba-

\ Fiunetl ^^^ (blomster i vippa, bladig stjelk) Picns.
fjader-A \ /Af smala fjäll (bladlös stän-

likt I oskaf- j Holk ^ g^j) Leontodon.

fjun. f fadt. [ *^^^^" JAf breda hinnkantade Ijäl]

y \ lagd. [ (stjelk bladig, blomster få,) Scorzonera.

!/ Holk enkel med nedböjda fjäll (fo-
Fjunetl derholk) vid basen (ensamt blom-
skaf- \ ster pä stängel) Tai-axacum.
tadt. fHolk tegellagd (bladig ocli mång-
^ blomstrig) Lactuca.
/Holk enkel med fjäll vid basen . . Crepis.
la- iFiuneti /Frukter platta med mjuka

i \ Holk I ^iäi' (storbladiga örter) . . Sonchus.

likt I oskaf- 1 ) Frukter platta med styfva

^ j tegel- / ^^^^. ^^-^^ ^^^^ Mulgedium.

Q^"- t tadt. / lagd. / Frukter trinda eller kantiga

\ 1 [ med styfva här Hieracium.

331. CENTAURÉA.

817. C. Cydnus L. (Blåklint) holkfjällcn utan bihang, gröna,
hårbräddade; bladen jemnbreda, de nedre ofta parklufna;
blrna vackert blå, sällan hvita. — 1—3'. — © 6, 7. —
S. B. 52.

Åkr. allmän. — Införd med säd och på sina ställen derföre
kallad Sveriges blommor. Frisk saft ger med alun vackert
blått bläck.

818. C. Jacéa L. (Rödklint) holkfjällen bruna, med ett rundadl,
aargadt bihang; bladen lancettlika, vanl. hela; blrna röda
(frukterna utan hår). — {—%'. — 2J< 7, 8.

Torra st. till s. Österb. — Bladen färga gult; dekokt på
desamma nyttjas till gurgel vatten.

819. C. austriaca Willd. (C. phrmja, austriaca) holkfjällens bi-
hang kamlikt kantade med svarta hår; bladen äggrundt-

179

lanceitlika, sägtandade, de ucdra nedlöpande; bb-na röda.

— i— 2'. — 2J, 7, 8.
Äng. Södr.

820. C. Se a bio sa L. (Vädd-klint) holkfiällen svarta ined kamlikt
bihang; bladen pardelade med inskurna och tandade llikar;
blrna röda, sällan livita. —2 — S^'. — 2(- 7, 8. — S. B. 327.
Back. etc. Södr. — Nyttjas mot reforraar och annat utslag.
Färgar gult.

332. SAUSSURÉA.

821. S. alpina DC. (Serratula L.) blomstren ^^oletta i tät vippa;
bladen lancettlilia — äggrunda, småtandade, mjukludna. —
^ 7.

Fjelltrakter, n. Österb., Lad.

333. LAPPA.

822. L- tomentosa Lam. (Arctium La2>]a,h. h. — Stor kardborre)
blomstren i flocklik vippa; holken nätlikt ullig, de inre
fjällen lancettlikt aflånga, trubbiga med rak udd; bladen
stora, n. hjertlika, under hvitulliga; blrna röda. — 2 — 4'.

- 2|- 7, 8. — S. B. 63.

Byar, väg. Sj^dl. — Rötterna innehålla mycket Inulin och
bittra extractivämnen ; begagnas såsom blodrenande, svett-
och urin-di-ifvande. Friska blad nyttiga vid rötsår och hud-
löshet. Kallas på apotheken Bardana. — Bladen om våren
ge en hälsosam mat.

823. L. in in or DC. (Arctium Lappa L. — Liten kardborre) blom-
stren i klaslik samling, holken glatt eller något näthärig med
syllika fjäll, de inre färgade; blad och blr som föreg. —
1—3'. — 2|. 7, 8.

Byar, väg. allmän till s. Österb. — Nytta som föreg.

334. CARDUUS.

■824. C. cri-ipus L. (Krus-tistel) blomsterskaften småtaggiga, upp-
räta med 1— 4-blomster ; bladen långt nedlöpande (så att
stjelken öfverallt är bladkantad), bredt lancettlika, inskurna,
taggiga, under hvitulliga; blrna röd violetta. — 2—3'. —
O, }) 7, 8.
Åkerrenar hela landet.

825. C. nutans L. blomstren lutande ät sidan, ensamma pä tagg-
lösa skaft; blad som föreg.; blrna röda. — 5—2'. — ]) 7.
Torra st. r. Nyl.

180

335. CIRSIUM.

826. C. lanceolatum Scop. (Carduus L. — Vägtistel) blomstren
stora, ensamma (sällan 2 tillsamman) med toi-nnddiga liolk-
fjäll ; bladen nedlöpande, parklufna med tuklufna tornud-
diga flikar, ofvanpå småtaggiga, under hvitludna; blrna
röda. - 2-4'. — 2|. 7, 8. — S. B. 416.

Väg. allmän till s. Österb. — Blomstren bringa mjölk att
ysta.

827. C. i)alustre Scop. (Carduus L. — Kärrtistel) blomstren klas-
likt gyttrade, med m. kortuddiga holkfjäll; bladen som
föreg. men med mindre taggar, of van småuUiga, under
gröna; violetta blr. — 3-6'. — 2|. 7, 8. — S. B. 428.
Fukt. äng. hela landet. — Späda skott och blad beg. såsom
grönsaker.

828. C. arvense Scop. (Serratula L. — Åkertistel) blomstren i
ojemn vippa med holkfjäll som föreg. ; bladen vanl. icke
nedlöpande, lancettlika, bugtiga, taggbräddade, pä båda si--
dor gröna; blrna gredelina. — 2 — 4'. — 2|. 7, 8. — b) ma-
ritimmn: bladen nedlöpande, pardelade med 2 — 3-klufna, ut-
sperrade flikar. — c) horridwn: bladen nedlöpande, par-
klufna, med taggiga flikar.

Åkr. allmän, h) och c) Nyl. — Stjelkarne lemna mycket
pottaska.

829. C. heter opTiyllum All. fCaccFwtw L. -* Brudtistel) blomstren
få och stora på långa enkla skaft; holkfjällen som föreg.;
bladen lancettlika, hela eller parflikiga, omfattande, ej ned-
löpande, under hvitulliga; blrna röda. — 2—3'. — 2J. 7, 8.
Äng. hela landet.

830. C. oleracenm Scop. (Cnicus L. — Kåltistel) blomstren flere
i toppen, inom äggrunda, något färgade skärmblad; holk-
fjällen sylspetsade; bladen med hjertlik bas-, stjelkomfat-
tande, parklufna, taggbräddade; blrna gula. — 2 — 4'. —
2(, 7, 8. ~ S. B. 698.

Fukt. äng. r. Ål. — Bladen beg. såsom kål.

336. CARLINA.

831. C. vuJyaris L. (Spåmanstistel) yttre holkijällen parklufna,
torniga, de inre strål-lika; bladen lancettlika, tandade, tag-
giga, under finulliga ; blrna blekgula. — 1—1^ '• — 3) '''i 8.
— S. B. 434.

Backar r, Södr. — Roten svett- och urin-drifvande.

181

337. BIDENS.

832. B. tripartita L. (Brunskära) blomsti'en iippräta wtan strål-
blr; bladen 3-deldta, inskurna och sågade; blrna gula. —
i— 2'. — ©7,8. — h) minor: liten med hela, aflånga blad.
Fukt. st. allmän till s. Österb.

833. B. cernua L. (Lutskära) blomstren lutande vanl. utan strål-
blr; bladen hela, sågade, lancettlika eller smalare; blrna

^ gula. — 2" — 2'. — 0 7,8. — i) radiata {Coreopsis Bidens L):
med strålblr.

Fukt. st. till s. Österb. — i) Sat. — Begge ha bitteit aro-
matisk smak. Färga med alun vatten fuktadt ylle brandgult.

338. FILÄGO.

834. F. montana L. (_Gnaphalium Willd. — UU-blomster) öfver-
allt hvitullig med n. jemnbreda, oskaftade, uppräta blad;
blomstren hufvudlikt hopgyttrade med små gulaktiga blr.

— 3—8". — O 6, 7. — S. B. 659.
Sandback. Södr.

339. GNAPHALIUM.

835. G. uliginosum L. (Kärrtofsar) stjelken uppstigande, vanl.
grenig, ullig ; blomstren oskaftade, hufvudlikt g}^ttrade, grå-
bruna; bladen smalt lancettlika, mjukludna. — 1 — 8". —
O 7, 8. — b) pilulare: frukterna sträfva af små hår.
Fukt. st. allmän, h) n. Österb.

836. G. sylvaticum L. (Skogstofsar) stjelken nederst något upp-
stigande, enkel, ullig; blomstren i ax, svartbruna; bladen
n. jemnbreda, ofvan slutligen glatta, under h^'^tulliga. —
i— 1'. — .21- 8.

Torra st. hela landet.

837. G. dioicum L. {Antennaria Gsertn. — Kattfot) Stjelken upp-
rat, enkel, ullig; blomstren skaftade i jemnhög samling,
hvita eller röda; bladen ofvan glatta, under hvituUiga, från
roten spadlika, pä stjelken jemnbreda, tilltryckta. — 2—6".

— 2}- 5, 6. — S. B* 148.
Torra backar allmän.

340. EUPATORIUM.

838- E. cannahinum L. (Hampört) blomstren små, 5 — 6-blöm-
miga, i tät vippa; bladen 3( — 5)-delade med sågade flikar;
blrna rödlätta. — 2—5'. — 2|L 7.
Strand, r. n. Kar., Lad. — Örten innehåller etherisk olja

182

och bittra ämnen, fordom officineli. Stjelkarne kunna n5it-
jas som hampa, hvilken örten äfven liknar.

341. ASTER.

839. A. Trij)olium L. (^Tripolium vulyare DC. — Strand-astej')
bladen jemnbreda, tjocka; blomstren i qvast, strälblr blå,
diskblr gula. — {~1\'. — 2|. 7, 8. ~ S. B. 470.
Hafsstränd. till s. Österb.

342. ERIGERON.

840. E. acris L. (Binka) blomster vanl. i klase; bladen lancett-
lika, vid roten tunglika, jemte stjelken håriga ; strälblr i-öd-
lätta. — ^—1'. — ^ 7.

Torra backar, hela landet. — Nyttjades redan af Greker
och Romare mot s. k. förhexning af barn. På apoth. Co-
nt,za caerulea.

343. INULA.

841. /. Helenium L. (Ålandsrot) blomstren få, mj^cket stora,
gula; bladen stjelkomfattande, äggrunda, under ludna. —
2—4'. — 2\. 8—9. — S. B. 55.

Fukt. st. r. Al. — Nyl. — Roten är tjock, kamferluktande,
innehållande inulin (ett slags stärkelse), begagnad såsom
läkemedel i mag- och bröst-sjukdomar, äfven mot utslag.
Kokad med ister beg. mot ormbett.

842. /. saliclna L. blomstren 1 — fä, gula; bladen stjelkomfat-
tande, lancettlika, glatta, i brädden fintaggiga. — 1 — 2'. —
2|, 7, 8.

Ängsback. Sydl.

344. SOLIDÅGO.

843. <S. Virgdurea L. (Guldris) blomstren gula, i täta spiror;
bladen lancettlika, de nedre sågade." — 1 — 3'. — % 7 — 9.
Back. allmän. — Är stärkande och urindrifvande. Kallas
på apoth. ConsoUda sarracenica. — Ger äfven gul och brun
färg.

345. SENECIO.

844.- S. Jacobcea L. blomstren uppräta med talrika, utstående
strälblr ; bladen pardeldta med inskurna och tandade flikar ;
blr gula. — 2-3'. - J2|. 7, 8. — S. B. 606.
Torra st. r. Nyl. — Bitter ört, fordom officinell. Ätes på
Kamtschatka.

183

845. S. fylvaficns L. blomstren uppräta med korta, tillbakarul-
lade, stundom felsläende strälblr; foderholken af 3 — 5 små
fjäll; bladen pardelade; blr gula. — ^—1'. — O 7, 8.
Torra st. Ål.-Nyl.

846. .5. vulgär is L. (Bo-öi't) blomstren lutande, vanl. utan strål-
blr; foderholken af omkr. 10 fjäll; bladen pardelade; blr
gula. — 4—12'. — O 6—11. — S. B. 353.

Odl. st. allmän. — Beg. till gulfärgning.

346. TUSSILÅGO.

847. T. Fa rf ar a L. (Hästhof) bladen rundadt hjertlika, bugtiga
och tandade, under hvituUiga ; blrna gula i ensamt blomster
på Qällig stängel. — 3-6". — ^ 4, 5. — S. B. 2.
Leriga st. Södr. — Örten redan från äldsta tider använd
mot hosta och bröstkrämpor. En blåaktig ull, som vid
början af vintern finnes på roten, kan beredas till fnöske.

— Anses utvi.sa godt brunnställe.

347. PETASITES.

84-8. P. vulgär is Desf. (7*. officinalis Mönch, Tussilago Petasiies L.

— Pestrot) blomstren rödlätta utan strälblr i klaselik sam-
ling; bladen hjertlika, bugtiga och tandade, under gråludna;
honbir få i kanten (någi-a stånd bära deremot talrikare eller
endast honbir = Tmsilago hyhrida L.). — 5 - 12". — 2J. 4, 5.

— S. B. 224.
Strand, r. Sydv.

849. P. frigida Fr. {Tussilago L.) blomstren brungula i qvast,
vanl. med korta strålblr; bladen n. som föreg. — 1 — 1^'.

— 2^ 5, 6. — S. B. 680.
Fjelltrakt. n. Österb., Sav., n. Kar.

348. ACHILLÉA.

850. A- Millefolium L. (Rölleka, Backhumla) bladen dubbelt
parbladigt delade med jemnbreda flikar; blomstren små med
hvita eller rödlätta strålblr. — 1—2'. — 2|. 7—9. — S. B. 74.
Torra et. allmän. — Har kr5'^ddlik lukt och besk smak:
officinen. Beg. till blombrännvin eller thé emot kolik, gikt,
rödsot o. a. Det förra, äfvensom färska blad, på sår såsom
renande och läkande.

851. A. Ptarmica L. {Ptarm. vnlgaris DC.) bladen hela, jemn-
breda, sågade; strälblr hyita. — 1—2'. — 2|- 7, 8. — S. B.
207. — i) tuhulijlora: kantblrna piplika, stön*e än diskblrna.
Åkerrenar etc. Södr. h) vid Åbo. — Bladen färska, gnug-

184

gade verka nj^sning, ofta näsblod ; den beska roten skall
stilla tandverk. Förhindra öl och dricka att surna. — Ofta
odlad med dubbla strålblr under namnet Tusenskön.

349. ANTHEMIS.

852. A- ar v en SIS L. (Åkerkullor) bladen dubbelt parbladigt de-
lade med jemnbreda flikar; fästets fjäU lancettlLka; fruk-
terna 4-kantiga; strålblr hvita. — 1—2'. — O 5—7.
Åkerrenar Södr. — Till egenskaper lik Matr. Chamomilla,
men vida svagare och n. utan lukt. Till utseende närmast
lik Matr. inodora, men skiljd genom de smått gråludna
bladflikarne och stjelken.

853. A. Cotula L. iMaruta DC. — Surkullor) bladen soin föreg.,
fästets fjäll borstlika; frukterna n. trinda ; strålblr hvita.
— 1—1^'. — O 5—9. — S. B. 429.

Byar, gat. r. Nyl., s. Kar. — Illa luktande.

854. A. tinctoria L. (Cota Gay. — Färgkullor) bladen pai'bla-
digt delade med smala hvass-sågade flikar ; fästets fjäll lan-
cettlika; strålblr gula. — ^—2'. — 2|- 6, 7. — S. B. 62.
Åkr. Södr. — Blrna stora, vackra. - Ger vacker gul färg
åt ylle, förut fuktadt med alun vatten.

350. ARTEMISIA.

a) Blomfästet hårigt (Ahsinthium).

- 855. A. Ahsinthium L. (Ahs- vulgäre Lam. — Malört) bladen med
lancettlika, på båda sidor gråludna flikar, de från roten
3-dubbelt pardelade; blr gula. — 2—3'. — 2|, 8. — S. B.
106.

Byar; till s. Österb. — Har kiyddlik lukt och besk smak.
Malörtsbrännvin är af de förnämsta magstärkande medel ;
äfven nyttjas malört pulveriserad emot mask, samt emot
ohyra.

to) Blomfästet glatt (Abrotanwn).

856. A. vulgaris L. (Gråbo) bladen dubbelt pardelade med lan-
cettlika, ofvan glatta, under hvitulliga flikar; stjelken upp-
rat; blr bruna. — 2—4'. — SJ, 8. — S. B. 417. — 6) coar-
ctata: med täta klasar och under snöhvita blad.

Odl. st. hela landet, i) Hafsstränd. Eg. F., Ny 1. — Något
mindre besk än föreg. Pulver af sidorötterna berömme?
emot fallandesot. Af bladnllen beredas i Japan ocli China
små bollar, som brännas på giktsjuka ställen (moxa).

857. A. campestris L. bladen 2 — 3-dubbelt pardelade med n.

185

trådsmala och vanl. glatta flikar; stjelken nedliggande eller
uppstigande; blomstren ra. små, bruna, ensidiga. — 1 — 3'.

— 2\. 7—9.
Torra sf. Södr.

351. TANACÉTUM.

858. T. vulgäre L. (Renfana) bladen parbladiga med parklufnji
småblad (småbladen varierande, från linjesmala till lialf-
tumsbreda och krusiga) ; blomstren halfklotformiga, gula.

— 2—3'. — 2|. 8, 9. — S. B. 8.

Torra st. hela landet. — Är officinell, bittert aromatisk,
magstiirkande och niaskdödande , utvertes begagnad verk-
stillande. Bladen ge grön färg.

352. MATRICARIA.

859. 3/. mödor a L. (Tripkwospermvm Schultz, Pijrethrum Sm.)
blomfästet inuti tätt, blomstren med hvita strålblr (stundom
felande) ; bladen 2— 3-dubbelt pardelade med n. trådsmala
flikar; fruktenia med 3 åsar. — \ — l^'. — © 6 — 8. —
b) salina (M. maritima L.) : mindre med korta, trinda och
köttiga bladflikar.

Odl. st. allmän. 1) Hafsstränd. — Utan lukt.

860. M. C'ÄaOT07«i7/a L. (Kamillblomma, Johannisblomma) blom-
fästet högt, ihåligt; blomstren med hvita strålblr och 5-tan-
dade diskblr; bladen som föreg.; frukterna med 5 åsar. —
4-8'. — O 6, 7. — S. B. 50.

Torra, odl. st. Södr. — Är officinell: de starkt luktande
blrna äro invertes begagnade (pulveriserade eller kokade
till thé) svettdrifvande och magstärkande samt utvertes (i
kryddpåse) verkstillande och fördelande. Lemnar äfven
gult färgämne.

861. M. discoidea DC. som föreg., men mera grenig och ned-
liggande, med 4-tandade blr utan strålblr. — 2 — 10". —
O 7, -8.

Gator, odl. st. Eg. F., N)^., Tav., Sav., s. Österb. — Ny-
ligen obsei-verad, är den pä sina ställen redan ytterst all-
män och S5'nes sprida sig öfver hela landet. — Luktar n.
som föreg.

353. CRYSANTHEMUM.

862. C. Leucant kemum L. (Prestkrage) dc nedre bladen lång-
skaftade, spadlika, de öfre lancettlika, alla sågade; blom-

186

stren stora med hvita strälblr. — 1 — 1^'. — 2\. 1^ 8. —
S. B. 346.
Torra st. allmän.

354. LxipSANA.

863. L. comniunis L. (Tomt-Ört) blomstren blekgula i stor vippa;
de nedre bladen Ijq-formiga med m. stor ändflik, de öfre
äggrunda och tandade. — 2 — 3'. — 0 7—9.

Odl. st. Södr. — Stjelkarne kunna nj^ttjas till mat, och
beg. som huskur emot bröstlidande.

355. TRAGOPÖGON.

864. T. praiensts L. (Bockskägg) blomstren få, stora, Ijnsgula,
holkfjällen vanl. 8, kantblrna slrållikt förlängda; bladen
glatta, n. jemnbreda, från basen afsmalnande, kölade. —
i^— 3'. — ' 2|. 6, 7. — S. B. 146.

Äng. Södr. — Rot och späda skott beg. till mat.

356. HYPOCHxERIS.

865. //. maculata L. (Oxögon) stjelken vanl. enbladig med 1— 4
stora, gula blomster; rotbladen talrika, aflånga, tandade,
vanl. mörkfläckiga. — 1 — 3'. — 2|; 6—8.

Ängsback. allmän Södr.

357. PICRIS.

866. P- hieracioide.s L. blomstren i vippa; bladen lancettlika,
tandade, stjelkomfattande. — 2—4'. — 2J- 7 8.

Väg. etc. r. Lad.

358. LEÖNTODON <Apargia HolTm.).

867. L. autumnaltK L. (Mjölkblomster) stängeln vanl. grenig
med 2 — flere (sällan ensamt) blomster; holken småningom
afsmalnande ocli öfvergående i det upptill pipiga skaftet ;
bladen smala, hela eller pardelade. — 2— 12". — 2\. 7-10.
— S. B. 642.

Allmän.

868. L. hastilis L. stängeln alltid enkel och enblomstrig; hol-
ken med äggrund bas; bladen lancettlika, tandade eller
parklufna med breda nedåt rigtade flikar. — J— 1'. —
^ 6_8. — S. B. 643. -- Varierar: glatt (n) glabratns,
L. hastile L.) eller sträfhårig (b) hispiåug, L. hispidus L.).
Äng. etc. d) Nyl., Lad. b) hela landet.

187

359. SCORZONÉRA.

809. S. humilis L. (Ormrot) stjelken nederst ullig med vanl.
ensamt blomster ocli 2 — 3 n. jemnbreda blad; rotbladen
ovala— lancettlika med ulliga skaft. — 3-10". — 2|, 6, 7.
- S. B. 212.

Fukt. äng. r. Nyl., s. Kar. — Roten stor och svart, bitter,
beg. som upplösande medel, men förlorar genom odling
sin bitterhet och beg. såsom kål.

360. TARAXACUM.

870. T. officinah Web. {Leontodon Tar. L. — Lejontand, Smör-
blomma) stängeln ihålig, med stort, gult blomster; bladen
stora, parflikiga. — 1—12". — 2|. 5-10. — S. B. 4. —
6) palustre {T. palmtre DC): Stängeln pä midten uppblåst;
foderholkfjällen äggrunda, tryckta till holken.

Allmän, b) fukt. st.. Al. — Har ymnig mjölksaft, som
innehåller bittra extractivämnen. Roten, tagen om våren,
nyttjas såsom upplösande och blodrenande medel i många
sjukdomar; kokad beg. till mat, liksom de unga bladen.
Är af ven en god fodervext, som skall öka mjölken hos kor.

361. LACTUCA.

871. L. muralis Don. {Prcnanthes L. — Vildsallat) blomstren
små, omkr. 5-blommiga i gles vippa; bladen parflikiga med
stor ändflik. — 2-3'. — 2j. 7—8.

Steniga st. Al., Nyl., Lad.

362. CREPIS.

a) Bladen på stjelken, sträfhäriga.

872. C. biennix L. bladen parflikiga med nedåt rigtade flikar,
de öfversta lancettlika och tandade; blomstren stora. —
2-4'. — ]) 6, 7. — S. B. 735.

Äng. r. Lad.

b) Bladen på stjelken, glatta eller n. glatta.

873. C. teet 6 rum L. (Krepe) de nedre bladen lancettlika, tan-
dade eller parflikiga med rakt utstående flikar, de öfre
jemnbreda, med den pil-lika basen stjelkomfattande. —

i-2'. — O 6—9.

Åkerrenar etc. allmän. — Varierar betydligt.

874. C. pälndosa Mönch. {Uieracium L.) bladen stora och glatta:
de nedersta aflånga, skaftade, vid basen parflikade med

188

nedåt rigtade flikar, de öfre lancettlika, lijertlikt omfattande.

— 2—3'. — 2|. 7.
Fukt. äng. hela landet.

c) Bladen från roten.

875. C. pr mmorsa Tausch QnUjhus Fr., Hieractum L.) blomstren
små i klaselik samling; bladen aflånga, småtandade, mot
spetsen vidgade, mot basen afsmalnande till skaft. — 1 2'.

- 2}. 6, 7.
Äng. r.

363. SONCHUS.

876. S. arvensis L. (Fet-tistel) blomstren stora, brandgnla i
flocklik vippa; holk och blomsterskaft glandelhåiiga ; bla-
den parflikiga med lijertlikt omfattande bas. — 2 — 3'. —
2|j 7, 8. — J) Httoralis i_S. maritimus L.) : blomstren få, holk
och blomsterskaft n. glatta; bladen parflikiga med lancettlik
omkrets eller hela och jemnbreda.

Akr. allmän Södr. — 6) Hafsstränder, till s. Österb.

877. S. oleraceus L. (Mjölktistel) blomstren blekgula; holkens
bas samt blomsterskaften upptill ull-mjöliga, slutl. glatta;
bladen blägröna, parflikiga med omfattande, utstående flikar
vid basen; frukterna sträfprickiga. — 1 — 3'. — O 7 — 9.
Odl. st. allmän. — Späda blad och skott n}'ttjas som sallat.

878. S. asper Vill. blomster, holk och skafi som förcg.; bladen
gröna, hela, taggtaiidade med omfattande, tillbakaböjda fli-
kar vid basen; frukterna släta. — 2 — 3'. — O 7 — 9.
Odl. st. allmän till s. Österb. — Bladen till sallat.

364. MULGEDIUM (Sonchus L.).

879. ^f• alpinuvi Less. blomstren blå, uti klase; bladen IjTfor-
miga med pil-lik, omfattande bas. — 2—4'. — 2(. 8.
Fjelltrakt. n. Österb.

880. M. sibiricum Less. blomstren blå, i jemnhög vippa; bla-
den lancettlika, tandade eller parflikiga. — 2|, 8.

Fukt. st. s. Österb., Lad.

365. HIERACIUM.

a) Bladlös eller enbladig stängel med synbara grenskott.
Bladen helbräddade (utom 886) och trubbiga (utom
882). [Frukternas hår enradiga, likalånga och mycket
fina.]

881. H. Pilosella L. stängeln bar, enblomstrig; kantblrna på
yttre sidan rödrandiga ; bladen tunglika, ofvan gröna, lång-

189

håriga, under tätt hvitludna. — 3-6". — 2^ 6, 7. — S. B.

458.

ToiTa back. allmän. — Fordom officinell.

882. H. aur Iculcefor me Fr. stängeln vanl. bar, 1 — 2- (sällan
fler-) blomstrig; bladen lancettlika, spetsiga, ofvan blågröna,
glatta eller gleshäriga, under tunnt gråludna. — 3—6". —
2|. 6, 7.

Torra back. r. Ål.

883. II. Auricula L. Stängeln vanl. enbladig med 1 — 8 blomster
i tlocldik samling ; blrna rent gula, stiftet gult ; bladen lan-
cettlika— tunglika, med långa glesa hår nedtill i kanterna,
för öfrigt pä båda sidor glatta, blågröna. — 3 — 10". — % 6, 7.
Ängsback. allmän till s. Österb.

884. H. svecicum Fr. stängeln vanl. 1-bladig, långt hvithårig,
upptill glandelhårig med vanl. talrika blomster; blrna på
yttre sidan brandgula eller rödrandiga, stiftet brunt; bla-
den som föreg. — 1 — 2'. — 2|. 7.

Fukt. äng. Nyl., Lad., Sav., Sat., s. Österb.

885. //. pratense Tausch (fl. dubtum Hn, //. collinum Gochn.)
stängeln 1-bladig, långhårig, upptill något stjernluden med
talrika blomster; blr och stift gula; bladen lancettlika —
lunglika, rent gröna, långhåriga. — \—l^'. — 2}- 6, 7.
Äng. r. Nyl., Tav., Lad.

886. H. fuscum Yill. stängeln n. bar, långhårig med fS blom-
ster; blrna under brandgula, stiftet brunaktigt; bladen bredt
lancettlika, glest tandade, blågröna, på båda sidor långhå-
riga. — 4-6". — 2}. 7.

Bergstrakt, r. Nyl., Lad., Sat., s. Österb.

b) En— 6-bladig stjelk, utan (eller med underjordiska)
grenskott. Bladen helbräddade och spetsiga (utom
de nedersta hos 887, 888). [Frukternas hår såsom i
föreg. afd.]

887. II' pr ce a I tum Vill. blågrön ; stjelken glatt eller gleshårig;
bladen lancettlika, glatta, de nedersta trubbiga; holkfjällen
grönaktiga med hårig rygg och blek kant. — 1 — 2'. — 2}. 6, 7.
Torra st. r. Njd., Sat., Lad.

888. U. collinum Fr. {H. fallax W.) rent grön; stjelken hårig
och stjernluden; bladen lancettlika, sträf håriga, stjernludna;
holkfjällen trubbiga, enfärgade, öfverallt svart-glandelhåriga.
— {-%'. — 2|, 6, 7.

Torra äng., back. hela landet.

889. //. glomeratum Fr. blekgrön; stjelk och blad som föreg.,

190

men med korta och mjuka här; holkfjällen i kanterna ble-
ka, pä midten svart-glandelhäriga, de inre spetsiga; blom-
stren kortskaftade. — ^—1'. — 2\. 1.
Äng. hela landet.

890. //. cymosum Fr. (//. Nestkri Vill.) grön; stjelken långhårig
och stjernluden; bladen långhåriga, under något stjernludna,
lancettlika, de nedersta n. omv. äggrunda och trubbiga;
holkfjällen spetsiga, hvithåriga med få svarta glandelhär
och bleka kanter; blomstren långskaftade. — 1^ — 2'. — 2}- 7.
Äng. r. Nyl., s. Kar., Sat. — Denna och föreg. 3 arter
mycket nära förenade.

c) En— mång-bladig stjelk, med qvarsittande rotblad. Bla-
den tandade. [Frukternas hår olikalånga, n. 2-radiga,
styfva.]
* Stiftet blåaktigt eller svai'tbrunt. Blombrämet glatt»

891. H. murorum L. stjelken vanl. med ett ensamt blad och
blomstren på båglikt uppböjda skaft; rotbladen talrika, stora,
långskaftade, tunna och ljusgröna, äggrunda med tvär eller
hjertlik bas, håriga utan stjernludd; holken med svarta
glandelhår. — 1^ — 2'. — 2[i 6, 7. — h) incisum: bladen djupt
fliktaiidade.

Skog. etc. hela landet. — V) Sat., Lad. — Fordom officinell
under namnet Pulmonarea gallica.

892. B. cceslum Fr. stjelken 1— få-bladig med blomster på raka
skaft; rotbladen talrika, blågröna, lancettlika— äggrunda
med tvär eller afsmalnande bas, under långhåriga och stjern-
ludna; holken hvithåi-ig och stjernluden, vanl. utan glan-
delhår. — li—l'. — 2^ 6—8.

Back. hela landet. — Öfvergår utan gräns i föreg.

893. H. vulgatum Fr. (JT. mamlatum Sm.) stjelken flerbladig med
blomster i grenig vippa ; rotbladen få, lancettlika— äggrunda
med afsmalnande bas, gleshåriga utan stjernludd; holken
med svarta glandelhår. — 2 — 3'. — SJ- 6, 7.

Äng., back. allmän.

** Stiftet gult; brämet fint hårbräddadt.

894. ff. saxifragum Fr. stjelken vanl. mängbladig med n. jemu-
höga blomster på m. smala skaft; rotbladen få, blägröna,
lancettlika, under långhåriga och stjernludna; holken glest

ff' hvithårig, med eller utan glandelhär. — 2|. 6, 7. — i) his-
pidissimum: bladen pä båda sidor långhåriga.
Klippor r. Eg. F., Nyl. — ö) E^. F.

191

il) Mängbladig stjelk med vid blomniagen förvissnande
eller inga rotblad. Bladen tandade. [Frukternas hår
som i fö reg. afd.]
* Bladen icke stj elkem fattan de ; stiftet brunt.

895. //. vig i dum Hn. stjelken styf med flergrenad blomstervippa;
bladen brcdtlanccttlika, glest groftandade; holkfjällen smala,
spetsiga, enfärgadt svartgröna, föga glandclJiäriga och stjern-
ludna med utstående spets, vid torkning svartnande. —
3—5'. — 2). 7—9.

Back. r. ÅL— Nyl.

896. 11. tridentatum Fr. som föreg. men med enklare, qvastlik
vippa; ljusgröna, m. tunna, n. genomskinliga blad, blek-
kantade och ej svartnande liolkfjäll. — 2 — 3'. — 2j. 7 — 9.
Back. etc. r. Eg. F., Sat., s. Kar. — Från föreg. föga skiljd
art.

897. //. gothicum Fr. stjelken styf med lancettliica, på midten
groftandade blad, och blomster i qvastlik vippa; hollcfjällen
breda, trubbiga, tilltryckta, enfärgadt svartgröna, endast på
midten glandelhåriga, vid torkning svartnande. — 2j. 7, 8.
Torra st. r. Ål., Sat., n. Österb.

** Bladen icke stjelkomfattande. Stiftet gult.

898. 11. umhellatum L. blomster i flocklik vippa, bladen talrika,
lancettlika — ^jemnbreda, glestandade ; holkfjällen vanl. glatta,
med utsperrad spets. — {~Z'. — 2|. 7 — 9.

Torra st. allmän. — Ger ät ull en vacker gul färg.

* * * Bladen stjelkomfattande.

899. II. crocatum Fr. (77". sylvestre Hn.) blomstren i jemnhög
qvast; bladen talrika, lancettlika, de öfre n. äggrunda; holk-
fjällen n. glatta, enfärgade, svartaktiga, endast de nedersta
med några glandelhär; stiftet brunt, blombrämet glatt. —
2|- 7.

Bergstrakt, r. Lad.

900. n. prmnanthoides Vill. blomstren i sammansatt vippa; bla-
den talrika, lancettlika med hjertlikt omfattande bas; hol-
ken glandelliårig och stjernluden; stiftet brunt, blombrämet
hårkantadt..— 2-3'. — 2(. 7, 8.

Bergstrakt, r. Lad.

3 ■é^e

Register

öfver Familjer och Släg^ten.

Anm, Den kursiva stilen, äfvensom parenteserna utmärka
synonymer. De tvenne första sifferteckningarna efter ett slägte
utmärka hNålken Idass och ordning uti Linneiska Sexualsystemet
slägtet tillhörer; alla öfriga tal hän^snsa till arternas ordnings-
nummer. [Ordningarna i kl. Syngenesia äro de Linneiska.]

Abies 281.

Ahrotanum 857.

Absinthinrii 856.

Acer 23: 2 — 797.

ACERINE^ 797.

A chili ea 19: 2 — 850, 851.

Acinos 771.

Aconitum 13: 2 — 448.

Acorus 6: 1 — 65.

Acrostichum 1, 6.

ActEea 13: 1 — 449.

Adoxa 8: 4 - 811.

Adoxefe 811.

Aegopodiam 5: 2 ^ 785.

Aethusa 5: 2 — 782.

Agrimonia 11: 2 — 621, 622.

Agropyrum 160, 161.

Agrostemma 10: 5 — 585.

Agrostis 3: 2-174-177 (.72,

178).
Aira 3: 2 — 185-187 (208).
Ajuga 14: 1 - 755.
Ålchemilla 4: 1 - 619.
A/ectorolophns 711, 712.
Alisma 6: 4 — 236.
ALISMACE^ 232—237.
Alliaria 479.

Allium 6: 1 — 248—251.
Alnus 21: 4 — 300, 301.
Alopecurus 3: 2 — 152, 153.
Alsine 562.

Alsinefe 544—569.
Alyssum 485, 489.

AMENTACE^ 284—307.
Anchusa 5: 1 — 744 (745). '
Andromeda 10: 1 — 334—336.
Androsace 5: 1 — 668.
Anemone 13: 3 — 415—417

(418—421).
Angelica 5: 2 — 790, 791.
Antennaria 837.

Anthemis 19: 2 — 852—854.
Anthericum 240.
Anthoxanthum 2: 2 — 151.
Anthriscus 5: 2 — 795.
Anthyllis 16: 2 — .396.
Antirrhinum 707, 708.
Aparyia 867, 868.
Apera 174.

Aquilcgia 13: 2 - 446.
Arabis 15: 2 — 464—466 (463).
Arbuius 337, 338.
Ardium 822, 823.
Avctophila 209.

Arctostaphylos 10: 1 — 337,

338.
Arenaria 10: 3 — 547—549

(544, 550).
Armeria 5: 5 — 658.
Arnioracia 467.

AROIDE.^ 64, 65 (39—42).

Arrhennthc) um 190.
Artemisia 19: 2 — 855-857.
Arundo 166, 168, 169, 173.
ASCLEPIADE^ 685.
Asclepias 685.

13

194

Asperugo 5: 1 — 735.
Asperula 4: 1 — 810.
Aspidium 24: 1 — 7—13.
Aspleniiira 24: 1. — 1 — 5 (9,

10).
Aster 19: 2 — 839.
Astragalus 397, 399.
Athamanta 779.
Atriplex 23: 1 — 528—531.
Avena 3: 2 — 188-192.
Azalea 5: 1 — 332.

Baldinqera 180.

BALSAMINEN 376.
Barbarea 15: 2 — 483, 484.
Batrachium 13: 3 — 425—431

(432).
Berteroa 485.
Betonica 14: 1 — 769.
Betula 21: 6 — 302-305 (300,

301).
Betulinese 300—305.
Bidens 19: 1 - 832, 833.
Blitum 1: 2 — 538, 539 (533,

536, 537).
Bbjsmus 142, 143.
Blyttia 178.

B ÖRAGINEN 735-750.
Botrychiura 24: 1 — 20—22.
Brachypodium 3: 2 — 165.
Brassica 15: 2 - 462 (461).
Briza 3: 2 - 203.
Bromus 3: 2 -215-217 (165).
Bryonia 21: 5 — 314.
Bulliarda 4: 3 — 590.
Bunias 15: 1 - 498 (497).
Butomus 9: 1 — 237.

Cakile 15: 1 — 497.
Calamagrostis 3:2 — 167—173.
Calamintha 14: 1 — 771.
Calla 6: 1 — 64.
Callitriche 21: 1 - 502-504.
Callitrlcliinese 502—504.
Calluna 8: 1 — 333.
Caltha 13: 3 — 444.
CALYCANTHEMN 608—618.
Calypso 20: 1 — 254.
Camelina 15: 1 — 489—491.
Campamila 5: 1 — 725—732.
CAMPANULACEN 725—734.
CAPRIFOLIACEN 800, 801.

Capsella 15: 1 — 493.
Cardamine 15: 2 — 471—475.
Carduus 19: 1 — 824, 825 (826,

827, 829).
Carex 21: 3 — 72-130.
Carlina 19: 1 — 831.
Carum 5: 2 — 786.
CARYOPHYLLEN 541—585.

Cassandra 334.

Catahrosa 208.

Caulinia 43.

Centaurea 19: 3 — 817—820.

Cephalanthera 20: 1 — 262.

Cerastium 10: 4 — 555—559

(560).
Cerasus 656.

Ceratupliyllese 501.
Ceratophyllum 21: 6 — 501.
Cerefolium 795.
ChcerophjUuin 795.
Chamcenerioii 617.
Chelidonium 13: 1 — 453.
CHENOPODIACEN 526-540-
Chenopodium 5: 2 — 532 — 538.
Lhiinaphila 324, 325.
Chrysanthemum 19: 2 — 862.
Chrysosplenium 8: 2 — 595.
Cicuta 5: 2 — 783.
Circsea 2: 1 — CIO.
Cirsium 19: 1 — 826—830.
CISTINEN 365.
Cistus 365.

Clinopodium 14: 1 — 770.
Cnicus 830.

Coclilearia 15: 1 — 492 (467).
Coeloglofsum 20: 1 — 267.
Comarum 12: 3 — 626.
CONIFERN 279—283.
Conium 5: 2 — 781.
Convallaria 6: 1 — 243—245

(242).
CONVOLVULACEN 722—

723.
Convolvulus 5: 1 — 722.
Corallorhiza 20: 1 — 257.
Coreopsis 833.

CORNEN 798, 799.
Cornus 4: 1 — 798, 799.
Corydalis 17: 1 — 454-456.
Corylus 21: 6 — 306.
Vota 854.

Cotoneaster 12: 2 — 650.
CRASSULACEN 590-594.
Cratffigus 12: 2 — 651 (654).

196

Crepis 19: 1 — 873-874.
CRUCIFERJ2 458—500.
Cucuhalus 576, 578.
CUCURBITACEvE 314.
t^upulilerae 306, 307.
Cuscuta 5: 2 — 723.
Cynanchum 5: 2 — 685.
Cynoglossum 5: 1 — 736.
Cynosiirus 3: 2 — 158 (157).
CYPERACE^ 72-149.
Cypripedium 20: 2 — 253 (254).
Cystopteris 7.

DactyUs 3: 2 — 210.
Daphne 8: 1 — 322.
Datura 5: 1 — 689.
Dejeuxia 170—172.
Dclphinium 13: 2 — 447.
Dentaria 15: 2 — 476.
Dianthus 10: 2 - 571—573.
Digraphis 3: 2 — 180.
DIPSACEtE 815, 816.
Draba 15: 1 — 486—488. ^
Dracocephalum 14: 1 — 773,

774.
D rosera 5: 5 — 362 — 364.
DROSERACE^ 361—364.
Mrupacese 656, 657.

Echinospermum 5: 1 — 737,

738.
Echium 5: 1 — 750.
Klsea^nete 321.

Elatine 8: 4 — 587—589.
Klatiiie» 587—589.
Elvmus 3: 2 — 159.
EMPETREJ5 320.
Empetrum 22: 3 — 320.
Enodium 3: 2 — 202.
Epilobium 8: 1 — 611—617.
Epipactis 20: 1 — 263, 264

(256, 260—262).
Epipogixim 20: 1 — 255.
EQUISETACE^E 32-38.
Eqvisetum 24: 1 — 32—38.
Erica 333.

ERICINE.E 323—343.
Erigeron 19: 2 — 840.
Eriophorum 3: 1 — 131 — 136.
Erodium 16: 1 — 354.
Erophila 486.
Ervum 407, 408.

Erysimum 15: 2 — 479—481

(478, 483, 484).
Erythreea 5: 1 — 682, 683.
Eupatorium 19: 1 — 838.
Euphorbia 21: 1 — 316—319.
EUPHORBIACE^ 315—319.
Euphrasia 14: 2 - 713 (714).

Farsetia 15: 1 — 485.

Fedia 813.

Festuca 3: 2 — 211-214 (165,

193, 194, 204).
Ficaria 13: 3 — 442.
Filago 19: 4 — 834.
Fluminia 3: 2 — 194.
Fragaria 12: 3 — 633—635.
FRAXINE^ 308.
Fraxinus 23: 2 -- 308.
Fumaria 17: 1 — 457 (454—

456).
FUMARIACE^ 454—457.

Gagea 6: 1 — 246, 247.
Galeopsis 14: 1 — 759—761.
Galiiim 4: 1 — 802—809.
Gentiana 5:1 — 679—681 (682,

683).
GENTIANE^ 679-684.
Geranium 16: 2 — 346—353

(354^.
Geum 12: 3 — 623—625.
Githago 585.
Glaux 5: 1 — 669.
Glechoma 14: 1 — 757.
Glyceria 3: 2 — 204-209.
GnaphaUum 19: 2 — 835—837

(834).
Goodyera 20: 1 — 265.
GRAMINEtE 150-217.
GRUINALES 344—354.
Gymnadenia 20: 1 — 270, 271.
Gypsopliila 10: 2 — 570.

Ilahenaria 267, 270.
Halianthus 10: 3 — 550.
HALORHAGEiE 501—508.
llehocharis 137—139.
Helianthemum 13: 1 — 365.
Hepatica 417.
Heracleum 5: 2 — 793.
Herniaria 5: 2 — 541.

196

Hesperis 15: 2 — 482.
Hieracium 19: 1 - 881-900

(874, 875).
Hierochloa 3: 2 — 181, 182.
Hippophaé 22: 4 — 321.
Hippuris 1: 1 — 505.
Holcus 3: 2 - 183 (181).
Humulus 22: 5 — 313.
HYDROCHARIDEiE 238, 239.
Hydrocharis 22: 6 — 238.
Hyoscyamus 5: 1 — 688.
HYPÉRICINE^ 358—360.
Hypericum 18: 1 — 358-360.
Hypochseris 19: 1 — 865.
Hypopitys 331.

Impatiens 19: 5 — 376.

Intyhus 875.

Inula 19: 2 - 841, 842.

IRIDE^ 252.

Iris 3: 1 — 252.

Isatis 15: 1 — 500.

Isoétes 24: 1 — 24.

Jasione 19: 5 — 733.
JUNCACE^ 218—231.
Juncus 6: 1 - 218-229 (230,

231).
Juniperus 22: 7 — 280.

Knautia 815.

LABIAT^ 751-777.
Lactuca 19: 1 — 871.
Lamium 14: 1 — 763-766.
Lappa 19: 1 - 822, 823.
Lapsana 19: 1 — 863.
Larlx 282.

Laserpitium 5: 2 — 788.
Lathreea 14: 2 — 721.
Lathyrus 17: 3 - 403 ■ 406

(4Ö0— 402).
Ledum 10: 1 — 323.
Lemna 2: 1 — 39-42.
LENTIBULARIEtE 675-678.
Leontodon 19: 1 — 867, 868

(870).
Leonurus 14: 1 — 762.
Lepidium 15: 1 — 496.
Lepigonum 10: 3 — 544—546.

Libanotis 5: 2 — 779.
LILIACE^ 240—251.

Limnochloa 140, 141.
Limosdla 14: 2 — 694.
Linaria 14: 2 — 707, 708.
Linntea 14: 2 — 800.
Linum 16: 1 — 344.
Listera 20: 1 — 260, 261.
Lithospermum 5: 1 — 749.
Littorella 21: 4 — 659.
Lobelia 19: 5 — 734.
I.<o1teliacese 734.
Lolium 3: 2 — 162-164.
Lonicera 5: 1 — 801.
Lotus 17: 3 — 391.
Luzula G: 1 — 230, 231.
Lychnis 10: 4 — 584 (580—583,

'585).
LYCOPODIACE^ 24—31.
L3^copodium 24: 1 — 25—31.
Lycopsis 5: 1 — 745.
Lycopus 2: 1 — 754.
Lysimacliia 5: 1 — 671—673.
liytlirarleee 608, 609.
Lythrum 11: 1 — 609.

Majanthemum 4: 1 — 242.
Malacliiiim 10: 4 — 560.
Malaxis 20: 1 — 258, 259.
Malva 16: 3 — 355.
MALVACE^ 355.
Marsileacese 24.
Manda 853.

Matricaria 19: 2 — 859—861.
Medicago 17: 3 — 392—394.
Melampyrum 14: 2 — 716—720.
Melandrium 10: 4 — 582, 583

(575).
Melanosinajns 461.
Melica 3: 2 — 184 (202).
Mclilotus 17: 3 — 379-381.
Mentha 14: 1 — 751—753.
Meiiyaiitliew 684.
Menyanthos 5: 1 — 684.
Menziezia 335.
Mercurialis 22: 6 — 315.
Mespilus 650.
Milium 3: 2 — 179.
Molinia 202, 205.
Moneses 325.

Monotropa 10: 1 — 331.
Montia 3: 3 — 586.
Miihlenbergia 3: 2 — 178.

197

Mulgedium 19: 1 — 879, 880.
Myagrum 489—491, 499.
Mj-osotis 5: 1 — 739—743 (737,

738).
iyosurus 5:6— 443.
Myrica 22: 4 — 299.
myricete 299.
Myriopbyllum 21: 6 — 506—

508.
Myrrhis 5: 2 — 796.
MyrtiUm 342, 343.

NAJADEN 39—63.
Najas 22: 1 — 43, 44.
Nardiis 3: 1 — 150.
Martlieciaceie 240.
Nasturtium 15: 2 — 467—470.
Naumhurgia 673.
Neottia 20: 1 — 256.
Nepeta 14: 1 — 758.
Neslia 15: 1 — 499.
Norna 254.

Nuphar 13: 1 - 450, 451.
Nymph^a 13: 1 — 452 (451).
NYMPH^EACE^ 450—452.

Odontites 14: 2 — 714, 715.
Oenanthe 5: 2 — 784.
Oenothera 8: 1 — 618.
Onaffrarieae 610—618.
Ononis 16: 2 — 395.
Opliiog-Iosseae 20 — 23.
Opliioglossum 24: 1 — 23.
Ophrys 20: 1 — 266 (256-261).
ORCHIDE^ 253-278.

Orchidium 254.

Orcliis 20: 1 — 272-278 (267,

268, 270, 271).
Origanum 14: 1 — 756.
Ornithogalum 246, 247.
Orobus 17: 3 — 400—402.
Osmunda 19, 22.
Oxalis 16: 2 — 345.
Oxycoccos 8: 1 — 339, 340.
Oxytropis 399.

Panicum 156.
PAPAVERACE^ 453.
PAPILIONACE^ 379-414.
Paris 8: 4 — 241.

Parnassia 5: 4 — 361.
Paronycliieae 541 — 543.
Pastinaca 5: 2 — 794.
Pediciilaris 14: 2 — 709, 710
Peplis 6: 1 — 608.
PERSONAT^ 692—721 (690

691).
Petasites 19: 2 — 848, 849.
Peucedaniim 5: 2 — 789.
Phaca 17: 3 — 397—399.
Phalaris 180.
Phellandrium 784.
Phleum 3: 2 — 154, 155.
Phragmites 3: 2 — 166.
Phyllodoce 335.
Picris 19: 1 — 866.
PimpineUa 5: 2 — 787.
Pingvicula 2: 1 — 675.
Pinus 21: 6 — 281—283.
Pisum 403.

PLANTAGINE^ 659—663.
Plantago 4: 1 — 660—663.
Platanthera 20: 1 — 268, 269.
PLUMBAGINE^ 658.
Poa 3: 2 — 195—201 (193, 204,

205, 207).
POLEMONIACEJE 724.
Polemonium 5: 1 — 724.
Polygala 17: 2 — 377, 378.
POLYGALE^ 377, 378.

Pohjgonatum 244, 245.

POLYGONE^ 509—525.
Polygonum 8: 3 — 509—517.
POLYPODIACE^ 1—23.
Polypodium 24: 1 — 14—17

(6—13).
Polysiichum 8, 11 — 13.
Pomacete 650—655.
Popiilus 22: 6 — 298.
PORTULACACE^ 586—589.
Potamogeton 4: 3 — 50—63.
Potainogretonese 45—63
PotentiUa 12: 3 — 627-632.
PrenantJies 871.
Primula 5: 1 — 664—667.
PRIMULACE^ 664—674.
Prunella 14: 1 — 775.
Prunus 12: 1 — 656, 657.
^Ptarmica 851.
Pteris 24: 1 — 18.
Pulmonaria 5: 1 — 748.
Pulsatilla 13: 3 — 418—421.
Pyrethrum 859.

13*

198

Pyrola 10: 1 — 324—330.
Pyrus 12: 2 — 655 (652, 654).

Qvercus 21: 6 — 307.

RANUNCULACE^ 415-449.
Ranuncixlus 13: 3 — 432—441
(425—431, 442).

Raphanistruni 458.
Raphanus 15: 2 — 458.
RHAMNE^ 606, 607.
Rhamnus 5: 1 — 606, 607.
Rhinanthns 14: 2 — 711, 712.
Rhynchospora 3: 1 — 147, 148.
Ribes 5: 1 — 602—605.
RIBESIACE^ 602—605.
Rosa 12: 3 — 641—647.
ROSACE^ 619-657.
Rubiis 12: 3 — 636—640.
Ruraex 6: 3 — 518—525.
Ruppia 4: 3 — 48, 49.

Sagina 10: 4 — 551, 552.
Sagittaria 21: 6 — 235.
Salicineie 284—298.

Salicornia 1: 1 — 526.
Salix 22: 2 — 284—297.
Salsola 5: 2 — 527.
Samolus 5: 1 — 674.
Sangvisorba 4: 1 — 620.
Sanicula 5: 2 — 778.
Satyrium 255, 265, 267, 268, 270,

271.
Saxifraga 10: 2 — 596—601.
SAXIFRAGE^ 595—601.
Scabiosa 815, 816.
Scandix 796.
Sceptrum 710.
Sche/hammeria 76.
Scheuchzerla 6: 3 — 234.
Schoenus 3:1— 149 (142, 143,

147, 148).
Scirpus 3: 1 - 137—146.
Scleranthus.lO: 2 — 542, 543.
Scolochlon 194.
Scorzonera 19: 1 — 869.
Scrophularia 14: 2 — 692, 693,
Scutellaria 14: 1 — 776, 777.
Sedum 10: 4 — 591—594.

F^elnqincUa 25.

Seliniun 5: 2 — 792 (788).

Senecio 19: 2 — 844-846.
SenticossB 619—649.

Ser ap las 262—264.
Serratula 828.
Sesleria 3: 2 — 157.
Setaria 3: 2 — 156.
Silenc 10: 3 — 574—579.
iiilenea> 570-585.
Sinapis 15: 2 — 459—461.
Sisymbriunl 15: 2 — 477, 478

(466, 468—470, 479).
Sium 5: 2 — 780.
Smilacina 242.
SOLANACE^. 686—691.
Solanum 19: 5 — 686, 687.
Solidago 19: 2 — 843.
Sonchus 19: 1 — 875-878 (879,

880).
Sorbus 12: 2 — 652—654.
Sparganium 21: 3 — 68—71.
Spergula 10: 4 — 553, 554 (552).
Spjerqularia 544.
Spirsea 12: 3 — 648, 649.
Stachys 14: 1 — 767, 768.
Stattce 658.

Stellaria 10: 3 — 561—569.
STELLATJE 802-810.
Stratiotes 22: 6 — 239.
Struthioptcris 24: 1 — 19.
Subularia 15: 1 — 495.
Succisa 4: 1 — 816.
Syraphytum 5: 1 — 746, 747.
SYNANTHERE^. 817-900.

Tanacetum 19: 2 — 858.
Taraxacum 19: 1 — 870.
Taxus 22: 7 — 279.
Thalictrum 13: 3 — 422—424.
Thlaspi 15: 1 — 494 (493).
Tliyiuelese 322.
Thymns 14: 1 — 772 (771).
ThisseHiium 789.
Tiiia 13: 1 — 356. 357.
TILIACE^ 356, 357.
Tillwa 590.

Tofjeldia 6: 3 — 240.
Tormentilla 627.
Tragopogon 19: 1 — 864.
Trlcheni 4: 1 — 815.
Trichophorum 131, 141.
Trien talis 7: 1 - 670.
Trifolium 17: 3 -- 382-390
(379-381).

199

Triglocliin 6: 3 — 232, 233.
Triodia 3: 2 — 193.
Tripkurospermum 859.
TripoUum 839.

Triticum 3: 2 — 160, 161.
TroUius 13. 3 — 445.
Turritis 15: 2 — 463 f464).
Tussilago 19: 2 — 847 (848, 849).
Typha 21: 3 - 66, 67.
TYPHACE^ 66—71.

ULMACE^ 309, 310.
Ulmus 5: 2 — 309, 310.
UMBELLIFER^ 778—796.
Urtica 21: 4 — 311, 312.
URTICACE^ 311—313.
Utricularia 2: 1 — 676-678.

Vaccinium 8: 1 — 341—343

(339).
Valeriana 3: 1 — 814 (813).
VALERIANE^ 811—814.'
Valerianella 3: 1 — 813.
Verbascum 5: 1 — 690, 691.
Veronica 2: 1 — 695—706.
Viburnum 5: 3 — 812.
Vicia 17: 3 — 407—414.
Vincetoxicum 685.
Viola 19: 5 — 366—375.
VIOLARIE^ 366—375.
Viscaria 10: 4 — 580, 581.
Woodsia 24: 1 — 6.

Zannichellia 21: 1 — 46, 47.
Zostera 1: 1 — 45.

3/^^f.
^9^

Svenskt Namnregister.

Aklej 446.
Al 300, 301.
Alm 309, 310.
Andmat 39.
Arre 301.
Ask 308.
Asp 298.

Dackhumla 850.
Backluta 577.
Backtimjan 772.
Benved 799.
Bergknopp 591.
Bergmynta 770.
Binda 516, 517.
Bingel 315.
Binka 840.
Björk 302—305.
Björnfloka 793.
Blindnässla 761.
Blodrot 627.
Blodtopp 620.
Blomris 336.
Blomvass 237.
Blåbär 343.
Blågull 724.
Blåhallon 640.
Blåklint 817.
Blåklocka 727.
Blåsört 676.
Blåvifva 665.
Bockrot 787.
Bockskägg 864.
Bolmört 688.
Bonässla 762.
Boört 846.
Brakved 606.
Brudgran 271.
Brunskära 832.
Brunört 775.
Braken 10, 13.
Bräsma 471, 472.
Bullerblomster 445.
Bäckböna 704.

Daggkåpa 619.
Daggört 362-364.

Darrgräs 203.
Desmansknopp 711.
Dosta 756.
Draknos 774.
Dufkulla 670.
Dyblad 238.
Dyört 694.
Dådi-a 489-491, 499.

Ek 307.

Ekorrebär 242.

Elgört 648.

Elm 159.

En 280.

Exing 157, 158, 210.

fackelblomster 609.
Fagergräs 207.
Fetknopp 593.
Fettistel 876.
Fetört 675.
Finnmyrten 334.
Fioringräs 175.
Fjällrot 721.
Flenört 692.
Flohår 501.
Flugblomster 707.
Fogelborot 256.
Fogelfot 114.
Fogelört 377, 378.
Fräken 32-38.
Furu 283.
Fårpuppor 625.
Fältsöta 680.
Fänting 570.
Förgätmigej 739—743.

Getnos 776.

Getpors 323.

Getäppel 607.

Glasört 526.

Glis 464—466.

Gran 281.

Groblad 663.

Grodbett 238.

Gråbo 856.

Grö 195—201, 205, 208.

202

Guckuskor 253.
Gvildpudra 595.
Guldris 843.
Gultraf 618.
Gulvifva 664.
Gäsört 632.
Gökblomster 584.
Gökskälla 420.

Hafra 188—192.
Hafstorn 321.
Hagtorn 651.
Hallon 639.
Hampnässla 760.
Hampört 838.
Harsyra 345.
Hartimjan 771.
Harull 133.
Hassel 306.
Hexört 610.
HiUsko 668.
Hjoi'tron 636.
Hornört 557.
HufvuduU 132.
Humle 313.
Hundfloka 795.
Hundhvete 161.
Hundrofva 314.
Hundtunga 736.
Hven 174-178.
Hägg 656.
Hästhof 847.
Hästsvans 505.
Hönsbär 798.
Höstklocka 679.

Idgran 279.
Igelknopp 68—71.

Jemna 30.

Johannisblomma 860.
Johannisört 358.
Jolster 287.
Jordgubbar 635.
Jordrefva 757.
Jordrök 457.
Jungfrutoffel 254.

Kafle 152, 153.
Kafvelhirs 156.
Kalfleka 444.
Kalmusrot 65.
Kamblad 506—508.
Kamillblomma 860.

Kämpe 154, 155.

Kardborre 822, 823.

Kattfot 873.

Kattmynta 758.

Kattost 355.

Kattsvans 691.

Kirskäl 785.

Klint 817—820.

Klocka 725—732.

Kloört 754.

Klubbrör 66, 67.

Klöfver 379—390, 393, 394.

Knafvel 542, 543.

Knappagh 149.

Knoppax 509.

Kollvete 719.

Konvalje 243—245.

Korallrot 257.

Korskål 442.

Krasse 468—470, 483, 496.

Krepe 873.

Krusbär 605.

Kråkbär 320.

Kräkklöfver 626.

Kullor 852-854.

Kummin 786.

Kung Karls spira 709.

Kungsljus 690.

Kyrfvel 796.

Kål 462.

Källarhåls 322.

Kämpar 660 — 662.

Käringkål 594.

Käringtand 391.

Kärrstaf 710.

Kärrtofsar 835.

Lappljung 335.
Lejontand 870.
Lergräs 535.
Lin 344.
Lind 356, 357.
Lingon 341.
Linnea 800.
Lins 407, 408.
Ljung 333.
Lommegräs 493.
Lösta 215—217.
Luktgräs 179.
Lummer 25 — 31.
Lungört 748.
Luzern 392.
Lysing 671.
Lyst 582, 583.

203

Lärkträd 282.
Lök 249—251.
Lönn 797.

Malört 855.
Mannablod 359.
Mannagräs 204.
Marielin 377, 378.
Missne 64.
Mjiikört 560.
Mjölkblomster 867.
Mjölke 611—617.
Mjölkrot 789.
Miölktistel 877.
Mjölon 337.
Monke 733.
Mynta 751—753.
Myskgräs 181.
Myskmadra 810.
Myskört 811.
Måbär 602.
Malla 528—540.
Mara 802—809.

Narf 544—552, 561—569.
Nate 50—63.
Natt och dag 718.
Nattviol 482.
Isfejlika 571—573.
Nejlikrot 623.
Notgräs 734.
Nunneört 456.
Näckros 450—452.
Näfva 510—514.
Nässla 311, 312.

Odon 342.
Odört 781.
Olvon 812.
Ormrot 869.
Ormtunga 23.
Oxbär 650.
Oxel 654.
Oxelrönn 653.
Oxlägga 664.
Oxtunga 744.
Oxögon 865.

Paddbär 449.
Paddfot 735.
Palsternacka 794.
Penninggräs 711.
Penningeogräs 494.
Pepparrot 467.

Perlbandsrot 649.
Pestrot 848.
Pil 284.
Pilört 235.
Plister 763—766.
Pors 299.
Prestkrage 862.

yvesved 686.
Qvickrot 160.

Ranunkel 432—441.
Raygräs 162, 190.
Reformsgräs 319.
Renfana 857.
Repe 162—164.
Riddarsporre 447.
Ros 641—647.
Ruka 755.
Rylört 324.
Rym 479, 480.
Ryssrnfva 498.
Rättsvans 443.
Räfklor 396.
Räfn.jölk 317.
Rättika 458.
Röda vinbär 603.
Rölleka 850.
Rönn 652.
Rör 166-173.
Rörflen 180.

Sandhvita 485.
Sandling 547.
Senap 459—461. 478, 49^;
Sippa 415—421.
Skallra 711, 712.
Skedört 492.
Skepling 716—720.
Skogsfru 255.
Skogspipa 790.
Skogstofsar 836.
Skogsviol 268.
Skäfte 33.
Slokgräs 184.
Slån 657.

Slätterblomma 361.
Sminkrot 749.
Smultron 633, 634.
Smörblomma 870.
Snarrefva 723.
Snökort 750.
Snärjgräs 807.
Sodaört 527.

204

Solblomma 365.

Solmöja 435.

Spergel 553, 554.

Spikklubba 689.

Springkorn 376.

Sprängört 783.

Sqvattram 323.

Stagg 150.

Stallört 395.

Starr 72—130.

Stenbräcka 596.

Stenbär 638.

Stensöta 14.

Stickelbär 605.

Stillfrö 477.

Stinknässla 768.

Storknäbb 346—354.

Stormhatt 448.

Strandaster 839.

Strandling 669.

Strandpryl 659.

Strandråg 159.

Strutsbräken 19.

Strätta 780.

Styfmorsblomma 375.

Stäkra 784.

Svalting 236.

Svalört 453.

Svarta ^anbär 604.

Svingel 165, 193, 194, 211—214.

Svinnässla 767.

Svärdslilja 252.

Sylört 495.

Syra 518-525.

Sårläka 778.

Säf 137—146.

Säfserot 779.

Sälg 285.

Sälting 232, 233.

1 aggfrö 737.
Tall 283.
Tallört 331.
Tandtröst 714.
Tandört 476.
Tibast 322.
Timothejgräs 154.
Tistel 824—831.
Tjärblomma 580.
Tomtört 863.
Tornört 463.
Trampgräs 515.

Tranbär 339, 340.

Trift 658.

Try 801.

Träion 11.

Tulivört 685.

Tusenskön 851.

Tåg 218—231.

Tätel 183, 185—187, 202.

Ullblomster 834.

Vallört 746.
Vargmjölk 318.
Vass 166.
Vattenaloe 239.
Vattengröna 503.
Vattenklöfver 684.
Vattunarf 562.
Vejde 500.
Vendelört 814.
Veronika 695—706.
Vial 404—406.
Vicker 409-414.
Vide 288—297.
Vild Balsamin 376.
Vildpersilja 782.
Vildsallat 871.
Vinda 722.
Vintergrön 325-330.
Vinterrapunzel 813.
Viol 366—374.
Värbrådd 151.
Vårlök 246, 247.
Vårälskling 486.
Vadd 815, 816.
Vägört 541.

Yxne 266, 267, 272-278.

Å

kerbär 637.
Äkermönja 621.
Åkerros 585.
Ålandsrot 841.

Ängsruta 422.
Ängssöta 681.
Ängsull 134—136.
Äppelträd 655.
Ärenpris 702.
Ärter 400-403.

Ögontröst 713.
Örnbräken 18.

Pris: 3 mark 60 penni.

QK 290 .A4 gen

Alcenius, Otto/Finlands karlvexter, ordn

3 5185 00104 7081